(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Svensk botanik"

493. Svensk Botanik utg. af Kongl. Vetenskaps Acadeniien, 
af Palinslruch, Bilberg, Queiisel, Swarlz, Wahlenberg. 
Tomes I å X el XI. fasc. 1 ä 3. Slockh..Im 181o-30. gr. 
in-8 avec 738 pl. coloriées de Phanérogames et Cryp- 
logames. Carl. 

Il no manciuo que les pl. 739 ä 774. Voir Piitzel, Tliosaurus, 
ed. II. 11° 1U.7U7. 



ys VoJi 




NEW VORIC 

BOTANICAL 
OARORN 



,.^>3*W5s»S.^ 




^'//. /I//// - y'(///// iZ/v/r-, 



SVENSK 






UTGIFVEN 



AP 



J. W. PALMSTRUCH, 



OCH A NYO UPPLAGD 



G. J. BILLBERa 



X4^v.-;r 



F Ö R S TA B A ND E T. 



Med Konungens nådigste Privilegium, 



STOCKHOLM, 

Tryckt Ii os Garjl Delen, i8i5» 



A4a 

06 



'3 



LIBRARV 
NEW YORK 

ANMÄLAN. qarden 



i^edan första Bandet af detta arbete^ som alltid 
sJial I förvara ett värdigt minne af dess första ut' 
gif^are framl. Herr Ryttmästaren och IXiddaren J. 
W. Palmstivuch, och egentliga författare., äfvcn 
aflidne Herr Prof essoren Doktor G. Quensel, o//- 
deles utgått^ efter atthaf-va tillvunnit sig den sven^ 
ska Allmänhetens bifall; såhär fuirvarande Utgif- 
vare vågat der af en ny upplaga., sedan texten blif- 
vit behörigen af beskrifningarnes nuvarande för- 
fattare öfversedd., samt teckningarne med fröred- 
ningsdelar., der sådana saknats., riktade., och plåtarne 
i öfrigt genom Herr Ruckmans skickliga hand Jör~ 
nyade, 

Tdl denna nya kostnad skulle Utgifvaren icke 
ägt någon anledning ., sedan de sednare häften af 
Svenska Botaniken icke utan betydlig förlust bUfvit 
Allmänheten meddelade^ om ej Kongl. Vettenskaps 
Akademien uppå en Kongl. Maj-.ts nåd. Bemiss om~ 
fattat arbetet ?ned en synnerlig ynnest, och gifvit 
ett stöd., för hvilket Utgifvaren begagnar detta 
tillfälle., att uttrycka erkännandet af sin vördnads- 
fulla tacksamhet. Detta understöd., ehuru lika otill- 
räckligt i afseende på de uppjagade papperspri- 
serna och stegrade andra förlagskostnader ., som. 
frikostigt., i anseende till detta för vettenskapernas 
befordrande inom fäderneslandet ., alltid utmärkta 
Samfunds blott på egen fond grundade tillgångar.^ 
uppehåller likväl hos Utgifvaren hoppet., att kom- 
(^ mande lugnare och lyckligare tider skola återskän- 
ka detta arbete, som endast af nit för vettenska- 
per bhf vit fortsatt, den svenska Allmänhetens första 
'välvilja. 

De så kallade Tillägg, som blifvit gifna vid 
slutet af hvarje tom, äro här på sina ställen in- 
tagna, och på den i flera Recensioner förklarade 
allmänna önskan., har man beslutit af vika från den 
i första Tornen uppgjorda plan för detta verk , 
och /lär endast förOehdllit de ivildt tillstånd före- 



as 






hommaude växter^ deremot i ett särsAih verk uppta» 
git sådana vexter^ som tåla vårt klimat ^ och odlas i 
ekonomiskt afseeiide eller för prydnad^ hvilka man 
cimuat öfverlemna den svenska Allmänheten under 
navui af Ekonomisk Botanik för Landtbruk, Träd- 
gårdar och Apotek. 

Efter Si>eriges utvidgade gränser, och för att 
gif'a detta verk ett visst värde, äfven för våra 
nya medborgare , anser Utgif varan, att de Norr^ 
ska vexter^ som Sverge hittills inom sitt område 
saknat, höra äfven hädanefter få ett ram i detta 
den Svenska Flora egnade arbete. Man har ock 
sökt att så vidt ske kunnat, rikta arbetet ined norr- 
ska benämningen på vexteiaa, hvilken är de sveii' 
ska bifogade. 



UTGIFVAREN. 



X. 

LINNAEA BOREALIS. 

Linnés Ört. Hvita Jilockor. Vindgräs. Jordhroner. Torr- 

VLurliS ört. BenvärJtsgräs , Klägräs , Dref etter gräs. Myr- 

tager, Tager. — Marislegräs. Norätlegräs. Narislegräs. 

Fengehlad. Linnei Té. Norislegrass, 

På Finska Tyrärnoho, 

ÖristfeJken är refvig , fordliggande. Bladen 
nästan runda, något sågade. Blomshaj Len 
2:blommiga med klockliJia blommor, inuti 
håriga med röda strimmor. 

izran^" Flora Svec. I.d. ll:da p. »19. — Fi. Lapp. p. ao8. Cl. 14. Didt- 
MAMiA Angiospermia. — Liljebladt Si. Fl. a:dra Uppl. s. 264. Kl. 11. TvÄ- 
VÄ1.DIGE, med betäckta frön. — Pietz. Flor. oeconom, c. 4i8' — Gunn. 
Fl. Noiv. I. p. 57. — Gniel. Fl. Sib. 3. p, 128. — T'T''ahlenb. Fl. Lapp. 
p. 170. t. 9. — Lundmark Dissert. de usu Linnseae med. XJps. 1788. — 
Läkar. och Naturforsk. 8- p- nS' — Murray Appar. Med. t. i. p. 571. — ' 
Pharm. Suec. Herba Linneae. 



D 



=tta ortslägte, hvilket Gronovins helgat åt minnet af Nor- 
dtns Dioskoricies , genom det namn han först gifvit det, 
och som med så mycket skäJ intager första rummet i detta 
verk, tillhör i synnerhet Skandinfiviens Flora ; men finnes äf- 
ven^ehnrn mindre ailmänt,i Schwtiz, pä Baldo fjäliberg, i 
norra delfn af England och i de kallare trakterne af Co- 
lumbi verldsdel. Så väl i sin klass, söm i sin nrtturliga 
WocV. , Capri fnlier ne , utmärker det sig genom ett dubbelt 
blomfod<:r, neml. ett undre, l\:å.Q\\., nedom fruktämnet, 
hvilket mognfinde slutligen deraf omgifves, och ett öfre, 
o:Hikigt, under blomkronan, som är nästan klocklik med 
bräm af 5 rundade flikar. Frukten blir ett saftlöst bär med 
ett enda rum och fiö, ehura bäret vid sin början visar 3 
rum, hv.ir^f 3 under tillvexfen försvinna. Pä magra, ste- 
niga och af tätt stående tallar beskuggade hedar, egentli- 
gen i de norra landsort erne, förekommer denna täcka vext, 
hvars länga, jordliggande refvor prydas med ständigt grön- 
skande blad, och vid midsommaren med 2:della blomskaft, 
hvarå de hviia iiiTärgada blommorna, under del de öppna 
sig, sprida vällukt vidt omkring, särdeles om nätterne. 

Denna ört, som blifvit införd på Apteken i Sverige 
och Norrige, har länge varit känd för sina kraftiga egen- 
skaper mot reumatiska plågor och ledvärk. Den btgag- 



LINNAEA BOREALIS. 

nas derfore i vara norra provinser d' Is krossnri mellflu 
stenar, eller kokad och lagd på det lirlanda stället; dels 
njuten såsom dekokt med mjölk. Dr. Lundmark blandade 
äfven ättikf^ till kalla omslaget , och gaf tillika den sjuke infu- 
sion på örten såsom té, till förekommande af medlets re- 
pellerande åverkan. I Finland och Siberim skall också 
örten användas till bad vid ofvannämde tillfäliigheter, och 
ett af kok nyttjas i Norrige mot utslag, och som det säges, 
ej mindre utvertes jemte rökning för det som åtföljer skar- 
lakans febern. Såsom boskaps medicin och till omslag på 
svullna ben hos får, kokas samlade refvor af vexten af 
landtfolket i Österbotten. Oaktadt det bäska och hopdra- 
gande som örtens delar äga, fortares den af får och get- 
ter; men lemnas dtremot af kor och hästar. 

T»b. föreställer Vexten blommande, i nat. storlek. — 
a. en på sidan öppnad blomma. — b. bcgge blomfodren 
samt pistillen, — c, fruktämnet efter blomningen. — d. 
bäret moget. — e. detsamma på tveren afskurit (förstoradt). 



*V2jiji, 




2. 
TUSSILAGO FarfarX. 

Ha STROF. Fål fötter. SAräp. — S^reppe. Lerskreppe. Skrep, 

Ho/gräs. På Finska : Lesken-Lehti. Varsankavio. 

Yskaruoho. 

Stängeln är enblommig, täckt med små, blad- 
lika fjäll. Rothladen nästan hjertlika och i 
brädden tandade. 

Linn. Flora Su. p. agg. C]. 19. Stngenesia. Pol. superll. — Liljehl. 
St. Flora , s. 565. Kl. 15. Svågrar. — Murray App. Med. i. p. 139. — 
KetZ' Fl. oec s. 741. — Fharm. Suec, Farfara, Radix, Herba. 



V. 



exer på lerjord, som af dess mångåriga och krypande 
rötter sararaanbindes; utvisar källsprång eller vatten i 
grannskapet. Blommar strax efter islossningen med gula 
blommor; dess inunder hvitlndna blad framkomma se- 
nare än blomman, hvilket gaf de gamla anledning att 
kalla vexten: Filius ante patrem. 

Bladen, som mest nyttjas, äro beska, och hafva för' 
lång tid tillbaka varit berömda i bröstsjukdomar. De, äro 
ej hettande, och kunna derföre äfven nyttjas i de bröstets 
åkommor, som äro förenade med feber och hetta, an- 
tingen såsom Té, eller i afkok (decoct.). Mot körtelsjuk- 
domer eller skrofler har alkoket äfven varit gagneligt. 
Rötterna, som, på visst sätt beredde, duga till fnöske, 
sägas hafva gagnat, då de, i stället för tobak, blifvit rök- 
te af dem, som varit besvärade af hosta och andtäppa. 
Rötterna torkas, bultas och göras mjuka for att tjena 
till fnoske; doppas sedan i vatten, hvari saltpeter är 
upplöst, då de väl torkade, fatta lättare eld och kallas 
luttrade. 

«. en strålblomma. •— b. en diskblomma. 



3. 

ANEMONE NEMOROSA. 

HviTSipPA. Hvithverf. Fagblomma. KUlhlomster. Fagningx- 

blomma. liviiUnse. Hvidsimmer. Geilsimvier. Kvitsim- 

mer. Sausimla. På Finska: Vuohen Kukka. 

Örtstjelken enblommig och utan svepe. Bladen 
flerdelta och inskurna, sittande vanligen tre, 
nästan midtpå stjelken. Frön spetsiga. 

Ijinn. Flora Su. p. 190. C!. iS- PoryANDRiA. Polygyn. — Liljeht. 
Sr. Flora , s. 224, Kl. 9. Månc männi n& ap., — Murr. App. Med. 3. 
p. gi. — Retz. Fl. oec. s. 4G. — > Fharun. Suec. Ed. a. Ranunculus albus, 
Herba,FIores. 



V. 



exten, hvars rot är mångårig, blommar ifrån svalflns 
finkomst till midsommar, och träffas på skuggrika ängar 
allmän. Blombladen äro merendels på undra sidan rödaktiga 
och sfrimmiga, äfven med ljusgröna fläckar eller streck. 

Hela örten är skarp, och bor nyttjas med varsam- 
het. Den har blifvit ansedd såsom orsaken till rödsot 
och blodig urin hos boskap, som ej är van dervid. Lik- 
som det egenteligen så kallade ältgräset (Pianunculus 
flanimnla), botar Kviisippan ähfrossan, då den stött bindes 
på pulsarne. Men de sår, som af hvitsippans utvertes bruk 
uppkomma, äro svåra att läka, hvarföre vexten icke bör 
ligga länge på huden. Den har emedlertid blifvit rekom- 
menderad i brist af spanska Hugor. Att om våren, såsom 
preservfltif emot frossan, äta hvitsippor, en osed, som i 
åtskilliga landsorter förekommer, är högst farligt; man 
har exempel på dem, som deraf svullnat, fått fläckar i 
huden, urinstämma, m. m. men genom kräkmedel, varma 
bad, olja, slemmiga soppor, lavementer och svettdrifvand© 
medel blifvit räddade. Vatten distilleradt med denna vext, 
borttager fräknar och solbränna: men som huden kan 
frätas häraf, så bör det hvarken vara starkt eller brukas 
för of I a. 

a. flera pistiller tillsammans utgörande fruktfästet. — 
b. en pistill med ståudarne. 



4- 




4- 

LEONTODON Taraxacum. 

Maskrosor. Lejontand. Smörblomster. SliallnacJie: 

Munhhiifvud. Kopiss. Eggblomster. — Trolåhonerskoer. 

Hästblomster. På Finska: Maitiainen. TVoikaunu. 

Porhopä, Häkhi villapää. 

Stängeln är ihålig och trind. Bladen kransåghka 
(runcinata) och glatta, gå ifrån roten. Blom- 
fodrets nedra fjäll tiiibakaböjda. 

Linn. Flora Su. p. 270. Cl- 19. S yn g e ke si a. Polygam. Kqual. — 
Liljebl. Sv, Flora, s. 539- K.!. 15. Svågrah. — Murr. App. "Med. i. p. 
io5. — Äef2. Fl. cec. s. 'ÖSö— Pharm. Suec. Taraxacum. Radix, Herba. 



B 



lommar om våren^ ehuru man äfven stundom iiosttiden 
får se nästkommande årets blomknopp framlockas af sol- 
varmen och utspricka. På öppna och mot solen liggande 
ställen träffas den ymnigt. Medan dess frön qvarsitta på 
blomfästet, formera de med sina fjun ett klot, som pä 
skämt kallas kavaljers -paroll. 

Hela vexten, och i synnerhet roten, som är mångårig, 
hyser en besk mjölkfärgad saft, och anses i allmänhet som 
lösande och urindrifvande. I detta afseende kan af friska 
saften, om våren utpressad, med nytta tagas 1} uns två 
till tre gånger om dagen. Denna saft kokad och ensam 
eller med mjölkvassla, invertes brukad, har drifvit njursten, 
botat gulsot, vattensot, mjeltsjuka , samt tillsammans med 
Jordröks-saft (SuccusFumar. oHic.) äfven svåra utslagssjukdo- 
mar; färsk eller rå struken på hvitögat, har den borttagit 
fläckar. De späda bladen, plockade först om våren , ge en 
helsosam sallat under iianm af Pis-en lil. För detta än- 
damål uppgräfvas rötterna om hösten och insättas i drifhus, 
der de gro om vintern; den uppsiigsnde brodden beiäckes 
för dagsljuset, hvarigenom den bibehålles gul och späd. Om 
rötterna kokas i vatten, spadet silas och långsamt inkokas, 
fås ett extrakt, som, till ett téskedblad om morgnarne 
tagit, gjort utmärkt gagn i krämpor af vätskornas hindra- 
de omlopp, i synnerhet i underlifvet och dess körtlar. I 
tärningar skunie, torkade och brände, kunna rötterne äf- 
ven nyttjas såsom Kaffe. Vexten skall vara mjölk-ökande 
för kor och fortares af dem med. begärlighet ; kallas der- 
före på några ställen Mjölktistel, Mjölkgiäs. 

a. en yttre blomma. — b. en af de inre på disken. 




f 1 



5. 
PRIMULA VERIS. 

Ox LÄ G G. Gnllvifva. Göhblomma. Jungfru Marias nycklar, 

nyckelblomster. Käringtänder. — Yxlägg. Sempertiipp. 

Hanekam. Kublömster. Kusimmer. Kiimesblom. 

På Finska : Orhinpään ruoho. Orhipä. 

SÖ j näs KuTika. Lemänkieli. 

Örtbladen skrynkliga, tanclade i brädden. Stän- 
geln bar. Blomkronan trattlik med kupigt 
bräm. 

Linn. Fiora Su- p. 6r. Cl. 5- Pentandria. Monogynia. — LilJehU 
Sv. Flora, s. 8G. Kl. 5. Fe mm än« i ng ar. — Murr. App. Med. a p. aa. 
— Retz. Fl. oec. s. 554- — Pharm. Suec. Primula Veris, Fl o res. 



D, 



enna blonimd, som å(!ö!jer den glädjande våren, fö- 
rekommer [)å öppna, högländu ängar, särdeles der jord- 
månen hyser lera. 

Fordom ansåg man denna vext af större nytta i me- 
dicinen. Man trodde den vara värkstillande, sömngifvan- 
de, god för svindel, ocli elt säkert medel för s\Bg, hvil- 
ket äfven hos fordna skriftställare gifvit den namn af Pa- 
ralysis. Roten, som luktar iikt anis, torde i synnerhet äga 
goda egenskaper. I husbållaingon kännes elt smakligt vin, 
som lillredcs af blommorna med socker och citron genom 
jäsning. Hr Bränner och Mamsell Varg hafva derpå lera- 
nat den bästa föreskriften. Roten lagd på dricka ger det 
en god smak, äfvensom blommorna meddela bränvin deras 
vackra färg. I f^ngland och Holl.ind användas också d© 
första bladen såsom andra grönsaker om våren till sallat. 

a. en blomma i naturlig storlek. — b. densamma 
©ppnad. — c. ett öppnadt blomfoder, 
t 



6. 

PARIS QUADRIFOLIA. 

Trollbars-ört. Ormbär. Hållbar. Sologon, — BjÖndbär. 

Troldbär. Lusebär. Räfhär. Svinbur. Firblad. V/intersto. 

På Finska : Sudensilma, Sndenmarja» 

Bladen 4, eggformiga, sitta liksom i en krans 

omkring Örtstjelken. Bloinhladeiz 4, jemn- 

breda. Blomfodret 4-deldt. Bären Iiafva 
fyra rum för frön. 

Linn. Flora Su. p. i3i- Cl. g- Octandria. 4:gyn- — Liljehl. Sv. 
Flora, s. 187. Kl. 7. Tiemähningar. — BergH Mat. Med. p, Su- ~~ 
Flora d. Wetterau v. Gärtner, Mejer u. Scherhius 1802— 3. — Retz, FL 
«ec. s. 48S' — Pharni. Suec. Paris, Herba. 



V 



exer på skugglika ställen bland hassel och andra löf- 
trädsbuskar. Blommar i Maj och Juni med en enda blek- 
grön blomma på hvart stånd. Bäret är svartblåit, icke full- 
komligen rundt. Vanliga kännemärket på denna vext är 
dess 4 örtblad, sittande, i kors, hvarifrån blomstjelken ut- 
skjuter; men den träffas äfven, fast mera sällsynt, med 
6 till 6 — 7 örtblad , då äfven ståndarnas antal plär vara 
ökadt. Pioten är mångårig. 

Om vexten nyttjas färsk invertes, så laxerar den starkt; 
men torkad och pulveriserad anses den äfven vara svett- 
drifvande. Mot konvulsioner, kikhosta, krampkolik och 
stygn i bröstet skall den med förmun vara försökt, i syn- 
nerhet de torkade och söndersiötta bären. Saften af de 
friska bären säges hafva gagnat i ögonfluss. Örtbladen sam- 
lade före blomnings tiden, torkade och sedan kokade i 
vatten, sätta gul färg på linne som förut är betadt i aiun- 
vatten. Omogna bär ge grön färg åt miniatur-niålare. 
Men roten så väl som bären invertes tagnia^ förorsaka 
kräkning och kolik: de döda åtskilliga djur, t. ex. Höns. 

a. en ståndare. — b. pistillerna. — c. ett genomskuret 
bär — d. e. ett frö i naturlig och förstorad storlek. 



7' 
DAPHNE Mezereum. 

Kallerhals-buske. Tidbast. Kivithast. Tivelhast, 

Tistbast. Tjurbast. — Tivedd. Tusvedd. Tysvedd. Kius 

ved. Kiusbas. KiuTistbaJiSt. På Finska: Näsiiin- 

maria. Nasimen marja. Nasiainen, 

Blommorna silta 3 och 3 tillsammans, tätt in- 
vid grenarna utan stjelkar. Bladen utkomma 
i toppen, äro lansettlika, glatta och affallande. 

"Linn. Fl. Su. p. 127. Cl. S. Octandr. igyn. Lilj. Sv. Fl. s. 162. 
Kl. 7. TiEMÄNN. Murr. App. Med. T. 4. p. 62S. Hall. Giftpfl. 8:0, s. 
44. tab. 8. Fl. d. Wett. v. Gcertner , Mejer u. Scherbius i8oa -3. Retz, 
F). CEC. s. 307. Pharm. Suec. Mezerei 1. Laureolae C or t ex, Coccogr.id)i 
S e m i a a. 



V, 



exer på jkogsbackar, mindre allmän, och blommar på 
bar qvist, tidigt om våren, ofta innan snön bortsmält. 

Barken, kfillad Tidbast, nyttjas som dragmedel, antin- 
gen frisk, eller torkad och blött i ättika, i ögonsjukdomar, 
dölhet, svår andedrägt, långvarig slemhosta, ref-orms-ar- 
tadt utslag, gikt, m. m,, då den dagligen de 4 eller Ö för- 
sta dagarna ömsas, tills stället böijer flyta, dä kål- eller 
groblad eniamt kunna brukas. Lagd på sår af ormars och 
rasande hundars bett, har den gagnat; äfvensora bären stöt- 
ta och med mjöl och vatten blandade till en deg, kunde 
med förmån, i stället för Spanskfluge-sallva, nyttjas till 
omslag för den kalla och hvita svulsten, (white swelling 
i England) som förenas med värk i knäet (l^^estring.) 
Att gnida ansigtet med bärsaften eller tvätta det med 
vatten, h\ari barken länge legat, ger väl åt magra och 
bleka friskt och fylligt utseende, och är ett i Siberien 
brukligt, men farligt skönhetsmedel. Invertes nyttjas de- 
kokten af ii lod frisk bark, som kokas i 3 stop källvatten 
tills 2 återstå; härtill lägges lakritsrot, och dosis är ^- avar- 
ter, 3-4 gånger ora dagen, så att den lindrigt laxerar: 
för mycket gör äckel, svett, diarré, m. m. Under bruket 
af sådan dekokt hafva veneriska sår, på hviika q\icksilf- 
versmedel ej verkat, blilvit läkta. Veneriska knölar, som 
liilkommit af benhinnans uppdrifvande, jemte åtföljande 
nattvärk, har dekoklen ensam, eller med liten tillsats af 
qvicksiUVer sublimat, fullkomligen botat. Home har mot 
körielsjukdomar lyckligt användt dekokt af 2 drakmer rot 



DÅPH^'E MEZEREtJM, 

med barken tlerå, inkokade i 3 qv. vatten till |, som for- 
täras pä dygnet. Med mjöl kan dekokten blandas och 
ryttjas som omslag. Baren, ehuru farliga, i synnerhet sön- 
derstötta, brukas dock af Finnar och Ryssar till 9 - i5 gran 
i dosis, mot kikhosta och frossor. Af 4 nedsväljde bär fick 
en karl kräkning, brånad i halsen, törst, hudens fiffjall- 
r.ing, m. m.; lifvet räddades med soppor, slemmiga dekok- 
ter, mjölk, opiater, m. m. Men en Hicka, som mot fros- 
san fick 12 gian af bären sönderstötta, dog deraf under 
blodkräkning, m. m. Af 6 bär har en varg dött, och en 
liund af en skrupel i pulverform. Genom tillräcklig blöt- 
ning i vatten och pressning beredes af roibarken ett slags 
papper, som dock ej blir fmt eller hvitt. Enligt Beckman 
skall svagt dricka stundom förfalskas och göras till smaken 
liksom sta} käre, med liällarhalsbiiske.n, hvars bär Målaro 
nyttja till röd färg och af hvars grenar, san)t blad, gul el- 
ler brun färg kan sättas pä beredda (betade) tyger. — Un- 
der bruket af dekokt på barken emot benvärk, upplöste 
och lördekde sig svulsten i en tillhårdnad venerisk teslikel. 

a. en öppnad blomma med ståndare och pistill. — b. 
aine bär. 



8. 

VIOLA ODORATA. 

Luktvioler. Mt^i Violer. 

Är Utan örtstjelk, med -krypande rotskott och 
hjertlika blad. Blomstängkar och bladskaftnpp- 
sti<^a tillsammans från roten. 

J..F1. su. p. 304. Cl. .9. s--— ^^=-/f |;-f; ;• i!j 

Kl. 5. F.MMi«^. Murr. App. Med. T. 1. p. 017. ReU. Fl. oec. s. , . ^. 
P/,arm. .Ju. Viol* flor. recent. S emi n « , Ra d ix. 

I södra delen af Sverige träff.s Luktvioler vildt vexande 
i skogslundar; inflyttas ofta i trägårdar. Blommar om va- 
ren ^Skiljes från I^undvioler (Viola camna) dengenom, 
Itt den sednare har uppstigande stjelk, utan rotskott, 
^ed mer aflänc^a blad, bleka^re blomma och nästan rngea 
Tkt. Buskviolln (Viola hirta) har håriga blad och inga 
rotskott. De hafva alla mångårig rot. 

Med försic^uahet bör denna, likasom alla starkt luk- 
tande blommo?, förvaras i boningsrum. ^^l\--^y^Xit 
xner sof i tillstängdt rum, der man insatt et lat med ar 
^a violblommor; hon dog deraf under anfall «f slag. V ex- 
tl 11 krifves en lösande^ch drifvande kralt. Såsom upp- 
r^iukande användes den till omslag, och tjenar afven II 
lavement Frön, tagna i form af emulsion, d. a. stötta, 
blandaSe med vaUen^, då blandningen silas och socker till- 
sattes laxera lindrigt, hafva botat urinstamma, som varat 
7 dyVn och dnlvit% ursten. Hoten, helt^färsk, nyttjad 
?ill infusion med vatten, bar i dosis af 2 -6 uns, liKasom 
sin samsiägting den hvita Ipecacuanha (Viola Ip^^v^ f °^' 
kräkninn och Ifven laxerat. Fiohirap beredes, da blom- 
morna Rensade från blomfodren, läggas i vatten , stötas Iin- 
driet silas, och det silade blandas med socker; utrikes 
kok ; stundom det silade. Käraf ges skedbladsvis at barn 
«mot hosta och torsken (Aphth.^), emedan varken Imdras 
deraf. Hos späda barn tros violsirap befordra sömn. tor- 
falskas med saften af bläfärgande blommor, 1 synnerhet 
tAavileeer, då lukten päsättes med roten af sa kallad viol- 
xot (Iris Florentina). I brist på Luktvioler är bäitre att taga 
Hundvioler, af hvilka god violsirap kan fas. Gammal och 
illa förvarad violsirap förlorar sin rödaktiga ei er violel a 
färg, hvarföre någre bruka. tillsätta litet citronsaft eller salt- 
syr!. Detta är skadligt till invertes bruk och gor dess 
användande i kemiskt afseende högst bedrägligt. Bia vext- 
safter upptäcka, genom färgförändring, syror och lutsalter 
(alkalier) i deras upplösningar: af de förra rodnar violsat- 
ten; af de sednare blir då vextfärgen forbytt 1 grön. 

a. en pistill. — b. en at de mindre och — c. en at 
de större ståndarne. 



CONVALLARIA majalis. 

LiLiEKONVALL. Lilkovalje. Gliseblad. Haröron, Pä 

Finska: Lehman -Kie Ii. Koiran-Kieli. Lefimän- 

Kielen Kukka. 

Örtstjelken är bar, med tvä rotblad. Blommor- 
na hänga åt en sida. BlomJaonan är klocklik. 

Linn. Fl. Su. p. 109. Cl. 6. Hexawdria igyn. Lilj. St. Fl- s. i4r. 
K]. 6. Sexmänn. Sepp et Köps Flora Baiava. Murr. App. Med. T. 5. 
p. a6o. ilef^. Fl. oec. s. 182. Pharm. Sue». Lilii CouTall. Florei. 
Baccae. 



JLbland vårens mindre tidiga blommor, utmärker sig den- 
na genom sitt utseende och en angenäm lukt. På torra 
skogsängar uppskjuter, från en mångårig rot, blomsijelken 
mellan 2 glatta blad, och får, i Maj och Juni månader, 
hvita välluktande blommor, hvilka i täppta rum kunna för- 
orsaka hufvudvärk, yrsel och svindel. Bären mogna mot 
hösten, och innesluta frön i 3 eller 4 rum, som synas då 
bäret tversföre afskäres. 

Det är troligen i anledning af det luktande ämnet i 
vexten, som den först blifvit räknad bland de i medicinskt 
•fseende gagneiiga. Också smaken, som i alla vextens de- 
lar är bäsk, skarp och äcklig, synes lofva någon nytta af 
dess bruk. Under torkning minskas eller förloras dessa e- 
genskaper ganska mycket. Likväl får brännvin eller sprit, 
vin, och äfven vatten^ som distiileias med blommorna, 
helst färska, något af deras egenskaper. Derföre har man 
ock tillagt dessa tillrednicg^ir en kraft, hvilken skulle ver- 
ka såsom döfvande på nerfsystemet. Blott för lukt och 
smak skull, lägga somliga blommorna i klarpannan vid bränn- 
vins-destillering {Chyden.). Bären torkade och gifna såsom 
pulver, till i skrupel par gånger om dagen, sägas hafva 
botat fallandesot. De hafva äfven gagnat i frossartade sjuk- 
domar. Till nyspulver ijena bladen och blommorna tolka- 
de, genom det retande ämne som de innehålla. Bladen 
samlade före nndsommar sägas gifva vacker gul färg, och 
med kalk tillagade, grön färg (Gunner, Haller). Roten 
tjenar som nödbrödsämne i dyr tid. 

a. en öppnad blomma. — b. en pistill. — c, en stån- 
dare. — d. ett frö förstoradt. — e. en bärklase. 



JO. 




10, 

OXALIS ACETOSELLÄ. 

Harsyra. Harväpling, Gökmat. Vlirhane. Göhyra. 

^urklbfver. Kuhikål. Qvällsöf. Tostgräs. Regnblad. 

Uativäfve. På Finska: Jänexen-käpälU. 

Jänexen - leipä. Käen - apilas. 

Roten är ledfull eller ock tandacl, utan egent- 
lig örtstjelk. Bladen trebladige, med lijert- 
lika småblad. Stängeln enblommig. 

Linn. Fl. Su. p. i54. Cl- lo. Decandrix. 5"gyn> Liljebl. St. FL 
s. 190. 7. TiEMANMNGAR. Murr. App. Med. T, 3. p. 492. Sepp et 
Köps Flora Batava fig. opt. et descr. liecz. Fl. oec. s. 483. Fharm. Suec. 
Aceto3ella2 Herba} it. Lujul». AJIeluja. 



Vi 



id samma tid som Hvitsippan blommar, träffas Harsy- 
ran i barrskogarna, oftast i skuggan, med hvila striramiga 
blommor, som äga en svag sötaktig lukt. örtens utseende 
är Hnt och spädt; dess blad äro i klart och vackert väder 
nedhängande, men i regn upprättstående. 

Hela vexten innehåller, i likhet med Hera ärter af sam- 
ma slägte, en angenäm syra (sockersyra), som liknar vin- 
stenssyra och således äfven ättikesyra, i hvilken den ge- 
nom kemisk behandling kan lörvandlas. I hetsiga febrar, 
gallartade sjukdomar, loifebrar och skörbjugg är vexten, 
såsom kylande, stillande uppkastning och förekommande 
röta, ganska tjenlig. Den kan ätas frisk och okokad att 
dermed släcka törsten; äfven i sallat. Är tjenlig till infu- 
sion, så väl med vatten, som med mjölkvassla; till limo- 
nad i stället för citronsyra, eller ock utpressade saften en- 
sam. Om denna lagom inkokas och lemnas i kölden för 
att kristallisera, fås ett salt, som kallas x/ce/oje/Z-jö/^^ be- 
slående af vc-xtens egen syra och vextalkali, och som bru- 
kas i kylande pulver, samt att uttaga fläckar af svart bläck 
pä linne. Af 20 ft färsk barsyra fås efter pressning, rens- 
ning och inkokning 5-4 '^^ns Acetosell salt. Men som saltet 
är d5'rt, så förfalskas det ofta med svafvelsyradt vextalkali 
eller med creinor tartari, hvilket ses om kristallerna äro 
små, lätilösliga i vatten, och om de fräta linne. Cremor 
tartari, som kan erhållas till vida lägre pris, gör Aceto- 
sellsaltet, såsom läkmedel, nästan alldeles umbärHgt. Till 
conserf fordras socker till lika vigt emot saften. 

a. ett blomfoder. — b. en utbredd blomma i nat. stor- 
lek. — c. en ståndare. -^ d. ett håningshus med lina 5 
pistiller och ~ e. ett frö, förstorade. 



//. 





II. 
ANTHOXANTHUM odoratum. 

VÅRBRODO. — GulaX. 

Blomvippan axlik, eggrund eller afiangmed lan- 
seltlika blomster på korta blomskaft. Blom- 
honans skal trubbiga med agnborst. Två 
StåndaT^e. 

Linn- Fl. Su. p. ir. Cl. 3. Diakdfta. «gyn. Liljell. Sv. Flora, s. 
34. Klass. 3. Tremäuningaii. F,.afns Bibi. Fysik. Medic. o. Ekon. 17. 4« 
s. 557. Retz. Fl. cec. s. 55- 



D. 



enna fSrsding af gräsens arter, lika allmän i hela Eu- 
ropfl, som i norra delen af Asien, vittnar om full vår, då 
den framskjuter sina ax, hvilka efter jordmånens be.'!kaf- 
fenhet mer eller mindre förlängas. 

En lukt något lik Tonka-bönan är detta gräs egen. Ro. 
ten äger den i högre grad, och nästan vidrig. Dt-t blom- 
mande gräset är deremot mildare, och närmar sig till Me- 
lilotens eller Myskmadrans. Det är Vårbr^dden som gör 
liöet välhiktande då den dermed blandas, och angenämt 
iör kreaturen, hvilka begärligt förtära den vexande för dess 
sötaktiga smak. Det är derföre förmån att deraf äga ym- 
nig tillgång på ängarna. Man har också föreslagit dess 
särskilta kultur, så mycket lättare, som det vexer på höjder, 
berg, på öppna ängen och älven pä sumpig.i ställen; men 
tyckes bäst trifvas på en god, lagom torr och ej för hög- 
Jändt jordmån. Då gräset, som har mångårig rot, bergås 
lill frösamling, bör det skiljas frän andra gräs-slag, emedan 
dess agnar häfta vid nästan allt hvad de vidröra. Ehuru 
det ej är nödigt att för utsädets skull skilja agnarna från 
fröen, hvilket sker med svårighet: så låter det sig dock 
göra, om det tröskade fuktas lilet och sed«n gnuggfis emel- 
lan händerna. Gräset bör slås tidigt, eljest vissnar det, 
ocii röres sedan icke af boskapen. Till blandning i fårens 
foder bör det i synnerhet utväljas. Lagd knippvis bland 
kläder, tros malen derigenom kunna afhållas. Pulver af 
de torkade rötterna blandadt till snus, halva somliga fun- 
nit göra detsamma angenämare. Torra gräset, kokadt i 
mjölk, och lagt på svulnader, lördeiar dem; äfvensom nå- 
sar fyllde med gräset fint sönderskurit , samt Ijumme pålagde, 
äro ett godt och lindrande medel vid ros svullnadtr på be- 
nen [Grnei. Fl. Bad. 1. s. 59). 

a. axblomma. — b. kronskalen med sina agn. — c. pi- 
stillen med sina ståndare. 



yi. 




12. 

VACCINIUM OxYcoccos. 

TrakbÄrs-vext. Tränjon. Tranjuter. Myrbär. — Strand- 
bär, Tonnorbär Tonnorgran, Stråebär. Jegge. 
Murje. På Finska : Karpala. 
På Lappska: Ladich. 

Örtstjelken trådlik, nedliggancle eller krypande. 
Bladen eggrunda , helbräddade och inunder 
livitglänsande. Blomskaft en upprättstående. 
Blomman delar sig i 4 bakåt böjda kronblad. 
Bären ha 4 rum för många frön. 

l,inn. Fl. Sv. p. 126. Cl. S. Octxndixia. igyn. Lil/ell, Sr. TI. s. 
j65 Kl. 7. TiEMÄNNiNGAii. 3Iurr. App. Med. T. 2. p. 72. B.etz. Fl. oec. 
s. 755. Pharm. Su. Oxycoccos Baccse. 



M, 



-an träffar denna lilla buskart merendels vexande bland 
röilmossa (Spbagn. palustre) i kärr. Den blommar i Juli 
månad, och får först in på sena hösten mogna bär, som 
likna lingon, men äro något större och mycket surare till 
snihken. För sin skarpa syras skull nyttjas bären så väl pä 
apteken som i husiiålien, och samlas sällan förrän frost 
och vintetköld gjort dem mjuka. Insyltade med socker blif- 
va de smakligast; med håning till lika vigt emot utpressade 
bärsaften fås, genom lindrig kokning, ett godt och lielso- 
samt medel, Tranhärs kanins, kalladt. Liksom lingon och 
liera barsorter, kunna desse öfver vintern förvaras i vatten, 
hvilket deraf får vacker färg samt angenäm syrlig smak, 
och brukas som allmän dryck i Ingermanland ; den kan ock- 
så ijena såsom kylande och läskande att blanda till andra 
drycker, i synnerhet i febrar; bärsaften ger äfven åt gelé 
nästan blodfärg. Barn, som ätit tranbär^ hafva deraf blif- 
vit befriade från maskar. I Norrland indrypes en droppe 
af tranbärs saften i ögonvråen emot dåliga eller svaga ögon. 
■ — Hos Guldsmeder användas tranbären, i stället för vin- 
sten, till silfrets hvitkokning. Den svarta kopparhinna, som 
S3'nes på ytan af nyss glödgadt vanligt arbots-jilfver 10 15- 
digt (berglint silfver kallas i6-lödigt, och är utan koppar- 
blanning), bortlVätes under hvitsjudning, dä silfret kokas 
j oförtennt kopparkärl med tranbär och koksalt, vid pass 
lika mycket af livardera, utspädde med vatten ; silfret, som 
igenom föregående glödning renas ifrån vidhängande bränn- 
bara ämnen, får nu af syran ett matt och h\itt utseende, 
lika vackert, som af vin-sten o;;h salt. — Iblanf! fåglarna 
äta i synnerhet de af Trast- och Orrslägtet tranbiren be- 
gärligt. — Dat som i English Botany är anfördv, nit man 
i Sverige ej skulle känna tranbärens nytta, röjer bloit för- 
fattarens okunnighet om landet och dess hushållning. 

a. pistillen. — b. en ståndare. — c. ett afskaret och 
d. ett helt frö. 



ULMUS CAMPIJSTRIS. 
Alm. På Fin J ka: Jalava. Va ju. 
Högstfimmigt träd med eggformigalöfblad, som 
i brädden liafva större och miadre sågtaggar. 
Blommorna sitta flockvis. 

l.inn. Fl. Su. p. «i.Cl. 5-Pent ak om a. agyn. — L/7/«W. Sv. Fl. s. 114. 
Kl. 5. pEMMiMN. aqvinn. — Murr. App. Med 4- p-6oi. — Patr. Sällsk. 
Hush. Jurual för år 1789, Maj månad sid. 45a. —Ekonom. Diktion. T 45 , 4^^' 
K(.tz. fl. oec. s. 744. — Pharm. Ulmi Co r t ex. interiör. 



A, 



Almträdet trifves bäst på öppna ängar eller nära vid 
hus, i lagom torr och fast iordmån. Blommar pä bar qvist 
om våren. Tål olika luftstrek, men knappt nordens öfver 
Helsingland. Den enda Svenska almskcg vi känna, är emel- 
lan Lund och Malmö vid Alnarp. 

Medicinska kraften tros i synnerhet böra sökas i trä- 
dets inre bark, som är slät, seg, något besk, utan Jukt, 
och innehållande slem-ämne. Det bästa samlas af grenar- 
jia, eller om höstisn af de smärre rötterna, eller ock af 
10- iz års gamla träd. Berömmes i vissa kroniska utslag, 
som komma och försvinna, och som stundom likna spetel- 
ska (lepra). Af dekoklen, som tillredes af 8 uns bark, 
kokade i vid pass,i stop vatten tills hälften deraf återstår, 
gifves 8 uns med tillsats af något renad salpeter, 2 gån- 
ger om dagen. Med lasermedel då och då bör lifvet hål- 
las öppet, och födan m.est tagas af vextriket. FjälJsjuka 
(ichtyosis) i hög grad, har dekokten botat, nyttj«!d utver- 
les till tvättning och derjemte invertes. I svåra och envisa 
händelser bör kuren fortsättas (lera månader, och då kal- 
lare årstid eller väderlek inträffar, återtagas, Gemenligen 
ökas deraf utslaget i början. Dekokten är ock tjenlig tili 
omslag för brännskador. — I hushållningen är Almen af 
stort värde. Den skadar ej gräsvexten, och tjeaar till 
alléer. Planteras 1:0 med frö, som mogna i Juni, samlas 
i torrt väder och sas genast i lös god jord, utflyttas året 
derpå, och kunna vid det femte hafva krona; a:o om vå- 
ren med telningar, som i början flitigt vaftnas och aktas 
för fl ost; 5:o med trädets grenar som, jaedböjda i jorden, 
slå rötter. Späda löiv»n duga såsom spenat; om hösten 
samlade och torkade tjena de till vinterfoder för boskap: 
färska blauen skola ock meddela ål vitien, hvfiri de nå- 
gon tid få ligga, eu laxerande kraft, liksom den af Man- 



tJLMtJS CAMPESTRIS. 

na. Vårtlika utvexterna på löfven tillkomma af Bladlössem 
(aphis) egg, och innehälla en vätska, hvilken silad skall 
vara sårläkande. Veden «r för sin hårdhet bekant och nyt- 
tig ; och roten dessutom för sitt ådriga utseende. Alm är 
bättre bränsle än ek och ger bättre kol. Willdanhayn fick 
af i famn t 46 19 iod rå, och i tt i3 lod calcinerad pott- 
aska. I Bolins Län och Norrigehar man, vid infallande sädes- 
biist, brukat torrkad aimbark, målen till mjöl och blandad 
med sädes-mjöl till bröd. —Som höns gerna skola äta almfrö, 
så böra de afhållas från ställen der sådana äro utsådda. — 
Bien sägas icke trifvas i nära grannskap af Alm. Trädet 
skall kunna vexa till 80 års ålder och få 3o alnars höjd 
och deröfver och blifva sekler gammalt. Löfven, som efter 
längsta dagen vända undra sidan mera upåt, skola äfven 
tjena till föda åt Silkesmaskar. Barken användes till färgning. 
a. en fullkomlig blomma. — b. pistillen förstorade. — 
c. en blommande stjelk. — d. ett frö. — e. ett fröhus med 
derinom sittande f. frö, — g. en stjelk med löf och frön, 
i naturl. storlek. 



i4. 

ALOPECURUS pRATENsis. 

ÄNGKAFLE. Råegrus, — Kofegräs. Munsrumpe. På 
Finska : Pundar pääruoho. 

Strået är npprattstående och bladrikt. Axet 
långt och injukhårigt af glänsande hår på blom- 
foderskalens yta. Blomkronafi är enskalig, 
försedd nedantill på yttre sidan med långt 
agnborst. 

Linn. Fl. Su. p. ao. Cl. S- T riandria agyn. — i/7/". Sv. Fl. s. 35. 
Kl. 5. Trkmänni N GAR. aqvinn. PaCi: Säilsk- Hush. Jurnal år 177g, Jun.. 

s. 14.1780, Jan. s. 56. Mars, s. 3o Ekon. Diktion, i. s. S'2.--Rafns BiW' 

f. Fp. Medic. o. Ekon. 17. 4 «• 358. — P,.etz. Fl. oec. s. ^i. 

V exer helst på något fuktig eller lågland jordmån. Blom- 
mar i Maj och Juni med långa ax, som likna rågens. Dess 
rot är mångårig. 

Vid ängskötsel är kännedomen af detta gräs af myc- 
ken vigt. Det anses likaså gifvnnde, som de utländska hit- 
tills hos oss odlade hösorter, och kanske öfverträffar det 
dem i Hera afseenden. Om dess frön, som i Juli eller Au- 
gusti pläga mogna, sås på aftappade kärr eller utdikade 
vattensjuka ängar, så får man der i stället en bördig äng. 
Sidländig svartmylla, som vår och höst ofta af vatten öf- 
versvämmades, besåddes vid Lund med Ängkaflefrö, och 
gaf på ~ tunnland årligen tre parlass torrt hö, således 18 
dylika Ib.ss af tunnlandet. Andra året efter sådden var grä- 
set ny5s före första slåttern 2 alnar högt; och vid den an- 
dra och sista, i aln. Dess lidighet och hastiga tillvext gör 
det för sträft att kunna ätas af Gräsmasken (Jarven till 
Nattijäriln Bombyx graminis) : en väsendtlig fördel, som 
vid valet af höslag till odling visst förtjenar uppmärksam- 
het, emedan denna larf skonar så få andra grässlag. Vid 
det i Skåne anstählta försöket anmärktes, att frön, sådda 
i April, iågo 16 dygn i jorden, och gåfvo i Oktober finE 
gräs, men hvarken strå eller blomax, och således för spädt 
alt första året berga såsom hö. Fröen mogna uppifrån 
och nedåt i axet; när de börja utfalla i toppen, samlas 
axen, torkas på luftigt ställe och utgnuggas. Derefter tor- 
ka-s genast fröen än ytterligare, och äro sedan tjenliga 
till utsäde. — I Tyskland och Schweitz är gräset kändt och 
som höslao berömdt, under det ifrån latinska namnet öf- 
versatta : Wiesen-Fuchsschwanz. 

Tab. — i. ett ax. — 2. trenne ett stycke ofvan rcten 
»fskurna stånd i naturl. storlek. — 3. en sluten blomma. 

— 4. en fullkomlig blomma öppnad. — a. blomfoderskal. 

— b. pistillens z:ne märken. — c. ståndare. — - d. biora- 
skalet. — e. agnet eller borstet; aila förstorade. 



/5. 




i5. 
FUMARIA rABACEA. 

LöKFDMARi. Akerruk. Cnllgräs, 

ÖrtMjelken är enkel, med ;2-5 derifrån utgåen- 
de greniga bladskaft, ^/^r/^/i äro dubbelt tre- 
delade; småbladen glatta, något trubbiga och 
tre-flikiga. Blomskännarne långa som blom- 
morna, hela och trubbiga. 

Sv. Bot. I. Uppl. N:o i5. Fumaria solida. — Linn. Fl. Su. p. 245. Cl. 
17. DiADELPHiA 6aadr. Fan. balboin yar. — Liljehl Sv. Fl. s, 314. 
Kl. 14. TvÅKULi-E, Fröhusbärande. Fuin.bulbosa. — Murr. App. Med. 2. 
p. /iS-i. — Sepp isf Hops Fl Bat. lig. et descr. — Betz Fl. cec. S. 276. Fum. 
fahdcea. — r/iarm, Suec. Arhiolochix fabacese Radix. 



I 



skogs-ängar, samt vid foten af buskbevexta berg, vexer 
Lökluuiarien ocli blomnifir om våren på mängåria rot. v. 
Linné anför, såsom flriföriinelringar a t sin Fum. hidbosa , 
både denna och en annan stöire, som hos Botanisterna är 
känd under namn af hiim. cava, för dess ihåliga rot; men 
de torde likväl, enligt Hojjmans , C ur tis och Smiths mty g, 
i egna arter böra åtskiljas, såsom ständigt bibehållande si- 
na kannetecken, bland livilka de af biomskärmarna tagna , 
i synnerhet utmäika sig. På denna äro desse hela, men 
pä en annan art, som Herr Retzins kollar solida, och jyUl- 
eiinow Halleri, och älven hos oss, fastän sällsammare fö- 
rekommer, äro de inskurna eller deUa. Nyare Botanister 
liafva skiljt dessa till slägtet från vår vcniiga Jordrök (Fu- 
maria oöicinalis) under namn af Corydalis. Örtklassens 
särskilta fröredningsdelar synas på figuren, som förestäl- 
ler en genom förstoringsglas sedd blomma af Lökfumarien; 
a. är pistillen eller honan, b. ständarne med sina knap- 
par, c. Tingarne eller blommans sidblad, som här inneslu- 
ta ståndarne jemte pistillen: d. Åolen eller nedra blombla- 
det, 6. seglet eller öfra blombladet, L blomshärrri , g blont' 
fodret, h. fröhus, i. fröet, som är svariglnn.sande. 

Det är roten, i S3'nneihet af p\im. cava, som före- 
kommit på apteken; också är den merendels större änden 
Jökformiga täta (Fum. solida), och kanske detförevald till 
medicinskt bruk. Smaken är något besk och skarp; men 
lukten är nästan ingen. Kraften meddelar sig åt sprit och 
at vatten; ehuru det sednare lösningsmedlet tnger till sig 
mindre af rotens skärpa. Man har rtkosnmenderat dess 
användande i form af tinktur eller extrskr, emot maskar 
och afstannade regler (menstrua): att rena sår och hämma 
benröta, har man brukat roten pulveriserad i såret inströdd. 
Till mjöl och bröd nyttja åiskilliga Ryska folkslag denna 
rot. — Både Läkare och Fältskar-r föreskrifva nu mera, 
högst sällan; Lökfuraarien emot sjukdomar eller sår. 



/ 



/6 




i6. 
FRAGARIA vesca. 

Smultronört. Jordbär. Jolbär. Rödbär. Snytter- 
bär. Backbär. HäUebär. På Finska: Mamikha. 

Bladen äro tredelade; småbladen eggforniiga 
och sågtandade. Ö7Y^//WAe/^ refvig , med långt 
krypande rotskott. 

Linn. Fl. Su. p. 175. Cl. 12. IcosANDRrA x>o]y^. — Liljehl. Sv.Fl. s. 
ao3. Kl. 8 TjUGEMÄNNiNGAn. — il/wrr. App. Med 5 p. 142. — I>u//«otc/ 
dä M. Traité des arbres fruitiers , T. i.— jöw CAe5«eHist. nat. desFraisiers. 
— Retz. Fl. oec. £.260. — P/iarm. Fragari:e Baccas, Heiba,Radix. 



F 

X c 



Örekommer allmänt på torra ställen, samt blominar i 
Maj och Juni månader. Dess rot är mångårig, och när den 
inflyttas i trädgårdar i lös och god jord, blifva dess bär 
större och vexten frodigare. Jordgubbar, som under olika 
namn odlas, anses som skilda atier. Ju större frukten är, 
ju mindre behaglig blir dess smak och lukt. 

Bären äro i allmänhet ganska helsosamma: likväl for- 
orsaka de hos somliga ett friselartadt utslag, och hos an- 
ära liksom rus eller yrsel. Såsom läkmedel betraktade , an- 
ses <3e vara lösande, kylande och förekommande röta. Ym- 
nigt nyttjade hafva de, efter den store c. LinT2és exem- 
pel, botat gikt och podager. De som af mjehsjuka blif- 
vit sinnessvago, sägp.s af smultron, som då gjort sfark diar- 
ré, hafva blifvit återställde. Lungsiktige och de af sten- 
plågor besväiade, anföras äfven ibland dem som häraf åter- 
fått helsan. Bästa sättet att nyttja bären är ulan tvifvei 
att förtära dem råa, och kan då tilläggas antingen socker, 
vin eller något aromatiskt; de kunna ock, om magen för- 
drager det, ätas med mjölk. Smultron upptäcka ofta Bin- 
nikemaskens närvaro, och man har sett stycken af denna 
mask bortgå efter deras förtärande. Mejer tillägger jem- 
väl, att detsamma händer efter ätna morötter, hvartiil han 
förmodar att luftsyran (kolsyregasen), som utvecklas, är 
orsaken. Distilleradt smultron-vatten tjenar för svidande 
ögon. Af bären skall ock ett angenämt bränvin kunna er- 
hållas. Bladen nyttjas och berömmas af många i stället för 
Té. För att tillreda detta, samlas de unga bladen om vå- 
ren och torkas i skuggan eller i en afsvalnad ugn, på bleck- 
plåtar och ofta omrörde att de icke bli bruna, och förva- 
ras efteråt till bruk. Friska bladen eller hela örten bultad 
ock lagd pä gamla bensår, skall hafva läkt åexn , och iie- 



i6. 

FRAGARIA VESCä. 

Ja vexten kokad i vin och såsom omslag pålagd os pubi» 
skall förekomma pollutiones nocturnas. — Frön samlas af 
iTiogna och torra bSr, sås tidigt om hösten på öppna säa- 
gar i god jord, och uppkomma om våren, utplanteras se- 
dan på rabatter och fredas första vintern för frost. Med 
ronkotten kunna dock Jordgubbar beqvämligast fortplan- 
tas i fet och lätt jord, som ej är för torr, heJst i Juli och 
Aug. månader, och aktas plantorna i början för solvärma 
och torka. Hvart 5-^:dc. är böra de omflyttas. Af för mån- 
ga rotskott försvagas de bärande stånden, hvaiföre a till 3 
gånger om sommaren de öfverflödiga böra borttagas. På 
torra backar vexer en smultron-art , som på Goltland kallas 
l^ejhon (Frag. collina, Ehrh. VVillden). Bären smaka något 
olika, och blomfnaset skiljes äfven svårare ifrån bäret äa 
på vanliga smultron. Enligt Gleditschs uppgift hysa smul- 
tron öristjeikar och rötter gaifämne. 

a. en ståndare. — b, ett frö i naturl. st. och förstoradt. 



/7. 




17- 
RANUNCULUS ficaria. 

Kälranunkel. KersJiäl. Snior blommor. Mö ja. — Vårhi 1. 
På Finska : Maan pukkänu. 

Bladen äro hjertlika, i brädden bugtiga med 
bladstjelkar. Örtstjelken är enblommig. Blom- 
bladen lansettlika, 7-9 till antalet. Blomfo' 
drec mest 5bladigt. 

Linn. Fl. Su. p. 193. Cl. i3. P oi.y ane n i a V6\y^yn. — Liljebl. St. 
n. s. 2i5. K.'. 9. Mangmänningaiv , niåiifjqvlnn. — ]\]uir. App. Med. 5. p. 
go.— Ilet-3-Fl. cep, s. 5s5- — Pharrn. Chelidon. ininoris Radix, Folia. 



G. 



anska tidigt om våren uppskjuta bladen, som träffas 
allmänt vid si'lan af bfrg ocli under löfträdsbnjkar, hvarest 
de förqvälva »tniira plantors tiltvext : blomningstiden är i 
Mflj och Juni månader; dess mångåriga rot är sammansatt 
af små, eggformiga , hvita knöhr, bvilka likna hvelkorn, 
och hnnga med finn roitrå;!ar knippvis tilJsammans. Efter 
starkt regn, som. bortsköljt svartn ylliin af rötterna, blifva 
de synliga, och bafva giisit anledning till berättelser om 
nedregnfldi hvete. 

Med de flesta andra arter af sitt slägte har Kål-R^a- 
nonkeln det gemensamt att vara något skarp, dock är den 
ibland de mildflre BJaden ocli blommorna äro nästan u- 
tan skärpa, bvarf.jre de kunna nyttj«s vårtiden tiJI kål och 
att blanda till ani;ra ätliga gröasaker; de. skola den tiden 
vara gagneliga i skörbjugg. Men livnd som är sagdt ora 
örtståndet, gäller ej oro rclen, som i svnnethet 1 öre blom- 
ningen är skarp, röjer först en sötsktig, sedan bitter, besk, 
äcklig och sammandragande smak; den uppdrager blåsor, 
om den bultas och lägges på huden, och gör sär, hvilka 
ehuru svåra att läka — liksom de af Hviisippan, Senaps- 
degar m. m. — antaga dock snarare läkning än sår af Lök- 
ranunkeln (Ranunc. bulbosus, sceleratus}. Ått roten färsk, 
eller torkad och pulveriserad, kokad m^d fttt till salva, 
skulle utvertes ^/igaa vid lialskörtelns svullnad (struma), 
och i hemorroider, torde ännu icke vara med tillräckliga 
försök bestyrkt. Rötterna anföras äfven på listan af nöd- 
brödsämnen; men förmodligen böra de til! detta bebof 
samlas sedan blomningstiden är förbi, eller ock blandas 
med tillräckligt af nnilra mindre farliga brödämnen. 

I anseende till det Iran endra Pi.tnunkel-arter olika an- 
tal af blomfodvets och blomkronans blad, hafva somlige 
örlkännsre gjort häraf ett eget slägte, kalladt Ficaria Vi 
kunna dock icke billiga detta, då vexten icke saknar de 
öfriga, Ranunklerna tillhöriga kännetecken. 

a. ett kronblad med det vid basen sittande håningi- 
huset i nat. storlek, — b. en ståndare. — c. pistillerca på 
fästet saminansiiiande. 



/8 




i8. 

LEDUM PALUSTRE. 

Sqvattram. Getpors. Sqväha. Lummer. ■— Vild Ros^ 
marin. På Finska ; Suonpursu. Suokanerva. 

Bladen smala, lansettlika, under brunludna. 
Blomknippan i toppen af grenarna. Stån- 
darne längre iin blomkronan. 

XiVin. Fl. Su p 135. CI.io.DecAndri A i:gyn. — L/Z/eJ/.Sv.Fl.s. i6a. 
Kl. 7. TrEMÄNN. — il/M/T. App. Med. 2. p. 75'—Bergii Mat. Med. p. S5o. 
Hetz, Fl. cec. s. 352. Linn. Uiss. de Ledo palustri. Ups. 1775, — Pharin. 
Rosraariiii sylvestr. Herba. 

i^l ordens ode och kärrfulla marker få ett mindre rysligt 
utseende, dä denna buske omkring raidsommaren, ofta 
under skygden af barrträden, från tufvans sida uppskjuter 
sina blonifuila grenar. Bladens form har jemte deras luk- 
tande egenskap icke oförijent gifvit vexten det namn, livar- 
under den på apteken bevaras. Om denna buske, som 
kreaturen utom geten, allmänt skräda, sprider vårtiden en 
icke obehaglig lukt, blir densamma under sommaren icke 
endast alltför stark, utan gör äfven hufvudvärk. Denna 
plåga, åtföljd icke sällan af ursinnighet, erforo förfäder- 
ne, då de, i biist af hnmla, kryddade ölet med getporsen. 
Säkrare användes den såsom hushålls- och läkmedel. Bo- 
skap besvärad af chyra, befrias derifrän medelst tvättning 
med en stark lag af färska qvistarna, för hvilka äfven de 
envisa vägglössen fly, då qvistame läggas mellen sängkläder- 
na. Målen säges kunna ödas på lika sätt. Ännu verksam- 
mare skulle lörmodligen den tjär lika vidbrända oljan vara, 
om ej dess lukt vure så ganska obehaglig. Dekokt på bla- 
den har med förmån blifvii både in- och utvertes nyttjad 
för svåra utslags sjukdon ar. För kikhosta, särdeles i dess 
början, och rödsot har man icke utan skäl berömt samma 
tillredning i förtning med kräkmedel, hvarmed äfven Un g- 
rarne och de som bebo nejden af Karpatiska bergen före- 
komma vådan af den hos dem gängse smittsamma hals-sju- 
ka. Linné säger ait detta medel användt såsom gurgelvat- 
ten och omslag af infusion på örten gagnat i strypsjukan 
(angina stranguiatoria), som äfven är smittosam och epi- 
demisk. Murr. Emot onda sår i hufvudet (Tinea Cap.) 
och skabb gagnar 1 vattning med dekokten^ hyilken äfven 
då bör tillika invertes brukas. 



18. 

LEDUM P A LUSTRE. 

Alt Ryska Juften erhåller sin egna lukt af en olja de- 
stillerad af vexten tillhopa med nälvcr, har Pallas visat 
yara ogrundadt; endast den sednare blir härtill brukad. 

Invånarne på Kamtschatka använda Sqvattram för den 
der gängse Spetelska, mot hviikén äfven Hr Med. Rådet 
Odhelins i K. V. A. Hand!. Tom. 35, 40; och i sam- 
ma Akad. Nya Hrtndl. T. 4> s. 224. anfört medlets för- 
träfSiga verkan. Svamp i hus förekommes om Sqvatiram 
lägges under golfven. Tyskarne kalla vexten Bie?ienheide, 
emedan Bien begärligt besöka dess blommor. 

Tab. — a. en ståndare. — b. en pisliij; begge för- 
storade. 



o- 



v A 




19- 
TORMENTILLA erecta. 

Blodrots-Ört. — TormeiitiU. Tilmantille. TUlerod. 

Tepperod. Mnndsholrod. Mandirod. Tolftnändsrcd, 

Iluulrod. På Fixnika: Larven Ii jiinri, Fnnajnuri. 

Ört.sljelken är grenig och nedliggande (utbredd). 
Bladen utan bladstjelkar och 5delade: små- 
bladen de tre yttersta lansettHkä och sågtan- 
dade, de två innersta, som omgestjelken, in- 
skurna, oftast Skiufna. Blomfodret sklufvet. % 
Blomkronan mest 4bladig. 

"Linn. F]. Su. p. 17g. Cl. 12. Icosandria Polygyn. ■— Liljell. Sv. 
Fl. sid. 205. Kl. 8. Tjucemän NiNGAn. Torm. Officin a lis. — Murr- 
App. Med. 3. p. 140. — ' Scheff, Kem. Föreläsn. s. 5o8. — F\.etz. Fl, cec. s. 
722. — Pliarm. Tormentillte Radix. 



3l örekommer på mpgra och torra ställen icke sällsynt, 
blomniande i Juni och Juli månader. Dess stora likhet 
mef] Potentillslägtet, hvarifrän den endast med 4^ istället 
för 5 blomblad, är skild, har hos somliga gifvit Blodrots- 
örten ett rum ibland Potentillerna. Dess mångåriga rot 
är något kägelformig, i ytan ojemn och mörk, inuti röd- 
aktig, utan läkt, med sammandragande och något litet 
aromatisk smak. 

Rotens egenskaper trppt.?gas så väl af Sprit som af 
Vatten; det sednare får undor destillalion med den, någon 
lukt och smak af rosenvatten. Invånarne på Orkaderne 
och Ferröarne beljena sig af roten till garfning, och skall 
lädret deraf blifva fastare och bättre än af Ekbark. Lap- 
parne rödfärgs läder med saliven, då roten tuggas. Kokad 
i vatten, fäs deraf dekokt, tjenlig till gurgling då tungspe- 
nen (uvula) är förslappad eller tandköttet blöder och tän- 
derna Icssna; den tjunar äfven p.tt dermed tvätta gaml« 
sår, som sedan med passande betäckning fredas från luf- 
tens åtkomst, och tros att läkningen påskyndas, om de- 
kokten några morgnar å rad tillika nyttjas invertes. — An- 
ledning till Svenska benämningen har utan tvifvel blifvit 
tagen af rotens visade nytta emot blodflöden (hnsmaturia , 
dysenteria), i synnerhet hos boskap, ät hviika den gifves 
invevtcs, enligt Dfi Gorters intyg. -Men ett klokare be- 
handlingssätt af sjukdomen hos menniskor torde förbjuda 
bruket af Blodroten för dem. Atskiliige okunnige perso- 
ner hafva med den sjukes skada i olid gifvit den emot 
frossan. Svart bläck tillredes af ii lod torkad och pulve- 
riserad Blodrot och 7 uns regn- eller sjövatten. Detta ko- 
kas tillhopa några minuter, då 3 qvintin jern- (grön) vitriol, 
I qv. Gummi arabicum och i qv. brun bresilja tillägges, 



%0. 




20. 

SOLANUM DULCAMARA. 

SoTBKSK Solan. Qyesved. Matledshuske. Bittersuttt, 

Gnlnebär. Vijlbär. Ormbär. Hällbiir. Trollbär. — 

Kipplyng. Ateved. p^ivang. Pä Finska: Koisonpuu. 

Örtstjelken är böjlig utan taggar. Bladen äro, 
de öfversta spjutlika, stundom Sdelade, och 
de nedersta eggformiga, spetsiga. Blommor- 
na sitta knippvis. 

liinn. Fl. Su. p. 71. Cl. 5. Pentanbria igyn. — Liljehl. Svi F!. s. g;(. 
Kl. 5. Femmänning A R. — Murr. App. Med. i. p. 423. — dillen Mat. 
Med. p. 565. — Patr. S. Husli.Jurn. 17S9. Dec. s. gS. Ekonom. Dikt. 4 Del. 
p. 18. — Retz. Fl. cec. S. 686. — Phartn, Dulcaniarine 1. Solau. lignos. S t i- 
p i t e s , Radix. 



Vi 



id diken och på fuktiga ställen vexer denna Solan art, 
och lar i Juli månad blå, violetta eller hvita blommor; 
dess biad äro olika och på en stam ofta nf 5 (3 slag. En 
betydlig ariiörändring bar hela eggrunda blad. I\Ied ned- 
böjda grenar, som slå rötter, fortplantas busken lätt. 

Då stjelkarne, helst de fina, tuggas, röja de i början 
en besk, sedan en håningssöt smak. Dessa samlas dä in- 
ga löf finnas på busken, antingen tidigt om våren eller 
sent pä hösten^, och nyttjas merendels som Té, antingen 
så, att till 3-4 drakmer stjelkar, slås i qvarter kokhett vat- 
ten; eller tages i lod, till 2-5 qvarter vatten, iemnas half 
timma på svag eld och kokas sedan 8-10 minuter; häraf 
är dosis 2 koppar morgon och afton att dricka ljumt ocii 
i början med mjölk, för smakens skull. Kokas de för län- 
ge, blir smaken för besk; är dosis för stor, så gör den 
äckel, och efter Gouans uppgift, äfven lamhet i tungan. 
Stjelkarne hysa minst, bladen något, men bären rn est gift- 
aktigt. En hund dog inom 3 titnmar fif 5o förtärda bär, 
som funnos oförändrade i magen. Hos menniskor laxera 
de och göra kräkning. Emedlerlid är vexten , rätt använd, 
ett godt och verksamt medel i gikt och reumatism af åt- 
skilliga slag, benvärk, gulsot, skörbjngg, hämmade regler 
(menstrua suppress*), skabb, reforms utslag, veneriska å- 
kommor, elaka bensår, rosartad svullnad m. m. Förrän 
nattsvett inställt sig i lungsot , har Solan teet stundom äfven 
gagnat, och en hafvande hustru, som under frossan fick svår 
och tung andedrägt, botades med Solan té, dä kina för- 
gäfves förut var försökt. Razoux brukade bladen mot ut- 
vertes skador. Af de sega qvistarna kunna också korgar 
flatas. Orten ratas af större boskap, men äles af lår och 
getter. 

Tab, — en stjelk med bär. — a. Pistillen. — b. Ståxi- 
darne med sina knappar sammansittande. 



HYOSCYAMUS niger- 

Bolmört. Hönsnbale, Svinbönor. — Styggräs. Stinh 
gräs. SÖ/gräs. På Finska: Hulluruoho. Sianliaali, 

Bladen äro groft tandade eller nästan flikiga, 
omfattande stjelken oohy^Jik^om. Blommorna ^ 
sittande tätt invid den. 

Linn. Fl. Su. p. 70. Cl. 5- PentandriA igyn. — Lnjebl. Sv. Fl. s. 
89. Kl. 5. Femmänningar. — Murr. App. Med. i. p.444- K.V.A.Handl. 
1774, s. 52. — Halle Gitt])il. p. 53. tab. 10. — Retz. Fl. cec. s. 3i3. — 
Jahn. Ausw. d. Arzneymitt. i B. s. 43o. — Pharm. Hyoscyanii Se min a 
et Fol ia. 



Jr å torra ställen nära husen blommar Bolmörten i Juni 
och Juli månader; har aärig rot, liknande palsternai ks- 
roten. Fröen hevarHS från regn genom lock på fröhuset. 
Hela vexten är mjukhårig och kännes fel och klibbig, samt 
liar vidrig, skadlig lukt. Getter och kor sägas tåla ör- 
ten; men skola förlamas deraf. För fåglar och i synner- 
het höns slägtet är den giftig, och för gäss äro fiöen lika 
vådliga, om de törtäras. Röttcrne lagda i rum fördrifva 
råttor; men då böra ej menniskor vistas der, — Bobnörts- 
élja fås af pressade frön; Extralit af vextens utpressade 
och inkokade saft. Salfvan beredes af stötta, kokade och 
med svinfelt blandade Bolmörlsblad ; efter silning tillsattes 
BolmÖJisolja. Plåstret göres af oljan och vextsafien koka- 
de med tiilsals af vax, terpentin och pulver af örten tor- 
kad; detta i sp^nskfjug- plåster döfvar värken, då Hugan 
drager opp blåsa Af färska Bolmörts blad hvarpå slås olja 
eller mundel-olja, som lemnas några dagar på varmt 
stälJe, fås en så kallad infuuderad Bolmörts-olja ( Ol. infn- 
siini Hyosc), hviiken utvertes varm ingniden, skad tjena i 
led' rnas styfhet, senors förkortning, blinda gyilenå-iern , 
urinstärnma ; orh blttndad med kaiiifi^n, samt ii"gnid<'n på 
m.«ig«n, säges d^nna olja stilla långvarig hicka och kramp- 
väj k. — Lika delar Bolmörisbl^id och Backtimjan (Thym. 
Serpyll.) kokade i 2 c]v vatten i timins skola grfgna mot 
förkylda Ien>aiar. Pl^-ra altnar å lad bör den af köld ska- 
dade diden håilas i timma, ulan alt efteråt Rllorkas, i af- 
koket, som bör vara väl \atnit. — Mot blodhostning af 
för rpycken leiiighfi berömmes Bolmörts oJid (Ol. coct. fol. 
Hyosc) som b' redes af a uns fris'' a slölta b!«jd och 3 
uns ren bomnlja, 

Vid löu^-rnas uppgräfning fingo någre arbetare, af vex- 
tens blotta uiHununing , hulvulväik oi h yrsel Al 9 per- 
soner, som fiiit soppa, hvari rot n genom misstag, 1 stället 
för p-ilsternriiknr, blilvil koKnd, blelvo somlig,- mäilöse, 
och alle angri-pos af lörsi, brynad iii\n^'n\, konvulsioaer, 



2r. 

KYOSCYAMUS NIGER. 

munnens och lemmarnas onaturliga vridning, sardoniskt 
skratt, raseri m. m. De återställdes dock, men sågo först 
föremålen dubbla, sedan röda, och till slut naturliga. An- 
dre hafva dött deraf, hvarefter man funnit svarta fläckar 
i magen, samt hufvudets blodkärii fyllda och stinna. Med 
kräkmedel, afförande, åderlåtning, svettdrifvande, äfven 
med ättika, hafva dödliga följderna blifvit förekomna. Bla- 
den äro icke mindre farliga. Frön blandade med hafra 
gilvas af hästpränglare åt hästar, som deraf få utseende af 
feta. De böra ej brännas, för att med röken bota tand- 
värk, hvaremot roten kokad i ättika eller vin, med litet 
salt, att hållas i munnen, är bättre och mindre farligt. 
Mot blodspottning och öfverHodig öppen gylleiiåder, haf- 
va frön, blandade med andra medel och efter nödig förbe- 
redelse, varit nyttiga. Ofta äro de såsom sömngifvande, bät- 
tre än opium. Mos till en rauskottnöts storlek i dosis, be- 
redt af Bolmörtsfrö och hvitt Vallmofrö lika delar (2 drek- 
mer, med tillblandade insockrade röda törnrosor (Conser- 
va ros. rubr. , i uns), berömmer Boyle mot blodflöden. 
Emot fallandesot har man i stigande dosis gifvit af frön, 
ifrån 6 till 24 g''^^ dagligen, nära 6 veckor, i ett skedblad 
saft af Semperviv. Af Extraktet ges i gran 2 5 gånger om 
dagen (stundom 8-i5 gran). Brukas med förmån i raseri, 
konvulsioner, mjeltsjuka, hjertklappning , blodspottning, 
dålig upphostning, hackhosta, nerfsjukdom af magens och 
tarmarnas svaghet, krampaktig kolik m. m. Hulvudvärk, 
som varade i 20 år och tillkommit af en bortklippt mar- 
tofva (plica polon.) botades härmed, jemte laxermedel mel- 
lanät, på en tid af flera veckor. Utvertes pålagda äro bla- 
den värksiillande, uppmjukande och fördelande; t. ex. i 
spenbölder af stockad mjölk, skirrer i lefvern, reumatisk 
värk, gikt och podager. Till omslag kokas bladen i ätti- 
ka och blandas med olja af bittermandel; eller kokas de 
i mjölk; eller bultas, stekas och blandas de med mjukt 
bröd: också kunna ångorna under kokning ledas till det; 
värkande stället. — Mot värken i blinda gyllenådern be- 
römmes en blandning af Bolmörts plåster ett hälft uns, Ex- 
traktet I drakma, och af Oljan så mycket som fordras 
till Iflgom stadga. 

Xab. — a. Ett fröhus med locket ofvanföre. — b. Ett 
fröhus omgifvet af blomfodret. 



21 




23. 

MENYANTHES trifoliata. 

VattenkIiÖfvbh. Boshapsmissne. Vattenvapling. Kråh 

fot. Miinlihål. Getkål. Klofving. Getklufving. Bläc-; 

ken. Korshläcker. Bockblad. Torskblad. Mäsi*, 

— Geitklauf. Giedeklöf. Iglegräs. På Finska: 

Radaket. Peuran vehka. På Lappska: Krass. 

Bladen äro tredelade; småbladen eggrunda och 
lielbräddade. Blonistängeln spirlik med hå- 
riga blomblad. 

Linn. fl. Su. p. 6i. Cl. 5 Pentandhia jgyn, — LHjebl. Sv. Fl. s, 
90. Kl, 5. FJ5MMÄNN. aqviti!!. —Murr, App. Med T. a. p.27. — Cullen 
M. Mfd. — Patr. Sälhk. Hush. Junwl för ar 1790, Juli, Aug. sid. 174. — 
Sefip et Köps Fl. Bat. Jij;. et descr. — Retz. Fl. oec s. 453. — ■ PT^allenius 
Finska Allnio£;eiis Nödbröd, Prcrs. Elfving. -Åbo 1782. — Brodin de Tri- 
loiio aquaiico. Åbo 1724. — Fhanii. TiifoJ. aq^uat. 1, fibriiii 1. paludoS» 
Herb a. 



D, 



mina mångåriga vext trf^ffas tenimeligen allmänt på vå- 
ta ocli karrakiiga ställen, och har i Maj och Juni månader 
livita, rödletia och för sina hår besynnerliga blommor. Ehu- 
ru smaken är högst besk, skyr dock icke boskapen vex- 
ten; ivertom hafva lår, med tvinsot, dermed blifvit botade; 
Genom torkning förlora icko bladen sin rena beska 
och således magstärkande pgensknp. Att de tillika inne- 
iiålla sfitnmandragnnde ämne syics darnl", att de svärta 
jernvittiols upplösning. Ofta l.=?xera de, och stundom or- 
saka de knipningar och kröknlng. 1 form af pulver ät 
dosis 2-3 skrupler; men r.yujas äfven sorn Té, Dekokt 
och Extrakt. I skörbjngg och dcraf härrörande krämpor 
är i synnerhet Vattenklöfvern jjynig, och kan dä använ- 
das, kokad i dricka, och löriäras ymnigt. Öppna skör- 
bjuggs-sår tvättas nied vattenaktiga dekckter, och bladen 
påjag^as antingen f-ir.^ka eller kokade i vatten och ijum- 
rna. På sannnn sätt kunna väikonde ställen af gikt, skö- 
tas, men de aflägsnare föijderne misslänkas likväl, och bör 
således örten i gikt försigtigt brukas. I Finland bruka» 
J^atteriklöfver emot lungsot; men dermed besvärade måste, 
så väl som de hvilka .iro i fruktsamt tillstånd , varsamt um- 
gås med dess nyttjande. Såsom Extrakt har denna ört, 
genom sin stärkande egenskap, hämmat blodflöden ur lif- 
modern. Mot maskar ges }, eller hel skrupel af örten i 
pulverform dngligen på fastande mage, och dekokten dric- 
kes derpå; härmed fortfares hela 14 dngar och längre-, dä 



11. 

MENYANTHES TRIFOI.IATA. 

inAskflrne pläga bortgå och knipningarna, som stundom 
kännas i början af kuren, äfven upphöra. Utpressade saf- 
ten brukas om våren emot skörbjuggs utsiag, och att der- 
ined tvätta reforraar och rosartade sår. I vissa invecklade 
tillfällen af kräftnatur har Cullen funnit den tjenlig, bru- 
kad såsom Té; och på sådant sätt kallt nyttjad till ett dricks- 
glas i sönder 2-5 gånger om d8j'^en har K. Förste Lifm. D. 
J'festrins funnit förmånligt för dem" som besväras af blin- 
da gyllenädren, med mera fallenhet för dian é än förstopp- 
ning. I Exiraktet, hvaraf dosis är i skrupel eller _ drak- 
ma löst i dislilleradt vatten och förenad nied ättiksyrad 
pottaska (Alk. veget. acetat.), har han äfven funnit ett för- 
träffligt medel mot värfrossor. Med stark infusion på bla- 
-den har Lilm. D. Gröndahl sett Diabetes kurerad ; han ön- 
skar likväl att liera försök dermed måtte anställas, fledan 
för lång tid tillbaka har man i Vestergötland , i stället för 
humla, beijent sig af Vattenklöfvern, för att ge besk smak 
åt dricka, och att bevara det för syra; man påslår ock att 
Engelska Fortern får af denna vext sin egna beska smak ; 
men det synes som åtminstone icke den ensamt dertill vo- 
re orsaken. Roten kan utan fara användas till bröd vid 
infallande raissvext-år, ehuiu smaken är högst obehaglig. 
1 brist af foder bruka äfven Lappska Nybyggare, att med 
de uppgrafna rötterna föda sin boskap, som förtär dem 
helt och hållet, hvaraf namnet Boskaps misne till skillnad 
från Misne (Calla pwluslris), uppkommit. Hästar rata vex- 
ten både grön och i foder. För lungsiktiga får säges den 
likväl vara ganska helsosam. 

Tab. — 8. BJomfodret. — b. ijislillen. — c. ett blom- 
blad med en vidsittande ståndare. 



2 3. 




0.5. 

PHLEUM PRATENSE. 

Anokampk. Timoteigräs. Kampegräs. — Miuisrumpe. 

Rotterumpe. Kjempegräs, Engehjempe, Akerkjempe. 

På Finska: Pnndarpää-ruoho. 

Strået rakt. Axet långt, cylindriskt och hårigt. 

Linn. Fl. Su. p- 19- C!. 3. Tn iand ni a agyn. — Lilj. Sv. Fl. s. 3a« 
Kl. 3. Tremanningar aqvinn, — Bergii Tal om Svenska Angsköisehi* 
1769. — R-etz. Fl. cec s. 499- — Rafns Bibi. 17. B. 4. h. 



J— 'etta gräs, snarlikt Ängknllen, skiljes lätt derifrån ge- 
nom sina sträfhåriga ax, då de med /Ingrarne vidröras, 
samt sina spetsade Blomfoderskal, af hvilka två förenade 
bilda axets tvåspetsiga blommor. Ängkampen förekommer 
ej mindre på ängarne än på åkerrenarne, och frodigast 
der jordmånen ej är alltför torr. 

Det var i Norra Amerika som en lanrltbo , Tlmothy 
Hanson, först började att odla detta gräs -slag. Det 
vann ock snart förtroende i de flesta provinser, och 1763 
blefvo de föi'sta frön deraf sända till England frän Virgi- 
atiien. Man sådde det i början på -sänka ställen, men fann 
innan kort, att det äfven icke vantrifdes på de torrare. 
Ingen fodervext har någonsin fått ett större beröm. Di- 
rektören Vlomgreii och Banko-Kommissarien Bergins visade 
genom sådden af införskrilna frön, att samma gräs -slag 
äfven var svensk inföding. 

Och verkligen af de gräsarter som blifvit ät fendtlins- 
hållare rekommenderade, torde det, äfven som Ängkaflen , 
förtjena ett utmärkt rnm. Fält bestående af gungdy, och 
sumpig jordmån, boställen endast för några glesa siair- 
strån, kunna genom ängkampen göras gräsbärande och för- 
vandlas till fastare ängvall, alt icke nämna det äfven and- 
ra ställen med fördel kunna dermed , ensamt eller i hop 
med flera slag, besås. Fröna böra icke nedmyllas djupt, 
•utan blott med en lätt h.vrf ölvergås. Ängksmpen cjvar- 
håller sitt frö rätt väl, och behöfver således icke afskäras 
förr än flera ax äro mogna; men också urgnuggas fröea 
icke så Lätt på denna som på ängkaflen. Nyplog tillval- 
las af ängkampen iner än af andra gräs slag, och på kor» 
tare tid. Det bör slås så sn.^irt det går i läag, för alt icko 
blifva för groft och mindre behfigligt för boskapen. Man 
fåi då kanske innnn hösten förnya denna slätter. — Hästar 
älska detta foder framför allt annat; Fåren rata det, men 
Svinen uppböka dess köttiga rotknölar. 

Tab. — a. en fullkomlig eller hel blomma Öppnad. — 
b. en sluten blomma med pistillen, båda förstorade. — c, 
fruktämnet omgifvit af blomskalen i naturhg storlek. 



2f. 




24. 
BERBERIS vuLGARis. 

Berberis. Sur t ur ne. 
Qvistar med tredelta taggar, danade af blad- 
fjällen. Bladen aflånga, hvasst sågtandade. 

Linn. Fl. Su p. 116. Cl. 6. Hexandria i:gyn. — Liljebl.Sv.Tl.s. lOi. 
Kl. 5. Fkmmänn. — Murr App. Med. T. 4. p. 79. -^ ReCz. Fl. oec. s. 98- 
— K. V. A. Halldi. 1745. 5.251. — Pharm. Berberidis Baccae, Cortex, 



E 



n fönnodljgen fordom utländsk Bnskart, som genom 
fåglars lillbjeJp, hvilka njutit bären i trädgårdarne, vunnit 
burskap i Svenska FJora. Den träffas icke mindre i sko- 
garna, än på steniga öppna backar, och knappt finnes 
bland inhemska buskar en mera lämplig för häckar och 
inhägnader; men den tål icke alt klippas eller skärfls. 

Blomklasarne utskjuta midt ibland de sammansittande 
bladen, och de kransvis förenade gula blommorna, behag- 
ligare till utseendet än lukten, bidraga till Juni månads 
fägring. Den egna retlighet som deras ståndare äga, att 
vid minsta vidrörande närma sig till pistillen, är ett för- 
nöjande föremål för örtkännaren. 

Polackarne koka mellsnbarken med alun och färga 
dermed' läder brandgult. Sker detta med lut, k^^n Saffian 
på lika sätt tillverkas. Med färska barken på rötter och 
grenar färgas ylle gnlt, om barken sköljes och kokas i 
vatten, hvari godset sedsn lägges. Om läder, färga dt med 
barkens afkok, sedan torkas och Here gånger doppas i In 
digo- upp lösning med vilriol-syra, blir färgen derpå grön. 
■Så väl träet af roten som nf stammen passar ganska väl 
till faneringar. Likaså äro bären nyttiga såsom till ättika 
och bränvins-dlstillering; saften ur dem ger med alun elt 
högrödt bläck, och om bockskinn gnides med en ylleklut 
doppad i berberis-saft, får det en skön glans; men i syn 
nerhet passar samma saft i stället iör citron-syra på Aple- 
ken, äfvensom till PLinsch, hvsraf en ganskti god tillagas 
af i del saft, 2 delar socker, 3 delar Arrak och 6 delar 
kokhett vatten. Förträfiligt blir det gelé som med socker 
af saften tillredes, det är läskande i bUh febrar, särdeles 
de rötaktiga , och kan äfven brukas i g^Ilartade diarréer; 
likasom dekokten af barken i torsken. Hvitt vin hvari bar- 
ken legat, anses såsom purgerande. I Holland nycjas bla- 
den såsom sallat och äfven kokade. — Boskapen försmår 
dera ej heller då de äro gröna. 



24. 
BERBERIS VULGARIS. 

Busken fortplantas lätt genom bären, planterade om 
sena hösten i lätt sandblandad jord, på de ställen, der 
man önskar hafva häckar anlagda. Det bör likväl icke 
förtigas, att man i sednare tider börjat hysa farhåga för 
Berberisbuskens grannskap nära åkerfälten, såsom förment 
orsak till den så kallade Rosten på halm och ax af sädes- 
slag. Denna är bevisligen Fiiccinia graminis, en af Svamp- 
arterne, och påstås infinna sig så snart AEcidium Berberi- 
dis, en annan bland Svainparne, blir synlig på Berberisens 
blad , som vissa år händer ganska ymnigt. Sorolige ha gif- 
vit det under blomningen af busken kringblåsta frömjölet 
(pollen) skulden. Denna sak är af vigt för Landtbrukaren, 
och bör till full visshet utrönas. 

Tab. — a. en pistill med sina ståndare. — b. ett blom- 
blad med hånings-körtlarne. — c. ett bär i naturl. storl. 



a5. 
VALERIANA officinalis. 

Apteks-Valerian. Vänurti Vändrot. Velamsroli, 

Stämgräs. — Vendingirod. På Finska; RiiUo-junri. 

Karjanrnoho, 

Örtstjelhen är rak och kantig, Alla bladen aro 
parbladiga. Blommorna sitta i en vipplik spi- 
ra, och hafva 5 ståndare. 

l.inn. Fl. Su. p. 12. C). 3 Triandrta igyn- — LHjehl. Sv. Fl. s. 
59. Kl. 4. F YBM ÄNNINGAR. — K. V. A. Haiidl. 1789, s. i5o, och 1790» 
5. 229. — Retz. Fl. cec. s. ySg. — Hufel Jonrn 2. B. a. st. s. 32. — Murr. 
App. Med. T. I. p. 180- — Phann. Valer. minor. 1, sylvestr. Radix. 



E, 



m artförändring raed bredare och glänsande blad, träf- 
fas på fuktiga ängar och anses mindre kraftig än den som 
vexer på torra bergiga ställen med smalare bJad. På mång- 
årig rot blommar Apteks-Valerian i Juli och Aug. måna- 
der. Blommorna äro i början något rödletta, men blifva 
•sedan hvita. 

Roten, vextens nyttigaste del, bör samlas förrän stjel- 
ken uppskjutit, torkas Jångsamt och i täppt käril förvaras; 
Med mörkt utseende och trådakiig sammansättning, för- 
enar den en obehaglig och något besk smak, samt vidrig 
lukt. Den sednare är för kattor mycket angenäm, men 
kan hos menniskor uppväcka hufvudväik och svindel. På 
dess invertes bruk i för stor dosis, följer stundom ängslan, 
som bör förekommas genom minskad dosis och tillsats af 
Jitet muskottblomma. I form af pulver gifves den allmän- 
nast ifrån i skrupel i början, och sedan tiil t drakma el- 
ler deröfver, i vatten, vin eller mjölk; men äfven brukas 
deraf Tinktur, Extrakt och Infusion. I kräfnpor af för myc- 
ken retlighet i nerv- systemet har roten vunnit ett allmänt 
loford. I synnerhet anföres hos Auktorerna många exem- 
pel, som bevisa rotens nytta emot fallandesjuka, som här- 
rört af skrämsel, häftigt sinnelag, maskarm. m. ~ Spasmer, 
St. Viti dans, Hysteri, Mjeltsjuka, böijfid Sinnessvagh^^t, och 
äfven Blykolik, hafva med Valerian-roten ofta blifvit all- 
deles botade. Så väl emot förlamade irmsklar (Paralysi), 
som emot deras onaturliga styfhet, hvar^l en allmän krairip- 
aktig oböjlighet i lederna uppkommit (Catalepsia , Opistho- 
tonos), har man, jemte andra medel, med föimån nyttjat 
Yalerian. Herr Er, Odhelius botade den sistnämda sjuk- 



i25. 

VALERIANA OFFICINALlS. 

domen, inom 14 dagar, med stark dtkokt på i uns ti 
roten, pulveriserad och kokad med 5 h«lfsiop eller ij 
stop (6 libr.) vatten, till dess i stop återstod, son> silades, 
Lvaraf förtärdes 1 qvarler for- och lika mycket eftermid- 
daopn; dess eroellan brukades Engelskt salt och lavement. 
I form af Extrakt, förenadt med stålniedel och kina, har 
det kurerat fallandesoten. Mead bf-rönmier irycket ett 
mos af kina i uns, Valerianrottn i pulver a drakm 'ich 
Pomerans- sirap så mycket som fordras till lagom stadga, 
efter föregående laxermedels bruk, gifves bäraf en kula 
ef t drakmas vigt morgon och alton. Roten, blandad med 
Guajacum, har löst hårdheter i körtlarna. Fordyce bota- 
de med Valerianrot, i tillräcklig dosis, sin 4åriga migrän 
(hemicrania). Mot vattenaktiga svullnader (tunu leucophi.) 
har hela örten sönderskuren och kokod i Öl eller dricka, 
visat sig, invertes tagen, jemte starka laxermedel, ganska 
förmånlig. 1 förening med salt (sal. polychr.), jalapprot 
och sjölöks-oxymel (oxym. scilht.), har den bortdrifvit ma- 
skar. Hämmade regler återställer den lindrigt och utan 
våldsam verkan, och berömmes äfven i barnsängs -febrarw 
Såsom ögonmedel och for svag syn rekommenderade Arch. 
y. Rosenstein ett snus af tobak och pulvret af vexten samt 
ett ögonvatten, hvari Aqva rad. Valer. ingick. Ändtligen 
sägas Finnarne skola koka vexten i svagdricka och bruka 
afkoket i rötfebrar. Lagd ibland kläder skall roten för- 
drifva mal. 

Xab. — a. förstorad blomma. — b. pistill. — c, ett fröjf 



^6. 

RUBUS ARCTICUS. 

Åkerbärs-ort. Vilion. Jungfruhär. — A^erhcln 

Finnmarksbur. På Finska: Luhdihka. Mesi- 

marja. Maantnuurama. 

Bladen äro Sbladiga (bladskaften 3delte,) små- 
bladen eggformiga, sågtandade. Örtsljelken 
upprättstående, utan taggar och enblommig. 

Linn. Fl. Su. p. i/S. Cl. la. IcosANnniA Polyg. — Liljell. Sv. Fl. s. 
ao2. Kl. s- Tjugemänn. — K. V. A. Handl. 176a, s. 192. —Retz.^EX. (ec. 
s. 617. — Groths Beskr. atr göra Viner Stockh. 1777. — Bergii Tal om 
Läckerheter, i Del. s. 243. — Linn. Mat. Med. p. ^^. — Jörlin om Köks- 
och Kryddgård. Lund. 8.0 i;8S — Ekon. Dikt. 4 Del. Art. Bär — StocKb, 
Post. 17SÖ, d. 50 Okt. , N:o aSa. — Pliarm. Baccae Konlandicae. 



X rukten af denna lilla mångåriea planta ar temmeli^en 
allmänt känd, och fÖr sin ypperliga smak och lukt med 
mycket skäl berömd. Den är liistsittande på blomlästet, 
och icke såsom Hallon lätt derifrån affallande. Bladen lik- 
na Smultronörtens. Blommorna framkomma i början af 
Juni månad. Dess naturliga hemvist är Vester- och Öster- 
botten , samt Lappmarken; men den kan äfven fortplantas 
och bära frukt i Sveriges sydligare landsorter, dock böra 
plantorna då om våren täckas med granris, samt seder- 
mera aktas för frostnätternas kyla. Originalet för figuren 
är benäget lemnad af Herr Kammar -Piådet af Strubing , 
som planterat vexten i sin trädgård i Stockholm. 

Åkerbären utgöra med Hallon, Björnbär, Hjortron och 
Stenbär ett slägte, och hafva med dem många egenskaper 
gemensamma; men de öfverträfla dock så väl desse, som 
nästan alla vildt växande Euroj.eiskn bärsorter i smak och 
lukt, hvariöre de värdera? mycket att lägga på Vin, som 
derigenom vinner både tili styrka och angenäm smak, sarnt 
antager bärens mörkröda färg. Lindrigt i ugn torkade bär 
kunna länge förvaras, och dessa, ifigda på buteljer, till l 
af rymden, då det återstående^ påfylles med Vin, och li- 
tet jäsningsrum lemnas, gifva Akerbärs-vin. Af färska bä- 
ren i Vin, med groft socker, som gör jäsningen, fås det 
äfven. Ju bättre Vin man nyttjat, ju smakligare och fina- 
re blir Åkerbärs-vinet. Af lihenskt eller Mosel-vin blir det 
ganska godt. Bären ensamt pressade och med tillsats af 
socker, gifva ett förträffligt Vin, men dsrtill fordras myc- 
ket bär. Insyltade med socker eller häning äro bären smak- 
liga, och i febrar kylande samt läskande. 

Xab. — a. förstoiad ståndare. — b. pistill. — c. bär; 



PYROLA UMBELLATA. 

R Y Ii ö R T. Vint er gr un. 

Stjelken träaktig, grenig. Bladen nästan krans- 
vis sittande, vigglika, sågade. JBloinmorna i 
knippe förenade. 

Lint%. Fl. Su. p. i4o. Cl. lo. DecandhiA igyn. — Li'ljehl. Sv. Fl. s. 
160. Kl. 7. TiEMÄNNiNGAR. — Retz. Fl. oec. s. 566. — C/tj^en. Disp.ora 
G. Carleby. Åbo, 1754. 



XLn skon, ständigt grönskande Buskvext, befintlig, ehuru 
icke allmän, på uråldriga, skuggrika Tallhedar, ihop med 
Lingonriset, som den i anseende till bladen mycket lik- 
nar. Mot slutet af Juli och i början af Augusti månader 
visa sig de hvita , rödletta blommorna, i flock sittande, lu- 
tande mot marken, från toppen af de ensamma, odelta 
blom.iljelkarna. 

I Norrland, der Rylörten i större ymnighet förekom- 
mer, äfven i Finland anser Landsfolket densamma såsom 
ett förträiHigt medel mot reumatiska plågor, hvilken egen- 
skap det Svenska namnet synes åsyfta. Liksom bladen af 
Linnés vackra ört, användas de styfva, glänsande bladen 
af Rvlörten tiil dekokt, som drickes vid nämda åkommor. 
Zetzel har med fördel brukat den invertes i Höftvärk, då 
stället tillika utanpå blifvit belagdt med Tvålplåster. 



£^. 




s8. 
MERULIUS Cantharellus. 

Chanterell. 

Hatten päronlik, kupig, platt eller iiihålkacl, 
gul, med greniga ådror på undra sidan, ned- 
åt foten löpande. 

Jjinn. Fl. Su. p. 443. Cl. 24- Cryptogamia. Fungi. Agaricus Can- 
lliarellus. — Lzljebl. Sv. F!. s. 45o- K.1. 16. Lönngifte. Svampar. (Agari- 
ciiS.) — Retz. Fl. oec. s. a5. .\garicus Cantharellus. Magaz. Encycl. An. S. 
N:o 21. p. 96. 



jL-^^enna Svamp, som medelst äderlika upphöjningar på 
undra sidan af hatten skiljer sig, äfven som dess samsläg- 
tingar, från Slufsvamparne (Agarici), hvilka i ådrornas stäl- 
Je äro med Lameller försedde, förekommer i barrskogar 
och skogs-ängar, merendels på torrare ställen. Den blir 
vanligen tidigare synlig än svampar i allmänhet, nemligen 
om sommaren, och utmärker sig lätt genom sin färg och 
besynnerliga, ej oangenäma, lukt, som ganska nära liknar 
Aprikosens. Man upptäcker ingen färgande saft, eller bi- 
tande egenskap på tungan. 

Man har anmärkt, att Chanterellen sällan eller min- 
dre angripes af maskar, hvilka eljest så hastigt förtära 
svaroparne; den kan således med mera skäl användas till 
föda, hvartill den väl passar, om den är renad från in- 
stuckna barr och smuts, först något förvälles , och sedan 
med litet smör i pannan skyndsamt stekes. Y^en smaknr 
då väl, men är mindre lös än champinjoner, riskor orh 
^en bekanta ätliga pij^svampen (Bolftus eduiis.) Bouchor 
har i denna svamp funrdt mycket o^jämne äfven torkad och 
6 månader gammal. Oljan, som erhölls genom destillation, 
var vidbränd och lält antändlig. 

På Tabellen ses en längs efter sönderskuren eller kluf- 
ven svamp, som visar att den ej är ihålig. 



%'J. 




ROSA CANINA. 

NyPÖNBUIKE. Torne. Vild Tornroihuke, T^ypetorn; 

Oöper. Juglon. Klnnger. — Nyper. I^yperospr. h^on- 

geriistorn. Tomriis. I^jnp^-kiong. På finska: 

Orjautappnra. Tappura. 

Trädstammen och Bladskaften äro taggiga. 
Bladen glatta, eggformiga , spetsiga och såg- 
tandade. Bloniskafien och FrukLen släta. 

'Linn. Fl. Su. p. 170. Cl. 12. Icosxnd.-via Polyg. — Lil/ebl. Sv. Fl. 
S. aoi. Kl. 8. T J DGEMAjiNi NGAR. — jVurr. App. Med. T. 3. p. 17a. — 
fatr, Sällsk. Husli. Jurual 1779, Jun. sid. 42; i795. Juli. Aug. sid. 175. — 
Hets. Fl. cec. s. 614. — Quensel Alman, 1724. — Pharm. Kos. sylv. Fl o r e 5. 
Cynosbatos Fr u c t u s, Bedeguar F u n g u s. 



V. 



exer vild på ängar, vid gärdesgårdar och p.^ torr» h'6g- 
ländtA ställen. Blommar i Juni och Juli n ånader, med 
blekröda eller hvita enkla blommor. Provinsbusken (Rosa 
centifolia) har tflggig.i blomskaft och frukt; således nog 
skild från 'Nyponbusken, hvars blommor äro sämre till 
Rosenvatten, Insockring (Conserva Ros. rubr.), Roscngryu 
och Potpourri. 

Nypon kallas denna buskens frukt, som mognar om 
hösten, och bör dä samlas, klyfvas, rensas, och, sedan 
fröen jemte luddet inuti äro borttagna, torkas eller syltas. 
Nyponsoppa är både smaklig och helsosam, kylande, törst- 
släckande och urindrifvande. Om rensade Nypon kokas 
med litet vatten, samt socker och kanel tillsättas, så kun- 
na de på detta sätt användas såsom helsosam sallat till ff;t 
mat. Äfven tjena de, syltade i socker eller hånin.'^, ocli 
förvarade i sin sirap. Mogna Nypon, lemnade pä kaik stäl- 
le, tills de tillräckligen mjuknftt för alt kunna stötas och 
pressas, gifva en saft, som kan frånsilas och blandas med 
stött kaaariiocker, då man erhåller en Rob, som i stället 
för citronsaft med mycken fördel kan nyttjas i sjukdomar. 
På lika sätt och med samma förmån beiedes Rob af Ber- 
berisbär; med tillsats af liiet Vin görns dessa Robsorter 
smakligare, och i vissa frdl nyttigare för sjuk^. Vi förbi 
gå här gamla berättelser om fruktens nytta i ntänga sär- 
skiha sjukdomar, emedan vi anse dem icke hrtfva annan 
förtjenst än ålderns. 

En svampaktig utvext , danad af en liten /^vingpA f;ng- 
lik Insekt (Cynips Rosa;), träffas ofta mot hösten på olika 



29- 
ROSA CA:^I^■"A. 

delar af busken, och kallas Sömntorn (Bedeguar). Dess 
form är olika, stundom taggig, grenig, stnndom luden, 
grönröd, aHang och stor som en valnöt. Af vexlsaftens 
hindrade omlopp, der Insekten legt sitt egg, dess stilla- 
stående ocli nya vätskors tillrusande, uppkomma dessa vex- 
ter, likasom Galläpplen på Eklöf, och troddes dessa, hot 
den läitrogna forntiden , kunna hota hundradetals sjukdo- 
mar. Torkade och brända Nypon, eller med ^ eller | ka^ 
le, äro ock bland löreslegna kaffe -substitut. Genom jäs- 
ning kan äfven en vinlik drick af frukten lillredes. Bar- 
ken ^er en mörkbrun färg på ylle, samt rot och ved 
en smutsgul. 

Tiib. — a, en förstorad Bladskärm. — b. pistillen. — 
c. en ståndare. — d. fröet, sedt fråa 2:ne sidor. — e. ©H 
frukt i nat. storlek. 



So. 

POA AQUATICA. 

JÄTTE GR 5. Kassevia, MJö/h>ass. Flejegräs.— ElveJionge. 

Blomvippan stor, utbredd , med Cblommigajemn- 
breda små-ax. Strået vasslikt. 

"Linn. Fl. Su. p. a6. Cl. 3- Thiarubia agyn. — Llljehl. Sv. Fl. s. 
44. Kl. 3, Tremäkningab. — Linn. Vestgöt. Resa, s. 44, 48, 160 — 
Osbeck i K. V. A. Handl. lySj , S. 53. — Retz. Fl. oec. s. 525. — Rafns 
Bibi. 17. B. 4. Il- s- 561. 



A, 



if alla Gvenska Gräs -slag är detta utan tvifvel det stör- 
sta, och egentligen en vattrnvest, och trifves således bäst i 
dammar, vid dyiga åbräddar, grunda sjöstränder, samt på 
sänka och vattensjuka ängar. 

För den höjd af 3 till 4 alnar som Kassevian ernår, 
och för åeis blsdrikhet, torde inr^t giäs slag vara drygare, 
äfvensom dess mjukhet 01 h saftfullhet gör det ii!i den mest 
behagliga föda för boskapen. Del förtjenar dtrföre att pä 
ijenliga ställen med omsoig fortplantas, v. Linné påstod 
redan sjelf lör mer än 5o år sedan, <iatt intet utländskt 
Höfrö kunde med Kassevian förliknas, och ansrig delta en- 
da s;1 värdigt, att upptäckien deraf kunde betala all åon 
kostnad som blihit på htla hans rosa ar.vän<i.« Ortktadfc 
sin förtjenst, att både som färskt och som hö vara tn god 
boskapsföda, har det likväl på några ställen i Tyskland blif- 
vit misstänkt, såsom vållande orsttk till Trumsjuka hos kre 
atunn. Men Prof. Wäther i Giesscn bar visat att det on 
da troligen Inrleder sig /rån braiiukorn i bloxnvippan, hvil- 
ken, sä besknffad njuten , åstadkommer sjukdomen. Emed- 
lertid h-ir giäset der i tiakitn oskyldigt fått namn at Berst 
eller rintcgr.js. För både kor och hästar sarnl kaltvar är 
det liögst begäiligc, och de förtära det ända ned till röt- 
terna. Det är ock ganska nijölkökande hos de lörstnämda. 

Fortplaniningin sker väl icke så lätt genom frön, eme- 
dan dessa sent mogna, uiaa bäst igenom rötterna, hvilka 
kuana med lätthet löras från aflägsna orter. De utsprida 
och föröka sig till flera stånd inom året, och man skulle 
pä detta sätt göra siiiländta ängar inom kort tid ganska 
irodiga. Om det slås tidigt, får man ofelbart berga det 
«ndra gången, i synnerhet jiå vattensjuka ställen. 1 Vester- 
götlanri täckas älven Ladugårdstfiken med den rö?lika hal- 
men, och sägas uthärda längre än de vanliga halmiaken. 

Fig. — a. ett af småaxen. — b. en genom lörslorings 
glas sedd blomma, med fröredningsdölarna, 



3i. 
ASAPiUM EuROPAEUM. 

Hasselört. 
ÖrLhJaden äro a.-ne , och njarlika. Blomfodren 
5klalVet och utan blombhicl. 

Linn. Fl. Sii. p. j6. C!, g. D o d ec and r i a igyn. ■— Lilj. Sv. Fl. s. 
ait. Kl. 9. MÅN G MÄN NI KG AK. — Murr. App. Med. T. i. p. 'jig. — Ä«fa' 
Fl. oec. S. 77. — Pharin. Asari l\adi.\, Folia. 



V. 



exer på skuggrika ställen, mest i södra delen af Sverige, 
ibland hasselbuskar. Dess klocklika, rödbruna blommor 
framkomma med korta blomsi.jelkar i April och Maj må- 
nader, från plantans mångåriga rot, som ar tradig och 
äger ficklig, skarp smak, samt något aromatisk och obe- 
h.igh'g lukt. Pistillens öfversta del (MarketJ är 6klufven, 
och iröliuset, som är läderlikt och lörsedt med kronlika 
taggar, 6 rum lör frön. — Boskapen äter icke denna vext. 
Både roten och bladen, torkade till pulver, nyttjas 
såsom kräkmedel till vid pass ^ qvintin i dosis, eller i 
stället för snus att orsaka nysning. Man omtalar svår liuf- 
vndväik, vattensot i lijcrnan och döfhet, som med pulvret 
blifvit botade; i lörra händelserna har man användt det så- 
som nysmedel: i den sednare har det blifvit inblåst i örat. 
Men ehuru erfarenheten besannar, att det genom sin re- 
tande kraft framlockar vätskorna och ökar näsans slemak- 
tiga afsöndringar, stundom till den grad att blod åtföljer 
dem, så bör man dock icke lofva sig mycket af denna 
kurmetod , som ofta kan vara farlig att använda. Hästar, 
som besväras af en art yrsel eller raseri, kallad Koller, 
sägas blifvit botade genom pulvret inblåst i näsborrarne; 
också berättas det att hästarne blifva muntra då de förtärt 
hafra, som varit blandad med delta pulver. — Men pulvret, 
i synnerhet af roten, äger ä^ven en laserande kraft, och 
bör då gifvas öfver ^ qviniin i dosis samt vara groft pul- 
veriseradt. Eller ock läggas 6-8 blad i ett uns vin ett 
halft dygn, och är då laxerdryck. I form af infusion eller 
dekokt förloras mycket af vextens egenskaper att väcka 
kräkning och laxera; roten driiver då i stället svett och 
urin. 1 detta afseende lär man tillagt vexten förmånlig 
kraft mot långvariga frossor och vattensot. Rotens laxe- 
rande egenskap är häftig och i synnerhet för fruntimmer 
i fruktsamt tillstånd farlig. Gorz erhöll genom destillfttion 
af färska roten med vatten, utom en eterisk olja, älven 
ett kamfertlikt sediment. — I nyspulvret, nästan det en- 
da som på Apteken af denna vext finnes bibehållit, ingå, 
utom vextens blad, Mejram, Marum och Lnvf ndelblommor. 
Pulver af roten och bladen ingår i den så kallade Schnee- 
berber Tabak, bekant i Baden som nysmedel. 

Tab. — a. en ståndare. — b. pistillen. — c. fröhuset 
med blomfoderilikarne. 




3%^^ 





32. 

DACTYLIS GLOMERATA. 

E X I M G. Uundexing. På Engelska : Orchard Grass. 
På Finska: Koiran-ruoho. 

Blomvippan hopklasad ai Sniå-ax, som sitta åt 
en sida. Blomfodrets ena skal större, köl- 
formigt. Bladen sträfva. 

Linn. Fl. Su, p. ag. Cl 3. T r i andbi A sf^yn. — Lil/ebl. Sv. Fl s. 49» 
Kl. 3. Tn£MÄ«NI^GAH. — Retz. FK cec. s. ao6. 



N, 



lyitan af detta gräs var icke bekant i Europa, forran 
frön deraf insändes till K. Engelska Societeten i London, 
under ofvan anförda namn, ifrån Norra Amerika^ der det 
i nya England skall mycket värderas. 

Det är ock en för Landtntannen icke obetydande gräs- 
art, som finnes ymnigt vildtvexande i Sverige, dock icke 
mycket långt upp i Norden. 

Man ser den trifvas på hvad jordmån som helst, bå- 
de högländt och lägre belägen, men träfifas i större mängd 
på uppbrukade ställen, till mer än alnslängd, och vida 
högre der skugga råder, såsom i trägårdarna. Blonmiorna 
visa sig omkring midsommars- tiden, då axen blifva mer 
utspärrande, hvnraf blomvippans utseende före och under 
blomningen blifver något olika. 

Ehuru icke ett af de lenare grässlagen, förtjenar det 
afven odlas såsom ganska härdigt, roidrygt och gifvande, 
faslän det icke äger samma fuUbladighet som Ängkaflen 
eller Ängkampen. 

Som det efter blomningen får styfvare halm och sträf- 
vare blad, är rådligast att afslå detsamma i tid, då man 
senare på hösten får göra en ry slåtter; om den dermed 
besådda platsen icke äger en alllför torr belägenhet för 
kulturen, bör således en dylik väljas, som icke saknar all 
fetma och fuktighet. Kor, får och hästar älska detta fo- 
der både grönt och inbergadt. Vtxande uppsökes det och 
ätes icke sällan af hundar, hos hvilka det uppväcker kräk- 
ning, genom den retelse som de på bladen befintliga fina 
taggar i magen förorsaka. 

Tab. — a. ett af små axen. — b. en blomma med 
dess fröredning. 



33. 
SAMBUCUS NiGRA. 

Fläder. HylL Fulbom. — Hyld. Hyldeträe. På Fimka 
Seljapuu. liejiipuu. Ruusin-taudinpuu. 

Trädstam med 3- eller 5delade blomknippen. 
Bladen äro parbladiga: småbladen oftast 5 f 
spetsigt eggformiga och sågtandade. 

'Linn. Fl. Su. p. 96. Cl- 5. Pkntandria 3gyn. Liljehl. Sv. Fl. s. lag. 
Kl. 5. Fbmmänning A B. — Retz. Fl cec. s. 64-'. — Murr. App. Med. T. 
4. p. 15. — Fharm. Samb. w^iroe , Cortex, Flores, Baccae. 



V, 



exer i nästan nllt slflgs jf^rd, mest vid liwstn. Med fli- 
kiga blad och stundr>m med iivita bär förtkomraer den äf- 
yen. Skuggan at denna btiske är för människor skadlig. 

Inre barken är starkt laxermedel ; denna dess kralt ut- 
drages af vatten och sprit, hvilket i vattensot biifvit bru* 
kadt ifrån i drakma tiJI i unsidosis. — Blommorna, hvar- 
af påfoglar sägas dö, nyttjas som té; de äro färska lindrigt 
iaxerande, och torra sveitdrifvande. Detta medel är för- 
träffligt i elakartade utslags- sjukdomar; och ångorna a£ 
varmt fläderte, pS en svamp med litet ättika, ntl hålla för 
munnen eller näsan och inandas, berömmas i afstannad 
upphosining. Blommorna, kokade i mjölk eller vatten, 
och varma i påse mot håll och styng (Pleur. spuria) pålagda, 
öfver de mot hvarannan svarande ställen, der stynget tyc- 
kes gå liksom genom bröstet, göra önskad verkan. Inba- 
kade i sä kallrtdt pankaks smet gifva de äfven en välsma- 
kande lätt. tlnder-äiiika , livflraf ångorna på lika sätt kun- 
na nytlins, beredes liksom teet, genom infusion, med ät- 
jika i stället för vatten, och är dessutom fördelande samt 
nyttigt till gurgling i hals-sjukdomar. I kryddpåsar med 
kämomiil blommor och kamftr, äro torra fläderblommor 
fördelande. Under destiliRlion gifva de riidervatten och 
Fläder spiritus , hviika bukas all Llf-nda med andra svett- 
drifvande medtl. — Bären hysa, jemle 3 frö i hvardera, 
en hylsosam salt , Inilken utpressad och i leikärl med «irap, 
socker eller liåning inkokad, kallas FltJflernios, som är 
sä nllinänt beroii.d , och vÅ Qtinrin iV«nilör annat rekom- 
menderad i reumatism med ftber, till 3-4 "t^s om dagen; 
Upplöst i ljumt vatten, tjenar det i hfilsfluss till gurgling. 
Bärsrtften kokad med plommon brukas såsom sallat utrikes; 
ocl) t-iter i isning med tillsals »f socker och aromatiska äm- 
nen, kan dcraf liihedas tit Vin, som liknar FioMigiiac. 



3S 

sambucus nigra. 

På linne kan sättas mörkbrun färg med bären, bvilka äf- 
ven meddela desmnnslukt ät vin, ocli skola äfven förbättra 
ett i jäsande tillstånd. De sägas emedlertid döda höns. Af 
de varmt pressade frön (2 Skalp.) fås olja (v Skalp.), som i 
handel med linolja kan finnas förfalskad. — Späda bladen 
laxera och göra kräkning, hvarföre de icke böra brukas i 
sallat om våren, såsom det likväl sker i Tyskland. Ej 
heller tjena bladen att lägga på svullna ben (oedema pe- 

jjmxi). Kål, som piskas med löfruskor af tiåder , eller 

fruktträd, hvari de upphängas, skola derigenom fredas för 
larver och bladlöss. Veden är hård, gul och liknar bux- 
bom. Den duger ock till bränsle; i fnmn af veden gaf 
41 Skalp, aska, hvaraf erhölls 28 lod rå, och 24 lod cal- 
cinerad pottaska (Essen). Med blad och grenar sägas råt- 
tor fördrifvas, dufvors ohyra från dufslagen och vägglöss 
ur sängarne. 

Xflb. — a. en förstorad blomma med blomfodret. — 
b. en sådan med pistiller och ståndare. 



'4 . 



" .'^^-4^=^ 




34. 
CETRARIA isLANDicA Ach. 

• Lichen Ishindicus. Linn. 

IsLANDS-LAF. Islaudsmosin. Hedelnf. HedemoSitt, På 
Finska: Kangas-jähälä- Islannin jäkätä. 

Elatlig, upprattvexaiuie, grenig, med invikna 
kanier, hvilkas bräddar äro hårige. Fröred- 
ninge?iy lik små skålar, är platt och sitter i 
toppen af de större grenarna. 

'Linn, Fl. Su. p.4i'5 Cl. 24. Crtpt ocam. Al£;». — Lil/nbl. Sv- Fl. s. 
4a5. Kl. i8. LoNNGtFTE. — yicharii Piodr. Lichen. Siiec. p. 17». — Murr. 
App. Med. T. 5- p- 499- — K. V. A. Handl. år 1745 , s. 3 .6, 1794, «• 4« 
16. — Hush. Jurn. år 1789, Febr. s. agr. — Retz. fl. oec s. 38o. — Jahns 
Ausw. d. Arzneymitt. s. 469. — ^ch, Lichen. uiiiv. p. 512. Syn. p. 229. — 
U^etcrings St. Lafv. Färgh-st. i. 6. H. — Berzclius i K.. V. A. Ek. Anra. 
Wov. 1808. — Pharm. Musci Islaad. Herba. 

a3land de stora framsteg Botaniken gjort i våra tider, är 
också Lafvarnes bättre systemstiska kännedom märkvärdig, 
och det är Prof. och R. Acharius, som i detta aFseende 
äger en odelad förtjenst. I det system Lan uppslälft, ut- 
göra Lafvarne en egen vext-fflmilj, fördjlt i siägter, iivaral 
Cetraria är ett särskilt, och utmärkt genom ii/i blodiga, 
gr eniga , nppr(7ttr>exand e form , :ned fruredning^s -pl ältar > 
anvuxne i brädden, färgade på disken, och onjgifne med 
"kant af Lafvens substans, Äf\en utom Norden, såsom i 
Schweiz, Italien och Sp.inien , vexer Hedemossnn nog aif- 
män pä torra och steniga ställer:, så väl på öppna fält, 
«om vid skogskanter. En arifurändring träffas också, med 
finare, spetsiga och krusiga blad. 

Den samlas föxe höbergningstiden helst i regnig väder- 
lek; ty då lossnar den l.Iitast och sinuhir sig icke. Hvart 
3:dje år kan skörden på samma ställe fornyas. Beska sma- 
ken bibehåller sig ännu etter 20;de cifkoket ; men kan med 
lut, hvari Lafven blott öfver natten blifvit slående, allde- 
les borttagas, står åter luten för länge på, sä upplöses laf- 
ven och förluras för myr?ie! af dess födande ämne, hvar- 
före iuten bör blott slå öi-.tr nallen, och så afsilas laf- 
ven sköljas och med behörigt välten eller mjölk kokas. Af- 
koket med vatten, airedt med egg gula, i släilet lör ati koka 
lafven i mjölk, är smakligt, födande och ijenligt för dera 
som i\ tåla mjölk, enl. intyg af dem som dagligen i flera 
år nyttjat ea sådan fruko&t. Slemäoinet utgör nära hälf» 



CETRARIA ISLANDICA. 

ten af lafvens vigt. Kokad' nied mjölk, hindrsr den mjöl. 
ken att löpna, och kött lagdt i vatten infusion på laFven, 
förvaras derigenom 3-4 dygn för rota. Sönderskuren och 
kokad i jernkittel sätter den mörkgul färg på ylle och med 
tillsats af tenn solntion och sslmiak ljusare öch-mörkar© 
-brunt. Ylle och silke kunna dt-rmed iå jemväl en karme- 
li i färg. Hästar, oxar oth svin få hull, om de betas der 
Islands-lsfven ymnigt vexer, eller om de få den ibland an- 
nat foder. — Sedan den är SHmlad, sköljes den, torkas 
och stötes eller males till mjöl, hvaraf 2 tunnor anses lika 
födande med en tunna säd: med v^tteh eller mjölk tilla- 
gfis häraf välling eller gröt, som med kryddor kan göras 
smakligare. Bröd af detta mjöl blir något beskt och svart, 
men är födande; tillsättes vid förbakningen något sädes- 
eller potates- mjöl, blir brödet smakligareoch låter sig lättare 
förbaka. — Som läkmedel infunderas lafven först ett dygn 
i kalit vatten eller lindrigt förvälles, då beskheten, som 
tros vara Jaxerande, minskss; sedan kokas en del af torra 
lafven i 16 delar vatten och mjölk, till dess | återstå, och 
sedan silas; härtill kan för smakens skull läggas håniag, 
socker, mandelsirap, lakris-rot, choklad m. m. ; afkoket 
kan äfven blandas med köttsoppa på höns eller kalf. Af 
IslHnds- lafven sålunda tillredd kan dagligen förtäras så 
mycket att det gör vid pass en eller halfannan tekopp 
livarannan timme; bruket häraf fortsattes flera veckor eller 
månader. Eller gilna 'anledningar kan tillsättas opium, 
rabarber-tinktur, kina m. m. — Med förtjent beröm «r Is- 
lands lafven mycket rckommf^nderad i lungsot och bröst- 
sjukdomar; i alniRgring: i långvariga diarréer af slapphet; 
i rödsot efter föregående aftörande medel. I lungornas en- 
visa tuberkler (phlhis. tubercul.) är dess bruk väl utan syn- 
nerligt hopp, men dock ut«n sk(ida ; äfvtnsom i njurarnas 
och iilmoderns såinader. Utvertes har Chunrgcn Hainze 
utrett alt lafven är nyiijg tmot sår. — Denna Inf utgör ett 
af de förnämsta näiingsmede! på Island, och kunde lika- 
IcdfS, vid infallande brist på dugliga födämnen, på andra 
orter begrignss. Kemisten Proust är don förste so/u dr nned 
anställt oidentliga försök; Westring hhr bt sannat och mång- 
dubbelt lillökt dem, och LlerzeUns har fullkomnat lalvens 
historia genom den noggrannaste Analys, som på ofväH' 
anförde ställe bör rådfrågas. 




'3 '7 



35. 

ISATIS TINCTORIA. 

Vt JDB. 

Rothladoji äro i brädden naggade; sfjelhbladen 
sitta skiftGvis, äro helbräddade och vid basen 
nästan pil lika , stjelkouifiittande. Fröskidorna 
allånga och hoptryckta. 

Linn. Fl. Su. p. a^g. Cl 15. Tetäabtn. siIiculo?ae. — LtlJ. St. Fl. 
3. 370. Kl. la. Fyrvald. koiukij. — Patr. Sällsk. Hush.Jurn. 1776,1767, 
X78q- se Hegisirei An. Iiitligo — fljelm Afliandl. om Iiidigos lil veikn af 
Vpjde örten Stockh. igoi. s. 56. i 8:0. — Descrlpt. des arts et inéiiers, 
TArt de l'Iiidigoiipr par M. de Beauvais Raseau , 1770 fol. — Schcffers 
Kem. Föreläsn. a:dra upp), s. 4gi. — Retz. Fl. cec. s. iii. 



l_Jenna 2ånga Färgvext träffas vild på Gottlflnd , Öland 
och i skärgårJen vid Kalmar samt Finland. Stjelken är 
stundom 34 fot hög och bar gul.jgula blommor i Juli må- 
nad. Stiitet eller pistillens medlersta del saknas, mtn 
dess öfversta del, som kallas Märket, är trubbigt och knapp- 
likt. Inom de a tunna skidskalen förvaras fröet. 

Alla vexter, som under långsam torkning svartna eller 
blifva blåakt iga, ge hopp att derur kan t-rhällas Indtfio. 
Af Vejde samlas till detta ändamål bladen då de nedersta 
börja gulna; de utbredas jemt, och helst regnvatten slås 
tierpå; ty vatten med jern- eller gipshalt duger ej. Med 
en måttligt tung press, lemnas detta att jäsa, till dess en 
blå hinna synes pä det gröna vattnets yta; då försökns ge- 
nom sqvalpning eller omrörning i ett glas, om de blå och 
gula iärgpartiklarne, som liUsammftris orsakade gröna fär- 
gen, kunna åtskiljas: ty då blir vattnet gult och det blå 
faller lill botten i glaset. Händer detta, så aftsppos färg- 
soppan i ett annat käril, hvarest den röres och arbetas 
tillräckligt, till duss dkn ikär sig (det blå och gula åtskil- 
jes). Det förtjenie nogare undersökning, om icke kalk- 
vatten, urin ^Uer lutsalts upplösning skulle kunna göra 
detta arbete öfverllödigt. Under rörningen skummar sig 
ofta fargsoppan och vill pösa öfver; detta hjelpes med nå- 
gra droppar olja eller trän, som slås uti. Den a. betande 
fargsoppan lemnas 5 4 limmar i stillhet att sätta sig och 
uppöses slutligen i påsar, för alt låta vattnet afrinnd. Sist 
skares mas.an i stycken, hvilka toikas i varmt rum och 
utgöra Indi^o. Fransmännens Pastei o< h 1 yskarnas If^aid 
hvaimed färgas i vatten ensamt, gu.biunt, men med lut- 



35. 

iSATfS TINCTORIA. 

salt och under jäsning, blått, fås nf itiaJna och torkade 
VejdebJad, som fuktas och lemnns alt jäs«, formeras i bol- 
lar, som torkas och sedan sönderslås, s«mt sist inpackas 
i tunnor och forvaras. — Fröet, som är lätt, blandas med 
sand eller hackelse, och $ås i lu^nt väder, ganska glest, 
i April eller Maj månader; jorden bör vara lös och något 
fet; af torka skadas vexten, som till Indigo beredning kan 
afbladas 2-5 gånger om Sommaren. Ett tivenskt geom. 
tunnland fordrar G} skalp, af Vejdefröet; det ligger r/j vec- 
kor i jorden; bör sedan rensas från ogräs, och de stånd, 
som äro för tätt sådda, måste uppryckas. Af fröen fås olja. 
Tab. — a. visar en något förstorad blomma. — b, pi- 
atillen med ståndare. — c. ett blomblad, — d, en öppnad 
fröskida. — e. rotblad. 



J6 




36. 
PINGUIGULA vuLGARis. 

FbtoRT. Tätgräs. Sättärt, fetnacke. Kr åhört, — Tätte- 
gräs. SUmgras. MälheJiors .Feitgräs. Få Finska: Yökvinlehti. 

Blomstängeln är bar (utan blad och grenar). Uå- 
ningshnset nästan cylindriskt, sporrlikt och 
lika långt som blomkronan. Fröhuset egg- 
formigt. 

Linn. Fl. Su. p. 8- C. 2. Diindria »gyn. — Ejutd. Fl, Lapp. Ed. 
IM p. 10. — Liljebl. Sy. Fl. s. 11. KL a. T vamännikg a». — Rets, FL 
oec. s. 5oi. 



Jr å kärraktiga och skuggrika trnkter vexer Fetorten tern- 
meligen allmän. Dess ljusa eller gulgröna blad ligga ut- 
bredda tält åt marken, ocii äro täckta med fina genom- 
skinliga och mjuka hår, hvilka, genom små klot på ändan, 
utsila en seg slemaktig vätska, som skall kunna läka sår 
eller sprickor i huden, i synnerhet på spenarne hos kor; 
Ett sådant hår, något förstoradt, är särskilt tecknadt på 
Tabellen. Roten är mångårig, och den violetta eller purpur- 
röda blomman framkommer i Juni månad. Eu mindre art- 
förändring träftas i Lappmarken. 

Om denna vext förtjenar någon uppmärksamhet for' 
sin hittills kända nytta, så är det hufvudsakiigen för dess 
besynnerliga egenskap att göra apenvarm mjölk seg och, 
då den löpnar af värmen, nästan utan vassla, men också 
med mindre grädda än annars, fås utan tätgräs. Sådan 
kallas den Tätmjölk och nyttjas allmänt i Norrland, der 
den berömmes och af de flesta ätes med begärlighet. Den 
beredes primilift med Fetörtens blad, som läggns på silen, 
dier ingnidas på bottnen i kärilet, hvarest mjölken upp- 
ailas. Några dagar lemnas mjölkbunken i svalt rum och 
tjenar sedermera ett skedblad af denna således tillredda 
tätmjölk, på samma sätt nyttfad som bladen, till nästa be- 
redning, hvarmed kan fortfaras, som det säges, i månpa 
år, utan att första beredningssättet behöfver förnyas. Så- 
ledes kan ett skedblad tätmjölk vara tillräckligt för alt 
derlill dagligen år efter år förbyla vanlig frisk mjölk. — 
En sådan egenskap hos fetörten ger anledning, alt af den 
vänta större nylta framdeles, hvilket genom försök borde 
utrönas^ Raj omtalar emedlerlid en iaxerdekokt elleif si- 
rap, som af felörten skall kunna beredas. — Får sägas ej 
tåla denna planta, och löss. skola dö af dess saft, mecl 
hvilken här kunna färgas gula^ 

Tab. — a. Blomfodret. — b. pistillen med sina stån- 
dare. — c. pistillen ensamt, sedd på sidan. — d. Fröhuset;, 
sittande inom Blomfodret. 




^7 




37. 
POLYPODIUM vnLGARE. 

ÉTENSOTA. Bergsot a, — Steensote. Steensoirood. Heihote. 

Sysselrod Mariebregne, Engelsöc. Sirilrodt. Fä l<inska: 

MäenmaUainen. Imarti. Kivi-yrtti. Makia-juuri. 

Stambladet parbladigt-klufvit med småblad, 
som äro aflånga, trubbiga och något sågade. 
Roten fjällig. 

Linn. Fl. Su. p. 573. Cl. 04. Cryptogam. FlHces — Lil/ehl Sr. Fl. 
S. 386. Kl. 16. LöNNCiFTE. Ormbunkar. — Murr. App. Med. T. 5. p. 
449. — Pharm. Polypodii Radix. Fl. de Wett. — hetz. Fl. oec. s. 540. 



Otensötan, icke sällsam i bergspringor och steniga bran- 
ter, hör till det sliiglet bland Ormbunkarna, som man kal- 
lar Bruken, utmärkt genom sia fröredning, hvilken sam- 
lad i runda och strödda punkter utbrister vid midsommars- 
tiden på bakre sidan af stambladet, men ulan någon be- 
täckning (indusium, involucrum), hvarmedelst ett stort an- 
tal af de arter, som till samma slägie blifvit förde, öro 
försedde, och med skäl kunna utgöra ett eget, hvaitill vår 
Träjon, (Polypodium Filix mas L.) bör föras. Man har kal- 
lat detta slägte Aspidmm, Polystichnm, till skillnad frän 
Polypodium. Fröredningspunkterne utgöras af ett oräkne- 
ligt antal små, klotrunda, mörkbruna kapsler (fig. b.), hvar- 
je särskilt fastade vid punkten med en trådlik^genomskin- 
Jig fot. Midtpå omgifver dem en ledfull ring, medelst 
hvilken de vid mognaden spänstigt öppnas och kringsprida 
de för blotta ögat knappt skiljbara fröstoften fig. d.). Det 
felas ännu de örtkunniga nog klara begrepp om dessa vex- 
tera blomningssält; men att de nämde kapslerne äro fröhus, 
är otvifvelaktigt, ty man har genom såning af dem fort- 
plantat flera arter. 

Stensötan äger ea söt, lakritslik smak, och anses så- 
som öppnande och blodrenande. På landsbygden har den 
icke utan skäl vunnit förtroende i bröstsjukor, då den ren- 
sad och med vatten kokad, drickes, eller £n stött blandas 
till rågmjölsgröt, hvilken morgon och afton förtlres. I gikt 
och skörbjugg torde den ock icke utan förmån förenas 
med andra passande medel såsom i dekokt; hvarvid dock 
bör märkas, att roten tillägges först vid slutet af koknin- 
gen, ty eljest blir smaken besk och äcklig. — Roten forta- 
res af svin. Svärtar exkrementerna. Kor och getter äta bladen. 
Tab. — a. en frörednings-fläck. — b. fröhus eller kap- 
sel med en trådlik, genomskinlig stjelk. — c. ett öppnadt 
moget fröhus. — d. frö; alla förstorade. 



32 




"U-^äl 



38, 
TRITICUM REPENS. 

QviCKHVETE. Qi^ickrot. QvicJia. Ilvhrot. Röte. Axing, 

Efsing. — Tuggräs. Avroot. Axirig. Skingräs. Qi^ik- 

ketace. Qinkkn. Rootcjvikke. På Finska : Valkiat 

j nu re t. ell. jnnri. 

Platta blad. Småaxen sittande med sin platta 
sida; mot axfästet, Blomfodreb spetsigt, 4- 
bloiiiiaiirt utan eller med a^nborst. 

'Linn. fl. Su. p. og Cl. 3- Triandria aj,')'»- — "Llijuhl. Sv. Fl. s. 3a. 
Kl. 3. Tr BMÄKNrNGAR. — Bdrgius Röfi om spannniälsbrisiens ersättan- 
de medelst Q\!ckrot, Stockholm 1757. — Ret^. Fl. oec. s. 757. Murr» 

App. Med. T. 5. p. 35S. — Pharm. Graminis Radix. 



J.t»Iond' Grässlegen är vä! intot allmännare an detta, sär- 
deles på uppbrukade ställen, lika förhatligt lör åkerman- 
nen och trädgårdsidkaren. Genom sina talrika rotskott 
(stolones), som vid hvar \eå utskjuta hårlika rötter, ökar 
det sig inom kcrt tid så ymnigt, att det med svårighet ut- 
rotas. Jordråttor och muilsadar välja begärligt de ställen 
der Qvickhvetet vexer, och träffar nisn icke sällan stora 
knippen af rötterna satrtlade i dt-ras bon, såsom vinterför- 
råd, jemte andra ätliga rötter, dem de betaga gronings- 
lörinägan, medelst groddarnas afbitande. Qvickroten tje- 
nar dock icke ensamt dem till föda. Boskapskreatur kun- 
na också dermed stillas, om de uppharfvade rötterne ren- 
tväitas och torkade till utfodring förvaras. Men äfven 
menniskor äga häri ett icke föraktnijigsvärdt födämne, era 
de rötter man samlat, i säll lagde afsköljas, samt på ugn 
eller badstuga torkade Hnt sönderhackas. Stötte eller mal- 
ne får man då genom siktning ett något gulaktigt mjöl, 
som luktar och smakar som malt, och faller sig till tyng- 
den lättare än annat mjöl. För att göra degen mindre 
kort, må litet (t. ex. i) annat mjöl tillblandfls. Degen kan 
syras om man vill, samt salt och kummin tilläggas. Den 
jäser väl, samt ger ett godt och ätligt bröd. IVIjöJet an- 
yåvAts likaså väl till pannkakor och välling. Då spann- 
målen tryter, är tleiiöre detta medel såsom nödbröd för- 
träffligt, och kanske bäst af alla dertill föreslegna. 

På bördig jordmån vexer sjeilva gräset mycket frodigt, 
och bidrar icke litet till fodermängden, hvarföre man äf- 
ven föreslagit kulturen deraf; som sker gencm fröet, eller 
ännu lättare genom de sönderskurna färska rotskotte». 



38 

TRITICUM REPENS. 

Höet är dock såsom fett och saftigt mera svårtorkaclt, och 
angripes lätt af fuktighet. 

På apoteken finnas rotskotten under namn af rötter, 
ehuru de egentligen icke äro det. De äga utom sin fö- 
dande egenskap äfven den, att öppna kärlen i kroppen 
och förekomma förstoppningar i de inre delarna, särdeles 
lefvera; hvarföre de icke sälJon tillsättas i blodrenande de- 
kokter, och torde till en del göra bruket af den dyra Sar- 
saparillen mindre oundgängligt. 

På Apoteken finnes ofta roten af Renrepen (N.o 71) 
eller af Panicum dactylon, ett gräs från Italien och Frank- 
rike, i stället för den af qvickhvete, och Schreber säger 
att i södra Europa tages,^id. graminis endast af Panic. da- 
ctylon. Roten är mångårig och tjenar sönderskuren, stött och 
kokad samt med tillsats af jäst, vid bränvins-dejtillering. 
Den kan äfven, i stället för malt, användas till dricka, 
emedan den innehåller mycket sockerämne. Stark dekokt 
brukas mest; men bör beredas i väl giaserade kärl och ej 
i koppar. — På bördig jord skall gräset kunna afslås till 
hö, 2 gånger om sommaren. 

Tab. a. ett små<?x. — b. en öppnad blomma. — c. pi- 
stillen eller honan förstorad. — d. frö. — e. ett småax af 
artförändringen, som har agnar. 



^9 




CALLA PALUSTRIS. 

Miss NK. Miiss. Drahrot. På Finska: Vehka. Imisen 

vehha. 

Bladen äro hjertlika. Blomhö (stråt platt och 
tunglikt. Blomfäsl.o.t aflångt och cylindriskt, 
,iitan blomblad, med om hvarannan blandade 
ståndare och pistiller. Bären hysa många frön. 

l.inn. F). Su. p. Sig. Cl 20. GTHANnnrA poiyandr — F.juscLYX. Lapp. 
Ed. 1. p. a4p. — Uojjh. Vextiik. känn. a iippl. s. aoo. — Liljehl. Sv. Fl s. 
a5a. Kl. g. M ängm änning ar., niångqvinn. — J^'allen._om Finska All- 
mogens Nödbröd , Pi£es. Hellenius. 4iO. Åbo 1782. s. 20. — Retz. Fl. oec. 
s. i56.| 



R 



-äknas icke ibland rara kärrvexter, och nr i synnerhet 
i Vestcrbotten och Lappmarken på vissa stäJlen så ymnig, 
att dess mångåriga röner, som krypa i gyttjan, stundom 
täcka, iiksom kaJmus-roten, heJa ytan nf kärret eller bräd- 
darne af det rinnande vatten, hvari de vexa. — Delta ört- 
slägte, som liknar Arnm och Caladhmi genom sitt hvita 
bloiTihölster,' är fiån^ dessa skildt med sina ståndare och 
pistiller eller hanar och honor, som betäcka he!a blomfä- 
stet. På slägtet Arum är blomlästet ofvantill bart; hanarne 
förekomma' midtpä, och honorna" under dem. CaLidium 
har hsnarne i toppen, hvilk^, genom åiski]h"ga aiiångs el- 
ler kantiga körtlar, äro åtskilda i från honorna, som sitta 
nederst. — Missneörtens blommor äro ntslagnn i Juli må- 
nad, och blorohölstret lyser dä hvitt; dess blad äro ibl.md 
dem som först gulna af de kälia höstvindarna, som löre- 
båda vinterns ankomst. 

Det så kallade Missne ell. Missehrodet , som hos Sven- 
ska nordens inbyggare är väl kändt och vid infallande rniss- 
vext-år af mycket värde, lillredes af denna veslens rötter, 
hvilka utan tjenlig behandiiog äga skarp, och brännande 
smak. De samlas antingen om våren, iannn biauen äro 
utslagna, eller sent om hösten; skölj?^s och rensas ifiSnde 
vidhängande tradlika rölterna, samt torkas lindrigt i sol- 
varma eller varmt rum. Sedermera skäras de i bitar, stora 
»om hasselnötter eller ärter, och torkss hårdt, för att st- 
dan kunna malas till mjöl, hvilkel kokas en timme i rent 
vatten; det klara vattnet pfhälles, och mjölet, som nu är 
utan skarp smak, torkas samt blandas racd mjöl af' säd el- 
Igr tallbark, i brist på det första. Hriraf kan bröd bakfts. 



5g. 

CALLA P A LUSTRIS. 

Lvilket, i' synnerhet färskt, sknll vara smnkligt och hnti. 
Af von lÅnné har detta bröd blifvit mycket' berömdt; an- 
dre påstå, att det hos ovana orsakar yrseJ, och skall uian 
tillblandning af sädesmjöl, helst korniTijol -^ , blifva skarpt 
och bittert till smaken samt ståtbakadt. — Godt puder kan 
af roten, på samma sätt som mjölet, beredas. Bergius 
föreslår roten till medicinskt bruk i stället för Rad. Ari, 
derföre att den tros vara starkare och skall längre tid kun- 
na hel förvaras. — Cliydenius i sin Disp. om G. Carleby, 
berättar att bönderne deromkring allmänt bruka att om 
hösten uppdraga vexten ur vattnet, lägga den i högar ocli 
låta frysa tillsamman. Om vintern hemsläpa de lösbrntna 
stycken och gifva dem åt svinen, livilka då, så väl som 
sommartiden, äta dem gerna och bli deraf fela. 

Vid a. på fig. ses blomfästet med frukt. — b. frukten.' 
c. frö i nat. stori. — d. frö, sedt genom förstorings- 
glas. — e. ett framtill genomskuret fruktgömme med pistill 
och ståndare. 



4o» 

TILIA EUROPAEA. 
Lind. Lindträd. Linn. Pä Finska: Niniipini. Lohmns, 
Löf bladen äro nästan hjertlika, med utdragen 
spets och sågtandade. Blommorna äro utan hå- 
ningslius, förenade i klase och med gemen- 
samt blomskaft fastade på en tunglik blom- 
skärm. 

Lin7i. Fl. Su. p. 133. Cl. i3. Polvandbia ipyn. -~ Liljebl. Sv. Fl, 
s. ai5. Kl. g. P-Iänomanningar. — 31urr. App. Me*]. T. 3. p. 50.7. — 
Patr. S. ITiish. Jurn. 1777, Sept. s. 460. 1789, Dec. s. tjZ- —PhanuTiWsä 
Fl öres, Semina, Cortex, Folia. — Méni. de ITnstit. Nat. £<c. Se. 
Math. & Phys. Paris, an ir. 4:0.— Fl. de IVett. — Fischerstri>ms \.\.<i\\. 
DJkr. — iief2. Fl. oec. s. 718- 



venska namnet på detta Ijögstaminiga Träd ar derfora 
märkvärdigt, att Botanisternas cclödtige Mästare, \ ar von 
Linné, deraf låit sitt namn. Vid Slegaryd I Småland vcx- 
te en ovjinligt stor Lind , efter hvilkcn stamfadern kallade 
sig Linnoius , liksom en annan sJägt, efter sflmma träd, 
antog namnet Tiliander. — Ventenat deLir Tiiia euro{)xa 
i 2:ne arter ock kellar den ena platyphylios (grandifoha 
Erli.. b* Gtertner) , samt den andra rnicrophynos (])arviiolia 
Er/i. b' G.). Den förra blir ej så hög som den sednare^ 
men har större, mjukare eller mer finludna lÖf, blommar 
tidigare och har hårdare frukt. — Lindar planteras för 
prydnads och sin mångfeldiga nyttas skull, temmeligen all- 
mänt; men tillhöra icKe egentligen norra Europas hårdare 
luftstrek. De blomma i Jnni eller Juli månader , och med- 
dela dä åt bien mycken och god håning, liveriöro ock den 
Polika är så berömd. Fröhuset har rätteligen ram för S 
frön; men sällan mogna sf dem mer än 1 eller z, och äro 
då i Oktober månad af hampfröa storlek. I Sverige, hva- 
rest fröna knappast hinna mogna, fortplanias trädet bäst 
med rottelningar, hvilk^ utflyttas tisligt om värcu och i 
borjfln flitigt vattnas. I Hash, Jurn. 1777 beskrirve s ett ar- 
tigt foriplaiitniti.gs salt. Sä kallsde Holländska Lindar vin- 
na endast genom odling sin frodiga vext. 

Trädels mellanbark (äfvenså knopparne för fröen och 
för bladen, lAWii. D. JVejtring) innehåller mycket slem- 
ämne, och skall tjena tl!i omslag emot värk, inflarnmfllion,. 
brännsår och podsger, äfvonsom den kan användas såsom 
nödbrödsörace. Af barken^ som genom römi^ig i vatten 



40. 

TILIA EUROPAEA. 

blir tradig, snos rep och starka tåg samt väfvas mattor. Ve- 
den är mjuk och lätt, skadas sällan af mask, och är der- 
före nyttig till mycket ; men den insuper hastigt vatten. 
. Kolen brukas till kruiberedning, och af Målare ett teckna 
med. — Blommornas lukt är på afsiånd angenäm : på lör 
nära håll för stark, och gör ofta tyngd i hufvudet samt 
sömn. Under destillation följer luktämnet med vattt-n, och 
den återstående massan, utspädd med nytt vatten, samt 
med tillsats af jästj antager vinjäsning, så att deraf kan 
destilleras spiritus, likasom af löfven, hvilka innehålla sam- 
ma beståndsdelar. Så väl destillerade Lindvattnet, som 
blommorna, antingen färska eller torra, nyttjade såsom té, 
halva förr berömts i spasmer och fallandesot; men det för- 
ra brukas nu endast att blanda i andra läkemedel, och an- 
ses vara stillande samt väderdelande, i hvilket afseende det 
kan ta^as skedbladsvis. Dekokter skola af blommorna 
kunna få röd färg. — . Fröna, rostade och sönderstötta, 
kunna ensamma, eller med socker och vanilj, beredas till 
en massa, som något liknar det chokolad, som fås af Ka- 
kaoböner. Af 2 uns frö, kallt pressade, kunna fås 20 gran 
olja, till smaken lik mandelolja. — Löfven färska, ätna af 
mjölk kor efter blomningstiden, göra smöret osmakligt, 
hårdt och likt vintersmör; men torkade tjena de till foder 
åt får, getter och annan boskap. 

Trädet skall kunna bli par 100 ar gammalt och hinna 
till 10-12 alnar i omkrets vid loten. Om våren ger Lind, 
liksom Björk, en söt saft eller laka. Veden, betsad svart, 
liknar ebenholts. Af inre barken kan göras brunt och grått 
papper. — Bast beredes af. grenarnas bark, som några 
veckor före midsommarn afskalas, bindes i knippor, ned- 
sänkes på bottnen i någon sjö eller dam till hösten, och 
upptages då mjuk som hampa, torkas och användes till 
rep, mattor m. m. 

Få Tab. igenkännes tunna Blomskärmen af den derpå 
fastade blomqvastens gemensamma stjelk. I naturlig stor- 
lek föreställes dessutom vid a. pistillen. — b. fröhuset full- 
vext, och vid c. ett moget frö. 



4i. 

CONVALLARIA polygonatum. 

Kantig Konvall. Getrams. Tioclishägg. Jiockblad. 

Salomons Sigill. Sprängört. — Gjetskiörf). Shjörpgrus. 

På Finska: Mäkii'ehlia. 

Stjelken är kantig och tvåäggad. Bladen sitta 
skiftevis, äro eggfonnigt laiisettlika och vid 
basen stjelkomfattande, hvarifråii Blomskaften 
oftast enblommiga utgå. Blommorna hänga 
ät en sida och äro trattHka. 

Linn. Fl. Su. p.' T09. Cl. 6. Hexandria igyn. — Liljebl. Sv. Fl, s. 
i4r. Kl. 6. SexmÄnning AB. — PieCz. Fl. oec. s. iS5. — Ji«rr. App. Med- 
T. 5. p. 263. — F/iarm. Sigill. Salomonis Radix. 



J. Maj och Juni månader synas dess grönaktiga blommor 
på knappt f- alns höga stånd, som trälfas allmänna i bergs- 
refvor. Ehuru lik mångblommiga Konvailen både till ut- 
seende och egenskaper, skiljes dock denna lätt derifrån, 
genom den sistnämdas kantfria och trinda stjeik, högre 
vext, mångblommiga blomstjelkar, mindre upprätt sittan- 
de blad och smärre blommor. Misstaget vore likväl utan 
allt slags fara, emedan båda dessa vexters mångåriga röt- 
ter kunna på lika sätt användas. Också anser Haller den 
på apteken under namn af SigUIum Salomonis kända rot, 
tillhöra Convallaria nmluHora. 

Den här tecknade ocli boskiifna Konvallen har hvit, 
cylindrisk rot, tjock som liilfingersändan, och försedd med 
många små trådformiga rötter. Dess smaK är sötaklig, nå- 
got skarp och klibbig. Så väl genom afkok som p;. gjutit 
kokhett vatten, kan det myckna slemämne, som roten in- 
nehåller, utdragas, och är således användbar lili "'omslag 
vid utvertes skador, der uppmjukande medel bö.ra nyttjas. 
Men som vi icke sakna bättre ämnen till detta ändamål, 
så kan ock denna rot på apteken umbäras. Af större nyt- 
ta är det att veta, huru rötterne böra användas till nö(i- 
bröd i dyr tid. De samlas och torkas antingen rå eller 
efter föregående lindrig kokning, malas sedan och helst 
blandas med ii) et sädesmjöl, då bröd, och i synnerhet så 
kalladt tunnbröd, deraf ksn bakas. Ds kunna äfven kokas 
och ätas såsom sparris, h vilket hos Turkarna brukas. Uti 
frö och bladknoppar innebålles mycket Mucilago och föd- 
ämne, hvilket förtjente nogare nmiersökning. 

Recens. i Åbo Liit. Tiun. »So3, Nr. 65. Af ett qvar- 
ter mjöl, tillredt af vextens rot, har m.^n i Firdand genom 
kokning fått flera kannor tjock gröt. Till stärkelse tjenar 
roten äfven. Blommorna sägas stundom bli dubbla och 
kunde derföre förtjena ett rum pä blomsterparterrpn. Bä- 
ren, förtärda till 14- 15 på en gång, skola väcka kräkning. 
Tab. — • a. en öppnad blomma med pistill och ståndare. 



42. 

FUMARIA OFFICINALIS. 

A p T K K 3 ■ F u M A R. Jordrök. AkerrÖli. Gallfirtis, —- Aker- 

sissel. 1'ru Mari. Fomari. På Finska : Linnimlerne, 

Kö/iöhej nä. 

Örlsljelken är grenig och utbredd. Blommor- 
na sitta i klase. Fröhuaet innehåller ett frö. 

hinn Fl. Su. p. 245. C!. 17. Dia[df. lphia 6andr. — Liljebl. Sv. Fl. 
s. 3i'). Kl j4. TvÅEvr-LE itk^J fröhus. — Murr App. Med. T. a. p, 449. 
— /{«<3. Fl. tec. s. 275. — Pharm. Fumarife H e r b a. 



iVxed purpurröda blommor, som framkomma i Juni el- 
ler Juli månader, träffas denna nyttiga planta allmän, mest 
på ukrar ocli i trädgårdar. Dess rot varar blott ett år, 
och uppvexer derföre årligen sf nya frö. 

Örtsaften smakar oangenäiiit besk och något saltaktig. 
Färsk utpressad är den bi"ist til! medicinskt behof, och gif- 
ves ensam! eller med mjöikvassla till 2-3 uns om dagen; 
dock kan äfven torra vexten brukas som infusion eller té, 
och i dekokt. Extraktet beredes genom saftens inkokning, 
och ges invertes merendels i form af piller, till J- eller ~ 
qvintin a-3 gånger om dagen. Egenskaperna bibehållas äf- 
ven, då örten i socker kokas och förvaras, hvilket får 
namn af Konserv. Genom sin beskhet är vextsaften stär- 
kande, men tillskrifves äfven lösande kraft. Med lycklig 
utgrmg har den nyttjats i Lefversjukdomar, Gulsot och hu- 
dens åtskilliga krämpor. Således har denna planta, infun- 
derad i mjölk eller kokad i dricka eller öl, botat skabb 
och ref -orms- utslflg ; sjelfva spetelskan, försvårad genom 
föreningen med tilihårdnade körtlar, har med saften af 
denna och af Ma<kros- vexten (se Tab. och sid. 4) blifvit 
botnd. Saften nyljjades liäremot invertes till 3-4 sked- 
blad, 2 gånger om dagen, ocli hvarannan eller 5:dje dag 
gafs Iflxermedel. Såsom mngstärkande och nyttig rrot mjelt- 
sjuka , blfckpussighet och skörbjugg, äger den äfven beröra. 
Också kan den, i form af dekokt, ulvertes bruka» till tvätt- 
ning af elakt utslag och rötsår. 

Af utpressade och klarade saften har Tfiegleb erhållit 
salpeterkristaller. Färsk och torkad, ger vexten vacker gul 
färg, och med Indigo beständig grön. — Prof. Hellenius , i 
en Disp. om Finska Med. Vexter, säger att örten, lindrigt 
kokad och lagd varm i påse, som fästes kring nosen och 
öfver hufvadet på en af qvai-ka sjuk häst, skall vara ett 
godt medel mot denna sjukdom; när hästen börjar frusta, 
kan påsen borttagas. 

Tab. — a. en blomma särskilt. — b. densamma med 
åtskilda blomblad. — c. ståndare med pistillen. — d. kap- 
seln öppnad med sina 2 skal. — e. ett frö. 



45. 
DATURA Stramonium. 

Spikkludbört. Tags,ciple. Kärlehsvilla, Manoliett- 

blomnia. 
Bladen äro breda, aflånga, glatta och y-Stan- 
dade. Blomkronan enbladig och trattformig. 
Fruhuset egghkt, taggigt och iipprättsLaende, 
med 2 rum för många frö. 

Linn. Fl. Su. p. 70. Cl. 5. Pentand niA ig^yn. — Liljebl. Sv. Fl. &• 
90. Kl. 5. Femmanningau. — JSlurr. App Mej. T. i. p. /,,5<3 ~ //a//e 
die Deutsche Gifiplljatz. s. 49. t. 9 — K. V. A. Ilandi. 1706. s. 3.77'. i784. 
s. 245. — Störek Llb de Strjmon. &c. Tab. Dadiia. — /lef 3. Fl. eec. .s. 209. 
— Fhann. Snamonii Heiba, Daturoe Semina. 



I 



södra Sverige förekommer tiennn ,' fordom endnsr Indiska 
vext, vild vid husen ocli på fet iordmån: äfvfn i trädgår- 
dar, der den snart nog lär biifva ett ogräs. Dess obehag- 
liga lukt är gemensflm m<'d nästan fllla döfvfinde eller gif- 
tiga växters. I Augusti månad blommar den hos oss och 
liar endast årig rot, hvrtrföre den årligen af Iro uppkora- 
nrier. Denna planta ätes icke af djuren, och bien suga 
blommorna med förlusten «f deras lif. (Gcsrtn.) 

Vextens och i synnerhet fröens giftiga egenskaper, äro 
genom rysliga exempv^l lilirätkligen bestyrkte, ehuru verk- 
ningarne äro, likasom hos de flesta örter af den giftiga 
klassen (planta? naicolira?), oftast ganska mångfaldiga och 
iöiänderliga. Af fröen är i lod nog att säkert döda , ehu- 
ru det funnits olörtärdt i magen. Höns och svin dö snart 
af dem, men, som det säges, icke hundar. Det r seri och 
fruktansvärda utseende, som i nordiska histoiien tillägges 
forntidens Berserkare , torde böra tilisk.-ifvas de5sa Irön 
eller ock fiugsvanipen, som de nyss föait förtärt. Rj-ssar- 
no blanda frön i öl, för att göra det mera rusgiivande. 
Zigenare, eller så kallade Tarlarer, tros ännu, fr « inför an- 
dra, haiVa sig denna vextens verkningar bekante. Många 
nedrlgiieier sägas «f tjufvar, bedragan? och otrogna makar 
Jiärmcd bliTvit utöfvade. — Vanliga följden af frörns inver- 
t«s bruk är, i mån af myckenheten, liaivudels och syiKns 
angripande, törst, mållö.shrt, hastig och låg puls, ibland 
stylhet, ibland köld i lederna, konvuisioner, brist på sans- 
ijing, raseri, lolal förstoppning , svalgets liopsnörpning, vat- 
lenskräck och döden. Med krukmedei, äitika ell-.r cilron- 
sair, oljor, rutande iaveuitater och irutu-rJngiir ii&Iva de 



43. 

DATtTFA STRAMONIVM. 

olycklige ofta undsluppit lifsfaran. — Sturch i Wien ocli 
äfven åtskillige Läkare i Sverige, hafva gjort lyckliga för 
sök,, att till den lidande mensklighetens förmån, använda 
denna annars så farliga vext. Af extrakiet, som på van- 
ligt sätt beredes, gifves ifrån ^ till 48 gran i stigande do- 
sis, a-3 gånger om dagen, emot mjeltsjuka , galenskap ocJi 
fallandesot; veckor eller månader fordras dock dertili. Lik 
väl synas Gredings många försök icke särdt-les talande till 
Spikklubbörtens fördel i allmänhet. En tinkuir på fiöen 
bar blifvit prisad som ett verkstiilande medel : den bere 
des af 2 uns frö som digereras i 8 uns Spanskt vin ocli i 
uns spiritus vini ; dosis är 6 till och med 20 droppar. Cho 
rea St. Viti skall med extraktet vara botad. Som motgift 
vid oförsigtigt bruk af denna vext torde Hahnemans upp 
gift, kaffe kunna användas. 

Tab. — a. visar pistillen med fruktämnet och litet af 
blomfodret. — b. fröhuset, öppnadt för fröen. — c. frö i 
naturlig storlek, likt så kallad svartkummin (sem. Nigellas) 



^^, 




44. 

VIOLA thicolor. 

TrefIrgad Viol. Sa?nmctsvioler. Scyfnwrsvioler. Styf- 
viorshlommor^ Shateblomster. Blåhi'i4L Blålåclier. Peri- 
séer. — Stifmoor. Si'iiliifiat. !ijuhmoblom. Den i) se Deg 
och mörka Nat, Dag och Nat. På Finska : Kolniihuk' 
kainen. 

Örtsfjcikcfi trekantig och greiiig. Bladen aflån- 
ga och glest sågtaiidacle. Bladskäjmarnc piuu- 
taggade. 

hinn. Fl. Su. p. 507. CL it- Synctinesia i^am. — Liljehl. Sv. Pl. s, 
104. Kl. 5. Femma NNiNOAn. Liiqvinn. — Murr. App. Med. Oj). po'!h. T. 
6. p. 33. — Berg, Mat. ]\led. p. 709. — Ilaase Diss. de Viola tricoloré. — 
Patr. Säilsk. Hush. Juin.il är 1777. Alaj s. 347. — Veckoskr. lör Läk. II: 
iS"», 576 lY: S^- LX.: 27. — Retz. Fl. roc. s. 774. — Pliam. Violre JikoL 
H e r b a. 

JL ill färg och storlek variera blommorna, som framkom- 
nia efter hvarannan nästan hela sorrmaren, och kallas af 
Fransmän les pensées. Roten varar endast ett är. Den 
atörre högfärgade afarten (fig. g.) finnes på god jord i triid- 
gårdar; den med små oftast afnrgade blommor (fjg. h.) 
träffas på berg och magra ställen. Recens. i Abo Lift.' 
Tidn. i8o3, N:o 63. är likväl af motsatt mening. Märket 
(vid oFversta ändan eller knappen på pistillen, fig. a. b.) 
är klotrundt, ihåligt och öppet; knappast visar någon vext 
tydligare, än denna, hurn fröredningsdelarne uppfylla sitt 
ändamål. 

Sedan Stracli i en är 1776 belont pris-skrift, å nyo 
visat denna plantas nästan förgätna nytta emot Mjölkskori 
hos barn (^Crusta lactea), hafva r.rångfcildjga ytterligare för- 
sök bestämt dess goda egenskaper. Hos Auktorerna ?^.r\ni^ 
vi stort antal sjiikdomar. som härmed sägns biifvit botade, 
t. ex. utom nämde barnsjnkdon-:, äfven så kallade onda 
huFviidsår eller skorf (Tinea, Ächor, Serpigo) hos äldre 
personer, svår hosta som, hotat med qväfning, reformsut- 
slag, skabb, svulst med blånad och skärpa i huden på sär- 
skilta delar af kroppen, blåsigt utslag på benen, rosen, 
reumatism, gikt, finaar (vaii) i pannan, ålskiiiiga veneri- 
.ska åkommor, faliandesot hos ett 7 månader gammalt 
barn m. m Med invcrtes och utvertcs Iju.m Dekokt af vex* 
ten, sägas patienter i första graderne af venerisk sjuka, 
blifvit botade pä 18- 23 fiwgar. {^cUIegels Material, f. d. Staats- 
Artzn, Wiss. u, praklische Heiikunde). Likväl påstå som- 



44, 

VrOLA TRlCOLiOR. 

lige att örten icke förtjenar allt det beröm, som hon fått. 
Invertes gifves den vflnligen i form af dekokt med mjölk 
eller vatten, och då plägar tagas af örten färsk eller torkad 
vid pass I hand full, till z librer (qvarter) vatten eller mjölk, 
som kokas något, och detta fortares i 2-5 dosis om dageu; 
åt barn gifves mindre. Smaken kan förbättras med Fen- 
kol, Koriander och dylikt. Också kan dekokten blan- 
das med annan roat, t. ex. gröt, och, mera utspädd med 
vatten, kan den nyttjas som daglig dryck. Saften af fär- 
ska örten utpressad, kan ock nyttjas, och då är dosis för 
äldre personer 2 uns. Om denna saft inkokas till extrakt, 
si tjenar det antingen till piller, som la lagom hårdhet af 
jnblandadt pulver af torkade örten, eller ock till att lösas 
i vatten eller mjölk; i begge fallen är dosis af Extraktet 
1- 2 drakmer om dagen, och detta delas på morgon och 
afton. För barn emot mjölkskoriven väljes det sätt, som 
är beqvämast och dosis i proportion mot åldern; modern 
eller amman kan äfven härvid nyttja dekokten väl stark. 
Eller de första 8 dagarne ökas inslaget, och urin får en 
lukt som liknar den af kattor. Med bruket fortfares tills 
huden är ren och mjuk; med tvättning af Goulards vatten 
kan den återstående klådan i späda huden lindras och hjel- 
pas. Vexttn plägar laxera och siundom förorsaka äckel,, 
men sällan kräkning; roten till en drakma i pulverform 
har ej gjort mera än äckel. Emot 10 urs ga minalt reforms- 
utslag, som botades, nyttjades under invertes bruk af de- 
kokten, qvicksilfversublimats- upplösning till insmörjning 
utvertes pä utslaget. Elak» sår hir pulvret i form af om- 
slag ofta renat, och borttagit den åtföljande stanken, ehu- 
ru stundom veckor eller månader fordrats dcrlill. — Om 
saften af stötta blomblad pressas genom linne, så fås blå 
färg lik lakmus, och nnr den inkok-is och under koknin- 
gen till kulor eller små kakor formeras, så kan färgen 
förvaras och vid b- liof lätt i välten upplösas. Aluneradt 
ullgarn doppadl i blombladens Srtit , lår blyfärg som ej af 
vatten uttvältns. Hnnse berättar, i<it under olika villkor 
kynna färgerna blckgult, bltkgiönt, blått, grått och brunt 
af denna blomma erhållas. 

På tab. visar a. blommins 5 ståndare och pistillen. — 
b. pistillen med frukiämntt. — c. en af ståndarne, som 
saknar den trådlika stjelk, hvilken synes vid fig. d. och 

äfven vid a. ^Fig. e. och f. föreställa frön i nat. storlek 

och förstoradt, — g. och h. äro anlörändringar. 



45. 
- PYRUS Aria. 

Oxel. — Asnl Asald. Seljeasald. Rognasald. Axel 
tr:ie, Axelbäer. Öxelbur. På Finska: Wirkänn. 

Högstcimmigt träd, med eggformiga löfblacl, lik- 
■ som dubbelt inskurna, eller sågtandade, och 
inunder hvitludna. Bloninionia sitta knipp- 
vis i toppen af grenarne, ocb hafva 2-3 pi- 
stiller. 

'Linn. Fl. Su. p. ifi6 Cl ta. T g ■; s and p. i a 5o^vn. Cratsppn'! Aria. — 
Lil/cbl. Sv. Fi. s. i!^5. K.'. 8. Tj UGEMÄN.MNGAP.. Cratregus. AlnidUak för 
år 1797. — Rets. fl. oec. s. 3So. 



von X-^//irz^ r.'iknfn!e Oxeln till Ha^tornslaglet (Cratasgus), 
hvarifrän den Iikv;il, i afsetnde på fruktens bt skaift^nhet , 
måste skiljas. Oxelbaren ng^ , (.storleken und>int.ig(n) pä- 
ronslägipts huf\iidsakiiga kär.nemjiiken, hvarföre vi kcillat 
trädet Fyrns. En artförändring rned liel« (oinskurna) eiler 
blott enkelt sågrvindMcle blad, är funnen i Bolius iän. — Ett 
annat tradslng (Fyriis intermedia PJirh. If illden.^ , såsom 
sirikilll drt ansedt , ehurii lilvt Oxeln, har bladen mera 
inskurna och inunder starkare iivitludna, och träiitts sällsamt 
i Sverige. — Ännu en tredje ert (Crat.-rg. ffnnica. Linn. 
Fl. Su), först träffad i Finland, nu kallnd Oxehönn, (Sor- 
bus hybvidrt), h ir blommor som Jikna Oxelns, och nästan 
Rönnens blad; dtnna ansåg von Linné i hö\\i\n älven s^m 
förändring «f Oxeln. Siniifi tjockes likväl i sin Fl. Britf. 
med skäl Jiilva lörenat dessa alla under ttt släjvte, nenili- 
gen Päronsl.^gfet. 

Trädf^t , som ej är sällsynt kring by«rna och i synner- 
het på Golf land otii Oland allmänt, lönjttnar uppiuärksam- 
het så väl för veden, h\ilken af sniik^ire Oth svaifv^re be- 
gärligt efterfrågfl"!, som för löfvens och fruktens skull. Trä- 
dets hårdhet gör det i .synnerhet användbflrt till kuggar i 
qvarniijul, hvartili det pä Öland i synnerhet brukas. Trä- 
det blommar vid midsommaren, o<h har mogf^n frukt uti • 
Sept. månad eller efter loffältningen. P>sren sås då, helst 
i god stenblandad jr.rd , der soK n tj skiner iörslaikl. För 
sill prydliga krona och egenskip att >] qvärvn gräsets till- 
vext rundt oirkring , kan det mtjd skäl t> ki>mmendcras till plan- 
tering ; älven kunna välsmakliga Päron ofh Äppelsorier in- 
ympas i unga OxyJstaramar, ehuru rotskotten snart nog 



4S. 

PYRUS ARIA. 

utmatta trädet. Hvart annat år bära gamla Oxelträd ym- 
nigare frukt. Bären, i synnerhet något frostbitna^ säljas 
årligen i städerna, och ätas såsom söta samt födande, ehu- 
ru de äro nog torra och vädergifvande. De kunna torkas, 
inajas och användas till bröd; äfven efter förcgäinje jU- 
ring, till att de^af destillera brännvin; dricka kan ock bryg- 
gas af Oxeibär. Af dessa så väl som af Rönnbär kan mos 
och gelé tillagas. I Schwaben gödas svin med frukten. 
Xab. — a. visar en ståndare. — b. 2 pistiller. — c. elt 

bär. d. frukten tvert afskuren. — e. frö, hvaraf tvcnne 

Bnnas i hvar frukt eller bär. 



46. 
ACONITUM Napellus. 

Bla Stormhatt, hlunlhatt. Munhiwssa. — Lysehat. 

Bladen mest flikiga, med oftast 5delacle, helt 
smala, slankiga flikar. Blommans iijelm (ga- 
(lea, Öfra blomblaJel) är convex. lianings- 
husets sporre rät och trubbig. Fröhusen äro 
3:ne. tillhopa sittande, ocli likna skidor. 

Linn. Fl. Su. p. »85. Cl. 13. Poitamip. ia Sgyn. — Liljebl. Sv. Fl. s. 
aoi. Kl. 9. IW ÅNGM A>NiN G .* p. — K V A. ll.iiiJ] år 1739. s. 41. — i 
Xlurr Ap|>. Med. T. 5. p. 5. — Störck cl« Siram. Hyusc. Aconito. (iab:.-e 
F.g:a Ac. Cainmari.) — Kcelle Di'";. c'p Aconito.' — Ilallc die Deutsche 
Giltpil. p if4- ta'j- 14 — P- f^oisi de nonnuU. pl., qure pro veuen. Iia- 
bentur, obs. & exp:a Pisis 1702. 3:0. — Retz. Fl. cep. s. 15. — Pharm. A- 
coniti. 1. Kapell» Herba. 



s. 



^tormJiattarne äro talrika, eliuru få örtslögters arter med 
mer svåiif^het gennm beskrifning älskiljas, i anseende till 
delarnes stora likhet. Kwlle ocli Willdenow fi.i sökt be- 
stämma arterna sorgfälligt, «liuru icke aiidfles tillfredsstäl- 
lande. A. Camnruin är bäst känd, deremot komma Neo- 
Tnnntanuin , tnuricjirn ocli NapeUns hvarandra alltför nära. 
Den sislnänide bör väl icke räknas egentl. till Sv. Flora , 
ehuru den är allmän i trädgårdarne, och som vi af eof^n 
erfarenhet nu känna, visst icke å^-n y som för 70 år sedan 
sades inhemsk i Dalarne, i nejJfn af Falun. . En sådan 
finnas der verkligen, till arterj skild från ISlapelliis, Msea 
fl än Neomontanutn , oaktadt ?^J////i<?/imw gissning ; men tyc- 
kes komma tauricnm närmare, och hoppas vi kunna lemna 
den sitt rum i Sv. Bot. fimedleriid iiiä ock TSiapeUiis an- 
ses nistan som naturaliserad, och igtnkännes Iran slägtin- 
^arne af sina liängpnde och .«:]ankig.s bl«d/!iUar Till egen- 
skaperna äro troligen desse vexter föga olika, hvarföre de 
också dela Napelii/s-WP.mneV på de [iurop<^iska Apteken. 
Mfn Störcli som der först införde den, lörstod dermed 
Camnnitn. I ^^ ien bagngiuis 'Necmontnninn , och hos oss 
både den och ]SopfIiu\ , hvilket bevisar att elL niisstp.g af ar- 
ter är af ringa betydculiet. 

Tillräcklig eiiarenhct gör missbruket af dessa giftiga 
plantor högst IVukiansvärUt. Endast bladen, lugg.^ifie . dcIj 
icke nedsväljde, väcka känsla af kyla och loiihei ihalsi.n. 
Vexten dödar ofta efter furutgående känslolöshet inuti 
munnen, läpparnas d«rrning, svårighet att svälja, r3'cknin- 
gar, magens svällande, sömn, blå Häckar på kroppen m. 
m. Roten i pulver och blandad med smör, dödar råttor 
.såsom arsenik och Ilj's.sfirne förgifta der.med luder till rof- 
djarens utödande; dtkokten dödar vägglöss (Cim. leciular. 
Linn.) Emedierlid blir roten nijölig cå den toikas, och 



4b. 

ACONtTUM NAPtJlLUS. 



5akn«r bladens kraFt, såsom läkemedel. IbianJ hemtanida 
djuren, är det hästen ensamt som säges utan skada kunna för- 
tära vextcn torkad, dålikväl mycket af det giltiga, förlorats. — 
Likväl är Storrnliatlen,rättarivänd , af inycken nytta i Läkare- 
konsten, livarest Kxtraktet mest brukas. Det beredes af bla- 
dcu, sauilsde lore blomningstiden, fuktade med litet vatten 
och lemnade en dags tid, tia de pressas och saften inkokas 
sedan såsom vanligt; <\ skåJp. färska blad hafva giivit zS 
uns saft. Dosis af extraktet är iuan i-5 till lo gran om 
da"en; mer än årsgammalt är det overksamt; förenadt med 
försötmadt qvicksilfver; (mercur. dulc ) till lika vigt och 
nyss beredt, har det mycket beröm. En del af torkade 
örten, i 6 delar spir. vini , ger så kallad Essentia Aconi- 
ti, hvaraf 5-10-4° dropp., i sminingom ök&d dosis, kun- 
na tagas. StormhattipnhTfit (pulv. Acoruti Fh. Mil. et Nav.) 
beredes af bladen i pulverforrn och socker, samt gifves till 
S-4 gran om dagen. I förening med extrakt af Konium 
(Con, macul.) invertes , eller till omslag utvertes, har det 
stundom botat, då ettdera intet uträttat. Uppdrifvit ben 
(spiua ventosa) i handen, botades med stormhatten inver- 
tes tagen, och fuktigt omslag af Konium om dagarna, samt 
plåster deraf om nätterna på sjnkn s-tället. — Ofta med 
förmån hafva åtskilliga tillredningar al vexten nyttjats emot 
pikt, podager, migrän, långvarig reumatism , höftleds-sjuk- 
domen, slyiva leder, skirrer, svullna körtlar, envisa fros- 
sor med deras följder, vattenaktiga svulster, trångbröstig. 
het med torr hosta, oordentliga hemorroider, benknölar 
och utslag samt ledvärk af veneriska orsaker, uppdrifna 
ben, giå och svarta starren, helt orli hälft slag, fallande- 
sot , m. m. Bevis yvå deras irnktiösa användande saknas 
likväl icke. Kuren sker vanligen med svett, som derfore 
nied varma svettdrifvande dty. ker eller osnslng på lidande 
delen bör underhållas; stundom inställer sig klåda i huden 
eller dess affjällande i stället för sveit; någjn gång hur 
det botat utan synb.ir kritisk tilllälligh , t. När så fordras, 
bör laxermedel föregå; orh äfven under kuren, som oft« 
fordrar flera månader, användas. 

Se Tab. — «• föreställer ståndarna och pistillerna jera- 
te sporrarna, till antalet 2:ne, som gå opp i öfra blom- 
bladet (hjelmen). — b. ståndare. — c. fröhus med 3:ne 
sammansittande skidlika kapsler, hvari frön, sådana »om 
fig. d. visar, förvaras. 



^7. 




Al- 

CENOMYCE RANGIFERINA AcH. 

Licheii rangiferinus. Linn, 

Renmossa. Renlaf. — Rensdyrmosse. Hvidmosse. Qvit- 
moise. På Finska: Peiiran-jäkälci. Peuran-sameU Peu- 
ranlteiuä. På Lappska; Viote. Viste. 

Busklik, grenig, pipig, med upptill öppna hål 
(der grenarne utgå); toppgrenarne nedåt böj- 
de , med Idolviinå Jrörcdniiig , i toppen sit- 
tande. 

Linn V\. Su. p 423- Cl. 24- C p. vpt o c a mi a, A'c;oe. Fl. Lipp. p. 534. 
457. — Liljehl. Sv. Fl. s 4^5. KL 16. Lönn gifte. Alger. — K. V. A. 
Halldi. 1742. s. i55 — Patr. Sälhk Hush. Jurn. för år 1785, Sept. p. la. 
— Ketz. Fl. occ. s. 4o5- — Adiar. Lichen. univ. p. 564. Syu. p. 277. 



A, 



^f samma orunJ som oFv<?nför3 vid No 54. begagna vi 
för denna Laf ett nytL namn. b"lägtets allmänna känne- 
märke består i en brosknhtig skorpa med pipUha utskottt 
jo/n här a i toppen hnlfrunda , okantade och inunder tom- 
ma fr orednings-knappar. Denna Lafart, som medelst sin 
täthet och hvita färg, ger i .synnerhet fjällarnes höjder äf- 
ven midt under sommaren en vintcrlik yta, är lika vigtig 
för Lappen, som det grisrika fältet för Jordbrukaren. U- 
tan denna vext skulle Lappmarken vara en fullkomlig öde- 
mark och dess inbyggare icke finnas. Den utgör vinter- 
tiden det enda födämnet lör Lapparncs boskap, Renar- 
ne, hvilka n.iLiirtn unnat instinkt och förmåga, att ocksä 
.under snödrilvan söka den. De uppsparka den ofta djupa 
bädden med bakfölterna, och förnya detta på orörda stäl- 
len vid hvart betande, för alt till ett annat år icke utöda 
denna (or dem ounciginglit^a löJa. 

Detta har gilvit anTedning, att till annan boskaps un- 
derhåll i de {yilwL Lappmarken filhigsnare landskap, i nöd- 
fnll använda iUnniossa, som icke sällan till ölVerflöd före- 
komnur i magra beigakti^a skogar. Det har äfven lyc- 
kats. Hopsamlad om hösten i högar, hviika småningom 
efter behof vintertiden hemföras, l^gges mossan, enligt för- 
sta uppgiitea af vår Polhem, i kar, iivarå kokhett valtea 
till alsköljning gjutes; följande inorgnar giiVes häraf jem- 
te något päsuödda agnar somt vatten åt kieaturen^ deref- 
ter haiiif, och mot aftonen litet hö. Någon gång tillagdt 
salt eller a-.jöl gör mossan ännu begäiligare. Boskap här- 



l7' 

tlCHEN RANGIFERiNirS. 

till vand, trifves väl, ger musiig mjölk, godt smör, val- 
«makande kött orh bäure gödsel. I följd häraf lörflnläts 
en annan god Medborgare, att anställa brödbakning af 
Renmossa «till de fattigas hjflp och understöd i dyr tid 
och hungersnöd. « Till detta ändamål lägges den sflmlade 
mossan i ett stort kärl, hvari, medelst pågjutit kokande 
vatten och omrörande, orenligheten väl frånskiljes, och 
den vexten egna amperheten minskas. Härefter förvälles 
mossan, som sådan upptagen, uibredes och toikas, dåden 
omsider males eller endast söndergnuggas till mjöl. Med 
en tillsats af ^ sädesmjöl (eller också utan), tillredes deg 
deraf, som jäses och gräddas. Brödet, som blir rätt ätligt, 
förvaras lång tid utan att försämras af osmak eller ohyra. 
Af lika mjölblandning kan medj mjölk kokas en välling, 
som är icke mindre smaklig än födande; liksom den vi 
förut anfört kunna erhållas af hlandsmossan. Det är 
icke svårt att inse den nytta som häraf kunde vinnas, der 
looo-tals menniskor för brist af tjenligare föda nära sig 
af barkbröd, hvarigenom icke allenast helsan måste lida, 
utan ock skogarne: genom fällandet af otaliga unga träd 
till en stor del utödas. 

Tab. — a. och b. äro fina förändringar, h vilka som of- 
tast träffas i fjälltrakter. — c. visar några grenar af den 
större vanliga renmossan. — d. en förstorad gren med frö- 
redning, som sitter i grenens öfversta ändar. 



48. 

AVENA ELATIOR. 
Knylhaprb. Hafregräs» i r omental. Franskt Rajgras, 
Blonvvippan greuig. Blonifodreb 2blommigt. 

Hatiblonnnan med agnboist: den. ivåköna- 

de utan. 

Linn- Fl. Su. p. 36. Cl. 3- Triandria 2gyn. — Lilj. Sv. Fl. s. 4a. 
Kl. 5. TnEMÄNNiNG.\R. — Äa//rt i V. A. \Ux\A\. 1747. p- 61. Disp. om 
mosslupna änp. förbättrande. Åbo. p. ai. — Bergii Tal om Sv. Angskotseln. 
1769. — Retz. Fli oec. s. 89- -= Äö/n^ Bibi. 17. B. a. h. s. 55S. 



D. 



cnna Iiafre «rt. In ilken några nyare öriknnnare, for dess 
tvikönade blommor, velat liänlöra iiil IIolcus - sVa^iel , fast- 
än eker vår förmodan med icke fullkomligt skäl, är svensk 
inföding, ehutu den såsom vild, kan anses ibland de säll- 
sammare; men |^'enom kukuren har den blifvit vidare 
kringspridd. 

Kaliti var den furste som gjorde Knylhnfren känd så- 
som en utmärkt fodervext ; men det är långt efter hans 
tid som skötseln deraf först blifvit allmän. Mycket senare 
(1759) uppg«f en Abbe Mlrondvt i Frankrike sina föriök 
med detta gräs slag, livars lörträfflighct talrika rön af eu- 
ropeiska landtbrukare sedermera bekräftat, äfven Herr A- 
chard i Berlin. 

Genotn sina krypande och sammariflätade rötter samt 
talrika rotskott, bvilka ibland iiro med löklika knölar för- 
sedda, utbredt;r sig knylhafren till täta ti^rfvor af alns 
vidd, bestående sf blndrika sirån till G qvarters höjd. Den 
långa och greniga blomvippan grr i Juli mognade frön, och 
det så ymnigt, att den ifiåo ttt dermed besådt tunnland 
semlade mängden, anses tillräcklig för xo andra; ja, man 
har skördat fi5n 2 tunnland jord, jemte 22 lass ho, något 
öfver 1000 skalp, frö; hsilket visar en den betydligaste af- 
kastning från en dylik rymd. 

Såsom foder äger frornentalen ett stort vä' de, emedan 
det är mycket födande, och af hästar, boskftp, äfvensä 
lår, framför flera arter älskas, hvartill sfilughtten och söt- 
man £f strået och bWdens lenhet bidraga. 

logen belägenhet, utom ^an mycket sumj)iga , bör 
hindra kulturen af gräset; h^sttn i sjellva steniga mobacken 
k.in dtt trifvas. I en fetare jordmån blir det naturligtvis 
så mycket tätare och bördigare. Tvenne gånger om året 
ncml. i Juå och Oktober alsiås det, kanske också tidigare 



48. 

AVENA ELATIOR. 

eller en gång före midsommaren, der gödselämnen icke 
blifvit sparda. Efter 6 års förlopp oirplöjer man i sin 
ordning den artificiela ängen till jordfrukter. Der gräset 
lemnas orördt, bibehåller det sig, ehuru mindre frodigt, 
i många år, äfven der det betas, fastän delta mera ska- 
dar fördelar roten än på Hera andra slag. 

Man har också föreslagit, att så knylhafre i blandning 
med andra till Boskapsfoder tjenliga örter, såsom ihop med 
röd och hvit väpling, ängs -vickar, käringtanden, Lucern 
m. H. Äfven för att befordra vexten under första året, 
blandas fröet med vanlig hafre, under hvars skygd den »å 
mycket lättare uppvexer. 

Man brukar vanligen till kulturen en större och med 
mera spridande biomvippor försedd afart, hos hvilken man 
saknar de förut nämda rotknölarna. 

Fröet samlas när blomvippan börjat gulna, och bör 
ske varsamt, emedan det lätt utfaller. — En dtl af ängen 
måste till denna ända lemnas oslagen, då halmen kan se- 
dermera med fördel såsom foder uppbrukas. Fröen af 
denna mångåriga vext skola, enl. Milnchhausens erfarenhet 
vara förträffliga till gryn. Som de mogna ojemnt, först i 
toppen och sedan nedåt, äfven olika hvart år på samma 
stånd , så måste fröen samlas derigenom att de afklippas 
och torkas i mån af deras mognande, och derefter tröskas 
i stora knippor att de ej må skadas af slagan, som annars 
lätt sker; hvarefter de kastas och rensas samt sås med lika 
fördel vår och höst. Till en vidd af i5o alnar åtgå 20 
Skalp, frö, som kan ge 80 Ceniner hö. {Essens Anleit.) 

Som svin gerna uppböka rötterna, böra ängar, der grä- 
set vexer, fredas för dem. 

Tab. — a. utbredd blomma med agnborst. — b. blom- 
mans 3 ståndare och 2 pistiller samt håningsaftblad. — c. 
pisiillerna med fruktämnet. — d. frö eller knylbafrekorn. 




4 '^ 



49' 
LATHYRUS pratensis. 

Äkgslåtyr. (jigabärter. Vele. Vedel. Gulvial, f'iut, 
Väjloclu På Finska: Näthin. 

Blomskaften äro mångblommiga och liksom Ört- 
stjelken kantiga. Klangen (cirrhi) äro enkla 
(utan grenar), med 2:ne mot hvarannan, vid 
basen sittande lansettlika små -blad. 

Linn, Fl. Su. p. 253. Cl. ij. DiAiDKtPHiA lorantlr. — Liljehl. Sv. F!. 
S. 522. K.1. 14. TvAKULLE. — Pati: Sällsk. Hushalls Juni. år lySi- Okt. 
S. 69. — 17S4 Apr. .s. 550. — 1793 Jan. 5. i5. — Dargii Tal om Sy. iiug- 
skotseln. — B.e!z. Fl. osc. s. 35i. 



Oåsom en nyttig och odTingsvärd fodervext är Ängs-latyren 
af åtskilliga Lanrlhusijailare i-edan försökt och med beröm 
hos allmänheten anmäld. Den vexer på mångårig krypan- 
de rot, hviiken ifrån livart så kalladt öga årligen skjurer 
nya skott; hvarföre vexten sprider sig snart, tufvar sig och 
blir tät. Roten »önderskaren i bitar, har man funnit till 
plantering sälirare än frön, som blifva Inilkomliga då vex- 
ten är 3 år gammal, men sådda nppkunima de likväl icke 
alla med säkerhet. Man har funnit dsn allmän på ängarne 
och merendels i skugga och något (uktig jordiiiån; likväl 
trifves den äfven på sand, lera och miger jord, hviJken af 
de ständigt nffallande bladrn, som ruttna, efterhand deri- 
genom förbättras. 1 Juai och Juli inånadsr träffas den i 
blomma. 

Nästan alla vexter, som hafva fröbaljor och höra till 
samma flock och familj (Papilionaceo?) som denna, äro nyt- 
tige fodervexter, hvilka nf kreaturen begärligt förtäras. De 
förljena dock i olika afseende mer eller mindre uppmärk- 
samhet. Ängs-latyren är derföre att framför många andra 
föredraga, att ^en ej skadas af frost, är bladrik, vtxer hög 
och tät, samt är mångårig. Drjss slägikarakter är, att stif- 
tet (pisliMens medierstij dtd) är platt, upptill vidgadt ,• och 
liksom märket hårigt eller ludet; biomfodrets 2:ne öfre fli- 
kar äro kortare än de nedre. Angs-latyren igenkännes från 
sina samsiägtingar, .ned trekantiga bladstjelkar, halfpillika, 
helbräddade och spetsiga stiplar (ett slags bladskärm). De 
parvis sittande småblad<;n vjiriera och äro stundom glatta, 
stundom mjukliäriga. Frobaljorna svartna då de äro full- 
mogna, fröna ätas af kycklingar och småfågel. 

Tab — a. visar seglet. — b. b. vingarna. — c. kölen 
med blomfodret. — d. hansträngarnes eller ståndarncs 2;ne 
stammar, tillika med pistillen, ifr. N:o i5 Fuin. solida. 




so. 



5o. 
MATRICARIA Chamomilla. 

K AMI LL ÖRT. Kamillblommor. SötCiippor. HvitÖrt. Hvita 
Pigor. GärdMomiter. Sötvrt. Sutblornster. Lukttnp- 
por. Hvita kryddor. HvitkuUor. Koimnenteblofnster, 
— Kamelhlom. Munkekrone. Barbrogräs. På Finska : 
Saunakiikkainen. J oJiajinexenkukka. 

Blomfästet är bart och kägelformigt : Blornfo- 
cheis kant Hr jemn och dess breda fjäll i kan- 
ten skrofliga (scariosce). Bladen äro släta, 
flat delade , med jemnbreda småblad eller 
flikar. 

Linn. fl. Su. p. agS. Cl. 19, Syngenes. polygam. superfl. — Liljebl. 
Sv. Fl. s. 557- Kl, i5. Svågrar. — Marr. App. Med. T. i. p. 143. — K. 
Vete. Ah. Handl. år 1S02. Qvart. 4' — B.etz. i\. oec. s. 445- — 7a.'ira Ausw. 
d. Arzneim. iB.p. 254. — Pharrn. Chamoni, nostr, Herba, Flores. 



rågåkrar och på odlade ställen är denna åriga planta all- 
män^ och blommar i Juli ocJi Aug. mSnadsr. Med sin egna 
söta lukt, skiljes hon lätt från den illahiktande Anthemis 
cotula, som dessutom på blomfästet, emellan diskblomsterna, 
har små liårlika fjäll (paletc), skrolliga frön och dubbelt 
penntaggade blad. Med samma kännetecken skiljes kamill- 
örten från Anthemis nobilis, som man orätt ansett för dess 
afart. 

Blomfodret, hvaruti väsendtliga oljan endsst finnes, är 
den verksammaste delen af hela vexten. Blommorna tor- 
kade och i pulverform gifna till en skrupel, blandade med 
syrsatt spetsglnns genom salpet. syra (.'\ntim. diaphoret. ) och 
pottaska (Alkali veget.), af hvardera \ skrup., liafva botat 
frossan lika säkert som kina, enligt Mor tons uppgift; el- 
ler tnligt Fb. Hoffmans, till i ä 2 drakm. i dosis, pä 
feberfria dagen. Blandad med kin;:pnlver Qch till mos gjord 
med håning, är dot lättare att förtära. Som infasion eller 
lindrigt kokad iili dekokt, kan äfvcn vexten användas. För- 
enad med Vaitenväpiing, utgör den således et godt me- 
del, lält erhållit på landsbygden. Med kainillövten bo- 
tades en frossa, som varat 5G månader. En förmånlig bland- 
ning anföres af ett hfillt nas kamiiiblommor, hvarpå slås 8 
uns koklielt vatten, hvilket lemni^s \ limma, silas och se- 
dan tillslås 2 drakm. franskt bränvin och en drakme pott- 
aska (Alk. veget. ) Häraf tages 4 gång-r om dagen 5 å 4 
skedblad. Under kokning förllyger oljan och endast bäsk- 



50 

MATRICARIA C H AM O Ml LL A. 

heten återstår; derföre brukas mest infusion. Också har 
utpressade saften till 2 ä 5 matskedar dagligen, med några 
droppar utspädd svafvelsyra, (spir. vitr. 1. acid. vitr. ten.) i 
soppa, tagen nyss före feberparoxysmens ankomst, gjort godt 
gagn. Mot kolik, ref och väderspanningar, hjeriklappning, 
rödsot, eltervarkar (doJor p. part.) och att uppväcka eller 
underhålla kräkning.-{r, är kamillörten, invertes nyttjad så- 
som té i infusion, med vatten eller dricka, mycket berömd; 
eflervärkarne hafva af kamil! infusion med dricka, oväntadt 
hastigt blifvit döfvade. I kolik al njurslin, har stark infu- 
sion med lillslflgit rhenskt vin, affört små stenar I form af 
välberedt, icke vidbrändt, extrakt utaf färska örten, och till 
I uns upplöst i ett qvarter distilleradt kamillvatten, livaraf 
dosis är i malsked 5 ä 6 gånger om dagen, och äfv?n ut- 
vertes med deri blötta kompresser eller iinneskaf lagda på 
såret, har Prof. H.^ artman i .A.bo nyligen funnit det så- 
som ett ypperligt medel för rötsår, och vid tillfallen der 
allmän svaghet varit rådande. Med detta extrakt, i före. 
ning med kina, hafva krafter blifvit återställda hos dem, som 
genom (Jnani och Polluiiones nocturna; blifvit försvagade. 
jVIen i inliammatoriska åkommor och hektiska krämpor 
gagnar det icke. Utveries i torra kryddpåsar eller våta 
omslag, fördelar kamillörten värk och lindrar don. I kli- 
Stirer och tiil fotbad brukas den mycket. — Oljan som ge- 
nom destjllatiori erliåiles ganska sparsamt, är oftast blå, men 
illa förvarad ocli gammal blir den hvit. Den brukas inver- 
tes till några la dropjiar mot maskar, och blandad äfven 
}Tied några så kallade prins, gula dropp. (Liq. C. C. Succ ) 
mot hysteriska kräinp-^ir, såsom kolik och bjertklappning. 
Oljan ulvertes struken pä magen och i lavement, lindrar 
knip och väderplägor. Örten ger gul färg (Gärtner). Cland 
kreatur äter Kon densamma. 

Tab. — a. en af strålblommorna som äro fullkomliga 
ocli gilVa frön. — b. en 2;kö/iad disk blomma, äfven frukt- 
bärande- — c. Fröet. — Alla förstorade. 



5 1. 

ÄSPIDIUM FiLIXMAS. 

T R EJ o K. Braken. — Uoljoorblom. GrUnt-molJor. Grofte- 
mol/or. Hanblom. Rystehlom. Shorf. Jäshe. BiisUoll\e. 
Irepenk. Klojäske. Bujäske. Pä Finska: Kotliansijpi. 

Stambladen dubbelt parblauiga med trubbiga och 
naggade småblad : BJadJoten fjäHig. 

Svartz Syn Filic. — 'Linn. Fl. Sii. p. orä. Cl. 24. Chtptogamia. 
FiLicES. (PoJypod.Filix mas.) — JL^T/eW. Sv. Fl. s. 387. Kl 16. Lö.nn- 
ctFTE. (Polypod.Filixmas) — Retz. Fl. nec. s. 54o. (PoIypod.Filis mas.) — 
Murr. App. Med. — Pharm. Filic^s radix. 



E. 



in af de märkvärdigaste vexter som förekomma i vår Flora. 
IMan kallade fordom denna, till delningen enklare, Filix 
Mas, till skillnad frän en ruera delad och grenig, som man 
benämde Hlix fKW.ina, och som sannolikast är vår vanliga 
Ormbunke ( Pteris aquilina). Vi föreställa nu den närvaran- 
de under ett red^n bestärndt nytt slnginamn, hvarlill vi haha 
anfört skälen vid Stensotan (se sid. Sy.). Siägtsskillnadtn 
består i ett hinnakligt täcke ell. sköld (indusium), livarmed 
frörednings-puakterna, på denna och på gan?ka många ar- 
ter, skylas. Detta saknas alldeles hos dera till Polypodium 
hörande. 

Trejon vexer i steniga skogar, jemte bergsidor och nä- 
ra landsvägar. Under vårens vackraste dagar uppkomma de 
i början hoprullade stambladen, som, merendels knippvis 
sammanvexande, uppstiga till mer än alns höjd. På de ut- 
vecklade stambladens baksida utbrista frörediilngfi punkter- 
na, som med ofvannämda njurfortr.iga hinna betäckas, men 
hvilken vid kapslernas mognad upplyftes och omsider för- 
svinner. 

Trejonroten är mångårig, sammansatt fif lökformiga och 
med torra mörka fjäll betäckta knölar, är till smaken nå- 
got sammandragande, knappt söt, litet skarp, svagt aro- 
matisk och till lukten nästan vämjaktig, var äfven frän äld- 
sta tider för fltra egenskaper btkant. Diosknrides, Gale- 
nus, Piinius och Tragus omtala den. Ehuru alla ansågo den 
i följd af en, som de trodde, drlfvande natur, såsom väde- 
1ig för hafvande personer, tillade de den mycken verksam- 
het &tt lösa förstoppningar, befordra mjölken , men särde- 
les mot maskar ; och Arabernes Avicenna påstod den vara 
det enda säkra medlet för binnike- masken. De äldre Ty- 
skarne, såsom Cordus, bekräftade det också. Hoff.Tian kallade 
den, både de långa och platta maskarnas prtrsentissiraa pestis. 
Andry-Marchant och Dionis halva i Frankrike tordom ve- 
lat bevis« det. Herrens; hwands spiCiHka medel, äfvensora 
det Noufferska från Schweirz-, var intet annat än Trejcn- 
roten, hvilket sednare i böijan af 1770-talet, såsom ea hem- 



5r. 

ASPIDIUM FILIX MAS. 

lighet inköptes af K, Ludvig XV:s EnkedroJtning , och se- 
dan 1775 i Paris allmänt i^jordes. I aniednino härnf gafs 
efter föregående pnrgermedel och en fet soppa, den föl- 
jande dagen 5 drakmer af roten pulveriserad. Barn fingo 
en mindre dosis. Efter några timmar borde en purgerandö 
boius, Srtmniaosatt al' panac. mercurial. , resin. scamnion. 
och gnrami guita, lagas till maskens afilörande, hvilkét i 
nödf di med etteråt gilvit engelskt salt skulle befordras. Om 
masken envisades, borde bruket af medlet de följande da- 
girne förnyas Ackei och svårighet som åtföljer kuren, har 
nyligen gifvit Bourdier, Professor i TErole de niédecine i 
Paris, anledning, att i följd af mänga lyckliga försök, före- 
slå en annan metod, den, att taga fastande en drakme svaf- 
vel-eter i ett glas stark dekokt af roten, och en limma ef- 
teråt 2 uns ol. Ricini blandad med sirap. Om masken ej 
algår, bör allt detsamma nyttjas den 2:dra och 3:dje dagen 
derpå följande, älven som klistirer användas af lika bland- 
ning, i fall niaske^n hyses längre ned i tarmarna. Den bort- 
diilves såledrs nästan alldeles upplöst. 

I England har man af ålder trott Trejonroten bota En- 
gelska sjukan. I Siberien säges roten försmakens skull ko- 
kas i dricka, och i Norrige gifves vextwn åt boskap i fo- 
derbrist; samt de yngre rötterne malas till mjöl, hvaraf dock 
brödet blir löga sin^kiigt. Madrasser stoppade med denna 
ört eller torra ormbunkar, skola för giktsjuka vara tjenli- 
gare än fj iderbotstrar. /ndtligen kan också genom brän- 
ning till asVa, liksom af onnbunken (Pteris aquiiina), en 
tvål deraf tillredas. Med stamt>laden lärgas grönt på Island. 
Hela vexttn är brukb<ir till lädtrgarfning. 

Vid insainiande af roten, som sker om hösten, bör icke 
den af Sfrut-Onokeln (Onoclea strutliiopteris) tagas, hvars 
fruktbäranie st.imblad mycket likna Trejon-Bräkens ; deras 
sammanvr xonde i skapnad af en volant och de alldeles otan- 
dade [likarna åtskilja dock Onokeln utan svårighet, om 
äfven icke dess fröredning skulle finnas, som på särskilta 
spiror uppkommer. Émerllertid tvilia vi icke, att flere ar- 
ter af ornibunkarne äga lika egenskap, åtminstone äro vi 
i anseende till Aspidium Filix fcemina genom egna försök 
derom fuUkomligen öfvertygade. 

a. Ett par fruktbärande pinnulas, förstorade. — b. ett 
frukttäcke. — c. ett dylikt någoi tillbakaböjdt. — d. en kapp- 
sel särskilt. 



S<L 




52. 

CENTAUREA cyanus. 

Blåklint. Klint. Dnfuolar. Åkerrosor. IMåkorn. IVd- 
hlett. Bätsmannnössa, Blägnöl/ar. Pä Finska : Sini- 
kukha. 

Blomfodrets fjäll äro sågtandade. Bladen sma- 
la, rxästan jemnbreda: de öfversta helhrädda- 
de, de nedersta tandade. 

Lcnn.Vl. Su. p. 501. Cl. 19. Syngene<!iA. polyf( fnisfian. — Liljeht. 
Sv. Fl. s. 572. Kl. i5. SvÅGRAn. — Retz. Fl. oec. s. i54. — ]\lurr. Ai.p. 
Med. T. I. p. 93. — Vhaiin. Cyani flores. 



D, 



enna af årig rot uppvexande ortens vacV.ra, mest ljusblå, 
stundom purpurfärgade, violetta eller hvita blommor, som 
i Juni och Juli månader pryda i synnerhet Åkrarna, och 
ofta blomster- parterren , torde genotri sin färg först hafva 
fästat menniskans uppmärksamhc-r, hv.irföre man infört vex- 
ten ibland läkarekonstens tillgångar ifrån vextriket. 

Men af hvad vigtigare anledningar detta skett, är svårt 
alt säga. Utan lukt orh smak, har den icke särdeles alt 
lofva, och ringa anspråk på vårt förtroende; också lär den 
förmän, som man af dess bruk vunnit, sällan varit af be- 
tydenhet. Emedlertid har man ej försummat ru kungöra 
dess nytta, såsom dekokt deraf, i urinstämma och vattensot, 
och det helst i förening med nässlefrön. Infusion, eller destil- 
lerade vattnet, eller saften utpressad af vexten, nyttjades 
en tid mot ögoninfiammationer, och iiedrades derföre vex- 
ten af Fransn)änner med \s.^vc\UQX. Casse-lunette. — Den blå 
larg, som af blombladen genorn pressning och inkokning 
kan erhållas, på lika sätt som vid trefärgade Violen derom 
yiämdt är, förtjenar mera afseende. I Gentlem. Magaz. för 
år 174S och Mars månad, beskrifves beredningssättet om- 
ständligare. Biomsaften, hvari litet svafvelsyrad zink (xink- 
vitriol) är upplöst, skall tjena till vacker färg på träd. Biom- 
rr.orna torra brukas till pot-pourri och att sirö på morsel" 
ler orh i sockerbakelser; äfven bland röktob^ik; af vtxten 
och frön såsom något bäska till smaken, torde rnera me- 
dicinsk kraft vara att vänta. 

Tab. — n. en fullkomlig tvåkönad pipip disk blomma. 
— b. en ofullkomlig stiålblomma, som ej ger frö. — c. ett 
frö. •— d. eit af de yitie blomfoder-fjällen. — e. ett af de 
ii^:'e. — f. hårlika ^r^X\\ (L^alece), på blornhistet , som åtskilja 
fröna. — g. ett såviaut särskilt. — h. ett af de nedre lan- 
dade bladen. 



ci^J 



f> 




c/ <^ « 



53. 

ERICA VULGARIS. 

Ljung; Lyng. Lvng. Ros Ung. Maris. Grann. — 
Bulyng. Hästelyng. Ruihielyng. Rösbärling. Risp- 
ling. Bustelyng. MyrJiräAling. Jammes Suster. På 
Finska : Kanerva. Kangas-kanerva, Nummenvarret. På 
Lappska : Tacknas, 

Blonifodret dubbelt ; de 4 Yttre bladen smärre 
än de 4 inre färgade. BlomkroJiaii klocklik, 
4:delad och kortare än ijire blomfodret. Han- 
knapparne hafva nedtill 2:ne utskott. Stiftet 
är längre än blomman. Bladen nedtill nästan 
pil -lika, mot livarannan sittande i 4 rader. 

'Linn. Fl. Su. p. laS. Cl. S. Octandria i-gyn. — Liljehl. Sv. Fl. s. 
i65-Kl. 7. TiEMÄNN. — K. VetcAk-tlanÅl. åri76i s. 271. — Patr.Sälltk. 
Hush. Jurnal ar 1787- Febr. a66. — 7. Lagus Diss. cle Erica valgari etc. 
Vixs. P. Kal-m, 4:0 Abose 1754. — Thunb. Diss. de Erica 1785. 



Oå ofverflodigt som Ljung vexer på de flesta magra och 
sandiga hedar i Sverige, sä sällsj-nt är den på Öland och 
Visingsö. Snart förändrar f}<^n fet jord till rc äger, men kan 
genom odling, löfträds plantering och trampning af boskap 
utrotas. I Augusti månad har den röda , stundom hvita 
blommor, af hvilka bien hri.iita mycken, men mörkgul, och 
kanske lill smaken något kärf håning Utrikes flyttas stan- 
dom hela bilrigret, under Ijang^ns blomningstid, till de fält, 
der den ymnigast veser. Blom.norna sitta i klase, mest pä 
en sida af stjelken ; dess besynnerliga 2:hornade inom 
blomman innhsliitne hfinknappar, hvilka denna äger till nå- 
gon likhet med fiere andra (se N:o 18, tab. f. a.), har gif- 
vit anledning till benämningen .af den naturliga örtflocken, 
«om Botanisterne kallat Bicomes. 

Ju Allmännare denn;) bu-;krirt förekommer, ju lättare är 
det att använda den till de behof, hv.iriill man redan fun- 
nit å^n gfgnelig, och dessa böra derföre kännrts, att doras 
antal genotn 1'örsÖk nsä vidare, ökas. Sä väl hästar som oxar, 
getter och får, äta Ijuriaknoppsrna i brist på bättre foder, 
i synnerhet höst och vår. Om ljung sent på hösten samlas 
och till vinterfoder förvaras, kan den helst i bhindning med 
halm eller bö gifvas åt boskapen. Också kan Ljung - lag 
eller vatten livari Ljung kokats, ijena för boskfipen, i syn- 
neihet on» halm af ärter eller bönor lillagges. Oxar sägas 
dock må mindre vä! af Ljung. Tiil strö under boskapen, 
befordrar den snygabeten och ökar gödseln; likväl ruttnar 
den långsamt, om icke blandad med osläckt kalk Så väl 
till taktäckning, som att hvarltfils inlägga uti uppkastade 
jordvallar, hviikas sidor deiigeaom bättre förvaras moL regn 



OJ' 
ERIC A VULGARIS. 



och kreaturs ohägn, brukas Ljung i England, Skottarne 
använda Ljungknopp i stället lör Ijumla i sitt 61, och i Hal- 
land torkas, niales och blandas den med mjöl till brödbak- 
ning. Tjenligl vexte och väl torkade grenar, nyttjas såsom 
fiskkrokar att fånga lakar ( Gadus Lota Zt/2/z ) Af rötterna 
flätas korgar. Inpackad upprätt, m(;d topparna uppåt, i 
sängar, sk««l! Ljung tjcna som en htlsosam och eftergifvande 
madrass. \l«n kan äfven bereda tåg eller rep af Ljung. 
UtriktiS träffas den, for blommornas prydnad och bladens 
bejynnerhghfcts skull, stundom inflyttad i trägårdarna. For 
sin egfnskrtp att länge motstå röt«, kunna diken, upptagna 
på vattensjuka åkrar eller äng^r, till hälften fyllas med ljung, 
och setlan täckas med jord, då vattnet h<ir likväl aflopp, 
diket faller icke snart igen, oci) jordytan förloras icke för 
p- äsvexten eller säden. Borstar och klädesviskor göras af 
fina Ijungqvistar. Barken innehåller Gerfämne, hvarföre 
huUflr dermed kunna beredas eller garfvas. Ljung som tor- 
kas i ugn och sönderstötes, kokws minst 5 timmar i kop- 
parkittel med vatten, som aftfjppas i kar, och då afkoket 
är ljumt, ilägges hudarna. Värmen och kokningen gör, att 
garfningen sker fortare; men kok*?s ljung i jerngryta, så 
sv8rtnar lädret. Till samma ändamål kan ljung blandas med 
Ekbark. Af rötter och sljelkar brännas kol i Frankrike, 
och af Ljungtopparne tillredes på Htbridiska öcn Jura ge- 
nom kokning en gul färg. I medii in har man brukat ut- 
pressa bicidsaften eller destillerade blorr.vattnet mot rod- 
nad i ögontn, samt blommorna såsom té mot blodspott- 
nin». Varma omslag och svettbad af ljungblommor, hnfva 
gagnat i podager och lamhot. Blommorna kokad? i dricka 
eller öl och varmt förtärda, sk;»Ia hos digifvande öka mjöl- 
ken. — Vattensjuka hos får löiekommes om de betas på 
ljunghedar. 

Töb. föreställer under olika förstoringar vid a. blom- 
man, fästad vid en del af stjelken. — b. blomkronan, som 
är 4:delad. — c. en 2;hornad ståndare jemte pistilK-n. — 
d. fröhus med torr och vissnad pistill. — e. gren raed 
blad. — f. blad, sedt på yttre sidan. — g. blad, sådant 
som det synes på inre eller den mot sijelken vettande 
sidan. 



54. 

FESTUCA PRATENSIS. 

Ä N G S - S v I \ c E L. 

Blov.ivlppnn grenig, rak, nå-^ot åt en siJ.i lu- 
tande; sraå-axen jemnbreda , tiinda, mest 
utan agnborst. 

l.inn. F!. Su. p- 32. (Fastuca elatior^ Cl- 5- TnrANDn. i:gyn. — Lil- 
jehl. Sv. Fl s. 4o. Kl. 5- Trem Iknin g An. — 7f. FéW. Akad. H.-.iuIl. år 
1-48 s. aia. 1757. p. 6q. — Bergii Tal om Sv. ängskötielii. — lietz. Fl. 
cec. s. a56. — Rafns Bibi. 17. B. 4. h. s. 559. 



I 



liån en rot, som varar Hera ar, och som består af Jlera 
gtöfre och finare irådnr, uppvexer iings svingein med i-a 
alnars liöga strå, hvilka nedtill äro temmeligen bladrika. 
Blomvippan, merendels brunaktig, qvarterslång och rak, 
lutar mest åt ens sidan med .sina spiidande grenar. Små- 
axen, plattare under blomningsliden, äro ibland med ganska 
koita, små snärp försedda, ibl.ind alldeles ut?.n dem. 

Denna gräsart trilVes pä semma ställen som knylhafren, 
särdeles i en bördig och något luktig jordmån på ängar 
och åkerrenar. Den träffas äfven på torrare platser, men 
far då en kortare och enkel blomvippa. Biområiigen infal- 
ler tidigt på sommaren, ehuru de frod^are stånden blom- 
ma på nyit, senare mot hösten. 

Alt Angs-svirigein är ett af de bättre foderslagen, och 
följaktligen förtjenar ntt odlas, bafva v, Linn k, Kalm och 
Bjelke int\'g8t. Hästar ocii boskap äta d^n begärligt, men 
för fåren, och till befordrande af deras ulls godhet, är den 
säkert nundre dngiig än vissa andra vester. J anseende 
till odlingen har man att iakttfiga delssmma som vid Knyl- 
hafro, men torde ej tillåta en så oita iörnyad sköid som 
för dfnna. 

Fiöna, som äro temligen stora, kunna samlas till vin- 
terföda åt höns och gäss. Men vid insamlandet bör i akt.- 
tagas, att om alla iröen få mogna i blomvippan, så affalla 
och förloras de bästa som sirtn i toppen och nsogna först; 
derföre skares gräset när fröen i toppen äro fullmogna; 
hvareitcr de tr"-.skas oth rensas utan sviårighet. 

Tab. — a, en liten gren af bicravipnnn med öppnade 
blommor. — b. hanarne med pistillerna särskilts med hå- 
ningshusbladen något förstorade. 



55. 

LAMIUM ALBUM. 

Blindnässla. Plister. Fipnässla. Korsnäla. '~— Dau- 
brändhät. Däe. Där. Stingar. Hälnatte. På Fin- 
ska : Pejpot. Haiseva nulmlainen. 

Bladen äro spetsigt hjertlika, sågtandade och 
med skaft försedda. 

Linn. Fl. Sti. p. aoä- CK i4- Didtnam. gymnosperm. — "Liljehl. Sr. 
Fl. s. 248' Ki. 14. Tyäväi-d. med nakna frö. — Retz. Fl. cec. s. 348. — 
Hlurr. App. Med. T. 2, p. J78. — Pharm. Lum, albi Herba, Flores. 



M. 



-ed hvitfl blommor träffas i Maj och Juni månader den- 
na allmänna vext, på odlade ställen, helst vid hus och vä- 
gar. Dess rot är mångårig. Klassen till hvilken blomman 
räknas, utmärker sig med 2 korta och 2 längre ståndare 
och I pistill. Blomman är pipig, bestående af ett bind, 
hvars utseende man liknat vid en gapande mun (Corolia 
ringens), hvarföre man kallat dess öfra och nedra flikar, 
läppar. Merendels är stjelken /^kantig, och blad samt stjel- 
kar sittande korsvis mot h varannan, och blommorna i krans 
kring stjelken; somliga halva nakna frö, andra täckta eller 
inom fröhus, hvilket gifvit anledning' att dela klassen i 2:ne 
ordningar. — Blindnässlan liörer till den förstnämde, och 
linr sina ii>lommor fastade ikring stjelken, till antalet olia 
20 i hvar krans. 

Blindnässlans lukt är icke synnerligt behaglig, och sma- 
ken något bitter eller sträf, hvarföre den snarare lär und- 
ras än sökas, till blandning i så kallad Nässelkål om vå- 
ren. Huruvida vexten ännu försvarar det rum hon redan 
för länge innehaft i Engelska Farmakopéer, synes oss nog 
osäkert. Den har likväl fått namn att vara gagnelig i lif- 
moderns blodflöden och så kallade hvita Hussen. I denna 
afsigt har man antingen kokat vexten med blommor och 
blad i kalfsoppa, som den sjuke förtärt, eller gifvit dagli- 
gen 6 uns invertes af utpressade saften, hvarjemte ett 
omslag af krossade vexten nyttjats utvertes på magen. 
Det berättas också att kall vatten infusion på blindnässlor, 
nyttjad såsom vanlig dryck dagligen, skall hafva löst hård- 
nade körtlar eller botat skrofelartade krämpor. 

Tab. — a. en öppnad blomma. — b. pistillen med 
fruktämnet, c. ett af de Skantiga frÖn , förstoradt. — d. 
blomfodret. — e. 4 stycken tillhopasittande frön i naturlig 
storlek. NB. Siåndarnes knappar äro på fig- vid a. något 
för mycket åtskilde. 



56. 
CICIIORIUM Intybus. 

CiKORi. Vägvårda. Jernvrt. Rlåbinhegriis. På Fin- 
ska: Maxan-okdahhe. 

Bloimnorna sitta parvis. Bladcjz äro , de öfra 
stjelkomfattande, lansettlika och nästan lan- 
dade; de nedra ojemt piltaggade. 

Linn. Fl, Su. p. 377. Cl. 19. Syngbnes. polygam. aequal. — Z.///. 
Sv. Fl. s. 547. Kl. 15. Svågrar. — Murr. App. Med. T. i. p. 100. — 
Patr. Sällsk. Husli. Juni. ar lySS- Aug. p. 587- 1789. Jul. s. 555. — Retz. 
Fl. oec s. 168 — Hellenii Diss. de Cichoilo. Abo 1782 & 1792. — Pharm. 
Cichorei radix. 



D, 



et gifves blommor, hvilkas retlighet vid ljusets infly- 
tande och olika värmegrad, är så stor, att de öppna eller 
tilisluta sig efter omständigheterne, på samina timmar af 
dygnet. En örtkännare, som observerat olika slags blom- 
mors särskiha utslagna tillstånd, vid olika timmar på da- 
gen, kan deraf slutligen temmeligen nära säga livad kloc- 
kan är. Cikori-blommorna äro utslagna från klockan 8 om 
morgonen till kl. 4 e. m. och träffas i Juli månad vid vä- 
gar, på åkerrenar och dylika ställen vilda i södra Sverige. 
Dess rot är aårig och anses liksom örten i sitt vilda till- 
stånd för beskare och till medicinskt behof bättre, änden 
odlade, som är mera söt, mild och till matlagning derföre 
tjenligare. I sjukdomar al" dolda förstoppningar och så kal- 
lade sega vätskor, såsom gulsot, mjeltsjuka m. m. har Ci- 
koriörten, såsom lindrigt lösande medel, visat sig verk- 
sam. Man har brukat saften utpressad af hela vexten, el- 
ler ock dekokt på densamma, äfven som extraktet. For- 
dom ansåg man saften, att drypa i ögonen, nyttig mot 
svag syn , och infusionen såsom renande och sårläkande. 
Bladen förtärda såsom sallat hafva fått namn att vara helso- 
samma. Roten är inycket trådrik, inuti hvit , och tillägges 
i dekokter till nyttjande i hetsiga sjukdomar; den bör upp- 
gräfvas förr än nattfrost infaller. Att den sönderskuren i 
små tärningar, som torkas, brännas och malas såsom Kaf- 
febönor, kan nyttjas i stället för verkligt Kaffe, är redan 
en allmänt känd sak. Cikoriroten till detta ändamål an- 
vänd, får ej brännas eller rostas för hårdt; lagom rostad 
och blandad med ganska litet Kaffe, ger den en dryck 
som till smaken svårligen, och af de flesta alldeles icke, 
skiljes från den af verkligt Kaffe. — Man har rekommen- 
derat dess odling för boskapen, och ehuru den ogerna ä- 
les af hästar, hafva dock sjuka frisknat sedan de dermed 
en månads tid blifvit fordrade. Fårens utsot om våren 
är botad med Cikoriroten, hvilken ock svinen begärligt för<* 
tära. — Fortplantas med rötter, helst frö. 

Tab. — a. en strålblomma. — b. frö i naturlig stor- 
lek. — c. ett frö förstoradt med fjäll lika fjun (pappus pa- 
leaceus). — d. rotblad. 



sr. 




57- 



INULA Helenium. 

Alandsbot. Jlelenerot. Hålsrot. På Finska: Hirufi' 
juuri. Olandin- jmtri. 

Bhiclcii äro stjelkomfattande, eggrunda, sågtan- 
dade, skrvnkliga och inunder hvit - ludna. 
BlomfodreLs fjäll äro eggrunda. 

Linn. Fl. Su. p. 29I. Cl. 19. Stngf.kes. polygain. superfl. — LiljebL 
Sv, F). s. 36i. K!. i5. Svaghar, — /Jef^. Fi. oac. s 527. — Jahn Ausw. 
d. ArziiAiin. i, B. p. 415. — Knavkstedts Anat. Med.u. Chir. Beobacht. 1797* 
— Murr. App. Med. T. 1, p. 154. — Vliarm. Enulae Radix. 



-Ibland Svenska viJda vexter är denna sällsynt; den är lik- 
v;il funnen vild i Skåne, Bohus Lfin och på öland; men 
planleras annars temmeJigea allmänt. Roten är mångårig 
och dess liö^a sijelk bär^ i Juli och Augusti månader,, sto- 
ra gula bloaimor, hvilkas små blomster midt i disken äro 
pipiga, men omkring kanten tunglika elier med en utdra- 
gen jemnbred flik; båda slagen af nämda sma- blomster 
äro försedda med ståndare och pislilier samt kunna der- 
fö-re franibringa^ frö. 

Pioten- är tjock, grenig, gråbrun i ytan och inuti hvit ; 
såsom i.ikemedel betr.^ktad är den aroniatisk, lösande ocll 
heisosam, i synnerhet mot svag mage och bröstsjukdomar , 
emedan den befordrar uppiiostniiigen. I en gångbar en- 
vis hosta gagnade åQ.r\., kokad i öl och forlärd med till- 
sats af litet häning. Dess bruk har befunnits nyttigt i s!em- 
akiig trångbiöstighet, dålig matsmältning, oordenlliga reg- 
ier och bleksot hos unga fruntimmer. Mot utslag beröm- 
mes dt;n, antingen såsom dekpkt till tvättning, elier såsom 
pulver med feta ämnen gjord lill salfva ; och skall den äf- 
ven bota skabb hos får. Som Boskaps-medicin triiilas den 
här och der hös Landtbruknre. för x\^{oxm&xVé^\. Knachstedt 
koka y skålp. af rotf;r), skalad, torkad och /inskuren, i en ren 
stenkruka med rent strömvatten o - 1\ \\vi\xmx , gWqx till dess 
roten kännes lös och mör emellan fingrarne ; under kok- 
ningen påspädes k-'.khert vatten fur det som "bortdunstar. 
Afkoket frånsilas ov!i röltorna stötas i mortel med litet 
nytt vatten och lärskt osaltadt svinfett till en salfva, som 
mornar och aftnar, vid värme ingnides på reformen. Af- 
koket fortares i stället för vanlig dryck. Mot maskar är 
d€n också försökt. Vanligaste sättet att bruka Ålands ro- 
ten såsom hus-medecin är^ att tugga dtn och nedsvälja sa- 



57- 

INULA IIELENIUM. 

liven. Eljest giTves af torkade roten i pulverform till •- 
drakme eller mera i sönder, äfvensom den kan tagas såsom 
dekokt eller infusion, d. ä, antingen kokad eller med på- 
gjutet kokhett vatten, liksom té. För smakens skull kan 
vid passande tillfällen, vin nyttjas i stället för vatten till 
infusion , och roten färsk syltas med socker och sådan för- 
varas. Dekokten inkokad ger Extrakt, hvaraf dosis är 8- 
lo gran, par gånger om dagen. — Dess värmande och på 
utdunsiningen verkande egenskap, i likhet med andra krydd- 
aktiga medel, torde gifvit roten anseende mot sjelfva Pest- 
smittan. Då roten destilleras med vatten, sätter sig i de- 
stillations kärlets hals en kamfertlik massa. Medelst röken, 
då roten brännes, skola niygg iördrifvas. Roten stött till- 
hopa med blåbär och pottaska ger blåfärg. 

Fablen , att vexten uppkommit af Helenas tårar, har 
gifvit anledning till namnen Helenasrot, deraf Elens eller 
Elands.rot och slutligen Ålands rot. 

Ttb. — a. ett zkönadt pipigt diskblomster. — b. ett 
atrålblomster, (som sitter i blommans kant,) älven tvåkönadt, 
men med en tunglik flik. — c. de hopsiltande ståndarnes 
strängar förstorade, livilkas 5 knappar synas i öfra ändan 
af Hg. — d. ett förstoradt frö, med taggiga borstar. — e. 
blomfodret med sina eggrunda fjäll eller blad. — f. ett af 
de nedra bladen på sijelken. 



58. 
DELPHINIUM CoNSOLiDA. 

RiDDERSPORRE. På Finska : Ricldaruikannus. 

Örtstjelken är grenig med fmdelade blad. Hå- 
ningshuset är enbladigt, och Fröhuset ensamt, 
likt en skida. 

Linn. Fl. Su. p. i85. Cl. i3- Polyandr. 3gyn. — Liljehl Sv. Fl. s. 
S20. Kl. 9. MÄNGMiwNiNGAR. -- Rctz. Fl. oBc. s. 2i8. — Muir. App. 
Med. T. 5. p. 5i. — Pharm, Consolidre regalis 1. Calcatrippse Fl o res. 



Ri 



iddersporren blommar i Juni och Juli månader, och 
vexer allmän i rågåkrarna på årig rot. Dess utdragna sporr- 
lika håningshus, har gifvit anledning till Svenska namnet. 
Blomman är utan blomfoder och har 5 blomblad; af des- 
sa är det ofra jemte håningshuset, som utgör sporren, 
qvarsittande, då de öfriga blombladen aEfalla. Skidlika frö- 
huset är ensamt, (icke såsom på Stormhatten 3 hopsitlande) 
och hyser flera frön. 

Den tid då man, under en mindre utvidgad erfaren- 
het, fruktade mera brist än öfverflöd på läkemedel ur 
vextriket, så fick denna ett oförtjent rum ibland Apoteks- 
vexterna. Man skänkte den, i brist på verkliga förjjenster, 
ett lysande namn (Consolida regalis), och detta sökte msn 
att rättfärdiga med berättelser om dess nyttiga egenskaper, 
att lösa sten i blåsan och hårdheter i underlifvet, att diif- 
va regler och urin, samt alt bota ögonsjukdomar och läka 
sår. Och om det kan Rnse& såsom en hithörande anmärk- 
ning, att genom de vackra blå blommornas tillblendning i 
lök tobak, ge behagligare utseende ät en ofta skadiig och 
i dagligt bruk alltid öfverflödig vext, sä må det nämnas 
att Riddersporren tjenar dertili. — Men änskönt den af 
andra vexter, med större förtjenster, billigt blif^it utträngd 
ur Apoteken, så är den likväl icke utan allt anspråk på 
vår uppmärksamhet. Vi lemna oafgjordt, om den tillika 
med sina samslägtingar är giftig (se Liljebl. Sv. Fl.), eme- 
dan inga rön, som bevisa det, äro oss bekanta ; dess slägt- 
skap och likhet med Stormhatten, nr intet aPgörande be- 
vis för denna uppgift. Blommornas sköna färg bibehåller 
sig efter torkningen, och detta ger anledning till försök, 
att deraf kunna erhålla blå färg. Förmodligen gifva blom- 
bladen af Riddersporren, äfven så väl som de af Sfärgade 
Violen (N:o 44) och Blåklinten (N:o 62), vederbörligen 
handterade, vacker och till målning tjenlig färg; och som. 



58. 

DELPIIINIUM C O NS O LID A. 

vexten ar allmän, så kan det för tillgångens sliulJ icke va- 
ra svårt att i sådant afseende göra försök. Man vet emed- 
leriid, att blomstjelkarnes saft så väl som blombladen, i 
förening med salter, t. ex. alun, ger grön färg, och utan 
dem troligen blå, tjenlig till skrifbläck; v. Linné säger åt- 
minstone i Plant. Tinct. p. 20, att saften af blommorna 
med tillsats af alun ger blått bläck; deremot skall samma 
saft ensam nyttjas af sockerbagare till grön färg. 

Tab. — a. liåningshuset och öfra qvarsittande blom- 
bladet. — b. ståndarne med pistillen. — c. en förslorad 
ståndare. — d. pistillen, med fruktämne. — e. fröhus. 



■■^9 







5q. 

LYCOPODIUM CLAVATUM. 

Matte- LuMM ER. Mattegräs. liaJfrefsor. Kalfmossa. 
Visp-nossa. — Kragefod. Krånefod. Kråliejiit. Loenlirå- 
Jiefod. Kråfi&Jodmoos. Lunsegräs. Räve. Reverjamine. 

Stjelhen ref vig; Bladen spiidde, ändade med 
Jiårlik spets. Trinda ax, 2 på hvart skaft. 

"Linn. Fl. Su. p. 3/5. Cl. 24. Crypxogamia, niusci. — Liljehl. St. 
Fl, s. 59a. Kl. 16. LöNWGiFTE mossor. — Recz. Fl. (jec. s. 43a. — Yecko- 
•tr. f. Läk. o. Naliirf. 6. B. s. 176. — Pjtr. Skllsk. Hiish. Jurn. iSo5. — 
Murr. k]i\>. Äled. T. 5. p.4§6. — Pharm- Musci clavati lieiba. Lycopod, 
Sem wiai 



I 



skuggrika, fast icke sidläBtlta,^ »kogar finner man icke 
s.Hllfln marken kiiidd emellan bjåbärsris och mossor med 
flera alnars långa refvor af Matte -LKmmern, som med sin 
grönska gör ett icke obehagligt albrott för ögat. Lnmmer- 
slägtet, som man, i brist af säkrare kunskap om fröred- 
Jlingen, fört lill mossorna, är ännu ibland/ d« veJttaiter 
som bry Botanisten. Den synes ännu insvept i den. skym- 
3ung, som för icke lång tid sedan omgaf mossornas familj. 
Man har väl hos somliga af Lumraerns talrika arter trott 
ined ett sl.^gs visshet finna organer för särskilta kön (Ly- 
cop. denJiculat.) Men man saknar ännu denna öfverens- 
£.tänimelse hos de flesta och äfven hos Matte -Lummern, 
på hvilken man hittiUs icke kunnat se annat än ett slags 
R», hvilka inoin sina fjäll äga en.9ama 2skaliga hyllen 
fyllda med gult uijöl^ livilket vi anse såsom dessa vexters 
egentliga Pclien. 

Detta mjöl kan knappt blandas med kallt eller vnrmt 
vatten, utan, legdt deri, betäcker dess yta liksam med eu 
torr och rajuk hinna. Genom långsam sqvalpnJng sjunker 
en del lill boueri. Kastadt öfver ljuslågan flammar det 
likt krut, men med mindre fräsning. På eldkol sprider 
det endast rykandö stt vaxlikt starkt os, och slutligen svart- 
3iadt uppbrinner utan fiamraa. Det är således af en myc- 
kel brännbar natur, och enligt gj()rda rön, likt frömjöiet 
iios andra vexier, ett rätt vas. — Genom kemisk åtgärd 
ilar man deraf erhållit en rigtig vaxoljfl. Mjölet får man 
utan mycken möda;, då axen samlas i Augasti och Septeiu- 
ber och på varmt ställe torkas, hvarundeE mjölet utfaller, 
i Ryssland sker detta sorgfälligt för utrikes utförsel. 

Utom det välkända bruket af detta mjöli vid Lustel- 
jåars formerande, djest en Persisk uppfinnings är det icke. 



59 

LYCOPODIUM CLAVATUM. 

mindre bekant under namn af miskmjöl, såsom medel 
för hudlöshet, då stallet dermed pudras. Allmännaste bru- 
ket deraf på Apteken är till pudrande af piller. Man har 
och i sednare tider funnit det icke overksamt i den stran- 
guri, som anfaller barn under svår dentition; då till 2 drak- 
mer af mjölet blandas vatten och sirap, hvaraf ^ matsked 
eifves hvarann timme. För äldre personer är samma me- 
del rekommenderadt i stenplågor, och stranguri af hemor- 
roider m. m. 2 drakraer. af mjölet blandas med 11 uns 
källvatten samt 1} uns sirap; dosis är en matsked äfvea 
hvarannan timme. 

De refviga bladbetäckta stjelkarne, som äfven kalfvnr 
och kor icke försmå tidigt om våren, äro också användba- 
ra. Sammanflätade utgöra de, ännu färske, ganska tjen- 
lioa dörrmattor. Man påstår att en qvast af denna vext, 
hängd i vinfat, skall kunna förbättra det i jäsning komna 
vinet. Men i synnerhet anmärkningsvärdt är bruket af vex- 
ten för den rysvärda Polska martofvan (Plica polonica). 
I detta fall nyttjas utvertes en dekokt af Matte -Lummer 
och Arnika (Arnica montana), hvilken äfven dagligen dric- 
kes. I Gallizien använda bönderne mot rasande hundars 
bett, invertes och utvertes Dekoktcn på Matte lummer, 
tillika med ett träd som tros vara Idgran (Tax. bacc), i 
anledning hvaraf flera lyckliga försök af Hillebrandt blif- 
vit gjorda. Dekokten uppgifves äfvenjsom ett medel i Cardi- 
aJgie, också den blodspottning, som kommer med kräkning 
från magen. Om ull, väl renad eller yllegods kokas ett 
par timmar i rent vatten med Matte-gräset, som bör vara 
fint söndermalit, till nära dubbel vigt emot godset, sedan 
torkas utan afsköljning, och omsider kokas i vatten med 
1 uns brun bresilja mot godsets vigt; så erhåiles inom en 
kort sund vacker blå färg {TVestring). 

A. b. fjällen på axen emellan hvilka kapslerne (c) sit- 
ta. — d. ett blad i nat. storlek. — e. detsamma förstoradt. 




Co 



6o. 

ELYMUS ARENARIUS. 

Strandråg. Eltn. Sandelm. Strandelm. Stfrandhafrei 
Sandhafre- Gds/iafre. — Sjurug. Ruggräs. Vippegräs. 

Axet rakt, blomfodret hvitludcligt och längre 
än Blomkronan. Blade7i med stickande spets, 
på nedra sidan blåaktiga. 

Linn. Fl. Su. p. gS. Cl. 3. 2. TniANDRiA digynia. — Ltlj. Sr. FL 
s. 53. Kl. 5. Trema;<m>gar. — Retz. Fl. oec. s. 224. 



D, 



e stora vida fälten som gränsa intill hafskusterna, be- 
täckta med en fin djup sand livilken vid minsta väderpust 
snart uppföres i luften, aflägse kringsprides eller i drifvor 
samlas, hafva af naturen blifvit bestämda att hysa vexter, 
som till en del kunna liänima flygsandens våldsamma fram- 
steg. Ibland dessa äro några grässlag i synnerhet märk- 
värdiga, såsom 8trandröret (Arundo arenaria) och det sora 
vi nu anföra — Strandrågen. 

Detta slägte utmärker sig från korn och hvete genom 
sitt svepelika 4^^^^'* blomfoder med 2:ne ihopa sittande 
skaftlösa ax, radvis på axfästet. Strandrågen uppkommer 
årligen från en varaktig rot, sammansatt af långa grofva 
luddiga trådar krypande i lösa sanden. Många sidskott 
gifva flera mer än alnshöga blad, i tum breda, slutande 
i en slickande spets, platta, täckt Hnrandade, styfva och 
på undra sidan blåaktiga, hvilka s^miraansätta torfvor af 
större vidd. Midt ibland dessa uppstiger axbärande strået 
ofta längre än bladen. Axen äro icke sällan mera än qvar- 
terslånga, fint hvitluddiga, och blomma något efter mid» 
sommaren, samt ge tidigt före hösten mogna frön, som 
likna rågens. 

Ibland de medel man föreslagit mot den ofvannämda 
flygsanden, är äfven i synnerhet kulturen af strandrågen, 
som lätt verkstäiies genom höstsådd af de samlade fröna 
på lämpliga ställen; eller, som kanske är bättre, nedläg- 
ga axen otröskade. De sig vidt spridande sega rottrådar- 
ne, samlade i: torfva , binda sanden, och liksom sjelfva gräs- 
ståndet hindra dess rörlighet. En fläck besådd rasd Strand- 
råg bär mogen säd i 5:djé och 4:de året, dåden kan skör- 
das, och i dyr tid äfven som Brödföda användas. Det är 
Isländarnes Mehir , som de i äldre lider kultiverade. Äf- 
ven nu bruka desse Öboer strandråg till mjöl och gryn. 
Man har äfven berömt sjelfva rollerna såsomj nödbröds» 
ämne, då de| för delta ändamål blifvit likt qvickroten 
förut ansade. 

Halmen ocli bladen i sitt yngre tillstånd ratas icke af 
boskapen; äfven fåren sägas förtära dem med begär- 
lighet. 

Tab. — a. axblomstren. — b. pistill c. frö. — d. axfästet. 




6/. 





'#c^^H| 




(• '^ 



"^ 



6i. 
SOLANUM NIGRUM. 

Svart Sola. N. N att skate gräs. HansletsgrHs. Trollbär. 

Örtstjelken är utan taggar. Bladen eggrunda 
och något uddiga. Blormnorna sitta knipp- 
vis och äro nedhängande. 

Linn. F). Su. p. 7i- Cl. 5- Pbktawdkia i^yn. — läiljehl. Sv. Fl. s. 
g4 K.I. 5. Femmänninga B. — Murr. App. Med. T. i. p. 427, — Halle 
die Deutsch. Giftpil, s. 48. — Pharin. Solani Herba. 



Ovarta Solanens rot varar blott ett år, och kan således 
icke, såsom sötbeska Solanen (N;o 20), hafva trädaktig 
stjelk. I träclgurd.ir såsom ogräs och vid vägarna, före- 
kommer den allmän, och får i Juli och Aug. hvita blom- 
mor, som äga en svag desmanslik lukt. Bären äro först 
gröna, sedan svarta, tller ock stundom gulaktiga. 

Ehuru Auktorernas yttrade tankar om denna Solan- 
nrtens egenskaper äro stridiga; så synes likväl säkert, att 
vexten bör såsom misnänkt och farlig anses. Af trovärdi- 
ga män berättas, att plantans blotta utJunstning orsakar 
sömn, och att bären, oförsigtigt förtärda af barn, åstad- 
kommit åtskilliga «f de följder, som efter invertes bruk af 
narkotiska vexter (t. ex. Nr. 4-5, 4^1) äro vanliga. I större do- 
sis än I gran af lorkade vexten, ellt.r 1 uns af infusion gjord 
med vatten, skall den uppväcka kräkning, svett, urinens ym- 
nigare afgång , diarré , hnlvudvärk, s\ indel m- m. Somlige på- 
stå likväl, att hvnrken infusion, eller utpresjade vextsaften 
gjort någon skadlig verkan, och att 3 qvintin af bärsaften 
endast drifvit urin starkare än vanligt. Kanhända jordmå- 
nens olika beskailcnhet , der plantan uppvuxit , orsakat des- 
sa olika verkningar, i fall Auktorerne, vid sina uppeifter 
om svarta Sobmen, allestädes förstått samma firt, som här, 
beskrifves och fjnnes ritad. — Få exempel på denna örts 
invertes bruk' rinnas antecknnde; Gattaher ^ som uppgif- 
rit bladens nytta i kräftskador, har likväl sedan återkfil- 
lat sin uppgift; utvertes brukade skola bladen, bultade, 
och, såsom pä Gottland är brukligt, blandade med härskt 
fläsk pålagda, tjena mot fulsiag och äfven ensamme mot 
rötsår. Det påstås ock att bladen af denna art brukas på 
Otaheiti såsom sårläkande,och att Araberne stryka bladsaften 
på brännsår. Bartn sägas döda höns, gäss m. fl. hemtam- 
da djur, samt hafva hos barn förorsakat konvulsioner. I 
Dalmaiien inbakas de stundom i biöd och ätas emot sömn- 
löshet. Blommorna öppna sig i klart väder vid pass kl. 7 
f. m. och sluta ihop sig vid samma klockslag om aftonen. 

Tab. — a, b. pistillen i naturligt och förstoradt till- 
stånd. — c. en ståndare förstorad. — d. ett bär tversföre 
afskuret. — e. ett frö förstoradt. 



äl 




62. 

ANTHEMIS TiNCTORiA. 

Färgkullor. Gulknllor. Letblomster. Färggräs. Sc 
Johannis blommor. På Finska : Souramaan hukkainen. 

Örtstjclkcn upprättvexande, bladig och mång- 
blommig. Bladen dubbelt parbladiga, inun- 
der hvitludna: småbladen djupt sågtandade. 

'Linn. Fl. Su. p. 298. Cl. 19. Syncenesia polygam, superfl. — E/W*/. 
Öl. och Gohl. resa. Stockh. 1745. 8:0. s. 225. ~ Liljehl. Sv. Fl. s. 369. Kl. 
15. SvÅgrak. — Scheffers Kem. Föreläsningar. Stockh. 179S, 8:0. ,s. 487* 
508. — Fischirströins Ekon. Dikt T. r. s. 126. — Pallas Russische Reise. 
St. Petersburg, 1771. 4;o. T. i. s. 62. — Ketz. Fl. oec. s, 54. 

V ild träffas denna mångåriga (enligt andra, tvååriga) Färg- 
planta på torra, leraktiga och steniga ställen i Upland, 
på Gottlnnd o. fl. st. ocli har sina guldgula blommor ut- 
slagna från Juli till Sept. månader. Blomdisken är liaif- 
klotlik, och hårlika fjällen (palea;) på fruktfästet emellan 
små bloiristren, äro med dem lika långa , lansettlika , i kan- 
ten ojemna, med köl försedda och gula. Blomfodret är 
finiudet, nästan såsom täckt af spinnelväf, med lansettlika 
blomfoderfjäll. Frön äro fyrkantiga, med hinnaktig krona 
eller krus. 

På Gottland färgas ullgarn vackert gult med Färgkul- 
lor, då garnet först betas i alunvatten, sedan torkas och 
till slut läggas i stark kokhet dekokt af biommorna, fär- 
ska eWer i skugga torkade, Fischerströin föreslår, alt till 
hvart skalp, ullgarn taga 3^- lod alun, hälften så inycket 
vinsten och något bvatekli , hvilket, upplöst i vatten, ije- 
nar till betning eller att deri \ dygn blöta garnet, som 
sedan under omrörning lägges \ timme i afsilad dekokt, 
gjord af 5-4 kannor vatten och i skålp. af blommorna, 
med tillsats af nära r lod hvit ren pottaska. Han tror ock, 
att till silke eller linne fordras hvarken vinsten eller hve- 
tekli, utan i stället romersk alun och renaste pottaska. 
Efter Scfiejfers uppgift färgas silke med Färgkullor, som 
kokas i rent vatten , hvari litet tennupplösning eller så kal- 
lad komposition (engelskt tenn, löst i blandning af salpe- 
tersyra eller skedvaUen, och salpetersyra), mättad med vin- 
stens-kristaller, tilldrypes till dess färgen blir vacker. Häri 
lägges och vändes godset, som snart blir gult; men dekok- 
ten bör endast vara kokhet. — Af dekokten på Färgkul- 
lor med koosjonell, fås högröd färg. 

Tab. — ». strålblomster. — b, diskblomster, — c. frö 
i nat. storl. — d. frö förstoradt. — e. ett af fjällen emel- 
lan diskblomsterna. 



dj-. 






4 ^t 




63. 
ARCTIUM Lappa. 

Kardborrar. Borrar. Klädesborrar. To flor. Dy ne' 

skräppor, Tliordonsskrnppor, — Klunger. Lungegräs. 

Burrer. Hårhlägg. Lusf.Had. På Finska : Takkiai- 

nen. yininiänkengäs. 

Bladen sitta skiftevis, äga bladskaft; äro bredt 
hjertlika, i kanten vågiga och något uddiga 
samt utan taggar. 

Linn. Fl. Su. p. a-/. Cl. 19. Syngknes. polygani. aequal. — ILHjebl. 

Sv. Fl. s 348. Kl. 15 S VÄGRAR. — Murr. App. Med. T. 1. p. 83 Patr. 

Sällsk. Hush Jurn år 1786. Sepf. s. 45. 17?9. Juni, s. 510. — Fiicherstr» 
tkon. Dikt. T. i. s 155. — ReCz. F!. (i;c. s. 65. — Pharm. Bardanae Rad. 
F o 1 i a , S e in i n a. 



D. 



ess biomliuFvud förekomma större och mindre, stun- 
dom ludna orli stundom utan siikeslika hår emellan blom- 
foderlJHllen, hvilka med sina krökta spetsar lätt fiistna vid 
kläder och djurens skinn, samt svårt skiljes derifrån, hvar- 
före fårens uli derigenom skadas. Fröen, som äro fj'rk an- 
tiga , kringspridas likväl på detta säit. Med borrar kunna 
flädermöss fångas; ty om de uppkastas i luften, der desse 
djur om nätterna jflg^i insekter, så flyga de af misstag ef- 
ter borrarna, lastna med vingarna och nedfalla. — I Juli 
och Aug. månader binmmar Kardborren på tvåårig djupt- 
vexande rot, som trifves bäst på torra ställen, vid vägar 
och hus, hvarest den ofta är ett besvärligt ogräs. Blom- 
man är röd; alla små biomstorna likformiga, pipigs, fem- 
kiufna och fruktbärrmde. Fjunet är borstlikt och skrofligt; 
fruktfästet prickigt och strälhåiigt. 

Roten är tj;ick, i yt^n mörkbrun, inuti hvit, svampak- 
lig, till smaken först något söt, sedan litet sträf; är lind- 
rigt lösande, svett- och urindrifvande. Om våren kunna 
så väl späda bladstjelkarne som roten, kokade skalas och 
ätas såsom spanis, eller rå, skalade doppas i salt eller 
med olja och ättika förtäras. I synnerhet roten har fått 
mvck. t beröm, såsom nyttig emot skörbjugg, gikt, reu- 
matism, podager, inslags sjukdomar, t. ex. envis skabb och 
rtformar; den skal! äfven gagna i grus- och stenplågor, 
slemiriiga gy!lenåd«rn, och för barnsängshustrur att befor- 
dra vissa då naturlig'» uttömningar (lochior. fluxus). Dess 
nytta i veneiiska krämpor lär ej vara synnerligen märkvär- 
dig. Roten sariilas Nåriiden, eller före blomningen, ocb 



ARCTIUM LAPPA. 

lorkas i skugga; till ett qvarter vatten tages 2-S lod af 
roten och kokas tills hälften återstår; denna portion, hvar- 
till v uns håning kan läggas, fortares morgon och afton > 
helst inedan den sjuke ligger i varm säng. Såsom ganska 
nyttigt mot håll och styng anföres, ati 5-4 göpnar af tor- 
kade och hackade örten (roten äfven, om man så vill) ko- 
kas i så mycket vatten, att det går öfver örten. När den 
under kokningen blifvit mjuk, öses alltsammans i en påse, 
så att vattnet eller spadet far till största delen afrinaa. På- 
sen lägges sedan varm på hållet, och doppas åter i spadet, 
för att å nyo värmas då det behöfs. Då hållet flyttar sig, 
lägges påsen varm på nya stället. Åderlåtning och kylan- 
de medel kunna dessutom användas. — I Upland ges röt- 
terna, fint sönderskurna, ät lungsiktiga får såsom J"keme- 
del. Bladen sägas hafva fördelat knäsvulster, renat rötsår, 
lindrat kräftplägor och podagervärk, läkt hudlösheter och 
sår m. m. — Fröen smaka bäska, äro urindrifvande, och, 
enligt {'. Linné , starkt laxerande. De gifvas stötta, under till- 
blanning af vatten såsom emulsion, med tillsats af litet man- 
del, och tros gagna i njursten. Att likscm inbädda sig i 
bladen eller deruti insvepa den af gikt eller reumatism an- 
gripna eller konirakta lemmen, så att huden af de utbred- 
de bladen omgilves, säges vara ett med förmån försökt 
medel, i synnerhet af fattigt folk på landet. — Små- 
fåglar, t. ex. Steglitsor, fångas i slagburar med borrfrö, 
som de gerna äta. — Med borrar borttagas fläckar och 
upprifves loggen på kläde. Af blad och stjelkar fås aska, 
hvaraf ^ skall kunna bli pottaska. 

Tab. — a. ett af småblomstren. — b. fröet med fju- 
net. — c. ett blomfoderfjäil med sin krokiga spets. — d. blad. 



^^, 




64^ 
AETHUSA Cynapium. 

Vild Persilja. Glis. Athäfva. — Hundepersille: 
Bladen aro likformiga. Blommorna sitta i pa- 
rasollställniiig och äro föga stråliga. Svepen 
(ett slags blomfoder) äro trebladiga och ned- 
hängande. Frön djupt strekade och eggfor- 
miga. 

Linn. Fl. Su. p. ga Cl. 5. Pent ANn r. agyn. (Uinbellatae). — Liljehl. 
Sv. Fl. s. laa. Kl. 5. Femmänning ar. (Par.^sollblommor). — Plenk Toxi- 
<ologia etc. 8:o. Viennie. I7S5' AEth. Cynap. — Retz. Fl. oec. s. i8. 



Vi 



ild Persilja vexer allmän i trädgårdar på fet och od- 
lad jord, och blommar i Juli eller Aug. månader. Roten 
varar blott ett är. 

Ju större likhet en giftig planta äger med en, som i 
dagligt bruk användes, ju angelägnare måste det vara, att 
fullkomligen känna åtminstone endera. Denna vextens 
blad, så väl som hela örten, äro ganska lika med vanlig 
Persiljas (Apium petroselin.) ; men som bladen af denna 
äro något finare, till färgen ljusare och mera glänsande än 
den vanliga Persiljans blad, hvilka dessutom icke äro lik- 
formiga, utan vid roten olika med dem på stjelken, så kun- 
na de dock lätt åtskiljas. Denna, som kallas Glis af Schle- 
siska ordet Gleissen (glänsa), igenkännes äfven af sina tre- 
bladiga nedhängande svepen, (involucella, parasollblom- 
mornas blomfoderslag), af hvilka hvart blad är smalt, lan- 
settlikt och spetsigt. Stjelken är trind, föga strekad, nå. 
got grenig och bladig. Parasollställningen är utbredd el- 
ler vid, och sitter i slutet af stjelken. Blommorna äro 
små och hvita. Roten äger form af greniga persiljerötter, 
men är något hvitare. — Att örten och roten äro giftiga, 
Lafvä misstag på denna i stället för persilja, nog ofta be- 
styrkt. Hos menniskor förorsakar dess bruk ett slags van- 
sinnighet eller galenskap, ofta med skratt förenadt, hjert- 
klappning, kräkning och diarré, sömn, och ofta döden. 
Såsom motgift nyttjas kräkmedel, och må försökas dels sy- 
ror, dels oljor, mjölk, simmiga soppor och dylikt. Den skall 
vara giftig för flera slags fåglar, och i synnerhet dödlig 
för gäss. Men åtskilliga fyrlotade djur, ibland hvilka näm- 
nas kaniner, skola icke lida deraf. Örten kokad i vatten 
färgar gult (Gärtner). 

Tab. — a- en blomma särskilt tecknad. — b. tvenne 
frön, hopsittande, ofvanifrån sedda. — c. tvenne frön, åt- 
skilda, i naturlig storlek. 



65. 
GYROPHORA pustulata. 

TuscHLAF. Tnschmossa. 

Sköldbladig, naflad, på undra sidan gropig, 
mörk; på den öfra bläddrig, grågrön, med 
svarta, platta fröredningsplättar. 

Linn. Fl. Su. p, 423. Cl- 24- Ckyptog. Algae. (Lichen pustulaius). 
— - Lilj. Sv. Fl. s. 453. Kl. 16. LÖNNGiFTE Alger Achar. Metliod. Li- 
chen. p. 85. — Ejusd. Lichen. univ. p. aaS- Synops. p. 68. Vf^estring i 
Vett. Akad. Handl. 1793. s. 42. (L. pustulatus). — Ejusd. Sv. Lafv. Färghjst, 
I. 161. i3' 



D, 



en nya väg, som den berömde Författaren till Lichen. 
univers, banat bland en otalig mängd alster af egen natur 
i vextriket, skall utan tvifvel bidraga till deras lättare kän- 
nedom. Gy rophor K , som vi på svenska kalla Nafvellaf- 
var , fordom sammanblandade under det vidlöfiiga Liclien- 
namnet, utmärka sig genom en gemensam sköldlik form 
och central vidfästning, och för öfrigt medelst sitt så kal- 
lade partiela fröfäste, som är anvuxit, betäckt med en 
svart hinna, hvarunder en tät, koi-hk substans med knoit- 
rig och merendels mångfållad disk fgyroso-plicatus). 

Tuschlafven är icke sällsam någon årstid på brantare 
bergssidor, vid hvilka han, medelst ett nafvellikt utskott 
(på undra sidan) fästes, men för öfrigt fri, kunde snart 
misstagas för svarta, ofta flera tum breda, hängande tra- 
sor, på öfra sidan liksom blåsiga och brända, i fuktigt till- 
stånd grågröna, beströdda här och der med ett svart stoft, 
som för det väpnade ögat visar små busklika ulvexter, i 
klumpar sammangyttrade. Pä den undra sidan är Lafven 
öfverallt gropig och mörk, samt stötande något litet i blått. 
Fröplättarne sitta spridde mellan blåsorna pä öfra sidan 
och äro helt svarta och platta, fastän fintknottrige, men 
sakna de fållar (gyri), som eljest förekomma hos alla andra 
arter af Nafvel Lafvarne. 

Tuschlafven, så kallad för sin egenskap att genom ett 
slags tillredning ge en tuschhk färg, förtjenar äfven i an- 
nat afseende deras blick, som sköta hushållningen. Re- 
dan längre tid tillbaka har man i Småland känt sättet att 
medelst urin utdraga det sköna röda, nästan konsjoncll- 
lika, färgämnet ur Lafven. K. Lifmedicus Tfestring har 
förbättrat denna metod, nemligen a!t genom osläckt kalk 
och salmiak, i vatten lagde till den pulveriserade Lafvea 



65. 

GYROPHORA PUSTULATA. 

samt passande värme, kunna fästa särskilta, i synnerhet 
röda färger pä ylle och silke, och medelst olika tillbland- 
ningar och betningar erhålla mordoré, karmosin, gredelin, 
puce, violett, carmelit, venlre de biche, noisette, musc, 
olif, paille, m. fi., som af de å ofvan anförda ställe upp- 
gifna rön kan inhämtas. Ehuru vi hänvisa våra läsare till 
den citerade Färghistorien, må endast här näranas, att de 
färger som blifvit anförde, erhållas sålunda : att Lafven först; 
blötes i rent vatten ifrån några dagar till ett par veckor, i oli- 
ka värmegrad från solskensvärme till kokhetta. — Denna skilj- 
aktighet i tid och varmegrad gifver, jemte olika tillsatser a£ 
salter, syror, sprit och tenn-komposition de olika färger- 
na. Godset doppas antingen i kalla färgsoppan, eller ko- 
kas deri vid pass ^ eller hel timme. Tillsatsen af det salt 
(salpeter, lutsalt, koppar -vitriol), eller syra &c. som man 
valt till försöket, blandas i soppan antingen under blöt- 
ningen eller kokningen, innan färgningen sker. 

Tab. — a. en fröredningskropp, sedd från sidan, sit- 
tande på en af de upphöjda blåsorna. — b. en dylik, sedd 
ofvanifrån. — c. en af de smärre fotlika utvexter, sedd 
ifrån sidan. Alla äro förstorade. — i. är Lafvens öfra si- 

^3, a. dess undra sida, på hvilken naflen, som svarar 

emot stjelk eller roten hos andra örter, sitter. 



^^ 




66. 
CYNOSURUS cRiSTATus. 

Kam-Exing. 
Axet är enkelt, jemnbredt och styft: småaxen 
skiftevis sittande, mest åt en sida och mång- 
blommiga. Blomskärmarne är o tvåsidigtpenn- 
taggade. 

I^inn. Fl. Su. p. ag. Cl. 3. Timandria agyn. — Liljebl. Sv. Fl. s.54. 
Kl. 5. Tremänningar — Lostboin Diss. de Gult. prator. — ÄeU. Fl. oec. 
i 204. — Rafns BiLil. 17. B. 4 h. s. 56o. 



R< 



-oten till detta gräs är mångårig och tradig, samt vexer 
ibland andra grässlag, i synnerhet på något fuktig och ler- 
aktig jordmån, ehuru den äfven kan trifvas på den sandiga. 
Dess blomningstid inträiiar hos oss i Juli månad. Vid Cim- 
britshrtmn finnes den ganska allmän. 

Från en rot uppskjuta flera trinda strån, stundom \ 
aln höga, upprättstäende och bladlga. Dess blad äro sma- 
Ja, släta och ljusgröna. Blomskärmarne, merendels 3:ne 
under hvart småax, äro kamformiga, med tänder som på 
2:ne sidor utgå. Den artförändring, som Raj anmärkt, 
med fyrkantigt strå och ax, torde varit monströs. ~ Kam- 
exingen glfver ett mjukt och helsosamt foder för kreatu- 
ren, och i synnerhet för får, hvilkas kött deraf skall blif- 
va välsmakligt, hvarföre man anfört den ibland de gräs- 
slag, som kunna tjena till odling på ängarna. Men som 
det vexer glest, så bör det icke sås ensamt, utan i bland- 
ning med andra nyttiga fodervexter, t. ex. ÄngkaHen (N:o 
14), Ängkampen (N:o a3) m. 11. och samlas dess frö om 
hösten, då de äro mogna, samt utsås tillika rned frön af 
nyssnämda grässlag. När fröen äro mogna och torra, bö- 
ra de repas eller strykas af axen; dessa kunna ock afskä- 
rfts, torkas och fröen sedan derur gnuggas. — Efiura godt 
foder för Får, tror Sdllin^JleeL likväl alt ullen deraf för- 
sämras. 

Tab. — a. ett af småaxen med sina blommor. — b. pi- 
stillen med fruktämnet. — c. frö. — • d. blomskfirmen (bra- 
ctea) som är tvåsidigt peniaggad eller dubbelt kamformig. 



1^2 




67. 
CIIELIDONIUM MAjus.' 

Allmän K e lid ox. Si'alurt. Sönnerdönnes. — SeAidon, 

Seladon. Svalu^räs. Öiengräs. På Fmska : Päiithy- 

isenruofio. 

Blomskaft cji sitla i parasollställning. Blomfoil- 
rct är tvåbladigt och nflallande. Fröhusei: 
skidlikt, smalt och jemnbredt. 

Linn. Fl. Sn. p. iSr- CT. x5. Poltand Ri A igyn. — Liljebl. Sv. Fl» 
S. 2i5. Kl. 9. M AKGM ÄNNiMG AR. — Bcrlcrtgs Färf,'bok. Lund å:o. s. 255. 
— Murr. App. Med. T. a. p. 000. — Retz. Fl. oec. s. 161. — Phann.Clio- 
lidon. maj. Herb.'!, Radix. 



K 

J-Velidonen blommar i Maj, Jani och Juli måoÄder, fiar 
mångårig rot, och vexer allmän i sV.uggnn på gräsvuxna 
ställen och vid gärdesgårdar. Bladen äro greniga, med 
breda och trubbiga småblad, hvarigenorn dentifl skiljes ifrån 
en utländsk art (Cfaelid. tenuifol.), som har sruRla spetsiga 
snriäblfid eller Hikar. 

Med obehaglig lukt, besk skärpa och gal saft, sora 
ses då stjelken nfbrytes, och som envist fiister sig i huden 
på dem som vidröra den, igerikänncs vextcn såsom frisk; 
torkad, minskas skärpan och lukten försvinner, iloten är 
färsk brunröd, och torr svart, med egenskaper af örtstån- 
det, nemligen lösande och afföranue. Mot gulsot, som c-n 
tid fordrade gula botmedel, rekommenderade sig denna 
lörnämligast med färgen af sin saft. Den gafs till } drak- 
ma af roten i pulverform, eller n3^tijades örten såsom té. 
Extrakt af örten, bsredt med vin och inkokadt vid lindrig 
eld, torde vara bäst; dosis deraf är ett par skrupler, som 
lösas i destilleradt vatten. Dess bruk i flera veckor skall 
hafva gagnat i undeilifvets förstoppningar, sega vätskor, 
blekpuisightt och vattensot, Extraktet, iöst i sjölöksättika 
(Acet. scillil.) har fått bcrom i lungens förstoppningar, se- 
dan upphostningen börjat. Detta' är Helmonts specificum. 
Efter kräkmedels bruk i Irossor, skall saften tiil några drop- 
par, eller Lalf tesked i vin eller ättika, eller ock dekokt 
på roten, äfvensom roten i pulver till | drakma i ättika, 
intagen nyss före paroxysmens ankomst, hflfva gagnat, Svet- 
ten, som derefter utbryter, bör noga underhåiias. Medlet 
har ock fatt namn af Tysk Kina. Äfven podager och sten- 
plågor sägas hafva vikit för Kelidonens bruk. Man beröm- 
de länge saften emot hvarjehanda ögonsjukdomar; men 



67. 

CHELIDONIUM MAJUS. 

dessas antal torde inskränks sig till dem endast, som alU 
gå fläckar på hornhinnan (pannus, niaculas corneae); en 
droppe af saften eller af extraktet till ett knappnålshaf- 
vuds storlek, insläppei i skadade ögat. Mot reforms ut- 
slag, då felet är lokalt, kan saften utvertes nyttjas, såväl 
som emot mjuka vårtor, hvilka den bortfräter. Bladen 
skola rena oth läka sår. — Ettmiiller rekommenderade saf- 
ten utvertes for oedemateusa bensvullnader och med dekokt 
af rötterna tvättas i Krain rotsår hos hästar, då maskarna 
som kunna finnas i såren, tillika do (Gcertner.) — Blom. 
morna besökas flitigt af bien ; vaxet blir deraf citrongult 
{Hagström.) — Till färgning pä ylle läges vexten äfven 
kunna nyttjas. 

Tab. — a. oppnadt blomfoder. ~ b. blomknopp. — 
c. skida. — d. förstoradt frö med sin krona eller krus. 




// 



C'6. 







68. 
URTICA DioicA. 

B R ÄN -NÄS SLA. NäHa. Stora JSl äter. — Stor hrändhutte. 

Tolanäsle. Nosle. På Finska : Nohkonen. Nukalai- 

nen. Polttai>a. Nupulkainen. 

Bladen äro allåiigt hjertlika, sägtanclade, spetsi- 
ga och emot hvarann sittande. Blomklasarne 
sitta parvis, eller 2 och 2 tillhopa: han- och 
hon-blomstren på särskilta stånd. 

l,inn. Fl. Su. p. 557. Cl. 21. Monoecia 4aniJr. — Lil/ell. Sr. Fl. s. 
69. Kl. 4. FTnMÄNMNG. i:qvinn. — K. Vett. Ak. Handl. äi 1747. s. 7g. — 
1774 s. 253. — Patr. Sällsk. Hush. Jurn. år 1777 , Mars s. 151 , Maj s 25o. 
— Murr. App. Med. T. 4. p. 587- — Retz. Fl. oec. s -49 — P. Dallinger 
d. Kult. u. Benutz. d. grossen Nessel.— Kässlors Plant, och bergn. Stockh. 
ij>76. — Pharm. Urticce II er b a, R a dix , S em i n a. 



X å odlade ställen, vid hus och vägar, åkerrenar och i- 
bland stenhögar vexa Brännässlor allmänna. Deraa rot är 
mångårig, och frambringar blommor i Augusti månad. Vex- 
ten är, i afseende på blommorna ,• 7t'ö/^^',£r^o/-«s^ d. ä. hon- 
blomstren, hvilka endast äro fruktbärande, finnas på sär- 
skilt örtstånd, och hanblomslren på ett annat. Denna har 
bladen mer allänga, än etlernässlan, som är mindre, mera 
ljusgrön, och har årig rot; men lör öfrigt äro båda af nä- 
stan samma egenskaper i medicin. Bladens fina, slyfva 
och genomskinliga hår förorsaka, genom sin retning, i hu- 
den en sveda, som kallas nässelbränning, och alhjelpes 
med pästrukea olja. Hvart och ett af desjra hår har vid 
basen en biåsa , iylld med vätska, som vid tryckning på 
blåsan kan uppstiga till spetsen af håret; och till följd af 
det, som vi, under sammansfitta förstoringsglas, trott oss 
hafva utrönt, äro dessa spetsar verkligen täta eJler solida, 
så att vätskan igenom dem icke kan utpressas, förrän spet- 
sen blifvit afbruten; hvilket, då det sker i huden, börjar 
retningen, som sedan ökas af den utpressade skarpa vät- 
skan, hvaraf svedan cch klädan uppkomma. Atskillige hat- 
va trott dessa hårspetsar vara öppna. 

Nässelkålens namn påminner om denna vextens första 
nytta om våren. Förtärd ymnigt, laxerar den lindrigt och 
drifver urin. Till boskapsfoder, då den bör skördas tre 
gånger årligen, är den ypperlig, och förtjonar att odlas 
på si«nig(i, solrika stäil^n, hvilket sker med frön och röt- 
ter iika förmånligt. Man göder med ris eller halm, som 
om hösten utbredes öfver sådda och planterade stället, 
hvarest det får ruttna. Korna b!ilVn af färskt eller torrt 
nässelfoder feta, mjölken och gräddan «l)kds, smöret får 
gul färg. Om hösten äro vanligen nässlor sträfva och fulla 



VnTicA DiorcA. 

aF) insekter, hvArföre de da mindre gernå fortaras »»f bo- 
ikapen: de äro ock då ofta skadliga. Kokhett vatten pl 
torra nässlor, är som sörp lur korna ganska nyttigt om vin- 
tern. Hästar må mycket väl af torra, raalna nässelfrön, 
som i hafra eller på hackelse kunna gifvas tiJl en näfvo 
morgon och afton. Fåren nästan gödas öfver vintern med 
torrt nässelfoder. Höns värpa flitigare af frön eller af de- 
kokt på vexten. I bigårdar planteras den och afhåller gro- 
dor, som hindra svärmningen. — Den tjenar, såsom lin 
och hampa, till tåg och väl, och torcJe hos oss göra sam- 
ma nytta som hampnässlan (Urt. cannab.) i Ryssland ocli 
Kina, hvarest kläder göras deraf, och ett slugs halfsiden, 
hvars uppränning är ai nässeltågor. Till papper duga äf- 
ven nässlor. — Invertes bruket berömmes i åtskilliga slag 
af blodflöden, t. ex. lifmoderns och blåsans, blodspottning, 
och äfvea näsblod. Man har emot dem brukat nässelsaft 
till 2-4 ^^^ om dagen, ensam eller blandad med dekokt 
på Equisetum ; äfven såsom dagligt underhåll, mjölk a£ 
kor, som endast blifvit fodrade med nässlor, örten stött, 
eller dess saft uppdrages i näsborrarna mot näsblod. — 
Stark dekokt på bladen, i flera veckor dagligen förtärd, 
säges hafva botat flygande giktvärk, hvartill dock Etter- 
nässlan (Urt. urens) allmännare lär användas. En näfve a£ 
rötterna, kokade i en kanna vatten, tills hälften återstår, 
hvaraf drickes ett par glas om dagen, säges hafva gagnat 
i nybörjad lungsot. Fröen, kokade i vatten eller mjölk, 
skola vara ett godt maskmedeL Blommor och frö torkade 
och gifne i drachm. i dosii, berömmer Lanettini ^ova ett 
verksamt medel mot elaka vexelfebrar, Utvertes piskas 
med friska nässlor, till dess huden blir röd, förlamade lem- 
mar, och fötterna vid uppstigen podagen Dylikt använ- 
dande af näisloi rekommenderas af somliga, då någon fal- 
lit i en dödlik slummer eller letargi och stark febersömn.- 
Också skall eamma] bruk af nässlor kunna återväcka en, 
under utsväfvande lefnadssätt, förlorad njutningsförmåga. 
-:- Med stark dekokt på rötterna färgas egg gula. I Mosk- 
wa har Kalngin funnit ett lätt att färga mörkgrönt med 
nässlor, hvarföre han erhållit publik belöning. — Af 4 skalp, 
nässlor fås i skalp, pottaska. 

Tab. — a. ett hänge (amentum) med honblomster. — 
b. ett förstoradt honblomster. — c. ett förstoradt frö. — d.; 
förstoradt hanblomster med dess bägarelika håningshus. — 
e. förstoradt här af dem, som göra nässelbränning. — f, ett 
(dylikt med afbrutcn spets och utpressad vätska. 



bo~ 




69. 

TRIFOLIUM ornciNALE. 

rkI"LOTEN-KLÖrvER. Iloniingshlöfver. Amur.\ Få Finska 
Däsmän - ruoko. 

ÖrLsljcIhen är upprättvexande. Baljorna iJ-:'6- 
husen) hysa hvardera 1-2 frön, och äro knu- 
liga, nakna, spetsiga och sitta i klase. 

l.inn. Fl. Su, p. 277. Cl. 19. Diadelph. loanclr. (Trifol, Melilotus oift- 
ciualis). — Liljebl. Sv. Fl. s. 528. Kl. 14.) TtI kulle (Artklassen). ~ iliijrr. 
App. Metl. T. I. p. 534- — Jussieu Gen. Plaut. 8:0. 1791. P' 592' (IVleliia- 
tuj officiiialisO — Recz. F!. occ. s. 738- — K. V. A. Handl. 1764, 5. 5ai. — 
Pliartn. Meliloti Herba, Semina, Flores. 



P 

i- lantan lär endast vara årig, faslän somlige iro att dess 
rot varat tvenne år. Den vexer vild på Öland, Goltland, 
i VestergöLland ocli Skåne, ofta alnshög och deröfver. På 
backar och något torra ställen trifves den bäst, och ut- 
spricka i Juli eller Aug. månader dess gula eller hvita blom- 
mor. Den sistnärade artlörandringen bar gemenligen nå- 
got trädaktig stjeik och svagare lukt. Ehuru Melotenklöf- 
ver vexer vanligen upprätt, träffas den dock, fastän säl- 
lan, med nedtill kull-liggande stjelk. 

Torkade vexten luktar starkare än den färska; den 
smakar något besk. I frön, som af misstag någon gång 
blifvit invertes gifna tillsammans med linfrö, lär finnas nå- 
gon skärpa, emedan de dä skadade. Blommorna anses 
bättre än bladen. Invertes bruket af vexten såsom dekokt, 
i lif moderns och urinblåsans sjukdomar, underlifvets kräm- 
por m. m. har blifvit aflagdt. Likväl kan den såsom la- 
vement brukas emot väderspänningar och kolik. Utvertes, 
i form af torra eller våta omslag, eller som plåster, är det 
ett godt fördelande medel, att nyttja vid svullnader, t. esr^ 
på nedra käkens körtlar och på den stora körteln, som 
ligger under och bakoan örat. Meloten -plåster tillredes 
enklast af blommorna, torkade och i form af pulver, hvil- 
ket blandas med smält talg och vax, hvartill sättes litet 
harts, i proportion af den hårdhet man önskar. Om det» 
ta plåster blandas med så kalladt Spanshflugplåster (Empl,' 
e Canthar, ), så minskas deraf svedan, då det lägges på 
huden. Vatten, som destilleras med örten, luktar nästan 
icke, men ökar lukten hos andra luktande ämnen, som 
dermed blandas. — Boskapen äter gerna denna så väl som 
aadra klöfver- eller väplings- arter, och brukas derfpre^ 



Gg. 

TRirOLIUM OFFICINALE, 

Enoland, enligt Rajs uppgift, alt så den och nyttja såsom 
foder; men mjölken skall deraf blifva osmaklig, i synner- 
het om korna någon längre tid dermed fodras. — Genom 
sin starka lukt säges örten ibland kläder kunna alhålla och 
kanske fGrdrifva mal. Af stjelkarne skall kunna beredas 
garn, och blommorna pulveriserade brukas i Tyskland bland 
snus. 

'Pab. — a. blomma, förstorad. — b. öppnad blomma, 
äfven förstorad. (Jenif. Nr. i5, Fum. sol.) — c. frö och 
fruhus , eller balj3, hvilka i figuren blifvit nog små. — d. 
den h\ita artförändringen. 



70. 
EUPHORBIA Helioscopia. 

Allmän Euro hr. Rt^f ormsgräs. Räftnjolk. Mjölkör ti. 
Törel. På Linska : Tyränneste. 

OrLstjelhcn delar sig mest i 5 grenar, och des- 
se furst i 5, och sist i 3. Bladen äro vigg- 
lika och sågtandade. Svepen äro oravändt 

eggformiga. 

Linn, Fl. Su. p. 162. Cl. 11. D o de c an dr, 3gyn. — Liljebl. Sv. Fl. 
s. 217. K), g. i\t i NGMÄMNiNG AR. 3-5cjvinn. — Betz. Fl, oec. S. 246. -r 
Mun: App. Med. T. 4. p. 102. — Pharni.JL^uXx. Herba. 



D. 



ess besynnerliga ljusgröna blommor med 4 Iielbrädda- 
de blomblad ocii 4 liåningsiius. Itainkomma i Juni och Juli 
månader, på årigt örtstånd, som vexer temligen allmänt 
på fet odlad jord,' i kryddgårdar och dylikt. Roten är 
tappformig. Sijciken olra nedtill grenig, och utgöres sedaa 
p)»rRsollstäilningcn vanligen först af 5 grenar^ af hvilka 
hvardera ofta är delad 2 gånger i 3 och sist i 2 grenar. 
Bladen vetta med smals ändan emot stielken^ sitta skiftevis, 
äro glatta och åt yttra ändan trubbiga och fint sågtandade, 
Under blomningen uppskjuter, emellan håningshusen, en- 
dast en eller annan stån<lare i sender. Det tredubbla frö- 
huset (caps. tricocca) är slätt och glatt. 

Egentligen borde ej denna, utan KärrEuforben (Euph. 
palustr.), hånas på apoteken. ?vlt;n som alla Euforber hy- 
sa en skarp, frätande, mjölkhvit saft, till egenskaperna 
nästan lika, så s«m!as deaa art, som lättast åtkommes,och 
af detta skäl brukas hos oss mest denna art, och förtjenar 
således sitt rum här. — Invertes är den ett häftigt laxer- 
medel, och således farligt; men kan, i brist af tjenligare 
medel, brukas i vattensot. I form af Extrakt gifves det i 
stigande dosis, då man börjar med några gran. — Kan- 
hända skulle af denna och andra inhemska Euforb- arter, 
antingen genom stjelkens sårande, då den utrinnande saf- 
ten af solvärmen Hck torka och stelna, eller igenom saf- 
tens utpri^ssande och inkoknln?^, kunna fås en hartslik mas- 
.sa, liknande Gninvii Eripfiorl/ii , som tages af Euphorb. of- 
ficin., hvilken i synnerhet berömmes emot benröta, vaen 
är annars ett starkt gift, som blott deraf kan slutas, att 
om det såsom pulver strös i sängen, så är dess blotta vid- 
rörande vid huden tillräckligt, för att uppdraga den i små 
bläsor. — AUraäanaste sättet att begagna Euforbsaften äi; 



70. 

EUPIIORBIA HELIOSCOPIA. 

»tt slryka den pä ref-ormar, vårtor, liktornar, onda huf- 
vudsår, och äfven emot landvärk. — Kor och får , som äta 
denna ört, få deraf osmakJigt kött, och dessutom gör den 
hos fåren stark utiot. Om saften blandas med mjölk, skall 
denna deraf få en rosenröd färg; annars kan med vexten 
sältas grön och genom längre kokning Aurora-färg på ylle 
{Gctnnsr). I Fl. d. VVelt. hämtas anledning till örtens en- 
vindbarlict i färg ning derifrån, att den under torkning an- 
tager blå färg. 

Tab. — a. blomma med fruktämnet ofvanföre. — b. 
fiöhnset tvert »fskurit. — c. frö. 



LOLIUM PERENNE. 

Rekrepe. Repe. Råi^gräs. På Engelska Ryc^rass. Fä 
Finska : Lust^... 

Axet borstfritc, med platta mångblommiga ömåax. 

Ijinn. Fl. Su. p. oS. Cl. 3- Tbiandria digyn. — LHjehL Sv. Fl. s. 
54. Kl. 3. Tr EMÄNNiNG AR. -^ J5er^/o.f Tal Ofn Sveuska AiigskOiselQ 1769. 
— Reu, Fl. CEC. 421' — B-afns liibl. 17- B. 4. h. 



T; 



ill i\i.'ii afdelniDgcn af Gräsen, som äga egentligen ax, 
och hvilkfls blomster sitta inom särskJlta .svepelika länder, 
utan skalt , radvis på det gemensanjma lästet (racliisl, bör 
Repet föras. Dess arter äga ett enblommigt blomfoder, in- 
om luilket liera platta mångbloninuga småax sitta tillsam- 
mans åt tvenne sidor, och ej allenast åt en, som på Exin- 
gen (Cynosurus). 

Renrepet, som DioiÅorides , kanske för dess egenskap 
att af roten iätt föröka sig, kallade phcenix , ger ifrån en i 
flera är uthållande, krypande och tradig rot, flera släta, 
ofta alnshöga strån, nedtill något nedljggande. Diiras le- 
der, omkring 8 till antalet, äro släta och icke sällan röd- 
letta. Axfästet blir än Ja till qvarters långt, likasom halft 
vridit m.ed blommor utan borsr, som deremot finnas hos 
Därrepet (Lolium temulentum), hvilket utan tvifvel gifvit 
i England äfven åt detta, namn af Ryegrass, en ordvräng- 
ning af det franska Ivroye, eller rusgifvande ogräs, h vil- 
ken egenskap Renrepet icke äger. Åfven det engelska 
namnet, som man, okunnig om dess rätta ursprung, hTr- 
ledt ifrån Ptye, råg, har likaså vållat den irringen hos oss, 
att kalla det Råggräs. 

Det är ibland de fleråriga grässlag, hviikas kultur man 
mycket rekommenderat, och vexer på allt slags jordmån, 
i synnerhet der bördig lergrund finnes vid väg?.r och re- 
nar. Fastän det kfinske icke äger allt det som fordras hos 
ett ypperligt slag, bör det visserligen icke förkastas. Man 
har klagat deröfver, att man ofta- fått föga mer än ledful- 
la strån ; men detta härkommer af ett högländt och torrt 
läge, då deremot på mindre torr och fetare ängsmark det 
äfven blir rätt bladrikt; och utländske landibrukare beröm- 
ma det såsom mycket begärligt och födande för boskapen. 

Efter Ellis anvisning bör det sås om hösten på en kall 
och leraktig jordmån, der det sedan rotar sig i tjocka torf- 
yor och uttränger gerna andra arter; äfvea den dernied 



71. 

LOLIUM PERENNS. 

besådda marken blir elteråt svår att uppköra. Om våren 
uppkommer det tidigt, men fröna mogna sent. Som strån 
gcrna blifva grofva , då de alldeles utvuxit, hvarigenom en 
del ef höets fördelar förloras och kan vräkas af boskapen, 
bör dnt afslås genast efter det gått i lägg; hvilket bör iakt- 
tagas vid alla de grässlag, som med tiden ernå styfva stjel- 
kar. Till vinnande af frö, kan en liten del lemnas oslagen. 

På falt, som man bestämmer till betesmark, fortjenar 
Renrepet för sin härdighet företrädet ; men till besående 
af gräsplaner passar det icke för dess hastiga bladvext och 
de tält efter hvarandra uppskjutande stiån. Schrank anser 
delta grässlag för r^tt osundt och dåligt foder, men Ri- 
chardiori tverlom. Hästar äta det gerna, och må väl deraf. 
Yid Helsingborg har man bergat det flera gånger om året. 

Tab. — a. ett förstoradt småax. — b. ett fruktämne 
med 2 pistiller, o ståndare och håningshus. 






-ä. 



72.. 




.^ 



^"-- 



ivIYOGOTIS scoRnoiDEs. 

FoRGAT-MiG-EJ. Mirtnesllomma. — Forghm mig iUs. 
6horpiom ■ vn. Emalje - blomster, Jomfrue ■ solote. Pä 
Tyska : Vergiss-tnein - nicht. 

Bladen äro tiinglika, i ändan något tjocka. 
Blomkronan är nästan platt, försedd med pip 
(skänkfat-lik) och har 5 urnypta fhkar. Frön 
äro släta. 

T.inn. Flora S,i. p. 56. Cl. 5. PrKTAKB.tA igyn. - Ejn^d. Öl och 
Gottl. Resa. Stockh. 1745. gro. s. 335. - X:7/eW. Sv. Fl. s. s5. Kl. 5. Fem- 
MAKK. - Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1785. Jan. s. aai—Ä^As. Fl. c.^e.s.464. 



.n det ar rigtigt, att efter otillräckliga skiljemärken 
vilja bestämma nya arter ocb öka botaniska namnlängden; 
5a ger denna föränderliga planta dertill ypperlig anledning, 
Eomlige Aukforer beskrifva såsom arter, andra såsom för- 
ändringar, tillkomna kanske endast af olika jordmån, 4 
slags afvikelser. Också förekommer den på uAer-re^mr, 
grus/lögar, i shigg^ och på fdia ställen, större och min- 
dre till vexten, med styf eller «lak stjelk, stundom luden , 
stundom slät ocb glatt, med mer och mindre breda blad, 
än med trubbigt, än med spetsigt, tiiisluiit eller utstående 
blomfoder. U^n som vexer i kärr, eller vid källor, • r 
störst och mångårig, då deremot de öfrige förändringar- 
ne hafva ärig rot; en omständighet, hvilken stadfästad ge- 
nom anstäldta försök, kan vara tillräcklig för att skiJia 
dem i 2:ne arter. Originalet för bifogade figuren är tapit 
I kärr. — Hela sommaren finnes den i blomma, örtstjel 
ken ar irind, grenig och bladig. Blomklasarne äro enkla 
1 slutet på stjdken, före utsprickningen (liksom hos flera 
af nargransande slägten, t. ex. Heliotropium), tillbakaböjdt 
hoprullade ,mangblommige, med blomstjelkar utan blom- 
skarmar Blommorna hysa ståndarna gömda inom blom- 
Fpen; deras färg ombytes efter ålder, och är röd eUer 
mer eller mindre högblä. 

Boskapen undviker att äta denna vext, och i synner- 

om dödande for aren, den på våt jordmån vexande, mei 
lilagger, att orsaken dertill torde igenfinnas i .tälleu na- 
tur der orten vuxit, emedan vexter blifva ofta skarpa ocli 
farliga, da de, 1 stallet för torr, få fuktig jord. ~ Pess 



r.IYOSOTiS SCORPIOIDES. 

ortblad, bultade och utvertes pålflgd», sägas g«gna mot 
rinnande ögon, då hetta och in[]aiTimation dertill är orsa- 
ken. Men* egenskapen att, med ett involverande slemak- 
ligt ämne, minska verkan af något retande, och således 
lindra plågan, tillkommer äfven de flesta andra till denna 
flock (plantas asperifolia?) hörande vexter. — Blommans täc- 
ka och oskj^ldiga utseende har troligen helgat henne åt 
minnet' af älskade förenjäl, och gifvit henne det namn, 
hon sedan lång tid tillbaka haft, såsom sinnebild af ang«- 
näma häokomster. I iilskarinnans hand har den ofta va- 
rit den blygsamma kärlekens första tolk, som förmodligen 
aldrig blifvit missförstådd. Denna plantas rättighet, att 
vara ett åt minnet af kärleken eller vänskapen helgadt of- 
fer, är utan tvifvef äldre än Penséens (pensezr-å-moi, Vio- 
la tricol.* N:o 410? som äfven, ehuru hos oss mindre all- 
mänt, har lått samma betydelse. At Svenska Allmänheten 
meddelar Svenska Botaniken denna blomma, mera som 
ett säkert original till afteckning, än som en utvald nyttig 
ört, och har velat sluta sin förstå Tom med en: Furgät- 
mig-el 

Tab. — a. en pistill med sina 4 nakna frön. — b. en 
ståndare. — c. en öppnad blomkrona. 



KB. Tr«nne Kopister saml: Aniraikningir, LoraniJe till ^onna först» 
Tom , allolja delt» huftCf 



Tillägg 

vid beskrijningen of några i denna Toni an- 
förda vexter. 



N ^ 

J. ir. a. TussiLAGo Farfara. Skrcpjye. Lershreppe. SJirep 
lioferih. På Finska: IsliarHoho. Recz. Fl. oec. s 7/,,. För 
att bereda fnöske sf rolterne, böra desse torkas, bultas 
och göras mjuka,, och sedan man doppat dem i vatten, hvari 
salpeter bhfvit upplöst, åter väl torkas, dä de sålunda lutt- 
rade, fatta lätt eld. 

Tab vexten i naturlig storlek. - a. en strålblomma. 
D. en al dem på disken. 

Nr 3. Anemone nemorosa. LvTc. Hviteve. Fae- 

rnngsblornma. - Hvid.i.e. Hvidsimmer. Geitdmmer. 

Ams-nnmer Sausimla. ReU. Fl. oec. s. 47. Som sAren 

vid utvertes bruk «f örten t. ex. för äkon blilva svårläkte, 

bor vexten icke ligga linge pä hnden. Att om våren, sä- 

som preserv.tif emot frossa, äta rå hvitsippor, är en farlig 

osed; man har exempel på dem, 50m deraf svullnat, fått 

Zr^^^l . ?/ urinstämma, m. m. men genom kräkmedel, 

drb(ifv:t';ädd^:de'^™'"^^^ ^^^^^^ °^^^ svettd^fvande me- 

"' en pisiiil. _ c. en ståndare. 

^uf.ud TroUlloneshoer. ////..^/o.m...: På finska : Vfoi- 

7.au.u Porkopä. Häklumapä. Re,^. Fl. oec s b54 Kor 
fortara denna vextsärdel.s om våren med tgäVgbtt , och 

7:::å:i "^ -t -^f^^^^^^^ -'- kanas diior^e \iZ 

ra slailen, mjulkustel, mj;:Ugräi. ^ 

Tnb. Vexlen i blomm, och frö.efiern,, , .n .r 

ae y„re blommoina. - b. en af de iJl '' "" '^ 

turlig uorlck "'">''<"'"' k-gs^lter öppnade, i na. 

Nr. o, Paris ovadrtpotta o »•• ^. 



Tillägg. 

Retz. Fl. oec. s. 488. Örtbladen, samlade före blomnings 
tiden, torkade och sedan kokade i vatten, sätta gul färg 
på Jinne som förut är betadt i Alunvalten. Omogna bär 
ge grön färg åt miniatur-mälare ; men roten så väl som bä- 
ren förorsaka, invertes tagne, kräkning och kolik; de döda 
äfven vissa djur, t. ex. höns. (Flora der Wetterau.) 

Tab. Örten, blommande, i nat. storlek. — a. en stån- 
dare. — b. pistillen. — c. bäret på tvern afskurit. — d. ett 
frö. — e. ett sådant klufvit. 

Nr. i6. Fraoaria vesca. Fig. a. b. en ståndare och 
en pistill i nat. storlek och förstorade. 

Nr. 20, SoLANUM DuLCAMARA. Fig. 8. pistillen,— 
b. ständarnes knappar hopsittande. — c. en bärklase. 

Nr. 21. Hyoscyamcis niger. Fig. a. ett fröhus om- 
giTvit af blomfodret. — b. pistillen. — c. en ståndare. — 
d. ett fröhus med locket ofvanföre — i nat. storl. 

Nr, 22. Mrnyanthes Trifoliata. Fig. a. blom- 
fodret. — b. pistillen. — c. en siåndare med en vidsittan- 
de llik <if blomkronan. 



SYSTEMATISKT REGISTER 

Of\>er de i Första Tornen af Svensh Botanik fureJiomman' 
de växter. Ordningen är efter Linnéska Systemet 
oc/i i^:d0 edition. 



Cl. a. D I ANDRIA. 

N:ol.Pag 
Pingvicula Tulgaris. 36 
AnthoxanthuraoJorat ii 

Cl. 3. Triakdria. 

Valeriana oificinalis. 25 

Phleuni pratense. 25. 

Alopecurus pratensis. i/| 

Poa atjuatica. _ 3o- 

Daclylis glomerata. 3a. 

Cynosurus criitatus. 66. 

Festuca pr.Uensis. 54 

Arena elatlor. 48- 

Lolium perenne. 71 

Elymus arenarius. 60. 

Tiitioum repens. 58 

Cl. 5 Pektandb 1 a. 

IHyosoiis scorpioides. 72. 

PiiiTiula veris. 6' 

Menyanihes trifoliata. aa. 

Daiiira Stramoniiim. 45 

Hy'.><icyan)us niger. ai. 

Solanum Dulcasiiara. ao. 

— nitjrnni. 61. 
Ulmus canipe^ins. i5' 
AEtliusa Cyiiapium, 64. 
Sambucus iiigia. 53' 

C!. 6. Hexandria. 
Convallaria trujalis. 6. 

— Polygonatum. 4'' 
Berberis ruigaris. a4 

Cl. 8. OCT ANDRI A. 

Vacciniuin Oxycoccos. 12 
Irica vulgaris. 53 



N:ol.Pag, 
Daphne Me?.ereum. 7. 
Paris quadrilolia. 6. 

Cl. 10. Dkcandria. 
Ledum palustre, i8' 

Pyruia iimbellata. 27 

Oxalis Acetosella. 10 

Cl. XI. DODECANDHIA 

Asarum europjeum. 5i. 
1 uphorbia helioscopia. 70 

Cl. la Icos AND RIA. 
Pyrus (Crafsegus) Aria. 4^ 
Ko^a canina. 23 

Kubus arcticus. a6 

Fragaria vesca. 16 

Tormentilla erecta. 19 

Cl. 13. POLTAKD RIA. 

Chelidonium majus. 67. 
ri!ia eiiropaea. 4o- 

Del|.liiniiiiii Consolida.58. 
Aconitum iVapeliiis. 46 
Anemone nemorr>sa. 3' 
Ranunculus Ficaria. 17. 

Cl. l4- DlBYNAMIA. 

Lamium album. 55 

Linnxa borealij. i. 

Cl. 15. Tetrad YNAMiA, 
Isatis tinctoria. 55- 

Cl. 17. Dia D E LP n 1 A. 
Fumarla. fabacea 'bol- 
bosx T.ir. LiN«} i5 



N:o.l.Pag. 

Fumaria officinalis 4a. 

Lalhyrus pratensis. 49. 

Trifoliuni (Melilotus) 

officinale. 69. 

Cl. ig. Stngenesia. 

Leontodon Taraxacum. 4* 
CKliorium Inlybus. 56. 
Arctium Lappa. 65« 

Tussilago FarFara. 2. 

[nula Hetenium. 57» 

MatricariaChamomilla. 5o, 
Antbemis tinctoria. 62. 
Centaurea Cyanus. 5a. 
Viola odori^ta. 8« 

— tricoJor. 44' 

Cl. ao. Gykandria. 
Calla paluslrij. 3g. 

Cl. 21. MOHOECIA. 

Urtica dioica. 6^. 

Cl. 24. Crtptocamia. 

Polypodium yulgsre. 37. 
Aspidium (Polypod.) Fi- 

lix Mas. 5r. 

Lycopodium claT«tum.5y. 
Cetraria islandica. 34. 
Gyrophora (Lichen) 

pustiilata. 65. 

Cenomyce rangiferiua. 47. 
Merulius fAgaricus^ 

cantharellus. aS. 



REGISTER 

Öfver de iz första Häften, som utgöra Första Tornen af 
Svensk Botanik. 



A. 

Acetosella (Oxalis). Sid. ell. 

Nro. lo. 
Acetosell salt. 5. ell. N. lo. 
Achor. 44. 

ACOMTUM NAPELLUS. 46- 

— ca mm a rum, neomont. 

et tauricum. 46. 
Adstringerande, 22. 
AEthusa Cynapium. 64. 
Afförande medel. 6. 7. i3. 22. 

24. 3i. 34. 36. 37. 44. 61. 

G3. 64. 67. 68. 70. 
Afmagring (emot). 34. 
AgHrici. 28. 

Ag\ricus Canthärellus. aS. 
Agerbär. 26. 
Alkalier. 8. 
Alléer. i3. 
Allelnja, 10. 
Allman Euforb. 70. 

— Kelidon. 67. 
Alm. i 5. 

Alopecurus pratknsis. 14. 
Ammenkängäs. 63. 
Amur. 69. 

Andedrägt (svår). 7. 20. 
AndtJippa. 2. 7. 20. 
Anemone nfmorosa. 3. 
Angina. i8. 
Anis (likt). 5. 
Ansigte (friskt) 7. 
Anthemis Coiula. 5o. 

— rivjbiiis. 5o. 

— TiNcr.iRiA. 62. 

AnTHOXANTHUM UDORAIUM. II. 

Aniidot, se Moi^ift, 

Apliis. i3. 

Aphte. 8. 

Apium petroselinum. 64. 

ApjrEKS-FDMAR. .\Z. 
VALRRIAN. 25. 

Aquileger. 8 
Akcuum lappa. 63. 
Aria (Pyrus 1. Cratajg.) 45. 
Aiistoiocbia fabacea. i5. 



Aromatisk lukt. 5i« 
Arum. 39. 
Asal, Asald. 45. 

AsARUM EUROPAEUM. 3t. 

AsperifolicE (planiae). 72. 
Aspidium 37. 

AspxDiuM (Polypod. cl.) filix 
MAS. 5i. 

— Filix foemina. 5i< 

AvENA ELATIOR. 4^' 

Axelbär. 45. 
Axelträ. 45. 
Axing. 38. 

B. 

Backbär. iQ. 
Bfld. I. 

Barbrogräs. 5o. 

Bardana 63. 

B/irnsjukdomar. 8. 12. 44» ^9. 

Barnsängssjukdomar. 63. 

Bedeguar. 29. 

Benhinna (uppdrifv.) 7. 

Ben''^nölar. qQ. 

Ben (uppdrilna). 46. 

Benröta. i5. 70. 

Bensår. 16. 20. 

Bcnvnik. 20. 

Bi-nvärksgräs. i. 

BiiRBERis. 24 

— VDLGARIS. 24- 

B<-rgs6la, 37. 

Betesmark. 71. 

Bett (riisande djurs). 7. 

Bi. i3. 40. 53. 

Bicornes (pl.^intrtp). 53. 

Bigårdflr (frias fr. grodor). 68. 

Binnikemask. 16. 5i. 

Bi'>ndb^ir. 6. 

Biadlöss. i3. 

— (tördrifvas). 33. 
Bit kpussi^liet. 42. 67. 
Bleksot ( i»i>s unga irunl.) 67. 
Blind ey"enådf!r. 21. 
BuNONÄssLA. 55. 

iiloullöd. 19. 21. 22. 55. 68' 



Registes. 



Blodig urin fhoj boskap). 3. 

Biodkräkning. 7. 69. 

Blodrenflnde tlekokt. 3j. 38. 

Blodrots ört. 19. 

Blod^pottning. 21. 55. 69. 68. 

Bionihölster. (spathfl). Sg. 

Biyfarg. 44. 

Biykolik. 25. 

Blåbinkegras. 56. 

Blå hirg. 35. 44. 5a. 58. 

BIAgubbar. 5a. 

Blahvissil. 44. 

Blåklett. 5a. 

Blåklint. 5a. 

Blåkorn. 5a. 

Biåiackor. 44* 

Blån«d med svulst. 44* 

Blåsigt utslag. 44- 

Blå Stormhatt. 46. 

Blått Bläck. 58. 

Bläck ('svart), 19. 

Bläcktlflckar (uttagas). 10. 

Bläken. 22. 

Bockblad. 22. 4i« 

Bockskägg. 41. 

Boletus edulis. 28. 

BOLM-ÖRT. 31. 

— extrekt — olja — 
plåster — salfva. 21. 

Bombyx graminis. 14» 
Borrar. 63. . 
Borstar. 53. 
Boskaps -ohyra. i8. 

— siukdorcnr. 3. 19. 2%. 
Botaniskt ur. 56. 
Botmedel, se sji:kd:s namn. 
Brandgult, på läder. 24. 
Bromus littoreus. 64. 

Bjun färg. 53. 34. 35. 44. 
Brsken. oy. 5i. 

EaÄN-NASJLA. 68. 

Brännsår, ^q. 

Brännvin. 4. 5. 8. 9. 58. 45. 
Bröd, se Nödbrödsämn. 
Bröstsjukdom. 2. 7. 8. 16. 20. 

S4. 37. 46. 57. 68. 
Burrer. 63. 
Buskar. 7. la. 18. 20. 24. 27- 

29. 53. ,53. 
Euskiocke. 5r. 
Buskvioler. 8. 



Bustelyng. 53. 
Buxbom (liknande). 33. 
Bylung. 55. 
Båtsmans mössa. 5a. 
Bärvatten. 5a. 
Bärvin. 26. 

C. 

Caladium. 39. 
Calcatrippa. 58. 
Calla palustru. Sg. 
Caniharellus (Meruiius). a8. 
Caprifoliernas familj, i. 
Cardialgie. 
Casse-iunette. 52. 
Catalepsia. 25. 
Cenomycb ranoiferina. 47* 

CeTRARIA ISLAKDICA. 34' 

— (analys deraf ib.). 
Ckntaurea Cyanus. 52. 
Chamomilla (Mniricar), 5o. 

— INostras. 5o. 
Chanterelle, 8. 
Chblidonidm Majus. 67. 

— minus 17. 
Chokolad. 4®. 
Cichorium Intybus. 56. 

CiKORI. 56. 
Cirrhi. 49* 
Citronsyra (liknande) 10. I2. 

24. 29. 
Corcognidii semina. 7. 
Conium maculatum. 46. 
Conserva Ros. r. 29. 
Consolida (Delphin.) 58. 

— regalis. 58. 
Convallaria majahs. 9. 

— polygonatum. 4*' 
Corydalis. l5. 
Corynibus. ^O. * 
Cratizgus Aria. ^5. 

— Fennica. 45. 
Cremor tartari. 10. 
Crusta lactea. 44* 
Cyani flores. 52. 

Cyma Bioinknippe. LitJ. 
Cynapium (AEihusa). 64* 
Cynips Rosae. 29. 
Cynosbatos fruct. 29. 
Cy^^osuaus ckistatus. 66. 



Registes^ 



D. 

DaCTYLU GLOMrRATA. 3a. 

D<(^ och Nat. 44* 
Dnnssjuka. 35- 

D.*PHiNK MnZPREOM. f. 

Datlra Stramonium. 45. 
Daubrändiiät. 55. 
Dfiphinium Consolida 58. 
Dc-kokt (blir röil). 40, 
Den lyse dag o. mörke nfit. 44- 
Dentiiion (svår), 5^ 
DeSinansiik lukt. 11. — på vin. 

35. 
Destillera brännvin 45. 
Di (ök.is hos ammor). 53. 
Diabetes. 22. 

Diarré. 7. 16. 24. 54. ^"i-^ 64- 
Diken. 55. 
Dioica (Urticft). 68. 
Diskblomster. .5a. 
Dolor post part. 5o. 
Dragmedel. 3. 7. 17. 70. 
Drickn. 5. i8. 22. 45. 5i. 55. 
Driihus. 4. 
Drifvdude. 8- 
Duicamflra (Solannm). ao. 
Dyneskräppor. 65. 
Dysenteria. jg. 
Då. 55. 
Därrf-pe, 71. 
Dfan-a-ruoho 69. 
Där. 55. 

Däjmän vuoho. &(^. 
DöJandt* vHxter, se Giftiga, 
Döthet. 7, 3i. 
Doivanda (nerf). 9. ai. 

£. 

Eftertärkiir, 5o. 

Elvekonge 3o. 

EIj-VMC7S AflEWAHlUI, 60. 

lioialjeblomster. 7a, 
Errnlsion. 8. 
Engfikienipe. a3. 
Engeitkt Porier. %%* 
Eogi-isöt. 57. 
l'.nula 67. 
Erica vulgaris- 53. 
Efseatin Acoaiti. 46' 
Kssing. 33* 



Esula. 70. 
Eiternässla. 68. 
Euforb (allm.^n). 70. 

EUPHORBIA HrLIOSCOPlA. 7». 

— palustus. 70. 
Exing. 32. 

F. 

Fageblomma 3. 
F-tliandesol. 9. 21. 25. l\0, 43. 

4 V 4G. 
Fanering 2'}. 
Fflrfar« (Tussilago). 2. 
Farrenkiaul. 5i. 
Feberdryrk. i. 2. 12. 24. 25. 
Feber (hetsig). 10. 24. 
Festuca PRAIlNSIS. 54- 
Feima (onatuil. hos häst.) 21. 
Ftitnrtcke. 36. 
Fetört. 56. 

Ficaria (Uanunculns). 17. 
Filicis radix. 61. 
binnai. 44- 
Finnmarksbär. 26. 
Fil blad. 6. 
Fr.kkrokar. 53. 
Fiillsjuka. i3. 
Fiejfgtäs. 5o. 
Flugor (spanska). 5. 
Flus» (haJs). 55. 
Fiussen (^hviia) 55. 
Flygsand häm!5T;<s. 60. 
Fiaok på ög-it. 4- 67. 
Flackar j^å kläde boritag, 63. 
Fi.iu)RB. 55. 

— roos — olja — spiri- 

tus — vatten — vin 
— nttika. 33. 
Fläfiermoss (fångas). 63. 
Fnöske 2. 

Foderväxter för boskap och 
hästar. 11. i3. i4- 22. 23. 
3o. 32. 34. 53. 40. 47. 48. 
49. 5i. 64. 56. 60. 68. 6g. 

7'- 
— för får, getter och svin. 

II. 18. 3a. 34. 40. 47. 48; 

49. 54 60. m. 68. 
Fomari. /\^. 
Forglem mig ikke« 78. 
jrotbad. 5o. 



HSGKTKR. 



Fbigåbu Yrsca. i6. 
— colliaa. i6, 
Frisel. i6. 
Fromental. 48. 
Frontinjack (likt). 33. 



G. 

Galenskap. 21. a5. 45. 64.: 
Gnilgräs. i5. ^z. 
GalJsjuka. 10. 



Frossan. 3. 7. 9. 19. 22. 3i. Garl^ning. 19. 53. 

4G. 5o. 67. Gedaklöf. 22. 

Fruktträd (förvar, för mask). jGeiiskjörp. 41» 

33. Geilsiiumer. 3. 

Fruktsamt tillstånd (skadligt i) Geitsklauf. 22 



22. 3i. 5i. 
Frukttäcke. 5x. 
Fruniari. 42. 
Fräknar borttagas. 3. 
Fräta huden. 5. 
Fulbom. 33. 
Fulsiag. 61. 
FuMARiA bullbosa. i5. 
. — cava. i5. 

— FABACKA. l5. 

— Halleri. i5. 

OFFICINALIS. 42. 

— solida. i5. 
Fyrverkeri. 69. 
Fålfötter. 2. 
Fårsjukdomar: skabb. 67. 

— tvinsot. 22. 



Får -ull skadas. 65. 

Färg [b^ä). 44. 5a. 58- Sg. 

— (blylärg på ylle). 41* 
Färg ^gul på egg — grön). 9. 

6H. 

— (högröd). 62. G5. 

— (på linne)- 55. 62. 

— (j)å läder), 19. 24. 

— (silke). 62, 65. 
(trä.l). 52. 65. 



Gelé. 12. 24. 45. 
Getklöfning. 22. 
Getpors, lö. 
Getrams. 4'* 
Giftiga växter : 

— för Menniskor. 7. 29« 

31. 43. 46. 64. 

— Får 36. 46. 7a. 

— Gäss. 64- 

— Hundar. 7. ao.; 

— Höns. 21. 61. 

— Påfåglar. 33. 

— Råttor. 21. 46. 

— Svin. 61. 4Ö. 

— Vargar. 7. 

— Änder. 61. 
Gikt. 7. i6. 20. 21. 22. 37. 

utsot. 56. 70. j 44. 46. 5i. 59. 63. 68. 
v.ittensjuk. 53. Gigals ärter. 49. 



Gjedeklöf. 22. 
Glis. 64. 
Gliseblad. 9. 
Graminis rad. 38. 
Graune. 55. 
Gredelin. 65. 
Grofte-inoilor. 5r. 
Gronoviijs. i. 
Grusplägor. 65. 
Gryn. 29. 60. 



— (ylle). 34 35. 44. 62. 65.; Grå färg. 44. 
Färgföi ändiing. ö. jGräs. ii. i/\. 25. 3o. 32. 38. 

Färgijräs. 62. I 48- 54- 60. 6G. 7 i- 

FÄROKULLOR. 62. Gräsbloaimas delar. 14. 

FäigV(^xter. 9. 19. 24. 33. 54. Gräsmask. i^. 

35. 56. 4'(. 5a. 5S. 62. 65. Grön lärg. 9, 24. 44. 58. 

67. 68. Grönsaker, ij. 

Fördelf^nrie. 21. 53. 69. Grönt-molfor. 5i. 

FÖBGvr MIG EJ. 72. Gröt. 34. 



Föilamade lemmar, 68. 
— miKkl-T 25. 



Guajecum. 25. 
Gubbiänder. 49. 



Förstoppning »r. 38. 5 1. 56.67. j Gul färg. 9, 24. 44- Ö2. 65å 

jGuiivifva. 5. 



Register. 



Gulsot. 4- lO' 20. 42. 56. 57. 
Gutnmi Euphorbii. 70. 
Giirgling. 19. 
Gyiltnådern (blinda). 21. 22. 

a3. 65. 
Gyrophora pustulapa. 65. 
Gyrophorae. 65. 
G.1SS 6 v 
Gökblonima. 5» 
Gökmat. lO. 
G>')per. 29. 

H. 

Hflckhosla. 21. 

Hnematuri. 19. 

HalVegräs. 4>'^- 

Haisrwa nukuleinen. 55. 

H«lfsir|pn. 68. 

Halsbrånad. 18. 

Haisrluss 18. 55. 

Halskörtel. 17. 18. 

Hälssjuka. 18. 33. 

Hfinblom. 5i. 

Hfinekam. 5. 

Hflnsletsgras. 6l. 

Harsyra. 10. 

Hftrväpling. lo. 

HflTÖron. 9. 

Hasselört. 3l. 

Hedemossa. 34* 

H»iilsöte. 37. 

Heisipuu. 35. 

Helioscopia (Euphorbia). 70. 

Hemicrania. 25. 

Hemorroider. 17. 3i. 6^. 46. 

63. 
Hetsig feber. 10. 
Hicka (långvarig). 21. 
Hirrf-njuuri. 57. 
Hjertklappning. 21. 5o 64* 
Hosta 2. 7. 8. 21. 33. 41- 

4G. 57. 
Hudens krämpor, /\t. 44* 
Huillösbet. 59. 63. 
Hufvudsår (onda). 18. 4'i- 7®- 
Hulvudvärk. 9. 18. 21. 25. 3i. 

61. 
Hulluruoho. 21. 
Humla, (likt) 18. 22. 5i. 53. 
Hundars (ras.) bett. 7. 
Huudepersiile. 64. 



Hundexing. 32, 
Hundvioler. 8. 
Huulrod ig. 
Hvetregn. 17. 
Hvidmosse. 47* 
Hvidsimmer. 3. 
Hvidvise. 3. 
Hvita Hussen. 55. 

— Klockor. I. 

— Kryddor. 5o. 
Hvithverf 3. 
Hvitkokning la. 
Hviikullor 5o. 
Hvitrot. 38. 

HvirsippA. 3. (farlig att äta). 

Hvit svulst. 7. 

Hvitögat. 4- 

Hydalides. 34. 

Hyld, Hyidelrä. 33. 

Hy 11. 33. 

Hyoscyamits niger. ai. 

Hysteri. 25 5o. 

Hållbär. 6. 

Håll och styng. 33. 63. 

Håinatte. 55. 

Hålsrot. 57. 

H:ning. (\0. 53. 

Häningklöfver. 69 

Här, färgas gula. 36. 

Ha II bär. 20. 

Härklägg. 63. 

Hastnr. 21. 3f. 

H istblomster. 4« 

HÄSTHOFS ÖBT. 2. 

Hättebär. 16. 
Höftbär. 27 46. 
Höns. 21. 35. 63. 
Hönsdbale. 21. 

I. J. 

Jaiava. i3. 
Jflmmes soster. 53. 
Ichtyosis. i3. 
Jfegge. 12. 
Jernört. 56. 
Iglegräs. 22. 
Imarii. 37. 

Indigo- beredning. 35. 
Indusium. 5i. 
Inflammation, ^o. 
Infusion. 10. 4>« 5o. 



Register. 



Insockring. 2g. 

Inula. Helenutm. 57. 

Johannis blommor. 62. 

Johanexenkukka. 5o. 

Jomfrue Solöye. 72. 

Jordbär. 16 

Jord (fel) blir mager. 53. 

Jordgubbar. 16. 

Jordrök, ^z. 

Jordröks -saft. 4« 

Jordvallar. 53. 

Iris Horentina. 8. 

isatis tinctoria. 35. 

Islands laf. 34- 

Islannin-Jäkälä. 34- 

Juft (rysk) på läder i8. 

Juglon. 29. 

Jungfru Marias Nycklar. 5. 

Jänexen käpälä. lO, 

Jäske. 5i. 

Jättegro. 3o; 

K. 

Kaffe. 4. 56. 
Kf.Kegräs. i/\; 
Kflifmossa. 59. 
Kahrefvor. 59. 

K«.Mr.XlNG. 60. 

Kamfertlik massa, 57. 
Kiänv-jlblom. 60. 
Kamill-öst. 5o. 
Kanetva. 5^. 
Kängas- jäkälä. 34. 
Kaniner. 64. 
Kartig Konvall. ^i, 
Kakdborf.ar. 63, 
Kargas - ksnerva. 53. 
Knrjan-ruoho. a5. 
Karmelit. 34. 65. 
Karmosi. 65. 
Karpalo. 12. 
Kassevia. 3o. 
Kavaljers- paroll. 4. 
Kelidon (allmän). 67, 
Kerskål. 17. 
Kikhosta. 6. 7. i8. 
Kina. (lik), 5o, 
Kipplyng. 20. 
Kivitbast. 7. 
Kjerapegräs. 23.' 



Kjukstbast. 7; 

Kjusbas. 7. 

Kjusved. 7. 

Klint. 52. 

Klockor (hvica). I; 

Klojäske. 5 1. 

Klongeriistorn. 2g; 

Klunger. 29. 

Kiåda i huden. 44* 

Klå;-gräs. I. 

Klädesborrar. 63. 

Klädeiviskor. 63. 

Klöfving. 22. 

Knylhafra. 48. 

Knäsvulst. 63. 

Koiran-kieli. g. 

Koisonpuu. 20. 

Kol (att rita med). 4*** 

Kolik. 6. 7. zi. a5. 5o. 53, 

69. 
Koller. 3f. 
Komposition. 62; 
Komenteblomster. So, 
Konserf. 42. 
Konsjonell-Hk. 65. 
Konvulsioner. 6. zt» 
Korgar. 20. 53. 
Kors blå eker. 22. 
Korsnäta. 55. 
Kragsfod. 59. 
Krsmpkoiik. 6. 
Krass. 22. 
Krokar (fisk) 53.' 
Krutberedning. 4^«' 
Kryddor (hvita). 5oj 
Krydd påsar. 5o, 
Kiågefiit. 69. 
Krågefod. 5g. 
Krågefodmoor. 5g.! 
Kråkfot. 22. 
Kråkört. 36. 
Kräfta. 7. 22. 6r. 63. 
Kräkmedel. 8. 20. 22. 3l. 5öj 

61. 
Kublomster. 5. 
Kumesbiom. 5. 
Kusimmer. 5. 
Kvitsimmer. 3. 

Kylande. 10. 11. 12. 16. agJ 
Kylande pulver. 10. 
Kål. 17. (fredas för mask.) 55j 



Register. 



KÄI.RANTINKFL 1 7. 

K.'ilij!om«ter. 5. 

KÄLLERHAI.S RfCKE. 7. 

KalUpiång (U.visnnde). 2. 
K«irU'ksvila. 43. 
KäitelsinkdoHjfir. 2. 4- ?• 

42. 1'^ 46 55. 
Kött (lOtvar. emot röln). 
— osmakligt. 70. 

L. 

Lflckmti?. 44' 
Ladirli. 13. 

Lflkriis (lik-'). 57- 
La IT' het. 26 5^ 68. 
Lamium album 55. 

LaTHYBOS PRAXENSIS. 49' 

Laureola. 7. 
Lavement. 8. 5o. 
Laxermedel. 6 7. 8. 10 
23. 24. 3i. 53. 36 69. 

Lf.CIUEA PUSllILATA. 65. 

Lfdum palustre. i8. 
Ledvärk, i. 46. 
Lefversjukdomar. 21. 38- 
Lehmänkieli. 9. 
Lejonmnd. 4- 
Leomtodon Taraxacum. 4* 
Lepra. i3. 
Lerskräppe. 2. 
Lesken it hti. 2. 
Letnrgi. 6ö- 
Letblomster. 62. 

LlCHEM ISr-ANDICUS. 54- 

Lichen pusiuUius. ^5. 

— RHANGIFERINUS. 47' 

Liktornar. 70. 
Lilium Convnllinm. 9. 
Lil^^^kovalje. 9. 
l.,iL).EKOisvALr. 9. 
Limonad. lo. 
Lind. 4*** 

LlNNAEK BOREALIS. I. 
LlNNF.S ÖRT. I. 

Linnirad. ^o. 
Linrinnherne. /^z. 
Linolja (förfnlskas). 53. 
Li.ifig. 53. 

Lochio: iiin Huxus. o^> 
Loeakrägclod. 59. 



25. 

34. 



42. 



Lo^g på kinde 63- 

LOLIUM PBRENNE. Jt. 

— teiiiuienturn. 71, 
Luder. 46. 
Lulidjkka. 26. 

Lujula. 10. 
Lnktiuppor. 5o. 

LUK.T- VlOLrR. 8- 

Lummer, 18. 

Liuifjsot. 16. 20. 34. 67. 6S. 

(skadJigt i). 22, 
Lusteldar. 59. 
Luus''blad. 60^ 
Lunstbär. 6. 
Ltiitsegv.is. 59. 

Luta.ilt. 8. 

LYCi>PODlUM CLAVATUM. 69. 

Lyn^. 55. 
Lyjetiat. 56. 

Laderberedning. 19. 53. 
Läder (biandgult). 24* 

— (grönt). 24. 

— (rödt). 19. 
Lärvenäjuuri. 19. 
Läskande. 10. i2. 

LÖK-FUMAR. 1 5. 

Lökratiiinkel. 17. 

Lösande. 4. 3. 16. 87. 4** 56. 

63. 67. 
Löss (dödas). 36. 

M. 

Maan muurama. 26. 

— päkkänä. 17. 
Madrasser. 5t. 53. 
iVligc (svag). 21. 57. 
Mflgstäf kände. 22. 42- 57» 
MHitJrtjnen 4- 
Mal. II. 18. 25. 69. 
Mandelolja (!ik). 40. 
Mandsrod. 69. 
Manna. 1 3. 
Mansikka. 16. 
Marias Nycklar. 5. 
Marii^bregne. 37. 
Marislegräs. 
Martol (polsk). 21. 69. 
Mass. 22. 
Maskar. r2. i5. 22. aS. 5o. 

61. 57. 68. 



R«GISTEIti> 



Maskmedel. 12. l5. 5i. 68. 

Maskmjöl. 59 
Mask på träd. 33. 
Maskros ört. 4- 
Matsmältning 67. 
M(iLte^r.^s. 69. 

MATTKLUMMrR. Sg. 

Matledsbuske. 20. 
MAfRicARiA Chamomilla. 5o. 
Mattor. 40. 59. 
Meliiutus oHicinalis, 69. 
Meloten-klöfver, 69. 
Meloten plåster. 69. 
Melur. Go. 
M^^nstrua. i5. 20. 

MrnYANTHES TRlFOLlATA. 23. 

Mf.rui ius can iarf-xlus. 28. 
Mesi.-iidrja 26. 
Mf'ztreu'Ti (Daphne). 7. 
Mioian 2.5. 4Ö. 
Mi.ssebröd. 59. 
Missne. 22. 09. 
Riisstänkt och farlig. 6r. 
Mj ■itsjuka. 4. i6. 21. 25. 42. 

4'>. 56. 
Mjöl. i3. 60. 
Mjöikskorf. 44. 
Mjölkstockning. 43. 
Mjöikvass. 3o. 
Mjölkökande. 4. 00. 5o. 53. 
Mjölkört. 70. 
Moidoré. 65. 
Morfoorblom. 5r. 
Mo-rii, 53. 
Mos. 33. 45. 
Mossar. 3i,. 47. 39. 65. 
Motgift. 2r. 43. 64. 
Mnndskolrud, 19, 
Munkekione. bo. 
Munkluiivuii. 4. 
Miirje. 12. 
Muscus clavanis. 5g. 

— islöHdicus. 34. 
Musk fÄTg. o5. 
Muusruinpe. 14. 
Mvosoris SGORpioiDEs. 7». 
Mytkiäkliog. 53, 
M^n.ul.«reriing, se Ri gJer. 
Mång.lriga \äxter. i 2.3.4. 

5. Ö. ö 9. ii>. II. |/, ,5. 

i6. 17. icj. 22. 23. a5. 26. 



3o. Si. 32. 36. Zf. 58 39. 
41. 46. 48. 49. 5 1. 63 54. 
55 57. 59. 60. 6a. 66. 67. 

68. 71. 
Mass. 59. 
Mäkivehka. 4 1* 
Miilkekors. Feitgräs. 36, 
Mhket. 3i. /\\ 
iViaän niakiainen. 37» 
Möja. ij. 

N. 

Nafvellafvar. 65. 

Nape!lus (Aconitum). 2i. 43. 

46. 
Naikotisk vext. 61. 
Narisli-gr.is. i. 

NdtSVHiVr!. iO. 

NaitvJirk. 7. 

]S'ejkon.' 16. 

NerfuoiVande. 9. ai. aS. 

Nfi! ('.jiika. 21. 

^•jnpt-klong 29. 

JSlupeturn. 29. 

Njursten. 4. 8, 34. 5o. 63. 

Noisette. 65. 

^ o k könen. 68. 

Isloreilegr.as. i. 

Norrisle grass. t. 

Nosle. 68. 

Nouff. rska maskmedlet, 5l. 

Nyckelblomster. 5. 

Nynipuii. /^o. 

Isyper. Nyperoser. 29. 

Nyponbitske. 29. 

Nyspulver. 9. 3l. 

NfHia. 68. 

Näsblod. 6H. 

Nj.'.idnrrjdi jd, 7. 

Nässeibranna. 6S. 

Nä<!s»lf(.der 68- 

Nnsselfrö 5a. 68. 

Nässelkål 68. 

Nat, r (siota). 68. 

Nödbrö isamae. 9. iS. 17. 22. 

34. 37. 38. 39. 40. 41. 45. 

49. 53. 60. 

O. 

Ofruktsamhet hos qvinn. 5o. 



xo 



Register. 



Ohyra. i8. — dufvors. 33. 

Olanninjuuri. 67. 

OJif färg. 65. 

OJi«. 35. 40. 

Oljäinne. 28. 

Omslag. I. 7. 8. 21. 4^. 4 1. 

44- 46. 5o. 53. 6g. 
Onani, se Svaghet (allmän). 
Onanism. 5o, 
Onda sår. 3, 44. 5o. 70. 
Onoclea Struthiopteris. 5r. 
Opistliotonos. 25. 
Opiani (bättre än), ar; • 
Orf h.srd grass 3i. 
Oij lOtnppura. 29, 
Ormbett. 7. 
Ormbunke. 5i. 
Ormbär. 6. 20. 
Onhenpäänruoho. 5. 

OxALIS ACETOSELLA. lOi 

Oxel. 45. 
Oxeirönn. 45. 
OxLÄOG. 5. 
0.\ycoccos (Vaccin.) 22. 

P. 

Palerr. 5o. 52. 6a. 

Prtijegult. 65. 

Pa!.si*-rnackrot (lik). 21; 

Pnpiljunaceae plantag. 49* 

Papper. 7. 68- 

Paraiysis. 5. 25. 63. 

Par.ii.ollbi jinma. 64. 70» 

Paris quadhifolia. 6. 

Parmcli:F. 65. 

•Pastel. 55. 

Patellula^ 65. 

P.jpot. 55. 

Pengebiad. l. 

Pcnsfer. 41- T^- 

Persilja (vild). 64. 

Pest med el. 57. 

Peuran liejnä47.— jäkkälä.47. 

— SHinel. 47* 

— v lika. 22. 
Phlfi;?.! prvttnse. 23. 
Phihisis tiiberculosa. 34. 

Pl.NGUKU LA VULG.^P.IS. 36". 

Pinnulae. 6i. 
Pipnässla. 55. 



Pisenlit. 4* 

Pleuritis spuria. 33; 

Plica polonica. ai. 59. 

Plister. 55. 

Plåster. 21. 55- 6g. 

PoA AquATir.A, 3o. 

Podagpr. 16. 21. 40, 46. 53. 

63. 67. 68. 
Pollutiones nocturna?. i6. 5o. 
Polska mariofvan. 21. 59. 

POLYPODIUM vnLGARE. 37. 

— Filix roas. 5i. 

— — foemina. 5i. 
Polyslichum. 57. 

Porter (likt). 22. 
Poientillslägtet, ig. 
Potpourri. 29. 52. 
Pottaska. 68. 
Prebenk. 5i. 

PrIMULA VEKIS. 5. 

Provinsbuske. 29. 

Pleris aquilina. 5i. 

Puce iärg. 65. 

Puder. 39. — till piller. 59. 

Pul\'is Aconiti. 46. 

Pundi^r- pää-ruoho. 

Punsch. 24. 

PyROI.A l^MBELLATA. 27. 

Pyrus Abiv. 46, 

— ini<rmedia Erli. 45. 
PAfr.gl.tr (dö). 55. 
Paskyisen ruolio. 67. 

Q- 

Qvesved. 20. 
Qvicka. 58. 
Qvickeiaa. 38. 

QviCKHVF.TE. 58. 

»'^Jvickrot. 38. 
Q vik ku. 58. 
Qvitmosse. 47- 
Qvälvas af hosta. 44- 

R. 

Piaumus. 24. 
Iladaket. 22. 
llriite. 59. 

Kanunculus albus. 3. 
ilauunculus bulbosus, 17. 



Register. 



It 



PiANUNCULUS FlCARIA. I7. 

— iUmniula. 

— sceleratus. 17 
R<isnnde hund. bett. 7. 
Raseri. 21. l\^. 
Raygrass. 71. 
Raygräs, franskt. 48. 
Ref. So. 

Ref-ormar. 7. ao. 22. 42. 

63- 67. 70. 
Reforms gräs, 70. 
Regler. i5. 20. 26. 67. 5S. 
R''gnb!ad. 10. 
Renar (rendjnr). 47» 
Rendyrsmosse. 47* 

RfNM )SSA. 47* 

Renrepe. 7r. 
Rep. 40. 53. 63. 
R-pe. 71. 

Retlighet i nervsyst. 25. 
— hos Vfcxter. 24* 
Reumatism. 1. 7. 20. 21. 

33. Vi- 46- ^3. 
R.everjaimr.e, 59. 
Ririd«unkanrins. 58. 

RiDDrRSPOKRB. 5ö. 

Rit kol, 40. 
Rob. 2g. 

Rofdjtir dödas. /\G. 
Rogn.i5.Mld. /j5, 
Rootqvikke 53. 
Res, v Ca NINA. 29. 
Rosen ao. Z2. 44* 
Rosengryn. 29. 
Rosenröd l'irg. 70. 
Kosienvaiten. 19. zg. 
Rosiing. 53. 

Rnsinsrinus sylvcslris. iS. 
RotiiTumpe. 23. 
Runus ABcncus, 26. 
Hiiggrris. 06. 
R'n.-inatnm folium. 4- 
Riitto- juuii. 20. 
Ryloki 27. 
Rv«iebl>mi. 5t. 
R.iggr:i.^. 14. 7r. 
Riiior. 21. 46. 
Rätbar. 6 
RäfnJDlk. 70. 
Räv. 59 
Rödbär. 16. 



44. 



Rod färg. 19, 62. 65. 
Rödsot. 3. i3 19. 34. 5o, 
Röta. 10. 16. 54. 53, 
Röte. 3.S. 
Rötfeber. 10. a4- 
Rötsår. 24* ^^' 6*« 67. 

s. 



Safiifln (grönt; gult). 24, 
Sal acetoseilco, 10. 
34.;Sflllvft. 7. 57. 

S«ll«t. 4. 5. lo. 29. 33. 53. 
56. 63. 

S.AMBUGUS NlGRA. 33. 

Sammandragande, i^. 2s* 
Sandhafra 60. 
Sauna - kukkainen. 5o. 
Sausimla. 3. 
Scanosao squama». 5o* 
Scirrer. ai. 46. 
37. Scutellfc. 65. 
Selidon. 67- 
Seljapuu, 33. 
S':'ijesaid. 45. 
Senapsd^g. 17. 
Sen-trs förkortning. 
Sf rpigo. 44* 
Sigillum Salomoni». l^ti 
Fiilver (bergfinl). 12, 
vSilfversjudnirg. la. 
Silke (iärgas\ 6a. 
Sinikukka. 52. 
csinnessv.ighet. x6. 25. 
Siriliod. öl, 
Sjukiiioblom. 44* 
[Sjöriig, 60. 

j.Skfit.b. 20. 42. 44. 63. 57* 
)Ska.'l(tacke 4. 

.Sknrlflkansleber. i. 

Skeiteblomster. 44» 

Skingräs. SS 

.>kj .rp^räs. 4f. 

Skorf. ^/j. 5<. 

.■ikorpiorts urt. 72. 

öKTiilt ^^s.^rdonisfii). 2i. 64^ 
jSkrep, bkreppe. r. 
|Skiilbln«.k (blått). 58* 
jbkrr.'ler. 2. 55. 
Lsisrap. a 
[Skugga (skadlig;. 33. 



12 



Register. 



Skärpa i huden. 44- 
Skönlietsmedel (farligt), y. 
Skörbjugg. lo. 17. 20. 32. 37. 

42. 63. 
S)«g. 5. 8. 46. 
Slapphet. 19. 34. 
SIemho5ia. 7. 

SJemämne. 10. 34. 4<^' 4'* 7^- 
Slimgräs. 36 
Slummer (dödlik). 68. 
Smultron- ÖRT. 16. 
Smör (gult). 6S. 

— (osmiikl.j. 40. 
Smörblommor. 17. 
Smörblomster, 4. 
Snus. 9. 3r. 69. 
Snytterbär. 16. 
Sockersyra. 10. 
Soda. 18. 

SOLANUM DULCAMARA. 20." 

— Ijgrjosqm. 20. 

— MGRUM. 61. 

Solbränna. 5. 

Solögon. 6. 

Sorbus hybrida. 45. 

Spansk fluga. 3. 

Sparris (likt). 4^' 63. 

Spasmer. 25. 4^- 

Sperirtt (iikl). i3. 17. 

Spenbölder. 21. 

SpetHJska. i5 18. -i^. Anm. 

SpiKKirBB-ÖRT. 43. 

Spina vtntosa. 4S. 

Spirilus el!. Sprit. 9. 53. 40. 

Sqvafiram. 18. 

Sqväkra. 18- 

Si. Johannis blommor. Ga. 

St. Viii dans. 25. 4^- 

Starr. 46- 

Sipglitsor fångas. 65. 

Sten i blåsan> 58. 

— i njuren. 4. 8- 16. 5o. 63 
Stenplågor. 59. 
SiENSÖiA. 57. 
Stensöirod. 07. 
Sterilitas foemin. 5o. 
Stifmoor. 44- 
Stift (siylus). 49. 
Stillande medel. ^o. 
Stingar. 55- 
Slinkgriis. ar. 



Stipler (slipula?). 49» 

Stockad mjölk. ai. 

Stora näter. 68. 

StorbrHndhfiMe. 68. 

Stortnhatt (^blå). 46. 
I Stramonia m. 45. 
IStrHnde m, 60. 

Sirandhafra. 60. 

Strandråg. 60. 

Sirangaii. 09. 

Struma. 17. 

Strut onockei. 5t.- 

Stiypsjnka. 18. 

Strät. blr. I3. 

Strålblomster, 5o. 62. 07. 

Strö under kreatur. 55. 

Styillet i lederna. 21. 25. 46» 

Stynnorsblomma. 44* 

Styggräs. 21. 

Stygn i bröstet. 6. 63. 

Stämgräs. 25. 

Stärk.mde medel. 4** 

Substitut lör kaife. 29. 

Sudenmarja. 6. 

Sudensilmn. 6. 

Suokanerva. 18. 

Suonpursu. 18. 
iSvrigliet. 5o. 
!SvaTgets hopsBÖrpning. ^"5. 

Svalugrfis. 67. 
I Svalört. 67. 

Svamp i lius. 18. 

— att äta. 28. 
Svart bläck. 19. 
Svart Solan. 6 1. 
Svepe (involucr.) 6^\- 
Svettdrifvande. 6. 7. 01. 53. 

6i. 63. 
Svin (dödas). 45- 6r. 
Svinbär. 6. 
Svindel. 5. 9. 25 Cf. 
Svullnader. 20. 25. 44. 46. 69. 

— af haiskörthme. 18. 
Svulähat. 4V 

Sylt. 12. 24. 26. 29. 07. 
Svra. 8. 10. 12, 
Syssplrod. 57. 

Siir (tiiaka). 3. 7. j6. 17. 19. 
20. 22. 56. 44- 5o. 61. 63. 

67. 
— lakande. i5 i5. 56, 58. 6r. 



Register. 



•i3 



Såra spenar hos kor. 36. 
Sängkläder för giktsjuka, 5i. 
Söfgras. 21. 
SömngilVande. 5. 8. 2i. 46. 

6i. 64. 
Sömniom. 29. 
Sönnerdönnes. 67. 

SÖTBFSK Soi.AN. 20. 

Sötblomtter. 5o. 

T. 

Tachnas. 55. 
Taggäple. 43. 
Tahkiainen 63. 
Taktäckning. 53. 3o. 
Tandkött (blöd.) 19. 
Tandvärk. 21. 70. 
Taraxacum (Leontodon). 4- 
Té. I. a. 16. 20. 22. 33. ^o. 

42. 
Tepperod. 19. 
7'estikel (härd vener.). 7. 
Tidbast. 7. 

TlLIA EUROPAEA. /^O. 

Tillerod. ig. 
Tilmantille. 19. 
7'imotei gräs. 23. 
Tiinvisare (botanisk). 56. 
Tinea capitis. 3. 44* 
Tivedd. 7. 
Tiveibast. 7. 

Tobak (att blanda med). 2. 
52. 5S — Schne.ebcrger. 5i. 
Tolanasle. 68. 
Tolfinansrod. 19. 
Tonnorbär. 12. 
Tonnorgran. 12. 

ToR.MBNTiLLA ERFCT\. I9, 

— oiTiciaalis. iQ. 

T )rnriis. 29. 
Tortvaik. i. 
Torrvärks - ört. i, 
Torskbtdd. 22. 
Torsken. 8 z^. 
Tfsnbars hänmg. 12. 
Traneärs vF.xr. 12. 
Tranjut^r. 12. 
Trff^rgad Viol. 44* 
Trej n. 5t. 

Tre JOJS-f RÅKEN, 5 1. 



Trifolium aquaticum. 22. 

— fibrinum — palu- 

dosum. 22. 

— Melilotus oiHcin. 69* 

officinale. 69. 

Triticum repens. 58. 
Troldbär. 6. 
Troldkonerskoer. 4« 
Trollbär. 20. 61. 
Trollbärs ört. 6. 
Trumsjuka. 3o. 
Trångbröstighet. 46. 67. 
Träd. x3. 40. 45- 

— lör ängar. i3. 
Träjon. 37. 
Trän jon. 12. 
Tungspen (slapp), 19. 
Tunnbröd. 4*- 
TuscHLAF — mossa. 65. ' 

TuSSILAGO FaRFARA. 2. 

Tusvedd. 7. 

Tvinsot hos får. 22. 

Tvåbyggare. 68. 

Tvål'. 5 1. 

Tvååriga vexter. ai. 35. 63. 

69. 
Tyräneste. 70. 
Tyrä-ruoho. i. 
Tysvedd. 7. 
Tåg. 40. 53. 63. 
Täggräs. 38. 
Tänder (lösa). 19. 
Tätgräs. 56. 
Tätmjölk. 55. 
Tdttegräs. 36. 
TöHor. 63. 
Törel. 70. 
Törne. 29. 
Töinrosbuske (vild). 39. 

u. 

Ul-MITS CAMPESTFIS. l3. 

UndijrliFvets sjukdomar. 4- 58. 

67- 69 
Upphostning (afstannad). 21. 

33. 
Uppka^^tning (krknlng). 10. 

5o. 59- 
Uppn.JLikande. 8. ax. 4^' Se 

Omslag. 



Register. 



Urindrifvande. 3. 4- 29. 5 1, 

58. 61. 63. 
Urinstärama. 8. ai. 
Ursinnigliet. 18. 
Urtica dioica. 68. 
Utslags sjukdom, i. /^. 7. i3. 

i8. 2a. 53. 4a. 44. 46. 57. 

63. 

V. 

ViCClNIUM OXYCOCGOS. 13, 

Vaid. 55. 

iVaIERIANA OFFICINALIS. 25. 

— sylvesiiis 1. minor. 25. 
Valkeat juuset. 58. 
Vargar (dödas). 7. 
Vari (finnar). 44* 
Varsankavio. 2. 
Vattenblåsor. 34- 

VATrrNKLÖrVEH. 22. 

Vattensjuka hos lår. 53. 

— ängar. 14. 23. 3o. 

Vattenskräck. 45. 
Vattensot. 4. 3i. 53. 67. 70. 
Vehka. 39. 
Vejde. 55. 
Velatnsrot. 25. 
Vendningsrod. 25- 
Veneriska sår. 7. ao. 44' 4^* 

— sjuka. 44* 
Venerisk tesiikel (liård). 7. 
Ventre de biche. 65. 
Vcrgiss mein niclit. 72. 
Vesca (Fragaria). 16. 
Vexelfeber. GS. 
Vexter lör vattensjuka ängar. 

14. a3. 3o. 
Vial. 4g. 
Vikon. 25. 
Vild Persilja. 6\. 
Vild Rosmarin. 18. 
Villbär. 20. 
Vin. 5. 26. 33. 59. 
Vindgräs. r. 
Vinsten. 12. 
Vinstens syra. to. 
Vintergrön. 27. 
Vintermärke. 09. 
Vintersto. 6. 
Viola, canina. S. 



Viola hirta. 8. 

ODORATA. S. 

— TRICOLOR. 44. 

Violett. 65. 

Viol lukt. 8. 
1 Violrot (Iris florent.) 3. 

Violsirap. 8. 

— förfalskas. 8. 

Viote. 47* 

Vispmossa. 09. 

Viii (St.) daus. 25. 43. 

Vivang. 20. 
I Vnohenkukka. 3. 
j Vårbrodd. 11. 

VärJrossa. 22. 

Våiliane. 10. 

Vårtor. 67. 70. 

Väderdelande, /^o. 5o. 6g. 

V af. 68. 

Vägglöss. 18. 40. 

Vägvårda. 5G. 

Väliing. 34. 38. 47. 

Vän ört, a5. 

Värk i halsen. 18. 

VäikstiJlande. 5. 8. ar. 27. 

40. 43, 5o. 61. 69 
[ Väiikoi-s hindrade omlopp. 4> 

' ^V. 

VVhite swelHng. 

Witisen Fucljsschwnnz. 14. 

Y. 

Tmpning, ^5. 
Yrsel, 18. i5. 21. Sg. 
Yököin-lehii. 56. 



AKCRr.ÄRS-ORT. 26. 

Akf.jkjeinpe. 23. 

Åkerrosor. 52. 

Akerrök. i5. 42» 

/kersissel. 42- 

A LANDS -ROT. 57. 

Ariga vexter. ^2, 43. 44» 5o. 

52. 56. 58. 6x. 64. 70, 
Athäfva. 64* 



ilccisrtR. 



ID 



A. 

Agg färgas gula. 63. 
Äkta Violer. Ö. 
Ältfrossa. 3. 
Ältgräs. 5. 
Ängkaflk. i4« 
Ängkampe. 23. 
Ängs LATYR. 49- 
Ängs sviNGEL. 5\. 
Ariklassens karakter. i5> 



Åteved. ao, 
Ättiksyra. lO. 53. 
Avrooti 38. 

O. 

ögonHuss och sjukd. /}. 6. 7. 
25. 52. 53. 56. [iS. 6y. 72. 
öjengräs. 67. 

Öl. 22. 53. — rusgilVsnde. 43. 
Cppnaude aiedel. 37. 



New York Botanical Garden LIbrar 



3 5185 00280 4746 




5. ■'•inftf.^**^^' 'iuiWf9i'