Skip to main content

Full text of "Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet;"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http : //books . google . com/ 



Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 





Digitized by LjOOQIC 

Digitized by VjOOQIC 





Digitized by LjOOQIC 


iland. Aneniiu. Halmström. Tömqubt. 

Amalia Lindegren. Eakilson. Wahlberg- Winge. Rydberg. 

Koikoll. W. Wallander. Brandelltu. 

Digitized by VjOOQIC 








Med 375 illustrationer. 



\ ^ (1 o Digitized by VjOOQIC 



Digitized by LjOOQIC 


2t. cK. K. ^XAAV> ^MC^C^y 

Digitized by LjOOQIC 

^ mir.» lAO 

Digitized by VjOOQIC 


I. SwBiisk konsi fors år 1800 sid. 5 — 44 

Den svenska konstens rötter i utländsk jordmån sid. 6. — Medeltiden, renäs- 
sansen sid. 7. — 1600-talet sid. 10. — Barockstilen i Frankrike sid. 12 och i 
Sverige sid. 14. — Rococotiden sid. 18. — 1700-talet i Sverige, konstakademiens 
uppkomst sid. 21. — Rococon i Sverige sid. 26. — Det gustavianska skedet sid. 
32. — Det återupplifvade antikstudiet, Ehrensvärd, Sergel sid. 38. 

II. nittonde århundradets första skede. — Konst/if och konst- 
närer hemma i Stterige sid. 45 — 86. 

Nykiassicismen i Frankrike sid. 46. — Den tyska nyromantiken sid. 49. — 
Konst] ifvet i Sverige vid århundradets böljan sid. 50. — Akademien sid. 51. — 
De kvarlefvande gustavianska konstnärerna sid. 54. — Det historiska landskapet 
sid. 55. — Sergel på gamla dagar sid. 57. — Breda, KrafiFt, Göthe, Weslin, 
Hasselgren sid. 58. — Fahlcrantz sid. 65, — Kritiken sid. 68. — Hvad man 
målar sid. 71. — Fordran på stil sid. 75. — Arkitekturen sid. 77. — Den gö- 
tiska rörelsen sid. 80. 

III. 1820-taht I Paris och i Rom sid. 87—100. 

Svenskar i Paris. Lauréus, Nyström, Fogelberg sid. 88. — Anckarsvärd, Wet- 
terling sid. 90. — Intryck af fransk konst sid. 91. — I Rom sid. 97. — Naza- 
renema sid. 99. 

rV. Bystrom — Fågelberg sid. loi — 130. 

Den nyklassiska skulpturen i Rom sid. 101. — Byströms ungdom sid. 103, hans 
skaplynne sid. 104, hans arbeten sid. 107, hans sista år sid. 111. — Fogelbergs 
karakter sid. 114, hans klassiska skede sid. 116. — Hans nordiska gudabilder 
sid. 119, — Hans moderna monumentalbilder sid. 127. 

V. Tre miiitåra konstnärstyper sid. 131 — 152. 

Wetterling sid, 132. — Hjalmar Mömer sid. 136. — Södermark sid. 141. — 
Mömers sista tid sid. 144. — Södermark på äldre dagar sid. 146, hans konst- 
närliga karakter sid. 150. 

Digitized by LjOOQIC 


VI. Ur konstfffvét i Stoekholm iniill århundradets midi . . . sid. 153—198. 

Det torftiga konstlifvet, som dock bär utveckling inom sig sid. 153. — Konstens- 

ledare, F. S. Silfverstolpe, akademien sid. 156. — Anckarsvärd och Nyström sid. 

259. — Arkitekter sid. 161. —- Kungl. museum sid. 162. — Konstföreningens. 

stiftande sid. 164. — De äldre konstnärerna: Fahlcrantz, Westin, Krafift sid. 167. 

— Försök att popularisera konsten sid. 171. — Sandberg sid. 175. — »Frie» 
artister sid. 180. — Dahlström sid. 182. — Konstnärsgillet sid. 184. — Kritiken 
sid. 185. — Konstakademiens byggnad och skolor sid. 188, eleverna på 1830- 
talet sid. 193, täilingsämnen sid. 194, resepensionärer sid. 195, 1840-talets elever 
sid 197. 

VII. / konstens huhudstäder 1830—1850 sid. 199—220. 

Konsten i Tyskland sid. 199, i Frankrike 201. — Stämningslandskapet sid. 203. 

— Det unga svenska konstnärssläktets karakter sid. 204. — Svenskar i Paris sid. 
206. — I Rom sid. 207. — Idealiserande måleri sid. 211. — Konstnärerna ocb 
hemlandet sid. 212. — Romerskt vårlif, sommarlif, skandinavernas jul sid. 215. 

— 1840-talets slut sid. 218. 

VIII. Svenska parisare och romare på 1830- och 40'talen . . sid. 221 — 257. 

Wickenberg sid. 221. — Palm sid. 231. — Stack sid. 239. — Plagemann sid. 
243. — Qvarnström sid. 247. — Troili sid. 249. — Billmark sid. 252. — Kiörboe^ 
sid. 254. 

IX. Karl Wahlbom — Egron Lundgren sid. 258 — 290^ 

Wahlboms ungdomsarbeten sid. 259. — Hans målningar sid. 262. — Hans. 
konstnärliga skaplynne sid. 266. — Lundgren sid. 270. — Hans konstnärslynne 
sid. 284. 

X. IW århundradets midt sid. 291 — 338. 

Scholanders ungdom och studietid sid. 291. — Hur nationalmuseet i Stock -^ 
holm tillkom sid. 295. ~ Akademiförhållanden sid. 299. — Resepensionärerna, 
sid. 300. — Qvarnström sid. 303. — Konstnärerna i Stockholm sid. 310. — 
Staaff sid. 312. — De unga målame sid. 314. - Emil Roberg sid. 316. — 
Blommér sid. 318. — Lindholm sid. 329. — Svenska parisare i början af 1850- 
talet sid. 333. — Världsutställningen 1855 sid. 336. 

XI. DusseUorf och diisseldorfarne sid. 339 — 387. 

Dusseldorfsmåleriet sid. 339. — Tidemand och hans riktning sid. 341. — Gude- 
sid. 344. — Svenskar i Diisseldorf, staden och konstnärslifvet sid. 345. — D'Uncker 
sid. 348. — Nordenberg sid. 356. — Wallander sid. 362. — Andra folklifsmålare^ 
Koskull, Zoll, Eskilson, Jernberg sid. 369. — Fagerlin sid. 373. — Landskaps- 
målare, Nordgren sid. 381. — Dusseldorfsgenrens karakter sid. 384. 

XII. Karl den femtondes tid. Boklund— Scholander — Höckert sid. 388—446^ 

Ifrån för fosterländskhet i konsten sid. 389. — Boklunds hemkomst sid. 391. 

— Nya impulser, akademien sid. 394. — Konstmarknaden och konstintresset 
sid. 397. — Konstnärernas åsikter om konstlifvet, Scholanders yttranden häron^ 
sid. 400. — KonstnärskJubben sid. 405. — Kung Karl som konstnär sid. 407. — 
Boklund sid. 410. — Scholander sid. 413. — Scholander som arkitekt sid. 421.. 

— Höckert sid. 429. 

Digitized by LjOOQIC 


XIII. Karl dan femtond99 tid. De gamle och de unga sid. 447 — 519. 

Släck, Palm sid. 448. — Plagemann sid. 450. — Sofie Adlersparre sid. 451. 
Troili sid. 453. — Blacksladius sid. 456. — Staaff, Kiörboe sid. 457. — Nils 
Andersson sid. 459. — Amalia Lindegren sid. 462. . — Marcus Larsson sid. 466. 
Edvard Bergh sid. 476. — Folklifsmålare sid. 483. — Saloman sid. 484. — 
Brandelius sid. 486. — Molin sid. 491. — Winge och Malmström sid. 499, — 
Rydberg sid. 509. — Alfred Wahlberg sid. 512. — Wahlbergs franska föregån- 
gare sid. 514. — Wahlbergs pariserskede sid. 515. 

XIV. 1870- och 80-ialen sid. 520—590. 

1870-talet i Sverige sid. 521. — Den unga generationen sid. 523. — I Diissel- 
dorf sid. 527. — I Miinchen, Pilotys skola sid. 529. — Henri Leys sid. 531. — 
I Rom sid. 532. — G. von Rosen sid. 534. — Hertzberg sid. 544. — Perséus 
sid. 548. — Julius Kronberg sid 553. — Hellqvist sid. 662. — Werner sid. 571. 
Knut Ekvall sid. 572. — Holm, Kallenberg sid. 574. — Skulptörerna: Kjellberg 
sid. 576, Börjeson sid. 580, J. £. Ericson sid. 586, Alexander Carlson sid. 587, 
A. Nyström, O. Berg sid. 589. 

XV. 1870- oeh SO-ialen (forts.) sid. 591—714. 

Den moderna franska konsten sid. 591. — Impressionismen sid. 593. — Svenskar 
i Paris på 1870-talet sid. 596. — Salmson sid. 600. — Hagborg sid, 606. — Gustaf 
Cederström sid. 611. — Målarinnor sid. 615. — Gegerfelt, Törnå sid. 616. — 
Ekström sid. 618. — Skånberg sid. 619. — Hugo Birger sid. 622. — Forsberg 
sid. 626. — Josephson sid. 628. — Carl Larsson sid. 630. — Pariserkolonien 
på 1880-talet sid. 633. — Konstförhållanden i Stockholm sid. 636. — Akademien 
och oppositionen sid. 639. — Partisplittringen sid. 644. — Konstnärerna ute och 
hemma: Larsson sid. 648. — Pauli sid. 655. — Josephson sid. 656. — Forsberg 
sid. 656. — Richard Bergh sid. 659. — Kreuger, Nordström sid. 662. — Prins 
Eugen, Zom sid. 666. — Öfriga pansare sid. 671. — Svenska målare i Tysk- 
land sid. 672. - ' Björck, Nyberg, Wallander sid. 674. — Svenska folklifsskildrare 
sid. 677. — Landskapsmålare sid. 681. — Djurmålare: Arsenius, Liljefors sid. 684. 
— Den yngsta generationen sid. 690. — Etsare: Gellerstedt, Hägg sid. 692. — 
Skulptörer: Brambeck, Lundberg sid. 695, Fallstedt 696, Hasselberg 698, Kr. 
Ericsson 701. — Arkitekturen sid. 703. — Scholanders samtida sid. 705. — 
Zettervall sid. 707. — De unga arkitekterna sid. 711. 

Återbfiok sid. 715. 

namnregister » 719. 

Digitized by VjOOQIC 


Karl den femtonde och hans konstnärskrets (titel plansch). 


Anckarsvärd, M. G. i6o 

Andersson^ Nils 460 

Andrén, Viktor, Efter målning af I. Nyberg 

(Nat.-museum) 675 
Bergh, Edvard 477 
Bergh, Richard 629, 659 
Billmark, Karl Johan 253 
Birger, Hugo, Utkast af C. Larsson 622 
Blominér, N. J. O. Efter medaljong af 

J. P. Molin (Nat.-museum) 319 
Boklund, Johan Krislojfir 392 
Breda, Katl Fredrik von. Efter hans själf- 

porträtt (Konstakademiens saml.) 59 
Byström, Johan Niklas, Efter målning af 

O. Södermark (Konstakademien) 103 
Börjeson, John 581 
Cederströmy Gustaf 6 1 1 
Clason, Isak Gustaf 712 
Dahlström^ Karl Andreas 183 
Desprez, Louis Jean, Efter målning af P. 

Kraft d. y. (Konstakademien) 35 
ryUncker, Karl 349 
Ehrenstrahl, David Klöcker v. Efter hans 

sjdlfporträtt 17 
Ehrensvärd, Karl August 39 
Ericsson, Kristian 701 
Fageriin^ Ferdinand 373 
Fahlcrantz, Karl Johan, Efter Sandbergs 

målning (Konstakademien) 6$ 

Falls tedt, Ingel 697 

Fogelberg, Bengt Erland. Efter målning af 
O. Södermark (Konstakademien) 1 1 6 

Forsberg, Nils 626 

Hagborg, August 606, 629 

Hasselberg, Per 629, 701 

Hasselgren, Gustaf Erik, Själfporträtt (Konst- 
akademien) 64 

Hellqvist, Karl Gustaf 652 

Hertzberg, Axel Gustaf 545 

— Teckning af N. Wievel 547 
Hyltén-CavaJlius, G. O, 185 

Hågg, Axel Herman, Teckning af C. 

Larsson 693 
HÖckerl, Johan Fredrik 429 

— »parisersprätten». Efter en teckning 
af Max Hess 431 

Hörberg, Per. Efter hans själfporträtt 37 
Josephson, E, Karrikatyr af C. Larsson 628 

— 629 

Kiörhoe, Karl Fredrik 254 

Kjellberg, Frithiof 577 

Krafft, Per. Efter en blyertsteckning af 

Alexis Wetterbergh 59 
Kronberg, Julius, som akademielev 555 

- 561 

Laisson, Carl 629 

— Själfporträtt 648 
Larsson, Marcus 46-/ 

Lauréus, Alexander. Efter en målning af 
Sandberg (Konstakademien) 70 

Digitized by VjOOQIC 



Liljefors, Bruno 685 

Lindegren, Amalia 462 

Ling, Per Henrik 82 

Lundgren, Egron. Efter hans själfporträtt 

(Konstakademien) 273 

Malmsträmy August 501 
Mandelgren, N. M. 1Ö4 
Molin, Johan Peter 492 
Mdmer, Hjalmar, Efter en teckning af 

L. H. Roos 136 
Sordenherg, Bengt 357 
Sordgren, Axel 381 
Xyström, Axel 161 
Piilm, Gustaf Wilhelm, Efter en teckning 

af Maria Röhl 233 

— 449 

hrscus, Edvard 551 

Plcigetnann, KarL Efter hans själfporträtt 
(Konstakademien) 244 

Qyanxström, Karl Gustaf. Efter målning 
af Amalia Lindegren 304 

Hissen, Georg von. Efter hans själfporträtt 
(Firenze, Uffizigalleriet) 535 

Roslin, Alexander Efter hans själfporträtt 
; Konstakademien) 29 

Salmson, Hugo 600 

Sandberg, Johan Gustaf. Efter hans själf- 
porträtt (Konstakademien) 175 

Scholandef, Fred/ i k Wilhelm 299 

— Själfporträtt. karrikatyrer 4 1 9,42 5 ,426 
Sergi'l Johan Tobias. Ungdomsporträtt 

(Konstakademien) 39 

— Själfporträtt, medaljong 57 
Silfverstolpe, F. S. Efter målning af H. 

Hansen (Konstakademien) 156 
^^ånherg, Kari. Teckning af C.Larsson 620 
Sohlman, August 184. 
Slaaff, Kari. Pennteckning af G. Bran- 

delius 313 
Stack, Josef Magnus. Efter målning af 

Egron Lundgren (Konstakad.) 239 
Södermark, Olof. Efter målning af J. G. 

Sandberg 142 
Tessin, Karl Gustaf 26 
Tessin, Nikodemus d. y. 21 

Troili, Gustaf Uno. Själfporträtt, hand- 
teckning (Nat.-muscum) 250 
Tömå, Oskar 616 
Wahlberg, Alfred 516 
Wahlbom, KarL Efter hans själfporträtt 259 
Waliander, Vilhelm 363 

— i sin atelier. Teckning af O. Keen 485 
Westiny Fredrik. Efter en teckning af L. 

H. Roos 62 

Wetterling, Alexander Gemens, Efter mål- 
ning af C. S. Bennet (Konstakad.) i 3 3 

Wickenberg, Per 223 

— i sin atelier. Efter teckning 229 
Winge, Mårten Eskil 500 
Zettervall, Heigo 708 

Zorn, Anders L. 66 j 

Må/ntngar och teckningar: 

Ehrenstrahl, Plafondmålning (Riddarhuset, 
Stockholm) 15 

Taraval, G. T., Plafond (Slottskapellet) 2 3 

Roslin, A., Gustaf III och hans bröder 
(Nat.-museum) 30 

Masreliez, L., Priamos inför Akilles (Nat.- 
museum) 56 

Fahlcrantz, K. J., Kalmar slott i månsken 
(Nat.-museum) 66 

Mömer, Hj , Källarscen, teckning 138. 

— Musikalisk aftonunderhållning, teck- 
ning 139 

Södermark, O., Romerska flickor 145 

— Jenny Lind (Kongl. operan i Stock- 
holm) 148 

— J. A. von Hartmansdorft' (Nat.-mu- 
seum) 1)0 

Westin, F., Karl \\\ Johan till häst 

(Stockholms slott) 169 
Dahlström, K. A , Slaget vid Lybeck 

(Drottningholm) 172 
Sandberg, /. G., Svensk allmoge församlad 

kring Gustaf Vasas staty (Stockh. 

högskolas samling) 174 

— Gustaf Vasa i slaget vid Brännkyrka, 
I Gustaf Vasa mottager bibelöfversätt- 
I ningen, Gustaf Vasas intåg i Stock- 

Digitized by VjOOQIC 



holm, Gustaf Vasas afsked frän stän- 
derna (Freskomålningar. Upsala dom- 
kyrka) 176, 177 
Wickenherg, Per, Kreatur i ett landskap 
(Nat.-museum) 225 

— Vinterlandskap 226 

— Månsken efter regn (Nat.-museum) 

Palm, G. F., Castello deirOvo, teckning 


— Insurgenternas aftåg från Civitå Ca- 
stellana 1849, 235 

— Riddarholmskanalen i Stockholm på 
1830-talet (Nat.-museum) 236 

— Benickebrinken i Stockholm, teck- 
ning 236 

— Sankt Hansgatan i Visby 237 
Siäck, J, M., Italienskt landskap (Nat.- 
museum) 241 

Kiörboe, K. F., Öfversvämningen 256 
Wahlbom, K., Asa-Tor upptäcker att han 
sårat sin son Svade, radering 261 

— Gustaf Adolf i slaget vid Stuhm 
(Stockholms slott) 264 

— Hästar 266 

— Gustaf Adolfs död vid Liitzen (Nat.- 
museum) 268 

Lundfren, Egroii, Father Prout deklamerar 
Dante, teckning 275 

— Spanska typer, teckning 276 

— Spansk dansös, teckning 277 

— Porträtt, teckning 280 

— Eg}'ptisk barberare, akvarell 281 

— Fantasi, teckning 285 

Blommér, N. J. O., Ungersvennen och 
älfvorna 231 

— Näcken och Ägirs döttrar (Nat.- 
museum) 234 

— Fröja sökande sin make (National- 
museum) 327 

Lindholm, L. A.y En trasslig härfva (Nat.- 
museum) 332 

D*Uncker, K,, Ett pantlånekontor (Nat.- 
museum) 352 

— Tredje klassens väntsal (Nat.-museum) 

Nordenberg, B., Tiondemöte i Skåne (Nat.- 
museum) 359 

— Den sista färden 361 

fVallander. J, V„ Blomsterplockerskor 364 

— Bruden kommer 366 

— Marknadsplats i Lappland, teckning 367 
Eskilson, P., Kägelspelet hos Faggens 

(Nat.-museum) 371 

Jernberg, A., Torgdag i Diisseldorf (Stock- 
holms högskolas tafvelsamling) 372 

Fagerlin, F„ Kärleksförklaring 376 

— Svartsjuka (Nat.-museum) 377 

— Den tillfrisknande (Nat.-museuni) 379 

— Holländsk interiör » 380 
Nordgren, A,, Kustlandskap i månsken 383 
Karl XV Utsikt från Vermdön (Nat.- 
museum) 408 

— och A, Malmström, S:t Sigfrid pre- 
dikar kristendomen 409 

Boklund, /. K., Gustaf Adolf och Axel 

Oxenstjema 411 
Scholander, F. V„ S:t Görans strid med 

draken, akvarell 416 

— Ett blad ur »Fjolners saga» 417 

— Ett skizzboksblad, teckning 418 

— Karrikatyrteckningar 419, 420, 425, 

Höckert, /. F., Gudstjänst i Lappmarken 
(Museet i Lille, Frankrike) 432 

— Det inre afenlappkåta(Nat.-mus.)433 

— Rättvikskulla vid spisen (Furstenbergs 
galleri i Göteborg) 436 

— Gustaf Vasa räddas af Tomt Matts 
hustru (i Utmelandsmonumentet)438 

— Bellman i Sergels atelier 440 

— Stockh. slotts brand (Nat.-museum) 44 5 
Kiörboe, K. F, Karl XV till häst (Nat.- 
museum 457 

— Klappjakt : Flyende räf (Nat.-mus.) 4 ) ^ 
Andersson, N., Sorundabönder på väg till 

Stockholm (Nat.-museum) 461 
Lindegren, Am,, Flicka med apelsin (Nat.- 
museum) 463 

— Mormors öga 464 

— Mors hjälpreda (Furstenb. galleri) 4^) 

— August Blanche, blyertsteckning 4^^ 

Digitized by VjOOQIC 



Larsson, Marcus, Landskap i storm, bly- 
ertsteckning (Nat.-museum) 470 

— Landskapsskizz 473 

— Brinnande ångbåt (Nat.-museum) 475 
Bei^h, Edv„ Fiskläge i Bohuslän 478 

— I björkhagen 480 

— Motiv från Bleking 482 

- Vid stranden, pennteckning 483 
Saloman, G., En väfverska (Nat.-mus.) 48 5 
Brandelius, G,, Vid grinden 487 
Andersson, O., Ryttare 489 
Malmström, A., Kung Heimer och Aslög 

~ Alfalek (Nat.-rauseum) $03 

— Vill frun köpa? 504 
Grindslanten 505 

IVinge, M. E„ Loke och Sigyn (Nat.- 
museum) 506 

— Tors strid med jättame (Nat.-mus.) 5 07 

— Nordisk kämpe, pennteckning, 508 
Rydberg, G., Skånsk bygata 510 

— Skånskt motiv, pennteckning 511 
Wahlberg, Alfr., Svenskt landskap, motiv 

från Kolmärden (Nat.-museum) $12 

— Månsken 517 

Rosen, G. v,, Erik den fjortonde (Nat.- 
museum) 536 

— Karin Mänsdotter hos Erik i fängelset 
(Nationalgalleriet, Kjöbenhavn) 538 

— Odet, pennteckning 540 

— Herr Ture Jönsson åter\^änder från 
riksmötet i Vesterås, radering 541 

— Julmarknaden, akvarell 542 

— Nordenskiöld (Nat.-museum) 543 
^erséusy £., Katarina Månsdotter hos Erik 

XIV i fängelset 549 
Kronberg, /., Gustaf Vasa mottager bibel- 
öfversättningen (Stockholms slott) 554 

— Jaktnymf och fauner (Nat.-mus.) 555 

— Våren 556 

— Sommaren — Hösten 557 

— Kleopatras död 559 

— David och Saul (Nat.-museum) 560 
Hellqvisi, K. G., Gustaf Vasa anklagar 

Peder Sunnanväder inför domkapitlet 
i Vesterås (Stockholms slott) 563 

Hellqvist, K, G., Peder Sunnanväders in- 
tåg i Stockholm (Metro pol itan-museet 
New York) 564 

— Vid hamnen i Wolgast (vStockholms 
slott) 566 

— Disputationen mellan Olaus Petri och 
Peder Galle (Nat.-museum) 568 

— ValdemarAtterdagbrandskattar Visby, 
fragment ur (Nat.-museum) 569 

— I fastan 570 

Ekvall, K., Det gamla paret 573 
Holm, P. D., Saggat träsk i Lappland 5 74 
Kalknberg, A,, Hästar i oväder 575 
Sdmson, K, Upptäckten 601 

— Arrestering i en by i Picardie (Luxem- 
bourgmuseet, Paris) 602 

— Vid grinden i Dalby (Luxembourg- 
museet. Paris) 603 

— Hos arrendatorskan 604 

— Efter eldsvådan 605 

Hagborg, A., Låg\'atten vid engelska ka- 
nalen (Luxembourgmuseet, Paris) 607 

— Potatisplockare 608 

— Kyrkogården i Tourville (Göteborgs 
museum) 609 

— Brådska 609 

— Kom! 610 

Cedersiröm, G., Karl XIl:s likfärd (Nat.- 
museum) 612 

— Värfningen 613 

— Frälsningsarmén (Göteb. museum) 614 
Tömå, 0„ Motiv fr. Fontainebleauskogen 


Skånberg, K., Hamnen i Dortrecht (Fursten- 
bergs galleri. Reproduktion efter foto- 
grafi af A. Jonason, Göteborg) 621 

Birger, //., Spanska typer, teckning (Nat.- 
museum) 623 

— Skandinavernas frukost på ferniss- 
ningsdagen (Göteb. museum) 624 

Forsberg, N., Akrobatfamilj inför cirkus- 
direktören (Göteborgs museum) 627 

— En hjältes död (Nat.-museum) 657 
Larsson, C, Förbjuden frukt, akvarell 6 3 1 

— Dammen, akvarell (i franska statens 
ägo) 633 

Digitized by VjOOQIC 



Larsson, C, LiUa Suzanne (Göteb. museum) 

— Renässansen (Furstenbergs galleri) 650 

— Rococon » 651 

— Moderna konsten » 651 

— Frän vikingatiden, freskomåln. (Ele- 
mentarlarov. för flickor, Göteb.) 652 

— Från Gustavianska tiden, freskomäl- 
ning (Elementarläroverket för flickor, 
Göteborg) 653 

— Mormor, teckning 654 
Pauli, G., Vid sjukbädden 655 
Josephson, E., Byskvaller 656 

Bergh, R., Mki hustru (Göteb. museum) 660 

— Mot aftonen (Furstenbergs galleri) 661 

— Morgon, pastell 662 

Kreuger, N., Vid holländska kusten (Fursten- 
bergs galleri) 663 

— Gata i Varbcrg 664 

Xordström, Karl, »Sömnens slott», teck- 
ning 665 

— Vårafton, Stockh. -motiv, teckning 66^ 
Prins Eugen, Månuppgång, motiv från 

Valders 666 
Zoniy A. L., Zigcnerska med sitt barn, 
akvareU 668 

— Mona, akvareU (Furstenb. galleri) 669 

— V^ågskvalp, akvarell (Nationalgalleriet, 
Kjöbcnhavn) 670 

Österlind, A,^ Sorgehus i Bretagne (i franska 

statens ägo) 671 
Björck, O., Suzanna (Göteb. museum) 673 

— Romerska smeder 674 

Nyberg, L, En tecknare (Nat.-museum) 675 
JVallander, A., I skogen, pastell 676 
Kulk, A., Killespelare 678 
Borg, A., Hårda tider 679 
Tiféti, /., Jämtlandssägen 680 

— De vilsegångna 681 
Arborelius, O., Mora kyrka 682 
Lindman, A„ Frän Stockholms ström (Nat.- 
museum) 684 

Arsenius, G , Dogghynda (Fiirstenbergs 

galleri) 684 
Liljefors, B., Räf och stöfvare 686 

— Räffamilj på gasmiddag (^Nat.-mus.) 687 

Liljefors, E„ Vinterskymning, teckning 687 

— Aftarer, teckning 688 

— Ett par, teckning 688 

— Kråkor (Furstenbergs galleri) 689 

— Tvekamp, teckning 689 
Lundberg, R,, På hög\'akten (\at.-museuni) 

Flodman, K„ Sommardag, teckning 691 
Gellersiedt, A, L, Kvällsstämning, etsning 



Sergel, ], T., Faun,marmor(Nat.-museum)4i 

— Gustaf III, brons (Stockholm) 42 
Göthe, E. G., Karl XIII, brons (Stockh.) 61 
Byström, J. N., Amor och Hymen, mar- 
mor (Nat.-museum) 108 

— Bellmans byst, brons (Djurgården) 109 

— Oskulden, marmor (Nat.-museum) 1 10 
Fogäberg, B, E., Odin, marmor (Nat.- 
museum) 120 

— Tor, marmor (Nat.-museum) 124 

— Gustaf II Adolf, brons (Bremen och 
Göteborg) 127 

— Birger Jarl, brons (Stockholm) 128 

— Karl XIV Johan, brons (Stockholm) 

Qvamström, K, G., Tegnér, brons (Lund) 


— Berzehus, brons (Stockholm) 306 

— Loke och Höder, gips (Nat.-museum) 

— Engelbrekt, brons (Örebro) 309 
Molin, /. P., Bältespännarne, brons (Stock- 
holm och Göteborg) 494 

— Fontän, brons (Stockholm) 495 

— » grupper 497 

— Nornonia, silfver (Kronprinsessan 
Lovisa af Danmark) 496 

— Karl XII, brons (Stockholm) 498 
Kjellbergs Fr., Linnémonumentet, brons 

(Stockholm) 580 
Börjeson, /., Tvä sjöjungfrur, marmor 582 

— Skizz till minnesvård öfver Sten Sture, 
gips, 583 

Digitized by LjOOQIC 



Hörjesoft, /., Holberg, brons (Bergen) 584 

— Geijers tanke, brons (Upsala) 584 

— Axel Oxenstjerna, brons (Stockh.) 585 
Lindberg, A.^ Medalj öfver Jenny Lind 587 
iMrisofi, Alex. Vas med dansande bacchan- 

ter, brons (Nat.-museum och Fursten- 
bergs galleri) 588 
Wström, A., Bell man, brons (Djurgården) 

?»erg. O., De första stegen, marmor 589 
Brambeck, Edv., Psyke, marmor 695 
Lundberg, 7//., Fosterbröderna, brons (Stock- 
holm och Kjöbenhavn) 696 ; 
Hassdberg, R, Snöklockan, marmor (Xat.- 1 
museum, Furstenbergs galleri och ' 
Glyptoteket i Kjöbenhavn) 698 

— Grodan, marmor (Fiirstenbergs gal-] 
Icri) 699 

— Farfadern, gips 700 
Lticssofi, Kr., Mart}Ten, gips 702 

— Stödet, drifv-et silfver 702 

— Linné, marmor (Nat.-museum) 703 

trkiiekturbiUer, fnterforer m. m.: 

Kimgsgemakei i Kalmar slott 9 

hlcriör från Skokloster. Efter en akvarell 

af C. J. Billmark 1 1 . 
Sixkholms slott 22 
Interiör från Haga 33 

Det tilltänkta Haga slott 34 
Carolina rcdiviva i Upsala 78 
Garnisons sjukhuset i Stockholm 79 
Stenmuseum i Stockholms slott 164 
Akademihuset före dess ombyggnad. Teck- 

nadt af R. Haglund 189 
Principskolan. Teckn. af W Andrén 196 
Akademihuset efter dess ombyggnad. Teck- 
ning af R. Haglund 197 
Nationalmuseum i Stockholm 298 
Gamla Malkasten i Dusseldorf 347 
Konstnärsklubbens pokal 406 
Tekniska högskolan i Stockholm 422 
Synagogan i Stockholm 424 
Blanchs utställningslokal. Teckning af V. 

Palais de V Industrie (»Salongens» lokal) 597 
Sveriges allmänva konstförenings lokal i 
Stockholm. Teckning af V. Andrén 636 
Valands utställningsbyggnad i Göteborg 64 3 
Konstutställningsbyggnaden vid världsexposi- 
tionen 1889 647 
Paulikyrkan i Malmö 706 
H. Zetlenmlls plan till ombyggnad af Lunds 

domkyrka 708 
Lunds domkyrka. Efter ombyggnaden 709 
Upsala domkyrkas västra fasad. Efter om- 
byggnaden 710 
f ohannes kyrka i Stockholm 711 
Nordiska museets blifvande palats 713 
Biinsoiuska huset i Stockholm 714. 

Flertalet vignetter äro tecknade af V. Andrén. De pä sid. 220 och 257 
Mmt omslags\Tgnetten äro af Carl Larsson, den på sid. 339 af O. Keen. Vignetten 
v^d. 2)8 är gjord efter en teckning af Karl IVahtbom, den på sid. 290 efter en 
teckning af Egron Lundgren. 

Af konstnärsportratten äro 1 5 tecknade af R. IViding efter original i Akadc- 
"liens för de fria konsterna samlingar. 

De här återgifna konsts-erken äro till större delen utförda efter litografier eller 
tntognifier. En del — däribland de på sid. G6, 227, 241, 324, 475, 617 före- 
kommande — äro reproducerade efter laveringar, utförda af O. Keen efter originalen. 

Digitized by VjOOQIC 


Sid. 22, »Triomphe d*Amphitritc» är målad af Ilugues Tara val, ej af hans fader, den 
här omnämnde G. T. R. Taraval. Dennes målningssfitt bär för öfrigt starkt släkttycke med 
den riktning, hvars typiska representant blef Boucher. 

Sid, 2g, rad 3 nerifrån står: Louis XIV, läs: Louis XV. 

Sid. ji, rad 27 bör lyda: »hvarken Fahlcrantz, Westin eller Sandberg fick tillfälle ali 
studera utom Sveriges gränser*. 

Sid. 80, rad 14 nerifrån, står: nutidens, läs: forntidens. 

Sid. 262y rad 7 nerifrån, står: 1850 — 51, läs: 1851 — 52. 

Sid. 270, i noten tillägges ett påpekande af Eichhoms uppsats om Egron Lundgren i 
»Nya svenska studier». 

Sid. 2go, rad 7, tillägges: 1875. 

Sid. 2g I, i noten tillägges bland Scholanders biografer: C. R. Nyblom. 

Sid, 441. Ilöckerts »Slottsbrand» var ofullbordad i så måtto, som det var målarens afsikt 
att ändra ett par af taflans figurer. Då den först utställdes, voro de tilltänkta ändringarna därÄ 
utmärkta med kritstreck. Höckert hembjöd taBan till staten med löfte att, sedan inköpet skett, 
verkställa ändringarna — ett förslag, som inköpsnämden ej kunde godkänna, då på ett 
konstverk, som blifvit statsegendom, ej få göras några som helst ändringar af konstnären. 

Sid. 44J, rad 9 nerifrån uppgifves att tysken MuUer lärt Höckert den Coutureska teck- 
niken. Uppgiften beror på ett misstag. Den af Höckerts grannar, som lärde honom »allt 
hvad G>uture kunde», var enligt H:s egen uppgift franske stillebensmålaren Charles MonginoU 

Sid. 4^1. Plagemann nedlades ej på sjukbädden förr än några månader efter sin åter- 
komst till Rom. Det var under denna tid han öfvergick till katolska läran. Hans hustru 
visste ingenting om denna hans föresats, förrän han i hennes sällskap en dag åkte upp till 
Vatikanen, där religionsombytet gick fÖr sig. Signora Plagemann gifte efter mannens död om 
sig med en kafévärd i Rom. 

Sid. S73^ rad 20, står: Haga kyrka i Göteborg, läs: »Sankt Birgittas' kapell i Göteborg». 

Sid. jSi noten. John Börjeson föddes i Tölö socken i Halland, ej i Göteborg. 

Sid. S9J> rad 19 nerifrån, står: »konst» läs : »kolorit». 

Digitized by LjOOQIC 



. m afsikten med detta arbete torde jag ej behöfva yttra många 
S^^ ord. Jag har skrifVit det i hopp att därigenom kunna bidraga 
till att väcka intresse för hvad vi ägt och hvad vi äga af svensk 
konst. Det gör ej anspråk på att vara en uttömmande konsthistoria 
men väl att lämna bidrag till en sådan. Det söker skildra den svenska 
konstens utvecklingsgång under vårt århundrade, glfva grunddragen till 
dess olika riktningars karaktär, påpeka hvad man under olika tider upp- 
stält som konstens mål, hvad man tänkt om den, hvad man fordrat af 
den och hvad den kunnat gifva. Jag har sökt teckna de svenska konst- 
närernas ställning till sin omgifning och till sin samtid, deras utgångs- 
punkter och deras utvecklingsgång, deras personliga och konstnärliga 

Från skildringens början och till dess slut har jag sökt fasthålla och 
framhålla den svenska konstens samband med den kontinentala, af hvilken 
den ständigt utgjort en filial. Våra konstnärer ha sin bildning, sina be- 
stämmande intryck vida mindre från läroåren hemma i Sverige än från 
läroåren ute på främmande mark. Det är till Rom, till Miinchen, Diissel- 
dorf, Paris, man har att gå, då man vill följa deras utveckling, då man 
vill se efter, hvad som hos dem är eget och hvad de ha gemensamt med 
den skola, de tillhöra. För att förstå, huru Sveriges konst under det år- 
hundrade, som inledes af Byström, HiUeström, Krafft, öfvergått till den 
ståndpunkt, som karaktäriseras af namnen Zorn, Bergh, Hasselberg, måste 
man följa utvecklingen af den allmänt-europeiska konsten under seklet, 
från Canovas, Davids och Thorvaldsens dagar till den tid, bland hvars 
mest representativa namn äro att nämna Dalou, Rodin, Besnard, Uhde. 

Norden ■▼an. Svensk k<nut. 

Digitized by VjOOQIC 


Hvad för öfrigt vidkommer mitt arbetes hållning, så har jag sökt 
att mera beskrifva än bedöma. Men skildringen (år naturligtvis sin färg. 
sin hållning af författarens personliga uppfattning. Jag har ej varit blind 
för det sakförhållande, att individuella omdömen om konstverk ofta nog 
i vida högre grad karaktärisera kritikern själf än föremålet för hans 
yttrande, angifva den talandes ståndpunkt mera än den omtalades. 

Omdömen om konstverk motsäga hvarandra lika mycket som om- 
dömen om människor. Det som är svart för den ena, är hvitt för den 
andra. Hvem skall man tro, då man till exempel läser hos Estlander, 
att Byströms Linnéstaty är »ett af mästarens bästa verk», och hos Egron 
Lundgren, att samma Linné utgör ^ett af Byströms sämsta arbeten»? 
Hvad lär oss dylika yttranden annat än, att de båda talande hade hvar 
sin smak, stälde olika fordringar på konstverket, sågo på det med olika 
ögon? Linné, sådan han sitter i Upsala orangeribyggnad, är ett utslag 
af Byströms talang, sådan mannens skaplynne, hans studier och tidsandan, 
då han verkade, utbildat densamma. Den säger oss, att den historiska 
porträttstatyn ej var det område, där Byströms personlighet fick sitt mest 
representativa uttryck. Att uttala denna åsikt är åtminstone mindre 
vanskligt och mindre intetsägande än en försäkran kort och godt, att 
konstverket är lyckadt eller misslyckadt. 

Då kritikern fäller ett omdöme, begär han ej att det skall anses som 
annat än ett uttalande af hans personliga öfvertygelse. Det är ej han, 
som bestämmer konstverkets värde, han endast söker visa allmänheten 
vägen till att förstå och känna dess innehåll och dess anda. Han är, 
som en af våra konstförfattare yttrat, icke domare, endast vittne. 

Att min framställning är ojämn, skall jag vara den första att 
påpeka. Dels har jag uppehållit mig företrädesvis vid de personlig- 
heter, som varit mest typiska för sin tid eller för den riktning, de tillhöra, 
äfven då de ej kunna räknas bland konstnärer af större betydelse. Dels 
ha källornas större eller mindre riklighet och intresse till en viss grad 
blifvit bestämmande för skildringens omfång. I de fall, då jag förgäfves 
sökt några nya källor för teckningen af en person, har jag inskränkt mig 
till att i korta drag påpeka hans ståndpunkt och betydelse. Detta är 
exempelvis förhållandet med Fahlcrantz — att den fantasirike romantikerns 
verksamhet blifvit så pass summariskt affärdad, som här sker, innebär 
naturligtvis ej något slags försök att negligera den gamle hedersmannen. 

För bedömaren af mitt arbete har jag att påpeka som en förmil- 
drande omständighet dess egenskap af att i flere afseenden utgöra ett 
första försök. Då man kastar sig in på svenskt konsthistoriskt författar- 

Digitized by VjOOQIC 


skap, finner man snart nog, att man vågat sig in på en oröjd mark. Det 
materiel, man har att röra sig med, är föga ordnadt och bearbetadt, hela 
massor af nödvändiga förarbeten och detalj forskningar återstå att göra, 
innan en skildring sådan som den, jag försökt, kan uppfylla alla de for- 
dringar, den intresserade har rätt att ställa till densamma. 

En fransk konstnär af betydenhet hinner knappast dö, förr än hans 
landsmän — ständigt måna om att taga vara på allt, som kaii bidraga till 
deras fosterlands ära — samla i hop hans arbeten och utställa dem, 
skildra hans lif och verksamhet i böcker, utgifva i tryck hans privata 
bref — med ett ord sorgfälligt ordna det stoff, som finnes, för kommande 
forskare. Då Charles Bigot i sitt år 1888 utgifna arbete » Peint res frän gais 
contemporains > skildrade åtta hädangångne målare, kunde han stödja sina 
studier på utförliga lefnadsteckningar och på tryckta brefsamlingar af ej 
mindre än sex ibland de åtta. 

Af Sveriges konstnärer har, hvad jag vet, ingen varit föremål för en 
ingripande skildring — med undantag af Sergel, som behandlats af Julius 
Lange i det mästerliga arbetet »Sergel og Thorvaldsen». Karl Warburg 
har skrifvit en bok om Hedlinger, C. G. Estlander en om Hippolyte 
Flandrin. Men ingen har gjort Tessinarne, Ehrenstrahl, Scholander, Wicken- 
berg eller Egron Lundgren till föremål för en studie, lika omfattande och 
sakrik som de båda nämda verken. John Bottiger började en gång en 
skildring af Fogelbergs lif och konst, men det gedigna arbetet blef aldrig 
mera än ett fragment. En och annan kortare lefnadsteckning finnes, men 
denna är endast i lätt räknade undantagsfall stödd på intim kännedom 
om såväl föremålets personlighet som dess konstnärsskap. De uppsatser 
om svenska konstnärer, man påträffar i kalendrar och tidningar, äro i 
regeln betänkligt ytliga och därtill ej allt för tillföriitliga i sina sakupp- 
gifter. Forskaren har att börja om källforskningen från första början. 

Till de tryckta svenska källskrifter jag användt för detta arbete, har 
jag endast undantagsvis hänvisat i texten. Det är själfklart att jag be- 
tjänat mig af den konsthistoriska literatur, vi ega — af Estlanders konst- 
historia, där Sveriges konst från år 1800 till 1866 upptager något öfver 
100 sidor, af Julius Langes uppsatser öfver svenska konstverk i hans 
böcker »Nutidskunst» och »Billedkunst», af Eichhorns »Svenska studier» 
och af hans sakrika artiklar i Nordisk familjebok, af F. Sanders »National- 
museum» och L. Looströms »Konstakademiens historia», hvaraf, då detta 
skrifves, två häften utkommit, af C. R. Nybloms, K. Warburgs, G. Up- 
marcks, J. Bottigers, G. Göthes m. fl:s böcker och uppsatser, liksom af 

Digitized by VjOOQIC 


det jag funnit i tidskrifter och tidningar. De äldre, mindre kända arbeten 
och de utländska skrifter, jag citerat, har jag nämt i texten. 

Af de otryckta källor, jag haft att tillgå, har jag att i främsta 
rummet nämna akademiens för de fria konsterna protokoll och handlingar 
frän 1800 till 1890, — därnäst den digra samling af manuskript och bref, 
skrifna af och till F. W. Scholander, som enkcfru professorskan Carin 
Scholander med största tillmötesgående stält till mitt förfogande, — vidare 
Egron Lundgrens rikhaltiga samling anteckningar, uppsatser och bref, 
•de Anckarsvärdska och Boklundska brefsamlingarne i konstakademiens 
och nationalmuséi bibliotek samt Sandbergs, Stacks och fleres bref, till- 
höriga kungl. biblioteket. Sammanlagdt är det mer än 2000 bref och 
handskrifter, jag haft tillgång till. Ur privata samlingar — särskildt ur 
kapten J. £. Hagdahls lika rikliga som värdefulla autografsamling — har 
jag (ått många goda bidrag till de äldre konstnäremas karaktäristik. Och 
begagnar jag mig här af tillfället att uttrycka min tacksamhet till dem, som 
underlättat mitt arbete genom att låta mig tagadel af bref och manuskript 
som varit mig till nytta. Jag står i detta afseende i skuld hos de båda 
hänsofne målame G. W. Palm och J. P. Södermark samt hos professorskan 
E. Molin, fru D. Kindstrand, född Plagemann, fru E. Anckarsvärd, 
justitierådet A. Norberg, öfverstelöjtnant J. Arsenius, doktor Carl Ny- 
ström, premicraktören O. Baeckström och konsul O. Heilborn. . 

Bland arbetets illustrationer finnas åtskilliga, som ej förut varit 
offentliggjorda. Flera af de äldre konstnärsporträtten äro reproducerade 
efter oljemålningar i akademiens samlingar, andra efter teckningar eller 
litografier, tillhöriga kgl. biblioteket eller enskilda personer. 

Augusti 1 89 1. 

Digitized by VjOOQIC 


Svensk konst före år 1800. 


före jag historicskrifvare — har en af våra främste konstnärer yttrat 
— så skulle jag med största uppmärksamhet betrakta den bil- 
dande konstens alster. 

Konsten — liksom diktningen — har blifvit kallad civilisationens 
barometer lika ofta som man kallat den kulturens blomma. Att studera 
olika tiders och olika folkslags konst och literatur är att studera dessa 
tiders och folks anda, lynne, bildning. Att förstå ett skedes konst är 
att förstå dess kultur, att förstå hur människan med de förutsättningar, 
hon då ägde, sökte uttryck i bild och i ord för sina känslor, sina 
tankar, sin tro. 

Konstriktningarna komma aldrig ur luften. De bildas af tidsandan, 
af folkandan, af vägbrytande personligheter. De utvecklas ur hvarandra, 
den ena riktningen trampar den andra på hälarne, sonen slår sin fader 
till döds och blir i sin tur skuffad ned i grafven, då han börjar öfver- 
lefva sig själf. 

Förkastlig är ingen riktning, intet utvecklingsskede värdt en för- 
krossande dom. Men intet är häller fullkomligt. Någon absolut sanning 
finns lika litet inom konsten som inom någon annan gren af mänsklig 
kunskap eller förmåga. Att lära sig ej förkasta eller tillbedja utan känna 
och förstå, är målet för konstforskaren liksom för historikern och för skalden 
— känna naturen, den stora, friska, alltid växlande, alltid sig förnyande 
naturen, förstå människan, sådan hon är och sådan hon varit, hvad hon 
tänkt och känt, hvad hon hoppats och velat. — 

Digitized by VjOOQIC 


Konstens utveckling sedan århundraden tillbaka visar en genoro- 
gående sträfvan till frihet Medeltidskonsten är opersonlig, är i själfva 
verket mera religion än konst. Den personliga uppfattningen kommer till sin 
rätt först i renässanskonsten, och allt ifrån denna den stora nydaningens 
tid är det först och främst till individuel frihet konsten arbetar sig fram. 

Låt vara att den ofta nog ställer sig som en lydig tjänare åt den 
andliga makten eller åt den världsliga, att den lägger sig ödmjuk för 
härskarens fötter, intager sin plats i höghetens hofstat och sätter som sitt 
mål att förhärliga honom, hvars bröd den äter. Den sträfvar likväl — 
klädd i livré eller iklädd den frie mannens slitna arbetsblus — till fri- 
görelse. Och efter franska revolutionstiden blir detta sträfvande allt mera 
öppet, allt mera konsekvent och kraftigt, målet allt bestämdare fixeradt. 

Det nittonde århundradets konst visar en liflig, rastlös utveckling. 
Den söker från skolorna till personligheten, från akademierna till lifvet, 
från idéernas värld till verklighetens. Den söker från abstraktion till 
karaktär, från typen till individen, från skönhet i det allmänt mänskliga 
till skönhet i det personliga. 

Den utvidgar konstens områden, utflyttar, djärfvare än någonsin, dess 
gränser, skärper blicken för det sköna eller det karaktärsfulla, äfven där 
detta träffas på ouppodlad mark, på dittills förbisedda, föraktade områden. 
Det är därför, den blifvit beskyld att rifva ned i stället för att bygga upp, 
att gå på farliga vägar, att förirra sig från poesiens område fn på prosans. 
Den söker det utmärkande äfven i det lilla och i det fula, den ger konst- 
nären fria händer — den fordrar endast att han skall vara konstnär, 
fordrar hos honom personlighet i öga, i tanke och i hand. 

Det nittonde århundradets konst är framför allt ifidividualismens konst. 

Det har ofta blifvit sagdt, att konsten i nordens länder ej varit 
annat än en lyxblomma, inplanterad och uppdragen i drifhusluft, i konst- 
gjord värme — eller en resande främling, som blifvit mottagen med ny- 
fiken artighet, därför att han kom från de stora samhällen, barbarerna 
blifvit vana att se upp till och taga exempel af, men som ej ville bli 
rätt hemmastadd och bofast i dessa karga länder, som solen i alla tider 
sett snedt på. 

Vi kalla den svensk, vår konst, därför att den idkats i Sverige eller 
af svenskar, men den har föga varit svensk i så måtto, som den — i 
stort sedt — utgått ur folkets behof af skönhet och varit ett uttryck för 

Den som vill gifva en bild af konstens utveckling i Sverige, har 
därför föga orsak att följa den metod, som med rätta blifvit använd af de 
forskare, som skildrat de stora konstländernas konst, det antika Greklands, 
Italiens under medeltiden och renässansen, Nederländernas i i6:de och I7:de 
seklen : att utgå från en framställning af landets natur, folkets lynne, tidens 
kulturståndpunkt, och därur härleda konstens karaktär under dessa samma 
tider. Låt vara att han hos mer än en af våra konstnärer träffar typiskt 

Digitized by VjOOQIC 


svensk^ utgångspunkter, deras utbildade konstnärskap skall han vida 
oftare finna utländskt än svenskt. Och vid en öfverblick af Sveriges 
konst finner han att den hufvudsakligast varit en afspegling af karaktären 
i de riktningar, som tid efter annan herskat i utlandet och därifrån af 
inflyttade främlingar eller af utresande svenskar blifvit importerade hit, 
ibland medan de ännu hade sin ungdomsfriskhet kvar, men oftare skäligen 
slitna och urblekta. 

Bland den europeiska konstens nydanare förekommer knappast mera 
än ett svenskt namn. Men ha de våra ej varit upptäckare, så ha de 
varit med i dessas följe bland landvinnarne. I den allmänna utvecklingen 
ha de sedan mer än hundra år tillbaka infört en aktningsvärd summa af 
konstnärlig kraft. 

Särskildt under äldre tider har det likväl oftast varit endast temligen 
flacka intryck af främmande smak och främmande stil, vi tillegnat oss. 
En och annan förmåga har gjort ett snillrikt bruk af hvad han lärt i 
utlandet. Men de andra, de ha allt för ofta saknat förutsättningar att 
smälta intrycken, att tillegna sig den främmande kulturen, att efter sitt 
eget lynnes art ombilda den och däraf utbilda något eget. 

Bilden af en lugn och följdriktig utveckling från tid till tid, från 
släkte till släkte erbjuder ej den svenska konstens historia. Arbetet på att 
uppbygga en svensk konst i landet har tvärt om gått både ojämt och 
nyckfullt och afstannat gång efter annan. Nya byggmästare ha kommit 
med nya metoder utan att vårda sig om hvad som fanns i behåll från deras 
föregångares verksamhet. Och byggnaden ville aldrig komma under eget 
tak, den röjde gång på gång benägenhet att störta samman, den lappades 
upp — mer och mindre gediget — men aldrig blef den annat än en för- 
enklad kopia efter främmande förebilder. Adertonde århundradet planterade 
på byggnadsställningen en kunglig krona, blänkande af fransk förgyllning, 
men ej blef byggnaden mera svensk för det. Och hvarje ny reparation 
klistrade sedan upp nya, tämligen anspråksfulla grannlåter på de vack- 
lande murarna. 


De som i förgångna tider infört konst i Sverige och som omhuldat 
den efter förmåga — först kyrkofurstame, sedan konungahuset, därefter 
högadeln — de hade utländsk bildning och smak, då de kunde sägas ha 
oågon bildning alls. Fingo de håg att med sitt namn förena ett konst- 
närligt verk af större omfattning, så hade de ej annat att göra än att 
från utlandet inkalla skicklige yrkesmän därtill. Väl komna hit omgåfvo 
sig dessa med en krets hjälpare, som upplärdes till att utföra arbetets 
mindre viktiga delar. 

Digitized by VjOOQIC 


När arbetet stod fårdigt eller när det afstannat i brist på penningar, 
reste mästarne till sitt land igen, men lärlingarne fortsatte att efter för- 
måga idka den konst, de fått öfning i. De kunde ega utpräglade anlag 
och händighet, en märklig förmåga att gifva ett naivt karaktärsfuUt uttryck 
åt sina bilder, desse inhemske lärjungar af främmande mästare. Hos dem 
skönjes glimtvis något af svenskt lynne och svenskt konstsinne, äfi^en då 
formen, stilen är främmande. Men i saknad af större kunskaper, af tillfälle 
till utveckling, stelna de allt för ofta i torr handtverksmässig alstring. 

De medeltida kyrkobyggnaderna utgjorde våra första konstskolor — 
skolor for byggmästare, för stenhuggare, bildsnidare, målare. I templen 
samlades hvad tidens konst kunde åstadkomma — snidade krucifix, altar- 
skåp med figurrika scener i hög relief, relikskrin, där guldsmeden gjort 
sitt mästerprof, helgonbilder i skulptur eller målade. 

Den vzx folkliga denna medeltida konst, som bodde under kyrkans 
hvalf. Templet med sina brokiga murar, där helgon, änglar, martyrer, 
himmel och helvete var framstäldt helt rättframt och naivt, med sina bro- 
kiga apostlabilder öfver altaret och sina evangelister kring predikstolen var 
det grannaste det okunniga folket hade tillfälle att se. Gudsmodern 
öfver altaret med barnet i sin famn var för dem kvinlighetens ideal, 
den ståtlige S:t Jörgen i Stockholms Storkyrka manlighetens, styrkans, 
ridderlighetens. Och den konst, som smyckade kyrkan, stod ej så högt 
eller så afskild från menige mans begrepp om det som var vackert, att 
den ej blef förstådd. 

Kyrkans makt och rikedomar öfvertogos efter reformationen af 
konungarne och adeln. Konsten öfvergick i den världsliga maktens tjänst. 
Släpptes hädanefter konstnären in i kyrkan, så var det för att hugga 
minnesvården öfver stormannen. Men hans mesta tid gick till att bygga slott 
och borgar, dekorera tak«- och väggfält, måla familjeporträtt och skilderier. 

Renässansen importerades som en modevara af de praktlystne hög- 
heterna och stannade i landet som deras egendom. Till folket hade ännu 
ingen bildning trängt. Folket släpade tram sitt lif i daglig slit för bröd- 
biten, tågade ut i krig, som plikten bjöd, och slog ihjäl herskarens fiender 
för soldens eller rofvets skull — eller skötte det sitt yrke, satt på verk- 
staden eller gick bakom plogen, då det undantagsvis var fred i landet för 
ett år eller två. Man hade anbefallt det en ny religion, man hade 
plundrat dess kyrkor, slagit sönder dess granna apostlar och bannlyst 
dess helgon, som nu kallades afgudabilder. Men ner ifrån andra länder, 
långt söderut — där borta, där Antikrist hade makten — därifrån kommo 
nya konstidkare vandrande upp till barbarlandet, och i sina ränslar förde 
de med sig tidens moderna konst. 

Renässansen i Sverige hade naturligt nog föga gemenskap med den 
storslagna, lefnadslustiga, hälft hedniska skönhetslek, som inom världs- 
konsten öppnade ett nytt tidehvarf. Den italienska renässansen framgick 
direkt och konsekvent ur studiet af antiken. Men ännu mindre än tyskar 
och holländare hade de skandinaviska folken betingelser för att förstå den 
anda, som talade ur hellenernas konst och ur deras lärlingars, italienarnes. 

Digitized by VjOOQIC 


Det var knappt mer än ytan af renässanskonsten, som vann insteg hos 
germanerna, och innan riktningen nådde upp tiil Sverige, fick den allt 
igenom tysk och nederländsk karaktär. 

Det var också mindre renässansens framställning af männtsiaft, som 
vann insteg i norden — de altartaflor af utländske mästare, som funno 
vägen till en och annan af våra kyrkor, kunde lika litet som de myto- 
logiska eller fomhistoriska skilderier, som i ganska talrik mängd inköptes 
af de högtstälde, finna förstående hos andra än hos dem, som inhämtat 
tidens humanistiska klassiska bildning och tidens italienska konstsmak.*) 

Det var hufvudsakligast inom arkitekturen och därmed närmast för- 
bundna konstgrenar — dekorering, slöjd — som renässansen vann ett väg- 
brytande insteg i vårt land. 

Svensk renässans: Kon^s^emaket i Kalmar slott. 

Vasakungarne byggde eller ombyggde en mängd slott och fästen. 
Enkelt och praktiskt byggde Gustaf Vasa, hans söner så mycket mera 
praktfullt och slösande. 

Det nya slottet har väldiga murar och bärgfasta torn — Upsala, 
Vadstena, Gripsholm. Dess yttre utmärker sig för massiv tyngd men 

*) »Hvad månne de gode männen och kvinnorna i Linköping tSnkt om den stora altar- 
tafla, som ännu hänger där i domkyrkan och p& hvilken Martin Heemskerk och hans lärlingar 
nillat åtskilliga evangeliska scener, där de i alldeles onödigt riklig mängd användt nakna 
^gorer: tnnga, plumpa gestalter med starkt utarbetade former, ibland stela och döda i hållnin- 
gen, ibland våldsamma och klumpiga i rörelsen, genomförda i en prosaisk, stämnmgslös kolorit? 
Minne de och andra nordbor, som utan tvifvel ej visste det minsta om att det nyligen i Italien lefvat 
en stor man vid namn Michelangelo, förstått att värdera nederländarens redliga fastän mindre 
lyckade sträfvan att gå i den store mannens fotspår och efterlikna hans storslagna monomani för 
människokroppens ursprungliga skönhet?» Jul. Lange (»Sergel og Thorvaldsen»), 

Digitized by VjOOQ IC 


enkelheten kan vara stilfull i detaljen — såsom synes af portalerna i 
Stockholms gamla slott och i Vadstena. Rummen prydas med pråligt 
målade tak och målade eller inlagda panelverk — se Erik den fjortondes 
sängkammare i Kalmar eller hertig Karls tornrum på Gripsholm. En 
färgrik och färgstark dekorering. Flamska tapeter på väggarna, en och 
annan målning, som framställer konungens bragder och äfventyr eller hans 
fienders illgärningar, jaktbilder eller fruktstycken för matsalen, Lukretia 
eller Venus for den nådige herrens boningsrum eller bibliska scener, lämpliga 
för fruntimrens kammare. 

Ett och annat stelt porträtt — hennes nåd, inklämd i en dräkt, så 
styf och tung, att den borde kunna stå för sig själf, hans nåd i harnesk 
och pipkrage, ett blekt ansikte med veka, fina drag, blicken riktad ut mot 
något obestämdt fjärran, handskarna i ena handen, den andra i sidan 
öfver svärdfastet. Vapenskölden målad i taflans hörn. Det hela utfördt 
med mycken omsorg men stelt och hårdt. 

Konstidkaren är nu en eftersökt person, och den nordiske konstnären 
är liksom hans lyckligare lottade yrkesbröder i sydliga länder en mång- 
kunnig man, duglig att sättas till de mest olikartade handtverk. 

Han bygger hus och fästningar, — under kung Johans regering börjar 
han ock att bygga nya kyrkor och att återställa de gamla, som skadats 
af eldsvådor eller stått vanvårdade. Han hugger epitafier och praktbrunnar, 
figurer och ornament. Han anlägger trädgårdar, han målar, sticker i koppar. 

En mängd främmande konstidkare förtjänar nu sitt bröd i Sverige. 
Forskarne ha ur glömskan framdragit en hel rad af den svenska renässan- 
sens utländska konstnärsnamn. Vi träffa bland dem Henrik von Cöln, 
Jakob Richter, van Uther, Lambrecht Målare, Pieter van Gestel, Domenicus 
ver Wilt, Lucas van der Werdt, Michel von Bern, tre bröder Paar, 
Villiam Boy, Hieronymus Niitzel — och senare Cornelius Arendtsen, 
Laurentius Platz, Jacob von Doordt, Christler, Mathias Spiler, Gerhard 
de Besche samt vid sidan af främlingarne några inhemske mästare : Holger 
Hansson, porträttmålare, Anders Målare, som äfven var byggmästare på 
Stockholms slott, Olof Andersson, som arbetat på Kalmar slott, och Hans 
Erikson, som dekorerat på Gripsholm m. fl. 


Trettioårskriget medförde en liflig beröring med Tyskland. Det in- 
förde i Sverige tysk smak, tysk kultur och tyska skatter. Härföraren 
röfvade åt sig — som skick och bruk var — hvad han kunde komma 
över där ute. Han tog rubb och stubb, han lastade skutor fulla med 
dyrbarheter. När han kom hem, då freden var slutad, var han en mäktig 
man i ett mäktigt land, en magnat, som fatt håg att lefva med all den 
magnificence, hans ställning och anseende kräfde. 

Digitized by VjOOQIC 



Han och hans söner byggde det ena ståtliga palatset efter det andra 
— i Erik Dahlbergs Sveciaverk se vi dem afbildade. Byggmästarne hade- 
fiill sysselsättning. Och då deras arbete var fuUgjordt, blef det gips- 
makarens, bildhuggarens, målarens, konstväfvarens, guldväfvarens, guld- 
smedens, pärlstickarens sak att sira det nya slottets gemak åt hans prakt- 
lystne nåde. 

Skokloster, bygdt af Karl Gustaf Wrangel,. är typen för dessa magnat- 
slott, — det väldiga palatset, som står där helt främmande midt i ett fattigt^ 
folktomt landskap — kanonerna framför fasaden, den rika rustkammaret> 
och det rika biblioteket, samlingame af pretiosa, porträtter af stoltserande 
generaler, myndiga herrar i kyller och stora stöflar och med kommando- 
stafven i hand — de ståth'ga gemaken med sina kolossala spisar af måladt 

Interiör från Skokloster. 

Efter en akvaron af C. J. Billmark. 

trä, sina skulpterade gipstak — prakt, rikedom, men det hela betydligt bond- 
grant, alster af en ouppodlad smak med förkärlek för det som lyser i ögonen. 

Den tyska och holländska byggnadsstilen har i medlet af i6oo-talet 
fått maka sig undan för de franska perukstilspalatsen — iifliga, mindre 
tunga än de tyska byggnaderna med deras massiva torn, deras branta 
uk och höga gaflar. — Denna äldre stil hade dock ibland röjt en ansats 
emot en själfständig stilbildning, som dock ef lyckats tränga sig igenom och 
som nu sjönk i glömska för att först i vår egen tid komma till heder igen. 

Stockholms riddarhus med dess svängda linier, dess rika muromering,. 
dess statyer och obelisker på taket, byggdes af franske mästare midt emot 
det Petersenska husets höga, tyskt allvarstunga gafvel. 

Digitized by VjOOQIC 


I slottets praktrum upphängdes bredvid de torra konterfejen nya 
porträtt i en lifligare smak. Vid sidan af Arendtsen och Elbfas före- 
komma David Beck, Signac, Sebastien Bourdon. Den gamla tiden ijäm- 
bredd med den nya. 

Bourdon^ drottning Kristinas hofmålare, är den nya tidens man. 
Liksom de la Vallierna i arkitekturen tränger han sig med nya idéer in 
i det svenska måleriet. Han framställer ej blott den frivola drottning 
Kristina utan ock den välfödde konung Karl den tionde, som ej var någon 
vidare elegant kavaljer, helt kokett — lika behagfullt som han målat den 
döde Kristus i Louvren — med figurens linier svängda i barockstil, hän- 
derna sirligt stälda, draperierna — om de också bestå endast i en fält- 
herrebindel — lätt lyftade af en vindfläkt. 

Bourdon är en af de främlingar, som inkommit hit under Kristinas 
regering. De flesta af dem försvunno igen, då det féeri, drottningen satt 
i scen på Stockholms gamla allvarliga slott, utspelat sin sista effekttablå. 
De utländske konstnärerna reste utan att lämna efter sig något nämnvärdt 
inflytande på konsten i landet. Reste gjorde ock de utländska konst- 
verk, drottningen ägt — däribland de oskattbara italienska målningar, 
som Karl Gustaf tagit för hennes räkning från kejserliga konstkabinettet 
i Prag. 

Men bland de fä främlingar, som stannade kvar här, voro två tyskar. 
Den ene hette Nikodemus Tessin, den andre David Klöcker. Den först- 
nämde förde med sig hit upp det främsta namn, vår arkitektur haft att 
uppvisa. Den andre blef af en senare tid kallad den svenska målar- 
konstens fader. Vi skola i det följande träffa honom under det namn — 
Ehrenstrahl — hvarmed konung Karl den elfte adlade honom, för att han på 
så sätt skulle blifva förmer än »den gemena målarhopen» — som det heter 
t adelsdiplomet — och kunna med »så mycken större förnöjelse och 
lionneur» idka sin konst. 

Med dessa båda män äro vi inne i peruktiden, i barockstilen. 


Barocken är renässansens afkomling på sidolinien, Michelangelos 
andes barn, Rubens^ stil, sextonhundratalets, Ludvig den fjortondes stil. 

Ett skede som är helt och hållet sig själft, som klädde sig i egna 
kläder och byggde åt sig egna palats — ty om andra boningar än palats 
ar ej lönt att tala, då det gäller tider, då fursten och stormannen äro allt 
men borgaren intet. Ett skede, som omgaf sig med en 'milieu', utpräg- 
ladt och karaktärsfullt afpassad efter sin smak, sina känslor, sina åsikter 
om det 'convenabla*. 

Digitized by VjOOQIC 


Ett skede som karaktäriseras af kung Ludvigs fälttåg och hoflif, af 
Versailles' imponerande, stela slott och le Nåtres ännu mer korrekta park 
där invid, med antikens gudar, klädda i fikonlöf, utplanterade i de friserade 
alléernas linieraka grönska, af allongeperuken — hofperukmakaren Binette» 
storslagna uppfinning — af robust kraft hos kavaljererna och blottad 
3rppighet hos damerna, af klassisk lärdom och sirligt akademiceremoniel, 
af pedanteri, cirkladt språk — le bon styU — och tung, bastant, pninkande 
och på samma gång stel prakt. 

Ett skede, som är mån om sin värdighet och som förstår att repre- 
sentera, som talar stora ord och rör sig med breda låter. En förnäm, 
braskande, 'storvulen' tid. Ett skede, som ikläder sig romersk dräkt — 
med knäbyxor likväl och lockperuk — och som förstår att drapera sig 
med bred, effektfull värdighet. 

Det sprider fransk smak och franskt inflytande öf^er Europa. Tysk* 
land är utsuget och utmattadt af trettiårskriget — den stora röfvarfejden 
till guds och den sanna trons ära. Italien börjar redan lefva på de 
store som varit. I Holland blomstrar en rik, en äkta, en sann konst, 
utgången ur folkets lynne, ur landets karaktär och skildrande detta land 
och detta folk — en konst som upptäckt skönheten i det hvardagliga 
och skönheten i det fula. Men en konst, hvars betydelse Europa ännu 
ej lärt sig inse och lära af. 

Det är fransmännen som nu taga tyglarna från italiename som konstens 
och smakens vägvisare. Frankrike är inne i ett skede af kraftig utveck- 
ling. Frankrikes herre kallar sig Lodovicus Magnus, staten, det är han, 
han är solen, hans tron är världens medelpunkt. Franske statsmän och 
krigare, franske diktare och konstnärer ställa sig fram som modeller för 
det barbariska Europa att se upp till och efterbilda. 

Och Europa går villigt i skola hos Frankrike. Dess kultur blir en 
hofvens kultur mer än folkens. Dess konst liksom dess literatur blir 
salongskonst, som leiver i hofluft och akademiluft. 

Det är en bred och stoltserande konst, den sysselsätter sig med gudar 
och hjältar, kungar, högheter och härförare. Höga ämnen och stor stil. 
Kung Ludvig vill ej se på de holländske mästarnes djärfva skildringar af 
den vulgära människans hvilodag och festdag. »Tag bort markattorna 1 > 
lyder hans suveräna dom öfver dylika bilder. Bröderna le Nain, som i 
Frankrike med kraftig realism måla simpla bönders simpla lif, fa ingen plats i 
tidens konstkrönika. De konstnärer, som ej foga sig efter monarkens 
smak, motas ut ur de konstbildades frimurarkrets. 

Pösande, styf, lärd är seklets konst. Den vill vara romersk, den 
talar på alexandriner och den håller strängt på sin andliga gemenskap 
med antiken. 

Hela samlingar af italienska konstverk ha blifvit öfverflyttade till 
Frankrike. Nicolas Foussin och hans efterföljare bilda sin form efter den 
antika konst, de känna till, och söka en ren sträng stil. De franska 
konstnärerna vallfärda till den eviga staden, och då en konstakademi stiftas 
i Paris, får den snart en filial i Rom. 

Digitized by VjOOQIC 


Denna franska akademiska riktning skapar en arkitektur, på ca 
gång prålande, allvarlig, pompös och torr, en afmätt, dekorativ trädgårds- 
Iconst, som bygger med löfmassor och lägger ornament af blomsterslingor 
tsom matta för högheternas fötter, en svulstig och deklamatorisk skulptur, 
som verkar med våldsamma ställningar och pösiga draperimassor, ett 
praktfullt dekorativt måleri. En patetisk, nykter konst i klassisk mantel, 
men på samma gång en djärf och ståtlig konst — syster till den literatur, 
^om är stolt öfver namnen Comeille och Racine, Lafontaine och Boileau. 

En lärd konst med regler för allt. En stil som är hemma i prakt- 
salar med marmorpilastrar, tunga guldgirlander och romerska vapengnipper 
och i ej mindre imponerande trappuppgångar, hvilkas arkitektur fortsätter 
i långa, målade perspektiv, — en stil som passar för dessa isande prakt- 
sängkammare med sin stela paradbädd, med blommor af guld, som växa 
upp ur marmorumor, och på väggame en omamental rikedom af sköldar, 
tnedaljonger, kerubhufvuden, akantusrankor, uppehållna af flygande genier, 
och för dessa tunga gallerier med bataljstycken på väggarna, utsikt till 
linierätt klippta häckar, och öfver takkantens balustrad en hel olymp, 
målad i kompakta färger, — bastanta figurer i våldsamt tillvridna ställ- 
ningar, gudar som, sedda nedifrån, där uppe balansera på gyllene stolar, 
gudinnor tronande på en molntapp, kompakt som de själfva, genier sofn 
blåsa basun . . . 

Versailles' stil och Drottningholms. 


Barocken kom till Sverige från Tyskland och från Frankrike med 
Ehrenstrahl och med de konstnärer, enkedrottning Hedvig Eleonora in- 
kallade i och för sina nybyggnader. Riksenkedrottningen bygger oupp- 
hörligt nya slott och bygger om de gamla, hon gifver en omfattande 
verksamhet åt de fä konstidkare, som finnas i landet, och hon införskrifver 
därtill utifrån en hel stab af konstförfarne män. 

I sitt nya slott Drottningholm samlar hon frukterna af deras verk- 
samhet. Den gamle Tessin — upphofsmannen till Skokloster, Ekolsund, 
Wrangelska och Adelsvärdska palatsen i Stockholm, Kalmar domkyrka 
m. fl. praktbyggnader — uppför slottet i italiensk renässans, och han och 
hans son och arftagare förse det med pompösa trappor och gallerier. 
Parken upplinieras och klippes efter tidens smak och fylles med de ound- 
gängliga gudarne af brons och marmor. I trapphuset fl ApoUo och 
^sånggudinnorna sin plats, och salarnes plafonder fyllas af en öfverbefolkad 
olymp i en ultramarinblå himmel, hvarur tunga, gyllene ljuskronor hänga 
ned — eller prydas de af personifierade årstider, element, dygder, furier, 

Digitized by VjOOQIC 



Lemke målar hela rader af bataljer i fågelperspektiv med idel segrar 
för det kungliga huset — riksdrottningens makes bedrifter och hennes 
sons — visar huru den stormäktige konungen »icke uthan största Lijfs 
fahra» störtar in bland 
fiendens hopar och 
hemför sin »victoria». 
Och Ehrenstrahl ut- 
trycker enkedrottnin- 
gens delaktighet i för- 
myndarstyrelsen ge- 
nom att måla »riks- 
gumman» sittande på 
tronen, förande sven- 
ska statsskeppets ro- 
der — ett ansenligt 
skeppsroder af guld 
— och hjälpt i denna 
sysselsättning af Ädel- 
modet^ Måttligheten, 
Försiktigheten, Tap- 
pcrhetcn och Rätt- 
visan — fem damer 
som skola beteckna 
de egenskaper, de 
fem högsta, riksem- 
betsmännen böra huf 
\aidsakligen besitta — 
medan en mängd ar- 
tiga genier kräla ne- 
danför tronens fot, 
visa fram porträtt af 
herskarinnans barn, 
framlägga byggnads- 
förslag till de nya 
slotten eller komma 
dragande med mejsel, 
lyra, palett, blommor. 

Eller målar han 
huru »Hjältesniilet, 
ledsagadt af Dygden, 
skyndar före den lång- 
samma Tiden och 
flyger mot den strå- 
lande Äran, som håller 
1 högra handen en 
lagerkrans och med 
den vänstra lager- Plafondm&lning 1 Riddarhuset af Ehrenstrahl.^ , 

Digitized by VjOOQiC 


kröner den tvähöfdade Försiktigheten», medan Schröder på sitt håll är 
sysselsatt med att visa i form och i färg huru Minnet, en gammal man, 
åhör hvad Inbillningskraften, en ung flicka, har att omtala, medan Om- 
dömet, ett stadgadt fruntimmer, står bredvid, med handen på ett altare, 
som uppbär en bok med inskriften >le Jugement, Tlmagination et la 

Det hela sluter sig i stil och hållning till Rubens' och Lebruns alle- 
gorier i Luxemburg och Versailles öfver Marias af Medici och Ludvig 
den fjortondes högt strålande dygder, till van der Meulens fågelperspektiv- 
skildringar af den store monarkens bataljer, som äro lika många segrar, 
till den franska olympen, den franska barockarkitekturen och den franska 

De fleste af mästarne äro utlänningar — förutom Tessin och Ehren- 
strahl Chauveau, Millich, Precht, Lemke, Muller, Carove. Att det slott, de 
inredde och smyckade, skulle få en allt igenom utländsk prägel, säger 
sig själft Hedvig Eleonoras Drottningholm är — som Egron Lundgren 
träffande om ock skarpt yttrat — ett försök att »tala på främmande 
språk, stamma inlärda, oförstådda fraser och utanläxor utan allt samman- 
hang med vårt egendomliga folklynne. En öppen och oblyg bekännelse, 
huru på 1700-talet det hos oss icke var till finnandes någon som hälst 
utbildad inhemsk konst för att kunna motsvara eller uppfylla hvad då- 
varande kunglighet i sådant hänseende fordrade och behöfde. Fjädrarna 
måste lånas af andra, den egna, svaga hårväxten skylas under en främ- 
mande peruk.» 

Nu liksom under renässansen äro de inflyttade främlingarna mång- 
sidige män med en begåfning, vand att lämpa sig efter de högtståendes 
behag. Anstälda ^i hofvets tjänst blefvo de allt for ofta »maitres de 
plaisir», som ej blott i braskande, tomma allegorier förkunnade herskar- 
husets lof eller »afskildrade» personer, hästar, favorithundar, papegojor 
eller märkliga blommor från växthusen utan äfven byggde triumfbågar vid 
festliga tillfallen, iscensatte maskerader, kämpaspel, karuseller, härligheter 
som sedan förevigades i koppargravyr till framtidens uppbyggelse. 

Ehrenstrahl är ett exempel — långt ifrån det enda — på hur illa 
de svenske konstvännerna förstodo att begagna sig af den konstnärliga för- 
mågan. Han »foU i kvinnohänder», yttrar Karl Gustaf Tessin, »målade 
under hoflfruntimrets censur», måste, om han ville behaga, »följa tycket och 
öfvergifva konstreglerna». Han nödgades från mästare blifva gesäll, fram- 
ställa enfaldiga dygder och ha fabrik af alla slags banaliteter. Han oiåste 
med ett ord frambringa det mesta möjliga i stället för det bästa möjliga. 

Med honom bryter likväl en ny dag in i det svenska måleriets 
historia. Fastän Ehrenstrahls målning är eklektikerns konst och en deka- 
denskonst — med föga eget men bygd på reminiscenser från olika ita- 
lienska skolor — så står den i djärfhet och i behandHngen af materialet 
vida öfver hvad man på hans tid är van att se hemma i Sverige. 

Digitized by VjOOQIC 

l600-TALET. 17 

Han målar ej endast allegorier af det nyss omnämnda slaget. Han 
förser Stockholms slottskapell med Yttersta domen och Kristus på 
korset. Han målar vidlyftiga familjetaflor, där bevingade damer af 
dygdernas frodiga familj och små nakna barn af geniernas släkte sväfva 
öfver eller tränga sig in mellan de 
jordiska furstliga högheterna. Han 
målar konungen sprängande fram 
öfver slagfältet på en massiv häst 
med fladdrande man, själf iförd 
allongeperuk under den romerska 
hjälmen med dess fjäderprakt. 
Eller till fots, poserande, omgifven 
af svallande draperier, ibland också 
af segergudinnor med trumpet och 
lagerkrans eller af jättelejon, som 
tama sträcka sig nedanför herska* 
rens fot. 

Men någon gång händer det 
att mästaren ställer upp sin modell 
helt osökt, och under arbetet med David Klöcker v. Ehrenstrahl. 

' Efter hans ^i&lfj[>ortriltt. 

naturen omedelbart för ögat fram 

ställer han då en lefvande människa i stället för ett barockornament eller 
en väggdekoration. Han glömmer sitt maner, sin invanda färgskala, sina 
gynnarinnors smak. Och det blir för en gång ej blott tidens lynne, han 
gifver i sitt arbete, utan individens. 

Konsten trifves emellertid rätt väl i Sverige, och dess utöfvare ha 
sysselsättning- Enkedrottningen är ej den enda arbetsgifvaren. Karl den 
elfte låter måla porträtt i massor af sig, sin familj och sina hästar. Sin 
karusell låter han med stor kostnad skickliga kopparstickare gravera för 
evärdeliga tider. Han bygger de nya delarne af Stockholms slott, som 
sedan jämte det gamla förstöras vid vådeiden 1697, och gifver konst- 
närerna — Ehrenstrahl, Precht, Sylvius — tillfälle till dekorativa arbeten 
där inne. Fastän känd som rikshushållare ser han i konstens alster pryd- 
naden ^dem det anstod den konungsliga värdigheten att taga under sitt 
riksfaderliga hägn». 

En ny smakriktning tränger sig småningom hit, men denna får ej 
sitt bestämda uttryck förr, än då landet drager andan efter Karl den 
tolftes olycksbringande regering, då Sverige — för att nyttja Svedenborgs 
ord — ej kunde annat än allmänt luta till barbari. 

Den inplanterade konsten hade under denna ofredstid, som hämmade 
all sund utveckling, varit på god väg att dö ut. Konstnärerna kände 
sig öfverflödiga och lämnade landet, den ena efter den andra. De tre 
Richtcr, bröderna Chauveau, Hans Hysing, Harper, Boit, Dahl och flera foro 

Nordensv&n, Svensk konst. 2 

Digitized by LjOOQIC 


sin väg. Den gamle Lemke lämnades att dö af svält, fastän han var batalj- 
målare och fastän det under många år ej var brist på segrar att föreviga. 

Hemma stannade knappt andra än några porträttörer. Porträttmålen 
och medaljgravyr voro de enda konstarter som behöfdes. 

Då landet ändtligen fick hämta andan efter hjältekonungens död, 
kunde konsten tänka på att samla upp de spillror, som funnos kvar. Då 
återupptogs också den påbörjade nybyggnaden af Stockholms slott, och 
med detta bygge upprann för landets konst ett nytt skede. 

I utlandet har det ock under tiden blifvit en ny dag. Den store 
Ludvigs sol har sjunkit, innan han spelat sin roll till slut. Hans skede är 
förbi, det följes af 'regentens' och af Ludvig den femtondes förfallsperiod. 

Barocken har öfvergått i rococon. 


Gör barocken skäl för sitt namn >en förvildad renässans», så må 
rococon bli kallad en förfinad barock. 

Sjuttonhundratalet förmildrade smaken, förvekligade människorna, men 
utjämnade det grof hyflade, robusta hos dem, klippte den vidlyftiga allonge- 
peruken till en kokett liten stångpiska, drog de klumpiga ryttarstöflarna 
af kavaljerernas fötter, tystade jaktsällskapets bullersamma dryckeslag 
och öppnade dörrarne från det tunga galleriet med dess braskande deko- 
rering, dess basungudinnor, bataljtaflor och vildsvinsjakter i svarta ramar 
in till den guldkantade salongen med porslinsherdar på spiselkransen och 
på väggfälten blekblå, blodlösa nymfer i snirklade guldramar. 

Seklet mildrade peruktidens bastanta former liksom dess seder och 
tänkesätt. Det blef det fina vettets, den odlade smakens tid, galanteriets 
tid men äfven natursvärmeriets, den ytliga bildningens tid men ock filo- 
sofiens, den underminerande indignationens och den uppbyggande natur- 
vetenskapens tid — Pompadours och du Barrys tid men ock Voltaires, Linnés, 
Diderots, Jean Jacques Rousseaus, Beaumarchais' tid, en tid af häftiga mot- 
sättningar och starka lidelser, den gamla regimens och den gamla auktori- 
tetens elfte timma. En tid, som dansade sorglös på vulkanen med det 
enda mål att lefva och vara ung så länge lifvet varade, ett spirituelt 
skede, men som hade tid ej blott att dansa menuett och styra en rosen- 
kransad slup till kärlekens ö, där gardinerna voro med omsorg dragna 
för marmorpaviljongens fönster, ej blott att kurtisera och duellera utan ock 
att forska i naturens hemligheter och att tala högt och djärft om sam- 
hällets naturenliga byggnad och om människans rättigheter. En tid af 
hjärtlöshet och af känslosamhet, en yppigt slösande tid af egoism och 
njutningsbegär, af naturdyrkan och dyrkan af småfolkets borgerliga dygder 
och sunda lefnadssätt. 

Digitized by VjOOQIC 


Å ena sidan hofven och samhällsgräddan — å den andra tänkarne, 
reformatorerna, omstörtarne och samhällets hela, dittills förbisedda, talrika 

Rococons tid, som småningom öfvergick till revolutionens och antik- 
dyrkans skede. 

Rococon förstod att använda konstens alla grenar till att smeka ögat 
och lifva sinnet. Den klädde sig i glada, lifliga, skrattande färger.*) Den 
prydde sina väggar med gobeliner, oljemålningar, pasteller, med pikanta 
mytologiska bilder, scener ur skådespel och baletter. I dess allegorier 
fans ej spår af någon djupsinnig lärdom, intet braskande med moraliska 
sentenser, ingen annan mening än den att måla lifvet behagfullt och täckt, 
kärleken leende artig och damerna i möjligast lätt kostym, sådan Eva 
bar, innan hon syndade, eller Diana, då hon beskådades af Akteon. 

Sextonhundratalets gamla, slitna dygder voro utlefvade och hade 
fått sitt afsked. Rococon flyttade Zevs, Hebe och Poseidon ned från 
plafonden och placerade dem i porslin på bronsbordstudsaren. Den lät 
blomklasar vira sig om porslinskronans armar, radade upp små bräckliga 
lyxartiklar på hyllor och hörnskåp — herdar och herdinnor, som plocka 
drufvor på tu man hand, lekande amoriner, små graciösa änglar som 
kyssas. Den klädde sina länstolar med gobeliner, målade på solfjäderns 
siden Leda och hennes smeksamma svan, ~ Galatea och Psyke i couleur de 
rose prydde dörrspegeln och groteskt allvarliga kinesiska dockor nickade 
i alla hörn. 

Dess konst liksom dess lefnadssätt utmärkte sig i främsta rummet 
för en oreflekterad charme. Rococon tog ej konsten från dess allvarligaste 
sida, den uppsökte inga svårigheter att öfvervinna och tänkte minst af 
allt på att så till skörd for en eftervärld. Dess konst var till för dess 
eget nöje, och målet var att göra detta enda lifvet behagligt, medan man 
hade det kvar. 

Men den var ej endast den lilla konstens tid, pastellens, miniatyrens, 
porslinsmålningens, gravyrens skede. Från peruktiden ärfde den en arki- 
tektur, som i sina bästa alster kunde vara ej blott ståtlig utan stor 
— Pantheon och S:t Sulpice i Paris — och en skulptur som, hvilka ut- 
sväfningar den än gjorde sig skyldig till och hur tom den än blef som 
dekoration, var liflullt djärf i sin realism, då den hade tillfälle att gå 
naturen inpå lifvet. 

Det genomgående karaktärsdraget i dess konst är dennas dekorativa 
hållning. Rococon stälde måleri liksom skulptur i arkitekturens tjänst, och 
den satte konstindustrien i närmaste samband med de så kallade högre 
och ädlare konsterna, räckte slöjden ett kraftfullt handtag och inverkade 
befruktande på industriens olika grenar. 

•j »11 avait in vente ccla, le XVI lic siéclc, de s'habiller de printcmps et de toutes les 
nuances riantes et de toutes les gaietés de ce monde. De loin Vhabit souriait avant rhomme.» 

Journal des Goncourt. I. sid. i8r. 

Digitized by VjOOQIC 


I sjuttonhundratalets början är Afitoine Watteau skedets t}rpiske 

I Watteaus lätt skizzerade fantasier har en drömmare, en enstöring, 
men fuUblodsbam af sin tid, gifvit tidens, rasens och societetens karaktär, 
lätt och flyktigt, .spirituelt och känslofullt — och allt igenom franskt, utan 
föregångarnes reminiscenser från italiensk konst. 

Han målar kärleken, »fri kärlek i fri natur». Men det är en förfinad 
kärlek, som utspelas mellan salongsmänniskor — el^anta kavaljerer, koket- 
ta damer — en förtjusande dröm om det jordiska paradiset, om ostörd 
harmoni och lugn kärlekslycka, glömsk af verklighetens värld med dess 
slitningar, dess moln och stormar, dess nycker och lumpenhet. Han målar 
ett sorglöst släkte, som gör intet annat än älskar, leker och är lyckligt. 

Hos de konstnärer, som efter Watteau togo om hand den fantasi- 
värld, sjuklingen byggt upp i ensamma timmar, blef naiveteten sökt och 
konstlad, »les fetes champétres» blefvo lättfardiga maskerader, lustfarame 
till Cythere förklädda markiser och kurtisaner, naturen kulissartad och 
artificiel. Bättre än lundens grönska, som blef allt mera porslinsblå, 
lämpade sig alkoven till bakgrund för denna erotik och tUl vittne snarare 
den parfymerade pudeln med röd nos och sidenrosett i nacken än de 
oskuldshvita små lammen. Sällskapet urartade, så ock känslorna och 
sättet att uttrycka dem. Och så tog Frangois Boucher på sin räkning 
hvad som inom århundradets konst var osundt — fastän det var fullt af 
karaktär, också det — då han blef societetens förnämsta fournisseur af 
koketta, afklädda gudinnor och små nymfer och najader med en kropps- 
färg, som ej var helt och hållet främmande för sminkburken. 

Men samtidigt tog sig den motsatta riktning, som gjorde sig gällande 
inom århundradet, uttryck i Chardins framställningar af hemmet och hem- 
lifvet, af kvinnan — medan de andra målade datnen^ klädd eller oklädd — 
af borgarhustruns dagligdags, modrens försakande kärlek, den unga flickans 
stillsamma arbete, barnens lek — motstycken till boudoirmålarens blod- 
lösa Galateor, det enkla okonstlade gent emot det öfverförfinade. 

Det var hoUändarnes genremåleri från tider, längesedan förgångna, 
som nu gjorde sitt inflytande gällande i Frankrikes konst, liksom flam- 
ländarne — Rubens, van Dijk — förr påverkat Watteau. Det var »le 
genre sérieux», som kom och fordrade plats vid sidan af det dekorativa 

Greuze skildrade borgerlig dygd och ädelmod, hvardagsheder och 
hvardagssorg, familjedygder och familjekänslor, — Greuze, måleriets 
Diderot, som målade ej blott för att ömt behaga utan för att uppröra 
eller moraliskt undervisa. Känslosam, tillgjordt naiv och smäktande 
tårögd kunde han vara, uppstyltad äfven som Rousseau eller som den 
unge Schiller. Hans målningar tillhöra litteraturen snarare än målnings- 

Digitized by VjOOQIC 



konsten, — motivet, tendensen betyder ofta nog mer än teckning och 
färg. Men Greuzes och Chardins konst liksom Diderots uppryckande 
kritik vänder ryggen it tidens förkonstling och söker sig fram till enkel- 
het, till skildring af hvardagslifvet, af den förbisedda verkligheten. 

Det dröjde likväl, innan måleriet nådde den natur, det sträfvade till. 
Då rococovärlden slutade att lefva, följdes den af en ny stil, som innebar 
en ny förkonstling, ännu farligare än den, som varit. Den efterträddes 
af det ensidiga antikiserandets tid, af Davids .skede, af den stil, som 
inleder nittonde århundradet. 


Adertonde seklet blef för den svenska konsten en nydaningens, löf- 
tenas, förhoppningamas tid. 

Sveriges främste konstnär är vid det nya århundradets början den 
yngre Nikodemus Tessin, som hemma »bland främlingar och andra» 
— enligt samtidens vittnesbörd — 
ansågs för den »habilaste» arkitekt 
i hela Europa. 

Redan då han kort efter det 
gamla stockholmska slottets brand 
hade fårdigt sitt projekt till nybygg- 
nad, utnämdes han till öfverintendent 
öfver kunglig majestäts alla slott, 
hus, trädgårdar och byggnader. I 
hans hand lades med ett ord landets 
konstutveckling, och som medelpunkt 
för den konst, slottsbygget förde in 
i Sverige, fick så väl han som hans 
son, Karl Gustaf Tessin, det allra 
största inflytande. 

Nikodemus Tessins konstnärliga 
bildning är italiensk mera än fransk. 
Sin 98törsta kunskap» säger han 
sig själf ha fått af Bemini, barock- 
mästaren. Men det är endast som 
dekoratör, han är äkta barn af sin 
tid och af Beminis skola. Hans rikt- 
ning, sedd i dess helhet, är en formren, 

adel renässans utan någon »förvildning» af stilens klara, stora harmoni. 
Och det är till en god del hans förtjänst, att byggnadskonsten i Sverige 
höll sig jämförelsevis oberörd af rococosmakens ensidighet. 

Digitized by VjOOQIC 

Nikodemus Tessin den yn^je. 



I och för slottsbyggnaden skaffade han unga svenska arkitekter till- 
fälle att studera sin konst i utlandet. Karl Hårleman och senare Karl 
Fredrik Adelcrantz gjorde sig genom fleråriga studier i Paris och Italien 
duglige att upptaga mästarens mantel, då han ej själf fick upplefvra full- 
bordandet af sitt främsta arbete. 

Men inom de andra konstgrenarna funnos ej konstnärliga krafter 
nog i landet. Det förslog ej att köpa dekorativa målningar ute. En ny 
import af främlingar blef nödvändig. Det var alls^q bristande intresse 
för hvad som var svenskt, som förmådde de styrande att se sig om efter 

Stockholms slott. 

utländsk hjälp. Det var helt enkelt bristen af lämpliga förmågor. Det 
var samma behof som förr tvungit vasakonungarne och Hedvig Eleonora 
att inkalla främlingar. 

Så kom Taraval hit, representanten i Sverige för det franska dekora- 
tiva måleriet — nymfer och små genier på himmelsblå bakgrund, herdar 
med får i nätta parker. Hans måleri är en ny upplaga af Bouchers, 
men nu utspädt och Pörtunnadt — najaderna ännu mera rosenröda, teck- 
ningen flyktigare, maneret öfverdrifvet. -Taravals »Triomphe d'Amphi- 
trite» i Louvren utgör ett typiskt prof på riktningen liksom på målnings- 
sättet. Så fingo Drottningholms dekorationsskulptörer sina efterträdare i 
fransmännen Bouchardon och Larchevéque. Hade Millich, Precht och deras 
samtida i sina dekorativa arbeten för slott och kyrkor, i sånggudinnorna 

Digitized by VjOOQIC 



på Drottningholm och i de omsorgsfullt tillkrånglade kvinnostatyerna 
utanför Stockholms Storkyrka visat prof på den mera vulgära sidan af 
peruktidens smak, sä blef det Larchevéque, som i Sverige kom att repre- 
sentera I700talets monumental-skulptur, sådan denna tog sig uttryck i 
dessa kungastatyer till häst, och till fots, som det då var högst modernt 
att ställa upp på torgen. 

Till prydnad for Stockholm modellerade han Gustaf Vasa och Gustaf 
Adolf. Det gick med många svårigheter och med en kostnad, som varit 

Plafond i slottskapellet af Taraval. 

värd ett bättre resultat. Gustaf Adolfs staty var under arbete i 40 år och 
kostade 174,000 kronor, innan den stod på sin plats framför Norrbro — 
och ej ens då var den färdig. 

Dessa »inlockade» främlingar fingo äfven en annan betydelse för den 
svenska konsten än den, som låg i deras konstnärskap. De verkade som 
lärare vid den nybildade konstakademien, som uppfostrare af en svensk 
konstnärsgeneration . 

År 1648 hade Ludvig den fjortonde bildat den franska konst- 
akademien. Den åsikt, att vårdandet af de fria konsterna var statens skyldig- 
het gjorde sig (orst nu hörd. De italienske furstarne under renässansen 
hade af personligt intresse uppträdt som konstvänner och mecenater — 
•icke af skyldighet att uppmuntra och understödja, utan emedan konsten var 

Digitized by VjOOQIC 


för lefnaden på den tiden ett behof. » *) Men då knng Ludvig tog konsten 
under sitt hägn, var det i egenskap af statens ö^erhufvud, han gjorde 
det, och han fordrade som återtjänst att konsten skulle tjäna honom som 
ett af trappstegen till den härskartron, där han satt höjd öfver de död- 
liga. I akademiens stiftelsebref skrifver han, att iför att göra vårt 
konungadöme mera blomstrande och bättre framhålla vårt väldes lycko- 
samhet och öfverflöd, vi icke kunde vidtaga lämpligare mått och steg än att 
därstädes låta odla vetenskaper och fria konster samt att, enligt de största 
konungars föredöme, draga till oss dem, som däri utmärka sig, genom 
välgärningar och hedersbetygelser, hvilka kunde locka andra till täflan 
och uppegga dem att göra sig värdiga af liknande nådebevis». 

Det var tydligt nog: staten tog konsten om hand och konsten 
skulle förhärliga monarken. Dennes ära var landets, och landets ära och 
anseende fordrade, att de sköna konsterna skulle stå i blom. 

Från Frankrike spred sig akademiväsendet öfver Europas öfriga 
länder. Från 1752 till 81 uppstodo ej mindre än 18 nya akademier — 
de flesta modellerade med den franska som mönster. Huru vida de be- 
höfdes eller ej, om konstutvecklingen hade att vänta någon vinst af dem, 
det var en fråga, som stiftarne ej gjorde sig besvär att uppställa. De 
tongifvande monarkerna hade stiftat akademierna — och nu ansåg sig 
hvarje liten furste, som ville följa med sin tid, skyldig att ega en dylik 
institution till sin egen ära och sin stats utveckling och flor.**) 

Äfven Sverige fick sin akademi. Den var onekligen ett barn af 
behofvet. Den började helt anspråkslöst på så sätt, att de utländska 
konstnärer, som Tessin och Hårleman »förledt» att flytta hit och som 
här funno sig försatta utom den lifliga, sporrande täflan, som de i sitt 
hemland varit vana att lefva uti, sammankommo en och annan kvällsstund 
för att öfva sig, i teckning och på samma gång handleda de unge män, 
som visade anlag och kunde bli dem nyttiga som medhjälpare. 

Redan Nikodemus Tessin hade varit betänkt på att med hjälp af de 
inkallade fransmännen bilda en ritskola i Stockholm. Slottsbygget for- 
drade en mängd förmågor inom konstens och slöjdens olika grenar. Det 
var likväl först Karl Gustaf Tessin, som gjorde allvar af sin faders plan. 

I Sverige liksom i Danmark var det från början konstnärerna själfva, 
som slöto sig till samman och bildade ritskolan. Denna skola utvidgades 

*) Estlander: Konstakademiernas bestämmelse och framtid. Tidskriften Framtiden 1871. 
**) »Akademierna* — yttrar Estlander — »voro uppfunna enkom för en tid, då man 
trodde sig kunna åstadkomma skönheten efter smakregler och genom lättlSrda handgrepp.» 

»De gammalmodiga konstakademierna» — skref Egron Lundgren 1860 — »förefalla 
mig som tvinande och unkna drifhus och påtagligen i en helt och hållet falsk ställning, allt 
sedan de rimligtvis icke längre kunna fullfölja det mål, för hvilket de egentligen blefvo stif- 
tade: en apparat att docera plafondmålare — den tid det var modernt att måla solfjädrar 
och plafonder, den tid le grand monarque ännu gick på sina höga klackar, när det ännu fanns 
kurfurstar med stora allongeperuker, med passion för Sanningen — målad i sängkammartaket 
— och som depenserade stora summor på alla slags Dygder, om de blott sågo bra odyg- 
diga ut.» 

Digitized by VjOOQIC 


snart, vann kungligt beskydd och ett litet statsanslag, som flera gånger 
ökades, fick namn af Kunglig ritare-akademi och därpå lagar och bestäm- 
melser för sm verksamhet. 

Dess mål var ^rent praktiskt, dess första uppgift att bilda »kvicka » 
och skickliga medhjälpare till slottsbyggnaden, således ej endast konst> 
närer utan i lika hög grad konsthand tverkare. Att på ett smakfullt 
sätt b3^ga och inreda hus, var hvad man främst behöfde lära. Aka- 
demien ville därför omhulda »alla slöjder och handteringar, som fordra 
smak».*) Det var ju mera ekonomiskt att hemma utbilda konstskickliga 
arbetare än att gång på gång införskrifva utlänningar, som alltid forstodo* 
att taga bra betaldt for sitt arbete. 

Skolans elever fingo med första möjliga praktisk sysselsättning på 
slottet med åtföljande inkomster, och flere af dem nådde snart en sådan 
färdighet, att de kunde användas till åtskilliga slag af underordnade 
dekorativa arbeten. Men de förnämligare uppgifterna fordrade konstnärs- 
krafter af annan gedigenhet, än hvad den unga skolan kunde i hast upp- 
fostra. Dess uppgift öfvergick småningom till den att företrädesvis utbilda 
inhemska idkare af de > högre» konsterna, som skulle kunna täfla med 
främlingarna och göra dem obehöiliga. 

Slottet nalkades under tiden sin fullbordan — fullt färdigt har det,. 
hvad dess dekorativa utstyrsel vidkommer, ej ännu blifvit och blir det 
väl aldrig. Och akademien skilde småningom konstslöjden från »de 
ädlare konsterna» och blef en institution, som hade att leda dessas 
utveckUng i landet och att lära det ouppfostrade folket, att konst liksom* 
vetenskap och diktning utgör en betydelsefull insats i samhällets kulturlif 
och kräfver aktning och intresse. 

För denna akademi utgör hela detta skede en hoppets och löftenas 
tid. Det var den, som skulle hålla den svenska konsten uppe. Akademien 
var det starka stöd, hvarvid man bundit fast den svenska konstens vack- 
lande unga träd.**) Man slog medaljer öfver institutionens födelse under 
kung Fredriks allerhögsta hägn och öfver kung Gustafs ynnest, då han 
ökade dess årsanslag. Taraval uppgjorde förslagsritning till en präktig 
akademibyggnad, som naturligtvis ej kunde byggas i denna tid af penning- 
brist. Akademien fick omsorgsfullt och förtjänstfullt utarbetade statuter, 
den valde till ledamöter de aktade eller som det i statuterna heter »de 
ädlare konstnärer» som funnos att tillgå, hedersledamöter valdes bland »de 
förnämligaste herrar samt lärda och konstälskande i riket», sådana som 
förstodo att »sätta rätt värde på de ädlare konsterna», och slutligen invaldes 
utländske ledamöter, som skulle yttermera sprida glans öfver institutionen. 

Det var en organisationens, en förberedelsens tid, en tid af ung- 
domligt hopp och förnöjd stolthet. Akademiens skolor nådde snart — 

*) Se vidare L. Loostcöms sakrika framsULUning »Den svenska konsUkademien» och 
C R. Nybloms »MinDcsakrift vid i50-år;(festen i KgL akademien för de fria konstemai. 

^ Akademiens första beldningsmedalj framvisade p& ena sidan kung Fredriks bild 
ock på den andtm »et nngt tri, fastbnndit vid en rak stör, med legende: Formatur ad justum» 
;>D« fSr skick efter det ritu»). — Elers, t Stockholm». 

Digitized by VjOOQIC 



för att nytja Karl Gustaf Tcssins uttryck i hans minnestal öfver Hårle- 
man — »till den höjd att där dageligen svensk ungdom mognades, som 
med tiden skulle tillvinna svenska målareskolan ett rum ibland de erkände 
hufvudskolor». Akademien ledde ungdomens uppfostran, uppstälde regler 
för studiemas gång under och efter elevtiden, föreskref den väg talangen 
hade att gå. Visserligen blefvo resultaten af den tidens skolverksamhet 
ej särdeles stora, men institutionen utvecklade sig likväl efter förmåga, 
uppehållen förnämligast af Adelcrantz och, så länge Gustaf den tredje 
lefde, föremål för hans oaflåtliga »omvårdnad och nåd». 


Bland de bildade klasserna var konstintresse och äfven konstskicklighet 
på denna tid en obligatorisk sak. Man var ej en värdig medlem af sam- 
hällets öfre lager, om man ej utöfvade eller åtminstone befrämjade någon 
eller några konstarter, om man ej var både samlare och kännare, ej blott 
*amateur» utan äfven »curieux». 

Karl Gustaf Tessin, på sin tid Sveriges främste hofman, förenade i 

sin person alla de egenskaper, som fordra- 
des af en man med fin bildning. I konst- 
frågor var han landets främste auktoritet, 
till ledare af dess konst var han själfskrifven. 
Han blef den nybildade akademiens själ, 
»hans namn var det föreningsord, hvaraf 
konsten fann sig i behof på en för henne 
ännu främmande mark».*) 

Mindre inflytande på konstutvecklin- 
gen fick den konstälskande drottning Lovisa 
Ulrika. Den preussiska prinsessan med 
fransk bildning vårdade sig mindre om svensk 
konst — kanske därför att hon fann en 
så föga uppodlad svensk konst att vårda. 
Sverige var och förblef för henne ett barbar- 
land, där man frös tre fjärdedelar af året, 

Karl Gustaf Tessin. 

•) Ej blott som kännare utan äfven som samlare intog Tessin det främsta rummet bland 
svenskar. De konstverk han inköpte, då han som svensk minister hade sitt residens i Paris- 
utgöra nu kärnan af svenska statens konstsamlingar. Bland hans målningar voro ej blott ar- 
beten af fransmännen på modet, utan ock dukar af Rembrandt, Teniers, Wouwerman och flere 
holländare. På en försäljning i Paris 1741 köpte han ej mindre än 2,057 teckningar, däribland 
106, som buro Rembrandts namn. Han betalade de 2,057 med summa 5,072 livrés 10 sous. 

Rembrandts teckningar ha sedan stigit så i pris, att år 1883 två betalades i Amsterdam 
med respektive 9,240 och 10,920 francs. — Se tidskriften L'Art, augusti 1890. 

Digitized by VjOOQIC 


där råheten satt inne med makten och där man kunde dö af ledsnad. 
För att glömma sin omgifning, sitt herskarbegär och sin förödmjukelse, 
för att lefva sitt privatlif efter egen smak omgaf hon sig med alster af 
den kontinentens kultur, hon uppvuxit uti. Hennes biblioteksrum på 
Drottningholm med den fridsamma, soliga utsikten öfver parkens löfväggar 
och bronsgrupper inneslöt hvad tidens filosofi och naturkunskap studerat 
eller tänkt sig till. Målningar af Lancret, Chardin, Boucher, Natoire 
prydde väggarna i hennes salonger, och blahd de samtida, man där fann 
i bild, satt på hedersplatsen hennes preussiska familj, spirituelt målad 
af fransmannen Antoine Pesne, det brandenburgska furstehusets favorit- 

Lovisa Ulrikas del i Drottningholm är lika typisk för hennes tid som 
Hedvig Eleonoras var för det skede, som ett och ett hälft sekel tidigare 
såg slottet stå upp i Loföns sumpmarker. 

Den herskande, färgstarka tysk-italienska epigonkonsten är nu dödad 
af adertonde seklets blonda franska måleri. Ehrenstrahls dygder och 
Schröders bastanta olympiska köksor, som rida pä molntappar i en röd- 
glödande eter uppe i praktrummens tak, ersättas af Taravals rosiga, nätt 
penslade små genier. Gustaf Lundbergs pasteller äro lika hemma på kabi- 
nettets sidenvägg, som David Kraffts allvarliga krigare sitta säkra på 
sina platser i Karl den tolftes generalers träbonade sal. 

Nu finna vi, vid sidan af den gamle Pilos redbart och lugnt målade, 
grönskiftande magnater och prelater, statsmannen från frihetsskedet, målad 
af Scheffel eller af den äldre Lorentz Pasch^ i elegant men myndig ställning, 
i pudrad peruk, med manteln fladdrande, band som flaxa för vinden, det 
hela hållet i bleka färger, med kalla dagrar och lätta skuggor. Fursten 
står klädd i fiiltherreskrud — äfven om han är aldrig så fredsam och 
skapad till allt annat än härförare — i harnesk och med kommandostaf 
och med hermelinsmanteln kokett draperad öfver skuldran, men med ett 
människovänligt leende på sitt godmodiga ansikte — såsom Pesne målat 
Adolf Fredrik på Gripsholm. 

Det är ett leende släkte, denna tids konterfej visa oss. Porträtten 
småle reserveradt, som inlärdt framför spegeln (Lovisa Ulrika), vänligt 
och hjärtegodt (Linné), nervöst, med mera vemod än glädje (Bellman 
på det bekanta porträttet af Per Kraflft d. ä.). Gustaf den tredje har 
på Roslins helfigursbild på Gripsholm ett leende af nedlåtande majestät 
och en smula affekterad välvilja, och hans små söner — såsom Lund- 
berg och Forslund målat dem — ha ett stirrande, uttrycklöst leende, allt 
annat än barnsligt. 

Man träffar i allmänhet i den tidens ansikten mindre energi än välvillig 
artighet och belefvadt tillmötesgående. Ganska ofta visa de skeptikerns 
öfverlägsna dr^ning på munnen åt lifvets komedi, ibland goddagspiltens 
förnöjda leende — som såge han middagsbordet dukadt — än matronans 
vördiga leende, hon som känner lifvet och vet, att det tål att skrattas åt 
— eller gracemas högdragna vridning på nacken — •uoli me tangeret — 

Digitized by VjOOQIC 


men på samma gång en kokett blick och en liten dragning på munnen — 
»försök ändå I» 

SpiritMel är tiden framför allt. Detta släkte har något utstuderadt 
graciöst i hållningen, kavaljerer och damer ha samma klara ögon under 
högtbågade, bestämdt penslade bryn, samma röda läppar och runda kinder, 
samma hy af porslin. 

De stora paradbilderna visa — nu som alltid — snarare en typ än en 
individ. Målarens uppfattning af personen förefaller där så att säga gifven 
på förhand, och äfven färgen synes ofta nog vara tillredd j^r^ seancen. 
Individuelt lif ånna vi i småporträtten, mera intimt uppfattade och målade 
med mera friskhet och målarglädje. Och i tidens flott tecknade, lätt- 
fotade karrikatyrer. 


Det råder nu en liflig förbindelse mellan Sverige och kontinenten. 
Den tidens konstnärer utgöra ett reslystet släkte. Flera af dem dela sin 
tid mellan olika länder eller snarare mellan olika hof, slå sig ner, där 
de finna marknad för sina arbeten, och resa vidare, då efterfrågan börjar 

Att utländske konstnärer uppehålla sig i Sverige är ingenting för 
denna tid särskildt utmärkande, men väl är det en omständighet att 
påpeka, att svenskar nu rätt ofta bli bofasta i utlandet och där vinna 
rykte och beröm. 

Nå^ra af våra utflyttade konstnärer stanna utomlands och glömmas 
hemma. Andra vända åter för att lefva obemärkta — ibland till och med 
i fattigdom — efter att ha lämnat ett ansedt namn efter sig ute i den stora 
konstvärlden. Andra åter komma hem någon gång på sina resor från 
land till land, utföra ett och annat porträtt och fara sedan vidare. Det 
händer till och med, att de bli upptagna som »utländska-svenska» leda- 
möter af vår akademi. 

Hedlinger, den store medaljgravören, tillhör Europas konst mer än 
specielt Sveriges. Han kommer hit från Paris, vistas här inemot trettio 
år och bosätter sig sedan i sitt hemland, i Schweiz. Han utför arbeten 
åt påfven i Rom och åt Rysslands kejsarinna, åt Fredrik den andre och 
tyska hertigar, och han har namn om sig som sin tids främste konstnär 
i sitt fack. 

Den svenskfödde Georg de Maries hamnar i Sydtyskland, den yngre 
Meytcns — äfven han född i Stockholm — målar i Paris Ludvig den 
fjortondes och czar Peters porträtt. Han blir sedan kejserlig österrikisk 

Digitized by VjOOQIC 



kammarmåiare och direktör för Wiens konstakademi. Det är endast en 
ringa del af desse mäns verksamhet, som tillhör vårt land. 

Gustaf Lundbtrg vistades i Paris i nära trettio år, ansedd som en af 
samtidens främste pastellmålare. Jonas Hoffman var utomlands i sexton 
år, Elias Martin vistades femton år i England. Cogell hamnade som pro- 
fessor i Lyon. Lafrensen blef i Paris ryktbar och är det ännu i dag under 
namnet Lavreince, och en annan svensk miniatyrmålare, Hall — »minia- 
tyrens van Dyck» — var mycket uppburen inom Frankrikes högsta kretsar. 
Mer än en af de våra var medlem af franska akademien och bar titeln 
tPeintre du roi». 

Alexandtr Roslin är kanske den mest typiske af dem alla. 

Elev af gamle Schröder i Stockholm begaf sig den unge skå- 
ningen tidigt utomlands, lärde sig 
behandla sin färg med spirituel ele- 
gans, presentera sin modell med 
aptomb och behag. 

Han vistades vid hofven i Bay- 
reuth och i Parma, där han flitigt 
porträtterade furstar och furstinnor. 
Till Paris kom han 1752, slog sig 
igenom vid första utställning, blef 
kallad en ypperlig mästare inom sin 
konst och valdes genast in i akade- 
mien. Hans arbeten väckte sedan 
alltid uppseende på »salongerna» 
och hans anseende synes ej ha lidit 
af att Diderot angrep honom, då 
han en gång segrat öfver Greuze. 

Roslin var i främsta rummet 
virtuosen, som på ett raffineradt sätt 
förstod att återgifva stoffer. 

Ansiktena på hans målningar 
kunde vara stela och liflösa, fastän 

detta långt ifrån var regeln — men med öfverlägsen virtuositet voro 
kläderna målade — siden, guld, broderier, sammet. 

Ett epigram yttrade: 

»Qui a figure de satin, 

doit bien étre peint par Roslin.» 

Han blef emellertid' på modet. Han målade porträtt — till häst 
och till fots — af regenthuset, han målade stora paradtaflor — den största 
— som förekom på salongen 1761 — framstälde huru »Louis XIV mot- 
tages på Hotel de Ville efter sitt tillfrisknande och sin återkomst från 
Metz». Hofvet och societeten — »la cour et la ville» — täflade om att 

Alexander Roslin. 

Efter haiu själf^rtrått. 

Digitized by VjOOQIC 



ega hans arbeten, de förnämsta gravörer stucko hans måhiingar i koppar, 
han blef »conseiller» — röstegande ledamot — af akademien, bodde i 
Louvren, hade ståtUga inkomster och säges vid sin död ha lämnat efter 
sig 8oo>ooo francs.*) 

Roslin beskrifves som en »hederssam, gladlynt om ock något själf- 
kär man». 

Gustaf III och hans bröder. 

Efter Roslins uAa. 

Sergel yttrar under ett besök i Paris i ett bref till hofintenden- 
ten Rehn: 

»Herr Roslin mår väl, är alltid förtjust i sina egna alster och synner- 
ligen nöjd, när han finner något att anmärka på andras arbeten. 9 

De studerande svenskarna hade eljes allt skäl att vara tacksamma 
mot deras ryktbare landsman. Hans gästfria, rika hem stod öppet för 

•) Hans stora tafla »Gustaf den tredje och hans bröder», som ej tillhör hans allra bästa 
arbeten, var utst&ld p& salongen i Paris 1771 och finnes nu på Nationalmuseum. 1 Louvren 
har han i vira dagar blifvit representerad medelst tre målningar, en mycket t3rpisk genre; 
Jeuue fiUe omant la statue de TAmour, en porträttgrupp af målaren Vien med fru samt — » 
Colleclion la Caze — ett damportratt. 

Hans hustru, Marie Suzanne Girou^t, framstående målarinna och, äfven hon, medlem af 
franska akademien, är i Louvren representerad af ett pastell portritt. 

Digitized by LjOOQIC 


dem, och själf tröttnade han aldrig att gå dem tillhanda med råd ocii 
dåd. Lorentz Pasch, Ljungberger, Hoffman, Floding, Hilleström, Fehr- 
man d. y., Gillberg hade både fördel och nöje af Roslins patronage. 

Bland Roslins porträtt finnes åtminstone ett, som framställer t Marie 
Antoinette i galai. Men bland alla sina porträtt lär nämde drottning 
funnit mest behag i det, som var måladt af en annan svensk — Weri- 
muller — och som fanns att se på salongen 1785.*) »Il est bien peint 
mais ne lui ressemble pas en beau^% skref Gustaf den tredje, som e) 
kunde fa Marie Antoinette nog vacker och tillräckligt behagligt framstäld, 
om detta porträtt. 

Wertmiiller är en af dessa flyttfåglar, som resa från land till land, 
stanna där jordmånen är god och fara vidare, när de ledsnat. Han hamnar 
i Amerika. 

De konstnärer som komma hem, fora med sig nya idéer och bekant- 
göra i Sverige de utländska mästarnes olika riktningar. Bouchers elev^ 
HiUestrdm^ gick visserligen ej i sin lärares fotspår — nordens natur var 
ingen lämph'g bakgrund för Galatheas triumf — men Chardin och Greuze 
fingo i honom en ärlig fastän trivial svensk lärling, som efter förmåga 
sökte odla den borgerliga genren, hvilken före honom Pilo försökt sig 
på. Pilos Skomakarefamilj är vårt nationalmusei äldsta svenska genre- 
målning. Men i motiven liksom i koloriten är Pilo påverkad vida mindre 
af fransmännen än af nederländarne. 

I Bolander fick Oudry — djurmålaren, jaktmålaren — en svensk efter- 
följare, och den torre Säfvenbom, som studerat för Joseph Vernet, för- 
sökte måla svenska stadsvyer och kungliga slott så, som mästaren fram- 
stälde sina franska hamnar och fästen. Den mångsidige Elias Martin 
studerar den lilla genren och porträttet, men främst det fransk-italienska 
idéela landskapet med rik komposition, måladt stort i olja, och det engelska 
poetiska landskapet, lätt laveradt i akvarell. Jonas Hoffman har studerat 
den stora konsten i Paris men ännu mera i Rom, och den talangfulle 
MasrelieZy som redan då han som gosse gick och ritade i Stockholm och 
fick sin första akademiska medalj vid elf^a års ålder visat len så ogemen 
disposition till historiemålning», stannar i Italien i fjorton år, medan 
Sergel^ af fransk skola, arbetar sig fram till att bli vägbrytaren inom 
århundradets skulptur. 

♦) Nu på Nationalmuseet. 

Digitized by VjOOQIC 



Den tredje Gustafs tid är inne — fantastisk, utländsk, flärdfuU men 
med sol uti, åtminstone då man ser den på afstånd, förskönad i saga 
och sång. 

Gustaf den tredje — heter det på den akademiske festtalarens 
blomsterspråk*) — framflyttade »en hel släktålder ur lärdomens tröga 
allvar till allt det leende inom smakens och känslans värld». 

Eftervärlden, som ej har anledning att fasta mer än skäligt afseende 
vid festtalares fraser, hvarken de hundraårsgamla eller de från i går, 
har varit ganska hård mot tjusarkungen — men dock alls ej hårdare än 
hvad flertalet af dem ibland hans samtida voro, som representera tanke- 
förmåga och själfständighet. Man har påpekat, huru kung Gustaf ärfde 
sina snillen ganska fullvuxna från frihetstiden — ^ Bellman, Creutz, Gyllen- 
borg — eller hur ohågad han var att understödja dem, då de ej befunnes 
lämpade till förgyllning för hans egen person — Thorild, Hörberg — 
hur han af illa användt fosterländskt nit hämmade deras utveckling 
— Sergel — eller underlät att begagna sig af deras talang — Masreliez — 
eller hur det var först, när de dragit sig ut ur hans hofluft, som de nådde 
en full utveckling af sin personlighet — Kellgren. 

»Ers kunglig höghet hägne de fria konster och vete hvad han 
hägnar», hade Karl Gustaf Tessin sagt till det lifliga, brådmogna furstliga 
barnet. Uppväxt till konung tog den nordiske Augustus genast under 
sitt beskydd de vackra konsterna liksom snillets och behagens öfriga 
förädlande nöjen. 

Men något annat än dilettant blef han aldrig. Gent emot Karl 
August Ehrensvärds djärft personliga konstuppfattning står han som den 
gyllene medelmåttans man, gent emot Sergel som den kortsynte herskaren, 
som ej förmår inse, hur han dämmer for konstnärens utveckHng men som 
främst af allt vill i den berömde skulptören ha en prydnad for sitt hof 
och sin akademi, ett europeiskt ryktbart konstnärsnamn att presentera 
för de kavaljerer från kontinenten, han mottager i sin hufvudstad. 

Men trots konungens dilettantståndpunkt kan ingen förneka hans 
intresse för konst liksom för allt, som kan muntra och uppfostra nationen 
till hyfsning och sprida glans ej blott öfver hans person utan öfver det 
land, hvars främste medborgare han är. De vackra konstemas blomstring 
bidraga »till en regents ära» men ock till »ett folks ryktbarhet». 

Hans smak, det är hans tids, men knappast tidens mest utvecklade, 
mest fullödiga eller ens mest raffinerade smak. Den konstnär, som blir 
utmärkande för denna tid och denna smakriktning, det är fransmannen 
Desprez, smidig, spirituell, liflig. Canova kunde ha varit kung Gustafe 
man, Roslin också, om han bott hemma och varit svensk hofmålare i 

•) I öfverintendenten F. S. Silfverstolpes tal vid akademiens hundraårsfest 1835. 

Digitized by CjOOQIC 



Stället för fransk peintre du roi. Sergel var allt för sträf, för litet smidig, 
for litet lakej, Masreliez för ensidigt antiklärd, Ehrcnsvärd för öfver- 
iägsen, för bitande ironisk under den högadlige militärens oklanderligt 
korrekta yta. 

Den gustavianska stilen visar sig mest smakfull och mest karaktärs- 
full i dekorationen och i konstslöjden. Den binder rococons lekfulla 
snirklar i stränga linier. Den upptager antika motiv och bildar en öfver- 
gång till det nya århundradets tunga empirestil. 

Gustaviansk stil: InterlOr frän Ha^a. 

Tidens arkitektur blef något matt och fantasifattig fastän ej oädel. 
Utsväfvande var den minst af allt. Som prof på densamma stå opera- 
huset i Stockholm och Sofia Albertinas palats vid Gustaf Adolfs torg, 
börsen m. fl. 

I det hela kan eftervärlden vara glad öfver, att konungen saknade 
medel att utföra sina byggnadsplaner. De kommo sällan längre än på 
papperet, försedda med hans gillande påskrift. Liksom mången annan 
kunde han ej sätta sig in i en annan smak än den för tillfallet moderna. 
Han ville rifva ner Riddarholmskyrkan för att ersätta den med ett antikt 
Pantheon, som Desprez ritat ett projekt till. Han ämnade på fullt allvar 
pynta Gripsholm med grekiska kolonnader. Aldrig en tanke på öfver- 
^sstämmelse mellan det gamla som fanns och det nya, hvarmed detta 
gamla skulle utsmyckas. Tänkom oss det väldiga Griptornet på Grips- 
borden svan, SveiiBk konst 8 

Digitized by VjOOQIC. 



holtn, med dess massiva fästningsmurar, dess kanongluggar och dess 
förgallrade små fönster »prydt» med en antik portal och inneslutande en 
i glada färger hållen, ljus och luftig trappuppgång med byster i nischer 
på marmorväggarna. Ritningarna till detta slags förskönande af ett gam- 
malt fäste finnas i behåll och visa, hvad upplysningens tid förstod med 
restaurering af ett historiskt minnesmärke. 

Aldrig en tanke på att lämpa arkitekturen efter omgifningen eller 
efter landets natur, men väl känsla för det måleriska i naturen och vilja 
att begagna sig däraf för att få en täck och pittoresk ram kring bygg- 
naden — en infattning, sådan som Hagas park och Brunnsvikens stränder 

Det tilltänkta Haga slott. 

skulle komma att bilda kring det praktslott, hvars rika kolonnader aldrig 
kommo att höja sig öfver ängar och lunder och blå, slingrande dammar, 
öfver antika små marmortempel och täcka strandidyller. 

Den lilla paviljongen på Haga — torrt och fantasilöst uppförd af 
Tempelman under konungens egen uppsikt och, som det säges, enligt 
hans plan — blef aldrig, som meningen var, stäld i skuggan af det till- 
ämnade marmorslottet med dess korintiska kolonnader, dess obelisker, 
antika tempelgaflar, ryttarstatyer, dess kupol, kaskader, grottor och 
sfinxer. Denna praktbyggnad blef, liksom så många andra, aldrig annat 
än ett luftslott. Den stannade på papperet, signerad med sin fantasirike 
upphofsmans namn: Desprez. 

Louis Jean Desprez är ett fantasiens söndagsbarn. Han var först 
och främst mästare som målare af teaterdekorationer. »För vår skåde- 

Digitized by VjOOQIC 



banas förblandningar» började med honom ett nytt, glänsande skede. 
Samtida prisade hans dekorationers »skönhet, fulländade exekution samt 
snillrika och smakfulla uppfinning»*) — något helt annat än hvad hans 
föregångare inom facket, Mörk, 
Bolander, Brusell, kunnat åstad- 

Ej blott stockholmare, utan 
äfven resande fransmän, som hade 
tillfälle att jämföra med hvad 
Paris kunde åstadkomma, be- 
rörode Desprez' fantasirika teater- 
målningar.**) Eftervärlden har 
försäkrat, att han var »lika ut- 
märkt i arkitektur, gravering och - 
oljemålning».***) Adelcrantz för- 
klarade, att han var den ende 
af de arkitekter, som verkade i 
Sverige, som visade uppfinnings- 
förmåga, förenad med kraft i kon- 

I egenskap af arkitekt hade 
han varit franska akademiens sti- 
pendiat i Rom. Gustaf den tredje lärde där att känna honom och an- 
stälde honom som dekorationsmålare vid operan i Stockholm. Han fick 
sedan titeln »konungens förste arkitekt» och »generalagent för de fria 

Outtömlig på förslag och outtröttlig i att utarbeta dem var Desprez 
just den konstnär, som passade vid Gustaf den tredjes sida. »Det finns 
ingen människa, som har fantasi mer än Desprez och jag,» lär konungen 
ha yttrat. Den liflige och älskvärde, ibland i sina projekt z/^j/sangviniske 
fransmannen fäste sig aldrig vid sådana småsaker som hvad en nybyggnad 
skulle kosta^ och lika litet vårdade han sig om arkitekturens rent praktiska 
sida. Han tänkte endast och allenast på hvad som skulle göra sig 
vackert, hans byggnader voro i främsta rummet afsedda att dekorera, och 
då han arbetade i den moderna antikiserande smaken, uppfattade han 
också den helt dekorativt. Det bästa, han åstadkom inom arkitekturen, 
ar väl det botaniska auditoriet i Upsala. 

Desprez kunde för öfrigt allt hvad hans lättrörda inbillningskraft 
ville åstadkomma. Han kunde till och med måla historietaflor. Under 
i^riget i Finland bad konungen honom komma dit, för att han skulle få 
>se de märkvärdiga scener, som föreföllo», och senare gaf han sin habile 
tjänare uppdrag att i en serie af elfva stora målningar, som skulle pryda 

Louis Jean Desprez. 

Efter målning af P. Krafft d. y. 

*) Ristell, Anekdoter om koaung Gustaf III:s hof och regering. 

•*; Se »Voyage de deux fran^ais dans le Nord de 1' Europé» (af Fortia och Boisgelin). 
*'♦; Se Biografiskt lexikon. 

Digitized by VjOOQIC 


ett galleri på Drottningholm, föreviga de svenska segrarne i detta orätt- 
färdiga krig. 

Af dessa elfva taflor blefvo endast ett par fullbordade. > Slaget vid 
Högland» finns på Rosersberg — en tafla — säger Biografiskt lexikon 
— »som i synnerhet framställer det segrande chefsskeppet». 

Gustaf den tredje förstod liksom Ludvig den fjortonde och Hedvig 
Eleonora att använda konsten till att föreviga herskaren. De tilldragelser 
i sitt lif, han ansåg minnesvärda, ville han se i färg på sina väggar. 
Han lät afmåla sitt besök i Peterskyrkan och sin vandring vid påfvens 
sida i Vatikanens skulpturgalleri — likaså sitt besök i konstakademien i 
Stockholm och mönstringen af borgerskapets infanteri i samma stad. Hans 
bragder i falt liksom hans dater som lagstiftare eller statsman, hans tomer- 
lekar och scener ur hans dramatiska dikter sysselsatte flera af de samtida 
målarne. Det var beställningar, som ty värr ej höjde den inhemska 
konsten, det blef de torraste och mest ledsamma kompositioner, en konst- 
handtverkare kunde utarbeta i sin stilla kammare. 

Så fick Elias Martin måla besöket i akademien och hertigens af 
Småland dop i slottskapellet. Pilo gjorde utkast till Vasa hofrätts in- 
stiftande. Hilleström framstälde konungen dels i striden vid Uttis malm, 
då han utdelar order under pågående batalj, dels efter segern — festtåget 
i Stockholm efter segern vid Svensksund 1790, då kungliga familjen be- 
gifver sig i högtidligt tåg från slottet till Storkyrkan, — dels målar han 
samme konung som karusellhjälte — hur han som »Le valeureux Esplan- 
dian» bryter en lans för grefvinnan Höpken i »Enchantades» kostym. 
Han målar Stockholms ström vid hertiginnan af Södermanlands ankomst 
1774, borgerskapets mönstring på Adolf Fredriks torg, hans majestäts 
publika spisning på Drottningholm och andra triviala bilder, hvilka sedan 
aflade af sig det ytterst andefattiga så kallade historiemåleri, som idkades 
i Sverige i början af iSootalet. 

Till det s^ora måleriet kunna hvarken Desprez' eller Hilleströms 
historietaflor räknas. Det var i själfva verket smått med denna konstgren, 
och det fastän flera af konstnärerna utomlands studerat just den och hade 
håg och fallenhet därför. Den gamle Pilo fick aldrig färdig sin tekniskt 
ståtliga kröningstafla. Jonas Hoffman hade åstadkommit en förtjänstfull 
altartafla till Klara kyrka, men den blef också det enda verk, hvarmed 
han dokumenterade sig som en framstående konstnär. Masreliez fick föga 
tillfälle att använda sin lärdom på större uppgifter — och skedets främsta 
koloristiska förmåga, Per Hörbergs blef aldrig annat än målare af altar- 
taflor och en försökare — utan vidare inflytande — på det klassiska 
området liksom äfven inom den nordiska mytologien. 

Hörberg lefde utom konst världen liksom utom »den stora och granna 
världen», lefde sitt lif för sig och målade efter eget hufvud — dock ej 
så efler eget hufvud, att han ej rönte ett beklagligt starkt inflytande af 
tidens antikiserande sträfvan, som den talangrike bondemålaren säkert 

Digitized by VjOOQIC 



skulle Icfvat och målat bäst utan. En man af folket, blef han likväl i 
högre grad än någon annan svensk en målare /2?> folket, en konstnär, 
hvars verk hade sina rötter djupt i svensk jordmån. Hade han kommit 
till världen ett århundrade senare, hade han antagligen — efter att ha fått 
en helt annan utbildning, än den han 
nu bygdc sin tekniska färdighet på 
— blifvit en folklifsskildrare i stor 
stil. Nu blef det mest altartaflor, 
som utgingo ur hans verkstad på 
landsbygden. Det var — som Est- 
lander yttrat — lika själfklart att 
bonden, då han blef konstnär, skulle 
idka religiös konst, som det ansetts 
gifvet att bondsonen, som far stu- 
dera, skall utbyta bondjackan mot 

Och Hörberg var djupt ge- 
nomträngd af den allvarliga upp- 
gift, han såg sig förelagd. Till 
skildringen af »de låga delar af 
lefnaden» — Ehrensvärds uttryck 
för genremålningen — sänkte han 
sig endast mycket undantagsvis och 
lyckades då ej häller, lika litet som 
han kan sägas ha lyckats i sina 
försök i den heroiska genren eller 
i sina smärre bibliska taflor.*) 

Det måleri, som mest gjort sig gällande i Sverige under det gusta- 
vianska skedet, har i själfva verket vida mindre sinne för färgen än för 
formen. Det plastiska måleriet, som under den tid som följer skall be- 
handla konsten, tränger sig fram allt mera. Och det är hemma knappast 
andra än Hörberg och — längre fram — Breda, som göra opposition 

Per Hörberg:. 

Efter luxu sJUf^rträtt. 

*) Man har pipekat Hörbergs oförmåga att träffa likbeten, dä han porträtterade, att 
gifva sina typer en individuel karaktäristik. 

>Målargubben» förstod likväl — äfven då han gick verkligbeten in på lifvet — att 
lila sin konst tala till allt folket. En yngre konstnär ur de djupa leden, Bengt Nordenberg, 
Har i ett bref till Boklund påpekat en af Hörbergs målningar, den åtminstone hvad dess håll- 
ning vidkommer märkliga altartaflan i Veringstads kyrka »Kristus botar de sjuka». 

Taflan npptager kyrkans hela gafvelvägg, och målaren har låtit Jesus nedstiga midt i för- 
samlingen. De sjnke som botas äro porträtt af olyckliga sockenbor. På en läktare synes Hör- 
^^ergs broder, som var klockare i församlingen, jämte andra hedersmän, blickande ned pä 
QndreL Och till vänster S]rnas några af församlingens »ogärningsmän «, fariséer och skriftlärde, 
>^ att kompositionen är icke en abstrakt idé, den är en lefvande sanning>. 

Och hnni förstod ej folket, fastän obildadt, att sätta värde på ett dylikt konstverk, 
:^st därför att det utgått ur deras egen uppfattning, deras egen tankekrets. Man vandrar — 
berättar Nordenberg — långa vägar för att se denna målning, som är hela ortens märkvärdighet. 
Ocb så snart en främling råkar en veringstadsbonde, så talar denne om sin granna altartafla. 

Digitized by CjOOQIC 


mot plastiken på duk, Hörberg som mälar mustigt och brunt och med 
starka fargmotsättningar, Breda, hvars saftiga färg, pålagd med kraftig, 
djärf pensel, gör godt i ögat, då man vänder sig till honom från hans 
samtidas bilder, ty hos de samtida är allt för ofta hvarje penseldrag om- 
sorgsfullt fbrdrifvet, och bilden som helhet verkar så utslipad som vore 
den målad på glas. 


Senare hälften af sjuttonhundratalet är det återupplifvade anttk- 
studiets tid. 

Världen känner sig gammal och behöfver tillförsel af nytt, friskt blod 
för atl hålla sig kraftig. De franska filosoferna, de sociala omstörtame 
arbeta med större eller mindre praktisk förmåga på att bygga ett nytt 
samhällsskick efter nya principer. De se framåt, medan de grundliga 
tyskame på sitt håll söka tillbaka genom seklerna, forska efter de stora 
principer, som utgjort grunden för de gamla tidernas kultur. 

I antiken tror sig konsten finna det sunda blod, den behöfver — 
i antiken, som visserligen hvarken varit bortglömd eller förbisedd men 
ej häller studerad med allvar, med blick for dess djupare lynne, för det 
åskådningssätt, som ligger bakom dess konstalster. 

Winckelmann, Lessing och Goethe äro det nyväckta antikstudiets 
banerförare. Att sammansmälta germaniskt själslif med den antika bild- 
ningen — en förening, symboliserad af Goethe, då han förmälde Faust 
med Helena — det var deras mål. Mer än en af tidens tänkare och 
konstnärer gingo att i ord och bild tolka de gamles konst och den 
anda, som talar därur, och att på så sätt slå ned sin egen tids för- 

Men det var mera den romerska antiken än den grekiska, man hade 
tillfälle att studera. Flere af hellenemas främsta bildverk voro ännu 
okända. Som fornkonstens yppersta skatter ansågos Laokoon, den medi- 
ceiska Venus och Apollo di Belvedere — konstverk, som åtminstone ej 
representera en naiv, rättfram riktning. 

Konstsamlingarna i Rom ökades betydligt genom nya uppgräfningar. 
Romersk stil, romersk fomkunskap, romerska republikanska dygder kommo 
på modet, liksom romerska ruminredningar och romerskt husgeråd. Det 
uppgräfda Pompeji gaf konstslöjdidkaren och dekoratören nya, originella 
motiv. Antiken blef så att säga modern, — den blef ett ord, som konst- 
nären uttalade med hatten i hand. 

Till Sverige kom denna moderna klassicism ytligt med Desprez och 
med Gustaf den tredje, då han återvände från sin italienska resa, torrt och 
trivialt med arkitekter af Tempelmans art, uppblandad med franskt sätt 

Digitized by VjOOQIC 



Karl Au^st Ehrensvård. 

att se i Sergels skulptur, ensidigt men djupt uppfattad i Masreliez' teck- 
ningskonst och i Ehrensvärds filosofi. 

Ekrensvärd är ensidig till ytterlighet och onekligen ofta nog aflfek- 
terad i uttrycken, då han efler långvarigt begrundande ristar ned sina 

lagbud på papperet. Han är frivol 
— han som de andra — under 
hvilotimmarna, då han täflar med 
Sergel i att raspa ihop humoristiska 
pennteckningar, men lika djup som 
kärf och omutlig, när det gäller 
allvar — i konsten liksom i det 
politiska lifvet. Han arbetar mera 
för eget nöje och för sina få lika- 
tänkande än for att sprida sina 
idéer bland folket. Han är aristo- 
krat och föraktar profanum vulgus, 
där han, draperad i klassisk mantel, 
lustvandrar i tankfull i idéernas 
svala parker». 

För honom är lifvet ordning 
eller icke ordning, medfödd smak 
eller sökt smak, konsten antingen antik, det vill säga sann, ädel, med rättig- 
het att vara till, eller icke antik, det vill säga half, folken hellener eller bar- 
barer. Alperna skiljemärket mellan skönhetsvärlden och skymningens regio- 
ner. I nordiska klimat kan han ej begära en sann konst eller en sann 
smak. En dylik har skaparen nekat de germanska folken, tröga nationer 
fulla af hetsigbeter, nationer som 
ej förstå »att skapa och under- 
hålla», endast att »gripa och 
njuta», nationer som göra »inga 
storverk men de vanliga hastverk », 
och hvilkas konst blir endast 
»härmning och smink verk . . . 
snillesplittror ifrån andras odling». 
Hans meningsfränder in- 
stämde. Sergel medgaf ytterst 
beredvilligt, att alla Europas län- 
<ier utom Italien voro barbariska. 
Och Masreliez hade studerat sig 
allt for djupt in i antiken for 
att anse någon annan konst 
värd namnet konst, för djupt för 
att egna sin sträfvan till något 
annat mål än att lösgöra sig 
ifrån tidens manierism och mot- 
verka den. 

Johan Tobias Sergel. 


Digitized by LjOOQIC 


Teorctici, tänkare, det är hvad Ehrensvärd och Masreliez hufvud- 
sakligast äro. Den konstnär, som i bild genomför hvad tiden sträfvar 
till och som kunde blifvit vägbrytaren, om han ostörd fatt bryta sig väg 
för sin egen personlighet, det är Johan Tobias Sergel. 

Han är uppfostrad af Larchevéque i franska traditioner. Han anser 
sig själf ha förspilt tolf är af sin ungdom med att inlära »ett franskt 
maner, som är fördömligt», innan han kom till Italien och där miste 
börja sin konstnärliga uppfostran om igen från början. 

Han är ej den enda svenska konstnär, som, väl acklimatiserad på 
främmande jord, tvingas göra den vemodiga bekännelsen, att han där 
måste använda sin tid med att »glömma bort allt samman» af det han 
lärt »och lära sig allting på nytt». 

Lika litet som de yngre nordiska romarne var Sergel någon lärd 
teoretiker. Och det är- väl ej häller gifvet, att han ansåg sin teori ofelbar. 
Denna formulerade han emellertid på äldre dagar sålunda: 

Rörelsen i en figur bör alltid vara tagen ur naturen, men utförandet 
bör vara gjordt med antikens ögon: »alltid naturen men de gamles princip 
i afseende på valet af former, hvilket man gerna betecknar med ordet 

Det enda han själf berömmer sig af, är att ha varit den förste unge 
bildhuggare, »som vågat endast och allenast följa naturen efter de gamles 

Frändskapen mellan Sergel och de franske skulptörerna är uppenbar. 
Men Sergels konst visar mera själfständighet och karaktär.*) Hans faun 
u^^ör väl det mest intensivt studerade bildverk, den i sin helhet och t 
hvarje detalj mest individuelt karaktäriserade nakna figur, tidens skulptur 
kan visa fram. Hur mycket än antikstudiet inverkat på dess upphofsman, 
lärt honom att konsekvent genomföra karaktären i hvarje del af kroppen, 
så kan man svårligen säga, att mästaren här är slaf af de gamle. Han 
har full rätt att tala om natur, han som väckt till lif detta friska, lifTuUa 
och naiva naturväsen från en tid, då jordens gudar voro glade. 

»Jag har icke nått målet», medgifver han gärna. Han kunde tillagt : 
jag var likväl på god väg. Men en furste, för hvilken min konstnärliga 
utveckling betydde mindre än hans eget behof att se sig omgifven af 
snillen, som kunde sprida glans öfver hans person, hans hof, hans akademi 
och hans land — han nödgade mig att lämna Rom, som är konstens 
enda och verkliga tillhåll, och bli medborgare i Stockholm, där ingen 
konst finnes, ingen täflan, inga vyer — där man med half lust arbetar på 
byster, medaljonger och annat småkrafs . . . 

•) Då EgTon Lundgren kallar Sergels konst »kvicka lekverk» — antiken i silkesstrumpor 
— smidig grekisk vers, öfversatt på italienska, kanske till och med då och då på svenska», 
låter han tvifvelsutan sin misstro mot nordiske konstnärers insats i den allmSnt-europciska 
utvecklingen föra sig ett steg för långt, ty något annat än en »snillrik elegans» var likväl 
Sergels konst 

Digitized by VjOOQIC 



Sergels Faun. 

Detta och mera därtill kunde den store konstnären fogat till sitt 
vemodiga erkännande att han ej nått sitt mål. Men det stod tydligt i 
akademireglementet, att akademiens utsändingar skulle >sig i riket åter in- 
finna». Och Sergel lydde efter ett fruktlöst försök att komma undan. 
Han vände hem för att sedan i 35 år lefva med hälft lif i det konstfattiga 
Stockholm »såsom embetsman, sällskapsman, slutligen adelsman men tillika 
som podagrist och hypokonder». 

Akademien uttryckte naturligtvis sin glädje öfver att se sin ryktbare 
landsman i sin sessionssal, att — som det heter i protokollet — »ändt- 
ligen i fäderneslandet återfinna en både ut- och inrikes så billigt estimerad 
konstnär». Men själf behöfde han aldrig fråga sig om resultatet var oiTret 
värdt. Han endast fogade sig under det kungliga maktbudet med den 
stolta köld, som utgjorde ett bestämmande drag i hans karaktär. Och 
han fortfor att beundra tjusarkonungen, som — för att nytja det akade- 
miska blomsterspråket — »rågade med sin ynnest det anseende hans 
Fidias hade af egen krafl förvärfvat sig.» 

Trots denna ynnest och trots den framskjutna plats, konstnären kom 
att intaga i Sveriges lilla hufvudstad, var det ett fattigt lif, som återstod for 

Arbetet gick ej mera med den gamla farten, handen hade ej kvar 
sin fb^ra smidighet, inbillningskraften var förslappad. Hans verksamhet 

Digitized by VjOOQIC 



var långt ifrån obetydlig men — som Lange påpekat*) — det som 
var brutet hos honom, det var initiativet. Han står ej längre som en 
af förarne för Europas konstutveckling, han är flyttad utom den stora 
täflingen. Han mottager beställningar — oftare små beställningar än stora — 
af en konung, hvilkens kassa alltid är otillräcklig, i ett litet samhälle. 
Han som har så höga fordringar på konsten och på sig själf, han behöfver 
se och andas och ha duktiga medtäflare och ha armbågrum — och han 
går baklänges, isolerad som han är. 

Sökandets tid är noga räknadt slut för honom, den tid som utgör 
konstnärens egentliga lif, tiden innan han stannar i sin utveckling och 
börjar lefva på det kapital af konstnärlig erfarenhet, han samlat åt sig. 

Rom är för honom den enda ort, där en konstnär bör lefva och dö, 
Paris har den enda akademi, som det är någon förtjänst att vara ledamot 
af. Men i Stockholm, hvad kan man där taga sig till, annat än försöka 
göra sitt lif så drägligt som möjligt? 

Och han blef gourmand och — i sina vänners krets — en gemytlig 
gillesvärd, som förstod att brygga jättebålar med en för Stockholms 
klimat lämplig blandning lifsglädje uti, som skröt med sin skicklighet i 
matlagning, sjöng vinets och kärlekens pris, lät sin blodfulla natur fä fria 
tyglar och gycklade i uppsluppna, frivola karrikatyrer med sig själf, sina 
vänner och sin samtid. 

Så faller kung Gustaf — konstens och 
rikets »Skydds-Gud» — och i hans ställe 
kommer förmyndarregeringen, hertig Karl och 
för detta frihetsmannen Reuterholm. Tiden 
blir grå och ledsam, gratierna jagas bort och 
snillen behöfvas ej mer i landet. Konstnärer 
liksom skalder gnugga sig i ögonen och känna 
ej rätt igen sig. Det är något som fattas. 
Trots allt hvad man haft rätt att förebrå 
den döde konungen, så var det likväl lif 
och rörlighet och fantasi på den tid, då han 
lefde och »agerade». Hans snille kunde lika 
litet förnekas som hans fosterlandskärlek och 
hans kärlek till konstens och behagens läckra 
nöjen. Han var en personlighet med starka 
skuggor men ock med kraftigt skarpa dagrar. 
Han var med ett ord, »ta mig tusan dj— r» 
— det är Sergel som talar — »en stråle af 
det eviga ljuset». 

Och så blef det tidehvarfvets främste 
konstnär ibland de svenske, som reste minnesvården öfver Sveriges ancien 
regime^ då han ställde Gustafs bild på stranden nedanför Stockholms 

Gustaf 111:8 staty. 

Af Sergel. 

*) I »Sergel og Thorvaldsen» . 

Digitized by VjOOQIC 


kungliga slott. Mera träffsäkert typiskt kunde ingen ha gjort detta niinnes- 
märke. Gustafs stod blef en porträttbild, om ock idealiserad, af den man, 
som ej kunde förliknas vid någon mindre än Apollo, solguden, och som 
på samma gång var sin samtids främste aktör. Åt det hälft naturligt 
smidiga, hälft utstuderadt poserande i skådespelarfurstens hållning gaf 
Sergel ett uttryck, så behagligt och så personligt affekteradt, att ingen 
borde kunna missförstå konstnärens afsikt därmed. Och han fick på 
samma gång något ej blott praktfullt utan också själfullt, elektriserande 
in i denna gestalt, som trampar jorden med så lätta, spänstiga steg, något 
— nej, mycket af detta »tusan djäfla», som är den verklige konstnärens 
hemlighet och som vi andra ej kunna beskrifva, endast känna. 

Men bilden blef på samma gång något mera än endast ett porträtt. 
Genom att gifva Gustaf en hållning och en rörelse, som måste draga åskå- 
darens tanke till den belvederiske Apollo, angaf konstnären andan, smaken, 
idealet hos den tid, bland hvars representative män tjusarkonungen var 
en af de mest lysande och mest typiska. Åt denna brytningstid — fan- 
tastisk, utländsk, flärdfull men med sol uti — gaf han konstnärligt, per- 
sonligt lif i den tredje Gustafs bild, då han ställde denna som monument 
på den gustavianska tidens graf 

Med detta verk satte Sergel punkt efter adertonde seklet, sådant 
det tagit sig uttryck inom Sveriges konst. 

Det gustavianska skedet lämnade i arf åt vårt århundrade en täm- 
ligen famlande konst, men som likväl var på god väg att växa, förutsatt 
att det unga släkte, som skulle föra den vidare framåt, ägde bildning och 
kraft nog att lära ej blott af sina utländske föregångare, men också af 
sina utländske samtida. 

Det var ty värr just detta sistnämnda, det yngre släktet underlät. Det 
följde en tid af stillastående, anspråksfull och storordig, som ett dylikt 
sterilt skede plägar vara, innan vår konst, uppruskad af nya vindar, för- 
mådde vakna till nytt, ungdomligt, handlingskraftigt lif. Det behöfdes 
mycket arbete, innan den kunde nå upp till jämnhöjd med sin tid, och 
ännu längre dröjde det, innan den lärde känna sig själf, innan den växte 
stark nog att stå på egna ben. Såvida man ens vågar påstå att den 
lärt sig det den dag som i dag är. 

På främmande idéer, främmande grundsatser hade den alltid lefvat. 
Det var, som vi sett, utländska krafter, som fört den steg för steg framåt. 
Utländingar hade de allra fleste varit af de män, den svenska konst- 
historien hade skrifvit in som konstens vägbrytare eller upprätthållare. 

Dess hörnpelare, Ehrenstrahl och Tessin, hade varit af tysk börd, 
tyskar och nederländare hade renässansens importörer varit, fransmän ny- 
danamc på 1700-talet. Fransmän voro Bourdon, de la Valléema, Bou- 
chardon, Larchevéque, Chauveau, Taraval, Masreliez. David Beck var 
nederländare liksom Millich, Meytens och gravörerna Swidde och van der 
Avcelen. Hedlinger var schweizare, från Tyskland kommo Precht, Lemke, 

Digitized by VjOOQIC 



Behn, Schcffel, David von Krafft och Sergels fader, liksom den äldste af 
Paschame. En kosmopolitisk konstnärskrets, som förde till norden de 
mest skiljaktiga förutsättningar och som — jag upprepar det — tog föga 
eller intet intryck af det för Sveriges land och folk kännetecknande. 

Och då främlingarne började fi svenska medtäfiare, hade äfven dessa, 
snart sagdt alla, utländsk bildning, utländsk smak. Sergels konst var 
lika litet svensk som Ehrensvärds filosofi. 

Vid 1700-talets slut ha vi likväl nått så långt^ att de utländingar, 
som då verka i vårt land, utgöra minoriteten bland sina yrkesbröder. 

Men till utlandets skola måste vår konst söka än i dag för att hålla 
sig frisk och gå framåt. Solen ser allt fortfarande snedt på nordens 

Digitized by LjOOQIC 

^"" 'iiij.'!:' 

Nittonde århundradets första skede. 

— Konstlif och konstnärer 

hemma i Sverige. 

Det nya århundradets konst företer en rask, liflig, mångsidig ut- 
veckling. Det mål, den ställt upp ior sig, växlar under seklets olika 

Först är det en bestämd, allmän stil, man söker, — skolregler att bilda 
sig efter. Sedan har konsten uppställt som sitt mål att bli 7iationell och 
därefter att bli individuell, att vinna frihet från skolreglema, från alla band, 
sora hindra personligheten från att söka sina egna konstnärliga uttrycksmedel. 

Århundradets första skede ser den tämligen artificiella klassiska rikt- 
ningen sitta inne med makten. En riktning, där den personliga uppfatt- 
ningen har föga talan, där det gäller att efterbilda mindre den lefvande 
verkligheten än de antika konstverkens former, där det for målaren lik- 
som for skulptören och for arkitekten också i främsta rummet gäller att 
>se med en grekisk konstnärs öga» i stället för att se med sina egna. 

En servil konst, som klär sig i länge sedan hänsofna förfäders efter- 
lämnade kläder. En konst, som naturligt nog blir opersonligt torr och 
som retar unga idéer emot sig, idéer, som medföra utveckling. 

Men hvarken klassicismen eller nyromantiken gör sig i Sverige gäl- 
lande annat än som en efterklang, en andrahandskonst. Till sydligare 
länder måste vi gå for att påträffa sträfvandet i dess kraft. 

Med namnet nyrenässansen har man uppkallat det skede inom konst- 
utvecklingen, hvars främste typiske konstnärer äro David i Frankrike och 
Thorvaldsen i Rom. 

Digitized by VjOOQIC 


Den klassiska fornvärlden hade visserligen ej varit hvarken bortg-lömd 
eller förbisedd under de närmast föregående seklen. Bildningen stödde 
sig på klassiska språk och på klassisk kultur. Antikens skönhetsvärld b^- 
höfde ej som ett annat Pompeji gräfvas upp ur lager af jord, som selcJeri 
bredt däröfver. Men väl behöfde folken lära att se den sådan den vrår i 
sin rena nakenhet — befriad från de klutar, tidemas olika smak förskönat 
den med. Att väcka till lif själen i antikens konst, som återspeglar an- 
tikens världsuppfattning, blef Winckelmanns mål och hans själsfränders i 
slutet af adertonde århundradet. 

Rom blef åter konstens högkvarter. Och från Rom fördes de TiysL 
vindarne öfver till Frankrike, från akademien i Villa Medici, där enkel 
storhet, djup och allvar nu var det man sökte i konsten, till akademien 
i Paris, där >les peintres du roi> förgäfves sökte värna om sina idealer, 
det behagfulla, det älskligt rörande, gracen, charmen och känslan, gen t 
emot nyhetsmakarnes våldsamma stormlopp. 

Redan 1775 hade Louts David kommit till Rom som akademi- 
pensionär. Vår landsman Roslin hade varit med om att bedöma de ar- 
beten, den unge talangen sände hem till Paris som prof på sina framsteg. 
Roslin hade rosat penselns lätthet, men klandrat den unge målarens torra, 
sträfva kolorit. 

Det var den gamla tiden, som uttalade sin mening om sin omstör- 
tare, akademien som fällde sitt domslut öfver rebellen. 

Då den stora revolutionen bröt ut, var David själf medlem af denna 
akademi, som han snart skulle störta. På 1789 års salong hängde ram 
vid ram två af hans taflor, den ena af äldre datum behandlade »Paris och 
Helenas älskog» — en reminiscens från den tid, då han målade i Bouchers 
anda — den andra, ny, brutal, rå, visade Brutus, då hans söners hals- 
huggna kroppar bäras fram för fadern och domaren. »Som en vandrare 
vänder sig om för att säga ett sista farväl åt det blomstrande landskap, 
han lämnar, sade David med denna målning farväl åt gracerna och ställde 
brutalt vid deras sida sin skildring af romarkonsulns hjältemod.»*) Bredvid 
den fallfärdiga monarkiens kabinettskonst, som öfverlefvat sig själf, fram- 
bröto omstörtningsmännens strama påminnelser om romardygd, hjältekraft, 
republikansk stolthet. 

David blef revolutionsskedets typiska konstnär, detta skedes, då 
damerna draperade togan om sin nakna barm och buro sandaler på nakna 
fötter, då möblerna fingo form af små rundtempel, kolonner, antika tre- 
fötter, och då man offrade till det högsta väsendet på antika altaren. 

Davids mål var att återskänka åt konsten dess höghet, dess värdig- 
het, dess uppfostrande makt. Hans romartafior predikade hjältemod, 
medborgarplikt, själfuppoffring för staten, för fosterlandet. Äfven då Ho- 
ratierna, Leonidas och Brutus snart nog blefvo aflösta af Napoleon, så 
var det storslagna personligheter, stora händelser, som blefvo föremål för 
konstnärlig behandling. Det var naturligtvis då som alltid natur och 

*; E. och J. de Goncourt: Histoire de la Société fran^aise pendant la revolution. 

Digitized by VjOOQIC 


sanning, man trodde sig söka i konsten. Men man sökte nu »stor natur» 
och ej längre endast »vacker natur;», man sökte upphöjd, eldande sanning. 
»Konstnären — yttrade Journal des débats 1804 — bör akta sig för att 
lämna till eftervärlden sådana sanningar, som stöta, sanningar som ej äro 
heroiska och tnonumentala.'**) 

I antikens anda och form skulle konstens höga lära förkunnas. Det 
heroiska måleriet rörde sig i stora linier, i en sträf men manlig stil, med 
ett bredt, våldsamt, lidelsefullt patos. Det blef uppstyltadt, mera form 
än innehåll, mera teckning än färg. Davids konstnärliga syn och konst- 
närliga stil blef en makt och en medelpunkt inom Frankrikes konst. 

Men rik som denna var, blef David aldrig enväldig härskare — han 
lika litet som någon annan har blifvit det, hvarken före eller efter honom — 
utan han såg sin riktning mötas af andra, som med lika rätt fordrade plats. 

Främst bland desse stod GroSy koloristernas vägbrytare. Efter honom 
följde andra, målare, som voro målare och ej förklädde bildhuggare, ett 
ungt släkte, entusiastiskt och upproriskt, som den bästa ungdomen alltid 
måste vara, och som med hänförelse och utan rast sökte sig framåt och 
endast framåt. 

David fick sin typiske efterföljare i Ingres^ liksom efter Gros följde 

Ingres' målning var målad skulptur, kall och torr. Han blef baner- 
förare för de klassiske, som följde efter David — klassicismen saknar 
aldrig representanter inom den franska konsten — för dessa, som alls ej 
begärde att i naturens rikedom, omväxling, nycker göra nya och åter 
nya upptäckter utan som främst sökte upprepa berömde föregångares 
tolkningar af denna natur. De sökte vackra linier, nobla ställningar, och 
de hämtade sin inspiration från antiken och från renässansmålarne, äfven 
då de hade lefvande modell framför sina ögon. 

Ingres sträfvade knappast till själfständighet. Han kallade sig själf 
en »répétiteur» af de gamle mästarne. Han bygde på deras uppfattning, 
deras idealer, till dem hänvisade han sina lärjungar. Hans idol var Rafael, 
hans tro på den umbriske renässansmannen var fanatisk, liksom hans 
känsla för det stora i konsten var nebel och äkta. 

Géricault blir vägbrytaren för den franska romantiken. Hans kyras- 
sierer, målade i kroppsstorlek, och ännu mera hans stora tafla »Medusas 
skeppsbrott» — på salongen 18 19 — inleder de mödernes strid mot det 
konventionella i konsten. Den unge vägbrytarens lidelsefulla mästerverk, 
lika djärft komponeradt som dristigt måladt, utgör en direkt motsätt- 
ning till Ingres' galvaniserade, om ock i formen nobla bilder. Och 
ämnet för hans tafla — några skeppsbrutna människor af underklassen 
ute på sin bräckliga flotta, vräkt af ett haf i storm — utgör ett slag 
i ansiktet på den riktning, som endast ansåg denna världens store 

•) Canova hade mycken möda att öfvertyga Napoleon, som var ohågad att bli framställd 
naken »pl heroiska statyers sätt», om omöjligheten af att framställa en staty i byxor och stöflar: 
»De sköna konsterna ha ett särskildt språk, det är det sublima — i det nakna och i draperiet 
ligger statyernas skönhet.» 

Digitized by VjOOQIC 


lämplige att framställas af konstnären. En samling helt och hållet 
obskyra människor, hvad intresse kunde de väcka, vore de än framställda 
i ett ögonblick, då det gäller deras lif eller död I 

»Medusas skeppsbrott i är det förklarade upproret mot den auktori- 
serade konsten, som ej talar sitt eget språk, ej tar vara på sin indi- 
vidualitet, mot denna riktning, som, försjunken i begrundande inför en 
föregående tids mästerverk, kväfver sin egen uppfattning i återgifvandet 
af andras tankar. 

Géricault dog i unga år, men brandfacklan, han kastat, släcktes ej 
med hans lif. Elden lågade upp hos mer än en af de målare och skulp- 
törer, som uppträdde under det följande årtiondet och som med förakt 
för den lagerkrönta konventionen skänkte sin samtid en djärf och ung- 
domligt lidelsefull konst. 

Tre år efter sedan Medusas skeppsbrott väckt åtskillig hänförelse men 
ännu mera harm, framkom ett konstverk i samma anda, prägladt af en indi- 
vidualitet, lika våldsam, lika sökande och lika litet vördnadsfull mot det 
bestående. Guérin, som förgäfves uppmanat Géricault att välja ett annat 
yrke än konstnärens, bad lika förgäfves upphofsmannen till »Dante och 
Virgilius» att ej utställa den tafian. Men upphofsmannen lydde ej sin 
lärares råd. Eugene Delacroix kastade sig in i en strid, som varade hans 
lefnad till slut. 

Med honom slår romantismen ut i full låga. Han blir inom den 
franska konsten hufvudmannen för 1830- talets revolutionärer, liksom Victor 
Hugo blef en medelpunkt för den samtida rörelsen inom litteraturen. 

De klassiska traditionerna bestämma äfven öfver den franska skulp- 
turen, men denna har på samma gång ett starkt modernt-italienskt tycke. 
Canovas riktning är där förhärskande och tager sig uttryck i framställ- 
ningar af Amor, Apollo, Psyche, Flora, Hebe, Oskulden och andra smek- 
samt behagfulla bilder, medvetna om sin grace, sin skönhet och naivetet, 
utstuderad som hos en teateringenue. Den heroiska stilen får också 
sitt uttryck — i allegoriska figuref, som förhärliga kejsartidens dygder: 
Ryktet, Äran, Tapperheten — eller framställer den Napoleon själf som 
triumfator i antik mantel och hans generaler, ej mindre klassiskt utrustade 
och framställda med en bravour, som är betydligt poserande. En konst, 
som får sina omstörtare i Rude och i David dAnger^ båda påverkade 
af Géricault. 

Arkitekturen slutligen bygger vidare på de klassiska anor, som sär- 
skildt inom denna konstart aldrig varit helt och hållet öfvergifna Den 
»rena stilen» har fått och får fortfarande sitt uttryck i flere monument i 
Paris, i École de Chirurgie, i Odeonteatern, börsen. Madeleinekyrkan, Étoile- 
triumfbågen, Notre-dame de Lorette. 

Klassisk stil i det yttre, och i interiören den stela, förnäma empire- 
stilen, påverkad af romersk konstindustri. 

Digitized by VjOOQIC 


Den nya renässansen Icfver under tiden ett rikt lif på den mark, där 
den föddes. I Rom, där Winckelmann fltt sina ögon öppnade, där Goethe 
skapat Iphigenta, där Carstens gifvit lifvet för sin abstrakt ideala, antikt 
formrena konststil, där blef Thorvaldsen nyklassicismens ädlaste och mest 
ursprunglige milsman. Och där växer upp omkring den väldige islän- 
dåren ett släkte, som söker arbeta i grekisk anda. Till dess äfven där 
fordran på individuell karakteristik lyckas öfverrösta begäret af ideel stil 
— ett begär, som alstrat en skäligen opersonlig, abstrakt antikiserande 
konst, en kall förståndskonst. 

Gent emot klassicismen och som en opposition mot densamma har 
nyromantiken uppstått. Tyskland blir denna riktnings hemland och rö- 
relsen från böljan en gensaga mot sjuttonhundratalets franska upplysnings- 
filosofi. Mot den kosmopolitiska humaniteten sattes den patriotiska känslan 
och söktes den konstform, som lämpade sig särskildt för det tyska gemytet. 
Samtiden erbjöd intet till stöd för denna, och så blickade svärmame till- 
baka i tiderna, sökande, det ur-tyska. 

Gent emot klassicismens bestämda, kalla foster af reflexionen for- 
drade romantiken plats för fantasien, för det stämnings- och aningsfulla. 
Den blef drömmarnes mildt känslorika konst, den nöjde sig ej med den 
korrekta prosan, den sträfvade mot det öfversinnliga. Aning och tro skulle 
skapa en ny värld, konstnären skulle framför allt framställa idealet och 
lära hvardagsmänniskan se det och höja sig till det. 

I lika hög grad som de klassiske föraktade romantikens målsmän 
>de låga delar af lefnaden». Endast det som låg aflägset i tid och rum 
lämpade sig för den sanna konsten. Denna borde vara overklig, tala 
genom tecken — och den blef märglös och tom i all sin idealitet. Den 
borde vara from och den blef söt. Den borde innehålla tankedjup och 
den blef filosofiskt rebusartad. 

Konstnärer liksom skalder borde se bort från den triviala verkligheten. 
Medeltiden var romantikens tidsålder, Italien blef dess förlofvade land. 
Men den medeltid, man saknade, var ej verklighetens råa medeltid, och 
det Italien, dit det unga släktets längtan gick, stod ej utmärkt på någon 
karta, annat än på den som, framstälde romantikens värld. Italien var 
skönhetslandet i södern, detta land med näktergalssång i myrtealunden 
och månsken öfver en sofvande fornvärld. Mignons »Dahin, dahini» ut- 
tryckte hela den tyska romantikens trånad efter drömmar och skönhet. 

Man sökte tillbaka till sagan, till natursymboliken, till gudavärlden, 
till liknelsen. . Skalderna äro allegorister, och som ett lämpligt ideelt motiv 
för målaren namnes >En pilgrim i månsken som allegori på mänskligheten», 
emedan människan ingenting annat är än en vandrande pilgrim, som färdas 
fram i det himmelska ljuset. 

Norden 8 van, Svensk konst. 4 

Digitized by Google 


Inom Sveriges konstvärld utgör öfvergången från adertonde seklet 
till det nittonde en förfallets period. 

De föregående tidernas kraftansträngning att komma med i den all- 
mänt-europeiska utvecklingen följes af ett afmattningens skede, grått och 
torftigt, stelt och fantasilöst. 

Den gustavianska tidens glädtighet är förstummad, de lifliga färgerna 
ha bleknat, den kulörta, broderade bonjouren har blifvit färgad svart och 
har krympt till en stram, trång frack, gitarren är stum, de kvicka visorna 
ha tystnat, de politiska tvisterna likaså. Man ej ens konspirerar mer, 
man resignerar. 

»Hvar människa är i sin mån ett aftryck af den allmänna anda, som 
råder omkring henne», har G. A. Silfverstolpe yttrat 1808, ett halfsekel 
innan Taine bygde sin teori. »Likaså försöker konstnären förgäfves att 
skilja sig därifrån». 

Konsten i Sverige erbjuder en tid framåt en anblick, som är föga 
upplifvande. Den trampar ännu sina barnskor, famlar sig fram, ledd af en 
sköterska, hvars välmening ej är tillfyllest för att göra barnet dugligt att 
lefva. Den söker hålla lifvet uppe på hvad den vunnit utan att lära 
vidare, och den ser ej hur matt och kraftlös den blir, då den söker gå 
ensam på egna ben. Hvad den främst af allt påvisar, det är kargheten i 
tidens och i landets andliga lif. 

Det var här hemma ingen liflig brytningstid utan en slapp och 
olustig. De konstriktningar, som ute i världen kämpade om rätten att 
lefva, blefvo här endast svagt företrädda af konstverk i andra hand, och 
idéutbytet gällde teorier, hvilkas tillämpning i praktiken framkallade endast 
klena verk utan större intresse. Vi hade ingen David, vi hade Per Krafft, 
ingen Gros men Dahlström och Sandberg. Någon Ingres ägde vi ej, vi 
hade Westin, — ingen Thorvaldsen men väl Byström och Göthe. 

Våra bäste konstnärer kände sig ensamma i hemlandet, där täflingen 
var lam och konstlifvet dåsande. De arbetade efter eget hufvud med så 
mycken kraft och fart, som isolerade män i längden kunna hålla uppe, då 
de ej ha något stöd af sin samtid. 

Vi visste nu föga om hvad utlandet åstadkom. De som kunde göra 
jämförelser mellan hemma och borta, de slöto sig tillsamman och för- 
aktade de andra, och de andra kriticerade tvärsäkert, hade sina kammar- 
teorier inrangerade i hvar sitt fack och gjorde sig viktiga. 

Det var de stora ordens tid, liksom det var dilettantismens. Det 
talades mycket om »konsternas höga bestämmelse, deras lyckliga inflytelse 
på folklynnet, om den rang hvartill de upplyfte en nation». Konstens 
vårdare hade öfverflöd på stora ord om allt hvad de uträttade. Akade- 
mien — priviligierad ledare af landets konstutveckling — var inne i sin 

Digitized by VjOOQIC 


»menlösa tid», i en period af »det allra lyckligaste stilleben» — en period 
som äfven karakteriseras genom en rätt löjlig själfbclåtenhet.*) 

Akademiens läroverk sköttes med välmening och välvilja, ganska 
patriarkaliskt, någon gång betydligt ogeneradt. Något öfverdrifvet besvär 
tyckas vederbörande ej gjort sig, men så hade de ock obetydligt betaldt 
tor det lilla de gjorde. 

Eleverna visar man all uppmuntran. På loford för deras räkning är 
man allt annat än njugg. De äro snillen allihop. Kan man understödja 
dem på ett mera reelt sätt, så är man ej ovillig. Då stora medaljen blifvit 
utdelad första gången, skaffar preses på enskild väg resemedel åt den ut- 
valde. När det fattas penningar till en medalj, som bör vara af guld för 
att utgöra en värdig belöning för den unge Westins lofvande gesällprof, 
sammanskjuta de ledamöter, som ha mynt att afvara, den erforderliga 
summan »för att ej genom uraktlåten uppmuntran nedslå det växande 

Den uppmuntran däremot, som består i resestipendier, kunna veder- 
börande ty värr endast sällan erbjuda. Det stod visserligen skrifvet i aka- 
demiens reglemente af 1773, att resepensioner skulle utdelas, gällande för 
sex år, af hvilka tre skulle tillbringas i Frankrike och tre i Italien, och 
skulle då den utvalde »solenniter» förbinda sig, att efter förloppet af de 
sex åren »sig i riket åter infinna och att utan kgl. maj:ts tillstånd icke 
gå uti någon främmande makts tjänst». Men några anslag till reseunder- 
stöd funnes ej förr än 18 10, då akademien fick ny stat. Med anslag af 
slottsbyggnadsfonden eller af konungen privat hade på i /ootalet unga 
talanger blifvit utskickade. Ett par unga snillen lyckades äfven nu fl 
komma ut, men det var ej de mest lofvande — hvarken Fahlcrantz, 
Wcstin eller Sandberg kom någonsin utom Sveriges gränser. Och af de 
utfame var det knappast mer än en — Byström — som i någon nämn- 
värd mån förmådde motsvara de förhoppningar, man så ofta uttalat om 
dem under studietiden. Arkitekterna blefvo medelmåttor — äfven de som 
blefvo professorer och hofintendenter — och hvarken skulptörerna, Göthe, 
Cainberg, eller målame, Åkerström — hvars första utställda arbeten hälsa- 
des »med gälla bifallsrop» — Hasselgren, Nordqvist, som var bäst i ka- 
rikatyren, bidrogo i någon betydande grad till den svenska konstens 

Ovana och »naturlig tröghet» har man uppgifvit som förmildrande 
omständigheter, då man påpekat, hur motigt det i slutet af förra århun- 
dradet gick att anordna de i akademiens statuter föreskrifna årliga utställ- 
ningaraa. Den första kom till stånd 1794 efter att ha varit påtänkt i 21 

*) Akademiens verksamhet från denna tid har blifvit skildrad sä väl af Estlander som af 
\'hn Bottiger i dennes studie öfver Fogelberg och af C. R. Nyblom i dennes minnesskrift 
v:d akademiens 150-årsfest. Akademiens »dagböcker» och öfriga handlingar firo si vfil hvad 
innebållct som hvad Iramställningssfittet vidkommer af synnerligt intresse. Då det ej ar aka- 
tJcmieni historia jag skrifver, har jag fattat mig helt kort om detta skede. 

Digitized by VjOOQIC 


år, ända sedan 1773, Naturlig tröghet kan ock nämnas som ursäkt för 
dåsigheten i akademiens skötsel öfver hufvud taget. Bland de styrande 
voro likväl insiktsfulle män, och det fanns bland dem konstnärer af stor 
förtjänst, konstnärer, hvilkas synvidd var allt annat än kringskuren. Efter- 
världen förvånar sig öfver, att frukterna af deras akademiska verksamhet 
ej äro mera märkbara. 

Intresse för konst fanns tvifvelsutan så väl hos dem som hos allmän- 
heten. Inom de högre kretsarna hörde det fortfarande till goda tonen att 
idka någon konstart. »En viss fullkomlighet i bildande konst börjar — 
— enligt tidningen Argus 1818 — bli modern i Sverige och ingå i den 
högre sällskapsbildningen.» Damerna broderade och målade på siden, 
liksom de spelade harpa och klaver, ungherrame laverade, tecknade, 
målade på porslin. Akademiens förberedande skola var öfverfylld af ung- 
dom, som ville lära sig hålla i crayonen. Flertalet af *dessa lärjungar, som 
rita eller »bjuda till att rita» i principskolan, utgöres af barn i en mycket 
späd ålder. Akademiens direktör, Lorentz Pasch, som i sin »Relation» 
år 1796 yttrar ett och annat om undervisningen, uttalar som sin förstån- 
diga åsikt, att »den lille gossen», då han vill lära sig teckna, bör nå med 
handen upp till ritbordet, och föreslår, att ingen borde mottagas som elev, 
innan han fylt nio år. Har han anlag, så kommer han då — vid nio års 
ålder — till akademien »med så mycket eldigare snille^ så mycket ifrigare 
begär att öfva sig i den väg, hans böjelse för honom redan utstakat». 
Men ett par år efter sedan denna minimiålder blifvit bestämd, måste 
direktören erkänna, att bestämmandet af denna åldersgräns tjänar till intets 
ty »hvar gosse, om han är aldrig så liten och klen, innehafver alltid 
jämt de år, som fordras för att vinna inträde i skolan». 

År 1806 på våren är det ej mindre än 303 inträdessökande, 1807 i 
januari 390. 

Men någon grundlig kunskap bry sig ytterst fä af lärjungame om 
att inhämta. I principskolan lade man grunden mindre till konstnärskap 
än till den ytligaste dilettantism. 

De gossar, som öfversvämmat »principen», sände, sedan de vuxit upp 
till konstidkare och till aktade medlemmar af samhället, sina fuskverk till 
akademiens utställningar, där de dugande konstverken trängdes med 
massor af dilettantarbeten. 

På en af expositionerna — berättar Bottiger i sin skildring af Fogel- 
bergs ungdom — utställde en konditor »modellen till ett Bacchi tempel», 
en landtmätan »esquissen till en historisk idé, föreställande Eva vid ut- 
gången ur Eden», en k, sekreterare flere landskap med hoppets och 
minnets tempel, en trädgårdsmästare Jupiter och Juno, en salpetersjuderi- 
inspektor dosor med svarfvade prydnader af elfenben och buxbom. 

Alla försök på de vackra konstemas områden mottogos af akademien 
med välvilligt öfverseende. Det var intet mått på vederbörandes välvilja. 
De sökte endast och allenast efter det goda i konststycket, och de funno 
alltid något. Åtminstone funno de »genie», ofta nog äfven »god stil». 
»Lätthet i utförandet» var något, som utmärkte dilettantarbetena öfver 

Digitized by VjOOQIC 


lag, och fann man intet annat berömmande ord om ett konstverk eller 
ett fuskverk, fann man däri ej »genie och applikation», så fann man åt- 
minstone »prof på håg och välmening». 

Välmening var ett af den tidens slagord. 

Damer bidrogo med älskvärd välvilja till utställningarna med rosor, 
sydda i färg på velin, landskap, »tecknade och med sniljor sydda», små 
lam, sydda i kulört silke, blommor målade på sammet. Tre herdestycken 
utställdes en gång af en tolfårig ung fröken. Dylika prof på skicklighet 
mottogos med ridderlig artighet från akademiens sida, med nyfikenhet 
från allmänhetens, men med blandade känslor af herrar kritici, som vid 
denna tidpunkt börja bli besvärliga. 

G, A. Silfverstolpe uppträder redan 1808 direkt emot den öfverhand- 
tagande dilettantismen. 

I allmänhet anser man denna nyttig och lofvärd, därför att den 
sprider smak och intresse för konstnärlig verksamhet. Silfverstolpe yttrar 
i motsats till denna åsikt, att dilettantismen endast bidrager »till den medel- 
måtta, hvarvid konsterna nu för tiden hålla sig». Han menar att, då 
fruntimmer, som idka konst, tvifvelsutan ej ha annan afsikt än nöjet, så 
borde de ej gå »utom sin krets» genom att framlägga sina arbeten för 
allmänhetens granskning. Och han undrar, om ej »akademien borde vara 
betänkt på att bestämma en grad af konstduglighet, som de arbeten borde 
äga, hvilka på expositionerna emottagas». 

Utställningarna, som, sedan man väl blifvit van vid att anordna dem, 
förekommo hvart eller hvart annat år, voro — enligt akademiens egen 
åsikt — »utan undantag» lysande.*) Man fordrade så litet — i alla hän- 
delser tyckes akademien och dess vapendragare inom pressen ha varit 
nöjda med mycket litet. Målarne utställde porträtt, små allegoriska, myto- 
logiska eller historiska scener, torra små genrer och lika torra landskap, 
bildhuggarne porträttbyster eller allegoriserade bilder, arkitekterna laverade 
vyer från Italien eller projekt till praktbyggnader, som ej blefvo byggda 
annat än på papperet. 

Eftervärlden förhåller sig tämligen ironisk gent emot denna akade- 
miens menlösa tid — kanske till och med allt för ringaktande. Man får 
ej lämna ur sikte de trånga förhållanden, den tidens styrande arbetade uti. 

Stillaståendet låg i luften, den svenska marken var föga odlad för 
konstnärlig sådd, och det var helt småningom, som en framtid spirade 
upp, en framtid som skulle aflösa detta torftiga skede, då de akademiske 
vederbörande voro de ende, som kunde konstatera, att de vackra kon- 
sterna frodades i landet och derstädes bringade »sällhetskänslan till större 

•) Uttryck af öfverintendenien, då 1822 års utställning skulle anordnas. 

Digitized by LjOOQIC 



De män, som vid adertonde seklets slut stodo i spetsen för Sveriges 
konst, voro främst Sergel, Masreliez, Hilleström och Breda. 

Ehrensvärd dog år 1800. Hur pass stort inflytandet af hans kort- 
huggna lagbud varit på de utöfvande konstnärer, som ej tillhörde hans 
personliga umgängeskrets, skall jag ej våga yttra mig om. Akademi- 
festtalarens påstående, att Ehrensvärds »omätliga och lysande snillc> 
sprider än i dag — det sades år 1835 — sin mäktiga verkan på den 
svenska konsten, är, som hvar man inser, intet annat än en klingande fras 
af den vanliga festtalshalten. 

En annan af gustavianerne — Desprez — lefde fyra år in på det 
nya århundradet. Hans sol — liksom så många andras — gick ned 
maskeradnatten 1792. Sedan förföll kung Gustafs opera liksom hans bygg- 
nadsplaner, och hans habile artist fick inga beställningar mer. Han måste 
nöja sig med att fantisera med lavyrpenseln och att bygga på papperet, 
och då blefvo hans inbillnings lekar allt mera utsväfvande, fingo allt 
mindre fäste på verklighetens mark. 

Förbisedd och fattig och slutligen drifven ut ur sin boning i arse- 
nalen, då denna skulle rifvas, hade Gustafs generalagent för de fria 
konsterna ingenting annat att göra än att dö. 

Till kung Gustafs fournisseurer af konstverk hörde ock Hilleström, 
Hvad den mannen var, minst af allt var han som Desprez en fantasiens 
omedelbare son. Hans konstnärskap var handtverk, men han gjorde red- 
bart sitt bästa, och den arbetsamme arbetarens tid räckte till att åstad- 
komma många målningar i många riktningar. 

De bästa prof på talang lämnade han i sina små genrer med bilder 
ur hemlifvet — damer vid toaletten, kvinnor, som spinna, karda, sticka, 
stryka, realistiska småtaflor, som blifva intressanta ur kultursynpunkt, äfven 
då det rent konstnärliga värdet ej är särdeles stort. 

Ett uteslutande historiskt intresse ha hans tråkiga gustavianska parad- 
och karuselltaflor. Äfven för religiöst måleri räckte hans tid till. Men 
numera sysselsatte han sig mest med historietaflor och äfven med försök 
att måla svenskt bondfolk eller snarare svenska bondekostymer. Och slut- 
ligen finna vi honom — på den tid, då kritiken låter »den personliga 
aktningen och aktningen för ålderdomen» af hålla sig från en granskning 
af hans arbeten — såsom akademiens styresman, som det unga släktets 
högste handledare i de vackra konsterna. 

Elias Martin hade ock — fastän mera undantagsvis — användt sin 
pensel till förevigande af märkliga händelser i snillekonungens stockholmslif. 
Mångsidig, djärf försökare var Martin på sin tid Sveriges främste landskaps- 
målare — hvilket visserligen ej behöfde säga så mycket, då hans med- 
täflare om denna värdighet knappast voro andra än den föga originelle 

Digitized by CjOOQIC 


Bellanger och den safUöse Kom. Han var en korrekt representant så väl 
för det historiska landskapet som för den nyare engelska landskaps- 

Det historiska stillandskapet leder sina anor från Nicolas Poussin, 
en son af i6oo*talets italieniserade franska renässans, och från hans yngre 
landsman Claude Lorrain. 

Hvad som hos Poussin var ett personligt uttryck för en personlig 
uppfattning, blef hos hans epigoner ett modemanér. Naturen, sådan den 
var, befanns ej intressant nog — den måste sofras, ordnas, komponeras 
om i målarens fantasi. Nordens natur var föga värd att målas, det var 
till södern man borde gå för att finna de heroiska motiven, de storslagna 

Landskapet pryddes med ruiner, palats^ antika tempel, med fantastiska 
klippor, lummiga träd, slingrande floder, plastiska bergskonturer. Det hela 
bygdes upp på tafian efter målarens smak och fantasi. Till figurstafTage 
valdes någon scen ur mytologien, ur bibliska historien eller ur något 
skaldeverk. Tafian utfördes med ledning af fargskizzer, af studier efter 
träd, klippor och andra detaljer, som sammanställdes efter receptet och 
målades med de en gång för alla för hvarje föremål bestämda färgerna. 
Förhärskande voro umbra, terra sienna, ockra och ultramarin. Vid luftens, 
ljusets inverkan på naturföremålen fäste man föga afseende. Om lokalfärg 
brydde man sig lika litet som om lokal teckning. Man sammanställde ett 
landskap så som ett barn bygger med leksakshus och leksaksträn. 

Martin komponerade heroiska landskap men äfven poetiska i den 
nya engelska stilen. Hans fantasi var så liflig, att han en gång på en enda 
morgonstund hann »uttänka» och skizzera ej mindre än 40 landskapskom- 
positioner. I en af akademiens årsberättelser säges han ha varit »mera po- 
etisk än naturtrogen» i sina landskap. Han var den direkta föregångaren 
till Fahlcrantz, stämningslandskapets första företrädare inom vår konst.*) 

*) Eichhom har yttrat om Martin, att han »tjusar genom den förträfRiga afvägningen af 
massorna, genom sammansättningens rikedom och harmoni, genom ypperlig detaljskildring och 
ett ljusdunkel, hvars trolska spel gjuter sig öfver det hela och lyfter det upp till fantasiens 
värld utan att upphäfva dess samband med verkligheten» — ett omdöme, hvars första del på- 
pekar mälarens egenskap af stilist enligt de klassiskes recept, medan senare delen är ett sådant 
yttrande i allmanna ord, som man ofta påträffar inom den konsthistoriska litteraturen, men som 
alls ej gifver någon upplysning om konstnärens individuella blick f5r naturen. 

Minnestecknarens yttranden om Fahlcrantz — att han hade ingen annan läromästare än 
naturen, att han sökte enhet i stämningen och återgaf denna i stort utan att vårda sig om de- 
taljer m. m. — utgöra, äfven de, typiska bevis för hur föga tillfyllestgörande dylika utlägg- 
ningar äro. Samma ord äro sagda eller kunde med lika stort skäl sägas om de gamle hol- 
ländske landskapsmälame och om de mest moderna franska — de kunde för öfrigt sägas om 
Consuble lika väl som om Claude Monet eller om Whistler. Det särskildt för Fahlcrantz 
utmärkande karakteriseras alls icke med en dylik fras, ty enhet i stämning ha många olika 
målare af de mest olika riktningar sökt, men de ha sökt den på hundra olika sätt. Och 
fulttr är något, som hvaije ny generation och hvarje ny konstnär upptäckt och skrutit med 
geat emot sina närmaste föregångares receptmåleri. 

Digitized by VjOOQIC 



I konstakademiens samlingar finnes ett stort, typiskt »flodlandskap i 
aflonbelysningi af Martin. Naturen är där sofrad och rensad på det mest 
sorgfälliga sätt från alla sådana enskildheter, som det på den tiden ej 
passade sig att framställa i bildande konst. I förgrunden stå lummiga 
träd, framstickande som kulisser från båda sidor. Boskapen betar, en 
herdinna sitter i skuggan framfor en gammal urna af marmor, och herden 
hviskar till henne artiga ord om naturen och kärleken. I båten bredvid 
— ty där flyter naturligtvis en idyllisk flod genom parklandskapet — 
sitter en ung familj, fadern sköter årorna, medan modem sköter deras lilla 

Priamos inför Akilles. 

Efter L. ICurelie^* oljemålning. 

barn. En hvälfd bro for öfver floden, och ett par ryttare passera som 
bäst öfver bron. Vattendraget slingrar sig fram mellan pittoreska stränder, 
förbi en marmorpaviljong, ett götiskt torn, förbi tempel och lunder. Himlen 
är blå med rosiga skyar. 

Bland de öfverlefvande gustavianema är ock Masreliez. Den lärde 
mannen hade studerat antiken allt for djupt for att bli förstådd och upp- 
skattad af andra än af ett fåtal invigde. Hans ej helt och hållet full- 
bordade tafla »Priamos inför Akilles» — på nationalmuseet, motivet 
senare kändt genom Thorvaldsens bekanta relief — utgör ett typiskt 
prof på hans stil och formbehandling lika väl som på hans enkla färg- 

Digitized by VjOOQIC 



Masreliez verkade mest och bäst som dekoratör. Af hans arbeten 
inom detta område lära väl knappt finnas kvar mera än väggmålnin- 
garna i konungens paviljong på Haga — antikens gudar, sånggudinnor, 
lekande genier. Boye påstår i sitt målarlexikon, att dessa dekorativa 
målningar »tåla jämförelse med de namnkunniga Rafaels loger» och säger, 
att Masreliez var »en stark tecknare, hade en egen stor stil, bildad efter 
antiken, den han förstod att fbrträffligt använda», medan den akademi- 
fientlige Nils Arfvidson förnekar honom »anda, innerlighet, uppfinning» 
och påpekar den »ängsliga uppmärksamhet på instuderade skönhetsregler», 
som tynger hans arbeten. 

Som akademiens styresman efter Pasch var han den rena antikstilens 
och de klassiske motivens främste målsman inom läroverket. 

Sercrels sjålfportrfttt. 

I mer än två årtionden 
fick Sergel öfverlefva sin tjusar- 
konung och hans skede. Den 
förr så liffulle nydanaren är ej 
mer sig lik. Han plågas af »gikt 
och melankoli», hans stock- 
holmslifs ständiga följeslagare. 
Tidtals stänger han sig inne, ruf- 
vande, oduglig, skuggan af sitt 
eget jag. Ett arbete, som tar hans 
intresse fånget, kan för andra 
tider väcka den dåsande elden 
till nytt lif. Dessemellan blir 
han vid sin förra vigör endast 
då han får tala om konstverk 
och konstfrågor med någon bil- 
dad »europé» eller får tala för- 
stånd med sina meningsfränder om antikens konst och om dess berätti* 
gande som grunden för all konstodling. 

Han är stolt och tvärvigg och bryr sig alls ej om att dölja sina 
sympatier eller .sin motvilja. »Vår kräfstinde Sergel» har Reuterholm 
kallat honom. Gubben är oförsonlig mot en hvar, som vill gå och gälla 
for mer än hvad han är — och allra mest mot de konstnärer, som söka 
(iramgåog med annat än rent konstnärliga vapen. 

Den unge Göthe — hans for detta elev, som varit en af akademiens 
soillrike uppfodingar och sedan studerat i Rom under Canova — är i 
Sergels ögon typen for den anspråksfulla medelmåttan, som förstår att 
ställa sig in och som — enligt hvad han påstår — vinner framgång mindre 
genom sitt konstnärskap än genom Qäsk och uppvaktningar hos de mäk- 
tige, de store okunnige, hvilka »veta allt utan att ha lärt något». 

Gubben Sergels förakt fÖr Göthe tar sig i hans bref till Byström 
de mest drastiska uttryck. Han kallar honom en åsna, som »tittar fram 

Digitized by VjOOQIC 


med långa örona et c*est monseigneur Göthe». Han påminner om att 
monseigneuren är Karl den trettondes favorit och hans »sculpteur en 
titre», Han är — vågar den förmätne, »kräfstinde» Sergel säga ifrån utan 
tecken till vördnad — »ett dumhufvud, som alltid finner ännu större dum- 
hufvudet som beundrar honom». 

Det är med tanke på sce miserable», Sergel yttrar om den unge 
Fogelberg, att han går sin väg fram utan »fanfarönade och charlatanen». 
Den enda glädje, gubben har, är att gifva akt på den konst, som spirar 
upp här hemma, att i tanken följa de unga på deras flykt ner till södern 
och glädja sig, då någon af dem bryter sig väg fram till mästerskap. 

Bland ungdomame hade han i synnerhet fast sig vid Byström — 
den blonde värmländingen med det naturfriska sinnet, som kanske påminte 
den gamle om honom själf från den stormande ungdomstiden. I Byström 
vill han uppfostra sin konstnärlige arftagare, »som många gånger om 
skall öfverträfla sin lärare». 

Han berättar i sina bref till Byström om lifvet hemma eller snarare 
om bristen där på allt slags konstlif. Man far aldrig några råd, hör intet 
idéutbyte, endast tomt smicker och förtal bakom ens rygg. 

Han kan föga uträtta. »Gustaf den tredje är död», skrifver han 
1 812. »På den tiden kunde jag vara nyttig för mina konstnärsvänner. . . 
Tiderna ha förändrat sig, jag har ingen kredit hos Karl den trettonde.» 

Han är ensam och nedstämd, ett urverk som tjänat ut. För att for- 
drifva de långa timmarna, då han ej kan sofva om natten, sitter han och 
gör dussintals små utkast i vax eller lera, helt summariskt för att ej för- 
störa sina ögon. Lefver för öfrigt i sina minnen, följer med intfesse ung- 
domens framsteg och är aldrig knarrig mot den nya tiden och aldrig i 
onödan emot det nya släktet. 

Han är glad öfver framtidsmännen i Stockholm, öfver Fahlcrantz, 
som han »upptäckt» och hjälpt de första stegen framåt och som nu 
utvecklar sig till en verkligt stor konstnär, öfver den unge Westin, som 
tyckes bli en man af stor förtjänst, öfver att det går bra för Fogelberg 
— en »hederlig och bra yngling» — och för de andra: Lauréus, Sand- 
berg, John Breda. 

Aldrig glömmer han att hälsa till signor Canova och till herr »Tor- 
vallson», som han en gång i Köbenhavn lärt känna som en talangfull 
ung artist. 


Bland de konstnärer, som det gamla århundradet lämnar i arf åt det 
nya intager Karl Fredrik von Breda ett af de främsta rummen. Han är 
vid seklets början Sveriges främste porträttmålare. 

Digitized by LjOOQIC 



Från England, där han studerat i åtta år, hade han fört med 

sig hem en helt ny målerisk teknik, bildad efter Josua Reynolds och 

nära besläktad med Thomas Lawrences målningssätt. Man yttrar 

vid hans hemkomst 1796, att 

hans maner är »bredt, ganska 

litet arbetadt, har något stort, 

något nytt som förvånar och med 

tiden säkert vinner ett' allmänt 


Målerisk effekt var hvad han 

framför allt annat sökte. Han var 

ej den, som nöjde sig med att 

göra en teckning, som han sedan 

färglade. Hans färg var mustig 

och saftig, säker och bred hans 

penselföring, hållningen i hans 

målningar liflig och spirituell. 

Han var målare i vida högre grad 

än de andre samtida, om man 

med målare menar färgkonstnär. 

Hans dristiga och färgglada tek- 
nik utgjorde raka motsatsen till 

det målningssätt, hans blifvande 

medtäflare inom porträttfacket 

förde med sig hem från Paris. 

Det var och förblef Per Krafft den yngres stolthet, att han varit 

elev af den store David — varit den ende svensk, som åtnjutit personlig 

undervisning af den eldande läraren. Visserligen hade fl af Davids egen- 
skaper öfvergått till hans lärjunge, och visseriigen insåg denne till slut att 

han ej kunde måla — åtminstone ej då 
mera — men han kunde alltid skryta 
med den siil^ han lärt sig behärska i 
pariserskolan — och han skröt också 
därmed under hela sin långa lifstid. 

Genom de fem målningar, han 
sände till 1801 års utställning, fick man 
hemma någon käimedom om hvad det 
var, den davidska riktningen sträfvade 
till: storhet i hållningen, lugn styrka, 
enkel modellering, sträng teckning, 
stillsam kolorit. Själf hemkom han 
1805 och blef då jämte Breda den 
eftersökte porträttören. 

Han blef dock knappast annat än 
en redbar handtverkare inom konsten, 
en sträf bataljmålare, en till löjlighet 

Karl Fredrik von Breda. 

Efter hans 4U4>ortriUt. 

Per Krafft 

Eflvr en blr^rtsteckainf af Al«xli Wetterb«rgfa. 

Digitized by VjOOQIC 


klumpig förevigare af kröningar och kungliga bröllop, en samvetsg^ra-nt 
redogörande konterfejare, hvars kärfva, robusta målningssätt lämpade sig* 
bäst för kraftiga, grof huggna ansikten. 

Bredas nobless och elegans nådde han lika litet som dennes djärfliet 
i uppslaget och bredd i framställningen. Bredas öfverman blef han end^ist 
i de oförståendes ögon. 

Erik Gustaf Göthe innehar i tidehvarfvets konsthistoria styfbarnets. 
plats mellan Sergel och Byström, öppet föraktad af den förre och utan 
svårighet fördunklad af den senare. Sergel öfverhopar honom — privat — 
med glåpord, och många år senare, då man misstänkte, att dåvarande pro- 
fessor Göthe kunde blifva öfverintendent, skrifver Byström till Södermarlc r 
X Skola vi ha en artist, borde det väl ej vara den sämsta. Hällre då en 
dum seigneur.» 

Så hånande och öfverlägset som Göthe behandlas af sina lyckligare 
lottade samtida, är det ej utan nöje man finner, att någon hänföres framför 
hans arbeten — den i allmänhet lätt hänförde Marianne Ehrenström — 
och att någon glades, då han vinner en framgång. Då Fredrik Boye — 
utgifvaren af vårt första konstnärslexikon och af vår första illustrerade 
tidning, »Magasin för konst, nyheter och moder» — uppdrager en jäm- 
förelse mellan Göthes liggande bacchant och Byströms samtidigt utstälda 
sofvande Juno, finner han den förstnämdes bild vara »af kött och blod» 
men Byströms vara »af marmor* samt därtill »oacheverad och icke stu- 
derad», och han tillägger för Göthes räkning: »man gör honom icke full 
rättvisa i min tanke». 

Likväl kan man ej påstå, att Sergel på det hela taget har orätt i 
sitt yttrande, att Göthe ej blir annat än en medelmåttig handtverkare 
(»Il restera ouvrier tréz mediocre»), — eller att ordet »onobel», som den 
gamle skarpsynte använder på tal om en af den unges porträttbyster,*) 
ej träffar spiken på hufvudet beträffande Göthes konstnärskap i dess helhet. 

Det är känslan, genialiteten, som fattas i Göthes arbeten liksom i 
Kraffts. Han saknar Byströms smidighet, Byströms smak och utveck- 
lade formsinne. Individualitet ega hans arbeten minst lika litet som By- 
ströms, men detta är ingen brist i samtidens ögon. Man är nöjd, om 
man i ett skulpturverk kan konstatera »en skön form och ett allmänt 
karaktärsuttryck».**) Af en porträttbyst fordrar man »vanligen här i 
landet» ingenting annat, än att den skall vara »ganska lik sitt original».***) 

Men hvarken statyns former eller porträttbystens porträttlikhet blir 
hos Göthe i regeln otadlig, fastän han i sina bästa ögonblick kan åstad- 

*) *Ce miserable har på expositionen en onobel bild af kronprinsen, under all kritik.» 

I ett bref till Byström. 
**) »Individualitet tillhör mera målarekonsten: en skön form och ett allmSnt karakUrs- 
uttryck egnar egentligen bildhuggeriet», yttrar Silfverstolpe 1808. 
••♦) »Försök till ledning vid konstarbetens bedömande» 1822. 

Digitized by LjOOQIC 



komma särdeles väl studerade de- 
taljer. Hans sofvande bacchantin- 
na, hvars oroliga sömn fStt ett för- 
träffligt uttryck, visar en plastisk 
uppfattning, sådan den tidens 
konstnärer lärde i skolan i Rom, 
och en täckhet, besläktad med By- 
ströms, utmärker gruppeA »Venus 
och Amor»*) — den knäböjande 
Venus, som fattar om sin knubbiga 
pojkes små vingar och böjer hans 
hufvud bakåt för att kyssa honom 
riktigt varmt. 

Monumentalskulpturen var det 
område, där Göthe var allra minst 
hemma. Hans minnesvård öfver 
Axel von Fersen väckte föga er- 
kännande, och ännu mindre tac- 
kade honom samtid och eftervärld 
för hans Karl den trettondes-stod, 
som år 1821 uppstäldes i Kungs- 
trädgården, en gärd af konung 
Karl Johans tacksamhet mot sin 
företrädare på tronen. 

Karl den trettonde utgör ännu i dag den mest misslyckade af Stock- 
holms statyer. Ett. intetsägande ansikte med ett tomt leende, lagerkran- 
sen om hjässan, de skrala benen i sina silkesstrumpor, det väldiga ankaret, 
hållet af en väldigt tilltagen hand. Det hela lika anspråksfullt som 
oplastiskt, utan spår af den höghet, som Fogelberg förmådde inlägga 
i den staty, han ett tiotal år senare på beställning utförde af samme 
konung. **) 

Ett annat prof på sin egen och sin samtids konstnärliga torftighet 
gaf Göthe åt Stockholm, då han gjorde ritning till Riddarholmskyrkans 
nya torn, sedan dess gamla, mäktiga kopparspira träffats af åskan och 
brunnit ned. Han ersatte denna med den krokanlika smaklöshet af 

Karl Xlll:s staty. 

Af Oöthe. 

*) Bada pä nationalmuseet. 

♦•) I våra dagars Stockholm plägar den senast uppresta statyn förklaras för mästerverket 
bland stadens alla bronsstoder. Ett utlåtande i den stilen hör nästan till afiäckningshögtidlig- 
hetema. Klarl den trettonde lyckades däremot ej ens under sina första dagar bli omtyckt 
eller omskrifven med loford. JDen blcf tvärtom — rapporterar Sandberg till Fogelberg, som 
före sin utresa modellerat de fyra grinande lejonen, som omgifva statyns sockel — »så mycket 
kriticerad, att det är öfver all beskrifhing, likväl ej i allmänna bladen, förmodligen af konsidera- 
tion för konungen, efter han upprest den samma». 

Ej ens majestätet lär ha varit nöjd, men hans missnöje härledde sig enligt samma 
källa ej af estetbka betänkligheter utan däraf att »auctorn» låtit betala honom mer än väntadt 
var for materialierna. 

Digitized by VjOOQIC 



gjutet järn, som än i dag står uppställd på den gamla gotikkyrkan. — 
Det är för öfrigt ett betecknande drag för tiden, att man beställde ett 
kyrktorn af en skulptör. 

Jämte Krafft uppträdde i århundradets början Fredrik Westin som 
det svenska figurmåleriets framtidshopp. 

Han är en af de svenska konstnärer, som aldrig studerat utanför 
sitt eget lands gränser, och likaledes en af dem, som från de första pen- 
seldragen haft sin bana klar för sig. I hans målningar fann allmänheten 
— äfven den bildade allmänheten — just de egenskaper, den ville se 
förenade hos en målare. Westin förstod att i sin konst, som det hette, 
»sammanföra sanning och behag». Han uppmjukade sin lärare Paschs 
färg och han populariserade sin andre lärares, Masreliez', antiksträfvan. 
Att han på samma gång tog ifrån denna klassiska riktning dess karaktär 
och förvandlade den till godtköpskonst betydde föga, då han förstod hvad 
Masreliez aldrig förstått: att göra stilen och motiven njutbara för den 
stora allmänheten. Redan vid hans debut var hans uppfattning »be- 
haglig* liksom hans färg var »mild» och »briljant»,*) Han stötte ingen 
ifrån sig. Och han möttes med beundran. 

Man nämde namnet Rafael, då 
man ville påminna om, att konst- 
historien likväl kade att framvisa 
konstnärer, ej underlägsna det unga 
svenska snillet. I själfva verket 
borde Westin antecknas som repre- 
sentanten i Sverige för den David- 
ska skolan i dess lägervall. Men då 
han ej studerade utomlands, kan 
han ej beskyllas för att ha efter- 
bildat Davids elever. Hans nakna 
figurer ha emellertid samma mjuka 
linier, samma rundsvarfvade, kvasi- 
antika modellering och samma söta 
uttryck, som finnas i Gérards ömt 
graciösa Amor, som kysser sin 
affekterade Psyche, eller i Girodets 
porslinsartade sofvande Endymion. 
Westin är mera kvinlig än hans 
båda parisiske fränder, hans teck- 
ning ännu mera vek, hans pensel- 
föring mera slickad, hans färg genomgående gulbrun, mindre kraftig än 
hos Girodet och mindre blomstrande än hos den sirlige Gérard. Men 

Fredrik Westin. 

Eft«r en teckning af L. H. Roos. 

•) Molbech finner hos Westin »en hurtig frapperende Maneer, megen Gratie, Li velighed 
og en temmelig brillant Colorit, men mindre Kraft i sine Compositioner. (Breve fra Sverig i8i2.) 

Digitized by VjOOQIC 


öfverensstämmelsen i uppfattningen är uppenbar och egendomlig att 

Som porträttmålare ställdes han i jämbredd med Breda, hvars djärfva 
penselfbring ej slog rätt an på de konservativa i landet. Man tvistade 
om rivalemas inbördes företräden. >De som gåfvo likheten företräde 
framför idealet och färgglansen^ trädde på Bredas sida» — heter det i 
en samtida kritik — liksom skulle Westins sliskiga färg ha rätt att nämnas 
vid sidan af Bredas saftiga, starka karnation. 

På denna tid ansåg man emellertid den unge Westins konventionella 
färg frisk, hvilket den var minst af allt. Hans grundliga kännedom i 
sinnebildsläran var, jämte en rik bildningsgåfva och lätthet att komponera, 
de öfriga förtjänster, hans samtid skref upp på den svenske Rafaels merit- 
lista. Men den allra största var, att han målade comme il faut — att 
hans konst var så ypperligt lämpad efter beställames och åskådarnes 

En konstforskare från nyare tid har påstått, att Westin i alla hän- 
delser var ett verkligt målarsnille och att han skulle blifvit en storhet af 
första rang, i fall han fått grundlig utbildning och ej i så unga år blifvit 
en målare på modet, som berömdes för allt han gjorde, vare sig det var 
bra eller illa gjordt. 

»I fall...» 

I foll Ingres ej haft Rafael att se på, skulle han kanske gått i en 
annan riktning än den, som nu blef hans. I fall Tidemand och Knauss 
ej funnits, skulle (arre målare målat bondeidyller i Diisseldorf. I fall Per 
Hörberg lefvat i vår tid, hade han kanske målat jordbrukare och potatis- 
plockerskor i Millets genre eller framställt Kristi lärjungar så som Uhde 
eller åtminstone så som Gebhardt vågat framställa dem — som nutida 
fiskare- eller handtverkartyper — »einige Schnapsbriider uud herunterge- 
kommene Kerle».*) 

Det är ju troligt, att den uppryckning, som studier i utlandets bästa 
skola skulle medfört, kunde ha gjort Westin till något annat och något 
mera än han nu blef, hänvisad till kopparstick efter renässansmästarne 
och till litografier efter samtida parisare. Det vore emellertid för mycket 
begärdt, att konstforskaren skulle skildra konstnärerna, sådana de under 
gynsamma omständigheter kunnat blifva. Det är vackert så, om han 
kan skildra dem, sådana de voro i verkligheten. 

Sådan Westin utvecklade sig i trånga förhållanden, står han för 
eftervärlden som medelmåttan i dess fulländning och knappast det. 

Den westinska solen fördunklade mästarens mindre lysande sam- 
tida. En ibland dem, som måste vika för vår Rafael, var Gustaf Erik 

*) G. Rambergs yttrande om Uhdes apostlar på hans tafla »Abendmahl». I »Heutige 
Kunsi». Mtochen 1888. 

Digitized by VjOOQIC 



Hasselgren tillhör de konstnärer, som, fastän värderade af växiner 
och kamrater, aldrig lyckas slå sig igenom till erkännande och som af 
■eftervärlden mötas med fullständig likgiltighet. 

Han har studerat länge och grundligt i Tyskland, rönt intryck af 
de nyromantiske i Rom och är af sina kolleger erkänd som en skiclclig 

man i sitt fack. Byström, som 
' delade bostad med honom i 
Rom, finner hans »Adonis mel- 
lan Diana och Venus» både 
vacker och bra. När Hasselgren 
målar sin stora allegori öfver 
Sveriges och Norges förenings, 
skrifver Byström hem, att kom- 
positionen »är värdig ämnet 
och vår skicklige vän», och haxi 
hoppas, att taflan skall »väcka 
ett nationalintresse och bli ett 
skönt monument för denna 
märkliga epok». 

Den rena och stränga 
stilen är den egenskap, de in- 
vigde uppskatta hos Hasselgren. 
Man erkänner möjligheten af, 
att hans kolorit är lindrigast 
sagdt medelmåttig. Saknaden 
af karaktär, af flykt och Uf i 
hans målningar tyckes yrkes- 
bröderna ej fäst sig vid. Axel Nyström — arkitekten — finner Hassel- 
gren ega alla de egenskaper, som äro nödvändiga — för en professor. 
»Om han något encourageras, kan han nog bilda en god skola.» 

Professor blef han mycket riktigt efter Hilleström, hvars historiska 
måleri han ock tog i arf. Men något vidare. anseende vann han aldrig. 
Hans lärjungar voro missnöjda med hans undervisningssätt, som gjorde 
<lem till »timida tecknare». Hans arbeten vunno föga bifall. Den altar- 
tafla — »Kristi uppståndelse» — han målade i Rom för Jakobs kyrka 
och hemsände sjövägen år 1816, förklarades ha anländt hem *ty värr 
af sjöskada så öfversköljd och nästan i grund fördärfvad — enligt hvad 
åtskilliga personer försäkrat», att den ej ansågs kunna återställas Man 
trodde, att vederbörande varit ganska belåtna med att på detta skäl 
— som allmänt ansågs för ett svepskäl — kunna kassera taflan och be- 
ställa en ny af den populäre Westin. 

Hasselgrens försök att måla nordisk historia mördades skonlöst 
af kritiken, som med anledning af hans »Ragnar Lodbroks död» fick 
«tt osökt tillfälle att ådagalägga kvickhet, och hans svensk-historiska 
medeltidsbilder bemöttes med en kyla, som eftervärlden alls ej för- 
vånar sig öfver. 

Gustaf Erik Hassel^ren, 

i kostym från i6oo-talet. 
Efter hani aJil4>ortrfttt. 

Digitized by VjOOQIC 



Hvad kritiken klandrar hos Hasselgren, är just denna hans stil — 
ett försök att imitera de tyska romantikernas »medeltidsmanér» — som 
gör hans tafior så stela och så hjärtans tråkiga. Akademien å sin sida 
tar hans försvar,*) påpekar hans arbetens redbara egenskaper och frågar, 
hvilka svenska artister kunna åstadkomma bättre eller ens jämngoda mål- 
ningar på den stora konstens område. 

Bland de yngre konstnärerna börjar en och annan vinna ett berömdt 
eller åtminstone ett lofvande namn. Bredas båda söner, Adolf och John 
von Breda infria aldrig sina löften och göra sin fader föga glädje. Men 
Laureus^ den unge finnen, utvecklar sig ur Hilleströms riktning till ett full- 
fjädradt snille. Sandberg är framtidens lofvande historiemålare. Berggren 
är redan en berömdhet, Svedtnan^ Aleander, Per Bergström med flera, 
som sedan skonlöst strukits ut ur konsthistorien, ha som akademielever 
varit både uppmärksammade och ofta belönade. 

Skedets store landskapsmålare är Karl Johan Fahlcrantz. Hans 
konst gifver ett typiskt uttryck för hans samtids natursvärmeri och natur- 
poetiserande. Han utvecklar 
hvad hans föregångare — sär- 
skildt Martin — sökt uttrycka : 
känslan i landskapet. Han för 
— har man sagt till hans lof — 
landskapet från den triviala 
verklighetens värld upp i fanta- 
siens. Han ser naturen så, som 
>en himmelsk ande» anses be- 
trakta den. Försjunken i åskå- 
dande af hans målningar hör 
kritikern »den Zumzuma eller 
den himmelska melodi, som 
enligt orientalernes begrepp 
genombäfvar konstnärens själ, 
under det han komponerar». 
Han är en jämlike till världs- 
konstens allra främste landskaps- 
målare, ja ännu mer än så, 
han är den »oöfverträflBige 

Han skapar med frodig 
fantasi och lätt hand hela massor 

Karl Johan Fahlcrantz. 

Efter Sandbergs målning. 

•) Akademisekreteraren Gerss i sin broschyr: »Försök till ledning vid konstarbetens be- 

NordensTan, Svensk konst. 

Digitized by VjOOQIC 



Kalmar slott I månsken. 

Efter Fahlcrantz' målning. 

af landskap, ibland »efter naturen», ibland »ideala*. Särskildt i unga år 
föraktar han ej den traditionella apparaten utan målar sådana motiv som 
»landskap med ruiner och en bro», »landskap med torn: till vänster hafvet, 
till höger ett rundt torn i ruiner, vid dess fot fyra män kring en eld, 
månsken». Det är likväl mindre de franske stilisterna, han bildar sig efter, 
än de gamle holländske stämningsmålarne, som han studerat på kungliga 
museet. Det är med Ruysdael och Everdingen han jämföres oftare än 
med Claude Lorrain. 

Fahlcrantz var skald. Ett motiv var för honom en poetisk tanke att 
framställa i konstnärlig omklädnad. Han sträfvade först och främst att 
söka öfverflytta till åskådaren den sinnesstämning, i hvilken naturen försatt 
honom själf. Han målade — han liksom flerc af vår samtids modemaste 
landskapsskildrare — intrycket, minnet af det han sett, af naturens form 
liksom af dess färgtoner. 

Fahlcrantz berömdes på sin tid och äfven senare för alldeles den 
samma sträfvan, som ett nyare skede fann hos de möderne stämnings- 
målarne, hos Jules Dupré, Théodore Rousseau, Alfred Wahlberg. »Han 
har insett» — yttrar Silfverstolpe 1808 — »att äfven en landskapsmålning 
fordrar en hel tanka, hvarunder alla detaljer måste lyda». »För att uppnå 
ett harmoniskt helt» — har blifvit sagdt om Fahlcrantz — »undvek han 

Digitized by VjOOQIC 


sorgfälligt att låta det lilla och tillfälliga skarpt och bjärt framträda.» 
Intrycket borde ej splittras, såsom ofta skedde i de stiliserade landskapen. 
Taflans teckning liksom dess kolorit, belysningen, hållningen i landskapet, 
allt skulle sammanflyta till ett bestämdt helt. 

Det starkt lyriska drag, som är utmärkande för det nordiska lynnet 
och for Sveriges natur, är ock utmärkande för Fahlcrantz' konst. Det är 
detta drag, som gör honom till en nationellt svensk målare, äfven då han 
skildrar en natur, som ej är afgjordt svensk. 

Hans målningar utgöra dikter om nordens tunga, melankoliska allvar 
men ock om dess fridfulla, svärmiska mildhet. Än målar han en vacker 
däld, beskuggad af några stora ekar, mellan hvilka ljuset faller i stora 
massor på mjukt gräs och på små strömfall, det hela omgjutet af klar luft. 
Än tendast en skuggrik lund» — men det blir en tafla, inför hvilken »själfva 
misantropen skulle vinna lugn». Än en klippig strand, också den försedd 
med lummiga träd. Nedanför är det skummande hafvet, ett stycke regn- 
båge på den mörkblå, hårdt målade himlen. Än åter »symboliserar han 
naturens oemotståndliga allkraft genom att låta en ström forsande och 
återstudsande nedstörta utför en klippvägg, omgifven af löfrika trädgrupper 
samt solbeglänst af de från en ljus himmel nerdansande solstrålarne». 

Han målar porträttlandskap från olika delar af landet, men det är ej 
fotografilandskap, han gifver, utan totalbilden af stället i den belysning 
han valt. Taflan — ofla nog ståtligt hållen — kan lämna ganska 
mycket öfrigt att önska i lokal teckning och i lokal (arg, men den är ofta 
nog öfvergjuten af en drömmande poetik, en kraftigt betonad stämning, 
och det är just denna stämning han velat framhålla. Han idealiserar sin 
natur med ledning af sin poetiska tanke. Hans fantasi fyller Stockholms 
Djurgård eller hjorthagen vid Gripsholm med bruna klippor, djupa 
klyftor, betande oxar, väldiga, bruna träd, som ställt sig alldeles där de 
borde stå för att fylla en plats i taflan. 

Med romantikerns förkärlek skildrar han skymningen eller solned- 
gången, älskar han morgon- och aftondager. Relativt sällan lyser förmid- 
dagens nyktra solljus öfver hans landskap — och förmiddagssoler. gör 
rätt i att undvika dem, ty hon skulle belysa, hvad skymningen eller afton- 
ljuset nu gör sitt bästa att dölja — bristen på natursanning i detaljerna. 

I samtidens ögon var denna brist alls intet fel. Fahlcrantz var det 
unga århundradets främste diktare i färg, lika ansedd af romantikerna 
som af göterna — och att vara skald var något vida mer och något helt 
annat än att vara naturaf bild are. Kritikern, som inför Fahlcrantz* konst 
är endast och allenast beundrare, tvekar om han bör tillåta sig att 
påpeka, hvad i dessa taflor »som är skönast af så mycket skönt»., 
Tillåter han sig göra en anmärkning — till exempel på trädens obe- 
stämda art — så sker det under ödmjuka bugningar och med många 
ursäkter. För öfrigt finner han, att man inför det Fahlcrantzka snillets 
himmelska stråle bör »låta sitt hjärta värmas och ej försöka i tomma ord 
uttrycka sin känsla». 

Digitized by VjOOQIC 



Konstkritiken ligger ännu i sin linda, men den växer sig snart till 
kraft både att lofsjunga och att nedsabla. 

Den hade börjat, denna kritik, i Thure Wennbergs välmenade och 
välvilliga lofsånger öfver akademien och de akademiske. Då denne aka- 
demiens trogne »vän i huset» gjort en anmärkning på något konstverk, 
skyndade han gerna att påpeka, att »denna välmenta erinran bör visst 
icke anses såsom en anmärkning på något fel». Då han på tal om 
Pilo yttrade, att »snille och arbetsamhet äro mäktiga nog att ensamt 
föra till det mål, dit uppmuntringar och belöningar ännu snarare l^da, 
när de åtfölja förtjänsten», så kan man ej annat än hysa aktning för hans 
förmåga att röra sig med ord, och dä han upplyser ungdomen om, att 
akademiens utställningar äro till för att vänja elevemas ögon vid »det 
goda, sanna och behagliga», så måste man glädja sig på ungdomens väg-nar 
öfver hvad som erbjöds dém. Hans kritiska uppsatser utgöra märkliga 
prof på hvad han själf kallar »nuvarande tids meningsdigra ordaformer», 
hvilka han förargar sig öfver, då de förekomma hos andra än hos honom själf. 

Jämte Wennberg uppträder ifrån år 1807 ^^m konstkritiker G. A. 
Silfverstolpe — »rektor Silfverpuckel», förut en samhälls vådlig jakobin i 
Upsala, nu rektor och mångsidig skriftställare, längre fram kansliråd och 
kyrkoherde, broder till den sirlige öfverintendenten med stångpiskan, 
hvilken förskaffade honom vedernamnet Silfverperuken. Rektorn, som i 
sin konsthistoriska verksamhet utgick från Winckelmanns, Lessings, Goethes 
ståndpunkt, stod på den klassiska riktningens sida, kriticerade med »uppen- 
bar arghet» men likväl sakrikt Hammarskölds konsthistoria och paro- 
dierade götemas inbjudan till konstnärlig täflan.*) Han faller många på 
det hela taget träffande och sunda omdömen, äfven om så väl han som 
Hammarsköld mer än en gång väcker vår häpnad genom sin naiva tvär- 
säkerhet och sitt ringa mått af konstkunskap, sin oförmåga af en lugn 
och på sak gäende framställning af ytan och andan i det konstverk, han 

En och annan anonym penna kastar ibland in ett och annat mer och 
mindre träffande domslut om tidens konstverk. Och från 18 15 är Lorenzo 
Hammarsköld — lika rastlös och intresserad som slagfärdig och djärf — 
den ifrigaste af konstkritikens målsmän. Men någon egentlig fart blir det 
ej i pennfejden, förr än den götiska rörelsen väpnar andarne till strid. 

Samtiden har små fordringar på naturtrohet och teknisk förmåga 
hos konstnären, men så mycket större på ideel uppfattning. Man talar 
inom akademien och man skrifver — utom den samma — vackra fraser 

*) Se R. Hjärnes »Götiska förbundet och dess hufvudmän». 

Digitized by VjOOQIC 


om hur en konstnär bör tänka och känna. Preses behandlar i sina tal 
på akademiens högtidsdag »egenskaperna och kännetecknen af en verklig 
konstnär», »skillnaden mellan imitation af naturen och antiken samt nöd- 
vändigheten af ideal för konsterna», »de egenskaper, söm utgöra skill- 
naden mellan älskare, kännare och domare i de fria konsterna», »den väg, 
unga konstnärer böra följa till sin utbildning, och de elementarkunskaper, 
som for dem äro oundgängligast». 

Kritiken för idealets talan. Naturstudiers nytta erkännes visserligen 
för att konstnären skall kunna »liksom närmare förstå naturens språk», 
men först och sist — yttrar kalendern Klytia 181 3 — behöfver han »ett 
högre ljus», och detta ljus är tillräckligt för att leda honom från den 
triviala naturen upp till »en ännu högre sfer», »den som en fri fantasi 

Vid lifvet — det vulgära lifvct — och verkligheten — »den triviala 
verkligheten» — behöfver konsten ej känna sig bunden. Man gör skillnad 
mellan kopierandet af naturen, hvartill behöfs endast en viss färdighet och 
talang, och den högre konsten, hvartill fordras känsla och geiii — en 
skillnad, som naturligtvis är berättigad, i fall man med den förra arten 
menar ett rent handtverksmässigt, fotografiskt, själlöst naturaf bildande och 
anser, att konstnärens personliga naturkänsla ej kommer till sin rätt, då 
han troget och kärleksfullt kopierar den verklighet, han har för ögonen. 
Det var likväl ej så, man på den tiden resonnerade, men att man upp- 
ställde skillnad mellan naturkopior och konstverk är onekligen förklarligt, 
då man ser, hvilken okonstnärlig och dödande ledsam torrhet åtskilliga af 
tidens konstnärer förmådde inlägga i sina målningar — i porträtt, bibliska 
och heroiska kompositioner ej mindre än i landskapen. 

»Det är icke samma förmåga som diktar och öfversätter», yttrar 
Hammarsköld på tal om några porträtt af Westin. Westin är ej naturaf- 
bildare, han är snillet, härskaren i fantasiens värld. Man får ej begära af 
honom, att han skall göra ett porträtt med porträttlikhet. Detta är en 
lägre konstart, det är öfversättarens konst, ej diktarens. »Det geni» — 
yttrar kritikern — »som vant sig vid att uppfatta idéen, händelsen och 
gruppen, känner sig trängdt och besväradt, då det skall framställa den 
gifna individen». 

I ännu högre grad karaktäristiskt är Hammarskölds yttrande om 
John Breda, som till 1815 års utställning målat arkiatern von Schulzen- 
hcims porträtt 

Detta var sådant, att — säger T. Wennberg — kommendörs- 
bandet var det enda, som upplyste om att porträttet skulle föreställa arki- 
atern i fråga. »En person, nalkandes 90 år, kan . . . ehvad kropps- och 
sinnesstyrka han bibehåller, icke framställas såsom egande blott 40, utan 
att sanning och natur alldeles åsidosättas.» 

Hammarsköld — opponentemas försvarare — kan emellertid ej anse 
det som ett fel hos ett porträtt, att personen är oigenkännelig. Porträttet 
— det erkänner han — var visserligen ej likt den gamle herrn, men — 
tillägger kritikern — »konstnären har i arkiatern von Schulzenheim tänkt 

Digitized by VjOOQIC 



sig den utmärkte patrioten, den store litteratören, som aldrig åldras, och 
detta torde vara en förtjänst mera.^ 

Att idealisera verkligheten, kan det stämplas som ett fel? Ett vida 
större är att taga denna låga verklighet, sådan den är. 

Då Berggren målat en Heimdal 1822, fann tidningen Argus »någon- 
ting vidrigt» däniti, att målaren »synes porträtterat sin modell i stället för 
att måla ett ideal». Samma tidning prisar Sandbergs hästar, så snart de 
äro »ideala», det vill säga då målaren »icke behöft porträttera dem efter 
gifna, ej alltid vackra modeller». En gång berömmes en hund, som 
samme man målat. Den är bra, »vare sig porträtt eller ideal». 

Konsten skulle undvika allt rått och motbjudande. Vacker sanning 
borde den sträfva till. Den skulle — som Ehrensvärd yttrat om italicname 
— söka det måleriska »uti det fullkomliga, uti det vackra». Då Krafft 
i sin komposition öfver slaget vid Bornhöft målat en husar, som lutade 
sig ner på hästen och stack sabeln i bröstet på en redan fallen fiende, 
så blef kritiken harmsen öfver att måjaren framställt »kannibalism» i stället 
för »hjältemod». Det var ej krigets blodiga verklighet, man ville se 
framställd i en bataljmålning. Eller som Hammarskölds ord föilo i littera- 
turtidningen — »endast det idealiskt ädla bör konsten föreviga». 

Och likväl utdömde konsten ej slakttaflor! Allt kunde idealiseras. 
Och krigets massmord hörde ej som fredens hvardagslif till »de låga 
delar af lefnaden», som konsten borde undvika. Man skulle endast und- 
vika att skildra det, sådant 
det i verkligheten var. 

Det höga, det Ijufva 
och förädlande borde må- 
laren måla. Jag skall ej 
kunna uppl>'3a om, hur 
samtiden upptog sådana 
af den tidens tafvelmotiv 
som »Kärleken som af Dyg- 
den ledes till Sällheten» 
eller »En ung riddare som 
öfvergifvit och föraktar kär- 
leken samt trampar dess pi- 
lar och båge under sina föt- 
ter». Men till en lägre art af 
konsten räknades det lilla, 
som åstadkoms på genrens 
område, exempelvis den 
unge Lauréus' småstycken. 
Alexander Lauréus gick från början i Hilleströms riktning och förde 
den framåt — »till fullkomlighet», skulle samtiden sagt, om den ej 
funnit denna genre så obetydlig. Redan i sin ungdom försökte han sig 
på små folklifsskildringar och på Bellmansscener, oftast med eldskens- 
effekter och i en färgskala, starkt påverkad af de nederländska taflor, han 

Alexander Lauréus. 

Efter en målning nf Sandberg. 

Digitized by VjOOQIC 


flitigt kopierat på museet »Kägelspelet hos Faggens», »fagnespel på 
fader Didriks namnsdag», kortspelare i en stuga, jägare som rasta i 
skogen, åländingar kring en brasa på stranden, »skuta med landskap och 
folk, upplyst af ett bloss», »käring som rör i en kokande grytai^ medan 
hon sjunger ur en psalmbok» — sådan var den ämneskrets, Lauréus höll 
sig till, mellan det han liksom andra behandlade de vanliga klassiska och 
historiska motiven. 

Man ville alls ej fränkänna honom snide, man endast anmärkte, att 
det var en föga ideel konst han idkade. Dessutom var hans teknik flyktig 
och skizzerad och ej allvarlig och stadgad nog, ett »muntert bamboc- 
ciatmanér». Då han för omväxlings skull väljer ett motiv, sådant som 
•Kristi födelse förkunnas herdarne» (1815), befinnes ämnet vara för högt »for 
att tåla en sådan i det burleska fallande behandling». Samma år väcker 
han misshag genom att framställa »ett fruntimmer som kommer från badet». 
Dylik boudoarmålning, beräknad på att kittla slappa nerver, förklaras af 
Hammarsköld profanera konsten och vara ovärdig den sanne konstnären. 

1700-talets måleri är naturligtvis utdömdt af detta idealiserande släkte, 
och namnes Boucher, så är det med den mest föraktfulla betoning. Han 
var »en liderlig usling», hans konstnärskap lika föraktligt som hans karak- 
tär.*) Han påstods ha varit skaifare till Ludvig den femtondes hjortpark. 
Han målade oklädda nymfer, alls ej antika. Han hade afrådt sina elever 
att studera en längre tid i Rom, och han kallade Rafael tråkig. Den 
tid, som var pryd inför en badande dam, målad af Lauréus, måste 
naturligtvis korsa sig inför Boucher.**) 

Man håller idéemas fana högt och för det stora måleriets talan, äfven 
då detta ej äger några stora tankar eller ens är göd konst. 


Det var emellertid ej hvar dag, konstnärerna hade tillfälle att idka 
den stora konsten. Monumentala uppgifter förekommo sällan. En och 
annan altartafla, någon gång en bataljscen eller en ceremonibild : kungliga 
kröningar eller hyllningar. 

*) Svensk litteraturtidniDg 1818. 

•♦) Till beron Manlich hade Boucher yttrat: »Ne Jaitcs pas un long scjour k Rome, je 
voQs coDseiUe d'étadier surtout TAlbaoe et le Guide. Raphael, malgré sa grand réputation, est 
un peinti« bien triste^ et Michel Ange fait peur. Voyez les mais ne vuus avisez pas de les 
imiteri toos viendrez froid comme glace». 

Äfven i vär tid ha någon gång löjligt öfverdrifna förkastelsedomar blifvit uttalade om 
Boucher. I Illustrerad Tärldshistoria sftges. med lika mycken kackhet som liten sakkunskap, att 
Boucher »aldrig målat annat ftn de afskyvärdaste slipprigheter». — Ett nittvist utuUnde om 
Bottchcrs konst läses i Woltmann & Woermanns Geschichte der Maleret, del 3, sid. 954, d&r 
vi lärskildt påminnas om den f5r sin tid så typiska målarens täcka barnfigurer. 

Digitized by VjOOQIC 


Kröniiigstafloma hade afgjord otur. Pilos förtjänstfulla »Gustaf den 
tredjes kröning» hänger halfiärdig i vårt nationalmuseum. Gustaf den 
fjärdes kröningsakt i Norrköpings kyrka, beställd att målas af Breda, blef 
aldrig målad, och Karl den trettondes, påbörjad af samma konstnär, måste 
till följd af trakasserier och brist på atelier hoprullas och makuleras. Kari 
Johans kröning målades af Kraift, blef tyvärr färdig och sitter för när- 
varande på museum, ett afskräckande prof på klumpig komposition och 
odrägligt torr teknik. På eft ganska intetsägande sätt förevigade samme 
man »Karl den trettonde på sin tron, då han adopterar Karl Johan».*) 
Men i sin stora framställning af »hertig Karl ombord på signalskeppet 
Gustaf den tredje i slaget vid Högland»,**) gaf han det bästa, det davidska 
historiemåleriet åstadkom inom Sveriges konst. 

För öfrigt var det endast småtaflor, som målades, äfven på det 
historiska området. Småtaflor i massa. På 1822 års utställning räknades 
ej mindre än 23 historiemålningar i olja och akvarell, framställningar — 
yttrar samtiden — af »de sublima händelser, vårt fäderneslands annaler 
förvara och långt för detta af bortgångna ljusa snillen blifvit både be- 
sjungna och åt scenens idealisering öfverlämnade». 

Det är en karaktärslös, torr, spetsborgerlig konst, historiska skil- 
dringar, som aldrig tränga in i den framställda tidens karaktär och lynne. 
Hilleströms kostymporträtt och scener ur Gustaf den tredjes komedier 
utgöra — kan man säga — uppslaget till denna konstgren. Aktörer, allt 
annat än historiska i karaktär och kostym, utföra rollerna så väl på det 
ena slaget taflor som på det andra. 

Äfven då de valda ämnena äro stora, bli de små genom hållningen 
och behandlingen. Aldrig en tanke på, att ett fosterländskt historiemåleri 
måste ha till grundlag så väl historisk kunskap som djup och innerlig 
kännedom om folklynnet och om landets natur. Limnell målade Gustaf 
Adolfs död vid Liitzen lika karaktärslöst som han målat Alexander den 
store och andra klassiska hjältar. Hasselgren är trivial ända till odräglig- 
het i sina taflor Erik den heliges sista andakt, Erik den heliges land- 
stigning i Finland, Birger Jarl grundlägger Stockholm, Sten Sture vid 
Karl Knutssons dödsbädd. Men oftast är det genreartade historiska 
ämnen, man väljer — och rätt ofta ganska löjliga ämnen, som visa hur 
föga tidens målare ägde blick för hvad som lämpade sig eller som ens 
kunde framställas i bild. 

Bland de »sublima händelser», som utgjorde motiv för historie- 
målarne — för Hilleström, Hasselgren, Limnell och flera — äro att an- 
teckna: »Karl den tionde Gustaf seende på planen öfver Karlskrona, som 
Wachtmeister håller fram», »Ehrensvärd framlägger för konung Adolf 
Fredrik planen till Sveaborg», »Arfprinsen Karl Gustafs samtal med drott- 
ning Kristina angående deras tillärnade förmälning», »Gustaf den tredje 
lämnar sina rum för att verkställa 1772 års regementsförändring», »Gustaf 

•) P& Gripsholm. 
••) På Haga. 

Digitized by VjOOQIC 


den tredje i afsikt att sätta sig bredvid en soldat» — en episod ur finska 
kriget, ämnad att åskådliggöra konungens nedlåtenhet — målningar, som 
åskådaren omöjligt kan förstå, om han ej särskildt får veta, hvad per- 
sonerna på taflan tala om eller ämna foretaga. 

Akademien hade gifvit målarne ett lysande exempel på uppfinnings- 
förmåga i fråga om barocka motiv i samma genre som de ofvan nämda, 
då den år 1798 bestämde som täflingsämne: »Konung Gustaf Adolfs 
samtal utom rikets gräns med Johan Baner för att i honom försona en 
fiende och vinna en vän». — Hur de två elever, som målade detta och 
de tre, som skildrade scenen i relief, uttryckte konungens afsikt med 
samtalet eller platsen därför — »utom rikets gräns» — är onekligen 
svårt att tänka sig. 

De ämnen, som utsattes för eleverna att behandla, voro oflast bibliska 
eller heroiska. 

Första gången, då akademien anordnat täflan om stora priset, hvar- 
med skulle följa rätt att söka resestipendium, var ämnet, huru konung 
Jerobeam, offrande vid altaret, mottager besök af gudsmannen från Juda. 

Ämnet vid nästa täflan var hållet i äkta Ludvig den tjortondes-stil. 
Dess program lydde sålunda: 

»Då grekiske prinsen Meleager, missnöjd med sina landsmän, nekar att strida 
mot deras fiender utan hällre innesluter sig i sina rum med sin gemål, den vackra 
Kleopatra, hvarest dess £ider Oenée inkommer tillika med dess moder, hvilka om- 
£unna hans knän, föreställande den fara, hvaruti fäderneslandet sig befinner, samt 
söker förmå honom att gripa till vapen. Men han förkastar deras böner och synes 
obeveklig; vid detu tillfåUe voro äfven hans bröder samt prester och soldater när- 

De heroiska motiven anses vara lämpliga pröfvostenar för de gossar, 
som teckna i akademiens skolor och som knappast besökt något annat 
läroverk. Mästarne måla till omväxling mellan historietaflor eller bibliska 
ämnen — »Saul hos spåkvinnan», »Profeten Nathan förebrår kung David 
hans umgänge med Batseba» — i antik anda. Limnell »Eneas' besök hos 
Sibyllan», »Alexander talande med soldaterna om Filotas' förräderi», 
Hasselgren »Adonis mellan' Diana och Venus», »Narcissus», »Laodamie 
och Protesilaos» med mera dylikt. 

Då Kraf!t skall visa akademien hvad han lärt sig i Paris, hemsänder 
han — år 1800 — en sittande Belisar, en stående Kupido, »en liggande 
fiygisk herde, förmodligen Paris». 

John Breda målar »Herkules på bålet», Fägerplan »Egeria», »Apollo 
och Hyacintus» m. fl., Eckstein år 18 15 en tafla med detta egendomliga 
innehåll: »Deucalion och Pyrrha, hvilka efler öfvergången vattuflod åter 
befolkade jorden medelst stenars kastande bakefter sig, enligt Themides- 
oraklets föreskrift».*) 

*) Målami tyckes haft svlrt att uttrycka, hvad denna tafla egentligen skulle fÖrestUla. 
Det enda, som på den samma Ir skapligt måUdt, ir — siger en kritiker — »de p& denna 
tafla befintliga kiril». 

Digitized by VjOOQIC 

74 NITTONDE Århundradets första skede. 

Undantagsvis bestämde akademien någon gång ett ail^oriskt äonne — 
sålunda vann Westin kungliga medaljen för sin behandling af prisämnet 
»Gustaf den tredje beskyddare af konsten och vetenskapen». 

Allegorien hade nu helt och hållet förlorat sin dekorativa betydelse. 
Den var ej längre — som på Ehrenstrahls och Chauveaus tid — en farg^- 
grann och praktfull beklädnad för väggar och plafonder — ej som i 
Taravals dagar en elegant prydnadskonst för eleganta salonger. Den 
hade sjunkit till en liten staffligenre utan betydelse, och den odlades föga. 
Huru Gustaf den tredje efter sin lyckade revolution, hyllad och tackad af 
svenska folket, mottogs af Svea, draperad i blått, med öppna armar, 
eller huru de sköna konsterna begräto samme konungs död hade blifvit 
framstäldt i tråkiga små allegorier af den yngre Taraval och af Hilleström. 
Hasselgren hade skildrat Sveas och Nores förening, Westin, — stark i 
sinnebildsläran — målade bland annat kronprinsessan Josephines ankomst 
till Sverige*) — en illustration till Tegnérs strofer »När maj har löfvat 
våra lindar*. »Sagan» — en dam i antik, blå och gul dräkt — sitter 
på marken framför en runsten, skyggande med handen för ögonen och 
blickande upp i skyn, hvarifrån den unga prinsessan med ett par svanor 
som förebud sväfvar ned, uppburen af genier — det hela anslående för 
den royalistiska känslan men föga glädjande ur konstnärlig synpunkt. 
Westins sött leende Amor, sväfvande öfver jordklotet,**) har vida mer 
karaktär och utgör särskildt ett typiskt prof på målarens släktskap med 
de franske antikefterbildarne. 

De unga målame följa naturligtvis till en tid i de gamles spår. Svensk 
historia i den lilla och karaktärslösa stilen målas af Liljedahl, Lauréus, 
Sjöstrand, Samuelsson. De famla sig fram utan att rätt veta hvad de 
vilja. Sandbergs taflor från hans första skede utgöra, hvad ämnesvalen 
vidkommer, ganska typiska prof på de olika riktningar, ungdomen hade 
att välja emellan. Han täflar 1808 i akademien med prisämnet »Diana 
och Endymion» och utställer 1809 »Karl den tolfte och hans sekreterare 
i Stralsund», den episod, då bomben slår^ ner i ett angränsande rum 
och konungen lugnt frågar den uppskrämde sekreteraren, hvad bomben 
har att göra med det bref han skrifver — ett motiv, som för öfrigt var 
vanskligt att göra begripligt för åskådaren. Bomben var ej synlig på 
taflan, och man hade svårt att förstå, hvarför sekreteraren blef så för- 
skräckt. 1 8 10 målar han »Frälsarens uppståndelse» och 181 1 »Den 
helige Nikolaus räddande ett skepp ur sjönöd». Så utställer han en stor 
teckning, gjord med kulörta kritor, som framställer »Kronprinsen till häst, 
omgifven af dess adjutanter», en komposition som snart följes af »En 
defilering på Ladugårdsgärdet». 

•) På Gripsholro, 
••) P& Nalionalmusect. 

Digitized by VjOOQIC 


Se där de riktningar, det svenska iigurmåleriet skulle komma att 
omfiatta under detta skede, innan bondelifsbildema vunno terräng. Myto- 
logien, den historiska genren, ofta nog behandlande helt och hållet omåle- 
riska motiv, det religiösa måleriet, konventionellt och stelt, det romantiska 
— ej så litet konstladt — och den torra paradbilden, som åtminstone har 
den förtjänsten att den återgifver något, som målaren haft tillfälle att se 
med ^na ögon. 

Porträtt var fbr öfrigt det, som målades både mest och bäst. Jämte 
den gedigne Pasck, den elegante, fint kännande Sparrgren och den tråkige 
Forslund uppehöllo Breda, Krafft, Westin det svenska porträttmåleriets 
anor. Bredas fyra paradbilder på Gripsholm, som framställa de fyra ståndens 
talman vid l8io års riksdag, tillhöra skedets mest ståtliga prof på porträtt- 
konst. KrafTt var Karl den trettondes förevigare, Westin blef bernadotteska 
familjens omtyckte afbildare. Men med dessa båda sjönk deras konstart, 
till dess Olof Södermark kom och höjde den igen. 

Jämte idealitet är stil ett af tidens slagord. Hvad akademien vill 
lära ungdomen, är den rena, stora antika stilen. 

Stil — hade Ehrensvärd sagt, — »stil är det samma i konsten som 
kungligt blod i familjen, som dygd i allmänna lefnaden, som pengar för 
fäfangan — det är högsta spetsen». 

Masreliez liksom Ehrensvärd fordrade, att denna rena stil skulle ut- 
göra omhöljet for en stor och ren uppfattning af det ämne, som behand- 
lades. Båda satte formen vida högre än färgen, som den ena ringaktade 
i teorien och den andra aldrig rådde på i praktiken. 

Det är foga att undra på, att teorierna alstrade en torr, opersonlig 
konst. Hos ungdomarne, olärda i alla afseenden, fingo de heroiska ämnena 
och den klassiska dräkten ersätta det andliga innehåll, de ej mäktade in- 
lägga i sina målningar. Hvad visste akademigossarna om de klassiske 
gudarna och hjältarna, annat än hur de borde vara klädda for att mot- 
svara tidens kraf på ett anständigt yttre ? Var det underiigt, att den all- 
mänt heroiska stilen åstadkom en i sin art fullt ut lika maniererad konst 
som den, antikiserandets representanter slagit till jorden? Man hade sagt 
om Davids heroer, att de ej voro människor utan mannequiner. I vida 
högre grad gäller detta yttrande om de klassiske i norden, som ej ägde 
fransmännens romanska blod, deras mottaglighet för italiensk stil, deras 
medfödda formsinne. 

Digitized by VjOOQIC 


Ungdomens uppfostrare hoppades emellertid, att formens adel skulle 
föra med sig uppfattningens. Hvad man närmast hade att lära eleverna 
var i alla händelser en plastiskt säker teckning.*) 

Man kan ej annat än sätta värde på denna sträfvan hos de sty- 
rande, då man ser, hur svaga de själfva allt för ofta äro just i teckning^en, 
hur osäkerheten är den egenskap, som främst utmärker deras arbeten. 

Elias Martins framställning af Gustaf den tredjes besök i konst- 
akademien vimlar af teckningsfel. Ett sådant missfoster som den nakna 
modellen på modellbordet har väl aldrig poserat för akademiens stu- 
derande ungdom. Hörbergs lilla utkast »Salomos dom», som han lämnat 
som receptionsstycke till akademien för att i dess samlingar representera 
hans konstnärskap och som han sålunda måtte ha funnit passabel, är 
den mest karaktärslösa teaterkomposition, barnsligt hopkommen och odräg*- 
ligt hopsåsad brunt i brunt. 

Och hvar finns spår till personlig stil i Åkerströms målningar? I^im- 
nell är lika dilettantisk i sina »tankfulla kompositioner» på det historiska 
och heroiska området, som då han laverar »rörande och rysliga scener > 
ur röfvarromaner och romantiska dramer. Också är det uppenbar drift 
i Estlanders yttrande, att Limnell som teaterdekorationsmålare ej lär ha 
saknat korrekthet. 

Ej ens Masreliez är formsaker. Han saknar modellstudium och 
hans teckning är ej alltid korrekt. 

Hilleström har lämnat efter sig de mest dilettantiskt tecknade mål- 
ningar utan kraft och karaktär. 

Efter dessa män skulle nu ungdomen bilda sig. Deras osäkerhet 
var onekligen lätt att inlära. 

Det är föga att undra på, att Krafft och Westin en tid bortåt blelvo 
ansedda som vägbrytande konstnärer. Blef den förres stil tung och hans 
kolorit sträf och kärf, så var åtminstone teckningen solid och duktig i hans 
bättre arbeten. Och målade Westin karamellsfigurer, så verkade likväl 
deras mjuka färgton smekande för ögat. Att denne — »den första svenske 
tecknarens» sätt att föra ritstiftet var allt igenom schablonartadt — se blott 
efter, hur karaktärslöst han tecknat händerna på sina porträtt — och 
att Tärgen var tillagad efter recept, blef det förbehållet en senare tid 
att upptäcka. 

*) »Ea god och s&ker teckning» fir hvad akademien uppmanar Krafft att beflita tig om, 
d& han hemsändt sina studier, hvilka >vitna så väl om god nature och disposition för konsten 
som v&l gjorda framsteg». 

Digitized by LjOOQIC 



»Den rena. stilen» härskade ock i arkitekturen, som för öfrigt utmärkte 
sig för samma stillastående och samma torftighet som de öfriga »vackra 

I akademiens arkitekturskola florerade — yttrar Axel Nyström år 
1819*) — de principer, som rådde 40 eller 50 åf längre tillbaka i tiden. 
Det szx för öfrigt en skola, som man, enligt samme mans skoningslösa 
dom, »borde skämmas för att omnämna». Till lärare därstädes, säger 
han, har man »allt ifrån dess inrättning haft omsorg att välja ibland de 
dåligaste i sitt fack. Gubben Tempelman . . . var på sin tid den slem- 
måste bland sina lekbröder och then ståtelige Flohr vill jag ej omtala». 

Deras och deras yrkesbröders och elevers verksamhet blef ej häller 
särdeles stor. Den inskränkte sig ofta nog till att dekorera vid kungliga 
kröningar och begrafningar samt atjt dessemellan rita »projekt» till bygg- 
nader och monument, som de ej hade den minsta förhoppning om att 
få uppföra.**) Och då de någon gång fingo tillfälle att bygga verkliga 
hus af verklig sten, lämnade de ej några vidare lysande prof på den lär- 
dom, de studerat sig till under de många stipendieår, de tillbragt »i 
konsternas eget land». 

Själfva klagade de öfver, att vederbörandes sparsamhet eller okunnig- 
het lade sig hämmande i vägen för arkitekternas goda vilja och förmåga. 
Arkitekten Sundvall yttrar, att i Sverige tillgångarne för allmänna och 
enskilda byggnader äro så inskränkta, att ofta de nödvändigaste delar 
måste uteblifva eller lämnas åt framtiden».***) Han påpekar ock att, »om 
det är af vikt för en nations heder att stora byggnader tala om dess 
hyfsningsgrad, är det ock nödigt att de anförtros åt de skickligaste i sin 
konst, aldrig åt de okunnige.» 

Han hade nog rätt i det han sade. Carolina rediviva i Upsala byggdes 
med ledning af hans ritningar, men dessa biefvo under byggtiden så för- 
ändrade, att han ej ville vidkännas den intetsägande, kasernlika byggnaden, 
sådan den blef. Fria händer tyckes man på den tiden aldrig ha lämnat 
åt arkitekten — annat än då han byggde på papperet. 

•; I bref från Paris till Qaes Livijn. 
**) Se här ett prof pä, haru obesväradt den tidens arkitekter läto sin fantasi löpa: Pä 
Qtstlllningen 1815 förekom ett »projekt till ett monument i form af en pyramid, helgad it 
historien och förtjänsten, med tvänne tempel vid sidorna ät segern och äran». I pyramidens 
inre hmnos »nischer, prydda med urnor, innehällande aflidne hjältars aska, och i midten ett 
pi upphöjd plan med trappsteg hvilande altare, omgifvet med fyra antika trefötter för att vid 
högtidliga tillfållen bränna rökelse till den högstes ära och namnkunnige mäns åminnelse.» 

•••) Snndvalls yttranden äro hämtade ur hans i Vetenskapsakademiens handlingar 1821 
tryckta tal om »Nyttan a£ den antika stilen i byggnadskonst, i synnerhet för Sverige». 

Digitized by VjOOQIC 



rrrif iiif I r ri ir^ 

Carolina rediviva i Upsala. 

Nyström berättar, att han vid sin utresa 1818 i Kjöbenhavn gjorde 
bekantskap med gamle Hansen — >Over-Bygnings-Direktör, en befatt- 
ning, svarande emot öfverintendentens, i fall den någon gång blefve 

rätt skött». Hansen 
uttalade sin förundran 
öfver, »att han ej nån- 
sin hört någon svensk 
arkitekt omtalas». Han 
frågade, om man byg- 
ger mycket i Sverige. 
Nyströmsvarade: »das 

man Kleinigkeiten 
baue und in den Klei* 
nigkeiten Kleinlich- 

keiten hineinlege», 
hvarpå gubben skrat- 
tande sade: >Ja, lieber 
Freund, das ist die 
rechte Kunst, Kleinig- 
keiten in grossem Styl 
zu bauen». 
I de svenska privathusen kom naturligtvis hvarken någon stor eller 
liten stil i fråga. De murades upp af murmästare, och konst eller smak 
hade ingenting med dem att skaffa, lika litet som konsten numera hade 
någon förbindelse med handtverket, hvilket stått så högt under det gusta- 
vianska skedet, men som nu sjönk, lämnadt åt sig själft. 

Ännu i en långt senare tid har en arkitekt ytterst betecknande 
yttrat, att Stockholms privatbyggnader »voro allesammans afiärsberäkningar, 
och konsten och prydnaden har då naturligtvis (I) icke ingått i dessa 

De offentliga byggnaderna däremot kunde ej helt och hållet umbära 
en konstnärs medverkan, och det var för dylika byggnader, den ofvannämde 
Sundvall förordade den rena antika stilen. 

I det här ofvan nämda talet utgår talaren från det axiom, att den 
grekiska stilen är den skönaste af alla, grekerna Europas mästare i arki- 
tekturen. Ju mera vi närma oss deras stil, »ju säkrare skulle vi åstad- 
komma något dugligt». Han anfaller rococon och alla stilar, som öfver- 
hopa byggnaden med onödiga prydnader och som ej låta detaljen rätta 
sig efter det hela. Djen franska nyklassicismen är hans ideal, »en enkel 
och i antik stil författad byggnad har det värdigaste utseendet», och han 
förordar den antika stilen särskildt för Sverige, därför att den, enkel som 
den är, blir i längden billigast. 

Han medgifver likväl beklagande, att den antika stilen ej tyckes vilja 
trifvas på svensk grund. Man han påpekar aldrig orsaken därtill, den att 
norden saknar betingelser för grekisk byggnadsstil, och att denna följaktligen 
måste verka främmande i vår natur. 

Digitized by VjOOQIC 



Sundvall är liksom Tempelman en bildad och studerad man. I likhet 
med flera ai sina samtida har han från fortiflkationsofficer öfvergått till 
arkitekt. Han blef ledamot af vetenskapsakademien och blef 1824 konst- 
akademiens vice preses. 

Som konstnär skattas han mycket högt af det akademiska partiet. 
Boye nöjer sig med att i sitt konstnärslexikon yttra att hans byggnader 
stundom' äro hållna i en god stil. Men Silfverstolpe förklarar att hans 
»utmärkta konstfärdighet är... ärofullt känd», och fru Ehrenström finner 
Stjemsunds slott vara ett mästerverk af arkitektur. Sundvall prisas som 
införaren till Sverige af den 'rena' byggnadsstil, som, »före honom alldeles 
okänd» härstädes, i ett hälft århundrade blifvit odlad af franska arki- 
tekter. Silfverstolpe är ej rädd för att bli utskrattad, då han yttrar, 
att »den som vill öfvertyga sig om, att något idealiskt skönt äfs^en kan 
frambringas inom arkitekturen, skall betrakta herr hoflntendenten Sundvalls 
ritningar». De äro »sköna utan prål, intagande genom sin enkelhet, så i 
massa som detaljer». 

Måtta och enkelhet äro de hufvudsakliga egenskaper, för hvilka 
denna tids arkitektur prisas. 

»Inom Sverige» — yttrar Wennberg — »tarfvas inga kolossala massor, 
vare sig i grekisk eller götisk stil, för att bereda behöfligt utrymme åt 
därstädes befintliga bibliotek, konstsamlingar eller beväringsförråd. I Sverige 
fordra nämda artiklar endast fasta, bekväma och proportionerliga bygg- 
nader, icke saknande ren stil och anständig^ utseende.» 

Det är akademiens vapendragare, som på detta sätt försvarar de 
båda hofintendentema, hrr Sillens och Sundvalls ritningar till museum 
och arsenal i Stockholm och till Carolinabyggnaden i Upsala, Och hän 
fortsätter med följande oskattbara och oefterhärmliga tirad: 

»l^ade frågan vid förenämda projekter blott varit att i ritning fram- 
lägga all arkitekturens rikedom eller götiska konstlynnets förvånande 
dristighet, må man vara viss därpå att dessinerna till Upsala bibliotek, 
nya museum och ar- 
senalen i Stockholm 

kunnat lysa med 
samma utsträckning i 
* byggnadskonst, som 
tillvarit i Dianas tem- 
pel i Efesus och ännu 
beundras i Strass- 
burgs kyrktorn. Man 
har ju, icke utan 
mannaminnet, å sven- 
ska målare- och bild- 
salong sett expone- 

radt projekt af Desprez till Pantheon, så tilltaget — 'så högtidligt i höjden 
uppåtsträfvande' — att det i likhet med fjällen sträckte sig öfver moln- 

Qarnlsonssjukhuset I Stockholm. 

Digitized by VjOOQIC 


gången I Man står verkligen i förbindelse hos nuvarande arkitekter, söm ej 
spilla tid och möda att ådagalägga öfverflödiga bevis på geni, hvilket 
hos dem ändå är fullkomligen bevitnadt.» 

öfverflödiga bevis på snille undvika de verkligen att ådagalägga, 
den tidens svenska arkitekter. Deras verk, den ofvannämda Carolina- 
byggnaden, Garnisonssjukhuset och drottningens paviljong på Haga, de 
båda senare af Gjörwel, Rosersberg, restaureradt af Sillen, visa en korrekt, 
nykter och fantasilös konst. Låt vara, att de under andra förhållanden 
kunde blifvit något annat än deras karga, konstfattiga omgifhing, som 
talade så stora ord om smak och stil, nu tillät dem blifva. Men till en 
god del var det nog den vägbrytande förmågan som saknades. 

t Tystnaden» — yttrar Estlander — »är det vältaligaste vitnesbörd 
för dessa byggnadskonstnärer i den förra fjärdedelen af vårt sekel.» 


Den tyska nyromantiken får ett mycket starkare uttryck i vår litera- 
tur än i vår konst. 

Sin egentliga frukt fick denna romantiska riktning i det nationali- 
tetssträfvande, den förde med sig. Romantiken banade väg för den nor- 
diska konstriktning, som upptog striden med den ännu härskande klassi- 
citeten. Det unga Tyskland hade liksom en och annan röst i England 
visat tillbaka till fosterlandets fornsägner. Till Danmark hade Steffens 
öfverfört tidens unga läror. Där hade redan förut Suhm genom sina 
nordiska berättelser, Fram i »Starkodder», Ewald i sina dikter, Abilgaard 
genom sina motiv ur Ossian, ledt samtidens blick tillbaka till fomvärlden. 

I vårt århundrades början uppträder Grundtvig. Oehlenschläger fram- 
ställer nutidens nordbor i så lefvande drag, som den lugne diktarens fro- 
diga fantasi och plastiska, lyriskt lättrörliga framställningskonst kunna göra 
det. Och han så väl som Jens Möller förordar varmt de nordiska my- 
terna till behandling i bildande konst. 

Från Kjöbenhavn för Per Henrik Ling dessa läror öfver till Sverige. 
Där har den mångfrestande Per Hörberg varit en föregångare till göterna. 
Redan på 1780-talet hade han utfört ett par hundra teckningar med ämnen 
från nordens sagovärld. Men tiden var då ej mogen för att intressera 
sig för dylika icke-klassiska motiv. 

Fosforisterna börja nu att bekämpa den franska klassiciteten inom 
literaturen. Det skulle ej dröja länge, innan vägbrytarne kommo in på 

År 181 1 stiftades det Götiska förbundet — »en broderlig förening af 
män, egnade åt upplifvandet af de gamla göters frihetsanda, mannamod 

Digitized by VjOOQIC 


och redliga sinne». Förbundsbrodern var ovilkorligen förpliktad till 
forskning i de gamle göters sagor och häfder. Kärnan i nordiskt skald- 
skap liksom i nordisk konst förklarades böra utgöras af fornnordiskt lif 
och fornnordiska sagor. 

De vittra förbunden fingo inom konstvärlden sitt motstycke i Säll- 
skapet för konststudium, bildadt 1814. Det var oppositionen mot det aka- 
demiska stillaståendet, mot fasthållandet vid slitna, förlegade teorier, som 
tog sig uttryck i nämnda förbund. Bland dess medlemmar voro Fogelberg,^ 
Sandberg och John Breda, h vilka alla tre fått den konatnärligt-humani- 
stiska bildning, de ägde, i den gamle frisinnade Bredas gästfria hus. 

Den äldre Breda tyckes ha varit den af de akademiske lärarnc, som 
stod ungdomen närmast. Hans vänh'ga sätt att umgås med de unge konst- 
idkame omtalas som något för sin tid enastående — så ock att han läm- 
nade dem tillträde till sin betydande och dyrbara konstsamling och äfven 
bad dem vara välkomna på sina mottagningar om lördagskvällarna, då 
eliten af det bildade Stockholm samlades i Bredas hem. 

Det är karakteristiskt för tiden, att dessa lördagssoaréer, som ännu 
långt efteråt omtalades med värme och. med saknad, sågos med ovilja på 
högre ort och att man sökte göra dem misstänkta, därför att de stodo 
öppna för konstens och litteraturens män utan afseende på deras politiska 

Med åtskilliga af sina kolleger tyckes Breda ej ha dragit jämt, och 
han fick, med eller utan skäl, skulden för de yttringar af missnöje med 
den akademiska undervisningen, som började låta höra sig. 

Några af eleverna i akademiens högre skolor togo sig vid denna tid 
före att bilda en privat modellskola, där »ej rådde den esprit att hvila sig 
utan att arbeta» och där man åtminstone ej hade några perukstockar till 
lärare, efter man alls inga lärare hade. 

Denna skola, som troddes stå under Bredas beskydd, ansågs som 
den uppkommande oppositionens härd. 

Det är nu, som Ling uppträder och hänvisar ungdomen till de nor- 
diska folkens sagoskatt. Där fanns uppslaget till en nationelt nordisk konst 
liksom till en nordisk diktning, ett nytt, värdigt och storartadt stoff för 
en nordisk fantasi. 

Nu framträder äfven Hammarsköld med sina konsthistoriska före- 
läsningar. Det är en obanad väg, den oförskräckte mannen därmed vågar 
sig in på. De källor han har att följa, äro hvarken rikliga eller grundliga, 
han har sitt vetande ur böcker mera än ur personlig kännedom om konst- 
verk och konstriktningar, och hans hela uppträdande bär spår mera af 
lifligt intresse än af grundlighet. 

Ensidig är han. Uppvuxen i klassicismens tid ringaktar han genre- 
tnålningen och således äfven hela den nederländska konsten, hvilken ej 
ställt sig grekernas skönhetsregler till efterrättelse. Han förstår ej heller 
karakteren i det klassiska franska måleriet och fördömer i stränga ord dess 
uppstyltade greker och romare, barn af »en förkonstlad societetston». 

KordeniTftB, Sreiuk koaat 6 

Digitized by VjOOQIC 


Men han har öppna ögon äfven för det tomma och förkonstlade i 
samtidens klassicism. Han uppträder käckt emot den hos de lärde och 

inom akademien enahärskande åsikten, att efter- 
härmningen af antikens former är det enda medel 
att nå skönhet i konst. Diderot, den moderna 
konstkritikens grundläggare, har flera årtionden 
förut yttrat detsamma, som den svenske fos- 
foristen nu kommit att tänka på. Det skulle 
— hade Diderot sagt — ej finnas något mani- 
ereradt hvarken i teckning eller färg, om konst- 
nären endast nöjde sig med att samvet^^annt 
efterbilda naturen. Maneret kommer från läraren, 
från akademien, från skolan, ja //'// och med 
från antiken. 
Hammarsköld påpekade skillnaden mellan en grundlig kännedam om 
de gamle mästames konst och en tom hämtning af deras konstformer, 
t Om de gamla äro det skönas enda källa, h varifrån hafva då de gamle 
hämtat den? De hade ju inga antiker att efterhärma». 

Där sticker under dylika ord känslan af, hur en gammal stil aldrig 
är tillfyllest för en tid, ur hvars konstmedvetande den ej utgått, af hvars 
bildning och åskådningssätt den ej är ett uttryck. Hammarsköld påvisar 
den väg man har att följa, den lärdom hvarje folk kan och bör hämta 
af antikens konstnärer: iSkulIe det då ej vara möjligt att gå samma väg 
som de — att i klar, idealisk åskådning omfatta sin egen värld och sin 
egen tid och återgifva den i en utbildad konstarts sannaste prägel? t Det 
nationella inom konsten beror ej på valet af motiv utan på andan, lynnet 
i sättet att behändig detsamma. En snillrik framställning af en grekisk 
gud kan vara fullt ut lika nordisk till hållning och karakter som en be 
handling af > Odin eller Balder. 

Hammarsköld vänder sig ock direkt mot den härskande konstundervis- 
ningens principer och yttrar hädiskt och nedrifvande den träffande sanningen, 
att t det affekterade, som utmärker de fleste moderna konstnärer, till en be- 
tydlig del härflyter från den olyckliga vanan att aldrig förelägga lärjungens 
pröfning annat än ämnen ur den grekiska och romerska ålderdomen, hvilken 
han vanligen föga käitner och med hvilken ingenting i lynne, karakter 
eller sedvanor kan sätta honom i förbindelse.» 

Har akademien i Hammarsköld fått en energisk och stridslysten kri- 
tiker, som ej är rädd att framkasta nya åsikter, som åstadkomma osämja, 
så äger likväl institutionen nu inom sina egna murar en röst, som för- 
står att ställa allt på sin rätta plats. 

I sina tal på de åriiga högtidsdagarna lofprisar öfverintendenten 
Silfverstolpe enligt gängse bruk denna akademi, som både förut och 
efteråt fått höra så många loflal om sin egen förträfflighet uttalas af sina 
egna tjänstemän. Han yttrar en gång några lugnande ord om det mo- 
derna ropet på en nordisk konst. Är en dylik behöflig eller önskvärd? 
Har man då ej antiken, studerar man ej vid alcademien »efter det skönas 

Digitized by LjOOQIC 


högsta ideaU? Akademien, »som gjort grekers skönhetskänsla till sin», 
har till norden öfverflyttat »de leende, de Ijufva bilder, under hvilka den 
känsligaste nation föreställt sina gudar och sina hjältar» — antikens 
konst leende och Ijufl — och dessa höga gestalter öfverträfTa oändligen 
>de råa och vidunderliga fostren af de äldsta nordiska folkslagens in- 

Det var 181 5 dessa ord fällas. 

Konstnären bör ej glömma, att vägen till erkändt konstnärsskap 
endast är en — de klassiska motivens färdigt banade väg. Då år 18 17 
en af akademiens hedersledamöter föreslår, att man för en gång borde 
välja prisämnet ur nordens häfder eller gudalära, kunna de vid samman- 
komsten närvarande ej finna på något dylikt ämne, hvarför propositionen 

Iframe för nordiskhet inom konsten vågade likväl framhärda i sin 
löjliga villfarelse. För dessa entusiaster voro de Ijufva antikerna ej längre 
tiU fyllest. De ville ha en konst, hvars rötter sutto fast grundade i hem- 
mets jord. De ville väcka nordens forntid till nytt lif Fältet var redan 
bearbetadt inom litteraturen, hvarför ej behandla guda- och hjältesagomas 
väldiga gestalter med pensel och mejsel lika väl som i dikt? 

Striden mellan den gamla och den nya skolan inom konsten är nu 
i full gång. Den är dock vida mera en pennfejd mellan skrifvare än en 
täflan konstnärer emellan, med mål att hvar och en inom sitt, område 
och efter sin öfvertygelse åstadkomma de bästa konstverken. 

Någon verklig brytning mellan artisterna eller inom akademien före- 
kommer likväl ej. Götemas främste konstnärer — Sandberg, John Breda, 
Fogelbei^ — äro agréer af akademien och vänta på resestipendium och 
ledamotskap. De arbeta i ro och frid,, göra ibland ett litet försök med 
ett götiskt ämne till omväxling med försöken på de godkända områdena 
och låta pennfäktame efter förmåga klargöra sina åsikter och spruta bläck 
öfver hvarandra. 

År 1 81 7 inbjöd emellertid Götiska förbundet till en pristäfian de af 
Sveriges och Norges konstnärer, som hämtade ämnen för sina framställ- 
ningar ur den nordiska mytologien. Det gällde att gent emot de miss- 
trogne, bland hvilka Geijer var den mest betydande — hans afkylande 
»betraktelser» framkommo samma år i tidskriften Iduna — visa, att de nor- 
diska myterna kunde behandlas i bildande konst lika väl som i poesi. 

Täflingen ägde rum. Förbundet förberedde därefter en utställning 
af till denna täflan inlämnade arbeten jämte andra konstverk. 

Andan inom akademien — menade göterna — var stridande mot de 
nya idéerna. Det gällde därför att vädja till allmänheten, som då finge 
döma själf och ej längre skulle »föras bakom ljuset af de tidens vise, som 
förakta sina (åders tro och med ömkan se ned på den förvridna smak, 
som vågat tränga sig inom konstens gebit». 

Anordnandet af denna utställning blef af de mest konservative ansedd 
som ett intrång på akademiens rättigheter, ett försök af Götiska förbundet 
att tillvälla sig förmyndarskap öfver de fria konsterna. Götema å sin 

Digitized by VjOOQIC 


sida förklarade som sin åsikt, att skråandan icke var de fria konsternas 
element, konstnärerna inga gesäller,^ som arbetade på verkstad, och att 
således en exposition utom målareakademien hvarken kunde förbjudas 
eller, utur hvad synpunkt som helst, vore menlig för konstens sanna 

Akademien förberedde samtidigt sin vanliga utställning. Då man till 
följd af I åtskilliga konstidkares ståndaktighet» ej kunde hindra göternas 
exposition, sökte man åtminstone att öfverglänsa den, att få de bästa möj- 
liga bidrag till den akademiska utställningen. Man vädjade till patrio- 
tismen och till den undersåtliga lydnaden. Man anförde hans majestäts 
önskan^ att detta årets exposition skulle bli allmän och lysande, och man 
framdrog den svenska konstens tacksamhetsskuld till Sveriges frarafarne 
konungar, särskildt till Gustaf den tredjes minne, såsom ett ytterligare 
skäl för konstnärerna att exponera i akademiens lokal. 

Vi få likväl ej glömma, att Götiska förbundet hade flera representanter 
äfven inom akademien. I protokollen från akademiens öfverläggningar 
spåras ingen ovilja mot göterna. Det fanns professorer och ledamöter, 
som ej sågo något tadelvärd t däri, att olika åsikter fingo mäta sina 
krafter, och som lämnade arbeten till båda utställningarna. KraiTt och 
Göthe voro bland dem. Breda lämnade sina fyra talmansporträtt till 
göterna, Fahlcrantz hade elfva målningar hos göterna och endast två på 

Byström och Westin voro akademiutställningens främste. Hasselgren 
uppsatte där en tafla med nordiskt ämne: »Ragnar Lodbrok, af valkyrierna 
införd i gudasamkvämet i Valhall». Bland göternas unga förmågor voro 
Fogelberg, som utställde sina skizzer till Odin, Tor och Frey, Sandberg 
med sin teckning »Valkyrior, som rida till stridena, Isak Salmson, hvars 
relief »Tors strid med jättarne» fltt första priset vid täflingen, och Per 
Berggren, som fått andra priset för teckningen »Frey lämnande sitt svärd 
åt Skirnir». 

Göternas utställning blef mera omfattande än akademiens men hade 
att framvisa flere arbeten, som förut varit att se på akademiens expositioner. 

Göternas försök möttes med intresse*), äfven om en och annan gjorde 
sig kvick på nyhetsmakarnes bekostnad och fastän mer än en dumhet 
sades om dem. Exempelvis hade deras uppträdande kommit Stockholms- 
posten att tro, att dessa nordiska reformsträfvare ville att svenskarna skulle 
återgå till naturtillståndet, bo i porten, gå klädda i näfverskor. Tidningen 
fann den götiska idén vara en äfventyraridé och dess förkämpar ett »slags 

*) Pä Stockholms scen gjordes kort därefter ett försök att införa urnordisk mytologi. I 
januari 1819 uppfördes vid Karl Johans kröning tillfällighetsstycket Balder, af J. D. Valerius, 
»intressant — yttrar M. G. Anckarsv&rd i en dagboksanteckning — därför att det var första 
gängen som pä vär teater gamla nordiska mytologien blifvit använd i allegori, och ehuni 
mycket än torde emot kostymer, dekorationer m. m. vara att invända, torde det ända gifva 
anledning till denna mytologis snara upparbetning och hyfsning». 

Digitized by VjOOQIC 


vandrande riddare, som öfvergifva sitt fädernesland att för de vackra 
konsterna söka ett skydd hos asagudarna». — 

De »öfvergifva sitt fädernesland», dessa som ifrade för en nationel 
konst och som ä sin sida förebrådde riktningens motståndare^ att dessa 
glömma sina faders tro. Betydelsen af göternas uppträdande inom litteratur 
och konst är just den, att de sökte ett konstnärligt uttryck för den nor- 
diska folkandan. David hade predikat for republikens fransmän om romar- 
dygd och romarkraft. Lings mål var upplifvandet hos hans landsmän af 
de gamle göters »frihetsanda, mannamod och redliga sinne». 

För konstnärerna öppnade rörelsen portarna till nya områden, förut 
ej odlade och foga kända. Den ställde konsten i samband med tidens 
sträfvan. Den väckte intresse för konstfrågor och satte särskildt under 
debatt de klassiska motivens lämplighet för germanska konstnärer och 
specielt för unga oförsökta konstlärlingar. 

Den omständighet, att riktningen var så ny och oforsökt och att de 
ungdomar, som vågade sig in på den, voro så opröfvade, gaf åt dessa 
försök något allt igenom famlande, opersonligt, omoget. Inom diktningen 
rådde ett annat förhållande. Skalderna hade studerat sig in i de nor- 
diska gudasägnerna, de visste hvad de ville, och de rörde sig med ganska 
mycken säkerhet på det nya området. Men konstnärerna trängde knappast 
djupare in i den nordiska gudalärans anda än de voro förtrogna med 
antikens åskådningssätt. Ämneskretsen var ny för dem, och det nya 
lockade. Att detta nya äfven var fosterländskt, var så mycket bättre. 
Men denpa ungdom skulle med samma ifver och samma frihet från kri- 
tiska betänkligheter ha omfattat till exempel den moderna folklifsgenren, 
om denna uppstått på deras tid och haft eldiga, kraftfulla förespråkare 
inom litteraturen. 

De äga viljan, men andan fattas, och därtill saknas ofta nog hos 
dem den rent elementära förmågan att gifva ej blott en karaktersfull och 
personlig utan äfven en i tekniskt afseende korrekt form åt de gestalter, 
de ville väcka upp ur sina grafvar. 

Den klassiska riktningen hade sina en gång för alla fastslagna former. 
Grekemas gudabilder utgjorde frukten af århundradens sträfvan att gifva 
konstnärligt, uttryck åt rasens idealtyper. Nordens mytologi däremot 
sökte sin form. Det fanns ingen tradition, som visade vägen åt den 
famlande konstnären, och denne kunde sällan eller aldrig frigöra sig från 
minnena af antiken, som varit hans lärmästare. Genaste vägen, då det 
gällde att skapa nordiska gudar, var att framställa motsvarigheter till de 
olympiske. Zevs förvandlades till Oden, Venus till Freya, Tor omformades 
ur Herkulestypen, emedan — som Geijer sagt i sina uppseendeväckande 
betraktelser — »den manliga styrkans öfvermäktiga fullhet ej bättre, ja 
knappast annorlunda låter sig uttryckas». Bildernas brist på individuell 
karakter ersattes af de yttre attribut, som sagan tillade vederbörande gudar. 
Försökarne från 1817 behöfde långa läroår, innan de kunde genom- 
föra, hvad de velat. Fogelbergs osäkra och karakterslösa små asagudar 
behöfde tid att växa sig till både kropp och själ. 

Digitized by VjOOQIC 



Det är i Fågelbergs konst, sådan den utvecklade sig efter långa års 
ifriga studier, den svenska riktningen af det nya århundradets nordiskhet 
fick sitt hufvudsakliga uttryck. Af hans medtäflare från försökens dagar 
utvecklade sig ingen i nämnvärd grad i den götiska riktningen. Sand- 
berg odlade den sedan föga eller intet, Salmson blef medaljgravör, John 
Breda gick bakåt och blef snart en för detta talang. Götiska förbundets 
två senare utställningar lämnade inga spår efter sig inom konsthistorien. 

Den lilla misstämningen mellan gamla idéer och nya var snart 
bilagd. Välviljan hos konstens fäder mot de unga hade ej utsinat. Det 
är möjligt — som Bottiger påpekar — att det välbehag, hvarmed göternas 
utställning mottogs på allra högsta ort, hade sitt inflytande på akademiens 
hållning gent emot dem. Fogelberg sökte visserligen förgäfves resepension 
samma år som göternas utställning rört upp dammet, men han fick sti- 
pendiet året därpå, då anslaget till pensionäremas utrikes resor blifvit 
ökadt. Och två år senare blef Sandberg ledamot af akademien. 

Sandberg yttrar emellertid kort efter denna sin upphöjelse i ett brcf 
till Fogelberg, att konsterna gå »paddans gång och jag fruktar till och 
med kräftans vis ä vis de unga konstnärerna». Hans rapporter till den 
frånvarande vännen under de följande åren omtala akademien och konst- 
lifvet i Stockholm i de mest genomgående gråa färger. Och det är med 
vemod, han ser tillbaka till göternas utställning, det enda lifstecken, som 
förekommit på långa tider. 

Digitized by LjOOQIC 

i82o-talet I Paris 
och i Rom. 

^mkring år 1820 återknytes det allt för länge afbrutna sambandet 
mellan Sveriges konst och utlandets. Akademiens finansiella ställ- 
ning har blifvit förbättrad, dess ärliga anslag ha växt, och i 1819 
års stat upptages enkom till resepensioner 2000 rdrhamburgerbanko. 
Nyttan och nödvändigheten af studier på annan ort än hemma har 
upprepade gånger blifvit påpekad. Under århundradets början hade såväl 
de, som sökte leda konsten och visa den vägen till en morgondag, som 
flertalet af de konstnärer, som handledde det unga släktet, lefvat instängda 
i hvar sin vrå utan förbindelse med den yttre världen. Hammarsköld 
hade Uksom Atterbom suttit hemma vid studielampan och ur spekulativa 
böcker på tyska läst sig till sina tankar om konst och sin uppfattning af 
konstverk, dem han ej sett med egna ögon. Kommen till Tyskland finner 

Digitized by VjOOQIC 


Atterbom, att det är en väsentlig skillnad mellan att sitta i Upsala och 
tänka sig bildstoder och taflor och att se dem i original. Han uppmanar 
bröderna hemma att resa ut, till Tyskland och Italien. Först där lär 
man sig inse hvad konsten är och hvad den mäktar. Först där far man 
sin synpunkt gifven, fSr ögonen öppna för hvad man har att sträfva till. 

Nu träffa vi unga målare, bildhuggare, arkitekter på främmande mark, 
bli vittne till deras intryck af fransk, italiensk, tysk konst, till deras för- 
hoppningar, deras drömmar, erfarenheter, utvecklingsgång. 

Vägen går mest genom Paris till Rom. Akademiens statuter från 
Gustaf den tredjes tid föreskrifva, att resepensionärema skola dela sin 
utländska studietid mellan Frankrike och Italien. Samma väg tager också 
flertalet af de konstidkare, som ej äro så lyckliga, att de kunna kalla sig 
»Kungl. majestäts resepensionärer*. 


Laurius reser ut år. 1817. Honom ha vi redan gjort bekantskap med 
bland de stockholmska konstnärerna — en känd och aktad målare med 
sällsynt talang, som han likväl använder endast till små, muntra baga- 
teller, flyktigt och ytligt behandlade. 

Efter honom följer Axel Nyström, Han har i Stockholm studerat 
byggnadskonsten praktiskt med murslefven i hand, har varit gesäll i det 
lofliga murmästarämbetet och sedan konduktör vid öfverintendentsämbetet 
och bär nu titeln hofarkitekt. 

Han är en litterärt bildad och litterärt intresserad man, som reser 
med öppna ögon ej blott för arkitektur utan för samhällslif, politik och i 
synnerhet för teatern, och som skrifver omständliga redogörelser för det 
ena såväl som för det andra till sin vän, krigs-justitiarien Claes Livijn. 

Han beser den arkitektur, försynen placerat, där hans väg stryker 
fram — från Linköpings domkyrka och till det uppgräfda Pompeji. Han 
studerar de olika folken. Danskarna äro godmodiga och »smickrade när 
en svensk är höflig emot dem». Tyska studenter duellera på sabel, rifva 
ner hus för misshagliga brackor etc, och de tyska familjeflickorna affek- 
tera »das schmachtehde, poetische und hingebende», som hos dem slut- 
ligen blifvit en andra natur.* Fransmannen är »ett beskedligt kräk, bara 
han får bröd och spektakler». »Att ban en gång gjorde sig rosenrasande 
tycker han själf vara bra dumt och tar nu sin dag helt trankilt». »Han 
mår nu efter den Napoleonska skrubbhyfveln mycket bra vid den Bour- 
bonska släthyfveln». 

På våren 18 19 har Nyström kommit till Paris. Någon reel vinst 
af sina studier därstädes tror sig hofarkitekten »hvarken böra söka eller 
vänta», men han- erkänner, att Paris likväl är den plats i Europa, »där 
arkitekturen mest florerar», och det ytliga af konsten, nämligen att bygga 
på papperet, skall han kunna inhämta där. 

Digitized by VjOOQIC 


Han blir elev af Hippolytc Le Bas, en liflig och genialisk man, och 
gör sig på dennes atelier aktad (or sin arbetsamhet och för sitt käcka upp- 
trädande. Då »le nouveaui ej fick arbeta 1 fred för de äldre elevernas 
kitslighet, blef han vred och skrek åt dem, att om de bråka, »så ta mig 
fan svär jag på svenska», hvarpå han lät parisarne höra en rad kötteder, 
som de bådo få öfversatta på sitt språk, och när denna önskan villfors, 
baxnade de och tego, ty maken hade de aldrig hört eller tänkt sig. 

Vid akademien deltog Nyström tre gånger i den månatliga täflingen 
och erhöll två gånger mcntion — den enda utmärkelse en utlänning där 
kunde få. 

Hans liksom hans artistkamraters lif var för öfrigt enformigt nog. 
De beklaga sig dagligen öfver att de ledas, och de ha ondt om pengar att 
köpa sig nöjen för. Nyström säger, att man i Paris kan »dö af brist på 
glädje åt sitt lif» — »gud gifve att jag i nytta får igen hvad som brister 
i nöje». Af landsmännen har man ingen glädje. De ha knappast några 
andliga intressen och befinnas »kanske ej utan skäl platta». 

En behaglig diversion i enformigheten är Fågelbergs ankomst. 

»Fågeln», som han kallas af kamraterna, anländer i september 
1820 i sällskap med Isak Salmson, gravören, första pristagaren vid göternas 
täflan. I 27 dygn ha de varit på väg sjöledes från Göteborg, innan de 
med lifsfara landsättas i en fiskarbåt i Cherbourg. 

Fogelberg är enligt Nyströms åsikt den mest förhoppningsfulle af 
alla svenska artister, en konstnär, som tänker sig för och som har något 
inombords, en man med högre vyer, en man som tror »att konsten är 
något mera än att måla figurer på väf och hugga dem i sten». 

De båda satte genast sin vänskap på prof genom att bosätta sig till- 
sammans. Försöket aflopp till bådas belåtenhet. Nyström började lefva 
upp igen, sedan han kommit i lag med personer, dem han, som han 
uttryckte sig, fick »roa sig med och åt», och Fågeln befanns treflig och 
gladlynt och hågad att berätta »långa, långa historier», när han väl kom- 
mit i farten. 

Äfven Salmson blef omtyckt som en god kamrat. Han hade bland 
andra förtjänster den att kunna »sjunga falskt med en förvånande precision». 

Till detta kotteri slöt sig en liten krets landsmän. Där diskuterades 
tidens frågor, storpolitiken — Napoleon var Nyströms heros, kejsarens 
fall ansågs vara en olycka för Europa — hemmets politiska och litte- 
rära förhållanden, fosforismen, göterna, de framstående personligheterna, 
Geijcr Berzelius, Atterbom. Där var man ense om, att Sveriges litteratur 
led brist på märg och hållning, var kokett, osjälfständig, imiterande, och 
att konsten kväfdcs genom den uppfostran, ungdomen erhöll vid akademien. 
Där träflfades förutom konstnärerna åtskilliga vetenskapsmän med mer eller 
mindre kända namn. Kotteriet i sin helhet påstås ha åtskilliga märk- 
värdiga sidor. 

På julaftonen gaf man hvarandra julklappar, »ovettiga det förstås». 
•Fogelberg fick af mig,» berättar Nyström, »en Arlequin, en Polichinell 
och en Pierrot på en piedestal med Odins, Tors och Freys attributer och in- 

Digitized by VjOOQIC 


skriptionen: 'den nordiska treenigheten*. Det var ett hårdt piller, men han 
sväljde det med god smak. Min litenhet hade den förnöjelse å la Lorenzo 
att se hela världen efter vett och förmåga vara ovettig pä mig, men där 
var ej något särdeles bitande.» 

Såväl Nyström och Fogelberg som Lauréus och Salmson voro aka- 
demiens pensionärer. Samtidigt med dem uppehöll sig i Paris en af deras 
kamrater från ritskolan hemma och från götemas utställning, en ung världs- 
man och dilettant i gardesuniform, som rest ut för att utbilda sin talang 
som målare. 

Michael Gustaf Anckars^)ärd är på den tiden 27 år gammal, kapten 
och ordonnansofficer hos Karl den trettonde. En älskvärd ung man, som 
i ensamma stunder gärna filosoferar öfver sitt eget jag, sin omgifning och 
sina utsikter, men som tager lifvet skäligen lätt och som för att draga fördel 
af sin ungdom och sin ställning i samhället bjuder till att göra sig »så 
skickelig som möjligt», — som ännu ej har någon annan plan för fram- 
tiden än att »tråka» sig fram på tjänstevägen, men som finner sin tid så 
upptagen af dessa »eländiga tjänstebefattningar», att han ej med någon 
uthållighet eller något resultat kan ägna sig åt de fria konsterna, hans 
bästa och enda rekreation. 

Det är för öfrigt helt ytligt och dilettantmässigt, han studerat kon- 
sten. »Ingen modellritning, ingen lärdom, blott något litet målande. 
Hvad är måla då man ej kan teckna?» har han skrifvit i dagboken, 
på hvars blad han på lediga stunder resonnerar med sig själf om sig själf. 

Garnisonslifvet och lifvet som en af Stockholms mera bemärkta unga 
eleganter har dock ej i längden varit honom nog. Han måste ut icoute 
qui coute». År 1819 skaffar han sig tjänstledighet och reser. 

Tjugufyra dagar tog seglingen från Stockholm till Helsingör och 
därifrån ytterligare tjugufyra dagar till Havre. I diligens till Paris, där 
Lauréus anträffades och där de båda började att tillsammans teckna efter 
lefvande modell. Anckarsvärd liksom Lauréus blir också elev af Hersent, 
hvars tafla »Gustaf Vasas afsked från rikets ständer» nyligen väckt 
allmänt erkännande. 

I Paris gör han bekantskap med Nyström, som dock till en början 
möter honom med ett visst misstroende. Anckarsvärd, som, då han för- 
tror sig åt sin tystlåtna dagbok med skinnband och lås, gång på gång tar 
sig själf i upptuktelse och erkänner sig vara en slarf, fastän med godt hjärta 
och »skapad att bli hederlig man», gör på Nyström intrycket af att vara 
en dryg herre, som håller på sina titlar och som är högdragen trots de 
liberala fraserna. »Han var som skogsfrun, han var tom bakom ... ej 
någon man för mig,» menar Nyström på den tiden. Han ändrar snart 
åsikt. Och det blir vid Anckarsvärds sida han i framtiden fattar det 
svenskt-akademiska skeppets styre och leder farkosten fram mellan skär 
och genom lugn vatten. 

En annan gång är det den stadgade militären, som hemma nått 
erkännande för skicklighet i teckning och som lyckats både att få låna i hop 

Digitized by VjOOQIC 


en anspråkslös reskassa och att fi ett par års permission för att fri från 
tjänsteplikter utveckla konstanlagen. 

Major Södermark är där en tid 1824 på väg till Italien, men detta 
hans första pariserbesök lämnar inga märkbara spår efter sig i hans 
konstnärliga utveckling. 

Kapten Wetterling kommer i oktober 1826. Han har varit på väg 
sjöledes från Kalmar till Havre från den 31 augusti till den 3 oktober. 
Under hela sin resa skrifver han långa och upplysande bref hem, mest 
till baron Fredrik Boye, i hvars tidskrift »Magasin för konst, nyheter och 
moder» han är medarbetare. 

Till Paris begifva sig ock ett par af akademiens mera försigkomna 
lärjungar, bland dem Malmqvist, Heidechen och senare Wallgren. 

Det säger sig själft att flyttningen till Paris från Stockholm skuUe 
utöfva en lifvande verkan på sinnen, mottagliga för allt nytt, de mötte i lif 
och i konst. Från det magra konstlifvet i hemmets små förhållanden för- 
sattes de utresande med ens midt in i en rörlig och rastlös verksamhet. 

»Här är ett haf för allt hvad som rörer konsterna,» skrifver Wetter- 
ling. »Man kan bli yr i hufvudet att bara se allt i denna väg, och lång 
tid åtgår, innan man hinner vänja sig vid det vimmel af taflor och artister, 
som finnes på Louvren och akademierna.» 

Fullt upp att se och att lära. De gamla mästarne — »kardinalgubbarne» 
— i Louvre skulle studeras och kopieras, likaså antikerna i våningen 
inunder — »hvilka äga ett erkändt värde och äro naturen närmast». De 
moderna målningarna förtjäna ock att ses, för att — som Anckarsvärd be- 
tecknande nog säger — rätta det begrepp man hemma gjort sig om dem. 
Man besåg Davids stora taflor i hans atelier i en liten kyrka nära 
Sorbonne. Man gjorde visit hos Horace Vemet, skedets mest uppbume 
och mest beryktade konstnär, man skaffade sig inträde på en eller annan 
atelier för att studera den moderna tekniken, och för öfrigt erbjöd den 
årliga expositionen tillräckligt af ny och öfverraskande konst för att sätta 
de oerfarna främlingarna myror i hufvudet. 

Vid hvarje steg mötte dem intryck af gammal förstarangskonst och 
af unga, liflfulla uppslag. 


»Deras arbeten frappera, men det är dock icke de gamla humble- 
gubbarna, som vi värdera så länge världen står», yttrar Boye om de 
samtida franska konstnärerna till svar på Wetteriings rapporter om det 
han ser i Paris. Boye uttalar med dessa ord den åsikt, som är allmän hos 
de svenske parisarne. 

Digitized by VjOOQIC 


Dessa visa sig förstå och uppskatta de gamla kardinalgubbame i 
Louvre — »dcsse hedersmän, som ej blifvit upphunne af modernare 
koitstnärer» — vida bättre än de förstå de moderna skolorna. 

De nederländske figur- och landskapsmålarne ha de lärt känna hemma 
i kungliga museet — en bekantskap, som utgjort en hälsosam motvikt 
mot den klassicism de uppfostrats uti på akademien. Utkomna till Paris 
bli de ännu mera intagna i den holländska och flamländska konst, de där 
få se. Rembrandts inverkan på Lauréus är uppenbar, Wetterling^ talar 
med fortjusning om Rubens' »Kermess» — denna hänsynslösa skildring^ 
af bastant lifsglädje och bondskt festande efler arbetets slut. Teniers och 
Wouwerman nämnas med beundran af våra nordgermaner, som forblifva 
främmande för David men som känna sig dragna till nedefländarens 
rättframma realism, som skildrade verkligheten sådan den var, hemmet, 
landet, folket, sitt eget dagligdags, sin egen tid, sina egna städer, byar, 

Hvad de våra saknade hos de moderna fransmännen, var just det 
naivt osökta i framställningen. 

Fransmännen befinnas vara uppstyltade, teatraliska, deras konst en 
»spirituel naturalism». Géricault hade thesynncrliga idéer, såsom /ransos*, 
yttrar Wetterling. 

Deras alster sakna allt för ofta innehåll. Bristen på känsla och själ 
söka de dölja genom åtskilliga x konstgrepp», genom stilisering, genom 
en uppdrifven teknisk skicklighet, som förleder dem till att i tid och 
otid gifva sina figurer våldsamt tillkrånglade ställningar. 

De våra låta alls ej öfverrumpla sig af den konstrikedom, de göra 
bekantskap med, ej heller af det starkt utvecklade formsinne, de finna 
hos sina franska yrkesbröder. Deras nordiska kritik är vaken och deras 
omdömen både skarpa och oförskräckta. 

Nyström, som särskildt är ungdomligt rask i sina omdömen, för- 
klarar år 1 8 19, att fransmännen nu för tiden ej duga till att måla. Fogel- 
berg instämmer. Och Wetterling lutar åt samma åsikt, som framgår af 
fbljande yttrande: 

»Ju flera gånger man ser de moderna taflorna, ju mera förlora de, 
tycker jag, i stället för att de gamles mästerstycken oupphörligt tillvinna 
sig ens tycke. — Den generella kritiken, man kan göra på den moderna 
skolan, är: brist på allvar och enkelhet i ämnena, akademiska och teatra- 
liska gester hos de handlande figurerna och ofla en tung pensel, som 
saknar den delikatess i touchen, hvilken de gamla mästarne så väl för- 
stodo att gifva.» 

Så följer en släng åt dagens åsikter: 

»Det är förmätet att stiga upp som recensent öfver en Gérard, en 
David, Girodet, Guérin med flera, hvars rykte redan är öfver all kritik . . . 
Den som ej lyfter nyssnämda herrar artister öfver skyarna, har ej känsla 
för konsten och förstår ingenting. Man ser nu blott fel hos de gamle 
mästarne, som målade i ett antaget brunt maner och ej följde naturen, 
så ungefär är tonen och sättet att resonnera. Den som lefver efter ett 

Digitized by VjOOQIC 


sekel, (ar väl höra det samma om denna skolan, som vi nu höra om 
de gamla. 

Det förstås, att mänga undantag måste göras bland de franska konst- 
närerna, ty där finnas de som likt Lauréus höjt sig öfver den rådande 
smaken och närmat sig det sanna och rätta i behandlingen af sina ämnen. 
Efter min tanke är Horace Vernet den skickligaste bland denna skola, 
kanhända den störste konstnär fransoserna haft.» 

Det är egentligen virtuoseme bland de franske, som lyckas slå an 
på våra nordbor. Det ytliga i Vernets konst upptäcka de aldrig, men 
de häpna inför hans liflighet, hans raskhet, hans mångsidighet, uthållighet 
och tekniska skicklighet. i^Hans förmåga är så stor och han har naturen 
så i sin hand, att han målar hur man vill, kollossalt och smått, fini och 
djärft, allvarsamt och komikt, allt efter behag, s 

Men slog Vernets färdighet an på dem, så kände de sig likväl 
tveksamma inför den virtuositet, de påträffade inom en ämneskrets, som 
man hemma, där man var mindre pryd i sitt lefnadssätt än i sina åsikter, 
fann ovärdig konsten. 

»Den genre hvari Byström excellerar» och som på atelierspråket kal- 
lades >le foutu genre» befanns stå i yppigaste flor. I stort antal infunno 
sig till expositionerna »Venusar, Junoer, nymfer, gracer m. m., sofvande, 
vakande, simmande, liggande, stående, blygsamma, frodiga etc. etc, nästan 
alla utmärkta af detta sinnliga, vekt vällustiga behag, som mera utmärker 
en lasciv inbillning än något verkligt snille». 

En förstående blick för den stora rörelse, som på denna tid oroar 
den franska konsten, träffar man ej hos de våra. Det är föga att undra 
på. Rörelsen var ännu så i sin början, Géricaults djärfva målningar ännu 
ganska ensamtstående, Delacroix en försökare, ej lätt för ovana ögon att 
förstå sig på. 

För öfrigt stodo främlingarna på en gång utom de franska konst- 
närskretsarna och för nära rörelsen för att kunna öfverse den och rätt fä 
syn på motsatserna liksom på de stora dragen. De sågo ett och annat 
träd men ej hela skogen med dess skarpa skiftningar. De förstodo Ary 
Scheifer, men kunde knappast ställa honom på den plats honom tillkom 
bland stridsbröderna. De kunde beundra Gudin — marinmålaren — men 
visste föga om, hvilket inflytande Constables och Turners djärfva landskaps- 
studier utöfvat på en del unga målare, h vilka ännu ej hunnit smälta in- 
trycken af den nya strömning, engelsmännen fört in i deras konst. Det 
dröjde innan sådden sköt upp, och det dröjde länge innan skörden kom 
våra emigranter till godo. Det var först i andra hand, dessa kunde plocka 
några korn. 

Känna de sig främmande för andan och hållningen hos de franska 
målame, så lära de sig emellertid snart vörda deras öfverlägsenhet i tek- 
niken. Fransmännen utveckla en oerhörd flit, arbeta segt och outtrött- 
ligt från tidiga morgonen till långt inpå natten. Ibland börjar lektionen i 

Digitized by VjOOQIC 


skolorna klockan sex på morgonen, ibland tecknar man till tio på kvällen. 
tHvarje artist, ung eller gammal, är mån om att vinna eller stadfästa sin 
ryktbarhet». Och det finns en uppsjö af konstnärer — man räknar ända 
till 600 målare i Paris och finner detta antal oerhördt. 

I skolorna råder ett lif och ett intresse, sådan som man hemma 
aldrig sett. På akademien och i mr Suisses privatskola vid Quai des 
Orfévres »råder en flit, som man knappt gör sig idé om». 

Och ungdomen har öfverflöd på nya idéer. Man vill ej längre 
kopiera lärarne och de äldre målame utan endast afbilda naturen. Mai: 
är trött på de antikiserade modellfigurema, hvilka fortfarande ansågos som 
de enda riktiga hemma i Sverige, där man stiliserade sin modell så att 
den blef utan både karakter och lif, och där man ej kunde framställa en 
bonde bakom en plog utan att modellera honom efter antiken. 

I Paris studerar gammal och ung med outtröttlig ifver den lefvande 
verkligheten. Tyska elever af David klaga öfver de alltför ifriga mo- 
dellstudier, de där måste underkasta sig. I att arbeta efter naturen 
befinnas fransmännen ouppnådda. Nordbon inser, då han jämför sig med 
dem, huru foga han kan, huru osäkert han hemma lärt sig att teckna*). 
Där hade han lagt snart sagdt all vikt vid att få sin teckning prydlig och 
ren, att stompera sina figurer fint och jämnt och randa skuggorna omsorgs- 
fullt, men att hålla ihop figuren, att få fram dess personliga karakter och 
uttrycka dess rörelse har han ej brytt sig vidare om. Fransmännen sökte 
i främsta rummet just rörelsen i figuren^ och de uttryckte den i en rask 
teckning med kol hellre än med den sträfva svartkritan. De framhöUo 
summariskt de stora linierna, skuggornas form och kontur, utan att förlora 
sig i betydelselösa detaljer- 

Äfven i sina målningar följde de naturen på ett vida mer samvets- 
grant sätt än hvad de svenske voro vana vid. »Modeller begagnas här 
som flanellsskjortor hos oss», berättar Wetterling. På tal om Géricaults 
»Medusas skeppsbrott» påpekar han, att modellen var »ytterst nödig», då 
det gällde att visa muskelspelet i de våldsamma ställningar, som fore- 
kommo på denna tafia. Att lefvande modell är »ytterst nödig» for hvar 
och en figurtafla med eller utan våldsamma ställningar, var man alls ej 
öfvertygad om hemma, där man helst lånade kroppsformerna från antika 
statyer, och där man oft\ nog nöjde sig med att måla efter »inbillnings- 

Äfven landskapsmålarne studerade naturen på ett annat sätt än man 
var van vid hemma. I Frankrike brukar man allmänt göra studier ute 
under bar himmel, direkt efter naturen. Wetterling försöker sig under ett 
ett par veckors vistelse på landsbygden på detta nymodiga sätt att stu- 
dera landskap. Han yttrar sin åsikt om nyttan häraf i följande ord : 

*) »Noget saa maadeligt har jeg knapt seet ved nogen Exposition i Köbenhavn», jUrtr 
Molbech om ett par milningar, som hingde i modellskolan i Stockholm och som sades ha 
vannit pris vid akademien. (Breve fra Sverig, II, sid. 191.) 

Digitized by VjOOQIC 


•Ehuru dessa etuder i början icke kunna vara nöjaktiga, medföra 
de stor nytta i längden och utbilda alltid till originalitet samt gifva har- 
diesse att handtera färgen Den som alltid arbetat inne i sin kam- 
mare och formerat sitt färgsysteni därstädes, finner sig troligen högst 
generad af ett sådant ombyte, t 

Det är är 1827, de hemmavarande få lära sig, att landskapsmålaren 
ej lalltid» bör arbeta inne i sin kammare. 

Om fransmännens sätt att utföra sina målningar — hvilka målades 
inne pi ateliern med ledning af naturstudierna — lämnas också en och 
annan upplysning. 

Wetterling är en kort tid elev af Gudin, en ung konstnär på modet, 
en man af stor fortune, som säljer alla taflor han målar, ofta innan de 
hunnit blifva färdiga, för 10 ä 20,000 francs stycket. 

Gudin har ej den metod, som hemma användes, att utpensla sin 
målning, så att all friskhet, som möjligen funnits i uppläggningen, nötes 
bort och det hela blir torrt och petigt. »Han målar icke fini utan med 
bred pensel, men sedan han fått efTekten gifven, ditsätter han några kvicka 
detaljer, som lifva det hela obeskrifligt. Fahlcrantz skulle säkert mycket 
tycka om hans sätt att måla.» 

Denna metod, att ej göra den ena öfvermålningen på den andra och 
pina ut penseldragen — med spetsiga, fina hårpenslar — för att få det 
hela liksom utslipadt, utan anlägga färgen bredt och djärft — tjock 
täckande färg i dagrarne, lätta, transparenta skuggor, — detta är det 
•nya maneret», som parisarne använda. Landsmännen nämna Lauréus 
som den bästa representant bland utlänningarne för detta nya, »kvicka» 

Géricaults hänsynslösa sätt att handskas med färgen var däremot 
ingenting för dem att taga efler. Därtill fordrades en djärfhet, ett herra- 
vsdde öfver paletten, sådant de ej ägde, 

Hufvudsumman af de lärdomar, man inhämtar i Paris, är att man ej 
bör tappa bort sig i detaljerna af en teckning eller en målning utan främst 
bör se på dess total verkan — »det är af det helas hållning, man skall döma 
en tafla, detaljerna visa om mästaren studerat och varit flitig» — att 
man ej skall kopiera för mycket och »aldrig lägga sig i andras metoder» 
utan sträfva till ett eget framställningssätt — hellre • framkalla ^^^/ än för 
länge hålla på med imitation». 

Det är likväl lättare att erkänna riktigheten af sistnämnda regel än 
att följa den. Våra utsläppte landsmän från den tiden ägde ej den mog- 
nad, som lätt ledde till själfständighet. 

Lauréus var den ende af dem, som ägde ett konstnärligt uttryckssätt, 
han kunde kalla sitt. »EfTektgenren» benämde landsmännen denna stil, 
som lade an på skarpa motsatser mellan ljus och skugga. I Paris och i 
Rom vann Lauréus den säkerhet, som gjorde den flyktiga penselföringen 
berättigad, men han byggde fortfarande på sitt eget lynne och sin egen 
vilja och frångick ej sitt personliga sätt att måla, äfven om han ej blef 
oberörd af den franska nyklassicismens idealer. 

Digitized by VjOOQIC 


De öfriga nordborna medförde hemifrån en osäkerhet, en osjälfstän- 
dighet, som tvang dem att på främmande mark börja sina studier snart 
sagdt från början igen. De funno lite hvar, hur yth'gt deras studier 
drifvits, huru föga de kunde — nu kunde de ej ens tro på sin egen talangs 
storhet, en tro som de hemma ägt ganska utpräglad, bortskämda som de 
unga snillena systematiskt blifvit. 

Nyström grämer sig öfver sina ii visst afseende ändamålslöst till- 
bragta ynglingaån, öfver iden galna riktning», han i teoretiskt afseende 
fick. Han bekänner*), då han väl kommit in i sina pariserstudier, att 
han varit tvungen att kasta ifrån sig den lilla kunskap, han medförde 
hemifrån. Fogelberg skrifver**) följande pepprade rader: 

»Jag, som flere af mina kamrater, har gjort mina studier under ledare 
utan all talang som konstnärer i dessa ofvan nämnda konstgrenar (skulptur 
och måleri); utan jugement på att kunna hänvisa oss till det rätta. Odug- 
ligheten, okunnigheten och egenkärleken, förenade med det mest pestifie- 
rande smicker, har gjort oss till maniererade, okunniga och egenkära gossar 
om 30 år och däröfver; utrustade med dessa egenskaper vid en ålder, då 
ungdomen redan är passerad, lifligheten i aftagande, och stadda på en 
falsk väg skämmas vi att inträda bland skolgossar, som vid 14 å 15 år 
veta mer än vi vid 34.» 

Också är Paris för Fogelberg i främsta rummet mödans och det 
rastlösa arbetets hufvudstad, hans vistelse där en ansträngd lärotid, ett 
iakttagelsens, omsmältningens, utvecklingens skede, en tid af skolstudier, 
af förberedelse till själfständig alstring. — 

Från Paris gick våra utvandrares väg till Rom. Isak Salmson var 
den ende af kotteriet, som blef bofast parisare till döddagar. Först i Rom 
fann Fogelberg efter åratal af sökande, tvifvel och tvekan sin uppgift 
som monumentalskulptör. Lauréus fick där i måleriska osterior, ruiner 
och klyftor en lämplig bakgrund för sina pittoreska scener. Wetterling 
studerade där med ifver men lärde sig aldrig att rå på oljefärgen. Anckar- 
svärd bildade sig i sällskapslifvet mera än under konststudier, och Nyström 
förberedde sig medelst ifriga studier af byggnadsverk från antiken och renäs- 
sansen till ^XX försöka höja hemlandets torra och intetsägande arkitektur. 

Paris blef för detta skedes konstnärer den första anhaltstationen på 
vägen till Rom, men på samma gång den plats, där de lade en säker grund 
för sitt konstnärskap. 

•) I det ofvan — sid. 77 — citerade brefvet till Claes Livijn, 20 juni 18 19. 
••) Till Fahlcrantz. Rom 29 maj 1825. 

Digitized by LjOOQIC 

I ROM. 97 


Det är ej blott akademiens statuter, som befalla kunglig maje- 
stäts resepensionärer att begifva sig till Italien. Längtan dit ligger i 
bloden, till skönhetslandet, konstlandet. 

Ännu är det ej allom gifvet att komma dit. Men vida flera än förr 
varit vanligt hitta dock vägen öfver Alperna. Byström är bofast romare. 
Göthe liksom Hasselgren har studerat i Rom och vändt hem igen, Hjalmar 
Mörner är där sedan 1816. Nu komma parisarne — Nyström, Lauréus, 
Fogelbcrg och senare Södermark och Wetterling. 

Rom börjar blifva samlingsplatsen för de utflugne svenske konst- 

»Här är ett änglalif» — skrifver Nyström 1821 till Askelöf. »Ingen- 
städes utomlands har jag så i alla afseenden befunnit mig väl som här. 
Ett fullkomligare konstnärslif är omöjligt att tänka sig, och den som ej 
blir konstnär här, blir det aldrig och har aldrig kunnat blifva det.» 

Han gör studier efter antika tempel och kristna kyrkor, arbetar med 
största lust och ihärdighet och lär sig för hvar dag älska och förstå sin 
konst mer än någonsin. Ett stillsamt och arbetsamt lif. Landsmän ser 
man sällan till, och de erbjuda ej heller något upplifvande umgänge. »Här 
resa mycket landsmän igenom Rom, men de flesta tråkiga och inskränkta, som 
hvarken äga känsla för konst eller naturskönhet, » heter det i ett bref från 
Fogelbcrg till Anckarsvärd 1822. »Fågeln och jag» — berättar Nyström 

— »hafva närmare slutit oss till hvarandra, och vi lefva i den allra bästa 
kamrat- och grannsämja. Byström ser jag aldrig, om ej af en slump. 
Mörner stöter någon (gång) tillsamman med oss, men han hörer likväl i 
det hufvudsakligaste till den senares umgängeskrets, hvarest äfven Arf- 
vidsson och Röök i egenskap af beundrare för det mesta dväljas.» 

Middag intaga de båda — »Nyberg och Fogelström,» som de skämt- 
samt kalla sig i gemensamma bref till vänner hemma — i sällskap med 
trettio franska ungdomar, hvilkas »godhjärtade glädtighet» är ganska väl- 
kommen och uppiggande efter arbetet. På aftonen två timmars teckning 
efter lefvande modell i franska akademien — något som aldrig far för- 
summas. Så en titt in på det vanliga lilla kaféet, där man pratar bort 
en stund, och sist ett par timmars arbete hemma. 

Hela staden är ett enda »trefligt, lugnt och ogeneradt konstnärshem.» 

På nöjen bjuder den föga. 1828 flnns där endast en teater, söm 

spelar året om, och tack vare den påfliga censuren framsläppas endast 

helt och hållet neutrala, medelmåttiga stycken. Fyrverkerier samt strider 

mellan tjurar och hundar i cirkus är det enda nöje, som finns att tillgå 

— naturligtvis oberäknadt de kyrkliga festligheterna, ty vederbörande 
bjuda till att »återupplifva alla dessa mörksens tillställningar och funder,» 
som likväl göra föga intryck. Folket betraktar dem som teatergyckel 
och gapar på dem tanklöst som på marknadsupptåg. 

Nordensyan, Sreosk konst 7 

Digitized by VjOOQIC 


Rom är det lugna arbetets stad, en stillsam fristad midt i Europas 
oro. Allt politiserande lämnar resenären på norra sidan Alperna. Väl 
kommen öfver bergen har han ingen tanke för politik, endast för poesi» 
drömmar, konst. 

Men man skall se Rom »med artistögon för att där lefva roIig^t.> 
För Anckarsvärd är Rom endast »en smutsig modem stad.» 

Anckarsvärd är fortfarande världsman och dilettant mer än konstnär. 
Han studerar kafélif och den stora världens lif, gör visiter, dansar på 
baler och sällskapar hellre med societetens skönheter än med artister. 
Hans anteckningar om de personer, han träffar på, förefalla också vida 
mer träffande än hans åsikter om konstverk.*) Bland öfriga svenskar 
finnes äfven andra dilettanter — främst hofjunkaren von Röök, den blif- 
vande museikamreraren, som åstadkommer ganska korrekta teckningar 
och i gallerierna kopierar den ena taflan efler den andra, »allt för att slut- 
ligen blifva målare» — och som för öfrigt är ett 3rtterst tacksamt före- 
mål för drift. 

Af målarne har ingen hunnit så långt som Lauréus. Han har ock 
snart hunnit till sin lefnads gräns. 

Envist och energiskt hade han sökt sig fram från den uppstyltadt 
klassiska genren och från tidens fadda historiemåleri. Han hade arbetat 
sig till en ej blott djärf utan också säker teknik, som ej lät arbetet^ an- 
strängningen synas. Det sceneri, som omgaf de typer, han i Rom hvarje 
dag såg för sina ögon och dem han liksom hans samtida idealiserade^ 
putsade, gjorde värdiga att förevigas af konstnären, var som skapadt for 
hans kvicka pensel. Gatscener målade han, interiörer från osterior i gamla 
skumma hvalf med djupa skuggor och samlad, käck dager från en glugg- 
uppe vid taket — bönder och kvinnor i färgrika dräkter, folk och åsnor 
i brokig blandning — bondfamiljen i Minervatemplets ruiner, kapuciner- 
brodern som låter barnen kyssa madonnabilden, den publike skrifvaren 
och hans kunder på piazza Montanara, Ave Maria i Trastevere, melon- 
försäljare, kortspelare, campagnabönder, lägrade kring en eld i ruinen^ 
banditers bivuack i en grotta, öfverfall, slagsmål. Små taflor i klara far- 
ger, bredt och dristigt anlagda enligt den moderna franska metoden. 

Det enda, kamraterna ha att berätta om Lauréus, är att han »arbetar 
för sig själf och umgås med ingen». Utan att göra något väsen af sig 
sträfvade han oaflåtligt framåt — till dess ett feberanfall bortryckte honom 
på hösten 1823, i hans fyrtioförsta år. 

I januari 1828 kom Wetterling från Paris. Bland de landsmän, han 
fann före sig i Rom, nämner han, förutom de på den tiden gamle ro- 
marne, landskapsmålaren Heidechen och landskapsmålarinnan Evelina 
Stading^ båda anhängare till den fahlcrantzska riktningen. Den blide 

*) Exempelvis har hao antecknat om Michelangelos m&Iningar i Sixtinska kapellet: »Stort, 
men utan särdeles grace». 

Digitized by VjOOQIC 


Heidechen gjorde intet väsen af sig som konstnär, hvarken här eller senare 
hemma, där han hamnade som lärare i principskolan. M:lle Stading om- 
talas med erkännande af sina samtida, såväl för sin talang, sin delikata 
penselfbriog, som för sitt mod att, fastän kvinna, utomlands studera sin 
konst och studera den på fullt allvar. Hon dog 1829 af bröstinflamma- 
tion och jordades nära Lauréus på protestanternas fridfulla grafgård invid 
Cestii pyramid. 

En annan svensk, som var blefven romare, var tecknaren Karl Lind- 
stram. Han gjorde sig ett namn i Italien som upphofsman till en hel 
del kolorerade teckningar — en stor samling kostymbilder utgaf han i 
Napoli 1836 — och stannade till sin död nere i södern. 

De främste storheterna i Rom voro Horace Vernet — för tillfället 
direktör för franska akademien och sysselsatt med italienska röfvartaflor 
och gammaltestamentliga scener — och Thorvaldsen, »en stor och ovanlig 
man, artig och modest, som en person af hans egenskaper ägnar.» 

På skicklige konstnärer är för öfrigt lika liten brist som på resande 
engelsmän. Bland italienarne omtalas nu, då Canova är död, skulptören 
Finelli och målaren Camuccini som de mest ansedde. Om de öfrige 
italienske konstnärerna är mindre att säga. De befinnas gå i fransmän- 
nens fotspår och kopiera sin själfständighet till döds. 

Tyskame bilda en ansenlig koloni i Rom. Om den tyska skolan 
skrifver en resande landsman — i Heimdal 1828: »Den vill vara så 
hjärtans naiv och så oskyldig och söt. och enkel och from, att den stun- 
dom 1 sina produkter förefaller en smula äcklig.» Och våra konstnärer 
anteckna, att tyskarne framhärda i sina principer att härma förfädernas 
maner, att troget kopiera deras stela former och hårda draperier. Over- 
bcck och Veit kallas »vänner af Cranach och Holbein». I jämförelse 
med' dem är Schnorr von Carolsfeld »något liberalare men äfven en 

San Isidorpklostret invid villa Ludovicis park är Overbecks^ Wilhelm 
Schadows och den tyska religiösa romantikens hemvist. Denna riktning 
viU skapa en kyrklig konst, som verkligen är from, ett stort och rent 
uttryckssätt för höga tankar. »Nazarenerna » sågo tillbaka, ej till den 
konst, som odlades af antikens hednafolk, utan till den kristna medel- 
tidskonsten, till de primitiva lyska och italienska målarne, hvilkas innerlig- 
het i känslan och naiva enkelhet i form och uttryck de sökte tillägna sig. 

Om de fromme, men på samma gång lärde filosofiske klosterbrö- 
derne ej blefvo upphofsman till en modernt religiös konst, så framkallade 
de i stället ett modernt monumentalt tyskt måleri. Riktningens starkaste 
kraft Peter Comelius^ mera tänkare än svärmare men lika mycket peda- 
gog som Overbeck var missionär i sin konst, hade vid denna tid redan 
lämnat Rom för att i Diisseldorf, i Miinchen och Berlin bli den tyskt 
nationella klassicismens hufvudman, bärare af en storslagen, monumental 
symbolisk konst med en innehållsrikedom, så öfverflödande att den ofta 
nog gick utom den bildande konstens råmärken. Cornelius drog snart 

Digitized by VjOOQIC 




till sig de unga krafter, som funnos bland de sökande tyska romarne, 
bland alla dessa, som hade hufvudet fullt af idéer men som ej rätt visste, 
hur de skulle gtfva dem form. 

Trots hans och hans anhängares ensidighet är det hos dem, vi ha 
att söka utvecklingen inom den tyska konsten. Overbeck åter blef stående 
isolerad, skild från andlig förbindelse med sina landsmän och på samma 
gång utanför tidens strömningar, försänkt i drömmar om att rena konsten 
från det timliga. 

Våra målande landsmän förhöUo sig endast iakttagande till nazare- 
nernas sträfvan. Att lära sig konstens ABC var ännu så länge den 
hufvudsakliga uppgiften för deras vistelse i den eviga staden. 

Digitized by LjOOQIC 


Byström — Fogelbcrg. 

I Rom är på denna tid signor Nicola Byström den mest ansedde af 
de svenske konstnärerna. Hans konstnärsskap är också i hög grad 
typiskt for tidens smak och för dess sätt att söka sitt ideal. 

Hvad den klassiska riktningens män ville, var ytterst en återgång 
till naturen ifrån den härskande förkonstlingen. Antikstudiet skulle lära 
konstnären att tänka och se stort, djupt, enkelt. Man skulle lära af de 
gamle men ej efterbilda dem. 

Det var likväl just det senare, konstnärernas flertal gjorde. Vägen 
till naturen gick för dem genom antiken. De klassiska konstverken sattes 
som mönster, då man ville bilda sig en stor och skön form. Man ville 
med andra ord tillägna sig de resultat, de gamle vunnit, utan att gå deras 

Det ifriga antikstudiet gaf i de bästa fall åt de efterklassiskes verk 
en nobel hållning, en formren dräkt. Men hvad som allt för ofta saknades 
i deras mer eller mindre själfständigteflerbildade arbeten, det var just frisk- 
heten, vännen, det omedelbara, det personliga lif^^et, konstverkets själ. 

Digitized by VjOOQIC 


De antika folkens andliga ståndpunkt var ju en helt annan än de 
mödernes. Konstnären kunde visserligen arbeta sig in i de gamles form, 
men något bestående alster i deras anda åstadkom han endast i de fall, 
då hans egen personlighet kunde smälta samman med den anda, som be- 
själat den antike bildhuggaren. 

Det var den medfödda själsfrändskapen med de gamle, som gjorde 
Thorvaldsen till riktningens främste man. »Han ägde ett slags medfödd 
öfverensstämmelse i lynnet med den klassiska rättframheten», och »han 
föredrog att enkelt följa detta sitt eget skaplynne hellre än att ängsligt 
binda sig inom de gränser, som ett torrt lärdomspedanteri ville utstaka.»*) 

Minst af allt var Thorvaldsen en teoretiker, som följde regler, upp- 
linierade af de boksynte. Han gick sin egen väg, ledd af sin egen vilja 
och sin egen smak. De främsta alstren af hans konst ägde också ett ej 
blott kraftigare utan ock vida djupare lif än hvad man finner i hans sam- 
tidas verk, men hans konst, sedd i dess helhet, är långt ifrån fri från 
riktningens svagheter. Julius Lange har yttrat, att Thorvaldsens konst 
behandlar andras erotik, andras religion, andras hjältar och andras idealen 
Uttrycket är träffande, det träffar också Thorvaldsens samtida i ännu 
högre grad än honom själf Det behöfdes efterboma hellener för att 
väcka antikens Venus och Apollo till nytt lif. Men det var ondt om 
hellener bland lärjungarne vid de många konstskolorna i Europas olika 

Tiden hade så länge sökt förebilder, att den glömde att utveckla 
sitt eget skaplynne, glömde, att det bästa, konstnären kan sträfva till, är 
att förblifva sig själf, glömde att ingen konstnär, ingen skola förmått hålla 
sig uppe utan strängt, ärligt, oaflåtligt och kärleksfullt studium af den 
lefvande verklighetet. Och det var just det direkta naturstudiet, som allt 
för många af de nyklassiske skulptöreme förbisågo under studiet af 
en äldre tids konstverk — liksom de tyske nazareneme gjorde på sitt 
håll. För de sistnämnde gällde det att följa i medeltidsmålarnes spår för 
att nå det djup de nått — för Canovas efterföljare var målet att nå skönhet 
genom att tillägna sig de romerske skulptörernas form och smak. Ty 
det var vida mera till den romerska kejsartidens konst, man närmade sig, 
än till den grekiska antiken från dess högsta blomstringsdagar. 

Det är i denna nyklassicism, Byströms konst — liksom Göthes och 
till en viss grad också Fogel bergs under hans tidigare skede — har sina 

•) Uttryck af Egron Lundgren. — Flera af hans här meddelade yttranden äro himUdc 
ur hans ännu otrycku anteckningar, tillhöriga Kgl. Biblioteket. 

Digitized by LjOOQIC 



Johan Niklas Byström — född 1783 — gick vid århundradets bör- 
jan som bodpojke i Fiiipstad, där hans fader var rådman och handlande. 
Sonen hade afTärshufvud och därtill ett märkligt handlag för tekniska ex- 
periment. Särskildt var han skicklig i att gravera sigill. Ännu på 
gamla dagar ägde han en bok med aftryck af 108 dylika, som han graverat 
i sin ungdom. 

Då fadren dog 1803, fick sonen ett litet arf och antecknade då i sigill- 
boken: >Så slutade Byström att vara pilscherstickare i Filipstad.» 

Han for till Stockholm, tjugu år gammal, och började teckna på 
akademien. »Ritade som en klåpare i några år», har hån antecknat om 
sig själf*). »Började gravera under F. Martin; ledsnade därvid, emedan det 
gick dåligt och fördärfvade synen. Började tumma i ler under Forsslund, 
påtade ihop basrelieffer, vann pris i akademien.» 

Sin första belöning mottog han 
1804, guldmedaljen med resestipen- 
dium 1809. Han var då den gamle 
Sergels gunstling och, som denne 
trodde och hoppades, ämne till att 
bli hans öfverman. 

Men det blir han aldrig. By- 
ström kan ej taga vid, där Sergel 
slutar, han måste lefva sitt lif på 
egna gåfvor, och han har ej sin 
mästares snille, fast han har en flink ^ 
band och lär sig att med lätthet . 
knacka fram eleganta former ur 

Atterbom skildrar i sin itali- 
enska resebeskrifning den unge By- 
ström som en blond och välväxt 
svensk, öppen, lugn, fryntlig och 

arbetsam. »Hans väsende har denna det nordiska lynnets makliga jämvikt, 
som innan en djupare pröfning förekommer åskådaren lik ett uttryck 
af flegma». 

Maklig jämvikt är eljes ej det uttryck, som karakteriserar Byströms 
skaplynne, hvarken på yngre eller äldre dagar. Hans minnestecknare i 
akademien kallar honom »otålig, föga ihärdig». Om ock lugn till ytan, 
är han en orolig, liflig natur, ej så litet gåpåare. Han är kraftfull och 
njutningslysten, gör ej någon hemlighet af sin föresats att lefva »ett rätt 
lustigt lif för fulla segel», är allt annat än anspråkslös och blir tidigt van 

Johan Niklas Byström. 

Efter mlUniiig af O. SMerauurk. 

Enligt en skrifven minnesteckning i konstakademiens handlingar. 

Digitized by LjOOQIC 


att gå först genom dörrar och att utan krus intaga hedersplatsen i sa- 
longen. Han är rättfram, meddelsam och angenäm, vänfast så att de, som 
en gång blifvit hans vänner, förbli det för hela lifvet, men hård och hän- 
synslös mot dem, som äro honom osympatiska eller råkat gå honom i vägen. 

Han är en man, som skaU fram, och han finner det alldeles själf- 
klart, att hans vänner göra hvad de kunna för hans framgång. 

Skicklig och talangfull, som han är, har han rätt att bli framdragen. 

>Om herr baron är i Stockholm, så hjälp mig», skrifver han till 
Fredrik Ridderstolpe, då det gäller att få sin resepension förlängd. »Barons 
ord kan vara af vikt, som känt mig här på stället och vet att jag arbetar.» 

»Tycker baron om tankarna, så svarar jag för komposition och exe- 
kution», yttrar han om de motiv, han föreslagit till ett par reliefTer med 
all^oriskt innehåll. 

Att skrifva är för öfrigt ej hans sak. Han har alltid brådt att komma 
upp igen från skrifbordet. Sällan en öfverflödig rad, orden kastade ned 
på papperet i en ledig stund, det hela försegladt utan att läsas igenom. 

Hans kraftiga och föga sammansatta natur framträder helt okonstlad 
i hans ordknappa, ofta litet sträfva, rättframma bref. 

Och då känslan tränger igenom, tar den sig ett vinnande, uppriktigt 

Exempelvis är han alltid vördnadsfuU och tacksam i sina uttryck 
till och om Sergel. Brofven till sin faderlige »lärare, verklige vän och 
beskyddare» undertecknar han: »Min älskade broders i döden tillgifne 
vän Byström.» 

Ett lustigt intryck gör hans tankegång i ett af brefven, då han talar 
om Sergel. Med oförfalskad värme och sann känsla tänker han på sin 
gamle vän — »gubben Sergel, gud välsigne honom I» Hur väl vore det 
ej, om han vore mästarens arftagare, hvad snillet vidkommer! Men åt- 
minstone hoppas han att få ärfva hans — atelier, så att den ej må komma 
i Göthes händer, den föraktade Göthes! 

En våldsam natur, en kraftmänniska, som lefver för att arbeta men 
ock för att njuta af lifvet. 

Obemedlad, som han är, tvingas han 'par force blott tänka på magen'. 
Då han frågar efter konsten hemma, är det »i synnerhet dess liebhabrar», 
han vill höra nyheter om. Under kriget 1815 är han rädd för att Sverige 
skall bli ruineradt och ångrar i samband med sin fruktan härför *mer än nå- 
gonsin', att han blifvit konstnär — ett yttrande, som antagligen endast 
uttrycker stundens stämning hos honom, som gärna nyttjar häftiga ord. 
Om det ej kommer att finnas penningar att betala marmorstoder med, 
skall han ju tvingas till overksamhet, och det vore det värsta som kunde 
hända honom. 

Han arbetar oerhördt ledigt och fort, och han börjar tidigt att taga 
för sig mera arbete än han hinner utföra och därtill stora arbeten, kostbara 
och vanskliga att fullborda, då han ej är säker om att (å sälja dem. 

Digitized by VjOOQIC 


Han gör hvad han kan för att hålla sig framme. Han bom- 
barderar aina vänner hemma med uppmaningar att rekommendera 
honom hos kronprinsen och andra 'liebhabrar'. Han smickrar Karl Johan 
genom att sätta dennes hufvud på en staty af Mars, krigsguden, som han 
har oicd sig vid sin första resa till Sverige. Kronprinsen köpte mycket 
riktigt statyn och skänkte den till excellensen Brahe, som placerade den 
i ett tomnim på Skokloster. 

Karl Johan förblef sedan Byströms främste gynnare och kund. Åt- 
skilliga magnater följde det höga föredömet och gjorde beställningar hos 
konstnären på modet. Ar 1820 hade denne endast från hemlandet arbete 
för tre år framåt — beställningame från andra länder oberäknade. Han 
hade då en stor atelier och aflönade 32 arbetare. 

Sitt aiTärshufvud har han med sig från faderns bod i Filipstad. I 
Rom med dess fattiga befolkning och dess rikedom på konstverk är det 
lätt att för billigt pris tillhandla sig gamla taflor, handteckningar, små 
antika bildverk. Han skaffar sig småningom en dyrbar konstsamling. 
Ett hus har han köpt sig invid Augusti mausolé, men efter några år flyttar 
han sitt residens därifrån till Villa Malta, belägen nära till nazarener- 
nas San-Isidorokloster på höjden af Monte Pincio, som behärskar ut- 
sikten öfver hela Rom. Villan slukar allt hvad han dittills förtjänat in, 
men han (år den för billigt pris — 7000 piaster — och är nöjd att där ha — 
som han uttrycker sig — »fullt utrymme för atelier och boning för mig 
och fyra mina vänner». 

Dessa sista ord äro att taga fasta på. 

Byström ägde kamratsinne i sällsynt grad. Hans landsmän och yrkes- 
bröder utgjorde hans andliga familj, och han fann det alldeles själfklart, 
att han skulle göra för dem hvad han kunde. 

Så många som fingo rum i villa Malta bjöd han att bo där, liksom 
han hyst Fc^elberg och andra i sin förra bostad, och äfven till den villa^ 
han köpte i Carrara, där han ock blef ägare af ett marmorbrott, sökte 
han mer än en gång förmå sina vänner att göra en lusttur. Där hade 
han likväl endast sju rum att bjuda på — förutom »vänligt bemötande, 
en snygg säng och godt vin.» 

»Villa Malta» — skref Wetterling — »har alltid varit att anse såsom 
svenskames högkvarter i Rom, och så ofta rum varit lediga, ha alla blifvit 
inrymde och härbärgerade där. Vi komma ganska mycket att sakna 
detta glada och trefliga ställe». 

Detta skrefs 1828, då Byström sålt villan till konungen af Bayern. Han 
ångrade snart, att han gjort sig af med den, men majestätet betalade bra, 
och Byström, hvars lefnadssätt slukade mycket pengar, kunde aldrig fl för 
mycket af den varan. 

Nu hade han i stället byggt sig ett nytt hus på sin gamla tomt 
nere i staden invid Augusti mausolé och inredt det 'gentilt och bekvämt'. 
Modellen till Bellmansbysten sattes högt uppe på ättikan af det nya huset. 
Men äfven detta sålde han snart. 

Digitized by VjOOQIC 


Det låg i Byströms natur en lust ej blott att oragifva sig med furstlig 
prakt, utan att representera, att vara den svenska koloniens medelpunkt, 
att härbärgera landsmännen i sitt hus och se dem samlade vid sitt bord. 
Det var nog för sin egen trefnad och för deras nytta och glädje och ej, som 
landsmännen någon gång kunna slå fram, för att hålla den sköna Karolina 
vid godt lynne, som han omgaf sig och henne med len talrik generalstabs 

Karolina Bygler var Byströms följeslagarinna genom lifvet och vär- 
dinna i hans hus. Hon omtalas i mycket växlande tonart af hans gäster 
och vänner. Åtskilliga af ungherrarna ha alls ingenting emot att sälla 
sig till hennes beundrare, men andra undvika 'casa Byström' endast för att 
slippa 'fjäsa för donnan'. 

Södermark har målat hennes porträtt — »porträtt af ett fruntimmer, 
tillhörigt herr Byströmt, blir denna målning kallad i en tidskriftsartikel. 
Privat skildrar Södermark henne i ord som »en pretentiös piga», »Byströms 
dragonmessiga mamsell » m. m. i samma stil. Det dragonmässiga visste han 
åtminstone att helt och hållet dölja på porträttet, som framställer en yppig 
kvinna med mjuka former, ett rundt, blondt hufvud med något dröm- 
mande vekt i uttrycket. 

Äfven medan Byström vistas hemma i Sverige på besök, står hans 
romerska hem öppet för de närmaste vännerna '*'). 

Han är en bror för sina vänner, förtjust öfver deras framgångar, hjälp- 
sam och vänlig mot de unga konstnärerna. 

Men när det gäller beställningar är han om sig, liksom han är stram 
mot rivaler på hans eget område. Äro rivalerna därtill personligen osym- 
patiska för honom, så är det totalt slut med välviljan och kamratstnnet 
och han blir hård och hätsk. 

Under ett af besöken i hemlandet kom han i delo med Breda, som 
efter Sergels död innehaft dennes atelier vid Rännarbanan. Breda, som 
behöfde stort utrymme för Karl den trettondes påbörjade kröningstafla, 
hade fått tillåtelse af konungen att begagna nämde atelier, som han likväl 
var skyldig att afträda, då Byström såsom innehafvare af Sergels boställs- 
lägenhet fordrade det. 

Breda är nu i den förnärmade Byströms ögon »en slug man», som 
vill slå under sig hvad som tillhör en annan. Byström, som ej tror andra 
om mera finkänslighet, än den han själf utvecklar, när det är fråga om 
eget skinn, fruktar att Breda skall gå kjortelvägen och spela honom huset 
ur händerna. Det är det som skall hindras, det gäller — som orden falla — 
att »utrota satan ur sin boning». 

•) Han skrifver tämligen befallande ocU kort till Wetterling och instruerar om sänglinne 
och sofplatser: »Må ni gärna vara i salongen, om den ej är för kall» och gärna smaka några 
buteljer af det stora vinförrådet, som ligger till sig i källaren — med mera i den stilen. 

Brefven till Wetterling, som han Sr så god vän med, att han ej behöfver vara artig 
mot honom — vimla af förhällningsorder om inpackning af konstverk, inköp af nya taflor — 
»du gör det och det^, »bär dessa brefven till deras behöriga egarinnor» — hälsningar till 
signora Nanna och signora Angelina, undran om hvem som »remplaoenit» honom etc. 

Digitized by VjOOQIC 


Slutet på sgräleti med Breda blef, att denne tvangs att flytta undan, 
att rulla ihop kröningstaflan och lämna den ofullbordad. Någon annan 
atelier, stor nog för ett dylikt arbete, tyckes hufvudstaden ej haft att er- 
bjuda. Och höga vederbörande hyste, tydligt nog, ej så stort intresse 
för saken, att de brydde sig om att skaffa den gamle konstnären tak öfver 
hufvudet, då det för honom gällde att fullborda ett bestäldt arbete. 

Trakasserierna med Breda förskaffade emellertid Byström många 
iiender, medan motparten, enligt samtidas utsago, ägde afundsmän men 
ingen ovän. 

Vid akademien hade Byström varit viccprofessor sedan 1816, hvilket 
ej hindrade honom från att fortfarande mestadels bo i Rom. Att stanna 
där mer än några år hade aldrig varit hans afsikt. Men han trifdes där 
gudomligt, lefde »rätt lustigt» efter eget behag, aldrig hämmad af makt- 
bud eller tjänsteplikter, och tänkte så sällan som möjligt på att afresans 
stund en gång skulle slå. 

»Fordom» :— skrifver han på gamla dagar från Rom — »hade jag 
pcraiission på ett år och blef borta 4, 5 ä 6. Ungdomens undervisning 
går väl lika bra.» 

Och som skäl för uteblifvandet tillägger han: »Min arbetsamhet är 
tre gånger större här än i Sverige.» 


Den var kolossal, denna arbetsförmåga. Den gjorde Byström tilt 
en af samtidens fruktsammaste bildhuggare.» Han säger själf, att han 
»stundom nästan skräcks för sin produktionsifver. » 

Intill år 1832 räknas han ha fullbordat 3 kolossala marmorarbeten, 
u grupper, 30 statyer i kroppsstorlek — byster, relieffer och andra små- 
ting oberäknade. 

Såväl i Rom som i Carrara hade han atelier för marmorarbeten. 
Hans verksamhet blef småningom betydligt fabriksmässig. Medhjälparne 
hade ständigt göra med större och mindre reproduktioner efter hans 
arbeten, och på mellanstunderna sysselsatte han dem med förfärdigandet af 
vaser, kandelabrar, arkitekturdetaljer och annat, som rönte god afsättning. 

År 1828, då han afsändt tre af Karl Johan bestälda statyer — Karl 
den tionde, elfte och tolfte — för Stockholms slott samt Linnéstatyn för 
Upsala botaniska auditorium och Bellmans byst, som. skulle uppställas på 
Djurgården, har han — enligt • uppgift af Wetterling — på en gång under 
arbete: »En Venus (stående figur), en nymf som stiger ur badet samt en 
som stiger i detsamma (båda stående figurer), en Viktoria, en Hero, en 
Hebe (stående figurer), konungens byst (tvänne exemplar)* Dessutom 

Digitized by VjOOQIC 



finnes färdig en Juno, som uppammar Herkules, ypperlig och säkert By- 
ströms mästerstycke.» 

Om den ofvaniiämda Juno säger Byström själf, att han hoppas hon 
skall blifva hans bästa arbete» i den graciösa genren». Han har huggit 
sin Juno i marmor utan att ha beställning därpå, endast for modellens 
skull — »en den skönaste modell jag någonsin haft.» 

Med Sergel har Byström gemensamt ett starkt sinnligt temperament, 
en varmblodig fantasi, en flink hand. Han har lagt på minnet den gamles 

ord, att man är skulp- 
tör endast, då man kan 
handtera marmom med 
samma lätthet som le- 
ran. Och i marmor- 
huggningen är han mä- 

Han är den vackra 
ytans man. »Han sö- 
ker det sköna i formens 
renhet, i det öfver allt 
jämna och passande, 
han går utifrån och in, 
han är klassisk^^ 5^rar 
Heimdal 1831. 

Han tillhör ej tän- 
karne inom konsten, ej 
vägbrytame fbr idéer, 
vare sig gamla eller 
nya. Hans arbeten få 
sin karakter, ej af den 
individualitet, som talar 
ur dem, utan af den 
formglädje, som skapat 
dem, den stilkänsla, 
som i dem fått sitt 

Det är följaktligen 
ej ett uttryck för per- 
sonUgheten^ han söker 
i figurens yttre. Hans figurer bli mera vältalande, ju mindre de ha att 
säga, men de bli ock lätt innehållslösa. Mest helgjutna och mest har- 
moniska uttryck för hans skaplynne, för hans fordran på sig själf och på 
sin konst, bli de bilder, där formen får behärska innehållet eller öfverskyia 
bristen på innehåll. I hans idealbyster af olympiska gudomligheter — där 
antikiseringen faller af sig själf — där saknar man ej ett ögonblick deo 
individualitet, som ej finnes. Men då man stannar framför en porträtt- 
byst och finner den karakteriserad i lika allmänna drag som en ApoUo 

Amor och Hymen. 

Orapp af BystrOm. 

Digitized by VjOOQIC 



eller en Bacchus, eller finner, att draperiets fall, liniemas plastiska verkan 
varit konstnärens hufvudsakliga uppgift, då han modellerat en historisk 
porträttstaty, då underskrifver man 
gärna den uppfattning, som ibland låter 
höra sig från Byströms samtida, att 
hans porträttkonst saknar personlig ka- 
rakter, *) saknar >en högre idealisk 
uppfattning» — följaktligen saknar den 
konstverkets andliga innehåll. 

Och ändå fordrade tiden ej att i 
en v porträttstaty få se personen fram- 
träda sådan han gick och stod. Konst- 
verket skulle först och sist uttrycka 
den idé, som utgjorde personlighetens 
djupaste innehåll, dess drifvande kraft. 
Man begärde en idealiserad bild men 
ej ett individuelt porträtt. 

Byström förhärligade Bellman som 
»nordens vingud» men kom i den i stora 
drag hållna bysten ej den verklige 
Bellman in på lifvet**) — lika litet 
som han genom att framställa Karl 
Johan i Mars' mantel och för öfrigt 
naken på heroiska statyers sätt lämnade 

något bidrag till konungens karakteristik. Så liten i hållningen hans Linné 
än är, har denna staty likväl en vacker karakter af den vise, af naturens 
godsinte tolk. Konungastatyerna få väl närmast räknas till dekorativ 
skulptur. ♦ ♦ ♦) 

Bellmans byst 

Af Byitröm. 

*) Om Karl den tionde Gustafs byst yttrade Literatnrtidningen 1820: »Ett vackert, i full- 
komligt antik anda v&l arbetadt hufvud, men alldeles utan den dristige Karl Gustafs indiyidu- 
€lla karakter.» 

* *) Det var hans mening, att bysten skulle få sin plats inuti ett öppet litet tempel — 
men subskriptionen fÖr värdens uppsättande inbragte ej en nog stor penningsumma för att 
denna plan skulle kunna bli verklighet. 

^**) Af de fem »kolossemat blefvo endast Gustaf Adolf och Karl Johan uppställda på den 
plats, som var afsedd för dem alla i rikssalen på Stockholms slott. De tre Karlama förvarades 
i Kangsträdgårdens arsenal, så länge denna fanns kvar. Sedan ha de antagligen hamnat i något 

Karl den tionde var framställd i romersk dräkt som imperator, Karl den elfte »i fredlig 
drikt, tänkande ställnings — kritiken fann denna staty äga så stora förtjänster, att den rent 
af saknade någon motovarighet bland moderna konungabilder. I Karl den tolfte hade konst- 
nären trotsat den traditionella åsikten om det för skulpturen passande och framställt konungen 
i dennes historbka dräkt, iförd stöflar och vapenrock. 

Fogelberg gaf på Anckarsvärds anhållan följande utlåtande om de tre Karlamas statyer: »Fi- 
gnrema äro vackert draperade och dessa väl och rent arbetade, de nakna partierna mindre väl 
och tunga, det hela något kallt och utan själ och saknar hvad fransosen kallar cachet.» 

Digitized by VjOOQIC 



Men då mästaren — som aldrig tvekade att gifva sig in på nya om 
råden — höll sig inom sitt eget gebit, då befallde hans itiejsel öfver alla 
den tidens gracer. 

Hans mjuka, smidiga, yppiga behandlingssätt gjorde honom före- 
trädesvis till kvinnans och barnets framställare. Den graciösa genren blef 
hans bästa område, barnets mjuka former, den unga flickans täcka smi- 
dighet, idet Ijufva, det läckra, det 
runda, det vällustiga t hos den 
mogna kvinnan var som skapadt 
för hans delikata mejsel. 

Hans första arbete i marmor 
är en ung kvinnas byst, det första 
verk, han sänder hem från Rom 
en bacchantinna, det sista, han 
sysselsätter sig med, en grupp: 
»Kärleken, omgifven af unga kvin- 
nor af olika karakterer. » 

Hans flickgestalter äro fulla af 
»sprittande lif, leende oskuld och 
gryende vällust». »Täckheten i 
sin högsta potens» finner Atter- 
bom i statyn »En ung skön flicka, 
som lägger ut sitt hår». Och i 
den sofvande Juno med Herkules- 
barnet vid bröstet fann samma be- 
undrare »det Ijufva, det läckra, det 
runda» etc, upphöjdt till ett ideal 
af olympisk storhet och behag, af 
»vällust och mildt majestät, 
oskuld och behärskande allkraft». 

Det kyligt abstrakta draget 
i Byströms konst, bristen på 
värme, på innerlig hängifvenhet 
för uppgiften saknas dock ej i 
hans kvinnobilder, hvarken hos 
den sofvande Juno eller hos de 
sköna flickorna i öfvergångsåren. 
Deras naivitet är ej öfvertygande. 

»Oskulden» — den sjuttonåriga, som har två dufvor på sitt knä och 
med lifligt intresse ser på hur de kyssas — har i uttryck och rörelse foga 
ögonblickligt barnsligt eller öfvertygande naivt. Hon är gjord att ses. 
Hon har intagit en ställning, som på lämpligaste sätt framhäfver smidighe- 
ten i hennes späda kropp. Och det är med en allt igenom afsiktlig naive- 
tet, hon sätter fingret för munnen — »de lyckliga små, som smeka hvar- 
andra, de äro lika söta som jagl» 


staty af ByttrOm. 

Digitized by VjOOQIC 



Byström delar sin tid mellan Rom och Sverige. I hemlandet mötes 
han med öppna armar och fyllda bålar, där äter man och pokulerar och 
har öfverflöd på penningar, när det gäller bordets nöjen. 

Så här yttrar han, nätt och jämt ankommen till Stockolm i maj 

»Här går hårdt på med äta och dricka. Jag blef af tjugu vänner 
emottagen på Liljeholmen (klockan 2 den lo, då jag ankom), med en lauto 
pranzo . . . Söndagen blir på Blå porten (blott af de som varit i Rom)^ 
säkert ett hiskeligt supande ...» 

»Här ätes och drickes grufveligt» — heter det vid ett annat tillfälle 
— »det värsta är att (man) tycks ha uppätit all konstsmak — det vill 
säga ej förmågan att berömma men att besitta något.» 

»Snart skall Bellmans byst med ceremoni uppsättas, då många få 
sig rus», yttrar han i samma bref. 

Allt är präktigt och bra i det kära fäderneslandet, endast att man 
där beställer allt för få konstverk. »Intet såldt och intet bestäldt» är ett 
vanligt omkväde i hans skrifvelser från Stockholm till vänner i södern. 
Han längtar dit igen, han saknar det fria lifvet där nere, där han vid 
hvarje steg påminnes om att han är konstnär. 

Endast i Italien kan han »styra skulptörskursen för fulla segel», 
endast där går mejseln med den rätta farten, endast där är han rätt hemma, 
han liksom de andra konstnärerna, som ha sina stora intryck och sina 
bästa minnen från andra sidan Alperna. Hemma är grått och tungt. Han 
finner sig alls ej nödvändig där. Han blir visserligen ordinarie professor 
vid akademien men tar sig kort efter denna upphöjelse ledighet på fyra 
år. Tjänstgönngen — två månader om året — får en annan sköta. 

Efter sin sista vistelse hemma 1838—44 vet han ej, hur fort han 
skall hinna ner till sitt kära Carrara igen. 

I lifvets glada dagar liksom i dess mulna stunder är arbetet, det 
forcerade arbetet för högtryck, hans glädje och tröst. »Hade jag ej 
marmorn att amusera mig med, så skulle jag dock ledsna vid lifvet» heter 
det en gång på hans sista tid. 

Han börjar bli gammal, är inne på 50-talet, har ej samma berghälsa 
som förr och anfäktas oroväckande ofta af »sinistri pensieri». Han säger 
sig göra sina vänner en tjänst genom att skrifva till dem sä sällan som 
möjligt. »Själen är i en beständig agitation och lynnet är stundom sä 
slemt, att jag fruktar för mig själf.» 

Karl Johans död är för honom ett hårdt slag. Han sörjer sin kung- 
lige Mecenas lika djupt, som Sergel sörjt Gustaf den tredje. Följande 
rader skrifver han till Anckarsvärd i maj 1846: 

»Min sol gick ned med den store gamles hädangång, känningen däraf 
har nedsatt mig till kropp och själ (så) att s:or Nicola blir aldrig mer 

Digitized by LjOOQIC 


den han var för tre år sen. Allt hvad jag försöker för att hålla mig 
någorlunda uppe misslyckas, utom att jag tycker att min mejsel går ännu 
temmeligen, den är min enda förströelse.» *) 

Han vill nu göra ett monument öfver sin »store välgörare». »Karl 
Johans apoteos» blef en 80 fot lång relieff i marmor, som han uppsatte 
i lanteminen i den villa, han byggt på Djurgården utanför Stockholm. 

Byströms villa — på sin tid en af Stockholms märkvärdigheter 
— blef den rastlöse mannens sista byggnadsföretag. Då han vistades 
hemma, hade han förut residerat i »det gamla gjuthuset», som gränsade 
intill hans atelier vid nuvarande Sergelgatan. Han hade där inredt en vå- 
ning, och i det ståliga, i enkel antik smak dekorerade musikrummet hade 
han ordnat sina hemsända konstsamlingar. 

Under sin sista vistelse i Stockholm kom emellertid byggnadslusten 
■ånyo öfver honom. Det säges, att det var så godt som på beställning af 
Karl Johan, som han byggde sin villa på Djurgården, på höjden mellan 
Skansen och Hasselbacken med präktig utsikt öfver staden och Saltsjön. 

Villan byggdes af marmor från Carrara, inreddes med gedigen konst- 
närlig smak och- var som privatbostad den enda i sitt slag i Sverige. Men 
den hade kostat stora summor, och med konungens död försvann hoppet att 
få sälja den med dess rika innehåll af konstverk. Han utbjuder den åt 
kung Oskar men får intet bestämdt svar. »Kan du på något sätt puffa på 
den saken så* gör det» — det är åter Anckarsvärd, som blir ombedd 
att hjälpa Byström liksom alla andra. Han vill göra sig af antingen 
med villan eller också med sin stora samling italienska taflor — öfver 300 
nummer. »Det är tvänne för stora lyxartiklar för mig, ' och utom 
att realisera endera åtminstone får jag väl sluta mitia dagar härute. Att 
komma hem och ej kunna lefva som jag gjort blir hårdt, men det kostar 
mig dubbelt mot här. Jag ville lämna villan åt hans majestät för 100,000 
rdr b:o — den kostar mig mellan 140 och 50, då statyerna äro blott vär- 
derade till litet mer än hälften af hvad mina priser varit — men äfven 
att betala summan 20,000 första året och resten i tio år, som förminskar 
mycket det hela, så det blir ej stort mer än hälften af hvad den kostat. 
Men hårdt skulle det vara, om den komme efler min död i en krögares 
hand och blefve skingradt hvad däruti finnes, — detta gör mig nedslagen 
på det högsta. Angående tafloma, om därom nånsin blir fråga till stän- 
derna, om du tror det möter svårighet begära 50,000 så begär 40 och 
låt dem göra ett anbud, om också denna begäran skulle afslås. Jag gör 
äfven en sacrifice, när det kommer fäderneslandet till nytta.» 

Halftannat år senare skrifver han: 

»Villan vet du har varit erbjuden kongl. familjen för hälften af hvad 
den kostat eller till och med för hvad pris som helst. Jag är ej rik att 
kunna skänka den, annars skulle det skett . . . Jag vill arrangera mina 
affärer och måste sälja, gå nu hur det vill, må den nu bli kanske en 
krog . . . Jag vill och måste dö skuldfri.» 

*) Samtidig med detta bref fir en uppgift af Scholander, som dl vistades i Rom, att 
Byström hade under arbete ej mindre än åtta statyer i marmor. 

Digitized by VjOOQIC 


Samma ifver, samma häftighet i uttrycken, samma gåpå-stil som i 
hans ungdomsbref, då han vill bli rekommenderad hos de maktegande. 
Intet småsinne men väl lust att vara frikostig i stort — han skulle skänka 
sin villa åt konungen, om han det kunde. 

Han fick emellertid ej upplefva försäljningen hvarken af villan eller 
af tafvelsamlingen. I mars 1848 träffades han i Rom af ett slaganfall, och 
några dagar därefter följde honom landsmännen till begrafningsplatsen vid 
Cestii pyramid. 

Att han blef uppriktigt saknad af dem, som kände honom rätt, 
framgår af flera yttranden, falida efter hans död, särskildt af de yngre 
landsmännen. Troili »känner en verklig saknad efter den vänlige mannen». 
Palm säger sig i honom ha »förlorat en verklig välgörare». Stack kallar 
honom »en hjärtans hederlig, god man — jag har känt fl sådane». 

Staten köpte en del af tafvelsamlingen för billigt pris, *) villan och 
Byströms talrika efterlämnade arbeten såldes till privatpersoner. »Krog» 
har Byströms villa ännu ej blifvit. 

Redan under Byströms lifstid hade smaken vändt sig ifrån den rikt- 
ning, han representerade. Hemma i Sverige hade Fogelbergs mera karak- 
tersfulla och innehållsrika konst utträngt Byströms klassicism och fördunklat 
hans rykte. 

Eftervärlden har visat sig ganska likgiltig gent emot Byström, liksom 
mot hvarje annan konstnär, som saknar den innerliga hängifvenhet för 
konsten, som gifter hans arbete lif, utprägladt individuelt lif. Den finner 
hans och mer än en af hans samtidas bilder lämpliga att ställas upp 
i en park eller i små antika tempel, där man skulle se dem i förening 
med den omgifvande naturen. Där skulle de taga sig bra ut mot löfverket 
— Hebe, Psyche, Bacchus, Venus med eller utan Amor och Amor med 
eller utan Venus, Ungdomen, Oskulden och hvad de heta. Men när de 
träffas i ett museum eller i en kyrka, finner man dem ganska intetsägande, 
det ena ansiktet, det ena uttrycket, den ena ställningen lik den andra, väl- 
formade bilder, som ha till uppgift endast och allenast att vara vackra. 

Det abstrakta drag, som är utmärkande för Byströms konst, har mer 
att lära oss om de principer, som på hans tid stodo i kurs, än det har 
att säga om hans eget jag, om hans personliga blick och personliga 

Och det, vi först och sist söka i konstverket, det är människan, 

*) 30 utvalda målningar för 10,000 rdr — förutom ett par som sedan inköptes på auktion. 
Saralingen t dess helhet, värderad af Byström till 70,250 rdr banco, hade efter ägarens död 
varit erbjuden åt staten fÖr 15,000. 

I Nationaimoseum påträffas af Byströms arbeten Jano med Herkulesbamet, Amor, Amor 
och Hymen, Oskalden, Hero, Bacchus och flera byster. 

N*ordenMv«n« Svunftk kon>*t. 

Digitized by VjOOQIC 



»Konstandan är mångfaldig som temperamentema. Konstnärer gifvas, 
som lärt så till sågandes som en läxa en summa af konst, hvilken de med 
färdighet göra åskådlig, när det påkallas. Dessa förSsdla uti slapphet och 
köld, när de skola öfverstiga sin gräns, ty de ha ej själsuthållighet, och 
deras primitiva idé och eld försvagas ju mera de bearbeta sitt ämne — 
hos dem är allt reminiscens. 

Andra åter gifvas, hos hvilka idéen utvecklas, ju mer de bearbeta 
densamma, och deras sträfvande till mera fullkomlighet krönes med fram- 
gång, deras inspiration går alltid förut och kunna de framställa åskådligt 
det ideal, som sväfvar för deras inbillning. De förras produktioner frap- 
pera för ögonblicket men förlora i längden, de senares vinna ju mera man 
examinerar dem. Naturligtvis finnas konstnärer med mer och mindre bland- 
ning af dessa åtskilda förmögenheter. » 

I ofvan anförda ord tecknar Fågelberg två af de typer, som i alla 
tider gå igen inom konstnärernas värld. 

Han behöfver ej gå långt för att träffa dem. I Byström ser han 
representanten för den konst, för hvilken formen är allt, och själf är 
han typen för de konstnärer, som sträfva efter att gå på djupet, att arbeta 
inifrån utåt, att i konstverket uttrycka en idé. 

Fogelberg är den betänksamme sökaren, som trefvar sig fram ett 
steg i sänder, beräknande, försiktig, ihärdig, samvetsgrann, strängt själf* 

Den djärfhet, som röjes i flera af hans alster, är ej ungdomens stor- 
mande djärfhet, som kullslår härskande doktriner och ställer sig trotsande 
emot en smak, som nått sin ålders gräns. Den är resultatet af en mognad 
reflexion, af ihärdigt studium — en sansad, lugn dristighet, tyglad af 
tanken, fri från ungdomshetta, från öfvermod och öfverdrift. »Fogelbergs 
mejsel» — har Beskow sagt — »var doppad i förstånd». 

Han blef en medelålders man, innan han lärde sig behärska sitt 
material. Och det var först, då han nått gubbåldern, som han skapade 
sina mest betydelsefulla verk. 

Han uppräknar en gång de egenskaper, konstnären bör äga *fdr att 
få talang'^. Dessa egenskaper äro: »ett oförtrutet arbete och studier från 
ungdomsåren för att förvärfva det man kallar det mekaniska i dessa kon- 
ster (skulptur och måleri); en sort litterär bildning, en rik imagination och 
ett rent jugement; men framför allt ingen lättja, ingen egenkärlek.» 

På inspirationen — som hans samtida ställa så högt och tillbedja 
så varmt — tror han föga. Det är en gedigen konsibildning^ som skapar 
goda konstverk. Och denna bildning når man endast genom arbete, genom 
ihärdigt, oaflåtligt arbete. 

Han behöfde en rundlig tid för att utarbeta en idé i sitt hufvud. 
Han ändrade sina skizzer gång på gång, gjorde dem om och om igen 

Digitized by VjOOQIC 


Utan att tröttna, utan att ett ögonblick släppa grundtanken ur sikte. Men 
di han väl hade idéen klargjord och skred till utförandet, då var det 
intet vacklande mera, ingen osäkerhet hvarken i tanke eller hand. Då 
visste han hvad han ville, och han hade lärt sig att uttrycka det. 

Helgjutenheten, den lugna jämvikten är den egenskap, som främst 
utmärker Fogelbei^s verk, den lugna reflexionen är hans skaplynnes mest 
i ögonen fallande drag. 

Han har under en tid af betryck yttrat orden : »Välmågan under- 
håller och föder själsstorhet, fattigdomen och nöden släppar och hop- 
krymper själsegenskaperna och föder småaktighet.» Motgångame göra 
honom folkskygg och otillgänglig, framgången ungdomlig, vänlig, god, 
I glad och rolig». 

Nyström skrifver i ett bref till Askelöf, april 1822: 

»Fågeln hälsar dig. Han har nyligen druckit brorskål med de för- 
näma och erhållit ett väl inpudradt bref från Silfverperuken. Är därför nu 
helt nyter och skämtsam samt gör sina historier minst 50 procent längre. » 

Skämtet förstår han att använda både till anfall och till försvar. 
Han har -en hvass tunga, men när gikten ej ansätter honom allt för häftigt, 
är han godmodigt älskvärd och tål rätt pepprade yttranden af sina vänner. 

Olof Södermark bekänner småskrattande — i ett bref af 1845 — 
att han ej kan undvika att dagligen gnabbas med Fogelbei^ »och söka 
visa honom, att han ej kan ännu räknas bland världens sju vise.» 

Fågeln börjar nämligen att fordra väl stort utrymme för sig och sina 
åsikter. »Han blandar sig ännu mer än förr i allt och tror sig förstå allt 
i botten.» Han har efter sitt besök i hemlandet samma år blifvit »ännu 
snusförnuftigare och visare, om möjligt^. 

Men sedan den barske öfverstelöjtnanten — som i grund och botten 
är en godmodig man — pä anförda sätt talat ur skägget, tillägger han : 
»Med allt detta är det en hedersman och äkta artist.» 

Det föll ingen in att förneka hvarken den ena eller den andra af 
dessa egenskaper. SignöF^Benedetto utvecklade sig, ju längre han lefde 
och ju mera bofast medgången blef i hans atelier, till en aristokratisk 
natur och till en mångsidigt bildad konstnär — fastän han ej var fullärd 
i att stafva sitt modersmål och fast hans bref blifvit kallade »kuriösa 
dokument i afseende på hopsättning och rättskrifning. » *) 

*} De killor, som finnas till en skildring af Fogelbergs person och lif, ha aldrig blifVit 
amrinda. i vår konsthistorias tjfinst, af det skäl, att de mest värdefulla ibland dem — hans 
▼id pt» t,200 bref till Sandberg, — ej varit tillgängliga fÖr forskare. 

Af tryckta uppsatser om Fogelberg är att nämna främst John Bottigers »Bengt Erland 
Fofdbcig», som skildrar konstnärens lefnad endast till är 1825, »då hans egentliga konstnärs- 
tillvaro begynner», vidare B. von Beskows panegyriska uppsats i Svenska akademiens handlin- 
gar, del 28, Ang. SoUmans skildring t Biografiskt lexikon och Gustave Pkmchts i Revue des 
deu Boodes 1855. 

Digitized by VjOOQIC 



Bengt Erland Fågelberg var född i Göteborg 1786. 
Hans fader, gelbgjutaren, var en klok, beräknande man, som med 
egna händer arbetat sig upp till välstånd, ledd af sin gyllene lefhads 
r^el: »Gör alla rätt men ingen godt.» 

År 1803 kom den unge Bengt — »till vandeln sed ig, i kunskapsväg 
väl utrustad» — som gelbgjutarlärling till Stockholm. Han började teckna 
i principskolan, flyttade därifrån upp i akademien, fick sin första belöning 
därstädes — en jetton for figurteckning — år 1805 och blef kort där- 
efter gesäll i sitt yrke, som han likväl ej länge höll fast vid. I stället för 
att arbeta sig upp till ciselör i den gamle Rungs verkstad steg han i 
graderna från akademielev till praktiserande skulptör. 

I ett tiotal år stannade han hemma, innan han vid trettiofyra års 
ålder fick tillfälle att börja studera ute i de stora konststädema. 

Vi ha redan träffat honom i Paris, där han liksom andra gjort den 
upptäckten, att han foga lärt och ingenting kunde. Det är med måttlig 
glädj/e han insett, att så många af hans ungdoms mest dyrbara år gått 
förlorade. »Att omskapa och bilda en trettio års syndare är for sent>, 

utbrister han. »Man kan då endast 
utbilda och reglera det man redan 

Han hade kommit till Paris for 
att lära handtverket inom sin konst, 
för att taga igen den tid, han hemma 
förlorat. Han skydde ej arbetet, 
tvärtom ville han ej annat än att 
få pröfva sina krafter. Och så satte 
han sig på skolbänken och blef lär- 
junge ifrån att ha varit ett ungt 
snille. Han tecknade efter lefvande 
modell hos Guérin, och han mo- 
dellerade för Bosio, som var allt 
annat än oberörd af Canovas vekt 
behagfulla konst. För att fä clev- 
■ Ben^ Erland Fogeiberg. pl^ts vid akademien i Paris drog 

Efter målning af O. Södermark. vår 34årige syudarc cj i betänkande 

att skrifva ett falskt prestbetyg, som 
gjorde honom tio år yngre än han var och som således angaf den ålder, 
han vid sin ankomst till Paris borde ägt för att hinna fram till konstens 
Kanaan, medan han ännu hade någon kraft i behåll. 

I Paris gjorde han förutom skolstudierna endast några utkast. 

Digitized by VjOOQIC 


Det är nigot famlande osjälfständigt i Fogelbergs arbeten från hans 
tidigare skede. Han har ej som Byström sin riktning bestämd, sina grund- 
satser fastställda. Han äger många möjligheter i olika riktningar men 
ännu ingen utpräglad konstnärlig individualitet. Minst af allt går han — 
som Beskow i anförda uppsats vill göra troligt — med säkra steg och 
blicken oryggligt fastad på det mål, han satt sig före, sin egen kungsväg, 
oberörd af fördomar och doktriner. 

Hemma hade han utfört en hel del arbeten af olika slag, dels aka- 
demiska prisämnen, relieffkompositioner, kopior efter antiken, dels porträtt- 
byster och porträttmedaljonger, dekorativa allegorier för Göteborg, de 
stiliserade lejonen kring Karl den trettondes staty m. m. 

Så hade han på sitt samvete hvad han kallade sina ungdomssynder, 
försöken i den nordiska genren — croquier, utkast, teckningar: den 
sittande Odin på sin tron, den hvilande Tor, Frey, Balder, Loke och 
Höder, Brage och Idun. Som konstverk äro dessa försök af föga be- 
tydelse^ och knappast kunna de anses som lyckade alster af ett specielt 
nordiskt fantasilif. Hvad de sakna är just själfständighet i uppfattningen, 
denna karaktersfulla kraft, hvarmed — enligt Beskow — den unge konst- 
nären >i förkänslan af sin blifvande bestämmelse, oberoende af alla konst- 
läror och fördomar trycker inseglet på sin framtid». 

Tills vidare få de gamla gudarne emellertid hvila. Nu är det typer 
från den antika allmänningen, Fogelberg liksom de andra romarne börjar 
syssla med. Intryck af fransk smak och fransk modern stil förena sig i 
hans arbeten med sträfvan efter klassisk formgifning. 

I en förteckning på gjorda utkast, som han vill utarbeta, om han 
fir beställning på dem — förteckningen är odaterad men förskrifver sig 
från hans första tid i Rom — nämner han: en Paris och som motstycke 
därtill en Venus, som afhöljer sitt draperi och framställer sina behag till 
Paris' bedömande, en Fsyche, en Diana, öfverraskad i badet, »en drucken 
bun, som vill dricka mer — denna figur skulle intressera mig mycket att 
fa utföra» — och en Achilies, som, dödeligen sårad af Paris i hälen, ned- 
sjunker afmattad vid foten af ApoUos altare. 

Typiska för Fogelbei^s konstnärskap vid denna tid äro särskildt 
Psyche, som öfvergifven af Amor ej haft annat att göra, än att intaga en 
behagfull, sörjande ställning — sittande, stödd på ena armen och med 
andra handen hållande sig i hårflätan — och ännu mera »Amor i snäckan, 
uppburen af en delfin» — af Nyström kallad »ett epigram i grekisk anda 
men af det lekande slaget. » 

Han är täck, denna lilla rundsvarfvade Amor, som i sittande ställ- 
ning balanserar i sin stora, på kant stående snäcka, buren af delfinen, och 
som håller fingret för munnen, medan han med andra handen fattar bågen 
och dessa pilar, som skänka människomas barn all lifvets lycka och därtill 
itskillig olycka. Men nog ville man finna hos kärlekens gud mera yster 
glädtighet, en mera barnslig uppsyn, en mera skälmsk blick, mera ome- 
delbar naivetet i uttryck och rörelse, med ett ord mera karakter, mera lif. 

Digitized by VjOOQIC 


Fria detta skede är ock den tankfulle Paris med äpplH, som först 
gjorde Fogelberg erkänd i Rom, den kraftfulle Merkurius, — mera »en 
vacker människa än en grekisk gud > — Hermes, framställd då han fattar 
svärdet för att döda Argus, Amor med Mars' tunga svärd — figurer som 
tillhöra de samtida idealtypernas stora familj. Alla äro de i mer eller 
mindre grad försöksarbeten, dessa studier frän ett obeslutsamhetens skede. 

Och denna sökandets tid är för Fogelberg längre än för de flesta. 

Han söker ännu ingen ny idékrets, det är uttryckssättet, han famhir 
efter. Den galliska smaken tillfredsställer honom ej i längden. Han dra- 
ger sig ifrån de franska kamraterna, i hvilkas sällskap han tecknat efter 
modell om kvällarna i deras akademi, och anser nu deras arbeten vara lek- 
verk, som ej kunna tillfredsställa en djupare fordran på stil och innehåll 
i konsten. Ju mera han blir förtrogen med antikens anda — inflytande 
från Thorvaldsen kommer ock till — dess mindre är han hågad att vara 
med om de unga fransmännens dragning åt det naturalistiska hållet. Han 
erkänner likväl gärna, att den franska skolan — som hans ord falla — 
»gifvit ny riktning åt skulpturen, i det att den genom sitt naturstudium 
har återfört oss till den sanna grekiska konstens hufvudprincip, som är 
natursanning. » 

Och ännu mer, då han längre fram uttalar sin undran, hvilken smak 
som är rådande hemma i Sverige — han tycks tro att någon särskild 
smakriktning är rådande där — så frågar han om det, man där vill ha, 
är »det naiva, naturliga^ det som närmar sig till moderna fransyska 
skolan.» Eller föredrar man den enkla, rena grekiska stilen, den som 
alla predika, men som endast ett iåtal kunnat intränga uti? 

Själf sätter han denna grekiska stil högst af alla. Då hans vän 
Nyström — i en artikelserie om Fogelberg i Svenska Minerva 1853 — 
yttrar, att hans alster visa »naturåskådning i antikt sinne» men likväl ej 
tyngas af något slafviskt tryck under den klassiska formen — arbeten 
hållna »i antik anda men ej antikiserande» — så uttalade han sannolikt 
den fordran, Fogelberg själf satte till sitt arbete. 

Medan han ännu var det unga snillet hemma, hade hans anlag 
visat sig mest till sin fördel i de porträttbyster, han utförde, och öfver 
hufvud taget i hans studier efter manlig modell. Samtida hade då med 
belåtenhet konstaterat den »dristighet i utförningen», som redan hans 
elevarbeten visade, *} samt med nöje funnit, att han på denna tid, då 
skulpturen hufvudsakligast jagade efter vekhet och grace, valt att fram- 
ställa »ftiUändade, starka, manliga figurer»'*'*) i stället för de moderna 
amorinema, bachantema och nymferna. I Rom hade hans försök — 
särskildt Merkurstatyn — föranledt Thorvaldsen att prisa hans djärfhet 
i behandlingen af den manliga människokroppen. Också är det allt mera 

•) G. A. Silfversto1p« 1809. 
••) Svensk litteraturtidning 1815. 

Digitized by VjOOQIC 


afgjordt en mera sträng ocli kraftig hållning, han söker. I ett bref af 
1827 säger han sig rikta sina studier mot den manliga och stränga 
stil, som lämpar sig för monumental skulptur. »Le style måle et sevére, 
qui seul est propre aux monuments publics, est celui vers le quel j'ai 
dirigé mes études*, uttrycker han sig på sin ej synnerligt smidiga franska. 

Emellertid måste han vänta ett tiotal år i Rom, innan han får tillfälle 
att visa frukten af sin ifriga sträfvan. Efter de första åren, då han afy^trat 
ett och annat af sina små marmorverk till mecenater hemma^ följer en tid, 
då han anser sig glömd i Sverige. Hans hemskickade arbeten — i gips — 
stå magasinerade på en vind i styckgjutargården. Ingen bryr sig om dem. 
Akademistipendiet — som han innehar i hela 11 år — är otillräckligt 
att lefva på, då man utöf\rar ett så kostsamt yrke som bildhuggeriet. 

Han motser den dag, då han måste vända hem igen till en framtid, 
som ej synes vidare lockande. Det blir — utbrister en af hans vänner 
hemma — »med hvar dag ynkeligare för den skicklige artisten.» Själf 
säger han, att han upphört att hoppas. 


Hemma i Stockholm har han lyckligtvis goda och oegennyttiga 
vänner. Anckarsvärd, Nyström, Sandberg, Forssell, Gustaf Söderberg — 
alla anställda vid akademien eller vid hofvet — anstränga sig för att skaffa 
honom sysselsättning, för att »omskapa» svenskar till amatörer och sär- 
skildt för att förmå konungen att göra allvar af beställningen på de tre 
asagudarne i marmor. 

Vid Götiska förbundets utställning 1818 skall nämligen Karl Johan 
ha gifvit Fogelberg i uppdrag att i kolossal storlek utföra Odin, Tor och 
Frey. Antagligen var denna beställning endast ett ganska sväfvande fram- 
tidslöfte. Fogelbei^ hoppas att för konungens räkning fl utföra sina gudar 
i ädelt material, marmor eller brons, men när det skall ske, det vet hvar- 
ken han eller någon annan. 

Vännerna ha emellertid tagit »gudaaffären» om hand. Konungen, 
som vid första ödmjuka påstötning från deras sida alls ej kunde påminna 
sig att han gifvit Fogelberg någon beställning, *) förefaller mindre hågad 
att bestämma sig. 

Sandberg, som för sin frånvarande vän rapporterar händelserna i 
Stockholm, upprepar i bref på bref, att man måste gä ytterst varsamt till 
väga för att ej fä rätt och slätt afslag — ett yttrande, som visar hur oaf- 

*) Se Sandbergs bref till Fogelberg i Kgl. Biblioteket. 

Digitized by VjOOQIC 



gjord frågan var — och att det nu for tiden är svårt att utbekomma 
penningar, »äfven från högste mannen». Forssell »nära nog exponerade 
sig för konungens onåd» i sin ifver att fl saken afgjord. »Det fordras» — 
säger Sandberg — »i slikt fall både ihärdighet och ett visst anseende hos 
vederbörande ... för att lyckas.» Och de måste alla beväpna sig tned 
tålamod — »denna guds gåfva är högst nödvändig för oss, arme konstnärer. » 
År 1824 får emellertid Forssell hög befallning att af konstnären begära 
kostnadsforslag på »nordens gudomligheter Odin, Tor och Frey, utförda 
i statuairemarmor efter 5^ franska fots proportion.» 

Och nu följde långa öfverläggningar — till att börja med om Odin. 
Man hade svårt att bestämma sig för, hur Valhalls härskare bäst borde 
framställas, sittande på sin tron, så som Fogelberg skizzerat honom och 

helst ville ha honom,, 
eller i stående ställ- 
ning. Fogelberg är 
beredd att i hvilket 
fall som helst följa ve- 
derbörandes önsknin- 
gar. Genom Anckar- 
svärd ber han fogligt 
hans majestät »upp- 
gifva, ifall statyn blir 
beställd^ under hvad 
karakter Odin skall 

vara framställd.» 
»Som öfvergud och 
världens styresman » 
— resonnerar konst- 
nären — »bör han 
vara sittande och fullt 
draperad. Som kri- 
gets gud eller konung 
för en krigisk nation 
bör han vara stående 
och ej belastad med 
kläder, som hindra 
hans rörelser. Som 
historisk person ingår 
han mycket uti denna 
senare idé: som öfver- 
gud och i förening 
med Tor och Frey 
måste han alltid vara 
sittande. Som myt gör han sig vackrare sittande och mycket höljd i 
draperier, och jag skulle preferera detsamma — oaktadt den komme att 
kosta mig mycket mer — som älskare af nordisk myt. Som skulptör 


Staty af Fogelberg. 

Digitized by LjOOQIC 

ODIN. 121 

ville jag visserligen visa så mycket af kroppens former som möjligt, ty 
det är en i högsta grad falsk och modern idé att genom draperiet vilja 

uttrycka en figurs karakter.» 

Emellertid var konungen mera belåten med Fogelbergs konstresonne- 
mang än med den sittande Odin. Det hjälpte ej att konstnären hän- 
visade till åtskilliga sittande antika bilder: »Neptun, Achilles och i allmän- 
het heroer uti en hvilande kontemplativ ställning.» 

Nya croquier sändes. Konungen bestämde sig ändtligen för det utkast^ 
som framstälde Odin stående »som här-gud, skådande från någon bergs- 
spets in uti det gamla Skandinavien», och så skrefs år 1828 kontraktet^ 
som bestämde, att Fogelberg skulle i marmor utföra »Odin som stridens 
gud med skölden på armen.» 

Fogelberg började genast bygga upp lermodellen. 
Inom mindre än tre år är Odin resfärdig till Sverige och på hösten 
183 1 afseglar han. Mästaren är ängslig för den gamle gudens »debut på 
k. hofteatern » och ber Anckarsvärd assistera vid statyns presentation för 
hans majestät och förklara allt till det bästa. 

»Få se» — skrifver Fogelberg till Wetterling i januari 1831 — 
»huru han acklimatiserar sig, ty svårt blir väl för honom, som är ett foster 
under söderns blida himmel, att undvika Erhitzungen, som tysken säger, 
och som besynnerligt nog kommer af Erkältungen. » 

Oron var öfverflödig. Statyn, som innebar ett nytt uppslag inom 
den svenska konsten och som imponerade genom sin hållning, sin kraft 
och genom utförandets finhet, väckte hänförelse i den lugna stockholmska 
konstvärlden. Fogelbergs vänner äro stolta och glada att se belöningen 
för sin möda på ett så öfverlägset sätt förkroppsligad i konstverket. 

t Din Odin» — rapporterar Sandberg — »har varit några veckor 
exponerad för publiken, som var en kunglig idé af hans maj:t, ty där- 
igenom har litet hvar fått tillfälle fagna sig åt dess åskådande. — 

Alla härstädes äro nöjda med din Odin du kan ej tro hvad Ling 

är förtjust.» 

Konungen var också nöjd, så nöjd att han, då Fogelberg lät veder- 
börande veta, att han ingenting förtjänat på arbetet utan tvärtom fått sätta 
till af egDz medel, och yttrade som sin åsikt, att konungen därför borde 
köpa hans »Amor i snäckan» för att upphjälpa afisLrema, genast betalade 
800 hamburger banko för den lilla kärleksguden. 

Digitized by LjOOQIC 



Nu hade Fogelberg slagit sig igenom. Hans rykte var befäst och 
han behöfde ej mera sakna beställningar. Nu blef det han, som med 
Byström fick dela konungens och de svenske mecenatemas ynnest *) 

Odin fick tillsvidare ensam representera urnorden i stenmuseum 
hemma. Konungen hade andra uppgifter att erbjuda åt sina täflande 
artister. Byström hade för ej längesedan fått beställning på de tre Kar- 
lames statyer, och ungefär samtidigt som Odin beställdes fick Fogelberg i 
uppdrag att modellera Karl den nionde till komplettering af konungaraden. 

Med denna nya uppgift var Fogelberg inne på det område, där han 
framdeles skulle lämna så betydande arbeten: på den historiska monumen- 
talskulpturens fält. Karl den nionde blef visserligen kontramanderad — 
i den myndige herrens ställe blef det den mindre myndige Karl den tret- 
tonde, som erbjöd sig åt Fogelbergs mejsel. 

Karl den trettonde-stöden blef en idealiserad bild i tidens anda. 
Intet försök att tränga in i mannens karakter. Bilden framställer den 
personifierade högheten, mildheten, kraften i kunglig skrud, den krönte 
vise som är född att härska, konungen af guds nåde, som bär lager- 
kransen om hjässan och som uppbär sin mantel med ett lika värdigt som 
osökt majestät. 

En kolossalbyst af Gustaf Vasa för Upsala slotts borggård tillhör 
samma tid. Fogelberg sysslar äfven med flera omfattande projekt. Han 
funderar på en grupp af »de fyra riksstånden, tagna från en moralisk 
synpunkt*. Han gör utkast till en staty för Upsala akademi af Gustaf 
den andre Adolf, framställd i sittande ställning som vetenskapernas be- 
skyddare, samt till en sarkofag med relieflfer öfver samme konung. Han 
gör skizzer till Gustaf Vasa för rikssalen och Kari den tolfte att ställas 
upp framför Artillerigården. Och han är en smula retlig öfver de stora 
uppdragens sällsynthet. Han behöfde beställningar med åtföljande inkom- 
ster för att kunna arbeta i lugn, utan brådska — något som var nöd- 
vändigt för honom, om han skulle arbeta. 

»Konstnärslifvet är kort» — skrifver han 1833 — »det är som blom- 
ningstiden, och snart nog fängslas tankekraften af kroppens lidelser (lidan- 
den) och då duger man till intet.» 

De arbeten, han vid denna tid har tillfälle att fullborda^ falla emel- 
lertid ej inom »le style måle et sevére». Han hugger i marmor de båda 
smidigt formsköna statyerna af ApoUo cittraspelaren och Venus betraktande 
skönhetsäpplet. Och han gjorde en grupp af Amor och Psyche, som blef 
den vackraste frukten af hans intryck af fransk och romersk konst och det 
högsta han, som tänkte mera än han kände, nådde i uttryck af känsla liksom 

*) Redan dä Merkurius anlände hem, skrefvo vännerna därifrån, att »mänga väga na kri- 
tisera Byström,» och ansägo att det var Merkjorius, »som tiUvfigabragt detta mirakulam». 

Digitized by VjOOQIC 


i vek och smidig grace. Det var ej Sergels vredga'de Amor, den evig^t 
kvinnliga nyfikenhetens höge bestrafTare, utan snarare Canovas ömt smek- 
samma kärleksgud, han valt att framställa. Det var hängifvenhetens lycka 
han skildrade, då han lät Amor ömt lyfta upp till sig den späda Psyche, 
som låter sig tagas utan motstånd, med skälfvande längtan. 

Att Fogelberg i Venus- och ApoUostatyerna behärskade formen och 
visste att draga nytta af naturstudiet på ett vida mer förstående sätt, än 
då han några år tidigare offrade på de grekiske gudames altare, är 
uppenbart. Lusten att arbeta i klassisk anda tyckes nu åter ha intagit 
honom, och han talar om att fullständiga sin olympiska gudasamling med 
bilder af Neptun och Ceres. 

Men han glömmer likväl ej sin nordiska trilogi, som ännu ej fått 
lefva upp i marmor. Han finner det 'desolante*, att det är danska konst- 
närer som tagit nordens mytologi om hand. Freund — en af de danske 
rotname — har länge varit sysselsatt med Ragnaröksmyten. Detta »cha- 
grinerar mig» — säger Fogelberg — »och bör chagrinera h varje svensk, 
som älskar sitt land och vördar sina f3rfäders minnen.» 

Hemma blir konungen fortfarande tid efter annan påmind om de 
gamle asarne. Och då Fogelberg på sensommaren 1839 hemsändt nya 
skizzer till Tor och Balder — den sistnämde hade nu intagit Freys plats 
i trilogien — så följde beställningen snart. 

Detta var nya uppgifter att våga sig in på, nya segrar att vinna. 

»Nordens gudar» — resonnerar Fogelberg nu — »är ett rikt falt för 
konsten och lycklig den konstnär som har nog kraft och anda för att 
kunna rödja det samma » 

Han fann ämnena i högsta grad sköna och poetiska^ Tor såsom en 
symbol af den nordiska naturens omotståndliga och våldsamma krafter, 
Balder såsom naturens milda och välgörande princip. Den förra fram- 
ställer han »efter kamp med midgårdsormen äfvensom efter slutat strid, 
den senare ... då han uti gudaförsamlingen afhöljer sig och låter dem 
pröfva, huruvida naturtingen hålla sin gifna ed att ej skada Balder.» 

Balder och Tor anlände till sin nordiska hembygd J845. Tjugusju år 
hade förflutit, sedan de första skizzerna till trilogien väckte uppseende och 
förhoppningar. För konstnären var det tvifvelsutan lyckligt att det dröjt 
så länge, innan arbetet kunde fullbordas. Han hade under dessa årtion- 
den genomgått en grundlig skola, en rik utveckling. Han hade blifvit 
en man för sig inom konsten, en konstnär, som visste hvad han ville och 
som kunde gifva form åt sin tankes foster. 

I de första utkasten hade Tor stått i hvilande ställning med ham- 
maren stödd mot en hop slagne jättar. Odin hade suttit lugn, med 
domarehållning i en stol med högt ryggstöd, på hvilket de båda korparna 
slagit sig ned. Manteln föll ned i breda veck och dolde kroppsformerna. 
Svärdet höll han i ena handen, i den andra spjutet. 

Sådan han blef utförd i marmor är Odin — iklädd darmatisk kask, 
pansarskjorta och stöflar af räfskinn — snarare den mytiskt historiske 
konungen, Sigtunadrotten, än han är Valhalls världshärskare. 

Digitized by VjOOQIC 



Tor är styrkan. Upphetsad af striden, med flammande blick, vid- 
gade näsborrar, framskjutna läppar, knuten näfve, men på samma gång 

lugn, medveten om 
sin kraft och stolt i 
känslan af sin s^^r, 
vänder han med klub> 
ban öfver axeln åter 
från valplatsen. Nå- 
got af den nordiska 
sagans vilda karakter 
har fått sitt uttryck 
i hans obändiga men 
på samma gång smi- 
diga gestalt. Af den 
farnesiske Herkules är 
han alls ingen ättling^, 
men hans hufvud på- 
minner ej så litet om 
den kolossala Jovc- 
bysten i Napolis mu- 

Balder är renhe- 
ten, oskulden i man- 
lig gestalt, »mildhe- 
ten och försakelsen, 
ställda i en dager, 
som jag skulle vilja 
kalla evangelisk. Det 
är omöjligt att se 
denna staty utan att 
tänka på den kristliga 
kärleken.» *) 

De tre kolossala bilderna — symboler af förståndet, kraften och 
godheten — fingo sin plats i stenmuseum.**) Med dem — trodde och 
hoppades fosterlandsvännen — var en svensk konst väckt till lif. 


Staty af Fogolber^. 

*)Gustave Planche i ofvan nämnda uppsats i Reyne des deux mondes. 
**) Såväl de tre asagudarna som ApoUo och Venus samt Karl den trettonde skänktes af 
den kung1i|;a familjen till staten och 6nnas nu i nationalmuseet. Åtskilliga af Fogelbergs mo- 
deller i gips — Amor och Psyche, den öfvergifna Psyche, Amor i snäckan, Merkurius m. fl. — 
ägas likaledes af museet. 

Digitized by VjOOQIC 



På tal om en af Fogelbergs kungabilder — Gustaf den andra Adolfs- 
statyn — yttrade en af den tidens yngre konstnärer, att mästaren haft 
»svårigheter med att slita antiken ur en figur från 1600 talet.»*) 

Att Fogelberg äfven i sina nordiska bilder hade svårt att rycka sig 
helt och hållet lös från antikens konstideal, är en åsikt, som uttalas af 
mer än en bland hans yrkesbröder, medan å andra sidan hans litterära 
vänner med öfvertygelsens värme framhålla den äkta götiska karakteren 
i hans gudar. I den ofvannämda artikelserien i Svenska Minerva yttrar 
Nyström följande ord om Odinstatyn: 

»Första anblicken aflägsnar all idé om en grekisk gud. Intrycket är 
romantiskt men för ingen del modernt, emedan bilden har klassisk håll- 
ning och uttrycker stor kraft men med lugn och enkelhet utan öfverdrift 
och affektation. I hufvudets bildande har konstnären koncentrerat sin för- 
måga, och detta hufvud är ibland det förträffligaste som af modem skulp- 
tur kommit för våra ögon. Det tillhör en Jupiter men ej en grekisk. 
Formen däraf är öfvermänsklig; en idealisk fulländning uttalar sigdäruti; 
men detta hufvud är fullt af passioner; det härskar, men ej med lugn; 
där finnes vishet, men denna vishet är Valas, och i den djupa siareblicken 
återspeglar sig gudarnes skymning. Vi hafva hört sägas, att det reflek- 
terade elementet i Fogelbergs konstnärsförmåga gör sig gällande på be- 
kostnad af det poetiska. Odins hufvud, ett poem af största fulländning, 
vederlägger denna mening.» 

Dä Beskow — som i sin minnesteckning på ett ställe kallar Fogel- 
berg en efterboren göt och på ett annat ställe »en ättling af Hellas men 
en själfständig» — yttrar att Odin är utarbetad »med nordisk själ och 
grekisk mejsel,» så är meningen med detta loford tydlig nog. Men de 
mindre nordiskt anlagde konstvännerna ville ej i en germanisk gudabild 
bli påminta om den klassiska mejseln eller om grekiska skönhetsregler.'*''*') 
Fogelbergs kännedom om antikens konstuppfattning, om dess anda 
och dess form, var lika grundlig som den var fint förstående. Han för- 
stod att »njuta af de finaste harmonierna i linierna på en etruskisk vas, 
kunde förtjusas af en antik kamée eller medalj, icke att tala om allt 
hvad han såg i grekisk brons och parisk marmor.» Han var en lärd 
arkeolog och egde utsökta samlingar af terrakottabilder, mynt, antika 
husgerådssaker. Han förstod hvad samtiden hade att lära ej blott af an- 
tikens skulptur utan lika mycket af dess konstindustri, att man bör kunna 
åstadkomma en formren kruka, innan man vågar mejsla gudabilder. 

Men just därför — menade hans samtida romare — just därför att 
han lefvat sig så in i antiken, kunde han ej rycka sig lös därifrån, då det 

*) SchoUnder i bref af ii april 1846. 

**) Äfven Freuad$ nordiskt-mytologiska bilder ansägos af de samtida konstnäreraa sakna 
<ien nordiska karakteren. 

Digitized by VjOOQIC 


gällde att gifva lif ät en värld, som hade alls intet gemensamt med den 

Hans kamrater — de äldre liksom de yngre — ha sina tvifvel ej 
blott om asames nordiska lynne utan ock om mästarens innersta tankar 
om de götiska motiven. Nyström skrifver i ett bref från den tid, da 
han var Fogelbergs närmaste umgängesvän i Rom, att Fågeln för tillfallet 
är sysselsatt med att retuschera sina nordiska gudar: »Som han numera 
ej offrar på dessas altaren, synes arbetet därmed förefalla honom abge- 
schmackt, men han måste däran, efter han har dem beställda i marmor af 
konungen. När jag nu sätter mig till häst på den nordiska mytologien, 
antar Fågeln ett visst diplomatiskt småleende, som är helt och hållet 
pusserligt».*) Lundgren säger" uttryckligt, att det intryck, han fick af 
Fogelbergs personliga umgänge, var >att hans förtjusning af de nordiska 
myterna icke var särdeles stor.» Själf finner Lundgren mera ledsam for- 
ståndsansträngning än liflig inspiration i mästarens »flitiga» arbete inocn 

Då Beskow finner, att den ledande tanken hos Fogelberg var be- 
gäret att pånyttföda nordiskheten i konsten — »denna dröm stod oupp- 
hörligt framför honom, lik en beslöjad bamdomsbrud och därför dubbelt 
hänförande» — så är detta en uppfattning, som Fågelns kamrater knap- 
past skulle delat. 

De kände hans lust att försöka sig på nya områden liksom hans 
begär att få hängifva sig åt monumentala uppgifter. De kände hans för- 
måga att tänka sig till ett lika djupt intresse för hvarje uppdrag, han 
tog emot, antingen han var mer eller mindre förtjust öfver motivet. 

Vi ha å andra sidan ingen orsak och ingen rättighet att misstro 
honom, då han uttalar sitt intresse för den nordiska mytologien. Han 
hade studerat sig djupare in i dess anda än hvad hans mera skeptiske 
kamrater brytt sig om att göra. Och om han än ej åstadkom något 
»originelt-genialiskt i en vild, obändig fornnordisk riktning», om hans för- 
slag till kroppsliga gestalter åt sagans oformliga naturväsen ej blef så 
öfverbevisande nordiskt, utan om snarare hans konst utgjorde ett försök att 
sammansmälta nordiskt lynne med grekisk anda och stil till ett konstnärligt 
helt, så skall dock ingen förneka, att han på ett förut helt och hållet obanadt 
område gaf ett mäktigt och i vårt lands konsthistoria enastående uppslag. 

Hammarsköld hade en gång med all rätt påmint om, »hvilka svårig- 
heter Fogelberg bekämpat »i Eddasystemets alldeles oplastiska esprit», 
och själf hade Fogelberg påpekat, huru nordens gudar äro »att anse 
såsom nyfödda idéer och hafva äfven för konstnären alla nyhetens behag, 
hvilket gör att, då han sedermera vill böja dem under teknikens stränga 
fordringar, (han) ej sällan måste förändra dem.» 

Att han skapade sina gudar efler sitt hufvud och ej efter andras 
uppfattning, är ej att klandra. 

•) Uref till C. Livijn 29 mars 1 823. 

Digitized by VjOOQIC 




I det stilla Rom hade göternas och hellenemas ättling lefvat så ned- 
gräfd i sitt arbete, att hans hemresa 1845 öfver Paris och Tyskland öpp- 
nade för honom en helt ny värld. Från Paris, där han nu blef mottagen 
som en ryktbar konstnär, hade han svårt att slita sig lös, och i Tyskland 
fann han litet hvarstädes öfverraskande och »synvärda saker att bese». 
Där lärde han sig i Kristian Rauch se samtidens främste bildhuggare. I 
dennes arbeten fann han mera monumental 
hållning än hos fransmännen, hvilka enligt 
hans åsikt fortfarande i allt för hög grad 
lade an på yttre effekt. 

Han hade nyligen efter erhållen för- 
frågan hemifrån och enligt gifvet program 
gjort en skizz till en ryttarstaty öfver den 
året förut aflidne Karl Johan. Under 
besöket i sin födelsestad Göteborg fick 
han beställning på en staty öfver Gustaf 
Adolf, stadens grundläggare. Det dröjde 
ej länge, förr än en tredje uppgift erbjöds 
honom : Birger Jarls stod, beställd af 
Stockholms borgerskap. En ny trilogi 
således, fullt ut lika betydelsefull och lika 
lockande som asatrion. 

Nu följde — efter återkomsten till 
Rom — ansatser, försök, tvekan och nya 
försök. Fordringarna på monumental skulp- 
tur hade under infl3^andet af romantiken 
blifvit andra än de, som rådde i århundra- 
dets början. Historisk karakter liksom hi- 
storisk kostym hade efterträdt den all- 
mänt heroiska karakteren och det klassiska 
draperiet öfver en naken kropp. 

»Jag tycker väl nu » — skämtar Södermark — »när det kommer till 
det kolossala, hvad Fågeln skall snusa och krysta sig. Men ingen fara, 
det blifver allt bra, bara han får tillräcklig tid på sig.» 

Gustaf II Adolf. 

staty af Fogelberg. 

De tre hjältarna växte långsamt fram ur konstnärens fantasi. Först 
Gustaf Adolf. 

Han är riddersmannen, elegant och på samma gång full af kraft och 
höghet. Det är icke utan, att det ej finns något braskande i den stolt serande 
ställning, han intagit, där han med en bredt uttrycksfull rörelse pekar ned 
på den mark, som skall bära framtidens Göteborg. 

Digitized by VjOOQIC 



Redan Fogclbergs samtida, som beundrade den mästerliga teknik, 
hvarmed figuren var utförd, funno denna teatralisk. De funnos också, som 
önskade mera personlig karakter hos Gustaf Adolf — men, lugnade man 
sig, »kanske det icke låter sig göra i skulptur.» 

Birger Jarl är hållen i tunga massor, i enkla linier. Intryck af sam- 
lad kraft, af statsmannavishet och tankedjup. 

Karl Johan skulle framställas som »fältherren på slagfältet», det 
tnoderna krigets segrare, full af lif och nervositet. Han skulle spränga 
fram på sin häst och peka framåt med dragen värja, med eu rörelse, som 
skulle uttrycka »all den hänförande liflighet, som karakteriserade Karl 
Johan i alla dess rörelser.» 

Hur den betänksamme konstnären 
emellertid vände och vred på sin skizz, 
så blef denna hållen allt lugnare, hästen 
saktade farten och nöjde sig med att gå 
framåt i stället for att galoppera, den 
dragna värjan blef stucken in i slidan och 
ersattes af fältmarskalksstafven, hvaijämte 
kappan, som hängt öfver ryttarens axlar, 
lyftes af honom. 

De tre statyerna aftäcktes alla inom 
en månad på sommaren 1854.*) 

Fogelberg gjorde då ett nytt besök 
i Sverige, där hans vistelse den gången 
blef en enda oafbruten hyllning. 

Men med görligaste första begaf han 
sig åter söderut. »Jag kan ej lefva mer 
i norden», yttrade han. »Italiens luft har 
skämt bort mig.» 

Den 24 november lämnade han 
Sverige och den ii december inträffade 
han i Triest. Där blef han sjuk och måste 
afbryta resan. Den 19 skref han till sin 
elev Roverzi, att han först efler julen 
Sjukdomen ingafalls inga farhågor. Men 
på morgonen den 22 fann man honom dödad af ett slaganfall. 

Dagen därefter jordfästes han på stadens Campo Santo. Hans kvar- 
lefvor blefvo sedan flyttade till Göteborg. 

Birger Jarl. 

Staty af Fogelberg. 

ämnade fara öfver till Venezia. 

*) Gustaf Adolf, hade pä resan hem råkat ut fÖr skeppsbrott utanför Helgoland, blifvit 
bärgad och af räddame såld till staden Bremen, därstädes uppställd och högeligen berömd 
i ty.-«ka tidningar. Göteborg bestod en ny afgjutning hellre än att betala den dryga bärgarlön, 
-som begärdes för utlämnandet af statyn. 

Digitized by VjOOQIC 




Ett italienskt ordspråk säger: tChe va piano, va sano e lontano.» 

Fogelberg hör till de konstnärer, som gä långsamt framåt men 
med säkra steg och som nå långt. Betänksamt, med vakna tan- 
kar och öppna ögon, med seg ihärdighet och klok beräkning söker 
han sig fram, ej blott 
till konstnärlig skick- 
lighet utan också till 
konstnärlig individuali- 
tet. Från den antiki- 
serande konsten ger han 
sig in på de storslagna 
försöken i götisk rikt- 
ning och därifrån öfver- 
går han till den histori- 
ska monumentalskulp- 
turen i modem anda — 
och detta utan att öfvcr- 
gifva de grundsatser, 
som utgöra basen för 
hans konstnärsskap. 

»I sina tre utveck- 
lingsstadier» — säger 
Gustave Flanche — 
»har han förblifvit tro- 
gen de samma princi- 
per, men för h varje nytt 
verk blef hans snille allt 
mera klarseende, hans 
fantasi allt mera djärf. 
Utan att öfvergifva tra- 
ditionerna uppfann han 
allt mera fritt. » 

Då Fogelberg ej 
hade till mål att fram- 
ställa människokroppens skönhet^ utan då det var en karakter^ han hade 
att återgif^a, då blef det nära nog alltid mannakraften^ han framställde. 
Balder utgör ett undantag, men Balder är också den minst sägande af 
hans monumentalbilder, liksom uppgiften var den minst tacksamma. 

Hvad hans statyer uttrycka är kraft^ men det är också lugn^ den 
starkes trygga tro på sig själf och Ut till sin egen styrka. 

Det är vidare något i dessa gestalters hållning, som säger oss, att 
mannen ej blott ägt kraft att slå sina ovänner i en strid, där han haft 

HordensTAii, Srenik konat. 9 

Digitized by LjOOQIC 

Karl XIV Johan. 

Staty af Fogelberg. 



rätten på sin sida, utan också att han har styrka att härska, att stifta lag, 
rödja byggd, sprida odling och välstånd. 

Odin är visheten, som blickar ut öfver det nya landet och öfver den 
nya tid, han skall skänka åt detta land. Tor är den oröjda byggdens, 
den nya samhällsordningens polismakt — åkte sig den, som kastar sten 
på hans tempel 1 Göteborgs Gustaf Adolf är den segervana, lysande 
krigaren men på samma gång den mäktige, fjärrskådande statsmannen, 
och Upsalas sittande Gustaf Adolf är — äfven han — organisatören, 
nyodlaren, fredsfursten. 

Birger Jarl är Odin i medeltidsdräkt — lagstiftaren, som vill allas 
väl men som är färdig att försvara med sitt väldiga svärd den lag, hans 
klokhet fastställt — och Fogelbergs Karl den trettonde är den vise på 
tronen, den gamle som har lifvets stormar bakom sig, men hvars kraft är 
orubbad liksom ock hans känsla och kärlek till människorna. Karl Johan 
slutligen är återigen en bild af kraften, parad med klokhet och välvilja — 
härföraren som visar sina skaror vägen framåt mot fienden, men hvars 
milda blick ser ännu längre framåt, bort till fredens välsignelser efter 
slutad strid. 

Hvad Fogelberg af sitt eget skaplynne lade in i sina statyer, det 
var den lugna jämvikten, den samlade, medvetna styrkan. Hans »kolos- 
ser» äro kärnkarlar, män med vilja och med kraft, män att lita på men 
ej att leka med. 


Digitized by LjOOQIC 


Tre militära konstnärstyper. 


hand svenska konstutöfvare träffa vi i inånga exemplar den uni- 
formerade dilettanten. 

Den är karakteristisk för vår svenska konst, denna militära konst- 
utöfning — en gren af den societets-dilettantism, som varit på modet allt 
ifrån adertonde århundradet. Den hade sitt högkvarter särskild! vid 
fortifikationskåren, där oflicerarne ej blott ritade kartor och iastnings- 
planer utan ofta nog gjorde byggnadsritningar, graverade i koppar, lave- 
rade landskap — och så en vacker dag flyttade de öfver från krigarståndet 
till artistvärlden och blefvo professorer eller hofintendenter. 

Äfven vid gardet, vid artilleriet och i indelta armén träflfa vi unga 
talanger, mindre roade af att exercera rekryter än att fuska i de vackra 
konsterna. De måla smått i olja eller lavera i akvarell utan att kunna 
teckna väl, deltaga ibland, när tiden det medgifvcr, i undervisningen vid 
akademien, skaffa sig så tjänstledighet för ett par år, resa till Rom, af- 
teckna ruiner, pinier och kampagnabönder, måla herdar och landtflickor, 
kopiera i gallerierna, resa sedan hem igen och börja utställa små taflor på 

Bland dessa frivillige, som ofla blifva till större nytta som konstens 
vänner och befrämjare än som dess utöfvare, träffas en och annan konst- 
närsnatur, som tillhör både de kallade och de utvalde. Det händer att 
de komma sent in på konstnärsbanan. De ha exercerat eller studerat 
tjänstgöringsreglementet på den tid, då deras jämnårige och dé ännu 
yngre trängdes på akademiens bänkar framför Niobe och Apollo. De är, 
di ungdomen är mest mottaglig för att lära yrkets grunder, ha de förspillt, 

Digitized by VjOOQIC 


och de måste fortfarande dela sin dag mellan konststudierna och militär- 

De måste hålla sig väl med sina förmän för att fl sin tjänstledighet 
förlängd, för att ej bli förbigångna, då de äro i tur till befordran, eller 
råka i onåd hos vederbörande, om de äro konstnärer i allt för hög grad 
för att kunna anses lämpliga att bära uniformen. Deras konstnärliga ut- 
veckling är med ett ord — naturligt nog — i hög grad beroende af 
deras egentliga yrke. 

Men i motsats till flertalet af akademielevema ha dessa dilettanter 
allmänbildning, kunskaper, erfarenhet. Flere af dem äro ansedde militärer, 
innan de bli aktade konstnärer, och därtill utpräglade personligheter, män 
som tänka klart och som veta hvad de vilja. 

De kunna sakna den tekniska färdighet, som öfningar, konsekvent 
drifna allt från den tidiga ungdomen, skänka. I handtverket kunna de stanna 
på dilettantens ståndpunkt, deras teknik är ofta nog betänksamt torr och 
ängsligt samvetsgrann. Men deras ihärdighet kan ej annat än vinna vår 
medkänsla, antingen de arbeta sig till namn och rykte eller om de få 
nöja sig med en helt anspråkslös plats i den värld, dit deras längtan går. 
Dit de nådde, nådde de genom allvarligt, samvetsgrant arbete. 


Bland 1820-talets romare träffas trion Wetterling, Södermark, Mömer. 

Hjalmar Mömer — grefven och husarofficeren — är typen för den 
genialiske, hjärtegoda artistslarfven, som ej hör till arbetsmyrornas släkte, 
Wetterling och Södermark däremot för den ihärdiga arbetaren, hvars 
bästa nöje arbetet är. Anlagen voro hos de båda sistnämnda af betydligt 
olika halt men intresset för konst lika lifligt och kärleken till konsten 
lika varm hos dem båda. Södermark arbetar sig snart nog upp ur 
dilettantismen, Wetterling däremot kommer aldrig därur. 

Alexander Clemens Wetterlings fader, kapten vid fortiflkationen, var 
en skicklig ritare inom sitt fack. Sonen — född 1796 — blef artilleriofficer, 
omtalas tidigt som en flitig och duglig militär och därtill som en älsk- 
värd ung man. Som ett särskildt talande bevis på hans vinnande sätt 
framhålles, att despoten och grofhuggaren, general Gardell alltid var 'god- 
modig' mot honom och gärna hågad att se på hans karrikatyrer och att 
skratta åt dem. 

Han deltager i 18 13-14 års krig, är med i elden vid Gross-Beeren och 
Leipzig, gör fälttågen i Belgien, Holstein och Norge. Han förblir sedan 
i tjänst, äfven då han på allvar slagit in på konstnärsbanan. 

Digitized by VjOOQIC 


Han blir en ganska omtyckt tecknare efter den tidens fordringar — 
Boye finner hans bidrag till Magasinet >sä artistiskt gentila» — men som 
målare är han tung, sträf, ointressant. Det är något redbart men nyktert 
i hans arbeten. Han komponerar omsorgsfullt och utför sina målningar 
samvetsgrant — hvad han saknar är fart, djärfhet, lidelse, själfmedveten 
kraft. Han som beundrat Horace Vernets smidiga liflighet och Géricaults 
brutala kraft lika högt som han 
skattat Bellangés, Charlets, Henri 
Monniers esprit och kvickhet som 
tecknare, han blir själf en tveksamt 
ängslig försökare, som ej rätt vågar 
tro på sin egen förmåga. Det är 
ej blott det relativt lilla formatet, 
som kommer hans krigsmålningar 
att sakna storhet i hållningen. Mest 
säker är han, då han åstadkommer 
humoristiska små teckningar utan 
anspråk, då han — som det heter 
i samtida kritiker — »glömmer sig» 
därhän, att han »missbrukar sitt 
pennstift till lappri. » 

Det jämna, goda lynnet utgör 
^nddraget i Wetterlings karakter. ^,^^^„^^^ Klemens Wetterllng. 

Han är alls ingen sammansatt natur ^^e, „i,^„g ., c. s. Bennet. 

men däremot — att döma efter hans 

bref och af samtidas yttranden — en särdeles lycklig natur, anspråkslös, nöjd 
med världen, munter och godmodig. 

Han är redbarheten och det goda samvetet personifierad. Han för- 
aktar alls ej lifvets goda, men han är en förståndig man, som aldrig glöm- 
mer att det kommer en morgondag efter den stund som är, en man som 
tänker sig för, som resonnerar och kalkylerar och som ej ger sig in i en 
löpgraf, förr än han har klart för sig, att utgången är fri. 

Resan hemifrån till Paris och uppehållet där ett år kostar honom 
ej mer än summa 900 riksdaler banko. Han har lånat sig pengar till 
utrikesresan, och det gäller att använda tiden, vara sparsam och kunna 
betala igen sedlarne. 

Hans bref hem karakterisera brefskrifvaren genom den jämna om- 
ständligheten, den lugna berättartonen, de sunda iakttagelserna. Han är 
den vakne, intresserade resenären, som i en vårdad, regelrätt, flytande 
jämn stil omtalar sina intryck, klargör sina åsikter, berättar om sitt 
arbete och om sina kamrater. Då han kommer till Napoli och ännu mer 
när han trampar Siciliens glödande mark, smyger sig en pojkaktig, lef- 
nadslustig ton in i hans skrifvelser. Väggmålningarna i Pompeji och 
Siciliens eldfangda kvinnor narra hans lefnadsglädje att g^fva sig luft i 
uppsluppna utbrott af tjufpojkslynne. 

Digitized by VjOOQIC 


Herr kaptenen blir yngre ju längre söderut han förirrar sig och 
ju mer han glöaimer uniformen och den kungl^a fiillmakten, som vänta 
honom hemma. 

Det var i Napoli, han lärde känna den konst, som i högsta grad 
väckte hans hänförelse, dessa genialiskt glada väggbilder från antikens 
sista lefnadsdagar. 

»Det kallar jag kardinalteckningar !^ — utbrister han i ett bref till 
Fogelberg. *) »Så vill jag att penseln skall föras. Jag kan aldrig se dem 
utan att komma i skratt, det liksom kittlar mig, när jag följer dessa gamla 
artisters tankegång — allt är lekande, snille, sant och aptitligt — man 
känner sig lycklig öfver deras tillvarelse . . . Alla grenar af konsten gick 
denna tid på samma väg^ på den goda riktiga vägen. Man ser inga 
tyska dumheter framkomma, inga maner, härledande från en sjuk fantasi. 
Det är gjordt med frisk imagination, riktigt och godt. Ja, lefve gamla 
grekiska smaken 1» 

En lätt, liflig, summarisk men karaktersfull teknik ville han se i ett 
konstverk. Hvad han beundrade mest hos de gamle var den ledighet, 
hvarmed de gjorde utkast efter naturen. »De gamle mästame» — an- 
tecknade han — »sökte rörelsen af sin figur och tecknade den med ett 
kol i några drag. Dé sade med denna enkla teckning, hvad man nu säger 
med många dagars svett och vedermöda.» Om man nämligen ej har 
snillet medfödt utan måste arbeta sig till färdighet, om man tillhör de 
konstnärer, som sakna lätthet att skapa, sakna den personliga inbillnings- 
kraften och den vakna inspirationen och »med trög och osäker inbillning 
skrufva och ändra sina eskisser otaliga gånger . . . och först efter många och 
osäkra försök slutligen efter regeln och efter en och annan pillage från 
antiken lyckas få ihop något, som blir en produkt af fliten och mödan 
men icke af snillet. » 

Den sträfsamme mannen insåg och kände mycket väl, hvad han 
själf saknade. 

Efter fem års studier i främmande land återvände Wetterling till 
Stockholm, blef åter artillerikapten från att ha varit fri konstnär, blef 
dessutom lärare vid Mariebergs artilleriskola, adjutant hos kronprinsen 
Oscar och äfven hofmålare. Från villa Malta, där han varit Byströms 
ständige gäst, flyttade han in i Byströms hus vid Rännarebanan i Stock- 
holm, var vice-värd där och herre i »den mindre atelieren» men upp- 
togs vida mer af sin militärtjänst än af s|n konst. 

Det var som batalj målare, han hufvudsakligast gjorde sig känd. Då 
Karl Johan ville låta utföra en serie målningar af de slaktningar, i hvilka 
han tagit en ärofull del, så blef det Wetterling, som jämte Dahlström 
Ack beställning på de flesta. Kaptenens erfarenheter från krigsåren i 
Tyskland, hans kännedom om soldaten, hans förmåga att teckna hästar 
gjorde honom mer än de andra konstnärer, som hemma funnos att tillgii 
lämplig för detta uppdrag. 

*; Fr&n Napoli, 4 »pnl 1830. 

Digitized by VjOOQIC 


Karl Johan var mycket intresserad af hans arbeten, beskådade blyerts- 
skizzer och utkast, gjorde rättelser och lämnade upplysningar. Och medan 
han letade i sina gömmor efter porträtt, planritningar och gamla general- 
order, berättade han den ena detaljen efter den andra från fältlifvet. 

En gång slutade han sin berättelse med utropet: 

>Om de visste hvad gubben gjort, skulle klandret kanske ej vara 
så bittert!» 

Hvarpå den liflige Wetterling inföll: 

»Det är endast myggbett. Historien kommer nog att göra rätt- 
visa» etc. ♦) 

Fullbordade blefvo fyra af bataljtafloma — slaget vid Zinckhofen i 
Bayern 1796 och bivuacken vid Ryhlsdorfs före slaget vid GrossBeeren 
181 3 — båda i akvarell, — slagen vid Leipzig och Dennewitz i olja. 
Bland de utkast, som voro färdiga men som efter konungens död ej blefvo 
utförda, äro öfvergången öfver Elbe och Karl Johans möte med de alli- 
erade monarkerna på torget i Leipzig den 19 oktot>er 1813 efter tre- 
dagarsdrabbningens slut. 

Wetterlings krigstaflor äro nu att se i den stela Karl Johans-salen 
på Drottningholm. Där hänger ock hans skildring af konungens besök 
vid Göta kanal, medan utgräfningsarbetet som bäst pågår — ett ointres- 
sant ämne, ointressant behandladt. Det förskrifver sig från Wetterlings 
senare år och visar att hans tekniska förmåga ej var gedigen nog att 
uppbära hans konstnärsskap, då intrycken från läroåren i utlandet bleknat 
och det gällde att arbeta sig vidare fram på den en gång lagda grunden. 

I Stockholm hade kaptenen sin lilla utvalda umgängeskrets, mest 
skriftställare och konstnärer — Boye, Wahlbom, Nicander, Mellin, Bennet, 
Way, Schutzercrantz m. fl. 

Han förbtef den gladlynte sällskapsbröden!, till dess husliga sorger 
— hans hustrus och deras barns död — bröto hans kraft och tystade 
hans jätteskratt. 

Sent en bister vinterkväll 1858 gick han, klädd i en tunn rock, ut för 
att känna efter om det var kallt. Det var kallt nog att lägga den starke 
mannen på sjukbädden. Efter ett par dagars hjäminfiammation var han död. 

*) Flere af uppgifterna om Wetterling härleda sig från anteckningar, skrifna af hans vfin 
målaren Karl StaafT, juli 1879. 

Digitized by LjOOQIC 



På omslaget till sina litografierade teckningar har Hjalmar Möm^r^ 
afbildat sig själf. Han sitter vid stafTliet, en jovialisk herre med en ylle- 
mössa pä det trinda hufvudet, kavalleristmustascher, klippta polisonger^ 
Han målar på en liten taila och har omkring sig diverse attributer: en 
rensel, en portfölj, en husarmössa, en sabel och en lång pipa. *) 

Det är något bellmanianskt i hans skaplynno. Vemodet och sinnets 
blödighet döljer han under ystert skämt, ledsamheterna skakar han af sig^, 
för morgondagen gör han sig inga öfverfiödiga bekymmer. Han är ett 
stort och fetlagdt barn, som behöfver en äldre broders arm att stödja sig^ 
vid, men han är också en god kamrat, älskvärd, redbar och oförarglig-, 
som får alla sina synder förlåtna och blir omtyckt hvart han kommer. 
Och på samma gång är han en konstnär, som allt ifrån sin ungdon> 

måste försöka att motsvara de stora 
förhoppningar, vännerna stäUa till 
hans talang, och som använder allt 
för många dagar af sin lefnad till 
att söka tvinga sig in på områdeil,. 
där han ej kan bli hemmastadd. 

Den unge grefven blef till en 
början militär. Som kornett vid 
Smålands dragoner krigade han i 
Tyskland, var med om de stora 
bataljerna och fick tapperhetsnie- 
daljen efter den lilla bataljen vid 

Från 1816 till 1828 vistas han 
i Italien, är ryttmästare till »namn, 
heder och värdighet» men aldrig 
annat än konstnär till sinnet. 

Han är sin samtids främste 

sedeskildrare bland landsmännen 

och hans riktning är en gäng för 

alla gifven. Han har den skarpa 

blick för verklighetens yttre, den träffsäkra karakteristik, den okonstladt 

humoristiska uppfattning och den kvicka penna, som känneteckna iropro- 

Eftar L. H. Boos. 

*) Det finns, mig veterligt, ej mänga källor till en intim framstftUning af Hjalmar Mömers 
lefnadsförhiUanden. Dä han skref bref, blefvo de oftast så kort och godt hoprafsade som möj- 
ligt — ibland utan både datum, öf?erskrift och underskrift. En bok med själfbiografiska an- 
teckningar, brefkoncept och skizzer blef redan f8r ett tjugutal år sedan bortstulen från dess ägare. 

Digitized by VjOOQIC 


visatören. Hans konst är en lek, men just i denna lek har han möjlig- 
heter att bli mästare, kunde han blott samla sina rika krafter inom det enda 
område, som är hans. 

Hans teckningar och etsningar väckte uppseende bland konstnärerna, 
hvart han kom — i Rom, Napoli, Paris. »Sådana artistämnen alstrar ej 
Sverige eller något annat land lätt», utbrast Byström förtjust öfver hans 
skizzer. Allmänheten och kritiken hemma kunde ej annat än skratta åt 
hans lustiga typer från Stockholm och från utlandet, men det ansågs ej 
tillfyllest för en artist att upptaga sin tid med att rita dylika gubbar. Det 
var att »missbruka sitt pennstift till lappri». 

Mörners »Reseminnen» kallades af Heimdal en tsnillriklek för att 
hvila fantasien och att fylla några lediga stunder.» Kritikern tillade, att 
man likväl väntar af artisten arbeten »af större och allvarligare syftning 
och omfattning». 

Själf var tecknaren den förste att erkänna, att hans skizzer voro 
endast slarf och obetydligheter, och att det var för att roa sig själf, han 
tecknade dylikt krafs. 

Som målare var han ej ^ämre än kamraterna, men det märks allt 
för väl, att han ei befann sig på sitt rätta område, då han fick oljefärgs- 
penseln i sin hand. Materialet var honom för tungt och utarbetandet för- 
storde, ju mera samvetsgrann han tvingade sig till att vara, målningens 
första, lediga uppläggning. Han hade ej mod att slopa alla försök inom 
den stora konsten och gå ut ibland folket med sin ritbok. Han målade 
bataljen vid Dennewitz, försökte sig på historiska siaktningsbilder i akva- 
rell, pinade sig med kalabaliken i Bender och åstadkom till och med en 
fornnordisk fris på Rosendal, där han i tre taflor på guldgrund framställde 
Odins ankomst till Sverige, striden med jättarne och deras besegrande samt 
grundläggningen af Sigtuna — alltihop till lika liten uppbyggelse för sitt 
eget konstnärssamvete som för samtid och eftervärld. I sina raskt tecknade 
stockholmska scener och typer falide han själf domen öfver sina historie- 
målningar, i det han visade hvad han dugde till, då han stod på egna fötter. 

En spirituel dilettant — det är hvad Mörner visar sig vara. Hans 
skizzer ha lif och karakter, de uppenbara här och hvar ett mästardrag, 
men de bli lätt enformiga. Smidigheten liksom mångsidigheten saknas. 
Tecknaren har på enklaste sätt kringgått svårigheterna i stället för att 
söka öfvervinna dem. Hans teckning lämnar åtskilligt öfrigt att önska, 
en figur kan vara dubbelt så stor som den bredvid stående, ibland få 
personerna ej rum bredvid eller bakom hvarandra i taflan, någon gång är 
en figurs öfverkropp tilltagen så stor, att benen måst krympas ihop på 
det mest vanskapliga sätt. 

Om komposition är det sällan fråga. Han tecknar sina figurer, som 
det faller honom in, den ena bredvid den andra. Efter den metod, barn 
använda, då de komponera, låter han sina teckningar gå på bredden öfver 
papperet men sällan på djupet. De 20 etsningar, som bilda »Camevale 

Digitized by VjOOQIC 




Efter teoknlng af Hjalmar Mömer. 

di Roma», utgöra en enda reliefiartad panoramabild — en längd utan 
djup. När han framställer en bal, uppradar han så väl de dansande som 
åskädarne pä ett enda plan, när han tecknar ett dryckesgille, låter han 
bordet med de pimplande gubbarne gå tvärs öfver hela papperet från den 
ena kanten till den andra. 

Af rummet, där händelsen försiggår, visar han det minsta möjliga, 
ofta ingenting alls. För det måleriska i sitt motiv har han föga blick. 
Han tecknar ett klädstånd och radar upp de föremål, som finnas där — 
gitarren och det gamla familjeporträttet ej bortglömda — men det är 
uppenbart, att teckningen är gjord hemma ur minnet och utan hjälp af 
någon kompositionsförmåga, ty äfven det minst pittoreska klädstånd i 
världen erbjuder ett vida brokigare och mera måleriskt virrvarr af gamla 
saker, än de som fått plats på denna barnsligt rättframma teckning. 

Hans styrka ligger i figuremas karakteristik, i ansiktsuttrycket, gifvet 
med ett par drag, helt naivt, utan raffinemang och ibland chargeradt men 
ofta slående uttrycksfullt Han framställer till exempel fyra stockholmska 
ämbetsmän kring virabordet. Den ena invärtes leende, fördjupad i sina 
kort — den andre, en diger goddagspilt, väntar tålmodigt och räknar 
på bordet med sina feta fingrar — den tredje är en vaksam herre, som 
med käppkryckan framför munnen och den mest oskyldiga uppsyn i värl- 
den sneglar i grannens kort, men denne känner kamraten och sneglar 

Digitized by VjOOQIC 



tillbaka pä honom med misstrogen uppsyn. En kvartett, som visar 
hvilken förmåga af individualisering, Mömer ägde, och hvilka enkla medel 
han använde — det mest summariska teckningssätt utan allt detaljerande. 
Naivt direkt, utan spär till någon som helst biafsikt, framhåller han det 
lustiga hos personerna utan att alls söka det. 

Den politiska eller sociala karrikatyren, som utgör hans franska yrkes- 
bröders styrka, blir aldrig hans område. Han är lika ridderlig, som han 
är gladlynt. Då han i ett gladt lag roat sig med att karrikera sina vänner, 
— något som ofta händer — rifver han sönder teckningen, så fort kam- 
raterna hunnit skratta åt den. Hans »fromsinta, oförargliga lynne» röjer 
sig äfven i detta drag. Han vill ej såra någon. 

Som små spegelbilder ur lifvet skola särskildt hans stockholmsskizzer 
bibehålla sitt värde. Dessa lustiga typer från trettiotalets Stockholm — den 
friserade eleganten med vaxade mustacher, kolossalt tilltagen halsduk, lif 
rock och pufiarmar, ljusa, trånga byxor, sporrar, ridspö, — borgargubbarne 
i frack med styf krage upp till öronen och korta byxor, med snusnäsduk 
och med sigillring på pekfingret, — damerna på tevisiten i sina löjliga, 
jättelika huftrudbonader, flickorna på bal, fulla schåare — de politiserande 
kaffehuskundema som höra tidningen föreläsas, där de sitta vid sin tuting 
och sin pipa, — den dryge magnaten, som ropar »jungfru 1» åt källarflickan 
och får till svar »ska* bli!», af den unga skönheten, som är upptagen af 
att höra på hvad en sprätt på höjden af elegans har att hviska till henne — 
alla äro de lefvande stockholmsfigurer från en längesedan förgången tid. 

Lustig och karakteriserande för Mömers eget skaplynne är hans för- 
kärlek för feta figurer. Litet hvarstädes träffar man i hans societet dessa 
välfödda patroner, som sitta där de sitta, som afsky rörelse, tycka om 

Musikalisk aftonunderhäiinin^. 

Efter tftcJtntnt af Hjalmar Mömer. 

Digitized by LjOOQIC 


toddy och äro innerligt nöjda med sig själfva — och som på de kolo 
rerade bladen äro rödblå i sina trinda anleten. 

Någon gång har det roat honom att efter GranviHes föredöme förse 
sina societetstyper med aphufvuden. Bland hans utkast träf&r man till 
exempel på ett musicerande sällskap modeherrar och damer, som alle- 
samman äro manliga apor och kvinnliga, sjungande, åhörande, intresserade 
— med groteskt lustiga uttryck i sina ansikten. 

Mömers sista teckningar visa en märkbar afmattning. 

Stockholmslifvet var aldrig nyttigt för den eftersökte sällskapsbrodern. 
Som han sjäif yttrar irrade han där omkring »vilsefarande som Noacks. 
ark på syndaflodens böljor t, och för den lefhadslustige husarens ungkarls^ 
lif äro nog följande rader ur ett bref om en festmiddag betecknande: 

»Samlades klockan half 3 på Blå porten, åto och drucko under 
middagen, dansade och lekte på eftermiddagen, kurtiserade och smekte i 
skymningen, gäspade ... om aftonen ... De jäsande buteljernas mäktiga 
ångor löpo som hvtrflar i skallen 1 o. s. v. 

Hans bref från utlandet till vännerna äro oftast af en viss trohjär- 
tadt allvarlig hållning, ridderligt och broderligt skrifna i gammaldags stiU 
med en märkbar svårighet för att Anna uttryck. 

Då Anckarsvärd lämnat Rom, betygar Mömer lifiigt sin ledsnad och 
ber strax därpå om ursäkt för »denna sensibilitet, som jag éprouverar,sedan 
du är borta.» — »Du må tro det eller ej t, men brefskrifvaren passerar 
under den följande tiden mest sina aftnar hemma med att göra croquier. 

Kort efteråt skrifver han till densamme: 

»Med mig är den förändringen kanske föregådd, att jag arbetar med 
litet mera flit än tillförene. Jag har börjat en hop nya saker.» 

»Sedan du for» — heter det en annan gång — »kan jag visst icke 
säga jag gjort några progresser t målning, men jag börjar få litet mera 
hardiess att frottera fonder, himlar och mark. Det har jag att tacka dig 
för, som gifvit mig goda råd i den vägen.» 

Då han måste fl3^a från Rom hem till Stockholm, hoppas han att 
äfven där »få fortfara emellanåt på konstens bana.» 

Han stannar hemma från år 1828 till 1830. Han utgifver sina stock- 
holmsbilder, målar på Rosendal den invandrande Odin — som blir en 
ofrivillig karrikatyr — och utställer nu sina bästa alster 1 olja. »Kalabaliken 
i Bender» prisas för ädel hållning och pittoresk gruppering. I vida högre 
grad säker på sig själf var dock konstnären, då han målade sin gata i 
Napoli, en tafla utan spår af dramatisk handling, en treflig, trovärdig 
framställning af platsen öch folket, sådana han har sett dem med egna 
ögon — eller då han framställde en napolitansk folkfest, en bacchanal af 
groteska typer, af vimlande lif, dans, larm, skrän och sång — eller då 
han målade »Oktoberfesten vid Monte Testaccio» med de dansande och 
drickande bönderna.*) 

*; Nu pä nationalmnseum, som ock eger ett p«r smfirre bilder af samme Iconstnlr. 

Digitized by VjOOQIC 


Kamraterna förundra sig öfver, att han hemma får så fl beställ- 
ningar och har så ringa afsättning på sina tafior. Han tyckes ej heller 
trifvas rätt väl. Efter två års kampanj i Stockholm begifver han sig till 
London, väcker också där uppseende genom sina teckningar, utgifver en 
ny samling »Kontrasterna» och sträfvar därjämte fortfarande, som hans 
svenska samtid vill, till att ägna sig åt ett »högre» konstområde, som i 
grund och botten är helt och hållet främmande för hans skaplynne. 


Olof Johan Södermark*) är typen för den ihärdige arbetaren, som 
aldrig kan fä sitt arbete redbart och godt nog. 

Han är motsatsen till de opraktiska artistslarfvama af den gamla 
skolan, men han är också motsatsen till artisten-köpmannen, till den 
konstnär, för hvilken konsten är en värphöna eller en mjölkande ko och 
som räknar sin inkomst per timme. 

Men denna konst var för honom ej en vänlig, uppmuntrande, lefnads- 
glad följeslagarinna genom lifvetutan snarare en plågoande, som aldrig 
lämnade sin tjänare ett ögonblicks ro och frid. Södermark plägade skämta 
med vännen Fogelbet^ tveksamhet inför sitt arbete och hade uppfunnit 
namnet »cacca dubio» enkom för Fågelns räkning. Men själf var han 
fidlt ut lika villrådig, lika tveksam. Alla vrår af hans atelier upptogos 
af utskrapade eller halfTärdiga och öfvergifna, undanskjutna målningar, 
dem han ansåg som »alldeles misslyckade försök». Han suddade ut och 
ändrade gång på gång, kasserade och målade om och om igen. Han 
talade förstånd med de figurer han målat och var ovettig på dem när så 
behöfdes, och om nätterna steg han upp och stod i timtal och lyste med 
lampan på de halfTärdiga försöken. 

Långsamt gick hans arbete framåt och aldrig blef det vidare inbrin- 
gande. Men det var ej heller fråga om annat än att få arbetet så bra 
som möjligt. Och det var just det, som var så svårt. 

Då han först kom ut i världen för att studera konst, var han redan 
major och en trettiofyra års man, hade en hel rad tjänsteår bakom sig 
och hade gikt i kroppen som minne af strapatserna. 

*) Ea kortfattad, vackert illustrerad skildring af >01of Johan Södermark, hans lif och 
^^> af L. Looström, åtkom 1879. 

Digitized by VjOOQIC 



Född 1790 hade han vid tretton års ålder blifvit kadett vid fortifika> 
tionen. År 1805 träffa vi honom på Karlberg och 1808 tager han sin officers- 
examen med laudatur i afgångsbetyg. 

I krigsskolan hade han till kamrater bland andra Karl Fredrik 
Akrell — sedan skicklig gravör och tecknare — Michael Gustaf Anckar- 
svärd, vår gamle bekante, och Hjalmar Mömer, som äfven inom konst- 
världen förblef hans krigskamrat för lifvet. 

På hvarje ledig stund ritade kadetten Mörnpr lustiga karrikatyrer, 
medan Södermark med allvar tecknade blyertsporträtt i profil af lärare 
och kamrater. Redan på den tiden sökte han konstnärers sällskap, och 
de lediga söndagskvällame tillbringade han ofta i Westins gästfria hus, 
där han studerade värdens arbeten så uppmärksamt, att intrycken af 
dennes målningssätt och fargbehandling sutto kvar, då han framdeles själf 
fattade penseln. 

Som militär var han framför allt en ansedd rekognosör och fram- 
stående kartritare. Under norska fälttåget tecknade han också landskap, 
vidsträckta, omfattande utsikter. 

I fredstid tycks han ej ha varit rätt nöjd med sitt lif. Han tog för 
sig mycket arbete, var bland annat med om att anlägga Karlsborgs fäst- 
ning till fackmännens stora belåtenhet, och var med i Götiska förbundet 
men uträttade ingenting där och var ej vidare hänförd af dess idéer. 

Lusten att bli konstnär grodde och växte. Brodern Mörner hade 
föregått med godt exempel och var längesedan nere i Italien. Och den 

lille majoren gick hemma i Stock- 
holm, vresig och barsk och långa 
tider melankolisk till lynnet. 

År 1824 lyckades han fa tjänst- 
ledighet, och nu började han att 
uppfostra sig själf till konstnär. 
Efter en kort vistelse i Paris, där 
han mest litografierade, kom han 
i slutet af november till Rom. 
Byström hade bjudit honom att 
bo i villa Malta. Från tullkam- 
maren skyndade han raka vägen 
upp för backen, som ledde dit. 

>I porten 1 — skref han sedan 
hem — »kom mig med öppna ar- 
mar till mötes en stor, välmående, 
fryntlig figur med ett rödlett fuU- 
månsansikte och ofantliga musta- 
scher, som vid närmare påseende 
till väsende och maner sig all- 

Olof Södermark. 

£ftcr målning af J. O. Sandberg. 

befanns vara fader Hjalmar Mörner, 
deles lik. 

Han inkvarterade mig genast i en liten paviljong för sig själf midt 
i trädgården, med den skönaste utsikt öfver hela staden och omgifven af 

Digitized by VjOOQIC 


springvatten och en mängd italienska trädsorter, som ännu midt i januari 
äro i sin fulla prakt.» 

I atelieren, där Mörner som bäst var sysselsatt med sin »Vinskörd 
på Monte Testaccio», blef majoren inhyst. Där satte han sig tyst och 
ifrig ned i en vri, började smeta med oljefärg så godt han kunde och 
tog sig äfven före att modellera sin aflidne faders porträtt, som sedan 
blef hugget i marmor och nu finns på nationalmuseum. 

Hans konststudier hade dittills ej varit synnerligen allvarliga. Men nu 
tog han i med all sin kraft, tecknade antiker och lefvande modell i hel< 
figur, gjorde sig snart känd som en duktig tecknare med skarp blick för 
människokroppens former och karakter, kopierade Rafael, Tizian, Guido 
Reni, Velasquez — och försökte sig äfven med själfständiga komposi- 
tioner, hvilka omtalades som mera plastiskt än måleriskt hållna. 

Fyra år varade denna studietid. På hösten 1828 anträddes hem- 
färden i sällskap med Mörner. Denne var då en känd artist; hvad Söder- 
mark dugde till som sådan visste man hemma ingenting om, förr än han 
på akademiens utställning 1829 debuterade med fyra porträtt. 

Han framträdde då med ens som den färdige konstnären, hvars 
famlande försök allmänheten sluppit se. Man blef från allra första gången, 
han uppträdde, van att gifva honom mästarenamnet, att skilja honom från 
dessa andra herrar militärer, som bedrefvo konsten som ett tidsfördrif. 

Tidningen Heimdal yttrade om ett af de fyra porträtten — det 
framställde Baltzar von Plåten — följande träffande ord : 

»Enkelt och karakteristiskt uppfattadt i det hela och i de minsta 
detaljer ådrager sig detta porträtt ej ögat genom en briljant Tärgton eller 
genom detta ytliga och flärdfuUa sätt, som så ofla fått tjäna till mantel 
för de inneburna bristerna. Men har en gång ögat stannat därpå, anslås 
känslan och reflexionen med allvar och kraft. Porträttet lefver och talar 
och är likt sitt original, i detta uttrycks ädlaste bemärkelse.» 


»Södermark är kommen i rop och har fullt göra,» skrifver på som- 
maren 1829 Byström, som då vistas hemma, till Wetterling. I december 
rapporterar den samme, att vännen majoren har flera beställningar än 
han hinner utföra — »33 dels gjorda, dels bestälda, sen han kom hem — 
har i allmänhet den reputation att vara den förste i den vägen.» 

På utställningen 1831 kan majoren uppvisa 24 porträtt af äldre och 
nyare datum. Han plitar och knogar dag och natt, allt i hopp om att 
en gång kunna resa söderut igen. Han »längtar ut som den blinde 

Digitized by LjOOQIC 


efter ljusets. Om kvällarne sitter han pä skolbänken i akademiens 
modellklass kför att vara i allom kompetent att bli Fogelbergs efter- 
trädare i pension, som väl troligen ej bör sli honom felt.» 

Porträtten inbringa honom dock ej den reskassa, han behöfver. Han 
arbetar allt för långsamt. »Som han målar så mycket fini^i^ — det är 
finansmannen Byström, som talar*) — »behöfver han läng tid for ett 
porträtt och följaktligen ej förtjänar mycket, t 

Han erhåller emellertid mycket riktigt resepensionen. Vederbörande 
anse, att han ej skall behöfva den mer än en helt kort tid. Han har 
hunnit sä långt i konsterna, att han snart kan anses utlärd, och akademien 
hoppas, att »för honom icke allt för mycket mätte återstå till fullkomlig- 
heten i det yrke han valt». 

Det är att märka, att Södermark nu reser i akt och mening att 
utbilda sig till historiemålare. Han liksom de andra uppfödingar, akade- 
mien utsänder, anses skyldig att ägna sig åt den stora konsten. Och 
Södermark har ännu ej fullt klart för sig, till hvilket område inom 
måleriet hans begåfning hänvisar honom. 

Han far till Miinchen. Där studerar han freskotekniken, blir något 
påverkad af Heinrich Hess och Rottmann och pröfvar sina krafter på 
landskapets och genrens område. En ideelt hållen grekisk blomster- 
binderska — motivet hämtadt ur en berättelse af Wieland — härstammar 
från denna vistelse i Miinchen. 

Han är nu sä säker på sin framtid som konstnär, att han vågar taga 
afsked ur tjänsten. Som tack för god vakt får han öfverstelöjtnants 
fullmakt och kaptens pension. 

I Rom inträffar han åter i augusti 1834 och stannar denna gäng 
där i två är. Det är vännen Mömer, som sedan drager honom bort 
frän den eviga stadens lugn. 

Hjalmar Mömer hade nämligen ställt det illa för sig. Nu hade han 
i fyra år varit i England, hade lefvat glada lifvet i London, varit pä hofvet 
— han var ju grefve och elegant världsman — och deltagit i det unga 
Londons excesser, alltid eftersökt som en munter sällskapsbroder och 
aldrig ohågad att vara med i ett gladt lag. 

Men det hade sina svårigheter att lefva af denna sysselsättning. 
Och så nådde ryktet ned till Södermark i Rom, att hans gamle kamrat 
var inne pä det sluttande planet. 

Herre gud, fader Hjalmar! Södermark står framför sin nyaste ofull- 
bordade tafla, vänder snusdosan i handen pä sitt patenterade sätt och 
mumlar för sig själf, som han har för vana, då han har något att fun- 
dera pä. 

Han tänker pä alla minnen han har gemensamma med gamle Hjalmar. 
Kadettlifvet, bivuackerna under tältlifvet i Tyskland, då Mörner, tjuf- 
pojken, förde ett ständigt nojs med sin omgifning, ritade karrikatyrer, 
retade kamraterna och försonade dem genom att narra dem att skratta. 

•) I bref till WeUerling, dec. 1829. 

Digitized by VjOOQIC 



Södermark var ursinnig på honom hvar dag, men på allvar kunde han 
likväl ej bli ond på den godhjärtade token. 

Och sedan i Rom! Den ena rufvade framför staffliet, den andra 
vräkte sig i sin länstol, njöt af sol och värme och lif, lat men älskvärd 
och rolig. 

»Mörner mår bra och smörjer sig, Södermark arbetar natt och dag, > 
uttrycker sig Byström om dem. 

»Björnen* får Mörner heta, och till återtjänst kallar han kamraten 
för »grälmakar Löfberg», ty Södermark brummar väldeliga öfver att 
Björnen har så svårt 
att sätta sig till arbe- 
tet. Men bäst Björ- 
nen gonar sig, bred 
och tjock, i länstolen, 
far han fatt i penna 
och papper, och med 
ett par drag har han 
ritat af grälmakar Löf- 
berg i sin platta mössa 
och vida blus, medi- 
terande, tankfull och 
vresig, med snusdosan 
i handen, framför en 
tafla, som inte vill bli 
bra. Eller tecknar 
han sig själf dansande 
i nattrock och tofflor, 
medan Södermark 
spelar violoncell, och 
under teckningen 
skrifver han de Hall- 
manska stroferna : 
»Dansa nalle, vig och 

Men nu har Björ- 
nen kommit på villo- 
vägar. Och en vacker 
dag kastar grälmakar 
Löfberg sin pensel, 

packar sina kappsäckar, sätter sig på vetturinen och kuskar norrut. Han 
kommer hem till Stockholm för att ordna Björnens aflTärer, reser därifrån 
till London, söker rätt på kamraten och for honom med sig till Paris. 

Nu skall Södermark tvinga kamraten till arbete. Han vill nödga 
honom till att måla allvarligt och genomfördt så som samtiden vill ha 
<let, fast det är i den raskt utförda skizzen, Mörner har sin styrka. Och 

NordeBiTan, Sveiuk konst. 10 

Romerska flickor. 

Efter m&lning af O. SOdennark. 

Digitized by VjOOQIC 


pi samma gång vill Södermark fortfarande tvinga sig själf in pi historie- 
målningens område, och med sin vanliga viljekraft och seghet arbetar 
han på att stänga sin natur inom skrankor, som ej passa för honom. 

Det vill ej häller gå. Den historietafla med motiv ur Gustaf Adolfs 
lefnad, som vid denna tid orsakar Södermark så mycket hufvudbry, blir 
aldrig färdig. 

Från Paris skrifver han till Byström 1837: 

»Hela fem år, som jag nu varit ute, har det gått förbannadt emot, 
äfven hela denna vinter, och jag hemskickar med grämelse nu några 
arbeten tillika med Mörners, hvilka alla varit i början vida bättre än 
sedan de blifvit färdiga.» 

Mörner är emellertid flitigare än han varit på tio år. »Jag kör upp 
honom klockan sex om sommarmorgnama. Hans målningar äro vida 
mera utförda än förut. Också vill jag hoppas, att hans arbeten måtte 
falla vårt hedervärda publikum litet mera på läppen än förr». 

»Käraste S:r Nicolal» — anropar han Byström, som aren inflytelserik 
man. »När du kommer hem, så hjälp till att fl sälja dem. Jag har nu 
både med lock och pock tvungit vår konvalescente Björn att göra ett 
förtvifladt skutt. Skulle nu hans förhoppningar att blifva af med sina 
arbeten slå felt, så faller han åter som en pannkaka. Den pekuniära 
förtjänsten af de arbeten, som han under tiden hemskickar, hade jag 
ämnat lägga ihop åt honom såsom en tärepenning för första tiden sedan 
han kommit hem, till dess han åter hunnit måla och rita ihop någonting.» 

Den konvalescente Björnen behöfde emellertid ej ännu en gång 
pröfva på att draga sig fram som artist och grefve i Stockholm. Hans 
hjärtlidande tilltog, och den 15 september 1837 stod grälmakar Löfberg 
ensam i deras gemensamma bostad. iNågra dagar därefter bäddade han 
ned Björnen på Pére Lachaise. 

Han kände djupt förlusten af sin »käraste ungdomsvän, vapenbroder 

och trogne följeslagare på konstens bana, — den goda, fromma 

människan, den redlige vännen, den snillrike konstnären!» 

Ungefär samtidigt led han en förlust af annat slag. Hans mödosamt 
hopsparade lilla förmögenhet försvann i ett drag, uppslukad i en affärs- 
mans konkurs. 


Han är nedstämd och en smula missmodig, finner sig vara »en 
inbilsk tok», som trott sig duga till historiemålare, och grämer sig 
öfver att han uträttar så litet — »jag hade kunnat fullända fyra, ja fem 
gånger så mycket, om min Musa varit aldrig så litet mera gynnande . . . 
Likväl har jag ännu en gnista hopp.» 

Digitized by VjOOQIC 


Han söker en enklare färgskala och framför allt mera « artistiskt 
courage». Och detta vinner han till en del genom inflytandet af Frans 
Winterhalter, som i två år var hans lärare i Paris. Han säger själf, att 
han inhämtade mycket under denna tid, och han hoppas, fastän redan till 
åren kommen, att ändock slutligen ikunna lära sig måla». 

I Rom, där vi åter träfla honom från augusti 1838 till september 41, 
målar han både porträtt och genrebilder. Hemma i Stockholm, där han 
sedan slår sig ned med titeln vice professor, upptages han uteslutande af 
porträttmåleri. Och nu kan han ej underlåta att se, att det ändtligen 
»böljar dagas» med hans konstutöfning. 

Klockan fyra om morgonen sitter han vid staffliet. »Rör på penslarna, 
herre,» sade gubben Krafft en gång, då han såg Södermark tålmodigt 
pensla ut en bakgrund. »Det där förtjänar man ingenting på, låt pojkarna 
måla fonderna.» 

»Ja, kunde de det, så kunde de mer än jag,» svarade Södermark, 
som ej använde den sparsamme Kraflfls metod att använda palettens 
öfverblifna färger, hopblandade, till fond för ett porträtt. 

Pojkarna voro Södermarks son Per och den unge Troili, systerson till 
Erik Gustaf Geijer. Båda hade konstnärsanlag och båda voro välbeställda 
löjtnanter, men som officerare vid »indelningen» hade de hvarken något 
att göra eller något att lefva af 

Uno Troili var en rik och mångsidig begåfning, men han visste ej 
själf hvilket yrke han borde välja, och så gick år efter år utan att han 
blef någonting annat än löjtnant. 

Södermark svor på, att gossen var ett geni, och så tog han sig 
honom an. Att Troili blef konstnär, är helt och hållet Södermarks 

Mellan honom och hans »kära gossar» rådde det allra bästa för- 
hållande. Det var också till stor del for deras skull, han ännu en gång 
reste ned till Rom. Det var 1844 — gossame kommo följande år. 

öfverstelöjtnanten var nu en af romkoloniens stödjepelare, liksom han 
var en af Sveriges mest ansedde konstnärer. 

På de gamla tomterna fann han en ny svensk konstnärskrets. 
Af hans samtida funnos endast »Fågeln» där och Byström »med sin 

Men där träffades också Scholander, Stack, Plagemann, Wahlbom, 
Palm, Molin och flere lofvande pojkar. Med tanke på dem utbrister den 
gamle en gång: »Konsten är äfven en kvinna, som gifver gubbarne fan 
och gynnar de unga. Man (Ir trösta sig med, att man ej är den enda 
utan har många i sällskap.» ^ 

Omtyckt blef han af ungdomarne. Det var till honom de vände 
sig, när de behöfde goda råd och sansade, träffsäkra omdömen om sina 
arbeten eller betyg om flit och framsteg hem till akademien. 

»I öfverstelöjtnant Södermark» — yttrade Lundgren — »hafva vi 
fitt en förträfflig rådgifvare, en kritiker, som icke allenast ser de verkliga 
felen men också praktiskt kan visa, hur de skola botas.» 

Digitized by VjOOQIC 


Ett original var och förblef han, där han, sin vana trogen, satt 
och småpratade med sina taflor. 

En dag kom sonen in i atelieren, där fadern satt fördjupad i sitt 
arbete, en italiensk genrebild. 

Gubben teg en stund, började så vrida sig på stolen och utbrast 
slutligen med sin militära fadersröst: 

iNå, säg någon- 
ting! Stå inte där och 
tigl Säg hvad du tyc- 

Per hyste stor re- 
spekt för den gamle. 
Efter en stunds betän- 
kande vågade han yttra 
sin blygsamma åsikt, 
att en buske i taflans 
hörn var väl skarpt 

Men då vardt gub- 
ben arg: 

ȁh hut! Kom- 
mer du och gör an- 
märkningar? Och kri- 
ticerar far din?» 

Per försvann, en 
smula förargad han 
också, men utan att 
säga ett ord. 

Troili har emel- 
lertid suttit i ett hörn i 
atelieren och hört dia- 
logen. Nu börjar gub- 
ben hosta, och så säger 
han till sig själf: 

»Hml — Tusan 
till pojke I > — Och 
därpå med en gran- 
skande blick på den 
gröna busken: 9 Sia* 
• modereras I Tt^) — 

Södermark var likväl ej mera den samme som förr. Hans hälsa 
var bruten, ögonen ville ej stå bi, gikten plågade honom oftare och hår- 
dare än någonsin. Han kunde visa sig otålig och snäsig — en och 
annan af de 3mgre landsmännen fann honom despotisk och underlig till 

*) Ofvanstående lilla historia har jag ur Per Södermarks mun. 

Digitized by VjOOQ IC 

Jenny Lind. 

Eftor målning af O. Södermark. 


lynnet. Själf tänkte han med oro på framtiden, då han ej mera skulle 
kunna förtjäna sitt uppehälle, fruktade att bli invalid som artist, att kanske 
i många år få släpa sig fram »som ett gammalt as», och prisade Wicken- 
berg lycklig, då denne dött och »sluppit eländet».*) 

Ibland äro hans ögon så svaga, att han ej ens kan måla. Han för- 
söker sig då åter på att modellera. En byst af Karl Johan förskrifver 
sig fråa denna tid. 

Hans lilla kaptenspenston och öfriga inkomster räcka nätt och jämt 
till utgifterna för honom själf, barnen och hans syster hemma. Han 
funderar på att skaffa sig en ny verkningskrets, till exempel att i egenskap 
af gammal meriterad militär söka en anställning vid arméns pensionskassa. 
Han hör sig äfven för, om han kan hoppas på en plats vid det nya 
museet eller på en professorssyssla hemma vid akademien. Hans for- 
dringar äro små: fri ungkarlsboning och 3 till 400 banko i lön. 

Anckarsvärd ber honom till svar flytta hem och där personligen 
hålla sig framme. Dessutom bör han arbeta »litet mindre samvets- 
grant», så att han kan få större inkomster. Vid akademien skulle han 
genom sitt anseende fylla en betydlig lucka — »och jag skulle med 
mycken glädje se dig vid bordet, äfven om det skulle hända, att vi icke 
alltid vore af samma tanke*. 

På hösten 1847 flyttade Södermark hem. Sonen for till Paris, Troili 
stannade i Rom. 

Med professorsutsikterna såg det emellertid mörkt ut — »allt grundar 
sig på andras afgång eller dödsfall, som äro bättre till hälsan än jag 
själf» — men porträttbeställningar kommo i massor, och den gamle mästa- 
ren fullbordade vid denna tid flere af sina bästa arbeten. 

Han som ett par år förut missmodigt skrifvit från Rom: »Att såsom 
förr sitta med paletten i handen från dagning till skymning låter jag bli,» 
han målade nu ofta tolf timmar om dagen**) och man kan ej spåra den 
minsta afmattning i hans konst. 

Till dessa hans senaste porträtt höra det af Fredrika Bremer och bil- 
den af Jenny Lind i Normas roll. Arbetet afbröts likväl allt emellanåt till 
följd af sjuklighet, och den 15 oktober 1848 var Olof Södermark ej mera. 

Hans grafvård på Nya kyrkogården bär inskriften: 

»Trogen i tjänst fosterlandet och äran, i konst sanningen och 
naturen, lefde han flärdlös och verksam, aktad och älskad.» 

*) Bref till Anckarsvärd, febr. 1847. 
••;^ Brcf tai Per Södermark den 17 april 1848. 

Digitized by VjOOQIC 




Det som gifver ett konstverk dess bestående värde — har Jul. 
Lange yttrat — är dock slutligen och sist den styrka och värme och 
odelade hängifvenhet, hvarmed personligheten uppenbarar sig i det samma. 
Talang och konstnärlig uppfostran äro nödvändiga betingelser för att 
kunna uttala sig; men hvarken talang eller uppfostran, hvar för sig eller 
bida i förening, kunna ensamma rädda ett konstverk från glömska och 
likgiltighet. Endast det, hvari en människas hjärta klappar, måste kritiken 
låta stå, antingen det är gammalmodigt eller modernt; den kan göra 
anmärkningar om dess låter och maner, den kan rätta på dess stil och 
dess konstform; men det måste bevaras och äras; det lef vande kan ej 
kastas bort. 

Södermarks bästa alster tillhöra de konstverk, hvilka öfverlefva 
smakens växlingar. Hans tekniska färdighet kan visa ojämnheter, dilet- 
tanten kan göra sig påmind, där han alls ej borde tillåtas visa sig, ett 

porträtt, som genom sin hållning, 
sitt uttryck är typiskt för' konst- 
närens bästa egenskaper, kan på 
samma gång på ett störande sätt 
framhålla hans tekniska brister, 
— exempelvis Karolina Byglers 
porträtt, där teckningen ej är allt- 
igenom trovärdig och där särskildt 
bystens modellering är uppenbart 
svag. Men uppfattningen är hos 
Södermark lika konstnärligt nobel 
som uttryckssättet är kärleksfullt, 
lefvande och på samma gång enkelt, 
lättförstådt, fritt från hvarje spår af 
effektsökeri, af lust att visa någon 
slags originalitet. 

Uttrycketix hans bilders starka 
sida, det skarpt koncentrerade eller 
mildt idealiserade uttrycket for per- 
sonligheten. Han blir en mästare 
som porträttmålare, tack vare denna 
förmåga att framhålla det väsentliga 
i personens yttre, att gifva grundtonen i hans väsen, visa honom sådan 
han är i sina bästa ögonblick men på samma gång sig lik sådan han går 
och står i det hvardagliga. Karakteren kunde Södermark framhålla med 
en skärpa, så hvass som exempelvis i HartmansdorfTs bild*), eller så kraftigt 

J. A. von Hartmansdorff. 

Efter målning af O. Södermark. 

*) Aftonbladet kallade Hartmansdorffs porträtt »ett af Södermarks mest ideaUstrade och 
mästerliga arbeten». 

Digitized by VjOOQIC 


lugnt som hos Berzelius. Eller gaf han den dämpadt och diskret som i 
de romerska damporträtten, eller lyriskt ideeit som i Jenny Linds porträtt, 
hans sista arbete.*) 

I måleriskt afseende lyckades han bäst, di han rörde sig inom den 
enkla färgskala, han själf fann lämpligast för sitt lynne. Hans italienska 
karaktersbilder och porträtt äro oftast hållna i rena, lugna linier, färgerna 
helt få och lätt pålagda. 

I andra kvinnoporträtt försökte han använda en mera omfattande och 
smekande kolorit och en lifligare penselforing. Men hans försiktigt pålagda 
färger blefvo aldrig annat än ett hjälpmedel för att få fram uttrycket. 
Södermark tecknade med penseln vida mer än han målade. 

Då han bestod en yppig kolorit — såsom i porträttet af Karolina 
Bygler med dess röda, hvita, gula, violetta stoifer, dess färggranna blommor 
och blad — så gör målningen, fastän brokig, likväl ingen stark färgverkan 
utan forefaller mera kolorerad än målad. Också i detta porträtt är hufvud- 
saken den känsliga uppfattningen, denna vekhet i uttrycket, som upphöjer 
Byströms älskarinna till snart sagdt en ideal typ för kvinnobehag och 

Södermarks konstnärslif utgjorde en oafbruten brottning med tek- 
nikens svårigheter. Han visste allt för väl, hvad som fattades honom: 
gedigen underbygnad, »handlaget att teckna lätt och bestämdt», djärf 
och kraftig penselforing. Han uppmanar gång på gång sina lärjungar att 
studera människokroppen / dess helhet^ att söka lifligt återgifva figurens 
ställning och rörelse, dess totala karakter i stället for att gräfva ned sig i 
detaljerna. Han förordar en palett med så få färger som möjligt. Hans 
gyllene regel lyder: »Gör allting så enkelt och sant som möjligt, ty 
däruti ligger konsten, — sök inga svårigheter.» 

Han insåg sina brister äfven i de fall, då ingen annan kunde se dem, 
och han kunde aldrig bli nöjd med sig själf 

Till sin son skrifver han 1838 de ytterst betecknande raderna: 

»En konstnär, som endast lefver i och for sin konst, är afundsvärd . . . 
ja, om vår herre gifvit honom en stor fond af naturgåfvor därtill, icke 
blott till husbehof. Flit, ifver och god vilja kunna visserligen en hel hop 
uträtta, men en så kallad hjälplig talang, ja till och med litet därutöfver, 
gör icke konstnären lycklig. Jag har visserligen många glada ögonblick 
med penseln i handen, men hur mången sömnlös natt^ huru många bittra I» 

Och till Anckarsvärd skrifver den ansedde konstnären två år före 
sin död: 

»Du har väl äfven någon gång försökt den gemena känslan att hafva 
lust och ej rätt kunna ... Så är det nu med mig som artist.» 

*) Af dessa porträtt finnas Hartmansdorffs och Karolina Byglers på nationalmuseet, som 
^^▼en iger den romerska kvinnobilden »Grazia». Berzelius figes af Vetenskapsakademien, Jenny 
Linds portratt af kongl. operan. 

Digitized by VjOOQIC 



Detta skrefs kort efter en sjukdom, medan den kroppsliga svagheten 
ännu varade. Men dessa ord uttalade i sjäfva verket Södermarks g^nd- 
tanke om sig själf. Han om någon tänkte högt om konsten, blygsamt 
om sin egen förmåga. Så fri från ärelystnad och från inbilskhet som han 
ha (å konstnärer, få män af talang varit. 

De båda »gossarne» hade att tacka den gamle Södermark for mycket. 
Men sonen ärfde ej sin faders snilleblick utan endast hans arbetsformåg^a, 
och Troili öfvertog ej lärarens sega ihärdighet men i så mycket högre 
grad hans misstro till sin egen förmåga. Och denna misstro växte hos 
honom till förtviflan och ödelade slutligen hans lif. 

Digitized by LjOOQIC 


Ur konstlifvet i Stockholm intill århundradets midt. 

ftom öfverintendenten i sitt tal på målareakademiens högtidsdag- 
fanns väl knappt någon, som vågade påstå, att skön konst i vårt 
land på den tiden var särdeles blomstrande, ehuru det ändå 
skuUe varit öfverdrift att säga, det all konstverksamhet hade upphört.» 

Med dessa ord inleder Egron Lundgren en helt kortfattad och frag- 
mentarisk skildring af den tid, då han gjorde sina lärospån.*^) Från andra 
håll bekräftas hans åsikter om konstlifvet i Stockholm under detta skede. 
Det är inom konstemas värld »mycket tyst och trankilt». När 
emigranterna komma hem, återfinna de samma fattiga konstlif, samma föga 
odlade smak och konstkänsla, som de en gång rest ifrån. De finna nog 
också försök att bättra på förhållandena; men klimatet är rått och grå- 
kallt och människomas sinnen tröga. 

*) »Se Kaltnrfaistoriska bidrag» och »Pennritningar från 30-talet» (Ny svensk tidskrift 
1S75 och 76). 

Digitized by VjOOQIC 


Allmänheten befinnes skäligen liknöjd. Ett nytt konstverk — heter 
det — väcker intet uppseende annat än inom artistens närmaste krets; 
det är endast sångare och aktörer, som ha att påräkna en mera allmän 

Smaken är föga utbildad. Stockholmaren trifs godt i de slät- 
rappade stenhusen, och det är sällan det kommer i fråga att pryda dem 
ens med en list eller en fönsteromfattning. Det som bygges är stelt och 
fantasilöst, rummen äro stilsvagt dekorerade.*) Möbelslöjden, som varit så 
högt uppdrifven under den gustavianska tiden, har förlorat all konstnärlig 
prägel, dess alster ha blifvit karakterslösa, intetsägande. Ett par familje- 
porträtt är den enda prydnad, den förmögne husfadern bryr sig om att 
anskaffa för sina släta förmaksväggar. Också är porträttörens arbete den 
enda eftersökta vara bland allt, som artisterna frambringa. Vill man ej 
kosta på sig sin bild i olja, så låter man teckna sitt porträtt, helst — 
om man vill följa modesmaken — af m:lle Maria Röhl, hvars tmästerligen 
stomperade, putsade och acheverade svartkritsritningar» till 25 banko 
stycket stå i högt anseende. 

Konsten omhuldas välvilligt och välmenande af de gamle herrarna 
på akademien, öfverintendentsämbetet vårdar byggnadsväsendet i landet 
eller rättare sagdt vårdar sig föga om detsamma. I akademiens skolor 
trampar ungdomen >i de gamla efterklassiska fotspåren t**) och utställ- 
ningarna fortgå >på det gamla viset» — konstverk och dilettantarbeten 
finnas där i brokig blandning, i synnerhet porträtt och landskap i mängd. 
Försökaren har inom nämda konstarter lätt att ernå den grad af »angenäm 
skicklighet», som anses erforderlig for att berättiga honom till artistnamnet. 
Relativt fa äro däremot de, som hemma våga ägna sig åt figurmålning, 
»ty det är förenadt med allt för stora svårigheter att därstädes i den 
genren kunna göra några betydligare framsteg».***) 

Den konstnärliga medelnivån är ganska låg, och till och med de 
främste kunna ibland visa en öfverraskande osäkerhet i handtverket. 

Klagan är allmän öfver att publiken beställer eller köper så fä konst- 
verk. Det talas mycket om det växande konstintresset, men konstnärerna 
själfva äro ofornöjsamma och vilja ej erkänna dess tillvaro. 

^De resta lefs här alldeles forbannadt», skrifver Byström under ett 
besök i hemlandet. Han har antecknat, att han under ett år mottagit 
199 middagsbjudningar. Gång efter annan berättar han om »ett hiskligt 
supande» — »julkalas i parti och supa en gros» o. s. v. »För öfrigt 
uselt for konsterna af beställningar. De ha ej råd emedan allt ätes upp. 
Här klagas grufveligt öfver fattigdom, och på intet ställe lefves så öfvcr- 

Trots det skenbara stillaståendet bär likväl denna tid inom sig 
ganska kraftiga frön till spirande lif. Det är en utvecklingens tid, fastän 

^) >Hyad oss felas är någon dekoratör,» yttrar Byström 1839. 
••) C. R. Nybloms »Minnesskrift». 
*••} Egr. Lundgren i hans tryckta bref till hemmet. 
t) Byström till Wettcrling, 1829. 

Digitized by VjOOQIC 


utvecklingen går med snäckans gång, och fastän skedet för dem, som 
då lefva med, unga och otåliga att komma fram, synes »så mulet att 
mången blomma vissnar i knoppen, så mörkt och dimmigt, att knappt 
en enda fluga vaknar». 

Sambandet med utlandet börjar att utöfva en lifvande inverkan på 
konsten. Återkomna artister och hemmavarande konstvänner göra hvad 
de kunna för att sprida kunskap om konst och intresse därför, äfven 
utom bildningsaristokratiens trånga krets. De mångfaldigande konsterna 
upparbetas och måleriet slår under sig nya motivkretsar. För att hjälpa 
de unga artisterna bildas Konstföreningen, man ifrar för en museibyggnad, 
och under väntan på denna anordnar man öfversiktsutställningar för att 
visa allmänheten, hvad som finns i landet af gammal utländsk konst och 
af äldre och nyare svenskt måleri. Slutligen stifta några patriotiske män 
Konstnärsgillet i hopp om att därmed förmå upplifva kärleken till den 
fosterländska konsten. 

Staten har ännu ej börjat understödja konsten på det praktiska sätt 
att den köper dess alster, men konungen och hans familj utöfva ett om- 
fattande mecenatskap. Skulptörerna ha stora beställningar för de kungligas 
räkning, och de unga målarne fl ofta sälja till konungen de taflor, som 
äro för dyra för konstföreningen. 

Inom aristokratien finns mer än en magnat, som anlägger konstsam- 
lingar, ibland af ganska betydande art. Och detta mecenatskap är 
sannolikt föranledt minst lika mycket af håg och intresse som för att 
hålla sig framme.*) Äfven kommunerna börja uppmuntra konsten De 
första af folket gjorda beställningar på monumentala bildverk falla inom 
detta skede. 

De äldre, ansedda konstnärerna ha alla arbete. De unga artist- 
ämnena däremot kunna under sin elevtid ha det svårt nog, och bland de 
fågelfrie konstutöfvarne — de som ej blifvit fastade vid akademien eller 
ha understöd därifrån — finns mer än en, som lefver ett bekymmer- 
samt lif utan bröd för dagen. 

Men flertalet hålles uppe af Konstföreningen, som köper deras små 
taflor och är nöjd, blott de visa arbetsamhet och god vilja. Och akade- 
mien understöder sina skyddslingar och sänder dem, en efter en, utom- 
lands att lära vidare. 

Hur torftigt skedet än ter sig för den, som af svensk konst ser 
endast hvad Stockholm har att erbjuda och af konstnärslif ej ser stort 
annat än hur konstens Täder dricka sin toddy och röka sin pipa, så bär 
tiden likväl utveckling i sitt sköte 

Men långsamt går det framåt. Det är en förberedandets tid. 

*) Stick påstår 1847, att de af samhfiUets högtuppsatte, som köpa målningar i Sverige, 
göra det ej af intresse f&r konst utan »dftrföre, att på den plats de äro knnna de ej undvika 
det atan att bli ansedda för obildade». 

Digitized by VjOOQIC 



Det är öfverintendentsämbetet och akademien, som hålla i tyglarna 
till xden svenska konstens segervagn». 

Öfverintendenten är chef för byggnadsväsendet i hela landet. Han 
är ock allt ifrån akademiens stiftelse dess själfskrifne preses och ord- 
förande, liksom han är Kungl. museets styresman. Det är sålunda han, 
som i sin hand har vården om Sveriges konst. 

Från 181 3 till 1836 skötte Fredrik Samuel Silfverstolpe presidiet 
inom den svenska konstvärlden. Han hade vunnit sina sporrar på diplo- 
matiens stridsfält, ägde en fin 
och mångsidig bildning, hade 
sysslat med arkitektur, måleri 
och musik och kallade sig själf 

Han var en redbar och ru 
tinerad ämbetsman, som bragte 
ordning i akademiens papper 
och som sökte införa någon reda 
i skötseln af museet*) Sträng 
formkarl försummade han ej 
några formaliteter. Scholander 
skildrar honom**) som >en 
stel, prudentlig träfigur, som 
hade stora anspråk att vara 
en utmärkt talare och lika stora 
men lika oberättigade såsom 
konstdomare 9. Med skäl eller 
utan påstår Sandberg, som tyc- 
kes ha ett horn i sidan till Silf- 
verstolpe allt sedan den götiska 
rörelsens tid, att han spelat en dålig roll inom akademien och motarbetat 
en sund konstutveckling.***) 

En artig kavaljer är han. Akademiens ledamöter åhöra med väl 
behag hans erkänsamma ord om deras nit och verksamhet, och de äro 
belåtna, då han för att bespara dem besvär for med sig till samman- 
komsterna akademiens beslut, fardigskrifna innan någon af ledamöterna 
hört talas om frågan. De behöfva endast göra sig det omaket att god- 
känna de beslut, som öfverintendenten fattat på deras vägnar. 

F. 8. Silfverstolpe. 

Efter m&lnlng i akadomicns samlingar. 

♦) Se L. Looströms biografiska uppsats i »Några anteckningar om adliga slSkten Silfverstolpe» 
**) I sin uppsats om Konstakademien i »Samlade skrifter*. 
♦•*j »Konsterna gå paddans gång i vårt kära Svithiod och kunna ej annat med en chef 
sådan som S., hvilken motarbetar allt som möjligtvis kan befrämja deras framgång,» skrifver 
Sandberg till Fogelberg i maj 1824. 

Digitized by VjOOQIC 


Och de godkänna dem villigt. Flera af dem äro gubbar, som förstå 
att taga lifvet med filosofens lugn och som akta sig för att under sömn- 
lösa nätter grubbla öfver konstens tillstånd och behof. De åldras i ostörd 
frid på sina platser kring sessionsbordet och nå sina 80 och 90 år. 
Visserligen är den ena ofta- nog »opposé» mot den andra, men inbördes 
»konsiderationer» afhålla dem från meningsutbyten, som endast skulle 
medföra sammanstötningar och oenighet. 

Öfverintendenten har ordet. Hans tal vid akademiens samman- 
komster och högtidligheter utgöra en rik blomsterskörd af cirklade artig- 
heter, typiska såväl för hans eget skaplynne .som för den ton, som på 
den tiden råder inom den akademiska världen. 

Redan då han första gången sätter sig ned på ordförandeplatsen, 
har han en hel knippa artigheter att presentera åt sina medämbetsmän."^) 
Hans vördnad är, såväl då som framdeles, djup för de män, som »med 
så beundransvärd framgång» vårda konstens helgade skatter, och han 
påminner mer än en gång samhället om »talrikheten och värdet af de 
utmärkta män, som nu lysa på vår konsthimmel». 

Akademien, sådan den på denna tid talar genom sina styresmäns mun, 
är stolt ej endast öfver sina ledamöter utan ock öfver sina lärjungar. »Unga 
snillen» är ett uttryck, som ofta yttras om dessa sistnämde. Ungdomen i 
noodellskolan visar en förkofran, som snart skall leda den »till fuUkomligbet 
i tecknande». År 1825 talas om en elevs »kända, berömliga snillegåfvor, 
hvarpå han uti flera år inför kgl. akademien prof ådagalagt», o. s. v. 

Att man är glad och stolt öfver konstens tillväxt är ej att undra 
på. Någon enstaka gång måste man visserligen erkänna, att arbetet till 
utveckling ännu ej hunnit blifva särdeles fruktbringande, att »de steg till 
förkofran, akademien tagit under en tillvarelse af 85 år, hafva blott sällan 
varit märkbara», och att det är på framtiden, konstens gynnare och vänner 
ha att hoppas. 

Men ett dylikt 3rttrande står tämligen ensamt midt i de belåtna 
frasernas officiella blomsterprakt. »Ett oaf brutet framåtskridande* inom 
de vackra konsterna är hvad talaren oftast har att med glädje konstatera. 

Synnerligen karakteristisk för tiden är akademiens ton inför dess 
höge beskyddare. Sålunda riktade Silfverstolpe på högtidsdagen 1820 
följande ord till kronprinsen Oscar: 

»Inom några ögonblick skall, säsom en följd af Eders Kunglig Höghets till- 
gifvenhct för konsteroe, förtjänsten och fliten här af Eders Kunglig Höghets hand 
emottaga sin belöning och sin uppmuntran. Det fågnar hvarje medlem af detta 
samfund att se dessa belöningar sämedelst mångdubblade i värde. Det tjusar yng- 
lingen att få nalkas Sveriges tronföljare, att vid fäderneslandets förhoppningar få 
iasta sina enskilda. Och då Eders Kunglig Höghet nyligen vid lärdomens för- 
nämsta säte inom detta rike emottagit de mest högljudda hyllningar ifrån en mera 
talrik, måhända for det allmänna mera viktig församling af Sveriges ungdom, lärer 

*) Hans inträdestal börjar med orden: aMine herrar! Kallad af min h&g allt sedan de 
yngre åren att upphämta de Ijafva, de tjusningsfulla verkningarna af dessa yrken, dem edra 
^leo förädla, kallas jag i dag i följd af mitt ämbete till njutningen af den närmaste förbin- 
<lelse med det samfund, eder omv&rdnad uppeh&ller.» 

Digitized by VjOOQIC 


Eders Kunglig Höghet däraf tackas sluta till de känslor, som lifva det uppväxande 
släktet äfven i andra yrken, ej mindre oumbärliga för människans förädling, med- 
borgares trefnad och statens ära, äfven i de mindre utvidgade förhållanden, som 
ännu icke lika allmänt men dock af den upplyste lika sant värderas.» 

Och vid akademiens hundraårsfest 1835 yttrade samme öfvade talare 
bland annat följande: 

»Om det är obestridligt att de frie konsteme liksom vetenskaperne och vitter- 
heten icke befastas såsom nationalegendom utan förmedelst dessa inrättningar, dem 
statens öfverhufvud offenteligen gynnar och hedrar, är det ock lika säkert att 
furstens snille, hans känsla och personliga godhet gifva dem en trefead och en 
verksamhet, som icke kunna härflyta ensamt från samfundet Det är af denna 
orsak, som konsteme synnerligen blomstrat under Gustaf den tredjes och Karl den 
trettondes spira.» 

Då det senast hänsofna majestätet fått sin blomsterkrans — om Gustaf 
den Qärde Adolfs tillvaro påminde talaren naturligtvis ej — så följde en 
lager åt den härskande regenten: 

Karl den fjortonde Johan har sett »konsteme hos en snillerik nation taga en 
alldeles ny uppflykt och infläta sine lagrar i segerskördarnes». 

Det gör ett egendomligt intryck att vid sidan af akademiens ofHciella 
belåtenhet höra hvad en af dess mest framstående ledamöter yttrar privat 
om ställningar och förhållanden. 

Det är professor Sandberg, som i sina rapporter från Stockholm till 
vännen Fogelberg i Rom uttalar den ena oartigheten efler den andra 
om den institution, där han är professor och hvars styresman han i 
sinom tid skall blifva. Kanske är han partisk. Hans stränga dom delas 
likväl af flertalet bland det yngre släktet, då det vid mognare ålder tänker 
tillbaka till sin lärotid. 

År 1823 finner han konsterna gå kräftans gång. Det fordras »ett 
annat tidehvarf än det närvarande» for att fostra konstnärer. 1827 kallar 
han det hela en »karrikatyr på en akademi». Året därefter skrifver han: 

»Det är med vår akademi som med en sjuk, det är bara palliativer 
som uppehålla lifvet, och våra statuter äro så gammalmodiga, skråmessiga 
och i flera afseenden nu mera oanvändbara, att däruti fordras en total 
reform enligt tidens kraf. Så litet eller intet samband konstnärerna 
emellan, att hvar och en nu bara söker, som ordspråket säger, klara eld(en) 
under sin gryta. . Forssell och Fahlcrantz äro de enda, för hvilka man 
äger personell aktning, både i afseeende som konstnärer och som människor.» 

»Gumman är skröplig,» yttrar lakoniskt samme man om samma 
institution 1832, och två år senare heter det: »Intet särdeles i konsterna 
utom det att en komité är satt for att, om möjligt är, lik en gammal 
kapprock lappa upp vår akademis uråldriga institutioner, statuter med 
hvad därtill hörer, ty du skall veta, att på dessa senare år har denna 
inrättning varit rätt eländig.» Och 1835: »Konsterna de gå om ej kräfbms 
dock paddans gång» — och på ett annat ställe: »Snart nog vet knappt 
någon att här finnes en konstakademi eller några konstnärer, så litet 
synes däraf.» 

Digitized by VjOOQIC 


Ytterligare fem år, så skrifver professor Sandberg till professor 

»Hvad vår konstakademi vidkommer, så är den i ett bedröfligt skick 
på ledamöternas vägnar. Blom är tillförordnad ordförande, nästan utan 
både ord och hufvud, Gerss sekreterare, ett kräk, som i somras gjorde 
konkurs, West in dito gjort konkurs på omkring 80,000 rdr banko och Gillberg, 
i hans ställe sistlidne vår vald till direktör, kan vara bra som förste vakt- 
mästare.*) Den råa Krafften känner du nog. Om Byström ville, kunde 
han uträtta mycket, men han blir gammal i förtid och har för mycket lefvat. 

I min mån» — tillägger Sandberg — »söker jag göra hvad möjligt 
är, men det hafver sig icke så lätt med all god vilja . . . just för allt 
detta längtar jag efter brodern Olle Södermark att förstärka oss.» 

Men när Södermark varit hemma några år, har också han blifvit 
knarrig gent emot de styrande och förklarar, att han »gifver hela kalaset 
en god dag.» 

Då det färskaste af Sandbergs här anförda yttranden fälldes, hade 
Silf\rerstolpe lämnat sitt ämbete. Inom akademien hade man en tid bortåt 
utkämpat heta stnder med anledning af en föreslagen uniformsförändring 
för ledamöterne. Där funnos ofömöjsamma själar, som ville utbyta den 
genom Silfverstolpes försorg reglementerade granna galadräkten mot en 
enkel uniform i svart. En så opassande reform kunde öfverintendenten ej 
vara med om. Och då den likväl blef verklighet, kände sig Silfverstolpe 
till den grad sårad, att han begärde sitt afsked.**) 

Hans efterträdare »tills vidare» blef arkitekten, öfverste Blom, som 
af sina samtida ansågs helt och hållet olämplig för denna befattning men 
som likväl satt kvar som öfverintendent i åtta år. 

Den ende skicklige fackmannen inom öfverintendentsämbetet var 
Axel Nyström, 

Han hade år 1825 återvänd t från sin utländska studiefärd och blef 
snart fastad så väl vid akademien som vid »ämbetet». Då Oscar den 
förste, som intresserade sig rätt mycket för konst och själf målade »rätt 
artigt landskap i olja, gärna efter naturen», bestigit tronen, erbjöd han 
öfverintendentsplatsen åt Nyström, som emellertid vägrade mottaga den 

•) Fogelberg yttrar om Gillberg efter dennes död 1845: »Han var visst gammal, men 
en duglig pädrifvare samt nitisk». 

**) Om uniformsstriden liksom om de akademiska angelägenheterna under detta skede. 
se L. Loostrdms > Konstakademiens historia», haft. 3. 

Digitized by VjOOQIC 


men i stället blef akademiens sekreterare. Öfverstelöjtnant Anckarsvärd^ 
vår gamle bekante från Paris och Rom — på lediga stunder landskaps- 
målare och litograf — blef i hans ställe den utvalde. Han mottog för- 
troendet med brinnande lust att höja det föga ansedda öfverintendents- 

ämbetet och den svenska konsten 
öfver hufvud taget. 

Driftig och verksam men alltid 
»moderat och doucet tog Anckar- 
svärd sin uppgift på fullt allvar, in- 
förde sträng ordning i förvaltningen, 
använde unga, friska krafter till bygg- 
nadsärendenas behandling, väckte 
kungl. museets tjänstemän ur deras 
lugna sömn och blef i ännu högre 
grad än hvad han dittills varit en 
tjänstvillig och outtröttlig medlare 
mellan dem som sålde konstverk och 
dem som borde köpa sådana. »För 
konstnärerna» — yttrar Scholander — 
M. G. Anckarsvärd. »var han ifrig talman hos konungen 

och de förnäma, hvilkas krets han 
genom börd och samhällsställning tillhörde, och landets fader förklarade 
sin kassa alltid öppen för artisternas målsman.» En annan samtida 
skrifver: »Hans syftemål är så mycket som möjligt jämna och förena 
förhållandena ss^mt sprida enighet och arbetsförtjänst inom konstlifvet». 

I den viljefaste Nyström fick den nya konstchefen sin energiske 
och outtröttlige hjälpare men ock sin egen öfverman. 

Af konstnärerna blef Nyström ej omtyckt. Han ville framsteg och 
flertalet af de andra ville först och sist vara i fred. Han, som själf ej 
skydde några ansträngningar, fordrade intresse och vakenhet äfven af 
andra och fick ofta tillfälle att förarga sig öfver kamratemas liknöjdhet. 
Jämte Anckarsvärd är det emellertid han, som under närmast följande 
årtionden arbetar med ifver och viljekraft för konstutvecklingen i Sverige. 
Som arkitekt fick Nyström sin betydelse mest därigenom att han 
visade vägen för ett yngre släkte. Han hade hufvudsakligen arbetat på 
»att (1 en nyttig och solid talang». Liksom de öfriga studerande arki- 
tekterna hade han börjat med att uppgöra projekt till monument, som 
voro och förblefvo luftslott. Han hade bland annat hemsändt ritningar 
till omreglering af Helgeandsholmen, som enligt detta förslag skulle prydas 
med de tre Karlarnes statyer, placerade i en triumfbåges tre arkader. 
Platsen omkring skulle prydas med en »colonne triomphale», med två 
vattenkonster, planteringar och på ömse sidor därom pelargångar, som 
skulle innesluta kaféer och annat. 

Det publika badhus i antikiserande stil, som han under sin studieresa 
*^y?Sde på papperet, står mera på verklighetens mark än det enligt 
samtidas åsikt hållningslösa och öfverlastade Helgeandsholmsförslaget. 

Digitized by VjOOQIC 



Henikommen fick han på sin lott att på nämda holme uppföra bazar- 
byggnaden i stället för triumfkolonner och pelargångar. Han lämnade 
ritningarne till Lejonbacken nedanför slottet, till Brunkebergs hotell, biskops- 
huset i Lund, Serafimerlasarettets ombyggnad m. m. 

Det är en nykter och tämligen karg arkitektur, han åstadkommer. 
Närmast är han påverkad af Schinkel, Berlins geniale byggkonstnär, men 
Nyström nådde ej mästarens formrenhet och fick ej heller tillfälle att 
utveckla någon storslagenhet i fantasien. Hans verk, som hvila på grund- 
liga studier, äro likväl afgjordt öfverlägsna de samtida yrkesbrödernas 

Bland desse samtida var öfverste Fredrik Blom ansedd som den 
relativt skickligaste. Prof på hans verksamhet äger Stockholm i Rosendals 
lilla lustslott, i Skeppsholmskyrkan och Lifgardets till häst kasern. Han 
var ock känd som uppfinnare till flyttbara trähus, och det fanns spefåglar, 
som uttryckte sin förmodan att äfven Rosendal var afsedt att tagas i säf 
och flyttas, »men detta bestriddes bestämdt af andra». 

En arkitekt, som lät sig mycket omtalas men som var vida mera 
vetenskapsman än konstnär, var den mångförfarne professor Bnintus, som 
på denna tid var sysselsatt med restaurationsarbeten i Lunds domkyrka 
men hvars konsthistoriska forskningar tyckas ha varit af större gedigen- 
het än de arbeten, han utförde på arkitekturens område. 

Ännu är det klent bestäldt med bygg- 
nadskonsten i Sverige. Stilsvagheten ger 
sig tillkänna i ruminredningen lika väl som 
i byggnadernas yttre. De restaurations- 
arbeten, som åstadkommos, gjordes med 
föga insikt.*) Den romantiska rörelsen hade 
i Tyskland väckt till nytt lif den götiska 
stilen, som länge varit ansedd som en bar- 
barisk och dålig stil. Äfven till Sverige 
trängde sig smaken för gotik och vann in- 
steg i inredningen af kapell och slottsrum,**) 
både där den passade och ej passade. 

Arkitekturen var så föga utvecklad, 
att Nyström, då fråga väcktes om för- 
anstaltande af en täflan till den nya musei- 
byggnaden, yttrar att det endast fanns två 
arkitekter, som kunde täfla därom: Blom 
och den unge Scholander. 

Den sistnämde blef Nyströms arftagare både som konstnär och 
som ämbetsman. Redan i sin ungdom hade Nyström anat, att han själf 

Axel Nyström. 

*) Se åtskilliga rum p& DrotmiDgholm och Gripsholm. 
^ Redan 1829 »var ett rum hos kronprinsen dekoreradt i götisk smak>. 

Nordenarsn^ SveiMk konat 

Digitized by VjOOQIC 


ej skulle hinna bli annat än en föregångare till bättre lottade efterföljare. 
>Hvad jag med visshet förutser» — yttrade han i ett bref 1819 — »är 
att jag endast blir den kacklande gåsen; kanske kommer svanen att aT 
mig bildas . 


Att väcka och sprida intresse för konsten var ledarnes första mål. 

Allmänheten hade ej många tillfällen att utbilda sin smak. Och ännu 
mindre hade man tilirälle att visa intresse för den konst, som lefde i ens 
närmaste grannskap, ty af den såg man sällan något, undantagandes på 
akademiens utställningar. 

I Kgl. museet funnos ytterst få inhemska arbeten. Detta museum 
hade sin lokal i nordvästra flygeln af slottet, vägg i vägg med skulptur- 
samlingen, »Stenmuseum» kallad. Lokalen var kall och illa upplyst samt 
beskrifves som ett melankoliskt ställe. Där funnos hufvudsakligen mål- 
ningar, tillhörande de nederländska och italienska skolorna. Taflorna 
utmärkte sig i främsta rummet för »en gränslös mobilitet». De hade sin 
plats än här än där inom slottet, ibland anträffades de på lustslotten eller 
voro de undanställda på vindar och i källare eller stodo de »som gamla 
möbler uppresta mot väggarna».'*') Många af museets målningar voro 
dessutom »i ett tillstånd som väcker indignation och flera bland dem utaf 
smuts och dam oigenkänneliga».**) Någon noggrann förteckning fanns 
ej, inventering förekom ej en enda gång mellan 1830 och 1844, och de 
dukar, som blefvo renoverade, rönte en allt annat än aktsam och sak- 
kunnig behandling. 

Tillsynen öfver museet var anförtrodd åt »den högst originelle, 
opraktiske, såsom ett gammalt slottsinventarium ansedde och inom boi^en 
från Gustaf den Qärdes tid ensam kvarlefvande gengångaren, hofintendenten 
von Röök», en kavaljer, hvars namn sällan namnes utan ett litet öfver* 
seende småleende. Nyström, som lärt känna honom i Rom, kallade honom 
»en högvis person, ett mixtum af gås och gammal fröken», och Fogelberg^ 
var glad, när han slapp se honom (»Vi se honom sällan, G. sk. lof»). 
Samtiden hade en hel uppsjö af historier om den preciöse hofmannen, 
som spelade fruntimmersroller på hofvets sällskapsspektakler och hvars 
gnällande falsettröst kom den blinde excellensen Trolle-Bonde att titulera 
honom »fröken» — en titel, som han sedan fick behålla — och som 
en gång på en resa tillrättavisade en oförskämd hållkarl med de för- 
krossande orden: »Kalmera er, min herre, annars säger jag er en sottisc». 

*) Svenska literaturföreningens tidning 1S18. 
*•) Heimdal 1828. 

Digitized by VjOOQIC 


Man tog honom sällan på allvar. Äfven hans minnestecknare på 
olika håll nyttja så pass reserverade uttryck, då det gäller att tala om 
hvad han uträttat, som att han utöfvat > någon slags» tillsyn öfver kron- 
prinsessans egendom vid Bologna, att han som tjänsteman ägde »ett 
visst» ordningssinne, »på sitt sätt» nitälskade för konsten och införde 
»någon reda» i förvaltningen af museet. 

Han var åtminstone mycket rädd om detta museum. Det väckte 
hans lifliga oro och harm, då allmänheten infann sig allt för talrikt de 
dagar, då det var öppet afgiftsfritt. 

En gång börjar han en skrifvelse till öfverintendentsämbetet, där han 
toreslår, att man alltid bör taga inträd esafgift till museet, med följande klas- 
siska ord : 

»I anseende till det otillbörliga att den sämsta af peubeln uti dessa senare dagar, 
som museum varit öppet, intränger sig därstädes och ej allenast medför orenlighet 
och smuts, men äfven gör för mig omöjligt att ansvara, att icke något af museums 
små konstsaker eller antikviteter bortkommer, nödgas jag anmäla hos herr öfver- 
intendenten att tillika med tillförordnade liksmarskalken vara mig behjälplig uti att 
sädana mesurer tagas, som kunna förhindra en peublemassa att inkomma uti det 
Kgl. museum; varandes uti slottet, som ej är något publikt ställe, och i synnerhet 
då ingen Kongl. förordning ännu utkommit, som gjort detta ställe publikt. . .» 

Vår hofman, som hade »feber af fruktan att någon olycka skulle 
hända», då allmänheten släpptes in i helgedomen, och som hade »harmen 
af att se all den smuts och dam, så mycket folk lämnade efter sig», fick 
emellertid ej behålla sitt museum för sig själf och sina vänner bland 
samhällsgräddan. Då han där ställde till små fester med sång och dans 
och eklärering af museet — efter att i förväg ha försett de nakna sta- 
tyerna med ett och annat skylande draperi af tyg och med fikonalöf af 
papper — så dristade sig öfverintendentsämbetet att helt oartigt påminna 
om, att kgl. museum ingalunda utgjorde »någon museikamrerarens en- 
skilda bostad '. 

Hofintendenten blef för öfrigt harmsen ej endast, då »en peublemassa» 
trängde in i museet, utan äfven då öfverintendenten Anckarsvärd ville ha 
något att säga om dess skötsel och vård. Och då riksdagens revisorer 
förkunnade att de ämnade göra ett besök i lokalen, blef gubben alldeles 
desperat öfver deras »förmätenhet» att objudne tränga in i hans majestäts 
eget slott. 

Men han underkastade sig emellertid, illuminerade museet och in- 
bjöd äfven diplomatiska kåren för att sällskapet ej skulle blifva allt för 

För konstlifvet hade kgl. museet en mycket ringa betydelse. Den 
studerande ungdomen besökte det sällan, och allmänheten hade föga att 
lära därstädes. Att få till stånd en museibyggnad, där statens konst- 
skatter kunde samlas — det var ju endast en ringa del däraf, som nu var 
tillgänglig för allmänheten — var ett önskningsmål för konstens vänner 
och for konstnärerna själfva. Nyström hade, enligt Boyes utsago, till- 
samman med kronprinsen Oskar uppgjort ett förslag, som emellertid 

Digitized by VjOOQIC 


Stenmuseum i Stockholms slott. 

ansågs allt för kostbart — det slutade vid en summa af 150,000 banko 
till byggnaden, 5,000 för att iordningsätta museets taflor och 1,000 årligen 
till deras underhåll — och som ej ledde till något afgörandc.*) 

Det var först, då Anckarsvärd blifvit öfverintendent, som det lyckades 
honom och Nyström att drifva förslaget igenom. 1844—45 års riksdag 
beviljade med en rösts pluralitet 500,000 riksdaler banko till ett svenskt 

Men det dröjde ett tjugutal år, innan detta stod färdigt. 

Ett aktningsvärdt försök att på en gång väcka allmänhetens intresse 
och gifva de yngre konstnärerna ett stöd gjordes, då Konstföreningen 
bildades år 1832. 

Det är kammarherren och konstsamlaren grefve Axel Bjelke, som i 
förening med Anckarsvärd och Nyström har äran af föreningens uppkomst. 

Dess uppgift var enligt den första årsberättelsen att v på en annan 
väg än konstakademien och på ett mera direkt praktiskt sätt . . . verka 
till ett allmännare spridande af smak och insikt i den bildande konsten 

•) »Här har varit mycket planeradt för ett museum,» skrifver Byström i febr. 1828 till 
Wetterling, >men jag tror det går i patten. Baron Boye har kommit fram därmed men pi 
ett sätt, som jag tror ej lyckas, gud l&te det ej skada för framtiden — han har varit for het 

Digitized by VjOOQIC 


samt sålunda, då akademien hufvudsakligen har för ändamål att tilldana 
skickliga konstnärer, åsyfta bildandet af en konstpublik i detta ords egent- 
liga bemärkelse». 

I och för detta ändamål skulle föreningen anordna dels samman- 
träden för att »befordra utbyte af tankar och åsikter i frågor rörande 
skön konst», dels historiska utställningar, omsorgsfullt förberedda och 

Redan på våren 1832 öppnades i prinsens palats den första af dessa 
utställningar, omfattande olika målarskolors alster, hopplockade ur statens 
och enskilda samlingar. Därefter följde en utställning af holländska 
målningar. Man hade valt just denna skola, därför att — som det heter 
i förordet till katalogen — naturefterhärmningen, »grunden för all bildande 
konst», bos nederländarne framträdde själfständigt och enkelt, utan urval 
af föremål och utan ideal syftning — ett uttryck som påminner oss om 
att smaken hos konstens ledare höll på att undergå en förändring. 

Af de följande utställningarna blef den år 1841 anordnade särskildt 
betydelsefull. Dess 400 nummer bildade den första historiskt och krono- 
logiskt ordnade framställning, som i Stockholm förekommit, af den svenska 
konstens utveckling allt ifrån i6oo- talet. 

Voro utställningarna afsedda till allmänhetens gagn, så blefvo inköpen 
till stor nytta för de unga konstnärerna.*) 

Sedan i mars — rapporterar Sandberg, föreningens skattmästare, i 
november 1832 — har föreningen inköpt konststycken för vid pass 2,300 
banko och därtill skall i januari köpas för 1,000. I mars lottas de bort — 
170 vinster, den lägsta uppskattad till 10 banko. 

»Det synes redan» — heter det betecknande i samma skrifvelse — 
»som detta fördelaktigt inverkat på konsterna härstädes, ty om någonting 
dugligt göres, är bra för en studerande konstnär veta hvarest han kan få 
sälja sitt arbete utan att behöfva placera detsamma i klädståndet.» 

Att konstnärerna skulle begagna sig af tillfället att få marknad för 
sin vara, är själfklart. De kunde skämta öfver den nya barmhärtighets- 
inrättningen, stiftad af »några medlidsamma och människoälskande herrar», 
som ville uppmuntra »ungt och arbetsfört folk att måla taflor». De kunde 
också opponera sig emot föreningen och anse den »despotisk», men de 
sände ytterst gärna dit hvad de hade att erbjuda till salu. Och styrelsen 
fann »ej nog loford» för målarnes tillmötesgående, för den »beredvillig- 
het», hvarmed »konsteffekter, ofta till öfverflöd, blifvit till förevisande 

Mogna konstnärers alster ville föreningen inköpa endast om öfver- 
skott fanns i kassan. Men af akademieleverna eller af de nyligen från 
skolan utsluppna målarne köptes alla arbeten, som ej befunnos absolut 
underhaltiga. Föreningen yttrar tre år sedan den stiftats, att »icke något 
af en yngre konstnär hembjudet arbete blifvit tillbakavisadt, som varit af 

* Inköpen skulle enligt föreningens reglemente omfatta arbeten ej endast af svenska utan 
afveo af lefvande norska och danska konstidkare. 

Digitized by VjOOQIC 


den beskafTenheten att det kunnat inköpas eller till och med blott utvisat 
en gryende skicklighet samt allvarligt bemödande att gå framåt». 

Det var de samma och åter de samma målare, som infunno sig till 
hvarje inköp och som hade sin gifna om ock anspråkslösa inkomst, tack 
vare de människoälskande föreningsledamöterna, som tagit dem under 
armarna. Föreningen gagnade sålunda artisterna vida mera än sina leda- 
möter, bland hvilka årligen utlottades en mängd ofta ganska klena elev- 
försök. Då de unga sedan flyttade sin verksamhet till utlandet och kommo 
öfver elevstadiet, förblef konstföreningen dem huld och utsträckte, allt som 
de åldrades, sin skyddande hand jämväl öfver mogna konstidkare. 

Konstföreningen, som sålunda hjälpte akademien att understödja de 
unga konstnärerna, kunde ej alltid gilla det sätt, på hvilket akademien 

Föreningen, bland hvilkens mest verksamme ledamöter äro flere af 
akademiens professorer, säger i årsberättelsen 1839 — undertecknad af 
bland andra Fahlcrantz, Sandberg och Nyström — att skolorna »befinnas 
hos oss icke i det skick som tid och omständigheter tyckas kräfva». 
Undervisningen är sparsam därstädes, ungdomen måste utveckla sig >så 
godt som på egen hand». Föreningen hoppas att »konstundervisnings- 
anstalternas förbättring» ej skall vara långt aflägsen. 

Att akademien försummar vården om skolorna är en anklagelse, 
som allt emellanåt dyker upp från olika håll. 

Akademien måste också år 1839 erkänna, att verksamheten inom 
skolorna är försvagad, att läroverket »lider brist på fullständig och syste- 
matisk uppställning». Den har ock börjat arbeta på sin ombildning — 
»ett arbete, som började 1836 och slutade först 1849»*) — men under 
denna långa tid fick missnöjet med de förlegade statuterna och den brist- 
fälliga undervisningen god tid att växa. 

Oflfentligt gaf den ansedde skriftställaren Nils Arfvidsson ett skarpt 
uttryck åt detta missnöje, då han i tidskriften Frey 1841 skildrade de 
svenska konstförhållandena i följande pepprade ord: 

»Inom akademiens sköte voro hierarkien och slentrianen fullständigt organise- 
rade; man blef elev, man ritade efter död modell och efter lefvande modell, man 
ställde sig under den eller den professorns speciella skydd och gick till hända pä 
hans atelier, man täflade om ett prisämne . . . vann först ett litet pris, så ett större, 
man blef agrée, fick liten titel och liten lön, så större af båda slagen, sist Vasen. 

Så arbetade personerna sig småningom upp, men konsten, den stod stilla; 
dess tillvaro var ett slags lifsdöd eller dödslif — för att tala med Kellgrens Sweden- 
borg. Ett oredigt sorl från det vaknande konstnärslifvet på andra sidan Östersjön 
trängde väl då och dä ända fram till akademiens sessionssal, men man lyssnade 
icke därtill af fruktan att störas i sitt lugn och sina illusioner; ja man blef till den 
grad stationär att en och annan till och med ansåg beröringen med utlandets konst 
för vådliga man ville ej låta fötföra sigy som det hette; och denna fruktan, som, 
om den också ej delades af alla, likväl af ingen särdeles allvarsamt bekämpades, 

•) C. R. Nybloms »Minnesskrift» 1885. 

Digitized by VjOOQIC 


har alstrat det högst egna fenomen, att under det akademien ägt anslag till icke 
obetydligt belopp för danande af konstnärer utomlands^ hafva likväl de tre nu lef- 
vande målare, hvilkas namn inom landet under ett par tre tiotal af är — det vill 
säga under hela den 'menlösa tiden' — ägt det största anseende, aldrig begagnat 
dessa anslag och aldrig studerat konsten eller naturen utom Skandinavien 1 

Men det gick akademien såsom alla styrande, hvilka icke vilja följa med tiden. 
Tiden går ifrån dem. Akademiens herravälde stod väl kvar i yttre måtto, och det 
står ännu — i statskalendern och statstidningen; men opinionen, den uppväxande 
konstnärsgenerationen lösgjorde sig efter hand helt och hållet, och uti inre måtto 
sjönk akademien allt djupare. 

Konsten var nu alldeles redlös; en medelpunkt, en kärna, kring hvilken den 
kunde 'sätta sig' och utvecklas till nytt lif, behöfde den likväl oundgängligen. Det 
insågs allmänt; men akademien kunde ej blifva detta utan en fullständig ombild- 
ning, och därtill dels saknade den elementer, dels voro inom den motkraftema 
för stora ...» 

Det var beska piller för vederbörande att svälja. Det var .snärtar 
som träflfade, äfven om öfverdrift i något uttryck kunde påpekas. 


Konstnärerna från århundradets början voro fortfarande verksamme, 
beundrade, omstridde. 

Fahlcrantz var ännu den högst ansedde af de hemmavarande. I sitt 
lilla anspråkslösa arbetsrum med de små fönstren i det gamla stenhuset 
Regeringsgatan 78 satt han år efter år flitig vid sitt arbete. Än var det 
en liten fantasi i färg, som upptog staffliet, än ett stort praktlandskap — 
i förgrunden väldiga ekar och andra ibriljantare löfträd» af obestämd art, 
en rosig himmel öfver en ståtlig utsikt öfver bergsträckor, sjöar, skogar, 
floder — taflor, hållna i mustiga, varma färger, som sedan under årens 
lopp mörknat allt mer och mer.*) 

Personligen var Fahlcrantz föremål för allas vördnad, men hans 
inflytande på det unga släktet var ej särdeles stort. De män och unga 
damer, som togo intryck af hans stil, som »mångdubblade och förlängde 
hans konstverksamhet», de blefvo af föga betydelse för utvecklingen af 
landskapsmåleriet i Sverige. Det är tvärt om i oppositionen mot roman- 
tikerns sätt att dikta i färg, att städa naturen med förbiseende af dess 
detaljer, som vi ha att söka framstegen inom landskapskonsten. 

Då Heimdal önskade åt mästarens konst mera materia, mera prosa, 
så påpekade kritikern just det, som det unga släktet saknade hos honom. 

•) Pd Stockholms och Drottningholms slott finnas mera typiska prof på Fahlcrantz' konst 
än de mälningar af hans hand, museum äger. 

Digitized by VjOOQIC 


Den måleriska uppfattning, Wickenberg, Stack, Palm med flere tillägnade 
sig i utlandet, hvilade på en helt annan grund än Fahlcrantz' ibland svär- 
miska, ibland storslagna sätt att i landskapet gifva ett poetiskt naturintryck. 

Westins konstnärsskap är fortfarande omstridt. Det finns otrogne,, 
som våga anmärka på hans sentimentala kompositionssätt, på hans fadda 
färg utan »saft och lif>, och som nämna »kraft, allvar och naturstudium > 
som de egenskaper, han saknar. Men ofta nog gäller striden hufvud 
sakligast huruvida Westin är jämngod med Rafael eller större än han. 

Konversationsbladet yttrar om honom år 1828: 

iMan kan vara stor utan att vara fullkomlig, och man är ej liten, därför att 
man icke är den största. Herr Westin är emellertid onekligen den störste målare, 
som svenska konstens historia ännu framvisat. Detta omdöme gillas odeladt af 
samtiden och skall icke jäfvas af eftervärlden.» 

Det är med anledning af den nya altartaflan i Jakobs kyrka, son> 
det nu är oenighet bland konstdomarne. 

Heimdal, som vågar finna det ofvan anförda yttrandet väl dikta- 
toriskt, får af Svenska posten hålla till godo med förebråelser, därför att 
han vågar upphöja Rafael på professor Westins bekostnad — hvarpå. 
Heimdal fogligt svarar: 

»Man behöfver väl ej vara konstdomare för att första, att Rafael kan äga en 
och annan förtjänst framför herr Westin utan att just låna den af honom.» 

Det är endast sällan, de stridande herrar kritici med någon sak- 
kunskap yttra sig om målarens säU att måla. När Aftonbladet 1843, 
finner de westinska taflorna utmärka sig för »vacker teckning, lena 
konturer, mycken dager, sparsam skugga, bjärta färger, genomskinlig 
och mot all solbränna sorgfälligt vårdad karnation, azurblå luft, ljusa 
skyar», så är detta en träffande karakteristik. — Konstnärerna upp- 
skatta Westins förmåga i kompositionen och hans breda, lediga teck- 
ning, som söker nå de antika mästarnes enkelhet och skönhet i formerna. 
Men de finna redan på i82otalet, att han »stiger icke betydligt i sin 
konst» och anse, att hans talang i att måla är mindre utvecklad än hans 
förmåga att buga sig och söka hög protektion. 

Hans teknik skildras af Boye i följande ord: 

»Hans första färgläggning är rask och snillrik, färgerna läggas vierge — som 
fransmännen säga — på duken, endast på sina rätta ställen, utan hopsmältning; 
det hela ser kraftfullt ut och förråder mästaren; men vid fardigmålningen pinar 
han färgome, och deras stora sammansmältning betager det hela ett utseende af 
raskhet och genie, som fanns i utkastet.» 

Outtröttligt produktiv är han. Han målar historietaflor — »Olof 
Skötkonungs dop», »Lutherska lärans antagande i Sverige» —allegorier 
— »De fyra årstiderna, presiderade af jordens gudinna», en stor tafla med 
50 figurer, »Musiken föreställd genom en grupp af flickor» — religiösa 
motiv: *Den första dagen af skapelsen», »Den heliga familjen», »Kristi 
förklaring». Men mest är han sysselsatt med porträtt för konungahusets 
räkning. Han målar i mångfaldiga exemplar Karl Johan med gemål och 

Digitized by VjOOQIC 



barn, än hvar och en för sig, än hela familjen samlad — »ett artigt 
familjestycke» af detta slag finns pä Gripsholm. An framställer han 
konungen »på en hvitmålad'*') häst framför lifdragonerna på Ladugårds- 
gärdet», än kronprinsessan Josephine med lille prins Karl i knäet — 
båda med glad upp- 
syn, fast gossen blifvit 
betydligt misstecknad. 
Den lille har fått fatt i 
moderns halsband och 
tittar på ett däri hän- 
prande porträtt af konun- 
gen ; på väggen hänger 
ett porträtt af kronprin- 
sen, och på prinsessans 
ena armband ses drott- 
ningens porträtt. Alltså 
hela familjen sinnrikt 
hopford på en och 
samma duk. 

Om Westins por- 
trättmåleri hade tankar- 
na länge varit delade. 
Äfven de som böjde sig 
till jorden för mästa- 
rens granna komposi- 
tioner och hans Correg- 
gianska kolorit, kunde 
uttala så hårresande 
domar som att han 
minst af alla svenska 
målare var ägnad till 
porträttör. Redan 18 18 
hade Hammarsköld va- 
rit elak nog att yttra: 

»De yitre dragens likhet var så till sågandes med mekanbk färdighet 
attraperad, men den inre människan, h vilken åt den yttre beklädnaden gifver lif 
och bestämdhet, saknar man alldeles i dessa stelt och med öfverdrifven omsorg 
utförda lineamenter och dessa bjärt pålagda färgkontraster. Därför har herr Westin 
öcksA egentligen ägnat sitt bemödande åt bisaker och förnämligast sökt att indivi- 
dualisera snörbroderierna på byxoma.» 

Scholander afSfärdar de westinska porträtten med ett enda ord: »vax- 

•) Det ironiska uttrycket ^hvitmålad häst» träffar onekligen spiken på hufvudel. Det är 
till på köpet en ytterst klumpigt tillyxad hvit trähäst, Karl Johan här begagnar. Den torrt 
mÄhule lafUn, som finns på Stockholms slott, utgör ett typiskt prof pä de små fordringar, 
NVestin på äldre dagar ställde till sin egen konst. 

Karl XIV Johan till häst. 

Efter målning af F. Westin. 

Digitized by VjOOQIC 


Wcstins egentliga medtäflare på porträttets område är vid denna tid 
Sandberg-, Medan kritiken anser, att ett porträtt af Westin endast kittlar 
ögat, xoch det så Ijufligt, att intet intryck af det kan tränga till hjärtat», 
så konstaterar han, att »emedan herr Sandberg doppar penseln i sitt eget 
hjärta, intränger äfven hans målningar i allas hjärtan». 

Skarpare än kritikens ord påvisa Södermarks porträtt — då han 
kommer hem och blir den erkände mästaren inom facket — bristema 
hos Westin och göra honom omodern som porträttör. 

Tiden går ifrån honom. Af det unga släktet, som räknar honom 
bland sina uppfostrare — han är till och med akademiens direktör i hela 
tolf år — mötes han med en ihärdig opposition. Den allmänna åsikten 
är, att han utöfvar ett absolut skadligt inflytande. 

Han höll — säger Scholander*) — långa tal om grace och »sökte 
vända elevernas ögon från naturen och in på en falsk idealism». Han 
sökte inplanta hos ungdomen den sats från hans egen ungdomstid, att 
nyttjandet af lefvande modell till en tafla binder och betvingar det konst- 
närliga skapandet. Man skulle söka idealet i människogestalten. 

Hans nyckfullhet och partiskhet gjorde honom ringaktad af eleverna, 
liksom hans »fjäsk» och hans opålitlighet gjort honom illa omtyckt af 
sina yrkesbröder. Han omtalas i föga vördnadsfulla ordalag. Den en 
gång så lysande konstnären och världsmannen har blifvit en obehaglig 
gubbe, »vedervärdig att skåda», som tillbringar sina akademiska lektioner 
med att dricka toddy i ett sidorum i sällskap med vaktmästaren. 

År 1853 tar den fallne storheten afsked med sin ej vidare stora lön 
i pension. 

Per Krafft målar fortfarande porträtt, berömmes någon gång för sin 
korrekta teckning**) men mister småningom allmänhetens sympatier. Hans 
färg är grumsig och obehaglig, uppfattningen af personen klumpigt grof 
och aldrig smickrande men ofta nog motsatsen. 

Han är för öfrigt »nästan mera affärsman än konstnär»***), gifver 
ej ut en skilling i onödan — undantagandes då det gäller att smaka en 
butelj sydländskt vin, ty då ser han gärna att han far njuta i sällskap 
med någon som förstår att uppskatta varan. 

Hans alstring är fabriksmässig. Det finns en historia om hur han 
en gång reste till ett prästmöte, försedd med aderton prästporträtt, där 
allt utom hufvudena var färdigmåladt på förhand — feta präster och 
magra, några med nordstjärneorden, andra utan. På ort och ställe målade 

•) I konceptet till minnesteckningen öfver Westin på akademiens högtidsdag 1863. I det 
renskrifna talet, som upplästes vid nämda tillfälle, äro alla opassande omdömen strukna. 

**) Aftonbladet yttrar 1843: »Begynnande konstnärer kunna af denna gamle mästare lära 
det korrekta^ inom hvars trygga råmärken ingenting sedan bör hindra dem från införandet af 
det sköna och ädla, om de ha någonting sådant att tillägga af eget förråd.» 

•••) Yttrande af Cnisenstolpe i Kraffts nekrolog i »Svea». — »Krafft endast tänker och 
talar om pengar», säger Sandberg 1824. 

Digitized by VjOOQIC 


han in ansikten öfver de aderton prästrockarna och for så hem med 
plånboken full af sedlar.*) 

Som akademisk lärare var han liksom Westin den klassiska stilens 
målsman. Då han skulle rätta en elevs teckning, hände det sällan, att 
han kastade en blick på modellen och jämförde teckningen med verklig- 
heten. Han endast ritade upp några skarpa konturer, som gåfvo kropps- 
formerna en klassisk rundning, och uttalade sedan sin vanliga kvickhet: 
>Så skall det vara, det är kraft i det.» 

Han var »robust, hjulbent och krokig, med vackert hufvud, alltid 
välkände en tuggbuss, bestämd och ofta grofkornig i talesätt och under- 
visningsråd». Elegant var han minst af allt, »klädseln som en bondes». 
Högdragen var han ej heller, han kunde midt under lektionen inlåta sig i 
diskussion med eleverna om frågan hvar man fick de bästa toddar i staden. 

På operakällaren hade om kvällen professoreme Krafft och Limnell 
sitt särskilda bord, dit kyparen utan särskild tillsägelse bar fram toddyn 
och piporna, när gubbarne infunno sig. På gamla dagar blef Krafft läsare 
och enstöring och drog sig undan världen. Men när han på kvällen van- 
drade hem till sitt från Betlehemskyrkan, sneddade han gärna in på källaren 
midt emot for att skölja ned andakten med en toddy. 

De voro sega gubbar, dessa konstens fäder. År 1850 var Westin 
68 år gammal, Krafft 73, Limnell 86, Heidecken — lärare i principskolan 
— 69, Fahlcrantz 76. Föga underligt, att man hittade på uttrycket: 
»det akademiska gubbhuset». De nämde fem räknade, då de lämnade 
detta jordiska, tillsammans 433 år. 


Någon utveckling för konsten är numera ej att söka i desse gamles 
konstutöfning och ej heller i deras inflytande på ett yngre släkte. Fram- 
stegen inom måleriet betecknas närmast af namnen Södermark, Sandberg, 

De gamle motivkretsarne odlas fortfarande. Klassiska ämnen målas 
— »Diana och Endymion», »Coriolanus och hans moder», rEpaminondas' 
<löd», »Cicero anklagar Katilina inför senaten*. Svensk historia målas 
äfven, och därjämte odlas bataljmålningen och paradbilden. Krafft, Wet- 
terling, Mörner, Dahlström framställa Karl Johans segrar utan den storhet 

*> Samma »geschäft* berättas om den norske målaren Karl Lehmann. Han plägade 
T*^ omkring pä marknader med porträtt, där allt utom hufvudena var fardigmåladt pä förhand. 
tnligi egen uppgift fabricerade han ej mindre än 4,800 porträtt och hann dessutom med att 
fi^rfärdiga både altartaflor och landskap pä lediga stunder. 

Digitized by VjOOQIC 


i hållningen, som utmärker de bästa af de napoleonske bataljbildema^ 
— bland hvilka man för öfrigt träffar flera, som snarare utgöra mi- 
litärbulletiner än konstverk — och utan den kärlek till ämnet, som 
besjälar tyskarnes bilder från folkresningens dagar, de danska krigstaflorna 
eller de moderna fransmännens soldatmålningar. Karl Johans krigsmålare 
utförde sitt arbete så, som de skulle ha behandlat hvilket som helst annat 
motiv, som taflans beställare valt åt dem, saknade den tekniska 
förmåga, som kunde gifva lif och fart åt deras ängsligt komponerade 

Revyer, parader, hyllningar och andra festligheter, som kunde anses 
minnesvärda, fingo i Bennet, Way, Cederholm m. fl. trivielle afkonter- 
fejare. De ha ett uppenbart syskontycke, dessa stela »skilderier*, som 
vi träffa på de kungliga slotten. Än är det Karl Johans utropande till 
konung, som framvisas — Stockholms slott, kringrändt af soldater i långa 
rader, blå frackar och hvita byxor i tusental, på strömmen massor 
af båtar, i förgrunden nedanför Kungsträdgården artilleriet och bakom 
kanonerna staffage af civilt folk, smågossar i frack, herrar i slängkappa, 
bararmade damer i stora skygghattar — än konungens besök på Upsala 
högar eller vid Göta kanal, än paraderingar för honom eller för besökande 
monarker på Ladugårdsgärdet. 

Paradtaflorna äro hvarandra skäligen lika i komposition och färg- 
verkan — eller brist på färgverkan — samt i utförandets stelhet. En 
samling militärer i omsorgsfullt målade uniformer, damer i schalar och 
schäferhattar, gärna en grupp dalfolk, som hälsar ödmjukt på hans maje- 

Siai:et vid Lybeck. 

Efter målning af K. A. Dalil/ttröm. 

Digitized by VjOOQIC 


stat och utpekar honom för sina barn — hattar som lyftas, vördnads- 
full entusiasm, konungens skarpa profil med det milda uttrycket i blick 
och leende — långa led soldater, kungliga borgen med svenska flaggan 
och i bakgrunden en skymt af staden, ett par kyrktorn mot den trä- 
aktigt hårda luften. — 

Det är inom genren vi ha att söka den utveckling, detta skede medför. 
Begäret att studera sig själf, att intränga i sig själf utgör ett karak- 
tersdrag hos vårt århundrade. Konsten har försökt skildra folkens stora 
minnen, häfdernas stora personligheter. Den börjar nu att stiga ned 
bland själfva folket, och den börjar på samma gång att försöka tala till 
en större krets än den förut vändt sig till. 

Det borgerliga hvardagslifvet anses fortfarande sakna intresse. Ett 
och annat försök har blifvit gjordt att måla stockholmslif — exempelvis 
har Lauréus målat en »bal på ett värdshus» — men det är ytterst sällan 
dylika motiv väljas af andra än karrikatyrtecknare. Bondens lif däremot 
dragés nu inom konstens råmärken. Äfven det har förut undantagsvis 
blifvit skildradt, men målaren har då snart sagdt alltid sett det så att 
säga uppifrån eller på afstånd. 

Ännu har målaren ej lärt sig känna' ått fjärde ståndet. Studiet af 
folkkarakteren utgör naturligt nog ej styrkan i hans pastorala bilder, utan 
(a vi söka den i själfva motivvalet, i grupperingen, i kompositionen. Dessa 
folklifsbilder tillhöra samma tid, som diktade »Värmländingarna» (1846). 
Det är mindre människorna än deras helgdagskläder, som framställas. En 
kostymbild och ingenting annat är Otto Wallgrens »Bondfolk utanför 
Lunds domkyrka», och äfven i Sandbergs landtliga fester — midsommar- 
dansen på Säfstaholm, bröllopståget på kyrkbacken i Vingåker — är det 
de lifligt anordnade grupperna och de måleriska kostymerna, som utgöra 
hufvudsaken. När Sandberg sätter sig att måla Riddarhustorget i Stock- 
holm, omgifver han Gustaf Vasas staty med — som han själf i ett bref 
vitrar — »alla svenska provtnsdräkler* — gifver en tablåartad uppvisning 
af svenska folket, grupperadt kring den gamle konungens bild och med 
hängifven andakt blickande upp till honom. Där ses representerade folk- 
dräkter från alla landskap, från Skåne och till Lappland — för att få ännu 
mera innehåll i taflan har konstnären äfven målat dit Karl Johan till häst 
i bakgrunden på Riddarholmen.*) 

Ett steg längre i riktning mot det hvardagliga går Dahlström i sina 
små bilder, hvilka gifva uppslag till en svensk genremålning. 

Dahlström liksom Sandberg behandlar folket och folkdräkterna ej 
blott i målning utan ock i litografi. Sandberg lämnar teckningarna till 
Kristian Forssells gravyrverk »Ett år i Sverige».**) Att popularisera 

*) Taflan finns i Stockholms högskolas tafvelsamling pä Héleneborg. Heimdal yttrade 
om den, att idéen ej »lämpar sig till ett konstverk af den omfattning som det ifrågavarande» 
^ taflan fir i själfva verket ej alls stor — samt att »den innebär ingen handling och kan 
^ledes ej rätteligen f& namn af historiemålning». 

**) Om detu och föregående skedens svenska gravörer och litografer, se Esilanders konst- 
historia, Eichhorns »Svenska studier» och L. Looströms »Den svenska konstakademien». 

Digitized by VjOOQIC 


Svensk allmoge församlad krin^ Gustaf Vasas staty. 

Efter målning af J. G. Sandberg. 

konsten är ett af de mål, tidens ledande män uppställt för sig. Redan 
i början af 1820-talet ha Wetterling och Boye utgifvit en stor samling 
teckningar efter tafloma i kongl. museet. Anckarsvärd framlägger flera 
samlingar svenska och norska utsikter i litografi. Major Carpelan och 
löjtnant Gustaf Söderberg liksom den unge Billmark, elev af Forssell, 
litografera landskapsbilder. Längre fram utgifver Sandberg sitt omfattande 
»Galleri af utmärkte svenske lärde, vitterhetsidkare och konstnärer», por- 
trätten litograferade af Johan Cardon, som — äfven han — utgått ur 
Forssells skola. 

Hjalmar Mörner framlägger sina reseminnen och stockholmsbilder, 
Wetterling utgifver karrikatyrer, Westin historiska kompositioner. Wahlbom 
»Fosterländska bilder», Dahlström sina historiska planschverk. Det blir 
allt mera lifligt på den reproducerande konstens område, och konsten 
sträfvar i allt högre grad till att bli fosterländsk, antingen den rör sig 
inom historiens eller inom hvardagsgenrens råmärken. 

Digitized by VjOOQIC 



>Vår gamle hederlige Sandberg t är ett yttrande, som ofta åter- 
kommer i hans samtidas uttalanden. 

Hederlig är han i sitt lif och i sin konst. En redbar målare och 
en solid människa. Instängd i trånga förhållanden, hindras han från att 
utveckla sin talang till det mesta möjliga och gör tidigt intryck af att 
vara en gammal man, alls icke trött eller kallsinnig, men sansad, fri från 
illusioner. .; < i 

Han tar världen och den lilla stat i staten, där han har sin verk- 
samhet, sådana de äro. Likgiltig för yttre utmärkelser drar han sig till- 
baka inom ett lyckligt familjelif, är så verksam och nyttig han kan vara» 
blandar sig ej i onödan i meningsskiljaktigheten blir småningom en smula 
gammalmodig i sina åsikter liksom i sitt målningssätt*), men förblir alltid 
öppen och rättfram, en fiende till allt kotteri väsen liksom till allt kryperi. 
Scholander kallar honom en konstnär »af det stilla, anspråkslösa slaget». 

I hans förtroliga yttranden framlyser ofta klagan öfver att den 
grund, han byggt sitt konstnärskap på, varit så vacklande och hållnings- 
lös, öfver att han ej haft goda lärare, aldrig lärt sig att teckna väl efter 

Under sin elevtid måste han 
ofta försumma undervisningen för 
att själf gifva lektioner i teck- 
ning och klaverspelning till billigt 
pris, och i stället för att få öfva 
sig i målning måste han på den 
tiden hjälpa till med att stryka 
dekorationer på operans målare- 

Han blir aldrig i tillfälle att 
studera utomlands. I stället för 
resepensionär blir han vice pro- 
fessor vid akademien och längre 
fram ordinarie professor. 

»Gud gifve jag blott ett 
år fick profitera af en skicklig 
mästares handledning I» utbrister 
han, då Fogelberg rest och han 
måste stanna hemma. 

Och på gamla dagar yttrar han en gång: »Gud gifve att jag hade 
fått som mången annan på ateliererna i Paris teckna efter naturen, så: 
hade den saken nu för mig ej varit så svåri^. 

Johan Gustaf Sandberg. 

Efter bana sj&lfporträtt. 

*j Aftonbladet kallar 1847 ^^"^ mälningssätt tsnart urmodigt». 

Digitized by VjOOQIC 


Gustaf Vasa i slaget vid Brännkyrka. 

Gustaf Vasa motta£:er bibelöNersftttningen. 

Ur Sandbergs freskocykel 

Digitized by VjOOQIC 



Gustaf Vasas intåg i Stockholm. 

Gustaf Vasas afsked från ständerna. 
i Upsala domkyrka. 

HordeasTAB, Sreiuk kimtu 

Digitized by VjOOQIC 


Han tar sitt öde med den resignerades lugn. Försynen har ej velat 
att han skulle bli en stor artist. Redan som ung faller han yttranden 
sådana som dessa: »Jag lär få vara nöjd med min lilla lott», »alla nå ej 
samma lycka», »den som är slagen till en slant, blir aldrig en riksdaler». 
Och då han nått så långt han kunde nå, vågar han aldrig hoppas att 
hans minne som konstnär skall öfverlefva honom själf. 

Han arbetar »som en fabrikör för att lefva», »förfärdigar» — det är 
hans eget uttryck — en mängd taflor och är ej rädd att våga sig på 
stora och vanskliga uppgifter. 

Som en rask försökare på olika områden ha vi redan på göternas 
tid lärt känna honom. Den nordiska myten öfvergaf han efter att ha 
utfört i olja den från göternas utställning bekanta kompositionen »Val- 
kyrior, ridande till striden», en tafla, som publiken vid 1820 års utstäl- 
ning fick »se i sin fulländnings glans», och som då prisades särskildt for 
den säkerhet, hvarmed konstnären uttryckt mytens idé. Till det religiösa 
måleriet återvände han ett par gånger — i »Kristus i örtagården ^ »Kristus 
bär sitt kors», den sistnämda i Skeppsholmskyrkan i Stockholm, m. fl. 
korrekta kompositioner, där han dock ej kunnat dölja ansträngningen att 
åstadkomma en på en gång enkel och stor hållning. 

Dessemellan målar han sina pastorala genrebilder och är en flitig 
tillverkare af små historietaflor, samvetsgrant, säfligt, städadt och pro- 
saiskt utförda — Erik den fjortonde i fängelset, Gustaf Vasa, då han blir 
slagen med brödspaden af Tomte Matts hustru, Katarina Jagellonica 
visande sin förlofningsring för Göran Persson, Gustaf Adolf i lifsfara vid 
Stuhm*). Ett af sina motiv beskrifver han med följande ord: »Gustaf 
den förste hos sin svåger och syster på Temö i Södermanland, där han 
en tid var gömd för Kristierns efterspaningar, då de på allt sätt sökte 
öfvertala honom att slå sig till Kristierns parti, men förgäfves » . **) 

Sin egentliga popularitet vinner han som porträttör. Hans porträtt 
äro vårdadt, bestämdt och i allmänhet säkert tecknade. 

Medan vi finna något torrt och kyligt i Sandbergs konstnärslynne, 
så prisade honom hans samtid företrädesvis för den känsla, han nedlade 
i allt, han målade. Hans kolorit blef till och med kallad musikalisk.***) 
Vi förstå bättre loforden för & precision» i uppfattningen, för en rättfram 
syn på verkligheten — efter den tidens fordringar. Uttrycket att han för 
»en pensel, full af allvar och besinning» är mera träffatide än uttrycket, 
att han doppar penseln i sitt eget hjärta eller att hans mera granna än 
pålitliga kolorit har något med musiken att skaffa. 

*) Dea sistnämde pä nationalmuseet. 
**) *J*& *^*^1 ^^ ixÅ\si, rättare sagdt förfärdiga 3 å 4 historieUflor, » skrifver han i 
november 1820. *i:o ur Gust. Adolfs historia för herr Holtermann, 2:0 ur Gust. i:s eller 
någon annans hist. för Schinkel, Hasselgren skall göra pendant, 3:0 för engelska ministern 
ur Karl XII:s historia, 4:0 S:ta Barbara för general Cardel och vår konung till häst för general 
Ta väst, och med allt det si är jag gud näs ändå en slant och blir aldrig någon riksdaler, ^ 

***) »Il est musicien comme il est peintre. Dans ses tableaux tout est accord et dans 
ses accord s tout est coloris», yttrar fru Ehrenström i sina »Notices». 

Digitized by VjOOQIC 


Sitt Största och mest vågsamma arbete fick Sandberg börja 1831, 
då han mottog uppdraget att pryda det gustavianska grafkoret i Upsala- 
domen med sju freskomålningar med ämnen ur Gustaf Vasas historia. 

En vansklig uppgift, särskildt som hvarken han eller någon annan i 
Sverige hade någon praktisk kännedom om freskomålningens teknik. För 
att fa upplysningar om färger och förfaringssätt måste han vända sig till 
Fogelberg i Rom — hans bref från denna tid till den frånvarande kam- 
raten äro fulla med frågor och fulla af oro. 

1833 var »Gustafs afsked från ständerna» färdig, året därpå dess mot 
stycke »Gustafs intåg i Stockholm». 1836 kan Sandberg berätta for Fogel- 
berg, att arbetet snart är afslutadt, och han yttrar då, samvetsgrann som 
alltid och skattande konsten högt men sin egep förmåga ringa: 

»Just nu, då det lider mot slutet, blir j^ illa till mods och skulle 
gärna vilja börja om igen, ty när man betänker eftervärldens stränga 
dom öfver ett dylikt opus, så är det förmätet af mig att ha vågat före- 
taga detsamma, men jag har gjort hvad jag kunnat, ehuru ofullkomligt.» 

Det bör ej förundra, att den samvetsgranne konstnären med de 
förutsättningar han ägde ej förmådde höja sig från det anekdotmässiga 
historiska genremåleri, han blifvit van att utöfva, till en verkligt stor histo- 
risk konst. Eftervärlden finner i upsalafreskema »förståndig anordning och 
noggranna detaljer» men saknar den monumentala hållningen, den stora 
känslan, innerlighet i framställningen. Det bäst lyckade är en och annan 
bifigur, öfver hufvud taget det rent genremässiga. En jämförelse mellan 
Hersents bekanta skildring af den gamle konungens afsked från sitt 
folk, där han långsamt stiger ned for tronens trappsteg, och den mot- 
svarande freskobilden i Upsala, visar tydligt hvilka egenskaper den svenske 
konstnären saknade, medan fransmannen ägde dem. 

Som de första försöken på det fosterländska monumentala måleriets 
område i Sverige ha freskerna i Upsaladémen sin hufvudsakliga betydelse. 
Som en konstnär, den där »ville något sant och vågade något stort», 
en konstnär med allvarligt och redbart syfte, djärf på samma gång som 
anspråkslös, utan vägbrytande kraft men också utan all fåfänga, är Sand- 
berg en af skedets sympatiska personligheter. 

Bland de akademiska lärarne förklaras han af Scholander ha varit 
den ende, som utöfvade något gagnande inflytande på de unga. Hans 
ständiga uppmaning till eleverna var, att de skulle »framfor allt studera 
nakna naturen, ty detta är dock det förnämsta» — och det var ett råd, 
som behöfde inpräntas hos den ungdom, som lärt sig af Westin, att det 
konstnärliga skapandet betvingas och bindes af modellstudiet. 

Då han i tidens fullbordan — år 1845 — blef akademiens direktör, 
var det ingen, som bestred den »gamle, hederlige Sandberg» denna 
hedersplats. Han satt kvar som akademiens styresman till 1853 och afled 
året därefter. 

Digitized by VjOOQIC 



Artisterna voro ej särdeles många men likväl flere än fosterlandet 
ansåg sig forpliktigadt att föda. De som ej voro fästa vid akademien, 
lefde i allmänhet ganska bekymmersamt. I stockholmslifvet utgjorde de 
jämte några unga litterära snillen ett folk för sig, en liten flock hellener 
midt ibland barbarernas pluralitet. 

Originella figurer funnos bland dessa lösa fåglar. Där var tiil 
exempel Karl Johan Sjöstrand. Han beskrifves som en stillsam och be- 
skedlig man i långt hår och sammetsbarett, slängkappa, draperad som en 
toga, och »galoscher, så mycket som möjlig^ liknande sandaler». »Den 
sublime», som kamraterna kallade honom, svärmade för grekiske hjältar 
och romersk dygd, föraktade allt hvad genrekonst hette och målade 3,000 
klena små historietaflor. 

Historisk konst idkades ock af Johan Holmbergson, en mycket ansedd 
tecknare och en man som ej var att räkna bland h vardagsfolket. Som 
»en gåta för alla och en slags syn för alla » förekom han på Stockholms 
gator, klädd i karolinsk hatt och med staf i handen, talade i gammaldags 
kärnfulla ord och gjorde intryck att vara en ur sjusofvarsömn uppstånden 
samtida till Gustaf Vasa. 

I en iskall atelier i Stadsgården bodde G, W. Finnberg — då han ej 
var inlogerad på gäldstugan, som var det mest fridfulla ställe han kände 
till. Där framlefde han sina lugnaste dagar, ty där fick han både värme 
och mat, något som han eljes ej kunde skaffa sig utan de bekymmer- 
sammaste ansträngningar. 

Han var finne, hade idkat porträtt- och altartaflemåleri i hemlandet 
och kom öfver till Stockholm efter Åbo brand, då han burit sina taflor 
från hus till hus men slutligen sett sig tvungen att lämna dem åt 

Som en barnslig, enkel konstnärssjäl skildras han af sina samtida. 
Han »lefde ett drömlif». Att fS måla var det enda han ville — det be- 
tydde mindre om han fick äta eller ej. 

»Man skrattar ju åt galenskapen» — yttrar Lundgren i ett hand- 
skrifvet fragment om ställningar och förhållanden på denna tid — »och 
på Finnbergs tid var det en galenskap att måla i Sverige. Åtminstone 
kunde det tyckas så för hvar och en som icke fått lust att sysselsätta 
sig själf därmed och således icke kunde hafva erfarenhet af, hur under- 
bart konst förmår bibehålla hopp och tålamod och draga inbillningen 
från världens tråk och bekymmer in ibland leende fantasier och soliga 
utflykter. » 

Finnberg var en krokryggig man med allvarlig uppsyn under tunga, 
buskiga ögonbryn. Ordkarg hade han blifvit, så att han nära nog glömt 
bort konsten att tala. Sommar och vinter gick han klädd i en gammal, 
kort päls, prydd med sleifer och snören. Hans atelier var ostädad och 

Digitized by VjOOQIC 


oeldad, dörren öppnade han sällan, ty det var björnar och aldrig tafvel- 
köpare^ som bultade på. Ofta låg han öfver natten hos någon bekant, 
som hade varmare hos sig än han själf och som kanske till och med 
kunde bjuda honom på en matbit innan man lade sig. 

Till någon enkel källare kunde Sjöstrand eller GrafTman föra honom 
och låta honom äta sig mätt. K. S. Graffman^ landskapsmålare, tecknare 
af »Skotska vyer», dem Billmark litograferade, var en lång, mager man, 
klädd som vanliga opoetiska människor men för öfrigt ovanlig nog. Liflig 
och lätt inspirerad, som han var, blef han fullt ut lika sublim som Sjö- 
strand, då talet föll på idéemas höghet och på den filiströsa världens platt- 
het. Jämfördt med den poetiska imaginationens skatter är allt skeppsbro- 
magnaternas guld endast stoft och aska. Men att slösande kunna dela 
ut poesiens ambrosia ibland höga och låga — det är rikedom! 

De unga artisteleverna slöto sig till dessa »herrar genier», lärde sig 
af dem att hålla i penseln — på akademien gafs ingen undervisning i 
målning — och att bereda oljefärg — ty färdiga färger i blåsor eller tuber 
funnes ej på den tiden i Sverige. Sjöstrand var Palms och Wickenbergs 
lärare i oljemålning. Egron Lundgren drog sina första penseldrag under 
ledning af A, J. Fägerplan — elev af Krafft och en tid biträde vid dennes 
porträttfabrik, eljes tafvelrestauratör. 

Om det var svårt att måla taflor, så var det ännu svårare att få sälja dem. 
En afnämare, till hvilken ungdomarne snart lärde sig hitta vägen, var »fru 
Utterström», den lyckliga ägarinnan af ett klädstånd på Svartmangatan. 
I denna hedervärda matronas »museum» träffade man svarta och spruckna 
taflor af obestämd ålder och skola, som en och annan förståsigpåare 
kunde komma in och titta och pruta på, men därjämte äfven nya målningar, 
som täflat om kungliga medaljen på akademien, och som framställde 
Ulysses, Andromake, Diana eller »Herkules i sin apoteos och gloria». 
Gumman fann det ynkligt med de gossarne, som i stället för att ta sig 
något nyttigt före förspillde sin ungdom med att sudda ihop dylikt. 
De stackames enda ursäkt var att de hade en skruf lös — och detta 
kom sig af den giftiga oljefärgen, som de sutto och luktade på dag ut 
och dag in. 

För öfrigt var det ej endast elevpojkar, som kommo till fru Utter- 
ström och hennes medsystrar, ifriga att förvandla sina oljemålningar till 
bröd. Om herr Finnbergs och herr Fägerplans taflor yttrade nämda konst- 
beskyddarinna, att »inga kedjor behöfs det för att hålla dem kvar». Så 
länge som de förekommit utställda i klädståndet, hade ingen kristen själ 
tittat it dem, med undantag af en skämtsam herre, som trodde att lejonet 
bredvid Androkles var ett porträtt af hans gamla moster. 

Akademifleverna voro i regeln fattiga gossar, som kommit upp från 
landsbygden med ett klädbylte på nacken, och några få slantar i fickan, 
men oftast utan någon underbyggnad och med tämligen klen allmän* 

I hufvudstaden väntade dem ej vidare feta dagar. »Ek-luten» väntade 
dem — det var Sjöstrand, som uppfunnit det namnet för den pröfhingstid 

Digitized by VjOOQIC 


af svält och umbäranden, gossarne hade att genomgå, då de skulle 
försöka att lefva på att måla taflor, medan de samtidigt skulle lära sig 
konsten att måla. 

Penningar var en sällsynt vara för gossarna och mat sågo de ej 
hvar dag. Den ena förtjänade några slantar på att teckna porträtt af de 
kungliga, den andra kolorerade litografier, ett par graverade. Tre målar- 
pojkar bodde tillsamman i en vattensjuk rumhåla vid Klara sjö och hade 
gemensamt en blå slängkappa, som de turvis nyttjade om vintern. Två 
af dem iingo synen allvarsamt skadad af den osunda bostaden. »Men» 
— påstår Scholander på gamla dagar — »glada voro de, fulla af själf- 
förtroende och gyckel, obekymrade för morgondagen och sorglösa för den 
fjärmare framtiden». Enligt Lundgrens uppfattning voro hans kamrater 
visserligen hungriga men i ännu högre grad »törstande efter någon slags 
ledning, otåliga att göra framsteg, oroliga att tiden tycktes rinna bort så 
fruktlöst som bäcken i sanden och de flesta med icke mycket ljusare hopp 
och utsikt än att, om allt gick väl, måhända med ansträngning kunna 
förmå släpa fram sin vacklande existens, åtminstone såsom dittills». 

Då de diskuterade konst, refvo ned sina »mästare» och uttömde sin 
kvickhet på Westin och Limnell, så föll namnet Dahlström dem ofta på 
tungan. Den mannen representerade ej en ålderdomssvag och försvinnande 
riktning, utan tvärt om en riktning i sin uppkomst. 

Som »en högst originell och talangfull man» v^x Karl Andreas Dahl- 
ström ansedd, åtminstone af det yngre släktet. Han hade varit underofficer 
vid artilleriet, hade rest upp sin lilla förmögenhet, idkat skandinaviskt ro- 
marlif och kallat sig bataljmålare. På akademien hade han sedan studerat 
en kortare tid utan att trifvas och utan att hinna lära sig teckna. Han 
satt hellre hemma hos sig och målade små landskap och små genrebilder, 
som blefvo berömda för den -fint och enkelt uttryckta stämningen.*) 

Han målade svensk natur och svenska typer, bondens hvardag, det 
svenska arbetet. Han målade vinterfiske, timmerflottning, grufbrytning, 
bönder med föror, »knallar» på landsvägen, bondstugan med dess in- 
vånare. Akademigossarna kommo upp till honom och sågo på hans 
taflor, och han öfvertygade dem på sitt lifliga, tvärsäkra sätt om, att det 
var just sådant, man borde måla, när man var svensk målare. Han loc- 
kade dem att välja till motiv och till modeller roslagsskutor, klädstånds- 
käringar, kullor och masar, tiggare och barnungar. 

Hans egna taflor blefvo dock aldrig rätt omtyckta utom konstnärs- 
kretsarna. I längden blefvo de också enformiga. En obehagligt blygrå 
ton tyngde dem, och samma typer upprepades på den ena taflan efter 
den andra. De bataljtaflor — slaget vid Lybeck och öfvergången af 
Rhen — han på beställning utförde åt konungen, voro torrt och hårdt 
målade. Det var antagligen studierna till dessa bataljbilder, som gåfvo 

*) Ännu 1S49 säger Aftonbladet, att Dahlströms d& utställda »Dragonläger» och »Små. 
länningar» vittna »om en talang, som förtjänar h&llas uppe, om den ej just för appehällets 
skull nödgas gä furlorad.» 

Digitized by VjOOQIC 



honom idéen till det litograferade planschverket »Teckningar till konung 
Karl Johans historia t, som sedan följdes af flera serier svensk-historiska 
bilder och därpå af lifliga och målande Bellmansscener och af odrägligt 
maniererade stockholmsbilder. Äfven som tecknare gick han steg för steg 
bakåt, blef enformig, torr och tråkig. Bristen på fast underbyggnad, 
på naturstudier, på smidighet i kompositionen och förmåga att omväxla 
blef allt mera märkbar år ifrån år, hans figurer blefvo allt mera groft till- 
yxade, allesamman efter en och samma läst. Han blef gammal och fattig 
och gick sjäif omkring i husen och bjöd ut sina arbeten. 

Gamle Dahlström lefde ända till 1869, anspråkslös och nöjd med 
litet, belåten blott han fick sin toddy hvar kväll — aldrig mer än en 
teddy. Och hur klen än kassan var, så behöfde gubben sällan sakna 
denna lilla uppmuntran. »Det 
måtte vara försynens meiiiiig att 
jag skall ha min toddy», plägade 
han säga — ty den kom oftast 
på ett eller annat sätt. 

Hans betydelse inom konst- 
utvecklingen ligger i den impuls, 
han gaf de unge. Wickenberg, 
Stack, Ekman, Lindholm upp- 
tog© med begärlighet hans motiv. 
Den heroiska ämneskretsen blef 
allt mera försummad och befanns 
en vacker dag tillhöra en förfluten 
tid. Den lilla genren däremot öf- 
vades allt flitigare. Staaff", Bok- 
lund, Andersson, Blackstadius, 
Jernberg, Eskilson och andra af 
de yngsta började sin mälarbana 
med att måla barn, fiskare, tiggar- 

gubbar, medan landskapsmålarne — »landstrykarne», som de blefvo kallade 
af den »sublima» riktningens anhängare — höUo sig till helt enkla och 
osökta motiv: höbåtar, skogsbackar, torparkojor, ruckel från Stockholms 

De unga stockholmarnes motivkrets var ännu ganska kringstängd, 
men de voro på god väg, då de öfvade sig på sådana ämnen, som de dag- 
ligen hade för ögonen. Att de saknade stil och hållning och att de togo 
sin uppgift en smula lättvindigt är föga att undra på. De hade sin ålders 
sorglöshet och oerfarenhet, och de tänkte föga på svårigheterna, ställde 
ej heller särdeles höga fordringar på naturtrohet i sina målningar. 

Kari Andreas Dahlström. 

Digitized by VjOOQIC 



N. M. Mandel^ren. 

Efter en litografi från 1840-taIet. 

Ett försök att väcka eller att stärka konstnärernas fosterländska 
känslor gjordes genom stiftandet af Konstnärsgillet — nyårstiden 1846. 

Dess första upphofsman var Nils Måns- 
son Mandelgren, 

Han hade i Sverige och utomlands 
studerat porträttmåleri, litografi och tafvel- 
restaurering, var en outtröttlig aftecknare 
af landets fornminnen, en liflig polemiker 
i antikvariska och konstindustriella frågor 
och i ovanlig grad en initiativens man. 
Han hade inrättat den första slöjdskolan 
för handtverkslärlingar — den skulle arbeta 
hand i hand med akademien och blef också 
väl mottagen af denna men däremot illa 
sedd af handtverksmästarne, som trodde 
att deras lärlingar skulle bli högfärdiga och 
anspråksfulla, om de finge en smula konst- 
bildning. Han hade; gifvit impulsen till 
den första industri- och slöjdutställningen 
i Stockholm 1844, ^^ slöjdföreningen och dess skola, som sedan öfver- 
togs af staten och utvidgades till den nu- 
varande Tekniska skolan, och längre fram 
i tiden hade han en betydande andel i stif- 
tandet af Svenska fornminnesföreningen. 
Han blef också konstnärsgillets fader.''') 
Gillets uppgift var först och främst 
densamma som Konstföreningens — det 
»skulle i sig upptaga och förena de splitt- 
rade konstintressena och genom en fri ut- 
veckling af idéer tillfredsställa behofvet af 
en mera omfattande estetisk odling.» 

Men då Konstföreningen på sätt och 
vis utgjorde ett supplement till akademien, 
ställde sig gillet i opposition mot den anda, 
som rådde inom konsternas egen boning. 
Gillet ville vara ett utprägladt foster- 
ländskt samfund, ifrande för en nationell 

Au£:utt Sohlman. 

*) Bland gillets öfriga mest verksamma ledamöter voro Vilhelm Wolfart, J. O. Blommér^ 
J. W. Wallandcr, G. O. Hyltén-Cavallius, Aug. BUnche, C. J. Wetterbergh, L. J. Hierto» 
(;. H. Mellin, Aug. Sohlman, J. G. Carlén, S. A. Hedlund. Antalet ledamöter uppgick år 1848» 
då samfundet stod i sitt flor, till 483. 

Digitized by VjOOQIC 



diktning och en nationell konst. Det uppkom — har dess förste ord- 
förande, dåvarande biblioteksamanuensen G. O. HylténCavallius, på- 
pekat — som en protest mot den akademiska klassiciteten. Andan ibland 
hufvudstadens yngre konstidkare var vid tiden för gillets bildande stämd 
emot akademien.*^) »Man klagade öfver skråtvång, själlös förmalism och 
pedantisk ensidighet samt längtade efter ett friare, friskare och rörligare 
lif inom konsten. Härtill kom äfven ett ökad t 
behof af bildning och ömsesidig beröring emel- 
lan konstnärerna själfva, lifligare i samma mån 
de hos den större allmänheten saknade detta 
högre deltagande, hvarförutan konsten aldrig 
blir annat än en drifhusväxt . . . Man kände 
att villkoren för ett ädlare nationellt konstlif sak- 
nades öfver allt, hos akademien och hos konst- 
närerna själfva, och att dessa villkor endast 
kunde vinnas genom att omflytta konstens 
exotiska planta på en nationell grund». 

Af någon genomgripande eller omedelbart 
verkande art blef likväl ej gillets inflytande. 
Det bidrog till att väcka fosterländska intressen 
hos allmänheten samt till att väcka konstnärers 
och författares håg för nationella ämnen. Men 
bland de idkare af bildande konst, som rönte 
någon inverkan af dessa idéer, fanns knappast 
mer än en enda betydande kraft: Blommér. 
Hans nordiska sagobilder utgjorde också de bästa frukterna af Konstnärs- 
gillets försök att »med Gewalt värma och uppmuntra konsterna». En annan 
frukt af gillets korta tillvaro blef »Artisternas och literatörernas pensions- 
kassa», stiftad på initiativ af Mandelgren och Hyltén-Cavallius. 

Gillets fosterländska sträfvan dog likväl ej, då samfundet upphörde. 
Genom Hyltén-Cavallius och August Sohlman fördes den ut ibland ett 
yngre släkte af akademiens studerande ungdom och bidrog till att ännu 
en gång hos svenska konstnärer väcka lusten för en gammalnordisk 

G. 0. Hyltén-Cavallius. 

Konstnärer och konstvänner sträfvade med lif och energi till att 
uppfostra allmänhetens smak och konstkänsla. Om skedets konstkritik 
kan man däremot knappast säga, att den satt sig samma mål före. 

Denna kritik hade genomgående varit allt för famlande och osäker 
i sak och allt för myndig i uttrycken. Storordig och öfverlägsen hade 
den varit Den hade deklamerat i stället för att förklara eller bevisa, 
den ägde ett öfverflöd af fraser och förtjusta utrop liksom af välmenande 

*; Uttryck af Hyltén-Cavallius i hans minnestal öfver Blommér, tryckt i Nordisk tid- 
tknft 1853. 

Digitized by VjOOQIC 


råd och satiriska snärtar. Partisk hade den varit oftare än på sak gående 
— och både småaktig och afundsam. 

Den ena konstnären upphöjdes på den andras bekostnad. Det fanns 
ej plats för två, tillhörande samma riktning, utan en hvar hade sina lof- 
sjungare och begabbare. Och hrr kritici slogos väldeliga inbördes. Då 
en sagt att kamationen i en tafla saknade saft och lif, förklarade utan 
tvekan en annan att »den ägde bådadera».*) »Mycket dum och mycket 
envis* kallar den ena kritikern déh andra. Motståndarens yttranden för- 
klaras i regeln vara framkallade af skadelystnad, genkärlek och den van- 
mäktiga hämdens ilska. Och därmed är rättmätigheten af kritikerns egna 
domslut bevisad. 

I regeln är den tidens kritik likväl allt annat än sparsam på beröm. 
Tvärt om breder man på sina loford med tjock fårg. Fahlcrantz är en 
stjärna på konstens himmel, »som i stilla majestät sprider en öfverjordisk 
glans omkring >sig«. Bredas fyra talmansbilder äro »de yppersta porträtt, 
någon svensk hand hittills målat». Sandberg förliknas »icke utan skäl» 
vid van Dijck, hans Valkyrior äro »ett förträffligt mästerstycke», ett af 
hans kvinnoporträtt »outsägligt vackert». Hcidecken synes i en förtjust 
kritikers ögon med »stora steg nalkas fullkomligheten», Hjalmar Mömer 
äger »utmärkta snillegåfvor», Qvarnströms relieffer kallas »fulländade», 
Ekmans taflor äro i koloristiskt afseende verkliga »bijoux», och den 
unge Köhlers interiör från modellskolan jämföres med Rembrandts St. 
Anastasius o. s. v. 

Konstnärerna kunna vara nöjda med loforden, liksom med att de, 
tack vare tidningarna, slippa lefva och arbeta i skymundan. Med kri- 
tikens konstnärliga ståndpunkt äro de däremot allt annat än nöjda. De 
förakta enhälligt allt hvad kritik heter såsom varande »onyttigt, förvillande 
och skadligt både för artisten och publiken». Det är ej blott de äre- 
lystne och misslyckade, som föra dylika ord i munnen, det är ej endast 
»de konstnärer, som pocka på ett bifall, som deras arbeten icke för- 
tjäna», hvilka utdöma kritiken och förklara sig ej erkänna »kitsliga 
litteratörers» kompetens i konstfrågor. Det är nära nog en dogm inom 
hela artistvärlden, att något godt eller nyttigt ord ej kan flyta ur en 
bläcksuddares penna. 

Det som väcker konstnärernas harm är först och sist kritikens 
okunnighet. Man anser den helt och hållet betydelselös, man finner att 
den ej har någon slags rätt att yttra sig om konstverk, och dä den 
ändå vågar tala stora och tvärsäkra ord, så rycker artisten på skuldrorna, 
draperar sig i sin värdighets mantel och straffar de kitslige murflarne med 
sitt förakt. 

En och annan inser mycket väl hvad kritiken kunde uträtta, om den 
vore bättre rustad. I en handskrifven uppsats om sättet att bedöma 
konstarbeten i Sverige påpekar Wetterling det lugna, behärskade sätt, 
hvarpå man nere i söderns länder studerar konstverk, den öppna blick 

*) Heimdal och Konversationsbladet på tal om Westio 1828. 

Digitized by VjOOQIC 


man där eger för det goda hos olika riktningar. Hemma — yttrar för- 
fattaren — förstår kritiken föga, — om konstens uttrycksmedel vet den 
sarskildt platt ingenting — och den konstnärligt ouppfostrade allmänhetens 
beröm är lika litet värdt som dess tadel.*) 

Det är öfvertygelsen om att kritiken ingenting har att lära hvarken 
artisterna eller tidningsläsarne, som väcker förakt för densamma, både hos de 
konstnärer, som ha personliga skäl att vara förargade, och hos dem, h vilkas 
palett kritiken hvarje dag omvirar med rosor. Fahlcrantz hade säkert rätt, 
då han påpekade, att tidningarna »tämligen blindvis* fördelade beröm 
och tadel bland artisterna. Då akademisekreteraren Gerss inledde sin 
broschyr »Försök till ledning vid konstarbetens bedömande» med att 
påpeka nödvändigheten för en kritiker af att äga någon kännedom i kon- 
stens teknik, så påvisade han ett grundfel hos den tidens kammarsittande 
konstdomare, som hvarken hållit en pensel i hand eller sett en konstnär 
arbeta och som nätt och jämt kunde skilja en oljemålning från en 
teckning, gjord med kulörta kritor. 

Sandberg påminner i sin vanliga lugna ton om att litteratörerna ej 
kunna förstå en konst, som de ej studerat. 

»En konstnär» — yttrar han — »bör aldrig ge sig i strid raed litteratörer, 
utan om möjligt är med sina arbeten söka afväpna dessa mörkrets fjäderhjältar, 
som naturligtvis mäste se skeft uti de vackra konsterna, därvid de sjålfva aldrig lagt 
I' anden.» 

Fogelbcrg instämmer: 

»Om man gäfve sig den mödan att utforska skälet till den oförsynta djärfhet, 
som sä ofta röjer sig uti konstdomarnes omdömen, sä skulle man ej sällan finna 
detsamma härröra frän en bristande kännedom i ämnet de bedöma.» 

Nyström, som en gång yttrat, att det i konsterna är så litet att 
säga, utvecklar samma åsikt i ett bref af 1822, där han skrifver: 

»Till och med om en god konstnär tager till pennan för att gifva nyttiga 
rid, sä blir det han säger ofullständigt, dä han ej i sak kan förklara sin äsikt. 
Genom att göra allmänheten, som ingen konstbildning har, till tredje person mellan 
artisten och kritikern, lär sig allmänheten endast tro att han själf begriper konsten. 
1 stället för att känna vill han nu resonnera, blir konstnärernas patron och blir 
sjilf 'konstberidare'. 

Är det pä det sättet man bildar en publik och goda konstnärer.'* Eller böra 
dessa ej alldeles obehindrade fä bilda hvarann? Sä har åtminstone alltid skett i de 

*j En skarp motsats till de svenska artisternas öfverlägsna yttranden om tidningar och 
Htik bildar den franske målaren Horace Vemets ord: >Je veux étre critiqué moi. Si je ne 
lavais été, je ne me connattrais pas. Juste, le critiqué m'a donné des legons — injuste, elle 
"na donné des forces». 

Det är alt lägga märke till, huru vid sidan af Frankrikes konstförfattare till yrket m&nga 
af landets på andra områden främsta pennor till en tid ägnat sig åt behandlingen af konstfrågor. 
Guiioi skref om salongen 18 10, ThUrs, som behandlade salongen 1822, var den förste, som 
ställde Eugéne Delacroix på hans rätta plats. Alfred de Musset skref om salongen 1835. 
Om konstutställningar skref^o ock i en senare tid Bauäelaire, de båda Goncottrts^ AbouU 
^tagmtfjy som försvarade Courbet, Zola^ som drog svärdet till Manets försvar, och y. K". 
^Itysmans, som fort Degas' och independenternas talan. 

Digitized by VjOOQIC 


Stora epokerna af konsthistorien, och konstskrifveriet är verkan och orsak till 
konsternas förfall.» 

Längre fram*) 3^trar han i samma ämne följande tänkvärda ord: 

»Kritiken, nämligen den äkta och goda, är visserligen konstens yngre tvillings- 
brodei och de båda syskonen äro för hvarandras lif och tillvaro i högsta grad nöd- 
vändiga. Men med den äkta kritiken förstår jag deg, som utofvades i de äkta, 
goda konsttiderna, d. v. s. yttrandet af ett omdöme som skapades af konstnjut- 
ningen eller om du sä vill af konstkänslan, icke den kritik som nu utöfvas af 
litteratörer, antingen pä egen hand eUer, som oftast är fallet, underblåsta af dåliga 
eller afiindsjuka konstnärer. Den förra utgår helt och hållet ur sakens natur, ut- 
vecklar sig så till sågandes ur konstverkets kärna och återverkar på konsten, ibland 
mildt, ibland strängt, men alltid befruktande. Med den senare kritiken är förhål- 
landet annorlunda. Den utgär frän ett bemödande icke att känna, emedan detta 
icke genom möda kan tillvägabringas, utan att förstå eller åtminstone synas förstå 
för att sedermera kunna docera och lära andra, huru de i sin ordning skola kunna 
förstå. Här är således 6åga om att ur konsten göra ett extrakt af vissa allmän- 
giltiga satser, hvilka sedan säsom ett alnsmått begagnas för att afmäta den artistiska 
förtjänsten och i sådan mening anlägga en kritisk häradsratt, ibland med, ibland 
utan nämdemän, där man själf sitter på domarstolen, framför hvilken konstnärerna 
i all ödmjukhet måste framträda och få sitt godkännelse- eller förkastelse-utslag. 

Sådan är, i allmänhet tagen, den nuvarande kritiken. Den kan häckla men 
icke njuta och beror i själfva verket endast på fåfänga, som vill göra sig viktig 
med skärpa i omdömet och sakkunskap men på denna afväg från det rätta och 
naturliga blir allt trängre och haltlösare och vanligen slutar med ett lika förstockadt 
som hjärtlöst förnekande. af all förtjänst.» 

Att kritikens lust att häckla var vida mindre utvecklad än dess för- 
måga att lagerkransa, är likväl lika uppenbart som att artisterna i sin 
öfverlägsenhet skuro alla kritici öfver en kam, utan att erkänna de goda 
sidorna hos de bästa ibland dem. Att sårad konstnärsfSfanga mer än en 
gång utgjorde en medverkande orsak till de föraktfulla uttalanden, som 
fäldes om kritik och kritiker, torde ej heller ligga helt och hållet utom 
sannolikhetens område. 


Akademiens hus — »denna värdiga boning för konsterna» — hade 
under tidernas lopp blifvit ganska förfallet. 

Utrymmet for skollokalerna hade länge varit otillräckligt. Redan på 
I790talet hade det varit fråga om att tillbygga huset, men både då och 
senare hade pengar saknats. Man hade fått vara nöjd, om man kunde 
laga de delar, som börjat rasa, fylla igen murarnas största remnor, lappa 
upp flyglarna, som blifvit »af tiden och af tillfälliga vattuflöden snart sagdt 

•) 1852 I bref till J. P. Molin. 

Digitized by VjOOQIC 


alldeles förstörda» och som på 1830 talet sägas vara i ett sådant tillstånd, 
att allmänna åklagaren »ofelbart» skulle ingripit, i fall byggnaden tillhört 
någon privatman. 


Akademihuset före dess ombyg:g:nad. 

Tec-knadt af R. Haglund efter ritningar ftin 1889. 

Först i den ena och sedan i den andra af dessa flyglar, som omslöto 
gården, var principskolan inrymd. 

^ Principens var skärselden, som det unga snillet hade att genomgå, 
innan det var värdigt att taga plats bland akademiens privilegierade 
elever. Principen utgjorde ock, före Mandelgrens ingripande, den enda 
skola, där lärlingar i olika yrken kunde få någon liten underbyggnad i 
de första grunderna för teckning. 

I den ruskiga lokalen, som på Scholanders elevtid var »litet 
underjordisk» och dit man följaktligen steg ned från gården, samlades om 
eftermiddagarne ett par hundratal pojkar, en hop unga vildar, som ut- 
gjorde en skräck för hela trakten omkring Röda bodarna. Efter lektio- 
nens slut kunde de tåga i trupp kring gatorna, välta omkull mångelske- 
stånd och ställa till slagsmål med andra skolors förhoppningsfulla ungdom. 
Under lektionerna lekte man hök och dufva under ritborden, brshide af 
svännare, blåste lergök eller bombarderade hvarandra med äpplen och 
andra lämpliga kastföremål. 

Tre lärare eller för att citera Scholander »tre olyckliga gubbar 
skalle undervisa och hålla reda på svinahjorden». 

Dessa tre voro på 1830 talet hofmålaren Eckstein, hofmålaren Sved- 
man och konduktör Aleander. Alla tre hade de tillhört akademiens unga 
snillen och drömt rosiga konstnärsdrömmar, innan de hamnade i »prin- 
cipen». Den sistnämde af trion var »hjälplärare» i 41 år i följd, hade 
100 riksdaler banko i årlig lön och fick behålla denna lön i pension, då 
han 1842 begärde sitt afsked vid ^6 års ålder. 

De tre hade mindre besvär med att undervisa än med att hålla 
ordning. Också fann akademien det nödvändigt att anställa flere extra 
lärare af sådant slag, att de — som det heter i handlingarna — »med 

Digitized by VjOOQIC 


nödig skicklighet för undervisningen äga erforderlig kraft att göra sig af 
ungdomen ansedde och åtlydde». 

Agréerne hrr Berggren och Fägerplan befunnos vara de mest tjänlige 
att till detta ändamål begagna, hvarför de båda starke männen tillfrågades, 
om de voro hågade att biträda de ordinarie krafterna med att uppehålla 
undervisningen och ordningen bland vildama. Några arfvoden skulle de 
två extra ej ha att påräkna, och dessutom påpekades till yttermera visso, 
att denna lönlösa tjänstgöring — som orden föllo — »alldeles intet skall 
berättiga dem att vid skeende vakanser tro sig själfskrifna vid tjänstemas 

Emellertid måtte man ha funnit dessa villkor en smula hårda, ty 
man beviljade de båda starke små extra-arvoden, hvarpå hrr Berggren 
och Fägerplan började tjänstgöra den 8 januari 1838. 

Att civilisera principskolan var dock ej det lättaste. Det var först, 
då Ringdahl blef lärare där 1856, som ofoget blef någorlunda stäfjadt. 

Det fanns likväl ett fåtal ungdomar, som arbetade äfven i »prin- 
cipen», lämnade in sina teckningar till prisutdelningen, fingo jetoner i 
belöning och omsider flyttades upp i antikskolan. 

1^ Antiken* var ett litet rum med mörka väggar, prydda med dam- 
niigd) grå gipser. Där satt om kvällarna ett tiotal unga män, som vid 
det sömniga skenet från rykande taljdankar efter förmåga aflecknade ett 
antikt gipshufvud, som var uppstäldt på en trälår. 

Innanför »antiken» var det allra heligaste, skolan for teckning efler 
lefvande modell. »En sorglig lokal» — yttxBX Lundgren därom — 
1- trångt, varmt, osnyggt och osundt», lyder Scholanders betyg om detta 

På väggarna framskymta gamla rödkritsritningar, framställande ana- 
tomiska preparat. Ett klockfodral står i hörnet, där bredvid dinglar ett 
skelett och framför modellens afklädningsbås står en mörknad ecorché, 
som kallas Lasse Tysk. 

Här träffas ett dussin elever, sittande med sina ritbräden mellan knäna 
och en hvar med sitt talgljus bredvid sig i en hög trästake. 

Uppe på modellbordet, belyst af en lampa under en bleckhuf, 
poserar en afklädd man i plastisk ställning, fastbunden som Sankt Se- 
bastian, liggande död som Abel, bröstande sig som en Ajax eller för- 
tviflad som en ångrande Kain. 

Att en hfinna kunde stå modell i naturtillståndet hade man i Stock- 
holm under den gamla goda tiden ansett som något både oerhördt och 
otroligt. Wetterling hade en gång från Paris berättat för Boye följande : 

»Nya modeller visa sig nästan hvarje afton för att rekommendera sig. De 
stackars fruntim merna måste armera sig med bra courage for att alldeles nakna stä 
inför omkring 80 konstnärer. Den första entréen är den värsta för dem, då de 
skola ställas. Som af falkar blifva de ögnade och högt bedömda. Det partiet är 
vackert, det partiet är fult, ropar hvar och en. Jag har redan 'ritat och stomperat 
efter en liten, rätt behaglig fruntimmersmodell, en mamsell Boissy, 19 år gammal.» 

Digitized by VjOOQIC 


Boye utbrast i sitt svar på detta bref; 

»Den nittonåriga m:lle Boissy splitterst naken I Hur kan det slutas? Eller 
rättare sagdt, bur kan det börjas?» 

År 1839 väckte emellertid Gillberg förslag, att de äldre och med 
högre priser belönade eleverna skulle en vecka i h varannan månad få 
afteckna en kvinnokropp, »helst en dylik åtgärd skall numera vara införd 
vid de flesta och största konstakademier i Europa». 

»Herr Sandberg» — heter det 1 protokollet — »tillkännagaf sig 
hafva för detta ändamål vidtalat en härtill passande nittonårig sujett, 
hvilken vore hugad att som modell biträda för 8 rdr banko i veckan.» 

Efter öfverläggning bifölls förslaget. Men »strängaste disciplin skulle 
af herr akademidirektören och tjänstgörande professorn de admitterade 
fbreskrifvas, så framt desse önskade att af denna förmån blifva i fort- 
farande åtnjutande». 

De kvinnliga modellerna ansågos vara i tjänst hos akademien, hade 
årslön — 150 banko åtnjöt kvinnomodellen Bergström 1849 ^^^ därtill 
50 banko till hyra, då hon ej kunde få bostad i akademihuet, hvilket 
eljes var det vanliga. 

ArkiUkturskolan var inhyst i två små rum på nedre botten. Under- 
visningen sköttes tämligen passivt. Man ritade mest på egen hand, då 
man ej slogs med linialema. Ibland förde man sådant väsen, att skol- 
inspektören Nyström måste tillkallas. Han höll »en ljungande straffpredikan, 
dock utan vidare följder». 

Undervisningen karakteriseras dräpande af Scholanders uttryck: 
»Hvad de där kolonnerna skulle betyda, som man kopierade utan det 
ringaste begrepp om deras ändamål, där de stodo enstaka på en sönder- 
stucken, smutsig plansch, därom upplyste ingen». 

De som voro satta till att fostra det unga konstnärsläktet, betrak- 
tades af lärjungarne hufvudsakligast som »ett stadigvarande förlustelse- 
ärane ». Ett par af lärarne voro dock ganska omtyckta — till exempel Krafft 
for sitt rättframma sätt eller Forssell därför att han berättade så många 
lustiga historier och gjorde lektionerna angenäma. Däremot lär det sällan 
ha fallit honom in att se på lärjungarnes teckningar och ännu mera sällan 
att yttra sin åsikt om dem. 

Gubben Limnell säges ha varit »oduglig såsom lärare». Han fick 
dock Uämligen oantastad krypa mellan stafflierna, ty han var så gammal 
och så oförarglig». 

I arkitekturskolan träffades ett sådant original, som major Gerss på 
gamla dagar blifvit. »Gerss var» — säger Scholander — »en originell 
man af det lustiga slaget. Ehuru tämligen ålderstigen var han dock liflig 
och bar en gammal friserad peruk, som liknade en upprispad tagelsudd. 
Det koppärriga, något plattnäsiga ansiktet visade alltid ett frågande 
leende, och den höga öfveriäppen darrade liksom af begär att få prata. 
Oftast kom han in klädd i tofflor på de onaturligt utåtvända, trippande 

Digitized by VjOOQIC 


fötterna, och på axeln af en mer än lofligt fläckig bonjour klängde en 
gammal papegoja, som stundom bet i majorens kaluf och förflyttade sig 
upp i perukburret. Hon deltog sålunda i lektionerna och lät då och då 
förnimma ett Ijudeligt 'goja*.» Då läraren motsades af eleverna, slog han 
vad med dem om en frukost på Stallmästargården. Han var för öfrigt 
.hjärtans snäll och lånade gång på gång åt eleverna instrumenter och rit- 
materiel, som han aldrig fick igen. 


»Högtidsdagen», som pä denna tid firades den 21 mars, årsdagen af 
akademiens stiftelse, var årets »händelse» inom den akademiska världen. 
Då uppträdde konstens fader i »trekantiga hattar, stora som matbords- 
halfvor» och — före den ödesdigra uniformsförändringen 1836 — »i guld- 
broderade uniformer från århundradets början, urväxta, beundransvärda i 
urmodig snitt och förvandlande hedersgubbarna till riktiga vidunder». 

En lysande företeelse var ock vaktmästar Emlund i knäbyxor och 
»en ofantlig blå frack, fram och bak försedd med konungens namnchifTer 
i silfver, så stort att det täckte rygg och mage». 

När kronprinsen, akademiens kanslär, anlände, g^ngo fäderna ned på 
gården och mottogo honom, hvarefter man tog plats i stora salen och 
ceremonien började. Lärjungarne i de högre skolorna inträdde »anstän- 
digt», men principens vilda horder, som med ett väldigt buller traskade 
in, kunde icke ens vid detta högtidliga tillfälle iakttaga skick och ord- 
ning. Gubben Svedman sökte hålla pojkarna i salens bakgrund, men de 
trängde sig fram, stampade, knuffades. Han hötte åt dem med knutna 
näfvar, gjorde hotande grimaser, hyschade, »flög af och an som en stor 
svart spindel» framför fronten, men kunde ändå ej hålla tillbaka de två 
hundra pojkarna, som helt och hållet saknade salongsvana och ej ens 
läto inverka på sig af professor Westin, som varnande vinkade åt dem 
»med den porösa näsan och de slappa händerna». 

Efter öfverintendentens blomsterrika tal följde prisutdelningen. Me- 
daljer af olika storlekar räcktes för hvarje namn, som uppropades, af 
direktören till öfverintendenten och af denne med en djup bugning till 
kanslärn, hvilken med en nådig nick lämnade slanten till vederbörande, 
som under tiden trängt sig fram till bordet. Därefter sade hans kunglig 
höghet tack till lärarne och yttrade några uppmuntrande ord till eleverna, 
hvarefter konstens fader följde honom utför trappan och den officiella 
delen af högtidligheten var slut. 

Den privata återstod — elevernas fest. Denna var helt enkel och 
kostade en riksdaler per man. Sedan återstod att hos en guldsmed 
»växla» den erhållna medaljen i gångbart mynt. 

Digitized by VjOOQIC 


På medaljer var ingen brist. En elev kunde på en och samma gång 
inom olika afdelningar inpm läroverket få ett par kungliga medaljer och 
åtskilliga mindre belöningar. Berggren — som på sin tid af Sandberg 
omtalades som den enda flitiga bland akademieleverna — erhöll summa 
nio medaljer. Fem dylika och två småstipendier tillföllo Plagemann 
under tre år. Qvarnström innehade, då han slutade sin akademikurs,, 14 
medaljer — däraf 3 »kungliga» — samt hade dessutom fatt fyra små- 
stipendier på högst 60 banko. 

Bland de många tämligen obskyra namn, som under denna tid upp- 
taga elevruUorna, uppdyker ett och annat, som framdeles skall göra sig 
bekant i konsthistorien. 

Bland 1820-talets lärjungar märkas Fägerplan, Graifman, Wallgren, 
Sjöstrand, Samuelsson, Qvarnström, J. E. Cardon, Billmark, Ekman, 
Köhler, Plagemann, Berger. »Kadetten Wahlbom» får år 1829 jetton for 
insänd ritning i kritor och året därpå medalj for historiska kompositioner, 
ritade med penna. 

I början af i830talet träffas i ruUorna namnen Palm, Wickenberg, 
Stack, Oscar Cardon, Staaflf, Wetterbergh, Mandelgren, Ringdahl. Den 
sistnämde omtalas af kamraterna som den skickligaste tecknaren efter 
lefvande modell bland den tidens ungdom. 

Scholander namnes första gången 1832, då han får jetton i bygg- 
ningskonstens principer. 

Samma år gifves kungliga medaljen åt Ekman för två historietaflor 
och åt Palm för tre landskap. 

Ar 1835 medför andra medaljen åt H. T. Lundh, stipendium på 50 
banko åt Wickenberg, som målat Evas sorg vid Abels lik, 60 banko åt 
Palm for landskap, målade i olja. Staaff" och Wetterbergh få jettoner i 
modellskolan, Hallgren och Blackstadius i antiken. Egron Lundgren, 
som nu for första gången namnes i akademiens ruUor, får en jetton »som 
uppmuntran» i samma klass. 

Ar 1837 uppräknar Westin de af modellskolans elever, som »äga de 
första rummen». De äro Lundh, Staafi", Blackstadius, Lundgren — namnet 
understruket på listan — och Åkerberg. 

De akademiska täflingsämnena tillhörde fortfarande det gamla patén- 
terade slaget. Se här några prof på, hvilka ämnen man på den tiden 
begärde, att eleverna skulle kunna behandla: 

Ar 1820 hade två ämnen blifvit utsatta. Det ena lydde: »Jason 
eröfrar det gyllene skinnet». Det skulle, enligt akademiens föreskrift, 
komponeras sålunda: 

»Jason, sysselsatt att ur trädet nedtaga skinnet, under det Medea gjuter utur 
en vas sömndrycken på draken, hvilken kan synas lindad omkring trädet. Fonden 
en skogspark.» 

Norden ST an, Svensk konst. IS 

Digitized by VjOOQIC 


Det andra skulle framställa hur »Numa Pompilius författar de b^r 
han gaf romarne». Så här skulle taflan se ut: 

»Egeria, stddjande sig pä sin urna, dikterar för konungen, som med app- 
märksamhet synes uppteckna hennes ord på en tafla. Bredvid honom ligga skrifna 
rullar jämte skriftyg. Egeria, som ansAgs som ett okändt mystiskt väsende, kan 
föreställas beslöjad, och den kostym R&el gifnt filosofeme i den atheniensiska 
skolan kunde änren på Numa anbringas.» 

Den ena af följande årets båda prisupi^fter behandlade Pandora 
och Epimetheus. 

»Pandora» — lydde förklaringen — »bragte från gudame åt Epimetheus en 
tillsluten dosa, vid hvars öppnande alla olyckor utgingo och spridde sig öfver 
världen. Hoppet blef endast öfiigt i botten.» Taflan skulle komponeras äunda: 
»Epimetheus skyndar att tiUsluta dosan, som Pandora räcker honom, medan ur 
densamma onda genier taga flykten.» 

1822 års prisämne »Dädalus och Perdrix» följes äfven af en ordrik 
förklaring jämte föreskrifter. 

År 1829 bestämdes följande om mycken uppfinningsrikedom vitt- 
nande ämne: 

»Sedan Herkules iklädt sig den af Dejanira honom skänkta och med centauren 
Nessii blod förgiftade klädnad, spriddes giftet våldsamt kring alla hans lemmar, och 
uti silt raseri nedslog han träd på berget Eta och därstädes uppförde ett bål, hvar- 
uppå han uppsteg och förbrände sig.» 

Jämfördt med ett dylikt motiv är »Epaminondas' död» så enkelt 
som ABC. »Apollo, som öfverlämnar sin späde son Esculapius till cen- 
tauren Kiron att af honom uppfostras», tillhör ej heller de mest krångliga. 
Svårare var onekligen att skildra, huru »Pompejus, åtföljd af Valerius 
Maximus, bevistar en nittiåra, rik och lycklig dams frivilliga död genom 

1833 års prisämne lydde sålunda: 

^Cains ånger, Cain, ångerfull öfver sitt brodermord, synes i skuggan af träd 
eller berg i tsäans föigrund. På något afstånd ses Abels döda kropp, upplyst. 
Båda figurerna, ehuru åtskilda, böra vara så komponerade, som om de förenade 
utgjorde en grupp. Intet föråldradt bör synas på den nyss skapade jorden.» 

1835 ^1's ämne var »Evas sorg vid Abels lik». 

Ar 1836 lydde ämnet »Herkules' apoteos». Programmet för följande 
års prisuppgift hade följande lydelse: 

»Ferdinand Cortez, efter att hafva landstigit i mexikanska hafs viken och anlagt 
en skans och ett nybygge, lät, efter ett upptäckt myteri, fängsla de brottslige och 
öfvertala sina vänner att förstöra skeppen, på det ingen räddning utom segern 
skulle blifva möjlig. 

Ämnet kan tagas vid ett tillfälle, då Montezuma sänder Cortez skänker af guld 
och andra dyrbarheter. Kostymerna blifva castilianska och mexikanska.» 

Ännu 1847 kunde ett prisämne sådant som detta förekomma: 

»Virgilius, som uppläser Eneiden (sjette boken) för kejsar Augustus och dess 
syster Oktavia, hvilken sistnämda bUr vanmäktig, då hennes aflidne son Marcellus 
i poemet omförmäles.» 

Digitized by VjOOQIC 


Man fordrade således, att eleven skulle i sin målning uttrycka ej 
blott kuad Virgilius läser utan ock kvarfår Oktavia faller i vanmakt. 
Större okunnighet om måleriets uppgift och verkningsmedel än hvad som 
ligger i bestämmandet af ett dylikt motiv för en tafla kan knappast tänkas. 


När eleven genomgått sin skolkurs, när »den akademiska under- 
visningen upphör att vara tillräcklig till den studerande konstnärens 
utveckling» och när han nått »en viss mognad äfven i ålder och grund- 
satser», då är för honom tiden inne att begifva sig utomlands för att — 
som preses yttrar till Lindholm, då det är dennes tur att resa — »utbilda 
sig till en konstnär af utmärkelse».*) 

Af akademiens sekreterare fick resepensionären rekommendationsbref ^ 
och instruktion »hvad honom i sin nya egenskap åligger» samt påminnelse 
om att hvarje halfär skrifva hem och berätta hvad som hände inom konst- 
världen samt sina egna »tankar och reflexioner däröf^er». 

Enligt hvad som framgår af flera uttalanden från akademien, inne- 
hade resepensionärema sitt understöd, ej för att de skulle i utlandet måla 
säljbara och inbringande taflor utan för att vara i tillfälle att idka allvar- 
liga och planmässiga studier i den stora konsten^ som ej fann mecenater 
bland privatpersoner och som det var akademiens skyldighet att hålla uppe. 

Akademien handlar sålunda fullt konsekvent, då den ibland uttrycker 
sitt misshag öfver att dess utsändingar missbruka sin studietid till ströftåg 
på den Ulla konstens område, och då den uppmanar dem att med allvar 
rikta sina studier till det första och det sista, som bör utgöra grunden för 
en konstnärs arbete, nämligen studiet af den nakna människokroppen. 

Man finner, att bestämda föreskrifter för de unge, oerfarne männens 
studier böra gifvas, ty — yttrar Fogelberg**) — »om så fortfar, att hvarje 
utsänd historiemålare lägger sig på genremålning och uraktlåter de studier 
som tillhöra historiemålning, så får kgl. akademien intet mer någon lärare, 
som kan korrigera en modellfigur». 

*) D« som tilfla om stipendiet &ro ibland ganska »mogna» hvad åldern om ocks& e] 
^tid hvad gnmdsatsenia beträfiar. 1S23 söktes resepensionen af Heidecken, som då var 42 år, 
samt af Mömer, Berggren och Wallgren. — Mömer blef den lycklige. De andre — män på 
vid pass 30 år — borde enligt akademiens utlåtande Snnu stanna hemma »uti några år» och 
t^^tkofia sig, sä att deras utrikes resor sedan kunde bli >än mera gagneliga». 

O. Sfidexmark erhöU stipendiet, dä han var 41 år, Wickenberg fick ett treårigt stipendium 
^ 1S39, då han redan fått medalj i Pans. 
**) 20 maj 1847. 

Digitized by VjOOQIC 


Principskolan efter akademihusets 

I Tecitning af V. Andrén. 

»Det är så commode» — tillägger han — »ätt sitta på sin kammare 
och måla kostymer och trasor, och geniet låter ej mera tränga sig inom 
skönhetsgränserna. » 

Fogelbergs yttrande påpekar det andra mål, akademien uppställer 
för sina stipendiater. 

Det är ej endast till fullkomliga konstnärer, dessa ha att utbilda 
sig. De äro ock skyldiga att »blifva till heder och nytta för den inhemska 
konstskolan». De ha att bereda sig till sitt blifvande lärarekall. Pro- 
fessorsplatsen väntar dem vid akademien, de ha att taga vid, där deras 
lärare sluta. Men under det följande skedet händer det ofta nog, att 
de finna sig mindre hågade att komma tillbaka hem för att uppehålla de 
akademiska traditionerna. 

De bortavarande följdes likväl med intresse, äfven om anmärkningar 
öfver deras verksamhet ibland läto höra sig. Ingen nekade till att deras 
hemsända arbeten lifvade upp utställningarna. Särskildt väckte emigran- 
ternas hemsända arbeten år 1844 allmänt bifall. »En så vacker exposi- 
tion,» skref Nyström till Stack, »har här, enligt allmänt medgifvande, ej 
ägt rum förr. Man fann alla billiga och äfven något obilliga fordringar 
uppfyllda. » 

Vid denna tid kan Sandberg som de främste bland ungdomarna nämna 
Q varuström — »en skicklig konstnär och bra människa» — Lundgren — 
»en make till honom» — Stack, också en framtidsman. »Wahlbom lofva 
vi oss mycket af». Sandberg hoppas att desse, när de komma hem, 

Digitized by VjOOQIC 



skola få det bättre än han själf och hans samtid haft det stäldt för sig. 
Ty »klent är det nu för tiden och ondt oro konstälskaren. 

Af kritiken omtalas nu Wickenbergs genrebilder som mästerstycken, 
Wahlbom är den »måhända märkvärdigaste bland våra yngre artister, 
hvad naturanlag och förstudier vidkommer», men Ringdahl är mera 
populär än Wahlboro, och hans intagande »Barnskola» väcker mycket 
bi£adl. Kiörboe är redan en ansedd konstnär och Qvarnström likaså. 
Egron Lundgren, som tre år förut blifvit omtalad son^ >en älsklig artist 
och en som troligen går långt», är ännu ej så allmänt omtyckt. Man 
anmärker, att han lämnar sina taflor halifärdiga och att hans modeller 
ha väl starkt syskontycke sins emellan. 

Bland de yngsta ungdomame fasta akademien och konstvännema för- 
hoppningar vid Boklund, Lindholm, Billing, Nils Andersson, Wallander, 
Blommér, Blackstadius, Nordenberg, Marcus Larson, Fagerlin. Ett n3^t 
släkte har upptagit elevplatserna, en generation, som ej nöjer sig med 
att flytta in i den gamla skolan och bli sittande där, utan som för konsten 
ett ansenligt stycke framom denna skolas råmärken. 

1840-talet medförde akademiens n^ycket efterlängtade och mycket om- 
talade nya reglementen. Akademihusets ombyggnad faller äfs^en inom detta 

Akademihuset efter dess ombyggndul. 

Teckning af R. Hagtund. 

årtionde. Byggnadsfrågan väckte naturligtvis stridigheter och menings- 
utbyten. Den plan som fastställdes var uppgjord af öfverste Blom, som 
äfvcn ledde arbetet. 1848 stod det tillbyggda huset färdigt, tre våningar 
högt, med fyra allegoriska figurer af Qvarnström på fasaden samt med 

Digitized by VjOOQIC 


två flyglar^ äfven ^ de på tre våningar, i stället för de fallfärdiga gaoala 
envåningsflyglarna. Ett prydligt jemstaket ersatte den grå stenmuren 
utåt Fredsgatan. 

Under detta skede förbereddes ock ett annat, vida större och vida mera 
betydelsefullt företag, grundläggandet af nationalmuseet. Det medförde en 
oändlighet af trassel, intriger och trakasserier och därtill en bankrutt- 
förklaring öfver den svenska arkitekturens tillgångar. Men innan vi komma 
in på det kapitlet, ha vi att följa de utvandrande unga konstnärerna på 
deras väg söderut, till sol och luft och utveckling. 

Digitized by VjOOQIC 


I konstens hufvudstäder 1830 — 1850. 

Kmen yngre svenska konsten har småningom flyttat sin verksamhet 
J|g^ utom Sveriges gränser. 

Med eller utan understöd från akademien begifver sig det unga 
släktet ut för att lära. Och denna deras första studieresa blir för våra 
flyttfåglar de starka och de bestämmande intryckens tid. 

Från akademien vid Röda bodarna, från det tysta och »trankila» 
konstlifvet i Stockholm förflyttas utvandraren midt in i en liflig konst- 
verksamhet med starka brytningar och ifrig täflan. 

Hans väg går i regeln genom Tyskland till Paris eller Italien. Ibland 
stannar han, innan romresan äntrades, en vinter eller två i Paris, någon 
gång fördröjer han sig ett år där på vägen hem från skönhetslandet 
bortom Alperna. 


I Tyskland flnner han en liflig konstverksamhet rådande — hufvud- 
sakligast i Munchen och DUsseldorf. Kung Ludvig, Bayerns härskare, 
har stampat i marken och befallt att där skall växa upp en rik och lifs- 
kraftig konst i skygd af den grekiska arkitektur och de fosteriändska 
minnesmärken, hvarmed han smyckat sin hufvudstad. 

Kung Ludvig är en både konstälskande och konstförståndig man. 
Han ser sin uppgift i stort, och han är ej den som tröttnar eller tvekar. 
Han gifver konstens alla grenar storartade tillfällen till utveckling, hvar för 
sig eller i samband med hvarandra — och ändå blir det en tämligen 

Digitized by VjOOQIC 


kall, främmande och artificiell konst, han uppammar i drifhusvärme och 
omplanterar på kalljord. Den har samma egenskaper som Miinchens 
praktbyggnader öfver hufvud taget: de visa prof på en mängd olika folk- 
slags smak och stilar, — blott ej på tyskarnes. De äro en pompös de> 
koration, men andan fattas, som borde gifva stenen lif. 

Comelius blef det monumentala idémåleriets tongifvande mästare i 
Munchen. Hans konst var en tankens konst mera än handens. Hufvud- 
saken var för honom konstverkets idé och stil, dess poetiska och filo- 
sofiska innehåll — uttr)''cket för tanken, konstverkets utsida ansågs däremot 
mindre betydelsefull. Cornelius medgaf själf, att han i sina monumental- 
verk afsiktligt undvek just det måleriska såsom ej lämpligt för den stora 
konstens stil och kompositionssätt, undvek att söka gifva en bild af verk- 
ligheten, då han målade, att söka framställa ljusets och färgernas inverkan 
på naturföremålen. 

Det dröjer ej heller länge, förrän oppositionen höjer sitt hufvud. 
Den gör sig hörd från Diisseldörf, där Wilhelm v. Schadaw som ledare 
efterträdt Comelius, då denne öfverflyttade till Munchen. 

Denna opposition uttalar som sin första grundsats att målaren bör 
kunna måla, att han ej bör förakta färgen, då det just är genom färgen, 
han uttalar sina idéer. Den söker en fast teknisk grund for sitt konst- 
närskap och uppställer gent emot tankemålames fordran på grandios stil 
och idédjup den gamla fordran på natur, som hvarje ung skola upp- 
ställer gent emot en äldre riktning. Den söker styrka och stämning ej 
blott i teckningen utan lika mycket i koloriten, den söker känsla i ut- 
trycket snarare än storhet eller tankedjup i kompositionen. Den begagnar 
sig af oljemålningen hellre än af fresken, och den upptager andra motiv 
än de klassiska och mytologiska, som enligt miinchenermästarnes åsikt 
utgöra de enda värdiga att behandlas af en sann konstnärs skaparhand. 

Medan Munchen blef den tyskt-klassiska riktningens hufvudstad, blef 
Diisseldörf romantikens hemvist. I Munchen målade Kaulbach, Genelli, 
Foltz, Andreas Muller, Schnorr, Rottmann mytologiska fresker, homeriska 
hjältar, Niebelungar, grekiska slaktningar, Esops fabler, landskap från det 
gamla Hellas. I Diisseldörf målade man gamla och nya testamentet^ 
helgonsägner och riddarsagor, Shakspeare och Uhland, HohenstaufTema, 
Falstaflf och Miinchhausen, Narkissos och Diana, Undina och Loreley, 
pilgrimen i öknen och korsfararens hemkomst. Vid sidan af Edv. Bende- 
manns elegiska lyrik — hans »sörjande judar vid Babylons älfvar» datera 
sig redan från 1832 — fick diisseldorfmåleriet framvisa Karl Friedrich 
Lessings historietaflor med djärfva ämnen — Johan Huss glorifierad midt 
i det katolska Tyskland — och med en fart och en eld i foredraget, 
som tvungo en hvar att taga parti, antingen han såg konstverket med 
en konstnärs ' blick eller med partimannens ögon. Det sökte sig fram till 
Lessings romantiska landskap, som beredde väg for Andreas Achenbachs 
kraftiga realism i naturskildringen, och till den folkliga hvardagsgenren^ 
som i det allmänna medvetandet blef mera än någon annan koastgren 
typisk för diisseldorfsskolan. 

Digitized by VjOOQIC 


I Berlin blomstrar i högre grad än måleriet arkitekturen under stor- 
mästaren Schinkels värd samt skulpturen, som, representerad främst af 
y. G. Schadaw och Rauch^ söker en realistisk hållning utan att likväl 
öfvergifva de klassiska reglerna. 


I Frankrike hade striden varit het mellan klassicism och romantik. 
Den reaktionära tiden lockade fantasiens barn att bortse från verklighetens 
grått i grått. Men tiden var ock jäsande, hade plats för djärfva idéer och 
för ung opposition mot gamla tankar, som sutto inne med makten, stolta 
öfver den och öfver sin ålder. Och så förklarade diktare och konstnärer 
krig mot bourgeoisiandan och mot den regelrätta klassicismen och for- 
drade plats inom ordets liksom inom färgernas konst för lyrik, känsl^^ 
lidelse, för individualiteten, för konstnärskraften, i hvilka former den än 
måtte yttra sig, plats för det osköna bredvid det formsköna, blott konst- 
verket ägde lif, personligt lif. 

Konsten liksom diktningen blef de våldsamma känslomas tummel- 
plats. Victor Hugo, Alfred de Musset, Prosper Merimée diktade med 
suverän likgiltighet för allt hvad fastslagna skönhetsregler hette. De- 
lacroix tog upp Géricaults pensel och målade massakern på Scios, don 
Juans båt med de ihjälhungrande skeppsbrutne, Dante i underjorden^ 
korsfarames intåg i det sköflade Konstantinopel. Man förordade öfver- 
raskande, nya motivkretsar, sökte i medeltiden, i österlandet, i Afrika 
ämnen för en konst, som törstade efter starka fai^er och starka känslor 
och som sökte originalitet till hvarje pris. 

Den franska romantiken sträfvade erter det karakteristiska och det 
subjektiva, gärna på bekostnad af det liniesköna, den lade hufvudvikten 
på ett kraftigt uttryck för en subjektiv känsla, på lidelsen i utförandet, på 
färgens styrka, på häftiga motsättningar mellan klara dagrar och djupa 
skuggor. Den var i lika hög grad som de romantiska dikterna »flammande, 
lysande, larmande, förälskad i allt skarlakansrödt och lidelsefullt».*) 

♦) »En resande landsinam, som skrifver bref till Heimdal 1828, iippgifver som den 
franska konstens fel »dess efTektsökeri och begär att ha mouvement och lif i allting och i alla 
ändar». I Paris råder en babylonisk fÖrbistring inom konstvSrlden, »hvar och en talar hSr sitt 
eget spräk». De nnga romantici »rasa», deras ftmnen äro orediga kompositioner, formerna 
ohyggliga och öfverdrifna, koloriten bizarr — hela taflor kunna vara h&llna i en enda f&rg, 
grönt eller blitt, rödt eller svart. 

Delacroix fick gång på gång höra, att han i sitt motivval sökte det fula, att han ej 
gjorde sina målningar färdiga, att det var studier och , ej taflor, han visade fram — anmlrk- 
ningar, som sedan blifvit upprepade för snart sagdt hvarje nytt uppslag inom måleriet. De- 
lacroix frågade aldrig efter om hans målning blef vacker, blott den gaf det intryck han velat 
framhålla, det intryck taflans karakter och innehåll fordrade. 

Digitized by VjOOQIC 


Denna kraftyttring följdes snart af en lugnets tid, af kompromisser 
mellan klassiska traditioner — dem den franska konsten med dess med- 
födda böjelse för att uppträda med stilfull värdighet ogärna uppgaf — 
och romantikens fordran pä rörlighet och fargstyrka, på plats för indi- 
vidualiteten att bryta ned stängsel och släppa in luft. Klassicism och 
romantik förenade snart nog sina böljor i en gemensam fara, och den still- 
samhet, som efterträdde vapenslamret, kom entusiasten att tala ringaktande 
om i840talets måleri såsom helt och hållet »indifferent».*) 

Som den romantiska idealismens målsmän stodo Ary Scheffer^ hvars 
elegiska stämningar visade en viss frändskap med tysk konst, och Hip- 
polyte Flandrin^ Frankrikes Overbeck, sann i känslan som denne men 
herre öfver uttrycket för känslan, herre öfver formen så som aldrig 
nazarenaren Overbeck varit eller ville vara det. Skedets »realister» voro 
Horace Vemet — arméens och folkets gunstling — ständigt rik på idéer, 
ständigt improviserande, alltid eftersökt och dömd att vara spirituell alla 
dagar — och Paul Delaroche^ som blifvit kallad prosans målare men som 
hellre kunde kallas måleriets Walter Scott eller ännu snarare dess Casimir 
Delavigne, han som framställde de historiska tragediernas femte akt med 
mera historisk än målerisk karakter och som i sin »Hemicycle» i de fria 
konsternas palats lämnade sitt främsta och mest typiska arbete. 

Delaroche är i riktning och stil nära besläktad med de samtida bel- 
giska historiemålame — Gallait, Biéfve, de Keyser — som på 1840-talet 
utöfvade ett genomgripande inflytande på den tyska konstens utveckling. 

I sin »Orgie romaine» — framställning af ett romerskt dryckesslag 
under dekadansens tid — lämnade så Thomas Couture 1847 förmedlings- 
tidens mest uppseendeväckande konstverk, och kort därefter bröt Courbet 
väg för den hänsynslösa naturalismen. Hvad hans brutala, lifittlla konst 
var, indifferent var den minst af allt. 

Bland skedets nyhetsmän före dessa märkas i främsta rummet Leopold 
Robert^ det ideelt klassiska Italiens målare, och orientmålaren Decamps^ 
en af de djärfvaste vägbrytarne för de moderna koloristiska riktningarna, 
en målare, för hvtlken naturen bestod af färg, ljus, skuggor och som 
ansåg att studiet af verkligheten således ock borde bestå af ett åter- 
gifvande, så troget som möjligt, af dessa verklighetens toner, färgöfver- 
gångar, skuggor och ljusmassor. 

I Lion Cogniets elevskola fingo de olika riktningarna broderligt 
plats sida vid sida. Den lugne, älskvärde mästaren lärde det unga släktet 
— fransmän liksom främlingar, som sökte hans undervisning — att måla 
en hvar så, som det lämpade sig för hans eget skaplynne. På hans atelier 
studerade man grundligt »på det gamla ärliga sättet utan några task- 
spelerier och effektjakter». 

På landskapets område arbetade sig under denna tid omstörtande 
åsikter fram på ett helt stillsamt men genomgripande sätt. Här var det 

*) Se den misterliga koDstnfirscooMiien »Manette Salomon» af E. och J. de Gonconrt, kap. 3. 

Digitized by LjOOQIC 


den personliga naturiakttagelsen, den direkta verklighetsskildringen, som 
slog s^ igenom. 

I Tyskland hade redan ett par årtionden förut en dragning it ett 
romantiskt stämningsmåleri gjort sig bemärkt. I England hade uppstått 
landskapsmålare, som, påverkade af de gamle holländame, sökte i en stark 
(arg ett uttryck för hvad ögat såg i ett motiv, hur obetydligt som helst. 
Från England fördes dessa idéer af Bonington, Constable, Harding m. fl. 
öfver till Frankrike. Det dröjde ej länge förrän bland fransmännen 
oppositionen var högljudd mot det traditionellt stiliserade landskapet, som, 
ålderdomssvagt och utlefvadt, ännu satt i högsätet och höll sig fast där. 

Unga kättare fordrade känsla i uppfattningen af landskapet, helhet 
i stämningen och sanning i lokalfärgerna. Man förkastade helt och hållet 
den gamla metoden att hopsätta en landskapstafla af en mängd från olika 
håll hämtade detaljstudier, • »liksom man sätter i hop en Arlequinskostym 
af tyglappar». Man påstod att en landskapsmålning är vältalig, endast då 
konstnären förmått gifva ett individuellt och ett poetiskt vältaligt uttryck 
åt den stämning, i hvilken detta landskap försatt honom själf.**) 

Det »historiska! landskapet med dess traditionella apparat, dess jätte- 
ekar, dess kaskader, ruiner och tempel uppe på klipporna miste den kredit, 
det hade kvar. Hvarför också söka ett främmande lands natur, då man 
hade sitt eget, som man kände och som man sett allt ifrån barndomen? 
De holländska landskapsmålarne hade målat den natur, de hade utanför 
sitt hems dörr — kärret, åkern, kusten, kvarnen, låglandets dunstfyllda 
himmel — utan att försöka omforma landskapet. Hvarför ej följa deras 
exempel, hvarför ej söka sig fram till en osökt personlig och poetisk af- 
bildning af verkligheten ? 

Bland de unga stämningsmålarne var Jules Dupré den förste, som 
hade fullt klart för sig hvad han ville och vägen, han hade att gå. Han 
hade ej lärt sig hvarken att följa någon lärares stil eller att måla inne i 
en ateUer, han hade allt ifrån barndomen tecknat och målat ute under bar 
himmel och efter eget hufvud.**) Han blef framför andra nämd som/r/- 
hftsmåleriets vägbrytare inom Europas konst, den som (Stt äran af att 
ha skapat »le paysage intime». 

Den unge Duprés små enkla friluftsmålningar gjorde intet tilltalande 
intryck på en allmänhet, som var van vid de ståtligt komponerade stil- 
landskapen. Lättare var det att förstå de taflor, som voro påverkade af de 
ansedda holländske mästarne, än de stämningar, i hvilka okända ungdomar 
sökte uttrycka sina personliga känslor inför naturen. Det var helt små- 
ningom och steg för steg som Dupré och hans själsfränder — Paul Huet, 

*) Redan Wachenroder uttalade i slutet af förra århundradet följande Ssikt: »Was soll 
ich mit allén Zweigen and BUttem, mit dieser genauen Copie der Grftser and Blumen? Nicht 
diese Pflanzen, nicht die Berge will ich abschreiben, sondem mein Gemtlth, meine Stimmung, 
die mich gerade in diesem Momente regiert.» — Se Reber, Geschichte der neueren deutschen 
Knott, sid. 199. 

**) Det »förvånade som en revolutionär nyhet», då Dupré på salongen 1834 utstäUde en 
interiör af en bondkoja, en helt vanlig, alls ej »intressant» eller ruinaktig bondkoja. 

Digitized by VjOOQIC 


Cabat, Thcodorc Rousseau, Corot, Frangais och flerc — vunao terräng. 
Länge skrattade publiken åt införame af helt och hållet onödiga nyheter 
inom landskapsmålningen, och de officiella utställningamas jury hindrade 
i det längsta bildstormame från att tränga sig in bland de erkända konst- 
närerna. Men nu som alltid blef det de gamles lott att gifva plats för 
det unga, det föraktade och hånade, som skulle ha sin dag, innan äfven 
dess afton kom. 

De unga svenska utvandrarne förete åtskilliga karaktersdrag, gemen- 
samma för äfven sins emellan ganska olika naturer ibland dem. 

De små och tryckande förhållanden, i hvilka de vuxit upp, hå ej varit 
ägnade att fostra stark själfständighet eller vägbrytande djärfhet De 
unga ha famlat sig fram efter bästa förmåga. Deras arbete har påmint 
om en orkester, där en hvar stämmer sitt instrufnent och angj^r sin ton, 
men där kapellmästaren ännu ej är kommen. Det gäller om deras försök, 
hvad Goethe ett hälft århundrade tidigare än då Egron Lundgren ut- 
talade denna liknelse, yttrat om tyskt konstsinne och konstlif: »Man hört 
läuten aber nicht zusammenklingcn»,*) 

Någon stark konstnärlig individualitet, starka naturintyck, som be- 
härska dem för lifvet, sådana intryck som exempelvis Tegnér och Geijer rönt 
af sin vermländska hembygd, föra de sällan med sig ut i världen. Ett all- 
mänt lyriskt drag påminner hos en och annan bland dem om deras svenska 
börd, men för flertalet är det af oändligt mycket mindre betydelse hvar 
de vuxit upp än hvar de studerat. De intryck, som bli bestämmande 
för deras verksamhet, komma i regeln fram först under inflytande af 
främmande natur, af utländska konstnärer. De skildra Italien, Tyrolen. 
Holland med samma kärlek som de skulle ägnat sin hembygd, om de 
målat den. De många skåningarna — Wickenberg, Palm, Stack, Bpklund 
och flere — visa ingen förkärlek för den skånska naturen. I, sin ung- 
dom få de ej upp ögonen för hembygdens karakter, de resa med första 
möjliga ifrån Sverige för att på andra orter lära sig att måla, och då de 
en gång komma igen, upptaga dem deras minnen från södern i så hög 
grad, att hemlandet fortfarande förblir dem ganska främmande. Det är 
först med Blommér och Nils Andersson, som en verkligt svensk karakter 
kommer in i vårt måleri. 

A andra sidan föra landsmännen inga tyngande grundsatser med sig 
ut i världen. De ha lätt att bilda sig efter de riktningar de lära känna. 
De bli goda soldater i främmande härförares skaror. De ärö färdiga att 
hänföras, blott man visar dem något att hänföras öfver. 

*) luilienische Briefe, 1787. 

Digitized by VjOOQIC 


Men de äro försiktiga. Gamle män ha varit deras lärare, gråhåriga 
principer ha blifvit inplantade hos dem, och de sakna själftillit, liksom de 
sakna själfständighet och fast underbyggnad. 

De våga sällan se direkt på tingen och gifva ett starkt personligt 
uttryck åt det ^edda. Därför sluta de sig hellre till en riktning som har 
anor och är erkänd, än till en ny och oförsökt. 

Iakttagelsen är hos dem stillsam och betänksam, de frukta för att 
•öfvcrdrifva, och de gifva hellre för litet än för mycket. De taga intryck 
fnera af den lilla konsten än af den stora. 

De söka stil. Konsten är för dem konsten att välja det vackra i 
naturen och att gifva det ett vackert uttryck. De uttala ordet konst med 
blottadt hufvud och de äro stolta öfver att (1 tjäna i skönhetens armé. 

De tala med en viss lugn entusiasm, som är utmärkande för deras 
tid, om geniets höga uppgift. Redan Hammarsköld har lärt dem att 
konsten står högst af allt, som kan sysselsätta människan. De tro fast 
på dess förädlande makt. »Ännu någon tid i studier bland naturen och 
de gamle» — skrifver Lundgren från Rom — »så vända åter, också jag, 
förädlad, med talang och förmåga att verka någonting godt » 

»Att vandra samma väg som de i det skönas hemligheter invigde, är» 
— säger Wickenberg — »en upplyftande känsla, som ersätter de betydelse- 
lösa, triviala ögonblicken af ett obemärkt lif » 
Af Wickenberg är ock uttrycket: 

»Där naturen i ymnighet uppdukar sina behag, beror det blott på 
konstnären att afslöja dessa för mängden och okunnigheten dolda skön- 
heter; att ur denna källa söka former för sina idéer är att söka sanningen, 
4)ch att finna den år att vara konstnär, 'h 

Mer än en af dessa ungdomar omtalas från sin elevtid som tyst- 
låten, tillbakadragen, blygsam och allvarlig. Det finns bland dem glad- 
lynta pojkar men ännu flera drömmare och filosofer, som förakta modem 
dårskap och som med välbehag dyka ned i sitt eget fantasilif under sin 
»solitära sejour» i det skönas värld. Väl komna dit in från nordens 
kar^ luft tar sig deras entusiasm uttryck 1 en betydligt ungdomlig lyrik. 
De svärma för skönhet, för romantik och sagor. Södern eggar sinnet 
till eldig lefnadslust men äfven till »sublima tankar^ och »till andra be- 
traktelser än de hvardagliga». Det är én ny uppfostran, de genomgå. 
De växa långsamt, arbeta sig träget och jämnt framåt. Och ibland dem 
finnas goda Hufvuden med snabb uppfattning, män som förstå att på egen 
hand tillägna sig den bildning, deras ungdom ej gaf dem — Blommér, 
Qvamström, Wahlbom — män som våga följa sin egen natur och lefva 
j»g till själfständighet. 

Digitized by VjOOQIC 



Från Paris, Trån tyska städer, frän Italien sända de hem prof pi 
mer eller mindre betydande framsteg. Intryck från gammal holländsk 
och från ung tysk konst träffas i deras arbeten blandade med lärdomar 
från Cogniets skola och med starkt inflytande från Rottmanns och Leopold 
Roberts ideella Italien. De arbetsamme behöfva aldrig ångra den tid, de 
stannat i Paris. De instämma alla i att en flit, sådan som där utvecklas, 
ej är att finna på någon annan ort. Dagen är längre än annorstädes, 
man hinner mera. Man sporras af den ihållande, kraftiga täflingen mellan 
gamla och unga att själf sätta till all sin förmåga. 

Men energi fordras för att ej bli trött och modlös här, där det finns 
ett sådant öfverflöd af förmåga, af arbetskraft och ärelystnad. Med den 
osäkra underbyggnad, stockholmaren för med sig, kan den unga oerfaren- 
heten lätt tappa bort sitt eget jag i virrvarret af olika doktriner, och 
därtill följes han i det nervösa, talangrika Paris mer än annanstädes af en 
tryckande känsla af att ingenting kunna. 

För en kortare eller längre tid tillhör flertalet af våra vandringsmän 
den svenska pariserkolonien, som har sitt stamhåll i det lilla håtel Beau- 
vais, som naturligtvis omdöpes till hdtel Mawuais och som ligger nära 
palais Royal. Omkring år 1840 består kolonien, förutom af gravören 
Salmson, som varit bosatt i Paris allt sedan 1820, och af BiUmark^ som 
lämnat hemlandet redan 1833 och som blifvit betydligt fbrfranskad, af 
Wickenberg^ Wahlbom^ Lundgren^ Ekman, Leffler. Wickenberg arbetar 
sig till namn och rykte och blir den förste svenske målare efter Roslin, 
som i Frankrike namnes i jämbredd med landets egna bästa konstnärer. 
Ekman, som redan nu påstås »ha uppgifvit allt hopp om odödUghet» *), 
kan knappast dölja sin afund mot den bättre lottade kamraten och är ibland 
så melankolisk att han ej gitter arbeta. **) Robert Leffler befinnes ha gjort 
framsteg, tack vare samma Wickenberg, som visserligen finner honom vara 
>en trög, sömnig natur»*), men som ger honom husrum på sin ateiier 
och — enligt uppgift af Lundgren — »tagit honom liksom under armen 
och dragit honom med sig ett stycken. Han stannar sedan i flera år i 
Frankrike, »lefver som en herre», målar genrer och porträtter utan att gå 
stort framåt, återvänder så hem till Göteborg och dör där 1853. Ekman 
åter följer artistströmmen till Italien. 

Lundgren är flitig som ett bi, studerar på biblioteken, på konst- 
akademien och mest hos Cogniet, där han genomgår »en god och sträng 
kurs». Hos Cogniet målar ock fröken Sofie Adlersparre^ som for öfrigt 
kopierar de gamle mästarne i Louvren. 

•) Uttryck af Wickenberg i bref till K. A. Adlereparre 3 juli 1839. 
**) Wahlbom skrifver till Wetterling 27 jan. 1839: »Ekman har lofvat mUa och i vår 
afsända en tafla. Han ber bSUa att hans melankoli fortfar, men den har en annan grund Sn 
du tror; han kan ej tlla den tanken, att Wickenberg har mer talang och mer lycka Sn han.» 

Digitized by CjOOQIC 


Arkitekten Scholatider kommer 1841, gräfver sig ned i arbete och 
håller sig till sina franska atelierkamrater. Ryttmästar Kiörboe har ock 
kommit med kunglig permission, ger krigsståndet på båten och stannar 
i Paris, där han snart nog vinner rykte som skicklig djurmålare. 


Från Tyskland eller från Paris går färden öfver alperna, mot solens 
och skönhetens land, till detta Rom, som af Winckelmann blifvit kalladt 
»hela världens högskola» och af Sergel »konstens enda och verkliga 
tillhåll», den plats »där en konstnär bör både födas, lefva och dö», till 
den eviga staden, där man väntar »det sanna konstnärsdopet», där det är 
poesi i luften och där marken man trampar är en helig mark. 

Redan färden dit är en fest. öfver det mörkblå Medelhafvet eller i 
diligens öfver alperna och så från den snöiga vintern däruppe ned till 
lummig sommar. 

Långa resor i postvagnen dag efter dag genom en natur, på en gång 
leende och storslagen. 

Nya intryck för hvarje steg, en helt ny värld. Nattläger i måleriska 
härbergen, måltider i sällskap med svartmuskiga infödingar i röfvarhatt, 
med bössan laddad på ryggen och dolken färdig i bältet. Vidare fram 
på dammiga vägar, förbi herdar och munkar, förbi brokigt klädda bönder, 
som rida på åsnor, och kvinnor på väg till brunnen med kopparkärlet 
på hufvudet. 

^Här väntar konsten på en ung och hängifven tillbedjare, och lifvet 
i sol och sång väntar, lifvet som varit så trångt och fattigt där uppe 
i den karga norden. Allt, resenären nu ser omkring sig af natur, af lif 
och konst, flyter samman till en stor känsla af frihet, af lycka, ungdom, 
konstnärsglädje. Och det är med pilgrimens otåliga längtan, han ser 
framför sig mot sin resas mål. 

Redan är han inne i tiberdalen. Måleriska små städer hänga som 
kråkbon på höjderna, växa ut ur bergens spetsar, gråa som klippan själf. 
Tibern bubblar sig gulgrumlig i krokar fram genom faltet, cypresserna i 
villomas trädgårdar stå svarta mot den dallrande, genomskinliga luften, 
och Apenninerna följa med hela tiden i stora, rena linier utefter vänstra 

Till dess postiljonen klatschar med piskan och ropar sitt: 

»Ecco I Signori, cupola di San Pietrol» 

Därborta höjer den sig verkligen mellan bergen, Peterskyrkans blå 
kupol, luftigt genomskinlig i solen. 

Digitized by VjOOQ IC 


Tröttheten efter den långa resan är glömd. Hästarna trafva på i 
lustig fart. Timmarna äro långa. Ändtligen skramlar man utför backen 
till ponte MoUe — och där vänta landsmännen. 

»En solstråle från Rom » har Lundgren satt som öfverskrift öfver ett 
på gamla dagar nedskrifvet minne af en utfärd för att hälsa nya kam- 
rater välkomna. 

»Ack, glada tid» — skrifver han — »när vi brukade gå ut till ponte 
MoUe för att där möta och ledsaga andra skönhetens pilgrimer tiU den 
evigt unga staden. I den gamla osterian vid vägen hvilade vi på de 
nötta träbänkarna omkring bordet, på hvilket det fanns mången långhalsad 
foglietta med velletrivin eller guldgult Nostrale, den spruckna gitarren 
lyftes ned från väggen, och glada visorna nästan öfverröstade trumningen 
på dörrarna, skrattet och de många öppenhjärtiga förtroendena. Ingen 
ansträngde sig att förstå hvad som sjöngs — det var nog att det var 
poesi — det var nog att meningen var god. Tyskarna skrålade deras 
vackra kör: »Noch ist dieFlasche nicht leer», under det Bianchini drillade 
någonting om 

Una rosa 


La piu bella nel giardin . . . 

Men så fick man se i backen den väntade vetturan, förspänd med 
fyra uttröttade, löddriga hästar och packad med full last. Långsamt hade 
det gått, det syntes. Minst ett århundrade tycktes hon hafva varit 
på vägen; allt rococo, de resande alla pudrade, till och med ögon- 
brynen ...» 

För den nykomna är allting nytt utom kamraternas glada ansikten, 
deras röster, deras muntra skratt. Hur vinet smakar i osterians halm- 
täckta berså, där orangeblommorna dofta i den starka vårluften! 

Och nere i dalen ligger Rom. Tibern blänker fram mellan träden. 
Solen gassar från den mjölkhvita himlen, målar skimrande silfverdagrar på 
de hundra kupolerna och glödgar bergskedjorna, där småstäderna blänka 
och lysa som hvita diamanter på de brunröda sluttningarna. * 

Arm i arm framåt, in genom den gamla, klumpiga porten, öfver 
tiberbron med dess vittrade Johannes döparen och dess af väder och 
vind illa medfarna kristusbild och vägen fram förbi landthus och träd- 
gårdar, förbi smedjor och verkstäder, fattigmanshus med högar af små 
barn, med hundar, kattor, åsnor, tuppar och hönor, förbi villa Borghese 
och in genom porta del Popolo. 

»Det ligger som ett solsken öfver många erinringar från sådana in- 
träden i Rom; det var där man kände sig kommen till det gemensamma 
faderneslandeti blifva omfamnad af sin närmaste släkt och bjuden liksom på 
storkalas i en lustgård, som icke har sin like. Icke underligt om sådant 
kunde lifva inbillningskraften till och med hos de sömnigaste nordbor.» 

Vid hdtel Cesari mellan doganan och Corso återser man diligensen, 
som rullat före vandrarne in till staden. Man blir visiterad »och skinnad» 
i tullkammaren. Man är framme vid sin resas mål, i »världens och de 

Digitized by VjOOQIC 


sköna konsternas hufvudstad, det eviga Roma», som man skrifver i alma- 
nackan, där man ritat ett kors för den märkliga dagen. Och det händer, 
att man i dagboken tillägger ett ord om att resans andra mål — det att 
blifva en stor konstnär — ej synes så visst numera, som då man satt 
hemma och byggde luftslott vid skymningsbrasan, medan snön hvirflade 

Nykomlingen etablerar sig i en liten studio i närheten af piazza 
Barberini, där den lustige tritonen dag och natt rider på sin mussla och 
sprutar sin vattenstråle mot skyn. Han gör besök i Thorvaldsens stora 
atclier*) och hos professor Fågelbergs som här nere är ett slags ombud 
för svenska konstakademien, går resepensionärema tillhanda med råd och 
dåd och sänder hem rapporter om deras verksamhet. Han skyndar till 
Forum och till Capitolinska museet, till Vatikanen och San Pietro. En 
afton 1 tyskames Ponte-Molle-orden tillhör ock de första dagarnas ålig- 
ganden. Skandinaverna äro alltid välkomna i den tyska kolonien och 
räknas af italiename höra till >I tedeschi». 

Man träffar landsmännen. När Stack anländer på hösten 1843, 
finner han före sig akademikamraterna Palm^ »en utmärkt bra karl, 
omtyckt af alla» — Lundgren^ »en ung, utmärkt skicklig målare» — 
Wahlbom^ »treflig, skicklig» — Plagemann^ som nästan är att anse som 
italienare. Qvarnström är också där. Mandelgren går på apostlahästarna 
från stad till stad, från Rom till Napoli och sedan norr ut till Firenze 
och kanske ännu längre. Snart tillkomma äfven Scholandery Viktor En- 
blom. arkitekten Albert Tömqvist^ de båda Södermark och Troili. 

Man gör bekantskap med de danska bröderna — ty här utgöra 
skandinaverna ett folk. Hvilken medlem af den stora konstnärsfamiljen 
man än besöker, så blir man mottagen som en bror. Här är ingen skillnad 
mellan de stora och de små. Ej ens hos Thorvaldsen finns ett spår af 
öfverlägsen höghet, och fast Fogelberg är professor, så uppför han sig 
mycket kamratlikt och hör gärna att de utsläppta akademipojkarne sjunga 
ut sina åsikter om ställningar och förhållanden.*'^) 

Det är lätt att bli hemmastadd i det stora konstnärshem, som kallas 
Rom, att trifvas där och växa fast. 

Man börjar arbeta. Dagordningen är nästan alltid densamma: arbete 
från kl. 8 till 2. Därefter middag, som, gyllene vin inberäknadt, kostar ej 
fullt en franc. Klockan 6 en kopp kafTe »för två skilling svenskt» på café 
Grcco eller café Belle Arte. Efter kvällsvarden tecknar man efter naken 
modell på någon af de privata akademierna, och så slutas dagen med ett 
glas vin och skämtsamt samspråk på någon osteria — ett sådant gammalt 
näste, som finnes endast i Italien — tapetseradt med spindelväf, madonnan 

*) Thorvaldsens studio intog den plats vid piazza Barberini, som nu intages af hotel 
Bristol. I palazzo Barberinis park strax invid står nu hans staty i skuggan af palmerna. 

^^) Stack skrifver i nov. 1843 : »I professor Fogelberg har jag funnit en hjärtligt intagande 
man, till hvilken man kan yttra sioa tankar rent ut — i detta fall olik de andra professorerna». 
Norden tvan, Bvenak koiut. 14 

Digitized by VjOOQIC 


på väggen, romerska oljelampor, värden i skjortärmarna vid spiseln, mörka 
romare i spetsiga hattar, brokigt klädda kvinnor med eller utan småbarn . . . 

Vid artistemas långa bord sitta rekryter och veteraner sida vid sida. 
Där är ingen gemen, där äro bara korpraler. Vid bordsändan sitter 
patriarken Thorvaldsen — »konstens furste», som ungdomen kallar honom 
i bref hem — med sitt hvita hår, sina blå barnögon och sitt melankoliska 
leende. Fogelberg är där, tidigt grånad men liflig och glad, och Qvarn- 
3tröm, som räknar sig till Thorvaldsens närmaste vänner. En vinter är 
Adolf Tidemand med — eljes är det ondt om norrmän här. Af danskar 
träffas Jerichau, tankfull och stillsam, Marstrand, Roed, Constantin Hansen, 
Rhode, Meyer och den lefnadslustige Kiichler, som sedan kommer att ikläda 
sig kapucinerkåpan. Af de våra träffas den treflige Stack här, och den 
lille Palm, som är något döf, håller handen formad som en lur bakom örat. 
Ekman är här någon gång och kanske också italienaren Plagemann. Egron 
Lundgrens fina drag synas i närheten af den trygge Wahlboms tjufpojks- 
ansikte och Troilis lejonman. 

Det händer också att öfverstelöjtnant Södermark infinner sig med 
en stor soppskål under armen och i skålen sillsallat, som han rört i hop 
efter eget recept. 

Innan man beger sig hem, gör man en promenad till det gamla Rom, 
helst — om månen är uppe — till Colosseo, där om kvällarna näktergalen 
sjunger, gömd i de gamla hvalfvens rika löfskrud. 


Lugnet är det som framför allt annat sätter sin prägel på romlifvet. 

»Man lefver här skild, så till sägandes, från allt världsligt, i ro och 
endräkt», yttrar Stack i ett bref hem. »Alla här äro lika, alla hitkomna 
för att suga must ur vishetens oändliga kalla, för samma ändamål, och 
alla trifvas, lefva och arbeta tillsammans.» 

»Allt solar sig i bekymmerslöshet, som jag icke kan beskrifva», 
yttrar Lundgren, »ett olympiskt lugn med beständigt klar himmel, till 
och med om det regnar, och solsken, äfven när det är mulet.» Den 
romerska naturen med sitt majestätiska lugn, sina rena linier och klara 
färger, mättade af ett gyllene solljus, vänjer ögat vid storartade harmonier 
i form och färg. De världshistoriska minnena, de antika monumenten, 
öfverväxta af en yppig blomstervärld, den konstrikedom, som här öfver> 
flödar, allt medför en hop nya tankar. Man lefver sig in i en ljus dröm- 
värld och blir på samma gång mera vaken for hvarje dag som går. 
Utsikterna , öfver världen, konsten, människorna vidga sig klara, sköna, 

Digitized by VjOOQIC 


stora. »Tanken skarpes liksom ögat, man märker, hur mycket legat 
outveckladt inom en, man lär känna sig själf.»*) 

»Ingenting» — fortsätter Lundgren — »har kännbarare gifvit mina 
tankar och föreställningar en annan riktning och ingenting har jag så 
mycket att tacka, att den nordiska snön småningom började tina ur 
ögonen. » 

Det är utan allt tvifvcl utveckling i detta. Det är vidgade vyer, det 
är andlig tillväxt. Att komma hit är lycka for hvar och en konstnär. 

Men är det också lyckligt för det .fattiga hemlandet, att dess utskic- 
kade söner gnugga snön ur ögonen och ej vilja tillbaka dit upp till vinter- 
slasket i Skråköping? I Rom lära de sig att se södern med sydbons 
ögon, men de kunna dock ej omskapa sig till italienare, och den karakter, 
deras konst arbetar sig till, den har alls ingen rot i nordisk jordmån. 
Ungdomsintrycken från hemmet blekna allt mer och mer för alla de 
brokiga bilder, som nu rullas upp för deras ögon. Som turister komma 
de i entusiastisk feststämning till Italien, konstens fridlysta fosterland. 
Italiename äro för dem ett måleriskt staffage i landskapet, ett folk af 

Det är också vida mindre individen än typen, man skildrar, då man 
målar dessa putsade och prydliga fiskargossar, munkar, pilgrimer, dessa 
unga flickor med madonnaögon, dessa idylliska herdescener. 

Antingen han målar figur eller landskap, har målaren mera blick 
for formens renhet och adel än för färgernas skiftningar och för ljusets 
spel. En plastiskt lugn och linieren komposition, klassisk skönhet i teck- 
ningen, noggrann redogörelse för naturföremålen, harmonisk klarhet i 
färgen, det är hvad han sträfvar till i vida högre grad än till personlig- 
het i uttrycket. Tyska, danska, svenska konstnärer framställa på ett och 
samma sätt samma föga individuella skönhetstyper och samma slags land- 
skap, medan de drömma om hur en stor konst skall förädla människan. *"*) 

Liksom figurmålaren söker också landskapsmålaren att gifva en ideal- 
bild af det han har för ögonen. Med sin alltid lika blåa solskenshimmel, 
sina harmoniskt afvägda linier, sina bestämda, föga nyanserade färger, 
blir det italienska stillandskapet raka motsatsen till det »paysage intime», 
som samtidigt vinner terräng i Frankrike. Då en af de svenske romarne 
säger sig ha under arbete en »vue i karakter af romerska kampagnan» 
eller ett landskap, komponeradt efter motiv från Napolis omgifningar, så 
säger han med dessa ord tydligt nog hvad han vill framhålla i sitt verk. 
Det gäller att i en enda utsikt samla de drag, som hufvudsakligast karak- 
terisera landet eller orten. Konstnären kan visserligen någon gång nödgas 
erkänna att en utsikt är så tjusande i verkligheten, att den knappast blir 

^) I sina Italienische Briefe hade Goethe flera gSnger talat om den andliga pånyttfödelse, 
som för ett mottagligt sinne blir frukten af de intryck. Kom ingifver: »Man muss (in Rom) so 
zu sägen wiedergeboren werden, und man sieht auf seine vorigen BegrifTe wic auf Kinderschuhe 

^) Mttncbens nya Pinakotek och taflorna i Thorvaldsens museum lämna en god öfversikt 
'3fVer det tyska och danska genre- och landskapsm&leriet under den gyllene tiden i Rom. 

Digitized by VjOOQIC 


mera måleriskt vacker, om man än aldrig så omsorgsfullt omkomponerar 
den. Men — resonnera tidens landskapsmålare — »sällan förenar sig dock 
allt på en punkt, som fordras till en tafla». 


Hemlandet synes för de bortresande liksom beläget »bakom kulis- 
serna», som något blygrått, torftigt, strängt, som ett Kråkvinkel borta 
vid civilisationens gränser. Tankar och samtal sysselsätta sig ofta med 
lifvet där uppe och med de försök som göras att lysa där och värma. 

Afståndet i rum och tid förmildrar åsikterna om ett och annat. Det 
händer nog att ungdomarne tala ringaktande om akademien hemma, da 
denna vid sina stipendieutdelningar visar sig sakna öga för den sanna för- 
tjänsten eller i fall dess regler och råd befinnas allt för antikverade — men 
äfven om man haft otur, så kommer likväl stipendiet slutligen och för- 
vandlar den ungdomliga harmen till erkänsam belåtenhet. 

Är akademien sålunda bra att ha, så kan den undervisning, som där 
bestås, likväl ej fa något godt betyg. Eleverna, som i utlandet ha tillfälle 
att jämföra studiemas värde där och hemma, ha endast en mening om 
hvad skolgången hemma varit värd. Tjugu år efter sedan Fogelberg 
uttalat sin förkastelsedom öfver akademiens skola*) och sedan Nyström 
om densamma yttrat de dräpande orden: »Alldeles ingen uppfostran 
är vida bättre än en falsk och förskämd», uttalar Qvarnström i ett bref, 
som han, fastän akademiens resepensionär, skrifver till akademiens sekre- 
terare Gerss, det unga släktets gemensamma åsikt. Det heter i denna skrif- 
velse (1839): 

»Så länge den maniererade smak, som nu härskar hemma, inte blir 
i grund utrotad, så kan där inga konstnärer bildas, och de få, som äro 
så lyckliga att i tid komma ut, måste nu beklagligen använda de tre eller 
fyra första åren för att om möjligt söka glömma det lilla de en gång 
lärt hemma. Detta är en erfarenhet, som jag och alla mina nu utrikes 
vistande kamrater redan gjort.» 

I allmänhet råder en vänskaplig och förtroendefull ton mellan konstens 
fäder och dess resenärer, äfven då dessas studier ej befinnas gå i den 
rätta riktningen. Man uppmanar dem att ägna sina studier åt »antiken 
och de gamle mästarnes sätt att se naturen från den vackra sidan»**), 
man påminner dem om deras skyldighet att studera den nakna människo- 
kroppen, och det händer, att man befaller dem att årligen hemsända ett 
bestämdt antal modellfigurer, så väl tecknade som målade. 

♦) Se sid. 96. 
*♦) Sandbergs råd till Wahlbom 1845. 

Digitized by VjOOQIC 


Med ungdomens böjelse för att frångå traditionerna, att skapa något 
nytt, att ställa sig på egna ben, är man alls ej belåten hemma. Då Wahl- 
bom börjar måla hästar och genretaflor, är han nära att förlora fädernas 
sympatier. När Blommér hemsändt sin första tafla med ett nordiskt- 
romantiskt motiv — »Ungersvennen och elfvoma» — så antecknar Westin 
i akademiens utlåtande, »att teckningen af figurerna kunnat vara uti mer 
antique stil, d. v. s. att deras hufvuden bort vara något mindre i för- 
hällande till storleken», och Krafil finner sig föranlåten att till protokollet 
rita följande rader med sin kärfva eldgaffelstil: 

»Som jag är uppfödd i Davids skola, hvarest talades om stil, sä är min an- 
hällan det Kgl. akademien rekommenderar honom, herr pensionären Blommér, att 
pä allt sätt vinnlägga sig att fä stil i sina arbeten, och den finnes i antiquen, vare 
sig figurer eller draperiema, i deras statuer och basreliefs. Dessa skola studeras 
med allvar, sä gär det bra med tiden och Kongl akademien får en capahk låran,:t 

Att ungdomen vid sidan af yttranden i den stilen får från akade- 
mien höra många slående anmärkningar och träffsäkra omdömen, behöfver 
ej sägas, lika litet som att ungdomarna äro föga skonsamma i sina om- 
dömen om de gamles konstnärskap.*) 

*) Hade de utevarande skäl att glädja sig åt, att det likväl syntes gå framåt med konst- 
intresset hemma, så erbjöds dem likvSl ibland en hälsosam förargelse öfver hvad där hände 
och skedde. 

En beställning, som väckte mycken harm, särskildt i Rom, var då Norrköpings stad upp- 
drog åt en utländsk konstnär att utföra Karl Johans staty — och delta på en tid, då af 
svenska skulptörer Byström, Fogelberg och Qvamström voro i verksamhet. Skulptörerna för- 
argade sig särskildt öfver, att Norrköpings vise, om de ville ha ett utländskt konstverk, ej 
vände sig till Rauch eller någon annan af de främsta konstnärerna utan till den af konstnärerna 
föga ansedde Schwanthaler, kung Ludvigs af Bayern foumisseur af bildverk för Mtlnchens 
öppna platser. Enligt hvad norrköpingsmagnaten Johan Schwartz öppet medgaf — i ett bref 
af 3 ang. 1844 — fick Schwanthaler uppdraget endast och allenast därför alt han arbetade 8& 
fort och så biUigt. Han lär — står det i nämda bref — >hafva en alldeles ovanlig förmåga 
i detta hänseende» — att kunna skynda sig — och Norrköping tyckes ha varit mycket otåligt, 
då det gälde att få Karl Johan uppställd på stadens torg. 

Billig skulle också den konstnär vara, som åtog sig arbetet. H varken Byström eller 
Fogelberg kunde åtaga sig det mot en ersättning af 2,000 rdr banko, hvilkel den tyske hast- 
▼erkssknlptören nöjde sig med. Qvamström var ock ifrågasatt, men ansågs för ung och för 

Hvarpå Schwanthaler mottog uppdraget. Alt han pä förhand fick en svensk orden för 
besväret väckte löje, och Byström önskade med anledning häraf : »Gud late honom därför göra 
sUtyn bättre!» 

Den som var vred på hela landets vägnar, det var Lundgren. Han skref — i ett bref 
af den 2$ april 1845 — som följer: 

»Då Norrköpings äldsta och klokaste varit så opatriotiska att gå förbi sina skicklige 
landsmän för några riksdalers besparing, kan man väl unna dem en staty af Schwanthaler att 
resa npp på torget, på det de af samtid och eftervärld måtte blifva utskrattade för deras magni- 
ficence. Eller begripa de icke, att det vid ett sådant tillfälle är skamligt att pruta och att de 
nu stilla till, som om de skulle dricka kungens skål — i svagdricka.a 

Afven di Karl Johans ryttarstaty skulle resas i Stockholm, erbjöd Schwanthaler sin tjänst, 
men denoa gång förgäfves. 

Digitized by VjOOQIC 


I allmänhet höra romarne föga om den yttre världen. Särskildt äro 
de glada att slippa störas af dumma tidningskritiker, hvilka — för att 
n3^ja Stacks ord — »efter alla härvarande konstnärers omdöme mera 
skada än gagna en ung målare ... ty oftast äro dessa kritiker skrifna af 
personer utan ringaste idé om hvad konst egentligen är». 

Förströelser har man ej mänga. Man har ej ens någon allmän årlig 
konstutställning, på den grund, säges det, »att skolorna äro hvarandra för 
mycket olika och att tyskar och fransoser ej kunna trifvas tillsammans 
med sina arbeten». ~ Smärre utställningar hållas i en lokal vid piazza 
del Popolo, i franska akademien och i den tyska Kiinstlerverein. 

Lugnet ligger i luften och skänker ro och jämvikt åt arbetet. 
Staden är sig lik år efter år. Den som kommer dit efter långa tiders 
frånvaro, finner allt oförändradt på dess gamla plats. Till och med sop- 
högarna tyckas orörda. 

Denna stillsamma ro kan verka söfvande. En och annan röst höres 
yttra sig om det farliga för ungdomen att gräfva ned sig ibland grafvama, 
afskild från hemlandet och hvad mera är utan förbindelse med den värld 
som lefver. »Rom» — säger Södermark — »är ett förträffligt ställe, men 
kan blifva farligt för dem, som ej af naturen äga mycken spänstighet och 
arbetsförmåga. » 

Man lefver i lugn och ro, ett stilla familjelif i den stora konstnärs- 
familjen. Det händer nog också, att en och annan atelier lifvas upp af 
en svartögd »amica». I brefven från romame hör man ofta talas om 
Nanna, om »den lilla söta Giovanna» och den »beskedliga Elena» m. fl. 
En af koloniens medlemmar framlefver sina dagar »i längtan och trånad», 
till dess han tar sitt parti och enleverar föremålet, för en annan bli 
familjebanden så besvärande, att han en vacker dag packar in och reser 
till ett annat land. 

»År gå som månader, dagar som timmar», har Fogelberg skrifvit 
om Rom. 

Scholander instämmer: 

— »dagen synes kort som en minut, 

och morgonmässans amen knappt förklingar, 

förr'n aveklockan badar dygnets slut.» 

Kamrater välkomnas och kamrater resa sin väg, några saknade, en 
och annan individ affärdad med nöje. 

Om det unga gardet lämnar Fogelberg i mars 1847 följande rapport 
till Anckarsvärd: 

»Antalet af konstnärer ökar sig här öfver måttan, synnerligen de 
tyska. Hvad måleriet beträffar, så har endast landskapsmålning gjort 
framsteg. Historie och genren stå mycket efter emot hvad det var uti 
din tid. Bildhuggeriet närmar sig mera naturens studium nu än förr, men 
förlorar på ett annat sätt, nämligen det som antiken i så hög grad äger, 

Digitized by VjOOQIC 

ROM ARNE 1847. 215 

skönhet i linier och omfång, och i fleras tanke är genreskulpturen dit 
man syftar. 

Vi äga nu här tvenne nya svenskar, som ägna sig åt skulpturen. 
£n som förut börjat som målare, Ruben*), har väl flit men ej stora anlag, 
har gjort en modell till en drucken faun uti naturstorlek, som har mycken 
förtjänst som naturstudium. Den andra är Molin från Göteborg, som för 
kortare tid sedan börjat befatta sig med konst, emedan han förut var 
handlande, har större anlag, har senast gjort en ung herde, som har mycken 
förtjänst. Han har smak men har ännu ej visat det uti draperier. Han 
arbetar äfven i marmor. 

Våra pensionärer, målare, äro rätt flitiga, och Wahlbom har gripit 
sig an med studier af hästar och gör det med framgång. Lundgren är 
utaf en svagare uthållighet än den förre i arbete, men har mycket mera 
färgsinne och sinne för det behagliga. Södermark med sina gossar hälsa 
dig hjärtligen. Pappa är hårdt ansatt af sin bröstkramp och har svårt 
att gå samt är mycket nedstämd i lynne, vi hoppas att vårvärmen skall 
hjälpa honom. Pehr är flitig som en myra, målar porträtter i smått, får 
dem mycket lika och nätt målade. Troili har stora anlag och en ovanlig 
lätthet för allt, men han lider af misstroende till sig själf och inbillar 
sig att hvad han gör duger till intet, oaktadt alla tycka att det är ut- 
märkt bra. 

Vi vänta nu våren, hafva haft en obehaglig och sträng vinter samt 
alla varit krassliga. Antalet af svenskar har varit betydligt här. Vårt 
svenska bibliotek är oss till stor tröst, tack vare baron Beskow och alla 

hedervärda män som därtill bidragit.**) — 



Våren är karnevalens tid. Då omsluta tiberstadens murar endast 
poesi, sång och dans, då ljuda tamburinerna från morgonen till sena 
natten och då är hvarje torg en danssal, hvarje osteria en ballokal. 

Våren afslutas med tyskarnes majfest, konstnärernas gemensamma 
karneval i det fria, utfärden till grottorna i Ccrvarodalen. 

Alla deltagarne äro kostymerade, några rida på hästar eller åsnor, 
några gå på apostlahästarna, andra åka i vagnar, förspända med blomster- 
sirade oxar med kraschaner på bröstet och med förgyllda horn. Arméen 

*) Ijuduig Kuben^ som sedan blef en synnerligen skicklig koppargravör. 
*^; Det nämda biblioteket hade Fogelberg bragt till stånd under sin vistelse hemma 
1845. Det omfiattade &r 1854 ett lusental band. Under första tiden af dess tillvaro sam- 
lades nigra af landsmännen hos Fogelberg två kvällar i veckan och läste högt. 

Digitized by VjOOQIC 


begifver sig från Rom i dagbräckningen och håller frukost vid en gammal 
ruin halfvägs till målet. Hela det groteska tåget är ställdt på krigsfot. 
Ordningen uppehälles af gendarmer med rödmålade näsor, epåletter af 
grönsallad samt trekantiga hattar liknande de påfliga gendarmemas, men 
med en stor vinflaska målad på framsidan. »Presidenten» för befälet öfver 
det hela, under honom stå åtta kommenderande generaler. 

Vid 1844 års fälttåg var Palm en af generalerna i en gammal urblekt 
sidenfrack, halmepåletter och en väldig trekantig hatt. Scholander var 
vid samma tillfälle Ganymedes med thyrsus och murgrönsgirlander an- 
bragta här och hvar — Fogelberg, Wahlbom, Stack och de andra sven- 
skarne saknades ej heller. 

Vid framkomsten till Torre de' Schiavi mönstras kohorterna och 
»folksången» afsjunges, den tyska visan: 

»Freut euch des Lebens, 
weil noch das Lämpchen gliihtl 
Pfliicke die Rose, 
eh* sie verbluhtl» 

De af ridderskapet, som äro hågade for olympiska spel, skjuta till 
måls med pilar och. kastspjut på en skottafla, där man målat en glasögons- 
prydd professor, som heter »der Recensent», andra rida i kapp på trilskna 
åsnor, hvarvid den som kommer sist får priset. Sedan väntar festmåltiden 
med tal och glam i de måleriska grottorna. 

Återtåget på kvällen vid fackelsken är dock det mest groteska af 
hela tillställningen. Festyran har alltid gripit några, så att de tagit sig 
for mycket till bästa af det eldiga vinet. Dessa lämpa sig förträffligt 
till att spela de blesserades roll. En oxvagn står redo for deras räkning; 
särskildt for detta ändamål anställda »kirurger» taga dem om hand, och 
alla kohortema skyldra, när dessa blesserade med en trumslagare i spetsen 
passera förbi de djupa leden. 

Det hela beskrifves som det mest parodiska man kan föreställa sig 
— en fest, omöjlig att tänka sig någon annanstädes än i Rom. 

Om somrarna sprides kolonien åt olika håll. Då blir solen skugg- 
sidan i den italienska tillvaron. Roms gatstenar äro glödheta, de konst- 
närer, som satt sig i sinnet att stanna arbetsamma kvar i sina atelierer, 
göra heroiska ansträngningar för att hålla sig vid vigör i det slappande 
kvalmet. Modellerna somna, leran torkar i skulptörens hand, där han 
arbetar i blotta skjortan och med en gördel om magen, »svettas och 
dricker vatten». 

De som så kunna, ha skuddat den eviga stadens stofl af sina fötter. 
Vi träffa dem litet hvarstädes ute på landsbygden — exempelvis vistas 
sommaren 1846 Stack och Wahlbom i Frascati, Palm och Troili vid 
Gensano, Molin och Lundgren i Subiacos omnejd, »Fågeln» i Civita 

Det kan vara varmt äfven uppe i bergen. En gång är hettan så 
fbrslöande, att Wahlbom daterar en teckning i skizzboken »Tivoli den 
374:de juli». 

Digitized by VjOOQIC 



Men hvilket härligt kringflackande I Egron mår så bra uppe i sitt 
paradis, att han finner sig föranlåten att skildra sitt dolce far niente på 
vers, då han en gång skrifver ett afTärsbref till en af kamraterna. Det är 
föga att undra på, att brefvet ej bär något årtal — tiden stod stilla för 
brefskrifvaren, som säkert satt och skref i någon vinrankskransad pergola 
med utsikt öfver dalen, som var en enda bukett af blommor, med små 
idylliska städer inbäddade bland gråa oliver, orange- och citronträd, pinier 
och gröna ekar. 

Han låter pennan löpa: 

»Frukta ej att jag beskrifver 
i detalj allt hvad jag gör 
under fredliga oliver, — 
hvilket gudalif jag för 
eller hvilken lust det är 
att bland rosor, mjölk och bär 
och bland herdar och herdinnor, 
ibland åsnor, får och svin, 
mellan pigor och värdinnor, 
fiiU af kärlek och af vin, 
solsken, lättja, oforständ, 
Icfva som en vagabond. 

Eller huru solen målar 
nya taflor alla dar 
med en penselsort af strålar — 
fan vet hvar han färgen tar, 
grönt och guld och purpurrödt, 
tills om kvälln, när han blir trött, 
sömnig, lat och varm han blundar, 
täcket öfver hufvud drar, 
men blott tills att dagen stundar, 
ty knappt är väl morgon klar, 
förr*n han åter på sitt vis 
målar tusen paradis.» 

En annan gång är det en nattstämning, han skildrar i följande ord: 

»Du skulle se en italiensk sommarnatt med sin ljumma luft, sina 
stora guldstjärnor — höra musiken och sången i det fria — se marmor- 
palatsema i månskenet och vattenkonsterna i de svarta orangelundama; 
du skulle se de rödblommiga, bruna flickorna i deras kostymer med rödt 
och silfver, hur man dansar efter tamburiner och kastagnetter — hur hela 
världen är glad och lycklig, och du skulle kanske säga som den tyska 
biskopen, att gud visst icke hade sett Italien, Calabrien och Sicilien, när 
han gaf det förlofvade landet till sitt folk Israels barn.» 

När sommarhettan drifves bort af nordliga vindar, är man tillbaka i 
Rom från bergen eller från längre utflykter ner åt Napoli eller uppåt 
Firenze — i bästa fall med portföljen diger af studier, i annat fall åt- 
minstone med sinnet fylldt af solsken och lyckliga minnen. 

Dag flyger bort efler dag, och innan man vet ordet af, har man 
hunnit in i december. Under hela hösten är vädret mildt och härligt 
med frodig grönska och gassande sol öfver fontänernas plaskande mellan 
oranger, aloé och pinier. »Man påstår att detta är vinter.» 

Man kan gå klädd i sommarbyxor i november och låta paraplyn 
bindas fast i ateliervrån med mångdubbel spindel väf. »Och genom hålen 
på taket, där det eljes brukar regna in, blicka vänligt Karlavagnens 
stjärnor.» Och julafton kommer, innan man hunnit tänka på, att det 
hemma ligger snö i höga drifvor, att det är den tid, då brasan sprakar i 
kakelugnen och systrarna sitta uppe långt in på natten och sy på 

Julaftonen tillbragtes alltid af skandinaverna tillsamman. Var det riktigt 
festligt, så låg vid hvarje kuvert på julbordet en krans af murgrön, for 

Digitized by VjOOQIC 


damerna med inflätade rosor. Festen inleddes med att alla gästerna satte 
kransarna på sina hufvuden och togo plats vid det långa bordet. 

Nu inbars under allas hurrarop gröten af den äldste inom hvaije 
nation. Thorvaldsen var själfskrifven värd — Kiichler ärfde platsen efter 
honom, Fogelberg var ofta svenskarnes senior. Sedan åt man vildsvin och 
kapunstek, ipasta.alla Napolitana» och därefter russin och mandel. Den 
skandinaviska julsången glömdes aldrig, ej heller skålar för hemmet och för 
de hemmavarande, som i denna stund säkert också tänkte på de sina långt 
borta — och den skålen tömdes i velletrivin efter tre starka hurrarop. 

I salen utanför stod t granen» — en ståtlig lager, rikt prydd och 
upplyst. Julklappar fingo ej saknas och voro de elaka, så togs skämtet 
ej illa upp. 

Så berättar Stack från 1843 hur Egron Lundgren fick en bamklocka, 
emedan hans gamla familjerofva stannat — presentklockan skulle sannolikt 
göra lika mycken nytta som den förbrukade. Palm, som ansåg sig mot- 
arbetad af de styrande i akademien, begåfvades med en kanon af trä — 
»att försvara sig mot sina många fiender i Sverige» — kanonen var för 
öfrigt laddad med cigarrer. Och Stack själf, som nu för tiden målade 
nordiska vinterlandskap på sin atelier, fick på sin lott ett par »förfarliga» 
resvantar af ludet skinn, med devis: 

»Du maler saa dejligt lis og Snee, 
men fryser väl meget om Fingreme.» 

Denna jul deltog hofmarskalken Bernhard von Beskow med fru i 
festen, sjöng en sång om fosterjorden, där »Bore öfver fälten snö- 
blommor skakar ur sitt hår» och »slår sin vinterbrygga öfver Bälten», 
medan här i södern vintern »i vårdräkt strålar» och »himlen hvälfvcr 
ständigt blå». Hela församlingen inföll vid hvarje vers i kör. 

I dylik feststämning upptogos motigheter och otur med olympisk 
ro. Det hände en gång, att camerieren stulit bort mjölken till gröten, 
och då Palm — som »naturligtvis» var festarrangör — »med dundrande 
stämma efterfrågade densamma», måste den skyldige ursäkta sig med, 
att han trodde ingen ville ha den, hvarför den blifvit bortskickad. 

Gästerna hade lika roligt utan mjölk, men — säger berättaren — 
»vreden häröfver har förmörkat de sista dagarna af det gamla året för 
vår stackars Palm». 


Med l840talets sista år inträder det nordiska romarlifvet i ett nytt 
skede. Dittills hade man lefvat, i lä af de stormar, som blåste öfver 
Europa. Man visste föga om det jäste ute i världen, man tänkte hvarken 
på konstitutioner eller revolutioner utan på »roligare saker». 

Digitized by VjOOQIC 


Men nu trängde sig stormarna in i den fridsamma tiberdalen. Konst- 
närerna arbetade mycket litet denna tid men hade desto mera att se och 
reflektera öfver. Det fanns bland svenskame de, som funno dessa år 
mera intressanta än någon tid, de förut uppiefvat — »litet emellan voro 
vi visserligen utsatta för bomber och flyttade från det ena stället till det 
andra» — men för andra ibland de arbetshågade var lugnet stördt, och 
månad gick efter månad utan resultat. 

Man var tvungen att tjänstgöra i borgargardet — »Guardia civica di 
Roma», 10,000 man starkt, stiftadt före Pio nonos flykt med uppgift att 
uppehålla ordningen i staden — man flck posta med musköt på axeln och 
lyda reglementet. Bland borgargardistema voro Lundgren *), Plagemann och 
Palm. Den sistnämde var ifrig republikan, daterade vid denna tid sina 
bref »republiken Rom», undertecknade »G. W. Palm, citadero Romano», 
och var ohöflig mot fransmännen, som bröto in i landet för att återföra 
»påfve, jesuiter och inkvisition». 

»Nu stå gallerna på monte Mario, just där vi en gång i november 
spiste en god middag» — skrift^er han den I juni 1849 till Molin. — 
»Där ha de 'ställt upp sina belägringsbatterier midt för romarnes näsa, 
är det ej impertinent?» 

Plagemann skref in sig i republikanska gardets mobila afdelning, som 
förbundit sig att, om så behöfdes, deltaga i stadens försvar. Under krigs- 
tiden steg han i graderna till sergeant. Han och hans kompani voro 
hufvudsakligast upptagna af att bevaka de vatikanska trädgårdarna och 
ingångarna till palatset med dess museer; men han flck också sin plats 
på vallarna och tyckes ha varit den enda af svenskarne, som verkligen 
stått i kulr^net. Om Palm förmäler traditionen, att han som en tapper 
artillerist skjutit med kanon på fransmännen, och en sägen kan till och 
med förkunna, att han — något döf som han var — ej hört reträtt- 
signalen utan blifvit stående lugn vid sin kanon, då vapenkamraterna för 
länge sedan begif^it sig därifrån. 

Men trots alla historier om Palms krigardater förnekade han själf 
att han deltagit i striden. Frågade man honom därom, blef svaret: iDet 
är en lögn — jag var inskrifven såsom nationalgardist, men jag tjänst- 
gjorde aldrig.» 

Den sveaska kolonien glesnar emellertid, man flnner ej samma trefnad 
och samma sammanhållning som förr i Rom, och mer än en af de gamla 
trofasta ser sig om efter en annan uppehållsort. 

Man offrar sin bajocco åt fontana Trevis nymf, de kvarvarande 
landsmännen följa den afresande till ponte MoUe, där man en solskensdag 
hälsade honom välkommen. Den bortresande tömmer den sista fogliettan 

•) FiamfÖr mig ligger en orderlapp från Guardia civica di Ronia^ 4:0 BattagHone i:a 
Cmpagma till Sig, Egron Lidgi, som kallas till tjänstgöring den 3 okt. 1848. »I mancanti verranno 
pnniti t norma del Regolamento» står det tryckt längst ned pä papperet. 

Digitized by VjOOQIC 


för ett gladt återseende af den eviga staden — och så äro de sorglösa 
ungdomsdagarna där ett minne blott. 

Det hände nog att en och annan kom dit igen. Men då hade år 
förgått och lifvets hvardagsdam hade lagt sig skymmande öfver hans förr 
så ungdomligt lifliga blick. Rom var ej längre detsamma som det varit, 
staden befanns putsad och städad, och konstnärslifvet var ej mera det 
ogenerade, anspråkslösa, broderliga lif, man blifvit bortskämd med. Glada 
minnen hade kransat ungdomsårens Rom — ingen plats i världen var 
dess like, ej en gång den stad man återsåg, när man kom till Rom igen. 

Då Egron Lundgren därstädes deltagit i skandinavernas julfest 1872, 
skrifver han hem, att man »hade julträd och gröt, skålar, sånger och 
mycket annat tråkigt*. 

Säkert var det skillnad mellan skandinavernas romarlif förr och då. 
Men ännu säkrare är, att Egron under tiden blifvit en gammal man. 

Digitized by VjOOQIC 


Svenska parisare och romare 
pä 1830- och 40-talen. 

-'»'»>♦- — 


}er Wickenberg och Gustaf Palm — båda soldatsöner från Skåne — 
[^ hade varit knäkamrater vid akademien och delat både rum och 
gångkläder under den hungriga lärotiden i Stockholm. 

Deras kamrat Lundgren har i följande ord tecknat Pelle Wicken- 
bergs porträtt: 

»Han var blek och mager, gänglig och långbent och så uppnäst, att 
det kunde tyckas vara beklagansvärdt, men icke dess mindre var han 
sprittande munter, liflig och pojkaktig, kunde skratta så godt som någon, 
hade vackra ögon, bröt på skånska ...» 

Att han hade ondt om pengar inverkade föga på det glada lynnet. 
Kamraterna hade det inte stort bättre stäldt, och så länge man höll sig 
munter svalt man ej ihjäl. Den munvige Pelle pratade omkull klädstånds- 
frun, till dess hon betalade fem banko för hans tafla — en Urania i blå 
mantel var det första konstverk, han lyckades afyttra för det priset — 
och han blef säkert mindre förvånad, då han blef utkörd ur kungliga 

Digitized by VjOOQIC 


slottet, dit han kom för att skänka sin akademiska pristafla »Eva vid 
Abels lik» åt de kungliga barnen, än då excellensen de Geer betalade 
200 rdr för en tafla, för hvilken målaren ej begärde mer än 50. 

Då han fått en fristad hos öfverste Aug. Anckarsvärd på Bysta i Nerike, 
skref han — det var under koleratiden 1834 — till kamraterna i Stockholm: 

xHur är det med våra björnar — har koleran ej haft smak för demr 
En satan hade jag med röd nos; den måtte väl ej vara skonad? Man 
påstår ju att koleran har mycken smak för röda näsor. Jag glömmer 
aldrig hans gemena björnfysionomi, som hvar morgon visade sig i min 
dörr.» På ett annat ställe heter det: »I han väl, syndapaltar, fått gå där 
i Stockholm och svälta som vanligt och blift^it trakterade med bjömryt, 
under det jag här lefver som en prins» o. s. v. i samma stil. 

Längre fram tänker han ofta på »den glada fast oroliga» stockholms- 
tiden. En gång skrifver han: 

»Vår gemensamma, älskvärda (här har han ritat en björn med en 
sax inunder) S. läser väl nu öfver mitt arma hufvud ve och förbannelse I 
Jag skall plogga igen nosen på honom med en loo riksdalersedel. » 

Och ännu längre fram, då han är en ryktbar och eftersökt konstnär, 
heter det:*) 

»Gud ske lof att tiden förändrar all ting här i världen, så att den 
som varit olycklig, fattig och omgifven af björnar, icke alltid förblif/er 
det. När förhållandena icke kunna blifva sämre, så måste ett bättre 
träda i stället eller det svåra åtminstone förändra form, som dock alltid 
är en lindring. Om den sanningen hafva vi båda erfarenhet. Gud ske 
lof att den fördömda ekluten är förbi. » 

Han kunde aldrig rycka sig helt och hållet lös från minnena af sina 
björnar, fastän de för länge sedan fått sin betalning med ränta. Sålunda 
säger han en gång**), att det gått med svaret på ett bref »som med be- 
talningen på krogen vid Röda bodarna, nämligen blifvit uppskjutet till 
lägligare tillfälle». Och en annan gång:***) 

»Gud nåde oss, arma m ålargesäller, vi måste arbeta i vårt anletes 
svett för att få buken full. Då jag talar om bukfylla, tänker jag på Röda 
bodarna, där vi borrade i oss bröd på kredit. Det är ej att skratta åt, 
men gråta därpå kan man ej heller, i synnerhet som det är bra länge 
sedan. Lifvet är ändå en bra besynnerlig historia I» 

Det pojkaktiga öfvermodet växte han snart ifrån, äfven om det 
någon gång sticker fram i ett eller annat kraftuttryck, som, en hälsning 
från ungdomsåren, smugit sig in i hans svärmiska bref till vännerna. Ty 
drömmare är Per Wickenberg först och sist, lyriker, fantasimänniska. 
Han finner sig äga en ^medfödd böjelse för sjuklighet och sensibilitet i 
sinnelaget*, och den kroppsliga svaghet, som tynger honom, kan ej annat 
än öka hans skaplynnes vemod och veka känslighet. 

♦) Bref Ull G. W. Palm 1841. 
♦♦) Paris 15 maj 1843 till densamme. 
•••) Nizza 20 maj 1844. 

Digitized by VjOOQIC 




Per Wickenberg var född i8i2 i Malmö och hade vid nitton års 
ålder med alla sina ägodelar samlade i ett knyte kommit upp till Stock- 
holm, som till en början syntes honom »en förtrollad värld». 

Sin konstnärsbana började han 
med försök i olika riktningar — år 
1836 köpte konstföreningen af ho- 
nom bland annat »Oedipeoch Anti- 
gone», »En munk i sin cell», »Dal- 
karlar med lass», »Hufvud af en 
lappländare » , » Fiskarkoj a » och 
»Anblick af Kjöbenhavn från Öre- 
sund». Hans små tailor vunnx) 
loford för fin karakteristik, själfull 
uppfattning och behaglig färg. 
Hans konstnärslynne var redan då 
detsamma, som det förblef, när 
han vunnit namn och rykte ute i 
världen. Den »nätthet och esprit», 
den »känslans innerliga naivetet*, 
den »angenäma och behagliga 
hvila», den »uttryckets oskuld och 
penselns mjuka, saftrika kolorit», 
som längre fram konstaterades i 
hans arbeten, utgjorde redan under 
hans första skede hufvuddragen i 
hans konst. 

Han fick snart nog tillfälle att begifva sig utomlands och kom sedan 
ej tillbaka hem. Under akademitiden hade han ådragit sig en oroande 
ögonsjukdom. Konstföreningen föranstaltade då en subskription för att 
»åt den fosterländska konsten rädda en ung talang, hvilken lofvar att en 
dag för densamma blifva en prydnad». 653 rdr 16 skilling inflöto — 
listan upptager mest högadliga namn, endast tre konstnärer skrefvo på — 
hvarpå Wickenberg af Nyström fick förhållningsorder och goda råd med 
sig på resan, som anträddes 1836. 

Han begifver sig till en ansedd tysk ögonläkare, blir botad något 
så när och vinner i Berlin utan svårighet marknad för sina tailor. På 
första utställning, han där deltager uti, har han fyra små taflor, xsom» 
— yttrar han själf — »oförtjänt blifvit mycket omtyckta; de äro redan 
sålda för 80 thaler eller omkring 210 rdr svenskt mynt. — — Modet är 
här att på en sådan exposition bortsälja sina taflor.» 

År 1838 träffas han i Paris, installerad hos Södermark. Framgången 
väntar, färdig att taga emot den unga talangen. Han sänder ett vinter- 

Digitized by LjOOQIC 


landskap till salongen, finner vid sitt besök där på invigningsdagen taflan 
placerad »bland de bästa», konstaterar att den »ej tar sig illa ut» och är 
glad öfver att allmänheten trängs framför den. 

Taflan skaffar honom medalj och säljes för 1500 francs. Hans bref 
till kamraterna från denna tid äro fyllda af både stolthet och glädje 
öfver den ganska oväntade medgången: 

»Att hafva lyckats blifvrit bemärkt vid sidan af redan kända artister, 
är redan en triumf, och att bland ett antal af flera tusen taflor mina efter- 
frågas är ändå mer. Jag är glad att kunna säga det bland alla svenska 
artister i Paris har detta ännu icke händt.» 

Till Anckarsvärd skrifver han: 

»Jag har af min framgång fått nytt courage och om Sverige skulle 
å sin sida vara nog rättvis att lämna mig nödiga medel for de tider af 
utflykter till studier, som äro lika nödvändiga som lädret för skomakaren, 
så hoppas jag framdeles göra mig förtjänt af ytterligare lagrar.» 

Wickenbergs framgång ute i den stora världen afhöU ej akademien 
från att gifva honom respensionen. Och han arbetade flitigt på att vinna 
de ytterligare lagrarna, hvilka ej heller läto vänta på sig. 

Debuttaflan följdes af »Vinterfiske» — holländskt motiv, en g^ubbe 
med sina barn, som fiska genom ett hål på isen. Taflan blef i salongen 
placerad bredvid Horace Vernets »Hagar» och inbragte sin mästare en 
ny medalj samt hederslegionen. En »Vinterstämning» från samma tid 
hamnade i Luxembourgmuseet. 

År 1 841 skref Wickenberg till sin gamle kamrat Palm, som då 
var i Rom: 

»Jag behöfver ej säga dig, att den framgång jag rönt i konstväg 
öfverstigit mina djärfvaste drömmar; ty du vet det redan. Också har 
jag icke sparat några ansträngningar, jag har på de senare åren arbetat 
mycket, fastän min ögonsjukdom ännu någon gång hemsöker mig och 
gör mig stora spratt. Vid detta års exposition i Paris har jag med ett 
par större taflor gjort mitt namn bekant och aktadt, och tidningarna ha 
i alla fyra väderstrecken basunat ut det. Expositionen är ännu ej slut. 
Det säges att kungen, Ludvig Filip, ämnar köpa en af mina taflor. Om 
så är, gud välsigne kungen; om icke, så säljer jag mina arbeten ändå.» 

Han har nu en mängd beställningar, är flitig och förtjänar pengar 
— redan 1839 i juli säger han sig från mars månad samma år ha »kluddat 
ihop nära 6,000 francs».*) 

»Jag bor nu som en målare af andra ordningen i Paris, för att åt- 
minstone i något fall kunna räknas till dessas antal,» berättar han for 

*) Priserna på målningar, äfven af konstnärer med anseende, voro ej på den tiden så 
uppdrifna som senare blifvit faUet. Wickenbergs uppseendeväckande salongstaflor betalades 
med 1,500 a 2,000 fr. Enligt en uppgift i Aftonbladet 11 aug, 1841 skulle konung Louis 
Philippe betalat 4,000 fr. för den tafla han inköpte. 

»Månsken efter regn» köptes år 1 841 af Karl Johan för 1,500 rdr banko, »Holländskt 
vinterlandskap I betalades samtidigt af drottningen med 800. 

Digitized by VjOOQIC 



sin vän och korrespondent K. A. Adlersparre .*) »En gång ankommen till 
Paris har (du) blott att efterfråga rue de la Bienfaisance n:r 5, som du 
finner i trakten af rue d'Anjou; ett nyp på klocksträngen och en enögd 
oiadaoie öppnar porten till ApoUohelgedomen. Du befinner dig i en liten 
tomtrappa, som för till en terrass, hvarifrån du har utsikten öfver ett 
torg, där man fordomdags kastade döda hundar och kattor, men numera 
förvandlad i en öppen plats med trän. Efter att ha kastat en flyktig 
blick på vuen af tusende skorstenar, som förlora sig i lointainen, inträder 
<lu i målarens appartement . . . snyggt men anspråkslöst möbleradt. Där- 
ifrån förer en liten krökt trappa till ateliern ; där, bakom en förfärligt stor 
tafla, inkrupen i en blårandig nattrock och lappskor . . . finner du vår 
käre Pelle, som kastar penslar och palett under bordet, då den efter- 
längtade Apollosonen inträder.* 

■1. i 


Kreatur i ett landskap. 

Efter målning af P. Wlckenberg. 

Wickenbergs »Eifet d'hiver» blef af den franska kritiken kallad »en 
hänförande komposition, helt och hållet ny och lyckad», medan tyska 
tidningar med förtjusning omtalade målningen såsom »der ersten Classe 
angehörend». Man prisade konstnärens poetiska uppfattning lika mycket 

*) I Adlersparres sympatiska skildring af Wlckenberg i »Anteckningar om bortgångne 
samtida» är detU bref ctteradt, dock ej ordagrant utan tvärt om tämligen fritt behandladt. N&gra 
bref från Wickenberg äro tryckta i planschverket »Litografiskt allehanda». 

NordeBBTan, Svenak konat. 1^ ^ 

Digitized by VjOOQIC 



Yinterlandskap (»Effet d'hiver»). 

Efter målning af Wickenberfr. 

som hans fina natursinne, hans målningars känslofulla enkelhet och — 
hvad som särskildt är att lägga märke till — deras frihet från allt natur- 
f'örsk'd7ia7ide.^) Man beundrade hans kalla, disiga, snötunga vinterhimmel 
och förklarade det vara omöjligt att på ett mera både sant och känsligt 
sätt återgifva den holländska luften. En tidning skall i hans målningar 
ha funnit bevis för konstnärens varma kärlek till »sa patrie HoUande». 

Wickenbergs plats bland de franska konstnärerna var gifven redan 
vid hans debut i Paris. Han ställde sig bland opponenterna mot na- 
turförskönarne, mot det stiliserade landskapet. Men han är ej att räkna 
till de radikale nyhetsmännen utan till dem, som på samma gång de 
med omsorg studerade verkligheten, togo de gamla holländarne till före- 
bilder, hvad beträffar sättet att återgifva denna verklighet. Påverkning 
af van der Veide, af Ostade, af Potter är uppenbar i Wickenbergs 
målningar. De göra sällan intryck af att vara alster af en omedelbar 
verklighetsiakttagelse**) — hur slående realistiskt en och annan enskild- 
het, till exempel isen på hans vinterstycken, än kan vara utarbetad. Han 
ville måla natur och han hade ej särdeles höga tankar om den lärdom^ 

*) »Des pareils arlistes, qui ne flattent nen, pas meme la natur e^ sont bien rares et biei> 
difficiles a rencontrer», skref Jules Janin i tidskriften L'Artiste. Samme kritiker skall ha kallat 
Wickenberg »un grand mattre dans Tärt d'étre simple et vrai*. 

**) Nyblom kallar likväl Wickenberg »en landskapsmålare af den mest afgjorda tnodernt 
nahtraliitiska karakter» — ett uttryck som visar, hur mångtydigt ordet »naturalistisk» kan vara. 
Se »Minnesskrift* 1885, sid 50. 

Digitized by VjOOQIC 



målaren för med sig från museerna till sin atelier, men han kunde ej eller 
fick under sin korta verksamhet ej tid att rycka sig lös från museiintrycken, 
som redan hemma i Sverige ledt hans öga och hans pensel. 

Det var dock ej utan att ej de franska konstälskarne började finna 
honom enformig. Den åsikten lät höra sig, att man sett alla hans taflor, 
om man sett en af dem.*) 

Då varianter af hans vintermotiv väl ofta återkommo, undrade en 
tidning, om det aldrig skulle blifva vår för mr Wickenberg.**) 

»På våra utställningar,» skref en fransk kritiker om hans målningar, 
»voro isen och rimfrosten så att säga hans domän. Han gjorde sig ingen 
möda att variera sitt tema : man såg oftast stränderna af en tillfrusen flod 
med här och hvar kringströdda isstycken, en koja, några aflöfvade träd, 
snö på marken, på himlen ett grått töcken, och för att upplifva denna 
ödsliga syn en hund och två eller tre barn, röda af frost . . . Men det 
fanns i denna helhet en sann känsla och en harmonisk effekt.» 
I Den själfullt intelligenta uppfattningen gör sig för öfrigt gällande ej 

endast i Wickenbergs berömda landskap från hans bästa dagar utan ock 

Månsken efter regn. 

Sfier målning af Wickenberfr. 

i hans små djurbilder och i hans genrer. Bland de sistnämda står kanske 
högst den känslofulla och fint karakteriserade framställningen af den blinde 

*) Påpekas af Stick, Wickenbergs Tfin och beundrare, i ett bref af 1846. 
**) Detta yttrades om hans sista vinterbild, utställd 1846. 

Digitized by VjOOQIC 


vandrande spelmannen, som, ledd af sin pojke och sin hund, kommit in 
i bondstugan och där satt sig att spela för familjen. 

Inom den svenska konsten är Wickenberg onekligen epokgörande.*) 
Där hans stora duk tMånsken efter regn » nu har sin plats i den svenska 
salen på museet, betecknar den ett gränsmärke på våra landskapsmålares 
väg framåt. Så stort hade ingen svensk målare förr sett ett så enkelt 
motiv, en så starkt betonad lokalstämning hade ingen af dem förut fast 
på duken. Här hade en känd och en äkta stämning fått dominera, och 
denna stämning var ej skapad af en diktares romantiskt poetiserande 
fantasi utan af en färgkonstnärs själfulla naturintryck och djärfva fram- 

Det är en skum sommarkväll efter regn. Stranden ligger mörk, 
båtarna, som hissat seglen att torka efter skuren, stå orörliga som mörkgrå 
silhuetter mot den ljusare grå himlen, där månen ännu ej förmår bryta 
igenom de glesnande skyarna. 

Den enda effekt månen åstadkommer, är en bred strimma, matt och 
blek, öfver hafvet, som ligger spegellugnt och orörligt och som långt 
borta öfvergår i himlens jämna grå. 

Allt är stilla, intet ljud höres annat än det sakta plasket af rodd- 
båtens åror, där den närmar sig till skutan. En vek, mild stämning af 
naturen i hvila, af nattens stillhet och nattens drömmar. 

Att det nya^ för svenska ögon ovanliga i detta målningssätt ej väckte 
odelad förtjusning hemma i Stockholm — trots mästarens framgångar i 
Paris — är ej att undra på. Man fann himlen så väl i anordning som 
målningssätt ha »någonting mera eget än sant, skönt och poetiskt»,**) 
och äfven målare ansågo att duken var mycket för stor för ett så fattigt 
motiv — så föga var man på den tiden van vid annat än miniatyrdukar. 


»Omgifven af narrverk och så kallade nöjen på alla sidor, lefver jag 
dock ganska förnuftigt, dels af liknöjdhet för många af dessa nöjen, dels 
därför att allt är för mycket och litet är nog och alltid (eller om du så 
vill nu) med afseende på den visa maximen att hålla sig inom sina till- 

Så resonnerar Wickenberg i bref till vännen Adlersparre 1838. 

*) Af Wickenberg äger nationalmuseum den hår omnämda månskenstaflan och »HoUäodskt 
vinterlandskap,» bada hemsända 1841, samt »Evas sorg vid Abels lik» — 1836 — och den pä 
sid. 225 här ätergifna lilla mälningen »Kreatur i ett landskap», 1838. 

••) Arfvidsson i Frey 1841. » 

Digitized by VjOOQIC 



»Hvad vet jag om världen ?t frågar han sig själf. »Sitter hemma 
hela dagen, hopkrupen vid staffliet, går blott ut för att äta, gör en rond 
i Palais Royal eller på boulevarden . . . går hem kl. 8—9, klinkar på ett 
gammal fortepiano, drar ett och annat drag på fiolen, röker tobak och 
drömmer om framtiden, tills jag somnar.» 

Hans enda nöje är italienska operan. Han lefvcr ett enstöringslif, 
hvilar sig efter arbetet genom att spela dol, skrifva vers någon gång eller 
sammansätta känslofulla bref till sina närmaste. 

Till Adlersparre sänder han en gång, då denne uttryckt sig mindre 
fördelaktigt om hemlandet, följande strof »för poeten af målaren»: 

»Glöm ej att norden med sin höga panna 
stolt blickar ännu ned på söderns paradis, 
och att dess känsla för det sköna, sanna 
är lugnets t ej en känsla utaf w/» 

Gärna förflyttar han sig i dessa bref tillbaka till flydda dagar. 

. . . »Denna reflexion upplifvar på en gång hågkomsten af hela mitt 
förflutna lif — jag drömmer, och gyllene bilder från min barndom fram- 
träda för mitt minne, den tiden, då glada ungdomsåren förflöto under 
stilla drömmar, och inga spekulationer på framtiden störde glädjen af det 
närvarande, då jag lekte ibland rosor och njöt naturens lif. — Sedan yng- 
lingaåldern med sina idylliska fantasier, sina luftslott, svärmerier och dröm- 
mar om ära och lycksalighet. — Efter en sådan utflykt i minnets värld åter- 
kommer man plötsligt till det närvarandes nakna verklighet, med bestämda 
drag står den framför och pekar 
leende på framtiden, önskan 
föder förhoppningen, denna dör 
kanske i sin födelsestund, men 
med nya önskningar, nya för- 
hoppningar — sålunda är hela 
lifvet ett narrspel, lyckan en 
illusion och verkligheten ett 
tomt, naket hjärnspöke. — Men 
bort med alla sofisterier, som 
äro till blott för att plåga oss 
och hindra njutningen af hvad 
man äger för begäret efler hvad 
man icke har.» 

Han är blödigt tårögd och 
full af vemod vid tanken på all- 
tings förgänglighet. Han kan ej 
berätta att hösten är inne utan 
att tillägga en rad om att natu- 
ren ljuter tårar öfver sin snara 
förvandling och fråga, hvarför 
upplösningen är ett villkor för 

Wlckenberg I sin ateller. 

Efter en MunticU teckning. 

Digitized by VjOOQIC 


Men när han skrifver till sina mindre svärmiskt anlagda kamrater, 
kläder han sin filosofi i mindre poetiska uttryck: »En gång vräkt in i 
världen, är det klokast att taga saken kallt och dricka vatten, då man ej 
har vin,» yttrar han till Palm. 

Den gamla böjelsen för pojkaktiga sarkasmer gör sig ännu påmind 
någon gång. »Hur går det med måleriet?» händer det att han frågar 
sin gamla akademikamrat.'*') »Ej mera några prisämnen eller kungliga 
medaljer som förr vid Röda bodarna, men däremot täflan i stort och 
sökande att närma sig naturen, som i vår ungdom hemma ansågs onödigt! 
Men då man hade Fahlcrantz och Westin till lärare, var ingen sanning 
möjlig. Dock, grafven försonar allt, och dessa äro väl moraliskt döda.» 

Denna ettriga kvickhet följes likväl omedelbart af dessa ord: 

»Detta oss emellan, ty g^bbarne äro gamla och frid vare därför med 
dem ; vi blifva också gamla och skefögda, om ej döden blandar sig i spelet. » 

Aningar om att han ej har länge kvar att lefva dyka ofta upp i 
hans bref Han är sjuk allt som oftast. Hans kamrater påstå, att af de nio 
år han vistades i Frankrike, kunde han för sina ögons skull arbeta endast 
sammanlagdt tre eller fyra. Bröstlidande tillstötte. »I alla mina företag 
måste hälsan rådfrågas», säger han, då kamraterna i Rom — år 1844 — 
bedt honom komma dit från Nizza, där han öfvervintrade. Han vågar 
ej företaga den tre dagar långa resan. Möjligen kan den bli verklighet 
nästa år. »Men ännu äro vi icke där, och till den tiden kan mycket 
förändra sig. Jag uppgör ej gärna förslag för framtiden, sedan jag år 
efter år blifvit lurad därpå.» 

>Tanken på att förföljas af ett så beskaffadt ondt,» skrifver han en 
annan gång, »förgiftar all glädje. Tag saken kallt och drick vatten heter 
det, men jag dricker hellre vin.» ^ 

Då dessa rader skrefvos, var Wickenberg redan en bruten man. 
Han hade drabbats af en sorg, som tvifvelsutan påskyndade hans död. 

I en spansk familj i Paris hade han funnit vänlighet och förstå- 
ende — förut hade han ofta uttryckt sin längtan efter hemlif och i syn- 
nerhet efter umgänge med bildade kvinnor. Hos fransyskorna saknade 
han själ och ideell syn på verkligheten. »Poesi och fransyska» — 
säger han — »är som att blanda mjölk och mineralvatten. Skratt, hopp 
och dans, tal om politiken och ytliga reflexioner är allt hvad man får i 
utbyte mot uppriktighet och poesi.» I den spanska familjen fanns en 
vacker dotter, och där blef nordbons hjärta »förtrolladt af oskuldens och 
skönhetens sirensånger. Jag behöfver ej säga mer och har ändå sagt 
allt», förtror han vännen Adlersparre. »Jo, jag vill tillägga, att jag är så 
lycklig, att jag omöjligt kan tro detta tillstånd af salighet bli långvarigt. '• 

Hans aning besannades, hans lycka blef kort. Familjen flyttade ut 
till landet. En dag, just då han stod färdig att resa på besök till sina 
vänner, fick han ett bref från flickans föräldrar, som underrättade honom 
om, att den han älskade var död. 

•) Nizza 18 febr. 1844. 

Digitized by VjOOQIC 


Han lefde ännu tre år. Den alltjämt tilltagande bröstsjukdomen 
hindrade honom från att göra allvar af en någon gång uttalad plan att 
vistas hemma i Sverige en vinter. Han måste i stället söka mildare klimat, 
medelhafskusten och Pyrenéerna. 

Hösten 1846 vistades han i Pau. Därifrån sände han kort före 
julen en hälsning till kamraterna i Paris. Han gladde dem med att be- 
rätta, att han ej på länge befunnit sig så väl som nu. Men några dagar 
senare kom till Paris underrättelsen om att han aflidit den 19 december. 

Dagen förut hade han varit munter och frisk, deltog i table d' haten 
på hotellet, där han bodde, sof lugnt om natten. Men på morgonen kallade 
en ihållande ringning gargonen in till honom. Han låg i blodstörtning, 
döende, med handen hållande i klocksträngen. 

Genom en grefve Sandels, som uppehöll sig i Pau, mottogo vännerna 
den sista hälsningen från Per Wickenbergs stoft. Begrafningen hade varit 
värdig en riddare af hederslegionen. Alla i staden boende dekorerade 
herrar hade följt den ansedde konstnären till hans sista hvilorum. Kist- 
locket pryddes af hederslegionen och vasaorden . . . 

Det då ej väntade dödsfallet väckte allmän sorg bland landsmännen. 
Wickenberg var afhållen af alla som ett godt barn, en själfull människa, 
en vänfast, uppoffrande och oegennyttig kamrat, en spirituell konstnär med 
många möjligheter till vidare utveckling — möjligheter, som nu blifvit 
för alltid afklippta. 

Hemma i Malmö satt den firade artistens fader, gamle fanjunkaren, 
som nu blef försatt i tryckande omständigheter, ty sonen, som underhållit 
familjen, lämnade ingen förmögenhet efter sig — han hade kunnat arbeta 
så litet under de senaste åren. Gubben försörjde sig, så godt det gick, 
med renskrifning, döttrarna — »mycket hyggliga flickor, den ena är 
ganska lik sin afdöde broder» — sydde, men det var ondt om arbete 
och inkomsterna voro små, sedan familjens stöd och stolthet gått bort.*) 


Wickenbergs gamla olyckskamrat från ekluten, Gustaf Wilhelm 
Palm^ har hamnat i Rom och blir bofast där för ett tiotal år. Han trifs 
i denna jämmerdal »ännu bättre» än de gladaste af kamraterna. Han 
är frisinnad i den grad, att ingen rättrogen går honom förbi utan att 
korsa sig**), har för öfrigt sitt hufvud för sig men är allmänt omtyckt af 

•) Uppgifterna om Wickenbergs familj enligt bref till Adlersparre från B. Cronholm 
Malmö aug. 1847. 

••) Uttryck af Viktor Enblom i bref till Stack 1846. 

Digitized by VjOOQIC 


Emot akademien är han till en tid omildt stämd, emedan den för- 
delar sina häfvor så, att han allt för länge får gå utan det stipendium, 
han så väl behöfver. 

Hans meritförteckning från elevtiden upptager både medaljer, små 
stipendier och uppmuntran från konstföreningen. En »skånsk torparkoja» 
hade inbragt honom en medalj från akademien 1832, och ännu en erhöH 
han 1834 för ett berglandskap »Glacier på norska fjällen». Det är 
sedan — då han utomlands kämpar för tillvaron — som han finner sig 
förbigången, medan akademien å sin sida förklarar sig allt för sällan höra 
af honom.*) 

Liksom Wickenberg hade också Palm rest ut för att söka bot för 
en ögonsjukdom, förorsakad af ansträngande arbete och ännu mer af en 
osund bostad. Han kom till Berlin, blef opererad i sina ögon och kände 
sedan ingen lust att återvända norr ut. Ögonläkaren, densamme som 
förut skött Wickenberg, fann det mindre förmånligt för den svenska 
konsten, att de unge målame voro halfblinda. Han tyckte synd om den 
unge mannen och skaffade honom ett par beställningar. Från Berlin skref 
Palm också hem och sökte akademisk resepension. Någon dylik fanns 
dock ej att tillgå för tillfallet — i stället samlade akademisekreteraren 
Gerss ihop 205 banko »till tröst och lindring åt den hjälplöse, lofvande 
unge konstnären». 

Ett vågstycke var det för en medellös artist att begifva sig ut t 
världen utan understöd h varken från akadetpien eller från någon mecenat. 
Wahlbom säger, att han och Palm ibland alla konstnärer, som vågat sig ut, 
varit de enda helt och hållet fågelfrie. Brodern Palm hade också »hållit 
på att gå under, stackars satan». 

Palm var emellertid van vid umbäranden, hade dessutom tur, makade 
sig steg för steg söder ut genom Tyskland och Ungern, målade små taflor 
och fick sälja dem till konstföreningar och till privatpersoner — i Wien 
betalade konstföreningen dubbla priset mot det begärda för ett landskap 
från Jämtland — samt hamnade på sommaren 1840 i Rom. 

»Beskedliga Palmen är flitig och drar sig fram med mycken svå- 
righet», yttrar Södermark i en rapport hem. 

»Palms taflor» — skref den unge Boklund hemifrån — »tyckas mindre 
om af somliga, men han har dock sin publik, och det förtjänar han. » Sand- 
berg finner Palms målningar ha sitt intresse men vara »något affekterade 

I Italien vann han erkännande. Han blef ledamot af akademien i 
Venezia, innan han hunnit få det understöd hemifrån, han så ihärdigt 
eflersträfvade. Då blef han en gång vred, och så hände det år 1843 3tt 
ett bref, som han skrifvit till en anhörig och som af denne mindre väl- 
betänkt blef lämnadt till Skånska Posten, förekom i tryck först i nämda 
tidning och sedan den 3 februari i Aftonbladet. 

*) Palm var född 1810 i KristiansUd. Han kom app till Stockholm 1828 och iStnnaiie 
Sverige 1837. 

Digitized by LjOOQIC 



Det var på själfva nyårsdagen, han i mycket ungdomliga ordalag 
ncdskrifvit sin glädje öfver att hans lilla talang beredt honom en ära, »soav 
vida öfverstigit mina djärfvaste drömmar 
och förvärfvat mig ett rum bland Europas 
utmärktaste artister». Venezias akademi 
hade kallat honom till ledamot, »en åra 
som hittills aldrig vederfarits någon nor- 
disk konstnär mer än Thorvaldsen». »Då 
man däremot i fosterlandet velat förneka 
mig den kallelse för konsten, som skulle 
göra mig och fäderneslandet heder, har 
opartiskheten uti den öfriga delen af konst- 
världen visat hur man i Sverige misstagit 
sig» o. s. v. . 

Vederbörande hemma bli förargade. 
Fahicrantz, som välvilligt gifver de unga 
ett handtag då han det kan, är harmsen 
öfver den unge Palms »pinos historia såsom 
konstnär*. Södermark — som för öfrigt y.i^Ä^v^ 
finner Palm vara »en hjärtans god tok- — 
menar att den unge mannen »ej har mycket Gustaf Wilhelm Palm. 

juditium, då han tror sig ställa sig väl». Efler en teckning «f M»rU röw iss*. 

Stack, som fått det stipendium, Palm 

senast sökt, är den ende, som finner det själfklart att den förbigångne är 
ond, men på samma gång som han berättar att vänskapen mellan honom 
och Palm fortfarande är lika uppriktig som någonsin, påstår han det vara 
rena inbillningen, att det finns något parti, som hemma motarbetar kamraten. 

På julaftonen får Palm emellertid till »klapp» en kanon — till försvar 
mot fienderna i Sverige. 

»Jag för min del hoppas, att hans talang måtte hafva växt», af- 
siutar Fahlcrantz sitt ofvan nämda uttalande om den missnöjdes bref i 

Södermark låter dem där hemma veta, att »här skulle det fägna 
många, om han kunde få pension på ett par eller tre år». 

Är 1847 får Palm ändtligen stipendiet för två och ett hälft års tid 
och tackar akademien ödmjukligen. Redan två år tidigare, då akademien 
kallat Palm och Lundgren till agréer, hade den gifvit dem båda skriftligt 
intyg på att de voro »genom utmärkta artistiska egenskaper till dessa 
värdigheter förtjänte.» 

Digitized by LjOOQIC 




Han hade i själfva verket gjort stora framsteg. Jämte Stack blef 
han bland svenskarne den typiske framställaren af det ideelt klassiska 
Italien. Träffande karakteriserade Fahlcrantz i akademiens utlåtande 1848 
hans konstnärsskap i följande ord: 

»Hans taflor utvisa ett lyckligt val af vuer, äga mycken täckhet i 
det hela, mycken klarhet i färgen och nätthet i penseln, särdeles vid 
utförandet af de plantor, som så rikt pryda förgrunderna, och utmärka 
sig företrädesvis genom den talang, med hvilken byggnader framställas. 
Lufterna äga alltid samma angenäma lugn och icke öfverdrifna värma.» 

Kamraterna i Rom gifva allt erkännande åt Palms talang, åt hans 
otvifvelaktiga framsteg, åt hans »ljusa utsikter» och hans frodiga, ytterst 
sorgfälligt tecknade pinier och ekar. Lundgren, som har franska idéer 
om målerisk teknik, medan Palm följer i tyskarnes spår, råder honom 
förgäfves att komponera mindre och att, då han målar taflor, mera troget 
följa sina förtjänstfulla naturstudier, men oaktadt Palms långt drifna ideali- 
serings- och arrangeringslust, sätter Lundgren hans förmåga så högt, 

C^^éf/.^:. '^M^^^j-hL /l,^^^*^|/ä 

Castello deirOvo vid Napoli. 

Teckning af G. W. Palm 1847. 

Digitized by VjOOQIC 



att han några år senare från Spanien försäkrar för kamraten, att på hela 
Iberiska halfön ? finnes ingen landskapsmålare med din talang».*) 

Det omsorgsfullt 
genomarbetade utgör 
styrkan i Palms italien- 
ska bilder. Vetenskap- 
ligt noggrant afteck- 
nade han med spetsig 
pensel blommor, grenar 
och bladverk, för arki- 
tekturens karakter hade 
han en förstående blick, 
och om hans färgskala 
var mera bjärt och bro- 
kig än känslig och vi- 
brerande af lif, så åter- 
gaf den likväl med både 
säkerhet och kraft den 
italienska himlens ge- 
nomskinliga klarhet 
och terrängens bestäm- 
da, skarpt lagrade to- 
ner. I sina teckningar 
gaf han ett ytterst ty- 
piskt uttryck för hvad 
han och hans samtida 
sökte och ville fram- 
hålla i det italienska 

»Old Palm» — 
som han redan nu kal- 
las af kamraterna, då de ej benämna honom »broder Paimerston» eller 
^das Palm» eller »il grande liberale» — hörde snart till skandinavemas 
stamtrupp i Rom. Han lefde numera sorgfria dagar, var mycket upp- 
tagen af sällskapslif, skaffade sig relationer och sålde taflor till östan och 
västan, till England, Amerika, Ryssland. Kamraterna anse honom >ha 
skäl att prisa sig lycklig». 

En lustig episod från dessa år är den af Egron Lundgren odödlig- 
gjorda historien om konung Ludvigs af Bayern besök i Palms atelier. 
Anekdoten har i sin ursprungliga form följande ordalydelse: 

•) Landgren skrifver till Stack p& hösten 1846: »Palm har gjort ganska vackra studier 
I sommar, sä mycket bättre fin hans förra, att de knappt tyckas vara af samma hand. Jag 
predikar jlmt med honom, att han blott skall hllla sig litet trognare till dem i sina Uflor. 
Han håller nu på att måla ett komponeradt landskap, ett motiv frän Genzano med stora trSn, 
<itaden och sluttet i bakgrunden, en bro i förgrunden med grundt vatten . . . Palm är«nu eljes 
mycket upptagen af saloiigslifvet och visiter.» 

In8urs:enternas aftåg från Civitå Casteliana 1849. 

Efter målning af Q. W. Palm. 

Digitized by VjOOQIC 




i iå 




Riddarholmskanalen i Stockholm pä 1830-talet. 

Efter målning af O. W. Palm. 

»När han kom 
till Palm, satt Palm 
just och ömsade 
byxor. Kungen 
bultade på dörren, 
och Palm, som trod 
de att det var en 
tysk målare, som 
bor midt öfver ga 
tan, skrek åt honom: 
»Vänta då, din tu 
san dj— , tills jag 
får stoppa in skjor 
tan 1 » men allt på 
tyska förstås. Palm 
har sedan varit be 
fälld på middag hos 

Efter de oroliga åren, som afslutade i840talet i Rom, lämnade vår 
republikan den romerska republiken, som ej mera fanns till. Han gjorde 
en tur till Sicilien, en 
resa som ej aflopp utan 
äfventyr — bland annat 
blef han i Messina be- 
stulen på allt hvad han 
hade med sig t4tofn på 
reskassan, som förvara- 
des i den enda byrålåda, 
banditerna underläto att 
bryta upp. Trots denna 
tur i oturen förargad öfver 
besöket, vände han med 
lättadt bagage norr ut 
igen i stället för att fort 
sätta resan till Grekland, 
som hans mening varit. 
Lundgren, som rest till 
Spanien, skref därifrån 
lockande bref om natu- 
rens skönhet och om do 
måleriska städernas rike- 
dom på motiv för en 
landskaps- och arkitek- 
turmålare — ett oberördt 
land, som hade ondt om 

Benickebrlnken i Stockholm. 

Teckning af O. W. Palm. 

Digitized by VjOOQIC 



konstnärer men godt om penningstarka resenärer, som gärna ville föra 
med sig därifrån små minnen af de vackra platser, de besökt.*) 

Palm reste mycket riktigt öfver till Barcelona men fann lika oroliga 
tider där som i påfvens Rom — och så dök han upp i Paris 185 1. Där 
deltog han i salongen med ett par italienska landskap, såg på den franska 
konstens nyheter, kände sig mera tilltalad af Delaroche och historie 
måleriet än af de moderna landskapen, blef sina ideal trogen och reste 
efter ett års parisertid hem med dem. 

Sankt Hansgatan i Visby. 

Efter målning af G. W. Palm. 

I sexton år hade han varit utomlands, då han »utbytte romfararens 
pilgrimskåpa mot hemmets blommiga nattrock» och slog sig ned i Geijerska 
huset på Riddarholmen — med »paletten på tummen, cigarren i munnen 
och glasögonen på näsan». 

•) Från Sevilla skrifver Lundgren på sommaren 1850: 

>Här finnes ingen, som målar landskap. Den första som kommer kan därför icke undgå. 
^(t få au göra, och därför, innan någon annan tager platsen, kom du 1 ... Det är dig bestämdt 
>>U Utt att uppeh&lla dig med din talang härstädes som i Rom eller hemma i Stockholm, du 
ir har ensam och kan göra studier af sujetter, begärliga i hela Europa, pittoresk arkitektur, 
<^ni du skalle vilja mala sådant, mohriska saker och ett land för resten med söderns hela färg- 
prakt, ett land som är mycket litet kändt och som icke är ordentligt studeradt utan blott 
^kizzcradt af genomresande, medelmåttiga fransoser. 

• •■Skrif nu du snart och låt mig veta din ställning och huru Palmen frodas och oia 
^'<a skjuter några små skott.^ 

Digitized by VjOOQIC 


Hemma gjorde han sig nu känd som en skicklig konstnär och en 
man med stadgade åsikter — redan i Paris hade Wahlbom lagt märke till, 
att Palm >i många fall börjat ändra tänkesätt och troligen kommer att 
vidare framgå åt ett annat håll än det gamla, i den mån han inser det 
goda och riktiga uti att ändra sig». 

Hans taflor visade fortfarande en kärleksfull och vårdad behandling 
af naturen, sådan han en gång lärt sig att se och måla den. Det var 
mest italienska motiv, han utförde med ledning af sitt rikliga förråd af 
studier, målade eller tecknade. Då och då företog han en studieresa till 
Dalarne, till Gotland eller utåt skärgården och gaf sig i nappatag med 
Sveriges natur, som hans romerska pensel, van vid det stiliserade italienska 
landskapet och vid söderns färger, hade svårt att förlika sig med. »Han 
ser icke ännu den svenska naturen med svenska ögon och har börjat 
blifva litet torr», skref Scholander i april 1855 med anledning af Palms 
utsikt från Dalarne. 

I Sverige sökte han liksom i Italien måleriska arkitekturmotiv och 
fann sådana i hamnpartier från gamla Stockholm, i Lund, sådan han kom 
ihåg den landtliga lilla staden från sina uppväxtår, i det gamla Visby — 
där han, trogen sin arrangeringsvana, flyttade tillsamman de mest må- 
leriska byggnaderna så att de skulle bilda ett för en medeltidsstad 
karakteristiskt gatparti. Det påstås till och med att han planterat vid 
Sankt Hansgatan ett och annat hus, som han i någon af de nordtyska 
städerna aftecknat i sin skizzbok. 

Hvad han aldrig fick fram, han som i sin ungdom blef kallad realist, 
»gatstrykare» och »rännstensmålare», det var olikheten mellan den syd- 
ländska luften och den nordiska. Han förblef alltid mera hemma 1 Rom, 
i Sabinerbergen, på Sicilien än i den svenska småstaden eller i björkhagen 
vid Mälaren. Han blef trogen sina ungdomsminnen, »il grande liberale 
förblef romare till sin död. 

Bland konstnärerna i Stockholm under ett senare skede skola vi 
återse »Palma Vecchiot som den sista kvarlefvande svensken från Thor- 
valdsens och Byströms Rom, från den gyllene tiden, då himlen lyste 
oföränderligt klar och blå öfver konstnärernas fristad i tiberdalen. 


Jämte Wickenberg och Palm är Josef Magnus Stack det unga släktets 
mest framstående landskapsmålare. Han skattas högt af sin samtid, 
medan eftervärlden åter i något öfverdrifven grad låtit Arfvidssons år 1841 
uttalade profetia, att Stack »snart skulle stelna till maner», blifva bestäm- 
mande för sin uppfattning af hans konstnärsskap. 

Digitized by VjOOQIC 



Liksom Palm och många andra fasthöU Stack troget vid det fram-^ 
ställningssätt, han en gång lärt sig behärska. Han hörde ej till dem^ 
som aldrig tröttna på att söka sig framåt, han är som konstnär ingen 
starkt utvecklad personlighet^ men hans konstnärsskap är älskvärdt och 
anspråkslöst och uppbäres af en fin känsla och af herravälde öfver ut- 
trycksmedlen. Han upprepar ofta sig själf, men han är alls ej mera 
maniererad än många andra af hans samtida, som fått gå fria från be- 
skyllningen för att ha stelnat i maner. 

Han är flitig och begåfvad, och han är en genomhygglig, anspråkslös 
man, omtyckt af gamla och unga. Lundgren, som betecknande nog kallar 
honom >en af de ordentligaste personer jag känner», säger honom vara 
ten lika treflig och för alla kär kamrat som solid konstnär». Och Scho- 
lander förundrar sig öfver, att >en så treflig och godsint herre» kan ha 
kommit till världen i en så »otreflig stad som Lund». 

Där var Josef emellertid född 181 2. Han var ingen barfotapojke, som^ 
väl uppkommen till Stockholm, hade att svälta sig fram igenom ekluten. 
Han var »bättre mans barn», som det hette på den tiden. Han gick 
igenom latinskolan i sin födelsestad, tog studentexamen, slog in på läkare- 
banan och gick, sedan han öfver- 
gifvit den, så långt på präst- 
vägen, att han hade både examen 
theologicum och examen »pro 
exercitio» bakom sig, då målar- 
lusten slutligen tog öfverhand 
och prästkappan utbyttes mot 
artistens slängkappa. 

År 1832 är han akademi- 
elev i Stockholm och målar små 
taflor från stadens omgifningar 
och från hamnarna. Hamnar och 
skepp voro redan på den tiden 
hans älsklingsmotiv. En »sjö- 
brygga vid Bornholm» var den 
första tafla, som skaffade honom 
en akademisk medalj — år 1836. 
Två små mariner och ett mån- 
sken medförde året därpå ett 
litet stipendium, och en ny hamn- 
tafla renderade honom år 1838 
akademiens »största» målnings- 
stipendium, som ej var så sär- 
deles stort.*) 

Konstföreningen köpte alla dessa taflor och flera därtill af den lof- 
vande och hygglige unge skåningen. Ensamt under året 1841 sålde han» 

Josef Mag:nus Stack. 

Efter målning af Egron Lundgren 1846. 

*) Dessa detaljer enligt Släcks anteckningar om sina framgångar intill år 1841. 

Digitized by VjOOQIC 


enligt egen uppgift, 11 dukar till föreningen. Han målade månsken och 
skutor, och tför närvarande* — bekänner han en gång vid denna tid — 
»är jag sysselsatt med ett vinterstycke, ett skånskt motiv i den holländska 
genren. » 

Han målar gärna i den enas eller den andras stil — ännu har han 
ingen egen. 

Ar 1842 får han resestipendium och innehar det i fem år, hvilket är 
ovanligt länge för en landskapsmålare -7- tre år anses tillräckligt för deras 
bildning. Men den unge Stack var bland akademiens skyddslingar på 
den tiden den som följdes af fädernas mest oblandade sympatier. 

Han reser långsamt ned genom Tyskland, ser sig omkring och 
berättar beskedligt för de hemmavarande i Lund om hvad han ser och 
tänker. Han skrifver godhjärtadt och älskvärdt och kan ej tillräckligt ofta 
betyga sin saknad, sin längtan och tacksamhet till hela »den trefliga 
släkten X. 

I Mlinchen utställer han först en utsikt af Kalmar slott och sedan 
flere andra taflor, lefver för öfrigt ett enstöringslif i den gemytliga men 
stillsamma staden, där gatorna befinnas lika folktomma som ölstugorna 
åro öfverfulla, och gör där bekantskap med gikten, som sedan blir hans 
efterhängsna följeslagarinna genom lifvet. 

Så till Venezial Där vaknar svärmeriet och ungdomslyriken. Den 
drömmande staden berättar sagor om en förgången tid, »lyckligare än 
vår». Friluftslif, kanalernas mystiska dunkel, Markusplatsens féeri i stjärn- 
klara nätter . . . Men bäst familjegossen beskrifver denna fantastiska värld, 
hejdar han sin hänförelse med de lugnande orden: »Dock har naturligtvis 
vårt husliga lif företräde framför detta». 

I Rom, där han stannar i tre år, trifs han som fisken i vattnet, 
njuter af den italienska naturens »sköna form» och tänker »sublimare 
tankar än de hvardagliga». 

Bland hans taflor från denna tid nämner han själf en vue »i karakter 
af romerska kampagnan», mariner, komponerade från motiver af Napolis 
omgifningar, »venetianska kustfartyg på Lido», »fartyg vid månsken i 
närheten af Livorno», »landskap i Tyrolen (komponeradt) » m. fl. 

Hans hemsända målningar säljas i regeln till konstföreningen. Aka- 
demien är mycket nöjd med hans arbeten, Fahlcrantz finner ett af hans 
månsken äga »utmärkt sanning och skönhet» — i sina månskenstaflor 
från ungdomstiden påminner Stack i själfva verket ej så litet om Fahl- 
crantz — , och Nyström, som förespår honom en »vacker carriére i sin 
konst», omtalar att hans år 1844 hemsända dukar väcka mycket uppseende. 

OfBciellt yttrar akademien året därpå, att Stacks utsikter af Tivoli 
och Napoli vittna om grundliga studier efter en skön natur »samt röja 
känsla och harmoni i sammansättning och clairobscur bredvid sanning 
och noggrannhet i utförandet».*) 

*) Den ståtliga och för Stacks riktning synnerligen typiska utsikten af Tivoli köptes 
genom Anckarsvärds bemedling är 1845 af konung Oscar för 750 rdr rmt och finns pä Stock- 
holms slott. 

Digitized by VjOOQIC 



Själf är Stack anspråkslös och anser sig alls ej böra räknas bland 
Europas utmärktaste artister. Då Nyström tror sig glädja honom med 
underrättelsen om att hans 1845 hemskickade taflor ha på det angenämaste 
sätt öfverraskat akademien, som däri funnit betydande framsteg, så ut- 
brister föremålet för loforden: »Gud hvad de äro blinda 1> Han har själf 
kort förut förtrott en vän*) att dessa taflor, som han har under arbete 
i början af 1845, målas och öfvermålas gång på gång, men likväl bli af- 
gjordt dåliga. »Jag är ibland färdig att misströsta men har dock litet 
hopp kvar . . . 'Himlen är ett helvete*, sade alltid Fahlcrantz, och hvad 
den italienska beträffar, så har han mer än rätt. Men tålamod 11» 

Italienskt landskap. 

Efter målning af J. M. Stick. 

Två månader senare yttrar han om samma taflor, att de nu äro 
färdiga: »Måtte jag snart slippa se dem, ty de se djäfliga uti* En 
månad därefter äro de på väg till Stockholm: »Hvad ovett som kommer 
att vankas!» 

Och när det i stället för det väntade ovettet höres endast beröm, 
så flnner han bedömarne blinda. 

Men munter och glad är han för öfrigt, nöjd att fS arbeta 1 lugn 
och trefnad i det stilla Rom och slippa flacka världen omkring. Hans 
bref bli ibland lyriska och svärmande, ibland sticker han emellan med ett 

*) I bref till Carlo Gnospclius, •Professore di Musica», i Napoli, febr. 1845. 
Nord«Qivan, Sronak konst. 

Digitized by VjOOQIC 


kraftuttryck — »här är sjuhundra dj — tusan så hett, som Belletti*) säger» 
eller något annat i den stilen — ibland resonnerar han om förhållanden 
hemma och finner**) osäkerheten på Stockholms gator, knifstyng och 
slagsmål m. m. utgöra »följden af den liberalism, som det 'unga Sverige* 
sträfvar efter» . . . 

Från Rom anträder han färden norr ut på sommaren 1846, långsamt, 
med uppehåll här och hvar, inträffar i Paris på hösten och stannar där 
två år, en utflykt under juli och augusti 1847 ^^^^ Belgien och Holland 
inberäknad. Med ledning af några pittoreska studier från trakten af 
Haarlem, dem han medför från denna resa, målar han efter sin återkomst 
till Paris »ett vinterstycke till nästa salong».***) 

Ett vinterstycke fabriceradt efter rötmånadsstudier I Dylikt fann man 
på den tiden helt naturligt och berättigadt. 

Till salongen 1847 hade han lika obesväradt målat en solnedgång 
bakom Gripsholms slott. En annan tafla fick han kort efter utställningens 
öppnande — hvilket skedde den 15 februari — sälja till Société des 
amis des arts för 500 francs. 

För öfrigt fördes ett stillsamt och anspråkslöst lif i Paris liksom t 
Rom. Af de resande landsmännen hade man lika liten glädje här som 
i Italien. De befinnas tråkiga och »råbarkade», göra anspråk på en bild- 
ning, som de ej äga, och föra med sig hem endast det dåliga, de lärt 
känna i utlandet. 

Parisarne däremot lär man sig värdera, deras glädtighet, deras seghet^ 
deras flit. Till och med under februarirevolutionens dagar och under den 
oroliga tid, som följde därefter, måste Stack beundra folkets hållning 
och särskildt den aktning, man visade konstens alster — blott de ej till- 
hörde konungen personligen. 

Också är den lugne och för öfrigt allt annat än revolutionäre Stack 
på denna tid så hänförd, att han ger sina känslor luft i utropet »Vi ve la 
républiquel Vive les Parisiens!» i sina bref till »den trefliga släkten» i Lund. 

Han reser hem samma år och slår sig ned som landskapsmålare t 
Stockholm. Där, liksom hvart han kommer, blir han eftersökt och om- 
tyckt. I den ordentlige mannens almanackor trängas bredvid påminnelser 
om sammankomster i konstföreningen eller akademien — där han är pro- 
fessor sedan 1852 — anteckningar så typiska för det stockholmska konst- 
lifvet som dessa: »Ärter och fläsk hos A. — Sexa hos M. — Frukost 
hos S. — Souper hos intendenten N. — Med A. och B. på Blåpis. — 
Middag hos S.» o. s. v. 

Äfven hans målningar äro eftersökta, han får »friskt med beställ- 
ningar» och fortsätter år efter år att hembjuda till museet och till konst- 

•) Giovanni Belletti,, den bekante bassångaren, var marmorhuggare i Carrara, hvarifrån 
Byström lockade honom till Sverige 1838. I Stockholm anställdes Belletti vid operan, lärde 
sig svenska språket och blef mycket omtyckt både som sångare, skådespelare, sånglärare och 
människa. Han lämnade Sverige 1844. 
••) I januari 1845. 
•••) Uttryck i bref från Paris 8 okt, 1847. 

Digitized by VjOOQIC 


föreningen holländska utsikter, månsken, italienska kompositioner med 
cypresser och lagerträd, med bondfolk och åsnor, madonnabilden vid väg- 
kanten och en gyllene, genomskinlig luft öfver det hela. 

I sina holländska motiv är han starkt påverkad af Wickenberg, söker 
liksom denne en hel, kraftig och poetisk grundstämning, men vill likväl 
att detaljerna, synnerligen de i förgrunden, skola utföras med den största 
noggrannhet. Han är ej den, som bryter några nya banor eller som 
öfverraskar genom ursprunglighet i uppfattning eller målningssätt. Men 
han har känsla och finhet i blick och pensel. Ett lugnt sinnelag, en 
mild och ren karakter återspegla sig i hans arbeten, som väcka känslor 
af harmoni, af jämvikt och trefnad. 

Karl Plagemann*) är i högre grad än någon annan af de svenska 
romarne hemmastadd i Italien, där han vistats allt sedan 1831. 

Han är ock i ännu högre grad än någon af kamraterna romantikern, 
som med sinnet fylldt af svärmisk andakt söker det höga i det sköna och 
som ej begär annat än att få lefva sitt eget drömlif utan gemenskap med 
världens dårskap. Han berusas af mystiken i de katolska templen, han 
sträfvar efler det rena och det fromma i konsten — och en tid bortåt 
förtjänar han sitt uppehälle genom att fabricera målningar »af gamla 
mästare», taflor, som blifva afyttrade som äkta vara. 

Det är egendomliga motsatser i signor Carlos skaplynne. Han är 
en känslomänniska, som ledes af sina stämningar mera än af tanken. 
Han har »svårt att vara ihärdig' i ett beslut» och tänker föga på, huru- 
vida det är konsekvens eller ej i hans handlingssätt. 

Han vill först och sist lefva efter eget hufvud, oberoende och fri. 
Från sin afresa från hemlandet -— som skedde i sällskap med engelske lega- 
tionssekreteraren St. George, ifrig amatör och elev i målning af Plage- 
mann — berättar han följande drag: »En mörk natt som vi genomforo 
Smålands skogar med sina i mörkret svarta taggade linier, satt jag för- 
sänkt i tankar om mina kommande öden. Mina engelske vänner sofvo en 
djup sömn, och min bön till den Högste var: Late du mig aldrig åter- 
komma till detta land, om du ej skänker mitt hjärta känslan af oberoende !i^ 

•i Ködd i Söderteljc 1805, son till en apotekare och fabrikör. Studerade själf till apo- 
tekare, tog provisorsexamen och hade för en tid plats i Kristianstad. En resa till Kjöbenhavn 
väckte lusten för målning, men han tvekade att, s& pass gammal som han var, lämna det yrke, 
han studerat sig in uti, och — yttrar han ~ »alltid ansåg jag en medelmåttig konstnär lör 
ett högst föraktligt och ynkeligt ting». Han kom 1827 in vid akademien, blef efter en vecka 
uppflyttad i antikskolan och efter några månader i modellskolan. 

Digitized by VjOOQIC 



Äfven som konstnär går han sin egen väg, en väg som allt mer och 
mer aflägsnar honom från Kans landsmän och från den samtida konstens 

Redan vid sina första steg på utländsk botten har han känt sig stött 

tillbaka af den moderna konsten. 
Hemifrån Stockholm har han ej fört 
med sig några konstnärliga grund- 
satser. Han har först målat på We- 
stins atelier. »Du har så stort rykte 
nu, ja så bra som du kan jag nog 
bli», har han sagt till sig själf inför 
Westins »Kristi förklaring», som för 
tillfället stod på mästarens staffli. 
På akademien har han (Itt pris för 
»Epaminondas' död», för »Herkules 
på bålet» och 1831 »det större mål- 
ningsstipendium af 60 banko» för sin 
behandling af ämnet »Faeton kör 
solens vagn i den stund Jupiter emot 
honom slungar sin åska». Då han 
på St. Georges bekostnad kommit 
till Italien, finner han snart att han 
»måste slå in på en annan väg» 
och söka glömma mycket af hvad 
han lärt.*) 
»Min solitära sejour i Florens» — skrifver han längre fram — »var 
som väckelsens dagar, hvad mina konståsikter beträffar». Han studerar 
kyrkornas målningar, forskar i biblioteken och läser i familjearkiv gamla 
bref och handlingar »från Italiens större mästare till vänner och kamrater 
i yrket, där de tala om sina arbeten, sina åsikter och sin mekanik». Han 
lefver sig in i gamla tider och har klart för sig att han ej vill lära af de 
lefvande. »Allt sedan jag funnit» — skrifver han i sin lefnadsteckning — 
»att jag ej varit på rätta vägen med hvad jag inhämtat af Westin, hade 
jag fattat aversion för att hos någon modem mästare måla och kopiera 
ett visst maner. De döde hade väckt min känsla, de döde skulle blifva 
mina ledare.» 

Och bland desse döde var det prerafaeliterna han korade till sina 
förebilder. För Plagemann liksom för Overbeck blef tiden från Cimabue 
till Rafael konstens blomstringstid och Michelangelo blef konstens för- 
därfvare, »ty han gaf fart åt Bemini och barocl^skolans vildar, som glömske 
af att naturen bör leda konsten läto konsten mästra naturen». 

»Ändtligen» — berättar han — »var jag hemma i mina idéer, och 
1833 i det starka solbaddet i juli månad gick jag till Rom i små dags- 

Karl Plagemann. 

Efter hans nJUf^rtriUt. 

•; Flertalet af citaten äro hämtade ur en handskrifven lefnadsteckning, författad af Plage- 
mann själf efter hemkomsten till Sverige. 

Digitized by VjOOQIC 


marscher och (med) uppehåll på intressanta ställen, kom öfver Tibern vid 
ponte Milvio på sjette dagen, sedan jag lämnat Florentia. 

Jag hade förändrat mig mycket, jag var ej mer den unge provisorn, 
min dandyism var försvunnen, ett visst förakt för dylik dårskap hade 
efterträdt i dess ställe, hvilket under mitt vistande i Rom nära nog stötte 
till vårdslöshet med min jordiska hyddas utseende, hvilken öfverdrift åter 
blifvit korrigerad, sedan jag fick min hustru.» 

I Rom väntade honom till en början försakelser och förödmjukelser. 
Reskassan — 40 riksdaler — tog slut, landsmännen ville ej veta af honom 
— Fogelberg mottog honom iskallt och Byström var vid elakt humör, 
men Thorvaldsen, som han händelsevis mötte på Monte Pincio, blef hans 
beskyddare, vann hans förtroende genom sin faderliga älskvärdhet och 
köpte af honom en liten oljefargsskizz, som han betalade med 200 rdr — 
en lyckopenning, »med ömhet och delikatess gifven». 

Några dagar därefter blef Pls^emann bekant med en portugisisk 
grefve Cabrall, som i kompani med prins Torlonia handlade med antika 
taflor, och det var åt desse herrar han åtog sig först att renovera och 
sedan att korrigera gamla målningar. 

Om sina experiment som tillverkare af »gamla» målningar under 
Cabralls beskydd berättar han själf — ej utan stolthet öfver sin skick- 
lighet — följande: 

»Vid ett tillfälle kom nämda grefve till mig i min boning, fäste sig med 
uppmärksamhet vid några imitationer efter Lionardo da Vind, som jag gjort i 
Florens, och omtalte det han bland tafloma som köptes i Ferrara hade en af Lio- 
nardo da Vinci, mälad pä en valnötsträskifva, hvilken skulle för honom varit ovär- 
derlig men nu var utan värde, emedan hela madonnabilden var fbrkolad af någon 
lamp- eller ljuslåga, som legat mot taflan. Sådan befanns den då den köptes för 
ringa pris. Han hade trott få den återställd men ingen ville gå in därpå. Jag 
lof^de göra mitt bäsla i denna sak, hvilket han med tveksamt leende antog. Detta 
var det arbete, på hvilket jag använde lång tid och kanske den störsu omsorg, jag 
någonsin känt vid något senare arbete. Cabralls agitation steg och föll allt efter 
arbetets olika stadier, slutligen var verkligen det mödosamma arbetet till ända, jag 
blef mycket väl vedergälld for min möda och kompaniskapet fick denna tafla ännu 
bättre beuld, ty den gick snart till England. Genom detta bekom jag ett rop om 
min grundliga kännedom af gamla italienska, ja om alla skolors mästare, ty beröm 
liksom förtal öfverdrifver alltid, och jag bekom mer i den vägen att göra än jag 
kunde hinna med.» 

Plagemann »korrigerade» en mängd gamla taflor af det slag, som 
ofta förekom i den italienska konsthandeln, taflor med tydlig prägel af 
att vara tillkomna på den ena eller andra store mästarens atelier men 
aied grofva teckningsfel. Bland dylika målningar var en altarbild, som 
af ägaren utgafs för en Guido Reni, och denna tafla skämdes totalt af 
en Sankta Katarina, så groft misstecknad att den ej kunde korrigeras. 
Signor Carlo, som så grundligt studerat de gamle mästarnes »mekanik», 
företog sig då det pojkstrecket att slipa bort Sankta Katarina och måla 
en ny figur i samma stil som taflan i öfrigt. Ägarens »utmärkt sköna 
dotter» tjänade som modell till det nya helgonet och taflan — en äkta 
Guido Reni I — såldes till en engelsk lord. 

Digitized by VjOOQIC 


Men därmed är historien icke slut. Köparen kommer en tid efteråt 
upp till säljaren. Lorden har sett närmare på konstverket, och nu ber 
han att fa Sankta Katarinas figur utskuren ur duken, så att hon skulle 
bilda en särskild liten tafla, ty hon var den bästa figuren och de andra 
brydde han sig alls ej om. 

»Åt en annan» — bekänner utan minsta tvekan vår imitatör — »gjorde jag pä 
nytt en pendant till en tafla af Correggios skola — som af de förnämsta konne- 
sörer i Rom blef tillskrifven Perino del Vaga, som först var elev hos Correggio 
men sedan följde Rafael.» 

Plagemann tyckes ha haft sitt stora nöje af att experimentera 
med imitationer efler gamle mästare — Lionardo da Vinci, Salvator 
Rosa, Claude Lorrain och flere. De kemiskt-tekniska studier, han idkat 
under sin farmaceutstid, kommo honom nu till godo, då det gällde att 
gifva färger, duk och fernissor ett åldrigt utseende. Äfven då han ärligt 
kopierade gamla taflor, gjorde han det »in facsimile, så att jag imiterat 
äfven hvad tiden åstadkommit». Att han kunde mystifiera äfven kännare 
med erfarenhet var ett bevis på hans ovanliga förmåga som imitatör. 

Då han 1836 erhöll stipendiet hemifrån, öfvergaf han emellertid helt 
och hållet denna födkrok — falsarierna hade for öfrigt inbragt honom 
föga, medan hans arbetsgifvare förtjänat bra på affären — hyrde sig en 
atelier invid Sankta Maria Maggiore, lefde där indraget och oberoende 
i sällskap med sin katt och sin tama falk och syntes sällan ute ibland 

Då hans fader en gång skref till Fogelberg och bad att fä några upp- 
lysningar om hur hans son hade det förspändt, yttrade den gamle, att 
sonen, fördjupad i begrundande af sin konst, »icke observerar årens och 
tidens hastiga fart». 

Förutom porträtt är det antika motiv och hufvudsakligen religiösa 
ämnen, han behandlar. »Leda med svanen», »Herdames tillbedjan» och 
»Sankta Agnese» målar han i början af sin vistelse i Italien. Hans taflor 
säljas i allmänhet åt utländingar och komma ej till Sverige. »Judas* ånger» 
skall ha väckt uppseende i Rom 1840 och blifvit såld till högt pris. 

En reproduktion af denna målning lämnade han senare till den stock- 
holmska akademiens samlingar. Taflan visar hur Judas, förtviflad, med 
repet i sin hand, skyndar ifrån de skriftlärde, som räkna upp blodspen- 
ningarna på bordet framför honom. Karakteristiken kunde vara starkare, 
uttrycket i figurernas rörelse är emellertid väl framhållet — färgerna 
klara och mera granna än kraftiga. 

Efter krigstiden våren och sommaren 1849, då signor Carlo luktat 
krutrök på fullt allvar, fann han liksom andra ej mera den förra trefnaden 
i Rom. Han hade också sina särskilda orsaker att lämna staden. Han 
var nämligen kär. Föremålet var Maria Ricci, »ett blomstrande frun- 
timmer, fyllda 18 år», bosatt i Monte Porzio i Albanerbergen och hågad 
att dela hans öde. 

Digitized by VjOOQIC 


Då Plagemann samtidigt för konungens af Wiirtemberg räkning åtog 
sig ett omfattande kopieringsarbete i Madrid, tyckte han, att det vore 
B löjligt», om han förde med sig den 1 8-åriga signorinan som en lefvande 
påminnelse om den eviga staden. Hvarpå han — enligt sägnen, som länge 
kvarlefde bland de skandinaviske romarne och som Scholander behandlat 
i sin versifierade novell »Atelieren» — enleverade sin sköna ur klostret 
Cuor di Gesu, som låg invid hans atelier, och förpassade henne under 
lämplig förklädnad öfver gränsen för prästerskapets makt. I Livorno 
hos svenske generalkonsuln Stubb stod bröllopet med glädje och gamman, 
hvarpå det unga paret — brudgummen var visserligen redan 44 år — 
viftade farväl åt Italien och for öfver det solblanka Medelhafvet nya 
öden till mötes. 

Efter en tvåårig idyll i Madrid, där signor Carlo målade »italienska 
sujetter» och porträtt och kopierade »barhalsade nymfer och gudinnor i 
n^ligé» af Titian och Paolo Veronese, begaf sig romaren med sin lilla 
romarinna upp till norden. Sista sommaren hade de tillbragt i det upp- 
rörda Madrid, där upprorsmännen en natt trängde in i deras sofrum 
och byggde barrikader af deras möbler och där gatstrider hörde till ord- 
ningen för dagen. En betydligt lugnare vinter tillbragte de därefter i 
Umeå hos Carlos fader, gamle apotekaren. 

Sedan bosatte sig paret i Stockholm. Smaken och konsten hade 
gått in på nya vägar under de 23 år, pilgrimen lefvat på lycksalighetens 
<>, där hundra år förrinna som en dag. I Stockholm hade Couture och 
Tidemand fattat spiran, och den italienska skolan var där lika litet känd 
och aktad som diisseldorfskonsten var omtyckt i Rom. 

Romaren kunde med skäl yttra: »Jag känner mig främmande, allena, 
något af en annan ras.» 

Han försökte likväl att acklimatisera sig, att från romare och nazaren 
falifva stockholmare och måla för brödet. 


Som »en skicklig konstnär och bra människa» omtalas den unge 

Han är jämnårig med Palm*) och har liksom denne haft många 
hinder att maka åt sidan på sin knaggliga väg framåt. 

Han börjar som kypare på Stora sällskapet, en hederlig vaktmästare 
därstädes är hans första gynnare. Redan som barn har han tecknat i 

*) Karl Gustaf Qvamström, son af en kammartjäDare hos prinsessan Sofia Albertina, var 
född 1810 i Stockholm. 

Digitized by VjOOQIC 


principskolan, och då kronprinsessan Josefine anländer till Sverige, passar 
han på att göra affärer med den vackra furstinnans porträtt i svartkrita 
för I rdr stycket. Prinsessan Sofia Albertina blir gjord uppmärksam på 
gossen och lämnar honom ett litet årligt understöd, som Karl Johan seda» 

I principskolan är han antecknad för jetton 1822, då han är tolf år 
gammal. Två år senare far han medalj i antikskolan, deltager samtidigt 
med några teckningar i akademiens utställning, målar under ledning af 
Hasselgren och Westin, erhåller medalj 1829 för historiemålningen »£pa- 
minondas* död» och utställer samtidigt tre andra taflor: »Frithiofs lycka»,. 
»Ingeborgs klagan» samt ett landskap. 

Han modellerar ock på Byströms atelier, täflar 1830 med ett 
skulpturarbete, »skjutande Amor» och erhåller åter kungliga medaljen. 
Året därpå representeras han på utställningen af statyn »Kärleken som 
afskjutit en pil» och relieffen »Nessos och Dejanejra». Men ännu 1835. 
sysselsätter han sig med att teckna historiska kompositioner, som aka- 
demien finner vara »af synnerlig fortjänst i sammansättning och grup- 
pering». Äfven som litograf väcker han uppseende och »vidsträckta för- 

Som målare synes Qvarnström ha sträfvat efter en lugn och harmo- 
nisk kolorit. Han talar häftigt och ringaktande om Bredas fargklatscheri^ 
om det moderna förkastliga jäktandet efter knalleffekter och konstiga 
reflexer, som grunda sig på onatur och öfverdrift. Han påstår*^), att ma» 
hemma föga bekymrar sig om en målnings enkelhet och naivetet, grund- 
valen for sann konst, utan däremot bara om behag, kulör och effekt och 
säger att denna smak, »grundad på ett ytligt, slappt, äckligt och affek> 
teradt koketteri, hos oss hufvudsakligen infordt af en viss hofintendent»,, 
är afgjordt fordärflig for len ung konstnär. 

Han är sålunda en svuren fiende till Westin och dennes principer,, 
och han söker uppfostra sig själf genom att med allvar studera antiken 
samt Rafael och dennes samtida. 

Som stipendiat kom Qvarnström till Rom 1836. Han bildade sig^ 
där närmast efter Fogelberg. Intryck af Thorvaldsen saknas ej heller i 
hans arbeten. 

Qvarnström var det stillsamma arbetets man. Något väsen gjorde 
hans romerska studier ej, men efter fyra års därvaro hemsände han på 
en gång ej färre än nio större arbeten. Dessa blefvo hemma mottagna 
på ett så gästfritt och om så varmt intresse för konstnären och konst- 
verken vittnande sätt, att de utan att exponeras blefvo liggande i ett och 
ett hälft års tid magasinerade i en af slottets källare. Dessa arbeten 
voro fyra statyer »Årstiderna» — afsedda för norra slottshvalfvets nischer, 
där de nu också återfinnas — samt fem relieffer »Nattens och dagens 

*) I ett bref till Gerss 1839 frän Rom. 

Digitized by VjOOQIC 


Nämda arbeten jämte ännu flera — summa 14 nummer — represen- 
terade Qvarnström på utställningen 1843 och läto då ändtligen allmän- 
heten se hvilken ärlig och gedigen konstnär Sverige i honom fått. 

Från Rom hade han då kommit hem året förut — 1842. 

Om bland våra romare den betänksamme Qvarnström — Fogelbergs 
arftagare inom den svenska skulpturen — är det fasta, manliga allvarets 
representant, som ej har stora ord i munnen men klara tankar innanför 
pannan och fasthet i viljan, så fingo tveksamheten och modlösheten sin 
företrädare i Uno Troili, som tog arf efter den gamle Södermark. 

Qvarnströms liksom Troilis hufvudsakliga konstverksamhet faller inom 
ett annat skede än detta och har ej Rom till skådeplats. Qvarnström 
arbetade under sina sex romarår stilla och konsekvent på sin utveckling. 
Troili utvecklade redan då de karaktersegenskaper, som äfven framdeles 
skulle vara honom ett hinder att gå fram på den bana han valt. 

Hans olycka var, att han allt för väl kände sig själf och att han 
var rädd för sin karakterssvaghet i stället för att vara glad öfver sina 
gåfvor och gå djärft framåt i tro på sin talang. 

»Jag känner till fullo att på den bana jag sent beträdt finnas svårig- 
heter, som dag för dag skola ökas och till hvilkas bekämpande det 
måhända skall fordras större fasthet och kraft än hvaraf jag kan be- 
römma mig, t yttrar han, då han står i sin fulla ungdomskraft. 

»Hur skall det gå med mig» — undrar han en annan gång — »om 
jag framgent skall så plågas vid förfärdigandet af beställda arbeten ? . . . 
Gud allena vet huru det kommer sig, men ingenting vill gå.» 

Då Troili skrifver så om sig själf*), tala tidningarna hemma om 
hans ovanligt lofvande talang, och af konstnärerna är han en gång för 
alla erkänd. Men själf tror han af princip på sin oduglighet, och denna 
misstro följer honom hela lifvet igenom, förstör hans konstnärsglädje och 
förtär hans lefnadslust. 

Och den hederlige gamle Södermark, själf ibland modstulen och 
tviflande, sitter och förargar sig öfver, att han af idel välvilja och intresse 
för gossarne tråkar ut dem genom sin noggrannhet och gör dem »till lika 
stora cacca-dubier», som han själf blifvit. 

Det är, som vi minnas. Södermark, som åtagit sig löjtnant Troilis 
konstnärliga uppfostran. Men läraren är förtviflad, icke öfver bristande 
talang hos lärjungen utan öfver hans brist på djärfhet och tro på sig 
själf. Lyckades inte den pojken i allt hvad han tog sig för? Jo visst, i 
allas ögon utom i sina egna. Alldeles som Södermark själf fast i en vida 
högre grad — i en grad som var rent af att förtvifla öfver. 

*) Det förstnimda attrycket fir ur ett bref till Anckarsvfird, det andra till O. Södermark, 
bida brefyen från 1848. 

Digitized by VjOOQIC 



Gustaf Uno Troili*) var en talangfull, bildad och mångsidigt be- 
gåfvad ung man. Han var student, genom musikalisk, sångare, pianist, 
tecknare, sprittande munter och kvick, när han ville vara det. I Upsala 
var han som hemma i det geijerska huset, blef, tack vare sina många 
talanger, uppburen hvart han kom och var redan i unga år trött och 

Vid 25 års ålder blef han officer vid Värmlands fältjägare. Men 
något lifsinnehåll vann han ej genom att ikläda sig uniformen, lust och 

anlag drefvo honom åt flera 
håll, och så beslöt han sig 
för att välja målarebanan, 
sedan han varit nära att — 
som Geijer skref till Söder- 
mark — »sammansjunka 
inom sig själf», då han ej 
fick tillfälle att utveckla sina 
konstnärliga anlag. 

I sällskap med Per Sö- 
dermark tecknade och kopi- 
erade han i Stockholm under 
öfverstelöjtnantens ledning. 
Någon gång hände det att 
de båda kamraterna målade 
på en och samma duk. Be- 
ställningar på små porträtt 
infunno sig, och snart hade 
de båda ungdomarne fullt 
upp att göra. Romresan 
hägrade för dem båda som 
det första målet, och for 
Troili var framtidshoppet nu 
det stimulerande medel, som 
höll modet och arbetslusten 
uppe. Han är ännu så länge anmärkningsvärdt sorglös och grufvar sig 
ej öfver att han ännu ej nått mästareskapet. 

Han skrifver vid denna tid — 1845 i "^aj — oni ett af sina arbeten: 
»Jag var ej mycket nöjd med Edholms porträtt, som ändå kostade mig 
så mycken möda, men gubbarne i Sundhetskollegium tyckte det var »char- 
mant», och då var det ju godt nog*. Så resonnerade Troili ej längre fram 
i tiden. Då var hans arbete ej godt nog, äfven om beställaren var aldrig 
så förtjust däröfver. 

Gustaf Uno Troili. 

Efter hans ^&lfpoilr&tt (handteckning). 

•) Troili var född 18 15 på Ramsberg i Värmland. Hans moder var syster till Erik 
Gustaf Geijer. 

Flera drag i denna skildring af Troili — en af de mest intressanta personligheter bland 
århundradets svenska konstnärer — har Per Södermark berättat för författaren. 

Digitized by VjOOQIC 


Följde så, år 1845, den efterlängtade romresan, som började med 
att Troili ville vända om i Stettin, därför att han och Per fingo vänta 
några timmar där och ej hade annat att göra än att gå omkring och 
drifva, trötta efter sjöresan som de voro. Men då de väl kommit in i 
Italien, var Troili idel eld och lif, hänförelse och konstnärsglädje. 

Nu växte så väl framstegen som misstron. Södermark är till en 
början nöjd med gossame: iDe äro bra gossar i alla afseenden och arbeta 
flitigt», rapporterar han till Anckarsvärd 27 febr. 1846. »Om dagarna 
måla de hemma efter mina hufvuden, ibland efter naturen (men sällan, ty 
modellerna äro så fdrdömdt dyra). Vissa dagar i veckan croqueras i 
borghesiska galleriet. Alla aftnar ritas i akademien, dels efter naken modell, 
dels kostymer efter naturen.» 

Men sedan blir Troili honom för svår. Då den gamle återkommit 
hem till Stockholm, far han bref från sonen om hur han arbetar tål- 
modigt och sträfsamt, men från Troili om hur usla hans taflor äro, hur 
han tagit sig vatten öfver hufvudet, då han trodde sig duga till målare 
— och hur han måste skämmas öfver den framgång, hans hoprafsade 
»saker» vunnit. 

Den framgång, som följt den rikt begåfvade mannen, hvad han än 
kastat sig öfver, är nämligen strax vid början af hans konstnärbana färdig 
att räcka honom handen. Till de misskända snillena behöfde Troili aldrig 
räkna sig — aldrig behöfde han kämpa mot likgiltighet eller afund. Tvärt 
om hade han det bättre ställdt än flertalet af kamraterna. Södermark och 
Anckarsvärd äro hans mäktige gynnare hemma. Kungliga familjen be- 
ställer af honom små taflor och kopior, medan han ännu ej är annat än 
elev, hans från Rom hemsända målningar säljas hvar enda en och be- 
talas så bra att han skäms däröfver. Blott han kan gifva sina vänner 
hemma kort att spela med, så har han sin vinst gifven. 

»Gud late honom arbeta, så går allting bra!* skrifver Södermark 
bekymrad till sin son. »Tag courage till dig och drä påit^ uppmanar 
han Troili. 

Men denne är öfvertygad om, att ju mera han arbetar på en tafla, 
dess sämre blir den. Han kastar penslarna i vredesmod, klipper sönder 
duken, brister ut i hån mot sig själf »Jag gör mig ständigt själf före- 
bråelser och söker uppfordra hela min pliktkänsla, men oron och plågan 
är densamma,» biktar han 1848 för »den ädle Södermark», mot hvilken 
han alltid är tacksam. 

En gång ämnar han resa hem igen, hvad har han i Rom att göra? 
Men när Södermark får höra om denna plan, sviker honom tålamodet 
och han skrifver till den tveksamme: 

»Dä det gäller att bestämma sin framtids väl eller ve, får man ej 
vara barnslig — ursäkta det hårda uttrycket — utan såsom en man f^ttz, 

När Troili någon gång i sina studier tycker sig märka »en smula 
framsteg», så kan ej ens denna iakttagelse sporra honom till ihärdig 

Digitized by VjOOQIC 


sträfvan. Han har ej tålamod att med lugn arbeta sig igenom gesällåren, 
och aldrig tillfredsställer honom hans eget arbete. 

Hans målningar från dessa år vittna också om mycken osäkerhet. 
Han försöker sig på landskap, fruktstycken, modcUfigurer. Uttrycket 
i hans studiefigurer — herdegossar, eremiter, kortspelare — kan vara 
träffadt med osökt naivetet, men teckningen är osäker och färgen ängslig 
pålagd med största försiktighet. 

Bland det mest behärskade han fullbordade under denna tid var 
modellfiguren signora Concetta eller, som taflan kallades, »Italiensk bond- 
kvinna, som spinner lin».^ Han målade signoran i naturlig storlek, knä- 
stycke. Arbetet gick framåt under tusen svårigheter, han vill ej tala om 
hur han > bråkat och tråkat». »Landsmännen» — skrifver han — »äro nog 
goda för att ge mig beröm, men det har blifvit bra rått och klumpigt, 
oaktadt mina bemödanden att öfvervinna dessa mina hufvudfiender . . . 
Endast att skrifva om henne nu gör att jag har en sådan oro, att jag 
oupphörligt springer upp för att glo, liksom taflan blefve bättre däraf.» 

Hemma prisa tidningarna finheten och smaken i Troilis taflor. Afton- 
bladet yttrar 1849, ^^^ ^^ förena »en gammal mästares anda med ett solidt 
atelierstudium hos en modern naturalist». 

Men hvad Troili minst af allt trodde på, det var andras loford öfver 
hans arbeten. Han liksom Stack ansåg sina loftalare blinda. Men fast 
Stack fann sina egna taflor vara »lauter dynga», så arbetade han likväl 
med friskt mod och lät sig ej afskräckas af att hans målningar blefvo 
omtyckta sådana de voro. 

Efter sin återkomst till hemmet fann Troili i porträttmåleriet sitt 
hufvudsakliga område. 


Svenskarnes koloni i Paris har under 1840-talets gång blifvit ganska 
fåtalig. Stadiga på platsen äro knappast flere än Salmson, Billmark och 
Kiörboe, de öfriga stanna ett år eller två och resa sedan vidare, söder 
ut eller hem igen. 

Billmark och Kiörboe ha ej många beröringspunkter sinsemellan. 
Den förstnämde är litograf, tecknar elegant, smått och noggrant, den 
andre målar djur i naturlig storlek, med bred pensel, i hurtiga drag. Den 
förre är en försiktig man, omständlig och en smula petig, tyckes det, för 
öfrigt en »god räkenmästare», som reder sig i världen, den andre lefver 
på vigilans, när han ej får sälja sina taflor, men mår godt och sparar ej 
på slantarna, när han äger några. 

*) M2Ud 1847. Nu p& nationalmuseum, som äfven äger Tr<Hlis själfportrStt, här Iter- 
gifvet ä sid. 250. 

Digitized by VjOOQIC 



Karl Johan Billmark. 

Båda äro tämligen förfranskade. Billmark har varit i Paris alltsedan 
1833, Kiörboe sedan 1840. 

Karl Johan Billmark — född i 
Stockholm 1804 — hade varit gravör- 
elev hos Forssell, hade därefter för- 
sökt sig som landskapsmålare och 
sedan nöjt sig med att bli en skicklig 
tecknare och litograf. De första 
frukterna af hans utresa och af en tur 
ned åt Italien blefvo hans vyer från 
Rhen och därefter det stora plansch- 
verket »Pittoresk resetur från Stock- 
holm till NeapeU. ; 

Han är hvarken synnerligen ori- ' . 
ginell eller djärf som tecknare, men ^ 
det är finhet och smak i allt hvad : 5 ' 
han åstadkommer. Han förstår att 
följa med sin tid, han arbetar sig fram 
till en friskhet och en delikatess i 
stämningen, sådan de äldre litograA- 
eraa — hans egen »Pittoreska rese- 
tur» inbegripen — ej kunnat skryta 

med. Och så väl i sina raska blyertsskizzer som i de för litografering 
afsedda akvarellerna visar han sig som den finaste landskapstecknare och 
— jämte Scholander — den mest insiktsfulle framställare af arkitektur- 
motiv bland de samtida svenskarne.*) 

Scholander, som i sina bref plägar kalla honom »min gamla pappa», 
sätter hans arbeten mycket högt. »Du är en gammal baddare, käre Bill- 
mark, det blir bättre och bättre», skrifver han 1855. Han gifver sin 
gamla pappa råd angående staffagefigurer till taflorna och angående valet 
af tidskostym, då det gäller att befolka en historisk interiör med sådana 
figurer, som bäst lämpa sig för stället. 

Något lättvindigt kunde tecknaren visserligen gå till väga härvidlag, 
såsom då han afbildade rummen på Gripsholm, sådana de sågo ut efter 
att ha blifvit »restaurerade» af Oscar den förste, och sedan insatte figurer 
därstädes från 15- och 1600-talen. Bäst lyckades han, då han fick följa 
verkligheten utan att behöfva ändra eller lägga till något — i landskaps- 
detaljer, i sådana stämningar, där helt få färgtoner varit tillräckliga för att 
gifva det afsedda intrycket. Bättre än hans omsorgsfullt genomarbetade 
akvarell-litografier belysa hans raska men på samma gång vårdadt teck- 
nade, el^anta skizzer efter naturen hans konstnärliga skaplynne. 

Billmark arbetade hufvudsakligen för Sverige, men han stannade — 
om man frånräknar ett par studieresor till hemlandet — i Paris, där han 

^) Hans främsta verk »Sverige» — en omfattande samling vyer och interiörer från Stock- 
holm, Upsala, Gripsholm, Skokloster, utförda i litc^rafiskt färgtryck — utkom 1853 — 66. 

Digitized by VjOOQIC 



trifdes förträflfligt i sin lilla våning invid Pont-Neuf med utsikt öfver 
Seinen och de gamla, måleriska stadsdelarne utefter kajerna. 

I 37 år var han parisare. Han blef en gubbe i svart kalott och glas- 
ögon, som skötte sina kanariefåglar, då han ej satt lutad öfver sin ritning. 
Höckert, som besökte honom 1863, fann »hans oro, omständlighet och 
ensidighet vara om fnöjligt i tilltagande». 

Karl Fredrik Kiörboe var redan fyrtioett år gammal, när han kom 
till Paris för att där utbilda sina konstnärsanlag. 

Han var en son af Skandinavien, fadern var norrman, modem svenska, 
han föddes i Schlesvig 1799. 

Efter att i Tyskland och i Holland ha pröfvat sina anlag för köp- 
mansyrket kom han till Stockholm, där han hade en morbror, den be- 
kante öfverdirektör S. A. Norling, föreståndare för veterinärinstitutet. Af 
denne lärde han en del veterinärläkarkonst och hästanatomi. Så blef 
han officer vid Jämtlands hästjägare, debuterade snart med hästporträtt, 
utgaf en hel samling konterfej af de mest »ryktbara» hästarna i Ströms- 
holms stuteri, steg i graderna till ryttmästare och avancerade samtidigt 
till en skicklig tecknare och till en lofvande djurmålare. 

Efter att ha gjort en tur till Berlin kom han till Paris i afsikt att 
stanna där en kort tid. Han har ej varit där ett år förrän han fattat sitt 
beslut att gifva krigaryrket på båten. Artisterna ha sagt, att om han 

fortsätter att måla så bra som han gjort 
under detta år, så har han ingenting att 
göra hemma vid hästjägarne. 

Wickenberg är mindre sangvinisk. 
I ett bref till Palm 1841, där han om- 
nämner, att Kiörboe »ämnar öfvergifva 
militärbanan, oaktadt han är ryttmästare», 
tillägger han: »Han har gjort framsteg 
men är för gammal att gå längre». 

Ryttmästaren stannade emellertid i 
Paris, drog sig fram så godt han kunde, 
började utställa på salongen och vann 
snart nog ett namn som skicklig i sitt 
fack. På salongen 1843 utställde han 
en räf och »en förfärlig buUdpgg» samt 
året därefter en hjortjakt, som lär ha 
väckt uppseende. 
Från samma år förskrifver sig det stora porträtt af Karl Johan till 
häst, som nu finnes på Drottningholm. Det föreställer konungen ridande 
på Ladugårdsgärdet. Hästen går lugnt och med smidiga steg framåt, 
konungen lyfter sin trekantiga hatt till hälsning — bakom framskymtar 
sviten och längst i bakgrunden en trupp husarer. 

Den värdigt hållna målningen har sin ganska egendomliga historia. 

Digitized by CjOOQIC 

Kari Fredrik Kiörboe. 


Kiörboe hade hört sig för hos vederbörande hemma, huruvida 
konung Oscar vore hågad att inköpa ett ryttarporträtt af Karl Johan, i 
fall han målade ett sådant. Men vår ryttmästare måtte ej ha gått rätta 
vägen uppför hoftrapporna. Det blef ej Anckarsvärd — han som med 
en viss stolthet yttrat: »Hans majestät konungen köper inga taflor utan 
mig» — utan det blef general Boy, som svarade på artistens fråga. 
Svaret*) var likväl tydligt nog. Det lydde: »Kiörboe kan vara förvissad 
att så snart taflan anländer, blir den genast inköpt.» 

Ett år senare anlände taflan, färdig och lyckad, men nu blef Kiörboe 
underrättad om att konungen fann den för dyr och ej var hågad att 
behålla den. Beställd hade taflan aldrig varit. »Hans majestät* — skref 
Anckarsvärd**) till Kiörboe — »ansåg sig till det minsta hafva rätt att 
fordra den uppmärksamhet af artisterna, att de icke oombedda förfärdiga 
stora och dyra arbeten för att sans fagon af honom inköpas.» 

Kiörboe skref ödmjuka och bevekande bref till Anckarsvärd, konun- 
gens smakråd, förklarande att han var så godt som ruinerad och måste 
helt och hållet upphöra att måla, i fall taflan ej blefve inköpt. Den hade 
ådragit honom själf dryga kostnader, summa 2,090 francs samt dessutom 
500 francs i hyra för atelieren. Han ville nu nöja sig med 3,500 francs 
— då kunde han åtminstone betala ramen och sina färgräkningar. Han 
skickade också en böneskrift direkt till konungen, däri han besvor denne 
att köpa taflan till hvad pris som helst. 

Till Anckarsvärd skref också excellensen Löwenhjelm från Paris och 
redogjorde för saken i två ord — korthugget och drastiskt. Det ser ut 
som om vederbörande hemma förgäfves hade sökt efter en för taflan 
lämplig vägg på slotten, efter Löwenhjelm finner sig föranlåten att 3rttra 

»Visst är eller blifver någon lokal, där taflan kan prydeligen an- 
vändas och till och med så nyttigt att den icke ofanteliga köpesumman 
dä kan anses väl använd — och — sidst — är väl också något värdt 
att Sal. kungens bild, sålunda tillkommen, icke stadnar i ett skräprum 
eller på ett ännu mera opassande ställe.» 

Efter ett års förhandlingar blef taflan inköpt af kung Oscar för 
4,000 francs. Det var i själfva verket ett förvärf, som köparen ej hade 
skäl att ångra, äfven om taflans ankomst med åtföljande räkning var en 
mindre behaglig öfverraskning. 

Karl Johan, som hittills ej haft annat än den westinska trähästen 
att rida på***), satt här på en honom värdig arab, mera elegant och 
smidigt tecknad än någon annan häst i det svenska måleriets historia 

Längre fram målade Kiörboe Napoleon den tredje och Karl den 
femtonde till häst. Men dessa paradbilder visa naturligt nog mera den 

*i 10 mars 1844. 
♦•) Den 2 maj 1845. 
••• Se illastrationen sid. 169. 

Digitized by VjOOQIC 



Efter målning af Karl Fredrik Kiörboe. 

bravour, han tillägnat sig, än den karakter som ligger på bottnen af 
hans konst. 

Han är framför allt berättare om djurens skaplynnen, om deras lefnads- 
vanor och utseende i kritiska situationer. Han förstår att åskådligt och 
karaktersfullt visa oss hundens, räfvens, hjortens individuella sätt att möta 
en fara eller undfly den. Han väcker hos oss samma intresse för djuret, 
som vi skulle skänka en människa i den kritiska belägenhet, hvari han 
framstält sin fyrbente modell. 

• Den af hans målningar, som vann en större popularitet än någon 
af de andra, var »Öfversvämningen» — taflan, som var utställd på 
salongen 1850, inköptes af franska staten. 

Motivet är allmänt bekant: den präktiga newfoundlandshyndan med 
sina valpar på taket af hundkojan, som blifvit lösryckt från marken och 
nu drifver med vattenflödet. Med till det yttersta spänd kraft sliter hon 
förtvifladt i kedjan, som håller henne fast, och tjuter i högan sky, medan 
valparna hjälplöst men utan att inse farans vidd klänga sig fast vid henne 
eller krypa in under hennes skälfvande kropp. På afstånd synes en båt 
närma sig — konstnären har ej haft hjärta att gifva den nödstälda familjen 
förlorad, ej ens att lämna den djurvänlige åskådaren i ovisshet om dess 
öde. »Med fin känsla för det estetiska sinnets fordringar,» yttrar en 
biograf, »har målaren genom antydande af räddningens närhet förstått på 
samma gång djupt röra och Ijuft trösta åskådaren.» 

Digitized by VjOOQIC 


Det dramatiskt spännande i motivet, den i stora drag hållna kom- 
positionen, den lifliga framställningen af hundarnes olika sätt att möta 
faran, allt detta gjorde taflan ryktbar. Kiörboe reproducerade den flere 
gånger, i gravyr och litografi fick den en ofantligt stor spridning. 

I själfva målningens konst hade Kiörboe långt ifrån nått mäster- 
skapet — det exemplar af »Öfversvämningen», som för få år sedan var 
utställdt på nationalmuseet, var betydligt karakterslöst måladt — men 
han arbetade sig med energi ifrån sin tama, slätstrukna färg, som gaf 
hans målningar en oljetrycksartad prägel, till en kraftigare kolorit, fastän 
denna visserligen blef mera brokig än djup och lefvande. 

Liksom Billmark förblef Kiörboe parisare. År 1846 gick ryktet 
hemma, att han gift sig med en dam, som vägde 200,000 francs. Äkten- 
skapet, som lär ha varit mindre välbetänkt, blef ej lyckligt. Det bidrog 
emellertid till att förfranska honom. »Monsieur Corbeau^ kallade sig likväl 
alltid »peintre suédois» och var gärna i sällskap med svenskar, helst 
med målare eller officerare — allra helst med dem, som förenade dessa 
båda yrken. 

Nordenaran, Svensk kondt. ^-^ IL 

Digitized by VjOOQIC 


Karl Wahlbom — Egron Lundgren. 


Carl Wahlbom**) blir mer än en gång af sina konstnärsbröder till- 
erkänd den främsta platsen bland de samtida svenska målarne. 
Han har att strida mot otur och motigheter af många slag. Miss- 
gynnande omständigheter hindra hans rika möjligheter från att utbilda sig 
så, som de kunnat och bort göra. Lundgren däremot är ett söndags- 
barn, hans arbete är en lek, och han lyckas i allt. Han är också en för- 
siktig och omtänksam natur — något som ej kan sägas om den vida 
mera mångsidigt och storslaget anlagde Wahlbom. 

Båda söka de något nytt inom konsten, och en hvar finner ett per- 
sonligt uttryck för detta nya. Men Wahlbom har knappast kommit 
därhän, förrän en smygande sjukdom tar ifrån honom hans skaparkraft, 
hans glada lynne, hans lifslust. Medan Egron, då döden omsider klappar 
på hans dörr, måste erkänna, att det varit ett både rikt och lyckligt lif 
han lefvat. 

På hösten 1829 skrifver baron Boye till Wetterling: 
»Ett nytt ämne i teckningsväg har uppstått, som icke allenast lofvar 
att bli mästare men redan tecknar förvånande korrekt och i synnerhet 

♦) Vignetten här ofvan är tecknad efter en skizz af Wahlbom. Vigneilen efter kapitlet^ 
slut förskrifver sig frSn Egron Lundgrens penna. 
••^ Wahlbom föddes 18 10. 

Digitized by VjOOQIC 



nakna figurer med den yttersta sanning i muskelspelet, så att Westin 
baxnat, när han först fick se dem, och denna yngling har lärt sig själf 
hvad han kan. Han heter Wahlbom, hans far har varit prost . . . Gossen 
är 17 eller 18 år, var kadett, men har nu af håg och lust för konsten 
gått därifrån, bor och äter fritt hos Westins syster, fru Lund, och hand- 
lades af Westin på dennes atelier. Han komponerar därjämte ganska 
bra och vet redan att gruppera sina figurer, så att det är en glädje att 
se; är för öfrigt allvarsam och trygg, säger icke mycket.» 

Det nya artistämnet var en kortväxt, axelbred ung man med rosiga 
kinder, höghvälfd panna och stora blå ögon, där skalken ofta lyste fram. 

Han hade den lifligaste uppfattning, var girig efter äfventyrliga 
historier och illustrerade dem med en förvånansvärd ledighet. Under sin 
uppväxt-tid fick han stoff ur Ossian, ur isländska hjältesagor och Lings 
umordiska dikter, och då han sedan lärt känna Ling personligen, blef 
det hufvudsakligast jotar och vikingar, som sysselsatte hans vidtsväf- 
vande fantasi. 

Då han utbytt krigsakademien mot fria konsternas akademi, antog 
han också en underlärarplats vid Lings gymnastik. Ling tyckte bra om 
den raske och talangfulle pojken — »hvar är Wahlbommen?» var pro- 
fessorns första fråga, när han på morgonen kom ned i gymnastiksalen — 
men det var ingen lysande 
anställning, han hade att er- 
bjuda sin unge artist. Wahl- 
bom bodde i en oeldbar skrubb 
i gymnastikhuset — »jemna- 
stiken», som han plägade staf- 
va ordet — hade pengar ibland 
men kunde ej konsten att hålla 
dem kvar och svalt, när de voro 
borta. En gång hade han så 
länge varit utan mat, att han 
blef rusig af att till en biffstek 
dricka en flaska svagdricka. 

Han trifdes för öfrigt godt 
på » jemnastiken » , fäktade och 
högg på sabel, hade ypperliga 
tillfallen att studera människo- 
kroppen i hvila och i rörelse, 
hörde Lings föreläsningar och 
var med om anatomiska dis- 
sektioner på både människor 
och djur. Om kvällarna del- 
tog han i lektionerna på aka- 

Han gjorde sig snart känd som en tecknare af allt annat än hvar- 
dagligt slag. Han komponerade utan många betänkligheter — med penna, 

Karl Wahlbom. 

Bfter bani iJUrkKirträtt. 

Digitized by VjOOQIC 


med laverpenscl, med radernål, med litografisk krita — historiska scener, 
folklifsbilder, bellmanstyper, indianer och vilda djur, men helst väldig 
muskulösa kämpar i strid. Mest i sitt esse var han, då han fick kom- 
ponera nakna herkulesgestalter i våldsamma rörelser, då kunde han vrida 
till sina gudar och hjältar i de krångligaste ställningar, de svåraste för- 
kortningar, för att få visa sina anatomiska kunskaper och sin förmåga att 
teckna människokroppen ur minnet. 

Han gjorde bland annat illustrationer till Lings »Asame», till Mellins 
och Thomsons »Museum för naturvetenskap, konst och historia» — hastigt 
improviserade teckningar, oftast gjorda direkt med etsnålen på koppar- 
plåten utan någon föregående skizz, ibland utan att tecknaren hade den 
minsta kännedom om ämnet, förrän han satte sig att illustrera det. Hans 
illustrationer i »Museum» signerades »von Schlurf» och betraktades af 
honom själf som ett nöje och en hälsosam öfning, som också hade den 
goda egenskapen att den inbragte pengar. Påverkad af Sandberg slog han 
äfven in på svenska historien, komponerade interiörer, figurgrupper, krigs- 
bilder och gjorde mycken lycka med den samling »Fosterländska bilder» 

- historiska scener från 15- och i6ootalet — som han utgaf 1838. Äfven 
då han längre fram började måla svenska historiska motiv, höll han sig 
uteslutande till dessa båda århundraden. 

År 1838 reste han till Paris. Hvarför skulle ej en så skicklig och 
så driftig tecknare kunna draga sig fram där lika väl som i Stockholm.^ 
Vännerna vid »jemnastiken » hade samlat ihop 700 rdr till reskassa, och 
så gaf sig unge Wahlbom — »Olof Tryggvason » som han ock kallades 

— ut för att pröfva lyckan. 

På att bli målare tänkte han ännu ej. Han laverade visserligen 
ibland smått i akvarell men var glad öfver att ej ha också färgen att 
strida emot. »Gud ske lof att jag ej är målare!» utropar han i ett bref 
1839, där han talar om kamraternas svårigheter. Skulpturen nämner han 
som sitt egentliga område. Hemma har han modellerat för Byström, och 
från Paris hemsänder han 1839 ett par skulpturer, hvilka dock ej bli in- 
köpta af konstföreningen, som förut så välvilligt mottagit hans arbeten. 
För öfrigt sökte han förtjäna sitt uppehälle genom att sälja teckningar, 
hSilket emellertid ej hade sig så lätt för främlingen, som här fann en 
konkurrens, svårare än han tänkt sig. De förläggare, han vände sig 
till i Paris, erkände villigt hans förmåga, förklarade att han alls ej be- 
höfde hvarken skola eller lärmästare, men att han måste lefva med i 
pariserlifvet, studera sina typer på nära håll och lära känna dem. Till 
allt detta behöfdes likväl både pengar och tålamod. 

»Hvad det är ynkligt,» skrifver Wahlbom vid denna tid, »att vara 
fattig på pengar, på talangs på esprit att taga sig fram.» Han finner sig 
sakna pariserartisternas savoir faire: »talang ha artisterna här så man kan 
bli grå i synen». Själf tycker han sig ha lika litet talang som han har tur. 

En beställning mottager han likväl — en både hedrande och spor- 
rande beställning. Det gäller att illustrera en fransk upplaga af Fryxells 
Gustaf Adolfs historia. Han reser till Tyskland, till Niirnberg, Prag och 

Digitized by VjOOQIC 


26 r 

Asa-Tor upptäcker att han sårat sin son Svade. 

Efter en radering af K. Wahlbom. 

Wien, studerar 1600-talets kostymer, byggnader, vapen och återkommer 
med en rik samling utkast till Paris för att där mötas af underrättelsen 
om, att förläggaren gjort konkurs och att det tillärnade arbetet ej kan 

Frukterna af den tyska resan bli honom framdeles till stor nytta. 
Men ännu fortfar den blinda lyckan att ihärdigt vända honom ryggen. 
Han anser resigneradt att »i alla fall är olyckan ej så fasligt stor». 

Han »är filosof och n3^tjar en rock, som kostar blott 15 francs ny». 
Och han fruktar på fulla allvaret att nödgas resa hem igen och »hamra 
skulptören ur hufvudet» på sig. 

Han är fortfarande pojkaktig och njutningslysten men är därjämte 
ofta nedstämd och ursinnig på vederbörande därhemma. *) Smärre penning- 

•) TiU Wetterling skrifver Wahlbom från Paris i januari 1839: 

■Det ir STenskames egen dumhet att afguda allt som kommer fr&n utUndingen och 
misstro och förakta allt hvad de själfva göra, som hindrar n&gonting att från början komma 
upp och sedan fortgå och utbilda sig ibland dem. Det är rent af dumhet att ej med mildhet 
kanna le en sak i början och understödja dess utveckling; hvad fan, Paris vore ej en smul 

Digitized by VjOOQIC 


lån undanber han sig. Med orden: »Låna mig 100,000 fr. eller ock låt 
mig vara i fred», afspisar han ett erbjudande från Scholander. 

Äfven från vännerna hemma undanber han sig hjälp. De skulle 
endast kunna lappa ett af hålen på hans resrock — de största bristfällig- 
heterna blefve i alla händelser olagade. Det är akademistipendiet han 

Han söker det år 1840 i egenskap af »dessinateur och graveuf på 
trä». Han låter sin ansökan åtföljas af ett bref till akademien från porträtt- 
målaren Winterhalter, hvari den mycket berömde konstnären konstaterar 
Wahlboms »hastiga uppfattningsgåfva och utomordentliga lätthet för kom- 

Det var Södermark, som då han en gång bläddrade i Wahlboms 
portfölj frågade honom, hvarför han ej utfört sina kompositioner i olja — 
endast genom att måla i olja skulle han kunna bana sig väg till sti- 
pendiet — och som sedan tagit honom med sig till Winterhalter. På 
den sistnämdcs atelier målade Wahlbom sina första taflor — en rökande 
bonde och en annan drickande, båda — enligt hans eget medgifvande — 
hållna i Teniers maner. En konsthandlare uppdök ungefar samtidigt och 
blef en tid bortåt afnämare af Wahlboms akvareller — 100 francs be- 
talades för kvartbladet, 200 för halfarket. 

År 1842 får han ändtligen det efterlängtade stipendiet, och därmed 
bli hans i ekonomiskt afseende svåraste dagar flyttade till en forgången 
tid. Han gör hastiga och afgjorda framsteg i oljemåleriets teknik, målar 
så väl genrebilder som små historietaflor — från vintern 1842—43 for- 
skrifva sig »Maria Eleonora i kyrkan i Weissenfels vid sin gemåls lik- 
kista» samt »Karin Månsdotters och hennes sons möte i Reval». Han 
börjar dessutom att försöka sig på djurmålning. 


På våren 1843 flyttar han öfver till Rom. Fogelberg lofordar hans 
naiva uppfattning af historiska ämnen, men själf är Wahlbom foga belåten 
med sina studier. Han finner det vara något helt annat att måla hästar 
än att skizzera dem med några penndrag. 

bfittre än Stockholm, om ej fransoserna hade nog själf känsla att värdera sig ajälfva . . . Ingen- 
ting hindrar oss att ha goda konstnärer hemma mer än det snart sagdt förakt och misstroende 
som svenskarne själfva lägga på dem därför att de ej äro utländska. Eller böra vi undertrycka 
det vi ha därför att det ej liknar fransosen eller tysken eller italienaren etc Tvärt om vi 
böra låta det fortgå och utveckla sig, så få vi någonting eget! Eller måhända vår herre gifvit 
privilegium åt alla andra nationer på snille och känsla, oss endast undantagna? Så illa är det 
väl ej; vi stå efter, det är sant, men vi ha precis samma medel att konuna fram med som 
alla andra. > 

Digitized by VjOOQIC 


Då han 1845 söker förlängning på stipendiet och »som bevis på 
att han verkligen arbetat» hemsänder sin nya tafla »Slaget vid Stuhm», 
säger han sig ha varit tvungen att »till större delen göra den utan natur», 
och till följd däraf har den ej blifvit »så färdig och utförd, som den 
måhända skulle blifvit med tillhjälp af säkrare källor än här äro att tillgå». 

•Slaget vid Stuhm» blef ej rätt omtyckt af konstens föder hemma. 
Akademien berömmer Wahlbom för en »rask och djärf pensel» men 
varnar honom för öfverdrift i rörelserna, anmärker på teckningsfel och 
saknar »ädelhet och sanning» i hans komposition. Sandberg uppmanar 
honom särskildt att »rikta sina studier mer på antiken och de gamle 
mästarnes sätt att se naturen från den vackra sidan».*) Granskarne 
hemma ställa helt andra fordringar på en bataljmålning, än dem Wahl- 
bom själf uppställt för sig. 

Han gaf för en tid historiemåleriet på båten, målade kampagnabönder 
tned hästar eller hästar utan bönder och hemsände beskedligt de modell- 
figurer, akademien infordrat som bevis på att han arbetade. Då han 
1847 å nyo sökte förlängning på sitt stipendium för att kunna återvända 
till Paris**), var han fortfarande missnöjd med sina studier och sade sig 
hållas uppe endast af medvetandet om att han »icke något ögonblick 
tipphört att älska saken». 

Stipendiet fick han ej förnyadt. Han hade ju öfvergifvit historie- 
måleriet och idkade endast djurmålning, »för hvilken konstgren fem års 
utrikes studier vore i allmänhet tillräckliga». 

Han blef mäkta förgrymmad, utöste i bref till vännerna sitt hån och 
sitt förakt öfver akademien och ritade af sig själf, tagande ett »förtvifladt 
afsked af gubben Sverige». 

Det dröjde dock ej länge förrän uppbrusningen lagt sig och Wahl- 
bom befann sig ej blott i Stockholm utan till och med — anställd vid 
akademien som vice professor. Han börjar bli sjuklig och tyckes vilja 
lefva i lugn och ro. Men efter ett års vistelse hemma skickas han af sina 
läkare ut igen. Han stannar i Bruxelles öfver vintern 1850—51, målar 
flere små hästtaflor och säger själf att han gör framsteg och att ingen 
skall kunna se på hans målningar, att de äro framkomna »under vånda 
och pina». 

1852 på sommaren ämnar han sig hem för att sköta sin läraretjänst, 
men innan dess gör han en tur till Paris — och kommer aldrig hem. I 
Paris vill han dröja ett par månader för att »se och lära». Då Qvarn- 

^) Scholander yttrar i några anteckningar om Wahlbom, skrifna pä K. A. Adlersparres 
begäian, att taflan »blef inom målarakademien otillbörligt strängt klandrad, både hvad kom- 
position, teckning, färg och målningssätt beträffar». 

I »Anteckningar om bortgångne samtida» har Adlersparre lämnat en lefnadsteckning af 
Wahlbom, hvan personlighet där likväl ej är synnerligen individuellt tecknad. 

••; I bref till Wetterling 4 april 1847 säger han sig ämna afresa till Paris för all se 
salongen. »Jag väntar mig så mycket mera nytta däraf, som jag på senare tider börjat måla 
hisUr och djnr, och man bör i Paris kunna finna goda mönster därutinnan. Här i Rom är 
denna genre föga eller icke behandlad*. 

Digitized by VjOOQIC 



Ström, som -samtidigt vistas därstädes, beger sig hem för att undervisa i 
akademien, anser sig Wahlbom kunna stanna ute ännu en vinter, och då 
våren kommer, blir han mera sjuk än någonsin förut och kan på tre må- 
nader ej hålla i en pensel. »Stackars Wahlbom, han är gräseligen dyster, 
skrifver Höckert i ett bref hem från denna tid. Och Wahlbom säger 
själf, då han åter är så pass frisk, att han kan hålla i en penna: 

t Gud skall veta att jag långt hellre ville vara hemma än utel Mitt 
lif förefaller mig fullkomligt onyttigt, och det lilla arbete jag kan göra är 
så utan all vikt och värde, att jag föga tillfredsställelse har däraf.» Nu 
tvingar honom hans hälsotillstånd att söka ännu sydligare luftstreck >i 
det hopp att ett lugnare och stadigare klimat skall ge mig en lugnare 
och stadigare hälsa och bättre kraft till arbete». 

Och så reser han i sällskap med Lindholm — två dödsdömde — 
tillbaka till Rom i juli 1853. 

Numera går ingen dag utan att sjukdomen påminner om sin tillvaro, 
äfven om den tidtals är »beskedlig» och unnar honom ro och kraft att 
sitta vid staffliet. 

Han »tiger, arbetar och lider», lider också af medvetandet om att 
hans tungsinne drifver bort vännerna från honom. Och han anstränger 
sig allt hvad han kan att dölja förstörelsen i sitt inre. 

Han målar nu åt drottningen — det var naturligtvis Anckarsvärd 
som utverkat beställningen — en ny, helt och hållet förändrad upplaga 

Gustaf Adoif i $Iag:6t vid Stuhm. 

EfUr en pennteckning af Karl AVahlbom. 

Digitized by VjOOQIC 


af slaget vid Stuhm — »som jag förr en gång målat men nu med för- 
bättringar» — samt »natten efter slaget vid Liitzen, då svenskarne finna 
den fallne konungens lik»*), samt har till utställningen 1856 vid piazza 
del Popolo färdig »Gustaf Adolfs död vid Liitzen». Taflan väckte stort 
uppseende och två köpeanbud inkommo, men konstnären ville ej sälja 
detta arbete till någon annan än till svenska staten. 

Från samma tid äro några små taflor: »Erik den fjortonde med 
Karin Månsdotter i fängelset», en ryttarfäktning, »hästar i stall» samt 
> hästdrift på kampagnan». Edvard Bergh ansåg sistnämda duk vara 
»kanske hans vackraste arbete».**) 

På sommaren 1856, då Wahlbom vistades i en af bergsstäderna i 
trakten af Rom, träffades han af ett slaganfall. Värdfolket hade ej sett 
till honom på ett par dagar, man bröt upp dörren till hans rum och fann 
honom liggande på golfvet, oförmögen att röra sig. Han bäddades ner t 
en lår och fördes in till staden, till preussiska hospitalet, och där blef har^ 
liggande i nio månader, förlamad i hela vänstra sidan och i högra armen. 

Då hade han kort förut blifvit utnämd till ordinarie professor vid 
akademien hemma. Men nu måste han börja sin professorstid med att 
begära tjänstledighet. 

Ännu långt fram på våren är han så svag, att han nätt och jämt kan 
nedskrifva sin önskan att få återkomma till hemlandet. Tankarna kretsa 
numera ständigt omkring den stund, då han skall få sätta sin fot pa 
svensk jord. Lam och hjälplös uthärdar han en svår resa till en läkare 
i Lyon och därifrån till London, där han skall behandlas med elek- 
tricitet Han blir något bättre, han försöker slå an en skämtsam ton i 
sina bref — svårlästa bref, skrifna med en stil, darrande som en hundra- 
årings. Med en viss galghumor ritar han i brefven af sig själf, utmagrad 
och spöklik, på kryckor eller skjuten i en liten vagn. Gå på sina ben 
kan han ej, »ej en gång krypa. Få se om jag till nästa sommar blir så. 
lycklig att kunna linka på kryckor i Stockholm», undrar han i juli, då 
han för tillfallet är något upplifvad af hafsbaden vid Brighton. 

Ensam med sin tyske sjukvårdare framlefver han sin sista tid. Den 
ende vän som besöker honom ibland och försöker muntra upp honom, är 
Egron Lundgren. Ibland kan han skrifva några rader hem. Han hoppas 
nu mera ingenting af lifvet, plågorna ha tagit bort ifrån honom all hans 
käcka lefnadsfriskhet, han är utpinad, likgiltig för både lif och död, har i 
själfva verket »stor lust att vända ryggen till och fly alltihop». 

Befriaren kom ändtligen den 21 april 1858. 

*) B&da nu pä nationalmuseet, som ock äger ett par smä typiska hästtaflor af Wahl- 
bom samt »Gustaf den andra Adolfs död», inköpt 1856 för 2,700 kr. 

I akademiens samlingar finnes »Hastar som vattnas»» en tafla som 1854 ej kunde fmna 
någon köpare i Stockholm och som sedan af konstnären skänktes till akademien. 
••) Uttryck i bref 17 okt. 1859. Taflan köptes af grefve MoUke i Kjöbenhavn. 

Digitized by VjOOQIC 




I Wahlboms skaplynne förenar sig en öfvermodig pojkaktighet med 
'ett sundt manligt allvar. Så länge han var frisk var han en skämtsam 
och sorglös ung herre, trygg och torrolig med en viss obändighet i sinnet. 
Vikingalynnet fick sin afledare i hans våldsamma teckningar af alla dessa 
kämpar med herkulesmuskler, och pojkaktigheten tog sig luft i groteska 


Kfter m&lning af Karl Wahlbom. 

Utkast, ibland oerhördt frivola, alster af en slyngelaktig lust att visa, att 
det ej fanns något område, som han ej kunde behärska. Ett och samma 
bref, skrifvet med hans jämna, lugna, vackra handstil, och djärft illustreradt, 
kunde framhålla dessa olika faser i hans skaplynne och på samma gång 
gifva prof på hans idérikedom, på hans tankeskärpa, på hans varma 
känsla, hans ridderlighet och allvar. 

Han växte snart nog ur pojkaktigheten och blef den allvarlige, tank- 
fulle, trofaste man, hans samtid lärde sig skatta så högt ej mindre som 
människa än som konstnär. »Olof Tryggvason» med de klippska ögonen 
och det runda tjufpojksansiktet är ej i allo samma person som den i 

Digitized by VjOOQIC 


förtid åldrade Wahlbom — »den hedersmannen Wahlbom» — med det 
långa skägget och den fårade pannan. 

Att hans konstnärsskap i Sverige ej är tillbörligt uppskattadt, är 
en aUmän åsikt bland hans samtida. Då han blir föreslagen till pro- 
fessor vid akademien, framhåller Qvarnström ej blott hans »öfverlägsna 
talang» utan ock hans egenskap af att vara en stänkande konstnär». 
Qvarnström kallar honom 1855 »vår för närvarande främste målare»» 
Lundgren har flere år förut sagt detsamma: »vår bäste konstnär — en 
förmåga som många länder kunna afundas oss» *), och Scholander anser'*'*) 
att Wahlbom »i många delar står på samma linie som de ypperste, hvilka 
sträfvat med hästar och människor», och hoppas att det »tör väl komma 
en tid, då åsikterna förändras så att Wahlboms arbeten skattas långt 
utöfver hvad vi föreställa oss och han själf med dem menat». 

Själf hyser Wahlbom inga inbillska tankar om sitt konstnärsskap. 
Han känner leda för sina tailor, så snart han väl fått dem färdiga, vill 
sedan höra talas om dem så litet som möjligt och vill i synnerhet slippa 
att tänka på att fä dem sålda. 

Köpman är han minst af allt. Om han ej satte en ära i att hans 
eget arbete »så länge som möjligt» — aftynandets tid spökar för honom 
— skulle utgöra hans enda kassakista, så ville han skänka bort sina ar- 
beten för att slippa fundera öfver hvad de kunde vara värda i penningar. 
Han låter konstföreningen gärna sätta ned prisen på hans taflor, och då 
han erbjuder slaget vid Liitzen till museet, ber han inköpsnämden själf 
bestämma priset. »Vid sådana tillfallen som detta» — skrifver han före ett 
inköp — »då flera anspråk än mina med lika rätt kunna göra sig gällande, 
tror jag det vara rättast att ej gå pockande till väga». 

I hans konstnärslynne är lifligheten den dominerande egenskapen. 
Antingen han framställer människor eller djur, så förstår han att sätta 
dem i fart, att gripa den ögonblickliga rörelsen och återgifva den raskt 
ur minnet eller med ledning af en liten skizz, kanske gjord med endast 
några få linier. öfverspändt, forceradt kunde uttrycket i figurernas rörelse 
bli, men kompositionerna voro fulla af käckhet, kraft och karakter. 

Äfven som skulptör åstadkom han figurer och grupper i lifliga ställ- 
ningar — fauner, statyer, nymfer, Amor, Bacchus. Scholander fann att 
dessa skulpturer »vittna om hans stora vetande men äro icke behagliga».**'^) 

Något otämdt, något som går utom reglerna utmärker gärna hans 
alster, då han skapar efter sitt eget hufvud. Han kan tvinga sig till 
lugn och jämvikt, kan åstadkomma sansade, korrekt afvägda komposi- 
tioner, men då kommer hans eget lynne mindre klart fram i konstverket. 
Han kan vara medgörlig, då han behöfver inkomster — exempelvis lofvar 

*; I bref hem, jani 1850. 
**; I bref till J. Arsenms, december 1853. 
^**, Nationmlmuseet äger af Wahlbom en liten skizz i lem, en satyr, lekande med ett barn. 

Digitized by VjOOQIC 



Gustaf Adolfs död vid LQtzen. 

Efter Wahlboms målning. 

han en gång, då han finner sina afnämare mer än vanligt svåra att tillfreds- 
ställa, att måla »efter deras ordres», så godt han kan och förmår — men 
då han målat en tafla, där han gått köparens smak till mötes, så finner 
han sig ha råd att i den nästa gifva sin fantasi lösa tyglar och helt och 
hållet följa sin egen smak.*) 

Scholander påpekar i de ofvan omnämda anteckningarne, att Wahl- 
bom ej målade »för att behaga eller följa andras tycken utan endast för 
att lösa de problemer, han för sig sjäH uppställde — och dessa voro oftast 
mycket svåra, till och med olösliga». 

Allmänheten fann dem ock föga intressanta. 

Liksom Wahlbom i sin ungdom fråssat i väldiga muskelmassor, då han 
komponerade nakna figurer, så blef det längre fram i hästarnas ställning 
och rörelser, han gaf lösa tyglar åt sitt behof af en liflig teckning. Dessa 
mästerligt karakteriserade hästar vid brunnen, utanför stallet i beteshagen. 

•) Han skrifver till Anckarsvärd i november 1853: »Jag är nu sysselsatt med tvenne 
taflor, som jag hoppas skola vara så enkla, att inga större obegripligheter skola förekomma 
däri; på den ena finnes ingen häst och på den andra blott en och ett föl, bägge stående på 
sina fyra ben helt stilla och beskedligt. En tredje ämnar jag företaga, därtill litet uppmuntrad 
af professor Fogelberg, däri jag ämnar svänga mig i någon mån efter mitt tycke; men om 
jag utaf tre taflor gör en efter min fason så är det ju ej för mycket.» 

Digitized by VjOOQIC 


hos hofslagaren visa hans talang både från dess mest älskvärda och från 
dess mest gedigna sida. Att lura ut och uppfånga naturens så att säga 
oöfverlagda moment blef den uppgift, han i främsta rummet ställde till 
sin konst. Det finns njycket af modern impressionism i hans sätt att se 
och att fasta det sedda i minnet. 

Äfven i sina målningar förblifver han hufvudsakligast tecknare. Då 
han målade direkt efter verkligheten, då kunde hans färg visserligen bli 
både sund och kraftig. Ju mera studie hans målning var, dess bättre 
blef den i rent måleriskt afseende. Men i hans större kompositioner 
saknar koloriten all målerisk karakter, blir maniererad och oharmonisk 
och kommer målningen att påminna om ett färgtryck. 

Hans mest populära alster, »Gustaf Adolfs död vid Liitzens står 
just i måleriskt hänseende lägre än många af hans mindre anspråksfulla 
arbeten. Man ville se denna tafia målad i stort och i en helt enkel färg 
skala. Kanske skulle den storartadt anlagda, omsorgsfullt, lugnt och sym- 
metriskt afvägda kompositionen göra sig ännu bättre i stor skala än 
milad på en liten stafHitafla. 

Att grupperingen och anordningen liksom teckningen i detalj är 
gjord med stor fyndighet och skicklighet och att hästarnas rörelser äro 
framställda med öfvcrlägsen bravour, det vet en hvar, som sett denna mål- 
ning. Jämförd med till exempel Sandbergs »Gustaf Adolf vid Stuhm» — 
som saknar fart och rörlighet och är retsamt putsad och stel — visar den 
framstegen från 1820 talets målnings- och kompositionssätt till iSsotalets 
— och äfven olikheterna mellan de två konstnärernas temperament. Jäm- 
förd med Wahlboms småtafior visar den, hvad han kunde åstadkomma 
på den stora konstens område — ty detta är stor konst, fastän dukens 
format är ganska litet. Men flera af Wahlboms improvisationer och studier 
visa, hur han, då han gick naturen in på lifvet, utan all ansträngning 
kunde gifva en direkt, frisk och karaktersfuU detalj ur människans eller 
djurets lif. — 

I sina hästtaflor och i sina historiska kompositioner visade Wahl- 
bom frändskap med så väl franska som tyska konstnärer. 

Hans sätt att se hästen i rörelse är tvifvelsutan påverkadt af Géri- 
caults studier — fastän Géricault målade raskare, med bredare, djärfvare 
pensel. Wahlboms senare hästtaflor visa, jag vill ej säga inverkan af 
men väl stark frändskap med Friedrich Gauermanns liknande motiv: hästar 
som vattnas och hästar som skos*). Helt och hållet oberörd af Lessings 
konst — af tafior sådana som dennes »skyttar i ett bergpass»**) — har 
väl ej heller Wahlbom varit. Huruvida de i ögonen fallande likheterna 
mellan hans bataljmålningar och Wilhelm Camphausens äldre arbeten ha 
sin orsak i gemensamma intryck af Lessing eller i en viss öfverens- 
stämmelse i lynnet och den konstnärliga uppfattningen, vågar jag ej af- 
göra. Wahlbom yttrar sig i sina bref foga om konstverk och konst - 

*j Två af dem, milade 1852 och 53, finnas i Berlins nationalgalleri. 
**) Mälad 1851.. Berlins nationalgalleri. 

Digitized by VjOOQIC 


intryck. Att Camphausen på utställningen i Bruxelles 1851 »har en för- 
ståndig och vacker batalj», är det enda yttrande jag funnit af den ene 
fränden om den andres konst. 

Wahlbom ägde större förutsättningar än kanske någon af alla hans 
svenska samtida. Om han som målare ej nådde mästerskapet, så skall 
likväl ingen säga, att han vårdslösat sin begåfning. En äkta konstnär 
var han, som aldrig tröttnade på att söka sig framåt, att flytta sitt mål 
allt högre — allt svårare att nå. 


Egron Lundgren*) är lyckobarnet, Aladdin, som utan besvär fångar 
i sin turban den gyllene frukt, som blifvit på måfl kastad in i människo- 

Han är konstnär i hvarje tum, konstnär ej blott då han leker fram 
en stämningsbild i färg eller tecknar sig till minnes ett ögonblicksintry ek 
från sitt lifs turistfärd, utan konstnär, då han läser en bok eller skrifver 
ett bref, konstnär i hvarje sträfvan, hvarje begär, hvarje tanke. 

Svensk konstnär är han däremot aldrig. Hans andliga fosterland 
ligger söder om Alperna. Hur mycket han än sysselsätter sin tanke me d 
svenska förhållanden, så är han ändå en främling i norden, och med sitt 
hemlands konstriktningar har han ingenting gemensamt. 

Som målare, som författare, som människa är han en indépendant. 
Han skapar åt sig en egen stil, vinner ett namn ute i världen men 
bildar ingen skola. Han längtar efter en stor, monumental konst och blir 
mästare inom en idealiserande, läcker liten konstart, inom en poetiskt 
känslofull värld, som är till hälften verklighet, till hälften saga. 

Som människa är han älskvärdheten själf. Den lille liflige mannen 
med den breda, höga pannan och den intelligenta blicken hör till dem, 

•) Se hans iryckta skrifter, i främsta rummet »Ur Egron Lundgrens bref till hemmet» 
1861, »En målares anteckningar», 3 delar 1871 — 73, samt hans själfbiografi i Biografiskt lexikon, 
ny följd, del 6. 

Kgl. biblioteket äger hans rikliga manuskriptsamling, som bland annat innehåller en 
mängd hittills otryckta, ytterst karakteristiska, spirituella och målande anteckningar om Sverige 
och utlandet, uppsatser i konstfrågor, dikter m. m. samt alla hans bref (1839 — 75) till brodern 
Mildhog Lundgren. Nationalmuseum blef efter nämde broders död ägare af Egrons efterläm- 
nade, studier — vid pass 1,000 blad samt 45 skizzböcker — en samling som lämnar en fnll- 
siändig öfversikt af konstnärens utveckling allt ifrån hans studietids början till slntet af hans 
lefnad. Flera af hans arbeten i olja och akvarell ha från olika håll blifvit testamenterade till 
museet. Själf skänkte han dit två akvareller år 1866 och tidigare en studie i olja. Mnseet 
äger äfven några af honom utförda etsningar från 1848 — 50. 

Se vidare Egron Lundgren, en studie af Georg Nordensvan, Nordisk tidskrift 1890. 

Digitized by VjOOQIC 


som, hvart de komma, utan ansträngning skaffa sig vänner för lifvet. 
Han är skämtsam, spirituell, finkänslig och hänsynsfull — en gentleman i 
hvarje tum. Han är finsmakare och föraktar allt som närmar sig det 
banala. Han har sina åsikter för sig, de utbilda sig fullt konsekvent 
och bli slutligen en smula ensidiga och fördomsfulla. Men han är ingen 
skråköpingsdiktator, som pockar på, att hans uppfattning skall anses som 
den enda rätta. Tvärt om påpekar han, att »man måste se världen 
också genom andras ögon, i fall man icke skall hårdna i sin egen ensidiga 
uppfattning och sålunda blifva slutligen till en ofardig krympling, som 
icke kan vända sig utan sina utslitna kryckor». 

Som författare sträfvar han till att glädja och att väcka sin läsare 
genom att berätta om allt vackert som finns att söka upp i världen, genom 
att lära bort konsten att stafva och läsa innantill i naturens stora bok, 
genom att på ett lekfullt och angenämt sätt undervisa. »En vaken 
tankekraft vill gärna gifva af sina inbillningar åt andra. » Hvad som gladt 
honom mest och hvad han funnit värdt att dela med sig af åt sina med> 
människor, det biktar han utan tecken till koketteri. Hans anteckningar 
och bref äro allt igenom en tolk för den lugna hänförelse^ som utmärker 
hans sätt att betrakta lifvet och världen. 

En ytterligare driflfjäder förmår honom att skrifva för den svenska 
allmänheten. Redan i sin ungdom har han sina landsmäns kultur- 
ståndpunkt klar för sig. Det är den, han vill höja. 

Han skrifver redan 1848: »Då jag tänker på huru långt efter i konst- 
afseende vi ännu äro hemma, kan jag känna det som en plikt att ställa 
mig i leden med dem som kämpa för att vi icke måtte blifva ännu större 
barbarer i det fallet än vi redan äro; men jag minns då det förfarliga 
ordspråket: en fluga gör ingen sommar. Det är solskenet som gör flugan 
och icke flugan som gör solskenet. Man säger att skön konst är kultu- 
rens blomma, men jag vill knappast tro det, ty om det är sant står det 
illa till med kulturen i Sverige. Vi hafva ännu ingen fosterländsk skön 
konst, och nästan ingen känner behof däraf. Klimatet kan ingen ändra, 
men det låg ett solsken öfver Gustafs dagar — och hvarför är det nu 
så mulet att mången blomma vissnar i knoppen, så mörkt och dimmigt 
att knappt en enda fluga vaknar?» 

I sitt hemland gjorde han sig känd och omtyckt i vida högre grad 
som författare än som målare och vida mera genom de lekfulla reseskizzer, 
han skref ned för ro skull, som en hvila efter arbetet, än genom de 
allvarsord, han »i syflemål att därmed kunna tjäna de unga» uttalat om 
konstens betydelse och uppgift i den allmänna odlingen. 

Alltsedan han var barn*) har det varit hans största nöje att afteckna 
allt hvad han såg, och då han blef något äldre fick han därjämte en 
oemotståndlig lust att »för ro skull • skrifva anteckningar om hvad han 
såg elier upplefde. 

•) Lundgren föddes 1815 i Stockholm, blef akademielev 1835 och reste utrikes 1839. 

Digitized by CjOOQIC 


Han har växt upp i ett välbärgadt, gästfritt, godt hem i Stockholm. 
Där har han genomlefvat en barndom, som lagt grunden till hans glädtig- 
het och hans allvar, till hans fjärilslynne och hans ordningssinne, till hans 
viljestyrka och hans foglighet. 

Innan han blir artist försöker han sig som bergsingeniör och vistas 
\ite på Finspång för att studera konsten att gjuta tackjärn. 

Han tar starka intryck af naturen och af det glada ungdomslifvet. 
Han är med om »många vimmelkantiga upptåg >, och när han sätter sig 
fied att skrifva, blir det gärna en målande liten stämningsbild i två ord, 
han kastar fram: midsommartidens ljusa nätter med båtfärder och löf- 
plockning ute på holmarna, skämt och ras, sagor om gastar och troll — 
•eller vinterfärden till Risinge kyrka »med hö i slädan och bjällror på 
hästen, i en varm kapprock med tjocka ullvantar» ... 

Han läser åtskilligt. Själf anser han att det är läsningen af Goethe, 
som stadgar hans beslut att afstå från sin bergsmannaframtid och bli 
konstnär. De gamla taflorna på Finspång göra kanhända äfven sitt till. 
Och så är hans beslut fattadt och han blir akademielev i fyra års tid — 
•enligt kamraters utsago snart sagdt den ende af eleverna, som alltid har 
pengar och som ej vet hvad det vill säga att svälta — för öfrigt en 
lycklig natur, som alltid skrattar och som ser dagen och lifvet uteslutande 
från den glada sidan. 

Han försöker sig på små oljemålningar, säljer till konstföreningen, 
rullar sig om somrarna i gräset ute på landet, är med om »oförgätligt 
glada upptåg» — något som inträffar hvart han kommer — tecknar, läser, 
låtar sig, skrifver vers och är förälskad. 

År 1839 finner han sig ej ha något vidare att göra vid akademien. 
Han har medel att resa utrikes, och han reser till Paris. 

Där lefver han indraget och exemplariskt — en stadgad och reflek- 
terande ung man — studerar flitigt i biblioteken lika väl som i museer 
och akademier, får beställning på ett par porträtt och målar också en 
genrebild: Grisett i ett fönster. Han trifs i Paris liksom öfverallt och 
erkänner sedan alltid den stora nytta, han haft af vistelsen där. 

Då han på hösten 1841 styr kosan söder ut, öfver Alperna till 
Italien, har han ej för afsikt att stanna länge kvar i utlandet. Kassan är 
i själfva verket måttligt stor — kamraterna tala med aktning om att han 
har en kassa. Själf finner han sig ha »mera behof än öfverfiöd» på 
tnynt och måste nu liksom framdeles »se noga upp för att icke stöta på 
grund med skutan». Några månader hoppas han dock kunna stanna i 
Italien — »reste jag sedan hem genom Tyskland, såg Miinchen och 
Dresden, vore jag en komplett karl». 

Det gick emellertid med hans månader i Italien som med så många 
hindras. De växte till år — hastigt flygande, solbelysta år af ung lefnads- 
glädje och unga drömmar. 

Digitized by VjOOQIC 




De åtta åren under Italiens himmel fullborda hans andliga uppfostran. 
Han läser, svärmar och filosoferar lika mycket som han tecknar och 
målar. Han söker klara upp sina åsikter och begrepp, »sträfva sig till 
talang och därvid blott akta sig att icke flyga öfver gränserna af sitt 
egendomliga skaplynnet. Han vill sträfva efter >det stora, det enkla i 
konst», vill åstadkomma annat än smånätta taflor, som kunna passa för 
snusdoslock. Han studerar de 
gamle mästame och blir öfver- 
tygad om den moderna konstens 
underlägsenhet under de store 
dödes verk, men han inser ej, hur 
han i sin egen konst skall kunna 
tillämpa de gamles sträfvan. 

Nazarenernas försök att väcka 
till lif en förgången tids ideal och 
konstnärliga uttryckssätt stöta ho- 
nom tillbaka. Han är själf djupt 
intagen af de toskanska medeltids- 
målarnes fromma konst, af deras 
innerlighet i känslan och deras 
naiva enkelhet i uttrycket, men 
hvad han ej kan gilla hos naza- 
renema är deras urvattnade stil, 
deras ringaktning för naturstudiet, 
för färg och färgverkan. Han 
kallar Overbeck en tam natur, 
en >Mamsellengeist9. 

Själf nådde han nu ej längre än till att stå utanför gallret och se in i 
den stora konstens lustgård — att fl plocka frukt och blommor där inne 
var han ej vuxen. 

Det dröjde länge, innan grindarna till denna lustgård öppnade sig 
för honom. Hans väg till Umbrien gick genom Spanien, England, Indien, 
Egypten — genom det moderna lifvet och den moderna konsten. 

Hans eget lätta lynne och hans koloristiska anlag förde honom 
också — trots all längtan mot ett högre — till en mindre upphöjd 
konstart. Han gör under sin romartid flera stora kompositioner, tecknar 
i kol »Homeros sjungande Iliaden för folket»*), »Petrarca, som diktar 
mellan lagrar och ser hela världen i rosenskimmer», »en lycklig familj i 
skuggan af en lagerskog» — idéen hämtad från en vers af Horatius, om hur 

Egron Lundgren. 

Efter hans sJälf^rtrilU, måladt 1841. 

*) Finnes nu i akademiens samling. 
Nordengyan, Svenik konst 


Digitized by VjOOQIC 


lyckliga de människor äro, som förenas af oupplösliga band — och till 
omväxling behandlar han ett svenskt motiv, »fiskarflickan som blir bort- 
röfvad af näcken», eller tecknar han små illustrationer till StefTens' samling 
af svenska folksagor. Men i olja målar han kampagnaflickor, mödrar 
och små barn och vågar sig äfven på folklifstaflor — napoHtanska 
fiskare, pilgrimsfester, improvisatören med sina åhörare. Det är för honom 
mycket svårt att »iå hållning och harmoni, icke allenast i kompositionen 
men också i färg och clair-obscur i en grupp af flere skilda figurer». 
Främst söker han koloristisk effekt, och han vänjer sig småningom vid 
att röra sig i större skala än hvad kamraterna i allmänhet våga. Hans 
största tafla — från 1847 — framställer »Corpus Dominifesten, då man i 
procession bär H. Helighet påfven liggande på knä och tillbedjande 
sakramentet. > *) 

Men mera karakter äger hans året förut hemsända studie »Flicka 
från Sonino med sin bror i handen» — figurerna i nära kroppsstorlek, 
kraftigt hållna mot en ljus bakgrund af klarblå himmel och kampagna- 
landskap med vattenledningar och berg. En tafla med nakna figurer t 
kroppsstorlek leker honom i hågen men synes aldrig ha kommit längre. 

Hans sinne för färgen blir tillbörligen uppmärksammadt af de äldre 
och yngre romarne, hans »Ijufva uppfattning» och »naturtrefliga» mål- 
ningssätt likaså af en och annan. 

Hemma har redan 1841 Nils Arfvidsson skrifvit följande: 

»En älsklig artist och en som troligen gär långt är herr Lundgren. Han 
har pä sitt ännu icke särdeles långa utrikes vistande utbildat 'häg och sinn* utan 
att ombyta dem, och det är kanske det bästa; det är ännu alltid samma naivetet 
och milda idylliska känsla, men penseln har redan vunnit mycket. Tu Mar- 
cellus erish 

Man är för öfrigt ej så alldeles nöjd med de arbeten han skickar hem. 
Han blir klandrad därför att han ej utför sina målningar tillräckligt, och 
så väl nu som längre fram anmärker man på att desamma modeller alltför 
ofta återkomma på hans taflor. 

»Herr Lundgren» — yttrar akademien angående Corpus Domini- 
festen — »synes fattat förkärlek för några vissa typer, som han alltid 
begagnar och som gifver mängden af hans hufvuden ett starkt syskon- 
tycke af hvarandra.» 

Ännu 1845, då han redan varit utomlands i sex år, finner akademien 
hans arbeten ej motsvara hvad man af honom väntat. Hans alster visa 
mycken »smak och finhet i uppfattningen, men teckningen är vårdslös 
och utförandet präglas af en viss slapphet». 

En genretafla — kvinna lekande med sitt barn — hemsänd 1847, vann 
däremot loford för »naivetet och friskhet i både tanke och utförande». 

Och året därpå hade akademien skäl att erkänna, att pensionären 
Lundgren »med berömlig framgång ägnat sig åt de högre konststudier, 
som för en historiemålare erfordras». 

*) Taflan köptes af konstföreningen, kom sedan i Karl den femtondes Sgo och 6nns nu 
på nationalmuseum. 

Digitized by VjOOQIC 



Ar 1848 söker han ett års förlängning på resepensionen. Han har 
bättre tur än Wahlbom och får hvad han vill. Han ämnar nu resa hem. 
I Rom tvingas han att taga musköten på axeln och lyda reglementet. 
Detta ginge väl ändå an, men det är också »hvirfvelvindar och stormilar» 
af ett helt annat 
slag, som växt upp 
kring honom. Han 
är alltid rädd för att 
skaffa sig obehag- 
ligheter på halsen, 
och nu anser han 
sig vara nära ett 
skeppsbrott. Han 
ämnar resa till Paris 
och stanna där öf> 
ver vintern. 

Men han kom- 
mer ej från Rom 
förr än i mars 1849. 
>I rätta ögonblic- 
ket» far han då 
öfver till Marseille — som för resten är »ett hundhål > — vistas där vid 
miserabelt lynne ett par veckor, tecknar hamnmotiv och maskeradfigurer i 
sin skizzbok och seglar så en vacker dag öfver till Barcelona för att förströ 
sig. Han kan så gärna passa på och se sig omkring i Spanien, som är 
så nära, innan han öfver Paris och Holland reser hem nästa vår. 

Lyckligt och väl landsatt i Spanien skakar han af sig alla ledsamma 
tankar. Han känner sig räddad, hans hemlängtan blåser bort och likaså 
hans drömmar om att ägna sig åt den monumentala konsten. 

Åter börjar en ny akt af hans vandringslif Han har lämnat kam- 
raterna och gifvit sig ensam ut på äfventyr. 

(•Vidi quAttro gnuid*oinbre a noi renire» . -. .) 

Father Prout deklamerar Dante. 

Ur Egron Lnndgrena sklubok från Rom. 


Han är nu »stadd på sin hemresa». 

Men gång på gång måste han under de följande åren »slå hän- 
derna tillsammans af förvåning» öfver att han fastnat så länge där han är. 
Hvad skall han emellertid göra, så roligt som han har och så många 
vänner och så många beställningar, som han utan ansträngning skaffar sig? 

Han reser genom Barcelona, där lifvet är som en yster kameval 
med befängda upptåg och »tokroliga processioner» på gator och i kyrkor, 

Digitized by VjOOQIC 



genom Valencia och utefter kusten till Alicante och Malaga och därifrån 
i diligens efter tio lustiga mulåsnor och med ryttare och facklor kring 
vagnen öfver Sierra Nevada till Granada. Där är härligtl »Den som 

hittade på att kalla vårt tref- 
liga jordklot for en sorge- 
dal», han har inte varit där 
— målare var häri åtmin- 
stone inte. 

Så hamnar han i Sevilla, 
och det är därifrån han så 
många gånger glömmer att 
resa. I Andalusien finner 
han allt hvad en målare kan 
begära. Han är endast må- 
lare, försäkrar han, »och ser 
knappt mer än ytan af tin- 
gen». Han rör sig i det 
mest brokiga och lustiga säll- 
skap. Tidtals utgöras hans 
»intima bekantskaper» af zi- 
genare och > skoj arby ke » , 
men oftast umgås han med 
städadt folk, som han också 
ined sitt lynne och sina vanor 
passar bäst ibland. 

Han klär sig på spanskt 
vis i rödfodrad kappa och 
rund sombrero, och han talar 
snart språket som en inföding. Han är ogenerad af hela världen, för- 
fogar öfver ett sorgfritt lif och en lugn utkomst, har allt hvad han be- 
höfver, hälsa, munterhet, arbete, vänner, solsken och god aptit, njuter 
i fulla drag af allt nytt, oväntadt och oförutsedt, som möter honom vid 
hvarje steg, är med om »de muntraste, de tokroligaste dagar, man kan 
föreställa sig», så mycket »att det kunde bli en roman i 20 tomer», 
och är lycklig öfver den dag som är, »tämligen obekymrad om den som 
kanske aldrig kommer». 

I juni 1850 skrifver han till sin broder i Stockholm, att han nu 
»beslutat att stanna och slagit ur hågen alla tankar på att resa härifrån 
ännu så länge». 

Han har fått så många beställningar, att han knappt hinner utföra 
dem. Att skicka sina taflior den långa vägen hem for att få dem sålda 
till konstföreningen, kommer ej mera i fråga. Att stipendietiden är slut 
gör heller ingenting. Han behöfver aldrig mera oroa sig för den snöda 
mammon och behöfver aldrig arbeta mera än det behagar eller roar 
honom. Han har alltid pengar i fickan, och hvad skall han göra med 
mera af den varan än han behöfver? 

Spanska typer. 

Teckning af Egron Landgren. 

Digitized by VjOOQIC 



Det är vid denna tid, han finner sitt personliga konstnärliga uttrycks- 
sätt. Hans konst blir under dessa glada år en fjäril, som fladdrar fritt 
och planlöst omkring bland rosorna i skönhetens lustgård. Han söker ej 
storhet, han söker behag och harmoni. Det är lifvets solskensdag och 
lifvets skönhet han målar. Han sofrar omsorgsfullt och utelämnar allt 
som kunde störa det poetiska intryck, han sträfvar efter, det eleganta, 
smakfulla i framställningen. 

Som barn har han slaskat med vattenfärg, i Paris har han på hvilo- 
stunderna emellan de egentliga arbetstimmarna öfvat sig med att lavera 
i akvarell. Nu är det på allvar, han griper till akvarellpenseln. 

Hans studier ha alltid visat mera liflighet och målarglädje än inten- 
sivt studium. Det är således ej att undra på, att det är i sina utkast, 
han visar sin talang från den bästa sidan. 

Äfven då han skrifver med penna och svart bläck, blir resultatet 
färgrika ögonblicksbilder af hans eget stämningslif och af den sköna värld, 
han lefver uti. Han är outtröttlig i att författa långa, lifliga bref, fulla af 
godt lynne och sorglös pojkaktighet — och likaså att for ro skull, for 
sitt eget nöje skrifva hela tjocka böcker fulla om hvad han ser och hvad 
han tänker. 

Han tecknar och målar allt som han finner vackert. Hans skizzböcker 
från dessa år visa den mest brokiga 
samling typer. Men mest fyllas de af 
porträtter af unga flickor med smältande 
blick och blommor i håret. Det är om 
dessa unga damer — med starkt syskon- 
tycke sins emellan — som vi ofta höra 
honom tala i bref och anteckningar. 
Det är om dem han säger, att idet 
är ingen konst att vara vacker för den 
som är en skönhet, och hvad är det for 
konst att hafva gratie, när man fått 
den af naturen». Det är till en af dem 
han skrifvit sin lilla serenad, som börjar 
si här: 

»Hör mandolinerl 

Stilla är natten, fullmänen skiner — 

hör du gitarren? . . .> 

det är om dem han talar, när han små- 
leende yttrar, att hvart han kommer, så 
träflfar han »flickor, så söta, nätta, oskyl- 
diga, glada, naturliga, vackra, att jag 
sagt dem tusen gånger att jag är kär 
i dem allesamman». 

Det var antagligen också med en af dessa unga skönheter, han var 
hart när att bli gift år 1850. Det fordrades, skrifver han själf kort 

Digitized by LjOOQIC 

Spansk dansOs. 

Efter tockninf af Egitm Landgren. 


efter den öfverståndna faran, all hans hårdhjärtenhet, hans sunda, svenska 
förstånd för att rädda honom ur en dylik spansk eldsvåda och förläna 
honom kraft till att »ge den ganska, ganska älskvärda flickan korgen». 

En annan korg, som han också känner sig tvungen att gifva bort, 
gäller akademien i Stockholm. Man vill att han skall komma hem och 
bli professor. Han tillfrågas officiellt genom Nyström, svarar artigt och 
förbindligt som alltid men undvikande, redogör för sin ställning och sina 
närmaste framtidsplaner och ber om uppskof, hvarefter frågan förfaller. 

Denna fråga gäller i hans ögon, huruvida han som konstnär skall 
kunna hålla sig uppe och gå framåt eller ej. Han har i godt minne 
det stockholmska konstlifvet, sådant han sett det under sin akademitid. 
Han hyser ingen sympati för akademien »och hela det system som där 
följes».*) Han jämför sin blifvande ställning, i fall han vände hem, med 
en viss professors i Munchen, »som icke hade annat råd att gifva de 
unga, än att de så mycket som möjligt borde af hålla sig från akademien». 
Han delar alls ej Nyströms åsikt, att han just i hemlandet kunde »förskaffa 
sig namn och anseende och grundlägga en vacker, en förhoppningsrik 
framtid «. Han tror tvärt om fullt och fast, att han måste lefva skild från 
hemmet, om han ej vill uppoffra det konstnärskap, han arbetat sig till. 
»Hemma* — skrifver han till sin broder — »har jag utsikten att blifva 
en så kallad professor med 'mycken ära men små förtjänster*, just som 
Figaro — men kan jag däremot hålla mig här, kan jag möjligtvis komma 
till att småningom skaffa mig talang, och med en sådan till re.skamrat är 
hela världen mig öppen, äfven hemmet supponerar jag.» 

Han anser med ett ord själfviskt nog, att han gifver sitt fosterland 
bättre valuta för de penningar, det kostat på honom, om han i högsta 
möjliga grad upparbetar sin konstnärliga förmåga än om han pä kallelse 
reser hem för att undervis£( vid akademien. 

De hemmavarande ha en helt annan uppfattning* om saken. Ny- 
ström påpekar förgäfves, att det i själfva verket är flyktingens skyldighet 
att återvända hem och ägna sin kraft åt den fosterländska odlingen. I hans 
bref till Lundgren**) heter det: 

»Ty icke uppfyllas de fordringar som fäderneslandet, ja till och med lifvet 
och den allmänna odlingen med allt skäl ställa pä en konstnär af Tit. bildning 
och talang, med utförandet af smäsaker för att i en spansk provinsstad lefva for 
dagen, vore det ock ett lif af idel glädje och poesi, ett fullkomligt SchlarafFenleben.» 

Och Scholander yttrar längre fram i ett odateradt bref till K. A. 
Adlersparre, att Lundgren 

»fortfar att uun afseende ä de förbindelser, han i egenskap af svensk konst- 
pensionär åtagit sig, idka konsten såsom en tämligen lättfärdig dilettantism och 
hjärtlöst och hånfullt peta i den trögkörJa jordmånen, där den svenska konstens 

*) Bref t}U MiMhog Lundgren 1851. 
••) Maj 1853. 

Digitized by VjOOQIC 


s^ervagn står fast, i stallet för att säsom andra gjort och göra efter bästa (om ock 
ringa) förmäga hugga tag i vagnskarmarna och sätta lif och fart i hjulen.» 

Den kallblodige Egron har emellertid sin åsikt för sig och fasthåller 
den envist till sin lefnads slut. Men ofta tänker han med en känsla af 
obehag på korgen, han ansett sig tvungen att skänka åt sitt hemland. 

>H varför kommer du icke hem?» frägar han sig själf. »Du skulle blifva 
emottagen med öppna armar ... du skulle äta, dricka, sofva som vi andniy få 
titlar och tolfskillingar och mycket beröm i Aftonbladet — och innanfönster och 
ditt lilla glas punsch. Och man undrar hvarest jag kan hämta själsstyrka nog 
att motstå sådana frestelser.» 

Hemmet är i alla fall målet för hans irrfärder, åt hvilket väder- 
streck de än gå. Den dag, då han finge återse Sverige, skulle blifva 
€n efterlängtad helgdag. I de ljumma nätterna under Spaniens mörkblå 
himmel spökar ofta för honom den svenska landsbygden »med göken i 
skogen, de tysta sjöarna, .de ensliga brusande forsarna, morkullor och 
dalkullor och gärdesgårdar, kyrktorn och majstänger», och han upplifvar 
gärna där ute ungdomsstämningar och intryck, som ej förbleknat med åren. 

Då han efter två och ett hälft års vistelse i Spanien lämnar detta 
land, blir det likväl ej till Sverige han styr kosan. Han har från Spanien 
byggt sig en bro direkt till England, och dit följer han en af sina vänner 
på hösten 185 1. 

För honom, som älskar ombyte och nya erfarenheter, måste om- 
planteringen i engelsk jordmån synas ytterst lustig och originell. 

Han kommer dit i städadt sällskap, blir med största gästfrihet mot- 
tagen af sina bekanta från Spanien, införes af dem i förnäma kretsar, 
gästar på landtliga slott och lefver aristokratlif bland »flintskalliga hertigar 
och lorder», damer i siden och fras och pudrade lakejer bakom stolarna. 
I stället för de gamla spanska städernas måleriska virrvarr finner han sig 
omgifven af klippta häckar och stela blomsterparterrer, af snidade väggar, 
förgyllningar, bildhuggerier, speglar, tråkiga familjeporträtt af släktens 
ädla skuggor och vördade fäder, med ett ord af den mest gedigna och 
mest korrekta lyx. 

I London slår han sig ned i Kensington och skafiar sig ett hem, 
som är »utomordentligt trefligt och komfortabelt . . . fint, städadt och 

Hans rykte tränger till de högsta kretsarna. Det dröjer ej länge, 
innan drottning Viktoria uttalar sin önskan att få se hans spanska skizz- 
böcker. Hon utväljer åt sig en hel hop blad ur dem, gör allt som oftast 
nya beställningar, bjuder konstnären till sitt skotska slott Balmoral, där 

Digitized by VjOOQIC 



*en atelier är iordningställd för hans räkning, uppdrager åt honom att 
utföra en hel serie shakspeareska teaterscener samt allt för många mo- 
derna hofscener, ceremoniösa festligheter,, 
trupprevyer, prinsessors dop, konfirma- 
tion och bröllop. 

Han uppträder nu i hofdräkt, med 
värja och trekantig hatt, i knäbyxor och 
silkesstrumpor, krås och manschetter, 
hvit siden väst, mörkgrön frack med si- 
denbeslag. »Jag har ej varit så tokroligt 
kostymerad sedan i romerska karneva- 
len», skämtar han vid tanken på sin ställ- 
ning såsom drottningens hofmålare, ocb 
i själfva verket finner han den utgöra 
ett svårt tålamodsprof. Men mycket 
kan människan tåla utan att förgås, ocb 
man kommer långt, om man är foglig. 
Han medgifver att han tjuter med ulf- 
varna men anför till sin ursäkt, att han 
har varit tillräckligt länge i smedjan for 
att veta att man måste smida, medan 
järnet är varmt. 

Han är nöjd att vara »i en ostörd 
ställning, omgifven af goda vänner och 
med lätthet att kunna nå nästan allt 
hvad som mest intresserar» honom. Är dessutom »fri från oket af publika 
tjänsteåligganden! och prisar nu liksom förr sin »förmåga att kunna vara 
glad, att liksom kunna emottaga solsken in i hjärtats gömdaste fibrers. 
Det framgår likväl klart af hans talrika öppenhjärtiga själf bekännelser,, 
hur mycket starkare detta solsken är, då han är ute och reser än då han 
sitter i sin elegant korrekta våning i londondimman. Det är en helt annan 
fart och ton i det han har att berätta söder ifrån. På sina resor är han 
först rätt hemma. 

Hör honom blott, när han hösten 1857 kommer tillbaka till Spanien. 
Från civilisationen har han i all tysthet begifvit sig på ett besök till 
zigenarlandet, lämnande sitt goda namn och rykte kvar i England, sina 
beställningar ofullbordade, vännerna undrande. 

»En gång öfver gränsströmmen» — skrifver han — »är man genast 
midt ibland mulåsnor och deras drifvare, mantillor och solfjädrar, lök och 
olja och caballeros, och den första spanska skylt man ser är en knif- 
handel. Ehrensvärd skulle troligtvis äfven hafva anmärkt, att det växer 
tjockt svart hår på människornas hufvudskålar och vanligen en ymnighet 
af onda lustar och begärelser därunder.» 

Till Paris reser han flera gånger från London. Spanjoremas nationalhat 
till fransmännen har ej lämnat honom helt och hållet oberörd. Han nyttjar 
flere gånger ord sådana som »den franska skräflande och skrytande okunnig- 

Digitized by VjOOQIC 


Efter tockniog af Egron Landgren. 


28 r 

heten», >la patrie de la vanité» etc. Den tid är länge sedan förbi, di 
kamraterna hade skäl att skämta med honom för hans franska sympatier^ 
hvilket hände under det första året i Rom. Vistelsen i old England stäm- 
mer honom ej blidare mot arffienden. Men fast rätt mycket af det han ser 
i Paris gör honom melankolisk och hur mycket han än på gamla dagar 
harmas öfver »pariserskojaret, ikaffehusförgyllning», fguldpapper» etc.,, 
så erkänner han efter 
hvarje besök i Paris att 
det varit uppfriskande 
att komma dit. 

I januari 1858 an- 
träder han sin längsta 
resa. Den bär till 
Indien, dit han under 
drottningens speciella 
beskydd far på an- 
modan af en handels- 
firma i Manchester.*) 
Efter återkomsten 
utställdes hela skör- 
den från denna mer 
än årslånga färd, och 
nu blef Egron Lund- 
gren mera på modet 
än någonsin. Den för- 
näma Society of Pain- 
ters in Watercolours — 
äfven kallad ithe diffi- 
cult society», därför 
att det var så svårt att 
komma in där**), — 
öppnade sina portar 
för utländingen och 
bjöd honom en af de 
30 eftersökta plat- 
serna. Han öfver- 
hopades med beställ- 
ningar i sådant antal, 
att det kunde dröja 
4 — 5 år, innan han fick 
tid att fullgöra dem. 

Egyptisk barberare. 

Efter en akvarell af Egron Landgren. 

*) Han fick i dagtraktamente 5 pund om dagen och dessutom c:a 1,200 kronor i ersätt- 
oing för hvarje månad han var borta. De akvareller han fullbordat i Indien blefvo d& firmans 
egendom, men öfver det han målat under vXgen hade han fri dispositionsrätt. 

**) Endast i England bosatta akvarellister få d&r inväljas. Samfundet räknar sin tillvara 
ända från 1804. 

Digitized by VjOOQIC 


Han var ej heller köpman och målade ej mera än han hade lust till. 
Det var i alla fall ett dalkarlsgöra att »förvandla spirituella fantasier i 
substantiella biflfstekar med sås på». 

Spirituella fantasier — med ett bättre uttryck skulle ingen kunnat 
karakterisera Egron Lundgrens alster från hans akvarelltid. 

Antingen han tecknade på ett litet skizzboksblad eller målade på 
akvarellblocket, fick konstverket samma karakter af något raskt, utan 
minsta ansträngning åstadkommet och därtill af något, som händelsevis 
blifvit vackert i liniema, stämningsfullt i tonen, 

Skizzen har han nu gjort till sin egen konstart. Hvad han lärt är 
först och främst djärf het i blick och i pensel. Han som förr så noggrant 
och ordentligt tecknade italienska landskap och typer och som ej hade 
hjärta att aflfärda Spaniens svartögda döttrar med en hastverksskizz, han 
nöjer sig nu med att i några få linier återgifva hufvuddragen i ett land- 
skap och när en vinnande effekt genom att på detsamma antyda ett par 
helt enkla toner. Och karakteren eller rörelsen i en figur fångar han 
impressionistiskt i ögonblicket, liksom han numera också på ett helt annat 
sätt än förr förstår att fa fram det individuella i de figurer han skizzerar. 
Den indiska resan har just i detta afseende varit honom till stor nytta. 

På totalverkningen lägger han numera an i främsta rummet. Hans 
målningar bibehålla det gamla sökandet efter skönhet först och sist, men 
de ha vunnit i djärfhet liksom i omväxling. Dansande gitanos, barn och 
spanska flickor trängas i hans skizzböcker med indiska soldater, egyptiska 
gattyper, elefanter och kameldrifvare, sjömän, kortspelande ångbåtspassa- 
gerare, officerare, som fakta på florett, engelska parkmotiv i nordisk grå- 
stämning och indiska landskap i glödande praktfärger. Som albumblad 
från en resa verka de allra flesta af hans akvareller.*) 

De engelska skizzböckerna åter äro öfverraskande intresselösa, fyllda 
med kostymfigurer från teatern — till drottningens shakspearestaflor — 
och med detaljer till hofbilderna, styfva damer i ceremonikostym, intet- 
sägande lorder i gala, andäktiga ryggar, broderade frackar och silkes- 
strumpor från prinsars dop och bröllop. 

Efter 21 års frånvaro från Sverige gör han på sommaren 1860 en 
fransysk visit i hemlandet. Under de följande aren vistas han mesta- 
dels på resande fot. Hans våning i Kensington står korrekt och elegant, 
men lika ofta soni han råkas där, träffas han i Norge, i Egypten, i 
Spanien, i Holland eller Italien. 

som komma till Sverige. Scholander yUrar i sitt ofvan omtalade bref till Adlerspaire : »Lund- 
gren har låtit sina skri/na taflor öfverglänsa de Målade, Hans kamrater i konsten benndn 
de förra men icke de senare, och hans yrkesbröder taga fÖr allvar, hvad han kastar omkring 
sig p& lek. Hvems &r felet?» 

Digitized by VjOOQIC 



Egron Lundgren. 

Ar 1867 flyttar han hem i den bestämda afsikten att stanna hemma. 

Allt går godt och väl så länge sommaren varar. Men tidigt kommer 
hösten med regn och slask, och en morgon knackar den »vargskinns- 
pälsade» vintern på hans sängkammar- 
fönster. Hvad han då tar sig till, berättar 
han i följande ord: 

»Under några och tjugu års tid 
hade jag alla vintrar varit i södern, och 
en riktigt skarp vinter föreföll därför nu 
visst såsom någonting nytt men också 
därjämte ovälkommet och plågande. Jag 
ämnade ändå trotsa klimatet, hyrde en 
atelier i Molins hus vid Kungsträdgården, 
lät lägga på mattor, föra dit möbler, köpte 
ved och lät klistra innanfönster. Fåfänga 
förberedelser! Précautions inutiles I Redan 
vid den första snön föll mitt mod och sinnet 
blef så nedslaget och förskräckt, att jag 
lämnade och öfvergaf alltsammans, som 
om någonting riktigt rysligt hade hotat. 

I köld och yrväder på järnvägen ned till Malmö och öfver till det 
redan isbundna Köpenhamn. Snö och frost. Direkte till Paris och efter 
några dagars uppehåll där så fort som möjligft genom Madrid ned till 
Sevilla, hvarest jag igen liksom vaknade bland oranger på träden, törn- 
rosor på buskarna och i ett varmt och leende solsken.» 

För sista gången är han nu nere i Spanien och träffar där »många 
bekanta och goda, glada och vackra vänner». Snön och mörkret, mat- 
torna och innanfönstren äro glömda, med veden få andra värma sig borta 
i Stockholm. Själf har han rymt, glad som en skolpojke efter ett lyckadt 
streck, dit ned, där han ännu tycker sig höra ekot af sin ungdoms stor- 
skratt, där han känner sig sorglös och ung på nytt — och känner sig 
vara målare, endast och allenast målare, som ser blott tingens utsida och 
gläder sig åt allt vackert. 

I maj året därefter uppenbarar han sig i London, »frisk och sund 
och munter». Han har visserligen icke målat så mycket som han bort 
i Spanien men finner det ej lönt »att rifva håret af sig för det nu» utan 
år nöjd med att han haft rolig^."*") 

Hemflyttningen är uppskjuten tills vidare. Först 1870 synes han i 
Stockholm, men inväntar ej denna gång den första snön och reser ej 

•) Det är vid denna lid sorti hi^n ger brodern tillst&nd alt låta trycka en del af hans gamla 
dagböcker. Nägra atdrag ur brefven till brodern hade redan förut blifvit tryckta i en liten 
upplaga för släktingars och vänners räkning. Han öfverlåier helt och hållet åt vännerna att 
göm urvalet och ber dem vara stränga. Själf föreslår han titeln »En målares anUckningar 
o€k bref» utan författarenamn och sätier i fråga att »som inledning och ursäkt för att jag 
någonsin först lämnade Sverige» inleda boken med den skildring, han gifvit af akademien och 
Stockholms kooslförhållanden på 1830-talet — något som emellertid ej blef af. 

Digitized by VjOOQIC 


heller till Nisjnij Novgorod, hvilket han funderat på, för att fa se något helt 
och hållet nytt, utan återvänder till London. I december ger han sig 
af till Egypten för andra gången, och på återvägen glömmer han sig 
kvar i Italien i ett och ett hälft års tid. 

Han vistas i Napolitrakten, på Ischia och Capri, och i det glada 
solskenet slå många ungdomsminnen på nytt ut i blom. Han återser 
Rom, som »borstat hatten och fått stöflarne halfsulade» och blifvit en 
»tyst och anständig» modern stad. Han slår sig sedan till ro i Umbriens 
bergsstäder, där medeltiden sofver ostörd under kyrkhvalfvens fromma 
gamla fresker. 

Han lefver ensam, skild från det moderna lifvet, i sällskap med 
Dante och Cimabue, Giotto och Pisanerna. Han är outtröttlig i att stu- 
dera medeltidsmanuskript i biblioteken och kyrkornas målningar, som 
tyckas oupplösligt förenade ej blott med muren de bekläda, utan också 
med den tid, för hvars själslif de äro ett uttryck. Och nu, liksom då 
han som ung lefde sig in i Roms minnen, finner han att hans Ȍsikter 
och begrepp om många ting ljusnat betydliga». 

Han studerar freskotekniken och kopierar de gamla kyrkomålningarna 
i akvarell — ofta med en färgskala efter sitt eget hufvud. Det är hans 
tro, att ett monumentalt måleri skall kunna uppstå just ur akvarellen, 
hvars teknik har rätt mycket gemensamt med freskomålningcn. 

På sommaren 1873 kommer han så direkte från Italien till Stock- 
holm, och nu stannar han där öfver vintern — midt i en »rikedom på 
is och snödrifvor och sorglighet*. 

Det lider mot slutet af hans lefnad. Han är ej densamme som förr, 
har ej kvar sin gamla spänstighet och sitt glada sinne. Han luUar sig in 
»i stilla kråkvinklad hvila», sluter sig inne i sin egen värld, tänker sina 
egna tankar och skrifver ned- dem, tankar om hemlandet, om konsten, 
om lifvet och odödligheten. 


Egron Lundgren har varit en liflfuU och frisk man, som förstått att 
fånga ögonblicket och funnit sig till rätta i alla förhållanden. 

»Den största konsten här i världen» — yttrar han en gång — »är 
att kunna njuta hvarje ögonblick på det bästa sätt, och den är lycklig 
som är mästare däri.» 

Att allt går honom väl tillskrifver han sin lyckliga stjärna — »lyckan 
förföljer de våghalsige». 

Han talar i allmänhet gärna om sig själf som en »kastboll», en 
zigenarnatur. Han prisar gärna sitt lätta sinne, men i själfva verket sätter 

Digitized by VjOOQIC 



han större värde på sin »hårdhj ärtenhet t, sitt »sunda, svenska förstånd». 
Han ser klart och nyktert på lifvets förhållanden och låter alldeles icke 
slumpen kasta honom omkring efter behag. 

Vandringslusten oberäknad är han i många afseenden raka motsatsen 
till en zigenare. Han tycker om det som är »fint, städadt och elegant», 
han är en ordningsmänniska, som rätt ofta svärmar om ett »litet stilla 
bo», och det är betecknande, då han (1863) biktar för sin kvinnliga kusin 
och korrespondent: 

»Att mycket inom mig, som borde vara liksom en städad trädgärd med krat- 
tade gångar och klippta häckar, nu icke är annat än likt en vildmark med frodiga 
tistlar af egensinnighet, själfvilja, härdsinthet och mycket annat skräp, mänga taggar 
men knappt en enda ros, knappt en ömhetens förgät mig ej.» 

För sina närmaste är h^n lika öppenhjärtig som fri från allt hvad 
förkonstling heter. Det skulle ej falla honom in att blygas öfver sina 
känslor. En harmonisk natur, lycklig med sin »bondtro» — det är hans 
eget uttryck — med sin ideella världsåskådning, sitt lekfulla svärmeri. 

Han är en ganska lugn 
natur, alls ingen eldsjäl. Inför 
det sköna känner han en stilla, 
innerlig glädje, men han skri- 
ker aldrig af förtjusning. Han 
trifs som fisken i vattnet i vim- 
let af ett sydländskt måleriskt 
utelif, bland de spanska re- 
sornasioväntade, pikanta och 
extravaganta öfverraskningar, 
men han har på samma gång 
en stark dragning till ensam- 
ma drömmar och tysta tanke- 
utflykter. Antingen längtar 
han ut i naturen, till ängar 
och insjöar, till »ett enkelt 
och stilla landtlif i det gröna, 
långt ifrån stadens buller och 
ursinnigheter», eller vill han 
lefvapå någon minnesrik plats 
utom turisternas stråkväg. I 
det stillsamma Firenze, i Rom 
under den gyllene tiden, i det 
förfallna munkklostret i To- 
ledo, i Ravenna — »ett stilla, 
bortglömdt och drömlikt stäl- 
le», — i Perugia, »tretton- 
hundratalets Pompeji» — i de umbriska medeltidsstäderna, där allt är 
gammalt som en saga, där är han hemma, ensam med sin »rörliga inbill- 
ningskrafl, som är en målares paradis och hans guldgrufva». 


Teckning af Egron Lundgren. 

Digitized by VjOOQIC 


Fantasien, imaginationen — ett ord som förekommer på h varje sida 
af Egron Lundgrens konstbetraktelser — är i hans ögon den främsta 
egenskap, konstnären kan äga. 

Konsten — upprepar han ofta — är en outtömh'g ökenkälla, upp- 
friskande och glädjande. Dess uppgift är att lära människan läsa i naturens 
stora bok, att höja hennes sinne från hvardagslifvets små bekymmer. 

AU sann, all verklig skönhet är ren och oskuldsfull, ärlig och upp- 
riktig. Värdet hos ett konstverk beror först och sist på den imagina- 
tionens skönhet och ädelhet, som framkallat detsamma. Saknar konsten 
poesi, innerlighet, flykt, då är den ej längre konst utan handtverk, men 
den kan vara äkta och upphöjd konst, äfven om dess uttrycksmedel äro 
naiva och enfaldiga. 

Det han söker i konsten, det är förutom skönheten det uppriktiga, 
innerligheten, känslan, tron. 

Han slutar som hängifven lärjunge åt de italienska medeltidsmålarne, 
åt florentinerskolan, hvars nobla instinkt, hvars finhet och behag alltid 
intagit honom. Hos dessa konstnärer, som med älskvärd uppriktighet 
bekänna hvad som i lifvet skänkt dem den största och mest innerliga 
glädje, finner han de konstnärsegenskaper, han sätter högst: »ärlighet 
och sannfärdighet, liflig och frisk imagination, mannakraft, snillrikhet, from- 
het, blygsamhet, stor talang, gudsfruktan, flit». Inför de gamles rättframma 
fromhet och vördnadsvärda oskuld lär han sig bäst förstå konstens maje- 
stät. Hos dem finner han den enkla, innerliga, upphöjda konst, han 
trånat efter, den konst som lugnar sinnets oro, vaggar tanken i drömmar 
och höjer själen till det öfverjordiska. 

Han säger om Rafaels fresker i villa Famesina, att 

»de äro olika all annan målning, sä att de tyckas vara syner in i en annan 
värld. Det erinrar alls icke om kroppar af kött och blod och ben, det framställer 
för oss odödliga gestalter, som icke veta af ndgon sjuklighet och som röra sig i en 
eter, i jämförelse med hvilken vär luft icke är annat än kvalm. Den som har 
kunnat smeta ned kalkväggen pä sådant sätt att när vi stirra därpå vi liksom blifva 
hänryckta och förda att i en andesyn se Amor och Psyche, själ och kärlek och 
skönhet i en sådan friskhet att vi kunna tycka oss smaka nektar och ambrosia — 
den var mer än en trollkarl.»*) 

Ju äldre han blir, dess skarpare framhåller han skillnaden mellan de 
gamles konst och samtidens. Hos de förra finner han ungdom, skönhet, 
jäsande lifskraft, barnsligt uttryck för kristen tro och evighetslängtan. 
Att komma från denna konst till nutidens, det är att komma från barn- 
huset in på gubbhuset. 

Nutidskonsten är, liksom det nutida lifvet, sällan annat än prosa. 

»Prosans syndaflod» — biktar han från Sevilla 1868 — »öfversvämmar 
så hela världen, att hvarje fläkt af poesi måste sökas öfver den flata vanlig- 
heten liksom på en vandring bland bergstopparna ofvan molnen, ett slags 
Ararat. / den världen har jag klättrat som en hungrig get.» 

*) I bref till Scholander, odateradt, skrifvet under Lundgrens sista vistelse i Italien. 

Digitized by VjOOQIC 


Numera lefver människan ej för idéer utan för att förtjäna penningar 
och lätt vunnet rykte. Tidens inbillningskraft är sjuklig, matt, ansträngd, 
konstverken till stor del handelsartiklar, som i första rummet sträfva efter 
att göra största möjliga eflekt på utställningarna. 

Han erkänner att det alstras goda konstverk äfven af hans samtid.*) 
Men detta hindrar ej, att han i den moderna konsten liksom i det mo- 
derna lifvet ser så mycket ihåligt, humbugsartadt, att till slut blotta ordet 
modernt blir honom förhatligt. 

Hans ännu ej offentliggjorda anteckningar sysselsätta sig mycket 
med den moderna konsten och särskildt med Sveriges konst. Hemlandet 
följer honom, hvart han reser, och när han är hemma, grubblar han på 
möjligheten att kunna plöja, där marken är så hård och orörd. 

Dagligen måste han fråga sig själf, hvad vi nordbor kunna ställa 
fram, som gifver ett konstnärligt uttryck för vår egen karakter, för vårt 
lynne, vår tro, vår uppfattning om lifvet och naturen? 

Svaret blir föga glädjande. Han finner hos sina landsmän en genom- 
gående brist på ursprunglig och lifTull uppfinningskraft. Indier, egyptier^ 
kineser visa en mera liflig och karaktersfuU uppfattning af naturföremålen 
än den nordbon visat prof på. Denne har alltid fått nöja sig med att 
efterlikna hvad andra, mera begåfvade raser åstadkommit. 

Det påstående, som någon gång blifvit uttaladt, att Lundgren skulle 
betraktat det nationella sträfvandet inom konsten såsom ofruktbart och 
ensidigt, är allt ej att lita på. 

Tvärt öm söker han i hvarje folks konst det för detta folk egen- 
domliga och ringaktar det, han finner vara lånadt af andra. Och det 
han liksom andra förebrår svenskarne, det är just att de ej förstå att 
taga reda på sitt eget, att bygga på egen mark. Han vill se växa upp i 
hemlandet en nationell konst, ej en kosmopolitisk. Han påminner om 
den egendomliga poesi, som den svenska naturen gömmer — fastän karg 
och fattig med skarpa fargmotsättningar, blått, grönt, grått. Redan 1853,. 
då hans anställande vid akademien är ifrågasatt, yttrar han: 

»Det inflytande jag skulle försöka* utöfva hemma, vore säkerligen 
icke annat än att på allt sätt söka uppmuntra den uppväxande målare- 
generationen att så mycket som möjligt sysselsätta sig med den svenska 
naturen och återgifva den så troget som möjligt ... Vi hafva icke råd 
att uppmuntra våra få talanger till att försöka måla taflor i Rafaels stil.» 
Och han vet att han har kamrater hemma, som bättre än han kunna för 
ungdomen påpeka t hvad som är rent af egendomligt för vårt klimat,^ 

Han hälsar med glädje hvarje åtgärd,' som hemma vidtages i afsikt 
att popularisera konsten. Då nationalmuseet blifvit öppnadt för allmän- 
heten, påpekar han bland annat, att folkmassorna där samla sig framför 

*) P& 1866 års salong i Paris finner han, enligt bref till Scholander, imänga utmärkta 
arbeten», och i ett af de i Tidskrift för bildande konst 1876 tryckta brefven skrifver han om 
ntst&llning: »Natnrligtvis icke allt misterstycken men mänga taflor Sro förtrSffliga». 

Digitized by VjOOQIC 


konstverk med inhemska motiv, och framhåller, att detta sakförhållande 
visar för målarne den väg, de böra gå.*) 

Det är ett långvarigt och ett tålamodspröfvande arbete, som väntar 
kulturens såningsmän i Sverige. Ännu skönjes knappast någon strimma, 
som bådar en morgonrodnad. 

»Det är med verklig nedslagenhet» — biktar han för sig själf — >som jag 
bekänner att nu vid återkomsten till fäderneslandet, hvad jag där sett af konstverk- 
samhet icke varit ägnadt att gifva mig nägot högt begrepp om dennes liiiighet 
«ller särdeles värderika halt. Värt odlande af konst har knappt börjat, och i 
' betraktande af andra folks långvariga och passionerade verksamhet i sådant afseende 
skulle det vara ett allt för inbilskt misstag, om vi tilltrodde oss förmåga att kunna 
göra Uknande framsteg i hast och med de onekligen svagare naturliga anlag, som 
vi i sådant afseende besitta. Att hoppas detta skulle vara vanvett. Ingen födes 
mästare. I konst åtminstone har alltid äfven bland folkslag, mera begäfvade än vi, 
fordrats generationer af konstnärer förr än en verklig mästare uppträdt, och det är 
endast genom verkligt stora mästare som konsten kan göra eröfringar och sprida 
5itt ljus i mörkret.» 

Han finner konsten vara lika oförstådd i Sverige >som ett främ- 
mande språk, till hvilket man icke har något lexikon». Och frågan blir 
för honom nu, huru detta främmande språk skall kunna spridas bland 
folket för att glädja, uppfostra och förädla. 

Det som gör honom nedslagen, det är just att man så föga saknar 
<let man ej äger. Vi ha ännu ej kommit så långt i bildning, att vi lärt 
oss inse önskvärdheten af att äga en nationell konst. I England har 
konsten utvecklat sig naturenligt, i öfverensstämmelse med folkets behof 
och sympatier och ganska oberoende af påverkning från andra länder. 
Men svenskarne lefva i en trång synkrets och bli lätt närsynta. De anse 
sig ej behöfva mera uppfostran än den de fått. De sträfva »efter väl- 
måga förr än efler bildning, efter kronans kaka förr än efter humanitet». 
Och de ibland landsmännen, som kunna resa ut till solsken och lif, de 
skynda allt för snart tillbaka in i skumrasket och slå sig ned kring spel- 
bordet vid punschglaset, »förnöjda med valspråket 'snille och smak'». 

Vår »förslappande själf belåtenhet» hejdar och hindrar utvecklings- 
arbetet. Det är behofvet af konst som framkallar konsten, och ett folk 
fär af konst precis hvad det begär af densamma. Det gäller att väcka 
behof af skönhet — och det är folkets framåtskridande i bildnings som 
skall komma konsten att växa. 

Fort kan det ej gå framåt. Det fordras långa tiders arbete i kärlek 
och tålamod och med konsekvens och förstånd. 

Han yttrar skämtsamt i ett bref till Scholander: 

»Rom byggdes icke på en dag, aloén begär hundra år för att hinna till 
hlomning, och om Noack aldrig hade planterat vinstocken, hvar vore operakällaren? 
Bättre att sätta en rofva än alls ingenting.» 

*; På den nordiska riktningen inom konsten tror han alls icke. Han har inga sympatier 
för de gamle göterne, de framstå för hans inbillning >som ett slags vfldt, illaluktande boskaps 
och det är med fasa han tänker pS, deras blodiga slagsmål, mord och råheter. »Mycket men 
sympatiska äro för mig fauner och satyrer, tritoner och najader». 

Digitized by VjOOQIC 


Vår konst är ett lindebarn, som måste uppammas försiktigt. Och 
det är misstag att försöka »plantera vindrufvor, där jordmånen ännu är 
för mager att kunna frambringa annat än enbär och islandsmossa». 

»Hur länge,» undrar han, »skola vi vänta att fa se någon apostel 
uppträda, som rätt kunde predika konstens evangelium hedningom och 
sprida ljus och värme, hvarest jag nu känner så mycken köld och dimma?» 

Själf ansåg han sig ej skapad till att blifva denna apostel. Han 
ville ej vålla split och otrefnad — »ju mindre ett samhälle är, desto större 
svälla personligheterna, så att man lätt kan stöta på någon», — han var 
en fredlig natur som afskydde polemik, han var mindre en handlingens 
än en iakttagelsens och reflexionens man. I stället för att slunga sitt 
ord ut öfver land och rike, stängde han in det i sin portfölj, där han 
ock gömde uttrycken af sitt missmod och sin saknad. 

Han lefver dessa år i hemmet med endast hälft lif, i »ett slags hun- 
gersnöd i omgifningar, allt för konsttomma», finner ingenting, som lämpar 
sig för hans pensel, är till mods som vore han i landsflykt. 

Han erkänner, att han hatar snö och köld, »det skrämmer mig att 
se till och med vattnet frysa, solen, liksom trött och kraftlös, orkar icke 
lysa mer än några stunder midt på dagen, mörkret här käns blytungt 
och jag gäspar som vore jag icke rätt vaken». 

Han sitter innanför isiga dubbelfönster i de små rummen vid Herkules' 
backe, omgifven af sina färgpräktiga studier och af sina minnen. Liksom 
han förr plägat »för ro skull» teckna upp hvad han sett omkring sig, 
försöker han nu att gifva uttryck åt det som rör sig i hans inre — »ty 
jag är ännu målare». 

Men då han bläddrar i de gamla papperen, hvilken skillnad nu mot 
förrl Då var det en ljum afton ute i den blomsterrika trädgården i 
Spanien, där han satt med sitt bläckhorn och sin lampa och sina tankar 
af sol och rosendoft, medan glada minnen fladdrade omkring på fjärils- 
vingar och lifvet var lätt och utan sorg. 

Nu är han sjuk och ensam. Lifskraften får ingen värme i denna 
tryckande vinterluft, han har ej .mera någon framtid att hoppas på, han 
känner sig instängd i Sverige »utan hopp att kunna komma därifrån lef 
vande», och han väntar befriaren, »den gamle reskamraten», som han 
mer än en gång sett i ansiktet och som »är lik någonting helt annat 
an ett benrangel». 

Döden vände emellertid denna gång på hans tröskel. Vintern med 
sina isblommor på rutorna och 20 graders kyla på termometern gaf sig 
ändtligen, och när sommaren är inne flnna vi vår gamle resenär i Lysekil, 
där han, en skugga af sig själf, blickar ut öfver hafvet och öfver de karga, 
grå klipporna. Och rundt omkring honom det fladdrande badortslifvet . . . 

tBekymmerslöst seglar glada ungdomen pä de ostadiga böljorna, när hafvet 
ar solbegiänst, utan att minnas hur djupt det är, medan jag pä sviktande knän gär 

Rord«afTAii, flvonak koiut. 

Digitized by VjOOQIC 



Utför trappao, som leder till min graf och till färjan, som skall föra mig öfver till 
en bättre strand.» 

Hans anteckningar inskränka sig, då han på hösten återkommit till 
Stockholm, till en och annan svårläst rad. 

Den 5 oktober skrifver han: »Jag tänker hela dagen på slutet och 
har inga planer för framtiden». 

Den 16 december är han död. 

Det är kanske ingen öfverdrift, om man kallar Egron Lundgren den 
svenska konstnärskretsens mest själfulle man. 

Han hade sin begränsning och han hade behöft lefva sitt lif om 
igen för att i sin egen konst hinna genomföra de åsikter, som utgjorde 
frukten af hans lefnad. 

Men sådan hans konst utvecklade sig, var den i allo hans egen, ett 
personligt och ärligt uttryck för hans lifsåskådning och hans tro. 

Och han gaf det bästa han ägde, då han — kosmopoliten — ville 
verka för den svenska konstens sunda uppblomstring och förkofran. 

Digitized by VjOOQIC 


Vid århundradets midt. 

Riksdagen 1844— 1845 hade, som förut är nämnt, med en enda rösts 
pluralitet anslagit en half million riksdaler banko till det efter- 
längtade och ofta omtalade nationalmuseet i hufvudstaden. 
Den man, som borde bygga det nya palatset, vistades som akade- 
miens stipendiat i Italien. Det var Axel Nyströms systerson och mynd- 
ling, den unge Scholander. 

Fredrik Vilhelm Scholander^) var född i Stockholm 1816. 

Konstnärshågen väcktes redan under hans tidiga barndom. Den 
väcktes af andan i hemmet, af moderns sånger och sagor och af gubben 
Acharius, den ej rätt normale ritläraren, som umgicks i familjen och som 
fyllde gossens obändigt lifliga fantasi med historier om riddare och prin- 
sessor, om drakar och troll och äfventyr. 

*j Se uppsatser om Scholander af O. Sjögren i Biografiskt lexikon, H. Wieselgren i 
»Bilder och minnen*, G. Nordensvan i Nordisk tidskrift 1891. 

I Scholanders skrifter, tre delar, utgifna efter hans död af dr John Bottiger, äro införda 
ett par af hans konsthistoriska uppsatser samt ett urval af hans bref. Bland hans efterlämnade 
papper, i akademiens handlingar och i flera handskriftsamlingar finnes ett rikt förråd af hittills 
otryckta uppsatser och bref, som belysa svenska konstförhållanden under ett 30-tal år och som 
äro lika värdefulla i konsthistoriskt hänseende som de äro karakteristiska för Scholander själf. 

Digitized by VjOOQIC 


Fadern — en älskvärd och gladlynt man, som ej sörjde öfverdrifvet 
för morgondagen — dog, då gossen var åtta år gammat. Nyström, som 
året därefter kom hem från sin utländska studiefärd, blef då hans för> 
m3mdare. Och så fann sig den lille Fredrik med ens flyttad från fantasiens, 
lekarnas och sagornas värld till verklighetens. 

Att han skulle bli något annat än konstnär kunde ej komma i fråga, 
så afgjorda som hans anlag voro. Det beslöts att han skulle gå samma 
väg som hans förmyndare gått. Denne var en man som kräfde lydnad, 
och gossen lärde sig för lifvet att lyda och att tiga. 

Han blef år 1831 inskrifven i akademiens byggnadsskola, var om 
somrarna murarelärling hos ålderman Kolmodin och blef i sinom tid gesäll. 
I fem somrar, som kunde ha användts bättre, murade han upp hus i 
Skinnarviksbergen och vid Brunkebergstorg i sällskap med basar och ge- 
säller, som räknade arbetstiden efter det antal supar de hunno inmundiga. 

Om vintrarna hade han finare umgänge. Till omväxling med murar- 
lifvet tvangs han då att röra sig bland öfverklassen. Fattig som han var, 
hade han ibland orsak att skämmas öfver sina »själflagade byxor och 
dåliga nattkappor». Han fick emellertid se världen från olika sidor och 
genomlefde några lärorika ungdomsår, fast han antagligen lärde minst 
i skolan. 

Det går emellertid bra för honom. Han mottager flera belöningar 
vid akademien, gör projekt till »allmän auktionskammare», »ridskola», 
»badinrättning» — ämnen af helt annan art än de, som upptagit den 
föregående arkitektgenerationens tid — får en anställning vid slottet och 
en annan vid stadens byggnadskontor och är redan ansedd som en skicklig 
man i sitt fack, då han 1841 erhåller resestipendiet. 

Nu träffas han snart i Paris, hos Nyströms för detta lärare Hippo- 
lyte Lebas, som fortfarande har en eftersökt arkitektskola, samt instal- 
lerad i ett litet hotell vid Quai des grands Augustins. 

Kamraterna på atelieren funno i nykomlingen en originell nordbo, 
»un peu sauvage». Bland dessa kamrater voro flere, som i framtiden 
skulle skapa sig berömda namn. Där var främst Charles Garnier, där 
voro ock Louvet, Leconte, Bourgerel, Ballu, Demangeat. 

Det var folk som kunde arbeta. »När den unge, lefnadslustige 
fransyske artisten krökt rygg under arbetet vid dagens början, rätar han 
ej ut sig före dess slut», berättar Scholander för Anckarsvärd. »Och ej 
en dag blott, hela året håller han ut på det viset». 

En af kamraterna kallar å sin sida Scholander »le plus grand tra- 
vailleur que j'ai connu»*), men Scholander själf säger sig ha varit så 
nedtryckt af sina kamraters öfverlägsenhet, att han ej kunnat arbeta utan 
mest gick och grämde sig och samtidigt hade samvetskval öfver sin 

*) Demangeat och Bourgerel ha gjort ganska vidlyftiga anteckningar från den tid, d& 
Scholander yar deras kamrat hos Lebas samt från deras resor i hans sSlbkap i Italien. Dessa 
ej trycku anteckningar ligga delvis till grund för denna kort£atUde skildring af Scholanders 
stadietid i utlandet. 

Digitized by VjOOQIC 


Förmiddagarne tillbraktes på mästarens atelier, där Scholander, 
enligt kamraternas uppgifter, visade sig vara en rask och skicklig ritare. 
Han blef ock ansedd som en skarp iakttagare och en spirituell skizz- 

I Paris komponerade han byggnader efter lärarens program, upp- 
gjorde äfven förslag till en museibyggnad för Stockholm och hemsände 
det som studieprof*). På lediga stunder målade han akvarell och gjorde 
kompositioner. »Alla hans vänner» — yttrar Demangeat — »sökte förmå 
honom att stanna i Paris, där han skulle blifvit en stor konstnär som 
akvarellist och dekoratör.» 

Efter två års studier i Paris begaf sig Scholander i sällskap med 
Bourgerel på färd söder ut. Det var 1843 i augusti. På hvarje sevärdt 
ställe gjorde de halt, och då de »ritat nog» där, reste de vidare till en 
annan marknad. Genom Avignon, Marseille och Genova, därifrån sjöledes 
till Napoli och efter att ha studerat staden och trakten däromkring norr 
ut till »gamla Roma, drottningen bland städer» 1 Intåget skedde den 29 
november öfver Forum och fram till Albergo del Sole. 

Bourgerel fortsatte till Grekland. I hans ställe kom Demangeat 
samt en annan arkitekt Bertrand. Och där blef hushåll på tre man hand 
vid piazza Monte d'Oro. 

Klockan fem hvarje morgon var Scholander på benen, körde upp 
kamraterna, knuffade dem ned till café Rospoli vid Corso och sedan ut 
att teckna i palats och kyrkor. »Dagen blef väl använd», försäkrar 
Demangeat 37 år efteråt. Men Scholander fann den ej räcka till. 

Middag hos Lepré och därifrån till café Greco, konstnärernas van- 
liga samlingsställe — »af snille soligt, fast eljes där är trångt som i ett 
ägg». Scholander redde sig med alla språk och fick nu tjäna till tolk 
mellan de svenska och franska vännerna och tyskar, ryssar, spaniorer. 

Från Roma ställdes efter fyra månader färden rundt omkring i landet. 
Napoli besöktes åter, Sicilien studerades, i alla intressanta småstäder gjordes 
uppehåll, och arbetet bedrefs hela sommaren igenom med en kärlek till 
konsten, så stark som den kunde vara i 40 graders värme. 

Följande vinter är Scholander åter i Roma. Landsmännen berätta i 
bref hem om de »härliga saker», han för med sig i sin portfölj, och alla 
förundra sig öfver att han hunnit med så mycket. 

»Scholanders ifver och verksamhet är ovanlig» — skrifver Fogelberg 
hem till akademien. »Det kan ej fela att han ej blir för oss en högst 
nyttig konstnär.» 

Och den gamle Södermark förklarar, att « Scholander är en glad och 
munter gosse och arbetar som en karl». 

Hans hemsända akvareller göra god effekt i Stockholm och börja 
bli begärliga för konstföreningen. Stipendiet har han fått förlängdt på 
ytterligare två år. Han är från morgon till kväll sysselsatt med arkitek- 

*) Redan 1813 hade akademien ntsatt »Kungligt museum» som tfiflingsämne i arkitektur- 

Digitized by LjOOQIC 


toniska projekt och studier, med akvareller och teckningar samt komposi- 
tioner med staffage af medeltidsfigurer. 

»Hans allt igenom konstnärliga skaplynne» — skref vännen Deman- 
geat långt senare — »ledde honom hufvudsakligen till teckning, komposi- 
tion, dekoration och akvarell. Hvad arkitekturen vidkommer, var det 
nästan med motvilja, han sysselsatte sig därmed. Den var ej hans element, 
men hans förmåga var så stor, att han lyckades i allt han tog sig före.» 

Detta yttrande af en fackman och en kamrat, som lefde tillsammans 
med honom dagligen under studietiden i utlandet och som ägde hans 
förtroende, har sin stora betydelse. Själf har Scholander mer än en gång 
medgifvit, att det var utan lust han arbetade på arkitektoniska uppgifter. 
På gamla dagar klagade han^ också öfver att han ej under sina stipendie- 
resor kunde känna sig fri, »utan måste arbeta så som akademien före- 
skref». Och trots all sin hänryckning öfver den eviga staden, ansåg han 
sig ha alltför länge studerat den arkitektur, som där fanns att tillgå: 

»Där förlorade jag oersättliga lo eller 12 månader, tack vare min 
egen enfald och rädsla för akademien och dem, som då styrde den.» 

Att stanna i utlandet längre tid än stipendiet varade, tyckes aldrig 
ha fallit honom in. Hans bana var utstakad, han blef sin akademi trogen 
och motsåg med lugn den verksamhet och den framtid, som väntade honom 
i hemmet. 

Medan han nere i »konstens och skönhetens land» under träget 
arbete samlade intryck för lifvet, drogo ovädersmoln samman öfver hans 
hufvud. Morbrodern, som gjort honom till arkitekt, ville äfven gifva 
honom ett storartadt uppdrag som sådan. Och så blef Scholander indragen 
i museibyggnadstrasslet, blef tredje mannen i den »liga» som arbetade' på 
att med görligaste första få till stånd ett hem åt Sveriges konst.**) 

Scholanders projekt till museibyggnad, afsedd att placeras på Kari 
den trettondes torg, hemsändt endast och allenast som studieprof och 
uppgjordt utan ringaste tanke på hvad Stockholm ägde i samlingsväg eller 
till hvad byggnaden skulle komma att kosta, framdrogs och försågs af 
öfverintendentsämbetet med kostnadsförslag. Riksdagen skänkte den be- 
gärda halfva millionen riksdaler banko, och Scholander kallades till Miinchen 
för att där öfverlägga med sina båda gynnare. 

Han hade en tid bortåt Itfvat i »oangenäma farhågor», medan veder- 
börande hemma förberedde saken och planlade den — enligt hans egen 
sunda åsikt, hvilken han först långt efteråt biktade — på ett sätt, som 
gjorde den omöjlig. Om trasslet och intrigerna hade han ingen närmare 
vetskap, och för det ärofulla uppdraget föreföll han minst sagdt liknöjd. 

"■ I bref till P. A. Säve 1880. 
''*, Scholander har i en ganska omfattande och ytterst beaktansvärd uppsats — innu ej 
offentliggjord — framställt *Hur det egentligen förhöll sig med byggandet af nationalmuseum 
i Stockholm» samt sin egen ställning till företaget. 

Digitized by VjOOQIC 


Först hade han till och med bestämdt undanbedt sig den honom till- 
ämnade äran och anhållit att i lugn och ro fä fortsätta sina studier. Men 
därom ville hans gynnare ej höra talas. De hade redan lyckats förhindra 
utfärdandet af inbjudning till allmän täflan bland arkitekterna hemma, 
de visste för öfrigt att han redan då var skickligare än någon af de 
byggkonstnärer, som fiinnos att tillgå i landet, och de hade konungens 
förtroende. Hvarpå Scholander sköt sina betänkligheter å sido och gaf 
med sig. 

Till Anckarsvärd skrifver han vid denna tid undergifvet följande:*) 

»Har saken gått igenom och jag däri fått en roU, så skall ifvern 
att efter bästa förmåga uppfylla den kväfva alla tvifvel; är uppdraget 
lämnadt åt en annan värdigare, så lyckönskar jag så de väljande och 
den valde.» 

En dag i mars 1846 mottog han kunglig befallning att vända hem 
för att uppgöra nya ritningar. Respengar medföljde. 

Kallelsen kom då oförmodadt isom tjufven om natten eller yttersta 
domen öfver syndaren >. Men hvad var att göra annat än lyda: »Mot 
Kongl. Maj:stäts AUer Nådigste befallning» — skrifver den utkorade med 
stora begynnelsebokstäfver i hvarje ord — »var ej att mucka, utan det 
gällde blott att lägga i hop trasbyltet och med pick och pack knalla i 
väg från Romas konstdofiande luftstreck till Kongl. Hufvud- och Residens- 
staden Stockholm! — Nå,» tillägger han undergifvet, xså godt först 
som sist I» 

Å andra sidan var det ett smickrande uppdrag man gifvit den unge, 
tämligen opröfvade artisten. Mer än en gäng hade han uttalat sin längtan 
efter att få vandra i skuggan af ett verk, som hade honom själf till 
upphofsman, och hans förhoppning var blott att detta skulle^ vara jämn- 
goét med de samtida miinchenermästames alster. 

När han reser hem är det — alla föregående tvifvel och all misstro 
till trots — »under lyckliga förhållanden». 

Det var betydligt intrasslade förhållanden, han blef indragen uti. 
Hemma hade länge en häftig polemik mot Nyströms och Anckarsvärds 
åtgöranden varit i gång. Som det heter i akademiens årsberättelse 
1846, hade frågan blifvit omfattad med ^nästan oerhörd ifver af allmän- 

*y Kom I april 1845. 

Digitized by VjOOQIC 


heten och publiciteten». En hvar som trodde sig kompetent därtill eller 
som ville hålla sig framme, uttalade sin åsikt om saken och stod väl- 
villigt till tjänst med goda råd. Mer än ett motförslag hade blifvit 
framlagdt, mer än en smädelse utkastad mot det kotteri, som ansågs 
behärska konstvärlden på ett tämligen egenmäktigt sätt och som hade 
konungens öra. 

Anckarsvärd och Nyström hade allt för sangviniskt trott på lättheten 
att genomföra sitt förslag med Scholanders hjälp. »Allt skall nog gå 
bra» — resonnerade den förstnämde*) — »om jag väl far en ritning 
approberad ; får jag väl det, sedan fruktar jag intet och hänger mig icke, 
om alla ej tycka om den, blott jag far den anständig och värdig och 
rymlig för behofvet. Med 500,000 rdr täflar man ej uti byggnadslyx med 
Europas rikare staters byggnader». 

Scholander däremot blef alltmera misstrogen ju mer han satte sig in 
i affåren. Hvad hjälpte det, att han ville göra sitt bästa, då han insåg, 
att det var en dödsdömd uppgift han inlåtit sig pål Att för den gifna 
summan, som ej finge öfverskridas, åstadkomma ett monumentalt palats 
enligt uppgjordt program med utrymme för statens konstsamlingar, för det 
historiska museet och, som meningen var, äfven för riksbiblioteket, ansåg 
han själf vara ett olösligt problem. Dels skulle de samlingar, som funnos, 
omöjligt få rum i byggnaden, dels skulle denna ej kunna få någon monu- 
mental prägel. Den kunde ej blifva något annat än ett helt vanligt tegel- 
skrälle med yta af murbruk och några enkla prydnader af gjutet järn. 
För den bestämda summan skulle man ej ens kunna bygga museet så 
omsorgsfullt, att det kunde anses försäkradt mot eldfara. 

Men Scholander fick ej yttra sig i denna för förslagsställarne kompro- 
metterande riktning. Och han hade ej hjärta att vedergälla deras per- 
sonliga välvilja mot honom med att vålla dem en sådan förtret, som om 
han inför konungen förklarat den grund de lagt omöjlig att bygga på. 
Han förblef därför passiv — man fann honom intaga en »lugn, klok, 
värdig hållning», medan han mer än en gång under den stora ofredens 
och det hetsiga pennfäktandets tid hade orsak att känna sig sårad och 
fastän det grämde honom, att han fick »dela skammen af att det omöjliga 
störtat samman». 

Platsen för det blifvande museet hade emellertid blifvit bestämd. 
Man hade uppgifvit Karl den trettondes torg och bestämt sig för Blasie- 
holmen eller, som platsen då hette, Kyrkholmen midt emot slottet, sedan 
förslagen att få Helgeandsholmen blifvit öfvergifna.**) Det på Kyrkholmen 
belägna slaktarhuset jämte fiskhallen nedrefvos, och grunden till det 

*) I bref till Södermark 1846, 

*^) Stack skrifver i december 1845 till Gnospelius: »Nu bråkas i tidDingarna hemma^ 
hvarest nya museibyggnaden skall stå. Undersökning hvad grunden beträffar har blifvit verk- 
ställd på Helgeandsholmen, där polisen 'ix^men befunnits oduglig. Humlegården är nu på för- 
slag för byggnaden.» 

Byström finner Kyrkholmen vara den bästa platsen »näst Helgeandsholmen». 

Digitized by VjOOQIC 


blifvande museet började läggas 1847, innan Scholandérs ritningar ännu 
voro gillade. 

De blefvo ej heller godkända. Polemiken fortgick, upphofsmännen 
till det hela voro länge sedan utledsna vid det ideliga trasslet, som ej 
tycktes leda till något resultat.*^) Kungen var också trött på hela afiaren 
och visste ej rätt hvem han skulle tro på. Nya förslag blefvo synliga, 
gjorda efter programmet. Ett af dessa förslag hade till upphofsman 
fortifikationskaptenen och filosofie doktorn Johan af Kleen, som nyligen 
utfört flera omfattande byggnadsarbeten på Karisborgs fästning. Hans 
fbrslag blef lika litet som något af de andra antaget; det beslöts emellertid 
att Scholandérs ritningar skulle underställas någon utländsk fackmans 
pröfning. Museikommittén föreslog härtill kongl. hotbyggnadsrådet August 
Stiller i Berlin, som samtidigt var sysselsatt med Neues Museum där- 
städes. Scholander sändes jemte Kleen till Berlin, och det första Scho- 
lander där gjorde var att för Stiiler, som han redan förut personligen 
kände, yppa sin ställning till frågan, sin åsikt om projektets omöjlighet 
och sin forhoppning om att kongl. hofbyggnadsrådet måtte med sin 
auktoritet kullkasta det hela. 

Stiiler granskade ritningarna och underkände dem i mycket försiktiga 
och kringgående ordalag. Och efter nya funderingar i kungaborgen hemma 
stannade kung Oskar vid beslutet att fråga den tyske granskaren, om han 
vore hågad att göra ett nytt förslag till museibyggnad att uppföras på 
den redan lagda grunden. 

Stiiler kom till Stockholm, uppgjorde skizzer och sände sedan rit- 
ningarna, åtföljda af noggranna detaljer, modeller till de skulpterade pryd- 
naderna m. m., det hela uppgjordt utan ringaste hänsyn till de 500.000 
banko. Den gamla kommittén upplöstes, Kleen blef ensam byggnadschef. 
Och nu blef det mot honom missnöjet riktades. Han synes ock rikligen 
ha bestått vatten åt sina motståndares kvarnar. 

Byggnaden växte år från år under ständigt ökadt missnöje från 
riksdagen, som gång på gång måste anslå nya summor till densamma — 
man var snart uppe till två millioner, och ej ens de räckte till. 

Det sista anslaget lämnades med villkor att Kleen skulle afgå från 
sin befattning, och då blef det Scholander, som år 1864 fick öfvertaga 
ledningen af museets inredning. Efter elfva års arbete stod byggnaden 
färdig, så när som på den dekorativa utsmyckningen af vestibulerna och 
trappuppgången, hvartill medel saknades — kanske också konstnärs- 
krafter. Byggnaden hade då kostat 2,130,000 kronor, hvartill kommo 

*) Nyström skrifver till Anckarsvärd i augusti 1847, att det enda, som h&ller honom 
ktmr riå företaget, ir de b&da fÖr honom lika kära personer, »som därvid äro intresserade 
och med hvilka jag gärna delar Ijaft och ledt. Själfva saken är jag färdig önska dit pep- 
parn växer». 

Med tanke pä de skarpa anfall, »museiligan» oupphörligt var utsatt för, yttrade Söder- 
mark till Anckarsvärd: 

»Hellre vill jag vara hos hundturken än dagligen bltfva uppäten af löss.» 

Digitized by VjOOQIC 



95,000 till ordnande af platsen omkring. Planen att inom museets murar 
inrymma äfven riksbiblioteket var länge sedan uppgifven. 

Vi fa icke glöm- 
ma, att Scholander 
ansåg det som en 
lycka både för Stock- 
holm och för sitt eget 
konstnärsnamn, att 
hans museum — ut- 
arbetadt under så 
ogynnsamma förhål- 
landen — ej kom 
längre än på pappe- 
ret, och ej heller att 
han i en följd artiklar 
i Posttidningen offent- 
ligt uppträdde till 
Kleens försvar. Om 
motiven till dennes 
handlingssätt yttrar han sig ej. Han endast påpekar, att utan Kleens 
ingripande hade den illa påbörjade affären ej kommit ur fläcken. En 
svensk arkitekt skulle under då rådande förhållanden aldrig fStt utföra 
ett så kostsamt arbete. Alltså — det är slutklämmen i Scholanders 
anförande om den man, mot hvilken han för öfrigt ej var särdeles vän- 
skapligt stämd — är Sverige skyldigt tack åt Kleen för att museet står 
där det står, ett värdigt hem för den svenska konsten och en prydnad 
för hufvudstaden. 

Nationalmuseum i Stockholm. 


Det nya museet — hoppas de konstintresserade — skall medföra 
bättre tider för den inhemska konsten, som ännu är ganska hemlös och 
föga om vårdad. Det behöfs penningar både för att underhålla och iordning- 
sätta det som finns och för att komplettera de ganska godtyckligt och 
planlöst hopkomna samlingarna. 

Staten ägde visserligen åtskilliga inhemska konstverk, som tväl för- 
valtade, klassificerade och restaurerade borde kunna förmera ett rätt artigt 
galleri».*) Men den moderna svenska konsten var ytterst föga represen- 
terad i statens samlingar, och så länge staten ej inköpte, de förtjänst- 

•) Wetterlings yttrande 1827. 

Digitized by VjOOQIC 



fiilla större arbeten, som gjordes — företrädesvis monumentala skulpturer 
och historiemålningar, som ej kunde påräkna att bli inköpta af privat- 
personer — så kunde ej en stor konst växa upp i landet. 

Qvarnström påyrkade år 1854, att för museet borde inköpas de af- 
lidne konstnärernas bästa alster. Han nämde särskildt såsom lämplig att 
förvärfvas någon tafla af Wickcnberg — helst ^alla de få arbeten från hans 
bästa period, som linnas i Sverige 1 — och likaså några af Sandbergs, 
Blommérs och Lindholms bästa arbeten. Pilo, Roslin och de äldre ansåg 
han ej heller böra glömmas. 

Aret där förut har akademien begärt att kgl. majestät måtte föreslå 
ständerna att anvisa ett årligt anslag af 6,000 rdr banko till inköp af 
svenska konstnärers arbeten. 

Summan reducerades emellertid den gången till 2,000 banko årligen 
i tre år att användas efter kongl. maj:ts godtiinnande. Af följande riks- 
dag — 1856—58 — höjdes likväl summan till 6,000 rdr riksmynt årligen. 
Inköpen lades af kongl. majestät i akademiens händer. Akademien hade 
att för hvarje gång föreslå, hur anslaget borde användas. Inköpsnämden 
bestod från 1858 till 1872 af akademiens ledamöter och hedersledamöter 
samt dessutom af sex af akademien valda personer."^) 

För akademien är denna tid en tid af väntan på det som skall komma. 
Skolorna ha fått en bättre organisation än den gamla. Konstintresset är i till- 
tagande, artisterna ha större säkerhet 

än förr att bli af med sina arbeten. 

Man börjar nu längta efter att se re- 
sultaten af akademiens »lugna, endräk- 
tiga och syftesenliga > verksamhet. Man 
blir otålig och vill ej vänta längre. 

»Det är en allmän klagan» — 
heter det i början af 50-talet — »att 
konstundervisningen ej bär någon 
frukt*. »Att skolorna ej gå framåt» 
— yttrar en af konstnärerna år 1853 — 
»får troligen tillskrifvas bristen på 
professorer, ty däröfver är en allmän 
klagan, icke allenast inom akademien 
utan äfven i staden.» 

Den enda afdelning af akade- 
mien, som visar lifaktighet och går 
framåt, är byggnadsskolan, ledd af 

Fredrik Wilhelm Schoiander. 

*; Vid det första större inköpet — 1S56 — förvärfvade staten v Gustaf den andra Adolfs 
d6d9 af Wahlbom (2,700 kr.), »Fjällandskap med vatten&ll» af M. Larsson (1,200), »Landskap 
från Dalarne» af Stick (1,500) och »Flicka med en apelsin» af Amalia Lindegren (375 kr.). 

Digitized by VjOOQIC 


Om det ej lyckades dennes gynnare att få honom >fram9 genom 
att lägga i hans händer den största byggnadsuppgift, som på århundraden 
förekommit i landet, så lyckades det däremot med lätthet hans egen 
duglighet och öfverlägsna kraft att bana honom en väg. 

Museiarbetet upptog endast en bråkdel af hans tid. På samma gång 
han verkade som arkitekt ägnade han sig åt akademien och blef för denna, 
som Fogelberg förutspått, »en högst nyttig konstnär». 

Under mer än trettio år var hans verksamhet fast knuten vid denna 
akademi. Han efterträdde Nyström som professor i byggnadskonst och 
förestod .dessutom ornamentskolan. Han beklädde vid sidan af sina ordi- 
narie befattningar än den ena platsen, än den andra, var tid efter annan 
tillförordnad direktör, skattmästare, konsthistorisk föreläsare. Vid Nyströms 
afgång öfvertog han äfven dennes syssla som akademiens sekreterare. 

Byggnadsskolan, som, ungefär samtidigt med Scholanders utnämnande 
till professor, fått en helt och hållet ny organisation, blef under hans 
kraftiga ledning något helt annat än hvad den ditintills varit. 

De andra skolomas gamle lärare ha under årens lopp blifvit allt 
äldre, deras undervisning alltmera antikverad. 

»Här är en svår brist på ledning för dem, som ägna sig åt yrket,» 
klagar Scholander år 1854. Samma år förtror han Boklund, att under- 
visningen för närvarande bestrides »ordentligt af blott en enda, nämligen 

Nya kvastar behöfvas, om här skall sopas rent. Men det befinnes 
vara allt annat än lätt att komma öfver dessa nya redskap och att få 
dem anbragta på ort och ställe. 

Det händer visserligen, att de gamle konservative inom akademien ej 
alltid äro hågade för att personer, som de anse stå på elevens stånd- 
punkt, skola taga plats ibland dem som jämlikar. Wahlboms val till 
professor var ej lätt att genomdrifva. Det var vid detta tillfälle, som 
den klartänkte Qvarnström lät undfalla sig de för alla tider beaktans* 
värda orden: 

»Om akademien frångår principen att — så vidt möjligt är — de 
ordinarie platserna alltid besättas af landets bäste konstnärer, så kommer 
hennes anseende snart att sjunka till en nullitet.» 

Akademiens mera klarseende medlemmar — och de utgöra lyckligtvis 
majoriteten — göra likväl allt hvad de kunna för att skaffa skolorna nya, 
friska lärarkrafter. 

Men akademien har några år bortåt en genomgående otur just i detta 
hänseende. De af pensionärerna, som kunna uppehålla sig utom Sveriges 
gränser, visa föga lust att vända hemåt, trots förespeglingarna om en 
sorgfri existens och om en aktad plats i samhället med 750 banko i 
årlig lön — »ett belopp, hvarmed här i Stockholm en ensam person 
har sin torftiga utkomst fullkomligen betryggad».*) Af dem, som gärna 
vilja slå upp sina bopålar hemma, tvingas mer än en att för sjuklighets 

*) Uttryck af Nyström till Lundgren 1853. 

Digitized by VjOOQIC 


skull stanna i södern, och de konstnärer, akademien väntar sig allra mest 
af, de dö där nere den ena efter den andra. 

Den energiske Nyström, som i detta fall är maktlös, känner sig både 
nedstämd och förargad öfver de många uteblifvande. Fogelberg kommer 
icke hem, Qvamström envisas att vilja stanna ute i det längsta, »hans 
motiver äro alldeles oomkullstötliga». Wahlbom /^r inte vara hemma för 
läkame. »Det är högst bedröfligt, men hvad är att göra annat än hafva 
tålamod? Det felades nu blott, att också Blommér gjorde oss faux 
bond. Men han har äktenskapsförsänkningar här och torde således ej 

Men Blommér uteblifver af ännu mera oomkuUstötliga skäl än de, 
som hålla Qvarnström på utländsk mark för ett år eller två. I början af 
1853 har Molin att frän Rom inrapportera hans död, ett »beklagansvärdt 
streck i räkningen» för akademien — kanske äfven för den svenska konsten. 
»Nu, min käre Molin» — skref Nyström till svar på dödsbudet — »hvila 
våra närmaste förhoppningar på dig. Se dig till godo och glöm icke, 
att du har en framtid i fäderneslandet, visst icke stor och lysande men 
dock sådan att en konstnär med icke för högt uppskrufvade anspråk kan 
därmed låta sig nöja.» 

Molin kom också hem samma år och blef vice professor. 

Men de andra dröjde. Lindholm var ännu stipendiat och hans hälsa 
var dessutom undergräfd. Wahlbom anser, att Plagemann kunde bli till 
mycken nytta och förordar en lämplig påstötning från akademiens sida. 
Lundgren gör undanflykter och är afgjordt ohågad, »Det är» — har 
Nyström skrifvit till Anckarsvärd — »ett högst märkvärdigt förhållande, 
att vår konstskola, som för närvarande, om personligheterna betraktas, 
ar starkare än den af inhemsk ras någonsin varit, helt och hållet ligger 
nere^ därför att ingen af de på landets bekostnad bildade bättre konst- 
närerna ens gitter försöka sin lycka här hemma. Det jäser inom mig 
hvar gång jag tänker därpå, och jag bäfvar för framtiden, om det länge 
fortgår på detta sätt.» 

Scholander, som dragit sig som snäckan in i sitt skal och lefver i 
arbete upp öfver öronen och därtill i ett lyckligt hemlif, sedan han äktat 
Nyströros dotter, uppmanar de utomlands vistande kamraterna att följa 
hans exempel, komma hem, »samlas till sina fäder» och fatta tag i kar- 
oiama till den. svenska konstens, segervagn, där den står nere i gruset 
utan att komma ur fläcken. 

Man har nu knappast andra än Boklund att hoppas på — Höckert 
tycks ej vara ifrågasatt, han hade endast helt kort tid studerat på 
akademien och kunde knappast räknas till dess uppfödingar. Boklund 
hade i flere år vistats utomlands, ansågs hemma som en skicklig konstnär 
efter tidens fordringar och antagligen lämplig till en af de lediga lärare- 

Den unge Boklund hade haft mycket svårt att dra sig fram i Miin- 
chen och hade för Scholander uttalat sina »dubier med afseende på 
rättvisan och ordningen vid akademien», när det gällde fördelningen af 

Digitized by VjOOQ IC 


Stipendierna. Scholander, som länge sedan var välbeställd professor, skref 
en gång som svar på ett missnöjdt bref till honom följande:*) 

»Var icke sorgsen öfver pensionsväsendet, utan hoppas att din bana 
ändå ljusnar såsom hon gjort för många andra. Tänk dig den skicklige, 
olycklige Wahlbom ! Se Wetterbergh, Staaff, LefBer, Blommér, Plagemann 
och andra kamrater och pensionärer, huru de gått i putten. Du däremot 
knogar ännu emot ödet och har icke skäl att sörja, om blott hälsan står bi.» 

På förslag af Scholander gaf akademien Boklund ett extra stipendium 
på 1,500 rdr af på resepensionsstaten samlade medel. Qvarnström, aka- 
demiens nye direktör, var betänkt på att införa undervisning i målning, 
och man lät Boklund veta, att om han komme hem, skulle han blifva 
tillförordnad lärare. 

Scholander anser det vara rent af en lifssak för akademien att till- 
ägna sig Boklund. Då han kan glädja denne med underrättelsen om att 
stipendiet blifvit honom tilldeladt, skrifver han — betecknande för hans 
raska sätt att skrifva till sina vänner: 

>Så där ja, min gosse lilla 1 Smörj nu dina stöflar, skicka mig full- 
makt, så skall du få pengar och sedan marsch och till Paris I > 

Och några månader senare:**) 

iSer du, bror lille, du har två vägar att välja: Den ena leder till 
baka till ditt antikvitetsmagasin i Munchen eller ett irrande lif annorstädes 
i främmande land. Den andra däremot bär af till hemmet, där man 
visserligen ej njuter något så kalladt konstlif men ändå kan lefva ganska 
hyggligt och lugnt och där jag icke betviflar att ju dina taflor af den 
halt och storlek som gått åt i Munchen, äfven skulle finna afnämare.» 

Han råder honom därför att studera efter lefvande modell i Paris 
och så komma hem — och ej glömma att taga med sig sina konstsaker 
och sin vapensamling, ty det skulle bidraga till hans framgång hemma, 
om han hade dylika ting på sin atelier. 

Boklund stannar emellertid i Paris i två år, innan han vänder hem 
till det längtande fosterlandet. 

Att det finns så få utöfvande konstnärer i Sverige, är ett förhållande, 
som ofta påpekas. 

På tal om konstföreningen yttrar Wahlbom 1839: »Jag förmodar de 
ha godt om pengar; 557 ledamöter och få artister !U 

•De vilja troligen snart hafva mig hem, ty få finnas som måla åt 
konstföreningen hemma», skrifver Stack 1845. Qvarnström nämner 1849, 
att »i vårt land produceras så litet konstalster, att akademien numera 
endast med svårighet hvart annat eller hvart tredje år kan hopsamla ett 
så pass stort antal konstverk, att en exposition kan arrangeras, hvarpå 
allmänheten kan inbjudas <. 

♦) 1853 i november. 
**) 12 september 1854. 

Digitized by VjOOQIC 


Och Scholander yttrar 1856, att de nya konstföreningarna i landet 
äro så mänga, att »våra svenska artister icke medhinna tributer åt hela 
raden». De målare, som äro hågade för att arbeta, ha för öfrigt skäligen 
lätt att i Stockholm »värma sina tynande krafter vid konstföreningens 
moderliga penningehjärta». 

Mer än en brefskrifvare från samma tid påstår emellertid, att fast 
konstnärerna alla ha sysselsättning, så äro de ej vidare flitiga.- Den 
arbetsamme Scholander finner 1854, att Palm och Stack äro de enda som 
arbeta. »Här är rasande magert, magrare än någonsin.» 

Det är inga särdeles entusiastiska uttryck han använder om sina äm- 
betsbröder och öfver hufvud taget om stockholmsklimatets inflytande på 
konstnärsandan. Han yttrar om Boklund*), då denne kommit hem för 
att stanna hemma: 

»Måtte han icke snart surna liksom de andra, likasom de mista 
intresset för hvad andra göra och Ukasom de sätta sitt ljus under ena 
skeppo, då det gäller upplysningar, råd och öppenhet.» 

»Vår ömkliga konstvärld» är ett uttryck, som han redan nu låter 
undfalla sig, han som längre fram i tiden blir en så afgjord pessimist i 
fråga om den svenska konstutvecklingen. 


Jämte Scholander var Qvamström den enda konstnärskraft af betyden- 
het, som under 1840 talet blef knuten till hemlandet och akademien. 

Qvarnströfn vände hem från Rom 1842, blef året därefter vice pro- 
fessor och omtalas af sina elever som den bäste lärare, akademiungdomen 
kunde önska sig. Han nöjde sig ej med att teckna upp åt eleven en 
abstrakt figur med klassiska kroppsformer, utan han lärde de unga att se 
på modellen och så noggrant som möjligt afbilda det de sågo utan att 
idealisera. Sandberg hade som lärare sträfvat till samma mål som Qvarn- 
ström nu, men Qvarnström var Sandbergs öfverman i teckningens konst. 
Han var en lärare, på hvars blick och hvars omdöme eleverna lärde 
sig att lita. 

Själf arbetade han under sitt första skede som skulptör dels på alle- 
gorier, helst i reliefT, dels på nordiskt- mytiska bilder — »UUer» »Iduna» 
— dels på utkast till porträttstatyer. De första större uppdrag, som han 
mottog efter sin hemkomst, gällde dekorativt allegoriska statyer för börsen 
i Göteborg och för akademihusets nya fasad. 

^) I bref till Anenius 18 mars 1856. 

Digitized by VjOOQIC 



Karl Gustaf Qvamström. 

Efter målning af Amalia Lindegren. 

I sin årsberättelse 1848 kan akademien omtala, att Qvamström har 
under arbete Tegnérs staty, »som på enskilde subskribenters bekostnad 
lärer komma att uppresas efter all anledning i Lund». En skizz till 

staty öfver Tegnér, som han utställt 
samma år, föranledde den definitiva 
beställningen*) — att uppdraget 
gafs åt honom och ej åt Fogelberg, 
som på denna tid var själfskrifven 
till att få utföra de monumentala 
skulpturer, Sverige behöfde, berodde 
till en god del på, att Fogelberg var 
för en längre tid framåt upptagen 
af Gustaf Adolfs, Birger Jarls och 
Karl Johans statyer. 

Då Tegnér var färdigmodel- 
lerad, slog sig Qvamström ned i 
Paris för ett par år. Där gjorde 
han bland annat skizzer till statyer 
öfver Linné och Berzelius samt mo- 
dellerade statyetten »Napolitansk 
fiskargosse», en dikt i behagfullt smi- 
diga former om ungdomsfägring och 
ungdomsfröjd, om frisk och sorglös 
glädje öfver lifvet, öfver sol och frihet. 
Äfven denna bild kostade honom mycken möda, så ovan som han 
var vid behandlingen af den nakna människokroppen i bild. Han säger 
själf 1852, att han »på tio år icke behandlat någon naken manlig figur». 
Efter sin återkomst från Paris blef Qvamström först ordinarie pro- 
fessor i teckning och sedan, 1853, vald till akademiens direktör efter Sand- 
berg**), hvarpå han begärde tjänstledighet och reste ur landet igen. I 
Lund aftäckte han Tegnér, i Munchen, där han sedan slog sig ned, tog 
han på allvar itu med Berzelii staty, som vetenskapsakademien g^fvit 
honom i uppdrag att utföra. 

Han ansåg själf, att det var den på en gång svåraste och otack- 
sammaste uppgift, han kunde erhålla, den att göra en plastisk framställning 
af Berzelius, som var en allt annat än plastisk man, att i dennes bild fa 
individuell likhet och på samma gång skönhet och adel i formerna. Han 
dolde också i en stor slängkappa så mycket som kunde döljas af före- 
målets kropp. 

Sedan den krånglige Berzelius blifvit färdig och gjuten ej mindre än 
tre gånger, innan han kunde gillas, drog sig Qvamström ned till Rom, 

*! Kontraktet är dateradt den 19 mars 1849. Qvarnströms honorar var 5,333 rdr banko 
16 skillingar. För Berzelii staty blef hans honorar 8,000 banko. Fogelberg begärde 40,000 
francs för modelleringen af Karl Johans rytlarstod. 

♦*) Scholander erhöll tre röster och blef sedan tillförordnad direktör under Qvarnströms 

Digitized by VjOOQIC 



tog där vård om Fogelbergs konstnärliga kvarlåtenskap och mottog där 
nere sin utnämning till dennes efterträdare som kongl. statybildhuggare, 
innehafvare af den officiella skulptörsysslan i Sverige. 

Qvamströms biografer betona med all rätt hans själf ständighet som 
konstnär och som människa. Men det väcker onekligen blandade känslor, 
då man finner det framhållet som något särskildt beaktansvärdt och egen- 
domligt, att han ej nedlät sig till att gå krokvägar eller till att söka fram- 
gång på annat sätt än genom sitt arbete, att han ej bugade och viftade 
svans inför sina öfverordnade och talade ett annat språk ute i världen än 
det han nyttjade inom sitt eget hems fyra väggar.*) 

Qvarnström var en stolt natur. Han kunde tiga men ej tigga, han var 
godmodig och allt annat än inbilsk, men att krypa var aldrig hans sak. 
Han blef aldrig någon »persona gråta» hos de högtställde, och hans de- 
korativa arbeten för slottshvalfvet drogo ej med sig några vidare beställ- 
ningar från kungaborgen, där skulptörerna plägat ha sin bästa marknad. 
Också stannade de flesta af hans icke- monumentala arbeten — till och 
med de bästa bland dem — vid gipsmodellen — den napolitanske fiskar- 
gossen var snart sagdt det enda af hans alster, som fick stå upp i marmor. 
Lifvet lärde honom förbehållsamhetens och själfbehärskningens konst. 
Han yttrar i ett bref till Wahlbom, att han aldrig behöfl ångra sig, då 
han gömt sina känslor i sitt bröst, men 
däremot ofta, då han uttalat dem. Mer 
än en gång hade han visat, att han ej var 
rädd för att lägga sitt ord i vågskålen, då 
det gällde något, men att bråka i onödan 
var lika litet hans sak som att intrigera. 
Då man retade honom, kunde han lätt 
brusa upp och förifra sig. Medvetandet 
härom grämde honom, liksom det å andra 
sidan kunde göra honom nedslagen, att 
hans ovilja mot att blanda sig i frågor 
ulan betydelse blef uttydd som liknöjdhet 
och köld. 

Han var knappast någon lycklig natur. 
Han var allt for finkänslig, för mycket for- 
behållsam och för fordrande för att kunna 
räkna sig till dem, som lefva belåtna med 
sin värld och med sig själfva. 

Han tilltvang sig allmän aktning, men Tegnér. 

denna aktning kunde vara en smula kylig. staty af Qvanutrom o Land). 

*) Qvarnström »hemföll aldrig till det fj&sk för de store och maktägande, till den roll af 
'mjnka tjlnare*. som m&ngen annan af våra konstnärer underkastat sig för vinnande af fram- 
g&ng., yttrar Karl Warburg i sitt arbete »Från vår konstvärld». 

NordeBivan^ Svenik koiiHt. 

y^ . *V 

Digitized by VjOOQIC 



De, som kände honom i grund och botten, de visste att han var den per- 
sonifierade redbarheten och manligheten, lika godsinnad som karaktersfast. 

Ärlighet i konsten lik- 
som i lifvet var för honom 
det första och det sista. 
Han föraktade allt slags 
eflfektsökeri, allt ihåligt och 
haitiöst. Hvad han ville se 
i ett konstverk, det var ett 
enkelt och klart men kraft- 
fullt och intensivt uttryck 
för den tanke det utgått 

Sin lärotid i Rom 
började han med att taga 
intryck af Fogelberg och 
Thorvaldsen. Han hade 
ännu ej lärt sig att fä fram 
ett personligt, ett osökt 
och slående uttryck för sitt 
^£^et sätt att se och känna. 
Också är det i själfva ver- 
ket ej att undra på, om den 
tidens granskare, på tal om 
hans ungdomsarbeten, upp- 
repade unge far samma ord, 
som kritiken förut sagt 
om Fogelberg. Om ȁrs- 
tiderna» yttrade Arfvids- 
son: »Deras former äro icke 
blott korrekta, de äro ädla 
och af ett verkligt klassiskt 
hållen i fullkomligt antik 


Staty af Qvarnatröm (i Stockholm). 

behag». • »Hösten» befanns vara »en bild, 
anda, men vittnande om själfständigt studium» etc. 

Formkänsla, nätthet, förmåga af komposition funnos i dessa hans ung- 
domliga relieflfer — »Årstiderna», »Dagens stunder» »Naturen». Däremot 
kunde de sakna det friskt ursprungliga, som utmärker Thorvaldsens mot- 
svarande arbeten — lika naivt som snillrikt tänkta, enkelt och stilrent 
utförda. Qvarnströms utveckling gick också åt ett annat håll än till den 
klassiska idévärld, där Thorvaldsen var hemma. 

Ett djärft motstycke till ett af dennes arbeten gjorde han, då 
han vågade sig på att i reliefT skildra »Natten». Han klädde i forn- 
nordisk dräkt nattens genius, som ridande på sin Rimfaxe långsamt, 
med vajande slöja — som förträffligt uttrycker hästens rörelse — sänker 
sig ned mot jorden. »Natten» är kanske Qvarnströms mest lyckade 
arbete på reliefTens område — om den också är en Iliad efler Homeros, 

Digitized by VjOOQIC 



så är den likväl i. minst lika hög grad som 
ständigt studium». 

»Hösten» »vittnande om själf- 

Man har sökt karakterisera Qvarnström som den förste svenske 
skulptör, som med öppen blick för det moderna lifvets fordringar på 
konsten i sina arbeten förmådde sammansmälta det pittoreska och det 
plastiska till en liiTull enhet. 

I själfva verket påminner han oss litet emellan om, att han varit 
målare^ innan han blef skulptör. Från att måla taflor öfvergick han till 
att modellera sina figurer i relieff. Han komponerar med förkärlek grupper, 
dessa få mer än en gång karakteren af relieffer, lösbrutna från sin bakgrund 
och lämpade att ses 
från endast ett håll. 
De ha ofla nog ett 
spännande, dramatiskt 
lifligt innehåll — Loke, 
som riktar bågen åt den 
blinde Höder, bågen 
med den pil, som skall 
döda Balder — »Idun, 
bortröfvad af jätten 
Tjasse i örnhamn», — 
»Hvilan i öknen», den 
utmattade, dödströtta 
gruppen af resenärer, 
spanande med oro eller 
resignation ut öfver den 
tomma öknen — »Mar- 
tyrerna» på arenan, den 
unga kvinnan, som slu- 
ter sig tätt intill mannen 
och döljer sitt ansikte 
mot hans skuldra, me- 
dan han blickar uppåt 
och sträcker sin arm 
mot himlen . . . 

Qvarnström har en 
utbildad stilkänsla, och 
det är ej fråga om, att 
icke det plastiska ele- 
mentet kan vara helt 
och ostördt förhär- 
skande i ett eller annat 

af hans alster. Men då han ej på beställning utför monumentala arbeten 
och föresätter sig att öfvervinna alla de svårigheter, de otacksamma och 

Loke och Höder. 

Grnpp af Qvanutröm. 

Digitized by VjOOQIC 


för plastisk behandling kanske mindre lämpliga uppgifterna uppställa för 
konstnären, så intresserar han sig i regeln mindre för formens skönhet än 
för dess karakter. Kroppen är för honom endast själens klädnad, och 
det är för människans själsinnehåll han söker ett uttryck, mindre i formen 
än i rörelsen, hållningen, blicken. 

Det är målaren Qvarnström, som går igen hos bildhuggaren. Eller 
det är den moderna skulptören, som flyttar ut gränsmärkena för sin konstart 
och opponerar sig mot den gamla regeln, att individualitet tillhör målar- 
konsten, medan en skön form och ett allmänt karaktersuttryck är till- 
fyllest för skulptören. 

Typisk för hans sätt att se med egna ögon och att gå på djupet i 
människoskildringen är hans »Loke och Höder». Ämnet hade flera 
gånger sysselsatt göterna — Fogelberg och andra hade skizzerat eller 
tecknat det. Qvarnström var emellertid den första, som utförde motivet och 
det gjorde han på ett sätt, som de äldre göterna knappast skulle ha gillat. 

Han sträfvade här ej i minsta mån efter monumental hållning, efter 
den rena och höga stilen. Stilen, säger Ehrensvärd, »bemärker det sätt, 
hvarmed konstnären har känt*. Och Qvarnström har i »Loke och Höder» 
velat ingenting annat än gifva mänsklig och individuell gestalt åt ondskan 
och åt den blinda lättrogenheten. Han har tagit ämnet tämligen genre- 
artadt, det är alls ingenting upphöjdt eller storslaget i hans figurer, men 
de ha så mycket mer karakter. Den blindes tafatta hjälplöshet och 
omedvetenhet af det han lånar sig till har fatt ett lika slående uttryck i 
den slöa hållningen och de slappa kroppsformerna, som Lokes lurande 
list fatt sitt uttryck i hållningen, i rörelsen, i blickens spända, sam- 
lade energi. 

Qvarnström nådde tvifvelsutan längst, då han fick koncentrera sin 
karakteriseringsförmåga på ett mindre omfångsrikt arbete. Ingen af hans 
monumentala statyer gör en så imponerande verkan som Agardhs byst, 
kraftfullt individualiserad och i h varje drag gediget och stort genomförd. 

Det gäller i öfrigt om honom hvad som i ännu högre grad gäller 
om hans efterföljare — om Molin lika väl som om Kjellberg — att hans 
lynne och sträfvan framträda mest klart och bestämdt i hans skizzer, som 
ofta nog aldrig blefvo annat än små utkast i lera. Med Fogelberg var 
förhållandet alldeles motsatt, han hade ej sin tanke färdigtänkt, då han 
gjorde sin skizz, och det är först i det färdiga konstverket tanken 
framträder fullt klar, bestämd, afslutad. Qvarnström var minst sig själf i 
sina monumentalbilder, hur mycken omsorg han än nedlade på dem och 
hur ärligt han än försökte att se hvarje arbete med nya ögon, vara en 
ny konstnär för hvarje ny uppgift. 

I sina monumentala arbeten visar han mera sin gedigna artistiska 
lärdom än sitt personliga skaplynne. Hans förmåga att individualisera 
kommer här mindre till sin rätt än hans plastiska blick. Han gifver 
— i klara, bestämda, stora drag — typen mera än individen: skalden, 
vetenskapsmannen, folkhjälten snarare än personerna Tegnér, Berzelius, 

Digitized by VjOOQIC 



I sin första staty, Tegnér, har han varit slösande frikostig på yttre, 

förklarande attribut — alldeles som ansäge han, att den inre karakteren ej 

var uttryckt åskådligt 

nog. Tegnér, sådan 

han står på sin heders- 
plats i Lundagärd, har 

tagit med sig dit penna 

och bok, harpa och 

lagerkrans och stöder 

sig därtill mot en run- 
sten. Han är den guda- 

borne skalden, v himlens 

vän» — den strålande 

blicken riktad in i de 

sälla rymder, där hvar- 

ken tvifvel eller mjält- 

sjuka finnes, på läp- 
parna ett inspireradt 

leende, det ädla hufvu- 

dct högburet, kroppen 

i hvilande men på 

samma gång smidig 

och en smula kokett 

ställning, slängkappan 

uppburen med mycket 

behag af samma hand 

som håller boken. 

I Berzelius — han 
som på sin tid genom 
sitt sätt och sina åsikter 
så grundligt förargade 
Xyström och dennes 
kamrater i Paris på 

i820talet — ville Qvarnström framställa »den milde, vetenskaplige tänka- 
ren». Han ställde honom med något nedböjdt hufvud, blicken skarp, 
klok, genomträngande, riktad rätt framåt, den breda ryggen — det mest 
karakteristiska i hela figuren — något böjd, den tunga kappan fasthållen 
af samma hand som håller en pappersrulle, i andra handen en penna. 
Enligt skizzema skulle han hålla ett blåsrör, men detta befanns allt för 
snarlikt en cigarrtändare och slopades i tid. 

I Engelbrekt gaf Qvarnström flera år senare idealbilden af den svenske 
mannen, sådan denne borde vara — öppen, trofast, klok, oböjlig. Det 
är något af Fogelbergs Tor i den stolta hållningen, i det högburna huf 
vudet, den öppna pannan, som aldrig gömt på en tanke af svek eller 
låghet. Ena handen på svärdet — medeltidens och andra tiders lagbok 
— den andra fast knuten om stridsyxan, bondens värn och skydd. 


Stety af Qvarnström (i Örebro). 

Digitized by VjOOQIC 


Lugn är han, han skall ej förifra sig, han är ej våldets man, han litar på 
sin rätt, och först då denna ej aktas mera slipar han vapnen, medveten 
om sin kraft. 

Bland de utkast till statyer, Qvarnström utförde, finns ett par olika 
exemplar af Karl den tolfte. Den mest lyckade varianten af dessa skulle, 
om den blifvit utförd, kanske blifvit Qvarnströms bästa arbete på monu- 
mentalskulpturens område. Krigarkonungen står barhufvad i sin kända 
dräkt, med högra handen, fast knuten, hvilande på en kanon och med 
den vänstra om värjfästet. En osökt, uttrycksfull ställning. Samlad, med- 
veten, trotsig kraft utmärker denna bild af mannen, som ej kunde vika, 
endast falla. Den visar ock, hur Qvarnström under årens lopp arbetat 
sig till allt större enkelhet i sina uttrycksmedel. I Karl den tolfte slopade 
han alla förklarande attribut liksom han äfven slopade den traditionella 
kappan och ställde figuren helt och hållet odraperad, så som Rietschel 
— den tyske konstnär, som Qvarnström plägat jämföras med och som 
säkert också inverkat på honom — ställt sin berömda Lessingstaty.*) 

Flera af dessa arbeten tillhöra ett senare skede af svensk konst- 
verksamhet. Qvarnström stod kvar som akademiens styresman ända till 
sin död 1867.**) 


Gamle Fahlcrantz sitter ännu kvar i sin atelier vid Regeringsgatan, 
målar utsikter af lustslotten åt konungen och ett och annat landskap åt 
sina gamla mecenater, kallar sig själf >en gubbe, som snart intet mer har 
kvar än minnen >, och sätter värde på när någon af de unga påminner 
sig den gamle mästaren och söker upp honom i hans ide. 

Han är för öfrigt nygift vid ^6 års ålder och alls ej ledsen vid lifvet. 

Bland landskapsmålningens öfriga representanter i Sverige äro ännu 
så länge Palm och Stack — de båda för sin flit omtalade — mest i ropet. 
Kapten Berger*^*), utbildad i Paris och i England, är ock rätt mycket 
anlitad, särskildt af den kungliga familjen, som han förser med utsikter 
af Stockholm och lustslotten, af Upsala högar i bjärt solnedgång, Göta 

*) Färdig 1848, upprest i Biaaiischwetg. Det är ej ntan, att ej Karl den toUtes ställ- 
ning påminner något om Lessings. — Äfven Fogelbergs tidigare, föga lyckade skizz till Karl 
den tolftes staty framställer konungen utan kappa. 

**) Den »napolitanske fiskargossen» inköptes i marmor af nationalmuseet 1860 fÖr 3,000 
kronor. Af Qvarnströms öfriga arbeten inköpte staten efter hans död för 1,000 kronor Loke 
och Höder, Agardhs byst, Martyrerna, relieffema Natten, Årstiderna — alla i gips — samt 
några skizzer. Gipsmodellema till Gustaf Vasas byst i Vesterås och till Engelbrektsstoden hade 
konstnären skänkt till museet 

•••) Johan Kristian Berger, född 1803,. död 1871. 

Digitized by VjOOQIC 


kanal, då det första kungliga fartyget passerar densamma m. m. Som 
marinmålare — den ende i Sverige på sin tid — är han ej endast Marcus 
Larssons närmaste föregångare — morgonrodnaden som bebådar solupp- 
gången — han är ock i vissa afseenden Larssons förebild, och hans sätt 
att måla har mer än ett i ögonen fallande karaktersdrag gemensamt med 

På denna tid, som fordrade daguerrotypisk noggrannhet i redogörelsen 
för naturföremålen och som förordade de spetsigaste hårpenslar och ett 
petigt målningssätt, svängde han sin borstpensel i djärfva, breda drag, 
kunde ej måla raskt och lätt nog, sökte häftiga (argmotsättningar och 
dekorativ verkan. 

Det var rätt mycket jäktande efter effekt i hans sjöstycken, belys- 
ningen blef ofta nog sökt, färgen kunde bli artificiell och brokig, men 
i sina bästa mariner gaf han vågorna en fart och en rörelse, som Larsson 
till en början hade svårt att öfverträfTa. 

Längre fram hade denne däremot ingen svårighet att öfverträffa 
sin föregångare hvarken i skildringens lif eller i dess jäktande efter effekt. 

En yngre landskapsmålare, som småningom gör sig uppmärksammad, 
är Lars Theodor Billing*\ som, sedan han lämnat akademien, arbetat sig 
fram mest på egen hand hemma och i utlandet. Hans taflor omtalas som 
täcka och samvetsgrant utförda, och för stämningen har han lika god blick 
som Palm eller Stack, fastän hans tekniska färdighet ej är så utvecklad 
som de båda romames. 

Bland de återkomna emigranterna märkes främst Molin^ som likväl 
först på i86otalet frambringar sina mest betydande arbeten. 

Traili är ock hemma, fortfarande så föga nöjd med sina arbeten, att 
en hvar måste förarga sig öfver hans sjukligt uppdrifna själfkritik. Per 
Södermark har i början på iSsotalet »fullt upp att göra», han målar dels 
porträtt, dem han utför med största omsorg, dels interiörer med figurer 
eller små landskap. Han reser för öfrigt snart ut igen. 

I stockholmslifvet har mer än en konstnär satt sig så fast, att han 
ej förmår rycka sig därur. 

Där är till exempel Alexis Wetterbergh"^*), »Onkel Adams» broder, 
förhoppningsfull och lofvande, så länge han är akademielev, ansedd som 
rikt begåfvad och tidigt van att tänka högt om sin egen talang. Som 
porträttmålare har han under sin korta glansperiod åstadkommit själfulla 
arbeten, men hans krafts dagar äro snart förbi, och han omtalas redan i 
början af i850talet som alldeles förfallen. Artisten Wetterbergh är ett 
^tockholmsoriginal, han går klädd i päls och sommarbyxor hela året om, 
uppträder på stadens källare med en konungs stolta hållning och med 
ett snilles blick och har sitt nöje af att genom ett förnämt sätt att vara 

• Född 1817. 
*•) Född 1816, död 1872. 

Digitized by VjOOQIC 


söka imponera på folk, som ej känner honom — något som verkligen 
plägar lyckas ibland. 

Som konstnär är han ohjälpligt förlorad. Hans kamrater förklara^ 
ätt det är högmodet, artistfafangan, som i förening med den svenska 
nektarn gjort honom omöjlig och ödelagd honom till själ och kropp. 

En »artistisk» sorglöshet af helt annat och allt igenom älskvärdt 
slag utmärker hans jämnårige Karl Staaff*) 

Han är en fin och vinnande personlighet, han endast besitter i allt 
för hög grad den brist på förtänksam het, som mer eller mindre utvecklad 
träffas hos åtskilliga af våra snillen från en förfluten tid. Bland artisterna 
finns mer än en glad och angenäm pojke, som mottages med glädje hvart 
han kommer och som har sitt nöje af att fora en artistisk fläkt med sig 
in i borgerliga kretsar, men som tar sin egen konst ganska lättvindigt — 
kanske därför att han ännu ej insett hvad denna konst fordrar af honom 
— och för hvilken det obundna artistlifvet är mera lockande än det 
stränga, oaflåtliga och fordrande konstnärliga arbetet'^'*) 

StaafT börjar vid denna tid att tillhöra de öfverårige. Kamraterna 
kalla honom »akademiens enfant perdu», men alla tycka om honom 
och anse honom som en betydande talang, äfven om de gång efter annan 
förargas öfver hans likgiltighet for sin egen framgång. Scholander är 
ofta nog harmsen öfver »att en sådan man blifvit skapad utan energi». 
»Den gamle hederlige StaafTpelle», säger Höckert, »han skulle kommit 
ut i världen, så skulle det blifvit något afl« 

Redan då han var elev, var hans anseende stadgadt. Hans behandling 
af prisämnet »Ferdinand Cortez efter att hafva landstigit» etc.***) väckte 
uppseende på utställningen 1837 och inbragte honom en andra klassens 
medalj. Ännu nio år senare täflade han om kungliga medaljen och 
fick då mycket beröm för sin »Abraham och Hagar». Hans medtäflare 
vid detta tillfälle voro Nils Andersson, Lindholm, Nordenberg, Wahl- 
bergson, Carleman och Wallander — af hvilka den sistnämde säges ha 
målat Abraham och Hagar »så stygga att de med skäl kunnat löpa från 
hvarann utan befallning ofvanifrån».t) 

Ett år efler denna täflan kan Scholander rapportera, att StaafT »gjort en 
vacker tafla af sitt Kristushufvud. Högge han sitt lättsinne riktigt hårdt 
i lufven och vore kapabel att vid blifvande pensionsbortgifningssamman- 
komst uppvisa något lika bra som kristusbiten ... så hade han sin aflTär 
klar och reste ut». 

•) Född 1816, död 1880. 

**) Se Claes Lundins uppsats om »'Wilhelm Wallander och Axel Nordg^n3 i kaleildern 
Svea 1889. Samma författares uppsatser »Bland konstnärer» i Stockholms Dagblad 1885 meddela 
flera intressanta och karakteristiska drag ur detta skedes konstlif i Stockholm. 
•••) Se sid 194. 
f ) Konstföreningen inköpte ej mindre än fyra af dessa pristaflor och betalade mest för 
Staaffs — 250 banko — och minst för Nordenbergs — 83 banko 16 skilling. Anderssons 
målning betalades med 233, Lindholms med 133 banko. 

Digitized by VjOOQIC 



Men den glade Kalle StaaiT förstod aldrig att hålla sig framme. 
Tvärt om tillhörde han allt för ofta och allt för länge »sällskapet osynliga 
bröderna», försummade att fullborda sina 
taflor till utsatt dag, då akademien skulle 
sammanträda, och lät kamraterna, den 
ena efter den andra, bemäktiga sig 
resepensionen, medan han själf förblef 

Vännerna hoppas i det längsta, att 
hans »lycka» ännu ej skall vara helt 
och hållet förfelad. Själf tycks han ha 
varit en förnöjsam och anspråkslös natur. 
Han anser ej sin lycka bero på rese- 
stipendiet, han trifs i Stockholm, förblir 
glad och uppsluppen, full af skämt och 
godt lynne, men hans taflor äro så länge 
under arbete, innan de bli färdiga, att 
kamraterna förbereda honom på att han, 
om han fortsätter på det viset, en vacker 
dag får flytta sin atelier till — bysis. 

Bland de små genretaflor, han full- 
bordar, omtalas »Pojkar som röka» som 
en af de bästa. Tre lofvande ung- 
domar ha dolt sig bakom en mur undan 
den nyfikna och afundsamma världens ögon. 
ägaren af en cigarr, och nu profvar man denna i tur och ordning. För 
tillfallet är det den minsta barfotalassen, som drar ett bloss, medan de 
andra, mera avancerade ungherrarne öfverlägset bevittna experimentet. 
Ännu så länge härskar idel välmåga i sällskapet och solen gassar på 
den skyddande muren och på den lilla idyllen där bakom. 

En och annan tafla med religiöst ämne lämnar ock Staafls atelier — 
»Kristus i örtagården» betalades 185 1 med 1,000 rdr. 

Staaff blcf 1854 lärare i slöjdskolan med 300 banko i lön, öfvergick 
småningom till porträttmålare, blef mycket anlitad som sådan och åstad- 
kom på det området en del flärdlösa om ock något torrt uppfattade bilder 
samt flera ståtliga men intetsägande paradporträtt af Karl Johan, Oskar 
den förste och andra kungliga personer.*) 

Äfven den som mycket förhoppningsfull ansedde Ringdahl**) stan- 
nade i Stockholm — det sägs till och med, att han försakat resestipendiet 
för att fä verka hemma. Han blef lärare i principskolan och införde där 
ordning ibland vildarne. Hans små sorgfälligt och smakfullt utarbetade 

Karl Staaff. 

Pennteckning af O. Brandelios. 

En af trion är den lycklige 

*) Oskar den förste i kunglig skrud i rikssalen på Drottningholm, andra portr&tt 
Gripsholm m. fl. ställen. 

••> Johan Julius Ringdahl föddes 18 13 och dog 1882. 

Digitized by VjOOQIC 


genretaflor — oftast med motiv ur barnvärlden: »Lekande gossar», 
»Fiskande gossar», »Småbarnsskola» — voro mycket omtyckta. 

Ett slaganfall bröt hans kraft redan i hans bästa år. Då han 1860 fick 
afsked från sin lärarbefattning i »principen», behöll han 525 kronor i årlig 
pension och lefde på denna i mer än tjugu år, glömd och vissnad. 

Bland de yngre artisterna, som väntade på att dörren ut till konti- 
nenten skulle öppnas för dem, voro, sedan Blommér blifvit utsläppt, Lind- 
holm, Andersson, Nordenberg och Wallander de mest bemärkta. 

Ungdomen famlade sig fram nu liksom förr. Man målade prisämnen, 
bibliska scener, svensk historia, småbarn och dalkarlar. Man gjorde teck- 
ningar för att litograferas — det blef kraftlösa Utografier, genombeskedliga 
i hållningen, utan kläm och lif. Att teckningen är svag och karaktersiös 
är kanske litografens fel — Södermarks Jenny Lind i planschverket »Svenskt 
album» 1854 visar, om man ser närmare på teckningens detaljer, föga 
likhet med originalbilden — men i allmänhet voro dessa unga genier föga 
skickliga tecknare, och flera af dem lärde sig aldrig att teckna hvarken 
korrekt eller karaktersfullt. 

Flitigare och mera konsekvent än de flesta af kamraterna arbetade 
Lindholm inom den lilla genre han utvalt åt sig och det lilla format, som 
passade för hans närsynta ögon. 

På ett mera naivt sätt idkade den ännu föga bemärkte Kilian 21oll 
den lilla genren. 

Wallander tog för sig omfattande motiv. Med ledning af små hastigt 
tillkomna studier från landsbygden komponerade han obesväradt »Mark- 
nad i Vingåker» och andra figurrika friluftstaflor, som åtminstone visade 
hvad han ville åstadkomma. Att han äfven målade Ingeborg och Orvar 
Odd är ej att undra på. 

Nils Andersson försökte sig på den nordiska myten — »Heimdal 
lämnar Freja Brisingasmycket » — på bibliska motiv — »Abraham och 
Hagar», »Moses och Raguels dotter» — på svenska historien — »Gustaf 
Adolf i Niirnberg]», »Karl den nionde och Gustaf Adolf som barn», fram- 
ställda då konungen säger »lUe faciet», ett motiv, som blifvit behandladt 
af flera bland de äldre målarne och som således måtte ha varit ansedt 
som måleriskt. 

Det var först längre fram som Andersson nedlät sig till att måla 
oxdrifter och sorundabönder, men från hans äldre skede härstammar 
kompositionen »Näcken och spelmannen» — en yngling, tillhörande 
melodramböndernas samhällsklass, till hvilken Näcken, som sitter nere i 
vassen, räcker upp en fiol, medan musikens gudinna uppe i skyn håller 
en krans öfver den blifvande mästarens hufvud. 

Äfven Nordenberg försökte sig på genretaflor i tidens smak till om- 
växling med »Den barmhärtige samaritanen» samt »Coriolanus och hans 
moder», innan han lärde sig inse att hans egen hembygds bondelif var 
det yppersta stofT han kunde önska sig. 

Digitized by VjOOQIC 


Äldre än de sistnämde — till åren liksom vid akademien — är Black- 
siacUus.*) Han har börjat som litograf och bland annat utgifvit ett por- 
trättgalleri af riksdagsmän. Från skolan har han begifvit sig öfver till 
Finland redan 1844. Ekman, som året därpå efter afslutade vandringsår 
i södern vänder tillbaka till hembygden, kan inberätta till Anckarsvärd, 
att Blackstadius, som för tillfallet vistas i Åbo, har många porträttbeställ- 
ningar och är flitig och lofvande. I Finland, där Blackstadius stannade i 
fem år, målade han äfven några altartaflor. Efter att ha återvändt till 
Sverige fortsatte han resan väster ut till Paris. 

Ekman**) åter stannade i sitt fosterland, som behöfde konstnärer och 
där han fann ett lifligare intresse än i Sverige för konst liksom för andlig 
odling öfver hufvud taget. 

Han debuterade för sina landsmän med en fosterländsk målning, ett 
motiv ur Runebergs »Elgskyttarnc», med det lyckliga resultat att han i 
januari 1846 kunde meddela Anckarsvärd, att han i sitt hemland hade 
»utsikter rätt briljanta»: 

»Beställningar inlöpa hvarje dag från olika delar af landet, ett allmänt intresse 
för konsten har prononcerat sig, en konstförening skall bildas utom att man ifr^r 
för ett rit' och mälningsinstitut etc. Dessa äro nu rätt välmenta och välgörande 
mouvementer, som bevisa att smaken i allmänhet och hos enskilda är uti ett till- 
tagande, dä gunäs i Sverige det tycktes mig vara motsatsen. Följden af allt detta 
konstsinne här hafver för mig varit af den beskaffenhet, att jag har beställningar 
för en fixerad summa af tolf tusende tvä hundra riksdaler rgs, ingen tafla under 
400 rubel och maximum 6,900. Dessutom är det fräga om att koret i domkyrkan 
här i Åbo skall dekoreras al fresco per me. 

Jag tycker mig höra vissa personer säga, när denna min framgång blifver be- 
kant, att uti de blindes rike är den enögde kung, men blinda äro de icke här, de 
både hafva sett och hafva mycken känsla och sundt omdöme, mer än man tror, 
och hvad den enögde beträffar kan hans öga skärpa sig ju mer han får tillfälle 
forska pä sin väg.» 

Ekman framhåller själf, att hans framgång delvis berott på, att han 
var född finne, »emedan man här gynnar allt finskt och äro därför mycket 
patriotiska, hvilket gäller finnarne till heder». 

För de uppgifter, som erbjödo sig åt den hemkomne, var dennes 
förmåga visserligen ej till fyllest. Men han blef likväl vägbrytare för 
den finska konsten, blef den förste som praktiskt visade, att konst kunde 
trifvas och att en konstnär kunde lefva äfven inom Finlands gränser. Han 
målade freskerna i Åbo domkyrka, sökte ett konstnärligt uttryck för de 
finska mytemas gestalter, framställde finskt bondelif och finska typer, 
målade altartaflor och ceremonibilder och verkade äfven som lärare vid 
konstföreningens år 1846 bildade skola i Åbo. 

*) Johan Zacharias BlacksUdius, född 1816. 
*^} Robert Wilhelm Ekman var född 1808 i Nystad i Finland, död 1873. 

Digitized by VjOOQIC 



Bland akademiens elever och bland deltagarne i de årliga täflingama 
fanns en man, hvars talang var obestridd och som i fantasirikedom och 
genialitet stod framom de flesta, om ej alla bland kamraterna. Det var 
Emil Roberg*), dekorationsmålaren. 

Han hade börjat med att teckna på slöjdskolan och på akademien 
men var en obemedlad pojke, som måste förtjäna sitt bröd och som blef 
glad, då han fick komma i lära hos G. A. Muller, kungliga teaterns de- 
korationsmålare. Muller, tysk till börden, förde vår dekorationsmålarkonst 
ett godt steg framåt från den ståndpunkt, hans företrädare, professor 
Limnell, innehaft. Om den sistnämdes dekorationer yttrade en yngre 
konstnär, att de »på intet vis motsvarade nutidens fordringar, ty de voro 
utförda i det gamla, tunga och 'förstockade* maneret, grått i grått».**) 

Roberg förde färg, stämning, stil, illusion in på scenen. Som dekora- 
tionsmålare vid kapten Lindebergs teater hade han tillfälle både att släppa 
lös sin fantasi i de romantiska riddardramernas scenerier och att i dekora- 
tionerna till August Blanches vaudeviller gifva friska, natursanna bilder 
från Stockholm och dess omgifningar. 

Vid akademien, där han utställde sina kompositioner och skizzer, hade 
han ingen vidare framgång och fick ingen uppmuntran. Det var först då 
han år 1850 drabbades af en mycket allvarsam sjukdom, som akademien 
skyndade sig att tilldela honom kungliga medaljen. Andersson skrifver 
härom 1862, då han själf är professor: »Var det af ondt samvete eller att 
vilja 'sopa rent för sin dörr*, i fall Roberg då skulle dött, denna aka- 
demiens åtgärd — hvad vet jag — men hvad jag vet var att han själf 
förvånades öfver att sä brusquement blifva kompetent att på allmänna 
medel söka resepension ; men utan att afvakta detta, som måhända kunnat 
blifva ganska problematiskt, och för sin vacklande hälsas skull ordinerad 
att göra så snart som möjligt en längre sjöresa, var det som några vänner 
(Qvarnström, Stack och Grubb) satte sig i spetsen för en subskription 
och lyckades därmed förträffligt. Jenny Lind gaf ensam 750 rdr. » 

Åter hemkommen och, som det tycktes, åter vid hälsa, intog Roberg 
Mullers plats vid operan och blef snart erkänd som den främste dekora- 
tionsmålare Sverige ägt. Hans scenerier voro ej godtyckligt fantastiska 
som Despréz*, de h vilade ej blott på smak och förmåga att gifva illusion 
utan också på omfattande och allvarliga studier. När han satte i scen 
Profeten, Don Juan, Trollflöjten, så var det Tyskland, Spanien, Egypten 

*) Född i Stockholm 1821, död 1859. 

^*) Uttryck af Nils Andersson i några handskrifna anteckningar, uppsatta på begäran af 
K. A. Adlersparre, som sedan i sina »Anteckningar om bortgångne samtida» gaf en vacker 
lefnadsteckning af Emil Roberg. 

Digitized by VjOOQIC 


han visade, en följd stämningsfulla, lokaltrogna, stilriktiga, typiska taflor 
från olika länder och olika tider, han rullade upp för åskådaren. Som 
stämningsmålare kan han godt mäta sig med sina samtida målande 
landsmän, och inom sin konstart har han kanske ej heller af en senare 
tid blifvit öfverträffad, åtminstone ej i arbetets konstnärliga gedigenhet. 

Till Wahlbom och Wickenberg var Roberg en själsfrände. Hans 
barndomshem var allt annat än förmöget, men fadern — tjänsteman i 
Stockholm — var en estetiskt anlagd man, var skicklig pianist, målade 
i gouache och gjorde allt, hvad han kunde, för att underblåsa sonens 
artistiska anlag. Under sin elevtid bodde Emil Roberg i ett vindsrum, 
lagom stort att rymma de allra nödvändigaste möbler och därutöfver 
en gitarr — hans enda öfverflödsartikel. 

Roberg — så skildrar honom hans vän Andersson — var en man, 
som man kunde lita på. Hvad han en gång sagt, det var sagdt. Att vända 
kappan efter vinden eller genom kryperi söka gunst och nåd, var något 
för honom helt och hållet främmande. Han var sträng i sina omdömen 
om konstverk, men han uttalade öppet sin åsikt i stället för att belacka 
sina yrkesbröder och >rifva färgen t på deras rygg, »som annars är på 
modet konstnärer emellan», t Liten till växten och, som det syntes, af 
klen kroppskonstitution men liflig och kvick samt begåfvad med en uthållig- 
het och energi i sitt arbete, som kunde väcka förvåning — tröttnade han 
i sin högra hand, så kunde han fatta penseln med den vänstra och föra 
<len med lika säkerhet — allvarsam och till och med butter, då han var i 
sin arbetsifver, men däremot ibland vänner, då han slagit sig lös, glad 
och humoristisk, fyndig och munvig, så att de mest uppkäftiga måste för 
honom bita i gräset. Under allt detta låg det i botten af hans karakter 
någonting ärligt och frimodigt, och detta svek honom aldrig.» 

Det var också med jämnmod och undergifvenhet, han såg sitt 
bröstlidande undergräfva lifskraften. Han var vid sin död endast 38 
år gammal. 

De som från Stockholm sända rapporter till de emigrerade, instämma 
i Scholanders yttrande att tiden är »rasande mager». Det är alltid de 
samma konstnärer, som passera revy : Palm, som längtar till Rom, Stack, 
som »målar landskap och lägger på gubbfläsket», Scholander, som har god 
afsättning på akvareller, Troili, som »målar ganska vackra porträtter», 
Molin, som »svänger sig i sin villa på Djurgården» — Byströms villa, 
som han inköpt 1854 — och Plagemann »med sin italienska fru». 

De unga nämnas sällan. De äro ännu tämligen opröfvade, och några 
lysande löften har ingen af dem gifvit. 

Med undantag kanske af två landskapsmålare, som nyligen debuterat. 
Marcus Larsson omtalas redan i tidningarna som ett geni, och hans 
djärfva penselföring liksom hans raska framsteg bli uppmärksammade af 
konstnärerna och af akademien. En ung notarie vid namn Edvard Bergh 
försöker sig äfven som landskapsmålare och visar vackra anlag. 

Digitized by VjOOQIC 


»Eijes inga stjärnor på horisonten t — skrifver Scholander*) — »knappt 
några nya dankar . . . Men fruntimmer, som börja blåstrumpisera i målning, 
sådana är det godt om.» 

Bland dessa damer hade mamsell Amalia Lindegren väckt rätt mycken 
uppmärksamhet. Qvarnström, som träffat den anspråkslösa och tillbaka- 
dragna porträttmålarinnan i Sandbergs hus, hade förskaffat henne — jämte 
ett par andra damer — tillåtelse att deltaga i akademiens lektioner under 
några månader 1849. Året därefter fick hon resepension och begaf sig 
till Paris. 

Akademiens mest lofvande utsändingar voro i århundradets midt 
Blommér och Lindholm. Båda hade de endast en kort tid att lefva, och 
båda använde de sina sista år i rastlöst och framgångsrikt arbete. 

Nils Johan Olsson föddes 1816 på gården Blomnieröd under Öfveds 
kloster i Skåne. Fadern var sockenmålare och skolmästare, sonen blef 
målarelärling i Lund, steg snart i graderna till gesäll och ansågs som en 
efter den tidens små fordringar skicklig dekoratör af tak och väggar. 
Han började snart också att måla porträtt och blef mycket anlitad som 
porträttör. Från Lund begaf han sig år 1839 upp till Stockholm och blef 
under det själftagna namnet Blommér inskrifven bland eleverna i akade- 
miens modellskola. 

I akademiens häfder skrifves han in som ett af läroverkets bästa och 
säkraste framtidslöften. »Stilla, stadig och jämn», som hans person var^ 
blef också hans utveckling. Han var fliten själf, exemplarisk som lärjunge» 
samvetsgrann och redbar som konstnär och som människa. Han lefde i 
Stockholm ett »arbetande och reflekterande lif», tämligen isolerad och till- 
bakadragen, känslig och drömmande men alls ej inbunden eller förbehåll- 
sam för sina vänner, en harmonisk och jämn natur, alltid fullt medveten 
om ändamålet med sitt arbete i konstens tjänst. 

I Stockholm liksom förut i den sydsvenska universitetsstaden fick 
han rätt mycket att göra som porträttmålare. Man prisade likheten i hans 
porträtter och i synnerhet hans »talang att måla sköna fruntimmer». För 
öfrigt deltager han med ifver i konstnärsgillets sträfvan att föra ett nordiskt 
lynne in i konst och diktning. Och han inväntar den dag, då han skall 
känna sig stark nog att gifva sina poetiska drömmar en konstnärlig form. 

Akademiska medaljer får han för täflingsämnena »Moses beskyddar 
Raguels dotter», »Heimdal återställande åt Freja Brisingasmycket» och 
slutligen kungliga medaljen for » Virgilius som uppläser Eneiden för kejsar 

•) Till J. Arsenius, nov. 185 1. 

Digitized by VjOOQIC 



Augustus och hans syster Oktavia, hvilken sistnämda blir vanmäktig, då 
hennes aflidne son Marcellus i poemet omförmäles» — Nils Andersson 
erhåller andra medaljen för sin behandling af samma genialiska ämne, 
StaafT får 60 banko. 

Samma år på hösten har Blommér resestipendiet i fickan och beger 
sig söder ut, vistas två månader i Berlin, Dresden, Diisseldorf och anmäler 
sig hos Cogniet i Paris i februari 1848, några dagar innan de politiska 
ovädersmolnen urladda sig öfver staden. 

Februarirevolutionen drar efter sig upphetsade tider, men detta har han, 
som kommit till Paris för att studera konst, ej tid att tänka på — fastän 
han eljes har intresset vaket för sociala och politiska frågor. I sin atelier 
nära Champs Elysées uppgör han under de blodiga junidagarna planer 
till målningar och utvecklar för Hyltén-Cavallius sina åsikter om den 
fosterländska konstens väsen och egenskaper. Påminner honom en gevärs- 
salva om hvad som försiggår i Paris nedanför hans fönster, så uttalar 
han sin förargelse öfver oordningarna, som hindra honom från att måla 
i Louvren. 

Så snart museets portar åter äro öppnade, tar han på sitt vanliga 
metodiska sätt i tu med arbetet. Då han ej målar efter lefvande modell 
på Cogniets atelier, studerar han de gamla mästarne, och på mellanstunder 
målar han sin första parisertafla med själfständigt valdt ämne — en mål- 
ning som han endast betraktar som ^tt första försök. Arbetet hemsändes 
redan på hösten 1848. 

tUngersvennen och älfvoma» är taflans namn. Vallgossen har lagt 
sig att hvila på ängen, då natten, den ljusa nordiska sommarnatten, fallit 
på. Han har slumrat in, och nu 
stiger älfvornas drottning med sina 
tärnor upp på kullen bakom ho- 
nom. Men ingen stör gossens 
sömn, ty skulle han vakna, då 
måste drömbilderna ögonblickligen 
fly bort, upplösa sig i töcken och 
svinna hän. 

En känsligt tänkt framställ- 
ning af den nordiska sommarnattens 
drömmande, idylliska stillhet. 

Efter ytterligare ett års stu- 
dier — denna gång ej hindrade af 
barrikader eller störda af gevärs- 
smatter — hemsänder han två nya 
fantasibilder, »Älfvorna» och »Hafs- 
fruni, eller som han själf uppkallar 
dem: »Högfolket eller sjungande 
och spelande älfvor på en så kallad 

älfhög» och den andra: »Hafsjungfrun, som dansande eller springande 
mellan vågorna bebådar blifvande storm åt sjöfarande». 

N. J. 0. Blommér. 

Efter en medaljong af J. P. Molin. 

Digitized by LjOOQIC 


1850 följa »Näcken och Ägirs döttrar» samt »en älfdans aied en 
drömmande herde». 

Vi ha redan hört, hvad akademien hade att säga om dessa försök 
inom ett nytt och föga odladt konstområde, huru man däri saknade stil, 
h vilket nog hade sin riktighet, fastän den stil som saknades var den 
antika, som Blommér förståndigt nog aktade sig att påminna om i sina 
nordiska sagofigurer. 

Sandberg framhåller för akademiens ledamöter den veka, äkta nor- 
diska känslan och poesien i Blommérs alster. Fahlcrantz, romantikern, 
är förtjust öfver dem och sjunger ut sin åsikt som vanligt. Men Krafft 
uttrycker i sitt utlåtande om älfdansen sin förundran öfver »huru en konst- 
när har kunnat kasta sin tid å ett sådant lågt ämne». 

Den envise klassikern, som naturligtvis hellre sett att Blommér målat 
fiere taflor med lika klassiskt innehåll som de akademiska prisuppgifterna, 
medger likväl, att älfvorna äro väl målade. Och om en familjetafla, en 
moder med sitt barn i medeltidsdräkt, som Blommér samtidigt hemsändt, 
skrifver han, att den »har på det hela gjort mig nöje». 

När resenären flyttat öfver till Italien 1850, då gläder han ej blott 
den gamle Krafft utan äfven de andra mer och mindre gamle fäderne. 
Ty då målar han barnamordet i Betlehem, då ser det ut, som skulle han 
på allvar ämna blifva historiemålare, och då måste akademien uttrycka 
sin fagnad öfver att han »tagit en af akademien förväntad riktning till 
ett högre och ädlare mål».*) 

Akademien har vid hans öfverflyttning till Italien rådt honom till 
ett bestämdare studium. Själf vill han också behandla .större ämnen än 
de stämningsmotiv, han målat under sin parisertid. Han väljer nu ämnen 
ur nordens mytologi och kan snart nämna bland de motiv, han redan 
utfört »Loke, bunden vid klipporna och hos honom Sigyn, som gjuter 
bort giftet» samt Fröja, sökande sin make Öder, dragen i sin vagn, om- 
gifven af alfer — > då dessa naturväsen», skrifver han förklarande till akade- 
mien, »uttrycka det renaste och älskligaste af förfädrens personifikationer, 
har jag funnit dem särdeles passande till sällskap åt Fröja».**) 

Det var en rik verksamhet, han nu såg framför sig. Han hade idéer 
i öfverflöd, pensionen hade han nyligen fått förlängd på ytterligare ett år, 
hans lif var ej blott sorgfritt utan lyckligt, och framtiden stod för honom 
i skimrande solsken. 

Från Venezia, där han vistas två månader hösten 1852, skrifver han 
glada, korta bref till vännerna i Rom, som kanske ha fatt veta i för- 
troende det hufvudsakliga skälet till hans resa norrut. Men i brefven 
talar han ej om annat än att han studerar »'i famosi pittori' för att ej 

* Akademiens protokoll i8 okt. 1 851. 
**) »Fröja sökande sin make» förekom på akademiens utstfiUning 1852. Liksom »Näcken 
och Ägirs döttrar» — den sistn&mde inköpt af konstföreningen — kom den sedermera i Karl 
den femtondes ägo och tillföll efter konungens död nationalmuseam. 

Digitized by VjOOQIC 



Ungfersvennen och älfvorna. 

Efter målning nf niommrr. 

glömma dem» och att han är »sysselsatt med fabricerandet af färgesquisser 
efter präktiga taflor». Då han återvänder till Rom, för han emellertid 
med sig en ung finska, som varit hans elev i Stockholm. Hon har mött 
honom i Venezia, och nu blir hon hans hustru — den sista solstrålen i 
hans korta, lyckliga lefnad. 

Molin berättar den 28 november 1852, att Blommérs äktenskap 
varat åtta dagar. Efter ytterligare en vecka insjuknar han — han hade 
ådragit sig en förkylning, då han kopierade i dogepalatset — men är 
snart åter på bättringsvägen och lofvar sända en teckning till artisternas 
och literatörernas album. 

Men Blommér skall ej få tid att glömma »i famosi pittori» i Venezia. 
Bekantskapen med dem blir honom dyr. Förkylningen som han för med 
sig från lagunstaden, öfvergår, då den redan anses vara botad, hastigt 
till en lungsjukdom, som ej står att häfva. 

Vid kamratens sjuksäng skrifver Molin, som jämte Blackstadius 
hjälper den unga makan att sköta den sjuka, hem till Nyström den 29 
januari 1853: 

»Blommér är mycket sjuk och vi äro i daglig ångest och bekymmer 
för hans tillfrisknande. Gud vet hur den kommer att slå ut men enligt 
läkares (tre de bästa tyska läkare på platsen) utsago är ännu något hopp. 

Nordens van. Svensk konitt. 

Digitized by VjOOQIC 


Men hur tröstlöst låter dock deras orakelsvar 'något hopp*. Den stackars 
frun är nästan förtviflad.t 

Två dygn senare tillägger han i kanten på samma bref: 

>I förgår kunde jag inte komma ifrån Blommérs sjuksäng för att 
lämna af brefvet på posten, ty sjukdomen förvärrades oupphörligt. I dag 
har jag den stora sorgen att komplettera det vid hans dödssäng. 

Efter återtagna repriser af kvalning slutade han sitt vackra, exempla- 
riska lif den första februari om aftonen klockan ungefar half tio. Utom 
hans djupt sörjande förträffliga fru voro jag och Blackstadius närvarande. > 

Några dagar därefter följa landsmännen hans stoft ut till den stilla 
grafgården invid Roms gamla stadsmur. Till vården, som restes på Blom- 
mérs graf, utför Molin ett medaljongsporträtt af den bortgångne kamraten 
— den unga änkan sitter dagligen i atelieren och ser på hans arbete. En 
gång skrifver Molin följande hem till Stockholm: 

»Vid åsynen af hans saker — påbörjade och halifårdiga — hans vackra 
studier från Venedig, som skulle bära så rika frukter, hans stora nya duk 
med utkast i krita till de tre nornorna^ vid genombläddrande af hans 
teckningar i blyerts kände jag att detta och mer än detta, äfven mycket 
af hvad jag skulle kommit att göra, låg nu för evigt nedmylladt mellan 
fyra bräder ute vid monte Testaccio. Hur många gånger hade vi inte 
talat om vår gemensamma framtida verksamhet i hemmet, hur mycket 
nytt och nyttigt skulle vi inte föra med oss dit» — — 


»Hufvudsaken vid hvarje konstarbete» — skrifver en gång Blommér 
— »är ju dock alltid andan eller meningen, som genomgår detsamma.» 

Det är andan, viljan, själen i Blommérs konst, som vida mer än hans 
af samtiden så högt skattade tekniska förmåga ställt honom på den plats^ 
han innehar bland de svenska konstnärerna. 

Hvad han ville är först och sist en nationel konst. Han kunde god t 
ha sagt sig vara en svensk, som målade för svenskar — det han ville 
lära dem genom sitt arbete var att känna sitt land och älska det. I 
högre grad än någon annan af de emigrerade artisterna kunde han haft 
skäl att säga, att målet för hans vandringar på främmande mark alltid 
var Sverige, äfven då hans väg för tillfället gick åt helt andra väderstreck 
än dit kompassen pekade. Så helt och så följdriktigt som Blommér hade 
ännu ingen af våra konstnärer hängifvit sig till ett nationellt sträfvande, 

Digitized by VjOOQIC 


ingen hade så varmt och så fast som han trott på möjligheten af en 
nordisk konst. 

Hvad han ville? 

Han har själf besvarat den frågan, då han lät akademien veta, att 
hans mål var att framställa »de lefvande bilder i ett folks poesi, som 
tillhöra ingen bestämd tid och inga bestämda personer utan utgöra en 
hel nations naturintryck och som sådana stå i närmaste förening med 
folkets karakter*, 

I den svenska konsten — som han med all rätt karakteriserade*) 
som »lugn, stilla och själf belåten» och som var tämligen torr och fattig 
på känsla — införde han ett personligt stämningselement, ej påklistradt 
såsom något som diktaren i färg ville ha in i sitt arbete utan framsprunget 
direkt och ovillkorligt ur den känsla som genomvärmde honom själf. 

Han behöfde aldrig söka denna känsla, liksom han ej behöfde söka 
sig själf, sitt område, sin plats bland skönhetens och poesiens målsmän. 
Han visste allt ifrån sina första penseldrag hvad han ville, tankens klar- 
het . och konsekvens var den dominerande egenskapen hos honom, och 
han gick lugnt och säkert sin väg fram med målet stadigt i sikte. Han 
var lyriker och svärmare, men det var alltid tanke i hans drömmar, 
och när han tog paletten i sin hand, hade han klart för sig, hvad han 
ville uttrycka i sin målning. Exempelvis säger han sig ha målat »Älf- 
voma» i ändamål att i denna tafla »föreställa karakteren af en nordisk 

Han sökte gifva den nordiska naturens poetiska karakter genom att 
befolka den med folksägnens och folkvisans naturväsen. 

Det gällde då till en början att skapa ett uttryckssätt för de dröm- 
bUder, som fyllde hans fantasi, att gifva en form åt det formlösa. 

Blommér liksom Fogelberg förut har påpekat svårigheten att i bild 
framställa sagofigurer, sådana, »som ej förut i målning antagit en viss typ 
eller erhållit en egen karakter för framställningen»**). Men Blommér är 
öfvertygad om, att blott myterna bli mera allmänt använda i konst, så skola 
snart typer bildas, »hvilka lika väl kunde öfverensstämma med skandi- 
naviska folkets lynne som till exempel Paolo Veroneses, Tintofettos 
venetianskor, Rubens' holländskor m. fl. för judafolkets historia». 

Han resonnerade som Fogelberg, och han sökte sig fram på samma 
väg som denne gått före honom. Fogelberg — skulptören — hade skärpt 
sin tanke genom årslånga studier af de antika konstnäremas sätt att 
lekamliggöra sina idealtyper, gudar och heroer. Blommér — färgkonstnären 
och romantikern — slöt sig inne i sällskap med målarkonstens gamle 
mästare, mediterande öfver italienarnes metod att framställa den grekiska 
och romerska mytens sagofigurer. Det var ej fråga om att lära sig se 
med de gamles ögon eller känna deras känslor, uppgiften var att nå en 

* I ett bref till Palm 185 1. 
**; I bref till akademien, november 1848. 

Digitized by VjOOQIC 



nordisk karakter, i sin art lika typisk, lika fonnsaker och uttrycksfull som 
den sydländska, han fann utbildad hos de gamle mästame. 

Han kopierade flera renässansmålningar*), gjorde fargskizzcr efter 
ännu flera och hade en fint förstående blick for de gamle roålames konst- 
närliga karakter — han uttalade i bref från Venezia kort före sin död sin 
t stora belåtenhet med de oförlikneliga bjässame i målarkonsten» — men 
äfven då han var omgifven af venetianernas yppiga färgprakt eller gjorde 
flitiga studier efter Tizian och Rafael, förblef hans inbillningskraft lika 
nordisk som den alltid varit. Italiename lärde honom se den karakteri- 
serande skillnaden mellan sydländingens lynne och nordbons. Nymfer 
och tritoner, Neptunus, Venus och satyrer hade andra målat — han -målade 
älfvor och sjöjungfrur, Fröja och Näcken, fäste på duken »de nordiska 
folkens ungdomsdrömmari. 

Det var med den mest naiva och uppriktiga känsla, helt och hållet 
i barnasinnets anda och tro, han framställde folksägnens naturväsen. De 
älfvor, som dansade i ring på den svenska ängen, höljda i sina hvita slöjor. 

Näcken och Ågirs döttrar. 

Eftor m&Iniiiff af Blommér. 

voro helt och hållet kroppsliga, ej några fantastiskt luftiga gestalter, bil- 
dade af dimmans nyckfulla hvirflar, så som en mera modernt anlagd och 

• Till akademiens samlingar lämnade han en kopia af Conreggios ^nymf, öfvenraskad 
af fauner». 

Digitized by VjOOQIC 


mindre naivt troende målare framställt dem, då han upptog »Älfvaleken» 
som måleriskt motiv, också han i samma afsikt som Blommér haft, att 
återg^fva den drömmande, milda karakteren af nordens halfskumma mid- 

Blommérs sätt att se naturen var musikaliskt. Han målade sina nor- 
diska visioner så att säga i folkvisans tonart. Han målade lugnet, friden, 
naturen i hvila, den stund af sommarnatten, då ingen vindfläkt är vaken 
och ej ett blad rör sig, då ängsknarren är tyst och nattskäran sofver. 
Kommer då en ensam vandrare vägen fram, skall han se de hvita älfvorna 
nere på ängen, och på de sakta vaggande, silfverkantade vågorna hvila 
sjöjungfrurna, drömmande i det bleka månljuset vid Näckens harposlag. 

Han målade den nordiska sommarens vemod, tanken på hur kort 
den varar, hur nära förgängelsen är — snart komma höstens stormar, 
och så breder sig vinterns snödok öfver lifvets graf. 

Det är en afgjordt sydsvensk karakter i de stämningar, han trollar 
fram. Hans diktning i Tärg är nära besläktad med de danske skaldernes 
och målarnes naturromantik. Det vilda, obändigt trotsiga, det mörkt 
fantastiska, som tinnes i många af de nordiska sagorna, det väcker ingen 
resonnans i hans vekt melankoliska lynne. Den väldige Tor, som rullar 
fram öfver bergen med dån och ljungeld i sina spår, stormen som hviner 
öfver en skummande sjö och öfver hopade klippor, en stor, vild naturs 
ödslighet, sagans skräckbilder — allt detta är fjärran från den idyll, där 
Blommérs najader vagga sig på lugna, lata böljor. 

Då han öfvergår från folksägnen till den nordiska gudavärlden, är 
det också där de milda dragen, han söker fram. Det är hans eget veka 
skaplynne, som väljer ämnen för hans tanke. Han målar den vana Fröja, 
den tåliga Sigyn, kvinnans hängifvenhet, hennes blyga längtan, hennes 
tröstande, helande, styrkande makt. 

Men hvad beträffar det konstnärliga uttrycket för känslan och tanken 
stannade Blommér oftast vid ansatserna, vid grundackordet. Det var 
ytterligt svårlösta uppgifter, han tog för sig, och det är föga underligt att 
man ofta nog infor hans taflor har en känsla af att färgerna ej varit till- 
fyllest för att uttrycka det som konstnären sett i motivet. Naturens 
själslif målas i musik bättre än i färg. 

Blommérs sträfvan hade i grund och botten samma mål som det 
intima stämningslandskapets målsmän i Frankrike uppställt för sig. Det 
var mindre själfva naturföremålen, han ville framställa, än den känsla de 
ingifvit honom, och hans uppgift var att gifva denna känsla ett naivt, upp- 
riktigt, okonstladt uttryck. Han borde ha lärt känna eliten af den unga 
riktning, som samtidigt växte upp i Frankrike: Jules Dupré, Millet, Corot. 
Han borde ha lyssnat till den sistnämdas råd: Blif framför allt trogen er 
instinkt, ert eget sätt att se (»Avant tout, obeissez å votre instinct, å 
votre maniére de voir»). Och han skulle gått vidare på den väg, hans 

Digitized by VjOOQIC 


skaplynne visat honom in på. Hans sätt att se hade i själfva verket 
vida större frändskap med musiken än med plastiken. 

Den plastiska stilen, som han sökte tillägna sig efter sin öfverfl3rttning 
till Rom, var åtminstone ej redo att utan vidare hälsa honom som sin 
härskare. Hans första romtaila, det bethlehemitiska barnamordet, är pose- 
rande och intetsägande, utan karakter och intensitet i skildringen. Af 
akademien, som nu gladde sig åt den väg, Blommér slagit in på, för- 
klarades taflan utgöra det bästa studieprof, någon stipendiat dittills hem- 
sändt, den vackra koloriten omnämdes med beröm från flera håll, men det 
hände ock att man talade om »grymheten och gräsligheten» i figurerna. 

Blommérs tekniska förmåga skattades i allmänhet mycket högt af 
hans samtid. Hans meningsfränder hade all anledning att glädja sig åt 
det nationellt poetiska i hans ämnen. De funno hans konst vara ett 
uttryck för den nordiska vårens skära, melankoliska Ijufhet, den nordiska 
folkvisans enkla, rörande behag samt för hvarje ädel, nordisk kvinnas 
djupa, varma, trohetsfulla hjärta. Men de tjusades äfven af »det full- 
ändadt graciösa i utförandet och det utomordentligt sköna i färgernas 

Blommér utgick från det målningssätt, Sandberg lärt honom — red- 
bart men torrt och stämningslöst. Han betecknar, har man sagt, den 
Sandbergska riktningens höjdpunkt och afslutning. Intrycken af de italienska 
studierna tyckes han däremot under sin korta lärotid i utlandet ej hunnit 
rätt tillägna sig som sin egen andliga egendom, men att han var på god 
väg att skapa åt sig ett helt och hållet nytt uttryckssätt, det visar hans 
kFröja sökande sin make». 

I hans intima naturskildringar hade figurerna — Näcken, den sofvande 
vallgossen, älfvorna — varit framställda i innerlig gemensamhet med na- 
turen. De voro ett staffage, som betonade stämningen, och denna stämning 
var hufvudsaken. Äfven då en enda figur utgör taflans medelpunkt, så- 
som i »Hafsfrun», som dansar på vågen och lockar seglarne i fördärfvet, 
så måste figuren för att göra sig gällande ha den förklarande bakgrunden 
af hafvet och stormhimlen. 

I »Fröja sökande sin make» ligger den stämning, som finnes i taflan. 
endast i gudinnans längtande, vemodsfulla blick samt i färgskalan. Figu- 
rerna stå mot en ljus, jämn himmel, och färgerna bilda en mild skala af 
toner från hvitt till rödt — den ljusgrå himlen och den grå molnbädden, 
de flygande alfernas rosiga kroppar. Fröjas hvita och röda dräkt och slut- 
ligen som de djupaste tonerna hennes skimrande, gyllene hår och guld- 
vagnen hon åker uti. En blond målning i klara färger och af mycken 
dekorativ verkan. 

Teckningen har här en stil, som påmint forskare om den äldre, 
umbriska skolans mästare, särskildt om Francesco Francia. Men nog har 
något af den innerlighet i uttrycket, som man ej vill sakna i en bild af 
den känslofulle Blommér, gått förlorad under sökandet efter stil, efter 

*) Hyltén-Cavallius i sitt minnestal öfver Blommér i Konstnärsgillet. 

Digitized by VjOOQIC 



Uttryck för den karakter, han ville inlägga i sitt arbete, och satt i sitt 
ställe en idealism, som förefaller något abstrakt. Just det barnsligt tro- 
-cnde hade utgjort styrkan i hans äldre arbeten, äfven då han ej be- 
härskat tekniken. 

Hans samtid 
prisar Fröja som en 
»typ af Ijuf, nordisk 
skönhet, adlad af 
ett mildt allvar». 
Hon uttrycker »kär- 
lekens första stilla 
längtan och blyg- 
samma förbidan, 
men har tillika ett 
•drag af värdighet 
och härskarmakt » . 
Sannolikt skulle 
Fröja betecknat en- 
dast ett steg framåt 
i Blommérs utveck- 
ling. Kanske skulle 
han funnit den stil han sökte, kanske skulle han lyckats kläda sina roman- 
tiskt lyriska drömmar i en formren dräkt af nordisk karakter, om han 
ännu några år fått fortfara att söka sig fram. Vi få ej lämna ur sikte att 
det han gaf, det var endast uppslaget, endast de första försöken. 

Fröja sökande sin make. 

Efter målning af Blommér. 


Om Blommérs personliga egenskaper hade hans samtida endast en 
åsikt. Han var en man, som Valhalls gudar höUo så kär, att de ej ville 
lefva honom förutan. »Hans ädla böjelser, hans enkla, ärliga, grundsvenska 
väsen, hans klara hufvud och jämna lynne» — yttrar vid hans död en 
hans landsman*) — gjorde honom till »en af de bästa och gedignaste 

Den lugna tryggheten liksom den omständlighet, hvarmed han utreder 
och framlägger sina tankar, påminner om hans härkomst från en svensk 
bondesläkt. Men ett ovanligt drag hos denne folkets son är, att hans 
konst rör sig omkring den idékrets, han växt upp uti — något som eljes 
ej är vanligt hos de konstnärer, som utgå ur folkets hydda. De pläga 

•^ kektor G. Andersson i Lund. 

Digitized by VjOOQIC 


sällan visa någon böjelse att gå tillbaka dit in. I själfva verket var det 
väl också i främsta rummet Konstnärsgillets tändande idéer, som be- 
stämde Blommérs riktning och kommo honom att åter väcka till lif sina 
barndomsintryck och att lefva sig in i dem igen. 

Han är en mångsidigt intresserad natur. Hans bref — med den 
korrekta stilen, det vårdade, något släpiga framställningssättet — beröra 
gärna vid sidan af konstfrågor politiska och sociala spörsmål, och han 
är en bland de få af sin tids konstnärer, som resonnera om riksdagen 
hemma, om regeringen, läseriet och annat, som upptager de mera pro- 
saiskt anlagda medborgarnes tankar."^) Han undertecknar sina bref med 
endast »Blommért, det namn han själf och ingen annan än han gjort 
kändt och aktadt. 

Han var en man, som insåg att målaren äfven bör kunna något 
annat än måla. Han hade ett lifligt begär efter kunskaper och slog sig 
aldrig till ro med det han lärt. »Hans fantasi, mindre djärf än graciös, 
mindre själfskapande än reproduktiv, sökte allestädes i naturen, i häfdernas 
och literaturens lustgårdar efter de idunsäpplen, hvilka förädla och för- 
yngra lifvets och verklighetens snart grånande bilder», yttrade Hyltén- 
Cavallius i det tal han höll vid Konstnärsgillets minnesfest öfver den bort- 
gångne förbundsbrodern. 

Att Blommérs död vållade allmän förstämning bland konstens vänner 
— och bland hans personliga vänner — är ej att undra på. Akademien^ 
som i honom såg den blifvande ledaren — att han var så godt som pre- 
destinerad till akademiens direktör, var en hemlighet, som Nyström ej 
behöll för sig själf — Konstnärsgillets entusiaster, som hälsade honom 
som den fosterländska konstens höfding, de som ville stil och de éom 
ville poetiskt innehåll i konsten, alla partier måste sörja honom, hvars 
löftesrika verksamhet med ens blifvit af klippt.**) 

Det blef aldrig Blommérs lott att föra lifvande, stärkande vindar 
med sig upp till hemlandet. Han blef nu en af de många, som nätt och 
jämt hunnit visa sig ha kraft, förmåga och vilja att inom sitt fack föra 

*) Ett bref till Palm, skrifvet frän Rom den 2 juli 1851, talar om ett och annat angående 
konstnärerna, men mest om hemlandets förhållanden, sådana de synas fbr den bortvarande. 
Han talar om svensk politik och om tysk, om regeringens vacklande uti principfrågor, om läseriets 
och pietismens bemödanden att influera, om hur bondeståndet »voterar ofta i konservatismens 
intresse, emedan det uppskrämmes för sig själft, hotas med förlust af egna rättigheter» . . . 
Till slut några ord om den romerska naturen, om sommarkvällamas månsken, »hvarunder jag 
såväl som många andra kan få svärma och drömma» o. s. v. 

**) Bland de minnesord, som blifvit uttalade om den bortgångne, förekomma i ett poem 
i kalendern Norden 1858 följande klassiska rader: 

»I eterns Ijushaf penseln nu han doppar 

och målar evighetens perspektiv. 

Hans blick kan skåda klart de himlakroppar, 

dem dunkelt här han såg från sitt stativ. 

Han vandrar nu i högre gallerier 

och solar sig i himlens skilderier.» 

Digitized by VjOOQIC 


Utvecklingen framåt, förrän de ryckas bort från alla framtidslöften och 
allt framtidshopp. 

I Ernst Ahlgrens roman »Pengar» förekommer en trogen skildring 
af Blommérs efterlefvande i den skånska byn. Den gamle fadern, hvars 
stolthet och hvars käraste samtalsämne var den berömde sonen — som 
fått de första grunderna af honom — och hvars bästa skatter voro dennes 
akademistudier och färgskizzerna till en och annan af hans taflor. De 
öfriga anhöriga, som betraktade den aflidne som en odåga, som bara 
kostat pengar och som ej lämnade något efter sig . . . 

Efter den gamles död lära sonens teckningar och skizzer ha gått 
under klubban och blifvit bortslumpade korgvis.*) 


Vida mindre omtalad än Blommér var hans några år yngre kamrat 
Lindholm, som delade hans öde att dö ung, sedan han visat att han var 
mannen ej blott att gifva löften utan också att uppfylla dem. 

Lorenz August Lindholm*^) är ett konstnärsnamn, som ej tillhör de 
oftast närada. Utom konstnärernas och konstvännernas tämligen trånga 
krets var han föga känd. Han var en anspråkslös och stillsam man, som 
ej gjorde något väsen af sig. Det var också först under sin stipendietid 
i utlandet, han utförde de arbeten — ytterst fa till antalet — som burit hans 
namn till eftervärlden. Och efter fyra och ett hälft års vistelse på främ- 
mande mark lämnade han detta jordiska. 

Lindholm var uteslutande genremålare. Bland alla de unga försökare, 
som i Stockholm delat den lilla genrens hvardagsmotiv och dess stående 
typer sinsemellan, utvecklade ingen sin förmåga så följdriktigt som han. 
Han gick ej utom de gränser, han från första början utstakat för sig, 
men han åstadkom det bästa, som hans samtid i Sverige kunde åstad- 
komma på genrens område, då han målade den lilla taflan: »En trasslig 

Som akademielev var han den personifierade fliten och punktligheten. 
Vid femton års ålder mottog han sin första jetton i principskolan, och 

•) I litografi utgåfvos året efter konstnärens död 1 Blommérs taflor» med text af Hyltcn- 

**) Född i Stockholm 18 19. 
•*♦; Inköptes 1883 af nationalmuseet, som förut ägde tre tatlor af Lindholm Irån hans 
tidigare skede. 

Digitized by VjOOQIC 


sedan fick han allt emellanåt loford, småstipendier och medaljer på hög- 
tidsdagarna. I kungliga museet kopierade han omsorgsfullt de holländska 
genretaflorna, och då han började måla taflor på egen hand, valde han 
motiv af samma slag som hans förebilder behandlat. Han sålde allt ifrån 
början af 1840-talet ganska många små dukar till konstföreningen, var en 
flitig utställare på akademiens expositioner — man räknar hans målningar 
från studieåren till ett trettiotal — deltog också samvetsgrant i den årliga 
täflingen, behandlade så väl 1847 års prisämne om Virgilius och den i van- 
makt fallande Oktavia — som förskaffade Blommér kungliga medaljen — 
som följande års ämne »Abraham och Hagar» och vann 1849 ^^^ efter- 
längtade medaljen »för uppvisade taflor af mycken förtjänst». 

Akademiens omdöme om honom — formuleradt af Anckarsvärd — 
lydde sålunda: Han hade »med stilla, ständigt framåtgående verksamhet 
upparbetat sina, för den af honom valda, nu för tiden mycket värderade 
konstgrenen onekligen vackra naturanlag. Hans studier inom akademien ha 
varit utmärkta af den största flit och noggrannhet, och hans produktioner 
som själfständig konstnär hafva tidigt ådragit honom från så väl akademiens 
som allmänhetens sida en uppmärksamhet, hvaraf han genom omisskänneliga 
framsteg alltmera gjort sig förtjänt. Här» — slutade Anckarsvärd sitt 
anförande — »synes mig således alla skäl vara for handen att hoppas, det 
Lindholm, nu fuUkomligen mogen till utrikes studier, skall utbilda sig till 
en konstnär af utmärkelse och blifva till heder och nytta för den inhemska 

Resestipendiet erhöll han samma år, kamraterna anordnade en afskeds- 
fest — hvarvid någon lade märke till, att deltagame voro summa tretton 
— och så reste Lindholm annandag jul for att aldrig återkomma. 

Han har sin resplan uppgjord af akademien och följer den villigt. 
Först till Antwerpen, där han ej flnner de alster af holländsk konst, han 
väntat sig få se. Så en liten tur omkring i Nederländerna. I Gerard 
Dow och ännu mera i Gabriel Metzu flnner han de mästare han sökt. 
Därefter på våren 1850 till Paris, där den moderna konsten synes honom 
allt for effektsökande, fastän han villigt erkänner dess »expression och 

Holländarne förbli hans förebilder — i Paris liksom hemma i Stock- 
holm. Han söker i sin egen målning nå den kärleksfulla uppfattning, den 
skarpa karakteristik, den minutiösa detaljbehandling, som han beundrar 
hos dem. Han prisar Gabriel Metzus arbeten, därför att de äga »en lätt 
pensel och den yttersta fini samt sanning i figuremas rörelse och uttryck», 
och han beimdrar Rembrandts sätt att sammansmälta färgerna och under- 
ordna alla lokaltoner under den härskande hufvudfargen. 

Själf har han under sin stockholmstid målat så samvetsgrant och så 
»fini» han kunnat — han är mycket närsynt,* och detta utgör säkert en 
medverkande orsak till hans böjelse for små dukar och för ett minutiöst 
behandlingssätt — och han har nått en aktningsvärd förmåga att gifva 
ett osökt och behagligt uttryck åt sina figurer, på samma gång som han 

Digitized by VjOOQIC 


redan då upparbetat sin larg, som under hans första skede var torr och 
brun, till mera fyllig, kraftig och växlande. 

Hans ämnen ha varit ungefar desamma, som målades af ZoU, Bok- 
lund, Blackstadius och de andra ungdomarna. Någon gång en borgerlig in- 
teriör — »Mormors födelsedag», där mormor i sin länstol med bibeln och 
kaffepannan bredvid sig på bordet åhör sin lille vattenkammade dotter- 
sons versifierade lyckönskan, eller »Kärleksbrefvet», där den vaksamma 
modem kommer ljudlöst smygande bakom den belåtet småleende ungmön, 
som ög^ar i brefvet från honom^ låter sin sömnad glida ned på golFiret 
och hvarken hör eller ser, ej ens märker att katten kommer och ger 
henne en varnande blick, märker ännu mindre den spionerande modern 
och allra minst den äldre systern — det är bestämdt hon som skvallrat — 
som skadegladt lurar i dörren. 

Men oftast är det bondstugan, som bildar bakgrunden för figurerna: 
gubbar som röka eller spela kort, gossar som rita eller läsa, en liten 
flicka som slagit sönder en spilkum, mödrar som vakta sina småttingar, 
någon gång hela familjen efter slutad måltid — far tänder sin pipa, 
hustrun håller den minsta telningen i knäet, en kvinna viker ihop bord- 
duken, en annan sysslar i spiseln. 

I Paris fortsätter han med att behandla motiv af samma slag. De 
första målningar, han skickar hem — hösten 1851 — äro förutom ett 
studiehufvud två interiörer, den ena en familjescen med fyra figurer, den 
andra »En trasslig härfva», där han koncentrerat de principer han om- 
fattat, samlat all sin kraft och vilja och på det mest lyckliga och det mest 
typiska sätt gifvit sin konstnärliga karakteristik. 

Den lilla taflan har ett så obetydligt ämne som en tafla kan ha. 
En ung fransk bondkvinna nystar garn, och hennes lilla pojke måste 
hålla i härfvan, fast han mycket hellre ville taga sig något annat före. 
Det är ej motivet, som utgör taflans tilldragande egenskap, utan 
den omsorg, hvarmed allt är framställdt — figurerna lika väl som alla 
bisaker i stugan — det älskvärda lynne, den äkta konstnärliga värme, 
som där är målad in i hvarje penseldrag. Och det hela — kraftigt på 
samma gång som minutiöst, elegant och lätt i penselföringen, helt och 
harmoniskt i färgen — är så väl måladt, att den tidens svenskar, som 
i allmänhet ej kunde skr3rta med någon utvecklad teknisk färdighet, torde 
hafl svårt att visa ett arbete, som stod i jämnhöjd med detta lilla älsk- 
värda prof på finmåleri. 

De tre tafloma blefvo alla väl mottagna och inköptes af konst- 

Akademien var mycket nöjd med sin uppföding. Lindholm var en 
foglig natur, som lydde välmenade råd och som gick konsekvent framåt 
på den väg, där han allt från sina första steg slagit in. Det enda, man 
kunde anmärka mot honom, var att han ej hade någon håg att odla den 
stora stilen utan valde de obetydligaste ämnen. Emellertid medgaf man 
beredvilligt, att pensionären utvecklat sig på ett glädjande sätt »i den 
riktning, som af hans naturanlag finnes antydd». 

Digitized by VjOOQIC 



En trasslig: härfva. 

Eftor målniiiK af L. A. Lindholm. 

Han hade ej vistats länge i Paris, förrän den sjukdom, som snart 
skulle taga hans lif, gjorde sig bemärkt. Han sökte mota den genom en 
brunnskur i Ems -- på återvägen besökte han Diisseldorf och fann sig 
tilltalad af Tidemands bondelifsbilder och af Gudes landskap. I början 
af 1852 omtalar Qvarnström honom i bref hem som »krassligs i maj 
skrifver Wahlbom, att parisersvenskarna äro flitiga och raska »med undantag 
af Lindholm, hvars hälsa är vacklande — dock som det tyckes på bätt- 
ringsvägen. Likväl är han alltid arbetsam och flitig, så ofta han finner sig 
ha krafter att arbeta». 

Han målar färdiga ett par taflor, däribland en krogscen med flera 
figurer, politiserande bönder, individualiserade med mera fysionomistisk 
skärpa än han förr plägat bestå sina typer — hela taflan är för öfrigt 
hållen i ett hårdare maner och i ljusare färger än hans vanliga. 

På hösten 1853 reste han i sällskap med Wahlbom till Rom. Det 
tärande bröstlidandet tilltog alltmera, han hade nu föga kraft att måla 
och det blef föga måladt — en »romersk interiör» hemsändes efter hans 
död. Den 11 april 1854 aflcd han på preussiska hospitalet. 

Digitized by VjOOQIC 


Rlommér har målat Lindholms porträtt: en spenslig ung man, ett 
magert, tämligen alldagligt ansikte, lockigt hår, melankoliska ögon. 

Som en tillbakadragen, tystlåten och fredsam kamrat omtala honom 
hans samtida. Liksom Wickenberg, Roberg och Blommér älskade han 
musik, och om musik talade han hellre än om andra konstarter. En in- 
bunden, drömmande natur, som tog mera intryck af den gamla konst, som 
vunnit hans hjärta, än af den verklighet, som omgaf honom. Men en 
konstnär, som visade en djup och varm kärlek till sitt arbete, hur hvar- 
dagliga och små hans motiv än kunde vara. 

Hans bästa målningar tillhöra det slag af konst, som vinner, ju mer 
förtrogen man blir därmed. Hans område var litet, och utprägladt originell 
var han aldrig, men han gaf sig helt åt sitt arbete. Hans konst är allt 
igenom ärlig. 

I sitt omsorgsfulla finmåleri, i sina små interiörer med figurer, kärleks- 
fullt karakteriserade, är Lindholm den närmaste föregångaren till Ferdinand 
Fagerlin, hvardagsgenrens främsta representant bland svenska målare. 


»Genren har utträngt den gamla gedigna historiemålningen», yttrade 
Aftonbladet 1849 ^^^ anledning af de arbeten, de svenska målarne då 
hade att framvisa. 

Det svenska historiemåleriet hade visserligen minst af allt utmärkt 
sig för gedigenhet. Äfven den genre, som trädt fram som den stora 
konstens medtäflare, hade allt för sällan kunnat berömma sig af konst- 
närlig äkthet, men den hade åtminstone medfört ett visst sökande efter 
verklighetstrohet. I alla arter af måleriet frodades en lättvindig dilettantism 
— att undanrödja den blef tidens närmaste uppgift. Fordringarna på 
konsten hade stigit, man insåg att studierna måste bedrifvas med vida 
mera allvar och uthållighet än hvad som förr ansågs tillräckligt. Det 
kunde ej i längden vara nog att åstadkomma välmenade, man skulle 
också kunna åstadkomma goda arbeten. »Der Maler muss målen können^. 

Det var Paris, som lärde våra konstnärer inse, att de kunde allt for 
litet. Man hade alltid erkänt fransmännens skicklighet i konstens handtverk. 
och man kunde ej vara blind för det sakförhållande, att de svenskar, 
5%om gått i en allvarlig skola i Paris, voro i högre grad herrar öfver sina 
uttrycksmedel än de lycklige, som sorglöst svärmat och dessemellan ar- 
betat på andra sidan Alperna. 

Paris var ock den plats, där de hade tillfälle att se mest, se både 
gammal konst af första rangen — »Louvren är mitt Mekka och det är alltid 

Digitized by VjOOQIC 


med ett slags andakt, som jag träder därlm, sade Egron Lundgren — 
och de unga riktningar, som där sköto fram både rikligt och djärft. 
Konsten lefde i Paris ett starkare lif än annorstädes, den andades sin 
egen tids luft, och den var aldrig nöjd med de resultat, den vunnit, utan 
fann alltid nya vidder bakom de mål, den nått.*) 

»Vill man se hvad konstlif i stor skala betyder, så finns blott en 
ort i världen och det är Paris. All respekt för andra goda ställen i den 
vägen, men n:o i är och blir n:o i, och den nummern sitter ohjäipligen 
klistrad på staden där du nu är.» 

Så skref Scholander till Boklund jultiden 1854. 

Akademien sände fortfarande sina stipendiater till Paris, där man 
lärde sig konstens teknik säkrare och mera gediget än på någon annan 
ort. Där blefvo de elever af Cogniet eller numera hellre hos Couture» 
hvars jättemålning, den romerska orgien, de beundrade och hvars elev- 
atelier under den närmaste tiden var öfverlupen af franska och icke-franska 

Blommér nämner, att 30 elever målade på Cogniets atelier 1848. 
Sannolikt räknade han endast de manliga eleverna — de kvinnliga hade 
sin särskilda atelier under uppsikt af mästarens syster, m:lle Amelie. Man 
arbetade i elevatelieren från kl. 8 till half 4. 

Cogniet var personligen vida mer omtyckt och vördad än den få- 
fänge Couture. Båda hade de åstadkommit arbeten, som blifvit ansedda 
såsom hörande till tidens bästa konstverk — Cogniet barnamordet i Bethle- 
hem (»Le massacre des innocents») och »Tintoretto målande sin aflidna 
dotters porträtt», Couture sin »Orgie romaine». 

Couture hade likväl ej Cogniets fasta konstnärliga karakter. Ett 
enda arbete gjorde honom till en stor konstnär, men hans första ord 
blef ock hans sista. Han vågade efter sin kolossala framgång ej utsätta 
sig for möjligheten att hans nästa stora arbete kunde blifva mindre be- 
tydande — eller mindre lofordadt — än det förra. 

Han förstod emellertid att använda det namn, han vunnit. Han blef 
en stor handelsman, som ödelade sitt konstnärsskap genom att i massa 
producera taflor, som såldes till höga priser, mest till Amerika. Senare 
delen af sitt lif framlefde han glömd, bitter och ensam på det slott, han 
målat ihop åt sig. 

Men nu stod han på höjden af sitt rykte både som konstnär och 
som lärare. Ännu 1858 hade han 60 elever, som för att få rum iatelieren 
måste dela sig i två afdelningar. Ena hälften målade från klockan 7 till 
12, h varefter de andra blefvo herrar på täppan. 

Af de våra vände flere tillbaka till Paris för att lära mera än de 
lärt fbrut. Romame stannade där på hemresan, friskade upp sin pensel- 

*) »Paris' betydelse för oss och andra europeiska folk har i alla tider berott pä att det' 
på en och samma gång representerade slutpunkten af den stora centrala traditionen i konsten» 
och att konsten d&r tillika i omfattande betydelse var en nutida konst, lefde starkare i Ögon> 
blickets lif än annorstädes», yttrar Julius Lange. Se i fBilledkunst» uppsatsen »Frankrig og 
Italien i ForhoM til vor tidligere Kunst>. 

Digitized by VjOOQIC 


föring — något som verkligen var behöfligt — och förvånades öfver den 
nya konstens nya riktningar. De kunde vara ogynnsamt stämda mot 
fransk konst, desse som mest lefvat tillsammans med tyskarnes koloni i 
Rom eller som kommo från Spanien, där hatet mot fransmännen och allt 
sooi var franskt lefde kvar alltsedan den napoleonska invasionen. De 
framhöllo gärna den franska konstens jäktande efter effekt, talade om allt 
»maniereradt, extravagant och arrogant», den hade att uppvisa. De kunde 
i allra värsta fall kalla de franska målarne för »pariserskojare» och tala 
om pariserkonsten som »kaffehusförgyllning», men de måste likväl er- 
känna, att en af de större utställningarna i Paris »alltid» innehåller »för- 
träffliga och utmärkta» nummer. 

Detta sista yttrande förskrifver sig från Qvarnström, som var en af 
»parisersvenskarna» 1851 — 52. Då voro också Wahlbom, Palm och Lind- 
holm där samt löjtnant Arsenius^ som delade sin tid mellan att kopiera 
hästar af Horace Vernet i Versailles och måla studier för sin gamle lärare 
Wahlbom, med hvilken han hade gemensam atelier.*) 

I samma hotell som Wahlbom och Palm, på södra stranden at 
Seinen, bodde äfven mamsell Amalia Lindegren, hvilken målade med ifver 
på Cogniets fruntimmersatelier och skötte penseln som en hel karl. Arki- 
tekten Langlet — akademiens resepensionär — studerade flitigt på Blouets 
atelier, och Emil Roberg var i Paris på hemvägen från Algier och Spanien 
och arbetade med ifver hos Chambon. 

Bland Coutures elever från dessa år äro August Jernbergs som rest 
från Stockholm 1847 ^^ först 1854 utbyter Paris mot Dusseldorf, och 
Blackstadius, som snart fortsätter resan till Italien. Höckert har anländt 
185 1 och blir inom kort en ansedd konstnär — han vinner till en början 
mention på salongen 1853 och eröfrar sedan en första klassens medalj på 
världsutställningen 1855. 

Då studerar också Boklund, Höckerts gamla kamrat från Munchen, 
hos Couture — likaså Nils Andersson^ som nyligen kommit hemifrån 
Stockholm, och den danskfödde Geskel Saloman, som kommit hit från 
Göteborg, där han varit verksam som porträttmålare. 

*} Wahlbom målade under sommaren 1852 »Hästar som vattnas» — en tafia, som hade 
lika liten tur i Paris som i Stockholm. Den blef refuserad vid salongen 1853, skickades sedan 
hem, men fann ingen köpare. — »Wahlboms stora hästtafla vill platt inte gå åt, ehuru priset 
ytterligare nedsättes», skrifver Scholander till Arsenius i april 1854. Slutligen gaf Wahlbom 
den som receptionsstycke till akademiens samlingar. 

Om Wahlboms ensliga lefnadssätt på denna tid har J. Arsenius i en otryckt uppsats, som 
han haft vänligheten sända mig, berättat elt och annat drag. I Bruxelles, där Wahlbom vi- 
stades på våren 1S52, hade han — nedstämd af sin sjuklighet — hela vintern lefvat alldeles 
isolerad, kände ingen, umgicks med ingen. Den enda förströelse, han tillät sig, var att gå 
till ett ridinstitut och rida någon timme på dagen. I Paris tyckes den förr så uppsluppet 
glada, och sällskapliga »Wahlbommen» ha lefvat nära nog lika ensam. Klockan 7 på 
morgonen tog han en promenad, åt frukost ute, var i arbete klockan 9 och höll i därmed till 
klockan 4. Då gick han ut och åt middag för i francs 50 cent., satt därefter någon timme 
på café Danemarc och lade sig klockan 9 eller senast ^10. 

Alla försiktighetsmått kunde dock ej hindra hans sjukdom att göra ständiga framsteg. 

Digitized by CjOOQIC 


Jämte Paris har Diisseldorf nu blifvit mälet för den svenska ung- 
domens studieresor. För mer än en af försökarne hemma har året 1850 
medfört ett betydelsefullt nytt uppslag. Kapellmästaren, som musikanterna 
väntade på, infann sig då med sin taktpinne. Och det var från Diissel- 
dorf han kom. 

Akademiens utställning hade detta år svällt ut till en skandinavisk ex- 
position. Bland utställarne voro Tidemand, Gude, Lund, Cappelen, Bodom, 
Bagge m. fl. — alla tillhörande den skola, som i Tyskland hade namn 
om sig som den mest ungdomliga, den mest friska. »Dessa arbeten» — 
skref Edvard Bergh långt efteråt*) — »målade i Diisseldorf i en helt och 
hållet nordisk karakter, voro fullkomligt olika de nästan uteslutande från 
Italiens natur och folklif hämtade ämnen, med hvilka våra konstnärer 
hittills prydt utställningarna hos oss.» 

I de dusseldorfska målarnes motivkretsar funnos uppgifter för dem, 
som så länge gått och försökt få fram något fosterländskt i konsten men 
som haft så svårt att slå an den rätta, den fullklingande tonen. 

Emigrationen till den tyska konststaden tog sin början redan samma 
år. De traditionella uppfostringsåren i det klassiska Italien ansågos 
ej mera nödvändiga, akademiens stipendiater reste dit på befallning — 
och naturligtvis alls ej ogärna — men de stannade ej längre där i åratal 
och det var ej därifrån de hemförde sina starkaste intryck. Meningarna 
ha ock varit delade om, huruvida det var rätt nyttigt för dem att afbryta 
sina skolstudier för att en tid bortåt måla på egen hand i Rom.**) 

För några af de våra blef Dusseldorf den ort, där de trifdes bäst 
och där man målade efter deras sinne, den stad, där de hade lätt att slå rot, 
där jordmånen och klimatet passade för dem. Andra stannade där, därför 
att de en gång kommit dit med strömmen. Andra åter delade sin studietid 
mellan den lugna staden vid Rhen och det stora orofyllda Paris. 

Den första världsutställningen i Paris — 1855 — hade en lifvande och 
uppryckande inverkan på våra konstnärer. Flere af dem, som ej äro där 
förut, resa dit. Särskildt samlas landskapsmålarne snart sagdt mangrant. 

Stack är där och Palm likaså — och det är ej långt ifrån att han 
sedan rest vidare till Madrid, där han blifvit erbjuden en professorsplats, 
och stannat där. På Egron Lundgrens råd vände han emellertid hem 
igen. Marcus Larsson kommer från Diisseldorf och väcker uppseende 
med sina genialiska vildmarkslandskap i storm eller i skimrande sol- 
nedgångsfärger. Äfven hans rival Edvard Bergh kommer för att se fransk 
landskapsmålning. Denna slår för öfrigt ej an på honom. Han finner 
den mindre direkt verklighetstrogen och osökt än den belgiska och den 
tyska landskapskonsten. 

Hvar och en konstnär satte naturligtvis en ära i att representeras 
på utställningen. Höckert segrade där med sitt »Lappkapell*, Marcus 
Larsson ftck ett hedersomnämnande för två landskap »Bergforsen» 

*) l lefnadsteckningen öfver d'Uiicker, Ny illustrerad tidning 1866. 
**) Se Estlander »De bildande konsternas historia», sid. 577 — 78. 

Digitized by LjOOQIC 


och »Ljustringf. Kiörboe hade fyra taflor utställda, Palm två italienska 
landskap, Stack saknades ej heller. Bergh hade med sig från Diissel- 
dorf »Dalkarlar farande till julottan», Andersson hade målat lOxar som 
komma från marknaden». Jernberg uppträdde bland annat med ett gammal- 
nordiskt ämne »Loke och Sigyni, Wahlbom utställde slaget vid Stuhm 
och Gustaf Adolfs död. Boklund sin lilla genre »den nyfikne trumpetaren i. 
Nordenberg >en svensk invalid som berättar om sitt krigarlif», mamsell 
Lindegren en »kärleksförklaring», Troili ett par porträtt. 

Det var första gången, de svenska konstnärerna i samlad flock del- 
togo i en stor, mellanfolklig utställning. Att en af dem då ryckte upp i 
ledet bland den samtida konstens främste män var hedrande nog. 

Det var också första gången, de våra hade tillfälle att fa en öfverblick i 
stort af sin samtids konst, af de resultat den nått, af de uppgifter, den ställde 
fram för sig — och af de olika sätt, på h vilka olika länder och olika skolor 
sökte detta närmande till naturen, som utgjorde allas gemensamma mål. 

Här stod den kyligt formrena klassicismen — främst representerad 
af Ingres — vid sidan af sträfvandet efter en personlig, stor men målerisk 
stil — Delacroix. Här uppträdde det moderna historiemåleriet — Paul 
Delaroche — vid sidan af det ännu nyare kulturmåleriet, hvars profet var 
Henri Leys och till hvars anhängare äfven Meissonnier kunde räknas. 
Verklighetsmåleriet utan historisk omklädnad hade sin representant i 
Horace Vemet, Som målsman för den nya tidens trots mot allt hvad 
skönhetsregler hette stod Gustave Courbet — han hade sin särskilda ut- 
ställning för sig nära intill världsexpositionen. Frangois Millet stod fram 
som bondelifvets lyriker, Jules Breton gick i en liknande riktning, medan 
Theodore Rousseau förde stämningslandskapets talan och hänvisade må- 
iame till helt nya synpunkter.*) 

Hvad åskådaren här hade tillfälle att iakttaga och draga lärdom af, 
det var brytningen mellan de gamla erkända konstidealen och den unga 
tidens unga känslor. 

Den tid, som följde närmast efler utställningsåret, blir för konsten 
hemma i Sverige en ny utvecklingens och löftenas tid. Af de unga 

*) De utmärkelser, som tillföllo de utvalde bland utställarne, gifva nu som alltid en 
klarare inblick i tidens smak än de öfvertyga oss om den medaljerade konstnärens öfver- 
lägsenhet öfver de förbigångne. 1855 ärs jury synes ha bemödat sig om att utan spår af för- 
kärlek för någon viss konstriktning, för gamla eller nya idéer, fördela sina häfvor ibland all 
förtjänst, som höjde sin hjässa öfver medelnivån. Man gaf de tio hedersmedaljerna ät Horace 
Vemei^ Ingres^ Delacroix^ DecampSy Heim och Meissonnier — åt idealismen således lika väl 
v>m åt det moderna koloristiska sträfvandet, åt det populära virtuosmåleriet och den stridslystet 
hänsjrnslösa romantiken. Hedersmedaljer tilldelades äfven Cornelius, Landseer, Leys och koppar- 
et ickaren Dupont, 

Bland de 39 första klassens medaljtagare voro, förutom Höckert, Andreas Achenbaeh^ 
Knaus^ Kaulbach och Tidemand. Gude var en af de 46, som erhöllo medalj af andra klassen. 
Af tredje klassen utdelades 49 medaljer och dessutom 117 »mentions», däribland till skandi- 
naverna Exner, Gertner, Mörten Miklier, Böe och Marcus Larsson, 

NordeniTan, Svonak koiurt. 

Digitized by ^ 




konstnärer, som väckt förhoppningar, återbördar hemlandet nu de allra 
flesta. Endast de, som slutit sig till diisseldorfsskolan, stanna ute. Under 
åren 1855—57 hemkomma Boklund, Höckert, Andersson, Edvard Bergh, 
Marcus Larsson, Amalia Lindegren. Flera af dessa bli fastade vid akade- 
mien — främst Boklund, som visar sig ha förmåga att föra lif och in- 
tresse in i den akademiska undervisningen. 

Nu får också akademien sin efterlängtade målarskola och sin land- 
skapsskola, de gamla föråldrade doktrinerna försvinna med de gamle pro- 
fessorerna från århundradets början, och en frisk konstverksamhet synes 
på väg att uppblomstra. Åtminstone är detta den unga entusiastens tro 
och hopp, då han ifrig efter verksamhet och full af förtröstan till fram- 
tiden återvänder till hemmet — där han förr eller senare skall göra bekant- 
skap med det intrigsjuka skräflet och den förslöande liknöjdheten. 

Digitized by LjOOQIC 






Med 375 illustrationer. 

Senare afdelnihgen. 



Digitized by LjOOQIC 



Digitized by LjOOQIC 


DOaMldorf på 1800-talet 

Diisseldorf och diisseldorfarne. 

IDiisseldorf hade måleriet helt och hållet öfvergifvit traditionerna från 
den tid, då Cornelius var skolans enväldige härskare. Den stora stilen 
kunde i längden ej trifvas på en plats, där konstnären ej kunde vänta sig 
några monumentala beställningar. 

Då Cornelius flyttade öfver till Miinchen, förde han med sig dit det 
plastiskt monumentala måleriet. Diisseldorf föll då i romantikens händer 
och blef en tid bortåt de unga strömningarnas stad, den plats, där konsten 
visade mera lif och större förmåga af utveckling än på någon annan ort 
i Tyskland. 

Diisseldorfsmålaren sökte numera ej det monumentala — han sökte 
inlägga i sitt arbete känsla, stämning, lyrik, musik. Snart skref han dess- 

iutom på sin fana ordet realism, och så öfvergick han steg för steg från 
det romantiska historiemåleriet till framställning af den samtida verklig- 

I heten, och han öfverflyttade på denna verklighet den känslofulla blick för 

I lifvets poesi, som karakteriserat hans romantiska sagomålningar. 

' En fridfull, idyllisk, hemtreflig eller godmodigt humoristisk stämning 

är i regeln förhärskande i diisseldorfsgenren. Det gäller att framställa det 
alldagliga lifvet i små förhållanden — så måleriska som möjligt — att 
måla interiörer ur småborgerligt familjelif eller ännu hellre ur bondelifvet, 
därför att den diisseldorfska bonden lefver i en mindre enformig och in- 
tresselös milieu än stadsbon. 

Digitized by VjOOQIC 

340 dCsseldorf och dCsseldorfarne. 

Milaren har en sympatiskt förstående blick ej endast för poesien utan 
äfven för humorn i det lif han skildrar. Han återgifver med förkärlek 
dess uppsluppet festliga eller dess högtidliga ögonblick. Han vill roa 
eller ock med lätt hand bringa känslosträngarna i dallring. 

Han är gäst på bröllop i byn och på begrafning i landsortsstaden. 
Med de resfardige utvandrarne tar han på kyrkogården afsked af förfä- 
dernas grafvar. Han följer konfirmationsflickoma på väg till landskyrkan 
öfver ängen, där fruktträden stå snöhvita af blommor, och han är med bland 
de nyfikna, då den glada dopskaran visar sig i kyrkporten. Han deltager 
i farfars och farmors husandakt, i fars och mors födelsedagsbestyr, i kurtis 
och förlofning de unga emellan. Han är med om dansgillen, skördefester, 
marknader och upptåg af alla slag. 

Han har en vaken blick för olika typer. Han känner till punkt och 
pricka den hederlige bondgubben, den myndiga husmodem, de glada och 
söta flickorna, den sorglöse och förälskade sjömanspojken, den förslagne 
landtadvokaten, den gemytlige schackraren, den orädde fiskaren, den ädle 

Ett alldeles särskildt intresse hyser han för de kuriösa figurer, 
som åstadkomma omväxling i hopen af korrekta medborgare — för alla 
slags vagabonder, för kringvandrande musikanter, zigenare, lindansare och 
björnförevisare. Han skänker gärna åt skälmame ett försonande drag af 
gemytlig humor och ger vagabondens dotter en vemodig blick, som ut- 
trycker hennes längtan efter ett lugnt lif i ett fridsamt och putsadt familje- 
hem med grytan på spiseln, en pittoresk, skulpterad trätrappa upp till 
sängkammaren, tallrikar på skänkskåpet och lerkrukor, kålblad och mo- 
rötter på golfvet i förgrunden. 

Små täcka barn målar han gärtia och unga, söta oskulder med him- 
melsblå ögon. Och »Mutterliebe». 

Att känslomåleriet ofta nog blir sentimentalt, är ej att undra på — 
man kan spåra en ansats åt det hållet redan i flere stämningsbilder af 
skolans äldre mästare: 

Och för öfrigt behöfver man ej gå sig trött i ett nord-tyskt museum, 
om man där söker efter typiska prof på godtköpssentimentalitet. Man skall 
i Berlins nationalgalleri finna den exempelvis i Karl Hiibners »Siinderin 
an der Kirchthiir» — den unga modern med sitt illegitima barn har kastat 
sig ned i gräset utanför kyrkogårdsporten, kyrkfolket passerar förbi henne 
med blickar af förakt och dygdig öfverlägsenhet, men den fromme pastorn 
med kalotten öfver de hvita lockarna går fram till den utstötta, fattar 
hennes hand och pekar upp mot himlen — i »Der Wittwer» af O. Giinther 

— änklingen sitter tillintetgjord af sorg vid hustruns dödsbädd, medan 
den trogna grannkvinnan bär fram till honom som tröst hans lilla barn, 
som helt och hållet oberördt ser sig omkring i denna besynnerliga värld, 

— eller inom det patriotiska området i de olika varianterna af fosterlands- 
kärlek — hur gossen offrar sin sparbössa, hustrun sin ring, den unga 

Digitized by VjOOQIC 


flickan sitt gyllene, rika hår till fosterlandets försvar*) — eller hur de 
preussiska soldatema göra anfall med bajonett i extas, som såge dé i skyn 
det tecken, i hvilket de skola segra, eller blicka de upp till kungen som 
till sin försyn och kyssa hans händer, där han lugn rider fram öf^er 

Alltför ofta blir ty värr den känsla, målaren förmått inlägga i sitt 
arbete, konstlad och sökt. Den sanna känslan i lifvret liksom i konsten 
pekar ej på sig själf, belåten öfver sin styrka, öfver sin åskådlighet, sin 
förmåga att gifva intryck. 

Men blir man sentimental i Tyskland, så är man å andra sidan ej 
blind för det löjliga i denna rikedom på känsla. Det söta och det mjä- 
kiga i många diisseldorfska familjetaflor och ideaityper får sin motvikt i 
den satiriska genrebilden, som trifs godt i det gemytligt borgerliga sam- 
hället. En annan motvikt får det i den genre- och ännu mera i den lef- 
nadsduktiga landskapskonst, som söker sina motiv vid kusten, vid hafvet, 
i sjömans- och fiskarlifvet, i Holland och Norge. 

Norge skänkte åt Diisseldorf två konstnärer, som blefvo af stor be- 
tydelse för skolans utveckling och som drogo efter sig dit en hel uppsjö 
af ung konstnärskraft. De två voro Adolf Tidemand och Hans Gude. 


Tidemand hade redan 1837 lämnat skolan i Kjöbenhavn och rest 
söder ut. Färden öfver Östersjön hade han gjort i sällskap med G. W. 
Palm, som då lämnade sitt hemland. Palm tog vägen till det klassiska 
Italien, men Tidemand, som ämnade bli historiemålare, föredrog att till 
en början begifva sig till Diisseldorf. 

Där blef han elev af Hildebrandt, så reste också han till Rom för 
att studera den religiösa konsten, återvände efter ett uppehåll i hemlandet 
till Diisseldorf 1845 ^^ ^^^ sedan trogen den staden och den skola, som 
där rådde. Det arbete, han vid sin ankomst dit hade färdigt — »Gustaf 
Vasa talande till dalallmogen vid Mora kyrka» — blef hans sista försök 
på många år inom historiemåleriet. 

*) »Vaterlandsliebe im Jahre 18 13» af G. Giaef. Katalogen meddelar, att den unga 
damens hår betalades med 1,300 thaler, fÖr hvillca lyra frivillige utrustades. 

^^) »Schlachtfeld von Kuniggrfltz» af O. Heyden, »Beginn der Verfolgung bei Königgrfitz» 
af Ch. Sen. 

De liär ofvan omnimda målningarna tillhöra alla ett senare skede In det, som sig Dlls- 
seldorf blifva ett af högkvarteren för Tysklands konst. 

Digitized by VjOOQIC 

342 dUsseldorf och dOsseldorfarne. 

Det blef Tidemands uppgift att presentera det norska folket för den 
stora europeiska allmänheten. Han blef en etnografiskt trogen skildrare af 
lifvet i sitt för kontinentens publik föga eller alls intet kända hemland, 
hans norska bilder blefvo för tyskarne hvad den Vernetska skolans orient 
var för fransmännen, likväl — som Dietrichson påpekar*) — med den 
skillnad, att medan de etnografiska målarne stodo utanför sin ämneskrets 
och skildrade med blick endast för det främmande, det nya och intres- 
santa i stoffet, kunde Tidemand måla som den, som ägde mera än ett 
blott estetiskt intresse for sitt ämne, kunde skildra med hela innerligheten, 
hela kärleken till det aflägsna, saknade hemmet. 

Det enkelt stilfulla i Tidemands kompositionen den adel, som hvilade 
öfver hans uppfattning af det folk han framstälde, och den innerlighet i 
känslan, han på ett så vinnande sätt uttryckte, höjde den norske målaren 
till den främste inom sin konstart ibland Diisseldorfs konstnärer och till 
en af de mest inflytelserike bland dem alla. 

Han förde med sig dit lifliga intryck ej blott af norsk natur och af 
det norska folklifvets pittoreska yttre, utan ock af norskt själslif, af ung 
norsk diktning, af norsk naturromantik. 

Liksom skalderna sökte också målaren framhålla folklifvets poesi, 
valde till ämne for sin framställning folklifvets skönhetsögonblick, de poe- 
tiska, de stora, de upphöjda momenten i folkets lif. Tidemand, som aldrig 
blef förtrogen med sina landsmäns lefnadssätt under den långa hösten och 
den mörka vintern, han som själf en och annan gång kom »som en sön- 
dagsgäst» på besök i hemmet, då naturen stod i sin sommarfagring, han 
kvarhöll efter dessa studie- och turistbesök i soligt minne den jublande 
glans, som hvilade öfver hemmet i återseendets stund, den innerliga glädje 
som vidgat hans bröst, då klockorna ringde helgdagsfrid i dalen och insjön 
afspeglade fjällen och aftonens genomskinligt klara himmel, som höll 
kvar dagsljuset till dess midnatt var inne. 

Denna söndagsfrid, denna veka hemkänsla gaf grundtonen i Tidemands 
konst. Att söka poesien i bondens enformiga arbete, i hans sega kamp 
mot en hård natur, det låg ej for hans svärmiska lynne. Och han lefde ej 
heller så länge ibland det folk, hvars konstnärliga tolk och förklarare han 
var, att han kunde tränga till djupet af dess karakter. 

Att han likväl hade en skarp blick för sina landsmäns skaplynne 
visa de teckningar, han gjorde efter naturen under sina sommarfarder i 
Norge. Men då han sedan i Diisseldorf komponerade sina taflor ur norskt 
bondelif, målade norska typer med ledning af tyska yrkesmodeller — och 
under ett oemotståndligt inflytande af den omgifning, han lefde uti — då 
blef det skarpt karaktersfuUa som funnits i hans första skizzer utjämnadt 
och borttvättadt. Det som borde sägas på ren norska, kom fram i tjrsk 

♦) Se L. Dietrichsons arbete: »Adolf Tidemand, hans Liv og hans Vicrkcr» samt samma 
förfatures uppsats om Tidemand i »Fra Kunstens Verden». 

Digitized by VjOOQIC 


Att hvarje lands konst bör tala sitt eget språk och tala i främsta 
rummet till landets egna barn var en sanning, som man ej fått upp ögonen 
för i Dusseldorf — lika litet som man lärt sig inse, att en folkskildrare 
måste lefva i det allra mest intima samlif med folket för att kunna hålla 
sina idéer friska och ständigt kunna förnya dem. 

Danskarne hade förstått detta, och de hade visat sig kunna pånytt- 
föda sin konst på egen grund. De danske målarne byggde sitt lif igenom 
sin konstutöfntng på innerlig kännedom om landets natur och folkets ka- 
rakter. De voro fullt och fast öfvertygade om, att hemlandet behöfde 
deras konst odelad, hel och hållen. Deras teknik kunde bli tung, sträf 
och tråkig, därför att de, måna om att bevara sitt eget, voro onödigt rädda 
för främmande inflytande, för intryck utifrån, men de behöfde endast resa 
ut och gå i skola, så lärde de sig att måla väl. De ändrade ej skap- 
lynne, då de satte sig i förbindelse med den yttre världen, de voro då 
män för sig, som visste hvad de ville. 

De ville framför allt bo hemma hos sig — diisseldorfarne åter bodde 
i utlandet och gjorde då och då en studieresa hem till sitt eget land. 

Tidemand och hans liktänkande insågo visserligen faran af att måla 
Norge så långt utom dess gränser, men de sade sig ej ha något val 
att göra. För att utveckla sig, för att hålla sin förmåga frisk ansågo 
de sig böra vistas på en plats, där det fanns konstnärer, konstintresse, 
konstlif. De voro ense om, att konsten ej kan uppdrifvas genom agitation 
från en liten andligt vaken klick i ett land, som ännu så länge har andra 
intressen än de konstnärliga att taga vara på.*) Och de visste, att isolering 
är en farlig sak för en konstnär, att den visserligen ej måste medföra 
slapphet, ensidighet och blind inbilskhet, men att den i regeln plägar 
ha dessa följder. De voro öfvertygade om, att en konstnär, som ej har 
en jättestark ursprunglig kraft och en outslitlig energi, en aldrig förtröttad 
förmåga af att ständigt kunna förnya sig själf, måste hålla sig i för- 
bindelse med den stora konstvärlden, om han vill behålla sin spänstighet, 
sin friskhet och om han vill hålla sig på höjden af sin samtids utvecklings- 

Den nordiske målaren stannade därför i Dusseldorf, ibland för lifvet, 
ibland för ett tiotal år. Han leddes af en varm kärlek till sitt fosterland, 
af en ärlig vilja att draga det inom konstens råmärken. Men han kunde 
dock ej i längden hålla sina naturintryck från studiefarderna friska där 
ute i den främmande omgifningen, bland de tyska doktriner, som hvarje 
dag ringde i hans öron. Han ville vara nationel, det var hans föresats 
att måla allt igenom nordiskt — och likväl blef hans konst strängt taget 
i främsta rummet en för tyska åskådare afpassad lärokurs i hans hem- 
bygds landtliga seder och bruk. 

*/ *Jcg har nu liden Tro til at Kunst i et Land kan drives ved Agitation. Kunsten maa 
komme med Tidens Fylde, naar den bliver til en absolut Nödvendighed, som Frugt efter 
Blomst», skref Tidemand till Gude 1863. 

Digitized by VjOOQIC 

344 dCsseldorf och dCsseldorfarne. 

Den tyske åskådaren fordrade ej någon vidare intensitet i karakteri- 
stiken. Han förstod de främmande typerna bäst, ju mera i allmänna drag 
de voro framställda. Han intresserade sig i främsta rummet för mål- 
ningens etnografiska element och for det som taflan berättade. Känsla 
ville han ha, romantik, lifvet sedt med en poets blick, lifvet renadt från 
allt fult och lågt. 

Det naivt omedelbara hade svårt att fä armbågsrum i denna riktning, 
som framställde typer och känsloyttringar förädlade, förfinade, städade — 
och som kallade sigsjälf realistisk, men hvars realism var hufvudsaklig^t 
afsedd för formaksväggen. 

På säkrare grund än genren byggde landskapsmåleriet i Dusseldorf. 
Jämte Schirmer och Andreas Achenbach var Hans Gude vid århundradets 
midt dess främste målsman. 

Gude hade infunnit sig 1841 — sexton år gammal, en mångsidigt 
begåfvad, musikalisk, literärt intresserad ung man. Han blef till en början 
af Schirmer afrådd från att måla — Cornelius, Géricault, Delacroix hade 
ock blifvit välvilligt afrådda från att måla — men han fortfor ändå, han 
liksom de andra, ämnade — han liksom Tidemand — bli historiemålare, 
fördes af en slump in på att studera landskap och var snart nog ej blott 
en famlande forsökare, som ej rätt visste hvad han ville, utan en erkänd 
och aktad mästare. 

Af Andreas Achenbach hade han lärt att ej rädas för en rik, om- 
fattande och saftig färgskala, att djärfl gå naturens företeelser in på lifvet, 
men Schirmer, som nyligen återkommit från södern och blifvit en repre- 
sentant i Diisseldorf för det italienska stillandskapet, lärde honom att 
söka en stilfull och stor hållning, säkerhet, jämvikt och tanke i tafians 
byggnad. Den omsorgsfullt genomtänkta kompositionen, förmågan att 
finna vackra linier, att välja och disponera öfver stora massor af kraftigt 
ljus och stark skugga bli hufvud egenskaperna hos diisseldorfslandskapet. 
Skildringen är solid, säker, lugn och handfast, det skiftande och flyktiga 
i naturens stämningar får man däremot ej rätt fatt uti. 

Äfven i Gudes skildringar af Norge blef det i främsta rummet känslan 
for hemlandsnaturen, som genomvärmde konstverket och gaf det en själ. 
Onekligen inverkade det hämmande också på hans konstnärsskap, att han 
måste måla sina landskap långt ifrån hemlandet och ofta måste lita mera 
på minnet än på omedelbart friska verklighetsintryck. Men han var en 
mindre lätt tillfredsställd, en mera sökande natur än Tidemand, som ar- 
betade så lugnt och metodiskt och aldrig tröttnade på att om och om 
igen upprepa samma motiv och samma typer. Af de båda kamraterna 
var det Gude, som hade de största möjligheterna till utveckling. 

Båda fingo de ett lika stort inflytande på den svenska konsten som 
på den norska, på genren lika väl som på landskapet. 

Digitized by VjOOQIC 



Svenskarnes invasion i Diisseldorf tog sin början kort efter det de 
norske målarne visat stockholmspubliken, hur käckt, hur realistiskt och 
hur »i en helt och hållet nordisk karakter » man målade nere i konststaden 
vid Rhen. 

Då löjtnant DUncker vid Svea lifgarde lyckades erhålla ett rese- 
understöd af kung Oskar, uttryckte denne sin önskan, att han skulle stu- 
dera i Diisseldorf, hvilken plats hans majestät »ansåg som den bästa för 

D'Uncker anlände till Diisseldorf redan 1850 — den förste svensken 
på platsen. Den andre, som infann sig där, var Brynolf Wennerberg, 
hästmålaren, och så kom hela raden af figurmålare och unga landskaps- 
målare från Stockholm. D'Uncker kunde snart hälsa välkomna .tre gamla 
kamrater från Nya elementarskolan i Stockholm: Wallander, Södermark 
och Fagerlin, 

Under åren 185 1 — 54 kommo dessutom Nordenberg, Koskull, Marcus 
Larsson, Nordgren, Rudbeck, Zoll, Eskilson^ Albert Berg, Jernberg, Edvard 
Bergh m. fl. och slogo sig ner i Diisseldorf. 1855 kom Alfred Wahlberg, 
då ännu helt ung och nybörjare. 

På hösten 1852 berättar Per Södermark*) följande om sina unga 
kamrater: >Nordenberg har gjort stora framsteg och gör här lycka med 
sina interiörer, har fått alla sina färdiggjorda arbeten sålda och har flera 
beställningar. Wennerberg och D*Uncker arbeta i Sohns målarklass på 
akademien och det går ganska bra för begge. Zoll är för en månad sedan 
hitkommen och målar i Hildebrandts klass. Han gör nätta kompositioner, 
blott han kunde fa fårg. Nordgren har gjort framsteg och vackra studier 
i sommar. 9 

Norrmän fanns det godt om på platsen. £)e första svenskarne i 
Diisseldorf blefvo också allmänt kallade »Norweger» — det var först då 
den svenska kolonien blef mångtalig och då svenska sånger gjorde sig 
uppmärksammade under rasterna i målarskolan, som man hörde talas om 
>die Schweden». Det »norska sällskapet» utvidgades år 1853 på hösten 
till en allmän nordisk förening, som sedan fortlefde i flere år. 

År 1853 räknar finnen Verner Holmberg trettio skandinaviska målare 
i Diisseldorf. »Några väntas ännu, dessutom hafva vi tvenne svenska och 
tre norska fruntimmer.» 

Staden gjorde ett angenämt och vinnande intryck på den nykomne. 
Där var stilla och lugnt. »Allt synes så ljust, så fridfullt och grönt», 

•) I ett bref till Troili. 

Digitized by VjOOQIC 

346 dCsseldorf och dCsseldorfarne. 

skref Z. Topclius därifrån. *) Klockan 6 på morgonen börjar man sin dag, 
på aftonen går man till hvila klockan 9, så vida man ej försinkar sig en 
stund på Langenbergs kafé — skandinavemas samlingsplats — eller på 
någon af de många bierkneiparne, där det går gemytligt och gladt till. 

Diisseldorf är för öfrigt alls intet dödt samhälle. Staden är i stän- 
digt framåtgående som industriort. På gatorna i den äldre stadsdelen, 
som ännu rätt väl har sin gamla prägel kvar, är lifligt nog om morg- 
narna — i synnerhet på »Märkt» med dess grånade husgaflar, dess »altes 
Rathaus» och där framför den gröna ryttarstatyn af kurfursten Johan 
Wilhelm, som, klumpig och vördig, i harnesk och allongeperuk med 
krona öfver, rider på sin hästkoloss. Att den lustiga statyn är uppställd 
af den gode kurfursten själf, medan han ännu regerade i högönsklig väl- 
måga, omtalas som ett lustigt drag af gammaltysk gemytlighet. 

De moderna stadsdelarna äro behagliga och snygga — små putsade 
trädgårdar utanför prydliga små hus med eller utan ett stort atelierfönster, 
parkanläggningar med dammar och slutligen den stillsamma lilla floden 
Dtissel, som slingrar sig fram genom staden utan att göra något väsen 
af sig. 

Genomfluten af den lugna ån ligger Jacobis Garten med sina skugg- 
rika alléer, sina gamla präktiga träd, sina slingerväxter och gräsmattor. 
Här har Goethe, Wieland och Herder promenerat och diskuterat, här har 
Heinrich Heine sprungit och lekt som barn. 

Här i trakten hade målarne slagit sig ner, hit trängde intet larm från 
fabriker och verkstäder, här låg gamla Malkasten — konstnäremas all- 
männa samlingslokal — inbäddad i grönskan. I slutet af 1850-talet föUo 
konstnärerna på den idén att medelst ett storartadt konstlotteri anskaffa 
ett kapital, och för de 50,000 thaler, som inflöto, inköptes Jacobis Garten, 
och där fick Malkasten sin nya ståtliga lokal. 

Man lefde i Diisseldorf enkelt och billigt. När en ny skandinav 
anlände, firades han af landsmännen med en middag, som kunde kosta 
50 öre person. Man gick på visit till hög och låg, och man behöfde ej 
vara rädd för att besvära. 

Andreas Achenbach var den mest gästfrie bland alla konstnärerna, 
men så lät han sig ej heller störas af de besökande. Han kunde prata 
och måla på en gång. Endast då han målade luften på sina taflor, hade 
betjänten tillsägelse att afvisa besökande. »Herrn tar inte emot — han 
målar luft», hette det då, när man ringde på dörrklockan. 

Men artisterna, som kände husets vanor, spatserade utan försyn förbi 
dörrvaktaren och in i atelieren, sågo på hvad där fanns, stannade så länge 
de behagade, men aktade sig för att hälsa på värden, som vid staffliet 
brottades med sina himlar och som ej såg åt sina gäster. 

Den mest vördade mannen i staden var gamle Schadow. Han stod 
öfver den allmänna konstnärsnivån, men de yngre mästarne, däribland 

*) I bref till Helsingfors' tidningar 1857, citeradt i C. Aspelins arbete »Verner Holmberg, 
hans lefnad och verk», Helsingfors 1890. 

Digitized by VjOOQIC 



Achenbach och Tidemand, intogo kamratlikt sina platser bland kände 
och okände storheter i Malkasten. 

De nykomne hade allt skäl att finna sig. De träffade mer än 
600 kamrater, som alla isträfva till konstens sköna mål». De funno 
både konstlif och ett vaket intresse för samma saker som intresserade 
dem själfva, och detta var något ovanligt för dem som kommo från ett 
klimat, där konsten lefde ett magert lif och där kamratanda konstnärer 
emellan var något tämligen okändt. 

Gamla Malkasten i DQsseldorf. 

Efter fotografi tecknadt af D. Ljungdahl. 

Också fann sig stockholmaren som en fisk i vattnet. »Stannen 
I längre i det hålet, som man vanligen kallar Stockholm, där kokkonsten 
är den enda konst, som med förkärlek omfattas, så går det på tok med 
er konst och er själfva», skref en af de utflyttade till en af de hemma- 
varande. *) 

Man tog fatt på arbetet i all ro, med lugn och konsekvens. I Diissel- 
dorf löpte den unga oerfarenheten ingen risk att tappa bort sig bland 
olika, sins emellan stridiga åsikter, hvilket lätt kunde hända i Paris. Man 
blcf aldrig öfverväldigad af det man här fick se — man behöfde ej heller 
tveka om vägen, man hade att gå. Konsten var fredsam och stilla, liksom 
lifvet var i den lugna staden. 

•) Per Södermark i det ofvan nämda brefvet till Troili den 21 november 1852. 

Digitized by VjOOQIC 


Karl DUncker'^) var ej blott den förste svensken i Diisseldorf, han 
var ock bland sin tids där boende skandinaver den skarpaste iakttagaren, 
den kvickaste berättaren. 

I själfva verket ha få af våra emigranter varit så föga svenskar som 
han. Hans fader var norrman, själf bosatte han sig i unga år i Diisseldorf, 
han utbildade sig helt och hållet där och målade uteslutande tyska 
figurer och scener. De enda gånger, han behandlade svenska typer, var 
sannolikt, då han i sin första ungdom ritade karrikatyrer ur stockholms- 
lifvet. **) 

I Diisseldorf gick han till en början elevernas vanliga väg, studerade 
på Sohns atelier, försökte sig på att måla genretaflor — de vanliga 
motiven och de vanliga modellerna, — tämligen intetsägande studie- 
figurer i naturlig storlek: »Fiolspelare och sjungande flicka», »Blomster- 
flicka», »Fattig gosse». I »Skärsliparen» — porträtt af en allmänt känd 
och anlitad diisseldorfsmodell — visade han en humoristisk uppfattning, 
som väckte förhoppningar, men hvarken de porträtt, han utstälde, eller 
hans miniatyrmålningar «i Meissonniers genre» ville rätt slå an. 

Det skall ha varit den schweiziske genremålaren Benjamin Vautier 
— D'Unckers vän och en tid bortåt hans atelierkamrat — som visade 
honom vägen till det område, där hans individualitet kände fast mark 
under fötterna. Han började måla karaktersfigurer i litet format, små 
humoresker, sådana som »De båda döfva» ***) — en gubbe och en gumma 
i intimt skvaller men döfva både han och hon, ifver och otålighet å den 
berättandes sida, nyfikenhet och otålighet på åhörarens — eller allvarligt 
hållna karaktersskildringar, sådana som »De försvarslöse » f) — en blind 
spelman och hans dotter inför polisdomaren. Han lade numera an på ett 
fint, detalj eradt utförande, på skärpa och klarhet i uttrycken, och han 
friskade upp sin kolorit genom studier i Holland, Belgien och Paris — 
visserligen under en ganska kort tid, men med ett i ögonen fallande 
godt resultat. 

D'Unckers framgång daterar sig hufvudsakligen från 1858, då »Ett 
pantlånekontor» var utstäldt i Amsterdam. Sedan dess var han en af 
Diisseldorfs mera uppmärksammade konstnärer. Han lefde i de bästa för- 

•) Karl Henning Ltitzow D'Uncker föddes 1828. Fadern var kammarherre och rytt- 
mästare vid norska jägame. Modem var svenska. I sin ungdom ingick D'Uncker som under- 
officer vid Svea garde, deltog som frivillig i danska kriget 1849 — 50, blef dansk underlöjtnant 
och fick efter återkomsten till Sverige samma grad i svenska arméen. Han flytude till Diissel- 
dorf 1850 och öfvergaf krigaryrket. 

**) Tre sm& samlingar karrikatyrer af » — r» utkommo: »Blandade teckningar ur stockholms- 
lifvet», »Från observatorium» och «H varjehanda». 
***) 1855. I sUtens samlingar. 
f) »Arrest-Meldung», m&lad 1857, nu i Berlins nationalgalleri. 

Digitized by VjOOQIC 



hållanden, var lyckligt och förmöget g^ft med en dotter till en tysk 
arkitekt, bodde i ett litet elegant hus, som svärfadern byggt åt honom, 
med en elegant atelier och en elkant liten trädgård utanför, hade inga 
synliga bekymmer och var allmänt omtyckt som en älskvärd och nobel, 
»ovanligt mild och stillsam» man, en gentleman i h varje tum. 

Han utvecklade en rastlös flit under den korta arbetstid, som åter- 
stod för honom. Endast ett par år efter »Pantlånekontorets» framgång 
tog hans pröfvotid sin början. En gång flera år tidigare hade han under 
ett kägelspel skadat sin högra arm. Långt efteråt uppstod vid armbågen 
en svullnad, hvarur splittror af armbenet värkte ut. Uiider ständiga plågor 
förvärrades tillståndet oupphörligt, till dess han ej mera kunde använda 
sin arm. Han lärde sig då fora penseln med vänstra handen, och det 
gick, tack vare hans outtröttliga energi. Så tillstötte bröstlidande — 
han målade i det längsta och i hans arbeten skönjes ingen svaghet och 
intet aftynande. I mars 1866 afled han, endast 38 år gammal. Åter 
en löftesrik konstnärsbana, som af bröts i fortid, åter svikna förhopp- 
ningar på en väckande och gag^nande verksamhet i hemlandet. Hans 
vän och gynnare, den göteborgske mecenaten B. E. Dahlgren, hade haft 
för afsikt att inrätta en konstskola i Göteboi^ med D'Uncker som ledare. 
Däraf blef nu intet. 

Då D'Uncker en gång funnit 
sitt område, stannade han sedan 
inom dess gränser. 

Det har blifvit sagdt, att han 
gick forlorad för den svenska kon- 
sten, då han aldrig målade något 
svenskt motiv och ej återvände 
från sitt tyska hem till Sverige 
annat än på helt korta besök. 

I själfva verket var det en 
säker konstnärlig instinkt, som 
kom honom att välja till föremål 
for sina studier det lif, han hade 
tillfälle att iakttaga på den ort, 
där han vistades. Hans styrka 
ligger i det omedelbara i skildrin- 
gen, hans konstnärsskap fick sin 
karakter just deraf att han målade 
sina typer sådana han såg dem, 
att han ej klädde om dem hvar- 
ken till bönder från Dalarne eller 
till svenska landstrykare. 

Han var kosmopolit, ej som hans vän Vautier utprägladt nationelt 
anlagd. Det låg alls ej for honom att måla taflor i Diisseldorf efter 

Digitized by VjOOQIC 

Karl D'Unck6r. 

350 dCsseldorf och dCsseldorfarne. 

skizzer, gjorda hemma i Sverige. Han fordrade mera karakter och indi- 
vidualitet hos sina figurer än hvad en dylik hopblandning af intryck och 
studier från olika orter kunde åstadkomma. Han bodde i Tyskland, 
därför blef han tysk i sin konst — lika tysk som Knaus: hellre helt 
och hållet tysk än hvarken det ena eller det andra. 

Tysk bondemålare blef han ej som Knaus, men väl täilade han med 
denne i att odödliggöra den tyska äfventyrarvärlden — vagabonder, 
konstmakare, strykare — , att låta samhällets olika kaster uppträda sida vid 
sida, hedersmannen jämte skälmen, sprätten bredvid tiggaren, den unga 
oskuldsrena flickan bredvid den gamla kopplerskan, den hjärtlöse bredvid 
den känslofulle och ansikte mot ansikte med olyckan den strame äm- 
betsmannen, som i tjänsten tänker och känner endast och allenast hvad 
reglementet föreskrifver. För Hfvets brokiga panorama, ständigt skiftande 
och rik på skärande motsatser, för Hfvets humor, som ofta nog visar sig 
i en på en gång sorglig och humoristisk gestalt, så att åskådaren knappt 
vet, om han bör gråta eller skratta åt de groteska motsatserna — för 
allt detta hade D' Un eker en skarp blick, en kvick pensel. 

Man har träffande yttrat, att han kände sina modeller så, som en 
polisman eller en arrestvaktmästare känner sina kunder. Det skulle i så 
fall vara en fångvaktmästare, som ej hårdnat i utöfvandet af sitt yrke, 
som hade sitt medlidande med världens styfbarn ogrumladt af alla de 
bittra rön, hans erfarenhet under tjänstutöfningen medföra, en känslofull, 
någon gång känslosam fångknekt, som därtill vore godmodigt filosofiskt 
anlagd och som såge Hfvets företeelser och dess många motsägelser och 
nycker med humoristens förstående och melankoliska blick. 

Det som Hjalmar Mörner famlande sökt framhålla i sina teckningar 
ur lifvet, den prägel, hvarmed yrket, sysselsättningen stämplat individen, 
det uttryck lifvets sorger eller Hfvets gåtor gräft in i hans ansikte, det 
förstod D'Uncker att återgifva med mästerskap. Men så var hans konst 
ej heller någon lek som Mörners, och hans egen karakter hade ett helt 
annat djup än den sorglöse greflige goddagspilten haft en aning om att 
människonaturen kunde äga. Och på samma gång, som D'Uncker var 
sig själf helt och hållet blef hans framställningssätt typiskt för den tid 
och den skola han tillhörde. 


Han var i främsta rummet /ystonomtst. Redan i hans karrikatyrer 
— som alls ej äro konstnärHgt utförda — framträder en märklig förmåga 
att gifva ett talande uttryck åt personerna. De ha en utpräglad karakter 
i hållning och minspel. Man behöfver aUs ej bry sin hjärna med att 

Digitized by VjOOQIC 

D'UNCKER. 351 

fundera öfver hvad det är för folk, man har framför sig, ej heller hvad de 
tala om eller tänka på. De förstå att maskera sig på ett lika löjligt som 
typiskt sätt och de äro märkligt starka i mimiken. De excellera i bond- 
grin, men uttrycket är taget på kornet. 

Humorist är han. Han låter med ett uttryck af det största vemod 
gästen på balen betrakta vaktmästaren, då denne bjuder honom »lemonad 
eller mandelmjölk?» Han drifver obarmhärtigt med sina stockholmslejon 
efter 1840- talets modejournal och med till äktenskap lediga mamseller, som 
ej längre äro i dansen. Han tecknar med förkärlek rysansvärda megäror 
i eleganta toaletter. Han visar den till åren komna, allt annat än till- 
dragande ungmön, som »har 200,000», omgifven af älskvärda ungherrar^ 
som med de mest intresserade och förälskade miner göra henne sin kur — 
eller det förlofvade paret, som för första gången promenerar arm i arm» 
en hvar med sina tankar för sig och på ömse håll belåtna öfver att bli 
sedda i hvarandras sällskap . . . 

I D*Unckers taflor — skolgången i Diisseldorf ligger emellan hans 
ungdomliga försök på karrikatyrens område och hans allvarligt uttänkta 
lifsbilder i olja — blir karakteristiken vida mer skarp och genomförd. 
Den är ej längre karrikatyr. Hans figurer bilda en utsökt samling typer 
för olika samhällsklasser och ännu mera för olika temperament. Att de 
äro sökta^ valda med omsorg, ligger i sakens natur. Fysionomisten gick 
likgiltig förbi femtio människor, som han mötte på lifvets marknadstorg, för 
att slå ned på den femtioförsta. Det skulle ej fallit D*Uncker in att måla 
ett salutoi^ med stimmet af hvardagsfolk som säljer och köpslår. De 
syntes honom ej tillräckligt innehållsrika. Han uppsökte scener som hade 
att framvisa mera vexlande och mera vältaliga blad ur hvardagslifvets 
bok; med ett ord, som hade mera intresse för karaktersskildraren. Kom 
en intetsägande människa med i tailan, så hade han sin plats där som en 
belysande kontrastiigur till de öfriga. 

Det är ej något dramatiskt element, någon lifiig handling i D'Unckers 
målningar. De berätta ej om en händelse^ det är en situation de skildra. 
Han synes i regeln utgått från platsen, där figurerna skola visa sig, han 
tycks ha börjat hvarje arbete med att uppställa dekorationerna, som bilda 
taflans milieu. Är sceneriet en gång bestämdt, så samlar han sedan där 
de typer, han finner mest utmärkande för stället. 

Till exempel i »Pantlånekontoret > — ett pantlånekontor i en konst- 
stad, det märks på alla de alster af konst, konstindustri och atelierbohag, 
som äro hopade där. Afiarens ägare är själfskrifven till en hedersplats 
i taflans midt. Bakom honom hans ännu torrare sekreterare vid skrif- 
pulpeten. Så ställets kunder: gumman med kaffekvarnen, pojken med rått- 
fällan och det tämligen magra klädbyltet, sjömannen, som betalar sin 
fordringsägare, en galgfågel med en plåsterlapp för ögat, och tjufven, 
som plockar upp ur fickorna sitt sista förvärf — helt ogeneradt midt för de 
andras ögon, ett drag som knappast är realistiskt — vidare den afsig- 
komne sprätten, h vilkens dekadans redan är af gammalt datum och h vil- 
kens spruckna handskar och fransiga byxor jämte fracken, som sett bättre 

Digitized by VjOOQIC 


dOsseldorf och dDsseldorfarne. 

Ett pantlånekontor. 

Efter målning af D'Unck6r. 

dagar, skvallra om ett mera välmenadt än lyckadt försök att i det längsta 
hålla uppe den svunna elegansen. Slutligen som kontrast till det ruskiga 
sällskapet den unga flickan i sin enkla, rena, hela dräkt, hon som tvek- 
samt kommit in i detta näste och som blyg och med tårar i de klara 
ögonen dröjande lägger fram på disken sin lilla guldmedaljong, ett oskatt- 
bart minne. Hon är taflans egentliga medelpunkt liksom hon är dess 
ljuspunkt, hon som alls ej är hemma här på stället men som tvungits 
hit för första gången, tvungits ut ur renhetens och oskuldens vindskam- 
mare in i källarens smuts och låghet. Värden på stället betraktar henne 
öfver sina glasögon med ett fräckt, hånfullt plirande uttryck, och hans 
tankar stå tydligt nog att läsa i hans rödfnasiga ansikte. Och den afsig 
komne sprätten söker genom en elegant vårdslös hållning och en blick 
af de gamla oemotståndliga inbilla sig själf, att han har något kvar af 
sitt utslitna världsmannachic. 

Bakom scenen, .där det ambulatoriska akrobatsällskapet klär sig till 
dagens föreställning, utspelas en annan af D'Unckers mest typiska scener 
— i förbigående sagdt den, som kanske i högre grad än någon annan 
af hans taflor påvisar hans frändskap med Knaus. Dennes variant af 
samma motiv — »Bakom kulisserna», målad 1880, i Dresdengalleriet — 
påminner mycket om D'Unckers tidigare målade tafla ej blott i uppfatt 
ningen, hållningen, sättet att berätta, utan till och med i färgen. 

Pierrot, som plågas af en olidlig tandvärk nu, då föreställningen skall 
börja, utgör medelpunkten i D'Unckers framställning af akrobatlifvets 

Digitized by VjOOQIC 



klädloge. Denne Pierrot är ej en utklädd modell utan en komiker af 
rang — det visar hans genialiskt funna sätt att gifva uttryck åt sitt 
lidande — ett uttryck som är helt och hållet direkt och trovärdigt och 
på samma gång gör en löjlig verkan, stark i pantomimen som mannen 
är. Primadonnan söker genom ett kamratligt skämt få honom att glömma 
sina vedermödor, och bakom sticker direktören fram en sked med lind- 
rande droppar. Publiken är samlad, ha gärna tandvärk, men var rolig, 
så länge föreställningen varar, det är din uppgift i lifvet, olycksfågel 1 

Sällskapet i öfrigt klär sig och sminkar sig, musikanterna tåga 
som bäst med instrumenten på ryggen upp for trätrappan till läktaren. 
Men ensam, stödd mot den murkna träväggen, iklädd sin trasgranna 
dansöskostym, står systern till flickan i pantlånekontoret, hon som ej är 
hemma här men som af lifvets nycker och lifvets grymhet blifvit skuffad 
in i denna värld. Hon står med hopknäppta händer och blicken ned- 
slagen, tankfull, drömmande om ett lif af helt annat slag än det som 
rymmes inom cirkustältet. 

»Tredje klassens väntsal» är samlingsplatsen för ett brokigt vimmel af 
typer, som hvar och en kunde försvara sin plats ensam for sig på en tafla. 
Där träffa vi strykaren med det försupna ansiktet, han som med en löjligt 

Tredje klassens väntsal. 

Efter milniiiff af K. D'Unek«r. 

NordenfTaa, Brenik konat. 


Digitized by VjOOQIC 

354 dOsseldorf och dCsseldorfarne. 

slö uppsyn räknar sina sista slantar — det är förvånande så de smällt 
tillsamman, månne de räcka till en sup? — och hans kamrat som med 
hufvudet på de korslagda armarna sofver så godt, som låge han i den 
mjukaste bädd, och ger katten hela världen — vaknar han ej när tåget 
ringer, så vaknar han väl till ett annat tåg. 

En annan gynnare har varit i slagsmål, har en duk knuten om huf- 
vudet och är betänkligt svullen. Han ser så misstänkt ut, att en polis, 
är framme och bjuder honom på sitt sällskap. 

Midt i rummet berättar en gammal schackrare med ett lifligt ansikte^ 
pigga ögon och klädd i en storm, som varit med i alla väder, något 
pikant drag ur sin rika erfarenhet. Sin mest tacksamme åhörare har han 
i den lustige mannen, som med spetsade öron och skrattande mun sitter 
på positivet och som förstår att uppskatta en god historia. 

Bakom dessa båda kommer invaliden på träben fram och ropar ut 
tidningar och broschyrer. 

Bredvid skymtar ett drag ur en hvardagstragedi. Bondpojken med 
en sphtter ny soldatmössa på hufvudet, med osäker blick och ett ut- 
tryck af trots, som kanske skall dölja ångern öfver att ha låtit sig lockas 
ut till soldatlifvet. Den gamle ryggstyfve bonden, som slår honom upp- 
muntrande på axeln och talar stora ord — flickan som ser förebrående 
och sorgset på honom, som snart skall vara borta. För henne skall 
hemmet då bli utan sol, lifvet utan glädje. 

Ett sköfladt hem, det är hvad gruppen i förgrunden talar om. 
Där sitter i stum sorg den gamla änkan, stirrande framför sig, kros- 
sad af ödet, likgiltig — och bredvid henne hennes sorgklädda, förgråtna 
dotter, som söker trösta, fastän hon själf behöfde tröst. — Hela den 
brokiga samlingen af människor, sammanförda af en slump för några 
ögonblick i den trånga väntsalens nyktra, grå dager. I nästa minut skall 
signalklockan ljuda, och då skingras flocken åt olika håll, mot olika öden. 

»Tredje klassens väntsal» erbjöd en samling tacksammare typer än 
andra klassens, som D'Uncker äfven målat. Det var också mera undan- 
tagsvis han hämtade sina motiv från öfverklassens lif, men han gjorde 
det någon gång, såsom i »En toast», där han för sin åskådare in i ett 
tyskt middagssällskap, medan talet för värden och värdinnan som bäst 
gär af stapeln — ett tal, som ingen hör på, en af middagsgästerna har 
somnat, en annan är sysselsatt med att rädda desserten i sin frackflcka 
men tappar den i golfvet etc. En annan öfverklassbild har han lämnat i 
»Spelsalen i Wiesbaden», där han mindre lagt an på att återgifva själs- 
spänningen hos de spelande, de olika uttryck, hazardspelets nycker gifva 
åt lycksökame, än att presentera en flock typer ur den modernteuropeiska 
kurortens kosmopolitiska societet. Och den har han skildrat med hela 
sin skarpa karakteriseringskonst. "") 

•) Af D'Unckers mera betydande arbeten äger nationalmuseum »Pantlänekontoiet» — en 
reproduktion efter den 1858 i Amsterdam utstfiUda taflan — samt »Tredje klassens rantsal». 

Digitized by VjOOQIC 

D'UNCKER. 355 

D'Uncker är mera tecknare än målare. Färgen utgör ett mycket 
oväsentligt element i hans bilder ur lifvets karneval. 

Som tecknare står han ovillkorligen högre än många af kamraterna, 
och likväl är hans teckning ej så gedigen och säker, som man väntar 
sig af en så framstående konstnär. Det är ett mycket träffande yttrande, 
Julius Lange fällt om D*Uncker, då han yttrade, att denne kunde på ett 
fbrträfHigt sätt uttrycka hvad han ville säga utan att likväl vara helt 
och hållet herre öfver språket. Hans styrka låg i det spirituella sättet att 
se, i kvickheten i att fånga ett uttryck, i förmågan att individualisera. 

Ett svärmiskt eller ett rörande element blandar han gärna in i det 
burleska. Redan i sina äldre målningar — fattiga gossar, flickor som 
sälja blommor, gatmusikanter — har han, som skick och bruk var, vädjat 
till åskådarens medlidande med de illa lottade. Något för känslan vill 
han gärna ha med äfven i sina senare framställningar af lifvets »miséres 
et malheurs». Så for han in den oskyldiga främmande fågeln bland dag- 
drifvare och skälmar hos pantlånaren och den slätkammade, tankfulla, 
undergifna flickan bland de groteska konstberidartyperna, liksom den för- 
gråtna faderlösa i väntsalens vimmel. 

I ett dylikt inflätadt känslosamt drag ligger det för sam hällssatirikern 
af diisseldorfsskolan utmärkande. Den möderne icke tyske sedeskildraren 
skulle ej finna någon orsak att mildfa skuggorna genom att i taflan 
blanda in ett elegiskt drag. Jean Beraud införde ej i sin bild af pariser- 
brasseriet någon ung flicka, som sorgsen längtar tillbaka till hemmets frid 
frän denna luft, mättad af tobaksrök och lättfärdighet, eller i sin interiör 
från »Salle des filles» i polisprefekturen någon botfärdig Magdalena. Den 
möderne målaren låter motivet tala, sådant det är. 

Hos D'Uncker har det elegiska draget sannnolikt tillkommit mest 
fbr kontrastverkningens skull. Att det bidragit till hans popularitet är 
afgjordt. Det har gjort honom berömd för »ädel humanitet». 

I själfva verket ligger det mera sann och djup känsla i det drag af 
humor, han förlänat sina vagabondtyper. Det finns kanske dåliga män- 
niskor bland dem, det är till och med högst antagligt, att de kunde ha 
ett och annat att bikta, som ej vore helt och hållet lämpadt för polis- 
domarens öron. Men lifvet har gjort dem sådana, och i grund och botten 
äro de flesta bland dem ganska oförargliga skälmar, löjliga figurer, som 
man ej kan annat än skratta åt, äfven om man gör klokast i att läsa sin 
dörr i dubbla slag för dem. 

som tillhör konstnlrens senaste arbeten. Den mälades 1865 och ntgör en reprodaktion med 
iörSndringar efter en tidigare målning. Äfven nlgra af D'Unckers äldre arbeten — dSribland 
• De båda döfva» samt ett »Pantlånekontor» af tidigare datum — finnas i statens samlingar. 

Göteborgs musenm iger bland annat »Konstberidaresällskap», »Spelsalen i Wiesbaden» 
och den ofullbordade målningen »Taskspelaren». Flera af dessa målningar ha tillhört gross- 
handlaren B. E. Dahlgren — som köpt de flesta af de bland D'Unckers taflor, som finnas i 
Sverige — fÖr •Spelsaleni betalade han 11,000 kronor — och som testamenterade dem till de 
båda museerna. 

Digitized by VjOOQIC 



Är D'Uncker den svenske representanten för samhällssatiren, för 
det dusseldorfska hvardagsmåleriet med öfvervägande humoristisk belys- 
ning öfver lifvets motigheter och olyckor, så företräder Bengt Nordenberg 
främst bland de våra den tidemandska genren, öfverflyttad till den svenska 

Han var fattigmans barn, en torparpojke från Blekinge, född 1822, 
en pojke med godt hufvud och vaket sinne, med anlag för att bli något 
annat än landtman. Af fadern, som hyste ett sväfvande hopp att i en 
framtid få se sin pojke på predikstolen, skickades han tidigt till skolan i 
Karlshamn, men snart tröto medlen — hemmet var fattigt och den lille 
Bengt hade fyra äldre och fem yngre syskon — och han måste vända 
hem för att hjälpa till i stugan. Där sattes han vid spinnrocken, då han 
var för klen för grofarbetet, och tillvann sig granngummomas erkännande 
som spinnare. Att rita och måla var hans vurm allt ifrån det han var 
liten. Då han fann stugan med spinnrocken för trång och blef vallpojke, 
hade han sina konstnärliga utensilier jämte ett par böcker gömda i en 
klyfta ute i skogen. Papperslappar fick han af en hjälpsam bonddräng, 
färg af en gumma, som hade till yrke att färga garn. Då han ej hade 
papper, snidade han djur i trä och målade dem så godt han kunde. Sina 
bokliga kunskaper fick han använda, då han blef satt att undervisa andra 
barn — något yngre än han själf — i att läsa och skrifva. 

Vid tolf års ålder kom torpar Nords son i målarlära hos en mästare 
i Sölvesborg. 

I sju år tjänade han hos mästaren, fick sedan visserligen ingen Rachel 
i belöning men slapp åtminstone att fa en Lea. Gesällbrefvet blef det 
först synliga resultatet af de sju läroåren. 

Men artist ville unge Nordenberg bli — han hade vid sin kon- 
firmation antagit detta namn. Stockholmsresan hägrade för honom. 
I afsikt att samla ihop medel till den långa resan började han att färdas 
omkring på landsbygden som praktiserande målare, och det befanns vara 
ett yrke att lefva på, ty snart kunde han bestå föräldrarna virke till en 
ny stuga och sig själf respass till hufvudstaden. 

Det var 1843 ^^^ l^om dit, 21 år gammal. Han blef nu en af de tre 
hundra lofvande gossarna i principskolan. Men snart tog kassan slut, och 
då var det att börja svänga borsten på nytt och från artist bli janne igen. 

Han fick anställning hos en mästare, Hallgren, som snart blef för 
honom en pålitlig och erfaren vän. 

»Jag fick många hedrande uppdrag i yrket* — har han sedan 
berättat — »som snart höjde mitt anseende öfver allt hvad skrågesäller 
hette. Jag vann icke allenast Hallgrens vänskap utan äfven Wårnqvist 
och andra stora mästare sågo mig gärna som vän i deras hus, och när 

Digitized by VjOOQIC 


Wärnqvist målade östra trapporna i slottet, fick jag i uppdrag att måla 
alla troféerna. 

Jag förundrade mig öfver det stora sociala språng, lyckan låtit mig 
göra — ett par år förut vandrade jag nere i Smålands och Blekinges 
skogsbygd med åtskilliga färgburkar 
i en korg på ryggen för att i går- 
darna måla kistor och skåp m. m. 
Under skråets tid var en sådan konst- 
när en föraktad varelse. Nu lefde jag 
aktad och ärad inom hela det heder- 
värda skrået i rikets hufvudstad.» 

Det är framsträfvaren, som ar- 
betat sig upp för den sociala stegen 
och som glades åt att lära känna 
sina krafter. Han är på det lifligaste 
intresserad af sitt yrke, opponerar sig 
redan som lärling mot tidens smak- | 
lösa sätt att styra ut sina rum och 
får — likväl endast undantagsvis — 
måla efter eget hufvud på tak och g^^^j Nordenberg. 

väggar i en och annan fördomsfri 

patrons våning. Ännu långt senare roade det honom ett par gånger att 
vid besök i hemorten måla stugväggar fulla åt bönderna. 

I tre år var han yrkesmålare, innan han åter tog fatt på studierna 
vid akademien. Ett litet understöd från drottning Josefina kom som en 
oväntad julklapp, som sedan förnyades hvarje år under elevtiden. 1847 
omnämnes han med loford i modellskolan, året därefter debuterar han på 
utställningen med en »ångbåtsscen» — en gammal lots, som lär sin son 
att sköta ratten. Konstföreningen är honom bevågen, och så reser han, 
lockad af Tidemands namn, till Diisseldorf, där han inträffar i oktober 1851. 

Tidemand mottog honom vänligt, hänvisade honom till Hildebrandt 
och gaf honom förtjänst genom att låta honom biträda på atelieren. 

Tidemand hade ofta beställningar på reproduktioner af sina taflor 
och målade gång på gång nya exemplar af dem*) — på så sätt att 
han lät sina biträden uppteckna figurerna och anlägga färgerna, hvarefter 
han själf målade igenom det hela. Som medhjälpare använde han af 
svenskar, förutom Nordenberg, Eskilson och Zoll. 

Att Nordenberg ville måla bondclif, var afgjordt. Hans lynne och 
erfarenhet pekade från första början ditåt, och nu var för öfrigt folk- 
genren så på modet, att mången, som ej ägde hans förutsättningar, valde 
den som lämpligt studiefält. 

Inom kort blef han förtrogen ej blott med Tidemands konstnärs- 
lynne och konstnärsblick, hans sätt att se, utan äfven med hans teknik, 

• Af »Haugianema» målade han 6 exemplar, af »Mormors brudkrona» 5, »De ensamma 
gamla* 9, »Sagober&Kerskan» 12, »Gammal l&sande kvinna» 11 o. s. v. 

Digitized by LjOOQIC 

358 dOsseldorf och dOsseldorfarne. 

hans arbetsmetod, hans sätt att föra penseln, att pålägga färgen, att utföra 
taflan. Redan året efter sin ankomst till Dusseld orf undermålade Norden- 
berg en reproduktion af »Haugianernai', som gick till Kristiania museum 
och som blef tyngre i hållning och färg än det äldsta exemplaret, som 
stannade i Diisseldorfs galleri. Året därefter företog han i Tidemands 
sällskap en studieresa genom Värmland till Dalarne. Under dessa betydelse- 
fulla år hade han alltså snart sagdt ständigt Tidemands konstnärsskap 
för sina ögon. Föga underligt om lärjungens konst blef lik mästarens, 
om den förre, då de båda rörde sig inom samma ämneskrets, helt omed- 
vetet och oafsiktligt kom att se med den senares ögon och att uttrycka 
sig på det sätt, som ej ens hos mästaren själf undgick att bli maniereradt 
och som i en annans hand blef ännu mera uppenbart maner. 

Nordenberg ägde ej Tidemands känsla och djup i uppfattningen. 
Men samma älskvärda godmod, som småler ur en bild, sådan som den 
senares »Katekisation», talar ur den förres »Tiondemöte», och den idylliska 
atmosfer, som hvilar öfver de norska sätertaflorna, sträcker sig ock till 
de svenska. 

För öfrigt ville Nordenberg alls ej måla i Tidemands karakter — 
han söker tvärtom undvika att vara honom lik. När han 1857 börjat 
sitt > Guldbröllop i Blekinge», påpekar han i ett bref till akademien, att 
i den tafian blir ingenting som erinrar om Tidemand. Han söker att 
undvika motiv, som kunna påminna om dennes — men det är ej alltid 
lätt att undvika sammanstötningar. När Tidemand på nyåret 1870 börjar 
måla ett brudfölje till häst, har Nordenberg ett liknande motiv i det när 
måste färdigt, och hans första utkast till taflan är då tjugu år gammalt. 
Den gången anser han sig åtminstone böra få gå fri från beskyllningar 
för plagiat. 

En vansklig sak och en sak, som man helst bör undvika, är att 
forska efter hur långt en konstnär kunnat nå, om han påverkats af andra 
förhållanden än af dem, som i verkligheten inverkat på hans lif. När 
man ser en eller annan af Nordenbergs figurer eller hör hans uttalanden 
i konstfrågor, är man ibland böjd för att undra, om hans eget skaplynne 
ej skulle kommit mer till sin rätt, i fall han ej rönt denna starka påverkan 
af Tidemand och diisseldorfsdogmerna, i fäll han, som kände sig så in- 
förlifvad med allt hvad svenskt heter och hvars känsla för hemlandet, 
för dess folk, dess kultur, dess karakter, var så liflig, fått lefva i ständig 
gemenskap med detta folk, som han nu återsåg endast under en och 
annan kort studieresa till norden. 

Frågan blir då, huruvida hans individuella blick var stark nog att 
bryta honom väg till ett konstnärsskap, lika individuellt och typiskt svenskt 
som det nu blef populärt och allmänt germaniskt. 

Man har i hans taflor onekligen svårt att fa reda på hans personlig 
het. Kanske får hans eget lynne största spelrum, då han håller sig på 
den rena idyllens område — målar barnen på sätem eller skolgossarna 
på orgelläktaren »med organist, bälgtrampare och hela apparaten» — 
eller på den patriarkaliska gemytlighetens mark — som i »Tionde- 

Digitized by LjOOQIC 



mötet» — med ett ord i de taflor, där rask skizzering af typerna varit 

Tiondemöte i Skåne. 

Efter målning af B. Nordenberg. 

»Tiondemötet» betecknar höjdpunkten af hans förmåga. Med sina 
roliga typer — den välmående gamla prosten, som tronar så tryggt i sin 
gungstol, den gråbleke adjunkten, den skinande, trinda och förbindliga 
prostinnan, klockarfar, bönderna, som komma en hvar med sin skärf, 
kalfvar får, harar, smörbyttor, ostar, jordens frukter i öfverflöd — berättar 
taflan, lika åskådligt som hemtrefligt om seder och bruk i Skåne i den 
gamla, goda tiden, då det härskade idel välmåga och belåtenhet, ej endast 
hos dem som mottogo tionde utan äfven hos dem som gåfvo af godt hjärta. 

Liksom allt i denna tafla andas frid och trefnad, så gör den också in- 
tryck af osökt, rättfram naturlighet i skildringen. En framställning däremot, 
sådan som iDen sista Tärden», motiv från Dalame, visar mera af den tyska 
skolans än af det svenska bondfolkets sätt att uttrycka känslor. Man jäm- 
före den till exempel med Edelfelts »Ett barns likfärd» — finskt motiv — 
«ller ännu hellre med Erik Werenskiolds norska bondebegrafning, och af- 
ståndet skall bli uppenbart mellan å ena sidan en romantiserad — fastän 
tilltalande och stämningsfull — och å den andra en intensivt natursann 
enen därför ej mindre känd verklighetsskildring. 

Digitized by VjOOQIC 

36o dCsseldokf och dCsseldorfarne. 

Då det akademiska stipendiet blef ledigt efter Höckert, sökte och 
erhöll Nordenberg det, och fick då — på våren 1857 -* befallning hem- 
ifrån att flytta sig till Paris och studera människokroppen i stället för att 
sitta inne och måla brödkakstaflor i Diisseldorf. Han borde dessutom i 
allmänhet »öka sitt kunskapsförråd, korteligen göra sig beredd till ett 
framtida lärarekall* , 

Han kom till Paris, målade för Couture, hvilkens konstnärliga principer 
han fann enkla och sunda — dock fordrades det underbyggnad för att 
reda sig i hans skola — kopierade i Louvren — en liten Maria med 
kristusbarnet efter Rembrandt har stannat i akademiens samlingar — ut- 
sträckte sedan studieresan till Rom och var tillbaka i Diisseldorf i859> 
för att sedan förbli bofast där. 

De två åren i Paris och Rom medförde ej någon förändring i lynne 
och blick men väl ökade fordringar på naturstudium, fordringar som 
han ej alltid själf kunde fylla. Då han visade sin första teckning efter 
lefvande modell för Couture, uppmanade honom denne att noggrant följa 
naturen, äfven där denna var oskön. Under sin vistelse i Italien klandrar 
han i bref till akademien detta lands målare därför, att de försumma det 
reela naturstudiet för studiet af den gamla konsten, och han yttrar rent 
ut, att för nybörjaren den skola är bäst, där han lär sig, att konsten ej 
har något annat mål tän en fullkomlig naturimitation* — har man den 
konstnärliga gnistan, skall idealet då komma af sig själft. 

Nordenbergs mest kända arbeten förskrifva sig från åren närmast 
efter den uppfriskande färden utom Dusseldorfs råmärken. »Tiondemötet» 
målade han 1865, »Läsare stör fröjden i en gillestuga» — mera novel- 
listiskt än måleriskt uppfattad — 1866, »Brunnssällskapet», efter studier 
från Grennaforsa, en liten hälsobrunn i Småland — 1869. Den historiska 
skildringen af »Engelbrekt befriande förtryckta dalkarlar från danska fogdars 
tyranni» — 1859 — står tämligen ensam i hans produktion. En och 
annan altartafla målade han på beställning från hemlandet. För öfrigt 
rörde sig hans målning mest kring idylliska små scener ur ett fridfullt 
familjelif i bondedräkt. 

Han målade bröllopstågets ankomst, hälsad med musik och salutskott^ 
till den pyntade bröllopsgården, och de unga nygiftas första besök hos 
de gamla föräldrarne — än komma de åkande i kärra och ha sitt lilla 
barn i knäet, än hjälper den unge mannen med en varm blick af hän- 
gifven kärlek och öm beundran sin härskarinna ur sadeln, medan de 
gamla, lilla syster, hunden och hönsen stå välkomnande nedanför förstu- 

Så drager den unga familjen med sin förstfödde till dopet en solig 
vårdag eller också bär det upp till säter, när sommaren är inne. Där 
uppe leka barnen med getterna och flickan går drömmande i vall. I 

Digitized by VjOOQIC 



den pyntade stugan skvallra gummorna på söndagsmorgonen eller anträder 
man kyrkfärden i båtar eller håller man aftonbön vid skenet af spiselelden. 
De unga fröknarna komma på besök i sin gamla ammas omsorgsfullt stä- 
dade stuga, där solen i en lång stråle lyser in öfver ungdom och ålder- 
dom, glädje och söndagsfrid. Sjömannen vänder hem från långtur, lyfter 
sin sistfödde ur vaggan och finner sig utmärkt i kretsen af de sina, af 
gamla och unga. Eller berättar ostindiefararen si«a skepparhistorier för 
en krets intresserade eller misstrogna landtkrabbor. 

En och annan mörk ton smyger sig någon gång in i idyllen. Vargen 
har bitit ihjäl fSrmamma, och nu måste lilla lammet dricka mjölk ur hora, 
medan barnen, hvilkas sorg fått ett något sentimentalt uttryck, åse försöket. 
Eller blir sonen i huset inburen död till den bestörta familjen. Eller an> 
träder familjefadern sin sista färd i den snödigra, tunga, grå vinterdagen. 

Den sista färden. 

Efter målning af R. Nordenberg. 

Liksom Tidemand skildrar Nordenberg hellre hvilostunden än arbetet, 
söndagen med större förkärlek än hvardagcn. Gillen skildrar han endast un- 
dantagsvis, hellre den lugna stillheten, helgdagsfriden hemma eller i kyrkan. 

Alltid är han en älskvärd, flärdlös berättare.'') 

Liksom flera andra bondesöner bland våra konstnärer är Bengt Nor- 
denberg en reflekterande och lugnt resonnerande natur. Han mognade 

•} Nationalmuseet äger af Norden bergs arbeten tTiondemötet», »Bröllopsgård i V&rend» 
(1874) 9amt ett par små interiörer från Dalarne af äldre datum. Taflor af Nordenberg finnas 
för öfrigt på museer i Göteborg — tPå orgelläktaren» m. fl. — i Kristiania — iNattvards- 
ilSng i en svensk landskyrka» — DUsseldorf — »Der fröhliche Jagen — Leipzig och Danzig. 

Digitized by VjOOQIC 

302 dCsseldorf och dOsseldorfarne. 

under höga tankar om konstens heligt ideela kraf och om konstnärens höga 
uppgift som en förklarare af lifvet. Han har yttrat sig skarpt nog om de 
konstnärer, som satt till sin enda uppgift att behaga sin samtid — oafsedt 
om det var en sund eller en förskämd smak, de hjälpte till att främja — 
och han har ställt stora fordringar på konstnärens idéer liksom på hans 

För dekorativ konst intresserar han sig lifligt, och han är i sin ung- 
dom en af de få, som tro på en svensk konststil, på konstindustriens på- 
nyttfödelse och utveckling i nationel anda. Han har själf yttrat, att hans 
vandringar på den tid, då han var praktiserande yrkesmålare i Blekinge 
och Småland, varit honom till större nytta än hela hans stockholmstid, 
ej blott därför att han blef i tillfälle att lära känna folket i grund och 
botten — något som ej är alldeles lätt för artisten af öfverklass, — utan 
äfven därför, att han lärde sig värdera den smak och den karakter, som 
träflfas i den folkliga konsten och konstslöjden. 

På den tiden kunde man skratta åt honom, då han gjorde anspråk 
på konstnärligt värde för alstren af allmogeslöjd, »öfver konst» skrifver 
han en gång på äldre dagar — »hade jag redan vid tjugu års ålder 
bildat mig ett begrepp, som jag sedan endast funnit bekräftadt såsom 
riktigt genom studier. Jag minns väl, då jag bland gentlemen gjorde 
mig löjlig för det stora konstvärde, jag tillade allmogens väfnader, söm- 
och träarbeten» — dylikt, som då ännu ansågs simpelt och smaklöst och 
kallades »bondprål». Sedan ha tiderna förändrat sig, och på världsutställ- 
ningen i Wien 1873 fick den gamle försvararen af svensk bondekonst se, 
hur de idéer, han förfäktat, gått segrande framåt och vunnit inflytande 
och uppmärksamhet ej endast i hans hemland utan äfven långt utom 
dess gränser. 


Vid valet af motiv ur folklifvet var det hufvudsakligen familje- och 
landtlifvets idylliska sidor, som Bengt Nordenberg fäste sig vid. Stoj 
och buller, lek och löjen tog Vilhelm Wallander på sin del — marknads- 
vimmel, spinngillen och humleplockning, friaredans och bröllopsstass. 

Josef Vilhelm Wallander förde med sig till Diisseldorf sitt rykte 
som en kvick tecknare och framför allt som en glad och treflig pojke. 
Han var stockholmare, född 1821. Fadern var målarmästare, och sonen 
både målade på verkstad och studerade arkitektur — äfven på så prak- 
tiskt sätt, att han fick bref som rättskaffens murai^esäll. 

Men så blef hågen för konstmåleri allt för stark för att kunna till- 
fredsställas genom att stryka dörrposter eller marmorera väggar. Han 

Digitized by VjOOQIC 


tecknade i akademiens skolor och lyckades snart fä en mecenat i den 
gamle excellensen och konstälskaren, grefve TroUe-Bonde, som fastän själf 
blind gärna såg att konsten fick glädja andra och att dess utöfvare fingo 
vägen jämnad for sig. Han gaf till en början den unge Wallander i 
uppdrag att kopiera en samling taflor på Säfstaholm och beställde eller 
köpte sedan af honom flera målningar med motiv ur det brokiga folklifvet 
i trakten omkring godset: i Vingåker och Österåker. I flere år delade 
Wallander sin tid mellan Säfstaholm, där han kunde anse sig som hemma, 
och Stockholm, där han i sitt trånga rum i ett gammalt trähus vid 
Norra Smedjegatan, målade taflor efler sina små hastigt hopkomna skizzer 
eller teckningar. 

Han var för öfrigt en outtröttlig kavaljer i den borgerliga sällskaps- 
världen. Outtömlig i att uppfinna muntra medel att fa tiden att flyga 
var han välkommen öfver allt. »Villervallan», som Ville Wallander blef 
kallad i familjerna, därför att han så utsökt väl förstod sig på att krångla 
till danslekar, när han ledde dem, hade fullt upp att göra med att in- 
öfva sällskapsspektakler i privata kretsar och anordna tablåer och ut- 
ställningar i Konstnärsgillet. »Han tillhörde den konstnärstyp, förr mera 
vanlig än nu, som sätter en god del af sin konstnärsära i att vara om- 
tyckt mera for sina personliga egenskaper än för sin konst och därför 
icke tager denna så fullt allvarsamt.»*) 

I det trånga rummet vid Norra Smedjegatan målade Wallander år 
1852 sin första tafla i folklifsgenren. Den föreställde »Marknad i Ving- 
åker» och utfördes efter en skizz från 1849. Med sitt vimmel af figurer 
och sina brokiga färger, tämligen på måfå utdelade i hopen, och med 
sin brist på lugn och enhet är den ganska typisk för Wallanders lynne 
och konstnärsskap. Den kan ej anses som 
annat än ett elevförsök. 

Kort efter hans utresa omtalar honom 
Scholander i följande ord:**) 

»Den karlen var i många afseenden både 
bättre begåfvad och mera utbildad än många 
af våra resenärer hittills . . . Han kan rita, 
komponera, uppfatta karakterer och har en 
god hand.» 

Någon kunglig medalj eller resepension 
såg Wallander dock ej till. Han fick skaffa 
sig respengar själf så godt han kunde. 1853 
utb)rtte han den trånga atelieren vid Norra 
Smedjegatan mot en något rymligare atclier y,,^^,^ ^^^^^^^^^ 

1 Diisseldorf 

Där blef det till en början tyska motiv, han målade — först som 
motsats till vingåkerstaflan »En söndagsafton i Kleinbrehmen» med gossar 

* Claes Lundin i den sid. 312 nämnda uppsatsen. 
***; I bref till J. Arsenius, sommaren 1854. 

Digitized by VjOOQIC 



och flickor, som dansa långdans efter musik, exekverad af stadens handt- 
verkare, sedan grupper sådana som kortspelande bönder, politiserande 

bönder, kaffesystrar 
— och vid sidan 
af dylika anekdo- 
tiska motiv målar 
han Geijers Viking, 
som finner stugan 
för trång hos moder 
sin. Det är först 
1856 som han, åter- 
kommen till Diissel- 
dorf efter en tur till 
Paris och Italien, 
tar sig för att följa 
kamraternas exem- 
pel och kompone- 
ra mera omfattande 
scener ur det sven- 
ska bondelifvet. »En 
humleskörd » var 
det första motiv 
af dylikt slag han 
utförde — flickor 
som repa humle på 
backsluttningen, en 
skämtsam dräng, 
som tyckes erbjuda 
sin hand och sitt 
hjärta åt en af dem, 
i bakgrunden ett 
par gubbar vid en slipsten o. s. v. »Bröllopsdans i Österåker» följde 
året därefter, då äfven den första bellmanstaflan — »Movitz i klämma» — 
tillkom. Från 1858 datera sig »Blomsterplockerskorna» — två vingåkers- 
flickor, som rådfråga prästkragen om sina tillkommande fästmän: »Får 
jag honom som jag tänker på, eller inte?>*) 

Det är likväl relativt få af Wallanders taflor ur svenska folklifvet, 
som fbrskrifva sig från Diisseldorf. Under sin vistelse där försökte han 
sig emellertid på alla de områden, hans konstnärliga verksamhet omfattar. 
Förutom den svenska folklifsbilden odlade han den anekdotiska genren^ 
bellmansmotiven och den svenska sagoromantiken — »Vikingen», »Skön 
Signild bränner sig inne», målningar som sedan funno efterföljare i 


Efter målning af J. V. WalUnder. 

*) De här citerade redogörelserna för Wallanders målningar äro återgifha enligt en af 
honom själf uppgjord katalog öfver sina arbeten. Förteckningen är i utdrag tryckt i Ny 
illustrerad tidning 1888, n:r 7 — 9. . 

Digitized by VjOOQIC 


»Kolargossen i skogen», »Klostcrrofvet* m. fl. — De bäst* af hans 
bellmanstaflor förskrifva sig från diisseldorfstiden — såväl »Konserten 
på Tre Byttor» och »Mollberg och Ulla dansa menuett >*) som ett par 
mindre dukar. Det är först, sedan han flyttat tillbaka hem till Stockholm 
och åtjcrsett den svenska naturen och svehska folket, som folklifsmotiven 
bli hans vanligaste ämnen. Under de första åren efter sin hemkomst 
målar han nära nog uteslutande svenska motiv, de flesta från lands- 
bygden, från Österåker eller Delsbo. 


Hvad Wallander än målar, på olika platser och på olika områden, 
så är det den raska skizzeringen, den improviserade framställningen i bild 
af en anekdot eller en situation, som utgör det hufvudsakliga i taflan. 

Af sina biografer blef han i lifstiden kallad »den mest deciderade 
målande komiker^ vi känna», »den raskaste, mest lifliga berättare^ som 
kan locka en att brista ut i ett riktigt godt skratt».**) Förutom godt 
lynne och pigg blick för det löjliga har han en liflig fantasi och godt 
minne. Karakteristiken är hos hans figurer tämligen summariskt tillyxad 
men omedelbar och lättfattlig. Hans komik är rättfram och ej så litet 
pojkaktig. Han söker gärna upp någon lustig kontrast — de båda prest- 
ema, som pruta på kristusbilden i judens bod, den ena fet och dryg, 
den andra mager och kritiskt anlagd, — eller tjufven som på sitt vis 
samlar konstalster i en konstsamlares välförsedda hem — eller tjänstfolket, 
som efter festmiddagens slut i det förnäma huset slagit sig ned kring ett 
bord i köksdepartementet och låter kvarlefvorna sig väl smaka, medan 
betjänten till hushållerskans och pigornas ogemena förnöjelse håller tal i 
samma stil som han nyss hört tal hållas där uppe i salongen. 

Hans skämt är friskt och gemytligt. Särskildt är han — allt ifrån 
den tid, då han blef kallad »Villervallan» — hågad för nojs med unga 
flickor. Han målar den gamle token, som klär sig grann för att gå på friare- 
färd, tösen, som fallit i sömn, medan hon pyntat sig för att gå till kyrkan, 
och nu öfverraskas af fästmannen, som sticker en bukett i hennes hand, 
syflickorna, som skrämmas af en råtta och förfärade klättra upp på stolar 
och byråar, flickan, som ser Näcken dyka upp ur skogsbäckens vatten, 

•) Inköpta af nationalmuseet, »Konserten på Tre Byltor» 1860, »Menuetten» året därpä. 
Wallanders egen uppgift i den ofvannämda katalogen, att han målat de båda taflorna 1861, 
måste således vara oriktig. Det 6nns for öfrigt flera uppgifter i hans förteckning, som ej stämma 
öfverens med det årtal, hvarmed han signerat taflorna. 

En liten genre — »På hemvägen» — inköptes af museet 1870. 
••) Båda citaten ur Ny illustrerad tidning. 

Digitized by VjOOQIC 


dOsseldorf och dOsseldorfarne. 

»påskleken», dä gossen står inne i ringen och ej rätt vet, hvilken af de 
sköna han skall välja, eller bröllopsdansen, då flickorna och gummorna 
kämpa en vild brottningskamp om bruden. 

Han är vida mera hågad för att skämta än för att uttrycka en idyllisk 
eller elegisk stämning, sådan Tidemand och Nordenberg älskade. Han 
kan visserligen för ombytes skull måla den ensamma flickan i tankar 
framför spiselbrasan, men hellre låter han fslstmannen titta fram ur sitt 
gömställe, medan hon förnöjd läser hans bref, och hellre än att måla 
flickan i drömmar, målar han henne ridande barbacka för att vattna grålle, 
eller låter han henne med yxan i hand skrämma bort björnen, då denne 
tittar in genom dörren på fäbod vallen. 

Wallander har ett annat område, ett annat sätt att berätta, ett annat 
lynne, en annan uppfattning af den svenske bonden än Nordenberg äger. 
Det är endast i bröUopstaflorna, de båda folkskildrarne mötas. Wallanders 
»Bruden kommeri» är ganska snarlik Nordenbergs »Bröllopsgård i Vä- 
rend» — båda taflorna skildra brudtågets hemkomst till festgården, då de 
nygifta mottagas med musik och salut och med välkomstbägaren. Men 
också denna gång är Wallander mera bråkig men också mera liäig än 
den stillsamme Nordenberg. 

Om dennes idyller kunna förliknas vid en vemodig folkvisa, arran- 
gerad för piano, så är Wallanders något bullrande komik att jämföra med 
en käck och burlesk slagdänga till dragspelet. 

Bruden kommer! 

Efter m&ltting af J. V. Wftllandcr. 

Digitized by VjOOQIC 



Hans bondemålningar ha den skolas svagheter som de tillhöra, men 
han har en mera okonstlad och frisk blick än kamraterna äga för bond- 

Marknadsplats 1 Lappland. 

Efter teckning af J. V. Wallander. 

pojkars och tösers lynne och känslor, och hans skämt har åtskilliga be- 
röringspunkter med det rättframma sätt att skämta, som utmärker den 
klass han skildrar. 

I sin genremålning — särskild t i de bilder, som samlade utgåfvos > 
färgtryck i planschverket »Svenska folket, sådant det ännu lefver vid 
älfvar, på berg och i dalom» — påminner han åskådaren också om 
bondens arbete^ håller sig ej uteslutande till hans söndag, till hvilan efter 
veckans släp, till lifvets högtidsstunder och feststämning. 

Han är vida mer novellist än målare, hans motiv, tanken i tailan 
är förmer än taflan själf. Hans kompositioner behöfva ej färgen för att 
göra sig gällande, de söka ej ett måleriskt uttryck för det de ha att 
säga oss. 

Också blef Wallander aldrig herre öfver sina uttrycksmedel. Hans 
teckning saknar karakter, figurerna visa — på ett eller annat i ögonen 
fallande undantag när — allt för tydligt, att de ej äro utförda direkt efter 
lefvande modell, deras rörelser äro slappt återgifna — märk till exempel hur 

Digitized by VjOOQIC 

368 dOsseldorf och dCsseldorfarne. 

föga kraft det är i deras tag, då de arbeta med hacka eller lie*) — färgen 
ger sällan ett friskt naturintryck och sättet att föra penseln kan vara rent 
af öfverraskande dilettantiskt. Han lyckades därför bäst, då arbetet ej 
var afsedt att vara annat än en skizz, en lätt och flyktig improvisation.**' 

Han gjorde också mycket rätt i att misstro kritiken, då denne rådde 
honom att måla större taflor för att på så sätt motverka en »falsk, genom 
främmande mönster skymd uppfattning af våra folkliga egendomligheter 
och för begripandet af den svenska folkhumorns verkliga art». Ju mer 
summariskt, ju mindre genomfördt han höll sina målningaf, dess bättre 
kunde han öfverskyla svagheterna i sin teckning och sin färg. 

Dessa svagheter hindrade honom emellertid ej från att bli populär 
i sitt hemland, från att fylla de behof, dess allmänhet ställde till konsten. 

Han var barn af sin tid och medborgare i sitt samhälle, det var 
mycket af stockholmaren i hans person och hans konst. Hade den publik, 
för hvilken han målade, ställt högre fordringar på hans arbeten än att 
de på ett trefligt och skrattretande sätt skulle berätta en rolig historia, 
så skulle han säkert sporrat sig till verkligt allvarliga ansträngningar i 
stället för att nöja sig med resultat, som kunde vara bra nog i kundernas 
-ögon, men som ej bort tillfredsställa hans eget konstnärssamvete. 

Bristen på en djupare uppfattning, äfven inom det humoristiska om- 
rådet, gör sig särskildt gällande i hans bellmanstaflor. Liksom Eskiisons 
arbeten inom samma område äro de i själfva verket snarare interiörer 
från den gustavianska tidens värdshuslif än de äro typiska för bellmans- 
biktens anda. Wallander betonar det burleska i fredmanssångerna, men 
han saknar den stämningsrikedom, som ligger där bakom och som främst 
uppbär dikterna. Af deras vemodiga humor finner man ej ett spår i 
Wallanders bellmansillustrationer. 

Det är också de mera vulgära sångerna, han valt att behandla, de 
berättande ibland Fredmans epistlar, de som gifva målaren anledning att 
framställa brokiga, lustiga scener med en mängd olika typer. »Kon- 
serten på tre byttor» intager kanske främsta rummet bland dessa illustra 
tioner till en af skalden med dramatisk åskådlighet, lifligt och färgrikt 
hållen tafla. 

På naturidyllerna har Wallander ej inlåtit sig, ej heller på de dikter, 
som skildra det stockholmska utelifvet på Djurgården, på Essingen, på 
Mälaren och vid roddartrappan, och lika litet har han befattat sig med de 
dikter — Bellmans djupaste och mest originella — där galghumorn hos 
Bacchi hjältar finner de mest barockt oefterhärmliga uttryck för känslor 
af ruelse och själflförakt under fyllan. 

*; Se figurerna i planschverket »Svenska folket, sådant det ännu lefver vid älfvar, pa 
t>erg och i dalom», som är särdeles belysande för hans förtjänster liksom för hans svagheter. 

Originalbilderna till nämnda planschverk — de voro från början 24 — målade i olja, 
iigas af Nordiska museet. 

**) I »Litogratiskt allehanda)» är han både rikligt och väl representerad. 

Digitized by VjOOQIC 


I bellmanstaflorna liksom i bondelifsbilderna håller Wallander sig 
på ytan — en gladlynt berättare, hvilkens trefliga och älskvärda väsen 
fbrskaflfar honom vänner hvart han kommer. 


Förutom af Nordenberg och Wallander odlades den folkliga genren 
af Jernberg och Rudbeck samt af Tidemands tre svenska elever Koskull» 
Zoll och Eskilson. 

Anders Koskull och Alexander Rudbeck*) voro bland dessa de äldsta 
på platsen och de, som med största villighet anslöto sig till skolans 
traditioner. I sina samvetsgrant utförda små genrer med bondkvinnor 
och barn — Rudbecks »Bondfolk i en kyrka», Koskulls »Tiggare utanför 
k>Tkan», »Kyrkstötens kollekt» — höUo de ganska troget fast vid sina 
mästares sätt att uppfatta liknande motiv. 

Koskulls lynne tycks komma till sin rätt hufvudsakligen i barngenren. 
Ett elegiskt drag är gärna förhärskande i hans målningar — antingen 
han skildrar söndagsfriden på kyrkogården med den vackert komponerade 
gruppen af de fattige, som föredraga solvärmen ute i skuggan af lindarna 
framför svalkan under kyrkhvalfven, eller vallflickan uppe på berget eller 
den fattiga flickan utanför bagarens fönster eller savoyardgossen i fän- 
gelset eller den lilla kullan, som tänder eld i stugans spis.**) Han 
kan med älskvärdt godmod skildra småbarnens rädsla och heroiska an- 
strängningar att visa sig tappra, när sotam kommer in i stugan, eller 
sotarmurrarnas snöbollskrig. Han kan gifva en delikat och poetisk stäm- 
ning af vinterskymning och ödslighet ute på den frusna sjön, där fiskaren 
sitter ensam vid vaken. Han har en fin känsla för harmonien i en enkel 
färgskala liksom för kompositionens rytm, och han har en kärleksfull och 
elegant pensel, men det »nätta» i behandlingen och i färgen ger lätt 
något sött och kraftlöst åt hans små målningar. 

Mera ursprungligt folklig till sitt lynne var Kilian Zoll*^), som, innan 
han fick tillfälle att resa utrikes, i många år under mycket anspråkslösa 

^) Baron Koskull föddes i Stockholm 1831, kom till Dttsseldorf 1852 och stannade d&r 
till 1860. — Alexander Rudbeck föddes 1829. 
**) »Hushållsbestyr» — på Nationalmuseum. 
••*) Född i Skåne 1818. död 1860. 

K«r4enavan, Sreoak koiut. 

Digitized by VjOOQIC 

370 dCsseldorf och dOsseldorfarne. 

omständigheter arbetat i hemlandet med porträtt och små folklifsbilder 
och som på den tiden äfven utfört åtminstone en altartafla.'*') 

Han omtalas af samtida som en mycket begåfvad och en relativt 
skicklig tecknare, och hans små anspråkslösa målningar tyckas ha varit 
omtyckta, trots färgens entonighet. Hvardagsgenren var hans område: 
»Spinnande bondgumma», »Köksinteriör», »Barn lekande med en katt% 
»Mormors glädje» och andra motiv i samma riktning. Blygsam och till- 
bakadragen hade han svårt att komma fram, att vinna officielt erkännande 
och klingande uppmuntran, och han lär ej heller ha varit vidare mån om 
att få resa ut — han fruktade att förlora sin originalitet, om han skulle 
komma att röna inflytande af någon utländsk mästare. 

I Dusseldorf, dit han likväl kom 1854 och där han stannade ett år, 
hjälpte han Tidemand med dennes reproduktioner, åstadkom i samarbete 
med Marcus Larsson den stora vinterbilden »Färden till julottan» samt 
målade, kanske påverkad af Larsson, ett par skeppsbrott. Återkommen 
hem fortfor han att måla genretaflor — »Ett läsförhör», »Midsommardans 
i Dalarne» — men målade ock »Karl den tolfte vid Narva». 

Peter Eskilson**) var också en af de svenskar, som hjälpte till med 
att undermåla Tidemands taflor. Samma år då han kom till Dusseldorf — 
1853 — hade han hemma debuterat med en köksinteriör, arbetade under 
de sex år, han stannade utrikes, uthålligt och flitigt på att få en bättre 
underbyggnad, än den han förde med sig hemifrån, åstadkom flera små 
folklifstaflor i den poetiserande stilen med motiv från Dalarne, mindre 
naiva än Zolls och mindre söta än Koskulls men långt ifrån så känsligt 
utförda som den sistnämdes målningar. 

Efter sin återkomst hem slår han sig på bellmansgenren, som han 
ger en idyllisk anstrykning, medan Wallander framställer den stojande och 

•) En sommarkväll 1842 — berättar P. F. Mcngel i tidskriften »Nu» 1875 — kom den 
unge ZoU till herreglrden Botorp i Småland. Han var stadd på vandring, bodde i bond- 
gårdame, tecknade och målade studier. Artisten inbjöds att stanna på Botorp, och figaren at 
stället föreslog för socknemännen, att de skulle beställa af hans gäst en alUrtafia fÖr Linderäs' 
kyrka. Godsägaren utverkade denna beställning genom att föreställa fÖr bönderna, hvilken 
heder det vore för dem att ha en altartafla, målad af en kunglig elev från akademien, — det 
vore ett sätt att öfverglänsa grannsocknarne. 

Artisten fick atelier i skolhuset och började sitt arbete, sedan vederbörande låtit honom 
veta, att forsamlingen förnämligast skulle fästa sig vid, »att färgerna blifva klara och förgyll- 
ningarna å ramarne äkta, där det erfordras, så att allt äger bestånd för framtiden». 

Efter mycket arbete, många ändringar och svårigheter blef taBan färdig 1844. Artistens 
honorar var 500 rdr för taflan, ornamenterna omkring inberäknade. Då dessa och matertalema 
voro beUlade, hade han i behållning summa 11 rdr 36 skilling och skulle ha lämnat LinderS-i 
lika fattig som han kommit dit två år tidigare, om ej vännerna på Botorp räckt honom en 
hjälpsam hand. 

**) Född i Skåne 1820, var i sin ungdom underofficer vid Göta artilleri , sedan bokhållare 
i Göteborg, så elev vid akademien 1850 — 53, död 1872. 

Digitized by VjOOQIC 



bullersam. Strängt taget är det lika litet af bellmaniansk anda i den enes 
som i den andres folkscener med motiv ur Fredmans epistlar. 

Det främsta rummet bland Eskilsons målningar i denna genre har 
blifvit tillerkändt »Kägelspelet hos Faggens»*) som i hans tolkning blifvit 
en helt gemytlig bild af utvärdshuslif från stångpisktiden, af pokulerande 
och kägelspelande gubbar under lindarna en fridfull sommarkväll. Af den 
stämning, som genomgår Fredmans 55:te epistel, där personerne endast 
utgöra staffaget till skildringen af den nyckfulla sommarkvällen, då 

»vädret är lugnt, skyarna simma, 
blixt och norrsken lysa vattnets plan, 

slott och altan 

börja att glimma, 
mån* försilfrar kägelban» — 

tills ett slagregn kör in hela sällskapet, hvarefter regnbågens prakt lockar 
det ut igen, har ingenting blifvit bevaradt i målarens illustration till texten. 
Gemensamt med Wallander hade Eskilson den godmodiga uppfattningen, 
det jämna goda lynnet, men han ägde ej Wallanders raskhet och hurtighet, 
och han blef hvarken en gedigen eller en själfständig konstnär. 

Kägelspelet hos Faggens. 

Efter m&lning af P. Eskilson. 

*) Inköpt af nationalmuseet 1868. Museet äger äfven en af Eskilsons folkliga genrer, 
»NUlare på studieresa», inköpt i86g. 

Digitized by VjOOQIC 


dCsseldorf och dOsseldorfarne. 

August Jernberg'^) slutligen är skolans kolorist. Han medför från sina 
mångåriga studier i Paris en helt annan teknik än den som är vanlig i Diis- 

Tori^da^ i DQsseidorf. 

Efter målning af A. Jornberg. 

seldorf, men hvad han underlåtit att förvärfva i Paris, det är en karakters- 
full teckning. Hans kolorit är originel, penselföringen saftig och delikat, och 
han förstår att med helt få färgtoner åstadkomma en egendomligt spelande 
skala i många lifliga nyanser. Det förefaller, som vore det färgerna i den 
westfaliska bondstugan — skådeplatsen för flera af hans genrebilder — 
som bestämt den kolorit, som blifvit bofast på hans palett. 

Små bilder ur bondelifvet blir äfven hans område, men han håller 
sig till det folk, han kan måla på stället, där han bor. Den westfaliske 
bonden i stor slokhatt, hvit rock, blommig väst och knäbyxor, de brokigt 
klädda gummorna och barnen framställer han med mycken omsorg i 
behandlingen, ibland också med både humor och fysionomistisk skärpa 
— gubbens småleende glädje öfver den nya pipan, hans välbefinnande, 
då han med kännaremin profvar det nya vinet, hans olust, då grannen 
vill låna pengar och söker öfvertyga honom om att det är en god afTär, 
som erbjuder sig, och hans löjligt handfallna hållning, då han råkat falla 
pipan i golfvet och står och tittar på spillrorna. 

När Jernberg begifver sig ut i fria luften, blir den invanda färg- 
skalan, som är förklarlig i bondstuguinteriörerna, betydligt besvärande. 
Frilufl blir det aldrig i hans friluftsbilder, och inte lär det falla någon in 
att tro på alla lokalfärgers sanning. 

Karakteristiken i dessa bilder är också mindre utpräglad, figurerna 
äro föga sägande hvar för sig, men grupperingen är liflig och karakteren 

•) Född i Gcfle 1826, vistades i Paris fr&n 1847 — 54. 

Digitized by VjOOQIC 



af den tyska staden alltigenom typisk. Det är det gamla Diisseldorf, 
som bildar bakgrunden för marknadsvimlet, för björndansen, for trängseln 
en morgonstund på salutorget, där den ryggstyfve gröne kurfursten från 
sin gångare stolt blickar ned på säljare, köpare, flanörer och intresserade, 
som samlats på stadens lifligaste plats. 

Under sin första tid i Diisseldorf var Jernberg hufvudsakligast historie- 
målare. Han målade den barmhärtige samaritanen, Jesus utdrifver mång- 
lame ur templet, Loke och Sigyn, Erik den fjortonde i fängelset, Margareta 
Lejonhufvuds död. På senare tid har han nått mästerskapet som stillebens- 
målare — hans lika friskt som elegant utförda fruktstycken ha väckt upp- 
seende såväl i Tyskland som hemma i Sverige.*) 


Om någon frågat D*Uncker, då han, bröstsjuk och med sin förlamade 
arm, satt rufvande och nedstämd i sin eleganta atelier, hvilken ibland 
landsmännen i Diisseldorf han satte 
främst, så skulle han säkert utan 
betänkande svarat med att nämna 
Ferdinand Fagerlin. 

Fagerlin gick ej i D*Unckers 
fotspår, han representerar en annan 
gren af karaktersmåleriet, som de 
båda odlade, och han gick aldrig 
öfver de gränser, hans område byggt 
upp omkring sig. Han är en lika 
skarp fysionomist som D'Uncker, 

har en lika godmodigt sympatisk ^^^^^^k. y\^ ^^^\ 

förståelse af själslifvet och kan fullt 
ut lika åskådligt återgifva ett ögon- 
blickligt uttryck, men han är min- 
dre satiriker och mera aristokrat i 
sin konst. 

Fagerlin är känslans målare, 
men han blir aldrig sentimental. 
Skrattar han — och det gör han 

Ferdinand Fag^erlin. 

•; Nationalmuseum äger af Jernbergs arbeten »Björndansen», »Den sönderslagna pipan», 
clt par bamgenrer och ett fruktstycke. Den här bredvid Stergifna taflan »Torgdag i OUssel- 
dorf. tillhör Stockholms högskolas tafvelsaroling på Heleneborg. I Göteborgs museum är Jern- 
berg god t representerad, bland annat genom »Lånesökanden» och genom ett af sina bästa 


Digitized by VjOOQIC 


gärna — så är hans löje godsinnadt, ljust, välvilligt. Hans iakttagelser 
gå i allmänhet mindre ut på att framställa en karaktersfuU typ — hvil- 
ket var D'Unckers styrka — än att gifva ett djupt kändt uttryck för 
personens stämning. Han råder öfver större konstnärliga hjälpmedel än 
D'Uncker, han ej blott kan berätta — och berätta väl — han är också 
herre öfver språket i dess fina skiftningar. Ur hans konst talar det största 
konstnärliga allvar, de mest stränga fordringar på ett intensivt uttryck för 
ett kärleksfullt inträngande verklighetsstudium. Hans arbeten gifva intryck 
af, att han alltid vetat hvad han velat och att han ej gifvit sig förr, än 
han kunnat uttrycka det. 

Han är ej att räkna till ^^ födda snillena utan tvärt om till arbets- 
myrorna, till dem som med seg uthållighet sträfva sig igenom alla svårig- 
heter, alla hinder, och som aldrig låta ett grand af sina möjligheter gå 
förloradt. Han tillhör de konstnärer, som växa långsamt men som för 
hvarje arbetsdag vinna ökad kraft. 

Liksom D'Uncker tog han steget fullt ut, då han lämnade hem- 
landet. Han uppgaf i och med detsamma all tanke på att ställa sina 
egna landsmäns lif i konstnärlig belysning. Han blef aldrig svensk målare 
utan valde sina motiv och sina modeller i Holland, som låg blott (å 
timmars väg från Diisseldorf. 

Han blef den holländska fiskarstugans och de holländska kustbomas 

Hemma hade han under sin studietid ej gjort sig vidare bemärkt.*) 
Han tecknade på akademien i flera år, fick ett par små medaljer i läro- 
verkets lägre skolor men var då ännu ej fast besluten att bli konstnär, kosta 
hvad det ville. Han tog studentexamen, blef officer vid lifbeväringen, 
var en gladlynt, omtyckt gäst bland de unga målarne, en intresserad och 
ifrig deltagare i musikaftnarna på Edvard Berghs atelier i Brunkebergs 
hotell. Hans konstutöfning den tiden inskränkte sig till temligen dilet- 
tantisk porträttering, först i svartkrita, sedan äfven i olja. Någon hand- 
ledning i målning fick han ej under sin stockholmstid. 

Så fattade han år 1853 sitt beslut för lifvet och reste till Diissel- 
dorf — liksom Wallander utan kunglig medalj eller stipendium — sade 
snart därpå farväl åt uniformen, blef uteslutande målare och har till denna 
dag ej återvändt till Sverige annat än ett par gånger på fransyska visiter. 

I Diisseldorf liksom hemma var han ej den, som gjorde något 
väsen af sig. Han tillhör de konstnärer, hvilkas lefnadshistoria är att söka 
i deras arbeten och om hvilkas lefnadsförhållanden sagorna ha litet eller 
intet att berätta. 

Liksom de andra tecknade han i dusseldorfsakademien, målade under 
ett års tid under Sohns ledning, flyttades så upp i mästarklassen, där 

*) Fagerlin föddes i Stockholm 1825. — För flera af de h£r nedan förekommande fak- 
tiska uppj^iftema har jag att tacka konstn&rens tillmötesgående. Han har Sfven lämnat mig ett 
och annat drag till r)'Unckers lefnadsteckning. 

Digitized by VjOOQIC 


Schadow var lärare, men arbetade föga där utan målade mest på sin 
egen atelier — studiefigurer och porträtt. 

Hans första försök som genremålare förskrifver sig från våren 1854. 
Han valde då typer från rhentrakten — »Skogvaktaren och hans son», 
»Rekonvalescenten» (bondgumma) m. fl. I Paris, där han uppehöll sig 
1856—58 och där han 4 — 5 månader studerade på Coutures atelier, målade 
han savojardpojkar, blomsterförsäljerskor samt äfven en svensk interiör — 
-en flicka, som somnat från sitt arbete i ett kök. Återkommen till Dussel- 
dorf voro hans första arbeten en fransk interiör samt en grupp af politi- 
serande tyska bönder. 

För sin gedigna teknik och sin frigörelse från skolans konventionella 
kolorit har han till en god del att tacka sina studier i Paris. I Diissel- 
•dorf rönte han ett mindre lifligt intryck af sina lärare än af amerikanaren 
Henry Ritter, som han likväl aldrig kände personligen. 

Ritter målade historietaflor — oftast med engelska och amerikanska 
ämnen — men äfven scener ur fiskare- och sjömanslif, tog sina motiv från 
Normandie, från Holland och Nord-Tyskland, målade med storartad fantasi, 
<ljup känsla och psykologisk skarpblick. Att Fagerlin kom att vända sin 
håg till Holland var närmast en följd af Ritters inflytande öfver honom. 
Det måleriska landets närhet till Diisseldorf och den kärlek, hvarmed 
konstnären lärde sig omfatta det gamla holländska måleriet, utgjorde ock 
kraftigt medverkande lockelser åt det hållet. 

Det var först på 1860-talet, Fagerlin blef en ansedd konstnär. De 
-småtaflor, han sände hem under sitt första tiotal år i Diisseldorf, visade 
-en jämn, lugn utveckling. Hans färg var konventionell men teckningen 
säker och hans taflor godmodigt trefliga. Nationalmuseet äger i »Rökande 
gossar» — inköpt 1862 — ett typiskt prof på hans ståndpunkt vid denna 
tid. De äro ett par lustiga fyrar, dessa sjömanspojkar, den ena — han 
som vräker sig, liggande på ryggen, hemma hos sig — öfverlägsen, inne 
i konsten, med förstånd att uppskatta och att njuta af en god pipa, den 
andra nybörjare, med begynnande hufvudvärk och underliga känningar 
i magen, med melankolisk ånger öfver att ha gifvit vika för frestelsen 
och med de allra bästa föresatser för framtiden. 

Med »Frieriet» — som blef prisbelönadt på en internationell utställning 
j Dublin 1865 och af den utländska pressen omtalades som en liten pärla 
af godt lynne, fin känsla och nobelt konstnärsskap — nådde Fagerlin 
allmänt erkännande. 

Friaren har infunnit sig på officiell visit i stugan hos den utkorade. 
Gossen, uppklädd, slätkammad, litet försagd, står och vänder sin blom- 
bukett i handen, medan flickan hör upp med sin söm, låter saxen falla 
och ser på honom med en lugnt allvarlig blick, som lofvar trofast kamrat- 
skap. Gubben far sitter vid sitt nät som vanligt, stryker sig betänksamt 
med ett komiskt tag om knäet och har fått ett sötsurt uttryck i sitt 
hederliga ansikte. Han är ej rätt belåten med att släppa flickungen ur 

Digitized by VjOOQIC 


dOsseldorf och dOsseldorfarne. 


Eftor målning af P. Fagerlin. 

huset, och han är litet handfallen och generad, ty han har å andra sidan 
ingen orsak att ge den hederlige gossen afsked. Och uttrycket hos 
morsgumman säger tydligt nog, att den faderliga välsignelsen ej länge 
skall låta vänta på sig. Hon lägger med en lika omedelbar som öfver- 
talande rörelse sin hand på gubbens skuldra — nu är det flickans tur att 
lefva, ge med dig, far! 

En variant af friartemat följde året därpå. »Kärleksförklaring 9 visar 
friarens förberedande besök hos sin utkorade. Han har slagit sig ned 
bredvid flickan. Den hygglige gossen med de trofasta ögonen vet alls 
ej, hur han skall bära sig åt i detta betydelsefulla ögonblick och lika litet 
hur han skall lägga sina ord som hur han bör placera sina ben. Situa- 
tionen är tydligen absolut ny för honom, men han har alls ingen vetskap 
om hur tafatt han ser ut, och det är något som flickan ej heller lägger 
märke till. Hon har hållit upp med sitt arbete, virar tråden om fingret, 
böjer hufvudet med en blick förbi honom ut i fjärran, in i framtiden, och 
på samma gång glimtar ett litet leende upp i hennes allvarliga ansikte — 
ett leende, som har i sig något vemodigt, något beklämdt. Lilla syster 
har sitt göra för sig och misstänker ingenting, men för lille bror, som 
hört upp med sitt arbete — att måla och rigga ett litet skepp — går 
ett ljus upp, och han gapar med stora, förvånade ögon på gruppen fram- 
för honom. 

Digitized by VjOOQIC 



»Den tillfrisknande» — 1867 — visar Fagerlins förmåga att uttrycka 
innerlig känsla, ej det minsta understruken eller affekterad. »Ungkarls- 
lifvets vedermödor» — från samma tid — är ett godmodigt skämt med den 
stackars gossen, som ännu så länge står ensam i världen och som själf 
måste lappa sina byxor, hvilket vållar honom lika mycket hufvudbry som 
det väcker löje hos de båda flickorna, som bevittna hans ansträngningar. 

I »Svartsjuka» skämtar han med de båda rivalerna om den osta- 
dige men alltid lika eftersträfvade don Juans hjärta. Den holländske sjö- 
mansbyns don Juan — på höjden af vräkighet, med blanklädershatten 
akterstagad, cigarren i vädret, spatserkäpp, näsduken kulört och grann, 
hängande långt ut ur fickan — är på kaffevisit hos de båda flickorna. 
Han har makat sig så nära den ena, att den andra funnit sig förnärmad 
och uppgifvit striden. Men don Juan knuffar sin granne vänskapligt med 
armbågen för att hon bättre skall förstå hans kvickheter, och hon knuffar 
honom tillbaka på det mest tillmötesgående sätt, och så snegla de på 
hvarandra med ömsesidig förtjusning — medan den andra flickan står 
där försmådd och öfverflödig och stöder sig tungt mot sin byrå, känner 
sig förbisedd men på samma gång också förargad öfver det dumma och 

a , , ,i,i^^mt^'.^i^^sJUi- 

M 1 



i'i m 

ÉBRife Jir - ^^^^^^JfcitfÉC^ji^il 


''^ liTir' t^SlF^-^ 


>; Tlfe "^^-i J 

é\' Wm ä $^^^ 

^ Tf ^ '1 ittan - ifiii" ' ' 


Efter tnklnlnc af F. Pagerlln. 

det opassande i de andras uppförande. Mot henne har don Juan säkert 
varit helt annorlunda förr än han nu är. Hon har nog skäl att vara 
både ond och ledsen och nedstämd och att se allting i svart. 

Digitized by VjOOQIC 

378 dCsseldorf och uCsseldorfarne. 

Då Fagerlin en gång vunnit namn och rykte inom den europeiska 
konstvärlden, förstod han också att fasthålla det. Sin hufvudsakligaste 
marknad har han haft på kontinenten och i England, har vunnit medaljer 
i utlandet*) och har endast undantagsvis gjort sig påmint hemma. 

Bland de af hans nyare arbeten, som funnit vägen till Sverige, är 
»Utan hopp» — 1877 — det mest betydande. På ett mera dramatiskt 
sätt än han förut haft för vana har han här tillspetsat situationen, uttryckt 
stämning och känslor med ej endast fina utan ock med starka medel. 

Sorg och modlöshet ha nu trängt in i fiskarstugan. Husfadern skall 
€] mera resa sig upp från sjukbädden, läkaren har sagt sitt ord och gitt 
sin väg, och stum, förintad af sorg, har den unga hustrun stannat vid 
dörren, som ännu står vidöppen efter honom. Hon lutar sitt ansikte mot 
armen och blir stående, stödd mot dörren, utan att kunna göra klart för 
sig, att nu har olyckan trängt in i hennes hem. Hon står känslolös för 
den välmenade tröst, grannkvinnan i den lustiga halmhatten söker bjuda 
henne, och likaledes utan att se den hand, apotekaren — den stille 
mannen, som satt sig tålmodigt i ett hörn att vänta — sträcker fram 
«fter betalning för medikamenterna. 

Men omkring henne ha de ord, den bortgångne läkaren lämnat efter 
^igi fyllt stugan med mörker, kyla och svart förtviflan. Dörren står öppen 
för den gäst, som ingen skall kunna stänga ute — allt hopp är förbi, 
allt är tomhet och ödslighet. 

Från 1880-talet ha ett par glädtigt hållna och älskvärdt godmodigt 
genomförda små interiörer funnit väg till konstnärens hemland. På 
museet har en »Holländsk interiör» från 1885 hamnat — en tafla som 
visar, att Fagerlin ej låtit framgången afskräcka sig från att våga sig in 
på nya områden. 

Här är ej själfva händelsen och ej heller figurerna taflans hufvudsak 
utan ljuset^ som spelar in genom den öppna dörrluckan och fyller rummet 
med reflexer från sol och friluft utanför. Ljusets spel på de båda per- 
sonerna och i rummets vinklar och vrår utgör taflans måleriska innehåll, 
det novellistiska består i den unge, hurtige sjömannens förnöjelse öfver 
att vara hemma hos sig och bli bjuden på kaffetåren af sin omtänksamma 
hustru, hvilkens stadiga rygg i full belysning är målad med mera säker- 
het än mannens bruna ansikte i mera dämpad dager.**) 

*) Bland annat på yärldsutstfiUningarna i Paris 1867 och 1878. 

**) Fagerlin fir pä nationalmuseum representerad af »Rökande gossar», »Svartsjnka», 
»Den tillfrisknande» och »Holl&ndsk interiör». — En reproduktion af sistnämda tafla finns 
i Berlins nationalgalleri — »Heimkehr vom Strande» 1886 — som Sfven äger en annan af 
Fagerlins nyare taflor »Trauliches Heim>, föreställande en ung fiskare i samspråk med en 
ung kvinna, som med sedesamt nedslagna ögon rensar spenat. 

»Ungkarlslifvets besvärligheter» finns i Kristiania nationalgalleri. 

Digitized by VjOOQIC 




Det är ej något stort område, Fagerlin behärskar. Han håller sig 
alltid inom fyra väggar i fiskarstugan — prydlig och omsorgsfullt putsad, 
med tegelgolf och porslinsvägg, med kakelspiseln, fisknäten och de stora 
halmkorgarna, med skeppsmodellen i taket och porslinspjeser från fjärran 
land på byrån. 

Den tillfrisknande. 

Eftor m&Ining af F. Fagerlin. 

Det är ej heller något särdeles stort förråd af typer, vi träffa i 
fiskarstugan. Hederliga gubbar och deras fryntliga gummor, duktiga 
hustrur och stadiga flickor, redo att hvilken dag som helst fatta styret 
i ett nybyggdt hem, knyta nätet åt sin egen gubbe och ha kaffepannan på 
spiseln, då han i sydväst och oljerock kommer hem från hafvet. 

Han är frisk och gladlynt, han har inga salongsvanor och han 
bär sig riktigt naivt och klumpigt åt i det ödesdigra ögonblick, då 

Digitized by VjOOQIC 


dCsseldorf och dOsseldorfarne. 

det gäller att fråga flickan, om hon vill dela hans hem och kn>^ hans 
nät. Men en genomhederlig gosse är han ~ uttrycket i hans öppna 
ansikte kunde inte vara mera uppriktigt och pålitligt, där han sitter helt 
tafatt och ser bönfallande och ödmjuk upp till sitt hjärtas utkorade, lika fri 

som hon från allt hvad för- 
konstling heter. Och mera 
rättframt belåten med sitt 
lif, sitt lilla hem och sin 
duktiga hustru kan han ej 
visa sig än där han efter 
återkomsten från fisket 
slagit sig ned i sin egen 
pyntade stuga, stryker hun- 
den öfver det lurfviga huf- 
vudet, berättar om hvad 
han sett och gjort ute i 
världen och skrattar så 
godt af glädje öfver lifvet 
och allt det gifvit honom. 
De äro inga vidare 
klyftiga människor, men 
hederliga, godsinnade, vin- 

De äro först och främst 
allt igenom det de gifva sig 
ut för. De äro ej — som 
så många andra diissel- 
dorfstyper — modeller, klädda i en dräkt, som ej är deras egen och som 
de ej bära i hvardagslag. De ha i sitt uppträdande en naivetet, som 
verkar öfvertygande, just därför, att den ej är sökt och ej anlagd på att 
förevisas, utan fullt omedelbar och omedveten. 

Fagerlin skildrar lika säkert och lugnt som intimt känsligt och per- 
sonligt karaktersfullt utan några som helst bihänsyn. Hans humor blir ej 
grotesk och hans allvar aldrig sentimentalt. Det är mera uppsluppet godt 
lynne än det är karrikatyr i de båda föremålen för den svartsjuka flickans 
förargelse, det finns intet »sött» i frieriscenerna, och den lilla bilden af 
den sjuka modern och den knäböjande flickan är så frisk och så enkelt 
sann i känslan som få diisseldorfsgenrer af denna art — liksom den är 
målad med käckare och ädlare pensel än flertalet däribland. 

Och fastän hans typer äro hvarandra skäligen lika, så innefattar 
hans område både lifvets fröjd och lifvets sorg. Lika lefnadsfriskt och 
godmodigt skämtsamt som han kan uttrycka glädjen, ett lika djupt och 
enkelt sant uttryck finner han för lidandet och smärtan. 

Den svenska dusseldorfsgenren har i Fagerlins bästa arbeten öfver- 
träffat sig själf. 

Holländsk interiör. 

Efter målning af P. Fftgerlin. 

Digitized by VjOOQIC 




De svenske landskapsmålarne i Diisseldorf togo i regeln starkt in- 
tryck af de ansedde mästarne, men de blefvo sällan bofasta i Tyskland, 
och det konstnärsskap, de arbetade sig till, visar en blandning af inflytande 
från olika skolor. 

Den ende, som stannade i Dus'seldorf till döddagar, var Axel Nord- 
gren, Marcus Larsson var där tre år, målade under lifligt intryck af 
Achenbach, flyttade sedan till Paris och fick där sin förebild i Ruysdael. 
Albert Berg, som på sin tioåriga rundresa till lands och sjös för en tid 
hamnade i Diisseldorf, studerade Achenbachs sätt att måla hafvet utan att 
likväl imitera denne — Bergs hårda men friska målningssätt påminner mera 
om danska förebilder. Edvard Bergh däremot tvingar i sina strandvyer 
och stormbilder åskådaren ovillkorligen att påminna sig liknande motiv 
af Achenbach, medan i hans sydländska och uppsvenska landskap intryck 
från Calame och från Gude äro märkbara. Alfred Wahlberg slutligen 
förde en musikalisk stämning in i det svenska diisseldorfslandskapet, en 
uppfattning som småningom förde honom öfver till det franska lägret, 
till helt och hållet nya och omstörtande idéer. 

Och Nordgren närmade sig på sitt håll och på helt andra vägar 
till samma mål, som fransmännen uppställt för sig: att gifva ett kraf- 
tigt betonadt, ett fullt och djärft uttryck för 
den känsla, det lynne, som ligger i landskapets 
stämning, och att utföra detaljerna endast i 
den mån de bidraga till att framhålla helhets- 
intrycket. Landskapsmålningens lyrik bryter 
sig igenom hos dessa båda, hos den gamle, 
rutinerade och solida diisseldorfsmålaren och 
den unge oroligt sökande parisaren, på olika 
sätt och med olika medel men hos båda per- 
sonligt och samvetsgrant. 

Länge utgjorde det omsorgsfulla och red- 
bara detsdj utförandet det mest beaktansvärda 
i Nordgrens konst.*) I sitt hem i Stockholm 
hade han sett, hur fadern — en mycket anlitad 
porträttmålare, som utan anspråk på genialitet 
ärligt gjorde sitt bästa — satt troget vid sitt staflli dag ut och dag in, 
fullbordande det ena porträttet och den ena kopian efter den andra. 
Fliten och redbarheten ärfde han efter fadern, kanske också det torra 
och sträfva, som länge kunde skönjas i hans egen konst, det inbundna 

*) Axel Nordgren föddes i Stockholm 1828, debuterade pä akademiens utställning 1850 
och reste &ret d£rp& till D