Skip to main content

Full text of "Sveriges krig åren 1808 och 1809"

See other formats 


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



N¥PI. RESEARCH UBRAntES 



3 3433 06661888 9 



r 



Digitized by VjOOQIC 







OENEEALSTABEN 






STOf*. < 



-DEN 




i*- ,/ ;^'vn' 




/ 



iVERIGES KRIG ÅREN 1808 OCH 1809 



UTGIFVET AF 



GENERALSTABENS KRIGSHISTORISKA AFDELNIN6 



föbs;ta delen 



MKD TVA KARTOU. 



Pris: 6 kr. 60 öre 



Digitized by VjOOQIC 



\ 



Digitized by VjOOQIC 



4f^ 

. :^gitized'by^^UOgle 



II 



f I 



Digitized by VjOOQIC 



VlkiKHUttENCOUECTlO»* 
DRÄPER FUNO 



SYERIGES KRIG ÅREN 1808 OCH 1809 






UTGIFVET AF 



.GEHERALSTABENS 'KRIGSHISTORISKA AFDELNIRG 






FÖBSTA DELEN 



MED TVA KARTOR. 



STOCKHOLM, 1890 

KONOL. BOKTRTCKEKIRT. P. A. NORfiTKDT & SÖNSK 






Digitized by'VjÖL)y'lC 



f37(^93A 



r-r 









V 



Digitized by VjOOQIC 



INNEHÅLL. 

Inledning. 

sid. 

Sveriges utrikespolitik efter franska revolutionen 1. 

Freden i Tilsit 11. 

Notvexlingen mellan Sverige och Ryssland 15. 

Den engelska expeditionen mot Köpenhamn 18. 

Brytningen mellan Ryssland och England 25. 

Uppkomsten af frågan om Östersjöns neutralisering 31. 

Sverige bryter med Ryssland och ingår förbund med England 35. 

Brytningen med Danmark 86. 

Förhållandet till Preussen 96. 

Sveriges försvarskraft. 

Hären 100. 

Härens öfverstyrelse 101. 

Härens sammansättning och styrka i fred 108. 

Härens forstärkning vid krigsutbrott 168. 

Härens beväpning, beklädnad och utredning 173. 

Härens hästar 226. 

Sjukvården i fred 230. 

Intendenturen i fred 232. 

Yapenöfningar 235. 

Befälsutbildningen 245. 

Exercisreglementen 252. 

Föreskrifter angående tjensten i fält 280. 

Det fasta försvaret 292. 

Flottorna 295. 

Flottomas öfverstyrelse 297. 

Styrelsen och förvaltningen vid flottornas stationer 299. 

Sammansättningen och styrkan af flottomas personal 308. 

Personlig beväpning, beklädnad och utredning 325. 

Flottomas materiel 329. 

Befälsutbildningen 343. 

Sjötjenstgöring och sjövetenskap m. m 346. 

Lotsverket samt fyr- och båkinrättningen 368. 

Sjökarteverket 370. 

Sjöfart och kaperi 371. 



Digitized by VjOOQIC 



IV innehIll. 



Bilagor. 

1. Ryska proklamationer. 

2. Danmarks krigsförklaring. 

3. Svenska regeringens svar å föreg&ende not 

4. Prenssiske ministern y. Goltz' not till envoyéen v. Brickmann, den 5. 
mars 1806. 

5. Envoyéens y. Brinckmann not till ministern v. Goltz, den 7. mars 1808. 

6. Preossens förklaring den 6. mars 1808. 

7. Det hemliga fördraget i Tilsit. 

8 A och B. Förläggningskartor öfver de finska tmppema. 

9 A, B och C. Sammandrag af 4. qvartalets förslag är 1807 utvisande 

svenska arméns (utom vargeringen) styrka vid 1806 ärs ingäng. 

10. Svenska och finska vargeringen vid 1808 ärs ingäng. 

11. Sammandrag af förslagen öfver vid armén befintlige beväringspersedlar 
den 15. november 1807. 

12. Tillgäng pä de vigtigaste beklädnads-, utrednings- och trosspersedlame 
uti förräden i Sverige vid 1807 ärs slut 

13. Uppgift ä hela antalet artilleriregementena tillhörige kanoner och mör- 
sare den 1. januari 1808. 

14. Uppgift ä antalet artilleriregementena tillhörige kanoner och mörsare 
med >goda> eller »reparabla» lavetter, föreställare och mörsareblock 
den 1. januari 1808. 

15. Tross- och utredningsplan för en infanteribataljon enligt 1808 ärs 
trossreglemente. 

16. Tross- och utredningsplan för ett finskt infanteriregemente. 

17. Trossen vid finska infanteriet 

18. Indelta kavaleriets tross. 

19. Sammandrag af 4. qvartalets förslag är 1807 utvisande svenska flottor- 
nas personal vid 1808 ärs ingäng. 

20. örlogsfiottans fartyg enligt 4. qvartalets förslag. 

21. Förslag öfver fartygens tillständ vid Arméns fiotta, 4. qvartalet är 1807. 

22. Besättningslista för Örlogsflottans fartyg. 

23. Besättningslista för Arméns flottas fartyg. 

24. Dag-Spisnings-Ordning för örlogsflottan. 

25. Spisordning för Arméns flotta. 



Rättelser: 



sid. 22 rad 13 stär: ambassadör läs: sändebud. 

sid. 61, 89 och 91 stär i marginalen: Danska geh. ark. läs: Geheimeregistr. 

i danska utrikesmin:B ark. 
sid. 75 stär i marginalen: Danska geh. ark. läs: Danska utrikesminrs ark. 
sid. 131 rad 13 stär: dragoncorps läs: husarcorps. 



Digitized by VjOOQIC 



Förteckning på källor. 

1. Till inledningen. 

Kanslipresidenten v. Ehrenheims och förste kabinettsekreteraren af 
Wetterstedts skrifvelser och cirkulär till svenska beskickningarue 
vid ryska, engelska och danska hofven. (Kanslipresidentens 
koncept i Riksarkivet). 

Depescher från svenska beskickningarne vid ryska, engelska, danska 
och preussiska hofven. (R. A.). 

Skrifvelser från svenska regeringen till publika verk och embetsmän. 
(Kanslipresidentens koncept i R. A.). 

Brefvexlingen mellan kanslipresidenten v. Ehrenheim och förste ka- 
binettsekreteraren af Wetterstedt. (R. A.). 

Brefvexlingen mellan svenske och utländske regenter. (R. A.). 

Noter till svenska regeringen från ryske ministern i Stockholm, Alo- 
pseus, från engelske ministrarne Pierrepont, Thornton och cliargé 
d'affaires Bathurst, samt från danske ministern Moltke och chargé 
d'affaires Gyldenpalm. (R. A.). 

Originalfordragen med främmande makter. (R. A.). 

Depescher, noter och bref i danska utrikesministeriets arkiv. 

Thiera: Histoire du consulat et de Tempire. 

Correspondance de Napoleon P"". 

Vie politique et militaire de Napoleon racoutée par lui-méme. 

Fournier: Napoleon I. (Das Wissen der Gegenwart. 67. Band.) 

Joyneville: Life and times of Alexander I. 

Svederus: Sveriges krig och politik åren 1808 — 1815. 

Schinkel: Minnen ur Sveriges nyare historia. Med bihang af Boéthius. 

Adlerbeth: Historiska anteckningar. 

Historisk tafla af f. d. konung Gustaf IV. Adolfs sednaste regerings-år. 

Garden: Histoire génerale des traités de paix etc. 

Bignon: Histoire diplomatiqne. 



Digitized by VjOOQIC 



FÖRTECKNING PÅ KÅLLOR. 



Zlobin: De diplomatiska förvecklingarne mellan Ryssland ocb Sverige 

1801—1809. 
Rceder: Danmarks Krigs- og Politiske Historie fra Krigens Udbmd 

1807 til Freden i Jönköping den 10. December 1809. 
Danska generalstaben: Meddelelser fra Krigsår kiverne. 
Papers, presented by his Majestys command to both hoiises of Par- 

liament 1807—1808. (Ur Adlerbergs depescher). 
Ryska bref tagne af en courier efter krigets utbrott. 
Svensk författningssamling och officiela kungörelser. 



2. Till hären. 



Rådsprotokoll och registratur i krigsärenden. (R. A.). 

Kongl. Maj:ts justerade nådiga order. (K. A.). 

Qvartalsforslag öfver armén, gevärs- och rustkammarförslag, mönster- 
ruUor m. m. (K. A.). 

Inspektionsberättelser rörande svenska och finska armén år 1807. 
(Ups. univ. bibi.). 

Generalfälttygmästarens koncept. (K. A). 

Riksstater. (Statskontoret). 

Uppgift å regementens och corpsers numraerstyrka samt uniformer 
m. m. under olika tider. (Arméförv.). 

Finska regementenas indelning och marscher. (K. A.). 

Q, W, af Tibell: Förslag rörande artilleriets organisation. (K. A.). 
» Afhandling om tross, undervisning, organisation 

m. m. (K. A.). 

Skrifvelser från Finlands general-en-chef och landshöfdingar. (R. A.). 

Relationer öfver manövrerna vid Strömsholm, å Ladugårdsgärdet och 
Luolais malm. (K. A.). 

Berättelse och utlåtande af Militair ledamoten i instruktionsdeparte- 
mentet och Kongl. KrigscoUegium om Militair undervisnings- 
anstalter för armén. 1806. (K. A.). 

Miscellanea (Arméförv.). 

Naumann: Svenska statsförfattningens historiska utveckling. (Sveriges 
grundlagar). Stockhholra 1866 och 1875. 



Digitized by VjOOQIC 



I 



FÖBTBGKNINO PÄ KILLOR. VII 

V. Hartmansdorff: Förslag till inrättningen af Sveriges statsförvalt- 
ning. Senare afd. Upsala 1823. 

O. O. Blom: Det svenska statsrådets organisation. Äkad. afhandl. 

Frosterus: Inledning till svenska krigslagfarenheteu. 1765. 

G. W. af Tibell: Sammandrag af författningar rörande förvaltningen 
vid krigsväsendet till lands. 1822. 

Th, Wijkander: Öfversigt af svenska krigsförfattningens historiska 
utveckling. 1866. 

C' Grill: Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket. 1855. 

C. Z>. Forsberg: Stadganden rörande rotehållaren och soldaten vid 
indelta infanteriregementena. 1844. 

Spaak: Katalog öfver artillerimuseum i Stockholm. 1888. 

> Bidrag till handskjutvapnens historia. 1890. 

> Några historiska upplysningar angående de blanka vapnen 
samt skyddsvapnen. 1890. 

— h — n (Helling): Strödda anteckningar om svenska artilleriet. Kr. 

V. Ak. Tidskr. 1847—49. 
P. d. Finska arméns indelning och förläggning. Kr. V. Ak. Tidskr. 

1852. 
S. k. årstrycket. (K. A.). 
Tjensteföreskrift för arméns generalstab. 1806. 
Samling af Kongl. Maj:ts nådiga bref och instruktioner rörande 

Kongl. Fältmätningscorpsens organisation och tjenstgöring i fred 

och fölt. 1810. 
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och reglemente af den 23 

Maj 1781 för Regementerne til Fot. 1784. 
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och reglemente För Hege- 

menteme til Fot. Den 29 April 1794. 
Reglemente för lätt infanterie och jägare. 1791. 
Kongl. Maj:ts nådiga förändringar och tilläggningar uti infanteriexer- 

citie-reglementet 1806. 
Kongl. Maj:ts nådiga tilläggningar uti infanterie-exercitie-reglementet 

(den 6. sept.) 1806. 
Om förposter. (Tryckt i fälttryckeriet) 1806. 

Sammandrag af Kongl. Maj:ts nådiga £xercitie-Reglemente för In- 
fanteriet. (För landtvärnstrupperna). 1808. 
Exercitie-Reglemente för Cavalleriet. 1806. 
Instruction för Cavalleriets flankering. 1806. 



Digitized by VjOOQIC 



Vm FÖRTBCKNINÖ PÅ KÅLLOR. 

Exercitie-Reglemente for Cavalleriet. 1808. 

Stycke-Reglemente för Kongl. Maj:ts Artillerie Regemente. 1788. 
Reglemente för Åkande Artilleriets Tjenstgöring och Exercice. 1808. 
Sveriges Krigs- och Civil-Calender. 1805—1808. 



3. Till flottorna. 

Kongl. bref. 

Förordningar angående båtsmanshållet, 10. juni 1683, 27. april 1685, 
2. mars 1688, 23 maj 1690 och 6 nov. 1716. 

Resolution å allmogens besvär 1731. 

Kongl. Maj:ts stadsfästelse af kontrakten 1731. 

Grunderna af den nya båtsmansroteringen på Gotland. 1750. 

Kongl. förordningarne den 23 nov. 1759 och 25. maj 1798. 

Generaladjutantsexpeditionens koncept och inkomna handlingar. (Sjö- 
fbrsv.-dep.). 

Inkomna handlingar från Örlogsflottan. (Sjöförsv.-dep.). 

Qvartalsforslag och rapporter. (Fl. ark. Skeppsh.). 

Befälh. amiralens vid Örlogsflottan koncept och ank. handlingar. (Fl. 
ark. Carlskrona). 

Stockholms eskaders ankomna och utgångna handlingar. (Fl. ark. 
Skeppsh.). 

Till chefen för kustarmén ankomna handlingar 1808. (Sjöfört v-dep.). 

Statsprojekt 1807—1808. (Sjöförsv.-dep.). 

Förvaltningens af sjöärendena koncept. (Marinförv.) 

Sjöartilleri-inventarie-redogörelse 1 803. 

Instruktioner för förvaltningen af sjöärendena, kon:s tjenstg. geu.-adj. 
för flottorna, hufvuddetaljerna vid Örlogsflottan, styrmansofficern, 
sjömätningscorpsen. (Fl. ark. Skeppsh.). 

Reglementen för redogörelsen vid Örlogsflottan, tjenstgöringen till 
sjös vid Örlogsflottan, hushållningen och förvaltningen vid Ar- 
méns flotta, tjenstgöringen till sjös vid Arméns flotta, flottornas 
konstruktionsstat, skeppsgossekompaniet i Carlskrona, handtverks- 
och timmermansstaterna, Orlogsflottaus sjöexercis, exercis med 
kanoner för Arméns flotta, exercis med åror för Arméns flotta, 
sjukhuset i Carlskrona, leveranser och besigtningar, lotsverket 
samt fyr- och båkinrättningen, dykeri- och bergningskompaniet,' 



Digitized by VjOOQIC 



FÖRTECKNING PÅ KÄLLOR. IX 

svenska handeln och sjöfarten under krig, uppbringningar till 

sjös samt kapare. 
Medicinalreglemente 1735. 

Förordningen om allmänna arbetsinrättningen den 17 jan. 1804. 
Kongl. Maj:ts stadga om flaggor och befälstecken den 1 maj 1806. 
Inqvarteringsordning 1720. 
Signalbref (Fl. ark. Skeppsh.). 
"Ritningar öfver flottornas fartyg. (Mariuförv.). 
Sjötaktik för Örlogsflottan och Arméns flotta. (Fl. ark. Skepph.). 
Flottornas Constructions Corps Anciennitetsrulla. (Marinförv.). 
Läroböcker i manöver, tackling, artilleri, navigation, sjökrigshistoria 

m. m. 
Qynther: Författningssamling. (Sjöoff.-sällsk. bibi.). 



II 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



Inledning, 



Sveriges försvarskraft. 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



INLEDNING. 

Sällan har vår verldsdel bevittnat så djupt ingripande 
och vidt omfattande tilldragelser som de, hvilka i slutet af 
adei*tonde och i början af nittonde århundradet skakade de 
gamla samhällena. Läror, vådliga för den bestående ord- 
ningen, hade från Frankrike spridt sig bland folken. An- 
fallen af nästan hela Europa, hade revolutionen slagit sina 
fiender till baka, och dess härar voro på väg att, under an- 
förande af tidehvarfvets störste fältherre, till Frankrikes 
förmån omintetgöra det jemvigtssystem, som varit det ader- 
tonde århundradets politiska lösen. 

I följd af sitt undandragna läge hade Sverige varit 
jemförelsevis oberördt af krigen på kontinenten, ehuru ut- 
sigtema till fredens bibehållande stundom varit ganska 
mörka. Gustaf IIIis planer att deltaga i den första koali- 
tionen mot Frankrike, hvilka bland annat ledde till afslu- 
tandet af ett subsidiefördrag med Ryssland, den 19. oktober 
1791, förfbllo vid hans död; och den efterföljande förmyndare- 
styrelsen undvek sorgfälligt att inblanda landet i de euro- 
peiska förvecklingarna. Förhållandet till Ryssland blef 
ganska kyligt, medan åter förbindelserna med den unga 
firanska republiken för hvarje år blefvo allt vänskapligare 

Kriget 1808 och 1809. I. 1 



Digitized by VjOOQIC 



2 SVERiaES UTRIKESPOLITIK EFTER FRANSKA REVOLUTIONEN. 

och slutligen togo form i ett subsidiefördrag af den 14. 
september 1795 samt i ackrediterandet af ett sändebud hos 
direktorium. 

Såsom Frankrikes allierade blef Sverige utsatt för Eng- 
lands kaperier till sjös. Gustaf IV. Adolf, som 1796 sjelf 
fattat regeringstyglame, fann sig deraf föranlåten att år 
1800 upplifva det mellan de nordiska maktema afslutna och 
mot England riktade fördraget af 1780, angående väpnad neu- 
tralitet. Detta nya fördrag var frukten af ett samförstånd 
med Ryssland, hvilket dock ej blef af särdeles lång varaktig- 
het. Då kejsar Alexander I. år 1801 besteg ryska tronen, blef 
förhållandet mellan de nordiska maktema till och med så 
spändt, i följd af ganska obetydliga missförstånd, att det år 
1803 nästan kom till öppen brytning, som dock denna gång 
vardt förekommen. Förhållandet till Frankrike åter, hvilket 
under tiden något grumlats, i följd af de eftergifter för Eng- 
land, hvartill Sverige tvungits, fortfor att i det hela taget 
vara godt, och förbindelserna mellan konungen och förste kon- 
suln syntes antaga en ganska förtrolig karakter. 

En resa, som Gustaf IV. Adolf i medlet af år 1803 företog 
till badiska hofvet, skulle emellertid göra slut på denna 
gryende vänskap. De franske emigranter, som här samlade 
sig, uppretade honom mot republiken, och då Bonaparte på 
badiskt område lät gripa och derefter afrätta hertigen af 
Enghien, en medlem af det fördrifna franska konungahuset, 
vardt Gustaf Adolf så förtörnad, att han ville bringa hela 
Tyskland i harnesk mot förste konsuln. Denne svarade 
med en för konungen personligen högst förolämpande artikel 
i »le Moniteun den 14. augusti 1804, som hade till följd, att 
G. A. till Eh- all diplomatisk förbindelse mellan Sverige och Frankrike 

renheim, 7. i^ j 

sept. 1804. upphörde. 

Gustaf Adolf närmade sig nu i stället England och af- 
slöt med denna makt fördraget i Stockholm, den 3. december 



Digitized by VjOOQIC 



8VBRIOB8 UTRIKBSPOLITIK BFTBR FRANSKA RBYOLUTIONBN. 3 

1804 \ deri Sverige förklarade sig för »krigförande nation». Trakutcns iv. 
Det var vid denna tid, som den tredje stora koalitionen mot* njiVn/Jf." 
Frankrike höll på att bildas, och det blef angeläget för 

Gustaf Adolf att ansluta sig till den samma. Den 14. januari 

1805 afslöts med Ryssland i S:t Petersburg ett fördrag, hvars 
ändamål bland annat var att hindra Frankrike från »Sun- 
dets tillslutande för engelska handelsflaggan». Då det emeller- 
tid kunde förutses, att Bonaparte »genom att bemäktiga sig 
södra kusten af Östersjön skulle söka tvinga detta hafs strand- 
makter dertill», blef det en af de forbundnes förnämsta om- 
sorger, att genom ett förenadt uppträdande i Pommern hindra 
verkställigheten af de franska planerna. Det hette vidare, 
i 9. artikeln, att »sedan fiendtlighetema en gång börjat, för- 
binda sig de båda höga kontraherande partema på det mest 
bestämda och formliga sätt att hvarken nedlägga vapen 
eller underhandla om förlikning med franska regeringen 

annat än efter gemensam öfverenskommelse.» r. A^Tofvers.) 

Sedan i april samma år ett subsidiefördrag mellan Ryss- 
land och England kommit till stånd, slöt äfven Sverige med 
sist nämda land fördragen i Helsingborg, den 31. augusti 1805', 
och i Bäckaskog, den 3. oktober, genom hvilka subsidier 
tillförsäkrades de svenske trupper, hvilka skulle öfvergå 
till Pommern för att der förena sig med de ryske. Äfven 
Österrike hade vid samma tid slutit sig till koalitionen. 
Preussen vägrade ännu. Förhållandet mellan detta land 
och Sverige var till och med så otillfredsställande, att en 
fullständig brytning var nära att inträffa. Året förut hade, 
som bekant är, Napoleon Bonaparte såsom kejsare bestigit 

* Traktatens egentliga ändamål var upplåtandet af Stralsund till 
depot f5r säyäl engelska trnppsändningar till Tyskland som för engelska 
liandelsYaror. 

^ Detta fördrag afslöts pä kejsar Alexanders bemedling. Af honom 
ratificerades en dertill hörande >garantiakt> i S:t Petersburg den 7. sep- Original i 
tember 1805 g. st. R. A. 



Digitized by VjOOQIC 



4 SYEBIGBS XJTBIEBSPOLITIK BFTBB FRANSKA RBYOLUTIONBN. 

Frankrikes tron. Med anledning deraf hade Fredrik Wilhelm 
förlänat honom Svarta örns-orden, hvaröfver Gustaf IV 
Adolf blifvit så retad, att han tillbakasändt sina insignier 
af denna orden. Detta hade åter haft till följd, dels att det 
preussiska sändebudet i Stockholm blifvit återkalladt, dels 
att embargo lagts å alla preussiska skepp i svenska hamnar. 
Genom dessa misshälligheter, förlamades naturligtvis opera- 
tionerna i hög grad för de svenske trupper, som i november 
1805 öfvergingo till Pommern. Deras uppträdande i norra 
Tyskland utöfvade ej heller något inflytande på krigets gång 
i det stora hela. Den 2. december 1805 blefvo de österrikiske 
och ryske hufvudhärame slagne vid Austerlitz; och genom 
den derefter följande freden i Pressburg skilde sig Österrike 
från koalitionen. Nu tvekade Preussen att öppet förklara' 
sig emot Napoleon, till följd hvaraf ryssarnes och sven- 
skames uppträdande på den norra krigsteatem icke längre 
kunde medföra några åhörande följder. I september 1806 lem- 
nade också Gustaf Adolf armén och återvände till Sverige. 

Napoleons kränkning af det Anspachska området förmådde 
emellertid, såsom bekant är, den preussiske konungen att 
kort härefter öppet bryta med Frankrike. Härigenom upp-* 
hörde af sig sjelft det spända förhållandet mellan Preussen 
och Sverige, och Napoleon fick en ny koalition emot sig. 
Det dröjde dock icke länge, innan äfven dennas kraft var 
bruten. G^nom fältslagen vid Jena och Auerstädt vardt 
Preussen besegradt. De franske trupperna framryckte utan 
vidare motstånd genom Fredrik Wilhelms besittningar. En 
svensk truppstyrka, som stod vid Ltibeck, måste i november 
gifva sig fången till marskalk Bernadotte; och snart var 
Pommern omsvärmadt af franske trupper. 

Den här stående svenske armén, som hotade frans- 
männens förbindelser, var för Napoleon en ganska oläglig 
fiende, och han sökte derför med all makt förmå Gustaf 



Digitized by VjOOQIC 



SYBRIGBS UTBIKBSPOLITIK BTTBB FBÅNBKA RBVOLUTIONBN. 6 

Adolf att utträda ur koalitionen och draga sina trupper ur 
Pommern, för att sedan i förbund med Frankrike anfalla Ryss- 
land från Finland ^. Redan i juni månad hade han före- 
speglat Gustaf Adolf besittningen af Norge, om denne ville ^« ^* Gardie- 
utträda ur koalitionen och erkänna honom såsom kejsare, xix, sid. 41. 
Samma anbud hade Bernadotte gjort genom de svenske 
officerare, som tillfångatagits vid Lflbeok. Då fransmännen 
besatte Hamburg, gjorde franske ministern Bourienne en ^^i«f^^^^Jf» 

sid. <600. 

ytterligare framställning om samma sak till der varande zioWn, sid. 63. 
svenske chargé d'affaires Netzel, lofvande såsom lön en taf- Schiukci- 

/» , 1 , . . Boethius. U, 

rundning» af de pommerska besittningame. sid. 138. 

Men alla ansträngningar voro förgäfves. Gustaf Adolf 
ville icke höra talas om den minsta afvikelse från den politik 
han såsom Rysslands bundsförvant ärnade följa. Han gick 
till och med så långt, att han återkallade Netzel och stälde 
honom till ansvar, derför att han inlåtit sig i underhandling 
med den franske ministern. Han synes redan nu förfäkta de 
grundsatser, som följande år återfinnas i ett bref från ho- 
nom till hertigen af Braunschweig-Oels. »Jag känner icke», 
säger han deri, »någonting i verlden, som skulle kunna förmå 
Mig att underhandla med Neapoleon Buonaparte (1) ty Jag 
skulle derigenom förråda icke edlenast de skyldigheter och 
de grundsatser, som böra förblifva heliga för hvar och en skrifyeise, 22. 
dygdig menniska; utan Jag skulle tillika underskrifva Min^^I^^ tafla i 
timliga och eviga olycka.» ^»^- ^• 



' Under en andiens, som Napoleon den 10. jannari 1810 gaf amiral 
Lagerbjelke och general v. Essen, yttrade han bland annat: »Veten ni 
emellertid, hvad ondt eder konung gjort mig? Jo, en skilnad pä 100,000 
man. Jag måste lemna 90,000 man bakom mig. Ryssarne hade bort hafya 
50,000 mot er, och hvar skalle de hafva tagit dem? Lägg dertill 20,000 
man säsom fyllnadsmanskap å ena och andra sidan — och ni har 100.000 
man. Betänk, jag ber er, hvilka resaltat, jag vill icke säga sannolika, 
ntan säkra, som skalle hafya följt af yär förening. Ni skalle, utan ett 
syärdshngg, hafva återfått Carl Xn:s gamla besittningar.» Se Schinkel- 
Boéthia» II, sid. 138. 



Digitized by VjOOQIC 



6 SVBRIGBS UfttlKBSPOLITIK BFTBR FRANSKA RBYOLUTIONEN. 

Då de franske trupperna i början af år 1807 inträngde 
i Pommern, fördes striden mot dem med vexlande lycka. 
Slutligen måste dock general v. Essen ingå ett stillestånd med 
den franske beftllhafvaren, marskalk Mortier. Det afelöts 
den 18. april i Schlatkow. Uppsägningstiden skulle vara tio 
dagar, men den blef på Napoleons yrkande, genom en tilläggs- 
artikel den 29. i samma månad, utsträckt till 30 dagar. 
Nu sökte Napoleon än en gång vinna den svenske konungen. 
Underhandlingar inleddes af marskalk Mortier med general- 
guvernören i Pommern, friherre v. Essen. Napoleon gick 
till och med så långt, att han icke ens fordrade erkännandet 
af kejsartiteln ^ Men intet kunde rubba Gustaf Adolfs 
Wetteretedt bcslut. Esscn var nära att råka i onåd, och tilläffffsartikeln 

till Ehrenheim . . . . ' ^® . 

7. maj 1807. i stiUeståndsfördraget vardt icke ratificerad. Men i samma 
mån som Napoleon trängde öster ut, sökte Preussen att när- 
mare binda Sverige vid sina intressen. Detta lyckades äfven 
genom konventionen i Bartenstein den 20. april *, då en 
preussisk corps stäldes till Gustaf Adolfs förfogande. 

Under hela denna tid hade förhållandet mellan Ryss- 
land och Sverige öfver hufvud taget varit godt, ehuru det se- 
dan början af år 1807 gifvits anledning till misstämning. Trots 
de engelska subsidierna hade Gustaf Adolf för det pommerska 
.^y^^^?^^ fälttågets skull befunnit sig i den ytterligaste penning- 
4. jftn. 1807. förlägenhet, till hvilkens afhjelpande hvarjehanda medel före- 
slagits, deribland hela örlogsflottans försäljning. Han hade 
då kommit att tänka på de subsidier, som Sverige enligt 



* Den franske underhandlaren, öfverste Gonré, yttrade följande: 
»Kejsaren vet, att konungen af Sverige har en mycket fast karakter, att 
han har yissa föreställningar, som han aldrig lemnar, såsom t. ex i frftga 
om erkännandet af kejsartiteln. Nä väl, fred skall slätas med Sverige 
utan att detta erkännande skall sättas i fråga.» Wetterstedt till Ehren- 
heim 7. maj 1807. 

' Den 26. april afslöts å samma ställe en konvention mellan Ryss- 
land och Preussen. 



Digitized by VjOOQIC 



SVBRIGES UTRIEESPOLITIK EFTEB FBAK8KA RBYOLUTIONEN. 7 

1791 års traktat hade att fordra af Ryssland, och som den 
ryska regeringen ännu icke fullständigt utbetalt. Enligt 
denna traktat skulle nämligen Ryssland årligen under en 
tid af åtta år betala till Sverige 200,000 R:dr b:co i sub- 
sidier. Men då svenska regeringen 1795, emot traktatens 
bestämmelser, ingått ett fördrag med Frankrike, ansåg sig 
konungen ej vara berättigad till subsidier längre än till denna 
tid och uträknade sin ursprungliga fordran till 575,000 Rdr b:co, 
af hvilka redan 200,000 Rdr b:co voro erlagda. Återstående g^^P^J^ ll^^ 
375,000 Rdr b:co hade sedan dess ansetts såsom en hos ryska ^•*- ?• ^• 

* "^ Dep. 31. mars 

kronan innestående fordran, hvilken man icke lyckats utfå. 1807. 
Han utfann då ett sätt att på egen hand göra sig betäckt. 
De subsidier, som Ryssland mottog af England, fördes med 
hans tillåtelse vintertiden genom Sverige. I början af år 
1807 ankom en dylik penningesändning till Göteborg for att 
derifrån vidare fortskaffas. Den möttes af en befedlning från 
konungen, att 375,000 Rdr b:co skulle qvarhållas såsom godt- 
görelse för svenska kronans fordran hos den ryska. Sam- 
tidigt susande Gustaf Adolf ett bref till kejsar Alexander 
angående denna transaktion, deri det bland annat heter: 
»Sättet, hvarpå denna sak med Eders Maj:t af handlas, bör 
tillräckligt visa det fortroende Jag hyser till Eders Majrtsjj^j^^j^^^ ^^ 
billiga tänkesätt; samt till hvad grad Jag anser traktater ^-A. 9. man 

lo07. R. A. 

regenter emellan heliga.» Detta tillvägagående väckte dock, (öf?ert.) 
som naturligt var, i hög grad kejsar Alexanders missnöje. 
Den forlorade bataljen vid Preussisch-Eylau gjorde det 
emellertid angeläget för honom att bibehålla Sveriges vän- 
skap, och han gaf derför 'befedlning, att hela saken skulle 
nedtystas. För den närmaste framtiden medforde den ej 
heller några vidare följder. zioWn sid. 71. 

I medlet af maj 1807 återvände Gustaf Adolf till Stral- 
sund. Alla krafter togos i anspråk i och för det stundande 
fälttåget. Ett nytt subsidiefördrag afslöts den 23. juni i 



Digitized by VjOOQIC 



8 8VBBIGB8 UTRIKESPOLITIK BPTBR FRANSKA RBVOLUTIONBN. 

Stralsund med England, som i öfverensstämmelse med den 
militärkonyention, som den 17. i samma månad blifvit in- 
gången, lofvade att till Pommern afsända en hjelpcorps af 
omkring 10,000 man. Genom en separat artikel i militär- 
Gard Re- t^^ventionen var emellertid bestämdt, att den engelska rege- 
haasen till 6. ringen skuUe ega rätt att återkalla sina trupper, när den 

A«, 19. juni 

1807. R. A. fann nödigt att använda dem på annat håll . 

Redan den 19. juni hade första divisionen af den flotta, 
Rehansen till som öfverforde den engelska hjelpcorpsen, afseglat. Denvän- 
R. A. tades anlända till Rtigen de fbrsta dagarne af juli. Då kommo 
märkliga underrättelser konungen till hända från den stora 
krigsskådeplatsen, öfverste Engelbrechten, som den 20. juni 
Kab.-sckr. till återvändt från Pillau, medförde nämligen budskapet om 
2. juli. R. A.».Napoleons seger vid Friedland, den 14 juni, och genom bref 
från franske generalen Fay till öfverste Tavast fick konungen 
Kab.-Bekr. till den 2. juli kunskap om det stillestånd, som den 22. juni 
2. juli. R. A-ftfel^tats i Tilsit. Engelske generalen Clinton, som dagen 
förut, den 21. juni, lemnat Memel, visste intet derom, men 
konungen sade sig tro, att de från franske armén und- 
fångna underrättelserna egde säker grund. Det sätt, hvarpå 
han betraktade ställningen, fr*amgår af en till de svenska 
sändebuden den 2. juli aflåten skrifvelse. »Under ett dylikt 
sakernas tillstånd», heter det, »har Konungen icke glömt 
Sina allierades intressen, allra minst dens*, hvars trupper 
redan samlats under hans fanor. Han har trott, att mod 
och beslutsamhet från vår sida voro nödvändigare än någon- 
sin, i ett ögonblick då Bonaparte underhandlar på Ryss- 
lands gränser; då han har fördel af att skona alla de allie- 
rade och att omöjliggöra fiendtlighetemas återupptagande; 



* Konungen motsatte sig ifrigt denna separatartikel, men nödgades 
antaga den, dä hjelpcorpsens erhållande gjordes beroende deraf. 

' Kanslipresidentens koncept. 

• Prenssen. 



Digitized by VjOOQIC 



SYBBIGES UTBIKBSPOLITIK BFTBR FRANSKA RBYOLUTIOKBK. 9 

och då man för öfrigt icke bör likgiltigt invänta en fara, 
som man kan hända skulle kunna förekomma i detta ögon- 
blick, då förhandlingarna mellan de stora arméerna ännu äro 
oafgjorda, men som man ej längre skall kunna undvika, dåj^^^^,^^^ ^.jj 
Bonaparte fått tid att genom traktater befästa den öfvermakt stedingk m, fl. 
hans vapen förskaffat honom.» I öfverensstämmelse med (öfvers.) 
dessa åsigter, och för att, såsom han sade, lägga band 
på sina bundsförvanter, så att de ej skulle öfvergifva 
honom, uppsade han den 2. juli stilleståndet i Schlat- 
kow, förklarande dervid, att, då han ej godkände till- 
läggsartikeln af den 29. april, skulle fiendtlighetema börja 
efter 10 dagar. Han hoppades kunna tillkämpa sig några 
militära fördelar eller åtminstone vinna några vigtigare 
medgifvanden af den franske befölhafvaren, general Brune, 
hvilken han ansåg icke under så kort tid skulle kunna hinna Wettcrstedt 

, till Ehrenheim 

inhemta förhållningsorder från Napoleon^. Men tvärt emot 2. juli. R. A. 
alla hans beräkningar öppnade fransmännen, samma dag stille- 
ståndet utgick, fiendtligheterna, och redan dagen efter var 
svenske armén tillbakadrif ven under Stralsunds murar. Gustaf 
Adolf föreslog nu ett nytt stillestånd, men hans vilkor an- 
togos ej; armén måste innesluta sig i fästningen, hvars be- 
lägring genast tog sin början. 

Emellertid hade officiel bekräftelse på stilleståndet i 
Tilsit ingått till konungen från hans i Preussen anstälda 
sändebud, v. Brinckman, och den 8. juli ankom ett bref från 
konungen af Preussen, som gaf till känna, att han, i an- 
seende till det med Napoleon afslutade stilleståndet, återkallat bil. 49. 
den preussiske hjelpcorpsen. Ehuru Gustaf Adolfs strids- 
krafter härigenom blefvo betydligt försvagade, ville han dock 



^ Att konnngen ej ämnade respektera tilläggsartikeln hade han 
emellertid redan den 4. jnni gifvit general Bmne mantligt tillkänna, 
hyarjemte ministrame vid de främmande hofyen derom underrättats. 
Cirkulär den 19. jnni 1807. R. A. 



Digitized by VjOOQIC 



10 SVBBIGB8 UTRIKESPOLITIK BPTBB FRANSKA RBVOLUTIONBN. 

icke sluta fred, då han räknade på full ersättning genom 
den engelsk-hannoveranska corps, som vid samma tid började 
landsättas på Rtigen. 

Hvad fredsförhandlingarna mellan Ryssland, Preussen 
och Frankrike i Tilsit vidkommer, hade uppsägningen af 
stilleståndet icke haft den minsta inverkan. På aftonen 
den 21. juli ankom till Stralsund en kurir, medförande 
ett nytt bref från konungen af Preussen, deri denne med- 
delade, att han, öfvergifven af sin bundsförvant kejsar 
Alexander, hvilken den 7. juli slutit separatfred med Na- 
poleon, äfven nödgats, den 9. i samma månad, följa hans 
föredöme. Han uppmanade Gustaf Adolf att söka förlik- 
ning med den mäktige segraren, lofvande dertill sin med- 

Hist. tafla. 1, o o 

bil. 55. ling. Samtidigt ankom till förste kabinettsekreteraren en 
skrif velse af ^^4— ^ från ryske utrikesministern, general Bud- 
berg, deri denne, efter att hafva meddelat underrättelse om 
att fred afslutits, säger: »Kejsaren, Min Herre, är långt 
ifrån att vilja i förväg afgöra de beslut Hans Maj:t Ko- 
nungen kan anse lämpliga att taga i en sådan konjunktur; 
icke dess mindre tror Hans Kejserl. Maj:t sig vara skyldig 
de vänskapsband, som förena honom med Konungen, att ej 
låta Hans Maj:t vara i okunnighet om, att då Franske Kej- 
saren ej har några förslager emot Hans Maj:ts besittningar, 
så uti Tyskland som annorstädes, skulle han hasta att gå 
hvarje böjelse till mötes, som Sverige ville visa till en för- 
likning begge Makterna emellan, och att på sin sida vore han 

Hist. tafla. I, 

bil. 56. färdig att afsluta sin fred.» 

Samtidigt underrättade ryske ministern i* Stockholm på 
kejsarens befallning den svenske kanslipresidenten om de or- 



' Vid betecknande af datnm på detta sätt utvisar den Öfre siflhran 
datnm enligt den gamla, i Ryssland brukliga stilen ocb den nedre enligt 
nya stilen. Alla data tecknas eljest öfver allt enligt nya stilen, om ej 
motsatsen särskildt angifves. 



Digitized by VjOOQIC 



PRBDBN I TILSIT. 11 



Budbcrg till 



saker, hvilka förmått kejsaren till afslutandet af fejden i Til- 

sit, samt gaf honom på samma gång till känna, »att om alla 

de förbundna maktema hade velat handla med så mycken 

ädelhet, trofasthet och energi, som konungen af Sverige 

ådagalagt, skulle vi säkerligen ej hafva kommit, der vi nu 

äro.t »Ni skall slutligen tillägga», hette det i den ryske ^"paBus 24. 

utrikesministerns skrif velse, »att hvilken vändning än hän-J"»jJf^'7j^-'»^- 

(Ofvers.) 

delserna taga, skall alltid Hans svenska Majestät kunna pörhandl 
räkna på alla de känslor af vänskap och tillgifvenhet, som mellan Ryss- 
vår höge suverän städse haft för honom.» Sverige. R. A. 

Med undantag af England hade alla Gustaf Adolfs 
bundsförvanter dragit sig ur spelet. Fred med den mäktige 
Napoleon var å deras sida sluten. Härigenom kunde den 
jordmån beredas, i hvilken fröet till Sveriges kommande 
olyckor skulle spira upp. 



Freden i Tiisit. 

Med slaget vid Friedland bröt Napoleon ned det mot- 
stånd, som Rysslands och Preussens härar sökte ställa 
mot hans vidare framträngande. Den preussiska monarkien 
var så godt som tillintetgjord. Eharu ännu ej en fransman 
öfverskridit Rysslands gräns, ehuru ryssarne hade qvar alla 
sina omätliga hjelpmedel, då det gälde att tillbakakasta 
en inkräktare, hade dock intrycket af den förlorade drabb- 
ningen vid Friedland varit så stort, att det gjort kejsar 
Alexander allt mera böjd för fred med Napoleon, hvars blotta 
namn ingaf honom beundran, parad med fruktan. Denne senare 
önskade äfven fred. Han var icke rustad för ett fälttåg 
i Ryssland. Måhända föresväfvade honom äfven andra planer, 
för hvilkas förverkligande det var nödvändigt att ej stöta 
tillbaka den hand, som nu räcktes honom. Ett stillestånd 



Digitized by VjOOQIC 



12 FREDEN I TIL8IT. 



vardt, såsom nämdt ftr, afslutadt och fredsunderhandlingar 
öppnades. Alexander och Napoleon hade ej någon svårighet 
att förstå hvarandra. I samma stund den förre förklarade, 
att han hade lika stor anledning till missnöje med engels- 
männen som den senare, voro alla fiendtliga känslor å ömse 
sidor utslocknade. Från att vara Napoleon s fiende blef Alexan- 
der hans lifligaste beundrare; ja, det talades till och med om, 
att en förtrolig vänskap uppstått mellan de båda kejsame. 
Alla tecken gifva dock vid handen, att denna känsla, hvad 
kejsar Alexander vidkom, var uppblandad med mycken fruk- 
tan för den mäktige verldseröfraren. 

Med begärlighet säges Alexander hafva lyssnat till 
sin besegrares ädelmodiga anbud att med honom dela verlds- 
väldet. Det synes dock, som om Napoleon under freds- 
underhandlingarna icke skulle hafva framstält några be- 
stämda förslag dertill, utan endast inskränkt sig till att 
xxix,7id.449 fr^"^^^sta vissa antydningar och halfva löften. Sålunda lär 
^^^^°*j^J^° Turkiets delning kommit på tal, äfvenså en gemensam ex- 
Napoleon. pedition mot Indien. Alexander åter trodde sig nu stå nära det 
mål, som allt sedan tsar Peters tid föresväfvat alla ryssar. 
Konstantinopels eröfring; och det bör ej väcka förvåning, om 
han för att nå det samma var villig att i mångt och mycket 
gå Napoleons önskningar till mötes. Den officiela texten 
till Tilsit-freden innehåller emellertid ingenting om dylika 
planer. Sverige förbigås åtminstone deri med fullständig 
tystnad, hvilket ju också är ganska naturligt. Men jemte 
fredsfördraget ingicks äfven ett hemligt anfalls- och försvars- 
förbund mellan Frankrike och Ryssland. Det var hufvud- 
sakligen riktadt mot England, hvars handel Napoleon allt 
jemt, ehuru utan egentlig framgång, sökte skada 'genom sitt 
kontinentalsystem. Men äfven Turkiet, med hvilket Ryss- 
land för tillfället befann sig i krig, fick i denna traktat sitt 
öde afgjordt. Ett samfäldt uppträdande mot dessa båda 



Digitized by VjOOQIC 



FRBDBN I TILSIT. 13 



makter gjordes dock beroende af vissa vilkor. De gemen- 
samma bemödandena skulle sålunda i främsta rummet gå 
ut på att förmå dem till fred; och för detta ändamål skulle 
— såsom äfven i fredsfördraget föreskrefs — Ryssland er- 
bjuda sin medling vid det engelska, och Frankrike vid det 
turkiska hofvet. Men om England ej antog Rysslands med- 
ling,, eller om det, efter att hafva antagit den, ej tUl den 
1. derpå följande november ville samtycka till att sluta 
fred och deri erkänna, att alla makters flaggor borde åtnjuta 
lika och frdlkomligt oberoende på hafven, samt återlemna 
de från Frankrike och dess bundsförvanter sedan år 1805 
gjorda eröfringame, så skulle Ryssland under samma no- 
vember månad aflemna en not till engelska kabinettet. Un- 
der det kejsaren i den samma uttryckte sin önskan att be- 
vara verldsfreden och fr^amstälde sin afsigt att till vinnandet 
af detta mål använda sitt kejsardömes alla krafter, skulle 
han förklara, att då England vägrade sluta fred på de 
ofvan nämda vilkoren, ville han göra gemensam sak med 
Frankrike; och att så framt engelska kabinettet ej före den 
1. december afgåfve ett bestämdt och tillfredsställande svar, 
skulle den ryske ambassadören få befallning att ofördröj - 
ligen lemna England. Om, såsom var att förutse, detta 
land ej gåfve vika, skulle Frankrike och Ryssland gemen- 
samt uppfordra hofven i Köpenhamn, Stockholm och Lissa- 
bon att tillsluta sina hamnar för engelsmännen, återkalla 
sina sändebud samt förklara England krig. Det hof, som 
ej fogade sig härefter, skulle af de båda förbundna mak- 
tema behandlas såsom fiende. Om Sverige vägrade, skulle 
Danmark tvingas att förklara detta land krig. Derjemte 
skulle man med kraft arbeta på att förmå hofvet i Wien 
att antaga kontinentalsystemet. Man kom äfven öfverens 
om, att derest Turkiet icke ville lyssna till den franska 
medlingen, skulle Frankrike förklara sig emot detta land och 



Digitized by VjOOQIC 



14 FBBDEN I TIL8IT. 



turkarne fördrifvas ur Europa ^, samt Ryssland lemnas fria 
Bil. 7. händer att öka sitt område med Moldau och Wallachiet. 

Utom dessa och andra skriftliga uppgörelser mellan de 
båda kejsarne förekom under deras möte i Tilsit en del 
muntliga af tal, rörande den politik, som de i vissa fall borde 
följa, och det var hufvudsakligen dervid, som Sverige kom 
på tal. Sedan Napoleon för Alexander framstält sin plan 
att genom kontinentalsystemets utsträckande till de land, 
der detta system ännu icke var tillämpadt, kufva England, 
lär han hafva yttrat: »Två land af mycket stor betydelse, 
det ena i synnerhet för Ryssland, skola måhända göra mot- 
stånd. Dessa äro Portugal och Sverige. Genom Spanien 
skall jag komma till rätta med Portugal. Tag Ni Finland 
såsom ersättning för det krig, som Ni kan komma att föra 
mot Sverige. Sant är, att konungen af Sverige är er svåger 
och bundsförvant, men emedan han är er svåger och bunds- 
förvant, må han just följa omkastningarna i er politik, 
eller också lida följderna af sin motsträfvighet.» — »Sverige», 
fortsatte Napoleon, »kan vara en frände, en bundsförvant 
dera berättelBe för tillfilllet, men det är den geografiske fienden. S:t Peters- 
court^Tbi!!r8:^^^8 ligger alldclcs för nära Finlands gräns. De vackra 
^'^'f'^^]}^»^^' damerna i S:t Fetershwrg höra icke mera från sina palats höra 

648. 

(öfvers.) de svenske kanonerna.^ 

Konungen af Preussen fick på samma sätt anvisning att 
Thiers: liv. qkj^^ gn» ersatt för siua stora förluster ffenom att med Ryss- 

XXVII, sid. o ^ ö # -^ 

662. lands hjelp sätta sig i besittning af svenska Pommern. 

Sedan Napoleon undertecknat fredsfördraget, skildes han 
från Alexander såsom en förtrolig vän. I ändamål dels 
att hos denne qvarhålla intrycket af »de sköna dagarne 
i Tilsit», dels att få pålitliga underrättelser om sin nye 
bundsförvant och Rysslands inre förhållanden, sände han 



* Konstantinopel och Ramilien skalle dock tills vidare stanna i 
torkarnes y&Id. 



Digitized by VjOOQIC 



NOTVBXLINGEN MELLAN 8VBBIGB OCH BYSSLAND. 15 

till Petersburg sin adjutant, förut varande chefen för hemliga 
polisen, general Savary, hvilken skulle qvarstanna vid det 
ryska hofvet, till dess det franska sändebud, som der skulle 
ackrediteras, hunnit anlända. 



Notvexlingen mellan Sverige och Ryssland angående 
freden i Tllsit. 

Det bref, i hvilket kejsar Alexander underrättade Gustaf 
Adolf om fredsfördraget, framkom, såsom nämdt är, den 21. 
juli. Den 26. i samma månad svarade kabinettsekreteraren 
derpå till ryske utrikesministern. »Om ett sammanträffande 
af olyckliga och oväntade omständigheter medfört en ny 
sakemas ställning, stridande mot de förbundna makternas 
första sjrftemål», skref han, »erfar dock Hans Maj:t en verk- 
lig tillfredsställelse af att Kejsaren, Eder höge Herre, ge- 
nom att under nuvarande omständigheter ej vilja i förväg 
afgöra konungens beslut, gjort Hans Mai:t den rättvisan Kab.-sekr. till 

^^ ** general Bnd- 

att tro, det hans forna känslor fbr försvaret af Europas berg, 26. j«ii 

1807 R A. 
gemensamma sak ännu bibehållas oförändrade.» Gustaf (öfvers.) 

Adolf hade på intet sätt låtit rubba sig från sin föresats 
att icke sluta fred med Napoleon \ Han umgicks tvärtom 
med planen att med den engelska hjelpcorpsens understöd 
gå anfallsvis till väga. Då skulle ett nytt slag drabba 
honom. Den 3. augusti meddelade honom engelske mini- 
stern Pierrepont, att hans regering vore besluten att, med 
stöd af separatartikeln i militärkonventionen, åter inskeppa 
hjelpcorpsen för att använda den till annat ändamål. Gustaf 
Adolf satte sig genast till motstånd, och först sedan ända- 



' Se det fömt omnämda brefvet till hertigen af Brannschweig-Oels, 
af den 22. juli 1807. 



Digitized by VjOOQIC 



16 NOTVBXLINGEN MELLAN SVERIGE OCH RYSSLAND. 

Kab.-sekr. till ^^^^^ ^^^ de engelsk-hannoveranske truppemas bortsegling 
AdlerberK blifvit honom delffifven, kunde han förmås att dertiU lemna 

m. fl. 7. sog. ^ 

R. A. sitt samtycke. Försvaret af Stralsund måste nu allenast 
anförtros åt de fåtaliga svenske trupperna. Att anfalla 
fransmännen var icke mera tänkbart. Äfven försvaret miss- 
lyckades, och då den franske öfverbefillhafvaren hotade att 
bombardera fästningen, måste den samma den 20. augusti 
dagtinga. De svenske trupperna öfvergingo nu till Rttgen, 
derifrån konungen, som insjuknat af öfveransträngning, porton 
dagar senare afreste till Karlskrona. Elrigsläget var mycket 
kritiskt. Men tack vare general Tolls öfverlägsna skicklig- 
het såsom underhandlare, vardt hären räddad och öfverförd 
till Sverige. 

Nu dröjde det icke länge, innan Gustaf Adolfs obe- 
nägenhet att underhandla med Napoleon började visa sina 
verkningar i fråga om förhållandet till Ryssland. Sverige 
representerades vid denna tid i S:t Petersburg af generalen, 
friherre Curt von Stedingk, hvilken allt sedan 1790 varit 
der anstäld såsom ambassadör. Ingen kunde vara mera 
egnad att på ett verksamt sätt företräda de svenska in- 
tressena, synnerligen som han synes hafva stått i ganska 
stor gunst hos kejsar Alexander och egt högt anseende inom 
Dep. fr. ste- den diplomatiska corpsen i S:t Petersburg. Under ett företräde, 
dingk 7i7i^ som Stedingk hade hos kejsaren den 9. augusti, beklagade sig 
denne öfver att han nödgats sluta fred, derför att hans bundsför- 
vanter — den svenske konungen undantagen — öfvergifvit 
honom, och han begagnade tillfället att för Stedingk påpeka 
den stora fara, för hvilken konungen af Sverige utsatte sig, 
Dep fr ste- *^^ ^^^ framhärdade uti att ej vilja erkänna Bonaparte, 
dingk ^ ang. och om han ej sökte sätta sig i skydd för dennes hat.» 
Fyra dagar senare ankom den svenska noten af den 26. 
juli och öfversändes genast till general Budberg. Såsom svar 
på den samma öfverlemnades Tilsit-fredens officiela text i 



Digitized by VjOOQIC 



MOTVBXLINGSN MBLLAN SVBRIQB OCH BTSSLAin). 17 

a&krift samt en not, daterad den ^ augusti, deri det bland 
annat heter: >med allt erkännande af den energi ocb tro- 
het, hvarmed Hans Maj: t konungen af Sverige beständigt 
försvarat den gemensamma sakens intressen, har dock kej- 
saren trott, att Hans Majestät, i betraktande af den an- 
märkningsvärda förändring, som nyligen skett i Europas 
allmänna angelägenheter, äfven å sin sida skulle besluta 
sig fbr att icke fortsätta med blodsutgjutelsen på kontinen- 
ten. Hans Kejserliga Maj:t, som ej annat än med ledsnad kun- 
nat se herr Wetterstedts ^ svar, hvilket den ^j; augusti fram- 
kommit och till undertecknad (Budberg) framlemnats af hans 
excellens herr ambassadören baron Stedingk, har emellertid 
erfarit, att Hans Maj: t konungen af Sverige icke alls ansett 
lämpligt att betrakta sakemas närvarande tillstånd ur samma 
synpunkt, hvarfbr Hans kejserliga Maj:t ser sig beröfvad 
hoppet om att kunna bidraga till återställandet af den all- ^*P- ^; ^**' 
manna freden på kontinenten.» (öfyeVe.) 

På denna not, som hade afseende på konungens upp- 
sägande af fördraget i Schlatkow, svarade StCjdingk den 
19. augusti, att den ofiäciela noten om stilleståndet i 
Tilsit kommit konungen till hända, först efter det han 
uppsagt nämda fördrag, samt att han derefter erbjudit 
fransmännen ett nytt stillestånd, hvilket dock i följd af Not från ste- 
deras öfverdrifna fordringar ej kunnat komma till stånd. *°^ fr*sf- 
Sedan Budberg härpå svarat, att den kejserliga rege- dingk ^ ang. 
ringen icke underlåtit någonting, som kunnat hålla konun- Not från Bad- 
gen i kännedom om det med fransmännen afslutade stille- g *Jf ^^ *J^/" 
ståndet, afstannade notvexlingen. Enligt det nya för- ^'^ ,4*t^«^ 
draget mellan Ryssland och Frankrike borde ju icke heller *• "'' 
någon brytning ega rum med Sverige, så framt icke de 



* Konungens furste kabinettsekreterare. 
Kriget 1808 och 1809. I. 



Digitized by VjOOQIC 



18 DEN ENGELSKA. BXPEDITIONBK MOT KÖPBHHAICN. 

underhandlingar, som Ryssland just na börjat inleda med 
England till fransmännens fbrdel, visade sig utan resultat. 



Den engelska expeditionen mot Köpenhamn. 

I England hade torypartiet kommit till makten med 
den kraftfulle Canning i spetsen för regeringen. Förhål- 
landet mellan Byssland och England vardt nu mindre vän- 
skapligt. Redan före freden i Tilsit synes ett omslag in- 
trädt. Kejsar Alexander klagade öfver otillräckligheten af 
det understöd, som engelsmännen lemnat de förbundne, och 
hans misstämning ökades genom Englands vägran att be- 
vilja ett större lån. Då derför underrättelserna om det 
mellan Alexander och Napoleon afslutade stilleståndet och 
den plötsliga förtroligheten mellan de båda kejsarne nådde 
London, började man der misstänka, att Ryssland ändrat sin 
politik, och man tog sina mått och steg för att vara be- 
redd på alla händelser. Redan den II. juli fingo eskadrame 

dep. 14. juli. i Portsmouth och Yarmouth order att utlöpa. Allmänt 
ansågs, att de voro bestämda till Östersjön, möjligen mot 
Kronstadt. Snart erhöll kabinettet i S:t James ännu vig- 
tigare underrättelser. Förmodligen genom mutor ^ hade 
det, den 16. juli, lyckats komma i besittning af en del 

Ricder I, sid. af de hemliga artiklarne i Tilsit-freden eller kanske blott 

33. Adlerbergs 

rapporter, af cu redogörelse för deras innehåll. Härigenom hade det 
fått veta, att, i händelse Rysslands medling afsloges, 

* Raeder I. sid. 34, 35, Zlobin, sid. 85, 86, samt Napoleons egen nt- 
saga: »England, som har ögon och öron öfver allt, och hvars ffuld" 
nyckel öppnar alla portföljer, nnderrättades om dessa anstalter, s& snart 
de voro beslutna. L&ngt ifrån att böja sig för stormen, gjorde det dock 
till sin pligt att besvärja den.> Yie politiqne de Napoleon, tome II, 
page 450. 



Digitized by VjOOQIC 



DEN BNGBL8KA BXPBDITIONBN MOT KÖPBNHAMN. 19 

skulle de tre hofven i Köpenhamn, Stockholm och Lissabon 
uppfordras att stänga sina hamnar för engelska fartyg. 
Det nppgafs, att en af paragraferna skulle haft fbljande 
lydelse: »Danmark skall erhålla ersättning i norra Tysk- 
land samt af hansestädema, förutsatt att det samtycker Garden, 
till utlemnandet af sin flotta åt Frankrike.» Att en dylik sid. 34.' 
plan blifvit uppgjord bekräftÄdes ytterligare, då med- ^?P^ ^jj^^^ 
delande ingick, att markisen af Lima, Portugals minister w«r 28. tcpt. 

Paperi presen- 

hos Napoleon, yppat, att så väl han som det danska ted to pariu- 
sändebudet af franske kejsaren uppmanats att inhemta sitt q^^^ ' 
hofs tankar om användandet af de båda rikenas flottor «»«»■ Adier- 

bei^ dep. 

för en expedition mot England. Dess utom lär Canning29. jan. 1808. 
hafva fått underrättelse, att Napoleon, mot löfte af Dan- 
marks medverkan till hans planer, särskildt med afseende p 
på Sundets stängande, lofvat att återförskaffa. detta land ^aga. Adler- 

bergs dep. 4. 

de svenska provinser, som det förut egt. — I sjelfva verket icpt. 1807. 
vidtog också Napoleon ganska snart hotande mått och steg 
för att tvinga Danmark öfver på sin sida. Han samman- 
drog en armécorps vid Hamburg, under befäl af marskalk 
Bernadotte, till hvilken han-skref den 2. augusti: >om 
England icke antager Bysslands medling, skall Danmark Napoleon, 
förklara det krig, eller ock skall jag förklara Danmark ang. 1807 till 
krig. I denna händelse åligger det Eder att bemäktiga c^^^ a*e^N. 
Eder hela danska fastlandet.» » ziobin, 8id.87. 

Hellre än att förekommas beslöt nu kabinettet i S:t 
James att förekomma. Med mycken hastighet utrustades 



* Enligt y. Hormayr: »Lebensbilder ans dem Befreinngskriege», sid. 
50 — 51, skalle >de franske marskalkarne Bernadotte och Victor inrycka i 
Holstein och Slesvig, derifrån gå öfver till öame, bemäktiga sig Köpen- 
hamn och der varande skeppsvarf, arsenaler och flotta, spärra öresand 
samt fdrm& prinsen-regenten af Danmark, Fredrik, att ing& ett anfalls- 
och försvars-förband med Alexander och Napoleon, änder löfte om en ny jx • • 
Kalmar-anion och svenska kronan.> I en depesch af den 28. okt. 1807 Brinckman 28. 
omnämner svenska sändebudet i Preassen samma plan. okt. 1807. 



Digitized by VjOOQIC 



20 DBK ENGELBKi. BXPBDITIOKBN MOT KÖPENHAMN. 

i de engelska hamnarne en transportflotta af icke mindre 
än 377 fartyg, afsedd att till Östersjön öfverföra omkring 
22,000 man landtrupper af alla vapen. Till hennes skydd 
/xvT? ^% utgick en örlogsflotta af 25 linieskepp, 40 fregatter samt 
189'. åtskilliga mindre fartyg. Dess utom gafs den 21. juli 
order till den på Rttgen redan den 16. juli landstigna 
hannoveranske legionen — något mera än 8,000 man — 
att genast åter gå om bord och afsegla till Seland. Be- 
fälet öfver flottan gafe åt amiral Gambier. Lord Cathcart, 
som förde befälet öfver den till svenskames hjelp af- 
sända corpsen, skulle öfvertaga befälet öfver alla engelske 
landtrupper, tillhörande expeditionen. 

Redan den 26. juli afseglade den första och största 
divisionen af flottan under Gambiers befäl. Den 31. juli 
började den inträffa i Kattegatt och Öresund, derifrån 
den utsände en del krigsskepp för att spärra samfärdseln 
mellan öame och fastlandet, och den 13. augusti kastade 
den flotta, som från Rtlgen öfverfört den hannoveranske 
legionen, ankar vid Kjöge. Med kronprinsen-regenten *, 
hvilken i egenskap af högste befälhafvare för danske ar- 
mén i Holstein befann sig i Kiel, hade emellertid öppnats 
underhandlingar, gående ut på att söka förmå honom att 
utlemna danska flottan. Men prinsen vägrade. De engel- 
ske trupperna landstego då den 16. augusti vid Vedbeek 
och marscherade mot Köpenhamn. Innesluten från så väl 
land- som sjö-sidan och blottad på försvarare, nödgades 
hufvudstaden efter nära tre dagars bombardering, hvar- 
under en stor del af staden lades i aska, att kapitulera. 
Ett fördrag afslöts den 7. september, deri Danmark afstod 
till England större delen af sin flotta, eller 17 linieskepp, 
17 fregatter, 8 briggar och 33 mindre krigsfartyg med 

^ Danmarks d& varande konung, Kristian VII, var sinnessjuk och 
kunde derför icke sjelf sköta regeringen. 



Digitized by VjOOQIC 



BBN BNOBLfiKA BZPBDITIONBH MOT KÖPENHAMN. 21 

all dertill hörande ntrastning, på det vilkor att engels- 
männen förbundo sig att innan den 20. oktober utrymma j. ^ j -^ 
Seland K " Wö.' " 

Detta sist nämda vilkor skulle emellertid vålla den 
engelska regeringen åtskilligt bryderi. Då expeditionen 
afsändes, hade Canning hoppats, att dess oförmodade ooh 
öfverlägsna uppträdande skulle förmå danska regeringen 
att, om än icke godvilligt, dock efter ett kortare sken- 
försvar, ingå på engelsmännens fordringar. För att stämma 
danskame till eftergifvenhet hade amiral Cathcart erhållit 
fullmakt att vid underhandlingarna lofva Selands utrym- 
mande, så snart den tagna flottan hunnit sättas i segel- 
bart skick. Ett dylikt löfte hade nu den danska regeringen 
formligen erhållit genom konventionen af den 7. september. 
Engelsmännen trodde sig derför säkert kunna hoppas, att 
ehuru Danmark den 16. augusti afgifvit sin krigsförklaring, 
skulle kriget ändock icke komma till utbrott, hållande före ^ 
att krigsförklaringen endast skett 'för att aflägsna frans- *h^ (Adier- 

. bergi dep. 26. 

männens misstankar. Men detta hopp blef gäckadt. Ge- lept.) 
nast vid underrättelsen om Köpenhamns bombardering hade 
kronprinsen-regenten tagit sitt parti och kastat sig i ar- 
marne på Napoleon, hvilken gerna lofvat sitt kraftiga un- 
derstöd mot engelsmännen. Det engelska kabinettets för- 
hoppning, att Danmark icke skulle låta det komma till 
öppet krig utan, om ej ingå förbund, dock medgifva neu- 
tralitet, började under dessa förhållanden allt mera att 
försvagas. Underhandlingarna mellan kabinetten fortforo 
dock allt jemt. För att komma ur sitt bryderi — hindra 
fransmännen att besätta danska öarne utan att behöfva 
bryta sitt löfte i fråga om Selands utrymmande — sökte 
engelska kabinettet förmå Gustaf Adolf att åtaga sig ocku- 
pationen af denna ö. Underhandlingar om en dylik ocku- 
* Konventionens 5. artikel. 



Digitized by VjOOQIC 



22 DBN ENGELSKA EZPEDITIONBK MOT KÖPENHAMN. 

pation voro redan inledda med svenska regeringen. Då 
engelske ministern Pierrepont begärde hannoveranska legio- 
nens afsegling från Rtlgen och för Gustaf Adolf yppade än- 
( Adf^^b"^ damålet dermed, synes han haf va framkastat åtskilliga vinkar 

dep. 4. Bcpt.) om den nytta, som Sverige kunde draga af Selands besättande, 
hvarvid han särskildt påpekade bortfallandet af öresunds- 

„ , , ^.-.tullen. Och uti ett enskildt företräde, som han den 21. 

Kab.-sekr. tiU ^ 

Adlerberg augusti haft hos konuugen, hade han direkt frågat, huruvida 
samt 13. eept! denne vore villig att låta svenske trupper besätta Seland. Då 
underrättelser kommo till England om danska regeringens 
obenägenhet att utlemna flottan, hade samma förslag fram- 
stäJts af Canning personligen till Adlerberg, Sveriges 
ambassadör i London. Han hade dervid föreslagit att, om 
Köpenhamn icke godvilligt öfverlemnades, skulle Seland 
ockuperas af en corps, bestående af 12,000 man svenskar 
och de från Pommern återvändande hannoveranske trup- 
perna, samt att denna ockupation skulle fortfara, intill dess 
allmän fred blefve sluten. Det förnämsta ändamålet med 
den samma skulle vara »att skaffa Sverige en säkerhet för 
Pommerns återställande vid freden». Beviljades icke detta 

Dep. fr. Adler- n-i -iiir^tiiii*/» • i/». 

berg, 4. sept. återställande, skulle Seland bliiva ersättningen derfor. 
Gustaf Adolf hade emellertid förklarat, att något bestämdt 
svar icke kunde gifvas på den gjorda framställningen, så 
länge vilkoren icke voro närmare angifna. Svenska sände- 
budet i London hade likväl fått befallning att »säga sig vara 

Kab.-iekr. tui öfvertygad, att Kongl. Majrt till den gemensamma sakens 

Adlerberg 

24. aug. försvar med nöje härutinnan ingår». Då kapitulations- 

vilkoren vid Köpenhamns öfverlemnande blefvo kända, fick 

emellertid konungen veta, att de icke innehöllo något om 

Kab.-sekr. tiU ockupationen. Han ansåg derför, att planen angående Seland 

Adlerberg 

13. sept. strandat. 

Men den 19. september, eller samma dag som han lem- 
nade Karlskrona för att afresa till Helsingborg, framstälde 



Digitized by VjOOQIC 



DEN BN0EL8KA EXPEDITIONEN MOT EÖPBNHAICN. 23 

Kerrepont ett nytt förslag af engelska regeringen, deri 
denna lofvade att lemna underhåll för Selands besättande 
med 20,000 man svenske trupper, hvilka borde förena sig 
med den hannoveranske legionen. Konungen, som tyckte 
mycket om denna plan, gaf dock icke heller nu något be- 
stämdt svar, utan anmodade blott Pierrepont att skaffa full- 
makt för vidare underhandling i frågan, hvarjemte han 
påpekade nödvändiirheten af att en stark engelsk flotta Kab.-sekr. till 

X J • aT^ a Adlerberg 

qvarstannade i Öresund. 24. tept. 

Det som i fråga om dessa planer ingaf konungen en 
viss tiUförsigt var hans föreställning, att Ryssland icke 
skulle lägga något hinder i vägen mot deras förverkligande. 
Engelska regeringen hade nämligen meddelat honom, att 
Ryssland, som icke illa upptagit expeditionen mot Köpen- 



Dep. från Ste- 
Jc"" ' ^^ ' 

af svenske trupper, blott desse icke ensamme blefvo herrar 



hamn, icke heller skulle hafva något emot, att Seland besattes dingk 17. och 

24. okt. 



på ön. Genom rapporter från Englands sändebud i Peters- berg 22. sept. 
burg, lord Gower, hvilka rapporter dock sedermera beftmnos Kab.-iekr. till 
vara oriktiga ^ var också Canning sjelf öfvertygad derom. 15. okt. 

Innan Gustaf Adolf fattade något beslut i denna fråga, 
gjorde engelska kabinettet ett nytt försök att förmå Dan- 
mark till neutralitet. Vilseledd af nyss nämda oriktiga 
uppgifter från lord Gower föreslog Canning i slutet af 
september den danska regeringen, att Danmark antingen 

* Strax efter det underrättelsen om engelsmännens landstigning på 
Seland nätt Petersburg, hade den engelske generalen Wilson haft ett 
samtal härom med kejsar Alexander, och deraf fött det intryck, att kej- 
saren ingalunda ogillade engelsmännens ockupation af ön. Dä Wilson 
kort derefter reste genom Sverige pä väg till England, redogjorde han 
{ÖT sitt samtal med den ryske kejsaren. Svenska regeringen stärktes 
deraf i den tron, att det icke var kejsar Alexander emot, om Napoleons 
planer genom engelsmännens företag korsades. Men då Wilson den 19. 
oktober återkom till Petersburg, hade Alexanders uppfattning af den 
engelska expeditionen helt och hållet ändrats. Genom bombarderingen 
af Köpenhamn hade hans omdöme stadgat sig och visserligen icke till 
engelsmännens fördel. Joyneyille. 



Digitized by VjOOQIC 



24 DEN ENGELSKA EXPEDITIONEN MOT KÖPENHAMN. 

skulle ingå förbund med England eller under Rysslands 
och Sveriges garanti blifva neutralt. Inginge danska re- 
geringen härpå, lofvades den flere fördelar, deribland flot- 
tans återlemnande efter tre år. I motsatt fall hotades med 
Selands ockupation af svenske trupper, hvartill den svenske 

Raeder I, sid. '^ x-x- » 

441 och 442. monarken förklarat sig villiga Den underhandlare, som 
öfverförde dessa anbud, framkom till Köpenhamn den 10. 
413! oktober, men vardt icke mottagen af den danska regeringen. 
Då vände sig engelska hofvet den 11. oktober med ett 
nytt förslag till Grustaf Adolf. Som svaret å Englands be- 
gäran om medling från rysk sida ej kunde hinna anlända 
före den 20. oktober, inom hvilken tid det ålåg de engelske 
trupperna att utrymma Seland, satte det i fråga, att en 
corps af 10 till 12,000 man engelske trupper måtte få for- 
läggas i Skåne, dels till Sveriges direkta försvar, dels för 
att vid behof kunna i förening med de svenske trupperna 
åter öfvergå till Seland. På enträgna uppmaningar så väl 
af generalen Toll som af landshöfdingen af Håkanson af- 
gaf dock konungen härå den 14. oktober ett nekande svar, 

Kab.-Bekr. till förebärande omöjligheten att sörja för en så stor trupp- 

m. fl. 12. och styrkas underhåll inom provinsen. 

' ° *' Underhandlingarna med Sverige tycktes sålunda icke 

medföra något resultat. Den stränga årstiden var snart 
inne. Den skulle af bryta förbindelsen med moderlandet och 
göra det möjligt för fransmännen att öfvergå Bälten, hvari- 
genom expeditionscorpsens ställning på Seland blefve mycket 
vådlig. Det engelska kabinettet beslöt derför att draga sina 
trupper till baka. Hela den landsatta styrkan fick order 
att återsegla. Sedan ett linieskepp och några smärre fartyg 
qvarlemnats utanför Köpenhamns redd, passerade den en- 



^ Denna hotelse framstäldes dock ej skriftligen ntan mnntligen, enligt 
berättelse af danske chargé d'affaires Rist, hy ars utsago måhända dock 
ej är fullt tillförlitlig. 



Digitized by VjOOQIC 



BBYTNINGBN HBLLAN BYSSUIND OCH BNGLAND. 25 

gelska eskadern jemte den tagna danska flottan den 21. 
oktober Öresund. Gustaf Adolf åsåg skådespelet från en 
brygga i Helsingborg och saluterades af de engelska krigs- 
skeppen, hvarefter han inbjöd amiral Gambier och lord '^^^•■^^'^J^- **^^ 
Cathcart till j&mkost i sin bostad. m. fl. 21. okt. 

Den svensk-engelska subsidietraktaten upphörde sam- 
tidigt med den engelska flottans afsegling att ega gällande 
kraft. Numera hade Sverige ingen bundsförvant. 



Brytningen mellan Ryssland och England. 

Enligt bestämmelserna i Tilsit-freden hade ryska re- Not fr. Alo- 
geringen genast efter fredsslutet tillbjudit engelska hofvetc^njngJinl. 
sin medling för biläggandet af stridigheterna med Napo- *°8' 
leon. Med otålighet hade man af bidat svar på denna fram- te*d^to ^parfia- 
ställning. Kejsar Alexanders systemförändring hade inga- ™*'**' 
lunda helsats med något allmänt bifall i Ryssland. Man 
ansåg här, att det skulle vara en riksolycka, om en allvar- 
lig brytning med England deraf blefve en följd. Ännu var 
minnet färskt af den senare tidens blodiga nederlag. Och 
hade man än skäl att beklaga sig öfver det mindre verk- 
samma sätt, hvarpå England understödt sina bundsför- 
vanter, var dock den obehindrade handeln med detta 
land och friheten från dess kaperier af så stor betydelse 
för Ryssland, att dess handelsverld ej kunde annat än 
med fruktan motse den dag, då kontinentalsystemet 
skulle komma att sträcka sina verkningar ända till Öster- 
sjön. Äfven kejsar Alexander, hvars planer drogo honom 
söder ut, kunde ingalunda önska någon brytning med det 
mäktiga öriket. Då han framstälde sitt medlingsförslag, 
fullgjorde han blott hvad N?ipoleon äskat såsom vilkor för 
Rysslands handlingsfrihet i Turkiet. Lika ifrigt som han 



Digitized by VjOOQIC 



26 BRYTNINGEN MELLAN RYSSLAND OCH ENGLAND. 

i hemlighet önskade, att den franske kejsarens medling 
mellan honom och Porten skulle misslyckas, lika ifrigt 
längtade han derför efter ett gynsamt svar på sina egna 
Dep. fr.ste- medlingsförslag firå,n London. 

j. •• J4. ang. 

***^8K &. Mpt. Men fbrst den 29. augusti kom svaret till Peters- 

burg. Rysslands medling afb&jdes visserligen icke, men 
såsom vilkor for dess antagande fordrade engelska rege- 
Not fr. Can- ringen att få veta de grunder, på hvilka en fred med 
ning tm Alo- Napoleou skulle byggas, och framför allt ville den hafva 
ang. del af de hemliga artiklame i Tilsit-freden. Någon tid 
derefter kom underrättelsen om de engelske truppemas 
landstigning på Seland, en nyhet, som väckte oer- 
hördt uppseende och äfven ingaf farhågor för Petersburgs 
säkerhet. Såsom svar på en not af den 1. september, 
deri Budberg å ryska regeringens vägnar begärde för- 
klaring öfver Englands afsigter med expeditionen, delgaf 
honom lord Gower redan följande dag de orsaker, som 
förmått engelska kabinettet att taga ett sådant steg, 
samt framhöll dervid, att enda utvägen till förekommande 
af allt missförstånd vore meddelandet af de hemliga ar- 
2. sept. tiklama. Budberg svarade, att sådana artiklar visserligen 
funnos, men att de icke innehöUo någon bestämmelse till 
Englands skada, och att han bestämdt kunde afgifva den 
Not fr. Gower försäkran, att Ryssland ingalunda lofvat att stänga sina 
2. iept. hamnar för den engelska handeln. Det ryska kabinettet, 
(Adlerbergs som vid första Underrättelsen om den engelska landstig- 
i808). ningen ärnat lägga beslag på alla engelska skepp i rikets 
hamnar, afstod nu vid lugnare besinning derifrån, då en 
sådan åtgärd kunnat medföra vida obehagligare följder för 
dingk 5. sept. Rysslaud sjelft än för England. 

Emellertid saknades icke å andra sidan uppmaningar 
till en snar brytning med England. General Savary hade 
redan gång efter annan framstält nödvändigheten af att ej 



Digitized by VjOOQIC 



BRYTNINGEN MBLLAN RYBSLAND OCH ENGLAND. 27 

tåla hvarje förolämpning från engelsk sida, och sjelf hade 
Napoleon begärt att få veta, hvilka mått och steg den ^^*J ^ ^** 
ryske kejsaren ämade taga för att hjelpa Danmark. Allt Corresp. de N. 
hvad Alexander gjorde inskränkte sig dock dertill, att han 
den 9. september afslog Englands begäran att få kännedora 
om de hemliga artiklame; men från denna tid blef hans 
hållning mera fiendtlig. Några dagar fbrut hade general 
Budberg på grund af sjukdom entledigats från utrikes- 
portföljen, hvilken öfvertagits af handelsministern, den 
franskvänlige grefve Romanzoff. Det franska inflytandet 
hade härmed vunnit i styrka, och de följande händelserna 
skulle snart ytterligare öka det samma. 

Den 17. september meddelade lord Gower officielt ryska ^^- ^- ^.''" 
kabinettet nyheten om Köpenhamns kapitulation. Samtidigt 1. okt. 1807. 
synes det som keisar Alexander skulle hafva fattat sitt beslut /^«P- '^- ^^' 

•^ ** ^ lerberg 2. febr. 

att bryta n^ed England. Han meddelade sina tankar härom 1808). 
till general Savary. »Mitt beslut är fattadt», sade han; 
>jag är färdig att uppfylla mina förbindelser. Under mitt 
samtal med kejsar Napoleon beräknade vi, att, om kriget 
fortfore, skulle jag komma att förklara mig i december, 
och jag önskade, att det ej blefve tidigare, för att ej få 
krig med England, förr än Östersjön blifvit stängd. Det 
betyder dock ingenting; jag skall genast förklara mig. 
Säg Eder herre, att, om han önskar det, skall jag skicka 

lord G-ower till baka. Kronstadt är armeradt. 

Emellertid skall jag ej besluta något, innan nästa kurirpost 
ankommit från Paris, ty vi få ej handla mot Napoleons 
beräkningar. Dess utom skulle jag, innan brytningen sker, 
vilja hafva mina flottor åter i de ryska hamnarne. Jag är 
dock i allt fall fullkomligt beredd att handla så som bäst 
passar Eder herre. Må han till och med, om han vill, sända 
mig en fullständigt redigerad not, och jag skall lemna den Thieri liv. 

o 9 t XXVIII, sid. 

till lord Grower på samma gång som hans pass.» 215. 



Digitized by VjOOQIC 



28 



BBYTNINaEN SCBLLAN BY8BLAND OCH BNOLAIH). 



Papers pre- 
sented to 
parliament 

1808. 



Krigets utbrott mellan England och Ryssland berodde 
sålunda endast på Napoleons svar. Under väntan härpå 
och i anledning af Köpenhamns intagande hade grefve 
Romanzoff den 23. september aflåtit en ny not till lord 
Grower. Efter att hafva vidrört frågan om den engelska 
expeditionen säger han, att kejsaren ingalunda visat sig 
okänslig för det våld, som öfvergått Danmark, samt for- 
klarar, att det ej kunde vara annorlunda, då »Hans Maje- 
stät betraktar sig såsom garant af Östersjöns säkerhet 
och lugn». Redan följande dag var lord Gower fir- 
dig med sin svarsnot, deri han bland annat förklarar, 
att »hvad Östersjöns lugn beträffar, hade England aldrig 
erkänt några uteslutande rättigheter», tilläggande med 
hänsyftning på stängningen af de preussiska hamnarne, att 
»hvilka än Rysslands anspråk på titeln af garant af detta 
hafs säkerhet kunde vara, synes det dock hafva afstått 
derifrån genom sin tystnad vid brititska flaggans utestän- 
gande från hamname mellan Ltlbeck och Memel». 

Efter Alexanders ofvan anförda yttrande till general 
Savary kunde man vänta sig en krigsförklaring såsom svar 
på denna not. Men så blef ej fallet. Kejsar Alexander 
hade allt skäl att vänta dermed. Hans bemödanden att 
medla för fransmännens räkning hade stött på stora svårig- 
heter, medan åter Napoleons ingripande mot Turkiet krönts 
med den fullständigaste framgång. Under fransk medling 
hade den 24. augusti ett stilleståndsfördrag afslutats i 
Slobosia, enligt hvilket ryssame skulle utrymma både 
Moldau och Wallachiet'. Och tvärt emot hvad man trott, 
hade den regering, som under förhandlingarna i Tilsit 
kommit till makten i Turkiet efter den störtade fransk- 
vänlige sultanen Selim III, visat sig lika välvilligt stämd 

* Napoleon hade i ett särskildt bref uppmanat Alexander, som tyck- 
Joynefille. tes tveka, att foga sig i dessa vilkor. 



Papers pre- 
sented to 
parliament 
1808. 



Digitized by VjOOQIC 



BETTNINGKN MBLLAN RYSSLAND OCH BNOLAND. 



mot fransmännen som denne. Franska sändebudet i Kon- 
stantinopel, general Sebastian!, hade skrifvit till Napo- 
leon, att om tarkame blott finge det minsta hopp om 
understöd från Frankrikes sida, skulle de utan betän- 
kande kasta sig i hans armar. Om man, i stället för att 
vilja tvinga dem att blifva ryssar, gåfve dem det allra 
ringaste understöd, skulle detta hafva den verkan, att 

de ville blifva hans egne undersåtar. Det fanns sålunda Thiew liv. 
.10, nn o 1 xxvin, iid. 

ej längre något skäl för honom att uppoffra en så gammal 222. 

bundsförvant. — Allt detta anade kejsar Alexander och 
var derför icke lätt att förmå till en brytning med Eng- 
land. De löften och antydningar Napoleon gifvit i Tilsit, 
hade ju gjorts under en helt annan förutsättning. 

I sjelfva verket hade Napoleon länge sedan insett de 
fördelar han kunde vinna genom att begagna sig af den 
franskvänliga sinnesstämningen i Turkiet. För intet pris 
ville han nu mera släppa ryssarne närmare inpå detta Thiew liv. 

XXVII sid. 

Konstantinopel, om hvilket han i Tilsit yttrat: »Cest 654. 
Tempire du monde!» Det var med Österrike och ej med 
Ryssland, ansåg han, som han borde uppgöra den vigtiga 
frågan om Donauländerna. Men å andra sidan var Eng- 
lands kufvande ett lika så väsentligt mål, och för att 
vinna detta var Rysslands medverkan nödvändig. Derför 
gälde det för honom att kunna leda de politiska förhand- 
lingarna på ett sådant sätt, att Alexander tvangs att 
uppfylla sina förbindelser, utan att han behöfde uppfylla 
sina — framför allt, utan att han behöfde låta ryssame 
vinna spelet i Turkiet. 

För detta ändamål fordrades emellertid en ny trumf, 
och denna hade också Napoleon redan på hand. I Tilsit 
hade äfven ett annat land kommit på tal, nämligen Sverige, 
hvilket han framstält såsom Rysslands geografiske fiende. 
Han beslöt nu att utveckla denna idé, beslöt att så ute- 



Digitized by VjOOQIC 



30 BBYTNINQBN MELLAN BY88LAND OCH ENGLAND. 

slätande fästa Alexanders uppmärksamhet på det farliga 
grannskapet, att dennes tankar skulle alldeles dragas bort 
från Turkiet. Eröfringen af Finland kunde just blifva en 
lämplig ersättning åt Ryssland fbr de olägenheter, som 
krigsförklaringen mot England skulle medföra. 

Men kejsar Alexander var ingalunda lätt att inleda 
på en dylik tankegång. Visserligen ansåg han, att be- 
sittningen af Finland vore mycket önskvärd, men Finland 
betraktades vid denna tid såsom en ödemark, och ryska 
folkets stämning mot Sverige var långt ifrån ovänlig. På 
Sveriges tron satt för öfrigt en nära frände till honom, 
en gammal bundsförvant, med hvilken han ej ville bryta. 
Sverige kunde dess utom påräkna Englands mäktiga skydd, 
och de faror, för hvilka han utsatte sig genom ett freds- 
brott med både England och Sverige, kunde ingalunda 
anses betalda genom besittningen af Finland. Donau- 
furstendömena vore en mera lämplig ersättning för ett krig 
mot England, och hans underhandling med Napoleon rörde 
sig derför en tid framåt om utverkandet af ett bestämdt 
löfte af denne, att dessa sist nämda landsträckor skulle an- 
vändas såsom köpeskilling för kriget mot England. Såsom 
en följd af denna sin ståndpunkt vägrade kejsar Alexander 
att ratifiera stilleståndsfördraget i Slobosia och drog ej 
sina trupper till baka från furstendömena. 

Detta fick dock ett för Ryssland mindre behagligt 
efterspel. När Napoleon märkte, att hans bundsförvant 
blef motsträfvig, lät också han sina trupper stå qvar. 
Ännu stodo af dem 100,000 man i Schlesien, ftlrdige att 
när som helst infalla i Ryssland, under det att större 
delen af de ryske trupperna var på marsch till sina hem- 
orter. Den nyfödda vänskapen mellan kejsame tycktes börja 
svalna. Men fruktan fick till slut öfverhanden hos Alexan- 
der. Då förhandlingarna i Petersburg ej ledde till något 



Digitized by VjOOQIC 



UFPKOMSTBN AF FRÅOAK RÖRÅNDB Ö8TBBSJÖNS NEUTBALISBRING. 31 

resultat, hotade det franska sändebudet med att afresa samt 
lät honom på omvägar förstå, att Napoleon var missnöjd med 
hans vankelmod och ämade låta sina trupper öfverskrida ^^ ^^ g^ 
ryska gränsen. Rysslands läge vardt derigenom allt annat dingk ^ nov. 
än afundsvärdt. Förklarade det icke krig mot England, 
kunde det frukta det värsta af Napoleon, och förklarade 
det krig, kunde det när som helst vänta, att den star- 
kaste flotta, som ännu seglat in i Finska viken, skulle 
styra upp i Nevan med en landstigningscorps af 30,000 
man ombord. 

Då fick kejsar Alexander den 2. november veta, att 
engelska flottan lemnat Öresund och var på återväg till d^ ^ o+^ 
England. Faran från Englands sida var sålunda icke längre dingk ^^^-~ 
öfverhängande, och dermed hade risken att gå i Napoleons 
ledband bortfallit. Han tog genast sitt parti. Den 8. no- 
vember aflemnade ryska kabinettet till det engelska sände- 
budet en not, deri kejsaren förklarade de diplomatiska 
förbindelserna mellan de båda rikena afbrutna och 180X 
års traktat upphäfd. Ånyo, hette det i skrifvelsen, ville Dep. fr. Gower 
han proklamera den väpnade neutralitetens grundsatser, 8. noT. 1807. 
detta minnesmärke af kejsarinnan Eatharinas visdom, och (Adierbergs 
förband sig att aldrig upphäfva de samma. 1808). 



Uppkomsten af frågan rörande Östersjöns 
neutralisering. 

Egendomligt nog var det dessa, i vårt land aUtid och 
gema omfattade grundsatser om »väpnad neutralitet», som 
skulle blifva närmaste orsaken till vårt indragande i det 



Digitized by VjOOQIC 



32 I7PPK0MSTEK AF FRÅGAJf RÖRANDE ÖSTERSJÖNS NEUTRALISBRINO. 

krig, som nn utbröt mellan Ryssland och England. Det 
är derfbr af särskild vigt för oss att känna denna frågas 
uppkomst och utveckling. 

Under det nordamerikanska frihetskriget hade engels- 
männen öfvat åtskilligt kaperi äfven mot neutrala makters 
handelsfartyg, under förevändning att de medförde krigs- 
kontraband. Dessa öfvergrepp hade till följd, att ett för- 
drag afslöts den 9. juli 1780 mellan Ryssland och Dan- 
mark, afseende gemensamt uppträdande till skydd för de 
begge landens handelsflottor. Fördraget biträddes den 1. 
augusti samma år äfven af Sverige. I dess första ar- 
tiklar bestämdes, hvad som skulle förstås med krigskon- 
traband, och huru handeln borde skyddas. Derefter heter 
det i 8. artikeln: »Om det så skulle hända, att den ena 
eller den andra af de två maktema eller båda tillsamman, 
med anledning af detta fördrag eller af hat till det 
samma eller i följd af någon orsak, som dermed har 
sammanhang, oroas, skadas eller anf allés, har likaledes 
blifvit öfverenskommet, att de båda maktema skola göra 
gemensam sak för att försvara hvarandra och för att 
tillsamman arbeta och verka i ändamål att skaffa sig en 
hel och fullkomlig: upprättelse, så väl för den skymf, som 
vederfarits deras flagga, som för de förluster, som blifvit 
deras undersåter tillfogade.» Uti 9. artikeln heter det 
vidare: »Detta fördrag, faststäldt och afslutadt för hela 
den tid, som närvarande krig kan räcka, skall tjena såsom 
bas för de öfverenskommelser, till hvilkas afslutande om- 
ständigheterna kunna föranleda under tidemas lopp, i 
händelse af nya sjökrig, genom hvilka Europa kan hafva 
olyckan att oroas. Dessa stadgar böra för öfrigt anses 
såsom beständigt gällande och skola utgöra lag, i hvad 
handel och sjöfart beträffar, och hvarje gång, som fråga 
blifver att fastställa neutrala nationers rättigheter.» 



Digitized by VjOOQIC 



UPPKOMSTEN AF FRÅGAN RÖRANDE ÖSTERSJÖNS NEUTRALISERING. 33 

Detta fördrags »hnfvudändamåU var sålunda, såsom 
också uttryckligt säges i den 10. artikeln, »att betrygga han- 
delns och sjöfartens allmänna frihet». Till fördraget voro 
fogade sex »separatartiklar», af hvilka den första och vig- 
tigaste^ hade följande lydelse. »Som det för Hennes Maje- 
stät Kejsarinnan af Kyssland och Hans Majestät Konungen 
af Sverige är af lika vigt att vaka öfver Östersjöns trygg- 
het samt att freda den för fiendtligheter och kaperier: 
ett system så mycket naturligare och billigare, som alla 
angränsande makter njuta af den mest ostörda fred, hafva de 
å ömse sidor öfverenskommit att framgent häfda, att Öster- 
sjön är ett slutet haf, ostridigt (såsom) sådant genom dess 
belägenhet, på hvilket alla nationer böra och kunna trygt 
segla och njuta alla fördelar af ett fullkomligt fredslugn, 
äfvensom att för detta ändamål å ömse sidor taga alla 
de mått och steg, som kunna skydda detta haf och dess 
kuster för alla fiendtligheter, sjöröfverier och våldsamheter. 
De förbinda sig äfven att, så vidt omständigheterna och 
deras staters väl det fordra, beskydda lugnet i sina far- 
vatten vid Nordsjön.» R.A"Tofve™.) 

Men denna öfverenskommelse hade, såsom 9. artikeln före- 
skref, upphört att gälla i samma stund som det nordameri- 
kanska frihetskriget slutade. Det var blott grundsatserna, 
angående krigskontraband, fartygs visitation m. m., som fort- 
farande skulle hållas i helgd. Dock kunde den naturligtvis 
tjena såsom grund för framtida fördrag i liknande syfte, 
då ett sådant af behofvet påkallades. 

Detta blef förhållandet under det andra koalitionskriget 
mot Frankrike'. Mellan de nordiska maktema afslöts då 

' Be öfriga innehöllo blott en del detaljbestämmelser, rörande r&tten 
att begagna hvarandras hamnar, befälet & sammansatta flottor, salut m. m. 

^ Redan dess för innan hade mellan Sverige och Danmark ingätts 
ett fördrag af den 27. mars 1794 angående väpnad neutralitet, i hvars 
KHget 1808 och 1809. I. 3 



Digitized by VjOOQIC 



34 UPPKOMSTEN AF PRÄGAN BÖRANDE ÖSTERSJÖNS NEUTRALISERING. 

ett fördrag af nästan liknande innehåll med det år 1780 
afslutna, hvilket Sverige biträdde genom traktaten med 
Ryssland den ^ december 1800. I likhet med 1780 års 
fördrag hade äfven detta några separata och hemliga 
artiklar, af hvilka den 3. var af följande lydelse: >Deras 
Majestäter, som allt jemt (constamment) anse Östersjön så- 
som ett slutet haf, skola använda alla medel, som stå i 
Deras makt, för att skydda segelfarten och kusterna för 
hvarje fiendtlighet, våldsamhet och förtryck.» Öfriga hem- 
liga artiklar innehöllo, liksom den officiela texten, blott 
bestämmelser angående sjöfarten och dennas skyddande, 
R. Ä. (öfvers.) visitationsrätt m. m. 

En del af dessa bestämmelser föranledde Englands 
fiendtliga uppträdande emot fördragsmaktema. Den 27. 
februari 1801 anföll en engelsk flotta Köpenhamn. Hvar- 
ken den svenska eller ryska flottan hann komma den 
danska till hjelp; och efter sjöslaget på Köpenhamns redd 
tvangs Danmark att frånträda förbundet. Turen kom se- 
dan till Sverige och Ryssland. En stark engelsk flotta 
utanför Karlskrona uppfordrade Sverige att frånträda för- 
bundet med Ryssland. Konungen lät svara den engelske 
amiralen Parker: »öfvertygad att Eders Excellens full- 
komligen känner gifna löftens helgd och värde, föreställer 
Hans Maj: t sig, att Eders Excellens ingalunda lärer så- 
som oväntad anse den högtidliga förklaring, att Konun- 
gen af Sverige intet ögnablick tvekar att med trohet och 
redlighet uppfylla de förbindelser, dem Hans Maj:t med 
Dess bundsförvandter ingått; och sådant utan afseende 

10. artikel äfven Östersjöns tillslutande afhandlades med följande ord: 
> Östersjön, som alltid bör anses säsom ett slutet och för de aflägsna 
krigförande parternas krigsfartyg otillgängligt haf, förklaras änyo säsom 
sädant af de kontraherande parterna, hvilka äro beslutna att bevara dess 
Original i "^©»t fullständiga lugn.> Konventionen skulle vara gällande sä länge 
R. A. (Öfvers.) pägäende krigsoroligheter varade. 



Digitized by VjOOQIC 



8VBRIGB BRYTEB MED RYSSLAND OCH INGÅB FÖRBUND MBD ENGLAND. 35 

på någon annan makts enskilte öfverenskommelser, af hvad skrifveUe 
namn de vara må, hvilkas värkan aldrig kan utsträckas ' *^"^ 
till de hittills neutrala nordiska maktemas gemensamma dentens kon- 
intresse. Sådant är Konungens oryggliga beslut.» Genom ^^^ '^ 

, -r»iTT -111 n-iri • /» ti Adlcrbeth III, 

kejsar Pauls död räddades emellertid Sverige från att dela sid. 130. 
Danmarks öde. Hans son, kejsar Alexander I, inseende den 
fara, af hvilken hans hufvudstad hotades genom den engelska 
flottan, beslöt nämligen att frånträda neutralitetsförbundet. 
Då äfven Sverige förklarat sig villigt att mottaga »de 
billiga förslag till närvarande stridigheters biläggande», 
hvilka af den engelska regeringen framstäldes till »nordens 
förenade makter», upphörde Englands fiendtligheter i Öster- 
sjön. I stället afslöt kejsar Alexander med England en ny ibidem. 
konvention, rörande den neutrala handeln och sjöfarten i 
krigstid, hvilken undertecknades den 17. juni 1801, och 
genom hvilken England fick ökad visitationsrätt för upp- .. 
täckande af krigskontraband. På kejsarens uppmaning bref till G. a. 
slöt sig äfven Sverige till denna konvention genom en isoi. r. a. 
accessionsakt, undertecknad i Petersburg den 30. mars, i 
Stockholm den 16. april och i S:t James den 5. maj 1802 *. r. a. 

Det var denna konvention, som Ryssland för sin del 
frånträdde genom förklaringen af den 8. november 1807. 



Sverige bryter med Ryssland och ingår förbund 
med England. 

De farhågor, som Gustaf Adolf och hans omgifning 
uttalat vid underrättelsen om den vänskap, som plötsligt 

^ I denna nya traktat, till hvilken Danmark redan den 23. oktober 
1801 anslntit sig, hade sålunda England ingått såsom fjerde kontra- 
hent. Såväl i hnfvudtexten som i dess separata och tillagda artiklar 
återfinnas blott bestämmelser angående den neutrala handeln i krigstid. 



Digitized by VjOOQIC 



36 8VBBIGB BEYTBB MED RYSSLAND OCH INGÅE PÖBBUND MED ENGLAND. 

uppstått mellan Napoleon och Alexander, tycktes i förstone 
icke gå i fullbordan. Efter den i det föregående omnämda 
notvexlingen mellan svenske ambassadören och ryske ut- 
rikesministern, i augusti månad, synes förhållandet mellan 
Sverige och Ryssland tvärt om hafva antagit en ganska vän- 
skaplig karaktär. Ett visst omslag blef dock efter hand märk- 
bart. Såsom redan är omtaladt, väckte underrättelsen om 
Köpenhamns öfverlemnande till engelsmännen ett oerhördt 
uppseende i Petersburg, och i det samtal, som kejsar 
Alexander med anledning häraf hade med general Savary, 
berördes äfven det inflytande, som. denna händelse utöfvade 
på Rysslands politik mot Sverige. 

»Hvad Sverige beträffar», sade kejsaren, >är jag ej ännu 
färdig, och jag begär tid att reorganisera mina genom sista 
kriget mycket illa medfarna regementen, hvilka dess utom, 
all den stund de måste dragas från rikets södra till dess 
norra del, äro mycket aflägsna från Finland. För öfrigt är 
min armé ej tillräcklig på en dylik krigsskådeplats. På 
de nordiska vikarnes grunda vatten använder man mycket 
roddflottor. Svenskarne hafva en ganska talrik sådan; 
min är ännu ej utrustad, och jag vill ej utsätta mig för 
ett nederlag af ett så litet land. Säg derför till Eder 
herre, att jag skall angripa Sverige, så snart jag fogat 

xxviii, 8id. mina anstalter, men att lag måste invänta december eller 
215, 216. . . o , 

(öfvers.) januari månad.» 

Redan i en depesch af den 18. september uttalade också 
Stedingk, såsom förut är nämdt, sina farhågor. Sedan han med- 
delat konungen, att England vägrat mottaga Rysslands med- 
ling, och omtalat den växande förtroligheten emellan kejsar 



Thicrs Iit. 



De föregående traktaternas gällande kraft bör derfÖr anses hafya upp- 
hört, sä mycket mer som det nu säges: >Bestämmelsema skola följakt- 
Original i ^^S^^ anses säsom framgent bestående och skola tjena säsom ständigt 
R. A. (Öfvers.) rättesnöre för de kontraherande maktema i fråga om handel och sjöfart.> 



Digitized by VjOOQIC 



SYEBIOE BBYTBB MED RYSSLAND OCH INQÄR FÖBBUND MED ENGLAND. 37 

Alexander och Napoleon s sändebud, tillägger han, att »det 
ej borde förvåna, om man började göra gemensam sak 
med Frankrike mot Sverige». Man talade redan ganska 
allmänt derom i Petersburg. Han berättar äfven, att gardes- 
officerame fått order att hålla sig fSrdiga, och att en corps 
af 40,000 man var under marsch mot ryska Finland. Sve- 
rige borde derfbr hålla sig beredt att möta den hotande ^ ^^ g^^^ 
stormen. I sjelfva verket gjordes också de ifrigaste an- dingk ^ sept. 
strängningar denna tid fbr att fbrmå Ryssland till ett 
fredsbrott ej allenast med England utan äfven med Sverige. 
»Jag är otålig», skref Napoleon till ryske kejsaren, »att få 
veta, hvad Eders Maj:t tänker göra för att bistå Danmark i^ 1^^^ ^^ 
och tvinga konungen af Sverige att göra gemensam sak Alexander 26. 

med detta land Det synes mig såsom om det första Corresp. de N. 

man skulle göra vore att tvinga Sverige att förklara sig 

mot England Hvad Sverige vidkommer kan jag ej fatta, 

att den nuvarande monarken kan vara likgiltig för hvad 
som tilldrager sig i Köpenhamn. Förklaringen kan endast 
ligga i denne furstes karaktär. I alla händelser är det 
obehagligt, att han förblir neutral. Om han gör gemensam 
sak med engelsmännen, vill jag minnas, att Eders Maj:t 
sagt mig, att Eders Maj:t genom sina jfördrag vore för- 
bunden att hjelpa Danmark. För min del skall jag lemna 
det allt bistånd, och den armé, som denna makt har i Napoleon till 
Norge, skulle kunna åstadkomma en diversion vid det bh- ^^^^^^I^- 
fall Eders Maj:t företager mot Sverige.» Corresp. de N. 

Dylika påminnelser blefvo icke utan verkan. Den 7. 
oktober öfverlemnade grefve Romanzoff till Stedingk af- 
skrift af de noter, som vexlats mellan honom och lord 
Grower med anledning af Köpenhamns kapitulation. De 
voro åtföljda af en not till svenska sändebudet, hvari 
det bland annat heter: »De på Hans Kejserliga Majestäts 
befallning öfverlemnade noterna lemna ej rum för något 



Digitized by VjOOQIC 



38 SVEBIGE BBYTBR MED RYBSLAND OCH INGÅR FÖRBUND KBD ENGLAND. 

tvifvel angående det sätt, hvarpå Han betraktar det våld, som 
England nyligen begått mot Hans Maj:t Konungen af Dan- 
mark. Hans Kejserliga Maj:t är beredd att uppfylla sina 
löften. Han vill vara trogen de förbindelser, som ingåtts 
med Sveriges och Danmarks hof genom traktaterna 1780 
och 1800, hvilkas hemliga artiklar stadga den gemensamma 
och formliga förbindelsen, att såsom grundsats faststäUa 
Not fr. Roman- och förfäkta, ej blott att östersiön är ett slutet haf, utan 

zofif till Ste- ** "^ 

diDKk ili-!2E*: äfven att detta haf och dess kuster skola skyddas mot 
(Ofvers.) hvarje fiendtlighet, våldsamhet och ftJrtryck. För att nå 
stcdm k^io ^^^^^ ™^1 begagnar han sig af alla de medel, som stå ho- 
okt. 1807. nom till buds.» Samtidigt fick ryska sändebudet i Stock- 
holm, Alopseus d. y. *, sin regerings befallning att afresa 
till Helsingborg, för att, på samma gång han gjorde sig 
underrättad om svenske konungens helsotillstånd, öfver- 
lemna till honom en kejserlig handskrifvelse. 

EmeUertid hade Stedingks depesch af den 18. septem- 
ber kommit Gustaf Adolf till hända \ Det allt jemt fort- 
satta närmandet mellan Ryssland och Frankrike, som deri 
framhålles, ökade farhågorna. :»S.y8slands politiska system 
skall svårligen undgå att i längden röna inflytande der af», 
skref konungen till svenske ministern i London, som fick 
befaUning att yrka på den engelska flottans och de en- 
gelska truppernas qvarstannande i Danmark. Han borde 
framhålla för Canning, att då Sverige för Englands skull 
utsatte sig för ett krig med Ryssland, hvarvid det hufvud- 
sakligen måste egna sina omsorger åt Finlands försvar, 
^ Adl^i^ *^^^ vore det ej mer än rättvist, om England skyddade dess 
1. okt. södra och vestra gränser. 

Den 27. oktober kom Alopseus till Helsingborg och 
fick samma dag öfverlemna den kejserliga handskrif- 

* Hans äldre bror var ryskt sändebud i London. 

* Den 1. oktober. 



Digitized by VjOOQIC 



SYBRIGE BRYTBR KBD RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 39 

velsen, dagtecknad den 9. oktober. Kejsaren yttrade deri 
bland annat: »Jag har blott allt for sent mottagit 
Eders Majrts bref af den 6. juli\ och om jag ej så tidigt, 
som jag sjelf önskat, erkänt mottagandet, är orsaken den, 
att mångfaldiga tilldragelser sedan dess följt hvarandra 
med en sådan hastighet, att det varit nödvändigt att 
afbida deras vidare utveckling. Bland dessa händelser är 
det en, som förtjenar all vår uppmärksamhet, nämligen 
Danmarks undergång, som nyligen fullbordats i all hast 
och så att säga under Edra och mina ögon. Jag har be- 
fallt min minister att delgifva baron Stedingk den not, som 
jag i denna fråga låtit tillställa lord Grower, samt dennes 
svar. Hans Majestät Konungen Eder Fader ingick år 1780 
med Kejsarinnan Katharina en ömsesidig förbindelse att anse 
Östersjön såsom ett slutet haf, hvars säkerhet och lugn de 
garanterade. Denna förbindelse har återupplifvats emellan 
Eders Majestät och Kejsaren min fader, och det är for att 
visa mig trogen denna grundsats, så väsentlig för oss, 
som jag beder Eders Majestät meddela mig, hvilka mått 
och steg Ni ämar taga vid detta tillfälle. Eders Maj:t 
kan vara fullkomligt öfvertygad, att jag mycket gerna 
skall medverka till alla åtgärder, hvilka kunna ådaga- 
lägga, att det ej är förgäfves, som de nordiska maktema 
lofvat hvarandra att på intet sätt tåla, att Östersjöns lugn 
stores. För att ådagalägga hvilken vigt jag fäster vid , . 
Eders Majestäts svar, har jag befalt min minister att be- Jtejear Alexan- 

• /» • »11 -n -I "•«■ • der. R. A. 

gifva sig till Eders Majestät .» (öf?er8.) 

Sedan skrifvelsen blifvit uppläst, utbytte konungen med 
AlopsBus tankar angående dess innehåll. Det ryska sände- 
budet beklagade visserligen Danmarks olycka, men utan att 



^ Derati konungen uppmanat kejsar Alexander till deltagande ^ ®^^ n a k d- 
gemensamt anfall pä Frankrike, i ändamål att ätenippsätta Ladvig XVIII bref 6. jali 
p& tronen. 1807. R. A. 



Digitized by VjOOQIC 



40 SVERIGE BBYTBR MED BYSSLAND OCH IKGIb FÖBBTTND MED ENGLAND. 

röja någon ovilja mot England. Han förklarade, att hans 
kejsare intet hellre önskade än fred, och att de ryska ham- 

s^din**km*fl^^^^"® ingalunda såsom de preussiska voro stängda för den 
30. okt. engelska sjöfarten. 

I ett senare samtal med konungens förste kabinett- 
Wettcretedt sekreterare förklarade sig Alopseus mycket belåten med 

heim 30. okt sitt mottagande och prisade konungens hofsamhet. Han 
klagade visserligen öfver Englands öfvergrepp samt ön- 
skade en uppgörelse, hvarigenom någon gräns kunde sättas 
derfor, men, tillade han, »ehuru vi hafva gjort fred med 
Frankrike, och denna fred var nödvändig, säger jag Er 
upprigtigt, att jag ej känner någon annan gemensam fiende 

stedirk^m*'"*^ Frankrike. England skulle derför handla illa, om det 
30. okt. droge vår uppmärksamhet derifrån.» 

Af samtalet med Alopseus, liksom af den kejserliga 
skrifvelsen, hade emellertid Gustaf Adolf fått det intryck, 
att ryska hofvet var särdeles angeläget att lära känna 
hans ståndpunkt i den omhandlade frågan, samt att det 
varit en dylik önskan, snarare än afsigten att bryta med 
Sverige, som föranledt brefvet från kejsaren, hvilkens tankar 
i ämnet han för öfrigt ansåg ej ännu hade stadgat sig. 
»Det är ganska anmärkningsvärdt», skrifver han emellertid 
den 30. oktober till Stedingk, »att kejsaren af Ryssland börjar 
kämpa till förmån för Östersjöns okränkbarhet vid en tid- 
punkt, då, i följd af vinterns annalkande, hvarje försvar till 
sjös blifver omöjligt(I) och då för öfrigt engelsmännen genom 
Selands utrymmande af sig sjelfva gjort, hvad Ryssland 
önskade*. Och ej mindre förvånande är, att detta hof 
vänder sig till Danmark för att återupplifva gamla för- 
bindelser, hvilka betinga företag till sjös, just vid den 
tidpunkt, då dylika företag af detta land äro omöjliga, 

' Utrymningen af Seland hade emellertid ej skett, d& den ryska no- 
ten redigerades. Detta anmärkes också i skrifvelse till Adlerberg. 



Digitized by VjOOQIC 



SYBRIGB BBYTBB MBD BYSBLAND OCH TSQLr FÖRBUND MBD BNOLAND. 41 

emedan det förlorat hela sin flotta. Man måste derför tro, 
att fiysslands begäran vid detta tillfälle förestafvats, an- 
tingen af en känsla af deltagande för Danmark, favilken 
blott skall hafva till följd en del från olika håll vexlade 
depescher, eller ock af en hemligare med Bonaparte öfverens- 
kommen plan.» »Om kejsaren», tillägger han, »i Tilsit lofvat 
Bonaparte att förmå alla Östersjöns strandmakter att slnta 
sina hamnar för engelsmännen, skulle framställningen härom, 
hvilken åberopar fördragen 1780 och 1800, mycket väl 
kunna vara endast en fint, af hvilken man, förutseende 
min mening, begagnar sig i ändamål att skaffa sig en före- 
vändninff till krig, i den händelse ett sådant vore hem- G. A. till ste- 
bgen öfverenskommet mellan kejsaren och Bonaparte.» R. A. (Ofvers.) 

Gustaf Adolf hade lofvat att med det första besvara 
kejsarens bref. Detta skedde den 30. oktober. Innan 
svaret afsändes till Stedingk, upplästes det för AlopsBus 
tillika med den not, som Stedingk skulle öfverlemna till 
ryske utrikesministern. Noten innehöll visserligen intet 
bestämdt afböjande af kejsarens förslag om Östersjöns neu- 
tralisering, men deri framhölls, att återupplifvandet af 1780 
och 1800 årens fördrag endast kunde ske, så snart för- 
hållandena i öfrigt gestaltade sig såsom vid den tid, då 
dessa fördrag afslötos. Skilnaden mellan ställningen 1807 
och tillståndet, då fördragen af 1780 och 1800 afslötos, på- 
pekades derför uttryckligt: »Den franska regeringen», heter 
det, »som nu så föga respekterar Östersjöns oantastlighet 
och handelsfrihet, hade då ännu icke öfverflyttat kriget 
till kusterna af detta haf eller så vidsträckt utbredt in- 
flytandet af det prohibitiva kontinentalsystem, som det (nu) 
tillämpar mot Storbritannien. Först sedan de fiendtligheter, 
som ständigt förnyas på kusterna af Östersjön, upphört, 
först sedan derifrån aflägsnats de franske trupper, som fort- 
farande qvarstå der, i trots af de senaste fördragen, och 



Digitized by VjOOQIC 



42 SVERIGE BRYTER MED RYSSLAIO) OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

fbrst sedan Tysklands alla hamnar öppnats för den engel- 
ska handeln, först då blifva förhållandena åter de samma 
som de voro, då de gåfvo anledning till ofvan anförda tvänne 
Koncept till öfverenskommelser. Ett påpekande häraf hade konungen 

p*^*°mf °°*i ö^^J^så väntat sig i kejsar Alexanders framstäUning till 

ziobin, sid. 94. den franska regeringen . . .» 

I handskrifvelsen till kejsaren behandlar Gustaf Adolf 
sjelf frågan ur samma synpunkt. »Den öppenhet», säger 
han, »hvarmed Eders Majestät gifver mig sin mening till 
känna, angående de tilldragelser, som nyligen timat i Dan- 
mark, och de mått och steg, som Eders Majestät anser 
nödiga att taga mot den fara, som hotar Östersjöns in- 
tegritet, ålägga mig en lika öppen förklaring. — Fördragen 
1780 och 1800 motsvara, efter min mening, ej de olyckliga 
omständigheter, som för närvarande råda. Napoleon Bona- 
partes trupper äro nu mera i besittning af flere hamnar 
vid Östersjön. Preussen, som förut hade en ganska vid- 
sträckt handel, står efter freden i Tilsit i sådant beroende 
af Bonaparte, att det tvungits att sluta sina hamnar 
för engelsmännen. Danmark har nyligen förklarat Stor- 
britannien krig. Denna tafla borde göra till fyllest, då 
man vill ådagalägga svårigheten eller snarare omöjlig- 
heten af det påståendet, att ofvan nämda fördrag skola 
under närvarande omständigheter respekteras; men jag 
tror mig böra tillägga, att om Sverige framträdde vid 
Rysslands sida såsom Östersjöns försvarare, skulle detta 
land komma uti krigstillstånd med Storbritannien, dess 
gamle bundsförvant, som försvarar samma sak, och som 
aldrig velat skilja sina intressen från sina förbundsvänners. 

G. A:fl hand- Dcssa äro, min bror, de gällande skäl, som hindra mig att 

R. A. (öfvers.) ingå på Edcrs Majestäts åskådningssätt, och hvilka komma 
utrikesmini- mig att öuska, att det goda förståndet mellan Ryssland 

steriets arkiv i , c>, , . . > o , 

Petersburg, och ötorbritannicn ej måtte störas.» 



Digitized by VjOOQIC 



SYEBIGB BRYTBB MBD RYSSLAND OCH TNOÅR FÖRBUND MBD ENOLAND. 43 

Såväl handskrifvelsen som noten till utrikesministern 
synes hafva rönt Alopaei bifall. Särskildt yttrade han om 
den senare, att >den var utomordentligt väl skrifven»^ Wettewtedt 
Afskrifter af dem båda sändes samtidigt till svenska sände- heim 5. nov. 
budet i London, som skulle meddela innehållet åt Canning 
och på samma gång fråga honom, huru stort understöd 
Sverige kunde vänta från England, i händelse af en bryt- 
ning med Byssland. Konungen uppmanade på samma gång 
engelska regeringen, att, då Alexander hade att välja 
emellan två system, icke påskynda ett afgörande. »Den 
minsta småsak skulle kunna komma vågskålen att luta Adlerberg 
uteslutande till förmån för Bonaparte, som redan har allt ^^^' 
för stort inflytande i Petersburg.» berg 20. nov. 

Sist nämda uppmaning synes emellertid icke så mycket 
hafva varit föranledd af den kejserliga skrifvelsen som icke 
mer af de underrättelser, som kommo från Ryssland om 
nya truppsammandragningar på finska gränsen. I en rap- 
port af den 10. oktober, den samma genom hvilken ryska 
noten af den 6. öfversändes, säger sig emellertid Stedingk 
vara öfvertygad om, att dessa truppförflyttningar hufvud- 
sakligen afsågo att skydda Petersburg mot en landstig- 
ning af engelsmännen. Ryssarne, skref han, fruktade den 
mycket och arbetade med all ifver på Kronstadts befästande. 
Den hos kejsar Alexander anstälde franske ingeniörofficem 
Ponthon hade nämligen påstått, att denna fästning svårli- Dep. fr. stc- 

11-11 1 oii • • il dingk 26. dec. 

gen skulle kunna hålla sig i mer än tre dagar mot en 1807. 
stark fiendtlig flottas anfall. Då en landstigning på Finska 
vikens norra kust och ett anfall från landsidan mot den 
ryska hufvudstaden äfvenledes kunde tänkas, måste man 
göra sig redo för en sådan eventualitet. Den 4. november 



* Prenssiske statsministern, baron Stein, yttrade om konungens svar, ^ . 
hvilket äfven kom till preussiska regeringens kunskap: »Denna not sak- g^n^^^an 22. 
nar blott alla sjelfständiga suveräners underskrift.» dov. 1807. 



Digitized by VjOOQIC 



44 SVERIGE BRYTER MED RYSSLAND OC?H INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

mottog konungen en ny depesch från Stedingk, dagtecknad 
den 17. oktober, deri han berättade, att fyra ryska fördel- 
ningar skulle sammandragas på finska gränsen. Han hade 
länge hört talas derom, men först nu, tack vare sina för- 
bindelser inom den diplomatiska corpsen, fått visshet om, att 
verkligen »något dylikt var på tapeten». 

Ehuru det var att antaga, att dessa truppsammandrag- 
ningar sannolikt endast gälde England, förorsakade de lik- 
väl Gustaf Adolf allvarsamma bekymmer. Det sattes i fråga, 
att högste beftllhafvaren för de finska trupperna, general 
Wetteratedt Klingspor, som för tillfället vistades i Sverige, skulle resa 

till EnrcD- 

heini 5. nov. öfver till Finland och återtaga befälet. Detta skedde emeller- 
tid ej. Underrättelserna från Ryssland voro visserligen i 
nästa depesch lika krigiska, och truppsammandragningarna 
mot finska gränsen fortsattes allt jemt, men å andra sidan 
hade lord Gower förklarat för det svenska sändebudet, att 
England ej skulle tillåta något angrepp på Sverige, och att 
»det minsta försök af detta slag genast skulle hafva till 
följd en krigsförklaring från Englands sida». Allmänna me- 
ningen i Ryssland var afgjordt emot en brytning med Sverige. 
Ehuru det franska inflytandet ingalunda minskats, säger 
sig derför Stedingk kunna »hoppas, att denna brytning 
ej skall ega rum». »Om den», tillägger han, »blott kan upp- 
skjutas några år, och om Eders Majestät kan lyckas åter- 
gifva sitt land fred och lugn, skall man snart hafva så 
mycket att sköta här, att detta land, långt ifrån att vara 

Dep. fr. ste- farligt fÖr Sverige, kanhända skall upphöra att vara det 
(öfvers.) för någon af sina grannar.» 

Men om dessa förhoppningar voro egnade att stärka 
modet hos statsmännen på vestra sidan om Östersjön, be- 
rördes i depeschen andra ting, hvilka, ehuru till utseendet 
skäligen obetydliga, skulle hafva de betänkligaste följder. 
Stedingk berättade sålunda om den med hvarje dag ökade 



Digitized by VjOOQIC 



SYBRIGE BRYTER MBD RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND ICBD ENGLAND. 45 

fbrtroligheten mellan Napoleon och Alexander, den förres 
med hvarje dag stigande inflytande samt de franska ut- 
pressningarna i Preussen. Det synes som skulle denna 
framställning bragt till mognad hos konungen den länge 
närda tanken att återställa till kejsar Alexander S:t }y,t**Sf^*^* 

** till Ehren- 

Andreas-ordens insignier. Redan då han i Stralsund fick lieim 22. juli. 
höra talas om freden i Tilsit, hade han beslutit, att så 
snart han finge veta, att den franske kejsaren tilldelats 
någon rysk orden, skulle han återsända till ryske kej- 
saren den S:t Andreas-orden, som kejsarinnan Katharina 
gifvit honom. Ordensutbytet mellan de båda kejsame hade 
sedan egt rum, och Gustaf Adolfs ryska orden hade legat wetterstedt 
färdig att när som helst afsändas; han hade flere gånger |!j^^{!'y****^''" 
talat derom, dock utan att öfvergå från ord till handling. 27. lept. 
Stedingks depesch göt nu olja på elden, och konungen be- 
slöt att göra allvar af sin hotelse. Detta beslut förestaf- 
vades ej af någon personlig ovilja mot kejsar Alexander. 
Det var endast och allenast ett uttryck af samma för- 
bittring mot Napoleon, som kom honom att återsända 
Svarta örns-ordens insignier till konungen af Preussen. 
Hans egendomliga karaktär, utmärkt för sin ständiga for- 
dran på pedantisk, regelrätt konseqvens, utgör också en 
alldeles tillfyllestgörande förklaring. Från hans synpunkt 
sedt, skulle det vara i hög grad orätt och orättvist hand- 
ladt mot konungen af Preussen, om han haft mindre kon- 
siderationer för honom än för Alexander, och derför måste Wettcwtedt 

J^i. ^U^ till Ehrenheim 

det ske. 27. j«ii. 

Den 17. november hade Alopseus afskedsaudiens. Nu 
fann Gustaf Adolf lämpliga ögonblicket vara inne att taga 
ut steget i ordensfrågan. Midt under samtalet bad han 
honom helt plötsligt att återställa till sin suverän de 
insignier till S:t Andreas-orden, som konungen bar. Det 
ryska sändebudet vägrade emellertid att mottaga ett så 



Digitized by VjOOQIC 



46 SVBRIGB BRYTER MED RYSBLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

kinkigt uppdrag, hvarpå ordensinsignierDa afsändes med 
kurir till Petersburg för att genom Stedingk återställas till 
kejsaren. Ett medföljande handbref från konungen hade 
följande lydelse: 

»Min Herr Bror, Svåger och Kusin. Jag fullgör en 
sorglig pligt, då jag till Eders Kejserliga Majestät åter- 
ställer S:t Andreas-orden, men då jag handlat på samma 
sätt mot konungen af Preussen, då han dekorerat Na- 
poleon Bonaparte med Svarta Örns-orden, skulle å min 
sida ej funnits följdriktighet, om jag ej i ett liknande fall 
handlat på samma sätt mot Eders Majestät. Jag inne- 
sluter här en afskrift af mitt bref till konungen af Preus- 
Handbref fr ^®^' hvilket för Eders Majestät skall förklara skälen till 
G. A. 17. DOV. mitt handlingssätt, som är grund adt på lika oföränderliga 
(öfvers.) grundsatser som de känslor, hvarmed jag förblifver ete.> 

. Emellertid hade Gustaf Adolfs svar å den kejserliga 
handskrifvelsen af den 9. oktober och å noten af den 6. i 
samma månad ankommit till Petersburg den 11. november. 
Den politiska ställningen var nu i väsentlig mån ändrad 
i den ryska hufvudstaden. Brytningen med Storbritannien 
var fullbordad. Att Sveriges ställning derigenom icke 
blifvit gynsammare är tydligt. I en depesch af den 8. 
november säger också Stedingk : »Hvad som är säkert det 
är, att Sveriges läge blifver mer och mer kritiskt. Eft^r 
ett så kraftigt bevis på Frankrikes inflytande öfver kabi- 
nettet i Petersburg vägar jag ej längre hoppas, att det 
Dep. fr. ste- skall vara möiligt för Eders Mairt att med nu varande 
(öfvers.) system hålla fred med sina grannar.^ I de tongifvande 
kretsame talade man om, att brytningen med England 
ganska snart skulle följas af ett krig med Sverige och 
ryske truppers inbrott i Finland. Kejsar Alexander hade 
dock tillbakavisat ett dylikt påstående. Han sade sig iekc 
umgås med några mot Sverige fiendtliga planer. Till en 



Digitized by VjOOQIC 



SVEMGB BRYTER MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 47 

medlem af den preussiska beskickningen hade han strax 
efter brytningen med England yttrat: »Min ställning 
och mina förbindelser hafva nödgat mig att göra för- 
beredelser och vidtaga försvarsanstalter, men jag är långt 
ifrån att vilja anfalla konungen af Sverige. Jag smick- 
rar mig tvärt om med, att denne monark å sin sida skall 
göra allt hvad som är honom möjligt för att underlätta en 
vänskaplig uppgörelse oss emellan. Med allt hvad jag för 
närvarande gör har jag ej annat mål än att främja den 
allmänna freden. Alla fastlandsmakter äro lika intresse- Depesch fr. 

Brinckman 

rade deruti.» 24. nov. 1807. 

På Gustaf Adolfs befallning anhöll Stedingk om audiens 
för att öfverlemna till kejsaren den kungliga handskrif- 
velsen af den 30. oktober. Audiensen utsattes till den 13. 
november, och innan han begaf sig till den samma, tiU- 
stälde han grefve Bomanzoff svaret å dennes not af den 
6. oktober. Under audiensen, som egde rum på utsatt tid, 
talade kejsaren om Sveriges och Rysslands politik under 
väl en och en hajf timme. Stedingk framhöll omöjligheten 
för Sverige att bryta med England, då det icke inom sig 
egde tillräckliga medel för sina invånares existens, utan 
var hänvisadt till den af engelsmännen förmedlade till- 
förseln, bestående förnämligast uti spanmål och salt. Han 
påpekade jemväl det godtyckliga deri, att Alexander, som 
varit den förste att, då hans egen säkerhet fordrade det, 
bryta 1780 och 1800 årens traktater, nu ville tvinga den 
svenske konungen att respektera dessa, redan upphäfda 
fördrag, samt derigenom sätta sitt lands lifsintressen på 
spel, och detta ehuru de förhållanden, som framkallat sjelfva 
neutralitetsfördragen, under tidernas lopp blifvit helt och 
hållet förändrade. Kejsaren svarade blott med allmänna 
fraser. Han talade mycket om nödvändigheten att gifva 
vika för Napoleon, hvilket vore den enda utvägen till fre- 



Digitized by VjOOQIC 



48 SYBBIGE BBYTEB KBD BYSSLAND OCH IKGIb FÖBBUND MBD ENGLAND. 

dens bevarande. Det var endast engelsmännens envisa 
motstånd, som hindrade denna fred. Nu måste han sjelf 
finna sig uti, tack vore Preussens senfärdighet med be- 
talandet af krigskontributionema och i trots af freden i 
Tilsit, att hans »käre vänner» fransmännen stannade qvar 
vid hans rikes gränser. Då Stedingk begärde att få veta 
betydelsen af de ständigt pågående truppkoncentreringama, 
svarade han, att allt samman »ej var något annat än för- 
sigtighetsmått», och att han »ville hafva trupperna till 
hands för att betjena sig af dem i händelse af behof», samt 
»att han ej hade smak för eröfringar». Till slut talade han 
om den uppriktiga aktning och vänskap han hyste för ko- 



Dep. fr. Ste r o • 

dingk 18. no7. nungen af Sverige. 



Under samtalet öppnade han icke Gustaf Adolfs bref. 
Detta skedde först efter audiensens slut, sedan Stedingk 
aflägsnat sig. Det är derför af stort intresse att se, 
huru han för Napoleons fullmäktige framstälde resultatet 
af den till Sverige aflåtna noten. »Jag har», yttrade hjin 
till general Savary, »i går mottagit svQpska sändebudet, 
som medfört konungens svar; det har ej stort att betyda; 
det bar prägeln af förlägenhet. Han säger mig, att 
han är böjd att följa mina råd, men att han är i 
ett ganska brydsamt läge. I denna ställning tager han 
intet parti alls. Länge har jag samtalat med svenska 
sändebudet, och jag har lifligt uppmanat honom att råda 
sitt hof att snart närma sig Frankrike, föreställande ho- 
nom h vilket åtlöje ett så litet land som Sverige skulle 
ådraga sig, och hvilken fara det skulle löpa genom att icke 
sluta sig till den gemensamma saken. Sändebudet svarade 
mig, att han genom nyligen mottagna enskilda bref blifvit 
underrättad, att man hade de bästa afsigter att snart 
sluta fred med Frankrike, men att man ej egde något me- 
del härtill, att det sedan lång tid till baka ej fanns någon 



Digitized by VjOOQIC 



8VBRIOB BRYTER KBO RYSSLAND OOH INGÅR FÖRBUND MBD BNOLAND. 49, 

diplomatisk förbindelse mellan de båda landen, hvarför man 

ej visste, på hvad sätt ett dylikt närmande kunde ske.»^ 

»Af allt detta», skalle kejsaren hafva yttrat, »ser jag, att 

afslutandet af denna fred blott beror på en obetydlighet, 

och att allt skall ordnas efter kejsarens önskan. Detta 

oaktadt marscherar jag, såsom Ni ser. Om sju eller åtta 

dagar är min sista division framme ... I alla händelser är 

ingen tid fbrlorad, ty endast vintern kan tillsluta hamnarne, 

och den gifver oss en dubbel fördel.» Jag vill minnas, skulle 

han hafva tillagt, att kejsaren en gång sagt, att han ej 

ville »behandla Sverige allt för illa, då detta land en lång 

tid varit en af Frankrikes trognaste bundsförvanter. Jag 

tror mig derför handla i öfverensstämmelse med kejsarens vary till Na- 

alsigter, om jag blott tvingar det att sluta fred, och ni skall ^ ^igo^'"**^* 

få se, att det ej ens skall invänta första kanonskottet.» Garden. 

Uti den depesch, hvari Stedingk å sin sida redogör 
för sin märkliga audiens, kommer han åter in på ämnet 
om det franska inflytandet samt framhåller såsom en möj- 
lighet, att någon hemlig artikel i Tilsit-freden innehölle 
»löftet att tvinga Sverige att tillsluta sina hamnar för Eng- 
land». — Emellertid fortgingo truppsammandragningarna 
vid finska gränsen. Under åtta dagars tid hade 5 rege- 
menten om 3 bataljoner passerat Petersburg på väg till 
Finland; ytterligare tvänne regementen samt 100 kanoner 
hade helt nyligen gått samma väg, allt, såsom det hette, 
till skydd mot ett anfall af engelsmän och svenskar. Detta 
oaktadt säger sig dock Stedingk ej tro faran vara alldeles 
öfverhängande, då han ej kunde begripa, »huru ryssarne 
skulle kunna göra ett vinterfälttåg i Finland utan magasin»; 
och då Sverige för öfrigt under nu varande förhållanden 

* Af Stedingks depescli framgår ej, att han änder sin andiens haft 
något dylikt yttrande. 

Kriget 1808 ock 1809. L 4 



Digitized by VjOOQIC 



50 SVBRIQE BRYTER KBD RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED BNOLAND. 



ej kunde blottas på trupper, trodde han, att det enda 
man kunde göra vore att till Finland sända mera lifs- 
medel, ammunition och vapen. »Om här finnas elaka af- 
sigten, tillägger han, >må man akta sig att genom att 
visa misstroende eller oro bringa dem till utbrott.» 

Det är mycket svårt att utröna kejaar Alexanders af- 
sigter mot Sverige vid denna tid. Med stor sannolikhet 
kan man dock sluta sig till, att Finlands eröfring icke 
föreföll honom lockande, och att hans sträfvan — nu se- 
dan brytning inträffat med England — egentligen endast 
gick ut på att skrämma Sverige till förlikning med Napo- 
leon, på det denne sedermera måtte lemna Ryssland den 
härför utlofvade lönen. »Finland, dit Ni tvingar mig att 
gå», sade han sålunda en dag till Savary, »är en öken, 
hvars egande ej lockar någon. Dess utom måste denna öken 
tagas från en gammal bundsförvant, från en frände och 
på ett trolöst sätt, som sårar den nationela finkänslig- 
heten och kan gifva förbundets fiender förevändning att 
gripa in . . . Ni envisas, att jag skall förklara Sverige krig. 
Jag är också färdig att göra det; mina arméer äro vid 
Thiers liv. gränsen, men hvad gifver Ni väl oss för så många upp- 

^^^219 '^^ offringar? — Wallachiet och Moldau är den lön nationen 
Joyneviiie. Väntar, och den försöker Ni beröfva oss.» 

Det ingick i Napoleons plan att hålla kejsar Alexander 
i full sysselsättning. Sedan han betygat sitt välbehag 
öfver, att denne låtit sin armé gå till Finland, hade han 

Napoleon till skrifvit den 14. oktober, att man äfven måste tvinga Sve- 

Savary 14. okt. . . . 

Corresp. de N. rigc att sluta sina hamnar och förklara England krig. Nu, 
sedan Danmark genom fördraget i Fontainebleau, den 31. 
oktober, fullständigt öfvergått på hans sida, hade han också 
flere medel att bringa Sverige till undergifvenhet. »Det 
är blott konungen af Sverige qvar», skref han den 7. no- 
vember till Alexander, »och han skall förmodligen taga 



Digitized by VjOOQIC 



SVERIQB BRYTER HED RY88LAND OCH INGÅR FÖRBUND HED ENGLAND. 61 

skäl, då Eders Majestät talat litet allvarsammare med ho- 
nom.» Han erbjöd sig att låta en fransk-dansk armé från Napoleon till 
Norge infalla i Sverige för att underlätta angreppet på tiii SmT»ry 
Finland, ja, det talades till och med om, att han skulle Corresp. de N. 
hafva framstält ett förslag att låta sina egne trupper tåga Dep. fr. ste- 
genom Ryssland för att direkt bemäktiga sig Finland. 1807. 

Truppsammandragningen mot Finland pågick oaf brutet. 
»Sedan tre veckor», skref general Savary den 14. november 
till kejsar Napoleon, »passera trupper oupphörligt genom 
Petersburg för att gå till Finland. Kejsaren har sagt 
mig, att det derstädes skulle finnas ej mindre än femtio 
tusen man. Det är samma trupper, som nyss kämpade mot 
oss, och de hafva tillryggalagt en förskräcklig väg. Men 
jag vågar försäkra, att de är o i mycket godt stånd, ty jag 
ser dem alla dagar. Soldatema äro endast allt för unga 
och kunna ej blifva bra förr än om ett par år. Till Fin- 
land har också afgått en artilleriträng af hundra fältstyc- 
ken, äfven den i allra bästa stånd. Ja, i detta ögonblick 
är här samma verksamhet, som om det gälde att anfalla Savary tiu 

. Napoleon 14. 

en stormakt.» no?. 

Stedingks rapporter öfverensstämma med Savarys. Garden. 
Vid krigsförklaringen mot England, skref han, fannos 
35,000 man i Petersburg och ryska Finland, och denna dingk 8. nov. 
styrka ökades allt jemt. Mot slutet af november hade 
17. divisionen (15,000 stridande) ankommit till Petersburg, 
hvarigenom de mellan Petersburg, Viborg och Fredriks- 
hamn förlagda trupperna uppgingo till 30,000 man (2 divi- 
sioner). En tredje division stod mellan Schlttsselburg 
och Narva samt gardesdivisionen i Petersburg, hvadan 
fyra divisioner, eller tillsaraman 60,000 man, kunde utan 
dröjsmål kastas mot Finland. Samtidigt hade Danmarks dingk 28. dot. 
sändebud vid ryska hofvet, baron Blome, låtit Stedingk 
veta, att om Napoleon skulle yrka på de franske trupper- 



Digitized by VjOOQIC 



52 SVBRIOB BRYTER MBD RYSSLAND OCH mOÅR FÖRBUND MBD ENOLAKD. 

nas marsch genom danskt område, skulle danska re<re* 

Dep. fr. Sto- . . . , , . t^. j . 

diDgk 28. nov. ringen ej kunna lägga något hinder i vägen. 

Hotande voro sålunda de moln, som sammandrogo sig 
mot Sverige. Men vissa omständigheter höUo hoppet om 
en fredlig lösning ännu vid lif. Konungens vägran att be- 

stediDgk till sätta Seland eller mottaga engelske trupper hade gjort ett 

£hreDbeim 6. , , 

DOV. gynsamt intryck i Ryssland. ' Likaså hans svar på den 
ryska noten. Den ryska allmänheten afskydde det franska 

diogk 28. DOV. inflytandet. Äfven svårigheten att underhålla de samman- 
dragne trupperna gjorde sitt till att minska stridsifvem. 
Skulle ett fälttåg börjas i svenska Finland, måste stora 

StodiDgk till magasin anskaffas, hvilket i anseende till den rådande 
DOV. spanmålsbristen skulle stöta på många hinder. Härtill kom, 
att den nyss så varma vänskapen mellan Alexander och 
Napoleon något svalnat, i följd af den senares obenägenhet 
att uppfylla sina löften rörande Moldau och Wallachiet, hvil- 
ket senare land han äfven lofvat åt Österrike. Stedingk ytt- 
rade sig dock om förhållandet mellan Ryssland och Sverige 
vid slutet af november månad med följande ord: »Sverige 
har icke sedan länge befunnit sig i ett så kritiskt läge 
som fbr närvarande, och man måste sannerligen vara be- 
redd på alla möjligheter, om man ej vill blifva ett offer 
för dem.» Han tillrådde uppsättandet af en milis till lan- 
dets försvar samt vargeringens ordnande. »Men», tillägger 
han, »om jag än vågar afråda från alla truppsammandrag- 
ningar på Finlands gränser, på det allt må undvikas, som 
kan ådraga sig uppmärksamhet eller tjena en anfallande 
till förevändning, kan det å andra sidan ej utan den stör- 

Dep. fr. ste- sta fara försummas att i all tysthet förbereda alla upp- 

dingk 28. dov. . ^ ^^ 

(öfvers.) tänkliga medel till motstånd.» 

Denna depesch var ej fullständigt afslutad, då en svensk 
kurir ankom till Petersburg, den 27. november, medförande 
Andreas-ordens insignier med konungens befallning, att de 



Digitized by VjOOQIC 



8TBRIGB BRYTER MBD RT88LAin> OOH INgIr FÖRBTTin) HBD BKOLAITB. 58 

sknlle återställas till ryske kejsaren. I lifliga fSärger skil- 
drar Stedingk sin förtviflan öfver det uppdrag han erhållit 
och sin fruktan för de ödesdigra följder detta steg kunde 
medfbra: »Man måste nu vänta sig det allra värsta», skrifver 
han, »om man ej vill blifva öfverraskad. Jag vet ej, om Dep. fr. ste- 
jag har qvar tre gånger tjugofyra timmar i Petersburg.» (öfvers.) 

Samma dag den ryska orden ankom, lät Stedingk sända 
henne till grefve Romanzoff. Det visade sig genast, att 
en vändning till det sämre skulle blifva följden. Den 29. 
november afgick till Sverige en rysk kurir med Serafimer- aingk 5. dcc. 
ordens insignier jemte en till Gustaf Adolf stäld kejserlig 
handskrifvelse. Denna var daterad den ~ november, men 
efter all sannolikhet uppsatt först den 28., och hade föl- 
jande lydelse: 

»Min Herr Bror, Svåger och Kusin. Då jag förutser, 
att Eders Majestät är hågad att återsända S:t Andreas- 
orden, gör jag, för att underlätta det, sjelf en början genom 
att återställa Serafimer-orden, som jag mottagit af Eders 
Majestät. Jag ber Eders Majestät på samma gång mot- g, .. , - 
taga min försäkran om oföränderligheten af de tänkesätt, kejsar Alezan- 
hvarmed jag förblifver etc.» (öfveri.) 

Kuriren medförde äfven en skrif velse från Romanzoff 
till AlopcBus, deruti det bland annat heter: »Ni skall 
ej dölja för ministern och konungen, att all den stund det 
är mot England, som vi äro tvungne att taga våra för- 
sigtighetsmått, är det af vigt för oss att bestämdt lära 
känna, om konungen, vikande för sina staters intresse och 
för de gamla förbindelser, som han ingått med oss, önskar 
medverka med oss till Östersjöns stängande för engels- 
männen och till att hämnas den skymf desse tillfogat 
Danmark. Det vore vigtigt för oss, att något tvifvel rö- 
rande konungens af Sverige beslut icke funnes.» På samma 
gång befaldes Alopeeus att med den största uppmärksam- 



Digitized by VjOOQIC 



54 SYBRIGB BBYTBR MED BT8SLAND OOH TSQIlBL FÖRBUND KBD BNOLAHD. 

het följa de svenska flottornas rörelser och den svenska 
arméns förberedelser, samt söka utförska de förbindelser, 

ziobin, sid. 91. i hvilka Gustaf Adolf kunde träda till England. 

Emellertid fick Stedingk intet svar från Romanzoff i 
ordensfrågan. Den 28. november, eller dagen efter den då 
ordenstecknet lemnats, kom visserligen en not från ryska 
kansliet, men denna utgjorde endast svar å den svenska 
noten af den 30. oktober, hvilk^n Stedingk öfverlemnat 
redan den 13. november. 

Den ryska regeringen, hette det i denna not, trodde 
sig uti den svenska noten finna uttryckt en önskan, att de 
vänskapliga förbindelserna mellan Ryssland och England 
måtte fortfara. Genom deklarationen af den 26. oktober * 
hade emellertid Ryssland brutit med Storbrittannien, och 
intet tvifvel kunde derför nu mera råda angående dessa 
båda makters ställning till hvarandra. Kejsaren hade icke 
kunnat dölja sitt missnöje med England för det våldsamma 
förfarande, som detta rike tillåtit sig mot en konung, som 
var hans frände och vän, och detta på ett haf, som stod 
under skydd af de makter, som herska öfver dess kuster. 
Ingångna traktater tillförsäkrade kejsaren Sveriges och 
Danmarks medverkan i alla angelägenheter, som rörde 
Östersjön. Med synnerlig ledsnad skulle han derför se, 
om konungen af Sverige visade sig likgiltig för Danmarks 
olyckor. Ryska regeringen önskade nu erfara, hvilket be- 
slut konungen skulle fatta, sedan han fått veta, att en 
brytning inträdt mellan Ryssland och England. Hon ville 
äfven höra, om han vore färdig att vidtaga nödiga åtgärder 
för att hindra Storbrittannien att mot Danmark eller någon 

dingk 5. dec.*^^^*^ baltisk makt förnya de våldsåtgärder, som det ny- 

ziobin, sid. %. ligen öfvat mot Köpenhamn. 

' Bör vara den 27. oktober (g. s.), eller, såsom den förut blifvit be- 
nämd, förklaringen af den 8. november 1807. 



Digitized by VjOOQIC 



SYBBIOB BBTTBB MED RYSSLAND OCH INOÅB VÖBBUND MSD ENOLAND. 66 

På denna not, som genast afsändes till Sverige, sva- 
rade Stedingk sjelf genom en not af den 1. december, der- 
uti han endast hänvisade till den senast af honom öfver- 
lemnade noten. Återsändandet af Andreas-orden, skref han, 
stod ej på något sätt i samband med ryska krigsförklarin- 
gen mot England. När konungen afsände ordensteeknet, 
hade han ej haft någon kunskap om denna tilldragelse, dingk 5. deö. 
Samma dag Bomanzoff mottog denna not, hfiide han ett 
samtal med Stedingk. Han visade sig dervid mycket vän- 
ligt stämd och försäkrade, att kejsaren, som af sin minister 
i Stockholm blifvit förberedd på ordenssaken, ej upptagit 
den samma så Ula, som man kunnat hafva anledning för- 
moda. »Denna händelse förändrade ej på något sätt kej- 
sarens känslor» mot Sverige och den svenske monarken. 

På Romanzoffs fråga, om någon modifikation vore att 
vänta i de tvänne senast af ambassadören aflemnade no- 
tema, svarade Stedingk, att med kännedom om konungens 
tänkesätt vore något sådant ej* att förmoda, hvarpå han 
närmare utvecklade ämnet. Han visade, hurusom Sverige, 
äfven om det ville gå kejsarens önskan till mötes, icke 
kunde göra det, emedan ett krig med England deraf skulle 
blifva följden; och ett dylikt krig skulle medföra Sveriges 
ekonomiska undergång. En afspärrning af Sundet och Bäl- 
ten genom de förenade östersjö-maktemas flottor vore för 
öMgt faktiskt ogörlig, så länge England egde öfvermakten 
till sjös. Dessa föreställningar syntes emellertid icke göra 
minsta intryck på Bomanzoff. Han svarade blott, att sven- 
ske konungen skulle ganska lätt kunna draga sig ur det 
kritiska läge, hvari han råkat, om han ville göra gemen- 
sam sak med de båda kejsarne. Den politiska ställningen 
vore sådan, tyckte han, att »man måste följa med ström- 
men för att. ej uppslukas af den samma». Stedingk fram- 
kastade då på eget bevåg ett medlingsförslag. Måhända, 



Digitized by VjOOQIC 



56 STBBI6B BBTTBR KBD RT88LAND OCH INGÅR FÖBBITND IfED BNGLAIH). 

sade han, skulle engelsmännen afstå från all trafik i öster- 
sjön, om de derigenom kunde vara förvissade om Sveriges 
neutralitet. Ostörd af engelsmännen, kunde sedan handeln 
i Östersjön pågå mellan detta hafs strandmakter, då Sve- 
rige kunde tjena såsom mellanhand mellan dem och Eng- 
land, på det sätt att engelska fartyg mottogo eller aflem- 
nade varorna i hamname å Sveriges vestkust. Men ett 
sådant tillvägagående kunde endast vara möjligt med ett 
neutralt Sverige. Förklarade detta land krig mot England, 
skulle ofvan angifha förmån för de andra östersjö-maktema 
upphöra, och Byssland utestängas från verldsmarknaden, 
hvarpå det ej kunde annat än förlora. Utan att vilja af- 
gjordt förkasta detta förslag, ansåg dock Romanzoff, att 
dess genomförande skulle stöta på ett bestämdt hinder i 
Napoleon, som aldrig skulle lemna sitt samtycke dertill. 
I den depesch, hvari Stedingk redogjorde för samtalet, fåste 
han emellertid konungens uppmärksamhet på möjligheten 

Dep. fr. St6~ 

dingk 5. dec. af att på detta sätt finna en utväg till fredens bevarande. 
Någon tid derefter råkade Stedingk kejsaren. Det 
var första gången efter ordenssaken. Depeschen, hvari 
mötet beskrifves, är dagtecknad den 8. december. Trots 
Roman zoffs försäkringar syntes tydligt, att kejsarens vän- 
skapliga känslor mot den svenske konungen fått en svår 
stöt. >Alla mina iakttagelser», skref Stedingk, »öfvertyga 
mig om, att det är omöjligt att noggrant förutse, hvad 
som här kan hända om två eller tre månader. Man måste 
vara beredd på allt. Om fred ej dess för innan är sluten, 

Stedingk till skola vi Säkerligen tvingas att förklara oss för eller emot 

Ehrenheim 8. ^ , , ^ ® 

dec. (öfvew.) England.» 

Gustaf Adolf hade också länge sedan insett den fara, 
som hotade honom ft*ån öster, och ansträngde sig på allt 
sätt för att vinna den hjelp, som i så hög grad tarfvades 
honom. Tvänne dagar efter Andreas-ordens afsändande hade 



Digitized by VjOOQIC 



8TBBIOI BRYT1IB HED BT8SLAND OCH INQIb FÖBBUND MBB BNGLAND. 57 

han mottagit underrättelsen om Rysslands krigsförklaring 
mot England. Nyheten kom ganska oväntad, och konungen 
insåg genast vådan af den ställning, hvari Sverige deri- 
genom råkade. Men långt ifrån att häraf förmås till efter- 
gifvenhet, beslöt han att i förbund med England trotsa 
faran. Den 19. november skref han till svenske ministern 
i London, Adlerberg, att han ansåg det ganska troligt, att 
Ryssland, »som nu helt och hållet synes hafva öfverlåtit 
sig åt Frankrikes systéme och föreskrifter», ville begagna 
vintern för att, i förening med danske och franske trupper 
från Seland, anfalla Sveriges östra gränser, medan de vestra 
äfven hotades. »Förmodligen stannar icke Ryssland efter 
det steg, som nu skett, vid ett enda försök att vinna Sve- 
rige till deltagande i mésurerne mot England, och följden 
af ett förnyadt afslag är lätt att förutse». Han var dock 
icke hågad att bryta sina förbindelser och ville derför 
gerna veta, om Sverige kunde vänta sig någon hjelp af sin 
bundsförvant. Adlerberg fick sålunda befallning att begära 
bestämda förklaringar af den engelska regeringen, hvad 
hon ville göra, i händelse Sverige anföUes af Ryssland. 
Efter Pierreponts afresa, den 13. november, sköttes den 
engelska legationen i Sverige endast af en legationsekre- 
terare. Konungen skulle derför gerna se, om en minister 
afsändes till svenska hofvet för underhandlingarnas fort- ^•^>""^'^- *»M 

^ Adlerberg 19. 

sättande. oot. 

Gustaf Adolf afsåg dock icke blott att vinna trygg- 
het mot anfall. I förbund med England synes han äfven 
hafva tänkt sig möjligheten af att gå anfallsvis till väga. 
Ännu talades det ganska allmänt om Napoleons planer på 
Indien, och det påstods med anspråk på tillförlitlighet, att 
han uppgjort en plan till ett anfall på detta land. Frank- 
rike, Ryssland och Turkiet sades skola deltaga i den stora 
expeditionen. I sitt bref till Adlerberg framhöll också Gu- 



Digitized by VjOOQIC 



58 SYBBIGE BRYTBR HBD BTBSLAND OCH INGIb FÖRBUND MSD EVGLÅJSTD. 

staf Adolf, hurusom det bästa medlet för England att möta 

Ad? b*^' Jo^ett dylikt anfall just vore en kraftig offensiv mot Ryss- 

Dov. lands östersjö-kust, i hvilket företag Sverige skulle kunna 

ti^Eh^^^h^^ medverka. »Grå Fransoser och Ryssar till Bengalen», sade 

19. nov. han vid ett annat tillfälle, »kan jag gå till Petersburg!» 

Då kom ett nytt oroande bud öster ifiÅn. Midt i nat- 
ten till 1. december mottog konungen Stedingks depesch 
af den 18. november, dernti denne redogjorde för sitt nyss 
nämda samtal med ryske kejsaren. Gustaf Adolf blef ge- 
nast mycket upprörd och uttryckte oförbehållsamt sin för- 
trytelse öfver det beroende, hvari kejsar Alexander syntes 
hafva kommit till Napoleon, samt icke minst öfver de för 
Sveriges sjelfständighet sårande uttryck, som opåtaldt finge 
gid. 260. ' fällas vid det ryska hofvet. Faran var också hotande. 
Och oron ökades ännu mera, då engelsmännen samtidigt 
WcUerstedt drogo bort den lilla eskader, som de hittills haft q var i 

till Ehrenheim ^ 

30. nov. Sundet. Sverige var nu mera alldeles öfverlemnadt åt sig 
sjelft. Adlerberg uppmanades åter att på allt sätt söka 
förmå den engelska regeringen till ett hastigt afgörande. 
Konungen äskade två millioner pd sterling i subsidier till 
krigets förande samt hjelp till våren af en större flotta 
med landtrupper. Adlerberg skulle förklara för Canning, 
»att Hans Maj:t kunde se sig nödsakad att förekomma 
Kab.-Bckr. till faran, i stället för att invänta den, och sjelf slå första 

Adlerberg 2. ,/»o .«..^ tv 

dcc. slaget». Härmed afsågs gifvetvis i främsta rummet Dan- 
mark. Det synes nämligen som om konungen, i likhet med 
många bland sin omgi&ing, förtviflat om att i längden 
kunna hålla Finland och der för uppgjort planer på Norges 
eröfring för att derigenom skaffa sig en ersättning för sin 

Schinkel IV, ^ , * ^ , , ® . * , ® 

sid. 268. förlust. Engelska regeringen uppmanades att säga sm 
tanke om detta for slag och att om möiligt medverka till 

Dep. fr. Ad- „ ^ *' ® 

lerberg 4. dec. dess realiserande. Ofver hufvud taget synes konungen 
vid denna tid förnämligast hafva bygt sitt hopp på Eng* 



Digitized by VjOOQIC 



BVBBIGB BBYTBB MBD BY8SLAND OCH INGIb FÖRBUND MED BNOLAND. 59 

land, men han tyckes äfven hafva hoppats på ett hastigt 
omslag i den ryska politiken, hvartill symptomer inga- 
landa saknades. Några egentliga försvarsanstalter vid- 
togos dock icke. Sedan de engelska snbsidiemedlen ut- 
sinat, var penningbristen så stor, att ingenting kunde ut- 
rättas. Den främsta omsorgen blef derför att skaffa pennin- Wettcrstedt 

. ^ till EhreDheim 

gar. Befallning afgick emellertid den 9. december till Fin- 9. dec. 
land om rekryterings- och kassationsmötens hållande. Ste- 
dingk fick äfven tillåtelse att lemna Ryssland, när han så 
fann lämpligt, på det att han icke, till följd af ett krigs- 
utbrott, skulle behöfva taga hela den långa omvägen genom 
Tyskland. 8. dec 

Den 10. december återreste konungen från Helsingborg 
till Stockholm. Följande dag mottog han i Halmstad den 
återlemnade Serafimer-orden jemte Stedingks depesch af den 
28. november, och vid ankomsten till Lidköping, den 16. 
december, kom honom äfven till hända depeschen af den 
5. december jemte den ryska noten af den ^ november; 
allt poster, som ingalunda voro egnade att framställa det 
politiska tillståndet i någon bättre dager. Den 18. decem- 
ber anlände han till Strömsholm. Han qvarstannade här 
ett par dagar och for slutligen, efter ett kort besök i 
Stockholm, den 28. december till Gripsholm, der han be- 
slutat tillbringa vintern. Tre dagar derefter mottog han 
svar från England, angående det understöd i penningar och 
trupper, som han äskat. Canning, som fått del af konun- 
gens svar å den ryska noten, och som fullständigt gillade 
hans hållning mot Danmark, lofvade 1,200,000 pd sterling 
i subsidier, hvaraf 100,000 pd genast skulle afsändas till 
Göteborg. Någon hjelpsändning af landtrupper kunde han Dep. fr. Ad- 

lerberflT lo. 

deremot ej med säkerhet utlofva. En dylik hjelpsändning dec 
kunde i alla händelser ej blifva af någon betydligare stor- 
lek. Deremot lofvade han ett så mycket verksammare 



Digitized by VjOOQIC 



60 SYBRIGB BBTTBR MED BYB6LAKD OCH INGÅB FÖBBUND MBD ENGLAND. 

bistånd af flottan, h vilken dock ej, såsom konungen önskat, 
finge ställas under befäl af en svensk amiral. 

Sedan konungen sålunda fått visshet om det understöd 
han hade att vänta af England \ kunde han svara på den 
sista ryska noten. Stedingks förslag till Sveriges neutrali- 
tet och engelska handelns drifvande med Sverige såsom 
mellanhand hade vunnit hans bifall. Engelsmännen fingo 
nu mera hvarken anlöpa danska, preussiska eller ryska 
hamnar, och deras handelsomsättning på Sverige med 
kolonialvaror* steg ej till mera än 200,000 pd sterling 
årligen. Man borde derfbr hafva skälig orsak att hoppas, 
att deras regering skulle ingå på förslaget. Hvad åter 
Ryssland vidkom, utgjorde Napoleons motstånd ett bestämdt 
hinder; men en brytning mellan Ryssland och Frankrike 
kunde icke vara aflägsen, och i alla händelser skulle man 
genom underhandlingar vinna tid. 

Då anlände i början af nyåret 1808 underrättelser från 
Stedingk, som målade ställningen mörkare än någonsin. 
Det förslag, skrifver han, den 5. januari, som han framstält 
angående Östersjöns neutralisering, hade han visserligen 
sökt bringa under diskussion och dervid rönt mycken sym- 
pati i den ryska hufvudstaden. Men en allmän invändning, 

* För att visa, hvilken betydande makt England denna tid var, an- 
fOras följande siifror nr Adlerbergs rapporter: 

Ännén (Indiske trappema oräknad t): 

Linietnipper (nnmmerstyrkan) 229,596 man. 

>Volnnteers> 296,671 > 

Milis 77,164 > 

Flottan (med danska flottan): 

Linieskepp 249. 

Femtiokanons-skepp 33. 

Fregatter 276. 

Mindre krigsfartyg 334. 

Kanonbåtar 251. 

' Sedan 50 år tillbaka egde England icke rätt att till Sverige införa 
manufakturvaror. 



Digitized by VjOOQIC 



8VBBIGB BBYTBB MBD BYSSLAND OCH INGIb FÖBBUND MBD ENOLAKD. 61 

som gjorts, hade visat, att en dylik neutralisering aldrig 
skoUe godkännas af Napoleon. Och som ryske kejsaren 
helt och hållet uppgifvit sin politiska sjelfbestämmelserätt, 
ansågs förslagets öde dermed vara afgjordt. Mer än någonsin 
syntes det franska inflytandet hafva fått makt med kejsar 
Alexander. 

I samma depesch omtalade Stedingk, att Danmarks 
sändebud vid ryska hofvet förklarat för honom, att dess 
regering genom fördrag vore förpligtigad att handla i öfver- 
ensstämmelse med den ryska. Det vore derför mycket 
antagligt, att Danmark skulle anfalla Sverige, om konun- 
gen längre motsatte sig Napoleons vilja*. Sådan var ställ- 
ningen. Ehuru ryssarne sjelfve, om de haft makt att 
bestämma öfver sina handlingar, skulle hafva varit emot 
ett angrepp på Sverige, var dock ett sådant, tack vare 
Frankrikes öfvervigt, ganska sannolikt. Ryske ministrar 
och generaler hade enstämmigt förklarat för Stedingk, att 
»kejsaren arbetade emot ett krig med Sverige, och att 
nationen hade afsky derför». »Om konungen», hade de 
sagt, »fortfar att gå till väga med sin vanliga måtta och 
klokhet, hafva vi ej något skäl i verlden, nej, icke ens 
den minsta förevändning att anfalla Sverige. Trots detta 



* Danske ntrikesministern hade den 16. november 1807 skrifvit tiU 
baron Blome angående det nyligen afslatade fördraget med Frankrike i 

Fontaineblean : » Deremot har man i konventionen låtit inflyta en 

artikel, som nödvändigt ålägger oss att vidblifva deklarationerna (mot 
England) och att bringa till utförande de mätt och steg, hvarom Frank- 
rike kan finna skäl att öfverenskomma med Ryssland, i ändamål att förmå 
andra makter att biträda koalitionen emot Storbrittannien. Då verk- 
ningarna af detta, uppenbarligen emot Sverige riktade stadgande gjorts 
beroende af kejsar Alexanders vilja och beslnt, kan endast öfvertygelsen 
om denne monarks rättvisa och klokhet förmå oss att öfvervinna vår rätt- 
mätiga motvilja mot att lofva vårt bifall till de mått och steg, som man 
kan vilja taga i enlighet med grandsatser, diametralt motsatta mot g*f^g ic jjj^ 
dem vi ständigt hyllat, och hvilkas öfvergifvande nu mer än någonsin Daotka geh. 
skulle falla oss olägligt.» ark. (Öfvers.) 



Digitized by VjOOQIC 



62 SVBRIGB BRYTEB MED RT88LAKD OCH INGÅR FÖRBTTND USD BNGLAIH). 

kunna vi dock ej svara för, att icke ett anfall blir af.» 
Man hade till och med från rysk sida uppmanat Ste- 
dingk, att han skulle sörja för, att kraftiga mått ocli 
steg vidtogos till Finlands försvar, på det att icke hela 
landet skulle blifva borttaget genom öfverraskning. Äf- 
ven danska sändebudet hade förklarat, att det ansåg så- 
som en stor olycka, om Danmark nödgades deltaga i 
kriget mot Sverige, emedan franske trupper i sådant fall 
egde rätt till fritt tåg genom de danska staterna, hvil- 
ket danska regeringen ville undvika till hvarje pris, då 
fransmännen, en gång inkomne i ett land, ej så lätt skulle 
förmås att lemna det. 

De ryska rustningarna voro nu så godt som afslutade. 
En armé, hvars styrka Stedingk uppskattade till ungef&r 
60,000 man, var förlagd mellan Petersburg och finska grän- 
sen. Det enda, som fördröjde anfallet, var den ofantliga 
svårigheten att i det fattiga Finland kunna underhålla så 
stora truppmassor.* Denna svårighet skulle, ansåg man 
Dep fr ste- ^^^^^' Säkerligen fördröja krigsutbrottet åtminstone i tvänne 
dingk |i; dec. månader. 

Under sådana förhållanden kunde emellertid Gustaf 
Adolf svårligen hoppas, att förslaget till Östersjöns neu- 
tralisering skulle lända till något verkligt resultat. Dess 
värde såsom ett nytt uppslag, hvaraf man kunde vänta 
sig en fortsättning af underhandlingarna med ty åtföljande 
tidsutdrägt, qvarstod dock likafullt. Han beslöt derför att 
påyrka det sammas antagande. Efter åtskilliga ändringar 
i det af kanslipresidenten uppsatta konceptet erhöll noten, 
som handlade derom, på konungens befallning följande 
lydelse : 

»Då konungen såsom svar å noten af den x^^ redan 
meddelat hofvet i S:t Petersburg sin tanke rörande nordens 
nu varande ställning och svårigheten att efter den samma 



Digitized by VjOOQIC 



SVEBIGB BBYTBR MED BT88LAND OCH INGÅB FÖRBUND MBD ENGLAND. 63 

kunna lämpa förbindelserna af 1780, trodde han sig hafva 
något hopp om att vinna flans Kejserliga Majestäts erkän- 
nande af riktigheten i detta sitt åskådningssätt. Vid ft3rsta 
blick på då varande omständigheter och på de na {6t han- 
den varande synes deras oändliga olikhet tillräckligt böra 
falla i ögonen, hvadan kabinettet i S:t Petersburg, lika 
litet som något annat lands styrelse, torde behöfva tveka 
att gifva till känna, på hvilken sida öfvervigten då var, 
och på hvilken sida den nu är. 

Ryssland, det hufvndsakliga stödet för 1780 års konven- 
tion, var 1801 den förste att upplösa den. Om än Sverige 
på dess inbjudning antog det nya systemet och genom dess 
medverkan åter försonade sig med England, ingick det 
äfven å andra sidan med denna makt särskilda förbindelser, 
hvilka det, enligt den allmänna moralens föreskrifter, anser 
sig skyldigt att uppfylla, så länge den andra kontrahenten 
ej brutit sina. 

Men, sedan man en gång upphäft den väpnade neutrali- 
teten af år 1780, synes Östersjöns tillslutande, som då för 
tiden var grundad på den samverkan och de gemensamma 
rustningar, som föreskrefvos af neutralitets traktaten, nu 
mera så mycket mindre angå Sverige, som allt sedan den 
sista konventionen hvarken samverkan eller ens öfverens- 
stämmelse i grundsatser i denna fråga funnits mellan strand- 
maktema. Östersjöns tillslutande, som vid förklaringens 
afgifvande egentligen afsåg Sundets försvar, har för öf- 
rigt nu mera blifvit till sin verkställighet af en mycket 
vidsträcktare och svårare art, sedan engelsmännen funnit 
farleden genom Stora Balt ganska användbar för krigs- 
skepp, och i synnerhet sedan den danska flottan icke längre 
existerar. 

I allmänhet skulle en förändring af de sist antagna 
grundsatserna rörande neutraliteten icke allenast vara 



Digitized by VjOOQIC 



64 SVEBIGE BRYTER MED RYSSLAND OCH INGIr FÖRBUND MED ENGLAND. 

stridande mot de förbindelser, som konangen ingått, och 
för hvilkas uppfyllande Ryssland sjelf gått i borgen, utan 
skulle troligen äfven vara utan allt gagn, så länge kriget 
pågår, då England icke derigenom skulle kunna förmås 
att ändra sina grundsatser. Den skulle säkerligen endast 
medft)ra ett fredsbrott mellan de båda staterna, onyttigt 
för Rysslands bundsförvant, skadligt kanhända för Ryss- 
land sjelft och helt säkert förderfligt för Sverige ^ 

Men, ehuru trogen sina förbindelser, är konungen icke 
okänslig för nyttan af Östersjöns neutralisering. Möjligt 
är, att England skulle kunna samtycka till den samma, 
ja, att det till och med skulle lofva att icke ditsända några 
krigsfartyg \ så framt icke de mot den brittiska handeln ut- 
efter nästan hela östersjö-kusten vidtagna åtgärderna skulle 



* Härefter hade kanslipresidenten insatt en mening af följande ly- 
delse : >Des8 atom, i fall dessa grandsatser äro besvärliga för den neutrala 
makt, som godkänt dem, synes afhjelpandet häraf böra lemnas ät dess 
eget fria val: de äro alltid värdelösa för den som apphör att vara det 
(nämligen neutral) och uppskjutna, hvad honom beträffar, till fredsunder- 
handlingarna.» Denna mening utströks emellertid på befallning af ko- 
till Ehrenheim i^^^S®^» ^om icke ansäg Sverige såsom en neutral makt i förhållande 
4. jan. 1808. till Frankrike. 

^ Återstående delen af denna punkt hade i kanslipresidentens kon- 
cept följande lydelse: >så framt ej någon annan makt der rustade, och 
så framt ej ett anfall pä Sverige ditkallade först nämda land såsom bunds- 
förvant.» Här talades sålunda intet om engelska handeln såsom uti den 
af konungen omredigerade noten. (Wetterstedts bref till Ehrenheim 4. 
jan. 1806.) Rörande denna ändring säger kanslipresidenten följande: >I 
noten gör insättningen om Engelska handelns entraver i Östersjön en 
brydsam danse, som reducerar hela neutralitetspropositionen till en blott 
påtaglig illusion. Det hade varit vackert att säga: om intet annat ar- 
meradt fartyg skickas ut på fiendtligheter i Östersjön af någon dess 
strandmakt, så torde England förbinda sig att ej heller ditsända något. 
Men att begära, att emot denna förbindelse alla Östersjöhamnarne skola 
öppnas igen för Engelska handeln, det är mer än England sjelft vågar 
hoppas eller begära, och så mycket mer öfver höfvan, som ändamålet för 
Engelske krigsskepp i detta haf aldrig kan bli att forcera in sina han- 
Ehrenheim delsfartyg, där de nu äro fÖrbudne, utan att beskydda dem som gå til 
12. jan. de tillåtne, om nemligen ej Sveriges belägenhet fordrar undsättning.» 



\ 



Digitized by VjOOQIC 



SVERIOE BRYTER MBD RYSSLAND 0€E INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 65 

så att säga framkalla dess rustningar, och så framt icke 

nya fiendtligheter ditkallade dem för att hjelpa någon 

bundsförvant. Detta är åtminstone en åsigt, om hvilken 

hela nordens handelsintressen borde kunna förenas, och som dentens^ToIic. 

hofvet i Petersburg måhända kan finna vara af tillräcklig ^»ii stcdingk 

vigt att fbrtjena dess noggranna uppmärksamhet.» (öfvew.) 

Noten daterades den 11. januari, och till Stedingk 
skrefs, att han skuUe officielt öfverlemna den till grefve 
Komanzoff. Att konungen ej fäste stora förhoppningar vid 
den samma, framgår af den med hans egen hand juste- 
rade skrifvelsen till Stedingk, deri det bland annat heter: 
>Slutmeningen af inneliggande not innehåller en tanke, 
öfverensstämmande med den som Eders Excellens redan 
utvecklat i Petersburg, och skall kunna blifva till nytta, i 
fall Ryssland börjar frigöra sig från Frankrike. Ett dy- 
likt hopp är dock ännu allt för aflägset, för att man skulle 
kunna vänta sig någon påföljd af ifrågavarande begäran.» 
Kabinettsekreteraren tillägger derefter: »Det är följaktligen 
nödvändigt att undanrödja alla utmanande mått och steg, 
icke lemna kejsar Alexander någon giltig förevändning att 
anfalla Sverige samt att på honom kasta hela det förhat- 
liga af ett krig, grundadt på ett fullständigt öfvergif vande Kab.-sekr. till 
af Rysslands gamla förbindelser.» jan. (öfvers.) 

Samma dag som dessa skrifvelser afgingo till ryska 
hofvet, undertecknades ett kungligt bref, hvilket anbefalde 
tillsättandet af den s. k. »hemliga krigsberedningen». Denna 
komité skulle uppgöra en försvarsplan för landet och före- 
slå de åtgärder, som kunde pröfvas nödiga för arméns 
och flottomas sättande på krigsfot. Alltså ville konungen 
ändtligen på allvar bereda sig att möta den hotande faran. 
Nödiga penningmedel funnos nu tillgängliga. Ehuru för- 
bundstraktaten med England ännu icke var undertecknad. 

Kriget 1808 och 1809. t. 5 



Digitized by VjOOQIC 



66 8VERIGB BRYTEK MBD BYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

Dep. fr. Adlcr- hade engelska regeringen lofvat förskottera af subsidierna 
^"ec^%07^^^* mycket som kunde behöfvas. Den första sändningen, 
8. jnn. 1808. 100,000 pd sterling, var redan på väg till Göteborg. 

Emellertid blef det nu lugnt en tid på ryska sidan. 
Det ryska kabinettet tycktes förhålla sig skäligen passivt. 
Ännu i slutet af januari hade intet af vigt timat. Ehuru 
general Savary gjorde allt för att förmå Ryssland till 
kraftig handling, syntes man vid ryska hofvet, trots alla 
försäkringar i motsatt riktning, ej vilja brådska med att 
förklara Sverige krig. Savary sökte nu personligen in- 
verka på det svenska sändebudet genom att uppskrämma 
det med tal om Sveriges delning. Men hans försök att 
genom danske ministern närma sig baron Stedingk miss- 
lyckades fullständigt. Denne afböjde alla samtal med Na- 

Dep. fr. Adler- i i i 

berg 19. jan.poleons sändebud. 

Grunden till kejsar Alexanders obenägenhet att taga 
ett afgörande steg mot Sverige låg helt säkert i den me- 
ningsskiljaktighet, som rådde mellan honom och Napoleon 
angående löftena i Tilsit. Donau-furstendömenas öde var 
ännu oafgjordt. Ingen visste, åt hvem Napoleon ärnade 
skänka dem. Det sattes äfven i fråga, huruvida han skulle 
tillåta tsarriket att utsträcka sin makt närmare Balkan, 
eller om han skulle tvinga det samma att utan vederlag 
allt jemt gå hans ärenden. Då inträffade nya händelser, 
som grepo in uti verldshistoriens stora kugghjul, och i för- 
sta hand tvungo Napoleon att behandla Ryssland med en 
viss försigtighet. 

Efter freden i Tilsit hade Napoleons tankar äfven 
sysselsatt sig med Pyreneiska halfön, som han beslöt lägga 
under sitt välde. Från Portugal skulle huset Braganza 
fördrifvas, från Spanien huset Bourbon. Det senare hop- 
pades han kunna tvinga till tronafsägelse till förmän för 
sin egen familj. Men härigenom skulle hans krafter under 



Digitized by VjOOQIC 



SVBRIGB BRYTER MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 67 

den närmaste framtiden fjettras i vestra Europa, och det var 
derfbr af vigt att söka vinna det östra Europas mäktigaste 
herskare till bundsförvant. Ett dylikt förbund vore värdt 
ett ofPer. Då Caulaincourt i slutet af 1807 afgick såsom 
ambassadör till Petersburg, fick han derför i uppdrag att på 
allvar underhandla med Alexander härom och på samma 
gång göra sig noga underrättad om det billigaste priset 
för Rysslands allians. Svaret lydde: »Moldau och Walla- 
chiet». Napoleon beslöt betala hvad man fordrade. Balkan- 
halfön hade nu mera förlorat sin betydelse för honom, sedan 
den pyreneiska trädt i förgrunden. Ryssarne kunde gerna 

o 

för honom få marschera på Konstantinopel. Åtskilliga 
underrättelser, som på senaste tiden anländt från Bosporen, 
hade äfven gjort sitt till för att inverka på detta beslut. 
Hemligt uppviglade af Österrike och offentligt eggade af 
England, hade turkarne börjat bryta med det franska för- 
myndarskapet. Frankrikes anhängare hade till och med 
varit utsatte för flere våldsamma utbrott af folklidelsen. 
Då Napoleon visade sig allt mera benägen att till- 
mötesgå Alexanders önskningar, vardt det ryska kabinettet 
småningom alldeles vunnet för de franska intressena, och i 
samma stund detta skedde, kunde det icke längre underlåta 
att villfara Napoleons ständigt upprepade fordran, att Ryss- 
land skulle tvinga Englands ende återstående bundsförvant 
att träda ur detta förbund och ansluta sig till kontinental- 
systemet. Under loppet af januari blef förhållandet mellan 
kejsar Alexander och Caulaincourt allt förtroligare. Innan 
något afgörande beslut kunde fattas med afseende på Sve- 
rige, var det emellertid nödvändigt att läsa svenska rege- 
ringens svar på den sista ryska noten. Grefve Romanzoff 
påminde Stedingk derom. Men denne invände genast, att 
han redan besvarat den samma. Detta hjelpte dock ej j) f^ s^_ 
långt; man ville hafva ett svar direkt från konungen. dingk ^ jan. 



Digitized by VjOOQIC 



68 SVERIGE BRYTER MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

Ändtligen den 20. januari ankom Gustaf Adolfs svar, 
som följande dag aflemnades till Romanzoff. Det väckte 
mycken oro vid ryska hofvet. Stedingk synes hafva vän- 
tat, att krigsförklaringen nu skulle omedelbart följa. Ryss- 
land kunde icke för Napoleons skull ingå på det sven- 
ska neutralitetsförslaget, hvarför tanken på krig med 
Sverige blef allt mera allmän. Det återstod, sade. man, 
ingen annan utväg, då detta lands regering endast fram- 
stälde orimliga förslag. »Faran är utomordentligt stor», 
skref Stedingk den 23. januari till konungen, »och man 
får ej förlora ett ögonblick, innan ett afgörande steg ta- 
ges. Har Eders Majestät beslutat att utsätta sig, sin 
familj ocb sina stater för vexlingama af ett krig, hvars 
största framgångar endast skola tjena till att förlänga för- 
svaret, då måste man genast besluta sig för utomordentliga 
åtgärder samt sätta alla möjliga krafter i verksamhet för 
att åtminstone ej duka under utan ära.» Ryska anfallet 
var nu mera endast en tidsfråga. Efter hvad jag fått veta, 
skref Stedingk, går planen ut på »att anfalla Finland på 
tre ställen. Med tjugo tusen man vill man rycka in öfver Ab- 
borrfors och Anjala, för att innan islossningen göra sig till 
herre öfver Svartholmen och om möjligt äfven öfrer Svea- 
borg. Medan man från detta håll framtränger ända till 
Abo, skall en kolonn af fem tusen man framtränga mot 
S:t Mickel och en annan kolonn af samma styrka öfver 
Nyslott. Trettio tusen man skola hållas i reserv för att 
kunna hjelpa, der sådant kan blifva af nöden. Man hoppas 
Dep. fr. ste- att på detta sätt, som ej är illa uttänkt, kunna bemäktiga 
"föfvers.^)*" ^^S Finland inom loppet af tre månader.» 

Ännu tycktes dock svårigheten att förse de ryska trup- 
perna på gränsen med tillräckliga lifsmedel vålla ett upp- 
skof med anfallet, ehuru lifsmedelstransporter oafbrutet 
afgingo från Petersburg. Men Stedingk hade fått flere 



Digitized by VjOOQIC 



SYERIOB BBTTBR MBD RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MBD ENGLAND. 69 



vinkar om, att hans afresa skulle komma att ske inom 
fjorton dagar och inbrottet i Finland inom fyra veckor, 
Förr än i slutet af februari eller början af mars ansåg 
han icke, att det kunde väntas, hur mycket än fransmännen 
drefvo derpå. »Man har aldrig brådtom här», skref han, 
»och man har det ännu mindre med en expedition, som 
hvarken det stora flertalet eller den mera sansade delen 
af nationen gillar.» Ett rykte gick för öfrigt, att ryska 
krigsstyrelsen väntade på ankomsten af ännu en division 
till ryska Finland, innan den ville gå löst. 

Då uppstod ett nytt hinder mot ett krig med Sverige 
och detta från ett håll, derifrån man allra minst kunnat 
vänta det. Det danska sändebudet uppträdde plötsligt med 
de allvarligaste föreställningar mot ryssames krigshot. En- 
ligt ingångna förbindelser skulle Danmark, sade det, vara 
fbrpligtigadt att deltaga deri. Men danska hofvet befarade, 
att följden endast skulle blifva den, att svenskar och engels- 
män eröfrade Norge, samt att Danmark nödgades mottaga 
och under en oberäknelig framtid herbergera sina nya vän- 
ner, fransmännen. Stedingk begagnade sig genast af detta 
gynsamma tillfälle och förordade Gustaf Adolfs förslag till 
Östersjöns neutralisering såsom första medlet till att vinna 
uppskof med fredsbrottet. Men ryssarne vågade ingenting 
göra på egen hand. Den svenska noten hade redan afsändts 
till Napoleon. På dennes svar berodde allt. Stedingk hop- 
pades dock, att kriget åtminstone skulle uppskjutas, till dess 
att detta ankommit. ^\ ^Ja s.^' 

Förhållandena antogo dock snart en så hotande karaktär, 
att Stedingk ansåg sig skyldig att den 28. januari under- 
rätta t. f. höffste befälhafvaren i Finland, generalen af 

^ ^ Bref fr. Ste- 

Klercker derom samt meddela honom den ryska anfalls- dingk tin 
planen. Och följande dag, eller den 29. januari, måste han ^^^j^^, 
till konungen afsända ännu mera oroande underrättelser. 



Digitized by VjOOQIC 



70 SVERIGE BRYTER MED RYSSLAND OCH INGIr FÖRBUND MED ENGLAND. 

Krigsförklaringen, sade man vid ryska hofvet, var redan 
skrifven, och Caulaincourt hade öppet yttrat, att det nu 
vore slut så väl med Gustaf Adolfs regering som med 

Dep. fr. Stc- . . 

dingk 29. jan. Sverige. General Buxhöwden hade redan anländt till Peters- 
burg för att taga befäl öfver invasionshären. Ehuru grefve 
Romanzoff nyligen försäkrat Stedingk, att »ett anfall aldrig 
kunde vara mera orättvist och mera motsatt de grundsatser, 
som kejsaren under hela sin regering häfdat», syntes kriget 

dingk 2. febr. oundvikligt. 

Medan sålunda ovädersmolnen i öster hopade sig allt 
tätare öfver Sverige, hade Gustaf Adolf, ifrigare än någon- 
sin, sökt vinna hjelp af England. Och han möttes här så 
väl af medkänsla som af materielt understöd. Vid parla- 
mentets öppnande på nyåret 1808 mottog det ett budskap 
från sin konung, som ftlste dess uppmärksamhet på det iso- 
lerade läge, hvari landet råkat genom Napoleons statskonst. 
Hvarje försök att få ett slut på de fiendtligheter, som upp- 
rörde verldsdelen, hade strandat mot dennes inflytande. Den 
ende, som Napoleon icke lyckats förmå att öfvergifva för- 
bundet med Storbrittannien, var Sveriges konung. Konungen 
tviflade derför icke på, att parlamentet lika med honom 
skulle känna den heliga förbindelse, hvari han stod till 
Gustaf Adolf för hans fasthet och trohet, samt var viss på, 
att parlamentet ville medverka till att sätta honom i stånd 
be*^ 22. jan*^^^ fullgöra den på ett för landet värdigt sätt. 

Underhandlingarna om detta förbund hade fortgått under 
en längre tid. De fördes hufvudsakligen i London under 
täta konferenser mellan Adlerberg och Canning, till hvilken 
ständigt meddelats från Stockholm de vigtigaste af de från 
Stedingk ankomna rapporterna, äfvensom de ryska noterna 
och konungens svar. Afven den svenska noten af den 11. 
januari hade öfverlemnats till honom under anhåUan att få 
veta hans tankar derom. Samtidigt fick Adlerberg befall- 



Digitized by VjOOQIC 



SVEBIGB BRYTER MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 7 1 

ning att förklara för Canning, att Gustaf Adolf ansåg sin 
ställning till Ryssland vara sådan, att hans sträfvanden 
borde så mycket som möjligt gå ut på »att vinna tid för 
att i tysthet och utan uppseende» sätta Sverige i försvars- 
tillstånd till den instundande våren. Den varsamhet, hvar- 
med ryska hofvet hittills gått till väga i sina framställnin- 
gar till Sverige, syntes gifva hopp om, att man åtminstone 
så länge skulle kunna bibehålla det fredliga förhållandet 
meUan de båda rikena. Konungen ville derför, så långt 
möjligt var, föra ett moderat språk emot Ryssland och söka 
undanrödja »alla provoquerande orsaker», för att derigenom 
söka bibehålla den närvarande ställningen, intill dess årstiden 
tillät Sverige och England att gemensamt motsätta sig ett 
anfall. »Huruvida», skref kabinettsekreteraren till Adler- 
berg, »Bonapartes politik, som nu leder ryska hofvets be- 
slut och företag, gör detta nyttiga uppskof möjeligt att 
vinna blir en ännu osäker omständighet; men emedlertid 
är det af mycken vigt att häfva hela lasten af ett orätt- 
mätigt anfall på en Magt, som under den brydsamma be- 
lägenhet, hvaruti den sig befunnit för Tilsitska freden, med 
trygghet lämnat sine gränser emot Sverige utan försvar, och 
nu, sedan faran är förbi och Konungen enständigt af slagit 
de framställningar, som blifvit honom gjorde å Franska si- 
dan att nyttja tillfälle att anfalla Ryssland, äfven synes 
vilja rikta emot Sverige de samma vapen, som nyss varit 
förde emot en gemensam fiende.» . . . »Emellertid ligger i 
sjelfva fastheten af Konungens beslut att icke skilja Sitt 
intresse ifrån Englands en billig grund till den förmodan, Kab.-eekr. till 
att kriget med Ryssland blir oundvikeligt.» jan.^ 

Gustaf Adolf önskade, att den engelska regeringen måtte 
godkänna det neutralitetsförslag, som han låtit framlägga K ab.-sekr. till 
för ryska hofvet. Detta godkännande lemnades genast. I ^jan. 
allmänhet visade man sig mycket benägen i London att gå 



Digitized by VjOOQIC 



72 SVERIGE BRYTER MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

hans önskningar till mötes. Sålunda utbetalade det engelska 
kabinettet vid årets början i förskott de subsidier, som 
enligt löfte först skulle utbetalas under årets två sista 
månader. I slutet af februari lofvade det att fortast möj- 
Dep fr Adler- ^^S^ afsända till Östersjön 13 linieskepp och ett motsvarande 
berg 23. o. 26. antal fregatter under befäl af amiralerna Saumarez, Hood 

jan. 

Nap till kon ^^^ Keith, en hjelpsändning så mycket mer behöflig, som 
Lodvig 17. öfven Holland fått befallning af Napoleon att med sin sjö- 

Correap. de N. makt Understödja den tillämnade landstigningen i Skåne. 

Den 14. februari ankom den nyutnämde engelske mini- 
stern Thornton till Sverige för att afsluta den definitiva 
förbundstraktaten. Då tillstötte åtskiUiga icke beräknade 
svårigheter och hinder. Gustaf Adolf synes nämligen icke 
hafva varit sinnad att utrusta stora flottan, utan låta dess 
roll helt och hållet öfvertagas af de engelska örlogsfartygen, 

Ehreuheim till hvarpå den engelske underhandlaren icke kunde inffå. Dess- 

Thornton 4. ^ . . . . . 

febr. utom ville han, att i sjelfva konventionen skulle inflyta en 
G. A. till bestämmelse, att England äfven skulle lemna understöd ge- 

Ehrenheim 5. 

febr. nom sin krigsmakt till lands. Thornton fordrade, att sub- 
sidierna skulle användas både för arméns och flottomas 
räkning, samt att ett eventuelt understöd af engelska land- 
trupper endast skulle omnämnas i en separatartikel. Det 
var egentligen blott denna sista fordran, som konungen icke 
ville bifalla. Tack vare en dylik separatartikel, sade han, 
hade engelsmännen under det pommerska fillttåget haft möj- 
lighet beredd att, utan att bryta det egentliga fördraget, 
draga sina hjelptrupper från krigsskådeplatsen, och han 
fruktade derför, att så snart England finge ett annat in- 
Bref till tresse, vigtigare än att hjelpa Sverige, skulle det gå till 
deDten*l."cbr. väga på samma sätt. Engelske ministern var emellertid 
bunden af sina instruktioner och kunde ej göra något med- 
gifvande, hvarför hela underhandlingen stannade af. Icke 
ens de oroande underrättelser, som Stedingks förut nämda 



Digitized by VjOOQIC 



SVERIGE BRYTER MED RTSSLAIO) OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 73 

depesch af den 23. januari innehöll, kunde rubba konungens 
uppfattning. Ett bref uppsattes till kanslipresidenten, deri 
denne fick befallning att gifva den engelske ministern till 
känna, att »underhandlingarna ej kunde ha någon fortgång», .^!j*®"*f^.* 

till Bhrenneim 

derest icke konungens motförslag till alla delar antogs. Då 5. febr. 
framkom samma dag detta skedde, eller den 5. februari, 
Stedingks depesch af den 29. föregående månad, och inne- 
hållet i denna lyckades ändtligen förmå konungen att ändra 
sitt beslut. Depeschen synes hafva djupt gripit honom. 
Han ville sjeK resa till Finland för att taga befäl öfver der 
varande trupper, men lät dock på fleres inrådan öfvertala 
sig att afstå derifrån i anseende till den svåra färden öfver 
Ålands haf. Nu fick ändtligen kanslipresidenten befallning 
att underteckna subsidietraktaten, sådan den af engelske Wettorstedt 

... n 1 , till Ehrenheim 

ministern formulerats. 5. febr. 

Den 8. februari vardt förbundstraktaten med England 
undertecknad. England utlofvade deri ett månadtligt under- 
stöd åt Sverige af 100,000 pd sterling under ett år, hvar- 
emot Gustaf Adolf förband sig att underhålla hela sin landt- 
armé och den nödvändiga delen af sina flottor, i synnerhet 
skärgårdsflottoma, allt i ändamål att på det kraftigaste 
motsätta sig de gemensamma fienderna. Vidare förbundo 
sig de begge kontrahenterna till »att hvarken sluta fred, 
stillestånd eller neutralitetsafhandling med fienden utan i 
förening och efter gemensam öfverenskommelse.» Uti en 
separat artikel kommo de öfverens om att med det snaraste 
öfverlägga om de krigsåtgärder, som borde vidtagas, samt 
om det understöd i hjelpsändningar, som kunde behöfvas, i . 
händelse af ett verkligt krig mellan Sverige och dess grannar. R. A. 

Denna förbundstraktat blef sedermera godkänd af det 
engelska öfverhuset utan diskussion. I underhuset åter upp- 
trädde oppositionen ganska lifligt mot den samma, hållande 
före, att regeringen, hellre än att sluta förbund med Sverige, 



Digitized by VjOOQIC 



74 SVEBIGE BRYTER MED RYSSLAND OCH INGIr FÖRBUND MED ENGLAND. 

bort söka förmå detta land att göra fred med sina fiender, 
äfven om det derigenom nödgats förklara England krig. Sär- 
skildt vände man sig mot den artikel i förbundstraktaten, 
som stadgade, att ingen af de förbundne finge sluta fred 
utan den andres vetskap och samtycke. En dylik bestäm- 
melse, sade man, skulle leda till Sveriges undergång. Men 
Canning svarade, att denna förbindelse från Sveriges sida 
mera vore en formsak, och att meningen ingalunda vore att 
hindra Sverige från att sluta en billig och hedrande fred. 
Bestämmelsen gälde hufvudsakligen England, hvilket ej 
borde sluta fred utan att dervid tillgodose Sveriges säker- 
het och intressen. Sedan denna förklaring afgifvits, god- 

Dep. fr. Adler- ^ ^ ^ ^ 

berg 18. mars. kändcs traktaten enhälligt äfven af underhuset. 

De från Stedingk den 2. och 5. februari ankomna depe- 
scherna hade emellertid bestämt Gustaf Adolf att sätta 
svenske hären på krigsfot. Generalintendenten, öfversten 
af Schenbom, hade den 1. februari fått order att afresa till 
Finland för att derstädes draga försorg om magasins upp- 
läggande, och den 4. februari hade förhållningsorder afgått 
till general af Klercker angående finske arméns mobilisering. 
Nu erhöll general Klingspor befallning att skyndsamt af- 
resa dit för att taga befäl öfver alla finske trupper. När 
ordern delgafs honom, fick han på samma gång tillåtelse att 

Wetterstedt g^fgg^ fp^j^ gjj^ pOSt, >0m han funne sig oförmögen att upp- 
till EhreDheim 

5. febr. fylla den under närvarande omständigheter.» Men han be- 
gagnade sig ej af tillbudet, utan påtog sig det stora ansvaret 
och reste. 

På det att dessa åtgärder icke skulle misstydas från rysk 
sida och kanske påskynda fredsbrottet, lät konungen den 8. 
februari, eller samma dag som fördraget med England under- 
tecknades, kalla till sig den ryske ministern och begärde af 
honom förklaring öfver orsaken till de ryska rustningarna. 
Då denne sade sig vara fullkomligt okunnig om, att några 



Digitized by VjOOQIC 



SVBRIGB BBYTKR MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ERGLAND. 75 

rustningar mot Sverige forehades, meddelade honom konun- 
gen, att han sett sig nödsakad att gifva de finska rege- 
mentena samlingsorder samt att sända finska arméns ge- 
neral-en-chef till sin post, hvilket han \dlle öppet gifva till 
känna, på det att ryska regeriugen måtte veta, att de rust- 
ningar, som komme att företagas i Finland, endast hade ett 
rent defensivt ändamål. Han tillade, att de öster ifrån 
kommande underrättelserna föreföllo honom så mycket mera 
öfverraskande, som den ryske ministerns språk hittills icke 
antydt någon fiendtlighet. Alopceus invände, att ryktet om 
de rustningar, som konungen hört omtalas, mycket förstorats 
under vägen, och att rustningarna utan tvifvel endast hade 
till mål att förekomma engelsmännens landstigning. På 
konungens fråga, om Alopaeus vore berättigad att afgifva 
denna försäkran skriftligt, svarade denne, att det var honom 
omöjligt, all den stund han icke sedan slutet af november 
mottagit någon befallning från sitt hof. Dess utom kunde 
ju den nära förbindelse, hvari konungen stod till Rysslands 
och Danmarks förklarade fiende, måhända nödga kejsaren 
att sätta sig i säkerhet äfven mot Sverige, och detta så 
mycket mera som han i konungens sista not trott sig finna Kab.-sekr. till 
hotfulla uttryck. Härpå genmälde konungen, att ett till- g. febr. 
kännagif vande, att man ämnar försvara sig i händelse af Zlobin, sid. 99. 
anfall, ei kunde få namn af hot, och, hvad förbindelsen med i^ep-^fMoitke 

till daDska 

England beträffade, vore den ju endast och allenast riktad hofvet 9. febr. 
mot Bonaparte och icke mot någon annan. *°ark. 

I Petersburg rådde vid samma tid skenbart det djupaste 
lugn. Efter ankomsten af svenska svarsnoten den 11. ja- 
nuari hade ryska kabinettet förhållit sig alldeles tyst. Hvar- 
ken någon svarsnot eller något ultimatum hade öfverlemnats 
till svenska sändebudet. Under ett samtal med Romanzoff 
i början af februari hade baron Stedingk begärt att få veta 
kejsarens tankar angående konungens neutralitetsförslag. 



Digitized by VjOOQIC 



76 SVERIGE BRYTER MED RYBSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

men han hade fått till svar, att då dessa förslag endast stödde 
sig på möjligheter, under det kejsaren fordrade garantier, hade * 

diugk 2. febr. denne ej kunnat fasta något särskildt afseende vid dem. Då 
Stedingk ånyo, till försvar för konungens handlingsätt, fram- 
hållit den omständigheten, att fördraget mot England an- 
gående den väpnade neutraliteten och Östersjöns tillslutande 
blifvit på kejsar Alexanders eget initiativ upphäfdt, afgaf 
Romanzoff en ny förklaring rörande detta förhållande. För- 
dragen om den väpnade neutraliteten och om Östersjöns till- 
slutande voro, sade han, tvänne olika traktater, som ej hade 
något med hvarandra att skaffa. Upphäfvandet af den först 
- nämda förbindelsen betingade icke nödvändigt upphäfvandet 
af den senare. Stedingk bestred detta åskådningssätt och 
visade, att traktaten af 1800 ej var annat än en rekapitula- 
tion af 1780 års traktat, samt att fördraget angående Öster- 
sjöns tillslutande blott var en till dessa fördrag hörande 
hemlig artikel, hvilket ock af sjelfva urljunderna ^ tydligt 

dingk 5. febr. och klart kunde bevisas. 

Den 5. februari fick Stedingk bref från Finland, den 
han underrättades om, att då hans varningsbref kommit 
general af Klercker till hända, hade allt befunnit sig så- 
som i djupaste fred. Detta gaf honom anledning till att 
ytterligare varna konungen för den hotande faran. Han 
hade trott, skref han, att då konungen gaf honom full- 
makt att lemna Ryssland, när förhållandena sådant for- 
drade, var man från svensk sida äfven redo att upptaga 
striden. De underrättelser han nyligen mottagit från Fin- 
land, att man der lefde i djupaste fredslugn, hade derför i 



' I 1780 års traktat säges rörande separatartiklarne följande: »Dessa 
separatartiklar skola anses och betraktas såsom utgörande en del af sjelfva 
konventionen, och skola ega samma kraft och giltighet, som om de ord 
for ord införts i nämda konvention, hvilken samma dag afslntats emellan 
de tvänne höga kontraherande parterna. > En liknande bestämmelse finnes 
äfven angående separatartiklarne till 1800 års traktat. 



Digitized by VjOOQIC 



8VBRIGB BRYTBR MBD RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 77 

hög grad oroat honom. På ryska sidan var allt i verk- 
samhet. Vägen till Fredrikshamn var öfverfyld af trup- 
per; Caulaincourt gjorde allt för att påskynda infallet; 
danske ministern, som nyligen arbetat deremot, hade nu 
ändrat uppförande och understödde på det ifrigaste frans- 
männens eggelser. Den styrka, som var bestämd till det 
första anfallet, hade minskats till 20,000 man linietrupper. 
General Buxhöwden hade till rådgifvare fått general Spengt- 
porten, hvilken dock ansåg den ryske öfverbefälhafvaren 
både for »dum och fåfäng». Om blott ryssame i början lede 
ett nederlag, skulle de snart tröttna både på kriget och 
förbundet med Frankrike. dingk 5. febr. 

Den 13. februari uppsatte Stedingk en ny depesch till 
Sverige. Ställningen syntes honom nu ytterligare förvärrad. 
>Det finnes icke», skref han, »nu mera någon hjelp». Han 
uppskattade de ryske truppemas antal till 25 — 30,000 man. 

Knappt hade han slutat denna depesch, förr än han 
mottog ett reskript från Gustaf Adolf, dagtecknadt den 6. 
februari 1808, af följande märkliga lydelse: »Sedan jag ge- 
nom svar af den 11. januari på kejserlige ministerns not af 
den 23. november (menas 28. november) på ett lika öppet 
som förtroendefullt sätt låtit för Eder tydliggöra min svåra 
ställning mellan Ryssland och England, efter att hafva 
framstält förslag till förlikning, för att så mycket som på mig 
beror bevara lugnet i norden, har jag blifvit synnerligen 
öfverraskad af underrättelsen om nya fiendtliga demonstra- 
tioner från kejsarens sida, då jag borde vänta mig hans 
vänskapliga samverkan för ett mål, som ej allenast intres- 
serade Sverige och Ryssland, utan äfven en stor del af 
fastlandet. Jag kan ej erinra mig, att Sverige har gifvit 
det minsta skäl till missnöje eller misstroende från Ryss- 
lands sida. Dess rent defensiva förbindelser äro ej riktade 
mot detta land, dess tvister böra vara detta land främmande. 



Digitized by VjOOQIC 



78 SVERIGE BRYTER MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

Det är ej jag, som öfvergifvit kejsaren af Ryssland, utan 
tvärtom han, som öfvergifvit mig. Efter de bevis på trohet 
och ärlighet, som jag gifvit honom under den tid vi voro 
förbundne, kan jag så mycket mindre tro, att han nu utan 
grund anfaller mig, som han vid andra tillfällen förklarat 
mig, att han har nog med land och ej önskar någon ut- 
vidgning.» 

»Öfvertygad att omsorgen för freden i Östersjön ännu är 
det enda skälet för kabinettets i S:t Petersburg oro, upp- 
drager jag åt Eder att åter rikta dess tankar på det för- 
slag, som jag framlagt att söka neutralisera denna sjö genom 
en allmän öfverenskommelse. Det bör vara lätt för Eder 
att uppgöra en jemförande framställning mellan följderna 
för Ryssland af ett sådant sakernas tillstånd och af ett krig, 
ty ännu smickrar jag mig med hoppet, att ryska kabinettet 
skall derpä fästa sin uppmärksamhet såsom på ett medel 
Kanslipres. att förekomma många olyckor, af hvilka den närvarande 
(öfvers.) tiden erbjuder blott alltför många exempel.» 

Så snart Stedingk läst reskriptet, anhöll han, med förbi- 
gående af Romanzoff, om audiens hos kejsaren. Hans ansökan 
beviljades, och den 16. februari ^ fick han nådigt företräde. 
Derunder förklarade kejsar Alexander, att han led vid 
tanken på, att han befann sig i tvist med svenske konun- 
gen, men att han nödgats dertill af omständighetemas 
bjudande makt. Han insåg klart och sade, att äfven jag 
borde inse, skrifver Stedingk, »att i detta ögonblick kunde 
hvarken han eller någon annan monark i verlden motstå 
Frankrikes vapen. Man måste vika för nödvändighetens 
lag, söka hålla sig uppe till gynsammare tider och af två 
onda ting välja det minst onda.» Då Stedingk, sedan han 
varnat kejsaren för att allt för mycket gå Frankrikes aren - 
den, begärde upplysning om skälet till de stora truppsamman- 

' Möjligen den 15; Stedingk nppgifver båda dagarne. 



Digitized by VjOOQIC 



SVERIGE BRYTER MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 79 

dragningarna på finska gränsen, fick han till svar, att det 
endast var försigtighetsmått, som vidtagits mot ett be- 
faradt anfall af engelsmännen. >Ni äro icke i stånd», sade 
han, »att motstå dem och att försvara er mot deras inbrott. 
Men om de innästlade sig i Finland och kunde begagna sig 
af eder flottilj, skulle jag vara ganska illa deran.» 

Stedingk anhöll nu att få uppläsa det reskript, som han 
nyligen mottagit från sin konung. Kejsaren gaf härtill efter 
någon tvekan sitt samtycke. Efter att hafva åhört det 
samma, sade han: »Skulle jag nöja mig med en sådan upp- 
görelse, vunne den dock icke bifall på annat håll. Faran 
kommer ej från min sida! Gud är mitt vittne, att jag icke 
eftersträfvar en enda by, det vill säga, icke af er. Det är 
mot faran fi^n Norge och Skåne, som ni bör skydda er. 
Der är den verkliga faran för er.» 

Stedingk vidrörde nu Napoleons hot mot svenska ko- 
nungahuset och bad tsaren enträget att rädda både sig sjelf 
och Sverige. »Räddningen», svarade denne härpå, »kan en- 
dast komma från konungen. Må han förena sig med mig, 
må han åtminstone för ögonblicket underkasta sig nödvän- 
dighetens lag, och vi skola draga oss ur spelet. Jag har 
200,000 fransmän på mina gränser; mot dem stå endast 
100,000; hvad kan jag göra?» 

I den depesch, deri Stedingk redogör för konungen för 
detta samtal, fäller han sitt slutomdöme om hela audiensen. 
Det är helt och hållet negativt. Han hade »intet annat 
vunnit», skrifver han, »än den innerliga öfvertygelsen, att 
det ej finnes någon hjelp, och att kejsaren genom en oemot- 
ståndlig makt dragés ned i ett svalg af olyckor, hvilka skola 
öfverhopa Sverige liksom hela den öfriga verlden.» Kejsarens 
afeigter voro icke elaka, men han var till den grad beherskad 
af fruktan för fransmännen, att han icke vågade göra dem 
något emot. Hans ministrar och rikets store hyste samma 



Digitized by VjOOQIC 



80 SVERIGE BRYTER MBD RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

fruktan. Dertill kom, att herr Romanzoff hatade engels- 
männen och trodde, att han ei kunde hålla siff uppe, om 

Dep. fr. Ste- '^ 6 f r » 

dingk 21. febr. han ickc kastade sig i Frankrikes armar. 

Men ännu var fredsbrottet icke, hvad kejsaren vidkom- 
mer, afgjordt, såsom Stedingk innan sitt företräde hos ho- 
nom också ganska riktigt skrifvit. Ett ultimatum vaj 
dock uppsatt. Det dagtecknades sedermera den 22. februari, 
ehuru det redan den 17. afsändes med en kurir till Alopseus 
för att tillställas svenska regeringen. Först den 21. öfver- 
lemnades det samma till Stedingk. Det var af följande 
lydelse : 

»Intagen af billig harm vid underrättelsen om det våld, som 
England tillåtit sig emot konungen af Danmark, lät Hans 
Maj:t Kejsaren, trogen sin karaktär och lifvad af oupphör- 
ligt nit att försvara sitt rikes intressen, förklara konungen 
af England, att han icke med liknöjdhet ämnade anse denna 
skymf och detta röfveri utan exempel, föröfvade mot en 
konung, dess slägting, dess vän och Rysslands gamla bunds- 
förvant.» 

»Hans Maj: t Kejsaren meddelade konungen af Sverige 
detta sitt besut genom en till dess ambassadör den 24. sep- 
tember ^ sistlidet år aflemnad not.» 

»En år 1780 af kejsarinnan Katarina och nu aflidne 
konung Gustaf III ingången uttrycklig traktat och en 
senare traktat, afslutad år 1800 mellan nu aflidne kejsar 
Paul och den nu regerande konungen, innehålla en ömse- 
sidig och formlig förbindelse att upprätthålla den grund- 
satsen, att Östersjön är ett slutet haf, att skydda detta 
haf och dess kuster för hvarje fiendtlighet, våldsamhet och 
förtryck, samt att för detta ändamåls vinnande använda 
alla tillgängliga medel. Hans Kejserliga Majrt ansåg sig 
på grund af dessa två traktater icke allenast berättigad 

' g. 8. 



Digitized by VjOOQIC 



SYEBIOB BBYTBB MBD BT88LAND OCH INGÅB FÖBBUND MED ENGLAND. 81 

utan äfven förbunden att yrka på Sveriges samverkan mot 
England.t 

»Konungen förnekade väl icke de här ofvan åberopade 
förbindelserna, men vägrade all samverkan, så länge de 
franske arméerna ej dragit sig tillbaka från Östersjöns ku- 
ster och Tysklands hamnar ej voro öppna för Englands handel. 
Det var dock fråga om att hämnas det våld England föröf- 
vat, hvilket väckt hela Europas förtrytelse. Då nu kejsaren, 
i kraft af traktaterna, yrkade på konungens biträde, blef 
svaret endast ett förslag att till en annan tid uppskjuta 
traktatemas uppfyllande och att för tillfället bemöda sig 
om att skaffa Englsmd handel på alla Tysklands hamnar; 
med ett ord att tjena detta samma England, mot hvilket 
firåga var att vidtaga försvarsåtgärder.» 

»Det är svårt att tydligare ådagalägga konungens af 
Sverige partiskhet för England än han sjelf gjort.» 

»Den 16. november (g. s.) lät Hans Kejserliga Maj:t till 
konungen af Sverige aflemna ännu en not, hvari han, er- 
inrande om sitt fredsbrott med England, ånyo yrkade på 
konungens medverkan.» 

»Men på denna not följde under nära tvänne månaders 
tid intet svar, och det svar, som sedan afgafs, och som den 
9. dennes (g. s.) ^ öfverlemnades till Hans Kejserliga Majits 
minister, bär samma prägel som det föregående.» 

»Långt ifrån att förebrå sig sin foglighet, är kejsaren 
synnerligen nöjd med att ända hittills hafva försökt alla 
möjliga medel, för att förmå Hans Svenska Majrt att antaga 
det enda system, som är tjenligt för hans stater. Men kej- 
saren är skyldig sitt folk och sitt kejsardömes säkerhet, 
som är hans högsta lag, att icke längre låta Sveriges sam- 



' Svaret öfverlemnades dock den |j- januari. 
Kriget 1808 och 1809. I. 



Digitized by VjOOQIC 



82 SVERIGE 6BTTEB MED RYSSLAND OCH INGIr FÖBBIJND MED ENGLA17D. 

verkan med Ryssland och Danmark mot England vara ett 
oafgjordt spörsmål.» 

»Man har underrättat kejsaren om, att kabinettet i St. 
James under sina försök att skrämma Danmark att öfvergå 
på sin sida, hotat det samma med, att konungen af Sverige 
skulle sända sina trupper till Seland, och att han såsom 
vedergällning härför skulle erhålla Norge.» 

»Då nu kejsaren äfven kommit i erfarenhet af, att me- 
dan konungen lemnade honom utan svar, underhandlade han 
hemligen i London om ett fördrag, så har Hans Maj:t fun- 
nit, att hans kejsardömes intresse skulle mycket illa till- 
godoses, om konungen af Sverige, som var en så nära granne 
till hans stater, skulle till någon tid, när striden mellan 
England och Ryssland begynte, under skenet af en låtsad 
neutralitet dölja sin kända tillgifvenhet för England. Hans 
Majrt Kejsaren kan icke lemna Sveriges förhållande med 
hänsyn till Ryssland obestämdt. Han kan följaktligen icke 
tillåta dess neutralitet.» 

»Som konungens tänkesätt redan ligga för öppen dag, 
återstår det endast för Hans Kejserliga Majrt att utan dröjs- 
mål begagna sig af alla de medel, som Försynen anförtrott 
honom till sitt rikes säkerhet, och han underrättar derom 
konungen och hela Europa.» 

»Under det kejsaren sålunda fullgör, hvad hans rikes väl 
fordrar, är han likväl beredvillig att förvandla de steg han 
ärnar taga i ett försigtighetsmått, om konungen utan upp- 
skof vill förena sig med Ryssland och Danmark om att 
stänga Östersjön för England, ända tills freden på hafvet är 
återstäld. Han anmodar nu för sista gången konungen sin 
svåger, och det med hela den sanna vänskapens värme, 
att icke längre tveka att uppfylla sina förbindelser, och 
att antaga det enda system, som öfverensstämmer med 
de nordiska makternas fördelar. Dessutom, hvad har väl 



Digitized by VjOOQIC 



SYERIOB BBTTBB MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 83 

Sverige vunnit, sedan dess monark blef Englands intresse 
tillgifven?» 

»Ingenting skulle mera bedröfva kejsaren än att se 
Sverige och Eysslfiind söndrade, och det beror ännu af Hans Ryska doklar. 
Majrt Konungen af Sverige att taga ett beslut, dock oför- jep. f^ ste- 
dröjligen, som kan bibehålla båda rikena i det närmaste ^*°*j^ ^*^'"- 
ftjrbund och i en fullkomlig endrägt ^> (öfvew.) 

Medan dessa händelser timade i Petersburg, lefde man 
i Sverige i ostördt lugn. I Stockholm var man under större 
delen af februari månad fullkomligt okunnig om, hvad som 
tilldrog sig på andra sidan Östersjön. Ifrån den 6. till den 
26. februari hade inga kurirer anländt från Ryssland. Den 
ihållande nordliga vinden hade medfört massor af drifis till 



' Enligt Zlobin, sid. 95, skulle detta aktstycke redan den f^' J^J^H^ 
öfverlemnats till Stedingk. Detta påstående vederlägges emellertid deraf, 
att den sista af de i Rysslands nltimatum omtalade svenska svarsnoterna 
först den ^ januari öfverlemnades till ryska regeringen. Först den — 
februari begärde Stedingk förklaring öfver de i deklarationen förekom- 
mande orden: >S. M. Imperiale va recourir sans délai aux moyens que 
la Providence Lui a confiés, pour assurer la securité de son Empire» och 
han säger på samma gång, att den not, som innehöll dessa ord, öfverlem- 
nades till honom den ^ februari odaterad. 

I den del af deklarationen, som af Zlobin anföres, finnes emellertid 
den svenska svarsnoten icke åberopad. Hans citat börjar nämligen strax 
efter den punkt i deklarationen, hvari svarsnoten omtalas. Detta, jemte 
det redan förut anmärkta förhällandet, att i deklarationens text influtit, 
att svarsnoten lemnades »den 9. dennesy, hvilket skulle vara den 9. fe- 
bruari (g. 8.), då den i sjelfva verket öfverlemnades den 9. januari (g. s.), 
tyckes antyda, att Rysslands ultimatum till hufvudsaklig del låg färdig- 
skrifvet mera än en månad (efter Zlobin redan den U. jan.), innan 
det — tillökt med anledning af senare händelser — öfverlemnades tiH 
svenska sändebudet. Om det sålunda ingalunda är otänkbart, att ett i 
ryska utrikesministeriet befintligt och af Zlobin citeradt koncept till ulti- 
matum kan bära såsom datum den 30. december (g. s.), är deremot uppgiften, 
att det dd öfverlemnades, oriktig, och i sitt sammanhang så mycket mera 
vilseledande, som man deraf kunde bibringas den föreställningen, att ett 
ryskt ultimatum kommit svenska regeringen till hända en månad före 
ryska anfallet, då det i sjelfva verket framkom först sedan kriget redan 
var i full gång. 



Digitized by VjOOQIC 



84 SVERIGB BRYTER MED RYSSLAND OCH INGÅR FÖRBUND MED ENGLAND. 

• ., . Ålands haf, h vilka i föreninff med snötiockan hindrade all 

Abo tidningar ^ ^ o , 

20. febr. kommunikation mellan Abo och Grisslehamn. Först den 26. 
februari aflemnades Stedingks depescher af den 2. och 5. fe- 
bruari å Gripsholm. Dagen derpå hade äfven depescherna 
af den 13. och 14. februari framkommit. Af dessa skrifvelser 
framgick tydligt, att allt hopp om en fredlig lösning af 
konflikten med den östra grannen var ute. Striden om 
Finland hade måhända redan börjat. 

Huru dermed i verkligheten förhöll sig fick man dock 
veta först den 2. mars. På eftermiddagen denna dag an- 
kom nämligen en kurir från general af Klercker med den 
märkliga underrättelsen, att ryssarne utan minsta varsel 
den 21. februari infallit öfver gränsen samt efter smärre 
strider vid Abborrfors och Lovisa framträngt på vägen mot 
Helsingfors \ En proklamation från ryske öfverbefälhaf våren 
uppmanade finska folket till landsförräderi (Bil. 1). Sam- 
tidigt fick konungen veta, att en rysk kurir, som medförde 
depescher till Sverige och den 28. februari varit synlig vid 
Signildsskär, måst på grund af omöjligheten att passera 

o 

Ålands haf vända om och taga norra vägen. Förbittrad öf- 
Kansl -pres ^^^ ^^^ ryska anfallet, hvilket icke föregåtts af någon krigs- 
konc. 3. mars. förklarings ej ens af ett ultimatum, gaf konungen genast 
embetsmän.) befallning, att kuriren skulle gripas och hans papper tagas 
i beslag. En kammarhusar, som afsändes, grep honom den 
7. mars i närheten af Hernösand. De depescher han med- 
förde voro stälde dels till Alopceus, dels till det danska 
sändebudet i Stockholm. 

Det var på detta vis Gustaf Adolf fick del af Ryss- 
lands ultimatum. Af Rysslands sätt att gå till väga kunde 
han vänta allt. Oviss om det öde, som vederfarits Stedingk, 



Posttidningen ' Samma underrättelse ankom den 29. februari på aftonen genom 

3. mars. telegrafen till Grisslehamn. 



Digitized by VjOOQIC 



SVBRIGE BRYTER MED RYSSLAND OCH INGÅR PÖRBtJND MED ENGLAND. 85 

från hvilken alla underrättelser saknades, och sökande efter 
medel att kunna utkräfva repressalier, gaf han order om, att 
ryske ministern Alopseus skulle arresteras. Den 2. mars kl. 
7, 12 på natten infann sig konungens öfveradjutant, baron 
Boye, i ministerns bostad med arresteringsordern jemte be- 
fallning att lägga beslag på hela ministerarkivet. En not 
från kanslipresidenten förklarade orsaken till den stränga 
åtgärden. »Detta oväntade anfall», heter det i den samma, 
»icke föregånget af något slags krigsförklaring, bär trolös- 
hetens kännemärke. I följd deraf har Hans Maj:t befalt 
undertecknad förklara herr Alopseus, Hans Maj:t kejsarens 
af Ryssland envoyé extra-ordinaire och minister plenipoten- 
tiaire, att konungen anser dess diplomatiska åligganden hos skrifv. 2. mira. 
Hans Maj:t hafva fullständigt upphört.» (öfvers.) 

Orsaken, hvarför Stedingk icke på så länge låtit höra 
af sig, berodde på ryska försigtighetsåtgärder. Då han, 
efter att hafva nedskrifvit hufvudinnehållet af det samtal 
han haft med kejsaren, begärt kurirpass, hade detta vägrats 
honom. Först den 21. februari på aftonen lemnades det ^ ^ „ 

^ , Dep. fr. Ste- 

honom, men. på samma gång äfven Rysslands ultimatum, diogk 23. febr. 
Passet var stäldt på Memel; men en öfverfart derifrån till 
Sverige var vid denna tid nästan ogörlig. Då han icke 
lyckades utverka någon ändring, nödgades han derför sända 
sina depescher med posten och lemna den till Memel afgående 
kuriren afskrifter deraf. dingk 26. febr. 

Kort derefter fick Stedingk kunskap om ryssarnes infall 
i Finland, och han begärde nu pass för sin egen person att 
afresa till Sverige. Detta lemnades den 27., men som ryska 
regeringen icke vågade låta honom resa genom Finland, 
fruktande, att den popularitet han åtnjöt i detta land skulle 
göra ryssarne skada, var äfven det stäldt på Memel. Ste- dingk 26. febr. 
dingk begärde då att få återvända öfver någon annan ort 
till Sverige, och man lofvade slutligen att öfverföra honom 



Digitized by VjOOQIC 



86 



BRYTNINOEN MED DANMABK. 



Dep. fr. 

StediDgk 7. 

mars. 

Dep. fr. 

Stedingk 6. 

jali. 



med ett ryskt krigsskepp. Han föredrog likväl att göra 
resan på ett svenskt fartyg. Härigenom fördröjdes emeller- 
tid hemftlrden ända till den 23. juni. Den 6. juli inträflBeule 
han i Karlskrona. Nu fick äfven Alopaeus återvända till 
sitt land på samma fregatt, som afhemtat Stedingk. 



Rffider I, 
tid. 441. 



Brytningen med Danmark. 

Det dröjde icke länge, sedan underrättelsen inträffat om 
det ryska infallet, innan budbärare kommo söder ifrån, med- 
delande danskarnes fredsbrott. De orsaker, som framkallade 
kriget med denna makt, hafva redan i det föregående vid- 
rörts. I samma mån osämjan mellan Sverige och Ryss- 
land tilltog, hade spänningen mellan svenska och danska 
hofven, hvilken hufvudsakligen väcktes till lif genom engels- 
männens bombardering af Köpenhamn, ökats. Det engelska 
kabinettet hade, såsom nämdt är, med alla medel sökt förmå 
den danska regeringen att öfvergå på sin sida mot Napoleon 
eller att åtminstone iakttaga en välvillig neutralitet. Dervid 
hade det bland annat hotat med, att svenske trupper skulle 
ockupera Seland. Danmarks chargé d^affiiires vid engelska 
hofvet, herr Rist, hade redan den 27. september 1807 rappor- 
terat till sin regering, att under ett muntligt samtal, som 
han haft med Canning, hade denne hotat med, att derest 
Danmark icke ville ingå förbund med England, skulle dess 
vägran, förutom andra obehagliga följder, äfven kunna leda 
derhän, att engelska regeringen kunde »nödgas låta svenska 
trupper rycka in i Köpenhamn» samt »belöna hans svenska 
majestät (derför) och hålla honom skadeslös genom besitt- 
ningen af Norge» ^. 



' Canning försäkrade emellertid under samtal med svenske ministern, 
att Rists berättelse angående samtalet var felaktig, hvilket han erbjöd 



Digitized by VjOOQIC 



BBYTNINOEN MED DANMABK. 87 

De misstankar, som härigenom väcktes i Danmark, öka- 
des ytterligare vid underrättelsen om, att ett förbund höll 
på att afslutas mellan Sverige och England. Danska rege- 
ringen, som icke haft kännedom om den separatartikel, på 
grund af hvilken engelsmännen drogo sin hjelpcorps från 
Rugen och läto den anfalla Danmark, hade allt sedan dess 
trott, att Gustaf Adolf varit delaktig i detta företag. 
Den ynnest och bevågenhet, som denne effcer Köpenhamns 
intagande och särskildt vid engelska flottans a&egling 
visat de engelska officerame, hade ytterligcure styrkt 
denna förmodan. Åfven åtskilligt annat tycktes gifva 
danskame rätt i denna sin uppfattning. Sålunda hade den 
svenska beskickningen tvärt emot skick och sed qvarstannat 
inom det af engelsmännen ockuperade området, då danska 
regeringens säte förlades till Kiel. Orsaken dertill var 
emellertid följande. Sveriges ambassadör i Köpenhamn, fri- 
herre C, Gr. Oxenstierna, var tjenstledig sedan början af 
juli 1807. Beskickningen förestods under tiden af legation- 
sekreteraren, friherre C. W. Taube, i egenskap af chargé 
d'affaires. Denne hade vid engelsmännens landstigning verk- 
ligen lemnat Köpenhamn för att afresa till Kiel, men hade 
icke hunnit längre än till Slagelse, då han insjuknat. När 
han blifvit någorlunda återstäld, hade han velat försöka att 
passera Stora Balt, men detta hade visat sig alldeles omöj- 
ligt, då ingen båt vågade gå öfver af fruktan för den en- 
gelska flottan, som kryssade der. Efter samråd med ryske wettewtedt 
ministern, som var i samma belägenhet, beslöt han då ^' *°^* 
att tills vidare qvarstanna, der han var, och kom först i *So/aug." ^ 



sig styrka med protokollsntdrag. Utan att Oanning nämt ett ord om 

saken, var det Rist sjelf, som yttrat sina farhågor för Sveriges planer 

på Norge. Den tystnad, hvarmed han möttes, hade af honom tolkats så- j. . Adler- 

som ett bevis fÖr, att den engelska regeringen samtyckt till de svenska b^rg 9. febr. 

förslagen. 1808. 



Digitized by VjOOQIC 



88 BRYTNINOEN MED DANKARK. 

slutet af oktober, efter ett kort besök i Köpenhamn och 
Helsingborg, till Kiel. 

Emellertid ansåg sig danska regeringen böra begära 
officiel dementi å de rykten, angående planer på Seland 
och Norge, som kommit till dess kännedom. Danske ut- 
rikesministern, grefve Bemstorff, aflät derfor den 17. ok- 
tober från Kiel följande skrifvelse, hvilken, då svenska 
sändebudet ej var till städes, stäldes till svenske konungens 
förste kabinettsekreterare: 

»Tillåt mig, herr baron, att jag omedelbart vänder 
mig till Er för att offtcielt utbedja mig upplysningar, 
som det för mitt hof är af vigt att erhålla på ett auten- 
tiskt sätt.» 

»Engelska regeringen har funnit lämpligt att göra mitt 
hof ett förslag, som den delvis trott sig böra grunda på 
hotet om Sveriges medverkan i dess fiendtliga tillväga- 
gående mot Danmark. Kabinettet i London vågar påstå, 
att Hans Svenska Majestät tillbjudit sig att låta aflösa de 
engelske trupperna på Seland med en del af sina trupper, 
i den händelse de först nämde skulle nödgas utrymma ön. 
BÄttrådigheten hos den suverän, hvars afsigter man tillåter 
sig förtala, och beskaffenheten af de förhållanden, som bestå 
mellan Danmark och Sverige, äro oss en fullkommen borgen 
för osanningen af detta försåtliga påstående.» 

»Men vi skulle känna stor tillfredsställelse, om vi af hans 

Svenska Majestät sjelf befuUmäktigades att formelt och be- 

, , , stämdt motsäca ett påstående, som är mera förnärmande för 

Not fr. Berna- *-o r ' 

torff till Wet- honom än för oss.» 

okt. (öfvcrs.) »Detta är den enda bevekelsegrund, herr baron, som för- 
^' ^ anlåter mig att af Er begära en öppenhjertig och bestämd 
7\å. 92. ' förklaring i detta afseende.» 

På denna skrifvelse erhölls endast det svar, att då vid 
dess öfverlemnande ej följts »den brukliga vägen vid officiela 



Digitized by VjOOQIC 



BBYTNIK6EN MED DANMARK. 



89 



ark. 

Rsder II, 
sid. 93. 



meddelanden emellan de två hofven», kunde förste kabinett- 
sekreteraren endast erkänna dess emottagande. Emellertid $*^-^^l- *!i^ 

^ Bernatorfif 27. 

anlände baron Taube den 4. november till Eäel. Redan föl- okt. R. A. 
jande dag fick han sig tillstäld i fråga varande not. I en 
åtföljande skrifvelse från Bemstorff påpekades, att svenska 
sändebudets bortovaro från danska hofvet och saknaden af di- 
rekt förbindelse med Stockholm varit orsakerna till, att noten 
omedelbart tillstälts konungens kabinettsekreterare. Men 
då detta sätt att meddela sig befunnits oantagligt, anmoda- 
des nu baron Taube att för sin reirerinfl: tolka den i noten,, , ^ 

*^ '^ ^ Not fr. Berni- 

uttryckta önskan; ty, oaktadt händelserna redan delvis torff till Taube 
ådagalagt grundlösheten af kabinettets i St. James beskyll- Danska geh. 
ningar, så var det dock af vigt för danska regeringen att 
erhålla ett mera autentiskt bevis härför. 

Under tiden, och innan svar hann ingå från svenska 
regeringen, hade förhållanden inträffat, som ökat misstroen- 
det mellan de båda hofven. 

Den 31. oktober 1807 hade, såsom redan förut är omta- 
ladt, fördraget i Fontainebleau afslutats mellan Danmark och 
Frankrike. Det rörde sig hufvudsakligen om förpligtelsen för 
Danmark att tillämpa kontinentalsystemet, mot rättigheten 
att af franske trupper erhålla skydd för de farliga följder, 
som häraf kunde uppstå. De båda kontraherande partema 
skulle använda hela sin styrka till lands och vatten mot 
den gemensamme fienden. Frankrike lofvade att i förening 
med Ryssland söka förmå Europas öfriga stater att biträda 
en koalition, i syfte att vinna upprättelse för den gemen? 
samma fömärmelse, som England tillfogat dem genom 
öfverfallet på Köpenhamn. Danske konungen förpligtigade 
sig å sin sida att tillträda denna koalition och medverka 
till de mått och steg, som deraf kunde blifva en följd. I 
dessa bestämmelser låg det egentliga fröet, kan man säga, 

..,, » , T . , Rwder II, 

till förvecklingarna i norden. sid. 88. 



Digitized by VjOOQIC 



90 BRYTNINGEN MED DANMARK. 

I några hemliga artiklar bestämdes närmare, hnra koali- 
tionen skulle handla för att nå sitt mål. Deri förband sig 
Danmark att göra gemensam Bsk med Ryssland, om detta land 
N«p. till Sa- förklarade Sverige krig, samt att låta sin armé från Norge 

vary 30. okt. loTi-in tx 

Corresp. de N. eller annat håll rycka öfver gränsen. Danmark kunde på- 
räkna medverkan af franske trupper, hvilka likväl icke fingo 
Dep. fr. beträda danskt område förr än på danska regeringens be- 
nov. gäran. All sådan hjelp (äfven krigsfömödenheters tillhanda- 
hållande) skulle betalas; franske trupper, som genomtågade 
landet, skulle underhållas på danska kronans bekostnad, och 
de subsidier, som Frankrike lemnade, betraktas såsom lån, 
löpande med viss ränta. 

Det låg i sakens natur, att ett dylikt förbund förr 
eller senare måste leda till krig med Sverige. Såsom redan 
framhållits, ssJscnades icke heller andra och ännu mera di- 
rekta orsaker. Spänningen mellan de båda rikena ökades 
för hvarje dag, medan man från ingendera sidan arbetade 
på att undanrödja den samma. Ehuru engelsmännens planer 
på Sveriges medverkan i deras anfall mot Danmark strandat, 
visste man dock ganska väl i Köpenhamn, att Gustaf Adolf 
ej allenast gillade deras förfarande i allmänhet utan äfven 
yttrat sin belåtenhet med deras företag mot danska hufvud- 
staden. Svenske konsuln i Köpenhamn, Gram, arresterades 
i november månad, beskyld att hafva stått i förbindelse 
med engelska flottan \ hvilket naturligtvis å ömse sidor för- 
bittrade sinnesstämningen. På svenska sidan ökades dess 
utom oviljan genom trakasserier vid svenska postens gång 
genom Danmark. Långa tider uteblef nämligen posten från 
Tyskland helt och hållet, och bref, som ändtligen hunnit 
*^b.'nov." *fram till sina bestämmelseorter, befunnes brutna, hvilket 
allt gaf anledning till upprepade klagomål. Härtill kom. 



^ Vid undersökningen visade sig, att Gram ej gjort annat, än hvad 
honom ålegat såsom svensk konsul. 



Digitized by VjOOQIC 



BRYTNINGEN MBD DANMARK. 91 

att det öfVer allt i Danmark berättades, att 40,000 frans- 
män stodo redo att öfvergå till Seland för att derifrån 
försöka en landstigning i Skåne. 2d. okt 

Svenska regeringens svar på den genom baron Taube 
ånyo öfversända noten från Bernstorff blef derför ej synner- 
ligen tillmötesgående. »All upplysning med afseende på 
noten i fråga», hette det, »blifver onödig, då Hans Majrt ej 
tror sig böra bedömas annat än efter sina handlingar, dem , '^»'»»Wre»- 

°, konc. 24. DOV. 

han alltid skall veta försvara.» Med detta svar kunde likväl (ö^er8.) 
danska regeringen icke känna sig nöjd. I en ny not af den 
4. december skrifver danske utrikesministern, att svenska 
regeringens undvikande svar gåfve hans regering anledning 
att tolka det samma såsom »ett stillatigande erkännande 
af de afsigter, som på officielt sätt blifvit bekantgjorda för 
henne genom Sveriges förtrogne bundsförvant.» Nu voro 
dessa afsigter öppet fiendtliga mot Danmark, h varför danska 
regeringen var skyldig sig sjelf att utan uppskof formligt 
anhålla om svenska regeringens dementi. Hon ansåg sig ej 
behöfva vänta, tills »handlingen» skulle upplysa henne om Taube 4. dec. 
rätta förhållandet. Danska^ gch. 

Svenska regeringen svarade genom en not af den -21. 
december. I fråga om det befarade öfverförandet af svenske 
trupper till Seland, skref hon, hade konungen undvikit att 
förklara sig; men då danska regeringen påyrkade ett svar, 
hade svenske chargé d'affairen fått i uppdrag att offi- 
cielt tillkännagifva, »att om Hans Majrt ansett nödvändigt 
att i förening med sin bundsförvant besätta Seland, skulle b*^^"/^^^ ^^ 
han hafva gjort det; han önskar nu, att han aldrig måtte T^a^e 21. dec. 
få anledning ångra, att han derutinnan handlat annorlunda.» (öfTew.) 

Samtidigt aflemnades en andra not med anledning af 
svårigheterna för den svenska postgången genom Danmark^: 22. dec. 

* Raeders uppgift, att denna not öfverlemnades först den 26. januari 
1806, är felaktig. 



Digitized by VjOOQIC 



92 BRYTKINOEN MED DANMABK. 

De hinder, som från danska sidan blifvit lagda mot svenska 
postens befordran hade, säges det, »icke kunnat annat än öfver- 
ty ga konungen om, att det vai» danska regeringens hemliga 
afsigt att afbryta förbindelsen mellan Sverige och Tyskland.» 
De svenska posternas gång genom Danmark skulle derftr 
helt och hållet upphöra, liksom de danska posternas genom 
Sverige. Brefven kunde hädanefter befordras af de respek- 
Kan«l.-prei. tiva gräuspostkontoreu. I följd af denna anordning upphörde 

Tanbe 14. dec. alla tidigare posttraktater att ega gällande kraft. 

Svaret var just icke vänligt. Men den danska rege- 
ringen sökte i det längsta hålla god min för att komma 
ifrån ytterligheten af ett fredsbrott. Efter förlusten af sin 
flotta kunde Danmark icke vänta sig någon framgång i ett 
krig mot Sverige, så vidt det ej kunde räkna på främmande 
hjelp. En sådan hjelp hade det visserligen löfte om från 
Frankrike. Men den innebar äfven en viss risk, hv6upför de 
ledande personerna i de danska regeringskretsarna i det 
längsta ville undvika att påkalla den. Danmarks sändebud 
i Petersburg fick till och med befallning att förklara för 
den kejserliga regeringen, att ehuru danska regeringen blif- 
vit. bemött på ett föga aktningsfullt sätt genom den svenske 

dingk 23. jan. konungens svar, fann hon sig dock ej förolämpad deraf. Emel- 
lertid började man i Köpenhamn allt mer inse, att ett krig 
mot Sverige var oundvikligt. Men ett dylikt krig utan 
Rysslands medverkan kunde i följd af Sveriges förbund med 
England blifva ganska olyckligt och möjligen medföra Nor- 
ges förlust. Det var sålunda af vigt för Danmark, att 
stridigheterna mellan Sverige och Ryssland icke måtte bi- 
läggas. Sändebudet i Petersburg erhöll derför, såsom förut 
är antydt, i början af februari andra instruktioner, nämligen 
att med all makt påskynda de ryske truppemas inbrott i 

^*^'/i4.?«.' Finland, på det att de svenska stridskrafterna i första rum- 
1808!^^' met måtte vändas åt detta håll och ej mot Norge. 



Digitized by VjOOQIC 



BRYTNINGEN MED DANBCARK. 93 

Det var likväl ej de ofvan anförda stridigheterna mel- 
lan de båda kabinetten, som omedelbart framkallade kriget. 
Här liksom i Ryssland var det Frankrike, som bestämde 
öfver krig och fred. Genom att på detta lands bud rätta 
sig eft^r Rysslands åtgärder hade Danmark redan i verklig- 
heten tagit sitt parti. Krig i Finland var krig vid Öre- 
sund och efter norska gränsen. Så snart Napoleon fått 
säker kunskap om ryska anfallet, gaf han också befallning 
åt de trupper, som skulle hjelpa danskarne, att bryta upp. 
De hade redan under hösten samlats vid Ltibeck, Ham- 
burg och Stade under befäl af marskalk Bernadotte och 
närmade sig i början af mars 1808 den holsteinska grän- 
sen. De utgjordes af två franska divisioner, Dupas och 
Boudet, två spanska, under befäl af markisen de la Romana, "d.*i72/ 
samt en holländsk division. Divisionen Boudet jemte de 
båda spanska divisionerna, hvilkas styrka uppskattades 
tiU 22,000 man, skulle förena sig med 14,000 man danske 
trupper, helst af dem, som befunno sig i Holstein, och mar- 
schera till Köpenhamn, medan åter divisionen Dupas och 
den holländska divisionen genom besättandet af Fyen och 
hertigdömena skulle skydda förbindelsen med fastlandet. 
De för hufvudoperationerna bestämde trupperna — tillsam- 
man 36,000 man — borde inträffa i Köpenhamn den 20. — 25. 
mars, eller vid samma tid som ryssarne beräknades hafva 
hunnit fram till Åbo. 

I fråga om krigföringen påbjöd Napoleon största för- 
sigtighet. Någon öfvergång öfver Sundet fick icke företagas, 
innan Bernadotte för den samma kunde beräkna 14,000 man 
danske trupper. Invasionshärens styrka fick på inga vilkor 
understiga 36,000 man. Innan öfvergången egde rum, skulle 
marskalk Soult i Pommern samla transportfartyg på kusten 
af Rtlgen och vidtaga storartade anstalter, i ändamål att in- sten af Neu- 
gifva fruktan för en landstigning i Sverige på flere punkter, corrcsp. de n! 



Digitized by VjOOQIC 



94 BRYTNIKQEN MED DANMARK. 

För att skaffa danska regeringen tillräckliga transport- 
medel för en så stor styrka, befalde Napoleon konung 
Ludvig af Holland att göra gemensam sak med Danmark 
och att afsända till Köpenhamn så många kanonslupar 
som möjligt. Till Bernadotte skrefs, att så snart han 
erhållit underrättelse om, att ryssarne framträngt till Åbo, 
borde han med sina 36,000 man öfvergå till Skåne, bemäk- 
tiga sig sådana punkter vid Sundet, hvarifrån han kunde 
hindra engelska flottans genomfart, samt bereda sig en be- 
^ten af^Nen- ^^ Operationsbas. Innan detta skett, och innan han var 
chatel 22. febr. viss om att i Stockholm hafva stöd af ett säkert parti, fick 

o. 23. mara. , . ^ , , , , r ' 

Corresp. de N. han ej framrycka mot denna stad \ 

Om dessa Frankrikes och Danmarks planer på en land- 
stigning i Skåne var man emellertid på svenska sidan icke 
okunnig. Det ifriga arbete, som hela vintern pågick långs 
seländska kusten for åstadkommandet af en transportflotta, 
kunde derför icke annat än i högsta grad stegra svenska 
regeringens misstroende mot den danska. Faran var så 
mycket större, som Sundet ännu i slutet af februari var 
isfritt och engelska flottan ej hördes af De underrättel- 
ser, som Taube insände, voro i allmänhet lika sparsamma 
som betydelselösa. Då danska regeringen återvände till 
Köpenhamn från Eael, vardt han icke inviterad att medfölja, 

Kab.-sekr. till ,«, . » y n ^^ » o n t 

Taube 10. febr. nvarför han på sin regerings befallning fortfarande stannade 



' Enligt fältmarskalken ToUs biograf (se sid. 106, fOrra delen), hvil- 
ken påstår denna uppgift bärleda sig frän konung Carl XIV Johan sjelf, 
skulle planen till anfallet pä Sverige varit uppgjord gemensamt af 
kejsarne Napoleon och Alexander sälunda, att Bernadottes corps efter 
landstigningen i Skäne skalle dela sig i tvänne kolonner. Den ena skalle 
gä till Carlskrona samt förena sig med en rysk truppstyrka, som öfver 
Gotland skalle infalla i Kalmar län. Den andra kolonnen skalle mar- 
schera till Göteborg, dit ständerna skulle sammankallas, och Bernadotte 
förklara dem, att dä Gustaf Adolf ej erkände Napoleon, erkände ej heller 
Napoleon honom, hvarefter Sverige skulle delas mellan Ryssland och 
Danmark. 



Digitized by VjOOQIC 



BRYTNINGBK MED DANMARK. 



95 



Dep. fr. Taube 



Rteder II, 
sid. 97. 



qvar i Kiel, hvilket naturKgtvis icke kunde bidraga till att 
underlätta förbindelsen mellan de båda hofven. I Kiel var 
han emellertid i tillfälle att inhemta nyheter angående de 
franske trupperna, hvarigenom han ändock kunde göra nå- 
gon nytta. 

Den 24. februari fick han veta, att 20,000 fransmän upp- 
brutit ur sina qvarter och tågade mot holsteinska gränsen ^ 
Han afsände då genast en kurir till Sverige med under- ^. febr. 
rättelse härom. Denne kurir framkom natten till den 1. mars Kab.-sekr. till 
till Gripsholm, der Gustaf Adolf vid denna tid vistades. Då mars. 
underrättelserna snart syntes bekräftas från andra håll, lät 
konungen den 12. mars tillkalla danske ministern, grefve 
Moltke, och begärde förklaring af honom angående Danmarks 
beteende. Moltke svarade, att han >ej var i besittning af 
instruktioner om sitt hofs politiska system». Samma dag 
tillstäldes honom derför en skrifvelse, deruti han, med anled- 
ning af de från Danmark ingångna oroande underrättelserna, 
uppmanades att inom 12 dagar lemna ett bestämdt svar 
rörande hans regerings afsigter i fråga om Sverige. Här- • 
jemte tillsades honom konfidentielt att, i händelse Danmark 
i likhet med Ryssland skulle börja fiendtligheter utan före- 
gående krigsförklaring, skulle han komma att dela Alopsei 
öde. Redan dagen derpå var grefve Moltke i tillfälle att 
kunna afgifva det begärda svaret. Denna dag ankom näm- 
ligen den danska krigsförklaringen (Bil. 2), hvilken han den 
14. mars aflemnade till kanslipresidenten. Svenska regerin- 
gen svsirade genom en not, deri de gjorda beskyllningarna 
tillbakavisades (Bil. 3). 

Kort derefter lemnade danska sändebudet Sverige. Vid 
samma tid af reste äfven svenska beskickningen från Dan- 
mark, sedan baron Taube, af fruktan för att hans arkiv 

Meddelelser 

, ^ , , . ^ , ^ . ^ fr» KrJgsarki- 

' Detta var dock ett misstag, ty först den 5. mars satte sig franske verne. III. b. 

ami^n i marsch. 4. h., sid. 324. 



Rieder II, 
sid. 98. 



Digitized by VjOOQIC 



96 FÖRHÅLLANDET TILL PBBU8BBK. 

, skulle falla i fransmännens händer, uppbränt större delen 

Dep. fr. Taube ^^ 

17. mars. af det samma i Helsingör. 



Förhållandet till Preussen. 

Ännu ett land i Europa skulle på Napoleons bud bryta 
med Sverige. Detta land var Preussen. Genom sitt krig 
åren 1806 och 1807 hade det kommit i det mest tryckande 
beroende af honom. Hvarje befallning från Paris måste 
blindt åtlydas. Till följd af en dylik ukas hade det måst 
afbryta de diplomatiska förbindelserna med England och 
stänga sina hamnar för den engelska handeln. I början af 
februari 1808 forbereddes svenske ministern, von Brinckman, 
på ett dylikt afbrott med hans hof Preussiske ministern, 
grefve von Goltz, förklarade för honom utan omsvep, att 
konungen af Preussen »genom omständigheternas tryck (var) 
nödsakad att nästan blindt rätta sig efter, hvad som tilldrog 
sig vid kabinetten i Petersburg och i Tuileriema.» Han 
skulle derfor svårligen kunna i längden undgå att stänga 
de preussiske hamnarne för svenska fartyg, om Sverige vid- 
höUe förbundet med England. På samma gång gaf dock 
grefve von Goltz till känna, att om än hans konung vidtoge 
en sådan åtgärd, hyste han dock personligen den största 
motvilja derför. Han föreslog emellertid, att svenska rege- 
ringen i sådant fall skulle afstå från att lägga embargo på 
Dep. fr. de preussiska skepp, som befunno sig i svenske hamnar, då 
febr. 1808. Preussen skulle lofva fuU reciprocitet. 

Den 4. mars blef Rysslands ultimatum mot Sverige be- 
kant i Königsberg, preussiska hofvets då varande residens. 
Under ett samtal, hvilket nämde dag egde rum mellan grefve 
von Goltz och den svenske ministern, tillkännagaf den förre, 



Digitized by VjOOQIC 



FÖRHÅLLANDBT TILL PRBUS8BN. 97 

att Rysslands förklaring ej längre tillät konungen af Preus- 
sen att dröja med uppfyllandet af det åt Frankrike gi&a 
löftet. Han såg sig derfbr nödsakad att oförtöfvadt skrida 
till det formliga afbrytandet af alla handelsförbindelser 
mellan Sverige och Preussen. Von Brinckman lyckades 
emellertid utverka af grefve von Goltz, att i den not, som 
denne med anledning häraf skulle tillsända svenska hofvet, 
skulle endast afbrjrtandet af Äandek-förbindelsema omtalas. 
För att bespara sin regering förödmjukelsen, att dess sände- 
bud uppmanades att aflägsna sig, skulle v. Brinckman sjelf 
få taga första steget till de diplomatiska förbindelsemas 
afbrytande, genom att i en svfiupsnot afgifva den förklaringen, 
att ikonungens (af Sverige) värdighet möjligen ej skulle 
tillåta Hans Majestät att vid detta sakemas tillstånd hålla 
en minister vid preussiska hofvet». På samma gång no- 
tema rörande denna fråga (Bil. 4 och 5) vexlades, for- 
kleurade dock v. Brinckman, att han ej ansåg sig kunna 
lemna sin post, förr än han formligen blefve återkallad af oep. fr. 

«;•» -^rx^^^^wx^ Brinckman 8. 

sm regering. ^^„ 

Emellertid hade Preussens officiela tidning den 10. mars 
intagit en kungörelse, dagtecknad den 6. s. m. (Bil. 6), deri 
den preussiska regeringen med hänsyn till Rysslands ulti- 
matum tillkännagaf, att hon hade laf brutit alla förbindslser 
med Sverige.» Von Brinckman afbröt i följd häraf den offi- 
ciela förbindelsen med preussiska hofvet. Han uttalade dock 
enskildt till grefve von Goltz sin forvåning öfver, att en 
dylik kungörelse blifvit utfärdad, tvärt emot hvad man lof- 
vat. Denne beklagade hvad som skett, men anförde såsom 
skäl den absoluta nödvändigheten. »Ni kan icke känna», 
yttrade han, »hela vidden af vår rysliga ställning. Det 
är ej fråga om mer eller mindre försigtiga underhandlingar 
med främmande makter; de senast från Paris med enspän- 

Kriget 1$08 och 1809. 1. 7 



Digitized by VjOOQIC 



98 FÖEHÅLLANDBT TILL PREUSSEN. 

nare ^ ankomne bref, lemna oss blott valet emellan ovilkorlig 

lydnad eller statens upplösning, Bonaparte har ändteligen af- 

Dep. fr. lafft all förställning, befaUer som segrare utan minsta afseende 

Brinckman 14. , ^^ 

mars. på Tilsitska freden .» Von Goltz tillade, att 153,000 

man franske trupper ännu funnos qvar inom Preussens om- 
råde, och att utrymningen ej längre berodde af krigs- 
kontributionemas erläggande utan af vissa andra politiska 
kombinationer. 

I af vaktan på fÖrhåUningsordeT från sitt hof qvarstannade 
v. Brinckman tills vidare i Königsberg. Men i början af 
april fi^amstälde franska regeringen en bestämd fordran, att 
svenska beskickningen skulle lemna Preussen. Preussiske 
utrikesministern aflät då, den 8. april, en not till v. Brinck- 
man, deri han förklarade, att hans konung var skyldig sig 
sjelf och sina förbindelser med Frankrike och Ryssland att 
>på grund af en uttrycklig fordran af först nämda landt gif va 
svenska sändebudet till känna, att ej mer än några dagar 
kunde lemnas det att göra sina förberedelser för afresa 
till Pillau, derifrån legationen hade att återvända till Sve- 
rige. Nu begärde v. Brinckman den 10. april sina pass, 
förklarande på samma gång, att han blott nödgats ivika 
Dep. fr. for omständighetemas tvång», samt afreste strax derpå 
april. till Pillau. Men ännu en månad derefter hade icke någon 
förhållningsorder från svenska regeringen kommit honom 
till hända. 

Så snart Gustaf Adolf erhållit kunskap om preussiska 
kungörelsen af den 6. mars, hade han genast gifvit befall- 
ning om utrustandet af en fregatt, som skulle återhemta 
svenska sändebudet. Men denna hann icke fram till Pillau 
förr än den 11. maj. Den medförde preussiske ministern i 
Stockholm, v. Tarrach. v. Brinckman fick först nu höra, att 
meningen var, att han och legationen skulle återvända med 

' Kurir. 



Digitized by VjOOQIC 



PÖRHIlLANDET till PREUSSEN. 99 

fartyget, hvarför han genast steg ombord. I följd af vidriga 
vindar skedde dock icke ankomsten till Sverige förr än den 
21. maj. 

Gustaf Adolf hade äfven utftLrdat befallning om seqve- Kanii.-prei. 
ster på alla preussiska skepp i svenska hamnar. Denna be- 29. mars. 
fällning återtogs dock snart, och de seqvestrerade skeppen 
frigåfvos, sedan konungen kommit till insigt om Preussens 
nödtvungna hållning. I stället inleddes under Englands 
medling underhandlingar med preussiska hofvet, i syfte 
att upprätta en hemlig handelsförbindelse mellan Sverige Kanfl.-pres. 

rr & o till Brinckman 

och Preussen. 28. april. 



2109:^^ 



Digitized by VjOOQIC 



Sveriges försvarskraft. 

Hären. 

Den tid, som närmast föregick utbrottet af 1808 — 09 
årens krig mellan de nordiska staterna, utgör ett vigtigt 
skede i svenska krigsförfattningens utveckling. 

Sverige hade icke lemnats oberördt af de nya ström- 
ningar, som franska revolutionen framkallat äfven på krigs- 
konstens område. Då det gälde att efter 1788-— 90 årens 
krig med Ryssland och Danmark bota bristema i det sven- 
ska härväsendet, fannos många, som med ifver kämpade för 
de nya åsigternas tillämpning; men endast ett fåtal vågade 
ifrågasätta en fcillständig omdaning af vårt försvar. För- 
ändringarna afsågo derför hufvudsakligen att minska olägen- 
heterna i det bestående och bereda utvägar att öka hären, 
i den mån landets tryckta ekonomiska ställning det medgaf. 
Detta skede i vårt försvarsväsens utveckling kan derför med 
skäl betecknas såsom en de partiela reformernas tid. Mer 
än någonsin tillförne i vårt land hade krigskonsten gjorts 
till föremål äfven för teoretiska studier. Personer med ej 
vanlig begåfning stodo i spetsen för flere af krigsstyrelsens 
grenar, och det arbetades på många håll med pligttrohet 
och med en på länge icke sedd ifver. Flere verkliga re- 
former påbörjades; man sökte förbättra, stärka och fram- 
för allt förenkla, hvar man så kunde. Men i allt detta ar- 



Digitized by VjOOQIC 



HlBBNS ÖFVEBSTYRBLSB. 101 

bete sckknades det väsentligaste: den sammanhållande led- 
ningen af det hela. Det saknades en väl genomtänkt och 
Mjdriktig plan för arbetet. Härtill kom, att jrttre för- 
hållanden verkade störande. Derför blefvo många af re- 
formerna blott till hälften genomförda, och sträfvandet efter 
enkelhet ledde ofta till förvecklingar, större än de brister 
man ämnat afhjelpa. Ständiga försök, reglementerande i 
småssJjcer och gifha föreskrifters utbytande mot andra, i 
följd af någon tillfällig ny strömning, medförde osäkerhet. 
Bristen på stadga hindrade en följdriktig utveckling af för- 
svarsväsendet och gjorde Sveriges härordning till ett verk 
af den mest brokiga och olikartade beskaffenhet. — Och så 
kom kriget. 

Fröet till de olyckor, som drabbade Sverige, forefanns 
således redan, långt innan kriget var börjadt. En noggrann 
kännedom om de svenska stridskraftemas beskaffenhet är der- 
för så mycket nödvändigare, som man utan denna icke kan 
bilda sig en riktig uppfattning af krigshändelserna. Då 
derjemte kriget gälde Finland, då afgörandet skedde inom 
dess gränser, och då striden hufvudsakligen utkämpades 
med finska truppafdelningar, är det framför allt af vigt 
att noggrannt studera den del af hären, som var förlagd 
öster om Bottenhafvet. 



Härens öfverstyrelse. 

Enligt 1772 års regeringsform och de uti den samma 
genom 1789 års förenings- och säkerhetsakt ^ vidtagna för- 



' Denna godkändes aldrig af adeln nnder Gnstaf IILs regering, men 
då den vid Gastaf IV Adolfs kröning i Norrköping 1800 inrycktes i sä .v-nm-nn Cy 
väl konungaförsäkran som ständernas tro- och haldhetsed, hvilken af alla statsförfts hist. 
fyra stånden aflades, ansågs den hafva blifvit erkänd såsom grundlag. sid. 288. 



Digitized by VjOOQIC 



102 HÅBBNS ÖPVBKSTYBBLSB. 

ändringarna var Sveriges konung nästan enväldig ^. Han 
egde rätt att bestämma riksrådens antal och att efter eget 
behag välja sina rådgifvare, om han for öfrigt ville hafva 
några sådana, samt utöfvade den högsta domsrätten genom 
högsta domstolen, h vars ledamöter förordnades af honom. De 
administrativa eller, såsom det hette, triks vårdande» ärendena 
kunde han sköta såsom honom syntes nyttigast. Konungen 
egde vidare full makt att freda och frälsa riket, börja krig 
samt sluta fred och forbund med främmande makter. Högsta 
Naumann. Sv-befelct öfver krigsmakten tillkom honom allfena; endast på 
sid. 282—285! hans befallning kunde uppbåd af manskap ega rum. 

De ärenden rörande försvaret till lands eller sjös, som 
skulle afgöras af konungen, föredrogos inför honom, så framt 
de ej föUo under högsta domstolens pröfning, antingen af 
hans tjenstgörande generaladjutant för armén eller för flot- 
torna eller ock af statsekreteraren för krigsärendena, allt 
efter som de voro att hänföra till rena kommandomål eller 
utgjordes af administrativa och civila mål. 

Konungens tjenstgörande generaladjutant för armén, som 

föredrog kommandomålen* rörande krigsmakten till lands, 

var chef för »general-adjutantsexpeditionen». Denna utgjordes 

iDstr. för gen.- vanligen af 1 öfveradjutant, 2 stabsadjutanter och en eller 

adj. 12. dec. „ . ., . . i . /v 

17%. två Civila tjenstemän, samt var i början gemensam for armén 
och Stockholms garnison, hvilken förut lydt omedelbart un- 
der öfverståthållaren. Under Gustaf Adolfs långa vistelse 
utomlands delades den emellertid uti tvänne. Den ursprung- 
liga generaladjutantsexpeditionen qvarstannade nämligen då 

* Endast i den lagstiftande makten deltogo rikets ständer. Sven- 
ska folket egde derjemte att sig sjelf beskatta, ehuru sist nämda rättig- 
het omtalas i mycket sväfvande ordalag, utan att rikets ständers be- 
fogenhet dervid namnes. Vid riksdag kunde dess utom blott kongl. pro- 
positioner behandlas. 

y -- ^ Ursprungligen åläg det generaladjutanten endast att öfvervaka 

JDsir. lor gen." 
adj. 12. dec. garnisonstjenstgönngen i Stockholm, att mottaga och sammanfatta ar- 

1796. mens qyartalsförslag, föreslå uniformsförändringar och författa rangmilan. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBSNB ÖFVBRSTYBBLSB. 103 

i hufvndstaden under ledning af en generaladjutant, som en- 
dast hade befäl öfver Stockholms garnison, och konungen åt- 
följdes af en tjenstgörande generaladjutant för armén, hvil- 
ken i högqvarteret var föredragande af arméns kommando- 
mål ^. Under det konungen vistades utom riket och en 
t. f. regering var tillsatt, var i allmänhet generaladjutanten 
i Stockholm ledamot af den samma. Då han i denna egen- 
skap stod öfver statsekreteraren för krigsärendena, kom „ 

^ *^ v. Hartmans- 

hela den hemma varande delen af krigsmakten till lands att dorff. Förslag 

på visst sätt stå under hans befäl. De befallningar, somförv.ii,gid.7i. 
generaladjutanten utfärdade i konungens eller i den t. f. re- 
geringens namn, underskrefvos af honom tpå allernådigste 
befallning» eller »på befallning» och benämdes i allmänhet 
»generalorder». 

Statsekreteraren för hrigsärendena föredrog inför konungen 
alla mål rörande krigsmakten, utom rena kommandomål och 
justitieärenden. Innan de föredrogos, utarbetades de i »Kongl. 
Maj:ts och rikets krigskollegium», om de rörde armén, och i 
»förvaltningen af sjöärenderna», om de rörde flottorna. Här- 
ifrån öfverlemnades alla de mål, som borde afgöras af konun- 
gen, till krigsexpeditionen *, h vilken var sammansatt af 
civila tjenstemän med statsekreteraren till chef. Denne före- 
drog sedan frågan i »rikets ärenders allmänna beredning» ^, 
som egde att yttra sig öfver den samma. Han inlemnade 
derefber till konungen en förteckning på de mål, som voro Naumann. Sv. 
^diga att företagas till afgörande. De föredrogos och af- gia. 285. 
gjordes i konseljen, hvars sammansättning konungen för Blom. Sv. 
h varje gång bestämde med af seende på ärendenas beskaffen- lo* ^* 



' Generaladjntantsbeställningen i detta fall omtalas vid redogörelsen 
f9r härens tjenstgöring i fält och innehades enligt instmktionen för 
generalstaben 1806 af > generaladjutanten för expeditionen >. 

* En af de tre expeditionerna i Kongl. Maj:ts kansli. De öfriga voro 
utrikesexpeditionen och inrikescivilexpeditionen. 

' Hette efter är 1809 »rikets allmänna ärenders beredning >. 



Digitized by VjOOQIC 



104 HlBBMS ÖFVBBSTYBBLSB. 



het ^. Sålunda afgjorda mål erhöllo konungens namnunder- 
skrift och utgingo under benämningen »kongl. bref». I början 
af år 1808 bestämde emellertid konungen, att fastän han 
sjelf befann sig inom riket, kunde vissa ärenden, utan att 
behöfva föredragas inför honom personligen, afgöras i en s. k. 
fkongl. beredningf, skild från »rikets ärenders allmänna be- 
redning». Sålunda afgjorda ärenden kontrasignerades af den 
föredragande, undertecknades af den äldste i beredningen 
och fbrsågos med »Kongl. Maj:ts sekret». För att målen 
v Hartman8- 8^^® kunna behandlas på detta sätt, fick dock ingen me- 

dorff. Föraleg niiiirsskiliaktiffhet om dem förefinnas inom någondera bered- 
till S7:8 stats- . ^ -r n ,, , , . >.. ^ 

förv. II, sid. 45. ningen. I annat fall hänskötos de tiU konungen. 

Styrdes riket af en t. f. regering, hade »rikets ärenders 
allmänna beredning» beslutanderätt i de mål, som konungen 
ej förbehållit sig att sjelf afgöra. Besluten, som fattades 
genom ledamöternas pluraJitet, skulle underskrifvas och ex- 

Naumaon. Sv. pedieras af t. f. regeringen. Stannade beredningens leda- 

statsför.s hist.* . n . i i /» /. • 

sid. 286. möter vid pana vota, afgjordes ärendet af t. f. regeringen. 
Såsom nämdt är, skulle alla ärenden, som rörde krigs- 
makten till lands, utarbetcLS i krigskollegium ^, innan de öfver- 
lemnades till statsekreterarens för krigsärendena föredrag- 
ning. Detta embetsverk var likväl sjelfständigt och lydde 
hvarken under statsekreteraren eller generaladjutanten for 
armén. Enligt dess instruktion af den 4. april 1805 skulle 
det vara »föreningspunkten för hela krigsväsendet till lands», 
hvarför det ålåg »alla Militaire Beftdhafvare, Embetsmän 
och Werk till CoUegium inkomma med sina rapporter 



' Genom förenings- och säkerhetsakten var > rådkammaren > npplöst, 
och år 1791 befalde Gustaf III, att titeln > rikets råd> skulle upphöra. 
Vid föredragning af krigsarenden borde dock alltid krigspresidenten (se 
under krigskollegium) närvara. 

* Förekommo frågor, som endast delvis rörde krigsväsendet, t. ex, 
sådana som stodo i samband med indelningsverket, behandlades de i krigs- 
kollegium i förening med annat vederbörligt kollegium. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅRBNS ÖFVBBSTYRBLSB. 105 

och redogörelser, som dit höra, samt derifrån undfå sina 
Ordres och Embets-fbreskriffcer, med undantag af hvad som 
til Konungen directe i underdånighet skal insändas eller 
från Kongl. Maj:t utfärdas bör.». I kollegiet var »krigs- 
presidenten» ordförande och hade till sitt biträde en »vice 
ordförande». Båda förordnades bland högre i tjenst varande 
eller f. d. militärer. För de olika ärendenas behandling 
funnos inom kollegium följande departement, nämligen: 

Presidentsd^artementety hvars föredragande departements- 
chef var chefen för fältmätningscorpsen eller, i hans från- 
varo, en högre regementsofficer af generalstaben. Det be- 
handlade sådana ärenden, som rörde härens militära or- 
ganisation, det militära kartverket, officerares utländska 
resor, regementenas beordrande, i följd af Kongl. Maj:ts be- 
fallning, till mönstringar, arbetskommenderingar och gami- 
sonsombyten samt »alla andra uppbrott och tåg, enär Kongl. 
Majrt ej finner hastigheten fordra, at derom Sjelf BeftLl- 
hafvaren i nåder deruti befalla.» Departementet uppgjorde * 
vidare förslag till mönstringar och öfhingsläger, samman- 
drog de ingångna förslagen öfver arméns styrka, motl^g 
och förvarade oflScerarnes tjensteförteckningar samt upp- 
rättade arméns rangrulla. 

ÄrtiUerid^artementet, som bestod af presidenten, general- . . 

fälttygmästaren eller en högre regementsofficer af artilleriet maj 1807. 
samt en krigskommissarie, emottog till behandling alla mål, ^ 

som rörde artilleri- och pontonstaterna, tyg-, ammunitions- 
och gevärsförråd, styckebruk, salpeter, svafvel- och krut- 
tillverkningen, gevärsfaktorier och klingsmiden samt alla 
för nämda ändamål a&edda kronans byggnader. 

Fortifikationsdepartementet, hvilket bestod af presidenten, 
chefen för fortifikationen och en krigskommissarie, behand- 
lade antingen ensamt eller tillsamman med tjenstemän i 
presidents- och artilleri-departementen eller i förvaltningen 



Digitized by VjOOQIC 



106 HÅBBKS ÖP7ER8TTKEL8B. 

af sjöärendena alla frågor, som rörde byggnad och under- 
håll af rikets fästningar. 

Intendentsdepartementet, som bestod af presidenten, en 
militärledamot, hvartill utsågs en högre regementsofficer, 
samt en krigskommissarie, behandlade ärenden rörande ar- 
méns rekrytering och remontering, aflöning, underhåll, be- 
klädnad, utredning och tross samt sjukhus- och medicinal- 
behof. Då sjukvårdsärenden förekommo deltog chefen för f&lt- 
lak.-corpsen. läkarcorpsen i departementets förhandlingar. Under det samma 
lydde passevolansinrättningarna med dit hörande kassor. 

Instruktionsdepartementet, som bestod af presidenten, ge- 
juH 1807. neralfälttygmästaren, guvernören vid krigsakademien, ett 
krigsråd och i öfrigt de personer, som af Kongl. Maj:t fbr- 
• ordnades, utgjorde öfverstyrelsen for alla militära under- 
visningsverk, med undantag af dem som särsJdldt voro af- 
sedda för flottorna. 

Civildepartementet, som bestod af presidenten och tvänne 
• krigsråd, behandlade alla mål, som rörde indelningsverket, 
de indelta regementenas räkenskaper samt krigsmanshus- 
ocjpL husesyns-verken ^. 

Till krigskollegium hörde dess utom advoJcat/iskals- och 
Jcrigskassörs-kontoren. 

Ehuru ej underordnad krigskollegium, borde styrel- 
sen för de i riket upplagda proviant- och farage-forråden, 
till hvilka naturautskylderna ingingo, eller den s. k. »direk- 
tionen öfver allmänna magasinsinrättningen», särdeles under 
krig, i samråd med kollegium biträda vid ordnandet af ar- 
méns underhåll. 

Under krig bildades inom krigskollegium ett särskildt 
s. k. *krigsdepartement>. Detta hade till ändamål att förse 



* Utom nämda personal hörde till hvarje departement en arbetsper- 
sonal, som (atom vid civildepartementet) var fördelad på en militär och 
en eller flera civila afdelningar. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBENB ÖPVBRSTYBBLSB. 107 

fältarmén med alla dess behof af vapen, ammunition, fält- 
afiöning, proviant, furage, beklädnad och utredning samt 
tross- och sjukvårdsmateriel. Dess medlemmar utgjordes af 
krigspresidenten, vice ordföranden, ledamöterna i artilleri- 
och intendents-departementen samt i öfrigt de personer, som 
förordnades af Kongl. Maj:t *. Till departementets förfogande 
stäldes derjemte en civil arbetspersonal ^, och tjenstgöringen ^"??''5?jq^' 
fördelades på tre afdelningar, nämligen artilleridepartemen- (in«tr. för 
tet, intendents- och aflöningsdepartementet samt underhålls- . . 

departementet. man 1808. 

Oberoende af generaladjutanten för armén, statsekre- 
teraren för krigsärendena och krigskollegium afgjordes ar- 
méns och flottomas justitieärenden i konungens högsta dom- 
stol. Ett dit hänskjutet justitiemål rörande krigsmakten 
hade förut genomgått behandling i krigshofrätteny som bestod 
dels af militära och dels af civila ledamöter, samt derefter, 
på föredragning af generdlatMlitörenj undergått ytterligare 
utredning i nedre justitierevisionen. 

I följd af Finlands från moderlandet mera afskilda läge 
var befillet öfver der varande iörsvarskrafter till lands, och 
i vissa fall äfven öfver dit förlagda afdelningar af flottorna, 
anförtrodt åt en general-en-chef '. Såsom generalbefälhaf- 
vare för de finske trupperna lydde han i kommandoärenden 
omedelbart under Kongl. Maj: t, men stod i egenskap af chef 
för »finska generalkrigskommissariatet» under krigskollegium. 
Då order från Kongl. Maj:t omedelbart eller genom krigs- 
kollegium ej kunde väntas framkomma i tid, kunde han på 
eget bevå^ förordna om allt, som hade sammanhang med 

1 Dessa personer voro vid början af 1808 års krig sek.-chefen för 
Lifgardet till häst och en statskommissarie. 

* 1 kanslist, 1 revisor, 1 bokhållare, 1 kammarskrifvare, 1 sekre- 
terare, 1 kamrerare och 1 apphandlingskommissarie. 

' Denna post bekläddes sedan den 23. angnsti 1790 af generalen, 
grefve Manritz Klingspor. 



Digitized by VjOOQIC 



108 HÅRENS SAMMANSiTTNING OCH STYRKA I FRED. 

finska försvarsverket, såsom tid och ort för truppsamman- 
dragningar, magasins anläggande m. m. Till biträde vid 
handläggningen af kommandomålen hade han tvänne stabs- 
adjutanter, en af infanteriet och en af kavaleriet, hvaremot 
de administrativa och ekonomiska angelägenheterna voro 
fördelade på ett kansli och ett Mtkontor. Ehuru hela ge- 
neralbefälet var uppfördt på »finska generalkrigskommis- 
sariatets» stat, synes dock denna benämning närmast hafva 
betecknat fältkontoret. I spetsen för detta stod en inten- 
dent, eller som han vanligen kallades »generalintendent», 
hvilken till militärt biträde hade en stabsadjutant. Under 
denne intendent lydde de oKka proviant- och furagemaga- 
sinen, hvarjemte han hade närmaste tillsynen öfver det 
finska passé volans verkets förvaltning. Alla expeditioner i 
^^ ekonomiska fråffor måste emellertid hafva både ffeneral-en- 

Kngsreg. 25. *^ ^ ^ ° 

maj 1798. chefs och generalintendentens underskrift. 

Artilleri- och fortifikationsvapnen synas ej hafva varit 
stälda under general-en-chefs myndighet annat än i discipli- 
närt afseende. 



Härens sammansättning och styrka i fred. 

Den svensk-finske armén bestod vid 1808 års ingång 
af högre staber och trupper, hvilka senare voro fördelade 
på trenne vapenslag: infanteri, kavaleri och artilleri. Bör- 
jan var äfven gjord till organiserandet af ingeniörtrupper. 
^*^M792^ Ar 1792 hade af trupperna inom Sverige och Finland 

R&dspr. IB. bildats 8 fördelningar, men redan i början af år 1797 hade 



febr. 1797. 
Udspr. 12. 

maj 1802. tetets löner satts på indragning ^. Efter denna tid funnos 



R&d 12 ^®^^^ indelning blifvit upphäfd, och år 1802 hade generali 



' Af de indragna generalslönerna skalle emellertid uteä traktamenten 
ät generalspersoner, som tjenstgjorde vid storläger m. m. Generalerna 
hade eljest lön pä regementenas stat. 



Digitized by VjOOQIC 



HlSENS SAMMANSlTTNING OCH STYRKA I FRBD. 109 

sålunda i regeln inga förmedlande myndigheter mellan krigs- 
styrelsen och arméns olika regementen och corpser ^. Undan- 
tag härifrån utgjorde dock — frånsedt hela den finska 
armén, hvilken, såsom ofvan är nämdt, intog en säregen 
ställning — dels trupperna i Skåne, som redan i fred lydde 
under der varande generalguvernör *, dels lifregementsbri- 
gaden, som bestod af två smärre kavalericorpser och en in- 
fantericorps *; vidare trupperna i Savolaks och Karelen, 
hvilka redan under fred bildade en af alla vapen samman- 
satt formation, den s. k. Savolaks-brigaden ; samt slutligen 
artilleriet, som, med undantag af det i Savolaks, stod under 
en gemensam chef. 

De högre staberna utgjordes af generalstaben, fält- 
mätningscorpsen, fortifikationstaten, inspektörstabema och 
artilleristaben. 

Getierdlstabenj hvars organisation faststäldes år 1806, 
bestod endast af officerare. De indelades uti general- 
adjutanter, öfveradjutanter och stabsadjutanter*. För ge- 
neralstaben fanns emellertid ej någon särskild stat, och 
antalet generalstabsofficerare var icke begränsadt. De till- 
hörde arméns regementen och öfriga staber eller hofvet 
s€ant gjorde generalstabstjenst, endast då de särskildt der- 
till kommenderades. Genersdadjutantema hade sålunda, 
blott då de tjenstgjorde i denna egenskap, generalmajors 



* Ben 10. febr. 1808 indelades visserligen trupperna i Sverige i fyra 
generalbefäl, men dä denna åtgärd stod i omedelbart sammanhang med 
mobiliseringen f&r det väntade kriget mot Ryssland, förbigås den här. 

* Under mstningama 1806 och 1807 förde denne äfven befälet i Hal- Krigsreg. 24. 
land, Blekinge, Vestergötland och Bohus län. febr. 1806. 

' Lifregementsbrigadens tre corpser hörde i ekonomiskt afseende till- -j^», ^^ 
samman och hade en gemensam chef, men befordringarne skedde inom g^p^ 1792. 
hvaije corps särskildt. Lifgrenadierregementets två >f9rdelningar> eller ^o , „^ 
divisioner utgjorde deremot i alla afseenden hvardera ett regemente. febr. 1794. 

* Härmed upphörde den gamla benämningen > generaladjutant af 
flygeln». 



Digitized by VjOOQIC 



110 HÅRENS SAJOCANSiTTNING OOH BTYRKA I FRED. 

rang, men räknade i all annan tjenstgöring tur såsom 
öfverstar i armén, öfveradjutantema åter — hvartill kal- 
lades de officerare, som förut erhållit follmakt såsom ge- 
neraladjutanter af flygeln eller såsom öfveradjutanter — 
räknade tur antingen såsom öfverstar, öfverstelöjtnanter 
eller majorer, allt efter deras fullmakter i armén. Till stabs- 
adjutanter räknades de officerare, som före år 1806 erhållit 
fullmakt såsom sådana, och hvilka fortfarande egde rätt att 
bära denna titel; men för öfrigt kommenderades till stabs- 
adjutanter vid hvarje särskildt tillfälle kaptener, ryttmästare 
eller subaltemofficerare ur armén, hvilka efter slutad kom- 
mendering återgingo till sina regementen. Desse sist nämde 
tillhörde alltså generalstaben endast så länge de användes 
till generalstabstjenst, hvartill man under fredstid räknade 
Krigsexpra tjcnstgöring antingen hos konungen eller någon af de kung- 

1806. liga personerna eller ock i generaladjutantsexpeditionen för 
armén, i krigskollegium samt i inspektörstabema eller fin- 
ska generalkrigskommissariatet. Begreppet generalstab var 
sålunda under denna tid ganska sväfvande, och dit räknades 
äfven alla generalspersoner och kaptenlöjtnanteme i Lif- 
drabantcorpserna. Generalstaben bestod också år 1807 af 
icke mindre än 159 officerare. 

Fältmätningscorpsen, hvilken organiserades år 1805, be- 
KrJgsreg. 16. gtod af 18 officerare iemte ett par civila tienstemän under 

april loOo o. « X u 

6. juni 1806. befäl af en »generalqvartermästaret. Dess väsentliga ålig- 
gande var landets kartläggning och militärgeografiska be- 
skrifiiing. Fredstjenstgöringen var delad på tre kontor: det 
topografiska, det statistiska och det historiska. Det första 
hade befattning med allt, som rörde landets uppmätning, 
det andra med landets beskrifning och det tredje med allt, 

Kr. V. Ak. H. 

1807. som rörde svenska krigshistorien . Det ålåg äfven corpsen 
att följa utvecklingen af främmande lands militära institu- 

' Under faltmätningscorpsen lydde krigsarkivet. 



Digitized by VjOOQIC 



6. 



HÄBBN8 SAMHAKSlTTNIKG OCH 8TYBKA I FRED. 111 

tioner \ Under fired var ftLltmJtningscorpsen att anse såsom Krigsreg. 16. 
en från generalstaben skild corps, men räknades deremot i ^ *^",f ^jjjjt . 
ftQt såsom tillhörande den samma. ^«^ » »"'^r- 

dep. 

Fortifikationstaten bildade en särskild corps, som stod 
under befol af en generalsperson, 4iYilken, sedan fältmätnings- 
detaljen skilts från corpsen, benämdes »chef för fortifika- 
tionen». Den hade till uppgift att bygga, vårda och hafva jJl^^ioe. 
inseende öfVer rikets fästningar och militära etablissement, 
så framt dessa ej stodo under annan myndighet. Den bestod 
år 1807 af 67 officerare, 39 underofficerare samt en ganska 
talrik civil personcd, hvilken hadfe vår(i om fortifikationens 
upplag m. m. 

För öfvervakandet af truppemas utbildning och öfning 
samt f&r mönstringars förrättande var hären indelad i tre 
inspektioner — artilleriets oräknad — hvardera under en 
generalinspektör, som till sitt biträde hade tvänne adjutan- 
ter. Generalinspektören öfver svenska infanteriet hade in- 
spektionsrätt öfver infanterivapnet i Sverige. Han biträddes 
härvid af en inspektör för svenska jägaretrupperna till fot. 
Generalinspektören öfver svenska kavaleriet hade inspektions- nov. 1802. 
rätt öfver kavalerivapnet * i Sverige. Han biträddes härvid 
af en inspektör öfver kavaleriet. Generalinspektören öfver nov. 1802. 
trupperna i Finland hade inspektionsrätt öfver alla der 
varande trupper med undantag af artilleriregementet. Be- 
fattningen utöfvades af finske arméns general-en-chef. febr. 1803. 

Artilleriet, så väl i Sverige som i Finland, stod, så- 
som nämdt är, under en gemensam chef, hvilken hade större 
makt och myndighet än den som tillkom inspektörerna 
vid de öfriga vapnen. Detta chefskap hade sedan Gu- 
staf III:s tid undergått flera förändringar. Ar 1794 de- 

* Dock hnfvadsakligast pä topografiens omr&de. 

* Generalinspektören för kavaleriet skulle äfven intill år 1808 in- 
spektera ridande artilleriet; men den 29. febmari s. ä. lades detta nnder 
generalfalttygmästarens och chefens för artilleriet inspektionsrätt. 



Digitized by VjOOQIC 



112 HÅRENS SAHMANSlTTNING OCH 8TTBKA I FBBD. 

lades svensk-finska artilleriet i fyra regementen, och sam- 
tidigt utnämdes en »general-en-chef för artilleriet», hvilken 
till sitt biträde hade en »generalfölttygmästare», som an- 
dec. 1794. svarade för materielen. Redan 1796 upphörde emellertid 
general-en-chefs-beställningcn, och artilleriets förvaltning 
lemnades åt generalfillttygmästaren ensam. Följande år 
^^ tillsattes likväl en »direktör för artilleriet» med en be- 

RÄdspr. 22. 

maj 1797. fogenhet, som någorlunda motsvarade genercd-en-chefs. Ar- 
tilleriets styrelse blef derefter oförändrad till år 1802. 
^ Då tillsattes en artillerikomité för att fastställa vapnets 

Rådapr. 8. . - ^ 

aept. 1802. organisation och uppgöra* förslag till ny materiel. Ord- 
föranden i denna komité utnämdes till »generalinspektör 

febr. 1803. för artilleriet». Nu fanns sålunda både generalinspektör, 
direktör och generalfälttygmästare, den senare biträdd af 
en fälttygmästare, hvilken befattning hela tiden funnits. 
År 1805 förklarade emellertid Kongl. Maj:t, att all den 
stund generalinspektören och direktören hade ungefär 
samma åligganden, borde befattningarna förenas. General- 
^^ inspektören blef då äfven direktör och biträddes af en 

Krigsreg. 11. o 

april 1805. »inspektör». Ar 1807 skildes emellertid de båda befatt- 
ningarna åter, och på samma gång bestämdes, att direk- 
tören hädanefter skulle benämnas »generalfälttygmästare 
maj lå37. och chef öfver allt artilleriet» ^. Härtill utnämdes den 
förut varande »inspektören» (Helvig). Den förre general- 
fälttygmästaren (af Klercker) blef samtidigt »inspektör öfver 
artilleriet», med hufvudsaklig uppgift att företräda general- 
maj 1807. fälttygmästaren, då denne ej kunde vara till städes. Sedan 
geneiralinspektörsbefattningen i januari 1808 upphört, ut- 
jan. i?i08. gjordes artilleriets öfverstyrelse af en generalfidttygmästare 
och chef med säte och stämma i krigskollegium samt af en 
inspektör och en fälttygmästare. 



KriKsreg. 4. 
maj im. 

Krigareg. 4. 
maj 1807. 

Krigarecr. 29. 



> Han kaUades äfven »direktör och chef öfver artilleriet». 



Digitized by VjOOQIC 



HÅRENS SAMKANSlTTNINa OCH BTYRKA I ^IBI>. 113 

I sammanhang med ofvan nämda förändring år 1807 in- 
rättades en artilleristab, som närmast stod under inspektörens 
ledning och, honom oräknad, utgjordes af 8 från artille- 
riet kommenderade officerare, nämligen 2 majorer, 2 kap- ^f*8»'^?S: .*•, 

" ** ^ maj o. 20.jali 

tener och 4 löjtnanter. Denna stab hade till uppgift att följa 1807. 
förändringarna vid artillerivapnet inom främmande arméer 
och att på grund häraf och efter andra studier i ämnet före- 
slå förbättringar vid svenska artilleriet. Samtidigt upplöstes 
artillerikomitén, som slutat sina arbeten, men i dess ställe 
bildades en ständig artiUerikomité af inspektören, de två 
majorerna vid artilleristaben och professorn vid Svea ar- 
tilleriregemente. Den skulle, i liket med den äldre, behandla 
tekniska och organisatoriska frågor. o^gj i^jq?. 

De trupper, öfver hvilka Sverige vid denna tid kunde 
förfoga, uppsattes dels på grund af den skyldighet, som häf- 
tade vid större delen af rikets jord att uppsätta soldat, 
ryttare eller vargeringskarl, dels genom värfning i vanlig 
mening, dels ock, hvad hufvudstaden beträffade, genom bor- 
games skyldighet till krigstjenst i vissa fall. I de lands- 
delar, som icke uppsatte krigsfolk på indelningsverkets grund, 
eller som icke voro befriade derifrån genom särskilda privi- 
legier, kunde kronan taga i anspråk sin gamla rätt att 
uishrifva folk till härens eller flottans förstärkning. Der- . 
jemte egde konungen rättighet att vid hotande fara upp- 
kalla rikets hela vapenföra befolkning till fö^demeslandets 
värn. 

Indelningsverket räknades fortfarande såsom tett af de 
dyrbeuraste smycken i konungens krona». Ehuru det samma 
och de på dess grund uppsatta regementen och corpser, 
hvad det egentliga Sverige vidkommer, i hufvudsak ännu 
eger och ega bestånd, torde dock en kortfattad redogörelse 

Kriget 1808 och 1809. 1. 8 



Digitized by VjOOQIC 



114 HlRBNS SAMHANSlTTNINa OCH BTYBKA I FRBD. 

här böra lemnas öfver denna vigtiga del af vårt forsvars- 
verk, särskildt med hänsyn till dess beskfitflenhet vid början 
af år 1808. 

Roteringen, eUer jordegames skyldighet att nppsätta 
krigsfolk, ålåg i allmänhet alla oberustade skattehemman, 
utom i bergslagen och några andra orter samt i Svartsjö 
län af Upland, i Gta*penbergs socken af Dalame, i Skåne, 
Herjeådalen och Lappland; vidare sådana kronohemman, 
^ .„ „ hvilka ej på annat sätt voro indelta, frälsehemman, som ej 

Grill. S?. •' 5 ♦ J 

ind.-T. sid. 23. egde säterinatnr — någon gång äfven sådana — samt slut- 
ligen städemas utjord ^. Roteringsskyldigheten var i allmän- 
het ej förenad med någon skattelindring'. Antalet hemman, 
som tillsamman uppsatte en soldat, vexlade mellan 1 ^ /^ och 
4, allt efter deras godhet. Det vanliga var 2 till 2^/^, utom 
Rådspr. 29. i Småland och en del af Vestergötland, der oftast blott 1 7, 

^° * ' hemman sammansattes om en rote och i Finland, der hem- 
Grill. Sv. 
iod.-v. sid. 23. mantalet for hvarje rote uppgick från 2 till 74» samt i Sveriges 

norra landsdelar och å frälset, der det utgjorde 3 o. s. v. 
Den betydligaste rotedelen, å hvilken torpet merendels 
låg, då sådant fanns, eller der soldaten bodde, kallades »stam- 
rote» och de öfrige »strörotar». A några orter, såsom i Da- 
lame och större delen af Norrland, funnos egentligen ej 
stamrotar, utan dessas åligganden flyttades från den ena 
rotedelen till den andra. A öfriga orter hade soldaten i 
allmänhet rättighet att enligt de olika knektekontraktens 
bestämmelser erhålla torp med stuga samt nödiga uthus 
för några kreatur. Oftast hörde till denna lägenhet åker 
af omkring ^/^ tunnlands vidd samt äng och mulbete for 



,. . , ,^ , * De icke roterade men dock oprivilegierade landsdelarne, äfvensom 

1795. ^^ ^^^ ^^ ^^ roterade samt städerna, erlade vissa ärliga afgifter f5r fri- 

K • t 11 b ^^^^^ ^^^^ *** uppsätta krigsfolk, s. k. >rot6fnlietspenningar>. 

1795. ^ ^ Jemtland hade dock hvarje rote sig tilldelad 20 daler s. m. om 

Kriirsreir. ^^®^- ^ Finland lemnades äfven af kronan visst kontant bidrag till sol- 

20. maj 1776. datens lega och hemkall. Se noten, sid. 115. 



Digitized by VjOOQIC 



HlBHNS SAMMANSlTTNINO OCH STTRKA I FEBD. 115 

en till två kor och några får. Fanns ej torp, var roten 
skyldig att lemna nödigt husrum eller kontant ersättning 
derfbr. Så var t. ex. fÖrhåUandet i Dalame, der soldaten ^ .„ 

Grill. Sv. 

med vederbörligt tillstånd kunde bo, hvar han ville. De ind.-v. sid. 24. 
öMga förmåner soldaten åtnjöt af rotehåUaren voro städja 
och lega, beräknade för hela tjenstetiden, samt för hvarje 
år lön af ett mindre penningbelopp och hemkall, vanligen 
bestående i en del naturaförmåner ^. Dessutom erhöll han 
i allmänhet släpkläder med viss slitningstid, hvarjemte rote- 
hållame vid några regementen åtagit sig att lemna bidrag, 
när ny lifmundering skulle anskaffas. Värdet af dessa för- 
måner vexlade ganska betydligt, dels i följd af knektekon- 
traktens skiljaktiga bestämmelser, dels derför att när det 
var svårt att erhålla folk, betingade sig rekryten, trots upp- 
repade förbud, utöfver knektekontraktens bestämmelser för- 
måner, som sedan ofta icke kunde nekas vid ny rekrytering. 
Då vakans uppstod vid ett kompani, anmäldes sådant 
af kompanichefen till regementschefen, som åter hos Kongl. 
Maj:ts befallningshafvande begärde, att den rote, vid hvilken 
vakansen inträffat, måtte tillhållas att, i allmänhet inom 
tre månader *, anskaffa ny karl. Vid sådan rekrytering hade 
emellertid rotehållame full frihet att sjelfve skaffa an- 
taglig karl och uppgöra vilkoren med denne. Karlen an- 
togs derefter vanligen ad interim af kompanichefen, till dess 
de årliga rekryteringsmötena inträffade. Vid dessa voro 
närvarande: å ena sidan regements- och kompanichef, jemte 
läkare och skrifbiträden; å den andra landshöfdingen jemte 
rotehållaren eller deras ombud. A rekryteringsmötena an- 
togos de foreslagne eller ad interim antagne rekryterna för 



* I Finland ntgick hemkallet i kontant af vissa dertill anslagna 
hemmansTäntor, hvilka nppboros af regeni«ntsBkrifyame och sedermera Krigskoll. ber. 
genom militärbefälet tilldelades manskapet. 1795. 

' I krigstid skalle vakansen snarast möjligt fyllas. 



Digitized by VjOOQIC 



116 HÅBBN8 SAMMAKSlTTNINa OCH 8TYBKA I FBBD. 

vissa rotar, och kontrakt upprättades i laga ordning mellan 
dem och rotehållame. 

Rekryteringen ålåg i regeln hvarje rote för sig, men 
då genom hvarjehanda tillfälligheter afgång ofkare kunde 
inträffa vid en rote än vid en annan, hade under tidemas 
lopp mellan en del roteir bildats föreningar i ändamål att 
jemnare fördela rekryteringsbördan. Detta kunde ske an- 
tingen derigenom, att hvarje vakant rote af fbreningskassan 
erhöll ett visst rekryteringsbidrag, eller derigenom att re- 
kryteringen gick i en bestämd tur mellan föreningens med- 
lemmar, oafsedt hvilken rote, som för tillfället var vakant. 
Detta sist nämda sätt var ganska vanligt och benämdes 
rekrytering efter >skof»; den rote, som var i tur till rekry- 
tering, kallades tskofrotet. Sammansättningen af rotame 
bildades antingen inom en socken, inom ett korpralskap eller 
inom någon annan del af regementet. Då rekryteringen 
ordnades på detta sätt, kom emellertid endast undantagsvis 
soldaten att tillsättas af sin egen rotehållare. Det var 
då fara värdt, att den rekryteringsskyldige skulle mer 
sträfva efter att komma ifrån saken för billigaste pris än 
att anskaffa en så god soldat som möjligt. Följden häraf 

krigsforf. sid. blcf också, att på detta sätt erhållet manskap ofta var 
' ganska underhaltigt. Denna olägenhet aflyelptes dock på 

iDd.-v. sid. 30. vissa håll derigenom, att skofroten, i stället för att uppsätta 
Froatenis. rekryt lemnade en viss legosumma till den inom skof vet för 

KrIgiUgf. sid. ^ ' ® 

435. tillfället vakanta roten. 

Vissa rotar höllos ständigt vakanta till aflöning af per- 
sonal, som tillkommit efter indelningsverkets fSeistställande, 
såsom en del underbefäl och spel m. m. Dess utom voro i 
allmänhet tvänne nummer på hvarje kompani anslagna till 
volontärer. De utgjordes före år 1805 merendels af s. k. 
»minderårige volontärer», men nämda år befalde Kongl. Maj:t, 
maj lloö. Ä** hädanefter endast »tjenstbare volontärer» finge antagas. 



Digitized by VjOOQIC 



HillBNS SÅMMAN8ÅTTNINO OCH STYRKA I PRBD. 117 

Större delen af befel och underbef&l aflönades genom bo- 
ställen ^ å kronodomäner, och i flere fall tillika med räntor 
i penningar och spanmål från dertill anslagna hemman så- wijkander. Sv 
som lönefyllnad. 278. 

Skyldigheten att genom riAstning uppsätta krigsfolk ålåg 
vissa hemman af så väl krono- som skatte-natur. För det 
åtagna besväret erhöll rusthållaren eftergift i räntor fbr 
sitt hemman eller, om denna ej motsvarade kostnaderna, 
tillägg i ftiUa beloppet från s. k. augmentshemman, hvilka 
för öfrigt kunde vara roterade. Rekryten antogs vanligen 
på samma vilkor som vid rotehållet, men det ålåg rusthålla- 
ren att äfven bekosta allt, hvad ryttaren eller soldaten be- 
höfde för sin tjenst, vare sig detta skedde direkt eller genom 
särskild öfverenskommelse med krigskollegium. 

Befälets aflöning utgick efter ungeftlr samma grunder 
som vid rotehållet. Den hästersättning, som lemnades vid 

®' Wijkander. Sv. 

den beridna delen af rusthållet, utgick af s. k. hästehemman, kriggförf. sid. 

278 
hvaraf ett tillika var boställe. Lönen utgick för öfrigt dels , , " , 

Krigskoll. ber. 

i penningar och dels in natura * från ifördels»- m. fl. hemman. 1795. 

Grenom rotering uppsattes för hären endast infanteri. 
Genom rustning åter uppsattes från början blott kavaleri ^. 
Under och strax efter Grustaf Illrs krig med Ryssland och 
Danmark hade emellertid kavaleriregementena i Östergöt- 
land och Bohus län * samt Lifdragonregementet i Finland 



* Ett kongl. bref den 20 febr. 1805 stadgade, att snbalternofficerames 

vid infanteriet boställen skalle for deras räkning ntarrenderas. Krigskoll. ber. 

^ I Skåne och Bohns län åtgick alltid räntan i penningar. 1795. 

' Jemtlands regemente, som nrspmngligen var afsedt att bilda ett 
dragonregemente, men aldrig blef beridet, yar äfven uppsatt genom ett slags 
rustning. Hvarje rote åtnjöt nämligen, såsom nämdt är, 20 daler s. m. i 
skattelindring, men skalle bekosta soldatens mundering utom klädet, som 
erhölls af kronan. Be indelta hemmanen benämnas både msthåll och g^^ *?^ 
rotehäll. En under regementet lydande hästjägaresqvadron åter uppsattes Jq^. Inf.-reg. 
genom vanlig rustning. II. art. 17. 

* En del af härvarande kavaleri hade redan förut afsuttit. 



Digitized by VjOOQIC 



118 HlBENS SAMMAirslTTNINa OOH 8TYBKA I FBSD. 

ombildats till infanteri. De uppsattes dock fortfarande ge- 
nom rustning. 

Allt ifrån det första krig, hvari indelta trupper del- 
tagit, har behofvet af deras förstärkning medelst reserv- 
uppsättningar gjort sig gällande. Under det adertonde år- 
hundradet återfinnas dessa hufvudsakligen under benämnin- 
gen vargeringy och i det krig, som här afhandlas, kommo 
de under samma namn äfven till användning. 

Uppsättning af vargeringsmanskap hade offca påbjudits, 
och äfven verkstälts af rust- och rotehållame efter bästa 
förmåga, ehuru de enligt sina kontrakt icke från början voro 
förbundne dertill. Såsom belysande för hela denna organisa- 
tion må anföras följande utdrag ur det protokoll, som hölls 
i beredningen af krigsärendena den 6. januari 1790: 

»År 1741 åtogo sig Biksens ständer at til då förestående 
krigs utförande upsätta en ftdlständig Vargeming, så at 
Arméen derigenom måtte bringas til dubbel styrka. Den 
samma finnes äfven hafva blifvit upsatt, til Exercice sam- 
mandragen och jemväl til försvar på serskildte ställen inom 
Biket upbådad, då tidningen ankom at Generalen G-refve 
Leijonhufvud (Lewenhaupt) med Svenska Arméen retrogarde- 
rade. Denna Wargjeming var fti från Mantalspenningars er- 
läggande, bekläddes och bevarades af Kronan på det sätt, at 
Infanterie Wargjemingen erhöll kläder af Wallmar och 
Cavalleriet de på Rusthållen varande casserade monde- 
ringar. Befälet förordnades dels af Kongl. Lif Drabante 
Corpsen, dels af Adels Fanan och andra förfarne Officerare, 
som redan tagit Afsked; dock fick ingen, som i början af kri- 
get utan lagliga orsaker det begärt, dervid i tjenst åter ingå. 
At man i förra tider icke ansett denna Wargering up- 
satt för krigets skul kan deraf antagas, at densamma år 
1749 den 9. mars genom alman kungörelse å nyo påbuden 
blef; men år 1752 den 15. september öfverlemnades det til 



Digitized by VjOOQIC 



HÅJLSK8 fiAMMAKSlTTNINa OCH 8TYBKA I FBBD. 119 

roat- och rotehållares fria Wilja at Wargemiugskarlar 
antaga eller intet, hvilket ytterligare stadfästades genom 
Kgl. Resol. på Krigs Befälets besvär År 1757 28 §.» 1790.' ''"' 

Vid upprättandet af nya kontrakt sökte man emellertid 
fä in bestämmelser om uppsättning af vargeringsmanskap. 
Då sålunda den 20. sept. 1783 kontrakt uppgjordes med 
rotehållare vid Bohus läns regementes infanteribataljon, in- 
förde man deri en bestämmelse, att hvarje rotehållare efter 
hand borde fbrse sig med en vargeringskarl, hvilken skulle 
antagas vid särskilda rekryteringsmöten, infbras i vargerings- 
rullan samt hvart tredje år lemna uppgift till rotehållaren 
om sin vistelseort ^. 

Då krigen med Byssland och Danmark år 1788 utbröto, 
sökte Gustaf III på allt sätt förmå allmogen i Sverige att 
ånyo uppsätta vargeringen, åtminstone till regementenas 
halfva nummerstyrka. Några rust- och rotehållare gingo 
konungens önskan till mötes, men andra kunde icke öfver- 
tygas om, att anskaffning af vargeringskarl var till deras 
egen båtnad; de vägrade derför bestämdt. Är 1789 åtog 
sig emellertid Dal-allmogen att för hvarje rote uppsätta en 
vargeringskarl, mot det att rotehållame erhöUo en del 
natur$iförmåner och dessutom befriades från skyldigheten 
att under krig ersätta a%ången bland det ordinarie man- jan.*^l790. 
skåpet. Samma år åtog sig äfven allmogen i Helsingland 
att uppsätta vargering till det ordinarie regementets halfva 
styrka, mot vilkor att ej behöfva fylla vakanser bland var- 
geringskarlame, förr än de alla blifvit insatte i stället för 
ordinarie soldater; först då skulle hela vargeringen ånyo lOdepr. 10. 
uppsättas. Botehållame vid Elfsborgs och Vestgötadals re- ^^*J^ \^ 
gementen åtogo sig ock, på några få när, att uppsätta var- 
gering till det ordinarie manskapets halfva styrka. Vid 



R&dspr. 10. 
I böljan af 1790 hade 741 yargeringskarlar blifvit anskaffade. maj 1790. 



Digitized by VjOOQIC 



120 HlBBNS SAMMANSlTTNINa OGH STYRKA I FBBD. 

dessa regementen erhöll vargermgen äfven £Btst befäl samt 
skulle hvarje &r vapenöfvas kompanivis 14 dagar och hvart 
1790. tredje år sammandragas till regementsmöte. 

Vid de öfriga svenska regementena, utom de skånska, for 
hvilka nedan redogöres, lyckades konungen icke öfvertala 
allmogen att anskafiGei vargering ^. Man visste ej, svarades 
det, huru och till hvad utsträckning konungen ärnade an- 
jan. 1790. Vända det nya manskapet. Då alla andra medel visade sig 
fruktlösa, tog konungen sin tillflykt till maktspråk» Den 
10. januari 1790 befaldes genom ett kongl. bref, att vargerin- 
gen vid alla de regementen, som ej redan åtagit sig den 
samma, skulle uppsättas till hälften af den ordinarie num- 
merstyrkan. Jemtlands regemente, »hvilket äfven från var- 
geringens uppsättande i fbrra tider undantaget varitt, be- 
friades dock ifrån detta åliggande. Uti nyss nämda kongl. 
bref stadgades: 

att »tvenne soldat- eller tvenne rusthållsnummer om en 
vargjemings- eller Reserve-karl (skulle) sig förena; likväl 
och i händelse någon Rote eller något Rusthållsnummer 
skulle finna fbr sig bättre eller beqvämare att dess egen 
Beserve karl utan deltagande med annat nummer i bered- 
skap hafva, må det densamma tillåtas, så vida icke någon 
Rote eller något Rusthållsnummer, som endast till hälften 
uti Reserven vill eller kan deltaga, derigenom förhindras 
att i sammansättning med annat nummer dess vargjemings 
karl anskaffa»; 

»att vargjemings- eller Reserve karlen i nummer insattes, 
så snart den ordinarie Kneckten eller Ryttaren afgår, samt 
då dess torp i vanlig ordning tillträdes, börande han f&r 
att dertill skicklig blifva under tiden exerceras, men dess 
förinnan icke till annan tjenstgjöring commanderad varda, 

R&dspr. 6. * Kronobergs och Vestmanlands regementen synas dock varit benägna 

jan. 1790. dertill pä vissa vilkor. 



Digitized by VjOOQIC 



HIbBNS SAKllANSlTTNING OGH STYRKA I FRBD. 121 

med mindre Sveriges grftnsor af en anfallande fiende skulle 
ofi^das eller hotas och arméen till annan ort dragen vara>; 

»att då 2:ne Rotar eller Busthålls Nummer deltaga uti 
en Reserve, densamma på förberörde sätt inträder uti det 
nummer, som af dem bägge först vacant blifver, då den som 
sig af Reserven betjenar ersätter den andra Roten eller Rust- 
hållet, hvad den till dess legande bidragit, samt sedermera 
bägge sig förena om en ny Reserve Karls anskaflfiande, bö- 
rande, der lego-hjelp af dertill inrättade Cassor bestås, den- 
samma icke förr utbetalas, än då Reserven i ordinarie Sol- 
datens ställe inträder samt då den vacanta Roten tillfaller»; 

att då i ofvan berörda händelse vargeringen skulle be- 
höfva att uppbådas till landets värn och försvar, den samma 
af kronan skulle förses med »vederbörlig beväring» men be- 
klädas af allmogen efter landets sed mot skälig ersättning 
af kronan; 

att vargeringskarl skulle njuta lika fiihet från krono- 
utskylderna som ordinarie ryttare eller knekt, samt att 
han, för att ej ligga rust- eller rotehållare till last, vore 
skyldig att taga årstjenst inom det län, der regementet 
var indeladt. jan. 1790. 

Vid de båda skånska kavaleriregementena lyckades det 
bäst att genomföra vargeringsinrättningen. Den 11. ja- 
nuari 1790 bestämdes, enligt en föregående år med all- 
mogen gjord öfverenskommelse, att norra och södra rege- 
mentena hvart för sig skulle hålla en vargeringsstyrka af 
500 man, som il^ongl. Maj:t egde att såsom en reguliär trupp 
använda inom landet till dess försvar. Rusthållame fingo 
uppsätta detta manskap på hvad sätt de sjelfve fiinno för 
godt, antingen derigenom att tvänne nummer förenades om 
en reservkarl, eller ock, såsom de flesta önskade, genom att 
hvarje nummer anskafede sin karl. Äfven om den reserv, 
som på sist nämda vis erhölls, uppginge till regementenas 



Digitized by VjOOQIC 



122 HÄBBN8 SAMHANSlTTNING OCH 8TTBKA I FRBD. 

hela styrka, lofvade Kongl. Majrt att icke använda mera än 
500 man af hvartdera regementet till landets värn och för- 
svar. De skånske vargeringskarlame borde öfvas en viss 
tid hvarje år och skulle vara i årstjenst. Befälet togs ur 
de skånska ordinarie regementena. Ejronan bestod beväp- 
ning, remtyg och utredning. Beklädnaden deremot skulle 
anskaffas af rusthållame mot ersättning af kronan och vara 
efter landets sed, men af lika utseende inom hvarje rege- 
mente. Afgången bland den till nämda styrka uppbådade 
vargeringen skulle ersättas af de rusthåll, som enligt sina 
nummer voro närmast i ordningen dertill. Det rusthåll, vid 
hvilket vakansen inträffat, behöfde icke uppsätta ny varge- 
ringskarl, förr än det efter nyss nämda grund blef i tur 
att utsända denne. Denna bestämmelse skulle dock ej till- 
lämpas på de rusthållsnummer, som ingått i sammansätt- 
ningar; vakansen skulle då genast fyllas genom båda rust- 
hållarnes försorg. I fält skulle vargeringskarlen af kronan 
jan. '1790. besoldas och förpläga^ i likhet med det ordinarie manskapet. 
Då vargeringsinrättningen emellertid ansågs mycket 
betungande, tillät Kongl. Majrt på bondeståndets begäran 
redan den 23. April 1791, att vargeringsnumren i fredstid 
fingo hållas vakanta, utom vid de skånska kavalerirege- 
mentena, der de fortfarande borde vara tillsatta. Skånska 
allmogen sökte visserligen blifva befriad från detta besvär, 
men erhöll endast ett tillfälligt uppskof med dess utgörande. 

o 

Ar 1795 skulle skånska vargeringen vara uppsatt till be- 
stämd styrka, eller 500 man på regemente. Den skulle un- 
der tiden för regementsmötet öfvas bataljonsvis, dock såsom 
infanteri. Häri beviljades likväl sist nämda år den lind- 
ringen, att öfiiingarne skulle få ega rum kompanivis, år- 
ligen under 3 dagar, på annan tid än den för regements- 
mötet anslagna, så att allt befäl kunde deltaga i detta möte. 
Innan denna bestämmelse hann tillämpas, befriades dock 



R&dapr. 11. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBBNB SAHMAKSÄTTNING OOH STYBKA I FRED. 123 

vargeringen från alla öfningar under fredstid. Den skulle 
likväl ständigt hållas folltalig med approberadt manskap. 
Vid öftiga regementen skulle vargeringen uppsättas först i sept. 1795. 
krigstid. Rotehållame i Jemtland voro likväl, såsom nämdt 
är, fria äfven från denna skyldighet. Vesterbottens län 
hade visserligen af förmyndarestyrelsen erhållit samma för- 
mån, men Gustaf Adolf förklarade detta medgifvande vara KrigareK. 7. 
utan all kraft och verkan. 2?.'^inari 18(». 

I Finland hade vargeringsinrättningen nått en betydligt 
större stadga än i moderlandet. Efter flera gifha och åter 
upphäfda bestämmelser befaldes genom ett kongl. bref den 
24. mars 1773, att hvarje rote och rusthåll i Finland skulle man 1773. 
anskaffa en vargeringskarl. Genom ett nytt kongl. bref den 
20. maj 1776, ändrades dock denna befallning och bestämdes: 

att »Warjemings manskapet uti Finland hädanefter må 
till hälffcen minskas, så att två Rust- eller Rothåll tillsammans 
utgjöra en Warjemings Karl, hvilken får vara vid antagningen 
af 16 års ålder, då han lofvar växt och anseende, men ej 
ötver 30 år gammal; att Karlen, utom den af Oss och Kronan 
vid antagningen bestådde vanliga lega af 4 dr Smt, samt 
hvad han af Rust och Rothållaren kan skäligen sig be- 
tinga, får njuta dubla beklädnings pgr eller 16 dr Smt 
om året jemte befrielse ifrån mantals pgrs erläggande^ 
för sig och hustru, om han är gift; hvaremot honom åligger 
att sjelf hålla sig med släpkläder samt föda och underhåll 
under exercitie tiden, hvilken hvart år påstår 14 dagar och 
bör då skje Comp:vis, men Regts möten hållas allenast 
hvart 3:dje år med dessa varjemings Battmer.» 

>Till et jemt fördelande af Recruteringem, säges det 
vidare, »och på det Rust- och RotehåUarne måga med en lin- 
drigare legas utbetalande altid finna en säker tillgång på 

* Han befriades sedermera äfven från erläggande af alla andra ut- Krigsreg. 1. 
skylder, hyarifrän den ordinarie soldaten var f^itagen. febr. 1Ö05. 



Digitized by VjOOQIC 



124 HÅBBNB SAMMÄ27SlTTNINa OCH STTBKA I FRED. 

ej allena redan approberade utan ock Disciplinerade Recm- 
ter vid skjeende afgångar för deras ordinarie Dragon- eller 
Soldatenummer, så anse Wi i Nåd bäst och tjenligast vara, 
det all recrutering inom hvart Comp. serskilt bör utan 
vidare lega skje utur Comp:s Wargjeming och af de Älsta, 
så framt en sådan äger det i författningame påbudne målet; 
och skall det Rust- eller Rothåll, som på ett sådant sätt 
undfår Dragon eller Soldat, ärsätta den befordrade vargjer- 
nings Karlen.» 

»På det Warjernings Karlarne mage stendigt vara till 
hands, böra de Rust- och Rothållare, hvilka ej kunna genast 
ft5rse dem med torp, lika fult blifva för deras vistande hos 
sig ansvarige, förmodandes Wi dock, at denna W. Nåd. dis- 
pensation från Rust- och Rothållams redan ingångne före- 
ningar för det närvarande icke förminskar en hvars bemö- 
dande om desse torpens anskaffande och iståndsättande . . . . > 

»Till befremjande af Warjerningens Exercice och Disci- 
pline samt i afseende på Regrtemas härigjenom vinnande 
försterkning finna Wi i Nåd. godt att vid hvarje Regrte 
bestå en förökning af subaltern officerare och under offi- 

Krigsreg. 20. 

maj 1776. cerare löner.» 

Denna författning, som framgent låg till grund för fin- 
ska vargeringens organisation, gälde alla indelta regementen 
Krigereg. 20. i Finland med undantag af Österbottens, der vargering på 
23. ang. 1790. gTund af allmogens bestämda vägran aldrig blef uppsatt. 
Vargeringen i Finland var sålunda i det hela taget af- 
sedd att utgöra en redan under fired uppsatt trupp, organi- 
serad och öfvad enligt samma grunder som de ordinarie in- 
delta regementena; eller med andra ord, påbudet om upp- 
sättning af vargering afsåg här ingenting mindre än att 
redan under fred låta den indelta armén svälla ut med nära 
hälften af sin ursprungliga styrka. Detta lyckades också, 
tack vare finska allmogens beredvillighet att för värnandet 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBSNS 8A3fMAK8JLTTNINO OCH 8TYBKA I FBBD. 125 

af det gemensamma fäderneslandet bringa nästan bvilket 

offer som helst. 

Sedermera utgi&a förordningar afSsågo egentligen endast 

att fallända den påbörjade organisationen till likhet med de 

ordinarie tmppemas. Sålunda befaldes den 15. juli 1777, 

att vargeringssoldaten i likhet med den ordinarie skalle 

svära trohetseden samt lyda under militärdomstol i mål, 

som rörde tiensten, då han var inkallad till militär tjenst- . 

l 1 /» T T RÄöspr. 15. 

gönng. Ar 1778 försågs vargeringen med erforderligt juli 1777. 

antal reparerade gevär af 1716, 1725 och 1731 års mo- 
deller äfvensom med remtyg, hvartill användes från Sve- 
rige öfversända gamla reparerade remtygspersedlar. Der- 
jemte tilldelades vargeringen lika mycket exercisammunition, gept'*f778. 
som det ordinarie manskapet erhöll. År 1779 befaldes, att 
vargeringskarl skulle antagas af regementschef och lands- 
höfding å de vanliga rekryteringsmötena. Följande år be- '^8e^.'^n79. 
faldes, att torp skulle anskaffas åt honom, dock med den 
inskränkning, att om han vore ogift, skulle han taga års- 
tjenst, till dess han inginge äktenskap. Med år 1780 hade febr. 1780. 
sålunda vargeringsfbrfattningen i Finland utvecklats derhän, 
att vargeringen, såsom i Kongl. Majrts nådiga skrifvelse den 
20. maj 1776 påbjudits, var »efter de utstakade grunder 
fuUkomligen completterad, beklädd och hvarje Bataillon med 
Remtyg och Gevär försedd». '^jIh^W.^ * 

Befäl för finska vargeringsmanskapet saknades likväl 
ännu. Denna brist afhjelptes dock genom ett kongl. bref 
den 13. juli 1781, hvari stadgades, att vid hvarje dragon- 
och infanteriregemente skulle för vargeringens räkning till- 
sättas 8 subaltemofficerare och 8 underofficerare. Desse 
skulle hafva penninglöner, med undantag af två underoffi- 
cerare, som skulle aflönas genom dragon- eller soldat-indel- 
ningar. Alla vargeringsofficerare skulle vara af fänriks eller 
kornetts grad, på det att en officer vid de ordinarie trup- 



Digitized by VjOOQIC 



126 HÅBBNS 8AMKANSÅTTNING OCH STYRKA I FRED. 

perna ej skulle kunna befordras till högre grad vid vargerin- 
juli 1781. g^^ och dervid nödgas afstå från sin indelning. Följande 
år stadgades, att officerare och underofficerare vid vargerin- 
gen skulle under kompanichefernas öfverinseende få användas 
, . , tillsamman med det öfriga befälet äfven till det ordinarie 

Kngsreg. 4. . ° 

mars 1782. manskapets exercis. 

Af hvad ofvan blifvit anfördt synes, att vargeringsman- 
skapet i Finland skilde sig från det ordinarie nästan endast 
deruti, att det saknade uniform och ej så allmänt som detta 
egde torp. Landshöfdingame hade visserligen af nit för kro- 
nans bästa pliktfält de bönder, som ej skaffat sina vargerings- 
karlar torp, men denna åtgärd ogillades af Kongl. Maj: t. 
Då derjemte invåname å de skoglösa finska skären befriades 

maj 1^86. från att bygga torp för vargeringen, vill det synas som om 
man ej så strängt hållit på denna organisationsdetalj. De 
rust- och rotehållare, som ej lemnade torp, erlade dock van- 
ligen i stället en viss ersättning till vargeringssoldaten; åde 

Kngsreg. 16. 

maj 1786. finska skären t. ex. utgjorde denna en tunna råg och en åm hö. 
En särskild afart af vargeringsinrättningen i Finland 
var det s. k. landtvärns- eller enroUeringsmanskapet vid 
Kaj ana bataljon, för hvars organisation nedan redogöres. 

Det på indelningsverkets grund i Sverige uppsatta 
infanteriet hade bibehållit samma organisation i olika trupp- 
förband, som varit gällande sedan Gustaf IIIis tid. Endast 
vid Lifregementsbrigaden hade en mindre förändring egt rum, 
i det att en kyreissiersqvadron (Södermanlands) i slutet af 
år 1804 fått afsitta och inforlifvats med brigadens lätta in- 
fanteribataljon, som derigenom ökats till fyra kompanier. 
Denna erhöll samtidigt benämningen Lifregementshrigadens 

Radspr. 5. 

nov. 1804. grenadiercorps \ 



' I slatet af 1798 organiserades »Konungens egen grenadierbataljon> 
genom kommendering af kontingenter frän 13 indelta svenska regementen. 



Digitized by VjOOQIC 



HlBBNS SAMHANSlTTNINO OCH STTBEA I FBED. 



127 



Vid 1808 års ingång fannos följande svenska indelta 
infanteriregementen och corpser: 



Lifregementsbrigadens grenadiercorps .... 

Lifgren.- regementets rothällsfördelning .. 

7 rasthällsfOrdelning . 

Uplands regemente 

Skaraborgs > 



Södermanlands > 

Kronobergs > 

Jönköpings » 

Dalregementet 

{ Helsinge regemente. 

I Elfsborgs 

Yestgötadals 

Bohas läns 

Yestmanlands 

Vesterbottens 

Kalmar 

Neritfe och Vermlands regemente . 

Jemtlands regemente 



Samma 



Kompanier. 



Nummer- 
styrka en- 
ligt plan. 



4 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
10 
8 



500 
1,200 
1,000 
1,200 
1,200 
1,200 
1.100 
1,100 
1,200 
1,200 
1,200 
1,200 

904 
1,200 
1,056 
1,100 
1,674 
1,048 



142 



20,282 



Det indelta kavaleriet hade under Gustaf IV Adolfs 
regeringstid varit underkastadt flere forändringar än in- 
fanteriet. 

Vid Lifregementsbrigadens kyrassiercorps afsatt, såsom 
redan är nämdt, år 1804 en sqvadron, hvarigenom corpsen 
kom att bestå af 505 nummer, fördelade på 4 sqvadroner, 
eller såsom det ännu kallades, kompanier. 



Den hade särskild uniform och användes till vakttjenstgöring och arbeten 

& Drottningholms slott samt bestod af 250 man pä 8 kompanier. Batal- Rldspr. 24. 

jonen upplöstes 1799. sept. 1798. 



Digitized by VjOOQIC 



128 HÅBBKS SAlfMAKSlTTNING OCH STTBKA I FRED. 

Vestgöta kavdleriregemente erhöll 1802 benämningen Vesi- 

Rådspr. 19. 

april 1802. göta limedragonregemente, 

Smålands kavaleriregemente, eller såsom det äfven kal- 
lades, »Smålands regemente till häst», fick år 1801 namnet 
Smålands lätta dragonregemente. Följande år befaldes, att 
400 hästnummer skulle sättas på vakans, med vilkor att de 
vid krigstillfelle och efter tre månaders förutgången upp- 

«^ sägning af vakanstiden skulle åter remonteras. Sadelmun- 
RÄdspr. 30. ® * 
«ept. 1802. dering m. m. skulle allt jemt vidmakthållas. Innan årets 

slut gafs tillåtelse, att de nummer, som hade hästvakans, 

äfven fingo hafva vakans för ryttaren, mot en årlig ersätt- 

Rådspr. 18. 

DOV. 1802. ning för häst och karl af 65 Rdr b:co. 398 rusthållare 
begagnade sig häraf för både häst och karl, ytterligare 2 
endast för hästen. Vid början af år 1808 funnos på grund 
häraf vid Smålands lätta dragoner endast 600 effektiva 
nummer ^. 

Norra skånska kavaleriregementet, som år 1802 fick be- 
^^ nämningen »Skånska liniedragonregementet», blef år 1806 

Krig^reff. 21. «=» cf 

juli 1806. husarregemente under namn af Skånska husarregementet. 

Södra skånska kavaleriregementet åter erhöll år 1805 be- 

Krigsreg. 27. . ^ 

jan. 1805. nämningen Skånska karabinierregementet, 

Jemtlands dragonkompani y eller såsom det egentligen 
kallades »det under Jämtelands regemente lydande lätt be- 
ridne dragone-compagnie», förändrades mot slutet af 1802 
till en hästjägaresq vadron, benämd Jemtlands häsijägare- 
nov. 1802. sqvadron. 

Efter dessa förändringar bestod indelta kavaleriet i 
Sverige vid 1808 års ingång af följande regementen och 
corpser: 



Vid krigets böljan gafs befallning om yakansemas fyllande. 



Digitized by VjOOQIC 



hJLebns sammaksAttning och styrka i fbbd. 



129 



Lifiregementsbrig^adens kjrassiercorps 


Sqyadroner. 


Nnmmer- 
styrka en- 
ligt plan. 


4 
8 
8 
8 
8 
8 
1 


505 
500 
1,000 
1,000» 
1,000 
1,000 
100 


> hnsarcorps 

Yestg^ta Uniedragonregemente 


Smålands lätta dragonregemente 

Skånska hasarregementet 


Skånska karabinierregementet 


Jemtlands hästjägaresqvadron 

Summa 


45 


5,105' 



^# 



Till indelta kavaleriet räknades äfven Ädelsfaneregementet, 
hvilket var indeladt både i Sverige och Finland med undan- 
tag af öster- och Vesterbotten, Dalame och Gotland. Det 
sknlle appsätias på grund af den adliga msttjenstskyldig- 
heten, hvilken dock sedan år 1743 icke tagits i anspråk. 
' Segementets styrka vexlade, allt efter som de rustande »sam- 
mansattes» för rusttjenstens fullgörande. Enligt 1723 års 
adliga privilegier skulle för 580 rusttjenstmarker (24 Ve Rdr 
b:co specie) hållas en häst. Den som hade mera ränta skulle 
derför hålla särskild mundering; de som hade mindre skulle 
sammansättas till 500 marker, för hvilka en ryttare skulle wijknnder. St. 
uppsättas *. Enligt den sammansättning, som sedan år 1743 1% o. 197. 
bibehållits oförändrad, bestod Adelsfanan af 395 nummer, 
fördelade på 6 kompanier. Alla dessa nummer voro emeller- 
tid sedan nämde tid vakanta. Befäls- och underbefäls- 
beställningarna tillsattes deremot fortfarande. Först år 1793 
förordnades, att de, i mån af innehafvarnes afgång, skulle 



* Deraf 400 nnmmer vakanta nnder fredstid. 

* I de gamla danska provinserna var rusttjenstskyldigheten strängare. w::t--j^ c« 
Ber rustades efter >det danska maneret» med en häst f5r 812 tunnor krigtförf. sid. 
hartkom. 1%! 

Kriget 1808 och 1809. I. 9 



Digitized by VjOOQIC 



130 



HÅRENS SAMMANSiTTNINO OCH STYRKA I PRBD. 



Rådspr. 15. indragas ocli lönerna tillfalla passevolansverket. Denna in- 
^nni 1793. dragning verkstäldes likväl ganska ofullständigt, och Adels- 
fane -indelningar, som blifvit lediga, lemnades firamgent till 
åtskillige of&cerare. Angående tjenstgöringsakyldigheten 
i händelse af fredsbrott yttrade krigskollegium i en år 
1795 till konungen afgifven berättelse, att regementet >vid 
omträngande tillfälle och såsom tjenstgörande i ofred på 
riksgränsen endast nyttjas, samt då egentligen bör kom- 
pletteras.> 

De indelte truppemas reserv utgjordes, såsom nämdt 
är, af vargeringen, som i allmänhet skulle uppsättas till rege- 
mentenas halfva nummerstyrka. Ursprungligen afsedd att 
ersätta afgången bland dessa, organiserades den i behofvets 
stund i särskilda truppförband till arméns fbi^tärkning. 

Endast de båda skånska kavaleriregementena hade i 
fred effektiv vargering. Vid alla andra indelta truppafdel- 
ningar, atom de jemtländska, kunde dock regeringen vid 
krigsutbrott påbjuda dess uppsättande. Den torde kunna 
beräknas till följande styrka: 



Vid infanteriet; 

Lifregementsbrigadens grenadiercorps 

Lifgren.-regementets rothåll sfördelning 

> msthällsfördelning 


Nnmmer- 
styrka en- 
ligt plan 
vid hvart 
regemente. 


Samma 
nummer. 


261 

600 
500 
600 
600 
600 
548 




Uplands regemente 

Skaraborss > 


Södermanlands > 


Kronobergs » 


Trsp. 


3,709 





Digitized by VjOOQIC 



HÅBBNS SAMMANSlTTNIKa OCR 8TTBEA I FBBD. 



131 



Twp. 
Jönköpings regemente 


3,709 
650 

1,200 
600 
600 
600 
904 
600 
528 
560 
837 


10,678 
2.604 


Dalregementet 


Helsinge regemente 

Elfsborgs > 


Veetgötadals > 


Bohns läns > 


Yestmanlands > 


Vesterbottens > 


Kalmar > 


Nerike och Vermlands regemente 


Vid kavaleriet: 
Lif^gementsbrigadens kyrassiercorps 


257 
252 
495 

600 
500 
500 


> dragoncorps 

Vestgöta dragonregemente 

Smålands > 


Skånska bnsarregementet 

> karabinierregementet 


Summa 




13.182» 



* Förestående sifft'or åro hnfvndsakligen hemtade från förslagen för 1. 
och 2. qvartalen 1792, de sista å hvilka vargeringen mera allmänt redo- 
visas. Vid Lif^egementsbrigaden angifva dessa en något större styrka än 
den författningsenliga, beroende på sammansättningame mellan rotame. 
Fördelningen af styrkan på denna brigads olika corpser har underkastats 
den jemkning^ som betingats deraf, att Södermanlands kompani flyttats frän 
kyrassier- till grenadiercorpsen. Yid Kronobergs regemente upptagas af 
obekant orsak två man ocb vid Vestgöta dragonregemente fem man mindre 
än som författningsenligt skulle lemnas. Vid Jönköpings regemente redo- 
visas, egendomligt nog, vargeringen i hvarje förslag äfven efter 1792 med 
456 effektiva och 644 vakanta, ehuru detta regemente veterligen ej intog 
någon undantagsställning, hvad beträffar vargeringen, och icke heller hade 
någon >effektiv> vargering, förr än den 1808 anbefaldes att uppsättas. Bege- 
mentets rullor utvisa ock, att äfven här två och två rotar sammansattes 
om en vargeringskarl. Yid Södermanlands, Yestmanlands, Yesterbottens, 
Nerike och Yermlands regementen samt Smålands dragonregemente redovisas 
ingen vargering, ehuru den samma enligt författningarna borde uppsättas 
till ofvan angifven styrka. För de skånska kavaleriregementenas vargering 
ligga 1807 års förslag till grund. 



Digitized by VjOOQIC 



132 



HlRENS SAMHAKSlTTNIKO OCH STYRKA I FBBD. 



Vid 1808 års ingång utgjorde sålunda indelta arméns i 
det egentliga Sverige nummerstyrka enligt plan: 

Ordinarie trupper: Infanteri 20,282 man. 

Kavaleri 5,105 > 

Vargering 13,182 > 

Summa 38,569 man. 
Häri är likväl Adelsfanan ej medräknad. 

I Finland hade de indelte ordinarie trupperna vid 
slutet af 1788 — 90 årens krig följande sammansättning: 



Infanteri: 
Åbo läns regemente 


Kom- 
panier. 


Nammer- ! 

styrka en- 1 Samma. 

ligt plan. 1 


8 
8 
8 

8 
8 

1 
8 
4 


1,025 
1,025 
1,025 
954 
1,025 

92 

1,200 

a56 




Björneborgs regemente 


Tavast^hus > 


Sayolaks infanteriregemente 


1 


Nylands > 

Elimä komp. af f. d. Kymmenegårds 
bataljon 


1 
6,702 


Österbottens regemente 


Kaj ana bataljon (roterade delen) 


Samma 

Kavaleri: 
Lifdragonregementet 


53 

8 
8 
1 
2 


6,702 

1,000 

1,000 

60 

200 


Nylands dragonregemente 


Kymmenegårds sqvadron 


Karelska dragonregementet 


i 


Summa 
Samma ordinarie nammer 


19 


2,250 


2,250 






8,952 



Med desse trupper vidtogos efter kriget en genomgri- 
pande förändring, gående ut på att i möjligaste mån öka 
infanterivapnets styrka. Detta kunde dock endast ske 



Digitized by VjOOQIC 



HÅRBN8 SAlfHAKSÅTTNING OCH 8TYBKA I FRBD. 133 

på kavaleriets bekostnad. Genom att låta en del af det 
samma sitta af bildades s. k. rasthålls- och jägarebataljoner, 
hvilka lades under de förra infanteriregementena. 

Äbo läns regemente undergick ej någon förändring utan 
bestod fortfarande af 1,025 nummer, fördelade på följande 8 
kompanier: Lif-, öfverstelöjtnantens, Förste majorens, Andre 
majorens \ Loimjoki, Bjemo, Letala och Nykyrko. Det 
var förlagdt i södra delen af Abo och Björneborgs län samt, 
med en obetydlig del, i Nylands och Tavastehus län (Bil. 
8 A och B). 

Sedan 1791 hade en ny bataljon, Åbo läns regementes 
rusthäUsbatäljon, varit förenad med regementet. Detta år 
befaldes nämligen, att halfva Lifdragonregementet, som då 
afsatt för en tid af 50 år, skulle anslås till Åbo läns in- 
&nteri, på det sätt att Haliko och Masko kompanier skuUe 
bilda dettas jägarebataljon samt Lif- och Premiermajorens 
kompanier dess lätta infanteribataljon. I följd af en senare ^1^*^1791. 
befallning, att »allt infanteri skulle vara lika lätt», upp- 
hörde skilnaden i taktiskt afseende mellan regementet och 
dess af nyss nämda kompanier sammansatta rusthålls- 
bataljon, som dock fortfarande i ekonomiskt afseende intog 
en sjelfständig ställning. Dess nummerstyrka utgjorde 500 
man, fördelade på 4 lika starka kompanier, hvilka bibehöUo 
namnen: Lif-, Förste majorens, Haliko och Masko samt 
voro förlagda i södra delen af Abo och Björneborgs län 
samt med en obetydlig del i Nylands och Tavastehus län. 

Björneborgs regemente bestod fortfarande af 1,025 num- 
mer, fördelade på 8 kompanier: Lif-, öfverstelöjtnantens, För- 
ste majorens. Andre majorens, Kyrö, Vesilaks, Ruovesi och 



RIdspr. 22. 



' Benämningarna premier- och seknndmajor voro sedan 1807 ntbytta 
mot > förste > och »andre major. > Såväl regementschefen som öfverstelöjtnanten 
och majorerna voro tillika kompanichefer, ehnrn kompanierna sköttes af s. k. Krigsreg. 12. 
stabskaptener. jani lo07. 



Digitized by VjOOQIC 






134 HlBBNS SAMK^KSÅTTNIKO OOH STYBEA I FRED. 

Eura, förlagda i norra delen af Abo och Björneborgs län^ 
nordvestra delen af Nylands och Tavastehus län samt i 
södra delen af Vasa län. 

Björneborgs regementes rusthdllsbataljon uppstod på samma 

o 

c^ sätt som Abo läns regementes, i det att den andra hälften 

Rädspr. 22. ^ " ^ 

mftn 1791. af Lifdragonregementet bildade den samma. Bataljonen hade 
^j 500 nummer, fördelade på 4 kompanier, hvilka bibehöUo 

namnen: öfverstelöjtnantens, Andre majorens, öfredels och 
Vehmo, samt voro förlagda i mellersta delen af Åbo och 
Björneborgs län samt i nordvestra delen af Nylands och 
Tavastehus län. 

Tavastehus regemente undergick år 1794 den forändringen, 
^1 att det aflägse förlagda Rautalampi kompani skildes från 

Ij • J^^7 ^ regementet för att, deladt i tvänne kompanier, bilda en 

jj 1794. egen bataljon, tillhörande Savolaks-brigaden. Ar 1797 för- 

enades emellertid kompaniet, som bibehållit sin nummer- 

3. qyart. försl. ^ 

1797. styrka, åter med regementet, hvilket derefter organise- 
rades på samma sätt som förut. Det bestod sålunda af 

1^ 1025 nummer, fördelade på följande 8 kompanier: Lif-, öf- 

verstelöjtnantens, Förste majorens. Andre majorens, Syssmä, 
Jämsä, Rautalampi och Sääksmäki, förlagda i norra delen 

] af Nylands och Tavastehus län, vestra delen af Kym- 

menegårds län, östra delen af Vasa och vestligaste delen 
af Kuopio län. I likhet med de förut omtalade finska rege- 
mentena, erhöll äfven detta en rusthållsbataljon, benämd 
Tavastehus regementes jägarebataljon. Ar 1791 befaldes 
nämligen, att öfverstelöjtnantens. Sekundmajorens, öfre Hol- 
lola och Sääksmäki kompanier af Nylands dragonregemente 
skulle sitta af och såsom en lätt bataljon läggas under 
mars 1791. Tavastehus regemente. Denna bataljon kom sålunda att 
räkna 500 nummer, fördelade på nämda 4 kompanier. Den 
var förlagd i norra delen af Nylands och Tavastehus län 
samt i vestra delen af Kymmenegårds län. 



Digitized by VjOOQIC 



HlBBNS SAMMAirslTTNINO OCH 8TYBKA I FBBD. 135 

Savoldks infanteriregementes nummerstyrka nedgick ge- 
nom 1743 års fredsfördrag från 1037 till 964 rotar, fördelade 
på 8 kompanier sålunda: Lif- 127, Ofverstelöjtnantens 103, 
Törste majorens 129, Pieksämäki 126, Kuopio 126, Idensalmi 
124, Pumala 82 och Jokkas 137. Eegementet tillhörde^ Savo- 
laksbrigaden samt var fbrlagdt i vestra delen af Kuopio 
och norra delen af Kymmenegårds län^. 

Nylands infanteriregemente hade 1,026 nummer, fördelade 
på följande kompanier: Lif-, öfverstelöjtnantens. Förste 
majorens. Andre majorens. Helsinge, Borgå, Lojo och Ingo, 
samt var förlagdt i södra delen af Nylands och Tavaste- 
hus län samt i sydvestligaste delen af Kymmenegårds län. 
Det tillhörde den s. k. Nylands-brigaden. Dit hörde ock 

Nylands jägarebataljon, sammansatt af ett indelt och två 
värfvade kompanier. Ehuru sålunda blott en mindre del 
af denna bataljon hörde till de indelte truppeme, redogöres 
här i ett sammanhang för dess tillkomst. Då det år 1791 
beslöts, att en del af Nylands dragonregemente skulle af- 
sitta, bestämdes tillika, att Lif- och Baseborgs kompanier 
af detta regemente skulle sammanslås med de 92 rotar 
(Elimä kompani), hvilka utgjorde återstoden af den s. k. 
Kymmenegårds bataljon efter 1743 års fredsslut, för att 
tillsamman med dem bilda Nylands regementes jägare- »Ädspr. 22. 
bataljon. Då hvartdera af de afsutna kompanierna räknade juni 1791. 
125 nummer, blef dessas antal vid den nybildade bataljo- 
nen 342. År 1803 befaldes emellertid, att Lif- och Ease- 
borgs kompanier åter skulle uppsitta och införlifvas med 
Nylands dragoner, hvarigenom jägarebataljonen minskades . 
till ett kompani (Elimä). Redan år 1806 bestämdes dock, dec. 1803. 
att Premiermajorens eller Elimä kompani af det nyligen 
uppsatta Adlercreutzska värfvade regementet skulle för- 



Det bör noga skiljas Mn Savolaks jägareregemente, som var värfvadt. 



Digitized by VjOOQIC 



136 HÅBENS SAMMANSÄTTNING OCH STYRKA I FBED. 

^ delas på 2 kompanier och lemte Elimä indelta kompani 

Kngsreg. 2. '^ . 

maj 1805. bilda en ny jägarebataljon. Då det värfvade kompaniet ur- 
sprungligen räknade 200 nummer, blef sålunda den nya 
jägarebataljonens styrka 292 nummer. Kompanierna be- 
nämdes: Sekundchefens, Ettis (värfvade) och Elimä (indelta). 
De fbrra utgjorde garnison på Svartholmens fästning; det 
senare var fbrlagdt i sydöstra delen af Kymmenegårds lÄn. 
Österbottens regemente räknade ursprungligen 1,200 num- 

^^ mer, men minskades år 1796 med 3 rotar, hvilka öfverfbrdes 
Rådspr. 11. , ' , , ' 

jan. 1796. till Kajana bataljon. Kegementet, som sålunda kom att 
utgöras af 1,197 rotar, var fördeladt i följande 8 kompanier: 
Lif-, öfverstelöjtnantens, Förste majorens, Andre majorens, 
Ilmola, Kemi, Nerpes och Pyhäjoki. Det var förlagdt i 
vestra delame af Vasa och af Uleåborgs län. 

Kajana bataljon, hufvudsakligen bildad under och när- 
mast efter sista kriget med Ryssland, var en säregen före- 
teelse inom hären. Den torde derför vara förtjent af en 
närmare redogörelse. 

År 1788 stadfeste Gustaf Hl Kajana allmoges för- 

aug. 1788. slag till ett ökadt försvar. Hyrynsalmi, Paltamo och Sot- 
kamo socknar i Kajana härad, hvilka förut egt 149 sol- 
dater, tillhörande Österbottens regemente, åtogo sig nu 
att uppsätta 307 roterade soldater och att förse dem med 
torp. Så snart torpen blifvit färdiga, skulle underhållet 
åligga soldaterna sielfva; endast hvart tredje år skulle de 

MönsterruUor ^^ ®® J » J 

1800. få en omgång kläder af rotehållarne. Bataljonens manskap 
skulle årligen vapenöfvas, 14 dagar under sommaren och 3 
dagar under vintern. Sockname åtogo sig derjemte att upp- 
sätta 300 man »landtvärn» eller »enrolleringsmanskap», hvil- 
ket skulle öfvas inom vederbörande socken under 3 år, hvar- 
efter nya 300 man skulle uppsättas o. s. v. Dessa öfningar 
skulle årligen pågå i 6 dagar samt de båda första åren 
ega rum under sommaren, men det tredje året under vin- 



Digitized by VjOOQIC 



HlRBNS BAMHANSlTTNING OOU STTBKA I FBBD. 



137 



tern, och då företagas på skidor. Afsigten var, att häradets 
hela manliga befolkning småningom skulle erhålla någon 
vapenöfning. Landtvämsmanskapet åtnjöt underhåll af kro- 
nan under mötestiden med 2 sk b:eo dagligen. Så väl det 
roterade manskapet som landtvämet skulle dess utom af 
kronan erhålla beväpning och ammunition. 

Kajana bataljon räknade alltså 307 roterade soldater 
och 300 man landtväm. Inom kort ökades styrkan ytter- 
ligare. Kuusamo och Kemiträsk socknar, hvilka förut, på 
grund af för finska lappmarken gällande privilegier, blott 
uppsatte 3V2 rotar under Österbottens regemente, åtogo sig 
nämligen år 1790 att under Kajana bataljon uppsätta ett 
kompani om 49 soldater och 55 »jägare». De sist nämde 
torde hafva motsvarat de andre socknames landtväm. Kuu- 
samo kompani, såsom denna nyformation benämdes, räknade 

sålunda 104 man, men kunde blott användas till hemortens 

RÅdspr. 11. 
försvar. Hela Kajana bataljon bestod derefter enligt plan sept. 1797. 

af 711 nummer, fördelade sålunda: 



Rådspr. 4. 
mAJ 1794. 



Profoss 

Paltamo kompani 

Hyrynsalmi » 

Sotkamo > 

Kansamo > 

Samma 



Ordinarie soldater. 


Landt- 
väm. 


Samma. 


Profoss. 


Spel. Menige. 


1 


1 __ 


__ 


i 1 


— 


3 


90 


91 


, 184 


— 


3 


90 


91 


I ^^ 


— 


3 


117 


118 


238 


— 


2 


47 


55 


i 104 


1 


11 


344 


355 


711 



Monsterrullor 
1800. 



Sedan år 1791 hade bataljonen sin egen befälhafvare, 
hvilken förordnades ur Österbottens regemente, under hvilket 
bataljonen lydde. 

Redan mot slutet af 1792 ändrades emellertid denna 
organisation, derigenom att Kuusamo socken och Kuolajärvi 



Rådspr. 16. 
mara 1791. 



Digitized by VjOOQIC 



-^r 



138 HÅRENS SAMMANSlTTNING OCH STYRKA I FRED. 

tingslag af Kemiträsk socken befiriades från all skyldighet 

jaii 1792. att i fred uppsätta krigsfolk. Återstoden af Kemiträsk 

,^ socken skulle dock såsom förut uppsätta 15 soldater och 14 

Rådspr. 12. . . . 

maj 1794. jägare. Först bestämdes, att desse skulle ingå i Hyryn- 
salmi kompani, men kort derefter, att de skulle vapenöfvas 
ang. 1794. inom sin egen socken af dertill kommenderadt heiÅl. 

o 

Ar 1793 fick bataljonen sin egen chef af öfverstelöjtnants 
^^ grad, men den ansågs dock fortfarande lyda under chefen 

Rådipr. 11. ^ ' ® •^ 

febr. 1793. för Österbottens regemente. 

Landtvärnsorganisationen blef emellertid icke fullstän- 
digt genomförd. Först år 1796 började manskapets öfringar. 
De fortgingo visserligen på föreskrifvet sätt under de tre 
derpå följande åren, men upphörde derefter för alltid, och 
år 1799 erhöll Kajana befrielse^ från att uppsätta landt- 
värnsmanskap, utom i Kemiträsk socken. Samtidigt sattes 
en så stor del af bataljonens öfriga styrka på vakans, att 
blott 172 eflfektiva rotar återstodo *. Vid krigsutbrott skulle 
likväl alla vakanser fyllas. 

Ett förslag öfver bataljonens styrka får med iakttagande 
af dessa förändringar följande utseende: 



' De bördor Kajana befolkning hade åtagit sig för försvaret öfverstego 
nämligen dess krafter. Lega och underhåll för ordinarie soldater och landt- 
vämsmanskap beräknades nppgå till 4,912 Rdr b:co, hvilken samma for- 
delad på de 124 mantal, som uppsatte bataljonen, gifver angefar 40 Rdr 
b:co på mantal. Denna kostnad ökades ytterligare, enär det dess atom ålåg 
rotehållaren att bestå soldaten 6 tannland åker och 15 skrindor hö. Hvad 

i detta ville säga torde framgå af den omständigheten, att de flesta hemman 

I blott hade 4 till 6 tunnland öppen jord samt skördade 30 skrindor hö. Under 

m det att i den öfriga delen af Uleåborgs län 2 mantal uppsatte en soldat, 

J uppsattes i Kaj ana af '^ mantal både en soldat och en landtvämsman, och 

medan i det öfriga Finland hvar 17. man var soldat, räknades i Kaj ana 1 
soldat på hvar 12. till 8. man. Detta syntes Kajanas befolkning så mycket 

(Rådtpr. 5. hårdare, som s. k. gräns- eller bondefred sedan uråldriga tider var sluten 
ang. 1799. mellan allmogen å ömse sidor om gränsen. 
Rådspr. 5. * För denna frihet måste emellertid allmogen betala de s. k. knekte- 

ang. 1799. frihetspenningarna enligt kontrakt af år 1683. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅRBN8 SAMMANSlTTNING OCH STYRKA I FRED. 



139 



Profoss 


Ordinarie soldater. 


Landtväm. 


OQ 



B 
B 
P 


Effek- 
tive. 


Va- 
kante 
i fred. 


S:a. 


Effek- 
tive. 


Va- 
kan te 
i fred. 


S:a. 


1 
47 
48 
61 
15 


46 
45 
59 

34 


1 

93 
93 
120 
15 
34 


14 


91 

91 

118 

41 


91 
91 
118 
14 
41 


1 

184 

184 

238 

29 

1 75 


Paltamo kompani 

Hyrynsalmi > 

Sotkamo > 

Kemiträsk socken 

Kuusamo socken* 




172 


184 


356 


14 


341 


355 


711 



Allt kavaleri i Finland var uppsatt på indelnings- 
verkets grund. Detta vapen hade sedan sista kriget med 
Ryssland, såsom ofvan är visadt, väsentligen minskats för 
att bereda infanteriet en väl behöflig ökning. 

lAfdragonregementet hade sålunda helt och hållet af suttit. 

Af Nylands dragonregemente eller det förut s. k. »Tavaste- 
hus läns och Nylands kavaleriregemente» återstod, sedan år 

1791 fyra kompanier förenats med Tavastehus regemente 
och två (Lif- och Raseborgs) med Nylands infanteri, endast 
två beridna kompanier, Premier maj orens och Borgå. Dessa 
skulle sammanslås med Kymmenegårds sqvadron och en 
»värfvad lätt sqvadrom, som förut tillhört Karelens kavaleri- 
regemente, eller, såsom det då kallades, »Karelska dragon- 
regementet.» Den sålunda nybildade corpsen erhöll namnet Ridipr. 22. 
»Nylands lätta dragoner». Det dröjde dock ej längre än ett juni 1791.* 
år, förr än den värfvade sqvadronen skildes från corpsen 

och öfverfördes till Sverige för att förenas med den der 
varande »Lätta dragoncorpsen» (sedermera Lifgardet till 
häst). I följd deraf räknade Nylands lätta dragoner vid . 

1792 års slut endast 3 sqvadroner, nämligen Helsinge (f. d. juli 1792. 



Denna sockens kontingent npptages ej i qvartalsförslagen. 



Digitized by VjOOQIC 



140 



HÅBBNS SAMMANSlTTNING OCH STYBKA I PRBD. 



Premiermajorens) 125 nummer, Borgå 125 nummer och Kym- 
menegårds 50 nummer. Ar 1797 delades emellertid hvar- 
dera af de tvänne stora sqvadronema i två, så att corpsen 
fick 5 sqvadroner, två med 63, två med 62 och en med 
50 nummer. År 1803 ändrades organisationen ånyo. Lif- 
och Raseborgs kompanier återförenades nämligen då med 
»Nylands lätta dragoner». Desse bestodo nu af 7 sqva- 
droner: två med 125, två med 63, två med 62 .och en med 
50 nummer, tillsamman 550. Två år derefter befaldes, att 
denna nummerstyrka skulle fördelas på 8 sqvadroner, af 
hvilka de sex första skulle hafva 69 och de två öfiige 68 
april 1805. nummer. Sqvadronema benämdes Lif-, Tenala, Raseborgs, 
Vihtis, Helsinge, Sibbo, Borgå och Kymmenegårds; de voro 
förlagde i södra delame af Nylands och Tavastehus län 
samt af Kymmenegårds län. 

Karelska dragoncorpsen, en svag återstod af det genom 
fredssluten 1721 och 1743 reducerade »Karelens kavaleri- 
regemente», räknade blott 200 nummer, lika fördelade på 
Nedre och Öfre Savolaks sqvadroner. Corpsen var för- 
lagd i norra delen af Kymmenegårds och i södra delen af 
Kuopio län. 



Rådspr. 21. 
aug. 1796. 

Qvart. forsl 
1797. 



Krigsreg. 27. 
dec. 1803. 



Krigåreg. 16. 

" ir- 



Efter genomförandet af alla nu omtalade förändringar 
bestodo de ordinarie indelte finske trupperna vid 1808 års 
ingång af följande regementen och corpser: 



Infanteri: 
Åbo läns regemente 

> rusthållsbataljon 

Björneborgs regemente 


Kompanier 
och sqva- 
droner. 


Nummer- 
styrka en- 
ligt plan. 


Samma. 


8 
4 

8 


1,025 

500 

1,025 




Trsp. 


20 


2,550 





1;: 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBEK8 SAHMAKSItTNINO OCH STYRKA I FRED. 



141 



Trsp. 
Björneborgs reg:tes msthållsbataljon... 
Tavastohas regemente 


20 
4 
8 
4 
8 
8 
1 
8 
3 


2,550 
ftOO 

1,025 
500 
954 

1,025 
92 

1,197 
356 


8,199 
750 


> jägarebataljon 

Sayolaks infanteriregemente 


Nylands infanteriregemente 


» jägarebataljon (indelta delen)... 

Österbottens regemente 

Kajana bataljon (roterade delen) 


Snmma 

Kavaleri : 
Nylands dragonregemente 


64 

8 
2 


8,199 

550 
200 


Karelska dragoncorpsen 

Summa 
Samma ordinarie nummer 


10 


750 






8,949 



Totalstyrkan var sålunda så när som på tre man den 
samma som fbrut. Endast förhållandet mellan vapenslagen 
var ändradt. Vid den tid, då det nya kriget utbröt, stod 
man likväl i begrepp att, såsom nedan skall visas, ganska 
betydligt öka de indelte truppemas styrka. 

Äfven vargeringen hade sedan sista kriget med Ryss- 
land till sin styrka bibehållits oförändrad. I början af år 
1808 bestod den af följande trupper: 



Vid infanteriet: 
Åbo läns regementes vargering 


Nnmmer- 
styrka en- 
ligt plan. 


Samma. 


512 
250 
512 

250 




> rosthåUsbataljons t 


Björneborgs regementes > 


» msthållsbataljons > 


Trsp. 


1,524 





Digitized by VjOOQIC 



142 



HÅRENS SAMMANSlTTNING OCH STYRKA I FRED. 



Trsp. 

Tavftstehus regementes vargering 

> jägarebataljons > 


1,524 
512 
250 
476 
512 
46 
355 


3,675 
375 


8avolaks infanteriregementes > 


Nylands infanteriregementes > 


1 iäfirarebatalions > 


Ki^aaa bataljons landtvärn 

Vid kavaleriet: 

^Nylands dragonregementes vargering 

Eaielska dragoncorpsens > 

Snmma 


275 

100 




4,050 



okt. 1606. 



Yid ingången af år 1808 hade sålunda den finska indelta 
armén enligt plan följande nummerstyrka: 

Ordinarie trupper: Infanteri 8,199 

Kavaleri 750 

Vargering 4,050 

Summa 12,999 

Man hade emellertid sträfvat efter att på indelningsver- 
kets grund öka de finske truppernas styrka. Enär så väl nya 
odlingar upptagits som flera gamla hemman undergått för- 
ändring med hänsyn till förmågan att bära roteringsbördan, 
hade behofvet af en ny roteindelning gjort sig gällande. 
Bette behof visade sig så mycket mera oafvisligt, som en 
del »rotesällar» genom de senaste landafträdelserna till Ryss- 
land blifvit åtskilde, och gränsregementena på hvarjehanda 
sätt minskade. 

yyrotering och rotejemkning blef derför påbjuden i Fin- 
lanrl \ Ändamålet härmed var enligt kongl. brefvet den 
15. november 1806, »att alle Regementer och Compagnier, så 
vidt möjeligheten medgifver, (skulle) varda lika manstarke 

^ I Sverige förbereddes äfven en dylik rotejemkning. 



Digitized by VjOOQIC 



HlRBNS SAIOCANSÅTTNING OCH STYEEA I PBBD. 



143 



och förlagde Regements- eller åtminstone Compagnievis inom 

ett och samma Län.» Redan år 1803 hade en rotejemknings- noT. 1806. 

kommission blifvit tillsatt. Denna skulle börja i Vasa Iftn, 

och sedan arbetet der afslutats, fortsätta i de öMea, län 

Krigtreg. 15. 

efter län. Man märkte dock snart, att om arbetet bedrefs juni " " 
på detta sätt, skulle det gå alldeles för långsamt. Sedan 
rotejemkningen i Vasa län afslutats, tillsatte derför Kongl. 
Maj: t en rotejemkningskommission för hvarje län. 

Då kriget utbröt, voro redan förslag till nyrotering och 
rotejemkning för alla länen inlemnade till Eongl. Maj:t. 
De öfver kommissionemas förfarande inkomna besvärsskrif- 
tema voro likväl ännu icke alla afgjorda. Enligt nämda för- 
slag skulle de nya rotames antal i hela Finland uppgå till 
ungefär 2,000, såsom framgår af nedanstående tabell. 



. f Uleåborgs län 
Österbottens reg: te \{ ^ 

I Vasa län 



Nylands inf.-regrte 



Tavastehas reg:te i 



I Åbo och Björneborgs Iftn 
Nylands och Tavastehns län .... 
Vasa län 

i Nylands och Tavastehns län .... 
Kymmenegårds län 

Nylands och Tavastehns län .... 

Knopio län 

Kymmenegårds län 

Vasa län 

Savolaks inf.-reg:te i Knopio län 

Nylands jägarebataljon i Kymmenegårds län 

Samma nya rotar 
hvarifrån afgår det antal rotar, som indragits vid 
den i Kymmenegårds län indelta styrkan af Savolaks 

infanteriregemente 

Återstår nya rotar 



^/* Snmma. 
rotar. 



278 
753 



192 
33 
24 



78 
12 



31 

334 

37 



178 



11 



1,031 

249 
90 



490 

178 

11 



2,049 



121 



1,928 



Krigsreg. 16. 
okt. 1804, 15. 
nov. 1806, 16. 

marB o. 25. 

juni 1807. 



Digitized by VjOOQIC 



144 HÄRENS SAMMANSiTTNINO OCH STYRKA I FRED. 

I denna nyrotering voro ej inbegripne de 416 rotÄT, 

hvaruti det hittills oroterade Karelen blifvit indeladt. Man 

hade nämligen för afsigt att i stället för de i Karelen fbr- 

lagde värfvade soldatema uppsätta indelte. På allmogens 

begäran beviljade dock Kongl. Maj:t anstånd härmed, intill 

dess storskiftet inom provinsen vore verkstäldt, dock med 

vilkor, att allmogen erlade dubbelt så stor »jägareskatt», mot 

hvad den år 1776 förbundit sig att lemna för provinsens 

Krigjiret. 11. ft>rsvar. För denna ökade skatt skulle, från och med år 

r"^ ^Ifii ^^^' uppsättas och underhållas 600 jägare, bland hvilka 

1007. afgången skulle fyllas genom allmogens egen försorg. 

Äfven genom andra medel än nyroteringen sökte man 
öka den indelta arméns styrka. På de stora myrtraktema 
å kronoallmänningama i Ikalis och Ruovesi socknar af Åbo 
och Björneborgs län hade sedan flere år storartade torrlägg- 
ningsarbeten pågått, hvartill arbetskommenderingar ur de 
indelte trupperna användts. Genom ett kongl. bref den 20. 
juli 1803 befaldes, att torplägenheter om 75 till 150 tunn- 
lands vidd skulle utses å sagda kronoallmänningar och upp- 
låtas åt personer, som, mot befrielse från jordeboksräntor, 
åtogo sig att vid krigsutbrott antingen sjelfve tjena såsom 
soldater eller anskaffa dylike. De skulle i fred bestrida 
underhållet för sig eller för sina soldater under 8 till 14 
dagars årlig vapenöfning. I början af år 1806 förändrades 
emellertid dessa bestämmelser derhän, att i stället för torp 
skulle vanliga hemman om 150 till 300 tunnlands vidd eller 
Y4 mantal upptagas. De åbor, som anmälde sig att bruka 
dessa, skulle åläggas att i likhet med öfrige hemmansegare, 
mot åtnjutande af 20 års skattefrihet, uppsätta soldater, 
hvilka såsom alla andra indelte skulle undergå 21 da- 
gars årlig vapenöfning. Genom torpinrättningen trodde 
man sig kunna uppsätta 300 soldater; men enligt de sist 



I 



Digitized by VjOOQIC 



HIrBKS SAHMANSÅTTNINO och 8TYBKA I FRED. 



145 



anförda bestämmelserna torde man ej kunnat anskaffa mer 
än hälften af detta antal. 

Om alla dessa nyuppsättningar kunnat utföras, skulle 
den i Finland förlagda delen af indelta armén ökats med 
ungeför följande nummer styrka: 



Genom nyrotering af Finland med undantag af Karelen 
Genom rotering af Karelen 


Nummer- 
styrka. 


1,928 
416 
150 


Genom nybyggen i Ikalis och Rnovesi 


Summa 


2,494 



och sålunda vid krigsutbrott kunnat uppbringas till 15,493 
man. Om Karelen blifv^t roteradt, skulle man dock nödgats 
indraga de 600 värfvade nummer, som uppsattes fÖr jägare- 
skatten från denna provins. Den verkliga ökningen af armén 
hade sålunda endast blifvit 1,894 nummer, hvartill likväl 
troligen snart kommit hälften så mycket vargering. 

I fråga om anskaffning af folk för de nya rotame 
stadgades, att gamla och nya under fvihet stående hem- 
man, som gemensamt skulle deltaga i roteringsbesväret, 
samt de rotar, som tillkommit på grund af vissa hemmans 
ökade förmåga att utgöra detta besvär, skulle erhålla 
trenne års anstånd med rekrytering och nybygnad af torp. 
Om krig dess förinnan utbröte, skulle dock soldat- genast 
anskaffas. Beträffande de hemman åter, hvilkas frihetsår ^ . _ 

Kngsreg. 15. 

ej gått till ända, skulle frågan om rekrytering för dem nov. 1806, 16. 
uppskjutas, till dess minst halfva antalet åtnjutit sina jani 1807. 
frihetsår. Soldaterna för hemmanen å Ikalis och Buovesi 
allmänningar skulle visserligen genast anskaffas, så snart 

Kriget 1808 och 1809. I. 10 



Digitized by VjOOQIC 



146 HÄRENS SA3IMAN8ÅTTNINO OCH STYRKA I FRBD. 

åbon tillträdt sin jord, men ehuru 90 personer anmält sig 
till dylik åborätt, voro dock inga soldater ännu antagne 
vid krigets utbrott. 

Då emellertid rotejemkningen och nyroteringen i Finland 
började så sent som år 1803, kunde blott de tvänne först 
nämda kategorierna af nya rotehållare hafva medhunnit att 
anskaffa soldater före kriget. Denna förstärkning af indelta 
armén kunde i första hand påräknas i Österbotten, der den 
nya indelningen först afslutats. 

Såsom nämdt är, hade Österbottens regemente genom 
nyroteringen vunnit en tillväxt af icke mindre än 1,031 
rotar. Härigenom ökades roteantalet från 1,197 till 2,228. 
När kriget utbröt, h vilade ännu hos Kongl. Maj: t ett för- 
slag till detta stora regementes delning i tvänne, »Uleåborgs» 
och ^Vasa regementen». Det sist nämda skulle organiseras 

Sktifr. fr. på 8 kompanier om 157 nummer eller tillsamman 1,256 man, 

östrrij. 19. hvarigenom det skulle hafva blifvit ungefär lika starkt som 
Uleåborgs eller Österbottens regemente jemte den under det 

öOT. léoi, samma lydande Kajana bataljon. Ehuru planen för del- 
ningen ännu icke var faststäld, hade dock anbefalts, att 
rekryteringen af de nya rotame i Vasa län skulle verk- 
Undeb. i ställas och torpcn uppbyggas. Vid krigsutbrottet hade 
nov. 18()7 o. man härmed hunnit så långt, att inom Vasa län funnos 
27. m.rsms.^gg nya soldater, d. v. s. hela det antal, som skuUe upp- 

teUr. ISOS, sättas. De hade dock ännu icke erhållit någon öfning. 
Befäl för detta manskap var kommenderadt ur Österbottens 
regemente. Meningen var emellertid, att befill till Vasa 
regemente skulle erhållas af den personal^ som blef öfver- 
flödig, då Enkedrottningens och Jägerhomska värfvade 
regementena sammanslogos till ett, hvilket äfven ingick i 
planen. 

Af hvad ofvan anförts framgår, att de indelte trupperna 
i Finland vid tiden för krigets utbrott genom nyroteringen 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBENS 8AMHANSÅTTNING OCH STTBKA I FRBD. 



147 



hannit ökas med minst 753 man, hvarigenom de kunde upp- 
bringas till en nummerstyrka af 13,752 man ^. 



Sammanställas uppgifterna om de indelte trupperna i 
det egentliga Sverige och i Finland vid ingången af år 1808, 
får man följande förslag: 



I det egentliga 
I Finland 


Sverige 


Ordinarie manskap 
enligt plan. 


Reservmanskap 
enligt plan. 





Uppsatt i 


,5 

i 


uppsåt i 


i 

'i 


Os 

9 


i 


O) 


1 


24,987 

8,765 


*753 


»795 
»184 


3,233 


'1,000 


12,182 
•817 


38,964 
13,752 




Snmma 


33,752 


753 


979 


3,233 


1,000 


12,999 


52,716 



Genom värfning i vanlig mening uppsattes ett ej obe- 
tydligt antal truppgrfdelningar. Större delen af dessa ysjc 
behöflig för gamisonstjensten å rikets fästningar och gami- 



* Jemf. sid. 142. 

» Smålands dragoner 400, Adelsfanan 395. 

3 Skånska kavaleriregementena hvartdera 500. 

* Vasa läns nya rotering. 
^ Vid Kaj ana bataljon. 

* 476 vakanser i vargeringen f5r trosskuskar, hvilka vakanser i krig 
skalle fyllas, samt 341 man vakant enrolleringsmanskap vid Kaj ana 
bataljon. 



Digitized by VjOOQIC 



148 hIebns sammansIttning och styrka i fred. 

sonsorter samt låg ständigt i tjenst; en annan, mindre del 
var uteslutande afsedd att tillhöra filltarmén och hade 
samma tjenstgöringsfbrhållanden som de indelte trupperna. 
Det värfvade manskapet, i synnerhet det till garni- 
sonstjenst afeedda, var merendels af mindre god beska^ffen- 
het. Då nämligen erforderligt antal rekryter sällan kunde 

^ erhållas på fri villighetens väg, anlitades för att fylla bristen 

flitigt de medel värfningsstadgan af den 7. april 1802 an- 
] visade. Enligt den samma kunde värfvas eller voro, såsom 

j det hette, »till krigstjenst förfallne» icke allenast lösdrifvare 

^ och straffade personer (dock ej de till vanhederligt brott 

•j förvunna), utan äfven utländske handtverksgesäller, som ej 

inom foreskrifven tid skaffat sig arbete, öfverlöpare, uttjente 
] soldater, som ej inom viss tid tagit ny tjenst, borgare, som 

I ej kunde fullgöra sina utskylder, drängar, som å förbjuden 

Drottn-B lif- ^^^ anträffades å utskänkningsställen eller ditlockats af 
rcg:te. Gen.- värfvarc, gesäller, som trenne gånger straffats för fylleri, 

mönsterrulla i m» i i • ^ '^ 

t 1791. m. fl. ^. Till och med krigsfångar försmåddes ej. 

Med den värfvade uppgjordes kontrakt om tjenst på 

T minst 3, högst 12 år; han borde vid anvärfningen vara mel- 

-1 lan 17 och 40 år, så framt han ej antagits till spel, då han 

j kunde vara yngre. Den som »dömdes» till krigstjenst, måste 

1 tjena minst 6 år. Efter uttjent kapitulationstid kunde sol- 

1 daten rekapitulera, och dylik rekapitulation var tvungen, 

! om han 6 veckor efter afskedstagandet ej på annat håll 

-I skaffat sig laga försvar. Kompanicheferna ombestyrde sol- 

' daternas anskaffning och underhåll enligt med krigskollegium 

1 uppgjorda passevolanskontrakt. 

De icke gamisonerade värfvade trupperna — Vermlands 

t Mtjägarebataljon i Sverige samt Savolaks jägareregemente, 



' Äfven nti indelta armén knnde dylika personer insättas, men detta 
var dock mindre vanligt. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅRENS SAMMANSÄTTNING OCH STYRKA I FRED. 



149 



Karelska jägarecorpsen och Adlercreutzska regementet i Fin- 
land — närmade sig, hvad beskaffenheten vidkommer, mera 
de indelte. Särskildt synes detta hafva varit fallet vid de 
finska regementena. I likhet med finska vargeringen skulle 
desse soldater mellan mötena hafva anställning såsom tor- 
pare eller drängar, så vida de ej voro handtverkare, i hvil- 
ket fall de likväl skulle hafva fast bostad, helst inom 
kompaniets stånd enligt kompanichefens bestämmelse. Vid 
anvärfningen borde derför hvarje karl medföra ett intyg, 
att han var eller bestämdt kunde blifva dräng, torpare eller 
fast boende handtverkare. Han förband sig att utöfver den 
i kapitulationen föreskrifna årliga mötestiden första året 
på egen bekostnad fullgöra 14 dagars rekrytexercis, vid 
äfventyr af att mista halfva aflöningen, om han undandrog 
sig derifrån. Hvar tredje månad skulle han infinna sig till 
kyrkparad vid närmaste kyrka, iklädd uniform, men utan 
öfver- och undergevär. Uniformen anskaffades och underhölls 
af kompanichefen på passevolans. 



Rådapr. 8. 
nov. 1797 o. 
28. april 1805. 



i 

1^ 



De i Sverige och Pommern genom värfiiing uppsatta 
trupperna hade sedan Gustaf IIIis tid undergått ganska 
omfattande förändringar. Ar 1792 hade de följande nummer- 
styrka: 



Infanteri. 

Svea lifgarde 

Göta garde 

Enkedrottningens lifregttes 3. bat 

Ronangens eget värfvade reg:te 

Trsp. 



Kom- 
panier. 


Nnmmer- 

styrka 
enl. plan. 


Summa. 


10 

10 

4 

8 


1,200 

1,2U0 

460 

500 


% 


32 


3,360 





Digitized by VjOOQIC 



150 



HÅBBNS SAMMANSlTTNmO OCH STYRKA I FRED. 



Trsp. 

Drottningens lif regemente » 

Stedingkaka regementet 

Sprengtportenska > 


32 

12 

8 

8 

12 

3 

4 

8 

13 

7 

10 

2 


3,360 

1,200 

800 

800 

1,200 

300 




Psilanderhielmska > ' 


Vermlands faitjägarebataljon 

Kavaleri. 
Lätta dragoncorpsen 


7,660 


200 
400 


600 

2.416 
200 


Husarregementet 


Ärtillen. 
Artilleri-reg:ts Lif brigad 


1,048 
568 
800 


» 65teborgs>brigad 

» Skånska brigad » 

Ingeniörtrupper, 
Fortifikations-pioniercorpsen » 


200 


Snmma 


119 




10,876 



Vid Svea lifgarde sattes i början af år 1797 20 man vid 
hvarje kompani på vakans for kronans räkning, så att rege- 

mars 1797. mentet från denna tid blott utgjorde 1,000 nummer. I 
början af 1803 återfick dock regementet sin förra styrka, 
men redan år 1806 befaldes, att 666 man skulle afskedas 
och motsvarande antal nummer hållas vakanta för kronans 
räkning. Regementets nummerstyrka nedbragtes härigenom 

Krigsrejc. 6. till 534 man. Samtidigt ändrades dess benämning till Lif- 

jnni o. 12. juli j ^ ^m r j, 

1806. gardet ml fot 

Göta garde uppsattes år 1790 och erhöll år 1792 detta 
namn. Det undergick genom vakanssättning för kronans 
räkning samma forändringar som Svea lifgarde. Sedan år 

^ Drottningens lifregemente, Psilanderhielmska regementet, en del 
af artilleriregementets skänska brigad samt pioniercorpsen voro förlagda 
i Pommern och bestodo hnfTndsakligen af tyskar. 



JQDl 



Digitized by VjOOQIC 



HlBBNS BAMMAN8ÅTTKIKO OCH BTYBEA I FBED. 151 

1806 anbefalts, att 667 nummer skalle sättas på vakans, 
räknade regementet blott 533 nummer. Samtidigt förändra- langares. 6. 

juni o. 12. jali 

des dess benämning till Svenska gardet 1806. 

Enkedrottningens lifregementes 3, bataljon var år 1792 för- 
lagd i Sverige, under det regementets öfiriga båda bata^'oner 
voro gamisonerade i Finland. År 1793 skildes bataljonen 
fullständigt från regementsförbandet, ökades till 696 man 
på 6 kompanier samt lades under Lifregementsbrigaden, med 
namn af »Värfvade bataljonen af Lifregementsbrigadens lätta maj 1793. 
infanteri» eller »Kongl. Lifregementets värfvade infanteri». 
96 nummer sattes år 1796 på vakans. Bataljonen, som der- man 1797. 
efter räknade 600 man, erhöll år 1803 namnet Konungens 
finska gardesregemente. Det öfverfördes till Finland och juni 1803. 
förlades till Sveaborg och Borgå. År 1806 flyttades det Krigsreg. 20. 
emellertid åter till Stockholm för att göra gamisonstjenst, 
då Svea och Göta garden gingo till Pommern. Samtidigt okt. lS)5. 
som nummerstyrkan nedbringades vid dessa regementen, min- 
skades den vid Finska gardesregementet till 400 man. Snart 
derefter ökades den dock till 533 man, fördelade på 6 kom- Krigsreg. 6. 

juni o. 12. juli 

panier. 1806. 

Konungens eget värfvade regemente och det Sprengtporten- 
ska eller, såsom detta då kallades, Dackwardtska regementet 
sammanslogos år 1798 till ett, som behöll det förras namn. 
Då 300 nummer samtidigt indrogos, räknade regementet juni ^1797. 
1,000 man, fördelade på icke mindre än 14 kompanier. Två 
af dessa bildade en särskild grenadierbataljon, och de tolf 
öfiriga voro fördelade på tvänne bataljoner. Grenadierbatal- 
jonen förlades i Malmö, Lifbataljonen i Landskrona och 
Ofverstelöjtnantens bataljon i Kristianstad. Mot slutet af 
år 1800 sattes regementet, med bibehållen nummerstyrka, 
på 13 kompanier, deraf 2 grenadierkompanier, men omor- 
ganiserades redan år 1802 på 11 kompanier, deraf 3 gre- 
nadierkompanier. År 1806 befaldes, att regementets num- 



Digitized by VjOOQIC 



162 HÅBBN8 SAMMANSÅTTNING OCH BTYRKA I FRED. 

merstyrka skulle nedbringas till 500 man; en ny befieJlning 
juli^^lt^o. 28. af samma år bestämde dock den samma till 800 man, för- 
okt. 1806. ^gja^^jg pg^ 10 kompanier V Regementets gamisonsort var 
sept. 1807. derefter Landskrona. 

Drottningens lifregemente, ett af de s. k. tyska rege- 
mentena, minskades under kriget i Pommern, hufvudsakligen 
genom rymning, till hallVa sin styrka. Då det mot slutet 
af år 1807 visade sig omöjligt att uppbringa denna högre än 
Kriwreir 16 ^^ ^^ mOiXi, befaldes, att de öMga 600 numren skulle 
« °o^-.l^ IS- hållas vakanta för kronans räkning. Regementet öfverfordes 

maj loOo o. oi . 

•I 27. sept. 1807. samma år till Sverige och förlades i garnison i Malmö. 

i Stedingkska regementet^ som låg garnisoneradt i Gröteborg, 

„ ^, upphörde år 1801 att vara infanteri och sammanslogs med 

I Rådspr. 31. . , 

? maj 1801. Göta artilleriregemente och arméns flotta. 

/ Psilanderhielmska regementet var liksom Drottningens 

lifregemente tyskt. I likhet med detta och af enahanda or- 
Krii?8reg. 27. saker minskades det, innan det öfverfordes från Pommern, 

J aept. o. 16. 

nov. 1807. till 600 man. Regementet, som sedan 1796 efter sin nye 
^ chef kallades Engelbrechtenska regementet, förlades i Kalmar. 

' Vermlands fältjägarebataljon uppsattes år 1788. Dess 

t styrka faststäldes till 600 man, men då det visade sig svårt 

- att uppnå denna, bestämdes år 1792, att allt ifrån påföl- 

jande år skulle af Kongl. Maj:t och kronan med hjelp af 
räntorna från den redan bildade s. k. landtvärnskassan i 
„^ Vermland underhållas en lägarecorps af 300 man, fördelade 

Kngsreg. 30. u o x ^ 

■ i jnni 1792. på 3 kompanier. Den skulle stå under en majors bef&l, men 

lyda under chefen för Nerike och Vermlands regemente. 
Befordringarne skulle dock ske inom bataljonen. Till år 
1797 gjorde 150 man af bataljonen garnisonstjenst i Kari- 
na:, i o ^*^» ^^^ denna upphörde derefter, och allt manskapet 

Radspr. lo. 

juli 1797. permitterades emellan mötestiderna. 



' Grenadierer skalle ej läugre finnas vid regementena och följaktligen 
ej keller några grenadierkompanier. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅRBNS SAMMANSÄTTNING OCH STYRKA I FRED. 153 

Utom nu nftmda vftrfvade regementen, hade under kriget 
i Pommern, uteslutande af fi^nsmän, uppsatts en corps under 
befäl af den franske emigranten duc de Pienne. Denna 
corps öfverfiördes jemte de svenska trupperna till Sverige Krigsreff. 1. 
år 1807 samt ffamisonerades i Karlshamn, under det bo- •**'' 

. Krigireg. 10. 

städer för dess räkning inreddes å Karlstens fästning. Den febr. 1808. 
blef dock ej förlagd dit, utan sändes efter krigets utbrott 
till Karlskrona. Vid ankomsten dit räknade den 105 man. 
Corpsen kallades vanligen >Duc de Piennes värfvade corps», 

. T»/- 7-r>« MönsteiTullor 

men dess ofnciela benämning var Begtment du Bot, öfver corpsen. 

Invalidcorpsen i Karlshamn bestod visserligen blott af 

gamla, mindre tjenstduglige soldater, men torde dock i viss 

mån kunna hänföras till det värfvade infanteriet. Den hade 

nämligen garnisonstjenstgöringen a Karlshamns kastell sig 

ålagd. Dess styrka utgjordes år 1791 af 1 underofficer, 1 

korpral, 1 trumslagare och 16 invalidsoldater. Under ai) 

. , , ..ni n .1 nUs^r. 15. 

senare tid upptogs den ej i förslagen öfver armen ^. maj 1791. 

Det värfvade kavaleriet i Sverige utgjorde vid Gustaf III 
död blott 600 man, men detta antal ökades småningom. 

Lätta dragoncorpsen förstärktes mot slutet af år 1792 med 
en värfvad lätt sqvadron, hvilken, såsom förut är nämdt, juii n92. 
först tillhört Karelska dragonregementet och derefter Ny- 
lands lätta dragoner. Corpsen räknade derefter 250 man, 
fördelade på 5 sqvadroner. I början af år 1793 värfvades 
ytterligare en sqvadron, och corpsen, hvars nummerstyrka Rådspr. 21. 
härigenom ökades till 300 man, fördelade på 6 sqvadroner, ^^^' 1*793. "^* 



' Utom na nämde värfvade trapper egde Sverige å ön S:t Barthelemy Ridspr. 5. 
en värfvad styrka, enligt plan bestående af 30 man, svenskar till börden, juli 1797. 
År 1S08 hade styrkan nedgått till 21 man, af hvil|(a blott 3 voro friska 
och flere redan attjent sin kapitalationstid men ej kando komma f^n ön. 
Desd atom fanns på ön en »landtmilis», hvilken år ISOO — senare upp- 
gifter föreligga ej — bestod af 4 officerare, 8 underofficerare och 136 man, Krigsrefr. 27. 
beväpnade med gevär af 1791 års modell. okt IdOO. 



Digitized by VjOOQIC 



154 HÅBBNS 8AMHANSÅTTNIN6 OCH 8TTBKA I FRED. 

fick på samma gång namnet »Kongl. Majrts Lifhusarrege- 
mente». Mot slutet af år 1794 förstärktes regementet ytter- 
ligare. Tvänne sqvadroner, hvardera om 50 man, skildes 
nämligen då från Mömerska husarregementet och förenades 
^j med Lif husarerna, som sålunda kommo att uppgå till 400 

Rådspr. 11. ^^" 

•ug. 1794. nummer, fördelade på 8 sqvadroner. Men redan år 1797 

R&dspr. 20. återgingo de två sqvadronema till sitt förra truppför- 
man o. 23. 
sept. 1797. band. Följande år ändrades regementets namn till »KongL 

^^•P^?^- Majrts lätta Dragoncorps». Ar 1801 gjordes tvänne af dess 

HOV. 1801 o. , . 

30. okt. 1806. sqvadroner till hästjägare, men likstäldes redan år 1806 
med de öfriga sqvadronema. Samma år erhöll regementet 
Krigsreg. 1. benämningen Kongl. Maj:ts Lifgarde tiU häst Sqvadro- 
1806. nerna skulle hvardera uppbringas till 75 nummer, af hvilka 
likväl fem tills vidare skulle hållas vakanta för kronans 
räkning. Lifgardet till häst bestod sålunda från år 1806, 
oafsedt nämda vakanser, af 420 nummer, fördelade på 6 
aqvadrMer. 

Husarregementet minskades, såsom nyss är nämdt, år 
1794 med två sqvadroner, men återfick dessa redan år 1797. 
Sqvadronemas styrka ökades år 1806 från 50 till 75 num- 

Krigsreg. 9. ^ "^ 

april 1806. mer eller hela regementets från 400 till 600. Regementet 
var förlagdt i Ystad och benämdes allt ifrån år 1801 efter 
sin chef: Mörnerska husarregementet, 

J^ Allt artUleriy såväl i det egentliga Sverige som i Fin- 

■'1 land, tillhörde vid slutet af Gustaf IIIis regering det s. k. 

:| Artilleriregementet, indeladt i fyra brigader. Tre af dem voro 

■'j förlagda i det egentliga Sverige och i Pommern, nämligen: 

\ Lifbrigaden i Stockholm, på Vaxholta och i Frösö skans i 

'^l Jemtland; Göteborgs-brigaden i Göteborg, Karlstad och Eda 

j skans i Vermland samt Skånska brigaden i Elristianstad, 

A Malmö, Landskrona, Jönköping, Kalmar och Stralsund. Den 
'^i slagen 1792. ^Qerde eller Finska brigaden var garnisonerad i Helsingfors, 



Digitized by VjOOQIC 



fllBBNS SAMMAKSlTTNINO OCH 8TTRKA I FRBD. 155 

Lovisa, Tavastehus och Varkaus. Ehuru förläggningen i de 
särskilda gamisonsortema delvis förändrades, bibehölls denna ^^^^^ 27 
indelning till slutet af år 1792, då en ridande artilleri- J«l> 1'^» ?ö- 

. . ... april o. 9. okt 

»division» om 40 man uppsattes af artilleriet i Stralsund. 1793. 
Denna omorganiserades snart derefter på en »brigad» om 80 
man och redovisades såväl som den »Stralsundska bataljo- 
nen» — 240 man — såsom särskild enhet under artilleri- 

QrartaUior- 

regementet. iiagen. 

År 1794 delades detta stora regemente i fyra mindre, 
hufvudsakligen motsvarande de forna brigaderna, nämligen 

Rådspr. 19. 

Svea, Göta, Vendes och Finska artilleriregementena. maj 1794. 

Svea artilleriregemente kom att bestå af den förra Lif- 
brigaden. Af dennas 13 kompanier, hvartdera om 80 man^, 
voro 12 förlagda i Stockholm och 1 på Vaxholm, hvarjemte 
en styrka af 8 man låg i Frösö skans. Af Stockholms- 
kompanierna detascherades år 1803 trenne till Finland, der 

Krigsreg. 15. 

de förlades på Sveaborgs f&stning. Två af dem återkommo juni 1803. 
dock år 1805 till hufvudstaden, hvaremot det tredje vid ut- 
brottet af 1808 års krig fortfarande var förlagdt på Sveaborg. 
Oöta artilleriregemente bildades af Göteborgs-brigaden 
och Jönköpings-kompaniet af skånska brigaden samt be- 
stod under tiden närmast efter delningen af 648 man. Dessa 
voro så fördelade, att 6 kompanier lågo i Göteborg, 1 i 
Karlstad, 1 i Jönköping och en styrka af 8 man i Eda 

o 

skans. Ar 1795 flyttades Karlstads-kompaniet till Varberg. 
Ar 1801 förstärktes, såsom förut nämts, Göta artillerirege- * 
mente ur Stedingkska regementet. Det erhöll derigenom 
en nummerstyrka af 1,288 man, fördelade på 16 kompanier 
samt kontigenten på Eda skans, hvilken dock påföljande år 
flyttades t ill Leckö slott. ^'tulSf'" 

* Kompaniet var sammansatt af styckemanskäp, sappörer, fyrverkare 
och minörer, på det hvarje kompani, »hvarast det ock nn är eller framdeles 
kan blifva förlagt, mä vara i Stånd att värkställa alt hvad i orten kan Krigsreg. 8. 
förefalla och af Artilleriet årfordras». dec. 1779. 



Digitized by VjOOQIC 



156 HÄRENS SAMHANSÅTTNINO OOH STYRKA I PRBD. 

Vendes artilleriregemente^ den förra skånska brigaden, 
bestod, sedan det minskats med Jönköpings-kompaniet, af 
720 man, fördelade på 8 kompanier och I ridande »brigadt. 
Af dessa lågo 2 i Kristianstad, 1 i Malmö, 1 i Landskrona, 
1 i Kalmar samt 3 kompanier och den ridande brigaden i 
Stralsund. Före 1794 års slut förstärktes emellertid denne 

R&dspr. 30. 

juni 1794. sist nämde med 1 kompani af Stralsundska bataljonen, or- 
ganiserades på 2 batterier och tilldelades den s. k. lif- 
. fördelningen samt förlades i Stockholm. Redan följande år 
fick dock den nya brigadens 2. batteri, med qvarlemnande 
af hästarne, återvända till Stralsund, der nya hästar an- 
skaffades för det samma. I början af 1797 indrogs hela 
ridande brigaden, och batteriet i Stockholm öfverfördes till 

mars 1797. Stralsuud, der sålunda 4 kompanier vid denna tid voro för- 
lagda. Ar 1802 uppsattes likväl i Pommern ånyo ett ridande 

juni 1802. batteri, hvilket efter hand försågs med 56 stamhästar. Yt- 
terligare ett dylikt batteri uppsattes år 1806, och antalet 
stamhästar ökades under kriget till 174. Stralsundska ba- 
taljonen, som derefter bestod af 2 ridande batterier och 2 
kompanier, erhöll år 1807 benämningen Lif bataljonen; den 
öfriga delen af regementet benämdes öfverstelöjtnantens 
bataljon och bestod af 5 kompanier. När Pommern ut- 

sept. 1807. rymdes, öfverfördes Lifbataljonen till Sverige och förlades 

/ i och omkring Kristianstad. Der vid fördelades bataljonens 

manskap på de båda ridande kompanierna (batterierna), och 

de tvänne fotkompanierna sattes, hvad spel och manskap 

beträffar, på vakans för kronans räkning. Regementet kom 

Vendes art.- sålunda att räkna endast 7 effektiva kompanier med 560 

reg:te. 4. qvart. 

försl. 1807. nummer. 

Ingeniörtrupper i egentlig mening funnos på denna tid 
icke vid armén. En fortifikations-j^ioniercorps hade likväl 
bildats år 1778 i Stralsund. Den skulle bestå af 200 man 



Digitized by VjOOQIC 



HlBBKS SAMMANSiTTNINO OCH STYRKA I PRBD. 1Ö7 

änder befäl af fortifikationsofficerare. Afsedd för den på- 
gående fostningsbyggnaden vid Stralsund, aflönades den från „ . _^ 
fonden för den samma. Ar 1793 minskades corpsen till 100 jan. 1778. 
man, af hvilka hälften skulle vara permitterad under vin- R^^ror. 10. 

^ o. 31. maj 

tern. Under pommerska kriget användes pionierema huf- 1793. 
vudsakligen till trosskuskar vid de beridna vapnen. Sedan 
corpsen — 60 man stark — på hösten 1807 kommit öfver 1807. 
till Sverige, befaldes emellertid, att den skulle upplösas 
och manskapet tilldelas de »tyska regementena» samt Pionier- 
corpsen rid Höganäs. Denna corps hade blifvit uppsatt i bör- no?. 1807. 
jan af 1807. Höganäs grufbolag hade nämligen, i anseende 
till svårigheten att vid Gustaf Adolfs grufva erhålla tillräck- 
ligt antal arbetare, anhållit att få uppsätta en »militäriskt 
organiserad arbetscorps af 200 man med nödigt befäl.» Corp- 
sen blef uppsatt på försök under 4 år. Under fredstid skulle 
den så godt som uteslutande användas till grufarbete och 
då underhållas och beklädas af bolaget, hvaremot krigs- 
kollegium försåg den med gevär och remtyg. Manskapet 
skulle hafva särskild uniform och anses såsom krigsmän 
samt svära tro- och huldhetseden, öfhingame i freds- 
tid skulle inskränkas till tvänne timmar hvarje söndags- 
morgon. I krigstid och då Skåne anfölls, borde corpsen . 
uteslutande användas till försvaret samt underhållas af april 1807. 
kronan. Den stod vid 1808 års ingång under befäl af en „ . 

Kngsrefi;. 19. 

kapten ur Konungens eget värfvade regemente ^ mars 1808. 

Efter ofvan omnämda förändringar bestod den i det 
egentliga Sverige (och Pommern) förlagda delen af värf- 
vade armén vid 1808 års ingång af följande regementen 
och corpser: 



Förslag öfver corpsens styrka har ej kunnat igenfinnas. 



Digitized by VjOOQIC 



168 



HÅBBNS 8AMMANSÅTTNINO OCH BTTBKA I FBBD. 



Infanteri: 

Lifgardet till fot 

Svenska gardet 

Finska gardet 

Ronnngens eget värfvade regemente . 

Drottningens lifregemente 

Engelbrechtenska regementet 

Vermlands fältjägarebataljon 

Régiment du Roi 



Kavaleri: 

Lifgardet till häst 

Mömerska hnsarregementet 

Artilleri: 
Svea artilleriregemente . . . . 
Göta > 

Vendes j 



Kompa- 
nier. 



Nummer- 
styrka en- 
ligt plan. 



Samma. 



10 

10 

6 

10 

12 

12 

3 

1 



534 
533 
533 
800 
600 
600 
300 
105 



6 


420 


8 


600 


13 


1,048 


1(5 


1,288 


7 


560 




200 



4,005 



1,020 



2,896 



Ingeniörtrupper : 

Pioniercorpsen vid Höganäs 200 200 

Summa 114 8,121 

Häri äro vakanserna för kronans räkning likväl icke 
inräknade. 

Styrkan af de värfvade trupperna i Sverige, som vid 
Gustaf III:s död utgjorde 10,876 man, hade sålunda minskats 
ganska betydligt, dock endast hvad infanteriet beträflEar. 
Det värfvade kavaleriet samt artilleriet hade deremot ej 
obetydligt ökats. 

Denna minskning af de värfvade trupperna i det egent- 
liga Sverige motsvarades emellertid af en ökning af dem, 
som voro förlagda i Finland. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBBNS SAMHANBItTNING OOH BTYBEA I FRED. 



159 



Dessa senare utgjordes år 1792 af: 



Infanteri: 
Bnkedrottnis lifi*eg:te8 1. och 2. batalj. 

StackelbergBka regementet 

Savolaks jägareregemente 


Kompa- . 
nier. 


Nnmmer- 
styrka en- 
ligt plan. 


Summa. 


8 
8 
6 
2 

10 


800 
800 

798 
200 


2,598 
800 
300 


Karelska j&garecorpsen 

ÄrHlleri: 
Artilleriregementets Finska brigad 

Ingeniörtrupper : 

Pioniercorpsen 

Samma 


800 


300 


34 




3.698 



Af JEnkedrottningens lifregemente hade, såsom i det före- 
gående är omtaladt, 3. bataljonen efter 1788 — 90 års krig 
blifvit öfverförd till Sverige och år 1793 skild från rege- 
mentet för att läggas under Lifregementsbrigaden. Rege- 
mentet kom derigenom att räkna 800 man. Samtidigt med 
den betydliga reduktionen af det öMga värfvade infanteriet 
indrogos 20 nummer på hvarje kompani af regementet, hvars 
styrka derigenom minskades till 640 man, liksom förut för- 
delade på 8 kompanier. Det var garnisoneradt i Helsingfors 
och å Sveaborg. 

Stackelbergska regementet undergick år 1806 samma minsk- 
ning som Enkedrottningens lifregemente och kom sålunda 
att liksom detta bestå af 640 man på 8 kompanier. Lif- 
bataljonen var förlagd i Lovisa och på Svartholmen, öfverste- 
löjtnantens bataljon i Helsingfors. Sedan 1799 kallades det 
efter sin nye chef: Jägerhornska regementet 

Savolaks jägareregemente^ eller såsom det ock benämdes,i 
Savolaks fotjägareregemente, hörde till det icke gca^nisone- 



Krigsreg. 11. 
ok$. 1806 



Digitized by VjOOQIC 



160 HiBENS SAMMANSÄTTNING OCH STYRKA I FRED. 

rade värfvade infanteriet. Ar 1804 ökades det med fyra 
. kompanier af lika styrka med de gamla, hvsirigenom det 
kom att räkna 1,330 nummer på 10 kompanier. Ar 1805 
afskildes ett af kompanierna för att bilda ett särskildt 
artillerikompani, tillhörande Savolaksbrigaden. Regemen- 
^^ tets återstående styrka ökades till 1,200 man, som f&r- 

KrigBreg. 11. "^ 

okt. 1806. delades på följande 8 kompanier: Kerimäki, Snlkava, Kri- 
stina, Rantasalmi, Maaninka, Mäntyhaqu, Hirvensalmi och 

Rid^r. 15. Leppävirta. 

juni 1791. Karelska jägarecorpsen uppsattes år 1791 till 200 man med 

Kri sre 20 ^J^^P ^ ^^^ förut omnämda jägareskatten, hvilken Karelens 

juli 1807. allmoge allt sedan 1776 erlagt mot frihet från rotering. Corp- 

april^f 93. sen ökades år 1793 till 400 man och formerades på 4 kompa- 

Krigsreg. 13. nier. Då jägareskatten år 1806 fördubblades, tillkommo 

juni 1806 o. 

20. juli 1807. ytterligare 200 man, som fördelades på de 4 redan befint- 
liga kompanierna. Denna nyuppsättning var verkstäld år 
1807. Jägarecorpsen var liksom Savolaks jägare icke gami- 
sonerad. Enligt kongl. brefvet den 20. juli 1807 var all- 
mogen i Karelen skyldig att under krig hålla sin jägare- 
corps fulltalig på så sätt, att vid krigsutbrott konungens 
befallningshaf vande »med anledning af h varje Sockens del- 
tagande i Jägare-skatten bestämde dess skyldighet att deltaga 
i rekryteringen fbr åtgången, och då antalet af manskap f6r 
hvar socken således vore gifvet, skulle det ankomma på 
Socknens samfälta besörjande att betinga och anskaffa det 
nödiga manskapet, så att det vid uppbrottsordres vore ovil- 
juli 1807. korligen i beredskap». Namnen å corpsens kompanier voro: 
Tohmajärvi, Pielis, Pelgjärvi och Libelits. 

o 

Ar 1804 uppsattes enligt samma grunder, som gälde 
för Savolaks jägare, ett regemente om 2,000 man, hvil- 
ket efter sin chef erhöll benämningen Adiercreutzska rege- 

Krigsreg. 20. 

febr. 1805. mentet Det indelades på 13 kompanier, af hvilka det första. 
Premiermajorens eller Elimä kompani, räknade 200 och de 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBN8 SAiaCANSlTTNma OCH 8TYBKA I FRBD. 161 

ötngA 150 nummer. Såsom förut är omtaladt skildes emeller- . 
tid redan följande år Elimä kompani från regementet och maj 1805. 
förenades med Nylands jägare. Regementet bestod derefter 
af 1,800 man, fördelade på följande 12 kompanier: Nnmmis, 
Haoho, Tavastehns, Gustaf Adolphs, Luopiois, Borgå, Asik- 
kala, Hattula, Hollola, Laukas, Lojo och Heinola. Truppen 
var, såsom dessa namn angifva, förlagd öfver hela Ny- 
Icoids och Tavastehus län samt i vestra delen af Eymmene- 
gårds län. 

Såsom nämdt är, bildades år 1794 af det stora artilleri- 
regementets finska brigad det Finska artilleriregementet^ som 
vid 1808 års ingång var förlagdt sålunda: 

I Helsingfors: de 7 första kompanierna^ 

> Ekenäs: 8. kompaniet 

» Tavastehus: 9. och 10. kompanierna 

» Tölö (nära Helsingfors): 7 man af ettHelsingfors-kompani 

på Svartholmen: 12 > > > 

i Varkaus: 17 » > > 

på Hangö udd: 19 » Ekenäs- > 

Det är förut omnämdt, att år 1806 ett särskildt artilleri- 
kompani bildades för Savolaks-brigaden. Kompaniet, som 
räknade 133 nummer, skulle egentligen lyda omedelbart un- 
der brigadchefen, men Kongl. Maj:t bestämde, att så länge 
öfverste Sandels var chef för Savolaks jägareregemente, 
skulle Savolaksbrigadens artillerikompani i administrativt af- 
seende lyda under detta regemente. 

Ingeniörtrupper funnos icke i Finland. Försök att organi- 
sera dylika hade likväl gjorts. De från de indelta finska rege- 
mentena ständigt utgående arbetskommenderingame, hvilka 



' På Syeaborg fanns ett kompani af Svea artilleriregemente (se sid. 165). 
Kriget 1808 och 1809. I. 11 



Digitized by VjOOQIC 



162 HÅRENS BAMMANSÅTTNUia OCH 8TYKKA I FBBD. 

afsågo dels f^tningsbyggnader, dels strömrensningar och torr- 
läggningsarbeten, voro nämligen för dem ganska betungande. 

o 

Soldatema vid Abo läns, Björneborgs, Nylands och Tavastehas 

regementen ingingo derför en öfverenskommelse med KongL 

Maj:t och kronan, hvarigenom de, mot att a&tå 2 Rdr b:co 

af sitt hemkall, befriades från dylika kommenderingar. För 

R&dspr. 10. ^^ sålunda erhållna medlen uppsattes, genom passevolans- 

ang. 1791. kontrakt med tvänne enskilda personer, en »pioniercorps» 

•kr. 14. maj &f 300 man. Denna skulle fbrrätta »fästnings- och andra 

«o, o-r kronoarbeten» och under 5 månader af året stå till K. Maj:ts 

Rådspr. 27. , , , "^ 

maj 1793. och kronans tjenst. Då emellertid corpsen ej kunde upp- 
bringas till bestämd styrka, uppsades kontraktet med passe- 
volantörema, och general-en-chef i Finland erhöll order 
att på mera militära grunder uppsätta en ny pioniercorps, 
»hvilken till inga andra behof finge nyttjas än till fästnings- 
byggnader i krigstid, till retranchementers och fältverks 
uppkastande samt vägars och broars iståndsättande, der ar- 
mén kommer att framtåga.» Denna corps, med hvilken pio- 
niercorpsen förenades, erhöll benämningen Valldrängscorpsen. 
Den skulle bestå af 4 på militäriskt sätt organiserade 
kompanier om 100 man hvartdera under befel af officerare 

•ept.^1794. o<5h underofficerare af fortifikationen. Manskapet skulle i 
fred ej vara beväpnadt, men i krig jemte verktyg erhålla 

dec. 1797. gevär och huggare. Corpsen befanns emellertid snart otjen- 
1ig för sitt ändamål, hvarför den upplöstes år 1797. De 
indelte soldatema återfingo då sitt fulla hemkall, men 
måste ånyo bestrida erforderliga arbetskommenderingar. 
Då dessa likväl blefvo allt mer betungande och återkommo 
nästan hvart annat år, uppgjordes år 1806 ett nytt förslag 
till pioniertruppers uppsättande, äfven detta stödt på de af- 
gifter man kunde påräkna från manskapet vid de förut 
nämda fyra infanteriregementena. För att befrias från ar- 
betskommenderingar skulle hvarje man årligen afstå 3 Rdr 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBBNS SAHICAKSÅTTKING OCH STYBKA I PBBD. 



163 



16 sk b:co af sitt hemkall. Då nummerstyrkan vid i fråga 
varande regementen efter verkstäld nyrotering skulle uppgå 
till 4,400, knnde man således påräkna en årlig behållning af 
14,666 Rdr 32 sk b:co. För denna summa borde värfvas 
en pioniercorps af 960 man, eller 30 man för hvart och 
ett af de fyra regementenas kompanier. Manskapet skulle 
erhålla 3 Kdr b:co i årslön samt beklädnad och under- 
håll och vara skyldigt att arbeta under 5 månader om året. 
Corpsen skulle liksom den förra beklädas på passevolans, 
men då härtill ej kunde bestås mera än 2 Rdr b:co för 
hv€uje karl om året, och inga kompanichefer funnos villiga 
att afsluta passevolanskontrakt på dylika vilkor, hade man 
vid krigets utbrott ännu icke lyckats få corpsen uppsatt. 

Sedan nu skildrade förändringar blifvit vidtagna, be- 
stodo de värfvade finske trupperna vid 1808 års ingång af 
följande regementen och corpser: 



. 


Antal 
kompanier. 


Nummer- 
styrka enl. 
plan. 


Summa. 


Infanteri: 

Enkedrottningens lifregemente 

Jägerhornska regementet 


8 
8 
8 
4 
12 
2 

10 

1 


640 

640 
1,200 

600 
1,800 

200 


5,060 
933 


Savolaks jägareregemente 

Karelska jägarecorpsen 

Adlercreatzska regementet 


Nylands jägarebataljon (värfvade delen) 

ArtilUH: 

Finska artiUeriregementet 

Savolaks-brigadens artillerikompani .... 

Samma 


800 
133 


53 




6,018 



Då den värfvade delen af finska armén vid Gustaf IV 
Adolfs tronbestigning uppgick till 3,398 man — den icke ftdlt 



Digitized by VjOOQIC 



164 



HÄBBNS SAMMAKSlTTNIKO OCH 8TYBKA I FBBD. 



militära pioniercorpsen oräknad — hade den sålunda under 
hans regering ökats med 2,615 man. Om derjemte ny- 
roteringen hunnit fullständigt genomföras, skulle hela den 
finske armén förstärkts med ej mindre än 4,693 ordinarie 
soldatnummer, d. v. s. med omkring 38 %. 

Sammanfattas de anförda uppgifterna rörande styrkan 
af de värfv^ade trupperna i det egentliga Sverige och i Fin- 
land vid 1808 års ingång, finner man, att denna utgjorde: 



I det egentliga Sverige 


Nnmmerstyrka enligt plan. 


Gamiso- 
nerade. 


E;j garniso* 
nerade. 


Samma. 


7,821 
2,280 


300 
3,733 


8.121 
6,013 


I Finland 


Snmma 


10,101 


4,033 


14,134 



Ett gemensamt öfverslag af hela vår indelta och värf- 
vade armé vid sagde tid visar följande slutsummor: 



I det egentliga Sverige.. 
I Finland 


Ordinarie manskap. 


Beservmanskap. 


1 

GO 

P 

5 
B 
P 


Uppsatt i 


11 
II 


upp^n i 


Bi 

il 

't 


O: 


o 

o: 

1 


• 


O 

o: 


33,108 

14,778 


»753 


»795 
M84 


3,233 


»1,000 


12,182 47,085 
•817 19,765 


Samma 


47,886 


753 


979 


3,233 


1,000 


12,99^ 


66,800! 



* Smålands dragoner 400; Adelsfanan 396. 
» Skånska kavaleriregementena, hvartdera 500. 



» Vasa läns nya rotering. 
* Vid Kajana bataljon. 

» 476 vakanser vid vargeringen för trosskuskar, hvilka vakanser i krig 
skalle fylias, samt 341 man enrollering vid Kajana bataljon. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅSBN8 BAHHANSÅTTKINa OCH STTBKA I FBBD. 



166 



Den i fredstid uppsatta nnmmerstyrkan — 52,872 man 
ordinarie soldater och vargering — var på följande sätt 
fördelad på de olika vapenslagen: 





Ordinarie j Reserv- 
manskap. 1 manskap. ' 


Summa. 


I Sverige: 

Infanteri 

Kavaleri 

Artaieri 

Ingeniörtnipper 

1 I Finland: 

Infanteri 

Kavaleri 

Artilleri 


24,287 

5,725 

2,o96 

200 

13,848 
750 
933 


1,000 
3,233 


25,287 

5,725 

2,896 

200 

17,061 
750 
933 


Samma 


48,639 


4,233 


52,872 



Utom desse trupper funnos tvänne militäriskt organise- 
rade corpser, bestående uteslutande af officerare med veder- 
likar, nämligen: 

Konungens lifdrabantcorps, hvilken enligt reglementet 
den 6. mars 1797 bestod af öfverbefäl, underbefäl, lifdra- 
banter och civile tjenstemän. öfverbefölet utgjordes af 4 
kaptenlöjtnanter med generalmajors eller öfverstes rang, 1 
adjutant och en fanjunkare, båda med öfverstelöjtnants 
rang. Underbefälet bestod af 4 korpraler och 1 stallmästare, 
båda med majors rang, samt 4 vicekorpraler med ryttmästa- 
res rang. Drabanteme voro 50, alla beridne. De 25 äldste 
hade löjtnants och de öfrige kornetts grad, så framt de 
icke eljest egde högre fullmakter. Derjemte funnos 18 obe- 
ridne »sumumerärer på stat», af h vilka 6 alltid voro i 
tjenstgöring. Lifdrabantcorpsen skulle bestrida vakthållningen 
närmast konungens person såväl i fred som krig, i hvilket 



' Vargeringen, hvilken uppföres på infanteriet. 



Digitized by VjOOQIC 



Krigsreg. 25. 
maj 1805. des till 6 



166 HÅRENS SAKHANSlTTNIKa OCH STYRKA I FRBD. 

senare fall den formerades på en sqvadron. Ar 1805 före- 
togs med corpsen den förändringen, att de 4 vicekorpralerna 
utbyttes mot 2 korpraler, och surnnmeräremes antal minska- 



Utom denna lifdrabantcorps fanns sedan år 1790 äfven 
Hertigens af Södermanland lifdrabantcorps, organiserad efter 
samma grunder, men blott hälften så stark. 

Börande arméns verkliga styrka och tillstånd vid 1808 års 
ingång hänvisas, hvad beträffar personalens antal och fördel- 
ning m. m., till Bil. 9 och 10 samt till tabellen å nästa sida. 
Den verkligen befintliga styrkan af stridande, alla 
grader inräknade, hvilka erhållit någon krigsbildning, ut- 
gjorde sålunda 52,937. Af dem voro dock följande sjuke 
inom landet ^: 

Officerare 96 

Underofficerare 72 

Spel ', 20 

Ordinarie manskap 1,555 

Menige af vargeringen 68 

Summa sjuke 1,811 personer. 

Den tjenstdugliga styrkan utgjorde följaktligen 51,126 
stridande af alla grader. 

Antalet fångne eller sjuke utom riket var följande: 

Officerare 70 

Underofficerare 80 

Spel 26 

Manskap 2,094 

Summa 2,270 personer. 
Vakanser att ersätta upptagas i förslagen till följande 
antal: 

* Dessa liksom följande siffror äro hemtade frän 4. qvartalets förslag 
är 1807. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBHS SAMMAN8ÅTTNINO OCH STYBKA I FBED. 



167 



ti 

•»a 

U 


Summa hästar. 


5,736 
1,293 


i> 


Drag- 


ii ' 


s. 




Rid- 


^ 3! 1 

T-« CO 


i 








lO 


lO 








CD C^ Q 








Samma personal. 


s s 




Samma. 


ig S 1 


*> 

s 




e8 






T-^ 










> 


Vargeringsmanskap. 


s 1 1 


^ 




:0 

O 








Ordinarie manskap. 


1 i 1 


g 






£B ^ S 


s 


0-i 




Snmma. 


!> S- '^ 


l>. 


eS 






g S 


s 




© eg os 
SS'" 


CO 


C 




Icke stridande. 


CO 


O 








»-« 






r* CO r^ 






'6 




Summa. 


?? S 5 
8 S 


1 


1 


1 SS 1 


§? 


PM 


>• 
O 


eS 


1 


Vargering. 


1 TO 1 

CO 


CO 


Ordinarie. 


29,038 
14,884 


s? 




cg ip kC 

5 CO 


M 






u 


Spel. 


!n 






30 






•"• 


Underofficerare. 


25 »5 <S 
^ ^ ^ 


« 










rH 


(nI 


Officerare. 


OC CO O 
CO -^f *-i 

CO CO •««** 


1 










•-^ 


©» 












• eS 












: S 












: g 












^ ;g 








o 




g 








1 






















^ 


% 




o. 








^ * 


»^ o. 








Ä 6p s e 








Ä 'C ^ -5 








% t s ^ 








02 ^ .^ 








<»<J HH I-. W 



■g 

o 



S 



I 



Digitized by VjOOQIC 



168 HlRBNS FÖBSTÄRKKINa VID KRiaBUTBROTT. 

för officerare 60 

> underofficerare 65 

> spel 42 

> ordinarie manskap 1,531 

> vargeringen 311 

Summa 2,009 vakanser. 
Häri är dock icke den nästan helt och hållet vakanta 
svenska vargeringen inräknad. 



Härens förstärkning vid krigsutbrott. 

Det är redan nämdt, att borgarne i hufvudstaden i vissa 
fall voro krigstjenstskyldige. I och för vaktgöringen inom 
Stockholm under krigstid skulle de uppsätta tvänne corpser, 
nämligen Stockholms stads borgershaps kavaleri- och infanteri' 
corpser. Grunden för deras uppsättning var följande. Jlvar 
och en, som antogs till borgare i Stockholm, var skyldig 
att efter eget val inträda i någon af dem och att deri 
qvarstå intill fylda 55 år. Endast bestyrkt sjuklighet 
eller ekonomiskt obestånd gälde såsom giltig orsak för be- 
frielse härifrån. Borgame skulle sjelfve förse sig med 
nödig utrustning. Kavalericorpsen bestod af 4 sqvadroner, in- 
fantericorpsen af 5 bataljoner, af hvilka fyra voro formerade 
på 4 och den återstående på 3 kompanier. Begge öorpsema 
stodo under befäl af stadens borgmästare såsom >brigadchef>. 
Kavalericorpsen samt infanteribataljonerna stodo hvardera 
under befäl antingen af en »stadsmajor» eller af en kapten. 
Infanteribataljonernas namn voro: Stads-, Norra första, Norra 
andra, Södra första och Södra andra bataljonerna. Kavederi- 
corpsen samt de trenne första infanteribataljonerna bestodo 
uteslutande af stadens borgare. Vid de södra bataljonerna 



Digitized by VjOOQIC 



hIbbns förbtårknikg vid kbiosutbrott. 169 

beklädde desse blott befälspostema, hvaremot nammerstyrkan 
utgjordes af »stadens drängar». Sqvadronemas och kompa- 
niemas styrka och sammansättning vexlade ganska betyd- 
ligt. Båda corpsema räknade tillsamman 1,916 man och 
277 hästar (Bil. 9). Få de sista 16 åren hade de icke haft 
några egentliga militäröfiiingar, men nnder det näst före- 
gående kriget mot Ryssland hade de varit uppbådade. 

Skogs- och jägeristatens personal synes äfven sedan äldre ^^^^^'^^ 32'' 
tider vid krigstillfällen varit vapenskyldig inom landets m»j 1638. 
gränser. Den var till ersättning härför befriad från ut- * 1682.'''° 
skrifiiing. Under Carl XTT:s och Gustaf ni:s tid hade dess 
vapentjenst i ganska omfattande grad tagits i anspråk. Sär- 
skilda militäriskt organiserade corpser af skogvaktare och 
djurskyttar hade då upprättats. Till bestäUningame inom mars 1790. 
denna stat befordrades nästan uteslutande militärer '. • 

Vtshrifning af manskap tUl härens förstärkning kunde 
ännu ega rum i sådana landsdelar, hvilka ej ingått uti det 
vissa och ständiga knektehållet. De hade visserligen er- 
hållit frihet från utskrifhing mot erläggande af en viss er- 
sättning i penningar; men kronan kunde afsäga sig den Froiteros. 
senare och i stället fordra den förra. Så var till en början 4^.' 
förhållandet uti de från Danmark eröfrade provinserna Skåne, 
Halland, Blekinge och Bohus län samt Herjeådalen. Halland, 
Blekinge och Bohus län hade dock ganska snart blifvit ro- 
terade för flottans räkning, och skatt för frihet fi4,n ut- Froftcrai. 
skrifiiing erlades der endast af en del ståndspersoner. Der- "^ ^[ 
emot erlade Skåne och Herjeådalen, som icke blifvit roterade, 
en vi3s skatt för att vara ft'ia från utskrifnhigar. Denna Jf^^gi^^j^! 

' I Södermanland förstärktes jäge ristaten är 1793 till 50 man nnder 
befäl af en öfverjägmästare. De sknlle bilda en särskild tmpp, af hvil- 
ken hälften sknlle vara beriden, och hade skyldighet att i krig göra 
tjenst i synnerhet säsom knnskapare. De öfvades ärligen 8 dagar i >mäl- , yi^ 29 
skjutning och andra jägare-exerciser.» År 1801 medgaf emellertid Kongl. \^\\ X79é o. 
Maj:t, att öfningarne tills vidare finge inställas. 6. juli 1801. 



Digitized by VjOOQIC 



170 HÅRENS FÖRSTiRKNING VID KRIGSUTBROTT. 

Frosteras. skatt benämdes i den förra provinsen >ntskrifningspenningar> 
"^4^. " och i den senare »knekte- eller rotepenningar». Det var så- 
lunda hufvudsakligen i dessa provinser, som kronan kunde 
anskaffa krigsfolk till den stående härens forstärkning, efter 
Frostems. samma grunder, som före indelningsverkets fastställande an- 
"^M8. ** vändes i större delen af riket. 

Der skyldigheten att genom utskrifning lemna kontin- 
genter till hären utbytts mot roteringen eller det vissa 
och ständiga knektehållet, kunde kronan icke lagligen fordra 
utskrifning, så länge de indelta regementena höllos fulltaliga 
till den bestämda st3rrkan. »Så länge å allmogens sida9, 
hette det nämligen i knektekontrakten, »ingen brist uti ftdla 
knektehållet forspörjes», skulle den, med dess »barn och 
folk, hvilka till gårdames cultur och bruk, samt till er- 
sättande af manskapets afgång nödvändigt kunde behöfvas, 
vara »for utskrifiiingar och alla dervid hängande besvär, 
Uplandi öster- hvad namn de häldst hafva kunna, samt fordubblingar och 
»f^*^*;;!^^^^^^' våldsamma värfningar» befriade. Dock finge icke några 
Vestmanl. 5. »undcrslef, androm till forfång, härvid foröfvas med en hop 

dec. 16ö2; ^ '=' 

med Dalame onödigt folks undcrstickande och antagande på gårdarna, 
m°fl. det Landshöfdingama böra hafva en noga uppsigt uppå.» 

Dessa kontrakt voro till ordalydelsen i flere delar olika, 
men de hade dock samma syfte, nämligen utskrifningarnes 
fullständiga utbytande mot det ständiga knektehållet. Fri- 
het från krigstjenst beviljades ej blott bonden sjelf, utan 
äfven det folk, som erfordrades for att ersätta afgången 
inom det ordinarie regementet — d. v. s. vargeringskarlen, 
der sådan fahns — samt bondens barn och tjenstefolk, som 
voro nödiga till hemmansbruket. Detta antal var från bör- 
jan noga bestämdt genom andra forordningar. Rusthållarne 
åtnjöto samma frihet som rotehållarne. Stundom inbegrepos 

Kontr. med i privilegierna äfven »sockenembetsmännen», d. v. s. skräd- 
El fsborani län , 1 , 1 
10. dec 1685. dåre ^^^ skomakare. 



Digitized by VjOOQIC 



HlBBMS P6B8T1RKNING VID KBIGSUTBROTT. 171 

AUa som kunde innefattas under benämningarne löst 
folk, inhyseskarlar, olagliga fOrsvarskarlar m. fl. stodoutom 
privilegierna. Så framt de ej togo tjenst å hemman med 
otillräckligt antal tjenstefolk, skaffade sig eget bruk eller 
öfvertogo ödesheraman, voro de hemfallna till krigstjenst, 
då så påfordrades. De utom privilegierna ståendes antal 
minskades likväl mer och mer. Allmogen erhöll nämligen 
under frihetstiden rätt att på sina hemman lagstädja allt 
flere och flere tjenare, och slutligen (den 4. april 1789) att 
»antaga och nyttja så många arbetare af egna barn och 
tjenstehjon, som han finner nödige.» 

Det är emellertid väl att märka, att den i knektekon- 
trakten omnämda lösa och utom privilegierna stående be- 
folkningen ursprungligen ej kunde omedelbart och emot fri 
vilja tagas i anspråk af kronan för komplettering af de icke 
indelta ständiga truppforbanden. Då nämligen roteringen *^ontr. med 
tillkommit »i betraktande af de stora svårigheter, som kom- Kvmmenc- 
pletteringen af det afgångna manskapet igenom utskrifning» i6%. 
medfört, innebar den ett öfverlåtande till allmogen af de 
med denna komplettering förenade besvär. För att samma 
allmoge skulle kunna gå i land härmed, fann äfven »Kongl. 
Majrt billigt att alla dugliga inhyseskarlar, lösdrifvare och 
utom privilegierna stående försvarskarlar måga tagas och 
komma rotame till lisa och understöd, när någon afgång 
sker.» Detta tolkades sålunda, att den rotehållare, som 
skulle rekrytera och kände till dylik lösdrifvare, egde rätt Je«^i. I adelns 
att anlita landshöfdingembetet för hans insättande i nummer, mars 1684. 
För detta ändamål hade allmogen äfven, såsom redan är 
nämdt, erhållit Eongl. Maj:ts försäkran, »att alla värfningar, 
som ske med våld emot ens vilja och samtycke, skola vara i^ontr. med 

Skaraborgs lan 

kraftlöse och förbudne.» Värfiiing af folk, som i händelse 16. mars 1685. 
af behof kunnat komma de indelta regementenas rotar till 
godo, finge alltså från kronans sida endast ske på frivillig- 



Digitized by VjOOQIC 



172 HÅBBNS FÖRSTiRKNING VID KRIGSUTBROTT. 

hetens väg. Det var dock tydligt, att detta allmogens pri- 
vilegium skulle verka hindrande för de värfvade regemen- 
tenas rekrytering. Man finner ock, att besvär häröfver an- 
fördes från dessa regementens sida. På grund deraf be- 
stämdes genom en kongl. resolution den 18. aug. 1731, »at 
den som möda och besvär för lösdrifvarens upspanande haft, 
och den först angifvit, må vara till honom närmast.t Då 
någon vapenfor karl af de i privilegierna icke inbegripne 
ej redan var tagen i anspråk för fyllandet af vakans vid 
indelt regemente, egde sålunda Eongl. Maj:t rätt att insätta 
honom vid ett värfvadt. Denna svaga återstod af utskrif- 
ningsrätten kan dock snarare betecknas såsom våldsam 
värfning. 

Af hvad ofvan anförts framgår, att utskrifning i egent- 
lig mening endeist i högst ringa mån kunde användas till att 
förstärka den stående hären. Vid trängande fara kunde dock, 
såsom redan är nämdt, alla vapenföre män i riket uppbådas 
till fosterlandets försvar. I de allmogens privilegier, hvilka 
bekräftats genom förenings- och säkerhetsakten, heter det 
nämligen, sedan förbudet mot våldsam värfning omtalats: 
^Dock må icke någon i nödfall eller i krigstider undandraga 
sig rikets försvar, då det fordras och omtränger.» Då det 
tillkom konungen ensam att afgöra, när »nödfall» inträdde, 
kunde han sålunda redan före ett befaradt krig uppbåda 
ett landtväm eller en landstorm och äfven låta denna vapen- 
öfvas, dock under förutsättning att den ökade härsraaktens 
underhåll ej kräfde påläggandet af nya skatter. Enligt 
1772 års regeringsform hade han nämligen icke rätt att 
»pålägga undersåtame någre krigshielper, nya gärder, ut- 
skrifningar och andre afgifter utan riksens ständers vetskap, 
fria vilja och samtycke» utom i »then olyckliga händelse, at 
riket med härsmagt angripit blefve». Då kunde han taga 
>the mått och steg, som med rikets säkerhet och undersåtar- 



Digitized by VjOOQIC 



HÄRENS BETJLpKING. BEKLJLDNAJ) OCH XTTREDNING. 173 

nes fromma öfverensstämmande äro>, men så snart kriget 
upphört, skulle riksdag utlysas och de nya gärderna ge- 
nast upphöra. form 9 45. 



Härens beväpning, beklädnad och 
utredning. 

Att lemna en fullt trogen redogörelse for härens be- 
väpning, beklädnad och utredning under den ifrågavarande 
tiden är ingalunda lätt. Förordningar i dessa angelägen- 
heter aflöste nämligen hvarandra snart sagdt utan afbrott. 
Då de icke alltid genast kunde vinna tillämpning, är det 
ofta omöjligt att afgöra, huru forhållandena vid en bestämd 
tidpunkt i verkligheten gestaltade sig. Dessa ständiga än- 
dringar måste i mycket verkat ofördelaktigt på armén, ehuru- 
väl flere af dem voro ganska välbetänkta och vitna om ett 
träget arbete inom de till krigskollegium hörande skilda 
förvaltningsgrename. Man sträfvade sålunda med allvar 
efber att fä hären tidsenligt utrustad och att på bästa vis 
och med största sparsamhet använda de befintliga tillgån- 
game, äfven om man ej alltid lyckades häri. 

Personlig beväpning. Hufvnddelen af infanteriet var be- 
väpnadt med infanterigevär (musköt), d. v. s. slätborrade 
fdntlåsgevär, forsedda med bajonett. Jägarne voro beväp- 
nade med flintlåsstudsare med spiralformiga reffior, dels med, 
dels utan bajonett. Huggare begagnades sedan år 1806 en- 
dast af lif- och hustrupperna under fredstjenstgöring, samt Krigsreg. 8. 
af de jägare, som voro beväpnade med studsare utan bajonett. IÖO6 samt 16. 
Officerare och underofficerare voro beväpnade med värja, utom 
vid jägaretrupperna der de hade sabel. Rådspr 90 

Gevären voro af flere olika modeller; det ordinarie man- *^K- 1^^- 
skåpets i allmänhet af åren 1762, 1775, 1791 och 1799, de 



Digitized by VjOOQIC 



174 HIRENB BEYÅFNIK6, BEKLÄDNAD OCH UTRBDNINO. 

för vargeringsmanskapet afsedda af åren 1716, 1725, 1731, 

1738 och 1747. Denna olikformighet i beväpningen, som 

till och med förefanns inom ett och samma regemente, måste 

utan tvifvel hafva varit ofördelaktig. Dock voro olägen - 

Spak. Hand- hetema häraf mindre, än man vid första påseendet är böjd 

hlstlil^^. ^^^ antaga. Infanterigevärets kaliber hade nämligen i Sve- 

Enander. rige under mer än ett århundrade bibehållits oförändrad. 

sid. XXXVIII. Den var noga bestämd och utgjorde 20,04 mm. (6'",7 5)\ 

Samma slags ammunition kunde sålunda användas till de 

olika gevärsmodellema. Dessa skilja sig från hvarandra i 

allmänhet deruti, att de yngre äro mera omsorgsfullt gjorda, 

och i allmänhet nättare och lätthandterligare. 1716, 1725 

Suftk Hund- 

8kjat?apn:s och 1731 års modcUer förete ej några väsentliga olikheter. 

K*tei"^-fv ^^1^^^ ^^ *^ j®^^» bajonetten är flat och dess arm af 

art. maseom samma bredd som klingan; laddstocken är af trä. Med sist- 

104! nämda modell infördes studeln * i låset. Gevären af år 

1738 utmärka sig från de föregående derigenom, att alla 

beslag äro af messing, att alla gevärsdelar i allmänhet äro 

omsorgsfullare bearbetade samt att bajonetten är försedd 

med en smalare fyrkantig arm; en del af dem erhöll jem- 

laddstock. Från år 1740 började man äfven att å de äldre 

gevären utbyta träladdstocken mot en af jem. A 1747 

Spak. Hand- års modell ökades pipans längd från 1,09 m. (36,67 d.t) till 

hUt°8id!*32. 1,12 m. (37,84 d.t)*, hvarjemtc bajonetten gjordes trekantig. 

1762 års gevär hafva bajonetten fästad till höger * om pipan, 

bajonettarmen är rund och försedd med urhålkning; eldstål 

och beslag äro afrundade i stället för kantiga, som dittills 



> Benna kaliber bibehölls tiU är 1811, dä karbinkalibern (18,65 mm. 
eller 6"',26) infördes. 
Katalog öfver 2 Studeln är en liten skifva innti låset, afsedd för dess jemnare gäng. 

8^ W^^n^r ' ^®* ^^ Jemtlands regemente detta är faststälda geväret hade en 

120! betydligt kortare pipa. 

* En del af 1747 ärs gevär hafva bajonetten till höger, en del till 
venster. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBNS BBVlPNINO, BBKLÅDNAD OOH UTBBDNING. 175 

varit brukligt. 1775 års gevärsmodell har likaledes bajonet- 
ten till höger om pipcm; de förut brukliga >ladd8tocksrörkoma> 
äro å den samma utbytta mot band, och på det öfversta af 
dessa, »näsbandet», sitter komet; gevärsdelame äro i all- ^v*y Htnd- 

^ skjotvapnts 

mänhet bättre bearbetade än å de äldre gevären. Med 1791 hUt. tid. 33. 
års gevär infördes den cylindriska laddstocken \ Dessa gevär 
hafva något kortare pipa, 1,08 m. (36,2 & d.t), men längre Katalog ofyer 
stock och längre bajonettklinga än de föregående. Låset JjJ; ^Sq^Tt 
saknar studel *. ^57. 

Ar 1791 faststäldes derjemte förändringsmodeller å ge- 
vären af år 1716, 1725, 1738 och 1747; och år 1799 å gevären ^^j^,^^ .^^^^ 
af år 1738 och 1791, den sist nämda äfven kallad 1799 års »^-t SSf*"*» 

sid. 230, D:r 

modell. Förändringen var dock icke af någon särskild be- 160—166. 

tydelse. Ar 1805 faststäldes reparationsmodeller å äldre 

gevär af till och med 1762 års modeller, å hvilka piporna Enander. 

^ ' r r Handge?iren 

afsågades till 1,08 m. (36,2» d.t) längd. Att de gamla flint- sid. 55. 
låsgevären så länge kunde bibehållas i brukbart skick, visar 
deras stora hållbarhet. 

Sigtet på infanterigeväret utgjordes vanligen af en ur- 
filning uti svansskrufvens högsta rundning *. Komet var 
fiwtlödt antingen å pipan, såsom på gevären före år 1775 
samt å 1805 års förändringsmodell, eller ock å näsbandet, Enander. 

Handgevären 

såsom å 1775, 1791 och 1799 års gevär. Bcgonetten fasthöJJs »id. 55. 
på de flesta modeller genom en skruf, som gick genom 
bajonetthylsan och ansattes mot den å pipan fastlödda 
bajonettklacken. Geväret med bajonett vägde i allmänhet 



' Denna afskaffades ä 1815 års gevär, som erhöllo koniska lådd- Vg*^iQ- gjy . 

stockar. ^rt. musenm 

' A det f9r kadettcorpsen samma år faststälda geväret har pipan sid. 230, n:r 
piBtolkaliber (16,o« mm. eller 5/"4). 167. 

' Detta var ett s. k. gropsigte. Utländska gevär från denna tid £^40^^^ 

sakna i allmänhet sigte; riktningen skedde dä öfver bottenstyckets h5g- HandgeTiién 
sta pnnkt. tid. 18. 



Digitized by VjOOQIC 



176 HlEBNS BEVlPNINa» BEKLIDKAD OCH TJTBBDNING. 

mellan 5 och 5,3 kg. (12—13 «), deraf bajonetten omkring 
400 gr. (nära 1 «) \ 

Stndsaren utgjorde, såsom nämdt är, företrädesvis jä- 
games vapen. Låset var likt infanterigevärets, men kali- 
bern, som vexlade med olika modeller, var ursprungligen 
mindre, pipan ett godt stycke kortare och hela vapnet 
lättare. Bajonett saknas å en del modeller, å andra är 
huggaren lämpad dertill. Med det refflade loppet afisåg 
man att gifva studsarens >trångkula> en stadigare gång, 
samt dermed äfven längre skottvidd och större träffsäker- 
het, än infanterigevärets »passkula» kunde erhålla. Om 
refflomas verkliga betydelse, liksom om ballistiken i all- 
mänhet, hade man dock ännu ganska obestämda begrepp. 
Vid svenska armén infördes studsaren första gången un- 
der pommerska kriget (1766 — 1762) såsom beväpning för 
de då uppsatte jägame till häst och fot samt för husar- 
Spak. Hand- skyttamc. Denne studsare hade 8 runda refflor och en 

skiotvapnts 

hiat sid 32. kaliber af 15,5 mm. (5,'"2). En del af desse studsare hade 
bajonett, en del saknade dylik. Den Sprengtportenska stud- 
saren, tillverkad omkring år 1776, och studsaren af 1788 
års modell, båda afsedde för Savolaks jägare, hade en kali- 
ber af 19 mm. (6,'"4) och 8 refflor samt saknade bajonett. 
Dessa båda modeller skilja sig från hvarandra endast med 
afseende på refflomas form. Studsame af 1793 års modell, 
konstruerade af öfversten Jägerhom, likaledes för Savolaks 
Katalog of ver j^göje, hade pistolkalibcr (16,03 mm. eller 5,'"4) och samma 
l\Å. 2^'*n?r ^^**^ refflor som de förra. De voro försedda med sabel- 
168—171. bajonett. Helvigs studsare af år 1803 hade muskötkaliber 
samt 4 grunda refflor. Den är särskildt anmärkningsvärd 



P , * 1815 års infanterigevftr med karbinkaliber vägde utan bajonett 

Handgevären 4,96 kg. (11 Ä 20 lod) och med bajonett 6,86 kg. (12 ^ 12 lod), jigare- 
•id. 97. geväret respektive 4,67 kg. (10 « 24 lod) och 5,i6 kg. (12 « 4 lod). 
1867 års gevär väger ntan bajonett 4,86 kg., med bajonett 4,67 kg. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBEN8 BBVÅPNING* BBKLÄDNAD OCH UTEBDNING. 177 

derför, att vid den samma for första gången användes, jemte 
vanliga runda kulor, ftfven aflånga ovala sådana, h vilka i 
bakre ändan voro försedda med en konisk urhålkning. Den 
profskjutning, sopa på våren 1804 företogs med denne stud- 
sare på isen vid Eaknäs, nära Stockholm, lemnade synner- 
ligen goda resultat och ådagalade dess öfverlägsenhet i alla 
afeeenden öfver de äldre studsaremodellema. På det för då 
varande eldhandvapen stora lafetåndet af 297 m. (1,000 fot) 
visade han ganska god träfiförmåga, och de aflånga kulorna 
hade en vida kraftigare verkan än de runda. Emellertid 
blefvo först nämda kulor ändock icke antagna. Af denna 
modell förfilrdigades under åren 1804—1806 minst 1,000 
stycken. Den vägde, med laddstock af jern, icke mer än 
4 kg, (9,5 «), då Sprengtportens studsare med träladd- o i^ n j_ 
stock vägde 4,73 kg. (11,2 q). Den saknade från början skjatvapn:» 

_ . , . hist., iid. 35, 

bajonett. 36. 

Helvig konstruerade äfven år 1805 ett reffladt gevär, 
afeedt för såväl infanteri som jägare. Det hade lika antal 
refflor och samma kaliber som studsaren samt var försedt 

o 

med en lång stickbajonett. Ar 1807 faststäldes modell å 
detta gevär med brungjord pipa, och under året tillver- 
kades vid Norrtelge faktori 200 stycken. Ar 1808 vidtogos 
några mindre förändringar; pipa och bajonett skulle vara 
blanka. Sist nämda år faststäldes äfven reparationsmodell 
å reffladt gevär med flintlås och bajonett för såväl in- 
fanteri som jägare; geväret var uppreffladt i likhet med 
1807 års gevär. Någon större anskaffiiing af dessa reff- ^^^^ .^^^^ 

lade ffevär af 1807 och 1808 årens modeller kom likväl art. muåcom 
,, . ^ . ^ , ,., o o o "^- 232, n-.r 

aldng att ega rum. Knget afbröt här, liksom på så många 186—189. 

andra områden, de påbörjade förbättringarne. Konungen 
afsände dock vid krigets början en artilleriofficer till Eng- 
land för att der beställa 12,000 dylika gevär. Till följd 

Kriget 1808 och 1809. I. 12 



Digitized by VjOOQIC 



178 HÄRENS BBVlPNINQ. BBKLÅDNAD OCH UTREDNING. 

af de stora kostnader och den långa tid, som tillverk- 
ningen skulle erfordra, måste man emellertid afstå ft^ 
denna plan. I stället uppköptes i England ej mindre än 
Spak Skjut- 35,000 gamla gevär \ hufvudsakligen för Jandtvämets räk- 
handvapn:8 ning. Före maj månads utgång år 1808 voro de äfven öfver- 

hist., sid. 36, 

37, 39. förda till Sverige. 

Ammunitionen utgjordes af kula och krutladdning, före- 
nade i en patron. Till infanterigevären begagnades s. k. 
passkula af sferisk form, med något mindre diameter än 
loppets, till studsaren s. k. trångkula, äfvenledes sferisk 
med en diameter lika eller något större än loppets. Kulan 
Spak. Hand- till infanterigeväret vägde nära 40 gr. (3 lod), till studsaren 

skjatvapnis « x / 

hist., sid. 45. i allmänhet något mindre *. Krutladdningens storlek var 
omkring ^/g af kulans vigt, sålunda för geväret omkring 
13,3 gr. (1 lod). Kulan och krutet omslötos af en pappers- 
hylsa. Denna skulle enligt åren 1804 och 1805 utfärdade be- 
stämmelser vara klistrad med lim, ombunden med tråd i båda 
ändar samt försedd med en strypning mellan kula och krut- 
laddning *. Vid laddning af studsame begagnades alltid en 
s. k. fetlapp, bestruken med talg eller annat osaltadt fett 
på den mot loppet vända sidan. Fetlappens ändamål var 
att fylla loppets refflor och derigenom borttaga spelrummet 
samt att i möjligaste mån hålla loppet Mtt firån krutsmuts. 

Spak Hand- "'■ ^^^^"^ medfördes till studsarne krutpatroner, fetlappar och 

skjntvapnts tulor hvar för sig, men efter år 1805 infördes s. k. fetlapps- 
hist. sid. 50, ^' ^^ 

52, patroner, i hvilka krut, kula och fetlapp voro förenade. 



Katalog öfver , 23 qoq af dem voro engelska af 1762 års modell med en kaliber af 

art. mnseum ' ** 

sid. 237 n:r 21 mm. (7"'), 12,000 voro i England ändrade preussiska gevär, med kali- 

237, 247, 248. bern i det närmaste lika den svenska karbinkalibern. 

Callerström. * ^^^ karbinkalibern var vigten 33 gr. (2 V2 lod), för pistolkalibern 

Unders, af sv. 20 gr. (1 '/j lod). Kulan till 1815 års gevär med karbinkaliber vägde 

iof.-gcv. 30,6 gr. (2,317 lod). 

' Se närmare Spak, Handskjntvapnens hist., sid. 50 — 51. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅRENS BBVÅPNINQ, BEKLÄDNAD OCH UTRBDNINO. 179 

Antändningsmedlen voro den mellan hanens >läpp> och 
>mulen» fastskrufvade flintan, eldstålet och fängkrutet. Ge- 
nom flintans slag mot eldstålet antändes fUngkrutet, från 
hvilket elden genom f^ghålet meddelade sig åt laddningen. 
Flintstenarne försletos ganska fort. Så beräknades inom Spak. Hand- 

skjatTapn:8 

svenska armén under kriget 7 flintor for 50 skott \ Fäng- hist. sid. 47. 
krutet förvarades ursprungligen i särskilda kruthorn, hvilka 
buros i >bandtlert8kskan> (patronköket). Men år 1805 be- 
faldes, att kruthornen ej vidare skulle användas. Fäng- 
krutet måste då i stället tagas från patronen. Denna be- 
stämmelse, tydligen afsedd att förenkla utredningen, var 
dock i många afseenden ofördelaktig. Bet blef nämligen 
nästan omöjligt att till alla skott få lika krutladdning, då 
en del af denna efter ögonmått skulle hällas i långpannan; 
och om en patroji klickade, hvilket med flintlåsgevären ofta 
inträffade, måste en ny patron uppoflfras endast för att er- 
hålla nytt fängkrut. Denna olägenhet kunde dock före- Spak. Hand- 
kommas, om särskilda fUngpatroner medfördes. hits. sid. 53. 

Patronerna förvarades i med segelgam ombundna paket 
om 10 stycken i hvarje. Ammunitionsutrustningen var be- 
stämd till 70 patroner for hvarje man. Af dessa skulle 
soldaten sjelf bära 30; 20 skulle föras å bataljonens am- Krigsreff. 8. 
munitionsfordon, men kunde vid detaschering eller under ™*" ^^^* 
förposttjenst äfven utdelas åt manskapet; de återstående 20 ,maii^l807. 
funnos vid brigadens artilleripark. 

Tillverkningen af ammunitionen, kulomas gjutning häri 
inbegripen, ålåg ursprungligen infanteriet sjelft, som för 
detta ändamål medförde all erforderlig materiel, såsom kul- 
formar, kulsaxar och stöpslefvar m. m. År 1806 bestämdes 
dock, att all ammunition skulle tillverkas af artilleriet med 
biträde af manskap från infanteriet. Rekryterna vid detta 



^ Under vanlig exercis, då skjutning icke förekom, anvftndes i stället 
för stenflintan en träbit, skuren i flintform. 



Digitized by VjOOQIC 



180 HÅRENS BEVÅPNING, BEKLÄDNAD OCH UTREDNING. 

vapen skulle under de årliga mötena öfvas uti tillverkning 
af såväl lös som skarp ammunition. 

Infanterigeväxets någorlunda verksamma skottvidd torde 
kunna antagas till 120—180 m. (200—300 alnar), de bästa 
studsames, såsom Helvigs, ända till 300 m. (500 alnar). 

Gevärens beskaffenhet lemnade vid flere regementen 
mycket öfrigt att önska. Särskildt voro de finska regemen- 
tena styfmoderligt behandlade. Vid Nylands jägarebataljon 
t. ex. hade det värfvade manskapet infanterigevär och det 
indelta studsare, båda sorterna af två modeller. Gevären 
fingo vid 1806 års generalmönstring det vitsord, att de på 
grund af sin längd voro alldeles olämpliga till jägarexereis, 
och studsarne, att de voro felaktiga så väl till lås som 
pipomas uppborrning och ej mäktade »drifva skottet längre 
än högst 120 steg», h vadan de voro mindre användbara. 
Vid Savolaks jägareregemente funnos tre olika gevärsmo- 
deller, dels nya studsare med sabelbajonett, dels gamla 
Sprengtportenska studsare utan bajonett och slutligen van- 
liga infanterigevär med trekantig bajonett. Man klagade 
öfver, att de Sprengtportenska studsarne »buro» åt annat 
håll än de i följd af refflingen skulle gå^. 



* I ftäga om beskaffenheten f5r öfrigt af det finska infanteriets ge- 
vär må följande atdrag anföras ur finska general-en-chefs underdåniga 
memorial den 8. december 1807 angående förrättad inspektion af finska 
armén: >I öfrigt får jag Nåden at hos Eders Kongl. Majest, i underdånig- 
het omnämna, at de på Regementerne anbefalte Jägare borde förses med 
bättre ock skottställda Geyär, härvid undantagandes Studsare, ty de Mo- 
deller, som Finska Arméen nu äga äro högst obrukbara för denna slags 
trupp, ock jag vågar anmäla äfven svåra för Musquetterarne, i anseende 
till deras stora olägenhet, at de stöta grufveligen, då de äro laddade 
skarpt; det är intet ovanligt at den contusjon de förorsaka har gordt 
Soldaten, för fiere dagar obrukbar i ledet, ock i stället för förtroende till 
sitt Gevär, inger honom en ricktig frucktan som gör all hans skutning 
osäker och onyttig.» 

Om de till Enkedrottningens och Jägerhornska regementena utdelade 
gevären säges, att de »äro vid båda Regementerne af Mindre pålitlig god- 



Digitized by VjOOQIC 



HÅ&BNS BBVlPNING, BBKLIDNAD 0€U UTRBDNING. 181 

Finska vargeringens gevär, hvilka utdelats 1778 och i 
allmänhet voro af 1716, 1725 och 1731 årens modeller, knnde 
naturligtvis ej heller vara i särdeles godt stånd. Af Bil. 11 
fi^mgår, att äfven vid de svenska truppafdelningarne ett 
stort antal gevär voro i mindre dugligt skick. Särskildt 
gälde detta de regementen, som deltagit i det senaste kriget 
i Pommern. Vid Skaraborgs regemente voro sålunda i slutet 
af år 1807 ej mindre än 602 gevär i behof af reparation, 
vid Lifgrenadierregementets rothållsfbrdelning 428, vid Nerike 
och Vermlands regemente 344 \ vid Konungens eget värfvade 
regemente 290, vid Helsinge regemente 232 o. s. v. 

Vid gevärsförråden i Stockholm, Göteborg, Kristianstad, 
och Malmö samt vid faktorierna i Norrtelge, Husqvama och 
Söderhamn funnos vid slutet af år 1807 15,741 brukbara och 
32,596 reparabla infanterigevär (Bil. 11). Vid samma tid 
funnos vid förråden i Helsingfors, Tavcistehus och Varkaus 
5,327 brukbara och 13,623 reparabla infenterigevär. Inbe- 
räknadt de till regementena utlemnade gevären funnos inom 
det egentliga Sverige 39,360 brukbara och 35,525 reparabla 
infanterigevär samt 683 brukbare och 564 reparable studsare. 
I Finland hade man i allt 19,980 brukbara och 15,685 repa- 
rabla infanterigevär samt 1,801 brukbare och 906 reparable 
studsare. Hela antalet brukbara gevär och studsare i Sve- 
rige och Finland uppgick sålunda till 61,824. 



het, de elda mycket illa, men til Exercitie Gevär i fredlig tid äro de 
dock brukbara.» En med de samma företagen målskjutning synes dock 
enligt ofvan citerade memorial hafva lyckats >öfver förmodan i anseende 
til de öfverklagade Gevären; ty alla skott som ej träffade taflan höllo 
linien.» >£tt lod krut», tillägges det, »åstadkom mycken stöt af Geväret 
ock mera kastning, men med V4 lod tycktes Gevären hafva den säkraste 
portée utan olägenhet för Karlen.» 

' Enligt chefens för Nerike och Vermlands regemente rapport till y^^ armén 
generalmajor Vegesack den 6. mars 1808 skulle 492 gevär såsom mer eller 2. brig. 
mindre odugliga utbytas mot andra från förrådet i Kristianstad. ordr. joum. 



Digitized by VjOOQIC 



182 HlRENS BBViPNING, BEKLÅDNAD OCH UTREDNING. 

Då infanteriets nummerstyrka enligt plan utgjorde 42^8 
man, fanns således en reserv af nära 20,000 gevär. Större 
delen af dessa behöfdes likväl för vargeringen, om denna 
skulle fullständigt uppsättas. Endast 6- till 7,000 gevär 
skulle dereffcer återstå i reserv. För att beväpna ett all- 
mänt uppbåd måste sålunda de »reparabla» gevären användas, 
så vida man ej kunde anskafiPa vapen från utrikes ort. Be- 
klagligt och vittnande om föga omtanke var det derför, att 
under närmast föregående tid ett ej obetydligt antal vapen 
afjrttrats både till Ryssland och Preussen. Ensamt under 
dec^l^^'. ^^ ^^^ försåldes sålunda ej mindre än 21,665 reparablage- 
febr., 17. o. vär af flere modeller och under föliande år 17,683 huggare 

21. april samt a. 

1. maj 1807. och sablar \ Vid krigsutbrottet måste man derför, såsom 
redan är nämdt, anskaffa nya gevär från England. 

Sedan såväl karbiner som dragongevär år 1806 afskaflEats 
för allt kavaleri till fältbruk, skulle ryttarens beväpning ut- 
göras af sabel eller pallasch samt tvänne pistoler med flint- 
lås. Pallasehen, som skiljer sig frän sabeln derigenom, att 
klingan är rak och längre, samt bygeln på lUstet större 
(korgfäste), begagnades af Lifregementsbrigadens kyrassier- 
corps och Skånska karabinierregementet, sabeln af det öfriga 
vapen, sid. 39. rytteriet. Dessa vapen voro vid kavaleriet i Sverige af 1774, 
1791, 1793, 1805 och 1807 årens modeller. Af pistolerna 
var den ena en refflad s. k. studsarepistol, den andra en 
slätborrad s. k. flankör- eller blänkarepistol. Modellerna 
till dem voro konstruerade af Helvig. Den förra faststäldes 
den 5. januari 1807. Den var försedd med 4 ref flor och 
skottstäld på ett afstånd af 178 m. (600 fot). Till den 

• De till Ryssland lemnade gevären betaltes aldrig. Rdrande ge- 
värshandeln skrifver general Armfelt den 8. mars 1808: »Allmogen (i 
Finland) har önskat beväpna sig, men ett oförlikneligt Krigs-Collegium 
har haft den faderliga försorg att skaffa oss af med alla gevär och onödig 
ammunition.» 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBBNS BBVlPNING, BBKLIdNAD OCH UTBEDNING. 183 

samma hörde en löskolf, som kunde ^stas vid den vanliga 
kolfven. Vapnet ersatte derigenom fullständigt den slät- 
borrade karbinen, men var betydligt lättare och beqvämare 
att medföra. Äfven blänkarepistolen var så konstruerad, att 
löskolfven kunde användas till den samma. Pistolerna skulle 
hafva gemensam laddstock. Äldre pistoler af 1716 och 1738 
årens modeller blefvo vid samma tid ändrade, så att löskolf o i. u ^ 

o Spak. Hand- 

kunde å dem användas. A en del af pistolerna af 1738 års skjutvapnts 

hist. sid. 37. 

modell bibehölls härvid endast den gamla pipan, hvaremot^^ 

stock samt lås gjordes nya; å andra bibehölls äfven det »rt. muienm, 

_ _^ ^ sid. 277, n:r 

gamla låset. 596, 599, 600. 

Pistolkalibern var den sedan slutet af 1600-talet i Sve- 
rige faststälda, eller 16,03 mm. (5,'"4) i. Kulan till stud- 
sarepistolen vägde omkring 20 gr. (1 Vg lod), krutladdningen 
6,6 gr. (7j lod). Patronen till denna pistol var, liksom till 
studsaren, en s. k. fetlappspatron. Enligt år 1808 utfärdade 
bestämmelser skulle till de slätborrade pistolerna endawt 
användas s. k. rännkulor, d. v. s. flere mindre kulor i samma 
skott. Ryttarens ammunitionsutrustning utgjordes af 24 pa- ^p^. Hand- 
troner för hvarje pistol. hist. sid. 52. 

Ehuru karbiner och dragongevär, såsom nämdt är, blif- 
vit aflagda för fältbruk, skulle de dock tills vidare bibe- 
håUas under fredstjenstgöring för att användas vid exercis 
till fot. De kunde äfven komma till användning i fält, för 

. . Krigsree. 17. 

den händelse dragonerne måste göra tjenst såsom infanteri, febr. 1806. 

Det i Sverige förlagda kavaleriet var någorlunda till- 
fredsställande försedt med den erforderliga beväpningen. 
Med kavaleriet i Finland var det deremot i detta afseende 
ganska klent bestäldt. Vid Nylands dragoner fiinnos så- 
lunda endast fyra par brukbara pistoler; vid Karelska dragon- 



» Officerspistolen svnes dock haft en mindre kaliber. Ett i artilleri- *'***^***^ . ^f^" 

'^ * art. museum, 

mnsenm befintligt dylikt vapen, tillverkadt är 1738, och ännu användt i gj^ 276 n:r 

1813 ärs fälttag, har en kaliber af 15,5 mm. (5,'^2). 586.' 



Digitized by VjOOQIC 



184 HlRBNS BBVlPNING, BBKLÅDNAD OCH UTREDNING. 

corpsen voro såväl pistoler som sablar kasserade, och i de 
finska vapenförråden fanns intet för att fylla denna brist 
(jmfr. BU. 11). 

Artilleristens personliga beväpning utgjordes till år 
1808 af infanterigevär eller s. k. artillerigevär* samt hug- 
gare. Vid det ridande artilleriet var manskapet beväpnadt 
med kavalerisabel i stället fbr huggare samt hade derjemte 
pistoler. Gevär funnos emellertid ej ftr hela manskapsstyr- 
kan, utan blott till ett antal af omkring 50 stycken på 
hvarje kompani, och användes hufvudsakligen vid gamisons- 
tjenstgöring. Då det åkande artilleriet år 1808 infördes, be- 
stämdes, att manskapet vid samtliga artilleriregementen 
skulle beväpnas med kavalerisabel, och att det samma äfven 
Gen.-faltty|- yj^ vakttjenstgörfng skulle använda sabel, i den mån dylika 
maj 1808. hunno anskaffas. 

För tillverkningen af handvapnen funnos gevärsfaktorier 
vid Husqvama, Norrtelge och Söderhamn samt klingsmiden 
i Eskilstuna och å Vira bruk ^. Grevärsreparationsverkstäder 
funnos vid alla större gevärsförråd. Såsom exempel på till 
hvad omfång gevärstillverkningen bedrefs, kan anföras, att 
år 1807 voro 3,400 infanterigevär och 1,963 pistoler be- 
stälda eller inlemnade till ändring vid gevärsfaktorierna, 
hvarest dess utom tillverkades 200 jägaregevär enligt Hel- 
vigs modell (jmfr. ofvan sid. 177). Vid gevärsförråden hade 
under året 6,600 infanterigevär, studsare och pistoler blifvit 
iståndsatta samt 960 infanterigevär forändrade till nyare 
modell. Ensamt vid artillerigården i Stockholm hade af 
nämda vapen 2,716 infanterigevär, 200 studsare och 680 
pistoler blifvit iståndsatta. 



• D. v. 8. förkortade infanteri gevär. 

^ Beläget i Åkers skeppslag af Stockholms län. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBN8 BBVÅPNING, BBKLÅDNAD OOH UTREDNING. 185 

Artillerimaterielen ^ Åt artilleri vapnets utveckling hade 
man under de närmaste åren före krigets utbrott egnat sär- 
skild uppmärksamhet. Arbetet giok framför allt ut på att 
skaffa en tidsenlig och någorlunda likartad materiel. Yigten 
häraf hade sedan Cronstedts och Ehrensvärds tider blifvit 
väsentligen förbisedd, och en ordnad plan för kanontillverk- 
ningen hade saknats. Be ständiga försöken med olika mo- 
deller hade endast ledt derhän, att det svenska artilleriet 
vid utbrottet af 1788-90 årens krig var sammansatt af ka- 
noner, haubitser och mörsare, tillverkade efter flera olika 
system, med olika kalibrar. Denna artillerimaterielens be- 
skaffenhet förorsakade under kriget oändliga svårigheter, och 
freden var ännu icke sluten, då Gustaf III såg sig nödsakad 
att företaga en rensning. I ett kongl. bref den 11. december 
1789 förklarade han, »att större delen af de förändringar, 
som tid efter annan uti Wårt Artillerie gjorde blifvit, långt 
ifrån att medföra en nyttig verkan, snarare försämrat» det 
samma. Derför befaldes, »det alla skjut- och kast-machiner, 
som hädanefter så för Arméen som föstningame gjutas, böra 
förfärdigas till alla delar lika med Cronstedtska Inventionen, 
utom hvad framledne Fältmarskalken Gref Ehrensvärds 
Sicochette Mörsare angår och den ändring, som med Krut- 
kammarens Direktionslinie på Mörsare af honom blifvit an- 
tagen, hvilket såsom ganska nyttigt kommer att allt fram- 
gent bibehållas.» Förenklingen — hvilken dock tUl stor n. dec. 178 
del stannade på papperet — bestod alltså uti en åter- 
gång till den ståndpunkt svenska artilleriet intagit på 1720- 
talet. Kanonerna borde sålunda vara 3-, 6-, 12-, 18- och 
24-"^, af hvilka de båda senare räknades tUl »attaque»- och 



I Hvad här nedan anfOres är hafvndsakligen utarbetadt med ledning 
af -h-n:8 (d. v. kaptenen yid Svea artilleriregemente P. £. Helling) nog- 
granna och belysande uppsatser i K. Kr. V. Ak:s Tidskr/ 1848 och 1849: 
»Strödda anteckningar om svenska artilleriet». 



Digitized by VjOOQIC 



186 HÅRENS BBVÅPNING, BBKLÅDNAD OCH UTBBDNINO. 

f&stningsartilleriet och de öfrige till Mtartilleriet, dit äf- 
ven 8- och 16-^ haubitser samt 16- tt ricochettmörsare hörde. 
På fästningarne funnos dess utom 16-, 40-, 60- och 80-« 
mörsare. Vid hvarje infanteribataljon skulle finnas 2 styc- 
ken 3-^ lätta s. k. regementskanoner ^ Jägarebataljonerna 
1788 års erhöUo 2 stycken 3-*^ s. k. partikanoner, af ännu lättare 

stycke regle- i . | . . 

mcnte? konstruktion. 

Genom att återgå till Cronstedts system var emel- 
lertid föga vunnet. Ty dels var detta system ehuru på 
sin tid måhända det bästa i Europa, numera föråldradt^ 
dels saknade man tillgångar att genomföra förändringen. 
Vid Gustaf IV Adolfs tillträde till regeringen funnos der- 
för i Sverige alla möjliga slag af kanoner, sammanförde 
utan minsta plan å orter, dit de efter sista kriget lättast 
kunnat foras. Nästan samtlige desse pjeser utmärkte sig 
för sin orimliga tyngd och ohandterlighet. Under det så- 
lunda de franske pjeserna vägde 160, de österrikiske 120, 
de preussiske 100 och de engelske 75 gånger kulans vigt, 
var de svenska fältstyckenas vigt i allmänhet 300 gånger 
kulans. Pjesernas transportsätt å slagfältet medelst an- 
marschbommar och manskap var äfven otidsenligt. Derjemte 
bibehöll man ännu den s. k. halfkuleladdningen, som af 
kunnige artillerister redan var utdömd såsom för stor. Allt 
detta gaf anledning till oupphörliga anmärkningar, särskildt 
af de yngre artilleriofficerarne. Det var dock intet lätt arbete 
att bringa reda i förvirringen. Men lyckligtvis egde armén 
uti Helvig och Gardell två män med ovanliga insigter och 
praktisk duglighet. De åtogo sig äfven värfvet, för hvars 
lyckliga genomförande deras inbördes afvoghet likväl var 
ett icke obetydligt hinder. 

Såsom redan är nämdt, uppsattes år 1792 på Cardells 
de^7'f92. förslag i Stralsund ett ridande batteri, hvilket följande år 

' I krig borde dessutom en 6-U kanon medtagas Tid hvarje regemente. 



Digitized by VjOOQIC 



HIRBKS BBViPNING, BBKLIdNAD OCH UTEEDNING. 187 

under namn af brigad erhöll en ny organisation. Det er- 
höll ny materiel, bestående af 5 stycken 6-tt kanoner och , , 

•^ ' "^ Rådspr. 9. okt 

en 8-ft haubits af metall. På föreställame till dessa pjeser 1793. 
anbragtes ammnnitionslådor öfver axeln, hvarigenom am- 

o 

munitionsfordonens antal kunde minskas. Ar 1794 tillkom 
ytterligare ett ridande batteri, för hvilket dock endast 3-^ 
kanoner fdnnos att tillgå. Följande år utbyttes å de lättare 
pjeserna de tunga anmarschbommarne mot s. k. »anvancer- 
bommar», hvilka medelst »bretellstreck» fastades vid lavetten. 
Derigenom kunde servisen minskas från 16 till 10 man. 
Något senare minskades servisen äfven vid en del 3-^ kanoner 
till 1 konstapel och 6 man, som vid hastigare takter sutto 
upp dels på draghästarne och ammunitionshästen, dels på 
lavetten. Denna anordning var upphofvet till det s. k. »be- 
ridna artilleriet» eller»kavalleriartilleriet» — en föregångare 
till det åkande. Men ehuru det ridande artilleriets infö- 
rande i och för sig var ett framsteg, ökades oredan inom 
vapnet genom tillkomsten af ännu flera kanon- och lavett- 
modeller. En år 1796 tillsatt artiUerikomité, som skulle af- 

hjelpa ölägenheterna häraf, åtskildes redan efter en månads Rtd>pr. 18. 
^ ^ ^ juli o. 19. dcc. 

sammanvaro utan att hafva uträttat något. Följande år 1796. 

indrogs af ekonomiska skäl det ridande artilleriet och för- 
ändrades till fotartilleri. 

Hvad materielen beträflar, hade man nu frångått Cron- 
stedts system och år 1794 bestämt sig för att gjuta* alla 
kanoner efter Ehrens värds modeller. Tre år derefter fram- 
stäldes dock forslag att återgå till det Cronstedtska syste- 
met, så att vid ingången af det nya århundrandet var 
oredan större än förut. 

Helvig, som nu hunnit blifva major, hade emellertid 
vetat att vid sina förslag fästa allt större uppmärksamhet. 
Då en ny artillerikomité år 1802 tillsattes, blef han själen 
i dess förhandlingar. Denna komité skulle dels föreslå sådana 



Digitized by VjOOQIC 



Rädspr. 8. 



188 HÅRBN8 BEVÄPNING. BEKLÅDNAD OCH UTREDNING. 

förändringar i artillerisystemet i dess helhet, hvilka kunde 
sept. 1802. vara af nöden, dels uppgöra utförliga förslag till pjesemas 
konstruktion. Angående den förra frågan inlemnade komitén 
sitt betänkande i början af år 1805. Det var förfiattadt 
af generalqvartermästaren af Tibell, hvilken, återkommen 
från tjenstgöring i franske armén, af konungen blifvit insatt 
i komitén. Enligt detta förslag skulle förhållandet mellan 
artilleri och infanteri bestämmas till 2 kanoner for hvarje 
bataljon. Af desse kanoner skulle en tredjedel vara af 
gröfre kaliber för att nyttjas såsom belägrings-(attaque-) 
artilleri. Dess utom skulle det finnas kastpjeser, hvilkas antal 
borde förhålla sig till kanonemas som 1 : 3, samt pjeser för det 
ridande artiDeriet ^. Med hänsyn till svenska arméns styrka, 
beräknad till 72 bataljoner, föreslogs derför, att artilleri- 
materielen skulle bestå af: 

FältartiUeri: 

6-« kanoner 96 st. 

12-'a kanoner 48 > 

8-ft haubitser 48 » 

6'% lätta kanoner att användas vid avant- 

och arriéregarden m. m 48 > 

till 2 ridande batterier: 

6-^kanoner 8 > 

8-tt haubitser 4 > 



Summa 252 pjeser. 
Belägringsartilleri : 

24-^ kanoner 48 st. 

40-tt mörsare 48 > 

8-Ä haubitser 24 > 

« 

Summa 120 pjeser. 

' Komitén yttrade sig ej om fästningsartilleriet. 



Digitized by VjOOQIC 



HlKENS BBVlFNnra, BBKLlDNAD OCH UTRBDNING. 189 

De 3-« och 18«« kanonerna samt de 16-« mörsameoch 
haubitsema utdömdes alltså såsom till krigsbruk olämplige. 

Då komitén vidare antog, att en ^erdedel af armén 
skulle komma att användas såsom besättningstrupper, före- 
slog den, att det artilleri, som enligt nyss nämda be- 
räkningsgrund borde komma på desse, skulle utgöra en 
reserv, a&edd att fylla den afgång, som under krig kunde 
drabba artillerimaterielen vid ftQtarmén Hela det öfriga 
så väl fält- som belägringsartilleriet borde äfven under fred 
indelas i batterier, med befäl och manskap från artilleri- t-j^^jj, f5„i^ 
regementena. Regementskanonerna skulle forsvinna. ^' ^ 

Detta forslag, liksom komiténs betänkande i öfrigt, hade 
en häftig motståndare i Gardell, som under en kortare tid 
erhållit säte i komitén, och som skarpt klandrade de franska 
idéerna. Hans inflytande hos konungen bidrog utan tvifvel 
till, att komiténs organisationsplan icke faststäldes. Sedan 
konungen tagit del af den samma, bestämde han nämligen, 
att ingen organisation for fältartilleriet kunde fastställas, 
förr än pjesemas konstruktion blifvit bestämd. 

En del af komiténs organisationsplan hade dock redan 
blifvit genomförd, och en del blef det sedermera. Ar 1802 
hade man åter uppsatt ett ridande batteri, »hvilket äfven 
skulle bestrida all den kavaleritjenstgöring, som i Pommern q • • 

kunde tarfvas» \ År 1806 infordes den ständiga batteri- 1802. 
indelningen. »Som Artilleriet nu mera formeras i Batterier, 
hvilka ställas där Högste Bef&lhafvaren finner lämpeligast», 
heter det nämligen i generalordern, »så försvinner hvad uti 
Reglementet om Regements Canonemes placering varit före- p ^ ^^ 
skrifvit.» Denna batteriindelning gälde dock ännu endast 1806. 
förhållandena i fält; personalen vid artilleriregementena 



' Det formerades för detta ändamål på en >sqvadron> om 3 officerare, 
4 underofficerare, 1 tmmpetare och 40 man. 



Digitized by VjOOQIC 



190 HÅRENS BEVlPNING, BBKLÅDNAD OCH UTREDNING. 

var fortfarande indelad på kompanier, hvilkas storlek ej 
motsvarade batteriservisemas. 

Hvad pjesernas konstruktion, lavettage, utredning och 
anspänning beträffar, foretogos af komitén de mest omfattande 
försök. Då komitén upplöstes, hade den ock filrdigt ett för- 
slag till en artillerimateriel, som med oväsentliga ändringar 
under lång tid ansågs uppfylla artilleriteknikens fordringar. 
Hvad sjelfva pjesema beträffar, hade man stannat vid jem- 
kanoner, haubitser och mörsare. Utmärkande för de Hel- 
vigska fältpjesema var, utom sjelfva till verkningsmaterielet, 
trumpetmynningen, fänghålets riktning vinkelrätt mot käm- 
linien samt den halfsferiska stötbottnen. Till pjesema hörde 
äfven riktskruf och riktinstrument. Det forna eklavettaget 
hade utbytts mot sådant af fur. På lavetten var plats beredd 
åt tvänne man af servisen. Föreställaren försågs, enligt 
förebilden vid det ridande artilleriet, med ammunitionskista, 
på hvilken fanns plats för ett par man af servisen. Ammuni- 
tionen till de nya pjesema blef också delvis ny. Ihåliga 
eller s. k. »concavekulor» infördes, likaså »geschwindta skotte, 
eller projektil och laddning sammanfästa; kartescher, fy Ida 
med jemskrot, infördes i stället för de förra »drufhageln» af 
bly; laddningen bestämdes tUl Yg kulevigt, och vid aifyr- 
dec. S06. ningen användes »geschwinta rör». 

Artillerikomiténs förslag till anspänning af pjesema 
gick ut på att infora åkande och ridande artilleri såsom 
regel, d. v. s. servisen borde fortskaffas åkande och ridande 
äfven under manöver. Aktionshästame afskaffades derför. 
Kanonens flyttning kortare sträckor å slagfältet, utan upp- 
bröstning, skulle ske genom ett dragtåg, hvilket alltid satt 
vid lavettbröstet. 

De 6-fE jernkanonerna af Helvigs konstruktion, hvilka 
voro typen för det åkande artilleriet, anspändes med 3 par 
hästar. Selsträngarne voro med halfslag fästa vid svänglar, 



Krigsreg. 12. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄRBN8 BBVÅFKING. BEKLÄDNAD OCH UTRBDNIMG. 191 

som vid urspänning fasthakades på en vid ryggremmen sit- 
tande »uppståndaret af jem. Mellanparets svänglar fästes 
med sina öglor i förvågen, och förhästame spändes medelst 
>kanser» och stroppar, fastsatta i krokar å deras svänglar, vid 
motsvarande krokar å bogträden till mellanparets lokor. Häri- 
genom knnde 2 eller 4 hästar lätt frånskiljas spännet och 
i stället medelst dragtåget anspännas vid lavetten, om denna 
skulle framföras utan föreställcu^e. Denne drogs då af de 
återstående 4 eller 2 hästame. Genom införandet af förestäl- 
larekistor samt lättare laddningar kunde ammunitionsfordo- 
nens antal minskas. Slutligen föreslogs äfven, att de civile 
trosskuskarne skulle ersättas af utbildadt artillerimanskap. 

Ehuru komiténs förslag ej hunno att i sin helhet blifva 
faststälda af konungen före utbrottet af 1808 års krig, 
blefvo dock några nya batterier på försök utrustade. Det 
första åkande batteri, som användes i pommerska kriget, 
bestod af 3-tt metallkanoner, men redan under detta krig 
uppträdde äfven batterier, sammansatta dels uteslutande af 
af de nya Helvigska 6-tt jernpjeserna, dels af desse i förening 
med ett mindre antal haubitser. 

Det ridande artilleriet utgjordes under samma krig i 
början blott af ett batteri \ men ökades snart med ännu ett. 
Då detta emellertid gick förloradt, ersattes det af ett nytt, 
hvars materiel utgjordes af fyra 3-tt kanoner. 

Efter krigets utbrott år 1808 faststäldes en del af de ut- 
redningsplaner komitén föreslagit. De torde redan här böra 
omnämnas. 

Ett 6-ft åkande batteri af jernkanoner skulle enligt ut- 
redningsplanen af den 7. april 1808 bestå af: 



• Se sid 187. 



Digitized by VjOOQIC 



192 HÅRENS BEVlPNINO. BBKLIDNAD OCH UTREDNING. 

6 st. kanoner med lavetter och föreställare 6-sp. 36 hästar 

6 » ammunitionskärror 3- > 18 

6 > ammunitionskärror : 2- » 12 

3 » brödkärror 2- > 6 

3 » furagekärror 2- » 6 

1 > redskapskärra 2- > 2 

1 » reservlavett med föreställare och förvåg 4- > 4 

Summa 6 kanoner, 20 trossfordon och 84 hästar, 
hvartill kom 4 hästar för befäl och 9 för underbeföl m. fl. 
Sist nämda hästar ansågos äfven såsom reserv. 

I stället för de 6 st. 2-spända ammunitionskärrorna 
kunde äfven användas 3 st. 4-spända ammunitions vagnar. 

Batteriets ammunitionsutrustning utgjordes af: 
60 st. 1-lödiga brännare, 
180 famnar lunta, 
1,890 st. geschwindta rör, 

900 st. geschwindta skott med kula och 2 <s laddning, 
180 » karteschskott 2-lödiga med 2 ^ laddning, 
300 > > 6-lödiga » » » 

300 > exercisskott med 16 lods laddning, 
30 » dag- och nattskott med 2 « laddning. 

Batteriets ammunition fördes dels i föreställarekistorna, 
som hvardera rymde, förutom andra till kanonen hörande 
persedlar, 42 skarpa skott, dels å ammunitionsfordonen, å 
hvilka de packades i lådor, som hvardera rymde antingen 
12 kule- eller 6 karteschskott. 

Personalen vid detta batteri utgjordes af: 

(batteribefälhafvare 1 
afdelningsbefälhafvare 3 4 



Underofficerare 6 

Underläkare 1 



Digitized by VjOOQIC 



HÄRENS BBVÅPNING, BBKLÅDNAD OCH UTRBDNING. 193 



Konstaplar 

och artille- 

rister 



servis 48 

trumpetare i n:r 1 

artillerister tjenstg. som hofslagare 1 

> > > sadelmakare... 1 

» > > träarbetare... 1 

1 j » kuskar 39 • 

i reserv 9 100 



Summa personal 111. 

Först den 5. oktober 1808 faststäldes utredningsplanen 
för de 12-tt batterierna af jernkanoner. Fordonantalet och 
anspänningen blefvo de samma som vid de 6-fr batterierna 
med den skilnad, att med reservlavetten följde tvänne före- 
ställare i stället för en. Utom de anspände hästarne funnos 
blott fyra revervhästar, som redos. 

Ammunitionsutrustningen utgjordes af: 

60 st. 1-lödiga brännare, 
180 famnar lunta, 
1,200 st. geschwindta rör, 
450 ^ geschwindta skott med kula och 4 % laddning, 

90 j karteschskott, 2-lödiga med 4 « laddning, 
120 » » 12-lödiga > 4 « > 

90 > skott med konkavkula och 3 % > 

300 > exercisskott med 1 <a laddning, 

30 » dag- och nattskott med 4 u laddning. 

Personalen vid detta batteri var lika med den vid det 6-11 
åkande, utom att trumslagare fanns i stället för trumpetare. 

Samtidigt faststäldes äfven utredningsplanen för de 8-<a 
haubitsbatterierna af jern. Denna plan öfverensstämde med 
den för de 6-a batterierna faststälda, utom hvad beträffar 
ammunitionsutrustningen, som skulle utgöras af: 

Kriget 1808 ock 1809. I. 13 



Digitized by VjOOQIC 



194 HJLBBNS BBELIDNAD, BBVÅPNINa OCH UTRBDNING. 

360 st. brandrör, slagna och förkappade, 

12 lod brandrörsstnbiner, lösa, i reserv, 

60 st. 1-lödiga brännare, 
120 > kartescher, 2-lödiga, 
120 » > 6-lödiga, 

288 * krevadskott om 1 «, till laddning af granater, 
288 » tomma granater, 

48 > granater med brinnande sats, 

12 a mjölkrut, 

24 st. lichtkulor, 

24 » svärmarekulor, 
180 famnar lunta, 
900 st. geschwindta rör, 

348 » skott med 2 z laddning, i halfklädeskarduser, 
216 » > » 1 « » > 

336 > » »24 lods » * 

För de ridande batterierna fanns icke någon bestämd ut- 
redningsplan. Batteriets utseende vexlade rätt mycket vid 
olika tillfällen. Dess normala sammansättning, hvad ma- 
terielen beträffar, synes emellertid hafva varit: 

4 st. 6-<a metallkanoner med lavetter och föreställare, 

2 

6 

3 

3 

3 

1 

1 

1 



8-E metallhaubitser » > > » 

ammunitionskärror, 
reservammunitionskärror, 
attiraljkärror, 
furagevagnar, 
medicinalkärra, 
proviantvagn, 

reservlavett med föreställare. 
Drag- och ridhästarnes antal uppgick vanligen till 150. 
Då artillerikomitén först den 4. maj 1807 afslutat sitt 
arbete, kunde, såsom redan är antydt, den nya fältartilleri- 



Digitized by VjOOQIC 



HlBBNS BBVÅPNING. BBKLJLDNAD OCH UTBBDNINa. 196 

materielen vid krigets utbrott endast till en ringa del vara 
att påräkna. Man nödgades derför äfven sammansätta bat- 
terier af äldre pjeser. Med tanke härpå hade artillerikomitén 
äfven for dem uppgjort nya utredningsplaner. 

Den 27. april 1803 faststäldes sålunda fbljande plan för 
en afdelning 6-^ metallkanoner: 

2 kanoner med lavetter och förestäUare 6-8p 12 hästar 

3 ammunitionsvagnar 3- > 9 

1 bröd- och materialvagn 3- > 3 

1 tältvagn 3- » 3 

1 furagevagn 6- > 6 

2 karduskärror 2- > 4 

Summa 2 kanoner, 8 trossfordon och 37 hästar, 
hvarjemte 2 hästar skulle finnas i reserv. 

Till hvarje kanon funnos 100 geschwindta skott, 10 kon- 
kavkuleskott, 6 brännare, 250 geschwindta rör samt ett obe- 
stämdt antal kartescher. 

Ben för de 3-<s kanonerna samtidigt faststälda utred- 
ningsplanen skilde sig från den nyss anförda deruti, att 
kanonerna voro anspände med tre hästar, ammunitions- 
vagnarne endast med två och öfrige trossvagnar i allmän- 
het lättare samt anspände med ett mindre antal hästar ^ 

För att i möjligaste mån bringa denna materiel i öfver- 
ensstämmelse med den nya, vidtogos en del förändringar med 
den samma. Anmarschbommame med dertill hörande »släp- 
tagel» och »bomstroppar» afskaffades, och lättare avancerbom- 
mar infördes. Derigenom kunde servisen minskas. Pjeserna 
erhöllo ammunitionskistor på föreställame, och aktions- 
hästarne ersattes af en reservhäst vid hvarje kanon. Vid dft 



* Denna ntredningsplan gälde äfven f5r en afdelning 8-^ jernkanoner 
men ej f5r partikanonerna. 



Digitized by VjOOQIC 



196 HÅBBNS BBVlPNING, BBKLIDNAD OCH UTREDNING. 

6-9; kanonerna, som i början blott drogos af 4 hästar, 
spändes dessa parvis, utan förvåg, lina i lina. Skulle pjesen 
föras framåt utan föreställare, nyttjades förparet, som med 
en avancerstropp spändes för kanonen; skedde rörelsen bakåt, 
nyttjades det längre dragtåget. Det bakre paret (paren) 
kördes af en kusk, sittande på föreställaren, och förparet af 
den på venstra förhästen ridande kusken. Vid de 3-^ 
kanonerna bibehölls den gamla gaffelanspänningen. Dådesse 
kanoner skulle flyttas utan föreställare, användes ytter- 
hästarne, som frånspändes; föreställaren drogs då ensamt 
af gaffelhästen. 

En afdelning 16-« metallhaubitser skulle bestå af 2 
pjeser med lavetter och lemon-iöreställare, 3 ammunitions- 
vagnar, 1 bröd- och attiraljvagn, 1 tältkärra, 1 fiiragevagn 
samt 2 karduskärror med tillsamman 29 hästar. Den 8- a 
afdelningen skilde sig från den 16-tt endast deri, att den 
blott hade 2 ammunitionsvagnar. En dylik afdelning be- 
höfde derför blott 26 hästar. 

En afdelning 16-E metallkanoner hade följande ammuni- 
tionsutrustning: 12 1-lödiga brännare, 100 brandrör, 54 
lätta granater och 18 med brinnande sats, 250 geschwindta 
rör, 12 skott i pergamentskarduser samt 154 ä krut. De 
8-^ haubitsema hade något rikligare ammunitionstillgång. 

Under kriget mot Norge framträdde äfven behofvet 
af särskildt bergsartilleri. Dertill användes 3-u parti- 
kanoner af jern. Ett batteri dylika kanoner skulle en- 
ligt utredningsplanen den 24. oktober 1808 hafva följande 
utseende: 

6 st. kanoner med lavetter och föreställare 1-sp 6 hästar 

3 » ammunitions vagnar 2- > 6 > 

Summa 6 kanoner, 3 trossfordon och 12 hästar. 



Digitized by VjOOQIC 



j 



HÅBBNS BBVÅPNma, BBKLJLdNAD och UTBBDNINa. 197 

Dess ammunitionsntrustning var: 180 famnar lunta, 450 
geschwindta rör, 150 geschwindta skott med 1 ^ laddning 
samt 150 2-lödiga karteschskott med 1 % laddning. 

För belägrings- och festningsartilleriet blefvo icke nya 
utredningsplaner faststälda ^ 

Beträffande tillgången på artillerimateriel samt dennas 
beskaffenhet hänvisas till Bil. 13 och 14. 

Under åren 1807 och 1808 pågick ett rastlöst arbete 
med att infora de nya pjeserna. Vid Åkers styckebruk be- 
stäldes 100 stycken 6- il jemkanoner; den 1. februari 1808 
fdnnos 17 dylika batterier ftlrdiga. Före utgången af år 
1808 skulle ytterligare 16 stycken 6-% och 8 stycken 12-5 Gen-fåittye- 
batterier samt 12 stycken 8-« haubitsbatterier vara färdiga. fibr.°1808 

Af de nämda 17 6-u batterierna skulle fyra tilldelas 
hvarje artilleriregemente. Detta var, hvad Svea och Finska 
artilleriregementena beträffar, redan verkstäldt vid 1808 års 
ingång. Deremot egde Göta artilleriregemente vid samma 
tid blott ett af de nya batterierna, under det Vendes ar- 
tilleriregemente genom de från Pommern hemkomna åkande 
batterierna egde materiel till 8, af hvilka dock 3 snart 
erhöllo befallning att afgå till Göteborg. jln!'l808 

Af fältartilleriets pjeser voro nästan alla de nya 6-ä 
jernkanonerna i »marschfärdigt stånd». Af det öfriga fält- 
artilleriet kunde enligt forslagen blott foljande i Sverige 
befintlige pjeser användas utan mera genomgripande for- 
ändringar och nyanskaffningar, nämligen i Göteborgs forråd 
27 stycken 3-5, 12 stycken 6-5 och 6 stycken 12- a metall- 
kanoner jemte 4 stycken 8-5 och 4 stycken 16-5 haubitser af 
metall; samt i Jönköpings forråd 12 stycken 3-5 metallkanoner. 

Vid Finska artilleriregementet funnos vid samma tid 
foljande fältpjeser i »marschfordigt stånd»: 

* Till fästningsartilleriet konstruerades dock nya lavetter efter det i 
Frankrike införda Gribeanvalska systemet. 



Digitized by VjOOQIC 



198 



HÅRENS BEVÄPNING, BEKLÄDNAD OCH UTKEDNING. 



i Helsingfors 


förråd: 




jempjeser: 


38 st. 


3-tt partikanoner 




24 . 


6-« lätta ^ (Helvigs) 




12 » 


6-tt tunga s 




8 » 


12-tt kanoner 


metallpjeser: 


16 » 


3-« » 




14 . 


6-« 




6 . 


12.« 




12 . 


8-'a haubitser 




2 . 


16-« 




6 . 


16-« ricochettmörsare 



i Tavastehus förråd: 

jernpjeser: 8 st. 3-tt partikanoner 

metallpjeser: 12 > 3-<a kanoner 

6 ^ 6-^ » 

5 » 12-^ * 



Summa 170 pjeser\ 



Belägrings- och fästningsartilleriets materiel befann sig 
i allmänhet i mycket bristfå.lligt skick, särskildt hvad lavet- 
terna beträffar. Svenska belägringsartilleriet, som förvara- 
des i Stockholm, kunde enligt generalfälttygmästarens rap- 
port den 22. december 1807 ej anses annat än såsom odugligt, 
emedan lavetterna voro »gamla, murkna och osäkra att mar- 
schera med», hvarjemte nödig utredning saknades. Ehuru en 
del af belägringsartilleriet i Finland redovisades såsom va- 
rande i »marschftlrdigt stånd», torde man dock under denna 
rubrik hafva inräknat kanoner, hvilkas utredning var ganska 
bristfällig. 



' Savolaks-brigadens kanoner kasserades är 1805 och ersattas med 10 st. 
i Helsingfors befintliga 3-U exerciskanoner af jem samt 2 haabitser af me- 
tall. Kanonerna skalle atrostas såsom åkande artilleri. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅRBN8 BBYÅPKING, BBKLÅDNAD OOH UTRBDNINO. 199 

Till-Eyssland hade under den föregående tiden jemte hand- 
vapen äfven försålts ett ej ringa antal kanoner, särskildt 3-<a af 
metall. Denna handel fortgick in i det sista, och en rysk ar- 
tilleriofficer vistades i Helsingfors ända till kort före krigets ut- 
brott under förevändning att besigtiga de levererade pjesema. 

Artilleriets tyg- och ammunitionsförråd voro af tvänne 
slag, nämligen fhufvudforråden», hvilka funnos vid artilleri- 
regementenas hufvudstationer och lydde under dessa rege- 
mentens chefer, samt »föstningsförrådem, som hörde under 
vederbörande kommendantbefäl. De förra innefattade fält-, 
belägrings- och exercisartilleriet med dess utredning och am- 
munition samt arméns gevärsförråd. De indelades hvartdera 
uti »tygbefattningeni, hvartill den egentliga artillerimaterielen 
hörde, »ammunitionsbefattningen», till hvilken hörde artilleri- 
och infanteriammunitionen, med undantag af det i förråd upp- 
lagda krutet, samt »beväringsbefattningen», till hvilken hörde 
infanterigevär, huggare och sablar m. m. Fästningsförråden 
innefattade enligt samma grunder tyg- och ammunitionsbefatt- 
ningar. Hvarje hufvudförråd stod under befäl af en tyg- 
mästare, och de olika befattningarne förestodos af förråds- 
officerare. Stockholms beväringsförråd hade dock en särskild KriMkoU. 

skr. 25. maj 

tygmästare. 1807. 

För artilleriets behof användes styckgjuterierna i Stock- 
holm (äldre, för metallkanoner), Åker, Stafsjö, Näfveqvarn, 
Hellefors, Ehrendal, Finspong och öfverum; projektil- 
gjuteriema vid Ullaberg, Carlsdal, Frösvidal, Ymnings- 
hyttan, Husaby, Tofverum m. fl. hyttor i Karlskoga bergs- 
lag, samt krutbruken vid Åker, Torsebro, Husqvarna, Flise- 
ryd och Husby kloster. Dessa krutbruk hade tillsamman 
en produktionsförmåga af 6,000 ctr krut om året. berätt. 1795. 

Pöntontrossen hade nästan alltid ansetts höra till artille- 
riets materiel. År 1792 skildes den dock från detta vapen 



Digitized by VjOOQIC 



200 HÅBBN8 BEVlPNING. BEKLÄDNAp OCH UTRBDNINO. 

och stäldes under fortifikationens öfverinseende. Tre år 
derefter stäldes likväl pontonema åter under generalfälttyg- 
mästarens uppsigt. 

Beklädnad och personlig utredning. De författningar, 
som under Gustaf IV Adolfs regering utgåfvos rörande ar- 
méns beklädnad och utredning, äro hardt när oräkneliga. 
Det ena försöket aflöste det andra. 

Före Gustaf Adolfs tillträde till regeringen hade vid 
det indelta infanteriet i allmänhet galt såsom regel, att lif- 
munderingen anskaffades af kronan och släpmunderingen af 
rotehållaren, allt efter knektekontraktens olika bestämmelser. 
Härifrån egde dock flera undantag rum. Sålunda hade rote- 
hållarne i Vestergötland och Småland samt vid Nerike och 
Vermlands, Vestmanlands och Jemtlands regementen skyl- 
dighet att bestå en del tiU lifmunderingen hörande persedlar 
eller materiel. Vid Jönköpings, Kalmar, Kronobergs, Skara- 
borgs, Elfsborgs, Vestgötadals samt Nerike och Vermlands 
KrigskoH. regementen voro soldaterne skyldige att sjelfve bekosta 
^^^ 1807.^*^° arbetslön for större delen af lifmunderingen. 

I Finland vidtogos redan år 1790 en del förändringar 
i fråga om anskaffiiingen af infanteriets beklädnad. Enligt 
kuektekontrakten voro rotehållarne der i allmänhet skyldige 
att hvart tredje år gifva soldaten en släpmundering, be- 
stående af jacka, byxor, skjorta, strumpor och skor. Nämda 
år befaldes, att då ny släpmundering utföll, skulle soldaten, 
mot frihet från arbetskoramenderingar, afstå den samma till 
kronan såsom lifmundering. Mot en årlig ersättning af 16 sk. 
b:co skulle han derefter underhålla denna i 12 år. För 
samma betalning skulle han äfven anskaffa småpersedlarne, 
bestående af hatt med prydnad, halsduk, »eschavader», käng- 
band samt kolett eller väst. För att möjliggöra släpmun- 
deringens användande till lifmundering befaldes, att den 



Digitized by VjOOQIC 



HÄRENS BBVJlPNING,. BBKLÄJ)NAD OCH UTRBDNING. 



201 



senare skulle förftU^digas af grå vadmal, med någon olik- 
het vidkommande reverer och uppslag m. m. 

Då emellertid arbetskommenderingarne efter sex års för- 
lopp ånyo måste börja, återstäldes allt på den gamla foten i 
fråga om beklädnadens anskaffning och underhåll. Lifmun- 
deringen förblef dock, frånsedt nyss nämda små olikheter, af 
samma beskaffenhet som släpmunderingen, d. v. s. af grå 
vadmal. Undantag härifrån utgjorde Kajana bataljon, der 
blott en mundering fanns, hvilken hvart tredje år nyan- 
skafifedes af rotehållaren, samt Savolaks infanteriregemente, 
der lifeiunderingen från och med år 1791 underhölls af sol- 
daten sjelf, mot en ersättning af 24 sk b:co årligen. 

De vid finska armén i fråga om beklädnaden vidtagna 
förändringame sökte Gustaf Adolf äfven införa vid indelta 
infanteriet i det egentliga Sverige. Flere kongl. bref visa, 
att man ville, att den indelte soldaten sjelf skulle på passé- j^^. ^^^ 07 
volans ^ertaga större delen af lifmunderingens anskaff- d«c. 1805, 3. 
ning och underhåll. Vid samma tid bestämdes ock, att hela nov. 1806. 
indelta infanteriet så väl i Sverige som i Fiflltfnd, med 
undantag af Lifregementsbrigadens grenadiercorps och Jtaf- 
grenadierregementet, skulle erhålla lika uniform af grått 
kläde eller vadmal. Uniformspersedlarne skulle bestå af: 

hatt, 8 tum hög, cylinderformad, med 2 ^/^ tum breda 
uppfästa brätten, messingsband, gul ståndare af redgarn 
(grön kordon och grön ståndare för jägame) samt kompani- 
och regementsmärke ^; 

halsduk af svart kläde, fodrad med hvitt lärft; 

jacka, grå (för grenadierna blå) med en rad * gula knap- 
par, mörkblå krage, 4 V4 tum hög, mörkblå uppslag och 



* Lifregementsbrigadens grenadiercorps hade både hatt och kask, 
Lifgrenadierregementet hatt af särskild modell med plym, Savolaks jägare- 
regemente och Nylands jägarebata^pn utom hatt äfven mössa m. m. 

^ Härmed afskaffades reTérerna, som fSrot användts. 



Digitized by VjOOQIC 



202 HÅRENS BEVÅPNING, BEKLÅDNAD OCH UTEBDNINO. 

uppveck samt 10 tum långa skört. Krage, uppslag och upp- 
veck voro vid grenadierema röda, vid jägaretrupperna gröna; 

väst med ärmar, grå (fbr grenadierema blå); krage och 
uppslag blå (röda för grenadierema, gröna for jägaretmp- 
pema) samt med en rad gula knappar; 

långbyxor, grå (för grenadierema blå), hvilka skulle 
sluta 9 tum nedom knäet; 

escharpe af kläde, att bindas om lifvet, 5 tum bredt 
med 3 gula och 2 blå långsgående ränder. 

stöfletter eller, såsom de ock kallades, stibletter af 
svart halfkläde, hvilka skulle nå upp till strax nedom knäet 
och knäppas öfver benet med 18 knappar; 

strumpor af ull med en aln långa skaft, ett par; 

skor, ett par, med ett par lösa sulor; samt 

skjortor, två stycken. 

Sedan släpmunderingen vid hela indelta infanteriet så 

väl i det egentliga Sverige som i Finland i måii\jg^ nyan- 

skaffiiing hunnit ändras i öfverensstämmelse med jvanstå- 

ende, skulle lifmunderingen indragas, och soldaten foljakt- 

juni, 3. sept.j liffMi blott hafva en omgång uniformskläder, hvilken i fredstid 

nov.°1806- 14 skulle anskaffas och underhållas af honom sjelf mot en årlig 

1*6 V b' |ly2: ersättning af 36 sk b:co. Den redan utdelade lifmunderingen 

16. o. 25. febr. af gammal modell skulle emellertid slitas ut, och soldaten 
1808 

* under tiden blott få ersättning för de persedlar, som kronan 

kung. 28. nov. icke bestod. Passevolansersättningen skulle dock från år 

1807. 1806 utgå från statsverket till sitt fulla belopp, och de häraf 

Krigskoli. besparade medlen afsättas till en fond, afsedd till anskaff- 

1807. ^iiig af en andra släpmundering af ny modell. 

Kapporna anskaffades af kronan. De hade från början 

endast utlemnats för en del af soldaterna vidhvarje kompani, 

för att användas vid särskilda kommenderingar, såsom vakt 

m. m. År 1802 bestämdes emellertid, att allt manskap vid 

sept. 1802. indelta armén skulle erhålla kappor^ Genom kongl. forord- 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBNS BBVAPNINO, BBKLÅDNAD OCH UTBEDNING. 203 

ningar af åren 1806 och 1807 bestämdes, att kappan, som dit- 
tills varit utan ärmar (s. k. slängkappa), skulle förses med Krigsreg. 28. 
sådana saont med ståndkrage och en stor fllllkrage, ^vil-^'^^» |g-^J[^' 
ken senare borde räcka ända till armbågen. Ståndkragen 29. deo. 1806; 

. 14. febr., 6. 

skulle vara blå (röd för grenadierema, grön för jägame), april 1807. 
men kappan eller, såsom den nu benämdes, kapotten, i öfiigt .^^^^^^P- 
for&rdigas af mörkgrått kläde. 1807. 

Då förordningarne angående den nya beklädnaden i 
dess helhet flere gånger ändrades och jemkades, och först 
den 25. februari 1808 vunno slutlig fastställelse, var följden, 
att en del regementen utmarscherade i sina gamla lifmun- 
deringar, en del i släpmunderingame, en del med kappor, 
surtuter eller kapprockar, en del med de nya kapotterna 
och en del alldeles utan ytterplagg. 

De värfvade infanteriregementenas uniformspersedlar, 
hvilka underhöllos på passevolans af kompanicheferna, af veko " 
i flere afeeenden så väl till färg Boai snitt från de indeltes. 
Sålunda hade t. ex. Finska gardet, Drottningens lifregemente 
och Engelbrechtenska regementet »rockar» i stället för jac- 
kor. Svenska och Finska gardena hade långbyxor både 
af kläde och linne, Lifgardet till fot både svarta och hvita 
stibletter, Vermlands fältjägarebataljon grön uniform o. s. v. 

Beklädnaden^för en rotehållsinfanterist kostade stats- 
verket före passevolansens införande årligen 1 Rdr 7 sk och 
8 rst b:co och för en värfvad garnisonerad soldat 8 Rdr och 
26 sk b:co. 

Tillgången på beklädnadspersedlar vid infanteriet var 
långt ifr&n god. I synnerhet voro de från Pommern hem- 
komne trupperna illa försedde. Framför allt gjorde sig bri- 
sten på kapotter kännbar. Vid flera svenska regementen sak- 
nades de alldeles, medan andra hade ändrat sina gamla kappor 
till kapotter utan föllkrage. Äfven vid de finska truppafdel- 
ningarne var beklädnaden långt ifrån tillfreds*ställande, oak- 



Digitized by VjOOQIC 



204 HÄRENS BEVÄPNING, BEKLÄDNAD OCH UTREDNING. 

tadt endast ett fåtal af dem deltagit i det pommerska fält- 

o 

tåget. Sålunda saknades kappor eller kapotter vid Abo läns 
regemente för ^/g af styrkan, vid Björneborg^ regemente f&r 
mer än ^/,^, samt för hela Tavastehus regemente och dess 
jägarebataljon, för Nylands infanteriregemente och dess 
jägarebataljon, äfvensom för Kajana bataljon. De värf- 
vade finska regementena voro något, om än obetydligt, 
bättre lottade. Savolaks jägareregemente hade nämligen 
kappor till halfva och Karelska jägarecorpsen till ^j^ af 
styrkan, men Adlercreutzska regementet hade ännu ej er- 
■nönstermllor. hållit en enda. 

Tillgången vid utredningsförråden i Stockholm, Kristian- 
stad, Göteborg, Jönköping, Malmö och Landskrona finnes 
angifna å Bil. 12. öfver finska arméns stora utrednings- 
förråd i Tölö nära Helsingfors hafva förslag icke åter- 
funnits. 

Till infanteristens remtygs- och utredningspersedlar 

hörde bandoleret eller patronköket (9 tum långt, 6 tum högt, 

3 tum bredt), afsedt att förvara ammunitionen. Det hängde 

o i den öfver axeln lagda 3 ^L tum breda bandolerremmen, 

Kngsreg. 8. ^ . . 

mars o. 15. som i förstonc var hvit på blå jackor och svart på grå jackor 
' ' och för jägarne. Kort före krigets utbrott bestämdes emel- 

maj 1807. lertid att allt infanteri utom jägarecorji^rna borde hafva 
hvitt remtyg. Vid bandoleret var bajonettbaljan föstad. De 
gamla »lifgehängem afskaffades på samma gång som hug- 
game och ändrades till ränselremmar, som gjordes 2 tum 
breda och medelst spännen kunde förlängas och förkortas. I 
ränseln, som var förfärdigad af ludet kalfskinn, skulle finnas 
två afdelningar, den ena afsedd till förvaring af tre dagars 
torrföda och den andra att rymma högst 2 skjortor, 2 par 
strumpor, 2 par sockar, 1 par halfsulor, 1 halsduk, 1 liten 
handduk, 1 borste och ett fodral med rakdon samt sybehör. 
Båda afdelnin^ame skulle kiuma tillsnöras. A ränsellocket 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBENS BSYÄPNINQ, BBKLÅDNAD OCH UTRBDNINO. 205 

fanns äfven en ficka. Till utredningen hörde vidare koppar- 
flaskan \ Mattomister skulle finnas för \/, ^ af styrkan samt 
medtagas vid tåg genom mindre bebygda orter. Dess utom mars 1806. 
skulle en man i kvart tredje tältlag (ett tältlag = 8 man) 
bära en skyffel eller spade i fodral och hvar tolfte man 
derjemte en mindre yxa i fodral. 

Kavaleristens beklädnad vexlade, allt efter som han var 
husar, dragon eller hästjägare m. m. De i bruk varande be- 
klädnadspersedlarne voro följande: 

hatt, vid Lifregementsbrigadens kyrassiercorps, Vest- 
göta dragonregemente och Skånska karabinierregementet; 

kask vid Lifregementsbrigadens kyrassiercorps, Vestgöta 
dragonregemente, Lifgardet till häst, Jemtlands hästjägare- 
sq vadron och Karelska dragoncorpsen ; 

dragonmössa med kordong och plym vid Nylands och 
Smålands dragonregementen; 

husarmössa vid husarregementena; 

halsduk, svart, vid alla regementen samt hvit vid alla 
utom de värfvade och Skånska husarregementet; 

jacka vid alla regementen utom de värfvade samt skån- 
ska husarregementet; 

väst vid Lifregementsbrigadens kyrassiercorps, Vestgöta 
och Nylands dragonregementen, Karelska dragoncorpsen samt 
Lifgardet till häst; 

lifstycke (af skinn) vid sist nämda regementen samt 
Lifregementsbrigadens husarcorps och Smålands dragon- 
regemente; 

kolett vid Smålands dragonregemente, Skånska kara- 
binierregementet och Lifgardet till häst; 

tröja vid Jemtlands hästjägaresqvadron; 



* En är 1808 utfärdad befaUning, att denna skulle utbytas mot en 
flaska af jernbleck, blef snart ätertagen. 



Digitized by VjOOQIC 



206 HlRENS BBVÅPNING, BEKLÅDNAD OCH UTBBDKING. 

pels och dollraa vid husarregementena; 

långbyxor af skinn ^ vid alla regementen utom Jemt- 
lands hästjägaresq vadron, som hade dylika af kläde; 

ridbyxor af kläde * vid alla regementen utom Jemtlands 
hästjägaresq vadron ; 

knutskärp vid alla regementen utom Lifgardet till häst, 
Skånska karabinierregementet och Jemtlands hästjägare- 
sq vadron; 

skjortor, 3 st. vid de indelta och 2 vid de värfvade rege- 
mentena; 

strumpor, vanligen 3 par, deraf 2 par korta och 1 par 
långa; 

stöflar, 1 par vid alla regementen, samt 

skor vid alla regementen, utom vid de värfvade samt 
vid Skånska husarregementet och Karelska dragoncorpsen. 

För stall tjenstgöringen fiinnos dessutom: 

buldansrock vid alla regementen utom vid Mömerska 
niöniteiTullor. husarregementet, samt 

KrigarcK. 29. släpmössor cUcr fodermössor vid alla indelta regementen. 

ufA 11 ^^^^ kavaleriregementen hade derjemte kappor eller 

maj 1795. kapotter. 

Ryttarens utredningspersedlar voro: 

pallasch- eller sabelhandrem ; 

sabelgehäng; 

gehäng- och sabeltaska vid Lifregementsbrigadens ky- 
rassier- och husarcorpser, Smålands dragonregemente, Jemt- 



' Enligt 1777 ära förordning om ryttarens beklädnad skalle skinn- 
byxorna för »ryttare» räcka väl nedom knäet, men f5r dragoner ned emot 
fotleden. 

' Ridbyxorna voro af kläde eller vadmal samt skinnfodrade i grenen. 

De sknlle pä tre finger när räcka till sporren samt vara sä vida, att de be- 

qvämt knnde knäppas atanpä bäde stöflar, l&ngbyxor och väst. Likasft 

Krigsreg. 29. sknlle vid de regementen, som hade dubbel lifmandering, pels och doUma 

april l777. eller kolett och jacka, det ena plagget knnna tagas atanpä det andra. 



Digitized by VjOOQIC 



HlBENS BBVÅPNINO, BEKLÅDNAD OCL UTREDNING. 207 

lands häst jägaresq vadron, Lifgardet till häst, Mömerska 
husarregementet och Nylands dragonregemente; 

kartusch med rem; 

dricksiiaska; 

sporrar; 

kyller af elghud, vid Lifregementsbrigadens kyrassier- 
corps; 

bröstharnesk vid Lifregementsbrigadens kyrassiercorps; 

sadelmundering \ bestående af sadel, ländstycken, för- 
bygel, gjordar, 2 svankremmar, 3 packremmar, 2 stig- 
byglai*, 2 stegläder, nosrem, betselstänger med hufvudlag 
och tyglar, bredong med munbett, pistolhölster samt syl- 
väska med innehåll; 

schabrak, valtrapp eller sadeltäcke; 

grimma med 2 skaft; 

hästtäcke; 

täckgjord; 

ryktdon, bestående af skrapa, stöfborste och viskduk; 

tvär- eller randonsäck jemte lärftspåse för salt; 

kappsäck ; 

tornist; 

furagestreck; 

foragesäek; 

läderpåsar till småpersedlar; 

skopåse; 

hästskor, en omgång; 

hästskosöm, två omgångar. 

Nämde beklädnads- och utredningspersedlar fördes på 
hästen sålunda: 



* År 1806 infdrdes vid kavaleriet ungerska sadlar, hvilka jemte den 
i sitsen med färskinn klädda valtrappen vägde 6 kg (14 ^) mindre än 
de gamla. 



Digitized by VjOOQIC 



208 HÅRENS BBVlPNING, BBKLÅDNAD OCH UTREDNING. 

kappan rullad med fodret ut samt banden med pack» 
remmame under främsta sadelknappen, då kappsäcken låg 
bakpå. Medfördes ej kappsäck, fästes kappan bakpå; 

tornistern fastspänd i främre sadelknappen och i fiJr- 
bygeln, så att den kom att ligga långs venstra pistolhöstret 
och framom det samma. I tornistern förvarades brödet; 

skopåsen fastspänd på motsatt sida om tornistern, på 
samma sätt som denna. Utom skor fördes i den samma 
ryktdon, täckgjord samt hästskor och söm; dock så, att om 
motsvarande vigt bröd ej fanns i tornistern, jemkades tyngden 
mellan denna och skopåsen; 

släpmössan (fodermössan) lades i sadeln under schabraket; 

skinnbyxorna användes vanligen under ridbyxorna, men 
lades annars på samma plats som släpmössan; 

ridbyxorna lades, då de ej användes utanpå skinnbyxorna, 
under öfvergjorden och omslagsremmen; 

fodersäcken lades tvärs öfver sadeln. I den förvarades 
kortfodret så, att den på midten blef tom; 

kappsäcken fördes bakpå sadeln tvärs öfver bakre sadel- 
knappen med öppningen nedåt och fastspändes med rem- 
marne. I den samma förvarades packremmame, då ingen 
packning fördes bakpå; buldansrocken; tvänne små läderpåsar, 
innehållande alla småpersedlar utom skjorta, strumpor och 
sockar; 2 skjortor; 2 par strumpor; 2 par sockar. Buldans- 
rocken lades i kappsäckens ena ände, skjorta, strumpor 
och sockar i den andra. Påsarne för småpersedlar lades en 
å hvardera sidan närmast sadelknappen, öfver kappsäcken 
lades höbundten; 

furagestrecket lades på kappsäcken bakom höbundten; 
kunJ^^^febr dricksflaskan hängde öfver ryttarens venstra axel i sin 

1807. rem samt bakom kartuschen. 

Den indelte ryttaren skulle sjelf anskaflFa och under- 
hålla 2 skjortor, 1 hvit halsduk, 2 par strumpor, skospän- 



Digitized by VjOOQIC 



HÅBBN8 BEVlPKINO, BBKLÅDNAD OCH UTBBDKINO. 209 

nen, kam med fodral samt fodermössa. Bnsthållaren hade 
skyldighet att bestå och underhålla allt annat, som hörde 
till beklädnaden och utrustningen. Af detta fick han 
efter egen beqvämlighet, men efter faststälde modeller, 
anskaffa: skinnlifstycken, skinnbyxor, ridbyxor, buldans- 
rockar, skjortor, halsdukar, strumpor, skor, hästtäcke med 
gjordar, tomister, grimma, ryktdon, fodersäck, kappsäck, 
foderstreck, hästskor och hästskosöm. Ofrige beklädnads- 
och utredningspersedlar skulle anskaffas genom allmän be- 
ställning. Leveranserna utbjödos då på auktion, såväl i 
Stockholm af krigskollegium som i landsorten af lands- 
höfdingame, dervid en officer af det i fråga varande rege- 
mentet samt fullmäktige fbr rusthållame voro tillstädes. 
Med antaglig leverantör upprättade dereffcer regementschefen 
kontrakt om leveransen. Regementschefeme skulle sjelfve 
göra beställningar af vapen eller låta verkställa repara- 
tioner af dem vid faktorierna. 

Lifmunderingspersedlame skulle samtidigt kasseras vid 
hela regementet; men för att spara den derefter anskaffietde 
munderingen skulle de fortfarande användas vid mindre 
möten m. m., tills de slutligen öfverlemnades åt rusthålla- 
rens fria förfogande. 

Vid de värfvade kavaleriregementena anskaffades be- 
klädnad och utredning af sqvadronschefeme enligt mellan 
dem och krigskollegium upprättade passevolanskontrakt. . 
Slitningstiden var vanligen 3 år ^. april 1777. 

Kavaleriets beklädnad var i allmänhet i någorlunda 
godt skick. Så var dock ingalunda förhållandet med dess ut- 
redningspersedlär. Sålunda voro t. ex. alla sadelmunderin- 



* För bedömandet af kostnaden f5r en vårfvad kavalerists beklädnad 
m. m. må anföras, att beklädnad och hästmnndering vid Lifgardet till 
häst uppgick till ungefär 40 Rdr b:co ärligen för h varje man. 

KHgei 1808 och 1809. J. 14 



Digitized by VjOOQIC 



210 HlBBKs BSVÅPKiNa, bbklJLdnad och utbbdniko. 

garne vid Lifregementsbrigadens kyrassieroorps, VestgOta 
dragonregemente och Karelska dragoncorpsen kasserade och 
onuöjliga att reparera. Vid Smålands dragonregemente var 
förhållandet föga bättre. 

Artilleristens beklädnads- och utredningspersedlar voro 
i allmänhet ända till krigets början nästan de samma som 
in&nteristens. 

Beklädnaden utgjordes af: 

hatt med sultan och kordong; 

halsduk; 

jacka med 2 rader knappar och re ver; ^ 

tröja eUer väst; 

långbyxor, 2 par; 

stibletter; 

skjortor, 2 st.; 

skor, 1 par, jemte lösa sulor. 

Yaktkappor funnos i aUmänhet vid svenska artilleriet 
för */^ till ^/^ af manskapsstyrkan, vid Finska artillexi- 
regementet för hela styrkan. 

Utredningspersedlarne voro: 

ränsel af ludet kalf skinn; 

lifgehäng; 

kopparflaska; 

bretellstreck och bretellrem; 

provianttomister (blott vid Vendes artilleriregemente). 

När det åkande artilleriet i början af år 1808 infördes, 
befaldes att, utom jackans förändring till enradig, följande 
förändringar skulle vidtagas med artilleristens uniform: 

mössa af halffilt, 9 tum hög och vidare uppåt, skalle 
anläggas i stället för hatten; 



Ändring af jackan till enradig utan rever pågick. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBN8 BSVlPKINa, BBKLÅDNAD OCH TJTRBDNINO. 



211 



byxoma skulle vara mörkblå, försedda med grenskinn och 
ktiäppta från knäet till fotleden med 12 knappar; 

damaskor af läder skulle anläggas i stället fbr stibletter 
samt knäppas ofvan skorna och under byxoma; vid damaskorna 
skulle sporrame fastas; 

lädergehäng, gult, i hvilket sidogeväret var ftLstadt med 
två remmar, samt 

kappa af kavalerimodell skulle införas. 

Det ridande surtilleriet bibehöll sin uniform, som utgjordes 
af hatt med hvit plym och messingskordong, halsduk, jacka, 
väst, långbyxor (2 par), ridbyxor af kläde, stibletter, skjortor 
(2 st.), strumpor, skor och stöflar med sporrar. För en del 
af manskapet funnos äfven stallrockar och stallmössor samt 
kappor af kavaleriets modell. Beklädnadens m. m. anskaff- 
ning och underhåll var ordnad på samma sätt som vid 
öfrige värfvade trapper. 

Trossen. Enligt reglementet den 16 augusti 1776 skulle 
trossen vid infanteriet bestå af följande antal fordon, tross- 
drängar och hästar m. m. 
Vid hvarje regemente, corps eller bataljon (>regementstross>): 



Fältkistevagn med regementsfältkista S-sp. * 

Bataljons- eller packsadelsfältkiBtor 

Packsadlar 

Trossdrängar 

> i reserv 

Trosshästar 



När s 


tyrkan 


uppgick till 


1674 


1025 






till 


till 


800 


460 


1800 


1200 


man 


man 


man 


man 






1 


1 


1 


__ 


2 


2 


2 


2 


5 


3 


8 


2 


4 


8 


3 


1 


6 


5 


4 


2 


8 


6 


6 


2 



KriL 
mars 11 



' I fältkistan medfördes sjakvärdsmateriel. 



Digitized by VjOOQIC 



212 



HJLRBNS BBVJb>NING, BBKLÅDNAD OCH UTRBDNIKG. 



Vid hvarje kompani: 



Ammnnitionsvagn 2-sp. 

Brödvagn 4-8p 

Kompani vagn 4-sp , 

Packsadlar 

Trossdrängar 

Trosshästar 



När styrkan upp- 
gick till 



158 
till 
172 
man. 



1 

1 
1 
5 
5 
15 



115 
till 
150 
man. 



1 
1 
1 
4 
5 
14 



100 



1 

1 
1 
3 
4 
13 



Vid en infanteribataljon kom sålunda trossen i allmftn- 
het att utgöras af 12 vagnar och 16 packhästar. Då man 
emellertid i stället för två packhästar började använda en 
kärra, kunde bataljonens tross äfven utgöras af 8 kärror 
och 12 vagnar. I Finland ändrades trossreglementet år 
1791 i denna riktning. 

Det utmärkande för 1776 års reglemente var, att trossen 
var fördelad på infanteriet regements- och kompanivis, att 
den till stor del fördes på packhästar, samt att befUets 
bagage fördes på dess egna fordon och med egna hästsur,^ 
h varigenom trosskolonnerna, som redan dessa fordon förutan 
voro betydliga, ytterligare ökades. Derjemte användes civile 
trossdrängar eller trosskuskar, som vanligen anstäldes för 
hvarje fälttåg och afskedades efter dess slut. 

Trossens svårhandterlighet gaf anledning till, att ett nytt 
trossreglemente år 1807 utfärdades; genom det samma infördes 
betydliga förändringar. Det gälde dock — oafsedt en del min- 
dre detaljer — endast för armén i Sverige. Bataljonen an- 

' För desse erhölls emellertid en efter de olika graderna beräknad er- 
sättning. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBNB BEVlPNINa, BBKLÅDNAD OCfl UTRBDNINO. 213 

sågs numera såsom den taktiska enheten. För hvarje bataljon 
beräknades derför ett visst antal fordon. Packhästame af- 
skaffades, och befälet förbjöds att i regeln använda egna 
fordon för sitt bagage, hvarjemte de civile trossdrängarne 
ersattes af trossoldater, kommenderade ur trupperna. Vig- 
tigast var emellertid, att de reglementerade fordonens antal 
minskades. Från 20 fordon och 52 hästar nedbragtes trossen 
till blott 11 fordon och 20 hästar för hvarje bataljon. På 
denna tross skulle äfven befiUets bagage medföras. Under 
»hastiga krigsförrättningar» kunde trossen till och med min- 
skas till endast 7 enspända kärror. »Trossen», hette det 
i en promemoria till det nya reglementet, »torde numera 
böra anses som en commodité, men ej som en nödvändig- 
hetsvara». 

En bataljon af 4 kompanier om 150 man skulle fram- 
deles medföra 

ammunitionsvagn 3-sp 1 

proviantvagnar 3-sp 2 

tältvagn 3-9p 1 

pack-kärror 1-sp 7 

reservhäst 1 

Summa 11 fordon och 20 hästar. 

A ammunitionsvagnen, som inuti var försedd med lådor 
till ammunitionens förvarande, medfördes skarpa patroner be- 
räknade till ett antal af 20 för hvarje man. Jägames^ 
ammunition inräknades dock ej häruti, utan fördes i en sär- 
skild kista på jägarekärran. 

A proviantvagnarne medfördes två dagars torrföda för 
bataljonen, å den ena bröd, å den andra öfriga proviant- 



* Från hvarje kompani skulle 25 man uttagas till jägare, kvilka kunde 
batalj onsvU sammanföras till ett jägarekompani. (Se sid. 258). 



Digitized by VjOOQIC 



214 HlBBNB BBVÄPNINO. BEKLÄDNAD OCH UTRBDNINa. 

artiklar. Desse vagnar medföljde dock ej brigaderna, si 
snart möjlighet fanns att förpläga manskapet hos qvarter- 
värdame eller genom marketentare. 

På tältvagnen medfördes 1 vakttält, 1 sjuktält, 1 tält 
för trossoldatema, samt för hvarje kompani: 1 tält fbr 
underofficerare och 4 för korpraler, soldater och speL 
Tälten skulle göras runda ^ i stället för fyrkantiga, scot 
förut varit brukligt. Endast trossoldatemas tält skulle 
vara af den gamla modellen. Såväl tältvagnar som tält 
qvarlemnades emellertid vid arméns hufvudförråd i krigs- 
orten, så framt ej högste befölhafvaren bestämde annorlunda. 
Kunde trupperna icke få qvarter, skulle de skydda sig me- 
delst ris-, löf-, eller jordhyttor, såvida omständigheterna cg 
fordrade, att de måste bivackera under bar himmel. 

Packkärroma utgjordes af 1 stabs-, 1 medicinal- och 1 
jägarekärra samt 4 kompanikärror, en för hvarje kompani 
På stabskärran fördes i en särskild låda de oundgängligaste 
handlingame för »adjutants-expeditionen» vid bataljonen, äf- 
vensom en dylik låda för »regementsqvartermästare-expedi- 
tionen». Dess utom fördes på den samma ett stabstält samt 
kappsäck och kantin * för den vid bataljonen tjenstförrät- 
tande regementsqvartermästaren samt för adjutanten, presten 
och kommissarien. På medicinalkärran fördes 10 enmans- 
fQtar, läkarens kappsäck och kantin samt medicinal- och 
instrumentalkistorna.' På jägarekärran fördes en patron- 
kista för bataljonens jägare. På hvarje kompanikärra fördes 
6 skjrfflar, 6 yxor, 6 kokkittlar, 1 lie, 1 tält för kompa- 
niets officerare och 1 gevärstält. Dess utom hade hvarje 

* Den 27 febrnaii 1808 faststäldes en >kampementsordning med ninda 
tält». Hvartdera af de rnnda tälten rymde 24 man. 

^ Officers med vederlikes kappsäck och kantin flngo tillsamman viga 
34 kg. (80 «). 

' BegementsfUtkistan skalle ej medfölja bataljonen ntan tillhöra flyt- 
tande sjukhuset. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBN8 BXVlPNINa, BBKLÅBNAD OCH UTBBDKIKO. 215 

officer rätt att på kompanikärran medfbra kappsäck och 
kstntin. Vid bataljoner af mindre styrka än 600 man min- 
skades utredningen i fbrhållande derefter. 

Bil. 15 innehåller noggrannare uppgifter angående tross 
och utredning för en infsLnteribatcJjon. ^ 

Erfordrade operationerna större snabbhet, kunde, såsom 
nämdt är, trossen vid hvarje bataljon minskas till endast 
7 kärror. Ammunitionsvagnames patroner utdelades då 
till manskapet, och om torrfödan måste medföras, för- 
delades den på kärrorna, så långt deras belastning med- 
^af, sedan kittlar och tält aflastats och qvarlemnats vid 
vagname. 

Bataljonstrossen kommenderades af en dertill utsedd 
»trosskorpral», hvilken skulle rida reservhästen, om denne 
ej på annat sätt var använd. För att köra och sköta tross- 
hästame kommenderades en soldat för hvarje fordon. Om 
uppbådade skjutshästar användes, ansvarade bönderna för 
desse och soldatema endast för fordonen. Vid marsch till 
eller från krigsorten borde uppbådade hästar i möjligaste 
mån användas. Så borde i aUmänhet äfven ega rum i krigs- 
orten, utom för ammunitionsvagname, medicinal- och jägare- 
kärrorna, hvilka af kronan borde förses med hästar. 

Då bataljonerna intogo spridda qvarter, åtföljde kom* 
panikärroma sina kompanier till qvarteren, men öfrig ba- 



* Enligt trossreglementet skalle fordonen fä belastas till följande 
vigt, deri inräknadt tvä dagars fnrage ä alla fordon utom å jägarekärran, 
som ej medförde sådant 

Pä ammanitionsvagnen 1390 ^. 

» proviantvagnen 1550 > 

» tältvagnen 1601 » 

> stabskärran 528 » 

> medicinalkärran 520 > 

» jägarekärran 490 » 

> kompanikärran 528 > 



Digitized by VjOOQIC 



216 HÅBBNS BEVJLPNING. BEKLÄDNAD OCH UTREDNING. 

Krigskoll. taljonstross fbrlades å samma ställe som bataljonemas 

kung. anse. , , j 
trossens for- s»'»»- 

le^maw^i^' Vid 1807 års slut hade de flesta svenska regementen 
redan ändrat sin tross i nu angifven riktning, och vid de 
öfriga pågick denna ändring. Till de värfvade gamisone- 
rade regementena voro emellertid trossfordonen ej ntlemnade, 
utan förvarades i förråden. Trosshästar funnos ej i fired 
vid de svenska infanteriregementena. 

I Finland hade trossen i hufvudsak bibehållits enli^ 
1776 års reglemente.' De förändringar, som sedan den tiden 
vidtagits, voro följande. 

Få samma gång de finska indelta regementenas tross 
stäldes på passevolans, minskades antalet packhästar och 
i stället erhölls enspända kärror; vid rusthålls» och 
jägarebataljonema utbyttes äfven i allmänhet vagname mot 
kärror. Det erforderliga antalet trosshästar och trossdrän- 
gar kunde härigenom nedbringas. Då sedermera svenska 
infanteriets tross år 1807 ombildades, befaldes, att den i 
detta års trossreglemente angifna förändringen endast så 
tiU vida skulle sträcka sig till finska infanteriet, att dettas 
tvåspände ammunitionsvagnar skulle göras trespände samt de 
fyrkantiga tälten utbytas mot runda. Det finska infante- 
riets tross blef härigenom fortfarande fördelad regements- 
och kompanivis, men minskades något. 

Trossen vid ett finskt regemente erhöll då i allmänhet 
följande utseende. 



* Särskilda föreskrifter gäfvos för trossens sammansättning nnderkrig 
i Tyskland. Kärror skulle ej användas här, ntan hvarje bataljon forsen 
med 4 stycken 4-sp vagnar, sädana som i landet bmkades: nämligen 1 
ammnnitionsvagn, 1 sjnkvagn, 1 officers vagn och 1 reservvagn. 

' Den 14 december är 1795 faststäldes visserligen ett trossreglemente 

ensamt för finska armén, deri de med hvarje enskildt regemente träffade 

öfverenskommelserna sammanfattades; men följande är befaldes, att med 

R&dipr. 9. okt. ^^^^ tryckning tills vidare skulle anstä. Det blef sedermera icke nt-gifvet 

1796. eller tillämpadt 



Digitized by VjOOQIC 



HJLBBNS BEVlPNINa, BBKLlDNAD OCH UTBBDNINO. '217 

Begementstross: 

Fältkistevagn med fåltkista 3-sp 1 

Tält- och reservkärra 1-sp 1 

Trossdrängar 3 

Trosshästar (4 anspände, 1 lös med eller utan packsadel) 5 

Kompanitross: 

Ammunitionsvagn 3-sp 1 

Kompani- eller reservvagn 3-sp 1 

Brödvagn 3-8p 1 

Tält- och reservkärror 1-sp 2 

Trossdrängar 7 

Trosshästar (11 anspände, 2 löse) 13 

Ett regemente om 8 kompanier hade alltså 42 regle- 
menterade trossfordon, 59 trossdrängar och 109 trosshästar. ^ 
Vid en rusthålls- eller jägarebataljon skulle finnas: 

Batdljonstross: 

Fältkistekärra med fältkista l-sp 1 

Trossdräng 1 

Trosshäst 1 

Kompanitross: 

Ammunitionskärra 1-sp 1 

Kompani- eller reservvagn 3-sp 1 

Brödkärror 1-sp 2 

Tält- eller reservkärror 1-sp 2 

Trossdrängar 7 

Trosshästar (8 anspände, 2 löse) 10 

Trossen vid en dylik bataljon utgjordes sålunda af 25 
fordon, 29 trossdrängar och 41 trosshästar. 

* Att trosshäst arne ej i qvartalsförslagen alltid apptogos till denna 
■iffht berodde derpå, att man vid en del regementen ej medräknade de >npp- 
tingade» hästame. 



Digitized by VjOOQIC 



21^ HÅRBN8 BEVÅPNINO, BSKLIdNAD OCH UTREDMINO. 

På fältkistevagnen (-kärran) fördes regementsfUtkistaii, 
innehållande medicinalutredningen, tillika med en del Gfirig 
sjukvårdsattiralj. Få ammunitionsvagnen medfördes all 
ammunition, dels i form af patroner och dels såsom löst 
krut i säckar. På kompani- eller reserwagnen fördes dels 
verktyg såsom större yxor, dels kokkittlar, furagesäckar 
och reserv af hästutredningspersedlar. På brödvagnen (-kär- 
Troiired. I6.ran) fördes, liksom vid trupperna i Sverige, tvänne dagars 
*^f' ' torrföda. På tält- eller reservkärroma fördes en del af 

R&dspr. 9. 

nov. 1791. tälten, under det återstoden fördes på packhästame. 

För befölets bagage var ej plats beräknad å de regle- 
menterade fordonen. 

Bil. 16 utvisar närmare ett finskt infanteriregementes 
tross och utredning vid tiden för utbrottet af 1808 års krig. 

Regementstrossen stod under befö.1 af regementsväbeln 
och skulle åtfölja brigaden i samma ordning regementena 
emellan, som dessa hade, när de kamperade i linie. 

I motsats till förhållandet i det egentliga Sverige egde de 
finska regementena äfven under fred erforderligt antal tross- 
drängar och trosshästar. Enligt de år 1791 upprättade pas- 
sevolanskontrakten angående finska regementenas tross med 
tillhörande utredning samt dennas underhåll ålåg det näm- 
ligen de indelta regementenas kompanichefer att mot en 
viss årlig ersättning* icke allenast svara för underhållet af 
kompaniets trossfordon, utan ock för att behöfligt antal 
trossdrängar och trosshästar vore att tillgå vid en mobili- 
sering. Regementstrossen anskaffades och underhölls af de 
båda stabskompaniemas (lif och öfverstelöjtnantens) chefer 
mot särskild ersättning. * Till regementsmötena behöfde 
visserligen icke regementstrossens hästar sändas och blott 



* Denna ersättning utgjordes f9r hvarje kompanichef af 60 Bdr b:co 
samt för stabskompanichefema ytterligare 15 Rdr b:co. 



Digitized by VjOOQIC 



HAbBKS BEVlPNING, BBELJLDKAD OCH UTRBDKING. 219 

3 faftstar fbr hvarje kompani, men fiilla antalet borde 
dock redan i fred vara upptingadt och vakanser häri en- 
dast tillåtas under 14 dagar. Då i krig alla hästar voro 
inkallade, utgick särskild ersättning till kompanicheferna så 
väl för fordonens som för hästames underhåll. ^ Tross- 
drängame anskaffiides på det sätt, att under fred ett mot- 
svarande antal nummer af regementenas vargering hölls va- 
kant. Det som skulle tillfallit vargeringskarlame af kronan 
eller roten användes i stället till trossdrängames underhåll. 
Under verklig tjenstgöring åtnjöto de derjemte samma för- 
måner som de ordinarie soldatema. Trousdrängame kunde ej 
under fred kommenderas »till annan kronans tjenst än hvar i 
sin tur af hvarje kompani årligen vid regementsmöten». Under 
tiderna mellan dessa öfningar fingo de föda sig såsom års- 
tjenare eller med något annat sjelfvaldt näringsfång. Deras 
beklädnad, för hvilken särskild modell var faststäld, an- 
skaffitdes genom passevolanskontrakt med kompanicheferna. 
När krig utbröt, skulle vakanserna i vargeringen för tross- 
drängames underhåll genast fyllas med stridbart manskap; 
trossdrängame erhöllo då sold af kronan i likhet med de or- 
dinarie soldatema, äfvensom kläder, sedan den första mun- 
deringen blifvit utsliten. Afgången bland dem under krig 
skulle fyllas genom kompanichefemas försorg, så firamt den 
ej under ett år blefve större än halfva antalet, då kronan 
rekryterade de nummer, som öfverstego denna hälft. nov. 1791. 

Bil. 17 angifver utförligare såväl den tross, som de finska 
indelta infanteriregementena enligt passevolanskontrakten 
skulle hafva, som ock den vid regementen och corpser vid 
krigets utbrott verkligen befintliga tillgången deraf. Öster- 
bottens regemente samt Kajana bataljon hade icke ingått 
passé volans med kronan om trossens underhåll; trossen 



* För fordonen 80 Rdr b:co pr kompani, och för hvarje häst årligen 
16 Rdr 3 sk b:co. Opåräknade förluster ersattes af kronan. 



Digitized by VjOOQIC 



220 hIbens bbvIpnino. beklädnad och utbbdnikg. 

skulle således fbr dessa tmppafdelningar vid krigsatbrott an- 
skaffas af kronan.^ 

De värfvade finska regementena eller kompanierna liade 
i likhet med de svenska i fredstid ingen tross sig tilldelad. 
Meningen var dock, att sådan skalle ntlemnas till dem, så 
snart de »trosskomiterade», hvilka författat det svenska tross- 
reglementet, äfven fått ett dylikt för Finland f&rdigt. Detta 
arbete medhanns emellertid ej. De värfvade truppemas for- 
dons- och utredningspersedlar voro sålunda vid krigsutbrottet 
år 1808 samlade i Tölö^ utredningsförråd nära Helsingfors. 

För svenska indelta kaväleriet, utom för Jemtlands häst- 
jägaresqvadron,' gälde ännu trossreglementet af den 29. 
april 1777, med några små ändringar ånyo faststäldt den 
11. maj 1795. Enligt detta bestod kavaleriets tross dels af 
regementsi- och dels af kompani- (sqvadrons-) tross. Den 
förra omfattade nästan uteslutande »fältkista med medica- 
menter och instrumentalier, såväl som dertill hörande hästar, 
trossdräng och öfrig nödig utrustning». Huru fUtkistan 
skulle föras framgår emellertid icke af reglementet, men 
det synes som om en fältkistevagn varit afsedd dertill, 
ehuru en del förslag angifva, att allenast kärra eller pack- 
häst användts. 

Angående kompani- (sqvadrons-) trossen var bestämdt, 
att en sqvadron om 125 man skulle medföra följande antal 
fordon, trossdrängar och trosshästar: 

Ammunitionsvagn 2-sp 1 

Brödvagn 4-sp 1 



* I fråga om medeln för trossens anskaffande, se änder »intendentnren 
i fred». 

^ DetU förråd hade bildats efter 1788—90 årens krig, derigenom att 
alla de fömt befintliga smärre förrådens återstående tillgångar af tross-, 
utrednings-, munderings- och sjakvårdspersedlar blifvit sammanförda dit 
och sedan fnllständigats under krigsrustningarna år 1796. 

* Trossförhållandena synas här aldrig blifvit ordnade. 



Digitized by VjOOQIC 



HlRBHB BEVlPNINQ. BBKLÅDNAD OCH UTREDNING. 221 

Reserv- eller kompanivagn 4-sp 1 

Tross- eller mönsterkuskar 6 

Packhästar 7 

Sqvadronstrossen utgjordes alltså af 3 fordon, 17 hästar 
och 6 trossdrängar. 

Reglementet innehöll ej bestämmelser fbr hvad som skulle 
föras a de olika fordonen, men anordningen häraf synes 
liknat den vid infanteriet vanliga. Packhästame voro hufvud- 
sakligen afsedde till att bära tälten; ^ i de fall då vagnar 
icke medföljde. Hela trossen skulle nämligen i allmänhet 
icke medföras af trupperna, utan dess storlek borde afpassas 
efter krigsortens beskaffenhet och efter operationerna. För- 
des kriget i en bördig trakt, qvarlemnades bröd- och re- 
servvagname vid magasinstrossen (»parquen»), och sqvadro- 
nemas trosspersedlar fördes hufvudsakligen eller uteslutande 
på packhästame. Fördes åter kriget i en trakt, der det 
ansågs lämpligt att endast medföra fordon, stäldes pack- 
hästame till generalintendentens förfogande, och de tross- 
persedlar, som å dessa skulle hafva medförts, lastades på bröd- 
och reservvagname på det sätt, att två och två kompanier Paltm. ToUs 

/ n \ t t 1 emb.-mem. 17. 

(sqvadroner) hade gemensam tross. jan. i816. 

Vid det genom rustning uppsatta indelta kavaleriet 
ålåg det rusthållarne att bekosta hufvudsakliga delen af 
kavaleritrossens anskaffiiing och underhåll. Detta skedde 
dock ej omedelbart, utan genom erläggandet af särskilda i 
passevolanskontrakten bestämda afgifter till krigskollegium, 
som i sin ordning ombesörjde trossens anskaffning och un- ?"^^& ^?a 
derhåll genom med vederbörande sqvadronschefer afslutademano. 2.'msj 
kontrakt *. Särskilde trossdrängar värf vades för detta ända- 1778. ^*°' 

* Ett mndt kavaleritält rymde 16 man. 

' Af kronan bekostades dock anskaffning och nnderkäll af regements* 
trossen samt troféer, kommnnionssaker, kmtsäckar och medicinalatredning, 
korsen i hattame (ett fälttecken) samt fUltammnnitionen. 



Digitized by VjOOQIC 



222 hJLreks bevIpnino, bbklIdnad och utbbdniko. 

mål, och dessa så väl som trosshästame förefdnnos redan 
under fred. 

De värfvade kavaleriregementena, äfvensom Jemtlands 
hästjägaresqvadron, erhöllo sin tross först vid krigsutbrott. 

Äfven för det finska kavaleriet ordnades trossförhål- 
landena genom 1777 års förordning, som dock ej kom att 
tillämpas vid Karelska dragoncorpsen. Efter kriget 1788 — 
1790 omorganiserades emellertid trossen vid kavaleriet efter 
samma grunder som vid infanteriet. Sålunda afslöts passe- 
volanskontrakt härom den 9. november 1791 med Nylands 
dragonregemente och den 13. april 1792 med Karelska dragon- 
corpsen. Det förra ändrades emellertid år 1807. 

Nylands dragonregementes tross erhöll genom kongl. för- 
ordningen den 28. februari sist nämda år följande utseende: 

Regementstross : 

Fältkistekärror med fältkistor 2 

Trossdrängar 2 

Trosshästar 2 

Sqvadronstross: 

Ammunitionskärra 1-sp 1 

Brödkärror 1-sp 2 

Tältkärra l-sp 1 

Furagekärror 1-sp 2 

Sjukkärra 1-sp 1 

Sjukbår, 2 hästars 1 

Handbår, 2 mans '. 1 

Trossdrängar ^ 7 

Trosshästar 9 

Hela regementets tross utgjordes således af 58 tross- 
kärror, 58 trossdrängar och 74 trosshästar jemte sjukbårar 
m. m. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBN8 BETÅPNING, BBELIDNAJD OCH XJTRBDNINa. 223 

Karelska dragonoorpsens tross utgjordes af: 

Begementstross : ^ 

Ammunitionsvagn 2-sp 1 

Brödvagn 2-sp 1 

Fältkista (förd å packhäst) - 1 

Trossdrängar 3 

Trosshästar 6 

Sqvadronstross : ^ 

Kompani- eller reservvagn 3-sp 1 

Ammunitionskärra 1-sp 1 

Brödkärror 1-sp 2 

Tältkärror 1-sp 2 

Sjukkärra 1-sp 1 

Sjukbår, 2 hästars 1 

Handbår, 2 mans 1 

Trossdrängar 8 

Trosshästar 11 

Vid hela corpsen skulle sålunda finnas 16 trossfordon, 
19 trossdrängar och 28 trosshästar. 

I fråga om trosspersedlames fördelning på fordonen var 
för Karelska dragoncorpsen stadgadt följande, hvilket i till- 
lämpliga delar äfven torde hafva galt för Nylands dragon- 
regemente. På ammunitionsvagnen skulle hälften af den am- 
munition, som ej bars af ryttamé, föras lös uti krutsäckar. På 
ammunitionskärroma skulle den andra hälften i form af 
färdiggjorda patroner medföras. Å brödkärrorna och å bröd- 
vagnen medfördes reservförråd af bröd. På tältkärroma 
skulle föras tält, krubbstreck, krubbpålar, brödsäckar, hac- 



* För likformighetens skull anT&ndas dessa benämningar. »Regements* 
trossen > benämnes eljest i förslagen öfver Karelska dragonerna >sq vadrons* 
tross» och >sqvadronstrossen> alltid »kompanitross». 



Digitized by VjOOQIC 



1 



224 HÅRENS BBVÅFNINO, BEKLÅDNAD OCH UTRBDNINO. 



kelsebommar ooh kokkittlar.^ På kompani- eller reserv- 
vagnen skulle finnas alla öfriga trosspersedlar med undantag 
af dricksflaskoma, hvilka buros af manskapet, samt yxor 
och skyfflar, som buros af en man i hvarje tältlag. 

Denna packningsplan, så väl som öfriga planer för 
trängfordonens lastning, torde dock ej blifvit noggrannt 
följd, enär det var tillåtet att efter omständigheterna ändra 
den samma. Hufvudsaken var, att fordon med samma an- 
spänning blefvo någorlunda lika tungt lastade. 

Finska kavaleriets tross utgjordes, såsom synes, före- 
trädesvis af kärror, hvilka i följd af landets kuperade be- 
skaffenhet ansågos ega företräde framför vagname. Det 
nödvändiga bagaget kunde, då omständigheterna så fordrade, 
läggas på hästame, hvarför ock ett mindre antal packsadlar 
medfördes. 

Trossdrängar erhöllos, liksom vid infanteriet, genom 
vakanssättning af vargeringsnummer. Vid Karelska dragon- 
corpsen skulle dock regementstrossens såväl kuskar som 
hästar först vid krigstillfälle anskaffas af kronan. 

Hvad tillgången på trossfordon, trossdrängar och tross- 
hästar m. m. beträffar, var denna i allmänhet, hvad sqva- 
dronstrossen beträffar, fullständig enligt plan. Begements- 
trossen, som skulle anskaffas af kronan, var deremot mycket 
bristfällig eller saknades helt och hållet. Se vidare an- 
gående trossen Bil. 18. 

För artilleriets tross har i det föregående blifvit redo- 
gjordt. 

Utom den tross, hvilken skulle medfölja brigaderna, 
skulle hvarje armé hafva en gemensam tross (stor träng), 

' Tälten, hvilka voro fyrkantiga, sknlle rymma 6 man. År 1807 be- 
faldes, åtminstone vid Nylands dragoner, att de skalle utbytas mot. randa, 
men denna förändring synes ej hunnit genomföras. För hvarje fyrkantigt 
tält beräknades 1 krabbstreck med 1 par krabbpålar, 1 kokkittel, 1 brM- 
säck, 1 fodersäck, 1 yxa, 1 skyffel och 1 lie. 



Digitized by VjOOQIC 



HÄBBNS HlSTAB. 225 



bestående af artilleripark och magasinstross. För den samma 
saknades dock reglementariska bestämmelser. 



Härens hästar. 

Vid indelta kavdleriet voro rusthållame skyldige att 
inom bestämd tid remontera vakanta nummer. Uraktlåtenbet 
i detta fall var belagd med vissa faststälda böter. Rust- 
bållaren hade fall frihet att sjelf anskaffa sin rustningshäst. 
Innan han af slutade sitt köp, vid h vilket han hade rätt att 
fordra en hofelagares närvaro, kunde han uppvisa hästen fbr 
kompanichefen, som ej fick undandraga sig att vara honom 
behjelplig. Hästame kunde ock efter öfverenskommelse upp- 
köpas af officerarne f5r rusthållames räkning. De antogos 
på remonteringsmöten, hvilka skulle hållas hvarje halfår, 
eller oftare om så erfordrades, af landshöfdingen och re- 
gementschefen eller deras ombud, men kunde redan dess 
fbrinnan anskaffas. Blef hästen sedan antagen, befiriades 
rotehållaren från erläggandet af vakansafgift från och med 
den dag han hos kompanichefen anmält sig hafva full- 
gjordt sin remonteringsskyldighet. Vid hästarnes antagning 
egde landshöfdingen och regementschefen gemensam prof- Tibeli. Srtu- 
ningsrätt. Voro de af olika åsigt, hänsköts målet till krigs- ™^'?^^%jfg^'^- 
kollegium. Besvär öfver dettas utslag åter afgjordes af *>^^ i»"^* '^• 

-^ , , - . *^'*P- 2. art. $8 

Kongl. Maj:t. 32—37. 

Remontema skulle vara »friska, starka och viga, samt 
utan fel och synliga åkommor, ej under 4 och ej öfver 8 år 
gamla». Minsta höjden var 1,39 m. (9 qvarter och 2 tum) 
och den största 1,4 6 m. (9 qvarter och 5 tum) bakom sadeln, 
då hästen var oskodd. För Lifregementsbrigadens kyrassier- 

Kriget 1808 och 1809. J. 15 



Digitized by VjOOQIC 



226 HÅRENS HÄSTAR. 



corps var dock en något större minimihöjd faststäld. Hästame 
fingo i allmänhet hafv^a hvilken f&rg som helst. Dock skulle 
vid Lifregementsbrigadens kyrassiercorps samt vid Skånska 
juni 1806. karabinierregementet endast hästar med mörk filrg antagas. 
Pukhästen, trumpetames, hofslagarnes och den ringare civil- 
stabens hästar borde helst vara hvita eller grå. Om häst- 
nummer, i följd af rusthållarens försummelse, var vakant, 
var denne skyldig att vid inträffande möten lemna en annan 
brukbar häst, eller s. k. klippare. Dylik häst behöfde dock 
K 1 r sol ®J ^®^^*^» ^^ rusthållshästen var sjuk eller annat giltigt 
pa aUm. be- hinder för hans inställande förefanns. Det nummer, som hade 
1766 $ 72. ständig hästvakans, behöfde ej hålla klippare. 

Rustningshästarnes kasserande skedde vid generalmön- 
string, som egde rum hvart tredje år, eller vid de årliga 
kassationsmönstringame. 

Rusthållaren var skyldig att mellan mötena noggrannt 
vårda hästen. Han fick endast bruka honom i enskilda 
ärenden inom två mil från rusthållet, dock ej till skjuts- 
ning eller släpsamt arbete for vagn och kärra eller i åkern, 
öfverträdelse häremot straffades med böter från 3 till 50 
daler smt. För att tillse, att hästen blef ordentligt skött 
på rusthållet, skulle besigtnings- och åderlåtningsmöten 
hållas tvänne gånger årligen, det ena om våren, innan 
hästame släpptes på gräsbete, det andra om hösten, då 
de åter skulle ställas på stall. Regementchefen egde ut- 
sätta tiden för dessa möten samt anmoda landshöfdingen 
att forordna ombud vid dem. Landshöfdingen skulle genom 
allmän kungörelse tillhålla rusthållarne att, vid vite af 
3 daler smt, jemte manskap och hästar sjelfve eller genom 
ombud vid dem närvara. 
Kongi. for- Efter michaelsmessan borde hästarne hållas på stall. 

ordn. 11. febr. ^ 

1695. Vansköttes hästen, skulle rusthållaren bota 20 Rdr b:co, 
om det skedde vintertiden, och hälften så mycket, om 



Digitized by VjOOQIC 



HÄRENS HÅ8TAR. 227 



det skedde å gräebete. Alla böter tillföUo Vadstena krigs- TibelL Sam- 

1 i_ mtndr. af förf. 

mansnnsEassa. rö,. kriggv. 

Befelet vid de indelta regementena till häst skulle, mot ^J*" ^^ ^• 
åtnjutande af räntor från vissa hemman, s. k. hästehemmans- 45-55. 
räntor, i fredstid förse sig med följande antal ridhästar: ^^^^'mr^' 

en öfverste 4, en öfverstelöjtnant eller major 2, en rytt- 
mästare 2, en subaltemofficer eller adjutant 1. Hvar och 
en skulle derjemte hålla så många drängar och klippare, 
som han i anseende till sina tjenstehästar behöfde. öfversten jan.^75. 
borde sålunda hålla 4 drängar och 3 klippare, öfverste- 
löjtnanten 3 drängar och 2 klippare, ryttmästaren 2 drängar 
och 1 klippare samt subalternofficern 1 dräng och 1 klippare. 

Hvarje underofficer var skyldig sjelf hålla sig med 1 
ridhäst. 

Befälets hästar skulle alltid uppvisas vid generalmön- 
string. I händelse af vakans borde ny häst anskaffas se- xibeil. Sam- 
nast inom 3 månader. Regementchefema voro skyldige ^^^^llf\^^J^' 
vaka öfver, att officerame mellan öfningstidema å sina bo- «JW lands 7. 

. . kap. 2. art. 9^ 

ställen behörigen underhöllo sina tjenstehästar. 56—61. 

Vid det värfvade kavaleriet anskaffades nummerhästame 
af kompani- (sqvadrons-) cheferna enligt passevolans. Vid 
inträffande krig upphörde denna liksom all öfrig passevolans, 
och hästame aflemnades till Eongl. Maj:t och kronan. Ke- 
montema, som antogos af regementchefen, skulle vara mellan 
fyra och sju år gamla, 1,39 — 1,4 1 m. (9 qvarter och 2 till 
3 tum) höga bakom sadeln samt »starka och lätta». Färgen 
fick vara hurudan som helst. Sedan hästen blifvit antagen „^ ,, ,,. 

^ stat för Mör- 

och insatt i nummer, skulle han brännas med regemen- nenka hasar- 
tets brännare- och sqvfiulronstecken. Vid generalmönstring, isöfl. 
som årligen förrättades med de värfvade regementena före 
regementsexercisens afslutande, blefvo de antagne hästame 
gillade och de otjenlige kasserade. Officerame voro skyldige 
att för den i staten uppförda lönen sjelfve sinskaffa sina 



Digitized by VjOOQIC 



228 HÅRENS HASTAR. 



hästar samt att, mot åtnjutande af farage- och utfordriiigs- 
penningar \ underhålla dem i fredstid. Antalet tjenstehästar 
var det samma som vid indelta kavaleriet, utom att andi*e 

stat för Mör- 

nerska husar- majoren endast skulle hafva 3 hästar, deraf 2 ridhästar, och 

'^ ISCr?"^^ stabsryttmästame 2, deraf 1 ridhäst. 

Underofficerare och trumpetare skulle för den i staten be- 
stådda remont- och utfordringspassevolansen sjelfve hålla sig 
med hästar, som borde vara lika goda som manskapets, äfven- 
som med den erforderliga munderingen. Under krig ersatte 
Kongl. Maj:t och kronan all afgång bland underofficerames 
och trumpetarnes hästar. Då passevolansen efter slntadt 
krig återtogs, skulle underofficerarne och trumpetame er- 

neraka husar-^^lfl' hästar, som voro jcmngoda med dem, hvilka de vid 

"^^K-j^^Do^- krigets början egde. 

PaaieTolans- Till staben hörande civilmilitäre personer voro Äfven 

värfviide**re ^- ®^y^^^^ ^**' ^^ regementets tjenstgöring sådant fordrade, 
mtntena. sjclfve anskaffa och underhålla hästar, nämligen regements- 
fältskären två och alla de öfrige en klippare. 

För trosshästarne vid det indelta kavaleriet är i det 
föregående redogjordt. 

Artilleriet egde före år 1807 i regeln inga stamhästar. 
Undantag härifrån utgjorde endast det ridande artilleriet, som 
synes hafva haft mellan 84 och 174 hästar, till dess antalet 
år 1807 bestämdes till 56. Större öfningar med anspända 
fordon utfördes med för tillfället legde hästar. År 1807 be- 
falde Kongl. Maj:t, att 18 hästar skulle i fredstid under- 
hållas vid h varje artilleriregemente; men enligt en senare 
befallning skulle anskaffningen af desse hästar tills vidare 
uppskjutas, utom vid Svea artilleriregemente. De vid detta 



' Enligt staten för Mörnerska hngarregementet den 23. November 1807 
beräknades det månatliga nnderbäUet för hvarje bäst vintertiden (8 må- 
nader) till 4 Rdr 24 sk b:co ocb änder sommaren till bälften b&raf. 



Digitized by VjOOQIC 



HÅRENS hJLstail 229 



regemente uppsatte hästame voro dock lika mycket afsedde 
till att bestrida förefallande körslor i och för regementets 
ekonomi som för att användas till exercis. Efter det pom- ^"^"'^*g:^- 

^ mars 1807. 

merska &lttåget hade dock kronan någon tillgång på ar- 
tillerihästar. Sedan de blifvit öfverforde till Sverige, ut- KriKsrejr 29 
ackorderades de hos landtbrukare i Skåne. Afeigten var, ■«?*• <>• ^- 

ok t. Io07. 

att h vartdera af de svenska artilleriregementena skulle erhålla 
28 stycken af desse hästar. 

Vid infanteriet borde öfverstar, öfverstelöjtnanter och 
majorer vara försedde hvardera med en god tjenstehäst. Vid- 
kommande åter trosshästar är i det föregående nämdt, att 
sådana endast funnos vid de indelta truppafdelningame i 
Finland. 

Arméns hela öfiriga behof af hästar vid ett krigsutbrott 
måste fyllas genom uppköp eller genom användandet af 
kronoslguts. 

Till hästafvelns bejfrämjande i Sverige voro medel an- 
slagna, dels från de s. k. tskånska sammansättningame till 
hästafvelns förbättrande», dels från de 400 hästvakansema 
vid Smålands dragonregemente. Af dessa medel utdelades 
premier (från 33 Rdr 16 sk b:co till 16 Bdr 32 sk b:co) åt dem, 
som höUo de bästa hingstame. Hingstar införskrefvos från 
utlandet och tilldelades de skånska kavaleriregementena, 
vid hvilka för detta ändamål tvänne nummer på hvarje 
sqvadron höllos vakanta. Vakcuisafgiftema användes dels 
till inköp och underhåll, dels till premicring af hingstar. 
Vid Lifregementsbrigadens kyrassiercorps och vid Vestgöta 
dragonregemente höllos likaledes 2 nummer på hvarje sqva- 
dron vakanta för hingstar; vid Lifregementsbrigadens husar- 
corps och vid Smålands lätta dragonregemente voro sär- 
skilda medel anvisade för sqvadronshingstar. I Finland apri7^lb5. 



Digitized by VjOOQIC 



230 SJTTKVÄRDEN I FBBD. 



upprättades år 1798 ett stuteri vid Haapaniemi, på så sätt att 
tio rusthållare vid Karelska dragoneorpsen, som egde ston, 
fingo dessa skötta vid stuteriet mot en årlig naturaafgift af 
2 pärmar hö, 2 mått halm och 1 tunna hafre. Dragonerna 
för dessa nummer skulle i stället vid all tjenstgöring af 
rusthållame göras beridne på klippare. Vid den fbrsta 
uppsättningen bestodos två hingstar af kronan, men desse 
skulle vid inträffande vakans insättas i nummer. Stuteriet 
skulle årligen af egen afvel ökas med högst 16 hästar. 
Tvänne stuteridrängar kommenderades årligen till Haapaniemi 



Rådspr. 16. ^ , 

man 1798. af dragonvargenngen 



Sjukvården i fred. 

Före kriget i Pommern var sjukvården vid armén ordnad 
på det sätt, att vid hvarje regemente fanns en regements* 
fältskär, hvilken i allmänhet, när truppen var sammandragen, 
hade tvänne fältskärsgesäller till sitt biträde. Desse läkare- 
beställningar bekläddes af civile läkare eller andra personer 
med någon kunskap i sjukvård. 

Gustaf Adolf sökte emellertid gifva mera stadga och 
militärisk prägel åt sjukvårdsanstalterna vid armén. I 
denna anda gingo förordningame den 6. augusti 1806, an- 
gående medicinalverkets förändring vid armén, samt den 15. 
februari 1808, angående fältläkarecorpsens bildande. 

Enligt dessa författningar skulle sjukvårdspersonalen 
vid armén bilda en militäriskt organiserad corps — den s. k. 
fältläkarecorpsen — och läkame ålades att bära uniform. 
I spetsen for den militära sjukvården stod »chefen för folt- 
läkarecorpsen», hvilken hade öfverstelöjtnants rang. Honom 
ålåg att såsom ledamot i krigskollegii intendentsdepartement 
såväl som i »collegium medicum» vaka öfver handläggningen 



Digitized by VjOOQIC 



SJTTKVÅBDBN I FRED. 231 



af alla de mål, som egde samband med arméns sjukvård. 
Uti ftQtläkarekontoret, hvars chef han tillika var, behand- 
lades alla corpsens inre ärenden, atom dem, som rörde räken- 
skaper och medelsredogörelser, hvilka föredrogos i krigs- 
kollegium. Chefen fbr f&ltläkarecorpsen hade i och för 
expeditionsgöromålen en underläkare till sitt biträde. 

Under chefen för fältläkarecorpsen lydde »regements- 
läkame», hvilka hade löjtnants rang samt ansvarade, hvar 
och en vid sitt regemente, för sjukvården och sjukvårdsma- 
terielens användbarhet. De skulle vara medicine doktorer 
eller chirurgie magistrar och tillsattes af Kongl. Maj:t efter 
förslag af chefen för fältläkarecorpsen. 

Regementsläkarne biträddes af underläkare, i allmänhet 
tre vid hvarje regemente (vid de värfvade garnisonerade re- 
gementena vanligen flere, vid corpseme en till två). De hade 
fanjunkares rang och måste hafva aflagt medicine eller 
chirurgie kandidatexamen samt tillsattes af chefen för fält- 
läkarecorpsen. Denne egde derjemte rätt att till tjenst- 
göring vid armén eller å militärsjukhusen beordra medicine 
och chirurgie studerande, hvilka till uppmuntran för sina 
studier åtnjöto kungligt stipendium. 

Då emellertid nu nämda förordningar ej före krigsut- 
brottet hunno genomföras, och de för fältläkarecorpsen fast- 
stälda låga lönerna dess utom ej lockade många med högre 
medicinsk bildning att inträda i dess led, funnos vid flere 
regementen endast de gamle föltskärema och fältskärsge- 
sällerna, af hvilka åtminstone de senare svårligen kunde 
betraktas såsom läkare, med förmåga att utöfva någon sjelf- 
ständig sjukvård. 

Någon särskild veterinärpersonal var i allmänhet ej upp- 
förd på regementenas stat. Endast vid Lifregementsbrigaden 
funnos tvänne hästläkare. 



Digitized by VjOOQIC 



232 INTBNDBNTUBBN I FRED. 



Intendenturen i fred. 

Intendenturförhållandena vid armén voro föga utveck- 
lade. Den ekonomiska förvaltningen var centraliserad uti 
krigskollegium. Underhållet vid de indelta regementena 
Knekte- ^^^^^ möten och mönstringar bekostades af rust- och rote- 
kontraktcn. hållame eller af soldaterna sjelfve. De värfvade, icke gar- 
nisonerade trupperna voro äfven förbundne att på egen 
bekostnad göra de årliga vapenöfningame. Officerare och 
\'t^'i^^ uuderofficerare vid nu nämde trupper erhöUo ej heller ersätt- 
11. jan. 1757. ning för möteskostnadema. Krigskollegium hade sålunda 
ursprungligen endast att vid större öfningsläger ombesörja 
desse truppers underhåll. Vid de värfvade gamisonerade rege- 
mentena åter skulle krigskollegium sörja för så väl under- 
håll som beklädnad, hvilken skyldighet dock mot en viss 
summa ftillgjordes af vederbörande kompanichefer, enligt mel- 
lan dem och krigskollegium upprättade passevolanskontrakt. 

Regementskommissarierna vid de indelta regementena 
jemte biträdande mönsterskrifvare hade alltså nästan ute- 
slutande att sköta de ekonomiska frågor, som stodo i omedel- 
bart samband med indelningsverket, såsom löningsräntors 
utbetalning m. m. 

RusthåUarne vid indelta armén funno det emellertid i 
längden både besvärligt och kostsamt att hvar för sig icke 
allenast förse sina ryttare med beväpning och beklädnad, 
utan ock att anskaffa de fleste tross- och utredningspersed- 
larne samt underhålla ryttame under möten och mönstringar. 
De sökte derför att, mot erläggande af en viss afgift till 
krigskollegium, på detta öfverflytta icke blott anskaffiiin- 
gen och underhållet af all tross samt dennas skjutsning 
vid uppbrott och tåg, utan äfven truppens underhåll under 
möten samt marscher till och från de samma. Äfven vid 
rotehållsregementena skulle rotehålleu^ne underhålla manska- 



Digitized by VjOOQIC 



INTBNDBNTUREN I FRBD. 233 

pet vid möten och mönstringar, allt efter de olika knekte- 
kontraktens bestämmelser. Vid en del regementen ålåg 
det rotehållame så Täl att bestå soldatema matsäck un- 
der mötestiden som ock att skjutsa trossen till och från 
mötesplatserna; vid andra åter skulle soldaterna under mötes- 
tiden underhålla sig sjelfve. Detta senare underhållssätt 
tillämpades dock sällan, enär soldaterna vid antagningen 
vanligen af sina rotehållare betingade sig både matsäck 
under mötestiden och särskilda drickspenningar. Rote- 
hållarne vid en del regementen följde derför snart rust- 
hållames exempel och sökte mot kontant ersättning blif\^a 
beMade från nu omtalade besvär. 

Då det från kronans sida ej fanns något hinder for 
att ordna underhållet så, som rusthållame och en del rote- dec.^l7?5, 2. 
hållare önskade, blef foljden, att passé volanskontrakt i be- "*|; ^\^^* jt^^" 
rörda afseenden slötos mellan krigskollegium å ena sidan ,^j ^^^- ^JJJ^ 

15. jan. 177ö 

och alla rusthållsregementen samt alla rotehållsregemen- samt 20. eept. 
ten i Finland, utom Österbottens regemente med Kaiana , " , 

' . Krigakoll. be- 

bataljon, å den andra. Förvaltningen af de på detta sätt rättelse 1795. 
inflytande medlen samt deras användning för det åsyftade 
ändamålet anförtroddes åt den s. k. passevolansinrättningen. 
I spetsen för denna stäldes den civile ledamoten i krigskollegii 
intendentsdepartement, hvilken till sitt biträde erhöll en på j^j^gp^ ^4 
passevolansinrättningens stat aflönad arbetspersonal. TillJ»»!» ^^^ H- 
detta verk hörde vidare de olika passé volansinrättningarna 24. maj 1797. 
vid armén nämligen: lAfregementsbrigadens passevolansinrätt- 
ning, Vestgöta kommissariat, det Skånsha hommissariaiet och 
det Finska kommissariatet. Under dessa sist nämda åter lydde 
magasinsforvaltarne vid de på skilda håll för passevolans- 
verkets räkning upplagda magasinen. Det mest utvecklade 
af dessa kommissariat var det finska. I spetsen för detta 
stod generalkrigskommissariatets intendent, biträdd af en på 
passevolansinrättningens stat aflönad arbetspersonal. Under 



Digitized by VjOOQIC 



RådBpr. 7. 



Krigareg. 
* 17f 



RSdspr 27. 



234 INTBNDENTUKEN I FRED. 

finska kommissariatet lydde förråden i Helsingfors, Sveaborg 
(delvis), Tölö, Helsingemalm, Svartholmen, Hangö, Björne- 

okt. 1806 borg, Elimä, Abo, Tavastehus, Harjavalta och S:t Michel. 
Fassevolansinrättningens tillgångar utgjordes hnfvud- 
sakligen af rust- och rotehållarnes passevolansafgifter ^ Dessa 
uppburos af kronobetjeningen på samma termin som krono- 
uppbörden, hvarefter de under landskontorens kontroll in- 
sändes till landtränteriema, der de i allmänhet omedelbart 

mtj 1798. stodo till kommissariatens förfogande. Till ft^rstärkning af 
passevolanskassan användes dock äfven andra utvägar. Så- 
lunda sattes under åren 1794 — 1801, utom förut varande 7 
vakanser, ytterligare 23(1) nummer vid hvarje indelt svenskt 

jan. 1794. kompani på vakans. De medel, som härigenom erhöllos, till- 
ft^Uo passevolanskassan. Denna erhöll dess utom arrende- 
afgifter från Adelsfanans indragna boställen. Allt efter 
passevolansverkets tillgångar och gällande markegångspris 
bestämdes mötestidemas längd vid de regementen, der under- 
hållet var ordnadt på passevolans. 

Vid de indelta regementen, som ej hade ingått passe- 
volans med krigskollegium, skulle rotehållarne enligt kongl. 
brefvet den 11. maj 1803, mot afräkning å soldatens lön, 
lemna denne matsäck för så många dagar, som mönstring 
eller möte pågick. Matsäckens storlek och sammansättning 
skulle beräknas på grund af den i fältstaten angifaa dag- 
portionen, eller ock skulle andra lika goda artiklar lemnas 
i stället. Under kompanimöten och kyrkparader var dock 

maj iSo3. soldaten skyldig att sjelf sörja för sitt underhåll. Rote- 
hållaren var derjemte, enligt »vanlig praxis och författ- 
ningarc, skyldig att draga försorg om forsling till och 



Krigsreg. 11. 



* Dessa yexlade yid finska rnstliållsregementena meUan 7 Rdr 40 sk 
b:co och 8 Rdr 16 sk b:co samt vid rotehällsregementena emellan 3 Rdr 16 
Krigsreg. 25. ^^ ^-^^ ^^ ^ ^^^ ^ ^^ h.QO. Sammanlagd! nppgingo passevolansafgiftema 
maj 1798. i Finland till 36,598 Rdr b:co årligen. 



Digitized by VjOOQIC 



YAPBNÖFNINOAIL 235 



från mötesplatserna af kompaniernas tross, ammunition 



och proviant. febr. 1800. 



Vapenöfn ingår. 

Vid indelta armén skulle, enligt kongl. förordningen 
den 21. november 1766, regemementsmöten årligen ega rum 
under 17 dagar, in- och utryckningsdagame medräknade. Kngireg. 21. 
Tid efter annan gjordes emellertid undantag härifrån på 
grund af framställning, dels af hela bondeståndet, dels af 
rust- eller rotehållarne vid särskilda regementen. År 1800 
afslogs visserligen bondeståndets begäran, att regements- 
möten blott måtte hållas hvart annat eller hvart tredje 
år, men konungen lofvade i stället att så mycket som möj- 
ligt befria från möten de regementen, hvilka voro fbrlagda 
i provinser, som lidit af missväxt, eller der andra ömmande 
förhållanden förefannos, och rust- och rotehållarne visste Krigsre^. 
att taga detta konungens löfte i anspråk. Intet år förflöt, **^ ' 
utan att ansökningar om mötens inställande gjordes från 
ett eller annat regemente. Dessa ansökningar beviljades i 
allmänhet antingen fullständigt eller ock endast så till vida, 
att regementsmötena utbyttes mot kompanimöten under 6 
eller 8 dagar. Vid de regementen, der underhållet stälts 
på passevolans, berodde regementsmötenas längd helt och 
hållet på passevolanskassans tillgångar. För att öka dessa 
kunde äfven mötena en och annan gång alldeles inställas ^ 
Mötestiden var förlagd till juni månad. 

Under infanteriets regementsmöten genomgicks under sex 
timmar dagligen (tre på för- och tre på eftermiddagen) exercis- 
reglementets föreskrifter praktiskt, hvarjemte målskjutnings- 



* Å andra sidan finnes dock exempel på, att regementsmöten kunde nt- Ridspr. 8. 
sträckas ända tiU 24 dagar. jan. 1798. 



Digitized by VjOOQIC 



236 VAPENÖFNINOAR. 



öfningar företogos å andra tider, vanligen 1^/^ timme före 
eller efter den andra exercisen. En tredjedel af mötestiden 
användes uteslutande till kompaniexercis, en tredjedel till 
kompaniexercis om förmiddagen och bataljonsexercis om 
eftermiddagen. Under den återstående tredjedelen skulle 
regementet vara sammandraget för att öfvas såväl för- som 
eftermiddag uti »all Charge och de Allmänna Krigs-rörelser t. 
Under sön- och helgdagar egde icke exercis rum; i stället 
företogs efter slutad gudstjenst en marschöfning, som ut- 
Rcgl. för inf. sträcktes till Vi "^il frä,n mötesplatsen. Senare erhöll rege- 

1781 

mentschefen mera frihet att ordna öfhingame, särskildt i 

fråga om tidpunkten för öfvergång från kompani- till batal- 

1794. jonsexercis. Målskjutningsöfningarne förlades till slutet af 

kompaniexercisen. För deras bedrifvande hade regementet 

„ att förfoga öfver skarp ammunition, beräknad efter tre skott 

Krigsreg. 7. f . 

man 1805 för hvarje man samt ytterligare fem för hvarje jägare. De 
företogos blott på 80 stegs afstånd från målet ^ Karlen öf- 
vades först upprepade gånger i anläggning och riktning. 
Första skottet afsköts derefter man efter man, andra skottet 
rote efter rote och det tredje af hela divisionen på en gång. 
Rekrytutbildningen var hufvudsakligen förlagd till re- 
gementsmötena och leddes af en dertill särskildt kommenderad 
subalternofficer. Rekryterna vid indelta armén öfvades under 
trenne mötesterminer, innan de approberades såsom soldater. 
De indelades härvid i tre klasser, allt efter färdigheten och 
den tid de exercerat. Första klassen innefattade de mest 
försigkomne och exercerades af rekrytbefälhafvaren sjelf; 
andra klassen bestod af de mindre öfvade och exercerades 
af en dertill kommenderad underofficer; tredje klassen ut- 
gjordes af de nyantagne rekryterna, som exercerades vid 
sina kompanier af en underofficer, dertill förordnad af kom- 



Enligt 1781 års reglemente sköts på 3 afstånd: 80, 100 och 120 alnar. 



Digitized by VjOOQIC 



VAPK^JÖPNINGAR. 237 



Exercisregi. 



panichefen. Uppflyttning till andra klassen bestämdes af 
kompanichefen efter förutgången uppvisning, och uppflytt- 
ning till den första af rekrytbefälhafvaren. De utbildade 
rekryterna approberades af tjenstgörande majoren. För att ii&i.' 
underhålla den å mötesplatsen inhemtade färdigheten, kunde 
rekryterna, då regementet var förlagdt på roten, tid efter 
annan korpralskapsvis inkallas till kortare öfning. 

Jemte regementsmötena förekommo för manskapet öf- 
ningar vid s. k. kyrkparader, vid kompanimöten, vid divi- 
sions- och korpralskapsmöten samt vid liqvidationsmötena. 

I 1781 års reglemente stadgades, att soldaten alla sön- 
och helgdagar skulle infinna sig vid sockenkyrkan. Dervid 
närvarande befäl skulle dels i allmänhet »efterse karlarnes 
plie och snygghet» och dels, då årstiden tillät, efter guds- 
tjenstens slut »marschera och svänga» med manskapet. När 
kompanichefen fann lämpligt, kunde han befalla, att ge- 
vären skulle medtagas, h varvid manskapet hufvudsakligen 
borde öfvas i »snabbladdning och god anläggning». Dessa 
kyrkparader med exercis på kyrkvallarne voro ganska 
tidsödande för det manskap, som bodde långt ifrån kyr- 
kan. Rotehållame vid flere regementen anhöllo derför, att 
kyrkparadema måtte utbytas mot kompanimöten en gång 
om året. Dylika möten hade visserligen redan förut kunnat 

^ ^ Regi. för in*. 

påbjudas af regementschefen, men de hade icke varit årliga, 1781. 
ej heller af någon längre varaktighet. Ansökningame be- 
viljades i allmänhet, och på detta sätt uppstodo jemte rege- 
mentsmötena årliga kompanimöten under 4, 6 eller 8 dagar. 
Så skedde t. ex. vid de finska regementena, vid Nerike och ok"^7^ ^ 
Vermlands regemente samt vid Skaraborgs, Jönköpings, Dal -™^*q™*". 

1802, 8. jani 

och Elfsborgs regementen. Vid andra åter, såsom t. ex. vid 1803. 
Vestmanlands, ersattes de indragna kyrkparadema deri- 
genom, att regementsmötena förlängdes med ett motsvarande 
antal dagar. Tiden för kompanimötenas hållande bestämdes dec/l793. 



Digitized by VjOOQIC 



238 VAPBNÖFNINGAR. 



Red för inf ^^ regementschefen, med hänsyn till att alla kompanier skulle 
1781. hinna inspekteras af någon af majorerna. Det var sällsynt, 
att kompanimötena instäldes. Särskildt egde detta icke 
rum, om regementsmöte ej skulle hållas under året. I 
allmänhet ökades då i stället deras längd något, hvilket 
ock kunde ske utan olägenhet för statsverket, all den stund 
de ej förorsakade detta några utgifter. När sålunda rege- 

Krigsreg 27 ^^^^^itömötena år 1807 voro instälda vid hela indelta armén, 
juli 1807. ersattes de af 10 dagars kompanimöten på hösten. 

Vid de årliga liqvidationsmötena, som höllos kompani- 
vis, kunde äfven, såsom nämdt är, vapenöfhing ega rum. 
Så snart alla ekonomiska frågor vid ett dylikt möte voro 
afgjorda, borde nämligen, om årstid och väderlek medgåfvo, 
»några timmar en dag före och efter middagen exercitieme 
repeteras», hvarför ock manskapet skulle medföra gevär. 
Det var äfven föreskrifvet, att spelet skulle samlas före 

Rcffl for inf regementsmötets början för att, under en officers tillsyn, 
1781. minst fyra dagar öfvas af regementstrumslagaren. 

Vid det indelta kavaleriet voro regementsmötena ur- 
sprungligen lika långa som vid infanteriet, men då under- 
hållet vid alla indelta kavaleriregementen och corpser, utom 
vid Jemtlands hästjägaresq vadron, i slutet af 1700-talet 
stäldes på passevolans, blefvo regementsmötena vanligen 
förlängda till 20 eller 21 dagar. Tidsindelningen vid ka- 
valeriets möten motsvarade den vid infanteriet brukliga. Äf- 
ven vid kavaleriet höllos kompanimöten, hvarunder man- 
skapet dock endast tjenstgjorde till fot. De ersatte stundom 
regementsmötena, men erhöUo då ofta lika lång varaktighet 
som dessa. Svårigheten att under de korta mötestiderna 
gifva rekryter och remonter nödig utbildning föranledde 
inrättandet af de första exercissqvadronerna år 1806. Ge- 
nom ett kongl. bref den 6. september sist nämnda år be- 
faldes, att dylika skulle sammandragas. De hade dock vid 



" Digitized by VjOOQIC 



VAPENÖPNINGAB. 239 



utbrottet af 1808 års krig endast blifvit införda vid Skånska 
husarregementet och Smålands dragonregemente. Exercis- 
sqvadronema, hvilka borde fortgå under två till tre måna- 
der, skulle aflösa hvarandra hela året om utom under tiden 
ffer regementsmötet. Den till dem kommenderade styrkan 
borde förhålla sig till hela regementets såsom 6 : 100. Man- 
skapets underhåll vid dessa möten bekostades af passevolans- 
inrättningen. Då likväl denna härför behöfde ökade inkom- 
ster, måste man åter tillgripa utvägen att sätta en del 
nummer på vakans ^. 

Nödvändigheten af att med befel och underbefäl genomgå ^ptllol.' 
reglementen m. m., innan den egentliga exercisen för året 
började, var tidigt insedd. 1781 års reglemente före- 
skref sålunda, att i maj månad hvarje år borde alla office- 
rare »sammankallas å ett visst och tjenligt ställe», hvarest 
de skulle exerceras af majoren i regementschefens när- 
varo. Dervid borde »tydeligen repeteras allt hvad Regle- 
mentet innehåller, på det en lika principe må vinnas». Hvarje 
kompanichef skulle derefter i närvaro af öfiiga kompani- 
officerare samla sina underofficerare och korpraler samt »med 
dem hålla en lika repetition». I 1794 års exercisreglemente 
finnes samma föreskrift. Det heter deri, att »sedan de år- 
liga exerceringarne för de indelta regementena ingått», skulle 
hvarje regementschef samla alla officerare, underofficerare 
och korpraler på ett dertill utsedt ställe, hvarvid officerarne 
skulle exerceras af förste majoren, underofficerarne af andre 
majoren och korpralerna 'af adjutanten. De skulle dervid 
tillhållas »att veta och med noggranhet verkställa allt hvad 



' Efter ryttarens uppbrott frän rusthåUet ålåg det rusthäHaren att 
bestå honom matsäck fdr fyra dagar, eller 6 sk b:co kontant om dagen, samt 
farage ät hästame under lika läng tid. Vid Smalands dragonregemente skulle 
de rustande äfven under befälsmötet underhälla häst och karl vid exercis- 
sqvadronen. 



Digitized by VjOOQIC 



240 VAPENÖFNINOAB. 



reglementet föreskrifver» samt läras att »undervisa deras 

underhafvande manskap». Det blef så småningom brukligt. 

att befälsöfningarne egde rum i sammanhang med regements- 

Kri sex ed-s ^^tet, och år 1805 gaf Kongl. Maj:t en del regementen 

diarium, 8. med vidsträckt förläggning, såsom Helsinge, Jemtlands och 

iD&rs loOo, 

Bid. 221. Vesterbottens, formlig tillåtelse härtill. Utom dessa sär- 
skilda beftllsöfningar före regementets sammandragning egde 
sådana rum under första delen af sjelfva regementsmötet. 
Medan kompaniexercisen pågick, skalle nämligen de office- 
rare, underofficerare och korpraler, som ej behöfdes vid kom- 
panierna, öfvas af majoren i bataljonsexercis. Hvarje pluton 
skulle dervid betecknas genom en 8 alnar lång stång, buren 

Excrcisregl. « , , 

1794. af soldater. 

Vid den del af indelta kavaleriet, der underhållet var 
stäldt på passevolans, var det allt sedan år 1802 regel, 
att befälsmötet egde rum i sammanhang med regements- 
mötet. Det förra mötet skulle räcka i 13 och det senare i 
17 dagar. I befälsmötet skulle deltaga officerare, under- 
officerare och trumpetare samt någre ryttare, medförande 
sina hästar. Kavaleribefälet var sålunda årliiren samladt 

Rådspr. 15. .„ ^ . , , . ^,., 

dcc. 1802. till öfning under 30 dagar i följd. 

Vid de värfvade regementen, som icke voro garnisone- 
rade, bedref vos vapenöfningarne på ungefär samma sätt som 
vid den indelta armén. Såsom redan är nämdt, förekommo 
äfven här kyrkparader, ehuru blott hvar tredje månad. Då 
emellertid rekrytutbildningen, på grund af den jemförelse- 
vis korta kapitulationstiden, icke kunde fördelas på tre 
mötesterminer, voro 14 dagar före regementsmötet an- 
slagne till möte med de nyvärfvade rekryterna. Så snart 
hela styrkan var sammandragen, skulle öfiiingame försiggå 
i tältläger, på det att truppen måtte blifva >i allo vänd 
och undervist uti en rätt fältlefnad och hushållning med 

''^"l^L^^ helsan, kokning och tvätt, med mera». 



Digitized by VjOOQIC 



VAPBNÖPNINOAIL 241 



Vid de värfvade garnisonerade regementena voro tvänne 
månader af axet — maj och juni — anslagne till »exercitie- 
månader», under hvilken tid öfningarne vid infanteriet och 
kavaleriet bedrefvos i hufvudsaklig Ofverensstämmelse med 
föreskrifterna för de indelte trupperna. Tidsindelningen 
var den samma, men rekrytutbildningen skulle försiggå i 
ett sammanhang under tvänne månader; be&lsöfningame 

Bxercisr^l. 

voro förlagda till början af exercistiden. 1794. 

Få artilleriets utbildning lade man denna tid ganska 
stor vigt. Exercismånadema vid detta vapen voro före år 
1803 april, maj och juni, men på artillerikomiténs förslag 
blefvo i stäUet maj, juni, juli och augusti månader härtill an- 
slagne. Under de återstående åtta månaderna permitterades 
en del af manskapet, och halfva antalet officersure hade turvis 
fyra månaders semester. Exercismånadema användes på det 
sätt, att under de tvänne första öfvades allt beföl och man- 
skap, men under de två senare blott befölet. 

Maj och juni månaders öfningar började vanligen med 
en examen för underofficerare och konstaplar, hvarvid desse 
fingo praktiskt utföra en del af hvad de under vintern 
inhemtat. Derefter vidtog den egentliga exercisen, då 
manskapet indelades i tvänne afielningar, som omvexlande 
öfvades uti »det för en artillerist nödvändiga af infanteri- 
exercisen» samt uti artilleriexercis. För den senare ut- 
reqvirerades från förråden artilleripjeser af olika modeller. 
Sålunda exercerades på Ladugårdsgärdet, innan försöken 
med de Helvigska pjeserna började, med 24-^, 18-tt, 12-^, 
6-tt och 3-tt jemkanoner, 6-tt och 4-tt jemmörsare, 16-« 
ricochettmörsare, 16-^ långa och korta samt 8-^ haubitser. 
Då artillerikomitén började sina arbeten, pröfvades före- 
trädesvis de af denne föreslagne modellerna å kanoner, 
lavetter, föreställare samt anspänning. Beträffande öfnin- 

Kriget 1808 oeh 1809. L 16 



Digitized by VjOOQIC 



242 VAPBNÖPNINOAB. 



garnes utförande, var det fbreskrifvet, att exercisen med 
skjut- och kastpjeser skulle vara den väsentliga, och att 
all möjlig färdighet deri skulle eftersträfvas. Särskild vigt 
skulle läggas vid batteriformeringar, hvarvid pjesema borde 
af bröstas och några skott skjutas, samt vid att under- 
beMet lärde sig rikta kanonerna såväl med som utan rikt- 
instrument^. En del pjeser sattes i och fbr öfningame i 
»marschfärdigt stånd», på det man skulle kunna genomgå 
anspänningssättet, tillvägagåendet vid pjesemas lyftning 
ur lavetterna, deras flyttning på blockvagnar och björnar, 
användandet af kranar, domkraft och häftyg, hur man 
skulle förhålla sig då en kanon stjelpt, ett hjul gått sönder 
m. m. Medan en del a£ truppen företog sådana öfiiingar, 
sysselsattes den andre med afståndsbedömning och skarp- 
skjutning på olika afstånd. Afståndsbedömningen omfattade 
fyra afstånd inom 300, 600, 900 och 1200 alnar (omkring 180, 
360, 540 och 720 m.). Skjutning och kastning utfördes an- 
tingen mot tafla eller mot smärre hus, uppförda af gammalt 
virke, som man sökte skjuta i brand. Derjemte förfärdigades 
batteribyggnader och öfvades andra fältarbeten. 

Befälets öfningar under juli och augusti månader be- 
stodo dels af laboratoriearbeten, såsom ammunitionsarbeten, 
bombers fyllande m. m., dels af mera vetenskapligt an- 
ordnade försöksskjutningar med skarp ammunition. Sedan 
kartescher införts, sköts flitigt härmed. Denna skjutning 
började på omkring 600 m:s (1000 alnars) crfstånd, och min- 
skades sedan efter hand till 540, 480 och 180 m. (900, 800 
och 300 alnar). Med kula sköts på ända till 1200 m. (2000 
alnar). Likaledes öfvades kastning med haubitser och mör- 
sare samt i synnerhet ricochettering. Artillerikomiten hade 
till sitt förfogande en särskild fond för att verkställa för- 



* Hvarje underofficer borde förstå att förfärdiga ett dylikt af trä, for 
den händelse så sknlle behöfvas. 



Digitized by VjOOQIC 



VAPBNÖPNINGAK. 243 



Sök i utsträckt omfattning. Dessa försök utfördes vid Svea 
artilleriregemente, som derigenom flck tillfidle till ökad ut- 
bildning. I manöver med anspända fordon kunde dock ö&in- 
game icke göras särdeles omfattande, då hästar för hvarje 
tillfälle måste hyras. Vid större öfningar, såsom t. ex. vid 
storlägren på Ladugårdsgärdet, förekom dock vanligen exer- 
cis och manövrer med anspände pjeser. Dervid ådrogo sig ^^°g^**^f' 
både Cardells ridande batterier och Helviffs åkande allmän ™»" 18^» 27. 

, , , ® mars 1804, 22. 

uppmärksamhet. man 1806. 

Så väl under förmyndarstyrelsen som efter 6ustaf 
Adolfs tillträde till regeringen företogos äfven större gemen- 
samma öfningar för alla tre vapenslagen. Stundom deltogo 
i dem äfven afdelningar ur Arméns flotta. Flertalet ut- 
gjordes visserligen af s. k. storläger, vid hvilka den mesta 
tiden upptogs af paraderiugar och fester, men det hände 
dock, att ganska betydliga truppstyrkor sammandrogos för 
att utföra större manövrer eller s. k. »simulacrer». 

En dylik simulacre eller, såsom den äfven kallades, höst- 
manöver företogs år 1800 vid Strömsholm. Den tog sin början 
den 16. september och varade i åtta dagar. I den samma 
deltogo 400 man af hvartdera Svea och Göta gardesrege- 
mentena, 300 man af Lijfregementsbrigadens värfvade infan- 
teri, Lifregementsbrigadens indelta infanteribataljon, Vest- 
manlands regemente, Lifregementsbrigadens husarcorps, 14 
3-« metallkanoner med 250 mans servis ur Svea artilleri- 
regemente och fyra 3-tt partikanoner utan särskildt servis- 
manskap samt 14 kanonslupar och en del andra fartyg af 
Arméns flotta. En annan manöver företogs mellan den 17. 
och 28. juni 1802 under storlägret på Lill-Luolais malm 
nära Tavastehus vid konungens besök i Finland. I den 
samma deltogo Åbo läns och Björneborgs regementen samt 
dessas rusthållsbataljoner, Tavastehus regemente med dess 



Digitized by VjOOQIC 



244 VAPBNÖPNINGAB. 



jägarebataljon, Nylands infanteriregemente och jägarebataljon, 
Nylands dragonregemente samt 2 kompanier af Finska ar- 
tilleriregementet, tillsamman 5,700 man med 24 stycken 
3-% kanoner. 

Vid båda dessa manövrer utgåfvos på generalorder »sup- 
positioner», och faststäldes regler för operationemas utförande. 
För att öfvervaka reglernas iakttagande utsagos af konun- 
gen, som vid båda tillfällena sjelf förde en corps, »fält- 
domare» eller »neutrale volontärer» bland regementsofficerare, 
som ej tillhörde de i öfningarne deltagande trupperna. Den 
först nämda simulacren synes hafva varit den mest felt- 
messiga. För att underlätta provianteringen och furagerin- 
gen, hvilka vid detta tillfälle voro anförtrodda åt Lifrege- 
mentsbrigadens kommissariat, rörde man sig dock på ett 
ganska begränsadt område. 

En närmare granskning af dessa ö&ingar visar, att 
man hade stor benägenhet att splittra stridskrafterna, dels 
för att skydda sig sjelf och dels för att genom »embusca- 
der» o. d. sätta motståndaren i förlägenhet. Spionering med 
åtföljande utklädningar synes äfven hafva ganska mycket 
varit i bruk. Under striderna hände stundom, att trupperna 
råkade i verkligt handgemäng. När en ställning besattes, 
synes hufvudsaken hafva varit att, äfven med försakande 
af andra fördelar, göra den så oangriplig som möjligt utom 
i fronten; för sin rygg hyste man alltid stor fruktan, och 
Relation öfver iJaotståndarcns uppträdande der, äfven med en obetydlig 
mano^em. gtyrka, var ej sällan signalen till återtåg ^ 



' Under manöyern vid Strömsholm intog sålanda chefen för den 
emot konungen opererande corpsen en ställning vid sidan af och vinkel- 
rätt emot fiendens förmodade anmarschväg. Trupperna nppstäldes på 
tvä linier med båda flyglame stödde mot höjder, som besattes med filt- 
artilleri. Reträttvägen sammanföll med fiendens väntade anmarschrikt- 
ning. Den låg sälnnda utanför ena flygeln. För att komma in pä den 
samma mäste alla trupperna passera en smal brygga öfver Kolbäcksån. 



Digitized by VjOOQIC 



BBFlLSXTTBILDNINaBK. 245 



SlutKgen bör äfven påpekas, att en stor del af de sven- 
ske trupperna deltogo uti pommerska kriget åren 1806 — 
1807 och derunder inhemtade en viss krigserfarenhet. Äfven 

o 

af de finske trupperna voro 600 man ur hvartdera Abo läns, 
Björneborgs och Nylands regementen med tillhörande rust- 
hålls- och jägarebataljoner, beordrade till Pommern. Då de 
likväl först i slutet af juli 1807 afgingo till krigsorten, 
kommo de ej att der taga del uti några allvarligare krigs- 
händelser. 



Befålsutbildningen. 

För att erhålla anställning såsom officer eller under- 
officer vid infanteriet eller havaleriet fordrades egentligen 
inga kompetensvilkor alls. Regementschefen var nämligen 
berättigad att hos Kongl. Maj:t föreslå till officer och att 
sjelf till underofficer antaga hvilken yngling han behagade, 
lunan denne fick tjenstgöra såsom befäl, måste han dock hafva 
uppfylt vissa fordringar. Vid de värfvade gamisonerade 
regementena borde den nyutnämde officern, innan han fick 
göra tjenst i denna egenskap, under sammanlagdt tre månader 
förrätta soldat-, korprals- och underofficerstjenst samt tillika 
undergå »nogaste examen af tjenstgörande majoren i de 
ämnen, som rörde dess exercice och dess tjenstgöring, och af 
honom godkännas at äga fullkomliga insigter». En vid dy- 
likt regemente nyutnämd underofficer skulle, så framt han 
ej tjenat sig upp från soldat, genomgå en lika lång grad- 
passering i soldat- och korpralsgradema, samt aflägga exa- 

Denna ä flöt nämligen i ställningens rygg, hyilket emellertid ej ^^^^ägs j^j^^j^^^ -^^^^ 
säsom en olägenhet ntan såsom en stor fdrdel, emedan derigenom »ryggen manövern, 
yar betäckt af strömmen.» Denna egendomliga uppfattning lände seder- K. Å. 
mera kriget till mycken skada, dä ryssarne snart lärde sig att pä ett 
mästerligt sätt begagna sig af sin motståndares felaktiga taktik. 



Digitized by VjOOQIC 



246 BEFlLSUTBILDNINQBN. 



men i exercis- och tjenstgöringsreglementen inför tjenst- 
görande majoren. 

Den som utnämdes till officer vid indelt trupp, skulle, 
innan han fick göra officerstjenst, genomgå graderna vid ett 
värfvadt gamisonsregemente på liknande sätt som för detta 
regementes egne officerare var föreskrifvet. Han skulle 
derjemte vid samma regemente göra två månaders officers- 
tjenst. Låg emellertid ett indelt regemente långt ifrån 
någon garnisonsort, kunde graderna genomgås och examen 
afläggas under första mötet vid eget regemente. Under- 
officerame skulle alltid genomgå graderna under första mö- 
1794." tet vid det regemente de tillhörde. 

Nu omnämda examina jemte gradpassering voro dock ofta 
blott en tom form. Då examen ej behöfde vara offentHg, 
saknades all kontroll öfver, att den verkligen fullgjordes. 
Personliga relationer voro ofta tillräckliga både för att vinna 
anställning vid ett regemente och att blifva kompetent till 
vidare befordran ^. 



Exereisregl. 



* I fråga om det olämpliga och skadliga i de vid första ofilcers- 
anRtäUningen gängse förhållandena skref år 1806 gnyernöreii f9r krigs- 
akademien ä Garlberg, öfverste Nils Cronstedt, sedan han föreslagit medel 
för att afhjelpa denna stora brist i arméns organisation: >om sädana an- 
stalter vidtagas i ett system och sammanhang med de skickliges egen 
nytta, så skall i samma ögonblick bli undan röjd den djnpa okunnighet, 
hvilken ännu ofta nog icke allenast blir befordrad, utan äfven dageligen ...(?) 
fram om en afgjord kunskap. Man bör dä ej mera fä se ynglingar, hvilka 
börjat studier vid de militära undervisningsanstalterna, derstädes ej gjort 
de ringaste framsteg, kort derpå och i förtid efter egit behag öfvergifva 
undervisningen och genast vinna tillflyckt hos en Regements Chef, som 
utan afseende på de kunskaper tidehvarfvet fordrar och Kongl. Maj:t på 
flere sätt föranstaltat om att kunna vinnas åtminstone för den bemed- 
lade, föreslår en så ymkeligt beskaffad yngling till officer, h vari genom 
han i allmänhet i armén vinner alla åtföljande förmåner utan all förtjenst 
Aramför den, som ännu i några år af vettgirighet och mohnhet om värde, 
uppehåller sig vid Läroverket; äfven hafva så beskaflfade ynglingar blifvit 
i samma förhållande insatta som officerare uti Kong. Regementena hvari- 
genom de på fördubblat sätt såra den förtjente.» 



Digitized by VjOOQIC 



BBPÅL8UTBILDNINGBK. 247 



Tillfälle att idka mera omfattande krigsvetenskapliga 
studier saknades emellertid icke. År 1792 hade nämligen 
å Carlbergs slott en krigsakademi blifVit upprättad i ända- 
mål att utbilda »skickliga ämnen for rikets landtarmé och 
flottor», hvarjemte äfven redan i tjenst varande oflGicerare . 
der kunde vinna ytterligare utbildning i sitt yrke. Genom jnni 1792. 
reglementet af den 8. april 1799 och staten den 28. april 
1804 var elevantalet bestämdt till 120, deraf 40 »gratister» 
och 80 betalande. Desse elever eller kadetter voro indelade JpSi 1804. 
i 4 kompanier och undervisades i 5 klasser. Undervisningen ö|y. Cron- 
var i de båda första klasserna gemensam för landt- och ang. krigs- 
sjökadetter, men derefter till större delen åtskild. 1796. 

Akademien stod under befill af en guvernör, som tillika 
var ledamot af instruktionsdepartementet i krigskollegium. 
Under honom lydde en major, kompanichefer, kompanioffice- 
rare, lärare och ekonomitjenstemän. Undervisning meddela- 
des i allmänna ämneny såsom kristendom, moralfilosofi, hi- 
storia, geografi, aritmetik, algebra, geometri, trigonometri, 
koniska sektioner, mekanik, franska, tyska, engelska och ryska 
språken samt väl- och rättskrifning; i militära ämnen: regle- 
menten, taktik, vapenlära, befästningskonst, topografi och 
kartritning; samt i praktiska o/wm^rar, bestående af rent mili- 
tära sådana samt ridning och simning m. m. Då elever 
kunde antagas redan vid 13 års ålder, och då inträdes- 
fordriugarne blott utgjordes af kunskap i biblisk historia, 
katekes, Euklides' första bok, fäderneslandets historia i sam- 
mandrag, räkning af quatuor species samtskrifiaing, måste 
en stor del af tiden användas för att bibringa dem ytter- 
ligare humanistisk bildning. Härtill åtgick också större 
delen af kursen (2,600 timmar), under det den mindre delen 
(2,260 timmar) egnades åt de militära, (teoretiska och prak- 
tiska) ämnena. För att uppmuntra till inträde vid krigs- 
akademien var stadgadt, att kadett, som efter slutad 



Digitized by VjOOQIC 



248 BBTlLSUTBILDNINGBN. 



kurs vann officersanställning vid något regemente, skalle 
utan ackords erläggande komma i åtnjutande af en första 
gradens stabslön, så snart en dylik blef ledig. 

I Finland fanns sedan 1779 en kadettskola å Haapaniemi 
kungsgård i Savolaks (I3V2 mil s. o. om Kuopio och blott 
2V2 mil från ryska gränsen). Dess stiftare var då varande 
chefen för Savolaks-brigaden Gr. M. Sprengtporten. Skolan 
nedlades under 1788 — 90 årens krig, men återupplifvades 
derefter samt stäldes under öfverinseende af general-en-chef 

febr. 1791. i Finland. Dess ändamål var »att tilldana skickeliga ämnen 
af Adelig Ungdom i Finland i Kongl. Maj:ts och Rikets 

HOV. 1782. krigstjenst.» Enligt general-en-chefs instruktion för skolans 
styresman, den 19. september 1798, borde skolan för vinnan- 
det af detta mål sträfva efter att bereda sina elever »den 
i möijeligaste måtto fullkomligaste militairiska uppfostran», 
samt att särskildt i de högre klasserna meddela undervis- 
ning i »alt det som till en Ingenieur Officers uppfostran och 
danande behöfves». Kadettskolan i Haapaniemi var emeller- 
tid ej uteslutande en krigsskola. Detta framgår deraf, att 
i nämda instruktion säges att, »ehuru denna Schola egente- 
ligen är inrättad för den militairiska ungdomen, vill Kongl. 
Majt. att de bland cadetteme, som för andra Embetsmanna 
yrken i framtiden kunna visa skicklighet, ej måtte sakna 
den underbygnad som därtil behöfves.» Förtjente, men fat- 
tige adelsmäns söner kunde sålunda här erhålla den allmän- 
bildning, som eljest förvärfvades i gymnasierna. 

«flj o/? Kadetternas antal skulle vara 16 ordinarie och lika 

Rådspr. 26. 

mars 1798. många eller flere extra elever. Fordringarne för inträdet 
voro de samma som vid krigsakademien. Härvid borde dock 
afseende hufvudsakligen fästas vid »snille och håg för ar- 
bete». Under skolans styresman, som skulle vara en militär 
och sjelf meddela undervisning, lydde en lärarepersonal be- 
stående dels af militäre och civile tjenstemän tillhörande 



Digitized by VjOOQIC 



BEFÅLSUTBILDNINaEK. 249 



armén, dels af civile lärare för undervisningen uti icke mili- 
tära ämnen. Kllassema voro fyra, och undervisningen var i 
det närmaste den samma som vid krigsakademien ^, ehuru 
den till hvarje ämne anslagna tiden i allmänhet var kor- 
tare. Afgångsexamen anstäldes inför general-en-chef efter 
fyra eller högst fem års kurs. Ehuru dylik afgångsexamen 
ej berättigade till samma förmåner som afgångsexamen från 
krigsakademien, eller att genast vinna anställning vid armén 
eller flottorna, hade dock Kongl. Majt. »tillåtit general-en- 
chef att årligen efter hållen examen i underdånighet rap- 
portera, hvilka af dessa kadetter sig i synnerhet utmärkt.» mars 1798. 
Desse blefvo då i regeln placerade såsom officerare vid rege- 
mentena *. 

För att vinna anställning såsom officer eller underofficer 
vid artillerivapnet fordrades att kunna läsa i bok och skrifva, 
samt, för att vidare kunna befordras, att genomgå de vid 
artilleriregementena inrättade informations verken. Dessas 
ändamål var att lemna den del af »rikets ungdom, som äm- 
nade sig till artilleriet titl&lle att af grunden lära de 

stycken, som till samma vetenskap så i Theori som practique 
höra.» Läroverket stod närmast under bef&l af en informa- 
tionskapten. Undervisningen var delad i trenne kurser. I 
den första undervisades officerarne af infoimationskaptenen 



* Undervisning meddelades äfven uti krigshistoria, astronomi, glob- 
lära, hydrodynamik, ämnesskrifning och retorik. 

* Bland militära nudervisnin^anstalter torde äfven förtjena nämnas 
den s. k. »lltilitairacademien» vid Södermanlands regemente samt informa- 
tionsverket vid Savolaks jägareregemente. Den f5rra hade inrättats på 
bekostnad af general Siegroth och anlitades i början ganska flitigt af 
regementets officerare, men upplöstes är 1805, emedan »ingen af Regemen- 
tets medlemmar fannits hågad att samma inrättning begagna. > Ändamålet 
med den senare, hvilken tillkom år 1805 pä förslag af öfverste Sandels, var 
»att befordra angå officerares vid Savolax Fotjägare Regemente framsteg 
uti sin metié.» Det synes dock hnfvadsakligen hafva varit undervisning 
i »rekognosering, fältteckning och kartritning», som här meddelats. 



Digitized by VjOOQIC 



250 BBFiLSUTBILDNINGBN. 



och professorn vid regementet; i den andra undervisades 
underofficerarne af en informationsadjutant; den tredje, kon- 
stapelsklassen, leddes oS en informationsunderofficer. Innan 
officerarne deltogo i den inom officerskursen meddelade under- 
visningen, stodo de dock under ledning af informationsadju- 
tanten. Undervisningen omfattade dels allmännyttiga, dels 
rent militära ämnen, så väl teori som praktik, men gick 
hufvudsakligen ut på att bibringa eleverna den kunskap i 
matematik, mekanik, fysik och kemi m. m., som var nöd- 
vändig för ett sjelfständigt studium af artillerivetenskapen, 
samt lära dem att uti praktiken tillämpa dessa kunskaper. 
De praktiska öfiiingame företogos dels ensamt med informa- 
tionsverkets elever, dels tillsamman med artilleriregementena 
under dessas exercis, öfoingarne, som egde ram i maj och 
juni månader, bestodo uti »distansers, iult och Högders afinä- 
tande. Batteriers och Löpgrafvars utstakande med allt öfrigt, 
som dertill hörer» samt uti skjutning och kastning med 
artilleripjeser. Officerarne borde derjemte företaga gemen- 
samma resor till j em verk, gevärsfaktorier, krut- och stycke- 
bruk m. m. Efter genomgångna kurser aflades examen, 
och ingen fick befordras till löjtnant förr än han aflagt 
afgångsexamen i officerskursen — den s. k. »generalexamen» 
— samt fylt 18 år. Turen i regementet räknades sedan 
från dagen för »generalexamens» afläggande, oafsedt officers- 
fullmaktens datum. Endast de från krigsakademien utexami- 
nerade elever, som vunnit inträde vid artillerivapnet, undan- 
togos härifrån. 

Uti instruktionen den 24. maj 1797 för direktören för 
artilleriet och den 28. februari 1803 för generalinspektören 
funnos äfven föreskrifter om ytterligare examina, utan hvilka 
befordran till kapten icke kunde ega rum, men närmare 
bestämmelser om fordringarne härvidlag saknades. Dessa 
senare föreskrifter synas ej heller hafva tillämpats. 



Digitized by VjOOQIC 



bbpIlsutbildningen. 251 



Vid fortifikationen fanns äfven ett informationsverk med 
ändamål »att till Kongl. Majt. och rikets tjenst fbr en fram- 
tid inöfva skickliga ämnen nti fortificationsmetién». Lärare- 
personalen utgjordes af 1 informationskapten, 1 professor, 
1 »lieutenant dessinenr» och 1 adjutant ^ För att utbildas 1798. 
till fortifikationsofficer eller underofficer mottogos här yng- 
lingar af minst 15 års ålder, hvilka redan voro »inöfvade 
i de Wettenskaper, som böra inhämtas vid de vanliga läro- 
säten eller af enskilde preceptorer», d. v. s. som kunde räkna april 1770. 
quatuor species samt läsa och skrifva, såsom detta seder- 
mera förklarades, och hvilka derjemte hade antingen någon 
kunskap i geometrien eller i murare- och timmermansyrkena. 
En sådan yngling antogs till »volontär» och kunde, efter 
aflagda examina och praktiska prof*, befordras först till 
underofficer och derefter till kadett och officer. Volontärs- 
och underofficersexamen aflades inför tjenstgörande majoren, 
kadett- och officersexamen inför en »examensrätt», bestående 
af 5 fortifikationsofficerare, 1 officer af infanteriet och 1 af 
artilleriet. 

För att vinna inträde vid Fältmätningscorpsen £ordTeiåe& 
att hafva aflagt examen såsom »cadett vid Krigs Academien 
eller der undergått publique examen uti alla de delar som 
vid academien for Cadetter föreläsas, jämte Astronomien 
och spheriske Trigonometrien». Den som nöjaktigt aflagt 
denna examen utnämdes till föltmätningsofficer, men skulle 
derefter genomgå en särskild kurs under ledning af corpsens 
professor och båda adjutanter, hvilka hade skyldighet att 
»hvar och en i sitt yrke» undervisa de nyutnämde uti »de 



' Fortifikationens informationsverk egde ej någon egen lokal ntan 
flyttade allt efter tillgäng pä mm. Något bibliotek fanns ej, och hela 
anderrisningsmaterielen utgjordes af >en svart tafla och en gammal cirkel.» 

^ De praktiska öfhingarne egde delvis ram gemensamt med eleverna 
vid artilleriets informationsverk. 



Digitized by VjOOQIC 



252 BXEBCISBBOLBMENTBN. 

Kriggreg. 16. tögre delar af Topografien». Efter genomgången kurs af- 
»pnl 1805. la^^g examen inför krigspresidenten, chefen för i^tmätnings- 
de^"lo6. corpsen och tjenstgörande generaladjutanten för armén. Vid 
befordringar inom corpsen ålåg det sedermera chefen att, 
till och med kaptensgraden, till hvar annan ledighet »före- 
slå den äldsta i turen, och till hvarannan den, som mest 
utmärkt sig genom tjenstenit och framsteg i vettenskapema.» 
Få tfiJ. om arméns krigsvetenskapliga bildning bör äfven 
nämnas, att år 1796 stiftcuies till krigsvetenskapens od- 
ling ett krigsmannasällskap, som sedermera erhöll namnet 
iiovTl7%. kongl. krigsvetenskapsakademien. 



Exercisreglementen. 

De reglementariska föreskrifter, som vid Gustaf IV 
Adolfs tillträde till regeringen voro gällande for de trenne 
vapenslagens taktiska öfiiingar, undergingo många förändrin- 
gar under åren närmast före utbrottet af 1808 års krig. 

Det för infanteriet gällande exercisreglementet af år 
1781 ändrades sålunda genom ett fömyadt reglemente för 
regementena till fot den 29. April 1794 och i detta infördes 
år 1806 ytterligare ändringar och tillägg. År 1808 utgafe 
ett särskildt sammandrag af reglementet, afsedt för det 
under uppsättning varande landtvärnet. Dess utom fanns 
ett reglemente af år 1791 för lätt infanteri och jägare (det 
s. k. Sprengtportenska). Ehuru detta egentligen var upp- 
häfdt genom en kongl. förordning den 9. Maj 1805, enligt 
hvilken allt infanteri skulle vara »lika lätt», synes det 
dock ännu hafva tillämpats, åtminstone vid de Savolakske 
trupperna. 



Digitized by VjOOQIC 



BXERCISEBGLBHBKTEN. 263 

Exercisreglementet af år 1794 indelas i 16 kapitel. De 
två fbrsta innehålla allmänna bestämmelser för bef^et och 
fbr rekrytemas undervisning; de fyra följande handla om 
enskild mans ställning och rörelser, en trupps uppställning 
och rörelser (i sluten ordning) samt handgrepp; det sjunde 
om ledens öppnande och slutande, kontramarsch samt af- 
fallning, uppdubblering och uppslutning för hinder; det 
åttonde till och med det femtonde innehålla föreskrifter om 
kompcmiers, bataljoners och regementens uppställnings-, ma- 
növer- och stridsformer, medan det sista, sextonde, kapitlet 
handlar om eldgifningen (>chargen>). 

Det år 1806^ utfärdade tillägget till reglementet inne- 
håller bestämmelser för striden i spridd ordning, hvilken förut 
varit föga uppmärksammad. Dessa bestämmelser skulle in- 
föras såsom två nya kapitel, det ena med öfverskriften 
>Flankering» efter det 6. och det andra »Om Bataillons- 
Kedjans formerande» efter det 15. kapitlet. 

Bestämmelserna rörande all manöver äro i reglementet 
sammanförda gemensamt för kompani, bataljon och rege- 
mente. Uppmärksamheten riktas härvid särskildt på batal- 
jonen, såsom varande stridsenheten. Ett kompani, som upp- 
trädde enskildt, hade att rätta sig efter de föreskrifter, som 
funnos angifQa för dess uppträdande i bataljon. På grund 
häraf egnas endast en mindre del af nedanstående redo- 
görelse åt kompaniet, medan deremot bataljonen blifver 
mera utförligt afhandlad. 

Enligt 1794 års exercisreglemente skulle infanteriet i 
regeln uppställas på tre led *, hvarifrån man dock kunde 
öfvergå till tvåledig uppställning. Genom generalorder den 
14. maj 1806 ändrades emellertid reglementet derhän, att 



' Från högqvarteret i Greifswald den 6. september. 
^ Med de längste karlame i första ledet, de demäst längste i det 
tredje och de minste i andra ledet. 



Digitized by VjOOQIC 



254 EXBRGISREGLBMBNTBN. 



allt infanteri skalle uppställas på två led. A&tåndet mellan 
karlame i hvarje led var en tum, räknadt från arm till 
arm; afståndet mellan leden, då dessa, hvilket var regeln, 
voro slutna, 1 aln och 9 tum, räknadt från klack till klack, 
samt vid öppna led, som begagnades vid parad, 4 alnar. 
Manskapet ordnades inom bvarje led efter längd från båda 
flyglarne mot midten. 

Den vanliga marschtakten var 100 steg i minuten och 
stegets längd 1 aln. Vid »parad eller liniemarsch» min- 
skades hastigheten till 75 steg, vid hastig eller »gesvind» 
marsch ökades den till 150 steg i minuten. Vid »stora steg» 
ökades stegen till 6 qvarter, vid »korta steg» minskades de 
till ^2 aln. Marsch på stället förekom äfven; språngmarsch 
användes deremot icke såsom särskild marschtakt. 

Skulle marsch anträdas från stället åt någondera si- 
dan, gjordes först vändningen, och derefter börjades mar- 
schen på vanligt sätt. Under marsch kunde vändning göras 
rakt åt sidan utan att halt först kommenderades, dock 
endast på högst divisionsfront. Dragningsmarsch anträddes 
från stället utan att half vändning först gjordes; un- 
der front- eller flankmarsch gjordes dragning utan fore- 
gående halt. 

Frontmarsch utfördes alltid med slutna led. Rättningen 
var åt endera flygeln (»den åt hvilken fanan utryckt»). All 
förändring af frontriktning under frontmarsch skedde genom 
uppslutning med språng på flygelkarlen, som efter skedd 
vändning fortsatte marschen i den nya riktningen.^ För- 
ändring af frontriktningen på stället skedde på samma sätt 
som under marsch, utom att flygelkarlen efter skedd vänd- 
ning stod stilla. Denna frontförändring kunde äfven undan - 



* Svängning med bibehållen rättning och takt, som fanns enligt 1794 
års reglemente, afskaffades genom generalorder den 14. maj 1806. 



Digitized by VjOOQIC 



BXBBOISREOLEMENTBN. 255 

tagsvis ske bakåt genom tillbakarättning på flygelkarlen, 
som då gjorde vändning inåt afdelningen. 

För att ändra fronten åt motsatt håll med bibehål- 
lande af fbrsta ledet främst, användes s. k. kontramarsch. 
Rörelsen skedde alltid med höger om på plutons eller 
divisions front. Efter skedd vändning ledde underofficern 
i téten marschen medelst dubbel rotevis afbrytning, så 
att när halt och front gjordes, kom första ledet att intaga 
samma plats som det andra förut innehaft, men vändt åt 
motsatt håll. 

Flankmarsch utfördes utan dubblering af rotarne ^ För- 
ändring af marschriktningen skedde genom afbrytning rotevis. 

Ställningame med gevär voro: gevär på axeP, >hvila 
på han> ', gevär för fot, färdiggöringsstäUning och fäld bajo- 
nett*, gevär i arm (gevär i högra armen)*, samt gevär af 
och skyldra®. Härtill kom koppla och plantera gevär'. 
Sedan fördiggöringsställning kommenderats, skedde eldgif- 



' Den dubblering af rotar, som reglementet (art. LXXIX) omtalar, var 
en kolonnformering, bestående demti, att kompaniets plutoner uppryckte 
bredvid h varandra (se sid. 262). 

2 I det närmaste lika med nu varande h vilad t gevär. 

' Geväret bars pä axeln med hanen hvilande på de öfver bröstet kors- 
lagda armame (under marsch). 

* Motsvarande nuvarande »fördigt gevär». Högra foten stod i ledets 
riktning, venstra foten vinkelrätt mot den högra, klackame invid hvarandra; 
i >^urdiggöringsställning> skulle venstra handen vara i höjd med hakan och 
hanen spänd. Vid >föld bajonett» skulle mynningen vara så mycket ned- 
fäld, att bajonetten kom »något uppåt». 

* Geväret hölls lodrätt invid högra sidan, med pipan mot axeln af högra 
handen, som fattat om kolfhalsen; högra armen sträckt. 

^ »Gevär af» och »skyldra» var samma ställning. Det förra kom- 
menderades från gevär på axel, det senare från gevär i högra armen. 
Ställningen liknade nuvarande skyldradt gevär, men högra foten var nå- 
got tiUbakaflyttad. 

^ År 1806 afskaffades handgreppen: »högbär geväret!» »sätt på bajo- 
nett!» »sätt in bajonett!» »lägg ned gevär!» »tag upp gevär!» »betäck ge- 
väret!» (för lik) och »hvila geväret!», hvarjemte med den tvålediga uppställ- 
ningen äfven chargen med första ledet på knä upphörde. 



Digitized by VjOOQIC 



256 EXBRCISBBOLBMBNTBN. 



ningen på kommandoord: >Lägg-an.» »Fyr.» LsMldningen 
verkstäldes derefter i sex tempo. 

Kompaniet^ som i bataljonen utgjorde en »division», in- 
delades i tvänne plutoner, dessa i tvänne »troppar» och 
hvarje tropp, for eldgifning, i tvänne »flyglar». 

Kompaniets former voro linie och kolonn. Linien var 
den vanliga uppställnings- och stridsformen samt användes 
äfven såsom manöverform. Befälets platser i linie voro 
olika, allt efter som kompaniet tillhörde bataljonens högra 
eller venstra flygel. I förra fallet var ställningen sådan 
nedanstående teckning utvisar. 

2. plutonen. 1. plutonen. 

2. tr. 1. tr. 2. tr. 1. tr. 

9— g 



2 steg lo o« »o A • • 

D Kompani (Divisions-) chef. ■ Löjtnant. ▲ Fanrick. 
o Underofficer. • Korpral. 

öfvertalige korpraler stäldes bakom andra troppames 
andra rotar från höger och midt bakom troppame. 

Vid ett kompani, som tillhörde bataljonens venstra flygel, 
intog bel^et sina platser från venster räknadt, så att kom- 
panichefen kom på kompaniets venstra flygel o. s. v^ hvar- 
igenora bataljonens flyglar blefvo symetriska. 

Kolonnen var kompaniets vanliga manöverform och an- 
vändes äfven, särskildt vid anfall på befästa orter, såsom 
stridsform. Reglementet afhandlar under kolonner för kom- 
paniet endstst kolonn på plutons front. Denna kunde vara 
antingen öppen med helt afstånd mellan plutonerna eller 
sluten med två stegs afstånd mellan dem^. Flutonchefema 



* 1794 ära reglemente har äfven öppen kolonn med hälft afständ (= 
nnderafdelningarnes halfva frontlängd), men denna formering omnämnes ej 
i sammandraget för landtvämet. 



Digitized by VjOOQIC 



EXERCISREGLEMENTEN. 257 



stodo i kolonn tre steg framför midten af sina plutoner. 
Deras platser i linie på plutonemas högra (venstra) flygel 
intogos af de i andra ledet stående underoffieerarne; på 
motsatta flyglarne uppryckte de underofficerare eller korpra- 
ler, som i linie stodo bakom desse. Rörande kolonnforme- 
ringen i öfiigt, dess bildande från linie och liniens åter- 
formering från kolonn hänvisas till redogörelsen för ba- 
taljonen. Ehuru ej inordnad under kolonnerna, finnes tropp- 
kolonnen omnämd i reglementet under »affallning och 
updublering med Plutoner och Divisioner». Affallning med 
troppar utfördes alltid under marsch och på det sätt, att 
en plutons båda troppar genom dragningsmarsch inåt satte 
sig bakom hvarandra på ett stegs afstånd. Plutonchefen 
intog plats midt framför den främre troppen, befälreserven ett 
steg bakom den efterste, Uppdubbleringen till plutoner skedde 
på motsvarande sätt genom dragningsmarsch utåt af båda 
tropparne. Sedan fronten blifvit blottad och »gerad-marsch> 
kommenderats, anryckte den bakre troppen till den främre 
genom »gå på marsch» (gesvind takt). Efter samma grunder 
kunde plutonerna affalla från linie eller från divisionskolonn 
inom bataljonen, och uppdubblera till linie eller divisions- 
kolonn. Enda skilnaden var, att plutonerna intogo sitt 
vanliga (helt) afstånd i kolonn, och att vid uppdubbleringen 
den bakre plutonen genom gå på marsch först anryckte 
>på halfdistance», innan dragningsmarschen utfördes. 

Vid manöver i bataljon förde kompani- (divisions-) chefen 
den ene plutonen och löjtnanten den andre ^ Uppträdde 
kompaniet skildt från bataljonsförbandet, tog kompanichefen 



* Ben något otydliga lydelsen af denna bestämmelse var följande: 
»Hvart Oompagnie eller Division commenderas af sin Capitaine som kallas 
Divisions-Chef, och hvarannan Pin ton eller halfva Compagniet af sin Liente- 
nant eller Fändrick som kallas Platon3-Ohef>. 

Kriget 1808 och 1809. I. 17 



Digitized by VjOOQIC 



258 BXBRGISBEOLBMENTEN. 



plats, der han fann lämpligast. Då officerare måste lemna 
ledet, uppryckte underofficerare på deras platser. 

Bataljonen bestod vanligen af fyra divisioner (kompa- 
nier) och åtta plutoner samt delades i tvänne flyglar *. Så- 
väl divisioner som plutoner hade genomgående nummer inom 
bataljonen. Vid ett regemente om två bataljoner bildades 
Lifbataljonen af Lifkompaniet såsom 1. division, 5. kompaniet 
såsom 2., 7. kompaniet såsom 3. och förste majorens kompani 
såsom 4. division. I den andre, eller öfverstelöjtnantens ba- 
taljon, utgjorde öfverstelöjtnantens kompani 1. divisionen, 6. 
kompaniet den 2., 8. kompaniet den 3. och andre majorens 
kompani den 4. divisionen. Detta gälde dock egentligen 
endast de värfvade regementena, ty vid de indelta tillhörde 
alltid kompanierna den bataljon, till hvilken de, >i anseende 
till landets läge», en gång voro indelta. Af hvarje bataljon 
skulle uttagas tvänne jägareplutoner, h vardera till en styrka 
af 1 subalternofficer, 2 underofficerare, 2 korpraler och 48 
menige^. Desse plutoner stäldes en på hvardera flygeln af 
bataljonen, såvida de icke, förenade till en jägaredivision, 
brigadvis sammanfördes till en jägarebataljon. 

Bataljonens hufvudformer voro linie och kolonn^. I 
linie stodo divisionerna, formerade i linie, i nummerordning 
från höger till venster. I liniens midt stod fanplutonen 



' I 1794 års reglemente, hvilket, såsom nämdt är, föreskrifver treledig 
appställning, heter det (mom. 467): »Hvarje BataiUon, som är starkare än 80 
rotars front, delas i tvänne flyglar, fyra Divisioner och åtta Plutoner>, och 
(mom. 468): >Är en Bataillon så svag, at til hvarje Plnton ej mer än 8 rotar 
(motsvarande sålunda 12 rotar vid tvåledig uppställning) kunna delas, in- 
delas den uti tre Divisioner och sex Plutoner>. I sammandraget f5r landt- 
vämet af år 1808 säges endast: >Compagnierne intaga deras ställen i Ba- 
taillon efter deras nummerordning från 1 till 4.» 

2 Eller 1 korpral och 24 menige från hvarje kompani. Till jägare 
skulle uttagas >det raskaste och vigaste manskapet och helst sådana som 
öfvat sig i jagt.> 

^ Ställning mot rytteri afhandlas i sammanhang med kolonnen. 



Digitized by VjOOQIC 



BXBBdBRBGLBMEinilH. 259 



med de båda bataljonsfanorna ^. Till fanornas omedelbara 
skydd afdelades derjemte särskildt de närmaste (^erde och 
femte) plutonemas inre flygelrotar*. Desse två plutoner i 
sin helhet skulle ock i regeln förblifva vid fanorna och for- 
svara dem. Bataljonens ställning i linie angifves närmare 
af vidstående teckning (se nästa sida). 

Linien var, såsom nämdt är, den egentliga uppställnings- 
och stridsformen samt användes äfven såsom manöverform. 

>Colonne kallas», säger reglementet (mom. 530), »då en 
eller flere Batailloners större eller mindre afdelningeir, eller 
hela Batailloner marchera eller stå bakom hvarandra». Var 
högra flygeln i teten, kallades kolonnen höger afmarscherad 
eller högerkolonn, var venstra flygeln i téten, kallades den 
venster afmarscherad eller vensterkolonn. Kolonnerna kunde 
vara öppna eller slutna; de förra formerades med helt eller 
hälft afstånd, de senare med två stegs afstånd mellan före- 
gående afdelnings eftersta och eftergåendes främsta led*. 
Formeringen skedde antingen på divisions eller på plutons 
front*. I förra fallet var kolonnen alltid sluten, i det se- 
nare kunde den vara antingen öppen eller sluten. Batal- 
jonschefens plats i kolonn var i téten af bataljonen vid rikt- 
roten *. I kolonn på divisions front stod divisionschefen ett 



' Enligt 1794 ärs reglemente sknlle fanorna helst föras af tvänne fänri- 
kar. Fanplntonen bestod i öfrigt af fyra underofficerare och två korpraler 
(de sist nämde i tredje ledet). Enligt sammandraget för landtvärnet sknlle 
fanplntonen bestå af två fanjunkare (skicklige underofficerare, förordnade 
af fegements- eller brigadchefen), hvilka skulle föra fanorna, samt fyra 
korpraler. 

' Deras tvänne inre flygelrotar, enligt sammandraget för landtvärnet. 
>De88e rotar chargera aldrig i Bataillon, utan til Fanornes försvar, på ser- 
skilt befallning» (mom. 493). 

» Jmfr sid. 256. 

* Det är förut nämdt, att i kolonn på plutons front kunde tropparna 
affalla på ett steg bakom hvarandra. 

* Denna bestämmelse gälde egentligen endast då liere bataljoner manöv- 
rerade gemensamt. 



Digitized by VjOOQIC 



260 



EXERCISREaLEMENTBN. 



Ä = Bataljonschef. 

A = Regemeatsadjataut. 

o = Divisions- (kompani-) chef. 

■ = Löjtnant (plutonchef). 

A = Fänrik, 

o = Underofficer. 

• = Korpral. 

tljll = Fanplnton. 

^ = Spel. 



• I 
o ' 



o 



OD 
O 



Digitized by VjOOQIC 



BXERCI8RBGLBMSNTEN. 261 

steg midt framför sin division; de underofficerare ocb korpraler, 
som i linie stodo bakom divisionernas rättningsflyglar, upp- 
ryckte i kolonn på dessa. Angående befälets platser i 
kolonn på plutons front, se kompaniet. 

Fanplutonen medföljde i kolonn på divisions front, om 
denna var höger afmarscherad, venstra flygeln af iQerde plu- 
tonens andra tropp och, om den var venster afmarscherad, 
högra flygeln af femte plutonens första tropp. Var kolonnen 
formerad på plutons front, stod fanplutonen, om kolonnen 
var höger afmarscherad, två steg bakom §erde plutonens 
andra tropp, och, om den var venster afmarscherad, två steg 
midt bakom femte plutonens första troppa. Spelets plats i 
kolonn var på högra flanken, om kolonnen var höger af- 
marscherad, och på den venstra, om kolonnen var var ven- 
ster afmarscherad, >i samma ställning det utsvängt». 

Kolonnen var bataljonens hufvudsaktiga manöverform. 
Företrädesvis borde öppen kolonn på plutons front härvid an- 
vändas. Sluten kolonn användes, när bataljonen skulle vara 
mer samlad, och särskildt omedelbart före linieformering. 

Kolonnen skulle äfven användas såsom marschform. 
>Marchera en eller flere Batailloner», heter det (mom 777), 
stil deras exercice-plats, eller i fredstider tåga genom 
Riket, är dem tillåtit marchera med tropps front eller ur 
flanquen, alt efter vägens beskaffenhet och manskapets be- 

qvämlighet; men uti fält sker marchen Plutons- vis , 

om marken det tillåter». 

Vid frontmarsch i linie var rättningen på fanorna. Re- 
gementsadjutanten red bakom dessa för att tillse, att de 
ging^ i rätt riktning. Bataljonschefen begaf sig midt bakom 
bataljonen, 40 steg från andra ledet. Vid flankmarsch i 
linie kunde en slags dubblering af rotarne ske, derigenom, 



* Bestod bataljonen af endast sex plutoner, var fanplntonens plats 
bakom respektive tredje och fjerde plntonema. 



Digitized by VjOOQIC 



262 BXERCISRBOLBMENTBN. 



att den eftre plutonen inom hvarje division ryckte upp vid 
sidan af den främre. Afståndet mellan rotame förlängdes 
härvid till två steg (alnar) ^. Skulle två led åter formeras, 
anslöto rotame i den icke framryckta plutonen fiumåt, i 
den andra bakåt, hvareffcer hela bataljonen gjorde »front» 
och rättning intogs. 

Mindre frontförändringar i linien skedde under marsch 
medelst direktionsförändring, ledd af fanorna. Större ändring 
af liniens frontriktning utfördes på stället. Härvid tiUgick 
det vanligen så, att först en viss utnämd pluton genom 
uppslutning intog den angifria frontriktningen, och att der- 
efter de öfrige plutonerna fördes till och inrättades i den 
nya linien. Flere andra sätt kunde emellertid användas. 
Ett sådant var t. ex., att två bredvid hvarandra stående 
plutoner gjorde marsch framåt; de öfrige satte sig, genom 
uppslutning inåt, frontmarsch och ytterligare uppslutning, 
bakom desse, så att ett slags dubbelkolonn bildades. Li- 
nien formerades sedan åt endera flanken genom uppslutning 
af de plutoner, som stodo den samma närmast, samt genom 
uppmarschering af de öfrige. 

Marsch i kolonn skulle alltid utforas med den vanliga 
takten (100 steg i minuten) och med, »om ej uti manövren 
annorlunda befalles, ledeme slutna, Plutoneme rättade med 
uppburne gevär, til dess Colonnen marcherat ifr*ån stället 
20 steg, då hvarje Bataillons Befälhafvare låter hvila på 
hanan». Rättningen uti kolonn (med öfverrotmästare) var, 
om den var höger afrnarscherad och ej annorlunda befaldes, åt 
venster och, om den var venster afrnarscherad, åt höger. Un- 
derofficerarne eller korpralerna på rättningsflygeln voro rikt- 
rotar. Skulle en kolonn »tåga», öppnades leden på två stegs 
afstånd från klack till klack; rotarne fingo äfven öppnas, 



* Jmfjr not 1, sid. 255. 



Digitized by VjOOQIC 



EXERCISREGLEMENTEN. 263 



och manskapet tilläts att efter behag bära gevären på högra 
eller venstra axeln, blott gevärsmynningen blef uppåt, samt 
marschera ledigt utan att hålla lika steg: »dock få ledeme 
ej blandas, eller rätta afståndet mellan Plutoneme förloras». 
»Officerame marchera antingen framför sina Plutoner, eller 
rida på sidan om dem». 

Marschriktningen förändrades vid öppen kolonn genom 
teteafbrytning, medelst underafdelningarnes efter hand ske- 
ende uppslutning en ^erdedels eller en åttondels cirkel ^. 

Skulle en sluten kolonn ändra riktning, skedde detta 
först efter förutgången halt. Förändringen verkstäldes, lik- 
som öppen kolonns förändring af frontriktningen på stället, 
sålunda, att sedan téteafdelningen intagit anvisad ställning, 
fördes de öfriga afdelningarne medelst flankmarsch och rotevis- 
afbrytning till sina platser (»rättning på tétenc). 

En öppen kolonn förändrades till sluten och en öppen 
kolonn med helt afstånd till öppen kolonn med hälft af- 
stånd (»halfdistance») medelst anryckning till téten. Ville 
man öfvergå från sluten kolonn till öppen eller återtaga 
helt afstånd, gjordes först halt, hvarefter afdelningarne 
(plutonerna) efter hand sattes i marsch, i den mån afståndet 
var vunnet. 

Från linie formerades kolonn antingen med bibehållande 
af liniens frontriktning eller med front åt någondera sidan. 
I förra fallet blef kolonnen alltid sluten och bildades på så 
sätt, att den utnämda riktdivisionen eller riktplutonen 
förblef stillastående, under det de öfriga divisionerna eller 
plutonerna medelst flankmarsch fördes framom eller bakom 
denna, så att kolonnens underafdelningar alltid kommo att 
stå i nummerordning. Kolonnen blef höger eller venster 



' Befälhafvaren för kolonnen ntaatte härvid en adjntant på det ställe, 
der iét«n skalle afbryta, och denne blef qvarstående, till dess bataljonens 
alla plutoner marscherat honom förbi. 



Digitized by VjOOQIC 



264 BXBRCIfiRBQLElfENTEN. 



afinarscherad, allt efter som riktaf delningen tillhörde batal- 
jonens högra eller venstra flygel. Formerades kolonnen med 
front åt någondera sidan, blef den öppen och bildades an- 
tingen genom plutonernas uppslutning åt endera sidan eller, 
undantagsvis, genom tillbakarättning (jmfr sid. 254) \ 

Från kolonn formerades linie antingen med bibehållande 
af kolonnens frontriktning eller med front åt någondera 
sidan. I förra fallet skedde formeringen genom »deployering» 
från sluten kolonn. Skulle linie formeras framåt från öppen 
kolonn, bildades först sluten kolonn genom anryckning till 
téten. Skedde deployeringen på téteafdelningen, förblef denna 
stillastående; de öfriga afdelningame fördes genom flank- 
marsch, frontvändning och frontmarsch (for afdelningen när- 
mast téten endast rättning) upp i linien på behörig sida 
om téteafdelningen. Rörelsen kunde äfven ske på någon 
annan afdelning. Denna inrättades då i linien, och de öfriga 
fördes på motsvarande sätt, som för utveckling på téten är 
angifvet, till sina platser. Linieformering åt endera sidan 
verkstäldes antingen genom alla afdelningarnes samtidiga 
uppslutning* (på stället från öppen kolonn) eller ock ge- 
nom uppmarschering (under marsch från såväl öppen som 
sluten kolonn). 

Hotades en kolonn af kavalerianfall, skulle befillhaf- 
varen låta kolonnen göra halt, hvarefter de yttersta fly- 
gelrotame inom hvarje afdelning skulle göra vändning utåt 
och afdelningen i queuen helom vändning. Hade befillhaf- 
varen anledning befara sig blifva kringränd af det fiendt- 



' Den i 1794 års reglemente använda kolonnformeringen genom half- 
svängning, som var en kolonn formering framåt pä endera af flygelpla tonerna, 
var år 1806 borttagen. 

' Enligt 1794 års reglemente skedde denna rörelse genom svängning, 
men »svängningen» var, som nämdt är, borttagen är 1806. Namnet användes 
dock fortfarande i tillägget för landt värnet, ehuru det «n mera betecknade 
uppslutning. 



Digitized by VjOOQIC 



EXBRCIBREGLEMBNTBN. 265 



liga kavaleriet, skalle han göra halt och sedan formera 

fyrkant »genom det Plutonerne utsvänga med troppar 

utom téten och queuen, som stå stilla». 

Regementsofficerarne och adjutanterna skulle i regeln 
vara till häst. Dock borde de förre vara till fot vid marsch 
i linie, »charge emot fienden då de äro Bataillons Befälhaf- 
vare», vid anfall på fbrskansningar och för öfrigt vid sådana 
tillfällen, när de ej kunde föra sina bataljoner till häst. 

Större infanteristyrkor. Ett regemente uppstäldes i linie 
med lifbataljonen till höger och öfverstelöjtnantens bataljon 
till venster. Luckan mellan bataljonerna utgjorde 20 steg 
(alnar). Uppträdde regementet ensamt, tog regementschefen 
plats hvar han behagade. Men var »Regementet på linien 
med flere», skulle öfversten vara två alnar framför lif batal- 
jonens fanor såsom bataljonsbefälhafvare; förste majoren tog 
då plats fyra alnar bakom samma fanor. 

Linien kunde vara bruten »en échiquier» eller »par éche- 
lons». I förra fallet, s. k. rutvis uppställning, stodo de udda 
eller jemna bataljonerna främst med luckor af bataljons 
front, de andra på 150 stegs afstånd bakom dessa luckor. 
I senare fallet stodo bataljonerna en och en eller två och 
två trappvis bakom h varandra på 80 stegs afstånd. 

Formeringen »en échiquier» skulle företrädesvis an vän - 
da« »när en linie af flere Batailloner är nödsakad at öf- 
vergifva en attaque, eller formera et arriere garde; eller 
om Befklhaf våren uti fiendens åsyn vil taga en fördelaktigare 
ställning bakom sig». Echelonformeringen var deremot huf- 
vudsakligen en anfallsformering. Echelonemas antal berodde 
på liniens styrka, så att en linie af mindre än tio bataljoner 
skulle formera främsta échelonen af två eller tre bataljoner, de 
öfriga af hvardera en bataljon. Större linier skulle formera 
sin »första attaque af 3 eller 4 Batailloner, samt öfriga 
écheloner af 2 Batailloner». Anfallet kunde ske från en sned 



Digitized by VjOOQIC 



266 EXERGISRBOLEMBMTEN. 

eller parallel linie i förhållande till fiendens ställning. I 
förra fallet skulle det utföras från endera flygeln, i det 
senare kunde det utföras såväl från någon af flyglame 
som från midten. Var kavaleri tilldeladt infanteriet, borde 
större delen användas på den angripande flygeln för att 
»göra choc på fiendens Cavaleri; at förfölja det och full- 
borda des skingrande». Nödgades man retirera en échelon, 
skulle hvarje échelon iakttaga, »at ej högeromvända sig förr 
än hela den retirerande delen hunnit komma i lika högd». 

Beglementet innehåller äfven bestämmelser för huru 
förhållas skulle, om en större infanteristyrka uppträdde på 
tvänne linier och dessa skulle genombryta hvarandra. Skulle 
den främre linien draga sig igenom den bakre, afbröto plu- 
tonerna rotevis bakåt och drogo sig genom de luckor bakre 
linien lemnat. Nödgades främsta linien draga sig tillbaka 
genom helomvändning och frontmarsch, skulle befölhafvaren 
för bakre linien formera kolonn bataljonsvis på §erde plu- 
tonen eller regementsvis på ^erde divisionen, så att till- 
räckliga luckor erhöUos för den främre liniens genommarsch. 

Kolonn formerades af en styrka af flera bataljoner, an- 
tingen på plutons *, divisions eller bataljons front. Uti öppen 
kolonn blef bataljonsluckan alltid lika stor som den varit, 
innan linien bröts. Uti slutna kolonner, formerade med 
divisioner eller plutoner, blef luckan mellan bataljonerna 
lika stor med afståndet mellan divisionerna. I kolonn på 
bataljons front var afståndet mellan bataljonerna lika med en 
divisions front. Rättningen var då åt fanorna inom hvarje 
bataljon, öfverbefälhafvarens plats i kolonnen var framför 
tétebataljonen. 

En styrka af flere bataljoner kunde äfven formeras i flere 
kolonner på det sätt, att bataljonerna, hvar för sig formerade 



' Frän öppen kolonn kände affallas med troppar (se ofvan). 



Digitized by VjOOQIC 



EXERCISREGLEMENTEN. 267 



i kolonn, marscherade med sina teter i höjd med hvarandra 
och på utvecklingsafstånd sins emellan. När denna forme- 
ring skulle intagas från linie, lät befälhafvaren först hela 
linien utsvänga med plutoner och gjorde derefter téteaf- 
brytning bataljonsvis till höger (venster) (hällt till höger) 
(hälft till venster). Under marsch på flere kolonner genom 
skogig terräng ålåg det de särskilde kolonnbef&lhafvame att 
genom patruller hålla noga samband sins emellan. 

Eldgifningen eller »chargen» i sluten ordning skedde inom 
bataljonen flygel-, divisions-, plutons- eller ledvis. Vid 
charge flygelvis började högra flygeln, vid charge divisions- 
eller plutonsvis afgafs elden först af udda och derefter af 
jemna afdelningar. Enskild eld förekom endast vid forsvar 
af fältverk. Andra ledets karlar laddade då åt första ledets. 
Chargen kunde börja, redan när fienden var på 300 stegs 
afstånd. Elden afgafs då flygelvis. Om under fipamryckning 
till anfall tvänne salvor skulle afgifvas, borde den första ske 
på 120 stegs afstånd af båda leden, och den andra på 60 stegs 
afstånd endast af det bakre ledet, »så att första ledets är 
sparad». Derefter fäldes bajonett och kommenderades »gå 
på marsch.» Före inbrytningen afgafs sista salvan, på 8 
till 10 stegs afstånd från fienden, af första ledet, som under 
framryckningen spänt hanen. Rörande försvaret säger 
reglementet, att man om möjligt borde undvika att på 
stället mottaga fienden; »man bör derför möta honom med 
häftig marche, fifld bajonett och första ledets salva, vore 
det ej mer än på 25 alnars afstånd». Då en höjd skulle 
försvaras, borde truppen ställas bakom höjdens sluttning och, 
när fienden kom upp, med fäld bajonett möta honom. Lyc- 
kades man kasta honom tillbaka, borde han ej förföljas ned 
fbr sluttningen, utan försvararen borde stanna på denna, och 
endast låta sina bäste skyttar förfölja honom. 



Digitized by VjOOQIC 



268 EXEBCI8RE6LBMBNTEN. 

Några närmare föreskrifter angående det sätt, hvarpå 
striden skulle ledas och utföras, finnas icke uti 1794 års 
reglemente. Den slutna linien synes emellertid varit in- 
fanteriets hufvudsakliga stridsform. Vid anfall på städer, 
byar eller andra befästa platser ansågs dock kolonnen vara 
den enda riktiga formeringen. Några föreskrifter om strid 
i spridd ordning finnas icke, såsom nämdt är, i reglementet. 
En och annan bestämmelse deri tyckes dock antyda, att 
detta stridssätt ej var helt och hållet främmande vid tiden 
för dess fastställande. Sålunda säges i mom. 489, att »vid 
de Regementer, der Skarpskyttar uttagas, formeras en pluton 
på tvänne leder med en Under-Officer och tvänne Corporaler 
vid hvarje BataUlon. Deras ställe är på Lif-Bataillons 
vänstra flygel, och på Öfverste-Lieutenantens högra flygel» \ 
Desse skarpskyttar voro nämligen afsedde till en slags 
tiraljörtjenst. I mom. 768 föreskrifves, att då kolonner 
marschera genom skogig terräng, skola de afdela avant- 
och arriéregarden samt sidopatruller. Avantgardet skulle 
framsända »en liten tropp» af en underofficer eller korpral 
och åtta man på ett led * o. s. v. 

Såsom ofvan är nämdt, bestämdes genom generalorder 
den 14. maj 1806, att vid hvarje bataljon skulle uttagas två 
jägareplutoner, hvilka i linie erhöllo plats, en på hvardera 
af bataljonens flyglar, så vida ej brigadens samtligejägaxe- 
plutoner sammanfördes till en jägarebataljon. Desse jägare* 
plutoner eller bataljoner skulle framför de andre trupperna 
användas till bevakningstjenst och till strid i spridd ordning. 
För denna senare utfärdades närmare bestämmelser genom 
tillägget tUl reglementet den 6. sept. 1806. 



' Dä grenadiererna ej voro tillstädes (de afskaffades år 1806) skulle 
skarpskyttarne intaga deras plats på bataljonens andre flygel. 
^ Jmfr den olika föreskriften, sid. 285. 



Digitized by VjOOQIC 



BXERCISRBGLBMENTEN. 269 



Enligt detta var ändamålet med den spridda ordningen 
eller >kedjans formerande», »endera at dermed betäcka Colon- 
nernes Anmarehe och Rörelser, til dess man utsatt den 
egenteliga Anfallspnnkten, och hunnit sätta Arméen i den 
til anfallet tjenligaste ställning, eUer ock at genom en ut- 
sträckt Linie kringgå en af Fiendens Flanker, och ditåt 
fasta hans upmärksamhet, under det den slutna Styrkan 
på annat ställe gör Hufvud-Attaken». »Vid Positioners 
attakerande» ansågs äfven anfallet i spridd ordning, un- 
derstödt på visst afstånd af slutne trupper, vara det lämp- 
ligaste. 

Kedjan formerades i regeln af flygelafdelningarne, men 
kunde äfven bildas af hela bataljonen, i h vilket fall dock de 
båda midtelplutonema, som voro afsedde att skydda fanorna, 
ej fingo spridas, atan borde göra tjenst såsom slutet under- 
stöd. Spridningen skedde plutonsvis antingen från endera 
flygeln eller från viss rättningsrote. Underrotmästarne in- 
togo plats strax till venster om sina öfverrotmästare, mel- 
lan hvilka afståndet var bestämdt till 5 steg. Vid rörelse 
åt flanken gingo karlame i samma rote bredvid hvarandra. 
Rättningsrotame gingo alltid med i armen gevär och del- 
togo ej uti eldgifningen. Om kedjan utsattes för fiendens 
eld, kastade den sig ned på marken. 

Eld i kedja var alltid enskild, öfverrotmästaren när- 
mast rättningsroten sköt först, derefter närmaste öfverrot- 
mästare från rättningssidan o. s. v. Då öfverrotmästaren 
laddat sitt gevär, sköt underrotmästaren. Rörde sig kedjan 
fram eller tillbaka under eld, stannade öfverrotmästaren 
och sköt, medan hans underrotmästare fortsatte sin fram- 
ryckning. Då öfverrotmästaren aflossat sitt skott, sprang 
han fram eller tillbaka i jemnhöjd med underrotmästaren, 
hvilken då på samma sätt stannade och sköt o. s. v. På 
50 stegs afstånd från fienden gafs under anfallsrörelse sig- 



Digitized by VjOOQIC 



270 BXERCISRBQLEMENTEN. 



nålen »attaquera», då takten ökades och all charge upphörde. 
På 25 stegs afstånd gafs tecken till inbrytning, hvilken 
skedde under hurrarop. 

Samlingen efter anfall skedde genaste vägen till rätt- 
ningsrotame, hvarefter afdelningame marscherade till sina 
platser enligt ståndordningen. 

Skulle en bataljons front betäckas af en kedja, ryckte 
jägare- eller flygelplutonema firam 25 alnar, hvarefter de 
gjorde flankmarsch inåt, spridande sig under marschen, så 
att de möttes med de inre flygelrotame framför fanorna. 

Enligt det förut nämda 1791 års reglemente för lätt 
infanteri och jägare var uppställningen likaledes på två led. 
Marschtakterna voro paradmarsch (80 steg i minuten), vanlig 
marsch (120 steg i minuten) och gå på marsch (160 steg i 
minuten). 

Ett lätt infanterikompani indelades liksom ett liniekom- 
pani efter 1794 års reglemente,' men jägarekompanierna delades 
i 3 divisioner (plutoner) om 2 plutoner (troppar) hvardera. 

Formeringarne afsågo hufvudsakligen att underlätta 
truppens rörelse i kuperad mark. 

Under flankmarsch skedde dubblering af rotar, genom 
att de jemna utryckte vid sidan af de udda. 

Från kolonn öfvergicks till flankmarsch framåt genom 
rotevis afbrytning divisionsvis. För att undvika hinder i 
terrängen användes i kolonn aflFallning till smalare front, och 
under liniemarsch rotevis afbrytning af underafdelningarne, 
så att de kommo i flankmarsch parallelt med hvarandra. 

Inom bataljonen förekom roteviskolonn, hvarvid tvänne 
rotepar ur olika kompanier marscherade i jembredd med 
hvarandra. 



' Underafdelningarne benämdes dock divisioner och plutoner i stället 
för plutoner och troppar. 



Digitized by VjOOQIC 



BXBRCISBEOLBMENTEN. 271 

Framgick en bataljon till anfall, gafis å längre afstånd 
(300 — 200 alnar) blott en enda salva, hvarefter bajonettan- 
fallet började. Takten var härunder paradmarsch (80 steg 
i minuten), ända till dess man kommit på 100 alnars afstånd 
från fienden, >då man>, såsom det hette, »avancerar honom 
hurtigt under ögonen och gifver första salvan af andra ledet 
på 40 högst 50 steg, fäller så Bajonetten och gifver andra 
salfvan i samma ögnablick som BataiUonen bryter in i fien- 
dens Trouppe». Jägarne på flyglame skulle deremot oaf- 
brutet afgifva eld rotevis, så snart de fingo fienden inom 
skotthåll (på 200, högst 3(X) alnar) och borde derefter under 
anfallet söka komma upp i fiendens flanker. I skogig mark 
framgick bataljonen till anfall på så sätt, att de främste 
rotame af de från linie rotevis framåt afbrutna divisionerna 
eller plutonerna chargerade, hvarefter de läto afdelningen 
rycka förbi sig och slöto sig till dess queue, under det de 
då varande främste rotarne chargerade o. s. v. Vid reträtt 
tillgick på motsvarande sätt. 



Kaya/eriet hade till år 1806 ett exercisreglemente af den 
29. augusti 1795, men detta utbyttes den 13. augusti först 
nämda år mot ett nytt. Detta sist nämda åter ersattes den 
23. februari 1808, således strax efter krigsutbrottet, af ett 
förändradt reglemente, hvilket dock ganska obetydligt skiljde 
sig från det föregående, hvadan någon oreda genom dess 
tillämpning ej behöfde ega rum. En del nödvändiga be- 
stämmelser saknades emellertid, hvarför 1806 års exeris- 
reglemente äfven efter den 23. februari 1808 i vissa delar 
torde hafva blifvit följdt. 

Enligt de gifna bestämmelserna skulle kavaleriets upp- 
ställning vara tvåledig och rörelsetakten »smått skrett» och 
»fullt skrett» (150 steg i minuten), »smått traf» (200 steg i 



Digitized by VjOOQIC 



272 EXERCISRBGLBMBNTEK. 



minuten), »fullt traf» (300 steg i minuten), »galopp» (500 steg 
i minuten) samt »fyrsprång». 

Sqvadronen^ var från höger indelad i afinarscher om 3 
hästar, hvarjemte den delades i tvänne lika stora >flyglar^. 
Enligt 1806 års reglemente var sqvadronen dess utom fcr 
flankering indelad i 5 afdelningar, af h vilka den mellersta 
fördes af sqvadronschefen sjelf, de dernäst varande af under- 
officerare och flygelafdelningarne af officerare. I 1808 års 
reglemente namnes intet om af delningarnes antal; det säges 
blott, att vid deras indelning fingo afmarscherna icke brytas. 

Vid sqvadronens uppställning i linie stod standaret i 
midten, och sqvadronschefen hade sin plats 1 aln midt framför 
det samma. Äldste subalternofficem red på högra flygeln 
och den dernäst äldste på venstra flygeln af första ledet. 
De båda äldste underofficerarne redo i andra ledet bakom 
officerame, då de icke användes för utfyllandet af luckor i 
sqvadronen. Vid sqvadronens rangering i öfrigt iakttogs, 
att sekundkorpralerna * erhöllo sina platser i ledet ytterst på 
flyglarne samt efter dem de bäste flankörerna och skyttame. 
Trumpetaren red ytterst på högra flygeln i andra ledet. 

Då frontmarsch anträddes, var rättningen på standaret. 
Från frontställning öfvergicks till flankmarsch genom af- 
marschernas samtidiga utsvängning åt endera sidan. Fil 
framåt bildades genom afinarschemas framryckning efter 
hand. Flankmarsch bildades härifrån genom uppslutning 
af andra ledets afmarscher, liksom man från flankmarsch 
kunde falla af till fil med afmarscher. Derjemte förekom 
ill med två och fil rotevis. Från såväl frontmarsch som 
flankmarsch kunde man öfvergå till dragningsmarsch. Sqva- 
dronens front kunde minskas till hälften genom den ena 

' Den taktiska benämniDgen på kompaniet. 

^ Korpralerne vid kavaleriet men icke seknndkorpralerna räknades 
till underofficerame. 



Digitized by VjOOQIC 



BXBB0I8BEGLEMEKTBK. 273 

flygelns afllallning på en alns afstånd bakom den andra. 
Frontförändring skedde från stället antingen genom upp- 
slutning eller svängning, under marsch antingen genom 
svängning eller direktionsförändring. Kontramarsch förekom 
äfven enligt samma grunder som vid infanteriet. 

Ett regemente af 8 sqvadroner delades i 2 bataljoner. 
Svagare styrka, intill 2 sqvadroner, utgjorde blott 1 bataljon. 
Formerna voro linie och kolonn. I linie stodo sqvadronema 
bredvid, i kolonn bakom hvarandra. Vid ett regementes upp- 
ställning i linie intogo sqvadronema följande ståndordning \ 

T 

2 6 8 4 3 7 5 1 

VIII Vn VI V IV III II I 

Luckorna mellan sqvadronema voro i regeln 6 alnar, men 
kunde vid behof ökas. Linien kunde brytas i écheloner (»éche- 
lonlinie»), hvarvid sqvadronema stodo trappvis bakom hvar- 
andra på 24 alnars afstånd. Écheloner kunde äfven formeras 
bataljonsvis; afståndet mellan bataljonerna var då 80 alnar. 

Kolonnen var antingen öppen, då afståndet mellan sqva- 
dronema var lika med sqvadrons front och lucka, eller sluten, 
då afståndet dem emellan var 5 alnar. Kolonnen formerades 
i allmänhet på sqvadrons front, men kunde äfven formeras 
på två sqvadroner, som i linien stodo bredvid hvarandra; 
den kallades då dubbel kolonn. 

Frontriktningen förändrades i linie, genom att en sqva- 
dron intog den nya fronten och de öfrige (med ell^r utcui 
helomvändning) genom halfsvängning, marsch och insvängning 
(samt front) rättade sig på den samma, öppen kolonn för- 
ändrade marschriktningen genom teteafbrytning (svängning 



* De romerska siffrorna betyda nummer i bataljonen, de arabiska nnm- 
mer i regementet. 

Kriget 1808 och 1809. I. 18 



Digitized by VjOOQIC 



274 EXERCISRE6LEHENTEN. 



efter hand af sqvadronema) eller genom direktionsförändring 
(flygelframdragning), sluten kolonn genom direktionsför- 
ändring. 

Öppen kolonn bildades från linie, på stället eller under 
marsch, antingen åt endera sidan, genom sqvadronernas sam- 
tidiga utsvängning åt denna sida, eller med bibehållen front- 
riktning, derigenom att en af sqvadronema satte sig i marsch 
och de öfrige medelst halfsväng, marsch och halfsväng in- 
togo plats bakom den samma. Sluten sqvadronskolonn bil- 
dades blott från stället genom aiFallning medelst flank- 
marsch bakom eller framom den utnämde sqvadronen, så att 
de sqvadroner, som stodo till höger om denna, satte sig 
framom, och de, som stodo till venster, bakom den samma. 

Från kolonn bildades linie såväl framåt som åt endera 
sidan. Linie framåt formerades från öppen kolonn genom 
uppslutning, d. v. s. genom dragningsmarsch af eftergående 
sqvadroner ^, från sluten kolonn genom deployering, d. v. s. 
först flankmarsch och derefter frontvändning af eftergående 
sqvadroner. Linie åt endera sidan formerades frän öppen 
kolonn genom insvängning eller uppmarschering, från sluten 
kolonn genom uppmarschering. Från öppen dubbel kolonn 
formerades linie åt endera sidan genom insvängning af de 
sqvadroner, som stodo åt denna sida, och genom uppmarsche- 
ring af de öfrige. 

En större kavaleristyrka kunde manövrera på tvänne 
träffen. Dessa bildades genom de udda eller de jemna sqva- 
dronernas fram- eller tillbakaryckning. Huru stort träffen- 
afståndet skulle vara, omnämnes icke. Blef främre träffen 
nödgad att draga sig tillbaka, retirerade den genom bakre 
träffens luckor. 



' Bestod linien af flere bataljoner, formerade främste bataljonen genast 
linie. De eftergående bataljonerna fördes först genom téteafbiytning upp 
till vederbörliga platser, hvarefter de uppslöto till linie. 



Digitized by VjOOQIC 



EXERCISREGLEMENTEN. 275 



Vid anfall i sluten ordning skulle minst 100 till 200 steg 
tillryggaläggas i traf, innan galopp fattades; 60 till 80 steg 
fortsattes derefter i sist nämda takt, hvarefter »marsch- 
marsch!» (fyrsprång) kommenderades på 40 till 50 steg 
från fienden. På 15 till 20 steg från fienden signalerades 
äter »marsch-marsch! 5, hvarefter inbryningen skedde under 
hurrarop. 

Är 1806 utfärdades en särskild instruktion for ka valeriets 
flankering ^ >Flankera>, heter det deri, »kallas at i spridd 
ordning strida emot fienden, man för man». 

»Ändamålen äro: l:o Afhålla fiendens lätta Trupper, 
2:o oroa, uppehålla och förfölja fienden, 3:o angripa med 
Svärmattaque, då i anseende till fiendens styrka eller 
position, slutna anfall ej med fördel kunna verkställas». 

Till flankörer afdelades alltid hela rotar, hvilka skulle 
tagas fi^n flyglarne. Sqvadronscheferna bestämde flankörer- 
nas antal efter omständigheterna. Helst borde hela afdelnin- 
gar af sqvadronen härtill utses. Då mer än halfva sqvadro- 
nen upplöstes i flankörkedja, borde sqvadronschefen följa 
denna. Under stundom kunde det vara behöfligt att upplösa 
en hel sqvadron eller ännu större styrka till spridt anfall 

Luckorna mellan flankörema skulle afpassas efter »det 
fältets vidd som skall intagas». I allmänhet borde de ej 
vara större än 50 till 60 alnar och aldrig större, än att hvar 
och en kunde se sin närmaste man åt riktroten till (d. v. s. 
den rote som följde bef&lhafvaren for kedjan). Hade man 
kavaleri emot sig, skulle flankörkedjan formeras dubbel, 
med andra ledets karlar (»sekundantema») 20 steg bakom 
första ledets; i öfriga fall var kedjan enkel. Det slutna 
understödet skulle folja flankörkedjan på 50 alnars afstånd. 



' Författad af d. v. inspektören öfver kavaleriet i Sverige, öfversten 
Gustaf Löwenhjelm, och tryckt i Greifswald är 1806. 



Digitized by VjOOQIC 



276 BXERGI8BBGLBMENTEN 



Flankörema hade sabeln insatt och högra pistolen i 
handen. De borde i allmänhet icke lossa sina skott förr än 
på 20 till 30 alnars afstånd från fienden. Vid flankering 
mot infanteri borde flankörema dock ej rycka närmare än 
50 till 60 alnar och endast använda pistolen för att locka 
eld af fienden; lyckades de häri, togo de genast till sabeln 
för att i full karriére jaga honom på lifvet. 

Uti 1808 års reglemente innehålles äfven några bestäm- 
melser om kavdleriets exercis tiU fot. Studsarepistolen skulle 
härvid användas. Den bars under marsch af venstra handen 
och hvilade mot venstra axeln, med pipan utåt. Handen 
fattade om och under kolfven, hvilken stöddes mot höften. 
Flankeringen verkstäldes i enkel kedja. KAvaleriet kom- 
menderades och manövrerades för öfrigt under detta slags 
exercis »alldeles som till häst». Vid de tilKällen, då olika 
marschtakter för manövrer till häst voro anbefalda, skulle 
till fot nyttjas stora steg af dem, som skulle öka farten, och 
små steg af dem, som skulle minska den. 

Några föreskrifter om hästarne, derest sådane medfördes 
under tjenst till fot, innehålles icke i reglementet. 

För artilleriets manöver och stridssätt fanns före krigets 
utbrott intet annat af Kongl. Maj:t faststäldt reglemente 
än 1788 års »styckereglemente för Kongl. Maj:ts Artilleri- 
regemente.» 

Efter de genomgripande förändringar med svenska farit- 
artilleriet, som blifvit en följd af 1802 års artillerikomités 
förslag, var dock nämda reglemente knappast användbart. 
Begementskanonerna hade, såsom nämdt är, blifvit afskaffade, 
och såsom grundsats hade blifvit erkändt, att allt föltartilleri 
borde organiseras antingen såsom åkande eller ridande. 
Denna organisation hade äfven, såsom af det föregående 
framgår, redan till ej oväsendtlig del blifvit genomförd. 



Digitized by VjOOQIC 



EXBBOIBBBGLBMENTBN. 277 

Först den 17. mars 1808, d. v. s. efter krigsutbrottet, 
faststäldes af Kongl. Maj: t ett reglemente för det åkande 
artilleriet. Dess förinnan hade det emellertid varit utlem- 
nadt på försök, och i hufvudsak tillämpats nnder kriget i 
Pommern. De grunder, efter hvilka ftlltartilleriet kom att 
uppträda under kriget år 1808, hade sålunda redan hunnit 
pröfvas. 

För batteriemas utrustning och anspänning är i det 
föregående redogjordt. Ett åkande anspändt 6-% batteris 
ståndordning var i linie med minst 12 alnars afstånd mellan 
kanonerna. Batterichefen hade sin plats fyra hästlängder 
framför midten af sitt batteri och de tre afdelningschefema 
i linien samt midt emellan sina kanoners inre förhästar. 
Kanonbefålhafvame vid högra flygeln, eller vid första, andra 
och tredje kanonerna, redo bredvid sina kanoners högra 
förhastar; de vid venstra flygeln, eller vid sjette, femte och 
§erde kanonerna, till venster om förhästarne. Servisen ut- 
gjordes af 11 man för hvarje kanon, af hvilka 6 man redo 
hvar sin spannhäst, 3 sutto på föreställarens ammunitions- 
kista och 2 på lavettsätet. 

Marschtakterna voro skridt, traf och marsch-marsch. 

De formeringar, i hvilka ett batteri kunde uppträda, 
voro: batteri (linie) — öppet eller slutet — samt afdelnings- 
kolonn och kanonkolonn. I öppet batteri var afståndet mel- 
lan kanonerna minst 12 alnar; i slutet batteri stodo för- 
hästarne jemte afdelnings- och kanonbefölhafvarnes hästar 
tätt intill hvarajidra. 

Ändring af batteriets firont skedde vid öppet batteri 
genom direktionsförändring och vid slutet batteri så väl ge- 
nom direktionsförändring som genom svängning. 

Afdelningskolonn bildades antingen åt sidan genom af- 
delningames samtidiga utsvängning åt ena flanken eller 
ock framåt genom affallning efter hand på hvilkendera 



Digitized by VjOOQIC 



278 EXBRCISREGLEMENTBN. 



afdelningen som helst. Afdelningskolonn på midtelafdelnin- 
gen kunde äfven ske, derigenom att denna satte sig i 
marsch, närmast följd af 2. och 5. kanonerna samt desse 
af 1. och 6. 

Kanonkolonn bildades från batteri (linie) antingen genom 
vändning åt flanken, eller framåt på en af flygelkanonema. 
Från afdelningskolonn bildades kanonkolonn genom aflallning. 
Från kanonkolonn bildades afdelningskolonn genom efter- 
gående kanons inom hvarje afdelning uppslutning vid sidan 
om föregående. Från afdelningskolonn formerades batteri 
antingen genom uppslutning åt endera eller begge sidorna 
om téteafdelningen, genom insvängning åt flanken afdel- 
ningsvis, genom uppmarschering afdelningsvis eller genom 
vändning åt flanken af de högra (venstra) kanonerna och de 
öfrigas uppmarsch till venster (höger) om dessa. 

I allmänhet äro föreskrifterna för rörelsernas utförande 
ganska sväfvande, särdeles i fråga om taktema. Alla bat- 
teriform eringar skulle dock ske i hastiga takter; »fullt traf 
eller carriére». 

Vid afbröstning, vare sig under fram- eller tillbaka- 
ryckning, kommenderades alltid först »halt!», hvarefter kanon 
och förestäJlare skildes och kanonen, om så behöfde^, vändes. 
Heldre än att göra »med vändning bröst af», borde man dock 
före afbröstningen göra »Canoner höger om (venster om) vän- 
der-Er» (höger (venster) tillbaka) och sedan afbröstning utan 
vändning. 

Ett batteris fram- eller tillbakaryckning i öppen ter- 
räng skedde alltid med uppbröstade och fullt anspända 
pjeser. Hade deremot kanonerna afbröstat i bruten terräng 
och skulle förflyttas kortare sträckor, användes dragtåget, 
fasthakadt vid lavettens bröst eller svans. I dragtåget fast- 
hakades förvågen, hvarigenom, såsom redan vid tal om ar- 
tillerimaterielen är omnämdt, för- och mellanparet kom att 



Digitized by VjOOQIC 



BXBRCISREGLEMENTBN. 279 



användas vid kanonens framsläpande, under det föreställaren 
drogs ensamt af stånghästarne. Skulle kanonen föras till- 
l)aka med dragtåget, kunde dock äfven hela anspannet vara 
xiå föreställaren och dragtåget fasthakas i dennas bröstnagel. 

Elden afgafs antingen batteri- eller afdelningsvis. Eld 
batterivis var »långsam» och afgafs på kommandoordet: 
»Gif akt att chargera!» »Högra (venstra) flygelkanon börja!» 
»Chargeral», hvarvid hvaqe kanon efter afgifvet skott åter 
laddades. Eld afdelningsvis afgafs på kommandoorden : »Gif 
akt att chargera!» »G^r ert bästa!», då laddning ocheldgif- 
ning påskyndades så mycket som möjligt inom hvarje af- 
delning för sig, hvarvid dock skulle iakttagas, att ingen ka- 
non atfyrades, förr än den andra inom afdelningen börjat 
ladda. Eldgifningen instäldes på kommandoordet: »Halt!», 
då kanonerna åter laddades. 

Reglementet innehåller ej några föreskrifter om en större 
artilleristyrkas uppställning, manöver och strid. 

De 3-^ åkande batterierna, som uppsattes vid krigsut- 
brottet, skulle i tillämpliga delar följa reglementet för de 
6- a batterierna. 

Såsom exempel på de nya 6-<a kanonernas manöverftlr- 
dighet finnes i reglementet införd nedan stående anteckning 
från exercisen å Ladugårdsgärdet den 30. augusti 1806 med 
ett åkande batteri af 4 stycken 6-^ föltkanoner: 

»l:o Batteriet sattes i marche under Traf och Rörelsen 
fortsattes med Marche-marche: sedan det avancerat 500 alnar, 
gjordes Halt: afbröstades och chargerades.» 

»Ifrån början af denna manoeuvre til des det första skot- 
tet lossades, åtgick 2 minuter.» 

>2:o Efter slutad Charge sattes Batteriet åter i Marche 
uppå förenärade sätt.» 

»Derifrån, til des at det likaledes avancerat följande 
500 alnar och lossat det första skottet 2J:dels minut.» 



Digitized by VjOOQIC 



280 FÖRESKKIFTER ANGIeNDB TJBN8TEN I FALT. 

>3:o Efter denna charges slut retirerades äfven med 
föreställare.» 

»Ifrån retraitens början til des at Batteriet medelst traf 
och marche-marche retirerat 1000 alnar, bröstat af och lossat 
det första skottet, åtgeck 3 minuter». 



Föreskrifter angående tjensten i fält. 

Då order om uppbrott till fälttjenstgöring ankom till 
chefen för ett indelt eller icke gamisoneradt, värfvadt rege- 
mente, ålåg det honom att i samråd med konungens be- 
fallningshaf vande närmare fastställa tiden för uppbrottet 
och den ort, hvarest regementet skulle samlas. Härvid 
skulle hänsyn tagas till, att denna ort kom att ligga nära 
länegränsen och åt det håll, dit marschen skulle ega rum. 
Då tiden så medgaf, delgafs uppbrottstiden jemte föreskrifter 
om klädsel, beväpning, tross och utredning på regements- 
order. Manskapet samlades korpralskapsvis och tågade till 
divisionens ^ samlingsställe, för att derefter marschera till 
kompaniets samlingsplats. Sedan kompanitrossen här ut- 
tagits, fördes kompaniet af sin chef till regementets sam- 
lingsplats. Medgaf icke tiden ett dylikt tillvägagående, 
sändes ilbud till kompanicheferna, att kompanierna omedel- 
bart samlades vid sina trossbodar. Ordern fortskaffades 
i sådan händelse till manskapet af åkande eller ridande 
korpraler. 

Sedan regementet å sin samlingsplats, i närvaro af lands- 
höfdingen eller dennes ombud, afinönstrats till Kongl. Maj:t 



' Kompaniet indelades pä roten uti tre divisioner (afdelningar) under 
bef&l af underofficerare. 



Digitized by VjOOQIC 



FÖRB8KRIPTBR ▲NGIeNDE TJBN8TEN I FALT. 281 

och kronan, anträddes marschen till den ort, som krigs- 
styrelsen bestämt. 

Regementschefen skulle dess förinnan hafva träffat aftal 
med konungens befallningshafvande i länet om uppgörande 
af marschruter och inqvartering ' m. m. Skulle marschen 
fortsättas genom flera län, ålåg det vederbörande lands- 
höfdingeembeten att härom sins emellan träffa nödig öfverens- 
kommelse. Om uppbrottet och marschruten ut^rdade lands- 
höfdingeembetena allmänna kungörelser, hvilka upplästes i 
kyrkorna. 

Vid brådskande uppbrott fortskaffades infanteriet så 
vidt möjligt genom marsch forcé, eljest genom tågmarsch, 
hvarvid dock officerame egde rättighet att rida, utom då 
man passerade genom städer. *^ 1751. 

Dagsmarschens längd skulle enligt förordningen den 15. 
september 1791 vid marsch forcé vara 8 till 9 mil utan 
rastedag (utom på sön- och helgdagar). Vid fotmarsch var 
dagsmarschens längd omkring tre mil, med rastedag hvar- 
annan dag. 

Truppens underhåll under dessa marscher bestreds van- 
ligen på det sättet, att rust- och rotehållarne bestodo er- 
forderlig matsäck. Skedde underhållet af qvartervärdarne, 
rördes matsäckarne först vid framkomsten till krigsorten, 
på det att proviant skulle finnas äfven om magasin ännu 
icke hunnit der anordnas. 

Då krig utbröt, bildade hären allt efter omständigheterna 
en eller flere armécorpser. Desse indelades i ungefUr lika stora 
brigader, sammansatta af alla vapen, hvilkas inbördes styrka 
afpassades efter krigsortens beskaffenhet. Af det kavaleri 
och artilleri, som ej delats på brigaderna, bildades en ka- 
valeri- och en artillerireserv. Om ett större truppför- 
band än en brigad för ett visst ändamål måste samman- 
sättas, bildades detta genom detaschering från en brigad 



Digitized by VjOOQIC 



282 FÖRESKRIFTER ANGÅENDE TJENSTEN I FALT. 

till en annan. Den sålunda detascherade styrkan ansågs 
dock fortfarande tillhöra den brigad, hvarifrån den ut- 
gått, och borde äfven snarast möjligt återförenas med den 
samma. För att så litet som möjligt rubba brigadindel- 
ningen borde specialvaphen helst tagas från artilleri- och 
kavalerireserven . 

Inom hvarje brigad lydde infanteriet i alla afeeende» 
under brigadehefen, men ka valeriet och artilleriet blott i 
fråga om operationerna och i disciplinärt afseende. I eko- 
nomiska angelägenheter lydde specialvapnen genom sina 
brigadchefer omedelbart under vederbörande vapenchefer vid 
armén. 

Armén kunde tillfälligtvis indelas i >linier> och »flyglar», 
hvar och en under sin särskilde befälhafvare. De till samma 
linie eller flygel hörande brigaderna insände sina rapporter 
och förslag till vederbörande linie- eller flygelchef samt 
mottogo äfven omedelbart af honom sina order. 

Då flere brigader på längre tid detascherades från ar- 
mén, sammanfördes <Je till en fördelning, hvars chef er- 
höll en särskild för tillfället bildad stab, organiserad enligt 
grunderna för arméns generalstab. Fördelningschefen stod 
i samma förhållande till sin fördelning, som linie- eller 
flygelchefer till sina linier eller flyglar. Brigadförslagen 
skulle dock i original insändas äfven till arméns general- 
stab, och de »generalorder», som utftlrdades för armén, 
borde alltid fullständigt meddelas brigadcheferna af fördel- 
ningschefen. 

Styrkeförslag från brigaderna skulle insändas tre gån- 
ger i månaden. På dessa skulle upptagas de efter senast 
ingångna förslag timade förändringar med afseende å styr- 
kan, och de utförda krigsrörelsema. På dagrapporterna 
upptogos blott manskapets styrka under gevär samt in- 
träflade förändringar. 



Digitized by VjOOQIC 



FÖBBSKRIFTER ANGÅENDE TJBN8TEN I FALT. 283 

Arméns högqvarter sammansattes af erforderligt antal 
generaladjutanter, öfver- och stabsadjutanter, chefer för ar- 
tilleriet, fortifikationen och fältmätningscorpsen, general- 
intendent, generalauditör, f&ltprost, förste fältläkare och 
fältpostmästare, alla med erforderliga biträden, samt 
generalstabsvakt. Till högqvarteret hörde ett särskildt 
felttryckeri. 

Antalet generaladjutanter bestämdes efter arméns styrka 
och operationer. Deras inbördes tjenstefbrhållanden ordnades, 
såsom högste befälhaf våren fann för godt. En af general- 
adjutanterna förestod, i egenskap af »generaladjutant för 
expeditionen» arméns expedition, en annan ansvarade, så- 
som »generaladjutant af dagen», för de ärenden, som rörde 
arméns bevakning. Denna senare befattning sköttes turvis 
af generaladjutanterna enligt högste befälhaf vårens bestäm- 
melse. De generaladjutanter, som ej voro kommenderade i 
någon af nämda egenskaper, användes efter omständig- 
heterna till att åtfölja högste beftllhaf våren eller att leda 
en viss kolonn, avant- eller arriéregarde, rekognoserings- 
detaschement m. m. 

Generaladjutanten för expeditionen skulle alltid för- 
blifva hos högste befälhafvaren för att mottaga ingående 
rappoi^ter och förslag, föredraga inkommande ärenden och 
uppsätta arméns »generalorder». Honom tillkom det dess- 
likes att insamla underrättelser om fienden genom att för- 
höra fångar, resande och spioner m. m. 

Greneraladj utan ten af dagen skulle, såsom nämdt är, draga 
försorg om arméns yttre säkerhet. I öfverensstämmelse med 
högste befillhafvarens befallningar bestämde han bevaknings- 
truppemas antal och ställning, utfärdade instruktioner för 
dem och visiterade dem. Då armén bröt upp, ombesörjde 
han bevakningens indragning samt var befälhafvare öfver 
avant- eller arriéregardet, om ej särskild generalsperson här- 



Digitized by VjOOQIC 



284 FÖRBSKEIFTEB ANGÅENDE TJBN8TBK I FALT. 

till kommenderades, i hvilket fall han tjenstgjorde såsom 
dennes adjutant. 

Af of ver- och stabsadjutanterna förordnades nödigt antal 
till biträden så väl hos generaladjutanten fbr expeditionen 
som hos generaladjutanten af dagen. En öfveradjutant 
förde i vanliga fall befälet öfver generalstabsvakten, som 
med befäl och manskap skulle bestå af omkring 60 man till 
häst. Det ålåg beftllhafvaren för denna vakt att i egenskap 
af kommendant i högqvarteret, ombesörja dettas inqvartering 
och ekonomi, vaka öfver ordningen i den ort, hvari hög- 
qvarteret var förlagdt, så framt denna ej utgjordes af en 
filstnin/?, att under träffning åtfölja högste beftllhafvaren, 
ombesörja att de sårade sattes i säkerhet, samt att mot- 
taga och afsända fångar och segertecken. Om så erfordrades, 
egde han öfverlemna befälet öfver generalstabsvakten till 
en officer vid denna. 

Chefen för artilleriet hade i ekonomiskt afseende be- 
fälet öfver artillerivapnet inom armén samt ombesörjde 
anskaffiiingen af erforderliga tyg-, ammunitions- och be- 
väringsbehof. 

Chefen för fortifikationen förde beftllet öfver iponton- 
stateni och 9pioniercorpsen», då sådana funnos vid armén, 
samt utfärdade närmare bestämmelser om de förstärknings- 
arbeten, som skulle utföras, såsom uppförandet af fältverk, 
ordnandet af broar och vägar m. m. 

Chefen för fcätmätningscorpsen skulle låta verkställa fidt- 
mätningar öfver större eller mindre delar af krigsskåde- 
platsen, öfver arméns ställningar, träffningar och marscher, 
hvarjemte han egde utse läger och qvarter samt författa 
krigets historia. 

Generalintendenten skötte arméns ekonomi, generalaudi- 
tören öfvervakade arméns rättsväsende, fältprosten själavården 
och förste fältläJcuren sjukvården. 



Digitized by VjOOQIC 



PÖRBSKRIFrBB ANGÅENDE TJEN8TEN I PÅLT. 285 

Fältpostkontoret och fälttryckeriet hade mot deras be- Tjeosteforcak. 

„ . 1 SI* 1 för generalst. 

nämning svarande åligganden. 29 sept. 1806. 

Bevakning, Vid en krigsmarschs anträdande skulle ett 
använt- eller arriéregarde afdelas. För dettas samman- 
sättning funnos dock inga regler angifna. Det ålåg avant- 
gardet att bevaka arméns front, under det bevakningen 
af flankerna, när så behöfdes, bestreds af för ändamålet 
afdelade detaschement. 

Avantgardet borde i allmänhet på 50 alnars afstånd 
firamsända en mindre afdelning, bestående af en underofficer 
eller korpral och sex man ^; af denna truppafdelning skulle åt 
hvardera flanken och på lika stort afstånd utsändas två 
man. Kolonnens närmaste sidobevakning bestreds af sido- 
patruller, bestående af en underofficer eller korpral och åtta 
man, hvilka med sin samlade styrka — en underofficer eller 
korpral samt sex man — marscherade i höjd med kolonnens 
tete och 50 alnar på sidan om den samma, under det två 
man sändes ytterligare 25 alnar längre ut åt sidan. 

Under hvila utsattes »förposter». Den mer eller mindre 
sammanhängande linie dessa bildade kallades »fbrpostkedja» 
Förposterna indelades, allt efter olika ändamål uti »fält- 
vakter», »beredskaper», »posteringar» och »förlorade poster». 
Fältvakter kallades de bevakningsafdelningar, som med bi- 
behållande af sambandet med den bevakade truppen, stodo 
närmast fienden. Beredskaperna stodo bakom filltvakts- 
kedjan fbr att understödja fältvakterna. De indelades i »ut- 
ryckande beredskaper», hvilka endast vissa tider eller vid 
larm skulle utrycka, samt »stående beredskaper», hvilka 
längre tid utkommenderades till viss ort. Posteringar ut- 
sattes för något särskilt ändamål inom eller utom fält- 
vaktskedjan, t. ex. fbr att fbrsvara till armén ledande pass. 



Jmfr den olika fdreskriften, sid. 268. 



Digitized by VjOOQIC 



286 FÖRB8KRIFTER ANGÅENDE TJBN8TBN I PÅLT. 

en ställnings »nyckeh m. m. Med förlorade poster förstod 
man mindre truppafdelningar, hvilka detascherades utom 
fältvaktskedjan på så långt af stånd, att de icke stodo i 
ständig förbindelse med den samma. 

Då armén eller en del deraf skulle öfvergå från marsch 
till hvila, ålåg det generaladjutanten af dagen eller befäl- 
hafvaren för avant- eller arriéregardet att af sin trupp ut- 
sätta bevakningen. Sedan avant- (aniére-)gardet uppmar- 
scherat, red han derför fram för att utse en lämplig för- 
postställning. Han biträddes härvid af några officerare, 
som sedan skulle vägleda fältvakterna till de under re- 
kognoseringen utsedde platsenia. 

Enligt generaladjutantens anvisningar indelade en öf- 
veradjutant behöfligt antal bevakningstrupper. När indel- 
ningen var gjord, kommenderade generaladjutanten: »for- 
mera fältvakter marsch 1», då de kontingenter af olika vapen, 
som skulle tillhöra samma fältvakt, å anvisad plats ord- 
nade sig med tio alnars inbördes afstånd. De utsedde fält- 
vaktsbefälhafvarne togo derpå befäl öfver sina fältvakter och 
aflemnade dem till generaladjutanten, hvilken derefter sam- 
mankallade alla fältvaktsbefälhafvarne för att gifva dem 
deras instruktion. Fältvakterna afmarscherade sedan under 
marschbevakning till sina platser i fältvaktslinien, vägledde 
af de ofvan nämde officerarne. Vid framkomsten till ort 
och ställe gjordes halt, hvarefter nödigt antal »vedettert 
uttogos och instruerades. Utom vedetter kunde fältvakten 
äfven utsända »detascherade vakter» till vigtigare punkter 
af bevakningsområdet. Derefter afdelades mottagningstrupp 
samt patruller, med sina afiösningar. Återstående befäl och 
manskap bildade reserv, hvilken kunde användas till ut- 
förande af fältarbeten m. m. Vedetterna voro i regeln 
dubbla (två man), om fältvaktens styrka medgaf detta, an- 
nars enkla. Mottagningstruppen, som helst skalle tagas af 



Digitized by VjOOQIC 



PÖRBSKRIPTER ANGÅENDE TJENSTBN I PÅLT. 287 

kavaleriet, utgjordes af ett underbefäl och två till fyra 
man. Den hade till uppgift att vid en vedetts anrop rycka 
ut för att undersöka, hvad som var på färde, och borde 
derför placeras på ett ställe, hvarifrån den kunde se alla 
vedetter. Nattetid indrogs den till fältvakten. Särskilda 
nattposter utsattes vid mörkrets inbrott. De bestodo af två 
dubbla poster, en på hvardef a sidan af ftlltvakten och på 
40 till 50 stegs afstånd från den samma. 

Omedelb8«*t efter bevakningens utsättande inspekterades 
fbrpostkedjan af generaladjutanten, som härom ingaf rapport. 

Låg armén en längre tid i läger, bestämdes på order, 
huru stor kontingent hvarje trupp skulle lemna till bevak- 
ningen, och till hvilken fältvakt denna skulle delas. Fält- 
vakterna numrerades från höger till venster och erhöllo 
namn efter sina ståndorter. ^"* isS^'^''' 

Ledningen och tillsynen af sjtdcvdrden vid armén i 
fält utöfvades af en förste fältläkare, som af konungen 
särskildt härtill fbrordnades vid krigsutbrottet. Han till- 
hörde, såsom ofvan är nämdt, arméns högqvarter och stod 
omedelbart under högste befillhafvaren \ Den ekonomiska 
detaljen rörande sjukvården sköttes af en sjukhusintendent, 
som, oberoende af förste ftlltläkaren, lydde under generalkrigs- 
kommissariatet. Närmast under förste fältläkaren stodo fält- 
läkarne, hvilka på den förres förslag tillsattes af Kongl. 
Maj: t, samt brigadläkarne, som fbrordnades bland arméns 
regementsläkare. De först nämde förestodo arméns »neder- 
lags-9 och »allmänna sjukhus» (se nedap). De senare hade, 
en hvar vid sin brigad, uppsigt öfver sjukvården, och det 
ålåg dem särskildt att hafva tillsyn öfver brigadens »flyt- 
tande sjukhus» (se nedan). Under dem lydde regements- 



' I allt som rörde yrkets vetenskapliga del stod förste fältläkaren 
nnder chefen för fältläkarecorpsen. 



Digitized by VjOOQIC 



288 FÖBSSKBIFTER ANGÅENDE TJBNSTEN I FALT. 

läkame, hvilka skulle handhafva sjukvården vid regemen- 
tets första bataljon samt tillika hafva inseende öfver sguk- 
vården vid regementets andra bataljon (öfriga bataljoner). 
Den närmaste sjukvården vid denne (desse) sköttes af 
underläkare, hvartill, såsom nämdt är, medicine och chirorgie 
kandidater kunde antagas. Sjukvårdstrossen vid bataljonen 
inskränkte sig, såsom förut ^r nämdt, till en enspänd me- 
dicinalkärra, innehållande medicinal- och instrumentkista, 
10 en-mansfiltar, läkarens kappsäck och kantin samt för- 
bandspersedlar. Derjemte hade regementet ett reservförråd 
af sjukvårdspersedlar, förvaradt i den s. k. regementsf&lt- 
kistan, som vid svenska armén fördes å en proviantvagn, 
men vid den finska å en särskild fältkistevagn. Vid batal- 
jonen sköttes blott sådane sjuke, som kunde väntas till- 
friskna inom ett par dagar; alla andre skulle afföras till 
sjukhusen. Dessa voro af tre slag nämligen: flyttande sjuk- 
hus, nederlagssjukhus och arméns allmänna sjukhus. 

Vid hvarje brigad skulle finnas ett flyttande sjukhus, 
hvars plats bestämdes af brigadchefen, nära bakom briga- 
dens läger eller qvarter, och öfver h vilket tillsynen, såsom 
nämdt är, utöfvades af brigadläkaren. Den omedelbara sjuk- 
vården handhades här af underläkare, sjukvaktare och sjuk- 
vakterskor. De sjuke borde, så snart deras tillstånd det 
medgaf, sändas till ett af nederlagssjukhusen, så framt de 
ej omedelbart kunde afsändas till arméns allmänna sjukhus. 
Nederlagssjukhusen, hvilka, såsom nämdt är, stodo under 
tillsyn af fältläkare, upprättades endast i det fall, att af- 
ståndet från de flyttande sjukhusen till arméns allmänna 
sjukhus var så stort, att de sjuke ej kunde transporteras 
till detta på två eller tre dagar. Deras antal berodde på 
omständigheterna. De borde förläggas så, att flere brigader 
gemensamt kunde begagna sig af samma sjukhus. 



Digitized by VjOOQIC 



FÖBB8KBIFTBB AKOIbNDB TJBKBTBN I FALT. 289 

Arméns allmänna sjakhus, i hvilket de sjuke skulle er- 
hålla den slutliga vården, var ett fast sjukhus, upprättadt 
på längre afstånd från armén. Det förestods, liksom neder- 
lagssjukhusen, af en fältläkare. Blott ett sådant sjukhus 
upprättades i allmänhet för hela armén. Endast då en större, 
truppstyrka detascherades på stort a&tånd från armén, borde 
ett särskildt allmänt sjukhus för den samma anordnas. 
Platsen för det allmänna sjukhuset bestämdes af högste 
befälhafvaren. Det indelades i afdelningar, hvar och en 
under uppsigt af en »sjukhusläkare». Läkame och under- 
läkame biträddes af sjukvaktare och sjukvakterskor. 

Den ekonomiska detaljen vid nederlags- och allmänna 
sjukhusen lydde under sjukhusdirektörer, som voro under- 
ordnade generalkrigskommissariatet. 

För vården af sjuke hästar, som ej kunde qvarstanna 
vid sina truppafdelningar, upprättades vanligen ett »arméns 
hästlazarett» under beftll af »chefen för hästlazarettet». 

Då en träAiing väntades, anvisade brigadchefen åt 
brigadläkaren en skyddad plats, der första förbandet skulle 
anläggas. Det ålåg brigadläkaren att till detta ställe samla 
så många vagnar och bårar han kunde komma öfver samt 
låta dit föra vid brigaden befintlige medicinal-, instrument- 
och förbandspersedlar. 

Vid brigadens förbandsplats tjenstgjorde alla de lä- 
kare, som kunde undvaras vid det flyttande sjukhuset, 
under det regements- och batalj onsläkarne alltid åtföljde 
sina truppafdelningar för att genast kunna anlägga första 
förbandet. 

De sårade transporterades på bårar, hemtade från bri- 
gadens flyttande sjukhus; vid transporten biträdde sjuk- 
vaktare, spelet och lindrigare sjuke. Så snart de sårade 

Kriget 1808 och 1809. 1. 19 



Digitized by VjOOQIC 



290 FÖRESKRIFTER ANGÅENDB TJENBTBN I FÄLT. 

blifvit förbundne, sändes de å reqvirerade fordon eller å 
sjukhusens kärror till brigadens flyttande sjukhus. 



Den i arméns högqvarter beordrade generalintendenten 
ledde arméns ekonomiska angelägenheter. Han hade till sitt 
förfogande en arbetspersonal, som fördelades på ett fältkontor 
och ett fältkansli, hvarjemte hos honom anstäldes en öfver- 
adjutant och en eller två stabsadjutanter. 

Generalintendenten, hvilken skulle vara en militärper- 
son, lydde omedelbart under högste befälhafvaren och före- 
drog inför honom alla ärenden, som rörde arméns underhåll. 
Underhållet bestreds genom utskrifning af gärder, ränte- 
persedlars leverering (reqvisition), genom upphandlingar eller 
genom att låta soldateme sjelfva, mot viss kontant ersätt- 
ning, anskaffa sin föda. Brödet borde dock alltid tillhanda- 
hållas genom intendenturens försorg. 

Fältkontorets personal utgjordes af en öfverkrigskommis- 
sarie såsom chef, en fältkamrer såsom chef för expeditionen, 
en föltbokhållare, en justitieombudsman samt behöfligt antal 
revisorer och kammarskrifvare. Det hade till åliggande att 
tillhandahålla all aflöning, låta verkställa upphandlingar 
och utskrifningar af förnödenheter samt upplägga magasin 
å de platser, högste befälhafvaren anvisade. Under det 
samma lydde derjemte en öfverproviant- och furagemästare, 
hvilka båda sysslor borde innehafvas af en och samma per- 
son, samt behöfligt antal krigskommissarier, öf^erproviant- 
och furagemästaren hade närmaste vården om arméns huf- 
vudproviant- och furagemagasin samt uppsigt öfver alla 
andra, armén tillhörande, magasin. Uppbördsmännen vid 
de större af dessa kallades fältkommissarier, och vid de 
mindre magasinskommissarier. Om emellertid ett magasin 
var så långt aflägset från hufvudmagasinet, att det ej kunde 



Digitized by VjOOQIC 



PÖRB8KKIPTBB ANGÅBNDB TJBN8TBN I PILT. 291 

stå under öfverproviant- och foragemästarens uppsigt, sköt- 
tes dess uppbörd af en proviantmästare. 

Krigskommissaiiema skulle dels kontrollera förvaltnin- 
gen vid magasinen, dels vid utgående detasehement företräda 
generalkrigskommissariatet, och dels verkstälUa upphand- 
lingar och besigtningar, hvarvid de biträddes af s. k. fillt- 
kommissarier. 

Fältkansliet förestods af en ftQtsekreterare, som med 
nödigt antal kanslister skötte skriftvexlingen med regemen- 
tena i ekonomiska frågor, härvid biträdd af stabsadjutantema, 
hvilka särskildt hade förslagsdetaljen på sin lott. öfver- 
adjutanten var generalintendentens närmaste adjutant och 
hade derjemte uppsigt öfver arméns utredningsforråd. 



Digitized by VjOOQIC 



Det fasta försvaret. 

I Sverige funnos år 1808 följande kustftlstningar och 
skansar'. 

Vid Gefle: Fredriks skans, utan garnison. Vid Stocl:' 
liolm: Vaxholms kastell med en garnison af 100 man ur 
Svea artilleriregemente, Fredriksborgs skans, Pålsundet och 
Dalarö skans, med en besättning af 18 man ur Svea artil- 
leriregemente, samt »Stäkeverket». Vid inloppet till Södertelge- 
viken: Hörningsbolms skans; utanför Nyköping: Hasslö och 
utanför Norrköping: Skenas skansar, alla tre utan besättning. 
Kalmar fästning och slott, med garnison ur Engelbrechtenska 
regementet. Utanför staden låg Grimskärs skans. Karh- 
krona fästningsverk, med garnison af flottans manskap. Det 
utgjordes åt sjösidan af Kungsholms och Drottningskärs 
kastell samt skansame Kungshall, Söderstjerna, Castor, 
Neptunus, Drottninghall, Göta lejon och Stakholmen; åt land- 
sidan af skansarne vid Pantarholmen och Hvita krog. Vid 
Karlshamn: Karlshamns kastell, med garnison af Régiment 
du Roi och Invalidcorpsen. Malmö stads fästningsverk voro 
utdömda och skulle slopas. Garnisonen utgjordes af det 
från Tyskland öfverkomna Drottningens lifregemente samt 
12 man ur Vendes artilleriregemente. Vid Landskrona: 
Adolf Fredriks ftlste, med garnison från Konungens eget 



' Här uppräknas endast befästningarna med angifvande af läge och 
garnison. Närmare beskrifning öfver de samma lemnas i sammanhang med 
redogörelsen för krigshändelserna. 



Digitized by VjOOQIC 



DBT FASTA FÖRSVABBT. 293 



värfvade regemente. Varberg hade en garnison af 30 man 
af Göta artilleriregemente. Göteborgs f&stningsverk voro 
bestämda att raseras. Utanför staden åt sjösidan lågo skan- 
sar vid Billingen och Bya Nabbe samt Ny Elfsborgs fästning. 
Garnisonen utgjordes af Göta artilleriregemente. Karlstens 
fästning, som försvarade Marstrands hamn och var afsedd 
att tjena såsom tillflyktsort för kryssare, hade en garnison 
af 80 man ur Göta artilleriregemente och 100 man af något 
närliggande infanteriregemente. Vid krigets utbrott bestreds 
denna sist nämda kommendering af Vestgötadals regemente. 

I det inre af landet fanns en enda fästning, Kristian- 
stad, hvars garnison utgjordes af Vendes artilleriregemente, 
samt Leckö slott, der 8 man af Göta artilleriregemente voro 
fbrlagde. 

På gränsen mot Norge lågo Eda skans och verken vid 
Magnor bro i Vermland, båda utan besättning. Längd skans 
i Herjeådalen, äfvenledes utan besättning, samt Hjerpe skans 
och Frösön eller Kronstads skans i Jemtland, den sist nämde 
med en garnison af 8 man ur Svea artilleriregemente. 

Fästningsverken i Finland voro följande: Svartholmens 
fästning och de påbörjade fästningsverken vid Lovisa. Garni- 
sonen utgjordes af Nylands jägarebataljons tvänne värfvade 
kompanier, Jägerhomska regementets 1. bataljon samt 12 
man ur Finska artilleriregementet. Utanför Helsingfors låg 
Finlands förnämsta fästning Sveaborg, bestående af flera 
fästningsverk, anlagda på öar i skärgården. Af dessa inne- 
slöt Vargö tvänne skeppsdockor. Gustafssvärd försvarade stora 
inloppet. Stora Svartö innehöll etablissement for Arméns 
flotta, LiUa Svartö omslöt artilleriets byggnader samt tyg- 
hus, Vester Svartö bagerier och sjukhus och Långörn for- 
svarade det mindre inloppet. Härtill kom verken på Skans- 
landet Helsingsfors försvarades derjemte af Vlrikasborg och 
Broberget Sveaborgs och Helsingfors garnison utgjordes, 



Digitized by VjOOQIC 



294 DBT PASTA FÖR8VARBT. 



för utom manskap ur Arméns flotta, af 7 kompanier af Fin- 
ska artilleriregementet, 1 kompani af Svea artilleriregemente, 
Enkedrottningens lifregemente, 2. bataljonen af Jägerhomska 
regementet samt 37 man af Åbo läns regemente. Befäst- 
ningarne vid Hangöj anlagda fbr att skydda förbindelsen 
mellan Sverige och Sveaborg, lågo i Tenala-skären, en half 
mil från fetsta landet. Till dem räknades äfven skansame 
på Eldskär, Lergrtmdet, Klubben och vid Berghamn på festa 
landet. Garnisonen utgjordes af 18 man ur Finska artilleri- 
regementet och 4 man ur Nylands infanteriregemente. Vid 
Åbo låg det gamla befästa Åbo slott utan garnison samt 
vid Uleåborg Uleäborgs slott. 

Inuti landet låg Tavastehus slott med en garnison af 2 
kompanier ur Finska artilleriregementet; Kajanaborgs slott 
(utan garnison), samt de ofullbordade fästningsverken vid 
Villikkcda i Elimä socken nära gränsen samt vid Varkaus, 
en af Arméns flottas stationer. Här voro tillika 17 man 
ur Finska artilleriregementet förlagde. 

För att skydda de mot ryska gränsen framsända gräns- 
posteringarna voro några mindre fältverk anlagda, af hvilka 
det betydligaste torde hafva varit det vid Aborrfors. 
Här stod i regeln en ständig postering af 26 man ur Ny- 
lands infanteriregemente. Af samma regemente voro 27 
man derjemte fördelade såsom gränsvakter till Anjala, Värälä 
och Keltis. Vid Puumala land stod en gränspostering af 6 
man ur Savolaks infanteriregemente, vid Kides likaledes 
en gränspostering af 6 man ur Karelska jägareeorpsen samt 
vid Kuusamo i Kajana en postering af 24 man ur Öster- 
bottens regemente eller Kajana bataljon. 



Digitized by VjOOQIC 



Flottorna. 

Sveriges sjöförsvar utgjordes år 1808 af tvänne flottor: 
Örlogsflottan och Arméns flotta, öfverstyrelsen var dock 
gemensam, den utgjordes af konungens tjenstgörande gene- 
raladjutant för flottorna och förvaltningen af sjöärendena, 
äfvensom generalstab och konstruktion scorps. 

örlogsflottans fartygsmateriel bestod af 12 linieskepp, 
10 fregatter, 5 briggar och 3 kuttrar, alla bevarade, samt 
derjemte några lastdragare och en mängd småfartyg. Till 
dessa fartygs underhåll, utrustning och bemanning egde 
örlogsflottan en personal af omkring 9,000 »stridande», 
hvaraf 198 officerare och 354 underofficerare. Härtill kommo 
civil-militäre tjenstemän samt ett stort antal handtver- 
kare och timmermän. Allt som hörde till örlogsflottan 
var förlagdt uti en station,* Carlskrona, der varf, verk- 
städer, sjukhus, kaserner m. m. för detta ändamål voro 
anlagda. Stationen styrdes och förvaltades af en be&l- 
hafvande amiral och en varfsamiral, hvilka voro omedel- 
bart ansvarige inför konungen och förvaltningen af sjö- 
ärendena. 

Arméns flotta åter utgjordes endast af skärgårdsfartyg, 
de flesta små. År 1808 räknade den 27 galerer, 135 kanon- 

* örlogsflottans depdt i Göteborg hade bli fy it indragen genom kongl. 
brefvet den 4 maj 1792. 



Digitized by VjOOQIC 



296 PLOTTOBNA. 



slupar, och 83 kanonjoUar, samt 11 större fartyg eller s. k. 
skärgårdsfregatter m. fl. Vid denna flotta fanns en personal 
af något mer än 5,000 »stridande», deraf 165 officerare och 
270 underofficerare, hvartill kom, liksom vid örlogsflottan 
>icke stridande». Personalen användes till skärgårdsfar- 
tygens »sjöbesättning», som var till antalet mindre än deras 
s. k. »landbesättning», hvilken särskildt för hvarje sjöexpe- 
dition kommenderades från armén, ett förhållande, som jem- 
väl, ehuru i vida mindre utsträckning, äfven egde rum vid 
örlogsflottan. (Se besättningslistoma Bil. 22 o. 23). 

Arméns flotta var indelad uti fyra eskadrar och fyra 
eskaderdivisioner, hvar och en med sin särskilda station. 
Af dessa voro Stockholms ^ och Sveaborgs stationer de 
förnämsta; dernäst kommo de nästan jemnstora eskadrame 
i Göteborg och Åbo. Eskaderdivisionerna voro förlagda 
till Stralsund (flyttad till Landskrona i slutet af år 1807) 
och Malmö — båda mera fristående — samt i Laivanlinna 
(Varkaus) och Christina, som egentligen endast voro de- 
taschement från Sveaborgs eskader. Vid Arméns flottas 
stationer funnos varf och verkstäder m. m. anlagda efter 
samma grunder som vid örlogsflottan, men i vida mindre 
skala. Stationerna styrdes af chefer, hvilka stodo omedel- 
bart under chefen för Arméns flotta och förvaltningen 
af sjöärendena, utom Laivanlinna och Christina eskader- 
divisioner, hvilka lydde omedelbart under Sveaborgs eska- 
derchef. 

Till sjöförsvaret räknades äfven landets lotsverk, jemte 
fyr- och båkinrättningarna, sjökarteverket och hydrografiska 
mätningsarbetena, dykeri- och bergningsinrättningen, all- 
männa arbetsinrättningarna i Carlskrona och Sveaborg 
ra. m., hvarjemte konvojkommissariatet och karantänsinrätt- 
ningen stodo i samband dermed. 

^ Till Stockholms station räknades äfven kongl. hoQaktvarfvet 



Digitized by VjOOQIC 



PLOTTOKNAB ÖPVBR8TYKBL8B. 297 

Skansarne Kungsholmen och Drottningskär vid inloppet 
till Carlskrona hörde, såsom i det föregående är omnämdt, 

K. B. 19. maj 

till amiralitetet sedan år 1794. » 1794. 



Flottornas öfverstyrelse. 

Konungen egde, såsom nämdt är, högsta beftllet öfver 
rikets krigsmakt. Till sjövapnet hörande kommandomål före- 
drogos inför honom af hans tjenstgörande generaladjutant 
för flottorna, hvilken på allernådigste befallning expedierade 
dem. Ekonomiska frågor åter, befordringsfrågor inberäk- 
nade, föredrogos inför honom af statsekreteraren vid krigs- 
expeditionen. * 

Konungens tjenstgörande generaladjutant för flottorna 
skulle tillse, att de af Kongl. Maj:t faststälde planer, arbets- 
ordningar och öfriga befallningar angående sjöförsvaret i 
behörig ordning verkstäldes. Möjligen förkommande af- 
vikelser härutinnan skulle han hos Kongl. Maj:t anmäla till 
rättelse.^ Mål rörande sjöärendena, som skulle förekomma 
i Kongl. Maj:ts konselj, borde dess förinnan delgifvas general- 
adjutanten. Denne underrättades äfven om de ekonomiska 
frågor, som inkommo från förvaltningen af .sjöärendena och 
föredrogos af krigsexpeditionen. Förslag till sjöexercis, sjö- 
expeditioner och sjökommendering af oflBlcerare insändes från 
flottornas båda befö^lhafvare till generaladjutanten, hvilken 
å de samma hemstälde om de ändringar han ansåg nödiga, 

* Genom ett kongl. bref den 26. oktober 1790 hade visserligen en 
sirskild statsekreterare fdr flottorna bllfvit tillsatt, men denna befattning ^^ o 19 
hade indragits är 1794, dä storamiralsembetet upprättades. Detta senare okt. 1794. 
hade i sin ordning upphört, när komiterade f5r flottornas ärenden tillsattes, 
hvilka äter 1803 lemnat plats for t^rvaltningen af sjöärendena. 

' Instmktionens föreskrift, att alla qvartalsförslag m. m. sknlle in- 
sändas till generaladjutanten, synes hafva blifvit ändrad genom den senare 
utgifna instruktionen för förvaltningen af sjöärendena. 



Digitized by VjOOQIC 



298 FLOTTORNAS ÖFVBRSTYBBL8B. 

hvarefter han understälde dem Kongl. Majits pröfhing. 
Minst en gång årligen brakade han besöka flottomas större 
stationer, för att göra sig underrättad om ordningens och 
disciplinens vederbörliga vidmakthållande samt anbefalda 
arbetens verkställande med nit, drift och hushållning. Till 
hans biträde förordnades den 29 juni 1805 en tjenst^örafide 
generaladjutant af eskadern i Carlskona. 

Allt sedan år 1803 fanns en förenad öfverstyrelse för 
flottorna, hvilken under namn af förvaltningen af sjö- 
ärendena hade öfverin seende, ledning och kontroll öfver den 
lägre förvaltningen vid flottomas stationer, vård om fartyg 
och byggnader m. m., samt uppsigt öfver flottornas sjömilis 
och båtsmanshåll. Under den samma lydde dess utom 
öfverstyrelsen öfver lotsverket med fyr- och båkinrätt- 
ningen, sjökarteverket och dykerikompaniet m. m. Dess 
säte var i Stockholm, och egde den lika anseende och 
värdighet med rikets kollegier. Ordförande var en flagg- 
man, med titel q,{ chef för förvaltningen af sjöärendena, hvilken 
på samma gång var chef för Arméns flotta; vice ordförande 
var konungens tjenstgörande generaladjutant för flottorna. 

Från början arbetade förvaltningen på två departement^ 
hvart för sig under chefens ledning, utom då allmän öfver- 
läggning fordrades. Hvartdera departementet bestod af två 
militära ledamöter, högre officerare vid flottorna, h vilka 
årligen kunde ombytas, samt en öfverkommissarie med ami- 
ralitetskammarråds namn och värdighet. Det första departe- 
mentet handlade ekonomiska mål, rörande Orlogsflottan, ^ 
det andra enahanda mål angående Arméns flotta, hvar- 
jemte det hade under sig lotsverket med fyr- och båk- 

* Grenom Kongl. bref den 11. maj 1803 var emellertid bestämdt, att 
direktionen för amiralitetskrigsmanskassan icke skalle höra änder detta 
departement. 



Digitized by VjOOQIC 



8TYRBL8BN OOH FÖBVALTNINÖBN VID FLOTTORNAS STATIONER. 299 

inrättningen, sjökarteverket och hydrografiska mätnings- 
arbetet. * Arbetssättet ändrades emellertid något, hvad 
örlogsfiottan beträffade, genom kongl. brefvet den 17. maj 
1805, som bestämde att »hufvudstyrelsen endast i de eco- 
nomiske delarne» skulle tillkomma förvaltningen af sjö- 
ärendena. Någon närmare utläggning af denna föreskrift 
blef emellertid icke offentliggjord, då den kanhända ansågs 
obehöflig.2 

Till de båda departementen hörde kansli samt nödiga 
hmtoTy nämligen ett advokat fiskulskontor^ ett hammar- och 
sjömilitiekontor, ett lotskontor och ett konstruktionskontor. 1803. 



Styrelsen och förvaltningen vid flottornas 
stationer. 

ÖHogsflottans station i Carlskrona. 

Denna styrdes och förvaltades, såsom nyss är nämdt, 
af tvenne myndigheter, en befälhafvande amiral och en 
varfsamiral. 

Under befälhafvande amiralen lydde örlogsflottans offi- 
cerscorps, bevarade trupper och sjömilis i allt som rörde 
deras aflöning, underhåll och beklädnad, fartygs provian- 
tering, sjukvård, själavård, undervisning m. m. Derjemte 
skulle han hafva allmän tillsyn öfver allt som hörde till 

' Enligt instraktionen för Sjömätningscorpsen den 24. febr. 1809, sknlle 
chefen f5r denna corps, hvilken tillika var öfyerdirektör för lotsverket, vara 
ständig ledamot af förvaltningen. 

' Om förvaltningens öfverinseende öfver rikets hamnar se förvaltningens 
kungörelse den 3. nov. 1807. 

Några arbeten i rikets hamnar, såsom fyllningar, stenkistors och dnc 
d^albers utsättande, broanläggningar m. m. llngo icke företagas ntan för- 
valtningens af sjöärendena bifall. 

Särskilda förordningar och reglementen voro ntfärdade om förvalt- 
ningens befattning med skogarne i riket, den 1. ang. 1805 och den 27. jan. 
1807, samt för leveranser och besigtningar, den 28. april 1807. 



Digitized by VjOOQIC 



300 8TTBBLBBN OCH PÖRVALTNINÖBN VID FLOTTOBNAS 8TATI0NBB. 

Stationen, varfvet inbegripet, utan att dock ega direkt befäl 
öfver varfsamiralen. Genom hans försorg upprättades alla 
underdåniga forslag till officersbefordringar och större sjö- 
kommenderingar — annan kommendering gjordes af honom 
sjelf — ; han forordnade befälhafvare för båtsmans- och 
skeppsgossekompanier, utfärdade fullmakter för underoffice- 
rarne vid örlogsflottan och antog skeppsgossarne. Manska- 
pets uppbådande och hemförlofvande skedde äfven på hans 
order. Han hade tillsyn öfver all exercis vid stationen^ 

iBfltr. 23. man , . i /\ i /, i i 

1803. och permitterade Orlogsnottans personal, utom den som 
var anstäld vid varfsamiralen s kansli. Militiefördelnings- 
cheferna (regements-, bataljons- och kompanichefer) en hvar 
inom sitt område samt kommendanterna på skansarne Kungs- 
holmen och Drottningskär stodo under hans omedelbara order. 
Till sitt biträde hade han en officer såsom adjutant och ett 
kansli, bestående af en sekreterare och en kanslist, samt, i 
egenskap af öfverkommendant, en kommendant och en plats- 
major. 

Under honom lydde vidare: 

advokatfiskalskontoret^ som sköttes af advokatfiskalen, 
h vilken såsom kronans ombud skulle närvara vid alla leve- 
ranser till magasinen, besigtningar af beklädnad o. s. v.; 

amiralitetskrigsrätten, hvars ledamöter i regeln utgjordes 
af en öfverstelöjtnant, ordförande, samt två kaptener, två 
löjtnanter, en underlöjtnant och en auditör; 

sjömilitiekontoret, som bevakade »och til verkställighet 
befordrade Manskapets upfordring och hemlof», beräknade 
aflöningen för volontärregementena och det manskap, som 
arbetade på varfvet och artillerigården, utbetalade trakta- 
menten, spisnings- och handpenningar under sjöexpeditioner, 
samt de förhyrdes och enrollerades månadshyror m. m. 

' Hvarje måndag yar stor parad i Carlskrona, hvanrid alla officerame 
borde närvara. 



Digitized by VjOOQIC 



STYRBLSBN OCH FÖRVALTMINaSK VID FLOTTORNAS STATIONER. 301 



amiralitetskassanj som förvaltade flottans alla ordinarie 
och extra ordinarie anslag af statsmedel; 

amiralitets^kammarkontoret, som afgaf speciel redovisning 
för de ordinarie militär- och civilstaternas aflöning, utbe- 
talade ersättningar för proviantleveranser och resor till 
lands samt hade kontroll öfver magasinen;^ 

Uti magasinen^ kronobageriet, brygghuset och skafPiuset 
redovisades all flottans proviant, spanmål, der bakades 
och utdelades brödet, bryggdes dricka m. m. Magasinen 
voro tvänne: ett förråds- och ett »dagligutgifts-magasin». 
Det förra användes emellertid blott vid vissa tillfö,llen. 

Slutligen var sjukhuset »et föremål för Befälhafvande 
Amiralens ömma omvårdnad och sorgfölliga öfverinseende.» 
Att hafva närmaste inseendet öfver det samma förordnades 
emellertid i regeln en öfverste för ett år i sänder. Denne 
»som öfver Sjukhuset till Generelle inseendet förordnad är, 
säger sjukhusreglementet, bör med all faderlig ömhet hafva 
ett vakande öga på denna inrättnings goda drift, så att alt 
uti Sjukhuset till de sjukas bästa vård och skötsel, samt 
kronans nytta utföres. Han bör till den ändan, så ofta dess 
öfriga göromål det tillåter, sjelf i sjukhuset efterse att 
Reglementet till alla delar noga efterlefves.» Allt kronans 
manskap, inberäknadt äfven underofiicerame, åtnjöto der fri 
sjukvård och fria medikament. 

Till varfsamiralens detalj hörde flottans materiel, varfvet, 
artillerigården, alla kronans hus och byggnader, dockor, 
verkstäder m. m. samt inventarier och förråd af alla slag. 



* Af ofvan nämda embetsverk inrymdes befälhafvande amiralens kansli, 
öfverkommissarie- och kammarkontoren samt amiralitetskassan nti det s. k. 
Tersmedenaka hnset vid Drottninggatan, samt sjömilitie- och varfskon tören, 
skeppsgosaeskolan, amiralitetskri^rätten, advokat-fiskalkontoret och volon- 
tärregementenas orderrnm nti det »gamla Canceliehuset» vid amiralitets- g q. 16. juli 
slätten. 1803. 



Digitized by VjOOQIC 



302 8TTRBLSBN OCH FÖRVALTNINGEN VID FLOTTORNAS STATIONER. 

Han skulle besörja alla fartygs utrustning uti allt som icke 
rörde bemanning, aflöning och proviant, hvarför alla på 
varfvet tjenstgörande eller arbetande personer stodo under 
hans befäl. Omedelbart under honom lydde vidare >de 
departement, som for flottans varelse och bestånd fordrasi, 
nämligen : 

Ärtilleridepartementet, med kontor och modellkam- 
mare, vapen- och ammunitionsverkstäder m. m. 

Ekipagemästarens departement, omfattande hvad 
som hörde till fartygs utredning med segel och tågvirke 
m. m. De tillfälliga arbeten, som af detta departement 
förrättades, voro förnämligast förhalningar och förtöjningar, 
pumpning och vakthållning å fartygen inom varfvet. 

Konstruktions-departementet, som uppgjorde planer 
till fartygens nybyggnad, inredning och underhåll m. m. 
Dit hörde ett kontor, modellkammare och en del verkstäder 
jemte reparationsdockoma på Lindholmen. 

Mekaniska departementet, som verkstälde alla bro- 
byggeri-, metall-, och mureriarbeten m. m. 

Nya dockbyggnads-departementet, som arbetade på 
de nya dockorna, af hvilka tre vid 1808 års ingång voro 
nästan färdiga. 

Till biträde i tjensten hade varfsamiralen dels sekund- 
chefen på varfvet, som var hans närmaste man, men under 
hans närvaro egentligen endast hade inseendet öfver dock- 
byggnaden, dels en ofiicer af flottan såsom adjutant, samt ett 
varfskansli, bestående af en sekreterare och en kanslist, och 
ett varfskontor, der afräkning gjordes med de handtverkare, 
Som arbetade för varfvets och artilleriets räkning m. m., samt 
med leverantörer af varfsmateriel och ammunition, och der 
redovisning lemnades för örlogsflottans skepp och fartyg 
jemte dess tillhörigheter och förråd. Varfskontoret förestods 



Digitized by VjOOQIC 



STTRBL8BN OCJH FÖBVALTNINGBN VID FLOTTORNAS STATIONER. 303 

af en kommissarie med biträde af underordnade tjenstemän. 
Under det samma lydde, hvad redogörelsen vidkom, 

for artilleriet: tyg väktaren, 

for tackelverket: tackelfor valtaren samt inspektören vid 
dagliga utgiftsboden, J*?l- ^^\ 

for byggnadsverket: materialforval tåren, ekvirkesin- öriogefl. 1786. 
spektoren och inspektören vid ringare kammaren. * igoT. 

Sjömilitiekontoret hörde äfven till denna detalj, i af- 
seende på det manskap som arbetade å varfvet. 

Förutom de byggnader, hvari flottans verkstäder in- 
rymdes, egde kronan åtskilliga andra hus och skjul både 
inom och utom varfvet. De vigtigaste af dessa voro gamla 
och nya inventariekammaren, kontors- och mönstersalhuset 
samt kungshuset, viceamiral af Chapmans boställe, amira- 
litetssjukhuset, kasernerna och det s. k. Tersmedenska 
huset. 

Hvarje örlogsflottans fartyg borde vara forsedt med 
fullständiga inventarier, enligt gällande reglementen, samt 
egna roddbåtar och hafva sina särskilda inventariekamrar 
for varfs- och artilleri-inventarierna. Espingar, barkasser 
och småfartyg förvarades under skjul »väl upstälde, och 
tecknade hvar och en for sit fartyg.» Utom dessa inven- 
tarier funnos äfven allmänna forråd, som ökades »efter til- 
gång af medel». Bland dem voro behållningarna af ekvirke 
och hampa de vigtigaste. Det ålåg särskildt varfsamiralen 
att i rätt tid reqvirera »dessa for kronan dyra persedlar». 
Målet, hvartill man denna tid sträfvade, utstakas i in- 
struktionen med foljande ord: »När», står det, »Fartygen 
bygges med sparsamhet; när alla Fartyg, hvaraf Flottan 
består, jemt och sorgfälligt underhållas; när hvart Fartyg 
bar alla sina tilhörigheter i fullgodt stånd; när aldrig lån 
sker ifrån det ena Fartyget til det andra; när brukbara 
persedlar aldrig användas til andra behof, än hvartil de 



Digitized by VjOOQIC 



304 8TYBBL8EN OOH FÖBVALTKINQHN VID FLOTTORNAS STATIONER. 

äro ämnade; när alt förvaras på sina beqväma ställen^ och 
desse ligga nära til hands, der Flottan skal byggas ech 
utrustas; när en beständig eftersyn förekommer förskäm- 
ning, och strax ersätter det förskämda; då hushållas inom 
Warfvet väl, och då är Flottan i tjenstfSlrdigt stånd at 
utlöpa, så fort Fartygen hinna armeras och proviant an- 
skaffas.» 

För att i sin mån medverka till uppnåendet af detta 
höga mål anstälde varfsamiralen årligen en generalbesigtning 
öfver hela flottan, dess hus, bodar, brobänkar m. m. Efter 
denna besigtning, samt på grund af särskilda nybyggnads- 
order, upprättade han sedermera arbetsplanen för det föl- 
jande året. Likaledes mönstrades årligen alla handtverkare 
och timmermän samt inventerades de dagliga utgiftsbodama 
och verkstäderna.* Upphandlingar för örlogsflottans räk- 
ning skedde i regeln genom auktioner, som förrättades 
samtidigt i Stockholm af förvaltningen af sjöärendena och 
i Carlskrona af befälhafvande amiralen, då det gälde pro- 
viant, beklädnad eller sjukhuspersedlar, men af varfsami- 
ralen, då ammunition, byggnads-, tackel- och utrednings- 
persedlar, eller dertill behöfliga råvaror, skulle anskaffas. 

I spetsen för hela redogörelseverket stod amiralitets^ 
öfverJcommissarieny som derjemte biträdde befälhafvande ami- 
ralen vid upprättandet af alla förslag till civil-militära 
befattningar. Vid de årliga »statsprojektens» upprättande 
för de båda hufvuddetaljema biträdde han så väl befäl- 
hafvande amiralen som varfeamiralen. 



' Särskildt »Reglemente för Redogörelsen vid Varfvet och Artilleriet i 
Carlskrona» var ntfärdadt den 7. ang. 1776. Af samma dag finnes äfven 
instmktioner ntfårdade för tygmästaren, ekipagemästaren och för öfver- 
skepps-bjggmästaren (1808 ersatt af äldste konstmktionsofficern vid statio- 
nen). Instruktionen för den vid Örlogsflottan förordnade styrmansofficem 
var fem år yngre (den 10. juli 1781). 



Digitized by VjOOQIC 



8TYBBL8BN OCH FÖRVALTNINÖBN VID PL0TT0BNA8 8TATI0NBR. 306 

Arméns flottas stationer. 

Arméns flottas eskadrar lydde, såsom nämdt är, under 
chefen för förvaltningen af sjöärendena. Han upprättade 
förslag till alla officersbefordringar och större sjökommen- 
deringar, Ibrordnade befälhafvare för båtsmanskompanierna 
samt kommenderade officerare till varfs- och artilleritjenst- 
göring. Eskadercheferna åter ansvarade, en hvar för den 
honom anförtrodde eskader, och utnämde alla underofficerare 
m. m. I tillämpliga delar följde de foreskrifterna for ör- 
logsflottans styrelse och förvaltning, ehuru många af örlogs- 
flottans befattningar och inrättningar saknades vid Arméns 
flotta. Vid de större stationerna var öfverstelöjtnanten 
personalchef, medan tygmästaren innehade en befattning, 
motsvarande varfschefs. Under den sist nämdes omedelbara 
befol stod varfsmajoren, artillerimajoren och eskaderns 
äldste konstruktionsofficer, de båda först nämde biträdde 
af varfs- och artillerikaptenerna, samt alla tre dess utom 
af särskildt kommenderade officerare. mens fl. 

Eedogörelseverket vid en eskader omfattade tvänne* delar: 
den ena, omfattande sjömilisen, dess aflöning, underhåll och 
beklädnad samt kassan, den andra fartygen och varfvet. 
Den forras ärenden handlades af kammar- och sjömilitie' 
kontoret, den senares af tygkontoret. En kamrerare förestod 
det hela. öfrige tjenstemän voro kassör, revisor, regements- 
skrifvare och tygvaktare. 

Arméns flottas fartyg förvarades i dockor, under skjul 
eller på land samt voro försedda med så väl inventarier 
(varfs- och artilleripersedlar) som utredning (varfs-, artilleri- 
och expeditions-), allt enligt faststälda reglementen. Till 
hvarje fartyg hörde derför särskilda varfs- och artillerirust- 
kamrar, der inventarier och utredning förvarades, undan- 
tagandes expeditionsutredningen, som till största delen för- 

Kriget 1808 och 1809. I. 20 



Digitized by VjOOQIC 



306 STYBBL8BN OCH FÖRVALTNINGBN VID FLOTTORNAS STATIONER. 

varades i eskaderns allmänna förråd. Varfvets uppbörds- 
män voro tvänne tygvaktare, en för fartyg, byggnader och 
inventarier, och en för reservförrådet med derunder lydande 
dagliga utgiftsbodar. H varje större fartyg hade dess utom 
en officer samt två ständige uppbördsmän (underofficerare), 
som ansvarade för dess särskilda uppbörd. 

All utrustning på varfven skedde efter tygmästarens or- 
der, utom då en så stor del af flottan utgick, att en särskild 
expeditionschef vardt utnämd, då denne öfverenskom med 
tygmästaren om arbetets skyndsamma bedrifvande. Upp- 
bördsmännen medföljde i regeln sina fartyg. Om särskild 
expeditionschef ej var nämd stod fartygschefen under tyg- 
mästarens befäl tills inmönstringen egt rum. Förutom upp- 
tackling och klargöring samt utredningens ombordtagande 
skedde så väl proviantering som vattenfyllning inom varfvet; 
krutet åter hemtades först sedan fartyget lagt ut på redden, 
hvarefter befälet och uppbördsmännen ständigt skulle ligga 
om bord. 

Stockholms stations varf, förrådshus och kaserner m. m. 
voro belägna på Skepps- och Kastellholmarne samt Galer- 
varfvet på Djurgården. Arbetet var fördeladt pä tre poster 
(motsvarande örlogsvarfvets departement), nämligen varfs-, 
artilleri- och konstruktionsposten, hvardera med sina sär- 
skilda verkstäder. Utom de byggnader, uti hvilka dessa 
verkstäder inrymdes, funnos skjul för 30 galerer och 46 
1802. kanonslupar eller fartyg af liknande storlek. 

Till stationen hörde, såsom nämdt är, äfven kongl. hoQakt- 
. varfvet, beläget på Kungsholmen vid Mälar-stranden, med 
1792. bäddar och skjul för de kongl. sluparne. 

Göteborgs station hade år 1808 nyligen flyttats till 
det s. k. Nya varfvet, och var ännu icke fullt ordnad. Endast 
kanonslupsskjul, rust- och inventariekammare samt tackel- 



Digitized by VjOOQIC 



8TTBBL8BN OCH PÖRVALTNINQBN VID FLOTTORNAS STATIONER. 307 

kammare, jemte åtskilliga verkstäder voro uppförda, kvar- 
emot okefsbostäUet (under byggnad sedan år 1805), sjukbuset 
ock kasernen icke hunnit blifva fullt färdiga. ArbeUrapp. 

För Malmö station var en arsenalsbyggnad påbörjad, 
afsedd att innefatta 16 upphalningsbäddar med skjul för eska- 
derdivisionens fartyg. Arbetet å den samma var år 1808 
ganska långt framskridet. För kansli, kontor m. m. måste 
deremot lokaler hyi*as ute i staden. Af verkstäderna fanns 
endast en smedja uppförd. Arbetsmpp. 

För Åbo station var större delen af Åbo slott (21 rum 
i östra och södra flyglarne) upplåten till kansli, kontor m. m. 
Varfvet med sina fartygsbäddar och skiul, rust- och inven- 
tariekammare var beläget nere vid ån, der äfven en ny barack, ArbeUrapp. 
sjukhus och verkstäder m. m. voro uppförde. 18u8? 

Sveaborgs station var anlagd inom fästningen Svea- 
borg och utgjordes hufvudsakligen af stora varfvet på Varg- 
ön, afniralitetsgärden och kanonslupvarfvet på Öster (eller Stora) 
Svartö. Dess utom fanns på Lilla Svartö det s. k. fästnings- 
byggnadens nya varf. Stora varfvet innefattade den ofantliga 
galerdockan, hvilken, försedd med tak, uppburet af pelare, de 
flesta gående från dockans botten, hade plats för 12 galerer 
eller liknande större fartyg. I samband med denna, och 
rymmande på en gång tre galerer, stod reparationsdockan, 
hvilken åter genom portar mellan bastionerna Stjernstedt 
och Adlerfelt stod i förbindelse med sundet mellan Yargön 
och Stora Svartö. Söder om galerdockan arbetades sedan 
flere år tillbaka på ännu en docka, den s. k. skeppsdockan, 
genom hvilken den förra skulle fä ännu ett utlopp till sjön. 
I dockans närhet och invid bastionen fiamilton fanns en god 
sluphamn. Å Stora Svartö och midt emot reparationsdockans 
dortar å Vargön lågo inventariekammare och rundhultsskjul 



Digitized by VjOOQIC 



308 SAMMANSlTTNINGBN OCH STYRKAN AF FLOTTORNAS PERSONAL. 

samt det storartade kronverket Ehrensvärd med fyra vfiningar 
höga flyglar, amiralitetsgården, upptagande större delen af 
öns vestra hälft och vid sjösidan begränsad af den icke ftillt 
färdiga repslagarebanan, samt slutligen vid norra stranden 
kanonslupvarfvet med sina bäddar och skjul för de mindre 
fartygen. Utom nämda dockor och byggnader egde stationen 
boställshus, kaserner, skeppsgossebarack, sjukhus, bageri, bad- 
stuga, mastkran, pumpqvarn m. m., jemte en del andra er- 
forderliga verkstäder. 

De under Sveaborgs station lydande mindre stationerna 
vid Varkaus och Christina synas icke hafva egt några slup- 
skjul eller egentliga anläggningar för eskaderdivisionernas 
räkning. Vid sist nämda ställe hade man under hösten 
1807 arbetat på uppförande af några skjul för kanonjollama, 
samt på ett förrådshus. Vid Varkaus funnos äfven upp- 

QTartalBförsl. . . . 

Arbeterapp. halningsbäddar och några kronan tillhöriga byggnader. 

Stralsunds eskaderdivision, som den 20. september 
Mcm. rör. 1807 flyttats till Landskrona, låg hela hösten tacklad och 
straU. armerad for att, i fall af behof, genast kunna utlöpa. 



Sammansättningen och styrkan af flottornas 

personal. 

Flottornas personal utgjordes af en för båda flottorna 
gemensam generalstab, deras särskilda officerscorpser samt 
en gemensam konstruktionscorps. Dertill kommo underofli- 
cerare, fördelade på de olika stationerna, samt indelt och 
värfvadt manskap, sammanfördt i regementen och kom- 
panier, skeppsgossar och enrolleringsmanskap jemte civil- 
militär personal, handtverkare och timmermän. 

Flottornas generalstab utgjordes af samtlige amiraler, 
viceamiraler, konteramiraler, generaladjutanter för flottorna. 



Digitized by VjOOQIC 



SAMMANSlTTNINGBN OCH STYBKXN AF FLOTTORNAS PERSONAL. 309 

generaladjutanter af eskadern, öfveradjutanter och stabsadju- 
tanter. Kongl. Maj: t utsåg »efter behof och omständigheter! en 
af amiralspersonerna att vara tjenstgörande generaladjutant 
för flottorna. Någon fullmakt på denna syssla utftU*dades 
derför icke (allt sedan år 1805) for amiralspersoner utan^ o 8 ian o 
blott for öfverstar. Till stabsadiutanter kommenderades för ^- ^«V: l^^- 

** K. B. 19. febr. 

hvarje särskildt tillfillle ett visst antal kaptener och löjtnanter. 1806. 
Kompetensvilkoren omnämnas i kongl. brefvet af den 19. 
februari 1806. »Til adjutanter vid Vare Flottor,» heter det, 
»vele Vi endast kalla sådane officerare, som med nit och 
drift i tjensten, förena utmärkta kunskaper i Krigs- och 
Sjömannavetenskapens delar, och komma hädanefter de, som 
härtil i nåder utses, att på sätt framdeles Nådigst skall 
förordnas, infor Oss aflägga prof å deras ägande insigter i 
de til denna tjenst, hörande delar.» 

Flottornas officerare bildade, såsom nämdt är, tvänne 
skilda corpser. I de flesta fall voro dock dess medlemmar 
inom motsvarande grader likstälda sins emellan. Det fanns 
derför intet hinder mot, att officerare, tillhörande den ena 
flottan, kunde kommenderas till tjenstgöring å den andra. 
Officersgradema voro amiral, viceamiral, konteramiral, öf- 
verste, öfverstelöjtnant, major, kapten, löjtnant och under- 
löjtnant. En särskild värdighet af storamiral innehades af 
H. K. H. Hertigen af Södermanland. Innehafvare af de tre 
högsta graderna benämdes flaggmän, af de tre derpå följande 
regementsofficerare S och af de båda lägsta subaltemofficerare. 

Ehuru flottorna egde hvar sin officerscorps, var dock 
»amiralitetet» så till vida gemensamt för dem båda, att det 
inom sig efter anciennitet upptog samtlige officerare, som 



• Enligt »Sveriges Krigs- och Civil-Calender för skottåret 1808» kal- 
lades dessa för öfvero/jicerare, en benämning som annars vanligen tillkom 
alla officerare och stäldes såsom motsats till nnderofficerarne. 



Digitized by VjOOQIC 



310 SAMMANBÅTTNINaBK OCH STYREAK AF FLOTTORNAS PERSONAL. 

innehade värdighet af storamiral, amiral, viceamiral, konter- 
amiral och generaladjutant. 

Antalet officerare vid de särskilda stationerna synes å 
Bil. 19. ' 

För att få räkna tur såsom officer fordrades utom aflagd 
officersexamen att hafva fylt 18 år. Vid underlöjtnant- 
sysslors tillsättande borde skickligheten allena tjena till 
grund. Vederbörande chefer skulle derför noga iakttaga 
denna grundsats vid de forslag, som de uppgjorde öfver 
examinerade kadetter och underofficerare. ^ Från löjtnant till 
och med major borde den äldste inom graden föreslås. För 
Förorda. 6. att blifva uppsatte på förslag, måste dock offlcerame sjeKve 
23. 1107. 1756. anmäla sig till den lediga befattningen. 

De vigtigaste embetena, såsom chef för förvaltningen 
af sjöärendena, befälhafvande amiral och varfsamiral vid 
örlogsflottan, konungens tjenstgörande generaladjutant för 
flottorna, samt eskaderchefsbefattningarna vid Arméns flottas 
större stationer bestredos samtliga af flaggmän. Ehuru på 
stat blott funnos 5 amiralslöner, var antalet flaggmän år 
1808 icke dess mindre 16. Af desse voro de fleste chefer för 
hvar sitt volontärkompani,* och några regementschefer. Rege- 
mentsofficerame innehade befattningar såsom närmaste män 
å de större stationerna eller voro chefer for de mindre. De 
användes dess utom såsom kommendanter, tygmästare, eki- 
pagemästare, styrmanschefer, ledamöter af forvaltningen af 
sjöärendena, förste majorer vid regementena, kompanichefer, 
platsmajorer o. s. v. öfrige officerare tjenstgjorde såsom 



' Den som en gång blifvit uppförd på förslag, borde sedermera icke 
nian orsak från forslaget nteslntas. När en underofficer stått tre gånger pä 
förslag, men ej blifvit nämd, var han Qerde gången sjelfskrifven till sysslan 
i fråga. 

^ Tack vare passevolansen voro dessa befattningar fördelaktiga. Amiral 
Lagerbjelke erhöll derför såsum ett särskildt nådevedermäle sitt kompani 
ökadt till 100 man. 



Digitized by VjOOQIC 



SAMMAKSÅTTNINOBN OCH STYRKAN AF FLOTTORNAS PERSONAL. 311 

adjutanter hos vederbörande chefer, eller såsom varfs- 
och artilleriofficerare eller instruktionsofflcerare vid kompa- 
nierna. 

Till sjös voro flaggmännen högste befälhafvare f&r flotta, 
eskaderchef eller flaggkapten och regementsofflcerame divi- 
sions-, skepps- eller fregattchefer, sekonder vid örlogsflottan, 
brigad- och bataljonschefer vid Arméns flotta eller flagg- 
kaptener. ÖMge officerare tjenstgjorde såsom chefer eller 
närmaste män å mindre fartyg, adjutanter o. s. v. 

Flottomas konstmktionscorps stod under omedelbart befäl 
af chefen för förvaltningen af sjöärendena, som fördelade 
personalen till tjenstgöring å stationerna, föreslog den samma 
hos Kongl. Maj:t till befordran, förordnade underkonstruktörer 
samt antog elever. Corpsens personal bestod af 1 öfverste- 
löjtnant, 1 major, 4 kaptener, 4 löjtnanter, 4 konstruktörer 
jemte underkonstruktörer och elever. Sekundchefen för corp- 
sen skulle uppgöra »ritningar, desseiner och directioner» på 
skepp och fartyg, samt granska alla från stationerna in- 
kommande ritningar, hvarför han hade under sin vård flottor- 
nas konstruktionskontor, der alla originalritningar förvarades. 
Då någon nybyggnad skulle ega rum, infordrade han arbets- 
förslag af äldste konstruktionsofficem vid stationen. För 
öfirfgt hade han öfverinseende öfver flottomas alla modell- 
samlingar och undervisningen i skeppsbyggen samt skulle 
ega noggrann kännedom om rikets ek- och furuskogar. 

Förste konstruktionsofficem vid hvarje station verkstälde 
sjelfva nybyggnaderna, sörjde för skeppens underhåll och 
vidmakthållande samt klargöring till expedition. Honom 
ålåg att tillse skeppens dockande, upphalning på bädd och 
kölhalning, hvarför stationens alla yngre konstruktionsoffi- 
cerare, verkmästare, qvartersmän samt timmermän och handt- 
verkare stodo under hans befäl. Han fördelade timmermans- 
och handtverksparaden, beordrade qvartersmän och timmermän 



Digitized by VjOOQIC 



312 SAMMANSlTTNINGEN OCH STYRKAN AF FLOTTORNAS PERSONAL. 

till sjökommendering samt verkstälde besigtningar. Hvarje 
månad inlemnades af honom forslag och berättelser öfver de 
arbeten, som blifvit verkstälda. 

ÖMge konstruktionsofficerare på stationen hade till 
allmänt åliggande att arbeta i sin vetenskap och bjuda till 
att »med förbättrade idéer gagna sitt fädernesland». En af 
dem hade uppsigten öfver eleverna om hand. 

För att antagas till elev vid konstruktionscorpsen måste 
den sökande vara minst 12 år gammal samt i öfrigt kunna 
uppfylla ungefär samma vilkor som voro foreskrifiia för in- 
träde vid krigsakademien. Efter genomgången kurs i skepps- 
byggeri, hvilken ansågs räcka högst tre år, och aflagd 
examen kunde elev af sekundchefen föreslås till underkon- 
struktör. Härpå följde ganska vidlyftiga praktiska och teo- 
retiska studier, hvarefter underkonstruktören effcer en ny 
examen kunde befordras till konstruktör. Sedermera skedde 
befordran på det sätt, att sekundchefen anmälde till chefen 
vederbörlig person efter ålder i tjensten till befordran, samt 
inberättade, om någon yngre genom utmärkt flit och skick- 
Regi. for lighet gjort sig förtient af att framför andra dervid komma 

Konstr.-corpsen ^ «^ o u 

1800. i åtanke. 

örlogsflottan äfvensom hvarje af Arméns flottas stationer 
egde sina särskilda underofficerscorpser af olika yrkesgrenar 
under hvar sin förman. Sålunda hade styrmans-, konstapel- 
och skepparstaterna vid örlogsflottan till förmän lotschefen, 
tygmästaren och ekipagemästaren och vid Arméns flotta 
lotschefen, artillerimajoren och varfsmajoren. Inom hvarje 
yrkesgren funnos tre eller fyra grader. Högsta graden, 
med titeln flaggstyrman, flaggkonstapel och flaggskeppare 
motsvarade arméns fanjunkare. De underofficerare, som un- 
dergingo »en ordentelig Sjöofficers Examen» men icke genast 
kunde blifva till officerare befordrade, tilldelades såsom en 



Digitized by VjOOQIC 



SAMMANSlTTNTNGBN OCH STYRKAN AP FLOTTORNAS PERSONAL. 313 

uppmuntran »lika rättighet med» fanjnnkame vid Lifgardet 
till fot och offlcerskadettema vid artilleriet, nämligen att 
få bruka officers fälttecken, armkläde och porte-d'épée. De . ^ , 

^ ^ K.fB. 6. okt. 

kallades flaggjunkare och hade rang näst efter officerarne. 1796. 

örlogsflottan egde enligt stat tillsamman 361 under- 
officerare, Arméns flotta 270. Några af underofficerslönerna 
innehades dock af officerare. Antalet underofficerare af olika 
grader å de särskilda stationerna synes af Bil. 19. Styr- 
mansstaten rekryterades hufvudsakligen från skeppsgossame, 
artilleriunderofficerarne i regeln från sjöartilleriet och skep- 
parne från kofferdibåtsmännen. 

För att kunna antagas till lägsta underofficersgraden 
fordrades håg och fallenhet för befattningen »eller någon 
preliminaire insigt och erfarenhet i Sjöväsendet» samt kun- 
skap i läsning och skrifning. Fullmakten utfärdades af 
befälhafvande amiralen vid örlogsflottan samt eskader- 
cheferna vid Arméns flotta utom vid de värfvade rege- 
mentena, der underofficerarne antogos af regementscheferna. 
Befordringarna skedde i regeln af vederbörande stationchef. 
För att kunna befordras till öfverstyrman, konstapel (styck- 
junkare) och öfverskeppare fordrades emellertid behörigen 
aflagd examen. 

Vid stationerna tjenstgjorde underofficerarne hufvudsak- 
ligen å varfven. Vid Arméns flotta hade de dess utom till- 
syn öfver smedjor och verkstäder. Hvarje, till sist nämda 
flotta hörande, större fartyg hade, såsom förut är nämdt, 
tvänne underofficerare till ständiga uppbördsmän. För öfrigt 
voro underofficerare anstälde vid sjukhusen, skeppsgosse- 
kompanierna m. m. Under fred, och då inga sjöexpeditioner 
förestodo, fingo styrmännen, om de så ville, idka ut- och 
inländsk sjöfart. 

Till sjös åter tjenstgjorde underofficerarne förnämligast 
såsom uppbördsmän eller deras biträden. Kommenderades 



Digitized by VjOOQIC 



314 SAMMAN8ÅTTNINGBN OCH STYRKAN AF FL0TT0BNA8 PBB80KAL. 

en flaggunderofficer om bord, var han dock i allmänhet icke 
uppbördsman, utan blott en slags förman för alla om bord 
varande underofficerare af samma yrkesgren som han. Syn- 
nerligen anmärkningsvärd är den omfattande och ansvars- 
fulla verksamhet, som denna tid tillkom underofficerame. 
Vid Arméns flotta kommenderades sålunda styrmän, kon- 
staplar och skeppare såsom fartygschefer å fartyg med ända 
till 60 mans besättning. 

Flottornas manskap var dels indelt, dels värfvadt. Till 
det förra hörde båtsmanskompaniema, till det senare sjöar- 
tilleriet, kofierdibåtsmännen och skärgårdsstyrmännen. Dess 
utom fanns, såsom nämdt är, ett skeppsgossekompani, afsedt 
att utbilda ynglingar till underofficerare. 

Båtsmanskampanierna uppsattes dels genom rotering 
(»roteringskompanier»), dels genom rustning (lindelningskom- 

Iw,. B« !• dcc. 

1807. panier»). Vid 1808 års ingång voro båtsmännen (städemas 
undantagne) fördelade på 30 kompanier, hvilka åter i och 
för mönstring sammanfördes till 6 distrikt, hvaraf 4 hörde 
till örlogsflottan och 2 till Arméns flotta. 

Örlogsflottans första distrikt bestod af: 
1. Blekinge indelningskompani 500 man + *14 



2. 

3. 

1. Södra Möre 

2. 

3. 



490 

510 

268 

280 

253 

Tjust roteringskompani 118 

Smålands . 121 






1 

12 
6 
7 
2 



' Denna kolnmn upptager de roteriugsbätsmän^ som hörde till indel- 
ningskompanierna. 



Digitized by VjOOQIC 



j 



SAMMANSlTTNINOBN OCH STYRKAN AF FLOTTOBNAS PBR80KAL. 315 



örlogsftottans andra distrikt: 




Olands 1. roteringskompani 


125 man 


2. . 


138 » 


Gotlands 1. » 


122 » 


2. » 


138 y 


Örlogsflottans tredje distrikt: 




Östergötlands roteringskompani 


194 y 


1. Södermanlands » 


134 y 


2. » , 


142 y 


Södra Roslags 1. » 


125 . 


2. » 


137 y 


örlogsftottans fjerde distrikt: 




1. Bohusläns roteringskompani 


281 » 


2. . » 


188 . 


Norra Hallands > 


229 » 


Södra » » 


135 . 


Vestergötlands > 


87 » 


Arméns flottas första distrikt, tillhörande 




Stockholms eskader, bestod af: 




1. Vestemorrlands 1. roteringskompani 


141 » 


2. » 


173 . 


2. » 1. » 


173 . 


2. » 


175 » 


Norra Roslags 1. » 


125 » 


2. » 


142 y 


Arméns flottas andra distrikt, tillhörande 




Sveaborgs eskader, utgjordes af 




Ålands och Södra Finlands roteringskom- 




panier 


4Ö4 » 







Tillsamman 6,140 man. 

Under krigstid voro rotarne skyldige att hålla s. k. 
fördubblingsbåtsmän. I regeln skulle hvarje rote i krigstid 



Digitized by VjOOQIC 



316 SA MM A NSÅTTNINGEN OCH STYRKAN AP FLOTTORNAS PERSONAL. 

uppsätta en fördubblingsbåtsman för hvarje ordinarie båts- 
man; men många undantag gåfvos. Sålunda voro rotehållame 
i Bohuslän och Halland alldeles befriade från fördubblingens 
utgörande, å Gotland behöfde de blott uppsätta en för- 
dubblingsbåtsman för två ordinarie. Ålands och Södra Fin- 
lands kompanier uppsatta endast 375 fördubblingsbåtsmän 
emot 445 ordinarie. Indelningskompanierna voro, med undan- 
tag af de till dem hörande frälserotame, alldeles fritagna 
från fördubblingens utgörande o. s. v. Fördubblingsbåts- 
männens antal (städernas oräknade) uppgick derför år 1808 
blott till 2797. 

Hvad de svenska städemas båtsmanshåll vidkommer, 
hade det blifvit regleradt genom kongl. brefvet den 21. 
november 1720, då antalet ordinarie och fördubblingsbåtsmän 
bestämdes till 1,741 \ fördeladt på alla svenska städer (jemte 
Visingsö), utom Luleå, Piteå och Umeå. Med sist nämda 
tre städer gälde särskilda kontrakt, upprättade år 1681, 
hvilka befriade dem, mot erläggande af vakansafgift, från 
båtsmanshållets utgörande in natura. Äfven samtliga finska 
K B 12 dec ®^^^^^ åtnjöto denna förmån. Sådana vakansafgifter erlades 
1786. derför af tillsamman 187 nummer. 

Genom kongl. brefvet den 25. april 1792 hade äfven de 
öfriga svenska städerna utom Stockholm för en tid af 25 år 
befriats från båtsmanshållets utgörande in natura mot en 
årlig afgift af 10 Edr b:co for hvarje ordinarie båtsman och 
dess utom under krigstid en lika stor afgift för hvarje för- 
dubblingsbåtsman. 

Den 13. juni 1806 befalde Kongl. Maj: t förvaltningen af 
sjöärendena att i sararåd med kammar- och kommerskolle- 
gierna och efter vederbörande landshöfdingars och magist- 
raters hörande föreslå en allmän reglering af städernas båts- 

* Visby uppsatte 27 ordinarie och 13 fiirdubblingsbätsmän, Kongsbacka 
3 och 2, alla öfriga städer lika mänga ordinarie som fördubblings. 



Digitized by VjOOQIC 



8AMMANSÅTTNINGBN OCH STYRKAN AP FLOTTORNAS PERSONAL. 317 

manshåll i hela riket. Häraf synes dock intet resultat hafva 
åstadkommits under de närmast följande åren. 

Rekryteringen af båtsmännen ålåg rote- och rusthållame. 
Härvid skulle värfhingsstadgan af den 7. april 1802 ega till- 
lämpning. Ingen som var under 16 eller öfver 36 år fick 
antagas till båtsman. Den af roten anskaffade karlen an- 
tecknades vid landskontoret och approberades vid nästa 
afräknings* och rekryteringsmöte af kompanichefen »efter 
upptedt feltskärsbetyg». Vid Blekinge kompanierna skedde 1776. 
i detta fall ett undantag, i det att den af rusthållame 
uppvisade rekryten anmäldes af kompanichefen hos Kongl. 
Maj:ts befallningshaf vande, som då approberade honom i när- 
varo af en regementsofficer från örlogsflottan, h varefter han 

K. B. 9. noT. 

antecknades i landskontoret. Vid denna anteckning (inskrif- 17%. 
ning) erlades 16 sk. till amiralitetskrigsmanskassan såsom 
inskrifningspenningar. Vid näst derpå följande rekryterings- i782. 
möte skulle rekryten svära lydnad och trohet åt konungen 
och riket. 

Såsom lega fick båtsmannen af rote- eller rusthållaren 
ett penningbelopp af vexlande storlek. Sålunda var det 
i allmänhet bestämdt, att legan skulle utgå med högst 20 
daler smt (60 daler kpmt eller 6 Rdr 32 sk. b:co), men rote- 
hållarne i Vestemorrland betalade ända till 100 daler kpmt, 
rusthållame i Södra Möre lika mycket och de i Blekinge 
ända till 150 daler samma mynt. Båtsmannens lön af roten 
var i 1690 års förordning bestämd till 8 daler smt. Enligt 
kongl. brefvet den 14. maj 1782 skulle den utgå efter 3 
dal. s:mt på riksdalern, hvadan den samma för år 1808 öfver 
hela riket utgjorde 2 Rdr 32 sk. b.co. UnderhdUet bestod i 
allmänhet af torp d. v. s. en stuga (8 alnar inom knutame, 
jemte förstuga), med loge, lada och fähus för två kor, V2 
tunnland åker, V2 tunnland äng, med bete, vedbrand och 
gärdselfång (i städerna fria husrum eller huslega). På åt- 



Digitized by VjOOQIC 



318 8AMMAN8ÅTTNINGBN OCH STYRKAN AP FLOTTORNAS PERSONAL. 

skilliga ställen, såsom i skären och på Åland, der lägen- 
heter saknades till torpanläggningar, var en viss ersätt- 
ning i stället bestämd, utgående antingen in natura eller 1 
penningar efter markegång. I Norrland åter skulle roten bestå 
båtsmannen endast kosthåll, hvilket dock ofta utbyttes mot 
torplägenhet. Då båtsmannen enda>st fick boningsrum, erhöll 
han af roten s. k. hemkall^ bestående af 2 tunnor säd (van- 
ligen 1 tunna råg och 1 tunna korn) samt hö och halm, ett 
sommarlass af hvartdera slaget, utom i Blekinge, der rust- 
hållarne jemte torp, fähus och kåltäppa äfven gåfvo hemkall. 
I Södra Möre var båtsmannen bäst försörjd. Här tillkom 
honom nämligen icke blott torp, fähus, kåltäppa, åker, äng, 
mulbete m. m. utan ock ett hemkall, som med ett sommarlass 
hö öfversteg hemkallet i andra orter. Då båtsmannen upp- 
fordrades, var roten eller rusthållaren å de flesta orter skyldig 
att skjutsa hans tross till samlingsplatsen samt bestå honom 
reskost. 

Beklädnaden lemnades dels af rust- och rotehållame, 
dels af kronan. De förre hade icke alltid varit skyldige 
att lemna båtsmannen beklädnaden in natura, men efter 
många missbruk, klagomål och förnyade bestämmelser hade 
genom kongl. brefvet den 20. februari 1783 stadgats, att 
rusthållame skulle årligen förse båtsmännen med de be- 
klädnadspersedlar, som i förordningen voro föreskrifiia, dock 
så att i stället för buldan finge lemnas blått eller grått 
vadmal till kläder. I skrifvelse af den 20. april 1795 be- 
stämdes af storamiralsembetet, att klädningen skulle vara af 
grått vadmal for alla båtsmän. 

Båtsmännens tjenstetid var ej bestämd. Afsked från 
krigstjensten kunde endast erhållas med rust- eller rote- 
hållarens bifall, såvida ej sjukdom, ålderssvaghet, vanfrejd 
eller dylikt dertill föranledde. Undanhöll sig båtsman från 
tjensten öfver 4 månader skulle han strykas ur ruUoma. 



Digitized by VjOOQIC 



SAMMANBÅTTNINGBN OCH STYRKAN AP FLOTTORNAS PERSONAL. 319 

Vakans, som inträffade efter rymd båtsman, borde fyllas inom 
7 månader från rymningsdagen räknadt. Roten hade nämligen 
först fyra s. k. efterspaningsmånader, hvarander endast lönen, 
42 sk 8 rst b:co, erlades till amiralitetskrigsmanskassan, samt 
derefter tre frimånader ntan afgift. Efter på annat sätt af- 
gången båtsman hade roten endast tre frimånader och måste, 
om rekryt efter denna tid ej anskaffetts, erlägga vakansafgift . 
efter markegång. Bekryteringsskyldigheten beräknades från 
den dag underrättelsen om vakansen ingått, afgiftens beta- 
lande åter från afgången; kunde roten bevisa, att han icke 
strax blifvit om vakansen underrättad och betalt hemkallet 
till båtsmanshustrun, räknades detta honom till godo. Vakans- 
afgiften erlades med hela lönen och % af hemkallet och släp- 
klädningen, allt beräknadt efter ortens markegångspris. Ar 
1796 belöpte sig denna afgift till omkring 16 Rdr. Rust- 
hållame i Blekinge och Södra Möre betalade blott i ett för 
allt 8 Rdr årligen för vakant nummer. 178(). 

I början af januari hvarje år skulle kompanicheferna 
hålla afräknings- och rekryteringsmöten med rust- och rote- 
hållame samt båtsmännen, för att utröna huru de förre 
fullgjort sina skyldigheter samt för att träffa uppgörelse 
mellan båda parterna. Klagomål, som då icke kunde biläggas, 
skulle anmälas till konungens befallningshafvande, hvarefter 
kompanicheferna en månad efter detta möte egde att till statio- 
nerna insända särskilda förteckningar å rekryter och vakanser, 
samt de permissions- och legopassafgifter, sexöres afgifter, 
inskrifringspenningar och bötespenningar, som skulle tillfalla 
amiralitetskrigsmanskassan. Inom den 1. februari hvarje år 
skulle konungens befallningshafvande sedermera insända till 
förvaltningen af sjöärendena redogörelse för alla under det 
föregående året skedda förändringar med båtsmanshållet 
i länet, indelnings- och roteringsruUor likväl blott hvart 
tredje år. 



Digitized by VjOOQIC 



320 SAMMANSJLTTNINGBN och styrkan AP PL0TT0BNA8 PBBSONAL. 

Generalmönstring med båtsmanskompaniema hade ej egt 
rum sedan 1795, men skulle, enligt kongl. brefvet den 1. de- 
cember 1807, framgent förrättas hvart §erde år. Särskilda 
torpsyner förekommo icke, utan skulle brister å torpen an- 
mälas vid generalmönstringen. Det ålåg för öfrigt konun- 
gens befallningshafvande att tillse, att vederbörande noga 
fullgjorde sina skyldigheter härutinnan. Ny instruktion för 
generalmönsterherre var visserligen utarbetad, men synes ej 
hafva blifvit faststäld. 

Båtsmännens uppfordring, eller med andra ord deras 
inkallande till stationerna, försiggick genom konungens be- 
fallningshafvande, på begäran af befälhafvande amiralen vid 
örlogsflottans station eller af förvaltningen af sjöärendena. 
Den skulle alltid ske i tur och nummerordning, såväl inom 
1752. kompaniet som de olika kompanierna sins emellan. I all- 
mänhet uppfordrades indelningsbåtsmännen under fredstid 
till fyra månaders tjenstgöring hvarje år och rotebåtsmännen 
till hel årstjenst, eller fem till sex månaders sommartjenst, 
hvart tredje år. Någon gång kunde dock uppfordringen äfven 
ske utom tur såsom vid ekfällning. 

Båtsmanshållets delning mellan örlogsflottan och Ar- 
méns flotta följdes icke så noga, utan uppfordrades i regeln 
Bohus-kompanierna till tjenstgöring vid Arméns flottas eska- 
der i Göteborg, samt kontingenter af Hallands-kompanierna 
till tjenstgöring vid Landskrona och Malmö eskadrar. Af 
Ålands och Södra Finlands kompanier, hvilka egentligen 
tillhörde eskadern i Sveaborg, tjenstgjorde en del äfven 
uti Åbo. 

Tjenstgöringen i land var nästan uteslutande förlagd tiU 
varfven, der indelningskompanierna företrädesvis användes 
till timmerarbeten. TiU sjös förrättade båtsmännen hufvud- 
sakligen släparbeten, utgjorde den egentliga betjeningen 
vid kanonerna, rodret o. s. v. De som kände kompassen, 



Digitized by VjOOQIC 



SAMMANSlTTNINOEN OCH STYRKAN AF FLOTTORNAS PERSONAL. 321 

kunde stå till rörs och ansvara för rorgången samt bruka 
handlod och förrätta allt sjömansarbete kallades »befame» 

K. B. 16. iipnl 

och hörde till en högre klass än de öfnge. 179a 

Rekryteringen af flottomas värfvade trupper skedde, 
med tillämpning af värfhingsstadgan den 7. april 1802, efter 
samma grunder som vid hären och ombesörjdes af veder- 
börande kompanichefer i enlighet med passé volanskon trakten. 
Såväl vid örlogsflottan som vid Arméns flotta fanns värfvadt 
sjöartilleri, örlogsflottans bildade två volontärregementen, 
hvartdera fördeladt i 13 kompanier. Arméns flottas åter 
var fördeladt på eskadrame på det sätt, att Stockholms 
eskader egde 1 bataljon om 5 kompanier, Göteborgs eskader 
1 bataljon om 3 kompanier, Malmö eskaderdivision 1 kom- 
pani, Åbo eskader 1 bataljon om 2 kompanier. Sveaborgs 
eskader 1 regemente om *14 kompanier samt Stralsunds 
eskaderdivision 1 kompani. Hvarje kompani räknade om- 
kring 50 eller 75 man; ett kompani i Stockholm hade dock 
en numerär af 100 man. Vid hvarje kompani utsågs en 
nnderoflScer i nummer att förrätta mönsterskrifvaretjensten, 
och för hvar 25. man en korpral, likaledes qvarstående i 
nummer. Musik och spel (i allmänhet 1 man på hvarje kom- 
pani) funnos så väl i som utom nummer. Vid hvar station 
funnos dess utom en eller flere profosser. (Se Bil. 19.) 

Ett regementes stab bestod af 5 till 6 ofl5cerare ^ och 3 
skrifvare. Vid de mindre truppförbanden var staben lämpad 
efter truppstyrkan. Regementscheferna voro, såsom nämdt är, 
i regeln flaggmän, kompanicheferna flaggmän eller regements- 
oflicerare. Utom kompanichefen tjenstgjorde vanligen vid 
hvarje kompani 1 kapten och 2 subaltemofficerare. 



' 1 öfverste, 1 öfverstelöjtnant, 1 förste och 1 andre major samt 2 
adjutanter. 

Kriget 1808 och 1809. I. 21 



Digitized by VjOOQIC 



K. B. 10. dec. 



322 SAMMANSÅTTNINGEN OCH STTKKAN AP FLOTTORNAS PERSONAL. 

Volontärregementenas manskap var i regeln permit- 
teradt till den 1. maj, då det inkallades till tre månaders 
exercis. Tjenstgöringen i land egde rum å varfvet (artilleri- 
gården), och bestod merendels af vaktgöring. Till sjös voro 
volontärema »kommendörer» eller »seknndkommendörer» vid 
kanonerna. Bland dem rekryterades vanligen flottomas 
artilleriunderofficerscorps. 

Utom volontärema fanns vid örlogsflottan ett vftrfvadt 
kofferdibåtsmansregemente och vid Arméns flotta ett värfvadt 
kofferdibåtsmanslcompam, för hvilka liknande bestämmelser 
voro gällande. Det förra, förlagdt i Carlskrona, bestod af 
10 kompanier, h vartdera om 50 nummer, hvaraf 20 ständigt 
1797. höUos vakanta; det senare i Sveaborg af lika styrka som 
Arméns^fl ^^^ Carlskrona-kompaui. Regementschefen i Carlskrona var 
Qvartais- öfverste, medan kompanicheferna voro officerare af regements- 
sutpproj. officers grad. Vid hvarje kompani tjenstgjorde dess utom 1 
kapten och 2 subaltemofficerare. Kofferdibåtsmännen voro i 
regeln uppfordrade till tjenstgöring under 6 sommarmånader 
samt hemförlofvade under det återstående halfåret. De an- 
vändes såsom förhandsmän vid alla sjömansarbeten och ut- 
gjorde sålunda flottomas egentliga matroscorps. Med fäst 
afseende å skicklighet indelades de i sådane, som förrättat 
underofficerstjenst eller voro »välbefeme», »befarne» eller >sjö- 
vane». Från kofferdibåtsmanskompaniema rekryterfiides i all- 
mänhet flottomas skepparecorps. 

Skärgårdsstyrmän fiinnos blott vid Arméns flotta. Eskad- 
rame i Stockholm och Sveaborg hade hvar sitt kompani, det 
förra bestående af 25 och det senare af 50 man öfverskärgårds- 
styrmän, skärgårdsstyrmän och lärlingar. De kallades van- 
ligen med ett gemensamt namn, äfven officielt, lotsar, men 
hörde på intet vis till lotsverket, oaktadt de hade till befÄl- 
hafvare cheferna för norra och östra lotsdistrikten. För att 
antagas som lärling fordrades att hafva seglat minst tre år i 



Digitized by VjOOQIC 



SAMMANSÅTTNINGBN OCH STYRKAN AP FLOTTORNAS PERSONAL. 323 

skärgården samt hafva god frejd. Skärgårds- och öfverskär- 
gårdsstyrmän åter, hvilka utnämdes af eskaderchefen på 
kompanichefens forslag, borde ega skicklighet att »lotsa uti 
en betydlig del af finska och svenska skärgården». 

Uti besättningslistorna for såväl örlogsfartygen som de 
större fartygen vid Arméns flotta ingingo slutligen äfven 
ett mindre antal skeppsgossar, hufvudsakligen afsedde till 
att utbildas till underofficerare. Närmare redogörelse for dem 
lemnas derför i sammanhang med befälsutbildningen. 

EnroUeringsmanskap benämdes allt å sjömanshusen in- 
skrifvet sjöfolk. Det hörde endast så till vida till sjöfor- 
svaret, som kronan egde »forbehållen rätt at for Rikets 
tjenst gagna och nyttja det sjöfolk, som under sjömanshusen 
lyder», när fäderneslandets tjenst det kräfde. Vederbörande 
konungens befallningshafvande skulle derfor till forvaltningen 
af sjöärendena, hvilken egde högsta uppsigten öfver sjö- 
manshusen, årligen insända rullor öfver de enrollerade samt 
deras befarenhet, upprättade särskildt for hvarje sjömans- 
hus. Tog kronan sin rätt i anspråk förhyrdes sjöfolket,^ 
d. v. s. antogs till tjenst mot viss månadshyra. Städerna 

, ^ , K. B. 26. mars 

fingo dock på intet sätt besväras med pressning af sjöfolk. 1748. 

Flottomas civilstater räknade ett betydligt antal tjenste- 
män, hvilket forhållande till en stor del berodde på det 
invecklade förvaltnings- och redogörelsesättet. Näst öfver- 
kommissarien i rang voro vid örlogsflottan cheferna för 
amiralitetskammar-, sjömilitie- samt varfs- och artilleri- 
kontoren eller kamreraren, sjömilitiekommissarien och varfs- 

* Angående svenskt sjöfolks förskaffande till riket och omkostnaderna 
derför var förordnadt genom kongl. brefvet den 21. januari 1790. Som 
emellertid vid den stora förhyrningen 1808 nya förordningar utfärdades, för 
hvilka utförligt redogöras längre fram i kapitlet om Örlogsflottans utrustning, 
fdrbigås här det förra brefvets bestämmelser. 



Digitized by VjOOQIC 



324 SAMMANSÄTTNINGEN OCH STYRKAN AF FLOTTORNAS PERSONAL. 

kommissarien. Efter dem kommo förvaltare, sekreterare, 
kassörer, kammarförvandter, revisorer m. fl. och slutKgen 
bokhållare, kammarskrifvare, kontorsskrifvare. Motsvarande 
befattningar fannos äfven vid Arméns flotta. Afven kleresi- 
staterna voro vid flottorna jemförelsevis talrikt representerade. 
Vid Orlogsflottan funnos sålunda 6 prester och 1 konsistorie- 
notarie, vid Arméns flotta 5 prester. 

Medicinalstaten vid Örlogsflottan upptog 2 amiralitets- 
medici, 2 fältskärer, 3 underkirurger och 7 fältskärsgesäller; 
vid Arméns flotta 2 medici, 2 regementsfältskärer, 3 bataljons- 
fältskärer, 3 fältskärer och 5 fåltskärsgesäller. Fältskärs- 
gesällerna vid Orlogsflottan konstituerades af befälhafvande 
amiralen pä förslag af amiralitetsmedici. Till fältskärer 
och underkirurger upprättade befälhafvande amiralen för- 
slag, sedan amiralitetsmedici blifvit hörda, hvilket sedermera 
insändes till förvaltningen af sjöärendena. I land tjenst- 
gjorde medici hufvudsakligen å sjukhusen. Underofficerare 
och manskap (under viss tjenstgöring äfven officerarne) åt- 
njöto der, liksom i sina hem, fri läkarevård. Under sjöexpe- 
ditioner kunde en medicus tjenstgöra antingen såsom flottans 
medicus, såsom medicus å sjukskepp eller såsom öfverkirurg 
och mästerfältskär. Uppbördsfältskärer och underfåltskärer 
kommenderades enligt besättningslistorna. Vid större rust- 
ningar anskaffades af coUegium medicum erforderliga läkare 
på förvaltningens af sjöärendena begäran. 

Fartygens nybyggnad och underhåll verkstäldes hufvud- 
sakligen af flottornas handtverJcs- och timmermansstater, till 
hvilka äfven de från landsorten uppfordrade handtverks- och 
timmerbåtsmännen räknades. Personalen indelades i verk- 
mästare, qvartersmän och inventarietimmermän samt timmer- 
mans- och handtverksgesäller. De förra voro månadslönare 
och i rang likstälde med underofficerare, de senare daglönare 
af en mängd olika yrken. Det öfvervägande flertalet till- 



Digitized by VjOOQIC 



PBBSONLIG BBVÄPNINO. BEKLÅDNAD OCH UTRBDNINO. 326 

hörde Örlogsflottan. (Se vidare Bil. 19.) Månadslönarne kon- 
stituerades af varfsamiralen vid Orlogsflottan eller eskader- 
cheferna vid Arméns flotta, på vederbörande departement- 
chefers (eller motsvarande myndigheters) förslag; handtver- 
karne och timmermännen åter antogos medelst resolutioner 
eller antagningsbevis. 



Personlig beväpning, beklädnad och utredning. 

Beväpning, För håtsmännens beväpning funnos inga sär- 
skilda föreskrifter; de användes också, såsom näradt är, för- 
nämligast till handräckningsarbeten. Sjöartillerimanskapet 
åter skulle vara beväpnadt med slätborrade flintlåsgevär 
med bajonett af för armén gällande modeller, utom då det 
tjenstgjorde på Arméns flottas fartyg, der det ansågs onödigt 
att medföra gevär och remtyg. Officerare och underofficerare 
voro beväpnade med sabel. 

Beklädnad och utredning. Båtsmännen erhöUo, såsom 
nämdt är, sin beklädnad och utredning dels af rust- och 
rotehållarne, dels af kronan. 

En rusthållare vid Blekinge eller Södra Möre kompanier 
skulle bestå sin båtsman hvart tredje år med: 

1 klädning af grå vadmal, 

2 skjortor, 
1 par skor, 

1 par strumpor, 

1 bullfång (pajrock) ^ samt hvart annat år med 

1 skotthatt. 

öfriga kompanier fingo af rotarne dels ettårspersedlar 
(s. k. uppfordrings-) bestående af: 



* Endast i Blekinge. 



Digitized by VjOOQIC 



326 PERSONLIG BBVlPNINQ. BEKLÅDNAD OCH UTEEDNTNG. 

1 klädning af grå vadmal, 

2 skjortor, 

1 par skor och 

2 par strumpor; 

dels treårspersedlar bestående af hängmatta, rya, kapp- 
rock och skotthatt. ^ 

Af kronan erhöll dessutom båtsmannen efter 6 månaders 
tjenstgöring i land eller ett års sjökommendering (2 månader 
aug. 1804. till sjös var lika slitningstid som 1 månads varfstjenstgöring): 
1 klädning (jacka och byxor) af vadmal, 
1 skjorta af blångarn, 
1 par skor, 

1 par ullstrumpor och 
1 hatt. 
Användes indelningsbåtsmännen till tjenstgöring under 
längre tid än 3 månader, erhöUo de derjemte uti beklädnads- 
penningar 24 sk. i månaden, öfrige båtsmän erhöUo vid 
uppfordring till årstjenst full utredning af rotame enligt 
kontrakten, men vid uppfordring till högst 2 månaders hand- 
räckning blott 1 par skor och 1 par strumpor. 

De värfvade truppernas beklädnad bestods uteslutande 
af kronan och utgjorde vid sjöartilleriet dels 
nioårspersedlar : 
hattkordong af messing samt 
kapott af mörkblått kommiskläde; * dels 

treårspersedlar: 
liftnundering af mörkblått kommisskläde, bestående af: 
jacka med dubbla slag. 



• Enligt 1690 års förordning. I verkligheten bestod skotthatten af en 
»hatt med kordong». 
K. B. 7. febr. * ^^ ^®^ *^ Örlogsflottans volontärregementen hade ännu q var kappor, 

i 807. hvilka dock skulle forändras till kapotter. 



Digitized by VjOOQIC 



PBBSONLIG BBVÄPNINQ. BBKLIDNAD OCH UTREDNING. 327 

tröja med uppslag och krage, 

1 par byxor, 

svart tagelhalsdok ^ med messingspänne, 

hatt med knapp och träns af hvitt snöre samt 

hvit sultan eller ståndare af ull; dels slutligen 

ettårspersedlar: 
1 par byxor af blått kommisskläde, 
1 par stibletter af svart kläde, 
1 par ullstrumpor, 
1 skjorta af blångam, 
1 par skor, 

1 par lösa halfsulor samt 
1 ställ släpkläder af helsingbuldan. ^ 

Som denna beklädnad var uträknad efter behofvet, och 
kompanierna icke egde någon tillgång till lagning och er- 
sättning af de munderingspersedlar, som genom rymning 
förlorades, bestod Kongl. Maj: t och kronan såsom passé volans 
tio procent af treårsbeklädnadens kostnad, hvilken uträk- 
nades det år, då persedlame lemnades, och sedermera för- 
delsides på de två närmast följande åren. Värdet af ettårs- 
persedlame uträknades äfven för tre år efter upphandlings- 
prisen på treårsbeklädnaden. Alla persedlar besigtigades i 
advokatfiskalens närvaro, innan de antogos, och fingo kom- 
panicheferna, som det ålåg att i all tjenstgöring hålla man- 
skapet snyggt och väl klädt, efter behag utdela persedlame. 
Ingen sådan kunde derför efter viss tid anses uttjent och 
karlen tillhörig. Manskapet fick likväl icke under permis- 
sionstiden lemnas alldeles i brist på kläder; och hade en 



* Vid örlogsflottan begagnades r6d satinhalsdnk. 

' Örlogsflottans volontärregementen hade derntöfver 1 par bramdnks- 
byxor. Vid Sveaborgs sjöartilleriregemente och Åbo bataljon bestods dess 
utom sexårspersedlar, bestående af madrass, puta och täcke af vadmal. 



Digitized by VjOOQIC 



328 PERSONLIG bevJLpnino, beklädnad och utredning. 

karl tjenat väl i nio års tid, borde han vid afskedstagandet 
erhålla en brukbar mundering årspersedlar efter behof. 

De värfvade truppemas utredning^ som äfven kronan 
bestod, utgjordes af bajonettbalja, gehäng med söljor, ban- 
doler med taskor och klotsar, samt kratsar, musikinstrument ^ 
och trummor. 

Underofficerarnes uniform liknade volontäremas med den 
skilnad att de begagnade korta stöflar i stället for stibletter 
och svart halsduk med hvit linnekant, hvarjemte lifgehänget 
var hvitt. Styrmän och skeppare voro frikallade från uni- 
forms bärande, utom vid mönstring och uppvaktning m. fl. 
tillfällen. Inom varfvet och ombord fingo de gå klädde efter 
råd och lägenhet; dock var blandning af uniforms- och civila 
kläder förbjuden. 

Officerarne vid örlogsflottan buro rund hatt med kordong 
och gul sultan, mörkblå rock med två rader knappar och 
uppfäst hvit kant, kappa (syrtut) med fällkrage, kortbyxor 
och knästöflar, epåletter, lifgehäng af svart läder och af guld- 
galon för sabeln; vid Arméns flotta hatt, 672 ^^^ ^ög, med 
i^äderståndare, jacka med ståndkrage och 9 tum långa skört, 
enradig väst, svart halsduk med hvit kant, mörkblå kort- 
byxor och hvita långbyxor, kappa med fällkrage, stöflar, 
epåletter, blått och gult skärp samt axelgehäng till sabeln. 
I land begagnade regementsofficerame sporrar. 

Flottomas generalstab hade särskild uniform. Till denna 
hörde mörkblå enradig rock med hvitt foder och epåletter, 
8 tum hög hatt med blå och gul sultan, kappa med hvitt 
foder, mörkblå kortbyxor samt knästöflar. Amiralemas och 
generaladjutantemas hattar voro försedda med hvit plym 
kring skygget. 

' Deribland en > spansk viol med 4 stycken klockor >. 



Digitized by VjOOQIC 



FLOTTORNAS MATERIEL. 329 



^Flottornas materiel. 

Örlogsflottans flytande materiel hade inga säregna typer 
att uppvisa. De linieskepp, fregatter ocli mindre fartyg, 
hvaraf denna materiel bestod, voro nämligen tUl sin byggnad 
och inredning af samma form och art som motsvarade fartyg 
inom alla öfriga mariner. Under en ganska lång tidsperiod, 
både före och efter 1808—09 årens krig, undergingo också 
nämde fartygstyper endast obetydliga förändringar. Blott 
några få data, angående storlek och bestyckning m. m., komma 
för den skull att här anföras, i fråga om Örlogsflottans 
fartygsmateriel. 

De 11 i tjenstbart stånd varande liniesheppen voro hvar- 
andra temligen lika; samtliga förde sina kanoner å tvänne 
täckta batterier samt å back och skans. Likväl torde de böra 
delas efter storleken i tvänne slag, det ena, representeradt 
af 7 linieskepp, som förde 72 — 76 kanoner, det andra, repre- 
senteradt af återstående 4 skepp, som förde 64 kanoner. ' 

Till det förra slaget hörde konung Adolph Fredrik och 
Gustaf m, hvilkas hufvuddimensioner m. m. här anföras 
efter ritningarne: 

längd öfver stäf 174 fot 

bredd å ytterkant af timren 46% » 

djupgående: med full armering, 5 månaders pro- 
viant samt vatten för 2V2 månader för 600 mans 
besättning 2IV4 ^ 

då undra lagets portar stodo öfver vattnet.... 5"/, 2» 

* Fäster man sig blott vid längden, torde man kanske rättast böra 
skilja dem i tre slag, det första, mätande 184 fot, representeradt af linie- 
skeppet Gnstaf Adolf; det andra, Wladislaff, Gustaf III och Konung Adolph 
Fredrik, mätande 174 — 178 fot; det tredje slutligen, de 7 öfriga skeppen, 
mätande 167—169 fot 



Digitized by VjOOQIC 



330 FLOTTORNAS MATERIEL. 

höjden mellan däcken, från däcksplankoma till 

underkanten af däcksbalkarne 6V4 > 

deplacement efter ytterkant af timren 79,450 kf. 

ballast 1,500 skft. 

Bestyckningen å linieskeppen utgjordes i allmänhet af: 
26 st. 24-^5 kanoner i undra laget, 
28 y> IS-tt » i öfra laget, 
10 — 20 » 8-^ » på back och skans. 

Fregatterna voro äfvenledes förnämligast af två slag: 
42-kanons (ursprungligen 44-) och 36-kanons, samtlige förande 
sin bestyckning å ett täckt batteri samt ä däck. De större 
fregatternas bestyckning (Chapmans år 1802) utgjordes af: 

26 st. 24-'ft jernkanoner å batteriet 
2 » 12-tt » 



16 » 24-tt skräkanonerj 

Längden var 159.o fot 

Bredd 40.i > 

Djupgåendet I8.2 » 

Den minsta fregattens (Jarramas) bestyckning bestod af 
22 st. 12-U och 12 st. 4-U kanoner. 

Dess dimensioner voro: längd 127.4 fot 

bredd 33.o > 

djupgående 17.6 > 

Briggen Vänta litet förde 

16 st. 18-U skråkanoner, 
2 » 3-Ä jernkanoner och 
2 » 3-« nickor. 

Arméns flottas materiel bestod der emot af en mängd, sins 
emellan betydligt skiljaktiga fartygscerter, bland hvilka 
några voro alldeles säregna för Sverige, andra ftr alla de nord- 
europeiska länderna, under det att de öfriga, antingen buro 



Digitized by VjOOQIC 



FLOTTORNAS MATERIEL. 331 



en mera vanlig pregel eller härstammade från Medelhafvet. 
Till de fbrst nämda hörde såväl de största som de minsta 
af Arméns flottas fartyg, nämligen de s. k. skärgårdsfregat- 
tema å ena sidan och kanonjollarne ä den andra. Af de förra 
fnnnos tvä slag, hemmema och turuma, ' hvilka föga skilde 
sig från hvarandra annat än i storleken. Bland Arméns 
flottas fartyg var kanonslupstypen den talrikaste. Denna 
var äfven representerad i de angränsande landen. Chefs- och 
avisofartyg, proviant- och kokslupar m. fl. voro af vanlig 
konstruktion och de, såsom stridsfartyg nästan utdömde, gale- 
rerna skilde sig föga från stamfrändema i Medelhafvet. Dess 
utom fanns ett slag mycket stora båtar, de s. k. galer- 
espingarne, hvarjemte till Arméns flotta äfven räknades åt- 
skilliga andra mindre fartyg, såsom mörsare* och kanon- 
barkasser, småbåtar m. fl. Endfiwt de hufvudsakliga fartygs- 
oertema komma här att närmare beskrifvas. 

Hemmeman, det största och kraftigast bevarade skär- 
gårdsfartyg, som svenska flottan någonsin egt, var konstrue- 
radt af vice amiralen F. H. af Chapman, ursprungligen på 
Augustin Ehrensvärds forslag. Anledningen till dess byg- 
gande synes hafva varit galerernas olämplighet såsom strids- 
fartyg, en olämplighet, h vilken bjert framstår uti deras stora 
besättning och fåtaliga bestyckning. 

Så vidt hittills kunnat utrönas, bygdes den första hem- 
meman vid Sveaborg år 1769. Detta fartyg hade dock mindre 
dimensioner och förde ett betydligt svagare artilleri än 
Starkotter, Odin, Styrbjörn och Hjalmar, som bygdes 20 år 
senare, och af hvilka den först nämde vid krigets utbrott var 
stationerad vid Stockholm, de tre öfriga vid Sveaborg. 

* Namnen äro af finskt ursprung ocli stafvas egentligen Hämeenmaa 
(= Tavastehns län), Turunmaa (= Åbo län). Det ofvan begagnade stafnings- 
sättet var emellertid det häfdvunna. Äfven andra slags skärgärds fregatter, 
benämda Uudenmaa (= Nyland) och Pohjanmaa (= Österbotten) förekommo 
i Finland onder senare delen af 1700-talet. 



Digitized by VjOOQIC 



332 FLOTTOBNAS MATERIEL. 

Dessa fartygs hufvuddimensioner voro: 

längd öfver stäf 146 fot 

största bredd 36 > 

djupgående för T'/, » 

djupgående akter 10 > 

Skrofvet, bygdt af ek och försedt med mycket starka 
förbindningar, var till formen mera fylligt än alla andra af 
den stora skeppsbyggmästaren af Chapman konstruerade far- 
tyg. En sådan fyllighet var äfven behöflig, om djupgåendet 
skulle kunna inskränkas till det minsta möjliga. 

Tvänne däck sträckte sig från för till akter: batteri- 
däcket, vid pass 2 fot öfver vattenlinien, och manöverdäckei 
något mer än 6 fot öfver det förra. Det sålunda täckta 
batteriet hade pä hvarje sida 11 kanonportar af 3 fots höjd 
och något större bredd; i mellanrummen mellan dessa voro 
roddluckor. Batteriet utgjorde tillika sofplats för besätt- 
ningen. Akterut på öfra däcket fanns en ganska stor öfver- 
byggnad för chefens kajuta och officerarnes hytter. Däcket 
jemte öfverbyggnadens tak lemnade godt utrymme för manö- 
vern, då fregatten var under segel. Härvid omgafs däcket 
af en låg bastingering och ledstänger, hvilka deremot under 
drabbning eller rodd nedtogos för att minska splint och vind- 
fång. Under batteridäcket funnos endast rum för proviant^ 
vatten och utrednings persedlar. 

Bestyckningen utgjordes af 24 st. 36-Ä och 2 st. 12-Ä 
kanoner. De förra, eller den s. k. svåra bestyckningen, hade 
sin plats i det täckta batteriet; 22 af dessa pjeser lågo 
uti s. k. »styckelådor med rullar» och de tvänne öfriga (an- 
tagligen senare tillkomna och afsedda till att användas vid 
förföljning eller reträtt) i s. k. »svänglådor af nya modellen». 
Den lätta bestyckningen, som ursprungligen bestått af 6 
pjeser, stående i den bakre öfverbyggnaden, var anbragt uti 
»styckelådor med rullar». 



Digitized by VjOOQIC 



FLOTTORNAS MATERIEL. 333 

Tacklingen bestod i förstone af galersegel såsom under- 
segel, samt toppsegel (råsegel) ä stor- och fockmasterna. Men 
småningom fingo galerseglen gifva plats för vanliga fyr- 
kantiga undersegel, hvarefter riggen, år 1800, ändrades i 
likhet med den, som Örlogsflottans fregatter plägade föra, 
då sålunda alla tre mastema fbrseddes med mars- och bräm- 
stänger, märsar och salningar samt tre rår. Seglen blefvo 
nu bräm- och märssegel, undersegel, klyfvare, förstäng-, stor- 
stäng-, mellan-, mesane- och krysstäng-stagsegel. 

I likhet med öfriga skärgårdsfartyg framdrefs hemmeman 
äfven medels åror, 20 par af ofantliga dimensioner (40 fots 
längd). De utskötos genom roddluckorna å batteriet samt 
sköttes hvardera af 4 man, hvilka under rodden hade sin 
plats på flyttbara roddbänkar mellan batterikanonema. 

En barkass, en slup och en jolle tillhörde fartyget. 

Besättningsstyrkan uppgick till 254 man, af hvilka 147 
tillhörde flottan och 107 armén. (Besättningslistan är upp- 
tagen i bil. 23.) 

Kanonsluparne utgjorde Arméns flottas förnämsta vapen. 
De hade börjat byggas vid samma tidpunkt som skärgårds- 
fregatterna och liksom desse hufvudsakligen på Ehrensvärds 
tillskyndan, samt voro till större delen konstruerade af vice- 
amiralen af Chapman. De fleste af dem voro öppna, och 
storleken och bestyckningen vexlade mycket, men formen var 
för alla densamma. Större delen öfverensstämde emellertid i 
fråga om dimensionerna med modellen å den öppna kanon- 
slup, som faststäldes den 6. juli 1804, (konstruerad af sekund- 
chefen för konstruktionscorpsen, öfversten m. m. Lars Boge- 
man), hvarfbr nedanstående beskrifning derifrän hemtats. 

Längden öfver stäf var 68 fot 6 tum 

Bredden, mallad 15 » — 

Djupgåendet 4 ;^ 3 tum 



Digitized by VjOOQIC 



334 FLOTTORNAS MATBRIEL. 



Bestyckningen bestod af 2 st. 24-^ kanoner och 4 st 3-Ä 
nickhakar. 

Skrofyet var, liksom de ofvan nämda skärgårdsfregat- 
temas, mot stäfvarne fylligt, särskildt voro spanten i aktre 
hälften af fartyget lika formade, hvilket i hög grad under- 
lättade virkesanskaffningen, eftersom mycket krumma botten- 
stockar icke erfordrades. Denna konstruktion inverkade dock 
icke menligt hvarken på segling eller styrning, emedan res- 
ningen tilltog i sådan grad, att de aktersta bottenstockame 
kommo med sin underkant i höjd med vattenlinien. Med ett 
sådant byggnadssätt borde emellertid ryggbrytning lätt kanna 
hafva uppstått, enär de jemförelsevis mycket svåra kanonerna 
serverades så nära stäfvarne som möjligt; men de solida, ända 
till 5 fot höga långväggarne, som genomlöpte hela fartyget 
på 3\'2 fots afstånd från medellinien, och hvilka omgåfvo den 
likaledes genomlöpande, men från stäfvarne och emot far- 
tygets stormastspår lutande kursören eller kanonsläpan, ut- 
gjorde så förträffliga långskeppsförbindningar, att de verkade 
fullt betryggande mot nämda brytning. 

Kanonsluparnes 24- "tt kanoner, hvilka voro något mer än 
10 fot långa, hvilade på vanliga trälavetter med 5 v. t. tjocka 
sidoplankor af ek, hvilka omedelbart släpade på kursören. 
Den senare var till större delen af sin längd fast förbunden 
med fartygsskrofvet, men 13 fot från stäfvarne räknadt, ut- 
gjordes han af en rörlig kanonsläpa, åt hvilken man, äfven 
då kanonerna stodo till bords, kunde gifva olika lutning, allt 
efter som pjesen skulle göras klar för skjutning eller intaga 
sin plats midskepps. I förra fallet understöddes släpans bakre 
ändar af en svår klots, lagd tvärs öfver spåret, hvarigenom 
hon erhöll en lutning mot stäfven af omkring 5", då fartyget 
innehade sin rätta styrlastighet; i senare fallet deremot 
fick den rörliga släpan samma lutning frän stäfvarne (om- 
kring 9'), som den fasta kursören hade. Då kanonerna voro 



Digitized by VjOOQIC 



FLOTTORNAS MATBBIEL. 335 



klara för skjutning, »stodo till bords», voro de öfre delarne 
af så väl for- och akterstäfvame som rodret nedftllda. Kano- 
nernas sidoriktning skedde nästan uteslutande genom fartygets 
svängning; de rörliga släpoma S3mas dock hafva medgifvit 
6 graders sidoriktning. 

De 4 nickbakame voro anbragte i s. k. »drejlådor» — trä- 
lådor rörliga kring centralpivöter — på ömse sidor om de 
svåra pjeserna. 

Rummen utanför de ofvan nämda långväggarna innehöllo 
hvardera tio afdelningar, af hvilka sex bestodo af inpassade, 
lösa träkistor. Dessa nästan jemnstora af delningar voro^ 
fbrifrån räknadt, rum för draggtåg, laddningar och vatten, 
atredningskista, gevärskista, proviantkista, krutkista, rum för 
förladdningar och vatten samt kista för officerames saker. 
Kullårarne åter hade sin plats innanför långväggarna. 

Tvärs öfver kursören voro de 15 toftema eller rodd- 
bänkarne anbragta, med ändarne nedfälda uti långväggarna. 
De voro något öfver 7 fot långa samt afsedda för fyra man 
hvardera, hvilka sålunda tillsamman skötte ett par åror; 
mellanrummet mellan bänkame var 2V2 fot. 

I likhet med galererna voro kanonslupame försedde med 
s. k. vingar eller utskjutande tullbord, uppburna af träknän, 
hvarigenom årtuUame och således de långa årornas stödje- 
punkter kommo minst V/2 fot utanför sjelfva fartygssidan. 
Utan sådana vingar skulle årorna svårligen kunnat handteras, 
då deras längd uppgick till 28^/2 fot, hvaraf år bladet räknade 
5 fot, hela längden utanför årtullarna 20 fot, »fyrkanten» 7 fot 
och det inre handtaget 9 t. 4 lin. (ett till »fyrkanten» fast- 
spikadt sidohandtag var något längre). Under skjutning med 
kanonerna roddes blott med 10 par äror, hvarigenom den 
aktersta och de tre främsta toftema kunde borttagas. Styr- 
ningen skedde då med åra. 



Digitized by VjOOQIC 



336 FLOTTORNAS MATBRIBL. 

Kanonsluparne voro äfven försedde med bogspröt och 
tvänne korta master, hvilka med lätthet kunde intagas eller 
nedfällas. Seglen, vanliga sprisegel, utgjordes af klyfvare, 
fock och storsegel. De ändrades dock strax efter krigets ut- 
brott till loggertsegel. 

Besättningsstyrkan utgjorde 62 eller 63 man, af hvilka 
ÖO man tillhörde armén. (Se Bil. 23.) Den måste kampera 
i land, hvarför tält medfördes. 

Proviant för en månad och vatten för en half månad 
för besättningen beräknades kunna rymmas om bord. Med 
hvarje kanonslup följde en sexärad s. k. bondjoUe. 

Kanonsluparnes antal och förläggning vid krigets början 
var följande: 

i Stockholm funnos 23 st. 

i Sveaborg -... 25 » 

i Göteborg 12 » 

i Åbo 38 ^ 

i Malmö 12 * 

i Landskrona 16 y> öppna 

och 1 » däckad 
i Laivanlinna 8 > 

Af desse 135 kanonslupar afveko endast omkring 20 i 
någon nämnvärd mån frän den här beskrifna typen. En del 
voro bestyckade med 12-^ i stället för 24-« kanoner, andra 
(i Laivanlinna) hade blott en kanon (18- eller 12-Ä) och när- 
made sig mera till kanonjolltypen. 

Kanonjollarne slutligen voro hvarandra ganska lika, hvad 
konstruktionen och inredning beträffar, men vexlade så mycket 
mer i fråga om storleken. Sålunda funnos af de 51 joUar, 
som år 1800 lågo i Sveaborg, 6 st. med 42V2 fots längd, 
7 med 44V4, 15 med AoV^, 10 med 49'/2, 9 med öVj^, samt 
4 med 6OV2 fots längd. De fleste voro bygde i Sveaborg, 
de öfriga i Stralsund, Åbo, Norrköping, Kalmar m. fl. ställen, 



Digitized by VjOOQIC 



FLOTTORNAS MATBREBL. 337 

alla omkring år 1790. Besty ökningen å de mindre utgjordes 
i regeln af en 18-tt kanon, å de större af en 24-«. Årornas 
antal vexlade från 5 till 10 par. 

År 1803 faststäldes ritning till nya kanonjoUar. Desse 
liknade fullkomligt den mindre typ, som bygdes är 1790 i 
Pommern efter af Chapmans bestämmelser, men voro ut- 
rustade med en 24-tt i stället för 18-tt kanon. Ritningen 
vardt någon tid derefter tryckt, för att lända till efterrättelse 
vid blifvande entreprenadbyggnader. 

Enligt den samma bestämdes kanonjollarnes hufvuddimen- 
aioner till: 

längd öfver stäf 42 fot 

bredd, mallad 10 » 2 t. 

djupgående (armerad) 2 » 5 t. 

Skrofvet var så till vida egendomligt å alla kanonjollar, 
att akterspegeln* var indragen i fartyget, och den utanför 
varande delen, kallad »stjertem, försedd med ett något hvälfdt 
däck i vattenlinien, hvilket af sjön obehindradt öfverspolades. 
Denna anordning var tydligen vidtagen för att gifva den del 
af fartyget, som uppbar den svåra bestyckningen, tillräcklig 
bärighet, utan att kanonens mynning behöfde dragas innanför 
relingen. »Stjertens» längd uppgick vanligen till 11 fot, dess 
största bredd till 8 fot; största höjden från kölens underkant 
till däckets öfverkant steg blott till 2^/^ fot, och deröfver 
reste sig den fullkomligt plana akterspegeln 3 fot. Kanonens 
kärnlinie låg något under akterspegelns öfverkant. För öfrigt 
var skrofvet, liksom kanonsluparnes, mycket fylligt samt for- 
stärkt medels tjocka, från akterspegeln till förstäfven löpande 
långskeppsskott, vid hvilka lavettens sidoplankor voro fast 
förenade genom långa skrufbultar. 

* Å de största kanonjoUarne förstäfven, emedan deras kanon var place- 
rad här. 

Kriget 1808 och 1809. I. 22 



Digitized by VjOOQIC 



338 FLOTTORNAS MATBRIEL. 

Rummet mellan långväggarne var indeladt i vissa »ki- 
stor», afsedda att rymma konstapelns utredningspersedlar, 
proviant, kulor, fy Ida karduser, luntor och förladdningar m. m. 

Äfven kanonjollame voro forsedde med utskjutande tull- 
bord eller vingar, hvilka dock endast sträckte sig utefter 
fartygets halfva längd; de uppburo hvardera 5 år klykor af 
jern och tvänne större klykor för mast och segel. 

Kanonjollarne voro till större delen däckade i jemnhöjd 
med relingarne. Däcket utgjorde sittplats för roddarne, för 
hvilkas räkning fem aäånga luckor voro upptagna uti det 
samma. Årorna, som voro »runda i rodden> för att medgifva 
skefning och I9V2 fot långa, deraf b^j^ fot för årbladet, sköttes 
hvardera af en man. De åror, hvarmed joUen styrdes, voro 
något större och h vilade i »styr klykor» af jern. Sådana funnes 
tre: en på hvardera sidan midt for kanonens tappar, samt 
en i fören. Tacklingen utgjordes af en mast, försedd med ett 
ganska djupt råsegel. En bondjoUe af 10—11 fots längd 
medfördes. Besättningsstyrkan utgjorde 19 man, af hvilka 
12 man i regeln voro kommenderade från armén. 

Utom här ofvan nämde, i Sveaborg förlagde, 51 kanon- 
joUar egde Arméns flotta vid krigets utbrott: 

i Åbo 8 st. 

i Gröteborg 12 » 

i Laivanlinna 4 » och 

i Christina 8 » 

eller tillsamman 83 » kanonjollar. 

Ett chefsfartyg vid Arméns flotta hade, enligt af Chap- 
mans ritning, faststäld den 3. december 1789, följande dimen- 
sioner: 

längd öfver stäf 103 fot 

bredd, mallad 23 > 

djupgående akterut 8 > 



Digitized by VjOOQIC 



FLOTTORNAS MATBRIEL. 339 

Formerna voro skarpa och smidiga, och fartyget synes 
särskildt hafva varit egnadt för välsegling. Det var skonert- 
tackladt och fbrsedt med 16 par åror samt hade en större 
öf ver byggnad akterut, der åtskilliga hytter och expeditions- 
lokaler voro inrymda. Bestyckning saknades. Besättnings- 
styrkan uppgick, staben inräknad, till omkring 85 man. 

I öfverensstämmelse med en af Bogeman år 1798 uppgjord 
ritning, som den 11. april 1808 faststäldes, bygdes sist nämda 
år ett bataljonschefsfartyg (Kilda). Dess dimensioner voro : 

längd öfver stäf. 68 fot 

bredd 13 » 

djupgående 4V2 » 

Det var tackladt som slättoppad skonert, hade 6 par 
åror och var försedt akterut med en mindre hytt samt mid- 
skepps med en större kajuta för bataljonschefen och hans 
adjutant. För öfrigt fanns utrymme för omkring 18 man. 
Proviant kunde intagas för 45 dagar, vatten fbr 8. Bestyck- 
ningen utgjordes af 2 st. 3-Ä nickor. 

BekognosermgS' och avisofartygen måste naturligtvis i 
främsta rummet vara konstruerade med afseende fast på väl- 
segling och lätthet att lägga till land. Sist nämda vilkor 
sökte man fylla genom att göra förskeppet mycket upp- 
springande. 

Dimensionerna å tväune under af Chapman är 1789 kon- 
struerade avisofartyg voro: 

längd öfver stäf. 79 fot 

bredd, mallad 19 » 

djupgående 6 > 10 t. 

Båda voro skonerttacklade samt hade akterut en mindre 
kajuta. 

Kanonbarkasserna liknade till fullo nyss nämda rekog- 
noseringsfartyg, men förde en 24-U eller 12-'a kanon samt 
sexton 2-'a nickor. 



Digitized by VjOOQIC 



340 FLOTTORNAS MATERIEL. 

Den i slaget vid Svensksund år 1790 från ryssarne tagne 
kuttern Kotka synes, att döma af den ofantliga segelarean 
och skrofvets form, som något påminner om kosterbåtarnes, 
hafva varit en utmärkt seglare. 

Dimensionerna voro följande: 

längd öfver stäf 63 fot 

bredd, mallad 21 > 

djupgående akterut 7' 3 > 

Bestyekningen, som ursprungligen utgjorts af två 40-1 
metallhaubitser i fören samt fyra 24-^ skråkanoner af metall, 
förändrades år 1796 till åtta 12-'^ kanoner, fyra på hvardera 
sidan. Tacklingen utgjordes af klyfvare, fock, storsegel, bram- 
segel, toppsegel och bredfock, alla å en mast. Dess utom 
funnos 5 par åror. 

Galererna, 27 till antalet, voro alla stationerade i Stock- 
holm. För sju af dem, hvilka tagits från ryssarne år 1790, 
är byggnadsåret ej med visshet kändt; de öfrige hade vid 
1808 års ingång uppnått den aktningsvärda åldern af 58 — 59 
år. Det oaktadt voro inga utom de ryske så bristfälliga, att 
de ej kunde repareras, hvilket förhållande utan tvdfvel be- 
rodde på, att de förvarades i täckta skjul, der de år från 
år stått obegagnade. Olämpliga såsom stridsfartyg, hade de 
nämligen på de sista åren föga uppmärksammats. De sak- 
nade dock derför icke sitt ganska stora värde i militäriskt 
hänseende, framför allt vid trupptransporter, dertill de kunde 
användas äfven utomskärs. 

En af de tre galerer, som voro bygda på Claesons skepps- 
varf i Stockholm år 1749, hade följande dimensioner: 

längd öfver stäf. 130 fot 

bredd, mallad " 20 ^ 

djupgående 6 » 9 t. 

deplacement 6,844 kub.fot. 



Digitized by VjOOQIC 



FLOTTORNAS MATERIEL. 341 



Skrofvet var fylligt midskepps, men för öfrigt, och i 
synnerhet akterut, mycket skarpt. Kölen hade en icke obe- 
tydlig bugt, så att största djupgåendet var midt på fartyget. 
Äfven däcket var konstrueradt med ganska stor bugt så väl 
långskepps, som tvärskepps (midskepps å spantet var däcket 
endast 2 fot öfver vattnet, bordvart^ 1 fot, men akterut ända 
till 8 fot). I likhet med Medelhafs-galererna voro de svenske 
försedde med s. k. »vingar», eller med några af starka träknän 
eller tryckare uppburna, utanför fartygssidan liggande plank- 
vandringar, hvilka bildade »gångbord» på sidan om rodd- 
bänkarne, samt voro försedde med roddklykor för årorna och 
omgåfvos af ledstänger. Då dessa vingar togos med i räk- 
ningen uppgick fartygets bredd till 28 fot. Roddbänkarne, 
20 på hvarje sida, voro 9 fot långa och 1 fot breda samt 
stodo på 3 fots afstånd från hvarandra, något snedt stälde, 
så att deras yttre ändar, som sköto V2 ^^^ utanför den 
egentliga fartygssidan, voro l^/j fot närmare fören än de 
inre. Midskepps mellan dessa var en 3 fot bred gång 
utefter hela fartyget, hvilken kallades kursören och var af- 
sedd att upptaga de svära kanonerna under segling (jemför 
beskrifningen af kanonsluparne.) På lämpligt afstånd akter 
om hvarje roddbänk fanns ett »fotspjern» för roddarne. »Fot- 
spjernen» så väl som roddbänkarne voro fast förenade med 
däcket. Ett kort, kraftigt bogspröt, speronen, var, genom 
en långt framspringande förtimring, förenadt med fartygs- 
skrofvet. Tvänne korta, förligt placerade och förstagade 
master uppburo hvar sitt galersegel, litsadt till ett ofantligt 
långt spri. 

Under däck var »segelkojen stufvad i piken». Närmast den 
kom skepparens kammare med kojplatser å ömse sidor, vidare 
qvästlafven och tågrummet, arkliet och krutdurken, samt 
stora skafferiet, äfven detta omgifvet af kojplatser. Derefter 
följde brödrummet, upptagande fartygets hela bredd och ge- 



Digitized by VjOOQIC 



342 PLOTTOBNAS MATERIEL. 



nom ett tvärskott skildt från kampanjsalen, ett 13 fot långt 
rum, å båda sidor försedt med soffor. Gränsande intill kam- 
panjsalen låg chefens förmak, samt slutligen längst akter ut 
kajutan med sängkammare och akterskåp. Besättningens sof- 
plats var på däcket, öfver hvilket sträcktes ett tält. 

Bestyckningen utgjordes i regeln af 2 st. 24-*a kanoner, 
placerade längst förut under »rarabattem, eller den med räcke 
försedda kommandobryggan. »Puppens»' däck, eller rättare 
tak, utgjorde en aktre kommandobrygga (åtminstone var detta 
fallet på galeren Seraphim). Sannolikt förde äfven galererna 
några nickhakar, ehuru sådant ej klart framgår af ritningarna. 

Årorna, 40 till antalet, voro försedda med ett rundt hand- 
tag å inre ändan samt dess utom med fyra sidohandtag, fästa 
vid sjelfva årlommen. Handtagens längd utgjorde samman- 
lagdt 7 fot och hela årans längd 40 fot, hvaraf ungefär hälften 
under rodd låg utanför vingarna. Emedan vingarnes »spränga 
var betydligt mindre än däckets, kommo årornas stödjepunkter 
6 till 7 fot öfver vattnet. Hvarje åra sköttes af 5 man. 

Gralerernas besättningsstyrka utgjordes i regeln af 293 
man, af hvilka 241 tillhörde armén. (Se vidare besättnings- 
listan Bil. 23.) 

Sjöartilleriet — vapnet såväl som vetenskapen — hade 
vid århundradets början vunnit en viss mognad. 

De artilleripjeser, som användes på flottorna, voro hufvud- 
sakligen 36-, 24- och 12-« slätborrade jern- och metallkanoner, 
12- och 6-*^ skråstycken, 2- och 3-% spetskammar- och rät- 
loppsnickor (»partikanoner»), samt 80-*a mörsare. 

Å galererna och kanonsluparne hvilade det gröfre artil- 
leriet, såsom nämdt är, i »svänglädor», å örlogsfartygen och 
skärgårdsfregatterna merendels i »styckelådor med rullar>; 
nickorna hade sin plats i s. k. »drejlådor». Kanonjollarnes 



^ >Pappen» var en öfverbyggnad aktemt. 



Digitized by VjOOQIC 



BEPÅLSUTBILDNINGEN. 343 



pjeser saknade lavetter, hvadan sjelfva fartygsskrofvet ome- 
delbart upptog den svåra kanonens rekyl. 

Projektilerna till kanoner voro rundkulor (massiva) och 
stångkulor (tvänne sammanlänkade halfkulor), som användes 
>till redlösskjutning eller förstörande af rundhult och tack- 
ling», samt skrå ^ för »att på nära håll skada så väl bastin- 
gage, segel och tågvirke som ock besättningen». Till mör- 
sare användes granater och brandbomber, båda slagen ihåliga, 
sferiska projektiler af ungefär lika godstjocklek, men de se- 
nare försedda med större brandhål. Krutladdningen uppgick 
i allmänhet till högst V3 af kulans vigt. Större krutladdning 
cmsågs vara olämplig till följd af den ökade frestningen på 
pjesen, och »att gifva kulan den största möjliga hastighet 
är ej heller förmånligt», ansågs det, emedan mera splint upp- 
komme vid mindre hastighet. Elrutladdningarna inrymdes 
vanligen i karduser af tjockt och tätt papper, som för svårare 
laddningar togs dubbelt. Till ett skott fordrades, utom kula 
och krut, förladdning af uppslaget tågvirke eller skottpropp 
af trä för kulans »concentrering*. Laddtygen utgjordes af 
koger, sättare, viskare, rymnål, kruthorn, puderdosa, lunt- 
stake eller rör, plunderskruf och notskruf. S. k. tågladdtyg 
bestod af en kolf, fastsatt på en tross af brokens svårlek 
och kanonens längd. Till affyrningen begagnades lunta eller 
styckelås; antändningsrör, med användande af lunta, hade 
äfven kommit i bruk. 

Befälsutbildningen. 

Enligt stat funnos vid Örlogsflottan 200 ordinarie skepps- 
gossar och 100 i expektans (extra skeppsgossar); samt vid 
Arméns flotta 70 ordinarie skeppsgossar och 45 i expektans, 

' Bundt skrå och stångskrä. Det förra bestod af i trädosor eller 
segelduk inlagda rnndknlor, frän 3 % vigt till mnskötlods storlek ; det senare 
utgjordes af fyrkantigt, smidt jem. 



Digitized by VjOOQIC 



344 BBFiXSTTTBILDNINOEN. 



af hvilka flertalet, nämligen 60 ordinarie och 40 extra till- 
hörde Sveaborgs eskader, de öfrige Stockholms eskader. 

»Skeppsgossar!, heter det i instruktionen för hufvud- 
detaljerna vid örlogsflottan, »äro inrättfiide til stam för skick- 
liga JJnåer Officerare, Angelägenheten fordrar således, at 
Mska och välartade Barn och Ynglingar dertil väljas. Desse 
Skeppsgossar utses utaf aUa til Flottan hörande Staters Barn» 
helst Vnåer-OfficerarneSj Varfs-Handtverkares och Timmer- 
mäns samt Gemene Mans; til ordinarie vid tio ä tolf års 
och til extra vid åtta års ålder, men ej derunder.» Antag- 
ningsvilkoren voro endast de ofvan nämda, utom möjligen 
innanläsning af svenska språket. Ansökan gjordes af måls- 
man till befälhafvande amiralen vid örlogsflottan eller eska- 
derchefema i Stockholm och Sveaborg. 

Förvaltningen och närmaste vården af skeppsgossekom- 
paniet i Carlskrona var anförtrodd en kompanichef (kapten), 
hvilken hade till biträde 2 subaltemofficerare och 4 under- 
officerare. För undervisningen i skeppsgosseskolan, som stod 
under befälhafvande amiralens öfverinseende, voro 4 instruk- 
törer ^ antagne. Kompaniet var indeladt i fyra klasser, hvil- 
kas teoretiska undervisning fortgick under vintermånaderna 
och hufvudsakligen omfattade allmäntbildande ämnen såsom 
kristendom, svenska språket, historia och geografi m. m. 
Men dess utom kunde skeppsgossarne samtidigt njuta un- 
dervisning i underofficersskolorna. Sommartiden öfvades de 
gossar, som voro öfver 10 år, i tre afdelningar, omvexlande 
med kanon- och gevärsexercis, sjömaning och segelsömarbeten, 
rodd, badning och simning. Hvarje år upptacklades ett litet 
fartyg för att nyttjas vid exercis af skeppsgossarne. Ett 
linieskepps besättning räknade i regeln 24, en fregatts 15 

* Af de fyra instruktörerna i Carlskrona var en amiraliteta consistorie- 
notarie; de öfrige sökte vid början af århundradet, eham ntan framgång, 
lektontitel och likställighet med g3rmnasiilektorer. I Sveaborg var bataljons- 
predikanten förste lärare. 



Digitized by VjOOQIC 



BBPÅL8UTBILDNINGBN. 346 



skeppsgossar under sina expeditioner; motsvarande antal fanns 
å Arméns flottas större fartyg. Sedan skeppsgossen uppnått 
18 års ålder (eller »motto-växti) och inhemtat erforderliga 
kunskaper kunde han, enligt mönsterherrens pröfning, »karl- 
skrifvasi, då han antingen genast befordrades till lägsta 
underofficersgraden, insattes i något af de värfvade kom- 
panierna eller antogs vid handtverksstaten. 

I Sveaborg åter voro såsom befäl för skeppsgossame 
förordnade 1 kompanichef, 1 subaltemofflcer, 2 underofficerare 
samt 2 informatorer. För det ringa antalet skeppsgossar ,^8^- ^^^ 

* X o skeppsgosse- 

i Stockholm synes intet särskildt befäl hafva varit förord- komp. 1798. 
nadt. Läraren vid Skeppholms församlings skola bestred ^?^- ^^J 
tillika deras undervisning. 1796. 

Undervisningen i styrmans-, navigations- och artilleri' 
skolorna i Carlskrona stod, liksom skeppsgosseskolan der- 
städes, under befälhaf vande amiralens öfverinseende och ålåg 
det derför honom tillse, att dessa skolor hvar för sig upp- 
fylde sitt rätta ändamål och åstadkom den med dem åsyf- 
tade nyttan för ungdomen. Eleverna utgjordes af lägsta 
gradens underofficerare samt möjligen äfven af manskap och 
skeppsgossar. Undervisningen meddelades af tre informa- 
tionsofficerare, af hvilka en undervisade i taktik, sjömanöver 
och tackling, en i artillerivetenskap och den tredje biträdde 
lotsofficeren vid styrmansstaten att undervisa i sjövetenskap. 

Krigsakademien å Carlberg. För denna akademis allmänna 
organisation, inträdesfordringar m. m. är förut redogjordt 
(sid. 246 och 247). I de båda lägsta klasserna var under- 
visningen gemensam för landt- och sjökadetter. Vid upp- 
flyttningen till tredje klassen, då kadett egde att välja 
mellan armén och flottan, borde proportionen dem emellan 
vara som två eller tre till ett. I de öfre klasserna under- 
visades sjökadetterna i astronomi, navigation, sjöartilleri, 
tackling, sjöreglementen, manöver, sjöevolutioner och skepps- 



Digitized by VjOOQIC 



346 SJÖTJENSTGÖBING OCH SJÖVETENSKAP. 

byggeri, hvartill kommo vanliga humanistiska ämnen såsom 
språk, matematik m. m. Praktiska läroämnen voro fäktning, 
gymnastik, teckning, dans, gevärsexercis m. m. Under juni, 
juli och augusti månader anstäldes praktiska öfningar om 
bord å något mindre örlogsfartyg på expedition inom Öster- 
sjön, i hvilka öfningar äfven kadetter af andra klassen kunde 
tillåtas deltaga. Maj och september månader användes delvis 
till praktiska öfningar i land, såsom fortifikationsöfiiingar, 
laboratoriearbeten m. m. 

I slutet af april månad hvarje år förrättades klass- 
examina, men flyttning till högre klass skedde deremot i 
regeln först efter slut€ide sommaröfningar. Under sista da- 
garne af september månad anstäldes inför direktionen officers- 
examen, hvilken hufvudsakligen omfattade praktiska och 
militära ämnen. I den samma godkände kadetter befordrades 
dereffcer till vederbörande corpser att genomgå graderna. 

Utom dessa allmänna bildningsanstalter pågingo hvarje 
vinter allt sedan år 1798 föreläsningar för Örlogsflottans 
officerare och underofficerare uti sjötaktik, sjömanövrer, sjö- 
artilleri och tackling, dervid »alla händelser borde upplysas 
genom äldre och nyare tiders historiska Exempel, så af In- 
som Utrikes häfder». — Föreläsaren^ ålåg att genom kom- 
missionärer och skriftvexling förskaffa sig kunskap om 
alla nyare försök och upptäckter uti sjövetenskapen »för 
att dem vid föreläsningarna bekant göra.» 

SJötjenstgöring och Sjövetenskap m. m. 

Tjenstgöringen till sjös å Örlogsflottan var ordnad genom 
Sjö-Reglementet för Örlogsflottan af år 1785. Det består af 

* Föreläsaren var öfverstelöjtnanten Carl Gustaf Tömqviat, >8om>, 
skref man, »tillika med spräkkännedom förenar kunskaper, lätthet att lämp- 
ligt föreställa, och vinna ändamålet» samt »både förat och nn nnder sina 
resor gjort samlingar i synnerhet i den nyare Siö-Tactiqnen m. m.>. 



Digitized by VjOOQIC 



SJÖTJENSTGÖRING OCH SJÖVETENSKAP. 347 

tre delar. Den första handlar om gudsfruktan och krigs- 
lydnad, den andra om civil-militära befattningar om bord. 
Tredje delen slutligen innehåller bestämmelser för honnörs- 
göring, salutering, vaktgöring och sjukvård m. m. 

Flottans högste hefälhafvare var Kongl. Maj:t allena an- 
svarig för sina göromål, »derför», säger reglementet, »står 
det honom fritt at taga råd af hvem han behagar, eller af 
ingen.» Flaggkapten egde han utse efter eget skön. Innan 
flottan gick till sjös, skulle han utgifva igenkänningssignaler 
för skeppen »så inrättade, at de lätteligen kunna ändras», 
samt bestämma samlingsplatser i händelse af skingring med 
nämnande af tid och tillfällen, då de borde sökas. Derjemte 
borde han öfverse skeppens armering, chefemas dispositioner 
samt låta »exercera for sig.» Då flottan var segelftlrdig, 
skulle han af befålhafvande amiralen begära inmönstring, 
efter hvilken ingen skeppschef utan hans tillstånd fick fara 
i land. Det ålåg honom vidare att noga tillse, att besätt- 
ningarne å de olika fartygen flitigt exercerades. Hvarje 
skeppsbesättning borde dagligen exercera både vid kanonerna 
och med handgevären. 

Flaggkaptenen, som var chef för högste befälhafvarens 
stab, skulle, såsom reglementets ord lyda, anses liksom en 
generaladjutant af flottan. Under drabbning var hans plats 
vid sidan af chefen. Han egde att till biträdande adjutanter 
utvälja officerare, kadetter och underofficerare bland flottans 
befäl och underbefäl. De order han utgaf, utfärdades på 
högste befÄlhafvarens befallning, och ålåg det stabsekrete- 
raren att noggrannt anteckna dem i orderjournalen. Sjelf lät 
han fora signaljournal. Utom flaggkaptenen, flaggadjutan- 
terna, och stabsekreteraren bestod högste befälhafvarens stab 
i regeln af en auditör (justitiarius), en kommissarie, en notarie, 
en kanslist, en fiskal, en skrifvare, en prost, läkare samt 
under stundom en expeditionstygmästare och en ekipage- 



Digitized by VjOOQIC 



348 SJÖTJENSTGÖRING OCH SJÖVETENSKAP. 

mästare och konstruktör. Sammansättningen bestämdes mer- 
endels för hvarje särskild expedition. Voro expeditionstyg- 
mästare och expeditionsekipagemästare med ombord, var det 
på deras ansvar, att flottan på erforderligt sätt utrustades, 
den förre hvad »artilleri och defension» beträflFar, den senare 
i hvad som rörde varfsdetaljen. 

En skeppschef ansSgs såsom kommendant i fästning, och 
hade sålunda inom sitt fartyg högsta makten men äfven största 
ansvaret. När skeppet aflemnats till honom af byggmästaren, 
ålåg det honom derför att först och främst med hjelp af sina 
officerare anställa en noggrann besigtning af detsamma, sörja 
för dess uppbörd, armering och upptackling, samt hålla kläd- 
och kistmönstring med besättningen. Denna sist nämda — 
befälet medräknadt — delades derefter till vakt i två eller 
tre lika delar. Hvarje »vakt» af manskapet utgjordes af två 
»qvarter» och hvarje qvarter af vissa matlag, i hvilka båts- 
männen voro afskilde frän soldaterna. Hvarje man tilldelades 
sitt kojrum. Innan skeppet lemnade hamnen, skulle det göras 
klart till strid, då folket uppropades till sina poster och 
undre lagets kanoner skarpladdades. Chefens post var då, 
liksom under verklig strid, på skansen och hans närmaste 
mans på backen. 

Några särskilda föreskrifter för sékonden voro icke ut- 
färdade utan återfinnes, hvad derom är stadgadt, i kapitlet 
om )iCapitainens skyldigheter» då denne var chefens närmaste 
man. Vakthafvande officern åter skulle vara chefen ansvarig 
för allt som föreföll under vakten och var å linieskepp i all- 
mänhet af kaptens grad. Alla order, som rörde fartyget 
utfärdades genom honom. 

Ganska märklig är den omfattande och ansvarsfulla tjenst, 
som tillkom underofficerarne om bord. Öf ver styrmännen borde 
sålunda »i god tid gifva tilkänna, då Skeppet skal vända i 
trngtan för grund, lägervall eller annan fara, samt vid til- 



Digitized by VjOOQIC 



8JÖTJEN8TGÖRING OCH SJÖVETENSKAP. 349 

fälle påminna, om segels ökande och minskande ». 

Inventariekonstapeln skulle under striden på »alt sätt söka 
upmuntra manskapet, til et hjelt^modigt fägtande» . . . tillse 
»at elden öfveralt väl vårdas och handteras, besynnerligast 

vid krutlangningame at skatten blifva rätt och väl 

använde uppå fienden, at de gesvinda skotten eller brand- 
kulorne blifva använde til sit rätta bruk, at de afskutne 
brokar, och axlar med mera, blifva skyndesamt reparerade 
— — . Vid et brandskepps annalkande, bör Constapelen 
för sin del, upmuntra sina medhjelpare, och manskapet til 
oförskräckt mod, — — låtandes dem förstå med en brän- 

dare, är mera fasa än fara — at nu afhålla en 

sådan genom skott, bör Constapelen hafva i beredskap brand- 
eller Concavkulor hvar med han laddar någre af undra lagets 
Canoner, samt .sjelf ricktar och affyrar dem, uppå det för- 
nämligaste stället af brändaren, under det dessa skotten 
ricktas och skjutes, bör han tilse at de öfriga undra däckets 
Canoner varda laddade med kulor, och stångkula, samt rigtade, 
och aflpyrde — — tätt neder i vattengången af brändaren.» 
Arlclimästaren, som hade närmaste uppsigten öfver volon- 
tärerna, lydde omedelbart under konstapeln. Inventarie- 
skepparen, under hvilken hörde underskepparé och högbåts- 
män, hade närmaste vården om tacklingen. Desse sist nämde 
voro lörhandskarlar vid alla svårare arbeten till väders, 
varande de förste n Märsen på råen och toppen»; de an- 
svarade för öfrigt särskildt för barkassen, »sejsade kabella- 
rium», kastade tåget af betingen o. s. v. Tredje uppbörden 
slutligen handhades af inventarie-timmer mannen. Högsta gra- 
dens fätalige underofficerare synas icke hafva blifvit kommen- 
derade såsom uppbördsmän utan endast till att öfvervaka 
öfrige underofficerare af samma yrkesgren om bord, uttaga 
flaggförråd, förrätta inventeringar och besigtningar m. m. 



Digitized by VjOOQIC 



350 SJÖTJBNSTGÖRING OCH SJÖVETENSKAP. 

Vidkommande manskapets sjötjenstgöring må följande 
anföras. Det var icke tillåtet för någon karl >at sofva under 
bar Himmel, eller på annat ställe än dess förordnade Rum, 
och dä Besättningen til vagthåldning är delt uti 3 quarter 
bör ingen få lägga sig at sofva om dagen under segels, dä 
det ej är storm och oväder, och än mindre til ankars, 
utan då de ej äro sysselsatte med tjenstförrätning, böra de 
af Rotemästarne tilhållas at vädra sine kläder, samt tvätta 
och laga om sig, och för öfrigt muntras med dans och lek.> 
Soldaterna nyttjades vid kanonerna, vid halningar och hiss- 
ningar, till rengöring m. m. såsom den öfriga besättningen, 
men kunde ej mot deras vilja skickas till väders. Under 
strid egde dock chefen använda dem efter godtfinnande. 

Exercisen ombord bestod merendels i »tågvirckets igen- 
kännande, Seglens handterande, klart Skepps görande, Canon 
Exercitier, samt til måls skjutande från Skeppsbatterier och 
Handgeväret.» Officerarne fördelades derjemte att undervisa 
besättningen i styrning, kompasskännedom, sjömanskap och 
exercis. Uppvisning eller examen anstäldes emellanåt infor 
chefen. En officer lärde volontärerne artillerivetenskap, en 
annan hade uppsigten öfver styrmännen, proviantens vård. 
stufningen och båtsmännen, en tredje öfver skepparne, tim- 
mermännen, segelsömmarne, kofferdikarlarne och skepps- 
gossarne. 

För Arméns flotta gälde Reglemente för tjenstgöringen 
til sjöss vid Kongh Arméns Flotta af den 18. april 1796, 
hvilket i hufvudsak öfverensstämde med Örlogsflottans sjö- 
tjenstgöringsreglemente. Expeditionschefen för en eskader 
af Arméns flotta var Kongl. Maj:t och förvaltningen af sjö- 
ärendena ansvarig för sin befattning, samt hade som mili- 
tärt biträde en generaladjutant af flaggen (stabschef) samt 
en stabsadjutant, och till hjelp vid den »Nautique General- 
Qvartermästare-detaillen» vederbörande lotsdistriktschef med 



Digitized by VjOOQIC 



SJÖTJBNSTGÖRINO OCH SJÖVETENSKAP. 361 

en stabsadjntant. Till staben hörde vidare en konstruktions- 
officer samt åtskillig civil-militär personal. 

Under krig sköttes ekonomien vid Arméns flotta af ett 
inför Kongl. Maj:t ansvarigt kommissariat, som åtföljde flottan, 
och bestod af en intendent, som lydde direkt under expedi- 
tionschefen, biträdd af en kamrerare, en kassör, revisorer, 
kammarskrifvare, kanslist och tygvaktare. Intendenten för- 
sågs dessutom med ett par officerare såsom militäre medhjel- 
pare. Ett så stort kommissariat tillsattes dock endast derest 
expeditionens styrka öfversteg 6 bataljoner. För en expedition 
af 1 till 2 bataljoner skötte adjutanten af flaggen ekonomien. 
Chefens närmaste man fördelade besättningen samt öfver- 
vakade ekonomien, exercisen, krigstukten och renhållningen. 
Öfrige officerare fördelades till olika befattningar på sätt 
chefen pröfvade lämpligt. Officerare af armén stodo likaledes 
under hans befäl, äfven om han var af lägre tjensterang, 
dock endast >i afseende på Fartygets försvar, ordning och 
police». Ä fartyg, der flere sjöofficerare tjenstgjorde, hade 
en alltid »jouren» i hamn. Denne var chefen ansvarig för 
fartygets säkerhet, ordning och snygghet. Funnos blott två 
officerare, måste den ene alltid vara ombord; likaså var fallet, 
om flere landtofficerare voro kommenderade på fartyget. Den 
dagliga tjensten började med dagskottets aflossande; appell 
slogs i land och fi samtlige fartyg, hvarefter revelj blåstes. 
Derpå följde rengöring och klädsel; i soluppgången hissades 
flagg och gös. Klockan 7 visiterades vakten, en timme der- 
effcer upptogos bramrårna, uppslogos styckeportarne och stäl- 
des kanonerna till bords m. m., hvarpå korum förrättades. 
Efter aflemnad dagrapport och sedan frukost blifvit intagen 
vidtog arbete eller exercis. Middagsmåltiden intogs kl. 12, 
qvällsvarden kl. 7; kl. 8 var korum, kl. 9 tapto. 

Bataljonscheferna, som hade en subalternofficer till adju- 
tant, voro expeditionschefen ansvarige, en hvar för tjensten 



Digitized by VjOOQIC 



352 8JÖTJEN8TGÖRING OCH 8JÖVBTBNSKAP. 

vid sin bataljon. Vidkommande enskilde fartygschefer voro 
bestämmelserna i hufvudsak desamma som vid Orlogsflottan. 

Ute på sjön var vakttiden for officer och underofficer i 
regeln tre qvarter. Navigeringen sköttes förnämligast af 
öfver- (eller ansvars-) styrmännen, som äfven höUo loggbok 
m. m.; inomskärs lotsade skärgårdsstyrmännen. 

Exercis, Vid Örlogsflottan användes ett ganska utförligt 
artilleri-exercisreglemente. Det gick man och man emellan 
under namnet »sjöexercis*, var icke utkommet af trycket, och 
torde kanske rättast böra anses som en hjelpreda för befäl* 
hafvaren vid instruktionen. ' Af »Anledning till actionsför- 
delning» framgår, att på ett 70-kanonskepp med 602 mans 
besättning voro 303 man afsedde för kanonservis, 134 fbr 
»musköteri» (hvaraf 41 i märsarna), 39 for durkame, 58 re- 
server på däck (äntergastar i egentlig mening) och 71 vid 
röret, pumpame, slaggångarne, for de sårades transport m. m. 
Å undra batteriet, som på hvarje sida räknade 13 stycken 
24-'a kanoner, indelade i tre divisioner, tjenstgjorde 3 offi- 
cerare och 6 artilleriunderofficerare, samt vid hvarje kanon 
1 volontär, 1 soldat och 7 båtsmän. Å öfra batteriet fannos 
på hvarje sida 14 stycken IS-^tt kanoner, äfven indelade i tre 
divisioner med samma antal befäl; kanonservisen var dock 
något svagare. Däcksbesty ökningen utgjordes af 8 stycken 
8-'S kanoner på hvarje sida; back- och skanskanonerna bildade 
h vardera en division; vid hvarje kanon tjenstgjorde 1 volontär, 
1 soldat och 4 båtsmän. 

Då ett skepp skulle göras Mart till drabbning, slogs 
först larm^ då bastingeringen ordnades med kojer och säckar 
i finknäten, hvarpå båtar utsattes enligt order. När detta 
var gjordt, slogs en hmrfvel, då hela besättningen samlades 
akterut, »att afhöra Chefens ordres och uppmuntran till fuU- 

' I flottans arkiv å Skeppsholmen förvaras ett handskrifvet exemplar. 
Efter alla tecken att döma torde det vara författad t i slutet af 1700-talet. 



Digitized by VjOOQIC 



8JÖTJEN8TGÖBING OCH SJÖVBTBNSKAP. 363 

gjörande af rikets tjenst». Derefter slogs ställning , då hvar 
man intog sin plats enligt aktionsfördelningen och närmare 
angifna bestämmelser för kanonbetjeningen, märskrämarne, 
dnrkmanskapet, infanterimasköteriet o. s. v. Frän hvarje post 
rapporterades först till chefens närmaste man och derpå af 
denne till chefen. Officerarne skulle vara klädde i uniform, 
>med Handskar och G-ehäng, Patron kiök och Pistol i Bältet, 
samt utföra sitt Commandoord med dragen värja». 

Reglementet, som äfven innehåller bestämmelser för 
handgevärsexercisen, och som afslutas med ett kapitel om 
äntringar, är ganska väl genomtänkt och utarbetadt. 

För Arméns flotta gälde Reglementet för exercisen med 
canoner för Kongl, Arméns flotta af år 1796. Det är mera 
kortfattadt och upptager, jerate fördelningen af kanonbetje- 
ningen, endast de vigtigaste bestämmelserna för portexercis, 
kanonhalning, viskning, laddning, riktning och affyrning. 
Till sina hufvudgrunder är det för öfrigt föga afvikande 
från ofvan nämda »sjöexercis». För manskapets öfning i 
viskning och laddning brukades många tempo, men så snart 
manskapet var inöfvadt, bortföllo alla uppehåll; affyrningen 
skedde vanligtvis medels lunta. 

Derjemte tillämpades vid Arméns flotta ett särskildt 
reglemente, som endast rörde exercisen med åror, af år 1797. 
Det var helt kort och innefattade blott de nödvändigaste 
fhreskrifterna för fördelningen till rodd, årornas och rodd- 
bänkarnes handterande m. m. Å de större fartygen indelades 
hvardera sidans åror i två divisioner. En officer hade der 
tillsyn öfver hela rodden, en underofficer öfver hvarje di- 
vision. 

Men funnos alltså åtskilliga goda exercisreglementen, 
hade flottan icke synnerlig fördel deraf, då öfningsexpedi- 
tioner i och för exercis nästan aldrig förekommo. Under de 
tio år, som närmast föregingo 1808 års krig, utsändes endast 

Kriget 1S08 ock 1809. I. 2S 



Digitized by VjOOQIC 



354 SJÖTJBNSTOÖRINO OCH SJÖVETENSKAP. 

sommartiden ett eller annat fartyg, såsom fregatten Ulla 
Fersen eller briggen Svalan fbr sjökadetternas praktiska ut- 
bildning, pliktningar m. m. Örlogsflottans personal, som i 
detta hänseende lefde på erfarenheterna från 1788 — 1790 arens 
sjötåg, saknade dock derför icke öfning. Hvarje är utmstades 
vanligen ett eller annat örlogsfartyg for att skydda svenska 
handeln å skilda farvatten, företrädesvis i Medelhafvet mot 
barbareskstatema. Åren 1796 och 1801 samt sedermera allt- 
ifrån år 1805 hade ganska omfattande krigsrustningar egt 
rum. Ej mindre än tio linieskepp jemte flere mindre fartyg 
voro sålunda år 1796 utkommenderade till sjös, dels på grund 
af befaradt krig, dels for svenska handelns fredande; år 1801 
voro sju linieskepp forutom åtskilliga fregatter och briggar 
krigsrustade, hufvudsakligen för neutralitetens upprätthål- 
lande, och under åren 1805 — 1808 slutligen voro nästan alla 
fregatter och mindre fartyg använda till tyska kustens blo- 
kerande, handelns beskydd, karantänsbevakning m. m., hvar- 
jemte flere linieskepp användes för svenska härens transport 
till Pommern. 

Vid Arméns flotta åter var förhållandet något annor- 
lunda, så till vida som dess personal hvarje år särskilt öfvades 
i sjöexercis. Dess utom fick den äfven i likhet med Örlogs- 
flottans deltaga i expeditioner för andra ändamål. Stundom 
utrustades en och annan kanonslup i och för gränsbevakning 
mot Ryssland och Norge, såsom fallet var 1801, ja, någon 
gång hela bataljoner. Hvad Stralsunds eskader särskildt 
vidkommer, gjorde den under de senaste åren ganska lång- 
variga och besvärliga krigsexpeditioner. 

Sjöexercisen vid Arméns flotta egde rum under exercis- 
månaderna (maj, juni och juli) och bestod i fartygs på- och 
aftackling, allehanda sjömansarbeten, kanonexersis i land och 
om bord, målskjutning och bombkastning m. m., hvarjemte 
fartygen öfvades i bataljonsmanöver medels rodd. 



Digitized by VjOOQIC 



8JÖTJBNSTGÖBING OCH 8JÖVBTBN8KAP. 366 

Manöverfärdigheten var icke endast tillgodosedd genom 
örlogsfartygens ypperliga konstruktion (af Chapmans ska- 
pelser), utan synes jemväl hafva varit en framstående egen- 
skap hos befälet, förvärfvad så väl genom omsorgsfull ledning 
och god undervisning som framför allt genom trägen prak- 
tisk sjötjenst. Rosvalls välkända lärobok i skeppsmanö- 
vem, som utkom af trycket år 1803, lemnar ock ett ojäfaktigt 
vittnesbörd om den höga ståndpunkt, som fartygsmanövern 
vid i fråga varande tidpunkt intog inom Sveriges örlogs- 
flotta. Ett praktiskt bevis härpå lemnades bland annat 
under våren 1808, då fregatten Jarramas från Carlskrona 
redd kryssade ut till sjös mellan grunden. 

Åfven inom Arméns flotta stod fartygsmanövem utan 
tvifvel ganskt högt. Kanonsluparnes och joUarnes lätt- 
handterlighet gjorde ingalunda sjömanskap och manöver- 
skicklighet öfverflödiga, då dessa fartyg uppträdde i samlad 
styrka; och de större fartygen, galererna så väl som skär- 
gårdsfregatterna, fordrade samma betingelser fbr sin rätta 
manövrering som örlogsskepp och fregatter. 

Om navigationsvetenskapens ståndpunkt lemnar Adolf F. 
von Schneidau's »Navigation» (af år 1784) en föreställning. 
Hans lärobok börjar med en afhandling om plana trigono- 
metrien samt om grunderna fbr den sferiska och för astrono- 
mien. Härefter följer den egentliga lärokursen i navigation, 
eller den vetenskap, som, stödjande sig pä matematiska grun- 
der, »rätteligen lärer huru man bör föra ett Skepp ifrån en 
Ort till en annan». Jemte en beskrifning på navigationens 
>3 hufvudsakligaste instrumenter» : loggen, kompassen och 
sjökortet, samt deras användande, innehåller läroboken redo- 
görelse för bestickräkning, astronomisk navigation samt »ebb- 
och flodräkningar». Bestickräkningen synes alltid hafva skett 
på trigonometrisk väg, d. v. s. utan besticktabeller. Den 
astronomiska navigationen omfattade latitudsbestämning ge- 



Digitized by VjOOQIC 



366 SJÖTJENSTGÖBING OCH SJÖVETENSKAP. 

nom meridianhöjd. longitudbestämning genom tidvinkel samt 
azimuträkningar; ebb- och flodräkningarna stödde sig på 
månens fördröjning och hamntider. 

Navigeringen i allmänhet och särskildt den i Östersjön 
visar emellertid genom viceamiralen Joh. Nordenanckars 
arbeten och öfverstelöjtnanten G-ust. af Klints storartade 
sjökarteverk en märklig utveckling. Fartygens praktiska 
navigering åter torde allt för mycket hafva legat i händerna 
på styrmän och lotsar. 

Regeringen omhuldade (särskildt på viceamiralen von 
Rajalins tillskyndan) med stort intresse till navigeringen 
hörande frågor. Sålunda organiserades år 1809 sjömätnings- 
corpsen. Genom generalorder den 13. och 18. april 1805 
bestämdes, att alla instruktioner för chefer ä örlogsfartyg 
skulle utom andra föreskrifter innehålla befallning till chefen 
»att under expeditionen observera Compassens missvisning, 
inseglings rättelser till hamnar, landets utseende då med det 
samma säkra pejlingar tages, som utmärker stället där för- 
toningen är tagen, strömsättningar, och genom lödningar sS 
ofta ske kan, utan hinder för expeditionen, undersöka vattnets 
djup och bottnens beskaffenhet, då äfven iagttages att när 
det lodas, stället genom landets pejling bestämmes, eller i 
annat fall utmärkes det efter räkning och gissning: Latitud 
och Longitud observeras äfven; jemte öfriga under expedi- 
tionen för Svenska Siökortens verification, utvidgade full- 
komlighet och förbättringar tj enande, och förefallande uplys- 
ningar uptecknas ; och efter slutad expedition inom en månad 
efter afmunstringen i desse delar till Konungens tjenstgörande 
General Adjutant för Flottorne en tjenlig Journal insänder; 
hvilken lämnar del af den samma till Siökartvärcket». Kadett- 
fartygets expedition samt kadetternas utbildning skulle sär- 
skildt afse sjökortens förbättrande och verificerande uti det 
som rörde tyska kusten, Gotland, Ösel, Bornholm och Dagö 



Digitized by VjOOQIC 



SJÖTJBNSTGÖRING OCH SJÖVETENSKAP. 357 

samt Finska viken, för hvilket ändamål tvänne för Kongl. 
Maj:ts räkning upphandlade kronometrar och sextant samt 
tvänne goda kompasser »af öfverst Lieatnant Lidströmers 
inrättnings fingo användas. Vid samma tid anbefaldes in- 
ventering af flottornas samtliga kartsamlingar. 

Förvaltningen af sjöärendena fick ej långt derefter öfver- 
inseendet öfver rikets hamnar. 

Sjökrigskonsten hade mot slutet af adertonde århundradet 
undergått åtskilliga förändringar i synnerhet genom införan- 
det af »naturlig» och »omvänd» ordning vid alla rangeringar, 
samt genom tillkomsten af ny ordning »en échiquier», vigtig 
för en kryssande flotta, som nödgades hålla sig i linie de 
bataille (bidevindslinie). Den hjelpreda i sjötaktik, som följ- 
des vid svenska örlogsflottan, var sammanskrifven af Salomon 
Gyllenskepp efter franska förebilder och grundad på erfaren- 
heterna från det engelskt-franska sjökriget på 1780-talet. 
Efter skedd granskning af öfverstame Clas A. Wachtmeister 
och Joh. G. Lagerbielke samt öfverstelöjtnanterna O. H. Nor- 
denskjöld och Hans F. Wachtmeister hade den med nådigt 
tillstånd utgifvits af trycket år 1787. Sjötaktiken är, heter 
det i den samma, »den vetenskap, som visar flera skepps 
rörelser, sammansatte at utgöra en Örlogs-Flotta, eller ock, 
konsten at rätt rangera et antal skepp, ämnade at slåss mot 
fienden». Den innefattade således både fartygsmanöver och 
kanonservis, men rörde sig förnämligast om evolutioner, d. v. s. 
»förändringar af de särskilta ordningar, hvaruti en flotta kan 
vara rangerad». En flotta af linieskepp indelades uti tre 
eskskdrar eller divisioner^ nämligen: 

corps de bataille^ äfven kallad den första eller blå och 
^la eskadern; den leddes omedelbart af flottans högste 
befälhafvare, »chefen», som antogs vara af amirals grad; 



' Någon bestämd skilnad pä eskader och division iakttogs icke; med 
eskader förstods dock vanligen en större styrka än en division. 



Digitized by VjOOQIC 



358 SJÖTJENSTOÖRING OCH SJÖVBTBN8KAP. 

avantgardet^ äfven kaiiadt den andra eller gula eskadern 
under befäl af en viceamiral, samt 

arrieregardet, äfven kalladt den tredje eUer blå eskadern 
under en konteramirals beftll. 

Skeppen numrerades i en följd genom avantgardet, corps 
de bataille och arriéregardet, ocb dervid erhöllo cbefeskeppen 
de mellersta numren inom hvarje eskader. Ordningarna 
(»rangeringarna») voro antingen hufvudordningar eller sekun- 
därå ordningar. De förra, som mest brukades, voro sådana, 
som omedelbart kunde förbytas i linie de bataille samt upp- 
gingo till ett antal af sexton; de senare, som mera sällan 
användes, voro mer eller mindre beroende af hufvudordnin- 
gama. Dessa voro följande: 

i/re kolonner bidevind i naturlig eller omvänd ordning, 
andra eskadern till höger eller venster om chefen; 

linie de bataille, antingen naturlig eller omvänd, styr- 
bords eller babords; 

nmrschordning på styrbords eller babords bidevindslinie; 

échiquier på endera af dessa linier; 

tre kolonners segelordning rumskots; 

marschordning på frontlinien, kursen rumskots; 

jagtor dning på bägge bidevindsliniema; 

reträttordning på begge bidevindsliniema, kursen rumskots. 

Den oftast förekommande marschordningen var »Trenne 
Colonners rangering». ^ Uti denna hölls också flottan bäst 
tillsamman, chefens signaler kunde lättast iakttagas, och 
ordningen kunde hastigt förbytas till linie de bataille. Uti 
sist närada linie, som gjorde sex strecks vinkel med vinden, 
följde fartygen nummervis efter hvarandra med en tredjedels 
kabellängd sins emellan. Marschordning en échiquier på styr- 
bords bidevindslinie bildades genom att lägga skeppen för 



* AUa ordningarna ntom linie de bataiUe. jagtordning och reträttord- 
ning kallades marschordningar. 



Digitized by VjOOQIC 



8JÖTJBN8TGÖRING OCH SJÖVETENSKAP. 359 

babords halsar. Genom samtidig af hållning och segling ram- 
skots bildades härifrån »marschordning på bidevindslinie». 
Frontlinie kallades den linie som var vinkelrät mot vindens 
riktning (»perpendikeln af vinden»). Skilnaden mellan jagt- 
och reträttordningarna bestod deri, att, då ena hälften af 
flottan seglade på hvardera bidevindslinien, chefen i förra 
fallet seglade främst i hörnet eller vinkeln och i senare 
fallet akterst uti motsvarande, i denna händelse mot vinden 
riktade, vinkel (12 streck mellan linierna). Eskaderchefema 
seglade främst, midt uti eller sist uti eskadrame enligt 
högste beftllhafvarens order. 

De sekundära ordningarna voro rangeringar uti två, sex 
eller nio kolonner. Den sist nämda bildades, sedan hvarje 
eskader blifvit formerad i 3 divisioner och kunde således 
endast förekomma i mycket stora flottor. Äfven bildades 
någon gång konvqjlinie, då skeppen endast seglade i hvar- 
andras kölvatten, chefsfartyget främst. 

Så snart flottan kom under segel, borde skeppen formera 
sig i tre kolonner, »naturlig ordning», utan att invänta signal 
härom. Segelföringen var alltid oberoende af chefsskeppets, 
emedan farten i allmänhet måste rättas efter den trögaste 
seglaren. Goda seglare borde snarare giga segel än ref va, 
för att städse vara färdiga att »fullgöra hvad ordres som 
hälst Chefen kan befalla». Af särskildt intresse äro före- 
skrifterna för undvikande af ombordläggning. Kommo två 
skepp eller fregatter på olika bogar hvarandra nära, borde 
begge hålla åt stjnrbord »och följakteligen den med bagbords 
halsar altid hålla af, utan afseende på olika rang af skepp 
eller de Chefer, som dem commendera». Men kommo åter 
två skepp eller fregatter på samma bog »hvarandra för nära», 
så borde, egendomligt nog, det af fartygen, som var i lä, hålla 
undan. Samma regler skulle iakttagas mellan mindre och 
obevärade fertyg, »men desse altid vika för örlogsskepp och 



Digitized by VjOOQIC 



360 SJÖTJBNSTOÖRINa OCH SJÖVBTBNSKAP. 

fregatter». Uti all marschordning var afståndet mellan far- 
tygen V2 kabellängd, så framt chefen icke särskildt anbefedt 
något annat. Såsom distinktionstecken skulle hvarje skepp 
vid corps de bataille föra sin vimpel på stortoppen, vid 
avantgardet å förtoppen och vid arriéregardet å krysatoppen. 
Desse vimplar hissades och nedhalades samtidigt med chefens 
kommandoflagg. De särskilda skeppen åter utmärktes sins 
emellan genom flögar å topparne. 

Såsom exempel på en af de till ett åttiotal uppgående 
evolutioner, som denna tid brukades, torde förtjena anföras 
den 58., eller sättet att fFörbyta Rangeringen uti Retraite till 
Linie de BataiUe styrbords. Det yttersta skeppet på högra 
flygeln skulle då sticka bi styrbord, »och Chefen med de 
öfrige skeppen af denna Flygel, segla fyra streck Rumt 
styrbord efter hvarandra, hålla sig ganska väl slutna, och 
manoevrera, för at komma i Ledarens kölvatn, hvarest de 
sticka bi den ena efter den andra och följa Ledaren». Skeppen 
på venstra flygeln åter skulle segla fyra streck rumskots styr- 
bord och bredvid hvarandra »och med forssa segel hålla sig 
på styrbords bidevinds-Linie, för at skyndesammast komma i 
Linie med den andra Flygeln, då de på en gång lofva an 
bidevind och komma sålunda i Linie de Bataille styrbord.» 

Högste befälhafvarens order, äfvensom underlydandes 
tjensterapporter, meddelades i allmänhet, så framt de ej 
voro för långa, genom signaler; detta så väl i hamn som till 
sjös. örlogsflottans signalbref, eller såsom dess fullständiga 
titel löd: »Dag-, Mist- och Natt-Signaler till sjös och i hamn 
för Kongl. Maj:ts Örlogs-Flotta», utkom af trycket år 1807, 
och var utarbetadt i enlighet med majoren Gr. af Klints för- 
slag. Brefvet är synnerligen väl uppstäldt och utarbetadt. 
Utom underrättelser för signalering om dagen samt under 
mist och nattetid, innnehåller det ett tusental.^ olika be- 

> Om de 8. k. hjelpsignalerna medräknas, ökas antalet ytterligare. 



Digitized by VjOOQIC 



8JÖTJEN8T6ÖRING OCH SJÖVETENSKAP. 361 

fällningar eller meddelanden, af hvilka många åtföljas af 
fbreskrifter rörande tjensten i allmänhet. Modellerna till de 
flaggor, standertar och vimplar, som enligt det samma borde 
användas för dagsignalerna, hade, äfvenledes på förslag af 
majoren af Klint, blifvit för båda flottorna faststälda år 1805. 
Hvad åter mistsignalerna vidkommer, verkstäldes de samma 
medels kanonskott, afskjutna i grupper af högst fem skott, 
hvarigenom 30 olika meddelanden kunde göras. Endast s. k. 
»Conserve-signaler» kunde äfven gifvas med skeppsklocka, 
trumma eller gevärssalvor, olika under segling för styrbords 
och babords halsar och fördevind. Nattsignalema, till an- 
talet nära 100, gåfvos genom kanonskott, raketer och »fyrar». 
Såsom »urskiljningsmärken för natten» förde chefskeppet tre 
»eldar» akterut och en på kryss-stängsalningen eller i stor- 
märsen (s. k. »märsblysa»), andra eskaderns chefskepp endast 
tre eldar akterut, och tredje eskaderns två eldar akterut, en 
om styrbord och en om babord. Alla öfriga skepp och fartyg 
i flottan förde en eld akterut. Då märsblysan å chefskeppet 
släcktes, skulle alla fartyg inom flottan släcka -en eld, hvadan 
i denna händelse alltså endast de tre eskaderchefernas skepp 
förde några lanternor. Såsom igenkänningstecken under 
drabbning skulle alla skeppen hänga fem eldar under mesan- 
spriet eller gaffeln. Vid särskilda tillfallen, såsom vid 
vändning, biläggning, »man öfver bord», då något skepp 
»fångade uggla», eller dref för sitt ankare, skulle andra fyrar 
föras enligt särskilda bestämmelser för hvarje fall. 

När skriftliga order skulle utdelas till sjös, tillgick det 
på följande sätt. På signalen 802: »Orderna skola utdelas 
Slup Érån Slup ända till ändarne af Linien», sände genast 
alla de skepp, som befunno sig akter om chefskeppet, en slup 
till närmast föregående skepp, och alla, som seglade för om 
chefskeppet, en slup till näst efterföljande skepp. Sålunda 
kommo tvänne slupar till chefskeppet, en från hvarje hälffc 



Digitized by VjOOQIC 



362 8JÖTJEN8TGÖRING OCH BJÖVBTBN8KAP. 

af flottan, och åt deras officerare lemnades orderna af flagg- 
kaptenen. Återkomne till sina respektive skepp, lemnade 
desse, innan de gingo upp för fallrepet, tiU den officer, som 
låg med närmaste skeppsslup vid sidan, alla de längre bort 
liggande skeppens order. >På detta sätt framkomma de med 
aldrastörsta snabbhet», heter det, »till ändarne af Linien». 

Arméns flottas sjötaktiky äfven kallad Exercitue-Ilegle'' 
mente^ på prof gilladt den 15. maj 1795, innehåller redo- 
görelse för Arméns flottas sammansättning, allmänna regler, 
kommandoord och evolutioner. Uti inledningen uttalas den 
grundsatsen »at hvarje minskning, som, utan at åsidosätta 
det aldeles nödvändiga, kan gjöras i krigsöfningame, är en 
tilökning i Statens verrkeliga försvar». Ses den samma i 
sammanhang med det öMga innehållet, deri det bland annat 
heter, att krigsrörelserna böra »vara i möjeligaste måtto 
enkle och få, innefattande blott det nödvändiga, at därmed 
icke må förspillas en tid, som bör användas til andra lika 
så angelägna öfningar i Arméens Flottas öfiriga kunskaps- 
grenar», förefaller den hardt när obegriplig. 

Enligt reglementet indelades flottan, såsom nämdt är, 
i bataljoner. »Flere Batailloner, i fredlig tid efter omständig- 
heterna fbrlagde på Flottans fyra hufvudstationer, utgöra 
dess fyra Escadrer.» Bataljonerna voro af två slag: kanon- 
slups- och gälerbataljoner. 

En kanonslupsbataljon bestod i regeln af 1 hemmema, 
12 kanonslupar, 2 mörsarebarkasser, 1 chefsfartyg, 1 större 
avisofartyg eller skonert, 1 rekognoserings-slup eller kanon- 
barkass, 3 kokslupar, inrymmande provianten, 1 ammuni- 
tions- och förrådsfartyg, 1 sjukbåt samt 1 vattenskuta. 

Hvarje galerbataljon åter bestod af 6 galerer med dem 
åtföljande galerespingar, samt 1 rekognoserings-slup och 1 
vattenskuta. 



Digitized by VjOOQIC 



SJÖTJENSTGÖRING OCH SJÖVETENSKAP. 363 

Kanonslupsbataljonema voro fördelade i tre divisioner, 
hvardera bestående af 4 slupar; 2 slupar utgjorde en pluton. 
Galerbataljonema delades äfvenledes i tre divisioner, hvar- 
dera bestående af 2 galerer; men hvarje galer utgjorde en 
pluton. Bataljonen kunde äfven tillökas med en ^erde divi- 
sion med tillhörande kokslup. 

Inom bataljonerna numrerades kanonslupame från n:o 1 
till n:o 12, och galerema från n:o 1 till n:o 6. Äldste be- 
f&lhafvaren inom hvarje division var divisionchef, och hans 
fartyg hade första numret inom divisionen; sammalunda var 
förhållandet med plutoncheferna. De två kanonslupar, som 
tillsamman bildade en pluton, fingo ej åtskiljas, utan borde 
slupen med det jemna numret städse åtfölja plutonchefen. 
Kokslupar, förrådsfartyg, sjukbåtar, vattenskutor och an- 
dra fartyg, hvilka kunna anses motsvara arméns tross, åt- 
följde endast bataljonerna på marscher och tåg. Vid evolu- 
tioner och fvid fientliga tilfällen» sattes de »i säkerhet». 
Mörsarebarkassema, avisofartyget och chefsfartyget skulle 
äfven, så vida ej annat för tillfället befaldes, vid inträdande 
krigsrörelser skilja sig från bataljonen. Rekognoserings- 
slupen åtföljde deremot alltid hemmeman eller chefsgaleren, 
derifrån han också bemannades, då han skulle utgå på någon 
förrättning. 

Enkel kolonn, som var den naturligaste, lättaste och på alla 
ställen mest användbara ordningen, var en skärgårdsbataljons 
grundformering, hvilken alltid skulle intagas, så snart en 
bataljon gick till segels eller under rodd. Stridsformeringen 
åter var linien. Galerer och kanonslupar lågo då bredvid 
hvarandra med stäfvarne tvärs för linien; de större skär- 
gårdsfartygen åter, som förde sitt artilleri på sidorna, långs 
den samma. I plutonskolonn (för galer bataljonen det samma 
som enkel kolonn) och divisionskolonn gingo fartygen inom 
hvarje pluton (division) i bredd, men plutonerna (divisionerna) 



Digitized by VjOOQIC 



364 SJÖTJBNSTQÖRING OCH SJÖVBTBN8KAP. 

efter hvarandra Den kunde vara antingen öppen eller sluten. 
I öppen kolonn var afståndet mellan pluton- eller division- 
chefernas fartyg det samma som i enkel kolonn; i sluten 
kolonn åter var afståndet mellan plutonerna eller divisionerna 
ej större än afståndet mellan tvänne efter hvarandra följande 
fartyg i enkel kolonn. När kanonslupen n:r 1, första plutonen 
eller första divisionen gick i téten kallades kolonnen »höger 
afmarscherad», i motsatt fall »venster af marscherad»; då num- 
merordningen icke följdes, »blandad». 

Ofvanstående formeringar gälde likväl endast strids- 
fartygen. Var hela bataljonen under marsch, ordnades fartygen 
på följande sätt: 

chefsfartyget i teten eller der bataljonschefen fann för 
godt, 

kanonsluparne i marschordning på enkel kolonn, plutons- 
eller divisionskolonn, 

avisofartyget, 

hemmema med rekognoserings-slupen, 

mörsarebarkassema, 

ammunitions- och förrådsfartyget, 

koksluparne, 

sjukbåten och 

vattenskutan. 

Denna ordning följdes, då man närmade sig fienden. 
Under reträtt blef ordningen omvänd. I galerbataljonen 
gick hvar esping på låringen af sin galer, rekognoserings- 
slupen följde i allmänhet chefsgaleren, och vattenskutan gick 
i queuen. 

De aUmämia reglerna inledas med en betraktelse om sig- 
nalers bruk å skärgårdsfartyg samt omfatta för öfrigt be- 
stämmelser för kommandoords och orders afgifvande, årornas 
indelning, vändningar, afstånd mellan fartygen, manöverfart, 
rättningsfartyg m. m. 



Digitized by VjOOQIC 



SJÖTJBN8TOÖRING OCH SJÖVETENSKAP. 366 

Till följd af skärgårdsfartygens mindre tackling, hvilken 
dess utom å flere typer var nedtagen under drabbning, samt 
befälets fåtalighet m. fl. anledningar, var signalering för 
befallningars meddelande ofta otjenlig eller omöjlig. Derför 
var det förskrifvet, att »vid Evolutioner, under rodd, ock 
emot Fienden», skulle alla rörelser utföras efter bataljons- 
chefens muntliga kommandoord, hvilka med yttersta nog- 
grannhet repeterades af hvarje plutonchef, pluton från plu- 
ton, och inom en galerbataljon dess utom af oflScem förut, 
om fartygschefen förde befälet från puppen. 

Signalbref kunde nyttjas till alla de order, som ut- 
gingo från chefen för flottan, såsom allmänna signaler, ank- 
rings-, kallelse-, detascherings- och anfallssignaler, äfvensom 
manöver- och evolutionssignaler till bataljonscheferna, som 
sedan genom kommandoord angåfvo, hvad som skullegöras. 
Det var dock bataljonschefen obetaget att till evolutioner 
m. m. nyttja signaler under segling, äfvensom under rodd 
och emot fienden; men under sist nämda förhållanden borde 
det ske sparsamt och »endast i trängande omständigheter», 
såsom under hårdt väder eller om bataljonschefen befunne 
sig på långt af stånd från det ställe, der rörelsen skulle börja. 

Vändningame voro 8 eller 16 streck styrbord eller ba- 
bord hän. De borde, så nära möjligt var, ske på stället. 

Afståndet inom galerbataljonen var i enkel kolonn och 
i anryckt divisionskolonn ^l^ kabellängd (eller 25 famnar) 
från pupp till speron; i linie 42 famnar från sida till sida 
(eller 30 famnar mellan årornas ändar). Inom kanonslups- 
bataljonen var afståndet i enkel och i anryckt kolonn en 
slupslängd mellan akterstäf och förstäf I öppen kolonn 
blef afståndet derför 3 slupslängder (34 famnar) mellan plu- 
tonerna och 7 slupslängder (80 famnar) mellan divisionerna. 
Afståndet från sida till sida i linie var 20 famnar (eller 10 
mellan årornas ändar). I kolonn under stiltje, äfvensom 



Digitized by VjOOQIC 



366 SJÖTJBNSTGÖKINQ OCH SJÖVETENSKAP. 

i linie till ankars, kunde dessa afstånd något minskas, men 
under hårdt väder och sjögång liksom under segling måste 
de ökas. 

För att förkorta filen, användes i allmänhet anryckt 
plutonskolonn samt å större och kända vatten äfven divi- 
sionskolonn. 

Uti Arméns flottas taktik fiinnos endast foreskrifter for 
en enda bataljons rörelser. Hvarje bataljon kom alltid att 
röra sig särskildt. Då flere opererade tillsamman, anvisade 
chefen för flottan eller eskadern bataljonscheferna den ställ- 
ning bataljonerna skulle intaga. 9Såsom en orubbelig före- 
skrift» skulle bataljonscheferna iakttaga att vid formeringen 
till linie eller kolonn i fiendens åsyn »aldrig nyttja någon 
Rörelse där hela Bataillon måste på en gång marschera ur 
flanken och vända til svaga eller Fartygens sida mot Fi- 
enden». Då flere bataljoner intogo gemensam ställning i skär- 
gård, utgjorde alla hemmema en corps de bataille, formerad 
i linie på ett eller flera ställen »efter belägenheten». Grale- 
rerna förlades emellan dem eller ock i en andra linie midt 
för luckorna i den första. Kanonslupsbataljonerna utgjorde 
flyglarne, om utrymmet det medgaf, eller bildade en linie 
framför, allt efter omständigheterna. 

Evolutionerna, omkring 100 till antalet, omfattade ko- 
lonnens marsch, slutande och öppnande, uppslutning och af- 
fallning, linieformeringar, marsch i linie (med och utan drag- 
ning), firontförändringar och kolon nformeringar. Föreskrif- 
terna för evolutionernas utförande voro uppstälda i likhet 
med de för örlogsflottan gällande, samt förtydligades oftast 
genom figurer. Såsom exempel på dessa föreskrifter anföres 
här § 24. »Då höger afmarscherad Colonne skall formera 
Linie på Queuen med Téten höger, commenderas: 

l:o Gif aht at på Queuen formera Linie. 

2:o Med Téten Höger-marche. 



Digitized by VjOOQIC 



sj6tjbnstgörino ooh sjövetenskap. 367 

1. Lystring. 

2. a) Plutonen i Queuen fortfar rätt fram eller får någon 
skef direction som Chefen vill gifva Linien; med jämn rodd 
om det är med öppen Colonne, menn med sakta rodd om det 
är anryckt Colonne, emedan i senare fallet de deployerande 
afdelningame hafva längre väg at gjöra än den rätt fram 
til Linien gående, ock afdelningen i Téten har dubel väg 
emot den i Queuen, Liniens längd varande i sådant forhål- 
lande til Colonnens djuplek, b) De öfrige afdelningame gira 
tvärt til höger med full rodd, ock hvar efter annan gira åter 
til vänster så snart de blottat den eftergående, hvilken de 

o 

då under sakta rodd eller liggande på Aroma invänta, samt 
rätta sig på ock följa i Linie.9 

Arméns flottas signalbref, utgifvet år 1796, är ganska 
kortfattadt och innehåller endast 313 olika signaler jemte 
»Några allmänna Sattser», underrättelser för signaleringen 
samt åtskilliga taktiska föreskrifter, som äro fogade till en 
icke obetydlig del af signalerna. Såsom synnerligen vigtiga 
i strategiskt och taktiskt hänseende och ganska betecknande 
för tidens skärgårdskrigskonst, återgifvas de allmänna sat- 
serna här oafkortade. 

^Skärgårds-lerig et består förnämligast uti Posters ta- 
gande, deras angripande eller försvarande. 

En Post är god som försvarar egen Armées flanque, bi- 
behåller communication med egen Armée och egen örlogs- 
flotta, som är svår at tournera, och hvarifrån man städse 
kan oroa och skada Fienden, utan at behöfva våga en huf- 
vudaction, förr, än man i anseende til öfverlägsenhet, eller 
andra omständigheter, kan göra sig förvissad om segern. 

Är egen Örlogs-Flotta i Sjön och försvarar Skärgårds- 
Flottans flanque, kan den trygt taga sin Post så långt fram - 
före egen Armée den behagar, hvarigenom fiendtliga Arméens 
operationer hindras och göras fruktlöse. 



Digitized by VjOOQIC 



368 LOTS VERKET SAMT PYR- OCH bJLkINRÄTTNINGEN. 

Flottans flyglar appuyeras mot Holmar eller Skär, å 
hvilka Batterier kunna anläggas som flanquera Linien och 
äfven kunna beskjuta de fel t hvarifrån en tournering kunde 
fruktas, som derigenom blifver svår och farlig. 

I den Post man tagit sit beslut at afvakta Fienden, 
bör genast alla fbrsigtighets-mått vidtagas, Sund och til- 
gångar försänkas, Batterier å alla tjenlige ställen anläggas, 
så väl uti fronten som å rygg och flyglar m. m. 

Skal en Post attaqueras bör man noga känna den, för 
at kunna angripa des svagaste ställe; man bör skynda, fbr 
at ej ge Fienden tid sätta sig i det fullkomligaste försvars- 
stånd; man bör på en gång angripa på alla sidor; och man 
bör tournera med de mast rörlige och lättaste Fartyg. 

Genom ständiga Detachementer af smärre och lätta 
Fartyg, genom utkik från Holmar och höga Berg, så väl 
som genom alla andra uptänkeliga medel och utvägar, bör 
man skaffk sig underrättelser om alla Fiendens fbretag för 
at i tid kunna förekomma och til intet göra dem. 

Genom väl valde Förposter bör man hindra Fienden at 
recognoscera och underrätta sig om Flottans ställning och 
styrka m. m. 

Då tvenne Fartyg mötas, skola begge vika til höger. 
Hvar och en bör vika för den som under rangerandet skal 
intaga en förligare eller ytterliggare post. 

Ouphörlig upmärksamhet, noga rättning och jemn slut- 
ning är grunden til all tactik.» 

Lotsverket samt fyr- och båkinrättningen, 

Lots ver ket, jemte fyr- och båkinrättningen, var fördeladt 
på fyra distrikt, nämligen 

östra distriktet, innefattande kusten och skärgården från 
ryska gränsen till Torneå, samt Åland; 



Digitized by VjOOQIC 



L0T8TERKET SAMT PYR- OCH bIkINRJLTTNINGBN^ 



369 



norra distriktet^ från Tomeå till Valdemarsvik; 

södra distriktet, Mn Valdemarsvik till Halmstad, jemte 
Öland och Grotland, samt 

vestra distriktet från Halmstad till norska gränsen. 

Hvarje distrikt förvaltades af en chef, som stod omedel- 
beuij under förvaltningen af sjöärendena och var den sam- 
ma ansvarig för lotsverkets tillstånd. Utom den allmänna 
tillsynen öfver distriktet hade distriktchefen särskildt in- 
seende öfver en af fördelningarna inom det samma. För de 
öfriga tillsattes särskilda upps3ming8män. Under dem lydde 
omedelbart lotsplatserna med deras betjening. 

Fördelningamas namn, lotsplatsernas antal samt betje- 
ningens styrka inom olika grader framgår af följande tabell: 



Fördelningar. 

1 


Lots- 
plat- 
ser. 


Öfver- 
älder- 
män. 


Ålder- 
man. 


Ordi- 
narie 
lotsar. 


Drän- 
gar. 


Lär- 
lingar. 


Snmma 
betjente. 


Lovisa 


6 
9 


— 


5 

7 


17 
27 


28 
40 


17 
27 


67 
101 


Helsingfors 


1 Åbo 


11 
10 


__ 


5 
4 


26 
19 


3å 
27 


26 
19 


91 
69 


Fläsöberg 


' Gefle 


4 


— 


2 


9 


14 


9 


34 


Stockholm 


8 


1 


6 


68 


115 


68 


258 


Norrköping 


14 


— 


7 


23 


40 


23 


93 


Vestervik 


7 


— 


3 


13 


22 


13 


51 


Kalmar 


8 
17 


— 


2 
4 


10 
19 


17 
27 


10 
19 


39 
69 


I Carlskrona 


Malmö 


6 

5 

18 

4 


— 


3 
1 

11 
3 


6 

5 

19 

5 


13 

6 

22 

7 


6 

5 

21 

5 


28 
17 
73 

20 


Torekov 


Gotl^pd ,.. 


Onsala 


Göteborg 


6 


1 


4 


25 


34 


25 


89 


Marstrand 


12 
5 




8 
4 


28 
8 


45 
13 


28 
8 


109 
33 


Strömsted 


! 17 fördelningar. 


150 


2 


7« 


1 327 


1 504 


329 


1,241 



Kriget 1808 och 1809. I. 



24 



Digitized by VjOOQIC 



370 BJÖKABTEVKRKET. 



Endast de, som voro försedde med lotsfullmagt (utfärdad 
af lotsdistriktchefen efter vederbörlig examen), utlärd drängs 
bref eller s. k styrningssedel (gällande för lotsning af grund- 
gående fartyg), egde rättighet att lotsa på eget ansvar. 

Befälhafvarne vid flottornas stationer egde så till vida 
befäl öfver lotscheferne, att de senare voro skyldige att 
efterkomma de förres befallningar i afseende på båk- och 
lotsinrättningen, hvilka, »ej stridande emot derom utfärdade 
författningar, leda til befrämjande af ändamålet med denna 
inrättning, samt til befordran af Kongl. Maj:ts och Rikets 
tjenst». 

ÖfverdireJctörsembetet för lotsverket upprättades först 
år 1809, då Kongl. Majrt förordnade, att chefen för den nya 
sjömätningscorpsen äfven skulle bestrida detta embete. 

Sjökarteverket 

Enligt sin instruktion skulle förvaltningen af sjöären- 
dena visserligen hafva »inseende öfver Sjökarteverket», men 
något sådant verk i egentlig mening fanns icke. De »Hydro- 
graphiska mätningarna» skedde i allmänhet efter särskildt 
nådigt förordnande, och sjökortens upprättande och utgifning 
var på entreprenad öfverlåtet till enskilda personer ^ Först 
år 1809 organiserades sjökarteverket och erhöll den 24. 
februari samma år en instruktion. Enligt denna skulle sjö- 
mätningscorpsen, efter hemställan af dess chef, ensam verk- 
ställa erforderliga sjömätningar. Chefen, som äfven skulle 
vara öfverdirektör öfver lotsverket, ansvarade för sjömät- 
ningsarbetets jemna och oaf brutna gång. Han skulle äfven 
hafva uppsigten öfver rikets hamnar, fyrbåkar och sjömär- 
ken m. m., som till sjöfartens förmån var eller kom att 
blifva inrättadt. 

• Den 26. mars 1798 hade Kongl. Maj:t på 20 år öfverlåtit sjökarte- 
verket åt kaptenen Gustaf af Klint. 



Digitized by VjOOQIC 



SJÖPART OCH KAPERI. 371 



Sjömätningscorpsen hade tvänne kontor eller arbetsför- 
delningar. Det ena, sjömätningskontoret, hade egentligen 
att syssla med kartverket; det andra, lotskontoret, inrättades 
fbr lotsverket. Hvartdera hade till förman en kapten, som 
på samma gång var adjutant hos chefen. 

Under sjöexpeditioner^ så väl i krig som fred, skulle 
officerare af sjömätningscorpsen åtfölja skärgårdsflottan för 
att afgifva de upplysningar, högste befälhafvaren kunde af- 
fordra, samt fbr att besörja erforderliga mätningar. Desse 
officerare skulle ock »om Flottornes bedrifter under på- 
stående krig årligen författa och til Eongl. Maj.t insända 
fullständiga Berättelser». 

Samtidigt med upprättandet af sjömätningscorpsen sam- 
lades uti ett »Sjö-Chartfie-Archiv» flottornas sjökort, som förut 
»på många och ofta vidt aflägsna orter varit spridde», samt 
planer, beskrifningar, underrättelser, afvägningar m. m. 

Sjöfart och kaperi. 

Angående svenska handelssjöfarten under krig mellan 
främmande sjömakter hade Kongl. Maj:t den 21 januari 1804 
utfärdat ett reglemente. Detta lemnar ganska tydliga be- 
stämmelser för redares och skeppares m. fl. förhållande 
till främmande örlogsfartyg och kapare, angående svenska 
fartygs neutralitet, om rätta betydelsen af krigskontraband, 
om visitation af enskilda eller konvojerade fartyg, om hvad 
som bör förstås med en blockerad hamn, samt slutligen om 
behandling af främmande nationers kapare i svensk hamn. 

För att ett fartyg skulle anses såsom svenskt och neu- 
tralt under krig mellan främmande sjömakter fordrades, att 
det samma före krigsutbrottet tillhört svensk man och blifvit 
bygdt i Sverige eller der naturaliseradt. Till bestyrkande 
af sin nationalitet skulle fartyget vara försedt med veder- 



Digitized by VjOOQIC 



372 SJÖPART OCH KAPBRI. 



börliga dokument såsom bilbref, mätarebref, pass, fribref m. m. 
Skepparen och hälften af besättningen skalle vara svenske 
undersåtar. 

Under iakttagande af dessa och öfriga reglementets skrif- 
velser borde fri och obehindrad sjöfart åtnjutas. 

Kongl. Maj:ts »Reglemente huru förhållas bör med upp* 
hringningar till sjös och delning af lagliga byten samt hvad 
i anseende till Fartyg och gods hvarå embargo är lagd, 
kommer att iakttagas», utfördades den 12. april 1808, upp- 
häfvande hvad som förut varit stadgadt härom. 

Reglementet lemnar först uppgift å de fartyg, hvilka böra 
och kunna uppbringas, nämligen alla, som tillhörde fienden, 
vare sig staten eller den enskilde, bevarade eller obevärade, 
med undantag likväl för den händelse, att de befonno sig 
på mindre än 1 sjömils eller Vis gi*&ds afstånd från neutral 
kust. Afven neutrala makters fartyg kunde under vissa om- 
ständigheter uppbringas, såsom då de innehade krigskontra- 
band, då de sökte smyga sig in i blockerad hamn o. s. v. För 
betydelsen af krigskontraband lemnas en temligen utförlig 
redogörelse. Vidare finnas bestämmelser, huru förhållas må 
med uppbragta fartyg, innan och sedan de blifvit införda i 
hamn, och hvad som af uppbragta fartyg och gods må anses 
för laggiltigt byte, samt huru sådant byte fördelas. Alla 
bevarade fartyg skulle tillfalla kronan, hvarvid dock rege- 
ringen betalade 1000 R:dr specie för hvarje svår kanon, 
men alla handelsfartyg blefvo uppbringarnes egendom m. m. 
Särskilda anvisningar, huru förhållas bör med utdelning af 
byte, samt bestämmelser angående fartyg och gods, hvarå 
embargo är lagd, afsluta detta reglemente. 

Sedan ett allmänt förbud emot byggande af enskilda 
fartyg, it^Construerade eller inredde til armering», blifvit ut- 
färdadt den 25. februari 1808, gaf Kongl. Maj:t, genom det 



Digitized by VjOOQIC 



SJÖPAKT OCH KAPBEI. 373 



ännu gällande »Reglementet för enskilde Commiss-farare 
eller kapare under varande krig emellan Sverige och andra 
magter» af den 30. april 1808, tillstånd för svenske under- 

såtare att, »likasom i forna krigstider brukligt varit, 

för enskild räkning eller ock i Bolag deltaga med 

WSre och Rikets krigsskepp i anstalterna at bemöta våld- 
s€unheter och missbruk, samt at til sådant ändamål med 
vissa vilkor utrusta och emot Rikets Fiender, så väl 

som emot h vilken eljest det vara må, som gör 

sig til uppbringning förfallen, nyttja Kapare Fartyg». 
Kapare- eller kommissbref utfärdades af konungens be- 
fallningshafvande och voro af följande lydelse: »Uppå Kongl. 
Maj:ts Nådiga Befallning, göres weterligit: At j^. N. ägande 
Skeppet K N. drägtigt N. N. läster har til följe af Kongl. 
Majits Nådiga Reglemente af den 30 April 1808 erhållet 
tilstånd at wäpna och utrusta berörde Skepp, fördt af N. K 
emot Rikets Fiender, med N, N, Canoner af N, N, Pundetal 
och N. N. mans Besättning, i ändamål at upbringa och då 
nöden det fordrar, förstöra Skepp och Farkoster, som til- 
höra de i krig med Sverige varande Magter eller deras 
TJndersätare, samt at likaledes, til närmare undersökning, i 
Hamn införa de Neutrale Skepp, som, til fiendtlig ort ämnade, 
innehafva antingen fiendtliga tilhörigheter eller Krigs-Oon^ra- 
bandj jemväl ock sådane Fartyg, hvilka i anseende til de i 
3 Art. 1. §. af högstberörde Reglemente nämnde omständig- 
heter skäligen kunna misstänkas tilhöra de fiendtliga Magter- 
nes Undersåtare. Och lemnas N. N, frihet, at å sit Skepp 
föra Svensk Wimpel och Konungens Gjös, men icke Des 
Flagg. Warandes för timande skada sådan säkerhet stäld, 
som i 1. §. af samma Nådiga Reglemente föreskrifves. Gifvet 
i N. N. den . . .» 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



BILAGOR. 



Kriget 1808 och 1809. I. Bilagor. 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 1. 



Proklamation. 



Det är med det största missnöje som Hans Rysska Käjserliga 
Majestät min Allemådigste Herre och Stormächtigste Farste, ser sig 
tmngen, at låta Sina änder mit Befäl stående Trouppar, besöka Edert 
Land, gode Grannar och Inbyggare af Syänska Finnland. 

Det är for Hans Käjserliga Majestät så mycket mera obehagligt 
at skrida till detta steg hvartill de händelser som sig uti Sverige 
tilldraga, Honom nödgar, som Han ännu har uti friskt minne, det 
ädla tänckesätt af en god grannsämja, så yäl som det nprichtiga, fria 
och otvungna förtroende till Rysslands beskydd, den Finnska Nation 
i början af sista kriget så oförskräckt ådagalade, då utan minsta an- 
ledning, och tvärt emot Eder Constitntion den Svänska Konungen 
gjorde et lika oformodligt, som obilligt inbrott på våra gräntzor. 

Men då Hans Konungsliga Svänska Majestät långt ifrån at med 
(less Käjserliga Rysska Majestät villja sig förena uti det fridsamme 
bemödande, hvarmed Hans Käjserliga Majestät sökt at återställa det 
lugn hvaraf Europén varit så länge i saknad, och endast förvänta kan 
af det förbund som så lyckligen blifvit knutit emellan tvänne de 
mächtigaste Stater, afsöndrar Hans Konungslige Svänska Majestät sig 
icke allenast mer och mer därifrån, utan förbinder sig ännu närmare 
med den gemensamme Fienden af allmän ro, hvars tryckande systeme 
och oärhörda förfarande emot Hans Käjserliga Majestäts och Dess 
egen närmaste Bundsförvant, icke kan af Hans Käjserliga Majestät 
med kallsinnighet anses. 

Det är altså i betracktande af desse skjäl, förenadt med det hvad 
Hans Käjserliga Majestät til Dess egne Länders säkerhet skyldig är, 
som Han sig nödgad finner taga Edert Land under sitt Beskydd uti 
Besittning, for at förskafifa sig behörig satisfaction, i fall Hans Ko- 
nungsliga Svänska Majestät fortfar uti den föresats at icke antaga de 



Digitized by VjOOQIC 



4 BIL. 1. 

« 

billiga Fredsvilckor, som Honom under Dess Rysska Käjserliga Maje- 
stäts bemedling, blifvit af Hans Käjserliga Fransyska Mayestät före- 
lagda, till återförnyande af en lycklig fred, som varit och altid ar 
Hans Käjserliga Eysska Majestäts förnämsta föremål. 

Blifven stilla, fridsamme, och utan all fracktan vid edre Hem- 
vister, gode Grannar och Finnske Män; Vi komma ej till Eder som 
Fiender, men som Vänner och Skyddsherrar, för at gjöra Edert til- 
stånd lyckligare, då vi härigenom sätta oss i stånd at ifrån Edert 
Land, afböja de plågor, för hvilka I, i fall et Krig nödvändigt skulle 
blifva et oundvikeligit offer. 

Låten Eder icke förföras at taga til Vapn, eller på minsta sätt 
förolämpa Hans Käjserliga Majestäts Truppar som mig i nåder an- 
förtrodde blifvil ; den sig härutinnan förgår må skylla sig sjelf for 
föligdema däraf; Däremot komma alla de som sig med benägenhet 
utmärcka, at instämma med Hans Käjserliga Majestäts faderliga om- 
sorg för Landets väl, at gjöra sig förtjänte af Dess höga beskydd 
och välvillja. 

Och som Hans Käjserliga Majestät Önskar at alt hvad sig uti 
Landet kan tilldraga, må gå uti sin vanliga gång, enligt Edre Lagar, 
seder och bruk, hvilcket alt oryggeligen bibehållas skall, så läoge 
Dess Tnippor i Landet nödgas förblifva, så stadfästes härmed hvarje 
Embetsman så väl af civil som af Militair Stånd, vid sine laglige 
Kall och Embeten, dock med undantag af den som Svänsk född till 
äfventyrs kunde betjäna sig häraf, at förvilla och förföra Menige Mau. 
emot Landets bästa. 

Hvad till Truppernas underhåll och förfriskning nödigt tarfras 
skall promt och bar betalas; Hvarje Lefverantz godtgjöres i öfverens- 
kommelse med våra och Landets commissarier; Och på det I äfren 
härutinnan må röna Hans Käjserliga Majestäts höga omsorg för Edert 
väl, har Hans Käjserliga Majestät befallt att flere Magaziner, utom 
de som redan äro, inrättas skall, hvarifrån de mast nödlidande af 
Landets Inwånare kunna jemte Dess Majestäts egna Truppar blifva 
providerade. 

Som icke dess mindre fiere omständigheter kunna förefalla, till 
hvilckas afgjörande i god grannsämja, inbördes förtroende i Öfverlägg- 
ning, och endrächt i besluten nödigt är, upraanas I härmed, at så 
skyndosamt sig gjöra låter, insända Edra Deputerade af hwarje Pro- 
vinz i den laga ordning, som vid Edra vanliga Riksmöten öfligt är. 



Digitized by VjOOQIC 



BIL. 1. 6 

hvilka hafva sig i Åbo Stad att infinna, at rådgjöra om alt hvad till 
Landets välfärd vidare tillgjöras kan. 

Storfursten dömmet Finnland kommer altså ifrån denna stnnd 
och tills vidare at anses i likhet med öfrige conqueterade Eysska 
Rikets Provincer, som under Hans Käjserliga Majestäts Förfaders 
milda Regering, och ännu under Dess Spira åtnjuta et lyckligt lugn, 
med bibehållandet af alla de Privilegier, fria Religions öfning (fri- 
och- rättig-heter) som de af ålder ägt, oeh ännu äga, med mera. 

De vanliga krono utskylder, komma altså hädanefter utan för- 
vandling at utgå, blott efter gammal Jorde boks Ränta, utom hvad 
till vederbörande Embetsmäns aflöning hörer, som forblifver på van- 
lig fot. 

Hvilcket alt til vederbörandes efterrättelse länder, som härut- 
innan, som i alt annat hafva att rätta och ställa sig till åtlydnad 
hvad framdeles uti Hans Käjserliga Majestäts Ukaser anbefallas kan. 
Gifvit uti Högqvarteret i Fredrikshamn den j^ Februari 1808 *. 

Proklamation till finske soldaten: 

iSoldater, min Allernadigste Keisare gior det ondt, at han är 
för anlåten, emot des önskan, til et wärkeligt Beskydd, endast för 
lugnets, stillhetens erhållande samt för Finnarnes lycka, at låta sina 
Truppar inrycka uti Finnland. 

Wid detta rättvisa företagande har Han stadf^t, att ej låta skjuta 
första skottett til des I, glömmande egen frihet, och for agtande lug- 
net, begynnen at wara wärksamme, och til wårt missnöje hafven I 
det gjordt. Förnyande denna Hans Kejserliga Mayestäts wilja för- 
säkrande Finska Nation om des npriktiga och sanna wälwilja for 
detta land och ånyo fÖrwissande äfwen er Soldat at I ägen del uti 
dess Kejserliga Mayestäts nåd, — I gode Finnar som igenom ödets 
skickelse aren landets Krigsfolk I aren mer beklaganswärde I lämnen 
eder hemwisten edra anförwandter och måste söka döden for en orätt- 
wis sak. Soldater min Allernadigste Kejsare har befaldt mig at til 
låta den af eder Som friwilligt afgifwer gewär, at återwända til sina 



' Denna Proclamation blef kringskickad til Kyrkoherdarne i de närmast 
grftDsen belägna församlingar, med följande handskrifna sedlar: 

>Högtarade Herre 

War God och £mod Taga dessa proclamation till säkerhet och gif Eder 
församlingen til känna innehoUet har af hvar på genast fölljer fri bref af Ryska 
Kejserliga Mayg.i 



Digitized by VjOOQIC 



6 BIL. 2. 

hemwister, eller hwart hwar och en önskar, och dessutom, betalar for 
hwarje gewär Twå Rubell for en Sabel och andra wapen En RubelL 
Samt för hwarje häst Tjo Eubell, Hwem ibland Eder skalle så litet 
älska lugnet, at han icke skyndar sig att släcka det orätta upmaoan- 
det til krig för att skaffa sig ett fredligt och lyckligt lif under min 
Allemädigste Kejsares beskydd. Louisa Högqvarteret den ~ Februtrij 

Offtcicla tiyc-1808.» 

ket 1808. K.' A. 



Bil. 2. 

Déclaration de Guerre de la Cour de Dannemare contre la Suédt, 
délivrée ä Stockholm le 14 Mars 1808. 

Le Gouvernement Danois a attendu, avec une juste impatience, 
Teffet des soins que la Cour de Pétersbourg a pris pour ramener la 
Suéde par des voies amiables å des intéréts qui lui sont commans 
avec le Nord entier, et å des principes qui förment le premier noeud 
de ses liens ayec la Bussie et le Dannemare. Ces soins ajaut dé- 
finitivement échoué, le Gouvernement Danois se trouve placé vis-å-ris 
de la Suéde dans une position, qui ne saurait plus long-temps Lni 
permettre de souffrir Tincertitude de ses rapports avec £lle. Il ny a 
pas å se dissimuler ce que sont devenus ces rapports, depuis quune 
agression perfide a subitement arraché le Dannemare de la route, dont, 
durant une longue suite d'aunées, Il ne s'était pas permis la moio' 
dre déviation. L'attentat commis par la Grande Bretagne contre mi 
pays neutre et paisible, a fait retentir TEurope entiére d'un seul cri 
d'indignation, et Ton 8*est empressé de toute part d'offrir au Gou- 
vernement Danois les témoignages du plus vif intérét. La Cour de 
Stockholm seule, en dépit des liens particuliers qui runissent aver 
celle de Copenhague, a garde un silence absolu, et ne Ta enfin rompoe, 
que pour proférer les plaintes les moins legitimes et des reproches 
bien mal föndés, par rapport aux inconvéniens qui étaient résultés 
indirectement pour EUe des événemens de la guerre, ainsi que des 
mesures de rigueur, que Petat violent, oii le Gouvernement Danois 
s est trouvé tout å coup réduit, L*a impérieusement obligé å adopter, 
et que les chicanes et les tracasseries sans fin qu*elles Lui ont susci- 
tées de la part de la Suéde ont été peu propres å Lui faire aban- 



Digitized by VjOOQIC 



BIL. 2. 7 

-doDner. Le Cabinet Danois aurait été fort embarrassé å S'expliquer 
cette conduite de la part d'un Souverain, dont II s^était plu å envi- 
.säger lea intéréts, les principes et les sentimens comme également 
bleaaés par nne atrocité, qui a soudainement allumé le feu de la 
^erre dans le Nord, sll n ayait eu bientöt lieu de s*appercevoir, que 
le sentiment, qui en cette circonstance a déterminé les résolntions 
•du Boi de Snede, n*était pas celui de Tindifférence. La facilité sur- 
prenante, ayec laqnelle ce Monarque a cousenti plusieurs semaines 
■avant la reddition de Stralsund au départ de la majeure partie des 
forces Anglaises de la Poméranie, od elles paraissent n'étre arrivées 
que pour y attendre le moment détre transportées en Selande, et le 
«oin que S. M. Snédoise a pris d'informer Sa nation que ce rembar- 
quement se faisait en yertu d'un artide séparé de Sa conyention ayec 
la Grande Bretag^ne, ont fourni les premiers indices d*un intelligence 
«ecréte aux depens du Dannemarc. Ces indices n*ont pas tardé å se 
multiplier. Le Gouyemement Banois ignore Téteudue des sendces et 
-des secours que ses ennemis ont re^us dans les ports de la Snede; 
mais II en a éprouyé les effets de la maniére la plus funeste pour 
Lui. LHmpression qne les rapports de tout genre et les Communica- 
tions non-interrompues, que les Anglais n*ont trouyé aucune difficulté 
■å entretenir ayec la Suéde, ont dd faire sur la Nation Danoise, est 
facile å conceyoir. Il n*a pu échapper å personne ce qu*il y eiit 
4*in8ultant pour le Dannemarc dans le plaisir que le Hoi de Suéde 
A paru prendre å Se rendre, sur la riye opposée du Sund, témoin 
personnel de tontes les injustices et de tontes les injures faites å ce 
pays yoisin, dans les caresses et les distinctions sans nombre pro- 
dignées aux Chefs des forces Anglaises, dans les honneurs que ceux- 
iÅ se sont å leur tour empressés de rendre ayec affectation ä TAllié 
de leur Souyerain, et dans les demonstrations de respect en faycur 
de S. M. Snédoise, auxquelles les yaisseaux de guerre Banois, arrachés 
<ie force du port de Copenhague, ont été å leur passage du Sund 
assujettis sons le canon méme de la forteresse, å laqnelle leurs saluts 
auraient été dds. 

Quelque peu fayorable que fiit le jour, oti le concours de ces 
différentes circonstances diit nécessairement faire paraltre les disposi- 
tions du Roi de Suéde å Tégard du Gouyemement Banois, celui-ci 
na pas å Se reprocher de S'étre gratuitement exagéré des appareuces 
que la Cour de Stockholm, loin de Se donner aucune peine pour 



Digitized by VjOOQIC 



8 BIL. 2. 

les écarter, a bien plut^t para prendre å tåche de faire naitre, de 
nourrir et de renforcer par tout ce qui a pu dépendre d'Elle. Mai» 
il y eut bient6t plus que de simples apparences. Le Gouveraement 
Anglais fut le premier å dévoiler au Bannemarc les dispositions ourei^ 
tement hostiles de S. M. Saédoise. L'Europe connalt déja les ex- 
plicatioDs que cette dénonciation a emenées entré le Bannemarc et 
la Suéde. L'on a ra, . qii'interpellé de la maniére la plus franche et 
la plus amicale å Se déclarer h ce sujet, le Roi de Suéde a com- 
mencé par vouloir en éluder la nécessité, et que plus vivement pressée^ 
Sa Majesté a fini par donner une réponse louche, équivoqae et in- 
sultante. Cette réponse paraissant cependant en quelque sorte im- 
pliquer un dementi donné å TAngleterre, le Gouveraement Danois 
S*en contenta pour le moment, et crut devoir dissimuler Ses justes 
griefs contre la Suéde, dans Tespoir que celle-ci, éclairée sur se» 
yéritables intéréts, et réflécbissant mdrement aux conséquences de Ses 
resolutions, finirait par céder aux representations que la Cour de 
Pétersbourg Lui a faites ayec autant de ménagement que de patience, 
pour L'engager å renoncer å Ses liaisons aveo la Ghrande Bretagne, 
deyenus évidemment frivoles et incompatibles aveo la tranquillité du 
Nord, et en particulier avec la sureté du Bannemarc. 

Le Gouveraement Banois ne connalt que trés-imparfaitement la 
nature et Tétendue des engagemens que la Suéde a pris vis-å-vis de 
TAngleterre. Quel que puisse cependant en étre lobjet, quelle la 
tendance, personne ne saurait ni mieux concevoir ni respecter plos 
que Lui la répugnance de S. M. Suédoise å manquer å des obliga- 
tions contractées. Mais le Cabinet de Copenhague n'ignore pas, que 
le Gouveraement Suédois Lui-méme est convenu, que le terme de 
Ses engagemens est expiré tout récemment, et apres que le Cabinet 
de St. James S'est démasqué aux yeux de TEurope; et c'eiit été in- 
jurier la Cour de Stockholm que de supposer, que dans Tépoque 
présente EUe edt voulu en contracter de nouveaux avec une puissance 
qui a tout fait pour L*en dégodter, et qui Lui a fourai les motifs les 
plus legitimes pour rompre Ses liaisons avec Elle. En vérité a-t-on 
pu oublier å Stockholm, que TAngleterre a sacrifié ses alliés Tun 
apres Tautre aux calculs de son perfide égoisme, et qu*aprés avoir 
long-temps dé^u et égaré la Suéde par de fausses promesses, Elle ne 
Lui a enfin envoyé des secours tardifs que pour donner plus d'éclat 
ti ses revers? Le Gouveraement Suédois n*a-t-Il pas en effet senti. 



Digitized by VjOOQIC 



BIL. 2. 9 

que calomnié on trahi par les commanications, que le Ministére Bri- 
tannique a faites au Dannemarc, Il Se yoit par Son Allié iDJuneuse- 
ment compromis aux yeux de TEurope entiére? Ce Gouvernement 
a-t-Il yraiment pu se dissimuler que les violences commises dans le 
Sund, que la yiolation de la Baltique, qu'un brandon jette d*une main 
féroce dans le Nord, proyoqueraient de la part des pnissances lésées^ 
insultées oti menacées une résistance que réduirait la Suéde promp- 
tement et nécessairement å Talternatiye, ou de concourir k la yenge- 
ance du Nord outragé, ou d abjurer ses intéréts les plus éyidens, ses 
plus andens principes et ses droits les plus legitimes pour se rendre 
1 'instrument ayeugle des yues forcenées d'un Gouyemement, qui a osé 
diriger ses attaques contre les premiéres bases de la sureté, de la 
prospérité et de la dignité des puissances du Nord? Ces considéra- 
tions peuyent-elles étre balancées par Tayantage friyole des subsidee, 
au prix desquels le Cabinet de Londres Se montre toujours prét ä 
achter des Alliés, qu'11 prétend Se résenrer par-lå méme le droit de 
traiter en raercénaires? 

Les resolutions du £oi de Suéde ayant cependant frustré le der- 
niéres espérances de ses yoisins, le Gouvemement Banois ne saurait 
plus hésiter å prendre å son tour le parti, que sa sureté, Tintérét 
general du Nord, son attachement pour la Russie et la nature de 
ses liens ayec cette puissance Lui prescriyent impérieusement. Au 
moment od la Selande est de nouyeau menacée par des forces An- 
glaises, auxquelles déja les ports de Suéde senrent de point de réu- 
nion, oti Tennemi du Nord yient de sassurer de la dépendance de la 
Cour de Stockholm par de nouyeaux secours pécuniaires, oti les pro- 
pos publics du Ministére Anglais déyoilent suffisamment la nature 
des engagemens encore subsistans ou renouyelés entré les deux Alliés, 
le Gouyemement Danois Se croit en droit de préférer un état d*ini- 
mitié ouyerte å des rapports précaires et équiyoques ayec un Voisin, 
dont les dispositions sont deyenues de plus en plus suspectes, et que 
depuis long-temps II n'a pu enyisager que comme un ennemi masqué. 
S. M. le Boi de Dannemarc déclare par conséquent, qu'£Ue adopte 
en entier les resolutions de la Bussie par rapport å la Suéde, et 
qu'£lle ne separera sa cause en rien d ayec celle de S. M. TEmpereur 
Alexandbe, Son auguste et fidéle Allié. Offlciela tryc- 

Fait å Copenhague ce 29 Février 1808. ket 1808. K. A. 



Digitized by VjOOQIC 



10 BIL. 3. 



Bil. 3. 

Réponse ä la précédente Déclaration de Guerre du Dannemarc. 

La Cour de Dannemarc ayait fait une alliance ayec la France, 
8'était préparée å receyoir des troupea fran^aises dans son pays, ras- 
semblait dans ses ports des båtimens de transport, éqoipait sur la 
rade de Copenhague tout ce quElle poayait, pour couyrir une ex- 
pedition francaise contre la Suéde, et puis Elle donne une déclaration 
de guerre, ou Elle accuse la Suéde d'étre cause de cette rupture, 
parcequ^elle ne Lui fit point de compliment de condoléance sur la 
perte de Sa flotte, parce qu*Elle ne voulait pas coopérer å renger 
cette humiliation, et sur-tout parce qu'Elle cherchait des secours en 
Angleterre contre une agression. 

Les rapports du Roi avec ce Voisin étaient ceux dune simple 
paix. Il n*y avoit ni Alliance, ni Conyention quelconque, qui tra^t 
aux deux Cours quelque route commune dans leur politique. Aussi, 
quand la Suéde, la Russie et la Prusse combattaient ensemble contre 
la France, le Dannemarc, å Tombre de Sa neutralité, parut Tami de 
tous. Térooin de ce systéme, et convaincu par quelques explications 
demandées dans le courant de Tannée 1806, de Timpossibilité d'y 
obtenir un changement fayorable ä la Suéde, le Roi n ayait aucun 
espoir que les forces nayales du Dannemarc pussent Lui étre utiles 
jamais. Bien au contraire, apres la paix de Tilsit, il y ayait tout 
lien de craindre, que, par les suggestions de la Russie et de la 
France, elles pourraient un jour étre tournées contre Lui. S. M. 
crut donc conyenable de gärder un profond silence sur les éyénemens 
dans son yoisinage Tautomne passé, laissant å TAngleterre et å Tayenir 
de les justifier. 

L'on doit å la yérité cependant, de déolarer que la Cour de 
Londres n'ayait pas inyité la Suéde å prendre part ä cette expedition 
et ne lui en a fait la confidence méme qu'au moment de Texécution. 
Aussi il ne s*est fait le moindre mouyement en Suéde å cette occasion. 
La flotte Anglaise est yenue et repartie sans entrer dans aucun port 
de Suéde, et les troupes auxiliaires embarquées en Poméranie ont 
élé restituées en yertu de T Artide séparé de la Conyention, conclue 
å Londres sur cet objet le 17 Juin 1807, quand certainement il ne 
8'agissait pas encore de cette expedition. Le yoici: 



Digitized by VjOOQIC 



BIL. 3. 11 

»Il est pleinement entendu, que dans le cas od des circonstaDces 
imprévues rendraient impraticable l'objet de cette Conyention, ou que 
S. M. Britannique trouverait nécessaire de retirer lesdites troupes (la 
Legion Allemande) de la Poméranie Suédoise, les stipulations de 
cette Convention ne pourront en aacune maniére empécher S. M. 
Britannique de donner tels ordres qu'£lle jugera conyenable au sujet 
de la disposition ultérieure des troupes, qui viennent d'étre placées 
80U8 les ordres de S. M. Suédoise.» 

La Cour de Londres a depuis pleinement justifié, cette entré- 
price, et chaque jour d'expérience la justifie. De nombreuses armées 
fran^aises restaient dans la Basse-Saxe et convoitaient le Nord. Il y 
ayait encore des peuples å subjuguer, des ports å fermer, des forces 
å diriger contre TAngleterre. Elles deyaient y pénétrer k tout prix, 
elles Tauraient fait en tout cas et sous tel prétexte qui se présentait: 
å present c^est Texpédition contre la flotte Danoise, qui est deyenne 
le mot de ralliement de toute la ligue. 

Ce qui est remarquable, c^est que le Gouyernement Danois, 
obeédé déja par des troupes fran^ises, maitrisé, poussé et payé méme 
par la France, donne uue déclaration de guerre contre la Suéde, sans 
öser nommer méme la pnissance qui le meut. Il cherche ayec em- 
barras des griefs et des raisons, pour paraitre avoir eu dans cette dé- 
termination une yolonté å Lui. Il cite les réclamations de la Suéde 
contre larrestation des malles Suédoises, comme tracasseries; Lui qui, 
pour séyir contre la correspondance Anglaise, n'était pas le maltre 
de les laisser passer selon les traités, et qui ayoue étre mpérieuae- 
ment obligé k ces mesures. Il deyine la pensée du Roi et Timagine 
bostile; Lui qui, depuis quelques mois déja, concerte une agression 
contre la Snede. Il s'ingére de raisonner sur les intéréts de ce pays; 
Lui qui a abandonné intéréts et existance méme å une influence 
étrangére. Il reproche enfin å la Suéde dayoir pouryu å Sa défense 
par un Traité subsidiaire; Lui qui est payé pour une agression; et 
alors il prononce, ayec quelque timid ité cependant, le mot de mer- 
eenairej que le Gouyernement, qui la paye,"" lui aura peutétre cruelle- 
menfdicté. 

Il faut encore rendre ici å S. M. Britannique le témoignage le 
plus authentique et le plus solemnel, que, dans toutes Ses transac- 
tions ayec la Suéde, EUe ne lui a jamais demandé des mesures of- 
fensiyes, quElle n*a jamais youlu que ce qui était conciliable ayec 



Digitized by VjOOQIC 



12 BIL. 3. 

sa tranqaillité et son indépendance. La preuve la plus récente et la 
plus coDvaincante en est la promptitude avec laquelle Son Ministére 
accédait å la proposition du Roi de pacifier la mer Baltique, par une 
proraesse formelle de n*y pas envoyer des yaisseaux de guerre, k des 
conditions utiles et honorables pour tout le Nord. Que le Gouvcr- 
nement Danois lise dans cette seule proposition la réfutation com- 
plette de toutes les plaintes, dont II a composé Son manifeste contre 
la Suéde, et dans quelqnes instans de retour en lui-méme, Il compa- 
rera Tétat des choses que le Boi a voulu, å celui que la France et 
la Russie veulent. Que tous les AUiés de la France lisent dans cet 
assentiment de TAngleterre la différence entré les liaisons qui unisaent 
les deux Cours, et celles qui les enchainent, pour prononcer de qael 
c6té sont les égards aux intéréts particuliers et une juste modération 
pour le bien general. 

Le Dannemarc lui-méme a été, pendant long-temps, Tobjet de 
cette modération, et ne cessait de Tétre, que quand il devint absoln- 
ment dangereux. Quand le Nord fut outragé par la dévastation de 
la Basse-Saxe, par Toppression des villes Anséatiques, que fit-il alors 
pour le Tcnger? La Suéde, TAngleterre, la Prusse, la Russie ont fait 
la guerre pour cet objet, personne ne pensait å le forcer dy pren- 
dre part. Il était allié de la Russie alors comme aujourd*hui, pour- 
quoi nembrassait-il pas sa cause? Qu'ayait-il å citer alors pour sa 
tranquillité, que la Suéde ne pourrait citer aujourd'hui? Tout cela 
s'explique par le seul fait qu*il tåche de cacher, qu*il est å present 
sous rinfluence du Gouvemement Fran^ais. Si TAngleterre avait suivi 
les principes de cet ennemi, Elle n aurait pas attendu le moment de 
la reddition du Dannemarc pour le désarmer, Elle laurait envahi 
quelques années plutöt, Elle Taurait garde, et tout cela par la raison 
du bien du Nord. 

Son ancienne alliance avec la Russie doit enoore servir de pré- 
texte å cette agression, quand tout le monde sait qu*elle n est que 
defensive, et qu*clle est restée en suspens pendant les derniéres gaer- 
res de la Russie, quand peut-étre celle-ci aurait pu la réclamer. La 
Oour de Dannemarc, pour Se justifior, ose tout avancer. Se charge 
des injustices de la Russie, trahit un concert prémédité, le tout pour 
cacher une seule raison, la principale, qu'elle est l%]liée de la Erance. 

Les injustices et les faussetés ont leur terme: Thonnenr et la 
vérité triompheront å leur tour. Se fiant sur Sa bonne cause, fier de 



Digitized by VjOOQIC 



BIL. 4. 13 

régner sur un peuple brave et loyal, tant de fois éprouvé par des 
dang^rs et toujours relevé par la main du Tout-Puissant, S. M. espére 
que la méme Providence bénira Ses armes et rendra å Ses sujets une 
paix honorable et sAre, å la confusion de Ses enuemis. Officiela tryc- 

Stockholm le 21 Mars 1808. ket 1808. K. A. 



Bil. é. 

Copie Lit. B. 

Note. 

Monsieur de Brinckmann, Envoyé Extraord". et Ministre Plenip" 
de S. M. le Eoi de Suéde, a été témoin å Memel et ici des mesures 
qui ont été prises et éxécutées pour la c]6tures des ports et pour 
l'interruption du commerce entré les etats Prussiens et ceux de la 
Grande Bretagne. Elles etaient une suite immédiate des engagemens 
que le Eoi a contractés par le Traité de paix de Tilsit, et elles 
avoient pour premier but d'obvier å Tintroduction et au débit des 
marchandises Angloises; mais elles ont amené bientdt apres une 
interruption total de tout rapport et de toute communication entré 
la Prusse et TAngleterre. Dans ces entrefaites la Snede a continué 
ses relations avec cette derniére et le sistéme qu'Elle a adopté se 
trouvant ainsi en contradiction ouyerte avee les vués qui poursuivent 
les autres Puissances Continentales, il étoit å préyoir que celles-ei 
n'y resteroient pas indifférentes. En efiet, plusieurs d*entr' elles ont 
snccessivement fermé leurs ports au pavillon Suédois, et la Cour de 
Rnssie vient d'émaner en date du ^ Fevrier une déclaration solem- 
nelle, qui réclame péremtoirement contre les liaisons actuelles de 
S. M. Suédoise avee la Cour de Londres. Le Roi se trouvant engagé 
dans ces conjonctures å ne point séparer Ses intenéts de ceux de la 
France et de la Russie, ne sauroit se dispenser d'assirailer Sa position 
envers la Suéde å celle qu' Il a prise envers la G^* Bretagne, d'intre- 
dire en conséquence Tentrée de Ses ports å tout Vaisseau Suedois et 
å tout bätiment venant des ports ou des c6tes de la Suéde et de dé- 
fendre en méme tems å ses propres sugets tout rapport de commerce 
avee ce pais lå jusqu*å nouvel ordre. Cette détermination sera in- 



Digitized by VjOOQIC 



14 BIL. 5. 

cessamment aunoncée au public par une proclamation formelie, et le 
Soussigné Ministre d*Etat, Cbef du Departement des affaires étrangérei 
est chargé d'en informer Monsieur de Brinckmann. 
Il a rhonneur etc. 

Königsberg le 5. Mars 1808. 
(. Signe .) A. C:te db GOLTZ. 
?. Brinclnntin ä M, de Brinckmann. 

depescher 8. ^^ et^ 

Mars 1808. 
R. A. 



BiL 5. 



Copia Lit. C. 



Note. 



Le Soussigné, Envoyé Extraord" et Ministre Plenip'* de S. M. 
le Roi de Suede, a eu Thonneur de recevoir la note de S. E. M:r le 
C:te de Goltz, en date du 5. de ce mois, qui lui annonce la déter- 
mination de S. M. Prussienne »de faire fermer incessamment Ses 
ports au pavillon Suedois, et de défendre en méme tems å Ses propres 
Sujets tout rapport de commerce avec la Suede.^ 

Le Soussigné s*empres8era de faire parvenir cette piéce å la 
connoissance du Roi; et sans se permettre de préjuger le sentiment 
de son auguste Souverain, il ne sauroit cependant de dispenser de 
presenter d'abord au Ministére de S. M. Prussienne les observations 
sui vantes: 

Si le Soussigné a été témoin des mesures que la malbeureuse 
paix de Tilsit a obligé la Prusse de prendre contre le commerce 
Anglois, il a en méme tems la satisfaction d'apprendre officiellement 
et de la maniére la plus positive, »que les arrangemens ne regardoient 
d'aucune maniére les Alliés de la Grande Bretagne.» 

Si, d*aprés la Note de S. E. M:r le C:te de Goltz »les engage- 
raent contractés par le Traité de Tilsit avoient pour but dobvier å 
Vintroduction et au débit des Marchandisea ÄnglotseSy et 8'il8 ont 
amené bientöt apres une interruption totale de toute communication 
entré la Prusse et VAngleterre, le Sussigné a dd rester persuadé, 
que Texecution de ce plan seroit suffisamment garantie par les douanes 
sévéres établies dans les ports Prussiens, pour examiner les papiers 
et les cargaisons de tous les vaisseaux étrangers. Il na pas cru 



Digitized by VjOOQIC 



BIL. 5. 15 

devoir souppouner que S. M. Prussienne Se trouveroit encöre obligée 
>d'a88imiler Sa position envers la Suede k celle qii' Elle avoit deja 
priae envers la Grande Bretagne» — position qui ne sauroit qu exposer 
la Prusse å Tanéantissement total de son commerce maritime, et 
aggraver par lå méme les embarras et les maux de toute espece, 
qui accablent en ce moment les états Prnssiens, et dont le Soassigné 
a eu la douleur d*étre également témoin pendant son sejour å Memel 
et ä Koenigsberg. 

Mais quels que soient les interéts majeurs qui ont pu determiner 
S. M. Prussienne å une mesure si peu conforme aux rapports ami- 
caux, qui ont subsisté jusqu'å present entr Elle et S. M. le Roi de 
Snede, le Soussigné doit observer å S. E. M:r lé C:te de Goltz: que 
Sa Note du 5. du couraut n*etant motivée que par la nécessité oti 
se trouve la Prusse de faire cause commune avec les ennemie de la 
tSuede, le Soussigné ne sauroit s*erapéclier de considérer cette mesure 
coutre le commerce Suédoise comme incompatible avec les relation 
qui ont subsisté jusqulci entré les deux Gours, et il ne doit pas 
cacher k M. le G:te de Goltz ses appréhensions, que la dignité du 
Roi ne permettra probablement pas å S. M. d'entretenir pendant cet 
etat de choses un Ministre å la Cour de Prusse. 

Le Soussigné a Thonneur de prévenir en méme tems S. E. M:r 
le G:te de Goltz, qu'en son particulier, il croira plus convenable k 
sa position présente, d'éviter toute discussion Ministérielle sur cet 
objet, aimi que sur les rapports actuels entré la Suede et la Prusse, 
jusqu* å ce qu'il ait obtenn de nouvelle instructions de la part du 
Roi, son Mnitre, qu'il va demander incessamment par un courier 
extraordinaire. 

En attendant, le Soussigné a Thonneur de prier S. E. M:r le 
C:te de Goltz de vouloir bien faire parvenier å la connoissance de 
S. M. Prussienne le contenu de cette Note, en agréant Thommage 
de Sa haute considération. 

Königsberg le 7. Mars 1808. 

(signé) DE BRINCKMANN. 

• 

k S. E. M:r le C:te de GolU. v. Brinckman» 

etc. etc. depescher 8. 

Mars 1808. 
R. A. 



Digitized by VjOOQIC 



16 BIL. 6, 7. 

Bil. 6. 

Könifflich Preussische Staats- KrLega- und Friedens- Zeitung. 

Donnerstag, der 1 Orten März 1808. 

Seine Königl. Majestät von Preussen Unser allergnädigster Herr, 
sehen sich durch die beiden Kaiserhöfe zu Paris und Petersburg 
veianlasst in Gemässigheit des Systems der iibrigen ContineDtal- 
Mächte uud der gegen England erlassenen Declaration aucb gegen 
Schweden bei dessen inniger AUianz mit GTrossbrittanien gleiche 
• Grundsätze wie gegen diesen Staat zu beobachten. In Beziehung auf 

die unter dem ^ Februar d. J. ergangene Kaiserlich-Russische De- 
claration haben daher Se. Königliche Majestät alle Yerhältnisse mit 
Schweden aufgehöben, und befehlen AUerhöchst Ihren sämmtlichen 
Behörden Bienem und Unterthanen, sich bey schwerer Strafe aller 
Coromunication und alleu Verkehr mit Schweden zu enthalten. Diesem 
zu Folge sollen von nun an bis auf weitere Verordnung alle preussische 
Häfen den schwedischen Schiffen und Waaren gänzlich verschlossen, 
preussische Schiffe öder Waaren aus Preussen nach Schweden nicht 
mehr expedirt auch schwedische öder neutrale Schiflfe und Waaren, 
welche aus Schweden kommen in preussische Häfen nicht mehr zuge- 
lassen werden. 

Königsberg, den 6;ten März 1808. 

v Brinckmans ^^^^ ^^' Königlichen Majestät allergnädigsten Special-Befehl. 
depescher. Bil. 

till und. apo- GOLTZ. 

«tille 10. Mars 
1808. R. A. 



Bil. 7. 



Det hemliga fördraget i TiUit. 



S. M. FEmpereur des Franpais, Roi d'Italie, Protecteur de la 
Gon federation du Rhin, et S. M. FEmpereur de toutes les Russies, 
ayant spécialement å coeur de rétablir la paix générale en Europé 
sur des bases solides et, s'il se peut, inébranlables, ont å cet effet 



Digitized*by 



Google 



BIL. 7. 17 

résolu de conclure une alliance offensive et defensive et nommé pour 
leur Plenipotentiaires, savoir: 

S. M. TEmpereur des Frangais, Roi dltalie, Protecteur da la 
Confédération du Rhin: M. Charles Maurice Talleyrand, Prince de 
Bénévent, son Grand-Chambellan et Ministre des Eelations Extérieares, 
grand-eordon de la Legion d'honneur, chevalier grand' croix des 
ordres de TAigle-Noir et de TAigle-Rouge de Prusse et de S* Hubert. 

Et S. M. TEmpereur de toutes les Bussies: M. le Prince Alex- 
andre Kourakin, son Conseiller privé actuel, membre du Conseil d'Etat, 
Sénateur, Chancelier de tous les ordres de TEmpire, Chambellan actuel, 
Ambassadeur Extraordinaire et Ministre Plénipotentiaire de S. M. 
TEmpereur de toutes les Russies prés S. M. TEmpereur d'Autriche, 
et chevalier des ordres de Russie: de S* André, de S' Alexandre, de 
S^ Anne de la premiére classe et de S' Wolodimir de la premiére 
cilasse, de TAigle-Noir et de TAigle-Rouge de Prusse, de S' Hubert 
de BaTiére, du Danebrog et de TUniott parfaite de Danemarck, et 
bailli' grand' croix de Tordre souverain de S' Jean de Jerusalem. 

Et M. le Prince Dmitri Labanoff de Rostow, lieutenant general 
des années de S. M. TEmpereur de toutes les Russies, chevalier des 
ordres de S^ Anne de la premiére classe, de Tordre militaire de S' 
Georges et de Tordre de S' Wolodimir de la troisiéme classe. 

Lesquels, apres avoir échangé leurs pleins-pouvoirs respectifs, 
sont convenus des artides suivants: 

Artide Premier: 
S. M. TEmpereur des Franpais, Roi d'Italie et S. M. FEmpereur 
de toutes les Russies s'engagent å faire cause commune, soit par 
terre, soit par mer, soit enfin par terre et par mer dans toute guerre 
que la France ou la Russie serait dans la necessité d'entreprendre ou 
de soutenir contre toute Puissance Européenne. 

Artide Second: 
Le cas de Talliance survenant, et chaque -fois qu'il surviendra, 
les Hautes Parties Contractantes régleront, par une convention spé- 
ciale, les forces que chacune d'elle8 devra employer contre Tennemi 
commun, et les points oti ces forces devront agir; mais, dés å pre- 
sent elles s'engagent å employer, si les circonstances Texigent, la 
totalité de leurs forces de terre et de mer. 

Kriget 1808 och 1809. I. Bilagor. II 



Digitized by VjOOQIC 



18 BIL. 7. 



Artide Troisiéme: 

Toutes les operations des guerres communes serent faites de con- 
cert, et ni Tune ni lautre des Parties Contractantes ne pourra, dans 
aucan cas, traiter de la paix sans le concours ou le consentement de 
Tautre Partie. 

Article Quatriéme: 

Si TAngleterre n'accepte pas la médiation de la Russie ou si 
Tayant acceptée elle na point au premier Novembre prochain con- 
senti å conclure la paix, en reconnaissant que les payillons de toutes 
les Puissances doivent jouir d*une égale et parfaite indépendance sur 
les mers et en restituant les conquétes par elle faites sur la France 
et ses Alliés depuis Tannée dix huit cent cinq od la Eussie a fait 
cause commune avec elle, une note sera dans le courant dudit mois 
de Novembre remise au Cabinet de S^ James par TAmbassadeur de 
S. M. TEmpereur de toutes les Russies. Cette note, exprimant Fin- 
térét que Sadite Majesté Imperiale prend au repos du monde et 
Tintention od elle est d*employer toutes los forces de son Empire 
pour procurer å Thumanité le bienfait de la paix, contiendra la dé- 
claration positive et explicite que, sur le refus de TAngleterre de 
conclure la paix aux conditions susdites, S. M. TEmpereur de toutes 
les Russies fera cause commune avec la France, et pour le cas ou 
le Cabinet de S* James n'aurait pas donné au 1®' Décembre prochain 
une réponse catégorique et satisfaisante, TAmbassadeur de Russie re- 
cevra Tordre éventuel de demander ses passeports ledit jour et de 
quitter immédiatement TAngleterre. 

Article Cinquiéme: 

Arrivant le cas prévu par larticle précédent, les Hantes Parties 
Contractantes feront de concert et au méme moment sommer les trois 
Cours de Copenhague, de Stockholm et de Lisbonne de fermer lears 
ports aux Anglais, de rappeler de Londres leurs Ambassadeurs, et de 
déclarer la guerre å 1'Angleterre. Celle des trois Cours qui sy re- 
fusera, sera traitée comme ennemie par les deux Hautes Parties Con- 
tractantes, et, la Suéde s'y refusant, le Danemarck sera contraint de 
lui déclarar la guerre. 



Digitized by VjOOQIC 



BIL. 7. 19 

Artide Sixiéme: 
Le deux Hautes Parties Contractantes agiront paraillement de 
concert et insisteront avec force auprés da la Cour de Vienne pour 
qu'elle adopte les principes exposés dans Tarticle quatre ci-dessus, 
qu'elle ferme ses ports aux Anglais, rappelle de Londres son Am- 
bassadeur et déclare la guerre å TAngleterre. 

Article Septiéme: 
Si, au contraire, TAngleterre, dans le délai spécifié ci-dessus, fait 
la paix aux conditions susdites [et S. M. TErapereur de toutes les 
Russies emploiera to ute son influence pour Vj amener], le Hannovre 
sera restitué au Roi d'Angleterre en compensation des colonies frau- 
Qaises, espagnoles et hoUandaises. 

Article Huitiéroe: 
Pareillement, si par une suite des changements qui viennent de 
se faire å Constantinople, la Forte n'acceptait point la médiation de 
la France, ou si apres qu'elle laura acceptée il arrivait que, dans le 
delai de trois mois apres Touverture des négociations, elles neussent 
pas conduit å un resultat satisfaisant, la France fera cause commune 
avec la Russie contre la Porte Ottomane, et les deux Hautes Parties 
Contractantes 8*enteudront pour soustraire toutes les provinces de 
FEmpire Ottoman en Europé, la yiUe de Constautinople et la Pro- 
▼ince de Rouroélie exceptées, au joug et aux vexatious des Tures. 

Article Neuviéme: 
Le present traité restera secret et ne pourj*a étre rendu public 
ni communiqué å aucun Cabinet par Tune des Parties Contractantes 
sans le consentement de lautre. 

Il sera ratifié et les ratifications en serout échangées å Tilsit 
dans le délai de quatre jours. 

Fait å Tilsit le sept Juillet 1807 (vingt cinq juin mil 
huit cent sept). 

Signe: Ch. Maurice Talleyrand, P"^ d^ Bénévent. L. 8. 
Signe: Le Prince Alexandre Kourakiu. L. S. 
Signe: Le Prince Dmitri Labanoff de Rostow. L. S. Foumier. 

Napoleon I. 
II. sid. 250. 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



I 



STOKFUUSV^ 



RIMEllUlE S.Cx 

(? ///,j/^///- or/y 






Förlägg N 

Finska rotehå 



/ - — 



1€ 

Digitized by VjOOQIC 



ASTOR, L^NOX 

UNOA ION8 



k 



Digitized by VjOOQIC 



r 



Bil. 9. Å. 



m a n d 



i 


iska arméns (ute 


































8 1 

• i 


H ä 


Står 








i 


ElDBktive. 


Väkante. 


09 

















































6 




















OD 




B 

























a» 




^ 


h3 
















B 

§ 


00 


1 






pr 

s 

vr 


00 

I 


00 


5 

B 


S0 

sr 

7« 


0* 

S" 
.5 


oo 


5 

B 


1 


& 

s- 

^ 


i 
f 

< 





•4 


J 


t 


■ S 


















1* 


•t 


S 
































i 


• ^ 


t 
























1 




'■'^" 


"^■^^ 




1 1 


1 




1 





I 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



F 



Bil. 9. B. 



■ 


n d r 


a 


i 
















tnéns (utom varge^ 

■a 1 






1 
' 1 ^ 

! 


Hästar 










I 
fektive. 


Vakante. 
























s 
B 




< 














CO 

a 
5 




S 

8> 




1 








' 1 i t? 






1 










5 

t» 


CO 
ST: 


? 




1 . »*f 

g 

c- 


a 
B 

P 


CO 

5 
5 


o 




H 

OP 

er* 
sa: 


CO 

p 
5 
5 


5-* 

er 

S' 


3^ 

s 

o* 
g' 


i 

0) 


D 
O. 

f 

fr 

D 


< 




^ 


:? 






•t 












» 


Jt 


g 




„ 


i^ 






» 












$ 




^ 




1 - 




















f^ 








i*->9 





75 


1,182 







109 


/ÖP 










109 




flit» 


— 


40 


570 


— 




50 


ÖO 


— 


— 








50 




" ' W>9 


— 


77 


1,151 


1 




24 


24 


— 


— 








24 




B; (3 


— 


55 


m 


— 


H 12 


i2 


— 


— 








12 




. .F 


— 


7Ö 


\,m 


1 


- 


24 


24 


- 


— 


— 


— 


24 



r 

Ii 



Digitized by VjOOQIC 



r L 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 9. C. 



andra 

arméns (utom varg^ 





1 
n & 


8 t a r 






v 


Vakante. 


CO 

a 
B 
















Strida 










g 






S90 

er 


H 


5 
5 

a» 

g 


<8- 


1 


tt ersatU. 


Augne « 

QtOI^ 




















n 




»1 


tr 




o 














«• 


v> 




^ 


o 




g; 


O) 


O 


» 




? 


S 




F 


er* 


c/3 


g 


g 


p> 


2 


CO 




•< 


< 


D 


^ 


-3 


5 


i 


n 


•^ 


►ö 






» 


C» 


>r 


2* 


Sr 

•5 


5 




r 








1 


f{ 


s 


— 


— 


3 
1 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


1 


— 


3 


— 


— 




895 


— 


— 


395 


886 


1 


— 


7| -^ 


395 


— 


— 


J95 


8ffiJ 



I 



Digitized by VjOOQIC 



■\ 



Digitized 



by Google 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



ag 

den 15. 



iland. 

trupperna, 

3 ranthållsbal 

tite 

ntes m8thå]l< 

te 

tes jftgarebal 
gemente ^ 



Digitized by VjOOQIC - 



Digitized 



byGoogle j I 



Stockhfli 
tri«tift« 
Bötebo^ 
Tinköpl 
iCilmö. 
Landslon 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



i sto( 

£ Vax 

I '''^ 

S Pr* 



i Got) 
I Jöo) 

I Ny-: 

I cu 
1 Vu' 

9 

a,Krl 

I u 






H«| 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



å anta 



1 
1 

1 


Sto4 


'■} 


VM 


i 1 


Pr^ 


k 


Da] 


m 




t 


Pr« 


> 




05 




i 


G5I 


a 




5 


m 


1 


NyJ 


•C 


C«« 


m 


V(tt 


• 




^ 


L&4 


« 




» 




' ^ 




•M 
? 


M 


£ 

t. 


«•( 


• 

1 _ 


u« 



I Til 

s v. 



Digitized by VjOOQ|.C 



Digitized by VjOOQIC 



BIL 15. 



Tross- och utredningrsptan 



A Vi CLi iLij,auiii:;i ii^uidijuu 


troBsreg 


emente. 


Jiupai 


JifTl t'JJll£^|i JO^rl nj 


c 


Personal. 


Kompapi- 
troBj. Qrh Dt- 
fednittg vié 


^ sa 

t' o" 

n 3 


S 
F 


i « 

1 ^ 

er 

B 

. 3 




1 4 
kamp., komp. 












Ha batalj o a« IL konimcndemdeA 1 mail 














för bvnrje troAafordoQ Mini 1 kor- 














pral» »om hude btfal öfyer batal- 














joneiiA trt)j»a oth rrd re^errliseten. 














Hästar. 














frfln^AJ/ffir, &Di!pÄnde ._ 


1 


4 


ir> 


It^ 






AuervAcLtl ... . .^. ^-... 






1 


1 


30 




* Fordon» 


.imminirliOflicfi^n 3-Ap. med Bel^oti ... 


— 


— 


1 


1 






/V<inofiÉr*f£?iinr 3-ip. ■ • 


— 


" 


2 


O 






T^tva^n 3-«p- » » 


— 


— 


1 


1 






Stvhifjtftehjkämi l-»p. * » 


— 


— 


1 


1 






JTetljCxitii /^arra J-fp. * » 


— 


— 


1 


1 






rmnp/jj»it<ii'rflr l-sp. * * 


1 


4 


— 


4 






Taitutrednin^. 






1 


1 


11 






liiindM tåit 














Stabstält med st&ng 


— 


— 


1 


1 




Fördes p& stabskärran. 


1? 


Ofjiatrttålt » stänger 


1 


4 


— 


4 




» > k:ni-karr:na. 


I§ 


Cnderofficefstält » » 


1 


4 


^ 


4 






rdes i 
befäU 
skilda 


Kat«ä/r » sUng 






1 


1 






Sjuktält » > 








1 


1 




^ Fördes p& tältvagnen. 


^|SI 


Soldattält * stänger 


4 


16 




16 




?3S 


Tält (fyrkantiga) för trossdrängar ... 


— 


— 


1 


1 






\l 


Gaårstält med stinger och brickor... 


2 


8 


— 


8 


36 


Fördes på k:ni-kurr:na. 



Kriget ISOS och 1S09. I. Bilagor. 



Digitized by VjOOQIC 



BIL 16 (forts.). 



Parsonllg^ utrednlner 

fBr ir>0 ioldftterj 5 undprufrtcemrt: ocli 
2 spel per kompttoi. 

Håntlar nf ludet kftlWtmn -„.-,--.... 
Drické/askor af koppar m«d rem mur 
Tttmiwtrar .^ ,,,..,- 

H åBtutred ni nsr» 

Grimmor ined skaft 

Hästtäcken 

Tåckgjordar 

Fodtrtäckar 

Fodertomistrar 

Skrapor 

Stö/borstar 

Hästskor omgång 

Håstskosöm > 

Verktyg. 

Yxor med akaft 

Skyffiar > » 

Liar 

Hof stagar everkty g sntser 

Sylväskor 

Hatnmart&ng 

Provianttross. 

Kokkittlar (9 för hvarje kompani och 

1 för trosBoldaterna) 

Proviantsäckar 



Kotnpnni' 
tross uch ut- 



1 
komp. 



157 
157 
157 



4 

komp 



628 
628 



24 

24 
4 

4 
4 



36 



16 
16 
16 
16 
16 
7 
7 

16 
16 



1 
6(» 



20 
20 
20 
20 
20 
11 
11 
20 
20 



24 

24 

4 

1 

11 
11 



37 

60 



Buros af troppen. 



På hästarne. 



Fördes på kompanikärroma. 



Fördes på kompanikärroraa. 

> > ena proTiantTsgceB 
(brödvagneol 



Digitized by VjOOQIC 



DIL IS ifiSTiåX 



S j u k v å rd Bt ros 5* 

fmiaiJonaitittrum^ntkiMta 

> ni f diktt mtniikiåta , . 
)ljmhjiltar.^.^ , ,„„„„, 

f ra f^dclrar- > ^ .... 



Reserv p« rsed lar. 
tjmUpik i rtierv (20 pr ^»gii, 10 pr 

' kirr») ...„....,„ ..____...„.. 

^ÄtfCfjt^r i rEHFT * omflDf 

Mwi§uk0tå7n » .. . ,. > 

Broddar » .. . i 

'rriwiska/i > ._„^_..__.._ .e** 



KompaDj- 
tTOW och ut- 
r«diim|Ef Tid 






1 i 4 jl-J 



10 
1 
2 
1 
1 



40 

4 

4 
4 



1 
1 

10 



110 
16 
3S 
16 
16 



B 



1 

1 

10 



150 
40 

ao 



Ffirdei pl mcdicmdkåiTttQ. 



Fördes på UDiEiai)iitiui3»Tfl|j(D^^ 



På en bataljons trosevftgntir förfles dees utom: 

^psticå: ock kamtm^) |$r kQmpHQiofticerarD?, pä kompanikBrnLD. 

* » » » ndj ti tanten e]1«r re ij^s-c} vart: måst,, pli itattMkärran. 

* * ■ 1 pregteu » i 
> > 1 > kommiisaneD > t 
« » « > lakaf«ii, pä m«dk^ mal kärratt. 

hda riie^ öata^^crnrni r^peditionåhutnUingar, på §tabBkämin. 

f«Beivfe£« Bfpfcfirtofu^itnd^tii 4^(11'. inpackade i eu litda. skulle ftirvaratf i krlgiorteiM buftudfäitiiiag I 

In^mans f5rräd. 
^tmtnU/^Ukittan förd» p& uäguD af de tomnia proriKUtviijtiftrae tiH krJgitirlta oeli vnfiiDdei der rid 

de fljtt«nde ajnkhu«en. 

*) K&ppAäck o«h kantiB fiogo UllEamiDui \^ag« högst 4 Lft. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 16. 



Tross- och utrednings plan 

för ett finskt infanteriregemente af 1^025 man på 8 kompanier. 



Personal. 


Kum[tiim^ 

troa» fKrh 11 1 - 

Tvdning vid 


tr S' 
t- ^ 

■■n ^ 

■ o 


B 


i 

B 

m 
g 

1 




1 Ö 
komp. komp. 




1 








Trossdrängar 


7 


56 


3 


m 


59 




Hästar. 




Trosshästar, anspände 


11 


88 


4 


92 






Pack- och reservhästar 


2 


16 


1 


17 


109 




Fordon. 














Fältkistevagn B-sp. med ansp. persedlar 


— 


— 


1 


1 






Ammunitionsvagnar Z'»^. » > > 


1 


8 


— 


8 






Kompti' el.reservvagn:r^'%}^. > > » 


1 


8 


— 


8 






Brödvagnar 3-8p. > > > 


1 


8 


— 


8 






Tä It- eller reservkärror 1 - sp . » » > 

Anm. Först den 16. Mars 1^U7 befaides 
att ammanitionsTagnarne skuUo anspin- 
nas med 8 häsUr i stilllet för med 8, 
hrilket förut varit fallet. 


2 


IB 


1 


17 


42 


Medfördes blott undanl^trUl 




fatt. So Dedan. 


Tältutredninff 














antingen a) enligt 1776 års trossregle- 














mente, fyrkantiga t«U. 














Underofficerstålt med åsar o. stänger 


2 


16 


— 


16 






Tält för ringare staben » > > 


— 


— 


3 


2 






Vakttält » » » 


— 


— 


8 


S 






Soldattält (8 man i hvarje) » » » 
Tält för trossdrängar > » » 
Gevärstält med stänger och brickor... 

Tälttäcken, 1 p& hvarje soldattält 

Anm. Till hvarje t&lt (atom gevärs- 
tälten) erfordrades 1 ås. 2 stänger och lä 
tältpinnar. Oevärstälten hade blott en 
stång. 


16 
1 
ö 

16 


128 

8 

40 

128 


— 


1^ 

8 

40 

128 


202 
128 

i 


Slmlk ealtgt 1807 Sn ttt«- 
Tf!g1«inente icke tiiedhaftwi 
filt oniiat ån p£ bögate W- 
fiilbnfrhrenB airskilda (»réef 
Fördes då på tält- eUer re- 
servkärroma samt på pscic- 
hästarne. 



Digitized by VjOOQIC 















BU. 16 (forts.) 






Kompa»i- 
trosÄ öch ui- 
Ttåning vid 


■= c 
- g" 

5. (T 

Vi ^ 


rj3 

a 
B 

B 


s 

5 








1 « 
komp. komp. 




aier b) enlist 1807 årj troisrtt^Ument^, 














ruuds tålt utom for trosadrfiui^arne* 
















^t^hMtält m«d itnn^er 


— 


— 


2 


2 








J/jtcfrståli » » 


1 


8 


- 


8 








*JnderoJJ\ctr*iålt i » „_»« 


1 


B 


— 


Ö 








ymkttéli s » ......... 


— 


— 


2 


2 








>jnJl*ti/i 1 1 ., _ 


— 


— 


2 


2 








WhltiUäU 


4 


32 


— 


32 








Tåit (f^kwitig») fSr (rö**etf ängar .__ 


— 


— 


2 











^p^r^täU Jntå stinger och brJolcar... 


2 


IB 




16 


72 


På pBi:kJiästnm«. 




Persorill£f utredning 




(or 12^ eller 129 Boldater, 2 »\ie} och 
















T ti^osif d riltiK&r rid komp un i et j>jkmt f5r 










^ 






3 profoMer och 3 troftgdräDgur vid 
















f«ifemeiitet. 
Ranslar af ludet kalfskinn < 


137 


1,097 


6 


1,103 


1,103 


1 




1 


138 
137 




/Buros af manskapet. 




Dricksflaskor af koppar med TeiDmar< 


å 
138 


1,097 


6 


1,103 


1,103 




Hästutredninff. 
















Packsadlar med 1 packsadelbetael 
















och träns samt 4 packstreck till 
















hvarje 


2 


16 


1 


17 


17 


P& packhastarne. 




Grimmor af läder med skaft 


13 
13 


104 
104 


5 
5 


109 
109 


109 
109 






Hästtäcken 




Täckgjordar 


13 


104 


5 


109 


109 






Foderaäckar 


13 


104 


5 


109 


109 


Dels på komp.-y agn , dels tackande 
packoma p& packhastarne. 




TornUtrar 


13 


104 


5 


109 


109 






Skrapor 


7 


56 


3 


59 


59 







Digitized by VjOOQIC 



BiL 16 (forts.). 



Smftoratar...... 

Affif oxar ,„.., 

ffäHikor omg&ng 

Hétttkoiåia > 

Verktyff. 

FjTOff 4 itäm med Ungs skaft och 
IS miDdn med korta skaft samt 
fodral ocli remmar, på hvaije kom- 
pani (1 ytR på hyaije tältlag soldater) 

Sktf/Jlar med tkaft, fodral och rem- 
mar. 1 på hvfurt tredje tältlag 

Ltar med flkafl 

HofålagarEverkt^g satser 

Äy/pflf*tor meé tillbehör 

Buhhorr, atözre och mindre 

SU/tborr 

Skrn/mtjåliir 

Fjtdtrhakfir ._ 

^tnmr furufpik 

2'iwn* » 

Dmhbla tentikor 

ProvLanttross. 

Kokkitttfjr af koppar, 1 for hrarje 
soldat- aeh trossdrangstält 

Brödåäck&r^ I for hraije soldat- och 
troiidpaniErfltält 

SJ u kvårdstross. 

Etg^mmUfaltkitta med tillbehör 

Btit&ljonafåltkUior > > 



Kompani- 
tross och ut- 
redning vid 



1 
komp. 



8 
komp, 



13 
13 



16 

6 
2 

1 
i 

2 

1 

1 

1 

50 

50 

100 



17 
17 



56 

16 

104 

104 



128 

48 

16 

8 

56 

16 

8 

8 

8 

400 

400 

800 



136 
136 



å 



128 

48 

16 

8 

59 

16 

8 

8 

8 

400 

400 

800 



136 
136 



59 

17 

109 

109 



59 

17 

109 

109 



128 

48 

16 

8 

59 

16 

8 

8 

8 

400 

400 

800 



136 
136 



I 



På hastarne. 



De större fördes på konptoi 
vagnen ; de mindre kra & 
manskapet. 



Baros af manskapet. 



> Fördes på kompanivagien 



Fördes på kompaniyagneo- 
Fördes på brödvagnen. 



Fördes på faltkistvagnen. 
På en packhast. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 16 (forts). 



KompiiEii- OrJR 
tros» och ut- ^ ST 
redotiijc vid '=. ? 



1 



Krnt^äcJtar af lider till förT*rinff 
af Iö4t krut 

Ilandhlofvar 

Reserv persed lar. 

SeUtrångar i reserv 

Griniskaft > > 

Håsiskor > > omgång 

Hästskosöm > * > 

hbroddar > 

öfver plan 

fanns Tanligen, ehani oftast i brist- 
fälligt skick, följande 

Sjukvårdstross. 

Sjukkärror 

Ifdstbårar för 2 hästar 

Handbårar 



* I 



10 
13 
13 
26 
13 



16 



80 
104 
104 
208 
204 



3 
5 
5 
10 
5 



16 
3 

83 
109 
109 
218 
109 



16 
3 



83 
109 
109 
218 
109 



8 
8 
8 



Fördes på ammanitionsvagnen. 
Fördes på kompani?agiien. 



Fördes på kompanivagnen. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 17. 






Trossen vid 

Åbo låns, Björneborgs och Tavastehus regementen, samt Nylands 
infanteriregemente, 

Regementstross. 

Fåltkistevagn S-sp 1 

Tält- eller reservkärra*) l-sp 1 

Trossdrängar 3 

Trosshästar 5 

Kompanitross. 

Ammunitionsvagn 3-sp 1 

Kompani- eller reservvagn 3-sp 1 

Brödvagn 3-sp 1 

Tält- eller reservkärror l-sp 2 

Trossdrängar 7 

Trosshästar 13 

Hvartdera af dessa regementen hade alltså en regementstross af 
2 fordon med 4 anspände och 1 lös häst jemte 3 trossdrängar, samt 
en kompanitross af 40 fordon med 88 anspände och 16 löse hästar 
samt 56 trossdrängar. 

Summa 42 fordon, 109 hästar (92 anspände och 17 löse) samt 
59 trossdrängar. 

För löshästarne funnos vid hvartdera regementet enligt sista 
tillgängliga mönsterverket 17 packsadlar*) jemte 1 hästbår (för 2 
hästar) för kompani. Dess utom borde vid hvarje kompani finnas en 
sjukkärra och en handbår; men såväl bårar som kärror fattades an- 
tingen fullständigt eller delvis. Öfrign fordon enligt plan funnos 
vid sista generalmönstringen. 



') Fanns ej vid Nylands infanteriregemente. 
^) 16 vid Nylands infanteriregemente. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 17 (forts.). 

Åbo läns och Björneborgs regementens rusihållsbataljoner. 

Bataljonstross. 

Fältkistekärra l-sp 1 

Trossdrängar 3 

Trosshästar 6 

Kompanitross. 

Amroiinitionskärra l-sp 1 

Kompani- eller reservvagn 3-sp 1 

Brödkärror l-sp 2 

Tält- eller reservkärror l-sp 2 

Trossdrängar 8 

Trosshästar 11 

Hvardera af dessa bataljoner hade alltså en bataljonstross af 1 
fordon med 1 anspänd och 5 löse hästar jemte 3 trossdrängar, samt 
en kompanitross af 24 fordon med 32 anspände och 12 löse hästar 
samt 32 trossdrängar. 

Summa 25 fordon, 50 hästar (deraf 33 anspände och 17 löse) 
och 35 trossdrängar. 

Dess utom funnos 2 packsadlar vid hvarje kompani. I båda 
bataljonemas senaste mönsterverk upptages, såsom skolande finnas, 
1 ammunitionsvagn, hvilkeu dock saknades vid Björneborgs-bataljonen. 
På hvarje kompani borde äfven finnas 1 hästbår, 1 handbår och 1 
sjukkärra. Kärrorna saknades dock alldeles, och bårarne funnos ej 
vid Åbo läns bataljon. Öfriga fordon enligt plan funnos vid sista 
generalmönstring. 



Tavastehus regementes jägarebataljon. 

Bataljonstross. 

Fältkistekärra l-sp 1 

Trossdrängar 3 

Trosshästar 7 



Digitized by VjOOQIC 



BIL 17 (forts.)- 



Korapanitross. 



Aramunitionskärra l-sp 1 

Brödkarror l-sp 2 

Tält- eller reservkarror 2 

Trossdrängar 7 

Trosshästar 8 

Bataljonen egde alltså en bataljonstross af 1 fordon, 1 anspänd 
och 6 löse hastar jerote 3 trossdrängar samt en kompanitross af 20 
fordon, 20 anspände och 12 löse hästar jemte 28 trossdrängar 

Samma 21 fordon, 39 hästar (deraf 21 anspände och 18 löse) 
samt 31 trossdrängar. 

Enligt sista mönsterverket borde äfven finnas 1 ammunitions- 
och 1 brödvagn, 4 sjukkärror och 4 handbårar, hvilka dock alla 
saknades. Deremot funnos tvänne packsadlar för hvarje kompani. 



Nylands Jägarebataljon, 

Indelta kompaniets tross. 

Ammunitionskärra l-sp 1 

Brödkärror l-sp , 2 

Tält- eller reservkärror 1 sp 2 

Trossdrängar 7 

Trosshästar 8 

Således funnos på det indelta kompaniet 5 fordon, 5 anspände 
och 3 löse hästar jemte 7 trossdrängar. 

De värfvade kompanierna hade ingen tross i fredstid. 

Enligt mönsterverket borde äfven finnas 1 sjukkärra, 1 hästbår 
och 1 handbår, men de saknades alla. Likaledes borde finnas 1 
roedikamentskista, 1 bataljonsinstrumentkista och 1 bataljonsiustru- 
mentkistekärra, hvilka äfven saknades. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 17 (forts.). 

Savolaks infanteriregemente. 

Regements- och bataljonstross. 

Fältkistevagn 2-sp 1 

Tält- eller reservvagn 2-8p 1 

Ammunitionsvagnar 3-8p 4 

Brödvagnar 3-sp 4 

Trossdrängar 14 

Trosshästar 30 

Kompanitross. 

Ammunitionskärra 1-sp 1 

Brödkärror l-sp 2 

Tält- eller reservkärror 1-sp 2 

Kompani- eller reserwagn 2-sp 1 

Trossdrängar 8 

Trosshästar Il 

Regementet egde alltså en regemente- och bataljonstroas af till- 
samman 10 fordon, 28 anspände och 2 löse hästar jemte 14 tross- 
drängar, samt en kompanitross af 48 fordon, 64 anspände och 24 
lösa hästar jemte 64 trossdrängar. 

Summa 58 fordon, 118 hästar (deraf 92 anspände och 26 löse) 
och 78 trossdrängar. Till löshästarne funnos 21 packsadlar. 

Regements- och bataljonstrossens kuskar och hästar skulle dock 
först i krig uppsättas pä kronans bekostnad. 

Enligt sista mönsterverket borde vid hvarje kompani finnas 1 
sjukkärra, 1 hästbår och 1 handbår, hvilka dock alla saknades. 



Österbottens regemente 

skulle enligt sista mönsterverket hafva samma tross som t. ex. Åbo 
läns regemente. Men h varken fordon, hästar eller trossdrängar funnos 
i fred vid regementet, som ej i likhet med de öfriga indelta hade 
trossen på passevolans, utan först vid krig skulle erhålla den af 
kronan. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 17 (forte.). 

Kajana bataljon. 

BataljoDstrossen. 

Tält- eller reservkärra 1 

Trossdräng 1 

Trosshäst 1 

Kompanitrossen. 

Ammunitions vagn S-sp 1 

Reserv- eller kompanivagn S-sp 1 

Brödvagn 3-8p 1 

Tält- eller reservkärror 1-sp 2 

Trossdrängar ö 

Trosshästar 12 

Bataljonen borde alltså hafva såsom bataljonstross 1 fordon, 1 
anspäud häst och 1 trossdräng, samt såsom kompanitross 15 fordon, 
33 anspände och 3 löse hästar samt 15 trossdrängar. 

Summa 16 fordon, 37 hästar (deraf 34 anspände och 3 löse) 
och 16 trossdrängar. 

Vid bataljonen funnos emellertid blott tvänne ammunitionskärror 
och några packsadlar, all den öfriga trossen saknades i fred och 
skulle först vid krig anskaffas af kronan. 

De värfvade regementena hade i fred ej någon tross sig till- 
delad. Rörande dess sammansättning i krig var sedan år 1776 ej 
någon föreskrift gifveu. 

Enligt K. Br. den 9. Maj 1805 skulle trossfordon icke utlemnas 
till de värfvade finska regementena förr än trosskomiterade afslutat 
sitt arbete. Då detta, hvad finska arméns tross beträffar, aldrig hann 
afslutas, erhöllo icke de finska värfvade regementena några trossfordon 
före krigets utbrott år 1808. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 18. 



Indelta kavaleriets tross. 
I Sverige: 

(enligt kong]. fdrordn. den 29. April 1777 och 11. Maj 1795) 

1. Eegementstross: 

Anskaffades vid behof af kronan. 

2. Sqvadron8(»kompani»-)tro8s (för 125 man): 

Ammunitionsvagn 2-8p 1 

Brödvagn 4-8p 1 

Kompani- eller reservvagn 4-8p. , 1 

Packsadlar 7 

Kavaleritält, fyrkantiga 22 

Kmbbpålar 42 

Krubbstreck 22 

Kopparkittlar 22 

Dricksflaskor af koppar 131 

Lodformar 2 

Stöpslefvar 2 

Yxor med skaft 21 

Skyfflar med lösa skaft 7 

Liar 21 

Brödsäckar 42 

Hackelsebommar 21 

Hammare och tång i läderpåse 6 

Putssaxar 6 

Krutsäckar 2 

Trosshästar 17 

med följande utredning: 

Hästtäcken 17 

Täckgjordar 17 

Grimmor 17 

Tornistrar 17 



Digitized by VjOOQIC 



BIL 18 (forts.). 

Uästskor omgångar 17 

Hästskosöm » 34 

Isbroddar > 172 

Vid Jemtlands håstjågaresqvadron funnos inga fordon, trosshästar 
eller trosskuskar, men deremot följande tross- och utredningspersedlar: 

Packsadlar (oduglige) 20 

Kopparkittlar 20 

Dricksflaskor af koppar 100 

Lodformar 20 

Stöpslefvar 20 

Yxor med skaft 40 

Skyfflar med skaft 40 

Liar med skaft 40 

Brödsäckar 20 

Hammare och tång 20 

Putssaxar 40 

Verkjern och hofskrapor 20 

Skrapor och stöfborstar 20 

Hästtäcken 20 

Foderstreck 20 

I Finland: 

Nylands dragonregemente. 
(enligt kongl. brefvet den 28 febr. 1807.) 

1. Regementstross: 

Fältkistekärror l-sp 2 

Dragontält 2 

Krubbpålar 4 

Krubbstreck 2 

Kopparkittel 1 

Dricksflaskor af koppar 2 

Hackelseknifvar med skaft 2 

Brödsäckar 2 

Fodersäckar 2 

Hackelsebommar 2 

Sylväskor 2 

Hammare och tång i läderpåse 2 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 18 (forts.). 



Putssaxar 2 

Spik, 3-tum8 20 

Spik, 2-tum8 20 

Dubbla teulikor 40 

Trosshästar 2 

med följande utredning, utom seldon: 

Hästtäcken 2 

Täckgjordar 2 

Grimmor 2 

Grimskaft i reserv 2 

Tornistrar 2 

Hästskor omgångar 4 

Hästskosöm » 6 

Isbroddar » 2 

2. Sqvadronstross: 

Aromunitiouskärra 1-sp 1 

Brödkärror 1-sp 2 

Tältkärra l-sp 1 

Furagekärror 1-sp 2 

Sjukkärra 1-sp 1 

Sjukbår, 2-bä8tars 1 

Handbår, 2-mans 1 

Packsadel 1 

Dragoutält, fyrkantiga 12 

Krubbpålar... 24 

Krubbstreck 12 

Kopparkittlar 12 

Dricksflaskor af koppar 76 

Lodform 1 

Stöpslef 1 

Yxor, mindre i fodral 12 

Skyfflar > » 12 

Liar, med skaft 12 

Hackelseknifvar med skaft 4 

Brödsäckar 12 

Fodersäckar 12 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 18 (forts.)- 

HackeLsebommar 12 

Skrufmejse], fjaderhake och stiftborr 1 

Sylväskor 7 

Hammare och t&ng i läderpåse 7 

Patssaxar 2 

Krutsack 1 

Större borr 1 

Mindre » 1 

Spik furu-, 3-turos 30 

Spik > 2-taro8 30 

Dabbla tenlikor 60 

Trosshästar med utredning enligt ofvanstående.. 9 

Karelska dragoncorpsen. 
(GeneralmöDsterralla Ir 1806.) 

1. Regeraentstross: 

Ammuuitionsvagn 2-8p 1 

Brödvagn 2-sp 1 

Fältkista 1 

Packsadel 1 

Dragontält, fyrkantigt 1 

Krubbpålar 2 

Krubbstreck 1 

Kopparkittel 1 

Dricksflaskor af koppar - 3 

Brödsäck 1 

Fodersäckar 6 

Krutsäckar 2 

Putssax 1 

SyWäskor med tillbehör 3 

Spik, 3-tums 30 

Spik, 2-tums 30 

Dubbla tenlikor 60 

Trosshästar med utredning säsom vid Nylands 

dragonregemente (funnos ej i fred) 6 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 18 (forts.). 



Sqvadronstross: 

Kompani- eller reservvagn S-sp 1 

Ammunitionskärra l-sp 1 

Brödkärror l-sp 2 

Tältkärror l-sp 2 

Sjukkärra l-sp 1 

Sjukbår, 2-hä8tars 1 

Handbår, 2-man8 1 

Packsadlar med tillbehör 2 

Dragontält med åsar och stänger 20 

Krubbpålar 40 

Krubbstreck 20 

Kopparkittlar 20 

Dricksflaska af koppar 108 

Lodform 1 

Stöpslefvar 2 

Yxor, mindre med skaft och fodral 20 

Skyfflar mindre med lösa skaft och fodral 20 

Liar med skaft 20 

Fodersäckar 20 

Brödsäckar i 20 

Hackelsebommar 20 

Putssaxar 2 

Hackelseknifvar 8 

Bultborr, större 1 

» mindre 1 

Hammare och tång i påse 5 

Sylväskor med tillbehör 8 

Trosshästar med utredning enligt ofvanstående.. 11 



Trossdrängame hade enligt kongl. förordningen den 29 April 
1777 följande beklädnads- samt utredningspersedlar: 

Öfverrock (snrtut) af grå vadmal med dubbla slag, 
fickor i skörten samt tennknappar och häktor till 
uppfästning, uppslag och krage af blått kläde. 
Skinntröja utan ärmar. 
Kriget 1808 och 1809. I. Bilagor. iv 



Digitized by VjOOQIC 

ii 



BU. 18 (forts). 



Klädes väst, blå med ärmar samt uppslag och öf ver- 
slag of ver bröstet. 
Skinnbyxor, att binda vid knäna. 
Hatt, slät, svart, med tennknapp men utan snören. 
Klädesvantar, med skitin innti handen. 
Stö fl ar, knä-, af smorläder, 1 par. 
Skor, 1 par, med messingsspännen. 
Ullstrumpor, 2 par. 
Skjortor, 3 stycken. 
Halsdukar, 1 svart och 1 hvit. 
Kalfskinnsränsel. 

Till hästens skötsel: 

Skrapa 1 

Stöfborste 1 

Viskduk 1 



Hvad materielen vidkommer var tillgången i allmänhet en 
plsu utom vid regeraentstrossen, som ofta endast delvis förefai 
Deremot funnos ofta flere trosspersedlar öfver plan, tillhörande fon 
använd utredning. 

Vid Lifregementsbrigadens kavaleri saknades halfva antalet tro 
drängar, \nd Smålands dragonregemente 6 trossdrängar och 80 troM^I 
hastor samt vid Karelska dragoncorpsen regementstrossens manskapl 
ocb hästar. 



Digitized by VjOOQIC 



1 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized 



byGoOgl 




Digitized by VjOOQIC 



Örlogsflottaij 

enligt 4. qvartalets föi 



>• 



Fartygens certer och namn. 



Uti tjenttbart stånd, d 



5^ CO 5- 

5; s*" 2. 



» 2. 



r; :, mr a. ■ 

•— o I S; ET 



^ £ 



7 76 Linieskeppet OasUf Adolph 

22 76 » WlsdisUff. 

29 72 » Gostaf III 

31 72 > KoDg Adolf Predrik .... 
24 74 » Ähran 

23 74 » FäderDcsUndet 

21 74 » Manligheten 

32 64 > Prins Fredrick Adolph. 

22 64 » Försigtigheten 

21 64 > Dristigheten 

21 64 » Tapperheten 

60 70 » Götha Leijon 

4 42 Fregatten af Chapman 

22 42 » Camilla 

24 42 » Bellona \ 

22 42 » Fröija 

22 42 » Thetis 

57 42 • Gripen 

21 42 . Euredice 

21 42 ' Gallathée 

52 36 > Jarramas 

— 32 * Sprengporten 

3 20 Briggen Vänta litet 

6 18 > Delphin 

I 9 14 ' Svalan 

I 16 12 Kuttern Höök 



1 -J 



-, 1 

-i ' 
_ 1 

- I 

1 - 

- 1 

II- 
1 - 

1 I - 
1 f- 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 20. 



Irtygr 

mg år 1807. 



Annotationer. 
Por hvaije skepp och fregatt beraknae 6 ankartåg och 5 kablar. 




I follkomligt godt ttåud , 

Ar i reperation i doekan att förses i botten; des krystmast odaglig. 

Är i brokbart stånd 

Uti tjenstbart stånd 

Dito 

Uti brukbart stånd 

Dito 

Dito 

Dito 

Dito 

Dito 

Förmenar ej att repareras 

I godt stånd 

Under konvoj eipedition 

Tarfvar reparation 

Under expedition 

Fordrar s?år repiration 

Vörtjenar icke repareras 

Under förbjggnad, blir klar till våren 

Fordrar fSrbjggoad 

I tjenstbart stånd men anseoligt i aftagande 

Förtjenar ej repareras 

I godt stånd 

Dito 

Dito 

I tjenstgörings stånd 



5 


1 


6 


5 


6 


5 


4 


3 


— 


1 


2 


4 



L 



Digitized by VjOOQIC 



Bliv 80 (forts). 



Fartygens certer och namn. 



Uti tjenstbart atånd. < 






•-3 



10 

1 

2 



12 
8 
8 

12 









Briggen Disa 

» Diana 

Knttern Bartholome... 

> Snappopp 

Briggen Laxen 

Skonert Gjäddan 

Sköldpaddan . 
» Fortnna 

> Rndan 

» Simpan 



Segelbåten Kasen i Malmö. 
Speljakten Skalan i tjenttbart stånd. 
Mjölgalern Mjölnarebåten i tjenttbart stånd. 
Vattenskntan Rosen 

> Lindholmen 

> Mil aren 
Wettern 

> Götha elf 

> Hjelm aren 
Artilleripråmen Kamelen j 

> Oxen > Fodra reparation. 

> Elefanten] 



d:0 



Digitized by VjOOQIC 



[ 



Annotationer. 
För h^aije skepp och fregatt berakDaa 6 ankartåg och 5 kablar. 



Kan i desa nu t^aga tillstånd knappatt gdra tjentt.... 
TJenttgöringsatåDd, exercit fartjg för Bkeppsgossarne.. 

I godt stånd 

Under reparation på land 

Under expedition t. Norrköping 



I tjenstbart stånd.... 



Föga att påräkna. 



Brister. 



> 

a 
»c 

»o 



Barkassar 33 st. 

lO-åra slopar. 27 » 

8- » > 37 > 

6- > • 33 > 

5- > joUar.. 22 > 

4- » > .. 41 » 

båtar 13 » 

esping 1 » 



fordrar mer el. mindre reparation; appbraderoe kompletta, 
nndant. espingens. 



^ 



Of^an nimnde Örlogsskepp ntom Gastaf Adolph fordrar att inkomma i reparationsdockan 
fSrses bottnen; de aro nu nuder förseende till skrof och mndhnlt, flere brister aro i dess 
ikling och inventarier, men klargöring och utredning är för hela denna flotta bristande. 

Gariskrona den 23 Dec. 1807. 
Rudolf Cederåtröm. 



/ 



Digitized by VjOOQIC 



Fö 
öfver fartygens tillstånd vid ArmJ 



Eftktdernt 
ntmn. 



Ftrtjgeas certer och namo. 



E 



s^s 



Sk 






Stockholms 
eskader. 



Hemmema Stark otter 

Galeren Seraphlms orden . 

Stockholm 

Taabe 

Svärds orden 

▼ou Hopken 

von Seth 

▼on Rosen 

Posse 

Vestgötha Dahl... 

Nyköping 

Helsingland 

Wrede 

Vestmanland 

Calmar 

Elfsborg 

Vesterrik 

Småland 

Nerike 

Jemtland 

HaUand 

S:t Petersburg.... 



Tytters • 1 



Penny.. 
Seskar . 
Orell... 



17 

58 
59 

58 
59 

58 
58 
58 
58 
58 
58 
I 58 

I ^ 
58 

58 

58 

58 

58 

58 

' 58 

i 58 

17 

17 

17 

17 

17 



1 - 



- 1 






Digitized by VjOOQIC 



BiL 21. 



3tta 


4. qvartalet j 


Ir 1807. 




























r 


Master och 
mndkiat 


Äror 


Tackling 


Bettyck- 

DlDfT 


V.rf8- 
kkrgörmg 


Artilleri- 
klmri^Bg 


s 

5' 

1 

o* 

i 


> 

3 

5 

B 
D 

o 

D 

»r 

o 

5 

*S. 


n 


D 

»0 1 


'Fodrar 
^armtioE 


II 

o t 


»c 
o 
B 


a. 
1 
f 


pr 
o 
B 


2. 

f 


pr 

§ 


er 

=• 

r»- 

1 


pr 

o 
5 

*S- 
(» 

F 


Ii 


o 


1 


o 
5 

1 


2. 

• 

1 


f 
P 


sr 


1 

1 
1 

L 


1 

1 
1 

1 

___ 

1 

1 

1 
1 

1 

1 

1 
1 
1 
1 
1 


— 


1 
1 
1 
1 

1 

1 
1 

1 


1 

1 
1 
1 

1 

1 
1 
1 
1 

1 
1 

1 
1 

1 
1 
1 




— 


— 


1 
1 


- 

- 

^ 


1 


— 




— 




1 


1 




40 
44 
44 
44 
44 
44 
44 
44 
44 
40 
40 
40 
40 
40 
40 
40 
40 
40 
40 
40 
40 
44 
44 
44 
44 
44 



Digitized by VjOOQIC 



BU. 21 (forts.). 



Eskaderni 
namn. 



FartjgeDt certer och namo. 







g.4 



Stookholmt 



Galeren Korocka.... 

» Voronna 

Kuttern Kottka 

Avisoikouert Fröja . 
Skonerten Amphion.. 
Jakten Amadit 

> Etptendian ... 

» Tärnan 

» Tokan 

> Gnttafva 



Kanonslupar, 14 st. om 2 tt. 24-9 kanoner och 4 st. 
3-i) nickor; 14 par åror; 

Kanonslupar, 5 st. om 2 tt. 24-9 kanoner och 4 st. 
3-9 nickor; 15 par Iror; 

Kanonslupar, 4 st. om 2 st. 12-9 kanoner och 4 st. 
2-9 nickor; 14 par åror; 

Kanonbarkasser om 1 st. 12-9 kanon och 16 st. 2-9 
nickor 



Chefsbåten N:o 3 

Slupen Makrillen 

> Lilla Amphion . 

Sjukbåtcn N:o 1 

N:o 4 

ProTiantbåten N:o 2 ... 
N:o 3 ... 

Kokslupen 3 

4 

10 



förhyrda roslagsbåtar i 



17 
17 
17 
17 
28 
25 
25 
20 
14 
33 

4. 31 

3. 301 

9. 17 
i 31 

I n 

18 
18 
17 
11 
11 



23 



}-^ 



1 i - 



Galerespingar 

Barkassen N:o 3. 
Skeppsbåtar 



34^ 

1 
13 



31 

55 
70 

17 



26 

1 
10 



Digitized by VjOOQIC 



k— 








































\' 


Master ooh 
nmdholt 


Åror 


Tackling 


Bestyck- 
oing: 


Varfs- 
klargöring 


Artilleri- 
klargöring 


a 

«*■ 

i 

3* 

1 

3. 

i 


> 
3 
B 

G 

o_ 

O* 

a 

§ 


5 


a 

E 

r 


lord nr 
fe^antion 


u 

M 

'i 


pr 
o 
B 

ST 

f 


o* 
p 


9r 

o 
3 

n 


o* 

§ 
f 


pf 

1 
I 


1 
1 


pr 
o 
B 


II 


pr 
o 
5 
*£- 

sr 


as 


pr 

o 
B 

r 


or 
2. 


1 




1 

2 

1 

5 
3 


1 
1 

1 
1 

8 




1 

23 

2 
1 
\ 

24 
2 


1 
1 
1 

1 

10 

1 


1 
1 
1 

1 

1 
1 

23 

2 

1 
1 

1 
1 

1 
1 
1 
1 

1 

24 

1 
11 


1 
1 
1 

10 
2 


22 

12 

1 


1 
1 
1 

1 

1 

1 

22 

1 
12 


23 

2 

1 

34 


1 

1 
1 
1 


— 


23 

2 

1 

1 

1 
1 


— 


23 

2 

1 


1 
1 
1 
1 

1 

23 

2 


23 
2 


1 
1 
1 
1 

1 

23 
2 


44 
44 
20 
24 
32 

4 

4 

4 
4 

28 

30 

[ 28 

8 

4 
12 
12 

8 

8 

6 

6 
22 
22 
22 

10å20 

16 
6 å 20 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. ti (foru.). 













Sk 


Ktkaderos 
namn. 


Fartygent certer och namn. 










o 

st 




Stockholmt. 


Hamob&tar 


4 


— 


1 


■ i 


Jollar, 2 tt. om 6 åror) 




> 3 it. » 5 > 
. 37 §t. » 4 » 





47 


— 


42 


2 40 








t 5 9t. . 2 > 1 












PoDtoner -- - --- 


4 


53 


3 


- 4 


Slopar 1 om 12 Iror 








2 > 10 » 














» 5 > 9 » 












. 34 . 8.1 
1 > 9 > 6 > 1 


, 


55 


— 


47 


2 53 









1 > 5 . 














1 . 4 > 














> 2 > 2 » 














Flottor 


9 


— 


— 


9 - 


Odteborgt. 


Karantanfartyget briggen Maria 


1 






1 - 


Halfjtaleren vid Leckö »lott N:o 1 


1 


— 


— 






9 > 

Kanoaslupar med 2 tt 


N:o 2 


1 


— 


— 


_ — 


. 24-« kanoner och 4 st. 3-<S 


1 




nickor 


12 


— 


12 


- \l 


Mörtareglup med 1 st. 60-Ä mörtare och 2 »t. 3-Ä 






nickor 


1 


"^ 


1 


- 1 


Skonertbarkasser med 1 tt 12-tt kanon och 16 st. 2-tt 






nickor - 


2 

12 
2 


— 


1 

12 
2 


- 1 


Kanonjollar med 1 st. 
Kokslnpar 


24-tl kanon 


-1 12 




— 2 




Chefsjakten Oroust med 2 st. 2-Ä nickor 


1 




1 


- , 1 




Jakten Flickan med 4 s 
Strömstads-jakten eller 


t. 2-ft nickor 


1 
1 


— 


1 


1 - 


dickade skärffårdsbåteo 


_ 1 




Trän sport båtar 


2 




1 


1 1 




Galeresping 


1 


_ 




_ 1 



Digitized by VjOOQIC 



1^ 


Master oeh 
rondholt 


Äror 


Tackling 


Bettjck- 
ning 


Varfg- 
klargöring 


ArtUleri- 
klargöring 


Cl 

3 

5* 



S 


3 
B 




O 


3 


il 

1 

sr 

•t 


> 
I 

r 


r 

jbrdrar 
paration 




1 


o* 
2. 


a 


o- 
2. 

1 
f 


pr 
o 
B 


o* 
2. 

ofä* 


9 

1 


II 


B 

•o 

r 


2. 

• 

1 


pr 

i 


1 


1 
i 


tm 


1 
t 

6 
9 

1 
1 


2 
2 
1 

1 
1 

1 


1 

1 
1 


12 

1 
2 

2 

1 
1 
1 
2 

1 


1 

12 


41 
49 

12 

1 

2 

12 

2 

1 

1 
1 
2 


6 
6 


12 

1 
1 

2 

1 

2 


1 

12 

1 
1 

1 


12 

1 

2 
12 

1 
1 


1 


12 

1 
1 

2 


1 
12 


12 

1 

2 

12 


1 


1 

12 

1 
2 

2 


— 




2 

"■ 

28 

30 

12 

14 

24 

2 

2 

2 

2 

16 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 21 (forts.). 



Eskaderns 
namn. 



Fartygens certer och namn. 






Odteborgs. 



Malmö. 



Åbo. 



Skeppsbarkass 

f2 st. om 8 åror 

1 st. > 7 » 
Slopar och jollar fördelte på ▼arrTen< 2 st. > 6 > / 

2 st. I 4 > I 
U st. > 2 > j 

12 st. om 5 årorl 
7 st. » 4 > i 
25 st. » 2 > I 

Kanons] opar med 2 st. 24-^ kanoner och 4 st. 3-^ 
nickor 

Chefélapar 

Proviantslnpar 

Kokslapen 

Transportbåten N:o 1 

Slopar om 6 åror fördelte på eskadern 

Jol) med 4 åror tillhörig transportbåteo 

Kanonslupar med 2 st. 24-^ kanoner och 4 st. 3-^ 
nickor 

Kanonslupar med 2 st. 24-^ kanoner och 4 st. 2-tt 
nickor 

Kanonslupar med 2 st. 12-*% kanoner och 4 st. 2-^ 
nickor 

Barkasser med 1 st. 12-*^ kanon och 16 st 2-^ nickor 

Mörsarefartyg med 2 st. 8-tt haubitser 

Kanonjollar med 1 st. 18-^ kanon 

Divisionsbåtar med 2 st. 2-U nickor 

Divisionslupen Gäddan 

Kokslopar 

Ammonitionsbåtar 

SjukbSt 



10 



34 



12 

1 
1 
1 
1 

15 
1 

24 
12 

2 

4 
1 
8 
2 
1 
3 
2 
1 



32 



12 
1 
1 
1 

1 
15 

1 

18 
4 



8 
2 
1 
3 

1 
1 



Digitized by VjOOQIC 





Master och 
rondholt 


Åror 


Tackling 


Bettyck- 
ning 


Varfs- 
klargöring 


Artilleri- 
klargöring 


a 

1 

5. 

5* 

a 


► 
5 

5 
e 
o^ 

o* 

n 

pr 

o 

1 




a 

E 


Fordrar 
reparation 


II 


pr 
o 
5 




1 

5" 


er 
3. 

a 

i 
f 


pr 
o 
B 

1 


1 


»r 
o 
B 


II 


»r 
o 
S 

»o 

1 


1 


B 


§: 

5- 


m 


5 

7« 


1 


i '1 

i?» 


5 

[ 

i 

5 
1 

1 

1 


3 
2 

1 

7 

2 
2 


___^ 


2 

1 

12 
1 

1 
1 
1 

24 

2 

2 
2 
1 

2 

1 
1 
2 


10 

2 

8 

2 

1 


1 
9 

33 

12 
1 

1 
1 
1 

24 

12 

2 
3 
1 

1 
1 


1 
8 

2 


2 

1 

12 

1 
1 
1 
1 

24 

12 

2 
4 
1 

8 
1 
1 
1 
2 


2 

1 


12 

24 

12 

2 
4 

1 
8 
2 


— 


10 

1 

1 

1 

_ 

24 

12 

2 
2 
1 

8 
2 

1 
1 
2 


2 

1 

2 

2 
1 


10 


2 
1 

8 
2 


12 

1 
1 

24 

12 

2 
4 

1 
8 
2 

2 
2 

1 




24 

12 

2 
4 

1 
8 
2 


16 

30 
12 
22 
14 
2 

28å30 

28å30 

28 
16 
18 
14 

20424 



Digitized by VjOOQIC 



BU. 21 (forts.). 



Eskaderns 
namn. 



Firtyfi^eDs certer och namn. 



> 

9 

sr 



s 5 



^ ff 



Åbo. 



Sveaborgs. 



Vattensknta 

Öppna roslagsbåtar 



Smärre roddslupar < 



Adjotantfjollar 
Skeppsbarkass.. 
Smärre jollar .. 




19 



2 — 
1 



Heromema Oden 

» Styrbjörn 

» Hjalmar 

Tnrnma Birger Jarl 

> Ivar Hvitsärk 

» Erik Segersal] 

> Thor 

Krej 

» Yngve 

> Ivar Benlös 

Kutterbriggen Kommer Strmxt 

Skonertbarkasser med 1 st. 12-% kanon och 16 st. nickor 

H. Kongl. Maj:ts egen slnp 

Kanonslupar med 2 st. 24-% kanoner och 4 st. 3-% 
nickor 

Kanonslupar med 2 st. 12-% kanoner och 4 st. 2-% 
nickor 



Kanoujollar med 1 st. 24-% kanon. 
> 1 » 18-% » . 



20 

5 
22 

29 



6 — 



— 6 



1 

3 
1 

20 

5 



') 



Digitized by VjOOQIC 





Maater och 
ruudholt. 


9 

ATor 


TaekLiDif 


i»iog 




Artilleri' 
klarfcäriDg 


er 

i 

a 

B' 

(* 

er 

s 


i 

c 


B. 


Sr 


oi'drar 


f» Cl 

-J -t 

— n ? 

O -t 
■ t2. 


9t 

a 


k' 
9 


o 

3 


er 

5' 


3 


o* 
Ä" 1 


t 

5 


C" 
-■ TT* 


r 


2t 


o 


er 


v 4 


r^ "R* ^ 


1 % 

1 


" 1 

- 1 

1 
1 

1 

1 
1 

~l\ 

- i 

_i 

1 

1 
1 

1 
1 
1 

1 


5 

1 
1 




2 
5 

20 

5 

22 
29 


1 

3 
1 

1 


1 

6 

2 
1 
3 

1 
1 
1 

1 

1 
1 

— 
1 
1 
4 
1 

20 

5 
22 
29 


12 

3 

1 

1 
1 


1 
_ 

1 

_ 

1 



1 

4 

20 

5 
22 

29 


. 1 

1 

1 
1 

1 

1 

1 
1 

1 
1 


4 

20 

22 
29 




1 
1 


4 


20 

5 

22 
29 


1 

4 
1 


1 

1 

20 

5 
22 

29 


20 

5 

22 
29 


4 

20 

5 

•22 
29 


4 

20 

5 

22 
29 


10 

6 

6 

2, 3 el. 4 

16 
18 

28 

24 



Kriget 1808 och 1809. I. Bilagor. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 21 (forts.). 



Etkademi 
namn. 



Fartygens certer och oamo. 






-i 



Sveaborgs. 



LaiTAiiliniia 
difision 



Jakteo Atis 

Post- och avisojakter 

Bataljonchefsfartyget Öken . 

> N:o 1 

Proviant- eller kokslopar... 

Proviantbåt 

Vattenskotor 

Rekognoseriogsslopar 

Skeppsbarkasser 

Loocbor , 

Öppna rotUgsbltar 

Styokepr&mar 

Steopr&mar 

Roddslopar 3 st. om 10 åror 




Kanonslapar med 1 st. 18-^ kanon och 4 st 2-^ nickor 

> > 1 st. 12-« » > 4 st 2-« > 

> > 1 st 12-tt > > 4 st 8-11 > 
Kanonjollar > 1 st. 24-^ > > 4 st 2-^ > 

> » 1 st 18-E ^ 

Chefsjakt med 4 st 3-*8C nickor 

Proviautjakt med 4 st 2-tt nickor 

Bondjoliar 



1 
3 
1 
1 
2 
1 
3 
2 
9 
3 
3 
1 
1 



2 

7 

49 



1 
3 

1 



36 



7 
48 



Digitized by VjOOQIC 

























































► 














1 a 


>- '. 










4 

Aror 


Tivcklirtg 


Beityck- 
uing. 


Vflrfi- 


ArtiJIfeH- 
klArgöring 


1. 

a 


E 

a 

p 
p^ 

o' 

p 

pr 
p 
B 
-£. 


»T 
nr» v 

si 

TO 

S" 

1 




naoo 


1 Dl 

■sa 

^. v 
o 1 

° ^. 


jr 

o 

3 

¥ 


en 
p 


yr 
o 

3 

-3 




pr , 

Q 

B 
n 


c 


sr 

p 


er 

"Ii 1 

SI 


sr 


er 




tr 


a 

Vi 

1 




^ 


5* ^ ^ 


1 


_ 


_ 


1 


_ 


1 


_ 


1 


_ 


1 


_ 


_ 


1 




1 


1 


1 


1 




f 


— 


— 


3 


— 


s 


— 


3 


— 


3 


— 


1 


2 


— 


— 


— 


~ 


— 


>- 


r 


— 


— 


1 

1 
2 
1 
3 


■ — 


1 

1 

2 

1 
3 


— 


1 

2 
1 


1 


1 
1 


■ — 





1 
1 

1 


^ 


1 
1 


— 


1 
1 


— 


— 


1 


— 


— 


— 




— 


2 


— 


— 


— 


6 
24 


^^ 


. 








3 


, 





^ 


3 


.^ 














- 


1 

j 1 

1 


^^ 


2 
9 
3 
3 

1 
86 


-^^ 


2 
2 
3 
3 
1 
1 

36 


— 


3 
9 
3 
3 

1 
20 


— 


2 





2 


— 


2 


— 


— 


2 


— 


8 
10 


— 




— 


— 


7 


— ' 


— 


— 


— 


— 


— 




— 


— 


\ 


— 


: «- 


2 

7 


— 


3 

7 

19 


— 


5 


2 


— 


— 


— 


— 


— 


— 




— 


— 


— 


\ 






































— 


1 


— 


— 


1 


— 


1 


— 


1 


1 


1 


— 


1 


— 


1 


1 


1 


1 


24 


— 


& 


— 


-- 


5 


— 


5 


3 


% 


5 


5 


— 


5 


— 


5 


5 


5 


5 


24 


— 


2 


— 


— ' 


2 


_ 


2 


1 


1 


S 


2 


— 


2 


_ 


2 


2 


2 


2 


2i 


— 


2 


— 


— 


2 


— 


2 


— 


2 


2 


2 


— 


2 


— ■ 


2 


2 


2 


2 


U 


— 


2 


— 


— 


2 


— 


2 


— 


2 


2 


2 


— 


2 


— 


5? 


2 


2 


2 


14 


— 


1 


— 


— 


1 


— 


1 


— 


1 


1 


1 


— 


1 


— 




1 


1 


1 


28 


— 


1 


— 


— 


1 


— 


1 


— 


1 


1 


— 


— 


1 


— 


1 


1 


— 


— 


8 


— 


5 


— 


— 


— 


5 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 21 (forts.). 



Eskaderns 
namn. 



Fnrtygens cerler och namn. 



>o 






o. 




t- 


•-1 


*^ 


OQ 




» 9^ 


^ 


ew 






T 


890 2 








— 




tt 


.•^ 




^ 


S3 



Christina 
division. 



Stralsnnds 

eskader i 

Landskrona. 



Kanonjollar med 1 st. 24-'tC kanon och 2 st. 2-^ nickor 

• > 1 st. 18-^ > » 2 st. 2-« » 
Bondjollar 



Kanonslupar med 2 st. 24-^ kanoner och 4 st. 3-^ nickor 

Däekade kanonslupen ') med 2 st. 24-^ kanoner och 
4 st. 2-'tK nickor 



Kanonslupar tillhörande Stockholms eskader 

Kokslupen 

Kanonbarkassen Kusen ') med 2 st. 2-tt nickor.. 

Guvernöreus slup 

Slupen 

Jollar 



Från Pommern q^itterade 



{Skeppsbarkasser . 
Slup 



6 
2 
2 

12 

1 

4 

1 
1 
1 
1 
5 
2 
1 





6 


— 


2 


— 


2 


— 


1 


— 


— . 



12 

I 

4 

1 
1 



>) Tillhörig Örlogsflottan. 



Digitized by VjOOQIC 



r 




; 1 i 






C2 


>- 


; 1 




Master och 
ruodhalt. 


A ror 


Tackling 


Bestyck- 
ning 


Varfa- 
klargöring 


Artilleri- 
klargöring 


5. 

5* 

D 


5 
5 



2. 

0' 

C3 


et- 0» 


> 

£ 


Irdrmr 3 g 


»r 


0- 


sr 


o- 


wr 


er 


K* 


c- 


w 


0- 


w 


o- 


^ration "g ^ 


S 


Ä- 


3 







2. 





T < 



3 


OD 


c 

s 


a. 

0» 


C- 


^ 


s « 


SBC 

3 


— 


- 1 2S 


"^ 


S! 


•^ 


p? 


nö 


p? 


T3 


»2. 


-a 


p! 


3^ 


p 


a 


n 


o- 




! 


5^ 


"^ 1 Si 


9 


SB 


a» 


^ 


d5' 


a 


f" 


« 


Ä* 


(t 


Ä' 


g 


"2^ 


^i 
































c5 


f^ 




1 ' — 


_ 


_ 


6 


6 


_ 


_ 


6 


6 


_ 


_ 


_ 




6 


6 


6 


6 


14 


s 


— 


— 


— 


2 


2 


— 


— 


2 


2 


— 


— 


-- 





2 


2 


2 


2 


10 


• 


— 


— 


— 


— 


2 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


4 




3 


— 


4 


8 


— 


— 


— 


12 


12 


2 


— 


12 


— 


— 


12 


- 


12 


/7in.30 
\5ra.28, 


1 


— 


— 


1 


— 


— 


— 


— 


1 


1 


— 


— 


1 


1 - 


1 


— 


1 


28 i 


1 
i 


4 


"~" 


3 

1 


1 


~~ 


— 


— 


4 

1 
1 


4 


1 


— 


4 

1 
1 


1 


"~" 


4 

1 
1 


— 


4 


j2m.30j 
12 ni. 28 

I 1 


5 


1 


— 


1 
1 


— 


1 
1 


— 


1 


1 


— 


- 


: 




— 


: 


— 


: 


: 


I 
8 

6 

5, 4, 3 


2 — 


— 


2 


-_ _ 


— 


— 


— 


— 


— 


— — 


— ' — 


— 


— 


-- 


4 


1 




— 


1 


— 


- 


— 


— 


— 


— 


— - 


— 


— 


— 


— 




— 


— 


6 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



/ 

I 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



Chefl 

Brigl 

Hatai 

Hemi 

Cand 

Cand 

Mör^ 

störi^ 

Reka| 

Amnl 

SjnM 

Provj 

Vatt^ 

ÖnWé 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 24. 

"Dagr-Spisnings-Ordning 

för Åtta man i Fatlaget, att efterlefVas på Wåre örlogs Skepp 
och Fartyg under Sjö Expeditioner." 



Morgon. 


Middag. 


Afton. 


Måndag, onsdag 


Måndag och tors- 


5d«rf<i^; 


Alla dagar i rec- 


och lördag lika: 


dag: 


salt kött.... 6 « 


kan lika: 


amör 16 lod 


anrkll 2 knr 


Till Padding 


korngryn. . 7 qv. 


branvin — . 4 jfr. 


hafregryn . 1 qv. 


hvetemjöl. 4 % 


smör 20 lod 




fläsk 4 « 


smör 20 lod 


bränvin .... 4 jfr. 


Tisdag, torsdag, 

fredag och söndag 

lika: 

•alt till 1 « 


Tisdag och fredag: 


NB. Dessa ^agu 
lod Smör till Pud- 




ärter 4Va qv. 


ding användas pä 
det sätt, att 4 lod 




br&Dfin 4 jfr. 


hafregryn . 1 qv. 
salt kött .. 6 ^ 

Onsdag och lördag: 

ärter 47, « 

hafregryn. 1 qv. 
salt till.... 2 ^ 


deraf läggas i sme- 

tet, tamt 16 lod 

smältas till doppa, 

dä den fortares. 





"Torrt Bröd bestis 2 lispnnd 5 marker pl fatlaget i fem dagar, som nt 
lefvereras till en hvars egit förvar, oeh nyttjat sä väl till frukost om morgonen, 
som den öfriga bikosten om dagen. 

Winätticka, att blandas i Wattn till Dricka, gifves en half JoDgfrn om 
dagen till Mans, och utdelas denna blandning pä lika sätt som förut med 
Drickat skett Men p& lastdragare för Manskapets trägna arbete, får hvar Man 
i stället för Winättikan en half Jnngfru Bränvin till hvaije middag. 

Salt till kokning utgifves efter behof, men fir ej öfverstiga ett Lod pl 
Man, om dagen. 

Tobaek in natura, 3 qvintin fÖr Man om dagen 

När tillgäng icke gifves pä Snrk&hl, s& utdelas vanlig Ärt Portion i stället. 

SI ofta tillffång är pä färskt kjött, sä utgifves deraf Sju marker pl fat- 
laget, hvaremot fläsket uti Surk&hlen indrages, eller ock salta kjöttct, när Grön- 
saker gifvas till Soppa, emot hvilka ärtorne indragas, och till deras värde Grön- 
sakerne beräknas. 

Dä färsk fisk kan erhållas till 13 eller högst 14 schl. Lispundet, sä bestås 
bvar Man en mark, hvaremot Sillen om middagen besparas. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 2é (forts). 

När Oväder hindrar kokning, f&r Manskapet torr föda, som består af dubbel 
portion Fläsk om middagen och smör om aftonen, jemte en half Jongfra Bran- 
vin om middagen. ^ 

Uti frukost Bränvinet blandas några droppar hvitlöks Essence för hvar 
Man, helst uti Jnnii och September mSnader; men nli Jnlii och Augosti Månader 
innehålles dermed, undantagande då mycken nederbörd och några kalla da^r 
skulle tillstöta. 

Söndagskosten blir alltid oföränderlig, då kokning kan verkställas." 

Gripaholms Slott den 24. Oet. 1782. 
GUSTAF. 



Digitized by VjOOQIC 



Bil. 25. 

Kongl. Majits i Nåder faststälte Spis-ordning för Des Armées 
Flotta, Efter Åtta Man i Fatlaget. 





Morgon. 


Middag. | Afton. 




sm 1 mark. 


Fläak 


8 marker. 


Smör 


16 lod. 


N:o 1. 


Bränvin 4 jungfrur. 


Ärter 


3 .qv. IVa 
jungfru. 


Korngryn . 


5 qvarter 1 
jnngfrn. 






Hafregryn 


3 jungfrur. 


Bränvin ... 


4 jungfrur. 






Bränvin .. 


4 jungfrur. 








Smör... 16 lod. [ Sill 


2 marker. 


Smör 


16 lod. 


N:o 2. 


Branvin 4 jungfrur. 


Ärter...... 


3 qv. IV, 
jungfru. 


Korngryn . 


5 qvarler 1 
jungfru. 






Hafregryn 


3 jungfrur. 


Bränvin ... 


4 junfrur. 






Bränvin... 


4 jungfrur. 








Sill 1 mark. 


Salt kött.. 


5 marker. 


Smör 


16 lod. 


N:o 3. 


Bränvin 4 jungfrur. 


Ärter 


4 qv. IV, 
jungfru. 


Korngryn 


5 qvarter 1 
jungfru. 






Hafregryn 


3 jungfrur. 


Bränvin .. 


. 4 jungfrur. 






Bränvin... 


4 jungfrur. 







Torrt Bröd best&s IV4 Mark p& man om dagen, och utgifvea 2 Va Lispund 
p& fatlaget för Fem Dagar, som utlemnas till hvar och ens egit förvar at nyttjas 
til maten. Vin-ättika at blandas i vatten til dricka gifves en half Jungfru på 
man om dagen, Tobak utgifves 2:ne Rullar af ungefär V2 iQ^rks vigt bvardera, 
äfven för 5 dagar pä Fatlaget tillika med Brödet. Salt til kokning utgifves efter 
behof, men f&r ej öfverstiga ett Lod p& man om dagen. Så ofta tilgång är på 
Färskt Kött utgifves deraf sju Marker på Fatlaget, hvaremot Fläsket eller Köttet 
indrages; och när Grönsaker gifves til Soppa, indragas Ärteme mot b vilkas värde 
Orönsakerne beräknas. Då färsk Fisk kan erhSllas til Tjugu å Tjogufyra Skillin- 
gar Lispundet, så bestås bvar man en Mark, hvaremot Sillen om middagen be- 
sparas. När oväder bindrar kokning får Manskapet Torrföda, som består i dubbel 
portion FliUk om middagen och smör om aftonen, jemte en half Jungfru Brän- 
vin til om middagen. Tilökningspenningar kommer all Gemenskap, utom förhyrde, 
till godo. Denna Spis-ordning bör på det sättet följas, at, så snart Spisningen 
på et fartyg börjas, begynnes altid med N:o 1. ocb så i ordning med N:o 2 och 
3. Skulle någon gång Torrföda emellan gifvas, får ordningen ej rubbas, utan 
nästa kokningsdag tages näste Numer i ordning. Hvilket vederbörande till un- 
derdånig efterrättelse länder. Stockholms Slott den 18 April 1796. 

Under Min Allernådigste Konungs ocb Herres Minderårighet 

"" CARL. 

C, v. Numers. 



Kriget 1808 och 1809. I. Bilagor. 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



> 



■4 



t- 



Digitized by VjOOQIC^* 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQIC 

1 



• 

THE NEW YORK PUBLIC LIBRARY 

REFBRBNCB DBPARTM8NT 


Tlut book ift iiJid«r no «irouiBst«ao«« to h^ 
takeei from tb« BuUdtai 






- 






















































































fbrm w 







Digitized by I 






i 1 



r 



r 




igitized by VjOOQIC