(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Ur gamla papper: populära kulturhistoriska uppsatser"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Dpi ..d hy Google 



ic«^ 71x1 



i 



HARVARD COLLEGE 
LIBRARY 



FROM THE FUSD SUBSCfUBED 
FOR THE PURCHASE OF BOOKS 
AND OTHER MATERIAL FOR 
PURPOSES OF INSTRUCTION 
IN GERMAN 



'WW?^ 



vGooj^le 



Dpi ..d hy Google 



Dpi ..d hy Google 



Dpi ..d hy Google 



hy Google 



Ur Gatnla Papper 



femte Serien 



fitKrU $cl»lcli 






Dpi ..d hy Google 



/arj 



UR 

GAMLA PAPPER 

FOPULÅBA nLTIISIISIOBISKA HPFSATSEK 

HENRIK SCHUCK 

FEMTE SEBIEN 



D,o,i..dh,Google j 



SoCN^ '^,0.3.}. S 



wumH» ooune Lnmm 
otRMMi DOwrrMEHrnii» 



BTOCKHOLM 

IDUVS XWKOL. HOFBOKTRTC««M, 1108 



vGooj^le 



INNEHÅLL. 

Sid. 

Upnlalii 1 

Bn seen nz Huulet - 9 

En folktraditioiis hisbnria 31 

Lifret i V»d«ton» Uoeter — *... S2 

Ett fnntligt fiLDgeka på 1500-talet 78 

En diploiutisk brefrlxling 89 

Nlr Oeijer blef profesaor 104 

Ur måltideiu hutom , 1S4 

NIgn bl&d nr saguu hiatoru 142 

Drottning Kristiiu 196 



Dpi ..d hy Google 



hy Google 



Upsalallf. 

å^S^ noTembereftermiddag kl. 3 i nådens år 1724 
VS^ Bknlle stud. Johan Vidberg begifva sig hem 
till sitt kvarter i närhaten af Bondkyrkan. Pä Ox- 
to^rt träfiade han dä stadens vaktmästare — eller 
hrad vi sknlle säga: chefen för stadens poliskår — 
Johan Törngren, med hvilken han förut var bekant. 
Tömgreo sade dä: >Kom och följ mig hem pä ett 
stop öl.> Viberg tackade, och de begåfvo sig dä till 
Krokens gård i Ärkebiskopens gränd, där Tömgren 
bodde. Törngrens hoetra satte fram Öl, och de bada 
herrarna alogo tåg ned att dricka och röka tobak. 
Men dä det börjat ekymma, tyckte Törngren, att det 
utade ng till att bltfva ilångeamt», och föreslog, att 
man skalle söka f& tag i Heidenbei^, en annan stu- 
dent, som logerade i Krokens gärd säecm gäst hos 
oovltien Kilström. Vidberg gick sä in till Heidenberg, 
som tog nattrocken på sig och följde med. Därpä 
tt^os kort fram, och så fördrefe tiden tills bort&t 7 
på aftonen, då vaktmästaren skulle ut på sin oatt- 
tjånstgöring, 

Iktict, Omta repper. V. ^ 

Dioilr^dbyGOOgiC 



TörngreD vände sig du till sin nyförvärfvade vän 
Heidenbei^ och sade: >I natt skall da följa mig 
på vakt, brorli 

Heidenberg förklarade sig likväl bafva annat att 
göra och ursäktade eig deSButom därmed, att han 
icke hade nigra kläder. Men Törngren svarade: >Nog 
skall du blifvs bulpeo Därpå klädde han pä Hei- 
denberg Bin egen väst och bIq kapprock, och dä Hei- 
denberg anmärkte, att det nog vore bra, men att ban 
icke hade nägia skor, tog den nitiske Taktmäetaren 
fram äfven dylika och satte pä honom. Heidenberg 
gjorde ännu nägra försök att slippa och påpekade 
först, att ban ocksä saknade hatt. Men Törngren 
vände sig till vaktdrängen Sundholm och sade till 
denne: iGiack och låna honom din hatt, att han mä 
följa oss.! Det sista försöket parerades också. På 
Heidenbergs invändning, att strampeband ännu fela- 
des i kostymen, tog Torngrens hustru ädelmodigt af 
sig sina egna och sade: >På det I skall följa Törn- 
gren, bA Be här mina knäband.» 

Heidenberg var nu fullständigt utstyrd såsom en 
ordningens väktare och kunde ej längre vägra att 
följa. Bedan därefter Tömgren tillsagt aiu hustru att 
skicka tvä kannor öl ned till vaktens corps de gardie, 
tågade han af, åtföljd af drängen Sandholm och de 
båda studenterna, hvilka säledes för natten blifvit 
enrollerade såsom stadsvakter. 

Sedan sällskapet gjort en kort inspektionsviEÖt i 
oorps de gardiet, vandrade de ut till Kungsängstullen, 
där de hälsade på bos en god vän, tullskrlfvaren 
l^mberg. Efter där intagen förplägning återvände de 
till hnfvndkvarteret, och nu utkallades hela vakten 

Dpi ..d hy Google 



tilt nattronde. Heidenba^ och Vidberg ville dä gå 
hem, men Törngren Batte sig däremot och anmärkte: 
iVi måste ännu hafva en bättre atil, innan vi gä 
hem. Om I viljen vara goda Tänner med mig, så 
masten I följa mig ät.i De bada Btudentema läto i 
följd häraf sina betänkligheter falla och följde med. 
Klockan yar då vid pass ett på natten. 

I spetsen för den tappra skaran gick vaktmästa- 
ren med dragen värja, därpå Vidberg med en bajo- 
nett och diängama med eioa korsgevär. Man kom 
dock icke längre än till borgaren Algren, hos hvilken 
stadens försvarare slappo in och erhöllo dricka och 
bräDnvin. Här synes sällskapet hafva atannat änder 
den återstående nattjänstgöringen, drängarna drucko 
med, och förtäringen var icke så obetydl^, ty 
Tömgren måste för denna sätta en dubbel karo- 
lin i pant. Det samma an ty des för öfrigt äfven 
däraf, att de goda vännerna Heidenberg och Törn- 
gren no började >krakela>. Tömgren lofvade visser- 
ligen att slå Heidenberg i golfvet, men sämjan blef 
snart återstäld, och då klockan blifrit fem pä mor- 
gonen och tjänstgöringen var slut, voro Heidenberg 
och Tömgren åter de bäata vänner. Drängarna fingo 
DU gå hem, hvar och en till sitt, under det att Töm- 
gren, vaktdrängen Sundholm, Heidenberg och Vidberg 
begåfvo sig till Krokens gård, där de tre förra bodde. 
När de kommo i portlidret, ville Heidenberg gå upp 
i sin kammare, men Tömgren sade: >Du kan sfi 
gäma Ugg^ boB mig i natt, efter du inte slipper in 
hos novitien Kilström. > Heidenberg tyckte förslaget 
vara godt och följde med. Ej häller Vidberg var rätt 



Dpi ..d hy Google 



4 VP8ALALIT. 

hågad att g& hem, utan Mgade TdrDgren: >Broi, 
fär jag blifva hos dig i nattf» 

>Ja — Bvarade Töingrea — om du yill hälla 
till godo med en sådan B&ng, Bom jag hafver. Efter 
kviQDfolken dq stiga upp till sina sysslor, s& kunna 
tI bägge ligga uti en eäug.» 

Vidberg tackade och alla be^äfro sig in i Töm- 
grens sofkammare, där emellertid Tomgreiis hustru 
ännu läg. På den äkta mannens uppmaning började 
Vidberg emellertid att kläda af sig. Sedan detta var 
gjordt — berättar Törngren — >gick han och lade 
sig i sängen yiå väggea, och min hustru låg emellan 
och gaf barnet di, och jag läg framför och rökt« to- 
bak. Men Heidenberg satt pä stolen och efter han 
säg, att Vidberg läg i sängen, sä ville han lägga sig 
där med; det jag vägrade. Då kastade han sig upp 
i sängen ofvanpä bamet. Men då steg jag upp och 
drog honom utur sängen, och däraf kom trätam. 
Enligt Vidbergs uppgift hade Törngren värkligen upp- 
manat Hddenbe^ att ocksä lägga sig i sängen »vid 
brädan». Dä Heidenberg gjort detta, sedan Siind- 
faolm klädt af honom, hade dock Törngren, af för 
Vidberg ob^riplig anledning, rusat upp och sagt: 
>Jag skall ränna värjan genom digl> 

De båda vännerna råkade nu ihvarandra i luf- 
veo och föllo omkull pä golfvet. Tömgren hade 
öfvertaget, men snart st^ Vidberg upp och kom 
sin kamrat till hjälp, hvarpä båda släi^de Törn- 
gren emot en kista. Denne grep nu tag i sin värja, 
men blef afväpnad af hustrun och Vidberg. Heiden- 
berg förmåddes därefter att gå ut ur nattstngan, ooh 
Vidberg sade till värden: >Bror, bvi skola vi slåss, 

Dpi ..d hy Google 



efter yi äro goda vänner och druckit brorekÄl?» Töm- 
gren, Bom tjckee hafva varit en försonlig man, med- 
gaf olämpligheten af denna tvist och eade sig icke 
häller vilja bryta vänskapen. D& Heidenberg, som 
stod afkladd ute i förstugan och frös, enträget bad att 
fJL komma in och blifva god vän med bouom, lät den 
fridsamme polischefen äfven här nAd gå för rätt och 
öppnade dörren för den utkörde. 

Heidenberg hade emellertid kvar Bitt martialiska 
lynne, ehoru han icke lät det bryta ut emot värden. I 
stället gick han fram till vaktdrängen Sundholm, aom 
stod vid ett skAp och under hela den för^äende tvi- 
sten tyckes hafva föih&Uit sig alldeles passiv. På 
honom murade han helt tvärt till ena ögat, hvarefter 
Vidbe^, lika omotiveradt, murade till det andra. Nu 
började ett vildt tumnit. Ljusen alogoe omkull och det 
blef beckmörkt i stugan. Men under tiden Aogo de bägge 
stodentema omkull stadsv^tmästaren och började 
mörbnlta honom, under det att hustru Tömgren 
skrek allt hvad hon orkade. Folket, som bodde i 
hnaet, strömmade till med ljus, och Törngrens hustra 
fick dä tag i ett vedträ, med hvilket bou Ifrigt bör- 
jade bearbeta de båda studenterna, som lågo Öfver 
hennes äkta hSlft. Med hjälp af gratmama lyckades 
man slutligen att drifra ut de båda Tåldavärkarne ur 
gården. 

I den lättast möjliga habit befunno dessa sig så- 
ledes i den bistra novemberkölden ute på gatan, men 
kölden hade ingen makt öfver det heta blodet. I 
stället beslöto de att storma huset, ooh såsom mur- 
bräcka emot fönsterluckorna begagnade de en stor 
björkståug, hvilken de fått tag i. Med denna bear- 

D or .«j hy Google 



betade de luckorna, eä att deeea sprungD Bönder, 
därpA krossades de emä blyinfattade lutonia ocb fön- 
sterkarmarna, ocb under arbetet undfägnade de Törn- 
gren med åtskilliga tillmälen, såsom: >Vill du inte 
komma ut, din korfli >Har du, korf, stickor i båda 
ändarna*, >korfkDekt>, >palt» o. b. v., ocb hustrun 
erböU det då grofva Öknamnet >Spi8ölBdordi>. 

Situationen började du blifva betänklig för de 
belägrade, och en af gårdens kviiuior, >Alboms hu- 
stru >, kröp ut genom ett fönster för att kalla på 
Takten. Först kom hon till Anders Jacobsson, som 
ännu ej gått till hvila, utan eatt och lutade sig mot 
bordet. 

— Anders Jacobsson — ropade hon — kom 
atföre till TaktmäHtarns. De göra af med honom och 
hans hustru 1 

Jacobsson skyndade sig då till Änders Grörans- 
80Q, som hastigt klädde på sig, hTarefl«r båda be- 
gåfvo sig till stridsplatsen. >Men> — säger denne 
senare — »när vi kommo till Ärkebiskopens gränd, 
tordes vi intet gå där fram, atan gingo tillbaka om 
professor Töroers gård och Lutgränden utföre och 
in genom Ferdinandere gård ocb så öfver planket in 
i Krokens gård.» Slutligen kommo de båda vakt- 
drängarna in i Torngrens stuga. Tömgren, som just 
fått stdflama på, bad dem taga sina korsgevär ocb 
följa honom. Då de kommit ut, rusade Vidberg med 
björkstången i högsta ha^ mot vaktmästaren, men 
denne parerade med geväret och gaf i stället Vidberg 
»en släng! med detta, så att han stupade på knä. 
Detta nederlag stäckte hastigt de båda bär^kames 
mod, och de togo on i stället till harvärjan och 

Dpi ..d hy Google 



fiydde, förföljda af TaktmästarSD och d«iiiiee båda 
drabaDter. Heidenberg lyckades dock rädda eig in i 
VidbergB rum och fick dörren i b& godt l&B, att Tak- 
ten icke kände bryta Big in för att föra honom, så- 
som ämnadt var, till >pmbban>. I stället hade hao 
gladjea att från sitt fönster fä sSnda dem några min- 
dre vänliga afskedsord. Den atackara Vidberg, som 
däremot icke fatmnit in i sin boetad och icke häller 
vågade sig dit, medan vakten sökte tränga in där, 
fick, endast iklädd skjorta och byxor, vandra omkring 
i staden i Dovembermorgonens bistra kyla. 

Dagen därpå fick han väl sina kläder tillbaka 
från Törngren, men samtidigt erhöll han den mindre 
glada nnderrättelsen, att han och Heidenberg voro 
angifna inför konsistorinm. Först försökte båd» att 
hålla sig nndan, så att stämningen ej skulle träffa 
dem, därpå gjorde de ett misslyckadt försök att in- 
stämma Törngren lör stadens kämnersrätt för att 
på så sätt smaggla ärendet föibi den akademiska ja- 
risdiktionen, och slutligen begingo de, lockade af sitt 
dåliga samvete, orAdet att ej infinna sig vid konsisto- 
riets dombord den 21 november (en vecka efter hän- 
delsen). Konsistorium skickade emellertid nt den 
akademiska vakten i staden, och denna lyckades att 
gripa föret Vidberg och till slut äfven Heidenberg, 
hvilka båda efter den första ransakningens slut afför- 
des till nniversitetete oarcer. 

Här fingo de sitta ända till kODSistoriets sam- 
manträde den 12 dec., då alla parter ånyo inkallades. 
I^rvid förklarade de då, att de ingått förlikning med 
hvarandra. Vidberg och Heidenberg hade nämligen 
erbjudit sig att >till jnlen» gifva Törngren 8 plåtar 

Dpi ..d hy Google 



eller 48 daler kopparmynt för den skada, de honom 
tillfogat, och pä konBtfltoriflta fråga, om Törcgten dfir- 
med TOre förnöjd, Bvarsde denne: 

— Det mä vara, bvad det vill, b& äi jag förlikt 
genom de &tta plåtarna. 

Som det emellertid blifrit bevisadt, att de gifvit 
honom okvädinBord, och konungen hade del i böterna 
för dylika brott, så pröfvade koDBistorinm ekäligt att 
döma dem till i daler eilfvermynta böt«r töi bTarje 
>BkäU8ord> eller, då deaaa voro fyra, till 16 dalers 
BUfvermyntB böter hvardera, hvarjämte de för öfver- 
våld på ett åre tid relegerades från akademien. Hvad 
beträffade Btadsvaktniåstaren Törngren, befanns det 
ISmpUgt att tillekrifva magistraten ett bref, bvaii 
»hans förhåUanden* tiUkännagåfvoe. 

Så Blutar detta mål, som gifrer en ganeka god, 
om än föga tilltalande bild af det npsaliensiska stu- 
dentlifvet Tid ITOO-talets början. 



Dpi ..d hy Google 



En scen i Hamlet. 

MTaijfl läsare torde erinra sig en bland de mest 
Btämuingsfnlla scenerna 1 Hamlet. Konungen 
och hanB rädgifvare PoloniuB hafva beslatat att at- 
spionera, om Hamlets vanvett Si fingersdt eller icke, 
och Hamlet lockas dSrför till ett förtroligt samtal 
med drottningen. Gent emot modern, b& hoppas 
man, skall han visa dg mindre fÖrbehäUsam, och om 
ban för aodra burit Tandnnets mask, skall han inför 
benne l&ta denna falla. Drottningen inviges i planen, 
och då Hamlet kommer, döljer Polonius s^ bakom 
tapeten (the ärras) eller den gobetin, som täcker 
väggen. 

I de gamla textupplagoma, som i allmänhet 
sakna scenanvisningar, namnes icke, hvar PoloniuB 
döljer sig, men genom ett yttrande af drottningea 
npplysas vi om gömställets karaktär. 

Eméliertid tror spionen, att Hamlet vill vAldföra 
sig på drottningen, han ropar på hjälp, och Hamlet, 
som nn upptäcker försåtet och förmenar sig hafva att 
göra med konungen, sticker bliztsnabt sitt svärd ge- 
nom tappen ooh dödar lyssmuren. 

Dpi ..d hy Google 



10 KN SCEN I HAHLZT. 

Därefter följer den stors scenen med drottningeD. 
Hamlet förebrär benne att bafva glömt sin förste 
make, Hamlets fader, ocb äktat dennes lumpne broder: 
S« hir på denna mUnlng och pi de&nal 
Ed fairmad liknelu af tvånne bröder. 
Se, bråd behag pl denna panna trona: 
Apolloa lockar, Zeva Eroaions hafrad. 
Ea blick aom Hare att bota och befalla, 
En atlllniug litt och amld^ aom en Hermea, 
Njaa atigen ned pA bli% af himlen kyeat. 
Ett sammandrag, en form, d&r en och hyar 
A( gudarna ein stKmpel tryckt att gifra 
Åt Tftrlden sin ffliBkrifning pft en man. 
Och denne var er make I -~ fie nn hit. 
Se, denne är er make, lik ett brandax, 
Fflrpeatande ain broder. Har ni figonT 
Ni betade pi detta hlmlablrg 
Och har i detta triak sr gifrit ned etc. 
Denna scen bar uppfattats olika af olika skåde- 
spelare. Redan vid mldten af 1700-talet brukade 
den eogelske skädespelare, Bom utförde Uamleta roll, 
nr sin ficka uppträ tvänne mlniatyrportrstt och Tiaa 
drottningen. Edwin Booth ocb Rosai gjorde onekli- 
gen utuationen mera värklighetatrogen därigenom, att 
de läto Hamlet bamtaga sin faders miniatyrporträtt, 
under det att ban sliter det andra porträttet, farbro- 
derns, frän drottningens hals; Hamlet visar ju däri- 
genom, att han icke glömt sin store fader, under det 
att bans moder däremot lätit dennes bild utbytas 
mot mördarens, och Roesi förstärkte det dramatiska i 
denna scen genom att slunga det andra miniatyrpor- 
trättet i golfvet ocb krossa det, sedan han förut visat 
det för drottningen. Irving och Salvini äter hafva fattat 
saken p& ännu ett annat sätt, i det att de blott med 



Dpi ..d hy Google 



Dpi ..d hy Google 



12 EN SCKN I HAHLBT. 

gjälene öga skåda de b&da biidenia. Emellertid Sr 
det tydligt, att Bcenen p& 1600-talet utförts på ett 
tredje sätt. I Rowe'B applaga af 1709 fiones nämli- 
geD ett trSsnitt, eom visar oss teatern, s&daii des dä 
och förmodligeD ända eedan restaurationen varit mSble- 
rad (se förgående sida). På väggen hänga dir tWLnne 
porträtt, och det är kkut, att det varit till dessa, som 
Hamlet hänvisat under sitt samtal med drottningen. 

Hvilket af alla dessa uppfattningssätt är nu det 
riktiga? Eller tänkte sig Shakspere själf denna scen 
på ännu ett oliks sätt? Det är ett svar på denna 
fråga, som efterföljande uppe&ta afser att gifva, och 
detta Bvar skall äfven i någon mån gifva oss en in- 
blick i Sbakspere's sätt att arbeta. 

Hamlet är ett bland de Sbakspere-stycken, som 
säkrast kunna datera. Som bekant utgäfvos den ti- 
dens dramer icke af författarne själfva, i hvilkas in- 
tresse det snarare låg att förhindra tryckningen — 
ett tryckt och därför allmänt tillgängligt drama kunde 
uppföras af favilken tnipp som hälst, utan att denna 
behöfde lämna författaren ett Öre i ersättning. Alla 
kvartupplagor af Shak8pere'B dramer äro därföre tjuf- 
tryck, tillkomna mot skaldens egen vilja, och man 
måste gifva dessa tjufaktiga boktryckare det beröm- 
met, att de voro ytterst flinka i sin handtering. Sä 
snart ett drama blifvit nppfördt och vunnit en sådan 
framgång, att en tryckt upplaga hade utsikt att löna 
sig, voro de genast färdiga att skrida in. De anmälde 
sig hos boktryckargillet, tillkännagåfvo, att de hade 
för afsikt att trycka den eller den boken och erböllo 
då mot en mindre afgift förlagsrätten. Den 26 juli 
1602 anmälde sig en af dessa pirater, James Roberts, 

Dpi ..d hy Google 



CM BCEM I HAMLET. 18 

hos gillet, och erhSll vSrkligen förIagsriltt«D >tiU en 
bok kallad The Revenge of Hamlet, piince of Den- 
muk, såsom den nyligen spelades af Lord Kammar- 
heirens tiänare.* Af denna anteckning framg&r, att 
stycket då var alldeles nytt, ooh vi kunna såledea 
atan fara för misatag förläna det till -vären 1602. 

Emellertid tyckes Boberta då icke hafra lyckats 
att komma öfver något manuskript till pjesen, ooh 
hans tillämnade upplaga blef därför inbiberad. Året 
därpå eller 1603 hade ett par andra bokhandlare, 
Ling ooh TrDndeil, bättre tor och på deras förlag 
utkom aa den första Hamletsapplagan. Det lider 
icke något tvifvel om, huru denna tillkommit. Herrar 
ling och Tnmdell hade Tändt sig tiU någon mider- 
ordnad litterär handtlangare, som på stenc^iraflsk väg 
skaffat sig texten eller — rättare — vissa delar af 
denna och sedermera på egen hand gjort i hop ett 
drama af dessa, möjligen med ledning af ett äldre 
drama, eom ntgjort Shakspere's kglla. 

Först året därpå eller 1604 utkom en jämförel- 
eevis trogen upplaga af Shakspere's drama. 

Dess källa var, såsom nyss antyddes, ett äldre 
drama, som skrlfvits någon gång p& 1680-talet och 
som trots eller kanske tack vare sin bombast förvärf- 
vat sig en viss popularitet. Tyvärr är detta i samti- 
dens litteratör så ofta förlöjligade sorgespel förloradt, 
och vi äro således tvnngna ätt på giesningamas osäkra 
våg söka rekonsteuera dess innehåll. 

Den förste, som behandlat Hamlets historia, Sr 
som bekant den daneke historikern Saxo Grammati- 
CHS, och det var hans bei^ttelse, eom vid midten af 
l&OO-talei i öfversättning inflöt i en fransk novell- 

Dpi ..d hy Google 



14 EN BCEH I HAHLET. 

samling, Histoires tragiques, kompilerad af F. de 
Bfilleforeet. Denna samling utkom 1564 och följande 
&T samt öfversatteH troligen ganska snart till engelska. 
Den äldsta engelska Hamletsöfversättning, vi hafva, 
är Yäl först från 1608, men det är ytterst sannolikt, 
att en eller flera Sldte upplagor gitt förlOTade. Horn 
som hälflt: denna engelska öfTeniättniDg eller möj- 
ligen dess franska original var tydligen källan till 
1680-talet8 nu förlorade Hamletetragedi, och fttskilligt 
tyder på, att dramat ganska troget följt sin förebild. 
Betrakta vi nn den scen, som närmast intresse- 
rar oss, B& finna vi för det första, att hvarken Saxo, 
Belleforest eller den engelske öfvereättaren hafva någon 
antydan om de båda porträtten. Detta är således 
med all sannolikhet Shakspere'B ^;et UllSgg. För det 
andra märka vi, att Sazo och Belleforest i viss mån 
skilja sig från den engelske Öfvereättaren. Hos Saxo 
och hans franske bearbetare döljer dg lyssnaren i 
sänghalmen, där Hamlet upptäcker och dödar honom. 
Den engelsks novellen placerar däremot, alldeles så- 
som bos Shakspere, lyssnaren bakom tapeten, och 
det kunde därför tänkas, att denna förändring här- 
rörde från Belleforeets okände engelske tolk. Men 
detta är ioke sannolikt. Den engelske öfversättaren 
följer i allmänhet fullt troget den franske texten, och 
af flera skäl är det antagligast, att han — i den se- 
nare upplaga. Bom vi nu hafva kvar — blott lånat 
detta drag från 1580-talets Hamletsdiama. Soenea 
hade ju tack väte detta drama blifvit populär och 
bekant i denna form, och det var ju därför ganska 
rimligt, att man vid senare upplagor af novellen tog 
hänsyn häxtill och i följd däraf gjorde en lätt bear- 

Dpir^ci hy Google 



EK BCBH I HAMLIT. It 

betDiDg. Ftia Shakspere förskrifver dg i hvarje fall 
icke denna ändring, och ilyssnaren bakom tapeten» 
fönkom med all säkethet redan i det äldre dramat, 
vare sig detta drag först uppfunnita af dess fdifattare 
eller lAnats frän den engelaka novellen. 

8bakBpere's tillag till det gamla dramats plan 
kan siledee blott afee porträtten, och vi skola na se, 
httm han kom pä idéen att göra detta tillägg. 

Vi måste dä förflytta oss några är tillbaka i U- 
dm, till l&80-talflt, under hvilket decennium det en- 
gelska renäBsanadramat och den engelska skådespelar- 
koDsten genom^ck sin ynglingaålder. Det var faJLrda 
Btridv, Bom den dramatieka konstens målsmän då 
hade att ntkämpa. Den engelska lagen Ukstälde dem 
med landatrykare, oth de puritanskt ednnade etads- 
myndigheterna lade alla möjliga hinder i deraa väg. 
Kom ett dylikt komediantband till en köping och be- 
gärde boB stadens bailiff och aldermen att få visa 
Bina konster, blef detta dem^ofta förvågradt, ocb för 
att icke svälta ihjäl nödgades några af dessa band 
att emigrera till utlandet i förhoppning att där finna 
mera Tälvilligt sinnade konstvänner. Den förste, som 
tyckes hafva gifvit sig Öfver till kontinenten, var den 
på Bin tid ytterst populäre komikern William Kemp, 
som 1585 följde lorden af Leicester på dennes Mt- 
tjg till Nederland. Det var också genom Leicestem 
försorg, som den första Bkädespelartruppen kom till 
fastlandet. I sin 1612 tryckta skrift An Apology for 
Actora berättar nämligen den berömde dramatikern 
Thomas Heywood, att »konungen af Danmark, (d. v. s. 
Fredrik II, som 1588 efterträddes af Kristian IV) 
Uider till den, som nu regerar, hade i sin tjänst ett 

Dpi ..d hy Google 



16 EM 8CBH I HAVLffT. 

Bällflksp flogeUka skådeepetare, som rekommendeiata 
till honom af grefveD af Leiceflter.» Efter allt att 
dSma hade desaa komedianter, liksom William Eemp, 
följt med Leiceater till Nederland och d&rifr&n, med 
haiiB rekommendatiODsbref, benvit eig till Danmark. 

Redan 1685 tr&ffa vi dem i fielaingdr. Stadens 
kammarräkningar för detta år innehfiUa nämligen en 
Bå lydande utgiftpoBt: »Giffuit for at lade ferdige 
thett Planckewerck imellem Lauritz Sohriffuers og 
RaadehuBB Gordenn, som Folck red (= rev) neder 
thend tid the Enngelske lechto 1 Raadhus Gordenn 
4 Sk.> Häraf framgår, att engelamännen pi Hel- 
singöre r&dhusgärd gifvit en repreeentation, som lockat 
Bfi mycket folk, att ett plank gfttt Bönder — antagli- 
gen därigenom att Åtskilliga trängt in i Lauritz Skrif- 
vares gärd och skaffat sig friplats p& dennes plank. 

Till en början synas engelsmännen hafva Itfnärt 
elg genom att gifva dyUka för allmänheten afaedda 
och af denna betalade föreBtällningar, men aret därp& 
lyckades det dem att erhiUa aoställning rid hofvet. 
16S6 års hofräkeoBkaper innehUla nämligen en sft 
lydande post: 



Thiase 5 instramestiater odi sprfagere 

kome vdj thienestan 17 Jnnij, er fraa 

thendt tid och till thenne 8 maaoet endia, 

Bom er thendlSBeptemb. 3 moD&eden och 

8 dage, hnsi gm monnedsii vj daler, be- 

lOffner hner 18 V| d. 8 fi, er Itilsameo 

92 Vt d. 16 P, Bom Thomas Stiaena an- 

namet och qoiterlt. 

Namnen äro natnrhgtvis, Båaom alltid onder 

denna tid, vanstälda, men för litteraturhistorikern mö- 

ter det inga avirigfaeter att i dem igenkänna: Tho- 



Themaa Stuemi 
Jurgen Briatn 
Thomaa Konmg 
Thomai /bpe 
Bobert Fttj 



Dpi ..d hy Google 



EH SCEN I HAMLET. 17 

maa Stephene, Georg Biyan, Thomas King, Thomas 
Pope, och Robert Percy. 

Deflsa engelsmän voro således i Fredrik II:b tjänst 
frän 17 jani till den 18 Bept. 1686, och nnder senare 
delen af denna tid (ang. — sept.) tiade den nyas om- 
talade »Wilhelm Kemp inBtramentist» också sällat 
BJg till dem. Såsom det framgår af några dä af 
konoDgen ntiärdade bref, nppehöU sig hofvet på Kron- 
boi^ slott vid Helungör. Af dessa bref framgår 
vidare, att karfursten af Sachsen sökte fä dem i sin 
tjänst, men att de gjorde svårigheter samt sade sig 
iiäldre vilja återvända till England. Konungen för- 
mådde dock nndantödja deras betänkligheter och den 
25 sept. afreste de till Sachsen. Kort därpå utS&t- 
dade härtigen ett iBestallangadekret* för — som 
namnen nn skrifvas — >Tomaa Konigk, Tomas Ste- 
phan, Geoi^e Bejzandt, Tomas Papst och Rupert 
Persten». De tillförsäkradee en årlig lön af 6U0 tba- 
ler och skulle därför visa sig »getreu und dienstge- 
wertighi, vara skyldige att uppehålla sig vid hofvel 
samt följa härtigen pä deunee resor, »wan wir taffel 
haltten, nnd sönsten so ofte Inen eolche angemeldet 
virdt, mit Iren Geygeo imd zogehöiigen Instrumenten 
anffwarten und Musiciren, nne aucb mit Ibrer Spring- 
kunst and andem, was sie in Zlrligkeit geleraett, Ifist 
ond ei^zlichkeit macheni. 

I Bachfiisk tjänst stannade de till 17 juli 1587, 
då de reste tillbaka till llngland, efter att i respengar 
hafva erhållit 114 fl. 6 gr. 

Om deras närmast följande vätksambet sakna 
vi imderrättelser, men i maj 1593 tillhörde William 
Kemp, Thomas Pope och Geoi^ Bryan en under 



hy Google 



18 EN eCEK I HAMLET. 

Lord 8traDge'8 beskjdd stående sk&deepelartnipp, 
hvilken på Bomm^ea detta år företog en resa genom 
landsorten och besökte Bristol, Shewsbnry med flera 
platser. 

I april 1694 ingingo de fleita medlemmame af 
denna trupp, bland dem de tre nämnda,'! Lord Kam- 
maiherreDB då nybildade eller rekonstruerade trupp, 
ooh åtmioatone i december samma år var Shakspere en 
af samma sällskaps förtroendemän. Jämte Bnrbage och 
Kemp uppbar han nämligen betalningen för de aty c- 
ken, som truppen di uppfört inför drottningen i 
Greenwich, 

Den bekantskap, som Shakspere nu stiftade med 
Fredrik 11:8 f. d. bofskådespelare, blef en bekantakap 
för lifvet, och i den praktupplaga af skaldens dikter, 
som utgafs efter hans död, 1628, upptagas William 
Kemp, Thomas Pope och Qeorg Bryan bland de 
flkådespelaie, som utfört hafrudrollema i hans 
dramer. 

Hvad William Kemp beträffar, vet man dess- 
utom, att han spelat med i Ben Jonsons stycke 
»Every man in hta humoui*, som 1598 uppfördes af 
Bhak8pere'8 trupp. Likaså spelade han Peter i >Ro- 
meo och Juliet* och D<^berry i »Mycket v&sen för 
ingenting». 1599, då detta stycke skrefs, tillhörde 
Kemp således ännu Lord Kammarherrens trupp.' Hen 
kort därpå b^^ han sig ut på en resa till tentinen- 
ten, hvarifrån han återkom på höst«n 1601, och an- 
tagligen — ehuru ej fullt säkert — sällade han sig 
då ånyo till sin gamla trupp, vid hvilkeu han stan- 
nade kvar till mars 1602, då vi finna honom såsom 
medlem af ea rivaliserande Londootrupp. Vieser- 

Dpir^ci hy Google 



EM BCES 1 HAULBT. 19 

ligen tyckes haD redan i sept. saioma &r hafrs iter- 
Tändt till sina gamla kamrater, m,eD förmodligen af- 
led han kort därefter. 

Anledningen att Kemp i mare 1602 — juat åk 
eller kort innan Sbakspere Bkref ein Hamlet — brOt 
med Bina gamla väoner var förmodligen nägon till- 
QUlig misstämning, eo trist om en eller anDao sak, 
och som det vill synaa förekommer i Hamlet en eller 
par anspelningar p& denna händelse. Kemp var sin 
tids mest berömde komiker, ooh sAaom Londons po- 
pnläre clown hade han efterträdt den 1688 aäidite 
Tarllon. Nu förekommer det just i Hamlet ett ytt- 
rande om downerna, hvllket efter allt att döma är 
riktadt mot Eemp. I opplagan af 1603, som — 
ehora i mycket dålig f<»m — återger dramat, a&dant 
det ähördee och stenc^;rafiakt upptecknades, är utfallet 
synnerligen skarpt. iLät er clown — säger Hamlet 
till Hk&deapelame — icke b^ mer än som stAr i 
rollen. Bland dem firmas de, det kan jag säga Er, 
som BJäUva skratta för att narra en hop dumma &bö- 
lare att skratta med dem, ehnm nägon hufvudsaklig 
pankt i skadespelet just dö borde hsfva varit före- 
målet för uppmärksamheten. Det är uselt och visar 
en högst erbarmlig egenkärlek bos den narren, som 
8& gä". Ooh sft finnes där en — fortsätter prinsen — 
som kännes igen på ett vi»t slags kvickheter, liksom 
en karl kännes igen på ett visst slags dräkt, och 
herrarna anteckna på sina plån hans roligheter, redan 
innan de gå på teatern, såsom: *kan ni inte stanna 
kvar, tills jag får åta min gröt» och >ni är skyldig 
mig ett kvartats lÖn> och >min rock har intet betjänt- 
mäikei och >ert öl är sort», och afi »babblar han på» 

n™-^«j hy Google 



20 BK ecmv i hahlet. 

samt l&ter sin cinqDe-p&ce* titaf vitsar ramla i 
Täg, under det att en driivea clown endast tillfäl- 
ligtvis kommer fram med ett skSmt utanför rollen, 
liksom en blind f&ngar en hare>. 

Hela senare delen af detta utfall saknas i 1604 
&rs upplaga, likaså i 1623 Ars folio, ocb vi få dirför 
antaga, att vi hår blott hafva ett för tJllMllet ned- 
Bkrifvet angrepp på de stereotypa ikvickhete», med 
hvilka Kemp sökte roa sitt auditorium. Då Kemp 
emellertid kort därefter försonade sig med sina gamla 
vänner, ströks förmodligen hela detta rent personliga 
utfall, ocb blott de mera allmänna reflezionema fingo 
stå kvar. Uåhända har deima senare del, som i 
hvarje fall tydligen citerar någon viss clown, icke 
Dedakrifvits af Shakspere själf, utan vid det tillfälle, dft 
stenografen åhörde stycket, eztemporerats af lUchard 
Burbage, som utförde JBamlets roU. 

Kemp stod således i en ganska nära beröring 
med Shakspere. Äfven Bryan tillhörde tydligen hans 
lamaste umg^geavänner. 1694 hade de blifvit med- 
lemmar af samma trupp, och två år därefter finna 
vi Bryan gAeora en af truppens förtroendemän. San- 
nolikt var han dock död redan före 1602, året d& 
Hamlet skrefs, ty i den uppräkning af truppens mera 
framstående medlemmar, eom finnes frin år 1603, före- 
kommer ej hans namn. Den tredje af de danske skåde- 
spelame, Thomas Pope, lefde däremot Enda till 1604 
och var således under tio års tid ShakBpere's troligen 
dagliga umgänge. Förmodligen voro de också grannar. 
En nu förlorad handlii^ upplyser nämligen, att skalden 

* Ett alaga dana med fem ateg. 

Dpi ..d hy Google 



SS BCES 1 HAHLBT. 21 

1596 bott i Soathwarti »nära BjÖrogården», och rä- 
kenakaperna för denna stadsdel nämna, att ifren 
Pope haft sin bostad nära detta fÖrlustelBestfille. 

Under den tid, d& Shakspere skref Hamlet, var 
han Båledee nästan dagligen tillsammans med ätmin- 
Btone en, troligen med tvä af de skådespelare, som 
1S85— 1586 hade uppehällit sig i Danmark, och han 
kan dä gärna icke hafva underlåtit att med dessa 
^temer taia om detta för öfriga engelsmän sä okända 
land — ty dä för tiden visste man nog i London 
f^ mer om Danmark, än hvad vi nu i Sverige veta 
om firasHien. Frakten af dessa samtal blef en mängd 
fSiändringar i det gamla Hamletsdrama, »om skalden 
då omarbetade. I 8hakBpere'B stycke finnas nämligen 
en mängd smådrag, som förutsätta en personlig kän- 
nedom om Damnark, som skalden själf ej kan pä 
egen hand hafva förrärfvat sig och som han ej 
ej häller kan hafva lånat från litteraturen. 

Vi fästa oss först vid namnen. I novellen heter 
drottningen Geruth (Saxo : Qerutba). Detta under 
1600-talet i Danmark obekanta namn har Shakspere 
födndrat till det vanliga danska kvinnonamnet 
Gertmde. 

Den en» af de bflda hofmännen kallas i 1604 
ära text Rosencrans, i folioupplagan Rosincraoe. Utan 
tvtfvel hafva vi här tvä korrekturfel för Rosencrantz 
— ett vanligt danskt adelsnamn, som på ShakBpere's 
tid bais af fiera bland Danmarks mera berömda män. 
En Rosencrantz var under Krietian IV:8 miaderärig- 
het medlem af (Örmyndarregeriagen, och en Holger 
Rosencrantz deltog i den ambassad, som under led- 
ning af KristiaQ Frijs till Borreby afgick till England 



;G(.HK5le 



2S BK KES I HAMLET. 

att lyckörtBks Junes I i anledning af hiuiB tronbe- 
stigniDg. Dm andie bofmannen heter Oaydensteme 
(1604) eller Ooildensterne (folion), en Btafning, 1 hvil- 
ken t1 säkerligen bafra stt igenk&nna det danska 
adelsnamnet GytdeiiBtierne. En Peder Gyldenstieme 
var riksmarskalk under Fredrik II och medlem af 
förmynduregeringen onder Kristian IV. Af ett bref 
från Fredrik II framgår för öfrigt, att den, eom & 
konuDgens T&gnar drel anderhandliDgama med Pope 
och dennes kamrater, just var konnDgens marskalk — 
således med all sannolikhet Peder Gyldenstieme själf. 

Det behöfver ej tilläggas, att dessa namn hvar- 
ken förekomma hos Sazo eller i novellen utan npp- 
träda först i ShBk8pere'B drama. 

Äfven ett fjärde namn är förmodligen af skan- 
dinavisk börd, nämligen det norska sändebudets, som 
kallas än Voltemar (1603), än Valtemand eller Vol- 
temand (1604), än Voltumand (folion). Sannolikt 
halva vi här ett af engelsmännen korrnmperadt uttal 
af det danska Valdemar. Egendomligt nog använder 
Shakspere på ett sfälle t. o. m. det danska ordet för 
att beteckna landets inbyggare. En dansk heter som 
bekant pä engelska >a dane>, men då PoIoDios frå- 
gar sin tjänare, hvilka danskar uppehålla sig i Paris, 
säger han: iWbat Danskers are in Parisi. 

Utom namnen är äfven lokaliteten i öfverens- 
stämmelse icke med Sazoa Danmark, utan med det Dan- 
mark, som Pope lärt känna. I novellen — samt na- 
turligen ock i det äldre dramat — hade handlingen 
spelat på Ju ti and. I Shakspere 's drama tilldrager 
den sig däremot i Helsingör, den ort, där Pope 
och hans kamrater toreträdesviB vistats. Slottet, hvars 

Dpi ..d hy Google 



KM BGEH I HAKLBT. 23 

namn visserligen icke nämneB, är tydl^eo det lU just 
färdigbygda Kronborg, som nppfördee mellan åren 
1574 och 1583 och hvara läge vid hafvet riktigt an- 
gifrcB. 

Hen äfven andra drag ännaa, hvilka visa, hum 
angelSgen Shakepere varit om att gifva sitt drama en 
dansk lokalfärg. Ett sådant drag är, att han liter 
Hamlet studera i Wittenberg. De reformerta engels- 
männen studerade som bekant icke vid detta luther- 
ska universitet, åtminstone icke annat Sn i uadan- 
tagsfall. Men antalet af de 1 Wittenberg studerande 
danskarna var däremot högst betydande, och Witten- 
berg och Rostock voro de båda högskolor, som ai 
dem företrädesvis besöktes. 1567 funnos ej mindre 
än 26 danska studenter vid det förra universitetet, 
och trots de philippistiska stridjghetema förblef anta- 
let också sedermera ganska betydande. I ett 1580'' 
skrifvet bref berättar den unge danske ädlingen Si- 
vard Grubbe, att den berömde jnris professorn Vitus 
Windsheira särskildt gynnade de i Wittenberg stude- 
rande danskarna. Natorligtvis kände Shakspeie till, 
äfven utan Popee fingervismng, att Wittenberg var 
ett berömdt universitet, men att han låter de danska 
ädlingarna Hamlet och Horatio besöka det — detta 
synes dock häntyda på en visa kännedom om dansk 
aedvänia. 

Vi komma nu till en scen, i bvilken det är 
alldeles tydligt, att Shakspeie sökt att karaktärisera 
ett ^^ndomligt danskt bruk, som helt visst frapperat 
haoa vSoner. Hamlet och Horatio befinna sig vid 
midnattstid på Helsingörs vall samt vandra af och 
an, under det att de vänta pä spökets ankomst. Plöts- 

Dpir^ci hy Google 



24 SIf BCKN I HAULBT. 

ligt bör man trumpetstStar och kanoDBkott. 'P& Ho 
latioB fiäga, hT&d detta betydde, svarar d& Hamlet: 

Att knngen tsj- ett dnktigt nu i kroll 
Och mmlkr om, af hOgMid yr i tnOaBaa; 
FOr hvarje klank, han tar af ranska vinet. 
Förkunnar pokors och tmmpeterB klang. 
Att han ej pllgar svika nti dnrckjom. 

Horatio: År detta laodeta aed? 

HamM: Det ir det vlasL 

Men fast jag tr ett landets barn och appfOdd 
Vid b&garen, så tycka mig bättre vara 
Att brjta aidan eed ftn bUIa den. 
Ett sådant sas och dna ou skimmer nt 
Bland andra folk i flster och i vAstar. 
De kalla osa för drinkare och svin, 
Och sfidant griper, sanningen att såga, 
FrAn vAra h(^a, hftrliga bedrifter 
Bet goda namnets kftma och dess mftrg. 
Si hftnder ofta ock med enskild man. 
Att för ett ot&ckt lyte, som ban har 
MAhftnda medtOdt — som ban ej rår för. 
Ty ej naturen vatja kan sitt nrsprang — 
Till fOlje af eU blodets öfvermått, 
Bom bryter ned fömnftets alla dammar, 
MAfaAnda ock af vana, som för mycket 
FOrekltnuner goda sedera vackra form, — 
Att, HBger jagi en sådan man, som b&r 
Ett enda lytes prBgel — vare sig 
Naturens fBiger eller Odets flftckar — 
Blir ratad blott för detta enda fel. 
Om ock han vore änglaren för fltrigt 
Och Bgde hvarje dygd, som Ägas kan. 
Ett kvintin diligt skimmer ofta bort 
Det Ofriga ntat en Ide! massa. 

Genom situationen äro dessa utförliga reflexioner 
om dryckenskapen p& intet sätt moUverade, och mas 



Dpi ..d hy Google 



B» SCXM I EAHLXT. 25 

Ber, att Sbakspere endast med en viss BV&righet lyc- 
kats att f& in dem på detta ställe. Ett tydligt beria 
härpä li^er redan däri, att skalden låter Horatio, 
som sjalf är danak, Mga sin laDdsman Hamlet, om 
detta var landete sed — nftgot som han borde veta 
lika Tål BOm prinsen själi — och då Hamlet svarar 
bonom, sker detta på ett sätt, som om han hade att 
gOra med en person, bvilkeD vore alldeles obekant 
med danska förbållanden. Det, Bom särskildt väckte 
ShakBpOTe'8 ocb alla resandes förvåning, var braket 
att med kanonskott ocb trumpetfanfarer beledssga 
skålarna, och den djoriska dryckenBka[»last, som då 
atöfvades i Danmark ocb på hvilkea kultorhistorikern 
l^twls Lund ger så drastiska exempel, syntes dem 
ytterst vidrig. 

I en dagbok, som en resande engelsman, Mr. 
William Segu, fört, heter det (d. 14 juli 1608): 
>På eftermiddagen gick konangen af Danmark om- 
bord ä det engelska skeppet och hedrades med en 
bankett på det öfre däcket, som täcktes med ett sol- 
tält af stickadt kläde; hvarje skål åtföljdes af sex, 
åtta eller tio grofva skott, så att icke mindre än 160 
skott lossades under konangens nppehåU». Om den 
fest, som konungen gaf till ära för den engelske ge- 
sandten ekrifver S^riTj att »det vore onödigt att be- 
rätta för er om allt det öfverflöd, aom här förekom, 
och man konde bli sjok af att höra på alls deras 

I ett engelskt bref från 1632 omnämnes också 
denna sed: »Konungen af Danmark gaf en gäng en 
fest för lorden (af Leioester), och denna räckte från 
klockan elfva till fram mot aftonen, under hvilken 

D,o,i..ci hy Google 



26 BM KSS 1 BAHLKt. 

tid koDUDgeo atbringade trettiofem skfllar, den förste 
för kej&RTen, den andra för äa engelske frände och 
B& för alla kungar och drottningar i hela kristenheten. 
Slutligen bars konungen bort i ain stol, men Lord 
Leioester lyckades att bättre hålla sig uppe, och när 
två af konnngens garde ville taga honom under ar- 
marna, när han gick utför trappen, slängde lorden 
undan dem och gick ensam utan hjälp. > 

Men Hamletfl reflexioner öfrer danskarnas dryo- 
kenskapslast innehålla icke blott ett allmänt fördö- 
mande, utan g& mera i enskildhet. Skalden Bynes 
tänka på n&gon vise person, som i öfrigt utmärkt ge- 
nom äera dygder, likväl fördunklade dessa genona 
den nämnda lasten. Ocksä här har Pope måhända 
varit hans källa. Den danske konui^, Fredrik II, 
med hvilken denne ShakBpere's kollega råkat i berö- 
ring, var en i många afseenden lysande och ridderlig 
furste, men han var en oförbätterlig drinkare, och 
det var äfven denna last, som i förtid lade honom i 
grafven. Likpredikan öfver honom hölls af Anders 
Vedel, som där bland annat yttrar: >Hana Naade 
var alltid af Naturen i sig selr en tet, karsk, tidig 
Mand, og ikke uogentid, det man veed af at eige, 
hävt nogen synderlig stor Krankbed, saa Hans Naade 
^k dermed til Sengeleje. Man mener vel, at dersom 
Hans Naade kände bavt Aarsag, for frenmiede Fyr- 
Bters og odleendiske L^aters og andre sine gode 
Mfends daglige Omgtengelse, at holde sig fra den al- 
mindelig skadelige Drik, som nu över Alverden iblandt 
Fyrster og Adel og den menige Mand alt for m^;et 
gnngs er, da syntes for menneskelige 0jne og Tanker, 
at Hans Naade kunde levet mangen god Dag Ini^er. 

D,o,i..ci hy Google 



BH BCEH I HAHLBT. 27 

Men dette er nu forgjeyes at disputere om. Dedeo 
m have en AarBaLg>. 

Måhända misstager jag mig, men åtminstone tik 
mig Bynes det ganska rimligt, att Pope haft ungefir 
samma nppfatbiing som dra, som här i mera ondei- 
såtlig form kommer fram i Vedels liktal, ooh i det 
stora hela innehftlla de refleiioner, som Hamlet ntta- 
lar med anledning af den danske konungens gille p& 
Kronborg, intet annat än hvad Vedel yttrade 'rid 
Fredrik U:b bär. 

Hnm eom bälst: så mycket Sr dock tydl^, 
att Shakspere utfrågat sin kollega Pope om danska 
förh&llanden och alt dessa upplysningar äfven lämnat 
spär efter sig i dramat. 

Med detta resultat kunna vi vända tillbaka till 
u^lingBpnnkten — den scen, i hvilkeo Polonius döl- 
jer sig bakom tapeten och Hamlet, efter att hafva 
dödat honom, visar drottningen de båda porträtten. 
ÅEven här har Pope varit till hända med sina lokal- 
upplysningar. 

Ed af salarna på Kronborgs slott skildras i en 
samtida engelsk berättelse pä följande sätt: »den är be- 
hängd med tapeter i nyfärgadt siden utan guld ooh 
alla de danska konungarna äro där framstälda i sina 
antika kläder efter de olika tidernas f(»-dringar med 
vapen och inskriptioner, omtalande alla deras eröf- 
ringar och segrar.* 

Denna gobeliasvlt bestäldee af Fredrik II är 
15S1 af hofmålaren Hans Koieper, som i arbetslön 
samt till «lke och öaudriskt gam i olika poster er- 
höll 9,000 daler. Sviten var Qrdig 1684 och fram- 
stSlde 111 danska konungar från äldsta tider UU 

vGooj^le 



28 IN BCBN [ HAULBX. 

Fredrik II och dennefl soa. Tapeten beklädde hela 
liddaisaleD utom den del däraf, som upptogs af tron- 
himmelns ryggstycke framför komu^ns och drott- 
ningens bord, samt räckta från bänkarna opp till 
löftets början. Hvarje monark afbildades i kropps- 
storlek, men på somliga v&der förekommo dock tvä 
eller tre konungar. 1 bakgrunden återgafs en eller 
annan tilldragelse nr konnngena llf, bilden omslingra- 
dee af ornament, blometer och guirlander, ond» 8;n- 
tes riksvapnet, ofraiitill några tyska verser, författade 
af hofpoeten A. F. Werner, och aldra öfverst konim- 
gens namn. 

Af denna för sin tid präktiga gobelin — Dan- 
marks äldsta — finnas endast några rester kvar. £o 
del förstärdea troligen vid Kronborgs brand 1629, 
en annan del, som öfverSyttats till Fredeilksborgs 
slott, förtärdes af lågorna 1869, och blott den min- 
dre del, som hamnat i den KongJ. Möbelkammaren 
och sedan ÖfverSyttats till Oldsagsmuseet, bar beva- 
rats till vår tid. Hamlete och de gamla sagokonungar- 
nes bilder hafva dock gått förlorade, och — den 
mycket defekta — serien börjar nu med Valdemar II. 

Det är alldeles klart, att det var denna af Sbak- 
spere själf aldrig skådade gobelin, som svåfvade för 
hans fantasi, då han diktade den scen, med bvilken 
vi nu sysselsätta oss. Den beskrifning, han ger af 
den gamle Hamlet, passar alls icke in på ett minia- 
tyrporträtt, och hvarje åhörare ser tydligen bilden af 
en i renässansfconstens grandiosa former framstäld 
bjältegestalt Och de båda bilderna hafva tydligen 
följt hvarandra i sträck: iLook you dow, what fol- 
lowB> '(8e nu, bvad som följer) — säger Hamlet, då 

D or .«j hy Google 



SS SCEN I HAULET. 29 

hiui från beekrifoiiigeD på den gamle HamletB bild 
Öfrers&i tiU des bild, som framBtfiller den lefvaode 
konimgen. 

Alla de olika sätt, pfl hvilka denna Bcen uppfat- 
tats, hafra således varit oriktiga. Hamlet har ioke 
visat drotbiingen två miniatyrer, han har icke blott 
i fantasien skådat dessa bilder, och portratten 
hafva håller icke varit några inramade, på vB^en 
hängande bilder, atan de hafva åtgjort delar af em 
serie gobeliner, framställande Danmarks forna ko- 
nnngar. 

Det år också lätt att se, bom Sfaakspers kom- 
mit på denna idé. Det gamla drama, som han be- 
arbetade, lät Polonioa gömma sig bakom tapeten — 
och med dylika hängande tapeter voro de flesta för- 
mana engelska hem försedda. Förmodligen kom 
skalden då att tala vid Pope om danska tapeter, ooh 
denne berättade därunder för honom om den ståtliga 
gobelin-eerie, som befann sig på Kronboi^ slott 
Och na fick iibakspere nppslf^t till scenen mellan 
Hamlet och drottningen. I novellen och det gamla 
dramat hade prinsen blott förebrått sin modw, att 
hon, en redan åldrad kvinna, kunnat ingå ett nytt 
gifte. Nu då den tapet, som befann sig i rummet 
och bakom hvilken Polonias dolde sig, visade bil- 
derna af Danmarks alla konungar, lät han prinsen 
peka på dessa och med bilderna såsom åskåd- 
ningsmateriel anställa en jämförelse mellan de båda 
kungliga bröderna. 

Uen denna undersökning visar ook — om än en- 
dast i en detalj — huru Shakspere arbetade. Man 
har med rätta beundrat hans föim^a att ^fva lokal- 

D or .«j hy Google 



80 EN HCEN I HAKLET. 

förg, och den etarka italienska koloriten i Htycken 
eom Romeo och Juliet och Köpmannen från Venedig, 
den Bkotflka färgtonen i Macbetb o. 8. t. bafva lockat 
mången att tro, det Shakapere Bjälf besökt de land, 
hvilkas Btämning han så väl åteif;ifvit Men Sfren 
här har han tydligen förfarit på samma sätt: med 
resande vänner har han samtalat om förhållandena i 
Voiedig, Verona, Skottland o. B. t-, och bearbetade 
af hans fantasi hafra de magra notiser, han därvid 
fått, sedan flntit in i hans dikter. Hade England på 
Shakspere'B tid ägt någon Eokermaun, som troget 
appteoknat skaldens alla yttranden, skalle vi säkerligen 
öfverallt i dikterna återfinna reflexerna af 8hakBpere'B 
och hans vänners samtal på The Mermaid ooh The 
Hitre; måhända skulle vi ock hos dessa umgänges- 
vänner återfinna de karaktärsdrag, som i samlad form 
mSta oss i de olika Shakspere-gestaltema, och Shak- 
8per8's dikter skalle då erhålla något mera af det per- 
sonliga Ufrets friska färg, de skalle vida mer än na 
blifva 8lmkapert'a dikter. 

Att i detta personliga ljus kanna se, låt vara, 
blott en obetydlig detalj är därför ioke utaa ett visat 
intresse. 



Dpi ..d hy Google 



En folktraditions historia. 

J Mette Gj&es danaba aUktbok af 1663 finnes en 
folktraditioQ upptecknad, hvilken sedermera fli- 
tigt gått igen hos följande historiker, skalder och ro- 
manförfattare. Hjälten är Valdemar Atterdag, ooh de 
bida hiättJnnoma äro hans drottning Helvig och hans 
älskarinna Tova. Traditionen lyder: 

Han må icke glömma att omtala, att konung 
Valdemar mycket älskade denna förut nämnda Tova 
lilla, sflväl sedan han blifvit gift Bom förut, hvilket 
f&tröt hans drottnii^, och därför lät hon kväfva 
henne i en badstnga. Bjälf knnde konungen aldrig 
lida drottningen och han hade Stven en annan Bak 
emot henne, nämligen att hon skulle hafva älskat en 
af hans hofmän vid namnn Folker Lowmandson. 
Arild Hvitfeldt skrifver, att konungen skulle hafva 
gjort henne orätt, men huru därmed än var, et tog 
han sig häraf anledning och lät insätta henne pä Hel- 
nngborgB alott, där bon satt under hela sin lifatid. 
Hen denna nyssnämnda Tova lät konongen präktigt 
b^rafva, hvarom ännu en gammal visa handlar. När 
□a denna Tova var död och kvSfd, sfisom skrifveB, 

D,o,i..ci hy Google 



82 BK rOLETBADmOMS HI8TCIBU. 

kände konuDg Valdemar icke fitwa nAgoo ro, men 
hvart han än reste och hvar han än var, b& sknlle 
henoes likkista följa med och alla nätter stA framför 
hans säng. En dag d& kon ängen ej Tar närva- 
rande, dristade äg hans kammarjonkare att öppna 
likkistao ooh undersöka hennes lik, och han fann d& 
imder hennes ena arm en liten sedel instucken mel- 
lan had och kött. Denna sedel tog han och behöll 
hos sig. När konungen kom hem, lät han begrafva 
liket, och konungen fick en s&dan kärlek till denne 
kammarjunkare, att denne alltid m&ste vara hos ho- 
nom. Hen Bom kammarjunkaren förstod, att denna 
kärlek kom af den sedel, han bar pä dg, tog han 
denna ooh kastade den i ett bottenlöst trAsk. Till 
detta träsk fick na konnngen en lika stor dragnings- 
kraft, som han förut haft till kammarjunkaren — och 
si bygde han pä samma ställe Vordingborgs slott. 
Som man märker äro i denna berättelse tre olika 
traditioner förenade: om Valdemar och Tova, om 
drottning Helvig och Folke Lagmanson och om 
konungens kärlek till den döda älskarinnan. Endast 
om de båda första af dessa har jag n^jra nya med- 
delanden att göra, men dä det resultat, till hvilket 
jag vill komma, äfren bdyses af den tredje traditio- 
nen, behandlar jag alla i ett sammanhang. Jag tager 
dem dä i omränd ordning ooh börjar med sagan om 
konungens kärlek till den döda älskarinnan. 



Redan före Mette Gjöe berättades denna s&gen 
i en ballad, nedskrifven angefär 1600, där trollmed- 
let säges vara en amulett (>något underligt, som vat 



hy Google 



BN VOLKTBADinoNS HISTORIA. 83 

avepf i en klut»), och vid kärret bygger kommgen såväl 
Vordingborg som Gor (eller Gurre) kapell. Qeoom 
Peder Sjtb tryckta folkrlseupplaga, i bvilken detma 
ballad ingick, blef den allmänt bekant och har be- 
ifittats af en mängd följande författare. 

Emellertid är det tydligt, att denna tradition 
från början icke kan hafva handlat om Valdemar 
Atterdag. Redan pä 1100-taIet visste man nämligen 
i Tyskland att berätta ungefär samma historia om 
Earl den store. En gäng hade eo orm krupit fram 
till kejsareu med en dyrbar ädelsten i munnen, och 
kejsaren hade mottagit stenen såsom gåfva samt skänkt 
den ät sin gemål. Men stenen hade den egenskapen, att 
kejsaren måste älska hvar och en som bar des. Då nu 
kejsariDnan, som visste detta, blef dödssjuk och ej ville, 
att kejsaren skulle öfverSytta sin kärlek på någon annan, 
så gömde bon stenen i sin mun, hvarefter hon dog. 
Men kejsaren älskade nn hennes lik med samma li- 
delse, som han älskat henne själf, lät balsamera det 
och förde det med äg på alla sina resor. Först åder- 
ton år därefter kom en hofman att borttaga stenen, och 
kejsarena kärlek vände sig nn från den döda till bof- 
mannen själf. Ai en håndelse kom denne emellertid 
att tappa stenen i en af de heta källorna vid Aachen, 
och genast upphörde kejsarens böjelse för riddaren. 
Däremot kände han sig genom en oemotståndlig bö- 
jelse dragen till den plats, där stenen låg, och lät där 
bygga upp staden Aachen, som sedan blef hans älsk- 
liogsappeh&ll. 

Då Petrarca några århundraden senare besökte 
Köln, hörde han där samma legend, dock i något för- 
ändrad form; kejsarinnan hade förbytta till en lätt- 

ScUcl, Samla papper. V. 8 

Dpi ..d hy Google 



84 BH FOLKTBA.DITTOHB HinOItlA. 

Krdig kviDoa, och i hofmKanenB B^le hade ärkebi- 
skopen af Köln trädt in. 

Hen Karl den store vtu- ej den ende, om hvil- 
ken denna saga berättades. 

I den norsk-isländBka historieskrifningens Udsta 
alster eller den s. k. Agrip (omkring 1190) berfittaa 
följande, sedermera af Snorre Storloson upprepade hi- 
storia om konung Harald Hårfager. Bn jol kom 
konungen till en Snne Svasi, och hfilsades där af 
dennes dotter Sneefridr. Till vfilkomma bjöd bon 
honom ett horn med mjöd. Meo d& han fattat hor- 
net och den fagra krinnane hand, rar det honom, 
som om en glödande eld genomfarit hela hans kropp, 
och han föste henne genast till sin gemål. Dä Sne- 
fridr sedan dog, förvandlades hennes utseende inga- 
landa, utan hon förblef lika röd, som dä hon lefde. 
Konungen satt därför alltid öfver henne och trodde, 
att hon skulle lefya upp. Så föigingo tre vintrar, 
och allt folket sörjde öfver hans förvillelse. Pä upp- 
maning af Torleifr den vise lät han emellertid flytta 
liket nr sängen och sätta andra kläder pä detsamma. 
Men sä snart hon lyftadee ur sängen, slog en stank 
af förruttnelse och allehanda ond lukt app ur liket, 
som dä i bast fördes till bälet och brändes. Deasförinuan 
krälade ormar och paddor, grodor och Ödlor tnm därur. 

Afven pä GoUand bar sägnen upptecknats af 
Karl Säve 1844. Hjälten heter vifiserligen i hans 
upptecktdng konung Valdemar, men själfva sagaa 
visar äg vara en folklig omdaning af Kristian Ty- 
ranns och Dyvekes historia. Åtminstone synes den 
vara pävärkad af folkets uppfattning af mor Sigbrit 
och hennes fagra dotter. 

Dpi ..d hy Google 



KH FOLKTBADITIOHa HlffPOBIA. 86 

Det förtäljes, att Valdemar hade med »ig en 
boUkäring, som eknlle bistä honom att intaga landet, 
och med henne följde äfren hennes dotter, en fager 
mö. Konung Valdemar fattade enart för henne den 
maet brinnande k&rlek, och när han Balade från 
ViBby, tog han henne därför med sig och förde henne 
hem till aitt rike. Här lefde han med trolldottem i 
mänga år, och hane kärlek till henne, långt ifrån att 
afsvalna, tillväxte fast häldre dag efter dag, eå att 
han Blutligen icke kunde vara ifrån henne ett ögon- 
blick — men därtill voro ju också moderns troll- 
domBkonfiter skulden. På sistone vardt trolldottem 
sjuk, fick helset och dog. Konungen råkade d&röfver 
i d^i förfärligaste vånda och grämelse, men ej häller 
na slocknade hans kärlek. Liket fick icke begrafvas, 
□tan lades i präktiga kläder på en säng, och vid 
denna satt Valdemar sörjande oob jämrande natt 
och dag. 

Fortsättningen är ungefär densamma, som vi 
känna frän Mette GjÖee släktbok. 



Liksom vi häraf se, huru ett omtyckt sagomotiv 
knyter sig till än den ene, än den andre ryktbare 
personen, sä skola vi blifva i tillfälle att göra samma 
iakttagelse, om vi vända oss till den andra af de i 
Hette Gjöes släktbok anförda traditionerna eller sägnen 
om drottningens kärlek till Folke Lagmanson. 

Då Mette Qjöe hänförde denna tradition till Val- 
demar Atterdi^ och dennes drottning Helvig, stödde 
hon sig på äldre författare, som redan förut gjort sig 



hy Google 



36 BH TOLETBADITIONB HISTOBIA. 

ekyldiga till samiDa misstag — den äldBte af deeea 
är den daDSke luBtorikem och poeten EraemuB LEetua 
på 1670-talet — och detta mieet^ har sedan uppre- 
pats af följande fStfattare ända till Svend Qrandtrig. 
För honom var det tydligt, att alla de författare, som 
omnämnt denna tradition, endast i första eller andra 
hand atödt sig på en folkrisa, hvilken föreligger i åt- 
skilliga danska och svenska redaktioner. Undersök- 
ningen bords s&ledea i främsta rummet riktas pä 
denna folkvisa. 

lonehäUet i denna folkvisa är i korthet följande. 
Falkvor (Falken) LagmansoD tjänade i konungens 
gård och alla älskade den höfvlske svennen; kärast 
var han dock för drottning Helvig, som han idkelig 
tjänte. Denna hans trogna tjänst inberättades &f ill- 
villiga tungor för konungen, som greps af svartsjuka 
och beslöt att straffa honom. Falkvor kastades pä 
hons befallning i en spiktanna, men bedjrrade in 
i det sista sin och drottningens oskuld. Då kloc- 
korna sedan började ringa till hans jordsfärd, slöt 
eig den sfi skamligt förtalade drottningen till liktåget 
och visade på så sätt, huru föga ett rent sinne vår- 
dade sig om iUvilja och förtal. Med sorgen i hjärtat 
red hon tillbaka till borgen, där konungen hånande 
hälsade henne välkommen från älskarens b^rafning. 
Men drottningen svarar lu^t, att hon älskar alla 
dem, som troget tjäna hennes herre och konung. 
Aldrig hade hon skänkt sin tro ät någon annan än 
At sin make, och slntar visan — 

Icke hon gra^ ick« hon log, 

B& margfald var bennea kvidan. 

Den forata natt de asmmui sof, 

at dog bon vid hans aida. 

vGooj^le 



BR rOLSTRADinONS HISTORIA.. 87 

AU denna visa, åtminBtone p& 1600-taIet, i Dan- 
mark kom att häoföraa till Valdemar Atterdag, be- 
rodde tydligen på drottningens namn, HeMg, ty 
Valdemar Atterdaga gemäl är den enda danska drott- 
ning, som burit detta namn. Men det fanns ocksä, 
aAsom Grundtvig påpekat, en annan nordisk drottning 
med Bamma namn, nämligen den svenska konang 
Magnna Ladulås' gemål, och Orundtvig drager däral 
den slntsataen, att visan i Bjälfva värket handlat om 
henne, och ej om den danska drottningen. Ty på 
Sverige pekai icke blott drottningens namn otan ock 
de öfriga handlande personernas. Konungen kallas näm- 
ligen i alla gamla redaktioner blott >danerkungen>, icke 
Valdemar, och i en dansk version kallas han, fullt rik- 
tigt, MagDOB. Det ktmgliga paret betecknar således utan 
allt tvifvel Magnus Ladulås och drottning Helvig. 
Hen äfven den egentlige hjälten, Falkvor Lagmanson, 
aber tydligen en på Magnus Ladulås' tid mycket 
ryktbar svensk herreman, nämligen Folke Algotsson, 
eoa till Vfistergötlonds myndige lagman Algot. Vis- 
serligen blef han veterligen icke afrättad af Mi^^us 
Ladulås, men en broder till honom, Karl Algotsson, 
drabbades värkligen af detta öde med anledning däraf, 
att han varit inblandad i ett kvinnorof, eom Folke ut- 
fört. I följd däraf upptager Grundtvig denna ballad 
såsom en >historisk> svensk visa. 



Hen liksom traditionen blifvit förvisad från den 
danska historien, nödgas vi äfven förvisa den från 
den svenska, ty om än namnen passa in pä de hi- 



hy Google 



38 BM FOLKTOASITIOHB HI8T0BU. 

Btoriaka personligheterna, passar händelsen däremot 
alls icke in. Förhållandet mellan Magnus Ladul&a 
och hans drottning tyckes faafva varit mycket godt, 
och i hvarje fall Öfverlefde hon honom; i den punk- 
ten är balladen säledea pfl villovSgar. Men äfven 
Folke AlgotBBon kan förete ett alibi. Han var vis- 
serligen inblandad i en kärlekabiatoria, men med en 
annan data än drottningen. 1288 hade han nämligen 
bortröfrat Svantepolk Knutasons dotter Ingrid och 
flytt med henne till Norge. Sä vida visan vore hi- 
storisk, skulle detta kvinnorof hafva skett fSre hans 
kärlekshandel med drottningen — ty i följd af denna 
afrSttaa han ju af konungen — men i sfi fall bar 
man svårt att förstå, att balladen icke upptager nä- 
gon allusion på denna händelse. Kronologiskt låter 
den ena tilldragelsen för öfrigt svårligen förena sig 
med den andra. Kvinnorofvet skedde 1288, året 
därpå eller enligt en annan upi^^ 1290 halshöggs 
Karl Algotsson, och en annan broder, Itörik, nödga- 
des då gå i landsflykt till Norge, där han sedermera 
aSed. Att den egentlige brottslingen, Folke Algotsson, 
skulle hafva fått nåd före december 1290, då Magnus 
Ladulås aSed, sedermera hunnit »tjäna vid konun- 
gens gårdi och där vinna drottningens hjärta — detta 
är dock icke möjligt, och traditionen måste därför 
förvisas till diktens område. 

BVågan blir då : äger man för öfrigt Inom littera- 
turen någon ballad, som behandlar detta eller ett 
liknande ämne? I så fall är det ju ytterst sanoolikt, 
att Tår >hiBtoriska> ballad i väikligheten endast be- 
handlar denna fiktiva händelse, ehuru den döpt de npp- 
trildande med i Sverige bekanta historiska namn. Ty 



Dpi ..d hy Google 



SN FOLKTRADrnOHS HIBTORIA. 39 

att händelsen är rent fiktiv och att den icke tilldragit 
sig i ^^ktigheten, &r ganska uppenbart för hvar och 
CD, som n&got sysslat med dylika ballad-motiv. 

Den rika skottaka balladlitteratarsn, med hvil- 
ken v&r ^;en har sä många beiöringspunkter, hat 
Tärkligen en dylik dikt, Yonng Watere, som företei 
så pass stora likheter med den nordieka folkvisan, att 
ett samband dem emellan ej kan afvisas. 

Vid JDletid, då vinden blåste kall, red Young 
Wateis med sina svenner till konungens hof, och från 
slottets tinnar såg drottningen hans ridt. En hofman 
frågade henne då, hvilken hon ansåg vara den vack- 
raste riddaren i riket. Jag har sett lord, jag har sett 
laird, — svarade hon — men fagrare anlete än 
Yoang Waters har jag aldrig skådat. Då mörknade 
konangen och hans svartsjuka opptäadee. Men drott- 
ningen svarade : da är ju hvarken lord eller laird, da 
är konung, och ej finnes det en riddare i Skott- 
land, som ej måste böja sig för dig. Men konungens 
misstankar föravunno ej, och han lät fängsla Young 
Waters och kasta honom i fångtornet. För de ord 
— så slutar balladen — som den fagra drottningen 
sade, måste Young Waters dö. 

Förmodligen har en ballad af denna art under 
medeltiden sjungite i Skottland; från Skottland eller 
Ei^Jand har den troligen vandrat öfver till Not^, 
som nnder hela medeltiden stod i starka handelsför- 
bindelser med de britieka öama; från Norge spred 
den sig till Sverige, där man då hade några förvir- 
rade traditioner om konung Magnus Ladulås' sträng- 
het mot AlgotsBÖnema i anledning af en kärlekshi- 
storia, och så kom man att ihistorisent» denna visa, 

Dpi ..d hy Google 



40 EM FOLKTRADinONB HISTORIA. 

d. V. 8. gifva de uppträdande nama, aom lAoata från 
den närmaat föregåeDde tidenti hietoria. 

Frto Sverige vandrade balladen slutligea till 
Danmark, men drottningens namn, Helvig, inbjöd där 
till en ny hifitoriak kombination. Såhade Valdemar Ät- 
terdaga drottning hetat, ocb 1600-taIeUi .historiker 
voro därför snart pA det klara med, att balladea 
handlat om henne. Händelsen lokalieeradefl därför 
till Danmark, Ull Nyborg, och i ain upplaga af visan 
gaf Peder Syv kontmgm namnet Valdemar. 

Ungefiic på samma sätt förhåller det eng med 
den tredje traditionen i Mette Gjöea slåktbok, tradi- 
tionen om Valdemais och Tovas så mångbesjoi^^na 
kärlek. 



1700-talets historiker hade åtskilligt att berätta 
om den vackra Tova — först att hon härstammade från 
R&gen, vidare att hon tillhörde den berömda släkten 
von Podebusk m. m. Men allt detta är blott lärda 
fantasier, och traditionens enda källa är en folkvisa, 
hvilken föreligger på danska, svenska, isländska och 
färöiska. Namnet Tova är gemensamt för alla; öf- 
verallt, atom i de svenska visorna, heter konungen 
Valdemar, och i de äldsta danska visorna samt i den 
färöiska kaltae drottningen Sofia, af hvilket de is- 
ländska visornas >Su£Earalin> tydligen blott är en 
förvrängning.' 

På grund af dessa namn drog Grundtvig den 
slutsatsen, att visan icke, såsom 1600-talets tradition 
förmenade, kan hafva handlat om Valdemar Atter- 
dag, hvars drottning hette Helvig, utan att dees hjälte 



Dpi ..d hy Google 



KN FOLKTBADinOHB HieTOBU. 41 

i stället Taiit Valdemar dfln etore, som dels hade en 
drottuiog, Bom hette Sofia, dele äfyen haft en älaka- 
riima med namnet Tova. På gnmd h&raf upptager 
han balladen bland Danmarks »historlBka* folkvia<». 

Vi Bkola dä taga en hastig dfrersikt af inneb&llet 
i denna i Danmark och äfven i SverigQ så popn- 
läia Tisa. 

Konungen hade tagit alg en frilla, Tova, och 
hon har födt honom tvé. sönet, KriertofFer (eller Kri- 
stian eller Björn) och Knät. Så gifter bao sig med 
Sofia, Bom genast röjer sitt glödande hat till rivalen. 
För att hämnas på henne låter hon upphetta en bad- 
stuga och lockar in den stackars Tova i denna, hvar- 
efter bon ISser dörren i Us. I stället för lat och 
vatten, finner Tova blott glödande stenar och en 
kväfvande hetta. Förgäfves ber hon drottningen att 
få slippa ut, men denna låter i stället öka elden, och 
Bå blir Tova jammerligen brSnd till döds. I det föl- 
jaode afvika de olika redaktionerna från hvarandra. 
I en ballad dödas den elaka drottningen af Tovas 
söner, i en annan förskjates hon af konungen, som 
sörjande följer Tova till grafveo. 

Är na detta historiskt? Ätt Tova med konun- 
gen haft en son Eristoffer, är sant, men Knut var 
däremot drottningens son, och intet talar för, att för- 
hällandet mellan konnngen och Tova fortvarat efter 
den förres giftermål. Säkert ohistoriskt är, både att 
drottningen dödats och att hon förskjutits af konun- 
gen, som hon för Öfrigt Öfverletde, och ännu nnder 
Valdemars sista lefnadsår födde hon barn åt sin ge- 
mål. Sazo, som var hennes samtida och så utförligt 
skildrar sin tids historia, gör ingen anspelning på 

Dpi ..d hy Google 



42 BN FOLETBADinONB HISTORIA. 

denna händelse i ingenetädeB omtalas hon s&aom grym, 
hatad tycktes hon icke hafva Tarit, utan i stället pil- 
saa hoQ för sin oförlikneliga skönhet. 

Det enda historiska i denna tradition tyckes sfi- 
ledes vara namnen — karaktärerna äro det icke och 
knappast häller sjäUva handlingen. Hvarifrån kan 
dä detta motiv hafva kommit? För att besvara 
denna fräga nödgas vi vända vär appmärksamhet till 
ett annat land, till England, och ett annat kontmga- 
par, Henrik II och hans gemäl Eleanor af Poitoa. 



Eleanor är en bland medeltidens märkligaste 
kvinnor, eärskildt berömd för sitt intresse för littera- 
turen. Det var hon, som i högre grad Sn nägon an- 
gaf tonen för 1100-taleta diktning, och det är hen- 
nes idéer och un^fängeelifvet vid hennes hof, som 
spegla sig i den tidens 8. k. romans brétons. Hon 
hade äfven litterära anor, ty hennes farfader var 
Quillem IX, den äldste trubaduren, hvilkeo inledda 
den eä rika, sydfranska lyriken. Född troligen 1122, 
hade hon vid blott femton firs älder förmälts med 
Frankrikes tronföljare, sedermera Ludvig VII, som 
hade alla skäl att vara glad ät partiet, ty i hemgift 
medförde den unga bruden hela sydvästra Frankrike, 
från gränsen af Bretagne och Anjoa ända till Pyre- 
néerna. Men äktenskapet biet icke lyckligt, och 1162 
upplöstes det — oSiciellt pä grand af de bida ma- 
karnas alltför nära släktskap. Redan pä 1100-talet 
visste dock skvallerkrönikan att angifva en annan an- 
lednii^, och säkert äi, att drottningens rykte inga- 
lunda var ääcktrttt. 



Dpi ..d hy Google 



BH rOLKTRASmONS HIBTORIA, 48 

SkÖD, Bnillrik flamt — framför allt — omätligt 
rik, behöfde Eleanor ej länge forbiifva en frAnekild 
hiurtiu. Friame voro t. o. m. Bå närgAngna, att hon 
Kl gflng endast genom en nattlig fiykt b:unde rädda 
■ig frfin en af dem, grefve Teobald af Tours, som 
med Täpoad band sökte bemäktiga Big den vackra 
EleaDor. Slutligen s^;rade Henrik, grefve af Aojoii 
och Uirtig af Normandie, och redan nfigra m&nader 
efter heimes Bkilsmässa blefro de ett äkta par. 

Tvä år aenaie blef Henrik konung af England. 
Under den första tiden höra vi föga om drottning 
Bleaoors ingripande i politiken, men d& hennes och 
Henriks söner vuxit upp, finna vi moder och söner 
aåsom bnndsför vand ter mot konungen, och enligt Åt- 
skilliga samtidae fisikt var det hon, som var den 
^entliga driSiädem till sönernas uppror 1173, Detta 
uppror bildar också vändpunkten i hennes lif. Hon 
var just ELrdig att, förklädd till karl, Sy bort i sö- 
nernas sällskap, då hon greps af konuögens ntakic- 
kade och kastades i fängelse. I detta, som dock ej 
tyckes hafva varit vidare strängt, förhlef hon ända 
till Henriks död 1189 — fortfarande i egenskap af 
håna gemål, ty Henriks försök att bUfva skild frön 
nn ihatade drottning* kröntes ej med framgång. 

Om hennes följande öden är här ej anledning 
att orda. Bruten af mödor och ålder, afled hon 
först 1204. 

I denna sorgliga äktenskapahiatoria förekommer 
anno en tredje figur, konaugens älskarinna, den 
vackra Roeamunda CliSord. Ehurn få personer torde 
vara mera populära inom den engelska folktraditionen 
— otaliga äro de gamla, mw^nskranaade ruinn, 

Dpi ..d hy Google 



44 BM POLKTBADmONa HmOBIA. 

Bom betecknas sAaom iRoaamundAB tom> — b& Sr 
det, man Tärkligen faktiekt vet om henne, ganska li- 
tet, ehnra hennes existens och grunddragen af hen- 
nes lefnadsöden äro fullt historiska. Hon var dot- 
^ ter till en Walter de Clifford, och efter hvad en af 
llOO-talets historieskrifvare berättar, blef hon konun- 
gens öppet förklarade älskarinna i slutet af 1174, 
sedan denne redan förut hemligen varit sin gemål 
otrogen. Enligt n&gra visserligen senare författare 
dog hon >kort därefter», och så mycket är i hvarje 
fall säkert, att hon aSed före sin fader, hvilken för 
hennee själafrid gjorde en donation till Qodstow 
nunnekloster, där hennes kropp hvilade. Slutligen 
kan tilläggas, att enligt en tradition, som dock troli- 
gen är oriktig, hade hon och konungen tvänne söner, 
Geoffrey, erkebiskop af York, och William Long- 
sword, gtefve af Salishury. 



Vi återvända nu till Tova-sagan. Henrik II, 
Eleanor och Roeamunda passa onekligen bättra in 
i denna än Valdemar, Sofia och Tova. Konungen är 
här i^kligen en äktenskapsbrytare, Rosamunda är 
hans älskarinna, medan han är gitt, drottningen är en 
hatad ränksmiderska, hon förekjutes af konungen och 
nödgas tillbringa sexton år i fängelse. Karaktärerna 
stömma således ganska godt med de historiska. Men 
händelserna? Här afvika äter dikt och vfirkllghet 
från favarandra, och drottning Eleanor kan icke hafva 
dödat Rosamunda redan af det skälet, att hon dä se- 
dan mer än ett år satt i fängelBe. Väl kan bon 



Dpi ..d hy Google 



EK FOLETBADinOKS HiaTORIA. 46 

hafra hatt anlednlDg att önska RoBamaodaB död, ty 
lärleken till älBkarinnan tyckee bafra varit en af an- 
ledniiigama, hvarför koanngen dnekade skUja sig från 
nn gemål. Väl är det ockaå möjligt, att drottnin' 
gens parti ej gtod alldeles främmande för Roaamun- 
das död, som eäges bafva skett »plötsligt». Hen om 
allt detta reta vi intet med beBtämdhet, och ntan att 
Tåga Big in pA de djärfva bypoteeemaa område, torde 
man kanna påMå, att Roearounda nog aldrig blifvit 
bränd till döds i en badstuga. Dylika seder hörde 
knapt hemma i Henrik II:b England. 

Men från bistorien vända vi oss till folktradiUo- 
nen, och vi skola dä nndersöka, om denna är mera 
gifvasde. Redan på 1300-talet hade denna bemäkti- 
gat fflK Rosamundas person. För att skydda sin äl- 
skarinna mot drottningens avartejuka, hade konung 
Hetuifc dolt henne på slottet Woodstock i en hemlig 
kammare af »DsedaliBk slöjd», d. v. s. i ett slags la- 
byrint, och hiBtOTieekrif våren Fabyaa (omkr. 1500) 
hat vidare atfört denna saga. Enligt honom berät- 
tade traditionen, att drottningen, med tillhjälp af ett 
dikessnöre, som skulle vägleda konongen, letat sig 
fram genom labyrinten, hvarefter »bon behandlat Ro- 
Bamttnda så, att denna strax därefter dc^*. I slatet 
af 1500-talet vinste man att förtälja, att den Bvart- 
Bjnka drottningen uppenbarat aig inför sin rival med 
en dragen dolk och en giftbägare, som den olyckliga 
RoBamonda tvingats att tömma. 

Hen dessa traditioner äro, som man finner, dels 
mycket unga, dels hafva de föga likhet med Tova- 
sagan. Emellertid är det, som vi strax skola se, tyd- 
ligt, att de endast ersatt en äldre tradition om Bosa- 

Dpir^ci hy Google 



46 KM lOLXTBASITIONS BI8T0BU. 

mimdaa död, en tradiUoa, som redan tidigt knutitB 
till eo annan prasoo. 

Vi öfvergi till denna. Det finnea en pä franska 
affattad kiöoika öfver London, skrifren nnder 1300- 
talets förra del, men tydligen kompilerad ur äldre 
källor. Under året 1263 förekommer där följande 
egendomliga anteckning: 

»Detta ir blef drottningen skamligt okvSdad oob 
förolämpad vid London Bridge, när hon Tille begifva 
sig frän Towem till Westmineter, därför att hon lätit 
döda en ädel dam, den skönaste man visate. Hon 
förebrådde henne att vara konungens frilla. Därför 
lät drottningen gnpa och afkläda henne alldeles na- 
ken samt sätta henne mellan trä stora eldar i en 
mycket noga tiUstängd kammare, sä att den sköna 
damen blef mycket förskräckt, ty hon trodde, att hon 
sknlle blifva brfind, och bon började röja tecken till 
stor förtviflan. Under tiden hade drottningen låtit 
göra i ordning ett bad, och den vackra damen tvin- 
gades att inträda däri. Därpi lät hon eo elak gam- 
mal käring piska henne med en käpp på hennes 
båda armar, och sä snart blodet rann at, kom en 
annan fördömd häxa, som på en itroboille» (okändt 
ord) bar tvänne gräsliga paddor, hvilka hon satte på 
den vackra damens bröst, eom de genast grepo om 
och började suga. Och tvä andra gummor höllo hen- 
nes armar utsträckta, så att den vackra damen icke 
kunde nedsjunka i vattnet, så länge blodet, som var 
i hennes kropp, ännu rann ut. Och heta tiden eögo 
de smutsiga paddorna den vackra damens bröst, och 
drottningen hånade henne under skratt och kände 



Dpi ..d hy Google 



XH FOUETRADinOKB HUTOBIA.. 47 

BtOT glldje i Bitt hjärta, ty dq hade hoo Indtligeo 
bänmat eig på Rosamunda. 

När hon yar död, lät hon taga kroppen och ka- 
sta den i en Bmot^raf, och paddorna ladee ofranpä 
kroppen. Hen när konungen fönmmmit, hnrn drot(- 
ningen gjort med den vackra damen, som han si 
mycket älskade och hade Bä kär i Bitt hjärta, röjde 
han Btor sorg och klagade bittert: >0, jag olycklige, 
hvad Bkall jag göra för den sköna Bosamondal Al- 
drig kan man finna hennes likhet i skönhet, nator- 
lighet och höfviflkhet*. Och när han så länge klagat, 
ville han veta, hvaiest den vackra damens kropp blif- 
vit dold. Konongen lät dä gripa en al de usla troll- 
packoma och ansatte henne h&rdt för att få henne 
att for honom yppa hela sanningen, hnrn de förfarit 
med den ädla damen. Vid den allsmäktige gaden 
Bvor han, att om hon tjöge ett ord, b& skulle bon 
få eo så grym dom, som knnde fällas. Dä började 
den gamla att tala och berättade för konnngen hela 
eaoningen, horuledes drottningen hade förfarit med 
den ädla damen och på hvilket ställe, han skulle 
finna henne. Men noder tiden lät drottningen taga 
opp den vackra damens kropp och befalde att föra 
den till ett kloster, som hette Qodstow, tvä mil 
nära Oxford, att där begrafva Rosamaudas lik. Där- 
med ville hon försköna sina mörka gärningar, så att 
ingen mätte få kunskap om de skamliga och usla 
dåd, som drottningen hade utfört, och så att hoa 
kunde fria sig från skuld till den ädla damens död. 

Konung Henrik begaf sig då till Woodstock, 
hvarest hans hjärtligt älskade Rosamunda så svikligt 
mördats af drottuingw. Ueo när han red tiU Wood- 

Dpir^ci hy Google 



48 KK VOLETRADinOMB HlffTORU. 

stock, mötte han (tfiget med) RosamnndaB lik, inne- 
alutet i en väl och med atarka järnband tillbommad 
kista. Ocb konungen frågade, hvilket lik detta var 
och namnet på den döda, som de förde. Då Bvarade 
de honom, att det var den sköna Rosamundas kropp. 
Men när konong Henrik hörde detta, befalde han ge- 
nast att öppna kistan, så att han kunde fA skåda deo 
kropp, som så sk&adligt blifvit pinad. De gjorde så 
som han bjudit och viaade honom Rosamunda, som 
på ett så gräsligt sätt blifvit tagen af daga. Och 
når konungen insett hela sanningen, föll han af stor 
smälta afsvimmad till marken och låg länge i van- 
makt, innan man kunde få ett ord af honom. Men 
när konungen vaknade ur sin dvala, så svor han en 
dyr ed, att han kraftigt skulle hämnas detta skam- 
liga dåd, för hvilket bon af svartsjnka blifvit utsatt. 
Därpå började konungen åter att jämra s^ och ve- 
klaga för den sköna Rosamunda, som han i sitt hjärta 
så mycket älskade: »Ack, olyckliga Rosamunda, al- 
drig Snnea din like, aldrig har en så skön varelse 
lefvat. Mätte den milde, treenige Quden hafva barm- 
härtighet med den Ijnfva Rosamundas själ och för- 
låta henne alla hennee fel. Sanne, allsmäktige Gud, 
som är slutat och hörjan, tillåt aldrig, att hennes 
själ må gå under i aigrundens kval och gif henne 
full förl&telm för alla hennes syndei, af din stora 
barmlulrtighet». Ooh när han hade gjort denna bön, 
befalde han dem att rida rakt till Oodstow med 
flickans kropp, och där i detta nunnekloster lät han 
reda hennes graf samt befalde tretton kaplaner att 
för all framtid sjunga mässor för den sagda Roea- 
mundas själ. I detta nonnekioeter Glodstow, det 

Dpi ..d hy Google 



m FOLETBADinOKS SIBTOBIA. 49 

säger jag eder för Banniiig, hvilar den vackra Roea- 
monda- Den Banne, allamäktige Onden hafve barm- 
härtighet med bennee själ. Amen>. 



8å lyder krönikaDB berättelse. Hvad vi föret 
b^va att konstatera, ii en ny* sammanblsDdning: 
Henrik II och hans gemftl Eleanor hafva här blifvit 
förblandade med den n&roiaie hundra är senare lefrande 
Henrik Hl och dennes drottning, som likaledes bar 
namnet Eleanor. Äfren denna drottning var, ehora 
af andra skäl, mycket hatad af folket, och öfverfallet 
vid London Bridge är historiskt. Allt det öfriga i 
berättelsen afser däremot Henrik II, hans drottning 
och huna älskarinna. 

Till grand för krönikans berättelse ligger tydli- 
gm, såsom ntg^aren anmärker, nftgon gammal, na 
förlorad, ballad om den vackra Bosamandas död, men 
denna foallad tyckes häi hafva hUtyk icke sfi litet öf- 
veararbetad — det hopande af gräaligbeter, som här 
förekommer, tillhör icke den äkta balladen, och deas- 
otom möta vi här en motsägelse: vi hafva dels den 
Dpphettade badstagan, i hvilken fiosamonda fraktar 
att blifva bränd tiU döda, dels paddorna, som saga 
hemies blod. Den orspmngliga versionen kan blott 
hafva haft etldera af dessa dödssätt, och det torde 
knapt kanna betviflas, att d^i senare gräsligheten är 
ett yngre rafOnement, tillkommet för att Öka ohygg- 
ligheten. 

Men stryka vi bort detta tillägg, hafva vi här 
TovHrsagans bttfvadmotiv: frillan, som i en badstuga 



D or .«j hy Google 



60 KM FOLETBADmOMS HISTORIA. 

brännes till döds af den elaka, Bvartejuka drottningen. 
I Sngiand är denna tilldragslBe säkerligen lika ohislo- 
lisk Bom 1 Danmark, ocb utan tvifvel ISr det blott eH 
balladmotiv, som knutits till de historiBka personlig- 
heternas biografi. SkuUo värkligen n&got dylikt hafaa 
ioträSat, bör det gärna bafva skett vid det merovin- 
gieka hofret i Frankrike, där dåd af en liknande, 
vild grymhet ofta förekommo, möjligen ock under 
Englands anglosaxiska tid, men säkerligen icke un- 
der det högt civiliserade 1100-talet. 

Denna Roeamunda-saga vandrade emellertid till 
Norden, troligen redan på 1200talet, och d£r knöts 
den icke blott till en utan till tvänne nordiska mo- 
narker, dels till den svenske konung Waldemar 
Birgereson och dennes drottning Sofia, dels till den 
danske Waldemar I och hans drottning Sofia. 

Den förra kombinationen har icke varit observe- 
rad, men torde icke dess mindre vara säker. För det 
första säger konungen i den isländska versionen af 
visan till drottningen: »Bättre var Tova i sin enkla 
nattdräkt än du i ditt Svearike*, hvilket onekligen 
häntyder pA ett svenskt och icke ett danskt kouunga- 
par. För det andra försköt Valdemar I aldrig sin 
drottning, hvilket däremot Valdemar Birgerssou gjorda, 
och för det tredje upplyser den isländska visan, att 
balladens konung sedermera gifte om sig med en an- 
nan kvinna vid namn Kristina. Hen jaet detsamma 
berättas i den svenska rimkrönikan om Valdemar 
Birgersson. 

Och sedan biet han i Danmark qvBnter (gift) 

och blef af kronan vU bellntor. 

Dock flck han benne ej länge aga (åga) 



Dpi ..d hy Google 



sa FOLSTOADrnoMa hibtobta. 51 

för Odeta lag och dOdena pläga (pUkga). 

Den bun bon het' Krietui*. 

Sedan fick hon en, som het' Katrina. 

Att man B&ledee i n&gra versioner af balladen i 
tpfviidpersimerna sett det svffliBka konnngaparet Val- 
demar och Sofia, ksD ej g&ma bestridas, liksom det 
fir Bfikert, att man i aodia identifierat det med det 
danaka, och liksom man förut identifierat det med 
två engelska bärskarpar samt sedermera ytterligare 
med ett annat danskt. Med andra ord: balladens 
»konongi bar varit Henrik II, Henrik III, Val- 
demar den Btore, Valdemar Biigersson och Valdemar 
Atterdag. I detta li^er intet orimligt. I stället 
hafra vi här blott ett nytt bevia för sagans ten- 
dens att stSndigt häkta sig fast vid historiskt be- 
m&rkta personligbeter. Den rena historien kan vSl 
genom dylika midersCkningar förlora Atekilliga roande 
episoder, men hvad deo politiska historien förlorar, 
vinner UtteratarhlBtorieo — och vinner kanske betyd- 
ligt mer, än hiBtorien förlorar. Ty de elntaatser, som 
hSiaf kunna dragas för den litterära aamfärdseln mel- 
lan medeltidens England och Skandinavien, öro ganska 
vidtgående, ehara nu icke är till^le att beröra dem. 



Dpi ..d hy Google 



Lifvet i Vadstena kloster. 

> iTftg Br> — B& låtei Bii^tta KriBtoB BSga i en af 
^ de nppenbaielBer hon nedfikrifTlt — >8åsom en 
mäktig konnng, som planterade en ving&rd. Lång tid 
bar den det Kllra kostligaste vin, men omsider sfldde 
hans OT&n där det enödaste ogräs, hyilket så mycket 
växte och utbredde sig, att vinkvistama blott med 
den BtöTsta Bv&righet förmådde framalstra nAgra dral- 
VOT. Men konangena tjänare sade till honom: Herre, 
vi hafva beskådat din vingård, och i den fanno vi 
ganska fä Tinkvistar, som baro dmfvor, men ogräset, 
som till intet dager, atan till att brännas, hade öf- 
Termåttan frodats och vuxit till. Herren svarade 
dem dä: Jag skall plantera mig en ny vingård, i 
hvilken vinträdet skall bära frukt och slå starka röt- 
ter; själf vill jag lägga gödsel och fetma kring det; 
och det skall bära det aldra härUgaste vin. Men 
denna vingärden skall jag själf vårda, att om något 
skadeligt där ingår, skall vinet däraf blott växa till, 
så att det varder än mera sött, och ogräset skall till 
intet varda. Det skall vissna och ntrotas, innan det 
hinner göra någon skada. Men när denna vingårds 

Dpi ..d hy Google 



LIFVrE I VADSTENA EL08TXS. 68 

vin bjadee vid mitt bord, d& ekols alla glädjae och 
gifva äran åt Herren, som planterade vingärdeD och 
gaf den fetma. Jämväl skall ock den glSdjaa, som 
grof för rötterna, och Qud skall icke förgäta den, 
•om ditförde ympkviBtarna. Hen af denna vingirden 
skola mänga andra vingfirdar appväxa, som fordom 
visBnade och förtorkade varit Iiafva. Sfiaom den nya, 
renade vingflrden skola äfven de tä en föryngriDgeuB 
dag samt ånyo böija att bära frakt.» 

Liknelsen, linad frän Jeeaia, är lätt att fatta. Vin- 
gården, som blifvit öfvervoxen af det ogi^, som ovännen 
sått, afser de gamla klostersamfnoden. Den nya vingår- 
den, som Herren själf ville taga nnder sin vård, var den 
ord«D, som Birgitta jost då tänkte grunda och Bom hon 
efter frälsaren ville kalla Salvatorsorden, hvilket också 
förblef deas officiella titel, ehum den i dagligt tal 
benämndes efter stiftarinnan själf. Syftet med denna 
orden var att gifva det religiösa lifvet och särskildt 
det religiösa lifvet i norden en ny väckelse, men där- 
jämte afsåg Birgitta tydligen att apprätta — om jag 
så mä B^ — ett adligt jongfrustift, en nppfostringa- 
anstalt för adelns döttrar, men en anstalt där upp- 
fostran icke blott inskränkte sig till meddelandet af 
några vissa kunskaper, utan afsåg hela personlighe- 
tens utbildning i den riktning, som Birgitta ansfig 
var den väsentliga. 

Denna birgitUnerordens aristokratiska karaktär 
stiftckte sig väl ej så långt, att ofrälse förmenades 
inti^e i ordene kloster — dylika funnes där i stor 
mängd — men den lyser dock fram redan i ordens- 
regeln: ingen skall, heter det, tagas till syster 
dier broder ntom höfviska ooh vilfrftjdade n^niskor. 

Do,T«j hy Google 



54 LIFWr I VAD8TXNA KLCWrBB- 

Och granskar man föiteckniDgen öfver Bystrama, skall 
man blaad dem finna det medeltida Sveriges främsta 
namn. I klostret valde faögadelnB medlemmar ocksi 
bälst una grafplatser, och den aristokratiska karaktä- 
ren röjer sig slutligen i klostrets jämförelsevis stora 
tjänstepersonal. Denna omtalas redan i ett, enligt 
Qppgift, af Birgitta Bjälf gjordt tillägg till kio- 
sterregeln. >Dea tid* — säger Kristas i en af de 
s. k. revelationee extravagantee — »jag vistades med 
apoBtlama här i världen, dä vfirdade jag mig blott 
om själamas frillsmng, ty icke lämpade det Big för 
denna npi^^ atl samtidigt syssla med världsliga be- 
styr. Därför fingo ocksä troende män och kvinnor, 
hvUka hvarken voro eller kallades apostlar, ntföra 
deBBa världsliga värf; de voro s&Iedea hjälpare och 
anderlättade deras arbete, som tjänade mig i andelig 
mAtto, det är, apostlarna. Så må det ooksä vara oa. 
Om det är nödvändigt och lägenheten sä fordrar, mä 
abbedissan i klostret intaga fyra för arbetet i köket 
afsedda kvinnor, hvilka — ntora matlagningen — 
skola sköta om elden, bära in ved och vatten, föra 
nt orenligheten ur kloBtret samt hjälpa de systrar, 
som i sina sysslor mindre förmå.» På samma B&ti 
fingo bröderna till sin tjänst två »stekarhussvenneri. 
Redan nnder sierskans egen lifstid tyckee såledee 
en mindre tjänBteperaonal hafva fnnnitB i klostret, 
men denna ökades snart högst betydligt och nådde 
under kloatrets blomstringstid en storlek, hvarom Bir- 
gitta själf säkerligen ej kunnat drömma. Denna ot- 
veckling var emellertid fullt naturlig och kan alls 
icke skrifvaa pä klosterinvänarnas lättja. Såsom 
ja^ eedan iår tillfälle att utveckla, vai såväl nannor- 

Dpi ..d hy Google 



LIFVET T VADSTENA ELOBTSR. 65 

nas Bom maDkunaB dag strängt upptagen af — hvad 
vi kunna kalla — andligt arbete, och samtidigt häda 
klostret ntvecklat sig till landeta måhända störste 
^eudomsägare, som hade gods i Sveriges alla land- 
skap. Antalet af dessa gods steg till den kolossala 
sifEran aJ of ver 800, och dessutom . hade klostret stora 
UllfiLlliga inkomster, som också måste skötas. Så 
t. ex. sålde maa under det b. k. jubelåret 1394 af- 
latabref för minst 300,000 kronor i vårt mynt. Vad- 
stena var därför med all säkerhet landets förnämsta 
ekonomiska anstalt, och att sköta dess angelägenheter 
var ingalunda en lätt sak, i synnerhet som dessa in- 
komsttitlar ofta balanserades af motsvarande utgifter. 
Vidare hade Vadstenakonventet efisom ordens moder- 
kloster natnrligen en ganska vidlyftig korrespondana 
med dotterinstitotionema, dessutom med de världs- 
ligs store och — ej minst — med den påäiga ku- 
rian, hos bvilken klostret hade synnerligen viktiga in- 
tressen att bevaka, exempelvis den för klostrets eko- 
nomi ytterst värdefulla rätten att sälja aflat. 

De fåtaliga stekarhoskvinnor och svenner, som 
omtalas i det nyssnämnda tillägget till klosterregeln, 
efterföljdes snart af en hel skara af tjänare. Då 
dessas antal och uppgifter icke otydligt åskådliggöra 
lifvet inom klostrets murar, vUl Jag här uppräkna 
dem, därvid dock fSmtskickande den anmärkningen, 
att denna person^ endast afser själfva klostret, icke 
dess kring hela Sverige kringspridda ^endomar, hvilka 
natorligtvis bvar och en sköttes af folk till behöfligt 
antal. 

Högst i rang stod sysslomannen, som hade Öf- 
verinseendet öfver hela den vidsträckta och avårskötta 

Dpi ..d hy Google 



56 LIFVXT I VAD8TBHA ELOBTEB. 

ekonomien, som var skyldig att föra jordeböcker och 
mantalsiängder, nppbörds- och atgifteböcker qUgt — 
Bom det heter i Uosterregeln — beekrifva alla klo- 
strets iordegendomar och ägor med alla deras dit hd- 
rande ängar och ekskogar, bokskogar, kvarnar, kvarn- 
strömmar, fiskevatten. Öar, gårdar o>oh torp, hom- 
legftrdar och alla andra tilibörigheter. Vidare 
skalle ban — hvad aom helt visst var ganska be- 
svärligt — rida kring pä syn till klostrets alla egen- 
domar. Han red med fem hästar, d. v. s. fyra tjä- 
nare, till Närke, Västmanland, Uppland, Söderman- 
land, Östergötland samt Tjust, Kind och Ydre. Un- 
der sig hade haa tvänne under^sslomän, hvilka 
skalle visitera godsen i de andra delarna af riket 
^Västergötland, Småland o. s. v.). Dessa syssloman 
skötte således hvad vi skulle kunna kalla den stora 
ekonomien. 

Den mindre sköttes af intäktamannen och gårds- 
mSstaren i hjonegården, som hade uppsikt öfver klo- 
strets gårdsfolk samt mothigo och förde räkensk^) 
öfver de caturapreetationer, som skickades till klo- 
stret från dess arrendatorer och ^^ndomar. Deosatom 
kräfde omsoi^n om klostrets världsliga behof föl- 
jande tjänare, hvilka stodo under gårdsmästarens 
lydno: 1 åkermän och 6 l^odrängar, 1 stekare och 
1 dräng, 1 källarsven, 1 stallsven, 2 fäherdar, 2 svin- 
berdar, 6 fiskare, en mjölkdeja med tre kvinnliga bi- 
träden, 2 bryggerskor med trenne biträden, 2 baker- 
skor med sex eller sju biteäden, 6 skeppare, 1 smed 
med 1 dräng, 1 timmerman med 1 dräng, 1 sko- 
makare med 2 di^gar, 1 skinoare (bantmakare) med 
drängar, en vattenvindare, 2 mälterskor, 1 bönsvak- 

Dpir^ci hy Google 



UFVET I TADBTENA KLOSTKB. 57 

teraka, 1 väfkviuna, 1 tiädgärdHmäBtsre, I karl till 
nmmomaB badBtuga föi att vinda vatten, bugga ved 
och göra kvastar, 2 portpiltar, en för niuiDOTna och 
en fSr mtinkarna, 1 skrifvare åt abbedissan, tv& kler- 
ker för förB&mlingenB ekoU samt tv& klockare. Klo- 
stret hade s&Iedea en hjonegård p& öfver 80 personer. 
Som man ser, var denna hofstat fullt ut lika 
stor aom den, med hvilken en världslig furste kunde 
omgifva sig. Men att den förefaller obs sä betjdlig, 
beror till en icke ringa del därp&, att varuutbytet un- 
der medeltiden var så oerhördt mycket mindre u^ 
veckladt ån i våra dagar. Stt landthoshåll hvarken 
köpte t. ez. bröd eller fisk, utan man bakade Bjälf 
och hade sin egen fiskare; ej häller köpte man klä- 
der och skodon, utan — då man icke tillvärkade dem 
sjSlf — hade man sin egen skräddare och sin egen 
skomakare. Dylika b. k. »ämbetsmän* funnoB väl i 
städerna, men för en så Btor institution som Vadstena 
kloeter var det naturligen både billigare och bättre att 
så att säga drifva ^en rörelse, Deeeutom böra vi 
erinra oes, att klosterpersonalen, som tarfvade denna 
stora tiänarskara, var en tämligen talrik församling. 
Antalet nunnor Bt^ till 60, antalet munkar till 25, 
B&tedes tillBammans 86 personer. 



Vi vända oss nu till frågan om det aätt, på 
hvilket deBsa munkar och nunnor tillbringade sin 
dag. Hos oss protestanter har det ju bart n&r 
blifvit en d<^m, att klosterlifvet varit och är en syss- 
lolöshetenB och vällefnadens tillvaro, och det kan 



vGooj^le 



58 LtFVffT I VADBTEMA KLOSTER 

därför vara af ett viset intresee att mera i detalj un- 
dersöka frfigan. 

Den ojilmförligt drygaste delen af deras tid upp- 
togs onekligen af gndstjänBtöfoingar, och i hvad m&n 
dylika kände aneee rara nyttiga och befogade, är natnr- 
Ugtvis en fräga, Bom beror p& bvars och ene religiösa 
stftndpankt. Men alldeles oafsedt denna, kan man 
svårligen Btämpla deima klostergudstiänst såsom ett 
latmaosgöra, ty, som vi skola se, kräfde den både 
arbete och rent af en ganska stor fyusk anatrilngning. 

Klosterfolkets dag började tidigt. Redan mellan 
3 ooh 4 på morgonen ljöd donnitorieta eller Bofhosets 
klocka, och mnnkama hade då' att skynda sig upp ui 
sina bäddar för att förrätta ottesången eller den b. k. 
matutinan, hvilken beetod af trå tämligen sjfilfstäa- 
diga delar, Doctornen ooh ländes. I Palestiaa, där 
denoa gudstjänstordning föret utvecklats, var noctur- 
nen afsedd att börja vid det första hane^Uet, laudes 
vid solens första frambrytande; i norden, där vintw- 
dagen började lAngt senare och sommardagen vida 
tidigare än i södern, var det natorllgen omöjligt att 
rätta gudstjänsten efter solens uppgång, och man må- 
ste därför bestämma sig för ett visst klockslag. Mel- 
lan tre och fyra vandrade därför munkarna från sina 
celler till den skumma klosterkyrkan, där de vid ske- 
net från några svagt fiämtande ljus började sin guds- 
tjänst. Någon bestämd, för Birgittinerkloetien egen- 
domlig ritual fanns ej för denna, stan i stället var 
det i klceterregeln bestämdt, att ordens munkar skulle 
följa den ritual, som begagnades inom det stift, dfti 
klostret var beläget. I Vadstena följde man således 
Linköpingsritualen. 

Dpi ..d hy Google 



LITVBT I VAD8TKTIA KLOSTER. 69 

När Baonkarna alutat dn matatiao, bodi väl torde 
hafra tagit vid pasB en timme att utföra, lämnade de 
kloeterkyrkao, och i deraa ställe inträdde na DQDnoma 
för att börja sin otteaäog, t; — heter det i en för- 
ordning för Vadatena kloster — >frAn det att brfr- 
demaa otteeäng börjar (d. v. a. kl. 3 om morgonen) 
och till dess att Byetrarnae non är luktad (d. t. a. 
kl. 8 om morgonen) ekall ej vara &terv&ado eller 
tystnad i säng och Guds lof i kyrkan, fy alltid skall 
gJSdjenB och fräleningens röst ljuda i rättfärdiga män- 
mskors boning». I själfva verket växlade ockeA mun- 
kar och nunnor med hvarandra att under dagens för- 
sta fem timmar förrätta en ständigt fortgående guds- 
tjänst 

Den ritual, som nunnoraa hade att följa vid 
dygnets sju B. k. tider eller gndstjSnststunder, var ^n- 
domlig för Bi^ittinerorden, och redan under Birgit- 
tas egen Ufstid hade denna ritual, kallad oantus so- 
rorum eller Jungfru Maris örtagård, blifvit diktad och 
sammansatt af eierskans biktfader och trogne följe- 
slagare, den helige Petrus af Skeninge. En dylik ri- 
tual var i sjålfva värket ett stort religiöst poem, in- 
deladt i lektier, hymner, antifoner, sekvenser o. s. v. 
samt omfattade icke blott dygnets sju b. k. tider 
□tan ock veckans alla sju dagar. Att utföra denna 
lofé&ng till den heliga jungfrunB ära var biigittiner- 
nnnnomas främsta plikt. 

Dä klockan tvänne gånger ljudit i nunnornas 
sofhUB, samlade sig alla systrarna och gingo i pro- 
cession till klosterkyrkan, i bvilken de inträdde, un- 
der det att munkarnas matatina ännu pågick. Nun- 
nornas kor, där de skulle förrätta sin gudstjänst och 

r.r-,,ii,yGooj^le 



60 LIFVKT I TADSTKHA ELOflTBB. 

å&x de na togo plats, vu dock ett annat än mun- 
kamas, ty aldrig, icke ens under gudstjänBten, fingo 
de båda könen hafva någon beröring med hyarandia. 
Nunnekoret var därför beläget pä en läktare, elfva 
alnar Öfver kyrkogolfvet, ooh detta kor var ej mer 
än fyra alnar i höjd til) hvalfvets början. 

När de ordaat sig i koret, föUo de på knä och 
läste Pater noster och Gloria Patri, ända till deas att 
munkarna slutat sin gudstjänst. Därpå gaf den s. k. 
boristan (d. t. b. den syster, som tedde det hela) ett 
tecken, hvarpå nunnorna reete sig upp, gjorde kors- 
tecknet och vände sig mot altaret. Så började deras 
matutina, hvors olika delar jag här vill genomgå för 
att gifra en föreställning om den karaktär, en dylik 
fcloBtergudetjänst hade; därvid vill jag dock öfversätta 
de latinska invokatitmerna. Horistan började: >Liåt 
mig, o heliga jungfru, lofva dig,> hvarpå kören sva- 
rade: >Oif mig kraft mot dina fienden. £ft«r att 
hafva läst Ave, sade horistan: »Herre, öppna mina 
läppar* , hvartill kören svarade : lOcb min mun 
skall förkunna din ära». Horistan fortsatte därpå: 
»O Oud, Tänd ditt ansikte till mig>, och kören sva- 
rade: »Herre, skynda d^ till min hjälp». Därefter 
knäböjde hela jungfmkören, »ärandes den helga tre- 
fald^et», och bad Gloria Patri, reete sig d&^ft«r 
ånyo upp och sjöng nu Halleluja. 

Efter denna inledande del vidtog det s. k. in- 
vitatoriet eller en inbjudan till lofsång. Detta invi- 
tatorium började med ett solo, som därefter uppre- 
pades af kören. Invitatoriet öfvergick sedan i Da- 
vids 94:e psalm, som sjöngs af en solist, hvilken vid 
vissa delar af psalmen afbröts af kören, som ånyo 

Do,T«jhyGooj^le 



LI?V£T I VADfflENA EL08T£K. 61 

intooerade invitatoriet. Sedan man därefter Bjungit 
den hjrmn, Bom var bestämd föi di^enB matntioa, 
bSrjade den afdelning af gudetjäasten, Bom kallades 
Doctmn. Denna beetod af tre psalmer, hvar och ea 
fttföljd af sin antifoo, eller en fritt diktad väzds&ng. 
Ffire psalmea sjöngs antUtooeo af en solist, efter af 
bela kören. Psalmen utfördes så, att de udda ver- 
semH sjöngos af en halfkör, de jämna af en annan. 
Efter en coUecta (bön) vände sig därefter lectrix 
d. v. B. den nnnaa, som skulle uppläsa de b. k. lek- 
tiema eller läsestyckena, till horistan och bad om 
hennes välsignelse. Horistan Bvarade, att hon icke 
l^de makt att välsigna, men att bon bad jungfru 
Maria gifva sin välsignelse flt den bedjande. Därpl 
började lectrix att uppläsa de tre läsestyoken, som 
borde till denna del af gudstjäiiBten och hvilka voro 
hämtade ur den s. k. ÄnglahälBningen d. v. b. en 
uppenbarelse, som en ängel gifvit Birgitta. Hvarje 
lectio ätföljdes af ett s. k. responsorinm d. v. s. en 
fritt diktad Bäng, sjungen af hela kören och afeedd 
att utgöra det l3nriska komplementet till den prosaiska 
lektieo. Efter en s. k. versikel, d. v. s. en kort sats, 
qongen af en soloröst, började matntinsns andra del 
dier laudes, som inleddes med horistans åkallan: 
»Herre, vand ditt ansikte till mig». Efter invokatio- 
nen följde fem psalmer, inledda ocb alslutade med 
en och samma antifon. Därpä kom en kort lektie, 
det s. k. capitulum, sä en af bela kören sjungen 
hymn, sedan Zacharias lofsfing, föreg&ngen af en an- 
tifon och efterföljd af en annan, därpä en böo, en 
här Infogad antifon till den heliga Birgitta samt en 
därmed förbunden oollecta eller bön. Efter&t sjöngs 

rn,-A..ihyG(.HK5le 



62 LirVKT I VAD8TBMA ELOBTER. 

en tor hvarje dag olika välmgnelse, hvarpå det hela 
afelutAdes med en bon. 

Som man märker, var denna ritual ganeka kom- 
plicerad samt fordrade en sträng uppmärksamhet både 
af de ledande och af Bjälfva kören. Särskildt bör 
Bkyldighetea att vid vissa tillMllen falla pfl knä, stä 
upp, äter falla p& knä, vända sig mot altaret, göra 
korstecknet o. b. v. hafva varit ganska frestande p& 
uppmärksamheten, ty dessa BtälloiDgar axlade nästan 
oupphörligt; så t. ex. skulle nnnnoma sitta under 
Doctnmens första psalm, stft under den andra, sitta 
under den tredje o. s. v. Dnder de långa lektiema 
fingo de väl sitta, men dä Bystrama — heter det — 
för dessa läsestyckenB längd ofta varda gripna af 
sömn och lättja, b& skola de st& upp, då responso- 
rierna sjungas. Själfva sången fick för öfrigt alls 
icke vårdslösas; den skulle vara höfvisk, flärdlös, all- 
varlig och enfaldig, ej vara skrikig, ej använda tre- 
mulandon eller figurer, utan den skulle vittna om 
ödmjukhet och gudsfruktan. Orgelqod, som kunnat 
gifva denna gudstjänst eu mera grann och pompös 
karaktär, fick därför ej förekomma i klostret. 

Då systrarna hade alutat sia matatina ooh af- 
liknat sig ur kyrkan, inträdde munkarna för att 
börja Bin s. k. prim d. v. s. den första af dagens 
>Bmåtider>. Den nästa gudstjänsten eller den b. k. 
tersen skulle väl ^entligen först hållas kl. 9, men af 
praktiska skäl nödgades man i Vadstena låta mun- 
karna börja med denna tidegäid omedelbart efter det 
de slutat primen. Båda voro dock jämförelsevie 
korta. Efter tersens slut drogo sig munkarna till- 
baka, och nuimorna inträdde i deras ställe samt bör- 

n™-^«j hy Google 



LIFVJET I VADSTENA KLOSTER. 63 

jade BiD prim. Sedan deona slutat, vidtog omedel- 
bart för dem en stot ocb vikt^ gudstjäDSt, näm- 
ligeD den b. k. TårframSasan, som icke tillhörde de 
qa 8. k. dagliga tiderna och därfSr ej häller ingår i 
den e^ntliga biigittinerritoalen eller Jnngfni Marira 
örtag&rd. Älven denna mäsea vat ganska komplice- 
rad och fordrade stor uppmärksamhet af Dannoroa, 
ehuru dessa naturligen icke kunde utföra deo ^;ent- 
liga mässan, kommonionen, som förrättades af en 
prestvigd mnnk. När värfrumäsBan utförts, aflägs- 
nade sig presten och nunnornas ters började omedel- 
bart därefter. När deuna slutat, vandrade nunnorna 
par om par till en nyuppkastad graf för att där påminna 
sig alltings förgänglighet. Vid grafven lästes psalmen 
De profandiB, hvarefter de vände åter till kyrkan 
för att Tara redo till nästa gudstjänst. Under tiden 
hade bröderna omedelbart efter afslutandet af systrar- 
nas ters börjat sin tredje tidegärd eller sexten, och 
när denna jämförelsevis korta gudstjänst slutat, voro 
Qoimoma tillbaka i kyrkan, där nn de i sin ordning 
ntförde sexten. Därpä var det åter munkarnas tur, 
ty nn vidtog deras stora mässa eller högmässan. 
Hvarje söndag ingick i denna mäsBa en predikan, 
som för nunnornas skull hölls på moderam&let. Vis- 
serligen Sr det en alldeles falsk uppfattning, att me- 
deltidens predikningar alltid eller i regeln höllos pä 
latin. En dylik orimlighet har den katolska kyrkan 
tika litet nnder medeltiden som i våra dagar låtit 
komma sig till last, och liksom nu voro äfven då 
predikningarna pä landets språk. Men väl plägade 
man i munkklostren, där auditoriet var latinkannigt, 
predika pä latin. I Vadstena däremot, hvars in- 

Dpir^ci hy Google 



64 LIPVBT I VAD8TBKA EL08TEB. 

T&nare till större delen voro kviimor, var detta dock 
till intet gagn, ooh predikanten b^agnade sig därför, 
liksom dä han talade till lekmän, af modersmälot. X 
förbig&ende kan anmärkas, att Vadstenamnnkama 
voro STonerligen nitiska predikanter, och antalet af 
deras ännu bevarade predikningar är högst betydligt. 
Efter högmäsaanB alat började munkarna ome- 
delbart sin fjärde tidegärd eller non, och efter den 
utförde nunnorna samma gudstjänst. Först d& denna 
lyktades, ringde bordsklockan. Enligt vanlig kloeter^ 
sed förrättades nonen vid den nionde timmen ellw 
kl. 3, men det är tydligt, att man i Vadstena blifvit 
färdig vida tidigare. I annat fall nöc^as vi antaga, 
att kloeterfolketo andakt oafbrutet fortgätt i tolf tim- 
mar — frän 3 pä natten till 3 pä middagen — hvil- 
ket onekligen blir en väl läng tid, i synnerhet om Ti 
erinra oss, att de under hela denna tid ej fatt njuta 
någon föda. Af ätskilliga skäl, pä hvilka här vore 
för vidlyftigt att inga, framgär ock, att man var fär- 
dig med nonen redan kl. 8 pä morgonen, och att 
den stoia gudstjänstens olika afdelningar således blott 
varat i fyra ä fem timmar — i bv&rje fall en gan- 
ska ansträngande tid för de stackus munkarna ooh 
nonnoroa, som ända sedan gärdagens kväll hvarken 
fatt mat eller dryck. 



Man både i^för all rätt att taga s^ ett grund- 
ligt mäl, och därtill hade man sä mycket större an- 
ledning, som endast tvä maltider funnes — middag 
ooh aftonvard — och det i klosterr^^ var stränge- 



hy Googie 



Ltmr I VU)BTBN& KL08TXB. 86 

ligen fSrbjndet att förtära nAgot mellan dessa bAda 
mil, hvarkeo vAtt eller torrt. Den tid, som var an- 
dagen till dessa måltider eller en och en half k Ui 
timmar för hvarje, förefaller oes onekligen väl rand- 
ligt tillmått, men eom tI skola se, iiode klostorfolket 
nndfli maltiden äfren uidra sTBaelfiättningar än att 
äts och dricka. 

Då kloeterklockan Ijadit, begfliro sig monkarna 
till sitt refectorinm, nunnorna till sitt. Om det sätt, 
pä hvilket brödemas refectorinm eller konventsetoga 
Tar inrättad, sakna vi närmare underrättelser, men 
däremot hafva vi en ganska noggrann beskrifning p& 
systrarnas. 

Dä tid^ärden var luktad, började priorissan att 
ringa i den klocka, som befann sig på klosterstugans 
tak. Frän klockan hängde en sträng ned i BJäUva 
stugan framför det altare, som befann sig i rummets 
midt, och då priorissan ringde, skalle hon aUtid 
Tilnda sitt ansikte mot detta altare. Vid hrarje ling- 
Täggssida befann sig ett bord med trettio platser, sä 
att alla de sextio systrarna knnde fä ram vid dena 
tvä bord. öfverst vid det högra bordet presiderade 
abbedissan, änder det att priorisBaa intog den första plat- 
HQ vid det vänstra. De öfriga nunnorna togo plat8 
närmast dem, hvar och en efter sin ålder i klostret. 
Och abbedissan skulle icke Sga rätt att ^va nigon es 
bättre plats pä grund af hennes höga börd eller af 
andra skäl. Likaså voro alla skyldiga att intaga sin 
m&ltid vid det gemensamma bordet, och det enda 
undantaget gjordes för de sjuka, som fingo äta i 
sjnkrtngan. Efter några inledande ord af abbedissan 
började horistan att läsa vissa reglementerade böner. 
ftUet, aamla papper. V. B 

D or .«j hy Google 



66 LTFVET I VADflTENA KL08TKB. 

Därefter eteg lectrix eller dagena föreläeereka fram till 
läsepulten och bsd abbediBsan välsigna mat«n, som 
DU inbais af de ajHtrar, som förrättade demia vecko- 
tjänst. 

Mat och dryck voro lika lör alla, och hvar och 
en hade fått sig en lika stor portion eller proventa 
tilldelad; endast abbedissan fick en större proventa och 
bättre mat än de öfriga, och r^lementet tillager 
(^ndomligt nog, att om abbedissao Bet nSgon syster, 
Bom ej är nöjd med den vanliga proventan utan b&- 
höfver mera eller icke gitter äta den mat, som sät- 
tes framför henne, s& bör abbedissan skicka benne 
någon del af de rätter, Bom hon har framför sig, sfi 
att system däraf mä äta sig mätt. 

Maltiden var naturiigen olika allt efter som det 
var fastedag eUer ej, och fastedagarna voro ej få. 
Men å andra sidan voro de ej stränga, och Birgitta 
själf uttalar aig i klosterregeln rörande denna punkt 
p& ett sätt, som nästan kan sägaB vara protestantiskt. 
*Mina heliga män — låter hon KriBtus säga — tvin- 
gade icke sin lekamen, eå att de hatade den, ntan 
därför att de ville tygla den till den gudatjänst, till 
hvilken kroppen är skapad. Och icke tvingade de 
sig, därför att de genom ett dylikt tvång trodde sig 
värdiga att utan min nåd fä mitt rike, ty om än 
människan hundrade gånger dråpe sin lekamen, blefve 
bon icke för den ekuU värdig att af egen förskyllan 
få mitt rike, så vida jag handlade mot henne efter 
min rättTiBR. Därför är mig kärt och anammeligt, 
att människan BÖrjei för sin lekamens behof liksom 
för det ansträngda arbetsdjurets, så att bon förmår 
att förblifva i min tjänat.» 

Dpi ..d hy Google 



UFVET I VADSTEKA KLÖSTES. 67 

Enligt klosterregeln fingo munkarna och nan- 
noma fyra gåager i veckan äta kött, nämligen sön- 
dag, måndag, tisdag och torsdag; pä onsdag och lör- 
dag serverades endast fisk och *hvit mati och p& 
fredagen — den aträngaate fastedagen — endast fisk 
och grönsaker (men ej ort, smör eller dylikt). Såsom 
en särskild späkning kände ock förekomma en fasta 
pä vatten och bröd. Men älven då skulle vattnet 
vara kokadt i bjugg eller kom, och ej var det klo- 
sterfolket förmenadl att äta äpplen, päron och nötter. 
Dock förtjänar att tilläggas, att utom dessa ordinarie 
fastedagar fonnos en mängd andra mer eller mindre 
I&Dgvariga perioder, då klosterfolket nödgades iakttaga 
bel eller half fasta ; så t. ex. hölls sträng fasta (d. v. s. 
pä fisk och grönsaker) under hela adventen ; från all- 
helgonadi^en och till advent var halffasta (d. r. b. 
toBtn på fiek och hvit mat). 

Allt öfverflöd var i klosterregeln strängeligen för- 
bjudet. »Tillgodosen därför — heter det — krop- 
pens behof med måtta och skälighet. Nyttjen ena- 
handa soppa, kål eller annan enpanmat, och afstån 
för Guds skull från flera; af kött eller fisk lofvas 
Eder att hafva två olika slag på bordet — är där 
mera, så afstån därifrån af kärlek till mig. Aten det 
bröd, som lägges framför Eder. Behöfven I mera, 
så bedjen E^er mästare därom i mitt namn». 

Den ordinarie matsedeln vid middagen rar föl- 
jande: hvarje dag i veckan ett hälft skålpund bröd 
och ett salustop öl eller vin. Söndagen och torsda 
gen köttsoppa eller fruktsoppa, dessutom ett stycke 
färskt eller saltadt kött samt ett stort stycke stekt 
kött. Om joåndageo och tisdagen serverades kfil eller 

Dpi ..d hy Google 



68 UFWI I VADtTWSA ELOSTEB. 

nAgot dylikt eamt tv& portioner kokadt kött. Under 
den lättare fastan, d. t. s. p& onBdagai och lördagar, 
fick brai och en tvA portioner fisk, Bmör, ägg, oet 
eller annat dylikt. Under den Btrangare fastan eerre- 
rades tvänne soppor, eä att den, som ej blef mätt af 
den ena, fick hjälpa till med den andra. Desmtom 
fick man tv& portioner färsk och en portion saltad fisk 
samt äpplen eller annan frakt Bröd och öl eller vin 
utdelades äfven d& i vanliga portioner. 

Medeltiden hade i allmänhet smak för starka 
kryddor, men dessa ansÖ^oB som en läckerhet, och 
Bii^tta varnar särskildt för dem. >£j m&*, säger 
hon, *de, som i klostret äro, idkeliga nyttja peppar 
^er kummin eller sfidana kryddor, utan s&dana van- 
liga örter, som jorden bär, där de bo.> I värklighe- 
ten tyckas dock dessa föreskrifter icke sä litet hafva 
öfverskridits, och ätskilliga notiser b&ityda på, att 
man i Vadstena satte värde på ett godt bord, dock 
efter medeltidens mera bastanta kulinariska smak. 
Sä t. ex. hafva vi fr&n 1466 en räkning, som bL a. 
visar, att bruket af peppar ej var alldeles afiyst i 
klostret. >Item — skrifver gftrdsmästaren Arvid Jorks- 
son — köpte jag i Stockholm första veckan i fastao 
4 pund peppar för 20 öre svenska; för 6 pund fikon 
gaf jag åtta örtngar och tvä penningar i Stockholm; 
9 öre för 8 pund ris; för 2 pund pepparkummio gaf 
jag 2 öre; för 7* tunna lax i Stockholm 1? öre; gaf 
jag 15'/* mark svenskt i Stockholm för tre tunnor 
skånsk sill ; 2 mark för V> tunna nejonögon, som kom 
till klostret; 5 mark svenska för ett skeppund finska 
gäddor. 1 Vidare finner man, att han köpt Vi tunn» 
olja, 8 askar bottnng pi ett stäUe och 4 på ett annat 

Dpi ..d hy Google 



LirVBT I VU)8TEMA ELOBTKB. 69 

O. B. T. Man visste octeå godt, hvarifrån de bftsta 
Taioroa kommo; s& t. ex. stadgades, att det korn, 
som kom Ma Upland, skalle sarskildt igömmas till 
878traniaB och brödemaa behot>. Likaså skalle af 
lAg, mjdl, smmr, fläsk och Ösk det bSsU först aftagas 
till kfrnventets eget kosthAll och ej utlämnafl till hjo- 
nag&rden (d. T. s. tjäDStepereonaleD). 

Vi hafva därför all anledning att antaga, att man 
i det hela lefde ganska godt i klostret, och onekligen 
Ug det mycken flanmng i Olavns Petria bä^ka ord: 
»<xii näx man granneliga tJlIser, fir det en underlig 
fasta, som man håller na för fasta, förty nian b&Uer 
sig frAn kött och smör etc. och sl&r sig full med al- 
lehanda fisk, 8& att kroppen ffir sin fyllest säväl om 
fastedagar som andra dagar». Likväl tror jag, att 
man bar orätt, s&vida man pAstär, att nfigot särekildt 
ntsröfvande och yppigt lif fördes i de svenska klostren. 
Af nataren voro icke v&ra förföder anlagda för aske- 
tism, kanske snarare för r&a atsväfningar i mat och 
dryck, men för söderns mera förfinade njatningslif 
saknade man sinne. Måltiderna i Vadstena voro där- 
för helt visst ej några glada festmåltider, utan endast 
abedda att gifva det ganska strängt sysselsatta kloster- 
folket en stadig och välbehöfitg näring. Karaktä- 
ristisk för dessa klostermåltider var vidare den abeo- 
Idts tystnad, som under dem härskade. Och tiär 
hafva vi kommit fram till det stadgande, som kanske 
kändes hårdast för de stackars systrarna. Under hela 
morgoDgadstjäDsten ända tiU Vårfriimäsaans afslu- 
tande &ngo de ej såga ett enda ord. Efter denna 
var det dem tillätet att mellan de återstående tide- 
g&rdema växla några ord i religiösa ämnen, men löje 

Dpi ..d hy Google 



70 LIFVBT I VADSTXNA ELOBTSB. 

och fåKngeligt tal voro Hträogt förbjudDs. Vid bor- 
det fick iDgsD yttra ett enda ord. Om nigon nöd- 
gades att bedja om nftgot, ekuUe detta ske med tec- 
ken eller med ea örtmbviekDing. Endast abbedissan 
eller prioriflsan hade så till vida rätt att tala, att de, 
om de sfi ville, kunde f& yttra ofigot hugnesamt med 
anledmog af det stycke, som under måltiden fdrelåsta 
för nunnorna. Efter middagens siat och till afton- 
sångens början var det väl till&tet att tala, men en- 
dast i de rum, som kallades anditoria och som be- 
funno sig mellan kyrkan och refectoriet. I kyrkan, 
tefectoriet, trädgården eller badstugan fingo inga sam- 
tal föras, och om någon släkting eller annan världslig 
person önskade att tala med en nunna, kräfdes där- 
till för det första abbedissans tillstånd, och för det 
andra skulle alltid tvänne andra systrar vara närva- 
rande vid detta samtal och åhöra det. Slutligen fingo 
de talande blott meddela sig med hvarandra genom 
ett järngaller. Vid arbetet pä eftermiddagen fingo 
nunnorna endast samtala med låg röst, och vid kvälls- 
måltiden samt i sofrummet var absolut tystnad på- 
bjuden. 

I stället för samt^ syeeelsatte man råg under 
måltiden med läsning. I tur och ordning fick en 
nnnna tjänstgöra såsom lectriz eller föreläserska, och 
denna läsning pågick under hels måltiden. I följd 
däraf fick också lectrix äu efter de öfriga tillBam- 
mans med de systmr, som passat npp vid bordet. 
De arbeten, som pä detta sätt förelästes, voro legen- 
der och appby^^eeskrtfter, och troligt är, att den 
aldra största delen af vfir eveneka medeltidslitteratui 
tiUkommit just i syfte att tjäna de icke latinkan- 
Do,- .«j hy Googie 



LIFVET I VADBTENA KLOBTEH. 71 

mga oannoma till boideläsniiig, I flera ub«ten fis' 
DM detta aärskildt sn^vet, bA t. ez. i en haod- 
skrift, bvars inneh&ll är Ucadt Mn Gamla och Nya 
teBtameutet, frftn i^ender, poBtillor, Bonaventoiaa be- 
traktelBer, Mecbtilda och Birgittas uppenbarelser m. m. 
På edd. 23 står t. ez.: »Detta skall läsas till bords 
på palmsöndagen», på sid. 25: > detta skall läsas från 
bord om palmBöndagen om middagen;* sid. 26: 
»detta skall läsas till bords om palmsöndagen om 
krällfln» o. s. v. 

Under Usmngen gaf abbediasan vid tre olika 
tillfSJlen ett tecken ät föreläserekan att för en stund 
uppböra med läsningen. Detta tecken gafs antingen 
med en klocka eller med ett alag med knifven mot 
bordet, och då skulle Qunnonia sluta upp att äta 
samt höfyiskt lyfta upp sina btUider ocb bedja tre 
Äve Maria. Det tredje tecknet angaf, att måltiden 
var alut. Några böner lästes då, abbedissan lät hop- 
samla den öfverblifna maten för att utdela denna åt 
de fattiga, och därpå st^o aunnoma upp samt be- 
gåfro sig i procession till kyrkan, där Gratias lästes. 

Därmed var dagens första del afslutad ocb den 
.andra började. 

Frftn kyrkan b^äfro nunnorna sig par om par 
till auditorietj där de en stund hade rätt att fritt 
samtala med hvarandra. Sömn eftei middagen tilläts 
blott mellan påsk och helga Korsd^; eljes var hela 
denna tid anslagen till klostrets mera världsliga ar- 
bete, som natorligen var olika för munkar och nun- 
nor. De tretton munkar, som voro prester, hade an- 
tagligen fullt upp att göra med att utföra de själa- 
mBsBor, som klostret åti^t sig och pä hvilkas ordent- 

D or .«j hy Google 



72 LtrVIT I VADBTEVA EL06TKK. 

liga fullgönuide ju klostrets ekonomi till en icke 
ringa del hvilade; det vai ju tack vare dem, som 
Vadstena så ofta ihAgkoms i den tidens teetamenteD. 
Men deesatom hade de fiiven andra göromäl. S&som 
jag förut nämnt, afsände och mottog klostret en stor 
mängd bref. De mottagna brefren infördes i det väl- 
skötta arkivet samt afskrefvoa i klostrets ännu förva- 
rade kopieböcker, i hvilka äfven de utg&ende skril- 
velsema infördes. Vidare hade mankarna sitt biblio- 
tek eller sin irustkammare», som man älskade att 
kalla detta rum, hvarifrän de andliga vapnen l^lm- 
tades. 

Detta bibliotek, hvars spillror nu finnas i ITpsala, 
var säkert Sveriges och troligen nordens förnämsta 
medeltidsbibliotek, och böckernas antal tyckas hafva 
nppgfitt till vid pass 1,400 band. De äeeta af dessa 
hafva ntan allt tvifvel tillkommit i själfva klostret 
genom munkarnas och nunnornas afskrifvaräit, ooh 
efter allt att döma var biblioteket ordnadt med stor 
omsorg. Hvarje bok hade sitt särskilda nummer, 
som angaf dess plats, ett nummer för sk&pet, ett för 
hyllan och ett för platsen pä hyllbriUlet. Pä bokens 
ntstyiael användes ofta stor flit, och den sirliga, präa. 
tade stil, som Återfinnes i fleis af dess handskrifter, 
kan än i dag uppväcka vfir beundran för klosterfol- 
kets fiit. P& en dylik konst satte man också pris, 
och diariet anmärker ofta, att den eller den brodern 
eller systern var en god »skrifrare*. I regeln begag- 
nades böckerna blott i biblioteket, men bröder, som 
behöfde större ro för att utarbeta Bina predikningar, 
fingo dock lof att i sina enskilda celler taga in nAgra 
handskrifter för att där 1 lugn studera dem. Dessa 

Dpi ..d hy Google 



htrvvr I VAsaniu kloiteb. 78 

bokakatter tyflkag hafv& varit mankEUDa mycket Un, 
och i kloetreta diariam fionee en B&rflkild appmaniDg 
(t^d till biblioteketfl vArdare att vid krig eller an- 
nao botande faia gnutst flytta boksamlingen tiU ett 
beml^ hvalf, bvars läge angifves. 

De fltta lekbrödenia fingo aig tilldelade andra 
mera praktiska eyeseleättDingar såsom att bitr&da i 
stekarhaeet, passa upp vid bordet, tjänsti^ra sflsom 
poitvaktare m. m. 

Systrarnas sysselsättningar voro Sona mångfaldi- 
gaie, och en stor del af dem hade särskilda ämbeten, 
till hvilka de ntsftgoe för hrarje vecka. £n del af 
deoa hade afseende på kyrkoeången. Främst bland 
dem, som härvid fonktionerade, etod boristen, hvil- 
ken ledde det hela; dessutom funnos tvänne {ÖrBån> 
gerskor, den ena kallad cantrix, den andra snccentriz, 
hvar och en anförare för en halfkör; vidare tvånne 
B. k. vereicalarie och en lectiix. Ätminatone under 
äldre tider tyckas vissa sångtimmar hafva ingått i ef- 
termiddagens arbetsplan, och diariet nämner flera 
akickliga sånglärare. 

Andra ämbeten voro: en sjuk sköterska eller in- 
firmaria, som gjorde tjänet i nanneklostrets båda sjuk- 
boa, af hvilka det ena var afeedt för dem, som voro 
Bvirt sjuka, det andra, det s. k. sommarbuset, fSr 
konvalescenter. Infirmarian var skyldig att tända opp 
IJDfl för de sjuka, göra upp eld, hämta mat åt dem, 
två deras fötter, bädda och ansa deras sängar samt 
öfver bnfvnd stå dem bi. Vidare funnos tvänne 
TMkosystrar, som skulle passa upp vid bordet, tvänne, 
Bom sknlle hälla vakt vid »världsporten*, och en, 
Bom tjänstgjorde vid ibrödernas talnporti, två >pen- 

Dpir^ci hy Google 



74 LIFTET I VADSTENA. ELOBTEE. 

ningeayetrar», eom hade v&rd om klosterkaeeao, ivk 
ivisthuBsyntrar*, Bom skulle hafva tillsyn öfver klost- 
reta matförråd, tv& ikäUarsyetrari, som hade band 
om källaren med ölet och vinet, fyra isacriBttB», som 
Bkulle hafva inseendet öfver mäsBkläder och altar- 
fikrud, tvä eystrar, som hade vården om nunnomas 
trädgård, och aluUlgen ett obest&mdt antal systrar, 
som eknlle sy och laga nunnornas samt brödemas 
gångkläder. 

Som man Ber, var det ingen brist på olika Byas- 
lor, men dels torde äera af dessa ej bafva upptagit 
vederböruide nminors hela tid, dels funnos åtskilUga 
andra Bystrar, Bom icke under veckan hade någon 
Bpecuell uppgift Men äfven för dessa var arbete an- 
ordnadt. 

»Emedan — heter det — alla tider skola an- 
vändas till Guds heder, goda gärningar och gudligt 
arbete, så skola ock Byetrarna vara värksamma hela 
den tid, de ej sysselsätta sig med Guds lof i sång 
eller Ifisning. Då skola de ägna sig åt handarbete, 
och Båsom de tjänat Gud med munnen, eå skola de 
ock tjäna honom med andra lemmar.* Då de hade 
läst gratiafi i kyrkan omedelbart efter middagens slut, 
hade de begifvit sig till auditoriet Eftei en Btnnd 
infann abbedissan sig där och hälsade de försam- 
lade med ett »benedicite», bvilket var ett tecken 
för dem, att nu skulle arbetet börja. iDå — heter 
det — gånge hvar syster till sitt arbete, till dess att 
det första gången ringer till aftonsång. Men de syst- 
rar, Bom kunna ekrifva, skola gå till att skrifva, 
de, som skola kontroll-läea, gånge att rätta böckerna, 
andra systrar, som kunna sömma och brodera eller 



D,o,i..ci hy Google 



UrvXT I TADSTSMA ELOSTEB. 76 

förfirdiga BltarUädeo, gånge till sin gärning, likaeå 
de systrar, som Bkola skära och sömma brödernas 
och systrarnas kläder. > Äter andra Sngo reda vad- 
mal, spinna eller väfva. Ingen syster, utom de sjuka, 
fick Qisaka eig för dylikt hRcdarbete. 

Detta handarbete utfördes i en särskild byggnad 
med stors, ljusa fönster och bekväma stolar, men för 
abbedissan var en högre, särskild stol vid ena ändui 
af rummet, sA att hon frän denna kände öfvervaka 
arbetets gäng. För att uppiätthäUa ordningen utsa- 
gos tre eller fyra systrar till custodes ordinla eller 
ordningakvinaor. Dessa hade särekildt att appmärk- 
aamma, om nägon talade med för bög röet, begag- 
nade några oböfviska ord o. d., i hvilket fall den 
brotteliga genast straffades pä sä sätt, att hon fick 
falla pä knä och läsa Fater noeter och Ave Maiia. 

Hvarje lördag inspekterade abbedissan deras arbete. 

Bland de Bysselsättningar, till hvitka eftermidda- 
gen kunde användas, hörde ock bad, Bjaka fingo 
bada sä ofta de Önskade, men friaka blott en gäng i 
månaden eller bvar fjortonde dag. Detta är onekli- 
gen icke ofta, men vi böra därvid erinra oss, att för 
deo asketiska ^b-ldsflskådningen var kroppeus vård 
och renlighet rent af af ondo, och legendariema sakna 
alls icke helgon, h vilkas främsta förtjänst tyckes 
hafva bestått i deras förakt för vanlig, världelig snygg- 
het. I Vadsteoa var man i detta, liksom i andra 
fall, tydligen ganska liberal. 

På eftermiddagen, den dag abbedissan ansåg 
lämplig, hölls ock kapitel, då ranoBakning företogs rö- 
rande alla öfverträdelser af kloeterregeln. Straffen 
voro mer eller mindre stränga, men de flesta förse- 

Dpi ..d hy Google 



76 LITTXT I VAD8IBKA KLOStWt. 

elsenta tyckas hafva beatfltt i prat samt skvaller i 
>vttrldsporten > . I lindrigare fall stnfiadee nunnorna 
med förmaniDg, läsning och fasta. I sv&rare lall 
fingo angå systrar, d. t. b. sädsna, som voro under 
24 &r, smaka riset, dock ej mer än fem slag. Sär- 
ekildt genstridiga, sädana, som sinde kärlekabref till 
vftrldsl^ folk, som grepos, di de ville klätb^ öfver 
klostermuren, oob dylika sv&rare förbryterskor lades i 
»mdrkastugSD* eller klostrets fängelse. 

Eftermiddagen, eller de sex timmarna mellan kl. 
10 t. m. och 4 e. m., vai således ganska rik på sys- 
Belsättningar för klosterfolket. Klockan 4 ljöd emel- 
lertid vesperklockan, således tidigare Bn i utlandet, 
dår veapem inföll först klockan 6. Vid den första 
ringningen slutade arbetet npp, och de nunnor, Bom 
det Önskade, kunde då få b^ifva sig till konvents- 
stugan att dricka. Vid den andra ringningen brgåfvo 
sig alla till kyrkan att förråtta aftonsången eller ve- 
spern, nist matutinan den största och viktigaste af 
dygnets tider. Efter aftonsångens slut vidtog kvälls- 
måltiden af ungefärligen samma längd som middagen 
och med uageKr samma rätter. Äfven nu försiggick 
måltiden under tystnad, medan man lyssnade till före- 
läserskana föredrag. Under fastan var kviUlsmåltiden 
dock ersatt blott af en aftondryck, under hvilken syst- 
larna likaledes fingo sitta tysta vid sina kannor. 

Munkarnas och nunnornas dormitorier voro så 
till nda olika, att munkarna fingo eofva hvar och en 
i sin cell, under det att alla nunnor, som icke voro 
Bjuka, tillbringade natten i en gemensam sofsal, det 
s. k. dormitoriet, ty ingen af dem, utom abbedissan 
fick hafva aåg(m egen cell. Det enda >^na>, de 

Dpi ..d hy Google 



Urwr I TAI>8TBHA KLOSTXS. 77 

fingo hafva, vax ett litet Bkrin, hvilket abbediesao 
dock ofta skulle ranuaaka. ^DgeD beetod af enkla 
bräder, Bammanfogade med spikar, och några bolster 
fingo ej finnas, utan blott halnii hvaröfver ett björn- 
skinn eller ett tjockt vadmalBkläde var kaatadt. SA- 
Bom tScke fingo de begagna en vadmalsfilt ocb en 
ria (d. v. s. ett groft täcke af hftst- eller nöthår) eamt 
om vintern deesutom ett fårskina — hvilket väl 
kunde behöfvas, då sofrummet tyckes både hafva sak- 
nat glasfönster och varit oeldodt. FSr öfrigt Iftgo de 
i sina nattkjortlar med bälte och dok, och >om någon 
TiUe behålla kåpan med kapnschoitgen, skulle detta ej 



£n natt i ett dylikt dormitorium, där 60 perso- 
ner lågo, kan ej gärna hafva varit synnerligen ange* 
näm, och ett af obehagen antydes i följande humana 
föreskrift: »hafver någon syster allt för stark hosta, 
oppfltötningar, snarkande eller orolig låt i sömnen, då 
må ett annat rum anvisas åt henne att Bofva i, att 
ej de andra m& hafva oro af henne*. 

Kl. 8 på kvällen var allt tyst. Vaktsystrarna 
gjorde en sista rond i klostret, sågo till att portar 
och dörrar voro vä] lästa, att all eld var nteläckt 
o. 8. v., och därpå skyndade äfven de sig till dormi- 
toriet, den vakthafvande system läste till dörren, och 
dagen i Vadstena var till ända. 



Dpi ..d hy Google 



Ett furstlig fängelse på 1500-talet. 

^^en gamla kung Oösta fötde, som bekaot, >ett 
^^ ärligt och konuogsligt hof>, men han var en 
uppriktig fiende till allt el&seri, och h&ldre in att 
lysa i det yttre njöt han i tysthet af att se, bom 
skatterna i »Herr Eskils gemak* år frän flr hopade 
sig. När han skildes bSdan, var han också utan all 
gensägelse den rikaste monark, Sverige då ännu haft, 
och det var ett ståtligt arf, hans söner tillträdde. 
Men det är ocksS bekant, att de följde andra eko- 
nomiska principer än fadern, och måhända har aldrig 
ett B& vanvettigt slöseri förekommit vid det svenska 
hofvet som under åren närmast efter den gamle konun- 
gens död. 

Det är ett bevis på denna renilssanslyz. Jag här 
vill meddela, härrörande från ett inventarium öfver 
bäjtig Johans tillhörigheter. Inventariet förvaras i 
Upsala bibliotek och förskrifver sig med all sannolik- 
het från 1667, då Johan lössläpptes ur sitt fät^^else 
på Gripsholm, dit han 1663 hade förts från Äbo. 
En jämförelse mellan det odaterade slutinventariet 
och de olika postema i de »Bkickningar», som under 

Dpi ..d hy Google 



ETT rDRSTUGT rÄHOELBK pl 1500-TALBT. 79 

åren 1563 — 1567 för härtigeDB beho! afgätt till OripB- 
holm, gör det ocksA ytterat Baonollkt, att han haft 
alla de i BlutiDventarlet uppräknade dyrbarheterna 
med flig i fängelset. 

Boken börjar med en redoviening för en Batnling 
gnidkedjor, som Karl Kammareven haft nnder ein 
förvaltning och bvilka tydligen blott användts till he- 
detsgåfvor. Granekar man förteckningen på dem, 
som bngnats med vedermfilen af härtigene nåd, får 
man emellertid det intrycket, att samlingen snarast 
varit en politisk agitations- eller mntfond — aå vida 
nämligen det varit den stackars fången ejälf, som fått 
Qtdela deesa hedersgåfvor och icke bana kunglige 
broder, som i så fall helt enkelt tagit dem och skänkt 
bort dem åt sina anhängare. 

Deeaa gnidkedjor voro till antalet 23, af bvilka 

5 voro besatta med ädla atenar, såsom t. ex. >en 
guldkedja med 20 demanter och 20 mbiner*. De 
vanliga goldkedjoma värderades till 8,316 kronor*) 
och de diamantprydda till 2,700 daler. Med undan- 
tag för två af hvardera slaget skänktes alla bort on- 
midet loppet af åren 1564 och 1566. I apiil 1564 
erböllo konongena gnnatlingar Claude CoUart och Gö- 
ran Persson hvar sin kedja, i oktober fick Klas Kri- 
atersBon Horn en, året därpå ännu en o. s. v. 

Och Där Johans syster, den för ein skönhet och 
sina galanta äfveutyr bekanta prinsessan Cecilia, 1564 
trädde i bmdstol,* anammade hon> credentzer, kannor. 
sUfverstakar m. m. till en vikt af 70 lödige marker 

*) En krona berftknades 1667 till 6 maik, dalmn Ull 

6 mark, ehom d«i i vlrkligheten vai 6,is. 



Dpi ..d hy Google 



80 ETt rDBSTLIOI^ FÄK0EL8B tk ISOO-TALET. 

oeh 57> ^^i Tid^re erhöllo de till Ryasluid reeande 
riUidebadea fyn oredentier med aig, af hvilka Btot- 
fontea erhöU tre och höfvitBmannen i Novgorod en. 
SlatUgen lämoades ej mindre än 798 lödige marker 
och 14 lod silfTei till Joet Myntemitetate att förrand- 
laa till penningar — e&kerligen tUl konungenB behof. 

Att deoea belopp voro högst betydliga, framg&r 
af nftgra andra eifiror. Forssell uppskattai hela det 
onder Gustaf Wasa Indiagna kyrkmlfret till 17,600, 
aldra högst till 31,000 lödige mark och hela beloppet 
af rikets otmyntning af finsiliver under ftren 1562, 
1663 och 1664 till respektive 26,254, 56,855 och 
38,862 lödige mark. 

Att härtigen trots deesa åderlåtningar likväl in- 
galunda blef utarmad, framg&r af det förut omtalade 
slutinventariet, som börjar med en förteckning p& 
hans halsband och >charicanteri. Dessa voro till an- 
talet tJQgQ, och det sammanlagda värdet af dem steg 
till 80,000 daler. Efter denna post, som jo är gan- 
ska impooernnde, följer en annan, som är ända mera 
sktningsbjudande, nämligen inventariet öfver fm^tena 
>Hengie> eller faängsmycken. Nästan alla voro prydda 
med ädla stenar, säsom smaragder, rubiner, diaman- 
ter, ametister, pärlor, granater, safirer eller jaoheintec, 
och en af dem värderas till 8,000 daleri tillsammans 
uppskattas alla trettio till öfver 86,000 daler. Af 
>madaller> hade hertigen blott tre, alla dock besatta 
med ädla stenar; vidare en >gnldpipa> med en dlsr 
mänt och två rubiner, sex armband med mbiner, 
pärlor o. B. v., två ikorleband» och ett »christaUe- 
band> med förgyllda >BÖlfstenar>, fem dyrbara med 
ädla stenar smyckade bälten och slutligen de fyr» 

Dpi ..d hy Google 



KTT FURSTLIOT VÅHQELaE PÅ 1500-TALBT. 81 

ofrao omtalade guldkedjorna, som ämiD voro kvar 
Bedan 156S. För att första, hvad det ville säga att 
Sgs endast halsband och hängsmyckeo till ett värde af 
66,000 dslar, mfl man erinra sig, att rikets hela silf- 
vemtmyntniDg under åren 1665, 1666, 1567 och 
förra delen af 1568 var 82,702 daler och 2,667,607 
mark, d. v. s. (d& dalero raknäs till 6,1 s mark) till- 
sammans 5I4,S53 daler. Endast denna post repie- 
seuterade således mer an en åttondedel af rikets sili- 
veratmyntmng änder närmare fyra år. 

Efter dessa gnidskatter, som således efter den 
tidens Tärdeförhållanden representerade eo storartad 
förmögenhet, följer förteckningen på härtigens ailiver- 
flkattoF, först på hans credentzer (pokaler), öfverst 
på listan figurera fyra stora, förgylda credentzer i 
drifvet arbete ooh vägande, hvar och en, mellan 80 
och 31 lödige marker; hvarje >täcke> (lock) hade en 
bild, föreställande en man med en fana i handen. 
Vidare fanns ett letort förgyldt och drifvet credentz, 
något annulleradt; på täcket en beväpnad man med 
ett vapen i handen>, tre credentzer af pärlemor med 
löfväik och sölf, förgylda och försedda med >täcken>, 
äter två credentzer och ett »handfat med en pellicani, 
23 lödige mark i vikt, ytterligare tre handfat med 
kannor och slutligen sjutton credentzer, af favilka nå- 
gra åtföljdes af dithöiande siLlverstop. De s. k. 
dubbelcredentzema voro nio till antalet och silfver- 
kannoroa etjatton. De äesta af dessa senare vägde 
två å fyra lödige mark, under det att en stor 
vinkanna i drifvet arbete hade den enorma tyngden 
af 40 lödige mark och 14 lod. Vidare funnos tre 
silfverBtop, nio *drickesskålar> af förgyldt aiUver, tre 
BAtek, Oamta rapptr. Y. ^ 

D,o,i..ci hy Google 



82 ETT FUBOTUGT FÄNGELSE PÅ 1500-TALET. 

k&Ikai-, tre konfektek&lar, hvar och eo vägande mer 
ftn fyra lödige muk, fyra Bilfverfiaakor, tillsammans 
TSgaade 35 lödige mark och 13Vi lod, Ijta. saltkar, 
af hvilka tre med lock, och 14 >saltzerer> (mindre 
saltkar). Däremot var silfverstakamas antal gamika 
litet, endast tre, ooh at dessa hade tvä blott en pipa 
hvar. Den tredje var däremot försedd med sju pi- 
por och vägde 22 lödige mark. Desto rikare var 
h&rtig Johans förråd af silfverEat, näml^n fyra stora 
fat med förgylda >br&ddar> ooh farstens vapen; yt- 
terlig&re sjutton af samma slag med en sammanlagd 
vikt af 176 lödige mark; vidare en tredje samUng p& 
fjorton fat med härtigens vapen 1 drifret arbete och 
förgylda bräddar, tillsammans vägande 77 lödige 
mark och 10 lod; en fjärde uppsättning pä tio fat, 
Ukaledee i drifvet arbete, med förgyllningar odi hfii- 
tigoDB vapen; en femte uppsättning pä sex, en sjätte, li- 
kaledes pä sex ipafiselige Btore> ; en sjonde, omfattande 
sjQ fat, och Blatligen elfva små eilfverfat med fSr- 
gylda bräddar ooh farstens vapen. Tillsammans 
vägde dessa silfverfat närmare 450 lödige mark, och 
alla tyckas de af beskrifningen att döma hafva varit 
ntföida i ett ytterst konstnärligt arbete. 

De förgylda silfvortallrikamas antal var 64, silf- 
verskedamae — E^ndomligt nog — ej mer än tvä 
doBSiD, alla dock förgylda. Knifvar och gafflar före- 
komma alls icke i denna förteckning, och af lätt in- 
sedda skäl. Gaffeln var en ännu i hela Europa, 
utom Italien, okänd lyxartikel, hvilken Idngt senare, 
äfven i England, omtalas säsom ett bevis pä det italienfika 
lefnads^ttets förfining. Och hvad knif beträffar, tyo- 
kefl hvar s^iat ännu hafva medfört och b^cagnat sin egen. 



rrr fdbstliqt fÄnoblsb p1 isoo-talbt. 88 

SilfveriDventariot Blotar med att upprfikna diverBe 
föremal, såsom eporraT, jägarhoro m. m., och däret- 
tei öfvergftr skrifvaren till en förteckning pä gängklä- 
derna. Denna också mycket aktniagBbjndande kata- 
log börjar med en »fiolbiun sammetekjortel, aom bär- 
tigen brukade i Kongl. Maj:ta vår allercådigste herres 
krönii^; dSrtill en hatt med hermelinanppslag och en 
pårlekvast; manteln är fodiad med kordentaft*. >0f- 
Tarkjortlama* voro sex och tyckas ba varit mycket 
dyrbara, såsom en >röd stripet sammetstcjortel, besatt 
med gäll och sölfpasement, förkvarteren fordrade med 
sabler (sobel) och bakkvarteren med mård>. Afven 
*lif]'ackoma> vittnade om samma praktlystnad, t. ex. 
>ra af fiolbrant sidenatlas, allatöfver belagd med 
guldsnören, besatt med pärlor och med gnidfransar, 
imderfordrad med svart kordentafti. Kappan — 
blott eD enda dylik upptages — var af fiolbnint 
kläde med bräm och silfverfransar samt fodrad med 
mdea. De tio >tröjonia> voro af ddenatlas, sammet 
eller damast, >kragaraa> — sex till antalet — mest 
af sammet, och af besknfningen att döma tyckas de 
hafra varit små mftstervärk i sin art, som gjort skräd- 
derilumsteQ all heder. En af dem skildras sålunda: 
>en af fiolbrunt gyllenatlaa, allntöfver belagd med 
gnid och sölfpasement och fransar; däruti sitta fem 
guldrosor, nnderfodrade med fiolbrunt skillerti. >Ho- 
Boma* (byxoma) voro nio par, af sammet eller af si- 
den, samt DtBtofferade med fransar, pSrlor, guld- och 
silf versnören ; de dltbörande strumporna voro af silke. 
Antalet hattar var åtta, och dessutom hade härtigea 
Ittta s. k. ibonettm (baretter, mössor). Såsom tillbe- 
hör till dessa upptagas tre ipårlekransari samt en 

Dpi ..d hy Google 



84 ETT rOfUTLIOT FINOBLSB p1 1600-llALBT. 

Btor mängd fjädrar, eäsom t. ex. »tre fasauefjädrar, 
smyckade med guld och pärlor >, > några gr& trane- 
fjädrar, en hop Bmvckad med guld>. Taskor, d. t. b. 
fickor, Bom buros utanpä, voro tre. Skorna — tio 
par — voro meet af sammet, men äfven af »eölfver- 
duk> och gyllenduk. 

Denna del a! förteckningen slutar med tvä »man- 
telsäckari och tv& laäjare» (klockor). 

Liksom silfverpjäeerDa hade äiven härtigena gar- 
derob flitigt anlitats &E konungen, och inventariet 
ger oss en förteckning pft dessa tvån^lån, nämligen 
»Utgiften pä härtig Johans sidentyg. Först anam- 
made Mörten Mortensson uti Kongl. Mai:te sidentygs- 
kammare: 

Koråeatait: 

Diaterblått „ 79 abiar 

Himmetablitt „ _ 36 

Fiolbrant „ «'/, . 

Grönt 82 . 

Gult _ 21 

En bU och bran knektettnnika (fana) med ett gult kors. 

Ån fiolbmnt kordentaft.. 87 alnar 

Äd grffnt kordentaft .. 



Hvit kordentaft till ftnnikor 40 • 1 kvarter 

Hvit aUllott „ _ 86 . 8 . 

Grönt kordenUft (tUl fännlkor) 38 - 8 . 

Karl Kammarsvens lefrering till Kongl. Maj:ts 
behof af härlig Johans sidentyg. Först till fröken 
Virginias behof: 

Köd Htripet aammet 7 alnar 

B(ki gylleodammait med en gyllene grand till 

ett kjortelbrftm. höll 14 » 

(litet mer ftn kvartersbredt) 
BAd grllenatlaa till ett akört, hOU. ^ 6*/, alnar.* 

Dpi ..d hy Google 



STT FDRffTLIGT fInOILSB f1 1500-TALST. 85 

Därjämte togos till koDongenfl behof V/t pond Sd- 
0^;qU (gulltråd) och ett pnotl ÖDaesilfver. Meu äfv«a 
de Sfriga koogligs syskonen, häTtigama Magnus och 
Karl samt ifrökoarna* Cecilia, Sophia och Elisabeth 
förstodo att förse sig med den fångne förstens ägo- 
delar och >anammade> ganska flitigt af hans f6r- 
räd. Lyckligtvis blef han, sflsom vi sett, icke ut- 
armad. 

Från gångkläderna öfverg&r inventariet tiU >svärd, 
rappertar och daggertar> samt heskrifver fjorton dylika. 
I samhand därmed uppräknas nio bälten och sex va- 
pensköldar, dela af järn, dels broderade pä eiden el- 
ler kläde. Sadlarna, som därefter förtecknas, synas 
hafvB varit ytterst praktfulla; nägra voro försedda 
med fnrstens vapen samt beslagna med guld och sUf- 
ver, och älven förgylda silfverstigbyglar fnnnos. Häst- 
tSckena voro af sammet och gyllenduk >med sölf- 
pasement>, seltygen, som voro ganska mänga, likale- 
des af sammet med föi^lda silf verbeslag; ett af dem 
var t o. m. prydt med >en stoi sköldpadda*. 

Värdefullast var m&hända den stora samlingen 
at vätda tapeter. Alla hade härtigen, sAsom ett in- 
ventarium visar, ägt redan 1563, dä han tillfångatogs 
i Abo, sä den stora, af tretton stycken bestående 
framställningen af Tröjas historia; af en serie, konung 
Hiskias historia, saknades däremot nu två nummer 
af de ätta, som funnits i Åbo. Vidare återfinna vi 
här sju andra tapeter med bilder nr Gamla Trata- 
mentet, tvä med Paris' dom och en med Esters hi- 
storia. Sexton styckes framstälde löfväik och fåglar, 
fyra mans* och kvinnspersoner» — i det hela hade 
Johan således 49 gobetiner. 

Dpi ..d hy Google 



86 EXT ruBSTuax rlsasiss pi isoo-talkt. 

Efter tapetenia följer en diger fdrteckning pA 
tacken o. s. t. s&mt därp& iDrabante- lakeje- och 
drängeklädningar*. Däremot T&r tillgängen på kon- 
tanta penningar ej vidare stor: 
> Uti en åäck: 

Halfmarkstrcken 21'/i mark 

FemtoDOrestycken B otycken 

ToHOrestTCken 1 » 

UH en annan åädc: 

Penningu 200 marker 

Uti dm tre^e tädcat: 

Fennitigar 42 marker 

Daler _. „ 2 atjcken 

Sked 1 »tycke 

BJDg- 1 Btycke.) 

Spelar fonnoe ej Mller i öfverSöd, ty förteck- 
ningen upptager blott en enda — af st&l — och 
denna tyckes bärtigen för öfrigt alldelee nyligen bafva 
f&tt. SynnerligoQ rikhaltigt vai däremot bane förråd 
af skinnvaror, och i förteckningen finner man pälB- 
värk af alla slag, varglo, kattlo, m&rd, nlf, järf, utter 
bermelin, björn, avarti^, grå korsräf, röd i^ och bo> 
bel — dHraf 237 utvalda Bobelskinn, 23 eämre och 
18 sobelhftlsar. 

Nästa afdelning är »Fateburs parzelen, uppta- 
gande en oerhörd mängd bänkdynor och byendeo, 
vid sidan af hvilka örngätten förefalla väl fåtaliga — 
två små af svart sammet, ett af röd skillert och åtta 
af kamlott. Sängbolatren voro ej flere än sjutton, och 
endast ett uppgifves innehålla dun. >HafvudbolBtren> 
voro tre. Af lallehanda täcken* funnes tio, af >tar- 
kiska tappen* 36; vidare uppräknas fällar, vagna- 
täcken o. d. Den fångna familjens ^uskrooot v<»o 

Dpi ..d hy Google 



BTT FCIwrUQT fInGBLBE p1 ISOO-TAUET. 87 

ej flere äD fem, af hvilka tvä — al mKaaiDg — dock 
hade femton pipor hvax. Ljnsstakarna — atom de 
förut omtalade af silfvei — voro 22, dixaf sex miog- 
armade. Förmodligen voro de af mäasing, e& när 
som p& tvft, hvilka Dttryckligea upppfvoB vara af tenn. 

FörteclmiQgeD slätar med >2 vattensprator - af 
mäseing* och *en I&ng borddak». 

Därmed var ioveotariet öfver härtigens ägodelar 
filat, och skrifraren fortsätter med att förteckna farst- 
innans. Som det förefaller, är endast början bevarad, 
men denna ar desto ståtligare. Så Sgåe Katarina 
Jagellonica närmare sextio credentzer af töi^ldt silf- 
ver, och hennes ibonetter* (hattar) skulle troligen än 
i dag uppväcka damemas afund. Ätt de voro ex- 
ceptionellt dyrbara framgår — utom af själfva be- 
ekrifningama — äfren däraf, att vid de flesta finnas 
värdena utsatta; så t ex. värderas en svart sammets- 
hatt med en caricant, nio safirer, åtta rubiner och 
sexton pärlor till 1,000 dalar. Priset tages dock af 
följande nnmmer: »en af rödt karmoeinsammet med 
fyra stora guldtecken (väl = plåtar); pä hvart tecken 
sitta tre mbiner och en demant. Item fyra stora 
guldrosor; på hvar sitta fyra demanter och en rubin. 
Item åtta små guldtecken ; pä hvart twkeo är en de- 
mant och en rubin. Item 44 pärlerosor; pä hvar roa 
sitta ^nra pärlor. Item 42 små guldrosor; på hvar 
äro tre [drlor>. Detta konststycke uppskattades också 
till 2,200 daler. Tre andra stego till 1,000 hvar, en 
till 600, två till 100 hvar, tvä tiU 60 och en till 50. 
Tolf stycken, som dock tydligen voro ganska dyrbara, 
upptagas ej till något bestämdt värde. 

Tyvärr afbrytes inventariet här, och vi fä sä- 



Dpi ..d hy Google 



88 ETT FDEBXtlOT FÄMOELSB pi 1500-TÄLET. 

ledes ej lära känns dea fångna furstinnanB Sfriga gar- 
derob. Men det anförda ilr emellertid tillräckligt ffir 
att visa, bvilken lyx ett furstligt hof redan den ti- 
den kunde utveckla, äfven när detta hof var inrymdt 
inom ett fångelses murar. Inventariet visar ose för öf- 
rigt ocksä en annan sak. Äfven om Erik, som vi 
sett, icke drog sig för att ligga beslag p& broderns 
silfver och sidentyger, sände han honom å den andra 
sidan ofta ganska rika gåfvor i kläder och andra för- 
nödenheter. En gång fikickade han honom en ladd- 
ning böcker, naturligen mest teologi, men äfven Ovidii 
arbeten, Boccaccio (p& tyska), Ciceros De Officiia, 
en lutebok, historiska arbeten, säsom Olaus Magnis 
och Olavus Petris krönikor, Plutarchns m. m. Vid 
ett annat tillfälle gaf han honom en uppsättning klä- 
der till de dvärgar, med hvilka den fångne fursten 
tyckes hafva sökt att skingra fängelsets ensamhet. 
Och emot sin svägerska visade sig Erik ganska upp- 
märksam samt skickade henne flere gånger stora ki- 
stor med linne, silke, guldtr&d, nipper, bonetter o. d. 
Utom friheten tyckes Johan sAledea ej hafva 
saknat mycket, och i det stora hela voro dessa år på 
Gripsholm kanske de lyckligaste i hans Ut — lyck- 
ligare än de, då han såsom konung Öfverallt vädrade 
försåt samt mötte motstånd och misskännande. 



Dpi ..d hy Google 



En diplomatisk brefväxling för tre 
tusen tre hundra är sedan. 

Är 1S88 fäfitadeB den lärda världens uppm&rk- 
samhet på ett fynd, Bom blifvit gjordt i 
den egyptiska arabbyn Tell-el-Amaraa. En beduin- 
kvinna hade nämligen där under arbetet påträffat en 
mängd besynnerliga lertaäor, försedda med egendom- 
liga skriftecken, hvilka snart befunnos tillhöra den 
babyloniska a. k. kilskriften, och utom af henne tyc- 
kas dyliba lertaflor äfven bafva påträffats af andra; 
åtminstone voro de pä viotem 1887 — 1888 en gan- 
ska omtyckt handelsvara i Kairo, där de infödde ef- 
ter bäfita förmåga schackrade med dem, slogoa om 
dem och stulo dem frän hvarandra. För att fä mera 
betalt knackade de ogeneradt sönder de större taf- 
loma, som sedermera försåldes i bitar, och så fort- 
gick ofoget, till desB att regeringen slutligen grep in 
och gjorde ända på affären. Resultatet blef, att 
320 lertaSor eller fragment af dylika räddades, och 
af dessa tillföllo de 82 värdefullaäte British Museum, 
som nu ul^vit dem i en prydlig upplaga; museet i 
Berlin fick 160, dock sämre åtgångna, museet i Gizeh 

Dpi ..d hy Google 



90 EM DIPLOIUTISE BBBTViZLINQ. 

60, och reetea bar öfrergitt till privata samlare. Af 
Bamtliga brefv«i nttom 1896 en engelBk, af Wiock- 
ler ut^fven Öfvereättning, och iDoehållet har redan 
länge rarit föremål för veteiiBkapIig diskuaåon. 

Som man enart fann, hade man här p&träffat en 
del af det ^yptiska stataarkivet från de bada farao- 
nema Amenopbia III» och Amenophia IV:8 tid, d. t. b. 
man hade fannit de diplomatiska noter, Bom af Asiena 
furstar skickats till det egyptiska hofvet Alla dessa 
noter — äfven en fr&n Egyptens farao — äro skrifna 
med babylonisk skrift och p& babyloniska, som att 
döma t^raf då tyckes hafva varit det allmänt diplo- 
matiska spr&ket i Orienten liksom sedermera aramäi- 
skan. Oodt lär språket icke vara, och Sere af de 
asiatiska Bmåfaratamea kabinettsaekreteiare skola, en- 
ligt en kännares vittnesbörd, ganska ofullkomligt 
hafva känt till sin babyloniska. Grammatiken e&ges 
vara klen, och ej säUao finnas, i brefveu frän Pales- 
tina, kanaanitiska ord inblandade. Ett af biefven 
— föF öfrigt ett bland de största — är af obe- 
kant anledning skrifvet pä det fortfarande okända 
Mitani-spriket. Mitani var ett rike, som sträckte 
sig från Kappadokien till Nineve och hvars be- 
folkning tyckes hafva varit besläktad med de pä 
den sista tiden i den vetenskapliga världen sfi myo- 
ket omtalade hittiterniL Men äfven detta bref skall 
nog i en snar framtid afslöja sina gåtor och i och 
med det samma för forskningen öppna ett alldeles 
nytt språkområde samt bidraga till tydningen af de 
många inskrifter, vi hafva frän hittiteinas forna rike. 

Men frånsedt detta bref är väl samlingens för- 
nämsta intresse af historisk art, ty denna diplomati- 



Dpir^ci hy Google 



KK DIFL01UTI8E VBETfllLTSQ. 91 

ska korrespondens är, bA vidt jag vet, des äldsta, 
Bom världen känner: enligt den vanligaste kronologien 
förekrifver den sig bån tiden kort eft«r år 1400 f. 
Kr. och är sfiledee nu vid pass 3,300 år gammal. 

De flesta brefven äio från eg3rpti8ka lydfurBtar 
och ämbetsmän 1 Palestina, några bån det babyloni- 
ska bofvet och åtskilliga bån Mitani och andra ri- 
ken i bämre delen af Aaien. De gifva oss sAIedeB 
den yppersta inblick i denna tids politik och kaltor 
samt förtjäna att blifva mera allmänt bekanta äfven 
1 Sverige. I förväntan på en framstållmDg från mera 
kompetent håll, må det tillåtas en lekman att i all 
anspråkslöshet redogöra för deras innehåll och ka- 
raktär. 



Korrespondensen atmärker sig liksom all dylik 
litteratur för sin stereotypa kurialslil, ehuru denna 
naturligtvis icke är så litet efvikande bån den, vid 
hvilken vi äro vana, och denna kurialstil var, som 
man lätt kan förstå, ganska olika, sä vida det var en 
lydfnrste eller en suveräu, som tilltalade den mäktige 
härskaren vid Nilen. Så t. ex. börjar den kanaaniti- 
ske lydfursteo ^b-Addi af Gebal ett af sina bref: 
>Rib-Addi talar till landens konung, den store konun- 
gen, stridens konung. Mä Gebals Baalat (gudinna) 
gifva makt åt min herre, min konung. Sju och åter 
sju gånger faller jag ned inför min herres, min sols 
fdtter>. Med denna ödmjuka ingress inledas de fle- 
sta dylika bref, någon gång med ett ytterligare tillägg 
af komplimenter, såsom: >Se, staden Gebal tillhör i 
aanning min herre, ländernaa sol, jag är fotapallen 



Do,T«j hy Google 



92 EH DIPLOUATISE BREFVÄZLIMQ. 

för min herres, min konaDjta fötter, och jag är hans 
trogna tjänarei. Och i samma stil Sa ofta afslat- 
ningen på brefvet, t. ex.: >0m konungen skuUe be- 
gära min hustni, Bknlle jag icke tveka att atlämna 
henne, och om konungen akrefve till mig: stöt brons- 
Bvärdet i ditt hjärta och d$, sä skulle ji^ ej dröja 
med att utföra- konungens befallning». Bom msn ser, 
bruBto uttrycken ingalunda i vördnadsfnll ondergif- 
venbet. 

Mera -^^igt skrifra de själfständiga faretarns 
till sin >broder> af Egypten. 8ä t. ex. börjar ett 
bref, eom Kadascbman-Bel, konung af Babylon, aSå- 
fit: »Till Nimmuria (Amenopbis III), konung af 
Egypten, min broder. Kadaschmao-Bel, konung af 
EardnoiaBcb (Babylon), din broder. Med mig står 
det Täl tm. M& det stä väl till med dig, med ditt 
buB, dina gemåler, dina söner, dina höfdingar, dina 
soldater, dina hästar, dina stridBvagnar, ditt land, m& 
det Btä väl till. M& det gA väl för mig, för mitt 
hus, mioa gemåler, mina söner, mina höfdingar, mina 
soldater, mina hästar, mina stridsvagnar och mitt 
lftnd.> Ungefär samma, icke som värst stilistiskt 
el^auta vändning återkommer i en föga varierad 
form afven i de andra suveräna furstames bref, också 
i det bref, som Nimmuria (Amenophis III) aSät till 
sin knnglige broder i Babylon. Frasen tillhörde så- 
ledes den tidens internationella etikett, och denna 
etikett tyckes dä hafva varit nästan lika sträng som 
pä den vestfalieka fredens tid; i en diplomatisk not 
höra vi värkligen, huru en furste kli^ar öfver, att 
den inbilske och brutale Napoburia (Amenophis IV} bör- 
jat ett bref med aitt namn i stället för med adreasatens. 

Dpi ..d hy Google 



XN DIPLOHATieS BBEFVAXLINQ. 9S 

Om de ^yptiaka ämbetBmaQoaförhåUaQdeDa gifra 
deBsa bref för öfr^t Ate killiga, ganska intreBsaDta 
upplyamDgar. Så t. ex. bar ett bref följande kansli- 
registrering : lEmottaget i Nimmurias treltioandra 
t^eriogafir i den iörata vintermAnaden, den tionde 
dagen, när hofvet befann aig i den Bödra hufrudeta- 
den (Tebe) på borgen Ka-em-ecbut. Doplikat af Na- 
harina-bréfvet, 8om budbäraren Pirizzi ocb en annan 
förde med Big.> Huni ntveoUadt måste icke det by- 
råkratiska syateta bafva varit, 00m utgör förutaätt- 
ningen för en dylik annotation! 

Om denna byråkrati få vi ock i bretven andra 
påminnelser, ocb dessa antyda, att Egyptens enväl- 
diga faraoner liksom Rysslands tsarer i mycket blott 
voro dockor 1 de mäktiga ämbetsmfinnens bänder. 
En högst inSytelserik man var den kunglige efciifva- 
ren Haja, likaaå hofmannen Dudu, generalen Ama- 
nappa samt framför allt nedre Egyptens ilandsböf- 
ding> Janbamu, och ingen af dessa ty<^es hafva va- 
rit okänslig för mutor; då liksom nu spelade *back- 
BtduBch» en mycket etor roll i den orientaliska för- 
valtningen. 

Så bafva vi några, dock tyvärr mycket skadade 
bref, i hvilka de egyptiska och de främmande mini- 
Btrame utbyta skänker med hvarandra, och de stac- 
kars lydfurstame fingo tydligen punga ut med gan- 
ska betydande summor till den mäktige Amanappa 
ocb den ännu mera allsvåldige Janhamu. Uttrycken 
i brefven till dessa höga herrar äro ]rtterBt vördnads- 
folla. Så skrifver den stackars Rib-Äddi af Gebal: 
>Till Amanappa, min fader, Rib-Addi, din son. In- 
löi min faders fötter faller jag ned. Ofta ocb åter 

Dpi ..d hy Google 



94 EN DIPLOHA.TIBE BBXFVÄZLINO. 

ofta har jag frågat dig, om da d& icke kunde rädda 
mig or Abd ABcherae hand? . . . Men da svarade : 
frakta dig icke, Qtan ekioka ett skepp till Jarimuta 
(nedre Egypten, d. v. 8. JanhamoB gnvemement), ooh 
flilfver och Ufidnoder skola dSrifrfin Bkickas dig. Jag 
lydde dig, och bar nio ginger förg&fveB talat med 
böfdingen (Janhamu)>. Men JanhamQ var tydUgeo 
matad af den listige amoriterforeten Abd-Aechera 
och denaea son Azim samt gjorde intet tör att hjälpa 
den nödstälde Rib-Addi, som trots det att han tyc- 
kes bafra haft fältherren Amanappa pä sin sida, lik- 
väl icke lyckades att få några hjälptrapper från nedre 
I^iypten. Men Asira och Abd-Ascbera hade också 
förstått att vinna den inflytelserike Dudn samt sekre- 
teraren Haja. TiU den förre skref Asira: >Till min 
herre Dudo, till min fader. Asira, din son, din tjä- 
nare. Jag faller ned intör min faders fötter, må min 
fader må väl. Se, o Dudu, jag gifver allt hvad min 
herre önskar. Och låt konungen, min herre skrifva 
alla sina önskningar ooh jag skall uppfylla dem. Och 
må Döda, min fader, skrifva mig till om sina önak- 
ningar, och jag skall uppfylla dem. I sanniBg, da 
är min fader och min herre, och jag är din son, och 
amoriterlandet &r ditt land, mitt hus ditt hus. Ooh 
hvad hälst du äo önskar, eft skrif blott, och jag skall 
gifva dig, hvad da ÖDakar.> Tack vare dessa motor 
fick ockeå Aziru en längre tid fara fram i Palestina 
nästan som han ville, och de öfriga furstaroes klago- 
mål kommo ofta måhända ej längre än till det kung^ 
liga kansliet, där Dudu drog försorg om att de stan- 
nade. Oförskämdast synes Janhamu hafva varit, om 
mOQ får tro en småfurste, Milki>«l: >Blå konungsD 

Dpi ..d hy Google 



EN DIPLOKATISK BBBTTÄZLIMa. 96 

min hene, veta det d&d, Bom Janbama har aUfvat, 
sedan jag länmat konnngen (hos hvilkeD han per- 
sonligen tyckes hafra infannit Hig för att begära bjälp 
mot Abdicheba af Jerusalem). Se, han bar röfvat 
3,000 talenter nr min band och sade till mig: 'fpi 
mig din bnatm och dina söner, att jag m& döda dem'>. 



En mycket inflytelserik ställning hade ocksä Fa- 
raos moder, och dä man icke på annat B&tt kunde 
göra sig börd vid bofret, vände man sig till henne 
— också med vederbörlig »backscbiBchi. 8ä akiif- 
ver Tnsobratta, konung af Mitani, till Ti, Amenopbis 
lll:s enka och Amenopbis IV:s moder, och ber, att 
hon skall ISgga sig nt för honom hos sonen. Bref- 
vet börjar med åtskilliga välönskningar för drottoin- 
gens hus, i hvilket Tuacbrstta också innefattar *Ta- 
dnchipa, min dotter, din nnga medgemäli, och slu- 
tar med följande knltnrbild: iLåt dina budbärare afgå 
till Joni, min gemål, pä samma gäng som Napchu- 
rias (Amenopbia IV:b) sändebud, och Junis budbärare 
skall också komma till dig. Se, jag sänder skänker, 
bestämda för dig, askar, fylda med vålluktande oljor*. 
Ty^JT är brefvet bär skadadt, så att vi ej få den full* 
ständiga katalogen Öfrer dessa kungliga väugäfvor, 
men af ett annat — likaledes stympadt bref — fram- 
går, att konnngamodem äfven fått dyrbara stenar, 
hand- och Örringar. 

Ofver bnfvud tyckas bofvets damer hafva spelat 
en ganska viktig roll i politiken, och flera af brefven 
röra giftermälaangel^enhetn. Men en härskare pä 



hy Google 



96 BN DIFLOMATIU BBEFVÄXLIHO. 

Faraoa tid kände ock i dylika frågor hsfva en vid- 
lyftigare koneapoadens än en monark i vara dagar, 
enär han alle icke var bunden af nägot bestämdt an- 
tal gem&ler, utan kunde, d& politiken så fordrade, 
beevägra sig med alla Bina kungliga bundsföivandter. 
Ett ganska upplysande kapitel 1 den vigen är btef- 
växlingen mellan Egypten och Babylonien. 

I Amenophie III:b välföraedda harem befann b^ 
den babyloniske konungens syster, men förmodligen 
ville Ameoopbis ytterligare etärka de vänskapliga för- 
bindelserna med Kadaschman-Bel och anhöll därför 
att s&Bom ett förnyadt bevis p& den babyloniske här- 
skarens förtroende erhftlla äfven bana dotter till ge- 
mäl. På detta bref svarade emellertid Kadaschman- 
Bel undvikande: att ingen af hans sändebud ännu 
hade sett hans syster vid hofvet, och han visste så- 
ledes ej, om hon var lefvande eller död. P& sina 
töndebud litade han för öhigt icke, å& de icke per- 
sooligea kände prinsessan, och, tillfogar han, hvem 
vet, om ej den dam da visat för dem varit en tig- 
gares dotter, en gi^äiska, en flicka fiån Mitani eller 
från Ugarit? P& dessa dystra betraktelser svarade 
emellertid Amenophis med några andra frågor. Qvar- 
fÖT hade Kadaschman-Bél icke ekickat en kamiiu 
(eunack), som värkligen känt prinsessan och som kun- 
nat släppas in i Amenophis' harem? Och hvad an- 
ledning kunde Amenophis väl hafva haft att fördölja 
hennes död? 

Det egentliga skälet till Kadaschinan-Bels kanske 
ej så upprikt^ menade tvifvelsmål var dock, såsom 
af fortsättningen framgår, af en mera ekonomisk na- 
tur. När — hade haa akrifvit — mina sändebud 

Dpi ..d hy Google 



EK DIPLOMATIBK BREFVÄXLIITO. 97 

hatt företAde inför din gemål och min ayala, »borde 
de hafv& bringat mig några gåfror från henne •åBom 
en bevis på, att hon yärkligen befinner dg hoe dig,* 
Som man märker mynna broderns ömma farhågor at 
i ett ganska genomskinligt utpräBsningsfÖreÖk. Men 
äfven på detta visste Amenopbis att erara: *När de 
stora koQungame, dina allierade, mottaga dina dött- 
rar till gemåler, måoDe de då skicka allt drt de 
hafva och det deias gemålw hafva till dig?> Ame- 
nophie ansåg sig för Öfrigt hafva goda skål att be- 
skärma sig öfver de babyloniska såndabndens npptift- 
dande. De hade klagat öfver, att de ej fått några 
presenter, men, fortsätter han, »hvilken som in kom- 
mer tUl Egypten, äfven om han kommer alldeles en- 
sam, får gnid, silfver, olja, kläder och all möjlig yn- 
nestbfl visning, mera än i andra land>. 

Förmodligen blef denna diplomatiska kontrovere 
angåeode syetem ordnad till ömsesidig belåtenhet, ty 
i ett nytt bref återkommer Kadaschman-Bel till frå- 
gan om dottern: »Min dotter, som du begär till 
äkta, bar na vuxit app och är mogen för ett gifter- 
mål; skicka och låt hämta henne.» Men i samband 
härmed anser Kadaschman-Bel ej nr vägen att vid- 
röra den gåfva, han — väl som ersättning tUT äio- 
kan — fått mottaga från Egypten, eller 30 goldmi- 
nor, en summa som han i faderlig stolthet anser 
vara alltför knnseUg, säiskildt i betraktande af de 
rika presenter, som han skickat till Egypten. 



I ett tredje bref är det Kadaschman-Bel själf, 
som nppbäder som friare, ej hällor du utan ekono- 



hy Google 



98 SN DIPLOUATISK BKErTlXLIMO. 

miska biafeikter. Han hade anbåUit om Faraos dot- 
ter, men till svar fått den stolta repliken, att ea 
egyptisk konungadotter icke giftes bort atanfär sitt 
^;et land. Generellt taget låg häri nog en sanning, 
t; Åtminstone var det mycket vanligt, att Farao gifte 
sig med sina egna systrar — det enda sättet för per- 
soner med deras böga börd att ondvika en mesallianB. 
Men Kadaaobman-Bel, som tydligen förälskat sig Åt- 
minstone i hemgiften, lät icke afskrilcka sig af denna 
lilla ohöfligbet, utan framställde ett annat förslag, som 
åtminstone utmärker sig för sin originalitet: >Hvad 
vilt detta säga? Du är ju en konung ocb kan bandia 
efter ditt hjärtas önskningar. Om do gifver mig 
henne, hvilken djärfves väl säga något däremot? När 
do hade berättat mig ditt svar, skref jag: Döttrar 
och vackra kvinnor hafva vttzit upp (i Egypten). 
Om någon vacker kvinna finnes där, sä skicka henno 
till mig. Hvilken djärfves väl påstå, att hon icke 
är konungens dotter? Om du likväl alls icke vill 
skicka någon till mig, sä fäster du iutet afseende vid 
broderligbet ocb vänskap.» 

Afelutningen af brefvet är lika karaktäristisk. 
>Beträffande guldet, om hvilket jag skref till dig: 
Skicka guld, mycket gold till mig, sänd det genast 
denna höst, antingen i månaden Tammuz eller i må- 
naden Ab, och då skall jag fullborda det arbete, 
bvilket jag ou bar för häuder. Om du — likväl 
denna höst, i Tammuz eller i Ab — skickar det 
guld, om hvilket jag skref, så skall jag gifva dig min 
dotter, men du skall gifva mig guldet, aom jag be- 
gärde. Och om du icke skickar guldet i Tammus 
eller i Ab, eå kan jag icke foUborda det arbete, jag 

D or .«j hy Google 



■KS DIFLOKATTBE BBBFVJXLIHO. 99 

nn börjat . . . När j^ fullbordat det aibete, boid jag 
nn har for händer, hvartUl skulle jag tSI d& behöfva 
guld? Om da dä äo eäode mig 3,000 talenter guld, 
skalle jag icke mottaga dem, men aäods dem tillbaka 
och icke i^fva dig min dotter till gem&l.> 

Haaa efterträdare BuroaboriaBoh tigger nästan 
ännu oförsyntare. »Sedan min fader och din fader 
— akrifrer han till Amenopbis IV — öppnade vän- 
skapliga törbindeleet med hvarandra, plägade de alltid 
Bkicka hTarandra rika gäfvor, och den ene afslog icke 
xdfftn önskaa, som den andre framställde, bur stor 
den än var. Nu har min broder s&Bom present skio- 
kat mig blott tvä guldminor, men skicka mig mycket 
gold, aå mycket som din fader, och om mindre, sänd 
hälften af det din fader sände. Hvarför skickade da 
mig blott tvä galdminor? Arbetet pä templet pfig&r 
nn som bäst, och med kraft har jag gripit mig an 
med dess fullbordande. Skicka mig därför mycket 
gnid. Och hvad hälst du önskar frän mitt land, 
skrif , och det ekall sändas dig. > Säsom ett bevis pä 
hane goda vilja medföljde en present af tre minor 
lapia lazoh, fem hästspann och fem krigsvagnat. 

I ett följande bref upprepar ban sin begäran om 
guld, >myoket guld», och tillägger: >Mä min broder 
icke lämna det guld^ han skickar, till någon ämbets- 
man, ntan mä min broder med egna (^n sjäif se 
det, mä min broder ejälf försegla och afsända det. 
Emedan min broder ej själf säg efter det guld, han 
nyss skickade, utan en af min broders ämbetsmän 
förseglade och afsände det, sä voro de guldminor, 
gom de förde till mig, ondermåUga, när jag lade dem 
i smältugnen.» 

Dpi ..d hy Google 



100 EM DIPLOUATIfiE BBITVAZLIHO. 

Baraaburusoh kände dock trösta sig med, att 
han ej tbi den ende tiggaren vid det egyptiska hof- 
vet Så ekrifver konungen af AesyrieD: >I ditt land 
är guldet s& ymnigt som Btoftkomen . . . Jag hAller 
DU på att fullborda det nya palats, som jag bygger. 
Skicka guld för byggningen och för dees inredning. När 
mio fader Aaanr-nadin-abi skickade till Egypten (och 
bad ont guld), sändes honom 20 talenter guld, och 
Där konungen af Hanigalbat skickade till sin fader 
(efter gnid], sändes bonom likaledes 20 talenter guld.» 

Priset tages dock af konung Tuschratta af Mi- 
tani. I det första brefret uppträder han visserligen 
blott såsom den ädelmodige gifvaren och erinrar om, 
att Nimmuria var gift med hans syster. Af brefret 
Dumro två finna vi, att han ökat sin välvilja genom 
att äfven afsända sin dotter till Nimmuria, som han 
därför vänligt titulerar »min måg>. Men strax där- 
efter Öfrergår han till realia och fortsätter: »Jag 
ekrifver detta till min broder, på det att han må be- 
visa mig ännu mera kärlek, än ban bevisat min fa- 
der. Nu b^är jag guld af min broder, och detta 
guld behSfver jag för två orsakers sktill, i första rum- 
met för Mttflget, i det andra för hemgiften. Må 
därför min broder skicka guld i mycket stora mas- 
Mr, otaligt mycket, och må han skicka mera guld 
till mig än till min fader. Ty i min brodera land 
är gnidet ymnigt såsom stoftkornen. Må gudarna så 
foga, att ehuru guld nu finnes i öfverSöd i min bro- 
ders land, han likväl må få tio gånger så mycket 
guld som nu. Säkerligen skall ej det guld, jag na 
begär, smärta min broders hjärta, men må min bro- 
der ej h&Uer bedröfva mitt bjärta. Må alltså min 

Dpi ..d hy Google 



BH DIPLOHATISE BBSTViXLIMa. 101 

broder ekicka mig gald, tallöst med guld, guld i atora 
massor. Och bvad &a min broder b^&r för sitt bus, 
m& bao blott skrifva därom, ocb han skall få det, ty 
jag TiU gifva hvarje gäfva, min broder önskar. Oob 
detta land &r mia broders land, detta hns hans bus.* 
I det hela tyckee Toschratta hatva j^undrat sia 
kfire >broder>, sväger och måg ganska bra. Det Bistå 
vedermäle han erhöll eller, rättare sagdt, skulle hafva 
erhållit af dennes bevågenhet, var några statyer af 
rent guld. Men just som de skalle afsklckas från 
^ypteo, dog olyckligtvis Nimmuria ocb efterträddes 
af den snåle och bråkige Napcburia (Amenopfais IV), 
bvilken både den taktlöshetec att sända Tuschratta 
— ej själfva gnldstatyema, utan trämodellema till 
dem. Detta såg nSstao ut som en blodig ironi, ocb 
i hvarje fall uppskattade Tuschratta alls icke det 
skämtsamma i premnten. Det uppstod dårför en 
ganska hetsig diplomatisk notväxling mellan Mitani 
och Egypten, och det ser ut, som om tvisten slutat 
med ett fredsbrott. 



Det ojämförligt största intresset ankojrter «g emel- 
lertid till brefven från Palestina, genom hvilka vi få 
en ypperlig inblick i de politiska och sociala förhål- 
landena i detta land strax före den israelitiska inva- 
wonen. Kanaan hade eröfrats af den egyptiske hjäl- 
ten Thutmosis III, men i det stora hela tyckes lan- 
det hafva fått beb&Ua en viss sjalfstyrelse. Någon 
fara för det egyptiska väldet innebar detta knappast, 
då hela landet sönderföll i en mängd af hvarandra 
oberoende byområden, städer ocb andra kommuner. 



Dpi ..d hy Google 



102 KK DIFLOIUTISE BRBrVÄXUlia. 

DeBsii Btyrdee af inbemaka lydfarstar ^er af egyp- 
tiska ståthållare, och i deras inbördes afuodsjuka hade 
Farao sia säkraste borgen mot ett allmänt uppror. 
Om det sätt, på hriiket dessa daodesfurstar styrde 
sina områden, tyckes han föga hafra bekymrat sig, 
blott den årliga tributen ordentligt erlades, och frSo- 
sedt denna inskränkning Sngo kanaanitema sköta 
sig tämligen på ^en hand. Detta förenklade betyd- 
ligt förvaltningen och hade dessntom den fördelen att 
ej kosta regeringen något Var det föi öfrigt någon, 
som tredsksdes med skatten, behöfde man ej besvära 
sig med att skicka några ^^ptiska trupper till Ka- 
uaan för att uppfriska den tredakandes offervillighet, 
utan kuade i stället gifva en rival det angenäma 
uppdraget att tukta den försumlige. Tack vare dessa 
förvaltningemaximer befann sig också hela Palestina 
i ett vildt inbördes krig, alla slogos mot alla — un- 
der det att den egyptiska rearingen Ingut såg på 
samt höstade in mutor från alla de tvistande. Var 
det nigon, som blef allt för fr&ck samt hotade att 
hemäktiga sig ett allt för stort område, erhöU han 
en vänlig inbjudan att personligen infinna sig vid det 
egyptiska hofvet — en inbjudan, som mottogs med 
ungefär samma glädje, med bvilken en turkisk pascha 
i våra dagar mottager det beryktade silkessnöret. Bn 
dylik process höide dock lill undantagen, och i följd 
däraf var rättslösheten nästan fullständig. Icke ens 
Faraos egna sändebud voro säkra för de kanaanitiska 
röfvame, karavaner plundrades, och gåfvor till och 
från Farao kommo bort på vägen. Först då vålds- 
handlingarna blefvo allt för svåra, infunno sig några 
egyptiska trupper för att tukta packet. 

Dpi ..d hy Google 



BM DIPLOUATIBE BRBFVÄXUNO. 103 

För Israels hietoria Sro B&ledes dessa bref &f en 
gaDska stor betydelse. Vi kunsa genom dem första, 
huni det var möjligt för en liten, men kraftif; och 
samlad Ökenstam att tränga in i Kanaan och där 
bita sig faat. Hade kanaaniterna varit eniga och med 
hela sin makt kaatat sig mot fienden, hade iBrae! 
säkerligen ganska hastigt drifvits tillbaka till öknen. 
Na d&remot kmide dessa bedainer eröfia det ena 
området dä, det andra d&, och tack vare de kanaani- 
tiaka Bamhälleoas afundsjuka hade de troligen ej s^årt 
att finna allierade. Där så behÖfdeB. 

För öfrigt förefaller det, som om brefven akuUe 
behandla den israelitiska invasiooens första tid. Bland 
de folk, som foro fram i Palestina, omtalas näm- 
ligen också Habiri, och i dessa vilja ds flesta 
forskare, om än icke alla, se hebräema. De upp- 
träda ännn såsom en beduinstsm, hvilken särskildt 
häller lill i det södra Palestina, trakten kring Jeru- 
salem, där de värfvas af än den ene, Sn den andre 
af de stridande. Men därjämte svärma de också 
kring i trakten af Libanon, och hade måhända äfven 
satt sig fast i Ephraims bärg. Visserligen har denna 
fråga om identiteten mellan Habiri och hebräer anno 
ej fått sin afgörande lösning, men skulle — som det 
ser Qt — de båda folken visa sig vara ett ooh samma, 
så hafva Tell-el-Amama-brefven därigenom fått ett 
nästan oskattbart -nLrde för den gammaltestamentliga 
kritiken. 



Dpi ..d hy Google 



När Geijer blef professor. 

"^Kå Geijer 1803, vid äDaa ej f;lda 21 år8'ålder, 
_^^ »eröfiat* Svenska akademiens Btora^^pris för eitt 
äreminne ölver Sten Sture, Tar ban med den tidens 
vördnad för dylika utmärkelser redan en stor man; 
ban hade — för aft b^agna Tegnérs ord — på en 
dag *TUzit till en jätte>. Men tiots denna tidiga 
framgång gingo bans befordringar vid uoiverBitetet 
vida mindre raskt, än man kunnat vänta; docent 
blef han först 1810 och professor 1817 — samt då 
ingalunda ntan strid, och hans kort förat gjorda an- 
sökan om en adjunktui hade misslyckats. Då dessa 
Geijers akademiska föibåUanden icke torde vara all- 
mänt kända, kan det ej anses opåkalladt att bär med 
några ord baröra dem. De hithörande handlingarna 
hafva älven så till vida intresse, att de äfven belysa 
Oeijers förhållande till den bekanta filosofen Grnbbe, 
bvilken i dessa papper framstår såsom en ovanligt 
nobel ocb rättänkande man. 

Grubbe, som var tre Är yngre än Geijer, var 
1810 sökande till den då lediga professuren i prak- 
tisk filosofi, som Biberg erböU, samt utgaf med ac- 



Dpir^ci hy Google 



MÄR eXUBB BLEP PBOFSSflOB. 106 

ledniDg däråt specimeaaskriften De Harmonia Religio- 
nis et Moralitatie in PbUosophia practica Tindicanda. 
Med aDledning af denna ekrift tillät sig Geijer ett 
utfall i Bin i Idonas andra häfte (1811) införda upp- 
sats: Om historien och dess fitrhållaode till religion, 
niTtoIogi och saga. Den i en not införda kritiken 
mynnar ut i följande kraftord: >Det vore viBserligen 
öfreräödigt hesTär att antasta detta nyBSDämnda ar- 
bete, om ej dess författare röjt lika mycket anspråk 
som inrotad medelmåtta. Det är tid, att lärdoms- 
prol till ett för samhället b& viktigt ämbete som en 
IBrareSysala i filosofien underkastas en allmännare pröf- 
ning.» 

Att på detta Bätt anfalla en kollega vid univer- 
sitetet kan just ej kallas vidare taktfullt, och Ombbe 
hade ock rätt alt känna sig särad, i synnerhet som 
han sAsom sökande till en akademisk syssla befann 
ng i en situation, då äfven en fiegmatiak natur är 
ganska sensibel. Han svarade emellertid lugnt och 
^rdtgt i broschyren >Om förhållandet mellan religion 
och moral». Det enda polemiska i denna skrift är 
ffli kort passus i företalet: *Ofver den del af anmärk- 
Dingen, som Sr riktad mot hane (Grubbes) person, 
vill han ej förlora ett ord. Han lämnar det med 
follkomiigt lugn åt läsarens rättvisa att bedöma så- 
väl anfallets beskafienhet som den angripnes visseiU- 
gen blott medelmåttiga egenskaper*. Men detta hof- 
samma svar gaf den ingalunda blygsamma Geijer en- 
dast anledning till en ny replik: *0m rätta förhål- 
landet mellan religion och moraliteti, som öfverträf- 
far det första utfallet i invektivens väldsambet Grub- 
bes athandljng karaktäriseras såsom ända igenom ab- 

Dpir^ci hy Google 



106 NiB OEIJER BLBP PBOnflSOB. 

Bord och den där b^agnade beviaföringeii »afsägei 
för alltid domen Öfrer författarens filosofiska duglig 
het. Emellertid kan jag blott genom denns ge- 
nomdrifaa potentierade oreda i hans afbandlingar 
förklara mig, hvarför de kunnat finna Eörsvarare, 
t. o. m. beundrare. Hade i dem funnits något 
enetaka, i ögat fallande felslut, någonting saillant, 
bvarvid man kunnat hålla sig och få rätt på härf- 
tråden, så hade omdömet om dera varit snart afgjordt. 
Na lifter grundfelet ej på något ställe, utan öfver allt, 
går öfver allt Igenom och rörer det ena om det andra. 
Man kan ej tro, att allt är blott en enda, lifslefvande ab- 
surditet. Ty det falska, då det uppträder jämte det 
sanna, har människan lätt att utskilja, men att ge- 
nomse den totala och i sin rundning kompletta ab- 
surditeten, att begripa själfva obegripligheten för bvad 
den är, därtill fordras en möda, som icke belönar 
sig, och ett ej vanligt förstånd . . . Härmed — fort- 
sätter Geijer — vore då väl omdömet om den inro- 
tade medelmåäan så väl som anspråket mer än till 
fullo rättfärdigadt I färetalet till sin sista skrift, 
där författaren uppträder, i sitt värde innesluten, ty- 
der han detta omdöme till ett persoDligt anfall, Öfver 
bvilket han ej vill förlora ett ord (han har förlorat 
många ord för att bevisa detta omdöme). Han läm- 
nar åt läsarens rättvisa, säger han, att bedöma si väl 
anfallets beskafienbet som den angripnes visserligen 
blott meddtndUiga egenskaper. Nu, hvad bar jag 
sagt emot hans person, emot honom själf såsom män- 
niska? Ej ett otd. Det är min skyldighet att tto, 
och jag tror gäma, att han i detta afseende har goda 
egenskaper. Men öfver hans person som skriftat^lare, 

Dpi ..d hy Google 



MÄB «BIJBR BLEV PBOnsaOB. 107 

det Till B9ga ej öfver haoB vilja, mea öfver hans för- 
BtAnd har kritiken domsrätt, sä snart han som för- 
fattare uppträder... Vidare: jag har beakyllt hans 
författareperson för anspråk. Nu är väl hvar och en 
Bädan en person med anspråk, ty hrarför akrifver man, 
om man ej tror sig ktmna säga någonting, som du- 
ger. Men desea anspråk äro tadel värda i samma 
m&n, Bom de äro parade med oförstånd, och oför- 
Btändet är utan tvifvel anstötligast i de ämnen, som 
juBt fordra det klaraste först&nd. Tillämpningen p& 
närvarande fall gör aig själf.» 

Härpå kom äter ett nytt avar af Grubbe, som 
nu — och detta gaoska ursäktligt — Uig humör, i 
Bjnnerhet som han icke utan skäl misstänkte, att 
Geijer här endast gått Benjamin Höjers ärenden; Hö- 
jer, hvilken i Geijer hade en ifiig beundrare, var 
nämligen Grnbbes fiende. 

Si stod saken, då kort därefter adjunkturen i 
teoretisk och praktisk filosofi blef ledig. Geijers vän 
Höjer var dä död och Grubbe innehade den aSidnes 
lärostol. Pi hans votum berodde BåledeB ofantligt 
mycket, och man måste medgifva, att Geijer juBt ej 
kunde vänta sig någon mild dom af en pereon, han 
pä detta sätt förolämpat. Icke häller kunde han 
trotsa på sina lärda meriter, ty hans filosofiska bagage 
var ej synnerligen stort. Hans gradualbetyg voro 
klena, approbator i teoretisk och cum laude i prak- 
tisk filosofi. HanB akademiska skriftställen i denna 
vetenskap inskränkte sig till den obetydliga epe- 
cimensskriften De jure Natune, som blott upptog 
några blad, och för öfrigt hade han endaet att 
Åberopa några populära uppsatser — samt strids- 

Dpir^ci hy Google 



108 NÄK QBIJBR BLEF PROPE8B0R. 

Bkriftoroa mot Grnbbe; och hon var icke docent i 
filosofi, utan i histori». Visserligen voro hans med- 
Bökande icke några vetenskapetis stormän, men bland 
dem fanns det en, aom genom sin Ålder ocb sina mftnga 
papperameriter var farlig, nämligen e. o. adjunkten i 
filosofi Elias Kristoffer Grenander, hvilken dä varit 
akademisk läiare 1 elfva Ar ocb redan uppnått en 
lefnads&lder af fyrtio. Geijers andra båda medsö- 
kände, docenterna i filosofi Lars Magnus Enberg ocb 
Abr. Neneén, voro noga och sflledeB mindre farliga 
änder denaa anciennitetsprincipens gyllene tid. 

DA ärendet den 1 juni 1814 förekom inför den 
filosofiska fakulteten, både Grubbe såsom den yngste 
ledamoten att yttra sig först, och hans yttrande, hvil- 
ket jag här meddelar, är ett mönster af beder och 
skärpa. Man söker där fåfängt efter ens en anspel- 
ning på den nyss ändade litterära fejden, ocb om än 
denna bos Grubbe kvarlämnat någon tagg, märkes 
icke en gång ärret i ämbetsmannens votum: 

>Äf de fyra eökande, hvilka alla gaaom godkftnda ipe- 
ciminB dokameaterat sig eåsom kompetenta, eynas mig 
tT&niie, oBmligea hr «. o. adj. maj{. Qrenaader och hr mag. 
doc. Oeijer framfOr de Sfriga fOrtjftnte att vid den itrkgA- 
varande ayselanB besättande komma i Åtanke. Jag skalle 
Onaka att ntan orKttvfaa kanna tillKgga den af dessa, som 
till letnadsår och akademisk tjanatgOriog Kr den äldste, 
Dtmligen hr adj. Grenander, ett stgjordt foretrsde. Men 
med don stArsfa benägenhet att gitva ät hans fOrtjftnateF 
all tillbörlig vikt, nOdgas jag likvftl fflr alt icke brista i upp- 
fyllandet af en helig och ovillkorlig ämbetsplikt bestoradt 
tillkOnnagifva, att hans medsOkaode, hr mag. doc Geijer i 
anseende till sina genom flera ntgifna skrifter Ådagalagda 
ovanlig» natSTgåfvor och sin lika grnndliga som anivereella 
bildniog efter min Ofvertygelse måste erktUmas för den 
skickligaste af alla de sOkande. Det U aannt: filoeofien 



hy Google 



SÅR SGIJ8R BLBP PROFESSOR. 109 

BTDOB icke hotra Tarit hr mag. doc. Geijera egentliga bnf- 
TndMndiam: emellertid ftr iikvKl, ftfven i aJMende på filo- 
eoBsk bildning, fOrbfillaadet mellan honom och hane med- 
BOkande sådant, att jag med Mimmanlagdt afaeende dårpå 
och pi hane OtrertTäfTande egenskaper i allmBnhet icke otan 
orlttviaa skalle knnna nndgå att appfOra honom i fOrsta 
rammet på f&rslaget till den ifrågavarande ajrulan. Emel- 
lertid och ebara Öppet Jag erk&nner denna hr mag. doc. 
Geijere flfveriageenhet, kan jag likväl icke neka, att det i 
tv&nne afaeenden ekalle synaa mig Onakligt, att han genom 
utsikter till någon annan mot hane förtjänster mera Bva- 
rande befordran fnnne sig fCranlåten att mindre efteretrftfya 
den, till hvilken han nn anmftit sig eåaom sökande. Dela 
skulle det nämligen tOr vetenekapema vara förmånligast, 
om hr mag. doc. Geijer sattea i stånd att helt och hållet 
och {Or alltid ägna sig åt den af deasa, till hvilken han ej- 
nes ftgs den aannaate och mest afgjorda kallelse, dels blelve 
det äfven därigenom mOjligt att utan hans förorättande med 
den nn ifrågavarande ejeslan belOna hr adj. Grenanders 
förtjänster. Ehara jag på detta fOrslag blott kan nppfOra 
denne sökande i andra rammet, så tror jag mig dock ej 
bOra underlåta att anmärka, att alla de skäl, som Tid frå- 
gan om en akademisk befordran knnna hämtas af en låog- 
Tarig och beprOfvftd Ofning vid nngdomens bandledning 
aamt en berOmlig flit och arbetsamhet, fOrenad med en ge- 
nom flloBoflaka faknltetens omdOme Olver flere specimina 
och genom flera terminers offentliga föreläsningar på ett 
fördelaktigt sätt vitsordad skicklighet, tala till hr adj. Gre- 
nanders fordel. > 

I tredje rummet eatte han doc. Enberg. 

Detta omdöme, afgifvet af Geijers ädelmodige 
fiende, blef emellertid ej fakultetens. 

Prof. Lundvall, som yttrade sig därnäBt, var ntt 
B&som alltid en papperemeriterDBB vapendragare. I 
företa rammet eatte han Grenander oob ansfig honom 
dSrtill berättigad »genom flerårig oförtruten möda 
med den stadetande ungdomens dels offentliga, dcds 



hy Google 



110 KÅB GBITBB BLSr PB0FBB80B. 

enskilda underyisning, genom fiera fullt godkända 
Bpecimina samt tvänne förat erhållna förslag, det förra 
till dea adjunktur, haa nu för andra gången söker, 
det Benare till professionen i logiken och metafysiken*. 
I andra rummet satte ban Geijer och i tredje En- 
berg — utan att inläta sig p& jämförelse mellan de 
Bökande. I själfva värket finner man dock ganska 
lätt motivet till hans gradering: det är åldern, som 
för honom bestämmer förslagsrummet. 

En ifrigare försvarare fick Grenander i prof. Biberg, 
som särskildt åtog sig den -vanskliga uppgiften att 
bortadvocera det obehagliga faktum, att Grenander 
trots sin högre ålder icke egentligen författat någon- 
ting. Skälet sÖkoB i den filosofiska vetenskapens 
svårighet. Det händer — säger Biberg, troligen icke 
utan en hänsyftning pä Geijer — >i denna veten- 
skap kanske oftare än i n&gon annan, att den, som 
med sitt nit och för sin egen tillfredsetältelBe däråt 
uppoffrat sig, i sjnoerhet sedan han bemäktigat sig 
vetenskapens högre stationer, sällan tror det löna mö- 
dan att med den i denna väg ännu oFörsöktc yi^- 
lingen ens göra ett försök till meddelande af sina 
högre eller grundligare insikter: det värkliga afstån- 
det gör en sådan möda icke blott i hög grad besvär- 
lig, utan äfven i framgången ganska tvifvelaktig; där- 
för är frestelsen här stor att göm allt för sin egen 
bildning och litet eller intet för andras. Denna fres- 
telse tilltager ofta i samma mån, som den egot^ bild- 
ningen växer, och någon gång ger själfva det yttre 
tidsskick, som vetenskapen f&tt, denna frestelse en ny 
näring.» Efter en längre utredning kommer ban där- 
för till samma resultat som Lundvall, och denna 

Dpi ..d hy Google 



KÄB GBIJXB BLXP PROFESSOR. 111 

mening omfattades ock af proff. Svanborg, Kolmodio, 
Liljeblad, Nordmark, AuriviUius, Fant och Knfis. Sa- 
dast firedmao och Äfzelias förenade sig med Gnibbe. 
Geijer erhöll s&ledes blott tre röster till det första 
rommet, nnder det att Grenander fick nio. Denne 
senare blef ocksA atnämnd till platsen, och Geijer 
fick trösta sig med att blifva le. o. adjunkt inom 
den filosofiska fakulteten». 

Till Geijers beder kan tilläggas, att han icke för- 
blef känslolÖB för Gmbbes nobla uppträdande i denna 
sak. 1816 utkom en ny upplaga af Idunas andra 
häfte, och i denna är den polemiska noten utesluten. 
Geijer anmärker, att den ifiägavarande uppsatsen med- 
delas i samma skick som förut, »utom några nte- 
slatningar, hraribland med största skäl uteslutandet 
af en till saken ej hörande polemik mot en man, 
som jf^ nu älskar och aktar*. 

Därvid var denna strid till ända och Grubbe 
och Geijer försonade. 



Omedelbart efter striden om den filoeofieka ad- 
JQDktUTffli i Dpsala Sek Grubbe en n; anledning att 
uppträda till Geijers förmän. Professor Fant hade 
cSmligen pä v&ren 181S erbflJlit afsked fr&n don hi- 
storiska profeseuren, och Geijer förorduadea att nuder 
ledigheten upprätth&Ila platsen. SJälf gjorde sig 
Geijer alldeles säker p& att blifva Fants efterträdare, 
t. o. m. så säker, att han p& sommaren 1816 vågade 
sätta eget bo ocb gifta sig. Men som vi skola S6, 
var åtgången länge ganska tvifvelaktig och delvis med 



Dpi ..d hy Google 



112 NÅR GBUXR BLXF PBOIE08OK. 

rätta. För en pereoii i yära dagar kan detta aynaB 
egendomlig, och man anser det ju som en själfklai 
Bak, att S?erigea främste hätdatecknare Qtan vidare 
bort vara själfskrtfven till företa lediga lärostol i 
hlBtoiia. Geijere biografer hafva ocksft nöjt aig med 
att helt enkelt meddela, att han 1817 utnSmndee till 
Panta efterträdare. Men detta är var saken ingalnoda 
Bä klar, Bom den nu förefaller o8S. Geijer var då icke 
den frejdade författaren till Svenska Folkets Historia, 
utan an ganska oerfaren nybörjare pä historiens fält, 
och huts akademiska skrifter i historia inskränkte 
aig till två skäligen obetydliga afbandlingar p& till- 
sammans några fä ark, föga höjande sig Öfver den 
latinska krians nivå; De stiio historico apnd Roma- 
nos, Bom egentligen var ett specimen för docenturen 
i latin, samt den nu bortglömda dieputationen De 
mutationibuB imperii in Sveoia ab exstinota familia 
Lodbrokiana usque ad dominationem Polkungomm ; 
vidare hans af Svenska akademien belönade prisskrift 
Sten Store, som endast inför en mycket välvillig upp- 
fattning kunde rabriceras såsom ett historiskt speci- 
men; ännu mindre kunde detta sa^aB om dikterna 
och uppsatserna i Iduna, hvilka voro af en allmänt 
filosofisk inuebörd. Endast den i det sjätte häftet 
införda afhandlingen om den eksndinaviska halfön 
knode såsom historisk-geografisk anses äga någon be- 
tydelse för den sökta platsen. I själfva värket var 
hans atrustning så svag, att det för en universitets- 
man i våra dagar förefaller obegripligt, att han pä 
så klena meriter ens viUe söka en plats. M( skulle 
utan allt tvifrel en glänsande inkompetensförklaring 
blifva det enda Bvaret pä ett dylikt tilltag. Emeller- 

Dpir^ci hy Google 



MÄa OEIJEB BLEF FROFEBSOS. 118 

tid ät detta eo modem eryDpunkt. På GeijeiB tid 
blefvo de flesta profoBSorer p& aågra obetydliga la- 
tJnBka krior, t, o. m. atan dylika, och dä ålder, per- 
Boolig Tänekap eller beskydd fr&n högre ort ej fälde 
atslaget, upprattadeB förelaget oftast på grund af bvad 
mtiD enskildt visste om den Bokandes duglighet eller 
kanske snarare på grand af de förhoppningar, man 
hyste om honom. 



Geijers meds5kaade voro denna gång ingalunda 
föraktliga, åtminstone enligt den tidens åskådnings- 
sätt, ehuru de naturligtvis i begåfning voro Geijer 
djupt underlägsna. Farligast var professorn i histo- 
ria vid Lunda universitet Anders Otto Lindfors, som 
ju redan genom sin plats vid den andra högskolan 
ägde en viss rätt att anse sig såsom själfskrifven och 
som dessutom såsom historisk författare var Geijer 
n^ot öfverlägsen. Hans Analecta historie academite 
LnndenaiB var ett för sin tid ganska betydande ar- 
bete, likaså hans handbok i de romerska antikvite- 
tema; och hans disputation De civitate Jomensi låg 
åtminstone kvantitativt öfver Geijera om den >Lod- 
brokaka ätten». Skulle Geijer lyckas slå en dylik 
motståndare, kunde detta ske endast därigenom, att 
man lade hans obestridliga intellektuella öfverlägsen- 
bet i vågskålen. Men denna var endast en öfverläg- 
senfaet i allmänhet och icke dokumenterad i den ve- 
tenskap, hvarom här var frågan. Historikern Geijer 
tillhörde ännu blott de ovissa förhoppningarnas värld, 
och ehum förhoppningar kunna vara en s& pass god 



,C(.Hi'^le 



114 kIr qeuer blef fbofessob. 

befordringsgraod Bom andra, lider priucipeQ dock af 
det felet, att den fömtaätter domare, aoni för det 
första Tärkligen Sga förmåga att lyfta frsmtideDS för- 
Ut och aom för det andra äio absolut hederliga män; 
eljeB bli framtidalöfteaa lätt blott ett annat attryck 
för personlig bekantskap och kotteriväsen. 

I värkligt ådagalagd vetenskaplig duglighet var 
'^ Lindfors, eå vidt jag vägar döma, åtmiDstone 
jämngod med Geijer, och han ekulle väl äfven, om 
allt g&tt rått till, hafva erhfltlit b&de platsen och det 
första förslagsrummet, men en omstSndighet gjorde 
honom mindre fraktansTärd dd för tiden; nu skulle 
det faktum, till hvilket jag här kommer, ej haft nä- 
got alla att betyda. Prof. Fant erhöll nämligen altt 
Bfsked den 22 maj; detta afsked inlämnades i kon- 
sistorium den 22 juni, platsen annonserades ledig i 
tidningarna den 31 juli, och prof. Lindfors' ansökan 
inkom den 18 augusti. Uen nu färeskrefvo författ- 
ningarna, att anBÖkniDgar skulle vara inlämnade inom 
66 dagar efter ledighetadagen, ocb frågan var dä, 
hvarifr&n denna skalle räknas. Detta spörsmfll före- 
faller OBS något egendomligt, ty redan länge har man 
varit pä det klara med, att en plats icke kan sökas, 
innan den förklarats ledig, samt att i följd dSrai 
ansökningstiden ej börjar förrän annonBeringsdagen. 
En motsatt tolkning leder genast till uppenbar orim- 
l^i;bet. Antag, att en plats af nflgon anledning ffir 
stä obesatt tvä eller tre månader efter den förre inne- 
hafvarens afgång, innan man anser sig kunna analå 
den till ansökan ledig — denna plats skulle då al- 
drig kanna sökas i laga tid, utan hvarje sökande 
skulle hafva försutit fatalietiden. Måhända skulle 

D,o,i..ci hy Google 



KlB OEUBR BLXI- PBOPES80B. 115 

man också p& Geijers ttd allmänt batva insett denaa 
Hjälfklara sak, B&rida Lindfors varit upsalieDsare och 
icke landeDsare; nu var det åtskilliga, som förediogo 
alt anse, det hans ansökan inkommit efter ansök- 
ningetidens åtgång, hvars början de räknade från det 
Fantska afskedets datum. 

En annan medeökande var därför i vätkligheten 
lingt farligare; det var den bekante latinaren, titu- 
lärprofeeeom Tranér, adjunkt i latin. För det första 
var han betydligtigt äldre än Geijer — han var 47 
är — hvilket dä betydde mycket, för det andra var 
han npsalJensare såsom Geijer, han hade liksom denne 
vunnit en serie akademiska pris, han var universitetets 
ständigt anlitade latinakald och ägda en mängd pap- 
penmeriter — d. v. s. förelagsnim till platser, eom 
andra fått — , han hade en tid, före Qeijer, upprätt- 
hållit professuren i historia samt hade äfven skrifvit 
en historisk afbandling, och, sist och icke minst, hade 
han såsom en glad Bällskapamänniska många vänner 
bland kongiBtoriets och fakultetens professorer. 

De Öfriga sökande voro »lille Schröden, då e. o. 
amanuens vid biblioteket, doc. Josef Wallin och doc. 
UUgren, hvilken senare jämväl sökte den dä lediga 
Bo);getr6mska professuren i praktisk ekonomi — den ti- 
den drog man sig ej för att samtidigt söka två professu- 
rer, äfven om de ej stodo hvarandra närmare än histo- 
ria och landtbruksvetenskap. Emellertid blef, som vi 
strax skola se, Ul^rens nu omtalade ansökan ej utan 
inflytande pä frågan om den historiska lärostolens 
besättande. 



Dpi ..d hy Google 



116 sia SEUBB BLBF PKOPESSOR. 

Den 16 qot. 1816 förekom åroodet i den filo- 
sofiska takuUeten. Den, som först yttrade sig, var 
Josef Otto Höjer, professor i grekiska och broder till 
den kort förut afiidne filosofen. Likasom denne var 
han Geijera vän, och detta röjer sig ock i hans ytt- 
rande. Men den mening, Höjer här uttilar, var na- 
turligtvis hela det bildade Sveriges, ooh han säger 
knapt mera, an han yärkligen kan stå för: 

>D& jag — yttrar han — i företa rummet ä 
förelag till den lediga professionen i historien uppfö- 
rer e. o. adj. Geijer, sker detta med afseende till de 
lyckligt sammanträffande egenskaper, hvilka efter mitt 
omdöme gör honom eminent i den ifr^avarande kun- 
skapsgrenen. En riktig kännedom om historiens hög- 
sta fordringar, en vidsträckt beläsenhet och mångsi- 
dig bildning, förenad med en lycklig kombinations- 
förmåga, som jämte lifiigbet och en i våra tider säll- 
synt klarhet och redigbet i framBtäUningseättet synas 
mig pä ett fördelaktigt sätt utmärka de skrifter i och 
om historien, hvilka han tid efter annan utglfvit. 
Såsom bevis härpå kände jag anföra fiera hans af- 
handllngar i tidskriften Iduna (ibland hvilka den för 
ej lång tid sedan utgifna om skandinaviska halfön 
kanske är nog för att bevisa, hur han förstår att med 
sanna och triffande drag uppgöra en tafla of länders 
och folkel^ lynnen samt föra äfven vanligtvis med 
torrhet afhandlade ämnen under stora och intressanta 
synpunkter), hans senast utkomna prisskrift, som 
ehnru ej egentligen historisk, dock på fiera ställen 
framvisar vidt historiska insikter, äfvensom hans aka- 
demiska specimina, som med en noggrann detalj och 
mogen forskning synas mig förena en sann och al- 

Dpir^ci hy Google 



MÄB 8BUER BLsr PitorxssOR. 117 

drig förlorad Öfversikt af det hela. För deana min 
Öfvertygelse behöfver jag väl ej n&gon yltre auktori- 
tä; Ukv&l aAfiom gällande bevie, att jag därvid ej 
torde misstaga mig, tjäna faana tvänne i Svenska aka- 
demien vunna stora pris i ämnen af historisk halt 
och den af filosofiska fakulteten bevittnade berömliga 
skicklighet, hvarmed han noder fiera terminer före- 
stått den historiska professionen. Hvad de Öfriga sö- 
kande beträffade, && synes mig historiarum profesaoi 
Lindfors närmast böra komma i åtanka, sfi snart jag 
erkänner hans kompetens till förslaget. Fråga därom 
har oppstAtt i aoledning af dess ansöknings inläm- 
nande senare än 66 dagar efter det prof. Fant i n&- 
dei beviljade afskeds datum. Jag tycker mig likväl 
ej rimligen kanna anse en syssla för ledig, förrän 
därom är officiell kungjordt, och di detta först skedde 
för konsiBtorium den 22 sistlidne juni samt ännu 
l&ngt senare genom allmänna tidningar, at synes 
mig, stt prof. Ländfors' ansökning, som inkom den 16 
so^ och således inom 56 di^ar efter det officiella kun- 
görandet, bör i likhet med öfriga sökandes komma 
änder omröstning. I detta fall &ter synes han mig 
förtjäna det andra rummet å närvarande förelag, hälst 
som han ntgifvit historieka skrifter, hvaribland må 
nämnas isynnerhet dess lexikon i romerska antikvi- 
teterna, dess akademiska afhandling De civitate Jo- 
mensi, som enligt min mening tillkännagifva grund- 
lighet och granskning, samt (or Öfrigt i fiera termi- 
ner förestått och för det närvarande innehar den hi- 
storiska professionen vid Kongl. Akademien i Lund. 
På tredje rummet nppförer jag professorn samt Ut. 
huDi. adj. Tnmér, som under en termin förestått den 

D or .«j hy Google 



118 NÄB aBUlB BLEF PROFESSOR. 

biBtorieka professionen och nyligen utgivit ett god- 
kändt historiskt specimen samt nnder de flera ii, 
han bär vid akademiea varit ^tad, med berömligt 
nit offrat sin tid åt den etuderande ungdomens un- 
derrisning i de kunskapagrenar, dem han mera egent 
ligt valt till sitt yrke.* 

I detta yttrande, som atan tvifvel är det snn- 
dsste och bästa af de afgifna, instämde emellertid 
endast två af fakultetens medlemmar, Knöa ocb Gnibbe. 
Majoriteten stälde sig pä en belt annan ståndpunkt, 
och dess talan fördes af ancienuiteteprincipens vapen- 
dragare prof. Lundvall. I första rummet uppförde 
ban Tranér på grund af dennes föregående förslags- 
rum, som uppräknas, hans många förordnanden samt 
därför att han till lefnads- och promotionsår var äldst 
samt äldre docent ocb adjunkt. I det andra rummet 
satte han af samma skäl Lindfora och i det tredje 
Geijer. Men hade han ett ^endomligt tUläg^. När 
ban uppför Geijer i tredje rummet, »så — yttrar 
ban — erkänner jag, att han icke allenast är näst 
de tvänne, jag i underdånighet först har föreslagit, 
framför sina öfriga medsökande berättigad till rum 
på förstaget, utan ock med intet skäl kan sättas un- 
der någondera af de fötst nämnda, om afseende en- 
dast gäres på direkta förtjäjister och lärdomeprof i 
den historiska vetenskapen. Hans utländska reaa 
18Ö9 ocb 1810 förtjänar viseerligen äfveo anföras till 
hans meriter.* 

När man läst detta, väntar man onekligen en 
konklusion, men på någon dylik får man vänta, ty 
med denna klassiska sats slutar Lundvalls anförande 
om Geijer. Det hade eljee varit ganeka intresaant 

D,o,i..ci hy Google 



NÄR GBUBB BLEF FROrEBSOB. 119 

att Be, hvad msD aDnara skulle taga hfiueyn til! om 
icke »direkta förtjäneten och läidomeprof i den ifrå- 
gavarande TeteoBkapeQ. I detta orimliga votum in- 
stämde emellertid alla da öfriga, Biberg, Svanberg och 
Nordmark helt och hället, Bredman, Kolmodin och 
Afzeiius delvis. De tre senare ansågo nämligen Lind- 
fors inkompetent, därför att hans ansökan inkommit 
för sent; de två sista utsträckte denna iokompctens- 
förklaring äfven till Ullgren, emedan ingen ägde rätt 
att samtidigt söka tvä prästerliga tjänster och univer- 
sitetet hörde till ecklesiastikstaten; därigenom att Ull- 
gren förut sökt professnren i praktisk ekonomi, som 
ännu ej var tillsatt, kunde han sålunda ej uppföras 
pä förelag till en annan ecklesiastik beställning. 

Utgången af fakultetens omröstning var således 
ett nederlag för Geijer: han hade kommit i tredje 
rummet, efter både Tranér och Lindfors, och ntsilc- 
tema att denna rangordning skulle ändras af konsi- 
storiet voro ej stora. 



Dä ärendet den 10 december där skulle företa- 
gas till behandling, inträffade ett egendomligt inter- 
mezzo. 'f förhandlingarna började nämligen därmed, 
att rektor tillkännagaf, det han >af en consistorii aca- 
demici ledamot blifvit erinrad om innehållet af K. 
M:tB nådiga oirkulärbrel till samtliga herrar akademi- 
kanslerer af den 5 april 1806, hvilken h^a författ- 
ning, som hittills fallit rektor och, efter hvad rektor 
ansåg sig böra förmoda, äfven consistorii aoademici 
öfriga ledamöter nr minnet, stadgar, att förslag till 



Dpi ..d hy Google 



120 KÄB OBIJES BLKF PROFB880R. 

tribine eller flera vid aksdemieo lediga professioaer 
icke D1& p& en gång upf^ttaa, utan hvar efter BDnan, 
så att aDSÖkningsliden till den andra icke tager sin 
början, förrän den dag, då den föret lediga blifvit 
återbesatt. > 

Af den därpå följande öfverläggningen framgick 
för det företa det egendomliga faktorn, att konsisto- 
rieta alla medlemmar på en när varit fullkomligt 
okunniga om elt så pasB viktigt kungabref, som för 
öfrigt ännu icke var tolf år gammalt. För det an- 
dra upplystes, att ifrågavarande bref aldrig >en enda 
gång» blifvit tillämpadt, och att K. M:t ej bäller 
tycktes bafva baft någon aning om detta cirkulår, då 
K. M;t upprepade gånger utan anmärkning mottagit 
tvänne samtidigt upprättade förelag. 

Emellertid var brefveta existens obestridlig, och 
däraf följde åtskilliga märkvärdiga konsekvenser. Då 
nu professuren i praktisk ekonomi blifvit ledig före 
den historlBka samt ännu icke tillHatts, följde dilraf, 
att Lindfors ansökan icke endast icke inkommit för 
sent, utan t. o. m. före ansökningstidens början. Vi- 
dare var det klart, att bela ärendet blifvit orätt be- 
handlad!, att fakultetens omröetDing var af noll och 
intet värde och att platsen ånyo måste anslås ledig, 
när en gång platsen i praktisk ekonomi blifvit tillaatt. 
Men tyvärr var det bortglömda kuugabrefvet ej 
det enda nya faktum, som nu tillkommit. Magister 
Ullgren hade nämligen i motsats mot konsistoriet 
värkligen haft en aning om det ifrågavarande kuuga- 
brefvet och därför varit nog försiktig att hos K. M:t 
anhålla om rättighet att anmäla sig såsom sökande 
till den historiska professuren, utan hinder däraf att 

Dpi ..d hy Google 



NÄB OBUBR BLBF PROFBSBOR. 121 

han redan oppförts p& förslag till den ekonomiBka. 
Och deons petition hade nu af K. M:t blifrit bifal- 
\w. Konsistoriet hade därigenom fått en ny nöt att 
knäcka. Genom denna reeolution både ju K. Mrt 
itminstone för detta fall erkänt, att två profeBstirer 
kunde samtidigt led igför klaras. Var dä genom denna 
skrifvelse kungabrefvet af 1805 nppbäfdt? 

Reeultetet »f konsietorieta öfrerläggningar blef, 
att man akulle inga till kaneler med begäran, att 
denne mätte bos K. M:t anhålla om ny ansöknings- 
tid b ntsättande. 

Innan expeditionen härom justerats, ankom emel- 
lertid ett kungabref, Bom med ett kraftigt bugg 
löste den gordiska knnten. Konsistoriet ålades näm- 
ligen att loaktadt k. brefvet af den ö april 1806» 
ofördröjligen upprätta ocb till K. M:t insända histo- 
riarum professionsförslaget. Den enda formella fråga, 
som nn återstod att diskutera — ooh som äfven blef 
föremål för vidlyftiga öfverläggningai — var, huru- 
vida ärendet skulle återremitteras till fakulteten eller 
om ärendet skulle omedelbart behandlas af konsi- 
storiom. Då under denna tid fakultetens alla med- 
lemmar tillika voro medlemmar af konsistorium, kan 
det för OBS synas, som om detta varit af ringa betydelse, 
emedan den filosofiska fakultetens medlemmar ju alltid 
kunnat yttra sin mening i konsistorium. Men dA 
för tiden skedde omtöstningarua ej s&som nu, utan 
omröstmngeD ansågs börja inom fakulteten och fort- 
aditas inom konsistorium, hvaraf följde, att de pro- 
fessorer, som redan yttrat sig inom fakulteten, icke 
tiUätos att ånyo yttra sig i koosiBtorium. Nu både 
emellertid ja nya fakta tillkommit, ocb det upp- 

Dpir^ci hy Google 



122 HÄR 6EIJBB BLEF PH0FE8S0B. 

stod därför frflga, om icke den filosofiska fakultetens 
professorer Åtminstone skulle äga ratt att ändra sina vota. 

Resultatet af den långvariga öfverläggn ingen biet 
TiBserligen, att omröstningen skulle fortsättas, men 
den filosofiska fakultetens professorer erböllo dock 
rätt att göra tillag till sina i fakulteten afgifna 
Tota. Af protokollen att döma gjordes emellertid 
inga dylika ändringar, ocb i omröstningen deltogo 
B&ledee blott de professorer, som icke redan inom 
den filosofiska fakulteten behandlat ärendet. Utgån- 
gen af denna votering var knapt någon seger för 
Geijer. Endast en konsiBtorialia — P. v, Afjetius — 
uppförde honom i första rummet, under det att Tra- 
uér fick sex röster och Lindfors tre. Det slutliga för- 
slaget — sedan fakultetens och konsistoriets röster 
sammanräknats — blef således, att Ttanér uppfördes 
i första rummet med 13 röster af 20 voterande, Geijer 
i det andra (i röster till första, 7 till andra ocb 9 
till tredje) ocb Lindfors i det tredje (3 roster till 
första, 9 till andra och 1 till tredje). Men det kan 
starkt ifrågasättas, huruvida denna förslagsberäkning 
var riktig. Så vidt jag kan förstå, skulle Lindfors 
på grund af röstsiffroma (3-1-9 = 12) haft försteget 
framför Geijer (4-1-7 = 11). 

Så stod saken, då ärendet afgick till Upsala 
UDivereitetB tillförordnade kansler, grefve Brahe, Hade 
han nu följt de akademiska mj-ndigbetemas förslag, 
hade han ej därför kunnat klandras, men han gjorde 
det icke, och den historiska vetenskapen står till ho- 
nom i en outplånlig tacksamhetsskuld, därför att han 
ioke gjorde det. Hau gaf i stallet Geijer sitt förord 
— möjligtvis härvid påvärkad af Nils von Rosenstein, 



Dpi ..d hy Google 



NÄB OKUEB BLEP PROFEasott. 128 

dä Btatssekreterare i ecklesiastikärenden. I hvatje 
fa]] b]e{ adj. Geijer >ined nådigt afseende å hans 
kända lärdom och förtjänatei om den historiska ve- 
tenskapen samt det underdftniga förord I (Brahe) ho- 
nom lämnat», den 12 februari 1817 utnämnd till 
biatoriarum professor vid Upeala universitet, och 
fr&D denna stund kan ock den historiska vetenska- 
pens blomstring i vårt land räknas. 



Dpi ..d hy Google 



Ur måltidens historia. 

j^^e äldeta nordiska m&ltider, om hvilka vi hftfva 
J^f oågOD underrättelse, äro de, hvilkas reater på- 
träffats vid den danska kusten i de s. k. kjökkemöd- 
dingarna samt numera äfven i Sverige, på Giotland 
och i Upland. Namnet ikjökkemödding» är dock 
högst oegentligt, ty med ett värkligt kök bafva desca 
rester haft myoket litet att skaffa. Man har därfdr 

— då man velat gifva dem ett mera passande namn 

— tvekat mellan *mdltidsplatser* och »afekrädeshö- 
gar>, och denna tvekan karaktäriserar fullkomligt den 
kulinariska konsten hos den äldre etenftldems männi- 
skor. På dessa imöddingar» intogo människor och 
hundar i broderlig förening sina måltider, lämningarna 
of dessa, B kal, bea och annat affall hopade sig 
under årens lopp, så att man till sluta kunde intaga 
Bina måltider på en afskrådeshög af ända till åtta 
meters tjocklek. 

Tack vare dessa stenäldersmänniBkors fördoms- 
frihet i förhållande till renlighetens kraf, kunna vi 
tämligen noggrant uppgöra deras matsedel. Hufvud- 
beståndsdelen förtjänai ett aktningsfullt erkännande 

Dpi ..d hy Google 



DB MÅLTIDEMB HISTOBU. 126 

äfven af vår tids fiiiBmakare. Den förnämata r&tten 
utgjordes nämligen af de delikata Limfjordgoetroaen, 
Bom Bäledea äfven hvad åldern beträffar Intaga plat- 
sen n:r ett på de nordiska läckerhetemas riddarhus. 
Utom dessa ostron spisade man för öfrigt ocksA mues- 
lor, Bom nu tyvärr försvunnit ur det skandinaviska 
köket, under det att de däremot fortfarande försvara 
sin plats inom det franska. Af fisk hade man sill, 
torsk. Al och flundra, af fågel tjäder, svan och vild- 
and — ledsamt nog också flakmås — och af kött- 
rätter förekommo hjort, rådjur och vildsvin samt 
deesntom åtskilliga rätter, exempelvis uroxe, hvilka 
nnmera icke figurera på någon dansk eller svensk 
matsedel. Detta är den ljusa sidan af de gamla sten- 
åldersmänniskomas lif. Sanningen tvingar oss dock 
att erkänna, att matsedeln äfven ägde sina skutsi- 
dor. Att man åt roff&glar och vildkattor, kan svårli- 
gen försvaras från gastronomisk synpunkt, smaken 
för sniglar är åtminstone af tvifvelaktigt värde, och 
den tidens gourmander förlora fullkomligt våra sym- 
patier, då vi finna, att de hållit till godo med räf, 
Bäl, igelkott och utter. 

Dessa mftnniekor stodo dock icke lägst på köks* 
vetenskapens trappa. De kände éldm och förstodo 
äfven att använda den i ätandets tjänst. Köttet la- 
des på några upphettade stenar och erhöll således en 
behandling, som åtminstone närmar sig Blekning. En 
modern middagsStare rycker kanske på axlama åt 
detta primitiva sätt att anrätta en röti, men han har 
orätt. Detta försök betecknar mänsklighetens första 
och kanske viktigaste framsteg i kaltur. De flesta 
ntds folkslags mytologi innehåller en saga, om huru 

D,o,i..ci hy Google 



126 DH hIltidenb hutoria. 

elden föist bringades till männiBkonia, och fr&n denna 
uppfinnmg leda de civiliBationena början. Prome- 
thflve, Bom röfvade elden från ZevB och ekänkte den 
it människorna, betraktades af grekerna eAsom den 
mänskliga kulturens skapare. Men elden står ju blott 
BåBom kokkonstens symbol, och den grekiska myten 
är därför blott ett mera idealistiskt uttryck för samma 
tanke, som Rabelais på ett mera realistiskt sätt utta- 
lade med orden: messire Gäster (^ magen) eat le 
pére et le maftre des arts. 

Promethevs' landsmän eller grekerna tyckas dock 
hafva utmärkt eig för stor måttlighet i mat och dryck. 
Homeroe skildrar ofta festliga samkväm, men någon 
synnerligen stor omväxling aF rätter förekom icke un- 
der dessa. Så t. ex. lofvar Nestor att för Telemakhoe 
gifva en lysande måltid, men utom bröd och vin ser- 
veras blott kvig-kött, hvilket stekts på spett öfver 
elden. Den festmåltid, phaiakemas konung gaf Odya- 
seve, var ej mera komplicerad och bestod helt enkelt 
af ett svin. Och i bS^e fallen tyckes nästan badet 
före måltiden hafva utgjort festens glanspunkt. 

Forntidens greker hade således samma enkla 
smak som våra nordiska förälder, ty måltiderna i 
Valhall bestodo — om man frånser Idnns äpplen — 
som bekant blott af mjöd och fläsk. Detta vw så- 
ledes nordbomas gudamat, deras nektar och ambro- 
sia. Om läckerheterna inom andra samhällsklasser, 
under gudarna, underrättas vi genom dikten Rigsmål. 
Hos trälen bjudea guden Ri(^ på ett tjockt, eldigt 
bröd, och >kokt kalfkött var där den största läcker- 
heten>. Hos jarlarnes ättefader får han däremot 



Dpi ..d hy Google 



UR ttlLTWSSB HISTOBU. 127 

tnimt bröd och vin, och maten, som låg på uUv«r- 
f&t, bestod af fläsk och stekta fåglar. 

Sraaken var således väsentligen densamma i Nor- 
den och i Hellas. Men ej häller senare tyckas grfr- 
kerna bafva haft sinne för råa utsväfningar i mat 
och dryck. Doremas bordsskick är bekant. Liksom 
i ^t int(^ de äfven i fred gemensamma måltider, 
och hela folket delade sig 1 bordelag, bvart och ett 
beetående af 15 man. 8å till vida närmade sig dessa 
bordssällskap moderna klubbar, som tillträdet berodde 
på ballotering. Då en plats blifvit ledig ooh en sö- 
kande till denna anmält Mg, röstade de gamla bords- 
gästerna om honom, och en svart kula var därvid 
tillräcklig att förmena honom inträde. Hnfvudrätten, 
den bekanta spartanska svartsoppan — huru den nu 
än varit tillagad — lär mera hafva utmärkt sig för 
sm enkelhet än för sin goda smak. Men äfven en 
Änakreon, om hvars böjelee för vällefnad så myoket 
skiifvits, var icke någon storätare. >Min frukost — 
säger han — består af en äaska vin och en bit af 
en honungBkaka> : frugalare kan man ju knapt vara. 

Endast de sJcilianska grekerna förefalla att hafva 
varit mera hängifna åt bordeta nöjen, och en bland 
deras äldsta skalder, Epikharmos, satiriserar ganska 
skarpt deras allt för utvecklade intresse för den ädla 
kokkonsten; ett af de bevarade fragmenten af hans 
dikter består af en ofantlig lista på rätter af fisk och 
flknldjur, och i den grekiska kokkonstens historia är 
detta ett dyrbart dokument: det är det första erkän- 
nandet från grekisk aida af fiskens stora betydelse för 
den utvecklade gastronomien. De homeriska gudarna 
och hjältarna voro nämligen inga fiekvänner, och de 

Dpi ..d hy Google 



128 UB HiLTIDBKS HISTORIA. 

fynd, man gjort i måltidsaSallet p& Mykenäborgen, 
viea, att fisk icke figurerat pä den tidens matsedlar. 

8å stort namn grekerna &n förvärfvat sig inoin 
de biidand4 konsternas historia, aå obetydligt hafva 
de inom kokkonstetu, och dess Pheidias var icke grek. 

M&nne han var romare? Skall maa tro de ro- 
merska satirikerna, var kastruUTetenekapen den, som 
iMgast staderades i Rom och kanske den enda, som 
DppmuDtrades af ctesarema. Hagdahls kokhok pry- 
des JQ p& tJtelbladet af Lucullus' leende bild, och 
ätare som Apidus och Vitellins hafva fSrrlLrfvat sig 
ett rykte, som helt viset skall fortlefva, aå länge spett 
vändas och grytor sättas pä elden — Viteltias, det 
kanske enda exemplet pä en person, som blifvit upp- 
höjd till kejsare, till en del pä grund af sia förmiga 
att ^fva fina middagar, och Äpicius, som i sin krafts 
dagar företog en beei^rlig sjörcea till Afrika endast 
för att smaka pA några där befintliga stora kräftor 
och som sedermera i ädel eorg tog lifvet af sig, då 
bao af Bio förmögenhet blott hade 10 millioner ses- 
tertier i bebäU och i följd däraf hotades af hungers- 
döden. Hvem kämier vidare icke romarens smak för 
dyrbara pärlor, upplösta 1 vatten, hans Aldammar, i 
favilka ägaren dä och dä nedkastade en af sina slaf- 
var för att fä älköttet fetare och mörare, hans 
rätter af påfågelshjämor, makrillmjölke och sval- 
tungor m, m.f 

Att döma af satirikerns skildringar, särskildt af 
Petronins' »Trimalchios gästabudi, voro romarne värl- 
dens kanske mest vidriga frossare. Men äro deeaa 
skildringar trogna sp^elbilder af det romerska lifvet? 
Den berömde tyske kulturhistorikern Friedländer bar 

Dpi ..d hy Google 



UK HÅLTIDBHa HI8T0BU.. 129 

m«d stol kraft nppträdt emot deoDa åsikt, ocb, om 
ban fin kanske tU mycket sett de romerska fSr- 
bäUandena i Ijuat, kan dock ioke nekafl, att han 
lyckats vtw, att romanie voro vida b&ttre in sitt rykte. 

För det första kan man naturligen icke bedöma 
ett /oGb efter den lyx, som ntveoklas i världsstäder 
som Rom ooh Paris. Lika litet som det franska fol- 
ketB matordning kan bedömas efter n&gra fester pi 
de parisiska lyxreetaarantema, lika litet kan det ro- 
merska folket bedömas efter nägra enskilda frässare. 
Eztraraganser h&fva gjorts i alla tider oob öfrergä 
lätt till uiekdoter — kanske atan att hafva nägoa 
grund i värkligbeten, Alla bBfva vi hört talas om 
slösareo, som tändt sin cigarr med en hondrakrone- 
■edel. Eanska bafva vi ocksA bort hans namn upp- 
gifvas. Men bar denna historia värkligen tilldragit 
dg? Det är möjligt, men motsatsen är hka tänkbar, 
odi i bvarje fall vill väl icke nägon bedöma hela 
samtiden efter en dylik enskild idiotism. Den antika 
anekdoten om slösaren ^sopns, som gat avar och 
en af sina gäster en i drycken npplöat pärla, kan 
därför lika väl van fritt uppfunnen, som den kan vara 
sann. Stt lika dömt slöseri har för öftigt förekom- 
mit äfven i senare tid ; sä t. ex. sandade en prins af 
Conti ett bref med diamantstofi i stAUet för med van- 
lig skriisand. 

De skildringar, vi hafva af romames slöseri, 
härröra frän satirikerna; och lika litet som man kan 
bedöma t. ex. de engelska juristerna efter Dickens' 
romuiflr eller 1870-taleta svenska samhäUsskick ettta 
Strindbergs Det nya riket, lika litet har man väl rätt 
att bedöma romame efter Horatius', Petrooios' ocb 

Sdäet. eami» pamf. V. 9 

Dpi ..d hy Google 



180 DB KÅLTIDENB HIBTOItU. 

Javendis' satirer, och det är otvifveUktigt eH tel, vi 
hafva begått, d& vi lAtit vår appfattning af kejs&rä- 
dena Rom allt för mycket påvärkaa af deras och mo- 
ralisteraaa skildriiigar. I ejälfva värket ntgöia mäa 
som Plinlas, Seneca och JarenaliB, d. t. b. de, som 
mot samtiden riktat de skarpeate anfoUea, själfra' 
joat en lysande Tederläggning af talet om det moia- 
liaka förfallet. En tid, hvilken fostrat män med ett 
Bå starkt sedligt patoe, kan icke stämplas såsom mi 
ända igenom sedligt jörkommen tidsålder, och gran- 
ska vi deras beskyllningar, skola vi fiana, att de i 
regeln generaliserat nndantagafallen. De jämföra sam- 
(idens lyx med forntidens enkla seder, men bvarje 
dylik jämförelse måste blifva orättfärdig, och lika li- 
tet som vi nn kunna lefva som man lefde på Rag- 
nar Lodbroks tid, lika litet kunde Senecas samtida 
lefva som Numa Pompitios'. I en dylik klandersjuka 
ligger en viss konservativ knarrighet. Vi erinra osb, 
att HoratiuB t. o. m. ondgöres öfver människans för- 
mätenhet att vilja s^la i stället för att fredligt stanna 
kvar på den fildemeärfda jordtorfran, och hufvudar' 
gumentet mot tidens öfveräöd i mat och dryck be- 
står däri, att romaren na börjat hämta sina fömd- 
denheter från hela världen och icke längre nöjdes 
med landets egna produkter. 1 vår tid betraktar man 
en dylik världshandel såsom ett sondt tramsteg hofl 
mbiskligheten, och knapt den mest inbitne protek- 
tionist drar sig för att röka tobak, dricka kaffe, te 
och choklad, äta apelsiner, dmfvor o. s. v. I jäm- 
förelse med vår tids varoutbyte var för öfrigt det ro- 
merska obetydligt och i hvarje fall blott ett tecken 
på en naturlig, merkantil utveckling. 

Dpi ..d hy Google 



UB hIltidsns histobia. 131 

Naturl^jtvia fannoB fråssare i Rom, hvilka kund« 
betala oerhörda priser för ezotiaka läokerhetar, men i 
regélm tyckas fomtidenfl romare knapt hafra varit 
mera stoHUare än natideos italienare. Horatias, Bom 
trots Bitt officiella BTärmori föi fomtidea, dook aatte 
ett stort pris pä denna världens goda, hade ett yt- 
terst enkelt bord, och lefde halat ooh meet af gröu- 
Baker. Seneca gick nSstan igenom en STältkui — 
en Ud var han absolnt v^jetarian — och t. o. m. pi 
det kejeerliga bordet serverades onder Alexander Se- 
VMTU gås eller fasan blott vid särskildt festliga till- 
EUlen. 

Om vi än mAste betydligt redncera de beskyll- 
ningar fSr fräsBeri, som riktats mot romarna, sä torde 
det dock vara ett faktum, att fä folk haft en mera 
utpräglad last för fester och Bällskapliga samkväm. 
Detta intresse är jäst ett bland de mest karaktäristi- 
ska dragen hos kejsartidens Rom, och i viss m&n 
trycker denna smak sin stämpel p& hela medelklas- 
sen noder denna tid; ingen stad torde haiva haft en 
8& hardt när cAndlig mängd af sällskap och klubbar 
som Bom. 

Dessa s. k. collegia funnos för ötrigt icke blott 
i Rom, ataa da voro atbredda öfver hela det romer- 
ska riket. Några motsvarade närmast medeltidens 
gillen, d. v. s. de bestodo af personer, som utöfvade 
samma yrke och därför sammanslutit sig till ett ool- 
I^am (t. ex. naatte parisienBeB eller ekeppame i Pa- 
ris). Andra voro närmast sällskapliga klubbar, t. ex. 
veteran! Angnsti, en förening af gamla soldater, 
hvilka under större delen af sitt lif lefvat i provin- 
sen ooh som etter kapitnlationstidens slut kände sig 

Dpi ..d hy Google 



132 DR hIludbha hibtobu. 

anBamma och öfvergifna i den italienska smflfltad, där 
de slagit sig ned. All» desfls gamla ungkarlar sISto 
sig då samman till ett sällskap — ett militärefUlskap, 
sktdle vi s8ga. Andra klubbar beatodo af främmaade 
köpmän frän en vifis ort; s& t. ez. bildade syrema 
en klabb i Pozzaoli, de romare, aom uppehöllo sig i 
Belgien, en annan o. s. v. Mycket ofta var denna 
klubb en ersättning för familjelifvet, och en bidra- 
ganda orsak IJU den romerska äktenskapstrekrensenB 
minakniag var d(^ detta utvecklade klubbväsen. Bn 
stor del af det romerska rikets invånare utgjordes 
at trigifua, d. v. a. i regeln män utan familj, ntan 
hustru och barn, och dessa hemlösa kände naturligen 
ett etarkt behof af en ersättning. Denna funno de i 
klubben eller kollegiet. En stor mKugd gillen voro 
slutligen — åtminstone officielt — begrafningssSll- 
skap, andra boro en religiSa ^ylt (t. ex. oultores 
HerouLis, oultores Jovis o. s. v.), åter andra ägde eo 
föreoingspunkt i boplatsen; så t. ez. hade de, som 
bodde på Capitolium, bildat ett ooll^um, och slut- 
ligen fannos de, som frankt ntsade, hvad som var 
det egentliga syftet för alla: cooviotores, qui una epulo 
vesci soleut (»gillebröder, Bom gemenBamt pläga Sta 
middag»). 

Till största delen bestodo dessa klubbar af små- 
folk, ooh ofBsarema, som till en början med en viss 
misstro betraktat dessa klubbar, funno det snart lämp- 
ligt att taga dem under en speciell omvårdnad ooh 
på 8& sätt vinna det läj^e folkets tacksamhet. Detta 
tillmötesfcåends besvarades med en ifrig ctesarism, ooh 
de Sesta firade troget alla mianeedagai i kejsa» 
rena lif. 

Dpi ..d hy Google 



UR hIlTIDENB EI8T0&IÅ. 188 

Det egentliga syftet var också ganska opolitiskt 
— att äta middag. En paragraf i en bevarad klubblag 
lyder karaktäristiskt nog: >Den, som har några klago- 
mal att framställa eller pågot förslag att göra, bör 
spara dessa för kollegiets stämma och låta obs änder 
feetdaganut äta middag i fred och rot. 

Det sitt, på hvilket dessa middagar anekaSades, 
Bi ganska betecknande för romerska förhållaoden. 
Han valde sig nämligen en patronas — de finare 
sällskapen någon högre fimbetaman, de mindre fina 
en rik köpman, och de tarfligaste nöjde sig ofta med 
någon burgen frigifven. Den del af måltiden, som 
rällskapet själf bekostade, var ej stor: vin, ett bröd 
för två isB och grönsaker. Besteu Ock patronena räl- 
vilja draga försorg om. Ä den andra sidan visade sig 
klubbledamöterna ej otacksamma. Sä har man exem- 
pel pä, att ett colleginm anhållit att fä uppresa sin 
välgörares staty — dock med det omtänksamma för- 
behållet, att denne själf vidkändes kostnaderna. 

En annaa väg, på hvilken middagekassan Ökades, 
var testamenteD. Hvar och en var angelägen om, att 
hans minne skulle lefva kvar och hans graf vårdas. 
Det var därför mycket vanligt, att man till ett col- 
l^am gjorde en donation för att genom denna för- 
akaSa sig det önskade eftermälet. Pä sin ^^ndom 
uppreste donatorn en graf, ett altare och en matsal, 
i hvilken vännerna sedermera kunde samlas och hålla 
mianesmåltiden, sedan de offrat vid altaret. För att 
koliket ekulle kanna upprätthålla denna ständiga 
graftjänst, anslog donatom ett gods eller en summa 
penningar till dessa minnesgoda middagsätare — un- 
gefSr Bom man nnder medeltiden gjorde donaUonei 

Dpi ..d hy Google 



13i UB hIlTIDBBB HtBTORU. 

till kyrksD, som för pennii^uTie Bkalle h&ll^ mässOT 
för den aSidnes BJäl. Syftet var detaamma, «ndast 
mediet olika: i det ena fallet en mäasa, i det andra 
OD middag. 

Ibland var bordBg^stemaa antal bestämdt, och ej 
Bällan förordnadea det, att de efterlefvande skulle ge- 
nom invAl fylla de luckor, som uppstått genom dödefall. 

MinneefesteDB beskaffenhet var natnrligen bero- 
ende p& klubbens karaktär. De sämre aammanträdde 
på någon' blygsam krog, de förnämligare i särskilda 
klubblokaler, s. k. scholn. Cioero säger, att m&tti- 
dema i allmänhet voro fragala, och latt dragnings- 
kraften i desea feeter mindre var nöjet att få äta och 
dricka än vara tillsammans med goda vänner». Se- 
dermera steg visserligen lyxen, men en matsedel, som 
vi hafva kvar från ett högförnämt prästkoU^nm, Ir 
ej mera Öfverdådig än den, som kan förekomma på 
en fin middag i våra dagar, och att denna matsedel 
blifrit bevarad, antyder dook, att den ansetts böja sig 
betydligt öfver medelmåttan. 



Äfven medeltiden — för att öfvergå till en ny 
period — ägde eom bekant dylika Idubbar eller gillen : 
handtvärksgillen, begrafningegillen, litterära och reli- 
giösa gillen ooh sådana, hvilkas enda uppgift var åvo 
sällskapliga glädjen. Mest fiorerade de i Frankrike, 
men de fnnnoe ock i Sverige, och dnas stadgar gllva 
oss rätt intressanta inblickar i den tidens kulturlif. 
Hnfvudintresset vid de svenska gillenas fester knytet 
Big dock ej till maten, utan till ölet, och de bestäm- 



Dpir^ci hy Google 



ob uIltidshs HtaTORU. 186 

melBer, som gifraa angående detta, äro noggrsnna och 
stiiUiga. Ölet Tar b& mycket kofvadBak, att om en 
broder af sjukdom Iiindrades att infinna Big vid fe- 
sten, skalle i regeln några gilleebröder b^ifva sig 
till hans hem med en kanna Ö\. N&gra andra lag- 
paragrafer antyda p& ett Åskådligt sätt, att konsum- 
tionen varit ytterst riklig. Jag behöfver blott dtera 
timmermånnenB skrå af 1464: »Hvilken broder eller 
syster så dricker, att han eller hon uppkastar i gille- 
boset, bote en half mark penningar; gQr han eller 
hoD det Qte i förstugan eller på gården, b€te tre öre 
penningar* . Ett Erika^le nära Upsala hade t. o. m. 
en särskild >spyabalk>, som innehåller en mängd de- 
taljerade bestämmelser med t. ez. olika böteseummor 
beroende pä den plats, på hvilken en gitlebroder än- 
der roset föll omknll. 

I vissa fall finnas äfven ganska noggranna upp- 
gifter om maten. Den, som rille blifva timmermans- 
mästare, Bkolle bjuda pä en måltid, bestående af en 
tunna öl, tvä skinkor, en fjärding färskt kokött, ett 
rökt får, två tungor, fyra metvnreter, för tvä öre bröd 
och 24 färska bägare. För att maten skulle blifva 
god, köptes födoämnena af gillebrödema, och den nye 
mästaren fick blott betala kalaset. 

Motsvarande bestämmelser finnas i de flesta akrä- 
ordningar. 

Afveu af andra uppgifter framgår, att konsnm- 
tionen af mat och dryck varit ansenlig änder medel- 
tidens fester, särskildt vid bröllop och begrafningar, 
och redan i Gutalagen möta vi fiera s. k. öfver- 
fiödsförorduingar; bl. a. förbjudas s. k. förningar af 
matvaror. 

Dpi ..d hy Google 



188 HB HlLUDBHa msTOitu. 

Om tillredmDgea veta vi ej mycket. Dock faafvft 
vi en daask kokbok från 1200-talet, meo med dd- 
dantog för höns är den tyvSrr ytterst njugg i erna 
appgifter. Soppor omtalaa alls icke, och fläsk, vildt, 
oxkött, vildand och fisk nämnas blott som vanliga 
rätter. Hofvadvikten Ifiggee p& de starkt kryddade 
Baserna, som tyckas hafva haft en dubbel använd- 
ning. Delfi doppades köttet däri under maltiden, dels 
brukades sfisen aåsom ett elaga lake för att skydda 
vlldt och annan mat mot förruttnelse. 

likeom nu tyckes Frankrike äfven under medel- 
tiden hafva varit kokkonstens förlofvade land, och de 
utBvaJningar i mat, Bom man där tillät sig, förefalla 
att hafva täflat med dem, eom förhänas af de romer- 
ska satiiikenia. Den kulinariska stflndpunkten var 
äfven densamma. Hufvadkostnadema lades p& at- 
roBtningen, och man hade en Trlmalcbios barnsliga 
luBt att briljera med det öfverraekande och granna. 
Piéce de reustance pA ett franskt bord under medel- 
tiden var därför en päfågel i full fjäderakrud. Man 
delade äiven romarens smak för starkt kryddade rät- 
ter. En dylik, under medeltiden högt berömd, skulle 
DO kanske väcka mindre bifall. Den var dock kom- 
ponerad af den store Taillevent, Karl VII:s ryktbare 
kökflkonstnär, och dess namn var soupe dorée. *Ro8ta 
brödskifvor» — beter det i beskrifniogen — ikasta 
dem i en säs, gjord af sockra, hvitt vin, äggula och 
rosenvatten. När de legat tillräckligt länge, sä t^ 
npp dem och stek dem samt kasta dem p& nytt i 
roeenvatten. Beströ dem sedan med socker ooh saSran.* 

Äfven vinerna voro starkt kryddade, sä i, ex. 
hypocras, en då mycket omtyckt drj^ck. 



Dpi ..d hy Google 



VB mIltidbns hibtobia. 187 

F5r öfrigt excellerade m&n i pastejer, hvilka 
hade en lika brokig BammaDBättoing Bom de romer- 
Bka. SIrskildt berömd var eo jaktpastej, bvilkea i 
HtämDiDgshilla vaser lofejosges af en andans man, 
Bom p& 1300-talet var bofkaplan och aAledee förstod 
Big p& ett godt bord. Innerst lade man tre rapp- 
höns, omkring dessa sex snäppor, sftsom vakt kring 
dessa åter toU lärkor och såsom sista gamityr ett 
ob^ränsadt antal kramsfåglar; sedermerA ääsktfirnin- 
£&<> ^> pSBtejd^ o- 8. T. 

Eljest var Bvinet det af folk i allmänhet mest 
goDterade matdjuret, och bvarje borgare höll sig med 
minst ett, som vid högtidliga famUjefeeter fick ofira 
sitt lif för den allmänna trefnaden. Under hela me- 
deltiden promenerade svinen pä Paris' gator, ofta i 
sädan m&Dgd, att de voro hinderliga för trafiken. En 
gång orsakade de en värklig rikeolycka. En af Lod- 
vig den tjockes söner red genom Paris, en sugga 
trasslade in sig mellan hästens ben och prinsen föll 
till marken och krossade hafvudet. 

I följd af medeltidens stränga skråanda fiok in- 
gen lumau än slaktaren sälja färskt kött, och dennes 
yrke var därför ett bland de mest inkomstbringande. 
Vid udan of de värkliga slaktarne appkommo dock 
B. k. cbairoaitiers, som sålde rökt och stekt kött 
Hen först 1476 erhöllo de sina privilegier, och ända 
till 1513 voro de skyldigs att köpa det färska köttet 
hos slaktaren atan att själfva få göra de direkta inköpen. 

Den franska matsedeln var mycket rik. Legy- 
mer funnos då liksom na i Öfverfiöd, eham man änna 
ej lärt sig att sentera tryffelns betydelse. P& fmkt 
och ost var likaledes rik tillgång, och redan på Karl 

Dpi ..d hy Google 



138 tm ulLTiDBNa BtstoBU. 

VI:8 tid var fromage de Brie ansedd Båsom den för- 
nämBtB af oetar; äfven crdme de Normandie Tar di 
bekant och ekattad. Brödet, Bom nn 2r b& välsma- 
kande, att en modern Apicius endast för detta kunde 
motivera en resa till Paris, var onder medeltiden då- 
ligt, emedan man ftnnu icke förstod att jäsa det. 
Bakugnar voro d& ännu l&ngt ifr&n i allmänt bruk, 
och vanligen rostades brödet i askan. Ka brödkaka 
hade fSr ötrigt under medeltiden en dubbel använd- 
ning, i det att man äfven begagnade den såsom tall- 
rik. På brödkakan lades köttet, och när detta var 
uppätet, lät man det af sfls genomdräukta brödstyc- 
ket göra sällskap. 

De stränga lagarna om fastan förskaffade fisken 
en förut icke anad betydelse. Om den drakonieka 
hårdhet, med hvilken lagen om fasta upprätthölls, be- 
rättar Biantöme en belysande anekdot. I en viss 
etad hade man under fastan föranstaltat en piocea- 
sion. Ko kvinna, som barfota deltagit i denna, gick 
sedermera hem oob gjorde sig i ordning att till mid- 
dagen spisa en lamfjärding och en skinka. Men oset 
kändes nt på gatan och man gjorde en hasrisitation 
hoe henne. Dä brottet var klart och obestridligt, 
häktades hon och dömdes att gå genom staden med 
lamsteken på ett spett öfver axeln och skinkaa bun- 
den om halsen. 

Under fastan hade man således ingen annan re- 
surs än fisken, men detta ringa medel förstod man 
ofta att använda med ren genialitet — så t. ex. vid 
en middag, som den vördade abboten af Lagny under 
denna försakelsens tid gaf för ärkebiskopen af Paris 
och parlamentet: först ett oändligt antal fisksoppor, 

Dpi ..d hy Google 



UB uIlTIDKITS HISTOIIIA. IS9 

8& Bera sorters hafefisk, därpA en serie sötTattens- 
fiskar, BD rad af eatremets, också tillredda af fisk, 
samt slntllgen dessert. 

Medeltidens skolastik gaf för öfrif^ den bangrige 
ett kryph&l att undgft en alltför ensidig fiskdiet. Som 
bekant skapades t&glar och fiskar pä samma dag, 
och fromheten samt maUostea förenade sig därför 
om åsikten att räkna fågeln som fisk. Den store 
Thomas af Aqnino, de medeltida teologernas berömde 
l&romåstare, hänförde liberalt n{^ fåglarna till vat- 
tendjnren, och i följd däraf anaåg man sig äga r&tt 
att nnder fastan förtära fågel. Frågan var likväl 
epinöe, och kyrkan ställde sig därför undrande och 
spörjande till detta viktiga gastronomiska problem; 
till siat t(^ man en medelväg och förordnade, att 
blott vissa vattenfåglar voro att betrakta som fiskar. 

Del intryck, man i detta afseende får af medel- 
tidens franamän, är, att de i likhet med de andra 
folken norr om Alperna varit storätare. Italienaren 
gör d&remot intryck af motsatsen. Han erinre sig 
inledningen till Decamerone. Huru fina, lätta och 
eleganta förefalla ej det florentinska bordssällskapets 
måltider vid sidan af den plnmpa lyx, som ntveok- 
lades norr om Alpemal Och &nna påtagligare röjei 
sig denna skillnad, om man jämför de italienska bil- 
derna af t. ex. bröllopet i Kana eller någon annan 
biblisk eller antik festmåltid med den flamländska 
konstens bilder af samma scen. Hos flamländarne 
digna borden af öl- och rinstånkor, väldiga stekar, 
fiskar och gröosakefat i sådan massa, att man tyc- 
ker sig se en slaktares eller en gtönsakshandlares sa- 
labord. Qästerna gå helt och hållet npp i sysselsätt- 

D,o,i..ci hy Google 



140 DR kIltidbhb hibtobu. 

niDgen att äta och dricka, och vissa sidor af natar- 
lifvet träda med ohöljd öppenhet fram. Hos italie- 
nanie är den eleganta, brutna dsmastduken endast 
belamrad med några rikt ciselerade dryckeskar, af 
födoämnen ser man knapt mer än bröd och frukt, 
ooh hofvudintresaet knyter sig till bordssSHskapetfi 
eleganta renäsaansdräkter. Man märker, att äfveo 
festan och m&ltiden för dem bafva karaktären af 
konstvärk. 

Det är också Italien, som vi hafra att tacka för 
en uppfinning, hvilken kanske förefaller obetydlig, 
men som likväl oerhördt bidragit till bordakickets 
förfining, nämligen gaffeln. Ända in på 1600-talet 
åt man i det Öfriga Europa med fingrarna, och först 
så småningom kunde man öfvertyga Big om fördelarna 
af g&Seln. 

Till ooh med 1 England, där man nästan indelar 
mäDniakoma i sådana, som äta med ga&el, ooh så- 
dana, som äta med knif, stod man änoQ 1611 på 
barbarens ståndpunkt I en detta år atgifven reee- 
beskrifoing heter det nämligen: >I alla italienska 
städer, genom hvilka jag reste, obeenrerade jag eU 
bruk, som jag aldrig under mina resor skådat i något 
annat land, och ej häller tror jag, att det, med undan- 
tag för Italien, förekommer någonstädes i kristenhe- 
ten. Italisname och äfven främlingar, som uppehålla 
sig i Italien, använda nämligen vid måltiden en liten 
gafiel, hvarmed de hjälpa Ull att lägga för maten, 
ty medan de skära köttet med knifven, som de hålla 
i ena handen, sticka de gaSeiOj som de hålla i den 
andra, i aamma stycke, och den, som i ett sällskap 
med fingrarna kommer åt den rätt, hvaraf alla sedan 

Dpi ..d hy Google 



tm uåltidbhb hibtoru. 141 

Bkola äta, ftnaefl hafra förbratit sig mot belefvenheteoB 
lagar. Orsakeo bärtUl fir, att itatieDanie hafva obser- 
verat, att aUa mänmBkora fingrat icke äio lika rena.» 

Den moderna middageo ftr en ättling af den 
gMDla franska matlastan och den italienska Bkönheta- 
känslan : kokkonsten i högre mening och rococon npp- 
etodo bida nnder la Begence i Frankrike. Men att 
skildra en Vatela, en SoablBe's, en Carfimes bjälte- 
bragder till den hangrande mSnBklighetens gagn, må 
öfrerlämnas åt en värdigare penna. Om en middag 
af Caréme yttrade den kvicka lady Morgan: »För 
att komponera en dylik diner fordras mera enille än 
till att Bkrifva en hjältedikt*. Och hvilken tänker ej 
mod vördnad pä den ädle marskalken af Soubiae, 
hvilken Tiseerligen blef grundligt slagen i bataljen vid 
BoBsbacb, men som reparerade alla sina nederl^ ge- 
nom den berömda sis, som burit hans namn till et- 
tCTvärlden — och Vatal, denne konetens martyr, Bom 
dä fisken mankerade vid en middag, hvilken han 
komponerat såsom köksohef hos den store Condé, 
stötte köksknifren i sitt hjärta nr stånd att öfverlefva 
skammen af en misslyckad diner. 

Dylika mäns Ufsgftming kan endast tecknas af 
en kokkonstens Maoauley. 



Dpi ..d hy Google 



Några blad ur sagans historia. 

Frelmitaii har hvar och en under de sagoato- 
dier, han Bftsom barn drifvit, gripits af en 
viss fönräoiDg, d& haa t. ez. i en norsk ssgosamling 
återfannit angel^ samma saga, som han nAgra vea- 
kor förut läst t ex. i en persisk, och denna förvå- 
ning stiger i den m&n hvar och en utvidgar sin läs- 
ning. 8& t. ez. päträSar han den bekanta sagan om 
Askepjeeken icke blott pä norska utan äfren på sven* 
eka, tyeka, italienska och andra språk. Och det mo- 
tiv, som ligger till grund för denna saga — motivet 
om den föraktade ynglingen, som likväl utför släk- 
tena stordåd oob till slut vinner priofieesan, till hvil- 
ken alla förgäfves giljat — , detta motiv återvänder 
ookså i ea mångfald af varianter, som icke ansetts 
höra hemma direkt inom folksagan utan inom den 
högre dikten eller historien, såsom i t. ez. den tyska 
medeltidsdikten Panifal, nu senast behandlad af B, 
Wagner, i sagan om Hamlet, om Sigurd Fafnesbane, 
om BratUB o. b. t. oob den ryktbara berättelsen om 
Cendrillon är jn ingenting annat än eamma motdv 
öfverfördt på en kvinnlig hjälte. En annan saga. 

Dpi ..d hy Google 



eAOANS BurroBU. 143 

Bom vi knnoä kalla >Fan i äaskao, äteifinnes i bids 
grunddrag p& t. ex. norska, nygrekiska och arabiska 
— för att DU välja tre tämligen skilda spr&k. 

»Det Tar en gäng — heter det i den aoreka sa- 
gan — en goase, som gick vägen fram och knSokte 
nötter. Si fann han en, som var mBskstongeD, och 
i detaamma mötte han fan. 'Är det sant', sade poj- 
ken, 'hvad folk sSger, att fan kan göra aig sä liten 
han vill och krypa igenom ett knappnäl&öga?' 'Jo', 
sa' tm. 'Lät mig se det, ooh kryp in i den här nö- 
ten', sade pojken, och det gjorde fan. Dä han v51 
hade krupit in genom maskhälet, satte goeeen en 
pinne i detta, 'Nu har jag dig där', sade han, och 
sä stoppade han nöten i fickan. Dä han hade gätt 
en bit, kom han till en smedja. Där gick han in och 
bad gmeden, att han skulle slä itu nöten ät honom. 
'Det ät lätt gjordt', sade smeden och U^ sin minsta 
hammare, lade noten pä stadet och slog till, men den 
ville icke gä its. Dä tog han en nägot större ham- 
mare, men icke häller den var tung nog. Han tog 
dä en ända större, men det gick ända icke. Dä blef 
smeden arg och tog storsläggan. 'Nog skall jag fä 
bakt pä dig alltid', sade han, ooh sä slog han till 
allt hvad han orkade, och na giok nöten i kras, men 
sä att halfra taket följde med, och det brakade, som 
om smedjan höll pä att ramla. 'Jag tror fan var i 
nöten', sade smeden. 'Jo, jo män, det var hvad han 
var', sade pojken.* 

Få nygrekiska lyder sagan: 

*En gäng gjorde sig fan helt liten och kröp in 
i an fiaska i syfte att narra kvinnorna. Han sade 
för sig Bjälf: 'Deu kvinna, som första dagen öppnar 

Dpi ..d hy Google 



144 BAOAMB HI8T0EIÅ. 

flaskaD, ikall jag göra lycklig. Den, aom andra dar- 
gen öppnar den, skall jag aldUida. Den, oom öppnar 
den p& den tredje dagen, henne ekall jag tillfoga allt 
ondt, som finnes i världen'. P& den tredje dagen 
öppnade en kvinna flaskan. Fan for ut såsom en 
rök, förvandlade sig genast i en bjtUke och ville jost 
skada henne. Men hon fönitafig detta och sade ge- 
nast: 'Jag kan aldrig tro, att än hAlUt hos i den 
hfir lilla flaskan, da som är en så stor och mäktig 
herre'. För att visa henne det, for fan åter som en 
rök in 1 flaskan. Men kvinnan satte hastigt proppen 
i, och fan slapp sedan icke ut. D^Ör säger man, 
då man talar om kvinnornas slughet, att de narra 
Bjälfva fan i flaskan.» 

I Tusen och en natt är det en fattig fiskare, 
som kastar sina nät i halret. Länge får han intet, 
men till slut finner han, att en flaska fastnat i nätet. 
Flaskan är förseglad med den vise konong Öalomoa 
u^ll, och då fiskaren borttagit proppen, stiger en 
^dig rök nr flaskan. Så smäningom förtätar denna 
«g och tager gestalt af en jättelik ande. Denne be- 
rättar nu, att den vise Salomo till straff för håna 
ohörsamhet fängslat honom 1 flaskan. >När jag» — 
fortsätter anden — >nnder 200 är varit där, beslöt 
jag att göra den rik, som under de första tvä hundra 
åren befriade mig. Men de tvä hundra åren förSöto 
utan att någon kom. Åter gingo två hundra år, och 
jag beslöt då att öppna alla jordens skatter för min 
befriare. Men 400 år gingo, och ingen kom mig till 
hjälp. Under de följande tvä hundra åren beslöt jag 
att göra min räddare till sultan, själf blifva hans tjä- 
nare ooh dagligen uppfylla tre af hans öaskoingar. 

Dpi ..d hy Google 



BAGANa HISTORIA. 145 

Ueo ockaä imder deesa två buQdra äi befriade mig 
ingen. Na hlet jsg utoni mig af vrede och beslöt 
stt döda den, BOm varkunnade sig öfver mig. När 
jag fattat detta beslut, kom du. Säg mig alltså, hvil- 
ket dödBsStt du önskar.» 

Fiskaren blef ytterligt förskräckt, men så tänkte 
han vid sig ajälf: »Denne är en ande, och jag är 
en människa. Gad har gifvit mig bättre förstånd än 
honom, och med mitt förstånd yill jag öfverlista hc 
□om.> Därpå begagnar han sig af samma knep ti 
redan känna, får anden ånyo in i Saskan, sätter prop- 
pen i och är räddad. 

Men vi kunna följa sagan ännu vidare. De, eom 
last »Mästerkatten i stöflama», erinra aig måhända, 
att den sluge katten använder en liknande list emot 
jätten. Katten, eom jämte sin herre, mjöloarsonen, 
kommit till den rike jättens slott, frflgar denne, om 
han kan förvandla sig till hvad som bälst. Då jät- 
ten för att visa detta förbytte sig till ett lejon, sä- 
ger katten, att han visst ej betviäat, att jätten kun- 
nat förvandla sig till djorens konung, men att han 
kunde förbytas till något så oansenligt som t. ex. en 
råtta — det trodde han inte. För att vederlägga ho- 
nom tar jätten då gestalt just af en råtta, men i det- 
samma rusar katten på denna och äter upp den; och 
så öfvertar mjoloarsonen jättens slott och alla hans 
rikedomar. Grundtanken återvänder vidare i en af 
.^Isopi fabler, i den indiska Bagoeamlingen Pantscba- 
tantra, i den mongoliska berättelsen om ArdscM Bord- 
schi, i de medeltida samlingarna Disciplioa Clericalta 
och Gesta romanoram med äera ställen. Och detta 
exempel är icke enastående. Den moderna forskningen 

Ochätt. Oamia papper. V. 10 

Dpi ..d hy Google 



146 8A0AKS BläTOBIA. 

har nu till och med htiimlt Bå Ifingt, att den kan 
uppvisa en och Bamma Baga icke blott i Europa, In- 
dien och Mongoliet utan ock bland Amerikas röd- 
skinn och p& Polynesiena Öar. 

Otvifvelaktigt är deita ett faktum, eom m3st« 
sporra människotanken till att utfinna en förklaring 
öfver detta gfitfulla fenomen. Teorier hafva ej häller 
saknats. Ännu eä länge kunna dessa reduceras till 
tre. Men d& icke nfigon af dem kan anses fuUt till- 
fredsställaode, så har under den sista tiden en fjärde 
eklektisk teori börjat arbeta sig fram. 

Af dessa teorier vända yi oss först till den, Bom 
framatfillts af den berömde Bagoforskaren och språk- 
mannen Jacob Grimm, till bvilken sedermera män 
som Kubn, Max Miilier m. fl. anslutit sig. Enligt 
Grimm äro sagorna ursprungligen gamla myter, och 
i detta faktum finner Grimm förklaringen pä den lik- 
het, som finnes mellan de europeiska folkens sagor. 
Den indogermanska mytologien var ursprungligen den- 
samma föl alla de folk, hvilka sedermera utvecklat 
tug ur det indc^rmaoska urfolket. Dä detta indo- 
germanska urfolk uppläste sig i olika stammar, i kel- 
ter, greker, slaver, germaner o, s. v., förde de olika 
stammarna deesa myter med sig frän urhemmet. I 
yngre tid blefvo myterna sagor, och en Blavisk saga 
öfverensstämmer med t. ex. en keltisk, därför att 
båda i själfva värket äro ättlingar af en och samma 
indogermanska myt. 

Men äfven om en mängd myter förete stora fif- 
veiensstämmelser med vissa sagor — och om detta 
faktum skall jag strax tala — , synes mig ännu mera 
obestridligt, att en vida större mängd af sagor alla 



BAQAKB BIBTORIA. 147 

icke haft n&got att skaffa med de gamla mjrtema. 
Böjelsen att i den vanligafite och enklaste folksaga 
spåra nägon gammal aiiak myt är det ock, som bringat 
teorien i misekiedit och kastat ett visst skimmer 
af löje Öfver beta åcikten. Det Sr ja möjligt, att 
t. ez. flagan om Cendrillon eller om Tumiaeliten ur- 
sprungligen yarit en solmyt eller en oväderBinyt, men 
i bvsrje fall är detta föga påtagligt, och med dylika 
förklaringar är naturligen sluesen öppnad till alla möj- 
liga godtyckligheter. Men äfven med detta antagande 
förklaras blott en del af hvad som skall förklaras. 
Teorien kan endast gälla fesagan (tyskarnea Märcben) 
och Bvärligen novellen eller anekdoten, ty att t. ex. 
Boccaccio i grand och botten endast skulle röra sig 
med gamla myter — det har dock ingen djärfts pä- 
Bt&. För Öfrigt har man numera tämligen allmänt 
börjat öfvergifva Grimms mening om en utvecklad 
indoeuropeisk mytologi, och ej häller vill man tiller- 
känna den indiska vedalitteraturen — hufvudkällan 
för denna aiiska mytologi — den betydelse, som den 
äldre forskningen tillmätte den. Sknlle dessutom sa- 
gorna värkligen stamma frän detta fjärran beU^a 
hem, kan man ej annat än förvåna sig öfver, att de 
icke nndergfitt flera förändringar. Och till slut — 
denna teori kan dock blott förklara den likhet, som 
finnes mellan sagor hos folk, hvilka hafva en gemen- 
sam härstamning, men den likhet, som finnes mellan 
sagorna hos icke stambefiyndade folk (såsom norr- 
män, mongoler och negrer], lämnas fullkomligt obe- 
rörd af teorien, och detta faktum antyder otvifvelak- 
tigt, att förklaringen bor sökas pä ett annat hål). 

1 rak motsats mot den grimmska meningen har 



148 8A0AK8 BIBTORU. 

jag nyligen {ramstäUt en annan teori, som också af- 
Ber att förklara den likhet, Bom obestridligen finnes 
mellan Tissa myter och vissa sagor. 

Enligt denna teori, som jag hoppas att i en fram- 
tid vidare f& utveckla, beror likheten icke därpi, att 
vissa myter Öfvergått till sagor, utan därp&, att folk- 
BBgan — som är lika gammal gom myten och kanske 
Bom mänskligheten öfver hufvud — påvärkat myten. 
När en myt icke blott är en enkel religiös tro — 
saknande alla händelserika förvecklingar — utan ea 
väiklig, episk berättelse, i hvilken en epiaodrik hän- 
delse med inledning, utveckling och afslutning fram- 
ställes, då äger man enligt min öfvertygelse däri ett 
kriterium pä, att folksagan spelat in i myten och att 
folksagana hjältar bär iklädt sig namn, som l&nata 
frän mytBn. 

Jag bar därvid utgått från en observation på den 
mänskliga fantasiens värksambet, som i våra dagar 
säkerligen rör sig efter alldeles samma lagar som för 
tre eller fyra tusen år sedan. Hvar och en torde 
nämligen hafva observerat, buru lätt de anekdoter, 
som berättas, anknyta aig till vissa bekanta person- 
Ugbeter (Bellman, Svante Hedin m. fl.) eller särskildt 
skapade typer (Kolingen, Eulenspiegel m. &.). 

Samma fenomen möter oss inom litteraturens 
mera allvarliga historia. Alla trollhistorier, som under 
medeltiden voro i omlopp och berättades om Simon 
MaguB, Albertua Magnus och andra beryktade troll- 
karlar, knötos vid medeltidens slnt till den då rykt- 
bare Fausts gestalt. I den franska medeltidens na- 
tionella riddarsaga är konungen nästan alltid Karl 
den store, men den moderna forskniugen har uppvi- 

D,o,l..(ibyGOOglC 



8A0AMS msTOKIA. 149 

eat; att de ifrågavaTande händelserna ureprungligea 
alla icke refererat sig p& den mäktige kejsaren ntan 
p& andra franska monarker såsom Dagobert, Earl 
Uartel, Ludvig den fromme o. b. v. Men dessa hade 
tqan glömt bort, under det att folkfantasien däremot 
fortfarande erinrade sig det medeltida väaterlandets 
mäktigaste kejsare, och i följd däraf kom Karl den 
store eSledes att sä att ^ga ärfva både sina företrä- 
dare och efterföljare. Exemplen på dylika öfverflytt- 
ningar sknlle knnna mångdubblas anart sagdt i det 
oändliga. Men det sagda må yara nog. 

I stSUet kanna vi fråga: hvarpå beror detta fak- 
torn? Tydligen på en rent estetisk lag. Om jag i 
ett sällskap berättar en historia om en herr X., som in- 
gen känner och om hvilken ingen har hört talas, så kan 
jn Bjiilfva historien vara rolig nog, men otvitvelaktigt 
Täcker den mindre intresse än en i och för sig min- 
dre lyckad anekdot, som däremot rör sig kring per- 
soner, hvilka för hela sällskapet äro välbekanta. I 
det förra fallet ha vi ingen tydlig föreställning om, 
hnr det i värkligheten gått till vid det ifrågavarande 
tillfället; i det senare fallet se vi de handlande per- 
sonerna lifslefvande framför oss. Från vår egen kän- 
nedom om dem supplera vi, bvad berättaren icke kan 
framställa: deras tonfall, deras egendomliga gester, de- 
ras minspel. Det hela får en mera intim, personlig 
och konkret karaktär, och anekdoten blir icke blott 
en berättelse — den blir en lefvande bild. Men all 
skönbetsvärkan beror, som jag tror, jrtterst på en dy- 
lik konkretion i framställningen, och dä folkfantasien 
eträfvar att knvta de namnlösa anekdoterna till be- 



Dpir^cihyGaogle 



150 BAOAMS HISTORIA. 

kanta personligheter, handlar den omedvetet pä grund 
af en i människonaturea liggande estetisk drift. 

Men denna lag kan ock tillämpas pä förhällan- 
det mellan mjt och saga. Mytens gestalter voro be- 
kanta för hvar och en — nordbon t. ex. kunde hvarje 
ögonblick se äskguden Tor framför sig; denne var 
honom, b& att säga, en gammal bekant. Om det 
därför berättades, att Tor dräpt nägra jättar, bief be- 
rättelsen härom redan genom detta namn vida mera 
fiskfldlig, än om sagan handlat om nflgon för Öfrigt 
okänd Orm eller Grettir den starke, ty Tora gestalt 
hade hela auditoriet fullt lefvande framför sig: utan 
nägon större fantasi an strängning kunde hvar och en 
se hona sätt att gä till väga, röra sig, rynka ^n- 
brynen och slä till med hammaren, nnder det att in- 
gen pä förhand hade nSgon tydlig föreställning om 
t. ex. Orm den starke. Nu vet man, att den isländ- 
ske skalden Ull sitt egentliga yrke var sagoberättare, 
och den frestelsen täg därför nära till bands för ho- 
nom att, dä han berättade en ren folksaga, göra denna 
mera tilltalande genom att till dess hjälte välja en 
bekant gud. Undersöker man nu t. ex. de mest be- 
kanta myterna om Tor och Frey, skall man ganska 
snart finna, att motiven icke äio mytens utan folk- 
sagans, och om vi i stället för Tor här hade ett i 
folks^an vanligt namn, skulle ingen misstänka nä- 
gon myt eller vilja gifva nägon mytologisk utlämning 
af den enkla folksagan. 

Jag tror säledes, att den grimmska teorien Sr 
grundfalsk till själfva sin förutsättning och att det 
enda tiktiga däri ligger i framhätlandet af ett faktorn, 
som af senare myt- och sagoforskare ej ^entligen b«- 



Dpir^ci hy Google 



SAOAMB HISTORIA. 151 

aktats: vissa sagor och viesa myter förete onekligen 
en så stor öfrereaBetämmelse med hvarandra, att ett 
nrsprangligt sammanbang dem emellan m£ste finnaa. 
Åtskilliga af de svArigheter, med hvilka den 
grimmf^ teorien laborerat, bafva onekligen aSägsoatB 
i den förklaring, som 1859 framstäldeB af den lärde 
orientalisten Benfey i dennes upplaga af den indiBka 
sagosamlingen Pantscbatantra. Åsikten kan i korthet 
sammanfattas i följande satser. De europeiska fol- 
kens sagor är icite gamla myter, uUin de bafva i bi- 
Btorisk tid importerats eller vandrat fr&n Orienten, 
särskildt Indien, till Europa. Visserligen medgifver 
Benfey, att omvändt den så kallade eeopiska fabeln 
eller djursagan från Grekland spridt sig till Indien 
— således en alldeles motsatt strömning — , men af 
värkliga berättelser (Erzählungen) eller fesagor (Mär- 
chen) k&mer han blott en enda — den bekanta hi- 
storien om konung Midas — , som från Europa van- 
drat till Asien. ÄUt det öfriga af världens sagoskat- 
ter är orientaliskt — närmare bestämdt : indiskt — 
gods, som vi enropéer lånat. Uppkomelen af denna 
rika sagolitteratnr etäller Benfey i samband med bud- 
daismens smak för att lära medels exempel. Ea 
bnddaistisk predikan var därför späckad med histo- 
rier, sagor och berättelser, genom bvilka grundtanken 
på ett mera åskådligt sätt utladea, och med de bnd- 
daistiska predikantema vandrade därför Indiens ssgor 
till Kina, Thibet och Mongoliet, det vill säga till de 
land, dit baddaismen spridde sig. Men under medel- 
tiden trängde mongolerna som bekant fram Ull Eu- 
ropa, hvars östra del länge fortfor att lyda under de 
mongoliska hårskarnes spira. Med denna mongoliska 



Dpi ..d hy Google 



163 SAQAK8 HISTORIA. 

eröfring spred aig dä de buddaisliska sagorna eller 
predikoexemplen till Eviropa, först till Ryssland oA 
därifråD längie vilster ut. Men redan fönit hade dö 
— och i vida större miingd — trängt dit på en an- 
nan väg. P& 900-talet började islamitiska folk att 
intränga på den indiska halfön, och därmed inleddes 
också en litterär förbindelse mellan buddaister och 
mnhamedaner. Indiska sagor trängde fram tilt de 
islamitiska rikena i Asien, och indiska berättelser öf- 
versattes på persiska och arabiska. Men från dessa 
språk öfverSyttades de på de europeiska — först på 
grekiska och hebräiska samt därifrån på latin och de 
le f vande vulgärspråken. 

Benfejs anhängare hafvR ytterligare påvisat, huru 
dessa sagor sprlddes i Europa. Liksom de buddaisti- 
ska predikantema älskade äfven medeltidens kristna 
predikanter alt undervisa medels exempd, och deras 
predikningar voro därför liksom de bnddaisUska fyllda 
af sagor och berättelser, hvilka vanl^en hämtades or 
stora, just för detta bmk värkstäUda samlingar. Men 
grnndstommen var här af indiskt ursprung, och där- 
för kunde en predikant i Kina berätta alldeles samma 
historia som predikanten i Sverige. 

Flera af dessa berättelser äro oss välbekanta, 
och det är nog att anföra ett enda esempel för att 
belysa karaktären hos dem, 

Yagna Sarma — heter det i Pantschatantrn, hvars 
ord jag här i starkt sammandrag anför — var son 
till en bramin. Vid ett begrarningsgitle hade han i 
g&fva fått en kruka med smör, mjölk och mjöl, och 
på hemvägen började han att tänka efter, pä hvad 
sTitt han fördelaktigast skulle kunna anviuida gäfvan. 

Dpi ..d hy Google 



SAGANS HiarORTÄ. 163 

Bägt ät — tänkte han — att Balja kniksD. För pen- 
ninganifl kan jag köpa mig en get, och värdnr jag 
henne rätt, kan jag snart få mig en liten gethjord. 
Den skall jag sälja och köpa talg en ko, af hvilken 
jag skall skaffa mig fullt upp med kalfvar. När jag 
på sä sätt blifvit rik karl, kan braminen här bredvid 
ej gärna neka mig sin dotter, och jag blir dä en Täl- 
beställd äkta man. Visst kan det dä bända, att min 
hostm springet kring i granngårdarna för att prata 
med andra skvaUersystrar, under det att barnen läm- 
nas Tind för våg. Men jag skall lära henne jag . . . 

Och när han sade detta, grep han tog i en p&k 
samt mättade med den ett kraftigt rapp ät den in- 
billade hostrun. Men i stället att räka henne träffade 
han krukan, som slogs i tusen bitar. 

Med krukan kroeeades också alla bana stolta 
framtid sdiömmar, och skamsen öfver sin dårskap vand- 
rade hon hem. 

Denna anekdot förekommer ock i den arabiska 
öfversättningen af den indiska sagosamlingen, i Jo- 
hannes' af Gapaa latinska tolkning, Dtrectoriuin vitra 
humans, hos Rabelais, La Fontaine m. Q., och som 
tyék folks^a vänder den tillbaks i berättelsen om 
»den kloka ElBa>. 

På denna väg knn man således — utan att an- 
lita hypotesen om ett urindoeuiopeiskt, mytologiskt 
Drsprnng — förklara den likhet, som finnes mellan 
olika folks sagor. Enkelheten i denna förklaring, den 
oerhörda lärd om sapp ärat, med hvilken den förfäkta- 
des af män som Benfey och Reioh. Köhler, hela teo- 
riens vetenskapliga hållning — allt detta bidrog att 
ät densamma vitrfva aohängoie. Bristerna i teorien 

Dpi ..d hy Google 



154 SAGANS HISTORU. 

bafva först sft Btnfiningom börjat blifva skönjbara. 
Särskildt kan man ej andg& att fästa sig vid de ringa 
motsvarigbeter till den earopeiska fesagan, som finnas 
i de indiska samlingarna. En bland de f&, som kanna 
räknas dit, Sr iVäfvaren som Vischnm, hvilken i 
väeterländak form återfinnes i en af Boccaccios novel- 
ler samt en af H. C. Andersens sagor (Den flygande 
kofferten). Än mera bet^kligt är det, att dylika fe- 
sagor icke — annat än nndantagsvis — kunna p&- 
visas bland medeltidens eller baddaismens prediko- 
exempel. Stoffet till t. ex. Boccaccios noveller kan 
väl p&visBs inom predikolitteraturen, men veterligen 
har ingen predikant predikat om Tummeliten, Snö- 
hvit eller Cendrillon. 

Den viktigaste haken mot Benfeys teori ligger 
dock däri, att han faktiskt förnekar tillvaron af all 
västerländsk sagoUtteratnr före beröringen med In- 
dien, det vill ^a före medeltiden. Denna Åsikt kan 
numera sv&rligen upprätth&llas. Bk har man funnit 
en mängd sagor redan i det gamla Egypten; vidare 
har man uppvisat, att grekerna alldeles icke saknade 
en dylik sagolitteratur, och denna grekiska saga kan 
Bvlrligen — sAaom Benfeys skola velat göra troligt 
— förklaras genom en äldre pfivärkan från Indien. 
Har en dylik litterär samfärdsel under antiken ägt 
ram, är det väl troligare, att Grekland varit den ^- 
vande parten än tvärtom. Benfey har ejälf medgif- 
vit detta beträffande den esopieka fabeln, och en dy- 
lik strömning hvad sagan i allmänhet beträffar är så- 
ledes i och för sig ej omöjlig. Den indiska sagolit- 
teraturen kan för öfrigt ej i &lder täfla med den gre- 
kiska. Den fomindiska vedalitteraturen har man väl 



Dpi ..d hy Google 



SAGAHS HI8T0BU. 155 

S;ifvit eo mycket hög Uder, mea dennn litteratnr kom- 
mer OBS här icke vid, ty den hai knapt n&got med 
den egentliga sagan att skafia. EFter vedalitteraturens 
sLnt fSljer indemaa Btora epoe Mahabbarata, där djur- 
fabler TiBserl^nen fSrekomma såBom episoder, men d& 
djurfablenia till etdrre delen &ro esopiska, det vill 
Bäga grekiska, bar icke bäller detta nAgot att betyda. 
NAgon större samling af indiska sagor kunde Bentey 
däremot icke påvisa före 100 t K. — den tid, till 
bvilken man möjligen kan förlägga Pantschatantras 
original — och de egentliga sagosamlingar, han kAnde, 
härrörde frän tiden ^er Kristus, således efler den 
tid, då Indien genom Alexanders segertåg blifvit stäldt 
i förbindelae med Hellas. Det inflytande, de starkt 
helleniserade rikena i Asien utöfvat pä den indiska 
kolturen, bar säkerligen ej varit ringa. När man nn 
vet, att den esopiska fabeln genom dessa helleniserade 
folk blifvit förd tiU Indien, hvarför dä antaga det 
vara omöjligt, att äfven andra sagostoS kunnat följa 
med i denna strömning? I visa mån sammanhänger 
frågan med de resp. sagornas ålder. Antager man, 
att en saga vandrat från ett land till ett annat, är 
det naturligen rimligare att anti^^a, att sf^n vandrat 
från det land, där den äldst kunnat konstateras. 
Fömt antc% man, att Indiens sagor voro äldre än 
Greklands. Na är motsatsen åtminstone lika trolig, 
och därmed bortfaller ock det säkraste stödet för 
Beofeys teori. 

Äfven rörande en annan pankt i teorien kan sd 
befogad invändning göras. Benfeys efterföljare hafva^ 
antagit, att dessa sagor i Europa blifvit spridda ge- 
nom de exempel, som predikantema inmängt 1 sina 



Dpi ..d hy Google 



156 SAQAKa HISTORIA. 

predikDingar, och dessa exetnpelsainlingar skulle vidare 
Taxa i tredje eller fjärde band öfvereatta från iadiekan. 
Men dö predikomogasin, ar hvilka exemplen hämta- 
des, härröra först från 1200- och 1300-taIen, och en 
stor mängd af medeltidens berättelser firo äldre. Vi 
kanna hålla oss vid det nyss anförda exemplet om 
mjölkkrakan. Den Indiska berättelsen blef Blatligea 
genom Johannes af Capua öfversatt på latin (omkring 
&r 1250) och pä så sätt bekant för västerlandet. Men 
rodan i slutet af 1100-talet läses den i en af Jacqacs 
de Vitry skrifven predikosamling. 

Såsom en nmversell förklaring låter eig aåledes 
ej häller Benfeys teori användas. 

En tredje förklaring har framställts af Tyler, 
Lang, Maunhardt m. ä. Teorien har kallats den an- 
tropologiska, emedan den hvilar pä ett studium dela 
af de moderna ociviliserade folkens sagor, dela af de 
dviliserade folkens skrock, sägner och folktro. Mano- 
hardt framhåller med rätta, att mänsklighetens olika 
folk i det hela genomlupit samma lägre utvecklings- 
skeden och att således t. ex. germanen en gång stått 
på (i det hela) samma ståndpunkt som Söderhafvets 
vilde. I dessa vildars seder och brak bafva vi ske- 
des ett godt hjälpmedel, då vi skcJa studera våra 
egna traditioner från äldre tider eller de rester i folk- 
tro o. B. T., som ännn lefva kvar från vår ^n hed- 
niska tid. Lang påpekar, att de föreställningar och 
bruk, som uttrycka barbarens primitiva uppfattning 
af tillvaron, till en del ännu finnas kvar hos de civi- 
liserade folken, om än blott hos de folktager, som 
mindre blifvit berörda af den högre kalturen. Det 
Sr ur detta naiva och primitiTa uppfattningssätt, som 

Dpi ..d hy Google 



SAGANa HISTORIA. 167 

DoytoIogieD först vnzit fram. Vilja vi förstå decnB, 
så mäste Ti studera dels de rester af denna primitiva 
□ppfattning, eom änna finnas kvar i vår tids folktro, 
skrock o. s. t., dels de änoa primitiya folkens upp- 
fattning. Men denna primitiva uppfattning är, som 
sagdt, öfverallt och i alla tider lika, och p& grund 
däraf måste den därur utvecklade sagan öfverallt blifva 
väsentligen lika — utan förutBättning af lån, endast 
därför att människoandeQ i det hela är värkeam efter 
samma psykologiska lagar. Därför kunna maoris om 
EÖn gnd berätta ungefär samma myt, som grekerna 
berättade om Kronos, och Promethevs-ssgan kan före- 
komma icke blott i Hellas utan ock på Nya Zeeland 
och boB Nordamerikas indianer. Här kunna vi tyd- 
ligen icke tänka på något lån, utan här måste det 
vara samma mänskliga föreställaing, som tagit samma 
form. Och det, som gäller om myten, gäller också 
om den rena folksagan. Folksagans alla förestSllnin- 
gar om troll, om människoslukande vargar, om fÖr< 
vaudlingar och dylikt hvila på denna primitiva folk- 
tro, och därför äro dessa föreställningar öfverallt vä- 
sentligen deeamma. En af denna teoris anhängare 
bar med denna utgångspunkt påvisat, att en saga som 
den lilla Rödhättan i växlande former förekommer ej 
blott bos tyskar, danskar, engelsmän och fransmän 
utan ock bos maoris, hos Nordamerikas indianer, hos 
kareneroa i Indien m. ä. Själfva tanken är öfver- 
allt densamma: sagan visar oss enligt hans mening 
«tt primitivt folks uppfattningssätt af döden och döds- 
riket, och den skildrar, htu^ en hjälte kämpar mot 
dödsodjaret inne i dess egen buk. Hos oss slukas 
den lilla Rödhättan af ulfven, meu jägaren kommer 

D or .«j hy Google 



168 aAGASS HI8T0BIÅ. 

och sk&r upp odjuret, och Rödhättan och hennes mor- 
mor krypa d& oskadade barn ur ulfvens mage. Hob 
karenema är det Ta Yva, som slukas af en orm, men 
denna sprSUas upp, och Ta Yva kommer lefvande 
fram. 

Tag en annan saga — den om Vilhelm Tell, som 
skjuter äpplet från sin soub hutvud. Sagan förekom- 
mer äfven hoe peraema och hos danskarna, men in- 
genst&dea behöfver den antagas vara ett l&o, ty själfva 
tanken är så allmänt mänsklig, att den fullkomligt 
oberoende bör eller åtminstone kan hoe olika foUc 
taga Tåsentligen samma form. Ett tredje exempel är 
än mer belysande. Alla känna vi den bekanta anek- 
doten om Fredrik den store och kvamai vid Sans 
Souci. Anekdoten är historisk och således med fall 
säkerhet icke lånad, men likyäl berättas den af en 
arabisk krönikeskrifvare från 1000-talet om den per- 
siske konungen Noschirvan. I bägge fallen är det en 
legents rättskänsla i förening med hans böjelse att 
skryta med denna, som yttrat aig på samma sätt. 

Denna teori har redan haft och kommer tvil- 
▼elaatan att få en mycket stor betydelse, särskildt för 
mytologien men äfven för sagoforakningen. Näppeli- 
gen löser den dock det problem, som uppställts. Längre 
än till så att säga sagana element kommer den ej. 
Den kan väl uppvisa, att enskilda motiv — troll, för- 
Taadlingar och dylikt — äro väsentligen identiska 
bos olika folk, den kan också visa, att samma an^- 
dot Bjälfständigt uppstått pä vidt skilda platser, men 
själfva den utförda, detaljrika sagan beröree ej af 
denna teori. I själfva värket har sagan mindre in- 
tresserat denna antropologjska akda. »Mätet äi>, 

D,o,l..(ibyGOOglC 



8AQANS HIBTOBU. 169 

yttrar Laog, >att analysera eagorna genom att åtei* 
fora dem till de elementära, pBykologieka, mytologieka 
och religösa löreetällningar, p& bvilka de bvila», det 
vill Bäga: intresset anknyter sig icke till Bagan ajälf 
utan till dess element, och i ejillfva värket lörblandas 
saga och sagomotiT. Den likhet, som finnes mellan 
olika folks föreställningar om troll o. s. t., beror 
därpå, att deaaa föreställningar äro alster af samma 
primiUva uppfattning, som är eller varit gemensam 
för alla, — däri bar den antropologiska skolan rätt. 
Men den utförda sagan är dikt och icke längre en 
frakt af vildens väridsäskådning under det primitiva 
naturtillståndet. Den är ett alster af en högre och 
mera utvecklad kultur, och framför allt af en enskild 
sagoberättare, som af de kanske hundra olika motiv, 
som folksagan äger till sitt förfogande — många äro 
dessa motiv icke ocb vi känna allesamman mycket 
lätt igen dem — sammansatt något nytt, en prosa- 
dikt, som är en spegelbild af hans tidsålders kultur, 
låt vara att de enskUda detaljerna lånats från mänsk- 
ligbetens barndomstider. Förekommer därför en dy- 
lik utförlig, komplicerad prosadikt — ty sä kunna vi 
kalla den värkliga sagan — hos tvänne folk, och Sr 
den hos båda väsentligen lika, kan denna likhet icke 
förklaras däraf, att båda folken oberoende af hvaran- 
dra skapat den. Detta är lika orimligt som att an- 
taga, att ea fransk författare oberoende af Runeberg 
kunnat skrifva »Fänrik Ståls sägner*. I dylika fall 
måste det ena folket hafva lånat från det andra. 
Man kan gifva Lang rätt däri, att elementen kunna 
vara autoktona ocb att de i en mängd fall säkerli- 
gen äro det, men själfva sagan såsom sådan måste 

D or .«j hy Google 



160 SAGANS HISTORIA. 

dock hafva vaodrat, och begreiiBar man fienteys teori 
därbSo, att den blott upptager denna allmänna sats, 
B& torde hans teori fortfarande fä anses sann, äfven 
sedan dess speciella formulering — att sagorna vandrat 
från Indien — visat sig vara förhastad. 

Meo erkänner man vandringsteoriens sanning, 
kvarstår dock alltid den fråga, som Benfey på sitt 
sätt sökte besvara: hvarifrån, det vill säga från hvil- 
ket land, hafva sagornn vandrat och hvar äro de au- 
toktona? 

Och därmed hafva vi kommit fram till den fjärde 
teorien — den, »om i våra dagar håller på alt ar- 
beta sig fram och som i korthet torde kunna sam- 
manfattas på följande sätt, Vissa enskilda a&gomoUv 
nppstå väl fullkomligt oberoende af hvarandra på vidt 
skilda BläUen, men själfva sagorna, i hvilka dessa 
motiv i en bestämd ordning följa på hvarandra, upp- 
stå hlott på en enda plats och vandra från denna 
till andra. Det ar orimligt att utpeka något visst 
land såsom urhemmet för alla sagor, ty dylika hafva 
säkerligen funnits bos alla folk. För denna teori är 
det således tämligen likgiltigt, alt man efter Benfeya 
dagar värkligen lyckats att vindiceta den indiska sa- 
gan en högre ålder, än Beufcy med sin tids littera- 
tutkännedom var i stflnd till. Det är likgiltigt, ty 
för denna leoris anhängare hafva sagor funnits icke 
blott i Indien utan ock i Grekland och Sverige — 
ungefär b& länge som människor där vistats. Den 
8. k. åldern är därför icke en ålder för sagan sjiUf 
utan blott för dees framträdande eller dess omnäm- 
nande i den skrifna litteraturen, och man måete sä- 
ledes i hvarje enskildt fall undersöka, hvar den ifrå- 

Dpi ..d hy Google 



baoåKb historia. 161 

gavarande eagan uppslfttt och på hvllka vägar den 
Bpridt sig. Detta kaa endaBt ske genom en så att 
säga sagogeograBsk UDdersökniag, d. t. b. genom att 
Bamla alla de former och varianter, i hvilka en saga 
föreligger, och ordna dessa efter vissa för bvarje saga 
specifika synpunkter. När detta är gjordt, skall man 
lätt finna, hvar sagan urspruD gligen hört hemma, 
d. v. B. hvar den föreligger i Bin meat naturenliga 
form. Låtom oss taga ett esempel. Sagan om or- 
saken till björnens korta Bvans finnes hoB de fiesta 
folk, ehuru den icke alltid berättas om björnen utan 
ocksi om andra djur. Nu är det emellertid klart, 
att SQgan icke uppst&tt hos de folk, där det ifråga- 
varande djuret icke har någon särskildt kort svans, 
, och vidare hänvisar oss ett annat sagoelement — att 
svansen fryser fast i isen — på ett nordligt klimat, 
tienom att efter dylika hufvudsynpunkter undersöka 
sagan kan man således komma fram till deas utgångs- 
punkt och få klart för sig förgreningarna från denna. 

Men dylika andersökningar, på hvilka Bärstdldt 
finnen Kaarle Krohn inlagt stora förtjänster, äro na- 
turligtvis mycket mödosamma, och tyvärr kunna de 
endast värkställas med sådana sagor, som föreligga i 
en 8tor mångfald af varianter. Hvad de flesta be- 
träffar, är det ganska sannolikt, att vi aldrig skola 
kunna bestämma deras urhem och de vägar, på hvilka 
de blifvit Bpridde. För själfva principen är detta 
dock af underordnad betydelse. Grundtanken står 
alltid fast — alla folk hafva i alla tider diktat 
och haft ein glädje åt sagor. 

Sedan ji^ na lämnat en redogörelse för de olika 
teorierna, går jag att taga en hastig öfversikt öfver 
Schidt, Gaaia pt^per. V. II 

Dpi ..d hy Google 



162 SAGANS BIBTOBIA. 

det material, som finnes. Det skall di visa tig, att 
Benfeys teori om sUa sagors hftrstamiiing frin Indien 
i hvarje fall icke h&ller streck. 

Ai de antika folken kring modelhafsbSckeQet 
känna vi ur denna synpunkt ^entllgen blott grakflma, 
men antydningar finnas om, att äfven de Öfriga baft 
en sagotitterator. Hos romarn» finna vi t. ez. sagan 
om Romnlos och Remus. Liknande sagor kunna på- 
visas i hela i^lden — bos de flesta folk finaefl en 
tradition om en hjälte af mystisk börd, under väldiga 
naturfenomen född till världen samt utsatt ocb upp- 
fostrad i skt^n hos djuren. Samma historia berät- 
tas om den tyske hjälten Wolfdietrich, om den iriske 
hjält«n Cormac, ocb legenden om Mosee har ju i 
bvaije fall vissa beröringspunkter med detta sagomo- 
tiv, som helt visat fullt själfatändigt uppstätt hos vidt 
skilda folk. Men denna berättelse är häller icke nå- 
gon fentlig saga utan blott ett enskildt sagomotiv. 
Älven judame bafva baft sina sagor, och i berät- 
telserna om Simson, Jefta ocb Potifars hostiu träffa 
vi motiv, som återfinnas pä en mängd ställen i världs- 
Utteratuien. Motivet med Potifars hustru, den gifta 
kvinnan, som först söker förföra den kyske yagUngen 
och som, då detta misslyckata, falskeligen anklagar 
honom för försök till väldt&kt, möter oss t. ez. i den 
egyptiska sagan om >De båda bröderna», i den gre- 
kiska sagan om Phaidra och Hippolytos samt i ram- 
berättelsen i den bekanta samlingen Sju vise mästare. 
Lydiska sagor anföras af Herodotos (t. ex. sagan om 
^fg^X o<!^ han samt andra a! antikens författare be- 
rätta en mängd sagor från det gamla Egypten. I 
våra dagar har detta material högst betydligt Ökats 

Dpi ..d hy Google 



SAGANS HISTORIA. 168 

genom papTTuafynd, och egyptologeo kan bafva till- 
fiedsstäUelsen att visa världen sagor, hvilka hafrs 
många tusen Ar pä nacken, — så t. ex. den nyfunna 
sagan om de båda bröderna. Långt före Indien har 
således Egypten haft sin skatt af folksagor. Flera af 
dessa känna vi godt igen, e& t. ex. sagan om Ram- 
painits tom, som berättas af Herodotos och som blott 
är en variant af den berömda sagan om måetertjuf- 
ven. Liknande sagor finnas bos mongolerna, i Sera 
vSstaaiatiska Bamlingar, hoa bröderna Grimm, den fin- 
nes såsom fransk fableau, bos AsbjömBen o. s. v. Att 
flera af dessa m^ertjafshistorier äro direkt lånade, 
den ena från den andra, lidei knapt något tvifvel, 
men lika säkert torde det vara, att det urspmngligea 
foanits flera, af bvarandra oberoende mästertjufssa- 
gor, ty pä det primitiva naturtillståndets ståndpunkt 
är skicklighet i tjnfnad en konst, och därför är det 
också natorligt, att den förhärligats af den diktande 
fantasien. Sn undersökning som Krohns skulle här 
antagligen gifva intressanta resultat. 

En annan egyptisk saga — om hetärea Rodopis — 
berättas af .^liaous. I Faraos sköte oedsläppte en 
fågel en gäng en underbart liten sko. Farao lät 6f- 
VflT hela landet forska efter dess ägarinna, och sedan 
denna befunnits vara den vackra Rodopis, gjorde 
Farao henne till sin gemål. Alla bafva vi hört denna 
wgh i en något olika form — i sagan om Cendrillon. 
Motivet med den lilla skon, hvars ägarinna blir lan- 
dets drottning, kan åtminstone stamma från jGlianus, 
som onder medeltiden var godt känd, och sannolikt 
finnes ock en direkt förbindelse. En kuriös olikhet 
fSitjänar dock att påpekas: Cendrillon har en >g]aa< 

Dpi ..d hy Google 



164 SAOAHS HISTORIA. 

toSel», meD äfven inom sagans värld förefaller ett 
dylikt plagg väl opraktiskt och obekvämt. Det be- 
Bynnerliga försvinner dock, när vi veta, att Cendrillon 
Sldst bar »pantouffles de vairi = ekor af kardaanlä- 
der. När dyliha sedan kommit nr bruk, uppfattade 
man ivain (karduauläder) sAsom iverre» (glas). Ett 
annat exempel p& ett dylikt språkligt missförstånd 
hafva vi i den medeltida sagan om svanriddaren, >le 
chevalier au oygne>. Svanriddaren var Btamfader till 
korariddareu par préférence Gottfrid af Bouillon, men 
korsriddaren var icmce BignBtuH> (märkt med korset) 
eller på franska le chevalier an signe (riddaren med 
korstecknet). Då detta uttalades alldeles som le che- 
valier au cygne (svanriddaren), kom man att förblanda 
signe (korstecken) med cygoe (svan), och i anledning 
däraf kombinerade man berättelsen om korsriddaren 
med sagan om de sju svanorna. I Cendrillon har 
motivet med den lilla skon dessutom kombinerats 
med tvänne andra bos nästan alla folk förekommande 
motiv: det om de elaka B3rBtr&rQa och det om släk- 
tens yngsta och mest föraktade medlem, som dock 
utför det största storvärket eller når den största lyc- 
kan (Parzifal, Askepjeskeu m. &.). 1 denna saga har 
man således ett osökt tillfälle att iakttaga skillnaden 
emellan saga och sagomotiv. 

Rikare äyter materialet, om vi ^nda 06s till 
Qrekland. Först hafva vi grekemas nästan oöfver- 
skådliga rad af myter. 

Undersöka vi nu den grekiska mytol(^en ur den 
synpunkt, som för närvarande är den bestämmande 
för oss, d. v. s. ur dess förhållande till folksagan, 
visar det sig, att den rena gudamyten atdrig &x saga 

Dpi ..d hy Google 



SAQÄIia HISTORIA. 165 

QtaD blott myt. De grekiska gndamä ftro aldrig bjäl- 
tar i uAgra värkliga berättelser, i hvilka ett läagn, 
episodrikt äfveotyr framBtällee, äfvoD om en senare 
tids mytologer geoom att sammanföra alla de olika 
myter, som voro kända om nägon vies gud, kända 
I& hop ea värklig biografi öfver denne. Men en bio- 
grafi, hvars detaljer blott sammanhänga geciom perso- 
nens enhet, är icke en saga, ty sagan äger icke blott 
personena atan också handlingens enhet. 

Men vända vi oss däremot till de aä kallade 
heroiska myterna, d. v. b. till berättelserna om de 
olika stamheroerna, Thesevs, Oidipos, Odyssevs m. Q., 
fimu vi, att dessa nästan alltid blifvit hjältar 1 en 
eller fiera rena folksagor. Uvad är väl t. ex. den s& 
kallade myten om Thesevs, som dödar odjuret Mino- 
tavroB och befriar Ariadne, annat än en folksaga, som 
vi, om än under andra former, möta hos de flesta 
folk? Thesevs sjätf var väl en grekisk beros eller half- 
gad och såsom sådan föremål för värklig dyrkan, men 
det åfventyr, i hvilket vi bär finna honom, är sagans, 
icke mytens. Att vi bär värkligen blott bafva en 
folksaga, hvais hjälte lånat ett inom m3rteu bekant 
namn, antydea för öfrigt dfiraf, att denna så kallade 
Theeevsmyt i våra dagar blifvit upptecknad såsom ny- 
grekisk folksaga. Enligt den vanliga åsikten är det 
myten, som dröjt kvar säsom folksaga. Enligt min 
mening är den nygrekiska folksagan b& till vida ur- 
spmngligare, som den ännu bibehållit sagof ormen, 
Bom däremot den forngrekiska så kallade myten öf- 
ve^fvlt. — öfverensstäm melserna äfven i detaljerna 
äro för öfrigt ganska stora. Det mystiska nystanet, 
som 1 den forngrekiska versionen vägleder Thesevs ge- 

D,o,l..(ibyGOOglC 



166 BAäAMS HISTOBU. 

nom labrrinten, fimiea TiseerligeD ej kvar i folksagao, 
men i stället hjälpes hjölteD af en gammal sbbediesii 
eom bor i ett kloeter, hvitket kallas >Nyatanet>. 

Thesevsmyten är långt ifrAn den enda, Bom t grun- 
den är en folksaga. Oidipus, som före födelsen Sr 
förutbestämd att döda sin fader och Skta sin moder; 
som utsattes, men räddas och uppfostras utan att 
känna sina föräldrar; aom sedermera på en vandring 
utan att veta det dräper sin okände fader, därpä lö- 
ser sfinxens tre gåtor och blir konung i det land, 
han befriat frän odjuret, samt till sist ovetande äktar 
sin moder — äfven hans Öde är en ren folksaga. 
Likaså är Jason, som dödar väduren, eröfrar det gyl- 
lene skinnet och bortför Medea, en folksagans hjälte, 
hvars historia i sina grunddr^ återfinnes icke blott 
i de germanska folkens dikter om Sigurd Fafneebane 
utan i bart när otaliga folksagor bos de flesta folk, 
andra exempel att bär förbigå. 

Utom myter funnos 1 det gamla Grekland mas- 
sor af lokaUägner, hvilka dela utvecklats ur den pri- 
mitiva folktro, Bom bildar Båväl mytens som sagans 
bakgrund, dels fritt uppfunnits, oftast för att ådaga- 
lä^a kärlekens makt, andra för att förklara viaaa 
egendomligheter i den omglfvande naturen. Redan 
tidigt börja dessa småberättelser att ekymta fram i 
den grekiska litteraturen. Af fragmenten att döma 
förekommo de ganska ymnigt hos Stesikhoros, en bland 
den grekiska korlyrikens skapare (omkr. år 600). Hos 
honom behandlas för första gången t. ez. den bekanta 
sagan om herden Daphnia, bvitken för sitt trohetebrott 
straffas med blindhet. I den erotiska elegien ingå 
dessa lokalsägner såsom en bnfvudbeståndsdel redan 

Dpi ..d hy Google 



aAGANS HISTORIA. 167 

hoB AntimakboB på 400-talet och ännu mer boe ale- 
zandrinaroe. öfverallt spårade man efter dylika ero- 
tiaka folksägner, och det flitiga brak, skalderna gjorde 
af dem, framkallade redan tidigt stora, antikvariBka 
samlingar af denna art. Ett flitigt anlitadt kom- 
pendium var Parthenios' >0m kärleksäfvent;r>, egent- 
ligen en samling excerpt, som är tillägnad förfat- 
tarens vän, den romerEke skalden Gomelias Qallaa, 
för att tjAna denne som materialsamling, då han för- 
fattade elegiska eller episka dikter. 

Några exempel på dessa erotiska sägner skola 
belysa deras karaktär. En rik, men icke vidare hög- 
ättad yngling älskar Arsjnoe, dotter till konungen af 
Cypern. Han mntar amman att för Arsinoe yppa 
hans kärlekskval, men den högfärdiga Ärsinoe omta- 
lar ynglingenB djårfbet för föräldrarne, och de låta 
afrätta amman. Ynglingen beröfvar sig sjäU Ufret, 
men då hans lik föres till grafven och Arsinoe hån- 
fnllt betraktar liktåget, förvandlar Aphrodite henne till 
str&fE i en sten. Så lyder berättelsen hos den ale- 
xandrinske skalden Hermesianax; i en däraf oberoende 
form föieli^er samma folksägen bos Ovidios, och i 
änna en variation möter den osa hoe Tbeokritos samt 
för öfrigt Sfven annorstädes. Förmodligen hade säg- 
nen för nn tillvaro att tacka folkfantasiens behof att 
förkl^^ tillkomsten af DÖgot egendomligt människo- 
liknande klippblock. En annan dylik vida bekant 
lokalsaga är den om Dido och ^neas, hvilken före. 
kommer redan hc» Platon. En tredje också mycket 
berömd historia äi den hellespontiska lokalaägnen om 
Hero och Leander, som mycket ofta behandlas inom 
den klassiska litteraturen och äfven öfvergätt till den 

Dpi ..d hy Google 



168 s&OANS nieroHiA. 

moderna i den rackra tyeka folkvisan om de tvl 
konungabarnen. Somliga af dessa iLro som Bagdt tyd- 
ligen fritt uppfunna för att vlaa kärlekens makt. Sä 
t. ex. historien om Selevkhos' son ADtioktaos. Denne 
älskade sin styfmoder, och hans häftiga passion, i 
förening med nödvändigheten att ej förrftda denna, 
grep honom b&, att han svårt insjuknade. Fadern, 
som icke kände anledningen, r&dfrfigade den berömde 
läkaren Erasistratos, och denne insflg, att ynglingea 
var kär. För att änna, bvilken han älskade, lät han 
hofvetfl alfa damer paesera förbi sjuklingen, som han 
under denna procession kände på pnlsen. Då drott- 
ningen passerade, slog denna fortare, och Erasistratoe 
hade då Antiokhos' hemlighet. Han yppade denna 
för fadern, som åt sonen ädelmodigt afetod sin gemål. 
Anekdoten är trots namnen ingalunda historiBk, ty 
den berättas äfven om andra. Hvarje tid eller hvarje 
land knöt den till någon då eller där bekant person, 
på grund af den estetiska 1(^, som jag fornt påpekat 
och som gjort t. ex. Bellman till hjälte i så mången 
plnmp anekdot från Gustaf III:b tid. 

Utom dessa mera kortfattade sägner funnos un- 
der antiken värkliga, utförda sagor, som icke iklädt 
sig mytens dräkt. Att man förut ej observerat detta, 
bar naturligen berott därpå, att folksagan hos de 
klart tänkande antika folken ej tillmättes oågon lit- 
terär betydelse såsom t. ex. i Indien. Men att folk- 
sagan dock lefvat ett friskt lif — om än icke i lit- 
teraturen så dock pä folkets egna läppar — intygas 
af de talrika, tillfälliga hänsyftningar på denna saga, 
som ofta möta oss inom litteraturen. En eärskildt 
rikt representerad grupp var skeppar- eller resesagan, 

Dpi ..d hy Google 



SAOAna UI8T0BIA. 169 

och det är tydligen pä grundvftleD af dylika sagor, som 
OdysséeD vuxit upp — aagoraa om Polyphemos, om 
sirenerna o. b. t. Smaken för dylika äfventyr tyckes 
stäodigt hafva fortlef?at hoH hellenerna; fantafitieka 
Ekildringar af underbara länder finnas friln alla den 
grekiska litteraturens perioder. Och då vid antiketu 
slut e» grekisk roman framträdde, bvilade äfven denna 
till en mycket stor del p& detta folkliga, uppdiktade 
reseäfrentyr. 

Också komiska eagor funnos, i hvilka det greki- 
ska folklynnets satiriska läggning träder fram, sfi t. ex. 
den bekanta historien om matronan från Ephesos, bvil- 
ken berättas af Petroniua. För de fieeta af oss torde 
den vara bekant. Matronan frän Ephesos sörjde djupt 
rän aflidne man och ville hvarken natt eller dag lämna 
det grafkapell, där han stod lik. Kapellet låg bred- 
vid afrättsplatsen, där en död förbrytare hängde i 
galgen. På natten kom vakteoldsten till gralkapellet, 
ett samtal mellan honom och änkan började, och 
inom kort hade änkan glömt ain döde man för sol* 
dateo. Dä soldalen begaf sig tillbaka till ain post, 
fann han, att man etulJt förbrytarens kropp ar gal- 
gen. Upptäcktes detta, gällde det hans Uf. För att 
rädda honom föreslog änkan då, att man i det bort- 
snappade likets ställe skulle upphänga hennes för 
detta man i galgen. Från antikens författare bar 
denna för den kvinnliga troheten så föga smickrande 
historia vandrat öfver till medeltidens sagosamlingar; 
bA t. ex. möter den osa i den till svenska öfversatta 
oykelo Sju vise mästare. 

Men, skall man aäga, värkliga fesagor fannos dock 
ej. Jo, öfven dylika. En är allmänt bekant: deo 

Dpi ..d hy Google 



170 flAaANS HISTOBtA. 

vackra sagan om Amoi och Psyche, Bom berättas af 
Apulejus, hvilken i denna inlagt en etisk symbolism, 
som för Bjälfva sagan är främmande. Denna symbo- 
lism färsvann natnrligtvis äter, sä snart sagan ä nyo 
rfikade i beröring med folket. P& 1600-talet Öfver- 
Battee Apnlejus' berättelse på svenska, och i våra dar 
gar har en afkomling af denna öfveraättoing åter upp- 
tecknats såsom svensk folksaga — Jungfnin, som såg 
på sin käresta vid ljus. Alldeles oberoende af Apa- 
lejns finnes denna saga bos nästan de flesta folk. 

Amor och Psyche är för öfrigt ej den enda an- 
tika fesaga, om hvilken vi hafva någon underrättelse. 
En annan berättas af Pausanioa. Konungen af He- 
gara hade utlofvat sin dotter åt den, som befriade 
landet ftfio ett väldigt odjm*. En ung hjälte, Pelops' 
son, dödar odjuret, afskär tungan och lägger den i 
sin jaktväska. Några andra, som också varit utskic- 
kade för att döda odjuret, men ej vågat detta, fioDa 
det döda djuret och uppträda med anspråk på s^er- 
löoen, men Pelops' son framvisar lejonets tunga och 
erkännes för den rätta. Hur mänga gånger och i hur 
oändligt många variationer hafva vi ej hört denna sagal 

Slutligen hafva vi djursagan, den så kallade 
esopiska fabeln, som inom litteraturen framträder re- 
dan bos Ueaiodos (700 f. K.), och kanske hafva vi 
ännu äldre anspelningar på denna. Vissa djurafbild- 
ningar, som påträffats redan i den rörhistoriska b. k. 
mykenekulturen, återgå måhända till en dylik djursaga. 

Grekland har således visst icke — såsom Beufey 
och hans skola förmenade — saknat sagodiktning. 
Men att ett så bögtbildadt, så skönlitterärt och filoso- 
fiskt iutresBeradt folk som det grekiska skulle ägna 

Dpi ..d hy Google 



8AQAKB HISTORU. 171 

någon liOigare uppmärkaainhet ftt de folkBagor, Bom 
berättades för barn och bönder, kunna vi icke vfinta, 
ocb det ligger därför ej nfigot egendomligt i att vi 
kiinna ett sä jämfÖrelBeTiB ringa antal sagor fr&n an- 
tiken. Medeltiden däremot var en naiv tid, som i 
viss mån stod på barnets ståndpunkt, ocb dess litte- 
ratur måste därför företrädeevis blifva Bagana. Un- 
dantager man de vetenekiipliga skrifter, som bevarats, 
är hela den öfriga litteraturen mer eller mindre starkt 
inäaerad af sagodiktningen. 

Här bafva vi förat de germanska myterna, som 
^entligen blott äto oes kända genom den ielåndska 
litteraturen, särekildt genom Snorre SturloeouB så 
kallade Edda. Nästan alla de utförliga myter, för 
hvilka Snorre redogör, äro ingenting annat än folk- 
sagor, Tor, som om natten tror sig taga in i en 
bondstuga, men i stället sofver i jätten Skrymers 
handeke, Odin, som i skepnad af en orm genom ett 
borrhål i bärget slingrar sig in till Suttung och vin- 
ner Guolöde kärlek, jätten, som lofvar att uppbygga 
Asgård mot Freyas band eller sol ocb måne men till 
slnt luras af gudarne på arbetslönen — allt detta är 
JQ tydlig folksaga och icke myt, och bvad beträffar 
myten om Aogårds byggande, förekommer denna också 
såsom en kristen legend, men då knuten till än den 
ena. än den andra domkyrkan (ex. Lunds), hvilket 
tämligen tydligt röjer, att vi bär blott bafva en van- 
lig jättesaga, som man gjort mera tilltalande genom 
att anknyta den till någon för auditoriet välbekant 
byggnad. Tydligast röjer sig denna eagokaraktär i den 
B. k. myten om Iduns bortröfvande, som torde vara 
för välbekant för att bär behöfva anföras. 

Dpi ..d hy Google 



172 BAQANS HISTORIA. 

ÄfreD den ryktbara >myt«D> om Sigurd Faf- 
nesbane är i sina grunddrag blott en folkeaga. In- 
nebillet är ja i korthet följande. Efter att 1 ekogen 
bafva nppfoetrats bos eu amidkunnig dväjg, nedläg- 
ger Sigurd den stora draken och bemäktigar sig den- 
nes alla Bkatter. Sedan kommer han till en borg, 
Bom är omgifven af en trolleld, hvilken blott den ut- 
valde svennen kan spränga of ver. Han utför den 
djärfra ridten, kommer in i borgen, finner jungfrun 
Bofvande, etuugen af ett Bömntörne, och jjefriar henne. 
Ueo allt detta är blott sagomotiv. Svennen, som 
nedlägger odjuret, bemäktigar sig dettas skatter och 
befriar jungfrun, är ett motiv, som möter oas anart 
SAgdt Öfverallt; i den antika sagan förekommer det 
ja i varierad form i Thesevssagan och Jasonsagan. 
Jungfrun, aom sofver i sin hundraäriga slummer och 
blott kan väckas af en ende, den utvalde svennen 
— samma jungfru möter oss i den alltiekaDta sagan 
om prinsessan Törnrosa. Och jungfrun, som vinnee 
föret sedan svennen ridit öfver det binder, inför bvil- 
ket alla andra prinsar kommit till korta — ocks& 
bon möter oas i folksagan om prinsessan pA glas- 
bärget. fiedan under medeltiden behandlades också 
Sigurds historia såsom en ren folksaga — i spilmans- 
dikten Der hiimen Seyfrit. Denna åter har, försatt 
med några nya sagomotiv, bevarats i folksagan Das 
Erdmänneken, som finnes boa bröderna Grimm, och 
Das Erdmänneken bar slutligen med några förän- 
dringar Öfvergätt Ull en svensk folkbok — den for- 
dom så populära berättelsen om Lankentus. 

Men den primitiva folktron på jättar, gastar, 
troll, Bkogsjougfrur, dvärgar och andra representanter 

Dpi ..d hy Google 



SAOANB HISTORIA, 173 

för naturene krafter förekom också eåsom reo folk- 
Baga utan att hafva iklädt sig mytena gestalt, näm- 
ligen såsom så kallad fesaga eller Märchen. 

Denna fesaga fanns redan under antiken, säsom jag 
förut påvisat, och den uppstår utau tvifvel fullt sjalfstäu- 
digt hos alla folk, emedan feesgan Sr ett naturligt ut- 
vecklingsled i folkfantasiens yarksambet. Första gången 
en djlik fesaga kan påvisas inom den europeiska littera- 
turen — frånaedt spåren inom den grekiska — är i de så 
kallade bretonska lays. Namnet är så tiU vida vilse- 
ledande, som dessa lays brétons icke äro författade 
på bretonska, utan äro mindre, berättande dikter, 
skrifca på fornfranska. Deras förhållande till den 
bretonska poesien är en mycket omtvistad fråga, icke 
minst därför att dessa dikter såsom källa vanligen 
åberopa en lay bréton. Ätt bretonska skalder och 
sagoberättare ntöfvat inflytande på den sagodiktning, 
som ligger till grand för dessa fornfmnska lays, torde 
således ej lida något tvifvel. Men hur långt detta in- 
flytande sträckt sig, är vanskligare att afgöra, och 
svårligen äga vi rätt att betrakta atla de bär behand- 
lade sagorna såsom bretoneroae uteelutande egendom. 
Den viktigaste samling, som finnes af dylika lays, 
härrör från Marie de France, en anglonormandisk 
dam, hvilken vistades vid det engelska hofvet, som 
det synes, någon tid nuder senare delen af UOO-talet. 
I hennes och andra layförfattares dikter återfinna vi 
nu motiven till en mängd af de fesagor, som seder- 
mera gjort sin färd genom hela £uropa. I Guinga- 
mor t. ez. möta vi samma motiv, som vi känna från 
Lycksalighetens ö. En riddare råkar i skogen på en 
fe, som inbjuder honom till sitt slott. Han antager 



hy Google 



174 8A0ANB HIBTOBIA. 

aobudet oob stannar där i tre dagar, men d& han pA 
den tredje dagen viU lämna slottet, f&r han höra, att 
han i Bjälfra varket varit horta i 300 är. D& han 
icke dees mindre Till draga hem, varnar feen honom 
för att p& vägen förtära nägot af hvad slag som hälst. 
Då han emellertid ej kan motstä frestelsen ati med 
ett par äpplen stilla sin hunger, ejunker han ihop 
till en bräcklig gubbe. Men tvä af den sköna feens 
ntakiokade föra honom tillbaka till feens förtrollade 
rike. Tanken, att tidsmätten i värkligbetens värld och 
i andens ej äro desamma, har — säkerligen fullt 
BJälfständigt — uppstått bos vidt skilda fotk ; vi möta 
den i både indiska och medeltida legender. Fanta- 
sien om en fe — en skogsfru, en bfin;adrottniog eller 
en sjöjungEra — , som lockar en af jordens söner till 
sin bostad, där han glömmer bort jordelifvets alla 
förpliktelser, är likaledes allmänt mänsklig. Den fö- 
rekommer i våra folksagor om bärgtagna, om näcken 
o. B. v., och den bekanta TaDnbäasersagan är ju blott 
en form af denna folktro. Elementen i denna saga 
bero således på motiv, som återfinnas hos de fiesta 
folk och som öfverallt vuxit fram ur den primitiva 
världsåskådning, som för alla varit gemensam. Men 
8ammaH8äUn4ngén af deesa motiv är natnrligen en 
enskild persons värk, vare sig denna enskilda nu var 
Marie de France eller någon okänd sagoberättare, från 
hvilken hon lånat innehållet till sin dikt. — I en an- 
nan lay, Yonec, påminner ett af motiven om det, som 
är det ledande i sagan om Fågel Blå, det andra af 
Atterboms sagospel, och ett liknande motiv möta vi 
redan i Pantschatantra, i en mängd af medeltidens 
dikter och äfven i en svensk folkvisa om evennen. 

Dpi ..d hy Google 



fiASASa HISTORIA. 175 

hvilken eäsom en fägel >Öfver roBenlundar* fljger till 
den älskade. Bär kan man värkllgen tänka på ett 
direkt län, ty föreetällaingen om älskaren, som för- 
vandlar mg till en fågel för att kunna Syga till kunga- 
dotterns slott, är dock icke så naturlig för folkfan- 
tasien, att den sjSlfstäodigt kan tänkas hafva uppstått 
på olika ställen. 

I en tredje dikt, Bisolavret, möta vi det vidt 
spridda TaroUsmotiTet. Själfva föreatSUningen om så 
kallade vamlfvar, det vill säga om människor för- 
vandlade till djar, är en bland de aldra äldsta och 
allmännaste hos alla folk, och varulfven torde knapt 
saknas i något folks sagodiktning, ty ganska sanno- 
likt är, att tanken sammanhänger med en primitiv 
tro på själavandringen. Hjälten i Biaclavret är en 
riddare, som tre dagar i veckan är tvången att för- 
vandlas till varg. Hans otrogna hustru borttager vid 
elt at dessa tillfällen hans kläder, och i följd däraf 
måste den olycklige förblifva varg. Därunder häm- 
nas han dock på hustrun och hennes älskare, och 
till slut tvingas hustrun att bekänna, vaiulfven åter- 
får sioa kläder ooh återtager därmed sin mänskliga 
gestalt. Eq liknande s^a berättas i den romerske 
författaren Apulejua' roman De Asino; den påminner 
ock om sagor, som opptagas i den persiska samlingen 
Tusen och en dag, i den arabiska Tusen och en natt, 
i den isländska Volsungasagan, i en medeltida judisk 
novellsamling Maase Buch och ännu andra Eamlingar. 

En tredje grupp bland medeltidens sagor — och 
kanske den största — är legenderna. Stofien till 
dessa hämtades från alla håll, ej blott från kyrkans 
faiiAoria. Läser man t. ex. den vidt spridda och myo- 

D,o,i..ci hy Google 



176 BAaASB HISTORIA. 

ket populära legenden om JudaB Iskariot, som ock 
förekommer eom ett sveoekt drama, finner man lätt, 
att legenden i själfva värket blott är en omskrifuing 
af den antika sagan om konung Oidipus. Liksom 
denne atsättes Judaa med anledning af en olyckebå- 
dande dröm, som föräldrame baft; likaom den tebanake 
konungen, dräper han vidare ovetande ein fader och 
äktar sin moder. Det är denna hans i bibeln fuUkoml^ 
okända forhiatoria, som upptager nästan hela legen- 
den; hans förhällande till Jesus afiäidaa däremot 
blott med nägca få ord. Äfven andra antika sagor 
möta 093 i legendens förklädnad; så t. ez. Persevs- 
aagan i legenden om S:t Göran. Än talrikare torde 
de jndiska legender vara, som ombildate till kristna 
troas^or. En sAdan möta vi i Grefven i badet. Inne- 
hållet är oss säkerligen välbekant. En grefve, Btolt 
öfver dn makt och sina rikedomar, förklarade en 
gång för en from eremit, att hvad än kunde ske, 
fattig kunde han dock aldrig blifva. Men kort där- 
efter straffade Gud hans öfvermod. Dä han en gäng 
skulle stiga ur badet, saknade ban sina kläder och 
måste naken begifva sig hem. På vi^n erhöll han 
af en tiggare en klädnad, med bvilken han nödtorfte- 
ligen kunde skyla sin nakenhet, men kommen ttll 
sitt Blott igenkändes hao af ingen utan drefs bort 
med hugg och slag, ocb till råga på olyckan såg han 
en annan man, alldeles lik honom själf, betraktas 
såsom den värklige grefven och åtnjuta den vördnad, 
vid bvilken han själf var van. Nu började för ho- 
nom ett lif rikt på förödmjukelser, ocb först då hans 
stolthet blifvit fullkomligt kufvad, erhöll han åter af 
Gud Bin rätta gestalt. Alldeles samma historia berät- 

Dpir^ci hy Google 



SA0AN8 HISTORIA. 177 

tas i Talmud om den vise konung Salomo, som pft 
detta sätt af Gud straSas för sitt högmod, och tr&n 
jadarofl vaodrade denna historia Öfver till mnha- 
medanema och de kristna. I medeltidens legendsam- 
tingar möter den obb ofta, och under renäaeansen 
bief den ej sällan behandlad i dramatisk form, så 
t. ez. i det engelska dramat Klng Robert of Bicil; 
samt Calderons Lifret en dröm. 

£j ens buddaietiska legender försmflddes, och 
Budda själ! har eåsom den helige JosaJat öfvergått 
till ett krifitet helgon. Är 76 e. K. författades en 
indisk biografi Öfver honom, Lalitavistara ; på 700- 
talet ombildades den i Syrien till en kristen l^end 
af Johannes Damascenus; denna legend — om Bar- 
laam och Josafat — öfverSyttades på 1100-talet till 
latin, och denna åter, omkring 1440, på svenska. 
Att den sedan ända in i vär tid forUafvst såsom 
bsmhok, är bekant. 

En fjärde och mycket viktig grupp hafra vi i 
det stora germanska djurepos, som utbildades under 
medeltiden. Såsom jag redan fömt nämnt, torde man 
utan fara fSr misstag kunna päatå, att hvarje folk 
ägt sina djursagor — därmed naturligtvis icke föme- 
kadt, att äera sagor lånats af det ena folket från 
det andra. Vissa förhållanden antyda ock, att icke 
ofla de grekiska djurfablerna varit autoktona. Fab- 
lerna kallades ofta än Ubyska, än egyptiska, än fry- 
giska o. s. v., och det är ju möjligt, att den greki- 
ska fabelstocken fått icke obetydliga tillskott från Li- 
byen o. B. v. De berättades ofta af slafvar, och dessa 
TOTO ja i r^^eln af främmande börd. Emellertid voro 
förmodligen de flesta fablerna af grekiskt uppbof. 

Sdmei, Oamla pcmttr. V. 13 

D,o,i..ci hy Google 



178 SAQAHB RIBTOBIA. 

Men hTarken den grekiska eller den indiska djursa- 
gan höjer sig öfver den obetydliga och kortfattade 
fabeliiB niv&, och djurkaraktäreD är hos ingendera 
s&rdeles väl bevarad. Särskildt äro den indiska sa- 
gaoB djur knapt annat än kallt reeonnerande tnän- 
niskor oied djumamn. Hos germanerna däremot möta 
vi en värklig, utförlig djursaga med samma epieka 
bredd i skildringen Bom medeltidens öfriga hjältedik- 
ter, och — hvad mera är — de olika djurens spe- 
ciella karaktär är bevarad pä ett sätt, Bom man ^ 
mä kalla Hnillrilct. Men är detta germanska djurepos 
om Reyneke Fosz eller Mickel Räf ursprungligt, eller 
äro motiven lånade? PA denna Mga kunna vi tro- 
ligen svara bäde ja och nej. Hela den etorertadö 
by^naden af själfva sagan — och det är det för- 
nämsta, ty detta är ju själfva dikten eller sagan — 
är af germanakt upphof; likaså är den mästerliga 
teckningen af djurens karaktär värkstäld af den ger- 
manska folkfantasien. Men vissa enskildheter tyds 
dock pä en invärkan utifrän. Djurvärlden är nämli- 
gen icke helt och hållet germanek^ apan, paotem, 
leoparden, kamelen och elefanten oppträda där, och 
djurens konung är lejonet. Denna exotiska djurvärld 
hänvisar onekligen pä orienteu, och motsvarigheter 
till nflgra af det germanska djureposets episoder fin- 
nas värkligen i indiska sagor. NAgon litterär sam- 
färdsel mellan Indien och Rhentrakten kuoua vi dock 
icke antaga, och antagligen hafva dessa fabler spridt 
Big blott på muntlig väg öfver länderna kring Medel- 
hafvet. Härpå häntyder ock det förhållande, att en 
af de sagor, som i detta epos spelar en af de mest 
betydande rollerna — fabeln om den flådda vargen 

Dpi ..d hy Google 



SAGANS H18T0BIA. 179 

hvarom j^ strax skall tala — första gåogen påträffas 
hos tvä italienska författare, Benedictos af Milano och 
Paalus DiacoQua. 

Den äldsta form, i hvilken detta djurepos före- 
ligger, sr i en latinsk dikt, Eobasis cujusdam captivi, 
som p& 900-talet författades af en munk i trakten af 
Toul. SjSlfva hufvudhandlingen skildrar, hur en kalf 
rakar i Targens yåld, men till slut befrias. Hnfvud- 
intresset anknyter sig dock till en annan djursaga, 
som infogats i denna: sf^an om anledningen till 
vai^na och räfvens fiendskap. Djurens konung, le- 
jonet, var sjuk, och alla hans uadersåtar infunno sig 
hoe honom — utom räfven. Beskyllningar börja nu 
hagla mot den frinvarande, och särskiidt är vargen 
nitisk i att svärta honom. Till slut förklaras han fä- 
^Ifri. Pantern förbarmar sig dock öfver honom och 
Bökei upp honom med den ledsamma underrättelsen. 
Den sluge räfven förlorar emellertid ingalunda modet 
utan vägar sig till hofvet, där han uppträder sftsom 
en fiom pilgrim. Anledningen till hans bortvaro sä- 
ger han hafva varit den, att han i det heliga landet 
sökt efter ett botemedel mot konungens sjukdom. 
Deooa rörande konungatrohet förskaffar honom äter 
nåd, han blir nu gunstling och utnämnes till konun- 
gens liffäkare. Såsom sådan förklarar han, att konun- 
gens kropp, sedan den blifvit insmord med den un- 
dergörande salfvan, måste svepas i vargens bad, för 
att läkemedlet skatt kunna värka. Lejonet bar ua- 
tarligtvis inga betänkligheter mot en dylik kur, och 
den stackars vargen måste släppa till skinnet. 

Ur denna berättelse appväx(« medeltidens stor- 
artade djorepofl, till en början ännu bevarande kyr- 

Dpir^ci hy Google 



180 fiAQANa BIBTORIA. 

koDS Bpråk, latinet, och fyld företrädesviB med en 
bitter SKtir mot pAfvar, präster och munkar. Seder- 
mera öfvergåx denna djurdiktDing till de moderna 
epråken, till franska och tyaka, samt blir äfveo poli- 
tisk satir. Denna djurdiktning afsätter sig redan un- 
der medeltiden i kolossalepopéer, den förblir und«r 
renässanBen tidens öliiklingsdiktning, och ännu Croethe 
kände sig manad att i sin Reyneke Fuchs å nyo be- 
handla den gamla medeltidssagan. Vid sidan af 
denna diktning fortlefde för Öfrigt äfven den esopieka 
fabeln. 

En femte grupp af medeltidens sagor kunna vi 
kalla muntra berättelser. Inom litteraturen föreligga 
dessa äldst i de så kallade fableaus, hvarmed menas 
korta, oftast realistiska versifierade berättelser ur det 
dagliga lifyet. De Sesta äro ytterst slippriga, men 
obestridligen i hög grad muntraode. Medeltidens 
drastiska humor firar här fullständiga triumfer, och 
skrattet klingar här sA friskt och gladt, att vi hafva 
svårt att ondgöras öfver fableauns brott mot anstän- 
dighet och god ton. De föredrogos af medeltidens 
jonglörer vanligen e/ter miltiden, d. v. s. sedan da- 
merna lämnat sällskapet och tonen således blifvit 
mera fri. N&gra exempel, valda bland de mera oskyl- 
digt Instiga, skola angifva deras karaktär. 

En bonde hade hört, bur hans kyrkoberde pre- 
dikade, att Qud dubbelt vedergäller människan det 
hon af godt bjärta glEver sin nästa. Denna predikan 
gick honom till hjärtat, och han sade till sin hustru: 
»Skola vi icke skänka kyrkoherden vår enda ko. Dels 
håller hon på att sina, så att förlasten ej är så stor, 
dels få vi af Gud tvä igen.* Hustrun tyckte förala- 

Dpir^ci hy Google 



eAGAMS HIBTORT&. 181 

get vara godt, och sä drelvo de sin ko till kyrko- 
herden, som m}'cket lofordade dem för deras fromhet 
samt hoppades, att aodra församlingsbor skulle följa 
exemplet. Den nja kon fördes därefter ut 1 hagen 
och bands samman med den ko, kyrkoherden förut 
hade, för att p& sä Bätt vänjas vid kamratskapet. 
Men när korna blifvit ensamma, började den nya kon 
att längta hem och släpade sä smäningom kyrkoher- 
dens fredliga ko med sig, sä att de till slut stannade 
bfida framför bondens koja. Denne tackade Gud för 
denna dubbla vedergäUniDg, som sfi hastigt kommit 
houom till del, men — tillägger berättaren malitiöst 

— han ansåg dock klokast att så fort som möjligt 
säljs bort den nya kon. 

En annan fableau handlar om sankt Per och 
jonglören. I Sens bodde en jonglör, god och oför- 
arglig. Han gjorde ingen människa för när, meu 
hade han en slant, vandrade denna till krogen, och 

— värst af allt — han var en oförbätterlig spelare, 
som kunde förlora till och med skjortan på kroppen, 
Sä dog han. En ung djäfvul, som var novis i yrket 
och därför månadtala sprungit kring otan att finna 
en enda själ, blef mycket förtjust öfver detta fynd, 
lade jonglörens själ på ryggen och begaf sig med den 
till helvetet. Samtidigt kommo en mängd äldre 
djäflar, den ena med en biskop, den andra med en 
Btortjuf, den tredje med en munk o. a. v. Lncifer 
frågade hvar och en af de nykomne, hvad han kunde, 
och då den stackars jonglören sade sig blott kanna 
spels och sjunga, röt Lucifer åt honom: iTycker 
dn, att mnsik passar för den här platsen. I stället 
för att spela skall du sköta eldningen i den här 

Dpi ..d hy Google 



182 aAOAxe histokia. 

agnen. — iGodt, dä behöfver jag åtminstone ej fiysa>, 
svarade jonglören. Sitt yrke B&Bom eldare skötte han 
sedan med en sådan plikttrohet, att då Lncifer en 
gång drog bort med alla sina djäflar, satte han jong> 
loren till att vakta själarna. Detta såg sankt Per och 
beslöt att begagna sig af Ullfållet Förklädd till 
landsvBgeriddare drog han till helvetet och lät tär- 
ningarna klinga för den stackars jonglören. Denne 
suckade, ty han hade jo ingenting att spela om. 
>Bah*, sade sankt Per, >om da inte har pengar, kan 
da ja sätta upp en själ. Jag tar dem å 20 soas 
stjcket.* lOmöjligtl Jag har fått mig ålagdt att 
vaka ofver dem. Hitta därför på något annat.» 

iDamhafvudl Tror du, att din herre märker, 
om en fem, sex själar äro borta bland den mängd 
Bom finnes.» 

Slntligen kunde jonglören ej motstå frestelseo, 
och spelet började. Men han förföljdes af en gemen 
otur, ocb detta ^gade blott ytterligare hans spelpas- 
sion. I början höll han strängt på att blott B&tta 
upp en själ i slaget, men ju mer han förlorade, desto 
ifrigare blef han, och efter en stund började han 
dubbla och tredubbla insatserna. Till slut föreslog 
han sankt Per att spela om kvitt eller hela återsto- 
den. Denue begärde natnrligen ej bättre. Han vann 
och begaf sig med alla de frälsta själarna till para- 
diset, och den stackars jonglören stannade ensam kvar 
i det tomma helvetet. Men när Lucifer kom hem, 
blef han utom sig af förbittring. Den ange djäFvul, 
som fört jonglören dit, fick prygel, jonglören själf 
kördes ut, ocb Lncifer gaf sträng befallning om att 
hädanefter aldrig någon jonglör mera fick mott^as i hel- 

Do,T«j hy Google 



SAGAKa HISTORIA. 183 

vetet. Men jonglören b^af sig till paradiset, där han med 
öppaa armai mottogs af sin gamle v&a ocb apel' 
kamrat. 

Hor hafva nu dessa muntra sagor uppstått? Att 
den Bista runnit upp i en fransk jonglörs egen hjärna, 
är påt^ligt, och om de SeBta öfriga torde vi ocksA 
kunna antaga, att enskilda personer funnit upp dem, 
ungefär p& samma sätt som anekdoter finnas upp i 
våra dagar. Visserligen har man hällit före, att ä(- 
ven dessa skSmte^or vandrat från Indien och till 
Europa, där de spridts genom munkarnas exempelpre* 
dikningar. Men den grandliga nndersökaing, som en 
fransk forskare, Bédier, nyligen företagit af dessa fa- 
bleaus har visat, att indiska motsvarigheter endast 
finnas till ett försvinnande fåtal, och bvad de eå kal- 
lade predikoexempleo beträffar — om hvilka jag strax 
skall tala — , sä börja de stora samliugaraa af dessa 
fdrst vid 1200-taleta slut, under det att fableaulitte- 
raturen blomstrar redan pä 1100-talet. Hvarje land 
har tydligen haft en ständigt växande skatt af dylika 
anekdoter, och frän det ena landet till det andra bar 
anekdoten vandrat, berättad af den resande studenten, 
af den kringvandrande munken eller landsknekten, 
af köpmannen och öfver hufvud taget af alla dem, 
som vistades på färd ande fot. 

En sjätte grupp af sagor har af den benfeyska 
skolan tillmätts en så afgörande betydelse för medel- 
tiden, att denna S^tipp 'ör Benfey innefattar sä 
godt som medeltidens alla sagor; det är den orienta- 
liska eller, närmare bestämdt, indiska. Att Indien 
varit ett på sagor synnerligen rikt land, är obestrid- 
ligt. En stor del af dessa sagor är dock af ett jäm- 

D,o,i..ci hy Google 



184 BAQA.N8 HISTORIA. 

förelsevis ganska sent datum och har aldrig blifvit 
öfversatt p& europeiskt apr&k. Den likhet, Bom kan 
existera mellan dem och de europeiska Hagorna, kaa 
e&lede« ej bero p& någon litterär samfärdsel utan 
m&ste förklaras genom muntlig spridning, men därvid 
kan det naturligen i och för sig lika väl tänkas, att 
en europeisk saga vandrat till Indien, som att en in- 
disk saga vandrat till Europa. Viktigare än dessa al- 
drig Öfversatta samlingar äro dock några, som värkli- 
gen varit bekanta i Europa. Främst bland deasa står 
Pantscbatantra, en samling af visbetsregler och sagor, 
som belysa dessa. Originalet till denna samling an- 
ses ej kunna föras längre tillbaka i tiden än ungefär 
100 t. K, Detta original är emellertid förloradt, och 
vi äro inskränkta dels till en yngre bearbetning, dels 
till Öfversältningar. Den första, p& fompersiska, är 
förlorad, men finnes kvar i en arabisk öfversättning, 
och fr&a denna härstammar den hebräiska, frän den 
hebräiska texten äter den latineka, som under namn 
af Directorium vitee humante skrefs omkring 1264 
af Johannes af Capua. En annan berömd sam- 
ling är iSju vise mSstare», som sannolikt ocks& 
har ett indiskt upphof, ehuru vi icke känna något 
sanskri tiskt original. Den latinska Öf v ersättningen 
stammar troligen från en hebräisk, och från latinet 
öfvergick samlingen till de flesta enropeiska medel- 
tidsspråk, äEven till svenskan. En tredje, dock min- 
dre betydande samling är Disciplina clericalia, som p& 
1100-talet sammanskrefs af en döpt jude, troligen 
till en stor del efter judiska och orientaliska traditio- 
ner. Den betydelse, dessa samlingar hade, var före- 
trädesvis för medeltidens predikanter. 

Dpi ..d hy Google 



BAQANS HISTORIA. 185 

Vid Bekelsklftet mellan 1100- och 1200-talen 
appstod Dämligeu en ny art af predikan — som det 
synes i eamband med fraDCiskaner- och domioikaner- 
ordnarnas uppkomst samt albigenserkrigen. Den, som 

— oiE ej direkt infört — ai. dock gtfvit egentlig 
fart åt detta nya predikoBätt, var Jacques de Vitiy, 
en blaud de iirigaste predikantema under albigenser- 
krigen. >£n skarpBinnig beviaförings svätd» — sä- 
ger han — tha,i föga makt Öfver lekmännen. Utan 
kännedom om akrifteo kan tnan viBserligen ej taga 
ett Bteg, men akriften måste belysaa genom exempel, 
som äro onderviaande och roande men p& samma 
g&ng uppbyggliga. > Hans predikningar öfveräöda där- 
för af historier, anekdoter och berättelser, och ju 
längre fram i tiden vi komma, desto digrare bli dessa 
samlingar af aå kallade exempel, som ansågos lämp- 
liga att inmängas i predikontenB föredrag. 

Såsom ett prof på bana Bätt att använda anek- 
doten vill jag anföra ett exempel, som tillhör Tärlds- 
litteratnrenB mest bekanta: »Slösarne» — säger han 

— likna den gamla kvinnan, som, när hon bar sin 
mjölkkruka till torget, satte aig ned att fundera, hur 
hon skulle kunna blifva rik. För mjMken kunde 
hon få tre oboler; för dessa tre oboler skulle hon 
köpa sig en höna, och af dennas ägg skulle hon få 
flera hönor. Sedan skulle hon sälja dessa ocb köpa 
sig ea gris. Denna akulle hon föda upp, tills den 
blifrit fet och frodig, då hon skulle Balja den och 
köpa ett föl, som hon skulle behålla, till dess det 
kunde ridas. 'Då skulle jag — sade bon för sig 
själt — Bätta mig på hästen, drifva den till ängen 
och ropa hopp, hopp.' När hon tänkte detta, bör- 

Dpir^ci hy Google 



186 8AOANS HIBTORIA. 

jade hoD ha^a med föLtoma, som om de v&rit sporr- 
klSdds, ocb af glädje klappade boa i händerna. Men 
när hoD det gjorde, elog hon omkull mjölkkrakaii, 
och mjölken rann ut. Hou hade du JDgeoUng och 
Tar till ocb med fattig&re &a förut,* 

Vi käuna igen snekdoteu, ty vi hafva nyligea 
hört den i dess indiska form. 

Med afeeeude på appatällningen kan man indela 
exempelsamlingarna i flera grupper. Den förata grup- 
pen — jag följer CraDe'B indelning — omfattar blott 
exempel utan n&gon utläggning. Dessa exempel ord- 
nades enligt olika principer. I Piomptuarium Exem- 
plorum af Herolt och i den svenska samlingen Copia 
exemplorum af Magister Matthias är uppställningen 
alfabetisk; Herolt börjar med exempel, som hafva 
afseende p& Abstinentia, Öfvergår därefter till Accedia, 
Adulterium, Amicitia o. 8. v. samt upptager ioallee 
ej mindre äu 034 »exempel». Det var klart, att 
dessa och dylika samlingar, som visserligen fr&n bör^ 
jan voro afsedda för predikobruk, sA smAningom väl 
mycket närmade sig vanliga novellsamlingar, och de 
gjorde det sä mycket mer, som b^Kttelserna långt 
ifrån alltid voro af en uppby^lig beskaffenhet. Här 
möta vi t. ex. anekdoten om den envisa kvinnan, 
som grälade med sin man, om åkern vore klipt el- 
ler skuren, och som, då hon af den förbittrade man- 
nen kastades i en brunn, likväl under dödsarbete 
stack upp sina fingrar ur vattnet och klipte med 
dem för att på sfl sätt åskådliggöra, att hon ännn 
fasthöll sin mening. 

Gn annan dylik historia, som också förekommer 
i medeltidens predikosamlingar, låste jag för icke 



Dpi ..d hy Google 



BA.aAK8 HISTOBIA. 187 

låDge sedan i en tidniDgs aoflkdotafdelning. En ad- 
vokat, som ständigt vai full af knep och undanflyk- 
ter, Ifig en gång pÅ sitt yttersta. Då prästen, som 
gifvit honom nådemedlen, frågade honom, om han 
vore beredd att mottaga sjndernas förlåtelse, svarade 
ban sf gammal vana, att han nu icke vore beredd 
att ingå i svaromål, ntan anhöll om fjorton dagars 
appskof — och så dog han osalig. I den moderna 
f(amsn afgifver advokaten detta svar, då man afior- 
drar honom vigsellöftet, och i följd däraf går gifter- 
målet om intet. 

I andra samlingar äro exemplen också systema- 
tiskt ordnade, men de äro dår infogade i en homile- 
tisk ntlåggning. Den mest bekanta af dessa var Eti- 
enne de Bourbons Liber de Donis. I denoa under 
medeltideo så flitigt anlitade samling förekomma mas- 
sor af anekdoter, som sedermera gjort sin rond inom 
litteraturen. Så påträffa vi där t. ex. den nyss an- 
förda berättelsen om mjölkkrukan, den likaledes an- 
förda berättelsen om bonden, som skänkle sin ko åt 
presten, matronan från Kfesus o. s. v. 

Den tredje gruppen omfattar exempel med utlägg- 
ningar nian någon systematisk ordning. Den rykt- 
baraete af dessa samlingar är Gteata romonoium. Här 
möta oss icke blott fabler och legender utan äfven de 
flesta af de noveller, som sedermera gå igen hos Boc- 
caccio och andra af renässansens novellister. Till 
dessa noveller hade utgifvaren fogat en allegorisk at- 
läggning, men denna kunde oaturligen utan svå- 
righet afläganas; under renässansen fick också Gesta 
romanoram göra tjänst såsom en vanlig novellsam- 
lii^. 

Dpi ..d hy Google 



188 BAQAHa HISTORIA. 

Ett exempel på stilen i detta bekaata arbete 
torde ej aakna sitt intresse: 

>Ed riddare be^f sig bort att ee om ån vin- 
g&rd. Hen bans bustni, som trodde, att ban Bkulle 
blifva länge boita, hade en älskare, till hvilken hon 
sände bud, att han genast skulle komma. Han kom 
och gick in i hennes kammare, men medan bada 
voro tillsammans, kom riddaren tillbaka och klappade 
p& dörren, ty en trädgren hade skadat honom i ögat. 
Hustrun gömde undan älskaren och öppnade, dar- 
rande af fruktan. Men den sjuke mannen befalde 
henne att genast göra i ordning sängen, att han kunde 
fä ro. Hustrun, som var rädd, att han skulle upp- 
täcka den dolde älskaren, sade dä: 'Hvarför så brådt? 
Säg mig föret, bvad som händt.' Sedan ban förkla- 
rat sitt missöde, sade hon: 'Lät mig först auaa ditt 
friska Öga, att skadan ej mä sprida sig till det,' 
Därpä tryckte bon sina läppar till mannens friska 
öga och vinkade samtidigt ät älskaren, att han skulle 
smyga sig bort. När detta ekett, sade bon: 'Nu är 
jag lugn för att intet ondt träfiar det friska ögat. 
Qå nu till sängs och hvila ut.' 

Mina karel Riddaren betecknar en kyrkans furste, 
hvilken har dg älagdt att skydda den heliga kyrkan 
och vaka öfver de JAr, som ofverlämnata fit hans 
vArd. Den okyska hustrun är själen, som genom 
synden ofta hängifver sig &t djäfvulen. lUddaren 
skadar sig i ögat, det är: kyrkans furste förblindas 
genom mutor — såsom det står i Vishetens bok: 
Skänker förblinda domarens ögon. Därför bör han 
inträda i rättskafienbetens kammare och genom ånger 
utdrifva girigheten och lystnaden. Oförskräckt bör 



Dpi ..d hy Google 



SAGANS HISTORIA. 189 

haD kUppa på sitt bjärtas dörr, och dä öppnar bu- 
Btran, det &t själen, att hon må undfä Gods Dåd. 
Men ackl Blott alltför ofta bläodaa det friska ögat 
— det är hjärtat — med hvilket vi skola skåda Gud, 
genom världens fåHingligbet och köttets vällust, sä 
att vi icke kunna afvända den fara, som hotar obs 
eller bättra obs genom ångern. Mä därför hvar och 
en rikta sin själs öga mot det gudomliga och se till, 
att icke syndens slöja lägges däröfrer.» 

Hvilkea betydelse bafva nu dessa exempelsam- 
lingar i B^ans historia? Ätt de mycket kraftigt 
skulle bidraga att kring hela kristenheten sprida kän- 
nedomen om medeltidens anekdoter, är tydligt. Samma 
predikom^asin begagnades af den spanske och den 
Bveoskfl munken, och samma anekdot btef därtör be- 
kant i båda länderna. Men man må icke Öfverdrifra 
denna betydelse. Dylika sagor spridas äfven på munt- ■ 
lig Täg, och de härakimma icke från predikomagasi- 
neo. Tvärtom anlitade naturligtvis exempelsamlame 
den bos folket lefvande sagan; så t. ex. förekommer 
den nyss citerade anekdoten om bondens ko först 
såsom fableau och sedan Bom predikoexempel, och 
om renässansens Dovellistei såsom Boccaccio än kan- 
ske hämtade ett eller annat novellstoff från munkens 
exempelpredikan, är det dock troligt, att de hämtat 
de flesta från den folkliga traditionen. Hvad vidare 
fesagan beträffar, förekommer den aldrig såsom pre- 
dikoexempel, och för dess spridning bafva således 
dessa predikningar icke haft någon som hälst bety- 
ddsQ. 

Äfven för spridandet af de orientaliska sagorna 
bafva dessa exempelpredikningar haft mindre att be- 

D or .«j hy Google 



190 SAdAHB HIBTOBJA. 

tyds, än man till en början tmtog. Den nyss omtsr 
lade berättelsen om gamman med mjölkkrukao är i 
detta fall ett mycket Aebfldligt exempel. Säsom jag 
redan påpekat, förekommer den — om än i en till 
sina detaljer afvikande form — 1 Panscbatantra och 
finnes ätven i Johannes af Capoa latinska öfversätt- 
ning, där det är en eremit, som p& detta sätt fanti- 
serar om en booungakruka, Bom skall göra honom 
rik. Men Jacques de Vitry nedskref sin predikan 
mer än ett hälft århundrade, innan Pantschatantra 
öfverfiyttala till latin, till och med före den hebräiska 
Öfveraättningen, och någon litterär förbindelso mellan 
den indiska berättelsen och det västerländska prediko- 
ezemplet existerar säledee icke. Om denna anek- 
dot förat uppstått i Orienten, sfl har den B&ledes p& 
muntlig Täg spridt sig till Europa. Men 1 själfva 
- Tärket kan det också tänkas, att berättelsen orspmng- 
ligen varit t. ez. grekisk och frän Grekland spridt sig 
å den ena sidan till orienten ocb å den andra till 
västerlandet, i bägge fallen pä den muntliga traditio- 
nen b väg. 

Emellertid kan man redan före de orientaliska 
Bagosamlingamas Öfverflyttande till latin — d. v. s. 
före midten af 1200-talet — spåra ett inflytande frfln 
österlandet. Ser man på de tyska aå kallade spil- 
mansdiktema frän 1100- ocb ISOO-talen samt äfvea 
på de franska romans brétons från aamma tid, möter 
man där en mängd drag, som pfvet erinra om orien- 
ten, Bärsktldt om Tusen och en natt. I t. ex. en dikt 
som Herzog Ernst finner man fantastiska reseskil- 
dringar, bvilka erbjuda en slående likhet med Sin- 
bads resor, i den franska romanen Cligés träffa ri 

Dpi ..d hy Google 



aAOAMB HISTORIA. 191 

ett motiv, aom l&nata fr&a dea judieka folktraditionea 
om kODQng Salomo o. b. v. Mao vill dä gärna Bam- 
manBt&llft denna Btrömoing af orientaliBka sagomotiv 
med koretAgeo och antaga, att korefarame under sin 
vistelse i det heliga landet fatt höra dessa sagor, som 
de sedermera återgifvit pä sitt språk. Äfven jag har 
byst denna åsikt, men en förnyad ompröloiog af hit- 
hörande fakta har ffirm&tt mig att i väsentlig män 
ändra mening. Visserligen grundade korsfarame värk- 
liga feod&lrikea i östern, men beröringen mellan dem 
och landets inbyggare tyckes aldrig hafva blifvit vi- 
dare intim; Bkilnaden mellan mubamedan och kri* 
äten var därtill alltför skarp. Men däremot fanns 
det i östern ett annat rike, om hvilket detta icke 
kunde sägas: det var Grekland. Dess inbyggare voro 
kristna, bildningen och lifsuppfattningen närmade sig 
där ganska starkt den västerländske riddarens, all 
samRrdsel med orienten förmedlades af grekerna, och 
med 12U0-taletB början förvandlades Grekland som 
bekant till ett latinskt kejsardöme d. v. b. till en 
feodalstat efter västerländskt mönster och styrd af 
västerländska stormän. Mellan Grekland och det 
egentliga Europa bör det säledes hafva funnits ett 
lifligt idéutbyte, och i ejälfva vätket visa sig ocksä 
en mängd af medeltidens romaner vara bearbetningar 
efter grekiska original, så i. ex. Flores ooh Blanche- 
flor, AueassiD och Nicolette, Partenopens de Blois 
m. fl. Men Grekland var tillika ett hälft orientaliskt 
land, och pä den mtintliga berättelsens väg ström- 
made helt vifist eagostofE fiAn orienten till Grekland 
och från Grekland till orienten. De orientaliska Bago- 
stoff, som medeltidens västerländska litteratur äger, 

Dpi .?d hy Google 



192 BA0AN8 BISTOBIA. 

böra 8&ledes med all eannolikbet till en stor del bafva 
nAtt Europa geDom grekernas förmedling. Men ä den 
andra sidan är det ganeka sannolikt, att en icke ringa 
del af de eagOBtoS, aom förefalla oss orientaliska, i 
sjSlfra yärket är grekisk, d. t. b. frän Grekland 
vandrat säräl till orienten som till occidenten. 8är^ 
skildt bör detta gälla skepparsagor sädana som BJö- 
mannen Sinbade resor, som vi ju alla känna från 
Tusen ocb en natt. Araberna voro i äldre tider icke 
sjöfarare, och ätven eenare drefvo de egentUgen blott 
karavanbandel. Grekerna däremot voro näst feni- 
oierua världena äldsta sjöfarande folk, och af Odys- 
séen finna vi, alt de redan vid historiens gryning Sgt 
en het följd af dylika skepparsagor. Sflsom jag te- 
dan nämnt, följde denna smak dem nnder hela de- 
ras tillvaro. Den eftaralezandrineka tiden skapade i 
den fantastiska biografi öfver Alexander den store, 
som falskeligen gick under Alexanders vän Kallisthe- 
nes' namn, ett slags reseroman, och oafsedt denna 
ÖfverfiÖdar den senare grekiska litteraturen pä rese- 
beskrifningar, vanligen af ett uppdiktadt innehall. 
Under kejsartiden uppträder en ny konstart, prosaro- 
manen, men ocksA denna är knapt annat än en rese- 
beekrifning. Inneh&llet i de Qesta kan i korthet 
sammanfattas sä: de bada älskande skiljas &t, han 
kastas till ett land, hon till ett annat, båda upptefva 
en serie af spännande äfventyr samt förae af slumpen 
än till den ena orten, än till den andra för att i ro- 
manens slut lyckligen förenas. Slutligen voro gre- 
kerna äfveo nnder medeltiden företrädesvis ett hand- 
lande och sjöfarande folk. Undersöka vi nu de olika 
episoderna i Sinbads resor, B& fiuna vi — trots de 

Dpi ..d hy Google 



BASANS mSTOBIA. 193 

stors förlaster den helleoiBka litteratoreo lidit — gre- 
kiska motsvarighetei till de äesta tif dessa. Det fasci- 
nenuide inSytande, som den Benfeyska teorien utöfvat 
på de Qesta forskare, har dock gjort, att man icke 
dragit den enligt min m^ung naturliga slatsatsea: 
dessa sagor slamma fr&n Qiekland ooh ioke fr&n 
Orieoten. 

Vi återvända till predikoexemplet. Säeom jag 
redsa nämot, hade åtskilliga af dessa exempelsamlin- 
gar en nästan helt och hållet världslig karaktär, och 
B&kert är, att de minst lika ofta tjänstgjorde säsom 
förströelselektyr som såsom uppbygglig läsning, öf- 
vergången till novellen yta därför nästan omärklig, 
och de äldsta novellerna skilja sig föga från prediko- 
exemplen. De tidigaste profven på dylik prosadikt- 
ning äro italienska. Samlingen Cento novelle antiche 
från Blutet af 1200-talet torde vara den äldsta. Men 
novellens egentlige skapare biel som bekant Boccaccio 
med sin Decamerone. Hans och andra italienska no- 
veltisteis arbeten öfrersattes sedermera nnder renäs- 
saneen på de fieeta europeiska epräk, efterbildades 
och framkallade nya samlingar; sä t. ex Heptame- 
rone af den snillrika drottning Marguerite de Navarre. 
Renässansens dramatiker upptogo vidare de stofi, som 
luLT fonnos; så t. ex. Shakspere i sina lustspel. Qe- 
QODQ resande teatertrupper spriddes dessa än ytterli- 
gare, och på så sätt blefvo dessa anekdoter och be- 
rättelser en gemensam europeisk egendom. 

Äfven fesagorna började efter renässansen att spri- 
das genom tryckpressens föreorg. 1550 utkom italiena- 
ren Straparolas samling, Den innehåller väl hufvndsak- 
ligen noveller men äfven åtskilUga rena folksagor (så 

aehaa, Somla papptr. V. 18 

L ,- ..I : GtHK^Ie 



194 SAaAKfl BISTORIA. 

som t. ez. M&sterkatten). OmkrlDg 1637 följde Gio- 
vuddI BosileB PeotameroDe, den första i^kliga sago- 
samlingeD, och 1697 utkom Perratilts världsberömda 
Contes de ma mére Toye. Därmed hade sagan fatt 
hemorterätt inom litteraturen. Det var till aagans 
Tfirld den bildaingströlte nu drog sig tillbaka, liksom 
han förut sökt sia tillöykt i idyllen, och sagodikt- 
Dingen blef du på modet. Folklig blef denna dikt- 
ning — madame d'AulnoyB och andras — icke; det 
är en saga i rococons sirhga och smått lillgamla stil, 
men den förberedde dock intresset för den värkliga 
folksagan. Att åter hafva bragt denna till heders är 
1800-talets förtjänst. 



Dpi ..d hy Google 



Drottning Kristina. 

j gjg^. oåtaf Adolfs dotter, som afsviT äa faders tro, 
SS^ den stullrika, lysande härskarinnan öfver nor- 
dens mäktigaste rike, som ännu ej 28 &r gammal 
trött af regeringsbördan, nedlägger sin krona för att 
tillbringa sitt återstående lif bland sina konstskatter, 
sina manuskript och böcker, bemlös, orolig ocb olyck- 
lig i den minnearika Tiberstaden — denna gätfolla, än 
beundrade, än smädade kvinna fylde redan samtiden 
med det Ufligaste psykologiska intresse, ocb fä per- 
sooligbeter skymta oftare än bon fram i det senare 
1600-ialetfi memoarlitterator ocb diplomatiska brefväz- 
liog; få Toro också mera utsatta för smädeskrifvameB 
pamfletter. 

Eget är därför, att den svenska forskningen ej 
mera sysselsatt sig med bennes skiftande lefnadsbana. 
Visserligen utgof Arckenholtz 1751—1760 det digra, 
fyra volymer starka värket Mémoires pour servir & 
rUistoire de Cbristine, men detta arbete kan närmast 
karaktäriseras såsom ett AngiaBBtall af alla möjliga 
oemälta notiser, hopförda utan reda ocb ordning, ocb 
desB enda '^rde l^ger i de handlingar, som där — 

D,o,i..ci hy Google 



196 DBOTINIKS EBIffimA. 

med Udena vanliga onÖjakUghet — blifvit aftryckta. 
Geijer hat Tiseerligea ockB& behandlat Krietinas historia 
tiU troDafBägelseo, men dels eysBelBfitter hao sig där 
Bå godt som aUs icke med drottningens personliga 
historia, dels har han för de få fall, han ing&tt på 
detta ämne, anlitat ganska underhaltiga källor. För 
hennes senare historia eäger han sig själf sakna allt 
intresse: >Hvad man sedan om henne hörde, hennes 
först hemliga, snail ofientliga öfvergång till katolska 
kyrkan, gjorde henne för alltid främmande för sitt 
forna fädernesland. Hon besökte det likväl äter 1660 
och 1667, och bar förnyat både sina anspråk och sin 
afsägelse, liksom hon år 1668 äfven anmälde sig till 
den lediga polska kronan. Det är omöjligt och onö- 
digt att forska efter förklaringsgrunder till ett sådant 
handlingssätt 1. 

Denna lucka i Kristinas biograS fyldes väl af Fryxell 
i dennes bekanta Berättelser, men på ett sätt, som en- 
dast allt för mycket blottar svagheterna hos den i sä 
många punkter utmärkte författaren. För komplicerade 
naturer som Kristinas saknade nämligen Fryxell all blick, 
och då man läser hans framstäUniog af den olyckliga 
drottmngens historia, tycker man sig nästan höra en he- 
derlig nämndeman hålla föredrag om Guy de Mau- 
passant eller någon annan af vår tids sensitiva för- 
fattare. Vidare var Fryzell i grunden en gammal ra- 
tionalist, som aldrig rått senterade det olika lynnet 
hos olika tidehvarl och som därför innerst aldrig 
förstod de historiska personligheter han sökte teckna. 
Då därtill i detta fall kommo brister i källforskningens 
noggrannhet, kan man förstå, att hans iKristina» ej 
blifvit något lysande alster af svensk häfdateokning. 

Dpi ..d hy Google 



DRommta ebistiki.. 197 

Odhner har i fån iSverigea inre historia under drott- 
ning ChristinaB förtDyDdare> naturligen ej haft SDled- 
ning ingå pä drottaingens egen biografi, och tills för 
kort tid aedon hade v&rt land således ingen Kristinabio- 
grafi — ' onekligen ett egendomligt förhållande, då man 
tager hänsyn till de talrika, viBserligen i allmänhet föga 
betydande bidrag härtiU, som i utlandet publlcerata. 

Ett tyvärr aldrig fortsatt uppslag till en modem 
Kristioabiograä gjordes yisBerligen af Martin Wei- 
bnll i den väckande uppsatsen Mémoirea de Chanut 
(Hist Tidskr. 1887, 1888)*), i hvilken författaren dels 
lämnade en ypperlig kritik af den förnämsta käll- 
skrift, på hvilken KristinaforskaingeQ hittills stödt 
sig, Channts föregifoa memoarer, dels Sfven inlade en 
afgörande gensaga mot de mänga illvilliga och delvis 
äfven enfaldiga omdömen, som fälts om drottningens 
person och hennes förmenta gunstlingar och älskare. 
'Weibulls undersökning var emellertid mera ett upp- 
slag till en biografi, än en utförd framstfillning ens 
af faeonea svenska tid. 

Den brist inom vår litteratur, som bär påpekats, 
har nn dock fylts af Bildts arbete Christine de Suéd9 
— en bif^afi, stödd icke blott på ett ytterst omfat- 
tande tryckt och handskrifvet material, utan också 
författad med den möderne historikerns psykologiska 
uppfattning, dennes blick för den Sydda tidens åskåd- 
ningssätt och hans humana, sympatiska känsla för de 
handlande personerna. Författaren framträder under 
den blygsamma förklädnaden af ntgifvare. Af arbe- 

*} Sedermera efterföljd ii samme fOrlatUres promo- 
tKMiaprogram: »Drottoing Kristina och Klas Tott> (1892). 

Dpi ..d hy Google 



198 UBOTmiNQ EBISmiA. 

tete titel att döma sktille man häi blott hafra en 
BamliQg ar Kristinas under &ren 1666—1668 till kar- 
dinal AezoUdo Bktifna bref, men man finner snart, att 
titeln är Tilsaledande. Af bokens omkr. 600 Bidor 
apptagaB ^id paes 160 af en inledning, ekildiande 
Eristinag pereonliga historia till den tidpunkt, då 
brefven börja, och i det följande förbindas »Ua bref- 
Ten genom en mellanliggande, förklarande text, s& att 
arbetet i själfva värket blifvit en, bufrudsakligea p& 
de azioliniska brefven stödd monografi öfver Eristina 
frän det Ögonblick, då hon lämnade Sverige, till den 
tid, då brefven upphöra eller 1668. Man kan vieser- 
ligen beklaga, att man på så satt endast fått lära 
känna några fä år af exdrotiningens skiftesrika lif, 
men — däri ligger arbetets betydelse — i skildringen 
af dessa är bar man dock fått drottningens hela pet- 
Bonlighet lefvande och åskådlig framför sig, tecknad 
till en del af henne själf i de på samma gång spiri- 
tuella och vemodiga brefven. 

I elt företal lämnar ut^fvaren en redogörelse för 
den viktiga samling, som lagts till grund föi hans 
edition, en samling, som egendomligt nog aldrig va- 
rit begagnad af svenska forskare, ehuru man dock 
känt till dess existens. Så gjorde dåvarande sände- 
budet i Florens J, W. Bergman nägra afskrifter ar 
det azzolinska arkivet, som han meddelade till Fryzell, 
hvilken fifven citerar dem i sin framställning, och i 
lUkaarkivet finnas och hafva dessa bref Unge funnits 
i afskrift, eboru utan tydning af de chiffrerade par- 
tierna. Så mycket egendomligare förefaller det, att 
ingen svensk forskare före frih. Bildt fallit på den 
tanken att grundligt undersöka detta för EristiiiBB 

Dpi ..d hy Google 



DBOTTMING KRISTINA. 199 

historia s& Tärderika arluT, om hvilket msn dock på 
förhand kuade veta, att det måste innehAlla hand- 
lingar af en afgörande betydelse för Kristinas historia. 

Vid mn död insatte drottniagen kardinal AzzoUno 
till sin anirersalarfvinge. Icke blott hennes rika konst- 
och mannskriptskatter tillföllo honom, utan ock hen- 
nes ^m högst betydande korrespondens. Af skäl, 
Boai lätt förstås, började kandinalen genast efter drott- 
ningens död att förstöra den förtroliga brefväxlingen 
dem emellan. Men han hann blott att tilUotetgöra 
sina ^na bref till drottningen — så nSr som ett hun- 
dratal oviktiga biljetter — samt hennes bref till ho- 
nom intill 1666. Då han kommit så långt i sin 
gallring, öfverraskades han af döden; han aSed näm- 
ligen endast några veckor efter sin kungliga väninna. 
De utan tvifvel utförliga och viktiga bref, som hon 
sfcref noder sina resor 1666 — 1658 och 1660—1662 
existera såledee ej mera, och efter 1668 lämnade hon 
ej vidare Rom. Ehuru hon och kardinalen naturli- 
gen ock under denna tid korresponderade med hvaran- 
drs, behöfde de nu endast växla några korta biljetter, 
och för drottningens psykologi knnna dessa ej hafva 
samma betydelse som de lyckligtvis bevarade bref, 
hvilka hon sände sin kanske enda fullt förtrolige vSn 
onder de år (1666 — 1668), hon vistades i Uambu^. 

Äfven efter det att Azzolino förstört en så bety- 
dande del af drottningens papper, återstod likväl en 
samling af omkring 10,000 nummer. Af dessa af- 
söndrades kort därefter en ganska betydande del, 
omkr. 4,000 nummer, valda som det tyckes på slump. 
Denna samling öfvergick i familjen Albanis ägo, och 
det var företrädesvis den, som Arokenholtz lade till 



Dpi ..d hy Google 



200 DBOTTHINQ XBIBTIIIA. 

groad för aina Mémoitee de Christine; omkr. 400 af 
brefven finnas där sftryckta. F. n. befinner eig denna 
Bamling i Montpellier och har äfren flitigt begagnats* 
af vår tids KristinaforBkare. Men återstoden, som 
stannat i det azzoliniska familjearkivet (na i villa Ri- 
nnccini vid Empoli), har däremot egendomligt nog blif- 
vit 8& godt som förbisedd, och bland denna återatod 
hafva vi dock de så viktiga brefven 1666—1668. 
De äxo alla aSattade på ganska, af hvilket spr&k 
drottningen hälst begagnade aigi bon säger sig skrifva 
detta ledigare än både italienska ocb svenska. Till 
eo del firo de skrifna med chiffer, men genom en 
skarpsinnig undersökning bar det lyckats friherre Bildt 
att finna nyckeln och tyda dess gåtor. 

Aziolino var Kristinas mest förtrogne vän och 
vid upprepade tillfällen försäkrar hon, att beoDes 
hjSrta ej ägde några hemligbeter för honom. Dessa 
försäkringar afgifv&a i en sfi djnp, lidelaefnll och in- 
nerlig ton af sanning, att icke ens tviflaren kan vägra 
henne tilltro. Hennes bref till honom gifva osa också 
benne själf sådan hon värkligen var med alla hennes 
förtjänster, kanske ännu mer med hennes fel, och i 
hvarje fall lära vi genom dem att fSrstå denna egen- 
domliga, motsägande karaktär. 



Redan af natnren var Kristina starkt bysterisk, 
ocb psykiskt ägde hon en ärftlig belastning. Hennes 
moder, Maria Eleonora af Brandenbarg, var långa 
tider ej vid sina sinnens falla brak, och äfven 
inom Vasahaset var sinnessjakdomeQ ärfdig. Hoe 



hy Google 



DBOTTHDia KBIBTIMA. 201 

tvänne af koDQDg GnetafB aöaer, £rik och MagnuB, 
hsde anlagen Qtrecklat« till fuUkomlig einnesförvir- 
ring, och den tredje, Johan, led b&de såBom ung och 
Bfisom SJdre af -es Btark >melancholia> ; hans ätt slä- 
tade ock i fallkomlig degeneration. 

Deesa XriBtinBS medfödda anlag främjades ytter- 
ligare genom ea förvänd uppfostran. Hon hade ärft 
icke blott sin moders byeteri utan äfven något af sin 
faders eniile och var ett brådmoget, nervöst barn. 
Men detta bara nrmade man ingen bvita, utan trä- 
nade henne med en energi, som visBerligen af henne 
gjorde en lärd i stubb, men & den andra sidan at- 
vecklade alla de sjukdomsfrön, som hon ärft frän 
äldre generationer. 

Kriatinas lif är därför en hysterisk sjuklings, och 
dees enhet ligger kanske jnst i dess rikedom pä mot- 
sägelser. I likhet med alla nervösa kvinnor ägde hon 
en oerhörd förmåga att uthärda fysiska ansträng- 
Qiogar, hon kunde nästan en hel d^ sitta i sadeln, 
utan att man hos henne spårar någon trötthet, hon 
reeer med en hastighet, som nSstan håller på att taga 
lifvet af kavaljererna i hennes svit, under det att hon 
Bjälf förefaller frisk och blomstrande, hon för en diet, 
Bom är den mest otjänliga maa kan tänka, och hon 
öfverdrifver äfven denna; då hon en gäng ordineras 
att för sin hälsa dricka mjölk, tömmer hon en dag 
tio flaskor, blir visserligen sjuk på försöket, men kan 
ändock arbeta som ett helt kansli. 

Hon var otvifvelaktJgen lärd, men icke häller i 
sina studier tyckes hon hafva haft förmågan att be- 
gränsa sig till och intränga i någon vise disciplin, 
utan äfven häri lik vår tids b^&fvade, nervsjuka 

Dpi ..d hy Google 



202 DBomtnfO ebistdia. 

kvinnor, Bkummade hon gärna allt. För poeflien hade 
hon ett liSigt iatreeae, och dock var hon i det helA 
ea poeeilös rationaliet, hvars fantaai <rar torr, om ia 
ytterst liflig och bördig på appsUg. Hon var en if- 
rig och troende katolik, men hoir a&knade alldelea re- 
negafens batteri, och n&goo katolak extas finner man 
icke hoB henne. Om orsakerna till hetmes Öfve^^åog 
fåi man väl ej ens genom denna brefsamling nägoa 
klar föreställning, men näppeligen har hon sAaom 
Geijer förmodade or ateismen och indifferentismen 
kastat fiig i den katolska kyrkans armar, ty i religiösa 
ting tyckes hon hvarken bafva varit tviflare eller tik- 
g^tig. Ej häller lEan hennes öfverg&ng bafva berott 
p& de estetiska motiv, som i vårt århondrade fört 8& 
många till Rom; därtill var Kristina allt för litet 
svärmisk och hade ett allt för klart hnfvnd. Hen 
måhända lanns det åfven hos henne något af Johan 
III:s förkärlek för denna åldriga, allmänneliga kyrka, 
som sä fömSmt höjde sig öfver de tvistande protes- 
tantiska sekterna, och Kristina gör intryck af att 
tala sanning, då hon uppgifver, att hon redan från 
ungdomen hyst ringaktning för den kyrka, i hvilken 
bon apptostrats. Vi kunna också förstå detta. Denna 
onga kvinna, som genomforskat sin tids hela vetande, 
som på förtrolig fot umgicks med samtidens frSmate 
lärde, måtte dock hafva haft svårt att hysa någon vörd- 
nad för de beskedliga, oftast okunniga, trAngbröstade 
och dogmatiska protestantiska prästerna. Tänkare som 
Cart««na, diplomater som Chanut och Fimentel voro 
dock trots sitt fria tänkande trogna katoliker, och hon 
hade därför svårt att föreställa sig protestantjsmen 
annat än som en underklassreligion, passande möjli- 

Dpi ..d hy Google 



dbotthhig EBianiTA. 203 

geo för de halfbarbariska nordiska och tyeka folksD, 
under det att katoUcismeD närmaat framträdde eåeom en 
trofifoim för mänskligheteDB aristokrater. Inom denna 
kyrka fann hon sina själfifränder, och likaom hon in- 
nerst Tar en främling för sin faders land var hon det 
ock för hans religion. 

Vek var Kristina icke, och pä denna ^^nekap 
berodde icke hennes öfvergäng. Det drag, som kan- 
ske först framträdde för dem, med hvilka hon rakade 
i beröring, var snarare en manlig, nästan barbarisk 
kraft, som gjorde, att hon föreföll de förbindliga syd- 
ländingama väl mycket igotiquei. Hon säger vanli- 
gen sin mening rent vt, »senza complimenti>, hon 
kan t. o. m. vara groft obö&ig i sin brutala sannings- 
kärlek ooh sitt förakt för all flärd. I un klädedräkt 
är hon mer än värdslÖB, och i Frankrike uppträder 
hon som ett slags kvinnlig Alceste, men med vida 
mera oslipade låter än Moliöre vågat gifva sin 8ärd- 
hatande »mlsanthrope». Vid sidan af denna storsla- 
genhet i uppfattningen af lifvets bagateller är hon 
dock tiU ytterlighet smäainnad, kan bafva länga di- 
plomatiska nnderhandlingar, om hon skalle bjuda en 
^st en fauteuil eller blott en taburett; hon grälar om 
den löjligt obetydliga s. k. krartersfriheteD, aom om 
det galt lifvet; hon Sr sjnkligt rädd om sin vär- 
dighet samt hyser för sig själf en beundran, som vi- 
sar, att bon trots allt tal därom aldrig vägat disse- 
kera sitt ^et väsen, och hennes obestridliga Bannings- 
kärlek hindrar henne icke att gifva sina agenter gan* 
ska peifids instruktioner. 

Hon hade eu hysterisk kvinnas oförmflga att cå- 
gtnisin se värkligheten modigt i ansiktet. Hela sitt 

Dpi ..d hy Google 



204 DBormiNa ebistiha. 

lif igenom Uter hon bedraga eig af lycksökare och 
ögontjäoare s&BOm t. ex. Santinelli, under det att hon 
stöter trogna tjänare som Adami fiän eig genom ein 
särande högfärd och sin sjukliga misstro. Hon vill 
aldrig eller, kanske rftttare, v&gar aldrig inse den Bven- 
ska tegeringens ställning till hennes person efter tros- 
afsägelsen, och icke ens för Ä2zolioo vågar hem fram 
med hela sanningen. Hon borde dock tillräckligt 
hafva känt de sträfva svenska protestanterna för att 
ett ^nblick kunna tilltro dem om att gifva bemie 
officiell rätt att hålla katolsk gnds^änat i hofvudsta- 
den. Hon fir en oförbätterlig sangviniker, och hela 
hennes llf är ett förhoppningarnas fortsatta skepps- 
brott. Hon spinner planer för hela Europas politik, 
drömmer om att fSata Polens krona p& sitt hufvad, 
att förena Europas alla furstar till ett korståg mot 
turkarna — men saknar ständigt förmågan att be* 
döma svårigheterna. 

Hon har den hysteriska kvinnans brtst på psy- 
kisk uthållighet och dennas lidelsefulla häftighet. Hon 
viiver ständigt på ett nät af sluga beräkningar, men 
i ett ögonblicks öfverilning kan hon brutalt slita Bön- 
der alla maskorna. Lika hastigt som hon griper fast 
i en idé, lika hastigt kastar hon den öfver bord; som 
njblifven katolik söker hon sitt stöd hos konungen 
af Spanien, men knapt har hon kommit till Italien, 
förr än hon tar Frankrikes parti och sätter in hela 
sin energi på att rycka Neapel hkn Spanien. Hon 
fäster en öfverdrifven vikt vid att 1667 få komma 
till Stockholm, utfärdar massor af sluga diplomatiska 
instruktioner och noter, men i ett Ögonblick af upp- 
brusning vänder htm, blott hannen tiU Norrköping, 

Dpi ..d hy Google 



SBOTTNIMS KSISTINA. 205 

hofvadstups tillbaka till Hamburg, för att kort där- 
efter vilja resa tillbaka igen — med appgifvaodet af 
de fordringar, som nyas fornt framkallat hennes vre- 
deeatbrott. 

Hon är kall och känslolöa. I Hamburg näatan 
njnter bon af att f& skjuta p& folkmassan, som rflkat 
i förbittring öfrer den utmanande illumination, med 
hvilken hon firat Glemena IX:b val till påfve, bon 
mördar med kallt blod Uonaldesco och tyckes tala 
fullt sant däri, att hon aldrig ångrat denna blods- 
dom, hon öfvergaf sitt land utan att där kvarlämna 
nigon enda vän, nägon som stod hennes hjärta nära, 
och bon bytte om omgifning, som en annan byter om 
dräkt. För sitt land saknade hon all känsla, och i 
hennes privata brefväzling möta vi aldrig ett enda 
litet ord af kärlek tUl det folk, öfver hvilket hon 
r^erat. Hon bedömer det med en blandning af nyk- 
ter observation ooh högdraget förakt; stundom lyser 
det t. o. m. fram en viss skadeglädje öfver landets 
förfall. Sverige intresserar henne endast för apana- 
gets skall, och med en kallhjärtad egoism söker hon 
ifven änder landets mest brydsamma tider utprässa 
ått miderh&ll samt ryggar ej ens tillbaka för tanken 
att afhända riket några af dess provinser. 

Denna brist p& fosterlandskärlek förefaller dock 
yär tid mera sårande än den föreföll Kriatinas; i 
konflikten mellan egna intressen ooh rikets skulle icke 
så få af den tidens stormän knapt hafva handlat 
mindre själfviskt än hon, och vi böra alltid komma 
ihåg, att fosterlandskärleken vida mer än man tror 
är ett kulturalster, som i yär tids mening knapt är 
ett åihnndrsde gammalt; vi behöfva blott erinra oss 

Dpi ..d hy Google 



206 OKOTTHISO ERIBTIKA. 

Aajalafflrbundet och de franska emigranter, som i de 
allierades härar kämpade mot sitt fäderDeBland. För 
Kristina -kom därtill en annan sak. Hon var appfo- 
Btrad Tid och hade sina intryck frän den tidflne fran- 
eka hofroman, Honoré d'Utfé'B och Mademoiselle de 
8cudéry'8, där folken blott synas vara tlU för att Ut» 
massakrera sig för n&gon underskön prinsessas eller 
nigon förälskad konungasons kärleksgriller, och dessa 
romaner — som i det fallet för öfrigt ej voro utan 
motsvarigheter i värkligbeten — visade ock, hora 
deeaa furstliga personer byta land och kronor som 
borgerligt folk byta gärdar. Undersfitarna i dessa ro- 
maner hafva blott till uppgift att låta slä ihjäl sig 
för sina härskares glotre, att betala sina skatter ocb 
underdånigt betyga sin glädje vid alla hugnesamma 
tilldri^lser inom de böga familjerna. 

Det var från denna idévärld den unga drottning 
Amarantha fick sina första politiska intryck, och vi 
kunna därför ej förvåna oss öfver, att bon saknade 
känsla för sin plikt såsom sveneka och Qustaf Adolb 
dotter — och dock visa dessa bref, att äfven hennes 
hjärta kunde värmas, att hon knnde bllfva vek, öd- 
mjuk, hängifven och själfuppoffrande. Det var i sitt 
förhällande till Azzolino. Tidens skandallitterstar har 
som bekant utmålat Kristina som en svensk Messa- 
lina, men dylika smädelser tarfva icke ens en veder- 
läggning. Brefven visa oss tvärtom en i denna punbt 
nobelt kännande och djupt allvarlig kvinna, som 
minst af allt gör ett sensuellt intryck. Likasft är 
det alldeles säkert, att hennes förbällande till De la 
Gardie, Tott, Bourdelot, Pimentel, Santinelli, Monal- 
doKO och alla andra, som skvallret velat göra till 

Dpi ..d hy Google 



DBOITinNO KKI8TINA. 207 

heanee älskare, aldrig varit annat än häiekariunaiiB, 
knapt T&nitmans. Men med Azzolioo är det en an- 
nan Bak. Alla hennes bref titl honom andas en b& 
djap lidelse, att läsaren aldrig kan misstaga eig p& 
arten af deras böjelse för h varandra. DA bref ven 
bölja, har denna erotik redan kärlekslyckans och den 
företa bemsningens gränsmärke bakom sig. Azzolino 
hade dä bmtit denna förbindelse, som var b& oför- 
enlig med hans ställning som katolsk präst och en af 
kyrkans furstar, mähända hade han ocksä skrämts 
tillbaka af den otämda lidelsen hos denna redan &1- 
drande kvinna, som hemlös ocb olycklig krampaktigt 
hängde sig fast vid det enda, som ännu gaf lifvet 
nSgot värde för henne. Den senare orsaken antydes, 
den förra uteäges tydligt i ett märkligt bref, hvara 
chiffer utgifvaren tydt. »Jag trodde mig — skrifver 
Kristina till svar pä AzzoUnos nu förlorade bref, som 
här tydligen citeras - — i mitt sista bref hafva till- 
räckligt svarat pä er chifierskrifvelse, och jag vill en- 
dast tilli^ga, att jag aldrig vill förtörna den nädige 
Guden och ej häller gifva er anledning att förtörna 
honom, men detta beslut skall icke hindra mig frän 
att älska ei in i döden, och dä er religiösa känsla 
(dévotion) be&iar Er från att vara min älskare, be- 
biar jag Er frän att vara min tjänare, ty jag vill 
lefva och dö sSsom er slafvinoa.» 

Ehuru försmådd, förblef Kristina sin kärlek trc^n. 
Hon misstänker, att kardinalen vill hafva henne bort 
frän Rom, där hennes närvaro ju kunde kompromet- 
tera honom, och hon säger sig vilja lyda honom, äf- 
ven om han skulle fordra detta, hon lofvar att aldrig 
vidröra deras brutna förhållande ; men sn kärlek, som 

Dpi ..d hy Google 



208 DKOTTNINa KKtSniTÅ. 

intrt fordrar, kan hon dock icke apt^jifva: hennes 
hjärta Bkall ständigt tillhöra honom B&som i forna 
lyckliga tider. Hon, eljes så stolt och nppbrDaande, 
tar ödmjukt emot kardinalene alla förebr&elser, och 
det tysta lidande, som skymtar fram bakom hennes 
ord, värkar djapt gripande. Af nAgra samvetskTal 
öfver denna frän katolsk Bynpimkt brottaliga böjelse 
lider hon icke. Man tyckw sig snarare 6nna, att hon 
känner en fint danad, ädel och älskande kvinnas 
hela stolthet öfver denna kärlek, som fylt hennes lif 
och hvars minne är hennes enda lycka. 

Sädan är den bild, brefven gifva af Sveriges 
forna drottning. Något idealporträtt är det icke. 
Skaggoma falla tunga och skarpa däröfver som öfver 
den Rembrandtska penselns alster, men bland dessa 
skuggor leker dock en stråle af samma himmelska 
IjoB, som strömmar öfver den store mästarens dukar, 
och d& man slutat läsningen af dessa bref, är det 
med en djup medkänsla för den olyckliga, tiota alla 
fel både pä hufvudets och hjärtats vägnar rikt be- 
gåfvade vasaätUingen. 



Dpi ..d hy Google 



Dpi ..d hy Google 



Dpi ..d hy Google 



UR 

GAMLA PAPPER 

POPULÄRA KUITDEHISTOKISKA UPPSATSER 

AF 

HENRIK SCHOCK 
SJÄTTE SERIEN 

MED ILLUSTRATIONER 



STOCKHOLM 
HUOO GEBERS FORLAQ 



D or .«j hy Google 



OEMUII DEPMnnKT PUHO 



D or .«j hy Google 



INNEHÅLL. 

Sid. 

TnfaldigheL 1 

PiofetMi Joiu „ 26 

Hamsnbia lag _ 62 

Hewuiden njtmna koiMdiar ........ 75 

De maU resUlenui 85 

Strtftåg i det gtmla Parå 98 

>GaUimatt1iias> 123 

Folklittorttnr 1S2 

Ston fOrfattara och smft - 178 

Ett blad nr tIt litrtratnrhiatori» 181 

I>Bn gOtiaka alcolan 208 



Dpi ..d hy Google 



Dpi ..d hy Google 



Trefaldighet. 

jfl9 n af det modamft Tysklands aldra yppersta klas- 
\^i siska filologer, Herman Usener, bar i tjdskriften 
Rheinisches Museum iör 1908 infört en uppsota, 
»Dreiheit*, bvari han behandlar tretalets betydelse, 
särakildt inom den grekiska mytologien, men äfvea 
iör den äldre kristendomen. Denna afhaodliag för- 
tJKnar Qtan tTlfval att vara känd äfven utanför ds 
kUssiska fllologeraas krets, och jag vill därfb- i «U 
firitt referat redogöra fdr deas bufyndpoDkter, faToc- 
jämta jag här och hvar, d& så synts mig lämpligt^ 
gjort några tillägg. 

Hvar och en bar nian tvifvel iakttagit den b»* 
tydelse, som talet tre äger inom hans omedvetoa 
ejälslit. Detta bebof att ordna in företeelserna i en 
>tj-ehet> * bar med all sannolikhet sin källa 1 min- 
niskaos estetiska känsla, ty först i tretalet ernås 
en fbU harmoni inom musiken, inom deo bildaoda 



■ I det bJljande begagnar jag denna halttyeka tenn, 
enar det ereneka ordet > trefaldighet* i spr&ket tttt en sp» 
eiell betydelse: treenighet. 

ScMd, OoMla napper. VI. 1 

Dpi .?d hy Google 



2 TBEFALStflHET. 

koDstea och inom dikten. Folksagan, Bom ja Sr ett 
troget tittrj-ok för människsnB omedvetna estetiska be- 
bof, erbjuder bärpA massor af exempel. Hjålten har 
vanligen tv& äldre bröder, som före honom söka 
vinna iprinBeBsan*, ocb tretalet blir således fullt. 
Eller ocksA är det två falska vänner, som söka be- 
draga honom vid det kritiska företaget — således 
Sfven här tre deltagare. En vansklig bragd miss- 
lyckas vanligen två gånger, för att den tredje krönas 
med framgång o. s. v. Men dilrjämte sjmes dea 
uråldriga talmystiken hafva medvärkat. Talet tr« är 
ju det första, som ej kan delas, och det fick dårSit 
— liksom det likaledes odelbara sjntalet — redan 
mycket tidigt en mystisk innebörd. Denna visar sig 
naturligtvis framför allt på religionens område, och 
Usener har anfört en mängd exempel på denna ten- 
dens hos grekerna att skapa mytologiska triader. 

Det äldsta teologiska arbete, som den grekiska 
litteratnren äger, är som bekant Hesiodos' Tfaeogoni, 
och i denna förekommer icke mindre &n femton dy- 
lika grupper af mytologiska viaea. Vi hafva — fOr 
att blott nämna några af de mest bekanta — de tre 
gorgoneroa (Stheino, Euryale ocb Medusa), de tre ho- 
rema (Eunomia, Dike och Eirene], de tre moirema 
eller ödesgndinnorna (Klotho, Lakhesis och Atropoe) 
och de tre khariterna (Aglaia, Euphrosyne och Tballa}. 
Efter Kbaos uppträda Gaia, Tartaroe ocb Bros; Kro- 
nos och Bbea få tre döttrar (Hestia, Demeter och 
Uera) samt tre söner (Hades, Foseidon ocb Zens) 
m. m. 

Sä vidt man kan se har denna trehet ofta Bak- 
nata i den teolt^iske författarens folkligt mytologiska 

Dpi ..d hy Google 



TBEFALDIGHET. 3 

källor, och den tredje figuren har dä tillagts of ett 
mfihända omedvetet behol att skapa en religiös tre- 
heL Så t. ex. hafva de tre kykloperna Brontes (åska), 
Steropee och Arges från början blott varit trä, ty 
Steropes och Arges äro blott olika namn för blixten. 
Å den andra sidan har den fjärde figuren af aamma 
skäl bortsknrits; sä berättas, att Aatraios och Eob 
fostra vindarna Zephyroa (västan), Boreas (nordan) 
och Notos (sunnan); östanvinden namnes däremot icke. 

Men älven om man frånser Hesiodos, så vimlar 
den grekiska mytologien af dylika triader. Herra- 
väldet öfver världen innehades som bekant af de tre 
krooidema Zeus, Poseldon och Hades, och i under- 
jorden dömdes de aflidnes skuggor af tre domare 
Minos, Rhadamanthys och Äiakos. Erinyema voro 
tre, likaledes Harpyoma, Sirenerna, Hesperidema och 
Kekrops döttrar, och äldst kände man blott tre mu- 
ser, ehuru antalet sedan tredubblades till nio. 

De gudar, som anropaB på offergäfvor, äro lika- 
ledes vanligen tre. Några exempel kunna anföras. 
Då phokema vunnit en seger öfver tbessalerna egoade 
do en tacksam gäfva åt Apollon, Athena och Arte- 
mifi ; ett minneamärke i Argos var helgadt åt Artemis, 
ZeuB och Athena; på altaret i Amphiareion nämdee 
Heraklee, Zeus och Apollon; andra dylika triader äro 
Zeus, Athena och Heraklea, Zeus, Athena och Her- 
mes, Herakles, Hennes och Apollon m. fl. 

De hjälpande sundbetsgudama voro väl äldst 
blott två — de båda diosknrema eller Asklepioa och 
Hygieia — men äfven denna grupp påvärkas af den 
allmänna tendensen. Så fanns det i Epidauros en 
kult af Apollon, Asklepios och Hygieia och en yngre 

Dpi ..d hy Google 



4 TBEFALMOHBT. 

ftf Asklepiofl, Hjrgieia och Telespbotos, i Athena Al«*8 
tempel i Tegea bule man triaden Athena, ABkleplos 
och Hygieitt o. s. v. 

Mycket ofta voro äfven en ttada ekydd^jodom- 
ligfaeter tre, hvilka gemensamt dj^kades på Akiopo- 
len. I Hytilene hade man Zens, Foseidon och H» 
des, i Magnesia vid Mttander ZeuS, Artemia och Apol- 
lon, i låBoe Apollon, Artemis och ZeuB m. m. Den 
mest bekanta triadea möter oss alutligon i det kapi- 
tolinska templet i Rom, hrars tredelade eellA uin«- 
hfiU bilder af Jnplter, Jono odi Hinerra. Äfven i 
Sfriga tempel var det nästan regel att sammantSn 
tre gndomligheter. S& t. ex. dyrkades i Demeten- 
templet i Patrai ntom Demeter äfven E!ore och Qe, 
i ett aimat Demeterstempel Demeter, ICore och Art«- 
mia, i ett tredje Demeter, Kore och Dionysoe o. b. t. 

£n ed aäades niistan alltid vid tre gndaf, efatmi 
visserligen ej alltid de samma. Detta tal ansågs sft 
oeftcrgiQigt, att dft en at personerna i ett af Aristo- 
phanee lustspel endast svär vid Zeos, liter hänt in- 
terlokntfir honom ytterligare två gAnger åtenippte|A 
denna ed. Solons log, som naturligtvis var ett ttt> 
tryck för den attiska folkmeningen, föreakref ockaå, 
att ed skalle afläggas vid >de tre gndarnai. Vid 
synnerligen h^;tidliga tillföllen kunde dessa triader 
tredubblas, och ett exempel härpå hafva vi hos Po- 
lybioe, som meddelar den ed, med bviTken Hannibal 
och Philip Itl af Makedonien bekräftade sttt förbund 
215 f. K. Först svnro makedonema vid ZeTis,'BeM 
och Apollon, därpå kartbagema vid Tafiit, HeraklM 
och lolaoe, sedan kom en ny triad: Are0,\1UtOD 
och Poaeidon; så åter en o. s. v. Utom dessa faar 

Dpi ..d hy Google 



TBBFALDIGUET. O 

dseoer pJtpekat ej mindre än ejutlon dylika edifor- 
mul&r, alla med tte gudar. 

Det anförda, som blott är en obetydlig axplock- 
alog ur det oerhörda materialet, visar, huru genom- 
gäende deona böjelse att ordna gndama i triader ver 
hoe grekeioa, måhända pA grund af deras utvecklade 
akönfaetsainne, som fordrade en dylik symetri. Alen 
samma tandens kan ocksft iakttagas faos de flesta 
andra antika folk, ebon visserligeQ mindre tydligt, 
kanske därför att vi b& ofullkomligt känna deras re- 
ligioner. Vända vi OSB till grekernas närmaste graDnar, 
makednnenia, b& avuro dessa, sAsom nysa visades, vid 
triader al gudar, och hvad thrakema beträffar, t& 
npiijyser Herodotos, att de * uteslutande > dyrkade 
Area, Dionyeos och Ärtemis. Ätt äfven phrygeroa 
hyllat detta triadsyetem, tyckes framgå af en pbrygisk 
grafrelief, bvara midt intages af den tregestaltade He- 
kate; till höga om henne står mångnden Hen och 
till vänster en naken manlig gudomlighet. Vända vi 
088 till italema, finna vi hos nmbrerna gudatriaden 
Martius, Prsestota och Tursa, och hos romarna möta 
vi flera dylika triader utom deo redan nämda kapi- 
tolinaka. I det äldsta Rom dyrkade maa tiiaden 
Jupiter, Mars och Quirinus, och ett minne af denna 
kolt var namnet på de tre e. k. fiamines maioree 
(preeter): Dialia, Martialis och Qiiiriaalis. Pä Äveoti- 
nen fanns det en åldrig kult af Jupiter, Liber och 
Judo. Dessutom dyrkade man tre Fortunte, tre Fata 

o. B. V. 

Inom den egyptiska kulten tyckes triadsystemet 
bafva varit särskildt utbildadt. Berömdast var na- 
turligtvis gmppeu Osiris, Isis och Horns, men äfven 

Dpi ..d hy Google 



6 TREFALDIGHET. 

andra (imnos, — såsom Ämon, Mut och Cbunsu; 
Sebak, HaUior och Chansa m. m., och i templen 
eynas tre gndabilder haFva varit regel. 

Den keltiska mytolo^en känna vi tyrän endsst 
obetydligt, men det liUa, vi veta, l^nvisar oss äfven 
här till ett triadsystem. Den romerske skalden Lti- 
canuB ger oss i sin dikt Ph&rsalia en dylik trehet 
af keltiska gudar: Teutatei, Ebub och Taranis, och i 
Reims, Paris, Beaune och Dennevy har man fannit al- 
taren ^nade åt tre gudar; pä två af dessa har dess- 
utom en af gudarna tre hufvuden. 

Vida talrikare äro Tittnesbörden om germanernas 
tregudsdyrkan. Tacitus, den &ldste författare, som 
atfötUgt sysselsätter sig med dem, nämner, att de 
dyrkade tre gudar Mercurius, Mara och Hercules, i 
hvilka vi utan tvifvel hafva att igenkänna de från 
nordiska skrifter bekanta gudarna Odin, Tyr och Tor. 
Och utom denna triad känner Tadtus ännu en. Han 
berättar nämligen, att germanerna i gamla sånger 
firade guden Maunus och dennes tre söner. Det be- 
kanta sachsiska dopformuläret angifver också en tre- 
het af gudar. Hedningarna afevuro nämligen i detta 
>Thuner ende Vaoden ende Saxnote» d. v. s. Tor, 
Odin och Saxnot. 

Äfven hos våra nordiska förmer möta oss flera 
dylika gudatriader. Flere af dem hafva väl ansetts 
B&Bom kopior af den kristna treenigheten, men mk- 
hända är detta vida mindre säkert än man antagit. 
Mest misstänkt har den varit, aom möter oss i Snor- 
res bekanta mytologi Gylfagiiming. Det berättas där, 
att konung Gylfe kommer till Asgård och träder in 
i den storn salen. Dnr ser han tre högsäten, och på 

Dpi ..d hy Google 



TKBFALDIGHET. 7 

hvart och ett af dessa sittei en man d. t. s. en gud. 
De heta Hög, Jämnhög och Tredje. Namnen äro 
ja tämligen abstrakta, och om desaa gudars hand- 
lingar har sagan häller intet att berätta. Mas har 
därför i dem blott velat Be hedaiska omekrifDingar 
af den krisbia triaden Gud Fader, son, och den he- 
liga anda. Men en annan förklaring är ockB& tänk- 
bar. I flera mytologier möter oss nämligen en triad, 
inom hvilken en af gudarna bär namnet >den tredje». 
84 finnes i Vedareligionen ea gudagrupp, tre bröder 
Elkata (den första), Dvita (den andra] och Trita (den 
tredje); enligt sagan störtades Trita af sina äldre 
bröder i en graf, or hvilken han dock sedan befria- 
des. Denna saga om de tvä äldre brödernas fiend- 
skap och förräderi mot den tredje och yngre möter 
oea som bekant pä en mängd ställen, bäde 1 antika 
myter och moderna folksagor, och i de fiesta fall är 
tretalet faat; endast i den mest bekaata versionen — 
sagan om Josef och hans bröder — har af andra 
skäl antalet ökats till tolf. Namnet >den tredje» Jban 
därför vara ursprungligt. Och äfven i den grekiska 
mytolt^en spelar Zens Tritos (den tredje) en fram- 
stAende roll. 

I hvarje fall nppti^er denna nordiska triod i 
t^nne andra former. I Snorres Edda berättas näm- 
ligen, att Borr — det företa människoliknande väsen, 
som nppstfitt efter kaoa — hade tre söner Odin, 
Vile och Vé. Dessa funno sedan vid stranden tvänne 
träd, och af dem skapade de det första människopa- 
ret. >Den förste gaf anda och lif, den andre för- 
stånd och rörelseförmfiga och den tredje skapnad, 
mftl, hOrael och syn. > Samma triad förekommer 

Dpi ..d hy Google 



8 TBBFALDIOHST. 

noder andra oaniD i en Äldre oeh bättre kfiUa, dik- 
ten Voloep^ De tre gudarna, som dikt skapa det 
förtta parat, beta nämligen Odin, Hcenii och liodorr. 
UöjUgt är naturltgtriB, att namnen VUe (—vilja), Vé 
(■(beigedom) äro nybildningar efter den kriBtna tre- 
enigheten, ocb särakildt Ber onekligen Vé ut Bom ta 
hednisk kopia af den helige Ande. Men älven om 
■& aknlle vara, etrftcker aig detta kriitna inSytande 
blott till Damnen och ej till saken, ty triaden Odin, 
Hvoir ocb LoduR £r tydligen urfildrig. P& Snorres 
tid tyckes t. o. m. minnet af den orspmngliga bety- 
delaen nSstan hafva förbleknat, b& att ban ersatt den 
bcwtglömda Lodarr med den populära Loke i nAgra 
af de sagor, i brilka de tie gndama uppträda. 

Dsmia böjelse för triader ästadkom äfven nor- 
diskt rena nyskapelser, ödesgudinnan var ursprung- 
ligen blott en, Urdr (i den angelsaksiBka dikten: 
Wyrd), och hon både un plats vid Urdarbninnen. Men 
i den senare mytologien förbyttea ödesgudinnsn till 
tre; Urdr, Verdandi och Skuld, af bvilka de senare 
blott äro dubbleringar af den första. I allmänhet 
visar sig denna tendens ju starkare, ju yngre de my- 
tol(^;i8ka nybildningarna äro. Så bar Loke tvk brö* 
der, Byleist ocb Helblinde, och han bar tre bam 
Fenrisulfren, Midgärdsonnen ocb Hel. 

Ocksä i norden liksom i det gamla Grekland 
aflades eden vid tre gudar, ocb den isländska Lnnd- 
nåmaboken redogör utförligt för förfarandet. Pä al- 
taret läg en tung ring, som beströks med offerblo- 
det. Den, som skulle aflägga eden, tog denna ring i 
sin band oob svor >&& bjälpe mig Freyr, Njordi ooh 
den allsmäktige éss* (troligen Tor). 

Dpi ..d hy Google 



TBirALDIGBET. 9 

Likaledes toto gadftbildnna i ett oordiskt teiD- 
pti i regeln tre. I Upaslatemplet etod, Båsom Adam 
af Bremea berättar, Tor i roidtea och p& hvar bul 
nda Odia och Frejr. I H&kon Jarls tempel intogs 
ocks& midtplatsen af Tor, men sidoplatseina af ga- 
dinnoroa Irpa och Torgerd. 

Ofverallt inom de hedniaka religionBfoimema 
finner man aUedes en tendens UU mytolc^eka tria- 
der, men å den andra sidan har hvarje utvecklad 
och högt stäeode polyteism en natarlig drift att 
ö{t«i^ till monoteism, att ersätta de m&nga gudarna 
med ea enda. £n dylik tendens röjer ^g i Volu- 
apAs tal om >den mäktige* som efter gndaraas fall 
skall komma till virldsdomen, >den starke från of- 
Ton, som styr allt». Med all sannolikhet Bx detta 
ett Un fr&n kriatendomen, men att nordmännen an 
med sitt religionssystem kunde assimilera en dylik 
tanke, töjer onekligen en betydligt skärpt religiös 
tankekraft. 

Hos grekerna framträder denna tendens än tyd- 
ligare. Redan hos Xenophanes betonas gudomsrär 
aendets enhet, och än starkaie sker detta hos Sokra- 
i«s och Platon, bvilken senare ofta skildrar sin gud 
i uttryck, som starkt påminna om kristendomens. 
Den polyteistiska folkreligionen fortlefver räl, men 
bos den döende antikens tänkare, £piktet, MarcuB 
ÄurelioB och Sececa finna vi en monoteism, eom 
är fullt utvecklad och värkligen buren af ea djup 
religiös känsla. Å den andra aidan märker man 
dock en viss skygghet iifven hos dem. Hvarken öp- 
pet eller ens i sina tankar bryta de beatämdt med 
fc^kreligionen, de tala ömsom om >gud>, aom om 

- ■ " Dpi ..d hy Google 



10 TBBFAI.DIQHET. 

han blott vore en, ömsom om > gudarne*. En dylik 
dubbelhet kunde naturligtvis ej fortfara, nton tnoteä- 
gdsen mAste pA ett eller annat sätt bäfvas; särskildt 
måste man besvara frfigan : hnru förhöll sig den ende 
guden till gadatriaden? 

IjÖaningen af problemet kunde gftma blott blifva 
en enda, såvida icke antingen enheten och treheten 
skulle förnekas. Voro bada sanna, måste gud tSnkos 
såsom treenig. Den nybrahmanska religionen hade 
en dylik trefaldigbet, de tre gudarna Bräma, Qiva och 
Vischnu, som framställaa med en kropp, men 
med tr« hufvnden, och en något liknande gestalt 
fanns älven 1 den grekiska mytologien: gudinnan 
Hekate. I äldsta tider hade hon blott en gestalt, 
men senare framställes hon med tre, ehuru dessa 
visserligen på samma gång förenas i en enda. Ett 
yttrande hoe den romerske satirikern Uartlalia visar, 
att denna treenighet vårkligen ingått i folkmedve- 
tandet såsom ett uttryck för den högsta gudom- 
liga kraften. Han talar nämligen om en framstå- 
ende gladiator och sSger» att denne förmår allt: 
»solns et ter unus> (ensam och treenig). PA samma 
Bätt förklaras på en ^yptisk amulett tre egyptiska 
gudar vara en enda, »världsalltets fader>, en till kraft, 
men tre till gestalt. 

Olverallt spåras således ea tendens emot denna 
>trehetBlära>. 

Af de antika religionerna är det endast en, som 
i detta fall afviker frän det vanliga, och det är den 
enda sti^gt monoteistiska religionen, judendomen. 
Alldeles opåvärkad fir dock icke ens denna, ehuru 
de triader, som vi känna, endast tillhöra den israeli- 

Dpir^ci hy Google 



TBBFALDIGHET. 11 

tiska religionens förhistoria, d& Kanaans inbyggare 
änna icke konde anses såsom monoteister. 

Det mest belysande exemplet föiekommer i 
Abrahams historia (Gen. 18.): 

>Och Jahve uppenbarade sig för honom vid 
Hamres terebinth-luod, där han satt vid ingAogen till 
sitt tält, di det var som hetast p& dagen. När han 
lyfte upp sina ögon, fick han se tre mån stft fram- 
för sig. Och dä han skg dem, skyndade han emot 
dem frän tältets ingång och hågade sig ned till jor- 
den och sade: >Serre, har jag fannit n&d inför dina 
ögon, så gä icke förbi din tjänare. Lät mig hSmta 
litet vatten, så att I kunnen tvä edra fötter; och hvi- 
len eder under trädet. Och låten mig hämta ett 
stycke biöd, sä att I knnnen vederkvicka eder, innan 
J gän vidare, eftersom I na hafven tagit vägen förbi 
eder tjänara» De sade: >Gör som dn har sagt.> 
Och Abraham skyndade in i taltet till Bara och sade: 
iSkynda dig och tag tre mått fint mjöl, knåda det 
och baka kakor.* Och själf sprang Abraham bort 
till boskapen och tog en nngkalf och gaf den ät sin 
tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den. 
Och ban tog tjockmjölk och kalfven, eom han hade 
låtit tillreda, och satte framför dem nnder trädet, 
medan de åto. Och de sade till honom: >Hvar är 
din hnstru SaraPi Han svarade: »Därinne i tältet.* 
Dä sade han: *Jag skall komma tillbaka till dig nä- 
sta år vid denna tid, och so, då Bkall din huBtra 
Sara hafva en son. > Detta hörde Sara, där hon 
stod i ingången till tältet, som var bakom Aonom. 
Men Abraham och Sara voro gamla och komna till 
hög Aldcr, och Sara hade icke mein, såsom kvinnor 

Dpi ..d hy Google 



12 TBBFALDIGHBT. 

plägft haf». D&rJör log Sar» vid ng BjaU odi tänkte: 
iSkalle jag vU qq pi min ålderdom gifra mig tUl 
lusta, nu d& ooksA min herre St gammal?* Men 
Jafav« sade liil Abrafaam: »HraTföc lo$ Sara ooh 
tiotte: »Skull* jag värkligen föda barn, si gammal 
som i^ äi? Är dä nAgot b& underbart, att Jabve 
icke ilkmAr det? P& den bestämda tiden skall jag 
komma tillbaka till dig, vid denna tid oäata år, ooh 
d& skall Sara hafva en son.* D& nekade Sara och 
sade: iJag log iAe*. Ty hon biet fSnkräckt. Meo 
him sade: >Jo, du log.> Och männen stodo upp o<di 
gingo därUrån.> 

Som man märker, är berättelsen icke fullfSljd 
till slutet, och den senare deleo, som skulle ha^ 
skildrat, huru de be männen Tid dea bestämda tid- 
ponkten åter kcnnmo tillbaka och horn Sara då BthSU 
en son — denna del saknas i den nuvaiaade texten. 
£j häller få vi bestämt veta, hvilka de tre Mmlin- 
garna i värkligbeten äro. Och härtill kommer, att 
berättelsen äfven i ett annat afeeende tydligen är be- 
arbetad, ty såsom läsaren al de gjorda kursiTerin- 
garna torde hafva märkt, företer framatällningea en 
egendcNDolig växling aE singularis och pluralis, som 
icke kan hafva varit ursprunglig. 

Oeo rimligaste fSrkloringen häraf är des, att de 
tre frimliogarna till en början uppenbarat ug kollek- 
tivt, att ingen af dem särskilt framträdt, men att en 
senare afskrifvare, som här, och med rätta, såg ea 
rest af hednisk polyteism, på några ställen utbytt de 
tre mot »Jahve». Därigenom kunde en senare tid 
tolka de tre främlingarna Bäsom Jahve, åtföljd af två 
änglar. Men hvar och en, som något sysselsatt ug 

Dpi ..d hy Google 



TRBFALDIGHET. 13 

med religioDfllustoriflk forskning, igenkänner här ett 
ftllmänt motiT, som äterkommei hos de fleerU tolk: 
tre gndu Sro ate p& vandring att prOfva männiBkoma. 
F& ett stfilla bemfitas de med ogin hårdhet oeh etrafla 
d& de brottslige med en ÖfrerSTSmning eller nflgon 
dylik olycka. På ett annat ställe apptagas de dilre- 
mot med välvilja, och de belöna dä det gästvänligfl 
paret därmed, att detta inom året erhåller en son, sosa 
sAledes i visa mån blir gudens egen och i hvarje fall 
st&ltes under hans Bärekilda beskydd. Vi känna mo- 
tivet bl. a. från den grekiska mytetn om PhilemoD 
och Satikhis och den nordiska dikten om Rigr. 

Penna rest ftr emellertid Icke den enda, som den 
bebrflieka litteraturen har af gamla, kanaanltieka gudS' 
triader. Liksom germanerna ansSgo sig häntamma 
från guden Mannas' tre sSner, aå fanns det ookså hoS 
hebreerna en eller rättare två dylika triader, från 
hvilka mänskligheten härstammade. Enligt den ena 
ledde miinBkligheten sina anor från Noaks tre söner: 
Sem, Ham och Jafet, enligt den andra fr&n Lemeks 
tre söner: Jabal, Jnbal och Tabal-Eaia — frän deU 
förste stammade herdsma, från den andre spelmfinnen 
och Mn den tredje smederna. Och dessa tre stam- 
iidet gå slutligen igen i de tre UTpatriarkerQa Abra- 
ham, Isak och Jakob. 

Dessa rester af en uråldrig semitisk polyteism 
Sto emellertid ytterst få inom judendomen, och som 
bekant utbildades denna religion till en sträng mono- 
teism. Men Icke dess mindre har kristendomen, som 
jn utvecklades direkt nr judendomen, i en viss form 
Bpptagit den gamla gudatriaden, nämUgen i dogmen 
om treenigheten. Att denna Iftra är mycket gammal 

Dpi ..d hy Google 



14 TREFÄLDI6HET. 

ar obe8tri<lligt, och att kyrkomötet i KoDStaDtinopei 
&r 381 sknllfl kunnat dekretera denna dogm, utsa 
att den förut hoa menigheten eller ätminBtone en stw 
del däraf varit en värkllg trosartikel — detta är na- 
tnrligtvia eo orimlighet, ty om treenighejaläran hade 
synts denna tid sä abaurd, som den synes måi^^ i 
T&ra dagar, hade man med all säkerhet icke kunnat 
driiva den igenom p& något kyrkomöte i världen. 

Det är aom bekant en omtvistad frfiga, om tre- 
eoighetsläran ännes uttalad i Bibeln. De ställen, 
som anförts s&som stöd, hafva varit I Joh. 5, s, ff., 
Math. 28, 19 och II Kor. 13, is. Det första stället 
lyder: >Ty tre äro de, som vittna, anden och vattnet 
och blodet, ocb de tre äro till ett. Ty fre äro de, 
aom vittna i kimmden, fadern, ordet och den helige 
ande, oeh de tre äro till ett. Och dé åro tre, som 
vithia pd jorden, anden, vattnet och blodet, oeh de 
tre åro tiU ett.t Hvar och en, som läat Viktor Ryd- 
be^ bekanta arbete »Bibelns lära om Kristus» 
känner, att de knräverade orden i detta stycke är 
nnderstuckna. De förekomma icke i någon enda' 
grekisk bibelhandskrift före 1500-talet, ej hällor 
□ågon orientalisk öfversättning, utan fönrt i en latinsk 
handskrift från 600- eller 700-talet. Vår nyaste prof- 
öfversättning har därför med fullt fog uteslutit detta 
ställe. 

Det andra stället är dopformoläret Math, 28, 1 9, 
ao: >G&n för den skull ut och gören alla folk till 
lärjungar, dSpande dem täl Fadren», Sonens och 
den Helige Andes namn, lärande dem att hälla allt 

■ I en — frftn 1000-talet — hftfra ordea MdettnerK 
(pi 1500-talet) Bkrifvita tiU i bredden. 

Dpi ..d hy Google 



TBEFALDIGHET. lo 

det, jftg har befalt eder.> Anna Viktor Rydberg 
SDtc^, att detta ställe var äkta, men såsom en oyare 
fiurakare, Conybeare, vieat, kan detta näppeligen vara 
fallet. Kyrkofadern Eusebios citerar det ofta, ätven 
i skrifter, som TOro afaedda för kyrkomötet i Nictea, 
och ingeaatSdes röjer han nägon kännedom om denna 
trinitetaformel. Hos honom lyda orden: »Gån för 
den skull ut och gören alla folk till lärjungar, lärande 
dem att hälla allt det, jag bar befalt eder> — eA- 
ledes utmi den af mig korBiverade meningen, som 
innehUler själfva trinitetsläran. Icke häller Origines 
tyckes hatva känt nAgon annan text af detta bibel- 
ställe, och i hvarje fall mäate man således anse äkt- 
heten ytterst tvifvelaktig. 

Det andra Korintherbrefvet slutar med följande 
ord: >För öfrigt, mina bröder, glädjens, fuUkomnens, 
förmanen hTorandra, våren ena till sinnes, våren bid- 
samme, och kärlekens och fridens Gud skall vara 
med eder. Halsen hvarandra med en helig kyas. 
Alla de heliga hälsa eder. Vår Herre Jeau KriaU 
nåd och Guda kärlek oeh ds» SeUge Åndee delak- 
tigket vare med eder tJla. Amen.» Äktheten af 
de kurslTerade orden har mig veterligen ej blifvit 
ifrågasatt. Men för min del kan jag ej finna den 
möjligheten ateslaten, att vi här bafva ett senare 
tillägg, som i en annan form upprepar hvad som 
redan blifvit sagdt i början af brefvets afslutnlngBord. 

Stilistiskt synes mig brefvet bafva sitt postskrip- 
tnm i orden: »Hälaen hvarandra med en helig kyss. 
Alla de heliga hälsa eder.> Den önskan, som där- 
efter nttalas, att Kristi oAd och Gads kärlek sknlle 
vara med adressatema, innehAller i själfva värket 

Dpi ..d hy Google 



16 TftBTALDIGHBT. 

Icnapt något aaaat fta den förhoppnit^, PauIoi n;« 
ottaUt, att >karlekcna ooh Mdenfl Gad> måtte mt 
med dem. Men nre mg daim«d himi ram bfllst, ti 
■äger detta styck* dock icke, att dessa tn bilda tm 
enhet, och mot ea dylik tolkning antör Viktor Ryd- 
berg med fullt skäl ett annat yttrande ai Paulus (Tim. 
5, 21): >Jag besvär dig inför Oud och Hnren Jeetu 
Kristna och de ntvalda änglarna, att du iakttager 
detta utan fördom > ; ty lika mycket och lika litet, 
■om det sista stycket kaa skgos bevisa en tzinitet af 
Gud, Kristus ooh änglama, lika mycket och lika litet 
bevisar det förra en tnnitet af Gud, Kristus ooh da> 
Helige Ande. Det nya Testamentet innehåller såle- 
des knappast något uttalande om Gods trinitet, och 
från denna tystnad torde man kunna sluta, att den 
äldsta kyrkan 1 detta fsll stod kvar på samma stånd- 
punkt som judendomen. 

Dftremot synes mig Viktor Rydberg icke hafva 
riltt däri, att den Helige Ands i Skriften icke betrak' 
tas som ett personligt väseUj och ur religioDshistorisk 
synpunkt ligger det, såsom vi skola se, intet orimligt 
i att antaga, att denna ande varit ett från Ond i visa 
mån skildt väsen. Pä detta föreställningssätt bafvs vi 
ett exempel i den Qärde Moseboken (11, 2 a), där dst 
heter: >Dä steg Jshve ned i molnskyn och talade 
till honom och tog al den ande, som var öfver ho- 
nom, och lät komma öfver de sjuttio äldste. Dä na 
anden föll på dem, begynte de profetera, något som 
de sedan icke mera gjorde.* Att denna ande, som 
Jahv* kan ataända, var något annat än han ^äU, 
framgår äfven däraf , att anden ibland är en >lögnande> 
(I Konungab. 22, is), och genom dylika andar oiåBt* 

Dpi ..d hy Google 



TBEFALDIGHET. 1 7 

JabTe tänkas förleda Farao, David och Rehabeam. På 
flera Btällen i det Nya Testamentet omtalas ock«å den 
HeligA Ände såsom ett själfständigt, personligt vdsen, 
skildt från Gad, t. ex.: > Men Hugsralaren (egentligen 
ladvokaten», försvararen, hjälparen), den Helige Aode, 
hvilken Fadern skall sända i mitt namn, han skall 
Ura eder allling och påminna eder allt det, jag haf- 
ver sagt eder.» (Joh. 14, 2s.) 

Och detta hetraktelaesätt var icke egendomligt 
blott för judendomen och kristendomen. För kort 
tid sedan återfann man en Mithraslitnrgi, och äfven 
i denna möter oss den Helige Ande s&som ett per- 
sooligt väsen, hvilket fyller den männiBka, som skall 
pinytttödaB. Såsom utgifvaren, A. Dieterich, där 
visar, skilde de gamla folken — och äfven de äesta 
primitiva folk i nyare tid — icke blott på personen 
och dennes ande, utan ock pä personen och dennes 
MOMM, ty också detta tiJlmättes en själfständig 



Btt exempel härpå hafva vi i den andra Moee- 
bokan (23, 20, 2i): >Se, jag skall sända en ängel 
framf5r dig, som skall bevara dig på vl^n och föra 
dig till den ort, som jag bar utsett. Tag dig tillvara 
inför honom och hör hans röst, var icke gensträfvig 
mot honom; han skall icke hafva fördrag med edra 
dfverträdelaer, ty mitt namn är i honom.» 

Först när man fattat denna reala betydelse bos 
namnet, forstår man också till fullo flera nytesta- 
mentliga uttryck. Då det (Math. 18, so) heter: >Ty 
där två eller tre äro församlade i mitt namn, där är 
jag midt iblad dem>, så afser detta »mitt namn» 
något vida mera realt, än vår tid inlägger I ett sådant 

SeAitk, tiaaila papper. VT. 2 

D,o,i..ci hy Google 



18 TBBFALDIOHET. 

uttryck. Bamm reala betydelse Iibt uttrycket >d<^ 
tiQ Kristi namo, och fomtideD inlade däri en vida 
m«n innerlig gemenskap Sn yi göra, d& ri använda 

Sa aooaa dylik hypoBtaa var en perBons >aiide>, 
odt båda sammaoBtillas af PsdIhb: >I bafvea blifvit 
riUtfftrdiggjorda genom Jesa Kristi namn ooh gemHu 
vAr Guds Ände* (£ Koc, 6, ii). Horn långt fram 
i tiden mm iattada >anden> aåeom ett eärakildt vä- 
seo, dårom kan man Öfvertyga sig genom sn blick 
på miedeltidens målningar. >Själen> elier »anden* 
afbildae där aAsiMn ett litet, oftast bevingadt barn, som 
flyger at ni personens mun — således som ett i föi- 
Itillaode till personen i viss mån själfständigt väsen, 
ooh med samma uppfattning laborera jn i det stcwa 
beiA också de moderna spiritistema. Icke blott Gud 
Fader, ntaa ock Kriatns hade en dylik ande, som 
npplattadee såsom ett balft kroppsligt väsen. Detta 
framgår bland annat af Jobanneeevangeliets berSt- 
telse (20, si, e£) om det satt, på bvilket Jesus efter 
sin död t^>penbarade sig för sina lärjungar: »Då sade 
Jestu åter till dem: Frid vare med eder! Såsom 
Fadern har sindt mig, så sänder ock jag eder, Oeh 
när han hade sagt detta, blåste han på dem och sade 
till dem: Tagen dea Helige Ande.» 

Det Nya testamentet står således i detta afseende 
på samma ståndpunkt som det aUmäot mänskliga 
fSreställningssättet: Guds Ande eller den helige Ande 
haren i viss mån själfständig existens, men sammanfaller 
också i viss mån med Gud själf; och i följd diimC 
omnämnes den Helige Ande stundom tillsammans 
med opersonliga t^ienskaper, standom såsom ett visea 

Dpi ..d hy Google 



TBaFAtDIÖHET. 19 

för Big. Men & den andra ndan tipphfifdee «j mono- 
trämen genom den själfetändiga ställDing, man tiU- 
n&tt« den Helige Ände. Gad blef icke trft^perBtmer, 
därigenDm att han hade en Helig Ande, lika litet 
som Jen» blef tvk personer, därigenom att hen ockaä 
bad* en Helig Ande, som han blflste in i «na lärjoB- 
gar. Att em^ertid da» Helige Ande ganska Boart kom 
att betrdAaa som den tredje personen i gudoBQSTäeendet 
berodde p&, att &fven andra faktorer kommo till. 

Jag Till här ioke isg& pä de häftiga stridw, som 
inom den äldsta kristna kyrkan fördes om Eiieti 
natur. Som bekant ledde de därfaän, att Kristus af 
dbD segrande meningefraktionen »'kändes e&eom sann 
gud. Då man emellertid & den andra sidan ioke 
ville aflalla frän deo monOteism, som var krieteodo- 
taeos kärna, blef resultatet, att man antog en mystisk 
enhet mellan fadern och sonen. Såsom Bydberg på- 
pekar, bekuide sig ännu kyrkofadern Lactantius tiU 
ea dylik >tTåetHghet8lKra>. iFadern och sonen — 
yttrar han — äro en «ida Gnd, ty både äj- den ene 
likasom de två och de två likasom en. E^iär den 
•nes förstånd och vilja är i den andre riler snarare 
«o i bäg^, B& kan med rätta den ene Gud kallas 
den tvAf^dige.> Denna äåkt, som ja förefaller våt 
titfa ioke^uistna åskådoingeBätt tämligen fantastiskt, 
fw likväl alls icke ^endomligt för kristendomen, 
utan satnma tvåenighetslära återfinnes bos den andra 
af denna tids båda bnfvndreligioner, mithraiemen. 

Samma innerliga förhållande mellan Gud och 
människan, som förkunnades i kristendomen, lärdes 
oA i Mithraskolten. Åivea bär var människan Hitb- 
ras BOB, men Mithras son i högsta mening varHelios, 



20 TBEFALDIGHET. 

medlaren mellan Mithras och människonia, och äfven 
han var Gud samt genom en unio myEtica ett med 
fadern. Så yttras i den nyas omtalade Mithraslitor- 
gien: i Herre, var hälsad, stormilktige, väldige ko- 
nung, da störste bland gudar. Hellos, hunmelens och 
jordens herre, gadames gud, mäktig är din ande, 
mSktig dio kraft, Herre, om sä dig behagar, tala för 
mig hoB den högste gnden, aom fSdt och skapat digi. 
Stondom omtalas Mithras såsom fadern, Helios såsom 
sonen, men på andra ställen framträda de såsom ett 
enda väsen, >den store guden Helios Mithrasi. 

Naturligtvis är det mycket möjligt, att kristen- 
domen lånat denna tanke frän Mithraskulten, möjligt 
också att Mithraskulten lånat den från kristendomen. 
Men det låter också tänka sig, att båda själfständigt 
utbildat ett föreställningssätt, som låg i hela tidsmed- 
vetandet. För den senare antika filosofien var en 
dylik tanke i h varje fall icke främmande. Äfvra 
den grekiska spekulationen hade nått fram till tron 
på en enda personlig gud utan att därför bestämdt 
bryta med folkreligionens tro på Poseidon, Asklepios 
och Olympens öfriga invånare. En from filosof kunde 
mycket väl bedja till Asklepios, under det att han 
samtidigt var öfvertygad om, att världens gud blott 
var en enda, var Zeus. Skulle man — hvilket han 
själf vanligen icke gjorde — kunna analysera hans 
tankegång, skulle man förmodligen komma fram till 
en åsikt, som ganska nära sammanföUe med kristen- 
domens och MithrasreUgionens : gud var en, var Zeus, 
men genom någon unio mystica kunde han äfven 
uppenbara sig såsom Asklepios, Poseidon och andra gudar. 

Att kristendomen kom fram till en tvåenighets- 



TBEFALDIQH ET. 21 

lära, var därför ganska naturligt, men lika naturligt 
■ni, att denna mfiste öfvergifvafi för treenlghets- 
dc^roen. Jag visade nyas, huru skarpt triadsyste- 
met var utbildadt inom alla antika religioner, och det 
kunde däxför icke ^ma tänkas, att kristendomen 
skulle blifva oberörd al denna b& allmänt mänsk- 
liga föreställning. Redan pä 100-talet var denna 
trehetslära fullt genomförd: >Dea — beter det i en 
goostisk skrift — som säger, att aUt består af ett, 
misstager sig; den, som säger, att det beet&r af tre, 
talar sanning och kan öfverallt Unna bevisen därför. > 
Säiskildt var denna lära skarpt pointerad i den reli- 
gion, som jämte mitbraismen och kristendomen vid 
denna tid var den mest lifekraftiga, i Isisreljgionen 
med dess hufvudtriad: Osiris, Isis ocb Horus — 
fadern, modem och sonen. 

Den specifikt kristna treeaigbetsläran tyckes bafva 
utbildats i samband med dopet. Själfva dophand- 
lingen skedde pä sä sätt, att den, som skulle döpas, 
i regeln tre gänger nedsänktes i vattnet — och pä 
tretalets betydelse vid dylika ceremonier bafva vi ju 
sett mflngfaldiga exempel. Det apostoliska dopet 
skedde i Kristi namn, och den omvände döptffi *till 
Kristus Jesusa (Rom. 6: 3). Dä nu den döpte genom 
detta sakrament »pänyttf öddes >, blef Guds >8on*, 
läg det nära till hands att särskUdt betona kärnpunk- 
ten i den nya religion, till bvilken den omvända 
döptes, dess moooteism i motsats mot den hed- 
niska polyteismen. Redan tidigt tyckes dopet bafva 
iörpliktat den döpte icke blott till tro pä KriBtns 
utan ock till tro pä en gud. Men detta tvätal kom 
i strid med de tre oeddoppningama, ooh liturgien 

D,o,l..(ibyGOOglC 



22 TBBFALDieHBT. 

fordrade således med nödvändighet ett tredje ted atom 
fadern och sonen. Att »anden» skulle blifra denns 
tredje, vax dock icke i och för sig gifret, och den 
omständigheten, att landm» pä grekisk» är ett q«o- 
tmm (to pnevma), ^Arftre hisdnde en dylik not 
persoDlig appfattmng af detta vämn. Mm de äldMa 
kristDa ta^e icke grekiska atan araaiäiaka, och pä 
aramäiska är >anden> ett femininmn, >racba>. Datte 
faktum ty<^cee bafva hatt en afgöraod» htAjåtåae Kfs 
tiemiigbetslännB ntbildtung. 

Blond de na förlorade evnngeliema befann såg 
ockaä det pä arsmäiska skrif na fiebreerovangsHet, små 
användes af de jadekristna i Palestina. Genom éi- 
skilliga citat kanna vi något till det, o<^ U. a. vete 
vi, att Jeans där yttrat: >Slin moder, deo HoKge 
Ande, har juet nu fattat mig vid ett af miaa bts 
och fört mig npp på bäi^ Thabor.* HSx hade man 
eåledes identifierat den Helige Ande med Kristi ino~ 
der odi i följd h&rat erbillit en triad, som var fullt 
naturlig och åfven öfv«'ea8Stämmande med dee egyp- 
tiska Osiris, Isia och Horns. Denna kvinnliga Hdiga 
Ande öfvergick också till en mängd edkUit; hoe gao- 
stikema möter den osa som >Sophia>, bos mandfieriM 
ät Ruhå, moder till Msbia (Mee»aB), och Stam i 
en predikan, som på 300-talet hölls of en ay w 
ApbraaAes, heter det: »Bä l&nge en man ännu icke 
tagit en kvinna, älskar och ärar han Oud aåsom sin 
fader och dea Helige Ande såsom sin moder. > 

Men denna triad var möjlig blott inom ett seaai- 
tiakt språkområde, ej pä grekiskt, där vande* t^ 
neatrura. Grekerna kunde eåledee visseriigui frto 
östetlftndingarne upptaga den Helige Ande eflsom den 

D or .«J hy Google 



TBBFÅLDIGHBT. Tö 

tredje pereonea i g;iidom&väseudet, meo de kunde icke 
bibehålla identiteten mellan Änden och gadamodam. 
Inom detta spräkomrftde hade man för ö&igt redao 
tidigt fattat den Helige Ande såsom man. S& heter 
åei i JohacneseTangdist (14, is): >Och jag ikall 
Iwdja Fadern och ban skall g^va edei en' umau 
*paraklotoB> (egentligen >advokat» — i proföfvertäti- 
ningen: ibngaralare, hjälpare, fSisrararetX att bao 
skall Ktblifva hoe eder evinnerligen, sanningens Ande, 
hvilken Tärlden icks kan undfå, emedan hon kke 
ser hcmom, icke häller känner honom.** äXBom 
Uaener påpekar hade också en ii±e namngifren kri- 
sten sekt, Bom i en apostolisk kanon <^jllaB, insatt 
denna iparakleti såsom den tredje personen i dop- 
litnrgien och döpt >tlU Qnd, den b^EynneladÖees, 
sonen oeh paiakleten». 

Icke häller denna mening lyckadea tränga igenom, 
men kyrkan afgjorde egentligen ii^enting om den 
Helige Andes väsen. Mötet i Konstantinopel 3älb&- 
s&mde väl, att den Helige Anda är en person af 
saiaaaa väsen med fadern och eonen, men onasheten 
om, hvad detta Täsen egentligen var, visar sig bäst, 
då man läsa den tredje artikeln i den kristna tros» 
bekännelsen. Både för Fadern och Sonen gifvas idel 
personliga bestämningar, men om den Helige Ande 
aägea strängt t^et ingenting alls, otan i stället talaa 
L den tredje artikeln om åtskilligt annat: >Jag bror 
på den Heliga Ände, en helig allmännelig kyrka, de 
baljas samfund, syndemafi förlåtelse, köttets upp- 
ståndelse och ett evigt lif.> 

* J&mL h&rmed det otvan (råd. 17) gjorda citatet fiån 
Joh. 14: ». 



Dpi ..d hy Google 



24 TREFALDIQHET. 

Härmed Tar emellertid treenighetedogmen genom- 
förd, ooh en egendomlig illuBtration till den moderna 
antropologiens lära om de religiösa fenomenens ötrer- 
enBstfimmelse hos alla folk och i alla tider hafra vi 
i det Bätt, på hvilket medeltidens konstnärer afbildada 
denna treenighet. De gotiska skulptörerna föTBinn- 
ligade nämligen de tre personernas enhet genom att 
gifva Gud en kropp med tre hufvuden eller ett hof- 
TUd med tre ansikten — således alldeles Bom gre- 
kerna albildade Hekate och indinna Brabma, ^iva 
och Vischnu, 

Treenigheteläran var en kyrklig dogm, men hos 
folket lyckades den aldrig blif?a populSr, och ett 
yttre tecken härpå hafva vi däri, att trinitetsfesteo 
först på isootalet påbjöds s&som en allmänt katolsk 
fest. Treenighetnläran låg tSI i själfva människorna 
turen, men den Helige Ande blef aldrig en person i 
samma mening som Fadern och Sonen. Vid sidan 
af den officiella treenigheten skapade sig därför folkrt 
en ny, som visserligen aldrig blef af kyrkan erkänd, 
men som dock ägde en vida större lifskraft Sn dt^- 
mstikens. Denna treenighet var den naturliga, den- 
samma som föresväfrat de judekristna i Palestina: 
fadern, modem och barnet. Man behöfver icke hafva 
rest mänga mil i ett katolskt land för att finna, att 
Guds moder för det religiösa medvetandet spelar en 
rent ojämförligt större roll än den Helige Ande. 
Denne för en dogmatisk existens, under det att Maria 
värkligen lefver, och bon, men icke han är i väi^- 
ligheten den tredje personen i den katolska triaden. 

Det katolska folkmedvetandet har för Öfrigt gått 
ännu längre, ehuru detta torde för svenska proteetan- 

Dpir^ci hy Google 



thefaldiohet. 25 

ter vars nuadre bekant. Den nyss oSmda triadeo 
aknax onékUgea i viae m&n eo religiös enhet; den 
be&tåi af ett reat och blott gudomligt TäaeD, Fadern, 
och tri balft mäDskliga, Modern och Sonen. Kato- 
likerna togo ockfiå steget foUt at, och den märkligt 
dyrkade trioden är hoe dem de facto Josef, Maria 
och Jeens. En svensk känner icke den oethördt stora 
betydelse, San Giaseppe har för italienaren, men en 
f&eställniog om denna triads ställning iaom detieli- 
p5sa lifvet kan bvar och en f&, som blott kastar en 
blick p& 1400-talet8 andaktsbilder. Den scen, som 
där oftast ätergifves, är bilden af den heliga famil- 
jen — Josef, Maria och Jesus — , och det är dessa, 
ofta rörande naiva bilder, som klarast äterapegla tidens 
Tfirkliga, innerliga troslif. Och detta trosllf bur, all- 
delefl oberoende af alla dogmer, anslntit sig tilt upp- 
fattningen af det gudomliga säsom en trefaldigbet — 
icke emedan detta föreställningssätt är absordt, utan 
emedan det li^er i människonaturen. 



Dpi ..d hy Google 



Profeten Jona. 

IJI^ibalkännedomen torde i våra dagax icke vara s& 
J^j) synDorligen stor, aldnoniiist kSnnedomen om dat 
Giflmla TeetaDaentets Bkrift«r, och måhända miaatager 
man itg icke allt för mycket, så vida man pAatfiz, 
att den ringa konakap, som fioDefl om ec mängd af 
det Gamla Testamentets persoDligheter, till en stor dei 
beror därpä, att de gjorts till föremål för bibelparcK 
dikerns skämt. Men bakom detta gyckel med »Gabben 
Noak>, »Jonoe i hvalfiBkeos bak>, o. s. ▼. li^^r dä 
en ganska stor portion historisk råhet Det bvltar, 
detta skämt, p& en fallkomligt bomerad syn på fom* 
tiden, det förutsätter, att man blott kan uttrycka sina 
idéer p& samma sätt som vi i våra dagar, och det 
beror på, att man är okunnig om det enkla sakför- 
hållandet, att bvarje tid har sitt ^endomliga sätt 
att framställa sina tankar. 

Men å den andra sidan måste medgifvaa, att 
denna trånga bildningshögfärd i viss mån ursäktas 
genom ortodoxiena försök att hindra den moderna 
människan från att se med ^na ögon. Ortodoxien 

Dpi ..d hy Google 



PROFETEK JOHA. 27 

har Bfikt att undertrycka deo hiBtoriska uppfattniDgMi, 
oeh f&liden har blifrlt motsatsen af bvad den velat: 
la»Berv«tiBin har icke räddat de bibliska böckemu 
Miktoritet, atao störtat den, den bar kastat ett ofär- 
^'änt skimmet af ISje öfret Kr«teels«, som i ejiUfn 
vftrket äro storBlagna och mäktiga att — r&tt tolkade — 
äa i dag vicka vAr medkända. 

7111 denna grupp af fSreteelaec hSr ock den bibel* 
b^, som g&r änder profeten Jonas namn, och min 
alnkt med de följande raderna är dels att framställa. 
des» tjUe, dels förklara, hvarför arbetet jnst erhöll 
den i vflra Jtgon besTnoerliga fwm, i hvilken det na 
f&retigg«. Dä jag icke vägar förnteätta, att hvarja 
läsare erinrar sig alla momenten i den lör öfrigt 
mycket korta berättelsen, börjar jag mad ett referat 
af innehället. 

Profeten Jona bsn Amittai fick af Jahve appdrag 
att begifva sig till Nineve och där predika bättring. 
Men han ville icke, otan for i stället ned till hamn- 
staden JafFa, d&r b«i steg OD>bord på ett fartyg, som 
a^pek till den feniciska kolonien Tarsis i Spanien. 
Pft vägen uppstod emellertid en häftig storm, och 
sjömännen bealöto å& att kaata lott för att se, för 
hvUkens skull denna olycka kommit öfver dem. Och 
lotten föll p& Jona. De vräkte honom dä öfver bord 
och stormen lade sig. Men Jahve sände en stor fisk, 
som uppslukade Jona, och i fiskens buk vistades han 
i tre dagar och tre nätter, efter hvBken tid fiakea 
kastade upp Jona på land. Därpå bjöd Jahve honom 
åuyo att gå till Nineve att predika, ocfa nu lydde 
Jona samt förkunnade ninevitema, att deras stad intHn 
fyrtio dagar AaHe hlitva kullstörtad. Jona hade icke 

Dpi ..d hy Google 



28 FBOFETBN JONA. 

väntat någon fnikt af Bio predikftn, men emot hans 
förmodan grepos nineviteTna af håna ord och gjorde 
redan samma dag bot och bättring. Men nSx God 
såg* detta, ingrade han dg och atraSade dem icke, 
aåflom han dock hade Bagt. Dk blef Jona vred och 
yttrade: >Äck Herre, var det icke detta jag eade, dk 
jag ännu var i mitt landl DSrfÖr ville jag ock i 
förviLg fly undan till Tarala. Jag visate ju, att du 
Ir en n&dig och barmhärtig gnd, Ungmodig och stor 
i mildhet och aådan, att da ångrar det onda. Si 
tag nu, Herre, mitt lif ifrån mig, ty det vore mig 
bättre att ä dö än att lefva». Och därmed gick han 
med vredeemod nt nr staden och gjorde sig dämtaoföi 
en hydda. Men Herren Gud lät en recinaBbuake 
skjuta app ur marken för att gifva skugga åt hans 
hufvnd, och detta gladde Jona högeligen. Dagen 
därpå vissnade recinusbuskeu, och då solen började 
bränna, råkade Jona på nytt i raseri och önskade 
sig döden. Men Herren sade: »Du ömkar dig ölver 
recinusbiukea, som da icke har haft någon möda 
med och icke har uppdragit, som kom på en natt 
och förgicks efter en natt, och jag skulle icke ömka 
mig öfver Nineve, den stora staden, där mer är 120,000 
människor finnas, som icke företa att skilja mellan 
höger och vänster (d. v. s. otiUräkneliga barn) och 
därtill djur i myckenhet?» 

Med denna fråga slätar arbetet. Som det före- 
faller har det bevarats i eU tämligen godt skick, och 
kritiken har andaat lyckats påvisa ett större inskott. 
Medan Jona ligger i Sskens buk, uppsänder han en 
bön till Jahve, och denna bfin upptager nästan hela 
d^ andra kapitlet, såledea en fjäidedel af boken. 

Dpi ..d hy Google 



PROFETEN JONA. 29 

Men böneo har näppeligen stått här frfln början, ty 
den paeaar alls icke in i situationen. Den Ki nilm- 
ligen alls icke nägon bön om hjälp, utan en tack- 
sägelse, och det är yäl därför all sannolikhet fQr, att 
denna psalm i senare tid infogats till ersättning fdr 
något, som man af en eller annan anledning ansåg 
lämpligt att nteslutB. 

För den äldre bibeUorskningen var Jonaboken 
icke svår att datera. Nineve förstdrdea omkring 600 
f. K., och boken måste således vara skrifven före 
denna tid. Men hjälten, profeten Jona ben Amittai, 
är tydligen den profet Jona ben Amittai, som omtalas 
i den andra Konungaboken XIV: 25 såsom lefvande 
under Jerobeam den andres regering, d. v. s. mellan 
åren 783 och 743, och frfigan synes dSrför tämligen 
enkel. Men andetaöker man saken närmare, visa sig 
dessa slatsataer förhastade. 

De öfriga profeterna tala i eget namn, Jona där- 
emot omnämnes städse i tredje person, och detta hän- 
tyder dock på, att hon icke ansågs såsom författare. 
Boken har vidare alls icke den vanliga formen, är icke 
en profetia af Jona, ntan en berättelse om honom — 
och någon anledning att antaga, att denna legend är 
en af Jona skrifven själfbiografi, finnes icke. Boken 
bör vidare gärna vara författad efter Nineves fall, 
ty staden betraktas sAsom tillhörande forntiden: *Men 
Nineve> — heter det — *var en stor stad inför Gad.> 
Författarens uppgift om stadens storlek kan häller 
knappast vara riktig. Enligt hans påstående var den 
tre dagsresor lång, och detta förefaller onekligen väl 
mycket. Man är därför mera böjd att tro HerodotoSf som 
ger den utsträckning af endast en dagsresa. Likaledes 



30 PBOFETEK JONA. 

lord» man 1^ riltt att betvifl», att eo stad af d«u»i 
folkrikedora omT&nder rig «fter en predikan af eH 
man, i Sfnoerhrt döt demie svårligfla knsnat vars 
•prftket fullt mäktig. Alla da beatåmda up{%iftar, 
•om ofnriliigt taypt sig in i en aaratida ber&ttelae, 
iaknas båx; maa får icke reta, p& hvilket land Joba 
kastades npp, icke hvad konungen i Ninere hette o. d. 
Dm allmäena knltnrbild, fSrfattaren gifrer obs, ix 
häller icke d«n äldre tidem. JenAeams suoUda 
abtckte endast ondantagavis aina blickar Öfver Pal«- 
•tinaa gränser; här däremot apänner aaenen et öfrar 
Spaniöi, Hedelhafret, Palefltina och Assjrien, och 
denna rärldskoiaiDunikation hSatyder snarast pi den 
greki^a tiden. 

Alla deaaa skäl samiDaiilagda tvinga oas till det 
äntrandet, att vi här hafva eo historiak roman eller 
novell — för att begagna vfir tids sprikbruk — aom 
alls icke gör uispAk på att växa någon samtida akil- 
diii^, utan som till hjälte valt en i Konongaboken 
omtidad profet och som iklådt sig noTeHens form, på 
det att f&rfattaren i densamma Bkolle få tillfölie ett 
framl^ga ett religiöst program. 

Dateringen måete därfSr ske efter helt andni 
gnmder. Först hafva vi då ett språUigt ekäl. Språket 
Kr nämligen ganeka starkt på^kkat af aramäiakan, och 
detta båntyder på en tid efter exilens alut Tyvia 
kftniia vi icke i detalj den sprUliga kampen mdlan 
bebr&iskan och aramäiskan. Men redan nnder exilen, 
noder Judaa dåvarande svaghetetillstånd, hade ayremaa 
Språk börjat Uifva f<^Bpråk äfven i Juda. Den starka 
nKtionella reaktionen under Eera på 400-talet hijdade 
tU för en tid dess framtiSngande, och såsom litteraUw- 

Dpi ..d hy Google 



PBOTETKN JOSA. 31 

Bpiék bfiklade hebrSiaicaB tortfaraode sin pista. Vid 
tidm för Kristi födelea var do^ annnäiskan det 
gängsa samtaiaepriket i PaleetiDa, ocb redan i DaoieU- 
boken, aom akrefs 164 1. Ki., hade den ockaA. trängt 
in i litteraturen; en del af denna år nämligen på 
araoiäiska. Af ^råkliga akiil nödgas maa därför 
förlä(^ arbetet till någcsi tidpunkt mellaa 400 och 
200 f. Kr. Att Gad kallas Jabve Etoliim Jdnvisar 
också på denna tid, t7 först med den s. k. prest- 
kodezea från midten af 400-talet tyt^es denna benäm- 
ning bafn nppkommit. Dessutom finnes «i mängd 
andra skäl, 9om peka i samma riktning — exraapel- 
via arbeteta upptagande i profetkanon — , men då di- 
skaterandet «i dem sknlle leda tiU för Btor vidlyftig- 
ket, förbigår jag dem bär. 

Den bästa ttdsbeetämniagen bafva vi dock 1 
arbetets tendens och form, ocb för att förstå dessa 
är det nödvändigt att göra en längre digree^ion. Vi 
^4tida OBB då bort från Palestina till ett helt annat 
land — till Grekland. 

För den äldre tidens hellener framstod ekiUnadeo 
mellan grek och barbar synnerligen skarp, ocb detta 
eham grekerna råkat i b»öring med så bögt stående 
kulturfolk aom egyptin och perser. Äfvea så klar- 
synta andar eom Plato och Arlatoteles kaude i<^ 
befria sig iråa dessa n^onella fördomar, och det var 
iöist de politik förhållandena efter Alexanders död, 
som gåfvo grekerna en friare blick på barbarvärldea. 
FSr det första krossades den grekiska fribeteo, gre- 
kerna iiiq)börde att existera såsom en själfständig 
nation, och redan detta satte ned d«as böga före- 
stöUningar om det grekiska statslifvets ifotrilfäi^Ht. 

Dpi ..d hy Google 



32 PROFETEN JONA. 

För det andra blef jorden mycket större för dem. 
Hela den då dviliserade vftilden blef i yiaa mån 
helleniBk, alla de alexandriDSka di&dok-rikena hade 
en mer eller mindre grekiak femiaaa, i dem blefvo 
grekerna i viss mån denationalieerade ooh barbarerna 
helleniserade, motsatsen dem emellan blef allt eragftre, 
och åtminstone på knltnrena område kunde man med 
follt fog tala om ett grekiskt världsrike. 

Inom filosofien får detta nya åskådaingsaStt sma 
målsmän i de stoiska filosoferna. Bedan deras börd 
gjorde dem lämpade härför, ty i deras ådror blandade 
sig oftast barbarens blod med hellenens. Zenon här- 
stammade från Cypern, Khrysippos från Tareos, He- 
rilloB från Kartfa&go, den yngre Zenon från Sidon, 
Dic^nes frän Syrien o. s. v., och na förkannaa för 
första gången koamopolitismens evangelium. Såsom 
barn af sin tid saknade stoikerna de äldre grekiske 
tänkames intresse för den aktuella politiken, och de 
senare stoikerna förklarade rent ut, att en tänkare 
öfrer hufvnd taget ej borde syseeleätta sig med stats- 
lifvets angelägenheter. Den stora skillnaden för dem 
låg icke i grek eller barbar, utan i vis eller d&re, 
och Khrysippos samhällsideal var en stat, som icke 
stod i motsättning mot andra stater, en stat, som 
icke kände någia territoriella gränser och som sålodes 
omfattade hela mänsklig beten. För den — säger en 
af denna skolas anhängare — som känner sig sAsom 
världsborgare, för honom är hvarje enskild stat en 
alltför obetydlig värksamhetskrets, och långt häldre 
egnar han sina krafter åt mänskligbetens väl. 

De nationella fördomarna hade således vikit för 
diadoktideos universalism och humanitetsreligion, och 



hy Google 



PROFETEN JONA. 83 

(let dröjde ej länge, innan man började Blå öf ver till ett 
fts)>&dniti@98ätt, Bom vai rakt motaatt det föna. Den 
fordom si amädade barbaren förvandlades nästan till 
en idealSgnr, tjrpen för sedlig renbet och dygd. Meta- 
morfosen kan synas egendomlig, men är lätt förklarlig. 
Hos alla öfvercivUisetade kultorperioder finnes en 
elegisk längtan efter natur och oskuld, och en s&daa 
löper också igenom deo hellenistiska tiden — vi be- 
höfva blott erinra oss, att det var denna tid, som 
skapade idylldiktningen, Tfaeokritos' och andras skild- 
ringai af detta enkla, naiva herdelif, som blott hade 
det felet, ,att det d& lika litet som förr eller senare 
existerat i värkligbeten. Man hade tröttnat på kul- 
turen, då liksom pä Roiisseaus tid tillskref man 
denna civilisation mänsklighetens alla olyckor, och 
liksom RousseauB lärjunge René hoppades att finna 
lyckan eller åtminstone glömsken bland Amerikas 
rödskinn, sä hoppades också antikens mSnniskor, att 
bland barbarerna finna denna lycka, som icke tycktes 
vilja spira npp ur civilisationens mark. Skildringarna 
af barbaremas lif och seder förbyttes därför till uto- 
piska tendensskrifter, och icke ens en sä nykter historie- 
skrifvare eom Tacitus försmådde denna form att fram- 
lägga eina idéer — hans Germania är ju i många 
ponkter en tendentiös skönmålning, jämförlig med 
Laboulayes Paris en Amerique. 

Den form, diadoktiden hälst valde för sina uto- 
piska drömmerier, var den fantastiska reseromanen, 
och denna hade i Grekland gamla anor. 

Grekerna voro ja äldst ett sjöfolk, boende kring 
det .Sgeiska hafvet, pä dess öar och vid dess kuster, 
och dess äldsta poesi var skepparsagan. Redan i 

Sckiet, Qanilo papper. VT. 3 

Dpi ..d hy Google 



34 PROFETEN JONA. 

OdyeseeD möter 06b denna i fullt utbildad form i be- 
r&ttelseroa om sympl^adema, Skylla och KharybdiB, 
KalypBO, Polyfem m. m., och i sagan om argonan- 
temas t&g gfira vi redan bekantskap med pygmeer, 
Btorhafruden, halfhondar och dylika fantastiska vSsea, 
och denna kärlek till det underbara främjades alltjäint 
genom politiska tilldragelaer, först genom den grekiska 
kolonisationen och sedan genom Alexanders aegertfig 
Ull dea fjärran Astem. En följd af dessa nya geo- 
grafiska upptäckter blef väl den vetenskapliga geogra- 
fien, men den gamla fantastiska skeppaisagan dog 
därför ej nt. Den smög sig in i de veteoskapliga 
skildringania af den tidens exotiska länder, och den 
fann en för de bildade mera lämpad form i den 
etnografiska romanen. 

Det var denna reseroman, som den alezandriska 
tidens filosofer nu togo upp för att under dess skyd- 
dande förklädnad framlä^a sina Åsikter om statslifvet, 
moralen och religionen. Redan Plato hade här gjort 
uppdagat genom den skildring, han gifrit af Atlantis, 
denna underbara, i det fjärran Västerhafvet beUgna 
idealstat, som sedermera s& mycket sysselsatte 1600- 
taleta svenska fornforskare. Uppslaget fullföljdes af 
flera, af historikern Theopompos ooh filosofen Hekalaioa 
frfln Abdera, hvilken senare skildrade de barbariska 
byperboreema. Tendensen är här tydlig: i motsata 
mot grekerna voro dessa barbarer mönster för fromhet 
och undergifvenhet under gudarna. Författaren, själf 
en anhängare af den skeptiska skolan, hade förlorat 
tilliten till förståndets förm&ga att lösa tillvarons 
gåtor, och han hade därför den blaserade tänkarens 
förkärlek för den naiva, orefiekterade tron — hos 

Dpi ..d hy Google 



PROFETEN JONA. 35 

andra. Anna mera bekant är Euhemeros' fantastiska 
reseskildring, i bvilken han Iramlade sin teori om de 
mänskliga relj^oneraas uppkomst — en teori, som 
gått Igen långt in i 1800-talet — och till samma 
klass af arbeten hör ock Jambulos' reseroman. Fä en 
köpmansfärd — berättar han — både ban tillfSnga- 
tagits f5rst af röfvare och sedan af etiopier, hvilka 
satt honom ombord pfi ett v&l proviaoteradt fartyg, 
som de därpä drifvit ut i oceanen ; de hade nämligen 
för ivana», att hvart sexhundrade år gifva hafvet 
ett dylikt fSrsoningsoSer. 1 fyra månader seglade 
Jambulos rakt ut ocb nädde till slut fram till de lyck- 
saliga dar, som han därefter beskrifver. Människorna 
där voro fyra alnar höga och hade tvä tungor i mun- 
nen, hvarigenom de fÖrvärfvat sig en synnerlig fäi'dig- 
het att tala alla tungomål. Denna lyckliga utrustning 
satte ocksä inTånama pä dessa öar i stånd att föra 
tvä alldeles olika samtal med olika personer. De 
drabbades aldrig af sjukdom och uppnådde en ålder 
af 150 kr. Kvinnor och barn voro gemensamma, 
och öfver hafvud rädde bäc fullkomlig kommuuiem. 
Efter att hafva vistats där i sju år, körs han därifrån 
och kastas äter ut på hafvet samt vinddrifves efter 
fyra månaders färd till Indien. 

Hela denna litteratur skulle emellertid vara oss 
jämförelsevis okänd — då den så när som pä några 
atdrag, refererat och fragment gätt förlorad — så 
vida ej den kvicke Lukianos hade roat sig med 
att parodiera hela denna litteraturart. »Sannfärdiga 
Historier» kallar han detta lustiga skämt, i hvilket 
han dukar upp den ena besatta lögnen efter den 
andra ocb med den trovärdigaste min i världen be- 

D or .«j hy Google 



36 PROFETEN JONA. 

rättar om resor till månen, till de Baligas Öar o. B. v. 
Arbetet är en fullkomlig gnifva föi dylika munclk- 
baoriAder, oofa en gmfva, som Sfven flitigt brctitB af 
den moderna tidens alla författare till fantaBtieka 
reseskildringar, af Rabelais, Cyrano de Bergerac, Swift, 
Holberg och andra. Men Lakianos' syfte var ioke att 
skrifva en bok *blot til lyst*, ntan afsikten var att 
med satirens vapen drSpa bela den utopiska reee- 
romanen. Hvarje drag i LaManoe' bok syftar därför 
enligt hans egen uttryckliga fönfikran pä ett beetämdt 
arbete af någon gammal poet, historieskrifvare eller 
filcffiof. »Jag sknlle — säger han — kunna anföra 
deras namn, om ni icke ntan sväiigbet själfva gissade 
dem vid läsningen af min bok.> Tyvärr är detta na 
omöjligt för 06b, dä bans förebilder icke längre finnas 
kvar, meo i en mängd fall har man dock kunnat 
konstatera, att Lokianos talat eant i denna punkt, 
och det fir väl därför alla skäl att antaga, att — äfven 
i icke kontroUwbara fall — episoderna 1 hans i Sann- 
färdiga Historier* inneh&lla allusioner pä dä allmänt 
bekanta arbeten. 

Därmed kunna vi lämna den grekiska litteraturen 
och vända tillbaka till vär utgångspunkt: profeten Jona. 

Såsom jag förut sökt visa skrefs det arbete, 
som går under prof^en Jonas namn, troligen om- 
kring år 300 f. Kr., och vid denna tid hade redan 
den israelitiska och den helleniska kulturen råkat 
i kontakt med hvarandra. Nästan öfverallt i den 
grekiska världen funnoe diasporer eller jndiska för- 
samlingar. De i Babylon fortforo att beetä äfven 
efter exilens slut, och från dem utgingo nya till det 
öfriga Mesopotamien och Medlen. I Alexandria, dä 

Dpi ..d hy Google 



PROFETEN JONA. 37 

en grekisk Btad, var den judiska församliugen eå Ulrik, 
■tt den occnperade en bel stadsdel, andra stora ja- 
diska kolonier funnoa i de eyrieka städerna, särskildt 
i Antiokhia, och därifrån spredo judarna sig till norr, 
tiil fiphesoB och andra städer i Mindre Asien. 

Det är också vid denna tid, som den grekiBka 
knltaren börjar päväika den ieraelitiska. Dä börjar 
den B. k. viBhetslitterataren och dä akrifres Predikaren, 
bTars beroende af belleniskt äekädningssätt icke kan 
förnekas, äfven om man änou kan diskutera, haruvida 
författaren varit direkt influerad af den epikureiska 
filosofien eller icke. 

Till denna grupp af hellenistiskt bildade för- 
fattare Till jag också räkna den okände skald, hvil- 
ken vi hafva att tacka för Jonabokon, Hans skrift 
är — som jag strax skall visa — en tendenskrift 
liksom de utopiska reseromaner, för hvilka jag nyss 
redogjort, och han hade också valt den grekiska for- 
men: han hade liksom Jambnlos och de andra inhöljt 
sina teorier i de» fantastiska reseromanens förklädnad. 
Med all sannolikhet har någon bestämd grekisk roman 
föreaväfvat honom, och från denna har faan lånat 
den egendomliga episoden om den stora fisken, som 
slukar berättelsens hjälte. 

Detta senare anser jag framgå däraf, att nästan 
alldeles samma berättelse återfinnes hos Lukianos, 
ehoru naturligtvis i paiodierad form. 

>Sedan vi — berättar hjälten i Lukianos' Sann- 
fiirdiga Historier — seglat i det vackraste väder under 
tvänne dagar, varsnade vi i soluppgången den tredje 
dagen plötsligen en fiock väldiga djur, däribland ett, 
som i storlek öfverträfEade alla sina kamrater och 

Dpi ..d hy Google 



38 PBoraTEN JONA, 

bSU nngefRr femtonhondra stadier i längd. Det rörde 
mg emot oss med Öppet gap, så att hafvet broBsde 
lA&gt framför och ekammet yrde omkring, och visade 
Bina länga betar, spetsiga som pålar och hvita som 
elienben. Vi föllo i hvarandras armar och togo ett 
sista farväl samt 'rijitade, hvad som komma sknlici 
och hralfisken var redan inpå oss, öppnade sitt gap 
och sväljde med ett både skepp och besättning, men 
krossade oes icke med sina betar, utan skeppet slank 
emellan dem och ned i odjorets buk. 

I början befunno vi oss i faUatändigt mörker 
och kunde ingenting se, men dfi odjuret åtw Öppnade 
gapet, sågo ri, att vi voro i ett ofantligt vidsträckt 
och högt hyalf, som skulle kunnat r^mma ea stad 
på tiotusen invånare. Därinne lAgo massor af småfisk 
samt stycken af andra djur, segel och ankaren, vani- 
biUar och människoben. Där fanns ätven ett land- 
skap med kullar, hvilket sannolikt bildats af det 
slamm, som odjuret sväljt, och en skog växte där 
och oUka trädslag och grönsaker, alldeles som om 
det odlades af människor. Landskapet hade en om- 
krets af tvåbundrafyrtio stadier. Äf ven sågo vi flockar 
af sjöfågel, fiskmåsar och isfåglar, bvilka hade sina 
nästen i träden. 

Länge och väl runno våra tårar; slutligen in- 
talade j^ mina kamrater mod, vi satte stöttor under 
skeppet, togo fram elddon och gjorde app en eld 
samt tillredde en måltid af hvad som före&nns. — ~- 

När vi nu börjat vänja oss vid vår vistelseort, 
tog jag med mig sju af kamratenia och begaf mig 
till skogen för att genomforska densamma. Innan yi 
tiUryf^alagt fem stadier, träffade jag ett tempel, som 

Dpi ..d hy Google 



PBOFETEN JONA. 89 

eoligt inskriften var helgat &t Foeeidon, och aUax 
där bredvid en mängd grafvar med grafråidar p& och 
nära intill en källa med klart vatten; därpA hörde 
Ti handskall och e&go p& långt häll tök uppstiga och 
och giseade, att där mätte finnas en mäoniskoboning.» 

LukianoB forteätter därefter att berätta om alla 
de onderbara äfventyr, de resande upplefds inne i 
fiskena buk. Men dä dessa äfventjr icke hafva n&got 
speciellt iotieese för denna undersökning, förbigär jag 
dem och anmärker blott, att samma motiv Unats frän 
Lukianos af Kabelais i dennes Pantagruel. Att ocksä 
Jonaboken innehällit n&got om profetens äfven^ 
inne i fiskens buk, häller jag för sannolikt, ehuru 
detta parti, som ju mfiste föiefalla den senare tidea 
fantastisk och orimligt, sedermera uteslutits och ersattes 
af den psalm, som just pä detta ställe och i detta 
sammanhaiig infogats. Men afslutniogea är — &t- 
minstone nu — icke densamma. Hos Lukianos be- 
frias de skeppsbrutna därigenom, att de sätta eld p& 
en stor skog inne i odjurets buk, ooh genom denna 
»inflammation» sjuknar fisken och dOr, hvarigecom 
de till sist komma loss ur sitt fängelse. 

Denna mtincbaosiad hos Lukianos äi liksom hans 
öfriga afsedd att parodiera oägon bestämd reseskildring, 
och det har således funnits en dylik, som haft detta 
innehall, nämligen sA vida vi stryka bort det paro- 
diska eller de öfverdrifter, som Lukianos i satiriskt 
syfte tillag. Huru Iflngt denna strykning bör gä, 
veta vi oatnrligtvie icke, men sä mycket mäste i 
hvarje fall förebilden hafva innehållit, att ett fartyg 
eller kanske blott en enskild person uppslukats af 
n^t jättelikt hafsodjnr, sedermera vistats n^n tid 

Dpi ..d hy Google 



40 PROFETEN JONA. 

i dess buk och tiil sist räddats, d. v. b. förebildm 
måste i hvarje fall hafva innefaäUit just det samma 
Botn Jonaboken. 

MeD DU kunde man ju tänka sig en annan lös- 
ning af frågan. Lukianos skref sina iSannfärdiga 
Historier* omkring 180 e. K. och Jonaboken skreb 
troligen någon gåitg i början af 200-talet f. K. Den 
möjligfaeten kan ju därför alltid diskuteras, att det 
orbfile, som Lukianos här parodierat, just varit Jona- 
boken. Men mot detta antagande tala Sera skål. 
För det första ekuUe väl Jonaboken i så fall äfven 
bafva parodierats i andra afseenden — man skalle 
hafva fått höra något om profetens lyckade omv&i- 
delaepredikan i Nineve, om recinusbusken o. s. v. 
Men om intet nf detta säges ett enda ord, och likheten 
mellan Jonaboken och Sanna Historier inskränker sig 
endast och allenast till den nämda episoden. Hen 
detta talar gitvet emot, att Lnkianos kint och be- 
gagnat den hebräiska skriften. För det andra tyckes 
Lukianos föga hafva intresserat sig för judiska för- 
hållanden öfverhufvud, och för det tredje — och 
detta är det viktigaste — ekola vi erinra oss, att baa 
skref för en grekisk publik, som jo var fullkomligt 
obekant med den judiska litteraturen. Men förut- 
sättningen för att hans parodi skulle slå an och vfttAm 
det löje, som författaren afsåg, var naturligtvis, att 
läsaren kunde jämföra originalet och parodien, värk- 
ligheten och den komiska öfverdriften, och hade na 
detta skämt myntats på Jonaboken, hade en dylik 
jämförelse varit omöjlig. I sitt företal säget ju La- 
fcianos, att han icke br3^t sig om att anföra de paro- 
dierade författames namn, då bvarje Uaare ändock 

Dpi ..d hy Google 



PEOFETEN JONA. 41 

utan svfirighet kunde gissa sig till dem, och detta 
talar bestämdt emot, att han gycklat med andra Bn 
grekiska författare. 

Men Sannfärdiga Historier är för öfrigt ej det enda 
grekiska värk, i hvilket detta nu förlorade arbete afsatt 
ett Bpår. En liknande historia förekommer ock i den 
fantaHiaka Alexandersbiografi, som under Ptolemfiemas 
tid akrefs i Alezandria. I denna förekommer nämligen 
ett bref, som Alexander den store frän Indien skrifver 
till BB lärare Aristotelea. Han berättar där, att man 
visat honom på en ö i hafvet, på hvilken det fanns 
ett ståtligt grafmonument fifver en fordom afliden 
k<niung. Alexanders vän Philo tillåter honom emeller- 
tid icke att stiga i land, utan far själf dit med några 
följealagare för att pröfva dees säkerhet. Men knapt 
hade de kommit upp på ön, förräD denna visade sig 
Tara ett jåttedinr, och detta jättedjur dök då ned i 
hafvet, så att Philo och hans vänner omkommo. Och 
denna bistoria gick åtminstone med full säkerhet ötver 
till den judiska litteraturen. I den babyloniska Talmod 
berättas nämligen om Rabba: >En gflng sågo vi från 
skeppet en Xawr& (stor fisk), pä hvars r3'gg det fanns 
jord och växande gräs. Där stego vi ut, bakade och 
kokade pä dess ry^. Men när det blef varmt, Bä 
vände han sig om, och hade ej akeppet varit i när- 
betan, sä hade vi alla drunknat.» Denna historia är 
intressant äfven därför, att afslutningen nägot påminner 
om episoden hos Lukianos. Där räddas de skepps- 
brutna genom att tända eld pä en akog inne i odjurets 
buk, här sker likaledes upplösningen därigenom, att 
vidnndret blir afficieradt af en — visserligen ej i 
dess bok, men på dess ry^ — upptänd eld. 

D or .«j hy Google 



42 PBOFETBH JONA. 

Hos fiera greklaka kyrkofäder upprepas för Öfrigt 
denna historia, som äfven vandrade Ull Arabien, dir 
den möter oss i den bekanta samlingen Sinbads resor. 

Formen för sin framsUllning har den israelitiske 
författaren således bimtat fr&n den samtida grekiska 
litteraturen, och han hade därtill desto större anled- 
ning, Bom idéinnehAllet i banii arbete hade viaaa guiska 
Btarka beröringspunkter med den hamana koBmopoIi- 
tism, Bom vid denna tid förkunnadee af Hellas stoiska 
filosofer. NAgot län af idéer förekommet visserlig^k 
icke, ty den stäodpunkt, pA bvilken Jonabokens för- 
fattare Btår, är rent israelitisk. Men den nationella ot- 
vecklingen i Hellas och Israel hade — i båda fallen 
fullt själfBtändigt — fortgått dithän, att framate^ns- 
männen i vissa punkter befunno Big på samma plao. 
Att den grekiska kosmopolitismen onder sådana för- 
hållanden kunnat i någon mån påvärka den besläktade 
israelitiska, ar därför alls icke uteslutet. Den yttre 
form, i hvilken grekerna klädde sin koamopolitism har 
den israelitiske författaren i hvarje fall, aom det synes 
mig, lånat från Hellas. 

Qenom Israels hela historia har det stånd^ gfttt 
tvänne olika strömningar, och man kan nästan säga, 
att den israelitiska kättaren betingats af brjtningmt 
dem emellan: den partikularistiska, religiöst chaavi- 
nisUska strömningen och den ouiveraalistiaka. Den 
förra har tån förklaring i Israels äldsta hiebiaUt. I 
öknen, där folkets va^a stod, betyda stammen allt 
— rätt, religion, moral. Beduinen bar akyldigbeter, 
juridiska och moraliska, blott mot sin stamfrände, och 
utom stammen har han endast fiender, mot hvilka 
han efter bästa förmåga måste skydda sig. Qeai 

Dpi ..d hy Google 



PROFETEN JONA. 43 

emot deesa fiender gSlk icke BtammenB motalbud. 
BedoineD ektdl icke dräpa en fränd«, men det Sr icke 
blott tillåtligt, utan det är äfren hederaemt att i etrid 
Sila en fiende, en man atoaa stammen. Och religio- 
nen är endast stammenfi. Jabve är ingalunda TärldeoB 
gud, utan blott Israels, och hans hat mot moabiter, 
ammoniter och filisteer är nästan inteneJTare än den 
enskilde israelitens. Jahves B«^rar äro därför nästan 
identiska med ntrotningekrig, de fientliga städerna 
sköflas pä hans bud, kvinnor och barn dräpas, och 
icke ens djuren skonoB. Men mot denna Btrömning 
går en annan. 

En dag onder Jerobeam II:b regering uppträdde 
det vid den etora helgedomen i Betbel en judisk 
herde, Amoe från Tekoa, och han förkunnade en ny 
lära: att Jahve framför allt var en räUvis gud, och 
i denna tanke Ifig fröet till hela den följande utveck- 
lingen. Jahve lösgjorde äg därmed frän Israel, deras 
intr^een blefvo icke längre identiska, utan ntöfver de 
timliga fördelar, för hvilka Israel kunde kämpa, stälde 
Amos' Jahve rättens eviga och oföränderliga kraf, och 
desBa kraf nödgade honom ofta att uppträda i direkt 
strid mot det folk, som var bans 6geit, att tnkta, 
t. o. m. förinta det. Därmed var möjligheten gifven 
för Jabve att utveckla sig frän en obetydlig stamgnd 
till en världflgnd, ty inför denne gud bleknade Kemoa, 
Dagon, Milkom och de andra folkens gudar bort till 
väsenlösa skuggor, och i stället för att leda blott 
Israels öden griper denne nye gud tag 1 världsstyrel- 
sens tömmar och leder utveckUngen in i de banor, 
som haoB högre intressen kräfva. Det är nu pä hans 
bud, som Asayriens och Egyptens bärskaror rusta sig 

D or .«j hy Google 



44 PROFETEN JONA. 

och bryla fram Utvei folken, det är han, som skänker 
CjniB Beger, och det är pi håna bud, Bom 'räldoi 
uppstä och gä änder. 

Det var framför allt i profetemas krets, Bom 
denna TÖrelse npprtod och utvecklade Big, men mot 
denna bröt eig hela tiden den gamla partiknlaristiska 
strömningen, Bom blott tvingades att uppträda under 
andra och nya former. 

Jahve hade väl — äfven för detta parti — blifvit 
en univerBell gud, 8& till vida att han ägde makten 
Öfver jordens alla folk, men denna makt skulle han 
till ^st blott braka att främja aitt eget folks väl. 
De öfriga folken voro väl underkastade bana vilja, 
men han älskade dem ej, de voro ej, säBom Israel, 
hans barn, och strängt taget hade de blott rätt att 
existera, pA det att Jahve genom dem kunde till äet 
förhärliga sig och Israel. Den sanne israeliten skulle 
ej hafva nAgon beröring med dessa hedningar, utan 
han skulle Bä strängt Bom möjligt — genom sin kult, 
sina seder och bruk — afsöndra sig frän den oheligs 
skaran. Väl kunde han till en tid smädas och för- 
tryckas, men desto skönare skulle triumfens dag en 
g&ng blifva, d& han satte sin fot pä hedningamas 
nackar, dä all makten flyttades till Sions Idrg och 
då Juda blef herre öfver jordens alla folk. 

E^ntligen är det i den mosaiska lagstiftningen, 
som denna chauvinistiska och partikulariBtiska anda 
tager sig ett uttryck, men den har m&lsmän ocksA 
bland profeterna, och tilrskildt är det en, som i detta 
fall för oss är af intresse, nämligen Joel, dä Jona- 
boken mähända kan betraktas såsom en direkt strids- 
Bkrift, riktad mot de åsikter, som proklamerades af Joel. 

Dpi ..d hy Google 



PROFETEN JONA. 45 

Daterisgea af Joels arbete har varit tämligen 
omtvistad, i det man fordom ville förlägga det till den 
äldsta koDongatiden. Nu däremot är man nästan 
allmänt ense ora att räkna Joel bland de aldra sista 
profeterna, med säkerhet lefvande efter exilens slnt, 
förmodligen omkring 450 eller senare. Israeliterna 
hade i hvarje fall, å& Joel skref sin profetia, trädt i 
beröring med grekerna, ty författaren vredgas särskilt 
däröfver, att filisteer och feniciei sälja israeliter säsom 
slafvar ät ijavans bam>, d. v. s. At greker. Nägot 
skäl, Bom förhindrar oss att förlägga äfven Joel till 
den grekiska tiden, finnes icke. 

Joel är en israelitisk chauvinist af renaste vatten. 
D& den stora uppgörelsens timme en gäng skall stunda, 
Jabves dag, då skall Israels gud församla alla hed- 
ningar i Josaphata dal och >häUa dom öfver dem för 
mitt folks och min arfvedel, Israels, skull, därför att 
de hatva förskingrat dem bland hedningarna och ut- 
skiftat mitt land*. Snart — utropar han och vänder 
sig till Judas gamla arffiender Tyrus, Sidon och de 
filisteiska städerna — »snart och med hast skall jag 
låta det, I hafven gjort, komma tillbaka öfver edra 
^na hnfvnden, eftersom I hafven tagit mitt silfver och 
mitt guld och fört mina skönaste klenoder in i edra 
palatser, och eftersom I hafven salt Judas och Jerusa- 
lems barn åt Javana barn till att föras långt bort 
ifrån eitt land. Se jag skall kalla dem åter frän den 
ort, dit I hafven sålt dem, och det, som I hafven 
gjort, skall jag låta komma tillbaka öfver edra egna 
bnfvnd. Jag skall sälja edra söner och döttrar i Juda 
barns hand, och de skola sälja dem till sabeema, 
folket i fjärran land. Men Egypten skall 

Dpi ..d hy Google 



4Ö PROFETEN JONA. 

blUv» en ödecaark och Edom eo öde dken, därfdr tä 
de hafva öfvat våld mot Jada barn och ntgjntit 
oskyldigt blod i elit laad. Men Jada skall troiu 
evinDerllgen från eläkte till släkte. Och jag skall 
utplåna dflias blodaekulder, dem, som jag icke alls- 
ledan bar utplånat Och Hetten ekall blifra boende 
på 8ioD.> 

Det är den ena strÖmningeD, som hät fått en I 
hängifren mAlGman. Men också kosmopolitismen hade 
noa förkämpar i Israel, och — åtminstone i någn 
falt — tyckas deesa hafra valt novellens form töi \ 
att framtigga sina idéer. En dylik human tänkare I 
hafva vi i den store skald, aom författat Ruths bok. 
Eara hade då nyligen utfärdat ain lag, i hyilken han 
med fanatisk skärpa sökt afskilja israeliterna från hed- 
ningarna, Särskildt hade han med drakonisk skärpa 
uppträdt mot de blandade äktenskap, som under 
exilens tid hade blifvit vanliga bland judarna i Pale- 
stina. 

■ Då nu — berätUr Esra — allt detta hade skett, 
trädde nign af furstarna fram till mig och sade: 
'Folket i Israel samt prestema och leviterna hafva 
icke hållit s^ afskilda fi&n de främmande folken, 
såsom tillbörligt hade varit för deras styggelses skall, 
som bedrifvits af dem, af kananeema, heteema, pere- 
seema, jebuseema, ammonitema, moabit^ua, ^SyP* 
tiema och amoreema. Ty af deras döttrar hafva de 
tagit hustrur ät sig och åt sina söner, och sä har 
den heliga säden blandat sig med de främmande 
folken, och vid begåendet af denna otrohet hafva 
furstama och föreståndarna varit de första.' Då jag 
hörde detta, ref jag sönder min lifcock och min kåpa. 

Dpi ..d hy Google 



PBOFETEM JOKA. 47 

och alet af mig mitt hnfvadhår och mitt ekSgg och 

blef sittande i djap sorg. — Och hvad skola 

vi na eSga, o Grud, efter allt detta? Vi hafva ja 
Sfr^^fvit dina bad, dem du gaf genom dina tjänare, 
profeterna, då de sade: Det land, dit I nu kommen 
för att taga det i beiåttning, är ett besmittadt land 
genom de främmande folkens beemittelse och genom 
de stj^eleer, med hvilka de i sin orenhet hafva 
appfylt det frän den ena ändan till den andra. 8& 
gifven oa icke edra döttrar &t deras söner och tagen 
icke deraa döttrar till hoBtrui ät edra söner. Och I 
skolen aldrig fräga efter deras välfärd och lycka — 
detta pä det att I män blifva starka och fä äta af 
landets goda och lämna det i besittning &t edra barn 
för e^^rdelig tid.i 

Det är mot denna paitikolarism, som Roths bok 
är skrifven. Till det jttie förefaller den sä litet 
■greaeiv som möjligt Det är en kort novell, nästan 
en idyll, och tendensen yttrar sig aldrig i n&gra teo- 
retiskt formulerade aateer, utan kommer endsst fram 
såsom en konklusion af själfva berättelsen. Den handlar 
om moabitiskan Ruth, således en dotter till det folk, 
som Israel dä hatade af hela sin själ, och denna 
moabitiska skildras icke blott säsom mönstret för 
kvinnlig dygd, utan hon göres ock tiU stammoder för 
Judos främste hjälte: hennes son blir nämligen fader 
till Isai, Davids fader — adressen är tydlig: frän 
dessa bUndade äktenskap, som Earas lag så skarpt 
fördömde, stammade konung David själf. Kunde man 
då med Eero säga, att de voro Jahve en styggelseP 

Äfven Jonaboken har formen of en berättelse, 
och tendensen yttrar sig här lika litet i några direkta 



hy Google 



48 PROFETES JONA. 

angrepp p& det motsatts partiets satser. Meo me- 
DJngea &r ej desa mmdre fällt klar, och denna 3i 
lakt motsatt den, som förfäktats af Joel. Man kao 
t. o. m. Aga, att bokens tema &r l&nadt Mn Joel, 
ehani polemiken just anknyter sig till detta tema. 

Joel hade talat icke blott om en dom öfvei hed- 
ningama, utan ock om en dom öfver Israels folk. Ja, 
— säger Herren till sina barn — isönderrifven edra 
bjftrtan, icke edra kläder, och 'vänden om till Herren, 
eder Gnd, ty nådig och barmhärtig äi han, lAngmodig 
och stot i mildhet och efldan, att han ftngru det 
onda. Hrem vet, kanhända vänder han om och 
ångrar sig». 

När det gälde isroels barn, dä ångade eig så- 
ledes Herren, hans vrede gaf efter och han ömkade 
sig öfver sitt folk, p& det att Israel icke skuUe blifva 
till en smälek bland hedningarna. Det är denna tanke, 
som Jonabokens författare upptager, men han gifvcr 
den en helt annan räckvidd. Denna Herrens låog- 
Diodighet, som Joel reeerrerat blott för Israels egna 
barn, den otstrficker na Jonabokens författare äfren 
till bedninguna. Väl hade han förkunnat sina straff- 
domar öfver dem, men däri — kommer polemiken mot 
Joel fram — dessa domar voro lika litet oryggliga 
som hans domar öfver Israels barn. Ångrade han sig 
i det ena fallet, kunde han lika väl ångra s^ i det 
andra. Hvem vet — låter författaren ninevitema 
säga i direkt anslutning till Joels ord — »hvern vet, 
kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och 
vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgåsi. 

Den kärlek, som Gud hyser till Israel, den kär- 
leken utsträcker han också till hedningarna, och äfven 

Dpi ..d hy Google 



PSOFETEH JOHA. 49 

till desaa aänder ban sina profeter, ty han vill ftfvea 
deras omväadelee och frälBning. Mot denne kärleks- 
rike världahaiskaie, Bom t. o. m. ömkar eig öfver djoren, 
ställer författaren såsom en kontraat den trånghjilrtade 
profeten Jona, som icke vill, att hedningarna skola 
frälsas. StraSdoraens budskap vill han gätna fram- 
lära, men han fruktar, att hedningarna skola äugra 
sig och att Jahve åk skall lata af sin vredes ^öd. 
Ack, Herre — säger han, d& Jahve låtit sitt hat 
blifva till intet — »var det icke detta jag sade, d& 
Jag ännu var i mitt land? Därför ville jag ock i 
förlig fly undan till Tarsis. Jag visste jo, att du är 
en D&dig och barmhärtig gud, längmodig och stor i 
mildhet och sädan, att da ängrar det onda. 6& tag 
na. Herre, mitt llf, ty det vore mig bättre att fä dö 
än att fä lefva». 

I denna motsats bar författaren karaktäriserat de 
bfida olika ständpunkter, som dä föraktades i Israel. 
Han utgick fiån Joels sate om Herrens kärlek och 
längmodighet, men han tänkte ut tanken, och därmed 
tvingade han den iudiaka partikularismen öfver i ren 
oiuTersaUsm. Deo möda och den omsorg som Herren 
haft för Israel, dem har ban också haft för bed- 
ningama, och de äro således bana barn Uka täl som 
Israels söner. 

Men denna sista tanke utsäger han aldrig i be- 
stämda ord, lika litet som de andra profeterna. Dm 
liksom Bväfvar öfver hela deras religiösa diktning, 
men endast såsom det mål, som de ännu blott dunkelt 
ana, och icke haller Jonabokens författare, som dock 
mez än någon annan genombrutit den judiska parti- 
kularismens skrankor, förmådde utsäga profetismens 

Seltåtl!, Oomte papper. Vt, 4 

Dpi ..d hy Google 



50 PROFETEN JONA. 

sista ord. Det var först med kristendomeD, Eom deniu 
tanke skulle blifra fullt och ända igenom klor, och 
det var därfSr först kristendomen, Bom kunde blifra 
deo stora, universella världsreligionen, först i decna 
religionaform lyckades den ieraelitiska univerealismen 
att helt besegra partikularismen. Den sista och tni- 
hända märkligaste stationen p& vägen till detta m&l 
ftr Jonaboken, och medeltidens konstnärer hade därför 
icke B& orätt, d& de i Jona sågo prototypen till Kristos. 
Enligt deras åsikt var han det visserligen blott i den 
meningen, att liksom Kristus nedst^ till dödsriket, 
sfi Dedstng Jona 1 hafavidnndrets bak. Men för oes 
ar han det, därför att de idéer, eom förknnnas i den 
bok, som går under hans namn, Bt& kriatendomen så 
nära, att den sista, afgörande slutsatsen liksom tränger 
sig pä den möderne läsaren, och fä gammalisraelitiska 
arbeten röja därför klarare det starka sambandet 
mellan profetismen och kristendomen. 

Ty den form, som kosmopolitismeo tog i kristen- 
domen, var densamma som redan utpekats af Jona- 
bokens författare, ej den hellenistiska formen. 

SAsom jag redan anmärkt hade den stoiska filo- 
sofien och den israelitiska profetismen ungefär sam- 
tidigt böjt sig till världuborgarskapetB idé. Men syn- 
pankten var i själfva värket olika. För stoidsmen 
var människan utgängspunkten. Det var den viae> 
filosofen, som öfverallt ägde ett fädernesland, och det 
var därför egentligen blott för honom, som nftgra 
nationetia skrankor icke fuunos. För den israelitiska 
författaren är synpunkten däremot religiös, och hans 
kosmopolitism utgör resultatet af baos spekulation 
öFver Guds väsen. Det är därför, att han, Gud^ lika 

Dpi ..d hy Google 



PBOPETES JONA. 51 

miate älska alla Buia skapade väsen, Bom dessa äro 
blöder, och deiliia kosmopolitiam har således sin grund 
ieka i m&nniBkan, atan i Gud. 

Meu däraf följer ock en aimaD ekillnad. Den 
grekiska kosmopolitiBmen var arlBtokratisk, var en 
koemopolitism blott för mänsklighetens stora andar; 
dm kristna kosmopolitismen, liksom Jonabokens, var 
däremot demokratisk, sträckte sig till alla, till barnet 
lika Täl Bom till den vise, och det v&i därför — där- 
för att kristendomen framför allt var slafvamee, de 
lidande och de förtrycktes religion — , som den 
galileiakfl profetens lära vann seger Öfrer stoicism^i, 
deo ädlaste och mest hamana af den antika världens 
filosofiska skolor. 



Dpi ..d hy Google 



Hamurabis lag. 

ZSosa, hufradstadeD i det forna Elatu, har sedan 
1897 företagits en serie grSfningar, ledda af en 
fransk vetecskapUg expedition. F^den hafva Tarit 
mer än vanligt gifvande, och resultaten föreli^^ na 
i det stfltUga arbetet »Delegation en Perse. Mémoiree>, 
ntgifvet af den franska staten. Hittills hafra fyra 
volymer utkommit, och ytterligare två äro under ar- 
bete. 

Elam, beläget i nordost om det ^enti^^a Baby- 
lonieu, tä&ade i Sldie tider med Sumer och Akkad 
om v&ldet i Mesopotamien, och kort efter det att 
historiens ljus faller öfver den stora floddalens häf- 
der, afgjordes kampen tjll Elams fördel, Meeopot»- 
mien kom onder elamitisk spira, och detta beroende 
fortfor ända till omkring 2000 f. E., dä den etore 
Hamnrabi af Babylon svingade sig upp till häiskare 
öfver det bdrd^ flodlandet och förvandlade Elam 
till en vasallstat 

Det är frän Hamurabis regering, som den märk- 
liga stencylioder härrör, hvars inskrift nu publice- 
rats i den fjärde tornen af den nyssnämnda sam- 
lingen. GyUndero, som är 2,S5 meter hög och Öfrorst 

t;ooxic 



HAMCBABia LAG. 53 

piydes af en relief föreställande Hamurabi inför Samas, 
rSUvisaiiB gaå, p&träSadeB i december 1901 odh är 
— med nndantag af att en del af inskriften med äit 
utplanats — alldelee fullBtändig; den tyckes t. o. m. 
baf va fonnite i tvA exemplar, ty Bamtidigt p&träffades 
ett fisgcaeat af en annan cylinder, hvars inskrift är 
verbalt lika med ett parti & den första. Att lageam- 
lingen varit tämlli^^ spridd fratngftr vidare däraf, 
att ett par mindre fragment af en aanao afskrift på- 
bäfiats i Assorbanipals bibliotek, hvarjämte åtskilliga 
paragrafer äterfnnnits i en yngre babylonisk lagsamling. 
Hamurabi härskade i Babylon, ocb man kan dä 
fräga sig, bura det kommit äg till, att stenen förts 
till Sosa i Elam. Tvä förklaringar äro möjliga. An- 
tingen bar den segrande flamnrabi låtit uppställa 
denna lag i den eröfrade provinsens hufvndstad eller 
bar den i senare tid såsom elamitiskt krigabyte förts 
från Babylon till Susa. Det senare antagandet är tro- 
ligare. Omkring 1100 f. K. regsrade i Elam en 
konong Sntruk-Nafahunte, som tyckes hafva varit en 
stor fomsakssamlare och som fylde sin hnfvudstad 
med minneemärken, hvilka han annekterat på sina 
krigståg. Tack vare denna älskvärda mani har Susa 
blifvit en bland de mest gifvande fyndorterna äfven 
för Babylons fOTnbistoria. I allmänhet försåg Satmk- 
Nahhante dessa moment med sitt eget konstnärsmärke, 
en inskrift, i hvilken han redogjorde för de omständig- 
heter, nnder hvilka de kommit i hans hand. En 
dylik inskrift skulle tydligen också inristas pä Hamn- 
rabicylindem, och ett par kolumner skrapades därför 
reoa, men af oAgon okänd anledning blef det ingen- 
ting sf med hela saken, eA att vi na blott gått för- 

D,o,i..ci hy Google 



54 HAMCBABI8 LAG. 

lustige nflgia af Hamurabis meddelanden utan att 
därför f& en etBättnitig tiia Sutruk-Nahhnnte. 

Cylindern upptages af en utförlig lagsamling på 
282 paragrafer (under antagande att de utmejslade 
varit 35], ocb den värdefulla inekrifteu har nu (1902) 
utgifvits i en praktfull upplaga af den lärde domini- 
kenerpatem Sohei), dels med transkriberad text, dels 
med fransk öfvereättning. En tysk öfversättning har 
likaledes publicerats af den bekante aseyriologen H. 
Wiackler i Der alte Orlent IV, ocb de Tetenskapliga 
tidskrifterna bafva redan börjat att syssla med det 
viktiga fyndet, sä Revue Bibliqne m. fl. Det kan 
därför möjligen intressera läsaren att taga känne- 
dom om en bland världens intressantaste inskrifter 
ooh i hvarje fall den äldsta lagsamling, som &fvet 
hnfvud taget är känd. 



Ett intresse har denna inskrift dock knappast. 
Sä snart ett nytt fynd göres i Babylouien eller Assy- 
rien väntar man sig alltid en revolution inom den 
gammaltestameDtliga forskniDgen, ocb ehom det villigt 
mäste erkännas, att BBsyriologien spridt ett oändligt 
mycket klarare IjuB öfver en mängd dunkla punkter 
i Israels historia, sä kao en opartisk granskare dock 
ej undgä att erkänna, att assyriologiens hetsporrar 
betydligt underskattat den israelitiska kultureus sjHlf- 
ständighet gent emot den babyloniska. Den förra Sr 
sä ^;enartad, att den icke liau vara en kopia af någon 
annan. Den erbfiU väl en mängd impulser fria Ba- 
bylon, men dessa omsattes alltid pä ett originelt sätt 



Dioiir^dhyGooj^le 



HAMUBABIS LAG. 55 

— eu natarlig följd bftde af folkets beg&fning och 
af den alldeles oUka sociala miljön i de bflda landen. 

De likhetepunkter, man velat finna mellan Hama- 
rabis lag och den moBaiska lagen, äro ej häller, sfl 
vidt ji^ kunnat finna, vidare slående. Vissa af dem 
beto p& den öfverenaatämmelBe, som alltid miste finnas 
mellan alla Isgstadganden om dräp, stöld o. d. Andra 
kunna förklaras or den gemensamt semitiska uppfatt- 
ningen. Men att Hamuiabis lag skulle bafva haft 
n&gon direkt invärkan på den mosaiska, kan man, 
synes det mig, på goda grunder betviSa: den förra 
lagen afsåg ett bofast, åkerbrukande folk med en hög 
civilisation och utvecklade samfundsförhållanden, en 
fast regering, ett ordnadt lättsväsende o. s. v.; den 
andra var skrifven för en uomadstam på en ganska 
outvecklad social ståudponkt. 

Värdet bos lagen lifter kanske framfor allt det 
klara ljus, som härigenom kastas öfver hela lifvet i 
Babylon för vid pass 4,000 år sedan. Familjerätten 
sättCT 088 i stånd att rekonstmera en bild af den 
HdenB familjelif, handelBbalkeo sprider Ijns öfver de 
merkantila förhållandena, åkerbruket, boekapssköteelo, 
rättsväsendet, militärorganisationen, den medicinska 
praktiken, t. o. m. kroglifvet — allt beröres af denna 
lag, och vi få en inblick i hela flskädmugssättet under 
denna tid, ty lagen åtei^r ju alltid klarast folkets 
egendomliga syn på tillvaron ; den är visserligen stän- 
digt något efter sin tid, men då det gäller större pe- 
rioder, betyder detta icke nfigot. Och alldeles från- 
sadt inskriftens värde för den aesyriologiska forsk- 
nlngen, ir det dock en sak af aldra största betydelse 
att lära känna en utbildad i^ttsuppfattning från en 

D,o,i..ci hy Google 



56 HAMCBABtS LAC. 

8å långt tillbaka liggande koitnrperiod. 1^ hvad ea 
4000-fiiig lag vilt säga, senterar man bäst, om man 
erinrar sig, att v&r aldBta lag, den äldre Västgöta- 
lagen, ej Ar äldre än frin 1200-talet e. K., aäledes 
omkring 2800 år yngre. Den moBaiska lagen för- 
läggea af traditionen vid pass 1200 år f. K., Solons 
lag till 594 f. K. och Tolf taäomas lag till 449 f. 
K., men bur oredig och olollständig är icke vår 
kännedom om dessa lagar mot den, vi no hafva om 
Hamarabia. 



Lagen börjar med en längre inledning, hvad vi 
Bknlle säga: en kunglig stadflstelse på de följande 
paragraferna. Hen som den babyloniska kanslistilen 
är t. o. m. mera Inkrånglad och Bvårbegriplig än vär 
egen, förbigår jag bär detta prof på hotrStts-babylo- 
niska och öfveigår till själfva lagsamlingen. Den 
börjar med några bestämmelser rörande domstolsfSr- 
farandet samt ett par därmed i samband stående 
frågor, först angående falsk angifvelse. 

Om någon kommer med en falsk beekyllnmg 
mot en annan och icke kan bevisa denna, skall han 
dödas. I allmänhet användes dödsatrafiet ytterst ofta, 
och lagen gör därför vid första blicken intryck af 
grymhet, men dels röjer den i andra civili^ttsliga be- 
stämmelser värklig hnmanitet, dels bör man erinra 
sig, att forntiden ej kände den nyare tidens mest po- 
palära strafE-form, frihetsstraffen, och således egent- 
ligen blott hade att välja mellan dödsstraff, stymft- 
ning och böter. Brott, som icke knnde försonas med 



Dpi ..d hy Google 



QAHURABtS LAG. 57 

böter, BtrsQades gärna med döden bäldie än med 
Btympning, och de äesta gamla lagar äro därför allt- 
för frikostiga med denna stiaffgrad. 

Den nästa paragrafen visar, att medeltidens guds- 
domar TOro på modet äfren i det forna Babylon. £n 
anklagad kände b^fva sig till floden och hoppa i; 
»gripet, honom di floden, ekall den, som beskylt 
honoiQ, taga hans hos i beaittning, men om floden 
visar, att han är oskyldig och ej skadar honom, sft 
skall den, som beskylt honom, dödas, och den, som 
sprongit i floden, taga sin anklagares hus i besittning». 
Ett dylikt stadgande ger oss sAsom biprodukt en tIbb 
ffireetailning om babyloniernas bus. Såsom af en 
mängd stadganden framgår, bebodde hvarje familj sitt 
hns, och några hyroBkasemor, såsom t. ex. i Rom, 
fdrekommo tydligen icke. En babylonisk stad hade . 
därför — hvilket ock framgår af gräfningarna — en 
enorm ntsträckning, isyanethet som husen tyckas haf va 
haft små trädgårdsomgifningar. Enligt Herodotoa be< 
höfde man en god dagsresa för att fara tvän igenom 
Nineve, enligt profeten Jona t. o. m. tre. Husen voro tyd- 
ligen illa bygda, af tegel eller soltorkad lera, och det är 
ganska karaktäristiskt, att lagen förutsätter, att ett in- 
brott sker icke genom dörren, utan på så sätt, att 
tjufven bryter sig ett hål i väggen — något som förut- 
sätter tämligen usla väggar. Ed paragraf sysselsätter 
sig ocksä med det tydligen ej alldeles ovanliga fallet, 
att huset ramlar och slår ihjäl ägaren. Byggmästaren 
betraktas då såsom dråpare och atrafias med döden — 
ett stadgande, som måhända förtjänar att beaktas för 
våra moderna storstäders byggnadsordningar, om ock 
våra dagars åskådningssätt skulle draga sig för att nu- 

D,o,i..ci hy Google 



5S HAMUBABIS LAG. 

meia vilja tiUäinpa nästa paragraf: om det illa npp- 
fötda huset slflr Ihjäl figarena Bon, skall man döda 
byggmäatareDS son. Att alla basen varit hvarandia 
lika, utan att till utstyrsel skilja sig frän hvarandra, 
framgår af ett annat stadgande, enligt hvilket bygg- 
mBstaren fick betaldt (tv& siklar penningar) för hvarje 
bebygd sar (ett ytm&tt). Hen en dylik likformi^et 
kan blott hafra existerat i ett samhälle, hvara alla 
medlemmar st&tt något så när på en socialt lika stånd- 
punkt; frånvaron af aristokratiens palats röjer, att 
någon aristokrati icke funnits och att Hamurabi ej 
delat sia m^t med några babyloniska stormän. En 
mängd andra paragrafer bvilar pA samma fömtsätt» 
ning. 

Men vi återvända till förfarandet vid domstolen. 
En process synes bafva utförts inför en jury, >gab- 
bama>, >de äldstei, hvilket tyckes hafva varit eti 
allmänt semitiskt bruk, och inför denna jury afalötos 
äfven vikUgare köpekontrakt. Domen afkmmades där- 
emot af en särskild domare, och lagen förutsätter, att 
utsl^;et utfirdats skriftligen på en lertafla — den 
tidens enda >papper> — ett stadgande, som onekligen 
vittnar om en mycket hög kulturständptmkt. I sam- 
band härmed förtjänar ock att beaktas, att Hamurabia 
lag icke begagnar sig af en utväg, som den gammal- 
israelitiska lagen mycket ofta tillgrep i svårare fall, 
nämligen oraklet 

Lagen innehåller stränga bestämmelser för att 
upprätthålla domstolens auktoritet och stadgar döds- 
straff för den, som utan att kunna beviaa det, beskyller 
domstolen för illvilja, nämligen så vida prooeesen 
gäller lifvet; framkommer han rood en beskyllning 

Dpi ..d hy Google 



HAUUBABIS tXG. 59 

för mutbarhet, eå får han det straff, i hvilket procee- 
sea reenlterar. Men fi den andra sidan var lagen lika 
Bti&ng mot domaren. Visade det sig, att han fel- 
aktigt ledt en prooesa, fick han böta den toUdubbla 
idomkvals-Bumman», d. v. B. det bötesbelopp, som 
ntsatta för den, som ataa skäl velat kvälja håna dom; 
därjSmte skulle han stötas frfin domarstolen och aldrig 
— s&som vi säga — vidare få brukas i rikets tjänst. 

Lagen öfvergär därefter till tjufnadsbrotten. De 
Öesta bestämmelsema röra egendomligt nog människo- 
Btöld — siafvar, slafvinnor och barn — och detta 
brott tyckes därför bafva varit jämförelsevis vanligt. 
Straffet är oftast döden, och i detta fall var den 
mosaiska lagen vida hnmanare; endast i mindre BvAra 
fall — hvad beträffar värdet — förekomma böter, 
karaktäristiskt nog olika efter den bestulnes värdig- 
het. Om någon stjäl ett nötkreatur, ett får, en åsna, 
ett svin eller eu båt, sfi får han böta det trettiodnbbla 
värdet, så vida saken i fråga stulits från Gud (d. t. b. 
templet) eller hofvet, men blott tiodubbelt, sä vida 
den stulits frän en >frigifven> — som det förefaller 
biir detsamma som en af hofvets frigifna, d. v. s. 
bofperaonalen. Några andra samhällsklasser angifvas 
icke, och ^et nog får man därför ej veta det bötes- 
belopp, som tillkom en vanlig, fri man. Kunde tjufveo 
ej utgöra de höga bötesbeloppen, fick han böta med 
lifvet. Den israelitiska lagens utväg att i dylika fall 
sälja tjofven som slaf tyckes Hamurabis lag ej känna till. 

Det största intresset anknyter sig till bevisningen 
i tjufmål, och här utgår lagen från den nyssnämnda 
jur}'domfltolens existens. Köp, som afslötos med säl- 
jatens son eller slaf, måste nödvändigt ske inför 

Dpi ..d hy Google 



60 BAHUBABIS LAG. 

denna donutol al dat foUt riktiga skälet, att egmAe- 
rfttten hSr var tvifrelaktig. UnderlSt en köpare detta, 
drog lagen den nog ganska sannolika konklosionfln, 
att han var medveten om, att f€iem&let i frAga var 
tJQ^Iods, samt att han därför icke vSndt eig tJIl dom- 
stolen, och han strafEadee dft utan vidare sAsom köpare - 
af tjofgodfl med döden. Upi>stod det i andra fall trist 
om ett förem&l, var det den presnmerade köparens skyl- 
dighet att app^f va den domstol, inför hvilken köpet af- 
slätats, och den, som pflstod sig hafva blifvit bestulen, 
skalle förete vittnen p&, att föremAlet blifvit honom 
frånhfindt. B&de nämndemännen i den ifrftgavarande 
handelsdomstolen och kärandens vittnen sknlle aäägga 
ed. Saken blef dä ganska enkeL Uppgaf köparen sig 
direkt hafva köpt föremälet frin käranden, g^de natni- 
ligen nämndemännens intyg om, att svaranden värkligen 
köpt det ; uppgaf han, att han tilUiandlat sig föremälet 
frän en annan person, och intygade handelsnämnden 
sanningen af denna uppgift, blef denne säljare ansvarig. 
Visade det sig, att han — säljaren — stulit föremålet, 
å. T. B. fäldes han genom den bestulnes vittnen, 
straSades han som tjuf, ägaren erhöll sin egendom 
tillbaka och den oskyldige köparen, som handlat i god 
tro, fick ersättning af tjufvens efterlämnade egendom. 
Konde köparen ej uppgifva, inför hvilken domstol 
köpet afsLutats, strafiades han sAsom tjuf; pä samma 
sätt straffades den, som pästod sig vara bestnlen, sä 
vida han ej med vittnen kunde styrka beskyllningen. 
Lagen förutsätter ock, att en köpare kunde b^;t^na 
sig af det knepet att hänvisa till en icke längre an* 
träfibar domstol, inför hvilken tranaaktionen i frfig& 
sknlle hafva försiggfttt. I sä fall utsatte domaren en 

Dpi ..d hy Google 



HAMUBABIS LAG. 61 

termiQ af sex m&nader, inom bvilkeQ det äl&g köpareo 
att skafia lätt på den ifrAgavarande domstolens leda- 
möter; Ijckades icke detta, sfi strafEades han. 

I de därpå följande paragraferna om rån och 
röfveri möta H aamma åakådningssiltt, som vi känna 
från v&n egna gamla lagar, nämligen rättssamhällets 
skyldighet att skafia reda p& våldsmannen eller, om 
detta icke lyckades, ersätta förlasten. Denna >balk> 
ablatas med en drakonisk bestämmelse, bakom hvilken 
det dock ligger en känsla, eom man måste respektera : 
den, som kommit att släcka en eldsvåda och i stället 
stjäl i det brinnande huset, skall till straff kastas in 
i elden. 



Den afdelning, som följer härnäst, handlar om 
konungens tjänare och afeer sä väl att betry^;a deras 
rätt som att tillförsäkra konnngen om en daglig och 
hörsam ämbetsmannakår. De babyloniaka ämbets- 
männen — och dit i^lknades ock soldater och köp- 
män, som för statens räkning företogo sina handels- 
resor — voro att slags feodalständ. De aSönades 
nilmligen med förläniogar af jordegendom, men denna 
voro de skyldige att p& ett tillfredastSllande sätt sköta; 
hade en dylik ämbelaman på tre år ej tagit befatt- 
ning med sin ^odom, gick han den förlnstig, och 
han hade icke rätt att försälja den. Ville någon, eom 
själt ej var ämbetsman, inlåta ug på ett dylikt köp, 
förklarades detta <^ltigt. Intet af denna egendom 
kunde häller tagas i mät för skuld, och den kunde 
ej öfvergä till enka eller dotter; däremot skalle den 
såsom län öfvergå till sonen, om fadern i konnngens 



;G(.Hi'^le 



G2 HAHORABIS LAG. 

tjäDBt >rfikat i olycka>; var sonen vid detta tilffiUIe 
så späd, att han ej kunde göra konungen tjänst, 
skalle han dock till sin uppfostran erhålla en tredje- 
del af af kastningen. Råkade en ämbeteman i fäng- 
genakap, fick förläningen ej användas att friköpa 
honom, men väl håna personliga ^endom; saknade 
han dylik, skulle medlen tagas frän kommuneos tem- 
pelskatt, och var äfven denna tom, skulle konungen 
köpa honom fri. Egendomen var konungens, och med 
nyttjanderätten följde skyldigheten att göra konungen 
tjänat. Därför kunde också en ämbetsman sälja ain 
fStläning till en annan ämbetsman, men icke till 
någon utom ståndet. I förläningen kunde för öfrigt 
också ingå boskap, som naturligen häller icke kunde 
afyttras. 

Skyldigbeten att genast hörsamma konungens 
befallning inskärpes strät^ Om någon fick order 
att uträtta konungens ärenden, men satte annan man 
i sUUlet, strafiades han med döden, ocb ersSttoings- 
mamien fick taga hans förläning i beuttnlng — ett 
ganska effektivt medel att göra denne till uigifvare. 

Hamurabis lagsamling innehåller också — för 
att b^agna vår tids språkbruk — en arrendelag, och 
denna kan icke sfigas taga de rikares parti. Ed fSrat- 
Bättnlng för denna lag är myntets sällsynthet, ocb 
häraf kan man förklara ett stadgande som detta: om 
en person af en af^rsman lånar kontanta prainingar, 
men ioke är i stånd att återbebda kapital och ränts, 
så har han lått att i stället betala med säd, hvarvid 
sädens värde beräknas efter den af konungen tast- 
stUda tariSen. Men detta betyder ju detsamma tom 
en tvångskura till gäldenärens fromma. 

D,o,i..ci hy Google 



HAMURABIS LAQ. G3 

Anendeafgiftfln erladcB icke i penningBr, ålan in 
natura. I viasa fall beBtämdeB det kvaotnm sfid, med 
hvilket ägaren skalle godtgörae, i andra öfverenskom 
man, att ban ekulle erhålla hälften eller tredjedelen 
td BkSrden, hvarvid beräkningsgrunden förmodligen 
var arrendatoma större eller mindre arbete pä det 
ifrägavarande äkerstycket. Nu kunde det hända, att 
ett f&M ej gaf nfigon ekörd allB i följd af an^datoros 
lättja, och kunde detta bevisaB, så skulle arrendatom 
till ägoren betala en lika god ekörd som det var pä 
granoenB äker; visade det sig, att åkern genom hane 
f&rsumlighet lidit skada, var han dessutom skyldig att 
i fullt brukbart skick återBtälla den till ägaren. Det 
konde också bända, att grödan förstördes af oväder, 
öfveiBvämning ocb dylikt. Var arrendet på ett be- 
stämdt sädeskvantum, fick anendstom vidkännas för- 
lusten, men var arrendet däremot på hälften eller 
tredjeparten af skörden, delades förlusten proportio- 
naliter mellan ägaren och arrendatom. 

Ännu humanare ställer sig lagen för det fall, att 
en arrendator lånat penningar af en affärsman. För- 
hSrjade då ett o^nLder hans tegar eller växte där ingen 
gröda i följd af torka, så behöfde han detta år ej 
betala fordringsägaren, äfven om skulden var förfallen, 
och till och med frän räntan blef han fri, ty den 
liUfiftakådning, som lagen här gör gällande, är tyd- 
ligen den, att l&Qgifvaren betraktas som rätter ägare 
till fältet, arrendatoro blott säsom hans arbetare, i 
följd bvaraf förlusten rätteligen drabbar den förre. 
Om själfva jordägaren, ioke arrendatom, lånade pen- 
ningar af affärsmannen samt lämnade sin åker såsom 
hjpotek — bvilket tyckes hafva varit vanligt — Bä 

n™-^«j hy Google 



C4 HAMtlSABIS LAQ. 

skulle låogifraren genom en artendator eköta ^en- 
domen. AfkastningeQ skalle dä tillfalla jordägaren, 
som däraf i föraUt mmmet skulle betala sin akold 
jämte i^ta, i det andra skalle han eraätta ärren- 
datorn, och sedan fiok han behäUa Återstoden. 

Det viktigaste jordarbetet i detta bördiga land 
tyok«a hafra bestått i ordnandet af berattningeD. Hot 
Qoden reste sig 'väldiga dammar för att änder res- 
tiden hindra vUdsamma öfrersvämnlngaT, ooh nuder 
denna tid låg floden högre än filten. Från Seden 
ledde konstgjorda vattenrännilar in i landet, och ge- 
nom dammluckor i dessa stömmade sedan vattnet 
ned öfver åkrarna. Men den minsta försnmlighrt 
kunde naturligtvis vålla den största skada, och lagen 
är därför ganska sträng i denna pnnkt. Var någtm 
så lat, att han ej höll sin dammvägg i stånd, otan 
det uppstod ett h&l i denna, sä fick han ersätta all 
den förlast, som han genom denna försumlighet Ull- 
skyndat sina grannar. Förmådde han icke detta, ägde 
grannarna rätt icke blott att lägga beslag pä hans 
^endom, utan ock att sälja honom själf såsom alaf 
samt sedan dela inkomsten af denna transaktion. 
Skötte han sina egna vattenrännilar så slarfvigt, att 
vattnet svämmade öfver grannens fält, var han lika- 
ledes skyldig att ersätta förlusten. 

Med andantag för bevattningen, utsädet och 
skörden tyckes åkerbrukaren jost ej haft mycket be- 
svär af denna ytterst bördiga jord. Svftraxe var det 
för trädgärdsodlaren — och trädgflrdar tyckas hafva 
funnits i stor mängd. Här fordrades mycket arbete, 
och ett arbete, som icke genast bar frukt. Arrende- 
förhällandena blefvo därför väsentligen olika. Arren- 

vGooj^le 



HAMTRABIS LAQ. 66 

datorn m&ste i fyra &t arbeta p& fältete förvandling 
till en trädgård, och p& det femte Sret delades denna 
i tT& lika stora delar, af hvilka ägaren fick den ena, 
arrendBtom den andra. Tack vare eitt arbete för- 
vandlades han Bfiledes från arrendator till själfägande 
trädg&rdsmästare. Hade han förBummat att uppodla 
nftgon del, skulle denna räknas till hans part. En 
person kunde också arrendera at en färdig trädgärd 
till en trädgårdsmästare, och afkastningen delades dä 
i tre delar, af hvilka ägaren fick två, arrendatom en. 



Därefter följer den förut omtalade luckan i in- 
skriften, och denna har innehållit slutet af arrende- 
lagen samt början på handelsbalken. Af de bevarade 
paragraferna framgår, att denna senare har varit 
ytterst human samt afgjordt stält sig på den mindre 
bemedlades sida. De babyloniska affärsmännen till- 
hörde efter denna lag att döma två kategorier: banki- 
rerna eller förli^^ifvama och småhandluriia. De förra 
försträckte det nödiga kapitalet, och de senare utfär- 
dade vederbörlig revers p& summan jämte ränta. För 
penningarna köpte låntagaren varor — i andra fall 
erhöll han mot revers pä ett penningbelopp dessa 
varor från bankirens magasin — och sedan reste han 
kring i landet för att föryttra dem. Han var Bäledes 
närmast handelsresande, och han var det äfven i den 
meningen, att han i vissa fall blott betraktades såsom 
agent för bankiren. Lyckades afiärema, fick han be- 
hålla vinsten, sedan han återbetalat kapital och ränta. 
Men var det inga affärer att göra på den plats, dit 
Sekutt, fiomio papper. VI, 5 



86 HAMCBABIS LAG. 

hsD kommit, behöfde han blott Återbetala kapitalet, 
meii däremot icke räntan, likaså om ban p& tesan 
led någon förlust. ÖfverfÖlls han af röfvare, var la- 
gen nog liberal att fria honom från sU åtetbetalnings- 
skyldighet, så vida han med ed bekräftade ein app- 
gift. I händelse af bedrägeri var lagen för Öfrigt 
strängare mot kapitaiieten än mot den låntagande. 
Den senare botade i sä fall den tredubbla summan, 
men kapitalisten den eexdubbla. 

I samband härmed följa några stadganden rö- 
rande krogrörelsen, oob såsom vanligt, då det gäller 
dylika yrken, är lagen icke vidare mild. Som det 
förefaller hade man härtill också goda skäl. Rörelsen 
tyckes uteslutande hafva bedrifvits af kvinnor, och 
man får afgjordt det intrycket, att krr^rna tillika 
varit Uderlighetenästen. Ett bekant ställe i Josna- 
bokea får härigenom måhända sin rätta belysning, då 
förhållandena väl i detta fall voro tämligen likartade 
i hela Orienten. De spejare, som Bändas till Jeriko, 
få, som nan erinrar sig, härbärge bos skökan Rahab, 
och det är vät därför antagligt, att hennes hus varit 
ett värdshus, som utan vidare uppsöktes af rerande 
främlingar. På samma sätt tyckas krogama i Babylon 
hafva varit ett mellanting mellan kiog, värdshus och 
lupanar, ocb tvifvelaktiga eisistenser valde naturligtvis 
med förkärlek dessa nästen till tillhåll. Hamarabia 
lag förutsätter också detta och stadgar dödsstraff för 
värdinnan, sä vida hon ej angifver de sammansvuma, 
som träffas i hennes bus. Om det anseende, en krog 
hade, vittnar följande stadgande kanske bäst: om en 
åt Gud invigd jungfru öppnade en krog eller gick in 
dit att dricka, dömdes hon tiU bålet. Ett aanat 

Dpi ..d hy Google 



HAMUBABIS LAG. 67 

stadgande är också betecknande, om än ej fSr desHa 
ställens moral. Vägrade en krogvärdJnDa att i betal- 
ning taga kwn och fordrade penningar, och tog hon 
dft mindre betaldt i penningar, än hon Bkulle hafva 
gjort, om hon tagit betaldt i Bäd, kastades bon i 
äoden, tydligen därför att hon därmed vägrat att er- 
känna den tvångekors, Bom konungen satt på landets 
eädeeprodnkter. 

Denna >krog1ag> betraktades tydligen såsom en 
del af bandelsbalken, ty efteråt följa några stadganden 
om gäldslafvar — etadganden, som utmärka sig för 
värklig humanitet, om man med dem jämför de 
bestämmelser, som i motsvarande fall gälde hos andra 
gamla folk. Lagen utgår visserligen från den i hela 
antiken vanliga förutsättningen, att en fordringsägare 
såsom ultima ratio har rätt att tvinga den försumlige 
gäldenären till slaftjänst. Men slafven var icke all- 
deles rättslös. I regeln tyckes slafven hafva utarren- 
derats till någon entreprenör for att genom sitt arbete 
skaSa ägaren inkomst. Dog han i slafdepoten en na- 
tnrlig död, var därom intet att säga, men aSed han 
i följd af misshandel, skulle fordringaägaren öfver- 
lämna entreprenören åt rätten, ty entreprenören sva- 
rade för slafvamas behandling. Var den döde son 
till en fri man, så skulle man straffa entreprenören på 
den kännbaraste punkten: man skulle döda hans son. 
Var den döde född daf, fick entreprenören bota en 
tredjedels guldmina och borgenärens fordran annu- 
leradeB. För att betäcka sin skuld, kunde en man 
sälja sin hustru, sin son eller sin dotter till slaf, 
men köparen fick ej behålla dem längre än tre år; 
pA det fjärde skulle han gitva dem friheten åter. 

'nioiir^dbyGoOglc 



68 HA.UIIRABIB LAG. 

Denna balk atelutas med nSgra beBtämmelsfli om 
magasinshyra för sädesprodukter o. d. — bSntydande 
på en ytterst Uflig spannmålshandel — och därefter 
följer den intressanta fajuUjei^tten, som kanske ger 
den bästa bilden al den babyloniska knltoren. 



Den babyloniska rätten förutsätter, att en man 
blott har en enda laggift hostni, och rätten till bi- 
hnstrur synes hafva varit tämligen b^^rilnsad. För 
det första förefaller det, som om han blott fått taga 
en enda bihustru, och — för det andra — detta blott 
såvida den laggifta hustrun ej skänkte honom några 
barn. Men äfven i detta fall kunde frun lägga hin- 
der i T^en för hans planer, nämligen genom att 
^va honom sin tjänstepiga; födde denna då barn, 
hade mannen ej rätt att taga en bihustru. Tjänste- 
pigan fick också genom sitt moderskap en ökad r3tt. 
Äfven om bon satta sig upp emot sin fru, kunde herm 
dock icke sälja henne, utan blott skicka henne till- 
baka bland bueets öfriga slafvinnor. Födde hon där- 
emot inga barn, kunde frun sälja henne. 

Helt osökt erinrar man sig här Bibelns bekanta 
berättelse om Abraham, Sara och Hagar, och paral- 
lellen mellan denna berättelse och Hamurabis lag 
synes i detta fall fullt berättigad, ty enligt Mose- 
boken stammade Abraham från landet Ur, d. v. b. 
från Babylonien, och det li^er således intet egm- 
domligt i, att han handlat efter babylonisk rättseed- 
väoja. Vikten ligger pfi, att slafvinnan i fråga var 
fruns personliga egendom, som hon fört med sig i 



Do,T«j hy Google 



HAMUBABIS I.AG. GD 

boet ellei köpt för sioa egna penningar. Barnen blefro 
således bennes, och mannen kunde ej längre förebara 
barnlöshet sSsom motiv för sin önskan att taga en 
bihostru. Hustrun tyckes ock strax efter födelsen 
hafva lagt slafvinnans barn i sitt sköte och genom 
denna symboliska handling adopterat det till sitt eget. 
8& Böger ock den barnlösa Kakel till Jakob: >Se där 
är min tjänarinna Bilha; gfi in till henne, att hon må 
föda barn i mitt sköte, sä att genom henne ocksfl jag 
får afkomma. > Dessa slafvinnebam kunde för Öfrigt 
genom en af fadern företagen legitimationsakt lik- 
ställas med hans barn i äktenskapet samt sedermera 
lika dela arfvet med dem. Dog fadern däremot utan 
att hafva legitimerat dessa barn, blefvo dock såväl de 
Bom deras mor fria. 

Ett babyloniskt äktenskap ofslöta undei strängt 
lagtiga former. Den första akten var förlofningen. 
Den unge mannen infann sig d& i den blifvande svär- 
faderns hus och betalade >tirchatu>, d. v. s. en summa, 
med hvilken hon of svärfadern köpte sin brud. Denna 
betraktades därmed såsom hans lagliga bustra, ehuru 
ännu dock med vissa inskränkningar. Hon fortfor 
att lefva såsom jungfru i faderns hus, och om mannen 
ångrade sig, gick äktenskapet tillbaka utan vidare; 
dock skulle den tirchatu, hon erlagt, i så fall ej åter- 
betalas. Men äfven svärfadern in petto kunde ångra 
sig, och också i detta fall blef äktenskapet om intet, 
ehuru tirchatu då naturligtvis måste återställas. Här 
göres föl öfrigt ett egendomligt tillägg. Har fadern 
bmtit förlofningen, därför att en af brudgummens 
>vänner> tält illa om denne, sä utgör detta ett hinder 
för >Tännen> i fråga att äkta den unga flickan. För 

vGooj^le 



70 HAUUBABIB LAG. 

Cfrigt konde dylika förberedande äktenskap aMntas 
Uvea mellan barn, och lagen fÖreskrifTer, att om en 
fader dör utan att bafva gifvit sin späde son hostru, 
så skall denne Bon icke blott dela arfvet med sina 
bröder, ntan af sterbhusets medel skall det därjämte 
atsättaa en summa till tircb&tu för bonom. 

Efter förlofningen följde det lagliga {^ftermålet, som 
skedde inför de äldstes domstol och afslutades genom 
ett formligt äktenskapskontrakt; utan detta betraktades 
äktenskapet ej såsom fullt lagligt. Vid detta tillfälle 
erhöll bruden af sin fader en gäfva, »cheriktut eller 
hemgift, som blef hennes personliga egendom ; i storlek 
tyckes hemgiften bafva öfverg&tt tircbatu, ty en para- 
graf föreskrifver, att om svärfadern i händelse af bMIs- 
mäasa, ej ville äterställa tircbatu, så hade magen rätt 
att frän hemgiften, som han skalle gifva svärfadern 
tillbaka, draga af hvad han betalat i tircbatn. 

En tredje gåfva vid äktenskapets ingäeude var 
iDaduDU» eller den preseot, som mannen gaf sia fm, 
säledee morgongåfvan. Ekooomiskt hade därför en 
babylonisk hustru en ganska själfständig ställoing. 
Hon svarade icke för de skalder, som mannen ådragit 
sig före äktenskapet, lika litet som denne svarade 
för de skulder hon hade från denna tid, och hennes 
mudunu» ocb >ebetiktu» kunde därför ej tagas i mat 
af mannens borgenärer — »gift kvinnas äganderätt* 
har således, som mau ser, 4000-åriga anor. Hen 
däremot svarade båda för de skulder, som de gemoi- 
samt ådragit sig under äktenskapet. 

De babyloniska äktenskapen voro ingalunda onpp- 
löeliga, ocb de många beBtämmelsema i denna punkt 
tyckas hantyda på, att denna atvfig att lösa äktenskap- 



HAHUHABI9 LAG. 71 

l^a tvister ej sällan tillgripits. Otrohet ft buBtnnu 
Bidft Tar naturligtvis en grand till Bkilsmgsss — att 
mannens otroh«t ej tages i betraktande är ja i enlig- 
het med all gammal lag. Men 8& vida mannen dref 
denna otrohet därhän, att han äktenskapligt försum- 
made sin hustru och bon kunde Tisa, att detta ej 
herodde pfl något fel hos henne, upplöstes äktenskapet 
och mannen var skyldig att fiterbetala hemgiften. Men 
ej häller beträSande hustruDS trohetsbrott var lagen 
oböjligt härd. Ertappades hon in flagranti, skalle väl 
både hon och hennes älskare dränkoB, och från detta 
straff kunde de räddas, blott Bävida såväl mannen 
som konungen gäfvo dem nåd; brottet betraktades, 
såsom häraf framgår, äfven såsom ett brott mot staten. 
Men ertappades hon icke in flagranti och anklagades 
hon likväl af mannen, gälde hennes värjemålsed; 
hon straffades då icke och tilläts att återvända till 
sina föriddrars bus. Anklagades bon af det allmänna 
ryktet, användes gudsdom (vattenprofvet). 

Träffades hnetrun af en sjukdom, b& att hon blef 
obekväm till äktenskap, ägde väl mannen rätt att 
taga sig en ny fru, men han fick icke drifva bort 
den förra ar sitt bos, utan hon skulle under sin Ate> 
stående lifstld fä stanna kvar där och åtnjnta undez- 
håll. Föredrog bon att återvända till sia egen släkt, 
stod äfven detta henne öppet, och hon skulle dä ftter- 
bekomma hemgiften. 

En tredje grund till skilsmässa är ganska karak- 
tätistisk för den jämförelsevis fria ställning, som den 
babyloniska hustrun tyckes hafva intagit. Lagen för- 
utsätter nämligen, att frnn genom sitt slöseri häller 
pä att bringa huset pä fall. I så fall är lagen sträng. 

Dpi ..d hy Google 



72 llAHL-SABtS LÄO. 

Uanneo hat d& lätt att utan ersättning drifva bort beime, 
men föredrager han att bafva henne kvar och taga sig 
en annan bostni, degraderas slöserakan till tjftnarinna- 

Lagen förntaätter också, att mannen råkar i 
krigefängenskap. Finnas d& inga ezistenamedel i haset, 
har huetrnn rätt att öfvergifra det och ingfl. nytt 
gifte. Får hon barn i detta äktenskap och ätervSnder 
eedan den förre mannen, har han rätt alt återtaga 
sin hnstra, men barnen i andra kullen stanna hos 
fadern. Finnas däremot existensmedel i huset, straffas 
hon såsom Sktenskapsbryterska, så vida hon ingår nytt 
gifte. Men detta ^Uer blott fångenskap 1 följd af 
krigstjänst. Gör ug mannen skyldig till maliUoea 
desertio, bar hustrun rätt till nytt äktenskap, och a& 
vida den förre mannen återvänder, har han i så fall 
icke rätt att återfordra henne. 

Angående srfsrätten efter modem finnas fler* 
stadganden. Om söoema efter faderns död ej fram- 
Btälde några anspråk på modems nudonu (morgon- 
gåfva), ägde hon rätt att fritt förfoga däröfver i dti 
testamente och öfverlämna den till den af sönerna, 
bon föredrog. Hade hon icke af mannen erhållit 
nägon nudunu, eå skulle hemgiften utbetalas till henne, 
och dessutom skulle hon af mannens efterlämnade 
egendom ärfva lika med barnen. Sönerna ägde icke 
rätt att utan vidare drifva ut benne nr huset, och en 
tvist i detta fall skulle pröfvas af domstolen. Dog 
bon före mannen, tillföll hemgiften sönerna, ej den 
efterlefvande maken, och dog hon utan att efterlänaoa 
barn, vai enklingen skyldig att till hennes familj åter- 
ställa hemgiften. I ekonomiskt afseeude var hustnm 
således ganska väl skyddad af lagen. 

Dpi ..d hy Google 



IIAUUltABIS tA<t. 73 

Åfven sönerna voro det. En enka med myndiga 
bam fick icke utan donurens medgifvande trade i 
nytt gitte, och i hvarje lall mfiste detta förgås al ett 
ordentligt arEekifte. En lader ägde icke i&tt att god- 
tyckligt göra sin son aräös. Den första förseelsen var' 
han skyldig att utan vidare förlåta, och upprepades 
denna, skulle domstolen piöfra, om brottet var b& 
arårt, att arfiöshet borde följa. 

I>etta rStteinne sträcker sig ock till slafvama. 
En sUf kunde ingA äktenskap med en fri kvinna, och 
i sä fall blelvo l^amen fria. Vid mannens död fick 
enkan behålla den hem^Et, hon fört i boet, och den 
förmögenhet båda efter giftermålet förvärfvat delades 
i trä lika stora delar, af bvilka slalvens herre tog 
den ena, enkan och barnen den andra, Äfren detta 
stadgande förutsätter ett åskådningssätt, enligt hvilket 
äktenskapet Sx en förening af tvänne likaberättigade 
parter. 

Därefter följa en mängd paragrafer ai^ående 
adoption, af favilka framgår, att detta bruk var ytterst 
vanligt, särskildt bland bandtvärkare, som på detta 
^tt förskaffade sig nitiska biträden. I det stora hela 
intogo dessa adopterade barn samma ställning som 
egna, och de naturliga föräldrarna hade icke rätt att 
annat än i vissa fall återfordra dem. 

Bruket att bortlämna barn till ammor tyckes 
också bafva förekommit, oob lagen förutsätter, att 
amman döljer, att det bortackorderade barnet dött, 
och i stället tar ett annat samt utgifver detta för det, 
Bom man lämnat i hennes våid. I så fatl straffas 
amman därmed, att man skär af hennes bröst. 

MisBi^iniingsbalken, som följer därnäst, bar icke 

Dpi ..d hy Google 



74 RAMURABIS LAO. 

Bamma humana karaktär som civillageo, och hSr Ull- 
lämpas juB talioniB så Bträcgt, att böter endast i D^ra 
fall tillåtae; fitnndom blir t. o. m. stiaffet hårdare 
än förseelsen: sA om någon slår en persoti af b^;re 
aambiUsflUUlning. Han straffas dä med att ofient- 
ligen erhålla 60 rapp med en oxhudspiska. Egendom- 
ligt nog utsträckas denna juB talionie också Ull den 
misslyckade läkaren. Om en läkare genom en ope- 
raUon botar någon från en mera elakartad svulst eller 
en svårare ögonåkomm», skall han erhålla tio siklar 
gnid i honorar, så vida patienten är en fri man, fem 
eiklar, så vida han är frigifven, och två Biklar, si 
vida han är elaf — hvilken summa då betalas af 
ägaren. Taxan var således mycket bög, men den 
hade också sin afvigsida. Misslyckades operationen, 
så att patienten dog, högg man nämligen af bandema 
• på den oskicklige kirurgen — onekligen ett probat 
medel att förebygga förhastade operationer. Var det 
blott en Blaf, som Btrök med, fick läkaren skaffa 
ägaren en annan. 

Därefter följa åtsldUiga paragrafer, som stadga 
anSTar för försumliga hus- och skeppsbyggmästare, 
bestämma om hyra fSr och skada å djur, slafmark- 
naden m. m., men hvilka jag här af utrymmesskäl 
måste förbigå. De gjorda utdragen torde emellerUd 
vara tillräckliga för att visa, att vi i Hamurabia lag 
hafvB ett kulturhistoriskt dokument af första ordningen. 



Dpi ..d hy Google 



^^)^)^)^^}^^}^ 



Menanders nyfunna komedier. 

^^hm en lörfattares betydelae skall mätas efter det 
^^/ inflytande, han haft p& den följande Uttera- 
tureo, 8& &r Menander mähända världens främste 
skald. Ej 8& att han lämnat nftgot större tillskott till 
mänsklighetens idérikedom — den tid, han tillhörde, 
hade själf i detta fall nästan spelat bankrutt — men 
håna fina, oaméeartadt skurna lustspel hafva under 
nästan tvänne årtusenden äter och åter blifvit efter- 
bildade. 

Redan på sin samtid (tiden omkr. 800 f. K.) 
synes han hafva haft ett stort infljrtande och var den er- 
kände mästaren bland de talrika attiska lustspelsför- 
fattame. Det var vidare han, som var den egentliga 
förebilden för de romerska komedif örf attame ; af Te- 
rentius' sex lustspel äro ej mindre än fyra, möjligen 
fem öfveraatta från Menander, af Plaatua* stycken 
återgå troligen tre, kanske flere, till samme författare, 
och genom Terentios har Menander behärskat hela det 
följande lustspelet. Ty jämte Vergilius var Terentius 
medeltidens mest kände klasuske författare, och de 
försSk, Bom noder medeltiden gjordes att efterbilda 

Dpi ..d hy Google 



76 UENANDERS KYFUKKA EOMEDIEK. 

d«n antika komedieD, gjordes alla 1 ansIatiuDg till 
haoB dramer. Samma betydelse bibebÖU Terentins 
onder reD&BBacBen, enär han rar den ende latinske 
föifattare, af hvllken man kunde lära Big det bildade 
romerska samtalsspråket, som nu mer in n&gonsin 
var nödvändigt för hvarje bildad man att känna, och 
vid universiteten och i skolorna var det därför fram- 
för allt hans stycken, som lärjangama ISste och upp- 
förde. Den nylatinska skolkomedien är blott en eft«r- 
bildning af Terentins' drama samt B&ledea — indi- 
rekt — af Menanders. Men pä samma indirekta sätt 
är denne fader afven till det moderna lustspelet, och 
ända till ITOO-talets slut dominerade han den komiska 
skådebanan. Denna moderna komedi skapades i Ita- 
lien vid 1500-taletB början af Ariosto, öfverfördea 
genom Larivey till Frankrike och n&dde med Moiiére 
sin högsta blomstring. På Holi^re samt på Terentins 
och Plaatus stöder sig Holberg, och äfven hans drama 
leder således nna anor upp till Henander. Ätt i 
detalj uppvisa, bom Menanders scener ständigt g& 
igen i alla tiders lustspel — äfven i Sbak8pere'B — 
&r här icke platsen; detta skalle blifva en ganska 
diger bok, ty mer eller mindre äro alla 1600- och 
1600-taletB dramer behärskade af Alexander den stores 
snillrike samtida. 

Men — hans dramer hafva, om man Mnser 
några sparsamma citat i andra författares skrifter, 
egentligen endast varit kända genom Terentins' och 
Plautus' romerska efterbildningar, och den grekiska 
litteraturhistorien har därför just på denna punkt haft 
en af sina mest betydande luckor, ty att känna en 
författare i en tydligen ganska fri bearbetnii^ p& ett 

Dpi ..d hy Google 



MENANDEB8 NYFUNNA KOMBDIEB. 77 

umat epräk ät dock ej deteämma Bom att i&aai 
honom i original. 

Vår tid, som ju med fog kan göra anspräk p& 
namnet de Btora aikeologiska och filologiBka upptäck- 
temes århundrade, hai riktat värt vetande äfven 
med afseeode p& Menaoder. Vissetiigeo hat man 
icke Ijckats Återfinna nägot helt, ostympadt lustspel 
sf den store grekiske komediförfattaren, men man 
har funnit flera jämförelsevis stora fragment, som 
dock alltid kunna gifva den grekiska filologen char- 
men of en omedelbar bekantskap med en af antikens 
mest Bpiritnella författare. 

Äter ät det Egyptens torra, konserverande öken- 
sand, som bevarat de bräckliga papyrus-blad, pä 
hvilka dessa scener stä skrifna. Det vigtigaste af 
dessa fragment har fiån nftgta araber inköpts af M. 
Jules Nicole i Geneve och är redan utgifvet i ett par 
olika, mer och mer förbättrade upplagor. Bladet i 
fräga hade utgjort ea del af en bok — ej en bok- 
roUe — och har således tvä sidor text, ehuru denna 
tyvärr är ganska illa medfaren. Manuskriptets hand- 
stil, en oregelbunden uncialskrift, häntyder pä 300- 
eller 400-talet e. K. 

Det bevarade är tyvärr ej mycket — slutet af 
en monoI<^, tvä korta scener och början af en tredje. 
Som det vill synas tillhöra de början af stycket, som 
atan svårighet identifierats med Menanders Geot-gos 
elter iLandtbrukarem. 

Teaters måste tänkas föreställa en öppen plats 
framför tvänne hus, det ena mera ståtligt, det andra 
oansenligt. I den monolog, som inleder fragmentet, 
uppträder en ung man, bvars namn ej bevarats, men 

D,o,i..ci hy Google 



78 UENAHDEBS NYFUKNA KOMEDIER. 

som vi ja kanna kallft Fftmphiloe. Han befinner sig 
i ett stort bryderi. Dfi han återkommit Mn en resa 
till Kori&th, finner hao sitt hem — det förnämligare 
haset — festligt smyckadt, och han får dk höra, att 
hans fader Go^^ bestBmt, att han (Pampbilos) skall 
gifta sig med sin halfsTSter, Gorgias' dotter med 
Pamphilos' änna lefvande styfmor — en äktenskaps- 
förbindelse, som väl enligt attisk lag var timten, men 
Bom dock stred mot braket. Gadabildema i hemmet 
voro redan bekransade, ocb den gamle Gorgtas både 
börjat biöUopsofiren. För Pamphilos var denna ander- 
rättelse ett dunderslag, t; han hade redan förälskat 
sig i en annan, i grannkvinnan Myrrhlnes dotter, 
ehara han ej vågat att för sin fader yppa denna för- 
bindelse, som redan blifvit alltför intim. Han insåg 
nämligen, att den förm^ne Gorgias aldrig skalle 
gilY& sitt samtycka till ett äktenskap med den fattiga 
Myrrhines dotter, ehuraväl denna icke var någon 
hetär, atan en friboren attisk flicka. 

Han stfti DU obeelntsam framför Myrrhines bos 
och vet ej, hvad han skall göra. Att svika den stac- 
kars Helitta — så kanna vi ju kalla Myrrhinee 
onämnda dotter — anser han vara synd, då hon 
redan offrat honom åa heder, men att sätta sig upp 
mot fadern är också vanskligt Ett ögonblick tänker 
han klappa pfl donen till Melittas bos, men håller 
handen tillbaka, då han ej vet, om Melittas broder, 
som han tyckes frakta, återkommit från landet. Farir 
farande obeslutsam dr^er han sig tillbaka fSr att 
grubbla öfver det svårlösta problem, han fått att 
reda ut. 

Därefter vidtager en ny eoea. Ut ar sitt hus 

Dpi ..d hy Google 



»ENANDEB8 NYFUNNA EOHEDIEK. 79 

kommer MynhiDe, en medelålders kvinoa, iob^ripen 
i ett eamtal med en gammal förtrogen tjänarinna 
Philinoa. Myrrhine bar just &t henne anförkott sia 
dotters olycka, att hon bUfvit förförd af Pamphilos 
och att denne det oaktadt är 1 färd med att fira sitt 
bröUop med en annan. Philinna ger i några kraft- 
falla ord uttryck it sin förtrytelse öfvei förförarens 
nedrigbet, d& de fä se Gorgiaa' »lai Daoa komma frän 
landet, fitföljd af några andra slafvar, som Mra korgar 
med blommor för det tillämade biöllopet. Sedan 
DaoB yttrat nägra ord, komma de bägge kvinnorna 
fram, och ett samtal mellan dem och Daos tager vid. 

Myrrhiae och Philinna vilja tydligen >pumpa> 
den mångkunnige Daos, och denne — en represen- 
tant för de i den attiska komedien sä vanliga kvicka 
och talföra slafvarna — gör inga svårigheter vid att 
tillfredsställa deras önskningar. Vi få också höra en 
lång historia, som har följande föratsättning. Utom 
dn dotter Melitta hade Myrrbine också en son, som 
var arbetare åt landtbmkaren Kleainelos, hvilken gifvlt 
stycket sitt namn och som därför ock bör hafva haft 
hnfvudrollen i det nu blott delvis kända dramat. 
Kleainetos' jordsgods tyckes hafva gränsat till den 
egendom, som Goigias hade ute pä landet och bvar- 
ifrån Daos just nu kom — som vi finna med färska 
nyheter. 

Under arbetet i sin vingård hade Kleainetos 
ganska svårt skadat sig i benet. Pä den tredje dagen 
hade detta så häftigt svullnat upp och febern hade 
blifvit så intensiv, att alla slafvama trodde, att den 
gamle landtbrnkarens sista stund var kommen. Man 
väntade blott, att han skulle dö, och ingen brydde 

Dpi ..d hy Google 



80 HEMANDERS KYFCHNA KOUEDtXB. 

Big om bonom. Men dA hade MyrrbineB boq — ej 
hSIler hSr namnes namnet, men vi knnna ju kalla 
honom KharinoB — tagit eig an den gamle och vår- 
dat honom med en aons ömhet. Tack v&re dessa 
omsorger hade Kleainetoe nu åter blifvit frisk och sond. 

Och na — fortsätter Daos — är den stackats 
Ebarinos' lycka gjord. Klealnetos hade genast gjort 
sig Dnderrättad om hans familjeförhållanden, och dä 
han fått höra, att Kharinos' mor var en fattig enka, 
hade gubben i eitt ädelmod beslutat att gifta sig med 
hennes oföisörjda dotter. Ni kan - — sA slutar Oaoe 
sin berättelse — således skatta eder lyckliga. Med 
eder fattigdom är det nu förbi, ty den rike Kleai- 
netoe tar eder alla med sig nt titl sin egendom på 
landet, ocb där skola ni icke längre beböfva lida 
någon nöd. 

På den fattiga, men rättänkande Myrrhine gör 
emellertid detta budskap ej den e&ekt, som Daos 
förmodat. Då han gått in i Goi^iaa' hus, börjar 
Myrrhine att i förtvlfian vrida händerna, ty såsom 
moder vet hon icke, bvad bon nu skall beslnta. 
Skulle bon Öfverlämna sin dotter fit den rike friareo, 
ehuru bon redan var förförd, eller skulle hon bevara 
henne åt den yngling, som den stackars Melitta 
älskade, men som nu hotade att öfvergifva henne? 
Med detta dilemEoa slutar fragmentet. 

Huru händelsen vidare utvecklat sig, veta vi ej, 
och fältet Sr således öppet för gissningar, men med 
kännedom om den attiska komediens vanliga sätt att 
lösa dylika knutar, kunna vi försöka oss på en dylik. 
Att den gamle Kleainetos skulle blifva Melittae lyck- 
lige brudgum, måste vi frän början anse såsom ute- 

Dpir^ci hy Google 



HEMAHDEBS KTFUNNA EOMEDIEB. 81 

slutet DT möjligheternas krets, ty b& ofta dylika för- 
bindelser än ske i det värkliga litvet, så sällsynta äio 
de däremot inom komediens värld, och Menanden 
stycke har atan allt ivifvel slutat därmed, att Pam- 
philoB och Melitta >fått hvarandra*. Likaså är det 
åtDoiostoQe sannolikt, att Kharinos och Pamphllos' 
balfeyster ocksä blifvit ett par, ty lustspelet lider ja 
i dylika fall g^na af en viss horror vacui, som ej 
tål några <^ifta angå män och kvinnor, utan hälflt 
gifter ihop så många eom möjligt. 

Att detta lyckliga resultat åstadkommitfl genom 
en intrig, är äfven ganska troligt, ty den attiska kome- 
dien älskade ej de raka vägarna utan ville gärna bafva 
så många spännande förvecklingar som möjligt. Donna 
intrig ledes gemenligen af en förslagen parasit eller af en 
slaf, ty den unge mannen själf är nästan alltid så 
uppt^en af sin kärlek, att han pä sin höjd kan ställa 
till några dambeter, som bota att förstöra den eå 
slugt bygda planen. Någon parasit finnes, så vidt 
man vet, ej i detta stycke, och det är väl därför tro- 
ligt, att det varit den muntre Daos, som tagit sig an 
den unge Pamphllos' sak och efter bästa förmåga sökt 
lura den gamle Gorg^as — ty mot den gamle hus- 
bonden visa komediens slafvar sällan nflgon trohet. 

Men ofta är en aldrig så skickligt spunnen intrig 
ej nog att lösa alla förvecklingar, och det händer, att 
dessa därigenom blott blifra ännu mer intrikata. De 
attiska författame hade då ett annat medel till utt 
förfogande — nämligen »upptäckten». Möjligen har 
en dylik förekommit ocksä i denna komedi, och vi 
kunna åtminstone våga en gissning. Myrrhine upp- 
träder såsom enka, och dylika lyckas ej sällan i 
Sehäet, aatUa papper, VI. g 

Dpi ..d hy Google 



82 UEMASDBRa NYFCNHA KOlfEDIER. 

de attJBka komediems att mpptScka» aina män, aom 
de h&llit för döda. Att också Myrrhioe skalle &ter- 
finca Bin föilorade akta hälft, är därför ej nflgot allt 
för djärft antagande. Men om stycket utvecklat aig 
i denna riktning, bafva vt ej svårt att ntpeka deo 
rätte, ty den attiska komedien rörde dg med få per- 
soner, och Myrrhines man k&n blott h&fva varit en 
af dem, med hvilka vi redan gjort bekantskap, så- 
ledes KleaioetOB, ty Gorgiaa mäete anses mindre 
ISmplig — han, som redan var gift, kunde etj gärna 
få någoD glädje af att återbekomma ån ungdoms 
brad. Kleainetos däremot både redan förälskat sig i 
den nnge Eharinos, och denne hade visat den gamle 
en sona ömhet. Att denna sympati till slut visar sig 
bero på ett värkligt blodsband, är alldeles i sin ord- 
ning. Och med denna upptäckt lösas alla sväng- 
hetema. Kleainetos kan ju ej gifta sig med un ^ea 
dotter, och Melitta är säledee fri. Goi^as äter kan 
ej bafva något emot att låta sin son ingå ett la^igt 
äktenskap med en rik arftagenka, oob Pamphilos' 
och Melittas förbindelse ät därmed klar. Att Pam- 
philos' halfsfster till ersättning för sin förlorade brud- 
gum får den unge Kharinos, är blott ett koroll&rinm, 
ty äfven han är ju nu en lik arftagare, och måbSoda 
hafva de unga redaji fornt i hemlighet älskat hvar- 
andra. Då Kleainetos élatligen återfår Mynrhine, åter- 
stå af alla de uppträdande blott Gcrgias, Daoe och 
Pbilinna såsotn ogifta, och detta är ju ett ganska 
vackert resultat — föratsatt att Menander värkUgen 
utvecklat lustspelets handling på det sätt, som bär 
förslagsvis blifvit gjordt. 

Ungefär samtidigt med Geo^os påträfiade num 

Dpi ..d hy Google 



UENANDERS NYFUNNA KOMEDIER. 83 

ett annat ganska betydande Menander-fragment. Detta 
upptäcktes i den ytt«rst gifvande fyndorten Oxyiynkbos 
i Egypten och har ej hällei erbjudit några svärig- 
heter att identifiera; det tillhör nämligen Menandna 
lustspel Perikeiromeae, Bom genom åtskilliga citat 
redan förut vaiit tämligen kändt. Hjälten i stycket 
är en af diadoktldena vanliga lyckoriddare, en lego- 
soldat vid namn Polemon, som efter slutad tjänst- 
göring i Asien slagit aig ned i en grekisk stad, möj- 
ligen Aten. I sällskap med dg hade han sin älska- 
rinna, hetären Glykera, som således bar samma namn 
som Menandera egen konkubin. Då nu en antik föi- 
Mtare nppgifver, att Menander i en af sina komedier 
framstält denna på scenen, kunde man ju förmoda, 
att den ifr&gaTarande komedien varit just denna. 
Men olyckligtvis är namnet Glykera alldeles ej aäll- 
synt i skaldens dramer, och det är således ej säkert, 
att Perikeiromene varit afsedd att i förstucken form 
föreviga ett af skaldens och hans älskarinnas kärleks- 
gnabb. Ty om ett dylikt handlar stycket. 

I ett anfall af svartsjuka hade nämligen Polemon 
grymt misshandlat den vackra Glykera. Han hade 
sett henne samtala med en ung man och hade genast 
i denne vädrat en rival. I sitt raseri hade han då 
afskarit hennes gj'llene lockar. Men — den unge 
mannen var alls icke någon gynnad älskare, utan i 
värkljgheten Glykeras egen bror, som hon ätterfunnit. 
Glykera var nämligen en friboren flicka, hvilken så- 
som barn blifvit bortröfvad och i följd däiaf blJfvit 
hetör. Nu, då bon återfunnit sin familj, var därför 
hennee beslut lätt fattsdt: hon öfvergaf den brutale och 
otacksamme Polemon och flj^ttade till aln fader Patalkos. 

Dpi ..d hy Google 



84 HESAKDEBB KYFUKNA KOMEDIER. 

Dä fragmentet börjar, har allt detta redan paa- 
eerat. Polemon, som bittert ångrat ein öfverilning, 
är gripen af den djupaste törtri&an och känner, att 
han icke kan atbärda färlosten af den älskade. Utan- 
för Pataikos' bOB träfiar ban dennes eller Glykeras 
slafvinna Doris, oob midt i deras samtal börjar frag-- 
mentet, som tillbör slutet af dramat. Den stackars 
Polemon vill gfl och hänga sig, men Doris intalar 
honom mod och yppar slutligen, att den förolämpade 
sköna, rörd af bana föitviflan, redan i sitt bjärta för- 
låtit honom. Knapt bar Polemon gifvit luft åt sin 
förtjasning, förrän Pataikos och hans dotter träda nt 
ur huset, ocb utan vidare omarep försonas de älskande. 
Polemon för Glykera till laglig hustru, ocb till råga 
på BäUheten lofvar Pataikos honom tre talenter i 



Därmed slutar fragmentet, men de sista raderna 
antyda, att stycket haft en dnbbelbaodling — en 
kärlekshistoria mellan Pataikos' son ocb PMLlnos' 
dotter. Den enda antydan, vi få om denna, gifver 
osa emellertid grundade förhoppningar om, att äfven 
denna kärlekesaga slutat med ett bröllop. 

Bland samma Oxyrynkhosmanuskript bar man 
för öfrigt upptäckt äfven tvänne andra komedifrt^- 
ment. Det ena och större tyckes bafva haft en viss 
likhet med Georges, men kan icke med säkerhet 
ställas i samband med någon förut känd komedi. 



Dpi ..d hy Google 



De sista vestaterna. 

¥id foten of Palatinen och p& grSaBen af det 
gamla Foram lomaouni, ej liUigt från Castoie- 
teniplet ligga de vidatiäckta ruineroa af vestaleroaB 
forna palats. I sitt ouvannde skick äio de — este- 
tifitt sedt — föga tilltalande: Idgit och oansenliga 
murar af tnff och tegel, hvilkas antika saarmorhe- 
klädnad redan för länge sedan bottröfvate och öfver 
hvilka murgrönan ej tlllätitB att yäfva sin klädsamnia, 
gröna slöja. Vackra kunna dessa torftiga rester först 
blifva, å& vi för fantasien lyckats uppkonstruera det 
forna palatset och fiter befolkat dess portiker, atrier 
och kamrar meå de »virgines vestalee*, eoni där hade 
sitt hem. 

Men en dylik rekonstruktion af palatset kan 
endast bafva n&got intresse på själfva platsen, dä 
åhöraren bar lokaliteten lefvande framför sig och 
föreläsaren kan på ruinerna demonstrera sitt ämne. 
Jag nödgas därför här förbigå detta kapitel för 
att i stället sysselsätta mig med vestalema själfva, 
och jag väljer dä den period af denna institntions 

D or .«j hy Google 



86 DE SISTA VESTALESNA. 

biBtoria, som vi bäst känna — tack vare juBt de 
Biata gräfoingarDa — nämligen de sista aren af det 
ärevöfdiga kollegiets tillvaro. 

Denna ioBtitution var den måhända äldsta, som 
Bom ägde, och desB fortbestftnd utgör ett ^endom- 
ligt vittneebörd om den seghet, med bvUken vissa' 
gamla brak kunna hälla sig kvar, äfven Ifingt eftet 
det att de förlorat all praktisk betydelse. 

I det äldsta Rom, då bela befolkningen atgjor- 
des af ett eller par hundra boskapsherdar, som hade 
sina torftiga halmkojor uppe på den palatJoska höj- 
den — i detta Rom var eldens vidmakthållande en 
af >statensi viktigaste angelägenheter. Ännn förstod 
man blott att, liksom nutidens vildar, förskaffa sig 
detta kostbara kulturmedel genom att gnida tninne 
tritstycken mot hvarandra, och detta var en långsam 
och besvärlig procedur. Man föredrog därför att i 
en hydda hafva en ständigt brinnande, och därför 
äiven ständigt matad eld, från hvilkcn de olika hus- 
hållen kunde låna sitt behof. Men hela den man- 
liga befolkningen var om dagen borta med boskaps- 
hjordarna, familjemödrarna hade sina egna hus att 
bestyra, och det uppdrogs därför åt några unga flic- 
kor inom stammen att vaka öfver elden och se til!, 
att den ej utslocknade. Dessa voro de första >virgi- 
nes vestalesi. 

Syftet var således till en början rent praktiskt, 
men snart, i och med det att den stigande kulturen 
gjorde den eviga elden öfverflödig, fick denna i stäl- 
let en ideell betydelBC; den blcf symbolen på Etatetu 
eget tif, och vården om denna blef dårför en bland 
samhällets viktigaste uppgifter. Den lilla, runds 

D or .«J hy Google 



DB SISTA VEBTALERHA. 87 

halmkoja, i hvilken stammena eld fiån börjui flam- 
mat, förvaodladea därför till ett sirligt marmortempel, 
hvars egendomliga, ruoda form Tisseiliges fortfarande 
vittoade om deee nrspnmg, och fr&D Palatinen, där 
kojan tidigast st&tt, flyttades den ned till den plats, 
som snart blef Roma centrum eller Foram roroanum, 
dalg&ngen mellan de romerska höjderna. 

Här — i en lund, som redfm under republikena 
tid tyckes hafra sköflata och fÖraTunnit — reste sig 
nu det lilla Veatatemplet, på bvara altare den eviga 
elden brann, och i omedelbar närhet därtill uppför- 
des lAtrium Veatee» eller Vestalernas bostad. Horn 
detta, palats såg ut under republiken och den äldre 
kejsartiden, veta vi icke, då denna äldre byggnad 
gick under genom en eldsvåda under Commodus; 
men så mycket är dock säkert, att den icke låg i 
aamma riktning som den senare byggnaden, ty under 
denna har man upptäckt några rester af det äldre 
veetalpalataet, hvilka viaa, att detta hade en helt an- 
nan utaträckoing och ett annat läge. Den nya bygg- 
niogen uppfördes af Julia Domna, Septimlus Severua' 
gemål, en strängt bigott kvinna, bvars kataktäriatiaka 
■porträttbyst, såsom man kunnat vänta, återfunnits 
bland minerna. Anletsdragen äro icke romerska ; 
snarare skulle man kunna aäga, att få antika porträtt 
förefalla sä moderna aom detta svårmodiga, grubb- 
lande barbarhufvud. Det är en typ frän brytning»- 
tiden mellan kristendom och hedendom, och det är 
därför betecknande, att det var just hon, som åter- 
upprättade den institution, som under dessa slitnin* 
gamaa år kom att stå såsom symbolen pä den ro- 
merska reli^onen i dess motsättning mot kristendo- 

Dpir^ci hy Google 



88 DE SISTA VESTALEBNA. 

in«D. Och denna kontrast blir deeto tydligare, dä vi 
uppmärkBamma, att Atrium Vestee i viss män var 
ett hednialct nonnekloeter. 

Antalet af dessa antikens nunnor var icke Btort, 
blott aez,* och dessa delades i två grupper, de tre 
yngre och de tre äldre eller vestalee maxinue. I ' 
dagligt tal förbehölls dock titeln vestalia maxima Hk 
abedissan — för att begagna medeltidens spräk — 
eller den äldsta, som tämligen enväldigt tyckes hafva 
styrt hala anstalten. 

Rätten att antaga en vestal tillkom statens dfver- 
steprest, pontifex maximus, d. v. s. kejsaren sjäU, 
Bom äfven utöfvade fadersmyndigheten öfver vestar 
lerna. I senare tider, d& han ofta var borta från 
Rom — isynnerhet sedan han blifrit kristen ~~- före- 
tcftddee han af en vikarie, kallad promagister. Bland 
flera anmälda sökande utlottade ban en, eller ocksä 
kunde genom ett särskildt senatsbeslut en ättling af 
nägon framstående familj utan dylik lottning uppta- 
gas i det heliga kollegiet. Kompetensvillkoren voro 
i hufvudsak följande. Den blLfvande vestalen flck 
icke vara yngre än sex är och ej äldre än tio, hen- 
nes bada föräldrar skulle vara i lifvet, hafva ett fl&ck- 
fiitt rykte samt vara af fri börd eller ätminstone 
frigifna, och själf fick hon icke hafva något fysiskt 
eller psykiskt lyte. 

Sedan bon antagits, fördes hon genast till vestal- 
palatset, där hennes här afklipptes och offrades, och 
dör hon utbytte sina barnkläder mot vestalens hvita 



* last vid den tid, då iDstitationen upphör, sBgaa de 
vara sju, men deona uppgift kan bero p& ett misstag. 

D,o,l..(ibyGOOgle 



DE SISTA VESTALEBNA. 89 

drSkt. Därmod var bon Amaia (den Slskade), sflsom 
vestalnoTisen kallades. 

I oUkhet mot de knetna nunnorna förband hon 
dg icke till en beständig tjänstgöring i beigedomen. 
Efter trettio år var bon ftter fri och kunde dä ut- 
träda i Tfirldslifvet samt äfven fpfta sig, om bon sä 
ville. Meo endast fä tyckas hafva begagnat sig af 
denna rätt^bet, ocb de flesta stannade till döddagar 
kvar inom klostrets mniar. De företrädesiätUgheter, 
de där ätnjöto, voro ej häller att förakta. För det 
första bostaden. Ty dessa sex kvinnor disponerade 
ofver ett värkligt furstligt palats, strälande af dyr- 
bara marmorinläggningar, mosaiker och m&lningar. 
Säaom vanUgt under antiken utgjordes bosets cen- 
tralpunkt af en Öppen gård — bär 69 meter läng 
och 24 meter bred — som omgafs af eu korlDtisk 
marmorkolonnad i dubbla våningar, och rundt kring 
detta atrlnm lågo de talrika rnmmen grupperade. På 
08B gör visserligen denna bostad intryck af att vara 
mindre hälsosam, ty den ligger just vid foten af den 
palatinska höjden, som äfven nu borttager all sol och 
förut naturligen gjorde det ännu mer, då de svind- 
lande höga kejsarpalatsen reste sig p& palatineoB 
krön. I Bjälfva värket ligger palatset i en backe, 
hvara framsida begränsas af Sacra via och hvars bak- 
sida kantas af den 7,es meter högre liggande Nova 
via. Omedelbart ofvaniör Nova via löper Clivua Vic- 
torisB, 12,60 meter högre, och strax öfver denna gata 
ligger, ännu 11,7 5 meter högre, kejsarpalatsets sockel. 
Men dela hade vestalema sina boställsrum icke i de 
na bevarade fuktiga kamrama i jordvåniagen, utan i 
palatsets friare ocb luftigare ötvervåning utåt Sacra 

D or .«j hy Google 



90 DE 8IBTA VEBTALEBNÅ. 

via, delB har man i vSggania funnit ett ganska konst- 
rikt rötsyatem för rummens uppvärmning och åttor 
kände. 

Till byj^aden hörde ock en ansenlig tjänste- 
personal, B. k. fictores, å. v. b. handtvärkare, för 
byggnadenB vidmakthållaiide, nppyärmnlng o. s. ?., 
läkare och slafvar. Och icke blott BJälfva institatio- 
nen, utan ock vestalema själfra voro furstligt dote- 
rade; b& t. ex. anBl(% Tiberius ät en vestal, dä hon 
invigdee, en summa af 438,625 francs. I rang och 
anseende atodo de knapt tillbaka för nfigoa. Dä de 
begäfvo Big ut i staden, företräddes de, liksom kon- 
sulerna, af en lictor, och de fingo — något som för 
andra ej var tillätet — äka i vagn genom Roms ga- 
tor. Pä teatern hade de sin aärakilda plats i kejsa- 
rinnans loge, och om en dödadömd förbrytare på väg 
till afrätlflplatsen mötte ea af dem, erhöll han nåd. 
Och utom dessa hade de ännu andra privilegier. 

En dylik ställning öfvergaf man naturligtvis icke 
så ^tt, isynnerhet som göromälen ej voro vidare 
svåra. De trettio aren indelades i tre tjänsteperioder 
med tio Ar för hvarje af dem. Dnder den första 
lärde sig vestaleu yrket, under den andra utöfvade 
hon det, ooh under den tredje undervisade bon de 
nyinträdande. Själfva tjänstgöriogen bestod hnfvnd- 
aakligen i böner för det romeraka folket och kejsar- 
familjea, i värden om den eviga elden och i bere- 
dandet af den heliga offerfödan. Bestämmelsenia 
härom löja stor älderdomlighet och innebälla mycket 
kanktäriEtiska vittneabörd om själfva institntiocena ur- 
sprung. Slocknade nämligen den heliga elden genom 
någon vestals försumlighet, sä straflades hon s&aom 

Dpi ..d hy Google 



SE BI8TA VE3TALERNA. 91 

ett bam medelB kroppslig aga, som tilldelades henoe 
a{ pontifex maximas, vestaleroas >fadet», och dea 
slocknade Ugan kunde endast p& b& sätt återtändas, 
att maa gned tväone trästycken mot hvarandra, tills 
dess att de fattade eld. Offerfödan, som skulle be- 
redas till vissa högtider, vittnar om samma primitiva 
civitisatioB : en saltlake i en grof primitiv lerkruka 
och ett slags gröt, mola aalaa — tydUgen den föda, 
som vid institntionene uppkomst var den vanliga i 
Lntium. 

Den enda skyldighet, som därutöfver ålåg vesta- 
len, TSf obrottslig kyskhet, och biöt bon bSremot, 
var straffet strängt: hon begrafdes nämligen lefvande 
på det s. k. Campos Sceleratas vid Porta Capena — 
ett straff, som betecknande nog drabbade icke så få 
vestaler under den äldre kejsartiden. Men å den 
andra sidan tyckes staten s& mycket som möjligt 
hafva sökt skydda henne mot frestelsen; Eå fick hon 
icke åskåda de atletiska täffingarna, och ingen man 
tilläts att träda inom klostrets murar. 

Själfva abedisBoma, vestalea maximiE, voro dock 
troligtvis genom sin ålder skyddade mot förförelgen, 
ty därigenom att vestalerna i regeln stannade kvar 
äfven efter de trettio årens slut, kunde det dröja 
ganska länge, innan novisen bann upp till värdighe- 
ten af vestalis maxima; b& t. ex. visar en inskrift, 
att Jnnia Torquata ännu efter sextiofyra års tjänst ej 
bunnit denna grad, och den bon slutligen efterträdde, 
hade i femtioeju år innehaft rangen af vestnlis ma- 
xima. Men det var nog icke endast åldern, som 
åstadkom denna förändring. Tiden hade växlat lynne. 
Kristendomens seger vinningar ätervärkade nämligen 

D or .«j hy Google 



92 DE 8ISTA VESTALEBNA. 

på den Biitika hedeadomeD, som na ttr öfrer äg en 
varm religiöa färgton, en innerlighet och ett allvar, 
Bom gfira att BkiUnaden mellan detma hedendom och 
kristendomen ofta förefaller att vara blott en yttre. 
Han bflhöfver endast betrakta de bilder, vi bafva af 
de sista vestalema. Dessa porträtt äro icke blott de 
konstnärligt finaste alstren af antikens döende bild- 
buggarkonst; de visa oss också några sUlspordt tLdla 
kvinnoaoleten — anleten, som tala om segerrikt be- 
kämpade lidelser, om strängt allvar och sedlig kraft. 

Under 300-taIet, den stora biytningstideii, be- 
traktades * också Veetatemplet såsom en af hedendo- 
mens fastaste boi^ar, och fÖrbindelBema mellan ves- 
talerna och det hedniska senatspartiet tyckas bafva 
varit ganska lifiiga. Chefen för detta under Julia- 
ntis' korta regeriog var Vettius Agorius PnetextatiiB, 
och af tacksamhet mot honom reste vestolema hans 
staty i sitt atrium, där piedestalen nu återfonnits; 
strax bredvid träSade man statyns karaktäristiBka 
hufvud. Detta fynd kompletterar pä sBtt och vis ett 
annat, som gjorts redan 1591. Då återfann man 
nämligen pä ICsquilinen, vid den nuvarande Via Me- 
mlana, minerna af PrEeteztatns' villa, och bland dem 
låg en tämligen väl bevarad staty af Coelia Concor- 
dia eller den vestalls maxima, som i Vestapalatset 
rest Prsetextatus' bildstod, 

Demia Coelia Concordia var förmodligen den 
näst sista, som innehade abedissans ansvarBfnUa plats, 
och det var hårda tider för hedendomen, dä hon 
trädde i spetson för Vestas preetinnor. 

Efter det toleransedikt, som Constantinos den 
store ntfdrdat, ocb som nominelt llkstSlt de olika 

D,o,l..(ibyGOOgle 



DE SI8TA VESTALERNA. 93 

reli^oDeroa i det romersk riket, följde andra kej- 
serllgii dekret, som voro direkt riktade mot den 
gamla kulten. Efter allt att döma kände dessa lik- 
väl ej tillämpas i staden Rom, där majoriteten af 
befolkningen med all eannolikbet fortfarande var hed- 
nisk, och imder Jalianus' korta regering (3C1 — 363) 
fick det konservativa partiet for ett ögonblick Äter 
vind i seglen. Flera kristna i en inflytelserik ställ- 
ning aSöIlo, och det sig Qt, Bom om den nya lärans 
s^ert^ sknlle hejdas. Bakslaget biel desto krafti- 
gare, ooh om detta bakslag vittnar äfven en af vestal- 
palstsets inskrifter. 

I joni 364 — således jämt ett &i efter Jnlia- 
nns' fall — restes där, nnder atriets kolonnad, en 
bildstod öfver den dä tjänstgörande vestalis maxima. 
I den ännu bevarade inskriften ä sockeln prisas bon 
för Bin kyskhet och sin lärdom i ofieivetenskapan, 
och att hon stfitt pä god fot med ptestetaa, framgår 
däraf, att det just var ponti&kalkollegiet, som egnade 
henne denna hedersord. 

Men efteråt har man tydligen ändrat mening. 
Från inskriften är nämligen hennes namn med flit 
bortburet, i enlif^et med det antika bruket har 
detta »dömts åt glömekan», och hon måste således 
hafva begått ett brott, som gjort henne ovärdig att 
bevaras i eftervärldens minne. Hvilket har då detta 
varit? Svårligen kan det hafva varit någon förseelse 
mot den stränga kyskhet, som ålåg vestalen. Utom 
det att inskriften jaet prisar hennes dygd i detta af- 
seeude, hade hon som vestalis maxima troligen en 
ålder, som fredade henne för ungdomens lidelser, 
och svårligen sknlle de kristna författarne hafva un- 

Dplr^ci hy Google 



94 DS eiSTA VESTALERNA. 

derlAtit att omnämoa en dylik skandal, om åea pas- 
serat. Lfingt troligare är därför, att den okända ve- 
stalena namn dömte åt glömskan, därför att hon p& 
ett annat sätt svikit Vesta: genom att öfvergå till 
kristendomen. Och härom bafva vi vSrkligen en 
underrättfllse. I en af aina dikter prisar den samtida 
kristna skalden Pnideotins en yeetal vid namn Claa- 
dia, som i den heliga martyren Laurentii tempel trädt 
öfver till kristendomen och troligen blifvit nunna i 
det bredvid liggande klostret. Undersöker man na 
inskriften närmare, vill det se ut, som om det ut- 
plånade namnet i^kligen börjat med ett iC>. 

Måhända har man också återftinnit ett fragment 
af Bjälfva bildstoden. Strax bredvid sockeln påträf- 
fade man nämligen i en afloppstmmma en sönder- 
slagen veatalstaty, och det är ej otroligt, att vi bär 
bafva rastema af den brottsliga vestolens bedersbild, 
som pi detta sätt profanerats, efter det att bon sjSU 
öfvergått titl kristendomen. 

Det var efter henne som Codia Concordia mot- 
iog styrelsen Öfver den vacklande institutionen, och 
under hennes tid följde olyckorna slag i elsg. År 
382 utfärdade kejsar GratJonns sitt bekanta dekret, 
hvarigenom han beröfvade de hedniska prestema, så- 
ledes äfven vestalema, de prlvil^ier, de förut ioDe- 
haft, samt indrog all tempelegendom. 

Slaget var hårdt, men icke afgörande, ty Slveu 
om staten icke längre bekostade de hedniska oSren, 
var det dock privatpersoner fortfarande obetaget att 
at egna medel upprätthålla dessa. En mängd in- 
skrifter visa också, att man med hänfördse begag- 
nat aig af denna utväg och icke a^tt nå^pra utgifter 

Dpi ..d hy Google 



DE SISTA VESTALEIINA. 95 

för att Tärna deo fädem^rfda tron. Den hedDiska 
religioeiteteD Sammar en sista gäng app med värkl^ 
iidelsefultfaet, och särskildt hängaf man sig åt Isis', 
Kjbeles och Mithros' taystiska kulter. Men äfven 
Vesta hade sina hängifna anhängare, och tempeltjäD- 
Bten i heoneB helgedom tyckes hafva fortgfttt sflBom 
förut noder lyckligare dagar. 

FöTgäfves sökte det hedniska eenatspartiet att fi 
det olyckliga dekretet uppbäfdt. I stället kom 391 
en Dy ukas, som för alltid förbjöd alla hedniska offer, 
äEven dem, aom bekostats af enskilda, d. t. b, en 
lag, som fullkomligt mattade dödshugget åt den 
gamla religiouen. Men detta var mer än man kände 
bära. Kejsar Valeotinianus mördades, och ett upp- 
ror brsat lös. I spetsen för detta stod det hedniska 
senatspartiets chef Nicomachus Flavi&nus, som på 
tronen appsatte en skuggkejsare, thetont Eugenius, 
hvilkeQ, ehom nominelt kristen, fullkomligt gick i 
det hedniska partiets sold. Och nn först kom den 
sista, sfgörande kampen att atå mellan Eristos och 
Jnpiter. Från Byzans ryckte kejsar Tbeodosius an 
emot Italien för att knfva upproret, och i Rom rustade 
man sig till motatånd. Med fanatisk tro anropade 
man de gamla gudarna om hjälp. På Boms alla 
altaren flammade åter ofierlågan, Flavianiis ledde själf 
laisproceesionema genom staden och tog det mystiska 
blodsdopet, tauroholium, som i magisk kraft ansågs 
öfrergfl den kristna -vattenösningen. Stadens murar 
renades högtidligen från den kristna smittan, och i 
alppaaeen stäldes bildstoder af Jupitei latialis, som 
med sina blixtar skulle drabba Theodosius' legioner. 
På fälttacknen sattes bilder af Hercolea innetus, ooh 



Dpi ..d hy Google 



96 DE 8I81A VEBTALEBKA. 

Bå ryckte FlavianoB mot norr. I Beptember 394 
otötte de bägge härarna samman vid Aquileja, och 
denna kamp blef afgörande för världens Öde: de 
krifitna segrade, och hedningarna ledo ett förkn^saode 
nederlag. 

Hedendomen vai na för all framtid fallen. Kort 
därefter infann sig segraren i Rom, och templen 
BtÄngdea för alltid. Den 17 september n&dde under- 
rättelsen om Aquilejaslaget fram till Tiberstaden, och 
förmodligen var denna dag den aiata, under hTilken 
Veetas heliga eld ännu flammade på gudinnans altare. 
Men nAgon plundring och nAgon profanation tyckaa 
de kristna icke hatva låtit komma sig tJll last. De 
hedniska templen stängdes, men de brötoa icke ned, 
och gudabilderna flyttades blott ut pA de offentliga 
platserna att pryda dessa. Med all sannolikhet fingo 
äfven de gamla vestalema till döddagar bo kvar i Edtt 
forna hem, ty af offentliga palats hade man i Rom 
mer än man behöfde. En anekdot, som den hedni- 
ske bistorieekrifvaren Zosimus anför, häntyder i bvarje 
fall härpå. Stilicos gemål Serena ville e» ging, be- 
rättar han, t^a ett smycke fiån gudinnan Rbea, 
hvars bild befann sig i Veetahelgedomen. Men d& 
trädde en gammal vestal fram, som kvidande irrade 
kring i de tyBta, öfvergifna salarna, samt öfverhöljde 
den tempelskändande kvinnan med sina förbaondser. 

Detta var i början af 100-talet, och förmodligen 
var hon den sista vestalen. 

Sedermera höra vi intet om palatsets öden, men 
tväone under de senaste gräfuingama gjorda mynt- 
fynd gifva oss dock nfigra upplysningar. Efter d« 
sista vestalernas död förvandlades deras bostad tydli- 

Dplr^ci hy Google 



DE BISTÅ. VEBTALERNA. 97 

geo till ett piofanpalatB — ty till n&got skulle den 
öde byggnadeii dock aovfindas; i detta syfte inlades 
nägrfl illa bygda murar, och nya fcinBter npptogoB. 
Ea af de kejaeiliga ämbetsmin, eom 472 bebodde 
detta palats, dolde dä i eu af palataeta korridorer ea 
Btörre galdskatt — omkring 400 guldmynt, af hvilka 
närmBie 360 äro präglade under keJBar Anthemius 
(467 — 472) ocii de öfriga förut — och anledaiagen 
3r lätt att företa: detta år plundrades nämligen Rom 
för tredje g&ngen, af Ricimers skaror, och palatsets 
herre ville tydligen p& detta sätt rädda sitt guld un- 
dan barbarerna. 

Vid en för^Aenda gräfoing hade man gjort ett 
annat fj^nd, en samling mynt frio p&fven Martin 11.8 
tid (942—946). Dessa mynt äro sä godt som nte- 
alntande angloBachsiBka, hvilka för öfrigt nästan al- 
drig p&träfiats i Rom. Man bar därför gjort den 
mycket sannolika slutsateen, att man bär återfunnit 
en del af den från England komna Peterspenningen, 
och att palatset i följd däraf vid denna tid dispo- 
nerata af en påflig ämbetsman. 

Förmodligen var palatset redan då af brist på 
vård Idll ytter%het bofätligt. Gtt århandrade däreft» 
störtade det fullkomligt samman — 1 den förfärande 
sköfling, Bom norrmanden Robert Guiscard 1084 lät 
den eviga staden undergå, och som af atrium Vests 
gjorde en hop al ruiner, hvilka först i våra dagar 
befriats från de hopade gmBmassoma. 

I dessa miner slog sig slutligen under medeltiden 
en koloni kalkbrännare ned, och dessa fullbordade 
förstörelsen. _^__^___ 

Sekäet, Oaala papper, VI. 7 

Dpi .?d hy Google 



Ströftåg i det gamla Paris. 

J^^å den Tänetra SeiaeBtranden, egentligen mellan 
\^P Seino och de b&da ståtliga boulevarderna S. 
Michel och S. Germain, ligga de få reeter, som åter* 
Btå af den gamla, lärda medeltidBstaden Paris. Deeaa 
rester äro ej många, oågra kyrkor och ett tjog trånga, 
vinkliga och smntaiga gator. De förfallna hnsen, aom 
ingalunda stamma från medeltiden, beboe mest af 
fattigt folk, och i nftgra finnaa dessa bekanta natt- 
bätbärgen, där den afsigkomne mot o&gra sons f&r 
tak dfrer hulvudet for ett par timmar. 

Det enda, som återstår af forntiden, är gatornas 
form och namn, och likväl är åei med ett viaet ve- 
mod, som man ser en gata såsom Rne Gällande, 
hvilken i medeltidena Paris var lika ryktbar som 
Plaoe de la Concorde åi i nutidens, falla ett oSer för 
den moderna gatnregleringen. På en person med 
antikvariskt sensibla nerver värkar det där nn pflgfi- 
ende nydaningearbetet, som om han skulle tvingas att 
bevittna, huru en gammal och stolt fursteaUlktB stam- 
boi^ restaurerades till en elegant och prydlig bank- 

Dpir^ci hy Google 



btbopTjIO i det oaula pabib. 99 

lokal. Ocb möjIigeD har man riltt att tycka, att sta- 
den Paris kunde kosta på dg lyxen att låta denna 
gamla minDesrika komplex stå kvar i sitt pittoreska 
förfall. Eleganta boulevarder finnes det ju nog af, 
men gränder, som vittna om, att den moderna värl- 
dens hufvadstad — ty det är dock Paris — tillika 
är en gammal, aristokiatiak stad med medeltida anor, 
det är det mera ondt om, och nr hygienens synpunkt 
göra väl dessa få kvarter icke någon gkada. 

Men för dylika sentimentalt antikvariska fanta- 
sier har det moderna Paris' radikala munidpal- 
styrelse icke någon medkänsla, och det torde nog 
därför ej dröja många år, innan de f& återstående 
resterna af det gamla Paris föravonoit från jorden. 
Rne Gällande och dess grannar äro dödemfirkta, men 
joert därför bafva de blifvit mig desto kärare. Hvarje 
gång jag besöker Paris, brukar jag därför alltid anslå 
några timmar ät ströftåg i denna labyrint af gränder, 
och för hvarje steg bar JAg dä träffat pä minnen från 
en tid, i hvilkea jag nu en gång förälskat mig — 
minnen, som också knyta sig till den svenska bild- 
ningens historia under länge sedan gångna tider. 



Vid den jämförelsevis breda Kue S. Geneviöve, 
Bom leder upp till Ecole Polytechnique, låg en tid 
det danska kollegiet eller studenthärbärget strax bred* 
vid den stora hall, som nn upptager det forna kar- 
tDeliterklostrets plats, bvars minne dock ännu beva- 
rats i namnet på parallelgatan Rae dea Carmes. Båda 
gatorna mynna nn som fordom ut i Plac« Maubert, 



D or .«j hy Google 



100 BTRÖFTÄG I DET GAMLA PABIS. 

centrum för medeltidens glad» atudeiitlif, hvilket icka 
dämpades af den galge, aom reste sig på toi^ets midt. 
Vidare anygt måtte det icke hafva varit här. Fram- 
för mig ligger en haodlii^ från 1366, i hvilkea de 
danska Btndentema jämte några deras grannar klaga 
p& de slaktare, som bodde vid gatan. Enligt gammal 
häfd skulle bloU åtta stycken få bo där, men du 
hade aotalet stigit till trettiofyra och ökades »dag- 
ligen». £lodet fråo de slaktade djuren sl<^ nt p& 
gatan, och dit kastade man ock allt annat alskräde 
från elakten, så att stanken kändes pä längt häll — 
nSgoQ rengöring af gatan förutsatte man naturligtvia 
ej i medeltidens Paris. 

Äldst hade danskarna sitt härbärge vid deu liUa 
tränga Rae des angJais, som ännu ännes kvar med 
sitt gamla namn strax bredvid Boulevard S. Germoin. 
Namnet har en viss historisk innebörd och är ett 
minne frän den tid, då de främmande studenter, 
hvilka strömmade till det ryktliara medettidsumversi- 
tetet, hälst slogo sig samnian i kolonier, som occu- 
perade en hel gränd. Engelsmännen — och till dem 
räknades dä ooksfi skandinaverna — hade d& ät sig 
utvalt denna gata, som med anledning däraf erhöll 
namnet Rae des anglais, med säkerhet redan på 120O- 
talet, ty under det nästa århundradet hade engels- 
männen redan lämnat Paris för de nybildade engelska 
muversiteten. AI samma anledning bär en litm, ej 
långt däri&än belägen gi^d namnet Rue d'Eeo8se, 
skotska gränd. 

De gator, där Bvenskame höllo till, finnas lika- 
ledes kvar med de gamla namnen. UpaalakoUegiet 
läg vid den na jämförelsevis breda odi sny^ia Rne 

Dpi ..d hy Google 



BTRÖnÄO I DET GAMLA PARIB. 101 

de Serpente, Bom löper n^rlonda parallelt med Bon- 
levard S, Qermain och myDDU ut i Boalerard S, Mi- 
cheL Den Bveneka egendomen Ij^ förmodligen midt 
pft den plats, Bom nu npptagea af den aiBtnämnda 
bonlevarden. Den bestod af tvä hos, som dock san- 
nolikt blott hade en vAning hvar, och en t&mligen 
stOT tr&dgärd, som stod obebygd ända till 1497, om 
ej lingre. Bvenekarna hade d& emellertid redan för 
I&nge sedan blifvit af med bftde trädgård och has, 
bvllka senare af brist p& omvårdnad tyckas hafva 
ramlat omkull af sig sjålfva — en företeelse, som 
alls icke var ovanlig i medeltidens Paris. Inetitntio- 
nena ^ansperiod infaller i slutet af 1200- och böljan 
af 1300-taIet, och genom åtskilliga handlingar kunna 
vi f& en ganska god inblick i de svenska stadentemas 
lif i hosen vid Rne de Serpente. 

Stndentantalet var ej stort, blott tolf, ooh ofta 
fnnnoa ej så många. De mest gynnade fingo där 
hosnim, ved, mat och dryck samt hade tolf denarers 
eller styfrers anderstöd i veokan. Andra tyckas hafva 
fått betala för maten och åter andra fingo inga pen- 
ningar i nnderBtdd. Någon anderrianing låmnadesej 
i kollegiet, utan den fick stndenten skaSa sig pä 
annat håll. Vården om huset och uppsikten öfver 
rtudentema handhades af en s. k. piokorator. Denoe 
BkuUe ock tillse, att studenterna ordentligt begäfvo 
sig i kyrkan och läste de dagliga bönerna. Vid bor- 
det gick det till — eller skulle åtminstone gå till — 
som i ett kloster. Några högljudda samtal tillätos 
^, utan i atUlet skulle de äböra den legend, som af 
en stipendiat skulle läsas. Efter den gemensamma 
måltiden hölls bordsbÖD och lOmt skulle i^lsignelsen 

Dpi ..d hy Google 



102 stböftIg i dbt oahla pabis. 

läsas; kvällen ^nades &t «□ aftoDgudstjäogt. Alla voro 
skyldiga att äfven Bina emellsD tala latin, och brott emot 
denna föreakiift straffadee ganska strängt Spel, B&ng, 
dryckeslag och oväsea toio alldeles f örbjndna, och stnden- 
ten fick ej ens faafva fåglar eller hundar i huset. Eftei 
deue. k. eldsläckningen p& kvällen, fick ingen ISmns 
kollegiet atan särskilde tillstånd — med äera föreskrif- 
ter, som visa, att man åtminstone viUe atbilda staden- 
tema till värdiga kyrkans tjänsre; om det lyckades är en 
Iråga för sig, till hvilken jag sedan återkommer. 

Ostgötame hade sitt kollegium vid den nyss om- 
talade Rue des Carmes — bvor där är icke lätt sä- 
kert, ty de medeltids hosen bestodo sig ej med nam- 
mer som nu, utan hade vissa skyltar, efter hvilka de 
appkollades. Lioköpingskoll^et hade ett hjorthorn, 
men olyckligtvis — för bestämmandet af läget — 
fonnos många Ad eomu earvi vid samma gata. Vfist- 
götame, Skarastiftet, hade ett hos, som pryddes med 
en bild af den heliga jungfrun. Denna egendom låg 
vid den nuvarande Rue de S. Jean de Beauvais, som 
från Boulevard S. Germun går upp till Coll^ de 
France, och bestod af två hue, en källare, ett stall 
och en trädgård. Ännu på l&OO-talet befann sig 
denna egendom i den »tyska» nationens vård, och 
som det tyckes har Skarastiftet aldrig försålt den. 
Det kan därför vara ganska möjligt, att domkapitlet 
i Skara har fullt laglig rätt att återfå sin gamla tomt. 
Bom nu bör vara ganska värdefull. Så mycket är 
emellertid säkert, att Skarastiftet ännn i början af 
1400-talet var i okvald besittning af sitt koll^nm. 
Därefter inföll, i följd af det engelska kriget, noi- 
rersitet^ts djupaste förfallsperiod, och de främmande 

Dpi ..d hy Google 



BTSÖFTÅQ I DET OAHLA PARIS. 103 

stadenteroa lämnade hoptals det olyckliga, &f pnt 
och boDgereDöd betosökta Paris. 1438 fanna t. o. m. 
ingen «nda främmande stadent kvar i staden. När 
de något nenare återvände och främlingenationeo, den 
B. k. natio allemannica eller anglicana, åter kunde 
ktMutitaera äg, tc% denna helt natmligt vård om de 
herrelöaa ^^domar, som tillhört de främmande sto- 
dentema. Ocb på aå aätt kom också SkarastiftetB 
faoB nnder natiooens vård. Men nationen hade ingen 
Sganderätt till hoeet, ntan var — såsom vid ett par 
föregående tillfällen inträfiat — skyldig att återställa 
detta till Skarastiftet, när detta framsl^de några an- 
språk därpå. Detta åter skedde blott, när svenska 
gtadenter från stiftet kommo till Paris och befaöfde 
logis. Några dylika läto emellertid ej böra af sig, i 
Skara glömde man därför bort hela saken, den ityska* 
nationen började så småningom att betrakta sig som 
rätter ägare, och i den tron sålde man nog sedermera 
egendomen. Ledsamt nt^ finnas dock ej Skarastiftfits 
^na ätkomsthandlingar i behåll — såsom Upsala- och 
Linköpingskollegiets — och en blifvande process skulle 
därför måhända blifva till sin utgång något oviss. 

Dessa stndentbärbärgen voro små och obetydliga, 
liksom medeltidens öfriga hos, illa uppförda och i 
r^eln ytterst bofälliga. Af en parisisk byreslista från 
1200-tBlQt finna vi, att husen i det latinska kvarteret 
vanligan innehöUo blott en fyra å fem mm, men där- 
emot ofta hade särskilda athns såsom stall, källare 
o. s. v. samt trädgård. Tomten hade således änoa 
icke något egentUgt värde i Paris — stora distrikt 
på den vänstra stranden lågo ännu alldeles obebygda 
— ocb bus, som både mer än en våning utom bot- 

Dpi ..d hy Google 



104 STRlSFTiö I DIT OAULA PABIS. 

toav&oingeD torde hMiv» hört till de förBviimande an- 
daotagen. I franska BmAstäder, t. az. i Caen, finnas 
Sona åtskilliga dylika hus kvar, och typen kan, ob«- 
tydligt fötilDdracI, bma ses i Stockholm i nftgra il- 
derdomligo, oansenliga stenhas, som fdrdröjt mg kvar 
i hafvudfltadenfi forna utkanter. Hyran pfi ett hos i 
det latinska kvarteret var också ganska fadl, på 1200- 
talet blott en 7 å 8 francs om året 

Dessa stQdenth&rb&i^eu voro förmodligen de säm- 
sta kyffena i Paris, tack vare stadentemas brist på 
ordning och sny^het. Så t. ex. hade Linköpings- 
k(^egietB hus en gång hyrts ut åt en >pedagc^>, 
men på endast några månader hade han och hans 
elever så snoskat ner hnset, att det kostade den di 
ej obetydliga Bomman af en franc att forsla bort all 
orenlighet, som onder deras tid hade hopat sig i här- 
bärget, och att denna rengöring endast omfattade d«t 
aldra gröfsta arbetet kan man med kännedom om m«- 
deltiden i öfrigt taga för gifvet. I SkarakoUe^eta 
statuter förekommer «a paragraf, att ingen ägde rätt 
att kasta sitt vatten på golfvet — ett förbad, som 
antyder, att detta dock ej hört till ovanlighetema. 
Lägger man därtill, att det ofta renade in och att 
marama ständigt hotade att ramla — linköpinga- 
koliket refs värkligen för att andvika ett ras — aå 
får man en någorlunda god bild af de svenska här- 
bSi^enas utseende på 1400-talet, då viaserl^en sven- 
skar endast tillfälligtvis besökte Paris. 



Men vi fortsätta våra antikvariska stroftåg. I 
hjärtat af det e^nUiga Quartier latio ligjiw en liten 



Dpi ..d hy Google 



STBÖFTÅQ I DET QAMLA FJLBIB. 106 

trärgatat som ftnnn bär namnet Bae dea paohemini- 
en, den gamU vicoB pe^amenomm. Här bodde un- 
der medeltiden de pergamentahandlare, som It nni- 
nrsitetets alumner Bålde det sft viktiga pergamentet, 
pi hvilfcet böckerna och föreläsningBantecknliigsrDa 
BkrefvoB, och detta namn dterkallar i minnet medel- 
tidens hela starka fackföreningsrässn och det därmed 
följande tyranniet. Pergamentehandlaren var nämli- 
geax ej sin egen herre ooh knnde ej själt aätta pris 
på sin vara, utan han var helt enkelt tjänare ftt det 
mäktiga skrä, eom hette Unlverdtae ParisienBis. Hvarje 
akiimforaäljare, som kom till Paris, skulle torgföra sdn 
vara i en lokal i kyrkan B. Matborln, där Sera «{ 
aniveisitetet utnämnda förtroendemän estte piis på 
ISggeo. Under 24 timmar öngo blott studenter köpa 
pergament, ooh först efter denna tid hade pei^;amentB- 
bandlame i^tt att köpa. Pä samma sätt stodo bok- 
handlare, bokbindare, akrifvare o. s. t. under unirer- 
sitetets lydno. 

Ej l&ngt från Rue des parcheminiers li^er en 
liten obetydlig gata, Rue du Fonarre eller aom den 
fordom hette på latin Vious Straminis eller Strami- 
nnm. Med de parisiBka myndigheternas böjelse att 
äodra gamla biBtoriBka gatunamn — en böjelse, som 
tyvärr ej är ^endomljg för Paris — har en del af 
deima ruskiga gata na fått det klingande namnet Rue 
de Dante. Anledningen härtill är tydligen följande. 
I Villania Sorentinaka krönika uppgifves, att Dante 
stadeiat i Paris. Är denna upi^ift säkei, ooh hat 
vidare Dante där idkat filosofiska och ^ teologiBka 
studier, si har han säkerligen vandrat fram genom 
B(M du Fouaire, ty där lågo de filoM^ska Ifirosalama. 

Dpi ..d hy Google 



106 STRÖFTÅO I DET OAHLA PABU. 

Men med BamniA rätt hadfl man buonst appkalk 
gitan ett«r hvilken som hälst modeltidflUrd, soni Btn- 
derat i PariB, ty illa ntan undantag mSste de en 
gång med flina bl&okhom och sina föralSflningah&ft«D 
undei armen hafva tnunpat Rue da Foaarre'B mark. 

Den, Bom är van vid vAra dags» ståtliga um- 
TemtetspalatB, och som genom att träda på dg Lyckans 
galowhei helt hastigt blefve försatt till det forna Bne 
da Fouarre, skalle helt nsst känna sig betydligt öf> 
verraskad. Husea voro eom vanligt oansenliga och 
beetodo af en jordTåniog samt en fifvervAning med 
en två å tre små mm i hvardera. Någon eldning 
fOrekom ioke, atan stadentema fingo packa aig smm- 
man så godt de kände och genom sin andedräkt 
värma app de låga kamrarna. Bord och bänkar sak- 
nadea likaledes, och studentems t<^ plats på goUvet 
— på halmen, hv&raf också förelåsninge^tan fick 
sitt namn. Det enda bohaget vai därfdr föreläsarens 
palpet. loke ens ordentliga lås fannoB, och för att 
halm och pulpeter ej skulle stjälas bort, afstfingdee 
gatan nnder natten med kedjor och vakL 

Husen ägdes ej häller af universitetet, som öfver 
hntvud ti^t ej hade någon egendom alls, atan blott 
var en t&mligen »ideell* ffireoing af lärarna i Paris, 
och de föreläsuingslokaler, som b^^nades, hyrdes af 
föreläsarne antingen af vederbörande nationer, som 
ägde några, eller af privatpersoner, som dock ej hade 
rätt att god^ckligt bestämma hyresbeloppet. Ty hy- 
ran för alla de bus, som behöfdes af univermtetet — 
antingen till föreläsoingslokaler eller till studentbo- 
stader — bestämdes af en kommission, som tillsattee 
af magistrama och i hvilken dessa hade mqoriteten. 



Dpi ..d hy Google 



BTBÖPriQ I DET GAMLA PABI8. 107 

En hnsägare kunde vieserligen BJ&U i& bebo sitt hoe, 
men ville han byrå ut det, så oiAste han åt den 
nämnda kommissionen öfverlämna rättes att bestämma 
byrån, och flytlade nAgon efter uppgörelee blott med 
^aren in i ett dylikt hue, som en giag ookuperats 
af oniverntetet, vräktes han af detta utan vidare. 

Med anledning häraf bestämde allUd en nation, 
hvilka magistrat som skulle under året fä disponera 
öfver de lokaler, som nationen själf ägde eller hyrde. 
Härför betalade han hyra, men fick göra sig betäckt 
genom ähörames kollegieafgifter. 

I den tidiga morgonstunden — redan >vld kA- 
ap{^ngen> enligt I^en, som dock, tack vare fSre- 
läsames och atndentemas lust att sofva, ej vidare 
strängt efterlefdes — började de 8. k. artistemas (d. 
v. B. filosofiska fakultetens) föreläsningar i Rue du 
Fouarre. Några ljus beatodos naturligen ej, och före- 
läsDingama skulle vara afslutade vid tersen elter den 
tredje timmen, dä de teologiBka föreläsningarna bör^ 
jade, hvilka lärarna i den filosofiska fakulteten nu 
skalle sAsom lärjungar ähöra. 

Föreläsningarna voro ganska olika mot dem, som 
nu förekomma vid ett universitet, bäde beträffande 
ämne och föreläaningssätt. De böcker, som skulle 
läsas till examen, voro i lag noggrant bestämda — 
men studenten hade i regeln icke några böcker. Före- 
läsningen bestod därför vanligen däri, att magistern 
föredrog och utlade en dylik examensbok, t. ex. 
Ariatoteles' logik, under det att studenterna i sina 
häften antecknade hans ord. Visserligen päbjöds det 
i statuterna, att föreläsaren ej skalle fä blott diktera, 
utan att han skalle tala fritt »såsom man predikan, 

Dpi ..d hy Google 



108 STRÖlrio I DET OAHLA PABIS, 

mta denna Ug afterlefdes ej, och stndentems hfilsade 
med ovSsen oob atenkastning den fSrel&saie, som gjorde 
ett föraök att bryta med den gamla, fSr en lat lArare 
och okunniga elever så bekväma metoden. 

Btudentema i Roe dn Foaarre, d. v. b. de stn- 
denter, som tiUbSrde den filoeofieka fikulteten, Toro- 
också yngre in i vAra dagar, och ofta voro de ej mera 
Sn 12 å 18 ir. Hagistrama voro afvea nnga, i r^;eln 
nlgra och tjogo år, och de ojämförligt flesta lists pi 
tiu s. k. högra examen (inom den toolo^aka fakulte- 
ten). Stndentema voro såledee närmast Bkolgossar, 
och lärarplatserna vid Rae dn Foaarra motsvarade pi 
sätt och vis senare tiders a. k. akademiska konditio- 
ner, ty för vår tids sätt att se voro dessa magistrar 
blott äldre stadenter, som bandledde yngre. 



Våra landsmän liksom andra Mmlingar från 
norr ooh öster tillhörde den engelska eller — som 
den sedan kallades — den tyska nationen. Någon 
hdnl för sina öfverläggoingar hade denna lika litet 
Bom de andra nationerna, ntan sammantritdde vanligoi 
i någon af det latinska kvarterets kyrkor, där lands- 
männen togo plats på goUvets halm — ty stolar eller 
bänkar fnnnos här li^^l litet som i för** ! ftf wi' pgHwl »^ r n* 
— och i deesa kyrkor förrättades ockaå promotioner 
oob firades andra nniTeisitetohöglidligfaeter. 

Kn kyrka, i hvilken den engelska nationen ofta 
sammanträdde, finnes ännu kvar, och det är ^^ att 
B& få svenskar mig veterligen sett den eller ens hört 
talas om den, ty den äz likväl, trott sitt förfall, en 



Dpi ..d hy Google 



8tröft1s i dbt samla PARla. 109 

bUnd PariB' vaokraBte kyrkoi, liksom den är en bland 
d^ aldra äldsU. Det &r den lilla S. Jalien le Pauvn, be- 
lägsD ett stenkast fr&a Seine. Den Sr ännu hallt romanak 
och gör ett synnerligen ildetdomligt intryck. L&tt 
att finna Si den icke, t; den ligger p& en skräpig 
bakg&rd, som fordom tillhörde fattigsjukhoset. Fasar 
den och en sakristia li^a i miner, och hela det jrttre 
ser mycket nukigt nt. Men har man en gfiog passe- 
rat portalen, har man rik Iöd för sin möda, ty då 
Sr man med ena tillbaka 1 det medeltida Paris, 1200- 
talets latinska kvarter, och S. Jnlien le Pauvre är 
den kanske enda rest af detta, som Paris äger kvar 
i ett någorlonda ombbadt skick. 

Prinser man denna ooh nflgra andra kyrkor samt 
q&Uva gatorna — d. y. s. deras namn och delvis 
deras riktning — har det moderna Paris knappast 
lämnat några rester af det medeltida stodeotkvarteret. 

Att fä en konkret bild af lifret i detta kvarter 
är icke omöjligt, sA vida man stoderar denna tids 
nationsprotokoll. Hen follt lefvande och Åskådlig 
kan denna bild ej bli, ty protokoll äro dock aldrig 
dikt«t, som apptånga och återgifva hela det rika 
personliga lifvet hos en tid. Lyckligtvis äga vi en 
källa, som på ett enastående sätt supplerar denna 
brist, och det är stndenteu Fran9oi8 ViUons dikter, 
hvilka likt en camera fotograferat llOO-talets parisiska 
stndentvärld. Genom en ffiljd af samvetsgranna litte- 
ratnrhistoriska undersökningar af Vitu, Scbwob, Long- 
non och Qaston Paris känner man namera ganska 
nc^ det växlande författarlif, som bildar bakgmndm 
tiil dessa stndentsånger, och då hans dikter och hans 
biografi UUtre än någon lärd afhandling säga obb, Awm 

Dioiir^dhyGoogle 



110 BTBÖPTÄQ I I>ET OAHIA FARIB. 

m«n vid medeltidens alut lefde i Qaartier latin, -vill 
jag här anföra (grunddragen af denna för vix tid så 
egendomliga atudeotbiografi. 



FrtDQoiB Villon tilihörds det lägre folket. Hans 
fader var en amfiborgare, Bom från landsorten flyttat 
till PariB, dar sonen föddes 1431. Kort därefter dog 
fadern ooh den unge Fnui9oi8 öfverlämnades då till 
en frånde, Mäster Guillaume de Villon, kaplao i 8. 
Benoit, hvars namn ban upptog; ^älf hette han ^eot- 
ligen de Montcorbier eller de Lc^es. Både onkeln 
ooh modem tyckas hafra uppfostrat honom med stor 
kärleksfoUhet, och i början såg det värkligen nt, som 
om deras bemödanden skulle krönas med framgång. 
Den Uile Fran^oie ekulle blifva klerk liksom onkeln, 
och Bäkeriigen hoppades denne att en dag få se honom 
såsom en ^bestiUd och fet ksplan vid någon af Paris 
talrika kyrkor eller åtminstone Båsom skrifvare i något 
Smbetsvärk. 1449 blef ban vErkligen bacoalaureas 
och 1452 magister artinm vid universitetet. Men 
därmed sluta ock hans lårda triumfer. Den bana, 
som ödet för honom utstakat, gick i en helt annan 
riktning. 

Det väldiga Pariserumversitetet, dit tusentals lär- 
jungar från världens alla kanter strömmade samman, 
var ty värr i moraliskt hänseende icke den bästa 
uppfostringBanstalt, ocb medeltidens förvända r&ttskip- 
ning bidrog att ytterligare utveckla studentens själfs- 
våld. Universitetet var en stst i staten med domsrätt 
öfver sina egna medlemmar, och följden bäraf blef 
ständiga slitningar mellan studenterna och stadens 



Dpi ..d hy Google 



BTBÖnlo I fiXT ÖAtetA fARla. 111 

polifl. Häktades en acholaria, var aDiTeraitetets rektor 
(d. Y. B. p& T&rt Bpr&k: fitndentkäreos ordförande) 
genast Krdig att reklamera honom, och v^^rade staden 
att lyda, hade man s&dana maktmedel i sin hand 
Bom att stänga universitetet, förbinda alla predik- 
ningar i stadens kyrkor o. b. v. De värdsligB myndig- 
heterna måate därför i regeln falla undan, och Btuden> 
tema kinde sig säaom herrar, s&rskildt inom sitt eget 
(»Di&de, det »latineka kvarteret» på den vänstra Seins- 
Btranden. 

Det är, dä Villon FörvärEvade magistergraden, var 
i Bynnerhet ett liSigt år. Ba natt hade studenterna 
fått för sig att anställa ett bröllop al tämligen grottesk 
art I samlad tiupp drr^ man till den celebra krogen 
>Den spinnande suggan» och nedbröt skylten, därpå 
bemäktigade man sig iBjömensi, »Hjortenai, och 
(Papegojans* skyltar, och så anstäldes under sång 
och dana ett bröllop mellan »Björnen» och >Den 
spinnande suggan>, hvarvid >Bjorten> fungerade sä- 
rom prest och »Papegojan» skänktes de nyförmälda 
såsom hröllopBgåfva. Vid ett annat tillfälle bröt man 
med stort besvär loss en väldig äten, kallad >Le pet 
au diable», bka ett privat hus och uppstälde den 
såsom segertecken i Quartier latin. Dä polisen in- 
Bkred och bemäktigade sig blocket, gingo studenterna 
man nr huae och återeröfrade den omstridda troféen, ■ 
ehuru polisen för säkerhets akull deponerat den i 
sjilfva Juatitiepalatset. Krönt med blommor och 
kransar murades den nu fast på sin gamla plats, och 
hela nätterna igenom dansade studenterna omkring 
den vid ljudet af flöjter och tamburiner. 

Detta stndentlif, alltid fritt och uppsluppet, var 

D,o,i..ci hy Google 



IIS BTBÖFTia I DET GAMLA PABIB. 

Tid dennt tid s&rskildt förrildadt, tack van de d^stn 
politiska förhållandena. Vid Villona födelae rasads 
lOO-årB-kriget Bom niBinnigast, och engelsmfiQuen inne- 
hade dä Paris. Sedan da lämnat staden, bemBöktee 
den dä och dä af de röfvarband, som genomsttöfvade 
det olyckliga landet, ingen vågade begifva sig nt&nför 
mnrarna, och stadens portar voro idslan ständigt till- 
bommade, I följd häraf atbröt haDgersnöd, och till 
denna sällade sig pesten; 1438 skördade bS^e ej 
mindre än 50,000 människor i Paris, och t. o. m. 
vargarna lära hafva vägat sig in i staden. 

Under dylika förbällanden lösas IStt alla satnhäUs- 
band, och di Franfoia Villon började sin bana vid 
UDiversitetet, hade de ännu ej hunnit äterknytas. 
liGingden af nrspärade etadenter tyckes hafva varit 
större än vanligt — falskspelare, professionella dryckes- 
bröder och kroghjältar, tvetydiga aflstskrämare, falak- 
myntare, tjufvar, birfilare, marknsdepoeter o. s. v. 
Och dessa lyckoriddare, hvilka fortfarande höllo pä sina 
fri- och rättigheter såaom scholarer vid universitetet, 
rekryterades naturligtvis af andra äfventyrare, som 
icke hade de förras lärda mraitar. Tillsammans bildade 
dessa ett slags skrä, la Coqnille, som stod noder sin 
egen konong och talade sitt eget språk. Kn äskädlig 
och Mig bild af detta samhälle har Victor Hngo 
g^vit oes i bId roman >Notre Dame de Paris», och i dfm 
unge Jehan Frollo har han skänkt oss ett ypperligt 
porträtt af en Paris-Bcholar frän denna tid. 

Det var en dylik omgifning, i hvilke» den Sre- 
TÖrdige kaplanen i S. Becoit mot sin vilja försatt gia 
unge Mude och afcyddsling, och Franfois hade blott 
allt för lätt att gifva de ledsamma stadinna pä båten. 

Dpi ..d hy Google 



btröftXq i det oaula paeib. IIS 

Liten, torr, mörkhyad och mager hade hfln en för- 
träflig hälsa — hao beklagade en gång, att han ej 
kände få aälja den åt någon ockran — och han vai 
därför i st&nd att med samma glada mod nthårda 
bflde QtsTäfningar, fängelse och umbäranden. Snart 
fimia vi honom också såsom medelpunkten i den 
tidens glada studentlif, kund på krogar och jungfrahiiB, 
Tån med tjafvar och äiventyrare, med alla dessa vilda 
bröder, hvilka liksom han själf hade till valspråk: 
>toDt auz tavernea et aox fiUes». 



Hela denna väild lefrer i ViUons skrifter så, som 
Fredman och hans vänner lefva i Bellmans, och likt 
ett stort karnevalståg drager liOO-talete Paris förbi oss 
i hans friska stndeotdiktar. Vi möta där bland hans 
vänner och amgängeebröder »adelsmannem Regnier 
de Montigny, som 1457 hade oturen att bllfva säsom 
tjof upphissad i m af Montfaucons galgar, studenten 
Colin des Cayeux, hviJken, medan Villon ännu var 
en stiUa ooh beskedlig scholaiiB, redan honoit f6r- 
värfva aig ett stadgadt rykte såsom mattevärmare, 
inbrottstjuf och oföibätterlig tempelfikändare» och som 
1461 hängdes i Montpipeau, vi möta »tjooka Margoti, 
som bodde vid Notre Dame, liksom Ulla Winblad »fru åt 
alla», länga Jeanne de Bretagne, deu vackra Rose, som 
hade så Bvirt att motstå guldets förföriska klang, den 
lefnadsglada abbedissan 1 Port Royal, som icke ansåg 
under sin religiösa värdighet att deltaga i Villona och 
hans vänners orgier, borgarhustrur, som någon gång i 
smyg, men ofta helt öppet fuskade i de andra damer- 
nas näring, vi stifta bekantskap med Paris alla kr&- 

Behidi, Qimla papftr. VI. g 

D,o,l.«J hy Google 



114 STBfiFTÄG t DST OA.HLA PABIS. 

gare, med de rättstjänare, eom allt för ofta korsade 
akaldens \ig, vi se de eneda och slingrande gatorna 
med deras stadenthärbäifien och kollegier, deras kloster 
och k3n-kc^rdar, och öfver det hela har Villon för- 
etått att kasta poesiens trollska RembrandtsbelTSning. 

Till dessa dikter atgftr Villons eget llf ett viktigt 
komplement. 

En junikväll 1156 hade Villon slaget sig ned p& 
CD BtenbSnk utanför kyrkan 8. Benoit, och i Bällskap 
med honom voro ea prest vid nama Gilles odi en 
flicka, Isabeau. Medan de som bSst pratade med 
hvarandra, uppeobarade sig en >quartn8 int«rveniens> , 
en prest, Phillppe Sermoise, bvilken tyckes hafva haft 
äldre anspråk pA den vackra leabean. Efter en kort 
ordväxling drog Philippe sin dolk och genomborrade 
med den Villons läpp. Villon svarade med en annan 
dolkstöt, Bom träffade motståndaren i ljumsken, men 
likväl ej hindrade honom från att fdrfSIja Villon till 
klosterporten. Där tog denne upp en sten och slog 
med denna sin förföljare till marken. Sedan han 
d&iefter hos en barberare låtit förbinda sitt sår, dan- 
stade han helt enkelt bort från Paris för att på af- 
stånd se, hur frågan vidare skalle utveckla sig. Phi- 
lippe Sermoise fördes till sjukhnset, där han kort dfir- 
efter afled, såsom det sedan förskönande hette, >&f 
brist på god värd eller af annan orsak*. Men egen- 
domligt nog tyckes Villon ej hafva haft någon större 
svårighet att fä nåd — det utKrdades t. o. m. tvä 
olika kungabref härom — och i januari 1466 finna 
vi Villon åter i Paris, tyvärr föga vis af skadan. 

Vid jultiden detta år invecklades han i ett nytt 
äfventyr af mera betänklig art En dag mottog han 

Dpi ..d hy Google 



BTKÖFTAQ I DET QAULA PARIS. 115 

besök of un kamiat, Btudeoten och iobrottetjnfTen 
Colic des Gayenx, Bom förealog honom en kupp. I 
CoUége de Navarre hade, efter hvod Colin fatt reda 
P&, den teologifika fakulteten deponerat en kassakista, 
fall med dessa klingande guldécnfi, pä hrilka de stac- 
kars stndenteina ledo så stor brist Skalle de icke lätU 
de fromma fäderna p& den gula mallen? Villon var 
icke svår att Öfvertala, och pä krogen >Malftanan> upp- 
gjordes kort därefter hela Mttägsplanen. Sällskapet 
bestod dä, atom af de nyssnämnda, &f Gui Tabarie, 
liksom Villon artium magister, en picardisk prest 
Nicolai och en ryktbar yikestjnf Petit-Jean, som fick 
atfÖTB det egentliga grofarbetet. AUt lyckades för- 
ttftSligt. Kassakistan gaf vika för Petit-Jeans vana 
band, under nägra veckor hade de fem stallbrö- 
derna fickorna fylda med dakater, och först i mars 
1457 apptäcktes stölden. 

Efter nägra glada Teckor var emellertid Villon 
lika fattig som fornt. M&hända började han ocksä 
att trots sin bekymmerslöshet känna marken bränna 
under sina fötter. Nog af — han begaf sig till Ångers, 
där han lofvade att planera ett större inbrott hos en 
rik, gammal prest, som, etter hvad han fatt höra, 
hade en fem- eller sexhundra écns pä kistbotten. Hen 
i Angofl dröjde han af na okänd anledning ej länge, 
och i stället finna vi honom 1457 i Oiléans, där det 
dätida Frankrikes mest berömda poet, hertig Charles 
d'OrléanB, bÖll sitt hof. Egendomligt nog tyckes 
Villon hafva fatt anetällniag hos honom och deltog i 
bvarje fall i de poetiska täflingama vid hofvet. Ode- 
ladt angenäm var dock ej häller deima korta hof- 
tid för honom, och en del af densamma Sek han 

vGooj^le 



116 BTBÖFtIo 1 DBT GAHIA PABIS. 

för DAgoQ DU okänd förbrytelse tillbringa i fän- 
gelaet. 

Jjöagif ven, irrade han kring i olika delar af Frank- 
rike, och föret 1461 t& vi &ter en säker onderrättelse 
om honom. D& befinner han sig i det biskopliga 
fängelset i Menn-Bor-Loire. Anledningen till hane - 
olycka denna gång känna vi ej, men att häktningen 
Bt&tt i nAgot samband med en större tjnfexpedltion i 
trakten, kanna vi taga för gif vet, ty alldelee samtidigt 
greps Villons gode v&n Colin des Cayeux i en i när- 
heten li^iande stad. Colin blef denna gäng mycket 
riktigt hängd, men Villon hade bättre tur. Ludvig 
XI hade jnst uppstigit pä tronen och hade pä Bin 
eriksgata ockaä kommit till Meiin-Sor- Loire. Bruket 
fordrade, att han för att fira utt första intig i en 
trtad frigaf en massa fångar, och sä gjorde han äfven 
DO. Med medeltidens orediga uppfattning af berep- 
pen strafi och oAd, gjorde man just ingen skillnad pA 
dem, som värkligen förtjänade att benädas, och dem 
som fortfarande borde hällas inne, och i följd häraf 
frigafs ofta de mest förhärdade och samhällsvädliga 
förbrytame, under det att man obesväradt hängde 
dem, som begätt ganska ringa förwelser. Lyckan var 
emellertid denna gäng Villon bevägen, och han erhöU 
friheten och näd för alla sina för^ftende snedapring. 

Med fribrefvet pä ficiun återvände han till sitt 
kära Paris, men, aäaom utgängen visade, var detta 
litet oförsigtigt, ty polisen hade sina Ögon p& >1« 
Goquille», och i november 1462 befann sig Villon äter 
inom läs odi bom, denna gång såsom vanligt anklagad 
för stöld. Mot vanligbeten blef han denna gång vfirk> 
ligen frikänd af brist pä bevis, men friheten fick han 

Dpi ..d hy Google 



stböptAg i det samla pabis. 117 

ledsamt oog därför ej tillbaka. Deo teologiska fakul- 
teteo, Bom f&tt oys om bans häktande, erinrade eäg 
n&mligen hans välförhållande vid dea Btora inbrotts- 
stölden i Coll^ de Navarre och anhöll bos mynd^- 
hetema, att Maltre Fran^ois m&tte fä stanna krar i 
Ghåtelet, till dess att han nöjaktigt klarat sina pepper 
i denna sak. LyckligtviB hade Villon Ladvig XI:b 
generella nådebref och kunde sAIedes fria sig frfin det 
kriminella ansvaret; från det civila — fakultetens ei- 
sSttoingflfordran pä de 120 écus, som han för sin del 
fatt af det gemensamma rofvet — redde han åg 
ocksä. Han fick nämligen Qtfärda en revera pä sum- 
man, i hvilken revers han förpliktade sig att i vissa 
tcirminei under loppet af tre ftr återbetala beloppet. 

Som man ser, kunde råttvlBan vara ganska med- 
görlig, blott man hade tur med sig. 

Men knapt var vår olycksfågel äter pä fri fot, 
förrän han på nytt skulle råka illa ut. Han och några 
andra vänner hade en afton varit pä soupée hos en 
bekant i Quartier Latin. Välfägnadeii hade antagligen 
varit ganska rundlig, och Villon föreslog sällskapet 
att sluta den sä angenämt började dagen i klostret 
S. Benoit, där Villon fortfarande bodde. På vägen 
råkade de olyckligtvis att passera förbi Frangois Ferre- 
boQCS huB. Denne Ferrebonc, som var skiifvare i den 
blskopl^ domstolen, tyckes hafva stått pä spänd fot 
med en af sällskapet, Roger Piohart, och dä man nu 
säg det i bottenvåningen liggande skrifrummet upp- 
lyst, roade sig Pichart med att spotta in på de ar- 
betande klerkerna. Dessa rusade ut, ett handgeming 
uppstod, och under detta fick Ferreboac en dolkstöt, 
hvareltei hela ^akapet räddade sig genom flykten, 

D or .«j hy Google 



118 etbÖftAg i det gamla pabis. 

De äesta blefro emellertid häktade, och AtminstoDe 
tvk af dem befordrades vidare till galgen. 

Ooki& öfver VillOD afkuonades denna hårda dom, 
ehura han denna gfing tyckea hafva varit jämfSrelse- 
via oekyldig, och det var d& han med döden framför 
aig fikref den gripande dikten De hängdes h<Madt 
denna hemska skildring af den paiiBiaka afrättsplatsen 
vid HontfancoD, dät massor af döde onder äratal 
hängde i den stora galgen. Det är här som Villoa 
tänker sig hänga tillsammaDS med sina senaste olycks- 
broder, fem eller sex stycken, ooh han ser, horn 
r^net piskar och utlakar kropparna, hora solen torkar 
och svärtar dem, skator och korpar haoka ut ögonm 
pä dem och rycka dem i akä^ och ögonbryn samt 
horn vindatötame svänga de mnltnande benranglen 
fram och tillbaka. Och han elutar, liksom han bör- 
jat, med en bön till alla dem, eom icke hade allt 
för härda biärtan, att bedja till Gad för de olyckliga. 
Väl vore det sant, att det varit den mänskliga rätt- 
visan, som tagit deras lif, men de hade dock varit 
mäoDXBkoi och »tons les hommes n'ont pas bon seog 
assez*. 

Åter hade Villon toi med sig, och ännu en gäng 
nndgick han snaran. Parlamentet appbäfde nämligen 
1468 den alltför stränga domen, hvad Villon beträffade, 
men förvisade honom pä tio är frän staden Paris. 
Därmed upphöra underrättelserna om detta samhällets 
olycksbarn, och Villon försvinner spårlöst i den stora 
människofloden. Att han bättrat sig, kunna vi tyvärr 
ej hoppas, och troligt är väl, att han slutat silt ekiftefl- 
rika lif i något kroggräl eller — ännu sannolikare — 
för rättvisans hand, Att han län^ öfverlefvat dm 

Dpi ..d hy Google 



STRÖFTAa I DET OAULA PARIB. 119 

BiBta beDådningeD, kan knappast förmodas, ty Villon 
var ej blond dem, som stilla och obemärkt vandra 
sitt Ui fram, och säkerligen skolle i Bå fall landsoitena 
domatolsprotokoll haft åtskilligt att förtälja om hans 
djärfva bragder. 

För den, aom önskar att befolka litteraturenB Fan- 
teon med några moraliska idealgestalter, Sx denne 
bjXite frAn det medeltida Qaartier Latin icke nägon 
tilltalande företeelse. Men ehurn väl ingen kan f$r- 
tvmra ett lif sådant som detta, sä kan dock ej nekas, 
att det ter sig betydligt olika, om det betraktas sä- 
Bom isoleradt, eller om det ses i samband med tidens 
moral och lefnadsaätt i Öfrigt. Och Villon är icke 
blott en fullödig representant för sin tids lyten, utan 
ock för dess förtjänster. Med alla sina fel Sr denne 
lättrörlige, bekymmeilöae Pariserstndent Frankrikes för* 
sta, rent moderna skald, och i motsats till de flesta 
af sina efterföljare är han en ända igenom fransk 
företeelse. 

Den europeiska medeltidslitteraturen både i Ftaok- 
rike nått ain högsta blomatring, och frän Frankrike 
hade denna Utteratur gjort sitt s^ertAg genom Europa. 
Men vid 1200-taletB midt började regressen, och 
blomstringstidens friska, lifFylda diktning tvinade bort 
i en blodiös allegori och i en torr lärdom, båda föst* 
rade af den vid Parisemniversitetet envälde hSrakande 
skolastiska filoBofien. Medan renässansenB friska lif 
redan spirar i Italien, gör däremot Frankrikes dikt- 
ning intrycket af en poesi i själat&g, och detta är 
mihinda orsaken till, att liOO-taleis litteratur och 
konst obestridligen äro de minst kända i Frankrikes 
bfiB historia. Äoda in i minsta detalj har wan sta- 

Dpir^ci hy Google 



120 STBÖPTÅO I DET 6ASLA PABI8. 

derat medeltidBlitteratnren tUl 1250 och reoässuiH- 
litteralaren /rd» 1660, men åt den meUaDliggande 
tiden han man endast egnat ringa appmärksamhet. 
Oetta Ät«r har enligt min mening haft till följd, dels 
att man alldeles förbisett de renilssADerorelaer, som 
Tilrkllgen finnas inom 1400-tal^ litteratur och konst, 
dels att man felaktigt identifierat renäseanBen med 
den noder 1600<talet började antikimitationen. Och 
detta senare ij gruudfalskt. Flera af den italiensk* 
reaäasansena frSmsta konatnärer, aåsom Donatello och 
Fra Angelico, löja s& godt som ingen inv3rkan från 
antiken, och bögrenissansens frSmsta diktvärk Sro 
minst af allt ontikimitationer — man behöfvei blott 
erinra sig Arioatoa »Rasande Roland*. Snarare är det 
antikimitationen, som förstör renässansen och betecknar 
dess fölfall, och pä ett annat ställe bar jag aökt på- 
visa, att äfren Frankrikes konst under 1400-talet med 
full rätt kan betraktas såsom en renässans — mea 
fullt nationell, med gotiska formelement och otan på- 
Tätkan från antiken. 

Detsamma kan ock aägae om Villons dikt. Denna 
är en ren reniissansdikt, fullt nationell, otan allt be- 
roende af antiken och rörande sig i de från medel- 
tiden nedärfda poetiska formlerna. 

I motsats mot medeltidens allegoriska och lärda 
epigon diktning är den fyld af en frisk och omedel- 
bar realism. Hela det böljande, brokiga och rörl^ 
li(, som drog förbi hans Öga, har Villon UsM, i sia 
dikt med en konst, som, om den icke vore så äkta 
fransk, skulle knnna sägas erinra om nederländames 
drastiska bilder, och i denna realism hafva vi ong- 
renässanseiu säkraste kännemärke. 

Dpi ..d hy Google 



BTBÖFTÅQ I DET OAMLA FABI8. 121 

Dess andra konstituerande drag, den utpräglade 
subjektivismen, återfinnes ock i Villons dikt. Icke 
blott att denna dikt strängt taget blott behandlar bana 
eget Ml; den speglar ock hela hans lättrörliga, sensibla 
ande, och den Sx fullt modern i det mängstämmiga, 
skiltande uttryck, han förmilr gifva ät känslolifvet. 
Villon gär aldrig helt upp i en enda stämning Bom 
medeltidens männiBkor, utan spelar ständigt p& hela 
den rika skalan al än likartade, än stridande känslor 
— stormande lifsglädje, stilla vemod, djnp ruelse, en 
på samma gäng barnsligt naiv och ädel religiositet 
ocb ett ölverdådigt trots mot aUa religiösa och mora- 
liska lagar, känslighet och själivisk f örständskyla ; allt 
detta ligger i denna Proteas-artade dikt, som väl stän- 
digt växlar gestalt, men dock alltid behärskas af en 
äkta fransk skepticism. Hvad man än må säga: en 
personlighet, skarpt och klart utmejslad, tråder oss 
till mötes i dessa bizarra studentdikter, och om re- 
nsssansea i främsta rummet är personlighetens pånytt- 
födelse, då är Villons dikt i eminent mening ett äkta 
barn af denna tid. 

Den ar det ock i den passionerade kärlek till 
Ufvet, som pulserar genom hvarje rad i hans dikter. 
På godt och ondt kånde denne >Coqui11ens> klassiske 
skald ej skillnad, men ett visste han — det var dock 
Ijoft att leCva, att böra guldet klinga, att famnas af 
kvioDor och att skåda, hnru vinet gnistrade i bägaren. 
Lifvets lycksaliga nu var för honom allt, för detta 
ofirade han sin framtid, och pft morgondagen tänkte 
han icke, men just däilör kände han desto djupare 
dödens fasor, och ingen har kanske med sä gripande san- 
ning målat dessa som den lefnadsglade Fransois VDIoa. 

D or .«j hy Google 



122 8TBÖFTÄ0 I DET QAHLA PABI8. 

M«D detta ii åkt» fiaotik renfiaaana, och dess 
förste store skald är VUIod, liksom Rabelaia Sx desa 
Midre — i tiden rftkiiadt, ty aågoa inbördes Tärde- 
sättning kan ej komma \Ix&ga. Det var denna äkta, 
nationella renSssans, som föll för antikimitationen 
nnder Frans I, ooh den olärde, regellöae ViUon glöm- 
des då bort för samtidens klassiska poeter. 



Dpi ..d hy Google 



^^ci^^^^é!^ 



>Qallimatthia8.> 

J Nordisk Familjebok finnes följande förklaring af 
detta ord: *Galimatiaa, oaammanhäDgaDde, me- 
DingBlöat prat. Ordets ursprung äi ovisst. Man har 
velat härleda det från en missSgning af en advokat, 
bvilken i en rätt^ång rSrande en tupp ideligen ytt- 
rade gaUi Matthiaa (tuppens Matthias) i stället för 
gaUu8 Matthits (Matthias' tupp). Littré förkastar lik- 
väl denna anekdot, som han anser vaia uppfunnen för 
att Åstadkomma en härledning.» 

Tillagas kan, att Littré visserligen gifver Åtskil- 
liga andra förslag till förklaring af ordets härlediuDg*, 
men att han icke ens själf tror p& dessa, och man 
bör äfven fasthålla, dels att den af honom förkastade 
tolkningen är ganska gammal (1600-talet), dels ock 
att den varit den allmännast antagna, ända till dess 
Littré uttalade sin förmodan, att anekdoten uppfunnits 
i etymologiskt ititiease. 



* Haa gisear på det medeltidslatinaka ballimattia = 
cymbaler; på det medeltidslatinska cattemattia = osedliga 
s&nger och upptåg; dot sengtekiska baUitmation = dans. 
Likheten i betjdelsea med galUmattliias &r ju falr nåstan 

Dpi ..d hy Google 



124 OiXLIMATTBUS. 

MflD & andra ttidan Sr det mycket, Bom talar löt 
Littréa menJDg. Att en rättegäog om en tupp ekoUe 
halva förta af en latintalande advokst, är i och för 
sig ej vidare BsnnoUkt — rättstvister af denna art 
afgjordes nog vida enklare — men äfven om så varit, 
bvarför akolle en missägniog i ea dylik obetydlig 
rfittegång hafva väckt aä stor appmärksamhet, vida 
större än de tuaentala andra komiska miaBigningar, 
som utan tvifvel förekommit, men som atan vidare 
sjunkit ned 1 glömskans stora baf? 

Omöjligheten att besvara denna frflga gör, att 
ftfven jag är böjd att förkasta den häfdvnnna förkla^ 
ringen, men d& jag dock tror, att denna innehåller 
ett kvantnm sanning, vågar jag såsom en hypotes 
framlägga ett nytt tolkningsförslag. 

Jag Till då först påpeka, att en mängd af vfira 
vanliga ord Sro lånade från skönlitteraturen. Hvar 
och en förstår Qtan vidare nttryck aom t. ex.: >Han 
best^ ein Roeinante», >De politiska väderkvarnar han 
anfaller», >En litterär Don Qaijote* m. m. Dessa 
ord användas utan vidare af personer, som aldrig 
läst Cervantes berömda roman och som icke veta, att 
de citera denna. På samma sätt kan man tala om 
en >DoD Ranudo*, en >Konjander> o. s. v. De nor- 
malt bildade känna visserligen dessa ords litterära 
motsvar^heter, men det ligger ingen orimlighet i, 
att kännedomen om romanen eller dramat kan förloras 
och det enskilda lånordet likväl lefva kvar. Uttrycket ' 
>en Celadon> är ntan tvifvel Ifinadt från hjälten i 
Honoré d'Urfé8 på sin tid så berömda roman Aatrée, 
men hvitken känner detta ntanför litteraturhistoriker- 
nas krets P Och det finnes dylika uttryck, som icke 

Dpi ..d hy Google 



SALLIXATTHIAS. 125 

ens litteratarhietorikerD kan förklara. Uuder medel- 
tiden och reformationen användes t. ex. ej sällan ut- 
trycket »Riddet Röd> för att beteckna en f&rrädare. 
För min del bar jag ej sett någon förklaring af detta 
uttrycks appkomst, men förmodar, att hår ursprung- 
ligen anspelats p& någon berömd riddarroman, dåg 
>deo röde riddaren» spelat förrädarens roll. Men de, 
som använda ordet, hafva tydligen ingen känsla af 
dess litterära orsprung, utan anv&nda det helt enkelt 
i betydelsen »förrädare». Ett annat uttryck är >am- 
btode*. Det förekommer i medeltidssvenskaD i be- 
tydelsen dflre oob användes af rimkrönikans författare 
om konung Bii^r Magnoeeoa. Ordets härlediung är 
ej rätt ^ker, men af mänga sammanställes det med 
Saxos Ämlethus, och ordet skulle säledee innehålla 
en allusion af Hamletsagan. Ett tredje dylikt dunkelt 
nttryck är firasen »fä korgen», som åtminstone ansetta 
syfta pä en episod i den medeltida sagan om Ver- 
^lios. 

Ännn vanligare äro sä att säga förstenade citat 
UT en gång populära teaterat3rcken, och värt tal vimlar 
af dylika. Vi fråga: »hvad hade min Bon pä galejan 
att gÖra?>, men vi känna icke alltid att vi då citera 
Moliére. Vi läsa ofta: »När jag dricker, är det rätt 1» 
atan att därvid tänka pä Envallssons Kronofogdarna. 
Frän Sköna Helena ooh andra moderna operetter haf va 
massor af dylika citat ingått i värt spräk, exempelvis 
>för mycket blommor», »skyll pä ödet», »halmstads- 
lax och fortepiano» o. s. v. 

Deima popularitet är lätt förklarlig. Ett uttryck, 
BOm Mlles af en enakild person, hötes ju blott af ett 
ringa fåtal. Det kan visserligen spridas sedermera, 

, Dpi ..d hy Google 



126 0AIJ,I>UTTBIA8. 

mea det komieka fSrmiuBkaa natarligea genom deBss 
andrahaDdBframstilUmDgar. En komisk situation i en 
teaterpjee, som kanske ^free en bandia gflng^, etAr 
därraaot fällt lefvande för en generation och blir så 
att sSga dess andliga ^endom. Den följande genera- 
tionen glömmer vSl pjeeen, men uttrycket, citatet, 
lefver kvar, älven l&ngt efler det att man glömt bort 
förklaringeD af dess Tirkliga innebörd. Om en ad- 
vokat en ging af misstag vSrkligen sagt galli Matthias 
i Bt&tlet för gallus MattUfe, hade nog detta icke väckt 
någon etörre nppmSrksamhet, men om vi tänka oss 
saken pä följande sätt, blir nttrycketa popularitet vida 
rimligare: ett stycke uppföres, i hvilket det före- 
kommer en komisk domstolsscen, förvecklingarna bli 
allt galnare och galnare, till dess alt advokaten slut- 
ligen af misstog sSger iluppens Matthias» — d& blir 
ordets uppkomst natnrlig. >Gallimatthias> blir ett 
slagord för denna generation, och det tages i arf af 
följande tider, nnder det att sj&Ifva farsen först för- 
svinner frfln tepertoareo och sedan totalt glömmes 
b<ni. 

Men vi kunna nn frän dessa allmänna sataer 
öfvergä till medeltidens drama, där det presnmerade 
stycket, om det funnits, bör hafva hört hemma. Ty- 
i^r känna vi mycket litet om detta komiska drama. 
I de aldra flesta fall värdade man sig ej om att ens 
nedskritva dessa skämtsamma upptag, som man endast 
tillmätta en betydelse för stunden, och vi äga därför 
blott en försvinnande del af medeltidens komiska re- 
pertoar i behälL Emellertid bör dessa styckens antal 
bofva varit legio, ty i nästan alla franska städer faonos 



Dpir^cihyGoogle . 



GALtlUATTHIAS. 127 

tv& ellet tre glada sällBkap, som ett par gånger om 
året spelade dessa Eountra farser. 

I Faiis kallades dessa sällskap Baiocher (namitet 
basoche kommer at basilika, liksom dimanche kommer 
af dominica). Det förnämsta var la Basoche du Pa* 
lais eller da Fartament och beetod a! unga skrifvare 
i Jostttiepalatset (basilikan). £tt annat var la Basoche 
da Chatelet, unga tjänstemäD i r&knekammareo. Les 
Cleros de la basoche da Palais hade tre stora fester 
om året, och vid desaa tillfäUeo spelade de farser för 
Pariserpabliken. Deras scen bestod vanligen af det 
stora marmorbordet i JuBtitiepalataete rymliga sal, och 
den, som läst Victor Hngos bekanta roman Nötre 
Dame de Paris, erinrar sig säkerligen den liäiga skild- 
ringen af en dylik representation. 

0& basochen bestod af noga jurister hor man 
natorligtvifl tull rätt att antaga, att iDnehAllet i deras 
farser till ea stor del varit ett juridiskt yrkesskämt, 
komiska domstolBSCener o, s. v. Men genomgå vi au 
de farser, som bevarats från medeltideii, finna vi 
egentligen blott en enda dylik fars. Advokaten Pate- 
lin — visserligen den förnämsta af dem alla. Att 
detta stycke skulle hafva varit det enda i sitt slag, 
är naturligtvis ett orimligt antagande, och vi mfiste 
därfSr föruteätta, att en mängd dylika juridiBka farser 
gfitt förlorade. Emellertid är Advokaten Patelin icke 
Qtan betydelse för vår undersökning, ocb jag vill där 
för i korthet erinra om innehållet. 

Hjälten i stycket, en slug och samvetalös advokat, 
befinner sig i yttersta nöd, utan pengar och utan 
klienter, och hans hustra är nästan utan kläder pi 
kroppen. Men nöden gör människan uppfinniugsrik. 

Dpi ..d hy Google 



128 QALLniATTBIAS. 

och p& AtEkilliga ellDgervägar ly oku han lom af a 
krämare ett stort st;<^e kläde. Han tac klädet, 
bjuder krämaren hem p& gfta, di äfveo betalnlngeD 
akall erlaggAs, men ställer sig då galea och kör ut 
na fordringsägare. Samtidigt får han en besynnerlig 
klient. Kiämaren har nämligen en herde, som roat 
eig med att skära halsen af sin husbondes får och 
sedan sälja dem; med anledning häzat får han först 
ett kok stryk af sin herre ooh blir sedan af denne 
stämd för rätta. Det är hans sak, som mäster Pierre 
Patelia nu skall försvara. Men sitaationen är kritisk, 
ty Patelin fruktar naturligtvis, att krämaren i herdens 
försvarare skall igenkämia klädestjufven. Och s& sker 
värkligen. Krämaren börjar med att andntga sitt 
ärende om fåren, men får så syn på advokaten, och 
förlusten af tygstycket rinner honom dä genast i hågen. 
Hans hjärna, som icke rymmer mycket, fyllee foll- 
komligt af dessa två idéer, hvilka ständigt korsa hvar- 
aadra och göra hans tal till den aldra präktigaste 
igallimatthias*. Med det klassiskt vordna uttrycket 
»reyenons å nos moutons* söker domaren för^fvee 
att föra hoaom tillbaka till utgångspunkten, men det 
går icke. Fåren och klädet trassla allt mer och mer 
in sig med hvaraodra: 

Ju visat . . . jag sade 

nti mitt tal just, att jag hade 

Sex alnar Uftde . . . ne}, tOiliX mig . . . 

Sex alnar fftr . . . nej, hvod går &t mig . . . 

Jo, advokaten, Hom dKr står... 

Min herde, som med mina f&r 

Oick vall, har lofvat l^nda mig 

På klftde och på gås hoe sig... 

N^, två år sedan jost i dsg 

Dpi ..d hy Google 



aALLItfATTHIAB. 129 

Det mfttte vara viset, eom ja^ 

Hed herden gjorde upp kontrakt 

Om att på tåren hålla vakt 

Och akta dem fOr all slags skada. 

Nu kommer han med all sin svada 

Och sAger, alt bon inte ftr 

Mig skyldig pengar, mfister Pierre, 

Och inte kläde. Han ttr full 

Af fan, och han har klippt min ull 

På fåren, scni han akuUe vAma, 

Och alagit dem på derae hjärna. 

Och nftr han så till dOds dem slagit 

Och klädet under armen tagit 

Så gick han hem till aig med fart 

Och sade, att jag skulle snart 

Hoa honom kunna Humman lyfta. 

En p& detta sätt förBvarad sak var redan p& för- 
hand förlorad, och den sluge Patelin hade icke avart 
att öfvertyga domaren oeq, att karlen var tokig. Hans 
käiomJll ogillades Bftledes och herden frikändes. Stycket 
elatar därefter med att ekildra, hurn Patelin öfver- 
listas af sin klient och af denne luras p& det atlof- 
vade arvodet 

Patelin akrefa omkring 1470 och uppfördes för- 
modligen af Ift Basoche da Palais. Stycket är, Bfisom 
jag nämnde, den enda juristfars, som finnes kvai från 
medeltiden, men af samma art, ehuru säkerligen 
estetiskt mindre betydande, böra de andra förlorade, 
hafvR varit. De komiska lutuationema i dessa böra 
hafva varit likartade, ty liksom man kan indela anek- 
doterna i FUegende Blätter i svärmorsbistorier, söndags- 
jägarebistorier, löjtcantehietorier o. s. v., kan man Siven 
gruppera de komiska situationerna i vissa tiders lust- 
spel; de röra sig i allmänhet med mycket fä motiv 



hy Google 



180 OALLIHATTHUg. 

och visa ea iiaiv last att upprepa deesa. Det är därfSr 
icke en alltför dj&rf konstruktion, om vi hypotelJEikt an- 
taga tillvaron af en likartad fars, där tvisteobjoktet 
varit icke några fflr, utan en tupp, och sotn haft tån 
glanspunkt i ett trassel af samma art som Patelin. 
Det enda antagande, vi därutöfver behöf va göra, är, att 
den ena af de båda tvistande i sitt tal blandat in 
latinska fraser och att oredan d9r når sin kulmen, 
då den förvirrade parten, driftobjektivet i stycket, i 
stallet föl att tala om galloa Mattbin kommer att 
säga galli Mattbias. Sedan vi gjort detta icke allt 
för halsbrytande antagande, följer det dfriga af aig 
BJäLft. Vårt stycke blir populärt och popnlänat na- 
turligtvis domstolsscenen med det berömda uttrycket 
gallimattbias, som i dagligt tal blir den typiska termen 
föT ett anförande af samma art som det, Bom kräma- 
ren båUer i Advokaten Patelin. I litteraturen börjar 
uttrycket att i denna betydelse tränga in på löOO- 
talet. Så kommer en annan tid, dä farsen ej längia 
spelas, men då utbyoket lefver kvar med ett dunkdt 
minne om dess upphof, och från denna tid fic den 
första förklaringen af dess härledning. Den lärde 
biskop Huet, som lefde under senare delen af 1600- 
talet — han var född 1630 och dc« 1701 — är 
nämligen den förste, som berättar, att ordet uppkommit 
däraf, att en advokat under en rättegång om en tnpp 
råkat försäga sig och tala om galli Matthias i stället 
för gallns Matthin. Scenen i dramat har nu, som 
man finner, förbytta till en scen inför en värklig dom- 
stol, men att en dylik scen förekommit i det värkliga 
Ufvet har Littré full rätt att betvifia, och dessutom 
betyder ej gallimattliias en komisk missägning — 

Dpi ..d hy Google 



aAIXDtATTHIAS. 131 

hvilket då skulle vara fallet — ulan ett längre aam- 
melBniium, i hvilket heterogena saker rCraa hop. En 
typisk gallimatthiaa Sr stycket i Advokaten Patelin, 
och det &r denna likhet, som g^fvit miganledning att 
appställa den nu gifna fSrklaringen af ordet: det är 
ett of ds m&Dga, som vi lånat från teatern. 



Dpi ..d hy Google 



Folklitteratur. 

^^ itteratarfaistorieD är en ariBtokratisk Tetenskap: 
F^ den ByeaelBattar eig i r^eln blott med de and- 
liga rörelserna p& bildningens höjder, och till tankarna, 
BSmt fÖrestäUningBsftttet hos folkets bred&re lager tages 
endast sKllan någon hänsyn. Och dock hafra dessa 
klasser sin litteratör likavSl som de bildade; den 8r 
blott af annat alag, ofta 8& olika, att den ena bUd- 
ningaklassen icke känner ens namnet p& den andras 
älsklingsböcker. FOr icke länge sedan — i början af 
1890-talet — frågade mig en biblioteksman, om jag 
visste, hvilken bok som då var den mest popnlära i 
Sverre. Jag gissade hit och dit, men fann ej det 
riltta svaret, som enligt min interlokotörs mening 
skulle vara — 'Brukspatron Adam8Bon> af P. Wal- 
denstoöm. Det är möjligt, att häri låg en öfverdrift; 
boken, som först utkom 1863, hade till 1891 vpp- 
lelvat fem upplagor, som förmodligen varit mycket 
stora. Men i hvarje fall var detta arbete tydligen 
mycket populärt, och jag måste erkänna, att jag då 
aldrig hört ena dew namn, så profetBor i litteratuiv 

Dpi ..d hy Google 



FOLELITTEBATUR. 183 

higtoriA jag än w. Detta för mig alldeles okända 
arbete hade dock etudarats af — och väl äfven in- 
v&rkat på — en till autalet oerhördt mycket Btotre 
pnblik äD den, som list och tagit intryck af t. ex. 
Heidenatams dier Levertins dikter och romaner, och 
det är väl att astage, att »Srukflpatron AdamBBonsi 
läaekieta just ej känt till Heidenstam och Levertia 
mycket mer, än dessa senares publik 'kStiv.t till lektor 
Waldenströms bok. 

I Bjälfva värket hafva vi således två alldeles 
skilda litteraturer utan nfigon beröring med bvar- 
andra, med alldeles olika idékretsar och olika pablik, 
litteraturer, hvilka dock bägge spegla de andliga rö- 
relserna hos vårt folk och därför äfven i lika mått 
böra vara förtjänta af historikerna uppmärksamhet, 
den ena på grand af sin estetiska kvalitet, den andra 
på grund af publikens kvantitet. 

Men alt åstadkomma en dylik allsidig Utterator' 
historia torde icke ens vara framtidens forskare be- 
skärdt. Ty svårigheterna synas bär nästan oöfver- 
vinneliga. Kedan den ytterliga sällsyntheten af den 
äldre folklitteratotens alster är en vansklighet, som 
g^uist i början möter forskaren. Dessa oansenl^, 
tunna, på dåligt papper illa tryckta blad förstördes 
naturligen ytterst lätt, under det att den ärevördiga 
follanten redan genom sin volym ägde förmåga att 
tiotsa tidens växlingar. Äldre tiders och äfven nyare 
tiders bok- och raritetssamlare hafva också endast 
sällan egnat sin uppmärksamhet åt dessa stackars 
visor och berättelser »tryckta i år>, ehora dessa i 
>raritet> öfvergjänsa de flesta arbeten, hvilka i auk- 
tionskatalogerna beteokiias med rrr. ÄJven bibliofil' 

D or .«j hy Google 



134 FOLELITTBBATDB. 

novitieQ torde bafra klart för ai^ att t. ex. Giutal 
Vasas bibel Sr >rar>, mea detta väldigs prattvärk 
finnefl dock säkert kvar i ölvet bnodra exemplar. 
Nya Testamentet af 1526 &r visserligen en värklig 
BäUsyntbet, men det finnes dock vid pass ett dossin 
exemplar. Gfl vi däremot till t. ez. »Jeppe Nilsson 
pA bärget*, sä upptager Klemming i sin bibliografi 
visserligen ej mindre än 5S npplagor af den 1735 
först tryckta svenska öfvrars&ttnlngen, men af dessa 
upplagor är det mings, som säkerligen ej existera i 
mer än ett enda exemplar, ocb mänga bafva helt visst 
alldeles spärlöst gätt förlorade. AE folkberättelsen om 
pigan, Bora trampade pä brödet, har k. biblioteket 46 
upplagor — andra exempel att förtiga. I regeln 
torde därför knnna sägas, att hvaije dylikt blad, 
Bärskildt frän 1600-talet, är en biblif^aflsk raritet af 
första rang, aom är eller åtminstone borde vara värd 
sin ringa vikt i guld. 

Denna säUayntbet röjer sig ock vid en blick pä 
de fä samlingar af denna art, som finnas. Den mest 
bekanta torde vara den, som hopbringades af läkaren 
C. Zetterström (död 1829) och na tillhör Upsala 
universitetsbibliotek. En annan samling gjordes af 
den bekante fomforskaren O. Btephens och en tredje 
befinner sig i K. biblioteket, den utan jämförelse 
största ocb mest betydande. Säkerligen finnes dock 
ganska mycket af denna litteratur, ebuin obeaktadt, 
pä berrgärdar och äfven i bondgärdar. 



Tyvärr är det ganska svårt att bestämma, när 
och hvar ett dylikt gammalt >skillingtryck> tillkommit. 



,C(.HHjle 



FOLELrTTEBA.TDB. 185 

tjr ofta finnas tryckort och tiyck&r icke ats&tta p& 
titelbladet. Btt dylikt opos ville ja framträda 
taed anepr&k på nyhet, och boktryckaren aökte 
därför att efter bBsta förmäga hindra, att arbetet 
blef antikveradt; titelbladet fick därför blott den 
ständigt lika användbara upplysningen: tryokt i år. 
Ej Bällan varierades denna något stereotypa app- 
gift: >Tr7ckt fSr ett par dagar sedan», »Tryckt i 
går, kl. tre eftermiddagen >, »Tryckt nu i dag, efter 
middagen», »Tryckt i kalla wintertiden du i &br>, 
»Tryckt wid första 6ppen watten i åhr», »Tryckt uti 
Want- och Mnffbyggden, mitt i kalla wintertiden* 
o. B. T-, alltefter boktryckarens ingeniam och skämt- 
lynne. 

Betraktar man stilarna och den tjrpografiska iit- 
styrseln får man dock det intrycket, att dessa folk- 
skrifter i äldre tider utgått från jämförelMvis f& tryc- 
kerier, bvilka sä att säga gjort denna folklitterator 
till sin spedalitet. 

Våra äldsta boktryckare voro eoni bekant utlän- 
dingar, de böcker, som utgingo från deras officiner, 
voro nästan utan undantag latinska kyrkböcker (bre- 
viarier, gradualer o. d.), och föist 1495 möta vi den 
första svenska boken »Afidyäfnlsens frästilse», tryckt 
af JohanDes 8medh i Stockholm. Ebom författad af 
den lärde PariBerteologen Jobannea Gerson, kan detta 
arbete dock i visa mån betraktas såsom en folkskrift, 
och i så lall är det den svenska folklitteraturens 
aidaU alster. Först 1514 följde ett nytt popolärt 
arbetfi på sveneka, också af Gereon, samt 1515 
två legender, den ena om kardinal Manfred, den 
andra om S. Anna, samt en paalm, bvilka med 

D,o,l..(ibyGOOglC 



138 »OLCLlTTERATCa. 

större skäl kunna häntöraB till den värkliga folklitts- 
ratnren. 

Det kunglig tryckeriet, som 1526 öppnades i 
Stockholm, trjckte väl näHtan nteslutande svenska 
bdcker, OlavoB och Lanrentios Fetris skrifter m. m., 
ooh d& dessa arbeten utan tvifvel Ifistes al och voro 
afsedda äfven föt det egentliga folket, kan det väl 
BägBS, att detta tryckeri värkat i folklitteraturens tjänst. 
Men & den andra sidan voro dessa böck^ dock af- 
sedda för folket i dess helhet, och böcker, som hade 
en mera specifik folklig karaktär, trycktes Midast 
undantagsvis pft detta tryckeri. Mot slatet af år- 
hundradet möta vi dock vftrt äldsta »folkrise-tryck»: 
lEen ny Wijse om een itdel och dygdesam Qninna j 
Rom, widh nampn Lucretia, hwilcken i sins Mans 
frånwafa bleS woldt taghen afi Konungens Son ihtr 
■ samma städes widh nampn Seztus Taiquinios, och 
therföre dräp sigh sielff, til at vndmjke s&dan skam: 
Ooh siunges med the Nother, Jt^ säger idher wännar 
kiäre, etc. 1583». 

Fä 1600-talet blir däremot denna litteratur ganska 
rik, ehuru endast spillror bevarats till Tär tid. Säi- 
ekildt är det tvä tryckerier, som i detta fall tyokaa 
hafva utvecklat en liflig värksamhet. Det äldsta af 
dessa var det, som 1626 upprättats i Kalmitr och 
stod under ledning af Kristoffer Gtiather, men endast 
värkade i tio &t, 1626— 16S5, dä det Syttades till 
Linköping. Det andra tryckeriet är denna 163S i 
Linköping grundade officin, som till 1654 leddee af 
den nysB omtalade Otinther och därefter, till 1688, 
af Daniel Kämpe; särskildt rikhaltig är folklitten- 
turen från 1680-talet. Kalmartrycket är för an 

Dpi ..d hy Google 



FOLKLITTERATUR. 187 

tid ganska godt — hvilket ej vill eäga mycket — , 
IdDköptngstrycket däremot miserabelt, med grofva och 
Blitna stilar samt geaomaBla korrektur. Någon gång 
kände detta vid nya upplagors ntgifvaade erkännas, 
aä t. ex. i »Tre sköna oyia Wijsor . . . medh syoner- 
ligh flijt Corrigerade och förbättrade, besynnerllgen 
thesse tw& efterste, som tillfdrende mycket orätt tryckta 
woro* (Linköpuig 1687). Stundom sökte den tidens 
boktryckare att g«iom 
träsnitt göra un vara 
be^ligate, och i dessa 
fall visade de en be- 
undransvärd fördoms- 
frihet. Samma illu- 
Btration knnde onder 
en femtio är bortAt fä 
tjänstgöra såsom por- 
trätt al de mest olik- 
artade personligheter; 
sH t. ex. användes en 
figur med s. k. mor- 
gonstjäma, troligen en 
bild af en vaktknekt, 

såsom porträtt af den pucku, nm inwp«da pt brSM. 
medeltida riddaren *Herr Jon» och längre fram i 
tiden såsom porträtt af en >ogudaktig man wid namn 
Måns i Skyllesmäla». Vid andra tillfällen röja ut- 
gifvame en berömvärd sträfvan att *följa med sin 
Ud>; 8& t. ex. apptrider »Flickan, som trampade på 
brödet», på lS60-talet iklädd en volnminös krinolin. 
Dä emellertid figuren snarast framställer en något fet- 
lagd, medelålders dam, torde äfven den vara l&nad. 

D or .«j hy Google 



138 FOLXLITTIBATOB. 

HufTudputen at 1600-UletB folklitt«ratar är, som 
mui kannat vänta, religiSs, tceet nppbyggelBeakrifter. 

Att döma &f det gräl, aom 16CX)-taletB boktryc- 
kare förde med hvarandra angående förlagBrStten till 
vissa af dessa artiklar, voro de en synnerl^en b^är- 
1ig vara. Vi kanmi taga n&gra exempel. Den första 
upplagan af AuBius' Den Aodeliga Vattukällan, utkom 
1641 hos Eeyser i Stockholm, mes finnes numera ej 
kvar. D& denna applaga emellertid var nteåld, lät 
Eeysers son och efterträdare upplägga en ny, men 
samtidigt lyckades en boktryckare i VästerSs, Boe- 
thios Hagen, att förskafta sig privilegium på det om- 
tyckta arbetet, och så utkom Hagens upplaga af 
1682. Keyser, som redan hade sin edition Krdig, 
klagade och hade nog tur att också £å privilegiam på 
boken, mot det att han till skäligt pris inköpte Hagens 
restupplaga — 660 exemplar. Därpå ntkom hans 
upplaga af 1682, sedermera följd af andra (1687 — 
d6D enda, som finnes i Upsala bibliotek — 1690 
och 1698), men trots det att han ansåg detta privi- 
le^um så värdefullt, att han 1684 vidtog den excep- 
tionella åtgärden att särskildt utgifva det al trycket, 
kunde han dock icke atskråcka konkurrerande bok- 
tryckare, ty Den Andeliga Vattukällan omtrycktes dock 
i landsorten, åtminstone i Göteborg. 

Ett annat arbete var anno mera begärligt, näm- 
ligen En Christens gyllede Clenodium eller SiäUekatt. 
Af några i riksarkivet bevarade handlingar framgår, 
att denna bok haft en fÖr 1600-UIet8 bokförhållandMi 
fullkomligt strykande algång. Då tydligen massor af 
upplagor spårlöst gått förlorade, kan jag ej nppgifva, 
hvar boken först utkommit: möjligen Br dock ett i 

D,o,l..(ibyGOOgle 



FOLELITTGRATDB. 139 

Skara befiDtligt Stockholms-tr^ck af 1676 äldst. Den 
äldsU upplaga, jag aett, är tryckt i Göteborg 1680; 
enligt P. Wieselgren finnes ett annat Göteborgstryck 
af 1683, och från samma stad finnas slutligen upp- 
lagor af 1687 och 1690. 1684 började Stockholms- 
tryckerierna att kasta sina blickar p& detta arbete, 
och detta år utkom Eberta upplaga, 1685 följd at 
Keyaers, 1696 ånyo en hos Ebert och före juli 1687 
ytterligare trä nu försvunna tryck. Då sökte Keyser 
och erhöll privilegiam på Själaskatten, men Ebert an- 
förde klagomål och lämnade därvid följande om bokens 
popularitet jrtterst värdefulla upplysningar. Ehumväl 
— säger han om Keyser — >han den boken mig 
aftertryokt, hafver jag ändå honom det intet miss- 
unnat, alldenstund både jag och han samt fiera med 
oss däraf tig försörja kunnat, efter en sådan afgång 
på samma bok är, att ban på fyra åra tid sju gånger 
är tryckt, sojd gör tillsammans 14,000 exemplar; och 
har ändå intet oinbondet exemplar på en tid varit 
till fängs, så att hos mig såräl som hos andra dag- 
ligt efterfrågande hafver varit, så att, i fall om ännu 
så mänga tryckerier i Sverige vore som nu för tiden 
finnas, så hade de alla nog en tid denna bok allena 
till att trycka >. 

Både Ebert och Keyser fingo då rätt att obe- 
bindradt trycka Själaskatten, och förmodligen begag- 
nade de sig i utsträckt skala af detta medgifvande, 
ehnm vi från Keyser numera blott äga en upplaga 
(1691) och från Ebert tre (två frän 1689 och en från 
1690), hvarjEmte boken utan hänsyn till privilegiet 
omtrycktes både i Göteborg och Stockholm (af Bil- 
lingaley 1691). 

Dpi ..d hy Google 



140 F0LKLITTBB1.TCB. 

Populärast &f alla deesa religiaBa för£aUare har 
▼U dook den bakaute Joh. Arndt varit. Hans be- 
römda iSanua KmteDdom» utkom fömta gåogm pfi 
avamka, Öf vetsatt af S. L. Mnieoa, 1647 — p& fdnn- 
ptaltande af Carl CarlaBon GjUenhiélm — ooh om- 
tryoklM 1695, Men ndao blifra upplagwna l^jo: 
fr&Q de b&da euta ftrhundradena har Upsalabiblio- 
tekflt ej mindn än 28. Ät hans Andeliga Skattkam- 
mare finnoa blott från 1S39 tjogu olika npi^agor. 
Hans ParadiJB Lnatgärd, som fSrst trycktsi 1648, åt- 
kom redan samma &r i en ny upplaga odi fick imiu 
under 1600-talet ytterligare sex. Denna popularitet 
har ej häller sedermera svikit, ooh ErAn 1800-talet har 
Upsalabiblioteket tolf upplagor, den sista Mn 1898. 
Under mer än 250 är har Joh. Arndt säledea varit 
en af det svenska folkets älsklingefSrfattare, och oidaat 
Thomas a Kempis torde i popularitet kunna ttfla med 
honom, ty dennes väildsberSmda Kristi EfterföljélBe 
har säkerligen utkommit i öf ver 50 svenska upplagor. 

Vill man haiva en profkarU på 1600-talets folk- 
liga religiösa litteratur, skall man vända sig till £ey- 
sera privil^er af 1685. Sedan flera arbeten, äfven 
af folkligt innehall, uppräknats (bL a. Paradijs Lust- 
gärd), fortsätter privileg^ebrefvet: 'Dessutom berättar 
han aig efterföljande traktater med egm bekoetnad 
l&tit vertera ooh uti stora manualer infört : Kois-scho- 
lan, Melancholiea Fördrijfware, Födelses Schola, Bnckiors 
och Faderlösas Tröst, Passions Compass, Cbriatolige 
Föräldrars Skyldigheet, Fromme Barns Skyldi^wet, 
The Dödas grönskande Been eller Tröst af apetäo- 
delsen, Domsens Basun, Ewigheetanes Betrachtelae, 
DageUgit Samweett Prooff, Andeligit Hierta-Uhr, Bätt- 

Dpir^ci hy Google 



FOLELITTERATUB, 141 

ringa Roos, Andelig Wägvijsare, Andelig Bergmin, 
Andeligh Harpa.» Af ungefär samma karaktär voro 
de andra törli^katalogema bin denna tid, ehuru 
Keyaer, hvad uppbyggelaeOitteraturen beträffar, tyckes 
b&fva varit bäst försedd. Han knude ookaå vid Sö- 
dereluBB idka egeu bokhandel med sina förlagsartiklar. 



Hen denna uppbyggliga litteratur bestod äfveo 
af versifierade akilliugstryck eller ivison. Rättvisan 
kräfver det erkännandet, att det konstnärliga utföran- 
det sällan eller aldrig stAr i nivft med den goda af- 
aikten. De mest betydande utgfifvos af Giinther t 
Kalmar: >Een Christeligh Wijsa och Dlcht om Adams 
och Ewas syndige affalbj »Een skön och lyfiligh Pro- 
phetia Sibyllie*, »Om tbe Siu aoffuare, Ganska nyttigh 
at Usa. Nu nyligen afE en godh W^ på Tryck vth- 
g&ngit. Thessa siw nnga Miln soffno i trybundrade 
liirtyio och tw Ahr>, >Een ekon och lustig Wijsa om 
Propheten Jona och tbe Ninimter», >TheD Sköne 
Joeephi Historia» m. fl. Deu första af dessa är dock 
icke Qtau en ^iss litteraturhistorisk märkvärdighet, 
enär den med en viss rätt kan räknas till den grupp 
af medelUdsdranier, som kallas »moraliteter». Sedan 
fdrfattaren i inledningen p&pekat följderna af Adams 
och Evas fall, fortsätter han med att berätta, att 
»fyra jnngfrwr skön* trädde fram för Guds tron, näm- 
ligen Rättfärdigheten, Sanningen, Barra härligheten och 
Fridsambeteu, och mellan dessa ntepinner det sig na 
ett samtal om den fallna mänskligheten, — sftledes, 
son man ser, ätminstone tJU ansatsen ett litet drama, 



Dpi ..d hy Google 



142 POLELITTBItATOB. 

I allm&iihet äro förlattarne till desaa religiöei 
diktvärk okända, och de ti, som namngifva sig, höra 
ingalunda tiU de bättre. SA t. ex. faafva vi >Ett 
Aodeligt Siö-Kort och Seglatioos Kooet, Vthi een Ny- 
ihis Wijsa, Författat af Michaele Remier SS. Theol. 
Stad.> Dikten bSrjar: 

>GOr tbig reda 8i&l och Bume, 

st&m tin Hnime-Harpa til, 
Still lin Tongo Pultar pione, 

Lytt upp h&nden Btråkan etillt etc 

Som man märker hörde lättheten att rimma joat 
icke till staderanden BeDners natnrgUvor, och samma 
oförmAga Tisa de Sesta af håna medbrödei bland den 
tidenB folkförfattare. 

Pä gränsen till de rent religiösa småskrifterna 
stA de moraliserande, ooh dessa äro, som man kan 
förstå, ocksA särdeles talrika. I allmänhet torde de 
vara fullt onjutbara äfven för vär tids folkliga publik, 
men standom p&träflar man äfven här dikter och 
uppsatser, som beröra mera praktiska frägor och där- 
för än i dag hatva ett visst historiskt intresse. NAgra 
beröra en mänekl^ svaghet, till h vilken v Ar tids 
människor äro lika mycket eller kanske mera för- 
fallna än 1600-talet6, nämligen tobaksrökniog, eller, 
som man d& sade »tobaksdrickningi. Enligt Swederus, 
som i en liten fÖrträSlig afhandling skildrat tobakens 
historia i vArt land, var detta njutningsmedel i bmk 
redan pA 1620'talet, och enligt professor Franck kände 
man >nu för tiden (1633) knapt finna nägon enda 
person, som ej är ganska förfaren i denna rökniogs- 
konat». Franck tillmätte ännu tpbakeo en kraftig 

Dpi ..d hy Google 



FOLKLITTSBATUB. 148 

mediciDBk värkaa, den fajälpte fSr hoeta, podager o. 
B. T.; tobakseztrtikt försatt med Böcker gaf en god 
singröst, och särskildt var rökning hälsosam för flekare 
och sjömän. Han medgifver dock, att ett om&ttligt 
Täkande icke vat Iftmpligt. 

P& TingefäT samma BtAndpunkt rtaller sig en annan 
läkare, Anders Sparman, i sitt 1642 utgifna arbete 
Sondhetzens Spegbel. Äfven bon anser rökning nytUg 
för folk, som vistas i faktig luft, i synnerhet när de 
röka >med mått och pft en nykter maga*. 

En bAtiman, som alltijh i fachtig luflt moat waia, 

Tber Afi tast aUSrre Inst och iij'tta mon förfara^ 

Hans naea skoreten ftr, han pijpm haar fOr kOOk, 

Ett bladh tbet ftr hans etoek, och dricken damb och rOOk, 

Hwai medh han hongren sin och tönten moa fOraachta. 

Hen andra funnoa dock, som hyste eo mera 
modem uppfattning af tobakens medicinska värkningar, 
och ett uttryck för denna uppfattning hafra vi i ea 
liten folkskrift: >Twä Nya, Lustige och Kcolwillige 
Wijaor, Then förra om Tobaketz Miszbmuk, på huru 
många ^tt thet akeer, ooh bwilket slaget som är 
wederstyggeligast, och för Tijden måst öfligit . . . Tryckt 
i Thetta Ähr.> 

Författaren, mera m&ttlighetsvän äu poet, riktar 
först mtt angrepp mot >Snufftobak>, hvars estetiska 
värkningar han skildrar i följande Btämningsrika strof: 

När Nlaan sä blifwei faUproppat, 
Som bon wore med Korflskin stoppat. 
Intet kan han flåsa och blåsa 

For Snnff i Näsan sijn, 

Som tx tOTBylt och fijn, 

D or .«j hy Google 



144 FOLKLITTERATOB. 

Snofwar som «tt Swijn, 

Som tastnat år i Griud. 
Aff N&BWi han tå tager och drager 
En Dyuge-Klimp, som intet ix fager. 

Afveo »tuggning» tullas ekarpt, och rörande 
denna pankt har författaren p& ett lyckligt sätt sam- 
manfattat aina &sikter i det kraftfulla Tereparef: 

The, som pliga Tobaket tagga, 
See wärre uth i Mand fta en Sugga. 

Ej häller rökniDgeo skonas. Författaren påpekar 
de Btora utgifterna för denna >fule Dranck», som gör 
bftde rökaren och huset, där han röker, o&nygga, och 
han Qämner, att Sfven kvinnfolken 

Bflkia ratt och analt 
Som en Knecht i fUt. 

Den nyss relaterade åsikten om tobakens nytta 
höll väl fortfarande 1 sig, och som bekant dref tre- 
ringen ookså ifrigt på den inhemska tobaksplanterin- 
gen. Men den okände folkförtattarens äsikter skulle 
dock bA småningom tränga igenom, och från 1741 
hafva vi för första gången en förordning, som ur 
moralisk synpunkt fördömer tobaksrökningen. En och 
annan tobakshatare i våra dagar torde kanske ännu 
med nöje läsa, hvad konung >Friedrich> härom har 
att säga: 

i8&M>m et akadellgic miubrak med Tobaks Bokande 
tOrDimmee hos Ungt Folk Ofwerhanden taga, och nOdigt wara 
wil sådant at efbäja och for framtiden förekomma, emedan tSr- 
farenheten wisar, tbet icke allenast sv&re olyckor och eld- 
skador gig ofta tjldragit genom Tebakseldens vårdslfiea 



D,o,l..(ibyGOOglC 



FOLELITTEBATCB. 145 

buidtonuide, atmn ock at angdomen af Mrwett och ofOrståod 
medela Tobaks Bokande förskämt helaan och förtftrt mera 
in Cfae waiit i stånd at fOrtiena tit tOda, aaderhäld och 
nOdigt behot, hwilket the wid mognare &lder med skada 
tnl0t« ingiti; ÄJtså hafwe Wi . . . tHr godt tirnnit bflrmed at 
fitrordiift, thet all Ungdom i gemen, af bwad StAnd then wara 
må, innan ban kommit til laga ålder ocli fj^lt Tinga Et Är, 
(kal wara fOrbadit at rOka Tobak, wid Två J>a1ei Silfver- 
iD;nta Plikt fflr bwarje gång then thenned betTådea, angif- 
wanas ensak; orkat ban ej Botnm, sittie tå Twenne Son- 
dagar i Stocken.) 

Tyvärr förstör kontmfren nfigot den vaokra mo- 
Taliska effekten af eitt plakat, därigenom att han från 
fSrbudet alldelea undantager >them, Hom 8t& i Wär 
och CronanB Erigetienst ocb äro wärkeligen antingen 
DragoDer, Ryttare, Soldater eller Båtsmän, med hwilka 
thet är en helt annan beskaSenhetj . 

I de gamla folkskrifterna behandlas superiet vida 
mindre än man knnnat vänta, ooh ehum drycken- 
skapen dä troligen grasserade I&ngt värre än i våra 
dagar, hade man tydligen ej fått figonen öppna för 
det moraliskt fördömliga i denna last. Undantag 
finnas dock. 

Den äldsta hithörande skriften är som man vet 
författad at vj^ förste protestantiske ärkebiskop Lau- 
rentiaa Petri och åtkom 1557; »författad* Sr dock icke 
det riktiga ordet, ty E/anrentius Petris skrift är endast 
en bearbetning af Matthäns Friedricbe 1655 utgifna 
>8aaffteufel> . I motsats mot vår tids abBolutieter 
definierar ärkebiskopen änna dryckenskap såsom >det 
(såsom allom nog är kannigt), när en mer dricker än 
nödtorften kriifver», liksom det kallas fråsseri, *när 
en mer äter än behof görcsi. Denna dryckenskap är 

SckUck, Oamla papper. VI. 10 

Dpi ..d hy Google 



146 FOLKLITTBBA.TUB. 

tf flera sk&l ffirdömlig, för det första därför att God 
förbjadit den, för det andra d&rför att Gad botar 
drinkare med b&de tunliga ocb eviga pUgor, för dd 
tredje och fjilrde därför att vi när Bom hälst tnnna 
dö ooh den yttersta domen ksn komma, för det femte 
därför att en mJtnnJRka därigenom tappar vett ocb 
st^ Bft alt hon blifrer såsom »ett ofömnftigt fä>, fSr 
det Bjätte därför att dryckenskapen gifver orsak tiU 
mAngabanda Bjnd ooh för det ajonde därför, att det 
är >ett skadeligt ting*. Det ftr äntligen de tvä sista 
punkterna, som vidare atvecklas. 

Hao hörer ock ofta — sSger den fromme ärke- 
biskopen — »bomledee dessa sväljebukar ocb Ölsvin 
förakteliga tala oob bespotta predikan ocb Gads helga 
ord, ty om nfigon råkade få till ords och sägs till 
någon af dem : Kilia broder, låt icke så, ty man baf- 
Ter bort predikan, att det är en stor synd ; strax upp- 
l&ter ban sin smädliga mun, rasar däremot och säger: 
Hvad hafver jag att beställa med predikan? Hvad 
passar jag för prestenP Han må ropa i kyrkan, hvad 
han vill; jag gör likväl bär, bvad jag vill . . . Samma- 
londa föraktas ock då fader ocb moder, husbonde ocb 
matmoder, förman ocb fogde >. 

>£□ drinkare hafver sällan nattaro. Han ligger 
och glöxer, raklar, kastar sig ocb är illa till pass; 
kommer han sig ock till stimns, så bafvei han 
stygga drömmar, ocb är ändå icke stor rolighet med. 
Om morgonen då han ekall stä upp (om ban eljes 
orkar npp), Bå finner han sig vara alldeles oskicklig; 
ondt hafver han i hufvudet, därtill är då hans lekamen 
så Ömmer och lamer, som vore han allt sönderelagen; 
ban hafver ock till ingenting last, hvarken till arbete, 

D,o,l..ci hy Google 



FOLKLITTBRATUB. 147 

3ta eller driuka, utan aitter och häoger bQfviid«L> 
Ärkebiekopen fortsätter därefter med att uppräkna 
alla de mängfaldiga sjokdomar, som följa af dryc- 
kenakapen. 

Efter denna del af arbetet vidtager ett mera kul- 
torhistotiskt parti. Laarentius Petii upptager häi tUl 
besvarande »nftgra inaagor, som drinkare pläga före- 
bara*, och vi f& därigenom åhöra en nykterhetadiBkos- 
UOQ frän ISOO-talet. £a *infiaga> beiör den fräga, 
som än i dag är brännande. Om man, säger drin- 
karen, icke fflr braka den af Gud skapade rosdryc- 
ken, hvartiU är den då skapad? Men härpå svarar 
ärkebiskopen: >Ho säger det, att man den icke må 
braka? Det är missbraket, icke bruket, som är för- 
bjudet.* Vill du då, invänder drinkaren, göra mun- 
kar af oss, eftersom vi icke fä äta och dricka? Nej, 
svarar Laorentins Fetri, det är just munkarna, som 
ixiU fattat Guds ord och mena, att man intet vin eller 
öl må dricka. Men lika orätt haf va de, som eig med vin 
och öl öfverfylla, därför att David säger, att vinet är 
skapadt af Gud att fröjda människans hjärta. Trogna 
predikanter göra ej eä, ty de hvarken ogilla vins, öls 
eller något Guds kreaturs skäliga bruk, eller gilla 
miaBbrukot, utan de lära obs vandra medelvägen. >Det 
kan dock icke — forteätter drinkaren — vara synd, 
att man dricker ett rusfi Jo, ty är man Icke nyk- 
ter, kan man icke bedja. iMig tyckes dock, att jag 
aldrig gudoligare kan bedja än då, när jag hafver ett 
roa.> Sedan denna n^t egendomliga tes blifvit ve- 
derlagd, fortsätter drinkaren; >Du kan icke förtaga 
mig att dricka en 'slåpendrunck', ty hvar jag honom 
icke hafver, kan jag icke sofva?* Kan väl vara, att 

Dpi ..d hy Google 



148 FOLKLITTEBATOR. 

B& tyokea dig, men det är en djäfrolMU frestolBO. >B. 
PanloB s&gflT tU: Dricker Eder icke druckna af vin, 
men han rSrer där intet om öl.> Det medger jag, 
men det är likväl ock nog knnnigt af den helig» 
skrift, att med vin ofta förstia allehanda starka dryc- 
ker såsom med bröd allehanda mat. »Likväl var 
bröllopsfolket drucket i Cana i Galileen, och var dår 
Kristus sj&lf personligea tillstäd^?* Det kan väl sA 
vara; men däraf följer icke, att du ock må dricka 
dig drucken, ty med exempel kan man ingen sak 
bevisa. Därtill följer icke häller det, att favad som hälst 
uti detta bröllopet i Cana skedde, mAste alltsammans 
vara rätt. »Hvi skaffade Kristus dem dä än mera 
vin?> Det gjorde han ingalunda för de drinkares 
skull, ntau han gjorde det äktenskapet till ära och 
brud och brudgum och alla äkta folk till tröst. >Det 
kan ju aldrig så strängt vara, att man jo en gång i 
veckan, akulJe det än ske om söndagen, må dricks 
sig drucken?» Jo, så strängt Sr det alltl »Dricks 
dock sfi vål prestema sig druokna som andra?» Da 
skall icke rätta dig elter allt det presten gör, utan 
efter det som Guds ord lär. »Dlser man dock, att 
Noak och Lot hafvs druckit sig druckna?» Det är 
sant, men se ock du till, hvad där efter följde! 

Så — med dessa aignment — disknterade man 
nyktethetsfrågan på ISOU-talet. 



Från 1600-talet äro dylika skrifter jämfSrelMriB 
AUeynta. En för tidaförhållandena upplysande skrift 
är dock en ny öfversättning af Matthäns Priedrioha 
Sauffteqfel: »Svalg- och Dryckenskaps-Diefwul Ellcv 



hy Google 



FOLKLITTEBATDB. 149 

En Gbristeligh och ganska njrftigb Tractat Emoot Dryo- 
keoskap, medh widhängd Historisk saufärdig berät- 
telse, om ett föiskräckeligit Sände-BreS, aom the Onda 
Ändar, ifr&n Helwetit ekickat bafwa, och hwad mehra 
ther til lyder, p& Tydsko författat afi Mattheo Fri- 
derico, fotdom Kyrkioheerde i SobÖnberg 1 Ty<^l'l&i)<^> 
men du pä w&rt Bweneke TungomÅl affaatt, Summo- 
wija BammaDdragen, och utbgftDgen, aff P. S. L. (= 
?. S. Löfgren), Linköping. Tryckt boos Daniel Kämpe, 
Ähr 16ö8.> Utom bvad som redan finnes hos Lau- 
reatins PetrI, har man här ett längre företal af utgif- 
yana, som ställer sig pä en, åtminstone tiU attryo* 
ken, nfigot mera rigoristisk ståndpunkt än Laurentius 
Petri i ain bearbetning. De, som vilja vara eubtiliga 
— säger han — pläga göra en distinction på PoeU' 
luta Ebrietatia och iVocuIum Eilaritatia; »det förra 
kallade de eu sådan dryck, hvarmed en fördrioker 
förstånd, dygd, sedighet och fir 1 tal och åthäfror 
stygg och oskickelig. Men det andra kalla de en 
måttel^ dryck, som man till ära och beder, jämväl 
tJU att göra sig glad med kärkomna och vänner till- 
tager». Kunde nu detta Poculum Hllaritatis s& iakt- 
tagas, hade man intet däremot att säga. Men mesta- 
dels begynna collationema i Gudi och sluta i Satan, 
och Poculum Hilaritatis ändar gemenligen med Poculo 
Bbrietatis. 

Såsom tillägg till boken följer en onekligen märk- 
lig historia. På riksdagen i Köln 1513 hade kejsar 
Maximilian utfärdat ett plakat mot dryckenskapen, 
men »vid ändan på samma riksdag i Köln är en 
djäfvulsk post, hrilkens byxor voro häftade vid roc- 
ken — och förde en vinflaska, men kläderna och 



vGooj^le 



150 FOLKLirCBBATUB. 

hägteo Toro all Bvarta — sent om attonen kommen 
dit ridandes och hade en stor myckenhet af bref ifrån 
de flelvetee ständer till alla drinkare skrifna. Samma 
bref lelrerade han uti Atakillige samkT^m till så bSga 
som nedriga, andlige som världslige personer. Och 
hafrer sedan vidare afrest>. Därefter följer brefvet, 
Bom är af Satan idatum i vårt församlade råd nnder 
yirt stora SaakEeigill på företa dagen i vinmånaden 
efter vårt regementes b^ynnelse 6472>. Brefvet inne- 
håller en hälsning till »hvar och en vårt rikes älske- 
lige trogna» samt en uppmaning till dem att, utan 
hänsyn till bvad prester iskria och fakta», följa en 
bifogad linetructioD, innehållandes hvad drinkare af 
Helvetes stinder, angående flitig öfoing nti tilldiic- 
kande, i beställning hafvai, d. v. s. en anvisning, ham 
de skulle kanna locka motsträfviga till dryckenskap ocb 
vederlägga alla skäl mot superiet. 

>Men om morgonen därefter ganska bittida är 
ett annat snält engelskt budskap, helt hvitt klädd, oti 
alla kyrkor i Köln sedd, och hafrer en stor hop bref 
med figurer, rim och språk hos sig haft, hvilka han 
hvaijom och enom hatver i händer gifvit och sedan 
afresti. Och i ängelens bref vederlades, såsom det 
vidare utföres, budskapet från afgrunden. 

Men om IBOO-taleta nykterhetalitteratur icke är 
vidare stor, så börja däremot skrifter i motsatt rikt- 
ning att blifva desto talrikare. På 1500-talet drack 
man, utan att draga in litteraturen med i spelet; med 
1600<talet kommer däremot den rika diktningen till 
vinets ocb rusets pris, och denna litteratur vinner 
som bekant i omfång och styrka under det nästa år- 
hundradet ocb fortsätter, ända tills dees att med Wie- 



FOLKLITTESATtJB. 



selgren den stora reaktionen inträder med sin alltjämt 
▼äxande störtflod af nykterhetsBlcrifter. 



Ett i äldre tider vida mera omtyckt ämne var 
da nya moderna, som lika ogillades bäde af prester 
och af bönder. Nfigon gfing kunde förbittringen g& 
8& lAngt, att man Bökte att med lagliga medel ingripa, 
sAsom dä dalkarlarna 1527 vände eig till Gustaf Vasa 
och klagade öfver, att iBönderakuma klHder äro upp- 
komnei, d. t. b. jaet dessa granna, brokiga kläder, 
som allmogen BJälf sedan lade sig till med. Ett mod, 
som i slutet af 1600-talet väckte mycken anstöt hos de 
fromma, var bruket af den B. k. fontangen, en hög 
bufrodprydnad af spetsar, uppkallade efter en af 
Lndvig XIV:s älskarinnor, hertiginnan af Fontanges. 
S&aom bevis p& försynens vrede mot detta nya pAhitt 
anfördes då, att en ko p& Gotland framfödt en kaU 
med denna fördömliga hufvudbonad, och för att mot- 
värka fontangen samt bruket af urringade klädningar 
ntgaf preeten N. Bergius en Öfversättning af ett tyskt 
arbete af Michael Frende. Titeln p& den svenska 
skriften är onekligen talande och redogör ganska full- 
ständigt för Innebället: iWäUustens Twenne Blås- 
Bälgor, neml. Den Höga Fontangen Okk de Blåtta 
BrSsten, Genom h vilka de alamodiska Kiätt- ok 
Flättia älskande Qwinnor, uti sina egna okk m&nge 
dåraktige Manspersoners Hierta, först uptända en olof- 
1ig Kifirleks okk filskogs Gnista, Äkk sedermera den 
sfi apblåsa, att hon uti en outsäjelig Ängalans Laga 



vGooj^le 



152 FOLKLITTXRATDS. 

Qtbiiater okk Btadnar. Allom eynnerlig det med Pn^ 
okk Ähra bekrönte QwiODOkiÖDet, titl en wailmsiit 
ESterrättelBQ och Warning Beekrefoe okk till Trycket 
befordrade af Ernesto GotUieb... 1690.> 

SflBom motekrift utkom Aiei därpft den na jtterst 
Bälleynta liDa boken: >Kort ocb enfaldigt Goenewar 
Emoot den Nya Foutange För FöllioreDS... Pasquill 
och SmKdeakrift». Den uppgifvea vara öfversatt frftn 
grekiskan, men är ett evenskt original, och nnder öf- 
TerBättarpseudonymen Theophilna MiasyoophanteH dolde 
sig (enligt Apelblad) holr&det Johan Gripenhielm, se- 
dermera lagman i Veatmanland. Gripenhielm är onek- 
ligen Bin tyske motpart Öfverlfigsen, och det är ofta 
Tärklig kraft i bana utfall mot tidens (romleri. >J«g 
troi* — säger han — »ingen ort nti världen firmas, 
där Qtaf somliga predikstolar sä många f5rbannels« 
utropas Sfver klädesdräkter som h&r bos oas. Ja, 
man mAste understandom icke utan stdrsta förargelse 
höra utaf sådana heliga rum föga andra och noildare 
ord i det fallet än man pä gatorna utaf m&ngelskor och 
ringa slödder, mera af afund, argbet ocb vanart än af 
leda till synden ropas hörer, medan de aldra gröfsta syn- 
der ofta med stort tålamod bland slikt gement ttXk 
öfvaa ocb lidne blifvai. Ocb därefter gendritrer hao 
punkt för punkt fontange-förföljames meet från Bibeln 
hämtade skäl. 

Det egentliga folket tyckes dock icke hafra kfiat 
sig öfvertygadt af Gripenhielms argument, och ett 
uttryck för dess uppfattningssätt hafva vi troUgea i 
i en liten af pastor Mar. Seth 1716 förfatUd folk- 
skrift. Den långa, men upplysande titeln lyder: 
iFontange Predikan, lemnad utn Spnad grol på Habo 

Dpi ..d hy Google 



Titolblidol Ull mUiulMi Ttrwmi BI£abU|"- /- t 



164 roLKLITTKBATnlt. 

Kyrkiogård, Af ett Dfidfödt Barn, hwilket af B&dan 
ekapoad som nastfölljaDde djdoa Figar athwiJMr, i 
werlden kom then 13 Aogiuti 171fi, i hemmanet 
Giöla, i Habo FörBamling, hafwaDde en fontange pA 
bofwadet högre en sielfwa ansiohtet, es eoipp i pan- 
nan med Bm&tt kmsat h&i Thar nnder, samt vid 
tinningarna, en hengiande sante wid wenatra kinbenä. 
Ingen näaa, men smA nSseboTor. Ingen ölwerlep. 
Then högra handen rödh, thea wenstra hoit.* Pre- 
dikaingen har formen af en visa, som ajnoges af det 
dödf5dda barnet, hvars ganska anskrämmellga porträtt 
ett bifogadt träsnitt utvisar. 

Visor om och beskrifningar p& missfoeter och 
underliga djur hafra alltid ntgjort en synnerligen 
omtyckt branobe af folklitteratureu, och avisor om 
dylika mårkliga fynd kunna betraktas såsom rtt slags 
förberedelser för den senare tidens tidningar. I>en 
milngd af upplagor, i hvitka dessa tryck ntgingo, 
utgör ett godt bevis för deras popularitet. N&gra 
dylika kuriositeter kunna h&r anföras. 

S& var det onekligen en högst leällsynt fisk*, som 
med stor möda fängades i närheten af staden Genf, 
troligen nftgon g&ng på 1600-talet — så vida den 
någonsin fångades alls, hvilket tviBaren ju kan tötta 
i fråga. Den hade nämligen ett människohufrud med 
krona och tre dubbla kors, »vid sidan ett barhng- 
gande svärd och tvSnoe krigsfanor*, och dess utstyr- 
sel fulländades därmed, att den på ry^en hade >en 
styckevagn med en kanon», öfver denna onekligen 
höget märkliga företeelse blef nu en visa diktad, »den 
säkra och gudlösa världeu till vamagel och min- 
ningamärke*. I denna form blef visan dock ej 

;G(.Hi'^le 



FOLELITTEBATUB. 156 

vidare populär; jag hor af den eudaat Bett tv& upp- 
lagor, den ena tryckt 1726. Men när aamma fisk 
sedan £n;o uppträder, då &&aom langad i Mar- 




Dst dSiUBdiU bamst. 

aeille, gör den stor effekt — kanske tack vare det 
nya träsnittet och den nya visan; i K. biblioteket 
Gonaa ej mindre än 22 upplagor. Den gamla fisken 



FOLKLTTTEBATOK. 



från Genf räddade sig emellertid genom &U iogk 
kompaDiskap med >en förBkräckelig Btor fogel, som 

Dpi ..d hy Google 



FOLKLITTERATUB. 157 

SIK ä«D 13 jonii i thetta Ähr 1673 bafwer låtit se i 

östsmke uti en mörk Bky hwilken månde ryta 

Bom ett Leijon, och eom han af Skyltar blef nedBkuten, 
hafwer han fallit ned med Btort wrålande i ett Horas*. 
Vieao om deona fågel trycktes nämligen tilleammans 
med visan om fisken från Genf och npplefde i den 
gestalten Sera upplagor. 
Skrifter, som syseel- 
Batte eig med färTsndlin- 
gar, kunde också påräkna 
en tacksam publik, och 
med rimligheten tog man 
det just ej så noga. Det 
Bå vidt jag vet äldsta 
särtryck af denna art 
barrer från 1632, och på 
vanligt Bätt relateras hela 
händelsen i den omständ- 
liga titeln: >Een Skrif- 
fuelsfl ifrån Alten Stettin 
then 1 September Hwar^ 
nthinnan förmält watder 

ett fÖrskrSckeligbit nn- KrBkis>k*nD med hBDdhnhBdd. 

derteckn, som sigh på then Masuriske Grentzeo uthi 
en Byy, Beinen benemd, medh en Adelsman, vidh 
Namph Albrecht Pereckonskij, tildri^t hafEner, nem- 
lighen hnmledes han vthi halff fempte tima är fast 
ynkeligen fdrwandlat, och endtligen til en Hnndh wor- 
den, såsom then gnnstige läsaren sS sielSue skrifiuel- 
sen wijdare hörandes warder. Tryckt åhr 1632.* 

En på 1700-talet ganska populär visa handlade 
om en kmkomakare i Schweiz, som för sin elakhet 

Dpi ..d hy Google 



158 FOLKLITTBBATDB. 

mot sina etyflMm fick det straffet, >att haoB hafvud 
blef förvändt till ett handahufTUd och blef rsBande 
samt akälde som en huod, item mördsde tvA barn, 
i^ modera var gången eftei presten*. Visan äi dik- 
tad >alla ogudaktige Stj£^er och Styfmödrar till 
skriick och vamaget>, och den hemska effekten för- 
böjea genom den förraodlade krnkomakarens porträtt. 



Ett kraftigt memento till bot och bättring hado 
man natarligtviB i ddaoädor, ak^pabroU, mord och 
olyckor af alla alag. Visor härom förekomma natur- 
ligen redan p& 1600-talet, t. ex. »Twilnne Sorgelige 
Klago-Wijsor, stält aff en ung Person, som Qthi sin 
blomstrande ungdom och florerande studier bortmiete 
^n Syyn» (1688) och »Twi Sorgelige Klage-wijaor 
öfwer Twenne unga Scholie PersoDers Dödh som i 
Linkiöpingz Ström oljckeligen uthi watnet omkommo 
ooh borto blefwo den 10 junij Anno 1686.> Dock 
spArar man det reU^öst-moraliska syftet ^entligen 
blott i de äldre visorna, dä de yngre däremot mera 
romantiskt fästa sig vid och utm&Ia de hemska de- 
taljerna. Taga vi bandten >01yckor, Eld* i vår hand, 
möta vi såsom det äldsta trycket en >Wisa öfwer 
the stora Eldswådor, Som Gud then Allrabi^steB wT«de 
nU Maji-MAnad i thetta Ahr 1723 låtit Stockholm 
känna see och spörja». Den lilla dikten andas vfirk- 
1ig fromhet, och man märker, att författaren är Öf- 
verväldigad af den olycka, som drabbat hans stad. 

G& vi däremot till vAra dagar, hafva vi ett 
rent klassiskt exempel i visan om >Den hemska och 



Dpi ..d hy Google 



FOLKLITIBBÄTUR. 159 

uppskakande ezploBioneD i Vaxholms fästning den 
11 AugoBti år 18S7i. Ehura författaren försett sitt 
opoB med iillkftnnagifvandet, att >ef(ertryok är be- 
lagdt med ansvar enligt lag>, vågar jag dock göra 
nigra citat för att visa den stil, som åtskilliga s. k. 
folkfSrfattare i våra dagar finna lämpligt att använda: 

De Bplittradee i stfcken, aom Bpriddes hnstigt kring, 
Ja, en del blefvo slitos, bA kvai tanns ingenting, 

Bland Bpitlroi och miner. 
På RiDdOsuudets vatten, dar flOt så mången bit. 
Att samla dem tillhopa maa gjorde all sio flit. 

Det var ett gmfligt gflm. 



Till Sndolf Wall man ringde jnst med telefon. 
Så hemskt nti hans Oron då IjSd dees dTstia ton, 
Han ville knappast tro det 



Dock Vaxholms stolta mniar stå qvai nppå sitt skftr, 
Åt FTssan sturskt de sOga: kom inte ow fOr nar, 
Ty då det smäller vftrre. 

Hum olika är icke tonarten, om vi gä ett hundra 
&r tillbaka i tiden och låsa t. ex.: iChiisteliga Tan- 
kar i anledning af en olycklig händelse, aom p& Nya 
Kongsholms-Bron i Stockholm sig tildrog en morgon- 
Btund, Sommartiden år 1774, med en arbetskarl, hvU- 
ken, då han skalle gå til dt arbete, blef i sin enfal- 
dighet liksom apalukad nti en af de under Bron 
varande Stenkistor, hvara fyllning gaf sig andan i 
samma Sgonblick den gråhårigB mannen satt sin 
fot på stället, så at han störtade djupt neder och 
Öfwerbölgdes af gräset.» Dikten börjar: 



Dpi ..d hy Google 



160 FOLKLITTBHATOB. 

O, kriatenhet, mbk 

Gnds dråptig» vlrk, 

HuiB domkr och lag, 

Hans allvisa stynel ocb belgn bebag. 

Gi( nogaote akt 

Pi skapatens oofrervinnliga makt. 

D^Uka kristliga betraktelser anstäldee natorligt- 
vifl hvarje g&ng nAgon till dödeD dömd förbrytare 
fördes at till afrättningsplatBeD. Slandom behandlas 
tn celeber utländsk förbrytare, men i regeln ärobjäl- 
tarne srenaka. S& vidt jag kan erinra mig äz dcsina 
litteratur dock icke äldre ån 1700-talet, mm di blir 
den bastigt ytterligt populär, och några af de dA före- 
vigade broUslingamas namn torde ftn i dag ej vara 
alldeles bortglömda, såsom den beryktade Jacc^ Gtmt- 
lack. En skald, som valt den mindre Tälklingande 
psendoaymen Gatastrykande Utmånglare, yttrar i 
>Cypre8ser strödde omkring Jaoob Guntlack» angfiuide 
den BjalfbiograG, som stortjnfTen ntgifvit: 

Si skall ditt lif i d^ 1 löften andaal 
Ditt Ode kan «j gonom rymning Tlodaal 
Wkr Gnntlsck g&r or tiden frln oaa borti 

Hvad sorg fOr om, som ntaf hans bediiftar 
Ed inkomst haftl Om slika vackra skriftw 
LAr nn bli svårt 



Din stjrk» till att skrifva vi erlarit 
Koapt nigot virk har så b^Ailigt varit, 
Ben Tryckfrihet man nti riket vant'- 
En Bfindogstext, ea Atmanach och vioa. 
Kon stljaa; men vi Gantlacka lefnad priaa 
Som mer knrant. 



hy Google 



FOLKLITTBRATDS. l6l 

Denna så populära själfbiografi är dock ett gan- 
ska digert arbete pä 132 Bidor och prydt med ett 
kopparstick, framBtällande Gantlack i fängelse. I -v&rk- 
ligheten lär dock figuren bakom gallema — ^endom- 
ligt nog — vara ett porträtt af en radman i Stock- 
holm, Printzell, atamfader för ätten Prmtzsköld. SjäUva 
boken är ganaka roande och upplysande för den Bell- 
manskfl tidens kulturhistoria. 

De visor, som författats vid afrättningama, äro 
legio, och icke säUau upplefde dylika alster flera upp- 
lagor; så t. ex. föreUgger en skildriog af ett 1882 i 
Södertelge begftnget mord i ätminstone eex upplagor. 
Deo 1843 afrättade möidaren Breitfeldta olycksöde 
framkallade atom en själfbiografi ej mindre än fem 
olika visor, af hvilka tvä upplefde dubbla upplagor. 
Ett annat 1667 i Stockholm begänget mord gaf an- 
ledning till tre olika skrifter, ai hvilka den ena ut- 
gick i fjorton upplagor och trycktes — säkerligen utan 
tillständ — hos boktryckare i Varberg, Uddevalla, 
Stockholm, Linköping, Köping, Eskilstuna, Karlskrona 
och Söderköping — som man ser en begärlig artikeL 

Ämnen af allmänt moraliskt innehåll — utan 
nigon direkt religiös tendens — förekomma natur- 
ligen ofta inom folklitteratnren, och nted särskild för- 
kärlek behandlas tjänstebjona- och äktenBkapafrågorna. 
Båda dessa grupper hafva onekligen ett ganska stort 
koltaihistoriskt intresse, dä de på ett mycket åskåd- 
ligt sätt skildra det allmänna föreställningssättet hos 
>folket>. Såsom ett exempel pä 1600-talets äkten- 
skapsUtteratur kunna vi välja: >Ett lustigt Samtaal 
Emellan Twenne unga Hustrur, Hwaruthinnan den 
ena sigh beswärar öfwer sin Mans sälsamma Lef- 

Se/iäct, Gamla papper. VI. IX 

Dpi .?d hy Google 



162 FOLELirrSRATOB. 

nwne, At hon detfön intet kaa komuui Öfwerens odi 
fSrUjkaa med honom. Och den Andras Swai och 
liLrdom. Hnrn hon skal sig förhUU och bära aig Ath 
p& det hon m& U honom god och from moot sig igen. 
Nyttigt at Usa och weta för miga Haatrur och andra, 
Bom afidant kanna behöfwft, nu dhe tyckia Bigh at ha 
otämma Män. Tryckt Åhr 1690. > 

Den goda htutnin heter EnlalU och den dåliga 
bSr det gamla släktnamnet Xantippe. Efter en kort 
inledande konverBation får Ealalia reda pfl, att det 
kommit ifnas i mjölken* mellan Xantippe och hennes 
Nils. Xantippe erkänner också, att det är på tok: 

>Ja, aldrig kan jag förlikas eller komma öfverens 
med honomi Ser du, hora jag ser ot, så slaifrig, 
att den ena trasan slår den andra, att jag na snart 
intet kan gå bland folk. Och så kan han lAta hnstm 
un gål Är d<t ärligtP Jag måtte rätt stundom f5r- 
smäkta och fdrtvifla i harm, hälst när jag ser andra 
hustrur, som gå så granna och äro så väl klädda, 
som äro of ringare stånd och ha fått mycket fatti- 
gare män. 

Eutaiia: Ärliga hustrurs prydnad står inte uti 
några kläder eller kroppens utstofFering, som den he- 
lige aposteln Petms säger. 

XanUppe: Ja, men den goda karlen, som är sä 
njugg och sparsam mot sin hustru, han är lik^ icke så 
sparsam emot sig, utan pancketterar och förslösar både 
min hemgift och allt mitt arf.» 

Och sä lämnar hon — med en drastisk kraft, 
som icke gifrer något öfrigt att önska — en beekrif- 
ning på, huru hennes beruaade äkta man kommer 
hem, och skildringen motiverar fullkomligt den sats. 

Dpi ..d hy Google 



FOLKLITTEfiATUB. 16S 

med hvilkeo bon slutar, att hon »häldre ville ligga 
och Bofra iiiop med en sugga än med en sfidan man>. 
Mes B& (rågar Ealalia: »Plägar du d& träta pä honom 
odi undiä honom med bannor, uäi han sä bär eig åt?> 
Jo å&, nog fick lian höra, att lians hustru hade mun- 
nen i bebäU, och nögra gänger hade han ocksft fatt 
flrfaja, att ej häller händerna varit bundna pä henne. 
>Nä*, frågar Eulalia, »hvad gör dä bas, när du aä 
håller pä att bamiaB?> 

»Hvad han gör? Standom lägger han sig till 
att Bofva, den Bömnsn^an, stundom gör han intet 
annat än gär och bvisalar på golfvet, och stundom 
naffar han till . harpan, på hvilken han knapt har 
tre strängar. Den går han och klirkar på det mesta 
ban kan att därmed förtaga ljudet för mig, när bäst 
jag håller på att munbrukas. 

Et4lalia: Då lärer han visst göra dig harm och 
förtret därmed? 

Xantippe: Ja, så att jag stundom knapt kan 
hålla mig, med mindre jag icke strax vill flyga ho- 
nom i luggen.» 

Sedan situationen således är fullt tydhggjord, 
börjar Eulalia sitt omvändelse^rf. Hon påpekar först, 
att ett sådant lif för all framtid just ej kunde vara 
någon behaglig utsikt, och frågar, om det dä ej vore 
bättre, att den ene skickade och lämpade sig efter 
den andres sinne. På Xantippes invändning, att hon 
icke knnde göra en annan människa af sin man, kom- 
mer Eulalia in pä sitt eget äktenskap. I detta hade 
det icke varit någon »bullersam orolighet» utan på 
Bin höjd då och dä ett Utet »vännegnabb*, men äfven 
det, som ju dock kunde blifva farligt, hade na upp- 

D or .«j hy Google 



164 MLKLITTERATna. 

hört Ealalia hade i allt sökt, hnra hon knnde van 
Bin man »ijnflig och lustigi, g;ifvandw noga akt p& 
hans min» ooh affekter, >lika som de pl^ gSra, 
Bom tämja elefanter och lejon eller andra slika djar. 
Bom med v&ld och makt intet kunna tringaa och 
fityiasi. Föret och främst sökte hon att sköta hQset 
till hans fullkomliga belåtenhet, gaf akt på, om han 
ville hatva den rätten eå eller så kokad eller om 
sängen vore på det eller det Bättet honom bäddad till 
nöjes. När mannen var bedröfvad, tog också hon en 
hedrötvad min på sig, log icke och hade häller icke 
»något fåfängt skvaller med honom, som somliga 
kvinnfolk eljes pläga göra», ty — som hon strax där- 
efter erkänner — det är det felet >hos kvinnfolk, 
att när vi en gång ha begynt på något tal, så veta 
vi nästan intet därmed att vända igen, ntan slamra 
immerfort och mest detsamma och samma». 

Vai han ond eller bedröfvad, sökte hon att med 
stillaUgande eller Ijufligt tal stilla hans vrede, tOl 
dess ondskan var öfvergången, och då tog bon tiden 
i akt och kunde ihöfligem förmana honom. »Således 
— fortsätter hon — gjorde jag ock, när han någon 
gång kom hem väl beskänkt och drucken. Jag stälde 
mig emot honom helt vänlig och from, och med 
lockande och Ijnäiga ord fick jag honom så vackert 
i säng.» 

Men XantippcB man tyckes också hafva haft 
andra olater för sig, och äfven på den frågan ger sig 
Ealalia in, dock icke med några exempel fråa rätt 
^t äktenskap, utan med ett par sedolärande berät- 
telser, som äro ganska betecknande för den tidens 
uppfattning af äkten&kapsfrågan. En förnäm mui — 

Dpi ..d hy Google 



FOLKLITTBRATUR. 165 

berättar £ulalJa — hade ledsDat p& sia hustra och 
tagit en fattig torpaidotter till älskarimia, och till 
hetmes hna smög han eig ofta. Hustrun fick reda pA 
detta och begal sig till torparkojan, Bom hon fann 
vara mycket torftig och eländig. Hon vände då Btrax 
Äter, iföiandes med sig b&de mat, dricka, sängkläder 
och nigia silfverkärl, lägger ock fram penningar och 
förmanar dem, att, när han komme dit, de då skalle 
laga val om honom, att han icke före så illa, som 
han härtills har kunnat göra, förtigande hon därhos, 
att hon rar hans hustru, utan lAddes som vore hon 
hans Hysteri. När mannen, som efter några dagar 
åter smög sig till sin älskarinna, f&tt se sakerna och 
höra, huru de kommit dit, fattade han misstankar och 
sporde hustrun. Hon nekade icke, utan svarade blott, 
att bon tänkte det vara hennes skyldighet att sa till, 
att hennes herre och man hade det sä bra som möjligt. 

Xautippv: Det var då en allt för god hostrul 
Hade jag varit i hennes ställe, skulle jag ha strött 
nässlor och tistlar och lagt fotanglar under honom 
och icke varit så fiat. 

Eulalia: Men hör på ntgängen. När mamien 
såg en sådan sin hustms ärlighet och frombet, vände 
han igen med sådant leSeri och blef sä sedan vackert 
hemma hos sin hustru. 

En annan hustru begagnade samma taktik. Hen- 
nes man plAgade mycket sällan vara hemma om mäl- 
tidaetundema, och hon förstod snart orsaken. Men 
i stället att bannas, >bjöd hon den unga kvinnan hem 
till sig till måltids, undfick och fägnade henne mycket 
vänl^en, hvarmsd hon tillvägabragte, att mannen ntan 
någon svårighet blef sfl hemma. Var han ock någon 

D,o,l..(ibyGOOglC 



166 FOLELITTERATDS. 

gång ate ooh höll måltid med denna un mitrees, då 
skickade hastrnn till dem nAgon eärdeles god rätt 
med bud och förmaniDg, att de skulle lefva Ijofre- 
ligen och fromma tillhopa». 

Genom dylika uppbyggliga exempel mjuknar si 
Bmåuingom Xontlppea bjärta, ooh till slut bestämmer 
också hon sig för att antaga Balalias uppfostrings- 
metod: att upphöra med bannor och slag, att vara 
glad, undfallande och vänlig Bamt att i allt lyda. 
Det var den tidens ideal för en äkta maka. 



I samma tonart går hela den folkliga äktenskaps- 
litteraturen på 1600-talet ooh långt frunåt, och det 
gör därför ett ganska egendomligt intryck, när man 
midt bland deesa tryckalster påträffar ett litet tnnnt 
häfte, som — säkerligen fnllt omedvetet — har en 
nästan biandröd, revolutionär karaktär opb till sin 
tendens, om man här kan tala om tendens, förefaller 
att vara skrifven af nfigon bland våra dagars sociala 
radikaler. Innehållet i denna, 1668 tiyckta, akrift 
ligger i titeln: i£en Sanfärdigh Relation om den Nyaz 
upfnndne Ööd källåder Pineser. Hwilken är nu den 
Fierde i Ordningen Söder uth. Angående hurusom ett 
Engelskt åth OBt-Iodien anordnadt Skep, under Drott- 
ning Ellsabetz LoB. Regementz Tijdh, bleeff förme- 
delst storm förjagat, och endteligen wijd en obekant 
Oö, ibland Klipporna strandat och uthi Stycker sön- 
derstött; Hwarest tå intet mehr än som 5 Menniakior, 
nembligen i Qwinnes och een Mans Persohn mycket 



Dpi ..d hy Google 



TOLELITTESATUB. 167 

tmderligen Sre lörsatte, och btmi som dhe i 60 åhn 
Tijdli hafwa mgh til 1 789 Siälar fönnehr&t, Men on 
Bedermehra ähi 1667 genom ett HoUändsk Skep np- 
röydhe, thei som dhe sigh t& till 10 eller 12 000 
lötkofirat, sAsom wij alt wijdara nthafi dhenoa Be- 
rättelse warde fömimmandee.» 

Efter en kort skildring a{ själfva skeppsbrottet 
och RobinsonadenB lörsta tid öfve^är författaren till 
Bjälfva foikökningeproblemet oob berättar ganska de- 
taljeradt, hora hjälten, Georg Pines, fongorar såsom 
gemål U tre hvita kvinnor och tn molatteka. Den 
moraliska sidan af saken tangeras också: >Vi lefde 
— Bfiger Hnes — >ock så med bvaiandra, som det 
oss loäigt och efterlåtligt var, betraktandes det vi al- 
drig hem tillbaka kommandes wardo, hvilket ock 8& 
gjorde oss mjcket säkrare och dristigare.» 

Men helt visst såg 1600-talet, liksom måhända 
ock skriftens författare, Comellus van Sohoetten, i 
denna berättelse blott ett kuriöst reseäfventyr, icke 
ett af de »sociala problem», med bvilka Almqvist 
och hans efterföljare laborerat. 

Tjänstehjonsfrågan disknteras natarligtvis också if- 
rigt inom folklltteratoren, men egendomligt nog stå des- 
sa skrifter, ehumväl de väl företrädesvis köptes af pigor 
oi^ drängar, nästan andantagslöet på husbondfolkets 
Bida. En annan egendomlighet är, att denna Uttorator 
till formen mycket ofta är dramatisk, så till vida att 
skriften i regeln består af ett samtal mellan två eller 
flera personer dt tjänsteklaaeen, hvilka därunder f& 
^fälle att karaktärisera sig själfva, nästan alltid på 
ett mindre fördelaktigt sätt: såsom lata, akvalleraktiga, 
lättsinniga, tjufaktiga, fala för grannlåt o. s. v. £tt 



D or .«j hy Google 



168 FOLELITTEBATUR. 

bland de äldsU alstren, troligen fr&n 1690-talet, är 
>Ett Lofltigt Samtaal Emillan Twenne Gallante Pijgor 
wijdh nampn Karin ooh Kiratin, Hurnledes the bekänna 
för bwar andra theras heemliga fördolde Angelägen- 
heeter. Alla Seenfotade Pijgor till en Spegel och und- 
rättelse, at n&r the nthskickas mk nelfmante weeta g& 
heem igen.» 

P& stilen kan följande korta ntdrag tjäna till 
exempel Sedan Karin jofvat att tiga, berättar Kiretin : 

>För en vecka eller två sedan kom jag i vår 
mormors (matmors?) källare, och du vet väl, att de 
halva allehanda slags öl och bräavin där till köpe. 
Så satt där tre eller fyra handtvärkegesöUer och dmcko 
och voro lustige och glade, hade tvft spelmän för sig, 
dansade och gjorde sig lustige. Deribland var en, 
han bette Håna, en vacker ung karL Denne han 
tackade eig eå när intill mig och ville ändtligen 
göta sig bekant med mig. Jag satt och såg på ho- 
nom, att han var en vacker nng karl. Jag talade 
böfligen med honom, så kunde han intet annat än 
svara mig med goda ord igen. 

Karin: Ja, det förstår sig. Den, som ropai Ijof- 
ligen i en stor skog/.får han ock Ijafligt åtarevar. 

Kiretin: Hör uppå, hnru det vidsre aflopp. Han 
gaf åt spelmännen ett tolförestycke, att de måtte gifva 
honom ett vackert stycke till en fordans, bad mi g 
ock, att jag ville obesväradt dansa med honom en 
gång, favilket jag honom på ärans v^ar icke kunde 
neka.» 

Hon fortsätter därefter skildringen af derse första 
möte, som etutade därmed, att de blefvo trolofvade. 
Och nu skulle det bli bröllop. Karin kastar fnun 

Dpi ..d hy Google 



FOLKLITTERATDR, 169 

nflgra T&rDiiigeiis ord om karlamae obeetändighet samt 
frågar BtatUgeD, huru Kiretin kannat fä allt, eom till 
bröllopet >betarfwaB>. Kiretin säger d&, att hon täckte 
boiga kött och fläsk, och hvad ölet beträffade, hade 
hon nu f&tt löfte därom af en annan nng karl. Af 
samtalets fortsättning blir det emellertid klart, att de 
medel, hon härtill användt, föga skulle hafra tilltalat 
fästmannen. 

Nl^t i samma stil är den vida yngre »Wär tids 
Pigors hemliga bedrifter. Skildring efter naturen. 
Stockholm 1826», en samling dramatiska situations- 
bilder, dock mest ur demimoodens lif. Mera direkt 
beröres sjåUva tjänstehjonssaken i andra, säsom »Twen- 
ne märkväldiga och icke fula Flicköra Klagan fdr hwar- 
andra i trakten af sista Styfvem, en vacker stjemklar 
qwäll i början af November innevarande är, öfwer deras 
odrägliga Tjenster, som de nu, ty wärr, ej kunna slippa 
ifrån förr än den i24 April nästa är, om de lefna och 
ha helsan. Stockholm 1826.* De samtalande äro 
Agata Sensibel och Regina Missnöjd, hvilkas lättja 
grymt satiriseras liksom deras böjelse att ständigt 
vilja flytta: 

Regina Miaan^d: Ja, stackare vil Halfåret är 
nyss påbörjadtl Kanske se vi en gång de tider, 
d& pigorna äga tillåtelse att flytta fyra gånger om 
firet. 

ÄgaOia Sensibel; Lyckliga de, som upplefva så 
lyckliga tider. 

Det är icke utan, att dessa »lyckliga tldei> nu 
kommit, om hvllka den stackars Regina Missnöjd för 
ättio år sedan drömde. 

En skrift, som tydligen pä sin tid väckte icke 

D or .«j hy Google 



170 POLKUTTBBATDB. 

så litflt Uppseende, är >Den strålande P{g'£pegeln> 
(1824), hvari pigorna få åtskilliga goda och moralieka 
råd. Men na var den standeo kommen, d& den nya 
tidens anda gripit äfven tjänarklassen, och författaren 
fick denna gång srar på tal. Så t. ex. fick man t 
Dagligt Allehanda (2 man 1^4) läaa en eå lydande 
insftndaie : 

>Vi p^r kanna intet anderlåta att tacka den 
Tälvill^a anktom till den i^lBkrifna boken nnder m- 
brik: 'Den el^anta Plgspc^ln' för sin stora möda och 
beerlr. Vi biy oss inte om att skrifva någon bok 
öfrer våta matmödrars och hoBbönders egenskaper, ty 
då aofra vi häldre, men vi glädja oss ändå med all 
vår deganthet, att dybladen ej äro oppfylda med 
våra konkarser.i 

Ett amiat inlä^ i striden var skriften »Den 
Sönderslagna Pig-8p^;eln eller Pigornas förswar. Till- 
ägnadt Hasböoder och Siatmödrar». (1824.) Redan 
de första oiden angifva tonen för det hela: >Det var 
en tid, då pigorna ansågos nästan som slafvar, då 
hvarje matmor trodde sig obehindradt kanna anklaga 
eller af skeda dem vid minsta omständighet, som ej, 
efter det för ögonblicket varuide lynnet, behagade 
dem. Denna tid är na förbi, ty fömaftet har skirat 
öfver fördomarna. UpplyEningeo har stipt och män- 
nema förstå att uppsöka eköahot och behag äfven 
hos pigorna.» 

Den idylliska tid, då pigan alltid hade orätt och 
matmodem lätt, är som man häraf märker förbi, och 
ett vittnesbörd tiärom finner man i den 1832 tryckta 
skriften >Den Dåliga Matmodem, Ett motstycke till 
de Dåliga Pigorna», hvars tendens är, att äfven den 

Dpi ..d hy Google 



FOLELITTXBATUK. 171 

bUfv&ude matmodem behöfrei uppfostran till sitt kall 
och föntåad pi detta. 

Skrifter af ea reot praktisk betydelse hafva na- 
turligen alltid haft en strykande afgång. Äldst af 
dessa är, som man kan förstå, almanackan, ehnra den 
snder den första tiden ej hade att glädja sig åt nflgon 
synnerligen stor popularitet, hvilket förklaras däraf, 
att allmogen ännu nöjde sig med sina ruDStafvar samt 
det rörliga kalendarium, som förekommet i 1600-talets 
psalmbokanpplagor. 

V&r äldsta almanacka Tar en misslyckad spekula- 
tion. Fr&a Tyskland hade Gustaf Vasa inkallat bok- 
tryckaren Georg Bicholfi för att denne i Upsala skulle 
trycka den svenska bibeln, och konungen ville då, 
att han äfven skalle utgiva en Bonde-Fractica. Men 
bSjpk svarade ärkebiskop Lauientias Fetri (1640): 
>0m denne practioa etc., s& är ock ingen den sig före- 
tager henne trycka eller trycka lAta, och väl för den 
skull att därmed är ingen fördel. Desslikes tyckes 
mig ocksä, att i dessa praktiker är mera förvitiskt 
än nyttigt, men tryckaren säger, att slikt pränt löser 
(t= lönar) sig icke, ty till den sista almanackan gjorde 
han själf förlaget, sfisom han ock själf lät den för- 
svenska och trycka, förrän jag visste något däraf, dock, 
efter som jag menar, med Herr Konrads (kanslären 
Konrad von Fyhy'B) samtycke. > 

Denna äldsta almanacka — troligen för året 
1540 — är ty värr förlorad, och så äro äfven de 
följande, men att äfven de gingo med förlust fram- 
går dära^ att Mäster Jacobus Erici, som 1587 ntgaf 
en, af konangen erhöll >50 daler för sitt omak och 
bekostnad för den almanack, han för det året i H. K. 

Dpi ..d hy Google 



172 FOLELITTEBATDB. 

iiita namn utgå Utit>. Den äldsta, -n bafra kvar, 
ar ej äldre än 1592 och är utgifven af Lanrentins 
Paolinus Gothos. 

FA 1600-taIet ökas emellertid läsekretsen högst 
betydligt, bvilket — sflsom Klemmmg och Enestr&n 
anmärka i den almanacka-bibliografi, de ut^vit — 
framgår dela däraf, att man nn börjar beg&ra privile- 
gium p& dylika skrifter, dels däral att flera olika upp- 
lagor Qtkomma nnder samma ftt — i slntet af 1600- 
talet i medeltal sex. Majoriteten var dock Öfversatt 
frän tyskan, och detta vallade naturligen ätakiiUga för- 
vecklingar dels med aiseenda pfi bcoiscmten, dela be- 
träffande helgdagarna — sä t. ex. sattea 16S1 påsk- 
dagen en hel vecka för tidigt — och i följd däraf 
började r^^ogen att utöfva en viss kontroll pä denna 
viktiga och nu allmänt lästa bok. Reaaltatet blef 
som bekant, att vetenskapsakademien 1747 erhöU ate- 
alutande privilegiam pä almanackans ntgifvande. 

Redan tidigt företedde almanackan ett tämligen 
blandadt innehåll, och detta speglar ganska noga tidens 
växlande skaplynne. Äldst mötn man företrädesvis 
astrologiska funderingar, så t. ex. i ForaioB' almanacka 
för 1609, där det för det kommande årets oliks månar 
der ställes följande horoskop: 

Januari: De höge akta aig för sina ^oa. Oenig- 
het hoa herrar. 

Februari: Röfveri. 

April: Hemliga ting komma fram. Unga kvinn- 
folk åkte sin kyskhet. 

Maj: Färdemän åkte sig. 

Juii: Långvariga trätor. 

November: Äktenskap, tjufnad och rÖfverl. 

Dpi ..d hy Google 



rOLZLITTERATTJH. 178 

Almanackorna bafva nu ock mycket samvets- 
gränsa uppgifter på »lyckliga* och »olyckliga» dagar, 
på de dagar, då man borde bada, elå åder, fria, 
klippa båret o. 8. t. Så småningom efterträdas lik- 
väl dessa fantasier af en allt starkare polemik mot 
astrologien, ocb ntom uppgifter på marknader, post- 
gång m. m., f& vi nu aotiser i medicin, kyrko- 
historia, ge«^;raG m. m. under det praktiska 1700- 
talet egnade ntgifvame företrädesvis sitt intresse åt de 
»ekonomiska* lÖnen samt gåfvo råd angående åker- 
bruk, vedbesparing, huskörer, sjukdomar o. s. v. 

Den »gamla goda almanackans» Tärdefulla upp- 
gifter om »lyckliga» och »olyckliga» dagar lefde dock 
kvar i en bok, som mycket länge fått tjänstgöra så- 
som almanackans supplement eller den s. k. Bonde- 
Fractican, som nu senast (1901) utkommit i ett biblto- 
filtryck på P. A. Norstedt & söners förlag. TiU den 
inledning, som otgifvaren fogat till sin edition, kunna 
dock åtskilliga tillägg göras. Don äldsta bevarade 
upplagan af delta arbete är visserligen först från 1662, 
men denna har utan tvifrel föregåtts af ett helt 
kompani af nu förlorade. Detta är lätt att se. Såsom 
vi nyss sfigo var Gustaf Vasa redan 1540 betänkt på 
att utgifva en upplaga, och åtminstone 1573 kom en 
dylik värkligen till stånd. £ 1662 års Bonde-Practica 
läses nämligen: »Jagh wil wetta huru monga Tijmar 
eller huru länge Månan skal skijna om Natten tben 
17 Dagh in Martio i thetta åhr 1673» — och detta 
fick sedan stå uppmärksammad t kvar i följande om- 
tryck. 

Bonde-Practican är dock så till vida mera poetisk 
än almanackan, att dess rön oftast äro på vers, t. ex.: 

Dpi ..d hy Google 



174 irOLELITTBBA.TIIB. 

Om hundeiL 
Hår Handens Bnuk myckit knamr, 
JLtet myckit GiUs, griner ocb mairar, 
T& wil thet geniB sä tjlgå, 
At wij BDUt ther efttor iU Regn fL 

Om ROOk. 
Nftr RAksn ick« afl Hnuset will, 
Een stor B«gnakiir st&r tå wisMlig til. 

Till deons mera iprakUska» Utteratur kanna vi 
ock räkna >Drömböcker», af hvilka den äldata be- 
varade är af 1641, >Tbe Tolff Sib^llerB Spådomma», 
som var ytteret populär — K. biblioteket har blott 
från 1600-talet aex upplagor, den äldsta från 1620 — , 
S. Hieronymi Frophetia m. S. 

Mera praktiska i vår tids mening firo kokböckerna. 
Den äldsta tiyckta är en 1650 utgifven Lijten Kocke- 
book, som Bjälf förklarar sig, »nyttig för dem, som 
gärna hafva en god bisken och intet vilja se pä hvad 
Bom därtill börer såsom ock icke spara omaket dSrtiUi. 
För en person i våra dagar eynea >omaket> snarast 
ligga på de ätandes än på kockens sida, tack vare 
den rikedom på socker och saffran, som kokkonst- 
oären älskar att använda. Men dä möjligen någon 
antikvaiiekt intresserad husmoder kunde falla på den 
fantasien att en gäng öfvenaska sin familj med en 
veritabel 1 GOO-talsmiddog, vill jag här meddela, bur 
det går till 

Att koka Höns med pomeranaer. 

Sjnd förat hönsen, och när Bom de äro sjudna, 
alå af vattnet och låt vin därpå igen, tag pomeranaer 
och skola dem och lägg dem i en kittel till hönsen 

Dpi ..d hy Google 



POLELTTTEBATDB, 176 

och åSiHn kanel, iogefira, muakot, mnBkotblomma 
och saSran med socker och låt väl sjuda det upp. 
Gif sedan upp*. Laga med salt och smör som dig 
tBckes. 

Att aieka en hare. 

Tag en hare och halfstek honom. Tag honom så 
af spettet och el^ honom i stycken och lät dem i 
en potta och slå lagom ölättika därpå och tag Bä haiena 
blod eller annat blod och rifven pepparkaka och låt 
så sjuda det, rör väl däri, så att det icke löper ihopa. 
Låt skala småhackad lök i en stenpanna och l&t däri 
Til steka löken brun och slå honom i ett durchelag, 
aå att Bmöret rinner väl af honom och lät så löken 
firån haren och låt (= tillsatt) peppar, ingefära, nej- 
likor, smä skurna äpplen, små russin och låt sjuda 
det med litet socker och honung däri och gör det 
guli med saffran, och gif upp. 

Några år senare eller 1660 blef emelltid denna 
kokbok ersatt af ett Tida förnämligare arbete — 1600- 
talets Hagdahl kunna yl säga — nämligen iThen 
Fraotzöske Kocken och PaEtejbaksren, Lärandee huru 
allehanda slags maath, rätter, pastejer, tårtor, smör- 
bakelser, kokas och tillagas skola». Författaren, Rom- 
ble Sale, var själf förläggare till sitt arbete, pä hvilket 
han af K, M:t erhöll tio års priTilegium. Såsom han 
upplyser hade han i sitt yrke förskaffat sig » en läng f ör- 
farenhet pä åtskilliga orten, och senast hade han 
»uppvaktat i köket vid Riksrådets Herr Gustaf Soops, 
Excellenties, hof>. Sitt franska galanteri förnekar han 



*) Denna v&adnisg, som bSr möjligen kan misafOrstäs, 
torde betyda = lAgg upp det 

Dpi ..d hy Google 



176 FOLELITTKRATUS. 

icke, utan dedicerar sitt »rbete Ull >det h^lofliga 
svenska fruatimret». Så vidt en oläid vfigai döma, 
m&tte hr Romble Sala hafva varit en för sia tid ovan- 
ligt klarsynt ande, ty haoa rätter förefalla ganska 
mänskliga, under det att IGOO-talets matsedlar snarast 
göra intryck af att vara afsedda för ett bordsäll- 
skap af strutsar. 

1700-talets kokbok var som bekant iKajsa \Varg>, 
hvflrs berömda lärobok utgätt i icke mindre än 14 
upplagor; i värkltgheten hette hon dock Kristina (ej 
Kajsa] Warg, och hon dog 1767 vid 64 års ålder, 
hvarvid hennes minne hedrades med en dikt, hvars 
slutstrof lyder: 

Uppi grafven bör bii skrifvet: 

HOr na h vi lar Mamsell Warg, 
Som OBS kokeboken gUvit 

Och ej TU pft mtter karg. 
Letva skall hon i v&rt minne, 

Vsrdas af hrar delikat, 
Tills en ann' mamBell vi finne. 

Som e& v&l kan laga mat. 

Den äldre tidens kulinariska arbeten voro dock 
ofta, vida mera än vara dagars, egnade fitden >glada 
vetenskapen», och de sökte att tillgodose äfven andra 
behof än hungerns. SlAr man upp en första gången 
1696 ntgifven bok, »En Ny Formerat Trenchier-Book 
anderwijsandes allahanda slags spijs pä bordet ordent- 
ligen att sättla, zijrligen föreakiära] mannerligen före- 
läggia Bampt rätt af taSeln återhämpta*, ånner man 
där icke blott bvad titeln utlofvar, utan ock en serie 
>HöQige Bord- ooh Lefwer-Rim, som uti förnämt säll- 
skapp wid åtskillige tillfdllen lostigt äg arUgt kanna 

D or .«j hy Google 



fOLKLITTEBATCB. 177 

framföras*, eamt vidare cd »Kooet äg Under-Bok, 
hwamtt är till att lära &g uti ett Compagnie fram- 
BtBlla, allehanda natarliga kåoBterj hwilka däm aåm 
ikke förstå Big uppi däes reprEeseoterande hel Sfwer 
naturlige åg fulle af Tr&llerij förek£mma, d&kk likwSl 
allesammans igienom akikkelighet, wettenBkap åg df- 
□ing förrättade warda, ett angenemt töUlakap därmed 
att uppehålla 3g roa», och det hela slutar i uppla- 
gan 1759 med beskrifniDgen på en Lanterna Magioa. 
En person, som giundligen studerat detta arbete, 
kunde säledes nSr som hälet uppträda såsom eällska- 
peta nimormästare — han kunde skära för gSaen, 
han knnde rimma p& gäddlefvem och han kunde 
mimtra sällskapet med att visa >at en sill uppå 
halstret sig sielf kringwänder». Detta konststycke 
beskrifves på följande Bätt: 

>Tag en gåspenna, lägg den i kvicksilfver och 
stoppa henne tbI igen; stick henne sedan uti sillen, 
Bå Tänder hon sig rundt om, så snart kvicksilfret blif- 
ver varmt.» 

Han kände *göra is brinnande», lafdraga enom 
^a skjorta, hel och oskadd, igenom en dess rock- 
ärm», han kunde få »tre knifrar uppå en nålsudd 
kriogdansa*, han kunde få en dödskalle att tala o. 
B. T. Och somliga af trollkonsterna tyckas äfvea 
hafva haft en viss praktisk nytta, såsom t. ex. 

AU veta om en dräng eUer piga har druckit 
när dé viH urtappat: 

Det händer sig ofta, att våra vinfat tomma blifra, 
förrän vi det kunna förmoda; detta att kunna förstå, 
måste man låta drängen eller pigan uti en glasrem- 
mare tappa, hvilkena rand eller bi^d med litet svart 

aekaa, Samla papper. Yl. IS 

Dpi ..d hy Google 



1 78 FOLELITTSRATCIt. 

färg bestroken är. Sker det nu, att de under tap- 
pandet utur remmaieQ dricka, så ser man rundt om- 
kring deras mun och näsa en svart ring atå, hvarige- 
nom man lätteligen kan mäika, att de vinet druckit. 
Ett Benan arbete af samma slag är Handbok 
om den goda tonen (1827), som icke blott innehUIer 
anvisningar i dea ädla fötslArarkonEteD och beskrif- 
ningar på sällskapslekar, utan äfven en mängd andra 
oyttiga saker, sfisom plägseder vid bröllop och barn- 
dop, regler för brefskrihung, anvisDingar vid »solens* 
anläggande, t. o. m. regler för daetler, om >konver- 
satioQ», vinter m. m. Som man ser står denna lit- 
teratur på gränsen till en annan, som dock, liksom 
den nyssnämnda, endast med en viss reservation kan 
räknas till den egentliga folklitteraturen, nämhgen de 
s. k höflighetsskolorna. Äldst af dessa är den store 
humanisten Eraemus' arbete >De civilitate momm>, 
som redan 1573 trycktes i Stockholm och 1620 ut- 
kom i svensk öfversättning. Sedd or vår tids syn- 
punkt är visserligen denna bok en uppfostringslära 
blott för det aldra lägsta >folket>, ty de böflighets- 
och snygghetereg^er, som där inskärpas, haf^ nu 
lyckligtvis i de aldra flesta fall ingått i det ailn^nna 
medvetandet hoe alla samhällsklaBser. Men pä 1500- 
talet var det icke sA, och äfven den unge ädlingen 
torde hafva behöft en påminnelse om, att vissa saker, 
Bom nu äro bannlysta äfven från drängstagan, ej voro 
alldeles comme il faut. Denna litteratur är emellertid 
högst betydande, och ett arbete — Kniggea >0m 
om^nget med Människor*, som efter 1779 utkommit 
i ytterligare fyra upplagor — torde än i dag hafva 
sin läMkretfl. 

Dpi ..d hy Google 



^m^msmmms. 



stora författare och små. 

^ tt stora skalder kunna vaia och ofta varit af 
. BiQ Bamtid miaekända, är väl kändt af litet 
brår. Men däremot torde man af lätt förklarliga 
skäl mindre bafra uppmSrksammat, att dagena celebri- 
teter, de författare, som af samtiden, Bärekildt af de 
litterärt tongifvande kretsarna skattats höget, sä ytterst 
ofta dmnkoat i glömskaos stora Sod, att endast litte- 
raturhiBtoiikem känner deras namn ocb llfsgäming, 
under det att den stora allmänbeten aldrig ens öppnar 
deras en gäng sä prisade och beundrade arbeten. Ocb 
lika ofta bar det bändt, att de skrifter, genom bvilka 
en författare gätt till eftervärlden, just yarit de, vid 
bvilka bäde han qäll ocb samtiden fäst den minsta 
vikten. 

Börja vi med den moderna tidens första betydande 
författare eller Petrarca, var han visserligen lika högt 
skattad af samtiden som af eftervärlden, men pä' 
alldeles olika grunder. För vär tid är han känd 8&> 
som italiensk skald, sAsom författare till italienska 
sonetter och oanzoner, under det att samtiden framför 
allt i honom såg den store lärde, bamonisten och 

Dpi ..d hy Google 



180 STOBA FÖRFATTABB OCH BuX.. 

latinakalden. Och p& Bamm& sätt uppfattade Petråica 
Bjillf iio betydelBe. Få författ&re hafra mara syasel- 
satt sig med Bin egen personlighet och tankarna p& 
det till eften&Iden fortlefvande ryktet, men om aina 
italieiuka dikter talar han nfistan aldrig, och sker 
det någon gång, år det alltid med uttryck of ringakt- 
ning, nästan blygsel — de voro passande för dm 
litterära pöbeln, »och i dag blyges jag lör och ångrar, 
att im Bkrifrit dem». Ett år löre sin död yttrade 
han om dem: »Jag tillstår, att jag nu på min åldn- 
dom ogärna ser, att dessa mina ungdomliga dårskaper 
vinna spridning, och jag aknlle baiva föredragit, att 
de förblifvit obekanta för alla, om möjligt också för 
mig Bjälf.> Som Petrarca dömde ockaå den tidcaia 
öfriga lärde, endast den stora, > obildade» allmänheten 
var af en annan mening — och Bom vi alla veta, år 
det denna, som segrat. 

Hans samtida Boccaccio är nu berömd för råna 
kvicka ocb liSyllda proBaberättelser, Decamerone, under 
det att hans öfriga arbeten, särskildt hans lårda, la- 
tinska kompilationer na blott stnderas af en eller 
annan forskare. Men Petrarca, som så att säga ensam 
ntgjorde angrenassanBens litterära akademi, vårdigades 
icke ens läsa novellerna i Decamerone. Först kwt 
före sin död, då arbetet redan i öfver tjugu år varit 
populärt, nedlät han Big till att flyktigt bläddra igenom 
det och ekret med anledning däraf ett bref till den 
' blygsamme Boccaccio. Med den lärde lAnnens för- 
näma Öfverseende söker han där ursäkta Boccaccio, där- 
för att denne i sin ungdom sysselsatt sig] med dylika 
bagateller, som ju btott kunde vara afsedda f&r ta 
obildad läsekrets, berömmer några af de tråkigaste 

Dpi ..d hy Google 



STORA rÖBFATTABB OCH 8UÅ. 181 

novelleraa och slutar med att till latin öfvereätta deo 
Bämsta at dem alla — näatan den enda, i hviUcea 
Boccaccio ännu står kvar p& den medeltida Tärldsäekåd- 
ningens ståodpaokt. För det nya ooh betydande i 
arbetet, liksom fifver bufvud för Boccaccios iadividua- 
litet ocli lifagänung, Bakoade han blick. 

Gå vi nägot längre fram i tiden, till Taseo, b& var 
han trots alla skarpa kritiker, viaBerllgen uppskattad af 
edn samtid, men en episod i hans biografi ställer dock 
det samtida smakomdömet i en egendomlig belysning. 
I sällskap med kardinal Ladovico d'E6te besökte 
Taeso en gfing Paris, och gjorde därvid bekantskap 
med Ronsard. Denne bemötte honom med stor väl- 
Tilja, meu man märker skUlnaden dem emellan. Ron- 
said är den store allmänt firade skaldefmsten, som 
med nedlåtande öfverseende behandlar en hälft okänd 
författare, och Tasso själf känner sig smickrad öfvei 
att för honom få oppläaa sina dikter. Men nu — 
huru många utanför litteraturhlBtorikemas krets känna 
ens namnet Ronsard, huru många hafva läst hans 
beprisade Fraodade, och hvem tänker väl nu på att 
jämnstaila honom med Det befriade Jerusalems sångare. 



Utan att förfalla till några skolpojksmässiga värde- 
sättningar, torde man väl kunna påatå, att Cervantes 
är Spaniens största författarenamn. Men hvilket af 
sina arbeten satte han sjäU högst och huru uppskat- 
tades han af sin samtid i jämförelse med andra då 
lefvande författare? 



hy Google 



182 HTOEA FÖBFATTARB OCH 9MÄ. 

SjäU satte han det största värdet p& sin num»a 
ouppmärksatnmade berderomaD Perrales y Sigismonda, 
och geoom denna nppEattniog röjde han, att ej ens 
han BJäU lyckats frigöra sig Mn samtidens estetiska 
smak, enligt hvilken den fadda, konventionella herde- 
romanen Tar den värkligs, »idealai poesien, under det 
att den realistiska romanen däremot på sin höjd ru- 
bricerades sisom aSjesIäsning utan nfigot ^entligt 
Tärde i estetiskt afseende. Samma Ssk&dning kommer 
fram i bans omdömen om samtidens öfriga författare. 
I likhet med alla andra sAg han i Löpe de Vega 
Spaniens främste skald, och om detta kan förklaras 
af hans egen blygsamhet, kan man ej använda samma 
förklaring till det faktum, att han hyllade äfren andra, 
nu alldeles bor^lömda författare, t. ex. Argensola, 
säsom litterära mönster. Ty e& dömde äfven alla aodra 
af den tidens piofesaionella kritiker. Ätt man i Cer- 
vantes ägde ett Tärldssnille — det förstod icke nfigon. 
Uela hans lif förflöt under värklig nöd, och ingen af 
Spaniens store föll pä den idéen, att han kunnat för- 
värfva sig eftcrväildenB tacksamhet genom att blifva 
patronuB för Don Quixotea författare. Då Cervantos 
själf sökte de ytterst blygsamma platser, genom hvilka 
han hoppades att åtminstone kunna lifnära sig, åbe- 
ropade han häller icke sina littei&a meriter, utan 
endast de förtjänster, han inlagt såsom soldat, och 
går man till samlidens tongifvande författare, finner 
man, att de knapt uppmärksammat hans existens. 
Löpe, som dock skrifvit mer än kanske någon annan 
författare — blott hane dramer gå ju på tusental — 
omnämner honom blott en passant en fem k eex 
gånger i sina skrifter, snarast med ringaktning, och 



6T0BA. FÖSFATTABE OCH BMÄ. 183 

1604, d& DoQ Quixote lig under pressen, akrel Löpe 
i ett eoskildt bref följande gyllene oid: >0m poeter 
talar jag icke. Men många Bt& nu i knopp föi att 
spricka ut nästa är. Uslast är CervanteB, och ingen 
äi väl B& enfaldig, att han kan berömma hans Don 
Quixote.i Detta yttrades dock af en man, som Cer- 
yantes hedrat med epitetet >el moiistruo de natora- 
leza, fll gran Löpe de V^a>. 

Gent emot denna ringaktning är det egendomligt 
att konstatera den öfversTallande beundran, med hvilken 
man hälsade hans yngre samtida Luiz de Gongora. 
Redan titeln p& den upplaga, som en beundrare utgaf 
af mästarens dikter, är betecknande: »Arbeten p& vers 
af den spanske Homerus». Det var 1627 — men huru 
hafva icke värdena sedan dess förändrats I Gongoia 
är Yisserligen ej alldeles bortglömd, men han figurerar 
i de litteraturhistoriska handböckerna blott såsom en 
representant för en förvänd smak och för barockens 
hela onatur. Don Quixote har haft ett annat öde. 
För att göra sin hjälte löjlig låter Cervantes honom 
en gång skryta med, att berättelsen om hans stordåd 
redan utgått i 30,000 exemplar och ytterligare skulle 
utgå i nya 30,000. Det förra var en klar osanning, 
men den senare uppgiften blir mer än sann, ty för- 
modligen har detta pä alla kulturspräk Öfversatta 
mäster^rk utgått i mer än hundra gånger det antal 
exemplar, om hvilket riddaren från la Mancha fanti- 
serade. 



Vända vi oss till Shaksperes England, voro de 
istora* skalderna framför allt Spenser och Sidney, 



hy Google 



184 STORA FÖRFATTABB OCH SHA. 

och Sbakspera bSjde sig i den bildade opinionen 
föga dfvet ett duBuntal andra poeter. I ett arbete, 
iSbakspeiM Century of PrafBe>, har Ingleby samlat 
alla uttalanden om Shakspere före år 1700. SamlingeQ 
BkoUfl väl hafva blifvlt betydligt mera upplysande, 
om den tillika innehållit alla omdömen fiiven om 
öfriga samtida författare, ty först genom ett dylikt 
j&mförelsemateiial kan man rätt bedöma den plats, 
som Shakspere intog på den litterära rangskalan. 
Men de anförda citaten äro i Sera fall tillfylles. För 
det första finna vi, att de af Shakeperes arbeten, 
som oftast omtalas och berönmiaa, äio hans båda nu 
bortglömda episka dikter Venus and Adonia och La- 
crece. Hans dramer nämnas visserligen också, men 
på ett sätt, som röjer, att man alls icke tillmätte 
dem något enastående värde i jämförelse med andra. 
I ett slags litteratnrbistoria från 1598, Frands 
Mere'B iPaUadis Tamia> yttras sålunda: >I>eesa äro 
de bästa i tragedien: Lord Buckhnrat, Doktor Lc^ i 
Cambridge, Doktor Edes i Oxford, Mäster Edward 
Ferris, författare till Spef^l för Öfrerhetspersoner, Mai- 
low, Peel, Watson, Kid, Shakspere, Drayton, Chapmao, 
Decker och Benjamin Jonson ... De bästa af våra 
komediförfattare äro: Edward, grefve af Oxford, Mäster 
Rowley, fordom en utmärkt lärd vid Pembroke Hall 
i Cambridge, Mäster Edwardes i Hennes majestäts 
kapell, den vältalige och spirituelle John Lilly, Lodge, 
Gascoyne, Greene, Shakspere, Thomas Nash, Thomas 
Heywood, Antony Manda;, vår bäste »plotter» (upp- 
finnare af handlingen), Chapman, Porter, Wilson, 
Hathaway och Henry Chettle.» 1603 uppräknsir den 
lärde Camden sin tids poeter i följande ordning: »Sir 



Dpi ..d hy Google 



BTORA FÖBFATTARB OCH SUÄ. 185 

Philip Sidney, Ed. Spenser, Samuel Daniel, Hugh 
Holland, Ben. JoDson, Th. Campioo, Mioh. Drayton, 
OeOTge Chapman, John Maraton och William Shat 
speie», och 1614, d& Shakepeie redan dragit sig till- 
baka från diktkonBten, lyder förteckningen: Gascoyne, 
Churchyard, Dyer, Spenser, Sidney, Harrington, Cbal- 
löner. Bacon, Davie, Lilly, Chapman, Warner, Shak- 
apere, Daniel, Drayton, Marlow, Jonson, Marston, Frän- 
ds Mere, SilveBter, Decker, Fletcher, Webster, Hey- 
wood, Middleton och Witheifl. Visserligen förekomma 
enskilda, ganska berömmande omdömen om Shakepere, 
men dylika fällas också om andra författare, t. o. m. 
i änna mycket starkare ordalag, och intet tyder på, 
att samtiden tillerkänt honom någon undantagsstail- 
ning i förhållande till andra ganska obscura poeter. 



Aldra klarast röjer aig denna divergens mellan 
efterrärldens och samtidens omdömen, om vi Tända 
oss tOl Frankrike. Att Franfois Villon var 1400-talet8 
störste skald, toide ySl ingen numera vilja bestrida, 
men lika säkert är, att samtiden i honom bloU säg 
den begåfvade äfventyraren. De >stora> skalderna 
Toro Charles d'OrléanB, Christine Pisan, Älain Char- 
tier, Deschamps och andra na alldeles bortglömda 
rimsnidare, ooh af Villons arbeten hafva på långt när 
ioke alla beTarats till eftervärlden. Babelus, löOO* 
talets störste författare, hade visserligen anseende som 
en lärd man, men i hans Gai^gantaa och Fantagmel 
Båg man egentligen blott ett gladt skämt utan högre 
estetiskt värde, och själf bekänner Rabelais i förtalet 



Dpi ..d hy Google 



186 BTOKA. FÖRFATTABE OCH 8HÅ. 

till OtargaDtna, att han ipå författandet ai denna 
miisterliga bok icke förlorat eller användt arman tid 
än den, aom jag bestämt åt min kropps förfriskande, 
det vill säga medan jag ät och drack». 1500-talelB 
>0tora> skalder voro Ronsard, Jodelle, Du Bella; och 
Baif, och att jämnställa mäster Rabelais' tokerier 
med deras pindariska oden, epopéet och tragedier var 
en t&nke, som säkerligen föreföll en och hvar absurd. 
Det ena var värklig ideal, poesi, det andra nöjes- 
läsning. 

Efter den franska akademiens instiftande 1635 
hafva vi en osviklig värdemätare p& en författares an- 
seende inom de litterilrt tongifvande kretsame. S&som 
erkända kan man naturligtvis betrakta de författare, 
som hedrades med ett inval, eäsom icke erkände dem, 
som fingo stå utanför denna litterära riddarorden, ty 
med undantag för nägra jämförelsevis korta perioder 
hftidet knappast funnits något egentligt oppositionBparti 
mot den franska akademien. Ur den synpunkten har 
således denna inetitntion ett bestämdt företräde frano- 
för den svenska akademien, hvars estetiska värdesätt- 
ningai nästan alltid varit bestridda af ett icke-akade- 
miskt litterärt parti (nyromantikerna, Aftonbladsgrup- 
pen, 1880-talet9 realister och vAra dagars opponenter). 

Dä den franska akudemien trädde i värksamhet, 
var Coroeille obestridligen Frankrikes största poetiska 
snille — hans Cid uppfördes som bekant 1636 — 
men han var ingalunda den af samtidens smakdomare 
erkände skalden, och akademien började just sia kri- 
tiska värksamhet med en g&nska sträng dom öfver 
Cid. De litterära stormännen hette då Balzac och 
Chapelaui. Den förre — nu visserligen glömd — var 

Dpi ..d hy Google 



STORA FÖRFATTARE OCH SMÅ. 187 

onekligen en för sin tid betydande författare, ehuru 
han Bvärligen kon räknas bland dem, Bom flytta det 
mänskliga vetandets gränsnsärken framåt. Dessutom 
var han icke skald, utan har sin betydelse pä den 
ekÖQhtteräxa prosans omr&de. Den egentlige skalden 
och kritikern var Chapelein. För att ostörd af näringa- 
bekymmer kunna arbeta på sitt stora epos om den 
otleanska jungfrun erhöll han 2,000 francs i årsunder- 
häll af härtigen af LongueTllle och hka mycket af 
Richelieu, och dä detta med spänd väntan motaedda 
arbete slutligen efter tjugu års trägna mödor blef fär- 
digt, npplefde det inom aderton månader ej mindre 
än sex upplagor. Om Chapelains litterära ansende 
vittnar vidare det factum, att det var han, som 1662 
af Ludvig XIV erhöll förtroendet att upprätta förslag 
pä de författare, som af konungen skulle hugnas med 
pensioner. I den franska akademien var han den 
ledande, ehurn han delade makten samt delvis äfven 
anseendet med Conrart, dess ständige sekreterare, hvil- 
ken egendomligt nog, med undantag för nägra obetyd- 
liga dikter, aldrig publicerade något, men det oak- 
tadt förstod att bevara det bästa litterära anseende. 
Först Boileau vågade uttala sanningen om denne litteräre 
kejsares kläder: J'imite de Conrart le silence prudent. 
Och Coraeille? Han skrcf Cid, Horace, Cinns, 
Polyeucte, Le menteur och Rodogune — således alla 
sina förnämsta dramer — den ene efter den andre af 
akademiens ledamöter atled, men ständigt invaldes nya 
obetydligheter, och Comeille fick stå utanför. Först 
1647, då hans egentliga storhetstid redan vaj förbi, 
öppnades nådens dörr äfven för honom, d. v. s. föiat 
då böjde sig den högre litterära smaken för allmän- 



188 BTOBA FORFATTAEK OCH 8MA. 

betans dom och tillerkände Cornölle en platB vid Bidan 
af de >Btote> Chapelain och Conrart. 

Gft Ti nAgra deoenniei längre fram i tiden, till 
den franska klasaicitetens ^(entUga blooastringstid, möta 
vi de fyra stora skaldenamnen Raöne, Boilean, La 
Fontaine och MoUére. 

Tidigast rönte lUcine erkännande. Hans första 
betydande arbete, Andromaque, uppfördes 1667; sedan 
skref han Lee Pludenrs (1668), Brittanicoe (1669), 
Bérénice (1870), och fiajazet, och samma ir eller 1672 
invaldes han bland de fyrtio odödlige. Boileau, i 
hvilken mao i allmänhet är böjd att ae akademikern 
par préférence, fick däremot vänta ganska länge pfi sitt 
inval, och när detta sent omsider framtvingades, satte 
Boilean föga pris pä utmärkelsen och bevistade ytterst 
sfiUan akademiens sammankomster. Under sin kräfta 
dagar stod han utanför det vittra samfundet Sia 
litterära värksamhet hade han börjat redan 1660. Före 
1667 hade han publicerat täaa satirer, sina epistlar, 
sin Latrin odi sin L'art poetique — sfiledes alla una 
betydande arbeten — , Ludvig XIV själf hade pä ett 
päfallande sätt utmärkt honom, men den litteriLra areo- 
pagen kunde ej bekväma sig till att erkänna honom. 
Först 1684, dä han, ehuru blott 48 är gammal, redan 
var en bruten man, nödgades de trettionio slutligen 
invälja äfven honom. 

Sämst gick det för den stackars La Fontaine, 
hvars slippriga conter och allt annat än vördnads- 
bjudande personlighet länge lade ett hinder i vägen 
för hans inval. Först 1681 — säledes dä han vax 
63 är gammal — föll den akademiska nfidens solsken 
ockaä öfver honom, sedan han i trettio är varit ^rfc- 

D,o,l..(ibyGOOglC 



flTOSA f5sfattarg och Silk. 189 

fum Bftsom författare. Och hvad beträffar den fjilrde, 
den stfirste af dem alla, Moliére, blef han som bekant 
aldrig akademiker, aldrig erkänd Bom Chapelalna och 
ConrartB jSmlike, lika litet som Pascal, La Roohe- 
{oDcanlt och Cartesius, d. t. b. jaet de författare, som 
jämts de na nämnda voro de främste på Ludvig 
XIV:b Ud. 

Samm» faktum upprepades under la régence. 
De d& mest betydande ekaldema voro Le Sage — 
<jtl Bias' snillrike författare — och Rognard, men ingen 
af dem blef akademiker, och af applysningstidehvarf- 
vats tre betydande författareperBonligheter, Voltaire, 
itousseau och Diderot, tog endast den fötstnämnde plats 
bland de fyrtio. Ej häller Honoré de Balzac, som ju 
mfiste betraktas sAaom den moderna romaneuB Ekapare, 
nppoAdde någonsin det erkännande, som i Frankrike 
lll^er i den akademiska palmen. Hans arbeten slukades 
af den stora altmänhelei], men af den högre kritiken 
betraktades han snarast säsom en littei^ dagsvärkare. 
Och Tända vi oss till våra dagars skönlitterära för- 
fattare, så knnna vi iakttaga samma divergens mellan 
allmänhetens och de höget bildades smak. Då Sally 
Prudfaomme tillerkändes det första Nobelpriset, var 
detta utan tvifrel ett utslag icke blott af den svenska 
akademiens smak, utan ock af den franska akademiens. 
Skalle omröetningen hafva skett inom denna i stället tör 
i Stockholm, hade resultatet med all säkerhet blifvit 
detsamma. För detta åskådningssätt är onekligen Sally 
Pmdhomme världens nu lefvonde främste författare. 
Hen lika obestridligt är det, att den stora allmänheten 
har en annan uppfattning, och man torde icke misa- 
taga sig, om man påstår, att denna allmänhet i Anatole 

Dpi ..d hy Google 



190 STORA PUSFATTARE OCH 8MÄ. 

France, Hsapaesaot, Dandet och Zola ser det yngsta 
Frankrikes stönta ekalder. Denna divei^ens blir ändi 
skarpare, om vi erinra oss, att af dessa fyra endast 
den förstnämnde invalts i akademien. 

Det är framtiden förbehAUet att skipa rätt mellan 
deaaa olika åakädningar, och det äi framtiden, som 
kommer att visa, om namnet Sally Prudhomme har 
en starkare lifekraft än andra samtida författares. 
Den, som skrifver dessa rader, vill ej försöka sig i 
profetens vanskliga yrke, men ntan att önska fram- 
kasta nAgon paradox, yitga jag dock hUla före, att 
en litterärt högt bildad man har lättare att fara vilse 
i sitt smakdöme &n den stora normalt bildade allmän- 
heten. Ty denna senare dömer på gmnd af instinkt 
om det rätta, den förra p& grund af vissa teorier, vissa 
estetiska principer, som ofta kunna vara felaktiga och 
ofta äro felaktigare än den enkla instinkten ; den senare 
har onekligen en mera bred uppfattning, imponeras 
hufvadsakligen af ett arbetes totalvärkan, under det 
att den förra holt naturligt mera fäster sig vid det 
konstnärliga utförandet af detaljerna, och det kan där- 
för bända, att en dylik granskare föredrt^er Don Lnii 
de GoDgora framför Cervantee. 



Dpi ..d hy Google 



Ett blad up vår litteraturhistoria. 

^ tt den litterära odliDgen i ett land under olika 
. tider nppbäies af olika Bamhälleklasser, är 8ä- 
Bom allmän Bata tfimligen välbekant, likaså atl denna 
odling under en tid företiädesria har sia jordm&n i 
en del af landet, under en annan tid i en annan. 
Men i detalj har man m&hända icke uppmärksammat 
denna växling, och för en Btand kan det därför mft- 
hända intressera en och annan att taga en flyktig 
Sfrerblick öfrer dessa svängningar, hvad vårt land 
beträffar. 

Våi medeltidslitteratur är, som bekant, ganska 
torftig, och de få, som intresserade sig för litteratur 
öfver hnfvud, tillfredsstalde sitt behof genom den 
stora latinska medeltidslitteraturen, som var gemensam 
för alla land, Nfigon anledning att skrifva pä svenska 
hade man således icke — utom i två fall. Det kunde 
ju hända, att en hög herre önskade höra någon af de 
romaner, som under medeltiden gjorde sin rund genom 
hela Borop», Floiee ooh BlaazeSot, tvan Lejonrid- 
daren, Konung Alexander, Karl den store o. a. v. 

Dpi ..d hy Google 



192 ETT BLAD UB VAR LtTTERATURHISTOItlA. 

Och d& dea höge benen ijälf yU hssUd aldrig be- 
hätflkade ett frfimmande epråk, fanne ingen annan at- 
Täg än att låta öfrereåtta arbetet. På aå sätt kom 
nSstan heU vår vårdaliga medeltidalitterator tUl, och 
den bevarades aedermera genom alottakapeUanemaa 
afskxifter. 

Den svenska medeltidens reU^öaa litteratur har 
däremot nästan utealatande att för sin existena tacka 
kvionomaB okunnighet i latin och deras bebof af en 
andlig lektyr på Bveiuka. Birgitta t. ex. som endast 
förstod svenska, åtnunstone så länge bon bodde 
i Sverige, lät sin biktfader då och då montiigen 
öfversätta nfigon latinsk oppbyggelseBkiift, och då det 
gälde viktiga arbeten, såsom bibeln och l^iendsam- 
lingen Vite Patrnm, lät hon affatta dessa öfveitftt- 
□ingar i skrift. För mankar och piester voro där- 
emot dylika svenska böcker alldeles Öfverflödiga, då 
da ju lika gärna läste de latinska oripnalen, och hor 
fi^ man intresserade sig för skrifter på moderstrélet, 
visas bl, a. däraf, att en så framstående prelat som 
biskop Brask endast hade en mycket donkel föreställ- 
ning om, att det skulle finnas en svaisk öfversättoing 
af bibeln — hvar visste hvarken han eller hans dom- 
kapitel. 

Hen isynnerhet var det en grupp af kvinnor, för 
hvilka dylika ÖtrecBättningar voro aäiskildt viktiga och 
det var nunnorna, och i det stora hela kan man ocAså 
säga, att vår andliga medeltidslitteiator uppstått i och 
för nunneklostren. 

Hen däraf följer en annan egendomlighet. Våra 
tvä fömämsta nunnekloster lågo i Östergötland : domini- 
kanemunnomaa i Skeninge, birgittinemunnoroas i Vad- 

Dpi ..d hy Google 



ETT BLAD UR VAR LITTERAT0RHISTORIÅ. 193 

stena, och p& bKgge BtäUens talade man öB^tadtalekt. 
Dialekterna voro under medeltiden Tisserligen ganeka 
svagt utbildade, men Bpråkfonkama i vira dagar Iiafva 
dock lyckats påvisa, att dialektala skiljaktigheter ledaa 
dA fiirefunnoB mellan de olika landskapen, ooh i da 
ojämföiligt Sesta skrifter frän T&r medeltid har man 
na iakttagit en östgötafikiftning i språket. Det resultat, 
till bvilket spiäkforskningen kommit, st&mmer s&ledes 
alldeles öherens med det, som litteratorhistoiikeni 
vannit, ooh denna ÖfverensBtämmelse talar ju för re- 
sultatets riktighet. V&r medeltidslitteratur var således 
i hufrudsak en litteratur för nunnor och var i de 
flesta fall begränsad till Östergötland. 

Vända vi osa frfln medeltiden till det första re- 
formationsåibundradet, möter oss en dyster bild, och 
vi kunna knappast längre tala om nägou samhälls- 
klass, som uppt^ litteraturen, eller om någon stad 
eller provins, som utmärkte sig för en mera liSig 
litterär värkstmhet. En »barbaries* hade, såsom man 
klagade, brutit in 1 vårt land. Skolorna stodo öde, och 
Gnstaf Vasa, som ofta förebrår folket detta, gjorde 
själf intet för att afbjälpa missförhållandet, som till 
en god del framkallats af hans bSnsynsIösa kyrko- 
plundringar. Upsala nniversitet fanns ej längre till, 
de utblottade domkapitlen hade inga medel att under- 
hålla studenter vid främmande universitet, och klostren, 
medeltidens förnämsta bildningshärdar, hade för alltid 
tiMutits. 

Vid reformationens början, och så länge Olavus 
Petri ännu stod i sin krafts dagar, utvecklade han 
Täl en ytterst liOig författarevärksamhet, men sedan 
han mot slutet af sitt lif dra^t sig tillbaka, blef d^ 

ScAud:, OaMte fafptr. YL 13 



194 ETT BLAD L-a vls I.ITTERATURBtSTOBIA. 

näBtan tyst i landet. Landet både blott ett enda 
tryckeri med en personal p& tvä å tre personer, ocb 
från en dylik ofGdn kunde man blott pnblicwa oign 
obetydliga ocb illa tryckta Bm&Bkrifter. ättmdom gå 
&r förbi, dA icke en CDda bok ntgifves i landet. Något 
litterärt centmm fanoB icke, Åtminstone icke — i 
Srerige, och i andligt afseende var vårt land nndet 
senare bälftes af 1500-talet knappast annat än en 
tysk provins. Därifrån mottogo vi parolen i alla reli- 
giösa frågor, ocb den bildning, som Öfver bufvud 
fanns i landet, var tysk. Något eget universitet både 
vi icke, ocb de fåtaliga ynglingar, som önskade för- 
skaffa sig en högre bildning — en, två eller tre om 
året — gingo till tyska högskolor, först till Witten- 
bei^ ocb sedermera till Rostock, där man strängare 
upprätthöll den lutherska renUrigheten. 1 hura starkt 
beroende af Tyskland vi då atodo, visas bäst däraf, 
att vår enda mera betydande eller åtminstone flitige 
litteratör under århundradets sista fjärdedel, Petrus 
Johannis Gothus, slog äg ned i Bostock, där han till 
svenska öfversatte och tryckte omkring ett hälft bondra- 
tal tyska böcker. 

Men man skalle ju kunna tänka, att allmänheten 
den tiden läste tyska böcker, ty både i adliga och 
borgerliga kretsar tyckes man den tiden (emligen all- 
mänt bafva behärskat detta språk. Likväl sjmes ej 
hSUer detta bafva varit fallet, och j^ har rörande 
denna punkt påbörjat en undersökning, som jag 
dock ej hunnit afsluta. 1 företalet till ett af sina 
arbeten nämner den nysa omtalade Petrus Jobannis 
Gothna, att han begärt tullfrihet för sina böcker. 
Den naturliga slutsatsen här&t var att böcker den 

Do,T«j hy Google 



ETT BLAD UR VÅE LITTERATURHISTORIA. 195 

tiden drc^o tull, och af detta faktorn följde vidare, 
att man i tullräkeoskapema för denna tid borde kunaa 
86 den utläDdska bokimportens storlek. Jag vände 
mi^ dä till dessa räkenskaper, som änna finnas kvar, 
ehom naturligtvis med betydande luckor, och försöks- 
vis genomgick jag räkenskaperna för 1543 — 1683. Då 
min afsikt endast var att sä att säga stifta en flyktig 
bekantskap med dessa papper, genomgick jag dem väl 
ej 8ä noggrant, att icke arbetet m&ste göraa om med 
större uppmärksamhet, men mycket kan dock icke 
gärna hofva undg&tt mig. 

Det första intryck, jag fick af dessa räkenskaper, 
var obetydligbeten af vår handel pä utlandet. Artik- 
larna äro få, vår enda betydande import- och export- 
ort är Stockholm, och den egenUiga handeln drifves 
med Liibeck samt, ehuru i betydligt ringare mån, 
med Stralsond, Riga, Rostock och Narva. 

Hvad böcker beträffar, voro i^enskapema för 
1543 onekligen gifvande. Jag fann där, att Henrich 
Bokebindare den IS augusti från Liibeck importerat 
ipapir 20 Riisz till att prentta SwenEke bönneböcker 
och psalmer med ewangelia> och den 26 oktober 
ytterligare *Ith fatt med böcker och papir til att 
prentta Salmme böcker uppå 38 ^bz>. Uppgiften 
bar ett visst intresse, ty den visar, att denne för öfrigt 
okände Henrik Bokbindare varit förläggare till 1543 
års psalmbok. Men den s^er oss intet om importen 
af färdigtryckta böcker. Härom upplysa emellertid 
ett par andra anteckningar, genom hvilka vi få lära 
känna åtminstone namnet på hnfvudstadens båda för- 
nämsta bokhandelsfirmor samt den ni^färliga stor- 
leken af deras årsomsättning. Den 4 september im- 

vGooj^le 



196 ETT BLAD VB VAR LITTEBATCBHI8T0RIA. 

porterade nämligen Bäiendt Bockebindare >eD tönna 
med böcker* och den 23 jali liade Pftwill Knoppe- 
loch Bockebindare fatt icke mindre än >fem töira 
tdnnor medt böcker och reekap Bom ther till hörer» 
titl ett värde af 101 mark och 3'/i öre samt den 8 
november ytterligare >Itt fat med böckir*. Det var 
det årets bokimport — den näet Btörfita 8om finnea 
antecknad. Att bokhandeln för öErif^ icke var nog 
att enaam för ug kooBtituera en afEär, framgår redan 
däraf, att bokhandlame äfven måste kasta sig på andra 
förvärfegrenar. Så t. ex. finner man, att Henrik Bok- 
bindare 1646 inköper 2 tuonor smör, ett skeppnnd 
gäddor, 7 pund id, tre hudar och ett stycke vadmal, 
bvarjämte han 1649 exporterar järn och stångjärn. 
För 1 544 saknaa räkenakapema för Lubeck, 
men af räkenskaperna för 1545 finna vi, att Pftwill 
Knoppelocb föitnllar >en tunna ther nti bÖcker> och 
hans kollega Henrioh Bokabinder »ett kramSat thet 
udi böker och 20 riisz pappijr> samt *en tör tunna 
ther uti böker> — importeo har således betydligt 
sjunkit, och dock tyckes man bafva öfverekattat ail- 
mänhetens bildniogekraf, ty 1646 och 1547 infördes, 
så vidt jag kunnat se, inga böcker i landet Först 
1548 möta vi ånyo Henrich Bokabinder såsom im- 
portör af >ett fat medb böcker*. 1549 är äter ett 
litterärt år: 22 juli förtullar Henrich Bokabinder >ett 
fat medh bÖker>, den 1 augusti >Gn tunna medh 
böker», den 30 b. m. >en tunna med böker», den 12 
september »ett fat med bÖken, den 12 oktober >ett 
fatt, en tunna medh böker» och den 12 november 
>ett fat med böker»; och dessutom intog Päwill 
Knoppelocb >en tunna (och) 1 fjerding medh böcker». 

D,o,i..ci hy Google 



BTT BLAD CR VÅ» LITTBRATtHmSTORlA. 197 

Men med denua kraftanstii&gDing var det flter 
Blat. 1551 återfinner man väl Henrich Bokabindare 
eflsom exportör af järn, smör, trän, kohudar ocb kalf- 
skinn, men Mn litteraturen tyckes han bafra tagit 
Bio band, ocb ända från 1549 till 1577 bar jag ej 
funnit en enda bokimport antecknad. Detta kan 
naturligtvis bero p& ett förbiseende, möjligen därpå 
att böckerna tnllskrifvite i några nu förlorade räken- 
skaper, kanske därpå att de en tid varit tullfria, men 
äfven under antagandet af något af dessa alternativ 
— af hvilka intet förefaller rätt sannolikt — kan 
bokmarknaden icke hafva baft någon nämnvärd be- 
tydelse. Detta framgår tillräckligt tydligt af de båda 
perioderna 1543—1549 och 1577—1583, då böcker 
Tärkligen återfinnas bland tullbandlingaroa. 

1577 införde den tyske bokförareo Hans Witten- 
berg en tunna böcker ocb 1580 en ny >tnnna>, hvar- 
jämte mäster Lars lille Jönieon förtullade ett fat med 
böcker. 1581 antecknas ingen särskild bokimport, 
men blond de kramarUlUar, som Lambrecbt Proff- 
atinck införde från Lubeck, nämnas äfven 13 st. böne- 
böcker. 1583 medförde några båtamän ett dussin 
almanackor, hvarjämte krämaren Herbert Medeman 
importerade tretton dussin af samma nyttiga bok. 

Det var omsättningen den tiden! Mot slutet af 
århundradet tyckas väl förhållandena ha bättrats icke 
så litet. Men vår bokhandel sköttes dä och ett stycke 
in p& 1600-talet nästan endast af tyska bokförare, 
och v&ra böcker trycktes till en icke ringa del i Tysk- 
land. Hur uselt och fatt^^ det var i landet, fram- 
går bäst af en skrifvelse, som presterskapet 1605 aflät 
till bärtig Karl. Det talu d& först om, att det pä 

Dpi ..d hy Google 



198 ETT BLAD UR VÅR LITTEBATDBHISTOItlA. 

biblar >&r ati vått kära fäderoedand aå etor brist, 
att maa näppeligen kan nägon till köps finiia*. Här- 
tigeo hade därför g&tt i lörlattning om att trycka en 
ny upplaga af Gostaf Vasaa bibel, men — aäga pres- 
terna — >efter riket är at&dt uti Btor oförmögenhet 
ocb for krigeta aknll näppeligen kan nmbära en s&dan 
Bumma penningar, Bom detta värk kräfver>, sä vågade 
de hemetälla, om icke boktryckaren ville taga arbetet 
på eget förlag. Uan har svårt att föreställa sig en 
mera hemsk illustration tUl det svenaka armodet. 

Först med Gustaf Adolf kommer det en ny fläkt 
i landet, och det visar sig ock på litteraturens omrfide. 
Då han uppsteg upp på tronen, hade landet tvä gamla 
och uala tryckerier, som för öfrigt sköttes af två enkor. 
Men vid århundradets slut hade vi sex blott i hufvud- 
staden och i det egentliga Sverige inalles sjutton. 
Under hela 1600-talet hade vi måst köpa vårt papper 
i Tyskland, men 1612 lät Gustaf Adolf upprätta en 
papperakvarn i Upsala, emedan det här i landet be- 
höfdes mycket papper, >8om icke allt borde så dyrt 
köpas af de främmande*. Samtidigt sökte han skapa 
en Bveosk bokhandel, och 1616 erhöll Ericus Petri 
Stabyensis privilegium att i Upsala hålla Öppen bok- 
låda »samt söka alls frimarkn&der, som årligen bär 
uti vårt rike hållasi. På tyskames försök att för sig - 
exploatera denna affär gjorde han likaledes slut. Då 
t. ez. en boktryckare i Lifibeck tog sig det orådet före 
aU trycka en tjufupplaga af Gustaf-Adolfsbibeln, för- 
bjöd konungen helt enkelt införseln af arbetet och 
tillät de Bveoska boktryckarna att lägga beslag på alla 
införda exemplar. 

Det, BOm kanske mest karaktäriserar det litteHra 

Dpi ..d hy Google 



ETT BLAD UR vIk LITTERATURHISTORIA. 199 

lifvet under vAr stonnaktstid, är, att litteraturen d& 
betraktas såsom en stataangelägenhet, som därför ocksä 
B& att säga ekotes al regeringen. Regeringen upp- 
rättar tryckerier i de olika landsändarna, privilegierar 
boklådor, öfvervakar genom en censor icke blott att 
inga ekadliga böcker pnbliceraa, utan ock att de goda 
äro affattade pA riktig Bvenska ocb med en godkänd 
ortografi. Dä svenskames lust att själfva författa 
böcker just ej var vidare utvecklad, tog regeringen 
älven den aaken om hand. Redan 1612 utnämndes 
EricuB Scbrodeiua till *korrektor> — som det dä 
hette — med Bkyldigbet att >där några saker föie- 
falla kunde, som på vare och kronones vägnar be- 
hölde tranafereras och afsättas på de tungomål, som 
han är förfaren uti, akall han vara förpliktad att dem 
antaga*. I följd af detta uppdrag började han ock 
att ölversätta och trycka den ena boken efter den 
andra samt erhöll 1622 ordentlig fullmakt på att vara 
atcungl, trauslator». Det fanns, aåsom konungen på- 
pekade, på främmande språk bA * många sköna och 
nyttiga böcker, att det vore ungdomen till särdeles 
nytta att halva dessa translereradei. Det skulle nu 
Scbrodems göra. Tryck och papper betalades af rege- 
ringen, likaså Öfversfittarens lön. Men å den andra 
sidan var denne skyldig att årligen utgifva lyrahundra 
tryckark — platsen var således långt ifrån en sinekur. 
På samma aätt hade man rikshistoriografer, d. 
v. 8. aflönade ämbetemän, som författade de histo- 
riska skildringar, som regeringen ville halva fram, 
och särskildt under Karl XI:b regering utstyrdes dessa 
arbeten med en prakt, som knapt i våra dagar blifvit 
öfverträfiad. 



Dpi ..d hy Google 



200 ETT BLAD TR VAR LITTERATdBatSTORlA. 

Ätvea det nppspirande tidmngsvfisendet betnk- 
tades Bftsom en statsangelägenhet, och tidningarna 
sköttes i följd däråt a( ämbetsmän. Gustaf Adolf 
hade tänkt sig, att de skulle skrifras af en tjänste- 
man i kansliet, men i väikligheten blef det, säsom 
Ti veta, postmästaren som 6ck åtags sig denna skyl- 
dighet. 

Detta sätt att betrakta den litterära Tärksamfaeten 
såsom en ämbetsaak framträder kanske aldrig klarare, 
än om vi vända oss till Btormaktetidens älaklings- 
vetenskap: fomforskningen. Om öfver hnfrod en dylik 
forBkniug i våra dagar icke anses kanna bedrifvas af 
enskilda personer, sä uppdrages den som bekant åt 
en akademi. 

Stormaktstiden däremot Öfverlämnade den åt ^ 
Kmbetsräik 1667 inrättades nämligen ett CoUegium 
Antiqoitatum med pr^dent och assessorer, och detta 
ämbetsrärk skulle ntarbeta en svensk ordbok — detta 
celebra arbete har som man ser anor på nära 250 
år — , utgifva gamla götiska sagor och krönikor, be- 
arbeta våra lagar, afbilda och publicera våra runin- 
skrifter, värkatälla &rkeol<^:iska gräfmagar o. s. v. 

Författaren rar således den tiden en respektabel 
ämbetsman, och denna samhäUsklass tyckes ock den 
egentliga publiken hafva tillhört. Det var en solid 
och aktningsvärd litteratur för och af ämbetsmän. 
Det fanns blott ett enda undantag. Borgaren var väl 
i allmänhet ej intresserad för de vittra idrotterna, men 
det fanns dook vissa tillfillen, dä äf ven han ville hafva 
litet litteratur, och det var vid bröllop, dop och be- 
grafningar. Vid dessa tillOllen ansågs apoeen» lika 
oundgänglig som konfekt och öl, och åtminstone i 



Dpi ..d hy Google 



XTT BLAD tIR vIr LITTERATtRHISTORIA. 201 

hatvndstaden tyckea det bafra utbildats ett Bärskildt 
skrå af »yrkeepoeter», bUnd hvilka Laase Lucidor Ix 
den mest bekante. Men o^t aoseende hade dessa 
sflngena söner icke, och deras rimoierieT betraktades 
knspt sfisom ^Lrklig litteratur; i deo tidena begraf- 
mngBrSkniDgar figurerar »poeten* ocksi mycket rik- 
tigt tillBammanB med sockerbagare och likb&rare. Det 
var först dä en virkligt hög ämbetsman som Stiero- 
hjelm började skrifva vers, som konsten fick nAgot 
anseende. 



Vända Ti oss till frihetstiden, märka -vi, att littera- 
turen i nästan alla afaeeoden förändrar skaplynne. 
UiuTersiteten st& fortfarande i det stora hela utanför 
de andliga rörelsema. Där fortfar man med de gamla 
skolastiska disputationema, och för deasa hade den 
nya tidens mSn blott en föraktfull axelryckning. Men 
äfren Smbetarärkens tid är utspelad. Frihetatidens 
ideal var den praktiske mannen, fabriksidkare som 
Jonas Alströmer, nppfimiare som Polhem, politiker 
Bom Horn, och de vetenskaper, som odlades, Toro 
praktiska: fysik, kemi, botanik, nationalekonomi och 
dylikt. Sfisom organ fÖi litteratureo efterträddes där- 
för ämbetamannarärlden af de vittra samfunden och 
de lärda akademierna, där ämbetsmän och militärer, 
jordbrukare, fabriksidkare, tekniker och politiker 
kunde räkas och utbyta idéer. Litteratören blir nn 
hela den stora, burgna medelklassens angeli^nhet, 
och ftfven i borgerliga kretsar börjar man nu att läsa. 
I viss min både den konsten införts redan af Ola- 
vus Petri. 



Dpi ..d hy Google 



202 ETT BLAD UR VAR LITTEBATOBHISTOBIA. 

Men de böcker, Bom pft hanfi tid och långt efter&t 
iatresBemde en hederlig borgare, var uteslutande reli- 
giöB litteratur, bönböcker, postillor o. s. t. P& stor- 
maktBtideD hade väl gratulatiooBskrifter och b^rof- 
ciogsdikter tillkommit, men däratölver hade man icke 
gfttt. Först Dalin lyckades att med sin Aigns för- 
ändra smaken och skapa en ny publik: den borger- 
liga. Genom den oerhörda, aldrig tillräckligt beaktade 
BtröskriftBlitteraturen under frihetatiden fullbordades 
detta värk, och att döma af denna tvif velsutan mycket 
lästa litteratur hade frihetstiden en vätkligt stor pn- 
bhk, intresserad for samtidens alla politiska och eko- 
nomiska samt — ehuru blott inom en viss släx — 
äfven religiösa frägor. 

Litteraturen under denna tid har således en ^- 
gjordt demokratisk, borgerlig karaktär, och därtill bi- 
drog utan tvifvel det ringa inflytande, som hofret nt- 
öfvade. Ej blott att konungarna Toro politiskt maktlösa; 
de Toro älven litterärt ointresserade. Kung Fredrik 
var blott road af att jaga, när han icke var upptagen 
af andra, mindre aktningsvärda sysselsättningar, och 
den hederlige Adolf Fredrik föredrog vida sin svarf- 
Btol framför fm Nordenflychts poesi. Men med Gustaf 
III antar litteraturen en afgjordt aristokratisk prägel. 
Idealet är icke längre >deu nyttige medboigareai, 
patrioten, som s&tter väfstolar i gång och upphjälper 
jordbruket, utan det äi hofmannen, hvars bildmng 
visserligen icke behöfver vara djup, men som måste 
äga förmåga att ogeneradt belurska franska språket, 
att säga (tina små kvickheter och då och då lyea med 
ett citat från Voltaire eller Rousseau. Att denna för- 
ändrade smak i mycket berodde på tidsondao, år 



Dpi ..d hy Google 



ETT BLAD UR VAR LITTERATDRHI8T0EIA. 203 

obestridligt, men mycket berodde ock pft konungenB 
personliga förhfillande till litteraturen och dess män. 
Men äfven om det littai^a idealet nu blifvit 
hofmannen i etället för medborgaren, kan man dock 
icke ^ga, att litteraturen blef en hoilitteratur. Man 
intreeserar sig väl icke längre för ekonomi, tekniska 
vetenekaper och dylikt, utan nästan uteelutande för 
poesi och filosofi; >Titterheten>, aom förut omfattat 
all litteratur, begränsades nu till skaldekonsten, och 
de lärda akademierna ersattes dels af vittra sällskap 
i denna nya bemärkelse, dels af de glada sällskaps- 
ordnarna, där man oftast också sysselsatte sig med 
poesiens glada konst. Men de, som odla denna litte- 
ratur, äro fortfarande medelklassens män, och de fiesta 
af den tidens författare sakna all beröring med kon- 
nnngen och holvet. Bellman kunde väl tillfälligtvis 
kommenderas upp pä en hoffest, men dessa gånger 
torde vara lätt räknade, och de fieste i dst förnäma 
sällskapet sågo i honom helt enkelt blott den ökände 
ikällarpoeten>. Ungefär samma ställning intogo Hall- 
man och Kexell. Fm Lenngren fick såsom ogift öf- 
versätta några pjeser för hofteatem, men efter rått 
gifteim&l hade bon, sä vidt man vet, aldrig någon be- 
röring med Gustaf 111. Thorild växlade ioke ens ett 
ord med honom, och hvad Kellgren beträffar före- 
kom han visserligen vid »lektyren* hos konungen om 
aftnarna — mot slutet af sitt Uf upphörde han äfven 
härmed — men hans nmgänge är fullkomligt borger- 
ligt och bofman är han minst af allt. De enda 
betydande författare som stått Gustaf UX nära, voro 
de tre grefvama Creutz, GyUenbo^ och Oxenstjerna 
samt Leopold, och de sällskap, i hvilka skaldekonsten 

Dpi ..d hy Google 



204 KTt StAt> UR VAR LITTERATURinSTO&tA. 

odlades, hade foittaronde en ganska boi^;erlig karak- 
tir samt Btodo icke i något beroende af kooungeD. 

Den gOBtavianBka tidens publik är säledes fort- 
farande borgerlig såsom nnder frihetstiden, och de 
tongifvande författarna tillhöra snarare medelkkfisen 
Sn hofret. SkUlnadeo 3r egentligen blott den, kU 
denna pablik nn ändrat smak och pä allvar börjat 
intressera sig för den värkliga skönlitteraturen, ej 
blott för begrafningsdikter och gratolationspoesi. Be- 
tecknande för denna tid är den obetydliga roll uni- 
versiteten fortfarande spela, och måhända hafva de 
aldrig ståH lägre i kurs än vid slutet af 1700-talet. 
Undantager man Linné och Ihre, äro de enda lärare 
vid den uppsvenska högskolan, som uppmärksammas 
i den tidens memoarlitteratar, fäktmästaren och rid- 
läraren, och när Gustaf III någon gång hedrade sta- 
den med ett besök, ser det nistan ut, som om af- 
sikten varit att drifva med de lärde tn^lodytema. I 
hvarje fall var konungen icke ensam om den upp- 
fattningen, och ett stående skämt i StockholmB-Postao 
är dess gyckel med de båda universitetsstäderna. 

Detta gyckel var icke obefogadt. I applysnings- 
tidehvarfvets kamp togo univermteten ingen del, utan 
sysselsatte sig fortfarande med frågor, som redan 
längesedan voro afförda från dagordningen. De oya 
idéerna, de, som ägde intresse för mänskligheten, fram- 
fördes icke af professorerna, utan af de viseerligen 
ytlige, men vakne och spirituelle »upplysningsfiloeo- 
fema* i Stockholm. 



Dpi ..d hy Google 



ETT BLAD UB VAE LITTERATURHISTORIA. 205 

Det litterära lifvet under Gustaf III var därför 
koDcentreradt i bofvudstaden, och det vax ju helt oa- 
tarligt: parollen togs fr&n Frankrike, där Paria var 
allt, och i Sverige följde vi endast exemplet. Men 
efter 1809 växlar scenen helt hastigt. Det land, som 
nu angaf tonen, var icke längre Frankrike ntan l^ak- 
land, tiniversitetens hemland, statskonglomoratet ntan 
njgon vare sig politisk eller litterär hufvadstad, och 
dSrmed fijttade stg ock den svenska knltorens cent- 
rum fr&Q Stockholm till Upsala och Lund. Den 
gustavianska tidens män hade allesammans värkat i 
bufvudstaden — Bellman, Kellgren, Lidner, Thorild, 
Leopold och fru Lenngren, Men nu efterträdas dessa 
al lundenBaren Tegnér och upsaliensarna Geijer och 
Atterbom, och bufvudstaden har icke en enda författare. 
Epigoner som Leopold och Gyllenborg lefva väl kvar, 
men de gä icke längre i spetsen för kulturutveck- 
lingen, och de fä framstegsmän, som äro bosatta i 
hafvudstaden, såsom Hammarsköld och Askelöf, känna 
sig dock hafva sitt andliga hem i Upsala eller Lund. 

Det är onivereitetens tid, och det är de, som na 
gå i spetsen för den andliga rörelsen — som ocksä 
hade börjat vid de tyska universiteten med Kants 
filosofi och med Fichtes eldande, patriotiska tal. De 
ledande nuinnen äro med få undantag professorer: 
Tegnér, Geijer, Atteibom, Palmblad, Agardb, Hvasser 
m. fi. Och detta faktum får sin rätta belysning, om 
man därmed jämför den gustavianska tiden. Då Gu- 
staf III stiftade den svenska akademien var det tvif- 
velfiutan hans afsikt att i denna samla alla de mest 
betydande representanterna för det svenska kulturlif- 
vet. Det är då ganska betecknande, att ingen enda 

Dpi ..d hy Google 



206 ETT BLAD UR VÅB LITTEBATCEHIBTOBIA. 

aniversitetsman ansågs behöSig i en dylik represen- 
tativ församling. 

Den unga litterataren vai säiedea en litteratnr af 
nniTersitetsmiin, och i mycket var den ock en litte- 
tor för QnivereitetBmäQ. Så lärda tidningsartiklar 
Bom då hafra formodllgeo aldrig förekommit, och 
sällan torde man hafva lagt i dagen ett eä euveränt 
förakt för det sunda, borgerliga förnuftet. Men stränga 
herrar regera sällan länge, och oppositionen mot uni- 
Tersitetena allenastyrelse började redan på 1830-talet. 
Som bekant tog denna etrid formen af en kamp mel> 
lan UpsalB-konserTatismen och Stockholms-liberalis- 
men. Men striden n^de ock tvisten om den litte- 
rära Buprematien. Tegnér slungade sina bannstrålar 
mot bufTudstadens liberala press, och med rätta be- 
traktades Upsala BAsom ultraismenB fastaste borg. Sla- 
get slutade med hufvudetadens och UberalismenB seger, 
och nästan alla de angå författare, som vuimo natio- 
nens öra, Almqvist, Blanche, Orvar Odd, Braun, Fred- 
rika Bremer, blefvo hufvudstadsbor samt stälde sig 
på en mer eller mindre fientlig fot med Upsala. Vid 
universiteten äter dc^ Geijers och Tegnérs släkte at, 
atan att få någon värdig andlig afkomma. Men spän> 
ningen mellan Stockholm och Upsala minskas där> 
för ingalunda, och under Bostiömianismens klang- 
och jubeldagar såg det ut, som om man velat upp- 
taga striden på nytt. Från den idealistiska filosofi- 
ens höjder Båg man fÖmSmt ned på den okunniga 
Stockholmspnbliken, och i Stockholm föraktade man 
lika djupt det medeltida, ekolastiska Upsala. 

I Bjälfra värket bar denna antagonism mellan 
hnfvudataden och universiteten försvunnit först i våta 

D or .«j hy Google 



ETT BLAD UB VÅR LITTBBATPRHISTOEIA. 207 

dagar, ty ännu 1880-taleta realister gjorde yanligeo 
sin debut med att efter bästa förmäga stryka ned de 
gamla >föråldradei studienäBtena vid Fyris och på 
den skänska elätteD. Men b& Tidt jag kan Be tillhör 
denna ständpunXt snarare forntiden, och endast en 
eller annan rättrogen och efterblifven liberal är ännu 
Badelfast i trone. Frftgan är afgjord. Litteraturens 
centrum i våra dagar är hulvudstaden, universiteten 
finna sig häri och hysa ingen animoaitet mot segra- 
ren, ty denna hufvudstadenB härskande ställning är 
utan tvifvel till fördel för ett lands sunda andliga 
utveckling. Universiteten böra påvärka denna utveck- 
ling, men vilja de leda den, framkallar detta lätt en- 
fiidigheter, och hvarje försök att ställa den lärda bild- 
ningen i opposition mot den af bufvudstaden repre- 
senterade allmänna meningen leder till elut till ett 
nederlag. 



Dpi ..d hy Google 



Den götiska skolan. 

wafcen svensks litteraturhistoriska forekningeD i v&m 
,Elf dsgar h&r ofta blifvit Uandrad, däilör att deo 
så föga flysaelaatt Big med den aenaat« tiden. Mea 
enligt min mening Ar detta klander oberSttigadt, ty 
man kan icke skrifva lin egen tids historia. Dds 
saknar man i allmänhet de behöfliga dokumenten 
(brefsamlingar o, d.), dels — och detta Sr det vikiigaBto 

— atär man själf ännu midt inne i striden och kan 
därför ej bedöma den med historieskrifvarens oparti- 
ska lugn. Dan gamla riktningen bedömer man i re- 
geln orättfärdigt, enäx man vanligen blott ser bristen» 

— ty det är ju mot dessa angreppen fÖreträdeBvia 
riktas — och den nya riktningen kan man ännu 
mindre uppskatta, då man ej vet, hvart den le- 
der. För att A den riktiga och vida Ötrerblicken 
bör man själf befinna sig pä afst&nd; detaljen blir 
annars lätt hufrudsok, och de stridandes propcnrUoner 
blifva falska. 

De försök, som under 1800-talet gjorts att skrifva 
samtidens litterära historia, kunna i hvaije fall icke 

Dpi ..d hy Google 



DEM GÖTISKA SKOLAN. 209 

kallas lyckade. Trots aU -vSrkligt god vilja lörm&dde 
HammaiakÖld ej att göra lättviea åt den gamla sko- 
lan, och Fryxells, BeskowB och MalmströmB försök att 
skildra njromantiken kunna knapt tlllmStas annan 
rang än af ganska iUvilliga partiskrifter. Nyroman* 
tiken hade st&tt i spetsen för den reaktionära rörelsen 
änder seklets andra, tredje och fjärde decennier, och 
när pä 1830-talet en liberal rörelse växte fram, var det 
tydligt, att denna libeialism företrädesvis skalle rikta 
sina vapen mot lUpsala-ultraismen*. En författare 
i v&ia dagar har i detta fall gjort ett florileginm nr 
Aftonbladet, och hvad saJtigbeten beträffar lämnar 
detta föga Öfrigt aU önska. Atterbom kallas en för- 
vriden drömmare, en ömklig stympare, en af mouk- 
legender förtorkad mallvad, en apa, som är s& from, 
att när han Ijager — och det gör han nästan be- 
Btändigt — B& ljuger han i Guds Faders, Sons och 
den Helige Andes namn. 

Det fordrades jost ej nägot mod att spotta vi- 
dare pä denna sten, som redan förut var vät, och 
nnder de decemiier, som följde närmast efter nyro- 
mantikens tall, fortsattes ocksä Aftonbladets angrep, 
ehnra dessa na togo formen af lOpartisk historie- 
8krifning>. Värkningama af denna hätska partikritik 
fortfara ännn. »Lycksalighetens ö*, Sveriges måhända 
skönaste dikt, läses så godt som alls icke, det blix- 
trande kvicka och blodiga skämtet med Hyperbore- 
emas republik förklaras fortfarande vara grandligt 
misslyckadt, och Atterbom är en bortglömd författare, 
som en gäng för alla hallstämplats såsom obegriplig 
och tråkig; från denna förkastelsedom Öfver nyro- 
mantiken hor man endast andantagit Geijer och Stag- 

Schikt, Bamla papper. VI, H 

D,o,l..(ibyGOOglC 



210 DBN GÖTISKA 8K0LAH. 

neline — Gujei, emedan han bröt med nyromantikea 
ooh gick dfver till libeialiBmen, Stagnelins, emedan 
han ej tillhörde foBforistkretsen aamt därför, ohisto- 
riskt nog, icke räknades till nyromantiken. 

Emellertid vai det ett faktorn, som man hade 
BT&rt att komma &ån: denna b& hatade nfromantik 
hade dock bes^rat den gamla skolan. Den närmaste 
nppgift«n blef därför att visa, att icke ens detta var 
riktigt. Utvägarna voro naturligen tvä: antingen kunde 
man visa, att det i Sverige existerat en s. k. >äkt- 
romantik» redan före njrromantiken, som säledes ^änt- 
ligen blott förstört denna fagra, men tyvärr allt för 
litet observerade planta, eller ocksä knade man ädaga- 
Ugga, att det icke varit nyromantiken, som slagit den 
gamla skolan tUt marken, utan i stället en annan 
skota, som det i sfi fall g^de att upptäcka. Egen- 
domligt nog försökte man bägge utvägarna, ehuru de 
^ntligen borde hafva nteolutit hvarandra. Men di 
plöjningen i läktromantikensi filt gaf en allt för klen 
äring, nedlade man det hufvudsakliga arbetet pä den 
ondrs uppgiften. Och förfaringssättet var här Qtsta- 
kadt af ämnetfl egen natur. Man skulle upptäcka en 
litterilr skola, ät hvilken man kunde tilldela nyroman- 
tikens alla förtjänster, under det att man däremot 
ädelmodigt nog lät nyromantiken behälla alla fel odi 
öfverdrifter samt särskildt strök under alla förlöpnin* 
gar, som Atteibom och hans kamrater under sina 
första slyngelär lätit komma sig till last. Sedan detta 
arbete var xmdanstökadt, var det öfriga mer än en- 
kelt: det var natorligtvis denna nyupptäckta skola 
som besegrat »akademistema» (d. v. s. den stackars 
Wallmark, som icke ens var medlem af Sveneka Akm- 

Dpi ..d hy Google 



DEM GÖTISKA SKOLAN. 211 

demien), och den enda förtjänst, man kunnat tillmäta 
nyromantiken, hade, äfven den, således vid en ikri- 
tisk» pröfning visat sig vara en chimére. 

På jakt efter denna nya skola var man nog lyck- 
lig att finna icke blott en, utan t. o. m. tvi., och 
uppgifterna öro därför något Bräfvande rörande denna 
falang af segrare, åt hvilka man rättvisligen bor till- 
döma priset i den litterära tomejen. Än har man 
kallat segerrinname >neatrer>, än >göter>. Men så 
vida dessa icke äro alldeles identiska, fär man väl 
nöja sig med endera. Då det vidare toide fä anses 
aåsom ett nödvändigt requiaitnm för en litterär skola, 
att denna bar ett gemensamt positivt program, som 
förenar alla dess medlemmar, så mäate man medgifva, 
att redan namnet meuti-er* ej är fullt lämpligt, ty 
den omständigheten, att en samling författare icke 
sällat sig till ettdera af två kämpande partier, innebär 
ju alls icke, att de själfva förenat sig till ett tredje 
parti. Något gemensamt pr<^am för detta förmodade 
parti har man häller icke lyckats uppvisa; aldrig upp- 
trädde de samfält, och många af dem, man velat föra 
till denna författargrupp, stå i alla väsentliga punkter 
på nyromantikens eller den gamta skolans grund. 

iNeutrumskolan* bar därför just icke lyckats att 
slå igenom, och jag anser det också öfverQödigt att 
bär uppeh&lla mig vid den, utan vill i stället öfvergä 
till neutremas kolleger eller * göterna», och frågar då: 
har det någonsin funnits en tgöiiak skola» i vår 
vitterhet? 

Att det funnits ett iGtötiskt förbund* är obestrid- 
ligt. Som bekant konstituerades det 11 februari 1811, 
men dess syfte var alls icke Utterärt, och de äesta 

Dpi ..d hy Google 



212 DEN OÖTIBKA SKOLAH. 

medlemmarne atodo alldeles atanför vitteiheten, voro 
löjtnanter, tinga ämbetsmäa o. s. t., mest från Vimt- 
land. S& Byonetligen långt Mn sanningen torde man 
därför icke komma, om man helt enkelt kaiaktäiiserar 
föibundet Bfieom ett iVäimlandsgUle», i hvilket dock 
afven iQtlilndlngaT» knnde intagae. F6r Eå vidt man 
kan tala om ett annat syfte än det för de flesta <nd- 
nar och säUflkap gemensamma, var detta nSrmart 
antikTatiskt, så till vida eom medlemmarna Toro 
>ovillkorligen förpliktade till forskning i de gamla 
göters sagor och häfder», men &fvet deras antikvariska 
fantasier hvilar icke så litet af omedveten komik. 
Redan stadgandet, att hvarje förbnndabroder nödvän- 
digt måste taga namn efter någon gammal hedning, 
hvilade, som det tyckes, på någon besynnerlig före- 
ställning om, att >de gamla götera fribetssinne, manna- 
mod och redliga sinne* atdöU med kristendomen. 
Men mest karaktäristisk för det hela är onekligen 
följande paragraf i förbundets stadgar: > Sedan göter- 
na stämma hållit, förblifva de hos hvarandra i god 
välKgnad framtage då en hvar sitt dryckeshorn, fylle 
och tömme det på ärligt sätt Därvid sjangos dri 
bekanta kvädet: Göterna fordomdags dmcko nr horn 
etc., då hvar och en ui den iskänkta BragebSgaren 
dricker förbandets välgångBskAl. > 

Litterärt sedt både förbundet ingenting att be- 
tyda, och majoriteten af medlemmarna voro illtte- 
rata. »Förbundet» har därför ej häller knnoat 
användas såsom segrande part i den vittra fejden, 
och man har i stället nöjt sig med att nz detta af- 
Böndra dem, som voro littnärt 'riuksamma, d. v. s. 
Tegnér, Geijer och lAug samt såsoin dii minomm 

Dpi ..d hy Google 



DEN GÖTISKA SKOLAN. 2l3 

gentiam Beskow, Nioander, Afzelios, GimiEelins m. fi. 
För enkelbetens skull knnns vi lämna de senare or 
räkningeD och nöja oss med de förra. Vi kmina då 
spörja: har man litteratnrhistoriskt rätt att samman- 
fSra de tro förstnämnda tiU en s. k. götisk skolaP 
Frågan kon see ur mftnga synpunkter, men ur hyilken 
man än skAdar den, måste svaret utfalla nekande. 



Att göterna ej tillhörde den gamla skolan är 
visserligen sant. Dess vapendragare Wallmark för- 
nekade bestämdt det nationellas betydelse i vitter- 
heten, och äfven Leopold och Blom voro afgjorda 
fiender till >gotomanien>, ehuru de sedermera, till 
svar pä de artigheter, med hvllka Tegnér uppvaktade 
dem, så mycket som möjligt insockrade sina betänk- 
ligheter. 

Nyromantikerna däremot ogillade alls icke tanken 
att Böka äterupplifva den fornnordiska poesien och 
sägo i >Iduna>, göternas organ, blott en vapenbroder. 
Redan i 1811 ftrs januarihäfte af Fosforos hade Atter- 
bom, således före Idanas ntgifvande, t. o. m. före 
Götiska förbundets stiftande, pablicerat den i forn- 
nordiskt stil hållna dikten Skaldarmal, försedd med 
en utförlig kommentar i nordisk mytolc^, och unge- 
fär samtidigt med Geijers och Afzelius' upplaga af de 
svenska folkvisorna (1814 — 1817) atgaf Atterbom en 
liknande samling, Nordman&aharpan (1816}. Svår- 
ligen kunde man hysa högre föreställningar än Atter- 
bom om denna götiska poesi: iSkuIIe, säger han i 
kommentaren till Skaldarmal, ej poesiens ideala prin- 



Dpir^ci hy Google 



214 DEN OÖnSEA BEOLAH. 

dp hafva framträdt kraftigare i Srithiod än i HelhuT 
Ej våra urfädera vishet och skaldekonBt, approxen 
under Bamma himmel som vi och pä samma Nordi 
ofdränderliga grUDd, vara osb närmare än någon aonan, 
Mn främmad söder {örvärfvad?* Och vid denaa app- 
fattning förblsf han stäende. Jag behöfver blott er- 
inra om hans ypperliga, i Siare och Skalder intagna 
fitrenättning af vissa Edda-aänger. Idana hälsades 
ock med förtjuBDing: >Hon är dä icke längre blott 
en lycklig dröm — atbiiater Atterbom i sin anmälan 
i Foaforos — den profetia, eom Ijndade t värt Skai- 
darmaJ om nordiska lifvets Återvändande till tanken 
och säDgen, och den uppmaning till Sveriges snillen, 
Bom yttrades där och pfi flera ställen i samma tid* 
skrift, har ändtUgen icke skett förgäfves. Ett götiskt 
förbund hai lagt sin lejonklo i dagen och med Idunag 
första häfte berättigat sina läsare till de djärfvaste 
förhoppningar om BvenBka konstens och fomhäfdemaa 
framtid*. I septemberhäftet af Fosforoa skref Sondén 
en hänförd, i fomnordifik stil hällen hälsningssäng 
till Idtma, och i sina bref dda Hammarsköld och 
Livljn denna förtjnsning. Anna 1819 — i sia efter- 
skrilt till »Svenska Vitterbetem — betraktar Ham- 
marsköld göter och nyromantiker säsom bundsförvand- 
ter: >den entusiastiska värma, med hvilken utgifvame 
af Fosforos och Idana störtade sig in på de af dem 
brutna banor, har ganska hastigt afsvalnat och glfvit 
ram för en visa flegmatisk slapphet och liknöjdhet», 
men då han sedermera klagade öfver, att >den så 
kallade nya skolans ledamöter» böljade gå skilda 
vägar, gaf detta Palmblad anledning att skrlfva till 
honom : >Hvar finnes väl aU denna Böndring mellan 

Dpi ..d hy Google 



DBK QÖTISKA 8E0LAN. 215 

Idnnister, Fosforister, Upsala- och Stockholmsakolor 
annat än i din egen fantiBi?» Så litet var man dl 
ännu raedveten om, att FoBtoroB och Idona represen- 
terade nftgra olika litterära riktniogar, och ej häller 
den gamla skolans män tyckas hafva gjort någon 
Bkillnad pä foeforieter och idunister. Åtminstone 
bei^ttar Geijer Bjälf, att han i Svenska Akademien 
ansågs >6fisom anförare för hela den nya sekten». 

Skalle emellertid de bfida organen hafra repre- 
senterat olika litterära akolor, hade de reBpektive med- 
axbetame natorUgtris ej kunnat arbeta i hvaiandras 
tidskrifter, lika litet som Atterbom kunnat ekrllva i 
Journalen eller Wallmark i Fosforos. Men nu finna 
Ti, att goter och nyromantiker helt fredligt skrifra i 
hvarandras tidskrifter. Göten Ling publicerade sin 
dikt Kärleken i den af Hammarsköld utgifna Läs- 
ning i hvarjehanda, och i Lyceutn läste man hans 
Gylfe och hans Pilgrimen. Pfl samma sätt var Geijer 
en flitig medarbetare både i Svensk litteraturtidning 
och Ätterboms Poetiak kalender, där han bl. a. in- 
förde Den lille kolargoesen. Omvändt sktefvo både 
Atterbom och Hammarsköld i Iduna; i fjärde häftet 
skref Atterbom en Krigeaång, i det andra meddelade 
Hammarsköld en beskrilning på ett manuskript af 
Snorres Edda och i det femte skref han en recension 
af Riiha' arbete om den isländska poesien. 



Men vi kunna gå frågan vidare in på lifvet. För 
att man skall kunna tala om en litterär skola, fordras 
onekligen, att dess medlemmar hafva ett bestämdt pro- 



hy Google 



216 DBN GÖTISKA aSOLAN. 

gram rörande lifveta och Bärekildt litteratnreos vik- 
tig&8t« bigoT. Men nAgot dylikt piograin h&de gd- 
tema icke. I alla väBentllga frågor Btodo Geijer och 
T^;Dér p& en motsatt BtAndpunkt, och om de ön icke 
Öppet apptiftdde emot bvanuidra, förfäktade de dock 
diametralt miriutta Åsikter — man behöfrer blott er- 
inia sig de båda jubeltalen 1817; i aitt tal förhärligar 
Gujer den samtida reaktioneo, som Tegnér däremot 
lidelsefullt anfall». I politiken voro de för öErigt 
Bt&ndigt antipoder. D& Oeijer var reaktionär, var Teg- 
nér liberal, dä Tegnér sedermera blef konserrativ, öf- 
vergick Geijer till liberalismen. I religiöst afeeende 
var Tegnér en afgjord rationoUst och byste bflde ovilja 
och förakt för den nya filosofien, som uppträdde med 
anspräk pä att bevisa kriatendomenB hufruddogmer. 
Geijer däremot var en djupt religiös natur och en 
Ifrig anhängare af den samtida tyska filosofien. I 
rent poetiskt afseende voro de ej häller vapenbröder. 
Geijers diktning var, som strax skall visas, väsent- 
ligen nyromantjsk, Tegnér däremot stod i mänga punk- 
ter den gamla skolan ganska nära. Endast däri voro 
de hvarandra lika, att bada afskydde 1700-talet9 
krassa njiitigbetsläior och att båda beundrade den 
fornnordiska poesien samt ville, i ny gestalt åtompp- 
väcka denna. Men i båda dessa afseenden stämde 
de Sfverens med nyromantikerna, och detta äi således 
ej tillräckligt att konstituera en litterär skola; aldra 
minst har man rtltt att till en skola sammanföra för- 
fattare, hvilka i nfistan alla viktigare frågor stodo på 
follt motsatta ståndpunkter. 

Tegnér kan helt enkelt ej räknas till något parti 
alls, och han var alldeles för lättrörlig, för litet dis- 

Dpi ..d hy Google 



DEH äÖTISKA BSOLAK. 217 

äpliaerad för att kanoa behålla tättningen i ett litte- 
rärt kompani. Han var ein egen >Bkola> och knnde 
väl hafva anhängare, som till det 3rttre efterhärmade 
håna Btil och låter, men längre än till den yttre lik- 
heten kunde ingen af dem höja sig. Aldraminst kan 
man se partikamrater i den impreBBionistiske, skep- 
tiske Tegnér och Ling, denne gotomaniene >st&nd- 
aktige U>nnaoldat>, som likaledes var follkomligt ensam 
i än *skola>. Af de öfriga »götemai V4WO några, 
såsom Afzeliua och Gumelins, nyromantiker, an- 
dra, såsom den ganska obetydliga Nicander, utan 
något ntprägladt Utterärt prc^am, och hvad den 
främste af dem beträffar, eller Geijer, var han — före 
1838 — i allt väsentligt nyromantiker, eharu en man 
med hans stolta själfhärskarelater icke direkt ville 
låta mönstra in sig i Atterboms regemente. I alla 
väsentliga punkter var hans litterära program det 
samma som nyromantikernas. Han hyllade deras re- 
aktionära åsikter i politiken, och den 8. k, »historiska 
skolan», hvars chef Geijer var, kan näppeligen anses 
som något annat än den nyromantiska skolan såsom 
ett politiskt parti; åtminstone återfinnas alla nyroman- 
tikerna under denna fana. I sitt hat mot upplys- 
ningstidehvarfvets materialism, i sin starka religiositet 
och i sitt svärmeri för tysk Slosofi stodo de ock på 
samma ståndpunkt. Naturligtvis fnnnos i detta fall 
olikheter — äfven frånsedt den filosofiska begåfningen 
— mellan t. ex. Geijer och Atterbom, men knapt 
större än mellan Atterbom och Palmblad eller Atter- 
bom och Hammaraköld. Ooh att Geijers dikter värk- 
ligen äro nyromantiska, har mao nu tämligen allmänt 
börjat inae. Redan i förkärleken för sydländska vers- 

D,o,i..ci hy Google 



218 DEN QÖTI8EA SKOLAS. 

foTmer är Geijer en fuUblodsromantiker — äfren di 
han behandlar rent nordiska ämnen begagnar han sig 
af terziner (i Kari XII) eller af ottave rime [Svegder, 
Giukungames fäll). Och dikter sam Bärgsman- 
neti, Idunat äpplen, Bragés harpa, Svegdsr m. fl. 
8xD till hela Bin anda tent nyromantiska. 

Och slnUigen kan man fråga: hTarifrån kom Täl 
väckelsen till hela detta götiska avärmeri? Utan alla 
förbindelser med den äldre svnnaka litteraturen vat 
denna nygötieka poesi icke. Under v&r stormaktatid 
både man gjort bekantskap med den d& n3mpptäckta 
ieländska fomlitteraturen, som man ansJLg vara gemen- 
samt nordisk och därför benämnde >götiBk>. En 
mängd isländska sagor, mest frän den isländska litte- 
raturens förfallsperiod, öfversattes dä till erenska, 
ehuru endast ett f&tal af dem befordrades till trycket, 
och man behöfver blott läsa katalogerna öfrer flera 
af vSra adliga bibliotek för att finna, huru oo-hördt 
populära dessa isländska sagor voro i slutet af 1600- 
ooh början af 1700-talet. Att Öfversättningame för- 
blefro otryckta bevisar intet, dä ockaä för Öfrigt den 
ojämförligt största delen af den tidens romanlitteratoi 
endast cirkulerade i handskrift — man tyckes ännu haf- 
va dragit sig för att utgifva penningar till ren nöieeläs- 
niug, godt om tid hade man ocksä på landet, och 
man föredrog därför att ekrifva af en dylik >rolig. 
hetabok*, äfven när den var tryckt. Men utan öfrer- 
drift kan man pästfl, att den isländska sagan helt 
enkelt var den karolinska tidens roman. Vår första 
till trycket befordrade originalroman, Mörks och Torn- 
grens Adalrik och Göthilda, spelar ocksä inom den 
götiska forntiden, och så väl denna roman som Veie- 

Dpir^ci hy Google 



DEN QÖTT8EA SKOLAN. 219 

liua' HervBiar saga och Björaers Kämpadster voro 
ända in p& ISOO-talet ea p& landsbygden omtyckt 
läBnicg, fr&n hvilken b&de Tegnér och Atterbom häm- 
tade sina första intryck. Här fanns Bflledes en ettftm- 
fära, som förenade Olof Rudbecks tid med Geijera. 

Men Bjälfra väckelsen till en ny-götisk riktning 
fick man icke frAn delta båU. Äfven i Tyskland 
fanns en rörelse, som i viss män var likartad med 
den srenaka Budbeckianismen. Tacitns' Germania hade 
där gifvit väckelsen till ett fantastLskt svärmeri för 
den tyska forntiden, för ArmininB' och Tbnsneldas 
dagar, och dessa fantasier sp^la dg ocksfi i 1600- 
talets tyska romaner — af LohensteiQ m. fl. — sosi 
mycket ofta behandla denna tid. Liksom i Sverige 
staimade väl denna rörelse af äfven i Tyskland, men 
p& 1700-talet fick den ny fart genom tränne nya 
litterära upptäckter. Dels gjorde man då i Tyskland 
bekantskap med den isländska Eddon, som utkom i 
tysk öfversättning, dels kom di frän England den 
stora Ossian-sbömningen, och alla dessa tre impulser, 
frän Taoitns och Lobenstein, från Eddan och Osslan, 
förenade sig i Klopstocka diktning. Från denna gick 
den starka nationella strömningen Öfver till Storm und 
Dräng samt nyromantiken. Men den nyromanUker, 
som särskildt tog opp denna sida af programmet var 
Oehlenschläger; 1802 ntkommo hans företa mera be- 
tydande fornnordiska dikter, Hakon Jarls död och 
Guldhomene. Och det var från honom, således från 
den danska nyromantilcen, som Tegnér och Ling mot- 
togo väckelsen. 

Denna nyromantiskt »götiskai strömning träffade 
nu i Sverige på den iabemska, aldrig fullt utdöda, 

D or .«j hy Google 



220 DBM GÖTISKA BEOLAN. 

uUd Md Radbecloi åtgu forQefrande goticäBmen, ocb 
så uppstod den iSrelsen, som man med orätt gifvit 
namn ai den götiska skolan — med orätt, b& vida 
man därmed menat en mot nyromantiken fiemtlig 
riktning inom littarataren. I Bj&lfra Täiket är denna 
blott en art af nyromantik. Sanna förbållandet är, 
att den fejd, som vid &rhundradetfi början utbröt, 
endast fördes mellan tvänne litterära skolor, n3rron3an- 
tikema och den franska smakens anhängare, och att 
det atom dessa litteifra skolor fanns åtskilliga för- 
fattare, hvilka icke tillhörde någotdera partiet, men A 
den andra sidan icke utgjorde någon organiserad skola. 
Af dessa var det egentligen blott Tegnér, som ingrep 
i striden, men det betydelsefoUa i hans inlägg bör ej 
sökas i något så oi^lseotligt som hans försvar för den 
nordiska mytologiens berättigande i nysvensk diktning. 
I den punkten existerade för öfrigt ingen motsats 
mellan honom och den nyromanUska skolan. Vikten 
ligger i stället därpå, att Tegnér gjorde front mot ny- 
romantikens hela världsåskådning, eboru man nnmoa 
— då stridens hetta är förbi — visserligeo ej får 
anse, att Tegnér var den, som satt inne med all rått, 
nyromantiken med all oriUt. 



Dpi ..d hy Google 



Dpi ..d hy Google 



Arbeten af Henfil{ Schaci<. - 

■ , ■■ 

l'A Hago Oebers Krlåg hn ulkointnit: 

Vfirldslitteraiurens Historia. 

Fiirsin delen: Antiken. 
PiiB I.Sft, 12 kr., inb. i cloth 15 kr., tUo i knlfskinii IS kr. 

AndiA U>'leii: Den Israeltilska litteraturen. 
, Fiirsin nMoIii. lliift. 5 kr. Andra nfdclii. lliifl 4: 2.%. 

Illustrerad Svensk Litteraturliistoria. 

Förstn delen: 

(Andiii ilcloii Hf l'rof. Karl Wnrburg.) 

Sverigei litteratur till frlhetsUdena början. 

fliK li»ft. 11 kr, hib. i cloth 12 kr, dio i kalfskijin ir>: M. 

Svensk Litteraturliistoria. 

Första bandet: 
Medeltiden ocli Reformationen. 

Prii hllft. ;> kr, clpfr. inb, 13 kr. 

Ur gamla papper. 

PnpulilrB kiilturliisloriska tippsnCser. Fem delar. 

1'ris; D.1 I & II A L': .W; UI-V i\ 2: 7.".. 

Olaus Petri. 



William Shakspere, 

håna Uf och verkBamhet. 

Fn hi^lorisk trnmslÄllninff. 
Cndlklippwpplnfiii. Hädad 4 kronor, iabuudon Tt: HO. 

Ur en resandes anteckningar. 

För.-ila samlingen. 



D or .«jh,. Google 

<1^ 



Dpi ..d hy Google 



Dpi ..d hy Google 



hy Google 



hy Google 



i 



THE MRROWER W1LL BE CHARQED 
AN OVERDUE PEE IF THIS BOOK 18 
NOT RETURNED TO THE LIBRARY 
ON OR 8EFORE THE LAST DATE 
STAMPED BELOW. NON-RECEIPT OF 
OVERDUE N0TICE8 DOE8 NOT 
EXEMPT THE BORROWER FROM 
OVERDUE FEES. 





Dpi ..d hy Google