Skip to main content

Full text of "Ur minnet och dagboken, anteckningar från åren 1848-1898"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyhor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 
den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Den  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 
som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 
varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 
som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  finns  med  i  filen.  Det  är  en  påminnelse  om  bokens 
långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  har  blivit  allmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  och  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.  Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.  Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 

Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  fram  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  och  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  text  igenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  lagligt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  boksökning 

Googles  mål  är  att  ordna  världens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 


på  följande  länk  http :  //books  .  google .  com/ 


:-^:^.- 


v*^  '^r^ 


i^.": 


-ä^'. 


f.s'- 


fK' 


^K'^ 


i4 


^.^ 


4  K" 

"7  /^^     j 


s 


»4       fc.       • 


JFK' 


'^K- 


^^/l 


Vv.*-.- 


4     i- 


ii 

''4        . 

4      '  1 

fH": 

^£>% 

:-4 -^t  • 


.y^n 


4, 


4 


V 


4       i 
TV.' 


'-i^''^ 


■^^v^ 


'  -IN'. 


1^."^ 


■«^.^ 


.41 


*      ■»     v 


»    J^, 


4     i 


t   K 


V 


..f 


>1 


..T^.^: 


Vi  '• 


•.f^^ 


:4k'. 


»>■■.■ 


ii 


V   V 


4té      m 


^  4  ,  . 


t 


i 


i-K 


■^  ^' 


V  K 


/.tS.' 


jil.^'i  ^  ":'i^'i 


^(1 


I 


j; 


v  k.  v 


-^.  * 


4  Jf/-^ 


.•  ^' 


V^', 


t.' 


V  \' 


)'^      i" 


-.XK'. 


?K': 


'r    <k.    '■ 


V  >■ 


•.f^^ 


v^/. 


'*>-."•; 


'i,  - 


4h^. 


-..i^.'. 


.4 


iå 


V~K' 


v-    ^     " 


t«::S'f.  -. 


*^  ^>  . 


^•5       ^ 


le  ■'-  •  .'■  ^  '■  •■    '■■■•- V"- 


:      ^^    >       ^  ... 


>»'ll 


s 


'k    '": 

■1     ^'-'    ■'>^'"'- 


4 


;i' 


?5:^"  ''■^ 


''i^-k,  ..  .  S         V  - 


UR 

MINNET  OCH  DAGBOKEN 


ANTECKNINGAR 
FRÅN  ÅREN  1848-1898 

AF 

B.  WADSTRÖM 


ANDRADELEN       Vj  ■  V 

MED  TAL.RIKA  ILLUSTRATIONER 


o-\ 


TREDJE   UPPLAGAN. 


"to»    t •  .    •    ' o " 


STOCKHOLM 

EYANG.  FOSTERLANDS-STIFTELSENS  FÖRLAGS-EXPEDITION. 

AUGUSTANA  BOOK  CONCERN, 
nOCK  ISLANP.  ILUNOUL 


X 


THE  NEW  YORK 

PUBUC  LIBRARY 

63338^ 

4ST0M    CtNOA    ANO 

^  1913 


CENTRALTRYCKERIET,    STOCKHOLM     1908 


K 


^ 


Fosterlandstiftelsens  första  årsmöte. 


« 

to 

\ 


s 


För  tio  år  sedah  höll  Evang.  Fosterlands-Stiftelsen 
sin  40:de  årsfest,  under  lifligt  deltagande  från  de  flesta 
trakter  af  vårt  land.  Och  >om  intet  öfönitsedt  inträf- 
far» skall  det  förunnas  henne  att  inom  några  år  fa  med 
tacksägelse  till  Herren  begå  joiårsminnet  af  sin  till- 
komst. En  skildring  af  äen  första  årshögtid  som  Stif- 
telsen fick  hålla,  torde  därför  vara  af  intresse  för  dess 
många  vänner,  så  väl  bland  präster  som  lekmän;  och 
jag  skall  här  efter  mina  anteckningar  meddela  något 
om  den  samma. 

Den  9 — ii  juni  1857  firade  Fosterlandstiftelsen  denna 
första  årsfest,  som  med  varmt  deltagande  omfattades  af 
bröder  från  nästan  alla ,  våra  landskap  och  äfven  var 
föremål  för  nyfil^hét**  6ch'niiti^sé  fios  icke  fa  bland 
dem,  som  eljest  ickehi^cls  något  hjärta  för  Stiftelsens 
sak.  Ja,  till  och  n^éd.  nå^riEt-dess  afgjorda  fiender  äel- 
togo  i  diskussionerna?. 'Det  vaF*<it?ésas  afsikt  att  genast 
kunna,  likasom  HerodtrS  i  Betlehetn,  »slå  ihjäl  det  ett- 
åriga barnet».  Men  Herren  vände  deras  onda  rådslag 
till  godo,  så  att  Stiftelsen  efter  det  årsmötet  blott  fick 
ännu   flera   vänner  samt  stärka  krafter  och  ökad. verk- 


4  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

\ 

samhet.  Så  handlar  Herren  ännu  i  dag,  när  fienderna 
stämpla  mot  hans  folk. 

Utom  diskussionsmötena,  som  stundom  voro  litet  »stri- 
diga» men  fängslande,  hade  vi  många  dyrbara  stunder 
för  uppbyggelse,  som  gåfvo  goda  och,  såsom  vi  hoppas, 
varaktiga  intryck  åt  de  till  mycket  stort  antal  uppgå- 
ende åhörarne. 

Af  Stiftelsens  styrelsemedlemmar  och  tjänstemän  del- 
togo  i  mötet:  hrr  Alströmer,  Adlercreutz,  Elmblad, 
Georgii,  Humble,  Lundborg,  Melander,  Rudensköld,  Ro- 
senius,  Thorman,  m.  fl.,  samt  af  vänner  och  provins- 
ombud pastorerna  Ahlberg,  Bergman  (Vinslöl),  Fischer, 
Forssander,  Hammar  (Mjellby),  Pettersson  (Skeda),  hä- 
radshöfding  Odencrantz,  brukspatronerna  Ehrenborgh 
och  Hedengren,  grefve  K.  G.  Levenhaupt,  possessiona- 
ten Myhrman,  m.  fl.,  m.  fl. 

Före  mötet  hade  jag  å  styrelsens  vägnar  gjort  be- 
sök hos  biskoparne  Thomander  och  Bergman  för  att 
inbjuda  dem  att  öfvervara  diskussionerna  och  öfriga  för- 
handlingar. Båda  tackade  vänligt  för  inbjudningen  och 
sade  sig  med  deltagande  skola  följa  Stiftelsen  verksam- 
het, till  hvilken  de  ingalunda  vore  några  motståndare, 
utan  tvärtom;  fastän  de  ännu  måste  betrakta  den  samma 
med  en  viss  försiktighet,  •  tjjl .  d.ess  den  hunnit  lämna 
några  flera  bevis/2{if*Ji^^,réflait.^na;5^i  dess  icke  blott 
kristliga  utan  äfven  k^rlfväpUga  £^ften. 

Första  mötesdagen,*  xlax.9t^c,%<^iinades  mötet  i  Betle- 
hemskyrkan  kl.  i  i^.-T:] jiv\n3j8*.;M)n:  af  d:r  Karl  Berg- 
man från  Vinslöf  IJäfeftfeK^préäifeadc  pastor  P.  A.  Ahl- 
berg öfver  Uppenb.  i4:de  kapitel,  med  ämne:  Kristi 
församling  i  sin  blomstring.  Det  var  en  oförgätlig  stund, 
den    H.    J.    Lundborg  sedan  skildrade  med  dessa  ord: 


FOSTERLANDSTIFTELSENS  FÖRSTA  ÅRSMÖTE.         5 

»Det  må  icke  förtigas,  att  en  synnerlig  och  gripande 
Guds  andes  nådesnärvaro  lät  sig  förnimma  i  den  för- 
samlade skaran.  Månget  hårdt  och  styfnadt  hjärta  upp- 
mjukades ånyo  för  strålen  af  Guds  fria,  outsägliga  nåd 
och  kärlek  i  Kristus  Jesus.  Det  Ijufva  i  denna  stäm- 
ning förhöjdes  ock  däraf,  att  troende  vänner  från  de 
mest  skilda  delar  af  landet  voro  endräkteligen  komna 
tillsammans,  att  i  andens  enhet  och  kärlek  gemensamt 
uppbyggas,  och  sedan  samtala  om  det  på  en  gång  lägsta 
och  högsta,  mest  smädade  och  mest  ärofulla  på  jor- 
den: Kristi  lilla  lärjungskara,  dess  sträfvanden  och  ange- 
lägenheter. >  Och  i  denna  Lundborgs  skildring  instämde 
säkerligen  alla  de  närvarande  trosbröderna. 

Såsom  Stiftelsens  sekreterare  hade  jag  att  afgifva 
redogörelsen  för  dess  verksamhet  under  det  förflutna 
året.  Af  denna  årsberättelse  framgick  bland  annat,  att 
Stiftelsen  under  1856  låtit  trycka  öfver  390,000  större 
och  mindre  skrifter,  samt  inköpt  af  främmande  förläggare 
26,000;  därtill  kommo  157,000  ex.,  som  erhållits  i  gåfvor 
af  Protestantiska  för  lags  föreningen,  af  Stockholms  Trak- 
tatsällskap samt  af  Traktatföreningen  i  Upsala,  Af  dessa 
ex.  hade  under  senare  halfaret  1856  blifvit  spridda 
mer  än  360,000,  (däraf  gratis  utdelade  nära  60,000  ex.) 
hvaribland  en  stor  mängd  biblar  och  nya  testamenten 
samt  Luthers  kyrko-  och  huspostillor.* 

Antalet  af  Stiftelsens  kallade  skriftspridare,  vanligen 
nämnda  »kolportörer»,  uppgick  under  1856  till  elfva, 
under  1857  till  tjugofem,  och  man  ansåg  att  det  »säker- 


*  Bland  böcker  å  Stiftelsens  dåvarande  förlag  må  nämnas  flera  skrif- 
ter af  Luther,  Olaus  Petri,  Laurentius  Petri,  Scriwer  m.  fl.  samt  vidare 
»Vägledning  och  tröst»  af  J.  Angell  James,  och  »Kom  till  Jesus»  af 
^ewman  Hall  —  skrifter,  som  utgått  i  många  tiotusentals  exemplar. 


6  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

ligen  skulle  stiga  ännu  högre » .  Lundborg,  som  var  sangvi- 
niker,  sade  en  dag  i  glad  förhoppning:  »I  skolen  fl  se, 
att  Stiftelsen  om  ett  par  tre  år  skall  ha  ända  till  fem- 
tio skriftspridare».*  Men  då  skakade  de  flesta  tviflande 
på  hufvudet.  Så  mycket  vågade  man  icke  ännu  hoppas. 
Det  var  från  början  en  grundsats,  att  ingen  af  dessa 
män  skulle  dragas  bort  från  sin  egentliga  jordiska  kal- 
lelse, utan  de  skulle  endast  understödjas  med  ersättning 
för  sitt  arbete,  då  de  vissa  tider  på  året  användes  så- 
som skriftspridare.  De  medförde  alla  ett  intyg,  som 
sade  att  Stiftelsens  styrelse  funnit  dem  af  tro  och  öfver- 
tygelse  vara  tillgifna  vår  evangeliskt-lutherska  bekän- 
nelse, samt  därjämte  innehöll  följande  erinringar: 

Kolportören  erinras: 

Att  vid  sin  ankomst  till  församlingen,  inom  hvilken 
han  ämnar  utöfva  kolportörs-verksamhet,  anmäla  sig  hos 
Pastor  och  för  honom  uppvisa  förteckning  å  de  skrif- 
ter, han  till  spridning  innehar; 

Att  genom  ett  ödmjukt,  visligt  och  kärleksfullt  upp- 
förande söka  undvika  all  skälig  anledning  till  klander, 
fly  partiväsen  och  onödiga  spörsmål  (2  Tim.  2:  22,  23), 
samt  i  öfrigt  så  inrätta  och  utöfva  sin  verksamhet,  att 
han  icke  motverkar,  utan  fastmer  underlättar,  en  rätt- 
sinnig lärares  arbete  för  Kristi  rikes  befrämjande; 

Att,  då  gåfvor  för  Stiftelsens  ändamål  erbjudas,  lämna 
anvisning  på  Stiftelsens  provinsombud  att  dem  emot- 
taga  och  till  Stiftelsen  befordra;  samt 

Att  for  hvarje  månad  till  Stiftelsen  insända  under- 
rättelse om  sin  verksamhet,  äfvensom  att  dessemellan  i 
tveksamma  fall  sig  med  Stiftelsen  rådföra. 

•  År  1876  hade  Stiftelsen  106  kolportörcr  och  f.  n.  178. 


FOSTERLANDSIIFTELSENS    FÖRSTA    ArSMÖTE.  ^ 

Stiftelsens  kallade  provinsombud  utgjorde  då  ett  an- 
tal af  79.*  Deras  trofasta  understöd  hade  i  väsentlig 
mån  bidragit  till  den  framgång,  som  vårt  arbete  redan 
hade  rönt.  —  De  under  året  influtna  penningmedlen 
uppgingo  till  ett  belopp  af  9,450  rdr  65  öre  riksmynt, 
hvaraf  7,712:  61  voro  gåfvomedel;**  de  öfriga  1,738:  04 
hade  influtit  för  sålda  skrifter.  Samtliga  utgifterna  un- 
der året  voro  7,418  rdr  12  öre.  Revisorer  för  årets 
räkenskaper  voro  magister  G.  S.  Löwenhjclm  och  hand- 
landen A.  M.  Holmgren. 

Förmiddagsmötet  slutade  kl.  half  2.  Sedan,  kl.  3, 
samlades  mötesdeltagarna  till  en  gemensam  middags- 
måltid hos  direktör  Georgii,  hvilken  välvilligt  upplåtit 
sina  rum  därtill.  Under  timmarna  från  kl.  3  till  6  fingo 
vi  här  tillfälle  att  knyta  många  nya  brödraband  och 
återse  gamla  kära  vänner,  som  hitrest  för  mötets  skull. 
Särskildt  var  det  för  mig  dyrbart  att  nu  få  personligen 
göra  bekantskap  med  flera  af  de  lärare  och  andra  »Kri- 
sti evangelii  vittnen»  (såsom  H.  B.  Hammar,  d:r  Berg- 
man, m.  fl.),  om  hvilka  jag  under  de  senaste  åren  så  ofta 
hört  talas  och  dem  jag,  äfven  såsom  osedda,  omfattat 
med  varm  sympati  och  längtan  att  fa  träfifa.  Bland 
dem,  som  jag  redan  förut  kände,  var  det  mig  en  hjärte- 
fröjd  att  nu  åter  råka  min  vördade  lärare  och  vän  från 
Upsalatiden,  professor  Torén,  som  med  varmt  intresse 
omfattar  Stiftelsens  ändamål  och  beder  för  dess  välgång. 

Kl.  6  e.  m.  sammanträdde  styrelsen  och  provinsom- 
buden samt  några  andra  Stiftelsens  vänner  till  konferens 
och  val  af  nya  styrelseledamöter  i  de  nu  afgåendes  ställe. 

*  Deras    namn    finnas    angifna    i    första    delen,  sid.  262.     För  när- 
varande  stiger  provinsombudens  antal  till  809,  hvaribland  292  präster. 
*•  År   1906  inflöto  280,000  kr.  till  Stift;s  inre  och  yttre  mission. 


8  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

Först  belöts,  på  anhållan  af  biskop  Thomander,  att 
i  Budbäraren  skulle  tillkännagifvas,  att  »Stiftelsen  icke 
inom  provinsen  Skåne  har  någon  kolportör». 

Därefter  valdes  ordförande  och  sekreterare  för  det  till 
följande  dag  utsatta  allmänna  diskussionsmötet.  Till  ord- 
förande kallades  brukspatron  R.  Ehrenborg,  samt  till 
sekreterare  hrr  K.  Humble,  A.  v.  Post  och  B.  Wad- 
ström. 

Vid  anställd  lottning,  hvilka  ledamöter  nu  första  gån- 
gen skulle  ur  styrelsen  utgå,  föllo  lotterna  på  hrr  P.  M. 
Elmblad,  K.  Humble,  G.  F.  Liljencrantz  och  T.  Ruden- 
sköld.  Sedan  den  sistnämnde  anhållit  att  icke  blifva  åter- 
vald, utsagos  till  styrelseledamöter  de  tre  förstnämnda 
och  myntmästaren  Seb.  Tham.  Till  suppleanter  kalla- 
des: grefve  T.  Rudensköld,  fabrikör  L.  P.  Cronvall  och 
hofkamreraren  A.  T.  Welin. 

Till  styrelsens  ordförande  och  vice  ordförande  för  det 
kommande  året  utsagos  hrr  Adlercreutz  och  Elmblad. 

Följande  dag,  den  io:de,  hölls  på  för-  och  eftermid- 
dagen diskussionsmöte  i  De  la  Croix's  stora  sal  *  öfver 
nedan  nämnda  frågor,  som  förut  offentliggjorts  i  de  all- 
männa tidningarna.  Diskussionen  blef  båda  liflig  och 
sakrik. 

Den  i:sta  diskussionsfrågan  lydde:  -»Hvilken  är  den 
ändamålsenligaste  utvägen  att  till  evangeliskt  lif  åter- 
väcka  ett  förvärldsligadt  kyrkosamfund  samt  att  sedan 
i  möjligaste  måtto  förekomma  dess  åter  förvar  Idsligande  h 

De  talare,  som  yttrade  sig  i  anledning  af  denna  fråga, 
voro  prosten  Ehrling  från  Brännkyrka,  lektor  P.  M. 
Elmblad,  boktryckaren  S.  A.  Hedlund,  kyrkoherden 
Hammar,  krykoherden  d:r  Bergman,  docenten  O.  F.  Myr- 

•   l  n.  v.  Svenska  Industriföreningens  hus  vid  Brunkebergs  torg. 


FOSTERLANDSTIFTELSENS    FÖRSTA    ÅRSMÖTE.  9 

berg,  skolläraren  Filip  Hierta  och  pastor  P.  A.  Ahlberg, 
hvilkas  yttranden  här  i  korthet  anföras. 

Prosten  Ehrling  klandrade  skarpt  diskussionsämnets  form' 
på  grund  af  uttrycket:  »förvärldsligadt  kyrkosamfund».  Ett 
förvärldsligadt  kyrkosamfund  vore,  enligt  talarens  mening,  ett 
sådant  där  icke  blott  medlemmarna  voro  världsligt  sinnade 
utan  äfven  författningen  okristlig,  eller,  såsom  talaren  när- 
mare uttryckte  sig,  där  »köttets  evangelium  förkunnades  och 
i  kyrkorna  uppfördes  skådespel  i  stället  för  gudstjänster». 
Författningen  i  en  kyrka  kunde  aldrig  vara  förvärldsligad, 
utan  endast  medlemmarna.  Och  härvid  lade  tal.  mycken 
vikt  vid  det  påståendet,  att  »kyrkan  icke  utgjordes  på  något 
sätt  af  själfva  medlemmarna,  utan  af  det  som  höll  medlem- 
marna tillsammans».  Härefter  kom  tal.  öfver  till  frågan  om 
lämpligaste  sättet  att  upphjälpa  en  kyrka,  hvilkens  medlem- 
mar blifvit  förvärldsligade,  och  uttryckte  sin  förvåning  öfver 
att  någon  fråga  om  detta  medel  kunnat  väckas.  »Finnes 
det  då  något  annat  medel  än  det,  som  står  i  den  tredje  tros- 
artikeln: »Jag  tror  på  en  helig  allmännelig  kyrka».  Tal. 
uppmanade  att  stanna  inom  denna  heliga  allmänneliga  kyrka, 
samt  anbefallde  såsom  det  enda  medlet  att  åstadkomma  en 
hälsosam  förbättring,  det  att  ödmjukt  böja  sig  för  den  He- 
lige Ande  och  i  öfrigt  verka  genom  god  föresyn,  genom 
vördnad  för  kyrkans  moderliga  anstalter  och  genom  bemö- 
dandet att  varna  de  obetänksamma  och  hålla  dem  tillbaka. 
Tal.  öfvergick  sedan  till  frågan  om  tillståendet  inom  den 
svenska  kyrkan,  och  medgaf  att  det  var  behäftadt  med  många 
och  stora  skröpligheter,  måhända  »ålderdomsskröpligheter»; 
men,  så  tillade  talaren,  »är  icke  den  svenska  kyrkan  den 
moder,  som  födt  och  fostrat  oss  alla,  och  förtjänar  denna 
kyrka  då  att  sparkas  och  bespottas  af  sina  egna  barn?  Då 
är  det  bättre  att  säga  till  henne:  du  är  väl  skröplig,  men 
jag  vill  dock  bära  dig  på  mina  armar».  Rådde  »storm- 
löparena»  att  besinna  sig,  medan  tid  vore. 

Lektor  Elmblad  erinrade  den  föregående  talaren  om 
Augsburgiska  Bekännelsens  definition  af  kyrkan  såsom  »de 
heligas  samfund»,  och  visade  huru  denne,  som  undrat  öfver 


I  o  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

att  frågan  om  medlet  till  kyrkans  återupplifvande  kunnat 
göras,  själf  icke  kunnat  undgå  att  i  detta  afseende  föreslå 
en  utväg. 

Prosten  Ehrling  ville  icke  medgifva,  att  han  föreslagit 
någon  utväg  till  kyrkans  upplifvande;  han  hade  endast  velat 
varna.  Förmanade  ännu  en  gång  att  hedra  kyrkan  såsom 
allas  vår  moder,  om  än  icke  alla  hennes  representanter,  präs- 
terna, hade  den  andliga  lifskraft,  som  önskades. 

Boktryckaren  Hedlund  ansåg  själfva  institutionerna  inom 
kyrkan  förvärldsligade,  och  anförde  såsom  bevis  därpå  tvångs- 
åtgärderna mot  olika  tänkande,  prästerskapets  öfverhopande 
med  världsliga  bestyr,  med  mera  som  talaren  icke  nu  an- 
såg lämpligt  att  uppräkna.  Det  närmaste  medlet  till  kyrkans 
upphjälpande  vore,  att  dessa  institutioner  reformerades.  Huru 
detta  skulle  ske,  därom  vore  meningarna  delade,  i  det  några 
ville  öka  prästerskapets  makt,  andra  bereda  en  större  frihet 
åt  församlingen;  i  hvilket  fall  som  helst  kunde  man  ju  allt 
för  väl  yrka  på  reformer  inom  kyrkan,  utan  att  därmed  till- 
foga henne  några  »sparkar».  Den  andra  häfstången  vore 
ordet,  det  talade  såväl  som  det  skrifna,  och  här  vidrörde 
tal.  kortligen  Fosterlandstiftelsens  verksamhet,  utan  att  dock 
närmare  uppehålla  sig  vid  detta  ämne. 

Prosten  Ehrling  ville  i^icke  försvara  de  hårda  åtgärderna 
mot  separatister  och  andra»,  men  påstod  att  dessa  icke  här- 
rörde från  kyrkauy  som  aldrig  förföljt  eller  skadat  några  af 
sina  barn,  utan  från  staten  som  hade  sina  rättigheter  att  upp- 
rätthålla. Missförstod  den  föregående  talaren,  såsom  skulle 
han  ha  yrkat  på  att  prästerskapet  och  kyrkoråden  måtte  få 
makt  att  bötfalla  m.  m.  för  andliga  förseelser.  Medgaf  att 
prästernas  öfverhopande  med  världsliga  bestyr  var  en  olägen- 
het, men  anmärkte  att  denna  olägenhet  vore  rätt  svår  att 
aihjälpa,  samt  föreslog  slutligen  inrättandet  af  en  kompromiss 
för  afgörandet  af  åtskilliga  frågor. 

Kyrkoherden  Hammar  instämde  med  prosten  Ehrling,  att 
uttrycket  »kyrkosamfund»  i  tesen  icke  blott  borde  förstås  om 
de    enskilda    medlemmarna,    utan   äfven  om  samfundsinrätt- 


FOSTERLANDSTIFTELSEN    FÖRSTA    ÅRSMÖTE.  1  1 

ningama  och  med  särskildt  afseende  på  vår  svenska  lutherska 
kyrka.  Om  denna  kyrkas  förvärlshgande  vore  meningarna 
delade,  och  detta  härrörde  till  en  del  af  missförstånd,  då  man 
t.  ex.  kunde  förstå  ordet  så,  som  innebure  det  att  alla  med- 
lemmarna skulle  vara  förvärldsligade.  Hemställde  huruvida 
det  icke  i  Sverige  funnes  något,  som  kallas  för  i^  världs  i  bi- 
belns och  katekesens  mening.  Och  hvar  funnes  då  i  Sverige 
hela  denna  %  världs ,  om  icke  just  inom  kyrkan,  som  ju 
dock  skulle  vara  »de  heligas  samfund».  Om  någon  ville 
säga,  att  världen  i  denna  mening  icke  tillhörde  kyrkan  utan 
det  borgerliga  samfundet,  så  hade  tal.  ingenting  dålremot; 
då  blefve  endast  fråga  om,  huru  man  skulle  förmå  denna  värld 
att  lyssna  till  Guds  ord.  Talaren  anställde  sedan  en  jämfö- 
relse mellan  kyrkans  och  statens  styrelseförfattning,  såsom  be- 
vis på  att  den  förra  i  ett  annat  afseende  kunde  kallas  för- 
världsligad.  Den  föregående  talaren  hade  förgätit,  att  kyrko- 
lagen själf  innehåller  hårda  straffbestämmelser,  och  att  det 
drifvande  motivet  i  den  samma  är  alldeles  lika  med  den 
borgerliga  lagens:  »om  någon  bryter  häremot,  så  gånge  så 
eller  så».  Jämförde  prästbildningen  och  det  prästerliga  be- 
fordringssättet  med  den  juridiska  bildningen  och  befordrings- 
väsendet  inom  vårt  land,  anmärkande  i  förbigående  huru- 
ledes  »stiftstidningen»  i  talarens  landsort,  så  långt  han  kunde 
minnas,  icke  meddelat  en  enda  bit  af  andligt  innehåll  utan 
endast  idel  kyrkliga  och  världsliga  notiser.  Fann  af  alla 
dessa  skäl,  att  Fosterlandstiftelsens  kommitté  haft  rätt  att  kalla 
vårt  kyrkosamfund  »förvärldsligadt»;  men  anmärkte,  hurule- 
des  inom  det  samma  dock  funnes  något,  som  »icke  vore  af 
denna  världen».  Vår  kyrka  hade  en  bekännelse ^  som  äfven 
af  icke-lutheraner  erkändes  såsom  den  bästa  och  och  yppersta, 
den  hade  ett  rent  Guds  ord  och  rena  sakrament.  Detta  vore 
den  gudomliga  sidan  i  kyrkan.  Men  lika  som  ordet  hade 
icke  blott  en  gudomlig,  utan  äfven  en  mänsklig  sida,  så  förhölle 
det  sig  äfven  med  kyrkan;  och  kyrkans  mänsklig  sida  borde, 
i  likhet  med  ordets,  lika  litet  under-  som  öfverskattas.  Det 
senare  skedde,  om  man  ville  reformera  kyrkan  genom  att 
blott  ändra  dess  yttre  lagar;  det  förra  om  man  förklarade, 
att    den    yttre    kyrkoförfattningen    vore  likgiltig  och  endast 


1 2  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

yrkade  på  evangelii  predikande.  Det  måate  dock  vara  per- 
soner, som  predika  evangelium,  och  dessa  måste  utses  på 
ett  eller  annat  sätt,  som  kan  vara  sämre  eller  bättre. 

Kyrkoherden  d:r  Bergman  erinrade  om  striden  angående 
»kyrkans  begrepp»  mellan  tvänne  professorer,  den  ene  i 
Uppsala,  den  andre  i  Lund,  och  trodde  svårigheterna  i  detta 
ämne  härröra  hufudsakligen  däraf,  att  ordet  kyrka  vore  en 
obiblisk  benämning.  Fann  det  icke  oriktigare  att  tala  om 
en  förvärldsligad  kyrka,  än  om  en  förvärldsligad  och  oand- 
lig människa.  Men  tal.  gaf  likväl  prosten  Ehrling  rätt  där- 
uti,  att  många  nyväckta  människor  vid  åsynen  af  det  onda 
inom  kyrkan  kunde  gå  för  långt  i  sin  ifver  och  verkligen 
»spotta  sin  moder  i  ansiktet»,  hvarpå  talaren  själf  utgjorde 
ett  exempel,  som  fordom  kallat  kyrkan  för  ett  Babel.  Er- 
kände, att  det  dock  var  en  stor  Guds  nåd  att  icke  vara  född 
i  Hindostan  eller  Kina  utan  i  ett  kristligt  land,  och  lofvade 
att  hädanefter  samverka  med  Stiftelsen  till  kyrkans  sanna 
utvecklings  befrämjande. 

Prosten  Ehrling  sade  sig,  i  det  som  nyss  blifvit  yttradt, 
igenkänna  »ett  visst  partis»  åsikter.  Kunde  ej  gilla  mycket 
af  hvad  han  fått  höra,  framför  allt  ej  själfva  sättet  hvarpå 
det  blifvit  framfördt.  Världen  kunde  inglunda  kallas  »en  in- 
grediens af  kyrkan»,  och  äfven  om  alla  kyrkans  medlem- 
mar vore  andligt  döda,  vore  kyrkan  dock  därmed  icke  död, 
emedan  Herren  lofvat  att  —  »hvar  två  eller  tre  äro  försam- 
lade i  hans  namn,  där  vill  han  vara  midt  ibland  dem».  Fann 
mycket  vågadt  i  kyrkoherden  Hammars  yttranden,  men  hem- 
bar däremot  sin  tacksägelse  till  d:r  Bergman,  hvilken  han 
uppriktigt  fagnade  sig  åt  att  nu  ha  erhållit  till  bundsförvandt. 

Docenten  Myrberg  ansåg,  att  diskussionen  hittills  mest 
rört  sig  omkring  inledningsfrågor,  som  visserligen  vore  af 
den  största  vikt,  men  dock  enligt  talarens  förmenade  icke 
varit  afsedda  i  det  af  Fosterlandstiftelsen  framställda  ämnet; 
tal.  hade  nu  af  ingen  annan  orsak  begärt  ordet,  än  för  att 
inleda  diskussionen  på  sitt  egentliga  ämne.  Ville  dock,  me- 
dan   han    hade   ordet,  begagna  sig  däraf  för  att  i  sin  mån 


FOSTERLANDSTIFTELSENS    FÖRSTA    ArSMÖTE.  1 3 

söka  vid  detta  tillfälle  afskära  vidare  tvistande  angående 
»kyrkans  begrepp».  Antingen  man,  m^d^  skriften,  uppfattade 
kyrkan  såsom  de  heligas  samfund  eller,  mot  skriften,  utginge 
från  den  yttre  institutionen  vid  bestämmandet  af  detta  ords 
betydelse,  kunde  man  i  båda  fallen  med  rätta  tala  om  »en 
kyrka  som  vore  förvärldsligad».  En  kyrka  blefve  förvärlds- 
ligad,  i  den  mån  hon  mer  och  mer  närmade  sig  den  punkten, 
då  hon  upphörde  att  vara  kyrka.  Hade  denna  punkt  blif- 
vit  uppnådd,  då  vore  det  ju  äfven  klart,  att  kyrkan  upphört 
att  vara  till ;  men  mellan  detta  högsta  stadium  af  kyrkligt  för- 
därf  och  den  bästa  möjliga  kyrka  funnos  åtskilliga  mellan- 
stadier af  kyrkligt  förfall,  och  det  kunde  icke  inses,  hvar- 
för  icke  äfven  ett  sådant  tillstånd  skulle  kunna  uttryckas 
genom  ordet:  »kyrkans  förvärldsligande».  Vore  det  nu  er- 
kändt,  att  vår  kyrka  i  denna  mening  vore  mer  eller  mindre 
förvärldsligad,  då  blefve  frågan  den,  hvilka  medel  som  böra 
användas  för  att  tillvägabringa  hennes  helbrägdagörelse.  Ut- 
ginge man  vid  besvarandet  af  denna  fråga  från  den  yttre  sam- 
fundsinrättningens synpunkt,  så  bestode  medlen  däruti,  att 
denna  inrättning  allt  bättre  och  bättre  grundades  på  Guds 
rena  och  klara  ord  och  att  bristema  i  författningen  allt  mer 
blefvo  athulpna;  utginge  man  åter  från  de  enskilda  samfunds- 
medlemmarna, så  bestode  det  i  arbetet  på  dessas  kristliga 
pånyttfödelse.  Vår  församling  kunde  tacka  Gud  för  det  den 
hade  en  lära  och  bekännelse,  mera  ren  och  fullkomlig  än 
något  annat  kyrkosamfunds,  och  i  detta  afseende  vore  väl  ut- 
veckling, men  ingen  reformation  af  nöden.  Hvad  de  båda 
andra  omständigheterna  beträffade,  så  lade  lade  tal.  en 
stor  vikt  på  författningens  reformerande,  emedan  de  yttre 
kyrkoinrättningama  alltid  utöfvade  ett  större  eller  mindre 
uppfostrande  inflytande.  Men  tal.  ansåg  dock  att  införandet 
af  nya  institutioner  borde  hålla  jämna  steg  med  det  religiösa 
lifvets  eget  fortskridande,  emedan  de  eljest  kunde  blifva  blotta 
döda  former.  Den  största  vikten  lade  dock  tal.  på  indi- 
vidernas kristliga  pånyttfödelse,  emedan  den  vore  syftemålet 
med  det  hela,  och,  om  detta  mål  icke  uppnåddes,  alltsammans 
vore  förfeladt.  Denna  pånyttfödelse  kunde  endast  tillväga- 
bringas genom  Guds  ord.    Och  då  Fosterland^tiftelsen  hade 


14  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

gjort  spridningen  af  detta  ord  till  sin  särskilda  uppgift,  önskade 
talaren  att  diskussionen  mer  än  förut  måtte  komma  att  röra 
sig  omkring  denna  sak. 

Skollärare  H  i  er  t  a  framställde  angelägenheten  däraf  att 
ordet  förkunnades  helt,  så  att  evangelium  icke  på  ett  skad- 
ligt sätt  blefve  söndradt  från  lagen,  hvarigenom  salighetens 
väg  komme  att  framstå  i  en  falsk  dager. 

D:r  Bergman  protesterade  mot  prosten  Ehrlings  upp- 
fattning af  hans  ord,  såsom  skulle  dessa  hafva  inneburit  ett 
bifall  till  Ehrlings  åsikter  öfver  hufvud. 

Pastor  Ahlberg  återupptog  frågan  om  kyrkans  för  världs- 
ligande och  framställde  i  ett  längre  föredrag  de  olika  bevisen 
på  det  samma,  tillika  fästande  blicken  på  de  profetiska  förut- 
sägelserna angående  de  yttersta  tidernas  tillstånd.  Anmärkte 
mot  prosten  Ehrling,  att  icke  kyrkan,  utan  den  himmelske 
Fadren,  har  »födt  oss  till  sina  barn  t,  och  att  den,  som  säger 
kyrkan  huru  hon  syndat,  lika  litet  handlar  orätt  som  barnet, 
då  det  säger  till  en  febersjuk  moder  att  hon  har  feber;  samt 
erinrade  huru  den  afialliga  kyrkan  måste  vida  strängare  be- 
dömas än  den,  som  aldrig  har  förstått  sanningen.  Skall  vår 
kyrka  kunna  bli  bättre,  måste  hon  framför  allt  öfvergifva 
den  högmodiga  själfbelåtenhet,  med  hvilken  allt  för  många 
af  hennes  målsmän  bland  prästerna  brösta  sig  och  ropa: 
»Här  är  Herrens  tempel,  här  är  Herrens  tempel!»  Hon  bör 
i  stället  ångerfull  falla  till  Jesu  fötter  i  syndabekännelse  och 
bön,  samt  lära  sig  att  försaka  världsliga  tvångsmedel  m.  m. 
—  I  öfrigt  beror  hennes  återupplifvande  af  Herren  själf, 
hvilkens  händer  icke  äro  bundna  att  blott  begagna  sig  af 
präster,  utan  som  begagnar  hvilka  redskap  han  för  godt 
finner.  Talaren  slutade  med  att  uppläsa  några  punkter, 
framställda  på  ett  enskildt  prästmöte  i  Småland,  som  inne- 
höllo  några  närmare  förslag  i  samma  syfte. 

På  kyrkoherden  Hammars  förslag  antogs  såsom  resul- 
tat af  öiVerläggningen  öfver  det  första  ämnet  följande :  »Att 
man  icke  på  grund  af  kyrkosamfundets  förvärldsligande  bör 


FOSTERLANDSTIFTELSENS    FÖRSTA    ArSMÖTE.  15 

dänitur  utträda,  enär  man  står  på  samma  lärogrund  och  be- 
kännelse; men  att  man  bör  söka  att  fä  Guds  ord  allestädes 
rätt  förkunnadt  och  sakramenten  utdelade  i  öfverensstäm- 
melse  med  Kristi  bud,  samt  slutligen  att  man  bör  bemöda 
sig  om  att  få  kyrkans  stadgar  så  forändrade,  att  de  icke 
hindra  lärans  spridning  i  denna  syftning. »  • 

Utom  dessa  diskussionsmöten  höllos  h varje  morgon, 
eftermiddag  och  afton  i  Betlehemskyrkan  bibelbetrak- 
telser och  bön  af  olika  predikanter,  präster  och  lekmän. 
Det  kändes  en  stark  och  varm  andens  enhet  mellan  alla 
trosbröderna;  och  man  förstod  klart,  att  så  länge  de 
pånyttfbdda  prästerna  och  de  af  hjärtat  troende  lek- 
männen »äro  ett»  och  hålla  tillsammans,  skall  evange- 
lium fa  en  rik  framgång  i  vårt  land.  Därför  skall  nog, 
såsom  Hammar  yttrade,  »själafiendens  förnämsta  sträf- 
van  härefter  gå  ut  att  söndra  dessa  två  ifrån  h varandra. 
Han  skall  söka  att  göra  lekmännen  prästfientliga  och 
söka  komma  de  i  tron  verkligt  stående  prästerna  att 
mera  sluta  sig  till  sina  andligt  döda  ämbetsbröder  än 
till  de  lefvande,  trosvarma  lekmännen.  Om  han  lyckas 
i  detta,  då  skall  man  icke  kunna  sjunga:  »Än  står 
stenen  i  grönan  dal!»  Men  låtom  oss  hoppas,  att  Guds 
ande  skall  få  »skilja  faren  från  getterna»  bland  dem 
som  kallas  fårens  herdar,  och  att  de  äkta  lammen  allt- 
fort skola  förmå  igenkänna  den  sanna  herderösten  och 
»icke  följa  de  främmande»,  om  dessa  än  ha  fatt  »de  allra 
högsta  betyg  i  alla  examina». 

På  aftonen  den  sista  mötesdagen  voro  flera  af  del- 
tagarna —  bland  andra  d:r  Bergman  och  H.  B.  Ham- 
mar —  inbjudna  till  grosshandlaren  C,  som  då  bodde 

•  För  diskussionen  öfver  de  två  följande  frågorna  redogöres  i  »dag- 
boksbladen» längre  fram,  sid.  235. 


1 6  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

i  f.  d.  holländska  kyrkans  hus  vid  S:t  Paulsgatan.  Af- 
tonen förflöt  under  lifliga  samtal,  därvid  i  synnerhet 
Hammar  glänste  genom  sina  lika  varmhjärtade  som  snill- 
rika yttranden,  ehuru  han  stundom  framställde  sina  åsik- 
ter i  paradoxens  form.  Så  t.  ex.  hade  den  gamle  lag- 
man C — 1  nyss  yttrat:  »Ack,  att  Gud  gåfve  oss  en  rätt 
kristlig  konung,  som  utan  människofruktan  bekände  sin 
tro  på  Herren  Kristus  och  helt  bröte  med  all  synd  och 
världsväsen  I»  Då  inföll  Hammar:  »Nej,  därifrån  må 
Gud  nådeligen  bevara  oss!»  När  alla  härvid  häpnade 
och  med  undran  frågade  hvad  han  menade,  fortsatte 
Hammar:  »Nog  unnar  jag  konungar  att  varda  gudfruk- 
tiga  och  frälsas  från  födömelsen.  Så  länge  dock  den 
sanna  kristendomen  (såsom  dess  lott  i  alla  tider  varit) 
är  af  denna  världens  mäktiga  och  lärda  föraktad,  smädad 
och  kanske  förföljd,  så  länge  skall  det  öfvervägande  an- 
talet af  dess  bekännare  utgöras  af  verkligt  troende  män- 
niskor. Men  om  konungen  blefve  from,  då  blefve  kri- 
stendomen »modern»;  då  kunde  det  komma  att  höra 
till  »god  ton»  att  vara  läsare,  och  då  finge  vi  en  så 
stor  mängd  skrymtare,  att  det  hela  snart  fölle  sönder. 
Därför  skola  vi  vara  bättre  tjänta  med  en  konung  som, 
om  han  än  icke  ännu  är  en  bekännande  kristen,  dock 
är  vänligt  sinnad  mot  oss  samt  skyddar  oss  mot  både 
prästernas  och  statens  våld  och  förföljelse.  Då  skall 
Guds  rike  gå  säkrare  framåt,  än  om  vi  hade  en  varmt 
bekännande  kristen  på  tronen.» 

Ehuru  invändningar  ännu  gjordes  mot  dessa  Ham- 
mars åsikter,  blef  dock  hans  yttrande  efter  denna  för- 
klaring ej  mer  så  häpnadsväckande  som  det  i  början 
hade  förefallit  de  allra  flesta. 


^^^^ 


»Ljusa  minnen.» 


I. 


Enhvar  ibland  oss  lärer  väl  under  sin  pilgrimsgång 
genom  denna  värld  ha  fått  »båd'  godt  och  ondt  erfara». 
Mörka  minnen  finnas  förvisso,  som  kanske  länge  nog 
kastat  sina  skuggor  öfver  lefnadsvägen,  mörka  genom 
vår  egen  synd  eller  genom  andra  människors  ondska, 
och  det  fordras  en  ödmjuk  tro  för  att  då  kunna  fast- 
hålla  Herrens  löfte:  »För  dem  som  älska  Gud  samver- 
kar allting  till  godo^.  —  Men  säkerligen  ha  vi  också 
många  ljusa  minnen,  från  hvilka  genom  hela  vårt  lif 
strålar  ett  återsken  af  Guds  och  människors  godhet. 
Sådana  hågkomster  äro  värmande  Ijusbringare  —  ej 
blott  för  dem,  som  för  det  mesta  »vandra  i  medvind», 
utan  ännu  mer  för  dem  som  under  lifvets  gång  fatt 
känna  mer  af  kärlekslöshetens  kalla  nordanvind  än  af 
lyckans  och  vänskapens  sunnanfläktar.  Dylika  ljusa 
minnen  uppfordra  kraftigt  till  tacksamhet,  till  bättring 
inför  Gud  och  till  sinnets  förnyelse.  Och  just  med 
särskildt  afseende  härpå  manar  skriften:  i^Förgät  icke 
hvad  godt  Herren  har  gjort  dig»,  och  förstå  att  »Guds 
godhet  vill  föra  dig  till  bättring!» 

Wadstrbtn ,    Ur  nttnnet  och  dagboken.     II.  2 


1 8  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

Både  ställen  och  personer  samverka  vid  bildandet  af 
våra  »minnen».  David  såsom  konung  erinrade  sig 
ofta  sin  barndoms  och  ungdoms  lyckliga  tid  i  Betle- 
hems  nejder,  så  ock  Guds  underbara  beskydd  och 
hjälp  under  de  år,  då  Goliats  besegrare  måste  såsom 
flykting  irra  omkring  i  Juda  öken.  Han  glömde  icke 
heller  Simeis  smädelser,  dem  han  i  ödmjukhet  tog  så- 
som sända  af  Gud :  » Herren  har  budit  Simei  att  smäda 
David».  Men  ännu  mindre  kunde  han  någonsin  för- 
gäta Jonatans  vänskap,  Abigails  kärlek  eller  troheten 
hos  »de  tre  hjältarna»,  af  hvilka  enhvar  var  villig  att 
för  hans  skull  sätta  sitt  lif  på  spel. 

Herren  Kristus  själf,  på  aftonen  före  sin  stora  lidan- 
desdag, erinrade  om  sina  lärjungars  trofasthet,  med  de 
nådefulla  ord  som  förvisso  sedan  fyllde  lärjungarnas 
hjärtan  med  oförgätlig  'salig  blygsel'.  Han  yttrade  då: 
»I  aren  de,  som  hafva  forblifvit  hos  mig  i  mina  fres- 
telser och  jag  öfverlåter  ett  rike  åt  eder».  Några  tim- 
mar därefter  i  den  stora  »sållningens»  stund  —  öfver- 
gåfvo  alla  lärjungarna  honom  och  flydde.  Men  de 
samlades  sedermera  ånyo,  när  sållningen  var  öfverstån- 
den,  kring  hans  kors  och  namn,  samt  bekände  honom 
sedan  troget  intill  döden.     »Kom  ihåg  Jesus  Kristus  I» 

Lukas  anför  i  sina  dagboksanteckningar*)  många  drag 
ur  Pauli  lefnad,  hvilka  visa  huru  den  store  aposteln 
var  känslig  för  både  kärlek  och  hat  samt  väl  ihågkom 
de  ställen  och  personer,  som  bragt  honom  smärta,  men 
ännu  mer  dem,  hvilka  låtit  honom  fa  erfara  glädje  och 
kärlek.  Och  äfven  i  Pauli  bref  läsa  vi  på  många  stäl- 
len om  dylika  hågkomster.     Samme  apostel,  som  från 

♦)  Apostl.-g.  27:  3,  7,  27,  m.  fl.  Evangelisten  har  härvid  tydligen 
antecknat  dag  efter  dag,  stundom  med  några  dagars  uppehåll. 


»LJUSA    MINNEN.»  1 9 

en  synpunkt  uppfordrar  oss  att  »förgäta  det  tillrygga- 
lagda  och  sträcka  oss  efter  det  som  är  framför»,  manar 
litet  emellan  från  en  annan  synpukt  till  att  vara  tack- 
sam för  hvad  man  under  lefnadsloppet  fått  erfara,  — 
huru  skall  man  kunna  rätt  tacka  för  det  man  glömt? 
—  och  att  erinra  sig  forna  tider  samt  lära  af  dem. 
Gal.  3:  i;  4:  14  m.  fl.  Och  han  själf  hade  icke  för- 
gätit sin  Herres  ständiga  trofasthet  under  de  flydda 
åren,  ej  heller  människors  olika  handlingssätt  mot  ho- 
nom.*) Men  alla  dessa  minnen,  särskildt  de  ljusa,  ma- 
nade honom  blott  alltmer  till  att  »fara  efter  att  fatta 
Kristus  och  jaga  mot  målet». 

Äfven  Luther,  Arndt,  Scriwer,  Flattich,  Bengel, 
Schartau,  Sellergren,  Rosenius,  Fjellstedt,  Funcke  och 
andra  lärare  ha  i  sina  skrifter  eller  bref  gifvit  liknande 
erinringar  från  deras  lefnadshistorias  rika  erfarenhet. 

Men  icke  blott  dessa  kyrkans  »stormän»  utan  ock 
de  flesta  af  hennes  ringare  »lefvande  lemmar»  gömma 
bland  sina  minnen  från  flydda  år  mången  händelse, 
som  utgör  bevis  på  Guds  godhet  och  trofasta  tuktan 
eller  på  hans  underbara  makt  att  hjälpa  i  nöd.  Allt  så- 
dant skall  visserligen  i  evigheten  blifva  uppenbaradt 
och  i  sin  mån  bidrs^a  till  den  eviga  lofsången;  men 
mycket  däraf  kunde  dock  redan  på  jorden  böra  blifva 
kändt,  till  Guds  namns  ära  och  till  människors  gagn 
eller  tröst. 

I    andra  länder,  särskildt  i   England   och  Tyskland, 


*)  Se  t.  ex.  I  Kor.  2:  3;  4:  3,  4»  5,  10,  13;  16:  18.  2  Kor.  2: 
12,  15,  17;  6:  8,  ii;  10:  8,  10;  12:  4,  7,  10,  11.  Gal.  2:  9,  12;  4: 
14,  15;  6:  I,  17.  Filipp.  i:  12;  2:  12,  27;  4:  10,  14,  15.  i  Tess. 
1:  2,  5»  9;  3:  7.  2  Tim.  i:  15,  16;  3:  10,  11,  12;  4:  10,  14,  16, 
17;  m.  fl. 


2  o  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 


är  därför  mycket  vanligt,  att  kristna  män  och  kvinnor 
offentliggöra  sådana  händelser,  i  religiösa  tidningar  eller 
i  särskildt  utgifna  broschyrer.  Ty  »också  en  liten 
fågel  kan  sjunga  till  Herrens  ära».  Om  vi  söka  att  i 
någon  mån  kunna  förhärliga  honom^  hans  nådesunder, 
hans  ^ätt  att  fostra  sin  församling,  sin  af  värld  och  fa- 
riséer föraktade  och  smädade  »lilla  hjord»  —  då  är  det 
en  handling,  som  liknar  den  i  evangelierna  skildrade 
tilldragelsen  med  alabasterflaskan.  Och  äfven  om  följ- 
den däraf  för  oss  skulle  blifva  densamma  som  där  om- 
talas, nämligen  att  »de  gjorde  förebråelser»  (Joh.  12:  4) 
och  »blefvo  misslynta»,  så  skall  Herren  själf  i  rätta  stun- 
den taga  också  oss  i  försvar.     Mark.   14:  6. 

Därför  fortsätter  jag  —  med  samma  frimodighet  som 
hittills  —  att  berätta  så  mycket  af  min  lefnads  minnen 
som  mig  förunnas  tid  och  krafter  att  medhinna. 

2.     »Qamle  grefven.» 

En  af  de  ljusaste  bland  alla  mina  hågkomster  är 
minnet  af  Stensnäs  och  den  släkt  af  ädlingar  i  bästa 
mening,  som  jag  där  fick  lära  känna. 

Stensnäs  säteri  är  beläget  i  Ukna  socken,  N.  Tjust 
härad  af  Linköpings  län.  Egendomen  är  icke  så  särde- 
les stor,  men  utmärkt  vacker.  Den  prydliga  hufvud- 
byggnaden,  flankerad  af  tvänne  flyglar,  ligger  på  en 
höjdsluttning  vid  norra  sidan  af  Storsjön.  Helt  nära  in- 
till boningshuset  vidtager  en  vacker  park,  som  sträcker 
sig  ned  till  sjön,  hvars  vackra  stränder  synas  vidt  om- 
kring. 

Men  ett  ställe  får  ej  sin  bästa  hågkomst  blott  genom 
sin  egen  skönhet,  utan  ännu  mer  af  karaktären  hos  dem 


Stensnäs  pA  i86o-talet.    Teckning  af  professor  P.  D.  Holm. 

som  bebo  det  samma.  Och  blott  ytterst  sällan  har 
jag  under  hela  min  lefnad  träffat  en  familj,  så  i  fullaste 
mening  ädel,  kristlig  och  harmonisk  som  den  grefliga 
släkt  Stackelberg,  hvilken  på  1850— 6o:talet  bebodde 
Stensnäs,  där  jag  den  tiden  ofta  gästade. 

Familjen  bestod  då  af  »gamle  grefven»,  hans  son 
den  yngre  grefve  Adolf  med  sin  hustru:  grefvinnan 
Honorine,  född  Adelsvärd;  deras  fyra  barn:  en  son  och 
tre  unga  flickor,  samt  »gamle  grefvens»  tvänne  döttrar, 
fröknarna  Adéle  och  Eva  Stackelberg.  Jag  vill  försöka 
att  i  korthet  skildra  mina  intryck  af  dessa  personer, 
och  börjar  då,  såsom  naturligt  är,  med  familjens  äldste 
medlem. 


Å  I 


2  2  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

öfverstekammarjunkaren  grefve  Karl  Adolf  Louis 
Stackelberg,  son  af  öfversten  Adolf  Fredrik  St.  och 
Louise  De  Geer,  var  född  på  Löfsund  i  Södermanland 
den  2^  augusti  1774.  Sin  barndom  tillbragte  han  hos 
farfadern,  generalen  grefve  Walter  Reinhold  St,  på 
herresätet  Malma  i  Södermanland,  vårdad  af  en  krist- 
ligt sinnad  faster,  som  tidigt  gjorde  honom  bekant  med 
»barnens  bäste  vän».  Redan  vid  15  års  ålder  blef 
han,  enligt  den  tidens  sed,  skickad  till  utlandet  att  där 
fa  sin  uppfostran  fullkomnad. 

Vorden  ung  man  och  »fulländad  kavaljer»  var  grefve 
St.  en  tid  anställd  vid  — ska  hofvet  i  Tyskland.  Där 
inträffade  något,  som  sedermera  blef  af  stor  betydelse 
för  hans  andliga  lifs  utveckling.  Hans  skönhet  och  i 
allo  ridderliga  väsen  fäste  vid  honom  en  furstinnas  var- 
maste kärlek,  och  äfven  han  drogs  djupt  till  henne. 
Men  —  den  tiden  tilläts  ingenstädes  en  prinsessa  att 
gifta  sig  »under  sitt  stånd». 

Så  snart  grefve  S.  visste  att  hans  kärlek  var  besvarad, 
insåg  han  genast  sin  plikt  att  återvända  till  Sverige. 
Men  den  smärta,  han  därvid  erfor,  blef  i  Guds  hand 
ett  medel  att  drifva  honom  närmare  till  sin  Frälsare. 

I  Sverige  blef  grefve  Stackelberg  anställd  som  kaval- 
jer hos  hertig  Fredrik  Adolf  af  Östergötland;  sedan 
ryttmästare  vid  lifgardet  till  häst  och  kammarherre  samt 
slutligen  öfverstekammarjunkare  1825.*) 

*)  Såsom  ett  bevis  huru  högt  nordstjärneorden  den  tiden  skattades, 
må  här  anföras,  att  liksom  Linné  aldrig  hann  högre  än  till  riddare- 
graden af  denna  orden,  så  blef  ock  grefve  St.  först  1826,  såsom  öfver- 
stekammarjunkare ^  utnämd  till  riddare  af  nyssnämda  orden,  och  blef 
aldrig  mer  på  den  vägen.  Numera  skulle  en  så  högt  uppsatt  man 
anses  »totalt  förbigången»,  om  han  ej  vore  minst  kommendör  af  denna 
och  någon  annan  orden. 


»GAMLE    GREFVEN.»  23 

År  1804  ingick  grefve  St.  äktenskap  med  Eva  Sofia 
Adelsvärd  från  Adelsnäs  och  bosatte  sig  på  sin  egen- 
dom Almnäs  i  Västergötland.  Här  utvecklade  sig  hans 
tidigt  väckta  andliga  sinne  till  ett  varmt  kristligt  lif, 
och  han  fick  blifva  medlet  i  Guds  hand  till  också  sin 
makas  omvändelse.  Nu  började  de  att  dagligen  om- 
kring ordet  samla  sina  barn  och  tjänare  samt  äfven 
besökande  vänner;  och  så  blef  detta  adelshem  en  fyr- 
båk,  från  hvilken  evangelii  ljus  lyste  i  den  då  så  mörka 
nat£en. 

Första  gången  jag  råkade  »gamle  grefven»  var  1851 
på  Tyresö  hos  hans  äldste  son,  grefve  Fritz  St.,  gift 
med  Adamine  Reutersköld.  Jag  var  då  ännu  främ- 
mande för  Guds  rikes  angelägenheter  och  »förstod  in- 
tet af  hvad  Guds  ande  tillhörer».  Därför,  ehuru  den 
gamles  vördnadsväckande  gestalt  mycket  imponerade, 
kände  jag  mig  ej  dragen  till  den  åldrige  »läsargrefven». 
Hans  samtal  voro,  såsom  skriften  bjuder,  »alltid  vän- 
liga, men  kryddade  med  salt».  Det  fick  jag  erfara 
redan  vid  vårt  första  sammanträffande.  Han  plägade 
ofta  komma  och  åhöra  mina  lektioner  med  grefve 
August  St.,  samt  sade  då  alltid  några  uppmuntrande 
ord  både  till  mig  och  till  min  elev.  En  eftermiddag 
kom  han  in,  när  jag  satt  ensam  på  mitt  rum  och  läste 
Andersens  nyss  utkomna  bok  »I  Sverige.»  Där  fö- 
rekommer, som  bekant,  en  berättelse  som  allegoriskt 
framställer  läran  om  »apokatastasis»  eller  allas  fräls- 
ning. Gamle  grefven  varnade  mig  for  den  farliga  vill- 
farelsen. Jag,  som  då  var  alldeles  okunnig  i  skriften, 
försvarade  Andersens  åsikt.  Under  det  samtal,  som 
häraf  uppstod,  fick  jag  —  for  första  gången  —  höra  en 
person  ärligt  men  kärleksfullt  säga  mig  den  sanningen. 


24  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

att  »fastän  jag  vore  en  hygglig  och  i  borgeligt  afseen- 
de  oförvitlig  ung  person,  så  var  jag  dock  inför  Gud 
ännu  en  oomvänd  och  opån3rttfödd  syndare,  som  icke 
hos  Herren  sökt,  än  mindre  mottagit  syndernas  förlå- 
telse och  andligt  lif;  tvärtom  var  jag  ännu  ett  värl- 
dens barn,  som  vandrade  på  'den  breda  vägen'  till 
förtappelse.  Men  äfven  jag  vore  ännu  ett  föremål  för 
Guds  kärlek  och  kallande  nåd;  om  jag  ej  stode  emot 
Guds  ande,  skulle  äfven  jag  blifva  frälst  I  >  —  Sådana 
ord  smakade  ej  min  gamle  Adam,  utan  jag  tyckte  då, 
att  den  eljest  i  allo  så  noble  grefven  var  ganska  »dö- 
mande och  kärlekslös». 

Men  1855  lärde  jag  på  Stensnäs  att  rätt  känna  och 
älska  grefve  St.  —  Han  hade  året  förut  firat  sitt  guld- 
bröllop, samt  kort  därefter  sett  sin  trogna  maka  med 
stor  frid  gå  hem  till  det  himmelska  bröllopet.  Han 
var  vid  fyllda  80  år  ännu  en  skön,  kraftig  man  med 
vördnadsbjudande,  nästan  kunglig  hållning,  men  på  sam- 
ma gång  med  så  mycken  varm  kärlek  i  ord  och  blick, 
att  hvarje  för  Guds  ande  öppet  sinne  måste  känna  sig 
draget  till  honom.     (Jag  hade   1852  fått  »allting  nytt.») 

Han  omfattade  mig  nu  genast  från  början  med  förtro- 
ende och  ynnestfull  vänskap,  och  dessa  fick  jag  ostörda 
behålla  ända  intill  hans  saliga  död  1859.  —  När 
ärkebiskop  Reuterdahl  år  1857  ånyo  vägrade  att  präst- 
viga mig,  »emedan  jag  tillhörde  Evang.  Fosterlands- 
stiftelsen», blef  gamle  grefve  St.  mycket  upprörd  där- 
öfver.  Han  frågade  mig,  om  jag  ville  blifva  hans  hus- 
predikant, samt  inlämnade  efter  mitt  jakande  svar  en 
ansökan  därom  till  Linköpings  domkapitel.  Dåvarande 
biskopen  skref  först  enskildt  ett  mycket  artigt  svar  till 
grefven,    af  innehåll    att   biskopen  visserligen  ej  hade 


»GAMLE    GREFVEN.»  2$ 

någonting  att  anmärka  mot  min  person,  men  att  han 
likväl  måste  afslå  grefvens  ansökan,  af  samma  skäl  som 
hade  kommit  ärkebiskop  Reuterdahl  att  vägra  min  or- 
dination. Detta  afslag  gick  grefven  djupt  till  sinnes, 
och  det  var  honom  icke  lätt  att  helt  förlåta  det. 

Uppfödd  i  samt  under  hela  sin  lefnad  van  vid  aristo- 
kratiska föreställningar  hade  »gamle  grefven»  stundom 
svårt  att  förlika  sig  med  nyare  tiders  mera  demokra- 
tiska åsikter,  åt  hvilka  däremot  hans  son  och  trosfrände 
>unge  grefven»  afgjordt  lutade.  En  dag,  då  den  i  dessa 
trakter  mycket  bekante  och  värderade  lekmannapredi- 
kanten J — n  kom  på  besök,  mottogs  han  af  unge  grefve 
Adolf  med  öppna  armar  och  omfamnades  hjärtligt.  När 
gamle  grefven  från  sitt  flygelfönster  såg  detta,  sade 
han  till  mig:  »Jag  vet  och  inser,  att  Adolf  handlar 
rätt;  men  det  kostar  på  mitt  gamla  aristokrat  hjärta  att 
se  min  son  så  där  förtrolig  med  en  torpareson.  Tror 
pastorn  dock  icke,  att  Herren  skall  förlåta  mig  äfven 
detta,  när  jag  bekänner  det  som  en  kvarlefva  af  mitt 
gamla  högmod?» 

Gamle  grefven  var  också  mycket  ordentlig,  stundom 
nästan  litet  pedantiskt  noga.  En  dag,  då  han  väntades 
på  besök  till  Tyresö,  sade  grefvinnan  Adamine  på  för- 
hand till  mig,  ang.  ett  vid  gardinuppsättning  begånget 
litet  misstag:  »Magistern  skall  fa  se,  att  inom  tio  mi- 
nuter skall  svärfar  ha  märkt  och  påpekat  det  där  felet.» 
Och  mycket  riktigt — inom  fem  minuter  efter  sitt  in- 
träde hade  grefven  upptäckt  och  påpekat  felet.  Men 
detta  skedde  med  så  mycken  nobel  vänlighet,  att  aldrig 
någon  kunde  känna  sig  sårad  vid  hans  tillrättavisningar. 

Han  hade  varit  mycket  förmögen  och  ägt  det  ståt- 
liga  herregodset  Almnäs  nära  Hjo,   men  hade  genom 


2  6  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

oförutsedda  motgångar  förlorat  en  stor  del  af  hvad  han 
ägde,  samt  bodde  nu  hos  sin  son,  grefve  Adolf,  i  den 
ena  flygeln  vid  Stensnäs.  Dessa  förluster  hade  dock 
han  burit  såsom  en  man  och  en  kristen.  Ty  han  var 
en  af  dessa  fä  rika,  hvilka,  enligt  den  gamle  kyrko- 
fadrens  ord,  »äro  herrar  öfver  sin  egendom,  icke  dess 
slafvar;  hvilka  ej  låta  sin  själ  uppgå  i  ägodelarna,  utan 
alltid  söka  att  med  dem  främja  god  och  gudomlig  verk- 
samhet, och  som  med  jämnmod  bära  rikedomens  för- 
lust, när  den  beröfvas  dem».  Han  var  en  rik,  som  var 
fattig  i  anden,  som  därför  kunde  »ärfva  himmelriket 
och  ingå  i  lifvet». 

Att  samtala  med  gamle  grefven  var  ett  verkligt  nöje, 
på  samma  gång  som  det  alltid  lämnade  rik  behållning. 
Ägande  den  finaste  bildning,  berest,  lika  hemmastadd 
i  historia  och  konst  som  i  politik  och  kyrkliga  frågor, 
kunde  grefven  St.  lämpa  sig  efter  hvars  och  ens  olika 
ståndpunkt.  Men  hvem  han  än  underhöll  sig  med,  så 
förstod  han  alltid  att  förr  eller  senare  leda  samtalet  in 
på  själfva  hufvudfrågan  om  Kristi  kärlek  och  försoning, 
samt  om  själens  frälsning  genom  honom. 

Så  vandrade  »gamle  grefven»  sitt  lif  fram  som  en 
verklig  ädlingy  en  riddersman  af  gamla  stammen,  och 
därjämte  som  ett  troget  sanningens  vittne,  »en  god 
Jesu  Kristi  stridsman».  Såsom  han  bekännt  sin  Herre  i 
lifvet,  så  vittnade  han  äfven  i  det  sista.  Och  Herren  be- 
kände då  härligt  till  sin  tjänare.  —  Därom  mera  i 
nedanstående. 

3.     PrAn  »gamle  grefvens»  dödsbädd. 

Många  härliga  bevis  på  Herrens  Jesu  trofasta  kärlek 
fingo  den  vördnadsvärde  gamle  grefve  Stackelbergs  an- 


FRÄN    »GAMLE    GREFVENS»    DÖDSBÄDD.  27 

höriga  skåda  vid  hans  dödsbädd.  Hans  närmaste  anför- 
vanter sände  mig  strax  efter  hans  död  ett  bref  med 
skildring  däraf  samt  med  full  tillåtelse  att  offentliggöra 
detta.     Jag  meddelar  här  följande  utdrag  däraf: 

».  .  .  Ar  oss  mycken  bedröfvelse  påkommen»  så  är 
oss  ock  mycken  nåd  och  hugsvalelse  vederfaren  genom 
Jesus  Kristus.  Den  trofaste  Herren  har  åter  bevisat 
sig  såsom  närvarande  och  som  ett  starkt  fäste  i  nöden. 

Han  har  på  det  härligaste  sätt  gjort  alla  sina  löften 
till  ja  och  amen.  Han  har  därmed  så  vederkvickt  våra 
hjärtan,  att  det  är  oss  omöjligt  att  sörja  —  väl  gråta, 
väl  sakna  och  längta,  men  icke  sörja.  Vi  känna  det 
alldeles  såsom  Luther  en  gång  sade:  »Efter  köttet  är 
jag  svårligen  bedröfvad,  men  efter  anden  storligen  glad». 

Vår  dyre  faders  sjukdom  var  från  början  till  slutet 
en  fortgående  dödskamp,  men  ock  en  härlig  uppenba- 
relse af  ett  sant  troslif  Det  var  djupt  gripande  och 
lärorikt  att  se  och  höra  denna  kamp  på  lif  och  död 
—  denna  köttets  strid  mot  anden,  men  ock  andens  mot 
köttet.  Så  försummade  icke  heller  fienden  att  göra 
sina  sista  kraftanfall,  »vetande  att  han  icke  lång  tid 
hade».  Gamla  synder  och  otroheter  uppletades  och  fram- 
drogos  nu  för  själens  blickar,  så  att  det  var  förfärligt 
pinsamt  för  oss  barn  att  se  och  höra  hans  kvidande 
och  ångest,  vissa  stunder,  efter  tonen  af  Davids  klago- 
psalmer.:  »Straffa  mig  icke  i  din  vrede,  och  näps  mig 
icke  i  ditt  inisshag;  mina  synder  gå  öfver  mitt  huf- 
vud »  .  .  .  En  dag  var  det  så  förskräckligt,  att  vi  riktigt 
försattes  i  rysning  vid  en  förnimbar  känsla  af  mörkrets 
furstes  närvaro.  Men  efter  några  timmar  af  hårdaste 
kamp  fingo  vi  ock  på  det  härligaste  sätt  skåda  fiendens 
fullkomliga  nederlag  och  åter  höra  trons  seger  och  fröjde- 


2  8  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

jubel.  Då  utbrast  vår  käre  fader:  »1  mig  hafver  han 
intet!  Jag  lefver,  dock  icke  nu  jag,  utan  Kristus  lefver 
i  mig  —  jag  lefver  i  Guds  Sons  tro,  som  har  älskat 
mig  och  gifvit  sig  själf  för  mig.  Gud  ske  lof,  processen 
är  slut!  Utslaget  är  gifvet:  jag  är  fri!  Ja,  jag  tycker 
jag  dör  af  sällhet.» 

Under  det  anden  stred,  eller  ock  jublade  i  seger- 
sånger, sönderslets  kroppen  af  svåra  plågor,  af  en  fort- 
gående hjärtkramp,  hvilken  med  undantag  af  en  unge- 
fär fyra  timmars  sömn,  under  15  dygn  ej  lämnade  ho- 
nom snart  sagdt  mer  än  en  minuts  hvila.  Men  huru 
tålig,  vänlig  och  mild  förblef  han  ej  under  alla  dessa 
plågor!  Aldrig  sågo  vi  någon  otålighet,  utom  tre  gånger, 
»då  Herren  dröjde  för  länge»,  såsom  han  sade.  Ty 
han  hade  uppgjort  för  sig  trenne  dödsdagar,  och  då 
han  öfverlefde  dessa,  klagade  han:  »Herren  vi!l  icke 
ha  mig  ännu  —  men  kanske  kommer  han  i  morgon!» 

Lördagen  den  5  Mars  mot  kl.  5  e.  m.,  sedan  vi  satt 
vår  far  i  en  länstol,  emedan  den  sittande  ställningen 
något  lättade  andedräkten,  föll  han  i  en  sömn,  som  va- 
rade fyra  timmar,  under  hvilka  vi,  barn  och  tjänare, 
omgåfvo  honom,  i  den  tanken  att  han  dock  nu  skulle 
gå  ifrån  oss.  Men  åter  slog  han  upp  de  kärleksfulla 
ögonen  och  hälsade  på  oss  med  ett  så  varmt  och  gladt 
»god  morgon»  att  hvarje  hjärta  spratt  till  därvid.  Se- 
dan talade  han  med  hvar  och  en  af  oss  kärlekens,  var- 
ningens och  förmaningens  ord,  sände  hälsningar  och  för- 
maningar till  alla  de  frånvarande  o.  s.  v.  Och  nu 
öfvergick  hans  tal  i  profetisk  anda,  omfattande  hela 
mänskligheten  och  den  tidsåldrarna  igenom  fortgående 
striden  mellan  mörkret  och  ljuset.  Därom  talade  han 
med  hänförande  värme. 


ERAN  »GAMLE  GREFVENS»  DÖDSBÄDD.  29 

Dagen  därpå  ville  pappa  taga  afsked  af  alla;  och 
på  hans  begäran  samlades  nu  omkring  hans  säng  barn 
och  barnbarn,  samt,  i  rummet  bredvid,  hans  egna  och 
Adolfs  tjänstefolk  och  statkarlar  med  deras  hustrur. 
Sedan  den  gamle  hälsat  dem  välkomna,  förblef  han  tyst 
en  stund,  hvarefter  han  bad  oss  sjunga  de  två  första 
verserna  af  Ps.  51:  »Gläd  dig,  du  Kristi  brud,  och  möt 
din  Herre  Gud!»  I  2:3.  versen  står:  »Hans  prakt  är 
ganska  ringa,  dock  kan  han  döden  tvinga!»  —  Därefter 
uppläste  vår  fader  de  två  bibelspråken,  som  han  höll 
för  »sina  egna»,  i  h vilka  han  i  synnerhet  tycktes  finna 
sin  egen  lifsteckning  och  särskilda  hjärtetröst,  näml. 
I  Tim  i:  15  och  16:  »Det  är  ett  fast  ord,  och  i  all 
måtto  väl  värdt  att  man  det  anammar,  att  Kristus  Jesus 
kommit  i  världen  till  att  frälsa  syndare^  bland  hvilka 
jag  är  den  fåmämligaste.  Men  mig  är  vederfaren  barm- 
härtighet^ på  det  Jesus  Kristus  skulle  på  mig  förnämli- 
gast bevisa  all  långmodighet,  dem  till  efterdöme,  som 
på  honom  tro  skulle  till  evigt  lif».  Häröfver  talade 
han  nu  under  närmare  två  timmars  tid,  och  det  med 
sådan  andens  smörjelse,  värme  och  lif,  att  det  ej  här 
kan  uttryckas. 

Huru  ångra  vi  nu  icke,  att  ingen  af  oss  då  fattade 
pennan  för  att  uppteckna  något  däraf!  Men  hvarje 
hjärta  och  öga  svällde  af  tårar  och  hunger  efter  hvarje 
ord.  Och  en  sådan  flödande  rikedom  af  tankar  och 
ord,  uppmuntrande  eller  förmanande,  hade  ej  lätt  kun- 
nat af  oss  upptecknas.  Mot  slutet  upprepade  han  ofta 
de  orden:  »Fader,  stunden  är  kommen,  förklara  för 
mig  din  son!»  —  och  detta  ömsom  under  tårar,  ömsom 
med  glädjestrålande  ögon.  Därefter  tog  han  afsked  af 
osä,  först  af  folket,  och  talade  till  dem  alla,  till  många 


30  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

något  särskildt,  varnande,  uppmuntrande  och  välsig- 
nande —  så  ock  till  barn  och  barnbarn.  O,  det  var 
en  underbar  och  oförgätlig  stund!  Bilden  af  patriarken 
Jakob  på  sin  dödsbädd  kom  lifligt  för  vår  själ.  Om- 
sider slöt  han  med  en  varm,  brinnande  bön,  omfattande 
oss  alla,  hela  mänskligheten  och  framförallt  Guds  kyrka 
och  församling. 

Därefter  återkommo  plågorna,  hvilka  under  det  varma 
afskedstalet  hade  likasom  vikit  undan  för  anden. 

Under  de  dagar,  som  nu  följde,  växlade  i  hans  hjärta 
ljusare  och  mörkare  stunder.  Men  i  allt  »öfvervann 
han  genom  honom,  som  har  älskat  oss.»  Det  gjorde 
oss  så  hjärtligen  ondt  att  se  vår  käre  fader  stundom 
så  djupt  bekymrad,  då  Herren  fördolde  sitt  ansikte  för 
honom.  Vi  gjorde  ock  allt  för  att  tjäna  honom  med 
något  Guds  ord.  Så  t.  ex.  lät  min  syster  skrifva  med 
stora  bokstäfver  dessa  ord: 

JESUS  KRISTUS,  MIN  FRÄLSARE  1      : 
JESU  KRISTI,  GUDS  SONS,  BLOD  RENAR  OSS  AF 
ALLA  SYNDER. 
DET  ÄR  FULLKOMNADTI 

Detta  pappersark  uppfäste  hon  midtför  vår  fars  ögon 
inne  i  sängen.  Med  stor  fröjd  läste  han  det  och  be- 
gärde att  fa  äfven  sina  egna  språk,  i  Tim.  i:  15  och 
16,  på  samma  sätt  uppskrifna;  och  så  fastes  dessa  båda 
ark  på  sänggardinen  och  utgjorde  hans  stora  glädje. 

En  annan  gång,  då  det  var  mycket  svårt  för  vår 
käre  far,  gafs  det  äfven  mig  att  fa  tjäna  honom  till 
någon  vederkvickelse.  Han  brukade  stundom,  då  an- 
fäktningens  ångest  blef  mycket  svår,  draga  lakanet  upp 


FRÄN  »GAMLE  GREFVENS»  DÖDSBÄDD.  3 1 

öfver  hufvudet,  hvarunder  han  med  gråt  och  kvidande 
vred  sig  som  en  mask.  En  gång,  då  han  hade  en  så- 
dan svår  stund,  då  inga  bibelspråk  slogo  an  på  hans 
hjärta,  ingaf  mig  Gud,  att  jag  började  med  låg  röst 
sjunga  invid  sängen:  »O  Guds  lamm,  som  borttagit 
världens  synder!»  Efter  en  minut  drogs  lakanet  till- 
baka från  ansiktet,  händerna  sammanknäpptes,  och  den 
nyss  kvidande  började  instämma  i  min  sång  och  fröj- 
dades åter  i  sin  frälsare.  —  En  annan  gång  på  samma 
sätt,  då  han  icke  på  en  stund  kunde  höra  något  Guds 
ord,  frågade  jag,  om  jag  ej  fick  sjunga  hans  älsklings- 
psalm 96:  »Vi  täcke  dig,  o  Jesu  god!»  »Jo,  det  kan 
då  vara  det  enda»,  svarade  han,  och  åter  såg  jag  de 
kära  ögonen  fyllas  af  tröstens  och  glädjens  tårar.  Se- 
dan sjöngo  vi  en  och  annan  gång. 

Men  annars  var  han  dock  i  allmänhet  den,  som  trös- 
tade och  uppmuntrade  oss,  med  uttryck  af  sin  hjärtliga 
tro  och  glädje  i  Kristus.  Så  t.  ex.  yttrade  han  en  dag: 
»Det  blir  allt  bra;  jag  bara  väntar  min  herde.  Jesus 
kan  aldrig  nog  älskas,  aldrig  nog  berömmas.  Jag  vill 
icke  hafva  någon  egen  rättfärdighet,  utan  endast  dig 
hel  och  hållen,  min  Jesus!  Jag  begär  så  mycket,  men 
jag  är  ju  ock  arfvinge».  —  En  annan  dag:  »Jag  känner 
just  som  en  liten  jämn  kyla,  men  det  gör  ingenting; 
det  kommer  sig  blott  af  främlingskapet,  det  blir  allt 
bra.  Jag  är  din,  o  Jesus!  Hjälp  mig,  fröjda  mig!  — 
Och  åter  efter  en  stund:  »O  du,  min  dyre,  älskade, 
tillbedda  Jesus!  Det  är  så  godt,  så  godt!  Jag  dör 
med  bara  godt,  hafvande  min  rättfärdighet  icke  af  lagen, 
utan  af  Jesus  allena.  Jesus  allena,  och  intet  och  ingen 
mellan   oss!»    —  En  annan  dag,  då  doktorn  inträdde. 


^ 


32  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

frågade  denne:  »Hur  mår  grefven  i  dag?»  Svar:  »Gud 
ske  lof,  så  bra,  så  bra,  ty  Jesus  är  min  frälsare!» 

En  annan  dag  utbrast  den  käre  gamle:  »Gud  ske 
lof !  Det  är  fullkamnadt  och  besegladt  med  Jesu  eget 
blods  insegel.  Men  ingen  kan  tänka  hvilken  kamp  det 
kostar,  innan  man  kommer  därhän  att  kunna  helt  lita 
därpå».  —  »Det  går  hemåt,  uppåt,  från  jorden  till  him- 
melen.  Jag  tycker  bara,  att  det  går  för  långsamt ;  jag 
har  ingen  andedräkt  för  jorden  mer.»  —  Korteligen: 
jag  kan  icke  anföra  alla  växlande  uttryck  af  ljus  och 
mörker  i   vår  älskade  faders  själ. 

På  mellanstunder  kunde  han  ock  tänka  på  vårt  bästa, 
på  barnens  och  på  hela  fosterlandets.  En  dag  var  hans 
hälsning  denna:  »Har  du  varit  hos  Kristus  i  dag? 
Svara  ej  lättsinnigt  —  har  du  varit  hos  Kristus?»  — 
Och  åjter:  »Det  är  en  sak,  som  jag  så  innerligt  önskar: 
att  de  små  barnen  ej  måtte  försummas.  Vi  måste  sär- 
skildt  några  stunder  dagligen  vara  vid  nådastolen  för 
att  tigga  om  misskund,  om  nåd  och  ljus  för  oss  och 
våra  barn.  Vi  måste  vara  trogna  förmyndare  för  dem, 
så  länge  vi  lefva;  likasom  vi  själfva  behöfva  Jesus  till 
vår  förmyndare,  så  länge  vi  lefva.  Försumma  icke  de 
kära  barnen  —  lämna  dem  ej  ensamma.  Måtte  de 
aldrig  bli  skilda  från  sin  Jesus!» 

Men  snart  var  han  åter  inne  i  sina  egna  erfarenheter. 
Så  yttrade  han  den  10  Mars:  »Ack,  du  oroliga,  obän- 
diga hjärta,  intet  kan  stäfja  dig!  Tack,  min  Gud,  att 
du  äfven  härigenom  låter  mig  känna  skillnaden  mellan 
mörker  och  ljus.  Men  nu  är  det  åter  ljust.  Tack,  min 
gode  Herre!»  —  Och  åter  samma  dag,  efter  en  orolig 
stund:  »Han  är  ändå  min  vän,  fast  han  stundom  synes 
'underlig',   ja    'grufvelig*.     Han   är  ändå  min  vän,  den 


FRÅN  »GAMLE  GREFVENS»  DÖDSBÄDD.  33 

bäste.  Tack,  min  Jesus!  Det  vare  mitt  sista  ord :  Det 
är  fullkomnadtl  Jesus  har  gjort  allt,  allt,  allt.  Ho- 
nom vare  tack  och  lof!     Amen,  amen». 

Den  ii:te  utbrast  han:  »Om  jag  begriper,  hvarför 
jag  skall  ängslas!  Hvem  är  han,  som  står  där  borta 
med  lagboken  och  vill  fördöma  mig,  och  påstår  att  jag 
icke  ångrat  nog?  Jesu  Kristi^  Guds  sons,  blod  renar 
mig  af  alla  synder  —  hvad  säger  du  om  det?  Mig  är 
barmhärtighet  vederfar  en  —  hvad  säger  du  om  det? 

Ovännen  vill  beröfva  mig  tron  på  det,  jag  dock  har 
i  min  hand,  såsom  mitt  arf  och  egendom:  min  Jesu 
blodsförtjänst,  genom  hvilken  alla  mina  synder  äro  ut- 
strukna,  och  jag  fri,  frigjord  och  salig» 

Sådana  ord  hörde  vi  alla  dagar  från  vår  dy  re  faders 
nu  tillslutna  läppar,  så  att  jag  kan  icke  återgifva  allt. 
Jag  vill  blott  ännu  nämna  ett  ögonblick,  som  särskildt 
för  mig  är  oförgätligt.  Måndagen  den  14  Mars,  min 
födelsedag,  lade  vår  far  båda  sina  händer  på  mitt  huf- 
vud  och  uttalade  en  varm  faderlig  välsignelse  öfver  mig. 
O,  hvilken  stund!  Sedan  tillade  han:  »Gud  har  skänkt 
dig  en  så  god  morgon;  gif  nu  honom  din  afton,  ditt 
hela  hjärta!     Gör  det,  gör  det!» 

Därefter  talade  han  blott  helt  kort  och  afbrutet. 
Tisdagen  den  i5:de,  mot  kl.  5  e.  m.,  somnade  han 
tungt  och  sof  oaibrutet  intill  torsdags  f.  m.  den  i7:de 
kl.  II,  då  andedräkten  afstannade,  utan  en  enda  ryck- 
ning eller  rörelse  på  ett  finger.  Min  syster  satt  ensam 
inne  för  ögonblicket;  hon  ropade  på  Honorine  och  mig, 
som  voro  i  rummet  intill;  då  vi  inkommo,  sågo  vi  blott 
ett  lätt  andedrag,  och  allt  var  stilla  —  tyst! 

Vår  dyre  fader  var  icke  mera  hos  oss.  De  kära  och 
kärleksfulla  ögonen,  som  aldrig  tröttnade  att  följa  oss, 

tVad ström.     Ur  minnet  och  dagboken,     II.  3 


34  tTR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

voro  slutna;  de  vänliga  läpparna,  som  aldrig  tröttnade 
att  bedja  för  oss,  voro  t3rstnade.  Huru  tröstlösa  hade 
vi  icke  varit,  om  vi  icke  vetat  att  ännu  lefver  vår  Jesus, 
hvilken  nu  talade  till  oss  genom  ordet  på  ett  alldeles 
särskildt  sätt  —  Och  då  vi  på  begrafningsdagen  knä- 
böjde kring  vår  faders  Idsta  och  instämde  i  vår  broder 
Adolfs  tack  och  lof  för  det  dyn,^  välsignelserika  lånet, 
då  kände  vi  det  så  visst,  att  vår  d)rre  fader  var  icke 
där,  var  icke  åöå^  utan  lefver.  Då  vi  »komma  hem» 
finna  vi  honom  åter! 

Herren  gifve  oss  alla  en  så  salig  död!  Han  verke  i 
våra  hjärtan  en  lefvande  tro  på  Jesus  Kristus  och  be- 
vare oss  i  denna  tro  intill  ändan!  Då  skall  det  ock 
om  oss  en  gång  heta:  t>  Saliga  är  o  de  döda^  sam  i  Her- 
ren dö,  —  så  sant  Jesus  sagt:  Hvilken  som  tror  på 
mig,  han  skall  lefva,  om  han  än  död  blefve;  han  skall 
icke  dö  evinnerligenh 

4.     En  resa  till  Stensnäs, 
och  ett  kyrklig  m5te  därstädes  i86i« 

I  början  af  juni  1861  erhöll  jag  åter  bref  från  Adolf 
Stackelberg  d.  y.,  med  broderlig  begäran  att  jag  måtte 
komma  till  Stensnäs  på  ett  möte  för  kyrkliga  angelä- 
genheter den  i9:de  och  2o:de  augusti,  i  sällskap  med 
Rosenius,  Fjellstedt,  Ahlberg,  Östberg,  Lammers  från 
Norge  m.  fl.  Med  glädje  gafs  mitt  svar,  att  jag,  om  icke 
Gud  sände  något  hinder,  skulle  komma  på  utsatt  dag. 

Från  början  var  det  Rosenii  och  min  afsikt,  att  vi 
skulle  följas  åt  ända  från  Stockholm.  Men  —  den 
io:de  juni  inträffade  den  vördade  doktor  P.  Emanuel- 
sons    bröllop    med    änkefru    Selma  Laurin,  vid  hvilket 


KN    RESA    JILL    STENSNÄS.  35 

tillfälle  G.  B— w  och  jag  voro  marskalkar,  hvarom  redan 
något  är  nämdt  i  föregående  del. 

Dagen  efter  bröllopet  inbjödos  G.  B — w  och  jag  att 
i  början  af  augusti  gästa  de  nygifta  i  Hellestads  präst- 
gård. G.  B — w  kunde  dock  icke  komma  förr  än  den 
17:  de  augusti.  Men  för  min  del  uppgjordes,  att  jag 
på  vägen  till  Stensnäsmötet  skulle  först  besöka  Helle- 
stad  och  stanna  där  en  vecka,  samt  att  Rosenius  och 
jag  sedan  skulle  den  lyide  mötas  i  Norrköping  för  att 
därifrån  gemensamt  fortsätta  till  Stensnäs. 

Under  dagarna  från  den  7:de  till  och  med  den  I5:de 
augusti  befann  jag  mig  därför  i  Hellestads  gästfria  her- 
detjäll  och  rönte  där  mycken  välvilja  af  både  äldre 
och  yngre  inom  familjen,  bland  hvilka  nu  äfven  var 
fru  S.  E — n's  fader,  den  åldrige  lagman  K.  G.  Cassel, 
som  då  en  tid  vistades  i  prostgården.  Dit  kommo 
äfven  på  tillfälliga  besök  andra  släktingar,  vänner  och 
grannar,  såom  grefve  Mörner  på  Stenstorp,  baron  Lager- 
felts  på  Lagerlunda,  Richter's,  fru  Amelie  Hasselberg 
m.  fl.,  så  att  där  var  ganska  lifligt.  Tiden  förflöt  un- 
der arbete,  goda  samtal,  utflykter  i  vagn  samt  båtfärder 
på  ån.  Morgon  och  afton  hölls  bibelläsning  och  bön, 
en  god  kristlig  sed  som  den  tiden  icke  var  vanlig  i 
alla  prästhus. 

Söndagen  den  1 1  :te  augusti  fick  jag  i  Hellestads 
kyrka  höra  en  synnerligen  god  och  evangelisk  predikan 
af  den  åldrige,  men  ännu  så  lifskraftige  prosten  E., 
som  sedermera  äfven  hade  mig  fram  att  vid  flera  till- 
fällen vittna  om  det  gamla,  goda  ordet,  som  »aldrig 
föråldras  men  evigt  är  nytt».  Så  t.  ex.  besökte  vi  den 
i3:de  fattighuset;  den  i4:de  höll  jag  bibelförklaring  i 
Tjällmo  kyrka,  den  I5:de  vid  Nältorp  o.  s.  v.  —  Blott  en 


36  UR    MINNET    OCH    1)A(; BOKEN. 

omständighet  störde  något  litet  den  eljest  allt  fort  gemen- 
samma harmonien  inom  denna  familj;  men  just  denna 
omständighet  skulle  längre  fram  få  betydelsefulla  följder. 

En  vecka  ilar  fort  i  angenämt  sällskap.  Den  i6:de 
måste  jag  säga  farväl  till  mitt  älskliga  värdfolk. 

Jag  reste  den  dagen  åtföljd  af  fröken  Anna  E — n  till 
Norrköping,  där  jag  möttes  af  Rosenius  och  P.  J.  Johans- 
son, i  hvilkas  sällskap  jag  tillbragte  en  mycket  god  afton 
hos  arkitekten  K.  T.  Malm,  Norrköpings  dåvarande 
»Cajus,  hela  församlingen  svärd».  —  Rosenius  höll  bibel- 
förklaring i  hans  hem  och  ledde  det  därefter  följande 
samtalet.     Vi  kände  oss  alla  kraftigt  styrkta  i  anden. 

Den  i7:de  på  morgonen  råkade  vi  vid  ångbåten 
>Transit  II»  broder  G.  B — w,  som  anländt  från  Stock- 
holm och  sedan  reste  ut  till  Hellestad.  R — s,  Lundmark 
och  jag  skulle  däremot  medfölja  ångaren  till  Väster- 
vik. Under  hela  den  färden  hade  vi  förmånen  af  goda, 
lärorika  samtal  med  R — s  (Med  honom  hade  jag  i  själfva 
verket  aldrig  andra  samtal  än  sådana,  under  alla  de 
år  jag  fick  vara  hans  vän.)  På  ångbåten  träffade  vi 
den  därstädes  anställde  maskinisten  Johansson,  hvilken 
denna  gång,  såsom  alltid,  missionerade  bland  fördäcks- 
passagerarna. Bland  dessa  befann  sig  äfven  den  be- 
kante spelmannen  »blinde  Kalle»  från  Stockholm.  — 
Johansson  bad  denne  spela  en  psalm.  Detta  skedde, 
hvilket  gaf  anledning  till  ett  uppträde.  En  läserifient- 
lig  man,  som  ej  ens  tålde  att  höra  en  psalm^  sökte  nu 
tysta  »blinde  Kalle».  Men  flertalet  af  passagerarna 
ställde  sig  på  Johanssons  sida  och  tillsade  psalmhataren 
att  gå  sin  väg,  om  han  ej  ville  höra  på.  Sedan  J.  en 
stund  talat  med  dem,  bådo  de  honom  läsa  något  ur 
bibeln  för  dem. 


EN    RESA    TILL    STENSNÄS.  37 

I  Västervik  bjödos  vi  att  bo  hos  byggmästaren  Jons- 
son. På  aftonen  höll  R.  en  dyrbar  bibelförklaring, 
hvarefter  han  bad  mig  afsluta  med  bön.  Vi  samman- 
träffade där  med  många  varma  och  andefriska  tros- 
syskon, handlande  Fredriksson,  byggmästar  S — n,  bruks- 
patron D.,  m.  fl.  Lifliga  samtal  och  uppmuntrande 
sånger  till  långt  fram  på  aftonen.    Se  Apostl.-g  20:  7. 

Följande  förmiddag  hörde  vi  i  stadens  kyrka  en 
god,  uppbygglig  predikan  af  pastor  primarius  d:r  Falle- 
nius  från  Stockholm.  På  e.  m.  predikade  jag  i  samma 
kyrka.  —  Efter  ännu  ett  par  timmars  god  samvaro  med 
Västerviksbröderna  afreste  R.  och  jag  sent  på  aftonen 
med  en  mycket  liten  ångbåt  till  Gamleby,  där  V:vän- 
nerna  skriftligen  hade  beställt  oss  nattlogis  hos  en  af 
därvarande  bröder,  som  skulle  möta  vid   bryggan. 

Vår  korta  sjöfärd  i  den  sena  aftonstunden  var  obe- 
skrifligt  angenäm.  Visserligen  var  det  ganska  kallt  att 
sitta  på  den  öppna,  odäckade  ångbåten;  men  till  ersätt- 
ning hade  vi  det  härligaste  månsken,  som  lät  de  vackra 
stränderna  framträda  i  egendomligt  skön  belysning.  Ro- 
senius,  med  sitt  för  naturens  skönhet  öppna  sinne,  blef 
däraf  ovanligt  upplifvad,  talade  om  Guds  storhet  i  både 
nådens  och  naturens  värld,  samt  berättade  flera  drag  af 
Guds  underbara  styrelse,  som  han  själf  fatt  upplefva. 
Äfven  jag  föranleddes  häraf  att  meddela  några  af  de  be- 
vis, jag  rönt  af  samma  fadersomsorg.  Så  öfvergingo  vi 
till  att  tala  om  våra  erfarenheter  i  V:vik.  Under  sam- 
talet med  R.  om  allt  hvad  vi  fått  se  och  höra  af  Guds 
andes  verk  på  denna  ort,  flöt  tiden  raskt  undan;  och 
fortare  än  vi  tänkt  var  ångbåten  framme  vid  Gamleby. 

Vid  vår  framkomst  väntade  oss  dock  en  öfverrask- 
ning,  som  först  var  ganska  obehaglig,  men  hvilken  se 


38  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

dan   genom   ett    Guds   under  byttes  i  varmaste  tack- 
sägelse och  fröjd. 

Jag  har  redan  nämnt,  att  våra  vänner  i  Västervik 
hade  skrifvit  till  en  broder  i  Gamleby  —  en  handlande 
där,  som  den  tiden  var  detta  ställes  »värd»  för  resande 
bröder,  —  att  han  skulle  möta  oss  vid  ångbåten  och 
hos  sig  gifva  oss  hem  öfver  natten,  till  dess  vi  på  mån- 
dagen fortsatte  resan  till  Stensnäs.  Men  —  när  vi  nu 
anlände,  fanns  ingen  oss  till  mötes.  Den  ena  passagera- 
ren efter  den  andra  mottogs  af  väntande  anhöriga  eller 
vänner;  slutligen  fanns  ingen  mer  än  vi  kvar  ombord, 
och  ingen  syntes  på  stranden.  Nu  började  vi  undra 
hvad  detta  kunde  betyda;  därtill  kom,  att  vi  hade  för- 
gätit namnet  på  vår  blifvande  värd,  så  att  vi  ej  ens 
kunde  fråga  oss  fram  efter  honom.  Från  ångbåtsbryg- 
gan var  ett  godt  stycke  väg  upp  till  köpingen.  Där 
kände  vi  ingen  människa,  ej  heller  visste  ångbåtens 
kapten  hvar  någon  handlande  »läsare»  bodde;  dessutom 
försäkrade  han  oss,  att  »vid  denna  sena  timme  hade 
alla  i  Gamleby  redan  gått  till  hvila».  Någon  liggplats 
på  ångbåten  fanns  ej  att  tillgå;  men  »om  vi  där  ville 
tillbringa  natten  sittande  på  en  af  träsofforna,  så  vore 
det  oss  tillåtet». 

Detta  var  just  icke  lockande  utsikter,  ty  natten  var 
mera  kylig  än  eljest  plägar  vara  vanligt  vid  denna  tid 
på  året;  och  både  R.  och  jag  voro  blott  försedda  med 
tunna  sommaröfverrockar.  R.  sade  därför:  »Nu  måste 
vi  bedjah  Så  skedde.  Efter  en  fjärdedels  timmes  ytter- 
ligare väntan  beslöto  vi  att  gå  fram. till  G — y  och,  så 
sent  på  natten  det  än  var,  söka  finna  reda  på  någon 
som  ville  öppna  sitt  hus  för  oss.  Inom  kort  fingo  vi 
dock  erfara,  att  vår  bön  blifvit  hörd. 


EN    RESA    TILL    STENSNÄS.  39 

Om  en  stund  fingo  vi  se  två  män,  som  kommo 
gående  från  köpingen.  De  stannade  ett  godt  stycke 
från  bryggan,  men  tycktes  oafvändt  betrakta  ångbåten. 
Efter  någon  väntan  gingo  vi  fram  till  dessa  män  och 
genom  samtal  med  dem  fingo  vi  reda  på  namnet  på 
»församlingens  värd»  i  G — y.  Det  var  en  handlande 
Larsson.  Mannen,  som  föreföll  mycket  tillbakadragen, 
frågade  nu  å  sin  sida  hvad  vi  kunde  vilja  L.  Vid  vårt 
svar  att  vi  voro  resande  främlingar,  som  nyss  kommit 
från  Västervik  och  som  hade  väntat  att  af  herr  L.  blifva 
mottagna  och  härbärgerade,  sporde  oss  mannen  hvad 
vi  hette.  Då  vi  nu  nämnde  våra  namn,  blef  den  förut 
något  kärfve  och  fåordige  mannen  likasom  förvandlad 
och  frågade,  om  vi  vore  »Pietistens»  och  »Budbärarens» 
redaktörer.  På  vårt  jakande  svar  öppnade  han  sina 
armar,  famntog  först  R.  och  sedan  mig,  samt  omtalade 
att  han  just  var  den  efterfrågade  handlanden  Larsson. 
Sedan  sammanknäppte  han  sina  händer  och  begynte 
tacka  och  lofva  Herren. 

Rosenius,  som  genast  förstod  att  detta  lofsägande 
framkallats  genom  någon  särskild  erfarenhet  af  Guds 
ledning,  begärde  nu  en  förklaring.  Vi  fingo  då  veta, 
först  att  brefvet  från  Västervik  icke  framkommit,  och 
sedan  att  Herren  själf  tagit  vår  sak  om  hand  på  ett 
underbart  sätt. 

Handlanden  L.,  som  under  somrarna  med  sin  familj 
bodde  på  ett  landtställe  ett  stycke  utanför  Gamleby 
och  aldrig  om  söndagarna  brukade  vara  inne  i  kö- 
pingen, hade  äfven  den  söndagen  varit  ute  på  landet 
samt  vid  vanlig  tid  gått  till  sängs.  Men  han,  som  eljest 
åtnjöt  en  synnerligen  god  sömn,  hade  denna  afton  icke 
kunnat  sofva,  utan  känt  en  allt  mer  tilltagande  oro  och 


40  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

bestämda  maningar  att  stiga  upp  ur  bädden  samt  genast 
fara  in  till  Gamleby.  Gång  på  gång  hade  han  tillbaka- 
visat dessa  maningar  såsom  dåraktiga  fantasifoster,  men 
de  hade  icke  lämnat  honom  någon  ro.  Slutiigen  hade 
han  föreställt  sig,  att  de  möjligen  kunde  vara  'aningar' 
om  någon  hotande  eldsvåda  eller  kanske  inbrott  af  tjuf- 
var,  eller  något  dylikt.  Allt  nog,  han  hade  till  slut  måst 
stiga  upp,  kläda  sig,  spänna  för  sitt  åkdon  och  fara  in 
till  Gamleby.  När  han  kom  dit,  låg  hela  köpingen  i 
sin  goda  ro,  och  ingen  fara  tycktes  hota  hvarken  hans 
hem  eller  de  öfrigas.  Han  ämnade  då  först  fara  till- 
baka till  landstället  igen,  i  tanke  att  alltsammans  blott 
varit  ett  gyckel  af  hans  fantasi.  Men  då  hade  anden 
så  tydligt  sagt  honom  att  det  icke  varit  någon  lek^  utan 
en  fullt  allvarlig  maning  från  Herren.  När  han  likväl 
icke  visste  hvad  han  nu  skulle  företaga,  hade  han  gått 
ned  till  ångbåtsbryggan,  men  ångbåten  var  ännu  icke  an- 
länd. Han  återvände  då  till  sitt  hem  i  köpingen  och 
gick  där  ånyo  till  sängs,  men  kunde  icke  heller  nu  sofva, 
utan  drefs  att  ännu  en  gång  kläda  sig  och  gå  ned  till 
hamnen,  utan  att  kunna  begripa  hvarför  han  så  skulle 
göra.  Men  nu  blef  det  honom  uppenbart.  Nu  sågo 
också  vi,  med  tack  och  pris  till  Herren,  i  allt  detta  en 
påtaglig  ledning  af  den  allvetande  och  allsmäktige  Guden, 
hvilken  så  i  stort  som  i  smått  sörjer  för  oss  alla.* 

Nu  fingo  vi  hos  L.  både  aftonmåltid  och  nattlogis. 
Följande  morgon  hade  L.  hos  sig  sammankallat  alla  de 

♦  Denna  underbara  händelse  gjorde  på  oss  båda,  och  särskildt  på 
Rosenius,  ett  djupt  och  varaktigt  intryck;  och  R.  plägade  ofta  omtala 
den  i  kretsen  af  vänner  och  bekanta  såsom  ett  prof  på,  huru  Gud 
leder  och  sörjer  för  oss,  äfven  när  det  för  vårt  öga  ser  omöjligt  ut 
att  finna  vägen.  Tilldragelsen  är  ock  omtalad  i  Rosenii  lefnadsteckning, 
första  upplagan  sid.  261,  andra  upplagan  sid.  364. 


EN    RESA    TILL    STENSNÄS.  4 1 

af  honom  kända  trossyskonen  i  G.,  och  Rosenius  höll 
för  dem  en  mer  än  vanligt  kraftig,  trosstärkande  bibel- 
stund.  Därefter  omtalade  handlanden  L.  hvad  han  den 
föregående  aftonen  hade  erfarit;  och  vi  tackade  alla  med 
stor  glädje  Herren  för  sanningen  af  äfven  det  löftet, 
som  står  i  i  Petr.  5:  7. 

Från  Gamleby  foro  vi  med  skjuts  till  Öfverrum. 
Hade  jag  förut  känt  och  älskat  R.  såsom  broder,  lä- 
rare och  vän,  så  har  jag  under  dessa  dagar  äfven  lärt 
känna  honom  såsom  reskamrat.  Det  är  icke  alla  ens 
vänner,  som  kunna  väl  genomgå  det  profvet;  men  R. 
har  varit  det  angenämaste  ressällskap,  man  kan  önska 
sig:  glad,  vänlig  och  öppen  för  allt  skönt,  men  städse 
»samlad»  i  Herren,  och  alltid  färdig  att  af  hvarje  till- 
dragelse gifva  någon  osökt,  god  och  uppbygglig  till- 
lämpning  »till  själens  gagn  och  hjärtats  hugnad». 

Vid  Öfverum  hälsade  vi  Fjellstedt,  som  då  var  bruks- 
predikant vid  Ö.,  samt  välkomnades  hjärtligt  af  honom 
och  hans  familj.  Dottern,  fröken  Maria  F — t,  förde 
oss  upp  på  ett  berg,  från  hvilket  man  hade  en  vid- 
sträckt härlig  utsikt  öfver  hela  den  vackra  nejden. 

Fjellstedt  medföljde  oss  nu  till  Stensnäs,  där  vi  mot- 
•togos  med  öppna  armar  af  den  förut  »yngre»  numera 
»äldre»  grefven  och  hans  anförvandter  samt  af  grefve 
Rudensköld,  baron  Alströmer,  Elmblad,  kyrkoh.  Gustafs- 
son, Östberg,  Lammers  och  många  andra  bröder  som 
anländt  före  oss. 

Äfven  pastor  A.  samt  en  dansk  grundtvigian,  teol. 
kandidat  Kragballe,  som  var  informator  på  Tyllinge 
hos  Rosenmiillers,  hade  förut  infunnit  sig.  Men  dessa 
två  hade  redan  afrest,  af  följande  skäl.  —  Man  hade  sam- 
talat om  den  kyrkliga  ställningen,  och  Kragballe  hade 


42  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

då  yttrat:  »Det  kyrkliga  tillståndet  i  Sverige  är  så 
dåligt,  emedan  folket  läser  bibeln /Sr  mycket,^  Stackel- 
berg,  som  trodde  att  K.  missade  sig,  inföll  vänligt:  »Ni 
menar  helt  visst :  för  litet  I »  »  Nej ,  visst  icke  » ,  återtog  K . ; 
'jag  menar  just  hvad  jag  sade)>.  »Var  så  god  och  för- 
klara er  närmare»  sade  grefve  S.,  nu  vorden  helt  all- 
varsam. »Jo,  jag  menar,  att  folket  icke  skulle  så  mycket 
hängifva  sig  åt  'det  döda  ordet'  (bibeln)  som  icke  mer 
åt  'det  lefvande  ordet'  (dops-  och  nattvardsinstiftelse- 
orden,  Fader  vår  och  den  apostoliska  trosbekännelsen). 
Detta  K.'s  yttrande  hade  gifvit  uppslag  till  en  liflig 
diskussion,  i  hvilken  K.  hade  blifvit  så  grundligt  mot- 
sagd och  öfverbevisad,  att  han  missnöjd  aflägsnat  sig. 
Också  pastor  A.  hade  rest,  af  liknande  orsak.  A.  hade 
under  ett  annat  samtal  yttrat,  att  »de  äro/i  som  blifva 
saliga».  Lammers  hade  då  helt  kort  invändt:  »Nej,  de 
äro  mångas.  Den  liflige  A.  hade  snart  fattat  eld  och 
svarat:  »Hvem  är  den,  som  vågar  motsäga  Herrens 
tydliga  ord»  att  'de  äro  få,  som  vandra  på  den  smala 
vägen'?  Eller  menar  pastor  L.,  att  man  äfven  från  den 
breda  vägen  vandrar  in  i  himmelen?»  Nej,  det  tror 
jag  förvisso  icke»,  återtog  L.;  »ej  heller  vill  och  vågar 
jag  motsäga  Herrens  klara  utsagor.  Men  jag  håller  lika- 
fast  vid  ett  annat  af  skriftens  allra  tydligaste  ord,  näm- 
ligen det,  att  inför  Guds  och  Lammets  tron  står  en  fräl- 
sad  skara  'den  ingen  räkna  kan'.  Bevisar  icke  detta,  att  de 
äro  många  som  varda  saliga,  då  förstår  jag  icke  svenska, 
ej  heller  ett  enda  ord  af  bibeln.»  —  »Men  skriften  kan 
väl  icke  motsäga  sig  själf?»  sade  A.  —  »Nej,  visser- 
ligen icke!  Men  vi  alla  'förstå  endels'  och  kunna  icke 
ännu  fullkomligt  sammanfoga  de  skilda  delarna  af  'hela 
sanningen',  till  hvilken  anden  slutligen  skall  leda  Guds 


EN    RESA    TILL    STENSNÄS.  43 

församling.  Men  så  mycket  inser  jag  redan  nu,  att  vi 
måste  böja  oss  och  i  trons  lydnad  mottaga  alla  Herrens 
utsagor,  äfven  om  de  till  en  tid  synas  oss  skenbart  mot- 
sägande» —  »Kanske»,  sade  nu  A.,  »pastor  L.  hyllar 
apokatastasisXixdXi,  som  vill  påstå  att  skriften  lärer,  det 
alla  till  slut  varda  saliga?»  —  »Nej,  bevare  oss  Gud 
för  den  grofva  villoläran»,  svarade  L.;  »mot  den  strida  så 
många  klara  och  oförtydbara  Guds  ord,  att  man  måste 
blifva  genom  någon  falskhet  förblindad  af  mörkrets  ande 
för  att  våg^  drifva  en  sådan  lära.  J^tn  yttersta  domen 
betyder  den  sista  domen;  och  huru  i  densamma  skall 
tillgå,  har  Herren  allt  för  tydligt  skildrat,  att  jag  skulle 
våga  motsäga  hvad  där  står.»  —  Men  A.,  som  vid 
denna  tid  var  mycket  nervöst  sjuklig,  blef  ändå  icke 
tillfredsställd,  utan  sade  en  stund  därefter  farväl  och 
reste  samt  återkom  icke  mer  denna  gång. 

Mötet  öppnades  på  e.  m.  i  stora  salen  med  en  brin- 
nande bön  af  grefve  Adolf  S — g,  hvarefter  Fjellstedt 
valdes  till  ordförande  och  framställde  de  frågor,  om 
hvika  man  skulle  rådpläga.  Dessa  frågor  voro  af  största 
betydelse  för  kyrkans  och  de  troendes  inbördes  ställning. 
En  del  gällde,  om  man  skulle  stanna  kvar  inom  kyrkan 
eller  icke.  Ty  de  flesta  prästerna  den  tiden  förklarade, 
att  fastän  statens  konventikelplakat  nu  var  upphäfdt,  så 
stode  kyrkans  konventikelplakat,  Augb.  Bek.rs  i4:de  ar- 
tikel, orubbligt  fast,  och  prästerna  skulle  aldrig  gilla 
lekmäns  predikan.  Den  diskussion,  som  nu  och  hela 
den  följande  dagen  ägde  rum,  blef  afgörande  för  de  tolf 
närmaste  åren  ^därefter:  man  skall  stanna  inom  kyrkan. 
—  På  kvällen  höll  Rosenius  aftonbön  öfver  Ps.  46.  Se- 
dan en  lång  promenad  i  den  vackra  parken  utmed  sjön. 

Följande  dag,  den  2o:de,  höll  jag  morgonbönen  och 


44  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

talade  öfver  Es.  12.  Därefter  vidtog  diskussionen,  som 
räckte  både  för-  och  eftermiddagen.  Den  kyrkliga  luften 
var  den  tiden  starkt  > laddad  med  elektricitet  >;  ty  präs- 
ternas stela  formalism  och  hårda  motstånd  mot  de  fria 
andliga  rörelserna  hade  redan  då  äggat  stora  skaror  till 
benägenhet  för  separatism.  Men  Lammers  (som  i  Norge 
fick  göra  en  så  nedslående  erfarenhet  med  sin  friförsam- 
ling) och  i  synnerhet  Rosenius  manade  till  stillhet  och 
trohet  mot  vår  gamla  evan^eltsk-luthersks,  reformations- 
kyrka.  Ty  inom  henne  funnes  dock  ren  evangelisk  be- 
kännelse och  predikan  samt  Herrens  oförfalskade  sakra- 
ment; och  hennes  ordning  vore  god,  om  blott  hennes 
präster  ville  ärligt  tillämpa  den  frihet  för  lekmännen, 
som  nyss  vunnits  gonom  konventikelplakatets  upphäf- 
vande. 

Denna  dag  hölls  ock  på  e.  m.  mellan  kl.  4 — V2  6 
en  gripande  bibelförklaring  af  Fjellstedt  ute  i  parken, 
för  den  stora  folkmassan  som  samlats  hit  från  angrän- 
sande socknar.  Ty  ryktet  om  att  Rosenius,  Fjellstedt, 
Elmblad  och  många  andra  präster  nu  vore  samlade  på 
Stensnäs,  hade  spridt  sig  vida  omkring. 

Följande  dagen,  den  2i:a,  gjordes  först  ett  kort  be- 
sök vid  Gräfsäter.  Sedan  foro  vi  till  Öfverum,  där  Fjell- 
stedt i  den  lilla  brukskyrkan  utdelade  Herrens  heliga 
nattvard  åt  ett  trettiotal  trossyskon.  »Saliga  stunder, 
som  Herren  oss  ger!»  —  På  e.  m.  af  reste  Rosenius  och 
Elmblad  till  Stockholm.  Jag  ombads  att  kvarstanna 
på  Stensnäs  ännu  några  dagar,  innan  jag  skulle  resa  till 
Kalmar,  dit  jag  var  inbjuden  af  Cecilia  Fryxell  att 
gästa  hos  henne  en  vecka  på  det  minnesrika  Rostad. 


Elsa  Borg  och  hennes  mänga  hem. 


Den  första  gång  jag  sammanträffade  med  fröken 
Elsa  Borg  var  på  en  middag  hos  myntmästaren  Tham's 
en  dag  i  början  af  juni  1860,  då  äfven  Rosenius  och 
flera  andra  vänner  voro  inbjudna.  Elsa  B.  hade  blifvit 
fördröjd  genom  ett  besök,  så  att  hon  kom  sist  af  alla 
gästerna,  hvilka  redan  en  stund  hade  väntat  på  henne. 
Jag  var  ganska  nyfiken  att  lära  känna  systern  till  min 
gamle  vän  Denis  Borg. 

Vårfrisk  och  »glad  som  en  lärka*  inträdde  slutligen 
i  rummet  en,  oaktadt  sina  34  år,  ännu  helt  ungdom- 
lig kvinna  med  ett  synnerligen  sympatiskt  och  för- 
troendeväckande  utseende. 

Hon  mottogs  af  värdinnan  fryntligt  med  de  orden: 
»Du  kommer  visst  att  lefva  längst  af  oss  alla;  man 
plägar  säga  så  om  den,  som  blir  sist  vid  bordet.»  »Det 
tror  jag  just  icke»,  blef  E.  B.'s  svar;  »men  om  Gud 
så  vill,  så  ske  hans  viljal  Jag  önskar  då  blott,  att  jag 
måtte  kunna  lefva  till  hans  namns  ära  och  att  icke  ha 
lefvat  förgäfves.» 

När  jag   sedan    blef   föreställd    för  henne,  utropade 


46  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

o 

hon  helt  gladt:  »Ah,  är  detta  B.  W.  om  hvilken  Denis 
så  mången  gång  talat!  Då  äro  vi  ju  nästan  som  gamla 
bekanta».    Detta  blef  uppslaget  till  en  5o:årig  vänskap. 

Den  då  hälft  på  skämt  uttalade  spådomen  gick  lik- 
väl i  riktig  fullbordan.  Elsa  Borg  blef  verkligen  kallad 
att  öfverlefva  de  flesta  af  sin  ungdoms  vänner.  Af  alla 
dem  som  den  nämnda  dagen  voro  bjudna  tillsammans 
hos  Thams,  återstå  nu  endast  hon  och  jag  bland  de 
lefvandes  antal.  Och  hennes  då  yttrade  önskan  —  att 
icke  nödgas  lefva  förgäfves,  utan  till  Guds  ära  —  har 
också  gått  i  uppfyllelse.  Hon  har  fatt  verka  Guds 
verk,  medan  dagen  varat,  till  sin  Herres  ära. 

Men  »hvad  stort  sker,  sker  tyst»  —  är  en  sats, 
som  man  med  större  skäl  än  vanligt  kan  tillämpa  på 
den  verksamhet,  som  Elsa  Borg  i  många  år  utöfvat 
uppe  bland  ^Hvita  bergen»   på  söder  i  Stockholm. 

Främlingen  —  som  på  afstånd  skådar  Södermalms 
terrassformiga  höjder  och  njuter  af  dess  yttre  skönhet, 
en  vacker  sommardag  eller  ock  en  afton  då  de  otaliga 
ljuslågorna  afspeglas  i  vattnet  nedanför,  —  kan  svårligen 
föreställa  sig  all  den  nöd  och  allt  det  elände,  som  döl- 
jer sig  där  bakom,  de  laster  som  frodas  i  de  trånga 
kyffena,  den  fattigdom  som  skriar  i  de  öfverbefolkade 
husen. 

Här  var  det  som  Elsa  Borg  för  30  år  sedan*  bör- 
jade sin  välsignelsebringande  verksamhet  för  att  sprida 
evangelii  ljusstrålar  i  mörkret.  I  tysthet  har  hon  verkat 
där  uppe  under  dessa  år,  och  det  är  först  på  senaste 
årtiondet  som  den  stora  allmänheten  fått  klar  känne- 
dom om  de  rika  frukter,  dem  en  kristen  kvinnas  energi 
och  kärlek  kunnat  åstadkomma. 

*  Fröken  Elsa  Borg,  född   1826,  ar  f.  n.  81   är  gammal. 


ELSA    BORG    OCH    HENNES    SKYDDSLINGAR.  47 

Då  hennes  verksamhet  för  icke  så  lång  tid  tillbaka 
skildrats  så  väl  i  kalendrar  som  i  de  dagliga  tidnin- 
garna, inskränker  jag  mig  här  till  att  endast  med  några 
få  ord  beröra  den  mission,  som  Elsa  Borg  utfört  bland 
fattigdomen  och  eländet  på  Söder. 

Efter  mönstret  af  den  i  London  1857  började  bibel- 
kvinnoverksamheten  lades  1876  grunden  till  arbetet  bland 
»Hvita  bergen»  af  en  förening,  hvars  ledning  anförtrod- 
des åt  Elsa  Borg.  Tillgångarna  utgjorde  då  —  sex  (6) 
kronor.  Men  snart  tillströmmade  gåfvor,  och  inom  kort 
var  verksamheten  i  full  gång.  Början  gjordes  med  grun- 
dandet af  ett  s.  k.  bibelkvinnohem, 

Bibelkvinnohemmets  förnämsta  uppgift  är  att  utbilda 
kvinnor  för  de  fattigas  och  sjukas  vård  samt  för  spri- 
dande af  bibelordet.  Kursen  för  utbildandet  af  en  bibel- 
kvinna räcker  från  höst  till  vår.  Många  af  dem  ha  fatt 
sin  verksamhetskrets  förlagd  utom  hufvudstaden,  ja  ända 
bort  till  Lappland,  Fyen  och  Estland.  Deras  arbete 
är  ofta  mycket  svårt,  men  krönes  ock  ofta  med  rik  väl- 
signelse. 

Ej  mindre  än  bibelkvinnohemmet  har  skyddshemmet 
utöfvat  sin  kärleksverksamhet.  Det  bottenlösa  elände, 
i  hvilket  de  s.  k.  »fallna  kvinnorna»  befinna  sig,  ledde 
E.  B.'s  tanke  till  att  söka  göra  något  för  dem. 

Oftast  har  man  ansett,  att  de  djupast  fallna  kvinnorna 
omöjligt  kunna  upprättas;  men  bl.  a.  har  skyddshem- 
met å  »Hvita  bergen»  bevisat  motsatsen.  Många  ex- 
empel härpå  skulle  kunna  berättas;  särskildt  må  näm- 
nas ett^  då  en  bland  de  i  laster  mest  sjunkna  kvinnor, 
efter  upprepade  bättringsförsök  och  återfall  i  synden, 
slutligen  blef  räddad  samt  under  åratal  bevisade  sig 
som    en  allvarligt  kristen  kvinna  och  en  trogen  tjäna- 


48  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

rinna,  vid  hvilkens  dödsbädd  hennes  sörjande  husbonde- 
folk betygade,  att  hon  aldrig  gjort  dem  ett  ögonblicks 
sorg.  Några  af  dem,  som  varit  på  skyddshemmet,  ha 
sedan  gift  sig,  och  man  har  haft  endast  goda  under- 
rättelser om  dem. 

Åsynen  af  alla  de  små  vanvårdade  barn,  som  kommo 
i  bibelkvinnornas  väg,  ledde  tanken  till  upprättandet  af 
ett  barnhem.  Det  först  grundade  blef  snart  för  trångt, 
och  så  inrättades  småningom  fyra  nya.  Här  uppfostras 
nu  dessa  små,  som  förut  ej  vetat  af  något  annat  än 
odygd  och  elände,  till  dugliga  och  fromma  människor. 

När  man  ser  alla  dessa  barn,  och  när  man  då  sedan 
far  höra  något  af  deras  biografier,  när  ens  öga  fröjdas 
vid  åsynen  af  de  glada,  friska  ansiktena,  den  frimo- 
diga uppsynen,  de  snygga  kläderna,  och  man  så  tän- 
ker på,  hurudana  de  voro  vid  sin  hitkomst:  smutsiga, 
såriga,  fulla  med  ohyra,  ofta  slöa  som  djur  —  då  kan 
man  icke  annat  än  utropa  —  likasom  en  af  skydds- 
hemmets kvinnor,  hvilken  efter  lång  kamp  slutligen  kände 
sig  befriad  från  dryckenskapens  förnedring:  i^Otn  något 
är  välgörenhet^  så  är  det  väl  detta  h 

Om  jag  slutligen  erinrar,  att  fröken  Borg  börjat  en 
svensk  kvinnomission  i  Nordafrika,  samt  äfven  om- 
nämner sjukhemmet  här  i  Stockholm,  hvilket  under  bör- 
jan af  åttiotalet  erbjöd  vård  åt  grannskapets  fattiga  be- 
folkning, men  som  sedermera  ansetts  böra  utbytas  mot 
en  verksamhet,  närmare  sammanhängande  med  bibel- 
kvinnohemmet,  så  har  jag  kastat  en  kort  öfverblick  öfver 
den  verksamhet,  åt  hvilken  Elsa  Borg  ägnat  sitt  lif. 

Att  i  så  djupt  mörker  sprida  ljus,  att  med  inkoms- 
ter, som  nästan  uteslutande  utgöras  af  frivilliga  gåfvor, 
år  efter  år  leda  en  verksamhet,  hvilkens  årliga  utgifter 


ELSA    BORG    OCH    HENNES    SKYDDSLINGAR.  49 

ofta  uppgått  till  öfver  30,000  kronor,  och  som  med  hvart 
år  tager  en  allt  större  utveckling,  —  sådant  är  icke 
»ett  fåfängligt  människoverk».  Nej,  Herrens  nåd  och 
kraft  är  det,  som  allt  hitintills  uppehållit  detta  verk 
och  förvisso  allt  fortfarande  skall  så  göra,  så  länge 
verket  täckes  honom.  Därför  är  Elsa  Borg  full  af  nit- 
älskan, att  man  må  »gifva  Herren  allena  all  äran»  för 
hela  denna  verksamhet.  Vi  vilja  ock  af  hjärtat  så  göra, 
men  kunna  å  andra  sidan  icke  fördölja,  att  Herren  icke 
plägar  bruka  »hvem  som  helst»  till  en  sådan  verksam- 
het. Om  arbetet  därvid  kräfver  en  energi  och  hängif- 
venhet,  en  trons  ihållande  bön  och  en  kärlek,  sådan 
som  icke  många  äga,  då  måste  hvarje  tänkande  kristen 
med  tacksamhet  blicka  upp  till  Elsa  Borg  och  den  kär- 
leksverksamhet, hon  hittills  utöfvat,  och  med  hvilken  — 
så  bedja  och  hoppas  många  —  det  ännu  länge  må  för- 
unnas henne  att  kunna  fortfara. 


Wadstr om ,  Ur  mtnnrt  o.  dagbokgn.     II. 


Oömdt  är  icke  glömdt. 

I.     När  Rosenlus  ansås:s  vara  »hbgfärdig.T^ 

På  ett  ställe  i  föregående  delen  omnämnde  jag,  att  bland 
annat  som  Rosenius  stundom  beskylldes  för,  var  äfven  det 
att  han  vore  högfärdig.  Och  man  sökte  och  tyckte  sig 
finna  flera  »bevis»   därpå.     Se  här  <?//  af  dessa. 

Pingsthelgen  1856  tillbragte  Rosenius  på  Riseberga  i  Närke, 
där  han  var  gäst  hos  brukspatron  Hedengren.  (Få  äro  väl 
de  för  Guds  rikes  angelägenheter  intresserade  i  vårt  land, 
hvilka  icke  ofta  hört  omtalas  den  i  så  många  hänseenden 
framstående  ädlingen  Olof  Hedengren.) 

Till  Riseberga  voro  då  inbjudna  en  hel  del  »honoratio- 
res»  från  Örebro  och  de  närmare  herresätena,  såsom  gref- 
ven  och  grefvinnan  Kalling,  brukspatronerna  Drugge  och 
Geijerstam,  den  musikaliska  fru  Dahlgren  från  Örebro  m.  fl. 
Rosenius  höll  båda  pingstdagseftermiddagarna  bibelförkla- 
ringar, till  hvilka  ock  allmoge  från  de  kringliggande  sock- 
narna i  stora  skaror  hade  infunnit  sig.  Det  Herrens  bud- 
skap, som  R.  då  fick  frambära,  gjorde  djupt  intryck  på 
åhörarna,  verkande  till  väckelse  hos  många  samt  till  frid 
och  trosfrimodighet  hos  andra.  Särskildt  var  annandagens 
bibelstund  buren  af  oförgätligt  gripande  andekraft. 

När  R.  efter  denna  predikan  .hade  dragit  sig  undan  på 
sitt  rum  för  att  något  litet  få  hvila  ut,  begärde  ett  par  af 
ortens  mera  framstående  bönder,  allvarliga  troende  män, 
att  fa  ett  enskildt  samtal  med  R.  om  själsangelägenheter. 
Ehuru  trött,  ville  dock  R.,  såsom  vanligt,  icke  afslå  en 
sådan    begäran.     Bönderna    fingo    komma    in    till   honom. 


»GÖMDT    ÄR    ICKE    GLÖMDT»  5 1 

En  af  dem,  en  stor  kraftig  man,  förde  ordet;  mellan  denne 
och  Rosenius  uppstod  nu  följande  samtal: 

Bonden:  >Jag  ville  på  mina  egna  och  de  andra  kristna 
vännemas  vägnar  få  säga  magister  R.  tack  för  i  afton. 
Han  har  predikat  ett  rent  och  rätt  deladt  Guds  ord.  Gud 
vare  tackad  därför  1  Men  —  mitt  samvete  nödgar  mig  att 
säga  honom  något  om  synden  ...» 

R. :  »Jag  kan  nog  tänka  mig  det  I  Apostlen  talar  i  Ebr, 
12:  om  'synden  som  alltid  låder  vid  oss  och  gör  oss  tröga'. 
Det  är  därför  nödvändigt  att  alltid  bekänna  synderna  och 
få  dem  förlåtna^  samt  därigenom  undfå  kraft  mot  dem.  — 
Men  hvilken  synd  är  det  egentligen,  som  min  vän  ville 
tala  om?» 

B.:  »Jo,  det  är  allt  svårt,  ja  alldeles  för  svårt  med  den 
myckna  högfärden  ...» 

R.:  »Jaså,  är  det  högfärden,  som  min  vän  lider  af?  Ja, 
det  är  en  af  de  allra  djupaste  och  mest  fördolda  synderna 
i  människohjärtat.  Det  är  icke  många,  som  fått  rätt  syn 
på  sin  högfärd;  men  de,  som  det  gjort,  förskräckas  dess 
mer.  Jag  förstår,  att  min  vän  nog  ofta  bäfvar  för  det  ordet 
hos  Petrus:  »Gud  står  emot  de  högfärdiga!» 

B.:  »Åh  nej,  det  är  icke  om  min  högfärd  jag  nu  ville 
tala,  utan  om  magisterns.» 

R.:  »Om  min?l  Ja,  nog  känner  jag  tyvärr,  att  i  mitt 
hjärta  finnes  mycket  af  det  eländet.  Men  jag  kan  icke 
förstå,  huru  jag  kunnat  gifva  eder,  mina  bröder,  något  till- 
fälle att  hos  mig  märka  den  synden.» 

B.:  »Jo,  det  är  väl  icke  svårt  att  se;  det  kan  hvar  och 
en  strax  finna:  han  är  ju  hvit  i  brickan  (bröstet),  och  går 
med  galoscher  om  hvardagama!'»*) 

Rosenius  studsade.  För  ett  ögonblick  frestades  han  att 
le.     Men   när  han  såg  mannens  allvarliga  ansikte  och  ögo- 

*)  Såsom  förklaring  på  dessa  ord  må  nämnas,  att  närkesbönderna 
den  tiden  allmänt  gingo  med  höga  västar,  knäppta  ända  upp  till  halsen. 
Endast  några  yngre,  som  ville  »snobba»,  hade  då  börjat  efterhärma 
stadsborna  i  att  begagna  urringade  västar;  sådant  ogillades  skarpt  af 
alla  äldre,  både  män  och  kvinnor,  såsom  bevis  på  sinnets  högfärd  och 
fåfänglighet  —  lika.så  braket  af  galoscher,  annat  än  till  högtidsdräkt 
om  söndagarna,  eller  vid  bröllop,  begrafningar  o.  d. 


$2  XTR   MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

nens  bedröfvade  uttryck,  insåg  R:s  genast  att  han  här  icke 
hade  att  göra  med  en  kritiklysten  öfversittare,  utan  med 
ett  bekymradt  samvete.  Därför  vände  han  sig  allvarligt 
och  vänligt  till  männen  och  förklarade,  huru  det  som  bland 
dem  och  deras  ståndsbröder  ansågs  för  »fåfänga  och  hög- 
färd», nämligen  att  begagna  öppen  väst  och  galoscher  om 
hvardagama,  det  var  inom  andra  samhällsklasser  en  all- 
mänt vedertagen  sed,  som  R.  hvarken  kunde  eller  borde 
bryta. 

Småningom  ljusnade  det  för  de  ärliga,  gudfruktiga  män- 
nens begrepp,  så  att  slutligen  'talmannen'  sade:  »Kanske 
magistern  icke  hade  fått  komma  in  i  patrons  förmak  med 
fina  mattorna,  om  han  haft  becksömsstöflar  såsom  vi!»  De 
hade  förut  yttrat  sin  stora  glädje  att  se  många  främmande 
herremän  och  fruntimmer,  som  i  dag  uti  patrons  fina  för- 
mak och  sal  hade  /dtl  höra  evangelium  för  sig  förkunnadt. 
Och  när  de  nu  betänkte,  att  detta  kanske  icke  alls  hade 
fått  ske,  om  ej  R:s  »hade  haft  galoscher»,  så  räckte  de 
R.  handen  med  hjärtlig  ursäkt  och  gingo  sin  väg  lika  glada 
och  tillfreds  som  de  hade  kommit  bedröfvade. 

Men  om  Rosenii  »högfärd»  talades  sedan  icke  mer  på 
den  trakten. 

2«     Två  olika  slags  skvaller. 

»Skvaller»  är  ett  afskyvärdt  ord  och  ett  ännu  afsky vär- 
dare sakförhållande,  sådant  det  vanligen  och  af  de  flesta 
öfvas.  Huru  mycket  ondt  har  det  icke  åstadkommit  — 
stört  friden,  brutit  vänskapsband,  undergräft  aktning  och 
förtroende,  ja,  förgiftat  många  själar  så,  att  de  tagit  skada 
för  både  sitt  timliga  och  eviga  lif. 

Särskildt  vidrig  är  den  form  af  skvaller,  som  yttrar  sig 
i  förrådandet  af  hvad  en  vän  yttrat  till  en  annan  under 
förlitande  på  dennes  redlighet  och  tystlåtenhet.  B.  anser 
t.  ex.  A.  för  sin  pålitlige  vän,  till  hvilken  han  menar  sig 
kunna  i  djupaste  förtroende  uttala  en  tanke  om  C,  den 
han  eljest  icke  sagt  till  någon  annan.  A.  förråder  dock 
sedan    till    C.    eller    andra    detta  B.'s   yttrande,  och  stiftar 


»GÖMDT    ÄR    ICKE   GLÖMDT.»  53 

därigenom  köld,  ja  kanske  fiendskap  mellan  B.  och  C.  Så- 
dant är  att  handla  illa,  mycket  illa. 

Men  det  gifves  ett  annat  slag  af  skvaller  fullkomligt  mot- 
satt det  nu  skildrade,  och  som  vore  förtjänt  af  att  öfvas 
långt  flitigare  än  hvad  nu  vanligen  sker.  För  att  gifva  ett 
begrepp  om  hur  detta  tillgår,  må  här  omtalas  en  händelse, 
som  jag  själf  bevittnat.  Initialerna  äro  förändrade,  men  till- 
dragelsen är  noggrant  skildrad. 

Grosshandlaren  X.  och  boktryckaren  Y.  hade  sedan  någon 
tid  varit  ovänner,  och  deras  ovänskap  hade  gått  så  långt 
att  de  icke  mer  hälsade  på  hvarandra.  Detta  förhållande 
hade  länge  smärtat  pastor  Z.  som  var  bekant  med  dem  och 
värderade  dem  båda.  —  En  dag  sammanträffade  han  på  en 
bjudning  med  herr  X.,  som  efter  någon  stunds  samtal  började 
gifva  luft  åt  sitt  missnöje  med  Y.  »Men  har  du>,  invände 
pastorn,  »endast  fel  att  påpeka  hos  honom?  Har  han  då 
inga  goda  sidor?»  —  »Åhjo  visserligen»,  blef  svaret,  »det 
har  han  nog;  han  är  redbar,  pålitlig  och  uppriktig,  fastän 
han  är  envis  och  oresonlig,  när  han  får  en  idé  i  sitt  huf- 
vud.» 

Följande  dag  mötte  pastor  Z.  på  gatan  herr  Y. ;  de  stan- 
nade några  ögonblick  och  samtalade.  »Jag  kan  hälsa  dig 
från  X.»,  sade  pastorn;  »jag  träffade  honom  i  går  och  vi 
samtalade  bland  annat  om  dig.»  »Nå,  då  fick  du  väl  höra 
sköna  saker;  han  målade  väl  mig  så  svart  som  en  sötare?» 
sade  Y.  »Nej,  visst  icke»,  blef  svaret;  »han  var  väl  miss- 
nöjd med  dig  för  en  sak,  men  han  sade  också  att  du  hade 
många  goda  sidor;  han  kallade  dig  redbar,  pålitlig  och  upp- 
riktig.» »Sade  han  verkligen  detta?  inföll  nu  herr  Y.,  syn- 
barligen både  öfverraskad  och  belåten.  Vid  pastorns  be- 
stämda försäkran,  tillade  han:  »Nå  ja,  X.  är  för  de  mesta 
en  bra  människa,  vänlig,  hjälpsam -och  trofast.  Skada  blott, 
att  han  icke  låter  säga  sig,  när  han  har  orätt».  Pastor  Z. 
sade  nu  farväl  och  gick  vidare. 

Ett  par  timmar  därefter  träffade  han  ånyo  grossh.  X.  »Nu 
måste  jag  skvallra  litet»,  tänkte  vår  pastor  och  yttrade  alltså 
till  sin  vän:  »Jag  kan  hälsa  dig  från  Y. ;  jag  mötte  honom 
nyss  ute,  och  vi  kommo  att  samtala  om  dig».      »Nå,  då  lär 


54  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

han  icke  hafva  sparat  mig»,  sade  X.  »Tvärtom»,  yttrade 
pastorn,  »han  sade,  att  du  var  både  vänlig,  hjälpsam  och 
trofast.»  »Åh,  verkligen,  det  hade  jag  icke  väntat;  jag  trodde, 
att  han  var  min  riktige  fiende,  som  icke  ville  finna  annat 
än  fel  hos  mig». 

Ett  par  dagar  därefter  möttes  grosshandlare  X.  och  bok- 
tryckare Y.  på  samma  trottoar.  En  vecka  förut  skulle  de  ha 
gått  förbi  utan  att  låtsa  se  hvarandra.  X.  skulle  ha  tittat 
in  i  ett  butiksfönster,  och  Y.  åt  motsatt  håll  för  att  slippa 
hälsa  på  sin  antagonist.  Men  idag  stannade  de  båda  och 
hälsade  höfligt,  om  än  något  förläget;  ja,  herr  X.  började 
t.  o.  m.  ett  samtal,  hvilket  nu,  då  den  värsta  isen  kring 
bådas  hjärtan  var  smält,  ledde  till  ömsesidiga  förklaringar 
och  erkännanden  samt  slöts  därmed  att  herr  X.  bad  Y.  snart 
hälsa  på  sig.     Efter  den  dagen  blefvo  de  åter  vänner. 

Sådan  verkan  hade  den  gången  ett  skvaller.  Men  så  in- 
nehöll ock  det  skvallret  både  sanning  och  kärlek  samt  var  så- 
lunda alldeles  motsatsen  till  hvad  det  vanligen  plägar  vara. 
Jag  skulle  varit  glad,  om  jag  haft  många  sådana  »skvaller- 
historier»  att  förtälja. 


Ett  oförgätligt  minne. 

Konuns:  Oscar  och  dalkarlarne. 

För  åtskilliga  år  sedan  var  jag  en  dag  på  middag  hos  min 
ungdomsvän,  generalkonsul  C.  O.  Berg,  gift  med  den  värde- 
rade skaldinnan  Lina  Sandell  (L.  S.). 

Berg  bodde  redan  den  tiden  i  huset  n:o  25  Malmskillnads- 
gatan,  där  han  och  hans  älskliga  maka  ofta  sågo  vänner  sam- 
lade i  det  trefna  hemmet.  Denna  gång  utgjordes  de  öfriga 
gästerna  af  generaldirektör  W.,  majorerna  M.  och  P.  m.  fl. 
jämte  våra  fruar  och  några  andra  damer. 

C.  O.  Berg  var  en  angenäm  värd.  Han  ledde  samtalet  i 
god  riktning,  och  hvad  han  själf  berättade  var  oftast  under- 
hållande. Af  naturen  humoristiskt  anlagd  lät  han  dock  Guds 
ande  »styra  sina  läppar» ;  därför  voro  hans  ord  nu  alltid  af 
intresse,  ofta  uppbyggliga.  De  likasinnade  gästerna  yttrade 
sig  i  samma  anda,  så  att  jag  med  sanning  kan  säga,  att  bord- 


56  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

samtalet  blef  sådant,  som  aposteln  i  Kol.  4:  6  uppmanar  till : 
>ljufligt  och  kryddadt  med  salt». 

Efter  middagen  bjödos  vi  på  vacker  sång  och  musik,  du- 
etter för  violin  och  piano,  af  tvänne  unga  systrar  från  Fin- 
land. Omkr.  kl.  7  höll  prosten  B.  en  mycket  god  bibelför- 
klaring.    Sedan  fortsattes  samtalet  från  middagen. 

Flera  lärorika  och  intressefulla  skildringar  ur  lifvet  fick  jag 
denna  eftermiddag  höra,  Den,  som  slog  mest  an  på  oss  alla, 
var  Bergs  berättelse  om  en  audiens,  som  han  tillsammans 
med  ett  par  dalgubbar  någon  tid  förut  hade  haft  hos  konung 
Oscar  och  drottning  Sofia.  Skildringen  af  detta  företräde  hos 
deras  majestäter  gjordes  så  förträffligt,  att  den  aldrig  skall 
gå  ur  mitt  minne. 

Jag  bad  därför  Berg  att  fa  återgifva  berättelsen  i  min  kalen- 
der. Ti  Nu  kan  du  icke  få  den»,  blef  Bergs  svar;  »ty,  som 
du  lätt  förstår,  vill  jag  först  intaga  den  i  min  egen  tidning, 
och  därefter  har  jag  lofvat  den  åt  H:g.  Men  jag  skall,  sedan 
H.  haft  den,  mycket  gärna  lämna  manuskriptet  åt  dig  så  att 
du,  ifall  du  lefver  och  så  önskar,  om  några  år  kan  införa 
den  i  din  'Frideborg'.  Som  sagdt,  inom  några  månader  skall  du 
ha  berättelsen  i  dina  händer.  Gör  sedan  med  den, h vad  du  vill!» 

Detta  löfte  uppfylldes,  —  såsom  B.  under  årens  lopp  höll 
alla  mig  gifna  löften.  Och  ehuru  denna  berättelse  redan  för 
flera  år  tillbaka  blifvit  offentliggjord,  så  blir  den  numera  säker- 
ligen en  nyhet  för  flertalet  af  mina  yngre  läsare.  Likaså 
skall  den  förvisso  med  både  nöje  och  gagn  åter  läsas  af  dem, 
som  någon  gång  förr  fått  del  af  densamma.  För  många  skall 
den  nog  blifva,  hvad  själfva  händelsen  alltid  förblef  för  de 
dalamän,  som  då  fingo  vara  med  hos  konungen :  ett  oförgätligt 
minne  för  lifvet. 

Jag  anför  berättelsen  med  Bergs  egna  ord: 

En  dag,  då  jag  nyss  hade  stigit  upp  från  frukostbordet 
och  var  sysselsatt  med  att  genomögna  morgontidningen,  hör- 
des en  häftig  ringning  från  tamburklockan. 

En  tjänarinna  gick  ut  och  öppnade.  Utanför  dörren  stodo 
tvänne  dalkarlar,  klädda  i  sina  varma  skinnpälsar. 

»Bor  inte  våran  riksdagsman  här?»  frågade  den  ene.  — 
»Jo,  det  gör  han»,  sade  jungfrun. 


ETT    OFÖRGÄTLIGT    MINNE.      *  57 

»Kan  vi  fa  tala  ve'an?»  —  »Ä  ja,  det  kan  jag  väl  tro; 
stig  in,  så  ska'  jag  gå  in  och  fråga.» 

Jag  gick  ut  i  salen  till  gubbarna. 

»Ä'  du  våran  riksdagsman,  du?»  sporde  dalamännen,  i  det 
de  räckte  fram  händerna  till  hälsning. 

»Jo,  så  lärer  det  väl  stå  till;  —  hvad  kunnen  I  vilja  för 
godt,  mina  vänner?» 

»Vi  vill  fall,  att  du  ska'  följa  oss  te'  kungen»,  svarade  Gun- 
nars Per  Olsson,  som  för  tillfallet  egentligen  förde  ordet. 

»Till  kungen?  Det  var  nog.  Hvad  kunnen  I  vilja  kungen  då?» 

»Jo,  vi  ska'  be'n  te'  ge  oss  en  gudfruktig  präst,  må  du  veta. » 
Därvid  tog  han  fram  ur  sin  skinnväska,  den  han  hade  hän- 
gande öfver  axeln,  ett  något  nedsuddadt  protokoll  jämte  en 
lika  illa  medfaren  böneskrift  till  konungen. 

Det  framgick  af  de  båda  dokumenten,  att  där  hade  varit 
präst  val  i  det  lilla  regala  pastoratet,  och  att  en  präst,  som  en 
del  af  församlingen  icke  kunde  gilla,  hade  fått  de  flesta  rös- 
terna, under  det  en  annan,  som  visat  sig  med  nit  och  allvar 
vilja  utrota  lönnkrogen  och  annan  orättrådighet  i  församlingen, 
fått  mindretalet. 

Riksdagsmannen  skakade  vid  genomläsningen  af  valproto- 
kollet betänksamt  på  hufvudet  och  mente,  att  det  vore  föga 
lönt  att  gå  till  kungen  i  denna  sak,  då  deras  kandidat  ej  fått 
mer  än  en  tredjedel  af  de  afgifna  rösterna. 

»Så  kan  du  fall  ticka»,  inföll  nu  Gunnar,  »men  vi  'oppas 
på  'ärran,  vi,  och  'an  vill  inte  att  vi  ska'  få  en  supare  till 
präst,  utan  en  som  lär  oss  Guds  väg  rätt.  Det  är  då  fall 
som  så,  må  du  vätta,  att  den  som  fått  de  flesta  rösterna  ha' 
sutti'  å  supi'  med  böndren  på  gästgifvagåla,  och  därför  ticka 
de  om'an,  men  ingen  allvarlig  kristen  'ar  rösta  på  a'n,  inte. » 

»Nå  ja,  jag  far  väl  följa  med  er  upp  till  kungen»,  svarade 
riksdagsmannen,  tog  på  sig  fracken  och  ytterrocken  och  led- 
sagade de  båda  hederliga  dannemännen  i  den  tidiga  vinter- 
förmiddagen upp  till  slottet.  Lyckligtvis  var  det  just  en  tisdag, 
konungens  mottagningsdag,  då  man  kunde  vara  viss  på  att  få 
audiens. 

Uppkomna  i  västra  slottshvalfvets  stora  trappa,  som  leder 
upp    till   konungens  våning,  stannade  Gunnars  och  lät  sina 


58  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

Ögon  fara  omkring  åt  alla  sidor.  Därpå  utropade  han:  »'Ör 
du,  Bog  Anders,  du,  tror  du  det  kan  vara  stort  'ärligare  i 
himlom?» 

»Hocken  kan  vätta,  men  nog  ä'  det  här  storartadt,  dä'  ä' 
då  fall  visst  och  sant,  det»,  svarade  Bog  Anders  och  stod  en 
stund  alldeles  häpen  öfver  den  ståtliga  trappuppgången. 

Uppkomna  i  förrummet  blefvo  de  ytterligare  förvånade  öfver 
de  fyra  uniformsklädda  ordonnanserna,  som  sutto  där,  och  öfver 
de  silfvergalonerade  lakejerna,  hvilka  togo  emot  de  audienssö- 
kandes ytterplagg.  Dessa  senare  mätte  med  ögonen  de  båda 
dalgubbarna  från  hufvud  till  fot  och  voro  synbarligen  tvek- 
samma, om  de  skulle  släppa  in  dessa  i  skinnpälsar  klädda 
»masar»  bland  de  guldsmidda,  ordensprydda  herrar,  som  kom- 
mit för  att  uppvakta  hans  majestät  och  nu  gingo  af  och  an  i 
den  stora  väntsalen. 

Riksdagsfullmäktigen  hjälpte  dem  dock  ur  förlägenheten,  i 
det  han  kort  och  godt  tillkännagaf,  att  de  tre  utgjorde  en 
deputation  till  konungen.  Därvid  slogos  dörrarna  upp  till 
biljardsalen,  hvilken  skyndsamt  passerades  och  därpå  trädde 
man  in  i  den  vackra  väntsalen.  Dalamännens  häpnad  och 
förundran  låter  sig  ej  beskrifva.  De  vågade  knappt  sätta  ned 
sina  fötter  på  det  bonade  golfvet,  som  var  halt  och  spegelblankt 
som  is.  Att  sätta  sig  på  de  med  gult  siden  öfverklädda  stolarna 
var  heller  icke  tänkbart.  De  stodo  därför  innanför  dörren 
helt  förlägna  och  stirrade  på  kristallkronorna,  de  stora  speglarna 
och  de  många  i  olika  uniformer  klädda  herrarna. 

»'Adde  vi  inte  riksdagsman  mä'  oss,  så  nog  ba'  vi  te'  få, 
gå  'ärifrån  på  fläcken»,  mente  nu  Gunnars.  »Allri'  kunne  fäll 
en  tro,  att  det  skulle  vara  så  grant  oppe  när  kungen.» 

»Ja»,  inföll  Bog  Anders,  »men  när  det  kan  vara  så  ogrundadt 
'ärligt  'os  våran  jordiska  kung,  'ur  ska'  de'  inte  då  vara  där 
oppe  när  alla  konungars  konung?  Micke  ska'  vi  fä  te  förundra 
oss  öfver,  när  vi  komma  dit  en  gång  —  i  det  palats,  som  icke 
med  'änder  gjort  är.» 

Excellenser  och  generaler,  presidenter  och  andra  civila  och 
militära  ämbetsmän  gingo  af  och  an,  samtalande  med  hvarandra, 
samt    kastade   då   och  då  en  frågande  blick  på  »daladeputa- 


EtT    OFÖRGÄTLIGT    MINNE.  59 

tionen».  En  och  annan  kom  äfven  ned  till  de  hederliga 
bondgubbarna  och  inlät  sig  i  samspråk  med  dem. 

Efter  flera  timmars  väntan  uppropade  adjutanten  omsider 
de  tre  dalamännens  namn.  De  gingo  nu  in  i  en  lång  sal, 
hvars  väggar  voro  beklädda  med  purpursammet  och  breda 
guldbårder.  En  äkta  turkisk  matta  betäckte  golfvet;  soffor 
och  stolar,  klädda  med  samma  kostbara  tyg  som  väggarna, 
utgjorde  tillsammans  med  ett  par  stora  i  marmormosaik  konst- 
närligt utförda  bord  möbleringen. 

En  kammarherre  mottog  här  deputation  en  och  gjorde  sig 
något  underrättad  om  deras  ärende  o.  s.  v.  Sedan  de  vän- 
tat här  en  stund,  nalkades  ändtligen  det  ögonblick,  då  turen 
kom  till  dem  att  träda  inför  majestätet. 

Riksdagsmannen  bugade  sig  höfviskt,  och  Gunnars  och 
Bog  Anders  nego  så  djupt,  att  skörten  af  deras  skinnpälsar 
snuddade  vid  golfvet. 

Konung  Oscar  II  stod  där,  »hufvudet  högre  än  allt  fol- 
ket» ;  men  den  majestätiska  hållningen  hade  ingenting  skräck- 
injagande. Den  obeskrifliga  vänlighet  och  mildhet,  h var- 
med han  plägade  mottaga  hög  och  låg,  voro  fast  mer  ägnade 
att  ingifva  mod  och  förtröstan,  äfven  hos  den  ringaste  under- 
såte. 

»God  dag,  mina  vänner,  hvad  viljen  I?»  började  ko- 
nungen, i  det  han  vänligt  räckte  de  båda  dalkarlarna  hvar 
sin  hand.  De  togo  den  kungliga  handen  i  sina  af  hårdt 
och  groft  arbete  valkiga  näfvar  och  tryckte  den  på  ärligt 
dalasätt. 

»Vi  'a  kommi'  hit  för  att  be  'an  om  te'  ge  oss  en  gud- 
fruktig  präst»,  svarade  den  hederlige  Gunnars  rättfram  på 
saken. 

»Det  är  det  minsta  ni  kunna  begära,  och  det  bör  ni 
fa»,  svarade  konungen. 

»Ja,  men  de'  kan  å'  vara  de  största-»,  invände  härvid 
Gunnars. 

»Ja,  ja,  det  kan  du  ha  rätt  i,  min  vän»,  återtog  konun- 
gen och  tillade:   »Låt  mig  se  på  edra  papper  I» 

Gunnars  tog  nu  fram  ur  sin  kalfskinns väska  de  båda 
viktiga  dokumenten  och  framräckte  dem. 


6 o  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

Konungen  mottog  papperen  och  genomögnade  dem.  Efter 
genomläsningen  yttrade  han:  »Mina  vänner,  det  ser  icke 
mycket  lofvande  ut  för  er.  Den  präst,  I  viljen  ha,  har  ju 
icke  fatt  stort  mer  än  en  tredjedel  af  de  afgifna  rösterna.» 

»Ja,  'ans  majestät,  nog  ä'  det  så;  men  fast  den  andre 
'ar  fatt  fiere  röster  efter  'emmantal,  så  'ar  vår,  den  vi  vill 
ha,  de  flesta  personernas.» 

»Ja,  ja,  det  kan  väl  så  vara  det»,  svarade  konungen 
eftertänktsamt ;  »men  ser  ni,  jag  måste  följa  landets  lagar 
och   författningar,  annars  vore  jag  icke  en  rättvis  konung.» 

»Lagar  och  författningar,  ja»,  inföll  Gunnars,  »hm,  inte 
finns  de'  fall  någon  svensk  lag,  som  säjer,  att  vi  ska'  'a 
en  ogudaktig  präst,  vet  ja'.  Si,  oppe  i  våran  socken  fin- 
nes ännu  ingen  körklig  söndring  eller  några  separatister ; 
men  ingen  vet,  hur  de'  kan  gå,  om  vi  int'  få  en  verklig 
själasörjare.  Nog  lär  väl  körkvägen  då  få  snöga  igen  för 
oss  —  int'  ska'  vi  skott'  opp'en.» 

»Ja,  se,  'ans  majestät»,  inföll  nu  Bog  Anders,  »'an  får 
förlåta,  om  vi  tala  olärdt,  vi  förstå  int'  bättre;  men  se, 
skrefta  säger,  att  'en  blind  kan  icke  leda  en  blind,  ty  då 
falla  de  bägge  i  gropen';  och  vi  vill  int'  falla  i  gropen, 
inte,  utan  vi  vill  'a  en  sann  andans  man,  som  leder  oss 
rätt,  å  töcken  ä'  'an,  som  vi  'a  rösta  på.» 

»Nå,  huru  veten  I,  att  icke  den  andre,  som  fått  de  flesta 
rösterna,  också  är  en  andans  man?»   sporde  konungen. 

»Hack,  'ans  majestät,  d'  ä'  int'  konstit  att  förstå.  'Af 
frukten  känner  man  trädet',  säger  vår  Frälsare.  Den  som 
kan  sitta  på  gässgifvagåla  å'  supa,  den  kan  fall  int'  va' 
nå'n  rikti'  präst,  heller,  inte.» 

Konungen  hörde  med  tålamod  och  synbart  intresse  på 
de  oförskräckta  dalamännens  rättframma  språk,  och  svarade 
slutligen : 

»Ja,  mina  vänner,  nu  har  jag  hört  hvad  I  önsken;  jag 
skall  behålla  edra  papper  och  tala  om  saken  med  mina 
lagliga  rådgifvare,  och  hvad  jag  kan  göra  för  er,  det  skall 
jag  —  farväl  med  er  nu,  och  hälsa  upp  till  Dalarne.» 

»Stor  tack»,  utropade  Gunnars.  »Gör  'an  hvad  'an  kan,  nog 
få  vi  fäll  då  den  präst  vi  vill  'a  och  som  leder  oss  rätt  allti'.» 


ETT    OFÖRGÄTLIGT    MINNE.  6 1 

Audiensen  var  slut.  Konungen  räckte  bondgubbarna 
ånyo  sin  hand;  de  ville  kyssa  den,  h vilket  konungen  icke 
tillät. 

Utkomna  i  yttre  salongen  ropades  de  ånyo  tillbaka  in  i 
konungens  rum.  Då  de  inkommit,  yttrade  konungen:  »Jag 
tänker,  att  ni  gärna  vill  hälsa  på  drottningen  också.» 

Ja,  det  ville  de  gärna,  förstås.  Och  konungen  ledsagade 
dem  själf  genom  flere  rum  till  drottningen,  som  vänligt  kom 
dem  till  mötes  och  hälsade  dem. 

»Åh,  ä'  ho'  dronninga,  ho'?»  utbrast  Bog  Anders. 

*J^>  j^g  är  drottningen»,  svarade  hennes  majestät,  i  det 
hon  satte  sig  ned  i  en  soflfa. 

»Ho'  'ar  vari'  micke  sjuk,  'ar  vi  'ört,  och  nog  ha  vi 
oppe  i  Dalames  hyddor  ofta  bedt  Gud  för  *na,  att  *an, 
som  'ar  lif  och  död  i  sin  'and,  skull  gör'na  frisk»,  fortsatte 
Gunnars. 

»Tack,  mina  vänner»,  svarade  drottningen.  >  Gud  har 
nog  nådefullt  hört  edra  böner.  Jag  är  mycket  bättre  nu  än 
för  ett  par  år  sedan.» 

»Ja,  Gud  'an  'örer  bön,  därpå  'ar  vi  'ans  löfte.  Och 
nu  ska'  de'  gå  än  lättare  för  oss  att  bedja  för  våran  kung 
och  dronning,  sedan  vi  sett  dom,  ansikte  mot  ansikte»,  utlät 
sig  Bog  Anders.      . 

Härefter  utspann  sig  ett  ganska  allvarligt  samtal  mellan 
de  kungliga  personerna  och  de  enkla  dalgubbarna,  tills  tårar 
glänste  i  både  konungens  och  drottningens  ögon. 

»Nej,  nu  få  ni  gå»,  yttrade  slutligen  konungen  i  det  han 
ånyo  kramade  deras  valkiga  händer. 

»Gud  välsigne  eder  och  edra  kära  i  hemmet»,  sade  drott- 
ningen, i  det  hon  vänligt  räckte  dem  handen. 

»Ja  tack  för  det  ordet,  och  Gud  välsigne  våran  kung  och 
dronning»,  svarade  de  trohjärtade  bönderna  och  så  gingo  de. 


»Nog  'a  vi  trott,  att  vi  'ade  en  god  konung  och  dron- 
ning, men  allri  i  världen  kunde  vi  förstå,  att  de  voro  så 
'gemena'  och  nådiga  som  de  voro»,  utropade  Gunnars,  när 
de  gingo  utför  slottstrappan. 


KONUNG  OSCAR  II. 


UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN.  63 

»Ja»,  menade  Bog  Anders,  »inte  ä'  dä  fäll  många  land, 
som  'ar  en  töcken  kung.  Jag  tycker  då,  att  det  var,  som 
om  de'  varit  den  vise  Salomo,  så  märkvärdig  var  'an.» 

»'Ör  du,  Gunnars  du,  nog  får  vi  våran  präst  te*  körkherre, 
allti'  —  tror  inte  riksdagsmannen  de  också?» 

»Åjo,  det  ämog  möjligt;  men  kungen  kan  inte  göra  allt 
hvad  han  vill»,  menade  representanten  för  Dalame. 

»Kan  'an  inte  —  dä  va'  då  underligt  —  hocken  tror  du 
törs  sätt'  sig  emot  kungen,  om  'an  vill  ge  oss  prästen?  Nej,  du, 
dä  ä*  Gud  som  leder  kungamas  hjärtan  som  vattubäckar. 
En  karlakarl  var  'an  i  alla  fall.» 

Ja,  det  voro  de  med  om.  Men  voro  dalgubbarna  belåtna 
med  sin  kung  —  så  var  konungen  kanske  icke  mindre  be- 
låten med  sina  frispråkiga  dalkarlar. 

Följande  morgon  fick  riksdagsmannen  befallning  att  samma 
dag  infinna  sig  hos  hans  majestät. 

»Du  hade  ett  par  frispråkiga  landsmän  med  dig  i  går», 
yttrade  konungen. 

»Ja,  ers  majestät»,  bugade  sig  riksdagsmannen,  ide  voro 
enkla  naturbarn,  på  hvilka  den  moderna  civilisationen  icke 
haft  någon  särdeles  påverkan.» 

»Men  de  hade  god  reda  på  sin  bibel»,  återtog  konungen. 

»Ja,  det  är  måhända  ock  den  enda  bok  de  studera ;  men  den 
studera  de  grundligt,  och  deras  lif  bär  prägeln  däraf.» 

»Både  jag  och  min  gemål  tyckte  mycket  om  deras  ärliga, 
rättframma  språk»,  fortfor  konungen;  »känner  du  något  när- 
mare till  den  präst  de  vill  ha  till  kyrkoherde?» 

»Ja,  ers  majestät,  äfven  han  är  en  äkta  dalkarl.  Han  var 
smed,  tills  han  fyllt  tjugufyra  år,  då  han  började  studera. 
Han  Str  liten  och  obetydHg  ut,  men  han  har  andens  stål  i 
sin  karaktär  och  är  fast  i  sin  tro.» 

»Godt!     Känner  du  den  andre,  som  fatt  de  flesta  rösterna?» 

»Nej,  men  jag  är  öfvertygad,  att  alla  parter  vinna,  om 
ers  majestät  täcktes  gifva  dem  den  pastor  de  begära.» 

»Ja,  hälsa  dem,  att  jag  skall  göra  hvad  jag  såsom  konsti- 
tutionell kung  kan,  och  här  har  du  ett  par  fotografikort,  som 
du  skall  lämna  dem  från  mig,  ett  till  dem  hvar.» 


64  ETT    OFÖRGÄTLIGT   MINNE. 

Det  faller  af  sig  själft,  att  de  båda  gubbarna  blefvo  ytterst 
förtjusta  åt  den  kungliga  gåfvan;  och  när  de  återkommit  till 
sitt  hem  bland  Dalarnes  pallar,  togo  de  sig  för  att  skrifva 
till  konungen  för  att  på  detta  sätt  lägga  sina  tacksamma,  un- 
dersåtliga  känslor  i  dagen.  Äfven  härvid  vände  de  sig  till 
sin  riksdagsman  med  begäran,  att  han  skulle  framlämna  bref- 
vet,  sedan  han  först  »rättat  felen»,  såsom  de  uttryckte  sig. 

De  började  detta  bref  något  egendomligt: 

»Hälskade  Fader  i  'erranom»,  skref  Gunnars.  »När  jag 
nu  åter  kommit  till  mitt  'em  i  Dalom  och  tänker  på  all  den 
kärlek  och  nedlåtenhet,  med  hvilken  vi  möttes  af  landsens 
fader,  så  kunna  vi  icke  annat  än  tänka  på  hvad  skrefvet  står 
om  den  vise  konung  Salomo  och  hvad  drottningen  af  rika 
Harabien  sa'  te  'onom:  »Alt  det  jag  i  mitt  land  utaf  ditt 
väsende  och  af  din  visdom  'ört  ^aver,  det  här  sant.  Och 
jag  'af ver  icke  velat  trott  det,  till  dess  jag  är  kommen  och 
'aver  det  med  mina  ögon  sett.  Och  si,  det  är  mig  icke  'älften 
sagdt.  Saliga  härö  dine  män  och  dine  tjänare  som  halltid 
för  dig  stå  och  *öra  din  visdom.» 


Omkring  två  månader  efter  nu  beskrifna  audiens  fick  riks- 
dagsmannen en  eftermiddag  ett  bref  från  dåvarande  eckle- 
siastikministern af  följande  korta,  men  viktiga  innehåll:  »Då 
jag  vet  det  skall  intressera  er,  får  jag  härmed  underrätta,  att 
pastor  X.  i  dagens  konselj  blifvit  utnämnd  till  kyrkoherde  i 
S.  församling  i  Dalarne.» 

Riksdagsmannen  telegraferade  genast  till  sin  gamle  vän, 
kontraktprosten   B.,   meddelande   honom   den  goda  nyheten. 

Denne  lät  vid  telegrammets  mottagande  sätta  för  sin 
springare,  och  i  det  klingande  slädföret  ilar  han  vägen  fram 
till  S.  kyrkoby,  där  Gunnars  bodde.  Där  blef  icke  liten 
glädje.  Nyheten  spred  sig  med  blixtens  snabbhet  till  vän- 
nerna i  byn,  och  snart  var  en  liten  flock  samlad  omkring 
kontraktprosten  i  Gunnars  stuga.  Där  tackade  man  Gud  på 
gammalt  sätt  med  böjda  knän  och  knäppta  händer,  och  så 
sjöng  man  af  hjärtans  lust:   »Nu  täcker  Gud,  allt  folk  I» 


Vilhelm  och  Amelie  von  Braun. 

En  dag  på  hösten  1857  var  jag  tillsammans  med 
Roseiiius  på  väg  till  baron  Joh.  Aug.  Posse,  »Väktarens» 
dåvarande  utgifvare,  för  att  med  honom  samråda  angå- 
ende några  kristliga  personer  från  Norrland,  hvilka 
hade  blifvit  instämda  till  tinget  att  stånda  ansvar  för 
brott  mot  »kongl.  förordningen  angående  olofliga  religi- 
önssammankomster»  (konventikelplakatet). 

När  vi  hade  passerat  Klara  norra  backe  och  kom- 
mit in  på  kyrkogården,  ville  Rosenius  visa  mig  den  så 
mycket  omtalade  Wetterstedtska  grafven  med  dess  in- 
skrifter. Vid  vårt  annalkande  sågo  vi  där  sittande  på 
en  soffa  en  medelålders  fetlagd  herre  med  mustascher, 
pussiga  drag  och  djupt  melankoliskt  anletsuttryck.  Han 
var  så  försjunken  i  tankar,  att  han  icke  märkte  oss  förr 
än  vi  kommit  helt  nära.  Då  blickade  han  upp,  störd 
och  missbelåten,  samt  reste  sig  och  gick,  med  tunga 
vaggande  steg.  När  han  kommit  ur  hörhåll,  sade  Ro- 
senius: »Vet  du,  hvem  den  mannen  var?»  Och  vid  mitt 
nekande  svar  tillade  han: »Det  var  Vilhelm  von  Braun.» 

Sällan  har  min  föreställning  om  någon  person  blif- 
vit så  gäckad  som  denna  gång..     Helt  annorlunda  hade 

WadströfH,  Ur  minnet  o.  dagboken.     II.  5 


66  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

jag  tänkt  mig  »den  glade  skalden»,  hvilkens  sånger  jag 
i  min  tidiga  uitgdom  läste  och  som  själf  gifvit  sig  nam- 
net »den  där  poeten  som  jämt  vill  bråka  .  .  .  den  sig  så 
kallande  £m».  —  Nu  förstod  jag  dock  bättre  än  förut 
hans  slutord  i  sången  »Mitt  konterfej»: 

»Men  ha'n  I  skådat  hans  skriftyg,  dårar: 
En  törntagg  pannan  —  och  bläcket  tårar  I» 

När  vi  hos  baron  Posse  hade  slutbehandlat  frågan 
om  de  anklagade  norrlandsläsarne,  kommo  vi  äfvéh  att 
nämna  något  om  sammanträffandet  med  Vilhelm  von 
Braun.  B.  E — g,  som  var  synnerligt  god  vän:  med  den- 
nes syster,  fröken  Amelie  von  Braun,  berättade  då  flera 
gripande  drag  ur  broderns  leffiad.  *)      . 

Hvad  Vilh.  v.  Braun  var  som  skald  är  så  allmänt 
bekant,  att  därom  ej  här  behöfver  ordas.  Som  enskild 
person  var  han  enligt  allas  utsago  en  ovanligt  flärdfri, 
öppen,  redligj  godmodig  och  vänfast  man.  Detta  senaste 
drag,  i  sig  själft  en  dygd,  blef  dock  för  honom  en  olycka. 
Ty  hans  umgängesvänner,  som  ville  njuta  af  hans  van- 
ligen glada  väsen  och  snilleblixtrande  kvicka  skämt, 
drogo  honom  oupphörligt  in  i  nya  muntra  lag,  där  skal- 
den   efter  egna  ord   »blef  ruinerad  till  kropp  och  själ». 


*)  På  hvad  jag  nu  af  B.  E — g  hörde  fick  jag  fyra  år  senare  be- 
kräftelse af  mina  blifvande  svärföräldrar,  prosten  K.  M.  Westdahl  i 
Karlshamn-Asarum  och  hans  hustru  Pauline,  född  Cronhielm.  De  hade 
personligen  kännt  både  skalden  och  hans  syster,  hvilken  senare  under 
många  år  var  bosatt  i  Karlshamn,  likasom  ock  brodern  sommaren  1859 
själf  sökt  en  hvilo-  och  tillflyktsort  i  Asarum.  Prostinnan  W.  hade  i 
sii  "cfo  tvänne  djupt  gripande  bref,  som  V.  v.  B.  skrifvit  till  sin  syster 
och  hvilka  jag  med  verklig  rörelse  läste. 


VILHELM   OCH   AMELIE   VON   BRAUN.  6j 

Flera  v.  Brauns  minnestecknare,  Adlersparre,  Carlén, 
Sturzenbecker  m.  fl.  ha  såsom  en  egendomlighet  hos 
honom  anfört  ett  drag,  som  de  ej  kunnat  rätt  förstå  eller 
också  icke  velat  nämna  vid  dess  rätta  namn.  De  ha 
samtliga  omtalat,  att  midt  under  den  uppsluppna  gläd- 
tigheten  kunde  V.  v.  B.  plötsligt  gripas  af  ett  så  djupt 
allvar,  att  de  tanklösa  bland  vännerna  frågade  hvarandra: 
»Hvad  går  åt  honom?  Han  har  ju  på  en  gång  blifvit 
tyst  och  'trumpen';  man  får  knappt  ett  ord  af  honom». 
Om  denna  sinnesstämning  skrifver  en  bland  minnesteck- 
narne:  »Hans  allvar  antog  stundom,  ja  tidtals,  karaktä- 
ren af  dysterhet  och  leda  vid  allt,  —  en  Itda  vid  hela 
»det  glada  lifvet». 

Den  verkliga  orsaken  till  denna  »dysterhet»  var  icke 
blott  den,  som  biograferna  plägat  anföra,  eller  förlusten 
af  den  ädla  och  enda  kvinna,  som  skalden  någonsin 
verkligen  älskat;  utan  den  låg  mycket  djupare,  nämligen 
i  hans  samvett,  Vilhelm  von  Braun  var  under  många  år 
ett  föremål  för  Guds  Andes  kraftigt  kallande  och  väck- 
ande nåd.  Midt  under  det  yraste  världslif,  under  det 
att  muntra  skrattsalfvor  Ijödo  omkring  honom  och  han 
själf  kanske  nyss  sagt  någon  af  sina  mest  »vågade» 
kvickheter,  hörde  han  plötsligt  inom  sig  en  väckande, 
manande  stämma:  »Men  tänk  dock  på  din  själ!  Huru 
skall  detta  sluta?  Bryt  dessa  syndens  bojor,  detta  slaf- 
veri  under  en  tom  fafänglig  världslust,  som  ännu  aldrig 
förmått  gifva  dig  frid  eller  någon  verklig  lycka!  Tag 
nu  ett  afgjordt  steg  att  vända  om  till  din  Gud,  din  Fräl- 


6S  UR    MINNET    OCH   DAGBOKEN. 

sare!  Dröj  icke  längre  —  i  morgon  kan  det  för  dig 
vara  för  senth 

Mångfaldiga  dylika  kallelser  hade  V.  von  B.  erfarit 
och  förspillt.  Hans  bref  till  systern  Amelie  vittnade 
om  dessa  djupa  inre  strider,  som  hans  »glada  vänner» 
hvarken  kunde  eller  ville  fatta.  När  han  någon  gång 
kastade  fram  ett  ord  om  »stundande  ansvar  för  vårt 
lif»  eller  något  dylikt,  såg  man  förvånad  på  honom  och 
sade:  »Har  du  blifvit  tokig?  Du  är  ej  värre  syndare 
än  andra,  tvärtom  I  Slå  ifrån  dig  sådana  där  griller. 
Skål  på  dig,  hedersbror!»  —  Och  tyvärr  lyckades  vän- 
nerna för  det  mesta  att  »lugna»  skaldens  oro. 

Men  stundom  gick  det  icke.  Den  inre  manande 
rösten  blef  för  stark,  samvetsförebråelserna  allt  för  tunga. 
Då  drog  sig  V.  v.  B.  tillbaka  till  någon  enstaka  plåts, 
där  han  fick  »vara  i  fred».  Där  lefde  han  då  ytterst 
återhållsamt,  upptagen  af  fiske  och  dylika  landtliga  sys- 
selsättningar samt  framför  allt  af  läsning,  mycket  ofta  i 
böckernas  bok.  Under  dessa  »eremittider»  var  hän  all- 
tid tacksam  att  fa  hos  sig  hafva  sin  mest  älskade,  gud- 
fruktiga  syster.  När  hon  icke  kunde  komma  till  honom, 
skref  han  litet  emellan  till  syster  Amelie  bref,  som  anda- 
des djup  längtan  efter  syndaförlåtelse  och  frid  med  Gud. 
Men  »vännerna  i  Stockholm»  ville  han  då  icke  mer 
återse,  ty  han  insåg  nu  väl,  hvart  deras  vänskap  hade 
fört  och  ånyo  komme  att  föra  honom,  om  han  åter 
skulle  uppsöka  dem.  Det  var  under  en  sådan  sinnes- 
stämning han  en  gång  till  en  vän  skref  de  betecknande 


VILHELM    OCH   AMELIE   VON   BRAUN.  69 

orden:  »Upp  till  Stockholm  kommer  jag,  vill  Gud,  aldrig 
mer;  jag  har  redan  varit  där  allt  för  mycket». 

Den  sista  sommaren,  innan  Amelie  von  Braun  dog, 
hade  syskonen  varit  ganska  länge  tillsammans.  En 
dag  5^trade  då  Vilhelm  följande  ord,  dem  Amelie  sedan 
upptecknade:  »Du  säger  mig,  att  Kristus  försonat  alla 
mina  skulder.  Och  jag  kan  tro  det,  i  hvad  angår  dem 
af  mina  synder^  h vilka  äro  »ett  förflutet»  som  ej  mer  skall 
återkomma  och  ej  göra  nya  anklagelser  och  skuld.  Men 
—  somliga  af  mina  skrifter,  skall  Gud  också  kunna  för- 
låta mig  dem?  De  äro  icke  dödade,  de  skola  måhända 
tryckas  i  nya  och  åter  nya  upplagor;  de  skola  förgifta 
många  ungas  fantasi,  kanske  hos  många  väcka  en  läng- 
tan efter  syndens  lust  och  så  bidraga  att  föra  många 
ut  på  »det  sluttande  planet»,  där  man  sjunker  allt  dju- 
pare i  syndens  dy.  Denna  tanke  är  mig  outhärdlig; 
den  är  hvad  bibeln  kallar  »den  mask  som  icke  dör». 
Långt  efter  det  jag  själf  lämnat  denna  värld,  skola  mina 
skrifter  fortsätta  det  verk,  som  jag  nu  ogillar  och  ångrar. 
Mina  personliga  synder  skola  fa  ett  slut,  men  mina  lit- 
terära synder  skola  fortsättas,  och  förgifta  generation 
efter  generation ! »  .  .  . 

Många  gånger  trodde  både  V.  von  B.  och  hans 
syster,  att  också  hos  honom  »allting  hade  blifvit  nytt». 
Under  sådana  tider  erfor  han,  efter  hvad  han  själf  munt- 
ligt och  skriftiigt  försäkrade,  »en  frid  som  ej  kan  med 
ord  beskrifvas». 

Men  fastän  V.  v.  B.  ville  komma  ifrån  »de  muntra 


^0  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

vännerna»  i  Stockholm,  så  ville  dessa  för  ingen  del  för- 
lora honom.  När  den  glade,  spiiituelle  umgängesbro- 
dern ibland  helt  plötsligt  försvann,  utan  att  gifva  någon 
enda  af  dem  sin  adress,  blef  det  ett  ifrigt  spanande  och 
skrifvande  åt  alla  tänkbara  håll,  för  att  fa  reda  på  skal- 
dens nya  vistelseort.  När  ej  skriftliga  efterfrågningar 
gåfvo  resultat,  begaf  sig  någon  af  vännerna,  vanligen 
B — in,  ut  på  resa  för  att  genom  personliga  efterforsk- 
ningar kunna  »ertappa  och  infånga  rymmaren»  samt  i 
triumf  återföra  honom  till  de  väntande  vännerna.  Detta 
lyckades  också  oftast.  Och  när  då  V.  v.  B.  äter  kom 
under  de  vanliga  andeinflytelserna,  blef  han  på  nytt 
»likasom  förvandlad»  samt  återtog  sina  gamla  vanor  och 
talesätt  m.  m.  .  Men  själf  skref  han  härom  till  systern: 
»Mig  är  skedt,  såsom  det  står  i  bibeln:  Det  sista  är 
nu  vordet  värre  än  det  första!» 

Dock,  det  finnes  en  kärlek,  som  är  »starkare  än 
allt»;  den  kärleken  har  både  vilja  och  makt  »så  länge  det 
ännu  heter:  /  åagf>  att  hjälpa,  där  den  icke  allt  fort  i 
otro  bortstötes.  Och  systerns  mångåriga  trogna  böner 
voro  »icke  förgätna  af  Gud».  —  Likasom  skalden  Fjalar 
från  sin  sköna  dödsbädd  bad  att  till  alla  hans  sångmös 
vänner  få  utsändt  budskapet  om  »frälsning  och  frid 
i  Kristus»,  (fastän  detta  budskap  blef  af  många  ned- 
tystadt,)  så  skulle  ock  skalden  Brn  ha  velat  från  sitt 
sista  hviloläger  ha  för  alla  förkunnat:  »I  ingen  annan 
är  frälsning;  men  —  denne  undfår  syndare!» 


VILHELM   OCH   AMELIE   VON    BRAUN.  71 

Jag  har  i  det  föregående  ofta  nämnt  Vilhelm  von 
Brauns  syster  Amelie.  Här  ännu  något  mera  om  henne, 
enligt  muntliga  och  skriftliga  uppgifter  af  hennes  vänner 
friherrinnan  B.  Posse  och  pirostinnan  P.  Westdahl. 

Amelie  vori  Braun,  född  år  181 1,  hade  redan  från 
tidiga  år  i  sitt  hjärta  erfarit  Guds  andes  kallelse;  men 
först  under  kohfirmationstiden  år  1827  ^^^  ^^^  ^^'^  ^^ 
djupare  genomgående  andlig  väckelse.  Rikt  begåfvad  i 
intellektuelt  hänseende  och  med  kärleksfullt  hjärta,  kän- 
de hön  nu  den  varmaste  önskan  att  kunna  lefva  till  sin 
Frälsares  ära  och  sina  medåterlöstäs  gagn.  Detta  hel- 
gade begär  efter  verksamhet  fick  ett  rikare  fält,  när 
hennes  familj  i  början  af  i84o:talet  flyttade  till  Karls- 
hamn. Där  började  hon  i  all  stillhet  ett  anspråkslöst, 
välsignelsebringande  arbete  bland  de  fattiga. 

»Ofta  inträdde  hon,  helt  oväntad,  i  nödens  och  sede- 
förfalléts  smutsiga  kojor,  medförande  en  hvit  duk  den 
hon  lade  på  bordet,  och  ett  par  ljus  dem  hon  tände 
och  ställde  på  samina  bord.»  Därpå  vinkade  hon  till 
sig  barnen  och  började  för  dem  omtala  händelser  ur 
Jesu  lefnad,  eller  någon  annan  berättelse  med  god  till- 
lämpning,  samt  gaf  sedan  de  äldre  medel  mot  den  lekam- 
Uga  nöden.  Dessa  besök  verkade,  att  de  fattiga  bör 
jade  själfva  feja  upp  sina  nästen;  och  i  dessa  hem  såg 
det  efter  någon  tid  i  alla  hänseenden  helt  annorlunda  ut, 
än  då  fröken,  von  B.  började  sina  besök.  —  I  nio  är 
höll  hon  en  talrikt  besökt  söndagsskola  för  äldre  och 
halfvuxna    flickor;    och    så    väl    B.  E — g  som  P.  W — 1 


72  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

försäkrade,  att  »många  voro  de  vackra  Blekingsflickor, 
som  Amelie  von  B.  räddat  undan  lasten».  Få  voro  de 
arbetarehem  i  staden,  dem  hon  ej  hade  besökt.  Stun- 
dom fick  hon,  efter  varma  bönetimmar,  en  så  brinnande 
kristlig  kärlek  att  hon  t.  o.  m.  vågade  sig  in  på  kro- 
garna,  där  hon  med  stilla  ödmjukhet  men  på  samma 
gång  med  stor  frimodighet  manade  de  därvarande,  i 
synnerhet  de  unga  samt  familjefäderna,  att  öfvergifva 
syndens  usla  stigar  och  vända  sig  till  den  ende  räddaren. 
»Med  Guds  ord  och  den  kristna  kärlekens  makt  lycka- 
des hon  ofta  tämja  de  oregerligaste  matroser,  de  hår- 
daste arbetare,  samt  likaså  äfven  deras  hustrur,  hvilka, 
såsom  hon  intygade,  »mången  gång  voro  ännu  sämre 
än  männen».  Ja,  hon  och  andra  ädla  kvinnor  ansågo 
»de  förfallna  karlarne  mer  än  de  förfallna  kvinnorna  vara 
tillgängliga  för  en  genomgripande  förändring». 

År  1856  öppnade  sig  för  henne  ett  ännu  vidsträck- 
tare verksamhetsområde.  I  sällskap  med  B.  E — g  före- 
tog hon  det  året  en  resa  till  Dalarne.  Där  rådde  då 
bland  folket  en  stor  hunger  efter  Guds  ord,  men  — 
bland  herdarne  funnos  den  tiden  endast  fa,  som  ägde 
lust  och  förmåga  att  rätt  »föda  Guds  hjord».  Vid  an- 
blicken af  denna  nöd,  då  stora  skaror  »voro  såsom  far 
utan  herde»,  kände  sig  den  45:åriga  kristligt  erfarna  och 
mognade  A.  v.  B.  af  Guds  ande  allt  mera  manad  att 
vittna  om  »nåden  och  sanningen  i  Kristus».  Efter  mycken 
tvekan,  men  uppmuntrad  af  B.  E — g  och  med  slutlig 
visshet  att  så  var  Guds  vilja,  började  hon  hålla  andliga 


Sven  I^agerberg.  Rudolf  Abelin.  Alex.  Leuhuseii. 


R.  Björnstierna.  K.  af  Edholm.  Karl  Warberg. 


/r^. 


Charles  Tottie.  Fr.  v.  Malmborg.  Fr.  von  Essen. 


, '  w"\ 
/»*ii\ 


} 


■J 


Gust.  Hesselgren.      K.  G.  Ridderstolpe.       O.  von  Knorring. 


VILHELM    OCH    AMELIE   VON    BRAUN.  73 

föredrag,  som .  besöktes  af  städse  växande  åhörareskaror. 
Under  sådana  föredrag  och  samtal  med  allmogen,  samt 
genom  hänvisning  till  kärnsund  läsning  af  äkta  evange- 
liskt lutherska  lärares  skrifter,  utsådde  hon  där  uppe  i 
Dalarne  en  god  säd,  som  mångenstädes  också  »föll  i 
god  jord»  för  evighetsskörd.  —  Följande  året  anträddes 
åter  en  dylik  färd,  efter  ifriga  uppmaningar  från  Dalarne. 
Hennes  åhorarekrets  vidgades  allt  mer,  och  allt  flere 
andens  män  lärde  att  högt  uppskatta  hennes  värde. 
Ty  hos  henne  fanns  både  lutherskt  trogen  renlärighet, 
brinnande  kärleksifver  samt  stor  takt  och  urskillning. 

Genom  sitt  på  visst  sätt  »offentliga»  uppträdande 
fick  likväl  Amelie  von  Braun,  trots  sitt  äkta  kyrkliga 
sinne,  allt  mer  erfara  skoningslösa  domar  af  ande-  och 
kärlekslösa  personer,  som  icke  ville  eller  kunde  sätta  sig 
in  i  de  undantagsförhållanden,  hvilka  framkallat  hennes 
af  Gud  rikt  välsignade  vittnesbörd. 

Men  icke  ens  dessas  hårdhet  och  förakt  förmådde 
»utsläcka  anden»  hos  henne.  I  Blekinges  och  Smålands 
skogar  fann  hon  själsfränder,  med  hvilka  hon  delade 
många  andliga  gåfvor  till  uppmuntran  och  tillväxt  i 
nåden.  Slutligen  började  äfven  flere  fromma  präster,  som 
märkte  hvilket  välsignadt  inflytande  hon  hade  öfver  eljest 
otillgängliga  sinnen,  kalla  henne  till  sina  församlingar. 
Där  höll  hon  bibelstunder,  vid  hvilka  prästerna  närvoro 
som  åhörare  och  efteråt  bekräftade  hennes  vittnesbörd. 
Så  t  ex.  den  snillrike  kyrkoherden  Hans  Birger  Ham- 
mar i  Mjelby,  den  allmänt  vördade  prosten  K.  M.  West- 


74  UR    MINNET    OCH   DAGBOKEN. 

dahl  i  Karlshamn  och  Asarum,  m.  fl.  På  en  kulle,  ej 
långt  från  Asarums  kyrka,  är  likasom  en  platform  eller 
talarestol  bildad  af  naturens  egen  hand,  och  där  omkring 
samlades  på  söndagseftermiddagarna  stora  skaror  af 
dem,  som  på  f.  m.  besökt  gudstjänsten  i  kyrkan.  Här 
uppträdde  A.  v.  B.  och  talade  inspireradt  både  väckel- 
sens och  hugsvalelsens  ord,  till  mångas  eviga  gagn. 

I  Amelie  von  Brauns  offentliga  uppträdande  fanns 
intet  af  det  »stötande»,  som  man  vanligen  anser  vidlåda 
sådan  kvinnlig  offentlighet.  Fastän  hon  var  fullt  viss 
om  Guds  kallelse,  så  ansåg  hon  den  vara  ett  undan- 
tag från  den  allmänna  regeln.  Hon  uppträdde  endast 
inför  allmogen,  och  då  alltid  blygsam,  stilla  och  på  ett 
synnerligen  anspråkslöst  sätt,  hvarigenom  hon  ofta  be- 
segrade fördomarna  mot  sig,  under  det  att  den  öfver- 
tygande  andekraften  i  hennes  vittnesbörd  mången  gång 
öfvervann  de  trotsigaste  sinnen. 

För  sin  trohet  mot  den  lutherska  kyrkans  bekän- 
nelse blef  hon  af  de  separatistiskt  sinnade  kallad  »bun- 
den» och  »trånghj artad»,  under  det  hon  å  andra  sidan, 
på  grund  af  sitt  vittnande  om  Kristus,  bland  formalis- 
ter ansågs  »allt  för  fri».  Detta  från  båda  sidorna  orätt- 
visa bedömande  vållade  henne  mycken  smärta.  Men  till 
slut  kunde  hon  därom  skrifva:  »Äfven  bland  den  tro- 
ende brödraskaran  går  jag  numera  såsom  en  »främlings- 
gäst»; äfven  med  mina  ännu  lefvande  nådesyskon  plä- 
gar jag  »min  umgängelse  i  himmelen».  Jag  ser  dem  i 
andanom  såsom  »fullkomliga  rättfärdiga  andar»,  fröjdas 


VILHELM   OCH   AMELIE   VON   BRAUN.  75 

åt  den  eviga  kärleken  och  friden  i  himmelen,  och  röres 
hvarken  af  värmen  eller  kölden  här  nere  i  Kedars  hyd- 
dor. Kanske  är  detta  hos  mig  en  efter  kampen  iråkad, 
men  öfvergående  apati,  kanske  ock  en  dvala  före  dödens 
annalkande?  Jag  vet  det  icke.  Men  godt  är  emellertid 
att  ha  begraft  alla  sina  förhoppningar  eller  farhågor  för 
detta  lif  och,  stödd  på  Jesus  allena,  kunna  lugnt  möta 
eller  se  bort  från  allt  jordiskt  gladt  eller  sorgligt,  väl 
vetande  att  »allt  är  fafangligt  här»  .  .  .  Må  jag,  om 
Herren  så  för  godt  finner,  hädanefter  icke  blott  vandra 
okänd,  utan  äfven  af  alla  misskänd  genom  pröfvotiden. 
Må  människoförtroende  och  människohjälp,  dessa  »regn- 
bäckar», torka  in  under  bedröfvelsens  och  smälekens 
hetta;  må  människolöften  och  erkännanden,  dessa  flyk- 
tiga »munväder»,  hvirfla  omkring,  blåsa  skarpa  eller 
milda  vindar;  må  hvarje  jordisk  ärekrans  ryckas  bort, 
endast  Herren,  finnande  mig  »trofast  intill  döden,  må  af 
sin  nåd  en  gång  räcka  mig  »lifvets  krona»  .  .  . 

Och  Herren  hörde  denna  hennes  bön.  »Ökenkäns- 
lan», som  med  åren  allt  mera  tilltog,  byttes  mot  slutet 
i  de  saligaste  förkänslor  af  den  stundande  härligheten. 
Hennes  befrielsestund  kom  hastigt  och  för  hennes  flesta 
vänner  oförmodadt,  just  då  en  ännu  rikare  och  vid- 
sträcktare verksamhet  hade  öppnats  för  henne.  —  Hennes 
sista  ord  voro :  ^  Jesus ! , .  .  Herre,  dig  vare  tack  och  lof 
för  allt!» 


Ljusa  minnen. 

4.    »Unge  gref ven»  på  Stensnäs. 

Lika  ädel  och  sympatisk  som  sin  far,  den  gamle 
grefven,  fastän  i  mycket  olik  honom,  stod  hans  son 
Adolf  Reinhold  Louis  Stackelberg  i  tolf  år  vid  sin  faders 
sida  såsom  eri  af  »Ijusbringarne»  på  Stensnäs,  samt 
verkade  i  nära  tjugofyra  år  med  varmaste  nit  och  ovan- 
ligt stor  välsignelse  för  Guds  rikes  framgång  bland  sina 
landsmän.  Under  detta  sitt  arbete  fick  han  som  andra 
Herrens  trogna  vittnen  röna  deras  gemensamma  lott  att 
af  många  mycket  klandras  och  misskännas;  men  af  de 
flesta  bland  Guds  folk  inom  nästan  hela  vårt  land  blef 
han  under  årens  lopp  allt  mera  värderad  och  älskad. 
Och  för  mig  personligen  är  hågkomsten  af  Stackelberg 
ett  bland  min  lefnads  mest  »ljusa  minnen»,  lika  som  af 
Karl  Olof  Rosenius,  Johan  Bring,  Olof  Hedengren  m.  fl. 

Det  var  icke  några  ovanligt  framstående  gåfvor,  ej 
heller  bördens  och  rikedomens  tillfälliga  förmåner,  som 
i  så  många  hjärtan  djupt  ingräfde  grefve  Adolf  Stackel- 
bergs  namn.  Nej,  det  var  hans  städse  innerliga  välvilja, 
hans    hängifna    kärlek,    ej    blott  mot  vänner  och  under- 


78  UR   MINNET  OCH  DAGBOKEN. 

hafvande  utan  mot  alla,  äfven  mot  oliktänkande,  hans 
oförtröttadt  brinnande  ifver  för  själars  frälsning,  samt 
många  andra  »en  kristen  ädling  t  värda  egenskaper,  som 
gjorde  hans  namn  så  kärt  för  Herrens  vänner  och  för 
alla  dem,  hvilka  icke  mot  bättre  vetande  föredrogo  att 
smäda  honom. 

Grefve  Adolf  S.  var  född  på  Almnäs  sätesgård  i 
Västergötland,  söndagen  den  30  juni  1822.  Jag  har 
redan  förut  (sid.  25,  26)  omnämnt,  huru  Herrens  ord 
var  älskadt  inom  föräldrahemmet,  samt  huru  man  där 
dagligen  läste  och  hörde  det  för  att  stärkas  till  fortsatt 
»vandring  med  Gud».  De  tidiga  intrycken  häraf  kunde 
aldrig  helt  utplånas  ur  ynglingens  själ,  äfven  då  världen 
längre  fram  visade  sig  för  honom  i  sin  mest  tjusande 
och  förföriska  gestalt. 

Sin  första  uppfostran  erhöll  grefve  Adolf  vid  Hillska 
skolan  å  Barnängen,  bland  hvars  forna  lärjungar  Sverige 
räknat  flera  af  sina  mest  framstående  män  i  detta  år- 
hundrade. Efter  slutade  studier  år  1842  ägnade  sig 
den  unge  ädlingen  åt  militärtjänsten. 

Från  hemmet  hade  han  medfört  bibeln  samt  vanan 
att  dagligen  begagna  den,  äfvensom  att  morgon  och 
afton  förrätta  sin  bön,  utan  att  denna  bön  likväl  då 
ännu  var  uttrycket  af  ett  nytt  lif 

Första  väckelsen  till  allvarlig  eftertanke  hos  den 
lefnadsglade  ynglingen  var  en  kamrats  anmärkning  under 
en  marsch,  då  hela  ledet  genljöd  af  »lustiga  visor». 
Vänd  till  Stackelberg  yttrade  kamraten:   »Jo,  du  är  just 


LJUSA   MINNEN.  79 

en  ljus  gosse  —  om  morgnarna  läser  du  bibeln  och  beder, 
och  om  dagarna  sjunger  du  lättsinniga  visor.  Du  har 
gudfruktiga  föräldrar  och  är  ändå  nästan  den  vildaste 
ibland  oss!»  Dessa  ord  voro  den  pil,  som  säkert  träffade 
sitt  mål.  Tyst  fortsatte  den  unge  grefven  marschen, 
men  hemkommen  på  sitt  rum  kastade  han  sig  ned  inför 
Herren,  bekände  sin  stora  skuld  och  ropade  till  honom  om 
förbarmande.  Det  var  nu  icke  längre  en  bön  af  vana, 
det  var  en  drunknandes  »rop  ur  djupen».  —  Kort  där- 
efter nedlades  han  på  en  långvarig  och  svår  sjukbädd, 
hvarunder  det  fattade  beslutet:  »Jag  vill  stå  upp  och 
gå  till  min  fader»,  allt  mer  vann  stadga  hos  honom. 
Lagens  dom  och  Sinai  åskor  hade  gått  öfver  hans  själ. 
Omsider  fick  han  ock  förnimma  trösten  och  kraften  af 
Jesu  fridshälsning:  »Dina  synder  förlåtas  dig  I»  Och  i 
tron  på  det  ordet  hade'  han  sedan  under  hela  sitt  lif 
all  sin  enda  berömmelse  och  starkhet. 

Hans  militära  bana  af  bröts  nu;  ty  den  tiden  ansågs 
det  ännu  omöjligt  att  förena  varm  kristendom  med  en 
officers  lif.  År  1847  bosatte  sig  grefve  S.  på  egen- 
domen Stensnäs,  belägen  i  Ukna  församling  af  det  för 
sin  skönhet  bekanta  Tjust  härad,  där  han  tillbragte  sina 
återstående  dagar.*) 

Det  var  där  hans  andliga  lif  sedan  slutet  af  1840- 
talet    uppblomstrade    med  en  värme,  en  rikedom  af  nit 

•)  På  i850:talet  blef  grefve  S.  dessutom  genom  arf  efter  sin 
svärfader  ägare  af  Öfverums  stora  bruk,  där  han  lät  uppföra  en  ny 
vacker  kjrrka,  och  dit  han  som  brukspredikanter  kallade  sådana  mijn 
söm  P.  Fjellstedt  och  Fr.  Hjelm.  ^ 


8o  UR    MINNET    OCH   DAGBOKEN. 

och  kärlek,  som  väl  må'  kallas  ovanliga.  Och  sedan 
han  själf  funnit  frid,  gingo  honom  nöden,  mörkret  och 
okunnigheten  bland  hans  omgifning  djupt  till  hjärtat. 

Den  del  af  Kalmar  län,  dit  äfven  Ukna  församling 
hör,  var  vid  denna  tid  lika  beryktad  för  sin  naturs  skön- 
het som  för  sin  befolknings  råhet  och  vildhet,  hvilken 
gick  så  långt,  att  sällan  någon  resande  vågade  färdas 
fram  genom  socknen,  sedan  mörker  inbrutit.  Blodiga 
slagsmål  och  öfvervåld  hörde  till  »ordningen  för  dagen». 
Isynnerhet  utgjorde  den  omkring  en  mil  från  Stensnäs 
liggande  gästgifvaregården  Skedshult  ett  stamhåll  för 
ortens  alla  dryckes-  och  slagskämpar,  som  därifrån  före- 
togo  sina  ströftåg  i  nejden. 

Men  detta  blef  inom  icke  lång  tid  annorlunda,  sedan 
Stackelberg,  som  brann  af  begär  att  för  dessa  vilda 
skaror  förkunna  evangelium,  hade  börjat  att  på  Stens- 
näs hålla  sina  bibelstunder.  Sådant  var  den  tiden  någon- 
ting oerhördt!  En  bildad  man,  en  rik  man,  en  grefve, 
som  bad  och  läste  bibeln,  och  det  icke  blott  för  sig 
själf  i  största  tysthet,  utan  i  kretsen  af  sitt  husfolk  och 
hvem  som  ville  höra  på,  —  icke  endast  några  gånger 
om  året,  vid  de  stora  kyrkliga  högtiderna,  utan  dagligen 
—  den  mannen  måste,  såsom  en  präst  uttryckte  sig, 
»vara  en  dåre,  ja,  en  för  den  allmänna  'säkerheten' 
farlig  märniska,  af  h vilkens  fanatism  och  svärmeri  de 
vådligaste  följder  vore  att  vänta  för  hela  orten».  —  Så 
lydde  ock  snart  »det  allmänna  omdömet»,  och  några  af 
de  mest  ogudaktiga  bönderna  i  trakten  lofvade  en  sön- 


^ 


Ang.  Lagercrantz.       Malv.  Leijonhufimd.       Jul.  Leijonhufvud. 


Matilda  Leijonhufviid. 


H.  Wenuerberg.  M.  L   Wachtmeister. 


Cl.  Widström. 


H.  Rydingsvärd. 


H.  Lindberg. 


T.  Waldenström. 


M.  Bahrman. 


E.  Rudensköld. 


K.  Hellström. 


/ 


;t 


L.  Torén. 


H.  Falk. 


H.  Bergen  gren. 


LJUSA    MmNEN.  8 1 

dagsafton  vid  ett  supgille  på  Skedshult,  att  de  skulle 
slå  ihjäl  »den  galne  grefven». 

Detta  fick  grefve  S.  veta,  och  han  beslöt  i  Jesu 
namn  att  »slå  ett  stort  slag»  för  sin  Herres  sak.  Föl- 
jande söndagsafton,  då  samma  bönder  ånyo  kommit  till- 
sammans på  Skedshult  till  ett  nytt  drjxkesgille,  trädde 
Stackelberg  helt  plötsligt  in  i  det  rum,  där  männen 
voro  samlade.  Efter  ett  vänligt  »god  afton»  yttrade 
han  med  sin  varma,  sympatiska  stämma:  »Jag  har,  mina 
vänner,  hört  sägas  att  några  bland  eder  lofvat  att  slå 
ihjäl  mig.  Nå  väl,  här  är  nu  jag  midt  ibland  eder; 
och  den  som  har  lust  därtill  kan  nu  utföra  sitt  uppsåt 
mot  mig.  Men  innan  detta  sker,  vill  jag  säga  er  alla, 
att  jag  mot  er  hyser  endast  fridens  och  kärlekens  tan- 
kar. Ja,  jag  har  något  långt  högre  och  härligare  att 
förkunna  er,  näml.  att  eder  Herre  och  Frälsare  älskat  eder 
alla  intill  döden  och  försonat  all  eder  skuld,  att  han  ännu 
ålskar  eder  samt  vill  att  I  kommen  tillbaka  till  honom 
och  mottagen  den  syndaförlåtelse,  som  han  vunnit  åt  eder 
alla  och  som  väntar  på  att  varda  emottagen.  Om  ni 
ej  har  något  däremot,  vill  jag  för  er  uppläsa  en  af  hans 
allra  Ijufligaste  nådesinbjudningar.»  Vid  dessa  ord  såg 
grefve  S.  sig  omkring  i  kretsen. 

Bönderna,  som  vid  S.'s  inträde  rest  sig  med  hot- 
fulla blickar,  stodo  nu  afväpnade  och  handfallna;  ingen 
kom  sig  för  att  svara  ett  enda  ord. 

Stackelberg  återtog  då:  »Nå  väl,  jag  tager  er  tyst- 
nad som  bifall  och  vill  så  i  Jesu  namn  begynna».  Efter 

lP'ads/röm,   Ur  minnet  o.  dagboken.     IL  6 


82  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

en  brinnande  bön  uppläste  han  Luk.  14:  1 6,  17  samt 
höll  öfver  de  orden  en  kort,  men  mycket  kraftig  och 
innerlig  utläggning. 

Redan  åsynen  af  den  unge,  vackre,  frimodige  man- 
nen och  hans  af  kärlek  strålande  ögon  hade  gjort  in- 
tryck på  de  hårda  männen.  Och  äilnu  mer  fördjupades 
detta  intryck  genom  hans  varma,  hänförande  föredrag. 
Herrens  ande  förde  kraftigt  evangelii  budskap  till  åhörar- 
nes hjärtan;  flere  af  dem  blefvo  mycket  djupt  gripna. 

När  Stackelberg  slutat,  gick  en  man  fram  till  honom. 
Denne  man  hade  allt  hittills  varit  den  värste  drmkaren 
och  slagskämpen  ibland  dem;  därjämte  var  han  också  den 
starkaste,  fruktad  af  alla  för  sitt  våldsamma  lynne  som 
bragt  honom  binamnet  »vilde-Per»;  det  var  också  han 
som  först  uttalat  orden  om  »att  slå  ihjäl  den  galne  gref- 
ven».  Med  tårar  i  ögonen  frågade  han:  »Vill  och  kan 
grefven  räcka  sin  hand  åt  en  usling,  som  lefvat  likt  ett 
djur  och  velat  mörda  grefven?  Om  grefven  det  kan 
göra,  så  vill  jag  ock  tro,  att  Herren  i  himmelen  kan 
frälsa  en  så  stor  syndare  som  mig.» 

Vänligt  räckte  S.  handen  åt  den  nu  ångerfulle  man- 
nen, som  därvid  sade:  »Nästa  söndag  vill  jag  komma 
till  sammankomsten  på  Stensnäs,  om  icke  grefven  har 
något  däremot».  Och  vändande  sig  till  sina  kamrater, 
sade  han:  »Om  någon  af  eder  vågar  sig  att  kröka  ett 
hår  på  grefvens  hufvud,  så  far  den  mannen  med  mig 
att  göra.  Kom  ihåg  det  I»  Och  ett  väldigt  knytnäfslag 
på  bordet  bekräftade  hans  ord. 


LJUSA   MINNEN.  83 

Följande  söndag  kommo  åtta  af  Skedshultsmännen 
till  bibelförklaringen  på  Stensnäs.  Fem  af  dessa,  bland 
dem  den  nyss  omnämnde  mannen,  blefvo  då  omvända. 
Snart  följde  flera  i  deras  spår,  »och  Herren  förökade 
hvar  dag  församlingen  af  dem  som  blefvo  frälsta». 

Så  fortgingo  grefve  S:*s  bibelförklaringar  vecka  efter 
vecka.  Och  då  från  dessa  andaktsstunder  intet  »sorgligt 
eller  vådligt»  förspordes,  såsom  man  hade  förespått,  och 
då  grefve  S.  i  all  sin  umgängelse  blott  bevisade  kärlek, 
redbarhet  och  välvilja  mot  hvar  man,  så  började  den 
första  fiendskapen  småningom  lägga  sig;  den  efterträddes 
af  begäret,  kanske  ock  nyfikenheten,  att  lära  känna 
huru  det  tillgick  vid  dessa  den  tiden  så  ovanliga  och 
fruktade  »konventiklar».  Tilloppet  af  åhörare  ökades 
alltjämt,    och    evangelii    kraft    bevisade    sig    äfven  här. 

Inom  få  år  var  denna  trakt  helt  förändrad.  I  stället 
för  de  ohyfsade  gestalterna  med  trotsiga,  vilda  blickar, 
såg  man  nu  snyggt  klädda  män  med  vänliga  anleten;  i 
stället  för  mordskri  och  dryckesvisor  hördes  lofsånger 
och  glada  samtal.  Ärlighet,  nykterhet,  sedlighet  och 
gudsfruktan  blefvo  rådande,  så  att  ortens  domhafvande 
kunde  efter  några  år  med  glädje  och  förundran  betyga, 
att  »lika  vanligt  som  det  förut  var  att  han  vid  hvarje 
ting  hade  en  mängd  brottmål  instämda  från  denna  trakt, 
lika  sällsynt  var  det  nu  att  därifrån  fa  ett  enda».  Men 
en  stor  del  af  ortens  prästerskap  ogillade  ännu  grefve 
S.'s  verksamhet,  fastän  den  burit  så  verkligt  goda  fruk- 
ter;   ty  den   var  ju  »okyrklig»  —  det  var  icke  präster. 


§4  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

utan  lekmän,  som  åstadkommit  allt  detta.  Visserligen 
höll  sig  rörelsen  kvar  inom  kyrkan;  kyrkobesöken  och 
nattvardsgångarna  blefvo  långt  talrikare  än  förut;  men 
—  »lekmän  äga  ej  rätt  att  offentligt  vittna  om  Kristus», 
äfven  om  deras  vittnesbörd  aldrig  så  väl  behöfves  och 
Herren    rikt    välsignar    deras  verksamhet. 

Det  lif,  som  så  börjat  uppblomstra  i  Uknadalen, 
utbredde  sig  med  hvarje  år  i  allt  vidare  kretsar,  och 
snart  var  Stensnäs  medelpunkten  för  en  stor  andlig  rö- 
relse, sorh  omfattade  hela  nordöstra  Småland  och  syd- 
liga Östergötland.  Från  de  flesta  af  grannförsamlingarna 
erhöll  nu  grefve  S.  upprepade  kallelser  att  som  predi- 
kant uppträda  i  deras  kyrkor,  hvilket  han  ock  fick 
biskoplig  '»venia»  att  göra.  Ty  äfven  en  del  högkyrkliga 
biskopar  ansågo  det  till  slut  bättre,  att  grefve  S.  och 
andra  gudfruktiga  lekmän  med  vederbörandes  tillåtelse 
predikade  i  kyrkorna  än  utanför  dem.  Nu  för  tiden  har 
man  en  annan  uppfattning  af  hvad  som  hör  till  »sann 
kyrklighet»:  i  flera  stift,  där  lekmän  förr  fingo  upp- 
träda i  kyrkor,  är  detta  dem  nu  förbjudet.  En  kanske 
icke  aflägsen  framtid  skall  visa,  hvilkendera  uppfattnin- 
gen var  riktigast. 

För  inre  och  yttre  missionens  sak  verkade  S.  här- 
efter oaflåtligt,  så  långt  hans  krafter  räckte.  Åt  detta 
arbete  ägnade  han  sitt  lif,  allt  mer  kännande  sig  därtill 
kallad  af  Herren.  Han  lät  ej  sitt  mod  nedslås  af  miss- 
tankar, klander  och  förtal;  hans  kärlek  öfvervann  hind- 
ren och  motståndet.     När  han  klandrades  för  sitt  »predi- 


LJUSA   MINNEN.  85 

kände»  svarade  han:  »Jag  är  själf  så  outsägligt  lycklig 
i  min  tro;  skulle  jag  ej  då  söka  att  kunna  gifva  andra 
del  af  samma  lycka.  Det  är  så  många,  som  icke  äro 
lyckliga  i  sin  kristna  tro;  må  de  tiga,  om  de  så  vilja. 
Men  Kristi  kärlek  tvingar  mig  och  mina  trosbröder. »  — 
De  brister  till  form  och  innehåll,  som  stundom  vidlådde 
hans  föredrag,  kände  och  erkände  han  villigt.  Men  de 
uppvägdes  af  hans  redliga  nit,  hans  brinnande  kärlek 
och  trohet.  Och  öfver  allt  detta  —  Herren  välsignade 
hans  arbete  med  både  god  och  rik  frukt. 

Efter  några  år  valdes  han  till  ordförande  för  nord- 
östra Smålands  missionsföreningar,  samt  sökte  då  att  på 
allt  sätt  befordra  evangelii  predikan,  på  samma  gång 
som  han  och  hans  bröder  i  missionsstyrelsen  nitiskt  va- 
kade öfver  föreningsmedlemmarnas  goda  kristliga  vandel. 

Vid  det  gästvänliga  Stensnäs  och  vid  Öfverum  höUos 
nästan  hvarje  år  missionsfester,  som  voro  besökta  af 
tusentals  deltagare.  Och  ännu  lefver  en  och  annan  kvar, 
hvilken  som  ett  Ijufligt  minne  från  flydda  dagar  omtalar 
den  tid,  då  många  från  sina  hem  färdades  flera  dags- 
resor för  att  få  vara  med  om  ett  missionsmöte  på  Stens- 
näs. Både  präster  och  lekmän  voro  därvid  förenade  i 
broderlig  endräkt,  förkunnande  ordet  och  utbytande 
tankar  om  Guds  rikes  angelägenheter.  Den  ande  af 
frid  och  kärlek,  som  hvilade  öfver  S:s  hem  —  och 
hvilken  kom  hans  Stensnäs  att  ofta  bli  kalladt  »Frids- 
näs» —  rådde  äfven  vid  dessa  möten  och  skall  göra 
dem  oförgätliga  för  enhvar,  som  någon  gång  fått  bevista 


S6  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

dem.  Flertalet  af  den  tidens  troende  lärare  var  icke  så 
vist  och  förnumstigt,  att  de  i  »kyrklig  förnämhet»  skulle 
hållit  sig  allt  för  goda  att  deltaga  i  lekmännens  arbete 
för  Guds  rike.  Tvärtom  hade  de  likasom  aposteln  Paulus 
sin  glädje  i  att  Kristus  vardt  förkunnad.     Filipp.   i:  i8. 

Grefve  Stackelberg  var  i  dylika  frågor  kyrkligt  fri- 
sinnad och  höll  fast  vid  hvad  han  ansåg  vara  lekmän- 
nens både  rätt  och  plikt:  att  få  bekänna  sin  tro  och 
vittna  om  Kristus.  -  Han  såg  hos  kyrkan  många  brister 
och  rönte  från  större  delen  af  hennes  prästerskap  en 
afgjord,  ihållande  fiendskap;  men  han  förblef  trots  allt 
henne  dock  trofast  tillgifven.  Oaktadt  många  lockelser 
från  mer  än  ett  håll,  kunde  han  aldrig  förmås  att 
öfvergifva  henne  för  att  bilda  en  friförsamling.  Att  den 
andliga  lifsrörelsen  på  dessa  trakter  hölls  kvar  inom 
den  lutherska  kyrkan  och  blef  jämförelsevis  ganska  litet 
berörd  af  sektväsendet,  torde  i  icke  oväsentlig  mån 
kunna  tillskrifvas  S:s  kyrkliga  sinne.  Ty  om  han  på 
sin  tid  hade  öfvergifvit  kyrkan,  så  hade  förvisso  flera 
tusen  af  hans  åhörare  följt  hans  exempel.  Detta  be- 
hjärtades  slutligen  äfven  af  dem,  som  för  hans  frisint- 
hets  skull  länge  anklagade  honom  för  »okyrklighet». 
Också  valdes  S.  med  öfvervägande  röstplurälitet  till 
medlem  af  1868  års  kyrkompte. 

Sedan  1847  förenad  i  ett  lyckligt  äktenskap  med 
fröken  Honorine  Adelsvärd,  dotter  till  öfverstekammar- 
junkaren  baron  J.  K.  Adelsvärd,  blef  grefve  S.  fader  till 
en  efterlefvande  son  och  fyra  döttrar.  —  I  sitt  enskilda 


LJUSA   MINNEN.  87 

lif,  i  kretsen  af  maka,  barn  och  vänner,  var  han  före- 
kommande och  vänlig,  stundom  skämtsam  och  »glad 
som  ett  barn».  Han  spred  glädje  omkring  sig,  en 
kristlig  och  helgad  glädje,  frigjord  från  såväl  världsvä- 
sendets flacka  »munterhet»  som  från  den  själfgjorda  from- 
hetens stela  tyngande  »värdighet».  I  hela  hans  person  låg 
just  det,  som  man  plägar  sammanfatta  under  begreppet 
»sympatisk»,  sann  och  älskvärd.  Därför  drog  han  också 
till  sig  alla,  med  hvilka  han  kom  i  närmare  beröring  — 
alla,  utom  de  fariseiska  och  egenrättfardiga  samt  de  af- 
undsjuka  och  hatfulla,  på  hvilka  hans  vänliga,  evange- 
liskt kärleksfulla  väsende  verkade  nästan  frånstötande 
såsom  »icke  nog  värdigt». 

Grefve  Stackelberg  var  en  af  de  »icke  många»  äd- 
lingar, hvilka  för  Kristi  skulle  med  glädje  »försakat  värl- 
den och  allt  dess  väsende».  Rik,  förnäm,  ståtlig  och  i 
hela  sitt  uppträdande  ovanligt  behaglig,  hade  han  med 
största  lätthet  kunnat  vinna  all  den  lust  och  fira  de  tri- 
umfer, med  hvilken  världen  lockat  så  många  bort  frän 
Kristi  efterföljelse.  Men  hariy  likasom  en  gång  Guds 
tjänare  Mose,  »höll  Kristi  försmädelse  för  större  rike- 
dom än  Egyptens  skatter  och  ville  hellre  lida  förakt  med 
Guds  folk  än  till  en  tid  hafva  lust  i  synden».  Ehuru 
S.  genom  börd  och  rikedom  var  själfskrifven  att  ha  sitt 
mesta  och  egentliga  sällskapslif  bland  »denna  världens 
mäktiga»,  så  inskränkte  han  sin  gemenskap  med  dem 
till  det  oundgängligt  nödvändiga,  men  sökte  sitt  um- 
gänge   bland  Herrens  vänner.     S.  var  icke  en  af  dessa 


88  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

religiösa,  som  kunna  umgås  med  allvarliga  kristna,  men 
ha  sin  egentliga  trefnad  bland  världen,  utan  han  älskade 
Guds  folk  just  för  den  andes  skull,  som  genom  »vitt- 
nandet om  Jesus»  vanligen  gör  de  troendes  samkväm 
så  c)behagliga  ej  blott  för  den  gröfre  världen,  utan  ock 
for  alla  halfandliga.  Naturligtvis  gladdes  han,  när  han 
bland  sina  adliga  likar  kunde  påträffa  några  få  verkliga 
trossyskon;  men  's» andens  enhet»  var  honom  alltid  förmer 
än  likheten  i  samhällsställning. 

Mot  sina  tjänare  och  underhafvande  var  han  »som 
en  fader».  Hvad  han  var  som  husbonde,  därom  vitt- 
nade, äfven  för  den  ytlige  betraktaren,  bland  annat  de 
ljusa  glada  bostäder,  som  han  uppbyggde  åt  sina  under- 
hafvande, den  trefnad  och  snygghet  som  där  öfverallt 
rådde  och  som  väckte  alla  främmandes  uppmärksamhet. 

Själf  enkel  och  anspråkslös  i  behof  och  vanor,  un- 
nade han  äfven  i  jordiska  ting  alla  andra  godt.  Aldrig 
gick  någon  verkligt  behöfvande  ohulpen  från  hans  dörr. 
Om  jag  ens  närmelsevis  ville  uppgifva  det  belopp,  som 
grefve  S.  årligen  gaf  till  Guds  rikes  angelägenheter  och 
till  behöfvande  medmänniskor,  skulle  det  förefalla  de 
flesta  som  otroligt.  Också  kom  det  stor  sorg  öfver 
hans  närmaste  bygder  och  vida  omkring,  då  ryktet  gick 
ut  om  hans  sista  tärande  sjukdom  och  däraf  följande  död. 

Hvad  S.  såsom  kristen  och  människa  var,  därom 
vittnade  den  djupa  saknad,  som  vid  hans  död  grep  »hela 
hopen  af  dem  som  trodde»  bland  vårt  lands  evangeliska 
kristna,  —  Som  vm  var  grefve  S,  mot  alla  )^trofast  så- 


Göthe  Nordberg. 


utsikt  från  Grönteboda. 


1.  Magnusson.     2.  M.  Rudbeck.     8.  G.  Auren.  4.  Stjernström.   5.  Aleniua.   6.  Hammar. 
7.  Einarson.     8.  Noi-dberg.     9.  Molin.     10,  A.  ZlepUn.     11.  Berg.     12.  J.  Rudbeck. 

Ct.  Nordberg,  med  medhjelpare  och  patienter  vid  Grönteboda  1893. 


LJUSA   MINNEN.  89 

som  få».  Under  hela  den  tid,  från  1855  till  1871,  mig 
skänktes  förmånen  af  S.'s  varma  vänskap,  förblef  han 
den  samme  år  efter  år,  medan  mången  annan  »skiftat 
färg»  under  ändrade  förhållanden.  Utom  de  oförgätliga 
Stensnäsbjudningarna  och  hans  aldrig  svikande  besök  vid 
vistelserna  i  Stockholm,  skref  han  litet  emellan  till  mig 
innehållsrika  och  uppmuntrande  bref,  af  hvilka  jag  i 
dagboksanteckningarna  skall  meddela  ett  och  annat  ut- 
drag till  prof.  Ännu  under  sin  sista  vistelse  i  Stock- 
holm såsom  sjuk,  och  på  sin  dödsbädd,  skänkte  han  mig 
de  varmaste  bevis  på  en  kärlek,  som  mot  mig  och  andra 
»brann  med  klar  låga  intill  döden».  —  Stilla  och  frid- 
fullt slocknade  hans  lif,  söndagen  den  22  januari  1871. 
På  honom  besannades  Mästarens  ord:  »Saliga  äro  de 
fridstiftande,  ty  de  skola  kallas  Guds  barn.» 

Nära  30  år  ha  förflutit  se'n  gref  Stackelbergs  död. 
Vinterstormarna  ha  jagat  sin  snö  öfver  hans  graf,  blom- 
morna därpå  ha  många  gånger  förfrusit  och  dött,  för 
att  blomstra  upp  och  vissna  igen ;  de  flesta  af  hans  sam- 
tida äro  bortgångna  och  glömda:  men  den  ädle,  varm- 
hjärtade Adolf  Stackelbergs  minne  —  det  förblifver. 

5.    Missionär  Moritz. 

Bland  de  många  Herrens  vittnen  jag  på  1850-  och 
60-talet  rätt  ofta  i  Stockholm  råkade  hos  Rosenius,  Elm- 
blads  och  andra  vänner,  var  äfven  den  gamle  varm- 
hjärtade judemissionären  Johan  Kristian  Morit?. 


90  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

Första  gången  jag  såg  och  hörde  Moritz  var  vid 
en  aftonbjudning  hos  Rosenius,  våren  1857.  Jag  hade 
varit  på  ett  sjukbesök  å  Kungsholmen,  där  jag  stannade 
längre  än  afsedt  var,  så  att  jag  kom  ganska  sent  till 
Rosenii  hem,  som  låg  nära  invid  Johannis  kyrka.  När 
jag  inträdde  i  salen,  hörde  jag  från  förmaket  en  obe- 
kant mansröst,  som  talade  om  »vår  gemensamme  Messias"^. 
Af  sammanhanget  fann  jag  snart,  att  mannens  text  måste 
vara  Es.  ii:te  kapitel;  ty  han  talade  mycket  om  »Her- 
rens ande,  vishets  och  förstånds  ande,  råds  och  stark- 
hets ande»,  som  skulle  hvila  på  honom,  samt  att  han 
»icke  skulle  döma  efter  hvad  som  synes  för  ögonen  eller 
höres  för  öronen»,  utan  »han  skall  döma  de  arma  med 
rättfärdighet  och  skaffa  rätt  åt  de  elända  på  jorden;  då 
skall  det  varda  slut  på  Efraims  afund»  o.  s.  v.  —  Jag 
kunde  icke  strax  se  den  talande,  men  det  varma,  mjuka, 
till  hjärtat  gående  tonfallet  i  hans  stämma,  jämte  det 
verkligt  goda  innehållet  af  hans  tal,  gjorde  på  mig  ett 
mycket  godt  intryck.  En  stund  därefter  fick  Rosenius  syn 
på  mig  och  vinkade  mig  in  i  förmaket,  där  han  före- 
ställde mig  för  missionär  Moritz,  som  syntes  oss  lik  en 
gammal  patriark. 

Efter  den  aftonen  råkade  jag  honom  sedan  många 
gånger  under  årens  lopp  och  behöll  alltid  samma  goda 
intryck  af  honom.  Han  berättade  för  mig,  att  han  var 
född  jude  och  före  sitt  dop  hade  hetat  Treitel,  samt 
meddelade  en  mängd  gripande  drag  ur  sin  växlingsrika 
lefnad.     Och  då  denna  verkligen  är  af  stort  intresse  för 


LJUSA   MINNEN.  9 1 

alla,    som    älska    Herrens    egendomsfolk  och  hans  rikes 
tillkommelse,  må  här  en  del  af  den  samma  återgifvas. 

Moritz's  föräldrar  voro  Markus  och  Debora  Treitel, 
af  en  gudfruktig  judefamilj  i  Pommern.  Fadern,  en  skick- 
lig köpman,  var  uppfostrad  i  den  stränga  judendomen 
och  en  ifrig  anhängare  af  Talmud.  Modern  var  en  sam- 
vetsgrann from  judinna,  som  lefde  i  hoppet  att  den  ut- 
lofvade  Messias  rätt  snart  skulle  komma  för  att  förlossa 
Israel.  De  hade  två  söner  och  tre  döttrar.  Vår  Moritz 
föddes  den  i  januari  1786  och  fick  vid  sin  omskärelse 
namnet  Moses,  med  binamnet  Hannes.*) 

Vid  fyra  års  ålder  miste  han  sin  mor.  Då  hon  gaf 
honom  sin  sista  välsignelse,  sade  hon  ett  ord  som  gjorde 
djupt  intryck  på  sonen:  »Du  skall  upplefva  Messias' an- 
komst. Blif  fast  i  dina  fäders  tro,  så  att  du  skall  fa 
del  i  hans  rike  I»  Denna  den  döende  moderns  sista  öns- 
kan gick  på  ett  märkvärdigt  sätt  i  uppfyllelse,  ehuru 
icke  på  det  sätt  som  hon  hade  väntat. 

Den  unge  Moses  blef  omsorgsfullt  undervisad  af 
skickliga  lärare.  För  att  lära  rätt  känna  hans  framsteg, 
examinerade  fadern  honom  i  »judames  andra  bibel», 
Talmud,  och  öfriga  judiska  förklaringar  af  den  rätta 
bibeln. 

Så  gick  ock  lille  Moses  dagligen  i  stadens  kristna 
skola,  men  fick  aldrig  lof  att  där  öfvervara  någon  bibel- 
timme.    Hemma    tjänade    i  synnerhet  den  mot  kristen- 


•)  Under  hans  bild,  sid.  209,  står  därigenom  M,  H.  såsom  för- 
namn, i  stället  för  det  senare  J.  Kr.  Morit:5. 


92  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

domen  stämde  juden  Mendelsohns  filosofiska  skrifter  till 
att  utbilda  hans  ande  och  förstånd. 

Småningom  började  dock  den  fromme  ynglingen  att 
märka  en  afgjord  skillnad  mellan  rabbinernas  skrifter  och 
Guds  eget  ord  i  bibeln.  Att  betrakta  båda  såsom  gudom- 
liga uppenbarelser,  blef  för  honom  allt  svårare.  När  han 
för  sin  fader  eller  sina  lärare  omtalade  dessa  tvifvel, 
svarade  de:  »Vi  fa  icke  tvifla,  annars  blifva  vi  epiku- 
reer»,  hvilket  enligt  Talmuds  förklaring  var  det  samma 
som  gudsföraktare.  —  Då  han  en  gång  talade  med  en 
lärd,  polsk  rabbin  härom,  gaf  denne  honom  intet  svar, 
men  sade  däremot  till  hans  fader,  att  sonen  var  besatt 
af  en  ond  ande  och  säkerligen  skulle  bli  en  affalling. 
Fadern  blef  mycket  uppbragt  häröfver  och  gaf  sonen 
en  väldig  örfil. 

Från  denna  stund  behöll  den  unge  Moses  sina  tvif- 
vel för  sig  själf ;  men  ju  längre  han  kom  i  sina  studier, 
dess  starkare  blefvo  ock  tviflen.  Slutligen  blef  han  fullt 
öfvertygad  att  både  Talmud  (rabbinernas  skrifter)  och 
bibeln  omöjligt  kunde  vara  af  Gud;  bibeln  vore  sann, 
men  Talmud  blott  människopåfund.  Då  kände  Moritz 
icke  ännu  någon  sann  kristen,  för  hvilken  han  kunde 
öppna  sitt  hjärta;  och  efter  hvad  han  senare  insåg, 
måtte  den  tiden  hvarken  i  hans  fädernestad  eller  trakten 
däromkring  funnits  några  sådana,  utan  endast  kyrkliga 
formkristna. 

Hans  mor  dog,  och  hans  far  gifte  om  sig.  Barnen 
från  första  äktenskapet  fingo  det  då  ganska  trångt  i  hem- 


LJUSA   MINNEN.  93 

met.  —  När  M.  blef  i6  år,  skickades  han  till  en  far- 
bror i  Berlin.  Där  kom  han  i  sällskap  med  »reform- 
judar» (ungefär  lika  med  våra  rationalister),  som  i  flera 
år  skadligt  inverkade  på  hans  tänkesätt  och  vandel. 
Men  snart  slog  honom  samvetet  och  lämnade  honom 
sedan  ingen  ro. 

I  juli  1807  reste  han  till  England.  Öfverrabbinen 
i  London,  d:r  Herschell,  mottog  honom  mycket  vänligt 
och  varnade  honom  strax  för  en  annan  jude,  vid  namn 
Frey,  som  kommit  till  tron  på  evangelium  och  genom 
sitt  varma  vittnesbörd  om  Kristus  redan  kommit  flera 
judar  att  öfvergå  till  kristendomen.  Den  unge  M.  lade 
knappt  märke  till  den  varningen,  då  han  höll  det  för 
omöjligt  att  han  någonsin  skulle  kunna  bli  »den  kors- 
fästes» lärjunge.  Men  —  den  dagen  kom  dock.  Genom 
en  judinnas  ord  kom  han  att  läsa  nya  testamentet;  och 
ju  mer  han  läste,  dess  mer  öfvertygad  blef  han  att  Jesus 
Kristus  var  den  Messias,  om  hvilken  profeterna  talat. 
Guds  ande  visade  honom  nu  allt  mer  hans  synder  och 
hans  fördärfvade  tillstånd.  I  sin  ofrid  och  nöd  föll  han 
på  sina  knän,  anropande  Herren  Kristus  om  nåd  och 
förbarmande.  Och  hans  bön  blef  hörd.  Genom  Jesu 
evangelium  blef  han  förvissad  om  syndaförlåtelsen,  och 
fröjdade  sig  i  Kristus  sin  Frälsare.  Strax  bekände  han 
sin  tro,  och  blef  då  förkastad  af  alla  sina  judiska  an- 
höriga och  vänner.  Hans  far  förbannade  honom,  gjorde 
honom  arflös  och  utstötte  honom  ur  familjen.  Men 
Herren  gaf  honom  nya  kristna  vänner  i  de  förras  ställe. 


94  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN.  .^ 

Nyårsaftonen  1809  blef  M.  efter  luthersk  ritual  döpt 
af  doktor  Steinkopf.  I  dopet  bortlade  han  sitt  gamla 
namn  Moses  Treitel  och  erhöll  det  kristna  namnet  Johan 
Kristian  Moritz,  under  Hvilket  han  sedan  blef  så  vida 
bekant  för  både  kristna  och  judar. 

Hans  varma  önskan  blef  nu  att  varda  missionär 
bland  något  hedniskt  folk,  och  i  denna  afsikt  vände  han 
sig  till  Londonska  Missionssällskapet.  Där  ansåg  man 
dock,  att  han  skulle  bli  till  större  gagn  såsom  missionär 
bland  sitt  eget  folk.  —  År  181 1  sändes  han  till  Göte- 
borg att  verka  bland  Sveriges  judar.  Där  blef  han 
bekant  med  m:lle  Charlotta  Elisabet  Hedberg,  som 
några  år  senare  blef  hans  hustru  och  trofasta  hjälparinna 
under  nära  60  år,  till  sin  saliga  död  1864. 

År  18 17  sändes  M.  till  Ryssland,  där  han  i  åtta  år 
nitiskt  verkade  bland  judarna.  Denna  mission  stod  un- 
der skydd  af  kejsar  Alexander  I,  som  då  var  gripen  af 
evangelium  och  gjorde  mycket  för  Guds  rikes  framgång. 
Moritz  talade  för  flera  tusen  judar,  och  många  blefvo 
omvända  till  Kristus.  Men  »kyrkan»,  som  äfven  där 
nästan  alltid  motarbetat  Guds  rike,  gjorde  honom  så 
mycket  motstånd  hon  förmådde.  Och  när  kejsar  Alex- 
ander efterträddes  af  sin  broder  Nikolaus,  lyckades  präs- 
terna öfvertala  denne  att  år  1821  genom  en  ukas  för- 
bjuda all  protestantisk  mission  och  bibelspridning,  hvar- 
för  äfven  M.  på  kejserlig  befallning  måste  inställa  sin 
mission  och  lämna  landet.  —  Såsom  ett  exempel  på  att 
Herrens  ord  också  genom  denne  dess  tjänare  bar  frukt 


LJUSA   MINNEN.  95 

samt  »icke  vände  fåfängt  tillbaka»,  må  anföras  följande 
tilldragelse.  År  1819  predikade  Moritz  en  gång  iBori- 
sow,  därtill  uppmanad  äf  en  rabbin,  vid  namn  Kletsk. 
En  stor  skara  israeliter  åhörde  honom  då.  Tjugo  år 
därefter  kom  till  missionärerna  i  Warschau  ett  bref  från 
Kletsk  med  40  underskrifter,  hvars  innehåll  var:  »Lefver 
missionär  Moritz  ännu?  Är  han  hos  eder?  Om  så  icke 
vore,  kunna  vi  ej  ändå  få  blifva  döpta  af  en  bland  eder 
i  Warschau?» 

I  maj  1825  blef  Moritz  af  »Londonska  sällskapet  för 
evangelii  utbredande  bland  judarna»,  antagen  som  dess 
missionär,  och  sändes  till  Hamburg  att  verka  därstädes. 
Sedan  vittnade  han  i  Köbenhavn,  Neuvvied,  Frankfurt 
och  Stockholm,  samt  återkom  1834  till  Hamburg,  hvari- 
från  han  sändes  till  Danzig.  År  1843  blef  Göteborg  ånyo 
bestämdt  till  hans  hufvudstation,  enär  Sverige  och  Dan- 
mark anvisades  till  hans  arbetsfält. 

Från  en  af  Moritz's  resor  i  vårt  land  skref  baron 
H.  H.  v.  Essen  om  honom  följande:  »År  1865  vid  mid- 
sommartiden, då  naturen  stod  klädd  i  sin  skönaste  skrud, 
hörde  jag  missionär  Moritz,  veteranen  bland  jordens  mis- 
sionärer, då  i  sitt  8o:de  år,  silfverhårig,  men  med  ung- 
domlig eld  i  sin  ande,  hålla  ett  skönt  föredrag  öfverjesu 
ord  i  Joh.  10:  i — 21.  Detta  skedde  hos  de  gamla 
grefve  Lewenhaupts  på  egendomen  Karlslund  nära  Väster- 
ås, därifrån  Guds  ords  ljus  i  mera  än  20  år  har  lyst 
och  värmt  vida  omkring ....  Jag  hade  aldrig  förut  hört 
någon  af  det  folk,  som  korsfäste  Kristus,  tala  om  denne 


g6  UR    MINNET   OCH   DAGBOKEN, 

Frälsare  och  hans  rike.  Jag  tyckte  mig  i  egentligare 
mening  än  vanligt  höra  ett  vittne  tala,  som  stod  Herren 
synnerligen  nära.  Mannen  var  icke  allenast  förtrolig 
med  de  ställen  i  det  heliga  landet,  där  Jesus  vandrat: 
han  var  ju  äfven  en  af  Abrahams  naturliga  efterkom- 
mande, likasom  Herren  själf  efter  sin  mänskliga  natur 
var  detta,  genom  sin  födelse  af  Maria.  —  Han  talade 
om  den  gode  herden,  som  gifvit  sitt  lif  för  fåren,  samt  om 
det  innerliga  förhållandet  mellan  herden  och  hans  far.  — 
Jag  tycker  mig  ännu  mången  gång  höra  den  älsklige 
gubbens  af  rörelse  darrande  röst,  i  hvilkens  tal  Jesus 
var  både  A  och  O.  Den  stunden  glömmer  jag  visser- 
ligen aldrig  ...» 

Den  I  januari  1868  utträdde  Moritz  med  pension 
ur  det  Londonska  sällskapets  tjänst.  I  42  Sly  hade  han 
stått  i  missionärernas  led  och  med  trohet  arbetat  för 
sin  Herres  sak.  På  jorden  hann  han  aldrig  att  »blifva 
stor»,  kom  ej  hö^  upp  till  de  kyrkliga  äreställena,  blef 
ej  heller  behängd  med  ordnar  och  hederstecken;  men 
äfven  om  honom  gälla  förvisso  Herrens  ord:  »Eder  lön 
är  stor  i  himmel  en!» 

Till  dessa  kortfattade  redogörelser  för  hans  inre 
och  yttre  lif  må  fogas,  att  Moritz  under  hela  sin  lefnad 
var  älskad  och  aktad  af  Guds  folk,  »de  i  anden  fat- 
tige». Men  för  så  väl  världsliga  som  kyrkliga  fariséer 
var  han  hela  tiden  »en  stötesten  och  en  förargelse». 
Frän  dessas  sida  vardt  han  litet  emellan  anfallen  och 
trakasserad,   och  man  utspridde  ofta  om  honom  osanna 


L.  A.  Anjou. 


A.  F.  Sondén. 


E.  G.  Bring. 


L.  Landgren. 


K.  V.  Clmrlevine. 


Ch.  Meurlirg. 


Klas  Warholm. 


J    G.  Hultgren. 


Vilh.  Norlén. 


K.  G.  Ssedén. 


P.  Lunden. 


N.  Hofberg. 


v.  Flensburg.  K.  D.  Olivecrona.  Axel  Buren. 


(£i 


E.  J.  Keijser.  H.  Rundgren.  Aug.  Stjernstedt. 


Valdemar  Rudin. 


Gillis  Bildt. 


LJUSA   MINNEN.  97 

rykten,  som  till  en  tid  blefvo  af  somliga  trodda.  Men 
efter  hand  förlorade  folket  allt  förtroende  för  hans  fien- 
ders upprepade  dikter;  när  någon  ny  historia  om  Moritz 
spreds  ut,  skakade  de  tänkande  blott  på  hufvudet  och 
sade:  »Detta  kommer  från  samma  håll  som  allt  det  före- 
gående.» Och  under  tiden  fortfor  Moritz  att  i  stillhet 
troget  vitttna  om  sin  Herre.  Hans  arbete  mognade  till 
skörd,  likasom  hans  vackra  gråa  hufvud  allt  mer  utvisade, 
att  den  åldrige  Guds  tjänaren  nalkades  sin  sabbatshvila. 

Hans  jordiska  hvilotid  blef  icke  lång.  Han  insjuk- 
nade i  början  af  1868.  Under  hans  sjukdom  besökte 
många  deltagande  vänner  denne  gamle  älsklige  Herrens 
stridsman.  Den  16  februari  på  aftonen,  då  många  voro 
samlade,  läste  han  för  dem  med  svag,  bruten  stämma 
Es.  16:  och  bad  med  dem.  Detta  var  hans  sista  an- 
daktsstund på  jorden.  Kl.  2  på  natten  löste  Herren  sin 
82:årige  tjänare  från  arbetet  i  vingården  och  bjöd  honom 
att  gå  in  i  den  sabbatshvila,  som  återstår  för  Guds  folk. 

Med  sanning  sjöngs  vid  hans  graf  den  gamla  sången : 

Så  hvila  i  välsignelse,  Så  far  i  frid,  du  fridens  man; 

Du  gode,  trogne  tjänare!  Farväl,  du  trogne  Jonatan! 

Gå  i  din  Herres  glädje  in  Gå  i  din  Herres  glädje  in 

Och  lönen  din  möda  finn.  Och  där  din  Jesus  saligt  finn. 

Du  förde  fram  Guds  rena  ord  Om  aftonen  är  pust  och  grät, 

Och  födde  troget  Kristi  hjord;  Då  vänner  måste  skiljas  åt. 

Med  lära  och  med  lefverne  Men  Gud  en  bättre  morgon  ger, 

Du  himlens  väg  oss  visade.  Då  > ingen  gråt  skall  vara  mer!» 


Wadström,  Ur  minnet  o.  dagboken.    II. 


Den  kristliga  sångens  makt. 

Redan  i  fornkristna  församlingen  spelade  sången, 
den  kyrkliga  så  väl  som  den  enskilda,  en  stor  roll  vid 
de  troendes  »uppbyggande  på  sin  allraheligaste  tro». 
Och  så  har  förhållandet  förblifvit  under  kyrkans  eljest 
så  olika  tidsåldrar.  Det  är  allmänt  kändt,  att  Luthers 
evangeliska  sånger  i  hög  grad  bidrogo  till  reformatio- 
nens framgång.  Och  under  alla  tider,  då  ett  varmare  /// 
försports  inom  kristenheten,  har  det  följts  af  varmare 
andlig  sång.  Så  äfven  inom  vårt  land.  Lifsvindarna  i 
förra  seklet  frambragte  många  religiösa  skalder  och 
blefvo  genom  dem  ännu  kraftigare.  Likaså  i  det  år- 
hundrade, som  nu  är  nära  sitt  slut.  Lars  Linderot,  fru 
Gull brandson,  J.  M.  Lindblad,  C.  O.  Rosenius,  Betty 
Posse  (B.  E — g),  Lina  Berg  (L.  S.)  m.  fl.  ha  gifvit  oss 
sånger,  som  länge  skola  lefva  i  folkets  hjärtan  och  på 
dess  läppar. 

Och  om  dessa  sångers  kraft  öfver  människohjärtat 
kunna  alla  troende  gifva  vittnesbörd.  Se  här  ett  bland 
många  af  de  märkliga  bevisen  därpå. 

Vid    ett    besök  i  Stockholm  före  julen   1856  berät- 


DEN    KRISTLIGA   SÅNGENS    MAKT.  99 

tade  d:r  Karl  Bergman  från  Vinslöf  i  troende  kretsar 
följande  gripande  tilldragelse.  Dennas  märkliga  »yttre 
skal»  vgir  väl  redan  förut  bekant  genom  tidningarna; 
men  det  var  af  obeskrifligt  intresse  att  nu  äfven  (a  del 
af  dess  »kärna»,  den  underbara  Guds  ledning  som  åstad- 
kommit det  hela. 

På  Kristianstads  fästning  förvarades  då  bland  de 
andra  grofva  förbrytarne  en  fånge,  vid  namn  Anders 
Svensson  Källare.  Född  i  Hoby  socken  i  Blekinge  var 
han  vid  denna  tid  omkring  40  år  gammal  och  straffad 
för  fjärde  resan  stöld.  På  hösten  1856  beredde  han  sig 
tillfälle  att  rymma  ut  ur  fästningen.  Han  simmade  öfver 
den  breda  Helgaån;  och  emedan  en  stark  dimma  just  då 
var  rådande,  undkom  han  alla  de  efterspaningar  som 
genast  företogos. 

Nu  begaf  sig  mannen  först  till  en  gränssocken  i 
Blekinge,  där  han  af  sina  vänner  försågs  med  kläder  och 
litet  penningar;  men  något  slags  pass  eller  prästbetyg 
kunde  han  icke  erhålla.  Därefter  stal  han  ett  betsel  och 
sedan  en  häst  ute  på  marken,  samt  red  tillbaka  till  Kristian- 
stad, där  han  släppte  hästen  utanför  staden  och  gömde 
betslet  i  en  halmstack.  Hans  afsikt  var  att  stjäla  hos  en 
rik  handlande  inne  i  staden.  Men  när  detta  snart  be- 
fanns omöjligt,  begaf  han  sig  åter  bort  från  staden  samt 
stal  ånyo  en  häst,  på  hvilken  han  fort  red  till  Qviinge 
socken,  där  hästen  släpptes.  På  där  varande  gästgifvare- 
gård  köpte  han  sig  mat  för  de  sista  återstående  pen^ 
ningarna.     Han    beslöt  där  äfven  att  nästa  natt  genorn 


lOO  UR   MINNET    OCH   DAGBOKEN. 

den    vida  skorstenspipan  bereda  sig  inträde  i  gästgifva- 
rens  hem  och  där  stjäla  hvad  han  kunde  öfverkomma. 

Det  var  måndagen  den  13  oktober  1856.  Under 
det  han  inväntade  midnattstimmen,  vandrade  mannen 
på  kvällen  omkring  i  närheten  af  gästgifvaregården.  Han 
kom  då  till  en  torpstuga,  från  hvilken  han  hörde  sång. 
Nyfiken  smög  han  sig  närmare  till  fönstret,  som  icke 
doldes  af  någon  gardin.  Han  såg  där  innanför  en  karl 
och  tre  kvinnor,  en  äldre  och  två  yngre.  Snart  fick 
han  höra  en  kraftig  mansröst  och  en  behaglig  kvinno- 
röst åter  uppstämma  en  sång.  Biträdda  af  ett  psalmo- 
dikon  sjöngo  de  med  klar  och  tydlig  stämma  följande 
ord  ur  »Ahnfelts  sånger» : 

Hvad  det  blir  godt  att  landa  vid  himlens  sälla  kust, 

ej   mer  behöfva  blanda  sin  säng  med  suck  och  pust. 

Till  glädjens  hem  ur  sorgens  dal,  till  fadrens  hus  från  nöd  och  kval, 

i  brudgums  famn  från  strid  och  nöd,  i  lif  och  sällhet  utan  död! 

Hvad  det  blir  godt  att  landa  vid  himlens  sälla  kust! 

Hvad  det  blir  härligt  smaka  den  sällhet  Herren  ger, 

att  slippa  se  tillbaka  på  synd  och  sorger  mer! 

Att  skåda  Gud,  och  gå  omkring  bland  himlens  underfulla  ting: 

O  härlighet,  som  ingen  kan  utsäga  här  i  jämrens  land! 

Hvad  det  blir  härligt  smaka  den  sällhet  Herren  ger! 

Dessa  ord  föreföUo  den  arme  brottslingen  underbart 
gripande;  de  gingo  honom  »genom  märg  och  ben». 
Plötsligt  tyckte  han  sig  höra  någon  komma.  Han  sprang 
nu  så  hastigt  öfver  en  stengärdesgård,  att  en  större  sten 
föll  ned  och  illa  sargade  honom  i  foten;  men  han  måste 
ögonblickligen  tillbaka  för  att  fa  höra  mer  af  den  fängs- 
lande sången. 


DEN   KRISTLIGA   SÅNGENS    MAKT.  10 1 

När  denna  tystnade,  när  ljuset  släcktes  och  han  åter 
stod  ensam  med  sina  tankar  —  då  var  det  honom  omöj- 
ligt att  stjäla.  Hela  den  uppgjorda  planen  var  förbi. 
Samvetet  hade  vaknat  och  med  det  samma  den  föreställ- 
ningen, att  han  skulle  kunna  dräpas  midt  under  illgär- 
ningen och  så  förblifva  en  satans  fånge  i  en  förskräcklig 
evighet.  —  Han  vandrade  in  i  skogen,  vistades  där  hela 
tisdagen  och  onsdagen,  utan  att  kunna  rätt  besluta  eller 
företaga  någonting.  Skulle  han  gå  in  i  stugan  och  be- 
känna allt  för  de  kristligt  sinnade  människorna?  Men 
de  kunde  ju  blifva  bortskrämda  af  honom,  ty  han  såg 
förskräcklig  ut  med  hår  och  skägg  i  vild  oordning  1 
Nu  rakade  han  sig  i  skogen  med  en  rakknif,  som  han  i 
fickan  medfört,  samt  tvättade  och  putsade  sig.  Men  ännu 
kunde  han  icke  fatta  något  bestämdt  beslut.  Skälen  som 
hindrade  voro  ännu  för  starka ;  men  skälen,  som  drefvo 
på,  började  bli  ännu  starkare. 

Han  frös,  ty  han  hade  inga  strumpor;  hungern  plå- 
gade honom  allt  mer,  ty  matförrådet  var  slut.  När  fåg- 
larna flögo  glada  och  nöjda  omkring  i  träden  och  sak- 
nade intet,  tyckte  han  att  de  hade  det  mycket  bättre  än 
han.  Och  omöjligt  kunde  han  aflägsna  sig  från  stugan, 
där  han  hade  hört  den  underbart  verkande  sången. 

Omsider  blef  hans  tillstånd  alldeles  odrägUgt.  Ännu 
klockan  lo  på  onsdagsaftonen  såg  han  ljus  i  stugan,  ty 
man  sysslade  med  hushållsgöromål  därinne.  Då  ändt- 
ligen  fattade  han  sitt  bestämda  beslut,  gick  in  i  stugan 
och   frågade:    »Hvem  är  husbonde  här?    Jag  är  en  för- 


102  UR    MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

rymd  fästningsfånge  från  Kristianstad.  Grip  mig,  men 
gif  mig  mat,  ty  jag  är  hungrig;  jag  vill  icke  göra  er 
något  ondt.  Gif  mig  härberge  i  natt.  Jag  är  en  lifs- 
tidsfange,  men  har  nu  ledsnat  att  stjäla.  Jag  har  hört 
er  sång,  och  jag  kunde  sedan  icke  mera  stjäla.  Hvad 
var  det  för  en  sång?  Jag  ber  eder:  låt  mig  fa  höra 
den  ännu  en  gång!» 

Man  tanke  sig  det  stackars  torparfolkets  förskräckelse 
vid  denna  syn  och  detta  oväntade  tilltal.  Hushållet  be- 
stod af  tre  syskon,  en  broder  och  två  systrar,  jämte 
deras  moder,  en  gammal  änka.  Det  yar  sonen  Johan 
och  dottern  Anna,  som  på  måndagsaftonen  hade  sjungit 
den  nämnda  sången. 

Johan  frågade  nu  den  oväntade  gästen,  om  han 
hade  några  mord  vapen  på  sig?  Denne  lämnade  då  ge- 
nast ifrån  sig  rakknifven,  en  fällknif  och  en  bundt  stryk- 
stickor. På  vidare  fråga  af  Johan,  om  han  icke  hade 
ännu  flera,  bekände  han  genast,  att  han  nära  landsvägen 
gömt  en  större  tälgknif  samt  ett  huggjärn.  På  fangens 
begäran,  och  sedan  man  något  lugnat  sig  i  huset,  sjöngs 
nu  åter  för  honom  samma  sång,  som  så  mycket  hade 
rört  honom.  Äfven  läste  man  för  honom  något  ur  Guds 
ord  samt  en  liten  god  kristlig  berättelse.  Han  frågade, 
om  det  är  en  lika  stor  synd  att  taga  Hfvet  af  sig  själf 
som  af  andra,  och  hans  uppmärksamhet  var  på  det 
högsta  spänd  på  det  svar  man  skulle  gifva  honom.  Slut- 
ligen brast  han  i  tårar  och  sade:  »Nu  förstår  jag,  att  hur 
grof   brottsling    man    är,    kan  man  dock  varda  frälst  af 


DEN    KRISTLIGA    SANGENS    MAKT.  IO3 

Jesus  och  undgå  det  eviga  straffet.»  —  På  ett  enkelt 
och  enfaldigt  sätt  fick  han  nu  ytterligare  höra  evangelii 
glada  budskap  för  sig  förkunnas  och  förklaras.  Med 
stor  glädje  sade  han  sig  börja  förstå  något  af  Guds  råd 
oni  människors  salighet.  '  Han  hade  väl  förr  hört  något 
därom,  nien  aldrig  kunnat  fatta  def  eller  komma  därtill. 

Nu  bäddades  åt  honom  på  golfvet  i  den  lilla  stugan. 
Men  Johan,  som  låg  i  nästa  rum  och  ännu  befarade 
något  svek  af  den  oväntade  gästen,  öppnade  vid  mid- 
nattstid sakta  dörren  för  att  efterse  huru  fangen  nu  för- 
höll sig.  Förskräckt  rusade  denne  då  upp,  men  stillade 
sig  snart  och  berättade  huru  han  hade  drömt,  att  en 
stor  stenhäll  höll  på  att  falla  ned  öfver  honom. 

Nästa  morgon  förklarade  fången  sig  gärna  vilja 
gå  till  staden  till  fots,  blott  man  ville  nära  staden  skaffa 
ett  par  hästar  med  vagn,  och  inköra  honom  fängslad; 
»emedan»,  sade  han,  »de  öfriga  fangarne  skulle  be- 
gabba honom  utan  ända,  om  någon  af  dem  finge  se 
honom  inkomma  godvilligt  och  utan  kedjor». 

Skjuts  skaffades  dock  i  närheten  af  torpet,  men 
kedjor  kunde  icke  erhållas.  Johan  åkte  med  honom  in 
till  staden.  Under  vägen  visade  fången  den  största  upp- 
märksamhet på  det  som  Johan  talade  med  honom  om 
Guds  rike.  En  gång  frågade  han,  »om  det  var  nog  att  han 
bekände  sina  synder  inför  Gud,  eller  om  han  äfven  skulle 
bekänna  dem  inför  människor?»  —  Då  man  kom  till 
den    sädesstack,  •  där  han  instoppat  betslet,  begärde  han 


104  UR   MINNET    OCH   DAGBOKEN. 

att  fa  hämta  det  »på  det  att  ägaren  måtte  återfå  det»; 
hvarefler  resan  fortsattes  in  till  staden. 

Men  här  inträflfade  nu,  hvad  han  hade  fruktat.  Hela 
skaran  af  arbetsfångar  mötte  honom  och  omringade  ho- 
nom i  samma  ögonblick  som  vagnen  stannade  inne  på 
fängelsegården.  Den  första  skrattsalfvan  hördes,  då  man 
såg  honom  åter  gripen;  den  andra,  då  man  märkte,  att 
han  icke  var  fängslad;  den  tredje,  då  han,  på  frågan 
hvarför  han  ej  gjort  motstånd  eller  sprungit  sin  väg, 
uppgaf  såsom  skäl  folkets  godhet  mot  honom. 

Inkommen  på  landskansliet  anmälde  Johan,  att  fan- 
gen kommit  in  i  hans  hem  aftonen  förut  och  själf  be- 
gärt att  bli  gripen  samt  att  få  mat.  I  följd  häraf  an- 
såg landshöfdingeämbetet  vidare  rannsakning  och  rätte- 
gång vara  öfverflödig,  hälst  de  stulna  hästarna  likasom 
betslet  redan  blifvit  tillrättaskaflfade  och  fången  själf  åter- 
kommit till  häktet.  Han  insattes  emellertid  i  cellfän- 
gelset till  straff  för  sitt  undanvikande. 

Så  blef  här  en  kristlig  sång  början  till  en  grof 
syndares  omvändelse  och  »forvandlig  till  ett  barn»,  en 
af  dem  som  skola  kunna  »inkomma  i  himmelriket».  Och 
Guds  evangelium  stadfäste  verket. 


A.  Kylen.  i         Karl  Anderson.  G.  Kolmodin. 


Adam  Reutersköld.  Otto  Lindström.  Algot  Bagge. 


A.  M.  F.  (»Puck»)  Munthe. 


I  Några  ord  om  »andeuppenbarelser». 

I  Hvad  skriften  och  erfarenheten  betyga  därom. 


I. 

Då  jag  i  föregående  delen  af  dessa  »Minnen»  med- 
delade prinsessan  Eugenies  skildring  om  sin  syn  af 
»hvita  frun»  på  Stockholms  slott,  tillade  jag  såsom  min 
slutsats,  att  dylika  andeuppenbarelser  ofta,  fastän  icke 
alltid,  äro  hörsel-  eller  synvillor,  s.  k.  hallucinationer. 

Denna  min  åsikt  har  mötts  af  motsägelse  från  två 
olika  håll.  Dels  ha  ganska  många  »upplyste»  och  »fri- 
tänkare» förvånats  öfver  att  jag  icke  hänfört  alla  ande- 
uppenbarelser till  fantasiens  och  hallucinationernas  om- 
råde; dels  ha  åtskilliga  spiritistiskt  sinnade  personer  på- 
stått, att  jag  borde  ha  sagt  tvärtom,  nämligen  att  dessa 
uppenbarelser  stundom  kunna  vara  villor,  men  att  de 
i  de  allra  flesta  fall  äro  manifestationer  från  den  osyn- 
liga värld  som  öfverallt  omgifver  oss.  Och  man  har 
från  båda  sidor  begärt,  att  jag  skulle  »gifva  skäl»  för 
den  åsikt  jag  uttalat.  Jag  vill  nu  försöka  att  så  göra, 
dock    med    den    erinran    att  —  i  dessa  stycken  förmår 


il 


I06  UR   MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

ingen  med  visshet  bfverbevisa  en  annan,  som  icke  vill  eller 
kan  godkänna  de  skäl  som  framställas.  Man  förmår  här 
endast  att  uppvisa  hvad  den  heliga  skrift  lär  i  denna 
sak  samt  de  för  en  själf  antagliga  grunder,  på  hvilka 
man  kommit  till  sin  öfvertygelse.  —  Alltså:  Kunna  an- 
dar visa  sig  eller  på  annat  sätt  gifva  sig  tillkänna? 

Denna  fråga  har  redan  otaliga  gånger  framstälts,  i 
alla  tider  och  bland  alla  folkslag.  Och  alltid  har  det 
funnits  många,  som  gifvit  ett  jakande  svar,  antingen  på 
grund  af  egen  erfarenhet  eller  verkligt  trovärdiga  vittnens 
intyg.  '  Men  ännu  flera  ha  städse  de  varit,  som  förnekat 
andeväsens  tillvaro  af  »det  klara,  obestridliga  skäl»,  att 
mot  en  soin  säger  sig  ha  sett  dylika,  har  alltid  kunnat 
ställas  tusendeh  som  icke  sett  några  sådana.  Dessa  se- 
nare ha  därjämte  länge  haft  ett  annat,  tungt  vägande 
skäl  å  sin  sida,  nämligen  det,  att  de  allra  flesta  veten- 
skapsmän afgjordt  förklarat  talet  om  andeuppenbarelser 
vara  ett  »dumt,  vidskepligt  pjoUer»  samt  —  huru  mot- 
satta åsikter  de  än  eljest  månde  hysa  —  dock  i  den  punk- 
ten varit  eniga,  att  andar  kunna  icke  gifva  sig  tillkänna 
för  lefvande  människor.  Detta  påstående  har  också  länge 
gällt  som  fullt  oemotsägligt,  hvilket,  blott  på  grund  af  de 
lärdes  utsago,  måst  som  en  ofelbar  dogm  antagas  af 
en  hvar  som  velat  anses  för  en  bildad  människa.  Och 
oni  man  ville  hafva  några  bevis  för  denna  dogm,  så 
gåfvos  tvänne  sådana,  dem  ingen  förståndig  kunde  jäfva: 
i)  hvarken  du  eller  jag  eller  någon  af  våra  upplysta 
bekanta  har  någonsin  sett  en  ande;  2)  ingen  vetenskaps- 


OM    »ANDEUPPENBARELSER».  I  O/ 

man  erkänner  sådanas  tillvaro.  Alltså:  den  saken  är 
redan  fullt  afgjord! 

Och  likväl  —  i  senare  tid  ha  tvifvel  på  till  och 
med  denna  dogm  börjat  intränga  äfven  bland  de  bil- 
dades stora  hop.  Hvad  angår  det  första  »beviset»,  att 
icke  en  på  tusen  eller  tio  tusen  sett  någon  ande,  så  har 
man  gifvit  till  motskäl,  att  det  gifves  mångfaldiga  ting, 
dem  icke  en  på  hundra  tusen  någonsin  skådat,  men  som 
dock  alla  hålla  för  säkra  fakta  på  grund  af  ögonvittnens 
klart  bestämda  vittnesbörd.  Hvad  därtill  beträffar  det 
andra  »beviset»  eller  vetenskapsmännens  förnekande,  så 
har  man  börjat  erinra  sig,  huru  länge  vetenskapen  hade 
förkastat  händelser  och  fakta,  dem  numera  ingen  män- 
niska kan  förneka,  t.  ex.  —  tillvaron  af  meteorstenar. 

Åsikterna  om  dessa  senare  voro  länge  liknande  dem 
om  andar:  det  ansågs  såsom  ett  bevis  pä  okunnighet 
att  antaga  deras  förekomst,  och  på  bedrägeri  eller  »sin- 
nesvilla» att  förklara  sig  ha  sett  sådana.  Redan  af  ål- 
der hade  det  visserligen  påståtts,  att  »stenar  stundom 
falla  frän  himmelen».  Och  detta  påstående  kom  ej  blott 
från  okunnigt  och  enfaldigt  folk,  som  sade  sig  tydligt 
ha  sett  stenar  falla;  utan  äfven  en  eller  annan  af  forna 
tiders  lärde  framkastade  den  meningen,  att  de  som  be- 
rättade sådant,  kanske  dock  icke  alldeles  »sett  i  sy  ne». 
Men  vetenskapsmanen  i  i8:de  seklet  och  äfven  i  början 
af  det  I9:de  logo  blott  ett  öfverlägset  löje  åt  sådant 
»pjoUrigt  och  dåraktigt»  tal.  Och  äfven  sedan  t.  o.  m. 
tidningar    börjat    berätta  om  meteorfall,  mottogo  veten- 


I08  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

skapsmännen  länge  dessa  underrättelser  med  högdraget 
förakt  och  satte  halsstarrig  förnekelse  mot  äfven  sädana 
fakta,  som  intygades  af  verkligt  trovärdigt  folk.  I  franska 
vetenskapsakademiens  namn  gaf  den  berömde  kemisten  La- 
voisier  det  afgörande  svaret:  :^Det  finnes. icke  nåigrsL  siensir 
i  världsrymden,  och  följaktligen  kunna  icke  några  sådana 
falla  ned  på  jorden».  På  denna  punkt  stod  vetenskapen 
ännu  i  början  af  vårt  »upplysta»  sekel.  Och  nu?  Ja,  nu 
tviflar  icke  ens  den  mest  fanatiske  skeptiker  på  tillvaron 
af  dessa  meteorstenar,  dem  icke  en  människa  af  hundra- 
tusen sett  och  dem  vetenskapen  ännu  i  vårt  århundrade 
absolut  förnekat.  —  Sådana  fakta  ha  verkligen  gifvit 
»lekmännen»  någon  rätt  att  icke  obetingadt  behöfva  tro 
på  vetenskapsmännens  absoluta  ofelbarhet. 

Men  äfven  hos  många  af  de  lärde  själfva  har  under 
senare  år  uppstått  ett  tvifvel  på  den  gamla  dogmen  om 
»omöjligheten  af  andevärldens  manifestationer»  bland  oss 
lefvande  människor.  Många  vetenskapsmän  ha  börjat  nog- 
grannt  undersöka  åtskilliga  för  dem  bekanta  fall  af  s.  k. 
spökerier.  Och  man  kan  antaga,  att  resultatet  af  dessa 
mäns  samvetsgranna  forskningar  skall  utfalla  betydligt 
annorlunda,  än  hvad  de  flesta  hittills  a  priori  påstått, 
samt  bestyrka  tillvaron  af  krafter  och  förhållanden,  hvilka 
—  man  må  kalla  dem  hvad  som  hälst  — i  årtusenden 
varit  kända  och  likväl  förnekade.  Säkerligen  skall  då 
vetenskapen,  likasom  fallet  var  med  med  meteorste- 
narna, sedan  hon  först  nödgats  öfvergifva  sin  förnekande 
ståndpunkt    och    medgifva    att   själfva  faktum  existerar, 


i 


OM    »ANDEUPPENBARELSER».  IO9 

småningom  kunna  lämna  oss  några  upplysningar  om 
hvad  detta  faktum  är  och  hvarifrån  det  härflyter.  Där- 
om har,  som  bekant,  en  tysk  vetenskapsman,  d:r  Her- 
man Schweninger,  för  icke  längesedan  skrifvit  en  högst 
intressant  uppsats,  som  genom  tidningarna  troligen  är 
bekant.  Då  saken  numera  blifvit  »aktuel»,  skall  jag  i 
det  följande  anföra  några  tilldragelser  från  Sverige,  hvilka 
faktiskt  inträffat  och  som  äro  fullkomligt  analoga  med 
de  fall,  på  hvilka  d:r  Schweninger  stöder  sin  teori. 

Men  hvad  säger  skriften  härom?  Den  frågan  trän- 
ger sig  fram  hos  hvarje  kristen  före  och  öfver  allt 
mänskligt  resonerande  i  denna  sak.  Förnekar  bibeln 
möjligheten  af  andeuppenbarelser?  Eller  gifver  den  något 
stöd  för  antagandet  af  dylika?  Svaret  på  den  frågan 
är  afgörande  för  en  troende  kristens  ställning  till  saken. 
Den  hel.  skrift  bestrider  icke,  utan  bekräftar  tvärtom 
I  på  det  starkaste  tillvaron  af  en  af  oss  omgifvande  värld 

af  goda  och  onda  andar  som  kunna  förnimmas.*)  Fbr- 
I  budet  att  »fråga  de  döda»  är  härvid  af  stor  betydelse,  och 

i  mångfaldiga  ställen  i  så  väl  gamla  som  nya  testamentet 

innehålla  samma  åskådning,  som  i  det  förbudet  uttalar 
sig.  —  Men  skriften  gifver  oss  ingen  förklaring  öfver  de 
företeelser  vi  behandlat,  utan  afråder  på  det  bestämdaste 
allt  »grubblande»  öfver  dessa  ämnen.  Bibeln  säger,  att  det 
är  så;  men  huru  det  är  så,  det  få  vi  ej  klart  veta  förr 
än  på  andra  sidan,  yttrar  den  store  tänkaren  Hamann. 


*)    Se   bl.    a.   5    Mos.  18:  11;  i  Sam.  28:  11;  Job.  4:  15;  Es.  8:  19;  Matt.  X4.- 
26;  Mark.  6:  49;  Luk.  24:  37,  39;  Apg.  23:  8;  2  Tess.  2:  9;  i  Tim.  4:  i,  m.  fl. 


no  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

Huru  vi  människor  skola  frälsas,  omvändas  och  gö- 
ras skickliga  för  Guds  rike,  därom  gifver  skriften  klar 
och  fullt  tillräcklig  ledning.  Men  i  hvad  som  rör  »det 
fördoldas  hemlighetsfulla  värld»  innehåller  bibeln  blott 
skildringar  af  de  frälsta  andarnes  sällhet  och  de  förlora- 
des osalighet,  visar  på  mångfaldiga  ställen  att  andar 
kunna  uppenbara  sig,  samt  varnar  på  samma  gång  Guds 
folk  att  söka  intränga  i  »förveten»  kunskap.  »De  för- 
dolda tingen  äro  för  Herren  vår  Gud,  de  uppenbarade 
för  oss  och  våra  barn.» 

Härom  har  den  upplyste  och  fromme  professorn 
T.  N.  Hasselqvist  kort  före  sin  död  skrifvit  följande: 

•  •  •  J^&  ville  i  första  rummet  allvarligt  varna  otn 
sin  salighet  bekymrade  och  angelägna  själar  att  icke 
hängifva  sig  åt  funderingar,  spekulationer  och  —  inbill- 
ningar rörande  tillståndet  mellan  döden  och  uppståndel- 
sen, icke  ens  då  man  tycker  sig  vilja  grunda  sina  giss- 
ningar på  den  heliga  skrift.  Jag  har  en  bok,  som  fram- 
ställer väl  hundra  och  flera  gissningar,  af  lärde  och 
olärde,  af  hedningar  och  kristna,  angående  beskaffenhe- 
ten och  tillståndet  i  andevärlden,  dödsriket;  och  jag  tror 
icke  att  någon,  som  genomgår  dessa  tankeförslag,  kan 
göra  det  utan  att  därigenom  blifva  förvirrad,  oroad  och 
oviss.  Man  bör  dock  besinna  att  i  ande-världen  gälla 
helt  andra  förhållanden  och  lagar  än  i  denna;  vi  kunna 
icke  under  härvarande  tids-  och  rumsförhållanden  före- 
ställa oss  huru  allting  är  eller  hvar  de  rum  äro  belägna, 
som  i  skriften  nämnas  såsom  förekommande  i  andevärl- 


OM    »ANDEUPPENBARELSER».  .  III 

den.  Då  Paulus  säger,  att  han  »utom  eller  i  lekamen» 
en  gång  vardt  »uppryckt  till  tredje  himmelen»,  kunde 
han  dock  icke  på  mänskligt  språk  omtala  eller  beskrifva 
hvad  han  där  hört  och  sett.  Då  skriften  talar  om  till- 
ståndet efter  döden,  gör  den  det  med  tillhjälp  af  det 
språk  och  de  föreställningar  som  äro  begripliga  i  det 
närvarande  lifvet;  och  man  måste  vakta  sig  för  att  på 
svedenborgskt  sätt  förflytta  det  närvarande  så  in  i  det 
tillkommande,  att  de  nästan  likna  hvarandra. 

Somliga  människor  ha  en  naturlig  fallenhet  eller 
benägenhet  för  allt  slags  uppenbarelser.  En  ung  allvar- 
lig präst  af  mina  bekanta  från  ungdomstiden  förklarade, 
att  det  understundom  spelade  så  lifligt  för  hans  fantasi, 
att  om  han  velat  släppa  löst  skulle  han  blifvit  »ande- 
skådare»,  och  han  kunde  endast  genom  bönen  stänga 
dörren  därför.  Om  man  skall  döma  något  efter  gjorda 
erfarenheter  af  olika  personer  på  detta  dunkla  område, 
så  kommer  man  till  den  slutsats,  att  intrycket  af  och 
föreställningen  om  dödsrikets  förhållanden  ha  varit  myk- 
ket  olika,  allt  efter  sinnelaget  hos  dem  som  dymedelst 
trott  sig  ha  fått  närmare  reda  på  detta.  Häraf  har  upp- 
stått detta  virrvarr  af  »uppenbarelser»  af  alla  slag,  som 
gör  alltsammans  misstänkt  och  förkastligt. 

Dessutom  har  skriften  förbjudit  att  »fråga  de  döda» 
hvaraf  vi  med  rätta  sluta,  att  det  är  farligt,  vilseledande 
och  bedrägligt  att  söka  komma  i  gemenskap  med  väsen 
från  andevärlden  —  och  detta  bör  vara  oss  nog. 

I    synnerhet  under  tider  af  andligt  förfall,  när  otro 


112  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

och  rationalism  tager  öfverhand,  när  således  ordet  ej 
mer  är  nog,  då  börjar  man  se  sig  om  efter  andra  grun- 
der, på  hvilka  man  kunde  bygga  ett  hopp  med  afse- 
ende  på  det  tillkommande.  Då  infinna  sig  ock  gärna 
»uppenbarelser».  —  Adventistema  m.  fl.  berättas  ha  en 
kvinna,  om  icke  äfven  en  man,  »på  hvilkas  ord  man 
bör  förlita  sig  såsom  af  Gud  ingifna»  och  tillkomna  un- 
der drömlikt  eller  sofvande  tillstånd.  På  dylika  ting 
tro  de  arma  människorna.  Det  finnes  ett  djupt  behof 
att  tro  något  om  hvad  man  har  att  vänta,  och  emedan 
man  ej  vill  tro  skriftens  enkla  tal,  griper  man  till  det 
som  på  andra  vägar  kan  komma  för  ens  ögon  och  öron. 
Detta  synes  dem  så  mycket  bättre  som  man  då,  rö- 
rande tillståndet  efter  döden,  kan  välja  att  tro  något  som 
kan  vara  litet  tröstligare  än  det  enkla:  »människan  är 
förelagdt  en  gång  dö,  och  sedan  domen».  Man  diktar 
sig  då  ett  tillstånd  efter  döden,  i  hvilket  man  ej  blott 
kan  blifva  frälst  såsom  här,  utan  däri  man  mycket  lät- 
tare och  ledigare  kan  gå  öfver  från  satans  makt  och 
träldom  till  Gud;  och  »hvarför  då  bry  sig  så  fasligt 
mycket  därom  här,  hvarest  man  har  så  mycket  annat 
att  tänka  på?» 

Väl  må  man  härvid  varna  med  Frälsarens  ord: 
»Sen  till,  att  ingen  vilseleder  eder».  Matt.  24:  4.  Hvad 
trygghet  kan  gifvas  af  ett  saiighetshopp,  bygdt  på  sand, 
och  som  så  grundligt  kullkastas  af  de  stormar  och  vatten- 
vågor, som  evighetens  annalkande  i  döden  har  med  sig. 


OM    »ANDEUPPENBARELSER».  II3 

II. 

Enligt  gifvet  löfte  vill  jag  nu  anföra  några  tilldra- 
gelser, som  bestyrka  det  förut  sagda. 

I  våra  dagar  torde  allvarligt  tänkande  människor 
mer  än  någonsin  vara  öfvertygade,  att  det  verkligen 
»gifves  mycket  mellan  himmel  och  jord,  hvarom  vår 
filosofi  ej  kunnat  drömma».  Mer  än  någonsin  gäller 
det  nu  också,  att  man  enligt  skriftens  maning  med  för- 
domsfritt sinne  »pröfvar  allt»  som  kommer  inom  kretsen 
för  ens  iakttagelser.  Man  må  därvid  ock  eiinra  sig  de 
många  stora  upptäckter  och  den  vidgade  kännedom  om 
naturens  lagar,  hvartill  första  väckelsen  gifvits  genom 
iakttagelser,  som  af  en  trångsynt  och  materialistisk  sam- 
tid i  början  endast  möttes  med  förakt  och  förlöjligande. 
För  hvarje  ärlig  tänkare  äro  visserligen  lättrogenhet  och 
vidskepelse  förkastliga,  men  lika  mycket  äfven  den  torra 
skepticismens  hångrin,  som  helt  drygt  förkarar:  »Jag 
skall  aldrig  antaga  något,  som  är  oförklarligt  för  mitt 
och  alla  'klokas'  sunda  förstånd». 

Bland  de  många  oförklarade  och  tills  vidare  oför- 
klarliga tilldragelser,  som  blifvit  mig  berättade  af  allmänt 
aktade  och  fullt  trovärdiga  män,  skall  jag  här  —  för- 
utom hänvisningen  till  prinsessan  Eugenies  skildring  om 
sin  syn  på  Stockholms  slott*)  —  endast  meddela  fem, 
samt  vid  en  hvar  af  dem  angifva  sagesmannen. 

•)  Äfven  en  annan  medlem  af  vårt  konungahus  har  för  mig  om- 
talat sig  två  gånger  ha  sett  »hvita  frun»,  båda  gångerna  kort  före 
dödsfall  inom  den  kungliga  familjen. 

Wadströtnt  Ur  minnet  o.  dagboken.     II.  ^ 


114  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

1.    Professor  Geijers  berättelse. 

En  eftermiddag  år  1840  voro  hos  mina  föräldrar 
samlade  några  heirar,  af  hvilka  jag  nu  endast  ihågkom- 
mer  professorerna  Erik  Gustaf  Geijer,*)  Bergstrand  och 
Delidén,  magister  Alander,  doktor  Schultz  samt  d.  v. 
studenterna  De  Bruyn,  Aminson  och  Hay. 

Af  deras  samtal  kunde  jag  föga  förstå,  förr  än  min 
far  hälft  skämtsamt  kom  att  tala  om  en  student  Lan- 
dal,  som  påstod  sig  hafva  andeuppenbarelser.  Detta  gaf 
anledning  till  en  liflig  diskussion  för  och  mot  möjlighe- 
ten af  dylika.  Geijer  omtalade  då,  utan  att  yttra  något 
eget  omdöme,  följande  iiyss  förut  timade  händelse,  som 
han  själf  kunde  bevittna  och  för  hvilkens  sannfärdighet 
han  gick  i  full  borgen.**) 

En  afton  under  årets  förra  hälft  hade  ett  sällskap  in- 
bjudna gäster  varit  samladt  hos  kammarherren  Ulfsparre 
och  hans  friherrinna,  på  Ekhamns  slott  i  Uppland.  Man 
hade  under  aftonens  lopp  mest  njutit  af  god  musik;  en 
präktig  studentkvartett  och  en  piano-amatris  med  både 
känsla  och  utomordentlig  teknisk  färdighet  hade  omväx- 
lande låtit  höra  sig.  I  mycket  glad  stämning  hade  man 
vid    I  o-tiden    tågat    ut    i  salen  och  under  lifligt  samtal 


*)  Geijer  var  min  »gudfar».  Han  tog  sitt  fadderskap  på  allvar 
och  besökte  vårt  hem  flere  gånger  i  nästan  hvarje  månad,  hvarvid  han 
alltid  vänligt  samtalade  med  mig  och  icke  sällan  gaf  mig  någon  »gud- 
farspresent».    Hans  ögon,  anletsdrag  och  hållning  äro  mig  oförgätliga. 

**)  Jag  erinrar  mig  ännu  ganska  tydligt  denna  berättelse,  som  jag 
ock  sedermera  under  årens  lopp  ofta  hörde  min  mor  omtala  för  andra. 


OM    »ANDEUPPENBARELSER».  11$ 

böljat  supén,  då  plötsligt  ett  färfärligt  buller  från  vin- 
den kom  samtalet  att  tvärtystna.  Det  föreföll,  som  om 
stora  lårar  hade  vältats  fram  och  tillbaka.  Stötarna, 
som  hördes  hvar  gång  en  lår  vändes  och  föll  ned, 
kommo  taket  att  skaka.  Detta  starka  buller  fortfor  i 
en  hel  minut  nästan  utan  afbrott,  och  upprepades  än 
ytterligare  flera  gånger. 

»Hvad  är  väl  detta?»  frågade  nu  med  stor  be- 
störtning de  af  gästerna,  som  icke  förr  besökt  Ekhamn 
och  därför  voro  okunniga  om  att  dylikt  buller  ingalunda 
var  något  ovanligt  för  slottets  invånare.  »Ja,  hvad  det 
är»,  svarade  värden,  »kan  nog  ingen  säga;  men  att  det 
existerar  och  är  'något  oförklarligt',  därom  kan  ingen 
af  oss  tvifla.»  »Ah,  så  oförklarligt  torde  det  väl  ej 
vara»,  inföll  en  af  gästerna;  »det  är  helt  enkelt  några 
karlar,  som  roa  sig  med  att  agera  spöken.  Tillåter  kam- 
marherren, att  vi  nu  genast  fa  undersöka  vinden?» 
»Mycket  gärna»,  blef  svaret;  »låt  oss,  alla  herrar,  man- 
grannt  gå  dit  upp». 

Sagdt  och  gjordt.  Herrarne  tågade  så  uppför  trap- 
pan till  vinden.  Vindsdörren  befanns  stängd  med  ett 
stort  hänglås,  hvars  nyckel  nu  hämtades  från  köket. 
Medan  man  väntade,  förnams  bullret  ännu  häftigare  än 
förut,  och  en  af  herrarne  sade  hviskande:  »Nu  skola  vi 
gripa  dem  på  bar  gärning!  Om  detta  icke  är  män- 
niskoverk, då  vill  jag  aldrig  mer  tro  på  mina  sinnens 
vittnesbörd». 

Nyckeln    kom,    vindsdörren    öppnades   hastigt,  och 


Il6  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

i  samma  ögonblick  blef  allt  tyst.  Två  af  stuixdenterna 
stamiade  som  vakt  vid  dörren,  medan  de  öfriga  tågade 
vidare.  På  vinden  kunde  intet  spår  af  människor  upptäckas; 
alla  saker  stodo  på  sin  vanliga  plats,  och  ehuru  hvarje 
vrå  noga  undersöktes,  fanns  där  icke  någon  eller  något 
som  kunde  antagas  såsom  upphof  till  de  våldsamma  stö- 
tarna. Man  återvände  därför  till  det  öfriga  sällskapet. 
Knappt  var  vindsdörren  stängd,  förr  än  det  starka  bull- 
ret ånyo  lät  höra  sig,  och  det  fortfor  ända  till  supéns 
slut.  —  Friherrinnan  Ulfsparre  berättade  att,  utom  dessa 
ofta  återkommande  och  hittills  oförklarliga  ljud,  äfven 
andra  »besynnerligheter»  flera  gånger  inträffat.  Så  t.  ex. 
då  hon  stundom  satt  spelande  vid  pianot,  började  bladen 
i  hennes  notbok  vändas  af  sig  själfva  eller  af  någon 
osynlig  hand;  intet  luftdrag  hade  kunnat  åstadkomma 
detta,  ty  iiiga  fönster  eller  dörrar  stodo  för  tillfället 
öppna.  Med  ett  ord:  där  var  »något»  som  ej  på  van- 
ligt sätt  kundeförklaras.  —  Så  långt  Geijers  berättelse. 
Till  denna  händelse  från  Ekhamn  kunde  läggas  en 
mängd  andra  dylika  från  Ekhult,  Örby  m.  fl.  ställen. 
Men  en  bland  vårt  lands  mest  bekanta  läkare,  för  hvil- 
ken  dessa  skildringar  från  Ekhamn  samt  andra  liknande 
tilldragelser  en  gång  berättades,  gjorde  då  en  beaktans- 
värd  invändning.  Han  sade  sig  ej  vara  en  afgjord  tvif- 
lare  på  tillvaron  af  andar  och  gengångare.  »Men», 
yttrade  han,  »sådana  där  slottshistorier  förslå  ej  som 
bevis  för  tillvaron  af  det  mystiska  obekanta,  om  hvilket 
nu    är    frågan.     Sedan    urminnes  tider  har  man  ju  hört 


OM    »ANDEUPPENBARELSER».  II7 

talas  om  spökhistorier  från  gamla  slott,  och  just  för 
deras  ålders  och  omgifningars  skull  ha  vi  svårt  att  rik- 
tigt tro  på  dem;  de  förefalla  oss  såsom  sagor  fråh 
främmande  land.  Men  —  om  man  kunde  anföra  dylika, 
af  verkligt  trovärdiga  män  intygade  tilldragelser  från  vår 
egen  tid,  och  så  att  säga  från  vår  egen  krets,  då  skulle 
man  tvingas  att  fasta  afseende  vid  sådana  fakta.» 

Denna  anmärkning  har  synts  mig  befogad.  I  stället 
för  de  förut  afsedda  händelserna  från  forna  tider  vill 
jag  nu  anföra  några  af  nyare  datum.  Bland  den  mängd 
af  dylika  som  därvid  stå  mig  till  buds,  vill  jag  denna 
gång  onitala  ett  par  tilldragelser,  hvilka  för  mig  berät- 
tats af  två  ännu  lefvande  aktade  män.  Den  ene  är  en 
framstående  publicist,  notarien  H — n,  medarbetare  i  en 
af  hufvudstadens  största  tidningar;*  den  andre  är  den 
allmänt  bekante  professor  R.,  lärare  vid  en  af  Stock- 
holms mest  kända  högskolor. 

2.    Notarien  H— n's  berättelse. 

När  H — n  var  student,  hade  han  för  någon  tid  an- 
tagit plats  som  informator  hos  en  förmögen  änkefru  i  en 
af  Norrlands  större  handelsstäder.  Enkefru  N:s  man, 
som  varit  en  af  stadens  förnämligare  köpmän,  hade  nyss 
aflidit,  lämnande  hustru  och  barn  i  mycket  goda  om- 
ständigheter. Då  sonen  behöfde  en  »guvernör»  och  lä- 
rare, *  hade  H — n  kallats  till  denna  befattning  och  anta- 
git den  samnja. 


Il8  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

Han  hade  en  afton  ganska  sent  anländt  till  staden 
och  vederbörligen  installerats  i  sitt  rum,  som  förut  varit 
den  aflidne  herr  N:s  enskilda  kontor.  Det  var  ett  ganska 
trefligt  rum,  med  prydliga  gardiner  for  fönstren,  bekväm 
soffa,  vackert  skrifbord  och  en  väldig  'klaff-chiffonier',  i 
hvilken  köpmannen  förr  hade  haft  sina  penningar  och 
dyrbarheter  förvarade;  i  ett  hörn  af  rummet  stod  en 
stor  gammaldags  kakelugn,  där  nu  en  munter  brasa 
sprakade.  H — n  tyckte  om  sitt  rum  och  ansåg  sig 
skola  komma  att  trifvas  förträffligt. 

När  klockan  var  något  öfver  elfva,  gick  H — n  till 
hvila;  men  då  han  ej  kände  sig  sömnig,  tog  han  efter 
sin  vana  en  god  bok  och  begynte  läsa.  Läsningen  in- 
tresserade honom  så,  att  den  drog  ut  till  dess  klockan 
redan  slagit  tolf;  då  tyckte  han  det  kunde  vara  tid  att 
sluta.  Han  skulle  just  släcka  sitt  ljus,  då  hans  upp- 
märksamhet fästes  vid  att  någon  gick  i  det  yttre  rum- 
met och  nalkades  hans  dörr.  Undrande,  hvad  som 
kunde  föranleda  ett  så  sent  besök,  lät  H — n  ljuset  brinna 
och  väntade  att  fa  höra  någon  knacka  på.  Men  utan 
någon  knackning  öppnades  dörren  på  vid  gafvel,  och 
slöts  sedan  åter  till,  utan  att  någon  blef  synlig.  För- 
argad öfver  hvad  han  antog  vara  ett  opassande  skämt, 
ämnade  H — n  just  ropa:  »Hvem  är  där?»  då  han  öfver- 
raskades  af  ett  underligt  ljud  inne  i  rummet.  Han  hörde 
tysta  men  tydliga  fotsteg,  såsom  af  en  man.  Dessa  steg 
gingo  från  dörren  fram  till  chiffonieren ;  där  stannade  de. 
Oafvändt  såg  H — n  åt  detta  håll,  men  ingen  syntes  till. 


OM    »ANDEUPPENBARELSER».  II  Q 

Då  hördes  därifrån  ett  par  dofva  suckar,  hvarefter  stegena 
åter  började  och  gingo  nu  bort  till  kakelugnen.  Där  ånyo 
några  djupare  suckar  och  en  stunds  tystnad;  sedan  för- 
nummos  åter  stegen,  som  nu  ledde  tillbaka  till  dörren, 
hvilken  ånyo  öppnades  och  tillslöts. 

Att  H — n  blef  något  häpen  öfver  hvad  han  här 
hörde  och  såg,  var  ju  icke  underligt.  Men  oförskräckt, 
som  det  höfves  en  ung  student,  ville  han  icke  låta  sig 
duperas.  I  samma  ögonblick  som  dörren  tillslöts,  fat- 
tade han  sitt  ljus,  ilade  fram,  öppnade  dörren  ånyo  och 
lyste  ut  i  det  stora  rummet  utanför.  Där  fanns  ingen 
synlig  varelse. 

Efter  allt  detta  hade  H — n  svårt  att  finna  någon 
sömn.  Då  städerskan  kl.  haif  sex  på  morgonen  inträd- 
de, syntes  hon  icke  alls  förvånad  att  finna  honom  vaken, 
utan  yttrade:  »Det  syns,  att  också  herrn  märkt  någon- 
ting här  i  natt.  Jag  ville  icke  säga  något  i  går  afton, 
för  att  icke  i  onödan  oroa  herrn;  och  så  tänkte  frun,  att 
det  kanske  icke  skulle  höras  någonting  för  herrn,  som 
är  främmande,  utan  endast  for  dem  som  höra  huset 
till.»  H — n  omtalade  nu  hvad  han  erfarit,  undrande 
hvad  det  kunnat  vara,  och  fick  då  till  svar:  »Jo,  det  är 
nog  handelsmannen,  som  'går  igen'  och  icke  har  ro  efter 
döden,  efter  han  själf  tog  lifvet  af  sig.  Han  hängde  sig 
därborta  i  kakelugnspjället.  Och  alla  som  legat  här  i 
rummet  ha  hört  det  samma,  så  att  nu  vill  ingen  ligga  här.» 

Sedermera  fick  H — n  veta,  att  den  aflidne  köpman- 
nen varit  ovanligt  hårdt  fäst  vid  sitt  timliga  goda.     Så 


I20  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

hade  hans  förnämsta  nöje  varit  att  sitta  vid  sin  chiffo- 
nier  och  räkna  sina  sedelbuntar,  om  och  om  igen,  samt 
genomgå  sina  värdepapper;  och  ehuru  han  var  mycket 
förmögen,  hade  en  oväntad  förlust  af  några  tusen  kro- 
nor gripit  honom  så  djupt,  att  han  i  sorgen  däröfver 
själf  förkortade  sitt  lif. 

H— n  fick  sedan  tillbud  om  att  erhålla  ett  annat 
sofrum;  men  då  han  icke  alls  var  rädd  eller  nervös,  så 
behöll  han  lugnt  sitt  rum.  Under  någon  tid  förnam 
han.  väl  emellanåt  det  samma  som  under  första  natten, 
men  blef  slutligen  så  van  därvid,  att  han  sällan  brydde 
sig  om  att  tända  ljuset,  när  om  nätterna  dörren  öppna- 
des. Han  hörde  allt  jämt  den  oseddes  vandring  mellan 
chiffonieren  och  kakelugnen  och  äfven  hans  djupa  suckar, 
men  erfor  aldrig  något  annat.  Någon  gång  riktades  de 
osynliga  stegen  fram  till  H — ns  säng,  men  något  vidare 
erfor  han  icke;  och  efter  några  veckor  hörde  han  intet 
mer  däraf 


3,    Professor  R.'s  berättelse. 

Den  tredje  tilldragelsen  af  samma  art,  den  som  pro- 
fessor R.  erfarit,  inträffade  i  Göteborg,  där  R.  vistades 
innan  han  erhöll  sin  nuvarande  anställning  vid  en  hög- 
skola i  hufvudstaden.  —  Under  sin  vistelse  i  Göteborg 
bodde  R.  en  tid  i  ett  tvåvånings  trähus,  där  han  med 
sin  familj  disponerade  den  undre  våningen;  den  öfre 
•innehades   af   en    8o-årig  änkeprostinna,  som  också  var 


OM    »ANDEUPPENBARELSER».  121 

känd  för  att  vara  mycket  hårdt  fäst  vid  sitt  jordiska 
goda.  Den  gamla  prostinnan  blef  sjuk  och  tillkallade 
den  bekante  pastor  Hallen  för  att  erhålla  nattvarden. 
Pastorn,  som  kände  den  gamla,  förmanade  henne  att 
vända  sitt  hjärta  ifrån  de  många  jordiska  omsorgerna, 
innan  det  blef  för  sent.  Men  hans  tal  var  förgäfves.  En 
af  prostinnans  anförvanter,  en  troende  älsklig  flicka,  ägna- 
de den  döende  sin  ömma  omsorg  samt  läste  stundom 
för  henne  bibelspråk  och  goda  psalmverser.  Men  den 
gamla  vände  då  ovilligt  sitt  hufvud  åt  väggen,  sägande: 
»Det  där  vet  jag  förut  1» 

Prostinnan  dog  tidigt  en  morgon  samt  sveptes  och 
lades  på  bår  före  kvällen.  Hennes  anhöriga,  som  ej 
bodde  i  huset,  gingo  mot  aftonen  därifrån  och  medtogo 
hennes  gamla  tjänarinna  till  sitt  hem;  nycklarna  till  pro- 
stinnans våning  lämnades  till  professorskan  R. 

På  natten  väcktes  familjen  R:s  medlemmar  af  ett 
förfärligt  oväsen  uppe  i  den  aflidnas  rum.  Genom  den 
tunna  trossbottnen  hördes  alldeles  tydligt,  huru  möbler 
skötos  fram  och  tillbaka;  särskildt  var  detta  fallet  med 
en  stor  tung  kista,  som  stod  i  rummets  ena  hörn  och 
i  hvilken  prostinnan  haft  sina  penningar  samt  öfriga  dyr- 
barheter förvarade.  Denna  kista  drogs  litet  emellan 
framåt  rummet  samt  stöttes  om  en  stund  åter  tillbaka 
till  sin  plats,  med  en  sådan  häftighet  som  om  någon  i 
vredesmod  slängt  den  ifrån  sig.  Detta  upprepades  gång 
på  gång.  Slutligen  blef  bullret  så  starkt,  att  en  under- 
sökning måste  företagas.     Försedda  med   nycklarna  till 


122  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

öfre  våningen  och  med  en  lykta  gick  man  dit  upp.  Så 
fort  dörren  öppnades  och  ljusskenet  föll  in  i  rummet, 
upphörde  bullret.  Allt  befanns  på  sin  plats,  den  döda 
hvilade  stilla  på  sin  bädd,  ingenting  var  i  oordning,  och 
det  nyss  hörda  oväsendet  föreföll  oförklarligt.  Alla  rum- 
men undersöktes,  och  intet  misstänkt  förefanns. 

Men  knappt  hade  man  hunnit  ned,  förr  än  bullret 
där  ofvan  åter  förnams.  Det  upprepades  sedermera  natt 
efter  natt,  och  blef  allra  svårast  natten  före  den  aflidnas 
begrafning.  Då  blef  det  rent  af  outhärdligt,  och  fastän 
undersökning  flere  gånger  företogs,  kunde  intet  spår  till 
någon  synlig  orsak  upptäckas. 

Någon  tid  därefter  inflyttade  en  aktad  familj  i  de 
förut  af  prostinnan  bebodda  rummen.  Äfven  dennas 
medlemmar  förnummo  till  en  tid  liknande  buller  och  oro, 
som  förut  hörts  i  den  undre  våningen.  Men  efter  några 
veckors  förlopp  afstannade  oväsendet,  och  allt  blef  lugnt. 

De'  två  andra  berättelserna  skola  härnäst  meddelas. 


I   Kor.    15:  56,   57 


Uppb.   14:   13. 


En  hemförlofning- 

Skriften  säger,  att  det  är  »bättre  gä  i  sorgehus  än 
i  gästabudshus».  Pred.  bok.  7:  3.  Och  den  gamle  vör- 
dade drr  Fjellstedt  brukade  yttra:  »När  vi  stå  vid  en 
g^dfruktig  kristens  dödsbädd,  är  det  som  om  'himla- 
dörrarna*  sloges  upp.  Och  vi  fa  då  förnimma  starkare 
eller  svagare  fläktar  af  himmelsluft,  som  låter  oss  till  en 
tid  kunna  andas  'frisk  luft  för  själen*,  innan  den  oss  å 
alla  sidor  omgifvande  jord-  och  världsluften  åter  lägger 
sig  tyngande  på  vårt  sinne». 

I  det  föregående  har  jag,  å  sidd.  54 — 64,  lämnat 
en  skildring  af  den  vördnadsvärde  ädlingens,  »gamle 
grefven»  Stackelbergs  sista  stunder.  Denna  framställning 


124  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

har,  efter  hvad  jag  från  flerfaldiga  trakter  af  vårt  land 
erfarit,  af  mina  läsare  mottagits  med  allmän  tillfreds- 
ställelse samt  varit  till  stor  tröst  och  uppmuntran  för 
många  kristna.  —  Min  önskan  och  förhoppning  är,  att 
det  samma  måtte  inträffa,  då  jag  här  meddelar  ännu  en 
dylik  skildring.  Den  person,  hvilkens  sköna  och  saliga 
hemförlofning  här  återgifves,  stod  mig  i  lifstiden  mycket 
nära:  hon  var  min  första  hustru,  Helga  Westdahl,  dot- 
ter till  prosten  Karl  Magnus  Westdahl  och  hans  maka 
Pauline,  född  Cronhielm. 

Min  hustru  var  under  sin  korta  lefnadstid  mycket 
älskad  af  alla,  som  lärde  känna  henne.  Hvad  jag  tänkte 
om  henne,  framgår  af  det  följande. 

Bland  hennes  ädlaste  och  mest  trofasta  vänner  voro 
grefvinnan  Louise  Posse,  född  von  Plåten,  och  fru  Lot- 
ten Huss,  född  Bergenstråhle.  Dessa  skrefvo  under  som- 
maren 1879  i  hvarje  vecka  ända  till  slutet  och  begärde 
att  blifva  noga  underrättade  om  fortgången  af  Helgas 
sjukdom.  —  Prinsessan  Eugenie,  grefviiinan  Posse  och 
generaldirektör  Magnus  Huss  voro  ock  dé  tre  första,  till 
hvilka  jag  sände  utförligare  skildringar  af  förloppet  vid 
min  makas  hemförlofning.  Då  jag  sedermera  af  dem 
återfick  de  bref,  i  hvilka  jag  nedskrifvit .  mina  första 
varmaste  intryck  vid  Helgad  dödsbädd,  anser  jag  bäst 
att  just  med  dessa  bref  skildra  hennes  saliga  seger  och 
hemfärd,  *)  ' 


•)  Det    första   brefvet  var  stäldt  till  grefvinnan  Posse,  det  andra 
till  prinsessan  ochr  det  tredje  till  genei-aldirektör  Huss.'  - 


EN    HEMFÖRLOFNING.  125 


I. 


Visseltofta  den  5  juli  1879. 

*  .  .  Och  nu  en  afskedshälsning  från  Helgas  sjuk- 
bädd. Ännu  lefver  hon,  och  jag  tackar  af  allt  hjärta 
Herren,  att  han  lät  oss  hinna  fram  hit,  innan  hon  lämnat 
det  jordiska.  Och  ännu  mer  tackar  jag  honom  för  de 
oförgätliga  intryck  af  hans  närhet,  som  både  Helga  och 
vi  alla  fatt  erfara  ... 

...  Vi  framkommo  i  går  e.  m.  kl.  5  till  Visseltofta. 

Där  hade  Helga  under  de  näst  förflutna  dagarna 
allt  emellanåt  yrat  och  varit  orolig.  Men  när  Louise  nu 
skulle  förbereda  henne  på  vår  ankomst,  var  hon  alldeles 
redig  och  sade:  »Ja,  jag  vet,  att  han  är  här;  låt  honom 
komma  inl» 

När.  jag  då  inträdde,  låg  hon  där  så  blek  och  af- 
tärd,  men  så  stilla  och  fridfull;  det  var  ett  återseende, 
§om  inga  ord  kunna  skildra. 

Vi  hade  nu  ett  par  timmars  ostördt  samtal,  under 
hvilket  hon  gaf  dyrbara  vittnesbörd  så  väl  af  sin  varma, 
innerliga  kärlek  till  oss,  som  ock  af  sin  hjärtetro  på  Gud 
och  hans  Son,  sin  kärlek  till  alla  hans  barn  och  den 
-fasta  frid  hon  i  Herren  äger.  ...  O,  h vilken  dödsbädd! 
•  Det  är  väl  bittert,  men  ännii  mer  Ijuft,  att  så  skiljas  från 
dem  man  älskar,  c  Allt  är  frid  och  kärlek:  en  sådan  död 
är  icke  svår,  utan  väcker  blott  djup  längtan  efter  att 
.snart  fa  följa  efter  och  »dö  den  rättfärdiges  död». 


126  UR   MINNET    OCH   DAGBOKEN. 

Efter  de  rediga  timmarna  började  hon  åter  yra,  så- 
som hon  ofta  gjort  allt  sedan  i  söndags,  då  sjukdomen 
på  en  gång,  tvärt  emot  hvad  alla  väntat,  tog  ett  våld- 
samt språng  framåt.  Men  äfven  under  yrseln  rörde  sig 
hennes  tankar  och  ord  nästan  uteslutande  blott  omkring 
andliga  och  himmelska  ting. 

En  af  de  föreställningar,  till  hvilka  hon  ofta  åter- 
kom, var  sä  skön  och,  ehuru  endast  i  en  annan  bety- 
delse, äfven  så  sann,  att  jag  måste  anföra  dem.  »Vet 
du,  Bernhard»,  sade  hon,  i  korta  afbrutna  meningar 
men  med  glädjestrålande  ögon:  »nu  skolen  I,  du  och 
barnen,  aldrig  mer  lida  någon  brist.  Ty  jag  har  blifvit  så 
rik;  och  du  vet  ju,  att  hvad  jag  har,  det  hafven  också  I. 
Jag  har  fatt  en  dyrbar,  äkta  pärla,  som  är  värd  öfver 
en  million;  ja,  det  är  riktigt  visst,  ty  Herren  har  själf 
sagt  mig  det.  Vet  du,  att  det  var  en  stygg,  svartklädd 
karl  —  han  såg  så  hemsk  ut  —  som  ville,  att  jag  skulle 
sälja  pärlan  för  hundra  kronor;  men  jag  lät  inte  narra 
mig.  Så  bjöd  han  mig  tusen  kronor,  men  jag  sade  nej. 
Då  blef  han  ifrig,  oeh  försökte  taga  henne  ifrån  mig; 
men  det  kunde  han  ej.  Jag  blef  rädd  och  ropade, 
men  höll  fast  om  min  skatt;  jag  kan  icke  förstå,  hvari- 
frän  jag  fick  en  sådan  styrka.  Då  blef  han  åter  helt 
höflig,  och  bjöd  tiotusen  kronor.  Nej!  Då  sade  han: 
'Se,  här  äro  hundra  tusen;  jag  ger  er  dem  för  pärlan'. 
När  jag  fick  se  så  mycket  penningar,  blef  jag  förvirrad 
och  tveksam,  ty  jag  tänkte  på  dig  och  barnen,  I  kunde 
ju  väl  behöfva  dem.     Men  då  kom  Herren  själf  till  mig 


EN    HEMFÖRLOFNING.  1 2/ 

och  sade:  'Mitt  barn,  den  pärlan  du  fatt  är  värd  mer 
än  en  million'.  O,  hvad  jag  blef  glad  att  få  se  Herren! 
Och  det  var  också  bra  godt  att  veta,  att  I,  mina  älskade, 
aldrig  mer  skola  bekymras  och  sträfva  så  tungt  för  hvad 
I  behöfven  .  .  .  Ack,  så  roligt  att  jag  fick  gifva  eder  allt 
detta!  Men  nu  få  vi  icke  bli  stolta  eller  fåfänga  eller 
giriga;  ty  då  kan  Herren  taga  ifrån  oss  det  igen.  Men, 
Bernhard,  du  ser  icke  glad  ut;  tror  du  icke,  att  det  är 
sannt?»  »Jo»,  blef  mitt  svar,  »i  andlig  måtto  är  det 
sant!  Gud  ske  evig  tack,  att  du  funnit  'den  kostliga 
pärlan',  som  Herren  Jesus  omtalar».  —  »Ja,  det  har  jag 
också;  o,  huru  lycklig  jag  är!  Men  äfven  för  jordeli fvet 
har  jag  blifvit  så  rik;  det  är  riktigt  visst,  att  jag  fått  en 
stor  skatt,  som  gjort  oss  alla  rika.  Du  skall  få  se  det: 
hvarken  du  eller  barnen  skola  hädanefter  lida  brist!»  — 
Och  härtill  återkom  hon  flere  gånger  under  nattens  lopp. 
Fram  på  natten,  kl.  12 — i,  trodde  både  hon  själf 
och  vi  (Louise  och  jag  voro  inne  hos  henne)  att  hon 
skulle  gå  hem.  Bröstet  arbetade  och  häfdes  så  svårt; 
med  stirrande  ögon,  och  under  det  de  aftärda  händerna 
oupphörligt  plockade  på  täcket,  yttrade  hon  då  i  yrsel 
bland  annat:  »Nu  måste  jag  genast  resa;  hvarken  B. 
eller  L.  eller  någon  får  hindra  mig.  Han  väntar  på  mig, 
jag  måste  skynda».  Och  hon  ville  nödvändigt  stiga 
upp,  så  att  vi  måste  hålla  henne  tillbaka.  Men  om  en 
stund  blef  hon  stillare.  Jag  sjöng  då  hennes  käraste 
psalmer  och  sånger,  däribland  särskildt  hela:  »Som  få- 
gelen  vid  ljusan  dag  sig  gläder»  samt  »Den  gode  Her- 


128  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

den»  (»Hvar  jag  går»,  o.  s.  v.);  dess  emellan  sade  jag 
bibelspråk,  dem  hon  själf  afslutade,  så  snart  jag  börjat  dem. 

Så  lade  hon  sin  hand  på  mitt  hufvud  och  sade: 
»Välsignad  vare  du,  från  början  till  slut!»  Sedan  sade 
hon:  »Från  hvem  far  jag  nu  först  hälsa  till  Jesus?  Jo, 
från  dig,  Bernhard.»  Sedan  tillade  hon:  »Jag  dör  salig, 
ja  salig,  i  tron  på  min  Jesus!» 

Efter  kl.  i  föll  hon  i  några  minuters  lugn  slummer. 
Då  hon  uppvaknade,  sade  hon:  »Döderi  har  varit  här 
på  besök,  men  Herren  skickade  bort  honom  igen,  för 
en  liten  tid».  ■ '■  — 

Trött '  efter  resan  och  två  nästan  sömnlösa  nätter, 
ville  jag  dock  gärna  ännu  resa  huru  långt  som  helst 
för  en  sådan  stund,  som  i  går  e.  m.  och  i  natt.  Det 
är  såsom  om  hela  mitt  lifs  och  mitt  äktenskaps  lycka 
koncentrerats  vid  denna  dödsbädd. 

Kanske  får  jag  behålla  henne  några  dstgar  till.  Jag 
har  bedt  om  åtminstone  en  dag,  på  hvilken  hon  vore 
fullt  redig,  så  att  jag  sluppe  de  störande  afbrott  i  våra 
samtal,  som  feberfantasierna  nu  stundom  göra.  Nyss 
såg  hon  lilla  »GullguU»*)  och  kände  hennes  hand  på  sitt 
hufvud.  »Ser  du  icke  henne?»  frågade  hon  mig;  och 
på  mitt  nekande  svar  tillade  hon:  »Jag  ser  henne  så 
visst;  och  jag  känner  hennes  små  händer  klappa  mig 
på  pannan.     Ser  du  icke,  hur  hon  nu  sitter  här  i  soffan. 


*)  Så    kallades    i   dagligt  tal  vår  yngsta  dotter  Helga,  som  julen 
förut  hade  gått  före  sin  irioder  till  det  rätta  hemmet. 


/" 


Isabel  Faxe.  J.  af  Sandeberg.  H.  af  Segerström. 


Prinsessan  Ebba  Bernadotte. 


EN    HEMFÖRIOFNING.  1 29 

alldeles  emellan  dig  och  mig?  Nu  ser  du  henne  ju?» 
—  Men  jag  såg  mgenling  häraf .  .  . 

Gud  ske  tack^  att  hon  anno  lefver!  Det  är  dock 
så  öfirerväldigimde  att  veta,  att  här  skall  jag  mista 
heime^  här  skall  vårt  i6:åriga  förbund  upplösas  —  för 
det  återstående  af  mitt  jordelif.  Men  det  eviga  åter- 
seendets vfesa  hopp  sprider  sitt  ljus  öfver  död  och  graf. 
»Kristus  är  sannerligen  uppstånden!»  och  han  har  sagt: 
»Jäg  kfver,  I  skolen  ock  lefva!» 

Myss  b»d  hoii  nug:  »Hälsa  så  hjärtl^  till  atla  kära 
vänner.    Bed  dem  alla  komma  efter  hemh  .  .  . 

II. 

Visseltofta  den  lo  juli  1879. 

.  .  .  När  mitt  föregående  bref  afsändes,  syntes  för 
oss  alla  Helgas  död  vara  omedelbart  förestående;  ty 
de  vairiiga  dodstecknen,  rosslingar  och  kallsvett,  hade 
dS  redan  instäHt  sig. 

Men  här  har  skett  ett  änder,  en  dyrbar  bönhörelse. 
Hon  tefver  ämfu,  och  är  alldeles  wftderbart  förbättrad. 
1  två  dagar  hade  hem  yrsel,  som  med  Wott  korta  rediga 
meffaftstttnder  kom  henne  att  både  dag  och  natt  tala 
feberfefttasier.  Men  sedan  föll  hon,  som  länge  blott  genom 
tttorfm  kunnat  få  någon  ro,  i  en  nafwrlig  sömn,  som  med 
effdasi  korta  afbrott  räckte  i  38  timmar.  När  hon  så 
åter  slog  upp  sina  ögon  och  fick  se  mig  sitta  i  stolen 
vid  hennes  sida  —  min  vanliga  plats  denna  tid  —  små- 

IVadsirötn,   Ur  tninnet  o.  dagboken.     II.  g 


I30  UR   MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

log  hon  så  gladt  och  samtalade  sedan  fullt  redigt  i  half- 
annan  timme.  En  kris  i  sjukdomen  har  inträdt.  Yrseln, 
rosslingarna  och  de  häftiga  ryckningarna  ha  upphört. 

Vi  tacka  alla  under  glädjetårar  Herren,  som  ännu 
en  tid  låter  oss  fä  behålla  henne;  och  man  anser  nu  som 
en  möjlighet,  att  vi  i  höst  fa  följas  åt  tillbaka  till  Stock- 
holmi  Dock  fröjdar  jag  mig  blott  »med  bäfvan»,  ty 
hon  är  ännu  ytterligt  svag.  Kroppskrafterna  ha  i  häp- 
nadsväckande grad  aftagit.  Men  hvad  kroppen  förlorat, 
har  själen  vunnit.  Den  innerliga  frid,  kärlek,  mildhet 
och  tålamod,  hon  ständigt  visar,  fyller  osis  alla  med  både 
förödmjukelse  och  fröjd;  de  komma  oss  att  prisa  Herren, 
hvilkens  nåd  gjort  henne  sådan. 

Några  hennes  yttranden  under  denna  tid  har  jag 
antecknat.  Och  då  jag  vet,  att  det  är  E.  K.  H.  kärt  att 
höra  rätt  mycket  däraf  samt  om  henne,  anför  jag  här 
några  af  dessa  hennes  ord. 

En  dag  sade  hon:  »Döden  är  en  allvarsam  sak,  fast 
den  också  kan  vara  Ijuf  för  Herrens  vänner.  .  .  ,  Huru 
man  verkligen  värderar  någon,  det  kan  man  pröfva,  om 
man  frågar  sig  själf:  'Hvilken,  eller  hvilka,  skulle  jag 
vilja  ha  hos  mig  vid  min  dödsbädd?'  Dem  värderar 
man  och  älskar  i  sanning.  Med  mången  kan  man  finna 
det  roligt  att  samtala,  hvilken  man  Hkväl  icke  då  ville 
ha  hos  sig;  om  andra  åter  tänker  man:  Gud  gifve,  att 
de  finge  då  stå  vid  min  sida  och  trycka  min  hand  och 
säga  de  sista  afskedsorden  om  Jesus.  Dem  älskar  och 
värderar  man  verkligt». 


EN   HEMFÖRLOFNING.  131 

En  annan  gång:  »Herren  är  mig  ofta  så  nära  — 
det  är  som  stode  han  alldeles  invid  mig,  och  jag  kan 
luta  mitt  hufvud  intill  honom.  Men  dess  emellan  far 
jag  tro  —  ja,  Gud  ske  lof,  att  jag  far  tro  och  kan  tro, 
att  Gud  kastade  alla  mina  synder  på  honom,  att  näpsten 
låg  på  honom,  på  det  att  vi  skulle  ha  frid.  Det  äi 
evangelii  hemlighet  —  på  den  klippan  ligger  också  jag 
nu  i  frid  och  fruktar  icke  döden». 

En  dag,  strax  efter  det  yrseln  vikit,  sade  hon: 
»Ack,  så  roligt,  att  du  hann  hit!  Nu  ville  jag  gärna, 
om  Gud  så  vill,  fa  lefva  några  dagar  till,  med  dig. 
Dock  blott  som  han  vill.  Du  kan  nog  förstå  huru  Ijuft 
det  är,  att  riktigt  helt  fa  öfverlämna  sig  åt  Guds  vilja; 
det  gifver  en  sådan  salig  ro,  ty  han  vill  oss  aldrig  illa, 
men  alltid  väl.  Det  är  blott  vår  egen  vilja,  som  gör 
att    det    kännes   smärtsamt,  när  Guds  vilja  korsar  vår». 

»Jag  hade  förr  en  sådan  oro,  vid  tanken  på  att 
lämna  dig  och  barnen;  men  nu  är  jag  så  viss,  att  Gud 
skall  ställa  allt  väl  for  eder.  Jag  har  bedt  Herren  och 
släpper  ej  det  vissa  hoppet,  att  jag  hos  Gud  skall  återse 
icke  blott  dig,  utan  eder  alla;  ja,  att  alla  våra  barn 
skola  bli  frälsta.  Säg  barnen  detta,  att  de  icke  låta  sin 
moders  hopp  komma  på  skam.» 

En  dag  framtog  hon,  vänligt  leende,  ur  sin  port- 
följ några  papper  och  sade:  »Se  här,  om  du  vill  ha 
det,  något  som  jag  skref  under  den  sista  tiden  i  Stock- 
holm». Därvid  lämnade  hon  mig  tvänne  berättelser, 
Äem  hon  i  våras  författat,  (fortsättning  på  ett  par  andra 


132  UR   MINIfET   OCH  DAGBOKEN. 

som  jag  erhöll  i  början  af  året,)  samt  en  öfversättfifeig  af 
»Aloé9>  gripande  skitdrtng:  »Den  hundraårige  aposteln». 
Sedan  tillade  hon<r  »Jag  minnes,  att  du  tfckte  ont  mina 
förra  'första  försök'  i  författareväg,  därför  har  }ag  vekit 
gifva  dig  äfven  dessa."**)  Om  du  kan  gilla  deoat,  och  trof 
att  de  kurma  blihra  någon  enda  till  gagn  och  iippmuså* 
ran,  ^  är  jag  nöjd».  Sedajx  småtog  hosk  och  sade: 
»Ser  du,  om  man  än.i^caile  kritisera  dem  litet  sträingty 
så  gör  det  ej  så  mycket;  ty  den  kritiken  fär^  cj  höra,, 
—  då  är  jag  ej  mera  bär»,  ... 

»Jag  tyrker,  att  de  kristna  skulle  icklikas;  och  jag 
beder  dig:  var  alltki  kärleki^ull,  äfven  mot  dem.  som  ha 
andra  å^kter  än  du.  Icke  vill  jag,,  att  du  sfcall  för  fridens 
i^:ull  uppgifvra  sanningen;  nej,  Gtid  bevase  dig,  det  vore 
förräderi.Men  I  böres  äbka  också  de  andra,,  £astän  de 
ej  ännu  rätt  förstå  sin  Herres  ord  och  gämmg,.  då  de 
likväl  af  upf)riktigt  hjärta  tro  på  bibeln  odi  väja  helt 
böra  Herren  till.  Herras  kan  upplysa  dem,  om  de  tj, 
stå  honom  emot.  Älska  dem  därför;  käorleken  räcker 
läng:^;  dem  vänder  atdrig  åter».  .  .  . 

»Läs  för  n^  dia  uppsats;  'Näar  jag  ser  bied^  Aaä 
jag  gå  framom  ede/.  Jag  har  denna  tid  faaGL  så  öhesksii' 
ligt  mycket  gagn  och  glädje  af  (kn,  att  jfxg  vill  bota 
den  om  och  om  igen.  Ja,  när  man  skall  dö,  då  äro 
sådana  texter,  som  handla  om  Jesus  och  bans  bk>d,  de 


*)  Hennes  berättelser  finnas  återgifna  i  kalendern  Frideborg  och 
tidningen  Hemåt  för  1879  och  1880.  Hennes  öfversättning  af  -^/<(7^'j 
»Den   loo-årige  aposteln»   ar  införd  i  Frideborg,  för  åi«  »900. 


£N  HEMFÖILOFNING.  1 33 

käiasfte.  De  gifva  frid  ock  trygghet;  de  gifva  äfvea 
kärlek,  och  helga  hjärtat.  O,  du  dyre  Frälsare,  jag 
känner  att  det  fadiofves  en  evi^et  att  tacka  dig  för 
hvad  dtt  är  och  favad  du  g}ort  éor  oss,  för  migJ»  .  .  . 

»Ack,  att  jag  ofta  varit  så  blyg  att  bekänna  min 
HeireJ  Nu  tydker  fag,  att  jag  skulle  kunna  vittna  oaa 
honom  för  a<U  värklen. . . .  »På  nåden  jag  lefde,  på  nådm 
jag  dog;  af  nåd  slapp  jag  in  i  den  staden.»  .  .  . 

»Råkar  du  någonsin  X.,  så  bed  henne  uppriktigt 
bed^  Gud  om  ett  nytt  hjärta.  Hon  är  nog  snäll,  men 
har  ea  natur  så  farlig  far  henne  ^äl£  och  andra,  att  hon 
bringar  stg  och  dem  i  cdycka,  om  hon  ej  far  ett  annat 
simie.  Hon  har  redan  en  gång  stått  på  fallets  brant 
utan  att  t3;gSL  varning  däraf;  nästa  gång  hon  så  leker 
med  faian,  faller  hon  förvisso  däruti.  Gud  bjäipe  odi 
bevare  boanel»  .  .  . 

»i  nödea  pröfvas  vännen,  i  döcfen  vår  tro  och  vår 
tros  gnaid.  Det  är  mången  som  älskar  oss  tiU  en  tid, 
men  sviker  sedan;  då  bUr  sorgen  dess  större,  ju  mer  vi 
litat  på  dens  trohet,  *sora  till  slut  svek  oss.  Men  Jesus 
sviker  aJdtig;  i  tiödca  pröfvas  han  —  i  nöd  och  död 
består  han  profvet.  Om  honom  kam  det  sägas,  som  står 
i  Ordspråksboken:  »En  trogen  vän  älskar  mer  och  står 
fastaie  än  en  broder».  .  .  . 

»Sörj  ickeJ  Du  har  ditt  kall  och  barnen  att  lefva 
för,  odi  några  trofasta  vänner  skall  Herren  helt  säkert 
gifva    eder.     Och    kan   skall  alltid  förblifva  den  samme 


134  UR   MINNET    OCH   DAGBOKEN. 

mot  dig  som  mot  mig.  Och  snart  fa  vi  återse  hvar- 
andra  hos  honom.»    ... 

»Herren  vet,  hvad  som  var  första  anledningen  till 
min  sjukdom.  Och  sedan  kom  GullguUs  död;  den  bröt 
mig  alldeles;  eljest  hade  jag  nog  stannat  litet  längre  hos 
dig.  Låt  oss  dock  tacka  Gud,  att  hon  fick  gå  före  mig. 
Men  när  hon  nyss  var  död,  då  sörjde  jag  så  bitterligen 
och  tänkte  mången  gång:  'Hvarför  kan  icke  du,  käre 
Herre  Jesus,  du  som  uppväckte  Jairi  dotter  och  änkans 
son,  nu  göra  ock  så  med  min  lilla  Gullgull,  taga  henne 
vid  handen  och  resa  henne  upp  igen?'  Men  nu  förstår 
jag  huru  väl  det  var,  att  han  då  icke  hörde  mitt  hjärtas 
dåraktiga  bön.  .  .  .  Förr  eller  senare  skola  vi  få  se,  att 
alla  Herrens  vägar  voro  godhet  och  sanning,  äfven  de, 
öfver  hvilka  vi  en  gång  mest  undrade  och  sörjde.»  .  .  . 

»Ow  det  är  tillåtet,  om  Gud  sådant  tillstäder,  då 
kommer  jag  så  visst  och  hämtar  dig,  när  din  hemförlof- 
nings  dag  är  inne.  Tänk  därpå!  Tänk  på  återseendet, 
när  saknaden  vill  blifva  dig  allt  för  tung.  Hur  fort  gå 
ej  några  år.     Och  sedan,  sedan!»   ... 

Jag  hade  flere  gånger  förundrats  öfver  att  hon,  som 
eljest  oftast  varit  böjd  för  att  misstro  sig  själf  och  syn- 
nerligen fruktade  för  själf  bedrägeri,  nu  var  så  fast  och 
viss  i  sin  tro;  och  jag  undrade  tyst,  om  ej  ovännen  mer 
skulle  anfäkta  hennes  tro.  Men  en  morgon,  då  jag 
kom  in,  sade  hon  strax:  »Vet  du,  i  natt  har  jag  haft 
en  svår  kamp.  Det  kom  öfver  mig  en  sådan  ångest 
för  att  jag  kanske  bedrog  mig,  att  jag  vore  en  skrym- 


EN    HEMFÖRLOFNING.  I35 

terska  och  att  min  tro  blott  vore  själftagen.  Men  jag 
ropade  till  Herren  i  min  nöd,  och  han  kom  med  hjäl- 
pen; hans  ande  visade  mig  till  ordets  vissa  grund,  och 
så  blef  jag  trygg  igen».  —  »Tror  du  riktigt  visst,  att 
Jesus  är  din  Frälsare»,  frågade  jag  då,  »och  vet  du,  att 
du  är  ett  Guds  barn?»  Hon  såg  mig  nu  så  trofast  in 
i  ögat  och  sade  med  stilla  glädje:  »Ja!»  Sedan  tillade 
hon:  »Det  gäller  att  icke  ha  oren  klädnad,  när  man  skall 
komma  inför  den  heliges  ögon.  Men  Gud  ske  evigt  tack 
och  pris  för  det  blodet,  som  blef  utgjutet  till  syndernas 
förlåtelse.  Nu  förstår  jag  långt  klarare  än  någonsin  de 
orden:  »De  hafva  tagit  sina  kläder  och  gjort  dem  hvita 
i  Lammets  blod.     Därför  äro  de  inför  Guds  tron».  .  .  . 

Ofta,  ofta  ber  hon  mig  hälsa  till  gamla  vänner  och 
tacka  dem  för  all  trofast  kärlek. 

Hon  sofver  mycket,  äfven  om  dagarna.  När  hon 
uppvaknar,  och  då  far  se  mig  eller  någon  af  sina  andra 
kära  i  länstolen  vid  hennes  sida,  där  alltid  någon  af 
oss  har  sin  plats,  då  går  ett  outsägligt  skimmer  af  glädje 
och  kärlek  öfver  hennes  anlete,  som  därvid  öynes  Uka- 
som  förklaradt. 

Hon  tycktes  nu  vara  mycket  bättre,  men  allt  är  så 
ovisst.  Doktorn  sade:  »Denna  sjukdom  (lungsot)  narrar 
en  nästan  alltid.  När  man  tror  döden  helt  nära,  kan 
den  sjuke  lefva  ännu  ganska  länge;  men  så,  just  när 
man  tycker  det  vara  mycket  bättre,  kommer  döden  van- 
ligen helt  plötsligt».  Därför  gå  vi  nu  liksom  på  ständig 
vakt,  för  att  vara  redo  när  han  kommer.  .  .  . 


136  UR    MIKNET   OCH  DA:GBOKEN. 

m. 

Visseltofta,  fredags  morgon  d.  ^Vt  1879. 

...  I  dag  på  morgonen  kl.  1,15  iasomaade  niin 
älskade  Helga  ocb  gkk  hem  till  sin  Herre,  som  hem 
bär  hade  trott,  älskat  och  fcijt,  Nti  är  hoa  i  fiid,  odt 
vi  känna  alla  en  fläkt  af  sanuna  frid,  (astm.  taxsans. 
skymma  ögat  och  hjäf tat  blöder.  O,  favi&ea  ädd  kvisaa 
boa  var  och  hvilken  kristen  1  H vilken  älskande  troÉwt 
maka,  moder,  dotter  och  vän?  Det  var  kanske  icke  så 
många^  som  rätt  kände  henne,  ty  hon  var  blygsam  och 
tillbakadragen;  men  de  som  känt  hesuie,  skola  aMrig 
glömma  henne.  Ja,  då  du  med  sanning  ^ägear^  att  >ett 
så  ädelt,  samot,  trofast  hjärta  har  du  blott  sällan  lärt 
känna»  —  hvad  skall  då  icke  jag  säga?  GrtKifnilfllig^ 
aaoa,  kärleksfull,  renhjärtad,  samvet^ann,  trogen  äfven 
i  det  lilla,  vänfast,  vis,  tålig  och  ödmjuk  — ,  dessa  ord 
gifva  blott  en  svag  bild  af  henne.  Själf  såg  hon  sig  som 
det  svagaste  och  ringaste  bland  alla  Guds  barn,  och 
hade  endast  i  Kristi  försonifig  sin  rättfärdighet  ocb  frid. 
Hon  älskade  Herrens  vänner  såsom  »sitt  folk>  oA  tog 
så  gärna  dönas  försvar,  när  de  blefvo  angripna.  Ljuflig 
och  helgad  i  all  sin  umgängelse,  var  bon  för  oss  alla 
hemmets  sol,  våra  bjärtans  och  våra  ögons  lust.  Aldrig 
kan  jag  till  fylles  tacka  Herren  för  denna  d)rra  gåfva, 
som  jag  fick  äga  i  16  år.  Särskildt  vill  jag  tacka  för 
de  båda  sista  veckorna  här:  jag  bad  om  åtminstone  m 
dag,  och  fick  fjorton  I 


Charl.  Weidenhielm.  Jos.  Rudbeck. 


Adel.  Leuhusen. 


Augusta  Beskow,  född  Moll. 


B 


■gg 

*    3 


ö 

P. 


£«  IJCMPÖSJLOBOEMfC.  1 37 

[  g&r  var  4»  <iyrfaaraste  ida^^en  jrf*  den  alb,  och 
ingen  af  oss,  minst  hon  själf,  anade  att  faeoiförlofiim- 
gitm  var  «i  »äm.  Hoa  var  i  går  rätt  task  och  tadcade 
&«d  tnyckel;  att  heosies  dödsbädd  var  «å  fndfuU,  att 
hon  var  omgifven  af  idel  älskaikie  vänner,  make,  oioda', 
ban»  och  ^ys&kon,  bviJka  alla,  såsooa  1k»i  sade,  j»!blott 
täåat  I  att  vi3a  heaoe  kärlek».  Hon  var  så  glad,  och 
vi  alla  n^  henae. 

BlajMl  annat  3ade  hon:  »Hvad  det  är  godt  att  & 
täiaka  och  tala  väl  om  aVa  trossyskonen,  äfven  de  svaga 
och  felande.  Jag  fordcräckes,  när  jag  tänker  pi  aUa  de 
biitia  eUer  förlöjligande  otndömen,  som  oiänniskor  tiå 
lätt  falla  om  favarandia;  ack,  äfven  jag  bar  jn  stundom 
sy^Kiat  så!  Man  täioker  kke  på,  att  brott  mat  kåriekm 
är  större  synd  än  naycket  annat,  som  man  i  väriden 
bedömer  allra  strängast.  Sorgligast  är,  alt  äfven  maaga 
eljefst  goda  kristna,  utan  åf^er,  »tan  bättring,  dag%en 
synda  med  sin  tunga,  med  käriekskttt  tal  om  andta, 
odi  att  vi  så  ofta  sofint  öfver  äffma  syndi .  .  .  Men  i 
hio)nieien  gör  man  icke  så:  där  finnes  hvaikesn  denna 
eller  någon  annan  synd;  där  skola  aik  tala  kärleksfullt 
till  och  om  hvarandra.  O  tänk,  huru  häriigt  att  få 
likna  Jesus,  äfven  i  detta!  Tänk»,  —  och  härvid  små- 
log hon  vänligt  —  »tänk,  när  ^ikive  A.  sfcall  åter  bunna 
tala  vänligt  till  B.  Men  man  måste  skynda  sig  att  göra 
upp  med  jsin  vederdekxnan,  medan  man  ännu  är  n>ed 
honom  på  vägen;  eljest  kan  man  kanske  komma  att^ 
/  <fvmskapens   synd! .  .  .     Hvem   kan   se  Jesus^    utan  att 


138  UR   MINNET   ÖCH  DAGBOKEN, 

älska?  I     Den,    som  icke  älskar  nådesyskon,  har  säkerli- 
gen icke  sett  Jesus.»  ... 

På  e.  m.  blef  jag  för  en  stund  förskräckt;  ty  hön 
började  då  åter  yra,  såg  »Gullgull»  och  talade  under  en 
half  timme  sköna  fantasier. 

Bland  annat  sade  hon  då:  »Har  du  sett  det  höga, 
smärta  tornet  här  i  parken,  där  en  ädel  riddare  sitter 
fången.  Jag  har  ofta  hört  honom  sucka;  men  nu  har 
Herren  sagt  mig,  att  han  snart  skall  bli  fri.  Tänk  dig 
hans  fröjd,  när  han  Wir  fri!  Har  du  inte  sett  honom? 
Ja  så,  inte?  Nå,  skynda  dig  då,  ty  snart  kan  du  ej 
mer  fa  se  honom».  Hvilken  sköri  bild  af  hvad  som 
snart  därefter  skulle  ske!  —  Äfven  sade  hon:  »Men  ser 
du  då  icke  Gullgull,  som  står  alldeles  bredvid  dig?» 
Strax  därpå  tillade  hon:  »Kanske  det  blott  var  en  in- 
billning? Dock  nej,  där  är  hon  ju  igen,  det  lilla  Ijufva, 
älskade  barnet!  Ser  du  henne  icke  nu,  när  hon  håller 
oss  båda  i  handen,  en  i  hvar  hand!» 

Men  efter  en  stund  blef  hon  åter  redig  och  talade 
vid  oss  hela  aftonen  till  kl.  8.  Då  jag  hade  sagt  god- 
natt och  redan  var  vid  dörren,  vinkade  hon  mig  till- 
baka, böjde  mitt  hufvud  ned  till  sitt  och  sade  några 
outsägligt  kärleksfulla  afskedsord. 

De  orden  voro  hennes  sista  till  mig  här  på  jorden. 
Vi  hade  ofta  tillsammans  bedt  Herren  skänka  henne  en 
lätt  dödskamp,  ty  hon  fruktade  mycket  för  kväfning. 
Och  hennes  död  blef  i  sanning  lätt.  ...  Kl.  i  väcktes 
iag    af   Fredrika    Wendt,    som    bad  mig  skynda  in  till 


EN   HEMFÖRLOFNING. 


139 


Helga,  »ty  det  lider!»  Och  jag  skyndade.  Men  just 
som  jag  kom  in,  hade  hon  dragit  sin  sista  suck.  Allt 
gick  på  föga  mer  än  tio  minuter. 

Hon  talade  in  i  det  sista  fullt  redigt.  Hon  hade 
nyss  förut  sagt  sig  »må  bra  och  vilja  sofva»;  då  tog 
hon  hastigt  åt  hjärtat,  sägande:  »Det  gör  ondt,  det  gör 
ondt!»     Men  detta  räche  blott  ett  ögonblick. 

Strax  efter  den  korta  smärtan  knäppte  hon  händerna 
samman,  och  bad:  »Käre  Herre  Jesus,  hjälp  mig  nu!» 
Så  ställde  hon  sina  sista  ord  på  jorden  till  sin  frälsare. 
Hon  böjde  sitt  hufvud  åt  sidan,  drog  några  suckar,  och 
så  var  hennes  strid  slutad. 

Herren  Jesus  har  sagt:  »Jag  skall  komma  igen  och 
taga  eder  till  mig,  att  där  jag  är,  där  skolen  I  ock 
vara».  —  Och  vi  alla  bedja:  »Min  själ  dö  med  den  rätt- 
färdigas död,  och  min  hemfärd  vare  såsom  hennes!  Låt 
oss,  o  Herre,  lefva  såsom  dina,  och  dö  såsom  dina. 
Herre  Jesus,  mottag  vår  ande!»   .  .  . 


Anonyma  bref. 

AtKrnyum  bref  åtiqtita  mydcet  dåligt  rykte.  Och 
detta  med  läita,  i  de  allra  flesta  faJL  Ty  oftsot  äro 
sidaaa  bi^f  i^viast  alster  af  yrede  eller  dåligt  iyose, 
feghet,  hämdlystnad,  öfversitteri,  begär  att  såra  dier 
anaan  lumpexdiei. 

Mea  iråii  denna  dknätma  r^el  gufvas  ädla  andan- 
tag,  om  äa  dessa  äro  saUsyida.  De  äro  dock  tillräddigt 
måaga  att  beiätta^a  det  af  Pontuts  Wikoer  ea  gång 
fällda  yttraadet:  »Att  'skrifva  eit  aaooymt  ix^  är  sm.- 
tingen  en  uselhet  eller  en  god  gämiag.» 

Då  anonyma  bref  utgöra  yttringar  af  vänlighet,  blyg- 
samhet, godhet,  ^kr  al*  ädel  ös^kaa  att  lämna  gagnande 
upplysQi^;ar  o.  d.,  jkuaaa  de  verUigeii  iram  »af  godo». 
Till  dömes  när  ea  person,  sona  af  gsaaaJagciibet  vfll  vara 
okänd,  i  bref  aäader  éigsm  ea  gåfva,  tiil  glädje  eller 
hjälp  i  addeo;  dock  foriofar  ju  g^vaa  oftast  a%ot  af 
sitt  värde,  då  xoottagai^eai  ^  vtt  hvem  han  har  att  tacka 
för  den  sanmia.  Likaså  vär  maa  viU  sända  n;^;ia  tröste- 
ord tifl  en  badrofvad  odi  oarikar  att  ixédts  tröstande 
kraft   må  verka,  ostörd  af  tanken  på  afsändaren.     Eller 


.ANONYMA   BKEF.  ^41 

när  man  vill  bekänna  synder,  eller  begära  råd  i  någon 
öörtåKg  samvetsfråga;  eller  då  man  i  andra  liknande  fall 
skrifver,  ledd  af  goda  och  rätta  bevekehegrunder. 

Helt  amiorlanda  ställer  sig  saken,  när  moralisk  feg- 
liel  förleder  en  människa  att  skrifva  anonyma  förofämfp- 
fimgar.  De  flesta  af  mina  läsare  ha  säkerKgen  en  och 
amnafi  gång  erhälKt  anonyma  biljetter,  som  innehåBit 
mpcr  eSer  mindre  ohöfliga  amnärkningar,  råd  och  klan- 
der. Sådana  »anonyma  näsvisheter»  äro  oftast  skrifna 
af  okunniga  och  obildade  personer,  som  likväl  äga  hög 
tankr  om  sin  egen  visliet,  fastän  brefvens  stil  snart  tit- 
visar  på  hvSken  bildnmgagrad  de  stå. 

»Sådana  små  epistlar»,  säger  en  ädel  förf.,  H.  Ny- 
blom, »kunna  ofta  vara  ganska  komiska,  och  om  de 
händelsevis  fatta  ned  tÅdOtå  en  ^miling'  mfänniskor,  som 
kar  sinne  för  det  löjliga,  kunna  de  uppräcka  ganska 
niyeken  munterhet.  —  Om  personer  ha  lust  att  utsätta 
sig  för  rfcratt  genom  att  fabricera  bref  af  detta  slag, 
må  det  vara  dem  nnnadt.  »Det  löjliga  sårar  aldrig, 
äfvea  om  det  därtifi  vore  ämnadt.» 

De  hr(Msiiga  anonyma  brclven  äro  sådana,  där  bref- 
skrifvaren  antingen  utslungar  ärekränkande  beskyllningar 
«»t  den,  tHl  hvilken  brcfvet  är  skrifvet,  eller,  ännu  mer, 
ifeN  han  genom  ett  sådant  bref  viil  uppväcka  misstan- 
kar och-  ärekränkande  tankar  mot  andra. 

Af  en  mincke  skamlig,  men  Bka  tarffig^  art  äro  så- 
dana anonyma  bref,  som  vilja  lägga  sig  i  en  persons 
enskilda    yttre    eller  inre  förhållanden,  ställa  sig  tifl  do- 


142  UR    MINNET   OCH  DAGBOKEN. 

mare  qfver  hans  handlingssätt,  anse  sig  genomskåda 
hans  förutsättningar  och  däraf  draga  sina  högst  omoti- 
verade slutsatser. 

Hvad  tänker  en  människa,  som  i  ett  bref  har  föro- 
lämpat en  annan  och  sedan  icke  vågar  sätta  sitt  namn 
därunder?  Antingen  tänker  hon:  ^Om  också  allt,  hvad 
jag  i  detta  bref  har  skrifvit,  innehölle  de  renaste  och 
ädlaste  sanningar,  så  skulle  dock  min  underskrift  för- 
därfva  alltsamman.  Ty  jag  är  en  så  illa  känd  person, 
att  mitt  namn  skulle  vara  nog  för  att  göra  brefvet  vär- 
delöst.» Antingen  tänker  hon  så,  eller  ock  —  enär  fa 
människor  tro  så  illa  om  sig  själfvå  —  tänker  hon  sna- 
rare: »Nu  har  jag  gjort  en  så  lumpen  sak,  att  jag  skäms 
att  sätta  mitt  namn  under.» 

Den,  som  gör  det  goda,  är  icke  rädd  för  ljuset; 
men  ingen  dom  kan  väl  vara  hårdare  och  sannare  öfver 
hvad  en  människa  gjort,  än  hennes  egen  dom:  »Detta 
skäms  jag  för!»  Och  denna  slutsats  är  så  logisk,  att 
en  ytterligare  dom  öfver  denna  art  af  anonymitet  all- 
deles icke  behöfs.  Den  person,  som  nedlåter  sig  att 
skrifva  anonyma  ärekränkningar  mot  andra,  har  redan 
dömt  sig  själf. 

Om  människor  ha  olika  åsikter,  kunna  de  samtala; 
är  det  tvä  häftiga  naturer,  så  gräla  de;  är  det  tvä  råa 
naturer,  så  slåss  de;  men  om  den  ena  gömmer  sig  bakom 
en  buske  och  i  mörkret  skjuter  en  förgiftad  pil  på  sin 
motståndare:  hvad  kallas  det?» 

Men,    såsom    redan    är    sagdt,   det  finnes  också  en 


ANONYMA   BREF.  1 43 

god  anonymitet.  Och  jag  vill  här  anföra  några  exem- 
pel på  bref  af  detta  senare  slag,  samt  äfven  berätta  en 
tilldragelse,  där  ett  af  elakhet  skrifvet  anonymt  bref  fick 
blifva  till  räddning  för  brefskrifverskan  själf. 

1.    Ett  uppmuntrande  bref. 

En  af  vårt  lands  troende  präster  befann  sig  en  gång 
i  djup  andlig  nöd.  Detta  sågo  hans  vänner  med  stort 
deltagande,  och  en  af  dem  skref  till  honom  ett  anonymt 
tröstebref.  Då  jag  tror,  att  detta  skall  kunna  blifva 
äfven  ändra  till  gagn,  må  här  en  del  däraf  offentliggöras. 

Herr  pastor  Y.  ZA 

.  .  .  Alla  de,  som  vilja  genom  Kristus  rättfärdiga 
varda  ...  de  äro  '»löftets  barn».  (Rom.  9:  8).  Så  äro 
ock  vi  löftets  barn.  Ja  löftet,  det  välsignade  löftet: 
hvad  vore  vi  väl  det  förutan?!  Hvad  äro  vi,  om  än 
så  fromma  och  andeuppfyllda,  utan  borgesmannen:  lam- 
met. Guds  Son,  vår  broder?  Hvad  vore  vi,  om  vi  en- 
dast hade  anden,  ja  mycket  af  ande,  men  icke  Guds 
Son  vore  »försoningen»  och  vår  »försvarare  hos  Fadren»? 
(i  Joh.  2:  2).  De  bästa  bland  oss  äro  så  mycket  som 
ett  »stoft»,  ett  »orent  kläde»,  »mindre  än  intet».  Men 
i  och  genom  löftet  äro  vi  barriy  ej  gerningarnas  barn, 
ej  klokhetens  barn,  ej  de  egna  tyckenas  barn,  utan 
Guds  barn  och  löftets  barn. 

Det  härliga,  bärande  och  gifvande  »löftet»,  det  föder. 


144  UR    MINUEir   OCH  DAGBOKEN. 

ammar,  fostrar  och  stärker  barnen!  Det  är  fåglanästet^ 
^ökkn,  försvaret^  ffiateii  och  drycke».  Det  är  »skrti- 
den^^r  i  hhräktttt  bmdca  rätteligen  och  fetgligen  »hofverar», 
Es.  6i:  lo;  det  är  dse  frtdatlofvande,  fridgifvande  öch 
fridbevarande  händerna;  med  ett  ord:  den  uppstungna 
sidan,  där  själen  finner  sin  ro!  .  ,  . 

.  .  .  »Om  Herren  hade  velat  dräpa  oss,  så  hade  han 
icke  aanammat  bräiuMioåret  ocb  hade  icke  tett  oss  allt 
detta,  ej  beUer  låtit  oss  höra  detta»  som  nu  skedt  år». 
Dom.  13:  23,  O  ne)»  had  vill  icke  »dräpa  oss»,  fasläa 
det  otta  så  tyckes  och  kännes.  Meo  i  ordet  står  éet 
icke  så.  Dar  står»  att  han  ännu-  har  »frii^ns  taidcar  om 
oss,  icke  bedröfvelsens».  Ja,  evigt  väl,  att  löftet  är  så 
rikt,  att  det  innehåller  allt  hvad  vi  sakna!  Våra  ord 
komnia,  från  en  oren  källa;  hans  löftes  ord  äro  från 
hÉBBrnden^  hvart  enda  ett!  Efet  är  nu  en  gång  så  för- 
loradt  m&å  aUt  heligt  på  jorde»,  att  kvar  heist  en  ^^n- 
dåre  uppträ<ide  som  »he^c^»  genom  det  som  i  honof» 
verkatSy  skulle  ha»  utskämma  sin  Herre.  Me»  när  mf 
Herden  själf  »i  si»  feropps  olfer  helgat  oss  ena  reso»  så 
att  Fadren  nu  ser  €>ss  »täckas  f  h^iom»,  då  kunna  vi  med 
brodea  utropa:  »Svart,  ns»n  mycket  täck  I  >  Hvem  ka« 
Vdk  fatta  det,,  att  inidt^ii^^r  det  man  ännä  går  här 
nere,  såsoms  den  första  människan  »af  jorden  jordisk», 
så  äro  vi  uti  »den  andra  männfefcan.  Herren  af  himme- 
lea»,  så  sköna  att  »ängbima  lyster  skådia  oss»  —ja,  så 
skära  och  hvita,  att  hela  Mose  lag  feke  kal*  fördöwja 
oss.     Ty  ehcH^  vi  ännu  i  oss  sakna»  bvad  den  i  hwfvud- 


S.  Wieselgren  1863.  S.  Wieselgren  1898.  Fr.  Lundgren  1866. 


Mftgnus  Brahe. 


ANONYMA    BREF.  1 45 

sak  bjuder,  så  äga  vi  tusenfaldt  mer  än  den  med  alla 
ord  kan  befalla.  Så  må  du  då  icke  längre  låta  ditt  arma, 
usla  »jag»  skymma  bort  honom,  som  är  Solen,  utan, 
förkastande  dig  själf  och  allt  ditt  eget,  lefva  genom  »En 
annan»,  som  genom  sin  död  blef  ditt  lif! 

.  .  .  Vårt  mål  är  klart:  »Jerusalem,  Jerusalem,  jag 
längtar  hem  till  dig!»  Till  dess  lefva  vi  af  den  oför- 
skyllda nåden,  som  aldrig  sviker  »de  i  anden  fattiga». 

Vid  denna  grunden  vill  jag  blifva. 

Så  länge  jag  på  jorden  går. 

Det  vill  jag  tänka,  tala,  skrifva. 

Tills  pulsen  sista  slaget  slår. 

Se'n  sjunger  jag  i  evighet: 

O,  djup  af  Guds  barmhärtighet!»  ... 
Detta    bref   var    förvisso    skrifvet  under  bön,  trons 
och    kärlekens    bön.     Och    därför  fick  det  blifva  till  en 
härlig  hjälp,  en  fast  uppmuntran  och  fortsatt  välsignelse. 

2.    Ett  bref  till  Rosenius. 

Omkring  tre  veckor  efter  det  konung  Oskar  I  hade 
skaffat  Rosenius  den  upprättelse,  som  är  omtalad  i 
»dagboksanteckningarna»  för  den  i  Febr.  1857,  erhöll 
R:s  bland  sina  många  bref  äfven  ett,  vid  hvars  genom- 
läsande han  länge  dröjde  och  blef  tankfull.  Hans  hustru 
och  jag  voro  då  inne  i  rummet ;  och  när  han  hade  slu- 
tat brefvet,  räckte  han  oss  det,  sägande:  »Se  där  ett 
nytt  exempel  på  •»sanda  simplicitas'»  eller  ock  huru  mörk- 
rets makt  rasar  mot  evangelii  tjänare!» 

IVadsiröm^  Ur  minnet  o.  dag-boken,     II.  I O 


146  UR   MINNET    OCH   DAGBOKEN. 

Brefvet  var  skrifvet  med  en  ganska  vacker  frun- 
timmersstil, men  dess  innehåll  kunde  endast  uti  ironisk 
mening  kallas  »en  skön  själs  bekännelse».  Det  bestod 
af  en  mängd  hårda  domar  och  bittra  utgjutelser,  alla 
syftande  på  »den  händelse  ni  vet»,  »det  svarta  dåd, 
som  med  eldskrift  står  inbrändt  i  ert  samvete»,  o.  s.  v. 
Vi  fbrstodo  genast,  att  det  syftade  på  händelsen  med 
X.,  och  huruledes  den  snöbollen  under  sin  färd  »utfor 
ryktets  berg»  måtte  ha  vuxit  till  en  lavin. 

Bland  de  många  domarna  i  brefvet  minnes  jag 
särskildt  ett  par  uttryck,  som  då  frapperade  mig,  eme- 
dan jag  aldrig  förut  hört  dem  användas.  De  voro 
dessa:  »Ni  söker  balansera  mellan  Kristus  och  Belial, 
mellan  rättfärdighet  och  orättfärdighet;  men  vet,  att  er 
ställning  är  osäker  och  att  ni  snart  slutar  med  ett  för- 
färande fall»;  och:  »huru  länge  ämnar  ni  fortlefva  i  denna 
*  hemska  synd,  som  måste  drifva  er  allt  djupare  ned  i 
'styggelse  och  lögn'?  (Upp.  21:  27.)  Ni  är  en  nikolait, 
en  folkförförare,  h vilkens  verk  Herren  djupt  hatar,  och 
snart  skall  ni  fa  känna,  huru  hans  eldslåga  förtär  allt 
det  dvärgsnät,  den  spindelväf,  hvarmed  ni  söker  för 
er  själf  och  andra  dölja  edra  mörksens  gärningar». 

Både  fru  Agata  och  jag  kände  oss  upprörda  öfver 
dessa  hemska  utgjutelser  af  ett  bittert  sinne.  Men  Ro- 
senius  sade:  »Många  liknande  bref  har  jag  förr  fatt; 
men  det  gör  mig  ondt  om  den  som  skrifvit  detta,  ty 
hennes  själ  är  tydligen  i  fullt  uppror.  Låt  oss  bedja 
Herren,  att  han  stillar  hennes  hjärta.» 


ANONYMA    BREF.  1 47 

Agata,  som  länge  pröfvande  betraktat  stilen  på 
kuvertet,  utbrast  nu :  »Denna  stil  känner  jag  igen.  När 
jag  i  förgår  var  hos  fru  Wallenstråle,  låg  på  hennes  sy- 
bord ett  bref,  hvars  utanskrift  alldeles  liknade  denna. 
Jag  vill  taga  reda  härpå.» 

Så  skedde.  Och  det  befanns  att  brefskrifverskan 
var  en  nära  vän  till  X.,  en  fröken  G.,  hvilken  genom 
X:s  förvrängda  framställningar  fatt  det  intrycket,  att  R:s 
vore  en  slug  skrymtare,  som  velat  förföra  ett  oerfaret 
fruntimmer.  Hon  hade  därför,  upprörd  öfver  sådant, 
velat  »gifva  R:s  en  minnesbeta»,  såsom  hon  uttryckte 
sig,  och  därför  skrifvit  sitt  anonyma  bref.  Ty  X.  hade 
då  icke  ännu  yppat  den  stränga  tillrättavisningen,  som 
hon  fick  af  drottning  Josefina. 

När  hon  sedan  af  Agata  blef  upplyst  om  sakens 
rätta  sammanhang,  uttalade  hon  sin  stora  bedröfvelse 
öfver  att,  missledd,  ha  så  djupt  sårat  en  Herrens  tjänare. 
Under  innerlig  ånger  öfver  sin  afskyvärda  synd  kom 
hon  upp  till  R:s,  utbad  sig  och  erhöll  hans  förlåtelse, 
samt  blef  sedan  en  af  hans  trognaste  åhörarinnor. 

3.    Ett  orekommenderadt  bref. 

I  sin  ödsliga  lilla  kammare,  i  ett  förfallet  hus  vid 
»Drakens  gränd»  i  Stockholm,  satt  en  afton  den  gamle 
skräddaremästaren  Bl — t  försänkt  i  djupa  tankar.  Han 
var  en  gudfruktig,  bepröfvad  kristen  man  och  hade  for- 
dom sett  bättre  dagar,  men  var  nu  fattig  vorden  samt 
djupt    bedröfvad    öfver    sin    sons  slösaktiga  och  utsväf- 


148  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

vande  lif.  Det  var  numera  ej  fattigdomen,  som  svårast 
tryckte  den  gamles  hjärta,  utan  sonens  hårda  sinne, 
hvilken,  sedan  fadren  uppoffrat  sig  för  att  betala  hans 
skulder  och  rädda  honom  från  offentlig  vanära,  till  tack 
lönade  honom  med  hån  och  smädelser  för  hans  fromhet. 

Den  gamle  Bl.  hade  en  längre  tid  varit  bedröfvad. 
Men  i  afton  kände  han  sig  mer  än  vanligt  olycklig;  ty 
hans  samvete  förebrådde  honom,  att  han  varit  för  svag 
mot  sin  son  i  dennes  barnaår  och  därigenom  närt  hans 
själfsvåld,  och  så  just  varit  en  medverkande  orsak  till 
sonens  fördärf.  Äfven  andra  synder,  ja  ock  de  länge- 
sedan förlåtna,  framträdde  denna  afton. så  hotande  för 
den  gamles  själ.  Han  hade  sökt  tröst  i  bönen,  men  ej 
funnit  någon;  och  frestaren  hviskade:  »Herren  har  nu  för- 
gätit dig.  Herren  har  öfvergifvit  dig!  Han  hör  ej  mer 
dina  böner;  du  är  vorden  ett  vredens,  ej  ett  nådens  barn!» 

Ännu  en  gång  böjde  Bl.  sina  knän,  men  det  tyck- 
tes förgäfves;  han  kunde  icke  bedja  med  någon  rätt 
andakt,  och  hans  ångest  blef  allt  större.  Endast  dessa 
Davids  ord  gingo  till  slut  oupphörligt  öfver  hans  läppar: 
»Mitt  hjärtas  ångest  är  stor;  för  dti  mig  ut  ur  min  nöd!» 

Då  knackar  det  på  dörren;  det  var  postbäraren  med 
ett  orekommenderadt  bref.  Likgiltigt  mottager  B.  det 
samma;  stilen  var.  honom  obekant,  och  poststämpeln  ut- 
visade, att  det  var  från  Uppsala.  »Där  har  jag  ju  inga 
bekanta»,  tänkte  B.,  och  ämnade  låta  brefvet  tillsvidare 
Ugga  obrutet,  till  dess  han  afslutat  sitt  försök  att  kunna 
rätt  bedja.     Dock  —  mekaniskt  öppnar  han  brefvet  och " 


ANONYMA   BREF.  1 49 

kastar  en  blick  däruti.     Det  var  anonymt,  och  dess  inne- 
håll bestod  blott  af  följande  rader: 

»Bäste  herr  Bl— ti 

Tag  med  tro  emot  dessa  Guds  ord  till  eder:  'Haf- 
ver  då  Herren  bortkastat  sitt  folk?  Bort  det».  »Den 
högstes  högra  hand  kan  allting  förvandla.»  »Det  vet 
jag  förvisso,  att  den  som  tjänar  Gud,  han  varder  efter 
frestelsen  tröstad,  och  från  bedröfvelsen  förlossad,  och 
efter  näpsten  finner  han  nåd.»  »Ty  du.  Herre,  hafver  in- 
gen lust  till  vårt  fördärf;  ty  efter  oväder  låter  du  åter 
solen  skina,  och  efter  jämmer  och  gråt  begåfvar  du  oss 
rikligen  med  glädje.»  »Den  Herren  älskar,  den  agar 
han;  men  sedan  —  frid!»  »I  skolen  icke  synda.  Men 
om  någon  syndar,  dä  hafva  vi  en  försvarare  inför  Fad- 
ren:  Jesus  Kristus,  den  rättfärdig  är!»  »Ditt  namn  vare 
evinnerligen  ära  och  lof,  du  Israels  Gud!» 

En  broder  och  vän,  som  med  deltagande 
hört  omtalas  edert  bekymmer  och  gärna  vill 
försöka  att  kunna  trösta  er.  Gud  välsigne  eder!» 

Intet  mer  stod  i  brefvet,'  men  detta  var  också  nog. 
Likt  vederkvickande  regn  på  en  torr  jord  föll  detta  Her- 
rens oväntade  svar  ned  i  den  gamles  själ,  och  nu  kunde 
han  afsluta  sin  bön  af  hjärtats  fullhet,  under  tack  och 
lof.  Och  »af  den  matens  kraft  vandrade  han  i  fyratio 
dagar»,  ja,  ännu  längre.  Och  han  kunde  aldrig  omtala 
den  aftonens  erfarenhet,  utan  tack  till  Gud  och  till  den 
vänlige  brefskrifvaren. 


ISO  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

Men  hvem  var  denne  brefskrifvare  ?  Ja,  därom  fick 
Bl.  ej  kunskap,  förr  än  nära  sex  år  därefter.  Och  tro- 
ligen skulle  han  aldrig  fått  veta  det,  förrän  på  den 
dagen  då  »Gud  skall  döma  alla  människors  lönligheter», 
om  ej  följande  inträffat. 

På  en  bjudning  hos  skräddaremästaren  Lindqvist, 
som  då  bodde  vid  Holländaregatan  på  norr,  omtalade 
Bl — t  denna  händelse.  Och  han  tillade  att  det  brefvet 
gladt  honom  mer  än  han  kunde  utsäga,  och  att  han 
ännu  ofta  välsignade  den  okände  brefskrifvaren. 

Vid  dessa  Bl.'s  ord  kunde  en  af  de  närvarande,  en 
yngre  prästman,  ej  dölja  sin  rörelse.  Hans  ögon  glänste 
och  han  rodnade  starkt.  Ty  det  var  han,  som  en  dag 
under  studenttiden  manats  att  skrifva  det  brefvet. 

Bl.  kom  i  detsamma  att  fästa  sina  ögon  på  honom, 
och  märkte  hans  rörelse.  Hastigt  sprang  han  upp,  gick 
fram  till  pastor  X.  och  sade:  »Det  var  beistämdt  pastorn, 
som  sände  mig  det  där  brefvet?»  Pastor  X.  kunde  icke 
neka.  Då  tog  Bl.  under  djup  rörelse  pastorn  i  sin  famn 
och  välsignade  honom. 

Tänk,  om  vi  alla  emellanåt  kunde  »göra  samma- 
ledes», om  ej  alltid  på  samma  sätt,  dock  med  samma 
kärlek.     Det  vore  ju  godt  för  både  oss  och  andra! 

4.    Ett  bref  om  teaterbesök. 

Någon  tid  efter  utgifvandet  af  första  delens  3:dje 
häfte  erhöll  jag  från  en  af  våra  större  landsortstäder  ett 


ANONYMA    BREF.  I5I 

intressant  anonymt  bref,  innehållande  flera  vänliga  råd 
och  anvisningar,  samt  äfven  några  tankar  i  fråga  om 
teaterbesök.  En  del  af  dessa  tankar  må  här  nedan  åter- 
gifvas,  emedan  de  uttala  ganska  mångas  åsikter  i  denna  tid. 

den  28/11  98. 

Herr  Pastor  B,  Wadström! 

Till  teckningen  af  fröken  v.  S.,  i  3:dje  häftet  af 
»Ur  minnet»,  skulle  jag  vilja  anmärka  att  ett  råd,  lik- 
nande det  som  hon  fick  mottaga  af  sin  religionslärare, 
icke  alltid  medför  så  sorgliga  följder. 

Jag  tackar  ännu  i  dag  Gud  för  ett  sådant  råd  och 
kan  icke  förstå  att  den  läxa,  som  fröken  v.  S.  på  balen 
fick  mottaga  af  sin  kavaljer,  icke  i  stället  blef  en  hjälp 
för  henne  att  helt  välja  Herren. 

För  mig  ställde  sig  förhållandet  så :  Om  baler  var  för 
mig,  af  särskildt  skäl,  icke  tal;  därför  var  under  min 
ungdom  teatern  det  enda  nöje  jag  kunde  njuta  af.  Minst 
en  gång  i  veckan  var  jag  där,  men  såg  endast  hvad 
Stockholms  bästa  teatrar  på  70-  och  80-talet  hade  att 
bjuda.  Då  voro  ju  så  väl  pjeser  som  förmågor  annor- 
lunda än  nu.  —  Men  så  kom  jag  till  Kristiania.  Efter  ett 
års  vistelse  där  lärde  jag  känna  Herren  och  gaf  honom 
mitt  hjärta. 

Jag  var  då  blott  24  år,  ensam  i  en  främmande 
stad.  När  jag  kommit  till  litet  ro,  efter  den  själanöd 
jag  varit  uti,  begynte  den  gamla  lockelsen  till  teatern 
igen  plåga  mig.     Jag  tror  att  frestaren  under  den  »första 


152  UN    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

kärlekens  tid»  låter  själen  vara  mera  i  ro,  för  att  sedan 
så  mycket  mer  både  finare  och  våldsammare  anfalla 
henne.   Åtminstone  var  förhållandet  sä  för  mig. 

Jag  rådgjorde  då  med  den  äldre  prästman,  som  fatt 
tjäna  vid  min  omvändelse.  Långt  ifrån  att  själf  gilla 
teatern  sade  han  mycket  sorgset,  nien  med  en  viss  för- 
tröstan: »Gå,  så  länge  De  kan  gå!»  —  Jag  är  viss  om 
att  hans  förbön  följde  mig. 

Länge  motstod  jag  frestelsen,  men  gick  till  sist. 
Och  om  Herren  någon  gång  valt,  hvilken  pjäs  jag  skulle 
se,  så  var  det  den  gången. 

Jag  undrar,  om  herr  pastorn  känner  till  innehållet 
af  Ibsens:  »Samhällets  stötter»?  Nå  väl!  Underförstå 
akterna  afhandla  där  man  och  hustru  om  tillställandet  af 
en  fest  samt  därjämte  om  firandet  af  Herrens  nattvard, 
hvilka  båda  handlingar  »ej  borde  komma,  i  kollision»  utan 
den  sistnämnda  »få  sin  konventionella  prägel». 

Så  går  ridån  upp  till  3:dje  akten.  (Det  är  söndags- 
morgonen, när  kyrkobesöket  skall  äga  rum.)  Det  första 
som  då  mötte  mitt  häpna  öga,  var  Thorvaldsens  Kristus- 
bild i  ett  hörn.  Under  hela  det  föregående  hade  jag 
obeskrifligt  lidit  af  hvad  som  passerade:  nu  ville  jag 
rusa  upp  och  bära  bort  den  förhånade  bilden;  ty  här 
hörde  den  icke  hemma.  Men  jag  satt  dock  kvar,  stel 
af  fasa.  —  När  sedan  mannen  kommer  in,  behängd 
med  en  massa  ordnar,  (för  att  så  klädd  begifva  sig  till 
Herrens  bord,)  kände  min  förskräckelse  inga  gränser;  det 
endast    förvånade    mig,  att  ej  teatern  föll  i  spillror  och 


Karl  Gustaf  Wrangel. 

Efter   en    litografi    af  Fritiof  Raa. 


z\ 


W adström,   Ur  ntimtet  o.  dagboken. 


1 54  UR   MINNET   OCH   DAGBOKEN. 

yi  alla  begrafdes  därunder.  Men  nog  fick  jag  bot  för 
teater-åtråm 

Skulle  nu  min  lärare  ha  sagt:  »De  må  (får)  icke 
gå»,  så  kanske  begäret  efter  teatern  sutte  kvar  ännu. 
Nu  däremot  kunde  vi  tillsammans  tacka  och  lofva  för 
den  hjälp  Herren  gaf».  —  Så  långt  den  ärade  korre- 
spondenten. 

Detta  ämne  skall  i  någon  följande  del  närmare  be- 
handlas. Nu  vill  jag  endast  till  den  för  mig  okända 
ärade  brefskrifvarinnan  framställa  tvänne  frågor  samt  an- 
föra några  yttranden  af  berömda  män. 

Frågorna  äro  dessa:  i.  Om  ni  i  stället  för  en  pjes, 
som  förskräckte  er,  hade  fatt  se  en  som  mycket  tilltalat, 
ja,  kanske  tjusat  er;  huru  hade  det  då  gått?  2.  Bör  en 
religionslärare  tillråda  frälsningsökande  kristna  (andra 
handla  ju,  honom  förutan,  så  som  dem  tyckes)  till  besök 
på  ställen,  där  de  riskera  att  få  erfara  hvad  ni  här  ofvan 
se  lefvande  skildrat? 

De  omnämnda  utsagorna  af  berömda  män  följa  här 
nedan.  Till  dessa  skulle  kunna  läggas  mångfaldiga  andra 
i  liknande  stil;  men  utrymmet  tillåter  det  icke  denna  gång. 

»Teatern  sätter  de  mänskliga  lidelserna  i  rörelse 
utan  att  kufva  dem;  bestraffar  de  lidelser  som  man  icke 
har,  men  närer  och  underblåser  däremot  de  lidelser  som 
man  har;  väcker  i  människors  hjärtan,  i  synnerhet  ung- 
domens, sådana  drifter  och  lustar  som  äro  oförenliga 
med  sedligheten.  Teatern  befrämjar  veklighet  och  för- 
ströelselust, samt  kommer  människorna  att  förväxla  flyk- 


ANONYMA   BREF.  I  SS 

tiga  rörelser  med  moraliska  grundsatser  och  handlingar. 
Teatern  är  ingen  anstalt  för  allvarliga  människor  utan 
för  lättingar  och  dagtjufvar,  hvilka  här  söka  en  tillflykts- 
ort, där  de  kunna  förgäta  sig  själfva  och  sina  plikter 
samt  »fa  tiden  att  gå».  Om  människan  behöfver  veder- 
kvickelse, så  finnes  det  vida  ädlare  nöjen  så  väl  i  natu- 
ren som  i  familjelifvet.»  /.  /.  Rousseau. 

gl^Moliéres  Harpagon  lär  icke  ha  förbättrat  någon 
ockrare;  själfmördaren  Beverley  har  icke  botat  mänga 
sina  bröder  från  den  afsky värda  spelsjukan,  och  Karl 
Moors  olyckliga  historia  lär  icke  göra  landsvägarna 
säkrare.  Fr.  v.  Schiller. 

De,  som  dag  efter  dag  gå  på  teatern  för  att  döda 
tiden,  betänka  icke,  att  de  själfva  i  sanning  äro  de, 
hvilkas  själslif  dödas  af  tiden,  af  dessa  oaflåtligt  växlande 
fenomen,  som  bristfälligt  uppfattas  och  därför  ingenting 
verka  och  icke  gifva  någon  näring.  Ju  mer  själen  fylles 
därmed,  dess  tommare  och  slappare  blir  han,  dess  mer 
förlorar  han  af  sin  egen  lifskraft,  sina  andliga  möjligheter, 
som  kväfvas  i  denna  fördärfliga  ström.         Martensen. 

En  allmän  erfarenhet  är,  att  teaterbesökande  människor 
ej  komma  framåt  i  sin  kristendom,  om  de  än  regel- 
bundet gå  i  kyrkan;  ty  teatern  rifver  alltjämt  ned 
hvad  kyrkan  har  byggt  upp.  Eller,  för  att  tala  med 
bibelns  ord,  skådespelen  äro  att  förlikna  med  fåglar, 
som  snart  bortplocka  från  hjärtat  det  gudomliga  ordets 
säd,  som  i  gudstjänsten  utsatts.  D:r  E.  SeideL 

4  ^1^  *  "" 


Kulturhistoriska  bilder.     Prästdräkter,  abbots-  och  biskops! 


I.  Ärkebiskop,  io:de  århundradet.  —  2.  Biskop,  io:de  årh.  —  5.  Canonicus.  —  6.  Ärkebiskc 
10.  Biskop  med  krumstaf,  i2:te  årh.  —  Präst  med  cappa.  —  16.  Diakon,  i3:de  årh.  —  i; 
19.  Abbot,  isrde  årh.  —  20.  Subdiakon.  —  23.  Präst  i  talar,  —  24,  25.  Benediktiner,  10 


isskrudar  under  skilda  århundraden.     Teckning  af  A.  von  Heyden,  * 

kop,  i2:te  årh.  —  6.  Biskop,  i2-te   årh.  —  8.  Biskop  med  alba.  —  9.  Ärkebiskop,  ii:te  årh.  — 
17.  Biskop  i  stor  ornat,   Z4:de  årh.   —  18.  Biskop  med  rationale  och  sudarum  å  kraklan.  — 
tade  och  i2:te  årh.  —  Cistercienser,   is:dc  årh.  —  37,  28.  Abbedissa,   13: de  och  14: de  årh. 


Biskopsskrudar  under  olika  tidskiften. 

Under  min  hittills  förflutna  lefnad  har  jag  fått  skåda 
tre  biskopsvigningar  samt  en  hel  mängd  prästvigningar, 
kyrkoinvigningar,  kyrkoherdeinstallationer,  m.  m.  Vid 
de  flesta  af  dessa  kyrkliga  högtider  har  den  tjänstför* 
rättande  ärkebiskopen  eller  biskopen  varit  klädd  i  stor 
biskopskrud;  men  vid  tre  tillfällen,  vid  enkla  prästordi- 
nationer, voro  ett  par  biskopar  äfven  själfva  klädda  blott 
i  enkel  prästdräkt,  så  att  endast  guldkorset  på  bröstet 
var  det  utmärkande  tecknet  till  deras  värdighet.  — Att 
dessa  senare  prästvigningar,  trots  sin  enkelhet,  inför  Gud 
haft  lika  stor  betydelse  och  för  »ordinanerna»  medfört  lika 
stor  välsignelse,  som  de  förstnämda  med  all  sin  kyrkliga 
ståt,  det  skulle  genast  kunnat  bevisas,  om  jag  här  an- 
förde namnen  på  de  ordinerande  och  de  ordinerade 
gudstjäname.  Men  —  nomina  sunt  odiosa,  och  jag  näm- 
ner dem  därför  icke,  för  så  vidt  jag  icke  varder  där- 
till uppmanad  af  vederbörande. 

Men  att  en  biskopskrud  kan  gifva  ett  ståtligt  och 
imponerande  skådespel,  det  skall  icke  nekas.  Dock  beror 
detta    i   öfvervägande  grad  på  den  persgn,  som  uppbär 


BISKOPSKRUDAR   UNDER   OLIKA   TIDSKIFTEN.  1 59 

skruden.  När  Anton  Niklas  Sundberg  eller  Alfred  Cor- 
nelius,  klädda  i  full  biskoplig  ornat,  med  högrest  gestalt 
och  imponerande  hållning,  framträdde  till  altaret,  då 
måste  én  hvar  medgifva  att  man  for  en  stund  tyckte  sig 
återflyttad  till  forna  århundraden,  samt  att  de  männen  i 
någon  mån  nu  erinrade  om  medeltidens  mäktiga  och 
ståtliga  k3Tkofurstar  —  dessa  som  icke  väjde  för  någon, 
utan  t.  ex.  kunde  till  sin  konung  säga:  »Vår  nåde 
dricker  eders  nåde  till  I» 

Men  när  en  mycket  liten,  och  kanske  därtill  mycket 
korpulent  eller  orimligt  mager,  personlighet  framskrider 
i  all  denna  ståt,*)  då  väcker  en  sådan  anblick  icke 
mycket  vördnad  och  beundran,  utan  fast  mer  nästan 
motsatta  känslor.  Ja,  råare  naturer  kunna  då  ofta  icke 
ens  lägga  band  på  dylika  känslor,  utan  gifva  dem  luft 
på  ett  mycket  sorgligt  sätt  och  i  mycket  opassande  ord. 

Hvarför  ha  då  dessa  granna  skrudar  behållits  af  de 
flesta  bland  våra  biskopar,  fastän  lyckligtvis  icke  af  alla? 
En  liten  kort  undersökning  om  biskopsdräktens  utveck- 
ling torde  icke  sakna  all  betydelse. 

Apostlarne  och  de  första  kristne  voro  fattiga  men 
anderika  män,  som  hvarken  hade  råd  eller  lust  att  pryda 
sig  i  silke,  sammet  och  guld.  Och  så  länge  kyrkan 
blott  kämpade  för  sin  Herres  ära  och  människors  fräls- 
ning, så  länge  förföljelse  och  försmädelse  för  Kristi  skull 
åtföljde    lärjungakallet,    så  länge  voro  apostlarnes  efter- 


•)  Kanske  med  mitran  så  illa  fastsatt,  att  den  vacklar  fram  och 
tillbaka  på  hufvudet,  —  sådant  har  jag  en  gång  sett. 


l6o  UR   MINNET   OCH  DAGBOKEN. 

trädare  i  lärarekallet  af  samma  sinne  som  sina  föregångare. 
Att  vara  biskop  i  församlingen  ansågs  den  tiden  som  ett 
tjänande,  icke  som  ett  »rang»  gifvande  ämbete;  tillsynings- 
männen  (episcopi  »biskopar)  hade  då  ännu  ej  blifvit  pre- 
later och  »höge  herrai:>,  utan  räknade  som  sin  ära  att 
vara  tjänande  bröder  i  de  troendes  krets.  Någon  »ämbets- 
dräkt» kom  icke  på  länge  i  fråga.  Och  när  omsider  en 
sådan  ansågs:  lämplig  vid  församlingens  sammankomster, 
så  bestod  den  i  början  blott  af  en  enkel  hvit  klädnad, 
sammanhållen    af  ett  purpurfargadt  linneskärp. 

Men  då  evangelium  slutligen  framgick  till  seger  öfver 
afgudamas  dyrkan  samt  öfver  romersk  och  grekisk  filo- 
sofi, när  förföljelserna  upphörde  och  det  kristna  lärare- 
kallet började  komma  till  heders,  då  insågo  Roms  augu- 
rer  och  öfriga  hedniska  präster  att  »detlcuijde  löna  sig» 
att  blifva  kristen;  hvarför  äfven  de  »öfvergingo  till 
kristendomen»  och  läto  anställa  sig  såsom  tillsynings- 
män,  äldste  och  diakoner  i  den  segrande  kyrkan.  Nu 
fick  läraretjänsten  lika  rang,  heder  och  värdighet  som 
ett  statens  ämbete;  nu  fingo  kyrkans  ämbetsmän  titlar 
som  patriarker,  ärkebiskopar,  biskopar,  abboter  m.  m. 
och  blefvo  »höga  herrar»  /  staten;  nu  måste  de  också  er- 
hålla en  grann  ämbetsskrud,  hvilken  lika  väl  som  de 
högre  statstjänstemännens,  officerarnes  och  andras,  kunde 
»imponera»  på  gemene  man.  Så  uppkom  och  utveckla- 
des biskopsskruden,  en  äkta  frukt  af  en  förfallen  och  för- 
världsligad  kyrkas  prål-  och  maktbegär.  Denna  skrud 
bibehålles  ännu  inom  de  katolska  kyrkorna,  men  är  af- 


El.  von  Essen.  Axeline  Ennes.  vSofie  von  Post. 


H.   K.  II.  Ilertiorinnan  af  Dalanie. 


Ä  ö 


&3 

O: 

Orq 

a 

jc 

n 

►1 

■  ■ 

Ci 

B 

!C 

a. 

0 

Orp 

3 

75 

S' 

Os 

^ 

- 

0: 

O 
n 

;^ 

"* 

p 

:ä 

n> 

:s 

C2 

p: 

0 

S 

^ 

CL 

p 

(?Q 

^    2. 


BISKOPSKRUDAR   UNDER    OLIKA    TIDSKIFTEN.  l6l 

skaffad  inom  alla  lutherska  kyrkor,  utom  den  svenska. 
Äfven  där  bäres  den,  såsom  redan  är  nämdt,  endast  vid 
mera  högtidliga  tillfällen,  såsom  vid  kröningar,  kyrko- 
installationer och  andra  dylika  andliga  förrättningar. 

Till  den  fullständigt  katolska  biskopskostymen  hörde 
följande  plagg,  uppräknade  i  den  ordning  de  påtagas: 
I.  Strumpor,  2.  skor  (sandaler),  3.  skulderduk,  4.  alba, 
5.  gördel,  6.  stola,  7.  tunicella,  8.  dalmatica,  9.  casula, 
10.  handskar,  u.  mitra,  12.  mumpula,  13.  rationale,  14. 
pallium,  15.  ring,  16.  kräkla  med  sudarum.  Sedan  femte 
århundradet  har  det  varit  föreskrifvet,  att  vid  gudstjänst- 
liga handlingar  får  prästen  icke  begagna  något  enda 
'profan-plagg',  utan  måste  från  topp  till  tå  vara  klädd 
i  'ämbetsskrud'.  Mössan  (mitra  eller  infula)  består  af 
två  platta,  höga,  upptill  i  en  spets  slutande  delar  af 
något  styft  ämne  t.  ex.  papp  öfverdraget  med  rikt  stickadt 
sidentyg,  hvilket  ofta  är  besatt  med  guld  och  ädla  stenar, 
hvarjämte  framsidan  och  de  tvänne  bakifrån  nedhängande 
banden  äro  broderade  med  guld  och  rikt  prydda  med 
korsets  tecken.  —  Stafven  eller  kräklan  (pedum,  sinne- 
bilden af  biskopens  herdekall),  hvilken  likaledes  är  rikt 
prydd  och  består  af  något  dyrbart  ämne,  var  i  början 
rak,  men  fick  sedermera  ofvantill  en  krökt  form  (däraf 
namnet  krumstaf);  hon  bäres  efter  biskopen,  som  en- 
dast vid  utdelandet  af  välsignelsen  håller  henne  i  handen. 
Guldringen  (annulus  pastor alis),  symbolen  af  innehaf- 
varens  »äktenskap  med  kyrkan»,  bäres  på  högra  pek- 
fingret.   Guldkorset  hänger  på  bröstet.    Dalmatikan, 

Wadström,    Ur  minnet  o.  dagboken.     II,  *' 


I 62  UR   MINKET   OCH   DAGBOKEN. 

det  understa  plagget,  förfärdigades  ursprungligen  af  linne, 
men  tillverkas  nu  af  tjockt  siden.  Tunikan,  som  är  af 
siden,  sättes  utanpå  dalmatikan  och  är  tätt  tillslutande. 
Rochetus  är  af  spetsprydt  linne  med  snäfva  ärmar. 
Pallium,  som  icke  bäres  af  simpla  biskopar,  utan  en- 
dast af  ärkebiskopar  och  de  ännu  högre  på  den  hierar- 
kiska rangskalan  stående,  är  ett  omkring  skuldrorna  gå- 
ende ungefär  tre  tum  bredt,  korsprydt  band  af  hvitt 
ylle,  från  hvilket  aedfalla  två  band,  det  ena  öfver  bröstet, 
det  andra  öfver  ryggen.  (Nunnorna  i  S:t  Agnes'  kloster 
i  Rom  tillverka  sådana,  af  ullen  från  för  detta  ändamål 
särskildt  »invigda»  får  och  lamm.)  Hvarje  nytt  pallium 
skall,  för  att  medföra  en  riktigt  kraftig  verkan  och  »ande- 
meddelelse»,  under  natten  till  Peters-  och  Paulsfesten 
ligga  på  altaret  öfver  nämnda  apostlars  graf  i  Peters- 
kyrkan. Pallium  får  icke  öfvergå  från  en  ärkebiskop 
till  en  annan,  utan  begrafves  med  den  som  mottagit  det 
af  påfven,  hvilken  sedan,  mot  mycket  hög  betalning, 
utlämnar  ett  nytt  pallium  åt  den  dödes  efterträdare  i 
i  det  af  påfven  helgade  ämbetet. 

De  svenska  biskoparnes  ornat  består  numera  af 
mässkjorta,  korkåpa,  mitra,  guldkors  och  kräkla.  Kräk- 
lan  bäres  icke,  såsom  hos  katolikerna,  efter  biskopen 
utan  af  honom  själf  Korset  bäres  äfven  utanpå  den 
vanliga  svarta  prästdräkten;  ärkebiskopens  kors  skiljer 
sig  från  de  andra  biskoparnes  genom  en  gloria  eller 
strålar.  Till  ordensbiskopens  skrud  höra:  kåpa  af 
dräp  dargent,  kantad  med  svart  sammet,  mössa  af  sam- 


BtSKOPSKRUDAR    UNDER    OLIKA    TIDSKIFTEN.  1 63 

ma  tyg  och  med  lika  broderi,  mässkjorta  af  hvitt  lärft, 
serafimerordens  band  och  tecken  (kring  halsen)  och  samma 
ordens  i  silfver  broderade  stjärna  (på  bröstet).  —  Pastor 
primarius  i  Stockholm  har  också  laglig  rätt  att  bära  en 
gyllene  kåpa  (afbildad  i  del.  I,  sid.  400).  Då  däremot 
hans  rätt  att  bära  mitra  anses  omtvistlig,  torde  vid  nästa 
kyrkomöte  komma  att  väckas  motion  om  klarare  lag- 
stadganden  i  detta  hänseeftde. 

Mången  har  undrat,  hvarför  en  protestantisk,  luthersk 
kyrkas  biskopar  ännu  fasthålla  vid  att  bära  en  katolsk 
prålande  dräkt  *).  Ty  det  måste  ju  för  en  hvar  vara 
uppenbart  att  om  ock  en  sådan  skrud  fordom  i  naivare 
tider  imponerade  på  alla,  så  är  den  numera  i  vår  tid 
blott  ett  föremål  för  massornas  grymma  gyckel  och  de 
bildades  tysta,  mera  medlidsamma  löje.  Man  har  kallat 
detta  fasthållande  för  »hierarkiskt  rätthafveri»,  men  där- 
utinnan  allt  gjort  våra  upplysta  biskopar  orätt.    Ty  det 


*)  Väl  säger  en  paragraf  i  den  gamla  kyrkolagen,  att  biskop 
skall  vid  prästvigning  vara  klädd  i  skrud.  Men  där  står  icke  påbjudet, 
af  hvilka  eller  huru  många  olika  plagg  den  skruden  skall  bestå,  hvar- 
för det  ock  flerfaldiga  gånger  inträffat,  att  ordination  och  andra  äm- 
betshandlingar  (fullt  giltigt?)  förrättats  af  biskopar  utan  mitra,  ja  af 
biskopar  som  endast  varit  klädda  i  svart  prästdräkt  med  guldkors.  — 
Dessutom  har  Kongl.  Maj:t  redan  upphäft  så  många  andra  föråldrade 
kyrkolagsstadgan  den,  att  äfven  detta,  ifall  biskoparne  så  önskade,  snart 
skulle  borttogas.  Man  torde  hoppas  fa  att  ett  nytt  kyrkomöte  för- 
nyar det  förstas  beslut  om  biskopsskrudarnas  afskaffande.  Skulle  man 
kunna  tänka  sig  Luther,  Melanchton  eller  någon  af  de  andra  reform- 
ationskämparne  klädda  i  vår  biskopsskrud?  Eller  Johan  Arndt,  P. 
Gerhard,  Scriwer,  Henrik  Muller  och  andra  lutherska  kyrkofäder? 
Omöjligt!     En  sådan  bild  skulle  blifva  en  karrikatur. 


104  UR   MINNET   OCH    DAGBOKEN. 

är  nog  endast  förhållandenas  tvång,  la  force  des  choses, 
som  nödgar  kyrkans  stormän  att  behålla  en  skrud,  den 
de  själfva  eljest  skulle  vara  de  förste  att  ogilla. 

Ty  efter  mångas  tanke  har  vår  kyrka  ett  af  sina 
fastare  stöd  i  den  omständigheten,  att  hennes  biskopar 
äga  »apostolisk  succession»  d.  v.  s.  de  ha  led  efter  led 
blifvit  ordentligt  invigda  af  sådana,  hvilka  kunna  räkna 
sin  vigning  tillbaka  till  de  äldsta  påfvarne,  ja  kanske 
ända  till  apostlarnes  tid.  En  sådan  förmån  äger  ingen 
annan  luthersk  kyrka.  Måhända  är  det  svårt  att  inse^ 
hvilka  andliga  välsignelser  som  däraf  månde  härflyta; 
men  visst  är,  att  den  svenska  kyrkan  därigenom  blir 
den  till  rangen  förnämsta  bland  sina  lutherska  med- 
kyrkor,  ja,  anses  i  detta  stycke  vara  nästan  lika  god  som 
den  katolska.  Men  —  nu  vill  icke  den  katolska  kyrkan, 
som  för  sin  del  obestridligt  kan  berömma  sig  af  »apos- 
toUsk  succession»  (åtminstone  från  de  äldsta  påfvarne), 
erkänna  den  svenska  kyrkans  likställighet  i  denna  viktiga 
sak;  hon  påstår  att  den  svenske  biskop,  som  skulle  ut- 
göra förmedlingslänken  mellan  katolska  och  lutherska 
kyrkan,  aldrig  blef  invigd  af  påfven.  Och  tänk,  om 
katolikerna  skulle  ha  rätt  i  detta  påstående!  Då  stode 
ju  det  svenska  episkopatet  på  kyrklig  rangskala  ej  högre 
än  t.  ex.  det  dansk-norska,  hvilket  bevisligen  icke  har 
en  enda  gnista  »apostolisk  succession»  att  berömma  sig 
af.  Och  tyvärr  lära  de  svenska  urkunderna  icke  gifva 
alldeles  fullt  »klara  papper»  på  värdigheten;  men  i 
stället  har  man  —  de  urgamla  och  påtagligt  urkatolska 


BISKOPSKRUDAR    UKDER    OLIKA    TIDSKIFTEN.  165 

biskopsskrudarna,  som  bevisa  successionen  lika  bra  som  — 
påfliga  dokument.  Därför  måste  dessa  skrudar  behållas. 
Visserligen  bars  aldrig  en  sådan  skrud  af  några  apostlar; 
men  traditionen  tillägger  den  åt  alla,  som  vilja  åberopa 
sin   »apostoliska  succession»  efter  dessa  Guds  män. 

Den  lutherska  kyrkan  har  af  Herren  fått  sig  anför- 
trodd den  stora  skatten  af  evangelii  rena  ord  och  sakra- 
ment, och  hennes  kyrkoförfattning  är  i  många  hänseen- 
den en  af  de  bästa  som  finnas;  må  hon  troget  behålla 
det  goda  hon  äger.  För  henne  stunda  allt  svårare  strider : 
å  ena  sidan  mot  otro  och  kyrkoförakt,  å  andra  sidan 
mot  påfvedömet,  som  blott  bidar  sin  tid  för  att  äfven  i 
Sverige  öppet  framträda  såsom  den  evangeliska  kyrkans 
bittraste  fiende.  Må  då  kyrkans  målsmän  allt  mer  rusta 
sig  för  den  kommande  striden,  så  väl  genom  allt  trog- 
nare fasthållande  af  hvad  Herren  gifvit,  som  genom  bort- 
kastande af  alla  oevangeliska  människof under.  Biskops- 
skrudarna och  åtskilligt  annat  äro  alldeles  tydligt  kvar- 
lefvor  af  påfvisk  surdeg,  hvilken  alls  icke  bidrager  att 
stärka  vår  kyrka,  utan  hellre  tvärtom. 

»Rensen  fördenskull  ut  den  gamla  surdegen;  litet 
af  surdeg  försyrar  hela  degen.» 


»Gömdt  är  icke  glömdt.» 

3.     Lars  Rosengren. 

Den  romersk-katolska  kyrkan  klandrar  såsom  en  stor 
brist  hos  oss  protestanter,  att  vi  icke  ha  några  »helgon», 
d.  v.  s.  män  och  kvinnor  som  »gjort  sig  så  berömda»  för  någon 
utomordentlig  fromhet  eller  undergämingar,  att  de  därför 
efter  sin  död  blifvit  af  någon  påfve  »upphöjda  till  helgon». 

Men  när  man  genomläser  de  katolska  helgonlegenderna, 
med  deras  ofta  lika  osmakliga  som  obibliska  skildringar  af 
hvad  som  inom  påfvedömet  skattas  för  »yppersta  helighet», 
då  måste  man  räkna  det  som  en  lycka  för  de  evangeliska 
kyrkorna,  att  de  i  regeln  saknat  sådana  helgon  som  påfve- 
dömets,  hvilka  i  allt  för  många,  att  icke  säga  i  de  flesta, 
fall  varit  sådana  som  »farit  efter  att  upprätta  sin  egen  rätt- 
färdighet». Ty  det  för  katolicismens  flesta  helgon  gemen- 
samma draget  är,  att  de  sträfvat  efter  och  blifvit  berömda 
för  en  ^rrmänsklig,  att  icke  säga  omänsklig  helighet,  sär- 
skildt  i  sitt  sätt  att  uppträda  bland  andra,  alldeles  i  motsats 
till  Herren  Kristus  själf,  om  hvilken  det  i  skriften  betygas, 
att  »han  vardt  lik  människor  och  i  åthäfvor  funnen  som  en 
människa» y  ehuru  visserligen  icke  som  »en  världsmämm^di» . 

Verkligt,  i  skriftenlig  mening  fromma  och  helgade  per- 
sonligheter ha  däremot  i  alla  tider  funnits  inom  den  protes- 
tantiska kristenheten:  män  och  kvinnor,  hvilkas  lif  varit 
prägladt  af  äkta  tro  och  kristlig  kärlek  samt  utgjort  ett  före- 


»GÖMDT    ÄR    ICKE    GLÖMDT.»  1 67 

döme  för  deras  medkristna.  Äfven  vår  svenska  kyrka  har 
ägt  och  äger  ännu  i  dag  dylika  medlemmar,  både  bland 
präster  och  lekmän,  hvilkas  åminnelse  är  förtjänt  att  lefva  i 
välsignelse;  och  det  är  sådana  helgon  Kristi  kyrka  behöfver. 
Dessa  äro  ock  bland  dem,  som  i  skriften  kallas  för  »helgon». 
Se  början  af  alla  Pauli  bref. 

Men,  såsom  bekant,  äro  vi  svenskar  allt  för  ofta  för- 
sumliga i  att  taga  vara  på  det  goda  vi  hafva,  och  ännu 
mer  obenägna  att  »utbasuna»  det  samma.  Därför,  medan 
andra  kyrkosamfund  äga  nästan  ett  öfverflöd  af  lefnadsteck- 
ningar  öfver  deras,  från  kristlig  synpunkt,  mera  framstående 
medlemmar,  har  vår  kyrkliga  litteratur  i  detta  hänseende 
länge  varit  mycket  fattig.  Och  många  bortgångna  lutherska 
kristna  ha  redan  blifvit  förgätna,  hvilkas  minne  dock  väl 
förtjänat  att  upptecknas  och  åt  efterkommande  bevaras. 
Sådana  trogna  Kristi  tjänare,  klerker  eller  lekmän,  äro  de 
rätta  »helgonen». 

En  bland  dessa  Herrens  trogna  tjänare  var  äfven  pas- 
torn, slutligen  kontraktsprosten,  Lars  Rosengren,  som  den 
27  nov.  1896  slutade  sitt  långa  verksamma  lif  i  Väddö 
prästgård,  Uppsala  ärkestift,  nära  89  år  gammal. 

Rosengren  var  född  i  byn  Rosen  i  Arbrå  församling 
i  södra  Helsingland,  af  bondestånd.  Fadren  var  gästgifvare, 
och  hemmet  tyckes  ha  varit  hvad  man  kallar  »ett  godt  hem». 

Under  hela  sin  barndom  och  ungdom  var  »lille  Lars» 
oftast  mycket  sjuklig  och  svag  till  sin  hälsa,  h varför  hans 
föräldrar  voro  bekymrade  för  hans  framtid  och  villrådiga, 
hvilken  lefnadsbana  de  skulle  välja  åt  honom.  En  tid  tänkte 
de  sätta  honom  i  skräddarelära-,  men  då  hans  onda  bestod 
i  ett  rygglidande,  insågo  de,  att  detta  icke  var  lämpligt. 
Slutligen  bestämde  de  sig  för  att  låta  honom  studera,  om 
möjligt  till  präst,  och  sänd^  honom  så  till  Hudiksvalls  skola, 


I 68  UN    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

Om  än  med  möda,  genomgick  han  dock  sina  studier 
både  till  student-  och  prästexamen,  och  blef  prästvigd  den 
15  Dec.  1833.  Men  hans  motgångar  voro  icke  härmed 
förbi;  snarare  tycktes  de  nu  börja  på  allvar.  I  mer  än  20 
år  måste  han  tjänstgöra  som  e.  o.  prästman  och  flytta  från 
plats  till  plats.  Herren  såg,  att  han  skulle  kunna  använda 
honom  till  sin  tjänst,  och  handlade  därför  »underligen» 
med  honom.  Då  andra  få  ut  sitt  goda  på  förhand:  ära, 
människopris  och  sådant  mer,  fick  Rosengren  länge  vänta  på 
något  erkännande  alls;  snarare  tycktes  han  ganska  länge 
vara,  såsom  David  säger,  »ensam  och  öfvergifven»,  ja,  för- 
aktad af  många.  Men  »vinden  vände  sig»  mot  slutet.  Och 
en  oafbruten  ständig  framgång  är  intet  tecken  till  Guds 
välbehag,  snarare  tvärtom.    Luk.   16:   25. 

Efter  sin  prästvigning  tjänstgjorde  Rosengren  dels  som 
pastorsadjunkt  och  dels  som  v.  pastor  i  Sånga  och  Skå, 
samt  många  andra  församlingar.  —  Under  tjänstetiden  i 
Sånga  och  Skå,  åren  1834 — 39,  öppnades  hans  hjärta  för 
Herrens  ande.  Han  insåg  att  han,  fastän  renlärig  och  from, 
hittills  varit  andligen  död  och,  själf  blind,  en  »de  blindes 
ledare».  Han  kom  i  väckelsen  till  djupt  själsbekymmer 
och  andens  fattigdom,  men  flydde  i  ånger  och  bön  till 
Jesus,  flitigt  läsande  Guds  heliga  ord.  Och  efter  någon 
tid  gaf  Guds  helige  ande  honom  evangelii  upplysning  till 
en  kfvande  tro.  Då  bekände  han  en  dag  för  sina  åhörare, 
att  han  hittills  ej  ledt  dem  på  den  rätta  vägen,  men  att  han 
hädanefter  med  Guds  nåd  skulle  göra  det.  Sedan  R.  fått 
frid  och  fröjd,  insåg  han  rätt  sitt  ämbetes  vikt  och  bety- 
delse, så  att  han  började  med  allvar  och  nit  verka  Herrens 
verk.  —  Han  bekände  sig  o  förskräckt  till  Guds  folk  och  för- 
kunnade   evangelium,    med   den  påföljd  som  det  alltid  har; 


Hertiginnan  af  Dalarne  och  prinsessan  Eugénie.    1881. 


Utsikt  af  Högklint,  från  Fridhem. 


1.  Prinsessan.     2.   Frihemn    M.  Hermelin.     3,  4.   U.  och  A.  Hermelin. 
5.  Hofmars kalken  Silfversköld.    6.  Kapten  J.  Kr.  Berffer.    7.  Claudia  Berger. 

Bilder  från  Fridhem:  Prinsessan  med  gäster.    1867. 


4         14     10  8         1     11  7         8         1«  9     13       8         5  6 

1.  Hertiginnan  af  Dalarne.  3.  Prinsessan.  8.  Friherrinnan  M.  Hermelin.  4.  5.  6.  Hoffrök- 
narna  S.  von  Post,  E.  af  Sandeberg.  Ad  RudenskOld.  7.  Pastor  B.  Wadström.  8.  Baron  ¥.. 
Hermelin.     9,  10.  U.  och  A.  Hermelin.    11—14.  Bernh.,  Frida,  Carl  och  Ellen  WadstrOm. 

Bilder  från  Fridhem:  Prinsessan  med  gäster.    1881. 


»GÖMDT    ÄR    ICKE    GLÖMDT.»  1 69 

att  göra  de  andligen  fattiga  rika,  men  förbittra  de  obot- 
fardiga  och  egenrättfärdiga. 

I  Voxna '  församling  i  västra  Helsingland,  där  R.  arbe- 
tade under  1840-talet,  verkade  han  bland  annat  nitiskt  för 
att  befrämja  bamaunderyisningen  och  kyrkosången.  »Han 
samlade  barn  i  skolåldern  i  en  sal  vid  Voxna  bnik,  där 
han  läste,  räknade  och  skref  med  dem.  Vid  denna  tid  upp- 
öfvade  han,  genom  att  utföra  förskrifter  åt  barnen,  sin 
egen  handstil  till  den  prydliga  ordentlighet,  som  den  bibe- 
höll ända  till  senaste  åren.  Ungdomen  och  de  äldre  sam- 
lade han  till  sångöfningar,  vid  hvilka  han  inöfvade  ett  50- 
tal  psalmmelodier  med  den  framgång,  att  psalmsången  i 
Voxna  kyrka  blef  allmänt  bekant.  Ännu  efter  fyrtio  års 
förlopp  kallade  man  i  Voxna  vissa  psalmer  »Rosengrens 
psalmer».  Själf  ägde  han  en  vacker,  klar  tenorröst  och 
hade  musikaliskt  sinne. 

»Man  kan  tycka»,  säger  en  af  R:s  minnestecknare, 
»att  en  präst  med  hans  djupa  gudsfruktan,  hans  folkliga 
sinne  och  sätt,  ej  skulle  behöft  länge  gå  obefordrad,  hälst 
som  han  ock  med  största  noggrannhet  skötte  allt,  som  hörde 
till  tjänsten,  samt  1 843  hade  aflagt  pastoralexamen.  Men 
ehuru  R.  hade  godt  rykte  om  sig,  var  han  dock  allt  för 
mycket  »läsare»  och  allt  för  mycket  »vänlig»,  för  att  den 
tidens  folk  skulle  rätt  förstå  honom.  Den  tiden  ansågs  det 
nämligen  som  ett  synnerligen  viktigt  drag  i  en  YyxYoherdes 
kall,  att  kunna  uppträda  såsom  '\yT\herre\  så  att  hän  hade 
en  imponerande  gestalt  samt  i  nödfall  kunde  »ta  en  karl  i 
kragen  och  kasta  honom  på  dörren».  I  dessa  kyrkliga  egen- 
skaper var  R.  ganska  underlägsen;  han  var  tvärt  om  lika 
vänlig  mot  både  hög  och  låg.  Och  när  därtill  kom,  att 
folket  ännu  fruktade  för  hans  rättframma  predikningar  och 
b^ns    brinnande  nit,   soni  öfverallt,  hvart  ho-n  kom,  vållade 


170  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

väckelser  och  »läseri»,  så  blef  resultatet  det  ofvan  nämnda. 
R.  sökte  flera  gånger  pastorat  och  »kom  på  förslag»;  men 
han  fick  aldrig  tillräckligt  röstetal,  utan  förblef  obefordrad 
till  48  års  ålder.  Han  uppgaf  då  alla  förhoppningar  om  att 
få  en  ordinarie  anställning.  »Jag  tänkte»,  sade  han,  »att 
jag  skulle  få  alltjämt  flacka  omkring  i  ärkestiftet  såsom  en 
missionär  och  till  slut  försörjas  af  domkapitlet». 

Slutligen  blef  R.  dock  1855  vald  till  komminister  i 
Trefaldighetsförsamlingen  invid  Uppsala,  hvilken  församling 
till  sitt  tempel  har  den  s.  k.  »Bondkyrkan»  eller  »Lillkyrkan» 
i  Uppsala.  Här  kom  R.  på  sin  rätta  plats  och  fick  utöfva 
ett  välsignelserikt  inflytande  såväl  på  sina  församlingsbor 
och  medlemmar  af  Uppsala  domkyrkoförsamling,  som  ock 
på  studenterna. 

När  Rosengren  en  tid  hade  predikat  i  »Lillkyrkan» 
kommo  människor  ur  alla  samhällsklasser  för  att  höra  ho- 
nom: professorer  och  studenter,  borgarfolk  och  fattigstugu- 
gummor.  Hemligheten  af  den  dragningskraft  R.  utöfvade, 
låg  däri,  säger  en  hans  minnestecknare,  att  han,  jämte  det 
att  han  helt  ville  tjäna  sin  Herre,  talade  ur  hjärtat  och 
framförde  sina  tankar  på  ett  mycket  enkelt,  folkligt  språk. 
Därjämte  hade  han  ett  ganska  originellt  framställningssätt, 
som  gjorde,  att  han  t.  ex.  ibland  kunde  vända  sig  till  någon 
enskild  åhörare.  Så  bl.  a.  hände  det  sig  en  söndag  att 
på  orgelläktaren  befann  sig,  jämte  organistens  dotter  som 
tjänstgjorde  för  fadern,  en  ung  ingeniör,  bekant  i  organistens 
familj.  De  unga  tu  samspråkade  under  predikan,  men  väcktes 
ur  sin  angenäma  sysselsättning  af  R.,  som  från  predikstolen 
ropade:  »Du  främling,  där  på  orgelläktaren,  tyckes  ej  veta 
att  du  är  i  Guds  hus.»  Personerna  i  fråga  önskade  nog, 
att  de  hade  kunnat  göra  sig  osynliga.  De  blefvo  sedan 
gifta    med    hvarandra,  —  En   annan   gång  ropade   R.,  när 


»GÖMDT    ÄR    ICKE    GLÖMDT.»  I7I 

några    personer    under    predikan   reste   sig  upp  i  bänkarna 
för  att  gå  ut:   »Vänta  lite',  ty  nu  kommer  det  bästa!» 

Själf  plägade  Rosengren  säga  om  sina  predikningar  i 
Uppsala:  »Jag  har  nog  också  haft  min  mission.  När  jag 
kom  till  Uppsala,  läste  alla  predikanter  sina  predikningar 
från  papperet;  endast  sädana  män  som  Wieselgren  och 
Fjellstedt  vågade  tala  utan  konsept.  Och  en  stor  hop  präster 
menade,  att  en  extemporerad  predikan  icke  vore  någon 
'riktig'  predikan,  utan  endast  'passade  för  kolportörer';  fast- 
än alla  verkliga  Guds  mänijiskor,  från  apostlatiden  intill  våra 
dagar,  plägat  extemporera.  Men  när  äfven  jag  började  så 
göra,  och  när  man  såg  att  det  lyckades,  försökte  sedan 
flere  den  saken.»  —  Angående  det  enkla,  folkliga  språk, 
han  använde,  yttrade  han  sig  en  gång  så:  »När  jag  en  tid 
varit  i  Uppsala,  kommo  till  mig  två  fattiga  gummor  från 
Flottsund  och  sade:  »Snälle  pastorn,  vi  förstå  ej  predik- 
ningarna i  kyrkorna:  de  äro  för  lärda  för  oss.»  Då  tänkte 
jag,  att  om  jag  blott  kunde  tala  så,  att  de  förstode  mig,  så 
skulle  nog  också  alla  andra  förstå  mig.»  —  R.  hade  ej 
samma  sinne  som  en  del  präster,  hvilka  ej  fråga  efter  de 
ringas  tycke,  blott  de  vinna  de  lärdas  beröm  för  »form- 
fulländad»  predikan. 

Men  icke  blott  i  dessa  nu  nämnda  hänseenden  var 
Rosengren  till  välsignelse.  Utan  han  öfvade  också  stort  in- 
flytande på  studenterna,  detta  ej  blott  genom  sina  predik- 
ningar, utan  äfven  därigenom  att  han  deltog  i  den  s.  k. 
»lördagsföreningens»  sammanträden.  Denna  förening,  som 
bildades  i  början  af  1850-talet  och  som  fortlefvat  intill 
denna  dag,  utan  stadgar  och  utan  medlemsförteckning,  har 
sin  lilla  historia,  af  hvilken  här  något  må  aniöras. 

Rosengren  bodde  under  större  delen  af  sin  Uppsalatid, 
såsom    jag    redan    några  gånger  förut  nämnt,   i  ett  hus  vid 


172  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

Öfre  Slottsgatan,  som  efter  ägaren,  O.  Borell,  kallades  »Bo- 
rellianum».  I  samma  hus  hade  G.  Beskow  och  jag  vår  bostad. 

Vår  »våning»  bestod  af  tre  rum,  ett  för  hvardera  af  oss 
två,  och  ett  gemensamt:  en  stor  sal.  I  denna  plägade  Ro- 
sengren, Beskow  och  jag  turvis  på  onsdags-  och  söndags- 
aftnar hålla  talrikt  besökta  andliga  sammankomster,  vid 
hvilka  någon  gång  äfveij  Rudin,  och  flera  andra  sedermera 
kända  präster,  talade.  Dessa  sammankomster  fingo  den 
tiden  bära  smädenamn-,  de  blefvo  dock  till  frälsning  och 
frid  för  många,  samt  styrkte  de  omvända  i  trons  lydnad, 
kärlek  och  hopp.  —  Men  på  lördagsaftnama  samlades  i 
salen  endast  studenter,  hvilka  där  samtalade,  läste  Guds  ord, 
sjöngo  och  bådo.  Af  dessa  senare  sammankomster  uppstod 
»lördagsföreningen».  —  — 

På  grund  af  uppmaning  från  några  troende  kristna  i 
-Väddö  församling  dristade  sig  R.  efter  tio  år  till  det,  såsom 
han  själf  uttryckte  sig,  »djärfva  steget»  att  söka  Väddö  regala 
pastorat».  Han  fick  då  till  sin  stora  förvåning  de  flesta 
rösterna,  och  blef  1865  utnämnd  till  kyrkoherde. 

Här.  fick  han  tillfälie  att  helt  hängifva  sig  åt  försam- 
lingsvård, och  han  gjorde  det  så,  att  man  kunde  se  att 
han  ville  likna  den  gode  herden,  som  gaf  sitt  lif  för  fåren. 

Under  sin  nära  30-åriga  verksamhet  i  Väddö  försam- 
ling utöfvade  R.  en  välsignelserik  verksamhet,  genom  otroligt 
stor  ömhet  om  de  fattiga  och  genom  flitig  predikoverksam- 
het, Denna  senare  utöfvades  dels  af  honom  själf  och  dels 
genom  af  honom  kallade  bekännelsetrogna  lekmän  från  Ev. 
Fosterlandstiftelsen  samt  gudfruktiga  studerande  från  Fjell 
stedtska  skolan  i  Uppsala. 

»Så  snart  R.  kommit  till  församlingen  och  lärt  känna 
tillståndet,  kallade  han  en  f.  d.  missionselev  från  Ev.  Foster- 
landstiftelsens missionsinstitut,  herr  A.  F.  Törnqvist  (h vilken 


»GÖMDT   AR   ICKE   GLÖMDT.»  1 73 

genom  försvagad  hälsa  hade  måst  afbryta  sina  studier),  till 
sitt  lekmannabiträde  och  öppnade  sitt  hem  för  denne,  hvilken 
ock  under  alla  de  följande  åren  stod  vid  hans  sida  och 
samverkade  med  honom. 

Rosengren  var  nära  60  år,  när  han  kom  till  Väddö, 
men  han  var  då  långt  ifrån  »utlefvad».  Från  denna  tid 
blef  hans  hälsotillstånd,  som  hittills  varit  vacklande,  bättre. 
Ända  till  dess  han  blef  åttioett  år  gammal,  orkade  han 
färdas  omkring  i  den  tre  mil  långa  församlingen,  antingen 
åkande  eller  gående.  —  Han  var  ock  kontraktsprost  från 
1868  till  1 881,  då  han  bad  att  få  slippa. 

I  Väddö  församling  predikades  under  Rosengrens  tid 
mycket  och  öfvades  mycken  enskild  själavård,  dels  af  R. 
själf,  hans  ämbetsbröder  i  församlingen  och  hans  trogne 
medhjälpare,  reseombudet  Törnqvist,  dels  ^ock  af  tillfälliga 
medhjälpare;  ty  »farbror»  Rosengren  hade  många  sådana. 
Och  det  var  hans  lust  att  till  sig  samla  medarbetare.  R. 
ansåg  ej  sådana  såsom  »intrång  i  nådemedelsämbetet».  Om 
någon  kunde  tala  till  uppbyggelse,  väcka,  trösta,  undervisa 
och  uppelda  till  något  godt  verk,  så  var  den  trogne  herden 
hjärtligt  glad  och  tacksam.  Tanken,  att  alla  andliga  gåfvor 
till  uppbyggelse  skulle  vara  hopade  hös  prästen  och  >^där 
allena  att  hämta»,  var  fjärran  från  hans  ödmjuka  sinne. 
Gifve  Gud,  att  alla  våra  kyrkoherdar  ville  likna  R.  i  den 
punkten;  —  då  skulle  det  snart  blifva  ett  bättre  tillstånd 
inom  kyrkan, 

R.  var  ej  gift  och  hade  ingen  familj.  Men  i  den  stora 
prästgården  —  »en  allt  för  stor  bur  för  en  så  liten  fågel, 
som  jag  är»,  sade  han  —  vistades  under  somrarna  och 
jularna  årligen  två,  tre  eller  flere  af  Fjellstedtska  skolans 
elever,  studenter  och  Fosterlandstiftelsens  missionärer,  som 
voro    på  besök  i  hemlandet.     Dessa  alla  lämnade  ej  präst- 


174  UR   MINNET  OCH   DAGBOKEN. 

gården  tomhändta.  Äfven  vandrare  blefvo  där  väl  mottagna; 
de  fingo  alltid  mat,  ibland  äfven  kläder  och  penningar.  — 
Vid  prostens  bord  var  kosten  mycket  enkel,  men  tillräcklig; 
där  voro  församlingsbor,  kringboende  präster  och  främlingar 
alltid  välkomna. 

Då  lekmannabiträdet  Tömqvist,  som  vistades  i  hans 
hus,  fått  någon  undervisning  i  sjukvård  vid  Missionsinstitutet 
och  började  att  taga  sig  an  de  sjuka  och  fattiga  i  försam- 
lingen, kunde  han  fä  taga  sjuka  med  sig  till  prästgården, 
och  där  härbergera  och  sköta  dem,  ej  blott  veckor  och 
månader,  utan  några  i  flera  år.  —  Och  på  sina  sjukbesök 
fick  han  taga  med  stora  föror  af  mat  och  hvad  som  kunde 
behöfvas.  Ofta  kunde  R.  komma  och  fråga  honom:  »Har 
du  kommit  ihåg  det  och  det  som  kan  behöfvas?»  —  Rosen- 
grens gamla  hushållerska,  den  i  vidsträckta  kretsar  endast 
under  namnet  »Stina»  kända  och  värderade  gudstjänarinnan, 
var  också  alltid  tillgänglig  och  hjälpsam  vid  nöd  och  de 
sjukas  vård,  och  hon  kunde  ha  flera  tillfälligt  skadade  in- 
hysta i  sitt  rum.  Flera  lindrigt  sinnessjuka  vårdades  äfven 
i  en  af  prästgårdens  byggnader,  några  under  hela  år. 

För  sina  församlingsbor  var  Rosengren  som  en  god 
far.  Väl  kunde  han  på  predikstolen  ibland  klaga  öfver  »sina 
kära  Väddöbors»  fel  Men  han  ville  ock  hjälpa  dem  med 
råd  och  dåd;  särskildt  till  socknens  fattiga  gaf  han  rikligen 
penningar  och  spannmål. 

Ofta  betalade  R.  vid  löneuppbörden  de  fattigas  präst- 
lön och  tog  ut  kvitto  åt  dem,  så  att  de  ej  måtte  komma 
på  restlängden.  Själf  lånade  han  ofta  penningar  för  att  låna 
åt  andra,  och  fick  mestadels  förlora  allt;  och  likväl  höll  han 
ut.  Men  det  räckte  ändock  till  för  honom,  ty  han  behöfde 
så  otroligt  litet  för  sig  själf.  Ibland  hände  det  att  han 
visade  från  sig  dem,  som  kommo  och  ville  köpa  spannmål 


»GÖMDT   ÄR   ICKE   GLÖMDT.»  1 75 

och  hade  penningar,  i  det  han  sade:  »Du  som  har  pen- 
ningar, du  kan  få  hvar  som  helst;  jag  måste  sälja  åt  dem, 
som  inga  penningar  hafva.»  Samme  R.'s  lefhadstecknare, 
som  jag  förut  anfört,  säger  ock:  »Hans  många  reverser  på 
större  och  mindre  fordringar  befunnos  vid  hans  död  till 
största  delen  vara  af  honom  öfverkorsade». 

I  början  af  1881  råkade  den  käre  R.  ut  för  det  miss- 
ödet, att  han  föll  och  slog  ena  höften,  så  att  han  i  flera 
månaders  tid  måste  ligga  till  sängs.  Sedan  kunde  han  gå 
med  kryckor,  och  därefter  reda  sig  med  tvänne  käppar; 
men  från  denna  tid  var  det  förbi  med  den  förra  lifliga 
rörligheten. 

För  Guds  rikes  befrämjande  såväl  inom  som  utom 
kristenheten  var  han  ifrigt  verksam.  Under  de  första  12 
åren  var  han  hemma  blott  8  söndagseftermiddagar;  eljest  var 
han  ute  i  byarna  och  predikade.  Och  äfven  sedan  han 
blifvit  krympling,  lät  han  lyfta  sig  i  åkdonet  och  for  ut  och 
stakade  sig  in  bland  sitt  folk  med  sina  käppar. 

R.  var  en  enkel,  ödmjuk  och  vänlig  man;  men  var 
ingalunda  »enfaldig»  i  detta  ords  sämre  betydelse.  Tvärt- 
om var  han  snarfyndig  och  gaf  ofta  »dräpande»  svar,  fastän 
aldrig  elaka  eller  bittra.  Man  har  efter  honom  att  berätta 
många  drag  af  detta  slag.  Jag  har  å  annat  ställe  (å  sid. 
211,  309)  anfört  ett  par  sådana,  här  ännu  ett. 

Någon  tid  före  sin  flyttning  från  Uppsala  var  d.  v. 
komministern  Rosengren  en  afton  bjuden  hos  teol.  professor 
Hultcrantz,  tillsammans  med  omkring  ett  tjugutal  andra 
präster  och  teologer.  Där  voro  två  professorer,  två  docenter, 
två  prostar  —  resten  kyrkoherdar  och  ett  par  adjunkter 
från  mellersta  Sverige.  R.  var  den  ende  komministern,  till 
lefnadsåren  dock  den  äldste  bland  alla  de  närvarande. 

Såsom  vanligt  är  bland  präster,  rörde  sig  samtalet  om 


176  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

kyrkliga  befordringar,  lönefrågor  och  ordningsstadgår,  samt 
först  och  mest  om  »falsk  andlighet»  och  »lekmannapredikande». 
Rosengren  hade  fällt  ett  par  korta  yttranden  på  sitt  vanliga 
naivt  kärnfulla  sätt;  men  vid  dem  hade  ingen  föst  afseende, 
ty  de  vor©  i  de  flestas  tycke  allt  för  frisinnade.  Ett  par 
af  de  yngre  prästmännen,  som  studferat  i  Lund  och  därför 
icke  förut  kände  R.,  hade  förvånade  tittat  på  denne  »Saul 
bland  profeterna»,  som  i  två  domkapitelsledamöters  närvaro 
vågade  yttra  så  djärfva  ord.  Men  då  ingen  svarade,  me- 
nade de,  att  R.  vore  en  man  som  man  utan  fara  kunde 
»se  Öfver  axeln». 

När  samtalet  så  fortgått  omkring  en  timme,  föreslog 
värden,  som  var  en  from  man,  att  man  skulle  samtala  öfver 
något  Guds  ord.  Detta  förslag  väckte,  såsom  någonting 
bland  präster  då  för  tiden  ovanligt,  till  en  början  en  viss 
häpnad  hos  somliga;  ty  den  tidens  präster  i  allmänhet  för- 
stodo  ej  att  skicka  sig  så  fromt  som  nutidens.  Men  man 
ville  icke  bestämdt  opponera,  och  så  antogs  till  text  för 
samtalet  Herrens  ord  i  Matt.  19:  30,  att  »många  de  främsta 
skola  varda  de  yttersta,  och  de  yttersta  de  främsta.» 

Luther  säger  på  ett  ställe:  »När  jag  skall  predika 
evangelium,  vill  jag  med  Guds  nåd  göra  det  så  enkelt, 
klart  och  enfaldigt,  att  'Hans  bakom  dörren'  må  kunna 
förstå  det;  men  när  vi  teologer  komma  tillsamman,  då  söka 
vi  tala  så  finurligt  och  kruserligt,  att  vår  Herre  Gud  i  him- 
melen  kan  riktigt  förundra  sig  öfver  oss.»  —  Och  så  tala- 
des äfven  denna  afton  öfver  de  valda  skriftorden.  Alla, 
som  yttrade  sig,  framhöUo  textens  sammanhang  med  de 
föregående  och  efterföljande  bibelverserna  samt  ordens  egent- 
liga betydelse  på  grundspråket,  påvisade  åtskilliga  parallell- 
ställen i  gamla  testamentet,  hvarvid  två  af  talame  kommo 
i    liflig    meningsstrid    angående   rätta   betydelsen   af  ett  par 


K.  B.  Wadström. 
1798. 


K.  G.  Wadström. 
1810. 


K.  G.  Wadström. 
1840. 


Karl  Gustaf  Wadström.     1828. 


Ad.  Stackelberg.  Eva  Stackelberg.  L.  Sörensson. 


Marie  Röhl.  A.  Hasselberg.  S.  Hermansson. 


Em.  Lundahl.  Rosa  Månsson. 


Vilh.  Pilo. 


»GÖMDT    ÄR    ICKE    GLÖMDT.»  \^^ 

hebreiska  ord,  o.  s.  v.  Men  då  förde  professor  H.  samtalet 
in  på  ett  mera  praktiskt  område,  genom  att  framhålla  all- 
varet i  Herrens  ord  och  den  stora  faran  att  genom  högmod 
och  själföfverskattande  en  gång  i  evigheten  varda  en  af  de 
yttersta,  sedan  man  i  tiden  varit  en  af  de  främsta.  De  när- 
varande grepos  af  denna  tanke,  och  i  djup  känsla  af  att 
höra  till  de  främste  yttrade  alla  de  följande  talarne  många 
förträffliga  ord  om  det  stora  kraf  och  den  uppskakande 
varning,  som  texten  innebär  och  som  gör  den  så  allvars- 
diger  för  »oss  präster». 

Rosengren  hade  länge  setat  såsom  en  tyst  åhörare.  Nu 
begärde  han  ordet  och  yttrade:  »För  mig  är  denna  text 
en  af  de  tröstefullaste  i  hela  bibeln;  ty  om  många  af  de 
yttersta  skola  varda  de  främsta,  då  kan  också  jag  hoppas 
att  få  vara  med.» 

Verkan  af  dessa  enkla  ord,  sagda  med  en  innerlig  öd- 
mjukhet och  med  den  ärliga  öfvertygelsens  kraft,  var  ögon- 
blicklig och  häpnadsväckande.  Alla  stirrade  på  R.,  som 
om  han  hade  talat  ett  främmande  språk.  De  »stora  teo- 
logerna», äfven  de  yngste  bland  dem,  hade  förut  visat  R. 
»ett  öfverlägset  öfverseende»;  nu  voro  de  alldeles  förvirrade, 
ovissa  om  hans  ord  skulle  tagas  som  allvar  eller  icke.  Ingen 
begärde  vidare  ordet-,  allmän  tystnad! 

Men  om  en  stund  yttrade  den  varmhjärtade  värden: 
»Tack,  broder  R.!  Du  har,  utan  att  mena  det,  gifvit  mig 
och  säkerligen  äfven  de  flesta  bland  oss  en  nyttig  och 
hälsosam  läxa,  som  vi  böra  taga  oss  till  godo.» 

Nu  var  det  R.'s  tur  att  se  förvånad  ut.  Men  innan 
han  hann  yttra  något  vidare,  sade  H.,  vändande  sig  till 
samtliga  sina  gäster:  »Viljen  I  som  jag,  så  gå  vi  nu  in  i 
förmaket  och  sjunga  vid  orgeln  en  psalm.»    Så  skedde. 

Prosten    Rosengren    var    en    den  varmaste  vän  af  vår 

W  ad  ström,    Ur  minnet  o,  dagboken.     II,  12 


178  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

lutherska  kyrka  och  hennes  bibeltrogna  evangeliska  lära, 
ehuru  han  ingalunda  beundrade  hennes  allt  för  många  and- 
ligen döda  och  i  trångsinnadt  formw^sen  insnärjda  präster. 
Men  kyrkan  själf  och  evangelium  älskade  han  troget,  och 
det  smärtade  honom  därför  djupt,  att  denna  kyrka  blef  allt 
mer  öfvergifven  och  föraktad.  Han  kunde  ej  förstå,  huru 
det  var  möjligt  att  mera  allvarligt  sinnade,  som  under  en 
tid  af  förfall  och  kallsinnighet  inom  kyrkan  ändå  kunde 
hålla  fast  vid  den,  nu^  då  det  blifvit  mera  lif  och  värme 
och  rörelse  inom  henne,  öfvergåfvo  den  samma.  Han  in- 
såg nog,  att  därtill  buro  många  trånghjärtade  prelatsinnade 
präster  skulden;  men  han  tyckte,  att  man  borde  älska 
kyrkan  trots  alla  dessa. 

Fosterlandstiftelsens  inre  mission  älskade  och  värderade 
R.  såsom  ett  välsignadt  stöd  för  kyrkan,  och  han  sade  till 
sitt  biträde,  som  under  de  sista  22  åren  tidtals  verkat  som 
denna  Stiftelses  reseombud:  »I,  som  tillhören  Stiftelsen,  äro 
svenska  kyrkans  bäste  hjälpare;  vi  präster  behöfva  eder, 
fastän  tyvärr  många  ej  förstå  det.» 

En  gång  sade  han  till  en  prästkandidat,  som  ville  göra 
sig  viktig  och  beklagade  att  »olärda  och  lekmän»  uppträdde 
och  höUo  uppbyggelse-  och  förmaningstal:  "»Ån  se*n  då! 
Skola  de  väl  tiga?  När  /  tigen,  skola  —  stenarna  ropa.» 
En  annan  gång,  då  biträdet  omtalade,  huru  en  viss  präst- 
kandidat velat,  att  man  borde  »mera  tukta  folket»  och 
drifva  på  dem  att  iakttaga  lagens  fordringar  och  ej  vara 
för  frikostig  med  evangelium,  yttrade  Rosengren:  »Jag  säger 
såsom  jag  alltid  sagt:  Ve  den  präst  och  ve  den  kolportör, 
som  predikar  ett  sådant  evangelium,  som  icke  kan  miss- 
brukas; ty  då  får  man  stänga  omkring  lifskällan  med  så 
många  'om'  '  och  'men',  att  icke  heller  de  andligt  fattiga 
kunna    komma    åt    den.»  —  Af   hednamissionen    var    han 


»GÖMDT    ÄR    ICKE   GLÖMDT.»  1 79 

likaledes   en  varm   vän   och  främjare.     Ofta  nog  smög  han 
i  koUekten  ganska  många  kronor. 

Religiösa  tvister  ville  han  ej  gärna  befatta  sig  med, 
utan  sade:  »Det  är  bäst  att  svälta  ihjäl  trätomakare,  genom 
att  tiga  så  länge  det  går  an.» 

En  hvar,  som  kom  i  beröring  med  Rosengren,  »för- 
nam i  anden»,  att  han  var  en  sann  kristen,  en  trogen, 
älskande  man,  »ett  helgon»  i  sann  evangelisk  mening.  Tro- 
het, sanning  och  kärlek  voro  bärande  krafter  i  Lars  Rosen- 
grens sköna,  ädla  lif.  För  alla  dem,  som  lärde  känna  ho- 
nom, är  han  oförgätlig  genom  den  oskrymtade  gudsfruktan, 
som  visade  sig  både  »i  ord  och  i  gärning»,  den  vida  män- 
niskokärleken och  det  vänliga  jämnmodet. 

Sitt  goda,  glada  och  vänliga  lynne  behöll  han  ända 
till  det  sista,  fast  minnet  af  förflutna  tilldragelser  allt  mer 
bleknade  och  till  sist  nästan  alldeles  försvann. 

Sitt  hjärta  hade  han  helt  fästadt  vid  Herren,  fastän 
han  ej,  såsom  en  del  yngre  kristna,  synnerligen  ofta  talade 
om  sig  själf  och  om  sitt  »djupare  andliga  lif»,  utan  helst 
enfaldigt  talade  om  Herren  Kristus.  —  Somliga  nu  för  tiden 
tala  så  mycket  om  »anden»  och  »andens  fullhet»  med 
mera,  att  de  nästan  upphört  att  tala  om  Herren  Jesus  såsom 
syndaförlåtare y  öfverstepräst  och  herde. 

Men  huru  den  gamle,  fromme  och  kärleksfulle  R.  hade 
det  med  Herren,  framgick  af  de  svar  han  gaf,  då  han 
direkt  tillfrågades  därom.  En  gång  frågade  någon,  om  han 
»hvilade  på  klippan  Kristus».  »Ja  du,  jag  ligger  säker  där, 
jag;  han  får  sedan  föra  hvart  han  vill.»  —  En  annan  gång 
mot  slutet,  då  R.  var  klen,  frågade  samme  person,  om  han 
tänkte  gå  ifrån  dem.  Då  sade  han:  »Ja,  nu  far  jag  i  frid, 
jag!»   —  Och    då  han   senare   tillfrågades,  om  han  ej  ville 


l8o  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

lägga    sig    och    hvila,    svarade   han  med  svag  och  dämpad 
röst:   »y-c7j  intill  hans  bröst  I-i» 

Nu    hvilar  han  där,  den  käre,  gamle,  trogne  tjänaren, 
i  evig,  ostörd  frid.      Herren  vare  tack  och  pris! 


4.    Kapten  John  Ahlberg. 

Den  Jesaianska  profetian:  »De  skola  smida  sina  svärd 
till  plogbillar»  har  ännu  icke  gått  i  fullbordan.  Tvärtom 
synes  den  i  våra  dagar  mera  aflägsen  än  någonsin  —  nu, 
då  alla  folk,  utom  vi  svenskar,  allt  mer  »rusta  sig  intill 
tänderna»  för  att  vara  redo  vid  den  förfärliga  strid,  som  af 
alla  väntas.  Men  bland  de  många  tecknen  till  annalkande 
storm  och  strid  synas  äfven  några,  som  redan  båda  att  »efter 
stormen  skall  komma  frid,  efter  ovädret  skall  Gud  låta  solen 
skina».  Ett  af  dessa  tecken,  h vilka  båda  en  stundande  frids- 
tid, är  det  glädjefulla  förhållandet,  att  allt  flera  bland  de 
män,  som  ju  företrädesvis  skulle  vara  krigets  vänner,  blifva 
öfvervunna  af  »Fridsfurstens»  kärlek,  låta  honom  värfva  sig 
till  hans  stridsmän  och  blifva  trogna,  nitiska  förkunnare  af 
hans  evangelium.  Det  är  ett  anmärkningsvärdt  faktum,  att 
inom  alla  protestantiska  länders  arméer  antalet  af  Kristus- 
bekännande  officerare  för  hvart  år  ökas.  Detta  faktum  in- 
gifver  ur  många  synpunkter  stor  glädje  för  det  närvarande 
och  ännu  större  förhoppningar  för  framtiden.  Svärdets  män 
såsom  fridens  sändebud  —  hvad  kan  icke  däraf  varda! 

Bland  de  svenska  officerare,  hvilka  blifvit  Kristi  trogna 
lärjungar  och  bekännare,  fick  den  under  år  1891  hemkallade 
kapten  John  Ahlberg  intaga  ett  framstående  rum. 

John  Ahlberg  föddes  i  Stockholm  den  31  maj  1832. 
Hans  föräldrar  voro  förste  stadsläkaren,  lifmedikus  d:r  Joh. 


»GÖMDT   ÄR    ICKE    GLÖMDT.»  l8l 

Daniel  Ahlberg  och  hans  maka  Lovisa  Henrietta  Moll.  Efter 
fullbordade  studier  ingick  John  Ahlberg  först  på  den  mili- 
tära banan.  Han  bfef  underlöjtnant  vid  Konungens  andra 
lifgarde  1854  och  befordrades  1858  till  löjtnant.  År  1861 
blef  han  andre  regementsadjutant  samt  utnämdes  1867,  då 
han  tog  afsked  från  den  militära  tjänstgöringen,  till  kapten 
i  armén.  —  Från  1869  var  kapten  Ahlberg  ledamot  af  In- 
teckningsgaranti-aktiebolagets styrelse  och  tjänstgjorde  där 
som  kassadirektör  intill  året  före  sin  död. 

Kapten  Ahlberg  var  ovänligt  lycklig  uti  alla  sina  jor- 
diska förhållanden.  Dit  hörde  ock  att  han,  efter  att  år 
1 86 1  hafva  blifvit  förenad  med  Anna  Emilia  Maria  Ceder- 
sköld,  fick  med  sin  maka  lefva  i  det  lyckligaste  äktenskap. 
Ett  fattades  dock  länge.  Men  äfven  det  erhölls  slutligen  i 
rikt  mått.     Det  var  friden  i  Gud. 

Redan  som  ung  hade  A.  haft  starka  intryck  af  san- 
ningen. Några  af  hans  syskon  och  andra  släktingar  hade 
blifvit  sanna  kristna,  som  bekände  sin  frälsare  och  buro 
»Kristi  smälek».  Dessa  talade  ofta  med  honom  om  Herren. 
En  afton,  vid  den  å  sid.  349  omnämda  bjudningen  hos  d.  v. 
major  O.  Weidenhjelm  på  Karlberg,  fick  A.  ett  djupt  intryck 
af  sanningen,  som  gjorde  honom  allvarligt  stämd  för  en 
ganska  lång  tid. 

Men  —  världen  var  honom  ännu  för  mäktig  och  för 
kär.  A.  kände  nog  hvad  som  borde  göras,  men  hade  ej 
ännu  kraft  därtill;  »världens  vänskap»  som  håller  så  många 
unga  älskliga  namnkristna  fjärran  från  deras  Herre,  hindrade 
honom  från  att  taga  det  afgörande  steget.  Men  den  tro- 
faste Herren  kom  honom  slutligen  till  hjälp,  fastän  på  ett 
annat  sätt  än  han  hade  tänkt. 

Makarna  Ahlberg  hade  fått  ett  enda  barn,  en  son;  men 
denna  gåfva  togs  åter  ifrån  dem.  Detta  smärtade  djupt,  och 


1 82  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

sedan  den  tiden  hade  kapten  A.  ett  innerligt  b^egär  att  bli 
en  sann  kristen.  Men  ehuru  han  mycket  hörde  Guds  ord, 
kom  han  ej  till  fullt  afgörande  förr  än  hösten  1878,  då  fräls- 
ningsbehofvet  hos  honom  blef  så  djupt,  att  han  upprepade 
gånger  bad:  »Gud,  om  du  finner  det  vara  nödigt,  så  tag 
ifrån  mig  allt  hvad  jag  äger,  blott  du  frälsar  min  själ!» 

Denna  höst  hade  den  bekante  lord  Radstock  kommit 
till  Stockholm.  I  en  af  sina  första  predikningar  i  Betle- 
hemskyrkan  hade  lorden  yttrat:  »En  hvar  som  verkligen  vill 
varda  frälst  och  åkallar  Jesu  namn,  skall  frälsas;  ingen  är 
tvungen  att  nu  gå  ut  ur  denna  kyrka  utan  att  vara  frälst». 
Ahlberg  hade  icke  själf  varit  tillstädes  vid  detta  tillfälle ; 
men  när  det  berättades  för  honom  hvad  lorden  sagt,  för- 
anleddes han  däraf  att  begära  ett  samtal  med  lord  R.  — 
Under  detta  samtal  upprepade  lord  Radstock  bl.  a.  de  be- 
kanta orden  af  den  förhärligade  frälsarens  mun:  »Den  som 
törstar,  han  komme;  och  den  som  vill,  han  tage  lifvets  vat- 
ten/^  intet-}).  Uppb.  22:  17.  Genom  dessa  Herrens  ord 
började  nu  ljuset  uppgå  i  kapten  Ahlbergs  själ.  Han  tve- 
kade dock,  om  det  verkligen  vore  så  enkelt  att  blifva  frälst. 
Han  frågade,  om  han  icke  först  måste  genomgå  några  märk- 
värdigare erfarenheter  eller  få  några  egendomligare  känslor. 
På  dessa  frågor  gaf  lorden  ett  bestämdt  nekande  svar.  När 
A.  hörde  det,  utropade  han  med  glad  röst:  »Herre,  då 
kommer  jag!»  —  När  A.  sedan  återvändt  hem  och  vid 
aftonbönen  läste  i  Tess.  4  kap.  samt  i  i7:de  versen  kom 
till  orden:  »Och  så  skola  vi  vara  med  Herren  alltid»,  då 
satte  Herrens  ande  sitt  insegel  på  hans  barnaskap. 

Sedan  denna  tid  vittnade  han,  full  af  fröjd,  om  sin 
mästare  för  höga  och  låga,  unga  och  gamla,  hvar  hälst  till- 
fälle därtill  erbjöds  honom.  En  gång,  då  han  var  i  den 
första  erfarenheten  af  frälsningens  glädje,  mötte  han  en  be- 


»GÖMDT   ÄR   ICKE   GLÖMDT.»  1 83 

kant.  Denne  såg  på  honom  och  frågade:  »Huru  är  det 
med  dig?  Du  ser  så  glad  ut,  som  om  du  hade  fått  ett 
stort  arf».  Leende  svarade  A.  genast:  »Ja,  det  är  just 
hvad  jag  har  fått!»  Och  så  fick  han  vidare  omtala,  hvad 
som  hade  skett  med  honom.  —  På  liknande  sätt  gafs  honom 
ständigt  helt  osökta  anledningar  att  tala  om  den  lycka,  som 
hade  blifvit  hans,  och  huru  samma  lycka  stod  en  hvar  till 
buds.  Och  Herren  välsignade  hans  enkla  vittnesbörd,  så 
att  många  därigenom  fördes  från  mörkret  till  Guds  under- 
bara ljus.  —  H varje  ledighet  användes  af  A.  till  att  i  ord 
och  gärning,  både  i  Stockholm  och  på  andra  platser,  gå  de 
ärenden  som  Herren  gaf  honom  att  utföra.  Sin  frälsare 
hade  han  nu  lärt  känna,  och  honom  ville  han  äfven  göra 
känd  för  andra. 

Under  de  första  åren  efter  sin  omvändelse  var  kapten 
A.  troget  tillgifven  vår  evangeliskt-lutherska  kyrka.  Han 
hade  under  vintrarna  i  sitt  hem  hvarje  fredagsafton  upp- 
byggelsemöten  för  personer  af  de  bildade  klasserna.  Dessa 
möten  leddes  den  första  vintern  af  lord  Radstock.  Många 
män  och  fruntimmer,  äfven  på  samhällets  höjder,  fingo  vid 
dessa  fredagsmöten  sin  första  evighetsintryck,  hvilka  sedan 
stadfästades  till  en  hel  omvändelse.  När  lord  Radstock, 
som  var  en  upplyst  och  opartisk  kristen,  lämnade  Stockholm, 
bad  han  Ahlberg  fortsätta  dessa  möten  samt  utsåg  två 
lutherska  -präster  till  ledare  för  de  samma.*)  Så  fortgingo 
»fredagsmötena»  ett  par  år  under  Guds  synbarliga  välsig- 
nelse. Allt  flere  blefvo  vunna  för  Herren,  och  »i  hela  hopen 
som  trodde»  rådde  endräkt-,  den  ende  nödvädige  och  det  enda 
nödvändiga  utgjorde  allas  gemensamma  föreningspunkt. 

Men    'ovännen'    kunde    icke    låta    sådant  länge  fortgå 

*)  I  nästa  del  af  dessa  minnen  skall  jag,  v.  G.,  jämte  åtskilliga 
andra  bref  äfven  meddela  det  som  lord  R.  skref  till  mig  härom. 


184  UR    MINKET    OCH    DAGBOKEN. 

ostördt.  När  mötena  åter  begynta,  den  tredje  hösten  efter 
lord  R;s  afresa,  hade  bland  »församlingen  i  Gajus'  hus» 
(Rom.  16,  Kol.  4)  inkommit  några  partimakare,  hvilka 
började  drifva  nya  läror  om  de  kristnas  »ständigt  ostörda 
glädje»  samt  äfven  frågor  om  »statskyrkans  oförenlighet  med 
Guds  rike»,  nödvändigheten  af  omdop  o.  s.  v.  —  De  le- 
dande prästerna  sökte  förgäfves  stilla  sinnena  och  samla 
själarna  kring  evangelii  hufvudläror.  Ahlberg  själf  blef  vun- 
nen för  de  nya  åsikterna;  och  efter  någon  tid  måste  så  väl 
prästerna  som  de  flesta  lutherska  vännerna  draga  sig  undan. 
De  kunde  icke  med  bibehållen  samvetsfrid  höra  osanna  läro- 
satser drifvas,  utan  att  söka  i  kärlek  upplysa  om  sanningen. 
När  denna  då  allt  fort  motsades,  nödgades  de,  för  att  icke 
förlänga   en   pinsam   och  ofruktbar  strid,  draga  sig  tillbaka. 

Ahlberg  var  från  denna  tid  icke  mer  någon  vän  af 
den  lutherska  kyrkan  och  dess  goda  bekännelse;  men  sin 
Herre  och  hans  rike  ville  han  likväl  icke  öfvergifva.  Om 
det  ock  måste  smärta  hvarje  kristen,  som  är  varmt  öfver- 
tygad  om  vår  evangeliska  läras  sanning,  att  finna  trosbrö- 
der  vilseledas  i  mer  eller  mindre  viktiga  lärofrågor,  så  far 
denna  smärta  aldrig  hindra  oss  se  och  erkänna  Guds  verk, 
lif  och  sann  kärlek,  äfven  hos  oliktänkande  kristna.  Och 
Ahlberg  förblef,  äfven  sedan  han  upphört  att  vara  lutheran, 
en  varm,  nitisk  Kristi  tjänare  och  vän,*)  —  Några  få  drag 
af  hans  rika  verksamhet  må  här  anföras. 

Kapten  Ahlberg  hade  med  sin  hustru  kommit  i  besitt- 
ning af  egendomen  Skuru  vid  Skurusund.  Där  uppförde 
han    ett  uppfostringshem  för  unga  kvinnor  af  den  tjänande 


•)  Han  utträdde  dock  icke  ur  statskyrkan.  Då  en  strängt  hög- 
kyrklig  man  en  gång  uppfordrade  honom  att  så  göra,  enär  han  icke  i 
sitt  hjärta  var  kyrkan  tillgifven,  svarade  A.  saktmodigt:  »I  tolereren 
dock  bland  eder  en  Lennstrand  och  andra  Kristus-smädare;  ja,  I  iieken 


Karl  Beriilmrd  Wad ström, 

undffrvisJitule  Peter  fnnahi  prins  nf  Mezurado, 
hvilkLtti  han  belnat  ur  slnfveri. 


J.  F.  Svedberg.  Aug.  Edling.  G.  Stéenhoff. 


Gust.  Mankell.  Joh.  Elmblad.  Abr.  Mankell. 


Hj.  Hazelius.  Vilh.  Stenhammar. 


G.  P.  Hägg.  O.  von  Feilitzen.  E.  Åkerberg. 


»GÖMDT   ÄR    ICKE    GLÖMDT.»  1 8$ 

klassen.  (Detta  hem  är  nu  upphäfdt  af  arfvingarna.)  —  Själf 
hade  han  tjänstgjort  som  militär.  Det  var  således  helt  natur- 
ligt, att  han  skulle  söka  verka  för  militärers  andliga  väl.  I  den 
soldatmission,  som  i  hufvudstaden  kommit  i  gång,  deltog 
han  ock  med  stort  intresse.  —  I  missionsverksamheten  bland 
fångar  verkade  han  också  med  allvar  och  nit.  Det  var  hans 
stora  glädje  att  i  fängelserna  få  kungöra,  att  Jesus  har  kom- 
mit för  att  »predika  frihet  för  de  fångna».  —  I  söndags- 
skolan var  han  med  sitt  glada  ansikte  och  sitt  hjärtliga, 
kärleksfulla  vittnesbörd  till  en  särskildt  stor  välsignelse.  Bland 
hans  sista  hälsningar  var  en  till  söndagsskolbarnen.  Han 
lät  säga  dem,  att  han  ville  »få  möta  så  många  som  möjligt 
af  dem  hos  Herren».  —  Sedan  den  svenska  missionen  i 
Kina  börjades,  medverkade  han  äfven  för  den  samma.  — 
Under  någon  tid  var  han  kassaförvaltare  vid  drottningens 
sjukhem.  Ständigt  ömmade  han  för  de  sjuka  och  fattiga, 
dem  han  besökte,  tröstade  och  hjälpte.  Men  som  han  i 
detta  hänseende  älskade  att  verka  i  det  obemärkta,  kan 
ingen  människa  äga  fullständig  kännedom  om  allt  hvad 
han  i  detta  fall  uträttat.  Spåren  däraf  märkte  man  dock 
här  och  där,  och  af  dessa  kan  man  sluta  sig  till,  att  han 
på  den  kristliga  människokärlekens  område  utfört  ett  mycket 
omfattande  och  betydelsefullt  verk.  —  Hvad  han  gjorde, 
det  giorde  han  genom  Guds  nåd,  som  i  honom  icke  var 
overksam.  Själf  var  Ahlberg  lycklig  i  utöfvandet  af  sin 
kristliga  verksamhet  och  ville,  att  endast  Herren  skulle 
genom  allt  blifva  förhärligad. 

Ahlbergs    kunskap  i  bibelns  verkliga  lära  blef  i  åtskil- 
liga stycken  vilseledd  och  oriktig.     Men  >^lifvet\  Guds  son», 

dem  att  gå  ut  ur  kyrkan,  när  de  det  vilja.  Då  mån  I  väl  också  kunna 
fördraga  mig  och  mina  vänner,  som  af  hjärtat  tro  på  Kristus  och  ha 
honom    kär,   fastän  vi  icke  i  alla  punkter  ha  samma  uppfattning  som  I. » 


1 86  UR    MINNET    OCH   DAGBOKEN. 

det  hade  han,  ty  han  ägde  honom  själf  genom  tron  (i 
Joh.  5:  12);  och  Kristi  kärlek  förblef  driffjädern  i  hans  lif. 
Vi  bedja  i  den  första  bönen  af  »Fader  vår»  om  ren  lära 
och  kristligt  lif,  och  detta  är  idealet,  önskningsmålet  för  alla 
kristna.  Men  om  i  denna  ofullkomlighetens  värld  dess^  två 
stycken  icke  alltid  bli  förenade,  hvilket  är  då  att  föredraga: 
antingen  en  renlärig  kyrkomedlem  utan  andligt  lif,  men  död 
i  världskärlek  och  egenrättfärdighet,  eller  en  lefvande  kär- 
leksvarm  kristen,  fastän  vilseledd  i  några  läropunkter? 

Då  A.  några  dagar  före  sin  död  hade  besök  af  en 
förtrogen  vän  och  de  bådo  tillsammans,  tackade  Ahlberg 
varmt  och  innerligt  Herren,  -att  » Han  för  människorna  blifvit 
en  frälsningsklippa,  samt  att  Han  dragit  honom  upp  på  denna 
klippa  och  lät  honom  där  hvila». 

Ja,  där  h vilade  han  i  lifvet,  där  hvilade  han  i  döden. 
Sedan  gick  han  i  frid  att  med  afhöljdt  ansikte  se  Guds 
frälsning.  Att  så  lefva  i  förlitande  på  nåden  i  Jesus  och 
att  så  dö,  omsluten  af  frälsarens  armar,  det  är  att  »vara 
ly<:klig»   i  lifvet  och  i  döden. 

I  stormiga  tider  bland  töcken  och  grus 
en  skara  dock  skrider  mot  himmelens  ljus: 
det  tåget  —  dess  härlighet  världen  ej  ser, 
men  Herren  går  för  dem  med  segrens  baner. 

Då  småsinta  världen  med  gruset  är  nöjd, 
och  synden  och  flärden  är  all  hennes  fröjd, 
då  följer  jag,  segrande  härar,  med  er 
som  tågen  till  ära  vid  Jesu  baner. 

Den  korsmärkta  dräkten  med  smädnamn  jag  tar, 
om  ingen  i  släkten  det  namnet  ock  har, 
och  följer  med  glädje,   I  kämpar,  med  er 
som  tågen  till  ära  vid  korsets  baner. 


»GÖMDT   ÄR   ICKE    GLÖMDT.»  1 87 

5.    Olof  Gabriel  Hedengren. 

Ett  budskap,  som  inom  de  mest  olikartade  kretsar 
framkallade  den  lifligaste  rörelse,  var  det  om  Olof  Heden- 
grens  död  den  6  December  1870.  Medan  den  ene  före- 
trädesvis saknade  den  outtröttlige  kommunalmannen,  en 
annan  den  utmärkte  landtbrukaren,  en  tredje  den  trofaste 
kristne  och  nitiske  lekmannapredikanten  o.  s.  v.,  förenade 
sig  alla  i  uppriktig  sorg  öfver  den  Tarmhjärtade  mannens, 
den  bepröfvade  fosterlandsvännens,  plötsliga  bortgång.  Ty 
icke  många  män  torde  ha  varit  mfer  afhållna  än  Hedengren. 

Hans  personlighet  ägde  ock  denna  underbart  fängslande 
makt,  som  likt  en  elektrisk  ström  flödar  ut  från  hvarje  har- 
monisk och  klar  ande.  Hans  väsende  var  i  sanning  »helgadt», 
men  han  satte  icke  sin  yttre  helighet  i  en  stel,  frånstötande 
sträfhet  och  kylande  slutenhet,  utan  han  visade  den  i  varm, 
manlig  kärleksfullhet,  redbar  fasthet  och  tilldragande  öppen- 
het. En  hvar,  så  att  säga,  »kände  på  sig»  att  där  bodde 
sann  tro,  kärlek  och  heder  i  djupet  af  denna  rika  själ,  och 
därför  kände  man  sig  också  trygg  i  hans  sällskap.  Till 
och  med  de,  som  för  öfrigt  ej  delade  hans  tro  och  religiösa 
åsikter,  utan  för  dessas  skull  mången  gång  fällde  hårdt 
ogillande  omdömen  öfver  honom,  måste  dock  erkänna,  att 
han  var  uppriktig  kristen,  en  man  som  älskade  sin  Frälsare, 
som    ville    det   goda  och  rätta  och   »lefde  som  han  lärde». 

Utrymmet  tillåter  icke  att  här  meddela  någon  längre 
teckning  af  Hedengrens  lif,  hvarför  jag  här  endast,  efter 
»Frideborg»   för  1872,  lämnar  följande  kortare  underrättelser. 

Hedengren  föddes  181 2.  I  föräldrahemmet  utvecklades 
hans  rika  estetiska  anlag  och  särskildt  hängaf  han  sig  med 
entusiasm  åt  musiken,  som  i  honom  räknade  en  af  sina 
varmaste    vänner.     Mången    omtalar    ännu  med  rörelse  den 


I 88  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

hänförande  njutning  H.'s  sång  och  pianospel  skänkte.  Men 
det  var  ej  på  detta  område  han  skulle  göra  sig  mest  ut- 
märkt. Hans  rastlösa  själ  längtade  efter  sträng  verksamhet. 
Han  ägnade  sig  till  en  början  åt  den  militära  banan  och 
ingick,  efter  en  särdeles  vacker  Mariebergs-examen,  vid 
Svea  artilleri.  Snart  begaf  han  sig  ut  på  resor  i  främmande 
länder,  där  han  med  stor  ifver  studerade  musiken  för  de 
ypperste  mästare.  Under  en  resa  i  Schweiz  besteg  han 
äfven  Mont  Blanc's  spets,  den  ende  svensk  som  gjort  denna 
äfventyrliga  färd. 

Efter  sin  återkomst  till  fäderneslandet  tog  H.  1838 
afsked  från  den  militära  banan  för  att  på  sin  egendom 
Riseberga  förverkliga  sin  älsklingstanke;  jordbrukets  upp- 
bringande till  högsta  möjliga  fulländning.  Med  okuflig  energi 
fullföljde  han  detta  mål  och  erkändes  inom  kort  såsom  en 
af  Sveriges  skickligaste  landtbrukare.  Såsom  sådan  blef 
han  för  större  delen  af  mellersta  Sverige  ett  orakel  som, 
olikt  det  i  Delfi,  med  den  största  oegennytta  meddelade  råd 
och  anvisningar,  h vilkas  frukter  spåras  vida  omkring.  Själf 
skördade  han  minsta  vinsten;  de  i  Riseberga  nedlagda  kapi- 
talen motvägdes  icke  af  egendomens  afkastning,  hvarför 
den  ekonomiska  ställningen  stundom  var  brydsam  nog.  Men 
sparsamhet  och  klok  omtanke  samt  en  aldrig  sviktande 
ihärdighet  vunno  slutligen  seger.  Sina  underhafvande  be- 
handlade han  såsom  egna  barn  och  befrämjade  nitiskt  deras 
medborgerliga  och  andliga  väl. 

I  kristligt  hänseende  hade  H.  i  början  af  1850-talet 
undergått  den  stora  och  genomgripande  förändring,  som 
skriften  benämner  omvändelse  och  ny  födelse.  Själf  yttrade 
han  om  denna  för  hela  hans  kommande  lif  så  viktiga  tid- 
punkt: »Jag  lärde  då  att  i  ordets  och  andens  ljus  känna 
hvad   Paulus   erfor,    när   han   kallade  sig  'den  förnämligaste 


»GÖMDT   ÄR   ICKE   GLÖMDT.»  1 89 

bland  syndare';  men  genom  Herrens  nåd  kunde  jag  ock 
inom  kort  såsom  han  tillägga:  'Mig  är  barmhärtighet  veder- 
faren.'   Och  i  den  tro,  jag  då  fann,  vill  jag  lefva  och  dö.» 

Den  frid  och  glädje,  han  i  sin  tro  fick  erfara,  dref  nu 
att  äfven  för  andra  förkunna  den  sanning  som  frigjort  honom 
själf.  Och  då  han  härvid  icke  fann  sig  understödd,  utan 
snarare  motarbetad,  af  ej  mindre  präster  än  lekmän,  byggde 
han  på  Riseberga  ett  eget  kapell,  där  han  och  med  honom 
liktänkande  trosbröder  predikade  frälsningens  evangelium. 
Därom  vittnade  kraftigt  H.  äfven  under  trägna  och  vid- 
sträckta resor  i  kringliggande  nejder.  Följden  häraf  blef  en 
vidtomfattande  andlig  rörelse,  som  i  sedligt  hänseende  med- 
förde goda  och  för  hvar  man  uppenbara  färändringar  i  fol- 
kets lif.  Och  många  äro  de,  som  nu  välsigna  H:s  minne, 
såsom  den  hvilken  med  sitt  enkla  kraftiga  vittnesbörd  om 
Kristus  ryckte  dem  upp  ur  syndens  dy  eller  den  andliga  försoff- 
ningens  dvala. 

Hufvuddragen  i  H:s  karaktär  voro  innerlighet  och 
grundlighet.  Dessa  egenskaper  uppenbarade  sig  i  alla  rikt- 
ningar. Han  gick  till  bottnen  i  allt  hvad  han  företog  sig, 
men  han  gick  aldrig  under.  Ty  han  var  genomträngd  af  den 
kraft,  som  kommer  ofvanifrån,  och  denna  hjälpte  honom 
att  krossa  de  hinder,  som  ytlighet,  kortsynthet  och  ondska 
pläga  uppresa  för  sådana  »vägbrytande»  andar  som  han. 
Hans  väsende  var  genomströmmadt  af  en  brinnande  kärlek, 
och   »kärleken  är  starkare  än   döden». 

H.  var  en  praktisk  och  verksam  kommunalman  och 
åtnjöt  såsom  sådan  stort  förtroende  i  sin  ort.  Äfven  för 
de  politiska  reformrörelserna  hyste  han  lifligt  intresse.  — 
När  den  nya  riksdagsordningen  blifvit  genomförd,  valdes  H. 
af  sin  valkrets  till  dess  representant  inom  andra  kammaren. 
Vid  den  första  riksdagen  utsågs  han  till  suppleant  i  konsti- 


190  UR   MINNET   OCH    DAGBOKEN. 

tutionsutskottet,  vid  den  andra  blef  han  ledamot  af  banko- 
utskottet, vid  den  tredje  af  konstitutions-  och  vid  den  fjärde 
af  statsutskottet  och  utsågs  då  äfven  till  statsrevisor. 

Under  de  riksdagar  Hedengren  bevistade,  bodde  han 
hos  mig  och  var  då  som  en  medlem  af  min  familj,  högt  vär- 
derad af  både  äldre  och  yngre.  Vi  hade  då,  litet  emellan, 
dyrbara  och  intressanta  samtal,  i  hvilka  H.  för  mig  yppade 
många  af  sina  lärorikaste  erfarenheter.  Så  t.  ex.  yttrade 
han  en  dag  om  riksdagserfarenheterna  och  om  det  den  tiden 
starka  partiväsendet  följande:  »Jag  har  nu  i  tre  år  varit 
riksdagsman,  och  jag  räknar  det  som  ett  alldeles  särskildt 
drag  af  Guds  bevarande  nåd,  att  jag  ännu  äger  kvar  andens 
vittnesbörd  och  ett  godi  samvete,  ja,  att  jag  ännu  kan  räkna 
mig  för  att  vara  'en  hederlig  karl.'  Ty  det  är  icke  lätt 
att  inom  riksdagen  förblifva  en  sann  kristen  och  en  ärlig 
man.  Där  råder  ett  oerhördt  'kompromissande',  hvarvid  man 
för  att  vinna  något  af  sina  önskningsmål,  i  andra  frågor 
röstar  tvärt  emot  sin  bättre  qfvertygelse.  Men  sådant  är  hvar- 
ken  kristligt  eller  ens  hederligt.  —  Det  är  något  helt  van- 
ligt, att  man  litet  emellan  från  olika  håll  får  sådana  förslag 
som  detta:  'Om  du  i  den  och  den  frågan  vill  rösta  med  mig 
och  mitt  parti,  skall  jag  i  en  annan  fråga  rösta  så  som  du 
önskar'.  Och  dessa  förslag  framställas  helt  lugnt,  utan  blyg- 
sel, såsom  den  enklaste  sak  i  världen,  fastän  framställaren 
fullkomligt  vet,  att  hans  förslag  helt  och  hållet  strider  mot 
den  tillfrågades  inre  öfvertygelse,  o.  s.  v.» 

Ur  skötet  af  en  lycklig  och  älskvärd  familj,  från  maka 
och  sex  barn,  blef  H.  såsom  nämdt  bortryckt  den  6  dec. 
1870.     Skön   som  hans  lefnad  varit,  så  blef  ock  hans  död. 

Om  hans  sista  stunder  erhöll  jag  ett  bref  med  följande 
korta,  men  åskådliga  skildring: 

»Den    sista  dagen  H.  lefde,  tycktes  han  vara  fullkorn- 


»GÖMDT   ÄR    ICKE    GLÖMDT.»  IQI 

ligt  frisk.  Men  i  det  samma  han  från  öfre  våningen  skulle 
gå  ned  i  salen,  klockan  9  på  kvällen,  för  att  göra  aftonbön 
med  sitt  husfolk,  kände  han  något  ringa  illamående,  som 
bemärktes  af  dem  som  sågo  honom;  de  omtalade,  att  han 
vid  gåendet  utför  trapporna  hade  ryckt  till.  Emellertid  bör- 
jade han  att  bedja  och  läste  ett  kapitel  i  bibeln;  men  då 
han  kom  till  de  sista  verserna,  började  han  tala  något  otyd- 
ligt. Efter  läsningen  föll  han  dock  som  vanligt  ned  på  knä 
i  bön.  Han  bad  nu  på  det  kraftigaste  för  land  och  folk, 
för  Guds  församling  där  och  för  Kristi  rike  i  sin  helhet. 
Sedan  var  han  tyst  en  stund.  Därefter  började  han  den 
innerligaste  bön  för  sin  familj,  sin  hustru  och  sina  barn, 
och  slöt  med  de  orden:  »Amen,  i  vår  Herres  Jesu  Kristi 
namn,  amen!» 

Hans  fru,  som  redan  hade  märkt  något  ovanligt  med 
honom  och  blifvit  orolig,  gick  nu  skyndsamt  fram  och 
frågade,  om  han  ej  med  henne  ville  gå  ut  litet  i  fria  luften. 
Han  följde  med,  och  de  gingo  ett  slag  rundt  omkring  går- 
den, men  nu  kunde  han  ej  mycket  tala.  Han  satte  sig 
sedan  på  soffan  nere  i  salen,  tills  läkaren  hunnit  ankomma. 
Då  måste  han  föras  upp  i  sängkammaren.  Om  natten  hade 
han  sans,  så  att  han  kände  igen  de  sina  och  räckte  dem 
vänligt  handen.  Kl.  5  på  morgonen  hemförlofvades  han. 
Hans  sista  ord  var  den  nämnda  bönen  nere  i  salen,  med  det 
kraftiga  »amen».  —  Hedengrens  minne  kan  innefattas  i  dessa 
tre  ord:  Tro,  kärlek,  kraft.     Frid  öfver  honom!» 

Vid  hans  frånfälle  skref  Magnus  Elmblad  följande  sköna 
verser  till  hans  minne: 

Stark  i  sin  kärlek,  bröt  han  de  vilda, 
Steniga  bygder,  bröt  dem  i  grund. 
Mild  i  det  starka,  stark  i  det  milda, 
Hade  med  Gud  han  gjort  ett  förbund. 


192  UR    MINNET    OCH    DAGBOKEN. 

Därför  mot  allt  det  onda  i  världen 
Kraftigt  han  stred,  men  likafullt  blidt 
Blidt?     Ja,  ty  Jesu  kärlek  var  härden, 
Hvarest  hans  goda  vapen  var  smidt. 

Nu  är  han  borta.     Mäktiga  viljan 
Trotsade  ej  förgängelsens  bud. 
Stark  såsom  eken,  Ijuflig  som  liljan, 
Gick  han  en  afton  hem  till  sin  Gud. 
Stilla,  när  alla  stjärnor  sig  tände, 
Stilla,  när  nyss  han  slutat  sin  bön, 
Hem  till  de  ljusa  nejder  han  lände, 
Där  han  skall  finna  stridemas  lön. 

Du  som  förstör  i  mörker  och  villa 
Alla  de  pund,  som  Herren  dig  gaf, 
Sluta  en  stund  med  leken,  och  stilla 
Bida  vid  odlar'ns  snöiga  graf! 
Lär  dig  af  honom  verka  och  lefva, 
Lär  dig  af  honom  äfven  att  dö. 
Då  skall  ej  mer  i  mörker  du  trefva, 
Oviss  och  svag  som  den  gungande  rÖ. 


^,.. 


I 


/     nVf  sun^jy^^i-f-         i  ,      MILLER. 


Dagboksblad. 

1856. 

Jan,  5.  Hela  dagen  hos  Rosenius  och  biträdde  honom 
med  utkastet  till  nästa  nummer  af  hans  tidning. 

Till  middagen  ditkom  äfven  kyrkoherden  Ekendahl,  som 
var  angenäm  och  lärorik  att  höra. 

Intressant  samtal  med  E — 1  om  de  religiösa  förhållan- 
dena i  Wiirttemberg  och  därvarande  flera  olika  riktningar 
och  partier.  —  De  två  mest  framträdande  riktningarna  äro 
Pregitzerianer  och  Michelianer.  De  förra  erinra  i  ganska 
mycket  om  de  evangeliske  eller  irosenianemat  i  Sverige;  de 
senare  åter,  ansåg  han,  skulle  kunna  liknas  vid  »schartaua- 
nerna», dock  med  det  undantag  att  då  schartauanerna  troget 
fasthålla  vid  vår  lutherska  lära  samt  endast  uppbygga  sig 
af  Luthers,  Nohrborgs,  Schartaus,  Roos'  och  andra  lutherska 
lärares  skrifter,  så  lutar  den  allra  största  delen  af  michelia- 
nema  åt  mysticismen  och  dylik  osund  själaföda.*) 

•  En  annan  svensk  resande  i  Wtlrtemberg,  d:r  Alfred  Steinmetz, 
yttrade  en  gång  på  tal  härom:  »Michelianerna  skulle  kunna  liknas  vid 
schartauanerna  endast  i  det  fall,  om  man  »kunde  tänka  sig»  dessa  så- 
som affallna  från  äkta  luthersk  tro,  så  att  de  t.  ex.  omfattade  Becks  lära 
om  rättfardiggörelsen,  mystikemas  om  helgelsen  och  skärselden  samt 
Ritschrs  om  Jesu  person  och  den  heliga  skrift  m.  m.  Men  dä  vore 
de  icke  längre  »schartauaner»,  utan  skulle,  likt  våra  modernaste  teologer, 
blifva  ett  mtxtum  compositum  af  luthersk  och  antiluthersk  lära,  af  evan- 
gelisk sanning  och  till  hälften  katolsk,  till  hälften  rationalistisk  surdeg.» 

Wadström,    Ur  minnet  och  dagboken.     II.  13 


1 94  DAGBOKSBLAD. 

Michelianeraa  hålla  sig  ännu  mest  till  Taulers,  Tho- 
mas a  Kempis'  och  Jakob  Böhmes  skrifter;  vid  deras  sam- 
mankomster samtala  de  äldre,  sittande  kring  ett  stort  bord; 
några  egentliga  föredrag  hållas  däremot  icke.  —  Pregitzeria- 
nema,  som  af  folket  kallas  >de  saliga»,  läsa  mest  bibeln 
och  Luther,  men  äfven  Praetorius,  Hiller,  Johan  Arndt  och 
Bengel;  bland  dem  predikas  och  sjunges  mycket.  Mi- 
chelianema  känneteckna  sig  genom  sitt  stränga  allvar;  pre- 
gitzerianema  genom  sin  glädje,  kärlek  och  sitt  varma  nit 
för  själars  frälsning.  —  Äfven  omtalade  E.  den  fria  för- 
samlingen i  Komthal,  hvilken  där  bildats  med  regeringens 
tillåtelse  och  som  lär  befinna  sig  i  ett  blomstrande  till- 
stånd. —  Före  revolutionen  1849  hade  regeringen  hyst 
en  viss  misstro  och  ovilja  mot  all  denna  ipietism»  af  olika 
slag;  men  då  lärde  man  sig  inse,  att  de  flesta  pietister 
också  äro  de  lagligaste  undersåter  och  rojalister.  Numera 
gynnas  de  med  regeringens  fiilla  förtroende. 

Undet  samtalet  kom  E — 1  äfven  bland  annat  att  nämna, 
det  magister  H.  är  en  »purist».  Det  ordet  hade  jag  aldrig 
förr  hört,  och  frågade  därför  hvad  det  betydde.  E — 1  sva- 
rade, att  det  var  en  gemensam  benämning  på  de  få,  som 
ifrade  för  att  ur  vårt  svenska  språk  utrota  alla  utländska 
ord  och  ersätta  dessa  med  svenska,  såsom  t.  ex.  telegraf 
med  »tältrad»,  suppleant  med  »ersättningsman»  o.  s.  v.- 
Bland  de  ifrigaste  puristerna  är  lektor  N.  i  S.,  hvilken  gått 
så  långt,  att  han  alltid  utbyter  ordet  baron  mot  friherre, 
fröken  mot  »jungfru»,  adjunkt  mot  »hjälpoman»,  välboren 
mot  »välfödd»,  högvälboren  mot  »högvälfödd»  m.  m.  Så 
hade  E — 1  en  gång  sett  honom  skrifva  tre  utanskrifter  så- 
lunda: i)  Högädle  herr  prästhjälpomannen  F.  H.,  Vesterås. 
2)  Välfödda  jungfrun  Lotten  R.,  Motala,  3)  Högvälfödda 
fru  friherrinnan  Ulla  M.,  Örebro. 


STOCKHOLM    1 856.  I  95 

Jag  måtte  ha  sett  något  tviflande  ut;  ty  E — 1  försäk- 
rade mig,  att  hans  uppgifter  voro  sanna,  huru  orimliga  de 
än  föreföUo.  Men  också  hade  lektor  N.  med  sin  tpurism» 
hittills  icke  uträttat  mer,  än  att  han  —  skaffat  sig  ovänner. 

Ja?i.  7.  Aftonen  hos  Rosenius,  tillsammans  med  flera 
bekanta.  Bland  gästerna  i  dag  äfven  >fru  Sjöbotten»,  såsom 
hon  af  sina  vänner  plägar  kallas.  Egentligen  heter  hon 
fru  Sjögren,  men  har  fått  sitt  binamn  genom  sin  underbara 
räddning  ur  sjönöd,  hvilken  tillgick  sålunda. 

En  härlig,  stjärnklar  vinterafton  var  Rosenius  med 
sin  fru  Agata  på  hemväg  från  Manilla  på  Djurgården,  där 
de  gästat  hos  löjtnant  Klingspor  och  hans  fru.  När  släden 
hunnit  fram  till  I>jurgårdsbron,  sågs  ett  fruntimmer  stå  där. 
Vid  deras  annalkande  steg  hon  fort  upp  på  broräcket  och 
kastade  sig  handlöst  ned  i  vattnet  där  under.  Rosenius 
och  körsvennen  sprungo  hastigt  ur  släden,  kastade  töm- 
marna åt  fru  Agata,  samt  skyndade  ned  till  stranden.  Denna 
var  invid  kanterna  belagd  med  ett  tunt  istäcke,  som  brast 
vid  försöket  att  gå  därpå.  I  midten  af  strömfåran ,  sågo  de 
nu  kvinnan,  som  hölls  uppe  af  sina  kläder.  Lyckligtvis 
låg  invid  första  brohvalfvet  en  just  för  räddningsförsök 
afsedd  båtshake;  och  med  tillhjälp  af  denna  lyckades  de 
att  efter  flera  försök  få  kvinnan  i  land.  Hon  var  då  sans- 
lös, hvarför  hon  lades  i  släden,  och  man  förde  henne  till 
Rosenii  hem.  R.  och  Agata  gingo  bredvid.  Vid  införan- 
det i  det  varma  hemmet  återfick  fru  S — n  sansen;  och 
sedan  hon  fått  på  sig  torra  kläder,  berättade  hon  för  R. 
sin  sorgliga  historia.  —  Hon  var  hustru  till  en  hoftjänsteman 
hos  konung  Oskar  I  och  hade  i  början  af  sitt  äktenskap 
varit  mycket  lycklig.  Efter  någon  tid  hade  dock  mannen 
börjat  dricka,  blifvit  trätgirig  och  våldsam,  så  att  han  t.  o.  m 
slog  sin  hustru.     I  fyra  år  hade  hon  uthärdat.     Men  på  den 


196  DAGBOKSBLAD. 

dagen,  efter  ett  mer  än  vanligt  svårt  uppträde,  hade  hon 
gripits  af  vild  förtviflan  och  gått  ut  i  afsikt  att  förkorta 
sitt  lif.  —  Sedan  Rosenius  talat  och  bedit  med  henne,  be- 
gaf  hon  sig  hem.  —  Efter  denna  dag  blef  hon  en  flitig 
ordets  hörerska  och  görerska,  som  efter  någon  tid  fick  full 
frid  och  förvissning.  Hon  omtalade  själf  sin  underbara 
räddning,  och  efter  denna  var  det  hon  af  vännerna  fatt 
sitt  i  kärlek  gifna  binamn   »fru  Sjöbotten». 

Rosenius  talade  i  afton  öfver  texten  om  offerkistan  och 
Jesu  ord  om  den  fattiga  änkans  skärf. 

Han  framhöll,  huru  just  det  var  änkans  storhet,  att 
hon  af  sin  fattigdom  gaf  »allt  hvad  hon  förmådde»,  fastän 
detta  inför  människor  syntes  så  ringa;  de  rika  däremot 
gåfvo  blott  en  ringa  del  »af  sitt  öfverflöd»,  fastän  detta 
inför  människor  syntes  vara  så  mycket.  Men  så  som  Her- 
ren här  bedömer  gifvandets  dygd,  så  dömer  han  äfven  med 
afseende  på  de  andra  dygderna.  Somliga  människor  kunna 
redan  af  naturen  »ha  öfverflöd»  i  afseende  på  mildhet,  öd- 
mjukhet, arbetslust,  kyskhet,  ärlighet,  sanningskärlek  o.  s.  v. 
och  prisas  därför  af  alla;  medan  däremot  andra  af  naturen 
äro  så  fattiga  i  afseende  på  en  eller  flera  af  dessa  dygder, 
att  de  blott  äga  »två  skärfvar»  af  dem.  Om  nu  en  män- 
niska af  Guds  nåd  fatt  lif  och  af  Guds  ande  bringas  att  i 
sin  fattigdom  »utgifva  allt  hvad  hon  äger»  af  mildhet,  sakt- 
mod,  vänlighet,  kyskhet  o.  s.  v.,  så  kan  detta  ändå  för  män- 
niskor kanske  synas  så  ringa,  att  de  äro  färdiga  förebrå 
henne,  att  hon  ger  alldeles  för  litet.  Men  Herren,  som  »vet 
allting»,  räknar  så,  att  han  säger  henne  i  sin  fattigdom 
ha  gifvit  långt  mer,  än  de  andra  af  sin  rikedom.  — 
Sedan  betonade  R.  apostelns  ord:  »Om  I  lefven  efter 
köttet,  så  skolen  I  dö;  men  om  I  döden  köttets  gärnin- 
gar med   anden,   så  skolen  I  lefva.»     Alltså:  hos  äkta,  på- 


UPPSALA     1856.  197 

nyttfödda  Guds  barn .  finnes  mwn  köttet  kvar.  Men  där 
finnes  också  anden.  Om  man  nu  börjar  lefva  fritt  efter 
köttet,  så  fördrifves  anden  och  då  måste  man  dö.  Men  om 
man,  allt  efter  som  köttets  gärningar  å  nyo  komma  fram 
och  sticka  upp  sitt  hufvud,  åter  och  åter  dödar  dessa  vid 
Golgatas  kors,  då  skall  ingen  frestelse,  intet  syndafall,  som 
ärligt  inför  Gud  bekännes,  kunna  döda  de  kristnas  andelif; 
utan  efter  allt  och  trots  allt  skola  de  förblifva  vid  lif  samt 
till  sist  evinnerligen  lefva  hos  och  med  Kristus. 

Jan.  8.  Reste  på  diligens  tillbaka  till  Uppsala,  i  säll- 
skap med  M.  Carlson  och  S.  Callmander  och  framkom  kl. 
6  e.  m.  Öfver  elfva  timmar  åtgingo  i  dag  för  resan,  h vil- 
ket på  en  smällkall  vinterdag  kännes  pröfvande  nog.  — 
Tänk,  ifall  en  gång  »drömmen»  om  en  järnväg  mellan 
Stockholm  och  Uppsala  skulle  blifva  en  verklighet,  — 
huru  tacksamma  måste  ej  den  tidens  resande  känna  sig, 
som  kanske  knappt  skola  behöfva  mer  än  3  ä  4  timmar 
för  denna  färd! 

Från  samtalen  under  denna  dagsresa  villjag  anteckna 
tvänne  yttranden.  Det  ena  af  en  herre,  som  i  sitt  eget 
och  'hela  svenska  folkets'  namn  förklarade:  »Vi  vilja  icke 
förkasta  kristendomen,  utan  gärna  och  med  aktning  tolerera 
den;  men  den  kristendom,  vi  ämna  tåla^  måste  vara  sh/d 
från  all  pietism.  Vi  skola  såsom  ett  hufvudvillkor  för  vår 
tolerans  fordra,  att  h varje  kristen  antingen  själf  deltager  i 
dans,  teaterbesök,  kortspel  o.  d.  eller  åtminstone  obetingadt 
gillar  dessa  ting  hos  andra.  På  de  tre  tecken  skola  vi 
snart  kunna  skilja  de  rätta  kristna  från  läsarna;  de  senare 
skola  en  gång  'klämmas'  så,  att  de  skola  tröttna  vid  sitt  om- 
vändelsebråk och  lämna  hederligt  folk  i  fred » .  —  Det  andra 
yttrandet  däremot,  af  M.  C — n,  gjorde  mig  en  stor  glädje. 
S.  C — r  hade  erinrat,  huru  Rudin  en  gång  i  ett  föredrag  om- 


198  DAGBOKSBLAD. 

talat  en  tradition,  att  Herren  Jesus  i  sin  ungdom  kallades 
» Vänligheten »  för  sitt  vänliga  och  tillmötesgående  sätt  mot 
människor,  särskildt  mot  alla  som  redligt  bekände  tron, 
samt  huru  Rudin  uppmanat  oss  att  äfven  däruti  » efterfölja  > 
honom,  som  ock  i  det  stycket  ännu  är  den  samme, 

»Men»,  sade  då  någon,  »när  han  är  så  mild  och  kär- 
leksfull, huru  skola  vi  kunna  förstå,  att  han  likväl  så  ofta 
fördöljer  sig  för  sina  barn  samt  låter  dessa  gråta  och  bedja, 
utan  att  han  tyckes  höra  dem;  sådant  liknar  ju  mer  sträng- 
het och  dom,  än  nåd  och  kärlek».  Då  sade  M.  C:  »Tänk 
på  det  språket:  En  förbråkad  rö  skall  han  icke  sönderbryta, 
och  en  rykande  veke  skall  han  icke  utsläcka^  till  dess  han  ut^ 
fört  domen  till  en  seger?  Detta  är  ju  ett  mildt  evangeliskt 
språk,  och  dock  talas  däri  om  dom.  Men  det  ordet,  an- 
vändt  på  Guds  folk,  har  Paulus  förklarat  i  i  Kor.  11:  32. 
där  han  säger:  'Då  vi  varda  dömda y  varda  vi  näpsta  af 
Herren,  på  det  vi  icke  med  världen  skola  fördömda  varda'. 
Alltså  äro  Herrens  domar  och  skenbara  hårdhet  mot  de 
sina  endast  'näpst',  hvarigenom  han  utför  sitt  verk  till  en 
seger,  som  eljest  icke  skulle  kunnat  vinnas.» 

Jan,  12.  Då  jag  före  middagen  som  vanligt  tog  lek- 
tion på  faktsalen,  inträffade  en  olyckshändelse  som  kanske 
får  svåra  följder.  Vi  faktande  stodo  på  två  led  emot  hvar- 
andra,  och  vid  ett  häftigt  utfall  brast  min  obekanta  gran- 
nes florett,  så  att  den  afbrutna  klingan  inträngde  i  hans 
motståndares,  Herm.  Wiströms  bröst,  ur  h vilket  blod  genast 
ymnigt  trängde  fram.  Wiström  försökte  taga  saken  lugnt; 
men  efter  en  liten  stund  blef  han  dock  ytterligt  blek  och 
svimmade.  Jag,  som  stod  alldeles  midtför  och  såg  detta 
trodde  att  W.'s  sår  kanske  blifver  lifsfarligt,  samt  tänkte: 
»Det  kunde  ju  ha  varit  min  klinga,  som  gifvit  detta  stygni» 
Gud   hjälpe  i   nåd   både   W.    och   den,  som  gaf  honom  det 


UPPSALA     1856.  199 

dödande  såret!  —  (Lyckligtvis  aflopp  saken  sedan  bättre, 
än  jag  då  kunde  hoppas.  Wiström  måste  dock  ligga  i  öfver 
en  månad,  innan  han  åter  fick  gå  ut.)  —  För  en  tid  sedan 
gaf  H.  Beijer  en  så  kraftig  florettstöt  åt  G.  B:w,  att  han  hade 
ondt  däraf  i  flera  dagar.  Men  trots  sådana  motgångar, 
som  dock  ytterst  sällan  inträffa,  är  faktandet  likväl  en  både 
nöjsam  och  hälsobringande  öfning. 

JaTL  26,  På  e.  m.  tillsammans  med  flera  af  kamra- 
terna hos  G.  B — w.  Med  anledning  af  ett  nyligen  i  Wäkta- 
ren  infördt  referat  uppkastades  den  frågan,  om  det  vore 
rätt  eller  orätt  att  i  skrift  omnämna  ännu  lefvande  enskilda 
personer.  Några  ansågo  detta  vara  mycket  orätt.  Deras 
skäl  voro,  att  sådant  kan  verka  fåfänga  hos  dem,  som 
sålunda  omtalas,  samt  afund  hos  andra,  hvilka  icke  blifva 
omtalade,  fastän  de  tycka  sig  väl  lika  mycket  ha  förtjänt 
det;  dessutom  retar  och  förargar  det  mången  att  finna  sitt 
och  andras  namn  offentliggjorda.  Om  man  därför  t.  ex.  i 
Wäktaren  vill  omtala,  att  ett  missionsmöte  hållits  vid  Stens- 
näs och  att  därvid  grefve  Stackelberg,  doktor  Fjellstedt 
samt  kyrkoherden  Hammar  uppträdt,  så  må  det  först  och 
främst  alls  icke  uttalas  något  gillande  omdöme  om  hvad 
de  sagt,  saiiit  därtill  icke  ens  deras  namn  utsättas  i  tid- 
ningen. Man  skall  skrifva:  Vid  S — s  egendom  i  S — land 
hölls  i  förra  veckan  ett  missionsmöte,  hvarvid  först  en 
talare  yttrade  sig  så  och  så,  därefter  en  annan  talare  så, 
o.  s.  v.  Eller  om  man  —  för  att  icke  låta  den  ene  antagas 
ha  sagt  hvad  som  borde  tillskrifvas  den  andre  —  anser 
sig  nödgas  anföra  några  namn,  så  böra  likväl  dessa  icke 
utskrifvas,  utan  blott  t.  ex.  hrr  H.  och  B.,  d:r  F.,  grefve 
S.  o.  s,  v.  Detta  är  fullt  tillräckligt  för  dem,  som  närmare 
känna  förhållandena,  och  den  stora  allmänheten  angår  det 
icke    hvad   dessa   bokstafstecken   betyda.     Det   kan  tvärtom 


2  00  DAGBOKSBLAD. 

bli  Störande  för  den  offentliga  blygsamheten  att  läsa  om 
privata  personers  ord  och  handlingar.  —  Ä  andra  sidan 
betonade  man,  att  ehuru  allt  smicker  eller  orättvist,  kärleks- 
löst  klander  vore  kristna  ovärdigt,  såväl  i  det  enskilda 
umgänget  som  inför  offenthgheten,  så  kunde  man  icke  anse 
det  vara  orätt  eller  ens  'opassande'  att  i  tryck  omnämna 
sådant,  som  icke  i  och  för  sig  vore  något  stötande  samt 
redan  förut  voro  af  många  eller  till  och  med  de  flesta 
kändt  och  erkändt.  Skall  man  icke  fä  företaga  något,  som 
af  somliga  kan  anses  opassande  eller  som  kan  väcka  fåfänga, 
afund  eller  dylikt,  Jwad  är  då  lofligt?  Ty  sådana  följder  kunna 
uppkomma  af  nästan  allting.  —  Härom  diskuterades  en 
stund,  till  dess  någon  inföll:  »Låt  oss  icke  härutinnan  följa 
blott  vår  smak  och  våra  tycken.  Hvad  säger  skriften?  Visa 
oss  hvad  där  står.» 

Då  erinrade  sig  en  annan,  att  Lundborg  någon  tid 
förut  hade  vid  ett  liknande  samtal  påpekat  aposteln  Pauli 
ord  i  slutet  af  hans  bref  till  de  kristna  i  Rom.  Då  man  vet, 
att  apostlarnas  bref  plägade  offenthgt  uppläsas  inför  hela  för- 
samlingen, ja,  att  deras  skrifvelser  skickades  omkring  till 
andra  församlingar  att  äfven  där  offentliggöras  (Koll.  4: 
16),  så  måste  apostlarnas  praxis  ju  anses  afgörande  i 
denna  fråga.*)  Vi  uppslogo  alltså  Rom.  i6:de  kapitel, 
och  läste  där  bland  annat  följande:  »Jag  anbefaller 
eder  vår  syster  Febe;  hon  har  varit  till  godo  för  många  och 
jämväl  för  mig  själf.  Halsen  Priscilla  och  Aqvila,  hvilka 
för  mig  hafva  vågat  sin  hals:  dem  tackar  icke  allenast  jag, 
utan  ock  alla  hedningars  församlingar.  Halsen  Epenetus, 
min  älsklige.  Halsen  Maria,  den  där  mycket  arbete  för  oss 
haft.  Halsen  Andronicus  och  Junia,  de  där  märkliga  äro 
bland  apostlarna.  Halsen  Amplia,  min  älskliga  i  Herren; 
halsen  Apelles,  som  bepröfvad  är  i  Kristus»  o.  s.  v.  (g.  öfv.). 

*)  Af  särskild  anledning  erinras,  att  detta  redan  stod  i  min  tidn.  Hemät  för  i8yy. 


UPPSALA    1856.  201 

Här  och  på  andra  ställen  nämner  aposteln  enskilda  kristna 
vid  namn  och  gifver  dem  ett  så  offentligt  erkännande,  att 
mången    numera    skulle  studsa  att  höra  sådant  i  en  kyrka. 

Detta  blef  för  oss  alla  öfvertygande.  Endast  N.  invände 
ännu:  ija,  men  jag  undrar,  om  detta  var  riktigt  rätt  gjordt 
af  Paulus?»  —  På  denna  senaste  invändning  ansågs  dock 
intet  svar  behöfvas. 

Jan,  28.  Lördagssammankomsten  hölls  i  afton  hos  Borell. 
Flere  studenter  än  vanligt  hade  infunnit  sig. 

Lönnrot  höll  ett  föredrag  om  »korsets  väg  för  kyrkans 
tjänare».  Han  framhöll,  att  icke  blott  i  afseende  på  själfva 
salighetssaken,  utan  äfven  vid  prästens  tjänande  i  sitt  äm- 
bete, gifves  ^vd  olika  vägar,  som  det  gäller  att  välja  emel- 
lan. Den  ena  vägen  går,  under  redligt  tjänande  och  tro- 
get dagligt  bekännande  af  Kristi  namn  inför  människor, 
genom  fattigdom,  ringhet  och  förakt  på  jorden  till  him- 
melsk ära  och  nådelön.  Den  andra  vägen  går  också  ge- 
nom redbart  tjänande,  men  under  förtigande  af  Kristus- 
bekännelsen i  hvardagslifvet,  så  att  vittnandet  om  Herren 
blott  blir  ett  »officiellt»  vittnesbörd,  afgifvet  vid  de  tillfäl- 
len, då  världen  väntar  och  gillar  det,  men  icke  »i  tid  och 
otid».  Den  vägen  —  redligt  tjänande  i  det  yttre,  men 
tystnad  om  Kristus  i  hvardagslifvet  —  förer  ej  sällan  till 
kyrklig  framgång,  upphöjelse  och  ära  här  på  jorden,  men 
ofta  till  det  slut  där  ofvan,  som  Herren  uttalat  i  Mat.  20: 
14,  16.  —  Sedan  påminde  han,  huru  lätt  det  är  att  falla, 
men  huru  svårt  att  sedan  åter  komma  upp.  Otro  och  olyd- 
nad blott  i  afseende  på  en  frukt  af  »kunskapens  träd»  bragte 
oss  synden  och  döden;  så  kan  ock  en  enda  otrohet  i  för- 
hållandet till  världen  bringa  oss  i  så  snärjande  världsband, 
att  det  behöfves   »eldsnöd»  för  att  åter  förstöra  dessa  band. 

Efteråt    träffade   jag    Reinhold    R.,    första  gången  sedan 


2  02  DAGBOKSBLAD. 

i  höstas  och  tackade  honom.  Han  och  jag  voro  då  en 
dag  och  badade,  samt  skulle  simma  i  kapp  ett  stycke  uppåt 
ån.  Jag  vann  betydligt  på  honom,  men  hade  öfverskattat 
mina  krafter.  När  vi  hade  vändt  om  och  hade  något  mer 
än  halfvägs  tillbaka  till  badhuset,  kände  jag  huru  krafterna 
begynte  svika,  och  därtill  började  jag  få  kramp.  Jag  kastade 
mig  om  och  skulle  simma  på  rygg;  men  det  hjälpte  blott 
för  en  stund.  Då  kom  han  och  stödde  mig  samt  gaf 
mig  några  kraftiga  rörelser  mot  kramp,  så  att  jag  efter  en 
stunds  hvila  kunde  fortsätta  och  hinna  fram  till  målet.  — 
Af  hjärtat  tackade  jag  honom,  och  ännu  mer  Herren;  ty 
om  jag  den  gången  ej  fått  hjälp,  hade  det  för  visso  varit 
min  sista  simtur. 

Febr.  jo.  På  aftonen  hos  Viktor  Johnson,  där  vi  bl.  a. 
sammanträffade  med  några  kärleksfulla  och  verkligt  gudfruk- 
tiga  » schartauaner  f.  J — n  omtalade,  att  flera  af  dessa  varit 
djupt  bedröfvade  öfver  något,  som  magister  M.  hade  berät- 
tat, nämligen  att  vid  en  bibelstund  hos  d:r  Lagberg  förtiden 
sommar  skulle  man  ha  talat  mycket  ondt  om  den  aflidne 
redlige  läraren  Henrik  Schartau,  hvilket  B.  W — m  och  G. 
B — w  stillatigande  åhört,  utan  att  med  ett  enda  ord  ha  sökt 
taga  Schartaus  försvar. 

Jag  var  glad  att  kunna  upplysa  bröderna,  att  hela  den 
»historien»  var,  likasom  så  många  andra  dylika,  en  ful 
osanning  och  en  total  förvrängning  af  det  verkliga  förlop- 
pet. Jag  måste  nu  för  dem  skildra,  huru  saken  i  verklig- 
heten tilldrog  sig;  och  jag  gjorde  detta  dess  hellre  som 
händelsen  hos  d:r  Lagberg  lände  till  både  Schartaus  och 
fleras  heder.     Saken  förhöll  sig  sålunda; 

Vid  en  bibelstund  hos  d:r  Lagberg  hade,  mycket  riktigt, 
ett  samtal  om  Schartau  ägt  rum.  Pastor  Hanner  kom  en 
passant   att    nänma,    att   Schartau   hade  klandrats  därför  att 


UPPSALA    1856.  203 

han  ofta  »haft  dåliga  affårer»,  så  att  han  hade  »måst  låna 
penningar  af  sina  vänner» ;  ja,  några  af  dessa  hade  slut- 
ligen tröttnat  på  att  bistå  honom.*)  Då  inföll  Lammers: 
»Blef  någon  lidande  på  honom;  förlorade  man  hvad  man 
lånade  åt  honom?»  D:r  Lagberg  svarade:  »Nej,  så  länge 
Schartau  lefde,  förlorade  icke  en  enda  person  en  enda  skil- 
ling  på  honom,  utan  han  återbetalade  alltid  fullt,  allt  hvad 
han  lånade.»  »I  sådant  fall»,  tillade  Lammers,  »synes  mig 
att  det  ej  borde  angått  någon  mer  än  prosten  Schartau  själf, 
om  han  ibland  haft  penningbekymmer.  Och  hvad  hans 
vänner  beträffar,  så  tycker  jag  att  de,  ifall  de  voro  kristna, 
borde  efter  Herrens  ord  med  glädje  ha  lånat  honom,  i  syn- 
nerhet när  de  fingo  sina  pengar  igen.  Ty  för  giidfruktigt 
folk  står  i  Luk.  6:  35  ett  ord,  som  för  alla  andra  måste 
synas  som  en  galenskap,  nämligen  de  orden:  »Lånen,  för- 
hoppandes där  intet  igen.»  Och  om  den  verkligt  gudfruk- 
tige  betygar  skriften  vidare:  »Han  är  alltid  barmhertig  och 
lånar  gärna»  (Ps.  37:  26);  såsom  ock  Herren  Kristus  själf 
manar  oss  i  sin  bergspredikan:  »Vänd  dig  icke  bort  från 
den,  som  vill  låna  af  dig.»     Matt.   5:  42. 

Nu  blef  Hanner  liflig  och  sade:  »Ja,  klandret  mot  pros- 
ten Schartau  för  hans  lånande  kom  troligen  från  de  oom- 
vändas fienskap  mot  alla  sanna  Kristi  lärljungar.  Pen- 
ningaffärer var  Schartaus  'svaga  punkt';  vi  andra  ha  någon 
annan  sådan.  Och  onda  människor  upptäcka  rätt  snart  de 
trognas  svaga  punkter  —  i  nödfall  uppfinna  de  några.**) 
Och  sedan  går  det  som  skalden  sagt: 


•)  Denna  uppgift,  som  under  lång  tid  föreföll  mig  orimlig,  tycktes 
dock  blifva  bekräftad,  när  jag  flera  år  därefter  fick  läsa  Assar  Linde- 
blads förträffliga  och  sympatiska  skildring  af  H.  Schartaus  lefnad. 

**)  Härpå  fick  Hanner  kort  därefter  full  bekräftelse  för  egen  del, 
då    han,    ehuru    en    varm  nykterhetsvän,  blef  beskylld  för  att  vara  en 


2  04  DAGBOKSBLAD. 

>De  taga  från  och  de  lägga  till, 
de  göra  hvalfiskar  af  en  sill.» 

Hanner  blef  här  afbruten  af  den  hygglige,  men  något 
inskränkte,  säflige  X.,  som  vände  sig  till  honom  med  den 
frågan:  »Jag  undrar  just,  hvilken  svag  punkt  man  säger  att 
jag  har?  —  Men  X.  blef  i  sin  tur  afbruten  af  Lagberg, 
som  sade:  »Det  skall  jag  i  morgon  säga  herr  X.  Sådana 
underrättelser  äro  nog  både  riktiga  och  goda ;  men  de  böra 
ske  mellan  fyra  ögon.  De  lämpa  sig  icke  väl  till  samtals- 
ämne i  en  större  krets  såsom  nu.» 

Sedan  jag  så  för  J — n  och  de  andra  närvarande  bröderna 
omtalat  sanna  förloppet  af  det  samtal,  som,  förvrängdt, 
hade  hos  flera  vållat  bedröfvelse  och  ovilja,  yttrade  S — n: 
»Snart    vet    man   icke,  när  man  hör  någon  klandras,  hvem 

hemlig  drinkare  eller  s.  k.  »skåpsupare».  Därvid  tillgick  så,  att  fröken 
Anna  G.,  dotter  till  en  adlig  kapten  G.,  en  middag  blef  sänd  i  ett 
ärende  frän  sin  fader  till  Hanners  bostad.  När  hon  kom  dit,  fick  hon 
genom  en  på  glänt  stående  dörr  se  H.  hälla  bränvin  i  ett  glas  och 
med  en  grimas,  hastigt  störta  supen  i  sig.  Hon  skyndade  naturligtvis, 
att  i  djupaste  förtroende  och  under  tysthetslöfte  anförtro  denna  »skandal» 
åt  ett  par  af  sina  väninnor ;  och  dessa  handlade  lika  naturligt  på  sam- 
ma sätt  med  sina  mammor  och  sina  vänner.  Inom  två  dagar  visste 
hela  Söderköping  utom  Hanner  sjålf^  att  han  var  —  en  skåpsupare. 
Han  fick  sedan  i  flera  år  lida  däraf  under  sin  verksamhet.  Men  hade 
då  fröken  G.  sett  miste?  Nej,  men  hon  hade  icke  sett,  att  i  bottnen 
af  glaset  låg  en  mängd  ostötta  pepparkorn  —  en  gammal  bepröfvad  och 
på  den  tiden  mycket  vanlig  »huskur»  vid  magåkommor  —  och  att  den 
gången  Hanners  sup  helt  enkelt  var  blott  ett  bäskt  läkemedel.  När  frö- 
ken G.  några  år  senare  blef  gift  med  grefve  N.,  fick  hon  en  dag  veta, 
huru  mycket  ondt  hon  genom  sitt  prat  vållat  pastor  H.  Och  vid  ett 
missionsmöte  på  S.,  då  bl.  a.  Fjellstedt,  Rosenius  och  jag  efteråt 
voro  kvarbjudna,  omtalade  hon  för  oss  hvilka  samvetskval  hon  ännu 
ofta  erfor  vid  tanken  på  den  smärta,  hon  gjort  en  trogen  Guds  tjänare. 


UPPSALA     1856.  205 

eller  hvad  man  skall  våga  tro.  Lönnrot  har  nog  rätt  i  sitt 
ständiga:  Audiatur  et  altera  pars  (man  bör  höra  äfven  andra 
parten). » 

Med  anledning  af  det  här  anförda  utspann  sig  nu  ett 
samtal  om  H.  Schartau  och  om  lånande.  S — m,  som  af 
sin  fromme  far  hört  så  mycket  godt  om  den  gamle  lärofa- 
dern Schartau,  sade  att  allt  tal  om  Schartaus»  trassliga 
affärer»  var  elak  öfverdrift.  Visserligen  fick  äfven  han 
ibland  gå  till  sina  vänner  och  begära  ett  lån;  men  sådant 
är  ju  aldrig  i  Guds  ord  framstäldt  såsom  något  i  ringaste 
mån  orätt.  Blott  den,  som  »lånar»  utan  afsikt  att  vilja 
eller  utan  utsikt  att  någonsin  kunna  återbetala  sitt  låyi^ 
kallas  i  skriften  för  »ogudaktig»  (Ps.  37:  21).  Det  är  dessa 
sorgliga  sistnämnda  förhållanden,  som  af  de  hårdhjärtade 
plägar  anföras  såsom  ett  »de  obotfardigas  förhinder»,  när 
Guds  ande  manar  dem  att  med  ett  lån  bistå  redUga,  fastän 
för  tillfallet  lånebehöfvande  bröder. 

Men  Guds  ord  innehåller  mångfaldiga  uppmaningar  till 
dem,  som  vilja  täckas  och  lyda  Herren,  att  äfven  i  denna 
punkt  vara  tjänstvilliga  mot  bröderna.  S — n  slog  upp  en 
hel  mängd  bibelspråk  härom,  t.  ex.:  »Du  skall  låna  din 
broder  efter  som  honom  fattas»  (5  Mos.  15:  8);  »sä  11  den, 
§om  är  barmhärtig  och  gärna  lånar»  (Ps.  112:  5);  »den 
som  så  förbarmar  sig,  han  lånar  åt  Herrren»  (Ordsp. 
19:   17)  samt  Matt.   5:  42,  Luk.   6:  35  m.  fl. 

F — g  omtalade  nu,  utan  att  nämna  något  namn,  en  hän- 
delse som  han  själf  varit  vittne  till.  En  mycket  rik  och 
»erkändt  from»  grosshandlare  i  staden  X.,  hade  i  sin  ung- 
dom varit  fattig  och  då  ofta  behöft  låna,  men  plägade  nu, 
vorden  rik,  oftast  bli  mycket  misslynt,  när  någon  af  hans 
forna  fattigare  vänner  begärde  att  få  ett  lån,  äfven  om  full  sä- 
kerhet   erbjöds.      »Jag    kan    inte    med    Z.»,  yttrade  han  en 


2  o  6  DAGBOKSBLAD. 

dag;  »han  springer  här  och  vill  låna  pengar.  Under  tjugo 
års  förlopp  har  jag  redan  två  gånger  hjälpt  honom;  nu  var 
han  här  i  dag  för  tredje  gången;  men  då  sade  jag  tvärt 
nejti^  —  »Förlorade  du  något  på  honom  de  två  förra  gån- 
gerna?» frågade  då  prosten  L.,  till  hvilken  han  nämnde 
detta.  —  »Nej,  visserligen  inte  då;  men  jag  skulle  ju  nu 
kunna  komma  att  göra  det;  man  kan  aldrig  säkert  veta, 
huru  en  persons  ställning  är.»  —  »Hade  han  alls  ingen 
säkerhet  att  erbjuda?»  —  »Jo  visst;  men  jag  vill  icke  ha 
några  affärer  med  en  privatman,  som  kommer  igen  och 
vill  låna  för  tredje  gången.»  —  »Var  han  icke  en  din 
broder  i  Kristi  tro?»  —  >Jo,  det  betviflar  jag  inte  alls.» 
—  »Nåväl,  då  vill  jag  säga  dig,  att  du  ligger  under  Guds 
dom  för  pbarmhärtighets  skull.  Ty  Z.  är  din  broder;  h var- 
ken du  eller  någon  annan  har  förlorat  en  skilling  på  ho- 
nom; han  bjuder  säkerhet  och  vill  ärligt  betala;  men  du 
vill  icke  låna  honom,  emedan  du  möjligen,  mot  all  san- 
nolikhet, kan  komma  att  förlora  en  för  dig  rätt  obetydlig 
summa.  Tänk,  om  Herren  skulle  ha  handlat  så  emot  dig, 
när  du  fordom  eller  nyligen  bad  honom  om  hjälp.  'Dom 
utan  barmhärtighet'  skall  öfvergå  den,  som  icke  vill  bevisa 
barmhärtighet,  fastän  han  kan  det,  utan  låter  sin  broder  gå 
ohulpen  ifrån  sig.  O,  hvad  du  skall  storligen  skämmas, 
när  du  en  dag  skall  ställas  inför  Guds  ansikte  och  då  ser 
denne  din  broder  Z.  stå  på  Herrens  högra  sida.» 

Fehr.  5.  Aftonen  hos  professor  Beckmans,  tillsamman 
med  flera  bröder.  Beckman  fryntlig  och  lärorik  som  alltid; 
hans  fru,  vänligt  deltagande,  vinner  allas  hjärtan.  Utom 
god  läsning  och  goda  samtal  gafs  där  i  afton  äfven  mycket 
skön  musik  af  Lönnrot,  Beijer  och  Odhner.  Särskildt 
spelade  Lönnrot  på  sin  fiol  »Chanson  d'amour,  par  Hauser» 
såy    att    icke    blottt    de   mera  känsliga  »kände  kårar»,  utan 


STOCKHOLM    1 85 6.  207 

till  och  med  den  eljest  totalt  omusikaliske  H— r  sade: 
»Sådant  där  kan  man  ju  verkligen  en  och  annan  gång  höra 
med  nöje  —  för  en  stund  I  > 

Febr,  11.  På  aftonen  denna  dag  talade  F — m  ånyo  på 
en  sammankomst  hos  fru  Carleson. 

Bland  de  många  goda  tankarna  i  hans  föredrag  må  väl 
gömmas  följande:  »Egenkärlek  är  som  ett  'skåderör*.  När 
man  ser  därigenom  från  ena  sidan,  förstoras  allt;  från  den 
andra  sidan  förminskas  allt.  —  Fariséen  'tackade  Gud'; 
detta  var  ju  fromt  och  heligt  handladt.  Men  märk  väl,  för 
hvad  tackade  han?  Han  sade  icke:  »Jag  tackar  dig,  Gud, 
att  du  förlåtit  all  min  synd  och  att  jag  nu  får  lefva  af 
din  nåd  och  för  dig.»  Nej,  han  tackade  Gud,  att  han 
—  »icke  var  som  andra  syndiga  människor,  röfvare,  hor- 
karlar, eller  som  den  publikanen».  Ett  sådant  tackoffer 
är  en  styggelse  inför  Gud.  —  »Om  du  kommer  ihåg,  att 
din  broder  o.  s.  v.»  Om  du  under  bönen  ihågkommer, 
att  du  bär  agg  till  någon  eller  att  någon  är  af  dig  föro- 
lämpad, så  råder  jag  dig  att  efter  bönen  och  genast  t.  ex. 
skrifva  ett  kärleksfullt,  försonligt  bref  till  den  personen;  af- 
sänd  det  strax,  och  du  skall  fä  se  huru  mycket  bättre  det 
därefter  går  att  bedja.» 

Febr.  12,  F.  m.  hos  Georgii  och  sedan  hos  friherrinnan 
Hedvig  Sparre.  —  E.  m.  en  stund  hos  Beskows.  Dit  kom 
bref  från  L.  A:g,  att  deras  älskade  fader  nu  är  nära  döden, 
så  att  fru  B:w  måste  skynda  dit.  —  Aftonen  på  bjudning 
hos  gamla  fru  Sundberg,  vid  Jakobsbergsgatan,  tills  med 
Rosenius',  Thams,  miss  Foy  m.  fl.  R:s  höll  bibelförklaring 
och  bad  sedan  mig  afsluta  med  bön  samt  då  äfven  bedja 
för  den  döende  lifmedikus  A. 

På  hemvägen  mötte  min  forne  kamrat  L — n,  som  nu 
mellan    två    polisbetjänter  vandrade  till  fängelset.  Arme  L. ! 


2o8  DAGBOKSBLAD. 

Hvad  har  du  nu  gjort?  Visst  är  dock,  att  det  är  —  »värl- 
dens oskyldiga  nöjen»,  festandet  med  glada  kamrater,  som 
bragt  dig  i  detta  elände.  Hur  många  skola  icke  gå 
samma  väg  som  du!  Ty  när  fattiga  unga  män  vilja  vara 
som  de  rika,  vilja  lefva  öfver  sina  tillgångar  »i  sus  och 
dus»,  då  slutar  det  oftast  med  fängelse  eller  själfmord. 
(Jag  fick  sedan  veta  att  L.  blifvit  anhållen,  då  han  hos 
fabrikör  G.  hade  med  falsk  nyckel  öppnat  dennes  chiffonier 
och  stulit  en  sedelbundt.) 

Febr.  13.  På  morgonen  for  tillbaka  till  Uppsala.  Res- 
sällskap med  fru  Jerling  och  öfverste  Åkerhielm,  som  med 
synbart  intresse  samtalade  om  andliga  ämnen  samt  vänligt 
tackade,  när  jag  bad  att  fa  gifva  honom  Welinders  skrift: 
»Den  sanna  bättringen.» 

Febr.  14,  Kronprinsen  har  blifvit  utnämnd  till  vice  ko- 
nung i  Norge  och  skall  jämte  sin  gemål  en  längre  tid  vis- 
tas i  Kristiania.  Det  säges,  att  norrmännen  icke  riktigt 
tycka  om  detta.  Visserligen  är  kronprinsparet  mycket  po- 
pulärt äfven  i  Norge;  men  hela  institutionen  af  »vice  ko- 
nung», och  än  mer  af  »ståthållare»,  lär  förfalla  norrmännen 
såsom  en  ful  fläck  i  deras  eljest  så  högt  älskade  Grund- 
lov. —  När  jag  häromdagen  råkade  baron  Posse,  sade 
han,  att  vi  i  framtiden  säkert  komma  att  få  mycket  bråk 
och  obehag  från  norrmännen.  Ty  en  liten,  men  vildt 
energisk  del  af  dem  lär  icke  alls  vara  nöjd  med  unio- 
nen, under  hvilken  de  dock  i  alla  stycken  haft  det  bättre 
än  förut  på  många  århundraden.  Dessa  arbeta  på  att 
Norge  skall  bli  ett  alldeles  själfrådigt  rike,  möjligen  med 
samma  kung,  men  för  öfrigt  utan  något  ens  den  allra  minsta 
slags  »samröring»  med  Sverige,  >0m  ett  rike  (en  'union') 
söndrar  sig  mot  sig  5jälf,  huru  varder  det  riket  bestån- 
dande?» 


UPPSALA    1856.  209 

Fehr.  21.  Konung  Oskar  har  förklarat  sig  villig  att  för 
Stockholms  förskönande  låta  borttaga  alla  de  honom  per- 
sonligen tillhöriga  husen  på  Helgeandsholmen,  så  att  denna 
holme  må  kunna  planeras  och  sedan  blifva  den  vackraste 
pärlan  i  Stockholms  krona.  Denna  underrättelse  har  af 
hela  befolkningen  mottagits  med  största  glädje  och  tack- 
samhet. Hvar  helst  konugen  visat  sig  ute,  har  han  hälsats 
med  de  lifligaste  vördnadsbetygelser. 

Fedr.  24.  På  e.  m.  träffades  hos  J — n  många  bröder. 
Bland  andra  ämnen,  som  vi  kommo  i  samtal  om,  var  äfven 
den  frågan,  om  Luther  handlade  rätt  eller  orätt,  när  han 
gifte  sig  med  nunnan  Katarina  von  Borå.  —  Om  man  be- 
tänker, till  hvilken  »oerhörd  skandal»  Luther  efter  den 
tidens  åsikter  gjorde  sig  skyldig  med  denna  handling  (ka- 
tolska präster  och  skriftställare  kalla  honom  ännu  i  dag 
för  »libertinen  Luther»)  kan  man  lätt  inse,  h varför  äfven 
många  bland  hans  bästa  vänner  afrådde  honom  från  detta 
steg.  —  Och  F:g  förklarade  nu,  att  han  för  sin  del  be- 
stämdt  ogillade  denna  Luthers  handling;  ty  då  alla  fromma 
ärbara  människor  an  såg  o  den  saken  som  syndj  så  borde 
Luther  ha  lydt  apostelns  bud:  »Flyn  allt  det  som  ondt  sy- 
nes». Man  må  blott  tänka  sig,  att  någon  af  oss  gjorde 
något  som  visserligen  icke  direkt  är  synd,  men  som  dock 
af  de  flesta  anses  för  »opassande»;  hvad  skulle  icke  följ- 
den däraf  blifva?  —  L:t  däremot  menade,  att  man  i  allt 
blott  borde  tänka  på  hvad  Gud  säger  om  saken;  och 
särskildt  i  denna  fråga  ville  han  hemställa:  /ivad  är  det, 
som  Gud  förbjudit  i  sjätte  budet?  Läsen  de  klara  och 
tydliga  orden,  som  tc^e  lyda  så  här:  »Du  skall  icke  göra 
något,  som  en  stor  del  människor  anser  för  opassande»; 
nej,  orden  ha  en  helt  annan  klang.  Att  Luther  den  gången 
gaf   »anstöt»    åt  alla  fromma  katoliker  och  äfven  åt  många 

IVadström.      Ur  minnet  och  dagboken,     II.  I^. 


2IO  DAGBOKSBLAD. 

fromma  protestanter,  det  är  alldeles  visst.  Men  lika  visst 
är,  att  Guds  församling  sedan  tackade  honom  därför,  att 
han  med  denna  sin  anstötliga  handling  bröt  de  bojor  af 
människostadgar,  med  hvilka  en  fakk  »helighet  och  an- 
ständighet» så  länge  hade  bundit  samveten.  Och  åtskilligt 
i  den  vägen  torde  ännu  återstå  att  göra.  —  D:m  fram- 
höll, att  begreppet  »anständighet»  är  så  vidt  olika  på 
olika  tider  och  bland  olika  kristna  folkslag;  hvad  som 
här  anses  som  himmelskriande,  räknas  där  såsom  något 
oskyldigt,  o.  s.  v.  Därför  är  det  viktigt  och  godt  att  i 
allt  blott  fasthålla:  hvad  säger  Guds  ord  och  Guds  ande 
härom?  Och  säkert  är,  att  Gud  och  hans  ande  icke  ogil- 
lade Luthers  steg,  utan  lät  det  lända  till  församlingens  fri- 
görelse från  falska  helighetsbegrepp;  »de  fariseiska  helgo- 
nen» må  därom  säga  hvad  de  behaga.  —  När  Kristi  lär- 
jungar på  en  sabbat  gingo  genom  ett  sädesfält  och  åto 
några  ax,  knorrade  de  'fromma'  fariséerna,  icke  för  det  att 
lärjungarne  togo  ax,  ty  det  ansågs  tillåtligt,  utan  för  det 
att  de  gjorde  detta  på  sabbaten.  Men  då  sade  Kristus: 
»Om  I  förstån  hvad  det  är:  'jag  har  lust  till  barmhärtighet 
och  icke  till  offer',  så  haden  I  icke  fördömt  dem  som 
(i  denna  sak)  äro  utan  skuld.»  Så  ock  i  fråga  om  det 
otillbörliga  i  Luthers  handling  att  göra  en  'hehg'  nunna 
till  hustru  och  moder. 

Nu  afslutade  F — n  diskussionen,  sägande:  »Utan  tvifvel 
handlade  Luther  rätt,  när  han  gifte  sig  med  sin  nunna  och 
lät  henne  bli  moder  åt  många  barn.  Och  allt  hvad  vi, 
såsom  han,  utan  samvetets  förkränkelse  kunna  göra  med 
tacksägelse  till  Gud,  det  är  oss  förvisso  tillåtet.  Men  icke 
många  af  oss  torde,  såsom  han,  bli  kallade  att  vara  refor- 
matorer i  sedlighetsfrågor.  Därför  göra  vi  bäst,  då  vi  vid 
allt    beakta   apostelns   ord  att  —   »se  till,  det  vi  icke  gifva 


UPPSALA     1856.  211 

anstöt,  hvarken  åt  jude  eller  grek  eller  åt  Guds  försam- 
ling. >   —  Häruti  instämde  alla. 

Mars  2,  Aftonen  hos  adjunkten  Roos',  jämte  Rosen- 
gren, V.  Johnson,  F — m,  L— n,  H — r,  S — g,  H — z  m.  fl. 
Särdeles  god  afton.  Rosengrens  samtal  äro  just  som  aposteln 
förmanar:  »alltid  Ijufliga,  med  salt  kryddade»  (Kol.  4:  6). 
Han  har  därjämte  en  ganska  stor  dosis  humor,  stundom  ironi. 
Denna  för  han  fram  på  ett  sätt  som  gör,  att  han  kan  uttala 
de  beskaste  sanningar  så  att  de  'ta'  utan  att  dock  såra.  Så 
t.  ex.  frågade  han  i  afton  H.,  som  nästan  alltid  vill  börja 
klandra  och  anmärka  på  någon  frånvarande: 

»Hör  du,  H.,  är  det  sant,  att  du  ämnar  anlägga  en 
hackelsefabrik?»  H.  såg  upp,  helt  förvånad,  och  sade: 
»Nej,  det  har  jag  aldrig  tänkt;  hvarför  frågar  du  så?» 
»Jo»,  svarade  R.,  »därför  att  hvar  gång  jag  råkat  dig,  så 
har  du  alltid  öfvat  dig  i  'hackande'.  Och  då  du  bestämdt 
icke  kan  använda  all  den  där  'hackeisen'  för  egen  räkning, 
så  tänkte  jag  att  det  möjligen  kunde  vara  sant  hvad  man 
säger  om  din  tilltänkta  fabrik.»  —  Alla  skrattade,  och  H. 
måste  skratta  med.     Med  hans  »hackande»  blef  det  nu  slut. 

Febr,  20.  Ett  kärleksfullt  bref  från  grefve  Adolf  Stackel- 
berg,  med  inbjudan  att  äfven  i  sommar  komma  åter  till 
det  minnesrika,  härliga  Stensnäs. 

På  aftonen  jämte  många  kamrater  hos  prosten  Björck, 
som  för  oss  höll  ett  i  högsta  måtto  lärorikt  och  intressant 
föredrag  i  kateketik.  Så  väl  som  Björk  kan  säkerligen  ingen 
nu  lefvande  präst  kateketisera. 

Febr,  23,  E.  m.  hos  fabrikör  Widman,  som  hade  inbjudit 
många  vänner  för  att  med  Guds  ord  och  bön  inviga  sitt 
nya  hus.  Mycken  sång,  och  liffuU  sång!  —  Efter  supén 
talade  Sparrman  och  bad  sedan  mig  afsluta  med  bön  för 
vårt  värdfolk,  deras  barn  och  deras  hem. 


2  12  DAGBOKSBLAD. 

Febr,  27.  Råkade  den  präktige  löjtnant  Edv.  Casparsson, 
som  är  varmt  dragen  till  Herren  och  redan  har  brutit  med 
världen.  Han  var  dock  nu  i  stort  bryderi.  Ty  han  hade 
nyligen  blifvit  af  landshöfdingskan  von  Kraemer  anmodad 
att  spela  med  i  en  pjes  som  skall  gifvas  på  slottet,  och 
var  i  ovisshet,  huru  han  skulle  handla  i  denna  sak.  Å  ena 
sidan  manade  honom  både  artighet  och  tacksamhet  att  till- 
mötesgå hennes  önskan;  men  å  andra  sidan  kände  han  all- 
deles tydligt,  att  om  han  nu  deltoge  i  detta  »teaterspe- 
lande», så  skulle  han  snart  åter  blifva  »invefvad  i  världsvä- 
sendet» och  skulle  aldrig  mer  med  någon  andekraft  kunna 
mana  sina  världsliga  bekanta  att  omvända  sig  till  Herren. 
Ty  —  dessa  skulle  då  genast  kunna  svara  honom:  »Du 
handlar  ju  själf  alldeles  lika  som  vi!» 

När  han  nu  bad  mig  om  ett  råd,  hänvisade  jag  till 
apostelns  ord:  »Allt  hvad  I  gören  med  ord  eller  gärning, 
det  gören  allt  i  Herrens  Jesu  namn  och  tacken  Fadern 
genom  honom.»  Om  han  kunde  'i  Jesu  namn'  spela  med 
i  den  pjesen  och  efteråt  »tacka  Fadern  genom  honom», 
då  behöfde  han  ej  hysa  någon  betänklighet  därför.  —  »Men», 
invände  han,  »nog  göra  äfven  vi  emellanåt  sådant,  som  ej 
kan  ske  i  Jesu  namn  och  som  vi  ej  kunna  tacka  Gud  för?» 
—  »Ja,  tyvärr»,  blef  mitt  svar,  »men  sådant  försvara  vi  då 
icke  och  hylla  såsom  'oskyldigt',  utan  för  sådant  bedja  vi  Gud 
om  förlåtelse  samt  om  full  befrielse  därifrån!»  —  »Ja,  det 
är  riktigt!  Nu  vet  jag,  hvad  jag  skall  svara  friherrinnan 
Kraemer:  jag  kommer  icke  att  spela  med.» 

Mars  II.  Besök  af  en  bondgumma  från  D.  socken, 
hvilken  nu  icke  längre  förmådde  uthärda  den  skuldbörda, 
som  hon  burit  på  i  nära  trettio  år.  Hon  hade  nämligen 
genom  otrohet  och  gnat  varit  anledning  till  sin  d.  v.  makes 
själfmord,    för    28    år  sedan.     Ingen  mer  än  Gud  och  hon 


UPPSALA     1856.  213 

visste  rätta  orsaken  till  detta  själfmord,  som  på  sin  tid 
väckte  ett  ofantligt  uppseende.  Ty  hennes  man  hade  varit 
en  förmögen,  i  allo  väl  ansedd  och  hedrad  danneman, 
hvilkens  död  för  egen  hand  föreföll  alla  som  en  oförklarlig 
gåta.  Det  är  dock  -mintet  fördoldt,  som  icke  en  gång  skall 
varda  uppenbaradt».  —  Nu  bekände  hon  under  de  bittraste 
tårar  sina  forna  och  närvarande  synder;  ty  —  fastän  omgift, 
var  hon  ännu  fången  i  samma  synder  som  då! 

Mars  12.  Tidningarna  för  i  går  meddela  mycket  om 
den  utmärkelse,  som  vederfarits  vår  minister  vid  franska 
hofvet,  baron  Manderström.  Samma  dag,  som  denne  till 
kejsar  Napoleon  öfverlämnade  sitt  kreditiv,  var  han  invi- 
terad till  en  »förtrolig  soiré»  i  Tuileriema,  vid  hvilken  för 
öfrigt  endast  ambassadörerna  voro  närvarande;  icke  en  enda 
annan  diplomat  mer  än  baron  M.  —  Kejsar  Napoleon  vill 
tydligen  utmärka  och  hedra  Sveriges  konung. 

F.  m.  besök  af  en  ung  snickare  Kellström,  som  bad  mig 
komma  till  hans  föräldrar,  hvilka  hade  blifvit  så  oense,  att 
de  hotade  skiljas.  Vid  mitt  besök  var  hustrun  i  början 
mycket  hård  och  stel.  Men  efter  en  timmes  samtal  mjuk- 
nade hon,  började  gråta  och  föll  sin  man  om  halsen,  bed- 
jande honom  förlåta.  Mannen,  som  under  hela  tiden  varit 
väl  mycket  lugn,  svarade  blott:  »Ja  visst,  ja  visst!  Men 
nu  skola  vi  inte  börja  gräla  igen».  —  Gud  gifve,  att  en- 
dräkt och  frid  komme  åter  i  detta  hem!  Ty  på  någon  in- 
bördes kärlek  kan  jag  väl  knappt  hoppas;  därtill  äro  dessa 
två  makar  alldeles  för  olika. 

Mars  75.  På  f.  m.  homiletisk  öfning  hos  professor  Hult- 
man,  där  det  nu  blef  en  liflig  diskurs  om  kyrka  och  kyrko- 
tukt. Anledningen  var  Jesu  ord  i  Matt.  13:  38,  att  Ȍkern 
är  världens,  hvilket  ord  af  H.  tolkades  så,  som  om  det 
stode:    åkern    är  församlingen    eller    kyrkan.»   —  E.    m.    på 


2  14  DAGBOKSBLAD. 

kollegium  hos  adjunkten  Cornelius.  Där  blef  snart  afbrott 
genom  studentsång,  i  det  att  Östgöta  nation  kom  på  upp- 
vaktning för  att  meddela,  det  Cornelius  blifvit  vald  till  dess 
hedersledamot. 

Mars  i6.  På  besök  hos  K — m's,  där  hustrun  i  dag  sade, 
att  deras  hus  varit  »som  ett  nytt  hus  alltsedan  i  onsdags». 
(Se  mars  12.)  FuUborde  Gud  där  sitt  goda  verk!  Tänk, 
om  de  kunde  börja  älska  h varandra! 

Mars  20.  Fick  bref  och  ett  stort  paket  böcker  från 
Lumsden  i  Aberdeen.  —  Han  omtalade  bl.  a.,  att  >den 
fromma  svenskan,  mrs  Jenny  Lind-Goldsmith»,  den  ii:te 
dennes  gifvit  en  härlig  konsert  i  Exeter  hall  till  Nightingale- 
fonden.  Ehuru  hvar  biljett  kostade  20  kronor  (en  guinée), 
voro  likväl  2,000  personer  närvarande,  så  att  »eder  Jenny», 
när  alla  omkostnader  voro  afdragna,  kunde  till  fonden  lämna 
öfver  30,000  kronor  —  vinsten  af  en  enda  aftons  sång! 

Mars  30.  Fick  den  finaste,  vackraste  teckning,  jag  någon- 
sin sett:  »Den  gode  herden.»*)  Må  Gud  välsigna  teckna- 
rinnan,  och  må  den  bildens  tröst  och  varning  aldrig  vika 
ur  min  själ! 

Apri/  2.  Den  30  mars  /lar  fred  slutits  i  Paris  mellan 
västmakterna  och  Ryssland.  Men  hurudan  fred!  Ryssland, 
fastän  besegradt,  behåller  alla  sina  gamla  eröfringar!!  Om 
ock  Ryssland  hädanefter  blir  mindre  farligt  för  Turkiet,  så 
förblir    det    lika  hotande  för  det  öfriga  Europa  och  Asien. 

Denna  fred  har  så  lifligt  för  mig  återkallat  anekdoten 
från  illuminationen  med  anledning  af  svenska  freden  1809. 
En  handlande  i  Stockholm  hade  då  utanför  sitt  hus  upp- 
satt »en  transparang»,  upplyst  af  endast  en  dank,  så  att 
man  blott  med  yttersta  möda  kunde  läsa  inskriften,  så  ly- 
dande:    »Som  freden  är,  så  lyser  här!» 

*  Den  är  återgifven  i  kalendern  Frideborg  för  1899. 


UPPSALA    1856.  215 

April  12.  Bref  från  Åkerlunds,  som  inbjuda  mig  att 
vara  deras  gäst  på  Beateberg  hela  sommaren,  om  jag  vill 
åtaga  mig  att  hålla  bibelstunder  där  hvarje  söndagsefter- 
middag. Detta  senare  ville  jag  nog,  men  läkaren  har  sagt 
att  jag  i  sommar  behöfver  fullkomlig  hvila  efter  allt  an- 
strängande arbete.  Och  dessutom  —  Aug.  Å.  är  för 
mycket  fri  i  sina  åsikter;  jag  känner  mig  stundom  nästan 
rädd  för  honom,  och  alltid  så  som  Luther  sade  i  Marburg: 
»I  hafven  en  annan  ande  än  vi!» 

April  13,  Åter  på  besök  hos  slaktaren  herr  Björklund,  som 
nu  håller  på  att  dö  —  /  frid!  Det  skulle  väl  ingen  kunnat 
tro,  som  känt  den  mannen  i  hans  forna  dagar.  Men  äfven 
han  är  nu  ett  af  dessa  »nådens  mästerstycken»,  om  h vilka 
d:r  Rutström  talat;  hans  frälsning,  hans  frid  i  döden  är  ett 
^  under,  ett  härligt  bevis  på  Jesusnamnets  kraft. 

April  14.  På  morgonen  en  lång  promenad  med  Torén, 
som  för  mig  berättade  Lumsdens  fördelaktiga  omdöme  om 
H.  J.  Lundborg,  hvilket  storligen  gladde  mig.  —  Sedan 
råkade  jag  min  gamle  skolkamrat  Fredrik  Sander,  som  om- 
talade, att  seniorerna  inom  nationen  utsett  mig  att  hålla 
föredrag  på  nationssalen  vid  nästa  konvent.  —  »Men  öfver 
hvilket  ämne?»  (J.  L— n  föreslog  ett  minnestal  öfver  Sören 
Kierkegaard.     Denne  blef  ock  sedan  ämnet  för  mitt  föredrag). 

Fick  i  dag  veta,  att  vår  förre  kamrat,  västgöten  H — n, 
som  för  ett  par  år  sedan  dömdes  till  Långholmen  för  stöld, 
nu  snart  skall  frigifvas. 

April  ig.  Min  namnsdag  —  en  fridfull  dag,  på  hvilken 
Gud  skänkt  mig  mycket  godt  för  både  ande,  själ  och 
kropp.  —  På  morgonen  tenterade  för  Cornelius;  var  först 
något    orolig,    men   sedan  fullt  trygg.     Tentamen  gick  bra. 

På  aftonen  hade  en  liten  bjudning  fÖr  nio  af  mina  till- 
gifnaste  kamrater.      Gud  gaf  den  där  goda  behagliga  stäm- 


2  I  6  DAGBOKSBLAD. 

ningen,  som  man  aldrig  kan  själf  åstadkomma,  om  man 
än  gör  de  allra  bästa,  väl  uttänkta  försök  därtill.  När  den 
stämningen  finnes,  då  är  en  bjudning  lyckad,  då  ha  alla  det 
angenämt,  eljest  icke. 

Vi  voro  nu  alla  »druckna  af  Guds  huses  rika  håfvor» 
(Ps.  36:  9),  och  våra  sånger  gingo  med  sådan  kläm,  »att 
taket  kunde  ha  lyfts».  Guds  vänners  glädje  har  ingen  bitter 
eftersmak,  såsom  världens  fröjder. 

Maj  I.  Förfärligt  yrväder  hela  dagen!  Hvilken  kontrast 
mellan  denna  första  maj  och  den  för  två  år  sedan,  då  E.  M., 
L.  och  E.  A — g  m.  fl.  andra  vänner  sutto  i  det  gröna, 
långt  ute  på  Kungsholmen,  där  vi  i  den  härligaste  vårstäm- 
ning sjöngo  om   »den  eviga  våren»! 

I  dag  Fritz  och  G.  B — w  på  middag  hos  mig.  Vi  läste 
ur  Lange's  »Härlighetens  land»  och  fröjdades  i  hoppet  om 
solsken  och  vår,  när  »vintern  helt  förgått»  och  »turturduf- 
vans  röst»   för  evigt  skall  höras. 

Bref  från  Rosenius,  som  till  genomläsning  sände  mig  ett 
mycket  lärorikt  bref  från  pastor  G.  Scott,  som  ännu  »kan 
sin  svenska»  och  äger  många  gamla  trofasta  vänner  kvar  i 
Stockholm. 

Ett  par  utdrag  ur  hans  bref  vill  jag  här  afskrifva: 

»  .  .  .  Det  skall  fägna  mig  att  fa  höra  af  hvaije  nytt 
bemödande,  som  åsyftar  till  att  ingjuta  nytt  lif\  den  svenska 
kyrkan.  .  .  . 

...  Jag  är  ej  en  bland  dem,  som  i  fråga  om  svenska 
kyrkan  skulle  vilja  ropa:  »nedrif  den,  nedrif  den!»  Hellre 
vill  jag  säga:  »Upplifva  den,  upplifva  den!»  Ty  såsom 
kyrklig  organisation  står  den  framom  många  andra.  Och 
i  fromma  och  gudfniktiga  prästers  händer  bilda  den  svenska 
kyrkans  inrättningar  ett  fridsamt  maskineri,  hvilket  kan  tjäna 


UPPSALA     1856.  217 

som  ett  medel  till  en  betydlig  andlig  förkofran,  under  det 
att  ingen  inom  Sverige  införd  sekt  förer  med  sig  den  häfd- 
vunna  aktning  som  denna  kyrka  äger.  ... 

. .  .  Jag  tänker  med  Thomander,  såsom  jag  en  gång  hörde 
honom  säga:  »Lika  mycken  frihet  som  svensken  har  att  på 
sabbaten  gå  på  värdshus  och  supa  sig  full,  lika  mycken 
frihet  bör  han  också  ha  att  gå  till  något  annat  hus  och 
läsa  bibeln.»  Men  denna  frihet  synes  för  närvarande  vara 
stäckt  af  konventikellagen.  Att  uppmuntra  en  kraftig  »pie- 
tism»  inom  kyrkan  och  befrämja  alla  lämpliga  tillfallen  för 
.  dess  nitiska  öfningar,  är  rätt  och  nödvändigt  för  den  sven- 
ska kyrkans  egen  säkerhet.  Om  sådan  frihet  ej  medgifves, 
skall  Andens  verk  slutligen  spränga  alla  konstgjorda  skran- 
kor,  och  nationalkyrkan  skall  då  blifva  en  af  de  många  sek- 
terna i  detta  land»  .  . . 

Maj  5.  Nyligen  har  man  till  någon  grad  fått  ljus  öfver 
en  händelse,  som  för  omkring  tre  år  sedan  tilldrog  sig  å 
Ladugårdslandet  och  öfver  hvilken  hitintills  hvilat  ett  djupt 
dunkel.  Viktualiehandlanden  G.  Broman,  en  äldre  och  väl- 
bärgad man,  boende  vid  Grefgatan,  hade  en  vinterafton  bju- 
dit några  vänner  till  sig.  Då  glädjen  blef  allmän,  aflägs- 
nade  sig  värden,  utan  att  någon  af  gästerna  däruti  såg  nå- 
gonting anmärkningsvärdt;  ty  man  tänkte:  han  kommer  snart 
åter!  Han  gick  ut  i  tamburen,  där  han  försåg  sig  med  ett 
ytterplagg,  och  begaf  sig  därefter  ut  på  gatan ;  så  mycket 
visste  man  säkert.  —  Det  dröjde  dock  både  länge  och  väl,  men 
ingen  värd  blef  åter  synlig.  Hans  bortovaro  väckte  oro, 
och  man  skred  till  undersökning.  Br — n  var  och  blef  spår- 
löst försvunnen. 

Saken  blef  föremål  för  undersökning  i  poliskammaren, 
hvarigenom  dock  ingen  upplysning  vanns.  Man  förmodade 
emellertid,  att  den  bortkomne  under  något  anfall  af  sinnes- 


2  1 8  DAGBOKSBLAD. 

yrsel  gått  ut  på  den  med  is  belagda  sjön  strax  nedanför 
hans  bostad  och  sålunda  omkommit.  Men  snart  spridde  sig 
en  mängd  vidunderliga  rykten.  Traktens  många  »skvaller- 
käringar af  båda  könen»  utfunderade  de  mest  olika  anled- 
ningar till  herr  Br — s  försvinnande.  Somliga  sade  att  han 
blifvit  mördad  af  en  gardist;  andra,  att  han  rymt  till  Ame- 
rika för  en  falsk  växels  skull. 

Andra  åter  påstodo  > säkert»  att  herr  Br — n,  som  aldrig 
dolde  sitt  rysshat,  blifvit  i  tysthet  gripen  af  ryska  utskic- 
kade och  förd  till  Sibirien;  andra  däremot,  att  han  såsom 
frimurare  brutit  sin  rysliga  ed^  och  därför  af  frimurarna  dömts 
till  döden,  o.  s.  v.  Hos  de  flesta,  däribland  hos  polisens 
tjänstemän,  gjorde  sig  dock  den  först  nämnda  förmodan  allt- 
mera gällande.  —  Och  i  tisdags  förliden  vecka  har  Br — ns 
Hk,  efter  så  lång  tid,  nu  flutit  upp  ur  sjön  vid  Sutthofsbro. 
Br — n  har,  oaktadt  sitt  naturligtvis  vanställda  utseende,  dock 
blifvit  igenkänd  genom  tvänne  ringar,  som  sutto  på  hans 
ena  lillfinger. 

Nu  tycktes  det,  som  om  alla  de  andra  ryktena  borde  ha 
totalt  förstummats.  Men  tvärtom  —  några  af  dem  lefde 
upp  med  ny  fart.  Hur  är  det  möjHgt,  säga  somliga,  att  en 
person  kan  ligga  tre  år  i  vattnet  och  först  därefter  flyta 
upp?  Nej,  B.  har  först  för  några  månader  sedan  kommit 
i  vattnet.  Men  hvar  han  varit  under  tiden,  i  öfver  två  år?? 
—  Andra  åter  säga:  Hvem  garanterar,  att  den  funna  krop- 
pen var  Br — ns?  Två  ringar  kan  man  sätta  på  hvilket  lik 
som  helst,  innan  man  kastar  det  i  sjön  för  att  inbilla  folk 
att   »den  drunknade»   var  Br — n  o.  s.  v. 

Ja,  om  denna  händelse  har  man  —  för  tre  år  sedan  och 
nu  om  igen  —  i  alla  kretsar  talat  så  mycket  och  så  länge, 
som  om  det  varit  en  tilldragelse  »af  världshistorisk  vikt»,  ja 
nästan   vida  mer.     Ty    här   har   hvars   och    ens   fantasi   fatt 


UPPSALA    1856.  219 

fritt  spelrum.  Hvart  man  kommit,  har  det  talats  härom :  och 
huru  ofta  det  ämnet  än  kommit  å  bane  i  världsliga  kretsar, 
så  har  man  ej  tröttnat  därvid,  i  hopp  om  att  få  höra  »nå- 
got nytt  uppslag»,  om  än  aldrig  så  orimligt  och  ovisst. 

Men  om  någon  i  stället  velat  tala  om  »det  vissaste  af  allt» 
—  nämligen  att  »människan  är  förelagdt  en  gång  dö,  och 
sedan  domen»,  men  att  just  därför  »har  människosonen 
kommit  i  världen  att  frälsa  de  förtappade  t»  ^  —  mot  det  ta- 
let gör  världen  sig  döf  och  gitter  ej  höra  det.  Om  allt  an- 
nat må  man  tala,  men  icke  om  människornas  ende  frälsare 
och  om  vikten  af  att  i  tid  mottaga  honom. 

Maj  10.  Uppe  hos  Elmblad.  Dit  kom  —  bedragaren 
H — n,  som  helt  nyligen  sluppit  ut  från  Långholmen  och 
som  då  sagt  sig  skola  genast  fara  till  Amerika.  Men  i  stäl- 
let hade  han  i  smyg  stannat  i  Stockholm  och  nu  åter  be- 
gått några  fula  streck,  så  att  han  var  rädd  för  polisen. 
Men  icke  blott  för  den,  utan  han  sade  sig  vara  ännu  mera 
rädd  för  Guds  dom  och  för  helvetet.  Han  bad  oss  under 
tårar,  att  vi  skulle  bedja  för  honom  och  räcka  honom  en 
hjälpande  hand. 

Den  kärleksfulle,  barmhärtige  Elmblad  gick  nu  in  till  sin 
präktiga  fru  och  bad  henne  komma  med  i  vårt  rådslag. 
Och  efter  en  stund  var  saken  afgjord  på  det  sätt,  att  H. 
tillsvidare  skulle  få  flytta  till  Elmblads  och  bo  där,  så  länge 
han  uppförde  sig  väl  och  var  flitig  i  det  interimsarbete  som 
E.  skulle  lämna,  till  dess  man  lyckades  skaffa  honom  en 
stadigvarande  plats.  Men  om  detta  senare  icke  lyckades, 
skulle  E.  och  jag  gå  omkring  bland  alla  våra  bekanta  för 
att  skaffa  H.  respengar  till  Amerika,  dit  han  redan  förut 
ämnat  sig,  men  icke  kunnat  resa,  af  brist  på  medel.  — 
Både  E.  själf  och  hans  fru  Emilia  tillade  många  allvarliga 
bättrings-   och   varningsord.     Kanske   vore   detta  »sista  for- 


2  20  DAGBOKSBLAD. 

söket»  från  Guds  sida  för  H:s  räddning.  »O,  att  du  kunde 
besinna  hvad  som  hör  till  din  frid,  och  känna  den  tid,  i 
hvilken  du  sökt  varder.» 

Maj  II,  Kom  H  — n  upp  till  mig,  och  bad  mig  varmt 
att  bedja  med  honom.  Det  gjorde  jag.  Och  äfv^n  han  själf 
ropade  till  Gud,  så  stilla,  dämpadt  och  »ur  djupet»,  att  jag 
tänkte:  Är  det  väl  möjligt,  att  där  ännu  skulle  vara  svek 
i  den  mannen?  —  Hvilket  underligt  ting  ett  människo- 
hjärta är  I  Endast  Herren  kan  helt  utrannsaka  det.  Men  i 
mitt  innersta  ljöd  nu,  för  min  egen  och  alla  mina  bröders 
del,  den  gamla  sångens  enkla  och  gripande  ord: 

Bevara  mig  du  ifrån  frestarens  hemliga  snara, 
och  om  i  min  bättring  Du  finner  att  svek  skulle  vara, 
förklara  mig  detta  och  hjälp  mig  till  rättal 
Till  dig  min  förtröstan  och  lit  jag  vill  sätta 
för  evigt! 

Ack,  tag  Du  mitt  hjärta,  min  frälsare  kär;  du  allena 
kan  skapa  det  nytt  och  förändra  och  grundligen  rena. 
O,  hjälp  mig  att  världen  och  synden  och  flärden 
ej  taga  mig  fången,  tills  yttersta  färden 
är  inne! 

Maf  12.  »Fattigbjudning»  på  Rosenii  sal,  där  jag  höll 
en  kort  bibelförklaring  öfver  sista  versen  af  Rom.  8.  — 
Råkade  där  den  liflige,  värme  Engzell,  som  gaf  mig  några 
goda  »afskedsspråk  för  färden»,  då  jag  i  morgon  skall  resa 
tillbaka  till  Uppsala.  —  Äfven  H — n  var  där  och  sade  mig 
farväl. 

Maj  24,  Åter  ett  synnerligt  glädjande  bref  från  Fritz 
B — w,  som  omtalade  sina  strider,  men  huru  nådefuUt  Herren 
hjälpt  honom  igenom.  Världen  har  ånyo  lagt  an  på  ho- 
nom;  en   framstående   person   hade   vänligt  rådt  honom  att 


UPPSALA     1856.  22  1 

»blifva  lagom  gudfruktig  och  from,  men  icke  beblanda  sig 
med  de  föraktade  läsarna».  Men  han  hade  igenkänt  »demo- 
nens röst»  midt  i  de  vänliga  orden  och  inom  sig  sagt,  så- 
som en  gång  Herren  till  Petrus,  när  denne  ville  fresta  Jesus 
till  otrohet;  »Gå  ifrån  mig,  du  satan;  ty  du  besinnar  icke 
det  Gud  tillhörer,  utan  det  människor  tillhörer.» 

Maj\  20.  Äfven  här  i  Sverige  har  man  under  senare  år 
hört  talas  om  en  ny  sekt,  »spiritistema»,  som  påstår  sig 
kunna  rådfråga  aflidnas  andar,  dels  genom  bordknackningar 
och  psykografer,  dels  genom  »medier»  eller  sådana  männi- 
skor, som  »ha  förmåga  att^  komma  i  direkt  rapport  med 
andevärlden».  Då  man  oupphörligt  far  vara  vittne  till  nya 
religiösa  villfarelser,  som  fånga  stora  hopar  af  lättrogna  be- 
dragna människor,  så  blir  detta  en  kraftig  varning  för  en 
hvar:  försumma  icke  att  under  vaksamhet  och  bön  söka 
7Jtd  Guds  fasta  ord  vinna  trosvisshet  i  lifvets  viktigaste  frågor. 

Hvad  nu  spiritismen  angår,  så  står  dess  metod  att  ge- 
nom medier  »fråga  döda»  eller  låta  sig  kallas  af  dem,  i 
alldeles  afgjord  strid  mot  Guds  uppenbarade  vilja.  Icke  en 
enda  människa,  som  har  någon  verkligt  ärlig  gudsfruktan 
och  tro  pä  Guds  ords  sanning,  borde  kunna  ens  för  ett 
ögonblick  syssla  med  sådant,  som  Herren  vid  hotelse  af 
strängaste  straff  uttryckligen  förbjudit.  (Se  t.  ex.  5  Mos. 
18:  ii;  Es.  8:  19;  2  Tess.  2:  9,  10  och  1  Tim.  4:  i 
m.  fl. 

Men  så  stor  är  ofta  villfarelsernas  tjuskraft  (2  Tess.  2: 
ii),  att  flera  millioner  människor  i  Förenta  staterna,  Eng- 
land, Frankrike,  Italien,  Tyskland  och  andra  länder  redan 
omfattat  »den  nyaste  sanningen»  spiritismen.  Ja,  den  sä- 
ges  till  och  med  ha  vunnit  anhängare  bland  kloka,  tänkande 
svenskar,  huru  orimligt  detta  än  låter;  ty,  såsom  aposteln 
säger:    »dess  galenskap»    —   att   mer   tro   på  de  dödas  an- 


2  2  2  DAGBOKSBLAD. 

dar,  än  på  det  lefvande  Gudsordet  —  borde  ju  vara  för 
alla  människor  uppenbar. 

Den  nyligen  anlända  svensk-amerikanska  tidningen  t  Hem- 
landet» innehåller  härom  en  högst  märklig  artikel  som  Ro- 
senius  sände  mig  till  genomläning.  Gud  bevare  oss  alla 
för  sådana  hemska  förvillelser! 

(Enär  t  Hemlandets»  uppsats  ännu  efter  fyrtio  år  har  både 
intresse   och   lärdom   att  gifva,   återger  jag   här  densamma: 

Då  denna  nya  lära  påstås  omfattas  af  halfanuan  million  männi- 
skor i  Förenta  Staterna,  och  den  ena  tidningen  till  dess  försvar  upp- 
står efter  den  andra,  är  billigt  latt  vi  göra  oss  något  underrättade 
om  dess  art  och  syften.  Till  den  ändan  meddelas  här  ur  en  af 
dessa  tidningar  ett  stycke,  som  är  ganska  betecknande.  I  ande- 
uppenbarelserna säga  spiritisterna,  att  en  högre  andekraft  är  verk- 
sam, hvilken  de  kalla  *aion*  och  som  skall  förena  sig  med  »den 
utkorade  ynglingen »  (se  därom  vidare  här  nedanför)  och  sålunda 
blifva  den  nye  frälsaren.  Om  denna  -»atom  yttras  i  den  nämnda 
spiritist-tidningen : 

»Det  var  denna  a/öw,  som  på  pingstdagen  utgöts  öfver  apost- 
larna. Det  är  denna,  som  nu  råder  och  ingifver  våra  medier  (me- 
dium kallas  den  person,  genom  hvilken  andarna  sägas  meddela 
sig)  och  de  tala  då  om  visdom  högre  än  deras  egen  —  se  och 
samtala  med  andar.  Den  är  Andens  ljus  och  lif,  —  Guds  ande- 
dräkt. Den  'utgjutes  nu  öfver  allt  kött*.  'Vara  söner  och  döttrar 
profetera  och  se  syner*,  då  de  äro  under  dess  inflytande. 

Jesu  ord  flöto  Ijuft  och  i  musikaliska  toner  från  hans  heliga  läp- 
par. Han  kom  att  införa  kärlekens  ^aton\  (som  är  det  negativa 
eller  den  kvinnliga  egenskapen  hos  våi*  fader),  hvilken  i  någon 
tillkommande  tid  skall  träffa  en  lika  aton  af  visdom.  Denna  vis- 
domens awn  utgjutes  nu.  Brudgummen  nedstiger  till  bruden,  och 
vi  äro  inbjudna  till  bröllopet,  att  deltaga  i  ceremonierna.  Såsom 
Jesus  var  'kärleken  kommen  i  köttet*  så  skall  ock^visdomen 
'komma  i  köttet*  till  en  yngling  som  allaredan  håller  på  att  utveckla 
sig,  fastän  människorna  icke  ännu  känna  honom;  ej  heller  göra 
andarna  det  ännu,  undantagande  de  som  äro  i  de  öfre  regionerna.» 

I  en  annan  artikel,  i  en  bland  spiritistemas  förnämsta  tidningar, 
lära  vi  något  mera  om  denna  »underbare  yngling»: 


UPPSALA     1856  223 

>En  yngling  lefver  nu  på  jorden,  okänd  för  människor  och  för 
de  andar,  som  nu  för  tiden  vanligast  meddela  sig  åt  oss :  Ifan  dr  ty- 
pen (mönstret,  bilden)  af  en  fullkomlig  man.  Äiz»  är  det  föredöme, 
hvilket  släktet  slutligen  skall  hinna  likna.  Han  står  under  de  him- 
melskas förmyndarskap  och  håller  på  att  utveckla  sina  fysiska 
förmögenheter,  genom  tjänliga  och  passande  öfningar.  Han  har 
en  hjärna  med  nya  organer,  bred  panna,  vördnadsbjudande  utse- 
ende. Man  tror  att  han  nu  är  omkring  tio  är  gammal.  Vid  tolf 
år  skall  han  gifva  tecken  till  märkvärdiga  själsanlag. 

Han  är  i  de  Förenta  Staterna.  Han  skall  besitta  krafter,  om 
hvilka  människor  nu  icke  hafva  något  begrepp.  De  under  Jesus 
gjorde  skola  kastas  i  skuggan  genom  de  ännu  underbarare,  som  man 
skall  bli  vittne  till,  gjorda  af  denne  person  och  hans  tolf  förnämsta 
medier,  hvilka  också  nu  hålla  på  att  förberedas  till  det  verk,  som 
är  dem  anvisadt.  Dessa  tolf  äro  också  ännu  i  det  fördolda.  Denne 
yngling  beredes  för  att  handla  i  en  tid  af  yttersta  nöd.  Han  skall 
återställa  ordning  ur  den  förvirring,  som  skall  uppstå  i  vårt  land. 
Reningsprocessen  skall  börja  här.  Och  när  paroxysmen  bar  gått 
öfver,  skola  återställningsmedel  på  det  förträffligaste  sätt  använ- 
das af  denne  person  och  hans  medhjälpare.  Detta  vårt  land  är 
det  rike,  som  himmelens  Herre  skall  upprätta,  hvilket  skall  krossa 
alla  andra  riken  i  styckeri.  Här  är  plantskolan  för  medier,  som 
skola  utföra  de  verk,  som  från  eviga  tider  äro  tillärnade  af  den 
högste  styresmannen.  Här  är  det  nya  Jerusalem,  hvarifrån  lagen 
skall  utgå!!»  o.  s.  v. . . . 

Mången  skrattar  ät  detta  andeskådande  och  menar  att  vi  göra 
för  mycket  af  denna  obetydliga  sak.  Men  sammalunda  trodde  man 
om  mormonismen  vid  dess  uppkomst  och  ansåg  den  snart  skola  dö 
ut.     Men  lefver  den  icke  ännu  och  fortfar  att  öka  sina  anhängare  .'* 

Så  långt  Hemlandets  uppsats.  Jag  behöfver  ej  påpeka, 
att  denne  »underbare  ynglings  —  som  skulle  blifva  den  nye 
frälsaren  och  som  de  spiritistiska  tidningarna  år  1856  för- 
kunnade vara  »omkring  tio  år»,  —  nu,  ifall  han  lefver,  skulle 
ha  hunnit  den  mognare  åldern  af  omkr.  62  år.  Då  han 
ju  redan  vid  tolf  år  »skulle  gifva  tecken  till  märkvärdiga 
själsanlag»,  så  är  det  i  ännu  högre  grad  »märkvärdigt»  att 
han   allt   hitintills   icke    »gifvit  något  enda  tecken»   till  hela 


2  24  DAGBOKSBLAD. 

sin  tillvaro.  Enhvar  tänkande  spiritist  hörde  däraf  kunna 
förstå,  att  den  »uppenbarelse  om  honom»  som  andarna  gåfvo 
1856,  helt  enkelt  var  bedrägeri  och  humbug.  Och  när  »an- 
darnas lära»  i  en  så  viktig  sak,  en  af  själfva  hufvudpunk- 
terna,  visat  sig  vara  lögn,  så  borde  man  ju  inse  att  det  hela 
är  en  lära,  som  är  »byggd  på  lösan  sand»  och  som  därför 
icke  håller  profvet,  »när  dödsstormen  hviner  och  slagregnen 
falla  och  floden  kommer». 

Men  en  lärdom  kan  dock  detf  spiritistiska  profetian  gifva 
äfven  kristna  människor.  Den  där  »underbare  ynglingen», 
som  skulle  göra  större  under  än  dem  Jesus  gjorde,  har  i 
skriften  en  motbild  i  Antikrist^  som  enligt  ordets  tydliga  lära 
skall  »uppenbaras  i  de  yttersta  tiderna».  Han  skall  en  dag 
gå  som  en  rikt  begåfvad,  till  en  tid  obemärkt  yngling 
midt  ibland  människorna,  till  dess  tiden  för  hans  framträ- 
dande är  inne.  Då  skall  han  bestyrka  sin  stora  sändning 
»med  all  lögnens  kraft  och  tecken  och  under»,  som  han 
skall  göra  »genom  satans  verksamhet»  (2  Tess.  2).  Ingen 
kan  säga,  om  den  »ynglingen»  nu  finnes  eller  icke,  ännu 
tillsvidare  okänd  för  alla.  »Men  hvad  jag  säger  eder,  det 
säger  jag  alla:  Vaken!»  Ty  »tiden  är  inne,  att  domen  skall 
begynna  på  Guds  hus». 

Men  till  sina  »i  anden  fattiga»  trogna  säger  Herren: 
»När  allt  detta  begynner  ske,  så  lyften  upp  edra  hufvuden ; 
ty  då  nalkas  eder  förlossning!» 

Maj  24.  Finansministern,  baron  Palmstierna,  skall  af- 
gå  från  sin  plats  och  till  efterträdare  få  —  statsrådet  Gri- 
penstedt.  I  politiken  väl  initierade  personer  förespå  nu 
stora  förändringar;  ty  Gripenstedt  lär  ha  djärfva,  vidtgå- 
ende  planer.  —  Hvem  kunde  väl  för  tio  sedan,  när  jag 
flere  gånger  råkade  d.  v.  löjtnanten  Gripenstedt  hos  öfverste- 
löjtnant    Holst's   i   Örebro,    tänka   att  den  löjtnanten  tio  år 


UPPSALA    1856.  225 

därefter  skulle  vara  Sveriges  finansminister,  om  hvilken 
man  nu  förutsäger  så  stora  ting  I  Scriwer  säger  på  ett 
ställe:  »Vi  människor  äro  som  'spelpenningar'  i  Guds 
hand,  dem  han  ibland  lägger  att  betyda  litet ^  och  med  en 
enda  flyttning  får  att  betyda  mycket;  och  så  en  flyttning 
till  —  och  vi  betyda  intet  !!t> 

Maj  26.  På  min  födelsedag  i  år  gaf  mig  Rosenius 
efter  gamla  tiders  sed  en  » stambok »,  afsedd  att  på  sina 
blad  mottaga  tänkespråk  och  önskningar  af  vänner.  Själf 
har  han  där  skrifvit  följande: 

Detta    är   evigt  lif,    att  de  känna  dig^  allena  sann  Gud, 
och    den  du  sändt    hafver:  Jesus    Christus.  —  Fader,  för- 
vara genom  ditt  namn  dem,  som  du  mig  gifvit  hafver,  .  .   . 
helga  den  uti  din  sanning:   ditt  tal  är  sanning, 
Stockh.  d.^^/g  56.     Broderligen,  hjerteligen. 

C.   O,  Rosenius, 
(Min  mor  hade  också  skrifvit  följande: 
Min    son  I     Vill   du    vara    en    Guds    tjenare,   så  red  dig 
till  frestelse.     Stå  fast  och  lid  I     Ja,  lid  och  umgäll  såsom 
en    god    Jesu    Christi    stridsman.     Ty  Han  är  trofast ^  som 
dig  kallat  hafver,  den  det  ock  väl  fullbordar. 
Och  lef  så  ut  den  tid  Han  vill! 
Blir  lifvet  svårt,  var  tyst  och  still; 
det  slutar  dock  i  fröjd  och  ljus: 
i  himlen  är  ett  härligt  hus! 
Du,  som  med  Christus  lefvat  här, 
får  bo  med  Christi  helgon  där. 
Herren  Jesus  bevare  oss  båda  till  evinnerligt  lifl 
Din  älskande  moder.) 
Maj   2g,     Aftonen    åter  hos    Roos'    jämte    flera    af  brö- 
derna.    Med    anledning    af   att    Rosenius  för  några  dagar 
sedan  blifvit  hänsynslöst  anfallen   och   beljugen  i  en  stock- 
holmstidning, uppstod  diskussion  om  denna  fråga:     »Skall 

WadstÖm,   Ur  minnet  och  dagboken.     II.  I^ 


2  26  DAGBOKSBLAD. 

icke  en  sann  kristen  genom  iakttagande  af  ett  visligt  och  kär- 
leksfullt uppförande  kunna  undgå  världens  bitterhet,  äfven 
om  han  öppet  bekänner  Kristus?»  —  L:t  frågade,  om  icke 
Kristus,  apostlarna  och  de  första  kristna  uppfört  sig  rätt- 
färdigt, visligt  och  kärleksfullt;  men  icke  hade  väl  de  för- 
mått afväpna  världens  hat  mot  evangelium?  —  S:n  och  två 
andra  menade,  att  det  blott  y^x  fordom  som  värld  och  fariséer 
förföljde  sanna  kristna;  numera  är  världens  opinion  i  detta 
fall  mycket  förändrad  mot  förr.  —  L:t  frågade  då,  om  Kristi 
ord  i  Matt.  5:11  och  Joh.  15:  19,  att  »världen  hatar  eder 
för  min  skulb,  icke  mer  gälla?  —  F:g  svarade,  att  de  orden 
visserligen  ännu  gälla  potentiellt,  men  icke  aktuellt.  Om  Rose- 
nius  blifvit  anfallen,  så  hade  han  »troligen  gifvit  anledning 
därtill  genom  egen  ovislighet».  Att  man  kan  vara  en  fri- 
modigt bekännande  kristen  och  likväl  behålla  allas  aktning, 
därpå  hade  man  »många  lefvande  exempel»,  bland  hvilka 
han  särskildt  kunde  nämna  Fjellstedt, 

Vid  de  orden  log  Roos  ett  leende,  som  icke  bådade 
godt  för  S:n  och  F:g.  Därpå  gick  han  till  en  af  bokhyl 
loma  och  framtog  en  hten  bok,  samt  bad  S:n  uppläsa  den- 
nas titel  och  några  af  de  förstrukna  sidorna.  (Boken  var 
författad  af  en  skånsk  präst,  G.  Bromé,  och  hade  till  titel: 
»Försök  till  försvar  för  svenska  folket  mot  herr  pastor 
Fjellstedt»,  af  G.  Br.  .  . ,  tryckt  i  Malmö  185 1.*)  —  När  så 
S:n  hade  läst  en  stund,  gick  den  ena  efter  den  andra  af 
oss  fram  till  honom  för  att  se  efter  i  boken,  om  han  verk- 
ligen läste  rätt.  Ty  vi  kunde  knappt  tänka  oss  möjligheten, 
att  en  evangelisk-luthersk  präst  kunde  skrifva  så  mot  någon 
annan  kristen,  allra  minst  mot  en  sådan  som  Fjellstedt.  Och 
innan  S:n  hunnit  till  slutet  af  de  förstrukna  sidorna,  hade 
båda  han,  F:g  och  de  öfriga  gått  öfver  på  L:t's  sida. 

*  Det  inom  parenteser  upptagna  är  senare  tillskrifvet. 


UPPSALA    1856.  227 

Anledningen  till  G.  Bromes  anfall  mot  Fjellstedt  hade 
varit  en  uppsats  af  denne  senare,  i  hans  tidning  »Bibel- 
vännen», i  hvilken  uppsats  Fj.  med.  sorg  och  beklagande 
framhållit  den  växande  osedligheten  i  landet  och  det  med 
hvart  år  ökade  antalet  oäkta  barn. 

Jag  bad  Roos  att  få  låna  hem  den  boken  för  att  af- 
skrifva  några  af  de  mest  betecknande  ställena.  (De  lydde 
»i  all  sin  enkelhet»  sålunda: 

.  .  .  Trons  predikan  har  från  pietistiskt-metodistiska 
läppar  som  oftast  förvandlat  sig  till  vantrons  och  vidske- 
pelsens .  .  . 

.  .  .  Skökohus  är  herr  Fjellstedts  nya  namn  för  mitt 
fädernesland . .  . 

.  .  .  Herr  Fjellstedts  verk  är  —  ett  försök  att  skrämma  sig 
till  folkets  känslor  och  röster  för  att  blifva  upphöjd  till  dess 
ordinarie  sjukhuspredikant .  .  . 

...  Vi  andra  begripa  nog,  hvad  herr  Fjellstedt  döljer  .  .  . 

.  .  .  Jag  åtminstone  har  icke  misstagit  mig  om  vissa 
folklärares  och  folkledares  sätt  att  behandla  den  evangeliska 
sanningen  och  svenska  sinnen;  på  h vilket  förhållande  jag 
grundat  min  öfvertygelse,  att  vi  hafva  derr^  att  tillskrifva 
den  mångfald  af  mord  m.  m.,  hvaröfver  de  själfva  nästan 
mer  än  vi  andra  klaga  .  .  . 

.  .  .  Till  tröst  för  svenska  folket  vid  den  skampåle,  där 
man  har  ställt  det,  anser  jag  mig  böra  nämna,  att  sådan 
prostitution  alltid  varit,  är  och  blifver  att  förvänta  från  pie- 
tistiska svärmeriets  sida,  samt  att  mordhistorien  i  större 
format  och  upplaga  alltid  varit  systerligt  förenad  med  pie- 
tismens^.  Ja,  man  skulle  väl  kunna  /  sanning**  påstå,  att 
näst  kriget,  uppror,  pesten  och  den  naturliga  döden,  har 
svärmeriet  med  fanatismen,  som  står  på  pietistisk  grund  **^ 
regulerad  af  jesuitismen,  varit  mest  folködande  på  jorden  . .  . 

.  ,  .  Jag  borde  kanske  vara  mildare,  beskedligare,  men 
huru   skulle  jag  kunna  vara  det   mot   människor,    som  så  i 


•  Kursiv,  af  prosten  G.  Br.  själf.     **  Kursiv,  af  afskrifvaren. 


2  28  DAGBOKSBLAD. 

mörker  och  blod  insvepa  mitt  fädernesland  med  allt  dess 
folk,  snart  sagdt  utan  undantag  .  .  . 

.  .  .  Herr  Fj.  själf  mot  min  förmodan,  finner  sig  inbe- 
gripen i  detta  vidunderliga,   hopp-  och  kärlekslösa  parti .  .  . 

.  .  .  Någon  annan,  värre  än  jag,  skulle  i  framtiden  till- 
äfventyrs  kunna  uppstå  och  förklara  hela  det  där  verket 
för    lögn     och    skrymteri  rentaf**,    hvilket  jag  icke  vågar  .  . . 

. .  .  Hvad  svensken,  en  gång  satt  i  rörelse  och  brand, 
företager  sig,  det  gör  han  med  besked,  hvilket  herr  Fjell- 
stedt,  Wieselgren,  Erik  Jansson  och  pigan  på  Pålshög,  tyd- 
ligen bevisa  .  .  . 

.  .  .  Visst  borde  hon  (kvinnan)  jämt  sitta  på  sin  stol 
med  »Bibelvännen»  i  hand  och  försaka  sällskapslifvets  behag, 
om  icke  sällskapet  utgöres  af  »läsare»  och  »läsarinnor». 
Men  min  föreställning  vägrar  att  dröja  inom  den  krets,  där 
herr  Fjellstedt  synes  röra  sig  med  välbehag  .  .  . 

. . .  Skulle  en  ringa  minoritet  visa  den  grymhet,  hvil- 
ken  herr  Fjellstedt  genom  sin  bittra  klagan  hemligen  den 
påbördar,  så  är  herr  Fjellstedt  ännu  argare*  än  denna  mino- 
ritet själf . . . 

.  .  .  Herr  Fjellstedt!  Siffror  äro  icke  att  leka  med  — 
eller  att  ljuga  med,  kunde  tilläggas*. 

.  .  .  Herr  Fjellstedt  hade  bevarat  sig  för  mortalsprånget, 
vid  sin  slutliga  bravad  på  »siffran»,  »ormtand»  och  »eken», 
hvilken  bravad  var  ämnad  att  utgöra  glanspunkten  i  hela 
representationen,  men  slog  bra  olyckligt  ut,  så  att  herr  Fj., 
såsom  vi  andra,  önskar  väl  intet  da  capd* . . . 

. .  .  Svenska  folket  är  den  hundraåriga  ek,  på  hvilken 
herr  Fj:s   »tand»   biter  sig  sönder.  .  . 

.  .  .  Riset  bör  likväl  föras  af  kärleken  och  hoppet, 
tvärtemot  herr  Fj:s  metod**  ...   o.  s.  v.,   o.   s.  v.) 

Vi  frågade  Roos,  om  ingen  uppträdt  till  Fjellstedts  for- 
svar. Han  svarade:  »I  början  hade  alls  ingen  mod  därtill, 
fastän  Fj.  fick  många  deltagande  bref  Men  så  kom  bruks- 
predikanten Lundqvist  med  en  både   bevisande  och   kvick 

*  Kursiv,  af  prosten  G.  B.  själf.     **  Kursiv,  af  afskrifvaren. 


UPPSALA    1856.  229 

broschyr.  (En  röst  ur  svenska  folket  till  herr  G.  Br .  .  . 
Gefle  1852.)  Och  sedermera  uppträdde  ännu  flera  till  Fjell- 
stedts  försvar.  Denne  hade  dock  redan  förut  varit  vid  godt 
mod;  ty  Herrens  välbehag  var  hans  tröst.  —  »Men  Lunds 
domkapitel  gaf  väl  G.  Br.  en  skrapa  för  hans  skrifsätt  mot 
Fjellstedt?»  frågade  nu  L:t.  —  »Nej,  visst  icke»,  svarade  Roos; 
»hade  anfallet  gällt  någon  'vanlig'  präst,  så  skulle  G.  Br. 
antagligen  fått  en  skarp  tillrättavisning  för  'smädligt  skrif- 
sätt'; men  när  detta  nu  var  riktadt  mot  en  'läsarpräst',  så 
ansåg  sig  konsistorium  ej  äga  någon  anledning  att  inskrida. 

»De  skola  bortkasta  edert  namn,  såsom  det  ondt  vore, 
för  människosonens  skull.»  Dock  —  redan  tiden  föränd- 
rar mycket;  evigheten  rättar  all  1 1 

Maj  31,  Har  i  dag  på  f.  m.  kl.  8  — V«  ^'  ^^^  ^^^' 
bordat  dimissionsexamen,  jämte  Axel  Falk,  G.  Wiström 
m.  fl.  Herren  vare 'tack  och  lofl  —  Ännu  för  ett  år  se- 
dan »kungl.  sekreterare»  är  jag  numera  »Sacri  ministerii 
kandidat». 

/um  I.  F.  m.  hörde  Rosengren  (i  »Bondkyrkan»).  — 
Bland  andra  åhörare  var  äfven  filosofen  professor  Ribbing, 
som  nästan  alltid  går  och  hör  Rosengren.  För  några  da- 
gar sedan  tillfrågades  Ribbing  af  en  annan  filosof:  »Huru 
kan  du  finna  någon  uppbyggelse  af  Rosengren,  som  ju  pre- 
dikar alldeles  som  en  kolportör,  och  hvarför  går  du  icke 
hellre  i  domkyrkan  och  hör  X.  som  är  både  vältalig  och 
tankediger?»  Prof.  Ribbing  svarade:  »Nej,  när  jag  hör  X. 
söka  med  öfvertygande  fömuftskäl  bevisa  mig  kyrkolärans 
dogmatiska  sanning,  då  gör  mitt  förnuft  oftast  invändnin- 
gar, som  störa  min  andakt.  Men  Rosengren  talar  alltid 
allvarsord  till  mitt  samvete,  dem  jag  ej  kan  motsäga,  och 
trösteord  till  mitt  hjärta,  dem  jag  så  väl  behöfver.  Se 
där  skälet,  hvarför  jag  hellre  går  och  hör  Rosengren.» 


230  DAGBOKSBLAD. 

Bland  hvad  Rosengren  i  dag  predikade,  fäste  sig  sär- 
skildt  dessa  ord  i  mitt  hjärta: 

»Satans  raseri  kommer  af  hans  medvetande  om  sin  slut- 
liga vanmakt.  Han  kan  väl  »till  en  tid»  synas  såsom  den 
starkaste;  men  han  vet,  att  han  till  slut  måste  vika  för  Her- 
rens makt.  Hans  sista  kindpustar  äro  de  våldsammaste, 
men  de  båda  oss  vår  snara  befrielse.  ...» 

»Allt  efter  som  man  värderar  en  sak,  är  man  rädd  att 
förlora  den.  Vi  ha  så  svårt  att  alltid  visst  tro  Herrens  nåd 
och  kärlek,  just  därför  att  de  äro  oss  dyrbarast  af  allt  —  såsom 
ock   med   de   människors  kärlek,  som  vi  värdera  högst  ...» 

»När  vi  låta  synd  vara  synd^  skall  Kristus  låta  nåd  vara 
nåd  och  visa  sin  makt  i  all  vår  vanmakt.  'Min  nåd  är 
dig  nog,  ty  min  kraft  fullkomnas  i  svaghet ....'» 

Juni  2.  Min  sista  dag  i  Uppsala  för  denna  gång!  Ute 
på  afskedsbesök  hos  vänner  och  bröder.  Rönt  många  be- 
vis på  tillgifvenhet  och  fått  många  nya  blad  i  min  »stam- 
bok» skrifna  med  sanningens  och  kärlekens  dyrbara  ord. 

(Professor  Torén  skref  nedanstående  sköna  verser: 

Låt  din  hela  lefnad  vittne  bära 
om  hvad  Jesus  Christus  för  dig  gjort; 
låt  hans  kärleks  gudakraft  dig  nära, 
tills  du  står  vid  evighetens  port! 

Trogen  följ  din  segerfurstes  fana, 

tag  ditt  kors  hvar  dag  och  följ  hans  spår; 

skön  och  härlig  är  den  vädjobana, 

som  sitt  ljus  af  Jesu  huldhet  får  I 

Tälj  för  fångna,  men  friköpta  själar 
korsets  djupa,  sälla  hemlighet; 
säg  att  de,  som  voro  dödens  trälar, 
nu  ha  vunnit  frihet,  salighet! 

Uti  sorgens,  vedermödans  stunder 
trösten  tag  af  Jesu  dyra  namn : 


UPPSALA    1856.  231 

tro  den  oförskyllda  nodens  under: 
somna  sist  uti  din  Herres  famn! 
Uppsala  den  2  Juni   1856.  CA,  Tor/n, 

Lönnrot  har  skrifvit  följande: 

»Ty  ock  Christus,  den  stund  vi  ännu  svaga  voro,  har 
lidit  döden  for  oss  syndare, %  —  Därför  »tröstar  jag  där- 
uppå,  att  Du  så  nådelig  äst;  mitt  hjärta  gläder  sig,  att  du 
gärna  hjälper.  Jag  vill  sjunga  Herranom,  att  han  så  väl 
emot  mig  gör.»     Rom.   5:  6.     Ps.   13:  6. 

Ja,  dyre  broder,  Jesu  kärlek  står  oss  bi,  i  all  den  nöd 
vi   råka  il  —  Låtom  oss  aldrig  glömma  vår  Immanuel! 

Din  trofaste  broder 
Ernst  Johan  Lönnrot, 

Wilhelm  Norlén  skref  sålunda: 

Uppb.  B.  3:  5.  Den  som  vinner,  han  skall  klädder 
varda  med  hvit  kläder;  och  jag  skall  icke  utskrapa  hans 
namn  af  lifsens  bok;  och  jag  skall  vederkänna  hans  namn 
för  min  Fader  och  för  hans  änglar. 

Ups.  d.   2  Juni   1856. 

Din  sannne  vän    Wilh,  Norlen. 

Min  gamle  vän  Denis  Borg  skref  följande: 

Det  var  i  barndomens  sorglösa  tid  våra  hjärtan  först 
närmades  hvarandra;  men  löst  var  det  bandet  oss  då  höll 
tillsammans,     »lösan    sand»    den    grund   vi   då  byggde   på. 

Men  pris  vare  den  kärleksrike  Herren,  som  nu  har  visat 
oss  något  bättre,  den  enda  fasta  grunden,  hvilken  är  Jesus 
Christus.  Må  vi  i  Honom^  hvilkens  blod  renar  oss  af  alla 
synder,  allt  fastare  rotade  varda!  Må  Han  blifva  vårt  mål, 
vårt  allt!  Då  kunna  vi  ock  nu  glade  skiljas,  visse  att, 
skilsmässan  må  bli  längre  eller  kortare,  skall  dock  Han  en 
gång  låta  oss  med  fröjd  återse  hvarandra. 

U — a  2/g  56.  Bed  för  din  vän  Denis  Borg, 


232  DAGBOKSBLAD 

Hj.  Humbles  afskedsord  voro  dessa: 
»Var    vaken    i    allting;    lid    och   umgäll;  gör  en  evan- 
gelisk predikares  verk;  uträtta  ditt  embete  redligen.»     2  Tim. 

Den  2  Juni  56.  Din  broder   O,  Hj,  Humble, 

Äfven    Per    Ulrik    Stenhammar    skref   i  min    »stambok» 

följande  språk  och  vers: 

Jesus   sade:    »Om  jag  icke   tvår  dig,  så  hafver  du  ingen 

del    med    mig.     Men  nu  aren  I  rene,  för  det  tals  skull  som 

jag  hafver  talat  till  eder.» 

Min  fromhet  och  rättfärdighet  är  uselhet,  orenlighet. 

Jag  tror  mig  göra  allra  häst  och  felar  allra  mest. 

Så  har  jag  ej  en  enda  trä^  som  kan  bestå. 

Ack,  Jesus  huld,  Du  som  betalte  all  min  skuld, 

Kropp  och  själ  äro  dina,  icke  mina  I 

Kom,  två  mig  väl,  att  jag  i  dig  må  halva  del! 

Din  tillgifne  broder 
P,  U.  Stenhammar, 
Juni  8,  På  f.  m.  fick  jag  från  L.  D.  bud  med  begä- 
ran, att  jag  skulle  besöka  M.  F.  som  ligger  dödligt  sjuk 
på  serafimerlasarettet.  Stor  var  min  bestörtning  vid  denna 
underrättelse.  Jag  hade  ej  sett  henne  på  tre  år,  och  då  jag 
senast  träffade  henne,  var  hon  en  glad  och  liflig  flicka, 
för  h vilken  »hela  världen  lekte».  —  Och  nu  så  snart  slut 
på  lifvets  lust! 

Vi  hade  varit  vänner  sedan  tio  år  tillbaka.  Men  när 
jag  1852  blef  förd  till  Herren,  blef  hennes  vänskap  för- 
bytt till  ett  djupt  ogillande  af  hvad  hon  då  kallade:  »mina 
religiösa  öfverdrifter».  Jag  hade  ock  många  gånger  hjärtligt 
bedt  henne  att  vända  sig  till  Herren;  men  hon  har  alltid 
slagit  bort  mina  ord  sägande,  att  hon  »ännu  hade  god  tid». 
Nu  ligger  hon  döende,  och  jag  hoppades  finna  henne  mera 
böjd.     Det  var  tyvärr  icke  så. 


STOCKHOLM    I 8 56.  233 

När  jag  trädde  in,  mörknade  hennes  ansikte.  Och  innan 
jag  ännu  hunnit  yttra  något,  sade  hon:  f Lämna  mig  i  fredl» 
Jag  frågade,  om  hon  icke  ville  att  jag  skulle  läsa  något  för 
henne  och  bedja.  Härpå  svarade  hon:  >Jo,  om  du  finner 
något  nöje  däril» 

En  stund  därefter  inträdde  en  herre,  som  redan  i  dörren 
yttrade  en  svordom  öfver  »doktoremas  slarf».  Denne  mottog 
hon  med  leende  min  och  ett  varmt:  välkommen  I  Han  ytt- 
rade sin  vissa  öfvertygelse,  att  hon  snart  åter  skulle  blifva 
frisk,  och  häruti  instämde  hon  glädtigt.  De  började  nu 
ett  skämtande  samtal  .  .  .  Efter  några  afskedsord  aflägsnade 
jag  mig,  för  denna  gång. 

(Två  dagar  därefter  jag  sökte  henne  ånyo,  men  fick  då 
ej  komma  in,  emedan  hon  blifvit  sämre;  på  tredje  dagen 
var  hon  död.) 

På  aftonen  med  G.  B — w  i  Betlehemskyrkan,  där  vi  hörde 
en  härlig  och  kraftig  predikan  af  Hans  Birger  Hammar  öfver 
Luk.   i9:de  kapitel  (om  Sackäus). 

Juni  9.  E.  m.  Evang.  Alliansens  årsmöte.  Först  upp- 
lästes bref,  för  många  och  för  långa:  allmänheten  började 
tröttna.  Men  sedan  en  följd  mycket  goda  föredrag,  af 
hvilka  intet  räckte  längre  än  15,  högst  20  minuter;  de  höUos 
af  Uhrus,  Joh.  Palmqvist,  J.  Edenholm  m.  fl.  —  Men  Allian- 
sens möten  äro  icke  mer  hvad  de  förr  voro.  Det  har  kora- 
kommit  strid  i  sinnena,  i  stället  för  frid. 

Juni  10.  Sammanträde  på  Fosterländska  föreningen,  hvar- 
vid  utom  styrelsen  äfven  närvoro  docenterna  Hultcrantz 
och  Myrberg,  hvilka  med  varmt  intresse  togo  kännedom 
om  Föreningens  ställning  och  närmaste  syften,  önskade  den- 
samma framgång  och  välsignelse.  Bland  andra  öfverlägg- 
ningsämnen  förekommo  äfven  följande  två: 


2  34  DAGBOKSBLAD. 

i:o  Af  ordföranden  anmäldes,  att  till  Föreningen  lämnats 
en  större  penninggåfva  (af  baron  Vilhelm  Rappe,  som  dock 
tills  vidare  ville  vara  onämnd)  »för  inköpandet  af  ett  hus 
och  inrättandet  af  en  evangelisk  undervisningssantalt  för 
sådana  män,  som  blifvit  fattade  af  Guds  nåd  och  särskildt 
lifvade  för  evangelii  tjänst».  Styrelsen  beslöt  att  tacksamt 
mottaga  denna  gåfva  och  senare  bestämma  om  sättet  för 
dess  användande. 

2:0)  Då  nuvarande  namnet  ^Fosterländska  föreningen  för 
evangelii  förkunnande^^  visat  sig  vara  för  allmänheten  både  i  tal 
och  skrift  allt  för  vidlyftigt  och  »s vårhand terligt»,  så  före- 
slog jag  att  detta  namn  skulle  utbytas  mot  det  något  enk- 
lare Ii  Evangeliska  Fosterlandsstiftelsen'»,  h  vilket  förslag  af  sty- 
relsen gillades,  efter  någon  motsägelse  af  dem  som  ansågo 
olämpligt    att  förändra  den  en  gång  antagna  benämningen. 


{Här  må  införas  slutet  af  diskussionen  öfver  de  vid  första 
årsmötet  uppställda  frågorna;  se  sid.   16.) 

Det  andra  och  tredje  diskussionsämnet  —  om  Tt  sättet 
att  göra  de  andliga  gåfvoma  mest  fruktbringande  inom  för- 
samlingen under  för  handen  varande  omständigheter,  och  om 
lekmannaverksamheten  —  behandlas  i  förening.  De  talare 
som  däröfver  yttrade  sig,  voro  kyrkoherden  H.  B.  Ham- 
mar, skolläraren  F.  Hierta,  doktor  Karl  Bergman,  pastor  H. 
J.  Lundborg,  magister  C.  O.  Rosenius,  lektor  P.  M.  Elm- 
blad,  kungl.  sekreteraren  B.  Wadström,  magister  G.  Flyborg, 
pastor  G.  Sparrman  och  komminister  G.  Petersson.  Af 
dessas  yttranden  må  här  en  del  återgifvas: 

Kyrkoh.  Hammar  visade  »gåfvans»  förhållande  till  »äm- 
betet». Det  senare  voro  en  viss  verkningskrets,  den  förra 
åter  kraften  att  röra  sig  inom  denna  verkningskrets,  och 
ämbetet  förutsatte  i  följd  däraf  gåfvan,  hvilket  talaren  upp- 


STOCKHOLM    1 856.  235 

lyste  genom  exempel  ur  den  bibliska  historien.  Anmärkte 
vidare  skillnaden  mellan  gåfvan  att  »undervisa»  och  gåfvan 
att  »väcka»  i  andligt  afseende,  och  fann  den  förra  ha  en 
motsvarighet  i  vår  kyrkas  offentliga  läroämbete,  hvaremot 
den  senare  icke  hade  fått  någon  verkningskrets  åt  sig  upp- 
låten. Ville  icke,  att  varningen  mot  falska  profeter  skulle 
på  något  sätt  ställas  åsido;  men  fann  obegripligt,  huru,  när 
någon  profeterade  enligt  Guds  ord,  kyrkan  då  kunde  vilja 
förbjuda  det  samma.  Erinrade  om  Moses  ord:  »Gåfve  Gud, 
att  allt  Herrens  folk  profeterade»  och  Pauli:  »I  magen  väl 
alla  profetera».  Fann  ingen  verksamhet  äga  större  aukto- 
ritet än  lekmannaverksamheten,  emedan  Jesus  och  hans 
apostlar  varit  lekmän;  men  ville  icke  att  lekmannen  skulle 
gå  åstad  utan  någons  kallelse,  emedan  detta  vore  att  gifva 
sig  själf  intyg  om  sin  duglighet,  och  enligt  Luthers  ord, 
»ingen  vore  befogad  att  tillägna  sig  en  rättighet  som  till- 
hörde alla».  Antydde  de  olika  fall,  som  kunde  inträda  i 
följd  af  lekmannaverksamhetens  olika  sätt  att  uppträda  och 
gestalta  sig. 

Skolläraren  Hierta  ansåg,  att  den  föregående  talaren  hade 
misskänt  ordinationens  betydelse  och  att  äfven  vår  Frälsare 
undfått  en  ordination  vid  sitt  dop,  då  de  orden  hördes: 
»Denne  är  min  käre  Son,  honom  hören  1» 

Härpå  genmälde  kyrkoherden  Hammar,  att  det  vore 
skillnad  mellan  Guds  ordination  och  den  yttre  kyrkans,  hvil- 
ken  på  vår  Frälsares  tid  bestod  i  de  israelitiska  prästernas 
smöijelse.  Och  denna  fick  ej  tilldelas  åt  Herren  Kristus, 
emedan  han  tillhörde  Juda  stam. 

Kyrkoherden  Bergman  anförde  stället  Efes.  4:  8  o.  f. 
och  meddelade  en  berättelse  om  en  prästman,  som  hade 
en  utomordentlig  gåfva  att  predika  Guds  ord  till  väckelse 
och    därigenom    drog    till    sig    ett    stort   antal  medlemmar, 


236  DAGBOKSBLAD. 

hvilka  sedan  föreföUo  i  grof  otro,  när  de  icke  mer  af  honom 
kunde  få  den  andliga  näring  de  behöfde.  —  Denne  präst- 
man hade  påtagligen  varit  mera  utrustad  till  hvad  kyrkoher- 
den Hammar  kallat  »det  profetiska  kallet»,  än  till  ett  egent- 
ligt själavårdsämbete. 

Magister  Lundborg  fäste  uppmärksamheten  på  de  stora 
pastoraten  med  5  till  6,000,  ja  ända  till  10 — 15,000  åhö- 
rare och  behofvet  af  själavårdsbiträden  på  sådana  ställen, 
för  så  väl  de  friska  som  de  sjuka,  af  hvilka  många  låge  hela 
år  utan  att  af  någon  fä  höra  ett  Guds  ord.  Det  vore  icke 
nog  med  att  sprida  skrifter;  ty  bibeln  låge  ofta  obegagnad 
på  hyllan  så  länge,  till  dess  en  muntlig  påminnelse  af  någon 
föranledde  att  forska  däruti. 

Lektor  Elmblad  visade,  huru  de  andliga  gåfvorna  förut- 
satte tillvaron  af  en  forsamling  och  en  andlig  pånyttfö- 
delse, lika  mycket  som  de  naturliga  gåfvorna  tillvaron  af 
en  människa  och  en  naturlig  födelse.  Utvecklade  betydel- 
sen af  dessa  gåfvor,  med  ledning  af  i  Kor.  13  kap.  och 
Rom.   12:  6 — 9. 

Kyrkoherden  Hammar  anmärkte,  att  han  så  väl  som 
de  flesta  af  talarena  icke  hade  nog  beaktat  de  orden  i 
diskussionsämnet:  »under  förhanden  varande  omständigheter». 
I  närvarande  omständigheter  ansåg  talaren  föreningsverk- 
samheten såsom  enda  medlet  att  göra  de  andliga  gåfvorna 
fruktbringande,  hvarvid  han  såsom  exempel  särskildt  hän- 
visade till  företaget  med  den  yttre  missionen. 

Komminister  Petersson  trodde,  att  Fosterlandstiftelsen 
med  ordet  »förhandenvarande  omständigheter»  menat  de 
lagar  och  institutioner,  som  begränsade  den  andliga  verk- 
samheten inom  landet.  Anmärkte,  huruledes  icke  allt  är 
det  bästa,  som  människor  anse  för  det  bästa. 

Härpå  följde   från  fiere  andra  talare  en  ytterligare  fram- 


STOCKHOLM    1 856.  237 

Ställning  om  skiljaktigheterna  i  de  andliga  gåfvorna,  hvilken 
icke  borde  störa  endräkten  de  kristna  bröderna  emellan. 

Magister  Rosen ius  utsade  å  stiftelsens  vägnar  en  tack- 
sägelse till  talarena  från  landsorten,  för  hvilka  de  tvänne 
nu  afhandlade  ämnena  särskildt  varit  åsyftade. 

Resultatet  af  öfverläggningen  öfver  dessa  punkter  affat- 
tades  i  följande  ord: 

Andra  frågan:  De  särskilda  andliga  gåfvor,  som  inom 
församlingen  finnas  både  hos  präster  och  lekmän,  skola 
i  kärlek  begagnas  till  hennes  uppbyggelse  och  få  icke 
missbrukas;  församlingen  bör  taga  kännedom  om  dessa 
gåfvor  och  söka  använda  dem  i  en  fÖr  dem  lämplig  verk- 
ningskrets. Skulle  inom  de  kyrkliga  inrättningarna  någon 
verkningskrets  for  vissa  gåfvor  icke  finnas  utstakad,  så  äga 
de  troende  att  dels  genom  enskild  verksamhet,  dels  me- 
delst bildande  af  föreningar,  söka  göra  dessa  gåfvor  frukt- 
bärande. 

Tredje  frågan:  Där  andens  sinne  råder  hos  både 
prästmän  och  lekmän,  måste  dessa,  enligt  mötets  tanke,  ha 
ett  gemensamt  syftemål:  att  frälsa  själar;  någon  strid  mellan 
dem  bör  då  icke  kunna  uppkomma. 

Juni  II,  Aftonen  hos  grosshandlar  C,  jämte  många  brö- 
der (se  sid.  17).  Bland  annat,  som  jag  vill  minnas  från 
denna  aflon,  var  följande  små  stycken  ur  en  nyligen  öfver- 
satt,  men  ännu  icke  tryckt  bok,  dem  d:r  Bergman  uppläste. 
Jag  fick  låna  dem  till  afskrifning: 

»Jämfördt  med  hela  mänskligheten  är  Guds  folk  endast 
några  'igenblifna*  (i  Kon.  19:  18;  Es.  i:  9).  Dock  är 
det  på  fortvaron  af  dessa  'igenblifna',  som  kyrkans  be- 
stånd hvilar.  Det  skulle  för  människor  vara  omöjligt  att 
rätt  igenkänna  och  hopsamla  alla  dessa  'Guds  utkorade', 
men  'Herren  känner  sina\ 


238  DAGBOKSBLAD. 

Det  gifves  tider,  då  man  tycker  sig  vara  alldeles  död, 
alldeles  öfvergifven,  då  allt  är  'utvärtes  strid  och  invärtes 
räddhåga',  såsom  aposteln  säger  om  sig.  Men  låtom  oss 
icke  förtvifla;  det  finnes  alltid  något^  som  Herren  'låtit  igen- 
blifva',  och  detta  'något'  är  det  störsfa  af  allt:  det  är 
nådefif  som  aldrig  öfvergifver  dem  som  fly  till  Kristus. 

Vårt  lif  hänger  stundom  'blott  på  en  tråd',  men  denna 
tråd  är  i  Herrens  hand  och  den  nåd  som  låter  oss  lefva 
är  starkare  än  himmel  och  jord.  'Bergen  skola  väl  vika .  .  . 
men  min  nåd  skall  icke  vika  ifrån  dig,  och  mitt  fridsför- 
bund skall  icke  förfalla,  säger  Herren,  din  förbarmare'. 

Nåden  skall  icke  bevisa  sig  svagare  i  det  tillkommande, 
än  hon  varit  i  det  förflutna.  'Stor  eller  liten'  skall  hon 
'vara  dig  nog'.  Låtom  oss  omfatta  henne,  och  hon  skall 
verka  i  oss.  'I  allt  detta  öfvervinna  vi  genom  honom, 
som  oss  älskat  hafver'. 

Vårt  yttre  lif  ter  sig  ofta  annorlunda  än  vårt  inre.  Vi 
gälla  kanske  för  troshjältar  just  de  stunder,  då  vi  i  vårt 
inre  äro  fulla  af  klentro.     Se  2  Mos.   14:   13  —  15. 

Världen  tror,  att  den  människa  som  talar  så  väl^  och 
som  synes  så  stark,  icke  längre  har  några  strider  att  ut- 
kämpa. Ack,  om  I  kunden  skåda  dessa  människors  inre, 
så  skullen  I  hos  dem  upptäcka  samma  brister,  frestelser  och 
begärelser  som  hos  eder  själfva.  Hvad  de  äro,  det  äro  de 
allefia  af  Guds  nåd,  'på  det  att  den  stora  kraften'  i  deras 
predikan  'skall  vara  af  Gud,  och  icke  af  dem',  2  Kor.  4:  7. 

Hvarför    aren    I    så  benägna  att  den  ena  dagen  afguda 

en  Herrens  tjänare,  och  att  den  andra,  då  I  upptäckt  äfven 

honom    äga    fel,    förkasta    honom    såsom  ägde  han  ej  mer 

"något  värde?     Våren  rättvisa  och  sansade  den  förra  dagen;. 

våren  trofasta,  förebedjande  och  billiga  den  andra.» 

Juni   14,     Under    dessa    dagar    ha  de  flestas  tankar  litet 


STOCKHOLM    1 856.  239 

emellan  varit  upptagna  af  det  pågående  stora  studentmötet, 
som  fyller  de  äldres  hjärtan  med  förhoppningar  och  de  yngres 
med  en  entusiasm,  om  hvilken  de  Qärranstående  knappt 
kunna  göra  sig  en  föreställning.  Må  Herren  vara  med  om 
saken  och  gifv^a  sin  välsignelse  till  hvad  man  önskar  och 
hoppas  1  Ty  ännu  och  alltid  gäller  det  gamla  ordet:  »Om 
ej  Herren  bygger  huset,  så  arbeta  de  fåfängt  som  därpå 
bygga.» 

(Efter  ett  i  min  dagbok  inlagdt  tidningsreferat  lämnar 
jag  här  nedanstående,  mycket  förkortade  skildring  af  mötet. 
En  god  del  däraf  hade  jag  tillfälle  att  själf  vara  vittne  till.) 

Jufii  II,  Studenttåget  från  Köpenhamn,  Lund  och 
Kristiania  har  anländtl  Redan  i  går  ingick  telegram,  att  de 
stora  ångfartygen  »Hekla»  och  »Gånger  Rolf»  sktille  anlända 
i  dag.  En  hel  flottilj  af  stockholms-ångare  hade  gått  ut  att 
möta  dem.  Vid  Lindalssund,  en  mil  bortom  Vaxholm, 
möttes  »Hekla»  och  »Gånger  Rolf»  af  mötesbestyrelsens 
fartyg  »Vermdö,  och  alla  resandena  hälsades  välkomna  af 
sina  stockholmska  värdar,  från  hvilkas  fartyg  verser,  förfat- 
tade af  H.  Bjursten,  kastades  öfver  till  dem.  De  öfriga 
stocklaolmsfartygen  mottogo  dem  likaså  med  lifliga  hurrarop, 
de  talrikt  församlade  damerna  med  ett  blomsterregn.  Efter 
utbytta  välkomsthälsningar  satte  sig  ångflottiljen  i  rörelse  och 
anlände  omkring  kl.  3  till  Skeppsbron,  där  landstigningen 
företogs  i  tvenne  afdelningar,  den  ena  nedanför  Räntmästar- 
huset,  den  andra  vid  Logårdstrappan. 

Den  från  »Hekla»  landsatta  afdelningen  tågade  genast 
upp  till  slottet  genom  södra  hvalfvet,  företrädd  af  sina  baner, 
och  danskarna  på  sina  mössor  bärande  kvistar  af  bok  skurna 
på  Seland.  Sångkören  utförde  en  sång,  därmed  hälsande 
konungen,  som  jämte  drottningen,  prinsessan  Eugenie  och 
prins  August,  tagit  plats  i  ett  af  slottets  fönster. 


Karl  Humble.    A.  F.  Melander.     Rosenius.    J.  Matthiesen. 
G.  Flyborg.     Seb.  Tham.     O.  Casscl. 


V.  Granlund. 


Ernst  Lönnrot.    N.  J.  Linnanson.     Denis  Borg^. 
Hjalmar  Humble.     V.  Rudin.    V.  Johnson.    Teod.  Feltström, 


I.     Staubbachs  vattenfall,  nära  Interlaken. 


Till  l^gkomst  af  de  fi-anska  schweizergardister,  som  ntupnde  vid  sin  konuugs  fOrsvar  1702. 

2.     »Thorwaldsens  lejon»,  ett  minnesmärke  vid  Luzern. 

Bilder  från  en  resa  i  Schweiz  sommaren  1878. 


IV  ad  strö  m.    Ur  minnet  o.  dagboken .     II. 


i6 


242  DAGBOKSBLAD. 

På  torsdagen  ägde  Uppsalafesten  rum.  Tidigt  på  mor- 
gonen anlände  de  nordiska  universitetsgästeraa  till  den  gamla 
Fyrisstaden.  Vädret  hade  under  hela  färden  varit  gynsamt, 
och  vid  alla  broar,  som  fartygen  passerade,  hälsades  stu- 
denterna af  talrika  människohopar,  som  med  fröjd  mottogo 
de  resande.  På  många  ställen,  såsom  vid  Skokloster,  Ul- 
tuna  och  slutligen  i  Uppsala,  saluterades.  I  närheten  at 
Uppsala  voro  stränderna  af  ån  fyllda  af  åskådare  och  damer. 
Vid  landningsstället  var  Uppsala  studentkår  uppställd  på 
högra  sidan,  med  sin  beväring  i  uniform  såsom  hedersvakt. 
Sång,  hälsningsrop  och  jubel  genljöd.  —  Från  landnings- 
stället begaf  sig  tåget  till  Odins  lund,  där  verser,  författade 
af  professor  Bottiger,  afsjöngos,  och  studentkårens  ordfö- 
rande, hr  Edqvist,  höll  tal  till  de  anlända. 

•    Under  förmiddagen  den  i2:e  besågos  domkyrkan,  biblio- 
teket och  stadens  öfriga  märkvärdigheter. 

Kl.  2  på  eftermiddagen  samlades  alla  deltagame  i  Odins- 
lund, där  prof.  Bottiger  från  foten  af  obelisken,  i  Uppsala 
damers  namn,  öfverlämnade  ett  af  dessa  skänkt  standar  åt 
de  norska  studenterna.  Vid  denna  högtidlighet  afsjöngos  af 
Tekla  Knös  författade  verser,  efter  hvilken  sång  prof.  Bot- 
tiger höll  ett  poetiskt  tal.  Fanan  höjdes  af  en  ung  norr- 
man, filos.  stud.  Gjertzen,  hvilken  därvid  höll  ett  längre 
tal,  som  flera  gånger  afbröts  af  lifliga  glädjeyttringar. 

Efter  denna  högtidlighets  slut  afmarscherade  alla  del- 
tagame till  den  i  Botaniska  trädgården  tillställda  middagen, 
som  började  kl.  4.  Festen  öppnades  af  prof.  Fries  med 
ett  hälsningstal.  Därefter  talade  etatsrådet  Hauch  för  den 
skandinaviska  idén,  landshöfdingen  frih.  v.  Kraemer  för  nor- 
dens konungar,  professor  Carlson  för  Kristiania  universitet, 
besvaradt  af  professor  Welhaven-  docenten  Sahlin  för  Kö- 
benhavns,    besvaradt    af  studenten  Vilh.  Rode;   professoren 


UPPSALA     1856.  243 

Fries  för  Lunds,  besvaradt  af  docenten  Ljunggren;  kandidat 
Sander  för  Helsingfors,  besvaradt  af  hr  E.  v.  Qvanten;  do- 
cent Säve  för  Island,  besvaradt  af  kandidat  (irimur  Thom- 
sen;  hvarefter  magister  Fritiof  Grafström  afslutade  festen 
med  en  skål  för  nordens  kvinnor. 

Alla  talen  voro  förträffliga;  men  professor  Carlsons  tal 
erkändes  allmänt  ha  varit  det  yppersta,  så  väl  till  form  som 
innehåll.  Det  hälsades  ock  med  den  allra  starkaste  bi- 
fallsstorm. 

Efter  honom  uppträdde  kandidaten  Krogh  och  önskade 
att  vid  mötets  slut  få  framställa  några  punkter,  hvilkas  anta- 
gande han  trodde  skulle  bidraga  till  skandinavismens  fran\- 
gång.  Skandinavismen  vore  ett  stort  mål.  Men  detta  stora 
mål  kunde  vinnas  blott  därigenom,  att  man  antoge  flera 
små  mål  för  sina  bemödanden,  en  hvar  efter  sina  krafter. 
I  samtliga  mötes-bestyrelsers  namn  framställde  han  därför 
följande  önskningar,  å  hvilka  han  begärde  att  de  försam- 
lade skulle  svara  om  de  antoge  dem.     De  voro: 

1.  Erkännandet  att  nordens  gamla  språk  borde  upp- 
tagas i  de  fyra  universitetens  examina. 

2.  Inrättandet  af  lärostolar  för  de  nordiska  språken. 

3.  Stiftandet  af  skandinaviska  premier  och  stipendier. 
Alla  dessa  frågor  besvarades  med  ljudliga  ja. 

Efter  honom  höll  kandidat  Plough  ett  högstämdt,  gri- 
pande tal  för  skandinavismen. 

Lördagen  kl.  9  samlades  man  på  Carolina  Rediviva 
för  att  taga  afsked  af  h varandra. 

Prof.  Boeck  från  Norge  uppträdde  först  å  talarestolen 
och  inbjöd  till  naturforskaremötet  i  Kristiania. 

Härefter  höllos  afskedstal  af  pastor  Möller  och  kand. 
Ingerslev  från  Danmark,  kand.  Krogh  från  Kristiania  och 
adj.   Blomstrand  från  Lund.     Öfverste  Hazelius  såsom  leda- 


n 


244  DAGBOKSBLAD. 

mot  af  Stockholms  bestyrelse  hälsade  de  unga  skandina- 
verna välkomna  till  Stockholm,  hvarefter  herr  Edqvist  utta- 
lade Uppsala  studentkårs  afskedshälsning. 

Vid  afresan  marscherade  ynglingatåget  med  musik  i 
spetsen  till  ångfartygen,  genom  en  lefvande  häck  af  stadens 
invånare  och  i  synnerhet  af  damer.  Vid  förbigåendet  reg- 
nade blommor  från  fönstren.  Afresan  skedde  under  de  lif- 
ligaste  hurrarop.  Under  de  trenne  ångfartygens  förd  utför 
Fyrisån  var  stranden  beklädd  med  grupper  af  damer  ända 
till  Ultuna,  och  en  ömsesidig  blomsterkastning  skedde  från 
ångbåtarna  och  från  stranden. 

Vid  Skokloster  intogs  en  hastig  måltid,  hvarefter  slottet 
besågs.  Afresan  skedde  därifrån  kl.  half  3.  Öfverallt  på 
vägen  voro  grupper  af  folk  samlade  på  stränderna,  hvilkas 
viftningar  med  näsdukar  besvarades  med  hurrarop. 

Ankomsten  till  hufvudstaden  skedde  omkring  kl.   8. 

Dagen  därefter  vidtog  festen  på  Drottningholm. 

Den  dagens  eftermiddag  kl.  3  samlades  ynglingaskaran 
vid  det  vackraste  väder  ombord  å  de  tre  af  konung  Oskar 
förhyrda  ångfartygen,  som  kort  därefter  sattes  i  gång.  Kl. 
en  kvart  före  fem  anlände  studenterna  till  Drottningholm. 
Genom  en  folkmassa,  som  af  åtskilliga  uppskattades  till  om- 
kring 20,000  personer,  tågade  de  inbjudna  studenterna,  an- 
förda af  festkommittén  i  Stockholm,  omkring  slottet  till 
stora  uppgången  på  västra  sidan,  där  de  i  vestibulen  mot- 
togos  af  därtill  utsedda  hoftjänstemän  och  genom  de  bägge 
stora  ingångarna  fördes  till  våningen  en  trappa  upp,  hvarest 
infunnit  sig  de  af  konungen  dessutom  inbjudna  personer, 
såsom  danske  ministern,  chefen  för  ecklesiastikdepartementet 
m.  fl.  Sedan  konungen  gifvit  enskildt  företräde  åt  några 
personer,  hvaribland  studentsamfundens  bestyrelser,  inträdde 
konungen,  drottningen  och  änkedrottningen,  åtföljda  af  her- 


UPPSALA    1856.  245 

tigen  af  Dalarna  och  prinsessan  Eugenie,  till  de  församlade 
ungdomsgästema. 

Sedan  konungen  samtalat  med  åtskilliga  af  dem,  som 
där  blefvo  honom  föreställda,  tillät  h.  m:t  gästerna  att  bese 
åtskilliga  af  rummen.  Konungen  uppgick  därefter  till  taff- 
larna  två  trappor  upp,  åtföljd  af  alla  de  inbjudna,  genom 
försalen,  rikssalen,  gobelinsrummen,  generalsalen  och  stora 
galleriet,  i  hvilka  rum  tafflar  voro  anordnade  för  ett  antal 
af  1,200  personer.  Så  väl  i  nedra  som  öfra  vestibulen 
voro  fotgardesregementernas  musikkårer  plaserade  och  ut- 
förde taffelmusik  samt  spelade  jämte  lifgardets  till  häst  musik- 
kår efter  måltiden  på  olika  ställen  i  parken.  Konungen  tog 
plats  i  stora  galleriet.  Vid  slutet  af  måltiden  föreslog  h.  m:t 
en  skål  för  konungen  af  Danmark,  som  besvarades  af  stats- 
rådet Hauch.  Sedan  föreslog  danska  studentbestyrelsens 
ordförande,  kandidat  Plough,  en  högstämd  skål  för  Sverige- 
Norges  konung  Oskar  I. 

Härefter  begaf  sig  konungen  till  rikssalen,  där  största 
antalet  af  den  studerande  ungdomen  befann  sig,  samt  mot- 
togs med  sång  och  lifliga  hurrarop;  och  täcktes  h.  m:t  där- 
städes förnya  skålarna,  den  första  i  följande  ordalag: 

»Jag  kommer  till  eder  att  förnya  de  skålar,  jag  nyss 
föreslagit.  Deras  föremål  äro  mig  så  kära,  att  jag  med 
nöje  dricker  dem  för  andra  gången.  Jag  uppmanar  alla 
härvarande  svenskar  och  norrmän  att  med  mig  tömma  en 
skål  för  Danmarks  konung  och  för  danska  folket  ...  Vi 
förena  oss  således  att  dricka  en  skål  för  Danmarks  konung 
och  för  Danmarks  folk.» 

Vid  den  andra  behagade  konungen  yttra: 

»Hvarje  sann  fosterlandsvän  skådar  med  glädje  den 
skandinaviska  ungdomen  här  församlad  i  broderlig  förening. 
Ungdom  och  framtid  sammanblanda  sig  så  ofta  i  våra  tankar. 


246  DAGBOKSBLAD. 

ty  de  höra  hvarandra  till.  Bägge Jom strålas  i  dag  af  bro- 
derlighetens uppgående  sol.  Den  ^  upplyser  Skandinaviens 
urgamla  Qäll,  dess  mörka  skogar,  dess  klara  sjöar,  dess 
leende  blomsterfält.  Tvedräkten  har  flytt,  hatet  har  försvun- 
nit^'. Våra  skalder  sjunga  gemensama  lofsånger,  våra  svärd 
stå  redo  till  gemensamt  försvar.  Skandinaviens  andliga 
skatter  strö  sitt  guld  för  gemensam  upplysning  och  föräd- 
ling. Hädanefter  är  krig  skandinaviska  bröder  emellan  omöj- 
ligt *.  Detta  oryggliga  beslut  står  med  outplånliga  drag  in- 
ristadt  i  de  tvänne  nordiska  konungamas  hjärtan,  i  de  trenne 
skandinaviska  folkens  bröst  *. 

Måtte  den  skandinaviska  ungdomen  allvarligt  uppfatta 
nordens  stora  betydelse,  alltid  vara  färdig  att  offra  lif  och 
blod  för  nordens  ära;  då  skola  allt  mer  förverkligas  våra 
skönaste  förhoppningar  om  nordens  framtid. 

En  skål  för  den  skandinaviska  ungdomen!» 

På  den  första  skålen  svarade  danske  ministern,  grefve 
Schéel-Plessen,  och  prof.  A.  Retzius  föreslog  konungens 
skål.     Verser  från  Kristiana  och  Lund  blefvo  utdelade. 

Efter  kungssången:  »Ur  svenska  hjärtans  djup»,  beled- 
sagad af  lifliga  lefverop,  begåfvo  sig  gästerna  ut  i  parken, 
anförda  af  hertigen  af  Dalarna,  samlade  sig  vid  Kina  och 
hälsade  där  konungen  med  folksången  och  förnyade  hurra- 
rop, i  hvilka    den  talrikt  församlade  folkmängden  instämde. 

Kl.  9  afgingo  studenterna  på  samma  ångfartyg,  med 
hvilka  de  ankommit,  sedan  de  vid  slottet  med  sång  och  lif- 
liga glädje-  och  tacksamhetsyttringar  tagit  afsked  af  konungen, 
som,  åtföljd  af  drottningen  och  änkedrottningen  samt  de 
kungl.  höghetema,  utgick  till  dem  och  yttrade  några  varma 
och  välvilliga  afskedsord. 


*  Vid  dessa  konungens  ord  utbrast  ett  allmänt  jubel. 


UPPSALA    1856.  247 

Juni  16.  Ett  sorgligt  dråp  har  nyligen  begåtts.  En 
verkmästare,  Henrik  Bolin,  som  af  en  madam  Alm  blifvit 
groft  beljugen  och  genom  hennes  förtal  blifvit  uppsagd  från 
sin  plats,  hade  först  vänligt  sökt  få  henne  att  godtgöra  sin 
synd  och  återtaga  sina  beskyllningar.  Men  då  detta  icke 
lyckats,  utan  hon  hånfullt  vidhöll  sitt  osanna  tal,  hade  han 
brusat  upp  och  med  sin  käpp  slagit  henne  vid  tinningen, 
så  att  hon  föJl  död  ner. 

Min  »stambok»  af  Rosenius  som  blef  kvarlämnad  i 
Uppsala,  emedan  icke  alla  bröderna  hunnit  skrifva  i  den 
före  min  afresa,  har  i  dag  återkommit.  (Den  innehåller  yt- 
terligare flera  goda  minnesord,  af  hvilka  några  här  och  där 
i  det  följande  skola  anföras,  —  här  dessa: 

Därför,  käre  bröder,  läggen  eder  vinning  om,  att  I 
gören  eder  kallelse  och  utkorelse  fast;  ty  om  I  det  gören, 
så  fallen  I  icke  någon  tid.  Ty  i  så  måtto  blifver  eder  rike- 
liga gifven  ingången  i  vår  Herres  och  Frälsares  Jesu  Kristi 
eviga  rike.  Håll  på  att  läsa,  förmana,  lära;  försumma  icke 
den  gåfva,  som  i  dig  är.  Detta  akta;  blif  däruti.  Se  på 
Jesus !  Haf  akt  på  dig  själf  och  på  läran,  blif  i  dessa  stycken. 
Ty  om  du  så  gör,  frälsar  du  dig  själf  och  dem  som  dig 
höra.      2   Petr.   i:   10.     Ebr.   12:   i.      i   Tim.  4:   12. 

Herren  vare   med  din  andel     Nåd  och  frid  vare  dig! 

Upsala  den  2  juni  1856. 

Din  tillgifne  broder  N,   Th.  Feltström. 

Men    skriften    hafver   allt  beslutit  under  synd  på,  det 
att  löftet  skulle  komma  genom  Jesu  Kristi  tro,  dem  som  tro. 
Din  tacksamt  tillgifna  vän  JI.  Sundberg, 

Frukta  dig  icke,  ty  Jag  är  med  dig;  vik  icke  af,  ty  jag 
är  din  Gud,  Jag  styrker  dig,  jag  hjälper  dig,  jag  håller 
dig  vid  makt  genom  min  rättfardighets  högra  hand.  Es. 
41:   10.     Våren  glade  i  hoppet,  tålige  i  bedröfvelsen,  håller 


248  DAGBOKSBLAD. 

på  bedja!     Rom   12:   12.  —  Glöm  aldrig  i  dina  böner  till 
vår  Gud  din  vän  och  broder   V.  S.  yohnson. 

His  faithfulness  shall  be   a  shield  and  buckler  into  thee. 
His  feathers  shall  the  hide;  thy  trust  under  his  wings  shall  be. 

May,  dear  Brother,  Jesus  Christ  himself  be  with  you; 
may  He  bless  you  and  may  He  make  you  a  blessing. 

Uppsala  30  may  1856.  ^       Thy  friend 

Theodor  V,  A.  Norlin.) 

Juni  17.  På  kapten  H.'s  begrafning.  Pastor  L.  höll 
ett  liktal,  som  väckte  stort  ogillande  hos  de  flesta  åhörame. 
Han  prisade  och  berömde  H.  utan  måtta,  ordade  om  hans 
varma  gudsfruktan,  hans  stora  människokärlek,  hans  red- 
barhet, sanning,  gifmildhet,  trohet  mot  sin  maka  o.  s.  v. 
Men  icke  ett  ord  om  att  han  såsom  alla  andra  varit  en 
syndare,  som  behöft  och  tagit  sin  tillflykt  till  »syndares 
frälsare».  På  hemvägen  protesterade  många  mot  att  H. 
verkligen  skulle  ha  ägt  hel  del  af  de  dygder  som  pastor 
L.  tillerkände  honom;  man  påstod,  att  han  tvärtom  i  åt- 
skilligt varit  just  7notsatsen,  särskildt  hvad  gifmildhet  och 
trohet  angick  o.  s.  v. 

Både  pastorns  öfverdrifna  beröm  och  »vännemas»  klan- 
der på  hans  döda  mull  upprörde  mig.  Huru  mycket  enk- 
lare och  bättre,  ifall  man  om  den  aflidne  blott  kunnat  säga 
så  som  Paulus  om  sig  betygar:  y>y[.ig  éx  barmhärtighet  w^å^r- 
faren  genom  Jesus  Kristus ! »  —  Jag  erinrar  mig,  hvad  Fly- 
borg  en  gång  yttrade,  när  han  begrof  fru  L — m:  »Vid 
hvarje  bår  finnas  fyra  möjligheter.  Antingen  kan  man,  på 
grund  af  bibelns  säkra  fasta  löften,  vara  fullt  förvissad  om 
den  hädangångnes  frälsning,  då  denne  i  lefvande  tro  om- 
fattat sin  frälsare  och  hans  evangelii  nådelöften:  »skriften 
kan  icke  varda  om  intet  I»  Eller  också  nödgas  man,  på 
grund  af  samma  heliga  bibels  utsagor,  med  full  öfverbevis- 


K.  F.  Ridderstad.  Hj.  Branting.  Henr.  Hallbäck. 


-.\ 


Lars  Gabriel  Branting. 


STOCKHOLM    1 856.  249 

ning  anse  den  bortgångne  osalig,  då  han  ända  in  i  det  sista 
vidhållit  sin  otro  och  förkastat  den  i  Kristus  erbjudna  fräls- 
ningen. Men  utom  dessa  två  vissheter  vid  grafven  gifves 
det  för  efterlefvande  två  möjligheter,  de  vanligaste :  dels  mer 
eller  mindre  hopp,  dels  mer  eller  mindre  fruktan.  I  dessa 
fall  är  det  bäst  att  icke  med  någon  bestämdhet  uttala  sig  om 
den  aflidnes  tillstånd.  Men  där  en  människa  dött  med  en 
lefvande  varm  bekännelse  af  sin  tro  på  den  korsfäste  och 
hans  fullkomliga  försoningsoffer,  där  må  man  ock  till  Her- 
rens ära  betyga:  »Denna  själ  är  genom  Kristus,  i  tron  på 
honom,  frälst  och  bergad,  så  visst  som  Gud  och  hans  ord 
icke  kan  ljuga»! 

yuni  18,  Besök  af  vännerna  L.  och  U.  från  Uppsala. 
De  berättade,  att  bland  alla  de  troende  teologstudentema 
råder  sorg  öfver  att  förlora  prosten  Björck,  som  lär  skola 
bli  biskop  i  Göteborg. 

Äfven  omtalade  de,  att  fru  A:n  varit  uppkallad  inför 
akademiens  rektor  och  fått  en  allvarsam  skrapa  för  sitt  lögn- 
aktiga skvaller  om  studenten  T.  Hon  hade  nämligen  ge- 
nom sitt  lösa  prat  vållat  att  »man  gjort  hvalfiskar  af  en 
sill»,  hvarigenom  T.  ådragits  ej  blott  mycket  obehag,  utan 
varit  nära  att  få  hela  sin  framtid  förstörd. 

Juni  22.  Teol.  adjunkten,  prosten  G.  D.  Björck  i  Upp- 
sala, har  blifvit  utnämnd  till  biskop  i  Göteborg.  I  honom 
får  G.  stift  en  verkligt  troende  och  gudfruktig  herde;  men 
Uppsala  teologiska  fakultet  förlorar  en  betydande  kraft,  som 
blir  svår  att  ersätta.  Visserligen  är  Björck  i  kyrkligt  hän- 
seende icke  så  frisinnad  som  de  öfriga  nuvarande  teologerna 
i  U.;  men  han  är  en  varm  kristen  och  genom  lefvande  er- 
farenhet, ej  blott  genom  förståndstro,  tillgifven  vår  evange- 
liskt-lutherska  bekännelse,  den  han  icke  sviker  i  någon  enda 


250  DAGBOKSBLAD. 

punkt.  Ty  en  »vetenskaplig»  förståndstro  kan  lätt  rubbas 
genom  »nya  lärdomsväder»;  men  icke  så  en  genom  lifs- 
erfarenheter  grundad  tro  på  ordet. 

Mig  har  Björck  bevisat  så  mycken  godhet  och  förtro- 
ende, att  jag  alltid  skall  förblifva  hans  tacksamme  gäldenär.* 
—  Ärkebiskopen,  som  nu  är  i  Lund  för  att  där  inviga 
biskop   Thomander,  far  snart  förrätta  en  ny  biskopsvigning. 

yuni  25.  Prins  Oskar,  som  i  Paris  varit  vittne  vid 
kejsarprinsens  dop,  har  därifrån  afrest  till  England.  Såsom 
en  egenhet  omtalade  i  dag  grefve  L — z,  att  prinsen  i  Paris 
varit  uppvaktad  af  general  Vilette,  en  af  de  tre  adjutanter 
som  konung  Karl  Johan  medförde  181  o  och  den  <?«^  kvar- 
lefvande  af  alla  hans  franska  adjutanter.  —  Samtidigt  med 
prins  Oskar  hade  prinsen  af  Vasa  uppehållit  sig  i  Paris, 
men  icke  synts  till  vid  hofvet. 

yuni  28,  Den  bekante,  rikt  begåfvade  norske  predi- 
kanten, pastor  Lammers  i  Skien,  har  nu  afsagt  sig  sitt  präst- 
ämbete inom  statskyrkan.  Orsaken  till  detta  steg,  som  väckt 
ett  ofantligt  uppseende,  har  varit  samvetsbetänkligheter  mot 
den  inom  norska  kyrkan  påbudna  ordning,  att  prästen  vid 
kommunion  skall  till  hvarje  nattvardsgäst  —  äfven  om  denne 
enligt  sin  pastors  fulla  öfvertygelse  är  en  uppsåtligt  obot- 
fardig  människa  eller  en  skrymtare  —  förkunna  ovillkorlig 
syndaförlåtelse  och  aflösning. 

Vid  Lammers  afskedspredikan  för  en  vecka  sedan  hade 
en  så  stor  folkmassa  infunnit  sig,  att  knappt  hälften  fick 
rum  i  kyrkan;  de  öfriga  måste  stanna  utanför.  —  Nu  ämnar 
Lammers  bilda  en  fri  församling.  För  en  sådans  framtid  har 


*  Med  denna  tillgifvenhet  och  förtroende  hedrades  jag  äfven  se- 
dermera af  biskop  Björck,  när  han  vid  riksdagar  och  kyrkomöten  kom 
upp  till  hufvudstaden.  Vi  hade  då  tillsammans  många  samtal  och  ofta 
långa    promenader,  hvarom  mera  längre  fram  i  dagboksanteckningarna. 


STOCKHOLM    1 856.  25 1 

dock  Rosenius  föga  förtroende.  »All  själfgjord  separatism», 
säger  han,  »har  upplösningens  frö  inom  sig.  Ty  Kristus 
har  icke  ens  till  sina  första  lärjungar  sagt:  'I  skolen  utgå 
ur  (den  judiska)  kyrkan';  utan  han  sade:  'De  %\io\2i  utdrifva 
eder'.  Så  gick  det,  med  större  eller  mindre  våld,  för  Lu- 
ther  och  den  tyska  reformationens  kristna;  så  för  de  evan- 
geliska i  Spanien,  Italien,  Frankrike,  Skotland,  Nederlän- 
derna m.  fl.  Men  där  människor  utan  yttre  tvång,  af  egen 
drift,  ha  separerat  från  sin  kyrka,  där  har  deras  'rena  för- 
samling' icke  länge  ägt  bestånd.»  (Och  Rosenius  fick  rätt 
äfven  i  denna  punkt.  Lammers  församling  upplöstes,  och 
de  flesta  öfvergingo  till  baptismen;  h varom  mera  framdeles.) 

yuni  2().  Den  allmänt  vördade  pastor  P.  A.  Ahlberg 
har  ock  skrifvit  i  min   »stambok».     (Hans  ord  voro  dessa: 

Våren  tålige,  käre  bröder,  och  biden;  ty  Herrens  till- 
kommelse  är  när.  Si,  åkermannen  väntar  efter  den  kost- 
liga jordens  frukt,  tåligt  bidande  så  länge  han  far  ett  mor- 
gonregn och  ett  aftonregn.     Jak.  5:  7. 

Detta  är  mitt  bud,  att  I  älsken  eder  inbördes,  såsom 
jag  hafver  älskat  eder.     Jesus. 

Kristus  vårt  lif  och  döden  vår  vinning!     Paulus. 

Den  yttersta  fienden,  döden,  skall  ock  varda  öfver- 
vunnen.  —  Icke  en  gång  döden  skall  kunna  skilja  oss  åt  I 
Tillgifne  brödren  P.  A,  Ahlberg) 

Juni  30.  For  på  ångf.  »Götha»  till  Västervik.  På 
ångbåten  samtal  med  en  dansk  jude,  som  genom  några  tro- 
ende vänner  i  Stockholm  blifvit  så  öfvertygad  om  sanningen, 
att  han  var  »så  när  en  kristen».  Men  då  jag  bad  honom 
taga  steget  helt  ut,  svarade  han:  »Jag  kan  det  icke;  jag 
skulle  då  förlora  alla  mina  anförvanters  aktning,  och  min 
trolofvade  skulle  öfvergifva  mig.»  Jag  frågade,  om  han 
förstod,    att  man  måste  göra  sitt  val,  välja  antingen  Kristus 


252  DAGBOKSBLAD. 

eller  världen.  Dä  svarade  han:  »Ja,  det  är  just  det  förfar- 
liga att  jag  inser  detta,  men  icke  har  mod  att  välja  såsom 
jag  borde.» 

Vid  framkomsten  till  Västervik  möttes  jag  af  grefve 
Stackelbergs  ekipage,  som  genast  förde  mig  på  väg  till 
Stensnäs,  dit  jag  framkom  kl.   12,30  på  natten. 

Juli  I — 5,  Härliga  dagar!  Att  i  »andens  enhet»  få 
vara  tillsammans  med  trosvarma,  helgade  och  kärleksfulla 
kristna,  det  gifver  en  aning  om  de  saligas  umgängelse  i 
himmelen.  —  Dyrbara  samtal  alla  dagar,  särskildt  ett  med 
gamle  grefven,  h vilket  jag  aldrig  skall  glömma.  —  Något 
vill  jag  anteckna  från  dessa  tankeutbyten. 

I  förgår  samtalade  vi  om  Herrens  ord:  »Frukta  dig 
icke  du  klena  (lilla)  hjord»,  och  då  frågade  fröken  Adéle: 
-»Hvilka  höra  till  Jesu  'klena  hjord'?  Är  det  alla  döpta, 
alla  kyrkans  medlemmar,  som  Herren  manar  att  'icke'  frukta 
och  som  han  lofvar  att  'Fadren  skall  gifva  dem  riket'  ?  Det 
vore  ju  då  alls  ingen  liten  hjord,  utan  hela  den  kristnade 
världen,  äfven  Jesusförsmädarne  och  nådesföraktarne,  som  här 
uppmuntrades  att  'icke  frukta'.  Men  så  kan  väl  icke  Herren 
ha  menat?»  Gref  Adolf  svarade:  »Nej,  dessa  senare  äro  de 
'starka'  och  'feta',  som  omtalas  i  Hes.  34:de  kapitel  och 
som  Herren  säger  skola  'förvaras  ////  doms\  Den  klena 
hjorden  är  liten,  och  dess  medlemmar  äro  små  och  för- 
blifva  små  i  sina  egna  ögon.  När  man  börjar  'vara  stor' 
i  eget  tycke,  då  har  man  blifvit  'förvuxen'  och  mister  'bar- 
nens' nåd.» 

I  går  talade  vi  om  martyrerna.  Då  sade  grefvinnan 
Honorine:  »Hvilket  är  svårare,  att  som  martyr  mista  lifvet 
på  en  gång,  med  ett  svärdshugg,  eller  att  långsamt  förblöda 
under  tusende  småstyng,  som  slutligen  förstöra  ens  lifskraft? 
Mig    tyckes,  att  det  förra  vore  en  mycket  lättare  död;  och 


STENSNÄS    1856.  253 

dock    är    vår    natur  mången  gång  så  rädd  för  dödshugget, 
att  vi  föredraga  det  andra,  vida  pinsammare  dödssättet.» 

Gamle  grefven  yttrade,  a  propos  nålstyng:  »Jag  har 
kännt  en  man,  om  hvilken  alla  sade  att  han  blifvit  alldeles 
'bortskämd'  genom  för  mycken  vänlighet,  h varför  det  nu 
vore  en  plikt  för  en  hvar  att  visa  sig  'stram'  emot  honom. 
Och  detta  råd  togo  vi  alla  ad  notam,  så  att  knappast  nå- 
gon enda  i  sällskapslifvet  visade  honom  ens  vanlig  höflig- 
het.  Följden  blef  nog,  att  all  hans  'bortskämdhet'  försvann, 
men  också  hans  lefnadslust  och  verksamhetskraft.  'Han 
dog  kurerad'  från  bortskämdheten,  men  också  beröfvad  sin 
tro  på  människors  kärlek  och  barmhärtighet.» 

Den  som  skall  varda  en  sann  kristen,  måste  erfara,  ej 
blott  medgifva,  att  han,  såsom  Luther  säger  1  andra  tros- 
artikelns förklaring,  är  en  »förtappad  och  fördömd  syn- 
dare», att  han  har  synd,  ej  blott  enstaka  synder. 

Ingen  kan  här  på  jorden  blifva  så  /lelig,  att  han  ej 
behöfver  Jesus  såsom  sin  »försvarare  hos  Fadren»;  men 
ingen  är  heller  så  synd/ull  att  han  icke  får  fly  till  Kristus 
i  syndabekännelse  och  trons  bön  om  nåd.  Och  Herren 
mottager  en  hvar,  som  så  kommer  till  honom.    Joh.   6:  36. 

Juli  6.  På  f.  m.  i  kyrkan  och  hörde  pastor  K.;  sedan 
i  söndagsskolan,  som  på  det  förträffligaste  leddes  af  fröken 
Adéle  St — g.  På  e.  m.  predikade  jag  ute  på  en  äng  för 
5 — 600  personer.  Efteråt  hade  grefve  Adolf  och  jag  goda 
samtal  med  många  frälsningssökande.  Herren  har  lofvat: 
»Mitt  ord  skall  icke  återkomma  fåfängt.» 

yuli  8.  For  med  >unge  grefven»  till  Hudebo,  där  vi 
höllo  en  bibelstund  för  husets  folk  och  närmaste  grannar. 

KL  4  kommo  Fritz  och  Gustaf  B:w  hit.  På  e.  m.  sam- 
tal med  Hjort,   »trädgårds- Gustaf»  och  Lundberg. 

Grefve    Adolf   omtalade    en    tilldragelse  från  de  första 


254  DAGBOKSBLAD. 

åren  sedan  han  begynt  att  här  offentligen  förkunna  Guds 
ord.  (Han  köpte  den  tiden  af  en  bonde  ett  litet  hemman, 
gränsande  till  Stensnäs  ägor.  Mannen,  som  var  mycket  girig, 
uppdref  priset  oskäligt  högt,  men  fick  dock  hvad  han  fordrade. 
Köpesumman  skulle  »stå  inne»,  till  dess  bonden  kunde 
komma  öfver  en  annan  gård,  och  grefven  skref  revers.  Tid 
efter  annan  uttogs  å  reversen  mindre  summor.  Både  man- 
nen och  hustrun  bevistade  bönestunderna  på  Stensnäs,  hu- 
strun af  hjärtebehof  och  redan  då  bedjande  i  tron,  ej  alle- 
nast för  sig  utan  ock  for  sin  man;  men  denne  däremot  en- 
dast skrymtade  för  att  söka  vinna  förtroende  af  människor. 

Hustrun  klagade  ofta  öfver  mannens  hårdhet  och  obot- 
fardighet.  Men  grefven,  som  af  egen  erfarenhet  visste  att 
Herrens  löften  äro  vissa,  sade  blott:  »Håll  på  att  bedja, 
utan  att  förtröttas».  —  En  gång  hade  mannen  fått  en  större 
afbetalning  på  reversen,  utan  att  ha  denna  med.  En  tid 
därefter  inställde  han  sig  för  erhållande  af  slutlikvid.  Då 
fordrade  han  äfven  den  förra  stora  summan;  och  vid  er- 
inran att  den  ju  vore  betald,  nekade  han  samt  hotade  med 
laglig  åtgärd. 

Hustrun  klagade  under  tiden  öfver  hans  hårdhet  och 
orättrådighet,  men  hon  fick  samma  svar  som  förut.  Ja,  hon 
fick  ock  deltagare  i  bönen,  under  tro  till  Herrens  löften: 
»Allt  det  I  bedjen  i  bönen  troende,  det  skolen  I  få»,  och 
»edert  begär  vare  kunnigt  inför  Gud  i  allting,  med  bön, 
åkallan  och  tacksägelse». 

Mannen  kom  åter,  och  fick  ännu  en  gång  penningarna. 
Men  han  hann  ej  längre  än  i  allén  utanför  Stensnäs,  då 
han  vanmäktig  nedsjönk,  under  det  förfärande  intrycket  af 
de  ord  han  nyss  hört:  »Dessa  penningar  skola  bränna  dig!» 
Han  gick  dock  hem,  men  återkom  snart,  lämnade  tillbaka 
hvad  han  med  orätt  fatt,  samt  bad  Gud  och  S.  om  barmhär- 


STENSNÄS    1856.  255 

tighet.  Efter  en  tid  fick  äfven  han  nåd  att  kunna  tro  sina 
synders  förlåtelse  i  Jesu  namn  och  blef  sedan  en  redlig 
och  lycklig  kristen.) 

Juli  10,  Kärt  besök  af  prosten  Östberg  och  pastor 
Åberg.  —  Resa  till  Öfverum.  Besågo  bruket,  verkstäderna, 
parken,  paviljongen,  samt  den  nästan  kungligt  inredda  huf- 
vudbyggnaden,  som  dock  var  af  trä,  samt  under  alla  stuck- 
och  gobelinbeklädnader  så  murken,  att  när  grefve  St.  stötte 
sin  käpp  mellan  några  fogar,  gick  käppen  in  i  träet. 

Juli  II,  Sjöfärd  till  Stenborum.  —  På  kvällen  långt 
samtal  med  nattvakten  Äppelträ  om  hans  själ.  Han  ville 
bli  en  sann  kristen,  och  vi  bådo  tillsammans.  Han  berät- 
tade också  om  en  märklig  syn,  som  han  en  gång  haft,  samt 
försäkrade  allvarligt  att  den  synen  ej  varit  »inbillning»  utan 
full  verklighet. 

Juli  13.  På  f.  m.  predikade  jag  i  Ukna  kyrka,  på 
eftermiddagen  G.  B:w  i  bönsalen. 

Grefve  Adolf  berättade  i  dag  åter  några  drag  af  den 
fiendskap,  som  han  i  början  af  sin  verksamhet  fick  röna, 
till  och  med  af  sina  egna  underhafvande. 

(Bland  dessa  var  en  man,  som  upprepade  gånger  hade 
idkat  tjufskytte  på  S.'s  mark.  Länge  hade  grefven  fördra- 
git detta,  ty  mannen  var  mycket  fattig.  Dock,  en  dag  när 
skogvaktaren  ånyo  anmälde  honom  för  oloflig  jakt,  beslöt 
S.  att  icke  längre  tåla  saken,  utan  skickade  bud  efter  man- 
nen. Men  —  denna  gång  var  mannen  oskyldig.  Och 
då  han  hade  ett  häftigt  lynne,  ansåg  han  sig  nu  svårt  föro- 
lämpad samt  lät  svara  grefven,  att  »som  han  intet  ondt 
hade  gjort,  behöfde  han  icke  komma  till  något  förhör.» 
Ett  nytt  bud  afsändes  till  honom,  men  äfven  det  fick 
samma  svar. 

På  e.  m.  red  grefve  S,  ut  på  en  promenadridt  och  tog 


256  DAGBOKSBLAD. 

vägen  till  mannens  stuga.  Denna  var  så  belägen,  att  ehuru 
allmänna  vägen  gick  tätt  intill,  doldes  dock  stugan  från 
vägen  genom  en  på  sidan  därom  uppförd  bod,  ända  till 
dess  man  kom  midt  för  boningshuset.  Mannen  satt  nu  på 
sin  trappa  och  höll  på  att  rengöra  sin  dubbelbössa.  När 
grefven  framhöll  hans  myckna  tjufskytte,  svarade  han  i  högsta 
grad  ohöfligt.  En  ganska  häftig  ordväxling  uppstod,  som 
slutade  därmed,  att  mannen,  vorden  ursinnig,  sökte  med  kolf- 
ven  af  sin  bössa  tilldela  grefven  ett  dråpslag  i  hufvudet. 
Slaget,  som  skulle  blifvit  dödande,  träffade  dock  i  stället 
bodknuten-,  och  då  omedelbart  därefter  ett  nytt  slag  mat- 
tades, kom  en  person  åkande  på  vägen  alldeles  midt  för. 
Mannen  höll  inne  hugget,  och  Stackelberg  red  hem. 

Några  år  förgingo.  Grefve  S.  predikade  allt  fort  om 
den  nåd,  som  i  Kristus  är  beredd  och  tillbjuden  åt  alla 
syndare.  Skrifter  spredos  och  morgonrodnaden  till  en  ny 
dag  grydde  i  mer  än  ett  hjärta.  En  af  dessa  skrifter  med 
titeln  »Ralf  Harbingtons  lefnad  och  död»  föll  i  den  ofvan- 
nämnde  mannens  hand  samt  uppväckte  oro  och  nöd  i  hans 
hjärta,  i  det  den  ställde  för  hans  ögon  krafvet  af  Guds 
brutna  lag.  Herrens  ande  dref  honom  nu  att  bevista  böne- 
stunderna på  Stensnäs,  samt  att  söka  råd  och  ledning  af 
samme  man,  hvilkens  lif  han  en  gång  velat  taga. 

Ännu  efter  flera  år  erinrade  han  sig  med  sorg  nyss 
nämnda  händelse,  och  han  utbrast  ofta  med  djup  rörelse: 
»Herren  vare  lof,  att  han  bevarade  mig  från  att  bli  mördare 
af  den  man,  som  han  sedan  dess  begagnat  till  ett  så  mäk- 
tigt redskap  i  sin  hand  att  kalla  syndare  till  bättring.») 

Juli  14.  På  f.  m.  långt  samtal  med  en  djupt  olycklig 
man  från  Linköping,  som  begått  mened  inför  rätten  och 
som  nu  i  samvetet  blifvit  öfvertygad  att  han  måste  bekänna 
detta    gräsliga    brott    och    lida  sitt  fängelsestraff.     Mannen, 


UPPSALA    1856.  257 

som  af  olidliga  samvetskval  blifvit  utmärglad  och  likblek  i 
anletet,  hade  icke  sofvit  på  många  nätter.  Men  evangelium 
bragte  honom  dock  någon  lindring  och  stadfäste  hans  be- 
slut att  angifva  sig  själf. 

Då  vi  på  e.  m.  gjorde  en  promenad  i  vagn  till  Rorsta 
hunno  vi  upp  menedaren,  som  nu  var  på  väg  till  länsman. 
Men  —  uttröttad  som  han  var,  fruktade  han  att  icke  för- 
må gå  ända  fram  till  denne.  Han  fick  då  sitta  upp  på 
kuskbocken;  och  vid  framkomsten  lagade  grefve  S.  att  man- 
nen där  erhöll  en  kärra  och  en  körsven,  som  förde  honom 
fram  till  länsmannen.  Jag  skall  aldrig  kunna  glömma  den 
blick  af  på  en  gång  tacksamhet  och  blygsel,  som  mannen 
nu  *gaf  oss.  Ungefär  så  måtte  visst  Petrus  ha  sett  ut,  när 
»Herren  såg  på  honom». 

yuli  i^.  E.  m.  foro  vi  till  Ekenstams  på  Ståltorp, 
där  jag  höll  bibelförklaring  på  en  äng  för  omkr.  150  per- 
soner. Besågo  sedan  Hannäs  kyrka.  —  Stackelberg  yttrade 
där:  »Jordiska  kyrkor  kunna  splittras,  så  att  det  icke  blifver 
sten  på  sten  kvar;  men  Herrens  kyrka  och  hans  af  Luther 
i  ljuset  åter  framdragna  evangelium  skola  aldrig  förgås,  utan 
»  förblifva  evinner ligen  » . 

Under  de  senaste  dagarna  ha  alla  härvarande  vänner 
skrifvit  minnesord  i  min  »stambok»,  och  några  ha  äfven 
försett  den  samma  med  sköna  teckningar.  Gamle  grefven 
sade:  »Sådana  här  minnesböcker  äro  ganska  goda  tillfällen 
att  få  tala  till  sina  vänner,  'ändock  man  död  är'.  Och  jag 
vet  af  egen  erfarenhet,  huru  vemodsfulk  Ijuft  det  är  att 
läsa  älskade  hädangångnas  afskedsord,  kanske  tiotal  af  år 
efter  deras  hemfärd.  Då  förstår  man  rätt,  huru  liten  och 
kort  'vår  eländestid'  är  och  huru  saligt  det  skall  blifva  att 
i  evigheten  återse  dessa  kära,  som  /  Jesu  tro  gått  före  oss 
till  det  rätta  hemmet.» 

Wadström,   Ur  minnet  o.  dagboken.     II.  1 7 


1 


258  DAGBOKSBLAD. 

(De  på  Stensnäs  skrifna  minnesorden  voro  följande: 
Betydelsefull  teckning. 
Pris  vare  dig,  o  Jesu  Christe,  som  skänkte  mig  ditt  dyra  blod! 
Det  lif  jag  genom  synden  miste,  Du  återgaf  i  denna  flod. 
Ack,  Gud,  däri  gif  daglig  rening;  Du  vet  det  bäst,  hur  svag  jagar. 
Den  ovän  jag  inom  mig  bär.  Vill  verka  utom  din  förening: 
Förhindra  det,  o  Jesu  kär! 
Stensnäs  den  V?   1856. 

Minne  af  Gubben  och  Vännen 
C.  Adolphe  Stackelberg, 


Stor  och  stark  Du  Herde  är,  Oväns  makt  skall  intet  gälla; 
Svaga  fåren  själf  Du  bär.  Vid  ditt  bröst  de  ligga  sälla; 
Ej  skall  ulfvens  list  och  tänder  Rycka  dem  ur  dina  händer. 
I   Petr.  4:   12,   13,   14.  —   I  Joh.  4:  9,   10. 
Stensnäs  d.  9  Juli  1856.  Honorine  S — g. 

Hjelten  har  för  dig  slagit  sig  igenom;  derföre  skall  du 
slå  dig  igenom.  Micha  2:  13.  —  Icke  sannt,  du  käre 
broder,  du  kan  ju  då  ej  misströsta  i  all  nöd;  ty  under 
»utvertes  strid,  invertes  räddhåga»  (i  Cor.  7:  5)  måste  du 
»dock  likväl»  vara  nöjd  och  hafva  frid,  då  det  står  skrifvet: 
»Näpsten  ligger  uppå  honom,  på  det  att  vi  skulle  frid  hafva, 
och  genom  hans  sår  äro  vi  helade.»  Es.  53:,  i  Thess.  5: 
23.  Han  är  trofast,  som  dig  kallat  hafver,  den  det  ock 
väl  fullbordar.     Amenl     Amen  I 

Stensnäs  d.   10  Julij   1856.       Din  Ad;  Stackelberg. 


UPPSALA    1856.  259 

»Tagen  på  eder  salighetens  hopp  för  en  hjälm.» 

Var    trofast   intill   döden,  så  skall  jag  gifva  dig  lifvets 

krona.     Upp.    2:    10.     Lid   och  umgäll,  som  en  god  Jesu 

Kristi  stridsman.      2  Tim.   2:   3. 

Här  dystert  mörker  ofta  höljer  Zionsvandrarna  på  öde  stig, 

Och  afgrundsfursten  vred  oss  följer,  Och  vill  oss  gärna  ta  till  sig. 

Men  till  vårt  rätta  hem  vi  skynda,  Till  hemmet  ofvan  skyn,  till  Gud. 
Sannt  är:  vi  syndat  ha  och  synda,  Qch  vi  ha  brutit  Herrens  bud. 

Men  mer  än  detta  gäller  blodet.  Det  dyra  blod  vi  älska  lärt, 
Det  samma  höjer  sjunkna  modet  Hos  den,  som  syndasorgen  tärt. 

Så  må  vi,  broder,  prisa,  lofva  Och  taga  goda  hjälmen  på, 
Ty  salighet  det  är  den  gåfva,  Som  vi  utaf  vår  Jesus  få. 

Och  långt  från  jordens  kalla  trakter.  Där  strålar  evigt  hemmets  land 
Och  oss  ledsaga  himlens  makter.  Till  dess  vi  nå  dess  sälla  strand. 

Stensnäs  den  16  juli  1855. 

Din  alltid  trofaste  vän  Gustaf  Beskow. 

Såsom  Fadren  hafver  älskat  mig,  så  hafver  jag  ock 
älskat  eder:  blifven  i  min  kärlek.  Joh.  15:  9.  Fader,  jag 
vill  att  der  jag  är,  skola  ock  de  vara  med  mig,  som  Du 
mig  gifvit  hafver,  att  de  skola  se  min  härlighet,  den  Du 
mig  gifvit  hafver.  Joh.  17:  24.  —  Herren  Jesus  skall  för- 
vara dig  i  denna  sin  kärlek  till  evinnerlig  fröjd  hos  Sig, 
hoppas  och  beder  en  gammal  trofast  vän 

Stensnäs  d.   16  Juli  1856.    Thure  G.  Rudenschöld, 

»Så  säger  Herren,  den  dig  skapat  hafver»:  Frukta  intet, 
ty  Jag  hafver  förlossat  dig.  Jag  hafver  ock  kallat  dig  vid 
namn:  du  är  min!  Ty  om  du  går  igenom  vatten,  vill  jag 
vara  när  dig,  att  strömmarna  icke  skola  dränka  dig;  och 
om  du  går  genom  elden,  skall  da  icke  bränna  dig,  och 
lågan  skall  icke  lita  uppå  dig.  Ty  jag  är  Herren  din  Gud 
.  .  .  din  Frälsare, ^^  —   »Efter  du  så  dyr  för  min  ögon  aktad 


26o  DAGB<^KSBLAD. 

är,  måste  du  ock  härlig  vara,  och  Jag  hafver  dig  kär.  Så 
frukta  dig  nu  intet,  ty  jag  är  när  dig.  Jag  utstryker  din 
öfverträdelse  för  min  skull  och  kommer  dina  synder  intet 
ihåg ! »  —  Och  därför  skall  du  i  evighet  lofsjunga  Lammet, 
det  beder  och  tror.  Vännen  E.  R — d. 


»Ruhe,  was  willst  du  mehr?»*) 
Stensnäs  d.   lo  Juli  1856.  L.  Rudenschöld. 

Han    är  sargad   för  våra  missgärningars  skull  och  sia 
gen  för  våra  synders  skull:  näpsten  ligger  uppå  honom,  på 


•)  »Hvila,    hvad  vill  du  mer?»     Till  denna  teckning  skref  Gustaf 
Janzon    (d.   v.  komminister  i  Adolf  Fredrik,  sedermera  kyrkoherde  och 
prost  i  Karlstads  stift)  kort  därefter  följande  verser  i  min  bok: 
Strider  om  lif  och  om  form,  om  verk,  om  frukter  och  frihet, 
Korsa  som  vindar  vår  färd  genom  förgängelsens  land. 
Ja,  förgängligt  är  allt:  strid,  seger,  plan  och  beräkning. 
Endast  ordet  om  nåd  står  som  en  fyrbåk  i  sjön: 
Må  vi  det   ordet  predika  och  realisera  i  lifvet.  — 
Mig  har  Herren  beskärt  en  teg  af  faltet  att  rödja, 
Gifve  han  också  dig  en,  —  fal  tet  behöfver  dig  ock. 
Sist  må  Herren  af  nåd  oss  taga  ur  striden  och  mödan; 
i  Ruhe,  was  willst  du  mehrit  då  först  rätt  vi  förstå. 

Din  broder  C.  Janzon. 


UPPSALA    1856.  261 

det  att  vi  skulle  frid  hafva,  och  genom  hans  sår  äro  vi 
helade.  Vi  gingo  alla  i  villfarelse  såsom  får:  hvar  och  en 
såg  uppå  sin  väg.  Men  Herren  kastade  alla  våra  synder 
uppå  Honom.  Din  vän  A.  Rudenschöld. 

Juli  16.  F.  m.  på  afskedsvisit  hos  den  åldrige  prosten. 
Vid  hemkomsten  lämnade  mig  grefve  Adolf  1,500  rdr  till 
Evangeliska  Fosterlandstiftelsens  inre  mission.  —  På  e.  m. 
höll  jag  bibelförklaring  nere  vid  sjön,  öfver  i  Petr.  i:  i — 12. 
Sedan  promenad  utåt  vägen  med  G.  B:w.  Allt  folket,  som 
gick  före  och  kom  efter,  hälsade  oss  så  hjärtligt  och  önskade 
oss  Guds  frid.  —  Sedan  voro  Hjort  och  hans  hustru  uppe 
på  mitt  rum  och  bådo  där  varmt  för  mig  tillsammans. 

Efter  supén  ett  långt  afskédssamtal  med  gamle  grefven 
på  hans  rum.  Han  tackade  mig  och  lade  sina  händer  väl- 
signande på  mitt  hufvud. 

Sedan,  efter  det  grefve  Adolf  läst  Ps.  91  och  bedit  för 
mig,  sade  jag  farväl  till  alla  de  kära  Stensnäsvännema.  — 
Sådana  dagar  som  dessa  får  jag  väl  sällan  mer  på  jorden! 
.  .  .  Gustaf  och  Fritz  följde  mig  upp  på  mitt  rum,  där  vi 
ännu  länge  sutto  under  sådant  samtal,  som  gifver  frukt  för 
både  tiden  och  evigheten,  samt  till  sist  bådo. 

Juli  17.  Reste  tidigt  på  morgonen.  I  Ringarum 
råktes  pastor  Åberg,  som  gaf  mig  Uppb.  3:  8,  9  »till  rese- 
kost». —  Vid  Gusum  gjorde  besök  hos  brukspatron  Wester- 
berg, som  visade  mig  den  vackra  parken,  m.  m.  —  I  Sö- 
derköping råkade  jag  broder  Krantz,  som  gjorde  mig  säll- 
skap till  Norrköping,  hvarest  arkitekten  Malm  bad  oss  följa 
med  till  en  sammankomst  hos  skräddaren  Lannes.  Jag  hade 
tänkt  mig  där  skola  få  höra  någon  förkunna  ordet;  men  i 
stället  nödgade  man  mig  att  tala.  Till  text  tog  jag  den 
»resekost»  jag  på  morgonen  hade  fått  af  Åberg.  —  På  af- 
tonen hos  Malms,  där  jag  talade  öfver  Mark.  8: 


262  #  DAGBOKSBLAD. 

Juli  i8.  For  till  Stockholm.  På  ångbåten  råkade  jag 
professor  Svanberg  från  Uppsala,  som  var  mycket  vänlig 
och  intressant  samt  berättade  flera  märkliga  drag  ur  Geijers 
och  Delidéns  lefnad.  —  Jag  frågade  till  slut,  om  jag  finge 
gifva  honom  en  skrift.  »Ja,  gärna  det!»  blef  hans  svar; 
och  så  fick  han   »Den  starke  öfvervunnen». 

I  Stockholm  besökte  jag  först  Lundborg  på  Stiftelsens 
expedition  och  for  sedan  ut  till  Hufvudsta,  till  min  mor. 

Hos  Lundborg  mötte  mig  en  kär  gåfva:  de  allra  sista 
häftena  af  Fjellstedts  bibelverk.  Så  är  nu  hela  detta  verk 
fuUbordadt,  som  varit  och  skall  blifva  till  tusende  själars 
gagn.  Gud  välsigne  den  vördade  brodern  Fjellstedt  och  hans 
verk  in  scecuiis  sceculorum! 

Äfven  en  annan  märklig  nyhet  fick  jag  af  L — g  veta, 
nämligen  att  den  så  vida  omtalade  prosten  Per  Nyman, 
kyrkoherde  i  Urshults  församling  af  Vexiö  stift,  nyligen  afli- 
dit.  Detta  var  mig  förut  obekant;  under  vistelsen  på  Stens- 
näs hade  jag  ej  tid,  knappt  lust,  för  någon  tidningsläsning. 

Äfven  omtalade  han,  att  man  väckt  förslag  om  en 
järnväg  från  hufvudstaden  till  Nynäs  hamn,  tre  mil  från 
Landsort,  hvilken  bana  skulle  bereda  Stockholm  en  uthamn, 
som  är  isfri  hela  året  utom  några  få  dagar  under  allra  strän- 
gaste vintrar. 

Läste  i   »Scriwers  själaskatt»   följande  tankar: 

En  sann  kristen  längtar  ofta  att  »vara  när  sin  Herre» 
och  anser  döden  som  befrielsens  budbärare.  Skrymtaren 
hoppas  också  att  få  dö  den  rättfärdiges  död,  men  —  »icke 
på  länge  ännu».  .  .  Allt  ifrande,  dömande  och  bestraffande, 
som  sker  utan  kärlek,  nåd  och  saktmod^  gagnar  icke  mer  än 
ett  skott  utan  kula,  endast  med  löst  krut.  Det  bullrar, 
skrämmer,  ja,  kanske  förbittrar,  men  —  det  träffar  icke! 

yuli   ig.     Det    första    jag    i  dagens  tidning  läste,  var 


STOCKHOLM    1 856.  263 

underrättelsen  att  den  framstående  och  så  rikt  begåfvade 
pastor  Lammers  i  Skien  —  »Norges  ypperste  predikant», 
såsom  han  vanligen  kallas  —  hvilken  nyligen  nedlagt  sitt 
prästämbete,  nu  jämte  hustru  och  barn  och  i8  andra  liktän- 
kande verkligen  bildat  en  friförsamling  med  namnet:  »Den 
nya  apostoliska  fria  församlingen  i  Skien.» 

Skall  väl  Lammers  numera  kunna  verka  så  mycket  för 
Guds  rike  som  han  förut  fått  göra? 

yuli  20,  Nu  tyckes  den  gamla  frågan  om  »förbättrad 
själavård  inom  Stockholms  territoriella  församlingar»  ha  tagit 
ett  steg  framåt  till  sin  lösning.  Redan  iS^o  gjordes  af 
prosten  J.  E.  Forssell  till  rikets  ständer  en  framställning, 
att  mått  och  steg  borde  tagas  för  »åvägabringande  af  en 
bättre  själavård  i  hufvudstaden».  Såsom  svar  härpå  in- 
gingo  ständerna  den  26  april  iS^i  till  Kongl.  Maj:t  med 
en  underdånig  anhållan,  att  »K.  Maj:t  täcktes  anbefalla  nö- 
diga undersökningar  och  åtgärder»  i  denna  fråga,  hvarvid 
särskildt  framhölls  önskvärdheten  af  »att  ajlmänna  kyrko- 
visitationer  borde  hållas  i  hufvudstadens  likasom  i  öfriga 
svenska  församlingar;  att  det  yngre  prästerskapet  måtte  be- 
redas tillfälle  att,  i  vidsträcktare  mån  än  nu  är  fallet,  del- 
taga i  församlingamas  andliga  vård;  att  pastorerna  måtte 
befrias  från  de  för  deras  egentliga  kall  främmande  göromål; 
att  barnens  undervisning,  äfven  under  tid  som  förflyter  från 
utgången  ur  folkskolan  och  till  nattvardsberedelsen,  må  blifva 
en  offentlig  angelägenhet;  att  flyttningsförhör  med  tjänste- 
hjon allmänt  anbefallas  v  o.  s.  v.  —  Stads-  och  hof  konsisto- 
riernas infordrade  utlåtanden  .inkommo  i  början  af  i8^j. 
Dessa  utlåtandens  hufvudsak  var,  att  man  bestred  nödvändig- 
heten af  alla  mera  genomgripande  förändringar.  Handling- 
arna remitterades  i  maj  1853  till  öfverståthållareämbetet,  ^ 
med  befallning  att,  i  samråd  med  deputerade  från  samtliga 


264  DAGBOKSBLAD. 

kyrkoråden,  inkomma  med  utlåtande.  Detta  har  redan  af- 
gifvits  i  maj  1856,  men  har  först  nyligen  blifvit  offentlig- 
gjordt,  i  Aftonbladet. 

I  kyrkliga  frågor  tyckes  man  på  de  flesta  håll  följa 
regeln:  festina  lente  (»skynda  långsamt»).  Riksens  ständers 
anhållan  till  Kongl.  Maj: t  afgick  i  april  i8si;  efter  två  år 
inkom  konsistoriemas  utlåtande,  och  tre  år  därefter  nu  öfver- 
ståthållareämbetets. 

Detta  senare  innehåller  i  hufvudsak  följande: 
Antagandet,  att  religionen  och  sedligheten  i  Stockholm 
befinna  sig  i  ett  sjunkande  tillstånd,  betviflas.  Gröfre  lag- 
brott aftaga,  säkerhetstillståndet  förbättras,  lösa  personers  an- 
tal minskas.  Talrika  bevis  förefinnas  på  tillvaron  af  ett 
verkligt  kristligt  lif;  de  pietistiska  rörelserna  ge  äfven  till- 
känna befintligheten  af  ett  djupt  kändt  andligt  behof,  »om 
än  vilse  fö  rdt».  Beklagansvärda  missförhållanden  förefinnas 
dock:  försummande  af  gudstjänsten  och  sabbatens  ohelgande, 
njutningslystnad  och  flärd  hos  de  förmögnare,  sinnlighet  och 
själfsvåld  hos  de  sämre  lottade,  mängden  af  oäkta  barn, 
det  tilltagande  konkubinatet,  så  att  »antalet  af  sådana  olag- 
liga föreningar  ej  torde  långt  ifrån  motsvara  de  lagliga  äkten- 
skapen», de  lossnade  banden  mellan  husbönder  och  tjänare 
o.  s.  v.  Till  själavårdens  förbättring  fordras:  att  präster- 
skapets, i  synnerhet  komministrames,  verksamhet  lämpligare 
fördelas ;  aflöningssättet  öfvergår  till  lönekonventioner ;  för- 
samlingarna fördelas  i  distrikt  för  vissa  kvarter  af  2,000  ä 
2,500  personer  med  särskild  ordinarie  pr? st,  dock  med 
orubbad  skyldighet  för  pastor  att  vaka  öfver  det  hela-, 
hof-  och  stadskonsistorierna  förenas  under  ordförande  af  en 
biskop  eller  superintendent j  ej  upptagen  med  annat  stifts  an- 
gelägenheter eller  egen  pastoralvård,  hvarigenom  kyrkovisita- 
tionerna  skulle  blifva  fruktbärande;  prästerskapet  måste  sättas 
i  tillfälle  att  uteslutande  ägna  tid  och  uppmärksamhet  åt 
andlig  sysselsättning  och  ungdomens  undervisning  samt  åt- 
minstone befrias  från  bestyr  i  banker,  taxerings-  och  pröf- 
ningskoraitéer    (hvilket   dock  står  i  sammanhang  med  präst- 


STOCKHOLM    1856.  265 

priv:iema)  samt  frän  ordförandeskap  i  sockenstämmor  af  eko- 
nomisk natur;  skolundervisningen  befrämjas;  husförhören 
flyttas  från  sakristian;  förhörsrotamas  antal  ökas;  förhören 
bli  mera  undervisande  och  mindre  examinerande;  aftonsån- 
gama  utvidgas,  med  predikoskyldighet  turvis  vid  både  hög- 
mässa och  aftonsång  af  kyrkoherden  och  komministrarna,  samt 
att  tre  dagar  i  veckan  bibelförklaringar  hållas. 

Mycket  talas  bland  folket  med  anledning  af  detta  ut- 
låtande. Somliga,  särskildt  de  flesta  äldre  prästerna,  anse 
nästan  alla  ändringarna  »onödiga  och  omöjliga  att  genom- 
föra»; andra  däremot,  mera  sangviniska,  anse  »den  gyllene 
tiden»  i  kyrkligt  hänseende  skola  komma,  ifall  detta  förslag 
blir  genomfördt.  Men  alla  grufva  sig  för  de  stora  utgifter, 
som  det  skulle  medföra,  säkerligen  ända  bortåt  50 — 60,000 
rdr  om  året. 

Lundborg,  med  hvilken  jag  samtalade  härom,  sade: 
»Om  kyrkan  och  församlingarna  pä  allvar  ville  saken,  så 
vore  medlen  lätta  att  erhålla.  Man  skall  ju  kanske  föreslå  *en 
del  af  behållningen  på  brännvinsmedlen*  därtill;  sä  vore  alla 
ekonomiska  svårigheter  undanröjda.  Men  se,  olyckan  är  att 
de  kyrkligt  styrande  icke  ha  något  hjärta  för  befolkningens 
andliga  behof.  De  som  lefva  omkr.  20 — 30  år  härefter 
skola  få  se,  att  då  ännu  ingenting  är  gjordt  för  denna  sak. 
Möjligen  blir  det  bättre  i  nästa  århundrade,  men  förvisso 
icke  i  vårt.» 

Juli  jg — 2j.  Ute  på  Örby,  hos  Beskows,  tillsammans 
med  flera  vänner.  —  Bland  andra  samtal  förekom  äfven 
ett  öfver  Ordspr.  16:  7:  »Om  någon  mans  vägar  behaga 
Herren,  så  gör  han  ock  hans  ovänner  till  frids  med  honom». 
A.  frågade,]  huru  dessa  ord  skulle  kunna  förlikas  med  alla 
de  klara  utsagor  af  Herren  Kristus,  som  betyga  att  hans 
äkta  lärjungar  i  alla  tider  skola  röna  världens  fiendskap, 
men  icke  dess  vänskap.     Några  sökte  förklara  saken  så,  att 


266  DAGBOKSBLAD. 

Ordspråksbokens  ord  blott  gällde  för  gamla  förbundets  tid; 
men  den  tolkningen  blef  icke  antagen.  Andra  hänvisade 
till  det  förhållandet,  att  själfve  Herren  Jesus  vid  sitt  första 
uppträdande  blef  till  en  tid  »prisad  af  alla»,  fastän  detta 
erkännande  sedan  förbyttes  i  förakt  och  fiendskap.  Men 
mot  den  jämförelsen  invändes,  att  textorden  ju  antyda  ett 
alldeles  motsatt  förhållande:  först  o  vänskap  och  sedan  väl- 
vilja. Då  sade  L.:  »Kanske  det  småningom  gått  så,  att  värl- 
dens fiendskap  mot  den  äkta  kristendomen  under  årens  lopp 
bytts  i  vänskap?»  Nej,  historiens  lärdomar  betyga,  att  värl- 
den förblifvit  sig  lik  i  alla  tider,  särskildt  i  denna  punkt. 
Nå  väl,  huru  skulle  då  vårt  bibelställe  tolkas?  Jo,  till  slut 
blefvo  vi  ense  därom,  att  dess  ord  blott  angifva  hvad  som 
kan  hända  med  personliga  ovänner,  men  att  det  icke 
angår  de  troendes  ställning  såsom  sanna,  bekännande  kristna. 
Därom  skall  alltid  gälla  orden  i  Joh.  15:  18,  21  o.  Jak.  4:  4. 

E.  uttalade  följande  goda  tankar: 

»Att  fatta  Jesu  kärlek  och  omfattas  af  den,  det  är  — 
salighet.     Så  kunna  vi  äga  himmelen  redan  på  jorden. 

Herren  skall  aldrig  aga  sina  barn  så  hårdt  som  de 
förtjäna,  men  dock  så  strängt  som  de  behöfva.  Och 
lindrigare  vilja  vi  ju  icke  hafva?! 

När  världen  eller  synden  lockar  dig,  så  tänk  på  fåg- 
larna som  om  vintern  ila  till  de  röda  bären,  lockbetet,  och 
fastna  i  snaran  som  sitter  gömd  där  bakom.  De  veta  ej 
faran,  du  vet  den  eller  borde  veta  den.» 

Juli  24,  På  morgonen  kl.  8  anträdde  samtliga  Örby- 
gästerna  en  resa  till  Tullinge,  en  ovanligt  naturskön  egen- 
dom, som  förr  tillhört  häradshöfding  B:w's.  Nu  äges  den 
af  brukspatron  A.  och  hans  fru,  född  Lotten  R:g,  med 
hvilka  jag  för  sju  år  sedan  blef  väl  bekant  på  Tyresö.  — 
Efter    en    obeskrifligt  härlig  färd  anlände  vi  vid  middagsti- 


STOCKHOLM    1 856.  267 

den  till  Tullinge,  men  möttes  af  den  ledsamma  underrät- 
telsen, att  både  herr  och  fru  A.  timmen  förut  rest  till 
en  granne,  dit  de  voro  bjudna  till  middag.  Vi  voro  dock 
väl  försedda  med  matsäck,  och  intogo  i  parken  en  »öfver- 
dådig»  middag,  lägrade  i  gröngräset.  —  Sedan  besågs  par- 
ken och  det  väl  inredda  boningshuset,  där  en  fröken  S. 
var  vår  ciceron.  Såsom  ett  litet  minne  lämnades  i  fru  A.'s 
skrifrum  den  sköna  skriften  »Times  Changes»,  med  hennes 
pamn  uppå.  Före  afresan  hölls  i  parken  en  kort  bibelför- 
klaring, som  bevistades  af  gårdens  folk;  därefter  sjöngo  vi 
ett  par  goda  sånger.  —  Hemfärden  var  lika  angenäm  som 
bortresan ;  och  efter  en  i  allo  god  dag  återkommo  vi  på 
aftonen  till  Örby. 

Nära  hemmet  mötte  vi  inspektören  Z.,  nu  helt  förän- 
drad. Denne  man  hade  genom  en  förskräckande  dröm  blifvit 
väckt  till  besinning  af  sin  själafara.*)  Drömmen  hade  varit 
så  förskräcklig,  att  när  Z.  vaknade,  darrade  han  ännu  af 
fasa.  Ögonblickligen  stod  han  upp,  tog  sina  kortlekar  och 
kastade  dem  i  kakelugnen,  samt  slängde  sin  kognacflaska 
ut  genom  fönstret,  så  att  den  krossades  mot  stenarna  utan- 
för. (I  nära  ett  år  förblef  han  en  väckt  och  sökande  själ. 
Men  då  han  icke  troget  höll  sig  till  ordet,  utan  försum- 
made dess  bruk,  så  förgick  väckelsen,  allt  efter  som  den 
förfärliga  drömmens  minne  bleknade  bort.  Och  efter  årets 
slut  var  Z.  ånyo  den  samme  som  före  sin  väckelse,  ja  hår- 
dare än  förut.     Då  afled  han  helt  hastigt.) 


•)  Han  hade  tyckt  sig  se  mörkrets  furste,  som  tog  honom  fatt  och 
just  skulle  kasta  honom  i  en  brinnande  ugn.  Då  kom  Herren  Kristus 
och  befriade  honom.  Dock  ropade  själafienden  till  honom:  »Du  far 
ett  års  anstånd;  men  om  du  vid  det  årets  slut  åter  blifvit  den  samme 
som  nu,  blir  du  mitt  byte  för  alltid».  Och  Kristus  sade:  »Därför 
tag  vara  på  den  tid,  i  hvilken  du  varder  sökt,  att  du  ej  må  fördärfvas.» 


268  DAGBOKSBLAD. 

Juli  25.  Äfven  på  Örby  ha  flera  vänner  skrifvit  i 
min  stambok  —  dyrbara  minnen  för  kommande  år! 
(En  del  däraf  här;  det  öfriga  längre  fram: 
Låt  oss  glädjas  Herranom  och  fröjdas  för  vår  salighets 
tröst.  Låt  oss  med  tack  komma  inför  hans  ansikte.  Ty 
Herren  är  en  stor  Gud  och  en  stor  konung,  öfver  alla 
gudar.  Nådelig  och  barmhärtig  är  Herren,  tålig  och  af 
stor  mildhet! 

Hvila  tryggt,  du  nådens  barn!  Upphör  nu  med  all  din  klagan: 
Blott  en  töckenbild,  ett  skarn  är  din  sorg  —  lid  fadersagan! 

Hvila  tryggt,  fast  stormen  gnyr,  fastän  tusende  förlisa. 
Christus  sjelf  din  farkost  styr:  dig  han  vill  blott  nåd  bevisa! 

Guds  frid  och  välsignelse! 

En  tillgifven  vän  i  Herren 

Örby  d.  ^Vt   56.  L.  A. 

O,  fröjda  dig,  frigjorda  själ,  ur  syndens  tunga  bojor  lossad. 
Hos  Jesus  endast  är  dig  väl,  af  honom  satans  makt  är  krossad. 

Så  fly  hvar  dag,  hvar  stund  till  den,  som  dig  allena  frid  kan  gifva! 
Han  älskar  dig,  han  är  din  vän,  vill  stads  din  gode  herde  blifva. 

Tänk,  när  en  gång  i  dödens  stund,  dig  allting  annat  öfvergifver. 
Det  fins  blott  en,  som  har  misskund;  vår  Jesus  samme  Jesus  blifver. 

Tänk,  när  uppå  den  andra  strand  vår  tro  i  seende  förbytes. 

När  oupplösligt  blir  det  band,  som  mellan  Gud  och  själen  knytes. 

»Den  der  vinner,  honom  skall  jag  låta  sitta  med  mig 
på  min   tron,  såsom  jag  ock  vunnit  hafver.»     Upp.  3:   26. 

Broderligen  och  hjertligen 
Den  2  V?   1856.  Fritz  Beskow  O 

Juli  29.  Presidenten  Isberg  i  Svea  hofrätt  har  för 
några  dagar  sedan  aflidit  vid  Bad  Homburg,  65  år  gam- 
mal.    I    går    omtalade  grefve  L.,  att  utrikes  statsministern, 


UPPSALA    1856.  269 

baron  Stjemeld,  snart  kommer  att  inlämna  sin  afskedsan- 
sökan.  Den  vördade  excellensen  börjar  bli  gammal  och  en 
smula  ålderdomsskröplig.  »En  liten  scen»,  lär  för  icke  länge 
sedan  ha  ägt  rum  mellan  konungen  och  honom. 

Åug,  j.     Hörde  prosten  Ehrling  i  Brännkyrka 

Sedan  påpekade  han,  huru  bibeln  så  ofta  betygar,  att  de 
skriftlärda  och  fariséerna  på  Jesu  tid  »fruktade  för  folket». 
De  hade  nog  velat  »näpsa»  den  stränge  och  för  dem  obe- 
haglige botpredikanten  Johannes  döparen,  men  —  »de  fruk- 
tade för  folket».  När  Kristus  frågade  dem,  om  Johannes' 
döpande  var  ett  af  Gud  befaldt  eller  blott  ett  själttaget 
verk,  så  hade  de  gärna  svarat  det  senare;  men  —  »de 
fruktade  för  folket».  När  Herren  Jesus  gick  omkring,  lärde 
och  gjorde  väl  mot  alla,  så  blef  han  hatad  af  de  afund- 
sjuka  skriftlärda.  De  förtalade  honom,  utspridde  onda  ryk- 
ten om  honom  och  hade  helst  snarligen  velat  döda  honom; 
men  —  »de  fruktade  för  folket».  Slutligen  blef  dock  deras 
hat  så  bittert,  att  de  ej  förmådde  styra  det.  Efter  att  länge 
ha  »sökt  något,  som  de  kunde  anklaga  honom  för»,  trodde 
man  sig  ha  funnit  det  sökta  uti  de  »många  falska  vittnen» 
som  de  köpt.  Nu  ändtligen  ansågo  de  sig  genom  årslångt 
förtal  ha  väl  förberedt  folket  för  deras  sista  stora  anfall 
mot  Jesus.  Men  just  som  slaget  skulle  vid  påsken  utdelas, 
återkom  deras  gamla  fruktan,  så  att  de  sade  till  hvarandra: 
»Icke  i  högtiden,  att  ej  ett  upplopp  varder  bland  folkeH. 
Dock  —  »den  i  himmelen  bor  begabbade  dem».  Han  hade 
beslutat  att  Kristus  måste  dö  just  den  tid,  då  påskalammet 
skulle  offras;  därför  gick  deras  råd  om  intet. 

Och  så  går  det  ännu  i  dag  för  dem,  som  frukta  män- 
niskor mer  än  Gud.  De  hysa  ovilja  mot  Herrens  sanna  be- 
kännare  samt  skulle  gärna  angripa  dem  alla;  men  de  »våga 
sig  ej  på»   somliga,  hvilka  anses  vara  stödda  af  en  viss  popu- 


270  DAGBOKSBLAD. 

laritet;  de  —  »frukta  för  folket».  Men  så  snart  de  tro,  att 
denna  popularitet  är  i  aftagande,  då  våga  de  sig  fram. 
Gäller  det  åter  att  anfalla  andra,  dem  man  anser  stå  utan 
stöd  hos  folket,  då  vågar  man  sig  modigt  och  hänsynslöst 
fram  emot  dessa  ensamma  och  ringa.  Men  om  det  då  mot 
all  förmodan  visar  sig,  att  människornas  sunda  känsla  af 
rätt  och  orätt  tager  parti  för  de  orättvist  anfallna,  då  drager 
man  sig  fegt  tillbaka-,  ty  —  »de  frukta  för  folket». 

Helt  annorlunda  handlar  en  sann  kristen.  Han  an- 
griper ingen  personligen ;  men  då  KrisH  kärlek  nödgar  honom 
att  vittna  för  sanningens  sak,  då  finner  man  honom  icke 
»frukta  för  folket».  Utan  såsom  Luther  en  gång  stod  lugn 
i  Worms  inför  både  käjsare  och  kardinaler,  så  sXÅevangelii 
vittnen  trygga  inför  både  biskopar  och  konsistorier. 

Aug,  4,  Under  halfva  juli  hade  jag  haft  mina  »ferier»; 
nu  har  Lundborg  ledigt,  så  att  jag  får  till  det  mesta  sköta 
bådas  vårt  arbete.  Och  allt  går  lätt,  när  blott  sinnet  är 
gladt  i  Gud.  Men  tvärtom:  »när  hjärtat  sörjande  är,  hjäl- 
per ingen  utvärtes  glädje». 

Aug.  9.  Under  sist  förflutna  veckan  har  här  bildats 
en  ny  penningbank,  benämnd  Stockholms  enskilda  bank\  till 
direktion  ha  valts  hrr  K.  G.  von  Koch,  L.  J.  Loven,  L  V. 
Smitt,  A.  O.  Wallenberg  m.  fl. 

Aug,  ij.  Hörde  Rosenius  i  Betlehemskyrkan.  Bl.  a. 
yttrade  han:  »Det  heter  ofta  i  bibeln  om  Herren  Jesus,  att 
»de  skriftlärda  och  fariséerna  vaktade  på  honoms,  att  de 
måtte  finna  något  »att  anklaga  honom  för».  Luk.  6:  7, 
13:  14,  14:  3,  m.  fl.  Ett  sådant  sinne  är  alldeles  motsatt 
det  äkta  kristliga  kärlekssinnet.  »Kärleken  gör  sin  nästa 
intet  ondt»;  »kärleken  skalkas  icke  och  uppblåses  icke»; 
»kärleken  skyler  ock  öfverträdelse»;  dessa  och  dylika  skrif- 
tens ord  gifva  tillkänna  arten  af  de  verkligt  kristnas  sinne. 


UPPSALA    1856.  271 

Men  det  har  i  alla  tider  varit  ett  af  kännetecknen  på  fari- 
séer och  skrymtare,  att  de  med  skadefröjd  påpeka  de  äkta 
kristnas  verkliga  eller  förmenta  brister,  samt  hafva  mera  nöje 
af  att  kalfatra  dessa,  än  de  hafva  sann  hjärteglädje  i  Fräl- 
sarens kärlek  och  försoning. 

Sept,  j.  Fick  den  förskräckliga  underrättelsen,  att  forne 
studenten  H — n  (förut  omnämnd)  ånyo  är  häktad  för  andra 
resan  stöld.  Skall  han  kunna  räddas?  ....  På  aftonen 
hörde  pastor  Simon  Brandell  i  Betlehemskyrkan,  en  i  sann 
mening  äkta  evangelisk  predikan.  Hvilken  skillnad  på  en 
dylik  och  på  dessa  vanligaste,  där  man  under  allt  tal  om 
nåden  och  Jesu  kärlek  blott  binder  samveten  med  lag,  i 
stället  för  att  frigöra  de  lagbundna  med  Kristi  fulla,  fria, 
rena  evangelium! 

Sept  12,  E.  m.  i  Brödrasalen  (herrnhutames  kyrka), 
där  »bröderna»  firade  sin  årsfest.  Denna  gudstjänst,  som 
firades  efter  en  särskild  ritual,  var  mycket  skön  och  upp- 
bygglig, samt  afslöts  med  en  s.  k.  »kärleksmåltid»  (det  var 
i  verkligheten  en  enkel  tésupé)  samt  vacker  sång. 

Sept.  ij.  For  till  Uppsala,  i  sällskap  med  Rudin  och 
J.  Linnarsson.  På  aftonen  råkade  flera  af  bröderna.  O, 
huru  härlig  sann  brödrakärlek  är!  Herren  vare  tackad;  ännu 
lefver  den! 

Sept,  14.  Gick  jämte  G.  B:w  till  nattvarden  .  .  .  E.  m. 
hörde  Roos  i  Trefaldighetskyrkan.  En  mycket  god  fram- 
ställning om  skillnaden  mellan  Judas  och  Petrus :  häda  föllo 
djupt,  i  förskräcklig  synd,  men  Petrus  stod  upp  igen,  under 
det  Judas  »dog  i  sin  synd».  —  Senare,  kl.  8,  talade  jag 
på  Borells  sal  öfver  Luk.  8:.  Mycket  folk;  bland  dem  S. 
C:r,  CoUinder  och  Gilljam.  —  På  kvällen  tills,  med  Felt- 
ström  och  Humble.     Samtal  om  evighetstingen! 

Sept.    16.     På   f.  m.  hos  Torén,  som  var  sig  lik:  kär- 


272  DAGBOKSBLAD. 

lek  och  allvar  i  helgad  förening.  Under  samtalets  gång  gaf 
han  mig  äfven  broderskapets  yttre  tecken,  genom  att  nu 
»säga  bror»  och  tillåta  mig  det  samma.  Ett  »brorskap»,  som 
jag  alltid  skall  högt  värdera! 

Sept,  //.  På  morgonen  lång  promenad  och  intressant 
samtal  med  Axel  Sparre.  På  e.  m.  kom  prins  Napoleon  hit 
och  mottogs  med  sång  af  studenterna. 

På  aftonen  gick  jag  upp  hos  B:l,  där  jag  träffade  flera 
af  bröderna.  —  D:m  omtalade  en  ganska  betecknande 
händelse  från  i  går.  Han  är  inackorderad  hos  en  fru  H., 
änka  efter  den  mycket  förmögne,  men  ock  mycket  råe  gross- 
handlaren H.  i  Stockholm.  Hans  värdinna  hade  för  någon 
tid  sedan  bedt  honom  att  om  kvällarna  hålla  aftonbön  för 
familjen,  som  består  af  frun  själf,  två  döttrar  om  21  och 
19  år,  en  son  om  12  år  och  informatorn,  den  muntre  öst- 
göten M.  —  Fruns  förslag  hade  gladt  D:m  dess  mer,  som 
han  förut  funnit  henne  särdeles  motvillig  mot  allt  andligt, 
så  att  hon  städse  sagt  emot,  när  han  försökt  yttra  något 
om  Guds  rike.  Han  kunde  därför  icke  låta  bli  att  fråga, 
af  hvilken  anledning  hon  fått  idén  om  aftonböner.  Fru  H. 
svarade  då,  att  hon  hört,  att  »sådana  numera  brukades  hos 
landshöfdingens  och  professor  N.»*,  och  då  tyckte  hon,  det 
»skulle  vara  bra»   att  äfven  ha  sådana  hos  sig. 

D:m  hade  sedan  under  ett  par  veckor  läst  för  dem, 
dels  betraktelser  af  M.  F.  Roos,  dels  ur  Mattei  evangelium 
kortare  stycken  i  sänder;  ty  han  ansåg  sig  icke  böra  »trötta 
dem»  med  ett  helt  kapitel  för  hvar  afton. 

I  förrgår  hade  han  slutat  med  Matt.  5:  26.  När  han 
nu  i  går  afton  började  läsa  Matt.  5:  27,  hade  fru  H.  hastigt 
ryckt  till.  Och  när  han  så  fortsatte  med  v.  28,  hade  hon 
rest  sig  upp  och  tydligen  ämnat  säga  någonting;  men  så 
hade    hon    lugnats    och    åter    satt    sig,    så  att  D:m  kunde 


»Det  finnes  ingen  nötl,  som  icke  Herren  kan  hjälpa.» 


En  framtidsbild:  Fredens_morgon  efter  krigets  natt. 


Wadström,   Ur  minnet  o.  dagboken.     II. 


i8 


274  DAGBOKSBLAD. 

fortsätta  och  afsluta  aftonandakten.  Men  efter  dess  slut 
bad  fru  H.  honom  följa  med  sig  i  ett  inre  rum.  Där  hade 
hon  med  vredgad  stämma  utbrutit  i  förebråelser  mot  ho- 
nom för  det  att  han  kunde  »läsa  något  så  opassande  och 
oanständigt»  inför  hennes  barn.  »Herr  D.!  Jag  är  en  ren 
kvinna,  och  mina  döttrar  äro  rena,  anständiga  flickor.  Om 
herr  D.  en  enda  gång  till  orenar  deras  fantasi  med  sådana 
ord,  som  herm  läste  i  afton,  så  måste  jag  be  herm  lämna 
mitt  hem.»  —  »Jag  kan  ej  uttrycka,  huru  bestört  jag  kände 
mig»,  tillade  D:m,  när  han  omtalat  detta;  »jag  läste  Her- 
rens egna  ord,  och  för  detta  blef  jag  hotad  med  att  ut- 
visas ur  den  'rena'  fru  H.'s  hem!» 

Med  anledning  häraf  blef  det  en  liflig  diskussion  om 
hvad  som  bör  förstås  med  uttrycket:  en  ren  kvinna  eller 
man.  Fru  H.  hade  /  vredesmod  förklarat  sig  vara  »en  ren 
kvinna»  som  ej  tålde  att  höra  läsas  Jesu  domsord  öfver 
hjärtats  synder  mot  det  sjätte  budet.  En  annan  kvinna  kan 
vara  osann,  bitter,  afundsjuk,  full  af  girighet,  skvaller  och 
förtal;  men  om  hon  blott  'ryser'  vid  att  höra  ett  ord  om 
den  enda  synd,  åt  hvilken  hon  icke  lutar,  då  gör  hon  an- 
språk på  att  kalla  sig  »/-<?«»,  trots  sina  andra  svarta  synder. 
Och  många,  mest  kvinnor,  understödja  henne  i  detta  an- 
språk. —  L:n  sade:  »Det  är  som  om  'renhet'  numera  för 
många  vore  liktydigt  med  pryderi,  och  som  om  alla  andra 
kristliga  dygder  skulle  räknas  för  obetydliga  mot  den  'an- 
ständighet', som  icke  ens  tål  att  höra  Kristi  egna  allvarsord. 
Ja,  hjärtats  och  munnens  öfriga  synder  anses  som  baga- 
teller, endast  man  hårdt  håller  på  denna  s.  k.  renhet. 
Ordet  dygd,  som  i  skriften  och  alla  gamla  goda  författare 
användes  i  så  många  bemärkelser,  har  numera  blifvit  inskränkt 
till  endast  en  kvinnlig  egenskap,  i  ett  enda  specifikt  fall. 
Den    kvinna,    som  genom  yttre  eller  inre  fulhet  undgått  ett 


STOCKHOLM    1 856.  275 

slag  af  frestelser,  kallas  »dygdig»,  om  hon  än  eljest  är 
»full  af  ond  illfundighet  och  bebunden  i  vrånghet».  — 
F:m  ville  söka  förklara  allt  detta  genom  'den  kvinnliga 
blygsamheten';  men  S:t  frågade  då,  om  det  är  äkta  blyg- 
samhet, som  gärna  i  ensamheten  eller  'på  tu  man  hand' 
med  någon  vän  fråssar  af  skandalhistorier,  men,  efter  att 
med  brinnande  n)rfikenhet  ha  åhört  dessa,  fariseiskt  ropar: 
»Hu,  så  förskräckligt!     Det  är  ju  afskyvärdt!» 

Efter  en  stunds  samtal  afslutade  F:g  diskussionen  med 
dessa  ord:  »Ja,  här  kan  felas  åt  båda  sidor;  för  mycket 
och  för  litet  blir  dock  alltid  ett  fel,  äfven  i  afseende  på 
dessa  ämnen.  Låt  oss  i  detta,  såsom  i  allt,  lära  af  Herren 
själf  och  af  hans  tjänare,  de  heliga  profeter  och  apostlar. 
I  sak  har  ingen  funnits  renare  än  de;  men  de  voro  sanner- 
ligen icke  så  »fina  i  munnen»,  som  nutidens  s.  k.  blygsamhet 
vill  fordra.  Låt  oss  bedja  Gud  om  samt  vinnlägga  oss  om 
en  sann  verklig  renhet  och  redbarhet  i  vår  umgängelse, 
utan  att  hemfalla  till  det  pryderi,  som  rör  upp  en  storm 
för  småsaker.»     Och  med  F:g  instämde  nu  alla. 

Aug,  II.  Ytterligare  bidrag  till  »Minnesboken».  (Några 
blad  må  här  återgifvas.) 

»Frukta  dig  intet!  Ty  jag  hafver  förlossat  dig  och 
kallat  dig  vid  namn:  du  är  min!  —  Jag  utstryker  dina 
missgärningar  för  min  skull,  och  jag  kommer  dina  synder 
intet  mer  i  håg!» 

Måtte  dessa  ord  under  alla  lifvets  skiften  blifva  lef- 
vande  för  ditt  hjärta,  och  sålunda  göra  dig  lycklig  för  tid 
och  evighet!     Det  önskar  innerligen 

din  uppriktiga  vän  i  Herren 

Örby  den   23  juli  1856.  A — e  A— g. 

Så  säger  Herren,  din  Frälsare:    »Se,  uppå  händerna 


276  DAGBOKSBLAD. 

hafver    jag    upptecknat   dig.     Jag  hafver  beredt  dig,  att  du 
skall  vara  min  tjänare:  Min  son,  förgät  mig  icke!» 

Käre  broderi  Må  vi  alltid  med  själens  fulla  allvar 
och  uppriktighet  fara  efter  det  som  ofvantill  är,  där  vår 
ovärderliga,  oförgängliga,  evigt  högtlofvade  skatt,  vår  Herre 
Jesus  Christus,  väntar  oss!  —  Må  vi  i  Jesu  namn  och  i 
hans  kraft  fly  allt  jordiskt,  som  vill  hindra  detta  vårt  fa- 
rande efter  det  himmelska:  allt  som  vill  fasta  vår  blick, 
vårt  hjärta  vid  si^,  i  stället  för  att  rigta  dem  till  Jesus.  Ja, 
må  vi  försaka  och  lemna  allt,  som  vi  icke  utan  skada 
kunna  taga  med  oss  på  vägen;  ty  det  är  så  hans  vilja, 
som  af  kärlek  dog  för  oss!  —  I  Jesu  nåd,  i  hans  viljas 
råd,  innesluta  vi  oss  nu  och  alltid! 

»Gud  var  i  Christus  och  försonade  världen  med  sig 
själf,  och  förebrådde  dem  icke  deras  synder  h^ 

Örby,  den  24  och  25  juli  1856. 

Din  vän  E, 

^^g'  13'  I  gär  höUos  sockenstämmor  i  alla  Stock- 
holms territorialförsamlingar,  angående  val  af  de  tre  med- 
lemmar från  hvarje  församling,  hvilka  jämte  öfverståthållaren 
skola  bilda  en  »öfverstyrelse  för  alla  vattenledningsfrågor». 
Därvid  inträffade  att  från  Maria  församling  insattes  i  sty- 
relsen »tre  berg»,  nämligen  medicinalrådet  Berg,  grosshand- 
laren Berg  och  boktryckaren  Berg.  —  Baron  Posse  inföll 
vid  underrättelsen  härom:  »Den  vattenledningen  måtte  väl 
bli  'bergfast',   åtminstone  dess  styrelse.» 

Aug.  18.  Härvarande  ryske  militärattaché,  general  A. 
Bodisco,  har  nyligen  aflidit  efter  sin  hemkomst  från  Liibeck, 
där  kolera  utbrutit.  —  Dessutom  ha  i  dessa  dagar  flera  per- 
soner här  insjuknat  i  kolera,  af  hvilka  de  flesta  aflidit. 

Aug.  ig.  I  förgår  blef  biskop  Björck  i  Göteborgs  dom- 
kyrka   af   ärkebiskop    Reuterdahl   installerad  i  sitt  nya  äm- 


UPPSALA    1856.  277 

bete.  Assistenter  voro  professor  Torén  och  d:r  Beckman 
samt  prostarna  Delin,  Lamberg,  Möller,  Prehn,  Svensson  och 
Österman.     Domitms  tecum!  (Herren  vare  med  dig  I) 

Skarlakansfebem  härjar  f.  n.  ovanligt  häftigt  bland 
Sveriges  barn.  Endast  i  Kils  lilla  socken  i  Närike  ha  på  de 
senaste  veckorna  nära  40  barn  aflidit  i  denna  sjukdom.  .  .  . 

Man  skall  förr  eller  senare  få  erfara,  att  man  »miss- 
räknar sig»  på  de  allra  flesta  af  sina  bekanta.  Huru  van- 
ligt är  det  icke  att  få  höra  människor  yttra:  »Om  någon 
på  förhand  hade  sagt  mig,  att  han  (eller  hon)  kunde  komma 
att  handla  så  mot  mig,  skulle  jag  omöjligt  ha  kunnat  tro 
det.  Men  nu  ser  jag,  tyvärr,  att  de  likväl  ha  fått  rätt». 
—  Men  hvilka  bittra  erfarenheter,  lifvet  än  i  detta  fall 
må  gifva  dig,  så  kom  ihåg  att  på  Herren  Kristus  skall  du 
aldrig  missräkna  dig  eller  blifva  bedragen.  Han  har  ännu 
aldrig  svikit  eller  gäckat  någon,  som  tagit  sin  tillflykt  till 
honom-,  han  är  trofast  intill  slutet. 

Aug,  21,  Professor  E.  G.  Bring  har  blifvit  utnämnd 
till  domprost  i  Lund. 

Grefvinnan  S.  J.  Snoilsky,  född  Baner,  maka  till  ju- 
stitierådet  grefve  Snoilsky  och  statsfru  hos  änkedrottning 
Josefina,  har  i  förgår  aflidit,  endast  43  år  gammal.  Man 
beklagar  mycket  hennes  make  och  unge  son,  vid  hvilken 
hon  varit  särdeles  fastad.  —  Denne  unge  grefve  Carl  S. 
känner  jag,  sedan  han  i  fjol  köpte  min  sigillsamling.  Under 
de  samtal  jag  då  hade  med  honom  lade  han  i  dagen  myk- 
ken  belefvenhet  och  nobless.  Man  säger,  att  han  vid  sitt 
läroverk  skall  visa  prof  på  mer  än  vanlig  begåfning. 

I  förgår  begrofs  den  ädle  människovännen,  d:r  Lagberg 
i  Söderköping.  I  processionen  deltogo  alla  badgästerna 
samt  en  stor  skara  af  stadens  och  ortens  invånare  af  alla 
stånd.     Enligt  den  aflidnes  bestämda  önskan  hölls  intet  lik- 


278  DAGBOKSBLAD. 

tal  om  honom,  utan  upplästes  blott  ett  stort  antal  evange- 
liska bibelspråk.  —  Kl.  Åhman  och  M.  Carlson,  som  ofta 
besökte  honom  under  hans  sista  veckor,  ha  båda  skrifvit, 
att  han  under  detta  års  lopp  blifvit  alldeles  frigjord  från 
den  Baaderska  mysticismen  och  kommit  tiU  en  fullkomlig 
hvila  vid  evangelium  om  den  i  Kristi  död  redan  skedda  för- 
soningen. 

Biskop  Studach,  drottning  Josefinas  biktfader  och  »påf- 
vens  vicarius»  i  Sverige,  har  rest  till  Kristiania  för  att  in- 
viga en  ny  där  uppförd  katolsk  kyrka.  —  Katolikerna  jubla 
öfver  sina  stora  framgångar  i  S:t  Knuts  land  (Danmark)  och 
S:t  Olofs  land  (Norge).  De  hoppas  att  innan  detta  sekels 
slut  hinna  komma  lika  långt  i  S:t  Eriks  och  S:ta  Birgittas 
land.  Man  säger,  att  de  för  sin  framgång  i  sjmnerhet  räkna 
på  två  omständigheter:  dels  skola  våra  präster  i  sitt  hat  mot 
de  friare  andliga  rörelserna  göra  klyftan  mellan  sig  och  dem 
allt  djupare,  dels  skall  folket  till  slut  tröttna  vid  de  många 
sekterna  samt,  sedan  det  lärt  sig  misstro  och  förakta  den 
lutherska  kyrkan,  i  sitt  behof  efter  kyrklig  enhet  slutligen 
kasta  sig  i  den  katolska  kyrkans  »allena  saliggörande»  armar. 
Men  det  kan  hända,  —  och  det  är  min  varma  bön,  mitt 
fasta  hopp  att  så  skall  hända:  de  komma  att  missräkna 
sig  på  båda  dessa  faktorer.  Dels  måste  till  slut  prästerna 
lära  sig  klart  inse  hvad  som  är  kyrkans  enda  räddning  och  be- 
ståndande stöd;  dels  skall  med  Guds  nåd  Sveriges  folk  aldrig 
glömma,  att  vår  Gustaf  Adolf  stupade  för  kristenhetens  rädd- 
ning undan  påfvedömets  ok.  De  som  tycka,  att  den  lu- 
therska kyrkan  är  för  trång,  skola  väl  icke  kunna  förgäta 
att  den  katolska  är  sjufaldt  trängre. 

Aug,  22,  Teol.  doktor  J.  Temström  har  utgifvit  en 
bok  med  titel:  ^Den  sjunde  basunen  och  det  tredje  ve,  eller 
bibelns  ouppfyllda  profetior  med  förklaring  och  tillämpning 


UPPSALA    1856.  279 

på  den  närvarande  och  närmast  stundande  tiden».  Det  är 
en  skrift  till  pröfning  och  väckelse  för  litet  hvar.  Om  man 
än  icke  kan  godkänna  allt  hvad  där  yttras,  utan  tvärtom, 
så  kvarstår  mycket  att  allvarligt  behjärta.  Skola  vi  eller 
våra  närmaste  efterföljare  få  upplefva  Herrens  återkomst?? 
Ett  intryck  ger  boken  ovillkorligt,  nämligen  detta:  »Hvad 
jag  säger  eder,  det  säger  jag  alla:    Vaken!» 

Aug.  26,  Gustaf  Janzon  (komminister  i  Adolf  Fredrik) 
har  utgifvit  en  intressant  och  lärorik  bok:  »Mörker  och  ljus; 
skiftningar  inom  prosten  Carlings  familj.»  Många  ha  läst 
den  boken  med  uppbyggelse  och  gagn;  men  för  andra  har 
den  varit  en  verklig  »förargelse»,  och  den  har  t.  o.  m. 
varit  föremål  för  en  den  skarpaste  kritik  i  S.  tidning.  — 
Hur  kunna  »kristna»  människor  ha  en  så  totalt  motsatt 
smak  och  afge  ett  så  fullkomligt  motsatt  omdöme  om  samma 
sak?  Förklaringen  härtill  har  kanske  aposteln  Paulus  angifvit 
i  Gal.  4:   28,   29.     (Se  ock  Kristi  ord  i  Matt.   5:   11.) 

Fritz  B:w  har  nyss  tagit  afsked  från  sin  anställning 
som  löjtnant  vid  Svea  artilleriregemente.  Många  ha  ogillat 
äfven  detta  steg  och  ansett,  att  han,  trots  allt,  borde  ha 
kvarstannat  vid  regementet  och  »såsom  en  kristen  krigare» 
frimodigt  bekant  sin  tro  inför  truppen  och  kamraterna  i  be- 
fälet. »Så  göra  omvända  officerare  i  England»,  säger  man. 
Men  det  är  dock  en  betydande  skillnad  mellan  den  nuva- 
rande andan  inom  vår  armé  och  Englands.  Hos  oss  äro 
troende  kristusbekännande  militärer  ännu  sällsynta  undantag. 
Kanske  skall  det  äfven  däruti  varda  bättre  med  tiden.  — 
I  alla  händelser  synes  mig,  att  en  hvar  bör  i  sådana  styk- 
ken  få  handla  efter  sin  öfvertygelse,  utan  att  bli  klandrad 
af  dem,  hvilka  kanske  ej  det  minsta  känna  till  de  ställningar 
och  förhållanden  som  föranledt  hans  steg. 

F.    B:w's   omvändelse   har  väckt  mycken  uppmärksam- 


28o  DAGBOKSBLAD. 

het.  Jag  minnes  så  väl  den  aftonen,  då  han,  klädd  i  Ama- 
ranterordens  »stora  band»  gick  upp  till  ordensbalen,  full  af 
de  lifligaste  förhoppningar  om  en  »mer  än  vanligt  rolig 
afton».  (Han  hade  redan  förut  erfarit  kallelser  af  Guds  ande, 
men  icke  än  velat  lämna  sig  åt  Herren.)  När  han  då  pas- 
serade genom  sin  broder  G.  B:w's  rum,  där  äfven  jag  var,  sade 
G.  till  honom:  »Ja,  gå  du  på  balen;  men  vet,  att  W:m  och 
jag  skola  litet  emellan  bedja  för  dig,  att  Herren  i  afton 
må  varda  dig  för  stark.»  Så  skedde.  Dels  G.  B.  och  jag 
ensamma,  dels  äfven  brödemas  fromma  tfoende  moder,  böjde 
gång  efter  annan  våra  knän  i  bön  för  Fritz.  Framåt  kl. 
elfva,  just  då  jag  höll  på  att  taga  afsked,  återkom  F.  Vid 
inträdet  i  G:s  rum,  aftog  han  sitt  breda,  hvita  ordensband, 
kastade  det  på  bordet  och  sade:  »Aldrig  mer  går  jag  på 
någon  bal  I»     (Och  han  höll  detta  sitt  ord.) 

Nu  var  ett  af  de  svåraste  hindren  för  Guds  ande  undan- 
röjdt.  Efter  ännu  någon  tids  arbete  af  den  förekommande 
nåden  kunde  äfven  F.  tro  sina  synders  förlåtelse  och  be- 
känna Kristus  såsom  sin  Frälsare.  (Han  blef  några  år  se- 
nare präst  i  vår  kyrka.) 

Aug.  2g.  TConung  Karl  XIV:s  sarkofag,  som  anländt 
hit  från  Dalame,  infördes  i  går  i  Riddarholmskyrkan.  Den 
har  varit  under  arbete  i  8  år.  Den  är  af  röd  Elfdalspor- 
fyr,  af  samma  slag  som  den  stora  urnan  bakom  Rosendals 
slott,  och  väger  omkr.  loo  skeppund.  Den  lär  utgöra  en 
trogen  kopia  af  Agrippas  sarkofag  i  Rom.  Ett  nytt  graf- 
kor  skall  uppföras  i  Riddarholmskyrkan  för  sarkofagens  upp- 
ställning. 

D:r  L.  yttrade  i  dag  om  R.,  hvilken  åter  blifvit  angri- 
pen i  en  tidning:  »Få  se,  om  inte  till  slut  på  honom  be- 
sannas det  ordspråket:  'Många  hundar  bli  harens  död'.  Men 
då  svarade  B.:   »Nej,  det  skall  aldrig  slå  in  på  någon  enda 


Den  19  Borg. 
1HÖ4J. 


SiiuDiL  Norberg. 


STOCKHOLM    1 856.  28 1 

som  sätter  sin  tro  till  Kristus.  Ty  'den  Herren  vill  bevara, 
han  är  utan  fara'.  Nog  kan  en  sann  kristen  ofta  bli  an- 
fallen af  bittra  och  kärlekslösa  människor,  men  'Herren 
gifver  honom  icke  i  hans  fienders  händer'.  Väl  får  han 
ofta  med  psalmisten  säga:  'Man  stöter  mig,  att  jag  falla 
skall';  men  han  skall  då  ock  få  tillägga  slutorden  i  samma 
språk:   •i  Men  Herren  uppehåller  mig  1 1* 

■^^g'  31 '  Ärkebiskopen  har  i  dag  installerat  kyrkoher- 
den Wensjoe  i  Klara  församling;  han  talade  om  »församlings- 
herdens ansvar  och  härliga  lön».  —  Man  sätter  stora  förvänt- 
ningar på  W — e;  måtte  de  genom  Guds  nåd  gå  i  fullbordan. 

Sept.  I.  Engelska  tidningar,  och  efter  dem  hela  den 
civiliserade  världens,  omtala  en  ny  metod  att  tillverka  stång- 
järn och  stål,  som  efter  sin  uppfinnare  Bessemer  kallas 
Bessemermetoden,  Den  22  sistl.  augusti  gjordes  i  London 
försök  inför  en  mängd  sakkunniga  personer,  som  alla  för- 
klarade, att  den  nya  metoden  skall  medföra  en  revolution 
i  järn-  och  ståltillverkningen.      Qui  vivra  verra! 

Sept.  2.  »Minnesboken»  har  ytterligare  fått  flera  blad 
nyskrifna.  (Några  af  dem  må  här  återgifvas,  såsom  en  tack- 
samhetshälsning till  de  gamla  vännerna.) 

Dyre  broder!     Må  ifrån  det  höga 
Stads'  du  ledas  utaf  Herrens  öga. 
Medan  här  i  främlingsland  du  går  I 
Må  hans  ande  i  ditt  hjärta  tala 
Tröst  och  frid,  och  Ijufligt  dig  hugsvala, 
När  du  lider  utaf  syndens  sår! 

Må  allt  bättre  du  att  känna  lära 
Herren  Kristus,  att  du  till  hans  ära 
Glad  må  offra  hvad  hans  nåd  dig  gaf! 
Må  ett  redskap  i  hans  hand  du  finnas 


282  DAGBOKSBLAD. 

Till  att  många,  många  själar  vinnas 
För  hans  rike  —  att  få  del  däraf ! 

Men  när  svaghet  och  när  mörker  hinna 
Till  din  själ  —  må  kraft  och  ljus  du  finna 
Invid  nådens  thron,  i  bön  till  Gud! 
Må  du  der  en  förbön  stundom  bringa 
Till  din  Gud  för  den  som  än  så  ringa 
Vet  i  tron  att  höja  bönens  ljud. 

Din  nådesbroder  N.  J,  Linnarsson. 
Ebr.  6:  i8 — 20.  Dyre  broder!  Du  har  varit  mig, 
nej,  du  är  mig  mycket  kär,  och  du  har  varit  mig  mycket 
till  tröst  genom  nåden.  Den  nåden,  i  Jesus  vår  öfverste- 
präst  till  evig  tid,  är  och  förblifver  odelad  föreningsbandet 
i  Jesus  med  din  broder  M.  Adolf  Gottlob  Drake, 

Måtte  Herren  Jesus  med  hvarje  dag  blifva  dig  allt  mera 
kär,  så  att  du  icke  kan  lefva  honom  förutan.  Måtte  Han 
tillväxa  och  du  aftaga!  Måtte  Han  blifva  ditt  allt  och  du 
intet!  Gud  vare  med  dig,  käre  broder,  och  ledsage  dig 
alltid  uppå  den  vägen  som  drager  till  lifvet! 

Din  dig  uppriktigt  älskande  broder  P,  Andersson, 
Du,  älskade  vän  och  broder,  reser  nu  ifrån  oss;  men 
du  skiljes  icke  från  vår  brödrakrets.  Res  omgjordad  med 
Jesu  vapenrustning  (Efes.  6),  och  strid  som  en  Jesu  strids- 
man! Stå  fast,  älskade  broder,  orubblig  uti  hans  leder.  — 
»Låt  oss  ej  falla  eller  oss  förvilla,  men  till  målet  draga  i 
trones  ljus,  förtröstande  och  stilla.»  —  Kämpa  och  bed, 
vaka  och  strid.  Måtte  Guds  ande  allt  mer  upplysa  oss  om 
vår  synd  och  om  yesu  förbarmande  hjärta!  —  Bed  för  mig! 
Älskade  broder,  bed  för  min  själ! 

Uppsala  den  2  juli  1856.  Din  trofaste  broder 

Carl  Vilhelm   Törnqvist. 


STOCKHOLM    1 856.  283 

Sept.  4.  Efter  kommendörkapten  Engelhardt  har  nu 
major  O,  Weidenhielm  vid  Kalmar  regemente  blifvit  förord- 
nad till  major  vid  Karlbergs  krigsakademi. 

Uppsalatidningama  ha  nyligen  omtalat,  att  bouppteck- 
ningen efter  brukspatronen,  baron  P.  A.  Tamm,  upptager 
en  behållning  af  nio  millioner  rdr.  Men  nu  upplyser  Afton- 
bladet, att  bouppteckningen  icke  ännu  är  ens  börjad. 

Ett  nytt  exempel  på  tillförlitligheten  af  en  icke  obetyd- 
lig del  bland  det  som  »står»  i  bladen.  ... 

.  .  .  Kristus  använde  blott  ytterst  sällan  »skarpa  ord»  om 
sina  ogudaktiga  och  fariseiska  motståndare.  Men  någon 
gång  hör  man  uttryck  sådana  som  »I  huggormars  afföda», 
eller  »Herodes,  den  räfven»  o.  s.  v.  .  .  . 

I  aftontidningarna  för  i  dag  läses  följande  annons,  som 
visar  huru  långt  vissa   »smarta  afiasmän»  kunna  gå: 

Allmänheten  åtvamas  för  den  upplaga  af  mina  »And- 
liga Sånger»,  som  nyligen  utan  min  vetskap  och  mot  min 
vilja  blifvit  (med  utsättande  af  mitt  namn  å  titelbladet)  tryckt 
i  Köpenhamn  och  Helsingör,  och  som  nu  lärer  spridas  här 
i  Sverige.  Denna  sålunda  på  oredligt  sätt  tillkomna  upp- 
laga är  dessutom  af  den  lika  okunnige  som  bedräglige  ano- 
nyme förläggaren  alldeles  vanställd  genom  en  mängd  oriktig- 
heter och  tryckfel.  Såväl  den  dbtrsXtigdiåQ  förläggaren  (som 
nu  är  röjd  både  till  namn  och  hemvist)  som  ock  spridarena 
häraf  torde  ej  undgå  det  dryga  ansvar,  som  lagen  med  af- 
seende  på  ett  ett  slikt   djärft  ingrepp  i  äganderätten  stadgar. 

Göteborg  den  28  augusti   1856.        Oscar  Ahnfelt, 

Sept  9.  Sammanträde  på  Fosterlandstiftelsen  angående 
den  tiUämnade  kolportörskolan.  —  Ordföranden  anmälde  till 
dagens  protokoll,  att  baron  Wilhelm  Rappe  inköpt  och  upp- 
låtit det  därtill  anslagna  huset  endast  på  det  villkor,  att  d:r 
Fjellstedt  blifver  skolans  inspektor  samt  pastor  Ahlberg  dess 
föreståndare,  men  att  han  eljest  tager  sin  gåfvra  tillbaka; 
äfvensom    att    skolan    måste    blifva    ftiUkomligt  fri  från  allt 


284  DAGBOKSBLAD. 

slags  kontroll  eller  uj-psikt  af  Stiftelsens  styrelse.  Ehuru 
under  sådana  förhållanden  denna  af  baron  Rappe  grundade 
skola  ej  i  något  afseende  kunde  anses  såsom  Stiftelsens 
kolportörskola,  så  beslöts  dock  att  Stiftelsen  tills  vidare  skulle 
understödja  den  samma,  dock  icke  längre  eller  i  vidsträck- 
tare måtto  än  styrelsen  pröfvar  skäligt. 

Därefter  upplästes  ett  bref  från  brukspatron  O.  Heden- 
gren på  Riseberga,  i  hvilket  denne  förklarar  sig  mottaga 
kallelsen  att  vara  Stiftelsens  provinsombud,  samt  frågar  om 
styrelsen  vill  öfvertaga  de  sex  kolportörer,  som  han  och 
några  vänner  förut  utsändt.  Detta  erbjudande  antogs  med 
tacksamhet. 

Vidare  beslöts,  att  Stiftelsen  hädanefter  tredje  fredagen 
i  hvar  månad  skaH  hålla  oilentliga  sammanträden  i  Betle- 
hemskyrkan  med  bön,  bibelbetraktelse  och  redogörelse  för 
Stiftelsens  verksamhet,  samt  andra  söndagen  i  hvarje  månad, 
äfven    i    samma   kyrka,  missionsbön  för  hemlandsmissionen. 

Lundborg  och  jag  föreslogo  styrelsen  att  utgifva  en  för 
äldre  afsedd  månadstidning,  som  skulle  verka  för  evangelii 
förkunnande  och  redogöra  för  Stiftelsens  verksamliet.  Detta 
förslag  afböjdes  till  vidare.  (Se  därom  vidare  del  I,  sid.  265  flf.) 

Sept,  18,  Biskop  Studach  har  återkommit  till  Stock- 
holm efter  sin  resa  i  Norge,  där  han  bl.  a.  invigt  en  ny 
katolsk  kyrka  i  Kristiania.  —  Tyst  och  smygande  söker  den 
romerska  propagandan  allt  mer  att  i  sitt  nät  fånga  »de  kära 
nordiska  folken»,  som  fordom  voro  bland  den  påfliga  kyr- 
kans lydigaste  barn.  Men  den  stygge  kättaren  Luther  för- 
ledde dem!  —  Skall  »kyrkan»  kunna  återfånga  de  förvillade? 
Faran  därför  ligger  just  däri,  att  nästan  ingen  människa 
här  fruktar  den  faran. 

Sept  ig.  Reste  från  Uppsala.  I  går  afton  hos  Rosen- 
gren, tillsammans  med  flere  af  bröderna.  Samtal  om  vår  blif- 


STOCKHOLM    1 856.  285 

vande  prästvigning  och  om  vårt  kall,  som  inför  Gud  är  högt 
och  härligt,  men  inför  människor  ofta  ringa  och  föraktadt. 
Rosengren  sade:  »I  skolen  predika  både  lag  och  evange- 
lium, rent  och  oförfalskadt,  men  icke  ett  »lag-evangelium», 
såsom  tyvärr  de  allra  flesta  predikanter  ännu  göra,  med 
hvilket  de  hvarken  förmå  att  krossa  de  högmodiga  eller 
upphjälpa  de  nederslagna.  Men  ihågkommen  väl,  att  lagens 
egentligaste  uppgift  är  —  icke  att  göra  oss  till  »fromt  folk» 
som  lefver  tryggt  i  sin  egen  fromhet,  —  utan  att  »tillstoppa 
vår  muni  och  så  varda  »en  tuktomästare  till  Kristus»;  samt 
att  endast  evangelium  förmår  att  gifva  lif  och  frid.  Prediken 
därför  evangelium  frimodigt  och  i  Herrens  fruktan,  så  att 
I  hvarken  för  människobehag  mån  söka  att  förmildra  »kor- 
sets förargelse»,  ej  heller  af  försiktighet  så  spara  på  »evan- 
gelii  fullhet»,  att  eder  predikan  aldrig  förmår  verkligt  trösta 
och  gifva  nytt  lif  åt  en  i  sig  själf  tröstlös  och  förtappad 
syndare.  Alltså:  prediken  lagen  till  dess  djupaste  udd  och 
evangelium  till  dess  högsta  spets.  —  Men,  tillade  han  sedan, 
jämte  denna  allmänna  regel  för  er  predikan,  skolen  I  ock 
predika  mot  särskilda  synder,  allt  efter  som  tidsförhållan- 
dena, eller  olika  orters  särskilda  behof,  eller  edra  olika 
skaplynnen  föranleda.  Du,  B:w,  skall  predika  mot  värl- 
dens fåfanglighet  och  lustar;  du,  L:t,  mot  otukt  och 
orenhet;  du,  A — n,*)  skall  varda  en  väldig  nykterhetspre- 
dikant; du,  R:n,  skall  varna  mot  högmod  och  äregirig- 
het; du,  F:m,  skall  allt  fort  upphöja  din  röst  mot  trög- 
het, lättja,  bekvämlighet;  du,  W:m,  skall  särskildt  predika 
mot  förtal  och  skvaller,  uppmuntra  trossyskonen  till  inbördes 
kärlek  samt  mana  till  trofast  förblifvande  vid  vår  kyrkas 
rena  evangelium;  och  du,  B — g,  skall  kämpa  för  att  skriftens 


♦)  Den  blide,  fromme  P.  Andersson  afled  några  månader  därefter. 


286  DAGBOKSBLAD. 

ljus  aldrig  må  förringas  eller  åter  »sättas  under  skäppan». 
Kommen  ihåg,  att  Herrens  sanning  är  »både  spjut  och 
sköld»,  att  hela  bibeln  är  Guds  ord,  af  hvilket  »ej  den 
minsta  prick»  skall  tillspillogifvas,  såsom  Herren  själf  bety- 
gar i  Matt.  5:   18.» 

Den  för  oss  alla  så  käre  Rosengren  vardt  helt  varm 
och  inspirerad,  medan  han  så  hänvände  sig  till  oss;  och 
äfven  vi  unga  kände,  att  han  nu  talade  till  oss  i  sin  Herres 
namn.     Han  syntes  oss  i  den  stunden  nästan  som  en  profet. 

Sept,  ig.  Uppe  hos  B.,  som  var  ganska  nedstämd,  eme- 
dan hans  förman,  endast  på  grund  af  den  lömske,  hämnd- 
lystne F.'s  förtal,  visar  honom  ovilja  och  misstroende  samt 
icke  mer,  såsom  förr,  vill  se  honom  hemma  hos  ig;  de 
råkas  numera  endast  i  tjänsten.  Jag  bad  B.  gå  och  fråga 
sin  chef,  hvad  som  vållat  denna  förändring.  Men  B.  sade 
att  detta  omöjligt  »gick  an»;  det  gäller  att  blott  »tiga  och 
lida»,  till  dess  det  behagar  Herren  att  »bringa  hans  sak 
i  ljuset»   och  gifva  honom  upprättelse. 

Människor  misstaga  sig  så  ofta:  där  de  borde  visa 
stränghet,  där  äro  de  svaga;  och  där  de  borde  öfva  barmhär- 
tighet, där  äro  de  stränga  och  hårda.  Men  icke  så  Jesus. 
Han  vet  väl,  när  »stafven  lust»  eller  »stafven  ve»  bäst  be- 
höfves  för  oss. 

Sept.  20,  E.  m.  hos  boktryckar  B.  Af  en  bekant  i  Skåne 
har  Oskar  Ahnfelt  fått  uppdrag  att  här  i  Stockholm  fråga 
en  förläggare,  huru  högt  pris  denne  ville  gifva  för  en  bok 
med  »erinringar»,  som  den  förre  lär  ämna  utgifva.  Såsom 
ett  prof  hade  uppskickats  en  del  af  arbetet,  om  hvilken 
R:s  anmodats  att  gifva  sitt  omdöme;  och  denna  del  upp- 
lästes i  afton.  Det  upplästa  var  särdeles  intressant  samt 
innehöll    äfven    verkligt    lärorika    och   uppbyggliga  stycken, 


STOCKHOLM    1856.  287 

fastän  boken  icke  var  afsedd  att  blifva  blott  en  uppbyggelse- 
bok,  utan  att  vara  hvad  den  ock  skulle  kallas  :  »Minnen».*) 

R:s  fann  det  stycke,  vi  i  afton  fått  höra,  vara  mycket 
godt  och  intressant,  fastän  han  icke  kunde  gifva  något  total- 
omdöme efter  att  blott  hafva  läst  en  mindre  del  af  arbetet. 
Han  ville  därför  gärna  erhålla  mer  däraf  till  genomläsning. 

Men  då  inföll  den  torre,  pedantiske  doktor  L. :  »Det 
förvånar  mig  rätt  mycket,  att  magister  R.,  som  eljest  är  så 
försiktig  i  sina  omdömen,  kan  ens  till  någon  del  gilla  en  bok 
sådan  som  denna.  Den  består  ju  hufvudsakligast  af  skvaller- 
historier om  både  döda  och  lefvande  personer». 

Dessa  ord  till  vår  allmänt  vördade  lärare  väckte  hos 
de  församlade  bestörtning  och  ovilja.  Men  R:s  svarade 
lugnt:  »Kan  doktor  L.  säga  mig,  huru  ett  dylikt  memoar- 
verk skall  kunna  skrifvas,  utan  att  meddela  åtskilligt  af 
hvad  doktorn  kallar  'skvallerhistorier'?  I  hvad  vi  nu  hört 
uppläsas  förekommer  intet  förtal,  ingenting  som  med  rätta 
kan  kallas  anstötligt;  utan  där  berättas  endast  en  del  helt 
'mänskliga'  drag  af  och  om  människor.  Vill  doktorn  vara 
så  granntyckt,  som  det  nu  tyckes,  då  kommer  doktorn  för- 
visso att  hårdt  stöta  sig  på  själfva  bibeln.  Ty  där  berättas 
många  långt  skarpare  'skvallerhistorier'  än  hvad  vi  nu  hört: 
de  äro  skrifna  till  tuktan,  varning  och  förödmjukelse  för 
oss  själfva.  Tager  man  äfven  denna  bok  sä,  och  icke  endast 
som  en  anledning  till  klander  mot  andra,  —  då  skola  dess 
skildringar  förvisso  kunna  gifva  äfven  oss  mången  rätt  hälso- 
sam lärdom  och  varning.» 


*)  Jag  tror,  men  kan  icke  med  säkerhet  säga,  att  det  som  nu  upp- 
lästes var  en  del  af  prosten  Ahnfelts  »Studentminnen».  Men  visst 
är,  att  om  detta  var  förhållandet,  sä  har  vid  bokens  sedermera  skedda 
utgifvande  just  de  bästa  styckena,  de  flesta  religiösa  »tankekornen» 
och  betraktelserna,  blifvit  borttagna. 


288  DAGBOKSBLAD. 

Sept.  JO.  Skara  tidning  för  d.  30  Aug.  berättar  ett 
upprörande  drag  af  det  här  och  där  ännu  uppblossande 
hatet  till  lefvande  kristendom,  som  under  konventikelplaka- 
tets  skydd  riktar  sig  äfven  mot  troende  präster.  —  I  tidnin- 
gen läses  följande: 

Kan  en  präst  förmenas  att  komma  in  i  sin  kyrka  på 
söndagseftermiddagen,  eller  hvem  har  rätt  att  förfoga  öfver 
kyrknyckeln?  Till  denna  fråga  föranlåtas  vi  af  en  händelse, 
som  helt  nyligen  timat  i  en  af  stiftets  församlingar.  Den 
där  tjänstgörande  v.  komministern  X.  hade,  med  pastors 
begifvande,  brukat  om  söndagseftermiddagarna  för  tillstädes- 
komna  församlingsbor  i  kyrkan  föreläsa  ett  kapitel  af  bibeln 
med  utläggning  och  förklaring  —  eller,  som  det  vanligen 
benämnes,  hålla  bibelförklaringar.  Då  han  söndagen  d.  3 
dennes  i  samma  afsikt  begärde  kyrknyckeln,  vägrades  detta 
af  ortens  kronolänsman,  i  hvilkens  vård  nyckeln  var  anför- 
trodd af  en  bland  kyrkvärdame.  »Så  vida  icke  skriftligt  bi- 
fall till  kyrkans  upplåtande  från  församlingens  pastor  före- 
teddes», svarades  det,  »skulle  nyckeln  icke  utlämnas».  Detta 
förhållande  har  v.  komministern  nu  anmält  för  domkapitlet 
med  förfrågan,  huruvida  en  präst  är  lagligen  berättigad  att 
hålla  dylika  sammankomster,  samt,  ifall  så  är,  med  yrkande 
af  ansvar  å  den  person,  som  förhindrat  honom  från  utöf- 
vandet  af  denna  rättighet. 

Okt,  2,  F — m  omtalade  i  dag  vid  middagsbordet,  att 
han  en  dag  sistl.  sommar  under  badning  varit  nära  att 
drunkna,  men  blef  räddad  af  en  kadett,  baron  R — th.  När 
han  dagen  därefter  vid  Karlberg  uppsökte  denne  för  att 
ännu  en  gång  få  tacka,  råkade  han  icke  honom,  men  i 
stället  en  deras  gemensamme  vän  S — g,  som  också  var 
kadett.  Denne  omtalade  ett  verkligt  gripande  drag  af  R.'s 
varma  kärlek  till  sin  mor.  —  Detta  gaf  L — t  anledning  att 


P.  J.  Svärd.    1878.  E.  Sundqvist.  F.  Fransson. 


Per  Johan  Svärd.    1898. 


STOCKHOLM    1 856.  1 89 

fråga  oss  kamrater,  huru  många  af.  oss  som  visste  sig  ha 
ägt  en  verkligt  bedjande  mor.  Och  då  befanns  att  —  med 
undantag  af  K.,  som  hade  förlorat  sin  mor  så  tidigt,  att 
han  icke  alls  mindes  henne,  —  alla  de  andra  sex  kamra- 
terna haft  bedjande  mödrar,  som  tidigt  hade  fört  sina  barn 
till  Herren  och  lärt  dem  att  anropa  honom. 

Okt.  3.  I  dag  är  det  jämt  en  månad  sedan  den  gud- 
fruktige,  blide  magister  K.  J.  Frykstedt  (lärare  vid  Adolf 
Fredriks  skola)  vid  42  års  ålder  gick  hem  till  sin  Frälsare, 
Med  anledning  däraf  hade  Rosenius  inbjudit  några  af  Fryk- 
stedts  närmare  vänner  till  en  minnesfest,  —  en  dyrbar  af- 
ton vid  Guds  ord.  Aldrig  skall  jag  förgäta  dessa  lärorika, 
för  både  ande  och  hjärta  kostliga  aftnar  hos  Rosenius.  Vi 
sjöngo  många  sånger,  särskildt:  »Tänk,  när  en  gång!»  Ja, 
tänk  när  en  gång  den  stora  skaran  af  troende,  älskande 
nådesyskon  samlas  för  att,  frigjord  från  allt  »tidens  tvång», 
från  all  synd  och  alla  brister,  evigt  prisa  Gud  och  Lammet! 

Okt.  7.  E.  m.  på  Fosterl. -stiftelsens  styrelsesammanträde, 
vid  hvilket  utom  styrelsens  medlemmar  äfven  d:r  Fjellstedt  var 
närvarande.  Bland  annat  upplästes  ett  bref  från  d:r  Karl 
Bergman  i  Vinslöf,  hvari  denne  begärde  svar,  om  Stiftelsen 
vid  hans  antagande  till  provinsombud  ville  godkänna  några 
af  honom  uppställda  villkor,  hvaribland  det  förnämsta  var, 
att  han  förbehöll  sig  rättighet  att  fortfarande  såsom  hittills 
få  i  andlig  verksamhet  samverka  med  baptister  och  andra 
icke-lutherska  kristna.  Styrelsen  ansåg  att  —  ehuru  det  är 
alla  kristnas  rätt  och  plikt  att  bevisa  broderlig  kärlek  och  för- 
dragsamhet mot  alla  kristtrogna  bröder  samt  i  kärleken  un- 
derstödja hvarandra  —  det  dock  icke  på  längden  varder 
möjligt  för  bekännare  af  olika  religionssamfund  att  »sam- 
verka» vid  predikanters  utsändande  inom  hemlandet;  och 
beslöt   därför   att   svaret  till   d:r   Bergman   skulle   utgöras  af 

W adstrb nt ,    Ur  fttinfiet  o.  dagboken.     II.  '  9 


I90  DAGBOKSBLAD. 

en  enkel  hemställan  »huruvida  icke  doktorn  hellre  ville  sam- 
verka med  lutherska  bröder  än  med  dem,  som  tillhöra  ett 
annat  kyrkosamfund  och  som  ofta  visat  sig  störande  och 
splittrande  inverka  på  vår  församling,  särskildt  därigenom 
att  de  söka  till  sig  draga  de  lefvande  och  troende  medlem- 
marna af  vår  lutherska  kyrka». 

På  vägen  till  mötet  råkade  jag  student  L:n,  som  kom 
från  katolske  prästen,  hos  hvilken  han  varit  för  att  söka  bli 
upptagen  i  romersk-katolska  kyrkan.  Då  jag  frågade  efter  hans 
innersta  verkliga  bevekelsegrund  för  ett  så  hemskt  affall  från 
evangelii  sanning,  svarade  han  mig  ärligt:  »Det  är  nöd! 
Jag  hungrar;  jag  står  i  skuld  öfver  öronen  och  kan  ej  be- 
tala. Jag  måste  ha  penningar ;  men  bland  lutheranerna  vet 
jag  ingen  mer,  söm  vill  och  kan  hjälpa  mig».  »Så  vill  du 
då  sälja  din  själ  för  att  få  pengar?»  »Ja,  hvad  vill  du,  att 
man  skall  göra,  när  man  hotas  med  att  svälta  ihjäl  I»  — 
(Jag  bad  honom  dröja  en  vecka  med  afgörandet,  gaf  honom 
penningar  för  de  närmaste  dagarna  och  skref  samma  afton 
till  Fjellstedt,  som  sedan  tog  hand  om  honom.  L:n  ångrade 
djupt  sitt  förtviflade  steg,  fick  genom  Fj:dt  hjälp  att  fortsätta 
studierna  i  Uppsala,  och  blef  sedermera  präst  i  S.  stift.) 

Okt  8,  Besök  af  H.  B — g  och  R.  R — n,  af  hvilka 
den  förre  var  min  skolkamrat  i  Uppsala,  den  senare  i  Öre- 
bro. Sedermera  blefvo  vi  studenter  kort  efter  h varandra. 
Vi  samspråkade  om  framlidna  tider  och  funno  äfven  däruti 
bekräftelse  på  de  gamla  orden:  »När  jag  tänker  på  dina 
forna  gärningar  och  under,  då  varder  jag  tröstad».  Allt  hit- 
intill  har  Herren  hulpit! 

Från  minnet  af  studentkamraterna  öfvergick  vårt  samtal 
till  de  många  framstående  lärare,  på  hvilka  Uppsala  univer- 
sitet under  åren  1849 — 52  var  så  rikt,  och  af  hvilka  flera 
vunnit  europeisk  ryktbarhet.   Aldrig  skulle  ur  vårt  minne  gå 


STOCKHOLM    1 856.  I9I 

namn  sådana  som:  Israel  Hwasser,  Elias  Fries,  Atterbom, 
Bottiger,  Malmström,  F.  F.  Carlson,  K.  J.  Boström,  Sigurd 
Ribbing,  A.  F.  Beckman,  Svedelius,  Torén,  Myrberg,  Rund- 
gren, Bergfalk,  Bergstrand,  Olivecrona,  Borelius,  Glas,  Malm- 
sten, Palmblad,  Sunde  vall,  Nyblaeus,  Spångberg,  Uppström, 
Tullberg,  Gunnar  Wennerberg  (som  docent)  Bergstedt,  Claes- 
son, m.  fl.  (Med  de  flesta  af  dessa  män  var  jag  person- 
ligen bekant,  och  sex  bland  dem  har  jag  haft  äran  att  få 
räkna  bland  mina  närmare  vänner.) 

Naturligt  är  äfven  att,  från  vännerna  inom  studentkret- 
sen, vår  hågkomst  nu  gick  än  vidare  tillbaka  till  de  gamla 
skolkamraterna  från  Uppsala  och  Örebro.  —  (I  Uppsala 
katedralskola  hade  B.  och  jag  haft  följande  kamrater:  brö- 
derna Arpi,  Björck,  Barthelson,  Dillner,  Gilljam,  Haak,  Rog- 
stadius ;  vidare  Gösta  Florman,  V.  Engelbrecht,  Alfr.  Norinder, 
B.  Hwasser,  Isander,  H.  A.  Sahlin,  »tyrannen»  Schedin, 
Arrhén,  Zettersten,  Karl  Oldberg,  Börjeson,  Lagerstedt,  Col- 
linder,  Denis  Borg,  Bosaeus,  Borgenstiema,  Robert  och  Hen- 
rik Ankarcrona,  Gabr.  o.  Filip  Säck,  K.  P.  Nordlund,  K.  R. 
Nyblom,  Henr.  v.  Stockenström,  Fredr.  Kröningsvärd,  brö- 
derna Floderus,  Hilmer  Sundel,  m.  fl. 

Bland  lär  ar  ne  vid  Karolinska  läroverket  i  Örebro  erin- 
rade oss  R.  och  jag  med  synnerlig  varm  tacksamhet  den  oför- 
gätlige rektor  Otto  Joel  Gunmlius  (om  hvilken  i  det  följande 
mycket  skall  nämnas),  samt  bland  >^collegce  scholce»:  konrek- 
tor  N.  T.  Casström,  Emil  Strömberg,  Gustaf  Raraström, 
Fredrik  Morenius,  Jöns  Hallqvist,  J.  H.  Ekendahl,  O.  J. 
Englund  och  K.  J.  Callmander.  Bland  »excertiimästame» 
satte  vi  högst  den  hurtige,  vänlige  och  alla  gladt  uppryck- 
ande löjtnant  Rudolf  Abelin  (sedermera  general  och  krigs- 
minister); de  öfriga  voro  kaptenerna  Palmstruch  och  Gestrin 
samt  musikdirektören  K.  J.  Lewerth. 


192  DAGBOKSBLAD. 

Bland  kamrater  vid  det  präktiga  läroverket  i  Örebro 
påminte  vi  oss,  R.  och  jag,  följande;  t\'å  bröder  Adlers,  K. 
G.  L.  Armfelt,  J.  A.  Barvander,  *Anton  Bergh,  Erik  och  Johan 
Bergensköld,  Robert  Brauner,  Rob.  och  Albert  Ekström,  P. 
Flammén,  Hans  Åstrand,  Jak.  Vedberg,  Kl.  Ax.  Widstrand, 
Fr.  Sander,  F.  O.  Kjerrström,  J.  Nyberg,  G.  A.  Hesselgren, 
N.  och  Paul  Strandberg,  Sperl.  Gyllenkrok,  Krister  Oxehufvud, 
Edv.  Fleetwod,  Arv.  Gumaelius,  bröderna  Gellerstedt  och 
Kjellin,  G.  Hedberg,  Karl  Gustaf  och  Hugo  Hamilton,  Ing. 
Holst,  Konrad  Kjellström,  Per,  Karl  och  Hjalmar  Kalling, 
N.  G.  Ljungzell,  R.  Rolén,  Magnus  Roth,  A.  och  G.  Rubin, 
G.  Renholm,  A.  och  V.  Wistelius,  B.  Kjellmark,  A.  Udden, 
I.  Lundmark,  G.  V.  Hofberg,  Magnus  Lund,  O.  Camitz, 
Selim  och  Detlof  Heijkensköld,  Ev.  Indebetou,  Abr.  West- 
man, Henr.  Mannerstråle,  V.  E.  Öman,  P.  Samzelius,  Elis 
Fischer,  Per  Lagerhjejm,  K.  H.  Atterling,  Sv.  och  Matts 
Falk,  John  Stenqvist,  Karl  Lewenhaupt,  K.  J.  Broms,  Kasper 
Wedberg,  K.  A.  Anrep,  Hj.  Olivecrona,  P.  A.  Hinnerson, 
K.  Röhloff,  L.  Uhr,  bröderna  Cantzler,  m.  fl. 

De  flesta  af  dessa  blefvo  ock  vara  studentvänner. 

Bland  öfriga  studentkamrater  från  1849 — 52  hade 
äfven  många  andra  så  fast  sig  i  vår  hågkomst,  att  vi  säker- 
ligen   aldrig    skola    förgäta    dem.*)     Flere    bland  dessa  ha 


*)  Dessa  voro,  af  Söder  mani  and- N är  ike  5  nation  (landskap):  Rud. 
Kellströra,  A.  F.  Ramström,  H.  Sahlslröm,  Viktor  Adlers^  Kl.  Ax.  Wid- 
strand, H.  Sundel,  Karl  Burenstam,  Gösta  och  Karl  Fredr.  Geijerstam, 
J.  V.  Björnström,  O.  Arnoldson,  Tv.  Bohnsack,  J.  Widén,  F.  O.  Kjerrström, 
P.  Modin,  M.  Forssberg,  Klingberg,  Edv.  Braun,  P.  D.  Lagerholm, 
N.  Djurklo,  Ekenstierna,  Netherwood,  R.  Christiernson,  Samzelius,  A. 
Gumaelius,  bröderna  Udden,  Ax.  Oldenburg,  A.  E.  Malmgren;  dX  Stock- 
holms nation:  bröderna  Eurenius  och  Lönnrot,  A.  F.  Stål,  Svanberg, 
V.  Pfeiff,  E.  v.  Stedingk,  V.  Broberg,  Rikard  Bergström,  H.  Relzelins, 
Gripersköld,    Lagerström,    Sundström,    Knut    Almlöf,    A.    Gran<^inson,  • 


STOCKHOLM    1 856.  1 93 

sedermera  gjort  sig  bemärkta  och  framstående  inom  olika 
verksamhetsgrenar.  (Om  många  af  dem  skall  längre  fram 
något  karaktäriserande  meddelas  bland  »studentminnena» 
och  i  »Gömdt  är  icke  glömdt».) 

När  vi  öfverskådat  denna  rad  af  gamla  vänner  och 
kamrater,  funno  vi  att  från  1849  o^h  tills  nu,  alltså  på 
mindre  än  sju  år,  redan  12  af  dem  kallats  bort  ur  denna 
värld  för  att  i  ett  annat  lif  göra  räkenskap  huru  den  nåda- 
tid blifvit  använd,  som  här  förlänas  en  hvar  utaf  oss.  Och 


Sandströmer,  Bensow,  Duvall,  A.  Welin,  Rossander,  Lagercrantz,  Rob. 
Bachmann,  Dahl,  Hj.  Eisen,  Fris,  v.  Koch,  Tiselius,  B.  v.  Knorring; 
af  Upplands  nation:  bröderna  Björck,  Dillner,  Gilljam,  och  Floderus, 
Nordling,  Sahlin,  O,  Arpi,  Bäck,  Nordlund,  Wallin,  Beronius,  Collinder, 
Backman,  Dumky,  Oldberg,  K.  R.  Nyblom,  Schram,  Lagerstedt,  östrand; 
af  Gestrike-Helsinglands  nation:  Z.  Göransson,  bröderna  Edling,  Z. 
Lundeberg,  A.  Klosterberg,  Lundqvist,  Örbom;  af  Östgöta  nation:  A. 
Hultcranrz,  Alfr.  Cornelius,  And.  Lagerberg,  Nordvall,  Hesselgren, 
Brauner,  Scherini,  Fallenius,  Metzén,  Engelbrecht,  HoUertz,  Zielfelt, 
Rulle  Lidman,  Bodman,  Erl.  Ribbing,  Holmberger,  Germ.  Wiström, 
Stålhös,  Lagerfelt;  af  Vestgöta  nation:  Lagerheim,  Friman,  Möller, 
Treffenberg,  Dowertie,  Ligner,  Ing.  Nyberg,  E.  Odhner,  Fr.  Landahl, 
Hamilton,  Walberg;  af  Vest manlands- Dala  nation :  Kallstenius,  v.  Stock- 
enström, Nordin,  Grip,  Gyllenstierna,  Palm,  Martin  Ramsay,  Flygare, 
Ekman,  Arhusiander,  D.  Borg,  J.  G.  Schultz,  H.  J.  Lundborg,  Tillseus, 
H.  V.  Ulff;  af  Smalands  nation:  F.  Hellman,  Nordencreutz,  Kantzow, 
Siljeström,  Pfeiff,  Hj.  Uggla,  Wetterström,  Wetterling,  Seth,  Berzelius, 
Tore  Fries,  B.  Taube;  af  Göteborgs  nation:  Leffler,  M.  Myrberg,  Daug, 
Bruhn,  Michaéli,  P.  Wikner;  af  Kalmar  nation:  M.  Falkenberg,  V. 
Granlund;  af  Värmlands  nation:  Jonas  Bjurzon,  Géyer,  Edqvist,  Gag- 
ner,  Tellin,  Molander.  Siktberg,  Croneborg,  Fr.  Claréus,  Florman, 
Linde,  P.  Lagerhjelm,  Kjellberg,  Haak,  Warodell,  Weinberg;  af  Norr- 
lands nation:  Meijerberg,  Ångström,  Berlin,  Fr.  Grafström,  Ocklind, 
Selahn,  Widén,  Grape,  Huss,  Edholm,  Boström,  G.  Edelstam,  Norlén, 
Klockhoff;  af  Gotlands  nation:  Arv.  Sundberg,  Karl  Säve,  Donner, 
Pantzarhielm,  Karl  Norrby,  Lyth,  Budin. 


A    I 


194  DAGBOKSBLAD. 

vid  denna  tanke  blef  nu  vår  bön:   »Herre,  lär  oss  betänka 
att   vi  måste  dö,  att  vi  måtte  förståndige  varda!»     Ps.  90. 

Okt.  9.  Uppe  hos  G:d's,  där  jag  åter  måste  taga  R. 
i  försvar  mot  beskyllningen  angående  fru  W:n.  Ett  osannt 
påstående  kan  så  ofta  upprepas,  att  det  slutligen  blir  all- 
mänt trodt  af  de  flesta,  utom  af  dem  som  verkligen  känna 
de  personer  och  förhållanden,  hvilka  frågan  gäller.  —  Huru 
få,  äfven  bland  kristna,  som  i  detta  hänseende  på  allvar 
besinna  Herrens  ord:  »Allt  det  I  viljen  att  människorna 
skola  göra  eder,  det  gören  I  ock  dem » . 

V.  Björnström  frågade  mig  i  dag,  om  jag  icke  »har  trå- 
kigt, sedan  jag  blifvit  läsare  och  aldrig  mer  deltager  i  värl- 
dens nöjen».  Nej,  tvärtom!  Så  länge  jag  var  med  i  värl- 
den, hade  jag  ganska  ofta  tråkigt,  när  jag  vid  arbetstun- 
dernas  slut  icke  visste  hvad  jag  skulle  taga  mig  till  till,  då 
intet  särskildt  nöje  bjöds.  Men  numera,  allt  sedan  hösten 
1852,  har  jag  aldrig  tråkigt.  Sorg,  smärta,  lidande,  det 
får  jag  nog  emellanåt  genomgå;  dock  —  Guds  frid  uppe- 
håller mig  äfven  då.  Men  »tomhet»  och  »tråkighet»,  dem 
erfar  jag  aldrig  mer.  (Och  det  samma,  som  jag  då  skref 
1856,  det  betygar  jag  ännu  43  år  därefter.) 

Okt.  10.  Bref  från  kand.  teol.  Bemhoft  i  Kristiania, 
som  bad  mig  blifva  svensk  korrespondent  till  den  Norske 
Kirketidende.  (Detta  förblef  jag  att  vara  under  några  år, 
till  dess  de  ökade  göromålen  gjorde  omöjligt  att  fortsätta.) 
—  På  e.  m.  kom  en  ny  boksändning  från  prof.  Lumsden 
i  Aberdeen,  jämte  ett  trofast  broderligt  bref. 

Okt.  10.  Samtal  med  doktor  L:g.  Han  var  mycket 
förbittrad  på  Ev.  Fosterlandstiftelsen  för  dess  stora  »okyrk- 
lighets»  skull.  Förgäfves  sökte  jag  öfvertyga  honom,  att 
vi    tvärtom    af  allt  hjärta  vilja  stödja  den  lutherska  kyrkan 


STOCKHOLM    1856.  1 95 

och  hålla  fast  vid  dess  goda  bekännelse.  »Ja,  det  är  möj- 
ligt; men  I  motarbeten  i  alla  fall  statskyrkan  såsom  sådan.» 

Det  finnes  en  del  präster,  som  svärma  för  »kyrkan» 
såsom  statskyrka,  men  hata  och  försmäda  kyrkan  såsom  de 
heligas  samfund,  —  Hvarför?  Jo,  emedan  de  vantrifvas 
bland  Guds  föraktade  folk,  men  älska  »kyrkan»,  emedan 
hon  bjuder  på  lön,  befordringar,  anseende,  titlar,  ordnar  och 
annat  sådant  godt. 

Okt,  II,  Äfven  till  oss  säger  Herren  såsom  till  sina 
första  lärjungar:  »Viljen  I  ock  gå  bort?»  Men  vi  svara 
såsom  Petrus:  »Herre,  till  hvem  skulle  vi  gå?  Hvad  ha 
människor  att  gifva,  i  jämförelse  med  din  kärlek?»  Visser- 
ligen skänka  de  stundom  deltagande  och  vänskap;  men  — 
deras  vänskap  är  förgänglig  som  de  själfva,  ja  såsom 
blomstren  på  marken.  Endast  hos  Jesus  finnes  »de^  evigt 
goda».  Därför:  vilja  vi  icke  under  lifvets  gång  och  vid  dess 
slut  stå  med  hjärtan  tomma  på  allt  verkligt  godt;  vilja  vi 
under  lifvets  många  skiften  behålla  något  oförgängligt  i  vår 
själ;  vilja  vi  varda  hugsvalade,  styrkta  och  välsignade  i  all 
nöd,  alla  frestelser  och  sorger:  till  hvem  skola  vi  då  gå, 
hos  hvem  farblifva?  Svaret  blir  det  gamla:   »Jesus  alknal-» 

Okt,  12.  F.  m.  uppe  hos  fru  H.,  där  jag  råkade  den 
berömda  konstnärinnan,  m:lle  Marie  Röhl,  som  efter  tre  års 
vistelse  i  Paris  nyligen  återkommit  till  Sverige.  Vänlig  så- 
som alltid  bad  hon  mig  besöka  sig,  hvarvid  hon  lofvade 
.  att  måla  mitt  porträtt. 

Hörde  i  afton  en  god  predikan  af  Lundborg.  Bland 
annat  yttrade  han:  »Att  veta  Guds  vilja  och  ha  dess  för- 
verkligande till  sitt  mål  förlänar  hela  lifvet  spänstighet  och 
kraft.  Man  plägar  säga  om  en  människa,  som  oaflåtligt 
går  mot  ett  bestämdt  mål  i  lifvet,  att  »det  är  en  man  som 
vet    hvad    han    vill»,    och    man    beundrar    oftast  en  sådan 


,'.V".   ^/-..".t    r,*-'-.^.       r, 'i   1^  H-^rr-m;   'iiri  klrjck,  ^riEzs  m- 

^^/^•y  ,;'r,':r,l  O:'!  g^^re  rår  kri^tendsm  djnp  och  sann  och 
*r/f;jV;  f,vm  f^/f  rr.y^tf^^i^rr.en?  farliga  idf-pherer)  berara 
i/^'\,  u»,,f>.  \Sf^rn  i's"A. 

I'4  ^m  \iyA\\\u%  hos  lagman  Casscl  tillfrigades  Fjell- 
M''/Jf,  \,v'utcé:UfU:rsL  af  de  båda  huf^Tidriktningama  inom  kyr- 
k;in  h/'i,ri  fi;»hord';,  Oenna  fråga  framställdes  med  de  orden: 
//Ar  f\h\\or  F,  lagisk  eller  evangelisk?  Fjellstedt  sade 
<-j^  tUit\Å  nvara:    /Jag  är  h varken  lagisk  eller  evangelisk». 

In-tfa  ^,;if  anledning  till  ett  samtal  om  de  båda  rikt- 
niri^;(fn;itt  fel  or  h  företräden,  hvarvid  de  fleste  närvarande 
;if  li);irl;(fH  OfvrrtygclHc  bekände  sig  tillhöra  den  evangeliska 
o(  Il  <',/ilcJrtt  fOnrdrogo  denna.  Men  dock  erkändes  upprik- 
llf(<,  ;ilt  man  hade  rnycket  att  lära  af  den  andra  sidan.  Så 
o(  k  lift  iri;in  \h)u\{.i  vakta  sig  för  ensidighet  och  framför  allt 
lr>i  iiK  k/lilrkHloHt  döma  öfvcr  dem,  som  dock  gått  ut  från 
ViUl(li'H  K\\\\\  hckltndc  sig  tro  på  Herren  Kristus,  fastän 
kW  i  ctl  o(  h  annat  icke  tyckte  som  vi.  'De  nazareners 
|niili'  (A|>K.  'i.\\  5)  borde  vi  tillhöra,  men  intet  mänskligt, 
h|/lllpJ(Mdl    piitli.  L.  och   K.   A.   frågade  mig,  hvilkendera 


STOCKHOLM    1 856.  1 97 

riktningen  jag  i  hufvudsak  föredroge.  Jagsvarade:  »Afgjordt 
den  evangeliska;  men  hvad  läran  angår,  så  skulle  jag  i 
F:dts  ställe  velat  svara:  »Jag  är  både  lagisk  och  evangelisk». 

Sedan  blef  fråga  om,  huruvida  och  huru  långt  man 
borde  vara  »kyrklig».  Alla  enades  därom,  att  i ^^^ mening 
skulle  man  så  vara,  d.  v.  s.  man  skulle  troget  stå  fast  vid  vår 
dyrbara  äkta  lutherska  lära  samt  älska  och  vörda  alla  pånytt- 
födda,  trosvarma,  ödmjuka  och  kärleksfulla  präster,  flitigt 
höra  dem,  bedja  för  dem  och  troget  bevista  vår  kyrkas 
gudstjänster.  Men  när  med  »kyrklighet»  —  i  ond  mening  — 
afses  att  man  skall  vörda,  lyda  och  stödja  äfven  den  stora 
mängden  af  oomvända,  själfmyndiga,  världsliga  präster  kanske 
numera  stundom  med  namn  af  »troende»,  men  med  världs- 
kärleken rådande  i  hjärta  och  lefverne,)  eller  när  därmed 
fordras,  att  man  skall  hålla  hela  hopen  af  kyrkans  uppen- 
bart oomvända  och  otrogna  medlemmar  för  »lutherska  tros- 
syskon», då  skola  sanna,  lefvande,  af  Gud  födda  kristna 
med  hans  hjälp  aldrig  bli   »kyrkliga»   i  det  hänseendet. 

Okt  13.  Den  katolska  missionen  i  Norge,  som  hit- 
tills blott  låtit  höra  af  sig  genom  tidningsuppsatser  och 
»avertissementer»,  tyckes  nu  på  allvar  ha  börjat  sitt  om- 
vändelseverk i  äfven  det  »kättarelandet».  Från  ett  bok- 
tryckeri i  Tromsö  har  nämligen  utkommit  en  liten  bok  ä  6 
skilling,  med  följande  långa  titel:  '}>yesu  kärlek,  uttryckt  i 
hans  ord  i  det  heliga  evangelium-,  med  ett  förord  i  anled- 
ning af  det  förtal,  som  blifvit  utspridt  mot  den  heliga,  all- 
männeliga  kyrkan  af  en  andlig  af  den  kungl.  danska  tros- 
bekännelsen, —  som  därmed  blott  bevisar  att  han  hör  till  den 
klass  af  sanningsvittnen,  som  finnas  karaktäriserade  af  d:r 
S.  Kierkegaard  —  samt  viktiga  praktiska  slutledningar >> .  Bo. 
kens  motto  är  ett  uttryck  af  Augustinus:  »Jag  skulle  icke 
tro    evangelium,    om   icke  kyrkans  auktoritet  förmådde  mig 


<;ii^'..'  ?'1k    -ler    -iraiie  if  irc^htaiier,    iär  aisu  i  mifm 

fmnt  p^»Är.4  :V>r  -liin  kirskransnski  inTnär^Tmrgpn :    rKTrkiri 
^r  ^'m/^;^^,^  4r  ^/  *fer  J»*^ri  5Ir-sn  ilffeisf-.    yja.  reaaimaL- 

/>//.  //,  9:.r.<K  (j^4ixr\  tr^tcchrng  -netf  prinsesaan  Soffii 
;fe/  N;^'-{<iii4  ;ir  nu  »en  r»r?i*r.t;:a  hetnli^sher  . — En: i±Gii då  jig 
v;*f  r/;i;/>n  »VA  iÄnd;h^>fr:;r.^i%  gref^e  LiljencniECz,  omnil^ide 
r/ff-^/tv  '-*,,,  a?t  han  en  ^ing  pa  Bieberich  1354  hade  sett 
(/f;r,^'<<;j>^  i  <t:n  hofcirktL  Hon  ha«ie  syntä  horjoci  mycket 
;».»-;&f'/;»r''I^  nä,^^>t  retirétf  men  rr.jcket  mteiligent-  Om  homes 
f//rfr/iifli^  uppffAtrsi^n  t^Å^Ae  där  alla;  den  hade  imder  hen- 
r»^'*  3ufAfj%  fyfverm<ieende  ledts  af  en  sjnneriigen  ädel  och 
)f4'fi^ifvfiA  enf(t)%k  rlam,    (Detta  senaste  rar  ett  misstag.) 

^>^>é^/.  /^.  Afumen  hos  L:z,  Där  yttrade  major  S.  om 
tlffU^uf^rcn  f;å  Km:\)tr^2i:  >Han  är  en  bra  karl,  bildad,  an- 
^^('UiiWf  en  verk  hg  hedersman  och  den  skickligaste  landt- 
l;f(fk;irrn  i  hela  Närikc.  Men  —  han  är  odräglig  därmed, 
i\\\  tn/rn  i  lian»  HällHkap  alltid  riskerar  att  till  slut  få  höra 
fifl^of  (;rrl  orn  'KJälens  frälsning',  'Jesu  kärlek',  'dödens  och 
Homnm  vinftlict'  eller  andra  dylika  läsareuttryck.  Därför 
k/in  Jng  nldrig  bjuda  den  karlen  till  mitt  hus,  fastän  jag 
rl|rftt  wkiillo  ha  liiHt  därtill.  Nej,  tacka  vet  jag  biskop  A., 
Icolo^ir  doktor  H.  och  prosten  C.  —  af  dem  behöfver  man 
iildiiK  fmkla  ntt  f/l  höra  dylika  obehagligheter.» 

(Hi.  t,t\  Den  mycket  bekante  och  omtalade  general- 
Itilldiu^klOrrn,  Ixtron  (lyllcnhaal,  har  i  går  erhållit  nådigt 
iUmIumI  liftn  MiU  Uinliolo. 

iHi.  /y.  Kiksilagcn  har  nu  begynt.  Till  landtmar- 
Mknlk  har  ftrolVo  Henning  Hamilton  kallats;  för  prästestån- 
dol  fU  fukobiskop  Rcutcrdahl  sjiUfskrifven  ordförande-,  för 
b\M^aiv^t{tndol  s;\gos  nuniora  borgmästaren  Lagergren  vara  ut- 


STOCKHOLM    1 856.  1 99 

sedd  till  talman,  och  grosshandlaren  Schwan  till  vice  tal- 
man-, samt  för  bondeståndet  Strindlund  och  Anders  Anders- 
son i  Valla. 

Okt,  16,  I  dag  på  morgonen  har  den  lika  oväntade 
som  sorgliga  tilldragelsen  timat,  att  den  till  talman  för  bor- 
gareståndet utsedde  borgmästaren  Lagergren  hastigt  aflidit. 
Han  ämnade  sig  kl.  9  på  besök  hos  h.  exc.  justitie-stats- 
ministem  Giinther,  boende  i  huset  n:o  53  vid  Drottning- 
gatan, och  inträdde  i  husets  första  våning,  där  han,  stående 
i  förstugan,  frågade  den  där  boende  utkommande  husets 
värd  (herr  Castelli),  hvar  h.  exc.  bodde.  Men  så  snart  herr 
L.,  efter  erhållen  anvisning  att  gå  en  trappa  högre  upp, 
skulle  vända  sig  ditåt,  nedsjönk  han  sakta  på  golfvet,  lutad 
på  vänstra  sidan  och  uppgaf  anden  efter  några  rosslingar. 
Tillkallade  personer,  som  icke  kände  herr  L.,  hämtade,  af 
hans  fråga  efter  exc.  Giinther,  anledning  att  hos  h.  exc. 
anmäla  tilldragelsen.  Han  uppfördes  då  dit,  samt  lades  på 
soffan,  och  först  vid  h.  exc:s  inträdande  upptäckte  denne, 
hvilket  dyrbart  offer  döden  skördat.  Fältskär  tillkallades 
ögonblickligen,  men  döden  hade  redan  inträdt. 

Okt.  77.  Besök  af  den  vänlige  Georgii.  Han  är  en 
ädel  man.  Ett  exempel  därpå:  I  ett  sällskap,  där  man 
en  lång  stund  hade  talat  illa  om  R.,  frågade  slutligen  G.: 
»Huru  många  af  herrskapet  känna  väl  R.  personligen?» 
Det  var  summa  tre.  De  öfriga  hade  endast  »hört  af  andra» 
allt  det  onda,  som  de  beskyllde  R.  för.  Då  frågade  G. 
vidare:  »Nå  väl,  har  någon  enda  af  er  tre  för  sin  egen  del 
rönt  något  af  det  onda,  för  hvilket  R.  anklagas;  eller  ha 
ni  andra  någonsin  haft  ett  enda  bevis  för  att  beskyllning- 
arna äro  sanna?  Eller  har  någon  af  eder  frågat  R.  själf 
därom?»     Alla  tego  och  skämdes. 

Okt.  18.     Min  mor,  som  under  några  dagar  kännt  sig 


DAGBOKSBLAD. 


sjuk  och  måst  intaga  sängen,  men  icke  ansett  sig  behöfva 
anlita  läkare,  var  i  går  på  morgonen  så  betydligt  sämre 
med  stark  feber  och  värk,  att  hon  sände  mig  till  den  ho- 
meopatiske  doktor  Liedbeck  att  bedja  honom  strax  komma 
till  henne.  —  D:r  L.  var  högst  intressant  att  tala  vid, 
mycket  originell  till  utseende  och  sätt.  Han  är  ifrig  freno- 
log,  observerade  genast  den  ovanliga  formen  på  min  huf- 
vudskål  och  nedtog  från  sitt  bokskåp  ett  hufvud  i  gipsaf- 
gjutning,  hvilket  han  jämförde  med  mitt.  (Härom  mera  i 
del  I,  sid.  301.)  En  timme  därefter  kom  d:r  L.  hem  till 
oss  och  gaf  min  mor  några  små  hvita  gryn  —  det  var  den 
enda  medicinen.  Innan  aftonen  var  hon  nästan  alldeles 
feberfri,  och  i  dag  är  hon  frisk,  fastän  ännu  något  svag, 
så  att  hon  ej  får  stiga  upp. 

Okt.  79.  Med  anledning  af  prins  Oskars  trolofning 
med  prinsessan  Sofia  af  Nassau  har  konungen  genom  cirku- 
lär till  samtliga  konsistorierna  i  riket  förordnat,  att  prin- 
sessans namn  skall  intagas  i  den  allmänna  kyrkobönen  för 
det  kungliga  huset. 

Professor  E.  Olde  i  Uppsala  skall  i  dessa  dagar  af- 
resa  till  hertigliga  hofvet  i  Nassau  för  att  meddela  prin- 
sessan Sofia  undervisning  i  svenska  språket. 

Okt.  20.  Till  profs  afläggande  för  lediga  domprost- 
ämbetet i  Göteborg  ha  af  därvarande  domkyrkoförsamling 
kallats:  kyrkoherden  i  Solna,  lektor  Ahlberger,  professorerna 
Beckman  och  Torén  i  Uppsala,  konsistoriinotarien  Rabe 
samt  doktor  Wieselgren. 

Okt.  ^.  I  dag  har  förste  stadsläkaren,  lifmedikus  J. 
D.  Ahlberg  aflidit,  efter  eri  långvarig  sjukdom,  vid  63  års 
ålder.  Mångas  kärlek  och  mycken  varm,  innerlig  förbön 
har    följt    honom    i    många   år      Och  har  han  fått  mycken 


STOCKHOLM    1856.  20I 

kärlek,  så  har  han  ock  rikligen  gifvit;  och  många  äro  som 
vilja  en  gång  få  »mottaga  honom  i  evinnerliga  hyddor». 

Okt,  24,  Såsom  ett  bevis  på  telegrafisk  snabbhet  med- 
dela tidningarna,  att  konungens  tal  i  går  till  ständerna  å 
rikssalen  redan  samma  dag  blef  af  elektriska  telegrafbyrån 
härstädes  med  telegrafen  meddeladt  till  samtliga  telegraf- 
stationer i  riket.  Äfven  till  Kristiania  hade,  med  anledning 
af  en  därifrån  gjord  anhållan,  ett  dylikt  delgifvande  ägt  rum. 
Aftelegraferingen  till  samtliga  stationer  af  hela  det  mer  än 
vanligt  vidlyftiga  talet  lär  blifvit  fullbordad  på  ett  par  tim- 
mar. Och  ännu  innan  dagens  slut  var  trontalet  kändt,  utom 
i  Kristiania,  i  fyrtio  svenska  städer  mellan  Hemösand  och 
Ystad.  —  Hvem  hade  för  tio  år  sedan  kunnat  tänka  sådant! 

Enligt  Uppsala  studentkatalog,  som  i  dag  tillsändts  mig 
utgöres  för  innevarande  termin  lärarepersonalen  af  25  ord 
professorer,  i  e.  o.  prof.,  10  ord.  adjunkter,  i  e.  o.  adjunkt 
33  docenter  och  4  exercitii -mästare.  Studenternas  antal  ut 
gör  86()y  hvaraf  103  tillhöra  Stockholms  nation,  70  Upp 
lands,  50  Gestrikl. -Helsinge,  108  Östgöta,  90  Västgöta 
100  Södermanland-Närikes,  90  Västmanlands-Dala,  49  Små 
lands,  46  Göteborgs,  17  Kalmar,  57  Värmland,  63  Norr- 
lands och  26  Gottlands. 

Okt.  2y.  Ett  mycket  glädjande  och  lärorikt  bref  från 
Adolf  Stackelberg,  som  sände  500  rdr  banko,  att  lämna  till 
Malmqvistska  barnhemmet.  —  Han  har  hjärta  och  minne 
för  all  god  och  kristlig  verksamhet! 

Okt.  28.  I  dag  kallad  till  den  arma  fru  C.  S— n-N— n, 
som  var  i  själsbekymmer,  men  genom  evangelii  ord  blef 
tröstad  och  åter  fick  frid.  Under  ett  djupgående  långvarigt 
samtal  berättade  hon  för  mig  sin  lefnadshistoria  —  en  af 
de  mest  gripande,  som  jag  någonsin  hört.  —  Tidningarna 
för    de    föreg.    åren    på  i85o:talet  gifva  någon  ledning,  i 


DAGBOKSBLAD. 


det  de  lämna  nästan  dramatiska  redogörelser  för  rättegån- 
gen vid  hennes  skilsmässa.  Dock  säga  de  intet  om  själfva 
hufvudpunkten  i  detta  prästerliga  drama;  den  är  endast 
bekant  för  några  få.  Huru  förfärligt  att  undef  en  hel  lifs- 
tid  fa  lida  följderna  af  en  ond  människas  stämplingar!  Att 
en  person  handlar  lättsinnigt,  det  är  tyvärr  icke  något  ovan- 
ligt, utan  ett  ofta  förekommande  mänskligt  drag.  Men  att 
handla  så  bo  f  akt  ig  t  som  X.  gjort  mot  sin  hustru  för  att 
blifva  henne  kvitt,  det  omänskligt,  ja  djäfvulskt  och,  så  vidt 
jag  vet,  ett  hittills  enastående  drag.  (Och  likväl  har  detta 
icke  hindrat  X.  att  bli  »konungens  troman»,  kommendör  af 
Nordstjämeorden  m.  m.  Ty  han  hade  ställt  det  så  slugt, 
att  skenet  var  för  honom  och  mot  hustrun.  Människor 
döma  oftast  efter  skenet  och  efter  »de  tongifvandes»  påstå- 
enden, utan  att  söka  lära  känna  verkliga  förhållandet.  Och 
äfven  tidningarna  tego  med  själfva  hufvudsaken.  Antingen 
ville  de  icke  omtala  den,  ock  kände  de  den  icke.  Men 
—  »Herren  känner  det»  och  skall  en  gång  framdraga  allt 
sådant  i  ljuset  1) 

Okt.  2g.  Kadettkorporalen,  baron  M.  Ruuth,  hos  hvilken 
F.  står  i  så  stor  tacksamhetsskuld  (se  sid.  288),  har  i  går 
blifvit  utnämnd  till  underlöjtnant  i  flottan. 

Geschwomem  J.  A.  W.  Busch,  som  utgifvit  flera  skrif- 
ter i  Mnemoniken,  inbjuder  allmänheten  till  afhörande  af  3 
högst  4  föreläsningar  i  De  la  Croix's  sal,  i  afsikt  att  visa 
huru  en  person,  utan  den  ringaste  förkunskap  i  det  mne- 
moniska  studiet,  skall  det  oaktadt  på  endast  några  få  tim- 
mars tid  kunna  icke  blott  läray  huru  de  gamla  myntsorterna 
{riksgäld  och  banko)  samt  de  gamla  måtten  och.  vikterna 
(alnar y  tiim  och  kannor,  stop  m.  m.)  lätt  kunna  förvandlas 
lill  de  nya,  och  tvärtom  dessa  nya  åter  till  de  gamla,  utan 
äfven  /  minnet  behålla  denna  lärdom.    Herr  Busch  har  förut 


STOCKHOLM    1 856.  203 

i  en  liten  skrift  visat  sin  metods  tillämplighet  vid  mynt- 
systemet, hvilken  skrift  blifvit  i  flera  tidningar  omnämnd 
med  mycket  loford.  Och  i  sanning  behöfves  en  sådan  väg- 
ledning för  att  reda  den  förvirring,  som  »de  nya»  mynten 
och  måtten  till  en  tid  skola  vålla. 

Okt,  JO.  Åtskilliga  i  hufvudstaden  vistande  östgötar, 
anförda  af  landtmarskalken  grefve  Henning  Hamilton,  upp- 
vaktade i  går  h.  k.  h.  prins  Oskar  och  framburo  sina  väl- 
önskningar med  anledning  af  prinsens  trolofning  med  prin- 
sessan Sofia  af  Nassau.  —  General  G.  af  Nordin  har  på 
begäran  blifvit  återkallad  från  sin  beskickning  såsom  k. 
maj:ts  envoyé  vid  hofvet  i  S:t  Petersburg. 

En  intressant  och  icke  oviktig  »kvinnosaksfråga»  har 
nyligen  blifvit  här  afgjord.  Medicine  doktor  Andrée  hade 
till  Musikaliska  akademien,  genom  läraren  i  orgelklassen  hr 
G.  Mankell,  framställt  en  fråga,  huruvida  hans  dotter,  som 
sysselsatt  sig  med  orgelspelning,  finge  taga  orgelnist-examen 
vid  akademien,  ehuru  sådant  hittills  varit  kvinnor  förmenadt. 
Akademien,  som  hade  sig  bekant  att  orgelnistbefattningar 
både  i  England  och  Frankrike  bestridas  af  fruntimmer,  har 
nu  härtill  lämnat  sitt  bifall. 

Okt.  31.  Lifmedikus  Ahlbergs  begrafning  i  Klara  kyrka. 
Jag  var  där  och  fick  en  verkligt  uppbygglig,  oförgätlig  stund. 

Huru  ofta  äro  icke  liktal  så  öfverdrifvet- »blomster- 
strödda»,  att  de  verka  rent  af  motbjudande  för  hvaije  tän- 
kande åhörare.  Men  så  var  icke  fallet  i  dag;  man  visste 
och  kände,  att  »det  var  sann  t  hvad  prästen  sade». 

Sedan  uppe  hos  Gyllenskölds,  som  i  går  »till  en 
tid»  förlorat  sin  äldste  son  Henrik.  Deras  sorg  var  djup, 
men  den  var  förklarad  af  evangelii  härliga  löften,  Särskildt 
gafs  dem  stor  tröst  af  Luk.   i8:   i6  och  Filem.  v.    15. 

NoiK  I.     Excellensen,  grefve  Gustaf  Löwenhielm,  måste 


194  DAGBOKSBLAD. 

vid  denna  tanke  blef  nu  vår  bön:   »Herre,  lär  oss  betänka 
att   vi  måste  dö,  att  vi  måtte  förståndige  varda!»     Ps.  90. 

Okt.  g.  Uppe  hos  G:d's,  där  jag  åter  måste  taga  R. 
i  försvar  mot  beskyllningen  angående  fru  W:n.  Ett  osannt 
påstående  kan  så  ofta  upprepas,  att  det  slutligen  blir  all- 
mänt trodt  af  de  flesta,  utom  af  dem  som  verkligen  känna 
de  personer  och  förhållanden,  hvilka  frågan  gäller.  —  Huru 
få,  äfven  bland  kristna,  som  i  detta  hänseende  på  allvar 
besinna  Herrens  ord:  »Allt  det  I  viljen  att  människorna 
skola  göra  eder,  det  gören  I  ock  dem». 

V.  Björnström  frågade  mig  i  dag,  om  jag  icke  »har  trå- 
kigt, sedan  jag  blifvit  läsare  och  aldrig  mer  deltager  i  värl- 
dens nöjen».  Nej,  tvärtom!  Så  länge  jag  var  med  i  värl- 
den, hade  jag  ganska  ofta  tråkigt,  när  jag  vid  arbetstun- 
dernas  slut  icke  visste  hvad  jag  skulle  taga  mig  till  till,  då 
intet  särskildt  nöje  bjöds.  Men  numera,  allt  sedan  hösten 
1852,  har  jag  aldrig  tråkigt.  Sorg,  smärta,  lidande,  det 
far  jag  nog  emellanåt  genomgå;  dock  —  Guds  frid  uppe- 
håller mig  äfven  då.  Men  »tomhet»  och  »tråkighet»,  dem 
erfar  jag  aldrig  mer.  (Och  det  samma,  som  jag  då  skref 
1856,  det  betygar  jag  ännu  43   år  därefter.) 

Okt.  10,  Bref  från  kand.  teol.  Bemhoft  i  Kristiania, 
som  bad  mig  blifva  svensk  korrespondent  till  den  Norske 
Kirketidende.  (Detta  förblef  jag  att  vara  under  några  år, 
till  dess  de  ökade  göromålen  gjorde  omöjligt  att  fortsätta.) 
—  På  e.  m.  kom  en  ny  boksändning  från  prof.  Lumsden 
i  Aberdeen,  jämte  ett  trofast  broderligt  bref. 

OkL  10.  Samtal  med  doktor  L:g.  Han  var  mycket 
förbittrad  på  Ev.  Fosterlandstiftelsen  för  dess  stora  »okyrk- 
lighets»  skull.  Förgäfves  sökte  jag  öfvertyga  honom,  att 
vi    tvärtom    af  allt  hjärta  vilja  stödja  den  lutherska  kyrkan 


STOCKHOLM    1856.  195 

och  hålla  fast  vid  dess  goda  bekännelse.  »Ja,  det  är  möj- 
ligt; men  I  motarbeten  i  alla  fall  statskyrkan  såsom  sådan.» 

Det  finnes  en  del  präster,  som  svärma  för  »kyrkan» 
såsom  statskyrka,  men  hata  och  försmäda  kyrkan  såsom  de 
heligas  samfund,  —  H varför?  Jo,  emedan  de  vantrifvas 
bland  Guds  föraktade  folk,  men  älska  »kyrkan»,  iemedan 
hon  bjuder  på  lön,  befordringar,  anseende,  titlar,  ordnar  och 
annat  sådant  godt. 

Okt,  II.  Äfven  till  oss  säger  Herren  såsom  till  sina 
första  lärjungar:  »Viljen  I  ock  gå  bort?»  Men  vi  svara 
såsom  Petrus:  »Herre,  till  hvem  skulle  vi  gå?  Hvad  ha 
människor  att  gifva,  i  jämförelse  med  din  kärlek?»  Visser- 
ligen skänka  de  stundom  deltagande  och  vänskap;  men  — 
deras  vänskap  är  förgänglig  som  de  själfva,  ja  såsom 
blomstren  på  marken.  Endast  hos  Jesus  finnes  »de^  evigt 
goda».  Därför:  vilja  vi  icke  under  lifvets  gång  och  vid  dess 
slut  stå  med  hjärtan  tomma  på  allt  verkligt  godt;  vilja  vi 
under  lifvets  många  skiften  behålla  något  oförgängligt  i  vår 
själ;  vilja  vi  varda  hugsvalade,  styrkta  och  välsignade  i  all 
nöd,  alla  frestelser  och  sorger:  till  hvem  skola  vi  då  gå, 
hos  hvem  förblifva?  Svaret  blir  det  gamla:   »^esus  allena/» 

Okt,  12.  F.  m.  uppe  hos  fru  H.,  där  jag  råkade  den 
berömda  konstnärinnan,  m:lle  Marie  Röhl,  som  efter  tre  års 
vistelse  i  Paris  nyligen  återkommit  till  Sverige.  Vänlig  så- 
som alltid  bad  hon  mig  besöka  sig,  hvarvid  hon  lofvade 
.  att  måla  mitt  porträtt. 

Hörde  i  afton  en  god  predikan  af  Lundborg.  Bland 
annat  yttrade  han:  »Att  veta  Guds  vilja  och  ha  dess  för- 
verkligande till  sitt  mål  förlänar  hela  lifvet  spänstighet  och 
kraft.  Man  plägar  säga  om  en  människa,  som  oaflåtligt 
går  mot  ett  bestämdt  mål  i  lifvet,  att  »det  är  en  man  som 
vet    hvad    han    vill»,    och    man    beundrar    oftast  en  sådan 


194  DAGBOKSBLAD. 

vid  denna  tanke  blef  nu  vår  bön:   »Herre,  lär  oss  betänka 
att   vi  måste  dö,  att  vi  måtte  förståndige  varda!»     Ps.  90. 

Okt.  9.  Uppe  hos  G:d's,  där  jag  åter  måste  taga  R. 
i  försvar  mot  beskyllningen  angående  fru  W:n.  Ett  osannt 
påstående  kan  så  ofta  upprepas,  att  det  slutligen  blir  all- 
mänt trodt  af  de  flesta,  utom  af  dem  som  verkligen  känna 
de  personer  och  förhållanden,  hvilka  frågan  gäller.  —  Huru 
få,  äfven  bland  kristna,  som  i  detta  hänseende  på  allvar 
besinna  Herrens  ord:  »Allt  det  I  viljen  att  människorna 
skola  göra  eder,  det  gören  I  ock  dem». 

V.  Björnström  frågade  mig  i  dag,  om  jag  icke  »har  trå- 
kigt, sedan  jag  blifvit  läsare  och  aldrig  mer  deltager  i  värl- 
dens nöjen».  Nej,  tvärtom!  Så  länge  jag  var  med  i  värl- 
den, hade  jag  ganska  ofta  tråkigt,  när  jag  vid  arbetstun- 
dernas  slut  icke  visste  hvad  jag  skulle  taga  mig  till  till,  då 
intet  särskildt  nöje  bjöds.  Men  numera,  allt  sedan  hösten 
1852,  har  jag  aldrig  tråkigt.  Sorg,  smärta,  lidande,  det 
får  jag  nog  emellanåt  genomgå-,  dock  —  Guds  frid  uppe- 
håller mig  äfven  då.  Men  »tomhet»  och  »tråkighet»,  dem 
erfar  jag  aldrig  mer.  (Och  det  samma,  som  jag  då  skref 
1856,  det  betygar  jag  ännu  43  år  därefter.) 

Okt.  10.  Bref  från  kand.  teol.  Bemhoft  i  Kristiania, 
som  bad  mig  blifva  svensk  korrespondent  till  den  Norske 
Kirketidende.  (Detta  förblef  jag  att  vara  under  några  år, 
till  dess  de  ökade  göromålen  gjorde  omöjligt  att  fortsätta.) 
—  På  e.  m.  kom  en  ny  boksändning  från  prof.  Lumsden 
i  Aberdeen,  jämte  ett  trofast  broderligt  bref. 

Okt,  10.  Samtal  med  doktor  L:g.  Han  var  mycket 
förbittrad  på  Ev.  Fosterlandstiftelsen  för  dess  stora  »okyrk- 
lighets»  skull.  Förgäfves  sökte  jag  öfvertyga  honom,  att 
vi    tvärtom    af  allt  hjärta  vilja  stödja  den  lutherska  kyrkan 


STOCKHOLM    1856.  195 

och  hålla  fast  vid  dess  goda  bekännelse.  »Ja,  det  är  möj- 
ligt; men  I  motarbeten  i  alla  fall  statskyrkan  såsom  sådan.» 

Det  finnes  en  del  präster,  som  svärma  för  »kyrkan» 
såsom  statskyrka,  men  hata  och  försmäda  kyrkan  såsom  de 
heligas  samfund,  —  Hvarför?  Jo,  emedan  de  vantrifvas 
bland  Guds  föraktade  folk,  men  älska  »kyrkan»,  iemedan 
hon  bjuder  på  lön,  befordringar,  anseende,  titlar,  ordnar  och 
annat  sådant  godt. 

Okt.  Il,  Äfven  till  oss  säger  Herren  såsom  till  sina 
första  lärjungar:  »Viljen  I  ock  gå  bort?»  Men  vi  svara 
såsom  Petrus:  »Herre,  till  hvem  skulle  vi  gå?  Hvad  ha 
människor  att  gifva,  i  jämförelse  med  din  kärlek?»  Visser- 
ligen skänka  de  stundom  deltagande  och  vänskap;  men  — 
deras  vänskap  är  förgänglig  som  de  själfva,  ja  såsom 
blomstren  på  marken.  Endast  hos  Jesus  finnes  »de^  evigt 
goda».  Därför:  vilja  vi  icke  under  lifvets  gång  och  vid  dess 
slut  stå  med  hjärtan  tomma  på  allt  verkligt  godt;  vilja  vi 
under  lifvets  många  skiften  behålla  något  oförgängligt  i  vår 
själ;  vilja  vi  varda  hugsvalade,  styrkta  och  välsignade  i  all 
nöd,  alla  frestelser  och  sorger:  till  hvem  skola  vi  då  gå, 
hos  hvem  förhlifva?  Svaret  blir  det  gamla:   »^esus  alkna/» 

Okt,  12.  F.  m.  uppe  hos  fru  H.,  där  jag  råkade  den 
berömda  konstnärinnan,  m:lle  Marie  Röhl,  som  efter  tre  års 
vistelse  i  Paris  nyligen  återkommit  till  Sverige.  Vänlig  så- 
som alltid  bad  hon  mig  besöka  sig,  hvarvid  hon  lofvade 
.  att  måla  mitt  porträtt. 

Hörde  i  afton  en  god  predikan  af  Lundborg.  Bland 
annat  yttrade  han:  »Att  veta  Guds  vilja  och  ha  dess  för- 
verkligande till  sitt  mål  förlänar  hela  lifvet  spänstighet  och 
kraft.  Man  plägar  säga  om  en  människa,  som  oaflåtligt 
går  mot  ett  bestämdt  mål  i  lifvet,  att  »det  är  en  man  som 
vet    hvad    han    vill»,    och    man    beundrar    oftast  en  sådan 


i*  i     y.'>*    ^i;  t     '^'T^yi,  .      '.   .1    /«   "iriÄ   ::n   -^ri^rirr  Tiärrm^kiLr 
/^,^/>      /N-r'»    VII  yi   '^,  ^*^    frrini.cf"x  jutr  if  arj.:i 

v-,  </r  i  f  .n  ?^  ;.  <  ,  .  .  A.^t  har  i  Tar.iica  ir  o^äkerr, 
,f/'^*.i  ^/-i//;  y/*.*n.  f,.r^  p4  fferr-^m:  h i :i-j  kärlek,  iaas  tro- 
y    ^,^h    *4.^,r,''y»    ^.ro  '>;*<e    r^sakra  rinii .  'itaa.  rcrhlifVi  lef- 

/VA/,  /if.  fJ^  n  *!t\uA^.  i  da^  or.i  en  cjripore  kristendom 
.»r»  ''1^  A  /"/^ri;!^^ .,  :i<r  ,^*r.^^ica  ,  ]^^  förstod  ej  i  början  hrad 
r,*ft  ^f;<t^//.  u^f'r\  %^'A^n  pytr^rrep  ja^.  att  han  menade  — 
rrr/4ti/ Krr»/r»I  0'kI  ^öre  vår  kmtendom  dpp  och  sann  och 
Uoi,t'Af'.  U}f'U  kft  rfty^t/u/i%mtn%  farliga  >> djupheter ^  berara 
//.i'-;^  ttiiUh'  ité^rrf  (fUf\, 

Vfi  c  fl  f/jiKlr»Jri^  hf/<i  lagman  Cassel  tillfrågades  Fjell- 
nUtU,  hvWkrufU^ni  ni  <\ii  här]a  hufvudriktningama  inom  kyr- 
k;ui  li/ifj  HllhOnl^',     l)enna  fråga  framställdes  med  de  orden: 

•  St  t\iiV\(it  V.  lagisk  eller  evangelisk?  Fjellstedt  sade 
k\\i^  H/lfj/rt  ^\i\u\'.     Jag  Ur  li varken  lagisk  eller  evangelisk». 

\)v\\\\  f/al  atilrrlning  till  ett  samtal  om  de  båda  rikt- 
niti^,Mifia^  \v\  in\\  rrjretrilden,  hvarvid  de  fleste  närvarande 
III  li|llilalM  Olvi'tlvf/('lHi'  l)ckiln(le  sig  tillhöra  den  evangeliska 
IM  h  MilliMlrM  lOuMhogo  denna.  Men  dock  erkändes  upprik- 
IIhI.  Mil  man  hado  mycket  att  lilra  af  den  andra  sidan.  Så 
IM  k  atl  man  l»nrde  vakta  sig  för  ensidighet  och  framför  allt 
\\\\   atl   kfUlrkMlOst   diima  öfvor  dom,  som  åocV  gått  ut  från 

•  .M.>  ^M\\\  hrk.Mndo  sig  tro  pä  Herren  Kristus,  fastän 
\lv»  (  kW  o»  I\  annat  irko  tyi  kto  som  vi.  *De  nazareners 
Y\\\\     \\Y)\     >j:   >^  boulo  vi  tillhöra,  men  intet  mänskligt, 

»dhjNMxh   \\\\\\  K  vh)\   k.  a.  iViigxUio  mig,  hvilkendera 


STOCKHOLM    1 856.  1 97 

riktningen  jag  i  hufvudsak  föredroge.  Jagsvarade:  »Afgjordt 
den  evangeliska;  men  hvad  läran  angår,  så  skulle  jag  i 
F:dts  ställe  velat  svara:  »Jag  är  både  lagisk  och  evangelisk». 

Sedan  blef  fråga  om,  huruvida  och  huru  långt  man 
borde  vara  »kyrklig».  Alla  enades  därom,  att  i ^(^^ mening 
skulle  man  så  vara,  d.  v.  s.  man  skulle  troget  stå  fast  vid  vår 
dyrbara  äkta  lutherska  lära  samt  älska  och  vörda  alla  pånytt- 
födda,  trosvarma,  ödmjuka  och  kärleksfulla  präster,  flitigt 
höra  dem,  bedja  för  dem  och  troget  bevista  vår  kyrkas 
gudstjänster.  Men  när  med  »kyrklighet»  —  i  ond  mening  — 
afses  att  man  skall  vörda,  lyda  och  stödja  äfven  den  stora 
mängden  af  oomvända,  själfmyndiga,  världsliga  präster  kanske 
numera  stundom  med  namn  af  »troende»,  men  med  världs- 
kärleken rådande  i  hjärta  och  lefveme,)  eller  när  därmed 
fordras,  att  man  skall  hålla  hela  hopen  af  kyrkans  uppen- 
bart oomvända  och  otrogna  medlemmar  för  »lutherska  tros- 
syskon», då  skola  sanna,  lefvande,  af  Gud  födda  kristna 
med  hans  hjälp  aldrig  bli  »kyrkliga»  i  det  hänseendet. 

Okf,  13.  Den  katolska  missionen  i  Norge,  som  hit- 
tills blott  låtit  höra  af  sig  genom  tidningsuppsatser  och 
»avertissementer»,  tyckes  nu  på  allvar  ha  börjat  sitt  om- 
vändelseverk i  äfven  det  »kättarelandet».  Från  ett  bok- 
tryckeri i  Tromsö  har  nämligen  utkommit  en  liten  bok  ä  6 
skilling,  med  följande  långa  titel:  'i>yesu  kärlek,  uttryckt  i 
hans  ord  i  det  heliga  evangelium-,  med  ett  förord  i  anled- 
ning af  det  förtal,  som  blifvit  utspridt  mot  den  heliga,  all- 
männeliga  kyrkan  af  en  andlig  af  den  kungl.  danska  tros- 
bekännelsen, —  som  därmed  blott  bevisar  att  han  hör  till  den 
klass  af  sanningsvittnen,  som  finnas  karaktäriserade  af  d:r 
S.  Kierkegaard  —  samt  viktiga  praktiska  slutled?iingary> .  Bo. 
kens  motto  är  ett  uttryck  af  Augustinus:  »Jag  skulle  icke 
tro    evangelium,    om   icke  kyrkans  auktoritet  förmådde  mig 


208  DAGBOKSBLAD. 

borgerlig  ordning  för  hårdt  inskränkte  fromma  själar,  utan, 
på  samma  gång  som  andra  få  gå  efter  sina  världsliga  lust- 
barheter,  läte  äfven  dem  åtnjuta  frihet  att  få  uppbygga 
sig  med  hvarandra  på  sitt  vis  af  Guds  ord.  Äfven  jag  an- 
ser dem  för  en  »svärm»  (Schwarm),  men  i  god  mening ,  och 
anser  det  för  skada,  om  den,  i  stället  för  att  med  skicklig- 
het insamlas,  bortjagas.  .  .  .  Jag  begriper  icke  hvad  man 
har  emot  besöket  af  privatsammankomstema.  H varför  skulle 
då  hvar  och  en  med  sin  fromhet  blifva  för  sig  själf?  Det 
är  alldeles,  som  om  ett  antal  af  människor  gingo  Öfver  en 
hed  och  jag  skulle  ropa  till  dem:  Gån  för  all  del  icke  i 
sällskap  med  hvarandra,  utan  den  ene  på  ett  böss-skotts 
afstånd  från  den  andre  I »  *) 

Dessa  Bengels  ord  visa,  att  han  icke  ansåg  konven- 
tikelsammankomster  i  och  för  sig  själfva  utgöra  ett  hin- 
der för  den  yttre  kyrkliga  ordningen,  eller  att  de  nöd- 
vändigt förminska  det  inflytande,  som  ett  troget  prästerskap 
rättvisligen  bör  åtnjuta. 

Härom  har  ock  d:r  Kapflf  yttrat  sig  i  sin  bok  »Der 
religiöse  Zustand  des  Evangelischen  Deutschlands»  Stuttgart, 
1S56  sid.  36  o.  följ.,  där  han  säger: 

»Ett  särdeles  tecken  till  andligt  lif  äro  enskilda  sam- 
mankomster ,  i  hvilka  uppväckta  människor  träda  tillsammans 
för  vidare  uppbyggelse.  Antalet  och  arten  af  dylika  sam- 
mankomster gifva  i  många  fall  en  måttstock  för  bedöman- 
det af  den  religiösa  ande,  som  härskar  i  ett  kyrkosamfund 
eller  i  ett  land.  Så  kunna  vi  nu  tacka  Gud,  att  antalet  af 
slika  sammankomster  förökas*,  att  /.  o.  m.  präster  bilda 
allt  flera  sådana,  åtminstone  genom  bibelförklaringar,  mis- 
sionsgudstjänster m.  m.  samt  att  mellan  flertalet  af  präster 
och  medlemmar  i  de  enskilda  sammankomsterna  icke  mera, 
som  så  ofta  förr,  ett  ovänligt  utan  ett  godt  förhållande  äger 
rum,  h varvid  prästen  mer  känner  ^\g  sova  primus  inter  pares, 
som  broder  bland  bröder,  ja  äfven  yill  lära  något  af  ande- 

*)  Bengels  Leben  und  Wirken,  von  J.  C.  F.  Burk.  Stuttgart  1832. 


STOCKHOLM    1856.  209 

ligt    Stadgade,  fromma  och  erfarna  trosbröder  ur  köpmans-, 
handtverks-  och  bondeklassen. 

Det  här  sagda  gäller  i  synnerhet  om  Wiirttemberg.  I 
Wurttemberg  har  hvarje  stad  och  nästan  hvarje  by  sin  reli- 
giösa privatsammankomst,  eller  2 — 3  sådana,  hvar  och  en 
med  20,  30,  60  och  flera  medlemmar.  På  somliga  ställen 
äro  2^—300  ledamöter  i  sådana  samlingar;  på  en  ort  med 
3,000  innevånare  äro  600.  Några  de  bäst  begåfvade  män 
bland  folket  leda  därvid  sammankomsten,  öppna  den  efter 
sången  med  bön,  läsa  bibeltexten  och  uttala  sina  tankar  och 
erfarenheter.  Bland  de  öfriga  kan  hvarje  manlig  medlem 
deltaga  i  samtalet.  Ofta  läser  man  en  predikan  eller  be- 
traktelse och  samtalar  vidare  i  anledning  däraf.  Prästerna 
äro  alltid  skyldiga  att  besöka  dessa  sammankomster  och 
städse  öfvertyga  sig  att  intet  svärmiskt,  obibliskt  därvid  före- 
kommer. Många  präster  taga  regelmässigt  andel  i  samman- 
komsterna och  äro  oftast  dessas  ledare.  —  Så  är  ett  skönt  band 
knutet  mellan  de  le  fv an  de  medlemmarne  af  det  kyrkliga  äm- 
betet och  de  fria  i  föreningarna,  h vilkas  medlemmar  därigenom 
blifva  de  flitigaste  kyrkogångare,  och  h vilka  ha  en  alltige- 
nom kyrklig  karaktär  samt  hålla  sig  fria  från  allt  sektvä- 
sen, ja,  på  det  kraftigaste  motverka  det  samma,  i  det  att 
dessa  sammankomster  tillfredsställa  behofvet  af  fri  broderlig 
uppbyggelse.  Dessa  utom  templet  skeende  och  dock  sannt 
kyrkliga  samlingar,  hvilka  i  andra  länder  fruktas,  hatas  och 
föraktas  under  namn  af  konventiklar,  utgöra  här  i  Wiirttem- 
berg verkliga  härdar  för  det  kristliga  lifvet  hos  folket,  i 
sanning  ett  landets  salt.»   —  Så  långt  v.  Kapfl". 

Gifve  Gud,  att  allt  flera  af  våra  fromma  svenska  präs- 
ter vaknade  till  lefvande  insikt  af  hvad  här  yttrats!  — 
Ännu  många  flera  dylika  vittnesbörd  kunde  anföras,  men 
skulle  här  taga  ett  allt  föi*  stort  utrymme  i  anspråk. 

Blott  ett  må  ännu  omnämnas.  Bengel,  som  så  varmt 
förordade  dessa  sammankomster  såsom  varande  till  välsignelse, 
insåg  dock  äfven  deras  faror  och  gillade  icke  alla  slag  af 
dem.     Därom   vittnar   följande   ord   ur  ofvan  anförda  verk: 


2IO  DAGBOKSBLAD. 

»Vid  den  stora  kallsinnighet,  som  råder  människor 
emellan,  är  en  så  nära  gemenskap  och  bekantskap  (som 
man  kunde  vänta  i  en  församling  af  pånyttfödda  själar)  nä- 
stan icke  möjlig,  i  synnerhet  om  förtroligheten  icke  hvilar 
på  en  rätt  fast  och  ren  grund  af  kristlig  insikt.  Ännu  är 
den  rätta  tiden  för  detta  icke  inne.  Det  fordras  mycket 
till  en  förbindelse  af  rätta  slaget.  Stort  ljus  och  erfarenhet 
äro  därtill  af  nöden.  En  förening  af  ifrågavarande  slag 
måste  nödvändigt  äga  gåfvan  att  pröfva,  h vilka  de  personer 
äro  inom  dess  krets,  som  redan  fått  så  stor  upplysning  att 
de  kunna  leda  andra;  eljest  förvirrar  man  hvarandra.  M-n 
måste  se  sig  väl  före,  att  den  broderliga  förtroligheten  icke 
förbytes  till  en  komedi.  O,  detta  är  mycket  vanligt;  man 
hycklar  för  hvarandra,  man  talar  hvarandra  till  behag,  man 
underlåter  att  bestraffa,  förmana,  uppmuntra  i  kärleken.  Det 
gifves  människor,  h vilka  hysa  ingen  ödmjukhet,  ingen  kär- 
lek, intet  af  Kristi  sinne,  och  endast  utmärka  sig  därigenom 
att  de  ställa  till  och  deltaga  i  föreningar.  Kallas  icke  detta 
att  spela  komedi?  I  en  församling  af  bröder  måste  finnas 
andegemenskap  i  bönen,  och  ännu  andra  lagar  dessutom,  dock 
utan  att  binda  någon  vid  tid  eller  form;  ty  ju  fastare  man 
knyter  tillsammans,  dess  förr  brister  det  sönder.  .  .  . 

Ja,  Bengel  insåg  klart  konventikelväsendets  faror.  Så 
mycket  större  och  mera  efterföljansvärdt  är  då  det  faktum, 
att  han  icke  ogillade  och  förkastade  det  samma,  utan  trots 
alla  farorna  varmt  omhuldade  och  förordade  äfven  denna 
form  för  det  kristliga  lifvets  bekännelse  och  utöfning.) 

Nov,  2g.  Återvände  till  Uppsala,  för  präst-examens 
skull.  Bor  hos  Rosengren,  i  mitt  förra  rum,  hvilket  R.  nu 
öfvertagit.    —   Besök    hos   Beckman,    Myrberg    och  Torén. 

Nov,  so.  Middag  hos  G.  B:w,  där  jag  råkade  en 
älsklig  troende  gotländing,  Johan  Matthiesen.  Vi  läste,  bådo 
och  samtalade  om  de  himmelska  tingen. 

Nav,  JO.  På  aftonen  hölls  bibelförklaring  här,  i  »vår 
sal».     Dahlström  talade  med  allvar  och  kraft.     Det  märkes. 


UPPSALA    1856.  211 

att  hans  andliga  barndom  förflutit  på  trakter,  där  man  mest 
drifvit  lagens  predikan.  Men  här  har  han  fått  sin  blick 
bättre  öppnad  för  evangelium;  och  nu  predikar  han  klart 
de  båda  delarna  af  sanningens  ord. 

Dec,  2.  Uppe  hos  Rudin.  En  god  stund;  samtal  och 
gemensam  bön.  Rudin  tillväxer  märkbart  i  allvar;  men  är 
kanske  ej  så  evangelisk  som  förr.  Sedan  på  fru  Henschens  be- 
grafning,  från  hvilken  Sparrman  och  Widman  följde  mig  hem. 

Dec,  3,  Biskop  Thomander  har  i  dag  väckt  motion 
om  konventikelplakatets  upphäfvande.  Skall  han  vinna  sitt 
syfte?  Många  tvifla  därpå.  Men  Rosenius,  hänvisande  till 
liknelsen  i  Luk.  18  om  den  bevekte  domaren,  sade:  »I  så 
många  år  har  Herren  Gud  sett  sina  barns  lidanden  för 
detta  plakats  skull  och  hört  tusendens  bönerop  om  befrielse 
därifrån;  'månne  han  längre  skall  ha  tålamod  därmed'? 
Nej,  jag  tror,  att  han  snarligen  skall  hjälpa  sina  barn,  som 
ropa  till  honom  dag  och  natt.» 

Dec.  4.  F.  m.  hos  Torén  och  kateketiserade.  E.  m. 
var  G.  B:w  hos  mig.     Vi  läste  en  betraktelse  af  H.  Muller. 

På  aftonen  togo  vi  en  timmes  promenad  kring  slottet 
i  det  härligaste  månsken.  Samtal  om  Herren,  sorA  var  oss 
mycket  nära;  vi  förnyade  vårt  förbund  i  tro  och  kärlek. 

Dec.  7.  Hörde  Fly  borg  i  Trefaldighetskyrkan.  Godt, 
kraftigt.  —  Middag  hos  fru  Marin,  jämte  Stenhammar  och 
Hård.     På  aftonen  talade  Sparrman  här  på  salen. 

En  man  blef  så  kraftigt  väckt,  att  han  sedan  kom  in 
till  Rosengren  och  bad  att  få  bekänna  alla  sina  synder.  Vi 
sutto  sedan  uppe  och  samtalade  med  honom,  till  öfver  kl. 
12.  Han  sade  sig  icke  våga  gå  till  hvila,  förrän  han  fått 
förlåtelse  och  frid. 

Dec.  8,  Hos  Landberg  på  homiletisk  öfning.  Fick 
till  ämne.  »Den  barmhärtige  samariten»,  Luk.   11. 


212  DAGBOKSBLAD. 

Dec.  9.  Läste  kyrkolag  tillsammans  med  Adolf  Drake. 
Båda  funno  vi  det  ämnet  minst  tilldragande  af  allt,  som 
fordras  för  prästexamen. 

Dec,  10,  F.  m.  sista  katekisationen  för  Torén.  Han 
slutade  med  ett  varmt  tal  till  oss  och  innerlig  bön  för  oss 
alla.  E.  ni.  tentamen  hos  Landberg.  —  Vid  hemkomsten 
ett  kärt  bref  från  A.  Stackelberg,  som  omtalade  en  märklig 
händelse  från  Stensnäs,  där  en  synnerligt  hård  man  blifvit 
omvänd  genom  ett  Guds  underbara  ingripande. 

Dec,  II,     »Skrifning»  uppe  på  domkapitlet. 

Dec,  12,  På  aftonen  gick  till  fru  Delidén,  för  att  råka 
J.  och  T.  Way.  Vi  tre  hade  en  god  afton  under  samtal 
om  Guds  rikes  ting.  (J.  W.  dog  efter  några  år;  T.  W. 
blef  gift  med  J.  Matthiesen.) 

Dec,  14,  Predikade  min  »sacerdotalpredikan»  i  Trefal- 
dighetskyrkan,  som  var  full  af  mina  forna  »världsbekanta» 
samt  nuvarande  trosvänner.  De  förra  kommo  af  nyfikenhet; 
de  senare  för  att  stödja  mig  med  sina  förböner. 

Middag  hos  Torén,  jämte  Axel  Falk,  Sparrman  och 
Grönhamn.  Kl.  6  gick  till  M.  Bergström;  där  voro  Borells 
och  Bräun.     Vi  läste  Nohrborg  och  hade  en  fridfull  afton. 

Dec.  15.  Hös  Beckman,  som  omtalade  en  ledsam  ny- 
het: G.  Janzon  i  Adolf  Fredrik  hade  kallat  mig  till  sin 
adjunkt,  och  af  enskilda  »consistoriales»  fått  visst  löfte  om 
bifaU  till  sin  begäran.  Men  nu  berättade  B.,  att  Janzons 
ansökan  var  med  en  rösts  pluralitet  afslagen,  och  att  man 
skulle  skicka  mig  »ut  i  stiftet».  Då  kan  jag  icke  längre 
vara  sekreterare  i  Ev.  Fosterlandstiftelsen  och  icke  utgifva 
Budbäraren,  Och  att  förhindra  detta  var  just  pluralitetens 
plan.  —  Så  korsas  mina  framtidsutsikter.  Men  —  »Herren 
lefver,  och  lofvad  vare  min  tröst  1  Hans  högra  hand  kan 
allting  förvandla!» 


UPPSALA    1856.  213 

Dec,  16.  Én  sorglig  och  mera  ovanlig  olyckshändelse 
inträffade  för  några  dagar  sedan  under  det  starka  .vatten- 
iiödet  i  Hallands  åar  och  strömmar,  i  det  att  hofmarskalken 
grefve  Bark  från  Skåne  jämte  hans  körsven  drunknade  vid 
öfverfarandet  af  en  bro  på  landsvägen  mellan  Markaryd  och 
Knäred.  Ån,  öfver  hvilken  bron  ledde,  hade  öfversvämmat  ■ 
vägen;  men  detta  oaktadt  ville  de  köra  öfver  bron,  då  deras 
vagn  kuUstjälptes  och  de  omkommo.  Grefve  Barks  lik  igen- 
fanns först  den  i2:e  dennes.  Före  afresan  från  Sjöareds  gäst- 
gifvaregård  hade  grefven  undfått  varningar  att  ej  fortsätta 
resan;  men  grefve  B.  ville  bestämdt  åstad  och  förde  själf 
tömmarna.  Han  hade  redan  hunnit  öfver  bron,  då  häst 
och  åkdon  bortfördes  af  den  på  andra  sidan  bron  forsande 
vattenmassan.  Personer,  som  stodo  på  den  motsatta  stran- 
den, sågo  olyckan,  men  kunde  ej  komma  till  hjälp,  emedan 
de  saknade  nödiga  räddningsmedel.     Ps.  90:  3 — 12. 

Dec,  16.  På  f.  m.  reste  Thömqvist.  Bref  från  Fal- 
kenholm. —  På  aftonen  voro  vi,  alla  de  närmaste  vänner 
och  bröder,  bjudna  på  supé  hos  Viktor  Johnsson,  som  jämte 
Feltström  tagit  filos,  kandidatexamen.  Efter  supén  läste  vi 
en  skön  betraktelse  af  Roos,  och  Rudin  bad  för  oss.  En 
god,  fridfull,  angenäm  afton.   Sedan  promenad  med  G.  B:w. 

Dec.  77.  På  f  m.  reste  Feltström.  —  Jag  »kurade» 
för  Segerstedt,  som  ville  bevisa  mig,  att  när  det  i  Ps.  104:  4 
står  skrifvet:  »Du  gör  dina  änglar  till  vind  och  dina  tjänare 
till  eldslåga»,  så  menas  det  tvärtom:  »Vinden  till  änglar 
och  eldslågan  till  tjänare».*)  Ty,  sade  han,  »bibeln  måste 
läsas  "med  förstånd'  och  icke  tagas  efter  bokstafven».  Den 
innehåller  Guds  ord,  men  den  är  det  icke  i  absolut 
mening,  är  icke  någon  »ofelbar  papperspåfve »  som  binder 
själar  ännu  hårdare,  än  påfven  i  Rom  fordom  gjorde.     Bi- 

•)  Egentligen  är  ju  detta  exempel  blott  en  öfversättningsfråga. 


214  DAGBOKSBLAD. 

beln  innehåller  många  tusen  härliga  sanningar,  men  också 
mycket  mänskligt  slagg.  Det  gäller  för  en  hvar  att  pröfva 
allt  och  behålla  det  goda,  äfven  här.»  Jag  blef  bestört. 
Detta  är  ju  alldeles  samma  åsikter,  som  dem  Trottet  i  Stock- 
holm predikar.  Hvem  skall  afgöra  hvad  som  är  sanning  i 
bibeln?  -:—  Annorlunda  tänkte  Luther  och  reformatorerna.  För 
dem  var  bibeln  Guds  osvikliga  ord,  under  hvars  absoluta 
auktoritet  de  kämpade  och  vunno.  Eljest  kan  ju  h varannan 
vers  bestridas.  A.  säger:  »Den  versen  är  en  gudomlig 
sanning».   »Nej»,  svarar  B.,  »den  är  mänskligt  slagg»,  o.  s.  v. 

Dec.  ig,  Skref  igår  i  domkapitlet  latinska  uppsatsen 
för  prästexamen.  I  rummet  rådde  ett  så  starkt  os,  att  vi  alla 
blefvo  svårt  yra  i  hufvudet.  Vid  hemkomsten  blef  jag  våld- 
samt sjuk,  samt  låg  hela  aftonen  och  natten  nästan  som 
sanslös.  — -  Hvad  var  din  mening  härmed.  Herre? 

•  I  dag  varit  så  pass  mycket  bättre,  att  jag,  fastän 
med  svårighet,  kunde  gå  upp  i  examen,  den  jag  lyckligt 
genomgick.  Sedan  blef  jag  ånyo  så  sjuk,  att  jag  genast 
efter  min  hemkomst  måste  intaga  sängen.  —  På  aftonen 
erhöll  jag  mina  betyg  och  »prästbrefvet»  att  medtaga  till 
Stockholm  i  början  af  nästa  vecka. 

Dec.  20.  I  dag  reste  mina  examenskamrater  till  Stock- 
holm för  att  i  morgon  där  prästvigas  af  ärkebiskop  Reuter- 
dahl.  De  lofvade  att  till  honom  framföra  underrättelsen  om 
min  sjukdom  samt  min  vördsamma  anhållan  att  efter  mitt 
tillfrisknande  få  erhålla  ordination.     (Se  del  I,  sid.   254.) 

Dec,  22.  Den  framstående  fosterlandsvännen,  presiden- 
ten J.  A.  von  Hartmansdorff,  har  i  går  aflidit. 

T.  f.  amanuensen  i  kungl.  biblioteket  G.  E.  Klemming 
har  blifvit  vald  till  ordinarie  ledamot  af  K.  Samfundet  för 
utgifv.  af  handskrifter  rörande  Skand:iens  historia. 

Dec,    24.     Fick    i  dag  en  härligt  evangelisk  bok,  som 


STOCKHOLM    1856.  2x5 

G.  •  Janzon  utgifvit  i  svensk  öfversättning,  nämligen  »Den 
korsfäste  Kristus,  af  Antonio  Paleario,-»  Denna  lilla  bok  har 
en  stor  historisk  märkvärdighet.  Författad  af  en  italiensk 
professor  vid  universitetet  i  Siena  (i  Toskana)  Antonio  Pa- 
leario,  under  reformationstiden,  är  den  ett  lefvande  bevis 
på  det  insteg  som  reformationens  stora  grundsanning,  läran 
om  rättfardiggörelsen  genom  tron,  hade  vunnit  i  många  tusen 
italienares  hjärtan  vid  denna  tid.  Denna  sanning  hade 
äfven  genom  redligt  forskande  i  ordet  uppgått  till  klarhet 
för  mer  än  en  bland  Italiens  lärde  män,  vid  samma  tid- 
punkt som  de  tyska  och  schweiziska  reformatorerna  ställde 
den  fram  på  världens  stora  skådeplats,  där  den  blef  det 
befriande  ljuset,  som  lyste  in  i  påfvedömets  svarta  mörker. 
Men  —  det  nyupptända  ljuset  blef  snart  inom  Italien  ut- 
släckt i  blod.  Paleario  blef  insatt  i  fängelse  och  hängd  (på  den 
tiden  ett  »mildt»  dödssätt  för  sådana  förbrytare  som  han)  och 
hans  bok  —  af  h vilken  ensamt  i  Venedig  utkommo  40,000 
exemplar  och  lika  många  i  Modena  —  blef  uppspanad  och 
förstörd  med  en  så  outtröttlig  flit,  att  den  under  århundra- 
den varit  ansedd  såsom  helt  och  hållet  försvunnen.  Den  har 
emellertid  nu,  under  ett  af  de  senaste  åren,  således  vid 
samma  tid  som  evangelii  ljus  efter  en  lång  natt  ånyo  börjat 
gry  i  Italien  och  särskildt  just  i  Toskana,  åter  blifvit  upp- 
täckt och  framdragen  i  ljuset.  År  1847  anträffades  först 
en  från  franskan  gjord  engelsk  öfversättning  af  denna  bok, 
och  nästan  samtidigt  lyckades  hr  Covie  att  i  universitets- 
biblioteket i  Cambridge  finna  ett  exemplar  af  det  italienska 
originalet.  Det  har  naturligtvis  icke  dröjt  länge  förrän  nya 
upplagor  blifvit  ombesörjda  af  ett  så  dyrbart  fynd.  Af  en 
sålunda  utkommen  italiensk  upplaga  blefvo  tusentals  exemplar 
under  sista  kriget  utdelade  till  de  sardinska  trupparna  på 
Krim,  och  spridningen  för  Italiens  räkning  har  ganska  säkert 


ai6  DAGBOKSBLAD. 

icke  Stannat  därvid.  Boken  har  nu  framträdt  också  i  svensk 
öfversättning.  Alla  troende  hälsa  den  äfven  i  denna  dräkt 
välkommen  såsom  en  gammal  vän,  hvilken  man  uppgifvit 
hoppet  att  fa  se,  men  som  oförmodadt  åter  framträder. 

Dec.  26.  Aftonen  hos  Rosenius.  Han  talade  öfver 
Es.  9  och  inledde  sedan  ett  andligt  samtal,  i  hvilket  P. 
Wåhlin  från  Piteå,  Ax.  von  Post  från  Gefle,  H.  J.  Lund- 
borg  och  jag  deltogo.     Lundborg  afslutade  med  bön. 


1857. 

yan.  7.  Hörde  Elmblad  i  Betlehemskyrkan.  Han 
talade  bl.  a.  om  Rom.  4:  17,  huru  »Gud  kallar  de  ting 
som  icke  äro,  såsom  om  de  vore»,  och  anförde  många  ex- 
empel ur  skriften:  Abraham  kallad  »fader  för  många  folk», 
då  han  ännu  gick  ensam  i  öknen;  Josef  kallad  sin  faders 
och  sina  bröders  öfverherre,  då  han  ännu  var  endast  ett 
barn;  David  kallad  konung,  då  han  ännu  blott  var  en  her- 
degosse, o.  s.  v.  Så  ser  ock  Gud  sina  barn  heliga  och  full- 
komnade redan  nu,  då  de  ännu  själfva  se  sig  som  arma  syn- 
dare. Du,  som  nu  kallar  dig  själf  »fattig  och  eländig»,  du 
är  genom  tro  på  Kristus  rättfärdig,  och  ditt  slut  blir  härligt. 
Men  du,  som  nu  tycker  dig  vara  så  from  och  'tackar  Gud' 
att  du  icke  är  en  så  fattig  kristen  som  andra,  utan  menar 
dig  äga  'andens  fullhet'  och  vara  ett  synnerligt  framstående 
'andeljus'  —  frukta,  att  du  är  bedragen  af  ditt  hjärtas  in- 
billningar och  själafiendens  list.  Bed  på  allvar  Gud,  att 
han  må  utrannsaka  dig  och  låta  dig  få  veta  ditt  rätta  till- 
stånd. .  .  .  Och  du,  som  af  världen  äras,  du  som  yfves  öfver 
ditt    anseende    och    med    stolthet  ser  ned  på  ringare  forna 


STOCKHOLM    1857.  2I7 

vänner,  om  du  kunde  se  ditt  förfärliga  slut,  skulle  du  i 
denna   dag  bedja  om  förbön  af  dem  som  du  nu  föraktar.» 

Jan.  22,  På  aftonen  hos  fru  S:n,  tills,  med  flera; 
bl.  a.  den  bekante  Bodell  från  Norrland.  Han  var  mycket 
språksam,  talade  åtskilligt  godt,  men  var  i  annat  ytterligt 
öfverdrifven.  Så  t.  ex.  ogillade  han  allt  inom  kyrkan,  utom 
dess  rätta  lära,  fördömde  alla  baptister,  o.  s.  v. 

Jan.  25.  F.  m.  hörde  i  Finska,  kyrkan  en  mycket 
dyrbar  predikan  af  biskop  Björck.  —  På  aftonen  hos  Ro- 
senius;  råkade  där  prosten  Forssell,  som  omtalade  några 
lärorika  händelser  från  sin  församling.  Äfven  meddelade 
han  några  intressanta  medicinska  rön;  ty  han  är  homeopa- 
tisk  läkare  för  hela  sin  socken  och  trakten  däromkring. 

Jan.  26.  Då  jag  i  dag  läste  med  kolportörerna,  in- 
kom magister  Fineman  och  hörde  på.  När  jag  slutat,  öfver- 
lämnade  han  50  rdr  som  gåfva  till  Stiftelsens  verksamhet. 
En  stor  och  glädjande  uppmuntran  från  en  sådan  man. 

Jan.  28.  När  jag  för  någon  tid  sedan  besökte  baron 
Posse,  uppläste  han  några  utdrag  ur  ett  bref  från  K.  A. 
Hultcrantz,  (sedermera  teol.  professor  i  Uppsala),  hvilken  då 
nyss  vistats  i  Berlin.  Dessa  utdrag  voro  så  intressanta 
och  lärorika  att  jag  bad  att  erhålla  brefvet.  Baron  P.  lof- 
vade  att  fråga  H.  därom.  —  Jag  hade  redan  glömt  hela 
saken*  men  i  dag  sände  baron  P.  mig  brefvet. 

(Då  dettas  innehåll  är  af  ännu  bestående  värde  och  i 
mycket  kan  äga  tillämpning  äfven  för  nuvarande  tidsförhåll- 
ande, meddelas  det  här  nedan: 

Berlin  d.   12  Aug.   1856. 
.   .   .  Min  vistelse  i  Berlin  lider  till  slut.     Icke  utan  saknad  läm- 
nar  jag    denna    stad    för    att    ytterligare  fortsätta  min  resa  mot  söder. 
Många  Ijufva  minnen  af  oförgätliga  stunder,  som  jag  här  tillbragt  i  det 
tyska  familj elifvet,  följa  mig  på  denna  färd.     Jag  anser  såsom  min  plikt 


21 8  DAGBOKSBLAD. 

och  rättighet  att  säga  mina  hemmavarande  vänner,  att  jag  här  i  Berlin 
ägt  många  de  skönaste  stunder  af  min  lefnad.  Det  skulle  vara  mig 
ett  nöje  att  närmare  skildra  hvad  jag  erfarit  och  åtnjutit  i  de  älsk- 
värda familjekretsar,  där  jag  vistats.  Men  dels  kunde  jag  därigenom 
lätteligen  gifva  en  falsk  och  oriktig  föreställning  om  tillståndet  i  Berlin 
i  allmänhet,  (enär  de  sköna  förhållanden  som  här  fröjdat  mig,  höra  till 
undantagen,  och  Berlins  folk-  och  familjelif  äfven  erbjuder  en  annan 
hemsk  och  fruktansvärd  sida,  ehuru  jag  varit  nog  lycklig  att  icke 
komma  i  beröring  med  den  samma;)  dels  har  jag  för  afsikt  att  denna 
gång  meddela  underrättelser  af  mera  allmänt  intresse,  om  det  religiösa 
och  kyrkliga  tillståndet  öfver  hufvud. 

Det  religiöst-kyrkliga  tillståndet  i  Berlin  erbjuder  vid  första  på- 
seendet från  en  sida  en  i  flera  hänseenden  ganska  skön  och  intagande 
anblick.  Träder  man  in  i  Berlins  talrika  kyrkor,  så  finner  man  nästan 
öfverallt  de  mest  utmärkta  och  talangfulla  predikanter,  hvilka  med  säll- 
synt kraft  och  lifaktighet  förkunna  sanningens  ord.  På  intet  ställe 
torde  man  på  så  litet  område  finna  ett  så  stort  antal  af  utmärkta  pre- 
dikanter. T>Det  gifves  blott  ett  Berlin  på  j orden  >,  yttrade  till  mig  en 
from  man,  vid  ett  samtal  om  det  företräde  Berlin  med  hänseende  till 
sitt  i  allmänhet  ganska  utmärkta  prästerskap  äger  framför  andra  orter, 
och  jag  tviflar  icke  att  han  äger  grund  för  detta  yttrande. 

Jag  vill  icke  försöka  att  uppräkna  och  karaktärisera  Berlins  ut- 
märktaste  predikanter.  Jag  känner  dem  för  litet  för  att  rättvist  kunna 
göra  det 'samma.  Jag  kan  dock  icke  undgå  att  nämna  några  af  första 
ordningen,  hvilka  jag  närmare  lärt  att  känna.  Bland  dessa  framstå 
i  synnerhet  generalsuperintendenten  Buchsel,  lika  utmärkt  för  lärdom  som 
för  ett  enkelt  praktiskt-uppbyggligt  föredrag;  den  lärde  och  kraftfulle 
öfverhofpredikanten  och  generalsuperintendenten  Hoffman;  den  älsklige 
och  vördnadsvärde  pastor  JCnaak,  utmärkt  genom  innerlig  fromhet  och 
ett  rätt  herdasinne  mot  sin  församling;  den  stränge  och  kraftfulle  pastor 
Steffann;  den  nitiske  och  praktiskt  uppbygglige  pastor  Sottchon,  Krum- 
machers  värdige  efterträdare  vid  Trefaldighetskyrkan ;  den  älsklige  och 
enkelt  vältalige  Mullersiefen ;  den  lärde  och  vidtberömde  professor 
Nitzsch  och  den  åldrige  öfverhofpredikanten  Friederich  Strauss,  som 
oaktadt  sin  höga  ålder  ännu  fortfar  att  vara  en  predikant  af  första  ord- 
ningen. De  öfrige  predikan  tema  vid  dom-  och  hofforsamlingen  kunde 
ock  här  uppräknas  jämte  större  delen  af  Berlins  ordinarie  prästerskap. 
De    utmärka    sig    öfver  hufvud  alla  såsom  troende  män  och  genom  en 


STOCKHOLM    1857.  219 

Sträng  praktiskt-asketisk  riktning.  Rationalismen  synes  bland  präster- 
skapet helt  och  hållet  ha  försvunnit.  Blott  den  Schleiermacherska 
skolan  har  ännu  några  få  anhängare  kvar.  I  afseende  på  en  kristens 
lefnad  och  vandel  hysa  Berlins  präster  öfver  hufvud  ganska  stränga 
grundsatser.  Man  torde  bland  dem  finna  jämförelsevis  ganska  få,  som 
icke  ogilla  en  stor  del  af  de  världsliga  nöjena,  såsom  spektakler,  dans 
o.  s.  v.,  och  många  tveka  icke  att  från  predikstolen  i  de  strängaste 
ordalag  uppträda  mot  dessa  »förnöjelser». 

För  det  stora  antal  utmärkta  predikanter  Berlin  äger,  har.  det  i 
väsentlig  mån  sin  konung  at,t  tacka.  Det  synes  vara  en  af  hans  huf- 
vudsakliga  önskningar,  att  se  Berlins  predikstolar  prydda  med  de  ut- 
märktaste  och  mest  allvarligt  kristliga  personligheter  Tyskland  äger. 
Därför  blifva  ock  icke  sällan  utmärkta  predikanter  och  teologer  ej  blott 
från  de  preussiska  provinserna,  utan  ock  från, alla  delar  af  Tyskland, 
kallade  till  Berlin. 

Där  så  många  utmärkta  krafter  äro  församlade  på  en  punkt, 
och  tillsammans  lätt  nog  gifva  ett  ganska  högt  begrepp  om  härvarande 
kyrkliga  tillstånd,  kan  man  med  skäl  vänta  sig  stora  och  utomordent- 
liga följder  af  deras  förenade  verksamhet  och  hoppas  finna  en  härligt 
blomstrande  kristendom  bland  folket.  Så  är  dock  icke  förhållandet  / 
Berlin.  Det  religiösa  tillståndet  bland  medelklassen  och  det  lägre  fol- 
ket är  ingalunda  godt.  Dessa  folkklasser  besöka  högst  obetydligt  kyr- 
korna, oaktadt  så  utmärkta  predikanter  där  uppträda.  Däremot  äro  de 
försjunkna  i  den  djupaste  otro  och  till  och  med  fientlighet  mot  kristen- 
domen, och  uppenbara  icke  sällan  sitt  sinnelag  i  sin  lefnad  och  van- 
del. Inom  de  högre  och  högsta  folkklasserna  synes  visserligen  förhåll 
andet  vara  betydligt  bättre.  Dessa  ha  i  allmänhet  återgått  till  att  be 
känna  kristendomen  med  munnen,  besöka  flitigt  k3rrkorna,  visa  ofta 
stort  nit  och  allvar  i  kristendomen,  ja,  framstå  icke  sällan  med  sannt 
pietistiskt  fromhetsnit. 

Jag  vill  icke  upphöja  mig  till  domare  öfver  enskilda  personers 
kristendom;  men  det  är  dock  uppenbart,  att  häri  äfven  inblandar  sig 
mycket  skrymteri  och  skenhelighet.  Då  det  hör  till  »den  goda  tonen» 
att  visa  sig  from  och  gudfruktig,  så  eftersäger  mången  de  fromma 
orden  och  efterapar  fromma  ceremonier  och  handlingar,  utan  att  själf 
ledas  af  verklig  öfvertygelse,  utan  att  äga  inre  andliga  behof  och  erfaren- 
heter. Den  gunst  och  det  välbehag, hvarmed  konung  och  regering  här 
omfattar    det    religiösa  fromma    nitet,  har  ock  tillräckligt  inflytande  på 


220  DAGBOKSBLAD. 

många  människor,  som  önska  stå  väl  på  högre  ort,  för  att  förmå  dem 
att  sluta  sig  till  de  frommas  antal,  antaga  deras  seder  och  deltaga  ^ 
deras  föreningar  och  kristliga  verksamhet.  Därför  klagas  ock,  både 
bland  de  verkligt  fromma  och  bland  dem  som  hata  kristendomen,  att 
skrym teriet  i  hög  grad  griper  omkring,  att  många  människor  för  att 
vinna  utsikt  till  snar  befordran  och  höga  äreställen  hyckla  en  kristen- 
dom, som  de  icke  äga. 

Det  här  skildrade  religiösa  tillståndet  i  Berlin  är  icke  tillfälligt. 
Så  väl.  hatet  och  fiendskapen  mot  kristendomen  bland  de  lägre  klas- 
serna som  det  snabba  utbredandet  af  ten  viss  art»  af  kristlighet  i  de 
förnämas  cirklar  låta  sig  lätt  nog  förklaras.  Man  behöfver  icke  länge 
vara  i  Berlin  för  att  finna  orsakerna  därtill.  De  synas  mig  hufvudsak- 
ligen  ligga  i  följande  trenne  omständigheter,  nämligen:  \\o  förhanden- 
varandet  af  en  grof  rationalism  bland  de  lägre  folkklcts serna ,  2:0  kyr- 
kans beroende  af  staten  öfverhufvud;  y,o  religionens  och  fromhetens  när- 
varande politiska  betydelse  och  ståndpunkt  .  .  . 

.  .  .  Det  kan  enligt  min  öfvertygelse  icke  nekas,  att  den  från 
konungen  samt  statens  och  kyrkans  högsta  ämbetsmän  utgående  och 
gynnade  religiösa  riktningen  verkat  mycket  godt  och  nyttig  i  sannt 
kristlig  mening.  Lika  litet  som  jag  vågar  betvifla  uppriktigheten  och 
det  välmenande  allvaret  i  konungens  och  en  del  af  de  förnämas  krist- 
liga fromhet  och  nit,  lika  litet  kan  jag  bestrida  de  goda  följderna  af 
det  samma.  Denna  riktning  har  framdragit  mången  utmärkt  predikant 
och  ställt  honom  på  en  plats,  där  han  i  rikt  mått  kunnat  gagna  med 
sina  utmärkta  gåfvor  och  egenskaper.  Den  har  ock  därigenom  be* 
fordrat  sannt  kristligt  lif  i  många  enskilda  människors  hjärtan. 

Men  hela  detta  från  den  världsliga  makten  utgående  och  under- 
stödda sträfvande  för  fromhet  och  gudsfruktan  synes  mig  dock  vara 
behäftad  med  många  brister  och  ofullkomligheter,  ja  i  många  hänse- 
enden rent  af  misslyckadt.  För  religionen  främmande  biafsikter  och 
konsiderationer  ha  påtagligen  smugit  sig  med  in  i  de  maktägandes  reli- 
giösa nit  och  därigenom  föranledt  ganska  menliga  följder.  Det  sätt, 
hvarpå  detta  nit  har  verkat,  har  ej  allenast  framkallat  skrymteri  samt 
befordrat  »halfhet»  och  ytlighet  i  kristendomen,  utan  det  har  äfven 
därigenom  i  hög  grad  bidragit  att  göra  kristendomen  misstänkt  och 
förhatlig  för  största  delen  af  Berlins  innevånare  och  gifvit  stöd  åt  den 
meningen,  att  religionen  endast  är  »ett  påhitt  af  de  maktägande  för  att 
hålla  massorna  i    undergifvenhet  och  slafveri».     Därför  har  ock,  såsom 


Robert  Schultz.  L.  G.  Dovertie.  Gabriel  Beckman. 


Klas  Gartz. 


PUäLlCLlBR^f '■ 


Bilder  från  Sigtuna,  af  //.  ReuUrdaJil, 

I.  Vårfrukyrkan.     2.  S:t  Petri  kyrkoruin.     3.  S:t  Olofs  kyrkoruin. 


IV  a  dströ  in,   Ur  minnet  o.  dagboken,     II. 


Zl 


32Ä  -  DAGfiOKStJLAD. 

jag  själf  varit  i  tillfälle  att  erfara,  denna  åsikt  om  >de  förnämas  from- 
hetsifver»  i  hög  grad  gripit  omkring.  Där  en  ny  skola  anlägges,  en 
kyrka  bygges,  en  präst  anställes,  en  barngudstjänst  hålles  o.  s.  v.  är 
man  färdig  att  vädra  politiska  planer  och  anläggningar  till  förstörande 
af   folkets    frihetssinne  och  undergräfvande  af  dess  fri-  och  rättigheter. 

Men  allra  mest  torde  de  maktägandes  nit  ha  skadat  därigenom, 
att  det  dragit  den  kristliga  fromheten  in  på  det  politiska  området  och 
där  gifvit  den  en  rol  att  utföra,  hvilken,  huru  än  kampen  aflöper,  in- 
galunda synes  mig  kunna  lända  fromheten  och  den  sanna  kristendomen 
till  båtnad  .   .  . 

Den  kristliga  fromhetens  närvarande  politiska  betydelse  i  Berlin 
består  icke  blott  däri,  att  de  fromme  här  utgöra  ett  af  regeringen  gyn- 
nadt  och  i  rikt  mått  omhuldadt  och  understödt  parti;  icke  heller  däri, 
att  detta  parti  genom  att  verka  för  kristlig  sedlighet  och  renhet  mot- 
arbetar laster  och  utsväfningar  och  därigenom  gagnar  staten  och  be- 
reder den  samma  goda,  ädla  och  nyttiga  medborgare.  De  verkligen  eller 
blott  till  skenet  fromma  utgöra  här  öfver  hufvud  taget  själen  och  nerven 
i  det  monarkiskt  absolutistiska,  reaktionära  och  ryskt  sinnade  politiska 
partiet.  Dessa  partiåsikter  äro  här  ofta  så  djupt  .inpräglade  uti  de 
frommas  sinnen,  att  de  mångenstädes  nära  nog  gälla  såsom  ett  nöd- 
vändigt kännetecken  på  en  sann  och  rättrogen  kristendom.  De  fromme 
äro  dock  icke  blott  overksamma  anhängare  af  denna  politiska  riktning. 
De  uppträda  älven  ofta  bestämdt  och  kraftigt  för  den  samma,  i  det  att 
de  till  och  med  i  religiösa  föredrag  icke  sällan  inblanda  politiska  an- 
spelningar och  grundsatser  och  ofta  nog  jämte  kristendomens  sanningar 
meddela  politiska  meningar  och  åsikter  såsom  en  art  af  trosartiklar. 
Då  man  i  Sverige  svårligen  kan  göra  sig  en  föreställning  om  det  sätt, 
hvarpå  detta  sker,  vill  jag  här  meddela  några  exempel. 

Jag  infann  mig  en  afton  i  en  offentlig  bibelförklaring.  Predi- 
kanten, en  rikt  utrustad  och  talangfull  talare,  behandlade  l  Mos.  19 
kap.  Han  gjorde  många  rätt  sanna,  träffande  och  uppbyggliga  anmärk- 
ningar och  tillämpningar  vid  de  upplästa  verserna.  Han  mattade  ock 
skarpa  hug  åt  teatern  och  det  osedliga  sällskapslifvet  i  Berlin.  Ändt- 
ligen  kom  han  till  de  verser,  där  Sodoms  undergång  beskrifves.  Han 
visade  nu,  huru  hvarje  stad  och  hvarje  stat  i  likhet  med  Sodom  har 
att  vänta  sin  undergång,  när  de  genom  synder  mognat  för  den  samma. 
Och  som  exempel  på  sådana  stater,  hvilka  redan  genom  ogudaktighet 
vore    mogna    för    straff    och  undergång,  anförde  han  offentligen  Frank- 


STÖCK?HOLM    1857.  32^ 

rike  och  England.*)  —  Vid  ett  annat  tillfälle,  den  gången  likväl  i  en 
enskild  krets,  yttrade  sig  samme  män  ganska  bittert  mot  all  represen- 
tativ stats-  och  kyrkoförfattning,  hvilka  han  betraktade  såsom  én  för- 
hatlig anglikanism. 

En  annan  gång  erhöll  jag  tillträde  såsom  åhörare  vid  en  kateki- 
sation.  En  af  Berlins  berömdaste  kateketer  sysselsatte  sig  där  med  att 
meddela  undervisning  åt  nattvardsbarn.  Då  vid  denna  katekisation 
många  egenheter  förekommo,  som  voro  mig  helt  och  hållet  främmande 
och  om  hvilka  man  i  Sverige  sannolikt  icke  alls  äger  något  begrepp, 
så  vill  jag  här  omständligare  skildra  den  samma. 

Under  det  barnen  samlade  sig,  gossar  och  flickor  i  samma  rum, 
men  tagande  plats  på  olika  sidor  af  rummet,  var  en  ung  kandidat  när-- 
varande  och  genomgick  repetitionsvis  med  de  redan  ankomna  barnen 
det  som  blifvit  behandladt  vid  den  sista  katekisationen,  nämligen  huru- 
ledes  judarnes  tre  första  konungar  representerade  tre  olika  arter  af  bot, 
i  det  att  Saul  gjorde  bot  för  straffet,  David  för  sin  synd  och-  Salomo 
för  sina  goda  gärningar.  Kandidatens  närvaro  och  katekiserande  under 
det  barnen  samlade  sig,  skedde,  såsom  man  sade  mig,  på  det  att  bar- 
.  nen  icke  något  ögonblick  skulle  lämnas  tillsammans  ensamma  och  utan 
sysselsättning  i  rummet.  —  När  barnen  samlat  sig  och  den  unge  man- 
nen en  stund  kateketiserat,  inträdde  den  egentlige  läraren.  Han  för- 
hörde först  helt  hastigt  utan  anmärkningar  och  förklaringar  några  bi. 
belspråk  ur  språkboken,  hvilka  barnen  fatt  sig  förelagda  till  utanläsning. 
När  något  af  barnen  icke  kunde  sitt  språk,  yttrades  vanligen:  >Du  har 
icke  bedit;  om  du  hade  bedit,  så  hade  du  kunnat  din  läxa.»  —  Där- 
efter sade  läraren:  »Herren  vare  med  eder!»  Barnen  svarade  sjun- 
gande: »Så  ock  med  din  ande!»  —  Nu  tillfrågades  barnen,  hvilka  af 
dem  under  den  föregående  söndagen,  för-  och  eftermiddagen,  icke  varit 
i  den  kyrka,  till  hvilken  de  hörde.  De  som  varit  frånvarande,  med- 
delade vanligen  skriftligt  intyg  om  giltigt  förfall.  De  som  varit  när- 
varande tillfrågades,  hvad  de  hade  bibehållit  af  de  hörda  predikning- 
arna. Därefter  uppräknades  samtliga  nattvardsbarnen  och  de  från- 
varande antecknades.  De  som  vid  förra  katekisationen  varit  från  va 
rande,  meddelade  vanligen  skriftligt  intyg  om  giltigt  förfall.  —  Nu  at- 


•)  Hvad  Franki*ike  angår,  kan  detta  omdöme  synas  ha  varit  befogadt ;  men 
hvad  beträffar  England,  så  ansåg  predikanten  det  landets  »svåra  kapitalsynd »  bestå 
däruti,  att  det  likasom  Frankrike  hade  förenat  sig  mot  »ett  kristligt  rike»  —  det  helgon - 
dyrkande  fanatiska  Ryssland. 


324  DAGBOKSBLAD. 

lägsnade  sig  den  egentlige  läraren  för  några  ögonblick,  och  den  unge 
kandidaten  sjöng  under  tiden  med  nattvardsbarnen  Marias  lofsång, 
Luk.  i:  46 — 55,  såsom  detta  bibelställe  ofta  sjunges  i  kyrkorna.  Efter 
denna  sång  inträdde  läraren  åter  och  började  den  hufvudsakliga  kateki- 
sationen.  Det  var  denna  gång  fråga  om  konungalinjen  i  Gamla  testa- 
mentets bibliska  historia,  från  och  med  Rehabeam.  Läraren  utvecklade 
under  katekisationen  konungadömets  idé,  visade  huru  det  gifves  tvänne 
arter  af  konungadöme,  nämligen  konungadömet  af  Gtids  nåde  och 
konungadömet  af  människors  nåde.  Det  förra  fann  han,  efter  rikets 
delning,  i  Juda  rike  och  visade  dess  företräde,  därigenom  att  Juda 
konungar  öfverhufvud  regerade  bättre  och  längre  än  konungarne  i  Is- 
raels rike,  som  voro  konungar  af  människors  nåde.  Därefter  följde  en 
rad  af  frågor  och  svar,  hvilka,  så  vidt  jag  i  minnet  kunnat  bevara  de- 
samma, hade  ungefar  följande  ordning  och  ordalag:  »Kan  det  äfven  i  våra 
dagar  gifvas  konungar  af  Guds  och  människors  nåde?  Ja.  Huru  bör  man 
anse  det  folk,  som  har  en  konung  af  Guds  nåde?  Såsom  ett  särdeles 
lyckligt  och  benådadt  folk.  Bör  man  så  anse  det,  äfven  om  konungen 
af  Guds  nåde  är  en  dålig  och  ogudaktig  konung?  Ja,  det  är  ändå  en 
nåd,  en  enkel  nåd,  att  ha  en  konung  af  Guds  nåde.  Huru  bör  man 
anse  den  omständigheten,  att  konungen  af  Guds  nåde  är  en  dålig 
konung?  Såsom  en  af  Gud  sänd  pröfning.  Huru  bör  man  anse  det 
folk,  som  i  likhet  med  oss,  ej  blott  har  en  konung  af  Guds  nåde,  utan 
därjämte  en  from  och  gudfruktig  konung?  Man  bör  anse,  att  det  har 
fatt  en  dubbel  nåd.  Kan  äfven  en  konung  af  människors  nåd  vara  en 
from  och  god  konung?»  Barnen  sågo  på  läraren,  men  visste  icke  huru 
de  skulle  besvara  denna  fråga.  Läraren  besvarade  själf  frågan  med 
ja,  och  framdrog  bland  Israels  rikes  konungar  ett  exempel  pä  en  from 
och  god  konung  af  människors  nåde.  Därefter  frågade  han:  »Huru 
skall  man  anse  en  from  konung  af  mänskors  nåde?  Såsom  en  tröst  i 
olyckan  och  bedröfvelsen.  Äro  nu  alla  folk  nog  lyckliga  att  ha  konun- 
gar af  Guds  nåde?  Nej.  Kunnen  I  till  och  med  nämna  mig  en  kej- 
sare, som  endast  är  kejsare  af  människors  nåde?  Ja,  kejsaren  af  Frank- 
rike.» —  Ungefar  med  dessa  frågor  slutade  den  egentliga  katekisationen. 
Därefter  yttrades  några  ord  öfver  det,  som  skulle  föredragas  nästa  gång. 
Sedan  befalldes  barnen  att  falla  på  knä.  En  kort  bön  förrättades, 
läraren  utsträckte  sina  händer  och  läste  välsignelsen  Öfver  barnen  samt 
gjorde,  i  det  han  sade  de  sista  orden,  en  rörelse  med  högra  handen 
på  det  sättet,  att  han  med  pekfingret  tecknade  ett  kors  i  luften.  Barnen 


STOCKHOLM    1 8$ 7-  325 

besvarade    välsignelsen    med    ett    högljudt    >amen».     Därefter  fingo  de 
gå  i  god  ordning,  den  ena  bänken  efter  den  andra. 

Det  hörer  äfven  till  egendomligheten  hos  denne  kateket,  hvilkens 
nattvardsundervisning  jag  flere  gånger  afhört,  att,  då  något  viktigt  före- 
kommer i  undervisningen,  uppmana  barnen  att  omtala  eller  uppläsa 
detta  för  föräldrarna,  när  de  kommit  hem.  En  gång  hade  barnen  blif- 
vit  tillsagda,  att  uppläsa  martyrhistorien  i  Makkabeernas  bok  om  änkan, 
hvilkens  söner  den  ena  efter  den  andra  på  det  grymmaste  sätt  blefvo 
dödade,  för  det  att  de  ej  ville  affalla  från  den  judiska  religionen.  Föl- 
jande gång  tillfrågades  de,  om  de  hade  fullgjort  den  dem  gifna  till- 
sägelsen. Somliga  svarade  ja,  andra  tego.  Då  bad  läraren  dem,  som 
åtlydt  uppmaningen,  att  stiga  upp.  Nära  hälften  af  barnen  stego  glada 
och  hurtiga  upp.  De  öfriga  sutto  nedslagna  och  surmulna  på  sina 
bänkar.  —  Då  jag  icke  kunde  förstå,  hvarför  läraren  med  sådant  efter- 
tertryck  fordrade,  att  barnen  för  sina  föräldrar  skulle  uppläsa  ett  stycke 
af  Makkabeernas  böcker,  sökte  jag  upplysning  härom.  Jag  erhöll  ^en 
ung  man,  som  tillika  med  mig  besökt  katekisationen,  den  förklaring, 
att  man  ville  begagna  barnen  såsom  inre  missionärer,  för  att  genom 
dem  inverka  på  ogudaktiga  föräldrar,  såsom  äfven  sker  genom  de  tal- 
rika barngudstjänster,  barnmissionsföreningar  m.  m.  som  här  i  Berlin 
förekomma. 

Sedan  jag  afhört  of  van  beskrifna  katekisation  och  äfven  från  flere 
andra  håll  börjat  erhålla  kännedom  om  tillståndet  i  Berlin,  besökte  jag 
N.,  en  af  Berlins  utmärktaste  och  berömdaste  teologer.  Han  frågade 
mig  huru  härvarande  förhållanden  behagade  mig.  Jag  sade  honom 
bland  annat,  att  jag  icke  tyckte  om  politikens  inblandning  i  religionen. 
Då  han  under  det  samtal,  som  med  anledning  häraf  uppstod,  om  ock 
med  någon  inskränkning,  försvarade  den  grundsats,  att  en  kristligt 
sinnad  präst  äfven  i  sina  predikningar  och  andra  religiösa  föredrag  må 
uttala  sig  öfver  politiska  frågor  och  tvistigheter,  så  invände  jag,  som 
icke  hade  lust  att  disputera  med  den  lärde  mannen,  att  detta  dock  för 
mig  såsom  främling  förekom  obehagligt,  att  det  ej  var  vanligt  i  Sverige 
och  där  säkerligen  skulle  väcka  uppseende.  Härtill  svarade  den  lärde 
teologen:  >Ja,  I  svenskar  hafven  ingen  konung  af  Guds  nåde,  därför 
kunnen  I  icke  fatta,  huru  nära  ett  kungadöme  af  Guds  nåde  ligger 
teologer  och  fromma  kristna  om  hjärtat.»  —  Jag  blef  i  hög  grad  för- 
vånad öfver  denna  oväntade  förklaring,  oeh  kunde  icke  undgå  att 
göra  invändningar  mot  den  samma.     Jag  frågade,  huru  han  kunde  be- 


326  DAGBOKSBLAD. 

yisa,  att  preugsarne  hade  en  konung  af  Guds  nåde,  inen  svénskarne 
icke,  och  om  icke  Gud  kunde  utföra  sin  nådiga  vilja  och  efter  sitt  be. 
hag  gifva  ett  folk  en  konung  likaväl  genom  visa  mäns  råd  och  beslut, 
som  genom  eröfring,  svärd  och  blodsutgjutelse.  Efter  ett  kort  samtal 
om  dessa  frågor  medgaf  ändtligen  min  lärde  motståndare  möjligheten 
däraf,  att  äfven  vi  ha  ett  konungadöme  af  Guds  nåde,  men  påstod  dock 
att  vi  för  närvarande,  då  den  regerande  konungaätten  'is  så  ung  på  tro- 
nen,  omöjligt  kunna  veta  det  samma.  Historien  skulle  i  kommande  år- 
hundraden uppenbara,  om  så  är  eller  icke. 

En  annan  gång  besökte  jag  en  icke  högt  uppsatt  men  bildad 
»skolföreståndare»,  som  utmärker  sig  genom  kristligt  allvar,  enfald  och 
uppriktighet.  Han  lefver  i  stor  anspråkslöshet  och  ägnar  sin  tid  och 
sina  krafter  åt  religiös  verksamhet  och  välgörenhet,  samt  är  bland  de 
fromme,  företrädesvis  i  de  lägre  klasserna,  känd  och  högt  aktad  i 
hela  Berlin.  Vid  mitt  besök  hos  honom  blef  åter  fråga  om  politikens 
förhållande  till  kristendomen.  Det  gällde  hufvudsakligen  den  frågan, 
öm  det  är  möjligt,  att  verkligen  fromma  män  kunna  ha  olika  poli- 
tisk öfvertygelse.  Han  tycktes  i  början  icke  ha  tänkt  sig  en  sådan 
möjlighet  eller  åtminstone  endast  vilja  inrymma  möjligheten  af  högst 
obetydliga  skiljaktigheter  i  fromma  kristnas  politiska  meningar.  Då 
jag  likväl  yrkade,  att  skriften  icke  föreskrifver  något  bestämdt  rege- 
ringssystem, utan  blott  fordrar  undergifvenhet  och  lydnad  för  den  för- 
handenvarande  öfverheten  o.  s.  v.  och  att  äfven  i  republikanska  stater 
kunna  finnas  sanna  kristna,  så  yttrade  han  den  förmodan,  att  dock  alla 
sanna  kristna  längta  efter  upprättandet  af  ett  konungadöme,  men 
förklarade  likväl,  att  han  för  sin  del  vore  böjd  för  friåre  åsikter  i  denna 
punkt  och  ingalunda  betviflade  min  kristendom  för  det  att  jag  hyste 
sådana.  Men  han  gaf  mig  dock  det  rådet,  att  har  ick€  vidare  uttala 
dessa  mina  åsikter,  emedan  jag  anni^rs  lätt  nog  kunde  förlora  allt  för- 
troende bland  de  kristligt  sinnade.  —  Han  berättade  mig  därefter,  huru 
de  fromma  under  det  nyss  förflutna  kriget  allmänrieligen  önskat  Ryss- 
lands vapen  framgång  och  förutspått  att  denna  makt  till  slut  måste 
segra,  »emedan  den  kämpat  för  Herrens  sak».  Han  hade  dock  själf 
varit  tveksam  i  denna  punkt,  emedan  han  kände  den  grekiska  kyrkans 
och  religionens  usla  och  -förfallna  tillstånd.  Han  hade  ock  nu  helt 
nyligen  vunnit  bekräftelse  för  -befogenheten  af  denna  tvekan.  En  prote- 
stantisk, kristligt  sinnad  köpman  från  Odessa  hade  för  få  dagar  sedan 
varit    i    Berlin    och    gjort   honom  ett  besök.     Han  hade  omtalat,  huru 


STOCKHOLM    1 85 7.  327 

de  tyska  protestanternas  tillstånd  i  Odessa  och  däromkring  liggande 
trakt  före  kriget  var  sd  f'ö7'ivifladt,  att  de  säkerligen,  om  kriget  ej  ut- 
brutit, inom  fä  år  nödgats  öfvergå  till  den  grekiska  kyrkan  eller  ock 
utstå  de  svåraste  lidanden.  Genom  utgången  af  kriget  hade  däremot 
detta  tillstånd  så  betydligen  förbättrats,  att  de  nu  hade  godt  hopp  att 
utan  svårigheter  fä  behålla  sin  religion.  *) 

Den  här  skildrade  inblandningen  af  politiken  i  religionen  hos  de 
fromma  i  Berlin  kan  synas  underlig  och  besynnerlig. 

För  att  förstå  den  samma,  måste  man  besinna  yt?rj^  att  denna  rikt- 
ningen ej  allenast  gynnas  af  konung  och  regering,  utan  till  en  stor 
del  är  framkallad  just  af  dessa.  Då  konungen  tillhör  denna  riktning 
och  på  mångfaldigt  sätt  gynnar,  understödjer  och  befordrar  den  samma, 
så  åtnjuter  han  ock  af  dess  anhängare  en  hög  grad  af  tacksamhet 
och  tillgifvenhet  samt  ett  förtroende,  som  gör  att  de  utan  betänkande 
med  full  tillit  ansluta  sig  till  hans  politik  och  understödja  den  samma. 
»En  konung,  som  är  så  from  och  kristligt  sinnad,  som  har  gjort  så 
mycket  för  att  omvända  det  ogudaktiga  Berlin,  som  har  en  sådan  upp- 
lysning i  andliga  ting  och  dessutom  ledes  och  understödes  af  så 
fromma,  gudfruktiga  och  upplysta  rådgifvare  och  präster,  skulle  han 
icke  finna  det  rätta,  skulle  man  icke  ha  förtroende  för  honom  och  följa 
och    understödja    hans    önskningar  och  meningar?     Det  vore  ju  ogud- 


*)  Ännu  ett  exempel  på  de  i  Berlin  varande  frommes  politik  måste  jag  anföra. 
Jag  var  en  söndagsafton  inbjuden  i  en  älskvärd  familj,  utmärkt  ej  mindre  för  kristlig 
fromhet  än  för  gästvänlighet  och  ett  i  alla  afseenden  älskvärdt  och  intagande  sätt. 
Vid  samma  tillfälle  voro  flere  främlingar  närvarande,  bland  dem  en  ung  man  från 
England,  hvilkcn  en  längre  tid  uppehållit  sig  som  teologie  studerande  vid  härvarande 
universitet,  men  nu  var  färdig  att  återvända  till  sitt  fädernesland.  Husfadern  i  den 
familj,  där  vi  gästade,  plägade  dagligen  hålla  husandakt  med  sång,  bön  och  läsning 
af  ett  kapitel  i  biblen,  hvarvid  strödda  anmärkningar  och  förmaningar  dels  af  mera 
allmänt  dels  af  mera  speciellt  innehåll  meddelades.  Han  lät  sig  icke  hindras  i  denna 
sed  däraf,  att  främlingar  voro  närvarande.  Tvärtom  plägade  han  icke  sällan  direkt 
till  dem  säga  några  ord,  som  syftade  på  deras  ställning  och  belägenhet.  Nu,  då  han 
visste  att  den  unge  engelsmannen  inom  få  dagar  skulle  lämna  Berlin,  vände  han  sig 
vid  läsnixigen  i  bibeln  till  honom  särskildt  med  några  ord,  hvilkas  kärna  innefattades 
i  ungefär  följande  uttryck:  »Gå  hem,  du  unge  man,  gå  hem  och  säg  dina  landsmän, 
hvilken  stor  synd  de  ha  begått.  Detta  folk,  fordom  beryktadt  för  kristligt  nit  och 
fromhet,  har  nu  så  djupt  affallit  från  Herren,  att  det  ingått  förbund  med  den  falske 
profeten,  mel  den  turkiska  halfmånen.  Detta  land,  som  fordom  sände  sina  skepp 
med  evangelii  budbärare  till  de  otrognas  länder,  har  nu  låtit  sina  skepp  förenas  med 
de  otrognes  mot  ett  kristligt  rike.  Gå  hem  och  redika  för  dem,  och  säg  dem  huru 
djupt  de  ha  fallit,» 


32Ä  ZJLTJfZ^3CA-^ 

tJLZ.T"'  '-*'-^  ^^  5:riiZ  fir  ~xZiZ^  niii  m  pin  i=:r:-:rlr:i»ii.>  S 
:r'-r  tr  trz  5t  ie??^:*  T^ril^  fr:«r ttct^  i  B^rl^  5kT">  ziiirraa  s^.  om 
Cä:  »kiljt  rfii-r-?^  --?^  ÖK  tJiZff.  f.:cr  si  itfc  f:rii=>5er  uC9i  med  den 
r.T  hir^ti-c*  p.l_iJi*n  ici  «•:•=  r-fr.  in  c*  irazcc  ksma*  såsom  en 
fann    kr-^iÄ-n  crV.i. — a   i*ri-  *.:=  icie  i  iZi  ir  ec  i^r^i  anhängare  af 

M*^  fSr  an  rin  5ir?ci  -•^"--^g"—  =ifce  san  iirca /er  det  atdru 
berfnna,  an  en  ^crt  aniil  T.^rm ~k:r  —  i^^Is  afe-lfacän.  som  genom  den 
af  if.nir.gen  öch  cei  ^T-ra  parnet  gTTi::iie  p«j luften  önska  befasta 
c-ch  -t*-.':^  *ina  prrvilegi-er.  dels  ir::be::5=:än  s<>=i  öcska  befordran,  —  aft 
p<o!>.:-ka  c-ch  cs^vl^ti^ka  berekelfegruncer  an^I-H  sig  till  det  fromma 
partiet  c-cb  cppeg,^  dess  pclitiska  ^cr  !or  an  därigenom  vinna  sina 
\ffÅ:*ÅiksL  ändÄmil:  likis^im  de  verkligt  fh>rr:ne  hvlla  de  iones  politik, 
cm^.2in  den  har  antagit  eu  religiöst  cch  Srvmt  utseende  och  synes 
dem  vara  ett  medel  för  kristendonren.  I>et  äger  alltså  här,  så  att 
«^a;^a-  en  allians >  mm  mellan  t^ä  t^ö^t  olika  partier,  som  kämpa  för 
alldeles  motsatta  ändan^il,  och  blott  \-iI;a  begagna  hvaiandra  såsom 
medel-*^  men  «om  för  alt  kunna  kämpa  tillsammans  ha  antagit  en  nnions- 
uniform  och  en  anionsfana,  sammansatt  af  de  färger  som  äro  ^endom- 
liga  för  dem  bBida.  Det  i  granden  världsliga  politiska  partiet  har 
ta^it  pä  s\^  en  anstrykning  af  kristlig  fromhet,  det  fromma  partiet  har 
antagit  det  förras  politiska  trosbekännelse.  Dessa  äro  de  uppoffringar 
och  inedgifvanden  de  å  bada  sidor,  för  fridens  och  for  alliansens  skull, 
ha  måst  göra.  Hvad  de  för  dessa  uppoffringar  vilja  vinna  är,  å  ena 
sidan  politiska  och  världsliga  fördelar,  å  andra  sidan  befordrandet  af 
sann  och  lefvande  kristendom.  En  åtskillnad  äger  dock  rum  mellan 
de  bårla  allierade  partierna,  däruti  att  det  politiska  har  mera  klarl 
medvetande  om  sin  ställning  i  denna  allians  än  flertalet  af  de  fromme. 

Febr.  i.  Till  middagen  hos  Rosenius,  jämte  baron 
Stefan  Oeiitz,  häradshöfding  Axel  von  Post,  m.  fl.  Sedan 
vi  hade  ätit,  uppläste  Creutz  för  oss  en  rörande  skildring 
af  hans  unga  älskliga  makas  dödsbädd;  vi  blefvo  alla  djupt 
grij)na.  Ckids  7iåd  i  alla  trognas  nöd  framstod  så  klar,  lika- 
som  sanningen    af   det    ordet:     »Denna    tidens    vedermöda 

*)  Hvrin  JKOnkanner  icke  åtskilligt  af  en  dylik  »allians»  äfven  i  denna  tid, 
oc  Usa  Ijoh  (»hh,  fastjin  den  numera  är  klädd  i  andra  färger.  Men  all  sammanbland- 
ning nf  kiintcndcjin  och  politik  blir  i  längden  ödesdiger  —  för  kristendomen. 


Johan  v.  Holst 
1878. 


J.  von  Holst 

1898. 


Lars  Jakob  von  Röök. 


A.  E.  Bappe.  B.  von  Plåten.  J.  M.  Bjömstierna. 


Albert  Eh rensvärd.    1844. 


STOCKHOLM    1 857.  329 

eke    att    jämföra    med   den  härlighet,  som  på  oss  skall 

nbaras.»      Må   vi  blott  troget  hålla  fast  vid  Kristus! 

Sedan    gingo    de  andra  herrarne  ut  på  en  promenad; 

då  jag  i  går  hade  något  försträckt  min  fot,  följde  jag 

icke    denna    gång.     Medan    jag    satt  ensam  med  fru 

ta,    omtalade   hon  för  mig  en  nöd,  för  h vilken  R:s  ny- 

1  varit  utsatt  genom  en  sårad  kvinnas  hänsynslösa  förtal; 

.    huru    Gud    gifvit    honom    upprättelse    genom  konung 

ars  direkta  ingripande  .  .  .*) 

(Jag  har  redan  förut,  I:  140  och  II:  145,  nämnt  att  kung 

:ar  I  genom  prinsessan  Eugen  ies  och  hof intendenten  von 

3ks    inflytelser    var  mycket  vänligt  stämd  mot  Rosenius. 

n  så  var  naturligen  icke  förhållandet  med  drottning  Josefina, 

n    var  katolik.     När  nu  drottningen  fick  af  X.  höra,  att 

3    skulle    ha    så    illa    förgått   sig,   och  då  hon  icke  förut 

ft   någon  anledning  att  misstro  X.,  så  trodde  hon  hvad 

nu  berättade.     Med  en  känsla  af,  såsom  hon  ansåg,  fullt 

Tättigad    ovilja    omtalade    hon    händelsen    för   sin  gemål, 

ed  tillägg  att  R:s  förvisso  icke  vore  den  fromme  och  krist- 

ge  man,  som  man  hållit  honom  för  att  vara.  —  Konungen 

lef   bedröfvad.     Men   då  han   ofta  af  egen  erfarenhet  fatt 

3na  sanningen  af  det  gamla  ordspråket:    »Försmådd  kärlek 

änder    sig    lätt  till  hat»,  så  drog  han  sina  misstankar  om 

illförlitligheten  af  X:'s  utsagor,  dem  han  ansåg  i  värsta  fall 

*)  Denna  berättelse  af  fru  R:s  fick  jag  15  år  senare  bekräftad 
och  fuUständigad  af  prinsessan  Eugénie  på  Fridhem.  Jag  anför  den 
här  i  sitt  sammanhang,  med  undantag  af  själfva  den  händelse,  som 
utgjorde  den  föregifna  grunden  för  X:'s  anklagelse.  Ty  den  vill  jag 
förbigå,  icke  därför  att  den  i  och  för  sig  skulle  vara  något  anstötligt, 
utan  blott  lör  att  icke  måhända  utsätta  mina  högt  värderade  förläggare 
för  möjligt  klander  af  några  allt  för  finkänsliga  eller  skuggrädda  per- 
soner. Men  om  mig  förlänas  lifstid  och  hälsa,  skall  denna  händelse 
nästa  år  meddelas  i  en  senare  bok,  ämnad  att  utkomma  på  annat  förlag. 


330  DAGBOKSBLAD. 

vara  »halfsanningar».  Han  beslöt  i  tysthet  att  af  R:s  själf 
få  erfara  huru  saken  förhöll  sig.  Detta  skedde  genom  hof- 
intendenten  von  Röök,  för  hvilken  konungen  —  naturligt- 
vis utan  att  nämna  hvem  som  sagt  honom  det  —  omtalade 
hvad  han  fått  höra  om  R:s,  och  gaf  von  R.  i  uppdrag  att  öppet 
fråga  R:s  om  fulla  sanningen  i  denna  sak.  R:s  blef  helt 
bestört  öfver  den  kvinnliga  falskhet  och  illvilja,  som  kunnat 
förmå  den,  han  ansåg  vara  en  tacksam  vän,  att  så  för  ty  da 
en  hans  handling  af  godhet  och  medlidande  .  .  .  När  drott- 
ningen några  dagar  senare  fått  af  konungen  veta,  huru 
saken  /  verkligheten  förhöll  sig,  blef  hon  af  dubbla  skäl 
mycket  uppbragt  och  gaf  X.  en  strängt  allvarsam  tillrätta- 
visning, som  denna  aldrig  glömde.  —  Såsom  redan  är 
nämdt,  blef  denna  fru  Agatas  berättelse  sedermera  bekräftad 
och  fullständigad  af  prinsessan  Eugenie.) 

Så  fick  äfven  Rosenius  för  sin  del  erfara  sanningen  af 
apostelen  Pauli  ord,  att  Guds  äkta  vänner  skola  gå  »genom 
ondt  rykte  och  godt  rykte»  (aldrig  blott  ettdera,  utan  båda), 
till  dess  Herren  efter  sitt  löfte  skall  »förlossa  dem  från  allt 
ondt  verk  och  frälsa  dem  till  sitt  himmelska  rike.» 

Febr.  14.  Aftonen  O.  C.'s  bröllop  med  L.  D.,  på 
hotell  »Phoenix».  Rohtlieb  vigde.  Fritz  och  Gustaf  B:w 
samt  jag  voro  marskalkar  och  höUo  våra  niaidenspeeclus  i 
dylikt  uppdrag.  Mycket  folk  och  mycken  värld-,  tung  känsla 
för  de  andligt  sinnade.  Men  efter  supén  följde  vi  och  en 
del  närmare  vänner  brudparet  till  deras  hem.  Där  sjöngos 
sköna  andliga  sånger,  och  G.  B:w  höll  en  gripande  bön  för 
deras  sanna  lycka,  att  de  aldrig  måtte  sälja  evighetens 
sällhet  för  jordens  fröjd,  aldrig  förlora  Herrens  gunst  för  att 
vinna  världens   —   såsom    tyvärr    så    många    kristna    göra! 

Febr.  16.  Fick  bref  från  Eug.  M — y  med  begäran  att 
komma  dit.     Där  träffade  jag  hoffröken  J.  H — n,  som  bad 


STOCKHOLM    1883.  33 1 

mig  gifva  förslag  på  någon  verkligt  troende,  evangelisk  och 
nitisk  präst,  som  ville  bli  brukspredikant  hos  hennes  svåger, 
brukspatron  von  Hofsten  på  Walåsen.  Där  i  trakten  hade 
uppstått  en  väckelse,  genom  ett  par  predikande  lekmän,  och 
tiu  ville  man  ha  en  bra  präst,  som  ville  och  kunde  leda 
rörelsen,  icke  i  högkyrklig  utan  i  god  evangeliskt  luthersk 
riktning.     Jag  föreslog  L.  (Ernst   Lönnrot  eller  Lönnerblad.) 

Mars  27.  Ett  vänligt,  ja  kärleksfullt  bref  från  A.  F. 
Beckman  i  Uppsala.  Han  gaf  mig  svar  och  råd  angående 
min  ställning  i  prästvigningsfrågan.  Bland  annat  skrifver  han : 
^>Var  tålig  och  förbida  Herren!  Han  har  själf  tagit  din 
sak  om  hand  och  skall  själf  föra  din  sak  igenom.  Kom 
ihåg  vår  lärofader  Luthers  ord:  »Den  Herren  vill  täckas 
begagna  som  redskap  i  sitt  rikes  tjänst,  den  'slår  han  först 
armar  och  ben  utaf .  Detta  är  drastiskt  sagdt,  men  värdt 
att  du  nu  rätt  betänker  det  .  .  .  .» 

Jag  skall  aldrig  upphöra  att  med  kärlek  och  tacksam- 
het minnas  denne  min  dyrbare  lärare,  broder  och  vän,  som 
under  hela  min  prästerliga  studietid  var  mitt  stöd. 

(Den  evang. -lutherska  kyrkan  i  Sverige  förlorade  1894 
en  bland  sina  allra  bästa  och  trognaste  »tillsyningsmän»  un- 
der detta  århundrade,  biskop  Anders  Fredrik  Beckman  i  Skara. 
Med  full  sanning  kunde  domkapitlet  vid  hans  frånfalle 
omnämna  den  stora,  verkliga  förlust,  som  vår  kyrka  lidit 
genom  denne  biskops  bortgång,  samt  ock  uttala  följande,  af 
ingen  jäfvade  ord:  »Det  bör  med  tacksamhet  erkännas,  att 
biskop  Beckman  städse  varit  angelägen  att  i  sanningens, 
rättfardighetens  och  kärlekens  tjänst  troget  bruka  de  goda 
gåfvor,  med  hvilka  han  blifvit  utrustad.  Därför  har  han, 
själf  af  Gud  rikt  välsignad,  utan  tvifvel  verkat  till  mycken 
välsignelse  på  de  olika  platser,  där  han  blifvit  kallad  att 
arbeta:  i  univei:sitetets,  skolans  och  kyrkans.» 


332  DAGBOKSBLAD. 

Redan  förr  har  jag  (i  kalendern  Frideborg)  meddelat 
biskop  Beckmans  lefnadsteckning.  Jag  behöfver  därför  nu 
endast  i  korthet  åter  anföra  några  få  data  ur  hans  lefnad. 
Han  var  prästson  från  Skara  stift,  född  1812,  och  således  vid 
sitt  frånfälle  nära  82  år  gammal.  Han  blef  1841  lektor  i 
Skara,  1847  professor  i  Uppsala,  1864  biskop  i  Hemösand, 
hvarifrån  han  elfva  år  senare  flyttades  till  hembygden  som 
biskop  i  Skara.  —  Såsom  universitetslärare  och  stiftschef, 
såsom  medlem  af  riksdagen  och  kyrkomötet,  såsom  utgif- 
vare  af  »Teologisk  tidskrift»,  samt  såsom  den  svensk-luther- 
ska kyrkans  förnämste  apologet  i  vår  tid,  visade  sig  Beck- 
man som  en  man  af  ovanlig  förmåga  och  arbetskraft.  — 
»En  fridens  man»  var  han,  ehuru  genom  förhållandena  så 
ofta  tvingad  att  uppträda  polemiskt;  och  han  ägde,  hvad 
som  är  för  mer  än  all  begåfning,  ett  äkta  »andeligt  sinne», 
som  hade  sin  lust  i  de  himmelska  tingen.  Rom.  8:  5,  6. 
Med  ett  ord,  han  var  —  hvad  som,  tyvärr,  icke  kunnat 
sägas  om  alla  biskopar  —  en  sann  Jesu  lärjunge,  som  ej 
blygdes  att  med  både  ord  och  handling  bekänna  sin  Herre, 
icke  blott  ex  officio  från  predikstolen  och  katedern,  utan 
äfven  i  det  dagliga  lifvet,  i  umgänget  med  andra.  —  Därför 
kunde  han  icke,  såsom  så  många  bland  hans  ämbetsbröder, 
ställa  sig  fiendtligt  eller  likgiltigt  mot  de  lifsrörelser,  som 
under  senaste  fem  årtionden  förvandlat  vårt  lands  kyrkliga 
tillstånd,  från  det  af  Knimmacher  skildrade  »svenska  is- 
palatset»  till  »en  ny  och  lefvande  Herrens  plantering».  — 
Därför  var  B.  angelägen  att  icke  på  något  sätt  stå  hindrande 
för  Guds  andes  verk  i  landet;  tvärtom  sökte  han  städse  att 
främja  det  —  Ännu  återstår  oändligt  mycket;  men  här  råder 
icke  mer  samma  dödslugn,  som  under  »den  gamla  goda 
tiden»,  till  hvilken  dock  mången  ännu  längtar  tillbaka,  så- 
som en  gång  Israel  till  Egyptens  köttgrytor, 


STOCKHOLM    1857.  333 

Men  just  detta,  som  borde  varit  hans  högsta  beröm- 
melse, gjorde  att  Beckman,  likasom  alla  trogna  Jesusbekän- 
nare,  fick  lida  »Kristi  smälek».  Få  präster  torde  ha  varit 
af  många  så  älskade  och  vördade  som  han;  men  &  torde 
ock  ha  blifvit  så  smädade  som  han.  Att  den  otrogna  värl- 
den skulle  förbittras  på  hans  oförskräckta  vittnesbörd,  var 
ju  naturligt.  Af  »den  frisinnade»  tidningspressen  har  Beck- 
man blifvit  i  både  ord  och  bild  hånad  och  förlöjligad,  mer 
än  kanske  någon  annan  svensk  präst.  Men  äfven  hans 
mera  högkyrkliga  ämbetsbröder  ha  icke  skonat  Beckman. 
Därom  vittnar  binamnet  »Fosterlandstiftelsens  öfverstepräst», 
hvilket  från  detta  håll  gafs  honom  på  spe,  men  hvilket  en 
gång  inför  historiens  dom  skall  räknas  honom  till  ära. 

En  af  vårt  lands  ädlaste  män  yttrade  en  gång  om  B.: 
»Z>^«  biskopen  har  ej  något  prelathjärta:  lärd  och  from  är 
han,  men  min  prost  i  X.  är  mer  prelat  än  han».  Detta 
var  i  mångas  ögon  B:s  stora  fel.  Ty  för  dem,  hvilka  sätta 
prästidealet  i  att  vara  »en  ferm  expeditionskarl»  och  visa 
ett  stramt,  öfverlägset  sätt,  för  dem  var  A.  F.  B.  »icke  nog 
prästerlig,  icke  nog  biskoplig».  Men  Herrens  vänner  kände, 
älskade  och  vördade  honom.  Och  mer  än  alla  människors 
bästa  döm  säger  detta  ord:   »Herren  känner  de  sinal») 

Mars  S.  På  f.  m.  åter  besök  på  cellfängelset  hos 
mördaren  Larsson,  som  med  yxa  dödat  en  skeppare  från 
Värmdö.  Så  vidt  jag  kan  bedöma,  går  Guds  Andes  verk 
allt  mer  framåt  i  hans  själ.  Från  mörk  förtviflan  har  han 
nu  kommit  till  icke  blott  uppriktig  ånger,  utan  äfven  till 
sann  tro,  som  omfattar  Herren  Kristus  och  hans  försoning 
samt  med  bamaglädje  förtröstar  därpå.  I  den  tron  är  han 
nu  glad  att  snart  få  dö. 

I  denne  mördares  lefnadshistoria  finnas  flera  märkliga 
drag.     Så  t.  ex.  skulle  han  en  söndagsförmiddag  för  några 


334  DAGtiÖKSSLAÖ. 

år  sedan,  tillsaramans  med  två  andra  ynglingar,  gå  ut  till 
Hagaparken  »för  att  roa  sig».  Just  som  de  på  Drottning- 
gatan gingo  förbi  det  lilla  torget  vid  Adolf  Fredriks  kyrka, 
begynte  klockorna  att  ringa  till  högmässan.  Då  sade  en 
af  L:'s  kamrater:  »Kom,  så  ska'  vi  gå  in  och  höra  på 
prästen  en  stund;  det  kan  ibland  vara  riktigt  lifvadt!» 
Efter  någon  tvekan  samtyckte  de  andra,  och  alla  tre  gingo 
in.  Det  var  G.  Janzon,  som  predikade  och  till  ingångsspråk 
hade  de  heliga  orden  i  i  Joh.  i :  »Jesu  Kristi,  Guds  sons, 
blod  renar  från  alla  synder.»  Bland  annat  yttrade  han: 
»Kanske  du  nu  kan  höra  dessa  ord  utan  vördnad  och  utan 
att  med  ditt  hjärta  fatta,  h  vilken  salighet  de  orden  tillbjuda 
dig.  Men  det  kommer  för  hvarje  människa  en  stund  i 
lifvet,  då  den  härliga  sanning  som  i  dessa  ord  inneslutes, 
är  det  enda  som  kan  rädda  henne  från  fört viflan.  Bed  därför 
om  nåd  att  kunna  gömma  dem  i  din  själ  till  den  stunden.» 
..  .  .  Här  afbröts  Larssons  uppmärksamhet  genom  att  en  af 
kamraterna  stötte  honom  i  sidan  och  sade:  »Nej,  detta  är 
ju  bara  tråkigt.  Kom,  så  gå  vi  nu!»  L.  ville  stanna;  ty 
predikantens  ord  hade  trängt  till  hans  samvete,  och  han 
Önskade  höra  mer.  Men  kamraterna  ryckte  honom  i  ar- 
marna. Svag,  som  han  var,  gaf  han  efter  och  följde  med 
dem,  samt  tillbragte  sedan   »en  glad  söndag»  i  sus  och  dus. 

Många  sådana  »glada»  dagar  följde  på  denna.  L.  blef 
allt  mer  insnärjd  i  virfveln  af  världsmänniskornas  »oskyldiga 
nöjen  » .  Trots  ganska  god  arbetsförtjänst  började  penningarna 
tryta  till  alla  hans  förlustelser.  Och  för  att  kunna  åtkomma 
50  kronor  till  utsväfningar  blef  han  —  en  mördare. 

När  han  efter  ruset  en  morgon  vaknade  i  fängelse, 
var  hans  första  känsla  dof  förtviflan.  Han  försökte  beröft^ä 
si^  lifvet.  Men  Herren,  som  såg  att  den  syndaren  kunde 
räddas,    lät  försöket  bli  upptäckt  i  tid  och   förhindradt.   -— 


STOCKHOLM    1 85 7.  33$ 

Då  kom  L.  ihåg,  att  han  en  gång  i  Adolf  Fredriks  kyrka 
hade  hört  några  ord,  som  skulle  kunna  hjälpa  mot  förtviflan; 
Men  h vilka  ord?  Han  hade  glömt  dem.  Nu  blef  hans 
enda  oro  att  kunna  påminna  sig  dessa  ord.  Han  frågade 
fångknekten,  om  han  kände  till  dem.  Men  denne,  som  icke 
själf  var  någon  troende  kristen,  förstod  sig  ej  på  L's  bekymmer 
och  kunde  icke  påminna  sig  något  tröstespråk  ur  bibeln. 
Larssons  ångest  och  samvetsoro  ökades  allt  mer. 

Men  när  nöden  är  som  störst,  är  Guds  hjälp  närmast. 
L.'s  vanlige  fångvaktare  insjuknade,  och  en  ny  måste  för- 
ordnas i  hans  ställe.  Då  ingaf  Gud  en  kristlig  man,  vid 
namn  Hellberg,  som  för  tillfallet  var  ledig  från  sin  vanliga 
sysselsättning,  att  denne  skulle  antaga  den  lediga  platsen  som 
extra  fångvaktare.  När  H:g  första  gången  öppnade  »luckan» 
på  Larssons  celldörr,  såg  han  denne  sitta  där  inne  förtvifiad, 
med  händerna  för  ansiktet  och  oupphörligt  upprepande  dessa 
ord:  »Hur  var  det  prästen  i  Adolf  Fredrik  sade?  Hur  var 
det  prästen  sade?» 

Nu  började  H.  ett  samtal  med  L.,  hvilket  slutligen 
resulterade  i  att  H.  yttrade:  »Kanske  voro  de  orden  dessa: 
Jesu  Kristi,  Guds  sons,  blod  renar  oss  från  alla  synder!» 
Då  blef  L.  full  af  fröjd  och  utropade:  »Ja,  så  var  det  präs- 
ten sade;  så  var  det!»  Och  därefter  ville  han  nödvändigt 
att  H.   genast  skulle  be  den   prästen  komma  till    fängelset. 

Hellberg,  som  kände  Janzon  och  mig  samt  visste 
att  jag  vid  den  tid,  som  Larsson  uppgaf,  ofta  hade  biträdt 
Janzon  med  att  predika,  uppsökte  först  J.  och  sedan  mig, 
bedjande  oss  besöka  L.  i  fängelset.  Så  skedde.  (Och  L. 
kom  genom  Herrens  nåd  till  både  ånger  och  tro,  samt  gick 
efter  någon  tid,  glad  och  fridfull,  till  döden  på  schavotten.) 

Mars  21.  Åter  ha  tidningarna  börjat  bråka  om  K.  H. 
v.  Schéele  och  »spikarna».     S:e  hade  berättat,  att  den  t)'ske 


33^  DAGBOKSBLAD. 

pastorn  Blumhardt  genom  bön  och  handpåläggning  skall  ha 
utdragit  spikar  ur  en  »besatt»  kvinnas  kropp.  Jag  har  därom 
samtalat  med  några  teologer,  som  varit  ute  i  Tyskland.  Flera 
ha  med  en  axelryckning  förklarat,  att  »pietistisk  fantasi» 
är  icke  bättre  än  annan  uppjagad  fantasi:  den  bedrager  sig 
själf  och  sedan  andra.  Men  R,  och  U.  ha  försäkrat  mig,  att 
historien  om  den  besatta  kvinnan  och  hvad  med  henne 
skedde  genom  Blumhardt,  är  fullkomligt  faktisk  sanning. 
De  han  själfva  talat  med  både  B.  och  den  nu  tillfrisknade 
kvinnan-,  därför  tror  jag  deras  ord.  Ett  positivt  påstående 
af  en  ärlig  man  gäller  för  mig  mer  än  tio  negativa. 

Det  är  fem  män  i  Tyskland,  som  jag  gärna  skulle  vilja 
råka:  Löhe  i  Neuendettelsau,  Thomasius  i  Erlangen,  Beck 
i  Tiibingen,  v,  Kapff  i  Stuttgart  och  Blumhardt  i  Bad  Boll, 

»Men  huru  skall  dettta  tillgå?»  —  En  utländsk  resa 
kostar  mycket  penningar,  och  jag  har  ej  mer  däraf  än  till 
att  »jämnt  och  rätt»  kunna  reda  mig  utan  skuldsättning.  Då 
kan  jag  ej  tänka  på  att  någonsin  fa  den  drömmen  realiserad. 

(Och    dock    blef   den   »drömmen»  verklighet  en  dag!) 

Då  jag  år  1866  af  professor  Magnus  Huss  föreskrefs 
att  resa  till  Bad  Kreuth  i  Oberbayem,  skänktes  mig,  utan 
någon  min  aning,  af  grefvinnoma  Louise  Posse,  Carolina 
De  Geer,  Scheel-Plessen  och  några  andra  hela  den  summa 
som  erfordrades  till  en  tre  månaders  resa  i  Tyskland  och 
Schweiz,  för  mig  och  min  hustru.  Då  besökte  jag  Neun- 
dettelsau  och  fick  vara  tillsammans  med  Löhe,  samt  Tiibingen, 
där  jag  hade  ett  långt,  intressant  samtal  med  Beck.  Med 
Thomasius  var  jag  en  hel  vecka  tillsammans  i  Bad  Boll 
hos  Blumhardt,  och  v.  KapfF  råkade  jag  i  Stuttgart,  hörde 
honom  predika  samt  fick,  under  en  lindrig  sjukdom  där- 
städes, flere  dagar  å  rad  långa  och  kärleksfulla  besök  af 
honom.     Dock  —  om  detta  får  jag  utförligare  tala  i  nästa 


H.  H.  v.  Essen.  Kr.  Oxehufvud.         Karl  Silfverstolpe. 


Gustaf  Daniel  Loriclis. 


Per  Hörberg.     Själ  fp  or  trätt. 


P.  G.  Wickenberg.     Själfporträtt. 


STOCKHOLM    1857.  337 

del'.  Här  blott  något  om  Kristoffer  Blumhardt,  som  på  mig 
gjorde  ett  outplånligt  intryck. 

En  hvar,  som  under  1840 — 60-talet  hade  att  bestyra 
för  missionsfester  inom  Tysklands  lutherska  kyrka  och  gärna 
ville  göra  en  sådan  fest  till  en  talrikt  besökt  kristlig  folk- 
fest, plägade  skrifva  till  pastor  Blumhardt  i  Bad  Boll  för 
att  bedja  honom  komma  och  tala.  Var  det  på  något  sätt 
möjligt,  så  tillmötesgick  denne  gärna  en  sådan  begäran. 
Och  de  som  ledde  festen  kunde  då  vara  fullt  förvissade, 
att  om  än  vädret  blef  aldrig  så  dåligt,  blef  det  dock  aldrig 
brist  på  åhörare,  utan  tvärtom  alltid  tillopp  af  stora  skaror 
kristliga  pilgrimer.  Vid  festens  slut  plägade  då  Blumhardt 
oftast    uppträda;  —  man    »gömde   det  bästa  vinet  till  sist.» 

B.  var  en  ganska  vanlig  personlighet,  utan  något  i  ögo- 
nen fallande  märkvärdigt  eller  »storartadt»,  mera  vinnande 
än  egentligen  »imponerande».  Så  voro  äfven  hans  tal.  Ej 
alltid  ordentligt  genomförda  efter  homiletikens  regler,  men 
städse  Öfverflödande  af  kraft  från  ett  kristligt,  rikt  erfaret 
hjärtas  djup,  rörde  de  sig  för  det  mesta  ganska  jämnt  i 
allmän  samtalston,  och  höjde  sig  blott  emellanåt  till  ett 
mäktigt  andens  brusande.  Man  måste  blifva  rörd,  när  han 
talade,  enkelt  och  rörande,  full  af  medlidande  med  all  den 
lekamliga  och  andliga  nöd,  som  djäfvulen  bragt  öfver  män- 
niskorna, när  han  med  fullviss  frimodighet  hänvisade  sina 
åhörare  att  gå  fram  till  honom  som  »är  kommen  att  omintet- 
göra djäfvulens  gärningar»,  och  när  han  slutligen  aldrig  un- 
derlät att  föra  åhörarne  upp  på  det  profetiska  ordets  höjd 
för  att  visa  dem  frälsningens  fullbordan,  i  det  enskilda 
människohjärtat  så  väl  som  i  hela  världen. 

Ännu  mer  än  vid  den  fullkomliga  stillheten  under  hans 
predikan  visade  det  sig  efter  gudstjänsternas  slut,  att  Blum- 
hardt   var    en    man    af  framstående  popularitet,  som  åtnjöt 

Wadström t   Ur  minnet  o,  dagboken.     II,  22 


338  DAGBOKSBLAD. 

nästan  oinskränkt  förtroende  hos  det  kristna  folket  på  dessa 
trakter,  fastän  prästerna  ofta  hade  något  att  anmärka  mot 
honom.  Åhörarne  från  landsbygden  trängde  sig  fram  i  täta 
skaror  på  kyrkvägen  för  att  få  hälsa  på  Blumhardt,  taga 
honom  i  hand,  växla  ett  par  ord  med  honom,  anbefalla  sig 
till  hans  förbön,  fråga  honom:  »Hvar  vistas  dur»  och  bedja 
att  få  komma  till  honom  för  att  ha  ett  längre  samtal  med 
honom.  Huru  frisk  och  rask  rörde  han  sig  ej,  till  och  med 
under  de  sista  åren  af  sitt  lif  bland  allt  folket,  outtröttlig 
i  att  höra  på  nådesökande  själar  och  vederkvicka  de  ar- 
betande och  betungade  med  evangelium,  enligt  profetens 
ord:  »Trösten,  trösten  mitt  folk,  talen  Ijufiigt  med  Jerusalem!» 
Ja,  Blumhardt  var  en  man,  genom  hvilken  många  undfingo 
varaktig  välsignelse. 

Han  var  född  i  Stuttgart  den  i6  Juli  1805,  och  son 
till  en  officer.  Hans  uppfostran  i  hemmet  hade  varit  »sträng 
och  from,»  enligt  den  tidens  sed  bland  Wiirttem bergs  troende 
kristna.  Allaredan  vid  sitt  tolfte  år,  så  omtalar  han  själf, 
hade  han  under  husandakterna  två  gånger  genomläst  bibeln. 
Som  student  genomgick  han  den  "teologiska  afdelningen  vid 
universitetet  i  Tiibingen,  denna  bepröfvade  plantskola  för 
så  många  utmärkta  präster  bland  Wiirttembergs  prästerskap; 
senare  blef  han  1828  kapellan.  Från  denna  anställning 
kallade  honom  hans  farbror,  missionsinspektor  Blumhardt  i 
Basel,  år  1830  för  att  hjälpa  honom  i  missionsskolan  där- 
städes. De  sex  årens  vistande  i  Basel  hade  en  varaktig 
betydelse  för  hans  andliga  utveckling;  där  gafs  honom  en 
utvidgad  blick  för  Guds  rikes  sak  i  det  hela  och  stora. 

Hvad  hans  fäderneslands  kyrka  hade  att  vänta  sig  af 
honom,  det  visade  sig  dock  först  klarare,  då  han  1836 
blef  pastor  i  Möttlingen,  en  afsides  liggande  församling 
mellan    fjällen    i    Schwarzwald.     I    denna    församling   hade 


STOCKHOLM   1 8$  7-  339 

redan  förut  fromma  präster  verkat  Herrens  verk.  Här  lefde 
på  sin  tid  den  gamle  Machtdolph,  en  Flattichs  samtida, 
likasom  denne  en  helt  och  hållet  original  personlighet,  som 
på  ett  inträngande  sätt  genom  hela  sitt  exempel  predikade 
trons  enfald  och  Kristi  tjänande  kärlek.  Blumhardts  när- 
maste förman  var  doktor  Barth,  den  bekante  författaren, 
och  då  Blumhardt  kom  dit  år  1838,  lefde  ännu  i  försam- 
lingen minnet  af  den  gamle  Machtdolphs  ord,  att  han  »till 
och  med  i  himmelen  ville  bedja  om  trofasta  herdar  för  sin 
församling».  —  Herrens  rika  välsignelse  följde  den  nye  pas- 
torns verksamhet:  det  blef  en  liflig  andens  vår  i  hans  för- 
samling; kärlek  och  endräkt  sammanknöt  församlingsmed- 
lemmarna med  deras  själasörjare;  från  alla  håll  strömmade 
det  troende  folket  till  hans  kyrka,  hans  hus.  Då  inträdde 
den  märkvärdiga  tilldragelse,  som  gjorde  Blumhardts  namn 
vidt  bekant  och  förde  hela  hans  senare  lif  in  på  ett  nytt  spår. 

Det  var  helbrägdagörandet  af  en  kvinna,  som  länge 
varit  besatt  af  en  ond  ande. 

Professor  H.  Kurtz  säger  därom  i  sin  bekanta  större 
kyrkohistoria:  »Pastor  Blumhardt  i  Möttlingen  framkallade 
—  genom  sin  pietistiska  själavård,  som  påyrkade  allvarlig 
bättring  och  tro,  samt  genom  helbrägdagörandet  af  en  demon- 
besatt,  —  en  storartad  väckelse  i  sin  församling;  och  allt 
mer  utvecklades  hans  gåfva  att  helbregdagöra  sjuka  genom 
händers  påläggning,  i  kraft  af  botfärdig  troende  bön. »  Från 
den  först  omtalade  olyckliga,  sjuka  kvinnan,  hvilkens  be- 
satta tillstånd  i  början  var  honom  okändt,  ville  Blumhardt 
till  en  början  maktlös  draga  sig  tillbaka;  det  var  först  efter 
allvarliga  och  erfarna  kristnas  uppmuntran,  som  han  erkände 
det  som  sin  plikt  att  göra  hvad  han  genom  tron  förmådde. 
»I  hafven  rätt»,  var  hans  svar,  »men  då  masten  I  också  i 
öfverensstämmelse    med    Guds    ord   förena  eder  med  mig  i 


340  DAGBOKSBLAD. 

förbön»  (Jak.  5:  14).  Sålunda  begyntes  helbrägdagörandet 
efter  biblisk  föreskrift  och  fullbordades  lyckligt.  Den  hel- 
brägdagjorda  kvinnan  stannade  därefter  i  många  år  i  sin 
själasörjares  hus,  blef  sedan  gift  med  hans  troende  egendoms- 
förvaltare och  dog  nyligen,  salig  i  tron.  *) 

Blumhardt  hade  genom  denna  händelse  blifvit  öfver- 
be visad  om,  att  en  särskild  nådegåfva  vår  honom  betrodd. 
Sjuka  af  alla  slag  vände  sig  också  till  honom  och  kommo, 
talrikare  än  den  lilla  prästgården  i  längden  kunde  rymma, 
för  att  söka  hjälp.  Utan  att  han  sökte  någon  offentlighet, 
väckte  detta  naturligtvis  snart  allmän  uppmärksamhet,  och 
man  diskuterade  saken  både  för  och  emot.  —  För  att  icke 
hindras  i  denna  sin  kärleksverksamhet  genom  det  inskränkta 
utrymmet  i  prästgården,  köpte  Bl.  i  förtröstan  till  Herren 
1852  Bad  Boll  vid  Göppingen,  lämnade  sin  prästerliga  verk- 
samhet i  Möttlingen  och  grundade  i  Boll  en  vederkvickande 
hvilostad  för  trötta  själar  och  lekamligt  lidande,  hvilken 
har  blifvit  bekant  långt  bortom  Tysklands  gränser.  **) 


*)  Då  jag,  såsom  nyss  är  nämndt,  år  1866  under  några  veckors 
tid  vistades  hos  Blumhardt  i  Bad  Boll,  såg  jag  där  denna  hustru,  en  from 
och  redbar  kvinna,  och  hörde  henne  själf  omtala  sin  helbrägdagörelse. 
Blumhardt  visade  mig  också  de  i  en  ask  förvarade  »spikarna»,  af  brutna 
strumpstickor,  trästickor  m.  m.,  som  den  olyckliga  kvinnan  under  be- 
sättelsetiden  hade  svälj  t  för  att  söka  därmed  beröfva  sig  lifvet.  —  Otron 
betviflade,  ja  förnekade  dessa  händelser  såsom  »osanna  fantasier». 
Men  att  betvifla  pastor  Blumhardts  utsagor,  bestyrkta  af  flera  vittnen, 
det  vore  det  samma  som  i  Sverige  säga:  Schartau,  FjeJlstedt,  Rosenius, 
Beskow,  Bring  och  Rudin  ha  ljugit,  när  de  berättat  något  som  »det 
sunda  förnuftet»  håller  för  orimligt  på  den  grund,  att  —  »jag  och  klokt 
folk  i  allmänhet  ha  aldrig  upplefvat  något  sådant.» 

*•)  Vid  detta  tillfälle  gåfvo  Blumhardts  prästerliga  förmän  prof  på 
både  vishet  och  kärlek.  När  Blumhardt  till  sitt  konsistorium  inberät- 
tade, huruledes  han  fått  gåfvan  att  helbrägdagöra  sjuka  och  att  sådana 
besökte  honom  i  så  stor  myckenhet,  att  han  hade  svårt  att  rätt  sköta  sin 


STOCKHOLM    1 85 7.  34 1 

Det  var  ett  egendomligt  lif,  som  vid  Bad  Boll  mötte 
mig  och  andra  besökande.  En  lidande  församling,  fjärran  från 
världens  larm,  oberörd  af  de  fientliga  motsatserna  utom  och 
inom  kyrkan,  upptog  under  åren  1852 — 82  det  förut  så  oro- 
ligt lifliga  badstället.  Bland  dessa  gäster  rörde  sig  Blum- 
hardt  med  sin  familj  i  kärlekens  tjänande  verksamhet;  med 
lika  vänlighet  sörjdes  där  för  så  väl  andliga  som  lekamliga 
trångmål.  Den,  som  kom  till  Boll,  måste  förvånas  öfver 
sällskapets  brokiga  blandning:  vid  sidan  af  bonden  och 
handtverkaren  kunde  han  träffa  den  högt  stående  ämbets- 
mannen, den  rike  grossören  och  den  berömde  generalen. 
Nord-  och  Sydtyskland,  ja  till  och  med  land  långt  utanför 
de  tyska  gränserna,  möttes  här  i  fredlig  samvoro.  Ungdomen 
kände  det  här  ej  för  trångt,  ålderdomen  andades  lättare; 
till  och  med  mången  hårdnackad  tvifiare  och  fritänkare  gick 
ut  från  sig  själf  och  sin  själs  ofrid,  efter  några  dagars  vistande 
i  Boll,  och  det  tycktes  som  om  den  giftiga  gadden  tagits 
ifrån  honom.  —  Där  fanns  på  senare  tid  mest  sådana,  som 
sökte  hvila  och  uppbyggelse  för  sin  själ;  men  där  var  alltid 
också  ett  icke  litet  antal  af  dem,  som  för  svåra  lidanden 
här  sökte  kärleksfull  skötsel  och  läkedom.    De  mest  åtskilda 


pastorssyssla,  hvarför  han  till  konsistorium  hemställde  hvad  han  skulle 
göra:  »antingen  uppgifva  sin  plats  såsom  församlingsherde,  eller  afvisa 
de  många  sjuka  som  sökte  hans  hjälp»  —  då  var  det  många,  som 
menade  att  »det  kunde  man  väl  veta,  hvad  ett  konsistorium  skulle  svara»  , 
nämligen:  »Låt  allt  gå  i  de  gamla  hjulspåren  och  fly  allt  nytt  såsom 
pesten.»  Men  se,  Blumhardts  konsistorium  gjorde  icke  så,  utan  svarade 
honom  kärleksfullt:  »Drag  i  frid,  dit  Herren  kallat  er!  En  ny,  from 
pastor  i  Möttlingen  kunna  vi  med  Guds  hjälp  skaffa;  men  att  hos  någon 
annan  uppväcka  den  gåfva,  som  Gud  gifvit  er,  det  kunna  ej  vi  eller 
någon  i  världen.  Var  fri,  till  Guds  ära  och  hans  församlings  gagn!» 
—  I  sanning  ett  högst  ovanligt  och  ädelt  konsistorium!  Huru 
många  domkapitel  i  Sverige  skulle  väl  handlat  så? 


342  DAGBOKSBLAD. 

element  visste.  Blumhardt  att  otvunget  sammanbinda  till  ett 
harmoniskt  helt,  i  hvilket  hvart  enda  led  kändes  upplifvadt. 
Han  besatt  i  detta  stycke,  hvad  man  kunde  kalla  »en  virtuo- 
sitet», för  så  vidt  man  icke  hellre  ville  föra  hans  välsignade 
patriarkaliska  verksamhet  tillbaka  till  den  allt  omfattande 
och  genomträngande  kristliga  kärlekens  makt,  som  hos  Blum- 
hardt understöddes  af  en  verksam  ande,  en  fin  själens  in- 
stinkt och  denna  »ett  troget  hjärtas  adel»,  som  är  i  stånd  till 
att  umgås  med  alla  utan  att  gifva  bort  sig  själf.  Med  andra 
ord:  i  Boll  utvecklade  Blumhardt  alla  en  själasörjares  egen- 
skaper, och  den  hjärtevinnande  kärleken  framträdde  under 
troget  bevarande  af  den  schwabiska  folkegendomligheten. 
Som  ordets  förkunnare  verkade  Blumhardt  äfven  här, 
så  väl  vid  söndagsgudstjänsterna,  som  vid  de  välsignelserika 
dagliga  morgon-  och  aftonbönerna.  Vid  dessa  bönestunder 
bads  alltid,  utom  för  Kristi  kyrka  i  sin  helhet,  hvaije  dag 
för  de  forna  eller  närvarande  gäster  vid  Boll,  hvilkas  födelse- 
dag det  den  dagen  var.  Hvarje  besökare  fick  nämligen  in- 
skrifva  sitt  namn  i  ett  »Minnesalbum»,  på  sin  födelsedags 
datum.  Därvid  kunde  hända,  att  personer  från  de  mest 
skilda  håll  sammanfördes  i  den  gemensamma  förbönen.  Så 
erinrar  jag  mig  min  känsla  af  på  en  gång  förvåning  och 
glädje,  då  vid  den  första  morgonbönen,  jag  bevistade  i  Boll, 
den  gamle  vänlige  pastorn  mot  slutet  af  andaktsstunden 
ur  en  korg,  där  det  låg  en  mängd  sammanrullade  pappers- 
lappar med  påskrifna  namn,  framdrog  tre  af  dessa,  upprullade 
dem  och  sade:  »I  dag  ha  vi  att  särskildt  bedja  för  fyra 
kära  nådessyskon,  som  vi  här  lärt  känna:  major  L.  i  Berlin, 
köpmannen  N.  i  Teheran  (Persien),  fru  von  K.  i  Stuttgart  och 
pastor  Rudin  i  Sverige.  Det  gjorde  mitt  svenska  hjärta  godt 
att  ock  finna  svenskar  nämnas  med  i  det  stora  syskonbandet. 
(Vänner,   som   senare   besökt   Bad  Boll,  ha  för  mig  omtalat 


STOCKHOLM    1857.  343 

att  de  då  vid  morgonbönerna  hört  Bluiiihardt  bedja  äfven 
för  ^> pastor   Wadström  i  Stockholm>> .) 

Äfven  höll  han  i  några  städer,  t.  ex.  Stuttgart,  regel- 
mässiga religiösa  föredrag  och  utgaf  en  liten  tidning  »Blad 
från  Boll».  Hvad  han  i  sina  tal  på  sitt  originella  sätt 
kunde  säga,  var  visserligen  icke  alltid  höjdt  öfver  väl  grun- 
dade betänkligheter.  Han  kunde  t.  ex.  någon  gång  gifva 
djäfvulen  skulden  till  allt  mänskligt  elände,  så  att  det  ej 
tycktes  blifva  något  ansvar  öfrigt  för  människorna,  och  han 
kunde  tala  om  Herrens  återkomst  och  de  yttersta  tingen  på 
ett  sätt,  som  näppeligen  kunde  sägas  vara  att  hålla  sig 
inom  ordets  säkra  skrankor.  Dock  —  grundtonen  i  hans 
predikan  var  ända  igenom  bättringsropet  och  nådeordet: 
>:>Allt  är  redo!  Hvilken,  som  törstar,  han  komme  och  dricke, 
—  utan  penningar  och  för  intet.» 

Oväntadt  kom  budskapet  om  hans  hastiga  död,  den 
25  Februari  1878.  Han  var  blott  få  dagar  sjuk,  i  en  häftig 
lunginflammation.  Hans  sista  lefnadsdag  var  en  bön  om 
nåd  för  sig  själf,  om  löftenas  uppfyllande  för  alla  människor. 
»Herren  upplåter  sin  milda  hand  till  barmhärtighet  öfver 
allt  folk;  en  hvar,  som  icke  låter  djäfvulen  förhärda  sig 
och  så  i  uppsåtlig  otro  motstår  Kristus,  utan  åkallar  Jesu 
namn,  skall  varda  frälst»,  sade  han  kort  före  sitt  slut  i  sin 
gamla  frimodiga  tro.  I  honom  bortgick  den  man,  som  i  lång 
tid  tillsammans  med  den  samma  år  hemkallade  prelaten  von 
Kapflf  hade  varit  hufvudstödet  för  den  andliga  väckelsen  i 
Wiirttemberg.     (Om  Blumhardt  mera  i  dagboksbladen  1866.) 

Mafs  22.  I  dag  eklateras  major  O.  Weidenhielms  för- 
lofning  med  den  ädla,  varmt  kristliga  m:lle  L.  Arg.  Herren 
välsigne  de  båda  dyrbara  vännerna  1  Deras  lefnadshistoria 
har  varit  rik  på  bevis  af  Herrens  ledning,  och  blir  så  nog 
äfven  i  kommande  dagar.     (Härom  mera  i  nästa  del.) 


344  DAGBOKSBLAD. 

April  7.  Ett  godt,  uppmuntringsfuUt  bref  från  Valde- 
mar Rudin,  som,  ehuru  ganska  klen,  nu  »genom  Guds 
underliga  hjälp  lyckligt  tagit  sin  examen»  och  »äfven  i 
ekonomiskt  hänseende  haft  många  bevis  på  Guds  underbara 
och  nådefulla  bistånd».  —  På  e.  m.  uppe  hos  Rosenius 
och  tog  afsked  af  honom,  som  i  morgon  skall  fara  till 
Gefle.  En  god  stund:  vi  voro  båda  rörda  och  sade  hvar- 
andra  farväl,  med  tårar  af  varm  broderskärlek.  Sedan  gick 
jag,  under  en  känsla  af  obeskriflig  frid  och  inre  harmoni,  i 
den  vackra  aftonen  ut  till  skogen  vid  Uggleviken,  där  jag, 
ensam  med  min  Herre  i  hans  sköna  natur,  sjöng  fröjde- 
sånger till  hans  pris.  O,  huru  lyckliga  vi  kunna  vara  och 
ha  rätt  att  vara,  genom  vår  Herre  Jesus  Kristus,  som  för 
oss  gjort  allt  och  är  vårt  allt  I 

April  12,  Påskdag.  Hörde  Janzon  i  Adolf  Fredrik. 
»Stenen  är  borttagen,  fastän  vi  ej  se  det  på  afstånd.  Men 
när  vi  »komma  nära»,  skola  äfven  vi  såsom  Maria  »finna 
stenen  vara  bortvältad,  den  ganska  stor  var>^. 

April  14.  Ett  af  de  lifligaste  styrelsesammanträden  i 
Fosterl-Stiftelsen,  som  jag  hittills  varit  med  om.  Det  drog 
ut  ända  till  kl.  12  på  natten.  (Sedermera  fattade  styrelsen 
det  beslut,  att  sammanträdena  aldrig  skulle  räcka  längre  än 
till  kl.   10,  utan  hellre  i  nödfall  ajourneras  till  följande  dag.) 

April  22.  Middag  hos  Seb.  Tham,  med  flere  vänner. 
E.  m.  uppe  hos  Rosenius,  som  i  går  återkommit  från  Gefle 
och  Uppsala.  —  Aftonen  hos  fru  Fredr.  Hammarstedt.  Där 
var  syförening  för  Diakonissanstalten.  Jag  talade  öfver  Ps. 
32,  samt  uppläste  några  goda  berättelser  om  diakoniss verk- 
samhet. Alla  voro  fulla  af  kärleksnit  att  hjälpa  till  i  att 
styrka  en  så  välsignad  verksamhet. 

April  2J,  E.  m.  på  begrafning  hos  P.  Palmqvist.  En 
god,  djupt  allvarlig  och  dock  så  fridfull  stund  i  hans  hem, 


STOCKHOLM    1857.  345 

tills,  med  många  kristna  bröder.  —  På  hemvägen  fick  af 
E.  veta  den  sorgliga  händelsen,  att  fru  B:r,  som  i  många  år 
ansetts  som  en  sann  kristen,  för  några  dagar  sedan  rymt  från 
sin  make,  med  löjtnant  N.  Hennes  affall  hade  så  småning- 
om förberedts  genom  »små»  otroheter,  som  ej  bekants  och 
afbedits.  Herren  rädde  alla  sina  trogna  från  »tömena», 
som  vilja  kväfva  den  goda  säden !  —  Aldrig  skall  jag  glömma 
Rosenii  bön:  »O  Gud,  om  möjligt,  bevara  mig  från  all 
synd!  Men  om  detta  icke  kan  ske  här,  i  denna  synduppfyllda 
värld,  så  bevara  mig,  kosta  hvad  det  vill,  från  all  sådan 
synd    genom  hvilken  jag  skulle  blifva  ditt  namn  till  vanära!» 

April  24.  Jämte  Rosenius  och  hans  fru  på  middag 
hos  löjtnant  Aug.  Klingspor,  vid  Manilla  på  Djurgården. 
Vi  besågo  institutet  för  de  blinda;  en  af  flickorna  sjöng 
med  mjuk,  hjärtevinnande  röst  Ahnfelts  sköna  sång:  »Hvad 
helst  här  i  världen  bedröfvar  min  själ,  med  Jesus  och  ordet 
dock  allting  blir  väll» 

Klingspor  är  i  sanning  en  underbar  man.  Fullkomligt 
stendqf  har  han  lärt  sig  att  på  munnen  så  klart  se  hvad  en 
annan  talar,  att  man  litet  emellan  frestas  tänka,  det  hans 
döfhet  blott  är  förställning.  Han  kan  t.  o.  m.  gå  bredvid 
oss  och  ändå  samtala  lika  obesväradt,  ty  han  ser  äfven  från 
sidan  allt  hvad  våra  läppar  utsäga.  Grosshandlar  R.,  som 
icke  kunde  tro  att  detta  var  möjligt,  beslöt  en  dag  att  ute 
på  Djurgården  pröfva,  om  icke  K.  var  blott  »en  humbug». 
Han  smög  sig  därför  bakom  K.  när  denne  gick  ensam,  och 
aflossade  oförmodadt  ett  pistolskott,  blott  några  alnar  från 
Kl:r.  Han  hade  väntat,  att  denne  nu  skulle  vända  sig  om 
eller  åtminstone  rycka  till;  men  nej,  K.  fortsatte  sin  väg 
lika  lugnt,  ty  han  hade  icke  hört  skottet.  —  (Särdeles  in- 
tressant var  att  iakttaga,  när  K.  om  vintrarna  kunde  sitta 
vid  ett  fönster  och  höra,  d.  v.  s.  se^  hvad  personer  talade 


346  DAGBOKSBLAD. 

vid  hvarandra  i  ett  annat  hus,  tvärs  öfver  gatan.     Då  kunde 

han   stundom  börja  hjärtligt  skratta  och  säga:   »Nu  yttrade 

den    fröken,    vid    fönstret  där,  en  mycket  rolig  sak»,   eller 

något  dylikt.  —  Georgii,  som  ock  i  början  hade  svårt  att  tro 

detta  vara    möjligt,    gick    en    dag,    omedelbrt   efter  det  K. 

sagt  något  sådant,  upp  till  de  midt  emot  boende,  dem  han 

mycket    väl    kände,    samt    frågade  en  vid   fönstret  sittande 

herre:     »Ursäkta    min    fråga,    men    säg  mig:  Yttrade  ni  er 

helt  nyss  så  och  så?»     Herrn  blef  högst  förvånad  och  sva- 

rade:    »Ja,  det  gjorde  jag;  men  hur  i  all  världen  kan  herr 

G.,  som  nu  kom  in,  veta  hvad  jag  yttrade  för  fem  minuter 

sedan?»)  —  Klingspor  blef  rätt  länge  på  detta  sätt  misstänkt, 

innan  allmänheten  blef  öfvertygad  om  hans  »oskuld».   Men  , 

icke  så  få  hålla  alltjämt  envist  fast  vid  sin  en  gång  fattade 

mening:   »-K1.  är  en  humbug;  han  'gör  sig  till' och  är  icke 

alls   sä  döf  som  han  låtsar  sig  vara».  —  Detta  får  han  lida 

blott  därför,  att  han  varmt  tror  på  Kristus  och  bekänner  sin 

tro.     Ty  om  sådana  kristna  gälla  Herrens  ord:   »De  skola 

säga  allt  ondt  om  eder,  ljugande,  för  min  skull».  .  .   »Detta 

skola  de  göra  eder  för  mitt  namns  skull». 

Maj  25.  Gick  till  cellfängelset  och  sade  det  sista  far- 
väl till  mördaren  Larsson,  som  i  morgon  skall  afrättas,  — 
Aftonen    hos   Alströmers  jämte  Fjellstedt,  Elmblad,  Flyborg  j 

och    Adelaide  A:g,  som  är  en  vän  till  fr.  Anna  och  Jenny  j 

A:r.     Goda    samtal    hela  eftermiddagen;  sist  höll  Fj:dt  en  | 

dyrbar    bibelstund,    och    E:d  afslutade  vår  afton  med  bön. 

Maj  26.  I  däg  Larssons  högtidsdag  1  Han  gick  till 
döden  i  stilla  frid  och  innerlig  längtan  att  snart  få  »vara 
när  Herren,  hvilket  ock  mycket  bättre  är».  Han  har  vitt- 
nat om  sin  Herre,  både  med  ord  och  med  hela  slutet  af 
sin  lefnad:    »Mig  är  barmhärtighet  vederfaren! 

Okt.    13,     E.    m.  på  Föst. -stift. 's  styrelsesammanträde. 


STOCKHOLM.  1857.  347 

Till  Styrelseledamot  efter  H.  J.  Lundborg  kallades  magister 
Axel  Falk.  —  Kaptenlöjtnant  V.  Ringheim  i  Karlskrona 
hade  begärt  kolportörsbetyg  för  konstapeln  Offerman,  samt 
att  en  skrifvelse  skulle  sändas  till  befalhafvande  amiralen. 
Båda  dessa  förslag  afslogos  såsom  olämpliga.  —  För  Fjell- 
stedts  resa  till  Berlin,  hvarest  han  bland  därvarande  lands- 
män äfven  skulle  verka  för  stiftelsens  sak,  anslogs  133  rdr 
16  skin.  banko. 


1858. 

Jan,  7.  I  fjol  kom  Elmblad  en  dag  upp  till  mig  och 
lämnade  mig  några  sånger  för  min  tidning  Budbäraren,  från 
»en  småländsk  prästdotter».  Sångerna  voro  mer  än  vanligt 
goda,  varmt  kristliga  och  älskliga;  jag  mottog  dem  med 
största  glädje.  När  jag  frågade  E.  efter  förf:s  namn,  sade 
han  att  hon  hette  Lina  Sandell,  men  att  hon  ville  bli  »abso- 
lut anonym».  Jag  svarade  då,  att  något  förf. -märke  måste 
hon  dock  få,  samt  att  jag  skulle  under  verserna  sätta  initia- 
lerna Z.  »S.  (Så  uppkom  denna  sedermera  i  mer  än  40 
år  kända  och  högt  värderade  signatur.)  —  I  dag  har  jag 
från  henne  fatt  ett  mycket  älskligt  bref,  med  nya  sköna 
sånger.  Må  hon,  och  vi  alla,  kunna  troget  i  din  tjänst,  o 
Herre,  använda  de  större  eller  mindre  pund  vi  fatt!  Du 
ser  ej  efter  de  stora  gåfvorna,  utan  efter  »trohet  i  det  ringa.» 

Jan,  12,  Styrelsesammanträde  i  Stiftelsen.  Kapten 
Helander  anmälde  sig  önska,  så  fort  som  möjligt,  lämna 
sin  plats  såsom  expeditionsföreståndare.  —  Såsom  lämplig 
sådan  föreslogs  s.  m.  kandidaten  Adolf  Drake.  Bref  skulle 
om    den  saken  sändas  till  honom  och  till  d:r  Emanuelsson. 


348  DAGBOKSBLAD. 

Febr.  lo.  Åter  flera  nya  bidrag  i  min  »stambok». 
(Några  af  dem  må  här  återgifvas:) 

»Deraf  skola  alla  förstå,  att  I  aren  mina  lärjungar,  att 
I  älskens  inbördes.»  Dyre  broder,  detta  är  Herrens  bud 
till  oss,  och  väl  må  vi  härvid  säga  att  »hans  bud  äro  icke 
svåra»,  nej,  Ijufliga  och  lätta.  Herren  välsigne  och  bevare 
dig  till  evinnerligt  lifl 

Din  tillgifne  broder  T,   Odencrants. 

»Fridens  Gud,  som  igenfört  hafver  ifrån  de  döda  den 
store  Herden  genom  det  eviga  Testamentets  blod,  vår  Herre 
Jesus,  Han  göre  dig  skicklig  i  allt  godt  verk  till  att  göra 
sin  vilja  och  skafie  i  dig  hvad  honom  täckeligt  är,  genom 
Jesum  Christum».  —  Ske  alltså,  dyre  vän;  önskar  af  hjertat 
din  skröplige  broder  Carl  Tornérhielm, 

Gud,  som  all  nåd  kommer  af,  den  oss  kallat  hafver  till 
sin  eviga  herrlighet  i  Christo  Jesu,  han  fuUborde  oss  som  en 
liten  tid  lida,  styrke,  stödje  och  stadfäste!  Honom  vare  ära 
och  magt  evinnerliga!      i   Petr.   5:   10,   11. 

O  Herre,  slit  alla  band  som  Du  ser,  men  jag  själf  icke 
märker!  Herre,  gör  oss  till  ett  i  Dig;  lär  oss  dö  med  Dig, 
att  vi  med  Dig  må  få  lefva!  —  Guds  frid,  dyre -broder! 

Eug.  Montgomery. 

Jag  vill  undervisa  dig  och  lära  dig  vägen  du  vandra 
skall-,  jag  skall  leda  dig  med  mina  ögon.  Ps.  32:  8. 
I   Thess.   5:   23.  Din  gamle  broder  och  vän 

P,  Fjellstedt 

Rom.  8:  ly.  Broder!  Fröjda  dig  i  hoppet  om  det 
o  förgängliga,  obesmittade  och  ovanskliga  arf,  som  i  him- 
melen  är  dig  förvaradt  (i  Petr.  i:  4),  men  fröjda  dig  i 
Herrens  fruktan.  Dock  —  Han  är  trofast,  som  oss  kallat 
hafver,  den  det  ock  väl  fullbordar!  Broderligen 

Sebastian  Tham. 


STOCKHOLM    1 858.  349 

Mars  II,  I  dag  eklaterades  nu  förlofningen  mellan 
magister  Karl  Rogberg  och  m:lle  Eugenie  Arg.  —  På  e.  m. 
afslutade  jag  min  bok  »Evangelisk  skattkammare»,  som  till 
större  delen  är  redan  tryckt. 

Mars  21.  På  aft.  hörde  Ahnfelt  hos  byggm.  Hellströms. 
Han  talade  öfver  Rom.  5:,  om  »en  för  alla,  och  alla  i  en», 
samt  sjöng  flere  sköna  sånger,  som  vi  ej  förut  hört.  Både 
predikan  och  sången  gingo  till  hjärtat  och  »förklarade  Kri- 
stus.» Särskildt  var  den  eljest  så  lugne,  trygge  byggmästar 
Kylen  så  hänförd,  att  han  i  glädjetårar  »prisade  Gud  och 
Lammet.»     Ahnfelt  har  verkat  mycket  genom  sina  sånger! 

Apil  ig.  Styrelsesammanträde.  D:r  Fjellstedt  åtog 
sig  att  under  sommaren  vara  Stiftelsens  provinsombud  för 
Götaland,  Värmland  och  Dalarne. 

April  2S>  Första  lysningsdagen  mellan  arkitekten  P. 
U.  Stenhammar  och  fröken  Louise  Rudensköld.  —  Af  Sten- 
hammars  andliga  sånger  skola  många,  såsom  »Måste  ock 
af  törnen  vara»,  »Denne  är  min  käre  son»  m.  fl.  alltid  för- 
blifva  bland  det  skönaste,  som  detta  århundrade  gifvit  af 
svensk  tonkonst. 

April  26.  Uppe  på  Diakonissanstalten,  där  fyra  prof- 
systrar  invigdes.  Elmblad  höll  ett  godt  och  varmt  tal.  En 
riktig  »solskensstund»,  fastän  det  utanför  var  »kolmörkt»  och 
regnet  slog  mot  fönsterrutorna. 

April  26.  Råkade  major  O.  Weidenhielm,  som  om- 
talade att  vid  bjudningen  hos  dem  på  Karlberg  hade  hans 
svåger,  John  Ahlberg,  länge  samtalat  i  andliga  ämnen  med 
sin  namne,  pastor  P.  A.  Ahlberg,  som  vid  afskedet  sagt  till 
honom:  »Löjtnanten  är  icke  långt  från  Guds  rike-,  men  tag 
steget  fullt  uti  Ty  mången  är  nära  det  riket,  utan  att  dock 
vilja  efter  Kristi  maning  >^gå  in  genom  den  trånga  porten.» 
—  Gud  gifve,  att  dessa  pastorns  ord  måtte  tränga  till  lojt- 


350  DAGBOKSBLAD. 

nantens  hjärta  och  hjälpa  att  föra  denne  in  i  Guds  rike! 
(Detta  skedde  ock,  men  först  flera  år  efteråt,  genom  inver- 
kan af  den  bekante  lord  Radstock;  hvarom  mera  å  annat  ställe.) 

yuni  8.  Föst. -stiftelsens  årsmöte.  Ur  styrelsen  utgingo 
herrar  Adlercreutz,  Georgii,  Wennersten  och  Humble.  De 
tre  förstnämnda  återvaldes,  hvaijämte  lektor  G.  S.  Löwen- 
hielm  invaldes  i  styrelsen. 

Juli  ij.  Sammanträde  af  Föst. -stiftelsens  styrelse.  Gustaf 
Beskow  hade  anmält  sig  sinnad  att  med  det  snaraste  för 
någon  tid  öfverresa  till  N.  Amerika,  i  ändamål  att  verka 
för  dit  utflyttade  svenskars  andliga  väl.  Och  han  hade 
därför  vändt  sig  till  Stiftelsens  styrelse  med  begäran  om 
reseunderstöd  förskottsvis  för  detta  ändamål.  Styrelsen  var 
mycket  böjd  för  att  i  sin  mån  medverka  till  denna  saks 
realiserande.  Men  beslut  i  saken  uppsköts,  dels  därför  att 
endast  sex  af  styrelseledamöterna  denna  gång  voro  när- 
varande, dels  emedan  för  den  närmaste  framtiden  förelåg 
en  mängd  oundvikliga  utgifter  för  Stiftelsens  egentliga  ända- 
mål, hvilka  gjorde  det  svårt  att  förskottsvis  utbetala  den 
önskade  summan,  dels  ock  därför  att  man  förmodade,  det 
»Svenska  missionssällskapet»  skulle  bättre  vara  i  tillfålle  att 
lämna  det  begärda  förskottet. 

Sept.  6.  Styrelsesammanträde.  Beslöts,  att  Budbäraren 
för  1857,  hvars  upplaga  helt  utgått,  skulle  omtryckas  i  3,000 
ex.  —  Z.  5.  (Lina  Sandell)  som  hade  insändt  en  till  tryck- 
ning antagen  skrift  »Koleran,  ett  bud  från  Gud»,  hade  så- 
som arvode  för  den  samma  begärt  endast  75  ex.  af  sin 
skrift  samt  ett  ex.  af  hvarje  på  Stiftelsens  förlag  utgifven 
bok,  —  hvilket  med  hjärtlig  tacksamhet  beviljades. 

Nov.  g.  Styrelsesammanträde.  G.  B:w,  som  f.  n.  slagit 
sin  tilltänkta  Amerikaresa  ur  hågen,  skulle  anmodas  att  så- 
såsom  reseombud  besöka  Häfverö  och  kringliggande  socknar. 


STOCKHOLM    1858.  35 1 

Med  anledning  af  ett  anbud  af  konsul  Runnerström  i 
Malmö,  att  han  ville  skänka  Stiftelsen  2,000  rdr  för  utgif- 
vande  af  något  större  lutherskt  uppbyggelseverk,  som  skulle 
säljas  till  mycket  billigt  pris,  beslöt  styrelsen  att  Luthers 
evangelii-  och  epistelpostilla  i  ny  öfversättning  skuUe  utgif- 
vas,  till  lägsta  möjliga  pris.  Till  öfversättare  föreslogos  pro- 
fessor Skarstedt,  magister  Falk  och  docenten  Rosenius. 


1859. 

Mars  8.  Styrelsesammanträde.  Vald.  Rudin,  som  hade 
kallats  till  expeditionsföreståndare,  förklarade  sig  /.  «.  vara 
för  sjuklig  att  kunna  åtaga  sig  platsen,  men  skulle  fram- 
deles   med    glädje  mottaga  denna  kallelse  i  Herrens  tjänst. 

Maj  II,  Styrelsesammanträde.  Upplagan  af  Luthers 
postillor,  hvilken  först  var  bestämd  till  30,000  ex.,  måste  nu 
ökas  till  36,000  ex.  —  Rudin  antogs  till  expeditionsföre- 
ståndare, men  erhöll  två  månaders  tjänstledighet  för  att 
kunna  väl  sköta  sin  hälsa. 

Juni  4.  Styrelsesammanträde,  vid  hvilket  Rudin  för 
första  gången  förde  protokollet.  —  Öfverläggningar  angå- 
ende det  stundande  årsmötet.  Rosenius  och  jag  utsagos  att 
bestämma,  hvilka  som  skulle  blifva  predikanter  vid  mötet, 
äfvensom  att  vara  »värdar»  vid  årsmiddagen.  —  Styrelsens 
springgosse,  K.  Ohlin,  hade  begärt  14  dagars  tjänstledighet 
(och  afgick  senare  från  sin  plats).  I  hans  ställe  antogs  en 
from  yngling  från  Öland,  A.  J.  Pettersson.  (Dessa  två  yng- 
lingars framtida  öden  blefvo  lärorika,  såsom  belysande  Ps. 
119:  9  och  I  Tim.  6:  6.     Därom  mera  i  nästa  del.) 

Juni  77.     Stiftelsens  årsmöte  —  uppbyggligt  och  godt. 

Aug,  ij.     Handlanden  Edenholm  i  Vestervik  anmälde 


352  DAGBOKSBLAD. 

sig  ej  längre  kunna  vara  Stiftelsens  provinsombud,  emedan 
han  omfattat  baptistiska  åsikter.  Vi  skola  sakna  den  förut 
oss  så  varmt  tillgifne  mannen. 

Sept,  20,  Genom  de  ofantligt  stora  utgifterna  till  tryck- 
ningen af  36,000  ex.  Luthers  postillor,  för  h vilka  betalnin- 
gen först  senare  erhålles,  har  Stiftelsens  styrelse  kommit  i 
ganska  svår,  om  än  blott  tillfällig  ekonomisk  förlägenhet. 
Enskilda  dess  medlemmar  ha  försträckt  rätt  stora  summor, 
(så  t.  ex.  revisionsekreteraren  Axel  Adlercreutz  10,000  rdr, 
utan  ränta  och  utan  revers,)  men  mycket  mera  erfordras. 
Med  anledning  häraf,  och  sedan  några  försök  att  erhålla  lån 
misslyckats,  hade  styrelsen  i  dag  samlats  till  ett  särskildt 
bönemöte,  vid  hvilket  de  flesta  af  oss,  en  efter  annan,  inner 
ligt  anropade  Herren  om  hjälp  >för  hans  namns  skull.» 
(Och  —  inom  några  dagar  kom  hjälpen.) 

Dec.  jj.  Styrelsesammanträde.  Till  ledamot  af  sty- 
relsen, efter  baron  Alströmer  som  aflyttar  från  Stockholm, 
valdes  suppleanten  hof kamrer  A.  Welin,  och  till  suppleant  i 
hans  ställe  magister  E.  Thorman. 


1860. 

yan.  12.  F.  m.  hos  »mor  Thor»,  som  haft  den  märk- 
liga »synen»  om  Gustaf  Beskow  och  Gustaf  Leijonhufvud, 
när  de  voro  i  Konstantinopel.  Nu  hade  hon  åter  haft  en 
ny  »syn».  —  E.  m.  hos  häradshöfding  Beskows,  där  jag  fick 
ett  bref  från  G.  B:w,  från  Kairo. 

yan.  75.  Närvarande  vid  Viktor  Björnströms  och  Al- 
bert Ekströms  prästvigning.  Må  Herren  välsigna  dem 
båda.  De  ha  mycket  olika  naturer;  men  —  det  är  på 
nåden  deras  framtid  beror. 


Dagboksblad. 

1878. 

Jan,  I.  En  ny  milsten  på  lifvets  väg.  Huru  många 
sådana  skola  väl  återstå,  innan  det  heter:  »Nu  äro  vi  framme 
vid  målet  I     Äro  vi  väl  alla  redo?y> 

I  dag,  såsom  så  ofta  förr,  ha  vi  under  gemensam  tack- 
sägelsebön rest  upp  vår  Ebeneser:  allt  hittills  har  Herren 
hulpit!  Och  han  skall  förvisso  äfven  härefter  hjälpa.  Honom 
vare  tack  för  allt! 

Jan,  6.  F.  m.  besök  hos  en  sjuk  man,  som  i  yrsel 
tre  gånger  velat  beröfva  sig  lifvet.  Ena  gången  var  det  så 
nära,  att  om  man  icke  kommit  »i  sista  minuten»,  så  hade 
hans  afsikt  gått  i  fullbordan.  —  Nu  var  han  däremot  stilla 
och  hörde  med  tacksamhet  på  det  jag  talade  till  honom. 

E.  m.  läste  i  Lobsteins  betraktelser  några  mycket  dyr- 
bara tankar,  som  jag  vill  afskrifva: 

»Det  säkraste  tecknet,  att  man  är  utkorad,  är  gåfvan 
att  kunna  tro,  midt  under  all  'andens  fattigdom'.  Men  vi 
måste  'göra  vår  kallelse  och  utkorelse  fast',  på  det  hvarken 
bedröfvelsen,  världens  lockelser  eller  åsynen  af  våra  synder 
må  komma  oss  att  gå  bort  från  Herren. 

Under  de  goda  dagarna  låtom  oss  vaka,  under  de 
onda  låtom  oss  dedja;  under  de  dagar,  då  allt  är  mörkt, 
och  vi  4cke  veta,  hvad  vi  skola  bedja,  såsom  det  bör  sig' 
(Rom.  8:  26),  så  låtom  oss  bida.  Vår  sak  är  i  goda  hän- 
der.    Herren   är  den  ende,  som  aldrig  skall  tröttna  vid  oss. 

*Drag    din    fot   tillbaka  från   din  nästas   hus;    han  måtte 

IVadstrÖtn,    Ur  minnet  ock  dagboken.  23 


354  DAGBOKSBLAD. 

ledas  vid  dig  och  varda  dig  vred/  Ordspr.  25:  17.  Man 
förlorar  ofta  på  att  blifva  närmare  känd.  Tvänne  vänner 
eller  makar,  som  alla  dagar  och  under  alla  förhållanden  se 
hvarandra,  få  ofta  om  hvarandra  en  helt  annan  tanke,  än 
de  från  början  hade.  Men  där  kärleken  med  åren  växer 
och  tilltager  i  djup  och  styrka  —  där  hvilar  Guds  välsig- 
nelse öfver  den.  Den  ende  dock,  som  ständigt  och  af  alla 
sina  vänner  älskas  allt  mer  och  mer,  ju  mer  han  blir  känd, 
det  är  Herren  Jesus. 

Vi  ha  i  vår  karaktär  rätt  många  lyten.  Dessa  kunna 
oförmodadt  framträda  och  bereda  oss  djupa  förödmjukelser. 
Om  vi  därför  någon  gång  gjort  ett  godt  intryck,  så  må  vi 
icke  allt  för  mycket  räkna  därp^;  måhända  skall  man  redan 
i  morgon  icke  tycka  det  samma  om  oss. 

Ett  enda  felsteg  kan  nedsätta  oss  i  människors  ögon; 
ingenting  är  så  föränderligt  som  'allmänna  omdömet*.  Men 
om  vi  troget  vandra  vår  väg  fram,  med  Herren  vid  vår 
sida,  om  vi  framför  allt  söka  behaga  honom,  så  skall  han 
äfven  böja  till  oss  de  hjärtan,  hvilkas  kärlek  är  oss  till  gagn 
och  uppmuntran  på  vandringen  hemåt.» 

Jan.  7.  I  dag  har  baron  Gösta  Posse,  f.  d.  kapten 
och  kavaljer  hos  prinsarna,  hastigt  aflidit.  Hvile  han  i  frid! 
En  ädel,  bedjande  och  på  Herren  troende  man,  men  som 
led  af  så  olidliga  fysiska  smärtor,  att  den  därmed  obekante 
aldrig  kan  ens  göra  sig  en  föreställning  därom.  Då  jag  för 
ett  par  veckor  sedan  mötte  honom  på  Drottninggatan,  sade 
han:  »Bed  för  mig,  att  jag  måtte  kunna  uthärda  och  icke 
blifva  vansinnig  af  mina  plågor!»  —  O,  huru  olika  männi- 
skors lotter  falla!  Den  ene  har  knappt  smakat  en  droppe 
af  sjukdomslidandets  kval;  en  annan  håller  på  att  duka 
under  däruti.  Och  dock  är  det  en  vis,  helig,  kärleksfull 
och   barmhärtig   Gud,   som   sänder  det  alltsammans.     »Han 


STOCKHOLM    1 87 8.  355 

delar  så,  som  honom  S)mes.»  Luther  säger:  j^Ej  en  droppe 
malört  mer  i  bägaren,  än  hvad  som  är  nödvändigt.» 

Jan,  8.  En  af  århundradets  allra  märkligaste  uppfin- 
ningar kommer  att  räkna  sin  tillvaro  från  det  senast  för- 
flutna året  —  nämligen  telefonen.  När  ryktet  om  den  samma 
först  trängde  hit  från  N.  Amerika,  ansåg  man  det  blott 
vara  vanlig  amerikansk  > humbug».  Men  senare  under- 
rättelser ha  bekräftat  uppfinningens  verklighet,  och  på  tele- 
grafstationer i  Frankrike,  England,  Norge  m.  fl.  länder  lär 
man  f.  n.  vara  sysselsatt  med  omfattande  försök.  Man  spår 
redan,  att  äfven  vi  här  i  Stockholm  skola  innan  årets  slut 
kunna  samtala  med  personer  i  Uppsala,  ja,  ännu  längre 
bort,  t.  ex.  ända  till  Gefle  eller  Norrköping.  Naturligtvis 
ges  det  en  gräns  för  telefonens  kraft;  och  så  långt  som  till 
Göteborg  eller  Jönköping  tror  man  knappt  att  den  skall  nå. 
Men  i  alla  fall,  huru  underbart  att  härifrån  kunna  tala  med 
vänner  t.  ex.  i  Uppsala  1  Om  någon  på  allvar  yttrat  en  så- 
dan tanke  för  endast  25  år  sedan,  hade  han  blifvit  ansedd 
som  en  narr  eller  rent  af  en  dåre. 

»Stora  äro  Herrens  verk,  och  den  som  gifver  akt  på 
dem,  han  har  stor  lust  däraf.» 

Jan,  g.  När  den  hederliga  »Väktaren»  häromdagen 
anmälde  den  af  mig  grundade  tidskriften  »Förr  och  Nu»,  som 
nu  fått  ny  redaktion,  yttrade  min  gamle  präktige  vän,  baron 
Fredrik  Hierta,  som  icke  kunnat  förlika  sig  med  min  helt 
moderata  nystafning,  följande  ord:  »Vi  äro  öfvertygade,  att 
denna  underhållande  och  bildande  tidskrift  skall  vinna  be- 
tydligt mer  spridning  i  landet,  sedan  det  under  namnet  'ny- 
stafning* kända  våldförande  af  svenska  språket,  som  miss- 
tagsvis en  gång  kommit  in  i  tidskriften,  nu  synes  ha  blifvit 
därifrån  utvisadt.»  —  Äfven  jag  hoppas,  att  Förr  och  Nu 
måtte  under  sin  nya  redaktion  få  en  ännu  större  spridning 


35^  DAGBOKSBLAD. 

än  under  mitt  redaktörskap ;  men  om  så  skér^  icke  blir  det 
»gammalstafningens»  förtjänst.  Ty  »nystafhingen»  har  ovill- 
korligt framtiden  för  sig,  sä  visst  som  det  är  en  sanning, 
att  »hvad  förmultnadt  är  skall  ramla».  Konsekvens ^  där 
sådan  är  möjlig  och  oskadlig,  är  en  fordran  som-  ej  kan 
tillbakavisas.  Hvarför.  skall  man  t,  ex.  skrifva:  tvär,  meti 
tvertom;  Karlstad  och  Karlskrona,  men  Carl  och  Carlshamn; 
kär,  men  der;  jäst,  men  jette  o.  s.  v.  Emellertid  är  det 
min  lifliga  önskan,  att  Väktarens  förväntan  om  större  sprid- 
ning af  F.  o>  N.  må  blifva  uppfylld.  (Men  . .  .  »stundom  gäckas 
mänskliga  förväntningar».  Tidskriften,  som  1877  hade  öfver 
12,000  prenumeranter,  gick  med  1.878  ned  till  6,000  och 
måste  sedan  efter  följande  året  nedläggas.)  Och  min  mode- 
rata »nystafning»  blef  snart  Sv.  akademiens  och  allas. 

fan,  10.  Räddade  Herren  underligen  vår  äldste  sori, 
som  hade  gått  ned  sig  på  isen.  Änyo  ett  Ebeneser,  under 
varmaste  tacksägelse  och  glädje  ... 

I  dag  firas  i  Uppsala  en  storslägen  fest,  i  hvilken  hela 
vårt  folk  deltager  —  loo-årsdagen  af  »blomsterkonungens» 
död.  Linné  var  stor  —  en  af  vårt  lands  största  söner  — 
icke,  såsom  förr  var  vanligast,  genom  krigiska  bedrifter  utan 
genom  sina  vetenskapliga  förtjänster  och  genom  sin  varma 
gudsfruktan.  Men  lärorikt  är  att  minnas,  det  han  bland 
sina  ämbetsbröder  länge "  bemöttes  med  en  från  afund  här- 
stammande isande  köld.  Dock  —  medan  namnen  på  de 
flesta  af  hans  samtida  ämbetsbröder  i  Uppsala  längesedan 
äro  förgätna,  skall  Linnés  namn  aldrig  dö.  (Jag  kom  nu  öför- 
sedt  att  tänka  på  Rosenius.  Äfven  han  var  under  sin  lifstid 
förbisedd  och  föraktad  af  kyrkans  dåvarande  flesta  »stor- 
heter». Dock  —  om  50  år,  hvem  minnes  då  dem?  Men  Ro- 
senii  minne  skall  sent  dö  bland  Sveriges  evangeliska  kristna.) 

fan.     //.     Höll     bibelförklaring     på     slottet,     hos     prin- 


fp 

1 

L 

1               ^  ^ 

r^ijj^l^ 

!■■■■§, 

3  1  2         7  4         6 

1.     Prinsessan.     2.     Frihernn  M.  Hermelin.    3,  i.     U.  och  A.  Hermelin 
5.    Hofmarskalken  SilfrerskSld.     6.     Kapten  J.  Kr.  Berger.     7.    Claudia  Berger. 

Bilder  från  Fridhem:  Prinsessan  med  gäster.     1867. 


IIIIIIIMI 


'4  6  1^,2  7  83  U        9 

1.  Drottning  I^ovisa.  2.  Prinsessan  Louise.  .  3.  Prinsessan  Eugénie.  4.  Grefv:n  O.  Sparre. 
5.  Friherr: n  A.  Sibbing.  6.  Baron  Hugo  Hamilton.  7,  8.  Fr: a  Rogberg  och  Morln.  9.  Fr.  Louise 
Sparre.     10.    Hofmarsk: n  SilfverskOld.    11,   12.     Kammarherr:  na  baron.  Q.  v.  Rssen  och  E.  Bibbing. 

Bilder  från  Fridhem:  Prinsessan  med  gäster.     1863. 


358  STOCKHOLM     1 878. 

sessan  Eugenie.  Prinsessan  spelade  som  vanligt  sjfllf  orgeln ; 
mera  ovanligt  var^  ätt  hon  i  dag  sjöng  ensam  en  af  sina 
skönaste  kompositioner.  Detta  inträffar  icke  ofta,  men  blir 
kanske  just  därför  så  gripande. 

Jan.  12,  Blasieholmskyrkans  i  o-årsfest.  Gust.  Beskow 
reste  i  dag  upp  sitt  Ebeneserl  —  Huru  väl  minnes  jag  icke, 
när  G.  B.  på  våren  1864  kom  till  mig  och  för  första  gången 
omtalade  sin  plan  att  bygga  en  kyrka,  större  än  Betlehems- 
kyrkan,  som  hade  blifvit  alldeles  för  liten  för  det  myckna 
folket  vid  våra  bönemöten;  samt  när  han  omtalade,  huru 
underbart  Herren  hade  gifvit  honom  tomt  till  kyrkan,  huru 
han  tre  dagar  å  rad  hade  fatt  tusen  kronor  för  saken  samt 
blifvit  alldeles  viss,  att  Herren  ville  dess  framgång  o.  s.  v. 
Och  nu  har  den  kära  kyrkan  redan  stått  färdig  i  tio  år 
och  evangelium  om  försoningen  i  Kristi  död  där  förkunnats. 
Måtte  det  aldrig  tystna  och  Guds  ande  aldrig  vika  därifrån! 

I  dag  en  rikhaltig  försäljning  till  förmån  för  »Trassko- 
lan»,  detta  förträffliga  räddningshem  för  husvilla  bortkomna 
gossar,  grundadt  af  herr  J.  O.  Lindgren.  Gud. har  hittills 
välsignat  hans  arbete  och  skall  säkerligen  allt  fortfarande 
göra  det.     Ps.  37:  5. 

fan,  15.  En  fornminnesförening  i  Småland,  och  sär- 
skildt  för  det  minnesrika  Värend,  är  under  bildande  i  Växjö, 
där  landshöfding  G.  Wennerberg  tagit  saken  om  hand  och 
utlyst  sammanträde. 

Den  tyske  vetenskapsmannen  professor  Schenkel,  an- 
sedd som  en  af  rationalismens  förnämsta  banerförare,  har 
nyligen  vid  synoden  i  Baden,  under  en  diskussion  om  den 
heliga  skrifts  auktoritet,  afgifvit  en  lika  glädjande  som 
för  både  hans  vänner  och  motståndare  öfverraskande  för- 
klaring.    Han  yttrade  nämligen,  att  han  »bestämdt  proteste- 


STOCKHOLM    1 878.  359 

rade    mot    hvarje   försök   att  utesluta   undret   ur  de  bibliska 
berättelserna. » 

Ja7i,  18.  Aftonen  hos  Stenhammars,  jämte  Magnets,  Welins, 
Astrups  m.  fl.  På  natten  en  märklig  dröm  om  döden  som 
nalkades  mig,  men  som  två  gånger  vek  för  Jesusnamnets 
kraft.     (Se  del  i,  sid.  93.) 

fan,  ig.  Nattvardsgång  i  Blasieholmskyrkan.  Skriftermål 
af  Aug.  Lindström.  En  oförgätlig  stund,  med  ny  förviss- 
ning om  allt  Herrens  goda!  —  På  aftonen  ett  synnerligen 
godt  bref  från  min  gamle  vän,  major  Robert  Brauner,  som 
däruti  äfven  prenumererade  på  10  ex.  af  min  tidning  »Hemåt», 
på  önskan  af  fångar  i  Landskrona  fängelse. 

Jan.  22.  Regeringen  har  i  dagarna  bifallit  »irvingianer- 
nas»  ansökan  att  få  bilda  ett  af  staten  erkändt  religions- 
samfund,  under  namnet  »Den  katolskt-apostoliska  kyrkan». 
Så  har  då  den  varmhjärtade  men  därjämte  något  fanatiske 
dansken,  kandidat  Thomsen,  vunnit  sitt  så  länge  eftersträf- 
vade  mål:  att  få  irvingianismen  inplantad  äfven  i  Sverige. 
(Om  min  fleråriga  bekantskap  med  honom  samt  om  mitt 
första  sammanträffande  med  pastor  Fleischer,  »irvingianernas 
apostel  i  norden»,  mera  i  dagboken  för  1870.) 

Den  äfven  bland  oss  bekante  nitiska  missionär  Börresen 
har  nu,  efter  sin  långvariga  resa  i  Europa,  återkommit  till 
Santalistan.  Jag  skall  aldrig  glömma  den  älsklige  mannens 
besök  i  Stockholm  och  hans  predikningar  härstädes  i  Blasie- 
holmskyrkan och  andra  kyrkor.  Han  var  också  en  originell 
man:  aldrig  förr  har  jag  hört  en  luthersk  präst  från  predik- 
stolen sjunga  folkvisor,  såsom  B.  gjorde.  —  Men  nu  hotas 
hans  af  Gud  så  rikt  välsignade  mission  af  en  stor  svårig- 
het. En  del  teologer  och  präster  ha  nämligen  velat  få 
förklaradt,  att  de  hittills  af  Börresen  döpta  kristna  icke  kunna 
inom    kyrkan    erkännas  såsom   döpta.      Ty   —   Börresen   har 


360  DAGBOKSBLAD. 

under  alla  de  föregående  årens  nitiska  arbete,  då  han  vunnit 
så  många  själar  åt  Herren,  icke  varit  prästvigd^  utan  blott 
såsom  lekman  verkat  för  Guds  rike.  (B.  blef  först  den  21 
nov.  sistlidna  år  ordinerad  till  präst  af  biskop  Martensen  i 
Köpenhamn.)  Under  sådana  förhållanden,  ifall  ett  af  en  lek- 
man förrättad  t  dop  icke  kan  erkännas  såsom  ett  riktigt 
dop,  »måste  de  af  B.  döpta  santalerna  antingen  förklaras 
odöpta  eller  också  döpas  om  igen»,  säger  man. 

På  en  nyligen  hållen  missionskonferens  i  Shanghai,  där  om- 
bud från  nålstan  alla  i  Kina  arbetande  sällskap  voro  samlade, 
beslöts  bl.  a.,  att  uppförandet  af  dyrbara  kyrkor  i  medel- 
tidsstil bör  undvikas;  ty  —  det  är  bättre  att  få  fyra  enklare 
kyrkor,  där  ordet  kan  förkunnas,  än  att  för  samma  summa 
få  en  »grann»  kyrka  med  målade  tak  och  fönster,  marmor- 
dopfuntar m.   m.,   men   där   predikanten   knappt  kan  höras. 

Jan,  30.  Kronprinsen  har  under  landshöfding  Edelstams 
ledning  ånyo  börjat  sina  studier  vid  Uppsala  universitet.  — 
Huru  fort  åren  ilal  Jag  minnes  så  väl,  när  hans  höge  fader 
och  farbröder,  kronprins  Karl  samt  hertigarna  Gustaf  och 
Oskar  blefvo  studenter. 

(Jag  kunde  ock  omförmäla  många  lärorika  drag  från  deras 
ungdomstid;  men  flertalet  af  dessa  torde  redan  förut  vara 
kända.     Blott  ett  må  därför  här  anföras. 

När  prins  Gustaf  en  afton  185 1,  på  en  soaré  hos  lands, 
höfding  von  Kraemers,  föredrog  några  af  sina  kompositioner^ 
sjöng  han  den  bekanta  sköna  »Mina  lefnadstimmar  stupa» 
med  en  mer  än  vanligt  gripande  stämning.  När  han  slutat, 
hade  de  flesta  närvarande  tårar  i  sina  ögon;  och  prinsen 
själf  såg  nästan  förklarad  ut,  då  han  yttrade:  »Ja,  detta  är 
nog  en  sanning  för  oss  alla,  med  alldeles  särskildt  för  mig». 
—  Inom  mindre  än  ett  år  därefter  hade  den  af  alla  så 
högt  afhållne  prinsen  slutat  sina  dagar  i  Norge.) 


STOCKHOLM    1878.  361 

Febr.  5.  Den  socialistvänliga  tidningen  »Stockholms  Mor- 
gonblad» har  upphört  att  utgifVas.  N.  Dagl.  Alleh.  vill  där- 
uti  se  »ett  bevis,  att  svenska  folket  ännu  icke  är  moget  för  de 
socialistiska  lärorna».  Ja  kanske  det?  Dock  är  det  icke  skäl 
att  vara  alltför  säker.  Kanske  går  redan  midt  ibland  oss  den 
»yngling»  (se  sid.  224),  som  en  dag  skall  äfven  bland  oss  föra 
både  socialism  och  spiritism  till  en  kortvarig,  men  förödande 
seger. 

Inom  Våmhus  församling  i  Dalarna  är  nu  all  handel 
med  spritdrycker,  vin  och  öl  helt  förbjuden.  Detta  beslut, 
som  på  kommunalstämmans  enhälliga  begäran  fattades  af 
socknens  kommunalnämnd,  har  af  konungens  befallnings- 
hafvande  i  länet  blifvit  faststäldt. 

Febr,  8,  På  »alliansbjudning»  hos  Wennerstens.  Många 
goda,  lärorika  yttranden  af  där  samlade  vänner.  Men  äfven 
ett  skärande  missljud.  X.  uppträdde  och  lärde,  att  »de  trognas 
rättfärdighet  inför  Gud  är  en  1  dem  genom  Anden  ingjuten  rätt- 
färdighet» —  alltså:  ren  katolicism  1  Han  fick  en  kraftig,  lugn 
och  öfverbevisande  motsägelse  ur  skriften,  af  flera  bland  brö- 
derna; och  ingen  tog,  som  jag  hoppas,  denna  gång  någon 
skada  af  hans  ord.  Men  flera  af  åhörarna,  såväl  bland  de 
manliga  som  de  kvinnliga,  hade  i  början  icke  ens  förstått, 
att  i  hans  yttrande  låg  en  den  farligaste  villfarelse.  O,  huru  föga 
grundade  i  skriften  många  bland  våra  troende  äro  1  —  Nu  var 
det  blott  X.,  som  dref  den  obibliska  läran,  och  därför  fäste  man 
sig  ej  vid  hvad  han  sade.  Men  tänk,  om  det  varit  en  rikt  begåf- 
vad  och  vältalig  professor  eller  någon  annan  framstående  pre- 
dikant: huru  många  skulle  ej  då  genast  fallit  till  och  följt  medl 

Febr,  10,  Besök  hos  en  sjuk,  gammal  man,  som  legat  till 
sängs  i  nära  17  år  och  lidit  mycket.  Han  var  dock  för- 
nöjd, tålig,  ja  lycklig  genom  Gudsord,  och  Jesu  frid.  Jag 
önskade,   att    »hela  Stockkolm  >  kunnat  få  se  och  höra  den 


362  DAGBOKSBLAD. 

mannen,  så  skulle  man  åtminstone  inse,  hvar  den  sanna 
lyckan  är  att  finna.  —  »Här  är  allt  bemängdt  med  pust: 
Jesus  ger  den  rena  lust  I » 

Febr,  //.  Aftonen  hos  Cronvalls.  En  kyrkligt  glad  och 
uppbygglig  bjudning.  Bring,  Kihlberg  och  Lindberg  talade 
godt.  På  hemvägen  berättade  Bring,  att  en  mycket  from 
och  gudfruktig  präst  frågat  honom,  »huru  han  för  sitt  sam- 
vetes skull  kundevaramedpå  dylika  bjudningar,  där  äfven 
lekmän  talade  öfver  bibeltexter». 

Febr,  i^j.  Besök  af  två  dalkullor,  som  mindes  mig  sedan 
sommaren  1854.  (Se  del  I.  sid.  375  och  387).  Den 
ena  af  dem,  Margareta,  hade  varit  i  Amerika,  och  där,  ge- 
nom okunnighet  i  språket,  blifvit  skickad  långt  ned  till  en 
af  sydstaterna,  där  hon  fått  genomgå  märkliga  öden,  som 
förtjänte  att  offentliggöras.  Hon  hade  i  flera  år,  bortkom- 
men från  Gud,  gått  med  ständig  inre  förtvifian;  men  Herren 
hade  sökt  och  återfunnit  henne,  och  nu  hade  hon  ånyo  frid. 

På  aftonen  hos  byggmästar  Hellströms,  där  G.  B:w  talade 
kraftigt  öfver  texten  om  de  »fyrahanda  sädesåkrarna».  Han 
skildrade  äfven  den  nyligen  i  Uppsala  aflidna  unga  fröken 
Signe  Sohlmans  saliga  död.  Hon  var  beredd  på  att  dö  — 
»frampå  våren».  Men  en  morgon  fann  läkaren,  att  hennes 
sjukdom  gjort  ett  så  oförmodadt  hastigt  framsteg,  att  han  måste 
säga  henne:  »Fröken  kommer  icke  att  öfverlefva  denna  dag  I» 
Då  blef  hon  först  mycket  bäfvande.  Hon  älskade  Herren 
och  hade  menat  sig  skola  med  glädje  få  dö  »längre  fram». 
Men  att  dö  »/  dag%  —  därtill  var  hon  icke  beredd.  Dock  när 
Torén,  som  genast  efterskickades,  hade  kommit  och  för  henne 
framställt  korsets  och  försoningens  saliga  hemlighet,  —  då 
ljusnade  det  i  hennes  hjärta  och  anlete,  och  under  salig  frid 
och  fröjd  kunde  hon  därpå  samma  dag  gå  hem  till  sin  frälsare. 

Febr,  27.    Ny  påfve  är  vald  efter  Pius  IX,  nämligen  kardinal 


STOCKHOLM    1878.  363 

Joakim  Pecci,  som  antagit  namnet  Leo  XIII,  Personerna 
växla,  men  påfvedömets  ande  förblifver,  till  dess  Herren 
själf  kommer  och  dömer  kyrkan,  som  är  »drucken  af  de 
heligas  blod».     Upp.   17:  6. 

Mars  I,  Aftonen  på  en  mycket  god  bjudning  hos  B:ws, 
jämte  löjtnant  W — g's  m.  fl.  Vi  samtalade  öfver  Koll.  3: 
I  — 10.  Bland  goda  yttranden  denna  afton  vill  jag  särskildt 
gömma  dessa: 

Gud  söker  syndare,  hvilka  —  utblottade,  beröfvade  all 
egen  förtjänst,  —  låta  frälsa  sig  blott  af  nåd.  Att  veta  och 
erkänna  denna  frälsning  af  nåd  är  ännu  icke  att  äga  den; 
man  måste  »gå  in  genom  den  trånga  porten».  Ett  intet  i 
dag  måste  vi  förblifva  ett  intet  i  morgon.  Ja,  vore  vi  än  bland 
dem,  som  längst  framskridit  på  helgelsens  väg,  så  är  det 
dock  icke  vår  omvändelse  eller  vår  helighet  som  frälsar 
oss,  utan  endast  Jesu  Kristi  blod. 

Vår  största  olycka  är  icke  den  att  vi  synda,  utan  den 
att  —  när  vi  syndat  —  vi  icke  »erkänna  våra  synder», 
icke  sörja  öfver  dem.  Men  »om  vi  bekänna  våra  synder» 
—  hvad  gör  då  Herren?     Se   i  Joh.   i:  9. 

Intet  gifver  sann  frid  åt  själen  mer  än  vissheten  att  vara 
rättfärdigad  inför  Gud,  frisagd  från  Guds  dom.  Då  följer 
ock  det  heliga  villiga  sinnet.     Rom.   5:   i;  8:  i. 

Mars  8,  Snart  har  jag  i  nära  14  år  genom  min  sjukdom 
varit  ur  stånd  att  predika  i  någon  kyrka.  Flera  gånger  har 
jag  nog  försökt,  men  alltid  måst  atbryta.  Nu  har  man  dock 
uppmanat  mig  att  ånyo  göra  ett  försök,  till  en  början  i  en 
mindre  kyrka.  Jag  har  därför  i  dag,  i  Brödrasalen  vid  Karl 
XIIIis  torg,  begynt  att  hålla  passionspredikningar  under  inne- 
varande fastlagstid.  Denna  första  gick  väl,  ehuru  jag  en 
gång    fick    en  svår  attack  åt  hjärtat.     Herren  hjälpte  dock. 

Mars    30,     Uppe   på  slottet  hos  prinsessan  Eugenie,  som 


364  .    DÄGBOXSBLAD.     ^ 

hade  sagt  sig.  vilja  skrifva  i  min  »stambok»,  den  jäg  i  förr- 
går där  lämnade. 

(När  jag  återfick  den,  hade  prinsessan  skrifvit  följande, 
hvaraf  jag  här  må  införa  början: 

Bort  det,  att  jag  af  något  skulle  berömma  mig,  utan  af 
min  Herres  Jesu  Chrisii  korsj  gepom  h  vilket  verlden  är  för  mig 
korsfäst  och  jag  för  verlden.  Qal.  ,6;,  14,  Om  verlden  l^ata^ 
eder,  så  veten  att  hon  hafver  hatat  mig  förr  än  eder.  Joh. 
15:  18.  Alla  edra  ting  låten  ske  i  kärleken.  ,  i  Cor.  16: 
14.  Vinnlägg  dig  att  bevisa  dig  Gudi  en  bepröfvad  och 
ostrafflig  arbetare,  som  rätt  delar  sanningens  ord.  Men  Herren 
skall  förlossa  dig  af  all  ond  gerning  och,  frälsa  dig  till  sitt 
himmelska  rike.      2  Tim,   2:    15;  4:   18. 

»På  sistone»  Gud  ger  hvad  vi  åstundat, 
när  korset  pröfvat  tra  och; kärlek  här: 
när  tålamod  vår  pannas  stämpel  är,, 
och  verldens  hån  nog  Christi  kårlek  grundat. 

»På  sistone!»     O,  märk  det  väl  —  var  stilla, 
mitt  hjerta,  för  den  hand  som  agar  först, 
men  läker  se*n  och  stillar  all  vår  törst  — 
och  tänk:  Guds  kärlek  gör  dock  aldrig  illa!) 

April  2.  Middag  hos  grefvinnan  M.  Leijonhtifvud,  tillsam- 
mans med  löjtnant  Adolf  von  Koch,  hans  friherrinna,  fru  L. 
Stenhammar  m.  fl.  På  e,  m.  musik,  bl.  a.  af  den  unge  y-drige 
Vilhelm  Stenhammar,  som  inproviserade  och  spelade  så  utom- 
ordentligt väl,  att  de  som  icke  förr  hört  honom  måste  häppa 
öfver  sådant;  de  kallade  honom  med  rätta  »ett  tmderbarn», 
som  påminte  om  Mozarts  barndom. 

April  77.  Skärtorsdag.  Kl.  2  på  slottet;  höll  pässions-. 
predikan  hos  prinsessan,  för  hela  den  kungliga  familjen. 
Prinsessan  tackade  Herren.  Må  han  välsigna  sitt  ord  på  allas 
deras  hjärtan  I  ... 


STOCKHOLM    1 878. 


365 


I 


Ti 
to 

c 

9 


O 


366  DAGBOKSBLAD. 

April  ig.  Hörde  kyrkoh.  Schwarz  i  Blasieholmskyrkan  — 
en  af  de  väldigaste  och  härligaste  långfredagspredikningar  jag 
någonsin  hört.  Det  var  oss  så,  som  det  i  texten  heter:  »Folket 
slog  sig  för  sitt  bröst;  man  måste  ned  inför  korset,  ned  i 
ånger,  syndabekännelse  och  bön.  Men  sedan  gaf  samma  kors- 
predikan den  kraftigaste  tröst  och  frid,  så  att  man  »stod  upp  och 
lofvade  Gud».  Ja,  måtte  det  gå  oss  så,  som  för  Elias,  sedan 
han  ätit  af  det  glödbakade  brödet:  »Han  gick  af  den  matens 
kraft  i  40  dagar  och  40  nätter,  till  dess  han  kom  till  Guds  berg. » 

På  e.  m.  besök  i  ett  drinkarehem  där  mannen,  från  att 
ha  varit  en  den  dugligaste  arbetare,  nu  har  delirium.  £n 
gräslig  syn  I  Jag  ihågkom  Wilh.  von  Brauns  ord,  att  »bränn- 
vinet är  satans  tårar,  som  han  grät  när  han  förgäfves  hade 
frestat  Herren,  och  som  han  därför  i  vrede  öfver  sin  för- 
ödmjukelse gaf  åt  människorna  att  fördärfva  sig  med  * . 

Maf  7.  Afskedsfest  på  hushållsskolan  för  de  engelska 
judemissionärna  Wilkinson  och  Adler.  De  ha  verkat  i  Stock- 
holm en  tid  bland  h^-varande  judar. 

Missionär  Wilkinson  omtalade,  att  han  här  bland  mängden 
af  rationalistiskt  sinnade  judar,  funnit  icke  få  »gammaltroende 
och  fromma  efter  fädemas  sätt».  Särskildt  hade  han  kännt 
sig  dragen  till  en  grosshandlare  Davidsson.  Med  denne  hade 
han  utan  någon  motsägelse  kunnat  samtala  om  Gud,  om  bön, 
tro,  gudsfruktan  och  heligt  allvar.  Men  så  snart  det  blef  tal 
om  försoningen  genom  Kristus  och  vår  sanna  rättfärdighet 
inför  Gud,  då  ville  den  eljest  älsklige  och  fromme  juden  icke 
höra  på,  utan  sade:  »Låt  oss  icke  strida  om  tomma  namnl 
Vi  ha  Moses,  och  ni  har  Kristus:  det  är  den  enda  obetydliga 
skillnaden;  för  öfrigt  mena  vi  ju  alldeles  det  samma  I»  Då  sva- 
rade Wilkinson:  »Skillnaden  är  dock  icke  så  ringa,  som  ni 
tyckes  antaga.  Ty  om  I  synden,  dÅ  fördömer 'Mose&  tåtr  [^ 
Mos.  27:);  men  om  vi  synda  och  bekänna  våra  synder,  åk  för- 


STOCKHOLM    1 878.  367 

låter  och  försvarar  Kristus  oss  (i  Joh.  i:  och  2:).  Det  är  ju 
en  ganska  betydande  skillnad,  eller  huru?»  Herr  D.  blef  nu 
ganska  tankfull  och  sade  efter  en  stund:  »Den  jämförelsen 
har  jag  aldrig  förr  gjort;  och  jag  medgifver,  att  ni  under 
sådana  förhållanden  har  det  vida  bättre  stäldt  än  vi.» 

Maj  12.  F.  m.  hörde  kyrkoh.  Schwarz  i  Ladugårdslands- 
kyrkan. »En  storslagen  predikan  af  en  liten  man»,  sade 
C.  vid  utgåendet,  och  han  hade  rätt. 

På  aftonen  tillsammans  med  honom  hos  F:d's.  —  S.  talade 
där  kraftiga  allvarsord  om  de  yttersta  tiderna,  då  kårleken 
skall  förkolna  hos  många  ('de  flesta'),  och  då  t.  o.  m.  kristen- 
domssyskon skola  börja  it  hata  och  förråda  h  varandra»,  så  att 
världen  icke  mer,  såsom  i  flydda  tider,  skall  om  de  kristna 
säga:  »Se,  huru  de  älska  hvarandra»,  utan  tvärtom:  »Se,  huru 
de  hata  och  förtala  hvarandra!»  —  Han  omtalade  ett  exempel 
från  X.  socken  i  Norrland,  där  en  k5rrkans  tjänare  genom 
afund  hade  fattat  så  djupt  hat  mot  en  adjunkt  Z.,  att  han 
under  åratal  förföljde  denne,  dels  på  sockenstämmorna  dels 
i  provinstidningarna.  Slutligen  gick  X.'s  hat  så  långt,  att 
han  mutade  en  bonde  att  uppsätta  en  med  falska  vittnens 
underskrifter  försedd  anklagelse  mot  adjunkten,  att  denne 
skulle  ha  begått  ett  nesligt  brott  mot  bondens  dotter.  Denna 
anklagelse  var  afsedd  att  användas  som  vapen  mot  Z.,  ifall 
han  slutligen  genom  X.'s  trakasserier  skulle  bli  nödgad  att 
anmäla  denne  i  konsistorium.  Skriften  fanns  efter  X.*s  död 
inlagd  i  ett  kuvert  med  påskrift:   »Säkraste  vapnet  mot  Z.» 

I  sanning  allvarsord  I  Skola  verkligen  sådana  tider  komma, 
då  människor,  som  vilja  anses  för  sanna  kristna^  skola  känna 
ett  hemligt  välbehag,  när  de  litet  emellan  höra  trossyskon 
bli  anfallna  och  smädade?  Det  står  ju  eljes  i  skriften,  att 
»kärleken  tänker  intet  argt»  och  att  »när  en  lem  lider,  så 
lida  alla  lemmarna  med.»     Se  Matt.   24:   10. 


368 


DAGBOKSBLAD. 


N^P^ 

^ 

'         ■  "■  '■'"'jS 

??rS  -^^HBI^^^^PSi^^?^'- '      '  ^^^H 

^fe.-'"'       ■■■'■■■    ^  .|^ 

^ ;,;     ^c/-.,,  "W-                                                     :c--      .    r 

Frän  friheiriimaQ  H:'s  omviuidelsedag. 


Utsikt  af  Trollhättefallen. 


/  !.t\ 

fmmMA 


S:t  Nikolai  kyrkoruin  i  Visby. 


IVadström ,   Ur  minnet  o.  dagboken.  II. 


24 


370  DAGBOKSBLAD. 

Maj  12,  Ett  upprörande  .  telegram !  En  socialist,  vid 
namn  Hödel,  har  i  går  i  Berlin  sökt  genom  ett  skott  mörda 
kejsar  Wilhelm.  Men  han,  träffade  icke:  Guds  hand  skyd- 
dade den  åldrige  monarken! 

Maj  i6.  Tidningarna  berättade  nyligen  en  tilldra- 
gelse, hvilken  skulle  förefalla  de  flesta  som  »en  diktares 
fantasibild»,  om  den  icke  vore  styrkt  af  officiella  rapporter. 
Den  i3:de  dennes  frigafs  från  cellfängelset  i  Örebro  en  yng- 
ling, Kurt  Henrik  Bergman,  ur  hvilkens  lefnadshistoria  Ner. 
AUeh.  efter  fängelsepredikantens  berättelse  meddelat  följande 
drag:  Hans  föräldrar,  lumpsamlare  till  yrket,  drefvo  land 
och  rike  omkring  utan  något  bestämdt  hem;  pch  då  de 
1860  tillfälligtvis  uppehöUo  sig  i  Nora,  föddes  deras  nu 
ifrågavarande  son  därstädes.  Denne  medtogs  på  deras  långa 
och  äfventyrliga  irrfärder,  till  dess  han  var  sju  år  gammal. 
Då  dog  modern  (fadern  hade  dött  året  förut),  och  han  läm- 
nades till  sin  i  Örebro  boende  mormoder,  där  dock  ingen 
uppfostran  var  att  påräkna  och  icke  heller  ifrågakom.  Vid 
hans  1 1  :te  år  afled  äfven  mormodern,  och  då  fanns  ingen 
annan  utväg  för  gossen  än  att  begynna  samma  kringflack- 
ande lif,  som  han  sett  föräldrarna  föra.  Nu  lärde  han  sig 
göra  ståltrådsarbeten,  som  han  sålde;  på  detta  sätt  kunde 
han  nödtorftigt  uppehålla  sig.  —  För  kort  tid  sedan  vaknade 
dock  hos  honom  lusten  att  få  lära  sig  läsa  för  att  därige- 
710 m  lära  känna  Gudy  om  hvilken  han  hört  människor  tala. 
Men  huru  skulle  detta  tillgå?  Han  saknade  ju  alla  utsikter 
därtill,  var  utan  anförvandter  och  hade  ingen  som  hyste 
medkänsla  för  honom.  Dock  —  viljan  saknade  han  icke, 
och  hon  kan  ju  ofta  bereda  förut  ej  anade  utvägar.  Hvad 
gjorde  då  ynglingen  för  att  nå  sitt  önskningsmål?  Begaf 
han  sig  till  den  församling  han  tillhörde  och  framställde  sin 
begäran?     Nej,  och  detta  därför  att  han  ej  hade  någon  hem- 


STOCKHOLM    I  878.  37  I 

ort.  —  Då  fann  han  den  utvägen  att  gå  upp  på  lands- 
kansliet i  Örebro  och  anmäla  sig  såsom  lösdrifvare  för  att 
som  sådan  bli  intagen  på  allmänt  arbete  i  fängelse,  där  han 
förmodade  att  någon  själavård  måste  öfvas.  Såsom  försvars- 
lös dömdes  han  till  fyra  månaders  allmänt  arbete.  Fängelse- 
predikanten tog  vård  om  den  alldeles  försummade  ynglin- 
gen, som  visade  sig  äga  en  ej  vanlig  fattningsgåfva  och 
stark  viljekraft.  Sedan  läsningen  fortgått  under  dessa  fyra 
månader  af  frivilligt  fängelse y  konfirmerades  han  sistl.  lördag 
samt  ägde  då  en  förvånande  kunskap  och  god  uppfattning 
af  kristendomens  sanningar.  För  fyra  månader  sedan  kände 
han  blott  några  af  bokstäfvema  i  alfabetet!  Redan  samma 
dag  han  frigafs,  begynte  han  arbeta  hos  en  yrkesidkare  i 
staden,  där  plats  blifvit  honom  beredd  och  där  faderlig 
omvårdnad  erbjudes  honom.  Sålunda  hoppas  man,  att 
denne  förut  vilsekomne  må  räddas  åt  sig  själf  och  sam- 
hället, samt  bli  en  duglig  medborgare  —  ja,  än  mer,  bli 
en  trogen  lärjunge  åt  sin  Gud  och  Frälsare. 

Maj  20,  I  går  afled  Per  Martin  Kraflft,  ende  sonen 
till  den  berömde  målaren  Per  Kraflft  d.  y.  Han  hade  varit 
kontorsskrifvare  vid  Stockholms  järnväg,  samt  var  i  sin  ung- 
dom så  sjuklig  att  både  han  själf  och  andra  trodde,  det 
han  ej  skulle  stanna  länge  på  jorden.  Men  efter  sitt  gifter- 
mål med  fröken  Elisabet  Henriqves,  en  ädel  kristtrogen 
kvinna,  blef  han  under  hennes  trofasta  vård  allt  mera  frisk 
samt  hann  en  ålder  af  nära  60  år.  —  Han  var  en  troende, 
bhd  och  kärleksrik  man,  fiill  af  deltagande  intresse  för  alla 
kristna  och  allt  kristligt  verk;  men,  som  sagdt,  så  sjuklig 
att  hans  vänner  ofta  brukade  om  honom  citera  psalmversen: 
»Vår  kraft,  vår  Kraflft,  är  allt  för  svagl»  Hvile  nu  äfven 
han  i  Herrens  frid! 

De  sanna  vännerna  gå  bort,  den  ene  efter  den  andre; 


372  DAGBOKSBLAD. 

huru  länge  skall  det  dröja,  innan  äfven  jag  får  höra  budet 
att  få  gå  hem? 

Maj  22,  Uppe  på  Diakonissanstaltens  arbetsförening, 
som  i  dag  haft  försäljning  i  f.  d.  De  la  Croix's  lokal  vid 
Brunkebergstorg.  Jag  minnes  så  väl,  när  den  föreningen 
stiftades;  huru  många  af  dem,  som  då  voro  med,  äro  icke 
redan  hemgångnal  Nu  utgöres  dess  styrelse  af  fruarna 
Emma  Ahlberg,  Ellen  Ankarsvärd,  Hilda  von  Baumgarten, 
samt  fröknarna  Matilda  Cassel,  Marie  Cedersköld,  Carolina 
Erskine,  Augusta  Myhrman,  Ebba  Tomérhielm,  Hilda  West- 
man och  Hulda  Wikström.  —  Denna  arbetsförening  har 
varit  Diakonissanstalten  till  mycken  hjälp,  och  Bring  talar 
rätt   ofta   om,  huru  väl  den  »tjänat  de  tjänande  systrarna». 

Maj  23.  Svenska  Akademien  hade  i  går  afton  offentlig 
sammankomst  på  stora  börssalen,  hvarvid  Viktor  Rydberg 
höll  sitt  inträde  genom  uppläsandet  af  sedvanlig  minnes- 
teckning öfver  företrädaren.  Denne  var  här  —  K.  V.  A. 
Strandberg.  Talet  besvarades  »i  de  elegantaste  ordalag»  af 
akademiens  nuvarande  direktör,  professor  Ljunggren.  Konun- 
gen bevistade  sammanträdet. 

Maj  24,  Öfverstelöjtnant  Stjernefelts  begrafningl  Det 
var  rörande  att  se  hans  hustrus  och  dotters  sorg,  och  jag 
var  själf  mycket  gripen.  Han  hade  i  flere  år  varit  ett  af 
Stiftelsens  bästa  provinsombud,  och  för  mig  en  verkligt  till- 
gifven  vän.     Hvile  han  i  frid! 

Maj  28,  Blef  kallad  att  gifva  nattvarden  åt  fröken 
Therese  S — rbr — d,  som,  mycket  sjuk,  troddes  skola  dö. 
(Hon  dog  likväl  icke,  utan  lefver  ännu  i  N.  Amerika.  Jag 
blef  sedermera  ofta  som  själasörjare  kallad  till  henne  och 
kom  därigenom  att  blifva  ett  nära  stående  vittne  till  hennes 
allmänt  kända,  romanlikt  sorgliga  historia,  i  h vilken  dock  hon 
endast  var  ett  nästan  viljelöst  redskap  för  andra.) 


STOCKHOLM    1878.  373 

Maj  ji.  Höll  bibelförklaring  på  slottet  hos  prinses- 
san Eugenie.  Syföreningen  för  Fjellstedtska  skolan  har  be- 
slutat att  utfärda  ett  upprop  till  allmänheten  att  lämna  bi- 
drag till  den  försäljning,  som  i  höst  skall  äga  rum  till  för- 
mån för  nämnda  skola.  Detta  upprop  är  undertecknadt  af 
prinsessan  Eugenie  samt  af  följande  damer:  fruarna  *Hedda 
Almqvist,  Lina  Berg,  Anna  Björnström,  Klara  Elfling,  Edla 
Hammarberg,  Dina  Hierta,  Ebba  Holmgren,  Hilda  Holm- 
ström, Anna  Keijser,  Lotten  Magnet,  Anna  Schmidt,  Helga 
Wadström,  fröknarna  Betty  Fägersköld,  Lotten  Hagelin,  Ma- 
tilda Moll,  Adéle  Ramstedt,  Olivia  Rohnström  och  Elvira 
Tengelin.  När  vi  vid  mötets  slut  togo  afsked,  bad  prinsessan 
mig  stanna  kvar  efter  de  andra  samt  inbjöd  mig  då  att  i 
sommar  blifva  hennes  gäst  på  Fridhem.  (Se  härom  vidare  i 
inledningen  till    »Minnen  från   Fridhem»   i  föregående  del.) 

yuni  3.  Åter  har  ett  mordförsök  ägt  rum  mot  den 
åldrige  tyske  kejsar  Wilhelm.  Då  kejsaren  i  förrgår  passe- 
rade »Unter  den  Linden»,  aflossades  från  ett  fönster  två 
skott,  laddade  med  skrot  och  hagel,  af  hvilka  omkring  30 
inträngde  i  kejsarens  hufvud,  armar  och  rygg.  Såren  lära 
icke  i  och  för  sig  vara  dödsfarliga;  men  i  betraktande  af 
kejsarens  höga  ålder  torde  utgången  vara  oviss. 

Mördaren  är  en  filosofie  doktor,  vid  namn  Nobiling,  som 
medgifver  sig  vara  socialist  och  många  gånger  bevistat  upp- 
hetsande socialistmöten.  Han  har  ock  erkännt,  att  han  af 
partistyrelsemedlemmar  erhållit  uppdrag  att  mörda  kejsaren; 
men  han  vill  ej  uppgifva  dessas  namn.  —  Händelsen  har 
öfver  hela  världen  väckt  afsky  hos  alla,  som  ägt  kvar  något 
af  rättsinne  och  gudsfruktan;  men  fanatiska  socialister  och 
fritänkare  ha  gillat  mördarens  illdåd  och  tillagt:  »Gånge  så 
alla  tyranner  I»,  d.  v.  s.  alla  furstar,  äfven  de  bästa  och 
ädlaste.     Ty    för  socialistiskt  fanatiserade  människor  gälla  ej 


374  DAGBOKSBLAD. 

längre  de  frågoraa:  Hvad  är  rätt?*)  Hvad  vill  Gud?  utan  i 
stället  dessa:  »Hvad  kan  bäst  befordra  »friheten»  —  friheten 
från  Guds  lag  och  rättfärdighet?  Huru  skola  vi  fortast  kunna 
tillfredsställa  »klasshatets»  fordringar  på  hämnd  —  hämnd 
öfver  alla  rika  och  bättre  lottade?» 

Juni  4,  Evang.  Fosterlandstiftelsens  årskonferens  — 
betydelsefullare  än  någon  af  de  föregående  under  senaste 
20  år.  Det  gällde,  om  Stiftelsen  skulle  få  kvarstå  på  sin 
gamla  evangelisk-lutherska  läroståndpunkt  eller  om  dei\,  lika- 
som en  stor  del  andra  föreningar,  skulle  öfverföras  till  an- 
hängame  af  »den  nya  åskådningen»  i  försoningsfrågan. 
Starka  krafter  ha  varit  i  rörelse.  Från  båda  sidor  hade  man 
uppbudat  så  många  som  möjligt,  och  de  olika  lägrens  bäste 
anförare  uppträdde  till  anfall  mot  och  till  försvar  för  Stif- 
telsens gamla  ståndpunkt.  Denna  senare  blef  den  segrande, 
efter  en  ganska  hård  och  länge  oviss  strid. 

Likasom  de  ev. -lutherska  bröderna  förut  varit  samlade 
till  ett  bönemöte,  så  samlades  vi  efteråt  till  ett  tacksägelse- 
möte. Ett  af  ombuden,  pastor  L.  från  S.,  blef  där  så  glad 
öfver  att  få  bedja  tillsammans  med  troende  bröder,  att  han 
sedermera  utbrast:  »O,  hvad  sådana  här  bönemöten  äro 
dyrbara!  Hvarför  samlas  aldrig  vi  präster  till  sådana?  Vid 
våra  möten  förekommer  mycken  och  lärd  diskussion;  men 
broderlig  gemensam  bön  —  inte!  Visst  håller  »officianten» 
de  föreskrifna  »bönerna»;  men  en  bön  på  knä,  där  den  ene 
brodern  beder  efter  den  andre,  kort,  varmt  och  innerligt, 
—  inte  skulle  sådant  passa  vid  ett  prästmöte !  Det  skulle  ju 


•)  Tyvärr  måste  äfven  det  samma  sägas  om  religiöst  fanatiserade 
människor.  Historien  har  allt  för  många  sorgliga  bevis  därpå,  såsom 
t.  ex.  biblioteksbrännandet  i  Alexandria,  den  katolska  inkvisitionen ,  den 
af  påfven  välsignade  Bart olomei  natten,  »dragonaderna»  i  Frankrike,  Ser- 
vets  bål  i  Généve»,  blodbadet  i  Kautakeino,  m.  m. 


STOCKHOLM    1878.  375 

kanske  strida  mot  den  »värdighet»,  som  bör  utmärka  uåde- 
medelsförvaltame  vid  deras  gemensamma,  lika  som  vid  deras 
enskilda  uppträdande. » 

I  förrgår  afled  i  Nöbbeleds  prästgård  en  af  mina  mest 
värderade  vänner,  en  man  som  mer  än  de  flesta  nu  lef- 
vande  bidragit  till  Guds  rikes  utveckling  och  framgång  i 
Sverige,  under  de  senaste  20  åren  —  Knut  Vilhelm  Alm- 
qvist^ kyrkoherde  i  Nöbbeleds  och  Ö.  Torsås  församlingar. 
Såsom  lärare  vid  elementarläroverket  i  Jönköping,  såsom 
kyrkoherde,  såsom  missionsföreståndare  vid  Johannelund  och 
sist  ånyo  som  kyrkoherde,  har  han  allestädes  verkat  med 
ovanligt  nit  och  välsignelse  samt  med  full  rätt  gjort  sig 
högt  afhållen  af  alla,  som  lärt  att  veikligt  känna  honom. 
Frid  öfver  hans  själ  och  hans  alltid  vördade  minne! 

Juni  5.  På  f.  m.  hörde  Fjellstedt  i  Blasieholmskyrkan 
tala  öfver  Upp.  3:  14 — 22.  En  gripande,  allvarlig  och 
väckande  predikan,  som  gjorde  djupt  intryck  på  den  stora 
i  kyrkan  samlade  skaran. 

På  e.  m.  fick  jag  höra  P.  Welindei*  i  Blasieholmskyr- , 
kan.  En  kraftigt  evangelisk  predikan,  en  sådan  som  man 
är  van  att  fa  af  W.,  den  lille  mannen  med  det  varma  hjärtat 
och  klara  hufvudet.  —  Man  har  för  mig  omtalat  hans  märk- 
liga lednadshistoria,  som  utgbr  ett  slående  bevis  på  hvad 
Guds  kraft  förmår  uträtta,  när  en  människa  i  tro  omfattar 
den  samma.     Jak.  5:   16,   17. 

Welinder  var  omkr.  23  år  gammal,  då  han,  ännu  gå- 
ende vid  plogen,  fick  erfara  Guds  nåd  till  en  sann  och 
hel  omvändelse.  En  kort  tid  därefter  erfor  han  lika  kraf- 
tigt kallelsen  att  varda  Herrens  tjänare  såsom  präst.  Då 
började  han  studera,  i  början  som  »skolgosse»  i  ett  skånskt 
läroverks  nedre  klasser.  Med  sin  järnflit,  sin  bön  och  sitt 
rediga    hufvud    hann    han    »två   klasser  om  året»,  och  var 


376  DAGBOKSBLAD. 

inom  tre  år  student.  Endast  tre  år  därefter  blef  han  präst- 
vigd; och  inom  14  år  efter  det  han  började  studera,  var 
han  kyrkoherde  i  Fulltofta,  och  från  1872  i  Åsums  pasto- 
rat, där  han  allt  fort  verkar  med  stor  välsignelse. 

yuni  6,  Stiftelsens  årsmötesmiddag  på  hotell  Phoenix. 
Råkade  där  många  kära  bröder:  Welinder,  Hazelius,  Björk- 
man, Thorelius,  Österman,  Borell  från  Kalmar,  m.  fl.  m.  fl. 

Bland  andra  var  där  äfven  pastor  S.  Om  honom  hade 
kort  före  mötets  början  ett  styggt  rykte  utkommit,  som  L.  om- 
talat äfven  för  G.  B.  och  mig.  Och  fastän  vi  icke  bestämdt 
antagit  ryktet  för  sann  t,  så  hade  vi  dock  däraf  fått  ett  obe- 
hagligt intryck,  en  viss  oklar  motvilja  mot  S.,  som  vi  förut 
blott  ett  par  gånger  råkat  och  endast  helt  obetydligt  kände. 
Men  genom  Wennerstens  irfgripande  blef  ryktet  inom  kort 
uppenbaradt  såsom  o  sann  t,  och  dess  utspriderska  måste 
göra  S.  offentlig  af  bön. 

yuni  7.  Bland  diskussionsämnena  vid  mötet  har  största 
intresset  fäst  sig  vid  den  sjunde  frågan:  »Huru  bör  lek- 
mannaverksamheten ordnas  för  att  göras  mest  fruktbrin- 
gande för  kyrkan?»  Denna  fråga  inleddes  af  Welinder  och 
gaf  uppslag  till  en  liflig  diskussion. 

(Af  de  många  anförandena  vill  jag,  med  uteslutande  af 
mitt  eget  och  en  del  andras,  här  återgifva  dem  som  synas 
mig  vara  af  ännu  gällande  intresse 

Welinders  inledning  var  af  följande  lydelse: 

Denna  fråga  vore  af  alla  på  programmet  uppställda  den  svåraste 
att  rätt  besvara.  Lekmannaverksamheten,  såsom  den  nu  är  ordnad,  är 
en  nödåtgärd.  Den  borde  vara  inorganiserad  i  kyrkan,  borde  stå 
under  kyrkligt  inseende  och  ledning,  för  att  kunna  verka  med  fullare 
välsignelse,  icke  blott  i  sundt  kristlig  anda  utan  ock  i  afgjordt  kyrk- 
ligt intresse  och  för  kyrkans  ändamål.  Så  är  förhållandet  i  ordnade 
frikyrkor   t.    ex.  den  skotska.  Icke  ens  en  frikyrka  gillar  en  lekmanna- 


STOCKHOLM    1 878.  377 

verksamhet,  som  ej  står  under  kyrklig  ledning,  fastän  hon  väl  kan  to- 
lerera den.  —  Att  emellertid  under  våra  närvarande  statskyrkliga  för- 
hållanden fa  lekmannaverksamheten  hos  oss  kyrkligt  organiserad,  vore 
ej  att  tänka  på  och  läte  sig  icke  göra^  förrän  vi  hunnit  längre  framåt 
på  den  inre  reformationens  väg.  Kyrkan  själf  tyckes  ännu  ej  heller 
vilja  taga  lekmannaverksamheten  om  hand.  Motioner  att  få  lekman- 
naverksamheten kjrrkligt  organiserad  ha  blifvit  väckta  vid  vårt  kyrko- 
möte, men  kyrkomötet  har  förkastat  dem.  De  k3rrkliga  myndigheterna 
vilja  icke,  eller  anse  sig  ej  böra  och  kunna  med  framgång  taga  befatt- 
ning med  denna  verksamhet.  Tal.  hade  en  gång  såsom  ordförande  i 
Kristianstads  traktatsällskap  hos  biskopen  i  Lunds  stift  begärt  venia 
för  en  af  sällskapets  mest  begåfvade  kolportörer  att  uppträda  i  kyrkorna 
med  andliga  föredrag,  men  fått  sin  begäran  afslagen.  En  annan  person 
hade  nyligen  vändt  sig  till  biskopen  med  uppmaning,  att  han  måtte 
taga  lekmannaverksamheten  om  hand  och  utfärda  tillåtelse  för  lekmän- 
nen, sedan  han  prÖfvat  dem,  att  under  kyrklig  kontroll  få  verka  för 
Guds  rike.  Men  biskopen  hade  svarat:  »Kan  ni  ansvara  för  att  lek- 
männen vilja  lyda  mig,  så  skall  jag  göra  det;  men  emedan  jag  icke 
har  någon  borgen  för  att  de  lyda  mina  instruktioner,  så  vill  jag  lämna 
saken  i  frihet  och  icke  utöfva  någon  inverkan  på  något,  som  jag  icke 
kommer  i  land  med.»  Tal.  ansåg  därför  ingen  utsikt  vara  för  att  fa 
lekmannaverksamheten  kyrkligt  organiserad,  trodde  ej  heller  att  detta 
under  nuvarande  förhållanden  skulle  vara  lyckligt  för  den  samma.  Den 
skulle  här  och  hvar  komma  i  en  tvångströja,  som  lätt  kunde  förlama 
den  och  göra  den  mindre  välsignelsebringande  för  folket.  Vi  ha  där- 
för, menade  tal.,  i  hufvudsak  intet  annat  att  göra  än  att  fortsätta  på 
samma  väg,  som  blifvit  börjad  af  enskilda  sällskap.  Frågan  blir  då, 
huru  de  fria  sällskapen  bäst  må  kunna  ordna  lekmannaverksamheten, 
så  att  den  blir  gagneligast  för  Guds  rike  och  för  kyrkan.  Tal. 
trodde,  att  just  icke  mycket  annat  vore  att  göra,  än  att  fortgå  på  den 
hittills  beträdda  banan  med  något  noggrannare  ordning,  och  ville  där- 
vid påpeka  några  små  omständigheter,  nämligen:  1:0  att  lekmannapre- 
dikanterna borde  bibringas  så  stora  kunskaper  som  möjligt,  särskildt  i 
kyrkohistoria  och  exegetik,  hvilket,  på  samma  gång  det  blefve  fruktbrin- 
gande för  deras  verksamhet,  äfven  skulle  verka  mera  ödmjukhet  hos 
dem  själfva;  2:0  att  området  för  deras  verksamhet  borde  så  mycket 
som  möjligt  inskränkas.  Därigenom  skulle  de  föranledas  till  mera  om- 
fattande   studier  i  den  heliga  skrift;  så  skulle  ock  folket  bättre  kunna 


378  DAGBOKSBLAD. 

lära  känna  och  fatta  större  förtroende  för  dem  samt  till  och  med  kunna 
utöfva  någon  tukt  på  dem. 

Pastor  Österman  ansåg  lekmannaverksamheten  ha  utvecklat  sig  i 
en  riktning,  som  icke  vore  god,  så  att  vi  för  närvarande  verligen  kunde 
sägas  äga  två  lärostånd  inom  kyrkan:  det  ordinerade  prästerskapet  och 
de  predikande  lekmännen,  hvilka  på  senare  tiden  tyckas  ha  blifvit  ett 
nytt  lärostånd  inom  kyrkan,  som  ej  blott  predikar  ordet  utan  äfven 
utdelar  den  heliga  nattvarden.  De  betrakta  sig  icke  mer  såsom  till- 
falliga  inre  missionärer,  utan  betrakta  sig  ofta  såsom  de  egentliga  lär- 
arne och  vilja  icke  erkänna  de  ordinerade  prästerna  såsom  egentliga 
församlingslärare,  äfven  om  dessa  äro  verkligt  troende  och  fromma 
kristna.  Däremot  betraktas  de  predikande  lekmännen  ofta  af  andra 
och  stundom  äfven  af  sig  själfva  såsom  de  egentliga  lärarne,  och  vilja 
därför  uppträda  med  en  makt  och  myndighet,  som  enligt  talarens  åsikt 
icke  tillkommer  dem.  Detta  vore  en  missriktning  hos  lekmannaverk- 
samheten; och  om  man  ville  på  bästa  sätt  organisera  denna,  borde 
man  söka  få  nämnda  missriktning  afhulpen  och  verksamheten  ledd  in 
på  rätt  spår.  Utom  hvad  som  af  inledaren  blifvit  framhållet,  ville  tal. 
påpeka,  att  lekmännen  voro  allt  för  mycket  upptagna  af  predikande, 
hvilket  icke  kunde  vara  hälsosomt  hvarken  för  deras  eget  andliga  lif 
eller  för  dem,  inför  hvilka  de  predika.  Därför  borde  saken  ordnas  så, 
att  våra  lekmän  finge  mera  frihet  för  sig  själfva,  sluppe  predika  så 
mycket  som  de  nu  göra,  och  finge  mera  tillfälle  att  i  stillhet  betrakta 
Guds  ord,  till  egen  verklig  »uppbyggelse  i  anden». 

Kolportör  Z.  G.  yohansson  tyckte  det  skulle  vara  ganska  bra  om 
lekmännen  stode  under  de  troende  prästernas  öfverinseende,  i  fall  detta 
blott  läte  sig  göra.  Kolportörerna  skulle  då  slippa  många  obehag  dels 
från  prästernas  sida,  dels  från  massan  af  folket.  Jag  skulle,  sade  tal., 
vara  bland  de  första  som  ville  böja  mig  för  alla  de  förhållanden,  som 
blefve  en  följd  af  att  stå  under  prästernas  öfverinseende,  för  så  vidt 
dessa  förhållanden  öfverensstämde  med  Guds  ord.  Angående  det  an- 
förda yttrandet  af  en  biskop,  att  han  ville  taga  lekmännen  om  hand, 
om  de  blott  lydde  honom,  så  kunde  det.  ju  gå  an  att  försöka.  När 
de  icke  ville  lyda,  finge  ju  de,  likasom  nu  prästerna,  tvärt  afsked;  det 
vore  icke  värre  med  den  saken.  —  Predikanter,  d.  v.  s.  kolportörer, 
borde  icke  ständigt  vara  på  resande  fot,  men  ej  heller  stanna  längre 
på  ett  ställe  än  ett  eller  två  år.  Detta  skulle  ha  det  goda  med  sig, 
att  kolp.  mera  skulle  komma  att  inse  nödvändigheten  af  att  i  sina  före- 


STOCKHOLM    1 878.  379 

drag  framhålla  hvad  man  kallar  t  allt  Guds  ord»,  äfven  förmaningens, 
som  eljest  är  väl  mycket  åsidosatt;  och  vännerna  kunde  äfven  i  sin 
ordning,  när  de  hade  kolp.  ibland  sig  och  således  lärde  känna  hans 
hvardagslif,  gifva  honom  förmaningar  och  varningar. 

Pastor  Ämström  anmärkte  först,  att  med  den  i  frågan  omnämnda 
lekmannaverksamheten  måste  förstås  den  predikande  lekmannaverksam- 
heten. Tal.  ville  då  fasta  uppmärksamheten  på,  att  för  närvarande 
de  kyrkliga  myndigheterna  ha  i  lag  erkänt  och  tolererat  lekmannaverk- 
samheten. Denna  verksamhet,  fattad  såsom  predikande  evang.-luthersk 
lekmannaverksamhet,  är  således  väl  icke  egentligen  organiserad  i  kyr- 
kan, dock  är  den  något  ordnad.  Går  den  utom  den  i  lag  bestämda 
ordningen,  förfaller  den  till  laglig  näpst,  hvilket  icke  är  förhållandet 
med  baptist-  och  metodistpredikanter,  såvida  de  tillhöra  legaliserade 
kyrkosamfund.  —  Tal.  trodde,  att  där  det  funnes  troende  församlings- 
lärare, borde  lekmannapredikanterna  ställas  under  dessas  ledning,  upp- 
syn och  vård. 

Handlanden  Nordgren  från  Gefle  var  af  den  mening,  att  lekmän- 
nen icke  borde  vara  predikanter  i  ordets  egentliga  mening,  utan  äga 
sin  lekamliga  utkomst  af  en  annan  fast  sysselsättning  eller  arbete,  så 
att  de  icke  blefve  utsatta  för  frestelsen  att  predika  för  gunst  eller  för 
lön.  Man  bör  taga  sig  till  vara,  att  icke  ett  nytt  särskildt  prästämbete 
må  börja  uppstå. 

Kolportören  Odell  ansåg  sig  endast  kunna  gifva  mer  och  mindre 
sväfvande  svar  på  frågan,  så  länge  där  stode  »kyrkan»;  ändrades  detta 
ord  till  »Guds  rike»,  så  ställde  sig  saken  annorlunda,  —  Skulle  lek- 
mannaverksamheten betraktas  såsom  en  vittnande  verksamhet,  såsom 
en  talare  nämnt,  skulle  den,  enligt  talarens  åsikt,  af  kyrkan  anses  »mest 
fruktbringande»   om  den  upphörde    att   vara   till. 

Kyrkoherden  Welinder  ville  i  ett  par  punkter  komplettera  sitt 
förra  yttrande.  Han  erkände  visst,  att  en  död  kunskap,  eller  kunskap 
i  blott  världsliga  saker,  kunde  verka  uppblåsande.  Men  tal.  hade  re- 
kommenderat kunskap  i  kyrkohistoria  och  i  exegetik,  eller  förmåga  att 
förstå  skriften  och  utlägga  den;  och  denna  kunskap,  om  den  vore  lef- 
vande,  trodde  han  ej  skulle  verka  uppblåsande  utan  ödmjukande.  — 
Rekommenderade  en  inskränktare  verksamhetskrets  för  lekmännen  äfven 
af  det  skäl,  att  de  då  skulle  kunna  besöka  sjuka  och  göra  husbesök, 
för  atr  verka  på  dem  som  icke  komma  att  höra  dem.  —  Hvad  angår 
den  beskyllning  hvarför  lekmännen  äro  utsatta,  att  de  verka  mot  äfven 


380  PAGUOKSBLAD. 

de  troende  prästerna  och  folkkyrkan,  så  är  den  beskyllningen  på  många 
ställen  grundad.     Tal.  hade  själf  haft  bekräftelse  därpå. 

Pastor  Plenguier  önskade  i  likhet  med  ett  par  föregående  talare, 
att  det  måtte  finnas  en  lekman  verkande  i  hvarje  socken,  hvarigenom 
flera  olägenheter  skulle  afhjälpas.  Han  borde  då  tillika  vara  medlem 
af  kyrkorådet,  såsom  den  där  allra  bäst  kände  till  församlingens  till- 
stånd. En  vinst  af  ett  inskränktare  verksamhetsområde  vore  otvifvel- 
aktigt  också  den,  att  den  i  vårt  närvarande  kristliga  lif  förefintliga  brist, 
som  kunde  kallas  nyhetsbegär,  därigenom  skulle  motverkas.  Det  är 
sannt,  att  vi  sakna  nödiga  krafter  och  gåfvor  för  att  ft  lekmannaverk- 
samheten så  ordnad;  men  talaren  trodde,  att  om  de  kristna  vakna  till 
besinning  af  behofvet  och  framhålla  det  i  bönen  för  Herren,  så  skola 
gåfvoma  nog  komma. 

Pastor  Hasselrot  yttrade:  Lekmannaverksamheten  behöfves  visser- 
ligen i  vår  tids  kyrka,  likaväl  som  och  kanske  ännu  mer  än  i  den 
första  tidens  kyrka.  Och  man  må  säga  hvad  man  vill  om  denna  lek- 
mannaverksamhet, så  har  den  dock  uträttat  icke  så  litet  till  väckelse  i 
vår  kyrka,  kanske  icke  minst  genom  den  opposition,  som  den,  om  ock 
stundom  på  ett  ovist  sätt,  har  gjort  mot  mycken  synd  hos  de  kyrkliga 
myndigheterna  och  det  prästerliga  ämbetets  innehafvare.  Om  jag  be- 
traktar lekmannaverksamheten  såsom  den  förekom  i  den  första  kristna 
församlingen,  så  synes  den  ha  varit  af  dubbel  art:  först  en  som  upp- 
stod inom-  de  särskilda  församlingarna  och  höll  sig  inom  desamma, 
och  vidare  en  evangelistverksamhet,  en  predikande  lekmannaverksam- 
het, som  sträckte  sig  utom  församlingarna.  Jag  tror  det  vara  ett  önsk- 
ningsmål för  oss  att  söka  uppväcka  denna  första  art  af  lekmannaverk- 
samhet inom  de  särskilda  församlingarna  och  framkalla  de  gåfvor,  som 
utan  tvifvel  finnas  bland  de  troende  i  våra  församlingar,  för  så  vidt 
Guds  Ande  där  åstadkommit  något  andens  verk,  så  att  de  som  vilja 
vara  troende  församlingslärare,  kunna  af  de  troende  lekmännen  fa  den 
hjälp,  som  Gud  vill  att  vi  af  dem  skola  ha.  Själf  har  jag  för  min 
del  i  någon  mån  sökt  uppväcka  dessa  gåfvor,  genom  att  uppmana  tro- 
ende män  inom  församlingen  att  vara  behjälpliga  vid  hvarjehanda  tjänst- 
bevisningar  för  Guds  rikes  främjande.  Jag  har  kunnat  begagna  dem 
till  medhjälpare  i  söndagsskolan,  att  gå  till  sjuka,  att  utdela  nykter- 
hetsskrifter och  andra  skrifter  och  äfven,  där  någon  haft  gåfva  att 
vittna  inför  församlingen,  att  deltaga  i  hållande  af  bönemöten.  Jag 
nämner    denna    lekmannaverksamhet    såsom   den  första,  såsom  den,  på 


STOCKHOLM     1878.  381 

hvilken  den  andra  utåt  gående  predikande  lekmannaverksamheten  bör 
basera  sig.  Om  vi  nu  i  våra  församlingar  hade  en  sådan  grund,  om 
våra  församlingar  på  ofvannämnda  sätt  vore  verksamma  inåt,  så  skulle 
man  kunna  tänka  sig,  att  dessa  församlingar  sedan  skulle  kunna  sluta 
sig  tillsammans  om  någon  begåfvad  lekman  och  låta  honom  såsom 
evangelist  fara  från  den  ena  församlingen  till  den  andra,  med  rekom- 
mendation af  bröderna,  såsom  det  skedde  i  den  första  kristna  tiden. 
Detta  skulle  utan  tvifvel  kunna  verka  till  väckelse  i  församlingarna. 
Det  är  verkligen  ett  behof  för  församlingarna  att  få  nya  väckelser,  nya 
»påstötari,  och  detta  behof  böra  vi  också  tillgodose.  Mig  synes  dock 
att  vår  kyrka,  sådan  hon  nu  i  sin  helhet  är  beskaffad,  kanhända  icke 
bör  söka  att  få  lekmannaverksamheten  inorganiserad  i  sig.  Denna 
verksamhet  må  vara  och  förblifva  en  fri  verksamhet,  framdrifven  af 
andens  fria  maning  och  icke  framlockad  af  de  yttre  anordningar  och 
bestämmelser,  som  skulle  bli  en  följd  däraf,  att  den  inordnades  i  kyr- 
kan såsom  ett  slags  kyrkligt  ämbete.  Dess  ursprung  vittnar  om  att 
den  har  framgått  ur  en  fri  utomordentlig  kallelse  af  Herren,  och  jag 
tror  icke,  att  man  bör  genom  reglementariska  föreskrifter  lagbinda  den 
samma,  utan  lämna  den  så  mycken  frihet  som  möjligt.  Det  ursprung- 
ligt väckande,  det  egendomligt  lifskraftiga  som  hör  till  dess  natur,  där 
den  är  sund,  skulle  lätt  genom /^y  hårdt  åtdragna  band  —  märk!  jag 
säger  icke,  att  den  ej  behöfver  några  band  —  kunna  försvinna  såsom 
doften  af  en  skogsblomma  försvinner,  om  man  instänger  den  i  en  för 
kvaf  luft.  Hvad  de  kristliga  församlingarna  böra  göra  för  att  få  lek- 
män att  verka  i  ofvan  antydda  egenskap  af  evangelister,  synes  mig 
vara,  att  de  församlingar,  där  det  finnes  sinne  och  Aitälskan  för  Guds 
rikes  utbredande  och  där  man  anser,  att  detta  bör  ske  äfven  genom 
predikande  lekmän,  sluta  sig  tillsammans  till  gemensamt  understöd, 
söka  anskaffa  lämpliga  personer  och  skaffa  sig  garantier  för,  att  de  lek* 
män  som  utsändas  må  kunna  predika  ett  ord,  öfverensstämmande  med 
vår  dyra  bekännelse,  att  de  både  kunna  och  vilja  framställa  det  så,  att 
de  lära  både  bättring,  tro  och  helgelse.  Därtill  behöfves  det  natur- 
ligtvis ock,  att  tillfälle  till  kunskapers  erhållande  beredes  dem. 

Trafikchefen  Taube  påvisade,  huru  onödigt  allt  tal  varit  om  ithvad 
kyrka  och  lekmannaverksamhet  är>;  ty  naturligtvis  menas  med  kyrkan 
den  bestående  kyrkan,  sådan  hon  är,  och  med  lekmannaverksamheten 
förstås  den  lekmannaverksamhet  som  finnes  hos  oss,  yttrande  sig  i 
predikande  och  lärande.     Då  denna  fria  lekmannaverksamhet  för  några 


å    I 


382  DAGBOKSBLAD. 

årtionden  tillbaka  först  hos  oss  uppträdde,  åtföljdes  den  af  storm  och 
ovilja.  Men  en  tid  gick,  och  man  fick  i  Guds  ord  se,  att  det  vore 
önskligt  att  t  allt  folket  predikade  och  profeterade»,  i  den  mån  de  där- 
till fått  gåfvor,  och  man  fick  äfven  se,  att  denna  verksamhet  förskaf- 
fade frukt  öfver  all  förväntan.  Och  likväl  stå  i  dag  både  präster  och 
lekmän  förvånade  och  bedröfvade  öfver,  att  denna  verksamhet  »slagit 
in  på  orätt  väg»  och  hotar  att  bli  skadlig  för  kyrkan.  Orsaken  därtill 
ansåg  tal.  vara,  att  lekmannaverksamheten  icke  hållit  sig  på  sin  rätta 
plats.  Det  går  icke  an,  att  alla  vilja  befalla.  Saken  måste  ordnas  så, 
att  några  lära  att  befalla  och  de  andra  lära  att  lyda. 

Pastor  Ämström  ville  fasta  uppmärksamheten  därvid,  att  om  en 
troende  prästman,  som  behöfver  en  lekmannapredikant  i  sin  försam- 
ling, söker  sig  en  sådan  och  aflönar  honom,  så  att  den  predikande 
lekmannen  har  sin  aflöning  af  prästen  och  .icke  af  en  förening,  så 
kommer  han  i  ett  annat  förhållande,  än  då  han  han  har  sin  aflöning 
af  en  förening;  ty  i  senare  fallet  kan  han  tänka,  att  han  icke  behöfver 
prästen,  icke  behöfver  stå  i  förbindelse  med  församlingens  herde,  i  följd 
hvaraf  hans  verksamhet  kan  komma  att  gå  parallelt  med  dennes.  — 
Såsom  ett  skäl  för  kolportörernas  inskränktare  verkningskrets  framhöll 
tal.,  att  de  då  bättre  skulle  kunna  sköta  sina  plikter  såsom  familjefader 
i  hemmet.  Vidare  vore  kolp.  då  mindre  i  fara  att  förföras  af  många- 
handa och  främmande  lärdomsväder,  icke  heller  behöfde  hans  verksam- 
het komma  i  strid  med  församlingslärarens  eller  vara  så  likgiltig  för 
denna,  som  om  den  icke  funnes  till. 

Kolp.  Kjellin  kunde  icke  se  saken  annorlunda,  än  att  Herren 
själf  satt  honom  på  den  plats  han  innehade,  han  måtte  nu  kallas  lä- 
rare, predikant,  kolportör  eller  hvad  som  helst.  —  Förbättringen  borde 
gå  i  den  riktningen,  att  lekmännen  mera  komme  att  stanna  inom  lokal- 
föreningarna och  att  de  troende  prästerna  ville  något  kraftigare  be- 
främja och  arbeta  för  lekmannaverksamheten.  —  Tal.  hade  blifvit  om- 
bedd   både   att  döpa  och  utdela  nattvarden,  men  icke  gjort  någotdera. 

Kyrkoh.  Thorelius  ansåg  lekmannaverksamheten  behöflig  i  vår 
kyrka,  dels  emedan  präster  finnas,  som  icke  vilja  sköta  och  föda  sin 
församling  såsom  de  böra,  dels  emedan  präster  finnas,  som  icke  kunna 
det,  om  de  än  så  gärna  ville,  emedan  deras  brutna  krafter  eller  för- 
samlingens storlek  göra  det  till  en  omöjlighet.  —  Lekmannaverksam- 
heten behöfver  emellertid  ordnas.  Frihet  skall  det  vara,  men  en  lag- 
bunden  frihet.     Tal.  hade  tänkt  sig  den  lagbundna  friheten  här  något 


STOCKHOLM    1 878.  383 

så  när  på  samma  sätt  ordnad  som  det  förhållande,  hvari  vårt  skolväsen 
står  till  prästerskapet. 

Skoll.  Löfdal  bad  att  få  fasta  uppmärksamheten  vid  i  Kor.  12 
kap.  och  de  af  aposteln  däri  framhållna  olika  gåfvorna.  Vår  nuva- 
rande kyrkolag  har  intet  rum  för  dessa  många  gåfvor  och  ämbeten, 
annat  än  hos  prästen.  Endast  ett  ämbete  är  föreskrifvet  i  lagen:  prä- 
sten måste  ha  alla  gåfvorna.  Men  om  nu  prästen  icke  fått  alla  gåf- 
vorna, eller  han  är  ogudaktig  och  alltså  fått  ingen,  så  händer  hvad 
som  har  händt  —  att  man  i  församlingen  får  en  lärare  som  icke  är 
präst,  men  åt  hvilken  anden  gifvit  sina  gåfvor.  När  nu  de  troende 
kalla  honom,  så  är  han  deras  lärare  och  är  »rätteligen  kallad»  både  i 
himmel  och  på  jord.     Detta  är  något  helt  annat  än  högmod. 

Skoll.  Sandell  anslöt  sig  i  allt  hufvudsakligt  till  referentens  åsikt, 
men  ville  särskildt  med  afseende  på  lekmännens  kunskaper  lägga  vikt 
vid,  att  äfven  svenska  språket  borde  utgöra  ett  af  deras  hufvudämnen. 
—  Man  hade  sagt,  att  där  prästen  icke  yrkar  på  vissa  former,  utan 
blott  ser  på  Guds  ords  och  rikes  framgång,  där  kan  lekmannen  med 
honom  samverka;  men  att  där  prästen  yrkar  på  formerna,  »lärofor- 
merna», skulle  det  gå  sämre.  Dem,  som  hysa  denna  åsigt,  ville  tal. 
bedja  tänka  därpå,  att  prästerna  såsom  den  evangelisk-lutherska  kyrkans 
tjänare  med  ed  förbundit  sig  att  genom  lära  och  lefverne  befordra 
sannt  kristligt  lif  just  på  grund  af  denna  kyrkas  bekännelse.  Ingen  må 
då  undra  på,  att  de  draga  sig  för  att  mottaga  sådana  lekmannapre- 
dikanter, hvilka  icke  blott  för  sin  egen  del  afvika  från  denna  bekän- 
nelse, utan  hvilkas  verksamhet  måhända  äfven  har  ett  söndrande  ele- 
ment i  sig.  Vi  skulle  själfva  handla  alldeles  på  samma  sätt,  om  vi 
stode  i  deras  ställe.*)  —  Angående  begreppet  kyrka,  om  hvilket  här 
blifvit  tvistadt,  så  förstå  vi  ju  alla,  att  med  detta  ord  på  detta  ställe 
endast  kan  menas  vår  närvarande  forsamling  eller  statskyrkan.  Fråga 
vi    nu    hvad  kyrkans  mål  såsom  kyrka  är,  så  blir  svaret:  såsom  kyrka 


*}  Ja,  hvarje  metodist-,  baptist-  eller  annan  om  Guds  sanning  nitälskande 
frifbrsamling  skulle  handla  på  samma  sätt,  om  en  främmande  predikant  ville  inom  den 
samma  drifva  läror,  som  gå  i  stick  stäf  mot  hvad  den  församlingen  anser  vara  skrif- 
tens lära.  Endast  den,  som  anser  att  »ingenting  i  skriften  ar  visst»  utan  »alla  åsik- 
ter lika  goda»,  skall  kunna  hålla  det  för  »lika  bra,  hvilket  namn  en  församlings- 
medlem har»,  så  att  det  är  alldeles  likgiltigt  om  någon  är  katolik  eller  protestant, 
adventist,  frälsningssoldat  eller  baptist,  »endast  han  le f ver  som  en  kristen»;  ty  »det 
beror  icke  på  hvad  man  lär  er  och  tror,  utan  på  hvad  man  gör.*  På  den  vägen  är 
det  man  förer  troende  kristna  till  katolicismen  eller  till  rationalism  och  likgiltighet. 


384  DAGBOKSBLAD. 

är  hennes  mål,  hon  må  sedan  vara  stats-  eller  frikyrka,  att  verka  för 
det  att  själar  i  henne  må  födas  och  fostras  för  evigheten,  samt  att 
dessa  själar  skola  hållas  tillsamman  såsom  ett  helt,  för  att  i  all  enhet 
och  broderlighet  uppbyggas  på  Guds  ord  och  vinna  lifvets  krona.  Då 
nu  så  är,  anser  jag  äfven,  att  den  lekmannaverksamhet  som  gagnar 
Guds  rike,  äfven  gagnar  svenska  kyrkan  såsom  sådan,  —  för  så  vidt 
icke  i  denna  verksamhet  ingå  onödiga  och  söndrande  element,  som 
icke  allenast  afsöndra  från  världens  ogudaktiga  lefveme  och  villfarelse 
utan  som  äfven  söndra  lefvande  troende  kristna  från  hvarandra. 

Pastor  Hasselrot  ville  jämföra  lekmannaverksamheten  hos  oss  med 
profetkallet    i   det   gamla  Israel,  och  gaf  några  paralleler  dem  emellan. 

Frih.  y.  AlstrÖmer  sökte  återföra  tanken  på  hvad  som  varit  kol- 
portörernas  första  uppgift,  nämligen  att  sprida  skrifter  samt  i  stillhet 
och  ödmjukhet  tala  med  dem  som  voro  bekymrade,  samt  råda  och 
väcka  personer  som  voro  försjunkna  i  det  andliga  dödstillståndets  mör- 
ker och  okunnighet. 

yuni  14,  På  aftonen  hos  Fägerskölds,  tillsammans 
med  Astnips,  Stenhammars,  Welins  m.  fi.  Under  samtalets 
gång  kom  Helga  (min  hustru)  att  tala  om  våra  resor  i  Schweiz, 
och  uttryckte  därvid  en  längtan  att  ännu  en  gång  få  skåda 
detta  härliga  land  med  dess  alper  och  sjöar.  I  det  ögon- 
blicket öfverkom  mig  en  af  dessa  klart  bestämda  'anin- 
gar' som  stundom  beskäras  oss,  och  jag  sade:  »I  dag  åtta 
dagar  till  äro  du  och  jag  på  vägen  till  Schweiz  I»  —  Då 
där  icke  fanns  den  ringaste  antagliga  grund  för  ett  dylikt 
uttalande,  ansågo  samtliga  de  närvarande  mina  ord  blott 
som  ett  skämt,  och  Helga  yttrade  hälft  förebrående:  »Du 
skall  icke  så  där  göra  narr  af  min  varma  längtan  till  alpenja  I  > 
Jag  förmådde  härvidlag  icke  'gifva  något  skäl  för  det  hopp 
som  i  mig  var',  utan  kunde  endast  tillägga:  »Ja,  mina  ord 
förefalla  nog  mig  själf  lika  dåraktiga  som  för  eder;  och 
dock  känner  jag  inom  mig,  att  de  skola  varda  sanning  I  > 
Alla  sågo  naturligtvis  tviflande  ut,  och  vi  började  tala  om 
något  annat.     (Men  redan  följande  torsdag  voro  min  hustru 


STOCKHOLM    1878.  385 

och  jag  på  resan,  såsom  jag  förutsagt.  Därom  mera  i  upp- 
satsen  »Om  aningar,  och  om  en  resa  till  Schweiz.») 

Juni  75.  Tidigt  på  morgonen  kom  ett  bref  från  fru 
Klara  Afzelius*)  som  bad  mig  om  ett  besök,  enär  hon  ön- 
skade samråda  med  mig  i  en  viktig  sak.  När  jag  ditkom, 
omtalade  hon  att  hennes  läkare  förklarat,  det  hon  för  sin 
hälsas  skull  genast  måste  resa  till  Glion  i  Schweiz  för  att 
vistas  där  öfver  sommaren.  Till  ressällskap  skulle  hon 
hafva  fröken  Ida  Sjöberg,  och  allt  var  ordnadt  för  resan. 
Dock  —  här  var  en  stor  svårighet:  båda  damerna  voro 
visserligen  mäktiga  franska  språket  och  kunde  alltså  full- 
komligt reda  sig  inom  södra  Schweiz-,  men,  sade  fru  Afze- 
lius, »jag  bäfvar  för  resan  genom  hela  Tyskland  och  norra 
Schweiz,  då  ingendera  af  oss  förmår  tala  tyska  och  vi  så- 
ledes stå  alldeles  handfallna  vid  hotellen,  järnvägsstationerna 
o.  s.  v.  Därför  ville  jag  fråga  pastor  W.,  som  ju  för  när- 
varande är  tjänstledig,  om  icke  pastorn  och  fru  W.  skulle 
vilja  göra  oss  ressällskap  till  Schweiz  och  därmed  befria 
mig  ur  min  ganska  stora  förlägenhet.  Nog  skulle  jag  väl 
kanske  tämligen  lätt  kunna  fa  någon  annan,  men  jag  vill 
icke  ha  hvem  som  helst.  Är  det  för  pastorn  möjligt,  så 
ber  jag  därför  att  pastorn  icke  säger  nej.»  —  En  hvar  kan 
lätt   föreställa  sig  min   känsla  vid  detta  oförmodade  anbud. 

Där  hade  jag  således  min  aning  uppfylld.  Jag  bad 
om  en  dags  betänketid  för  att  hinna  rådgöra  med  min 
hustru.  Vid  hemkomsten  frågade  jag  Helga:  »Vill  du  verk- 
ligen fara  till  Schweiz,  så  resa  vi  om  torsdag!»  Min  hustru 
blef  nästan  ledsen  och  sade:  »Jag  ber  dig,  skämta  ej  mer 
om  denna  sak!»  Men  när  jag  nu  försäkrade  henne,  att 
det  var  allvar  och  icke  lek,  blef  hon  först  så  häpen  att  hon 
knappt  kunde  svara.     Sedan  började  hon  tacka  Herren  och 

*)  Änka  efter  kommendörkapten  Arvid  A.,  och  dotter  till  prof.  Magnus  Retzius. 
Wadsiröm^  Ur  minnet  o.  dagboken.     II.  25 


386  DAGBOKSBLAD. 

sade;  »Jag  känner,  att  denna  resa  är  en  gåfva  från  Gud; 
den  blir  säkert  för  mig  angenäm  och  betydelsefull».  (Ja, 
den  blef  betydelsefull!  Ty  denna  resa  gaf  henne  den  sjuk- 
dom, lungsot,  som  inom  föga  mer  än  ett  år  förde  henne 
hem  till  sin  Herre.) 

Juni  i6.  Den  älsklige,  fromme  kapten  K.  L.  Ham- 
marsköld på  Tuna  har  i  går  aflidit.  Han  var  en  af  typerna 
för  gudfruktig  svensk  landtadel,  en  af  dessa  som  under  sek- 
ler utgjort  vårt  folks  yppersta  kärna.  —  Han  var  fader  till 
fru  Lotten  Magnet  och  till  Karl  Gustaf  Hammarsköld  (seder- 
mera professor,  ecklesiastikminister  och  justitieråd.) 

Filos,  doktor  Erik  Nyström  har  nu  afrest  till  Syrien, 
för  att  blifva  missionär.  Han  skall  till  en  början  uppehålla 
sig  i  Beirut  för  att  öfva  sig  i  det  arabiska  folkspråket  och 
sedan  flytta  till  Jerusalem  för  att  verka  bland  där  boende 
araber  och  judar. 

Juli  8.  Fick  i  dag  se  tidningar  från  Sverige,  med 
underrättelse  att  professor  Nordensköld  på  ångaren  »Vega», 
hvars  kapten  heter  Palander,  afseglat  från  Göteborg,  för  att 
söka  utföra  det  under  sekler  förgäfves  eftersträfvade  stor- 
dådet: att  finna  »nordostpassagen»  och  kringsegla  Asien. 
Gud  gifve  våra  modiga  landsmän  framgång  i  deras  företag! 
Sådana  »vikingatåg»  bli    till  heder  för  det  svenska  namnet. 

Juli  12,  Statsrådet,  friherre  Oskar  Alströmer,  har  på 
begäran  erhållit  afsked,  och  till  hans  efterträdare  har  ut- 
nämnts expeditionschefen  i  ecklesiastikdiepartementet  N.  H. 
Vult  von  Steyem.  En  ovanligt  hastig  befordran!  Men  så 
är  också  Nils  von  Steyem  en  ovanligt  framstående  man: 
visserligen   ej   så  genialisk  som  ett  par  andra  statsråd,  men 


STOCKHOLM    1 878.  387 

en  man  med  järnflit,  klart  hufvtid  och  fast  karaktär.  Man 
anser  t.   o.  m.   att  han  med  tiden  skall  bli  »excellens». 

Juli  14,  Prins  Louis  Napoleon,  ende  sonen  till  kejsar 
Napoleon  III,  har  i  förrgår  anländt  till  Stockholm,  upp- 
vaktad af  prins  Murat  och  hr  Pietri.  Den  unge  prinsen, 
född  1856,  har  här  väckt  mycken  nyfikenhet.  Han  är  till 
växten  smärt,  af  medelmåttig  längd  och  har  de  kända  napole- 
onska anletsdragen.  Nya  Dagl.  Allehanda  för  i  går  be- 
rättar, att  änkedrottning  Josefina,  som  hyste  stor  vänskap 
för  sin  kusin,  kejsar  Napoleon,  skall  ha  tillbjudit  den  unge 
»kejsarprinsen»  en  fristad  hos  sig,  då  han  måste  gå  i  lands- 
flykt. Men  ehuru  konung  Karl  XV  gifvit  sitt  bifall  och  f.  d. 
kejsaren  varit  tacksam  för  detta  bevis  på  släktkärlek,  så 
blef  anbudet  dock  icke  antaget,  emedan  kejsarinnan  Eugénie 
ej  ville  skiljas  från  sin  son. 

Juli  75.  I  Skara  har,  på  inbjudan  af  domprosten 
Sondén  och*  borgmästaren  Trybom,  nyss  bildats  »föreningen 
till  medverkan  af  Skara  domkyrkas  restaurerande»,  som  har 
till  ändamål  att  samla  medel  och  intressera  allmänheten  för 
nämnda  domkyrkas  återställande  från  det  bedröfliga  skick, 
i  hvilket  hon  nu  befinner  sig,  till  ett  henne  värdigt  till- 
stånd. (Uppsala,  Linköpings,  Skara  och  Strängnäs  dom- 
kyrkor ha  restaurerats  under  konung  Oskar  II:s  regeringstid.) 

Juli  20.  Valen  till  kyrkomötet  pågå  sedan  någon  tid. 
Till  prästerligt  ombud  för  ärkestiftet  är  Martin  Johansson 
vald,  och  till  suppleant  CoUinder.  Till  lekmannaombud  ha 
hittills  blifvit  utsedda:  Universitetskanslären  grefve  Henning 
Hamilton;  baron  Fredrik  Hierta  på  Främmestad,  suppleant 
häradshöfding  Sigfr.  Wieselgren  i  Göteborg;  samt  härads- 
höfding  T.  H.  Odencrantz  i  Jönköping.  (Bland  öfriga  seder- 
mera valda  medlemmar  af  1878  års  kyrkomöte  må  här 
nämnas:  K.  L.  Anjou,  P.  A.  Bergström,  G.  Billing,  K.  V. 


388  DAGBOKSBLAD. 

Charleville,  G.  Edelstam,  P.  O.  Eden,  H.  Fleetwood,  K. 
G.  Hammarsköld,  K.  W.  Kastman,  G.  Kolmodin,  Liss  Olof 
Larsson,  Axel  von  Post,  Sigurd  Ribbing,  Yngve  Sahlin, 
Sv.  af  Sandeberg,  K.  W.  Skarstedt,  A.  F.  Sondén,  K.  A. 
Torén,  Curry  Treffenberg  m.  fl.) 

Juli  24.  Prinsessan  Eugenie  hade  i  ett  mycket  nådigt 
bref  ånyo  godhetsfuUt  inbjudit  min  hustru  och  mig  att  vid 
vår  återkomst  från  Schweiz  komma  till  Fridhem.  Helga 
skulle  med  stor  glädje  redan  nu  ha  följt  denna  inbjudan, 
om  hon  icke  under  sin  resa  från  Liibeck,  efter  vår  härliga 
schweizerfard,  hade  rätt  duktigt  förkylt  sig,  så  att  läkaren 
förbjudit  henne  att  icke  förrän  efter  allraförst  ett  par  veckor 
ånyo  begifva  sig  ut  på  sjön.  Därtill  kom,  att  vår  lille  Karl 
ännu  icke  var  fullt  återställd  efter  sin  sjukdom,  hvarför 
Helga  ansåg  sig  af  båda  de  skälen  böra  ännu  stanna  hemma 
Men  när  äfven  jag  under  dessa  förhållanden  ville  tillsvidare 
uppskjuta  Fridhemsresan,  bad  hon  mig  varmt  att  icke  för 
hennes  skull  fördröja  mitt  Fridhemsbesök,.  som  med  Guds 
nåd  skulle  bringa  mig  själf  hälsa  och  äfven  kunna  blifva 
till  gagn  för  andra. 

På  hennes  önskan  afreste  jag  därför  i  går  med  ångbåt 
till  Gotland  .... 

Vid  ankomsten  till  Visby  gick  jag  upp  till  badhuset, 
där  jag  fick  höra  morgonbön  af  pastor  Arbman  samt 
träffade  Vilhelm  Liljencrantz  och  d:r  Helander.  For  kl.  9 
ut  till  Fridhem.  ■ 

Prinsessan  hälsade  mig  välkommen,  nådig  och  huldrik 
som  alltid.  Lika  stärkande  som  hafsluften  är  för  den  yttre 
människan,  lika  värmande  för  ens  inre  människa  är  det  att 
inandas  »den  friska  luft»  af  frid  och  sann  kristlig  kärlek 
som  här  råder. 

Utom  prinsessan  själf  och  hennes  uppvaktning,  hoffrö- 


FRIDHEM    1878.  389 

ken  Ad.  Rudensköld  och  hofmarskalken  Fr.  Silfversköld, 
vistas  här  f.  n.  äfven  friherrinnan  Matilda  Hermelin,  född 
Cronhielm,  med  tre  barn:  en  son  och  två  döttrar,  samt 
rektor  Sandberg  med  fru  och  två  barn,  en  son  och  en 
dotter.  Dessa  ha  redan  visat  mig  omkring  i  Fridhems 
vackra  park  och  pittoreska  omgifningar. 

Juli  26.  I  går  musicerades  mycket.  Prinsessan  spe- 
lade orgel,  i  nära  två  timmar,  ackompagnerad  på  piano  af 
friherrinnan  Hermelin.  Sedan  sjöng  rektor  Sandberg  med 
präktig  röst  flera  sköna  sånger,  ackompagnerad  af  prinsessan. 

I  dag  på  f.  m.  besökte  vi  prinsessans  nära  hitintill  be- 
lägna två  barnhem,  ett  för  gossar  och  ett  för  flickor.  Barnen 
sågo  glada,  friska  och  hurtiga  ut.  Lärarinnorna,  fröknarna 
Engbom  och  Ringblom,  föreföllo  både  intelligenta  och  varmt 
kristliga,  samt  tycktes  vara  älskade  af  barnen. 

Här  är  mycket  vackert,  särdeles  när  det  blåser.  Haf- 
vet  är  då  så  skönt,  med  ofantliga  »bränningar»  rätt  nedan- 
för mina  fönster,  från  hvilka  jag  ser  Högklint  m.  m.  — 
Solnedgångarna  i  hafvet  äro  obeskrifliga — »wunderschönl» 

Ett  par  exempel  för  i  dag,  på  prinsessans  kärleksfulla 
sinne  vill  jag  teckna  mig  till  minnes. 

Här  infinna  sig  dagligen  en  mängd  hjälpsökande,  som 
i  olika  ärenden  vädja  till  prinsessans  barmhärtighet.  Endast 
få  våga  sig  fram  till  den  främre  ingången;  de  flesta  sitta 
väntande  på  bänkarna  bakom  villan.  I  dag  satt  där  bland 
andra  en  gammal  sjöman,  som  fått  sitt  ena  ben  afslaget 
och  därför  gick  med  ett  träben.  Han  hade  en  ganska  stor 
begäran,  nämligen  att  erhålla  hjälp  till  att  köpa  sig  en  stuga 
som  skulle  kosta  300  kr.  Prinsessan  åhörde  nådigt  och 
tåligt  hans  tämligen  långa  framställning  och  lät  öfverlämna 
hans  medförda  »papper»  till  hofmarskalkens  påseende.  Se- 
dan   talade  hon  med  mannen  om  hans  själs  frälsning  samt 


390  DAGBOKSBLAD. 

bad  honom,  då  han  gick,  att  vänta  en  stund.  Efter  denna 
icke  synnerligt  långvariga  väntan  fick  den  gamle  sjömannen 
det  besked,  att  hans  bön  var  bifallen  och  att  penningarna 
skulle  öfversändas  till  kyrkoherden  i  den  församling,  där 
hans  efterlängtade  stuga  var  belägen.  Mannens  tacksamhet 
var  jublande  stor.  (Till  sådana  tilldragelser  fick  jag  seder- 
mera, litet  emellan,  med  glädje  vara  vittne  under  så  väl 
denna  sommar  som  de  fyra  följande.) 

Vid  middagsbordet  i  dag  frågade  mig  prinsessan,  öm 
jag  ej  trodde  det  kunde  vara  en  lättnad  för  min  hustru, 
ifall  hon  tillsvidare  blefve  befriad  från  omsorgen  att  ha 
vård  om  de  två  äldre  barnen,  så  att  hon  odeladt  finge  ägna 
sig  åt  de  mindre,  särskildt  den  sjuke  Karl. 

Jag  förstod  ej  hvartåt  prinsessan  syftade,  utan  svarade 
oförbehållsamt:  »Jo,  visserligen  skulle  det  så  blifval»  Då 
sade  prinsessan  med  ett  det  vänligaste  leende:  »Ja,  så  har 
äfven  jag  tänkt.  Och  därför  vill  jag,  om  ej  pastorn  har 
något  däremot,  sända-  er  fru  denna  hälsning».  Därvid  vi- 
sade hon  mig  ett  redan  skrifvet  bref,  h vilket  jämte  de 
hjärtligaste  uppmuntringar  till  min  hustru  själf  innehöll  en 
hemställan,  huruvida  hon  icke  skulle  vilja  på  några  veckor 
släppa  Bernhard  och  Frida  ifrån  sig  till  Fridhem.  Brefvet 
slöt  med  de  orden:  »Vi  skola  alla  hjälpa  pastorn  att  taga 
väl  vård  om  de  kära  barnen». 

Rörd  af  så  mycken  godhet,  kunde  jag  endast  på  det 
varmaste  tacka  prinsessan  för  hennes  nådiga  huldhet  och 
omtanke  om  de  mina. 

Juli  26.  I  dag  företogo  vi  —  tillsammans  åtta  per- 
soner i  två  vagnar  —  den  härligaste  utfärd,  under  hvilken 
vi  foro  förbi  flera  af  Gotlands  berömda  kyrkor.  Vid  några 
af  dem  stannade  vi,  och  besågo  dessa  äfven  invändigt.  — 
Vår  middag,  af  medfördt  förråd,  intogs  i  en  särdeles  vacker 


FRIDHEM    1878.  391 

skogshage.  Här  finnes  både  vacker  natur  och  skön  bygg- 
nadskonst. Bland  de  många  olika  prof  på  denna  senare, 
som  jag  i  dag  fått  se  i  flera  af  de  gotländska  så  berömda 
medeltidskyrkorna,  tycktes  mig  Dalhems  kyrka  vackrast.*) 
Vi  återkommo  ej  hem  förr  än  nära  kl.  10  på  aftonen, 
efter  en  i  allo  »'förtjusande»  dag.  När  så  mycket  skönt 
finnes    redan  här  på  en  syndfuU  jord,  dömd  till  undergång 

—  »hur  sköna  må  ej  himlens  världar  vara,  de  evigt  klara  I» 

Juli  27.  På  morgonen  inne  i  Visby  för  att  hemta 
mina  barn  (den  i4:årige)  Bernhard  och  (den  i3:åriga)  Frida. 
Vi  foro  strax  hit  ut  igen.  Efter  frukosten  fick  jag  föreställa 
dem  för  prinsessan,  som  var  mycket  nådig.  Sedan  släpptes 
de  ut  med  de  öfriga  barnen,  H.'s,  för  att  spela  crocket,  åka 
på  rutschbanan,  rida  på  åsnorna,  bada,  samla  snäckor  och 
trilobiter  vid  hafsstranden  samt  smaka  på  de  mångfaldiga 
olika  glädjeämnen,  som  här  bjudas  de  unga.  Barnen  äro 
öfverlyckliga,  och  prinsessan  glades  åt  deras  fröjd. 

I  går,  då  jag  under  vår  färd  läste  ett  bref  från 
mitt  hem,  frågade  friherrinnan  H.  huru  där  tillstod.  Jag 
kom  då  att  nämna,  det  Karl  ännu  vore  mycket  klen  efter 
sin  sjukdom.  Detta  fick  prinsessan  i  dag  på  morgonen 
veta,  och  på  f.  m.  frågade  hon,  om  det  dock  icke  vore 
möjligt  för  min  hustru  och  för  Karl  att  kunna  komma  hit; 
»de  behöfva  allra  bäst  att  hvila  ut  här»,  tillade  hon.  Och 
så  blef  ett  telegram  afsändt  till  Rosenvik  (på  Djurgår- 
den vid  Stockholm,  där  vi  då  bodde),  med  inbjudning  att 
komma  med   nästa  fredagsbåt. 

På  e.  m.  lät  prinsessan  friherrinnan  H.  och  mig  med- 
följa sig  på  ett  besök  i  hennes  fattighus,  där  jag  höll  bibel- 

♦ 

*)  J^g  fic^  senare  tillfälle  att  skåda  ännu  flera  af  de  vackraste 
gotlandskyrkorna,  bland  hvilka  ett  par,  Rone  och  Dallum^  äro  afbil- 
dade  i  föreg.  del,  sid.  392  och  393. 


392  DAGBOKSBLAD. 

förklaring  och  där  prinsessan  som  åhörarinna  satt  på  en 
träbänk  mellan  tvänne  fattighusgummor.  (Se  »Minnen  från 
Fridhem»,  i  föregående  del.) 

På  aftonen  fick  jag  uppdraget  att  som  vittne  under- 
skrifva  åtta  prinsessans  gåfvobref  till  unga  flickor,  h vilka 
däri  fingo  förbindelse  om  årligt  underhåll  i  tre  år,  under 
deras  studier  vid  olika  seminarier. 

Juli  ji.  I  dag  på  f.  m.  har  jag  varit  i  sjukbud  på 
ett  ställe  en  half  mil  härifrån.  Där  bor  en  gammal  gumma, 
som  af  syndaångest  fyra  gånger  inom  ett  dygn  velat  be- 
röfva  sig  lifvet.  Jag  läste  och  bad  med  henne;  hon  be- 
kände sin  synd,  och  blef  sedan  stilla.  Herren  förbarme  sig! 

Vid  hemkomsten  gjorde  vi  en  promenad  till  Högklint 
och  Getsvältan,  samt  vidare  ända  till  »Röfvare-Liljas  håla», 
en  märklig  klippformation  vid  stranden. 

På  e.  m.  tog  prinsessan  mig  med  till  hennes  sjukhem 
nära  Visby,  där  jag  höll  en  bibelstund  för  de  sjuka  och 
rätt  många  andra  åhörare.  När  det  blir  kändt  att  prin- 
sessan kommer  dit,  vilja  så  många  som  möjligt  fä  se  och,  om 
görligt  är,  få  tala  vid  henne.  Hennes  sätt  mot  de  sjuka  var 
hjärtevinnande  och  fullt  af  verklig  kristlig  kärlek.  —  Det 
är  detta  sjukhem,  som  blifvit  bygdt  för  prinsessans  juveler; 
det  var  där  hon,  vid  åsynen  af  en  sjuklings  glädjetårar, 
sade:   »jV^/  har  Gud  gifvit  mig  igen  mina  juveler!» 

Bland  andra  sjuka  fanns  där  en  numera  botad  »spet- 
älsk»  kvinna,  en  troende  kristen,  sorglig  att  skåda,  men 
Ijuflig  att  höra,  när  hon  tackade  Herren  för  allt  I 

Aug.  I.  I  dag  ha  vi  haft  en  obeskrifligt  angenäm  ut- 
färd till  Klintehamn,  där  vi  från  berget  hade  en  härlig 
utsikt  öfver  hafvet  och  landet  omkring.  På  vägen  besågos 
åter  flera  vackra  kyrkor. 

Dagens   tidningar  berätta,  att  den  berömde  nordameri- 


FRIDHEM    1878.  393 

kanaren,  general  Grant,  har  i  dessa  dagar  besökt  Stock- 
holm. Han  har  företagit  täta  utflykter  till  stadens  omgif- 
ningar  samt  varit  föremål  för  stockholmames  beundran  och 
lifliga  hyllningar. 

Aug.  3.  På  morgonen  kl.  7  foro  jag  och  Bernhard 
in  till  Visby  för  att  hämta  min  (8:årige)  son  Karl.  På 
ångbåtens  däck  stod  gossen  redan  fardigklädd  och  kry, 
väntande  oss.  Han  omtalade  att  man  haft  den  lugnaste  natt, 
»sjön  som  en  spegel».  Äfven  sade  han  sig  till  hyttkamrat 
ha  haft  »en  riktigt  gudfruktig  herre,  som  läst  för  honom 
ur  bibeln,  gjort  aftonbön  med  honom  och  varit  så  snäll 
mot  honom  hela  tiden».  Han  visste  dock  icke  hvad  den 
herm  hette.  Jag  hade  gärna  velat  tacka  denne,  men 
han  hade  redan  gått  i  land.  Af  städerskan  fick  jag  sedan 
veta,  att  det  varit  en  ung  student,  vid  namn  Adolf  Kolmo- 
din,  son  till  en  handlande  och  rådman  i  Visby. 

Sandberg  plägar  prisa  »den  förträffliga  matordningen 
på  Fridhem.»  Och  denna  är  verkligen  för  oss  mer  än  riklig. 
Kl.  8,30  serveras  frukost  i  rummet  vid  verandan  en  tr.  upp. 
Den  består  af  kaffe,  té,  mjölk,  smör  och  bröd,  ägg,  cakes, 
kött,  tunga,  ost,  fmkt  m.  m.  Sedan  man  ätit,  sätter  en 
hvar  på  en  tallrik  några  smörgåsar,  ett  glas  mjölk  o.  s.  v., 
h vilket  ätes  som  »lunch»  kl.  12 — i.  Middag  intages  kl.  4 
i  stora  salongen  på  nedra  bottnen ;  den  består  af  fyra  rätter, 
förutom  dessert  af  jordgubbar,  frukter  m.  m.,  därtill  socker- 
dricka,  öl  och  i  h vardagslag  två  sorter  vin;  på  kungliga 
namns-  och  födelsedagar,  samt  eljest  på  hvarje  af  någon 
anledning  festlig  dag  serveras  äfven  champagne. 

Supén  är  kl.   8,30.  —  Aftonbönema  hållas  kl.  9. 

Aug,  5.  En  sorglig  tilldragelse  vid  i2:tiden  i  dag. 
—  Prinsessan  och  friherrinnan  H.  sutto  på  verandan  nedan- 
för   och    målade    bokmärken    till    bazaren    för  Fjellstedtska 


A.  Ehrensvärd. 


Fr.  von  Essen. 


K.  G.  von  Otter. 


Hj.  Palmstiema. 


I.  H.  Loven. 


G.  Lönegren 


396  DAGBOKSBLAD. 

skolan-  hofmarskalken  var  inne  i  staden  på  unge  grefve 
Horns  begrafning;  och  jag,  som  hade  arbetat  hela  förmid- 
dagen för  min  tidning  »Hemåt»,  tänkte  mig  just  ut  på  en 
promenad,  då  ett  högljudt  samtal  hördes  från  byggningens 
norra  sida.  När  jag  kom  ned,  fann  jag  Allén  sysselsatt  att 
söka  hindra  ett  fruntimmer,  som  med  våld  ville  tränga  sig 
in  till  prinsessan  och  högt  yttrade:  »Jag  måste  tala  vid 
hennes  kungl.  höghet;  hindra  mig  icke,  ty  det  gäller  både 
hennes  och  konungens  lif.»  Den  välklädda  kvinnan  var 
tydligt  sinnesrubbad  och  lät  icke  motsäga  sig. 

Emellertid  hade  prinsessan  hört  bullret  och  sände  en 
af  garderobiérema  att  fråga  hvad  det  var.  När  hon  fick 
veta  förhållandet,  kom  hon  tillstädes,  talade  nådiga  ord  till 
det  upprörda  fruntimret  och  sökte  lugna  henne  med  Herrens 
ord.  Men  allt  var  förgäfves;  kvinnan  endast  upprepade, 
att  »prinsessan  och  kungen  vore  i  fara,  men  att  hon  kunde 
rädda  dem»  o.  s.  v.  —  Man  måste  skaffa  en  vagn,  i  hvil- 
ken  den  stackars  vansinninga,  som  var  från  hufvudstaden, 
fördes  till  Visby  och  därifrån  med  ångbåten  tillbaka  till 
Stockholm. 

Au^.  7.  Prinsessan  är  alltid  glad  och  lycklig  i  Her- 
ren; endast  sällan  »synes  hon  inför  människorna  med  fasta». 
Stundom  är  hon  till  och  med  helt  gladt  skämtsam.  Så  i 
dag.  När  man  efter  middagen  drack  kaffe,  yttrade  hon: 
»Vi  äro  här  som  en  stor  familj;  hofmarskalken  är  en  gam- 
mal farbror,  jag  en  gammal  faster,  Matilda  och  Adéle  dött- 
rama, samt  pastorn  och  baron  H.  bröderna.»  Vid  dessa  ord 
fick  baron  H.  en  min,  som  om  han  häruti  icke  fullt  var  af 
samma  åsikt  som  prinsessan. 

Ännu  ett  drag  af  prinsessans  sinnelag  vill  jag  här  an- 
teckna. På  eftermiddagen  hjälptes  vi  åt,  äldre  och  yngre, 
i  att  plantera  ungträd  nere  vid  pastorsboställets  gård.     Vä- 


FRIDHEM    1878.  397 

dret  hade  varit  mycket  varmt ;  men  fram  mot  kl.  7  blef  det 
helt  tvärt  riktigt  kyligt,  därigenom  att  vinden  slog  om  till 
nordlig.  Prinsessan,  som  är  ytterst  ömtålig  för  kall  blåst, 
satt  på  en  bänk  och  såg  på  oss  som  arbetade.  Jag  bad 
henne  då  att  fara  hem;  ekipaget  stod  väntande  vid  grin- 
darna. Men  hon  svarade  helt  vänligt:  »Åh,  det  är  inte 
farligt;  jag  står  mig  nog!»  Jag  kände  dock  tydligt,  att  hon 
icke  borde  stanna  längre  ute,  och  sade  därför:  »Men 
kusken,  som  måste  hålla  här  utanför,  kan  förkyla  sig;  ty 
det  blåser  ju  riktigt  skarpt.»  Då  svarade  prinsessan:  »Ja, 
det  har  pastorn  rätt  uti.     Låt  oss  fara  hem!» 

Aug,  8,  For  på  morgonen  in  till  Visby;  träffade  vid 
ångbåten  kammarherre  Buren.  Sedan  uppvaktning  hos  biskop 
Anjou,  som  lånade  mig  en  bok  om  Visbys  ruiner.  Besök 
hos  hofrättsrådet  Widströms,  Freidenfelts  m.  fl. 

På  e.  m.  hölls  auktion  i  Missionshuset,  till  förmån  för 
missionen.  Just  som  Widström  och  jag  skulle  följas  åt  dit, 
kom  bud  att  den  utsedde  talaren,  pastor  Södergren  från  Ame- 
rika, hastigt  blifvit  sjuk,  hvarför  man  bad  mig  att  öfvertaga 
hans  partes.  Jag  höll  en  kort  betraktelse  öfver  Ebr.  12: 
5 — 14.  Därefter  gaf  den  älsklige  pastor  Lindahl  från  N. 
Amerika  en  högst  intressant  framställning  -om  de  svensk- 
kyrkliga förhållandena  därstädes  förr  och  nu.  Bland  annat 
omnämnde  han,  att  Hasselqvists  i  början  af  sin  vistelse  där 
under  tvänne  års  tid  fingo  ha  sin  reskoffert  till  matbord; 
samt  att  en  gång  en  varmt  troende  bonde  skänkte  hela  sin 
gård  till  betalning  af  sin  församlings  kyrkoskuld. 

Sedan  meddelade  Widström  den  glädjefulla  nyheten,  att 
den  berömde  generalen  Gordon  pascha  i  Afrika  köpt  tomt 
till  en  kyrka  och  skolhus  samt  skänkt  våra  svenska  missio- 
närer   den    tomten.     Därefter   vidtog  missionsauktionen,  som 


398  DAGBOKSBLAD. 

förträffligt   leddes  af  fabrikör  L.  C.     Alla  sålda  saker  beta- 
lades väl,  somliga  mycket  högt. 

Kl.  7  tog  jag  vid  ångbåten  »Tjelvar»  farväl  af  baron 
Hermelin  och  hans  son  Eugéne,  hvilka  reste  till  Stockholm. 

Vid  hemkomsten  måste  jag  redogöra  för  hela  dagen, 
för  missionsauktionen  och  för  Stiftelsens  missionsarbete  i 
Afrika,  från  dess  början  intill  nu.  Prinsessan  fröjdades  öfver 
Gordon  paschas  vänlighet  mot  våra  svenska  missionärer, 
men  tillade:  »Och  likväl,  huru  föga  betyder  en  människa, 
äfven  den  bästa;  hon  kan  ju  vara  borta  nästa  dagl» 
Äfven  gaf  hon  mig  i  uppdrag  att  skrifva  till  pastor  Lindahl 
och  bedja  honom  predika  här  om  söndag. 

På  aftonen  talade  öfver  Jak.  4:  4 — 6.  Med  anledning 
af  de  orden:  »Den  som  världens  vän  vill  vara,  varder  Guds 
ovän^^y  blef  sedan  ett  samtal,  huru  vida  det  det  då  kan 
finnas  äfven  »gudfruktiga  Guds  ovänner»?  Ty  icke  alla 
»världsvänner»  äro  uppenbara  gudsföraktare ;  tvärtom  finnas 
många  sådana  som  vilja  vara  och  mena  sig  vara  mycket 
gudfruktiga.  Men  enligt  bibelns  ord  skulle  dessa  gudfruk- 
tiga i  själfva  verket  vara  »guds-ovänner».  Hvem  tror  detta? 

Tidningarna  meddela,  att  »Kyrkans  Vänner»  hade  i 
förrgår  sin  årshögtid  i  Norrköping,  med  predikan  af  akademi- 
adjunkten teol.  doktor  G.  Billing  och  högtidstal  af  kon- 
traktsprosten teol.  doktor  G.  L.  CoUinder  öfver  ämnet: 
»Om  bikten  i  den  äldsta  lutherska  kyrkan».  —  Diskussions- 
ämnena voro: 

Hvilket  är  det  lämpligaste  sätt  hvarje  kyrkans  vän,  hvil- 
ken  såsom  sådan  vill  befordra  sann  och  lefvande  kristen- 
dom, har  att  använda  för  husandaktens  återupplifvande  ? 

Hvilka  äro  kyrkans  farligaste  fiender  och  hvilket  är 
det  verksammaste  sättet,  hvarpå  dess  vänner  ha  att  be- 
kämpa dem? 


FRIDHEM    1878.  399 

Behöfligheten  och  möjligheten  af  den  predikande  lek- 
mannaverksamhetens kyrkliga  organisation? 

(Om  denna  senaste  fråga  ha  prästerna  mycket  diskuterat 
åren  1858,  68,  78,  88,  98,.  eller  /  mer  än  40  år,  utan  att 
dock  kunna  finna  någon  lösning  på  frågan,  då  det  icke 
längre  går  för  sig  att  använda  »den  enda  rationella  utvä- 
gen», nämligen  att  helt  undertrycka  den  verksamheten. 
Ty  att  i  kärlek  erkänna,  stödja  och  uppmuntra  den  be- 
kännelsetrogna lekmannaverksamheten,  därtill  kan  än  i  dag 
blott  ett  mindre  antal  präster  besluta  sig,  emedan  ett  sådant 
steg  ju  vore  att  frångå  den  gamla  A?/>é«/«^^«  af  Augsb.  Be- 
kännelsens XIV;de  artikel.  Och  hellre  än  att  i  detta  fall 
bryta  »häfdvunnen  ärevördig  tradition»,  hellre  må  man 
söka  ignorera  lekmännens  predikan,  där  man  icke  förmår 
kväfva  den.  Kanske  skall  kyrkan  sönderbrytas  däraf;  men 
—  den  kyrkliga  ordningen  är  dock  räddad!) 

Aug,  10,  Just  då  vi  slutat  middagen,  som  i  dag  åts 
ute  på  nedre  terassen,  öfverraskades  man  af  dånande  kanon- 
skott från  hafvet,  icke  alls  långt  ifrån.  Och  se  —  där 
seglade  ett  ståtligt  fartyg,  från  hvilket  svajade  vår  kära  blå- 
gula örlogsflagg.  Det  var  fregatten  Euglnie,  som  vid  sin 
förbisegling  höll  ned  och  snart  kom  helt  nära  Fridhem,  sän- 
dande sin  kungliga  namne  salut  och  hälsning. 

Nu  fingo  ungdomarne  brådt  att  också  hissa  flaggan  här. 
Den  stora  stativ-kikaren  bars  skyndsamt  ned  till  nedre  veran- 
dan; och  snart  kunde  vi,  den  ena  efter  den  andra,  tydligt 
iakttaga  hvad  som  föregick  på  fregattens  däck.  Prinsessan 
igenkände  flera  af  officerarne  ombord.  Det  var  en  liflig 
och  roande  stund.  Men  —  »nämn  mig  en  glädje  som 
varar!»  Inom  kort  försvann  fregatten  ur  vår  åsyn,  och 
snart  var  denna  lilla  episod,  likasom  så  mycket  annat,  »ett 
minne  blott». 


400  DAGBOKSBLAD. 

Senare  på  e.  m.,  då  jag  satt  ensam  ute  i  parken  och 
läste  Pascals  »Tankar»,  fick  jag  bud,  att  prinsessan  Önskade 
tala  vid  mig.  När  jag  kom,  var  hos  henne  ett  gammalt 
bondepar,  mannen  63  år  och  hustrun  54  —  ett  par  älsk- 
liga typer  af  det  gammaldags,  fromma  och  redbara  allmoge- 
släkte, som,  jämte  liknande  landtadel,  af  ålder  utgjort  det 
svenska  folkets  kärna.  Det  var  en  verklig  hjärtefröjd  att 
se  deras  lugna  fridfulla  anleten  och  höra  dem  prisa  Herren 
för  hans  nåd  mot  dem  i  allt.  De  ha  en  son,  som  studerar 
i  Uppsala  och  som  snart  skall  bli  präst.  Prinsessan  har  be- 
kostat hans  uppfostran  och  studier  och  skall  så  göra,  ända 
tilldess  han  blir  prästvigd;  och  de  voro  nu  här  för  att 
ännu  en  gång  få  tacka  deras  »goda,  rara,  älskade  prinsessa», 
såsom  gumman  uttryckte  sig.  Nu  stod  deras  varma  längtan 
till  att  »få  höra  gossen  vår  predika»,  och  »sedan  längta  vi 
blott  att  få  skiljas  hädan  i  frid».^ 

På  aftonen  spelade  kammarherre  B.  och  friherrinnan 
H.  duetter  på  orgel  och  piano. 

En  obeskrifligt  skön  och  stilla  dag!  Också  har  mitt 
aftonlof  varit  varmare  än  på  länge.  Jag  förstår  väl  Kryso- 
stomi  ord:  »Herren  vare  tack  och  lof  för  all  ti»,  och  jag 
inser  djupt  lidandets  välsignelse.  Men  —  människan  är 
icke  skapad  för  lidandet:  själens  frid  och  tacksamma  hvila 
i  Gud  är  »det  normala»   för  vårt  väsen. 

Aug.  II.  Söndagarna  på  Fridhem  äro  oförgätliga.  Väl 
äro  alla  dagar  här  mer  eller  mindre  glada  och  lyckliga; 
men  icke  på  många  år  har  jag  tillsammans  med  andra  upp- 
lefvat  sådana  söndagar  som  här.  De  ha  varit  verkliga  »upp- 
byggelsedagar»  —  och  likväl  har,  till  och  med  för  barnen, 
allt  sådant  varit  borta,  som  på  andra  ställen  vill  göra  sabba- 
ten tung  och  stel,  särskildt  för  de  yngre. 

Tidigt  på  morgonen  gick  jag  ut  på  öfre  verandan,  som 


FRIDHEM    1878.  401 

vetter  åt  hafvet,  och  satte  mig  där  att  läsa  Roos'  morgon- 
betraktelse. Just  när  jag  slutat  läsningen,  kom  kammar- 
herre B.,  klädd  i  plaid,  hjärtlig  och  gentleman  som  alltid, 
samt  satte  sig  bredvid  mig  till  samtal/  Om  en  stund  fick 
jag  bli  vittne  till  ånyo  ett  bland  de  många  dragen  af  hans 
välvilliga  sinnelag.  Vi  hade  sedan  ett  långt  samtal  —  om 
lifvets  ansvar  och  om  evighetstingen. 

Kl.  II  kom  pastor  Lindahl,  som  i  parken  höll  en 
väldig,  hjärterannsakande  och  mot  slutet  mycket  tröstefuU 
predikan  öfver  ämnet:  »Vägen  till  döden  och  vägen  till 
lifvet».  —  Jag  blef  sjuk  af  den  starka  värmen  i  solgasset, 
och  måste  gå  upp  och  lägga  mig  på  min  soffa.  Men  genom 
.  det  öppna  fönstret  hördes  hans  starka  stämma  ända  upp 
till  mig;  och  det  dyrbara  evangeliska  slutet  af  hans  predi- 
kan gjorde  mig  frisk  till  både  själ  och  kropp.  —  Efter 
predikan  hade  jag  med  honom  ett  lika  lärorikt  som  intres- 
sant samtal  om  både  svenska  och  amerikanska  kyrkoförliål- 
landen  samt  om  lifvet  i  Herren.  Han  omtalade  ock  :  a 
så  väl  glädjande  som  sorgliga  drag  från  sin  pastorala  erfar  »ett- 
het. Äfven  pastor  S.  meddelade  ett  par  sådana.  Bland  de 
senare  var  det  i  synnerhet  en^  händelse,  som  på  oss  gjorde 
ett  djupt  gripande  intryck. 

En  ung  bildad  flicka,  dotter  af  kristliga  föräldrar,  hade 
sedan  flera  år  gifvit  sig  åt  Herren  »mer  än  till  hälften, 
men  dock  icke  helH;  världen  och  dess  lust  satt  ännu  kvar 
innerst  i  hjärtat.  Plötsligt  slog  hon  om,  därtill  förledd  ge- 
nom kärlek  till  en  oomvänd  man,  och  blef  så  världsligt 
ytlig  och  yster,  att  en  församlingsdiakon  af  Guds  ande 
drefs  att  i  allvarlig  kärlek  varna  henne  för  affall.  Detta 
förbittrade  henne  så,  att  hon  helt  bröt  med  församlingen  och 
ej  mer  bevistade  dess  gudstjänster,  utan  alldeles  öfvergick  till 
världen    samt    blef   fritänkerska.     Efter   en  tids  rus  i  värl- 

Wadström,  Ur  minnet  o.  dagboken.    II.  26 


402  DAGBOKSBLAD. 

dens  fröjder  och  den  jordiska  kärleken  utan  Gud,  blef  hon 
öfvergifven  af  sin  trolofvade.  Hon  återkom  då  till  sina 
forna  kristliga  vänner,  som  hoppades  att  hon  nu,  efter  att 
ha  erfarit  så  mycket  af  »syndens  bedrägeri»,  skulle  låta 
Herren  helt  vinna  hennes  hjärta.  Det  tycktes  så  ock  en 
liten  tid.  Men  på  djupet  af  själen  rufvade  nu,  i  stället  för 
den  forna  världslusten,  svårmodets  onda  ande;  och  en 
morgon  låg  hon  död  på  sin  säng,  med  en  giftflaska  bred- 
vid sig  och  förförarens  bild  i  sin  hand.  »Det  sorgligaste  är», 
sade  pastorn,  »att  så  få  draga  varning  af  dylika  händel- 
ser; utan  likasom  barnen  kunna  fortsätta  att  leka  på  samma 
svaga  is,  där  en  af  deras  kamrater  nyss  drunknat,  så  leka 
ännu  'de  stora  barnen'  på  branten  af  världslifvets  synda- 
djup, i  hvilket  så  många  fallit». 

Vid  middagen  var  som  vanligt  »publik  spisning»  på 
nedre  terrassen.  Vid  häcken  öfvanför  hade  också  i  dag 
samlats  en  stor  mängd  folk,  män  och  kvinnor  som  önskade 
få  se  prinsessan  spisa.  Bland  dessa  åskådare  var  äfven  en 
ung  bondflicka^  så  ovanligt  skön  att  hon  ådrog  sig  först 
prinsessans  och  sedan  alla  de  öfriga  bordsgästemas  tysta 
beundrande  anmärkningar.  »Näst  N.  N.»,  sade  kammarherre 
B.  till  mig,  »är  detta  det  vackraste  ansikte  jag  någonsin 
sett.»  Andra  jämförde  henne  med  prinsessan  af  Wales  eller 
lady  Spencer.  » Gud  välsigne  och  bevare  det  kära  barnet ! » 
sade  prinsessan.  'i>Med  Kristus  i  sitt  hjärta  kan  hon  bli 
lycklig;  utan  honom  lurar  faran  öfveralltl» 

På  e.  m.  for  pastor  L.,  som  i  afton  lämnar  Visby  för 
att  återvända  till  Amerika.  Prinsessan  och  alla  voro  rörda 
vid  afskedet  från  honom.  Hvilken  dyrbar  visshet,  att  vi  i 
himmelen  skola  återse  alla  dem,  som  med  oss  lefvat  och 
dött  i  Kristi  tro!  »Skiljas  en  tid»  .  .  .  f>fä  honom  evigt 
igen»!     Filemonbrefvet  v.   15.  —  En  god  dag  I 


STOCKHOLM    1 878.  403 

^^&  ^3'  Bref  från  hemmet,  med  underrättelse  om 
F.  G.'s  död  och  den  olyckliga  änkans  sorg,  ensam  med  tre 
små  barn.  Huru  nyttigt  att  ofta  så  bli  påmint  om  andras 
sorger!  Är  man  då  glad,  hålles  man  af  sådant  i  den  nöd- 
vändiga jämn  vikten,  så  att  man  ej  må  »slå  öfver»  och  bli 
allt  för  glad,  kanske  yster.  Är  man  däremot  bedröfvad, 
synes  då  ofta  ens  egen  sorg  så  lindrig  mot  andras,  att  man 
af  deltagande  i  deras  lidande  för  tillfallet  förgäter  sitt  eget. 
SådaYit  betygar  ock  skriften,  t.  ex.  i  Pred.   7:  3. 

Det  är  lärorikt  att  gifva  akt  på,  huru  helt  beroende 
af  Herren  vi  äro,  Väckes  i  vårt  bröst  en  god,  ädel,  krist- 
lig tanke  eller  känsla,  så  kommer  den  från  Herren.  Han 
fyller  hjärtat  med  värme  och  lif,  drifver  till  kärlek,  förlå- 
telse, uppoffring,  tacksamhet,  ödmjukhet  eller  hvilken  annan 
af  Andens  frukter,  som  kan  erfordras.  Men  å  andra  sidan: 
huru  olyckligt  tillgängliga  äro  vi  icke  ännu,  här  i  strider- 
nas land,  —  men  sedan  aldrig  mer, , —  äfven  för  den  ondes 
ingifvelser!  I  ett  ögonblick,  ofta  när  vi  minst  fruktade  det, 
kommer  en  tanke  såsom  »en  eldspil»  inskjuten  i  vårt  in- 
nersta; och  nu  uppstår  där  en  eld  af  olika  frestelser:  till 
högmod,  afund,  tvifvel,  vrede,  ovilja,  onda  misstankar  eller 
andra  onda  begärelser.  Och  så  äro  vi,  kanske  för  en  lång 
stund  eller  för  en  tid,  likasom  icke  mer  oss  själfva:  vårt 
inre  öga  förmörkas,  så  att  just  det  som  frestaren  målar  för 
vår  syn  tyckes  oss  allra  mest  värdt  att  eftersträfva,  —  till- 
dess  Gud  af  nåd  ånyo  låter  oss  se  lifvet  och  tingen  i  deras 
rätta  gestalt.  Väl  den,  för  hvilken  efter  en  sådan  »såll- 
ning»  det  går  så,  att  genom  Herrens  Jesu  förbön  »hans 
tro  icke  är  om  intet  vorden».  En  sådan  skall  då  tvärtom 
lära  att  allt  mer  »hålla  sig  hårdt  vid  ödmjukheten»,  lära  ut- 
hållighet i  tro,  lydnad,  tålamod,  kärlek  och  barmhärtighet  mot 
andra.    Sedan  vill  och  förstår  man  »hjälpa  dem  som  frestas», 


404  DAGBOKSBLAD. 

På  f.  m.  ett  långt  enskildt  samtal  med  prinsessan, 
som  därvid  bl.  a.  meddelade  mig  flera  märkliga  drag  ur 
konungahusets  inre  historia,  särskildt  från  Oskar  I:s  och 
Karl  XV:s  tid.     Dyrbara  förtroenden,  att  väl  gömmas! 

På  e.  m.  foro  vi  alla  till  sjukhemmet,  där  jag  höll 
bibelförklaring  och  talade  med  de  flesta  sjuka.  -—  Sedan 
gingo  kammarherre  B.,  jag  och  barnen  till  »Gotlands  fom- 
sal»,  där  intendenten  Karl  Säve  själf  mottog  oss.  Han  var 
klädd  i  frack  och  hvit  halsduk,  ty  han  hade  väntaf  prin- 
sessan, som  dock  uteblef.  I  början  var  han  ganska  snäf, 
ty  han  hade  fått  vänta  i  nära  en  timme.  Men  vid  på- 
minnelse om  min  far,  som  varit  hans  ungdomsvän,  ljusnade 
han  upp  och  omtalade,  att  han  ofta  hade  lekt  med  mig 
som  barn.  När  han  därtill  fick  veta,  att  jag  var  den  B.  W. 
som  utgifver  Förr  och  Nu,  dit  han  för  två  år  sedan  in- 
sände sin  förträffliga  uppsats  om  »Fornnordiska  nämn»  — 
med  önskan  om  nya,  svenska  namn  i  vår  svenska  alma- 
nacka*) —  då  ljusnade  han  ännu  mer  och  blef  den  mest 
intressanta  ciceron  vi  kunnat  önska. 

Aug,  12.  Hofmarskalk  S.  och  kammarherre  B.  ha 
tidigt  på  morgonen  rest  till  Klintehamn.  Prinsessan  med  sina 
uppvaktande  damer  samt  alla  barnen  ha  farit  till  Nygård. 
.  .  .  Prinsessan  och  damerna  återkommo  till  middagen.  Vid 
denna  anvisade  mig  prinsessan  platsen  midt  emot  sig  och 
gaf  mig  helt  muntert  uppdraget  att  nu  »fungera  som  hof- 
marskalk».    Under  middagen  var  prinsessan  mer  än  vanligt 


*)  D:r  Säve  blef  genom  denna  uppsats  i  Förr  och  Nu  banbry- 
taren  för  den  med  hvart  årtionde  allt  starkare  fordran  på  »svenska 
namn  i  svenska  almanackan».  Denna  fråga . upptogs  sedan  af  Arvid 
Gumaelius  genom  en  uppsats  i  hans  »Allehanda  för  folket»,  och  har  nu 
efter  25  år  hunnit  fram  till  riksdagen,  så  att  man  efter  lång  väntan 
gnart  kan  hoppas  en  god  utgång. 


SfockäoLM  li^i,  405 

glad,  skämtade  med  damerna  och  barnen  samt  gaf  mig  emel- 
lanåt små  instruktioner  om  »hvad  en  hofmarskalk  har  att 
iakttaga».  Efter  middagens  slut  fick  jag  en  dyrbar  gåfva, 
näml.  en  bronsspegel,  som  tillhört  drottning  Josefina  och 
som  innehåller  en  speldosa  med  två  de  mest  vemodigt  sköna 
melodier;  de  ha  slagit  an  på  allas  hjärtan.  Prinsessan  har 
öfverhopat  oss  med  godhet;  må  Gud  rikt  vedergälla  henne  1 

Aug,  20.  I  går  öppnades  Vasabron  i  Stockholm  för 
allmän  trafik.  Afundsmän  till  dem,  som  byggt  bron,  påstå 
djärft  att  den  »icke  skall  hålla  i  20  år,  förrän  man  måste 
bygga  om  den.»      Qui  vivra  verra! 

Max  Hödel,  som  den  11  Maj  försökte  ihjälskjuta  kejsar 
Wilhelm,  halshöggs  den  16  i  Berlin.  Man  hade  hemlig- 
hållit afrättningen  för  att  undvika  allt  uppseende.  Då  hans 
advokat  på  eftermiddagen  den  i5:de  frågade  honom,  om 
han  icke,  innan  han  skildes  från  denna  värld,  hade  något 
att  bekänna  för  att  lätta  sitt  hjärta,  skrattade  Hödel  och 
sade:  »Ack,  jag  har  ju  ingenting  gjort!»  —  Senare  på 
eftermiddagen  infann  sig  fängelsepredikanten  Heinicke  och 
erbjöd  honom  sitt  biträde,  som  Hödel  dock  af  böjde.  Hei- 
nicke kvarstannade  likväl  hela  eftermiddagen  i  hans  närhet, 
men  sökte  icke  strax  att  meddela  honom  evangelii  tröst, 
emedan  hans  föregående  uppförande  lät  befara,  att  han 
skulle  tillbakavisat  detta  med  rått  hån.  Pastor  Heinicke 
sökte  därför  på  ett  annat,  mera  förtroligt  sätt  inverka  på 
Hödel.  Han  frågade,  om  H.  icke  ångrade  sitt  brott,  men 
Hödel  teg.  Det  sågs  likväl,  att  han  i  någon  mån  »gått 
till  sig  själf»:  hela  hans  sätt  var  förändradt,  den  vanliga 
råheten  och  fräckheten  hade  denna  eftermiddag  försvunnit, 
om  ock  blott  för  en  kort  stund,  och  han  syntes  mildare 
och  lugnare.  Under  det  samtal,  som  småningom  kom  i 
gång,    yttrade  Hödel  bland  annat:   »Ja,  om  jag  hade  vuxit 


4o6  DAGBOKSBLAD. 

upp  i  en  annan  luft,  skulle  det  måhända  icke  gått  så  här ; 
nu  måtte  det  väl  vara  för  sent.  Om  jag  blifvit  uppfostrad  i 
ett  kristet  hem,  så  hade  kanske  äfven  jag  kunnat  blifva  en 
annan  människa.»  Senare  sade  han  dock:  »Jag  är  nu  en 
gång  irreligiös  och  skall  spela  min  roll  till  slut,  så  som  jag 
börjat  den».  —  Detta  gjorde  han  ock.  När  domens  upp- 
läsning var  slutad,  ropade  han  »bravo»;  då  fängelsets  döds- 
klocka började  att  ringa,  såg  han  med  obeskriflig  fräckhet 
upp  till  denna  klocka  och  skrattade  hånfullt  åt  de  närva- 
rande. Hans  sista  ord  voro:  »Lefve  kommunen!»  —  Hödels 
afrättning  synes,  att  sluta  af  uttalanden  i  de  tyska  tidnin- 
garna, allmänt  gillas  af  den  offentliga  meningen.  »Hvad 
man  än  må  tänka  om  dödsstraffet»,  yttrar  till  och  med 
Vossische  Zeit.,  »folkets  kränkta  och  upprörda  rättsmedve- 
tande fordrar  här  klart  detta  straff,  och  förbrytarens  råa  af- 
sky  väck  ande  cynism  uteslöt  h  varje  deltagande  känsla,  sådan 
som  eljest  plägar  komma  äfven  den  uslaste  förbrytare  till 
del».  Denna  afrättning  var  den  första,  som  blifvit  verkställd 
i  Preussen  sedan  12  år  tillbaka,  emedan  kejsar  (konung) 
Wilhelm  benådat  alla  lifdömda.  Det  är  ej  heller  nu  kej- 
saren,   som   stadfäst   dödsdomen,  utan  kronprinsen-regenten. 

Aug,  21,  Besök  vid  Stenstue,  den  egendom  där  den 
namnkunniga  Magdalena  Rudensköld  bodde  i  många  år.  — 
Samtal  om  världens  förföriska  lust,  om  »syndens  bedrägeri» 
och  om  så  många   »vänners»   stora  falskhet. 

Aug,  22,  Frih:n  H.,  med  sina  döttrar  och  mina  tre 
barn,  reste  i  går  tillbaka  till  Stockholm. 

A^^g'  23,  Både  fröken  R:d  och  hofmarskalk  S:d  hade 
i  går  insjuknat,  så  att  prinsessan  i  dag  ej  hade  någon  mer 
än  mig  vid  bordet.  —  Prinsessan  inbjöd  mig  att  med  de 
mina  återkomma  hit  nästa  sommar. 

På    e.   m.  ett  långt  samtal  med  prinsessan,  under  mer 


STOCKHOLM    1 878.  407 

än  halfannan  timme.  Hon  berättade  om  flera  af  de  mest 
intressefulla  skiftena  af  sin  lefnad,  om  sin  barndom,  sin  kon- 
firmationstidj  sin  första  bibelläsning  (på  Tullgam)  genom 
Jos.  Hamilton,  sin  väckelse,  den  första  »bibelförklaringen» 
af  G.  Janzon  på  fröken  Hamiltons  rum,  i  närvaro  af  de 
unga  fröknarna  A — g,  m.  m.  —  Prinsessans  framställning- 
sätt är  lifligt,  fängslande  och  ädelt.  Det  var  en  för  både 
ande  och  sinne  dyrbar  stund. 

Aug,  25.  Höll  min  sista  predikan  på  Fridhem  för  detta 
år  .  .  .  Vemodigt  att  säga  farväl  till  alla!  .  .  .  For  på  aftonen. 

Har  här  rönt  så  många  bevis  af  tillgifvenhet  och  sym- 
pati, allt  ifrån  hofmarskalken  till  den  ringaste  bland  tjänarne, 
att  jag  nästan  blygdes  öfver  så  mycken  oförskylld  vänlighet; 
men  det  var  en  blygsel,  som  gjorde  godt  i  hjärtat. 

Aug»  26»  Efter  en  stormig  natt  på  ångaren  hade  jag 
stigit  tidigt  upp,  för  att  på  morgonen  få  se  soluppgången 
när  vi  nalkades  skären.  Huru  allvarsamma  reste  sig  de 
mörka  klipporna,  som  bragte  mig  de  första  hälsningarna  från 
gamla  »Sverige».*)  Högtidliga  furor  klädde  här  och  där 
deras  hjässor,  »Eystrasalts  vågor  kysste  deras  fötter».  —  Stolta, 
härliga  skär,  våra  trognaste  vämpliktsvänner!  Med  förtjus- 
ning hälsade  jag  dem  åter:  mot  oss,  alla  Sveas  barn,  visa 
de  ett  vänligt,  hjärtegodt  leende.  Öfverallt  en  liten  fläck 
af  grönska  eller  en  löfdunge,  solig  och  varm! 

Snart  nalkades  vi  Södertälje  kanal  och  ilade  sedan  in 
i  Mälaren.  Härliga  sjö  med  de  växlande  stränder,  som  än 
störta  brant  i  vattnet,  än  visa  sig  som  leende  ängar  med 
saftigaste  grönska!  Från  de  många  villor  som  kläda  strän- 
derna doftade  ros  och  reseda,  och  glada  barnskratt  klingade 

♦)  På  Gotland  sade  man  ännu  den  tiden  » Sverige  >  i  stället  » fast- 
landet >.  Och  alla  svenskar,  som  icke  voro  födda  på  Gotland  eller 
bofasta  därstädes,  kallades  af  allmogen  för   »utländingar». 


4oS  -  DAGBOKSBLA£>. 

öfver  vågen.  Framåt,  framåt,  allt  närmare  målet,  flögö  vi- 
öfver  de  glittrande  böljorna.  Snart  låg  framför  oss  Birgers 
gamla  stad,  bäddad  i  en  slöja  af  soldis;  ett  haf  af  hälsa, 
lif  och  lust  svallade  öfver  land  och  sjö!  Vi  lägga  till  vid 
Riddarholmen  —  och  se  där 

»vänner  på  stranden,  som  vinka  med  handen», 
men    nu    icke    »farväl»,    utan    »välkommen    åter    från  den 
gungande    färd!»    —    Det    var  min  Helga  och  mina  barn. 
Hvilket  återseende  af  henne,  efter  så  lång  skilsmässa!  Gud 
vare  tackad  för  allting!  ... 

Sept,  77.  Hörde  lord  Radstock  hos  konsul  Totties. 
Ett  synnerligen  kraftigt  vittnesbörd  om  försoningen  i  Kri- 
stus och  frälsningen  genom  honom,  öppen  för  en  hvar  som 
vill  mottaga  den.     Lord  R.  ämnar  stanna  här  öfver  jul. 

Sept,  ig.  Häradshöfding  Odencrantz,  min  svåger  d:r 
Skarstedt,  mina  gamla  studentvänner  A.  Steinmetz  och  G. 
Beskow,  samt  pastor  G.  Fredrikson  från  Finland  hos  oss  till 
middag.  —  På  e.  m.  ett  af  de  varmaste  och  bästa  samtal, 
jag  någonsin  fatt  vara  med  om  1  Frågan  gällde,  hvad  som 
är  »det  enda  nödvändiga»  i  kristendomen,  som  gör  att  många 
aktade,  fromma  och  förträffliga  människor  —  blott  emedan 
de  sakna  »detta  enda»  —  skola  en  gång  af  Herren  bortvi- 
sas, under  det  andra,  skröpliga  och  bristfälliga  men  som 
dock  ägt  detta  »enda»,  skola  ingå  i  himmelriket.  Steinmetz' 
och  Fredrikssons  inlägg  i  samtalet  voro  de  yppersta.  Jag 
önskade,  att  jag  hade  haft  en  stenograf  närvarande  för  att 
uppteckna  deras  yttranden. 

Sept.  20,  Under  augusti  och  början  af  september  har 
i  »Väktaren»  pågått  en  strid  mellan  olika  insändare,  af 
hvilka  den  ena  sidans  förkämpar  forcjrat,  att  kyrkliga  präster 
aldrig  skola  i  sina  predikningar  använda  uttrycken  »ny  fö- 
delse»   och    »pånyttfödd»,    annat    än    då    fråga  är  om  det 


STOCKHOLM    1 878.  409 

heliga  dopet  och  om  hvad  som  /  detta  blifvit  verkadt;  ty 
man  kan,  säga  dessa,  hvarken  i  naturlig  eller  andlig  bety- 
delse »födas»  mer  än  en  gång.  Den  andra  sidans  män 
ha  däremot  påpekat  att  under  hela  den  lutherska  kyrkans 
tillvaro  ha  dess  förnämste  lärare,  allt  ifrån  Luther  till  och 
med  Schartau,  med  stöd  af  skriftens  tydliga  utsagor  användt 
nyssnämnda  uttryck  äfven  i  afseende  på  det  andliga  lifvets 
nya  återtändande  hos  en  genom  otro  och  synd  andligt  död 
vorden  människa.  Bland  dessa  senare  har  en,  som  tecknar 
sig-  P.,  anfört  följande  bevisning: 

»Man  har  sagt,  att  en  människa  icke  kan  »födas»  mer 
än  en  gång,  och  att  man  i  likhet  härmed  måste  säga  och 
hålla  före,  att  hon  icke  heller  kan  »födas  på  nytt»  mer  än 
en  gång.  För  en  sådan  tanke  ligger  alldeles  otvifvelaktigt 
ett  otillbörligt  försinnligande  af  begreppet  »nyfödelse»  till 
grund.  Med  »nyfödelse»  kan  ju  skriften  icke  mena  något 
annat  än  meddelelse  af  nytt  (=  gudomligt)  lif.  Jag  kan  då 
ej  förstå,  h varför  man  icke  skulle  kunna  tala  om,  att  hos 
den,  som  förlorat  det  andliga  lifvet,  detta  lif  åter  kan  genom 
Guds  ande  meddelas,  då  saken  faktiskt  dagligen  sker.  Eller 
är  månne  den  döpte,  som  är  '^död  i  öfverträdelser  och  syn- 
der», är  icke  alldeles  död,  det  är:  icke  verkligt  död,  det  är: 
icke  död?  Härom  kan  ju  exempelvis  ses  i  Tim.  5:  6  och 
Upp.  3:  I.  Där  talas  ju  om  döpta  människor.  —  O,  mina 
bröder,  tagen  bort  ur  den  kristliga  predikan  framställningen 
till  säkra  syndare  om  nödvändigheten  af  att  ^^ födas  på  nytty> 
(fastän  de  äro  döpta),  och  udden  i  vår  predikan  till  dem 
är  väsentligen  afbrutenl» 

Okt.  4.  Aftonen  hos  Beskows,  tillsammans  med  lord 
Radstock,  miss  Smiley  och  många  troende  vänner. 

Lord  Radstocks  föredrag  i  Betlehems-  och  Blasieholms- 
kyrkorna    ha    varit    till    stor    välsignelse.     En    stor  mängd 


4lO  DAGBOKSBLAD. 

människor,  äfven  af  den  högsta  societeten,  hvilka  eljest  aldrig 
eller  mycket  sällan  besöka  kyrkorna,  ha  nu  varit  där  gång 
på  gång  för  att  höra  Radstock;  och  många  af  dem  ha  fått 
djupa  evighetsintryck.  (Om  lord  Radstocks  verksamhet  i 
i  Sverige  skall  mera  nämnas  i  ett  följande  häfte.) 

Okt.  4.  Hvad  tiden  ilar  fort!  En  ung  man,  som  jag 
från  hans  föräldrars  hus  minnes  som  en  ovanligt  hygglig 
skolgosse,  har  i  går  blifvit  utnämnd  till  kyrkoherde  i  min 
oförgätliga  mödemestad,  Örebro,  Jag  glades  på  hans  väg- 
nar, och  ännu  mer  på  hans  af  mig  högt  värderade  för- 
äldrars, hvilka  nu  få  skåda  en  af  sina  varmaste  önskningars 
uppfyllelse.  Men  allra  mest  glades  jag  åt,  hvad  många  sak- 
förståndiga med  visshet  anse  sig  kunna  förutsäga,  nämligen 
att  Örebro  nu  i  Keijser  får  en  verkligt  nitisk,  dugande  herde 
—  just  hvad  staden  så  väl  b e hö f ver!  (Det  var  d.  v.  do- 
centen i  Uppsala,  n.  v.  biskopen  i  Skara,  d:r  E.  J.  Keijser.) 

Okt  6.  I  dag  har  en  gammal  trogen  sin  kyrkas  vän, 
den  engelske  språkläraren  m:r  Alfred  May,  fått  vid  74  års 
ålder  lämna  mödornas  land,  sörjd  och  saknad  af  maka  (född 
Klara  Bottiger,  en  syster  till  skalden  B — r),  fyra  döttrar  och 
en  stor  mängd  deltagande  vänner.  Han  var  en  liten  liflig, 
vänlig  och  intressant  gråhårsman,  född  i  London  1804,  men 
sedan  många  år  bosatt  i  Stockholm.  Hans  »engelska  språk- 
lära» är  känd  af  tusenden,  och  han  själf  högt  värderad  af 
alla  som  kände  honom. 

Okt.  7.  Prinsessan  Eugenie  har  besökt  »Trasskolans» 
nya  lokal,  och  sedan  det  lilla  fridfulla  »Hemmet  för  fri- 
gifna  kvinnor»,  stiftadt  af  drottning  Sofia,  medan  hon  ännu 
var  hertiginna  af  Östergötland.  —  Prinsessan  visade  mig  en 
af  gossarna,  som  hon  särskildt  intresserade  sig  för,  och  hvil- 
kens  historia  var  på  en  gång  hemsk  och  likväl  ländande  till 
Guds  ära.     Att,  sedan  man  tillbragt  hela  sin  första  ungdom 


STOCKHOLM    1S78.  4II 

i  ett  »hem»  (om  det  förtjänar  detta  höga  namn?)  där  hän 
från  barnaåren  sett  det  förskräckligaste  sedefördärf  och 
hört  allt  möjligt  ondt,  likväl  kunna  räddas,  ej  blott  för 
samhället  utan  ock  för  Guds  rike,  —  sådant  är  icke  män- 
niskoverk, utan  helt  »Guds  ära». 

Okt  8.  I  dag,  tisdag,  återkom  konung  Oskar  från  sin 
resa.  Sistl.  fredag  invigde  han  Wieslanda-Bolmens  järnväg. 
I  söndags  besökte  konungen  vårt  naborike  Danmark  för 
att  å  Charlottenlunds  slott  öfvervara  det  danska  kronprins- 
parets yngsta  dotters  döpelseakt.  Den  unga  prinsessan,  som 
är  född  den  2  Augusti,  erhöll  i  dopet  namnet  Ingeborg» 

Okt,  9.  I  natt  mellan  kl.  2 — 3  väcktes  vi  af  ett  starkt 
eldsken.  Snart  märkte  man  med  verklig  ledsnad,  att  det 
var  ett  af  Stockholms  äldsta  minnesmärken,  S:t  Gertruds 
tyska  kyrka,  som  hemsöktes.  Eldsvådan  hade  varsnats  strax 
efter  kl.  2,  och  brandkåren  anlände  inom  tio  minuter  där- 
efter. Elden  syntes  redan  då  hejdlöst  rasa  uppe  i  tom- 
spiran. Och  den  fick  tid  att  ytterligare  gripa  omkring, 
emedan  det  dröjde  en  lång  stund,  innan  brandkåren  kom 
in  på  kyrkogården;  de  höga  gallerportarna  voro  nämligen 
som  vanligt  stängda.  Efter  det  dessa  omsider  blifvit  öpp- 
nade, begaf  man  sig  genast  upp  för  torntrapporna,  dit  med- 
förande flere  vattenslangar.  Man  fann  då,  att  elden  rasade 
jämväl  längre  ned  i  tornet,  under  och  omkring  de  stora 
ringklockorna.  Alla  försök  att  släcka  elden  visade  sig  snart 
fruktlösa.  Brandkårens  bemödanden  riktades  därför  på  att 
rädda  så  mycket  som  möjligt  af  den  återstående  delen  af 
kyrkan  samt  att  förebygga  eldens  spridning  till  de  omkring- 
liggande  byggnaderna.  Med  hänsyn  till  Tyska  kyrkans  läge 
var  detta  en  ingalunda  lätt  uppgift.  Trakten  är  en  af  de 
tätast  bebyggda  i  hufvudstaden ;  ur  en  omgifning  af  väldiga 
husmassor,    genomkorsade    af  gator,  hvilkas  smalhet  återför 


412  DAGBOKSBLAD. 

minnet  till  medeltiden,  lyfte  tornet  sin  lätta,  222  fot  höga 
resning  mot  himmelen.*) 

Släckningsarbetet  bedrefs  med  sådan  skicklighet  och 
framgång,  att  då  elden  kl.  5,30  på  morgonen  begränsades, 
voro  icke  blott  alla  kringliggande  hus  utan  äfven  själfva 
kyrkans  hufvudbyggnad  och  dess  inre  räddade.  Till  och 
med  orgelverket  har  endast  obetydligt  skadats.  Däremot 
förstördes  tomuret  (uppsatt  år  1675)  och  hela  kyrkans  ytter- 
tak. Ljuskronorna,  som  ofvan  hvalfven  voro  fösta  med 
träklossar,  störtade  ned  och  sönderslogos.  Som  ett  prof  på 
hvalfvens  styrka  anföres,  att  då  den  28  skeppund  tunga  stora 
ringklockan  nedstörtade,  slog  den  endast  med  sin  ena  kant 
ett  hål  i  hvalfvet  ofvanför  orgeln,  men  åstadkom  för  öfrigt 
icke  ens  ens  en  bräcka  i  det  samma.  —  Den  nuvarande 
tyska  kyrkan  var  ursprungligen  ett  kapell  till  svartbrödra- 
(dominikan-)  klostret  och  uppläts  1607  åt  tyska  församlingen, 
hvarefter  kyrkan  utvidgades  och  år  1642  försattes  i  det 
skick  den  nu  vid  branden  hade. 


•)En  vid  tillfallet  närvarande  referent  skref  härom:  »Det  var  en 
anblick  af  hemsk,  storartadt  gripande  skönhet,  som  tedde  sig  för  den 
som  ett  stycke  nedanför  Tyska  brinken  betraktade  det  brinnande  temp- 
let. Det  lyste  starkt  genom  gluggar  och  fönster,  men  ännu  höUo  plåt- 
betäckningen och  järnluckoma  elden  inom  tornet;  allt  tätare  och  mörk- 
rödare  blefvo  emellertid  rökhvirflarna,  som  slingrade  sig  kring  spiran, 
och  här  och  där  började  smala  eldtungor  att  sticka  fram.  Plötsligt 
slår  en  bred  flamma  ut  från  galleriet  vid  tornspirans  bas,  där  det  be- 
römda klockspelet  hade  sin  plats.  Några  ögonblick  därefter  är  hela 
denna  del  af  tornet  kringhvärfd  af  lågor,  som  dånande  vältra  sig  fram 
ur  det  inre;  deras  dunkelröda  kärna  härrör  från  det  brinnande  trä- 
virket, men  ute  i  spetsarne  och  kanterna  lyser  det  klart  blått  i  de 
mångfaldigaste  och  skönaste  nyanser:  det  är  det  bidrag  de  smältande 
metallerna  lämna  till  den  hemska  illuminationen.  Midt  i  detta  eldhaf 
ser  man  klockorna,  stora  och  små,  hänga  i  symmetriskt  ordnade  rader. 
Nu    sprutar    med    eruptiv   våldsamhet  en  tjock  eldstråle  ut  ur  centrum 


STOCKHOLM    1878.  413 

Okt,  II.  Den  af  många  kända,  originella  grefvinnan 
Carolina  Ridderstolpe,  född  Kolbe,  har  i  förrgår  aflidit  på 
Fiholm  vid  85  års  ålder,  —  Ofta  har  det  tvistats  om  be- 
fogenheten af  den  gamla  latinska  sentensen:  »Z>^  niortuis 
.  hihil  nisi  benef>  (om  de  döda  bör  ej  sägas  annat  än  godt). 
Men  jag  tror,  att  där  man  ej  såsom  häfdatecknare  är  upp- 
fordrad att  handla  annorlunda,  gör  man  rättast  i  att  följa 
de  gamlas  lärdom  i  detta  fall. 

Okt  18.  Vid  kyrkoherdevalet  i  Katarina  församling 
i  går  erhöll  v.  pastorn  i  Vadstena  K.  A.  E.  Landqvist  569 
röster  eller  alla  de  afgifha  rösterna,  utom  en. 

Tyska  församlingen  beslöt  i  går,  att  församlingens  kyrka 
skall  restaureras  och  tornet  återuppbyggas  till  sin  forna  höjd. 

Okt  20,  1  går  afled  härstädes  en  af  vårt  lands  för 
ett  par  årtionden  sedan  mest  framstående  statsmän,  f.  d. 
statsrådet  m.  m.  frih.  J^ari  Otto  Falmstjema,  i  en  ålder  af 


af  urtaflan;  de  hvitglödande  järnluckorna  för  det  stora  tornfönstret 
böja  sig  som  vax,  och  med  detsamma  välla  lågorna  fram  äfven  ur 
detta  gap.  Milliontals  gnistor  flyga  omkring  i  luften,  och  det  egen- 
domliga, dofva  prasslet  från  lågorna  blandar  sig  med  ångsprutans  stö- 
•  nande  och  signalpipornas  gälla  hvisslingar.  Hela  Tyska  brinken  tyckes 
stå  i  lågor,  mot  hvilka  de  mörka  konturerna  af  brandsoldaterna  af- 
teckna  sig,  där  de  ila  fram  och  åter,  trotsande  eld  och  rök.  Det  har 
plötsligt  blifvit  så  ljust  som  i  det  starkaste  solljus  i  hela  staden  inom 
broarna;  och  från  Kornhamns  torg  ser  man  de  amfiteatraliska  husmas- 
sorna på  Söder  liksom  badande  i  en  bländande  morgonrodnad.  Nu 
nalkas  märkbart  det  kritiska  ögonblicket;  ännu  står  tornspiran  upprätt, 
väldig  och  hotande,  färdig  att  störta  öfver  oss  i  den  smala  gränden; 
de  grofva  bjälkar,  som  då  och  då  falla  ned  i  eldhafvet  vid  hennes  fot, 
röja  att  kampen  i  hennes  inre  nått  sin  höjd.  —  Nu  tycker  man  sig 
märka,  att  hon  börjar  luta  svagt  mot  söder,  och  strax  därpå  vacklar 
den  väldiga  tornspiran  och  sjunker  majestätiskt,  nästan  ljudlöst  i  djupet. 
En  skyhög  eldpelare  stiger  upp  i-  dess  plats;  och  några  fantastiska 
lämningar  äro  det  enda,  som  är  kvar  af  det  stolta  byggnadsverket.» 


414  DAGBOKSBLAD. 

nära  88  år.  Den  aflidne,  som  förde  landtmarskalkstafven 
vid  den  märkliga  1840  års  riksdag,  var  en  ärans  man,  en 
»ädling  af  gamla  stammen».  I  sina  unga  dagar  deltog  frih. 
Palrastjerna  personligen  såsom  officer  i  1807 — 14  årens  krig 
i  Tyskland  och  Norge,  och  med  honom  bortgick  sålunda 
ännu  en  bland  dem,  som  klädt  skott  för  fäderneslandet. 

I  dag  predikade  lord  Radstock  i  Betlehemskyrkan,  som 
var  full  af  »societetsmänniskor»;  bland  andra :  Vicomte 
de  Sotomayor,  engelske  ministern,  m.  fl. 

Okt.  21.  I  dag  har  baron  Posse  i  »Väktaren»  intagit 
ett  litet  stycke  af  en  insändare,  I.  M,,  så  lydande: 

Jesus  säger:  »Däraf  skola  alla  förstå  att  I  aren  mina 
lärjungar,  om  I  hafven  kärlek  inbördes»,  Joh.  13:  35-,  och 
aposteln  Johannes  skrifver:  »Vi  veta^  att  vi  hafva  öfvergått 
ifrån  döden  till  lifvet,  ty  vi  älska  bröderna»,   i  Joh.  3:  14. 

Ingen  behöfver  sålunda  misstaga  sig  därpå,  om  en 
präst  är  troende  eller  ej.  Den  staden  som  ligger  på  ett 
berg  kan  icke  döljas;  ett  ljus  tändes  icke  för  att  sättas  un- 
der skäppan.  Kärlekslifvet  röjer  honom.  Den  allmänna 
kärleken  och  den  broderliga  kärleken  träder  fram  i  alla 
handlingar,  drager  de  troende  till  honom  och  väcker 
världens  hat  mot  honom. 

Okt.  24.  Prinsessan  Tyra  af  Danmark  har  blifvit  för- 
lofvad  med  hertigen  af  Cumberland,  ende  sonen  af  framl. 
konung  Georg  V  af  Hannover.  Det  var  om  denna  sköna, 
älskliga  prinsessa,  som  »mor  Thor»  vid  Träsktorget*)  spådde: 
'>>Hon  blir  icke  så  lycklig  som  hennes  systrar!»  Måtte  mor 
Thor,  som  såg  rätt  om  Gustaf  B:w  och  Gustaf  L:d  på  deras 
resa,  däremot  få  alldeles  orätt  i  denna  spådom! 

Okt,  26.  På  middag  hos  prinsessan,  tillsammans  med 
Fjellstedt,  G.  Beskow  m.  fl.  —  På  e.  m.  höll  Fjellstedt  en 

•)  Angående  denna  senare  egendomliga  kvinna  skall  mera  anföras  i  nästa  häfte. 


STOCKHOLM    1 878.  415 

härlig  bibelförklaring  om  »de  yttersta  tingen».  Men  en  af 
hans  tankar  föreföll  mig  svår  att  antaga,  den  att  själen 
»sofver»  mellan  döden  och  uppståndelsen  .  .  . 

Okt,  27.  Hörde  Fjellstedt  predika  högmässan  i  Jakobs 
kyrka.  En  väldig  predikan,  som  föranledde  landshöfding 
Liljencrantz  att  yttra:  »Om  vi  ägde  en  sådan  präst  i  hvar 
församling,  skulle  Stockholm  vara  som  förvandladt,  inom  tio 
år!»  (Det  yttrandet  kunde  förr  möjligen  ägt  någon  antaglig- 
het; nu  för  tiden  skulle  väl  icke  ens  två  sådana  präster  vid 
hvar  församling  förmå  att  »förvandla  Stockholm».) 

Okt.  28.  I  förgår  afled  i  Lund  den  gamla  fromma 
stiftsfröken  Kristina  Sofia  Rudensköld,  född  1797.  Hon 
var  nära  besläktad  med  Rudensköldarna  här,  samt  sondotter 
till  det  berömda  riksrådet  grefve  Karl  Rudensköld. 

Luther  säger:  »En  rätt  kristen  liknar  den  som  reser 
genom  ett  främmande  land:  om  han  får  ett  godt  härberge, 
så  begär  han  dock  icke  att  för  alltid  blifva  där  boende,  ty 
han  vet  att  han  icke  där  har  sitt  /lem.  Så  hålla  ock  Guds 
rätta  barn  detta  lifvet  blott  för  ett  natthärberge.  Far  man 
väl  med  dem,  så  upptaga  de  det  med  tacksamhet;  men  är 
det,  såsom  vanligen  sker,  ett  kallt,  ondt  och  osäkert  här- 
berge, så  trösta  de  sig  därmed,  att  det  endast  kommer  an 
på  en  ond  natt:  hemma  skall  det  snart  blifva  annorlunda.» 

Okt.  2g,  Hade  i  dag  ett  dyrbart,  kärleksfullt  och  så 
ödmjukt  bref  från  Fjellstedt.  —  De  som  undfått  ett  stort 
mått  af  nådens  gåfvor  och  söm  äro  till  största  gagnet  för 
»Guds  församling»,  äro  äfven  de  mest  ödmjuka  och  tänka 
ringast  om  sig  själfva.  De  äro  lika  de  kvistar  på  ett  träd 
som  äro  rikast  på  frukter,  de  sänka  sig  djupast  ned;  och  lika 
de  fyllda  sädesaxen,  som  böja  sig  nedåt,  medan  de  tomma 
axen  höja  sina  hufvud  högt  upp.  När  jag  jämför  Fjell- 
stedt, Rosenius,  Bring  m.  fl.  med  en  del  lärde  och  teologer, 


4l6  DAGBOKSBLAD. 

X.,  Y.  och  Z.,  huru  små  äro  icke  dessa  senare,  fastän  de 
sätta  sitt  hufvud  högt  och  vilja  anses  som   »store  män»! 

Okt,  JO.  Kammarherren  Adam  Reutersköld  har  i  dessa 
dagar  för  600,000  kr.  till  baron  S.  A.  Hermelin  på  Trane- 
ryd  sålt  det  vid  sjön  Boren  i  Östergötland  utmärkt  vackert 
belägna  frälsesäteriet  Ulfåsa  med  underlydande  hemman,  ett 
bland  länets  största  och  märkvärdigaste  gods.  Genom  byte 
och  mot  en  summa  af  300,000  kronor  har  kammarherren 
Reutersköld  däremot  blifvit  ägare  af  det  baron  Hermelin 
tillhöriga  präktiga  och  slottslika  godset  Sturehof  i  närheten 
af  Stockholm,  hvilket  gods  med  afseende  på  läget,  såsom 
bekant,  är  ett  bland  de  mest  framstående  vid  Mälaren. 

Nov,  j.  Posttidningen  öfverraskade  i  förgår  sina  läsare 
med  officiell  underrättelse,  att  Kongl.  Maj: t  samma  dag  be- 
viljat statsrådet  och  chefen  för  ecklesiastikdepartementet 
F.  F.  Carlson  nådigt  afsked  samt  till  hans  efterträdare  ut- 
nämnt professorn  i  historia  vid  Uppsala  universitet  Karl 
Gustaf  Malmström.  Väl  har  man  länge  väntat,  att  stats- 
rådet Carlson  skulle  draga  sig  tillbaka,  enär  han  redan  för 
ett  par  år  sedan  uppnått  pensionsåldern  och  hans  berömda 
historiska  verk  ännu  väntar  på  sin  afslutning;  men  den 
oförtrutna  ifver  och  den  kända  förkärlek,  hvarmed  han  fort- 
farande ägnade  sig  åt  sitt  maktpåliggande  värf.  såsom  konun- 
gens rådgifvare,  syntes  antyda,  att  tiden  för  hans  tillbaka- 
trädande ännu  icke  var  nära.  Om  den  hastigt  påkomna 
anledningen  till  hans  afskedstagande  har  i  dessa  dagar 
mycket  i  tysthet  talats;  men  tiden  för  offentliggörandet  är 
ännu  icke  inne.  (N.  Dagl.  AUeh.  yttrar:  Statsrådet  Carlsons 
politiska  bana  har  icke  lämnats  alldeles  fri  från  klander  — 
men  sådant  måste  alltid  träffa  den,  som  i  likhet  med  hr 
C.  på  ett  mera  verksamt  sätt  griper  in  i  det  politiska  lifvet 
—  såsom  C.  särskildt  gjort  genom  den  §.  k.  »kompromissen». 


STOCKHOLM    1878.  417 

Främst  har  man  ogillat  den  verksamhet  hr  C.  utvecklade 
vid  åstadkommandet  af  1873  års  kompromiss  .  .  .  Ett  är 
dock  visst:  Ingen  skall  förneka,  att  hr  Carlson  under  de 
många  år  han  förestått  ecklesiastikdepartementet  —  såsom' 
bekant  ju  är,  var  han  statsråd  första  gången  under,  åren 
1863-70  och  sedan  från  våren  1875  till  nu  —  gjort  sig  i 
många  stycken  förtjänt  af  det  varmaste  erkännande  för  hvad 
han  uträttat.  Samtidens  likasom  eftervärldens  doin"  skall 
härvid  blifva,  att  han  i  skilda  riktningar  ådagalagt  en  fram- 
stående kraft  och  förmåga  af  beräkning,  som  måhända  kan 
sägas  ha  utgjort  på  samma  gång  hans  styrka  och  hans 
svaghet.  Man  jämföre  blott  våra  olika  läroverks  beskaffen- 
het nu  och  vid  den  tid,  då  hr  Carlson  först  började  taga 
del  i  riksstyrelsen,  och  man  skall  icke  kunna  annat  än 
högt  erkänna  den  djupt  ingripande  del  han  tagit  såsom  re- 
formator i  detta  hänseende.  Särskildt  bör  man  icke  förbise 
hvad  han  uträttat  för  vårt  folkskoleväsens  utveckling».  — 
Jag  bör  ock  tillägga,  att  äfven  vår  svenska  kyrkas  angelä- 
genheter i  hr  C.  ägde  en  varm  och  insiktsfull  vän  och  att 
församlingen  särskildt  står  till  honom  i  stor, förbindelse  där- 
för, att  vid  befordringar  till  kyrkliga  tjänster,  han  städse 
sökte  och  ofta  fann  de  bästa  och  frommaste  männen.») 

Nov,  Jj,  På  morgonen  en  mycket  god  stund  uppe  på 
Börssalen,  där  J.  Kerfstedt,  på  bazaren  för  Fjellstedtska  sko- 
lan, talade  öfver  Matt.   28:   20. 

Nov,  14,  Hos  prinsessan  Eugenie,  jämte  Kerfstedt  och 
alla  som  i  handling  visat  intresse  för  den  i  allo  lyckade 
bazaren.     Kerfstedt  höll  afslutnings-  och  tacksägelsebön. 

Nov.  j6.  På  middag  hos  prinsessan,  jämte  Fjellstedt 
och  många  andra.  Fjellstedt  talade  i  dag  särskildt  om  tusien- 
åriga  riket,  härliga  ting  som  vidgade  våra  hjärtan  och 

IVadströiHf  Ur  minnet  o,  dagboken.     II.  ,  27 


4l8  DAGBOKSBLAD. 

»fyllde  alla  trognas  bröst 
i  med  höga    himmelska  utsikter». 

Nov,  24.  Har  i  dag  kunnat  predika  i  Betl^emskyr- 
kan  —  för  första  gången  sedan  våren  1865. 

I  Nav,  2S.     Studentkonserten  i   Paris,  den   sistl.  27  juli, 

lyckades,  som  bekant  öfver  förväntan  och  förvärfv^ade  i  den 
stora  världsstaden  den  nordiska  kvartettsången  en  oerhörd 
uppmärksamhet.  Och,  hvad  som  nu  gladt  mig  nästan  lika 
mycket,  är  att  ä/z>en  norrmännen  erkänt  den  svenska  student- 
sångens   öfverlägsenhet  öfver  alla  sina  medtäflare.     (Därom 

i  vittnar  bl.  a.  följande  bref  från  en  norsk  brefskrifvare,  som 

'  då^  var  i  Paris,  hvilket  bref  jag  skall  förvara  som  ett  verk- 

,  ligen  dyrbart  minne: 

»Norska  och  svenska  studentemas  konsert  i  går  var  en 
glänsande  framgång  .  .  .     Kl.   2  intogo  sångarna  sina  platser 
I  framför    den    strålande  och  konstvana  publiken.     Från  den 

samlade  kören  af  svenska  och  norska  sångare,  anförda  af 
Hedenblad,  klingade  nu  »Vårt  land»  genom  salen.  Redan 
då  sångame  trädde  fram,  hade  man  applåderat,  och  då 
»Vårt  land»  slöts,  ljöd  ett  kraftigt  bifall  från  alla  kanter. 
Därefter  förde  Behrens  sin  taktpinne  inför  samma  skara, 
som  nu  afsjöng  sången  »Norges  Qelde».  Starka  och  ihåll- 
ande Ijödo  applåderna  äfven  efter  denna  sång.  —  Nu  de- 
lade sig  kören,  och  under  Hedenblads  anförande  afsjöngo 
svenskame  sin  »Vårsång»,  som  måste  gifvas  da  capo.  Onek- 
ligt  är,  att  det  bifall,  —  som  efter  denna  sång  och  sedan 
allt  framgent  ljöd  i  så  rikt  mått,  att  båda  landens  sångare 
och  alla,  som  följt  dem  med  intresse,  ha  all  anledning  att 
glädja  sig,  —  likväl  ljöd  starkast  efter  svenskames  sånger. 
De  sjöngo  nu  »Angbåtssången»,  som  applåderadas  länge 
och  lifligt.  Samma  bifall  kom  äfven  våra  sångare  till  del 
efter  »Olaf  Trygvason»,  som  också  måste  gifvas  da  capo  .  .  . 
Nu  trädde  svenskame  åter  fram,  hälsade  af  lifligt  bifall,  och 
afsjöngo  »Neckens  polska».  Den  mjuka,  vackra,  egendom- 
liga  folkvisetonen  slog  djupt  an  och  framkallade  ett  hittills 


STOCKHOLM    1 878.  419 

oerhördt  jubel,  som  slutade  med  en  verklig  storm.  »Neckens 
polska»  måste  gifvas  da  capo,  på  ett  om  möjligt  ännu 
vackrare  sätt,  och  följdes  med  ett  i  ögon  fallande  intresse. 
Då  tonerna  förklingat,  höjde  sig  åter  samma  dånande  bifalls- 
storm. Svenskame  sjöngo  därpå  »Hör  oss,  Svea»,  som 
också  mottogs  med  ihållande  bifallsyttringar;  dessa  antogo 
efter  sången  »Du  gamla,  du  friska,  du  fjällhöga  Nord»,  och 
i  synnerhet  genom  Lundqvists  solo,  en  sådan  karaktär  att 
väl  aldrig  en  sådan  bifallsstorm  skakat  någon  sal.  Efter  lo 
minuters  förlopp  afsjöngs  »Valdrisvisen»  utan  att  dock  göra 
den  lycka  man  väntat.  Däremot  förskaffade  »Söndagsmor- 
gonen på  saeteren»  våra  sångare  en  ihållande  applåd,  som 
nästan  kunde  försona  oss  norrmän  med  att  svenskame  —  det 
låter  icke  förneka  sig  —  öfverglänst  oss.  Samma  bifall 
väckte  »Brudefaerden»,  som  måste  gifvas  da  capo  .  .  .  Sedan 
»faelles-kören»  afsjungit  »Ja,  vi  elsker  dette  landet»,  sam- 
lade sig  applåderna  länge  och  ihållande  liksom  till  ett  tack 
till  de  båda  sångkörerna  och  på  ett  sätt,  som  måste  bereda 
alla  den  största  glädje  öfver  det  glänsande  resultatet  af 
denna'^onekligen  något  dristiga  sångarfärd.» 

(Ett  par  korta  utdrag  ur  Paris- tidningamas  många  och 
välvilliga  uttalanden  om  denna  konsert  må  ock  här  åter- 
gifvas.  Figaro  skrifver  i  en  längre  artikel:  »Sångame  från 
Uppsala  och  'Kristiania  ha  skördat  ett  entusiastiskt  bifall. 
Hvarken  de  ypperliga  italienska  instrumentalistema  eller  de 
engelska  körsångame  eller  orfeonistema,  som  tillhörde  olika 
nationaliteter,  ha  uppmuntrats  med  så  lifiiga,  så  uthålliga 
och  så  enhälliga  bifallsyttringar.  Nästan  alla  styckena  måste 
sjungas  om  igen,  och  denna  första  konsert  slöt  med  en  hyll- 
ning, som  de  unge  korist-amatörerna  säkerligen  ej  skola 
glömma.  —  Vi  ha  bland  dessa  populära  sånger  återfunnit 
mer  än  en  aria,  mer  än  en  melodigång,  som  adopterats  och 
bearbetats  af  våra  kompositörer,  t.  ex.  »Necken»,  som  hr 
Ambroise  Thomas  har  från  början  till  slut  inflikat  i  »Ham- 
let». Orden  till  sångerna  äro  nästan  utan  undantag  hän- 
förande och  utmärka  sig  genom  en  osökt,  stundom  till  och 
med  rörande  poesi.  Och  framför  allt  ^  d^t  hymnerna  till 
fäderneslandet,    de    nationella  sångerna,   som  rycka  en  me4 


420  DAGBOKSBLAD. 

sig  genom  sin  högstämda  ton  och  genom  sin  hänförelses 
värme:  »Vårt  land,  våxt  land,  vårt  fosterland!  Ljuden  högt, 
I  för  våra  hjärtan  dyrbara  ord!  Ej  höjes  en  kulle  mot 
himmelen,  ej  finns  en  dal,  en  strand,  badad  af  vågorna, 
som  äro  mer  aiSKade  än  vårt  land  i  Norden,  än:  våra  faders 
jord!  Vårt  land,  vårt  land,  vårt  älskade  fosterland!»  — 
Detta  är  något,  som  är  vältaligare  än  la  Marseillaise  h ) 

Nov,  75,  Aftonen  hos  Bergmans.  Där  var  en  kapten 
G.,  som  myckel  oestämdt  påstöd,  att  de'  s.  k.  »Tykobrahe- 
dagama»,  som  uero  af  stjärnornas  ställning,  verkligen  öfva 
inflytande  på  vårt  yttre  och  inre  lif.  Detta  dels  så,  att  hvad 
vi  under  de  dagarna  företaga,  det  misslyckas;  dels  så  att 
sorger  och  oiycKor  då  drabba  oss  mer  än  på  andra  dagar. 
Han  sökte  till  och  med  bestyrka  detta  påstående  med  bi- 
belns ord  i  Oraspr.  16:  4,  Pred.  7:  15,  Efes.  6:  13  m,  fl. 
Men  Elmblad  anförde  mot  honom  5  Mos.  18:  10,  Jer.  27:  9 
m.  fl.;  och  kaptenen  fick  inga  anhängare  mer  än  gamla 
fru  S.  och  ett  par  af  ungdomarna. 

Per  K.  frågade,  h vilka  dagar  som  äro  »Tykobrahe- 
dagar».  Till  svar  utdelade  kapten  G.  små  tryckta  blad,  på 
hvilka  bl.  a.  stod:  »Tyko  Brahe  har  sagt,  att  'de  onda 
dagarna'  äro:  Jan.  i,  2,  4,  6,  11,  12,  24;  Febr.  11,  1.7, 
18;  Mars  I,  4,  14,  15;  April  10,  17,  19;  Maj  7,  18; 
Juni  6;  Juli  17,  24;  Aug,  20,  21;  Sept.  10,  18;  Okt.  6; 
Nov,  6,   18;  Dec,   11,   18.     Då  skall  man  o.  s.  v.» 

Nu  inföll  Elmblad:  »Räknas  dessa  data  efter  gamla 
eller  nya  stilen?»  »Naturligtvis  efter  gamla  stilen,  som 
gällde  då  T.  B.  uppgaf  dem»,  blef  kaptenens  svar.  »Men 
då  äro  ju  dessa  data  alldeles  vilseledande  nuy  och  bli  det 
än  mer  med  hvart  nytt  århundrade.  Eller  hvad  säger  kap- 
ten G.  därom?»  Kaptenen  kunde  härtill  ej  svara;  och  så 
blef  det  allas  vår  åsikt,  att^talet  om  förutbestämda  »Tyko- 
brahedagar»   eller  olycksdagar  som  hvart  år  skola  återkomma 


STOrKH<^»LM    1878.  421 

på    samma  datum,    är    helt  enkelt  människofunder  och  vid- 
skepelse. 

Nov.  26.  Besök  af  baron  Hierta,  som  meddelade  mig 
sitt  beslut  att  med  detta  års  slut  upphöra  med  »Väktarens» 
utgifvande.  Dess  prenumerantantal  har  nämligen  under  de 
senaste  åren  allt  fort  nedgått,  tills  det  i  år  endast  utgör 
omkr.  1,600.  Han  bad  nu  mig  att  i  hans  ställe  öfvertaga 
tidningen,  som  han  ansåg  då  kunna  återfå  sitt  forna  antal 
vänner.  Jag  kände  mig  både  bestört  och  hedrad  genom 
detta  anbud;  men  svarade  genast,  att  jag  hvarken  hade 
krafter  eller  tid  för  ett  sådant  stort  och  maktpåliggande 
verk.  Baron  H.  sökte  länge  Öfvertala  mig.  Men  jag  ansåg 
förslaget,  ehuru  för  mig  hedrande,  dock  var  orimligt,  och 
stod  därför  fast  vid  min  vägran.  I  stället  nämnde  jag  tvänne 
andra,  som  jag  trodde  kunna  vara  lämpliga.  Baron  H. 
sade  sig  skola  tänka  på  mitt  förslag. 

Nov,  JO,  »Våren  brinnande  i  anden!»  Märk  väl:  »i 
anden»,  —  ej  blott  en  naturlig  entusiasm.  Huru  många 
olika  drag  hos  en  helgjuten  kristlig  karakter:  lugn  och  vis- 
het, i  förening  med  en  brinnande  ande;  mildhet  och  vän- 
lighet, jämte  kraft  och  nitälskan;  sanning  i  kärleken  och 
kärlek  i  rättfardigheten ;  heligt  nit,  i  förening  med  uthålligt 
tålamod,  o.  s.  v.  »I  många  stycken  fela  vi  alla;  men  den^ 
som  icke  felar  i  ett  ord,  han  är  en  fuUkommen  man.»  Jak. 
3:  2.  Huru  många  sådana  män  (och  kvinnor)  finnas  bland 
oss?  Somliga  påstå,  att  i  England  och  N.  Amerika  skola 
finnas  många  sådana  kristna,  hvilka  kunna  själfva  heligt  be- 
dyra, att  de  icke  syndat  på  flera  år.  Verkligen?!  Nog 
måtte  väl  sådant  totalt  bero  på,  huru  djupt  man  fattar  be- 
tydelsen af  synd  och  »helighet».  Låter  man  »ej  synda»  vara 
liktydigt  med  utvärtes  rättfärdighet,  och  »ostrafflig»  betyda 
»oklandrad  af  människor»  —  då  ha  vi  äfven  i  Sverige  många 


422  DAGHOKSBLAH. 

»fullkomliga  och  heliga».  Men  ser  man  djupare,  låter  den 
heliges  ande  och  ord  få  tränga  till  hjärtegrunden  samt  vara 
en  domare,  ej  blott  öfVer  handlingar,  utan  äfven  öfVer  ord, 
tankar  och  uppsåt,  —  då  finnes  det  ingen  sann  kristen, 
som  kan  gifva  sig  eller  låta  gifVa  sig  vittnesbördet  om  att 
vara  »en  fuUkommen  man».  Eller  menar  man  sig  verkli- 
gen aldrig  ens  »fela  på  ett  ord»? 

Dec.  5.  Äter  besök  af  baron  Hierta,  som  med  både 
vänlighet  och  allvar  sökte  öfvertala  mig  blifva  »Väktarens» 
utgifvare  under  följande  år.     Men  jag  sade  ånyo  nej. 

Dec.  8,  Aftonen  hos  prinsessan  tillsammans  med  Ahn- 
felt,  som  för  en  krets  inbjudna  höll  en  god  bibelförklaring, 
i  hvilken  han  bland  annat  yttrade:  »Om  en  del  predikanter 
stundom  frestas  att  förhäfva  sig  öfver  sin  stora  lärdom  eller 
sin  stora  begåfning,  så  böra  de  endast  erinra  sig  en  verklig 
stor  mans  ord:  »Vi  äro  'bondfioler'  allesamman-,  men  när 
det  behagar  vår  Herre  Gud  att  spela  på  en  bondfiol,  då 
blir  det  något  vackert  och  anderikt  af. »  .  Så  snart  en  'stor' 
teolog  erinrar  sig  de  orden,  så  blir  han  genast  'liten'  och 
ödmjuk  igen  .  .  . 

Dec,  12.  Besök  af  Widström,  som  framställde  Väktare- 
sakens verkligt  kritiska  läge,  samt  frågade:  »Vill  du,  att 
Väktaren  skall  dö,  så  att  vårt  lands  evangelisk-lutherska 
kristna  ej  skola  ha  ett  enda  politiskt  organ,  i  hvilket  de 
kunna  framställa  sina  kyrkliga  önskningar  och  behof?»  »Nej, 
tvärtom,  jag  skulle  anse  detta  som  en  verklig  förlust»,  blef 
mitt  svar.  »Nåväl,  då  måste  du  gifva  efter.  Både  Hierta 
och  många  af  oss  ha  tänkt  på  åtskilliga,  men  funnit,  att 
för  närvarande  är  du  den  ende,  åt  hvilken  vi  med  hopp. 
om  någon  framgång  kunna  öfverlämna  denna  maktpåliggande 
sak.  Vill  du  undandraga  dig  en  af  dina  bröder  i  Herrens 
namn    dig    gifven    kallelse?»    —    Nu' blef  jag  tveksam  och 


STOCKHOLM    1 878.  423 

begärde  betänketid  till  i  öfvermorgon,  för  att  hos  Herren 
söka  visshet  i  sinnet. 

På  aftonen  stort  möte  af  mer  än  loo  vänner,  hos 
Henrik  Hallström,  där  lord  Radstock,  G.  B:w,  jag  och  flere 
andra  vittnade  om  Herren  Kristus. 

Dec.  14,  Sammanträde  hos  baron  Hierta  angående 
Väktaren.  Där  voro  samlade  Widström,  Beskow,  Berg,  M. 
Elfling,  Tomerhielm,  Vicander  m.  fl.,  hvilka  alla  lofvade 
att  understödja  mig  med  förböner,  bidrag  och  uppsatser,  *) 
samt  enhälligt  kallade  mig  att  hädanefter  vara  Väktarens 
utgifvare  och  hufvudredaktör.  Min  tvekan  försvann-  Herren 
hade  gjort  mig  viss,  och  jag  antog  kallelsen. 

Dec,  24,  En  mer  än  vanligt  god  och  fridfull  dag! 
Men  den  slutade  med  djup  sorg.  Just  då  min  hustru  och 
jag,  sedan  barnen  gått  till  hvila,  vid  tiotiden  sutto  och 
tackade  Gud  för  en  sådan  dyrbar  Julafton,  inkom  T.  med 
den  underrättelsen,  att  lilla  »GuUgull»  (Helga)  börjat  »rycka 
så  underligt  med  hufvudet».  Vi  skyndade  in  i  barnkam- 
maren och  sände  genast  bud  efter  läkare.  Den  ädle,  själf- 
uppoffrande  doktor  Edling  kom  efter  en  kort  stund  och 
stannade  ända  till  kl.  2  på  natten,  men  kunde  blott  gifva 
oss  föga  hopp,  ty  vår  älskade  lilla  Helga  hade  fått  slag. 
—  Denna  underrättelse  tog  oss  mycket  djupt,  särskildt  min 
kära  hustru,  hvilkens  krafter  redan  förut  voro  så  nedsatta. 
Och  det  var  först  efter  mycken  och  innerlig  bön  vi  kunde 
stilla  våra  hjärtan  vid  det  ordet:  »Alla  Herrens  vägar  äro 
godhet  och  sanning  ...»     Ps.   25:   10. 

Dec.  27,  I  afton  har  baron  Hierta  i  Väktaren  sagt 
farväl  till  sin  läsekrets  med  följande  ord: 


*)    I   detta  senaste  afseende  höll  dock  ingen  af  dem  sina  löften, 
mer  än  baron  Hierta  och  hofrättsrådet  Widström. 


Olof  Hud  be  2  k.    Efter  D.  PadtBruffge. 


tAQéi-&.  tider,   andra  seder.)      Nägra  koä^iiil dldfif 


t 

.     ^^^f--.,  ^'^^^iS^ 

r 

Mårten  Kristian  Bergvall. 

Efter  E.  Löwstädt. 

►t   af  det  I7:de  och  början  af  det   iQ-.de  århundradet. 


426  n\niu>Kswi  ad. 

Till  Väktarens  vänner! 

Undertecknad,  som  efter  den  oförgätlige  man,  hvilken 
först  grundade  denna  tidning,  vid  hans  : —  mänskligt  att  se 

—  allt  för  tidiga  frånfåUe,  på  grund  af  vänners  uttryckta 
önskan,  emottog  det  dyrbara  uppdraget  att  fortsätta  tid- 
ningens utgifvande,  ber  nu,  sedan  Väktaren  hunnit  den  för 
en  tidning  icke  ringa  åldern  af  fjärdedels  sekel,  härmed  få 
säga  Eder  några  vänliga  afskedsord. 

När  jag  mottog  detta  uppdrag,  var  jag  för  egen  del 
fullt  öfvertygad  om  att  vara  i  saknad  af  de  så  väl  egenska- 
per som  kunskaper,  hvilka  tarfvades  för  att  i  någon  mån  i 
jämförelse  med  den  hemgångne  vännen  kunna  sköta  en 
sådan  sak.  Men  då  ingen  lämplig  person  fanns,  som  ville 
åtaga  sig  fortsättandet  af  detta  verk,  och  allvarlig  önskan 
från  många  håll  gaf  sig  tillkänna,  att  detta  tidningsföretag 
måtte  fortsättas,  så  ansåg  jag  mig  förpliktad  göra  försök  att 
uppehålla  tidningen,  intilldess  rätte  mannen  att  sköta  detta 
verk  komme  att  visa  sig,  i  hvilken  händelse  jag  genast  vore 
färdig  åt  honom  afstå  min  plats.  Jag  mottog  uppdraget 
sålunda  helt  och  hållet  provisoriskt.  Detta  provisorium  har 
emellertid    kommit    att   räcka,  nu  —  sedan  sistlidne  pingst 

—  på  i4:de  året.  Huru  det  för  mig  lyckats  att  fullgöra 
de  därmed  förenade  plikter,  det  känna  bäst  de,  som  under 
tiden  icke  tröttnat  vid  Väktaren;  och  likväl  —  det  skulle 
måhända  fortfarit  än  längre,  om  ej  mitt  nära  inträde  i  den 
ålder,  då  en  tjänsteman  plägar  få  sitt  afsked,  jämte  hvad 
med  sådan  ålder  vanligen  följer,  tillräckligt  klart  för  mig 
tydliggjort,  att  tiden  för  dess  afbrytande  nu  är  inne.  Då 
jag  alltså  med  detta  nummer,  det  sista  på  det  gamla  året, 
afgår  såsom  redaktör  af  Väktaren,  känner  jag  lifiigt  den 
plikt  mig  åligger  att  för  Eder  på  detta  sätt  frambära  den 
djupa,  innerliga  tacksamhet,  jag  känner,  för  allt  edert  öfver- 
seende,  all  eder  välvilja,  allt  edert  deltagande  —  såsom 
ock  för  de  mig  så  dyrbara  vittnesbörd  om  det  ena  och 
andra,  som  jag  i  form  af  vänligen  uppmuntrande  ord,  såväl 
muntliga  som  skriftliga,  ofta  fått  glädjen  mottaga!  —  Och 
dä  jag  nu  känner  mig  böra  afbryta  detta  mig  ganska  kärt 


STOCKHOLM    1S78.  4«7 

vordna  arbete,  hvarefter  visserligen,  under  de  dagar  jag  kan 
hafva  igen,  saknad  mången  gång  skall  komma  att  göra  sig 
gällande,  så  blir  det  nog  dessa  edra  allt  emellanåt  mig  till 
del  komna  vänliga  ord,  efter  hvilka  största  saknaden  skall 
låta  sig  kännas. 

Men  enär  det  for  många,  som  älska  vår  kära  evange- 
lisk-lutherska kyrka,  hvilkens  talan  man  i  Väktaren,  i  en  tid 
då  så  många  främmande  mer  och  mindre  osunda  lärdoms- 
väder blåsa,  sökt  att  efter  samvete  och  förmåga  föra  — 
enär  det  för  många  torde  befinnas  önskligt,  att  tidningen 
fortfarande  komme  att  äga  bestånd;  så  har  jag  varit  på  det 
angelägnaste  betänkt  att,  om  möjligt,  utse  någon  lämplig  per- 
son, som  kunde  vara  villig  att  söka  fortsätta  verket.  Och 
skattar  jag  mig  därvid  lycklig  att  slutligen  hafva  funnit 
pastor  B.  Wadström  redobogen  att  taga  saken  om  hand. 
Då  han  —  bland  aimat  genom  den  nu  i  två  år  väl  kända 
tidskriften  »Hemåt»  —  tillräckligt  gjort  sig  känd  såsom  den 
där  vill  allvarligt  och  kraftigt  stå  på  vår  kyrkoläras  bibliskt 
fasta  grund,  och  då  han  tillika  vid  sin  sida  har  flere  vår 
kyrkas  verkliga  vänner,  hvilka  —  han  såväl  som  de  — 
hafva  i  sina  hjärtan  fått  beseglad  den  dyra,  ovärderliga, 
heliga  sanningen  af  den  lära,  som  inom  denna  kyrka  salig- 
hetssökande själar  förehålles;  så  är  det  med  innerligt  och 
fast  förtroende  jag  nu  öfverlämnar  detta  arbetes  fortsättande 
i  hans  händer,  och  ber  eder,  ärade  vänner  till  denna  tid- 
ning, äfven  gifva  honom  edert  förtroende  samt  följa  honom 
med  det  välvilliga  deltagande,  hvarmed  —  tacknämligt  att 
säga  —  de  hittills  följts,  som  omhänderhaft  detta  arbete.  .  . . 

Slutligen  får  jag  härmed  tillönska  Eder  alla  mycken 
välsignelse  af  den  fest  som  nu  ingår!  Gifve  oss  Gud  under 
dagames  vidare  lopp  mer  och  mer  riklig  tillväxt  i  hononiy 
hvars  nådefulla  tillkomst  till  denna  jorden,  vi  under  denna 
fest  fira,  —  så  skola  vi,  om  ock  nu  till  ansiktet  obekanta, 
lära  känna  h varandra,  då  vi  en  gång  för  hans  skull,  som 
vi  gemensamt  tro  uppå,  få  stå  inför  hans  ansikte. 

Stockholm,  julafton   1878. 

F.  F,  Hierta, 


428  DA.GBOKSBLAD. 

Dec.  JO.  E.  m.  kallad  till  prinsessan  att  predika  för 
Drottningen,  grefv.  Posse  och  Oxenstierna  m.  fl.  Prinsessan 
bad  mig  stanna,  sedan  de  öfriga  aflägsnat  sig,  och  medde- 
lade mig  den  på  en  gång  sorgliga  och  glädjande  under- 
rättelsen om  M.  R.'s  saliga  hemförlofning. 


1879. 

Jan,  2.  Min  dotter  Helgas  begrafningsdag.  Kl.  2 
foro  vi  ut  till  kyrkogården,  från  hvars  port  den  lilla  kistan 
bars  till  grafven  af  Torsten  Alm,  Dav.  Matthiesen,  Gustaf 
Welin  och  min  illdste  son.  —  Vid  hemkomsten  ett  sorge- 
bud: min  hustru  hade,  vid  vår  affard  från  hemmet,  länge 
genom  ett  öppnadt  fönster  sett  efter  'Gullgulls'  vagn.  Hen- 
nes klena  lungor  hade  ej  tålt  den  iskalla  luften,  utan  ådragit 
henne  en  häftig  blodstörtning. 

Jan.  j.  Besök  af  G.  B:w,  general  Weidenhielm,  kap- 
ten Ahlberg,  som  nu  blifvit  en  sann  kristen,  och  Aug.  Lind- 
ström m.  fl.,  hvilka  uttalade  sitt  deltagande  i  vår  sorg.  Den 
sistnämnde  yttrade  bland  annat:  »Skriften  betygar,  att  Her- 
ren rensar  de  sina,  såsom  silfver  och  guld  rensas  i  smält- 
degeln. Därvid  må  du  väl  märka  att  'slagget'  icke,  såsom  vi 
så  gärna  ville,  'sjunker  till  bottnen'  och  så  försvinner.  Ty  där 
så  sker,  stannar  det  kvar  och  varder  till  hemsk,  förskräcklig 
öfverraskning  en  gång,  när  tusenden  som  mente  sig  vara 
'rena',  först  i  döden  varseblifva  sitt  slagg.  Men  där  Herren 
i  den  sanna  helgelsens  ugn  rensar  sitt  guld,  där  kommer 
slagget  upp  och  varder  städse  allt  mer  uppenbart  »för  dem 
som  helgade  varda».  Och  där  blir  det  äfven  Herrens  sak 
—  hans,  som  sitter  vid  smältdegeln  och  »gifver  akt  därpå» 


STOCKHOLM    1 879.  429 

—  att  själf  allt  mer  bortrensa  slagget  hos  de  sina,  fastän 
ständigt  nytt  kommer  upp  igen,  tilldess  smältningen  är  fär- 
dig och  Mästaren  ser  sin  egen  egen  bild  i  guldet».  —  Goda 
och  sanna  ord,  dem  jag  skall  försöka  att  minnas,  när  de 
bäst  behöfvas. 

Sedan  var  jag  på  besök  hos  fru  Claesson,  som  om- 
talade att  hennes  dotter,  fru  Maria  Strandell,  för  närvarande 
är  i  en  särskildt  tung  pröfning,  i  det  att  hos  henne  icke 
mindre  än  fem  personer  ligga  sjuka  i  nervfeber.     Ebr.   12. 

Jan.  4.  Har  i  dag  utgifvit  mitt  första  nummer  af 
Väktaren.   Dahcem,  Domine!  (Det  inleddes  med  följande  ord: 

Till  Väktarens  vänner! 

Då  undertecknad  frän  och  med  denna  dag  går  att 
öfvertaga  utgifvandet  af  Väktaren,  torde  det  vara  behöfligt 
att  för  tidningens  vänner  med  några  ord  förklara,  hvarför 
jag  dristat  mottaga  ett  så  ansvarsfullt  uppdrag  och  huru 
jag  vågar  hoppas  att  i  någon  mån  kunna  uppfylla  det  samma. 

Då  Väktarens  förre  utgifvare,  friherre  F.  P.  Hierta,  för 
några  månader  sedan  först  föreslog  mig  att  öfvertaga  hans 
plats,  af  böjde  jag  genast  och  utan  tvekan  detta  förslag, 
enär  jag  klart  insåg,  att  både  tid  och  krafter  fattades  mig 
att  så,  som  vederborde,  sköta  denna  angelägenhet.  Friherre 
Hierta  vände  sig  då,  i  och  för  denna  sak,  till  åtskilliga 
andra  personer,  af  h vilka  dock  ingen  fanns  villig  att  mot- 
taga det  erbjudna  uppdraget.  Friherre  H:s  beslut  att  frångå 
redaktionen  stod  likväl  fast,  och  det  blef  därför  i  medlet 
af  december  visst  att,  i  händelse  af  min  fortsatta  vägran 
att  blifva  hans  efterträdare.  Väktaren  skolat  upphöra  med 
1878  års  utgång.  Detta  hade  dock  både  för  mig  och  många 
andra  vår  kyrkas  vänner  varit  en  smärtsam  förlust;  och 
flere  högt  värderade  män  uppfordrade  mig  nu  att  låta  alla 
betänkligheter  falla,  att  icke  se  på  min  egen  bekvämlighet 
eller  min  svaghet,  utan  på  löftet  om  Herrens  bistånd  (2 
Kor.   12:  9),  hvarjämte  de  äfven  lofvade  mig  sin  hjälp  och 


430  DAGBOKSBLAD. 

medverkan  i  arbetet.  Under  sådana  omständigheter  har  jag 
icke  vågat  längre  motsätta  mig  den  förnyade  kallelsen,  utan 
har  ansett  det  som  en  plikt  att  tillsvidare,  till  dess  en  lämp- 
ligare person  kan  finnas,  försöka  öfvertaga  det  nya  för  mig 
ovana  verket  att  redigera  en  kyrklig-politisk  veckotidning, 
under  förhoppning  och  bön,  att  Väktarens  gamla  vänner 
måtte  hafva  öfverseende  med  de,  särskildt  i  början,  många 
bristema  samt  fortfarande  understödja  tidningen  med  råd 
och  förbön. 

Bland  de  personer,  hvilka  utlofvat  biträda  vid  redak- 
tionen eller  till  tidningen  lämna  bidrag,  må  nämnas  friherre 
F.  P.  Hierta,  pastorerna  G.  E.  Beskow  och  J.  Vicander, 
hofrättsrådet  C.  U.  Widström,  grosshandlaren  C.  O.  Berg 
m.  fl.  —  Tidningens  plan  skall,  såsom  redan  förut  är 
nämndt,  blifva  i  allt  hufvudsakligt  den  samma,  som  under 
föregående  25  år.  Den  kommer  lika  som  tillförene  att 
fasthålla  vid  evang. -lutherska  bekännelsen  och  ansluta  sig 
till  den  bestående  ordningen  inom  vår  kyrka;  men  vill  till- 
lika i  sin  mån  söka  verka  för  sådana  förändringar,  som 
kunna  anses  hälsosamma  för  kyrkan  och  det  kristliga  lifvet 
inom  den  samma,  äfven  som  i  öfiigt  till  innehåll  och  fram- 
ställningsätt söka  lämpa  sig  efter  den  stora  kristna  allmän- 
hetens behof.  Det  är  påtagligt,  att  denna  uppgift  i  vår 
oroliga  och  med  så  många  upplösande  ämnen  uppfyllda  tid 
är  af  största  vikt,  men  att  därjämte  vid  dess  utförande  stora 
svårigheter  skola  möta.  Måtte  därför  de  af  Herrens  vänner, 
som  älska  vår  kyrka  och  dess  bekännelse,  samdräktigt  bistå 
oss  i  arbetet  för  denna  uppgift.  .  .  . 

»Herren,  vår  Gud,  vare  oss  blid,  och  främje  våra  hän- 
ders verk  med  oss;  ja,  våra  händers  verk  främje  hanU 
Ps.  90:   17. 

Stockholm  den  2  Jan.   1879. 

B,    WadsirömO 

Jan,  5.  Svenska  missionssällskapets  årsfest.  Ingen 
förändring,  mer  än  att  den  gamle  fromme  d:r  J.  Rohtlieb 
för    sjuklighets    skull    afgått    ur    sällskapets  styrelse  och  tiU 


STOCKHOLM    1 879.  43I 

efterträdare  fått  .kammarrådet  K.  A.  Fehr,  hvaijämte  kyrko- 
herden G.  Hammarstedt  blifvit  invald  i  styrelsen. 
»  Jan,  12,  Besök  hos  en  döende  arbetskarl,  K.  J — n, 
som  önskade  undfå  Herrens  nattvard.  Han  var  så  fridfull, 
så  glad  i  Gud  och  nöjd  att  dö;  det  var  en  verklig  upp- 
byggelse  att  se  och  höra  honom.  Hans  onda  satt  i  bröstet, 
som  mycket  rosslade  och  gjorde  det  för  honom  tungt  att 
yttra  sig.  När  jag  frågade,  om  detta  gjorde  ondt,  svarade 
han:  »Åh  nej,  jag  tycker  att  det  blott  är  toner  från  hem- 
landsklockorna, som  ringa  till  min  hemfärd». 

Jan.  77.  Kallad  till  prinsessan,  som  omtalade  att  jag 
vid  utlottningen  af  konstvinstema  på  basaren  vunnit  ett  skönt 
skulpturverk,  »Glädjen  och  sorgen».  Denna  grupp  önskade 
prinsessan  fä  öfvertaga,  för  att  om  tisdag  gifva  den  till 
konimgen  på  hans  5o:de  födelsedag.  Det  var  mig  en 
glädje  att  för  ett  sådant  ändamål  få  afstå  min  vackra  vinst. 

Jan.  18.  Riksdagens  öppnande.  —  KL  7  e.  m.  böne- 
möte hos  Ahlbergs.  Lord  Radstock,  som  nu  är  återställd, 
var  där,  jämte  Elmblad,  Tiselius,  Rappes,  Löwenhielms, 
Totties,  L.  Laurin,  löjtnant  Varberg  och  många  andra.  Blef 
bekant  med  löjtnant  Lagercrantz,  och  återsåg  fröken  Märta 
Eketrä,  som  jag  ej  råkat  sedan  1&55.  Då  var  hon  en  liten 
flicka,  nu  en  ståtlig  ung  »lady»  och  hoffröken  hos  drott- 
ningen. Vi  samtalade  mycket  om  förr  och  nu,  Äfven  långt 
samtal  med  den  kristligt  varma,  älskliga  lady  Radstock. 

Jan.  27.  Ett  sorgligt  exempel  på  läserihatets  frukter! 
En  kristlig  landtbrukare,  ett  af  Fosterlandstiftelsens  provins- 
ombud,  hade  länge  haft  en  bitter  fiende  i  en  af  grann- 
socknens präster.  Denne  hade  i  flera  år  om  Z.  utspridt  de 
skamlösaste  rykten,  dem  Z.,  lugn  i  medvetandet  om  deras 
osannfärdighet,  icke  brytt  sig  om  att  vederlägga.  Men  här 
besannades    det    gamla    ordet:     »Förtala  blott;  håll  på  där- 


432  DAGBOKSBLAD. 

med:  något  blir  dock  till  slut  trodt!»  Bland  annat,  för 
hvilket  Z.  beskyllts,  var  äfven  det,  att  han  skulle  ha  anlagt 
mordbrand  för  att  utbekomma  assuranssumman.  Det  ryktet 
hade  tagn  sådan  fart,  att  länsmannen  i  förrgår  kom  och 
arresterade  Z.  (Under  den  följande  rannsakningen  blef  orätt- 
färdigheten af  detta  anfall  mot  Z.  uppenbar,  och  han  lösgafs 
ur  fängelset.  Men  man  hade  dock  nu  lyckats  i  att  kasta  en 
skugga  öl  ver  hans  namn.  Och  ännu  i  dag,  när  någon  bland 
hans  fiender  inom  »församlingen»  af  någon  orsak  blir  ond 
på  honom,  får  han  ofta  höra  de  orden:  »Du  mordbrännare, 
du.  har  ingen  talan!  Du  må  vara  glad,  att  du  icke- sitter 
inom  lås  och  bom,  såsom  du  förtjänat!») 

Jan.  28.  Fröken  Rosa  von  Steijerns  bröllop  med  revi- 
sionssekter Edv.  von  Krusenstierna.  En  mycket  älsklig  brud, 
som  till  make  fått  en  dugande  man  —  »en  framtidsman», 
säga  de  flesta,  —  h vilken  dock  icke  lär  vara  det  ringaste 
högfärdig  uch  dryg,  såsom  så  många  andra  »storheter  in 
spe-f},  utan  en  enkel,  rättfram  man  och  ödmjuk  kristen,  som 
icke  blyges  att  bekänna  sin  tro. 

Febr.  8.  Begrof  lilla  Maria  Widström,  ett  af  de  älsk- 
ligaste barn,  jag  någonsin  sett.  Talade  i  grafkapellet  öfver 
Mark.   10:   16.     Vemodigt-,  men  »en  sorg  i  rosenrödt  hopp». 

Febf'.  9.  L.  von  S.  lämnade  mig  i  dag  sitt  »album», 
med  begäran  att  jag  skulle  skrifva  däri.  Jag  fann  där, 
bland  många  andra  goda  tankar,  äfven  tvänne  som  jag  vill 
teckna  mig  till  minnes: 

Du  känner  dig  kanske  stundom  ensam.  Du  går  till 
dina  bröder  att  klaga  din  nöd,  din  synd,  och  söka  hjälp  i 
dina  bekymmer-,  men  ingen  har  tid  eller  lust  att  höra  på 
dig:  alla  hafva  något  viktigare  eller  angenämare  än  att  höra 
din  klagan.  Glöm  då  icke  att  Herren  hör  dig,  att  han 
»varder  hvarken  trött  eller  mödad»;  gå  till  honom  med  allt. 


Georg  von  Rosen.  B.  von  Beskow,  Egron  Lundgren. 


I      I 


8     *     ^    ** 


Gustaf  Edvard  Klemming. 


G.  Renholm.  Alfr.  Wistelius. 


Axel  Welin. 


H.  Klemming. 


STOCKHOLM    1 879.  433 

Göm  icke  i  ditt  hjärta  onda  ord,  som  du  hör  sägas 
om  dig  eller  andra;  ty  det  är  i  dem  ett  gift,  som  kan  vara 
till  döds,  om  det  stannar  i  själen.  Men  göm  alla  Guds 
goda  ord  till  oss  och  »idisla»  dem  i  ditt  hjärta;  ja,  ät  och 
drick  af  dem,  så  att  du  varder  mättad  och  styrkt.  Ty  i 
dem  är  det  eviga  lifvets  kraft,  som  gör  dig  lycklig  både 
för  tid  och  evighet. 

Febr.  lo,  E.  m.  hos  prinsessan  på  hennes  namnsdag. 
Där  var  drottningen,  samt  hennes  hofFröknar  v.  Rosen  och 
Eketrä,  landshöfding  Axel  Adlercreutz,  gref.  Posse  m.  fl. 
J.  Kerfstedt  höll  en  nier  än  vanligt  god  och  anderik  bibel- 
betraktelse öfver  I  Petr.  i .  Prinsessans  sångkör  sjöng  flera 
härliga  sånger.  Vid  supén  samtal  om  det  jordiska  Fridhem, 
och  efter  supén  om  det  himmelska. 

Febr,  14,  E.  m.  på  »Arbetsföreningen»,  där  Karl 
Gustaf  Hammarsköld,  (d.  v.  professorn,  sedermera  ecklesia- 
stikministern) höll  en  bibelförklaring  öfver  Matt.  26,  om 
de  visa  och  de  fåvitska  jungfrurna.  Det  är  alltid  kraft  i 
hvad  Hammarsköld  talar. 

Febr.  20.  Fick  från  baron  Hierta  ett  bref,  angående  de 
försmädade  »läsarne»  på  D:a.  —  Äfven  medföljde  ett  i  högsta 
måtto  intressant  äldre  bref  från  baron  H.  H.  von  Essen, 
som  bland  annat  skildrar  ett  besök  hos  den  berömde  biskop 
KapfF.     (Detta  bref  var  af  följande  lydelse: 

.  .  .  »Här  i  Wiirttemberg  ha  biskoparna  titeln  »pre- 
later»; men  många,  bland  dem  v.  Kapfif,  äro  i  sanning  värda 
en  bättre  titel  än  denna,  vid  hvilken  man  faster  begreppet 
af  något  pösande,  öfvermodigt,  själfkärt  och  drygt.  Tyvärr 
ha  vi  där  hemma  allt  för  många  sådan  'prelater',  icke  all- 
tid eller  endast  bland  våra  biskopar.  Men  hos  v.  Kapff 
fanns  intet  af  prelaten  i  denna  sämre  betydelse  .  .   . 

.  .  .  Prelaten  KapfF  har  jag  haft  tillfälle  lära  känna  och 
beundra  under  hans  vidtomfattande  kristliga  verksamhet.  Med 

Wad ström ,   Ur  minnet  o.  dagboken.     II.  2o 


'434  ■     PAGBOKSBLAD. 

en  sådan  man  i  spetsen  för  ett  utmärkt  prästerskap,  sådant 
som  Wiirttembergs,  kan  ej  annat  än  mycket  godt  bli  ut- 
rättadt  för  Kristi  rike,  om  ock  satans  makt  här  såsom  öfver- 
allt  är  stor.  .  .  Inom  blott  en  vecka  har  Kapff  tvänne  gånger 
förträffligt  predikat,  (utan  konsept  förstås,  ty  det  skulle  ej 
gå  an  att  här  ha  skrifvet  papper  för  sig  på  predikstolen); 
meddelat  religions-undervisning  i  en  flickskola,  i  hvilken  han 
fritt  åtagit  sig  den-,  hållit  bibelförklaringar,  bevistat  så  kallade 
Sprechstunden  (där  präster  och  lekmän  växelvis  tala  öfver  bibel- 
ordet); presiderat  i  en  synod,  där  först  diskuterades  rätta 
förståndet  af  en  del  af  Efeser-brefvet  samt  allmänna  kyrk- 
liga frågor,  bland  annat  rörande  Evangeliska  Alliansens  sam- 
manträde i  Berlin  nästa  år  samt  kyrkodagens  här  i  Stutt- 
gart, hvarvid  upplästes  en  vidlyftig  korrespondens  mellan 
honom  och  Bethmann-Holweg  m.  fl.,  samt  af  honom  uppsatta 
adresser  eller  inbjudningar  till  Tysklands  folk.  Dessutom 
var  han  i  samma  dagarna  mycket  sysselsatt  med  sir  CuUing 
Eardley  (engelska  Evangeliska  Alliansens  president)  som 
är  här  på  besök,  m.  m.  .  .  . 

.  .  .AU  denna  ovanliga  förmåga  och  kraft  gifver  han  sig 
naturligtvis  ej  själf;  den  ingifver  honom  Guds  Ande.  Men 
mest  beundransvärd  är  han  genom  sin  stora  ödmjukhet  och 
under  allt  detta  framlysande  människokärlek.  Tätt  och  ofta 
synes  något  nytt  af  honom  i  bokhandeln,  där  han  då  be- 
kämpar de  mest  framstående  eller  för  ögonblicket  mest  in- 
fluerande lasterna,  missbruken  af  pressen,  söndagsarbetet 
m.  m.  .  .  .  Särskildt  förtjänar  att  läsas  hans  bok :  Der  reli- 
giöst Zustand  des  evangeliscJun  Detitschlands,  nach  Licht  und 
Schatten,  fiir  die  Pariser-Versammlung  der  evangelischen  AUi- 
ance  dargestellt,  von  KapfF.  .  .  . 

.  .  .  Diskussionen  vid  nyss  nämnda  synod,  rörande  den 
del  uti  inbjudningen  till  Evangeliska  Alliansens  möte  nästa 
år,  hvarigenom  man  önskade  se  utestängda  baptister,  kvä- 
kare m.  fl.  var  karaktäristisk  och  ej  utan  intresse.  För  min 
del  finner  jag  farhågan  för  baptister  och  hvilka  andra  sekter 
som  helst  öfverdrifven.  Ty  jag  är  så  innerligt  öfvertygad  om 
sanningens  seger,  att  de  som  ej  förfäkta  den  måste  rymma 
faltet,  om  de  mötas  med  lugn  och  den  bevisning  som  bibeln 


STOCKHOLM    1879.  435 

ensam  gifver  vid  handen.  Vid  det  slutligen  begärda  för- 
samlingens yttrande,  med  afseende  å  det  förestående  alli- 
ansmötet (det  första  i  Tyskland),  slog  detta  så  ut,  att  af 
de  omkr.  300  närvarande  prästerna  blott  6,  genom  det  öfver- 
enskomna  tecknet  att  stå  upp,  gåfvo  sitt  ogillande  tillkänna. 
Uppmanade  att  närmare  gifva  tillkänna  hvad  de  tänkte, 
följde  svaret  från  två  af  de  sex:  »Vi  ogilla  hela  Evang. 
Alliansen»,  utan  att  skälen  närmare  utvecklades  .... 

.  .  .  Det  gläder  dig  ju  att  erfara,  huru  prästerna  här  söka 
genom  flitiga  sammankomster  och  bibelstunder  befordra  och 
underhålla  intresse  för  allvarliga  ämnen  och  én  god  kristen- 
domsanda. —  Se  här  en  veckas  schema  för  hufvudstaden : 
Söndagen y  efter  gudstjänsten:  Kinderlehre  d.  v.  s. 
katekisation  med  barn  i  kyrkan  (i  Stiftskyrkan  ofta  ledd  af 
Kapff  själf)-,  på  afton  och  eftermiddag  Sprechstunden  och 
Bibelstunden  i  särskilda  lokaler.  Måndagen:  missionsbön 
eller  annat  föredrag,  ofta  af  någon  främmande,  t.  ex.  po- 
bat  från  Jerusalem,  Blumhardt  från  Bad  Boll,  Rudolphi  från 
Berlin  m.  fl.  andra.  Tisdagen:  bibelförklaring  af  Kapft, 
för  fruntimmer.  (Man  har  besynnerligt  nog  skiljt  könen, 
såsom  Kapff*  sade  mig,  dels  för  utrymme,  dels  för  att  kunna 
bättre  afpassa  föredragets  art-  för  herrarna  litet  mera  filoso- 
fiskt, för  att  locka  folk).  Onsdagen  kl.  10  f.  m.  Bibelstun- 
den i  en  kyrka,  af  t.  ex.  Knapp  eller  Burk  öfver  Mose 
böcker,  och  på  aftonen  kl.  6  förklaring  öfves  Romarebrefvet 
i  Stiftskyrkan.  Torsdagen  kl.  7.  f.  m.  Bibelstunden,  i  Spital- 
kyrkan;  kl.  6  på  aftonen  af  Knapp,  i  Bibelsällskapets  hus, 
samt  därefter  kl.  8  i  Evangeliska  sällskapets  lokal,  där  Staudt 
från  Komthal  och  andra  utmärkta  personer  hålla  bibelför- 
klaringar. Fredagen:  en  utläggning  af  Kapff*  öfver  profeten 
Esaias,  för  män.  På  lördagen  hålles  mig  veterligt  ej  något 
föredrag,  förmodligen  för  att  prästerna  då  behöfva  bereda 
sig  till  söndagen.  Detta  är  hvad  jag  har  mig  bekant,  men 
huru  många  sammankomster  förekomma  dock  ständigt,  om 
hvilka  jag  först  efteråt  fått  höra.  .  .  .») 

Mars  14,     Karl  Tornerhielm  har  i  dag  bHfvit  utnämd 
till  kanslisekreterare.     Han   är  en  af  mina  äldsta  och  mest 


436  DAGBOKSBLAD. 

tillgifna  vänner;  ja  i  sanning  har  han  bevisat  sig  vara  en 
trofast,  ordfast  och  vänfast  man. 

I  går  afton  besök  af  handlanden  X.,  som  för  flera  år 
sedan  hade  bestulit  sin  dåvarande  principal  N.  i  Arboga 
på  400  rdr  banko.  Nu  hade  hans  samvete  vaknat.  Han 
bekände  sina  synder  och  lämnade  mig  de  600  kr.  jämte 
ränta,  att  återsända  till  N.  med  begäran  om  förlåtelse.  (Från 
denne  ingick  en  vecka  senare  svar:  att  han  förlåter.) 

Mars  79.  Uppe  hos  Aastrup  (pastor  i  Brödraförsam- 
lingen),  som  med  sorg  och  indignation  omtalade,  att  fem 
män:  K.,  L.,  S:m,  S:r  och  W:g,  hade  öfvergått  till  hans 
församling.  Han  hade  trott,  att  deras  öfvergång  skett  af 
verklig  öfvertygelse;  men  snart  visade  sig,  att  deras  afsikt 
var  att  få  hand  orn  Brödraförsamlingens  egendom  och  kassor 
för-  att  disponera  dessa  efter  deras  eget  tycke.  När  pastor 
A.  motsatte  sig  detta,  ville  de  utdrifva  honom  ur  hans  egen 
församling,  hvilket  dock  ej  kunde  ske.  Emellertid  skall  det 
nu   bli  process  i  saken  inför  Rådhusrätten.     Huru  sorgligt! 

Mars.  20.  E.  m.  på  inbjudning  hos  prinsessan,  där 
Fjellstedt  talade  öfver  i  Kor.  15:  17.  Med  anledning  af 
orden:  »en  satans  ängel,  som  mig  kindpustade»  berättade 
F.  några  exempel  på  de  onda  andemaktemas  tillfälliga 
inflytelse  äfven  på  gudfruktiga  kristna. 

Bl.  a.  omtalade  han  en  förmögen  ädel  bondhustru  i 
Östergötland,  hvilken,  ehuru  hela  hennes  umgängelse  eljest 
är  sannt  kristlig  och  blid,  emellanåt  omöjligt  förmår  motstå 
en  för  henne  själf  vidrig  och  oförklarlig  frestelse,  näml.  att 
svärja.  Det  kan  förgå  4 — 5  månader  utan  att  hon  ens 
tänker  något  sådant-,  men  så  kommer  frestelsen  alldeles 
oemotståndlig  under  ett  par  dagar.  Både  under  och  efter 
dessa  mörkrets  anfall  afskyr  och  ogillar  hon  på  det  högsta 
detta  svärjande;  men  hon  gör  det  ändå,  till  dess  hon  efter 


STOCKHOLM    1 879.  437 

omkr.  2 — 3  dagar  åter  blir  fri,  för  många  månader.  — 
Sedan  skildrade  generalkonsul  Berg  sin  och  några  fromma 
dalgubbars  audiens  hos  konungen  och  drottningen.  Frågan 
hade  gällt  om  att  erhålla  en  trogen  präst  till  en  af  Dal- 
socknama.  När  då  H.  Maj:t  konungen  bl.  a.  yttrade:  »Det 
måste  ske  såsom  lagen  föreskrifver,  ty  äfven  jag  är  bunden 
af  Sveriges  lag»,  hade  en  af  dalgubbame  svarat:  »Ja,  vi 
veta  att  Ed.  Maj:t  är  både  rättvis  och  nådig;  men  det  kan 
väl  ingen  lag  i  hela  världen  föreskrifva,  att  vi  skola  få  en 
ogudaktig  präst  till  vår  socken». 

Mars  2j,  Till  middag  hos  mig  i  dag  voro  d:r  Fjell- 
stedt,  lord  Radstock,  G.  Beskow,  G.  S.  Löwenhielm,  Karl 
Andersson  m.  fl.,  hvilka  bådo  för  min  sjuka  hustru.  Och 
lord  R.  handlade  sedan,  såsom  aposteln  anvisar  i  Jak.  5: 
14.  —  Helga  sade:  »En  oförgätligt  dyrbar  stund  för  min 
ande!  Herren  må  i  afseende  på  det  kroppsliga  göra  såsom 
honom  synes;  visst  är,  att  min  själ  fått  en  stor  vinst:  ny 
hälsa  och  outsäglig  vederkvickelse». 

Mars  24.  F.  m.  höll  jag  den  sjette  af  mina  passions- 
predikningar å  Brödrasalen.  Mig  ovetande  hade  G.  B:w 
och  andra  i  tysthet  förberedt  många  åhörare  på  en  kollekt 
åt  mig  i  dag.  När  predikan  var  slutad  och  jag  redan  gått 
in  i  sakristian,  steg  G.  B:w  upp  i  katedern  och  tillsade  med 
några  korta,  broderliga  ord  om  koUekten,  —  h varefter  han, 
V.  Liljencrantz,  H.  Tottie  och  G.  von  Cederwald  ställde  sig 
vid  koUektbäckena.  Min  öfverraskning  var  stor,  och  blef 
ännu  större,  då  det  om  en  stund  visade  sig  att  mina  åhö- 
rare hade  i  koUekten  gifvit  mig  1,560  kronor.  Bland  de 
många  sedlame  och  »stora»  mynten  fanns  äfven  ett  hop- 
viket  papper,  inneslutande  50  öre;  det  hade  följande  på- 
skrift:  »Från  en  78:årig  tacksam  åhörare.     Herren  välsigne 


43$  DAGBOKSBLAD. 

Er  och  ert  arbete  ännu  i  många  år!  Han  gifve  Er  till 
sist  en  riklig  ingång  i  sitt  eviga  rike!» 

Från  lord  Radstock  hade  jag  på  morgonen  ifått  ett 
vänligt,  broderligt  bref,  i  h vilket  han  bl.  a.  uppmanade  mig 
och  G.  B:w  att  hjälpa  Ahlberg  med  att  i  fortsättningen  leda 
de  välsignelserika  mötena  i  dennes  hem.  —  På  aftonen 
nere  vid  stationen,  jämte  en  mängd  andra  vänner,  för  att 
säga  farväl  åt  lord  och  lady  R.,  hvilka  nu  jämte  sina  barn 
afreste  till  Göteborg.  Radstocks  besök  här  skall  för  många 
vara  af  evighets-betydelse.;  men  tyvärr  visst  icke  för  alla. 
(Bland  lord  R.'s  åhörare,  då  han  utan  tolk  talade  på  en- 
gelska i  Betlehemskyrkan,  var  en  dag  äfven  den  bekante 
vicomte  de  Soto-Mayor.  Denne  tyckte  dock  icke  om  lor- 
dens predikan,  utan  yttrade:  »Skulle  man  följa  en  dylik 
predikan,  blefve  man  en  fantast  eller  en  galning».  Och  när 
lord  R.  en  dag  hade  gjort  besök  hos  engelske  ministern, 
omtalade  denne  själf  efteråt,  att  han  tillsagt  sin  betjänt: 
»Om  den  där  herrn  (lord  R.)  någon  gång  mer  skulle  åter- 
komma, så  är  jag  icke  hemma.     Glöm  ej  det!») 

April  5.  F.  m.  kl.  half  12  hos  G.  B:w,  där  han, 
Fjellstedt,  Lindberg,  Aug.  B:w  och  jag  möttes  i  lilla  kabi- 
nettet och  hade  en  oförgätligt  dyrbar  bönestund  tillsam- 
mans. Särskildt  bådo  bröderna  för  G.  B:w  och  mig,  att 
vi  måtte  varda  helt  återställda  från  vår  sjukdom  och  fullt 
ostörda  däraf  kunna  verka  Guds  verk.*)  Därefter  handlade 
Fjellstedt  med  B:w  och  mig  efter  aposteln  Jakobs  ord  i 
kap.   5:   14.  — Vi  voro  alla  djupt  gripna. 

*)  G.  B:w  led  vid  denna  tid  mycket  svårt  af  sin  mångåriga  af/»iw/ 
och  jag  hade  i  öfver  14  år  varit  urståndsatt  att  predika  i  någon  större 
kyrka.  Men  från  denna  dag  blefvo  vi  båda  allt  bättre^  så  att  jag 
1883  kunde  återtaga  mitt  ämbete  och  G.  B:w  ända  till  1898  verka 
med  oförminskad  kraft. 


STOCKHOLM    1880.  439 

1  880. 

Jan,  ig,  F.  m.  besök  af  revisionssekter  Edv.  von 
Knisenstierna,  som  bad  mig  komma  till  dem  och  döpa  deras 
förstfödde  son.  Men  jag  måste  af  böja  detta,  emedan  min 
äldste  son  i  förrgår  afton  häftigt  insjuknade  i  feber,  hvilken 
d:r  Werner  i  dag  förklarat  vara  skarlakansfeber.  —  På  afto- 
nen hos  grefvinnan  von  Engeström,  född  Bobrinsky,  jämte 
Ahlbergs,  Bodiscos  m.  fl.  (Jag  hade  skrifvit  återbud  med 
underrättelse  om  min  sons  sjukdom;  men  blef  uppmanad 
att  »komma  ändå,  emedan  där  ej  voro  några  som  ägde 
smärre  barn  eller  fruktade  för  skarlakansfebern».)  En  mycket 
god  och  lärorik  afton.  Grefv.  E.  skildrade  de  religiösa  för- 
hållandena i  Ryssland  samt  omtalade  att  hennes  broder, 
grefve  Bobrinsky,  måst  gå  i  landsflykt  för  att  rädda  sig 
undan  förföljelser  för  sin  evangeliska  tro.  —  Vi  fingo  ock 
veta,  att  kammarherre  L:d  i  dag  fallit  död  på  gatan.  Vi 
bådo  för  hans  änka  och  för  de  förföljda  i  Ryssland. 

Mars  77.  Middag  hos  prinsessan,  jämte  grefv.  Posse, 
Fjellstedt,  G.  Beskow,  J.  Kerfstedt  m.  fl.  —  På  e.  m.  kon- 
stituerades föreningen  »Lappska  missionens  vänner»  och 
uppsattes  stadgar  för  den  samma. 

Mars  20.  I  dag  stod  i  tidnin.  en  den  dummaste  histo- 
ria om  Elmblad,  att  han  för  några  år  sedan  skulle  på  Gym- 
nasium ha  slagit  en  yngling  »både  gul  och  blå»,  emedan 
denna  sagt  sig  »ej  kunna  tro  på  Bileams  åsna».  —  Om 
dylika  befängda  historier  spårlöst  försvunne,  sedan  de  fyllt 
sin  uppgift  att  öka  afsättningen  af  lösnummer,  så  kunde  de 
gärna  lämnas  åt  sitt  värde.  Men  det  är  det  ledsamma  med 
dylikt  tokprat,  att  till  sist  stannar  alltid  något  kvar.  Ingen 
lögn  är  så  grof,  att  icke  några  »beskedliga  människor»  fin- 
nas, som  sätta  tro  till  den.  Och  sedan  går  historien  i  många 


440  DAGBOKSBLAD. 

år  såsom  »tradition».  Ja,  om  personen  som  den  gäller,  gjort 
sig  så  pass  bemärkt,  att  han  någonstädes  får  en  lefnads- 
teckning,  så  dyker  berättelsen  stundom  ånyo  upp  i  den. 

Mars  21,  Hos  Tottie,  jämte  Rappe,  A.  Tersmeden  m.  fl. 

På  aftonen  var  J.  O.  B.  hos  prinsessan  och  predikade 
för  konungen,    drottningen  och  prinsarne.  ... 

Mars  22.  Aftonen  hos  Lindbergs,  där  jag  råkade  fru 
H.  som  hade  varit  med  på  den  sammankomst  i  Gamleby, 
som  Rosenius  1856  höll  i  handlanden  Larssons  hem.  (Se 
sid.  38).  Hon  ihågkom  ännu  det  allra  mesta  af  hvad  R:s 
och  jag  vid  det  tillfället  hade  yttrat.  Men  när  L — g  erin- 
rade om  den  underbara  händelsen  aftonen  förut,  hvilken 
Larsson  då  berättade,  hade  hon  aldeles  glömt  denna  till- 
dragelse. L — g  framtog  då  Rosenii  lefnadsteckning  och  upp- 
läste hvad  där  står.  Men  fastän  hon  nu  fick  höra  händel- 
sen ånyo,  kunde  hon  ändå  icke  erinra  sig  den.  Hon  er- 
kände dock  viUigt,  att  detta  måste  vara  en  glömska  hos 
henne,  som  icke  det  minsta  kunde  ändra  själfva  sakför- 
hållandet, samt  tillade  den  riktiga  reflexionen:  »Stundom  är 
det  som  om  vårt  minne  liknade  en  trasig  fotografi.  Vi  se 
tydligt  hälften  eller  två  tredjedelar  af  en  minnesbild,  men 
det  öfriga  är  totalt  försvunnet». 

Mars  2j.  Tidigt  på  morgonen  väcktes  vi  af  en  polis- 
betjänt, som  hårdt  bultade  på  dörren.  Han  sökte  en  kungl, 
sekter  W.  (ett  namn,  något  liknande  mitt),  hvilken  bott  här 
för  två  år  sedan.  —  Genom  att  »lefva  öfverdådigt»  hade 
denne  man  ådragit  sig  stora  skulder  och  gjort  sig  till  en 
brottsling,  som  måste  gå  i  fängelse.  Huru  många  dylika 
olycksfall  skola  väl  inträfla,  innan  våra  »festande»  unge 
män  (och  äldre!)  vilja  lära  sig  att  föra  ett  enklare  lefnadssätt. 

Mars  ^.  F.  m.  uppe  hos  prinsessan,  som  bl.  a.  fällde 
detta  yttrande:   »Mycket  har  jag  mist,  men  långt  mera  vun- 


STOCKHOLM    1880.  44 1 

nit.  Sedan  jag  fann  min  Frälsare  och  helt  blef  hans,  är 
jag  så  lycklig  i  honom  och  med  hans  vänner». 

April  24.  Kl.  half  lo  f.  m.  samlades  många  inbjudna 
hos  prinsessan,  hvilkens  5o:de  födelsedag  i  dag  var  inne. 
Vi  hade  inköpt  en  utmärkt  vacker  tafla,  som  nu  öfverläm- 
nades,  hvarvid  Boström  uppläste  verkligt  goda  verser.  Där- 
efter höll  jag  en  kort  bön  och  gaf  K.  K.  H.  några  bibel- 
ord. —  På  e.  m.  voro  vi  alla,  jämte  mina  barn,  inbjudna 
till  prinsessan,  hos  hvilken  vi  fmgo  åskåda  Nordenskölds  hem- 
komst och  festliga  mottagande  å  slottet,  (»Vegafesten»);  vi 
stodo  helt  nära  Nordensköld  då  han  vandrade  upp  till  Lo- 
gården.  —  Återsåg  där  äfven  general  Abelin,  efter  32  år, 
samt  råkade  Ad.  och  L.  Stackelberg  m.  fl.  —  Höll  afton- 
bön hos  prinsessan  äfven  denna  dag. 

Maj  8,  I  natt  afled  d:r  Lundberg,  kyrkoherde  i  Jakobs 
församling.  Han  var  en  »jorsalafarare»  och  en  af  de  få 
svenskar^  som  under  förra  hälften  af  detta  århundrade  be- 
sökt Palestina  och  Jerusalem.  Numera,  sedan  ångfartygens 
och  järnvägarnas  tidehvarf  kommit,  torde  en  Jerusalemsfärd 
bli  allt  mera  vanlig. 

Maj  20.  I  dag  kom  en  smärtsam  underrättelse:  Axel 
Adlercreutz  är  icke  mera  här!  Vårt  fosterland  och  vår 
kyrka  ha  förlorat  en  af  sina  ädlaste  och  för  bådas  väl  mest 
verksamma  söner.  Hvad  han  varit  för  sitt  land  och  sin 
konung,  därom  vittna  de  höga  ämbeten  och  äreställen,  som 
han  innehaft;  det  är  ock  redan  erkändt  af  Sveriges  bäste 
män.  Han  var  en  plikttrogen  ämbetsman,  med  själfstän- 
diga  tänkesätt,  ett  varmt  nit  för  fäderneslandets  väl,  och  en 
rik  erfarenhet.  Endast  för  sanning  och  rätt  ville  han  strida; 
eljest  älskade  han  friden  och  var  i  allt  vänfast  och  trofast. 

Hvad  han  verkat  för  vår  kyrkas  bästa  —  särskildt 
under    de    många    år    han    såsom  ordförande  i  Ev.  Foster- 


442  DAGBOKSBLAD. 

landstiftelsens  styrelse  kraftigt  bidragit  till  Stiftelsens  bästa 
och  framgångsrikaste  åtgärder,  —  det  skall  kanske  af  alla 
inses  först  på  den  dagen,  då  »allt  varder  uppenbart».  Men 
redan  nu  måste  betygas,  att  han  inom  Stiftelsens  styrelse 
var  den  dugligaste,  klokaste  och  mest  ihärdiga  bland  oss 
alla.  Han  var  »låset  till  pärlbandet»,  såsom  grefve  Liljen- 
crantz en  gång  uttryckte  sig-,  och  när  han  1868  måste 
lämna  styrelsen,  fruktade  många  af  oss  att  »bandet  skulle  falla 
i  sär».  Så  skedde  dock  icke,  därför  att  Herren  var  den 
som  själf  sammanhöll  sitt  verk;  men  nog  kändes  den  stora 
saknaden  efter  honom  mycket  länge. 

Under  mer  än  tjugo  år,  allt  ifrån  1854,  då  jag  fick 
förmånen  att  göra  Axel  Adlercreutz's  bekantskap,  —  har 
han  omfattat  mig  med  så  mycken  godhet,  vänskap  och  för- 
troende, att  jag  aldrig  skall  upphöra  att  minnas  honom  med 
tacksam  vördnad  och  tillgifvenhet. 

Visst  hade  han  likasom  alla  andra  människor  sina  fel. 
Dessa  voro  stundom  ganska  framlysande  och  ådrogo  honom 
då  skarpt  klander  från  dem,  som  lida  af  den  nästan  obot- 
liga sjukdomen  klandersjuka.  .  .  . 

Axel  Adlercreutz  var  dock  en  uppriktig  kristen,  som  ej 
förnekade,  icke  blygdes  för  sin  Herre.  Och  därför  skall 
ock  Herren  »icke  blygas  för  honom»  på  den  dagen,  då 
alla  de  stolta  högmodiga  tungor,  som  nu  döma  så  käckt 
och  så  skarpt,  skola  tystna  med  förskräckelse  inför  Guds 
tron,  och   »deras  ansikten  rodna  af  blygsel». 

(Jag  kan  icke  underlåta  att  här  äfven  anföra  några 
af  pressens  uttalanden  vid  excellensen  Adlercreutz's  död. 

I  Posttidningen  skref  P.  Strandberg,  efter  att  ha  med- 
delat dragen  af  hans  lefnadsbana,  sålunda: 

Dessa  äro  i  korthet  de  yttre  tilldragelserna  under  den  ■ 
nu    aflidnes    inflytelserika,   nära  4o:åriga  ämbetsmannabana» 


STOCKHOLM    1880.  443 

Däraf  visar  sig  att  han  beklädt  så  viktiga  poster  inom  sam- 
hället, att  någon  nu  lefvande  man  i  landet  näppeligen  har 
att  framvisa  en  sådan  omfattande  och  betydelsefull  verk^ 
samhet.  Det  kan  icke  fordras  af  den  dagliga  pressens  tjä- 
nare, att  de  skola  äga  insikter  och  förmåga  att  génaist  vid 
dödstillfallet  rätt  uppskatta  och  med  full  sakkännedom  be- 
döma en  så  framstående  och  inJ3ytelserik  verksamhet,  som 
den  Axel  Adlercreutz  under  sin  lefnad  utöfvat.  Därtill 
skulle  fordras  omfattande  kunskap  i  vår  administrations 
många  och  svåra  detaljer  samt  därjämte  en  klar  öfverblick 
öfver  de  inom  vårt  land  växlande  tilldragelserna  under  de 
senaste  årtiondena,  som  icke  stå  till  buds.  De  höga  ämbe* 
ten,  hvilkas  skötande  varit  åt  Adlercreutz  anförtrodda,  vittna 
i  och  för  sig  tillräckligt  om  hans  stora  begåfning,  hans  fram- 
stående kunskaper,  hans  dugande  förmåga,  hans  arbetsam- 
het och  hans  ädla  fosterländska  nit.  Med  ett  fint,  anspråks- 
löst och  förbindligt  väsende,  förenade  A:z  stål  i  viljan  och 
kraft  i  handling,  hvilka  egenskaper  man  knappast  kunde  tro 
finnas  hos  hans  blida  personlighet.  Visst  är  att  han  genom 
alla  dessa  egenskaper,  som  han  obestridt  ägde  i  hög  grad, 
själf  banat  sig  väg  till  de  äreställen,  hvilka  han  icke  efter- 
sträfvaty  utan  till  hvilka  han  bli/vit  uppsökt, 

Adlercreutz  har  under  många  riksdagar  varit  en  af 
folkets  representanter,  först*  såsom  själfskrifven  ledamot  af 
ridderskapet  och  adeln  och  därefter  såsom  folkvaldt  ombud. 
Utmärkt  såsom  ämbetsman  gjorde  han  sig  som  riksdagsman 
lika  bemärkt.  Han  ägde  en  framställningsgåfva,  som  när- 
made sig  vältalighet,  och  därtill  en  bevisningskraft  i  sitt 
föredrag,  som  härflöt  från  hans  grundliga  sakkännedom, 
hans  klara  hufvud,  hans  väl  öfvertänkta  yttranden  i  de 
ämnen,  om  hvilkas  sanningar  han  var  öfvertygad.  Dessa 
förfäktade   han  oförskräckt  och  utan  människofruktan.     Om 


DAGBOKSBLAD. 


hans  framstående,  fastän  ej  alltid  lika  framgångrika  verksam- 
het såsom  riksdagsman,  särdeles  under  de  senaste  riksda- 
garna, behöfvres  här  icke  vidare  ordas.  En  hvar,  som  följt 
med  riksdagens  förhandlingar  under  »nu  i  fråga  varande  tids- 
period, känner  väl  den  infl)rtelserika  del,  som  Adlercreutz 
därunder  tagit  i  riksdagsarbetet. 

Personligen  var  Adlercreutz  en  bland  de  mest  älsk- 
värda och  nobla  människor.  Redan  som  student  gjorde  han 
sig  älskad  af  studenter  och  lärare;  såsom  tjänsteman  vann 
han  ädlare  kamraters  odelade  tillgifvenhet  och  kärlek;  såsom 
förman  och  chef  var  han  oförliknelig.  Sin  öfverlägsenhet 
framhöll  han  aldrig  själf  *,  han  delade  arbetet  med  sina  under- 
ordnade, och  det  svåraste  och  mödosammaste  öfvertog  han. 
Härtill  kommo  en  humanitet,  som  söker  sin  motsvarighet, 
samt  ett  tillmötesgående  och  en  välvilja,  som  härfiöto  ur 
hans  vänliga,  människoälskande  hjärtelag. 

Han  visade  under  hela  sitt  lif  ett  fromt  barnasinne  och 
en  på  fast  tro  och  lefvande  öfvertygelse  gruadad  gudsfruk- 
tan. Denna  visade  sig  jämväl  genom  ett  varmt  nit  för 
för  Guds  ords  spridande  och  för  kristendomens  utbredande.*) 

A.  var  i  det  lyckligaste  äktenskap  förenad  med  Hedvig 
Lewenhaupt  och  sörjes  af  henne  och  sex  efterlämnade  barn 
samt  en  stor  mängd  tillgifna  vänner. 

Under  hela  den  tid  Adlercreutz  arbetat  i  fosterlandets 
tjänst,  har  hans  sträfvande  varit  oaflåtligt  och  oförtröttadt 
verksamt  för  landets  väl.  Dess  inbyggares  höjande  i  and- 
ligt   och  ekonomiskt  hänseende  utgjorde  ett  af  hans  lefnads 


*)  Hans  tro,  som  under  ungdomsåren  var  en  mera  oreflekterad 
»barndomstro»,  blef  i  början  af  i85o:talet,  efter  en  verklig  bättrings- 
kamp och  »andens  fattigdom»,  en  af  Guds  ande  verkad,  lefvande,  med- 
veten tro,  som  gaf  honom  lust  och  kraft  att  med  både  ord  och  lif 
bekänna  Herren  Kristus. 


STOCKHOLM    1880.  445 

förnämsta  mål.  Vänsäll,  välvillig,  uppoffrande,  samvets- 
grann, plikttrogen,  framstående  i  lifvet  var  han  på  samma 
gång  ytterst  anspråkslös.  Han  ställde  ringa  fordringar  på 
sina  medmänniskor,  stora  på  sig  själf.  Mänskligt  att  döma, 
kan  man  om  honom  vid  hans  bortgång  yttra,  att  foster- 
landet i  honom  förlorat  på  samma  gång  en  af  sina  infly- 
telserikaste, verksammaste  och  dugligaste,  som  sina  ädlaste 
och  bäste  söner.» 

N.  D.  A.,  som  återgaf  detta,  tillade  därtill: 
»Anledningen  hvarför  landshöfdingen  Adlercreutz  efter 
riksdagens  slut  kvarstannade  i  hufvudstaden  var,  att  hans 
äldste  son  skulle  härstädes  för  första  gången  begå  Herrens 
nattvard.  På  utsatt  dag  konfirmerades  sonen  i  Ersta  kapell 
af  pastor  Bring.  Den  aflidnes  maka  hitreste  för  några  dagar 
sedan  från  Malmö  för  att  närvara  vid  sonens  konfirmation, 
och  den  älsta  dottern  ditkom  samma  dag  på  morgonen  af 
samma  anledning,  dock  för  sent  att  i  lifvet  råka  sin  fader. 
Den  sorg,  som  genom  det  oväntade  dödsfallet  träffat  den 
bortgångne  mannens  släkt  och  vänner,  mötes  af  ett  icke 
vanligt  deltagande;  ty  förlusten  drabbar  icke  endast  dem: 
den  har  drabbat  fosterlandet.» 

I  Väktaren  skref  baron  Hierta  om  honom  bl.  a.  följande: 
Vårt  fosterland  torde  äga  öfverflöd  på  ljusa  hufvuden, 
talföra  tungor,  spetsiga  pennor,  sluga  statsmän,  intrigörer, 
nyhetsmakare,  missnöjda,  ja,  kanske  på  män  som  utdöma 
alla  former  och  förhållanden,  utom  dem  de  själfva  tillskapat; 
men  säkerligen  ha  vi  icke  råd  att  undvara  den  verkliga 
förtjänsten,  den  lugna  dugligheten,  den  politiska  erfarenheten, 
klokheten  i  omdömet,  den  skarpsinnighet  som  går  ut  pä 
sanningens  tillgodogörande,  och  den  arbetsförmåga  som 
gärna  vill  uppoffra  sig  för  samhällets  välfärd.  —  Alla  dessa 
egenskaper    ägdes  och  öfvades   af  Axel  Adlercreutz  ...» 


44^  .     DAGBOKSBLAD. 

Guds  frid  och  välsignelse  öfver  hans  minne!) 

yuni  /f.  I  går  foro  jag  och  barnen  till  Visby.  Obe- 
hagligt uppträde  ombord  af  tvänne  oförskämda  »gentlemän»; 
men  kaptenen  på  ångbåten  talade  med  dem  så  förträffligt, 
att  de  blygdes  och  själfmant  bådo  om  ursäkt.  Framkommo 
till  Fridhem  på  f.  m.  i  dag.  Mottogos  nådigt  och  god- 
hetsfullt  af  prinsessan  samt  hertiginnan  af  Dalame,  som  f.  n. 
iir  prinsessans  gäst  .  .  . 

Juni  25.  Fick  af  prinsessan  uppdrag  att.skrifva  till 
fru  Amelie  Tottie,  hvilken,  jämte  sin  unge  son  Henry,  f.  n. 
är  i  Visby,  samt  inbjuda  dem  till  H.  K.  H.  i  öfvermorgon  .  . . 

yuni  27.  Kl.  II  f.  m.  predikade  här  Henry  Tottie, 
som  ock  kl.  2  på  Barnhemmet  höll  ett  lifligt  och  förträffligt 
föredrag  för  barnen.  Däruti  påpekade  han  bl.  a.  att  be- 
gynnelsebokstäfvema  i  namnet  Frälsare  gifva  antydningar 
om  Herren  såsom  förlåtande,  rättfärdig,  <ilskande,  /juflig  (och 
/efvande)  sannfärdig  (och  segrande),  öllsmäktig  (^llvis  och 
/lUvetande),  rik  (och  ^vig.)  —  På  e.  m.  sjöng  hertiginnan 
för  oss  flera  mycket  sköna  sånger.  .  .  . 

yuli  II,  Predikade  jag  och  utdelade  Herrens  natt- 
vard åt  prinsessan  Eugenie,  hertiginnan  af  Dalarne  och  flera 
af  deras  uppvaktande  .  .  . 

Juli  15.  På  f.  m.  begärde  hofmaskalken  Ennes  ett 
samtal  med  mig  om  själens  angelägenheter.  (Detta  samtal  hade 
till  följd,  att  jag  i  honom  fick  en  tillgifven  och  trofast  vän, 
samt  senare  på  hösten  likaså  i  hans  ädla,  mer  än  flertalet 
sympatiska  och  fromma  fru,  född  Axeline  Lagerbielke.  I 
deras  hem  fick  jag  sedermera  under  årens  lopp  tillbringa 
många  dyrbara  aftnar,  under  läsning  af  goda,  kristliga  skrif- 
ter och  samtal  i  andliga  ämnen.)  —  Prinsessan  gaf  i  dag 
afskedsmiddag  för  hertiginnan,  som  afreste  kl.  8  e.  m. 

Juli  26.  Bref  från  häradshöfding  Centervall,  med  under- 


STOCKHOLM    l8«0.  447 

rättelse  att  friherrinnan  Betty  Posse  (B.  E — g)  på  sin  födelse- 
dag, den.  2  2  dennes,  aflidit  i  sina  barns  arpnar  och  i  stor 
frid  gått  hem  till  sin  Frälsare  .  .  .  Tusendens  välsignelser 
skola  följa  hennes  minne! 

Aug.  8,  Fick  i  går  af  prinsessan  uppdrag  att  skrifva 
till  kyrkoherden  Hedlund,  som  f.  n.  är  badgäst  i  Visby, 
och  inbjuda  honom  till  middag  hos  H.  K.  H.  i  dag.  — 
Han  kom,  och  har  på  e.  m.  hållit  en  mycket  god  pre- 
dikan om  »den  gode  herden»,  i  hvilken  han  bl,  a.  .sade: 
»När  herden  förer  fåren  in  i  en  mörk  dal,  tänker  han  på 
det  goda  betet  där  bortom-,  men  fåren  se  det  icke  ännu 
utan  skulle  ohjälpligt  förskräckas,  om  icke  herdens  'käpp  och 
staf  tröstade  dem». 

Aug.  12.  Tillrustningar  för  att  mottaga  prins  Oskar. 
(Om  prinsens  besök,  se  del  I,  sid.  59.) 

Aug.  17.  For  i  sällskap  med  hrr  Aug.  Lindegren, 
Ernst  Stenhammar  och  T.  Wavrinsky  till  Roma.  Besågo  de 
gamla  ruinerna,  där  man  i  forna  århundraden  dyrk-t  Gud 
»på  den  tidens  sätt».  Och  dock  finnes  det  i  själfva  verket 
blott  ett  sätt  för  alla  tider,  det  som  står  angifvet  i  slutet  af 
Ps.  91.  — Alla  andra  »sätt»  äro  blott  själfgjorda  människo- 
funder,  ofta  vederstyggliga  inför  Herrens  ögon. 

På  e.  m.  höll  jag,  i  tropisk  värme,  bibelförklaring  i 
stora  salen,  öfver  Ps.  93:  .  .  .  Hemfärd  i  det  härligaste 
månsken. 

Aug.  20.  Assisterade  jag  vid  Adolf  Kolmodins  präst- 
vigning af  biskop  Anjou  i  Mariakyrkan,  Visby  domkyrka. 
Öfriga  assisterande  voro  d:r  Söderberg,  lektor  Lemke  och 
prosten  Lyth  ... 


448  DAGBOKSBLAD. 

1881. 

Mars  13.  Kejsar  Alexander  II  mördad  .  .  .  Öfver 
hela  den  civiliserade  världen  har  ljudit  ett  anskri  af  ovilja 
och  fasa   öfver   de   lömska,   lönnmördande  nihilistema  .  .   . 

Kronprinsens  förlofning  eklaterad.  —  På  e.  m.  insjuk- 
nade konung  Oskar. 

Maj  10.  E.  m.  hörde  L:m.  En  god  predikan,  i  hvil- 
ken  han  bland  annat  yttrade: 

...  Är  det  en  »rö»,  I  gån  för  att  höra^  en  som 
rättar  sig  efter  allas  mening,  böjer  sig  för  alla  vindar? 
Eller  är  det  en  »konungsman  i  lenkläder»,  en  solt  en,  som 
blott  vill  höra  sin  egen  mening,  vill  beundras  och  upphöjas, 
vill  att  alla  skola  böja  sig  för  honom?  Eller  är  det  en 
»profet»  som  själf  böjer  sig  för  sanningen,  som  förkunnar 
den  hela  sanningen,  ej  blott  den  ena  sidan  däraf;  som  ej 
själf  vill  vara  stor  och  märkvärdig,  ej  vill  smickras  och 
upphöjas,  som  söker  blott  Herrens  ära  och  icke  sin  egen?.  .  . 

.  .  .  Mångas  ja  kanske  de  allra  flestas  kristendoms- 
termometer står  på  nollpunkten,  d.  v.  s.  i>  kvar  ken  kall 
eller  varm-»»  Då  slipper  man  »stöta  folk»,  hvarken  världen 
eller  de  själffromma.  Men  Herren,  hvad  säger  han  öm 
denna  »noUståndpunkt?»     Se  Uppb.  3:   16 — 18. 

Maj  IS'  Komministerval  i  Klara  kyrka,  hvilket  drog 
ut  till  kl.  half  ett  på  natten.  Dess  resultat  var,  att  jag  blef 
vald.     (Härom  mera  i  nästa  del.) 

Maj  24,  Ett  broderligt  bref  från  Rikard  Norén,  med 
lyckönskan  till  mitt  val,  men  med  den  smärtsamma  under- 
rättelsen om  hans  älskade  hustrus  död  på  Riseberga,  dit 
hon  begifvit  sig  för  att  sköta  honom,  som  där  låg  sjuk. 
»Underliga  äro  dina  vägar,  du  de  heligas  konung!» 

Maj  2(p.  Bref  från  Karlberg,  att  komma  ut  till  kapten 
Gustaf   Uggla,    som    i    går  fatt  blodstörtning.     Den  starke 


STOCKHOLM    1 88 1.  449 

präktige    mannen  låg  nu  blek  och  matt,  men  hjärtats  blick 
var  riktad  åt  rätta  hållet.     Gemensam  läsning  och  bön. 

Dec.  II.  Prins  Eugens  första  nattvardsgång.  På  e.  m. 
var  jag  kallad  till  slottet  att  i  prinsessans  rum  predika  för 
den  kungliga  familjen:  konungen,  drottningen,  tre  af  prin- 
same  och  prinsessan.     Jag  hade  till  text  Matt.   ii:  29.  .  .  . 


1882. 

Jan.  2,  H.  M.  drottningen,  hvilkens  vacklande  hälsa 
under  senaste  tiden  allt  mer  förbättrats,  gjorde  i  dag  på 
f.  m.  ett  längre  besök  i  Klara  barnhem,  hvars  beskyddar- 
inna  hon  varit  allt  sedan  dess  stiftelse,  samt  skänkte  barnen 
ett  stort  antal  gåfvor  af  kläder,  böcker,  leksaker  m.  m.  — 
Drottningen  och  prinsessan  äro  outtröttliga  i  att  göra  godt, 
både  i  andligt  och  lekamligt  hänseende.  Fjellstedt  yttrade 
för  icke  länge  sedan:  »Intet  hof  i  hela  Europa  kan. upp- 
visa två  samtida  sådana  furstinnor  som  dessa  två.  Ty  de 
äro  icke  blott  ädla  personligheter  och  välgörande,  utan  äfven 
varma  kristna  som  ej  blott  vid  högtidliga  tillfällen,  i  kyrkan 
och  inför  Gud,  utan  äfven  i  hvardagslifvet,  bekänna  sin  tro 
med  ord  likasom  med  vandel». 

Jan,  j.  Pastor  A.  J.  Hellqvist  i  Lunds  stift  har  nyli- 
gen afsagt  sig  prästämbetet  för  att  öfvergå  till  katolska  kyrkan. 

Fru  X.,  som  jämte  dottern  starkt  lutar  åt  katolicismen, 
—  och  många  med  dem  —  gladde  sig  mycket  häråt  samt 
sade:  »Inom  50  år  skola  hundratals  svenska  präster  ha  gått 
tillbaka  till  den  enda  sanna  kyrkan».  När  jag  frågade,  huru 
hon  kunde  veta  detta,  svarade  hon:  »Det  har  monsignor 
B.  sagt,  att  h.  h.  påfven  försäkrat».  —  Skall  denna  spå- 
dom slå  in?     Med  Guds  makt  förvisso  icke  I 

Febr,    ig,     F.    m.  besök  af  Ernst  Östrand,  (en  broder 

Wadströtn,   Ur  minnet  o.  dagboken,     II.  29 


450  DAGBOKSKLAD. 

till  min  gamle  vän,  den  hurtige,  liflige  och  Kristusbekän- 
nande  ingeniören  Herman  Ö.).  Han  sade  sig  vilja  öppet 
tala  vid  mig,  emedan  han  ogillade  hvad  jag  i  Väktaren 
skrifvit  till  förmån  för  kapten  Ahlbergs  »hem»  på  Skurö. 
Mitt  första  intryck  var,  huru  olika  man  kan  framställa  an- 
märkningar. Somliga,  såsom  B:n,  S:l  och  T:t,  göra  detta 
med  en  »ofelbar»  påfves  låter  och  med  en  öfversittareton, 
som  redan  från  början  retar  till  motsägelse.  Andra  där- 
emot, såsom  nu  E.  Ö.,  göra  det  med  ett  vänligt  lugn,  som 
ingifver  förtroende  och  lust  att  samvetsgrannt  behjärta  hvad 
de  ha  att  säga.  —  Sedan  Ö.  framställt  sina  anmärkningar, 
omtalade  jag  för  honom,  hvad  han  förut  icke  visste,  näm- 
ligen första  anledningen  till  detta  hem  och  kapten  Ahlbergs 
egentligen  ändamål  därmed. 

Under  samtalets  gång  kommo  vi  sedan  in  på  ännu 
djupare  frågor.  E.  Ö.  är  en  ädel,  sann  och  kärleksfull 
man.  Däraf  kom  sig,  att  när  vi  efter  ett  långt  samtal  sade 
farväl,  hade  vi  fått  en  helt  annan  uppfattning  af  hvarandra, 
än  den  vi  förut  »efter  hörsagor»  haft.  Vi  skiljdes  med  ett 
kraftigt  handslag  och  löfte  att  vara  verkliga  goda  vänner, 
som  till  hvarandra  och  icke  om  hvarandra  säga  de  fel  vi 
kunna  märka.  (Och  en  sådan  min  redlige  vän  förblef  E.  Ö. 
ända  till  sin  tyvärr  ej  långt  aflägsna  död.) 

Jämte  glädjen  öfver  detta  samtal  erfor  jag  äfven  nu  allt 
mer,  hvilket  stort  ansvar  det  medför  att  vara  redaktör  af 
Väktaren.  Under  de  förra  åren,  då  jag  endast  plägade  in- 
sända små  uppsatser,  notiser,  bokanmälningar  m.  m.,  då 
hade  baron  Hierta  ansvaret  för  allt  hvad  som  stod  i  Väk- 
taren-, nu  bär  jag  detta  ansvar.  Men  min  tröst  är,  att 
Herren,  ^om  ser  till  vår  hjärtas  uppsåt,  »bär  både  oss  och 
våra  bördor».  Jag  vill  förtrösta  på  dessa  hans  ord:  »Min 
kraft  fullkomnas  i  svaghet». 


STOCKHOLM    1882.  451 

Mars  75.  Råkade  herr  L — t,  som  förr  varit  en  troende 
lekmannapredikant,  men  nu  »fått  kärlek  till  denna  världen» 
(2  Tim.  4:  10)  och  öfvergifvit  den  smala  vägen.  Och  icke 
blott  detta!  För  att  döfva  sitt  samvete  och  försvara  sitt 
nuvarande  världslif  blef  han  först  en  rationalist,  som  erkände 
att  »mycket,  ja  kanske  det  mesta  i  bibeln  var  ganska  godt 
och  lärorikt»;  men  allt  det  som  besvärade  hans  samvete, 
det  kastades  bort  såsom  orimligt  och  »tydligen  senare  till- 
lagdt  af  andra».  Och  småningom  gled  han  utför  det  slutt- 
ande planet,  till  dess  han  nu  påstår  att  »få  böcker  ha  gjort 
så  mycket  ondt  som  bibeln,  särskildt  i  Kristi  ord  i  n.  T.» 
därför  att  därigenom  »lagts  en  tvångströja  på  människo- 
anden, som  hindrat  mänsklighetens  utveckling  /  frihet», 
(Jämför  ormens  ord  till  Eva  och  2  Petr.  2:  19.)  Ja,  nu 
rent  af  strider  han  mot  Kristus  och  söker  skada  hans  rike, 
så  mycket  han  förmår.  Men  förgäfves!  Äfven  han  skall 
i  sin  ringa  mån  få  bekräfta  affåUingen  Juliani  ord:  »Vinets, 
Gä/i/ee/»     (Du  segrar,  Galilél) 

Ty  hvarje  människa,  till  och  med  det  största  snille, 
som  vågat  det  dåraktiga  försöket  att  störta  Kristus  från 
hans  konungatron,  d.  v.  s.  sökt  att  förneka  hans  gudom, 
hans  uppståndelse  och  himmelsfärd,  hans  för  alla  gällande 
försoning,  hans  ords  absoluta  auktoritet  samt  hans  makt  öfver 
himraelen  och  jorden,  —  hvar  och  en  sådan  har,  förr  eller 
senare,  försvunnit  bland  gruppen  af  »vilsefarande  stjärnor», 
åt  h vilka  »det  svarta  mörkret  är  förvaradt».  Genom  hela 
skriften  dånar  det  ropet:   »Ifyl/en  Sömn/» 

Juni  6,  Det  kungliga  silfverbröUopet  ...  Ett  godt 
och  kraftigt  tal  af  ärkebiskopen,  skön  musik,  och  alla  an- 
ordningar utmärkt  väl  lyckade.  Men  allt  annat  trädde  till- 
baka i  jämförelse  med  anblicken  af  de  två  höga  makarna, 
hvilka  djupt  rörda  förnyade  sitt  förbund  inför  Herren.  .  .  . 


452  DAGBOKSBLAD. 

Aug,  6.  F.  m.  råkade  C:n,  som  förr  var  en  så  varm, 
älsklig  och  ödmjuk  kristen.  Men  han  har  nu  funnit  en 
»bättre  och  djupare  kristendom»  än  den  evangeliska,  som 
förr  gjorde  honom  lycklig,  trogen,  verksam  och  full  af  kärlek 
till  bröderna.  Nu  var  han  vorden  stel,  dryg,  ohöflig  och 
talade  med  förakt  om   »Rosenii  lösa  evangelium». 

Herren  säger:  »Den  mycket  förlätes,  älskar  mycket». 
Och  detta  senare  sker  i  sanning,  så  länge  man  djupt 
känner  och  bekänner,  att  man  dagligen  behöfver  »få  mycket 
förlåtet».  Men  där  denna  andens  fattigdom  upphör  och 
man  börjar  tänka  såsom  mannen  i  Laodicea:  »Nu  har  jag 
riktat  mig,  har  nog  och  är  vida  bättre  kristen  än  de  skröp- 
liga», där  upphör  småningom  kärleken  till  de  ringa  och 
svaga  trossyskonen.  »De  ståtliga  helgonen»  kan  man  ännu 
till  en  tid  värdera;  men  mot  »Herrens  elända»  visar  man 
hårdhet  och  förakt.  På  den  vägen  »går  man  framåt»  och 
»tillväxer  allt  mer»  /  sina  egna  ögon,  tilldess  man  till  slut  får 
höra  Herrens  domsord:  »Du  onde  tjänare  1  Allt  det  du 
skyldig  var,  gaf  jag  dig  till.  Skulle  du  då  icke  ha  för- 
barmat dig  öfver  dina  medtjänare,  såsom  jag  förbarmade  mig 
öfver  dig?»  —   »Den  första  kärleken»   har  tagit  slut. 

Det  heter  i  Luk.  9:  46  om  lärjungarne:  »Och  bland 
dem  uppstod  en  tanke,  h vilken  af  dem  som  vore  störst». 
Denna  tanke  fick  växa,  till  dess  det  slutligen  »blef  en  träta 
bland  dem,  h vilken  som  vore  störst».  Må  vi  motstå  första 
'tanken'  på  att  vi  skulle  vara  frommare,  heligare,  anderi- 
kare  än  många  andra  af  Guds  lefvande  barn;  eljest  skall 
man  en  dag  med  förskräckelse  få  »stiga  ned»  långt  under 
dem  man  nu  föraktar.  » Den  som  håller  sig  vara  den  minste 
bland  eder  alla,  han  skall  varda  stor  i  himmelen.»  Ty  — 
»den  sig  upphöjer,  skall  vara  förnedrad;  men  den  sig  för- 
nedrar, skall  varda  upphöjd». 


STOCKHOLM    1883.  453 

1883. 

Mars  8,  Ett  dyrbart  bref  från  biskop  Landgren,  an- 
gående den  olycklige  pastor  X.,  som  han  vill  söka  rädda, 
innan  det  varder  för  sent  ...  Af  de  många  förträffliga 
tankarna  i  H.'s  bref  vill  jag  särskildt  gömma  denna:  »Visst 
ser  en  trogen  själ  ofta  jämmerlig  ut  i  sina  egna  ögon,  och 
djäfvulen  skall  förvisso  litet  emellan  söka  skrämma  henne 
med  den  tanken,  att  hon  ju  måste  vara  rentaf  odräglig  och 
afskyvärd  inför  Herrens  ögon.  Men  vi  skola  dock  aldrig 
släppa  den  vissheten,  att  vi  äro  en  »Fadrens  gåfva»  till  So- 
nen, och  så  kunna  säga  till  vårt  hjärta:  Därför  är  äfven 
du  dyrt  aktad  inför  Gud»   .   .   . 

Mars  ig,  Blef  kallad  att  gifva  nattvarden  åt  gamla 
änkefru  B — in,  som  vid  nyåret  flyttat  till  n:o  63  Lunt- 
makaregatan,  där  hon  bor  i  ett  litet  kyffe  på  nedra  bottnen 
innanför  ett  större  rum.  När  jag,  oviss  om  jag  gått  rätt, 
knackade  på  dörren,  hördes  inifrån  en  munter  röst,  som 
ropade:  »Stig  inl»  När  jag  öppnade,  syntes  två  mycket 
lätt  klädda  fruntimmer,  som  skrattande  frågade  hvem  jag 
sökte.  Jag  ämnade  genast  draga  mig  tillbaka,  men  frågade 
dock  efter  änkefru  B.  »Hon  bor  i  rummet  här  innanför», 
svarades  mig.  Jag  måste  då  stanna  för  att  aftaga  öfverrock 
och  galoscher  i  det  yttre  rummet.  När  de  två  kvinnorna 
nu  fingo  se  att  det  var  en  präst  som  kommit,  sågo  de 
mycket  besvärade  ut  och  skyndade  att  kasta  en  schal  öfver 
sina  lätta  dräkter.  Jag  sade  ännu  ingenting.  Ty  ehuru 
jag  anade  huru  dana  »damer»  de  voro,  hade  jag  dock  icke 
ännu  visshet  därom.  Men  när  jag  inkom  till  fru  B — in, 
började  hon  att  klaga  öfver  det  förskräckliga  lif,  som  både 
om  dagar  och  nätter  fördes  i  rummet  utanför.  Hon  hade 
hyrt    sitt    lilla    rum    utan  att  ana,   i  hvilket  grannskap  hon 


454  DAGBOKSBLAD. 

råkat.     Och    som  hon  kort  därefter  blifVit  sjuk,  kunde  hon 
icke  tänka  på  att  ännu  flytta. 

Jag  började  skriftermålet  och  talade  med  hög  röst,  så 
att  orden  hördes  ut  i  andra  rummet.  Under  skriftermålet 
var  där  alldeles  tyst.  Men  just  som  jag  begynte  läsa  in- 
stiftelseorden, inkommo  i  yttre  rummet  två  stojande,  svär- 
jande karlar.  Kvinnorna  sökte  nedtysta  dem,  genom  att 
omtala  hvad  som  nu  föregick  i  inre  rummet.  Men  männen 
började  då  svärja  ännu  värre,  så  att  jag  måste  afbryta  den 
heliga  handlingen  för  att  gå  ut  och  bedja  dem  vara  tysta 
den  korta  stund,  som  erfordrades  för  att  afsluta  själfva  natt- 
vardsfirandet.     De  lofvade  att  uppfylla  min  önskan. 

När  jag  hade  slutat  och  sagt  farväl  åt  fru  B — in,  gick 
jag  ut  i  det  yttre  rummet  och  sade  de  därvarande  »hvad 
deras  frid  tillhörde».  Och  Herren  gaf  mig  kraft  af  sin 
ande,  så  att  deras  i  början  fräckt  hånfulla  miner  småning- 
om förbyttes  till  allvar.  Och  när  jag  gick,  följde  den  ene 
mannen  med  mig  ut;  men  den  andre  stannade. 

Maj  2,  På  natten  en  märklig  dröm.  På  himmelen 
syntes  ett  stort  kors,  som  först  var  alldeles  svart,  men  små- 
ningom blef  allt  ljusare  och  ljusare,  till  dess  det  slutligen 
förvandlade  till  gyllene,  glänsande  kors  med  stjärnor  om- 
kring. Jag  och  Helga  och  G.  B:w  sågo  det.  —  En  bild 
af  huru  det  verkliga   »korset»   förklaras  och  förvandlas. 

Maj  j.  Predikade  min  inträdespredikan  som  kommi- 
nister i  Klara  församling  .   .   . 

Sept.  2S.  F.  m.  hos  prinsessan,  där  missionär  Skrefs- 
rud  talade  kraftigt  och  godt.   .   .   . 

På  aftonen  erfor  jag  i  min  ande  tydligt,  att  någon 
af  mina  vänner  var  i  nöd.  Jag  bad  Herren  stå  dem  bi 
samt  ock  att  han  ville  låta  mig  veta  hvem  det  var,  så  att 
jag  måtte  få  vara  till  någon  hjälp. 


STOCKHOLM    1883.  455 

Sept,  26,  På  f.  m.  kom  ett  bref  från  den  sjuka  fru 
Ida  W — g,  som  i  flera  dagar  varit  i  stor  ångest.  Hon  var 
nu  något  bättre,  men  bad  mig  att,  om  möjligt,  snart  kom- 
ma till  sig.  Gick  genast  dit.  Herren  var  oss  nära.  Jag  fick 
med  ordet  glädja  och  vederkvicka  hennes  själ,  samt  gick 
själf  styrkt  därifrån. 

Nov.  I,  I  dag  har  firats  ioo:de  årsdagen  af  Brödra- 
salens  grundläggning.  Dé  hade  inbjudit  till  fest  därstädes, 
vid  hvilken  den  kraftfulle  pastor  Schmidt  samt  F.  Aastrup, 
A.  Leuwgren,  A.  Lindström  och  jag  talade.  Pastor  Schmidt 
hade  hitkommit  för  festens  skull. 

Nov.  j.  På  aftonen  ett  ännu  mer  än  vanligt  godt  möte 
hos  kapten  Ahlbergs,  vid  h vilket  pastor  Schmidt  m.  fl.  ta- 
lade. Bl.  a.  sade  Schmidt:  »Ett  ljus  som  brinner,  blir  allt 
mindre  och  mindre;  men  ett  som  icke  brinner,  förblifver 
alltjämt  lika  stort.  Om  det  ljuset  kunde  tänka,  skulle  det 
till  slut  tycka,  att  det  var  mycket  större  och  bättre  än  de 
andra  ömkliga  ljusen.  Men  hvarför?  Jo,  det  hade  icke  brun- 
nit, icke  gjort  sin  tjänst.  Så  ock  i  det  andliga.  De  män- 
niskor, som  icke  öfva  kristendom,  icke  äro  i  striden  för  att 
vinna  kronan,  utan  endast  läsa,  höra,  meditera  och  speku- 
lera, de  tycka  sig  till  slut  blifva  »stora  ljus»  i  andligt  af- 
seende;  medan  däremot  de  som  äro  i  striden  och  kämpa 
blifva  allt  mindre  och  mindre  i  eget  tycke.» 

Sept  18.  F.  m.  på  grosshandl.  Rahms  bröllop  i  La-, 
dugårdslands  kyrka.  —  E.  m.  på  Diakonissanstalten  och 
hörde  missionär  Skrefsrud  predika.  En  dyrbar,  upplifvande 
predikan !     Hemkom  mycket  glad  och  i   anden  stärkt. 

Sept.  ig.  Uppe  hos  John ^  A,  som  af  C.  blifvit  intalad, 
att  F.  gjort  sig  skyldig  till  bedrägeri  i  penningaffärer,  hvar- 
för A — g  icke  mer  vill  mottaga  honom  på  lördagsmötena. 
Jag  sökte  tala  godt  för  F.,   men  omöjligt.     A — g  kunde  ej 


456  DAGBOKSBLAD. 

låta  öfvertyga  sig.  Det  är  en  vanlig  företeelse,  att  de,  som 
af  naturen  lätt  äro  fallna  för  blindt  förtroende  och  hän- 
gifsrenhet,  också,  då  de  en  gång  mena  sig  vara  bedragna, 
lika  lätt  gå  till  en  motsatt  öfverdrift. 


1884. 


yan,  I.  »Herrens  nåd  är  hvar  morgon  ny»  *  .  . 
»dina  år  hafva  ingen  ände!» 

Läste  nyss  i  en  1854  tryckt  predikan  af  den  »store» 
engelske  predikanten  Cumming,  att  Herren  skulle  återkomma 
1866  och  upprätta  sitt  rike  på  jorden.  Många  i  England 
hade  då  (1854 — 66)  trott  på  den  profetian.  Och  nu  fl  Ja, 
själfve  den  verkligt  store  gudsmannen  Bengel  misstog  sig 
på  årtalet.  —  I  dag  har  L.  predikat,  att  Herren,  »utan 
tvifvel»  skall  komma /^^  detta  århundrades  utgång.  Huru 
härligt,  om  han  finge  rättl  Men  det  är  vanskligt  att  i 
denna  punkt  uppträda  som  profet.     Matt.   24:  36. 

yan.  4.  E.  m.  stor  mottagning  hos  prinsessan.  Bland 
nya  där  voro  Isberg,  Ljungman  och  Montelius,  med  fruar. 
Aug.  Lindström  talade,  långt  och  mycket  god  t.  —  Sedan 
på  aftonen  hos  konsul  Totties,  där  Collinder,  jag,  Lind- 
ström, Ämström,  Henry  Tottie  och  Karl  Andersson  talade 
—  den  sistnämnde  i  synnerhet  obeskrifligt  godt.  En  sådan 
andens  utgjutelse  har  jag  ej  på  länge  erfarit.    Alla  »strålade». 

Mars  20,  Ett  intressant  bref  från  min  gamla  barndoms- 
vän, fru  Marie-Charlotte  Modig,  född  Bruncrona,  angående 
ett  hem  för  konvalescenter,  som  hon  vill  bilda.  (Detta  hem 
har  sedan  vuxit  under  Hejrens  hägn  samt  blifvit  det  all- 
mänt kända,  af  både  läkare  och  sjuklingar  högt  värderade 
»Konvalescenthemmet  vid  Malmskillnadsgatan».  —  Dess  ädla 
stiftarinna  har  nyss,  i  okt.   1 899,  kallats  hem  till  sin  Herre.) 


Wadström,  Ur  minnet  o.  dagboken.     II. 


29 


45^  DAGBOKSBLAD. 

1878.») 

Febr.  i6.  En  »stor  scen»  på  ångbåten  mellan  Ersta 
och  Djurgården,  där  fru  R:d  var  mycket  otidig  mot  Karl 
B:n.  (Han  hade  vid  urstigandet  mot  sin  vilja  råkat  trampa 
på  hennes  kjol;  och  ehuru  hon  eljes  är  en  elegant  och  fin 
adelsfru,  glömde  hon  sig  nu  i  så  hög  grad,  att  det  väckte 
ett  ytterst  obehagligt  uppseende  på  hela  båten.)  Men  då 
gaf  Karl  B:n  ett  lysande  exempel  på  »ödmjukhetens  seger». 
Med  hatten  i  hand  bad  han  fru  R:d  så  ingående  och  all- 
varligt om  förlåtelse,  att  hon  blygdes  och  skyndade  i  land, 
utan  att  säga  ett  enda  ord  mer. 

Febr,  i8.  Aftonen  på  prästbjudning  hos  den  varm- 
hjärtade och  troget  vänfaste  komminister  J.  G.  Rogberg  i 
Klara.  (Bland  de  många  präster,  predikanter  o.  andra  fram- 
stående personer,  som  jag  i  hans  gästfria  hem  fått  råka, 
påminner  jag  mig  särskildt  biskopame  Comelius,  Flensburg, 
Landgren,  Rundgren  o.  Thomander,  domprostarna  Wiesel- 
gren  o.  Sondén,  profess.  Skarstedt  o.  Warholm,  prostame  A. 
Eurén,  J.  Temström,  E.  Thorman,  N.  Cervin-StéenhofF,  J. 
CoUiander,  F.  Landalil  o.  Jonas  Janzon;  vidare:  Hilmer 
Sundel,  o.  den  af  sanna  kristna  —  hvilken  »riktning»  de  än 
tillhörde  —  högt  skattade  och  afhållne  O.  H.  T.  Andrén 
i  Asarum;  den  kärleksfulle,  allt  för  sin  Herre  vågande  V. 
Borgström;  den  ärligt  evangeliske,  men  ofta  i  sina  uttryck 
ovislige  H.  Ahnström;  den  trygge,  pålitlige  E.  von  Baum- 
garten;  den  värme,  liflige,  rikt  begåfvade  Aug.  Alson;  den 
nitiske,  för  sina  »öbor»  oförgätlige  K.  G.  Tillman;  den 
blide,  för  både  andligt  och  lekamligt  döfstummas  väl  troget 
verksamme  J.  Östberg;  den  begåfvade,  men  ombytlige,  för- 

*)  Genom  förbiseende  har  ett  par  stycken  af  dagboken  kommit 
på  oriktig  plats,  och  några  andra  blifvit  förbigångna;  de  införas  nu  här. 


STOCKHOLM    1 878.  459 

fattaren  och  vältalaren  Karl  von  Bergen;  de  i  vida  kretsar 
kända  prästmännen  K.  V.  Almqvist,  Axel  Mömer,  Filip 
Aastrup,  G.  Hammarstedt,  P.  Haerem,  Stoijohann,  Knudsen, 
Hellqvist,  Leuwgren,  J.  Hofberg,  Kallberg,  Linnér,  Peter- 
son, den  fromme,  helgade  GL  Plenguier,  den  brinnande  fri- 
sinnade G.  Sparrman;  samt  af  lekmän  följande:  rådman 
P.  Wåhlin,  rektor  J.  Söderlind,  baron'  I.  von  Knorring, 
major  O.  v.  Knorring,  magister  K.  O  Fineman,  bokhandlaren 
H.  Klemming,  grefve  Harald  Strömfelt,  stadsmissionären 
P.  E.  Rosenqvist,  justitierådet  K.  D.  Olivecrona,  major  Ture 
Brandt,  bibliotekarien  Rikard  Bergström,  den  vidtbereste  och 
litteräre  kommendörkaptenen  Herman  Annerstedt,  den  så 
olika  bedömde,  men  af  många  saknade  riksdagsmannen  L. 
O.  Larg^on,  den  värme,  älsklige  skolveteranen  och  riksdags- 
mannen Sv.  Rosenberg,  den  lika  fryntlige  som  humoristiske 
skalden  Elias  Sehlstedt,  den  bekante  litografen  Kr.  Petersen 
från  Göteborg,  som  ville  »rädda  riksbanken  från  alla  för- 
falskare»,  den  lifligt  kristne  sjöofficeren  B.  Söderhjelm,  de 
ädla,  oförgätliga  läkame  Vinc.  Lundberg,  J.  Göranson  o. 
Ad.  Kjellberg,  författarinnorna  Sofie  Adlersparre  {» Esseide»), 
Fredr.  Bremer  o.  XJ.  von  Strussenfelt  (»Pilgrimen»)  m.  fl. 


1 883. 

Dec,  SI,  Kl.  3 — 4  skedde  invigningen  af  Drottningens 
sjuksköterskehem,  n:o  34  Stora  Gråbergsgatan  (Upplands- 
gatan), i  närvaro  af  H.  M.  drottningen.  Öfriga  närvarande 
voro  friherrinnan  Alströmer,  hoffröknama  Eketrä  och  Stiem- 
crona,  fröken  Westerling,  kapten  John  Ahlberg,  G.  Beskow 
och  jag;   samt  af  hemmets  egna  invånare:  förestånderskan. 


460  DAGBOKSBLAD. 

fröken  Ehrenborg  med  sjuksköterskorna  Yngström,  Natt  och 
Dag,  Johansson  och  Wikström..  —  .G.  B:w  och  jag  talade; 
han  öfver  Apg.  10:  38:  »Jesus  gick  omkring,  görande  väl 
och  hjälpande  alla»,  samt  jag  öfver  Ebr.  12:  2:  »Se  på 
Jesus  1»  —  Drottningen  var  mycket  glad  och  belåten  med 
det  enkla,  men  prydliga  hemmet. 


1884. 

yan.  7.  Ebenezerl  Fick  bref,  att  min  gamle  vän 
H.  B:g  i  salig  frid  gått  hem,  efter  ett  ganska  stormigt  lif. 
Men  han  stod  likväl  fast  i  sin  tro.     Ära  vare  Herden  1 

Att  Kristus  älskat  oss  intill  döden  och  att  han  håller 
ut  i  sin  kärlek  intill  slutet;  att  han  »dagligen  och  mildeligen 
förlåter  alla  synder» ;  att  han  åtagit  sig  att  med  sin  fostran 
»hela  alla  våra  brister»,  och  att  han  hjälper  i  nöden  — 
allt  detta  veta  vi.  Gifve  Gud  oss  nåd  att  ock  af  hjärtat 
städse  kunna  tro  det,  allt  fastare  för  hvaije  år  som  flyr. 
Men  huru  ofta  kunna  vi  väl  fullt  besinna  innebörden  ai 
ordet  i  Ebr.  13:  81 

När  vårt  hjärta  anklagar  oss  för  synd  och  otroheter, 
då  frestas  vi  af  förnuftet,  samvetet  och  »ovännen»  att  för- 
gäta orden  i  i  Joh.  3:  2  o  och,  i  stället  tro  Herren  vara 
"& såsom  en  af  oss».  Ty  de  flesta  människor  äro  ombytliga. 
När  de  under  årens  lopp  hos  sina  vänner  och  nådesyskon 
upptäcka  fel  och  brister,  eller  när  det  första  behaget  af 
deras  umgänge  försvinner,  då  förändras  man  mot  dem,  åt- 
minstone i  någon  mån.  Man  älskar  dem  nog  ännu  »på 
sitt  sätt»,  men  icke  mer  med  samma  glädje,  samma  hän- 
gifvenhet  som  i  början.  —  Icke  så  Herren!  Han  är  i  dag* 


> 


:0 
H 

d 


C 

rf 


W 


K.  G.  Grundell.  R.  Blunienberg.  J.  G.  Hazén. 


K.  Låftmaii.  Fr.  Åhgreii. 


K.  O.  Broady.  Karl  Hult.  V.  Lindblom. 


Teofil  Bring.  K.  G.  Tliegerströni.       Lars  Rosengren. 


STOCKHOLM' 1884.  46 1 

deii  samme  som  i  går.  Han  icke  blott  älskar  oss  ännu, 
utan  han  gör  det  med  samma  glädje,  samma  ömhet  och 
trohet  som  förr  —  »intill  änden».     Joh.   13:   i. 

Sådant  tyckes  oss  nästan  omöjligt  och  obegripligt. 
Skulle  han,  som  sett  så  mycket  synd  hos  oss,  ännu  kunna 
älska  oss  med  samma  kärlek  som  förr?  Ja,  så  är  det. 
Ty  »trons  sångare»  har  ej  ljugit,  då  han  sjunger:  »Och  väl 
du    visste  hur  jag  var,  då  min  och  världens  synd  du  bar», 

Hvarje  ny  förvissning  om  en  sääan  kärlek,  så  fri,  så 
nådig,  så  trofast,  fäster  vårt  hjärta  med  allt  orubbligare 
tacksam  kärlek  vid  honom  tillbaka.  Och  det  är  just  detta 
han  önskar;  det  är  »hans  mödas  lön». 

Sept  2,  Började  prästkonferensen.  En  mycket  god 
predikan  af  Charleville,  och  ett  lika  kraftigt  föredrag  af 
Norrby  .  .  .     Sedan  åtskilligt  af  intresse. 

Vid  aftonbönen  höll  Sundelin,  från  Jönköping,  ett  oför- 
gätligt föredrag  öfver  Jesu  ord:  »Kommen  till  mig,  I  alle 
som  arbeten  och  aren  betungade,  och  jag  skall  vederkvicka 
eder».  Matt.  11:  28.  — På  hemvägen  ett  godt,  uppfriskande 
samtal  med  Charleville. 

Sept  3,  Aftonen  på  hotell  W.-6.  Diskussion  om  en  ny 
kristligt-politisk  tidning,  som  skulle  blifva  daglig,  men  också 
ha  en  veckoupplaga.  Ett  par  af  prästerna,  som  ansågo  att 
den  nya  tidningen  skulle  komma  att  döda  Väktaren,  före- 
slogo  att  man  borde  söka  bevara  äfven  denna  senare  tidning. 
Men  ehuru  flera  nog  tänkte  som  de,  vågade  ingen  instämma; 
ty  »vinden  blåste  nu  emot». 

Man  försäkrade,  att  den  nya  tidningen  skulle  komma 
att  stå  på  klart  kristlig  grund,  men  därjämte  vara  mera 
»kyrklig»  än  Väktaren,  som  varit  allt  för  »lågkyrklig»  och 
stått  på  samma  ståndpunkt  som  Ev.  Fosterlandstiftelsen. 
Den  nya  tidningen  skulle  blifva  moderat  konservativ,  sansad, 


462  DAGBOKSBLAD. 

opartisk,  samvetsgratin  och  strängt  sannfärdig,  icke  strids- 
lysten, men  vaken  och  stridsberedd,  aldrig  personligt  bitter 
utan  endast  hållande  sig  till  sak.  Särskildt  skulle  den  all- 
tid bjuda  på  goda  följetonger,  som  kunde  gifva  kristligt  bil- 
dande läsning  i  prästemas  hem  åt  deras  fruar  och  dättrar. 
—  Icke  underligt  då,  om  prästerna  med  glädje  beslöto  ätt 
understödja  en  sådan  tidning. 

Sept,  4.  Aftonen  predikan  i  Jakobs  kyrka  af  Rudin, 
öfver  det  ordet:  »Hufvudsumman  af  budet»  etc  (i  Tim. 
I*  5.)  —  En  härlig  anderik  predikan,  som  blåste  bort  all 
ofrid  och  alla  ledsamma  intryck,  samt  gaf  ny  håg  och  kraft 
att  »löpa  på  Herrens  budords  väg».  Bredvid  mig  i  bän- 
ken satt  en  för  mig  obekant  medelålders  präst,  som  var 
lika  gripen  som  jag.  När  vi  vid  psalmens  slut  reste  oss 
för  att  gå,  och  därvid  kommo  att  se  in  i  hvarandras  ögon, 
sträckte  vi  samtidigt  ut  våra  armar  till  ett  broderligt  famn- 
tag och  sade:  ^Herren  vilja  vi  bli  trogna  intill  döden;  ty 
så  blir  Han  mot  ossl  På  jorden  råkas  vi  kanske  aldrig 
mer;  men  likväl:  Auf  Wiedersehenh  —  (Om  dessa  rader 
skuUe  komma  inför  min  okände  broders  ögon,  så  säger  jag 
ännu  en  gång:  »Haf  frid  och  håll  ut  i  tron!  Snart  är 
striden  slutad  och  segern  vunnen!»     Ebr.   13:  8.) 

Sept  IQ.  Professor  Christlieb  från  Bonn  var  hos  mig 
till  middag  jämte  några  andra.  Goda  samtal.  På  aftonen 
höll  han  ett  värmande  föredrag  om  »Kristi  herdetrohet,  som 
gifver  oss  lärjungatrohet». 

Sept  24,  F.  m.  hos  Mazér's,  där  jag  nu  såg  och  hörde 
den  beryktade  helbrägdagöraren  Boltzius.  (Om  honom  mera 
i  nästa  del.) 

Sept  20,  Kärt  besök  af  herr  Edvard  Trotter  och  hans 
fru  Annie  T.,  hvilka  i  går  kommit  till  staden.  Båda  äro 
varma  och  älskliga  kristna,  som  utöfva  rik  krisdig  verksamhet 


STOCKHOLM    18^4.  4^^ 

för  så  väl  den  inre  som  yttre  missionen.  —  Jag  lärde  känna 
dem  här  i  Stockholm  för  några  år  sedan,  då  jag  ofta  rå- 
kade dem  hos  Totties,  Anderssons  och  andra.  Mrs  Trotter 
verkade  äfven  här  bland  kvinnor,  och  höll  föredrag  som 
voro  både  djupt  innehållsrika  och  formfulländade. 


1885. 

Jan,  4,  F.  m.  en  mycket  god  predikan  af  Aug.  Lind- 
ström, med  ämnet:  »Starkare  än  jagU  .  .  .  Sedan  besök 
hos  en  sjuk  man,  som  tyckte  sig  ha  sett  onda  andar,  men 
som  fick  nåd  att  i  stället  »se  på  Jesus».  Ebr.  X2:  2.  — 
På  aftonen  hos  fröken  Eketrä,  jämte  några  andra.  God, 
lärorik  afton,  under  samtal  om  »det  enda  nödvändiga», 
samt  gemensam  bön.  Särskildt  bads  för  den  af  oss  alla  högt 
värderade  hoffröken  Hilda  af  Segerström,  som  ligger  mycket 
allvarsamt  sjuk.-    (Hon  fick  snart  gå  hem  till  sin  Herre.) 

Febr,  7.  Fick  af  X.  veta,  att  fregatten  »Vanadis»  fått 
order  att  påskynda  sin  färd  till  Massaua  för  att  skydda  de 
svenska  missionärerna  därstädes,  under  nuvarande  bryd- 
samma  förhållanden. 

Febr,  12,  Uppe  i  Kungl.  biblioteket  och  lämnade  åt 
Klemming  till  skänk  ett  sällsynt  exemplar  af  den  indragna 
och  förstörda  »allra  första»  upplagan  af  Nissen-Norrbys  läro- 
bok i  kyrkohistoria.*)  Klemming  ville  i  början  icke  tro, 
att  mitt  nu  lämnade  ex.  var  en  så  »rar»  variant.  Men. 
då  han  låtit  upphemta  det  i  biblioteket  befintliga  ex.  af  den 
s,  k,  första  upplagan  och  jämfört  de  båda  böckerna,  bief 
han    öfvertygad    och   helt  förtjust  öfver  min  gåfva.     I  gen- 


*)    Hahent  sua  fata  libelli!     Därom  mera  i  nästa  del. 


4^4  DAGBOKSBLAD. 

gäld  skänkte  han  mig  flera  sällsynta  gravyrer  och  litogra- 
fier ur  bibliotekets  dublettsamling,  näml.  Hedvig  Sofia  af 
Bereyy  K.  G.  WrångeJ  af  Fr.  Raa  (min  ungdomsvän),  kyrkoh. 
Bergvall  af  Lmvstädt,  K.  H.  Bonde  af  Schmidt^  m.  fl.  —  Äfven 
visade  han  mig  några  stora  rariteteter,  såsom  Padt-Brugges 
porträtt  af  01.  Rudbeck  i  »Atlantica»  samt  en  unik  bok, 
som  inköpts  från  excellensen  Manderströms  boksamling.  — 
Därvid  omtalade  han  ett  par  intressanta  drag  af  gref  Man- 
derströms kvicka  fyndighet,  som  gaf  äfven  mig  anledning 
att  omtala  ett  minne  af  samme  man. 

(Därmed  förhöll  sig  sålunda.  Jag  hade  en  förmiddag 
år  1868  gått  på  besök  till  herrskapet  Huss.  Generaldirek- 
tören var  utgången,  men  fru  Huss  var  hemma,  och  vi  kommo 
snart  i  ett  godt  samtal  om  de  himmelska  tingen. 

Medan  vi  ännu  lifligt  talade,  anmälde  betjänten  ex- 
cellensen Manderström.  Jag  ämnade  nu  säga  farväl,  men 
fru  H.  bad  mig  dröja;  ty  grefve  H.  skulle  säkerligen  blott 
stanna  en  kort  stund,  då  hennes  man  ej  var  hemma.  — 
Excellensen  inträdde,  »charmant  och  aimable»  som  alltid, 
samt  begynte  genast  ett  samtal,  alldeles  motsatt  det  nu  af- 
brutna,  om  hvilket  han  ju  icke  kunde  ha  någon  aning.  Dock 
var  hans  konversation  i  högsta  grad  spirituell.  Han  talade 
i  början  om  några  »on  dits»,  men  öfvergick  sedan  till  den 
sorgliga  händelsen  med  fru  X.,  som  så  länge  varit  ansedd 
för  en  mycket  varm  kristen.  Han  vände  sig  därvid  till 
mig  och  sade:  »Sådana  felsteg  böra  icke  förekomma  bland 
allvarligt  religiöst  folk  —  eller  hur,  herr  pastor?»  Jag 
ämnade  just  svara,  men  blef  förekommen  af  fru  Huss,  som 
mjukt  och  vänligt  inföll:  »Tryckfel  böra  ju  icke  förekomma 
i  ministerskrifter,  men  det  händer  likväl  ibland  —  eller 
hur,  herr  grefve?»  Excellensen  såg  då  på  henne,  började 
skratta    och    sade:    »Att    en    så    älskvärd    fru  kan  vara  så 


J.  Penti-Lewis. 


H,  Ouchterlony. 


F.  M.  Rothstein. 


M.  HughCvS. 

Af  C.  Bennet.  Gabr.  Marklin 


A.  G.  Djurklou. 
Af  Fredr.  Adolf. 


Ex.  Manderström  o.  M.  Fouriiier. 
Pennteckning  af  Fr.  Dardel. 


^-  Li_-  j  v v*.A  Tfti  i.  i     ^1  *M*i\    i  «,  UMi 


Franc.  Puaux. 
Pennteckning  af  Fr.  Dardel. 


STOCKHOLM    1885.  465 

Spetsig!  Det  beror  väl  på,  att  jag  nu  rörde  vid  en  ögon- 
sten». -^  (Till  förklaring  må  nämnas,  att  excellensen  kort 
förut  hade  låtit  trycka  en  bok,  i  hvilken  förekommit  ett  par 
ganska  betänkliga  tryckfel.) 

Men  grefve  M.  vände  sig  ånyo  till  mig  med  några 
frågor  i  kyrkligt-religiösa  ämnen,  där  jag  kunde  gifva  honom 
önskade  upplysningar.  Han  dröjde  kvar  i  nära  en  timme. 
Och  då  jag  en  gång  reste  mig  för  att  säga  farväl,  sade  haa: 
»Nej,  stanna;  jag  går  helt  snart.» 

Aug.  2y,  E.  m.  besök  hos  änkefru  Augusta  Beskow, 
(mitt  sista  sammanträffande  med  henne  under  vårt  jorde- 
lif.)  Jag  läste  för  henne  ett  par  af  Rosenii  betraktelser. 
Därefter  bad  hon  mig  sjunga  några  af  de  sånger,  som  vi 
mest  älskade  under  vår  »andliga  vårtid».  Jag  sjöpg  tre  af 
dem,  och  hon  tackade  mig,  med  glädjetårar  i  sina  ögon. 
Det  var  en  obeskrifligt  dyrbar  stund:  vi  förnummo  båda, 
att  »Herren  var  nära».  —  Vi  samtalade  äfven  om  döden  och 
om  tillståndet  närmast  efter  den.  Hon  sade  sig  vilja, 
om  det  är  tillåtet,  då  gifva  mig  ett  tecken,  att  dé  saligen 
hemgångnas  andar  någon  gång,  när  Herren  så  tillstäder, 
kunna  komma  i  någon  förbindelse  med  de  efterlefvande  och 
vara  dem  till  tröst  eller  hjälp,  —  så  som  t.  ex.  den 
fromme    Oberlin    i   Steinthal   berättat  om  sin  aflidna  maka. 

(Och  på  hennes  begrafningsdag  inträffade  något,  det  jag 
måste  tyda  som  ett  sådant  tecken.  Utrymmet  nekar  att 
här  anföra  det.) 

Aug,  28.  I  afton  kl.  half  tio  gick  fru  Augusta  Beskow 
till  sitt  rätta  hem.  Hon  var  en  af  de  ädlaste  och  sin 
Herre  varmast  tillgifna  kristna  kvinnor,  som  jag  någonsin 
lärt  känna.  Särskildt  har  jag  aldrig  sett  någon  bättre,  trog- 
nare och  för  sina  barn  mera  bedjande  moder  än  hon. 
Frid  och  välsignelse  öfver  hennes  minne! 

Wadsirönt,  Ur  minnet  o.  dagboken.     II.  30 


466  DAGBOKSBLAD. 

Sept  II,  E.  m.  gaf  nattvarden  åt  den  döende  öfverste- 
löjtnant  Akrell,  som  jag  under  vår  ungdomstid  så  ofta  träf- 
fade hos  öfveistelöjtnant  Holst  i  Örebro.  —  Nu  en  verk- 
ligt dyrbar  evighetsstund  I  .  .  . 

Sept,  12.  E.  m.  hos  friherrinnan  Ruuth,  tills,  med 
skalden  grefve  Snoilsky  och  hans  grefvinna,  till  hvilka  jag 
i  Dresden  varit  så  vänligt  inbjuden,  samt  fru  Aurore  von 
Haxthausen.  Grefve  S.  uppläste  sitt  nyss  skrifaa  skalde- 
stycke »Hvita  frun  på  Vibyholm»,  som  gjorde  ett  djupt 
gripande  intryck.  Fru  von  H.  spelade  på  pianot  ett  par 
af  de  sköna  improvisationer,  för  hvilka  hon  är  så  mycket 
berömd.  Sist  höll  jag  aftonbön,  läste  ur  bibeln  och  fick 
vittna  om  »den  skönaste  af  människors  barn». 

Sept  24,  I  går  afton  inträffade  en  förfärlig  olycks- 
händelse, då  Kristina  Nilsson  sjöng  för  folket  från  en  af 
Grand  Hötels  balkonger  .  .  .  Jag  var  icke  ute  då;  ty  jag 
hade  nyss  förut  hört  hennes  sköna  sång  och  ville  icke  bland 
en  sorlande  människomassa  förlora  intrycket  däraf.  Men 
två  af  de  mina  voro  där;  och  deras  beskrifhing  af  scenerna 
och  jämmerropen  var  förskräckande  .  .  .  Ett  af  mina  troende 
»läsbarn»,  Anna  Löfqvist,  och  hennes  moder  lågo  bland  de 
kullslagna,  öfver  hvilka  ständigt  flera  störtade.  De  voro 
nästan  halfkväfda,  men  blefvo  såsom  genom  ett  under  räd- 
dade af  två  unga  modiga  herrar^  som  hjälpte  dem  med  fara 
för  sitt  eget  lif. 

Okt  8,  F.  m.  invigning  af  »Ateneum  för  flickor». 
Råkade  några  redligt  kristna  män:  Fredrik  Lundgren  och 
P.  Löfvén,  äfvensom  statsrådet  K.  G.  Hammarsköld  .  .  . 
På  hemvägen  följde  mig  Hammarsköld,  min  gamle  vän,  ett 
långt  stycke  å  väg  samt  berättade  bland  annat,  att  post* 
verket  nyligen  skickat  till  honom  ett  paket  trycksaker  från 
Amerika,  hvars  adress  var:   ^To  any  cknsHan  minister ,  Stock- 


STOCKHOLM    1S85.  467 

holm,  Sweeden».  Vederbörande  i  posten  hade  öfversatt  or- 
det minister  med  »minister»  i  st.  f.  präst.  (Detta  erinrar 
om  en  annan  händelse,  då  statsrådet  Hammarsköld  blef  för- 
blandad med  statsrådet  Ryding.  Men  den  händelsen  måste 
af   skäl    som    anföras  i  »Efterskrift»,  sparas  till  nästa  del.) 

NoiK  16,  Aftonen  hos  major  G.  von  Cederwald,  (min 
redlige  vän,  som  år  1883  gjorde  mig  den  stora  tjänst  som 
aldrig  skall  glömmas,)  tills,  med  stiftsprosten  Hall  från  Tromsö, 
E.  Bamekow,  J.  von  Holst,  G.  Gauffin  m.  fl.  varma  bekän- 
nande kristna.  Många  goda  yttranden,  i  afton  särskildt  af 
Bamekow,  som  förträffligt  talade  om  att  »man  måste  kasta 
bort  egenkärleken». 

Nov,  28,  Dop  hos  löjtnant  Melander,  där  jag  stod 
fadder  åt  deras  dotter  Ruth  Elisif  Kristina^  samt  talade  öf- 
ver  Rom.  10;  i,  11.  Em.  Melander  är  en  rikt  begåfvad,  varm- 
hjärtad, vältalig  och  energisk  man  —  säkerligen  en  »fram- 
tidsman», likasom  B.,  F.  och  R.,  om  Gud  får  »hålla  dem 
hårdt  vid  ödmjukheten». 

Dec,  28,  Uppe  hos  G.  B:w,  där  jag  råkade  vår  gamle 
studentkamrat  L.  Glädjen  öfver  att  återse  denne  stördes 
dock  däraf,  att  L.  nu  var  sorgligt  förändrad.  Under  stu- 
denttiden var  han  en  trosvarm,  evangelisk  och  frisinnad 
kristen,  som  gärna  hörde  Rosenius,  Ahnfelt  och  andra  af 
Guds  ande  upplysta  lekmän,  samt  med  glädje  hälsade  Ev. 
Fosterlandstiftelsens  uppkomst.  Nu  däremot  hade  han  på 
de  sista  20  åren  blifvit  kallklok  och  stelt  »kyrklig»,  ville  icke 
ala  med  oss  om  Herren  och  hans  trofasthet,  utan  endast 
om  kyrkliga  frågor  eller  om  partier  och  sekter.  Nu  kallade 
han  Rosenius  och  andra  lekmannavittnen  för  »själfgjorda 
lärare»  och  ogillade  all  lekmannaptedikan,  äfven  om  den 
vore  aldrig  så  sund,  kraftig  och  äkta  luthersk:  »Den  är 
ändå    endast    till    skada   för  de  af  Gud  till  predikoämbetet 


46S  DAGBOKSBLAD. 

kallade  prästerna».  Vi  frågade  honom,  om  han  icke  visste 
huru  de  flesta  präster  »kallas»  till  predikoämbetet,  nämligen 
just  genom  eget  val.  Vi  anförde  X.  och  Z.  som  exempel  och 
frågade  honom:  »Tror  du  verkligen,  att  det  är  Gud  och 
församlingen  som  kallat  dessa  till  att  vara  predikanter?»  Nu 
hade  han  mycket  svårt  att  svara  ja;  men  efter  en  stund 
sade  han  dock:  »Jo,  när  kyrkostyrelsen  kallat  dem,  så 
måste  detta  vara  af  Gud.»  —  Alltså:  Rosenius  var  »själf- 
gjord»    lärare;   men  drinkaren  X.  var  'i> kallad  af  Gud^, 


1886. 

Jan.  2,  På  besök  hos  generaldirektör  och  fru  Huss. 
Huss  är  i  dag  sämre.  Föga  hopp  om  hans  lifs  räddning; 
men  han  har  »lif  och  frid»  i  Kristus. 

Jan,  7.  Gaf  Huss  Herrens  heliga  nattvard  och  mot- 
tog en  god  bekännelse:  »Mig  är  barmhärtighet  vederfaren!» 
(Han  blef  dock  icke  denna  gång  hädankallad,  utan  lefde 
ännu  några  år  till.) 

April  4.  Hörde  i  Slottskapellet  biskop  Billing  —  en 
utmärkt,  lärorik  predikan.  Sedan  inne  hos  prinsessan,  som 
var  så  glad  och  uppbygd.  Ty  till  hennes  våning  hade 
blifvit  införd  en  telefonledning  från  predikstolen  i  kapellet, 
så  att  hon  från  sitt  rum  kunnat  höra  hela  BiJlings  predikan. 
—  Medan  jag  satt  där,  inkommo  konungen  och  prinsame. 
Då  jag  nu  ville  gå,  tillsade  mig  H.  Maj: t  att  stanna,  h var- 
efter talades  först  om  den  goda  predikan  nyss,  samt  sedan 
om  åtskilliga  kyrkliga  förhållanden. 

Maj  JO,  F.  m.  hörde  Lindberg  i  Betlehemskyrkan. 
Bl.  a.  följande  enkla,  men  gripande  ord:  »Snart  skall  kanske 
i  tidningen  stå  en  annons  om  att  du  'stilla  afled'  den  eller 


STOCKHOLM    1 886.  469 

den  dagen.  Hvad  betyder  då  annonsen?  Jo,  antingen  att 
du  nu  saligt  'vunnit  i  Jesu  Kristi  namn',  att  striden  och  allt 
'tidens  tvång'  är  för  evigt  slut;  eller  också,  ifall  du  icke  i 
tron  flytt  till  Kristus  och  hållit  dig  till  honom  i  ordet,  att 
din  mörka,  fridlösa,  osaliga  evighet  inbrutit.  Hvilket  val 
skaU  väl  du  göra?» 

Sept  17,  Ute  på  Drottningholm.  Talade  öfver  Ps.  91: 
Sedan  dejeuner,  då  äfven  »småprinsarna»  voro  inne.  Prins 
Gustaf  gaf  mig  sedan  ute  i  planteringen  ett  bibelspråk: 
»Sänd  ditt  ljus  och  din  sanning,  att  de  leda  mig  till  ditt 
heliga  berg,  och  till  din  boning»,  samt  sjöng  äfven  den 
sköna  sången:   »Tryggare  kan  ingen  vara!» 

Nov,  12,  E.  m.  med  några  vänner  hos  B.  —  Bland 
yttranden  voro  några  som  jag  vill  gömma.  L.  sade  till  F. : 
»Om  du  icke  predikade  så  mycket  evangelium,  så  skulle  du 
ej  stöta  så  många,  utan  få  mera  'anseende'.  Framställ 
kristendomens  etiska  sidor,  och  naturligtvis  äfven  något  evan- 
gelium, så  skall  du  af  de  bildade  bli  bättre  förstådd,  än 
hvad  du  nu  är.  Det  är  dock  till  slut  de  bildades  bifall 
eller  ogillande,  som  bestämmer  det  allmänna  omdömet  om 
din  person  och  ditt  verk.»  F.  stod  en  stund  tyst.  Slut- 
ligen yttrade  han:  »Om  jag  i  detta  fall  hade  rättighet  att 
svara  dig  med  Kristi  ord,  skulle  jag  säga  till  dig,  såsom 
Herren  till  Petrus,  när  denne  'frestade'  honom:  Gå  bort 
ifrån  mig,  du  är  mig  en  stötesten;  ty  du  besinner  icke  det 
Gud  tillhörer,  utan  det  människor  tillhör.  (Matt.  16:  23.) 
Den  präst  eller  den  kristen,  som  vid  sitt  vittnesbörd  om 
Kristus,  tager  hänsyn  till  att  vinna  anseende  hos  värld  och 
fariséer  han  »är  redan  dömd».  Men  detta  är  just  den 
snara,  med  kvilken  så  många  fångas  i  världsfurstens  våld 
och  efter  åratal  af,  såsom  de  själfva  mena,  nitiskt  arbete  för 
kyrkans  bästa  dock  bortvisas  från  Guds  rike.» 


470  DAGBOKSBLAD. 

1887. 

Febr,  28,  Vid  middagstiden  den  gamle,  käre  lektor  P. 
M.  Elmblads  begrafning  i  Ersta  kapell.  Hans  måg,  ,K. 
Martin,  jordfäste.  —  Så  har  nu  äfven  denne  Herrens  gamle 
tjänare  fått  »gå  hem  till  sin  ro».  Herren  hade  mot  slutet 
ganska  allvarsamt  agat  sitt  barn,  genom  sorger  och  sjuk- 
dom, ett  slaganfall,  m.  m.  Men  dess  klarare  sken  Guds 
ljus  ut  genom  hela  hans  varelse;  hans  alltid  så  vänliga  ögon 
strålade  mot  slutet  af  kärlek  och  frid.  (Så  fostrar  Gud  de 
flesta  af  sina  barn  mot  slutet.  Så  t.  ex.  Rosenius,  Fjell- 
stedt,  Joh.  Bring,  Edv.  Bamekow,  Oskar  Ahnfelt,  John  Ahl- 
berg,  m.  fl.)  —  På  hemvägen  ett  långt  och  betydelsefullt 
samtal  med  general  Rappe,  som  också  är  en  man,  den  där 
fått  »skåda  Guds  underliga  vägar».  Aftonen  hos  L — g*s, 
tills,  med  en  ovanligt  varm  kristen,  fr.  M.  Bahrman  (nu 
redan  hemma.) 

April  S'  I  dag  har  drottning  Sofia  undergått  den  lifs- 
farliga  operation,  som  hennes  läkare  ha  ansett  nödvändig. 
Tusenden  och  åter  tusenden  af  vårt  kristna  folk  ha  i  dag 
uppsändt  varma  böner  för  »landets  moder»;  och  dessa  böner 
ha  förvisso  blifvit  hörda  af  Gud. 

I  konungens  rum  var  den  kungliga  familjen  samlad  till 
bön,  jämte  några  af  rikets  förnämsta  herrar  och  damer. 
G.  Beskow  ledde  där  i  bön.  —  Samma  stora  uppdrag  hade 
blifvit  mig  gifvet,  för  den  skara  af  drottningens  personliga 
vänner  som  samlats  i  hoffröken  Märta  Eketräs  salong;  där 
sedan  den  ena  efter  den  andra  anropade  Gud  för  drottningen, 
»Anden  var  å  farde»,  och  det  var  en  obeskrifligt  dyrbar 
stund.  Jag  skall  aldrig  glömma  våra  känslor,  när  fröken 
Eketrä  kom  ned  från  drottningens  rum  och  sade:  »Mina 
vänner!  Låt  oss  nu  tacka  Herren.  Operationen  är  gjord 
och  har  gått  lyckligt!»  .  .  . 


STOCKHOLM    1 887.  47 1 

Maj  27,  Fick  i  dag  på  min  födelsedag  en  mycket 
skön  sång  af  L,  S.,  i  hvilken  hon  faster  min  blick  på  »alla 
Herrens  välgärningar»  mot  mig,  manande  till  tack  och  pris. 
Ja,  i  sanning  har  jag  anledning  att  så  göra  I  .  .  . 

Äfven  till  henne  och  de  andra  vänner,  J.  Br:g,  G* 
B:w,  C.  U.  W.  m.  fl.  som  förblifvit  mig  trofasta  under  så 
många  år,  vill  jag  säga  mitt  varma,  hjärtliga  tack  .  .  . 

L.  S.  har  nu  i  mer  än  30  år  tjänat  Guds  församling. 
Och  hon  har  förvisso  varit  den  till  större  välsignelse  än 
hvad  vi  här  kunna  ana. 

(Hvar  helst  andliga  lifstecken  börja  uppstå,  blir  sången 
ett  oafvisligt  behof.  Allt  det  myckna,  som  hjärtats  känsla 
rymmer,  äger  icke  tillräckligt  uttryck  i  det  fria  obundna 
talet.  De  många  nya  inre  lifserfarenhetema  vilja  skildra 
sig  själfva  i  sången.  De  kristliga  lärdomar,  råd,  förmaningar 
och  uppmuntringar,  som  så  väl  behöfvas,  söka  gjuta  sig  i  den 
bundna  formen.  De  kunna  då  med  mycket  större  kraft  och 
eftertryck  tränga  till  hjärtan  och  sinnen.  Äfven  bönen  vill 
stundom  lyfta  sig  mot  höjden  på  rytmens  vingar;  i  starkaste 
grad  är  detta  fallet  med  dess  högsta  form:  Guds  lofl 

I  riklig  mån  har  detta  besannats  äfven  i  vårt  land. 

Sålunda  hördes  rätt  snart  nya  »andliga  visor»  ljuda, 
efter  det  på  185 o-talet  den  religiösa  rörelse  uppstått,  hvars 
förnämsta  redskap  var  C.  O.  Rosenius.  Redan  i  de  första 
årgångarna  af  hans  tidskrift  Fietisten  förekommer  »nytt  och 
gammalt  ur  nådens  rike»,  framstäldt  i  didaktiska  och  lyriska 
dikter.  De  voro  författade  af  honom  själf  och  blefvo  på 
grund  af  sin  anderikhet  med  största  glädje  mottagna,  lästa 
och  snart  äfven  sjungna  inom  de  många  kretsar  rundt  om- 
kring i  landet,  för  hvilka  evangelium  hade  blifvit  kärt. 

Men  äfven  på  flere  andra  håll  kvällde  den  kristliga 
skaldeådran.     Och    hvad    den    frambragte  vardt  så  mycket 


472  DAGBOKSBLAD. 

snarare  folkets  egendom,  som  det  framkom  antingen  knutet 
vid  nyskapade  melodier  eller  ock  lämpadt  efter  gamla  väl- 
kända tonstycken.  Oskar  Ahnfelt  förvärfvade  sig,  såsom 
kompositör  och  exekutör  af  de  nya  religiösa  sångerna,  namnet 
»den  andlige  trubaduren».  Bland  de  sånger,  till  hvilka  Ahn- 
felt satt  musik  eller  som  han  upptagit  i  sin  sångsamling,  för- 
skrifver  sig  det  allra  största  antalet  från  en  signatur  —  L.  S.  — , 
hviiken  man  sedan  årtionden  tillbaka  haft  tillfälle  att  skåda 
så  väl  på  boktitlar  som  i  tidningar  och  tidskrifter,  en  sig- 
natur, uppburen  och  älskad  af  tusenden.  Bland  dem,  som 
hysa  något  intresse  för  vår  tids  religiösa  lif,  torde  få  finnas, 
för  hvilka  denna  signatur  döljer  en  hemlighet.  Alla  veta 
säkert,  att  det  namn  som  med  de  två  bokstäfvema  beteck- 
nades var  CdLiolina  Sandell.  Numera,  sedan  snart  30  år  till- 
baka, bär  hon  i  det  allmänna  lifvet  namnet  fru  Lina  Berg, 
såsom  varande  maka  till  f  generalkonsul  C.  O.  Berg  — 
äfven  han  öfver  hela  vårt  land  känd  såsom  nykterhetstalare, 
författare  och  tidningsutgifvare. 

Fru  Berg,  som  är  född  år  1832,  framträdde  redan 
i  medlet  af  i8so:talet  inom  den  andliga  litteraturen  med 
små  sånger,  hvilka,  enkla  och  flärdlösa  till  formen,  ej  kunde 
undgå  att  tilltala  hjärtat  genom  sin  innerlighet  och  omiss- 
kännliga egenskap  att  vara  sprungna  ur  en  själ,  som  af 
egen   erfarenhet  var  bekant  med  lifvet  i  Gud. 

År  1882  utkom  första  delen  af  Samlade  sånger  af  Z. 
S.y  som  sedan  efterföljts  af  2:dra  och  3:dje  delame.  Jag 
har  redan  förut  antydt  hvad  det  är  som  förlänar  dem  så 
högt  värde  och  gör  dem  förtjänta  att  vinna  inträde  i  alla 
kristna  hem.  Trots  sin  enkla  form  gripa  de  hvart  kristet 
hjärta  genom  sin  trosvärme,  sin  kärlek  till  Frälsaren,  sin  djupa 
^farenhet  och  sin  blida,  fridfulla  stämning.  L,  S:s  namn 
och    sånger    skola    förvisso   v^ra  ihågkomna  långt  efter  d^t 


P.  Wåhlin.  H.  Aspling.  A.  Lundmark. 


f 


Per  Johan  Löfvén. 


H.  Eåbergh. 
1869. 


Kr.  Borchgrewinck.  P.  Malmsten. 


1868. 


1867. 


Axel  Hägg. 


STOCKHOLM    1 887.  473 

en  hel  del  skalder  glömts,  hvilka  nu  af  en  tanklös  värld 
beundras  och  prisas  som   »stora  snillen». 

Den  af  L.  S.  utgifna  julkalendern  Korsblomman^  har 
upplefvat  sin  3S:te  årgång;  och  i  trenne  årtionden  har  fru 
Berg  jämte  sin  man  redigerat  den  förträffliga  och  vidt  spridda 
tidningen  Barnens  vän. 

Författarinnans  lefhadslopp  är  det  ej  min  mening  att 
här  teckna.  Om  det  samma  torde  dock  få  sägas,  att  det 
burit  samma  prägel  som  hennes  sånger,  fullt  af  vittnesbörd 
om  Guds  kärlek  och  åtnfrid,  som  kommer  från  en  lefvande 
kännedom  af  Kristi  evangelium.  Svåra  slag  ha  dock  drabbat 
äfven  henne,  liksom  alla  dem  af  Herrens  trogna,  som  skola 
»göras  utkorade  i  bedröfvelsens  ugn». 

Oförglömmelig  är  den  stund,  då  hon  förlorade  sin  far. 
Dock  icke  så  mycket  själfva  denna  förlust,  som  de  omstän- 
digheter, under  hvilka  den  ägde  rum. 

Fadern,  prosten  och  kyrkoherden  i  Fröderyd  af  Växiö 
stift,  M.  J.  Sandell,  omkom  nämligen  genom  vådlig  händelse, 
morgonen  den  24  augusti  1858.  Han  var  då  med  sin 
dotter  stadd  på  resa  och  befann  sig  ombord  å  ett  ångfartyg, 
som  ilade  öfver  Vätterns  böljor.  Uppkommen  ur  sin  hytt 
skulle  han  just  träda  upp  på  akterdäcket,  där  hans  dotter 
stod  färdig  att  hälsa  honom,  då  han  förlorade  jämn  vikten, 
störtade  öfver  relingen  och  försvann  i  djupet.  —  Att  så 
förlora  en  nära,  hjärtligt  afhållen  anhörig  måste  vara  ett 
slag  af  förkrossande  verkan,  endast  uthärdligt  genom  ett  i 
tron  grundadt  medvetande  om,  att  »intet  drabbar  oss  den 
himmelske  faderns  vilja  förutan»  . —  och  detta  medvetande 
ägde  dottern. 

L.  S.'s  sånger  äro  öfversatta  på  norska  och  finska 
språken.  Många  af  dem  sjungas  inom  alla  kyrkps^^mfund  i 
Sverige,  Danmark,  Finland  och  Norge, 


474  DAGBOKSBLAD. 

Nordens  troende  kristna  stå  i  stor  tacksamhetsskuld 
till  Z.  S,  för  de  många  af  hennes  sånger,  som  aldrig  skola 
förlora  sitt  värde,  utan  älskas  och  sjungas  »så  länge  Guds 
Ande  h vilar  öfver  nordanlanden». 

Dgc.  20.  Vid  ett  besök  hos  prinsessan  Eugenie  i  daig, 
anförtrodde  hon  mig  att  prins  Oskar  sannolikt  snart  kom- 
mer att  förlofva  sig  med  en  hoffröken.  Dennas  namn  ville 
eller  kunde  prinsessan  dock  icke  nu  uppgifva;  men  jag 
»skulle  snart  få  veta  det». 


1888. 

yan.  II,  Aftonbladet  för  i  afton  meddelar  »ett  till* 
förlitligt  rykte»  om  prins  Oskars  trolofning  med  fröken  £d^ 
Mufuk,  —  Men  den  stora  allmänheten  kunde  ännu  alls  icke 
tro  denna  nyhet,  ty  —  »hon  är  ju  icke  prinsessa.» 

Jan.  18,  E.  m.  hos  min  gamle  vän,  d:r  Mårten  Sondén, 
med  en  af  mina  läsflickor,  M.  B.,  som  länge  lidit  af  en 
smärtsam  sjukdom.  Hon  blef  nu  af  honom  hypnotiserad, 
under  bådas  vår  gemensamma  hjärtebön.  (Hon  lefver  ännu, 
fullkomligt  botad  från  den  sjukdom,  af  hvilken  hon  då  led). 

Jan.  29.  Prins  Oskars  förlofningsdagl  Många,  många 
tusendens  böner  och  välsignelser  följa  dem  i  dag.  Prins 
Oskar  har  tagit  ett  stort  och  betydelsefullt  steg.  Men  han 
har  gjort  detta  i  tro  och  i  bön;  därför  skall  Herren  »låta 
det  väl  lyckas».  (Och  att  så  skedde,  därom  ha  sedan  dess 
många  år  burit  vittne.) 

Febr,  7.  I  dag  har  fru  Aurore  v  Haxthausen  aflidit. 
Reqviescat  in  pacel  —  Hennes  mycket  sköna  sång  och 
musikstycke,   »De  saligas  hemfärd»,  som  hon  kort  förut  gaf 


STOCKHOLM  x888.  475 

mig  att  offentliggöra,  är  ett  sannt  uttryck  för  hvåd  hennes 
varma,  älskande  ande  kände,  bad  och  trodde. 

Febr,  12.  F.  m.  hörde  pastor  Schiitz,  (som  jämte  pas- 
torerna Åhgren,  Jansson  och  Schön,  är  en  af  metodisternas 
bästa  predikanter.)  Han  protesterade  i  dag  afgjordt  mot 
den  allmänna  meningen,  att  »metodisterna  drifva  s)mdfrihets- 
läran».  Godt,  att  en  sådan  protest  höjesi  Ty  läran  om  de 
trognas  »syndfrihet  i  köttet»,  så  länge  de  ännu  lefva  kvar 
i  denna  värld,  strider  lika  afgjordt  mot  bibeln  som  mot  alla 
sanna  kristnas  erfarenhet. 

Maj  75.  Begrof  jag  hofmarskalken  F.  Silfversköld, 
prinsessans  gamle  trogne  tjänare  och  vän,  som  efter  ett 
långsamt  aftynande  och  rätt  allvarliga  själsstrider  nu  gått 
hem  I  frid! 

Jtdi  2g,  Hörde  i  Baptistkapellet  en  god  predikan  af 
V.  Lindblom.  Efter  honom  uppträdde  en  ameriskansk  lärare, 
d:r  Mac  Arthur,  samt  efter  denne  en  armenisk  predikant 
som  talade  så  ödmjukt,  enkelt,  hjärtegripande,  att  jag  blef 
uppvärmd  och  kände  djup  sympati  för  den  mannen.  — 
(Några  vänner  med  litet  trånga  vyer  ha  stundom  förebrått 
mig  såsom  ett  fel  att  jag  emellanåt  besöker  både  metodis- 
ternas, baptistemas  och  andra  dissenters'  kapell  samt  åhör 
deras  lärares  predikningar.  Men  detta  anser  jag  tvärtom 
vara  en  plikt  för  oss  lutherska  präster*  Hurii  skola  vi 
eijest  kunna  rättvist  bedöma  hvad  vi  icke  alls  känna  till? 
Och  apostelns  ord  i  i  Tess.  5:21  gälla  framför  allt  lärarae.) 

Nov,  18,  E.  m.  invigning  af  missionshyddan  i  Adolf 
Fredriks  församling.  D:r  Staaf,  pastor  Isberg,  Lindberg 
och  jag  talade.  —  Min  hustru  och  jag  ha  till  hyddan  skänkt 
en  stor  och  vacker  oljemålning,  (en  kopia  efter  Bloch,).  hvil- 
ken  af  folket  kallades  »altartaflan». 

Maj  6,     F.  m.   hörde  predikanten  Joh.  Elfström.     En 


47^  DAGBOKSBLAD. 

verkligt  födande  och  dyrbar  predikan!  (Af  alla  nuvarande 
lekm.-predikare  härstädes  vet  jag,  utom  Lindberg  och  Hydén, 
ingen  som  så  mycket  som  E.  påminner  om  Rosenius.)  Han 
följer  troget  Herrens  bud:  »Föd  mina  får!  Beta  mina  lamm!» 
Många  »tuktomäståre  i  Kristus»  finnas  nog,  många  som  ock 
predika  evangelium  »rent  och  klart».  Men  allt  för  många 
af  dessa  senare  sakna  dock  den  djupare  kännedom  af  män- 
niskohjärtat, utan  hvilken  en  predikant  sällan  lyckas  att 
kunna  bringa  »evangelii  mat»  in  i  de  hungrande  fårens  själ. 


1 889. 

Mars  4.  Kl.  Vi  3  samlades  hos  generaldirektör  och 
fru  Hiiss  några  personer,  hvilka  räknat  som  en  glädje  att 
gemensamt  få  »gifva  ett  rum»  till  Sofiahemmet,  d.  v.  s. 
sammanskjutä  den  summa,  som  erfordras  för  det  fullständiga 
inredandet  af  ett  bland  de  större  sjukrummen.  Kl.  3  kom 
H.  Maj:t  dit.  Jag  hade  fått  i  uppdrag  att  hålla  först  en 
bibelstund  öfver  Apg.  4:  32 — 35,  där  det  heter:  »I  hela 
hopen  af  dem  som  trodde  var  ett  hjärta  och  en  själ»,  o.  s.  v. 
Därefter  höllo  Huss  och  jag  hvar  sitt  mycket  korta  tal  till 
drottningen,  samt  öfverlämnade  i  underdånighet  gåfvan.  H. 
Maj: t  blef  först  öfverraskad,  men  sedan  glad,  och  tackade 
hjärtligt  gifvame  och  gifvarinnorna. 

Mars  24.  F.  m.  hörde  åter  pastor  Schiitz  å  E.  W.'s 
stora  sal.  Ett  mycket  godt  föredrag,  som  erinrade  mig  om 
den  oförgätliga  predikan  jag  förra  året  i  Uppsala  fick  höra 
af  pastor  Åhgren. 

April  ^.  I  dag  har  prinsessan  Eugenie  gått  hem  till 
sin  Herre,  följd  af  tusendens  tacksamma  välsignelser.  Kristus 
Yfir  hennes  lif  i  lifvet,  så  pck  i  döden  ,  ,  , 


STOCKHOLM    1 889.  477 

»Ej  med  klagan  skall  ditt  minne  firas»-,  men  —  nog 
fylla  tårar  i  dag  ögon  och  hjärtan  hos  alla  dem,  som  under 
hennes  lifstid  fått  stå  henne  i  någon  mån  nära  ... 

Maj  3,  I  förrgår  gaf  jag  för  sista  gången  nattvarden 
åt  den  döende  friherrinnan  Fredr.  Ruuth.  I  dag  har  hon 
stilla  afsomnat.  Hon  dog  med  hjärtats  tro  på  sin  Frälsare, 
älskad  och  saknad  af  barn  och  många  vänner  .  .  .  Mot  mig 
har  hon  under  många  år  varit  en  verkligt  moderlig  vän, 
hvilkens  godhet  jag  alltid  skall  bevara  i  tacksam,  trogen 
hågkomst.     (Den  7  maj  jordfäste  jag  henne  i  Solna  kyrka.) 

yuni  2,  F.  m.  installerades  A.  Strandell  såsom  kyrko- 
herde i  Klara  kyrka,  med  ett  vältaligt  föredrag  af  d:r  Fredrik 
Fehr,  i  hvilket  denne  bredvid  många  präktiga  yttranden 
gjorde  ett  skarpt  utfall  mot  »bönehusen». 


1890. 

Fehr.  3,  Döpte  trenne  barn  hos  skräddaren  E — nd, 
Tulegatan  6.  Det  äldsta,  en  sexårig  flicka,  svarade  gladt 
ja  på  alla  frågorna.  (Liknande  fall  ha  sedermera  ofta  före: 
kommit.  En  gång  var  det  äldsta  barnet  tolf  år,  och  de 
tre  andra  resp.  8,  5  och  i  år.  Vanligen  är  det  modem, 
men  stundom  äfven  fadern,  som  icke  på  längden  kan  ut- 
härda medvetandet  om  att  förhålla  sina  egna  barn  Herrens 
välsignade  gåfva  i  dopet,) 

Febr,  10,  På  middagen  G.  B:w  hos  mig.  Han  hade 
nyligen  varit  i  slottskapellet  och  hört  hofpredikanten  X. 
Denne  hade  bl.  a.  i  sin  predikan  sagt:  »Här  sysslas  i  denna 
tid  så  mycket  med  en  'andlig  verksamhet',  som  oftast  är 
blott  ett  fariseiskt  prosel)rtmakeri.  Det  är  vida  bättre  att 
med    ett  redbart,  plikttroget  lefveme  vittna  om  sin  kristen- 


47^  DAGBOKSBLAD. 

doxn,  än  att  tala  om  Kristus  och  frälsningen.  Om  din 
andliga  verksamhet  icke  sträcker  sig  längre  än  till  din  egen 
person,  men  du  lyckas  att  befria  dig  från  själfviskheten,  så 
har  du  för  Guds  rike  gjort  vida  mer  än  de  flesta,  som  för 
ändra  Vittna'  och  'vittna*  om  hvad  Kristus  gjort  för  alla,» 

På  hemvägen  från  kyrkan  hade  B:w  mött  en  proqps- 
sion  af  Frälsningsarmén,  »i  full  parad».  —  Två  ytterligheter  I 

Febr^  i8.  På  en  liten  »skriftkonferens»  i  förrgår  blef 
tal  om  Jiesenius  såsom  lärare  och  predikant.  Det  var  en 
lifiig,  både  sorglig  och  glädjande  diskussion,  i  det  att  några 
sökte  nedsätta  honom  och  förringa  hans  betydelse,  medan 
däremot  andra,  särskildt  B:w,  L:g  och  jag,  varmt  togo  hans 
försvar.  Jag  tror  mig  kunna  säga,  att  vi  mindre  än  de 
förra  beherskades.  af  partisinne.  Ty  medan  de  uteslutande 
höUo  på  sina  lärofader  samt  mycket'  skarpt  kritiserade  R:s 
och  våra  öfriga  evangeliska  predikare,  så  erkände  vi  det 
goda  som  finnes  hos  deras  lärare,  fastän  vi  omöjligt  kunde 
gilla  deras  orättvisa  och  oisanna  kritik  af  R:s. 

(Om  Ro^nii  lära  har  det  varit  och  skall  alltid  blifva 
mycket  olika  meningar,  likasom  om  Luthers.  -Ty  det  fria, 
oförfalskade  evangeliet  om  den  i  Kristus  »en  gång  för  alla» 
skedda  försoningen  och  rättfärdiggörelsen  (Rom.  5:  20,  21), 
om 'den  ständiga,  orubbliga  nåden  och  om  den  sanna  hel- 
gelsen, skall  i  alla  tider  förblifva  en  hemlighet  för  allt  för- 
nuft —  ej  blott  för  de  otrognas,  utan  äfven  för  de  själf- 
frommas  och  de  väcktas  förnuft,  till  dess  Guds  ande  i 
människans  »andliga  fattigdom»  tager  bort  »täckelseU  och 
låter  henne  i  tron  se  »gudaktighetens  hemlighet». 

Därför  blef  också  Rosenius  under  hela  sin  iefhad  mot- 
sagd från  så  många  olika  håll.  Äfven. den  eljest  så  präk- 
tige professorn,  sedan  biskopen,  Alfred  Comelius  sade  om 
R:s,  att  han  »försinnmade  bättringens  predikan»  —  ett  ytt- 


STOCKHOLM    iSpO.  479 

rande,  som  visar  att  C.  hvarken  förstått  eller  ordentligt  läst 
Rosenii  skrifter.  Och  den  fromme,  beskedlige  kyrkoherden 
F.  yttrade  en  gång  att  »R:s  hittat  på  en  genväg  till  Kristus, 
där  man  hoppar  öfver  hela  nådens  ordning».  Ja,  hvar  och 
en  tyckte  sig  kunna  fålla  sftt  omdöme  om  R:s,  äfiren  de 
som  föga  eller  intet  erf^ii  af  hvad  han  skildrar.  -^  Men 
de,  som  erfarit  »Guds  kraft  till  frälsning»  och  under  andens 
upplysning  hört  R:ii  predikan  eller  läst  håna  skrifter,  de 
kunna  betyga,  att  R:s  vaJr  en  i  »evangelii  hemlighet»  ovan- 
ligt upplyst  lärare,  som  dehide  sanningens  ord  rätt  och  så 
»födde  Guds  hjord». 

Vill  jag  härmed,  såsom  det  sagts,  påstå  att  Rosenii  lära 
och  predikan  var  utan  brist  och  att  »endast  Rosenianismen 
duger»?  Nej,  förvisso  icke.  Brister  vidlåda,  mer  eller 
mindre,  all  mänsklig  framställning  af  det  gudomliga  ordet. 
Och  äfven  R:ii  predikan  hade  sådana,  om  h vilka  jag  en  annan 
gång  skall  något  yttra.  Men  det  rågar  jag  påstå,  att  R:s  i 
de  flesta  afseenden  var  den  ypperste  af  sin  tids  lärare,  att 
hans  predikan  då  och  ännu  »bär  god  frukt»,  samt  att  fler- 
talet af  dem  som  så  hårdt  klandrat  honom  gjorde  detta  i 
fåvitsko.     Man  har  icke  rättvis  anledning  därtill. 

Säkert  är  ock,  att  fä  predikanter  torde  haft  en  sådan 
förmåga  som  R:s  att  »träffa»  sina  åhörare,  att  uppenbara 
hjärtats  hemligaste  skrymslor,  att  både  rätt  förskräcka  och 
rätt  hugsvaU.  Någon  gjorde  honom  en  gång  den  uppriktiga, 
men  oförståndiga  frågan:  »Hvaraf  kommer  det  sig,  att  jag 
ofta  kan  höra  och  läsa  andra  predikningar,  som  helt  och 
kraftigt  framställa  sanningen,  utan  att  de  dock  gå  mig  till 
hjärtat?  Jag  inser  med  förståndet,  att  det  var  en  verkligt 
god  predikan,  men  jag  hvarken  förskräckes  eller  fröjdas 
däraf.  DärenK>t  kan  jag  aldrig  höra  er  predika,  utan  att 
antingen  börja  frukta  och  ropa  till  Gud,  eller  också  glädjas 


4^0  DAGBOKSBLAD. 

och  prisa  Herren!  Hvaraf  kommer  detta?»  Rosenius  Sva- 
rade :  » Om  det  är  så,  som  ni  säger,  så  vet  jag  därtill  ingen 
annan  förklaringsgrund  än  den,  att  det  alltid  är  min  bön 
och  mitt  fuUa  allvar  att  »komma  åt»  mina  åhörare,  att,  om 
möjligt,  icke  låta  någon  undgå  det  ord  han  behöfver.» 

Och  detta  var  fullkomligt  sannt  och  riktigt  svaradt. 

Mången  lärare,  äfven  bland  de  rättsinnige,  låter  sig 
stimdom  nöja  med  att  blott  »hålla  sin  predikan»  och  frågar 
icke  efter  huru  den  mottages,  utan  lämnar,  både  under  och 
efter  den  samma,  omsorgen  om  dess  verkan  Ȍt  Gud 
allena».  Detta  låter  ju  riktigt!  Och  sannt  är,  att  ingen 
människa  kan  gifva  den  andre  Guds  andes  verkningar,  utan 
»de  måste  alla  varda  lärda  af  Gud».  Men  lika  visst  är 
ock,  att  en  predikans  verkan  i  väsentlig  mån  beror  pil, 
huru  vida  predikanten  håller  den  med  ett  vaket  bedjande 
sinne  och  allvarligt  begär  att  träffa  sina  åhörares  hjärtan, 
eller  om  han  nöjer  sig  med  att  blott  ha  framställt  en  god 
predikan,  ett  'helt  och  klart  Guds  ord',  utan  att,  för  till- 
fallet åtminstone,  känna  någon  angelågenhet  om  dess  verkan 
till  väckelse  eller  tröst. 

Hvad  angår  innehållet  af  R:ii  predikan,  så  bestod 
det,  efter  skriftens  egen  anvisning,  i  att  rätt  dela  både  lag 
och  evangelium.  Aldrig  har  jag  hört  någon  »predika  bätt- 
ring» så  allvarligt  som  Rosenius.  Han  nöjde  sig  ej  med 
att  fordra  en  blott  utvärtes  förbättring.  Nej,  han  »satte 
yxan  till  roten»  och  fordrade  hela  hjärtats  fromhet,  så  att 
det  gick  syndaren  efter  Rom.  3:   19  och  Gal.  3:  24. 

R:s  samtalade  en  gång  med  mig  och  G.  B:w  om  la- 
gens rätta  uppgift,  både  vid  omvändelsen  och  under  hel- 
gelsens fortgång.  Han  framhöll  då,  huru  lagen  alltid  visar 
Guds  fordringar,  hvad  vi  äro  pliktiga  att  vara  och  göra,  i 
tankar,    ord    och    verk,    ja,    huru   vi  med  hela  vårt  hjärta 


O 


tn 

<u 

Ö 
Ö 

ce 

O 


Denis  Borg.  K.  Mårdberg.  A.  F.  Helander. 


Liss  O.  Larsson.  Karl  Jonsson. 


Ad.  Sjödén. 


P.  Reinhardt.     Litogr.  af  Drcijer. 


STOCKHOLM    189O.  48 1 

måste  älska  Gud  och  människorna  och  vara  så  sinnade  som 
Gud  själf  är.  När  nu  en  människa  vill  börja  redligt  full- 
göra all  Guds  vilja  och  får  i  sitt  inre  lefvande  erfara  detta 
lagens  kraf,  då  inträffar  det,  som  aposteln  Paulus  i  Romare- 
brefvets  3:dje,  4:de  och  5:te  kapitel  förklarar  vara  lagens 
hufvuduppgift,  då  han  säger:  »Lagen  kom  också  in,  på  det 
att  öfverträdelsen  skulle  öfverflöda»,  och  »allt  hvad  lagen 
säger,  det  talar  han  till  dem,  som  hafva  lagen,  på  det  att 
hvar  mun  skall  tillstoppas  och  hela  världen  varda  brottslig 
inför  Gud».  Genom  förbiseende  af  denna  lagens  uppgift 
bringas  själar  antingen  till  självbedrägeri  (fariseism  eller  falsk 
evangelism),  eller  också  till  förtviflan,  då  de  med  förskräk- 
kelse  varseblifva  det  fåfänga  i  äfven  sina  allvarligaste  be- 
mödanden att  fullgöra  lagens  kraf. 

Och  får  lagen  verka  enligt  sitt  afsedda  ändamål,  då 
varder  den  en  »tuktomästare  till  Kristus»,  och  då  får 
människan  erfara,  att  »där  synden  öfverflödar,  där  öfver- 
flödar  då  nåden  mycket  mer».  Detta  är  evangelii  saliga 
uppgift  att  verka.  Och  det  är  en  nåd,  större  än  vi  här  på 
jorden  någonsin  kunna  fullt  fatta,  att  få  höra  och  mottaga 
Kristi  rena  evangelium,  ordet  om  den  i  honom  »en  gång 
för  alla»  fullbordade  försoningen.  Kristus,  »död  för  våra 
synder  och  uppstånden  till  vår  rättfärdighet»,  Kristus,  Guds 
offerlamm  och  vår  ställföreträdare  inför  Gud  —  det  är  evan- 
gelii kärna  och  lifspunkt. 

Till  dem,  som  så  genom  tron  på  Kristus  undfått  lif 
och  frid,  heter  det  i  skriften:  »Det  finnes  ingen  fördömelse 
för  dem,  som  äro  i  Kristus  Jesus»;  ty  »I  aren  icke  under 
lagen,  utan  under  nåden».  Lagen  är  för  dem  ej  mer 
den  fördömande  domaren,  utan  den  handledande  rådgifva- 
ren,  hvars  maningsord  Anden  nu  begagnar  till  att  gifva 
barnen  helig  anvisning  för  deras  rätta  vandel.  Men  om  de, 

WadsiröiHt  Ur  tninnei  o,  dagboken.     II.  ^I 


482  DAGBOKSBLAD. 

af  en  eller  annan  anledning,  förgäta  sin  »frihet  ifrån  lagen» 
och  åter  nedsjunka  under  dess  tuktande  gissel,  då  måste  de 
på  nytt  skynda  till  evangelium,  till  Kristi  kors,  för  att  åter- 
få full  frid.  Ty  endast  så,  endast  såsom  frälsta,  saliga  Guds 
barn,  kunna  vi  »bära  frukt  ät  Gud».  Men  eljest  blir  allt 
hvad  vi  företaga  ett  »trälarbete»,  som  på  sig  bär  själfvisk- 
hetens   »svarta  fläck»   och  därmed  är  odugligt  för  Gud. 

Att  Rosenius  var  en  kraftig  evangelii  förkunnare,  nekar 
numera  ingen.  Men  hans  helgelsepredikan,  —  om  ^«  äro 
meningarna  delade.  (Jag  skall  i  nästa  häfte  upptaga  den 
frågan  till  skärskådande.) 

Mars  2,  F.  m.  gick  att  höra  Elfström.  Men  han  hade 
nyss  blifvit  så  sjuk,  att  han  ej  kunde  predika.  Man  bad 
nu  mig  göra  det  i  hans  ställe.  Och  då  ingen  annan  fanns, 
kände  jag  som  en  uppgift  från  Gud  att  icke  låta  de  sam- 
lade skiljas  utan  att  få  höra  något  evangelii  ord. 

April  22,  Inom  ett  års  förlopp  har  Herren  hemkallat 
fem  af  mina  allra  bästa  vänner.  »De  ha  öfvervunnit  i  Jesu 
Kristi  namn».  Och  jag  glades  däråt  för  deras  skull,  fastän 
deras  bortgång  varit  en  stor  förlust  för  mig. 

I  går  gaf  jag  nattvarden  åt  min  gamle  dyrbare  vän, 
generaldirektör  Magnus  Huss.  Han  lofvade  Gud  af  hela 
sin  själ  och  var  viss  om  sin  frälsning  genom  Jesus  Kristus. 
Äfven  mig  tackade  han  för  mångårig  vänskap  och  tillade: 
»Kom  ihåg  hvad  jag  redan  förr  bedt  dig,  att  du  skall  be- 
grafva  mig.  Men  då  får  du  icke  säga  något  till  mitt  beröm, 
utan  endast  prisa  Herren  och  hans  nåd, 

I  dag  har  Huss  afsomnat  i  frid,  efter  en  lång  lefnad, 
verksam  och  välsignelsebringande  mer  än  de  flestas.  Soli 
Deo  gloria  (Gud  allena  äran  I) 

April  27.  E.  m.  kl.  4  begrof  jag  Magnus  Huss  i 
Östermalms  kyrka.     H.  Maj:t  konungen  och  många  af  rikets 


STOCKHOLM    1890.  483 

yppersta  män  voro  där  närvarande.  Jag  talade  af  öfverfullt 
hjärta  sä,  som  min  gamle  broder  och  vän  hade  begärt, 
icke    till    ÅanSj  men  till  Guds  nåds  berömmelse  .  .  . 

Fjorton  olika  nykterhetssällskap  med  fanor  och  standar 
följde  den  vördade  nykterhetskämpen  till  grafven. 

.  Maj  j.  Hörde  i  går  afton  en  härlig  bibelförklaring  af 
Karl  Johan  Lindberg,  och  tackade  Gud  att  han  gifvit  oss 
den  mannen  till  ett  redligt  »evangelii  vittne». 

(Denne  Herrens  trogne  tjänare  torde  vara  för  de  flesta 
af  våra  läsare  åtminstone  till  namnet  bekant,  och  af  många 
tusenden  äfven  personligen  känd  och  värderad.  Han  anses 
med  rätta  såsom  en  af  våra  mest  verksamma  och  begärligast 
hörda  folktalare,  h vilken  i  allt  vidsträcktare  kretsar  inom 
vårt  land  under  mer  än  femtio  års  tid  kallat  människor  till 
bättring  och  tro  på  Herren  Jesus  Kristus. 

Den  plats  i  spetsen  för  Sveriges  lutherska  lekmanna- 
predikanter, som  en  gång  intogs  af  det  oförgätliga  »brin- 
nande ljuset»  C.  O.  Rosenius,  har  väl  aldrig  blifvit  ånyo  helt 
fylld;  men  bland  dem,  som  efter  honom  verkat  i  den  fria 
predikans  tjänst,  torde  väl  få  hafva  så  som  Lindberg  i  sitt 
offentliga  uppträdande  erinrat  om  Rosenius.  Framför  allt 
är  änden  i  bådas  föredrag  den  samma  —  det  är  den  äkta, 
gammalkristna  läran  om  världens  synd  och  Guds  kärlek  i 
Kristus,  till  dess  frälsning  och  salighet.  Också  har  Lindberg 
intagit  den  predikstol  i  Betlehemskyrkan,  hvarifrån  Rosenius 
nästan  söndagligen  under  en  följd  af  år  förkunnade  för  tu- 
senden  »Guds  dråpliga  verk». 

Den  lefnad,  som  här  med  några  ord  tecknas,  lämnar 
utom  andra  och  viktigare  lärdomar  ett  nytt  bevis  på,  hvilken 
hög  grad  af  bildningsbarhet  den  svenska  allmogen  besitter, 
ett  förhållande,  som  för  öfrigt  framträder  i  hela  vår  historia  i 
det  att  hundratal  af  de  män,  som  utgjort  verkliga  prydnader 


48 1  DAGBOKSBLAD. 

för  vårt  fosterland,  först  skådat  dagen  under  en  ringa  oan- 
senlig hyddas  torftak. 

Karl  Johan  Lindberg  föddes  d.  21  december  1821  i 
Österstugu  socken.  Den  yngste  af  åtta  syskon  vardt  han 
vid  2  Va  års  ålder  faderlös,  och  fick  redan  vid  8  till  9  års 
ålder  börja  deltaga  i  hvarjehanda  arbete  vid  skötandet  .af 
den  gård,  som  föräldrarne  i  55   år  bebodde. 

Tidigt  röjde  han  den  lifiigaste  håg  för  läsning,  men 
någon  skola  fanns  ej  socknen,  och  tillgången  på  böcker  var 
ringa.  Så  mycket  flitigare  lästes  de  skrifter,  som  gossen 
hade  att  tillgå.  Denna  hans  läslust  i  förening  med  en  snart 
framträdande  böjelse  för  predikande,  en  böjelse  som  under 
gossens  ensliga  vandringar  ofta  gaf  sig  på  ett  högljudt  sätt 
luft,  väckte  hos  hans  omgifning  den  tanken,  att  »den  gossen 
borde  bli  präst». 

Vid  sin  konfirmation  erfor  han  i  sitt  inre  de  första 
kraftiga  rörelserna  till  en  andlig  omdaning.  Men  denna 
inträdde  först  senare  i  hans  lif.  Ty  den  blef  vid  denna  tidiga 
ålder  hindrad  att  komma  till  stånd,  delvis  i  följd  af  bris- 
tande ledning  och  undervisning.  Hans  samvete  var  dock 
aldrig  fullkomligt  sofvande,  hvilket  väl  äfven  bidrog  att  be- 
vara honom  från  ett  gröfre  syndalif.  —  Ar  1842,  då  han  fyllt 
20  år,  utbröt  i  Småland,  några  mil  från  hans  hem,  den 
s.  k.  predikosjukan.  Blotta  underrättelsen  därom  gjorde  nu 
på  honom  ett  så  mäktigt  intryck,  att  han  allvarligt  beslöt 
göra  bättring,  och  med  icke  mindre  uppriktighet  och  kraft 
äfven  grep  verket  an.  Samma  år  på  våren  började  han 
predika  bättring  för  andra,  och  då  han  längre  fram  på 
sommaren  besökte  Ulricehamn  och  Boråstrakten,  uppstod 
öfverallt  stora  väckelser  såsom  frukt  af  denna  predikan.  I 
dessas  spår  följde  allehanda  obehag  för  predikanten,  ty  så- 
som bekant  var  religionsfriheten  i  vårt  l^-nd  vida  mindre  då 


STOCKHOLM    189O.  485 

än  nu.  Prästerskap  och  kronobetjäning  förenade  sig  om 
att  befordra  den  unge  botpredikanten  till  laga  näpst.  Fyra 
särskilda  gånger  kallades  han  att  inställa  sig  på  landskan- 
liet  i  Jönköping  för  landshöfdingen,  andra  trakasserier  att 
förtiga.  Som  emellertid  evangelii  ljus  ännu  icke  uppgått 
för  predikanten  själf,  voro  både  hans  sinne  och  predikan 
uppfyllda  af  lagisk  anda.  Detta  fortgick  i  fyra  år,  tills  för- 
tviflan  var  nära  att  bemäktiga  sig  både  honom  och  hans 
åhörare.  Men  genom  läsningen  af  Romarebrefvets  tredje 
kapitel,  erhöll  han  en  blick  in  i  försoningens  hemlighet, 
som  medförde  en  fullständig  förändring  både  i  hans  inre 
och  i  hans  verksamhet. 

Strax  efter  det  nya  folkskolestadgan  år  1843  utkommit, 
erbjöds  honom  skollärareplatsen  i  församlingen,  den  han  då 
likväl  icke  antog.  Då  samma  plats  vid  inträffad  ledighet 
år  1848  åter  erbjöds  honom,  lät  han  slutligen  öfvertala  sig 
att  antaga  den  samma.  Genom  själfstudier  redan  i  besitt- 
ning af  en  stor  del  af  de  erforderliga  kunskaperna,  behöfde 
han  blott  i  fyra  månader  bevista  seminariet  i  Göteborg.  Då 
han,  efter  att  år  1852  hafva  tagit  vikarie  i  skolan,  till- 
bringade ett  helt  år  i  Falköping  för  idkande  af  studier,  kom 
han  i  tillfälle  att  därstädes  uppträda  offentligt  med  andliga 
föredrag.  En  stor  väckelse  uppstod  i  staden  och  lands- 
bygden där  omkring,  och  Lindberg  ådrog  sig  välvillig  upp- 
märksamhet af  så  väl  biskop  Butsch  i  Skara  som  åtskilliga 
andra  af  stiftets  präster,  hvilka  ville  hjälpa  honom  att  blifva 
präst.  Lindberg  förblef  emellertid  på  sin  plats.  Till  hans  • 
föredrag  lockades  allt  talrikare  åhörareskaror,  så  att  de  skol- 
salar eller  andra  lokaler,  han  begagnade,  icke  gjorde  till 
fylles,  hvarfbr  prästerna  på  vintern  började  för  honom  öppna 
kyrkorna.  — Följande  år,  1853,  togs  han  i  tjänst  af  Jönkö- 
pings missionsförening,  för  att  mot  en  liten  aflöning  uteslu- 


486  DAGBOKSBLAD, 

tände  ägna  sig  åt  ordets  förkunnande.  År  1854  afsade  han 
sig  skolläraresysslan  och  flyttade  till  Bjurbäck,  efter  att  ha 
ingått  äktenskap  med  sin  ännu  lefvande  älskliga  hustru,  fru 
Hanna  Lindberg,  som  under  mer  än  40  år  varit  hans  trogna 
stöd,  i  både  andligt  och  jordiskt  hänseende.  Efter  att  1856 
ha  i  följd  svaghet  måst  afhålla  sig  från  resor  och  predikande, 
kallades  han  samma  år  till  den  då  bildade  Fosterlandstiftel- 
sens provinsombud,  och  några  år  därefter  till  dess  reseom- 
bud, en  befattning  som  han  ännu  innehar.  Därjämte  har 
han  sedan  1867,  då  Rosenius  träffades  af  sitt  första  slag- 
anfall, skött  predikoturerna  i  Betlehemskyrkan,  där  han  nu 
till  sin  förnämste  medhjälpare  har  predikanten  Arvid  Rydén. 

I  sitt  äktenskap  är  Lindberg  välsignad  med  fyra  barn, 
två  söner  och  två  döttrar,  som  vilja  vandra  i  sina  fromma 
föräldrars  fotspår.) 

Dec.  8,  Aftonen  hos  hofmarskalken  Ennes.  Innan  vi 
öfvergingo  till  läsningen  af  »böckernas  bok»,  föreslog  fri- 
herrinnan Axeline  att  vi  först  skulle  läsa  ett  par  sånger  af 
Topelius  och  ett  stycke  ur  Ibsens  »Brand».  —  Detta  gaf 
anledning  till  ett  samtal  om  de  två  store  författarne  och 
deras  verk.  E.'s  hade  råkat  dem  båda  på  en  utrikes  resa, 
och  äfven  jag  hade  sammanträffat  och  samtalat  med  dem, 
här  i  Sverige. 

Topelius  var  en  sommar  i  början  af  8o:talet  på  besök 
i  Visby  och  gjorde  då  äfven  sin  uppvaktning  hos  prinses- 
san Eugenie  på  Fridhem.  Som  hofmarskalken  Silfversköld 
för  tillfället  var  bortrest,  måste  jag  i  hans  ställe  tjänstgöra 
såsom   »presentator»  och  införa  Topelius  till  prinsessan. 

När  jag  först  fick  se  T.  studsade  jag.  Ty  så  foga  mot- 
svarade vid  första  anblicken  hans  yttre  den  föreställning  jag 
gjort  mig  om  den  store  skalden,  med  h vilken  jag  förut 
flere  gånger  hade  korresponderat.   En  liten  man  med  fårade 


STOCKHOLM    1890.  487 

drag,  kort  »raggigt»  hår,  svart  frack  och den  hvita  hals- 
duken så  »öfverdådigt  illa»  knuten,  att  jag  nästan  kände 
lust  att  i  det  stycket  fa  hjälpa  honom.  Men  tiden  tillät  det 
icke,  ty  jag  måste  genast  införa  T.  till  prinsessan  som  vän- 
tade i  stora  salongen.  (Prinsessan  omtalade  sedan,  att  hen- 
nes första  intryck  varit  alldeles  liknande  mitt.) 

Men  när  jag  nu  fick  vara  vittne  till  och  deltagare  i 
det  upphöjda  samtal,  som  uppstod  mellan  dessa  två,  hvilka 
på  hjärtats  område  voro  så  lika  och  beslägtade,  då  för- 
svann hvarje  intryck  af  någon,  ens  yttre  »litenhet».  Bådas 
ögon  glänste  af  sympati  och  intresse,  och  Topelius'  verkliga 
stoi^lagenhet  framträdde  i  ännu  högre  glans,  än  den  förut 
förut  för  mig  haft.  .  .  .  (Jag  fick  sedan  från  honom  ett  bref, 
hvilket,  jämte  tvänne  från  den  oförgätlige  Pontus  Wikner, 
utgöra  tre  bland  de  största  pärlorna  i  min  »juvelsamling» 
af  autografer  frän  verkligt  framstående  personer.  Om  jag 
får  lefva,  skola  dessa  bref,  jämte  några  andra,  offentliggöras 
i  de  följande  häftena.) 

Henrik  Ibsen  fick  jag  alldeles  oiörmodadt  råka  under 
ett  hans  besök  i  Stockholm  vid  någon  litterär  kongress  här- 
städes  i  början  af  yoitalet.  Kongressens  ledamöter  voro  en 
dag  utbjudna  till  expeditionssekteraren  Limnell  och  hans  fru 
—  dén  ädla,  originella  och  för  alla  hennes  vänner  oförgät- 
liga Fredrika  Limnell  —  hvilka  hade  sin  sommarbostad  på 
»Lyran»  i  närheten  af  »Klubben»,  där  jag  den  tiden  bodde. 
Jag  kom  att  fara  ut  med  saipma  ångf.  »Sjöfrökens»  mid- 
dagstur, som  —  medförde  de  vittra  och  lärda  herrarna  från 
kongressen.  Okunnig  härom  tog  jag  plats  bredvid  en  me- 
delstor herre  i  grå  öfverrock,  stort  yfvigt  hår  och  skarpa 
genomträngande  ögon.  Ångbåten  var  öfverfuU  af  människor, 
så  att  man  satt  trångt.  Snart  hörde  jag  min  andre  granne, 
den  till  venster,  hviska:   »Det  säges,  att  Henrik  Ibsen  skall 


488  DAGBOKSBLAD. 

vara  med  ombord!»  —  I  det  samma  gjorde  min  högra 
granne  mig  en  fråga  om  namnet  på  det  ställe,  vi  då  passe- 
rade. Därigenom  uppstod  ett  samtal,  som  strax  lät  mig 
höra,  att  min  granne  var  en  norrman.  Om  en  stund  frågade 
jag  tillbaka:  »Är  det  sannt,  att  Ibsen  nu  är  med  på  denna 
båt?»  Han  svarade:  »Jo,  det  vet  jag  med  visshet;  men 
hvarför  frågar  De  därom?»  »Jo,  därför  att  jag  gärna  ville 
få  se  den  mannen.  Jag  har  nyss  läst  hans  »Brand»  med 
stort  intresse».  »Nå,  hvad  synes  Dem  då  om  Brand?»  Nu 
framställde  jag,  utan  aning  om  hvem  min  granne  var,  hvad 
jag  mest  tyckte  om  och  hvad  jag  ogillade  i  »Brand»,  sär- 
skildt  min  sorg  öfver  slutet  och  att  en  så  storslagen  faian 
aldrig  skulle  finna  hvad  han  sökte:  verklig  sällhet,  frid  och 
harmoni,  som  dock  allt  vinnes  när  man  kommer  till  Kristus 
samt  i  tro  mottager  honom  och  hvad  han  har  att  gifva. 
»Ty  Kristus  är  icke  en  fordringsägare  som  blott  kräfver, 
utan  först  och  framför  allt  en  frälsare  som  då  gifver  en 
hvar  hvad  han  behöfver  och  efterlängtar. »  —  Nu  sågo  de 
skarpa  ögonen  helt  vänligt  på  mig,  och  mannen  sade:  »Nå 
ja,  må  så  vara!  Fortsätt  med  hvad  ni  har  att  säga!»  — 
Men  i  det  samma  voro  vi  vid  »Klubbens»  brygga,  och  jag 
måste  stiga  af.  När  jag  sade  norrmannen  farväl,  räckte  han 
mig  handen  och  sade:   ^Jag  är  Henrik  Ibsen h) 

Och  när  snart  därefter  ett  nummer  af  »lUustr.  Tid- 
ning» bragte  mig  Ibsens  porträtt,  såg  jag  att  så  var  och 
att,  utan  att  jag  visste  d^,  Norges  mest  berömde  nutida 
författare  tåligt  åhört  mina  tankar  om  hans  största  verk. 

Dec.  25.  Juldagen.  På  f.  m.  hörde  i  Klara  kyrka  en 
mycket  god  predikan  af  Strandell.  Bland  annat  yttrade  han 
ett  ord,  som  jag  vill  söka  att  aldrig  glömma:  »Andra  barn 
tillhöra  blott  sina  föräldrar  och  ingen  annan;  men  detta 
barn  tillhörer  digh'>  .  .  . 


STOCKHOLM    1 89 1.  489 


1891. 


yan,  24,  Jordfäste  i  grafkapellet  å  nya  kyrkogården 
min  gamle,  trofaste  vän,  fabrikör  L.  P.  Cronvall.  Talade 
öfver  de  orden:  »Nu  söker  man  bland  förvaltarne  intet  an- 
nat än  .  .  .  trogent>,  —  Cronvall  var  en  redlig  och  trofast 
medlem    af   Fosterlandstiftelsens   styrelse,  ända  från  början 

För  få  år  sedan  begrof  jag  hans  hustru,  fru  Charl.  C. 
född  Ahlberg.  Af  deras  barn  lefva  sönerna  Axel  och  Gott 
fried  samt  döttrama  Amanda,  Elisabet  och  Lydia.  —  (Axel 
den  äldste,  är  numera  fil.  doktor  och  seminariiadjunkt  i  Lin 
köping;  två  af  döttrarna  äro  gifta.) 

Febr,  i6,  F.  m.  ånyo  besök  hos  Birger  Schöldström 
som  ännu  satt  af  gikt  fängslad  vid  sin  stol.  En  välvillig, 
beläst  och  högst  intressant  berättare,  som  icke,  likt  så  många 
andra  af  våra  litterära  berömdheter,  hyser  ovilja  mot  ett  all- 
varligt tankeutbyte  i  andliga  ämnen.  Vi  hade  tvärtom 
dag  ett  godt  samtal  om  »de  ting,  som  icke  synas»,  men 
som  äro  de  verkliga  »realiteterna». 

April  25.  F.  m.  begrof  i  Klara  kyrka  den  älskliga  och 
djupt  kristliga  friherrinnan  Axeline  Ennes.  Hertiginnan  af  Da- 
larne samt  en  stor  skara  af  hofvets  herrar  och  damer  voro 
närvarande.  Jag  talade  öfver  Jesu  ord:  »Jag  är  vägen  och 
sanningen  och  lifvet».  Joh.  15:  7  .  .  .  Stort  deltagande  för 
hennes  efterlefvande  make,  hofmarskalken  Herman  E.,  h vil- 
kens »goda  genius»,  stöd  och  glädje,  den  nu  hemgångna 
alltid  varit. 

Maj  8,  Vid  middagstiden  ett  oväntadt  besök  af  gene- 
ralen grefve  Sven  Lagerberg,  som  jag  icke  samtalat  med 
eller  råkat  allt  sedan  generaldirektör  Huss'  begrafning.  Jag 
hade  i  går  skrifvit  till  grefve  L.  och  frågat,  vid  hvilken  tid 
på   dagen  jag  för  honom  lämpligast  kunde  få  uppvakta  för 


490  DAGBOKSBLAD. 

erhållande  af  några  upplysningar  om  en  del  gamla  svenska 
officerares  porträtt.  General  L.,  nobel  och  förekommande 
som  alltid,  gjorde  mig  nu  i  stället  den  glada  öfverraskn in- 
gen, att  han  kom  till  mig.  Han  gaf  mig,  i  allt  det  han 
kunde,  de  önskade  upplysningarna  samt  beskådade  med 
vänligt  intresse  en  del  af  min  porträttsamling,  hvars  stora 
omfång  förvånade  honom.  Därefter  ett  mycket  intressant 
samtal  .  .  .  (Jag  mindes  vårt  första  sammanträffande  1858, 
och  tänkte  på  skilnaden  mellan  då  och  nu.) 

Maj  31,  E.  m.  gaf  nattvarden  åt  grefvinnan  Louise 
Posse  .  .  .  troligen  sista  gången  jag  på  jorden  fick  se  den  ädla, 
oförgätliga  grefvinnan,  som  under  snart  30  år  i  ord  och 
gärning  bevisat  sig  såsom  min  och  min  hustrus  sanna,  tro- 
fasta gynnarinna  och  vän  .  .  . 


1892. 

Jan.  18,  F.  m.  hos  Beckmans  och  sade  farväl  till 
min  gamla  vän  E.  B:n,  som  står  redo,  verkligt  redo,  att  an- 
träda den  sista  färden  .  .  .  Tack  och  farväl!  Vi  se  hvar- 
andra  åter,  »där  man  aldrig  skiljes  mer»  där  du  evigt  slip- 
per synden,  där  onda  tungor  aldrig  mer  skola  störa  din  ro !  .  . . 

På  hemvägen  mötte  P:g  och  hade  med  honom  ett 
mycket  godt  samtal.  Han  framhöll  två  viktiga  regler  för 
vårt  omdöme,  när  vi  höra  någon  tala  illa  om  en  annan 
kristen:  i.  Har  du  själf  lärt  känna  honom  eller  henne,  som 
det  talas  om,  så  tro  då  mer  på  din  egen  goda  erfarenhet 
än  på  andras  förtal.  2.  Ifall  du  icke  själf  känner  personen 
i  fråga,  så  tro  hellre  det  goda,  som  af  somliga  säges  om 
henne,   än  det  onda  som  andra  komma  med.     Och  under 


STOCKHOLM    1892.  491 

båda  förhållandena  kora  ihåg,  att  till  sann  helgelse  hör  det 
äfven  att  lyda  det  ordet,  som  bjuder:  y^Hörer  du  något  ondt, 
så  säg  det  icke  efter;  tala  hvarken  för  vän  eller  ovän  om 
andras  uppförande,  och  uppenbara  icke  hvad  du  med  godt 
samvete  kan  förtiga». 

Vid  min  hemkomst  satt  en  gammal  from^  sjuklig  man 
S:n  och  väntade  på  mig  för  att  bedja  om  hjälp  i  en  sär- 
deles ömmande  nöd:  hans  båda  barn  ligga  i  skarlakansfe- 
ber, och  hustrun  som  eljest  uppehåller  hela  hemmet  bröt  i 
går  sitt  ben,  så  att  nu  ligga  alla  tre  till  sängs.  Hvad  skall 
den  arme  mannen  taga  sig  till?  O,  hvilka  stränga  pröf- 
ningar  Gud  ofta  skickar  »de  äkta  barnen!»     Ebr.   12. 

Febr.  10.  I  dag  är  det  jämnt  10  år  sedan  grefvinnan 
Louise  Posse  (som  året  förut  hade  fått  djupa  kallelser  af 
Guds  ande  och  med  varmt  nit  vill  verka  för  framgången  af 
lefvande  kristendom)  höll  det  första  af  sina  sedermera  under 
flera  år  fortgående  drawingroom-meetingSy  efter  engelskt  före- 
döme. —  Till  detta  första  möte  voro  inbjudna:  grefvin- 
nans  broder,  grefve  B.  von  Plåten  och  baron  Louis  De 
Geer,  grefvinnorna  Charlotte  von  Plåten,  Ulla  och  Caroline 
De  Geer,  Charlotte  von  Rosen,  Augusta  Scheel-Plessen, 
Ingeborg  Sköldebrand,  Beate-Sofie  Wachtmeister,  friherrin- 
norna Mal  vina  Leijonhufvud,  Louise  Arfvedsson  m.  fl.  — 
Jag  talade  öfver  2  Tim.  2:  i — 19.  Sedan  samtal.  (Excel- 
lensen De  Geer  och  grefve  Plåten  voro  ej  med  vid  de  föl- 
jande mötena;  men  mänga  andra  kommo  i  deras  ställe.) 

Febr.  23.  Kallad  till  den  döende  baron  Nils  S — d. 
Vi  hade  med  hvarandra  ett  samtal,  som  började  med  suckar 
men  slutade  med  tacksägelse  till  Gud  .  .  . 

Febr.  28,  Har  denna  senare  tid  rätt  ofta  predikat  för 
långarne  på  Långholmen.  Så  ock  i  dag,  då  jag  kl,  half  6 
höll  en  bibelförklaring  där.     En  gripande  åsyn  af  250  grå- 


492  DAGBOKSBLAD. 

klädda  fångar;  och  nästan  ännu  mer  att  höra  deras  vackra 
sångkör  sjunga  några  af  våra  bästa  andliga  sånger,  såsom: 
»Lofsjungom  Herrens  Jesu  kärlek»,  t  Tryggare  kan  ingen 
vara»,  »Hem,  hem,  saliga  hem»  m.  fl.  Det  pågår  f.  n.  en 
kraftig  väckelse  bland  fångame,  och  många  ha  vändt  om 
till  sin  Fader  igen.  —  Till  aftonen  hos  fängelsedirektören, 
den  för  sitt  ämbete  så  särskildt  lämplige  major  Karl  Palm, 
tillsammans  med  generaldirektör  Sigfrid  Wieselgren.  (Denne 
senare  hade  vänligheten  att  sedan  skicka  mig  sin  utmärkta 
bok  om  fängelser  och  fångvård  i  Sverige.) 

April  i6.  Hos  statsrådet  Wennerbergs.  Talade  öfver 
Ps.  107:  23 — 32.  Grefvinnan  W.  hade  varit  sjuk,  men  var 
nu  åter  frisk.  Fick  gripande  underrättelser  om  prinsessan 
Eugenies   »Ålderdomshem  för  blinda» 

Maj  31,  En  helig  högtid  i  mitt  hem.  Jag  fick  där  i 
dag  döpa  en  omvänd  judinna,  fru  X.,  maka  till  en  fram- 
stående officer  och  dotter  till  en  våra  mest  kända  bankmän. 
(Härom  icke  mera  nu,  men  kanske  framdeles.) 

yuni  I.  Min  gamle  ungdomsvän,  författaren,  skalden, 
missionären,  d:r  Erik  Nyström,  som  f.  n.  vistas  i  hemlandet 
för  att  hämta  någon  hvila,  har  i  dag  firat  sitt  silfverblöllop. 
Stor  \änbjudning,  med  glada  sånger,  goda  betraktelser  och 
tal  af  flere  bland  gästerna.  (Bland  dem,  som  jag  genom 
d:r  E.  Nyströra  under  årens  lopp  lärt  att  känna,  äro  föl- 
jande mera  bekanta:  D:r  Axel  Beskow,  byggmästame  G. 
Sjöberg,  K.  och  L.  M.  Elfling  samt  L.  P.  Johansson,  predi- 
kanterna Samuel  och  Svening  Johansson,  K.  J.  Nyvall  och 
A.  Westerberg,  missionärerna  N.  F.  Höijer,  V.  Sjöholm, 
H.  Skarp,  K.  J.  Pettersson,  V.  Walldén,  F.  Fransson,  K. 
T.  Andersson,  K.  Andreae  och  N.  Westlind,  m.  fl. 

Aug,  28,  F.  m.  predikade  åter  på  Långholmen,  samt 
besökte    J.    M.   och  två  andra  fångar.     Bland  dessa  senare 


STOCKHOLM    1 892.  493 

var  en  som  blef  tjuf  genom  läsningen  af  en  bland  fritän- 
karen V.  Lennstrands  böcker,  hvilken  »öfvertygade»  honom, 
att  det  icke  finnes  någon  Gud  eller  något  lif  efter  detta, 
och  således  icke  heller  något  straff  eller  dom  i  en  annan 
värld.  (Om  dessa  gripande  bekännelser  mera  i  nästa  del.) 
—  Kl.  3  upptog  jag  i  den  lutherska  kyrkan  fru  M.  Schl — r, 
som  från  barnaår  varit  katolik  men  genom  läsning  af  bibeln 
och  åhörande  af  tvänne  lutherska  präster  blifvit  öfvertygad 
om  påfvedömets  grofva  villoläror  och  den  evangeliska  lärans 
gudomliga  sanning.  (Äfven  härom  mer  i  ett  följande  häfte.) 
Dec.  18.  Det  är  i  dag  tionde  årsdagen  sedan  Herman 
Ulffs  död.  Han  var  en  af  de  vänner,  som  man  aldrig  kan 
glömma  eller  upphöra  att  älska.  Sista  gången  jag  träffade 
honom,  hade  vi  tillsammans  ett  mycket  dyrbart  samtal  om 
den  eviga  hvilan  i  hemmet.  Vid  afskedet  sade  han  ett 
varmt  hjärtligt:   »Vi  råkas  igen  —  Auf  Wiedersehen.h 


1893. 

Mars  ji.  F.  m.  i  Blasieholmskyrkan,  där  Hans  Birger 
Hammar  j:r  höll  sin  aiskedspredikan.  I  honom  mister  denna 
kyrka  och  Fosterlandstiftelsen  en  dugande  kraft,  likasom 
hans  många  härvarande  vänner  förlora  umgänget  med  en 
pålitlig  vän.  Förbindlig  och  vinnande  i  sitt  sätt,  vet  dock 
H.  att,  när  så  behöfves,  frimodigt  uttala  sin  öfvertygelse. 
(Allmänt  bekanta  äro  hans  ord  till  en  af  våra  biskopar,  som 
förklarade  att  »Evang.  Fosterlandstiftelsen  kunde  göra  kyr- 
kan en  stor  tjänst,  åtn  att  upphöra  att  vara  till».) 

Maj  j.  Besök  hos  en  gammal  herr  B:s,  som  hade 
fatt  sitt  högra  ben  krossadt  af  en  skenande  häst.     Herr  B, 


494  DAGBOKSBLAD. 

hade  gått  helt  lugnt  på  trottoaren,  då  vid  ett  gathörn  hästen 
rusar  rätt  upp  och  kullslår  honom.  Vagnen  gick  öfver  hans 
knä  och  krossade  benet.  —  Förundrans vär dt  tålig-,  ja,  han 
tackade  Herren  för  detta.  Ty,  sade  han,  »jag  höll  på 
att  somna  in ;  då  kom  Gud  och  väckte  mig  på  nytt  genom 
detta.     Då  måste  jag  ju  vara  af  hjärtat  tacksara!» 

*  Maj  12.  När  prosten  Ahnfelts  »Studentminnen»  bör- 
jade utgifvas,  1882,  förvånades  allmänheten  öfver  det  ovan- 
ligt hätska  anfall,  för  hvilket  ej  blott  denna  bok,  utan 
äfven  prosten  A.  själf,  blef  utsatt  i  en  af  våra  större  tid- 
ningar, där  han  beskylldes  för  partiskhet,  osanning  m.  m. 
—  När  jag  i  dag  råkade  Viktor  Granlund,  kommo  vi  att 
samtala  om  A.'s  bok,  och  jag  fick  då  förklaringen  till  det 
anfallet.  Förf.  till  det  samma  var  den  kände  literatör  X.; 
men  han  var  »inspirerad»  af  prostarne  Y.  o.  Z.  som  fruk- 
tade att  Ahnfelts  minnen  i  fortsättningen  skulle  komma  att 
innehålla  åtskilligt  för  dem  obehagligt,  och  som  därför  ville 
på  förhand  söka  göra  både  A.  och  hans  bok  misshagliga 
och  misstrodda.  —  Sådant  erinrar  ohyggligt  om  den  kända 
satsen:   »Ändamålet  helgar  medlen!» 

^^S'  3'  Efter  en  mycket  plågsam  njurafFektion  for  jag 
i  går  afton  till  Ryd  och  Grönteboda,  där  herr  Göthe  Nord- 
berg utöfvar  sin  välsignelsebringande  gymnastiska  behand- 
ling af  sjuka.  Till  ressällskap  i  sofkupén  hade  jag  d:r 
Artur  Hazelius  och  generaldirektör  Almén  .  .  .  Härlig  väg 
från  Ryd  till  Grönteboda,  hvilket  ställe  ligger  invid  en 
vacker  sjö  samt  har  präktiga  promenader  i  lummig  skog. 
Presentation  för  hr  N:s  biträden  och  för  kurgästerna:  hrr 
Alenius,  Hammar,  Einarson,  Stjernström  och  Magnusson, 
m.  fl.  samt  (n.  v.)  fru  G.  Aurén,  fröknarna  Zieplin,  Rudbeck 
och  Klefverström  m..fl.  (Om  herr  N.  mycket  mera  framdeles.) 

Aug.    25.     Efter    tre    veckors  allvarlig  behandling  fick 


STOCKHOLM    1 892.  495 

jag  lämna  hr  Nordberg  såsom  fullkomligt  botad  från  min 
lifsfarliga  lefversjukdom.  (Gud  gifve,  att  äfven  min  dyr- 
bare  broder  G.  B:w  varit  med  mig  där!) 

Sept.  S'  I  gär  och  i  förrgår  firades  i  hela  vårt  land 
och  särskildt  i  Uppsala  den  stora  jubelfesten  till  minne  af 
Uppsala  mötes  beslut  af  år  1593  .  .  .  Och  slutintrycket  blef, 
att  en  hvar  som  af  hjärteöfvertygelse  är  en  luthersk  kristen 
tackade  Gud  för  det  »lifvets  evangelium»,  som  Han  genom 
Luther  och  troskämparne  under  Johan  III:s  tid  skänkte  åt 
vårt  svenska  folk.  O,  måtte  vi  aldrig  öfvergifva  detta  för 
»ett  annat  evangelium»  (Gal.  i:  6 — 9),  aldrig  upphöra  att 
»tacka  Gud  för  hans  outsägliga  gåfva»! 

Bland  de  talrika  skaror,  som  samlats  till  denna  jubel- 
fest i  Uppsala,  befunno  sig  många  af  Sveriges  ypperste  män 
i  vår  tid.  Främst  bland  dem  vår  konung  —  i  mer  än  en 
mening  »hufvudet  högre  än  allt  folket».  Hans  sannt  kon- 
ungsliga uppträdande  samt  hans  varma,  ädla,  till  både  form 
och  innehåll  fulländade  tal  vid  festens  olika  tillfallen  bidrogo 
i  högsta  måtto  till  den  goda,  värdiga  stämning,  som  gaf 
högtidligheterna  deras  bästa  karakter. 

Vid  hans  sida  och  näst  honom  framstod  Sveriges  ärke- 
biskop såsom  den,  hvilken  vid  detta  tillfälle  drog  till  sig 
allas  blickar  och  sympatier.  Det  var  bland  både  svenskar 
och  utländingar  en  gemensam  mening,  att  »en  ståtligare 
ärkebiskop  torde  ingenstädes  finnas»,  hvarjämte  man  be- 
undrade så  väl  hans  förträffliga  predikan  och  tal  som  hans 
förmåga  att  vid  76  års  ålder  kunna  i  allo  »representera» 
på  ett  så  utmärkt  sätt  som  han  gjorde. 

(Hvad  beträffar  ärkebiskop  Sundbergs  lefnadslopp,  så 
äro  hufvudkonturerna  i  det  samma  säkerligen  så  allmänt 
kända,  att  de  här  icke  behöfva  angifvas.  Jag  erinrar  endast 
om,   att  han  är  född  den  27   maj   181 8  samt  har  alltså  nu 


49  6  DAGBOKSBLAD. 

redan  öfverskridit  80: talet  af  år.  Skonsamt  behandlad  af 
tiden,  bär  han  ännu  dessa  år  med  en  synbar  lätthet,  kraft 
och  spänstighet.  Gud  gifve  honom  en  med  hvaije  år  allt 
ljusare  lefnadsaftoni) 

Sept  13,  E.  m.  höll  jag  en  bibelstund  på  Sofiahemmet 
för  de  unga  sköterskor,  som  med  glädje  ämna  gå  att  för 
månader  låta  sig  instängas  på  Epidemisjukhuset^  där  nu  en 
mängd  svåra  fall  af  mycket  smittosamma  och  farliga  sjuk- 
domar förekomma  .  .  .  Till  aftonen  voro  biskop  Charle- 
ville  samt  Alfr.  Steinmetz  hos  oss.  Då  jag  omtalade  hvar- 
ifrån  jag  kom  och  hvad  jag  där  fått  bevittna,  yttrade  Char- 
le ville:  »Dessa  sköterskor  komma  mig  att  blygas!»  Samma 
känsla  erforo  äfven  Steinmetz  och  jag. 

Nov,  2J,  Hörde  pastor  Stockmayer  på  Brödrasalen. 
Ett  föredrag,  fullt  af  andekraft  och  förvisso  gripande  alla, 
som  ej  med  uppsåt  stodo  emot  Guds  andes  verkan. 

Dec  26.  På  aftonen  gaf  Herrens  heliga  nattvard  åt 
den  sjuka  öfverstinnan  Roos  och  hennes  döttrar  ^  författar- 
innan Matilda  R.  och  fröken  Anna  R.,  ordförande  i  K.  F. 
U.  K.  —  Efteråt  sjöng  M.  Roos  några  obeskrifiigt  sköna 
andliga  sånger.  En  mycket  god  afton,  med  ny  erfarenhet 
af  Guds  nådemedels  stärkande  kraft. 


1894. 

Jan.  6,  (I  Norrköping,)  I  går  afton  hade  vår  värd 
(fabrikör  F.  Hedelius)  här  hemma  hos  sig  ett  stort  möte  för 
mer  än  70  af  Norrköpings  »läsare».  Bland  dem  voro  icke 
mindre  åvl  fyra  präster  (Norrköping  är  rikt!):  Hammarsten, 
Hylander,  Häggström  och  Ottander,  samt  predikantema 
Lundmark  (friförsamlingen)  och  Engström  (metodistförsaml.) 
Efter  härlig  sång  —  vännerna   här  sjunga  betydligt  bättre 


STOCKHOLM    1 894.  497 

och  kraftigare  än  de  i  Stockholm  —  goda  samtal.    En  oför- 
gätlig afton,  för  hvilken  jag  varmt  tackade  Herren. 

yan.  7.  F.  m.  hörde  Hammarsten  i  Hedvigkyrkan  .  . . 
Mindre  än  eljest  skulle  jag  förstå  Guds  ledning,  om  den 
mannen  kommer  att  stanna  i  Norrköping.  ... 

Jan,  28.  Döpte  ånyo  tre  barn  af  förut  baptistiskt 
sinnade  föräldrar,  hos  majorskan  N — m  (Brahegatan  40.) 

Maj  20,  Aftonen  på  K.  F.  U.  K.,  där  fröken  Beatrice 
Dickson  klart  framhöll  skriftens  lära  om  den  outsägliga 
vikten  och  sällheten  i  att  »undfå  anden»,  samt  den  lika 
stora  faran  af  att  »motstå  anden»,  »bedröfva  anden»,  »ut- 
släcka anden».   —  En  god  och  lärorik  afton. 

Maj  21,,  E.  m.  på  stor  bjudning  hos  Krusenstiernas, 
där  miss  Booth  och  mrs  Tucker,  klädda  i  indiska  dräkter 
och  sittande  på  golfvet  med  korslagda  ben,  talade  för  missio- 
nen i  Indien  och  sjöngo  hinduiska  sånger.  Mera  egendom- 
ligt än  egentligen  uppbyggligt! 

Sept  12.  Ingenting  är  bedröfligare,  än  en  människa 
som  haft  andens  kraft,  men  förlorat  den. 

Den  äkta  ktistendomen  igenkännes  på  korset,  det  inre* 
och  yttre.     En  korslös  kristendom  är  blott  ett  själfbedrägeri. 
Och  likväl  anse  många  det  för  den  allra  största  visdom  att 
kunna  hafva  en  sådan  kristendom,  där  man   istår  väl  med 
Gud  utan  att  behöfva  stöta  sig  med  världen». 

En  gammal  lärare  säger:  »Lika  som  magneten  genom 
en  underbar  och  hemlig  kraft  drager  järnet  till  sig,  lika  så 
drager  ock  Jesus  Kristus  de  sinas  hjärtan  till  sig.  Och  lik- 
som järnet,  berördt  af  magnetstenens  förborgade  kraft,  mot 
sin  natur  dragés  mot  höjden  och  följer  efter  stenen  och 
icke  hvilar,  förrän  det  har  kommit  upp  öfver  sig  själft  i 
höjden,  lika  så  går  det  de  människohjärtan,  hvilka  rätteli- 
gen varda  dragiia  af  hörnstenen  Jesus  Kristus,  Guds  evige  son.» 

W  a  ds  t  rom,  Ur  tniwut  o.  dagboken.     II.  3^ 


498  DAGBOKSBLAD. 

NoiK  10,  Det  är  nu  25  år,  sedan  Ev.  fosterlandsstif- 
telsen 1.869  utsände  sin  första  sjömansmissionär,  pastor  J. 
P.  Svärd,  som  då  sändes  till  Konstantinopel.  Där  blef  han 
flere  gånger  hotad  till  lifvet  och  måste  efter  några  år  af- 
bryta  sin  verksamhet  därstädes.  Han  flyttades  så  till  N. 
Amerika,  med  verksamhet  från  1873  i  New- York  och  från 
1876  i  Baltimore.  (År  1877  öfvergick  han  till  Augustana- 
synoden,  den  han  under  de  senaste  åren  tillhört  som  pre- 
sident. Han  har  blifvit  utnämnd  till  teologie  doktor,  och 
var  den  förste  svensk-amerikanske  präst  som  mottagit  Nord- 
s^ärneordens  kommendör  skors.  I  år,  1899,  är  han  åter  inom 
den  svenska  kyrkan  i  hemlandet,  där  han,  enligt  meddelande 
i  tidningarna,  förordnats  att  från  och  med  den  27  sistl.  ok- 
tober »i  ämbetet  biträda  pastor  i  Väderstads  församling» 
—  alltså  är  han  äfven  den  förste  svenske  pastorsadjunkt,  som 
varit  teol.  doktor  och  kommendör  af  Nordstjämeorden.) 


1 895. 

Okt.  20.  Föregående  söndag,  och  i  dag,  har  K.  F. 
U.  K.  hållit  tvänne  stora  möten  för  inbjudna,  i  ArfFurstar- 
nes  palats,  där  rum  af  H.  K.  H.  kronprinsen  för  mötena 
upplåtits.  Första  söndagen  vittnade  därstädes  jag  och  pastor 
Teodor  Lindhagen;  i  afton  fröknarna  Anna  Roos  och  Agnes 
Palmstiema.    .  .  . 

Maj  75.  I  går  afton  afled  hastigt  den  unge,  kraftige, 
varmhjärtade,  af  så  många  afhållne  och  högt  värderade  d:r 
Fredrik  Fehr  .  .  .  (»Underliga  äro  Herrens  vägar!»  Om  han 
hade  lefvat  blott  en  enda  dag  till,  så  hade  mitt  lifs  öden 
kommit  att  gestalta  sig  helt  annorlunda  än  hvad  som  nu 
skett.  .  .  Men  därom  hinner  icke  mera  att  sägas  här.) 


STOCKHOLM    1 895.  499 

Åug,  g.  På  f.  ra.  öppnade  jag  med  ett  hälsningstal 
det  stora  »Nordiska  söndagsskolmötet».  Detta  mötes  för- 
handlingar voro  både  uppbyggliga  och  lärorika  .  .  . 

Aug.  75.  Höll  jag  min  första  konfirmation  och  natt- 
vardsgång i  Värmda  kyrka,  med  fyra  nattvardsbarn:  Maud 
B— g,  Hulda  Fr — t,  Elisabet  H — n,  och  Anna  W — r.  En 
oförgätlig  dag  I    .   .   . 

Sept.  26.  Viktor  Rydbergs  begrafning  i  Klara  kyrka^ 
hvilken  bevistades  af  H.  M.  konungen.  Rudin  höll  ett  tal, 
som  till  en  stor  del  var  rikt,  djupsinnigt  och  hänförande. 
Men  emellanåt  förekommo  uttryck  och  tankar  som,  för  att 
begagna  Petri  ord,  voro  »svåra  att  förstå.»  Också  väckte 
hans  tal  en  stor  del  motsägelser  från  så  väl  ortodoxt  som 
»frisinnadt»   håll 


1896. 

yan.  8.  När  krigsminister  Rappes  förslag  till  vår  här- 
organisation lyckades  vinna  bifall  vid  1892  års  riksdag,  då 
gladdes  de  flesta  fosterlandsvänner,  att  gamla  Sverige  nu 
ändtligen  funnit  »ett  betryggande  försvar»,  om  ock  detta 
kunnat  vara  ännu  bättre.  Så  har  jag,  och  säkert  många 
med  mig,  trott  i  flera  år.  —  Men  då  jag  hos  statsrådinnan 
L — z  råkade  öfverste  L.,  sade  han:  »Det  bästa  af  alla  de 
arméförslag,  som  riksdagen  haft  sig  förelagda,  var  odispu- 
tabelt gemral  Weidenhielms  1872.  Till  det  måste  vi  återgå- 
Rappes  organisation  var  god  som  en  öfvergång.  Och  det 
är  väl,  att  vi  nu  nu  ha  den,  i  fall  något  skulle  hastigt  på- 
komma. Men  vi  måste  skynda  att  öfvergå  till  allmän  värn- 
plikt, innan  'det  stora  kriget'  kommer,  som  alla  vänta. 
Måtte  det  icke  öfverraska  oss  för  snart,  så  att  vi  då  finnas 
ännu  oberedda.» 


500  DAGBOKSBLAD. 

April  j.  På  aftonen  gaf  nattvarden  åt  doktor  Gabriel 
Beckman,  som  nu  är  mycket  svag.  Om  hans  sjukdom  kan 
sägas,  hvad  Herren  Jesus  sade  om  Lasarus':  »Denna  sjuk- 
dom är  icke  till  döds,  utan  till  Guds  ära!»  —  Det  har 
varit  en  obeskrifligt  dyrbar  erfarenhet  att  se,  huru  Guds 
ande  här  genom  ordet  verkat  »först  brodd,  sedan  ax»,  och 
till  sist  »fullbordadt  hvete  i  axen».  (Han  afled  sedan  i 
stor  frid  och  gick  —  »frälst  af  nåd»,  såsom  han  själf  i  det 
sista  betygade  —  hem  till  sin  Herres  glädje. 

yuni  8— II.  K.  F.  U.  K.'s  första  konferens,  som 
aldrig  skall  glömmas  af  dem,  som  fingo  vara  deltagare  där- 
uti.  Mrs  Penn-Lewis  från  England,  och  många  andra,  vitt- 
nade med  ande  och  kraft.  Ja,  det  kan  med  sanning  sägas,  att 
»anden  var  på  färde.»  ...  En  del  präster  och  andra,  som 
kommit  för  att  undrande  pröfva  »hvad  det  månde  varda 
af  detta»,  blefvo  öfvervunna  af  den  andekraft  som  de  er- 
foro.  Och  de  betygade  sedan  utan  tvekan,  att  »Gud  var 
sannerligen  med  dem.»  .... 

Augy  12.  Elmblad  blef  en  gång  skamligt  beljugen  af 
en  sin  kollega,  och  .ansåg  ett  sådant  handlingssätt  ovär- 
digt. Det  gällde  E.'s  heder,  hvarför  han  »rörde  upp  him- 
mel och  jord»,  till  dess  han  lyckades  bevisa  sin  oskuld,  och 
den  andre  tvangs  att  återtaga  sin  beskyllning.  Men  detta 
ansågs  af  många  onödigt,  och  de  kallade  E.  en  »bråkma- 
kare».  E.'s  gode  vän,  den  hederlige  G:ii,  påverkades  af 
dessa  och  sade  en  dag  till  E.:  »Men,  käre  bror,  hvarför 
'bråkar'  du  så  mycket  i  denna  sak?  Låt  X.  hållas;  du  har 
ingen  skada  af  hans  lögn».  Då  svarade  E.:  »Om  någon 
stjäl  min  plånbok,  och  jag  med  all  kraft  söker  att  återfå 
mina  penningar,  kallas  jag  också  då  en  bråkmakare?» 
»Nej,  ty  dem  behöfver  du  ju.»  »Nåväl,  skall  jag  då  klandras 
mera    därför,    att    jag    vill  återskaffa  något  ännu  dyrbarare, 


STOCKHOLM    1 896.  5OI 

min  heder,  som  X.  försökt  att  stjäla  ifrån  mig?»  —  Värl- 
den vill  fH  förtala  »i  fred»;  och  en  del  t  kristna»  har  tyd- 
ligen i  detta  fall  samma  smak  som  världen. 


1  897. 

Mars  jg.  Det  bör  väcka  eftertanke,  att  den  ende  som 
»ägt  rätt»  att  lefva,  gaf  frivilligt  sitt  lif  i  döden  för  oss 
syndare.  —  Denna  sanning  är  människovärldens  »lifssol». 
Solen  upphör  aldrig  att  gifva  ljus.  Men  det  kan  »komma 
något  emellan"»  solen  och  oss;  då  uppstår  mörker,  af  olika  slag. 

Somliga,  som  komma  till  en  jordisk  furste,  blifva  mot- 
tagna med  huldhet,  andra  med  köld.  Hvarför?  Jo,  ty  de 
förra  väcka  .hans  välbehag  och  sympati,  de  senare  däremot 
icke;  det  är  hos  dem  något,  som  han  icke  tycker  om.  De 
senare  behöfde  kanske  hans  huldhet  mer  än  de  förre,  men 
»öfver  sympati  och  antipati  kan  ingen  befalla.»  Icke  så 
Jesus!  Han  undfår  alla,  som  i  nöd  komma  till  honom; 
han  har  sympati  för  alla,  äfven  dem  som  ingen  annan 
skulle  kunna  fördraga. 

Skrefsrud  berättade  om  en  bedröfvad,  som  en  gång 
kom  till  prästen  för  att  få  klaga  ut  sin  nöd.  Hon  talade 
och  talade,  och  han  sade  nästan  icke  ett  ord.  Och  likväl, 
när  hon  gick,  tackade  hon  sä  varmt  för  »den  goda  tröst 
hon  fått.»  Det  var  hans  villiga  deltagande  i  hennes  nöd, 
som  gjort  henne  tröstad. 

yuni  8.  Fosterlandstiftelsens  årsmöte  —  ått  fyrtionde  I 
Om  Herren  förlänar  mig  lifstid  och  krafter,  skulle  jag  mot 
slutet  af  min  lefnad  gärna  vilja  skrifva  en  liten  »Evang. 
Fosterlandstiftelsens  historia».  Men  ifall  jag  icke  skulle  få 
tid  därtill,  så  vill  jag  dock  lämna  några   små  bidrag.  .  . 


1 


502  DAGBOKSBLAD. 

Af  »den  gamla»  Fosterlandstiftelsens  styrelsemedlemmar, 
från  i85o:talet,  återstå  nu  blott  Löwenhielm,  Cassel,  Falk, 
Melander,  Rudm  och  jag. 

Den  senare  Fosterlandstiftelsens  styrelse  utgöres  f.  n.  af 
följande  män:  Hofpredikanten  G.  E.  Beskow,  ordf.,  hof- 
rättsrådet  C.  U.  Widström,  v.  ordf.,  handlanden  J.  Eriksson, 
direktören  G.  Gauffin,  kamreraren  O.  Janzon,  docenten  O. 
Kolmodin,  reseombudet  K.  J.  Lindberg,  pastorn  A.  Löfgren, 
rektorn  J.  Löfvén,  lektorn  G.  S.  Löwenhielm,  öfverstelöjt- 
nanten  O.  B.  Malm,  pastorn  K.  J.  Montelius,  statsrådet, 
frih.  A.  E.  Rappe,  professorn  J.  O.  Rosenberg,  öfversten 
G.  F.  O.  Uggla,  hofrättsnotarien  K.  L.  Wemstedt,  länsnu- 
tarien  N.  T.  D.  Westman. 

När  man  betänker,  huru  Stiftelsen  på  dessa  41  år  ut- 
vecklats, kan  man  icke  undgå  att  i  sådan  härlig  utveck- 
ling se  Herrens  mäktiga  hand,  som  »upphöjer  de  ringa  och 
förnedrar  de  högfärdiga».  .  .  .  Äfven  i  afseende  på  den 
yttre  missionen,  hvilket  träd  har  ej  uppvuxit  af  det  lilla 
frö,  som  först  utsåddes?  .  .  .  Jag  minnes  så  väl  den  dagen, 
då  vi  skulle  i  Styrelsen  afgöra  hvilket  missionsfält  yom 
skulle  utväljas  för  vår  yttre  mission.  Somliga  föreslogo 
Kina,  andra  Madagaskar  eller  Indien.  Men  Rudin,  under- 
stödd af  ordföranden  Axel  Adlercreutz,  mig  och  några  till, 
höll  hårdt  på  Afrika  och  dess  negrer.  När  vid  beslutets 
fattande  vårt  förslag  segrade  med  afgjord  pluralitet,  kom 
Adlercreutz  efteråt  till  mig  och  sade:  »Jag  tackar  Gud  för 
Stiftelsens  beslut  i  dag,  och  särskildt  lyckönskar  jag  *neger- 
vännen*  att  i  dag  ha  fått  vara  med  om  detta  beslut,  som 
ju  gifver  betydelse  åt  namnet  Filonegros»  .  .  .*) 


*)  Filonegros  (=  negervän)  är  ett  i  dopet  mig  gifvet  förnamn.  Förklaringen 
hvarfor  jag  fått  detta  namn  återfinnes  i  Frideborg  för  1900,  där  äfven  en  kort  lefnads- 
teckning  öfver  K.  B.  Wadström,  den  förste  Filonegros,  finnes  införd. 


STOCKHOLM    1897.  S^S 

(Bland  de  först  afgående  missionärerna,  dem  jag  alla 
personligen  kände,  erinrar  jag  mig  nu  följande,  jämte  några 
litet  senare  utsända:  K.  J.  Carlsson,  O.  Hedin,  P.  Englund 
och  hans  fru,  J.  L.  Elf  blad,  B.  P.  Lundahl  och  hans  fru, 
A.  Lundholm,  P.  E.  Kjellberg  och  hans  fru,  P.  Berglund, 
J.  Wahnberg,  P.  E.  Lager,  G.  V.  Andersson,  K.  F.  Jo- 
hansson, G.  E.  Hedenström,  A.  V.  Holmgren,  O.  Månsson 
och  hans  fru,  G.  E.  Arrhenius,  K.  Winqvist,  J.  Nilen,  H. 
Bergengren,  G.  Torell  och  E.  Sundqvist  (de  två  senare  sjö- 
mansmissionärer) m,  Ji,,  samt  af  afrikanska  infödingar:  One- 
simus  Nesib,  Josef  Umqvelantaba,  Hailo,  Twoldo,  /;/.  Ji. 
Såsom  Stiftelsens  missionsagent  i  Massaua  verkade  Vilhelm 
Ahlborg,  hvilken  sedermera  (efter  Schröder)  öfvertog  platsen 
som  kassör  vid  Stiftelsens  expedition.  Han,  och  den  lika- 
ledes för  mångårig  trogen  tjänst  högt  värderade  vaktmäs- 
taren Karl  Jonsson,  äro  f.  n.  de  två  som  längst  biträdt  vid 
expeditionsarbetet  .  .  .) 

Då  jag  nyss  skref  ordet  »negervän»,  påmindes  jag  att 
det  endast  två  år  härefter  blir  ioo:årsdgen  af  den  store 
människovännen,  öfverdirektören  K.  B.  Wadströms,  »Sveri- 
ges Wilberorces»,  död.  Ifall  jag  får  lefva  till  dess,  skall 
jag  då  söka  erinra  om  hans  minne  .  .  . 


1898. 

Dec.  I.  Pastor  E.  Schröderheim,  förr  min  adjunkt,  nu 
hos  kyrkoherden  d:r  A.  Strandell,  har  utgifvit  en  bok,  om 
hvilken  läses  följande  recension  i  tidn.  »Kristendomsvännen»: 

Frukta  Qud  och  håll  hans  bud.  Ord  från  predik- 
stolen och  altaret,  af  regementspastor  Elis  Schröderheim, 
Stockholm,  P.  Palmquists   förlag. 

£n  samling  utmärkta  och  lärorika  predikningar  och  tal,  för  hvil- 


504  DAGBOKSBLAD. 

kas  gedigna  och  goda  innehåll  författaren  är  en  tillräcklig  borgen. 
Regementspastor  Elis  Schröderheim  är  onekligen  en  af  vår  kyrkas  för- 
nämsta predikanter,  och  man  sättes  i  föreliggande  arbete  i  tillfälle  att 
beundra  hans  goda  förmåga. 

Dec.  2,  E.  m.  till  dop  hos  en  vedhuggare  J:n,  som 
blifvit  omvänd  genom  missionär  Skrefsruds  predikan.*) 
Kristna  vänner  voro  där  samlade.  Vi  läste,  sjöngo,  sam- 
talade och  bådo.  Detta,  jämte  den  högtidliga  döpelsehand- 
lingen,  läto  oss  förnimma  vår  högtlofvade  Herres  närvaro, 
hvaraf  våra  själar  storligen  fröjdades.  Vi  kände  oss  alla 
som  »ett  hjärta  och  en  själ».  —  För  naturen  är  umgänget 
med  verkligt  fint  bildade  angenämast;  men  för  anden  far 
man  ofta  allra  mest  bland  enkla,  men  varma  och  gudfruk- 
tiga  kristna  af  ringare  stånd. 


Dec,  4,  I  dag  fick  jag  ett  broderligt  bref  från  E.  L., 
som  bland  annat  skildrar  en  intressant  episod  från  sin  ung- 
dom, med  hvilken  jag  nu  må  afsluta  denna  del  af  mina 
minnen.     Han  skrifver: 

.  .  .  »Jag  hade  som  student  hört  åtskilligt  godt  om 
Rosenius.  Men  äfven  afrådande  ord  hade  sagts  mig.  Ty  på 
Karlslund,  utanför  Västerås,  där  jag  då  tillbragte  mellan- 
terminema,  lutade  den  gamla  fromma  grefvinnan  L.  åt  en 
strängare  riktning  och  från  Rosenius. 

Nåväl,  jag  kom  1866  (eller  67)  till  Stockholm  och  gick 
till  Betlehemskyrkan,  hvarest  då  försiggick  missionärsinvig- 
ning.   Lokalen  var  full,  och  jag  blef  stående  i  en  gång,  ej 


•)  Bland  utländska  missionärer,  som  besökt  Sverige  och  där 
hållit  föredrag  om  missionssaken,  må  här  nämnas  några  få  hvilka 
kanske  gifvit  de  djupaste  intrycken,  nämligen  Gtitzlaff,  Lechler,  Hud- 
son-Taylor  och  senast  Innwood,  från  Kina,  Borrasen  och  Skrefsrud  från 
Santalistan,  samt  Borchgrevinck  från  Madagaskar.  Äfven  andra  fram- 
stående utländska  män  ha  här  verkat  för  samma  mål. 


STOCKHOLM    1 898.  505 

långt  från  dörren.  Längst  upp  vid  motsatta  väggen  såg 
jag,  som  ar  längre  än  de  flesta,  skymten  af  ett  hvitlockigt 
hufvud,  som  någon  sade  mig  tillhöra  Rosenius.  —  Jag  ön- 
skade innerligt  att  han  skulle  resa  sig,  på  det  jag  måtte  få 
se  ansiktet.  Rudin  talade  till  missionärerna  och  kom  där- 
vid att  anföra  en  sinnrik  paradox  af  den  gamle  missions- 
vännen Gossner:  »Man  kan  aldrig  riktigt  lita  på  den  käre 
Guden».  Det  vill  säga,  tillade  Rudin:  »i  högsta  mening 
kunna  vi  alltid  lita  på  vår  Gud,  men  icke  vara  säkra  på 
att  han  skall  leda  oss  just  sä,  som  zft  för  tillfället  önska». 
Rosenius  behöfde  ej  förklaringen,  ty  så  snart  paradoxen 
uttalats,  reste  han  sig  af  omotståndlig  inre  rörelse,  och  öfver 
hans  anlete  drog  ett  innerligt  godt  och  ljust  leende.  Därpå 
satte  han  sig,  och  jag  såg  honom  ej  mer.  Men  Gossners 
ord  och  Rosenii  bekräftande  ansiktsuttryck  förblefvo  in- 
ristade i  mitt  minne  ...» 


Ja,  vi  kunna  förlita  oss  på  Herren  vår  Gud,  att  »hans 
trohet  skall  föra  oss  fram»,  att  han  i  sin  all  vishet  och  kär- 
lek skall  »väl  fullborda  det  i  oss  begynta  verket».  Men 
om  hans  sätt  därvid  skref  redan  David  på  sin  tid:  »Herren 
förer  sina  heliga  underligen».  Och  den  trogne  gudsmannen 
Newton  förtäljer,  att  när  han  en  gång  hade  bedt  Herren 
riktigt  »fullkomna  hans  helgelse»,  så  förde  Gud  honom  i 
så  mycken  nöd  af  frestelser,  synder  och  förakt  från  själf- 
fromt  folk,  att  han  blef  nära  att  misströsta.  Och  han  till- 
lägger: »Jag  blef  bönhörd;  men  sättet  så  när  till  förtviflan 
mig  drifvit».  Dock  —  »efter  allt  oväder  lät  Gud  åter  solen 
skina,  och  begåfvade  honom  rikligen  med  glädje». 

Och  skriften  betygar,  att  »Gud  gör  allt  väl,  i  sin  tid!» 
»Ur  Guds  ris  till  slut  växa  rosor  ut!» 


Slutord  till  andra  delen. 

Anledningen  till  och  afsikten  med  mina  »minnens»  utgifvande  är 
redan  angifvet  i  första  delens  förord.  De  äro  afsedda  för -mina  gamla 
vänner  från  50-  och  60-talen.  Och  dessa  —  jämte  ännu  flera  från 
nyare  tid  —  ha  gifvit  mig  många  muntliga  eller  skriftliga  bevis  på  för- 
ståelse. Med  hjärtlig  tacksamhet  för  all  denna  uppmuntran,  och  under 
uppriktigt  erkännande  af  min  boks  brister,*)  kan  jag  lämna  åsido  det 
klander  som  varit  orättvist  och  osannt. 

Jag  trodde,  att  hvad  som  återstod  vid  första  delens  afslutande  skulle 
kunna  få  plats  i  den  andra.  Men  ehuru  jag  för  de  senaste  åren  med- 
tagit endast  en  ganska  ringa  del  af  mina  anteckningar,  återstår  allt  fort 
mycket,  som  ej  ännu  fått  rum.  Så  t.  ex.  minnena  från  min  barndom 
och  studenttid,  samt  alla  anteckningarna  för  åren  1861 — 77,  o.  s.  v. 
Man  har  därför  enträget  uppmanat  mig  att  utgifva  ännu  en  tredje  del. 

Detta  skall  ock  ske,  om  Herren  förlänar  lifstid  och  krafter.  Men 
dä  boken,  ifall  den  fortsattes  efter  samma  plan  som  hittills,  skulle 
blifva  allt  för  kostsam  och  vidlyftig,  har  jag  beslutat  utgifva  fortsätt- 
ningen i  skilda,  af  hvarandra  oberoende  häften,  af  samma  storlek  och 
format  som  de  föregående,  men  med  särskild  titel  för  hvart  häfte. 
Om  det  förunnas  mig  att  hinna  utgifva  fyra  sådana,  så  skola  dessa 
förses  med  ett  gemensamt  titelblad  samt  kunna  då,  förenade,  komma 
att  utgöra  3:dje  delen  af  »Ur  minnet  och  dagboken». 

Af  de  flesta  bland  de  i  föreg.  häften  omnämnda  personer  har  jag 
lyckats  erhålla  porträtt.  Men  ännu  felas  mig  många  sådana,  t.  ex.  af 
pastor  Schmidt,  baron  St.  Creutz,  H.  Ekendahl,  P.  C.  Hanner,  K.  T. 
Malm,  Filip  Hierta,  Ernst  Lönnrot  m.  fl.  För  hvarje  sådant  porträtt, 
äfvensom  för  en  hvar  till  mig  lämnad  upplysning  om  möjliga  miss- 
tag, stannar  jag  i  tacksam  förbindelse.  Om  alla  i  mina  minnen  in- 
förda porträtt  skall  i  sinom  tid  något  varda  meddeladt. 

Gifve  Herren  sin  välsignelse  till  hvarje  bok  och  hvarje  gärning, 
som  är  afsedd  att  tjäna  hans  sak  och  styrka  hans   »lilla  hjord»! 

Stockholm  den  9  dec.   1899. 

B,    W. 


*)  Äfven    korrekturet   å  de  senaste  arken  har,  under  »den  stora  julbrådskan»'  å. 
tryckeriet,  icke  blifvit  skött  som  vederbort,   för  hvilket  bedes  om  välvilligt  öfverseende. 


Namnregister  till  andra  delen, 

(Siffrorna  med  kursiv  stil  angifva  illustrationer;  de  inom  ()  första  delen.) 


Konung  Oskar  I     209, 

Drottning  Josefina 

Konung  Karl  XV 

Konung  Oskar   II  250,   293, 

431,  437,  448,  449,  451, 

Drottning  Sofia  29S,  300,  410, 

437,  449,  451,  459, 

Kronprinsessan  Louise 

Hertig: an  af  Dalarne  446, 489, 

Prinsessan  Eugonie  329,  358, 

388,   396,   404,   406,  410,  431, 

439,  441,  446,  476,  487, 
Hertig.an  af  Västergötland 

Prins  Gustaf 

Prins  Eugen  

Prins  Bernadotte 

Prinsessan  Bernadotte 


246,  329. 
329,  387. 
208,  506. 
300,  411, 
468,  495. 
428,  433, 
470,  504. 
..  506,  8. 
»,  161, 168. 
365,  373, 
433,  436, 
168,  169. 
411,  506. 
362,  469. 
449,  120. 
474,  120. 
474.  128. 


Aastrup,  Filip 359,  436,  455. 

Abelin,    Kudolf. 291.  441,  73. 

Adlercreutz,  Ax.   ...  433,  441,  502,  193. 

Adlersparre,  S 458,  502,  (288.) 

Afzelius,  Jan  o.  Kl 385,  146. 

Ahlberg,  Emma    181,  372,  439. 

Ahlberg,  J.  D 181,  207,  300,  303. 

Ahlberg,  John  180,  283,  428,  438,  (73.) 
Ahlberg,   P.    A.   15,  40,  251,  283,  (240.) 

Ahlborg,  Vilhelm 503,  66. 

Ahnfelt,    O.    o.    Kl.  286,  422,  494,  (25  ) 

Ahnström,  N    ö 458,  (464.) 

Alenius,  August 494,  89. 

Almqvist,  K.  o.  H 375,  458,  (144.) 

Alson,  August  458,  506,  (320.) 

Alströmer,  Jonas  39,  384,  (216.) 

Alströmer,  Aug.  o.  0 459,  504.  8. 

Andersson,    Q.   V.  o.  K.   456,  67,  104. 
Andersson,  T.  o,  P.  282,  2Sö,  492,  305. 

AndresB,  Karl    492,  305. 

Andrén,  O.  H.  T 458,  (128.) 


Anger,  D 504,  249. 

Anjou,  L.  A 397,  447,  96. 

Annerstedt,  H 458,  (472.) 

Aurén,  G.  L 494,  89. 

Bahrman,  Maria 506,  81. 

Barnekow,  E 467,  (248.) 

Baumgarten,  E.  o.  H 372,  458. 

Bagge,  Algot 506,  106. 

Beck,  Joh.  Tob.  .• 336,  506,  249. 

Beckman,  A.  F 206,  331,  (264.) 

Beckman,  A.  o.  E 506,  224,  (288.) 

Beckman,  Gabr 490,  500  320. 

Béen,  Nicoline 504,  200. 

Benga,  Charles   297,  67. 

Berg,  Henrik 506,  104. 

Berg,  Lina    98,  347,  373,  471,  200. 

Berg,  Oskar  423,  430,  437,  {401,) 

Bergen,  K.  von 448,  (329.) 

Bergengren,   H 503,  81. 

Berger,  J.  Kr (338),  169. 

Berglund,  Per 503,  67. 

Bergman,  Karl  13,  15, 99, 289, 235,  (224.) 
Bergman,  Karl  Henr.  ...  296,  370,  209. 

Bergstedt,  K-  F 292,  224. 

Bergström,  P.  A 387,  97. 

Bergström,  Rikard 292,  504,  (464.) 

Bergvall,  M.  Kr 464,  425. 

Beskow,  Bemh.  von  506,  432. 

Beskow,  Anna  o.  Charl 438,  137. 

Beskow,    Aug    280,   438,  465,  285,  136. 

Beskow,  Axel     492,  506,  49. 

Beskow,    Fritz    220,   268,  279,  330,  137. 

Beskow,    Gustaf  31,  199,  259,  311,  330, 

a58,  423,  437,  460,  502,  506,  137. 

Bildt,  Gillis 506,  97. 

Billing,  Gottfr 387,  398.  (112.) 

Biskopskrudar,  olika 158,  156. 

Björck,    G.    D.  211,  249,  276,317,  (264.) 
Bjömstierna,  J.  M.  o.  B.  606,  73,  328. 


5o8 

Bjftrnström,   V 292,  294. 

Blomqvist,  K.  F 147,  150. 

Blumenberg,  Bob 306,  460. 

Blnmhardt,  Krist 336,  343,  249. 

Bodisco,  A.  de  439,  506. 

Bonde,  K.  H 464,  457. 

Borell,  K.,  O.  o.  T 201,  312,  376. 

Borg,  Denis 44,  231,  293,  317,  280. 

Borg,  Elsa  43,  47,  {386.) 

Borgström.  Valfr 458,  {464.) 

Boström,  J.  O.  o.  H.  G.  293,  440,  {337  ) 

Brandell,  Simon    271,  {208.) 

Brahe,  Magnus 306,  144. 

Brandt,  Tare 459,  216, 

Bran  ting,  Gabriel   506,  248. 

Branting,  Hjalmar 506,  248. 

Braun,  Am.  o.  Vilh 65,  11,  {446.) 

Brauner,  Kobert 292,  305,  359. 

Bring,  E.  G.  o.  T 277,  96. 

Bring,  J.  Kr 363,  {73.) 

Broady,  K.  0 506,  460. 

Broman,  Gust 217,  219. 

Broomé,  Gnst 226,  228. 

Burman,  Conny    504,  193. 

Busch,  J.  A.  V 802,  144. 

Börresen,  H.  P 359,  249. 

Bottiger,  K.  V 242,  291,  145. 

Callmander,  S 197,  27t,  {304.) 

Carlson,  M 197,  278,  {386.) 

Carlson,  Fr.  F 244,  291,  416,  216. 

Carlsson,  A.,  G.  o.  K.  J.   57,  503   104. 

Casparsson,  Edvard   212,  145. 

Cassel,  K.  G     :...  17,  32,  297,  {152.) 

Cassel,  Oskar 17,  330,  363,  {321) 

Cederwald,  G.  von 437,  467,  {168.) 

Charleville,  K.  V.  ...  388,  461,  496,  96. 

Claréus,  Fr 2^,  208. 

Colliander,  J 458,  {128). 

CoUinder,  G.  L 271,  292,  387,  398. 

Comelius,  Alfred     214,  506. 

Creutz,  Stefan   328,  504. 

Cronvall,  Ax.  o.  Ch 363,  489,  56. 

Cronvall,  L.  P 9,  363,  489,  56. 

Dahlström,  K.  G 310,  504. 

De  Geer,  L.  o.  C.  ...  336,  491  {97,385.) 

Dickson,  Beatrice 497,  506. 

Dovertie,  L.  G 293,  320. 

Drake,  Adolf 282,' 312,'^347,  (i44.) 


Edelstam,  G 298,  360,  388,  {136.) 

Edenbolm,  O.  J 235,  492. 

Edholm,  Erik  af    504,  73. 

Edling,  Aug 423,  193. 

Ehrenborgh,  Rik 4,  8,  104. 

Ehrenstam,  Const 512,  200. 

Ehrensvärd,  Alb 506,  328. 

Ehrling,  N 9,  JO,  13,  269. 

Ekendal,  Herman   193,  195,  291. 

Eketra,   Märta  431,   433,   459,  463,  470, 
486,  491,  506,(41.) 

Elfblad,  J.  L 503,  57. 

Elfström,  Joh 475,  482,  [240.) 

Elfling,  K    o.  M 373,  492,  {456.) 

Elmblad,  Em '. 219,  {286.) 

Elmblad,   P.   M.   4,    10,   219,   237,  316, 
347,  420,  439,  494,  500,  {240.) 

Elmblad,  Johannes 506,  190. 

Emanuelsson,   P.    o.  S.   31,  200,  {208). 

Eneroth,  Eva  o.  Georg 200,  232. 

Engbom,  Charl 399,  {56.) 

Engeström,  O.  von 439,  504. 

Ennes,  H.  o.  A.  446,  486, 489, 160,  {168.) 

Englund,  P.  M 503,  67. 

Rssen,  Fredrik 506,  395. 

Essen,  Fr.  o.  El 73,  160. 

Eurén,  Axel    ^ 458,  144. 

Falk,  Ax,  o,  H 229,  347,  81,  {243.) 

Faxe,  Isabel    506,  128. 

Fehr,  Fredrik 498,  {400.) 

Feilitzen,  O.  von 504,  193. 

Feltström,  N.  T 247,  271,  313. 

Fineman,  K.  0 317,  456. 

Fjellstedt,    P.   39,   123,   226,   228,    283, 
289,  296,  348,  415,  417,  436,  438,  {33.) 

Flensburg,  Vilh,     458,  97. 

Flodin,  Louise  504,  200. 

Flyborg,  G.  G.    ...  248,  311,  {224,  321.) 

Fock,  H.  Ch.  K 504,  64. 

Fogelqvist,  J.  A 304,  360. 

Forssell,  J.  E.  o.  K,  A.   263,317,(31:3.) 

Fridhem,  Visby 388,  400,  168,  269. 

Fransson,  F 492,  288. 

Fredriksson,  G.  o.  H   34,  408. 

Fries,  Tore  298,  504,  40. 

Fri«tedt.  F.  L 504,  25. 

Fryxell,:  Cecilia  42,  306,  {304) 

Gauffin   A.  o.  G 467,  502,  {320.) 


öartz,  Klas 506,  380. 

Geijer,  Er.  Gust 114,  40. 

Georgii,  F 7,  299,  144. 

Gilljam,  G.  P.  o.  H.  271,  291,  301,  (200.) 

Glas,  Olof    292,  808. 

Grafström,  Fr 243,  298,  440. 

Grenholm,  E.  M 504,  808. 

Grundel!,  K.  G 506,  461. 

Gameelius,  Arv.  o.  O.  J.  291, 292,  (46'.) 

Grönteboda  minne 494,  89. 

HsBrem,  Peder  458,  849. 

Hallbeck,  Henr 504,  248. 

Hallström,  Henr 423,  [466.) 

Hamilton,  Henning   ...  298,  303,  (408.) 

Hamilton,  Hugo 292,  (872) 

Hamilton,  Jos 806,  330,  (104.) 

Hammar,  H.  B 16,  ^6,  493,  (884.) 

Hammar,  Gustaf   494,  89. 

Hammarsköld,  K.  L 386,  412. 

Hammarsköld,  K.  G.  388, 483, 466,  (838). 
Hammarstedt,  Fr.  o.  G.  344,  431,  (304.) 

Hammarsten,  Fr 496,  497,  (g40.) 

Hanner,  P.  C 203,  412. 

Hartelius,  T.  J 306,  808. 

Hasselberg,  Am 32,  377,  177. 

Hasselqvist,  T.  N 110,  397,  66. 

Hasselrot,  K.  B 380,  384,  (456.) 

Haxtbausen,  A.  von  474,  800. 

Hazelius,  Hjalmar  506,  190. 

Hazén,  J.  G 506.  461. 

»Hemkomsten* 137,  161. 

Hermanson,  Sofie    506,  177. 

Hedenström,  G.  E bG&,  67. 

Hedin,  Olof 503,  6?. 

Hedlund,  F.  o.  Sv.  A 11,  447. 

Hellqvist,  A.  J 449,  458. 

Hellström,  F.  o.  K 364,  81. 

Hermelin,    A.,   E.,   M.    o.   U.  391.  396, 
389,  406,  504,  169. 

Hesselgren,  Gust 292,  73. 

Heurlin,  Fritiof   117,  884. 

Hierta,  Filip 15,  236. 

Hierta,    Fredr.   356,   387,  421,  423,  427, 
433,  504,  (816.) 

Hildebrand,  Hans 506.  49. 

Holmberg,  E 506,  460. 

Holst,  J.  von     467.  389. 

Hofberg,    G.    V.    o.  K.  J.  292,  458,  96. 


509 

Hofsten,  J.  C.  von 506,  800. 

Holmberg,  E 506,  461. 

Holmgren,  A.,  E.  o.  F.  7,  219,  281,  67, 

Hult,  Karl  506,  461. 

Hultcrantz,  K.  A 232,  317,  504. 

Hultgren,  J.  G 506,  96. 

Humble,  K.  o.  Hj 8,  232,  271. 

Huss,  L.  o.  M 124,  469,  476,  482. 

Hwasser,  Isr 281,  808. 

Hydén.  Arvid 476,  303. 

Hägg,  G.  P 506,  190. 

Höijer,  N.  F 492,  305. 

Högklint,  Visby   392,  168. 

Hörberg,  Per 304,  .937. 

Janzon,    Gust.   260,   279,   312,  315,  334, 
344,  306,  (33.) 

Janzon,  Jonas   452,  360. 

Janzon,  Olof  502,  (416.) 

Johansson,   K.  F.  L.   P.,  S.  o.  Sv.  33, 

492,  504,  67,  304. 

Johnsson,    Viktor    202,  248,  313,  (381.) 

Jonsson,  A.  P.  o.  Karl   ..  33,  503,  104. 

Josephsson,  J.  A 506,  816. 

Järta,  Karl  Tomas 306,  4t. 

Kallberg,  S.  J 448,  36i. 

Kerfstedt   Joh 417,  (387,  40t.) 

Keijser.  E.  J 410,  506,  97. 

Kjellberg,  Ad.,  P.  E.  o.  M.  503,  67,  808. 

Klemming,    G.   E.  o.  H.  314,  463,  504, 

506.  438,  433. 

Klingspor,  Aug 345,  (848.) 

Kihlberg,  Rob 363,  506. 

Knorring,  I.  o.  0 459,  73. 

Knudsen,  Olaf  458,  849. 

Koch,  Adolf  von    366,  84. 

Kolmodin,  Ad 447,  393,  502,  (73.) 

Kolmodin,  G 388,  104. 

Kr«emer,  Ch.  von 212,  362. 

Kreemer,   Rob.  von    242,  272,  362. 

Krafft,  P.  M 371,  420,  506. 

Krusenstiema,  E 432,  439,  97. 

Kylen,  Anders  349,  104. 

Lagberg,  Olof   208,  2'/7,  (456.) 

Lager,  Per  E 503,  67. 

Lagerberg,  Sven  489,  73 

Lagercrantz,  A.  o.  K  ....  432,  80,  186. 

Lagergren,  K.  L 208,  299. 

Lammers,    G.    A 40,  42,  250,  263. 


5IO 

Landgren,  Lars  458,  96. 

Landahl,  Fr 438,  {456.) 

Larsson,  ö.  P.  o.  J.  N.  36,  37,  333,  346. 

Larsson,  Liss  0 388,  468,  481 

Lavonius,  N 504,  145. 

Lechler,  M 504,  249. 

Leijonhufvud,  G.  o.  J.    504,  80,  {272.) 

Leijonhufvud,  Mat 366,  80. 

Leijonhufvud,  Mftlv      491,  80. 

Leuhusen,  Adel 265,  275,  346,  136. 

Leuhusen,  Alex 506,  73. 

Leuwgrtn,  And 445,  458,  360. 

Lewenhaupt,  Ax.  o.  K,  G.   4, 95,  {456.) 

Liedbeck,  P.  J 300,  208. 

Liljencrantz,  G.  F 8,  415,  48. 

Liljencrantz,  Johan 504,  48. 

Liljencrantz,  Vilh 388,  437,  48. 

Liljewalch,  O.   ...: 502,  145. 

Lind,  Jenny  214,  506,  {288.) 

Lindahl,  N 397,  401  402. 

Lindberg,  J.  o.  H.  449, 468,  483,  81,  {15.) 

Lindblom,  V 475,  461. 

Lindgren,  J.  F 368,  410,  {456.) 

Lindhagen,  Teodor 499,  {432.) 

Linnarsaon,  N.  J. ...  215,  271,  282,  280. 

Linné,  Carl  von    25,  357,  192. 

Linnér,  Gust.  o.  Henr 458,  81,  353. 

Lindström,  Aug.  359,  379, 428,  455,  {432.) 

Lindström,  K.  Adam 506,  224. 

Lindström,  Otto   506,  105. 

Lindqvist,  K.  H 150,  504. 

Ljungqvist,  J.  F 504,  25. 

Lorichs,  G.  D 304,  336. 

Loven,  J.  H 506,  395. 

Lumsden,  J.' 214,  215,  {85.) 

Lundahl,  B.  P.  o.  Em.  ...  503,  57,  177. 

Lundholm,  Anders   503,  57. 

Lundberg,  Vincent... 506,  208. 

~^iidberg,  Karl    284,  400. 

LVidborg,  H.  J.5,  6,  200,  215,237,262, 
^,,.*-^"  265,  295,  504,  {416.) 

Lunden,  P 506,  196. 

Lundgren,  Egron 504,  432. 

Lundgren,  Fr.  o.  L.  190,  463,  506,  144. 

Lundin,  Gustaf (308),  209. 

Lundmark,  A 33,  496,  472. 

Luzem-lejonet 506,  113. 

LAftmRn,  Erik  504,  4CA. 


Löfdal,  Karl 383,  {416.) 

Löfgren,  Aug.  o.  J.  502,  506,  104,  289. 

Löfström,  A.  P 237,  506,  104. 

Löfvén,  P 466,  502,  472. 

Löhe,  Vilh 396,  249. 

Lönegren,  G 504,  396. 

Lönnerblad.  N.  J 331,  209. 

Löwenhielm,  G.  o.  E.  7,  304,  437,  {386.) 

Magnet,  K.  o.  L 859,  373,  {144.) 

Malm,  K.  T 33,  312,  361. 

Malmborg,  Fr.  von  504,  73. 

Malmsten,  P 179,  473. 

Malmsten,  Per  504,  145. 

Malmström,  Aug 504,  28. 

Manderström,  B 464.  {97.) 

Mankell,  A.  o.  G 303,  t93. 

Matthiesen,  J.  o.  T 310,  312,  506. 

May,  Alfr.  o.  Kl 410,  504. 

Melander,  A.  F 255,  48t. 

Melander,  Emil 467,  {284.) 

Metzén,  Gustaf    293,  395,  145. 

Meurling,  Char 506,  96. 

Mobeck,  Edvard  504,  208. 

Modig,  M.  Charl 466,304. 

Montelius,  0 456,  502,  40. 

Molin,  Per  306,  329. 

Montgomery,  Eug.  306,  330,  348,  {104.) 

Moritz,  Joh.  Kr 89,  97,  209. 

Munthe,  A.  M.  F 105. 

Myrberg,  O.  F 14,  232,  292,  {264.) 

Mårdberg,  K 304,  481. 

Möllersvärd,  Karl   (381,  395,)  224. 

Neander,  John  506,  224. 

Neuendettelsau   336,  76. 

Nikolairuinen,  Visby     397,  369. 

Nilsson,  Kristina    466,  16. 

Nilsson,  Sven 400,  {296.) 

Norberg,  Simon    504,  280. 

Nordensköld,  A.  E 441,  506. 

Nordberg,  Göthe 494,  88,  89. 

Norén,  Rikard  448,  232. 

Norlén,  Vilh 506,  96. 

Norlin,  Teodor 248,  209. 

Norman,  Ludvig 52,  {472.) 

Norrby,  Karl 293,  (50.) 

Nyblom,  Hel.  o.  K.  B.  141, 142, 231,  4ä. 

Nyström,  Erik 886,  492,  104. 

Nyström,  L.  M 125,  127,  506. 


Nyvall,  K.  J. 492,  304. 

Odell,  L.  F 37a,  {313.) 

Odencrantz,    T.    H.   4,   348,    379,    387, 
408,  412.  504,  (ÄJ.) 

Olivecrona,  K.  D 292,  459,  97. 

Olsson,  H.  o.  Peter    497,  104. 

Onesimus,  Nesib 503,  57. 

Ott,  D.  von 502,  249. 

Otter,  K.  G.  von 504,  395. 

Ouchterlony,  K.  A 502,  209. 

Oachterlony,  H 506,  466. 

Oxehufvud,  Kr 292   336. 

Oxenstierna,  A.  o.  L 428,  428. 

Palm,  Karl  492,  (472) 

Palmqvist,  Joh.  o.  Per  235,  34t,  (408.) 

Palmstiema,  A.  o.  Hj 413,  39B. 

Penn-Lewis,  J 500,  465. 

Pettersson,  A.  J * 321,  209. 

Pettersson,  K.  J 492,  .305. 

Pilo,  Vilhelm 504,  177. 

Plåten,  B.  o.  Ch.  von  491,  8,  328. 

Plengruier,  K.  G 59,  380,  404. 

Possé,  Betty 66,  447,  (386.) 

Posse,  G.  o.  Hedvig...355,  412,  491,  25. 

Posse,  Joh.  Aug 65,  (216.) 

Post,  Ax.  von...  8,  316,  328,  388,  (472.) 

Post,  Sofie  von    446,  160,  169. 

Raa,  Fritiof 464,  (472.) 

Badstock,    W.    182,  408,   410,   414,  423, 
431,  438,  506.  232. 

Bång,  Efraim    , 502,  460. 

Bappe,  Vilh  232,  283,  286. 

Bappe,  Axel 499,  502,  328, 

Beinhardt  P 506,  481. 

Benholm,  G 292,  433. 

Beuterdahl,  H.   ...  250,  281,  314,  (440.) 

Beutersköld,  Adam    416,  105. 

Bibbing,  Erl.  o,  Sig.  229,  372,  388,  (267.) 

Bidderstad,  K.  F 504,  248. 

Bidderstolpe,  C.  o.  K.  G 413,  73. 

Bingblom,  S 389,  (56.) 

Bogberg,  E.  o.  K 276,  349,  201. 

Bogberg,  J.  G 458,  (464.) 

Bohtlieb,  Joh 305,  430,  (403.) 

Bohde,  B.  K 504.  289. 

Boos,  A.  o.  M.  ...  496,  498,  (296,  386.) 
Boos,  Oskar...  211,  226,  228,  271,  (296.) 
Bosen,  Charl.  von 491,  64. 


511 

Eosen,  Georg  von 506,  394,  432. 

Bosenberg,  O.  o.  S 117,  120,  241 

Bosengren,   L.    166,   211,  229,  2a5,  311, 
346,  412,  506,  56,  460. 

Bosenius,  Agata 146.  329,  (17) 

Bosenius,   Efr.   o.  Jos.  504,  224,  (461.) 

Bosenius,  Karl  Olof  31,  35,  42,  48,  66, 

146,  195,  207,  225,  270,  314,471,56. 

Bosenqvist,  P.  E 459,  232. 

Bothsteiu,  F.  M 506,  464. 

Budbeck,  Jos 306,  407,  136. 

Bndbeck,  J.,  M.  o.  Ol.46i,  491,  89,  4j?4. 
Bndensköld,  Ad.   ...  261,  H89,  406,  169. 

Budensköld,  Emma    260,  504,  81. 

Budensköld,  Louise  ...  260,  366,  (304,) 

Budensköld,  T.  G.  ...  8,  39,  259,  (193.) 

Budin.   Valdemar    197,    311,  462,  499, 

50»,  97. 

Bujidgren,  H 458,  97. 

Buuth,  Fr.  o.  M.  288,  302,  466,  477,  64. 
Bydberg,  Viktor    ...  372,  499.  506,  (81.) 

Bydeman,  P.  J 360,  (312.) 

BydingsvÄrd,   Henr 506,  81. 

Böhl,  Marie  Krist 295,  177. 

Böök,  L.  J.  von  330,  329. 

Saedén,  K.  H 506,  96. 

Sandahl,  Oskar 504,  208. 

Sandberg,  Fredrik  ...; 506,  304. 

Sandeberg,   E.    o.   J.  ...  504,,  128,  169. 
Sandell,  A.  o.  L.  ...  383,  412,  471,  200. 

Sander,  Fredrik    243,  292,  (360.) 

Schartau,  Henr 2(»,  205. 

Schéele,   K.  H.  G.  von  335,  49. 

Schmidt,  A.  H 455,  480. 

Scott,  Georg  216,  209. 

Schultess,  Ferd 506,  224. 

Schultz,  Bobert    360,  320. 

Schwartz,  G.  A 366,  368. 

Schöldström,  B 489,  (176.) 

Schröderheim,  E 5a3,  (424) 

Schiitz,  E 475,  476,  (400.) 

Segerstedt,  J.  U 313,  412. 

Segerström,  H.  af 463,  128. 

Sigtuna  ruiner 506,  321. 

Silf verbrand,  Terese  372,  412. 

Silfversköld,  Fr.  389,  396,  404, 475, 169. 

Silfverstolpe,  K 506,  336. 

Sjöholm,  V 492,  306. 


512 

Sjödén,  Adolf    237,  48U 

Skarp,  H 422,  306. 

Skrefsrud,  L.  O.  454,  455,  501,  604,  (400.) 
Snoilsky,  C.  o.  E.   277,  466,  900,  (360.) 

Sohlman,  A.  o.  Signe    364,  224 

Sondén,  A.  o.  M.  458,  474,  387,  96,  (152.) 

Sotomayor.  A.  de 414,  438,  (489.) 

Spiritismens  Messias 221,  224, 

Stackelberg,  Adamine 26,  29,  504. 

Stackelberg,  Adele 253,  258,  577, 

Stackelberg,   Adolf  31,  39,  77,  81,  211, 
252,  208,  301,  312,  506,  24,  28. 

Stackelberg,  Eva 504,  177, 

Stackelberg,  Fritz 28,  506,  24. 

Stackelberg,  Honorine  ...  86,  252,  258. 

Stackelberg,   K.   A.   L.   23,  25,  54,  64, 

253,  258,  412,  506,  24. 

Staubbaehfallet 506,  113. 

Stéenhofif,  G.  o.  Fr 306,  t93. 

Steinmetz,  Alfr  ...  193.  408,  496,  (376.) 
Stenhammar,L.  o.  V.  260,  366, 193,  (304.) 

Stenhammar,  P.  U 232,  359,  (162.) 

Stensnäs,  i  Ukna  8:n 22,  24. 

Stjernefelt,  U.  M 367,  372. 

Sijernstedt,  Aug.   506,  97. 

Stjemström,  N 494.  89. 

Storjohann,  N 458,  849. 

Strandberg,  Panl 292,  442. 

Stranden,  Ax.  o.  M.  429, 488, 503,  (329). 

Strandh,  Isak  , 506,  304. 

Steijem,  Nils  von    386,  412. 

Strussenfelt,  U,  von    459,  {304.) 

Strömfelt,  Harald 459,  49. 

Stadach,  B 278,  284. 

Sandberg,  A.  N 451,  495,  (112). 

Sundqvist,  E 508.  288. 

Svedberg,  J.  F 506,  193. 

Svensson»  A 99,  104. 

Svärd,  P.  J 412,  498,  57,  288. 

Säve,  Karl   ,: 404,  412. 

Söderhielm.  B 459,  (474.) 

Söderlind.  J 459.  209. 

Sörensson^  L 506,  177. 

Thegerström,  E.  G 506,  460 

Thomander,  J.  K....  217,  250,  311,  368. 

Thomasius,  G 336,  249. 

Thorelius,  Fredr 376,  382. 

Thorman,  Erik 4,  479,  (296.) 


Tibell,    Ch.   af  306,  (160), 

Tillman,  K.  G 458,  (466.) 

Topelius,  Zak 486,  201. 

Torelius,  Gust 506,  224. 

Torén,  K.  A.  8,  230,  271,  277,  312,  388. 

Torén,  Lina 412,  506,  81. 

Tomerhielm,  K 848,  423,  435,  48. 

Torstensson,    0 506,  208. 

Tottie,  Amelie  408,  506. 

Tottie,    Ch.   o.  Henr.  487,  446,  456,  73. 

Tretow,  Ang.  o.  E 506.  200,  (320) 

Trollhättefallen    504,  369. 

Tömqvist,  A.  G.  o.  K. ...  382,  313  461. 

Trotter,  A.  o.  E 462,  (104.) 

Uggla,  Gustaf   448,  502,  (136.) 

Ulfif,  Herman 498,  (240.) 

Wachtmeister,  B.  S 191,  64. 

Wachtmeister,  M.  L 504,  81 

Wadström,  B.  C,  E.,  Fr.  357,  890, 169. 

Wadström,  K.  B.  o.  K.  G.  502,  176, 192. 

Wadström,    Helga  124,   189,   873,   384. 

308,  391,  506.  177,  (304.) 

Wadström,  S.  o.  T 225,  299,  177. 

Wahlberg,  Ing 506,  26. 

Wahlbom,  G 506,  224. 

Wahnberg,  J 503,  67. 

Walldén,  V 492,  306. 

Waldenström,  P.  o.  T ....  506,  21,  304. 

Warberg,  Karl    506,  73. 

Warholm,  Klas  458,  96. 

Weidenhielm,  Ch.  136, 266, 268,  407, 136. 
Weidenhielm,  O!  288,  343,  428,  499,  72. 

Welin,  Ar.  o.  M 9,  298,  359,  137. 

Welin,  Agn.  o.  Axel 428,  433. 

Welin,  O.  A 504,  209. 

Welinder,  P 375,  379,  240. 

Wennberg,  Ida 455,  506. 

Wendt,  Fredr 138,  504. 

Wennerberg,  G.     292,  858,  492,  16,  81. 

Wensjoe,  Ture  281,  (440.) 

Werner,  Anshelm   439,  208. 

Wernstedt,  K.  L 506.  480. 

Westdahl,  K.  M 66,  114,  (128.) 

Westdahl,  Karl 504,  (304.) 

Westdahl,  Paul 66,  124,  (304.) 

Westerberg,  A 402,  306. 

Westerlund,    A 492,  304. 

Westlind,  N 492,  SOS. 


Wettergmnd,  J 506,  200. 

Vicander,  J .<.....:... 4^,  (S76t.) 

WJckenberg,  P.  X> 506,  337. 

Widmaiij  K.  j;.....^........, :.  211,  209. 

Widström,  U.  o.  Gl.  897, 422,  432, 56,  81. 
Wieselgren,  P^f ,....,,.,...  300,. 458,  (33.) 
WieselgröB,;  Sigfr    ...  .,  4©2,  144,  {136  ) 

Wikner,  Pontus 140,  216,  298,  216. 

Willén,  Gustaf 506,  209. 

Wistelius,  Alfr. (79,)  2Ö2,  433. 

Witt,  Otto ,...., ': 50Ö,  2B. 

Wrangel,  K.  G.    .,.,,.,..,.,.....,^464,  XS3. 


,      5»3 

Zom,  A,  L 306,  145. 

Åberg,  P.  V 255,  261. 

Åhgren,  Fredr 475,  460. 

Åkerberg,  Erik 506,  193. 

Åkerlund,  Aug 215,  {319.) 

Åslander,  K 413,  432. 

Ämström,  P 379,  382,  456,  {432.) 

ödman,  N.  P 506,  41. 

Östberg,  J 39,  25.5,  448,  {208.) 

österlund,  T 506,  66. 

östrand,  Ernst 449,  501. 

östrand,  Herman .450,  {472.) 


Tillägg. 


Buren.  Axel 397,  401,  404,  97. 

Essen,  H.  H.  von 95,  433,  336. 

Hedengren,  01  ...  48,  187,  284,  298,  16. 
Ibsen,  Henrik  487,  488,  201. 


Kapf,  S.  K.  von 308,  ^6,  433,  ;349. 

Lönnrot.  Ernst  201,  206,  231,  331. 

Posse,  Louise  124,  336,  443,  8. 

Wåhlin,  P 316,  459,  472. 


^^S^^£-  '^"^^t^ 

w 

3 

^^ 

^ 

1^ 

^^Hbflfl^^^^^ 

W{ 

^m 

s 

H 

x^Äi 

^ 

■§^^^^ 

fcSlSt; 

Wadström ,  Ur  minnet  o.  dagboken.     II. 


33 


Andra  delens  innehåll: 


Stiftelsens  första  årsmöte    3 

Ljusa  minnen:  I.  Inledning  ...  19 

II.  Stensnäs  o.  »gamle  grefven>  22 

III.  Gamle    grefvens    hemfärd  55 

IV.  Unge  grefven  på  Stensnäs  77 

V.  Judemissionär  Moritz 89 

Ett    kyrkligt   möte  på  Stensnäs  31 

Elsa  Borg  och  hennes  hem   ...  43 

Vilhelm  och  Amelie  von  Braun  65 

Fästningsfangen    och   sångaren  98 

Något  om  »andeuppenbarelser»  105 

I.  Vetenskapens  omdömen   ...  107 

II.  Skriftens  vittnesbörd   109 

III.  Bevittnade  fakta 113 

1 .  Professor  Geijers  berättelse  114 

2.  Notarien  H.'s  erfarenhet  117 

3.  Professor  R.'s  skildring  ...  120 


En  god   hemförlofning    123 

Något  om  anonyma  bref   ..  140 

I.  Uppmuntrande  bref 143 

II.  Ett  bref  till  Rosenius 145 

III.  Orekommenderadt  bref...  147 

IV.  Ett  bref  om  teaterbesök  150 
Biskopskrudar  pä  olika  tider...  158 
»Gömdt  är  icke  glömdt»    48 

1.  Rosenii   »högfård» 49 

2.  Olika  »skvaller»     ,JL.,^..  50 

3.  Lars  Rosengren    166 

4.  John  Ahlberg    180 

5.  Olof  Hedengren   187 

Dagboksblad:  1855 — 5^     '93 

»              1857—60 316 

1878-82 354 

»              1883-98 453 


Rättelser: 

■ 

Sid 

25. 

rad 

2  uppifr. 

står 

:  Anna  Posse  läs 

\  Hedvig  Posse 

» 

27, 

» 

4  nedifr. 

» 

Bring                » 

Hedrén 

» 

39, 

» 

II  uppifr. 

kyrkoh.            * 

'  pastor 

. 

107, 

14  nedifr. 

Norge               » 

,  Nordlandet 

» 

172, 

I  uppifr. 

P.  Wåhlin       » 

H.  Aspling 

» 

» 

»       » 

H.  Aspling      • 

P.  Wåhlin 

» 

216, 

I  uppifr. 

M.  Brandt 

T.  Brandt 

» 

'21, 

II  nedifr. 

Guds  ord         » 

Guds  ords 

. 

287. 

12  uppifr. 

allmänt             » 

af  oss  alla 

» 

368, 

16  nedifr. 

kyrkotjänare     » 

kyrkans  tjänare 

» 

r> 

12       » 

nesligt  brott    » 

nesligt  våld 

* 

385, 

I        » 

Magnus            » 

Andreas 

» 

429, 

II  uppifr. 

Dahcem          » 

Da  lucem 

» 

302, 

16  nedifr. 

ock 

eller  ock 

» 

448, 

II  uppifr. 

solt                    » 

stolt 

OBS.     Arken    i 

9   och  20  ha  alltige 

nom  fått  oriktig 

paginering  :  189 — 220,   i  stället 

för    289-320,   hvilket 

noga 

bör  iakttagas. 

—  Smärre  tryckfel  torde  af  läsaren  själf  rättas. 

(Många  bok 

stäfver 

,  skiljetecken  och  parenteser  ha  under  tryckningen  bortfallit.)                                    , 

CX^O 


RÄTTELSER. 

(Efter    siätn    arkets    tryckning    ha    följande  tryckfel  blifvit  iakttagna.     Ännu  flera 
torde  finnas,   e;iir  den  ordlnaåc  korrektiirläsaren  af  sjukdom  var  hindrad  att  tjänstgöra. 
Förf.  och  förläggarne  bli  tacksamma  for  hvarje  meddelad  rättelse.) 
Sid. 


154, 

rad 

II  nedifr., 

står. 

se  lefvandc  ids :  sä  lefvande 

158, 

10         » 

ordinanerna     »     ordinanderna 

49^ 

13  uppifr., 

jämt  10  år       »     jämnt  30  år 

» 

15 

vill  verka         »     ville  verka 

4;9, 

4  nedifr., 

öfvcrgå  till       *    fullt  öfvergå 

486, 

13  uppifr.. 

fyra  barn         »     åtta  barn,  af  hvilka  fyra 

Smärre    fel,    genom    under    tryckningen    bortfallna    bukstäfver   o.  d.,  torde  af  en 
van  läsare  lätt  iakttagas.  Stockholm  i  December  1899. 


'^-'.,;  /,>,?^>j 


r  K  \ 


•t^ . 


' ..  -'^ 


^■K'- 


-^^^ 


':,?^%^ 


¥h/; 


.^^..v 


-4 


»     %       K. 


0.    / 


K': 


"fK". 


i 


»?j.  ' 


>^>.;^: 


:vV/,: 


>.«^ 


'4        : 


^v- 


VK' 


4 


j> . .' 


f 


.i 


f»..; 


'>'>.'■ 


V^/. 


■•<     .St 


v>. 


.f 


\'i   v    ^ 


4^  •'. 


V  K'. 


-'  ^  ' 


.4 


V   -' 


IP"'  k, ' 


J 


v    Ä^ 


^-  k. 


V  ,^ 


Vk 


^. 


>^/.