Skip to main content

Full text of "Ur minnet och dagboken: anteckningar från åren 1848-1898"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



:-^:^.- 









v*^ '^r^ 






i^.": 









-ä^'. 



f.s'- 



fK' 









^K'^ 






i4 






^.^ 






4 K" 

"7 /^^ j 



s 



»4 fc. • 



JFK' 



'^K- 



^^/l 



Vv.*-.- 



4 i- 








ii 


''4 . 


4 ' 1 




fH": 




^£>% 






:-4 -^t • 



.y^n 



4, 



4 



V 



4 i 
TV.' 



'-i^''^ 



■^^v^ 



' -IN'. 






1^."^ 









■«^.^ 









.41 



* ■» v 



» J^, 






4 i 



t K 






V 



..f 



>1 






..T^.^: 



Vi '• 






•.f^^ 



:4k'. 



»>■■.■ 



ii 



V V 



4té m 









^ 4 , . 






t 






i 






i-K 



■^ ^' 



V K 









/.tS.' 






jil.^'i ^ ":'i^'i 



^(1 



I 






j; 



v k. v 



-^. * 



4 Jf/-^ 









.• ^' 






V^', 



t.' 









V \' 






)'^ i" 









-.XK'. 






?K': 



'r <k. '■ 



V >■ 






•.f^^ 



v^/. 






'*>-."•; 



'i, - 



4h^. 



-..i^.'. 



.4 









iå 






V~K' 



v- ^ " 






t«::S'f. -. 



*^ ^> . 



^•5 ^ 






le ■'- • .'■ ^ '■ •■ '■■■•- V"- 



: ^^ > ^ ... 



>»'ll 



s 



'k '": 

■1 ^'-' ■'>^'"'- 



4 






;i' 



?5:^" ''■^ 



''i^-k, .. . S V - 



UR 

MINNET OCH DAGBOKEN 



ANTECKNINGAR 
FRÅN ÅREN 1848-1898 

AF 

B. WADSTRÖM 



ANDRADELEN Vj ■ V 

MED TAL.RIKA ILLUSTRATIONER 



o-\ 



TREDJE UPPLAGAN. 



"to» t • . • ' o " 



STOCKHOLM 

EYANG. FOSTERLANDS-STIFTELSENS FÖRLAGS-EXPEDITION. 

AUGUSTANA BOOK CONCERN, 
nOCK ISLANP. ILUNOUL 



X 



THE NEW YORK 

PUBUC LIBRARY 

63338^ 

4ST0M CtNOA ANO 

^ 1913 



CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1908 






K 



^ 




Fosterlandstiftelsens första årsmöte. 



« 

to 

\ 



s 



För tio år sedah höll Evang. Fosterlands-Stiftelsen 
sin 40:de årsfest, under lifligt deltagande från de flesta 
trakter af vårt land. Och >om intet öfönitsedt inträf- 
far» skall det förunnas henne att inom några år fa med 
tacksägelse till Herren begå joiårsminnet af sin till- 
komst. En skildring af äen första årshögtid som Stif- 
telsen fick hålla, torde därför vara af intresse för dess 
många vänner, så väl bland präster som lekmän; och 
jag skall här efter mina anteckningar meddela något 
om den samma. 

Den 9 — ii juni 1857 firade Fosterlandstiftelsen denna 
första årsfest, som med varmt deltagande omfattades af 
bröder från nästan alla , våra landskap och äfven var 
föremål för nyfil^hét** 6ch'niiti^sé fios icke fa bland 
dem, som eljest ickehi^cls något hjärta för Stiftelsens 
sak. Ja, till och n^éd. nå^riEt-dess afgjorda fiender äel- 
togo i diskussionerna?. 'Det vaF*<it?ésas afsikt att genast 
kunna, likasom HerodtrS i Betlehetn, »slå ihjäl det ett- 
åriga barnet». Men Herren vände deras onda rådslag 
till godo, så att Stiftelsen efter det årsmötet blott fick 
ännu flera vänner samt stärka krafter och ökad. verk- 



4 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

\ 

samhet. Så handlar Herren ännu i dag, när fienderna 
stämpla mot hans folk. 

Utom diskussionsmötena, som stundom voro litet »stri- 
diga» men fängslande, hade vi många dyrbara stunder 
för uppbyggelse, som gåfvo goda och, såsom vi hoppas, 
varaktiga intryck åt de till mycket stort antal uppgå- 
ende åhörarne. 

Af Stiftelsens styrelsemedlemmar och tjänstemän del- 
togo i mötet: hrr Alströmer, Adlercreutz, Elmblad, 
Georgii, Humble, Lundborg, Melander, Rudensköld, Ro- 
senius, Thorman, m. fl., samt af vänner och provins- 
ombud pastorerna Ahlberg, Bergman (Vinslöl), Fischer, 
Forssander, Hammar (Mjellby), Pettersson (Skeda), hä- 
radshöfding Odencrantz, brukspatronerna Ehrenborgh 
och Hedengren, grefve K. G. Levenhaupt, possessiona- 
ten Myhrman, m. fl., m. fl. 

Före mötet hade jag å styrelsens vägnar gjort be- 
sök hos biskoparne Thomander och Bergman för att 
inbjuda dem att öfvervara diskussionerna och öfriga för- 
handlingar. Båda tackade vänligt för inbjudningen och 
sade sig med deltagande skola följa Stiftelsen verksam- 
het, till hvilken de ingalunda vore några motståndare, 
utan tvärtom; fastän de ännu måste betrakta den samma 
med en viss försiktighet, • tjjl . d.ess den hunnit lämna 
några flera bevis/2{if*Ji^^,réflait.^na;5^i dess icke blott 
kristliga utan äfven k^rlfväpUga £^ften. 

Första mötesdagen,* xlax.9t^c,%<^iinades mötet i Betle- 
hemskyrkan kl. i i^.-T:] jiv\n3j8*.;M)n: af d:r Karl Berg- 
man från Vinslöf IJäfeftfeK^préäifeadc pastor P. A. Ahl- 
berg öfver Uppenb. i4:de kapitel, med ämne: Kristi 
församling i sin blomstring. Det var en oförgätlig stund, 
den H. J. Lundborg sedan skildrade med dessa ord: 



FOSTERLANDSTIFTELSENS FÖRSTA ÅRSMÖTE. 5 

»Det må icke förtigas, att en synnerlig och gripande 
Guds andes nådesnärvaro lät sig förnimma i den för- 
samlade skaran. Månget hårdt och styfnadt hjärta upp- 
mjukades ånyo för strålen af Guds fria, outsägliga nåd 
och kärlek i Kristus Jesus. Det Ijufva i denna stäm- 
ning förhöjdes ock däraf, att troende vänner från de 
mest skilda delar af landet voro endräkteligen komna 
tillsammans, att i andens enhet och kärlek gemensamt 
uppbyggas, och sedan samtala om det på en gång lägsta 
och högsta, mest smädade och mest ärofulla på jor- 
den: Kristi lilla lärjungskara, dess sträfvanden och ange- 
lägenheter. > Och i denna Lundborgs skildring instämde 
säkerligen alla de närvarande trosbröderna. 

Såsom Stiftelsens sekreterare hade jag att afgifva 
redogörelsen för dess verksamhet under det förflutna 
året. Af denna årsberättelse framgick bland annat, att 
Stiftelsen under 1856 låtit trycka öfver 390,000 större 
och mindre skrifter, samt inköpt af främmande förläggare 
26,000; därtill kommo 157,000 ex., som erhållits i gåfvor 
af Protestantiska för lags föreningen, af Stockholms Trak- 
tatsällskap samt af Traktatföreningen i Upsala, Af dessa 
ex. hade under senare halfaret 1856 blifvit spridda 
mer än 360,000, (däraf gratis utdelade nära 60,000 ex.) 
hvaribland en stor mängd biblar och nya testamenten 
samt Luthers kyrko- och huspostillor.* 

Antalet af Stiftelsens kallade skriftspridare, vanligen 
nämnda »kolportörer», uppgick under 1856 till elfva, 
under 1857 till tjugofem, och man ansåg att det »säker- 



* Bland böcker å Stiftelsens dåvarande förlag må nämnas flera skrif- 
ter af Luther, Olaus Petri, Laurentius Petri, Scriwer m. fl. samt vidare 
»Vägledning och tröst» af J. Angell James, och »Kom till Jesus» af 
^ewman Hall — skrifter, som utgått i många tiotusentals exemplar. 



6 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

ligen skulle stiga ännu högre » . Lundborg, som var sangvi- 
niker, sade en dag i glad förhoppning: »I skolen fl se, 
att Stiftelsen om ett par tre år skall ha ända till fem- 
tio skriftspridare».* Men då skakade de flesta tviflande 
på hufvudet. Så mycket vågade man icke ännu hoppas. 
Det var från början en grundsats, att ingen af dessa 
män skulle dragas bort från sin egentliga jordiska kal- 
lelse, utan de skulle endast understödjas med ersättning 
för sitt arbete, då de vissa tider på året användes så- 
som skriftspridare. De medförde alla ett intyg, som 
sade att Stiftelsens styrelse funnit dem af tro och öfver- 
tygelse vara tillgifna vår evangeliskt-lutherska bekän- 
nelse, samt därjämte innehöll följande erinringar: 

Kolportören erinras: 

Att vid sin ankomst till församlingen, inom hvilken 
han ämnar utöfva kolportörs-verksamhet, anmäla sig hos 
Pastor och för honom uppvisa förteckning å de skrif- 
ter, han till spridning innehar; 

Att genom ett ödmjukt, visligt och kärleksfullt upp- 
förande söka undvika all skälig anledning till klander, 
fly partiväsen och onödiga spörsmål (2 Tim. 2: 22, 23), 
samt i öfrigt så inrätta och utöfva sin verksamhet, att 
han icke motverkar, utan fastmer underlättar, en rätt- 
sinnig lärares arbete för Kristi rikes befrämjande; 

Att, då gåfvor för Stiftelsens ändamål erbjudas, lämna 
anvisning på Stiftelsens provinsombud att dem emot- 
taga och till Stiftelsen befordra; samt 

Att for hvarje månad till Stiftelsen insända under- 
rättelse om sin verksamhet, äfvensom att dessemellan i 
tveksamma fall sig med Stiftelsen rådföra. 

• År 1876 hade Stiftelsen 106 kolportörcr och f. n. 178. 



FOSTERLANDSIIFTELSENS FÖRSTA ArSMÖTE. ^ 

Stiftelsens kallade provinsombud utgjorde då ett an- 
tal af 79.* Deras trofasta understöd hade i väsentlig 
mån bidragit till den framgång, som vårt arbete redan 
hade rönt. — De under året influtna penningmedlen 
uppgingo till ett belopp af 9,450 rdr 65 öre riksmynt, 
hvaraf 7,712: 61 voro gåfvomedel;** de öfriga 1,738: 04 
hade influtit för sålda skrifter. Samtliga utgifterna un- 
der året voro 7,418 rdr 12 öre. Revisorer för årets 
räkenskaper voro magister G. S. Löwenhjclm och hand- 
landen A. M. Holmgren. 

Förmiddagsmötet slutade kl. half 2. Sedan, kl. 3, 
samlades mötesdeltagarna till en gemensam middags- 
måltid hos direktör Georgii, hvilken välvilligt upplåtit 
sina rum därtill. Under timmarna från kl. 3 till 6 fingo 
vi här tillfälle att knyta många nya brödraband och 
återse gamla kära vänner, som hitrest för mötets skull. 
Särskildt var det för mig dyrbart att nu få personligen 
göra bekantskap med flera af de lärare och andra »Kri- 
sti evangelii vittnen» (såsom H. B. Hammar, d:r Berg- 
man, m. fl.), om hvilka jag under de senaste åren så ofta 
hört talas och dem jag, äfven såsom osedda, omfattat 
med varm sympati och längtan att fa träfifa. Bland 
dem, som jag redan förut kände, var det mig en hjärte- 
fröjd att nu åter råka min vördade lärare och vän från 
Upsalatiden, professor Torén, som med varmt intresse 
omfattar Stiftelsens ändamål och beder för dess välgång. 

Kl. 6 e. m. sammanträdde styrelsen och provinsom- 
buden samt några andra Stiftelsens vänner till konferens 
och val af nya styrelseledamöter i de nu afgåendes ställe. 

* Deras namn finnas angifna i första delen, sid. 262. För när- 
varande stiger provinsombudens antal till 809, hvaribland 292 präster. 
*• År 1906 inflöto 280,000 kr. till Stift;s inre och yttre mission. 



8 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Först belöts, på anhållan af biskop Thomander, att 
i Budbäraren skulle tillkännagifvas, att »Stiftelsen icke 
inom provinsen Skåne har någon kolportör». 

Därefter valdes ordförande och sekreterare för det till 
följande dag utsatta allmänna diskussionsmötet. Till ord- 
förande kallades brukspatron R. Ehrenborg, samt till 
sekreterare hrr K. Humble, A. v. Post och B. Wad- 
ström. 

Vid anställd lottning, hvilka ledamöter nu första gån- 
gen skulle ur styrelsen utgå, föllo lotterna på hrr P. M. 
Elmblad, K. Humble, G. F. Liljencrantz och T. Ruden- 
sköld. Sedan den sistnämnde anhållit att icke blifva åter- 
vald, utsagos till styrelseledamöter de tre förstnämnda 
och myntmästaren Seb. Tham. Till suppleanter kalla- 
des: grefve T. Rudensköld, fabrikör L. P. Cronvall och 
hofkamreraren A. T. Welin. 

Till styrelsens ordförande och vice ordförande för det 
kommande året utsagos hrr Adlercreutz och Elmblad. 

Följande dag, den io:de, hölls på för- och eftermid- 
dagen diskussionsmöte i De la Croix's stora sal * öfver 
nedan nämnda frågor, som förut offentliggjorts i de all- 
männa tidningarna. Diskussionen blef båda liflig och 
sakrik. 

Den i:sta diskussionsfrågan lydde: -»Hvilken är den 
ändamålsenligaste utvägen att till evangeliskt lif åter- 
väcka ett förvärldsligadt kyrkosamfund samt att sedan 
i möjligaste måtto förekomma dess åter förvar Idsligande h 

De talare, som yttrade sig i anledning af denna fråga, 
voro prosten Ehrling från Brännkyrka, lektor P. M. 
Elmblad, boktryckaren S. A. Hedlund, kyrkoherden 
Hammar, krykoherden d:r Bergman, docenten O. F. Myr- 

• l n. v. Svenska Industriföreningens hus vid Brunkebergs torg. 



FOSTERLANDSTIFTELSENS FÖRSTA ÅRSMÖTE. 9 

berg, skolläraren Filip Hierta och pastor P. A. Ahlberg, 
hvilkas yttranden här i korthet anföras. 

Prosten Ehrling klandrade skarpt diskussionsämnets form' 
på grund af uttrycket: »förvärldsligadt kyrkosamfund». Ett 
förvärldsligadt kyrkosamfund vore, enligt talarens mening, ett 
sådant där icke blott medlemmarna voro världsligt sinnade 
utan äfven författningen okristlig, eller, såsom talaren när- 
mare uttryckte sig, där »köttets evangelium förkunnades och 
i kyrkorna uppfördes skådespel i stället för gudstjänster». 
Författningen i en kyrka kunde aldrig vara förvärldsligad, 
utan endast medlemmarna. Och härvid lade tal. mycken 
vikt vid det påståendet, att »kyrkan icke utgjordes på något 
sätt af själfva medlemmarna, utan af det som höll medlem- 
marna tillsammans». Härefter kom tal. öfver till frågan om 
lämpligaste sättet att upphjälpa en kyrka, hvilkens medlem- 
mar blifvit förvärldsligade, och uttryckte sin förvåning öfver 
att någon fråga om detta medel kunnat väckas. »Finnes 
det då något annat medel än det, som står i den tredje tros- 
artikeln: »Jag tror på en helig allmännelig kyrka». Tal. 
uppmanade att stanna inom denna heliga allmänneliga kyrka, 
samt anbefallde såsom det enda medlet att åstadkomma en 
hälsosam förbättring, det att ödmjukt böja sig för den He- 
lige Ande och i öfrigt verka genom god föresyn, genom 
vördnad för kyrkans moderliga anstalter och genom bemö- 
dandet att varna de obetänksamma och hålla dem tillbaka. 
Tal. öfvergick sedan till frågan om tillståendet inom den 
svenska kyrkan, och medgaf att det var behäftadt med många 
och stora skröpligheter, måhända »ålderdomsskröpligheter»; 
men, så tillade talaren, »är icke den svenska kyrkan den 
moder, som födt och fostrat oss alla, och förtjänar denna 
kyrka då att sparkas och bespottas af sina egna barn? Då 
är det bättre att säga till henne: du är väl skröplig, men 
jag vill dock bära dig på mina armar». Rådde »storm- 
löparena» att besinna sig, medan tid vore. 

Lektor Elmblad erinrade den föregående talaren om 
Augsburgiska Bekännelsens definition af kyrkan såsom »de 
heligas samfund», och visade huru denne, som undrat öfver 



I o UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

att frågan om medlet till kyrkans återupplifvande kunnat 
göras, själf icke kunnat undgå att i detta afseende föreslå 
en utväg. 

Prosten Ehrling ville icke medgifva, att han föreslagit 
någon utväg till kyrkans upplifvande; han hade endast velat 
varna. Förmanade ännu en gång att hedra kyrkan såsom 
allas vår moder, om än icke alla hennes representanter, präs- 
terna, hade den andliga lifskraft, som önskades. 

Boktryckaren Hedlund ansåg själfva institutionerna inom 
kyrkan förvärldsligade, och anförde såsom bevis därpå tvångs- 
åtgärderna mot olika tänkande, prästerskapets öfverhopande 
med världsliga bestyr, med mera som talaren icke nu an- 
såg lämpligt att uppräkna. Det närmaste medlet till kyrkans 
upphjälpande vore, att dessa institutioner reformerades. Huru 
detta skulle ske, därom vore meningarna delade, i det några 
ville öka prästerskapets makt, andra bereda en större frihet 
åt församlingen; i hvilket fall som helst kunde man ju allt 
för väl yrka på reformer inom kyrkan, utan att därmed till- 
foga henne några »sparkar». Den andra häfstången vore 
ordet, det talade såväl som det skrifna, och här vidrörde 
tal. kortligen Fosterlandstiftelsens verksamhet, utan att dock 
närmare uppehålla sig vid detta ämne. 

Prosten Ehrling ville i^icke försvara de hårda åtgärderna 
mot separatister och andra», men påstod att dessa icke här- 
rörde från kyrkauy som aldrig förföljt eller skadat några af 
sina barn, utan från staten som hade sina rättigheter att upp- 
rätthålla. Missförstod den föregående talaren, såsom skulle 
han ha yrkat på att prästerskapet och kyrkoråden måtte få 
makt att bötfalla m. m. för andliga förseelser. Medgaf att 
prästernas öfverhopande med världsliga bestyr var en olägen- 
het, men anmärkte att denna olägenhet vore rätt svår att 
aihjälpa, samt föreslog slutligen inrättandet af en kompromiss 
för afgörandet af åtskilliga frågor. 

Kyrkoherden Hammar instämde med prosten Ehrling, att 
uttrycket »kyrkosamfund» i tesen icke blott borde förstås om 
de enskilda medlemmarna, utan äfven om samfundsinrätt- 



FOSTERLANDSTIFTELSEN FÖRSTA ÅRSMÖTE. 1 1 

ningama och med särskildt afseende på vår svenska lutherska 
kyrka. Om denna kyrkas förvärlshgande vore meningarna 
delade, och detta härrörde till en del af missförstånd, då man 
t. ex. kunde förstå ordet så, som innebure det att alla med- 
lemmarna skulle vara förvärldsligade. Hemställde huruvida 
det icke i Sverige funnes något, som kallas för i^ världs i bi- 
belns och katekesens mening. Och hvar funnes då i Sverige 
hela denna % världs , om icke just inom kyrkan, som ju 
dock skulle vara »de heligas samfund». Om någon ville 
säga, att världen i denna mening icke tillhörde kyrkan utan 
det borgerliga samfundet, så hade tal. ingenting dålremot; 
då blefve endast fråga om, huru man skulle förmå denna värld 
att lyssna till Guds ord. Talaren anställde sedan en jämfö- 
relse mellan kyrkans och statens styrelseförfattning, såsom be- 
vis på att den förra i ett annat afseende kunde kallas för- 
världsligad. Den föregående talaren hade förgätit, att kyrko- 
lagen själf innehåller hårda straffbestämmelser, och att det 
drifvande motivet i den samma är alldeles lika med den 
borgerliga lagens: »om någon bryter häremot, så gånge så 
eller så». Jämförde prästbildningen och det prästerliga be- 
fordringssättet med den juridiska bildningen och befordrings- 
väsendet inom vårt land, anmärkande i förbigående huru- 
ledes »stiftstidningen» i talarens landsort, så långt han kunde 
minnas, icke meddelat en enda bit af andligt innehåll utan 
endast idel kyrkliga och världsliga notiser. Fann af alla 
dessa skäl, att Fosterlandstiftelsens kommitté haft rätt att kalla 
vårt kyrkosamfund »förvärldsligadt»; men anmärkte, hurule- 
des inom det samma dock funnes något, som »icke vore af 
denna världen». Vår kyrka hade en bekännelse ^ som äfven 
af icke-lutheraner erkändes såsom den bästa och och yppersta, 
den hade ett rent Guds ord och rena sakrament. Detta vore 
den gudomliga sidan i kyrkan. Men lika som ordet hade 
icke blott en gudomlig, utan äfven en mänsklig sida, så förhölle 
det sig äfven med kyrkan; och kyrkans mänsklig sida borde, 
i likhet med ordets, lika litet under- som öfverskattas. Det 
senare skedde, om man ville reformera kyrkan genom att 
blott ändra dess yttre lagar; det förra om man förklarade, 
att den yttre kyrkoförfattningen vore likgiltig och endast 



1 2 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

yrkade på evangelii predikande. Det måate dock vara per- 
soner, som predika evangelium, och dessa måste utses på 
ett eller annat sätt, som kan vara sämre eller bättre. 

Kyrkoherden d:r Bergman erinrade om striden angående 
»kyrkans begrepp» mellan tvänne professorer, den ene i 
Uppsala, den andre i Lund, och trodde svårigheterna i detta 
ämne härröra hufudsakligen däraf, att ordet kyrka vore en 
obiblisk benämning. Fann det icke oriktigare att tala om 
en förvärldsligad kyrka, än om en förvärldsligad och oand- 
lig människa. Men tal. gaf likväl prosten Ehrling rätt där- 
uti, att många nyväckta människor vid åsynen af det onda 
inom kyrkan kunde gå för långt i sin ifver och verkligen 
»spotta sin moder i ansiktet», hvarpå talaren själf utgjorde 
ett exempel, som fordom kallat kyrkan för ett Babel. Er- 
kände, att det dock var en stor Guds nåd att icke vara född 
i Hindostan eller Kina utan i ett kristligt land, och lofvade 
att hädanefter samverka med Stiftelsen till kyrkans sanna 
utvecklings befrämjande. 

Prosten Ehrling sade sig, i det som nyss blifvit yttradt, 
igenkänna »ett visst partis» åsikter. Kunde ej gilla mycket 
af hvad han fått höra, framför allt ej själfva sättet hvarpå 
det blifvit framfördt. Världen kunde inglunda kallas »en in- 
grediens af kyrkan», och äfven om alla kyrkans medlem- 
mar vore andligt döda, vore kyrkan dock därmed icke död, 
emedan Herren lofvat att — »hvar två eller tre äro försam- 
lade i hans namn, där vill han vara midt ibland dem». Fann 
mycket vågadt i kyrkoherden Hammars yttranden, men hem- 
bar däremot sin tacksägelse till d:r Bergman, hvilken han 
uppriktigt fagnade sig åt att nu ha erhållit till bundsförvandt. 

Docenten Myrberg ansåg, att diskussionen hittills mest 
rört sig omkring inledningsfrågor, som visserligen vore af 
den största vikt, men dock enligt talarens förmenade icke 
varit afsedda i det af Fosterlandstiftelsen framställda ämnet; 
tal. hade nu af ingen annan orsak begärt ordet, än för att 
inleda diskussionen på sitt egentliga ämne. Ville dock, me- 
dan han hade ordet, begagna sig däraf för att i sin mån 



FOSTERLANDSTIFTELSENS FÖRSTA ArSMÖTE. 1 3 

söka vid detta tillfälle afskära vidare tvistande angående 
»kyrkans begrepp». Antingen man, m^d^ skriften, uppfattade 
kyrkan såsom de heligas samfund eller, mot skriften, utginge 
från den yttre institutionen vid bestämmandet af detta ords 
betydelse, kunde man i båda fallen med rätta tala om »en 
kyrka som vore förvärldsligad». En kyrka blefve förvärlds- 
ligad, i den mån hon mer och mer närmade sig den punkten, 
då hon upphörde att vara kyrka. Hade denna punkt blif- 
vit uppnådd, då vore det ju äfven klart, att kyrkan upphört 
att vara till ; men mellan detta högsta stadium af kyrkligt för- 
därf och den bästa möjliga kyrka funnos åtskilliga mellan- 
stadier af kyrkligt förfall, och det kunde icke inses, hvar- 
för icke äfven ett sådant tillstånd skulle kunna uttryckas 
genom ordet: »kyrkans förvärldsligande». Vore det nu er- 
kändt, att vår kyrka i denna mening vore mer eller mindre 
förvärldsligad, då blefve frågan den, hvilka medel som böra 
användas för att tillvägabringa hennes helbrägdagörelse. Ut- 
ginge man vid besvarandet af denna fråga från den yttre sam- 
fundsinrättningens synpunkt, så bestode medlen däruti, att 
denna inrättning allt bättre och bättre grundades på Guds 
rena och klara ord och att bristema i författningen allt mer 
blefvo athulpna; utginge man åter från de enskilda samfunds- 
medlemmarna, så bestode det i arbetet på dessas kristliga 
pånyttfödelse. Vår församling kunde tacka Gud för det den 
hade en lära och bekännelse, mera ren och fullkomlig än 
något annat kyrkosamfunds, och i detta afseende vore väl ut- 
veckling, men ingen reformation af nöden. Hvad de båda 
andra omständigheterna beträffade, så lade lade tal. en 
stor vikt på författningens reformerande, emedan de yttre 
kyrkoinrättningama alltid utöfvade ett större eller mindre 
uppfostrande inflytande. Men tal. ansåg dock att införandet 
af nya institutioner borde hålla jämna steg med det religiösa 
lifvets eget fortskridande, emedan de eljest kunde blifva blotta 
döda former. Den största vikten lade dock tal. på indi- 
vidernas kristliga pånyttfödelse, emedan den vore syftemålet 
med det hela, och, om detta mål icke uppnåddes, alltsammans 
vore förfeladt. Denna pånyttfödelse kunde endast tillväga- 
bringas genom Guds ord. Och då Fosterland^tiftelsen hade 



14 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

gjort spridningen af detta ord till sin särskilda uppgift, önskade 
talaren att diskussionen mer än förut måtte komma att röra 
sig omkring denna sak. 

Skollärare H i er t a framställde angelägenheten däraf att 
ordet förkunnades helt, så att evangelium icke på ett skad- 
ligt sätt blefve söndradt från lagen, hvarigenom salighetens 
väg komme att framstå i en falsk dager. 

D:r Bergman protesterade mot prosten Ehrlings upp- 
fattning af hans ord, såsom skulle dessa hafva inneburit ett 
bifall till Ehrlings åsikter öfver hufvud. 

Pastor Ahlberg återupptog frågan om kyrkans för världs- 
ligande och framställde i ett längre föredrag de olika bevisen 
på det samma, tillika fästande blicken på de profetiska förut- 
sägelserna angående de yttersta tidernas tillstånd. Anmärkte 
mot prosten Ehrling, att icke kyrkan, utan den himmelske 
Fadren, har »födt oss till sina barn t, och att den, som säger 
kyrkan huru hon syndat, lika litet handlar orätt som barnet, 
då det säger till en febersjuk moder att hon har feber; samt 
erinrade huru den afialliga kyrkan måste vida strängare be- 
dömas än den, som aldrig har förstått sanningen. Skall vår 
kyrka kunna bli bättre, måste hon framför allt öfvergifva 
den högmodiga själfbelåtenhet, med hvilken allt för många 
af hennes målsmän bland prästerna brösta sig och ropa: 
»Här är Herrens tempel, här är Herrens tempel!» Hon bör 
i stället ångerfull falla till Jesu fötter i syndabekännelse och 
bön, samt lära sig att försaka världsliga tvångsmedel m. m. 
— I öfrigt beror hennes återupplifvande af Herren själf, 
hvilkens händer icke äro bundna att blott begagna sig af 
präster, utan som begagnar hvilka redskap han för godt 
finner. Talaren slutade med att uppläsa några punkter, 
framställda på ett enskildt prästmöte i Småland, som inne- 
höllo några närmare förslag i samma syfte. 

På kyrkoherden Hammars förslag antogs såsom resul- 
tat af öiVerläggningen öfver det första ämnet följande : »Att 
man icke på grund af kyrkosamfundets förvärldsligande bör 



FOSTERLANDSTIFTELSENS FÖRSTA ArSMÖTE. 15 

dänitur utträda, enär man står på samma lärogrund och be- 
kännelse; men att man bör söka att fä Guds ord allestädes 
rätt förkunnadt och sakramenten utdelade i öfverensstäm- 
melse med Kristi bud, samt slutligen att man bör bemöda 
sig om att få kyrkans stadgar så forändrade, att de icke 
hindra lärans spridning i denna syftning. » • 

Utom dessa diskussionsmöten höllos h varje morgon, 
eftermiddag och afton i Betlehemskyrkan bibelbetrak- 
telser och bön af olika predikanter, präster och lekmän. 
Det kändes en stark och varm andens enhet mellan alla 
trosbröderna; och man förstod klart, att så länge de 
pånyttfbdda prästerna och de af hjärtat troende lek- 
männen »äro ett» och hålla tillsammans, skall evange- 
lium fa en rik framgång i vårt land. Därför skall nog, 
såsom Hammar yttrade, »själafiendens förnämsta sträf- 
van härefter gå ut att söndra dessa två ifrån h varandra. 
Han skall söka att göra lekmännen prästfientliga och 
söka komma de i tron verkligt stående prästerna att 
mera sluta sig till sina andligt döda ämbetsbröder än 
till de lefvande, trosvarma lekmännen. Om han lyckas 
i detta, då skall man icke kunna sjunga: »Än står 
stenen i grönan dal!» Men låtom oss hoppas, att Guds 
ande skall få »skilja faren från getterna» bland dem 
som kallas fårens herdar, och att de äkta lammen allt- 
fort skola förmå igenkänna den sanna herderösten och 
»icke följa de främmande», om dessa än ha fatt »de allra 
högsta betyg i alla examina». 

På aftonen den sista mötesdagen voro flera af del- 
tagarna — bland andra d:r Bergman och H. B. Ham- 
mar — inbjudna till grosshandlaren C, som då bodde 

• För diskussionen öfver de två följande frågorna redogöres i »dag- 
boksbladen» längre fram, sid. 235. 



1 6 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

i f. d. holländska kyrkans hus vid S:t Paulsgatan. Af- 
tonen förflöt under lifliga samtal, därvid i synnerhet 
Hammar glänste genom sina lika varmhjärtade som snill- 
rika yttranden, ehuru han stundom framställde sina åsik- 
ter i paradoxens form. Så t. ex. hade den gamle lag- 
man C — 1 nyss yttrat: »Ack, att Gud gåfve oss en rätt 
kristlig konung, som utan människofruktan bekände sin 
tro på Herren Kristus och helt bröte med all synd och 
världsväsen I» Då inföll Hammar: »Nej, därifrån må 
Gud nådeligen bevara oss!» När alla härvid häpnade 
och med undran frågade hvad han menade, fortsatte 
Hammar: »Nog unnar jag konungar att varda gudfruk- 
tiga och frälsas från födömelsen. Så länge dock den 
sanna kristendomen (såsom dess lott i alla tider varit) 
är af denna världens mäktiga och lärda föraktad, smädad 
och kanske förföljd, så länge skall det öfvervägande an- 
talet af dess bekännare utgöras af verkligt troende män- 
niskor. Men om konungen blefve from, då blefve kri- 
stendomen »modern»; då kunde det komma att höra 
till »god ton» att vara läsare, och då finge vi en så 
stor mängd skrymtare, att det hela snart fölle sönder. 
Därför skola vi vara bättre tjänta med en konung som, 
om han än icke ännu är en bekännande kristen, dock 
är vänligt sinnad mot oss samt skyddar oss mot både 
prästernas och statens våld och förföljelse. Då skall 
Guds rike gå säkrare framåt, än om vi hade en varmt 
bekännande kristen på tronen.» 

Ehuru invändningar ännu gjordes mot dessa Ham- 
mars åsikter, blef dock hans yttrande efter denna för- 
klaring ej mer så häpnadsväckande som det i början 
hade förefallit de allra flesta. 



^^^^ 



»Ljusa minnen.» 



I. 



Enhvar ibland oss lärer väl under sin pilgrimsgång 
genom denna värld ha fått »båd' godt och ondt erfara». 
Mörka minnen finnas förvisso, som kanske länge nog 
kastat sina skuggor öfver lefnadsvägen, mörka genom 
vår egen synd eller genom andra människors ondska, 
och det fordras en ödmjuk tro för att då kunna fast- 
hålla Herrens löfte: »För dem som älska Gud samver- 
kar allting till godo^. — Men säkerligen ha vi också 
många ljusa minnen, från hvilka genom hela vårt lif 
strålar ett återsken af Guds och människors godhet. 
Sådana hågkomster äro värmande Ijusbringare — ej 
blott för dem, som för det mesta »vandra i medvind», 
utan ännu mer för dem som under lifvets gång fatt 
känna mer af kärlekslöshetens kalla nordanvind än af 
lyckans och vänskapens sunnanfläktar. Dylika ljusa 
minnen uppfordra kraftigt till tacksamhet, till bättring 
inför Gud och till sinnets förnyelse. Och just med 
särskildt afseende härpå manar skriften: i^Förgät icke 
hvad godt Herren har gjort dig», och förstå att »Guds 
godhet vill föra dig till bättring!» 

Wadstrbtn , Ur nttnnet och dagboken. II. 2 



1 8 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Både ställen och personer samverka vid bildandet af 
våra »minnen». David såsom konung erinrade sig 
ofta sin barndoms och ungdoms lyckliga tid i Betle- 
hems nejder, så ock Guds underbara beskydd och 
hjälp under de år, då Goliats besegrare måste såsom 
flykting irra omkring i Juda öken. Han glömde icke 
heller Simeis smädelser, dem han i ödmjukhet tog så- 
som sända af Gud : » Herren har budit Simei att smäda 
David». Men ännu mindre kunde han någonsin för- 
gäta Jonatans vänskap, Abigails kärlek eller troheten 
hos »de tre hjältarna», af hvilka enhvar var villig att 
för hans skull sätta sitt lif på spel. 

Herren Kristus själf, på aftonen före sin stora lidan- 
desdag, erinrade om sina lärjungars trofasthet, med de 
nådefulla ord som förvisso sedan fyllde lärjungarnas 
hjärtan med oförgätlig 'salig blygsel'. Han yttrade då: 
»I aren de, som hafva forblifvit hos mig i mina fres- 
telser och jag öfverlåter ett rike åt eder». Några tim- 
mar därefter i den stora »sållningens» stund — öfver- 
gåfvo alla lärjungarna honom och flydde. Men de 
samlades sedermera ånyo, när sållningen var öfverstån- 
den, kring hans kors och namn, samt bekände honom 
sedan troget intill döden. »Kom ihåg Jesus Kristus I» 

Lukas anför i sina dagboksanteckningar*) många drag 
ur Pauli lefnad, hvilka visa huru den store aposteln 
var känslig för både kärlek och hat samt väl ihågkom 
de ställen och personer, som bragt honom smärta, men 
ännu mer dem, hvilka låtit honom fa erfara glädje och 
kärlek. Och äfven i Pauli bref läsa vi på många stäl- 
len om dylika hågkomster. Samme apostel, som från 

♦) Apostl.-g. 27: 3, 7, 27, m. fl. Evangelisten har härvid tydligen 
antecknat dag efter dag, stundom med några dagars uppehåll. 



»LJUSA MINNEN.» 1 9 

en synpunkt uppfordrar oss att »förgäta det tillrygga- 
lagda och sträcka oss efter det som är framför», manar 
litet emellan från en annan synpukt till att vara tack- 
sam för hvad man under lefnadsloppet fått erfara, — 
huru skall man kunna rätt tacka för det man glömt? 
— och att erinra sig forna tider samt lära af dem. 
Gal. 3: i; 4: 14 m. fl. Och han själf hade icke för- 
gätit sin Herres ständiga trofasthet under de flydda 
åren, ej heller människors olika handlingssätt mot ho- 
nom.*) Men alla dessa minnen, särskildt de ljusa, ma- 
nade honom blott alltmer till att »fara efter att fatta 
Kristus och jaga mot målet». 

Äfven Luther, Arndt, Scriwer, Flattich, Bengel, 
Schartau, Sellergren, Rosenius, Fjellstedt, Funcke och 
andra lärare ha i sina skrifter eller bref gifvit liknande 
erinringar från deras lefnadshistorias rika erfarenhet. 

Men icke blott dessa kyrkans »stormän» utan ock 
de flesta af hennes ringare »lefvande lemmar» gömma 
bland sina minnen från flydda år mången händelse, 
som utgör bevis på Guds godhet och trofasta tuktan 
eller på hans underbara makt att hjälpa i nöd. Allt så- 
dant skall visserligen i evigheten blifva uppenbaradt 
och i sin mån bidrs^a till den eviga lofsången; men 
mycket däraf kunde dock redan på jorden böra blifva 
kändt, till Guds namns ära och till människors gagn 
eller tröst. 

I andra länder, särskildt i England och Tyskland, 



*) Se t. ex. I Kor. 2: 3; 4: 3, 4» 5, 10, 13; 16: 18. 2 Kor. 2: 
12, 15, 17; 6: 8, ii; 10: 8, 10; 12: 4, 7, 10, 11. Gal. 2: 9, 12; 4: 
14, 15; 6: I, 17. Filipp. i: 12; 2: 12, 27; 4: 10, 14, 15. i Tess. 
1: 2, 5» 9; 3: 7. 2 Tim. i: 15, 16; 3: 10, 11, 12; 4: 10, 14, 16, 
17; m. fl. 



2 o UR MINNET OCH DAGBOKEN. 



är därför mycket vanligt, att kristna män och kvinnor 
offentliggöra sådana händelser, i religiösa tidningar eller 
i särskildt utgifna broschyrer. Ty »också en liten 
fågel kan sjunga till Herrens ära». Om vi söka att i 
någon mån kunna förhärliga honom^ hans nådesunder, 
hans ^ätt att fostra sin församling, sin af värld och fa- 
riséer föraktade och smädade »lilla hjord» — då är det 
en handling, som liknar den i evangelierna skildrade 
tilldragelsen med alabasterflaskan. Och äfven om följ- 
den däraf för oss skulle blifva densamma som där om- 
talas, nämligen att »de gjorde förebråelser» (Joh. 12: 4) 
och »blefvo misslynta», så skall Herren själf i rätta stun- 
den taga också oss i försvar. Mark. 14: 6. 

Därför fortsätter jag — med samma frimodighet som 
hittills — att berätta så mycket af min lefnads minnen 
som mig förunnas tid och krafter att medhinna. 

2. »Qamle grefven.» 

En af de ljusaste bland alla mina hågkomster är 
minnet af Stensnäs och den släkt af ädlingar i bästa 
mening, som jag där fick lära känna. 

Stensnäs säteri är beläget i Ukna socken, N. Tjust 
härad af Linköpings län. Egendomen är icke så särde- 
les stor, men utmärkt vacker. Den prydliga hufvud- 
byggnaden, flankerad af tvänne flyglar, ligger på en 
höjdsluttning vid norra sidan af Storsjön. Helt nära in- 
till boningshuset vidtager en vacker park, som sträcker 
sig ned till sjön, hvars vackra stränder synas vidt om- 
kring. 

Men ett ställe får ej sin bästa hågkomst blott genom 
sin egen skönhet, utan ännu mer af karaktären hos dem 




Stensnäs pA i86o-talet. Teckning af professor P. D. Holm. 

som bebo det samma. Och blott ytterst sällan har 
jag under hela min lefnad träffat en familj, så i fullaste 
mening ädel, kristlig och harmonisk som den grefliga 
släkt Stackelberg, hvilken på 1850— 6o:talet bebodde 
Stensnäs, där jag den tiden ofta gästade. 

Familjen bestod då af »gamle grefven», hans son 
den yngre grefve Adolf med sin hustru: grefvinnan 
Honorine, född Adelsvärd; deras fyra barn: en son och 
tre unga flickor, samt »gamle grefvens» tvänne döttrar, 
fröknarna Adéle och Eva Stackelberg. Jag vill försöka 
att i korthet skildra mina intryck af dessa personer, 
och börjar då, såsom naturligt är, med familjens äldste 
medlem. 



Å I 



2 2 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

öfverstekammarjunkaren grefve Karl Adolf Louis 
Stackelberg, son af öfversten Adolf Fredrik St. och 
Louise De Geer, var född på Löfsund i Södermanland 
den 2^ augusti 1774. Sin barndom tillbragte han hos 
farfadern, generalen grefve Walter Reinhold St, på 
herresätet Malma i Södermanland, vårdad af en krist- 
ligt sinnad faster, som tidigt gjorde honom bekant med 
»barnens bäste vän». Redan vid 15 års ålder blef 
han, enligt den tidens sed, skickad till utlandet att där 
fa sin uppfostran fullkomnad. 

Vorden ung man och »fulländad kavaljer» var grefve 
St. en tid anställd vid — ska hofvet i Tyskland. Där 
inträffade något, som sedermera blef af stor betydelse 
för hans andliga lifs utveckling. Hans skönhet och i 
allo ridderliga väsen fäste vid honom en furstinnas var- 
maste kärlek, och äfven han drogs djupt till henne. 
Men — den tiden tilläts ingenstädes en prinsessa att 
gifta sig »under sitt stånd». 

Så snart grefve S. visste att hans kärlek var besvarad, 
insåg han genast sin plikt att återvända till Sverige. 
Men den smärta, han därvid erfor, blef i Guds hand 
ett medel att drifva honom närmare till sin Frälsare. 

I Sverige blef grefve Stackelberg anställd som kaval- 
jer hos hertig Fredrik Adolf af Östergötland; sedan 
ryttmästare vid lifgardet till häst och kammarherre samt 
slutligen öfverstekammarjunkare 1825.*) 

*) Såsom ett bevis huru högt nordstjärneorden den tiden skattades, 
må här anföras, att liksom Linné aldrig hann högre än till riddare- 
graden af denna orden, så blef ock grefve St. först 1826, såsom öfver- 
stekammarjunkare ^ utnämd till riddare af nyssnämda orden, och blef 
aldrig mer på den vägen. Numera skulle en så högt uppsatt man 
anses »totalt förbigången», om han ej vore minst kommendör af denna 
och någon annan orden. 



»GAMLE GREFVEN.» 23 

År 1804 ingick grefve St. äktenskap med Eva Sofia 
Adelsvärd från Adelsnäs och bosatte sig på sin egen- 
dom Almnäs i Västergötland. Här utvecklade sig hans 
tidigt väckta andliga sinne till ett varmt kristligt lif, 
och han fick blifva medlet i Guds hand till också sin 
makas omvändelse. Nu började de att dagligen om- 
kring ordet samla sina barn och tjänare samt äfven 
besökande vänner; och så blef detta adelshem en fyr- 
båk, från hvilken evangelii ljus lyste i den då så mörka 
nat£en. 

Första gången jag råkade »gamle grefven» var 1851 
på Tyresö hos hans äldste son, grefve Fritz St., gift 
med Adamine Reutersköld. Jag var då ännu främ- 
mande för Guds rikes angelägenheter och »förstod in- 
tet af hvad Guds ande tillhörer». Därför, ehuru den 
gamles vördnadsväckande gestalt mycket imponerade, 
kände jag mig ej dragen till den åldrige »läsargrefven». 
Hans samtal voro, såsom skriften bjuder, »alltid vän- 
liga, men kryddade med salt». Det fick jag erfara 
redan vid vårt första sammanträffande. Han plägade 
ofta komma och åhöra mina lektioner med grefve 
August St., samt sade då alltid några uppmuntrande 
ord både till mig och till min elev. En eftermiddag 
kom han in, när jag satt ensam på mitt rum och läste 
Andersens nyss utkomna bok »I Sverige.» Där fö- 
rekommer, som bekant, en berättelse som allegoriskt 
framställer läran om »apokatastasis» eller allas fräls- 
ning. Gamle grefven varnade mig for den farliga vill- 
farelsen. Jag, som då var alldeles okunnig i skriften, 
försvarade Andersens åsikt. Under det samtal, som 
häraf uppstod, fick jag — for första gången — höra en 
person ärligt men kärleksfullt säga mig den sanningen. 



24 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

att »fastän jag vore en hygglig och i borgeligt afseen- 
de oförvitlig ung person, så var jag dock inför Gud 
ännu en oomvänd och opån3rttfödd syndare, som icke 
hos Herren sökt, än mindre mottagit syndernas förlå- 
telse och andligt lif; tvärtom var jag ännu ett värl- 
dens barn, som vandrade på 'den breda vägen' till 
förtappelse. Men äfven jag vore ännu ett föremål för 
Guds kärlek och kallande nåd; om jag ej stode emot 
Guds ande, skulle äfven jag blifva frälst I > — Sådana 
ord smakade ej min gamle Adam, utan jag tyckte då, 
att den eljest i allo så noble grefven var ganska »dö- 
mande och kärlekslös». 

Men 1855 lärde jag på Stensnäs att rätt känna och 
älska grefve St. — Han hade året förut firat sitt guld- 
bröllop, samt kort därefter sett sin trogna maka med 
stor frid gå hem till det himmelska bröllopet. Han 
var vid fyllda 80 år ännu en skön, kraftig man med 
vördnadsbjudande, nästan kunglig hållning, men på sam- 
ma gång med så mycken varm kärlek i ord och blick, 
att hvarje för Guds ande öppet sinne måste känna sig 
draget till honom. (Jag hade 1852 fått »allting nytt.») 

Han omfattade mig nu genast från början med förtro- 
ende och ynnestfull vänskap, och dessa fick jag ostörda 
behålla ända intill hans saliga död 1859. — När 
ärkebiskop Reuterdahl år 1857 ånyo vägrade att präst- 
viga mig, »emedan jag tillhörde Evang. Fosterlands- 
stiftelsen», blef gamle grefve St. mycket upprörd där- 
öfver. Han frågade mig, om jag ville blifva hans hus- 
predikant, samt inlämnade efter mitt jakande svar en 
ansökan därom till Linköpings domkapitel. Dåvarande 
biskopen skref först enskildt ett mycket artigt svar till 
grefven, af innehåll att biskopen visserligen ej hade 



»GAMLE GREFVEN.» 2$ 

någonting att anmärka mot min person, men att han 
likväl måste afslå grefvens ansökan, af samma skäl som 
hade kommit ärkebiskop Reuterdahl att vägra min or- 
dination. Detta afslag gick grefven djupt till sinnes, 
och det var honom icke lätt att helt förlåta det. 

Uppfödd i samt under hela sin lefnad van vid aristo- 
kratiska föreställningar hade »gamle grefven» stundom 
svårt att förlika sig med nyare tiders mera demokra- 
tiska åsikter, åt hvilka däremot hans son och trosfrände 
>unge grefven» afgjordt lutade. En dag, då den i dessa 
trakter mycket bekante och värderade lekmannapredi- 
kanten J — n kom på besök, mottogs han af unge grefve 
Adolf med öppna armar och omfamnades hjärtligt. När 
gamle grefven från sitt flygelfönster såg detta, sade 
han till mig: »Jag vet och inser, att Adolf handlar 
rätt; men det kostar på mitt gamla aristokrat hjärta att 
se min son så där förtrolig med en torpareson. Tror 
pastorn dock icke, att Herren skall förlåta mig äfven 
detta, när jag bekänner det som en kvarlefva af mitt 
gamla högmod?» 

Gamle grefven var också mycket ordentlig, stundom 
nästan litet pedantiskt noga. En dag, då han väntades 
på besök till Tyresö, sade grefvinnan Adamine på för- 
hand till mig, ang. ett vid gardinuppsättning begånget 
litet misstag: »Magistern skall fa se, att inom tio mi- 
nuter skall svärfar ha märkt och påpekat det där felet.» 
Och mycket riktigt — inom fem minuter efter sitt in- 
träde hade grefven upptäckt och påpekat felet. Men 
detta skedde med så mycken nobel vänlighet, att aldrig 
någon kunde känna sig sårad vid hans tillrättavisningar. 

Han hade varit mycket förmögen och ägt det ståt- 
liga herregodset Almnäs nära Hjo, men hade genom 



2 6 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

oförutsedda motgångar förlorat en stor del af hvad han 
ägde, samt bodde nu hos sin son, grefve Adolf, i den 
ena flygeln vid Stensnäs. Dessa förluster hade dock 
han burit såsom en man och en kristen. Ty han var 
en af dessa fä rika, hvilka, enligt den gamle kyrko- 
fadrens ord, »äro herrar öfver sin egendom, icke dess 
slafvar; hvilka ej låta sin själ uppgå i ägodelarna, utan 
alltid söka att med dem främja god och gudomlig verk- 
samhet, och som med jämnmod bära rikedomens för- 
lust, när den beröfvas dem». Han var en rik, som var 
fattig i anden, som därför kunde »ärfva himmelriket 
och ingå i lifvet». 

Att samtala med gamle grefven var ett verkligt nöje, 
på samma gång som det alltid lämnade rik behållning. 
Ägande den finaste bildning, berest, lika hemmastadd 
i historia och konst som i politik och kyrkliga frågor, 
kunde grefven St. lämpa sig efter hvars och ens olika 
ståndpunkt. Men hvem han än underhöll sig med, så 
förstod han alltid att förr eller senare leda samtalet in 
på själfva hufvudfrågan om Kristi kärlek och försoning, 
samt om själens frälsning genom honom. 

Så vandrade »gamle grefven» sitt lif fram som en 
verklig ädlingy en riddersman af gamla stammen, och 
därjämte som ett troget sanningens vittne, »en god 
Jesu Kristi stridsman». Såsom han bekännt sin Herre i 
lifvet, så vittnade han äfven i det sista. Och Herren be- 
kände då härligt till sin tjänare. — Därom mera i 
nedanstående. 

3. PrAn »gamle grefvens» dödsbädd. 

Många härliga bevis på Herrens Jesu trofasta kärlek 
fingo den vördnadsvärde gamle grefve Stackelbergs an- 



FRÄN »GAMLE GREFVENS» DÖDSBÄDD. 27 

höriga skåda vid hans dödsbädd. Hans närmaste anför- 
vanter sände mig strax efter hans död ett bref med 
skildring däraf samt med full tillåtelse att offentliggöra 
detta. Jag meddelar här följande utdrag däraf: 

». . . Ar oss mycken bedröfvelse påkommen» så är 
oss ock mycken nåd och hugsvalelse vederfaren genom 
Jesus Kristus. Den trofaste Herren har åter bevisat 
sig såsom närvarande och som ett starkt fäste i nöden. 

Han har på det härligaste sätt gjort alla sina löften 
till ja och amen. Han har därmed så vederkvickt våra 
hjärtan, att det är oss omöjligt att sörja — väl gråta, 
väl sakna och längta, men icke sörja. Vi känna det 
alldeles såsom Luther en gång sade: »Efter köttet är 
jag svårligen bedröfvad, men efter anden storligen glad». 

Vår dyre faders sjukdom var från början till slutet 
en fortgående dödskamp, men ock en härlig uppenba- 
relse af ett sant troslif Det var djupt gripande och 
lärorikt att se och höra denna kamp på lif och död 
— denna köttets strid mot anden, men ock andens mot 
köttet. Så försummade icke heller fienden att göra 
sina sista kraftanfall, »vetande att han icke lång tid 
hade». Gamla synder och otroheter uppletades och fram- 
drogos nu för själens blickar, så att det var förfärligt 
pinsamt för oss barn att se och höra hans kvidande 
och ångest, vissa stunder, efter tonen af Davids klago- 
psalmer.: »Straffa mig icke i din vrede, och näps mig 
icke i ditt inisshag; mina synder gå öfver mitt huf- 
vud » . . . En dag var det så förskräckligt, att vi riktigt 
försattes i rysning vid en förnimbar känsla af mörkrets 
furstes närvaro. Men efter några timmar af hårdaste 
kamp fingo vi ock på det härligaste sätt skåda fiendens 
fullkomliga nederlag och åter höra trons seger och fröjde- 



2 8 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

jubel. Då utbrast vår käre fader: »1 mig hafver han 
intet! Jag lefver, dock icke nu jag, utan Kristus lefver 
i mig — jag lefver i Guds Sons tro, som har älskat 
mig och gifvit sig själf för mig. Gud ske lof, processen 
är slut! Utslaget är gifvet: jag är fri! Ja, jag tycker 
jag dör af sällhet.» 

Under det anden stred, eller ock jublade i seger- 
sånger, sönderslets kroppen af svåra plågor, af en fort- 
gående hjärtkramp, hvilken med undantag af en unge- 
fär fyra timmars sömn, under 15 dygn ej lämnade ho- 
nom snart sagdt mer än en minuts hvila. Men huru 
tålig, vänlig och mild förblef han ej under alla dessa 
plågor! Aldrig sågo vi någon otålighet, utom tre gånger, 
»då Herren dröjde för länge», såsom han sade. Ty 
han hade uppgjort för sig trenne dödsdagar, och då 
han öfverlefde dessa, klagade han: »Herren vi!l icke 
ha mig ännu — men kanske kommer han i morgon!» 

Lördagen den 5 Mars mot kl. 5 e. m., sedan vi satt 
vår far i en länstol, emedan den sittande ställningen 
något lättade andedräkten, föll han i en sömn, som va- 
rade fyra timmar, under hvilka vi, barn och tjänare, 
omgåfvo honom, i den tanken att han dock nu skulle 
gå ifrån oss. Men åter slog han upp de kärleksfulla 
ögonen och hälsade på oss med ett så varmt och gladt 
»god morgon» att hvarje hjärta spratt till därvid. Se- 
dan talade han med hvar och en af oss kärlekens, var- 
ningens och förmaningens ord, sände hälsningar och för- 
maningar till alla de frånvarande o. s. v. Och nu 
öfvergick hans tal i profetisk anda, omfattande hela 
mänskligheten och den tidsåldrarna igenom fortgående 
striden mellan mörkret och ljuset. Därom talade han 
med hänförande värme. 



ERAN »GAMLE GREFVENS» DÖDSBÄDD. 29 

Dagen därpå ville pappa taga afsked af alla; och 
på hans begäran samlades nu omkring hans säng barn 
och barnbarn, samt, i rummet bredvid, hans egna och 
Adolfs tjänstefolk och statkarlar med deras hustrur. 
Sedan den gamle hälsat dem välkomna, förblef han tyst 
en stund, hvarefter han bad oss sjunga de två första 
verserna af Ps. 51: »Gläd dig, du Kristi brud, och möt 
din Herre Gud!» I 2:3. versen står: »Hans prakt är 
ganska ringa, dock kan han döden tvinga!» — Därefter 
uppläste vår fader de två bibelspråken, som han höll 
för »sina egna», i h vilka han i synnerhet tycktes finna 
sin egen lifsteckning och särskilda hjärtetröst, näml. 
I Tim i: 15 och 16: »Det är ett fast ord, och i all 
måtto väl värdt att man det anammar, att Kristus Jesus 
kommit i världen till att frälsa syndare^ bland hvilka 
jag är den fåmämligaste. Men mig är vederfaren barm- 
härtighet^ på det Jesus Kristus skulle på mig förnämli- 
gast bevisa all långmodighet, dem till efterdöme, som 
på honom tro skulle till evigt lif». Häröfver talade 
han nu under närmare två timmars tid, och det med 
sådan andens smörjelse, värme och lif, att det ej här 
kan uttryckas. 

Huru ångra vi nu icke, att ingen af oss då fattade 
pennan för att uppteckna något däraf! Men hvarje 
hjärta och öga svällde af tårar och hunger efter hvarje 
ord. Och en sådan flödande rikedom af tankar och 
ord, uppmuntrande eller förmanande, hade ej lätt kun- 
nat af oss upptecknas. Mot slutet upprepade han ofta 
de orden: »Fader, stunden är kommen, förklara för 
mig din son!» — och detta ömsom under tårar, ömsom 
med glädjestrålande ögon. Därefter tog han afsked af 
osä, först af folket, och talade till dem alla, till många 



30 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

något särskildt, varnande, uppmuntrande och välsig- 
nande — så ock till barn och barnbarn. O, det var 
en underbar och oförgätlig stund! Bilden af patriarken 
Jakob på sin dödsbädd kom lifligt för vår själ. Om- 
sider slöt han med en varm, brinnande bön, omfattande 
oss alla, hela mänskligheten och framförallt Guds kyrka 
och församling. 

Därefter återkommo plågorna, hvilka under det varma 
afskedstalet hade likasom vikit undan för anden. 

Under de dagar, som nu följde, växlade i hans hjärta 
ljusare och mörkare stunder. Men i allt »öfvervann 
han genom honom, som har älskat oss.» Det gjorde 
oss så hjärtligen ondt att se vår käre fader stundom 
så djupt bekymrad, då Herren fördolde sitt ansikte för 
honom. Vi gjorde ock allt för att tjäna honom med 
något Guds ord. Så t. ex. lät min syster skrifva med 
stora bokstäfver dessa ord: 

JESUS KRISTUS, MIN FRÄLSARE 1 : 
JESU KRISTI, GUDS SONS, BLOD RENAR OSS AF 
ALLA SYNDER. 
DET ÄR FULLKOMNADTI 

Detta pappersark uppfäste hon midtför vår fars ögon 
inne i sängen. Med stor fröjd läste han det och be- 
gärde att fa äfven sina egna språk, i Tim. i: 15 och 
16, på samma sätt uppskrifna; och så fastes dessa båda 
ark på sänggardinen och utgjorde hans stora glädje. 

En annan gång, då det var mycket svårt för vår 
käre far, gafs det äfven mig att fa tjäna honom till 
någon vederkvickelse. Han brukade stundom, då an- 
fäktningens ångest blef mycket svår, draga lakanet upp 



FRÄN »GAMLE GREFVENS» DÖDSBÄDD. 3 1 

öfver hufvudet, hvarunder han med gråt och kvidande 
vred sig som en mask. En gång, då han hade en så- 
dan svår stund, då inga bibelspråk slogo an på hans 
hjärta, ingaf mig Gud, att jag började med låg röst 
sjunga invid sängen: »O Guds lamm, som borttagit 
världens synder!» Efter en minut drogs lakanet till- 
baka från ansiktet, händerna sammanknäpptes, och den 
nyss kvidande började instämma i min sång och fröj- 
dades åter i sin frälsare. — En annan gång på samma 
sätt, då han icke på en stund kunde höra något Guds 
ord, frågade jag, om jag ej fick sjunga hans älsklings- 
psalm 96: »Vi täcke dig, o Jesu god!» »Jo, det kan 
då vara det enda», svarade han, och åter såg jag de 
kära ögonen fyllas af tröstens och glädjens tårar. Se- 
dan sjöngo vi en och annan gång. 

Men annars var han dock i allmänhet den, som trös- 
tade och uppmuntrade oss, med uttryck af sin hjärtliga 
tro och glädje i Kristus. Så t. ex. yttrade han en dag: 
»Det blir allt bra; jag bara väntar min herde. Jesus 
kan aldrig nog älskas, aldrig nog berömmas. Jag vill 
icke hafva någon egen rättfärdighet, utan endast dig 
hel och hållen, min Jesus! Jag begär så mycket, men 
jag är ju ock arfvinge». — En annan dag: »Jag känner 
just som en liten jämn kyla, men det gör ingenting; 
det kommer sig blott af främlingskapet, det blir allt 
bra. Jag är din, o Jesus! Hjälp mig, fröjda mig! — 
Och åter efter en stund: »O du, min dyre, älskade, 
tillbedda Jesus! Det är så godt, så godt! Jag dör 
med bara godt, hafvande min rättfärdighet icke af lagen, 
utan af Jesus allena. Jesus allena, och intet och ingen 
mellan oss!» — En annan dag, då doktorn inträdde. 



^ 



32 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

frågade denne: »Hur mår grefven i dag?» Svar: »Gud 
ske lof, så bra, så bra, ty Jesus är min frälsare!» 

En annan dag utbrast den käre gamle: »Gud ske 
lof ! Det är fullkamnadt och besegladt med Jesu eget 
blods insegel. Men ingen kan tänka hvilken kamp det 
kostar, innan man kommer därhän att kunna helt lita 
därpå». — »Det går hemåt, uppåt, från jorden till him- 
melen. Jag tycker bara, att det går för långsamt ; jag 
har ingen andedräkt för jorden mer.» — Korteligen: 
jag kan icke anföra alla växlande uttryck af ljus och 
mörker i vår älskade faders själ. 

På mellanstunder kunde han ock tänka på vårt bästa, 
på barnens och på hela fosterlandets. En dag var hans 
hälsning denna: »Har du varit hos Kristus i dag? 
Svara ej lättsinnigt — har du varit hos Kristus?» — 
Och åjter: »Det är en sak, som jag så innerligt önskar: 
att de små barnen ej måtte försummas. Vi måste sär- 
skildt några stunder dagligen vara vid nådastolen för 
att tigga om misskund, om nåd och ljus för oss och 
våra barn. Vi måste vara trogna förmyndare för dem, 
så länge vi lefva; likasom vi själfva behöfva Jesus till 
vår förmyndare, så länge vi lefva. Försumma icke de 
kära barnen — lämna dem ej ensamma. Måtte de 
aldrig bli skilda från sin Jesus!» 

Men snart var han åter inne i sina egna erfarenheter. 
Så yttrade han den 10 Mars: »Ack, du oroliga, obän- 
diga hjärta, intet kan stäfja dig! Tack, min Gud, att 
du äfven härigenom låter mig känna skillnaden mellan 
mörker och ljus. Men nu är det åter ljust. Tack, min 
gode Herre!» — Och åter samma dag, efter en orolig 
stund: »Han är ändå min vän, fast han stundom synes 
'underlig', ja 'grufvelig*. Han är ändå min vän, den 



FRÅN »GAMLE GREFVENS» DÖDSBÄDD. 33 

bäste. Tack, min Jesus! Det vare mitt sista ord : Det 
är fullkomnadtl Jesus har gjort allt, allt, allt. Ho- 
nom vare tack och lof! Amen, amen». 

Den ii:te utbrast han: »Om jag begriper, hvarför 
jag skall ängslas! Hvem är han, som står där borta 
med lagboken och vill fördöma mig, och påstår att jag 
icke ångrat nog? Jesu Kristi^ Guds sons, blod renar 
mig af alla synder — hvad säger du om det? Mig är 
barmhärtighet vederfar en — hvad säger du om det? 

Ovännen vill beröfva mig tron på det, jag dock har 
i min hand, såsom mitt arf och egendom: min Jesu 
blodsförtjänst, genom hvilken alla mina synder äro ut- 
strukna, och jag fri, frigjord och salig» 

Sådana ord hörde vi alla dagar från vår dy re faders 
nu tillslutna läppar, så att jag kan icke återgifva allt. 
Jag vill blott ännu nämna ett ögonblick, som särskildt 
för mig är oförgätligt. Måndagen den 14 Mars, min 
födelsedag, lade vår far båda sina händer på mitt huf- 
vud och uttalade en varm faderlig välsignelse öfver mig. 
O, hvilken stund! Sedan tillade han: »Gud har skänkt 
dig en så god morgon; gif nu honom din afton, ditt 
hela hjärta! Gör det, gör det!» 

Därefter talade han blott helt kort och afbrutet. 
Tisdagen den i5:de, mot kl. 5 e. m., somnade han 
tungt och sof oaibrutet intill torsdags f. m. den i7:de 
kl. II, då andedräkten afstannade, utan en enda ryck- 
ning eller rörelse på ett finger. Min syster satt ensam 
inne för ögonblicket; hon ropade på Honorine och mig, 
som voro i rummet intill; då vi inkommo, sågo vi blott 
ett lätt andedrag, och allt var stilla — tyst! 

Vår dyre fader var icke mera hos oss. De kära och 
kärleksfulla ögonen, som aldrig tröttnade att följa oss, 

tVad ström. Ur minnet och dagboken, II. 3 



34 tTR MINNET OCH DAGBOKEN. 

voro slutna; de vänliga läpparna, som aldrig tröttnade 
att bedja för oss, voro t3rstnade. Huru tröstlösa hade 
vi icke varit, om vi icke vetat att ännu lefver vår Jesus, 
hvilken nu talade till oss genom ordet på ett alldeles 
särskildt sätt — Och då vi på begrafningsdagen knä- 
böjde kring vår faders Idsta och instämde i vår broder 
Adolfs tack och lof för det dyn,^ välsignelserika lånet, 
då kände vi det så visst, att vår d)rre fader var icke 
där, var icke åöå^ utan lefver. Då vi »komma hem» 
finna vi honom åter! 

Herren gifve oss alla en så salig död! Han verke i 
våra hjärtan en lefvande tro på Jesus Kristus och be- 
vare oss i denna tro intill ändan! Då skall det ock 
om oss en gång heta: t> Saliga är o de döda^ sam i Her- 
ren dö, — så sant Jesus sagt: Hvilken som tror på 
mig, han skall lefva, om han än död blefve; han skall 
icke dö evinnerligenh 

4. En resa till Stensnäs, 
och ett kyrklig m5te därstädes i86i« 

I början af juni 1861 erhöll jag åter bref från Adolf 
Stackelberg d. y., med broderlig begäran att jag måtte 
komma till Stensnäs på ett möte för kyrkliga angelä- 
genheter den i9:de och 2o:de augusti, i sällskap med 
Rosenius, Fjellstedt, Ahlberg, Östberg, Lammers från 
Norge m. fl. Med glädje gafs mitt svar, att jag, om icke 
Gud sände något hinder, skulle komma på utsatt dag. 

Från början var det Rosenii och min afsikt, att vi 
skulle följas åt ända från Stockholm. Men — den 
io:de juni inträffade den vördade doktor P. Emanuel- 
sons bröllop med änkefru Selma Laurin, vid hvilket 



KN RESA JILL STENSNÄS. 35 

tillfälle G. B— w och jag voro marskalkar, hvarom redan 
något är nämdt i föregående del. 

Dagen efter bröllopet inbjödos G. B — w och jag att 
i början af augusti gästa de nygifta i Hellestads präst- 
gård. G. B — w kunde dock icke komma förr än den 
17: de augusti. Men för min del uppgjordes, att jag 
på vägen till Stensnäsmötet skulle först besöka Helle- 
stad och stanna där en vecka, samt att Rosenius och 
jag sedan skulle den lyide mötas i Norrköping för att 
därifrån gemensamt fortsätta till Stensnäs. 

Under dagarna från den 7:de till och med den I5:de 
augusti befann jag mig därför i Hellestads gästfria her- 
detjäll och rönte där mycken välvilja af både äldre 
och yngre inom familjen, bland hvilka nu äfven var 
fru S. E — n's fader, den åldrige lagman K. G. Cassel, 
som då en tid vistades i prostgården. Dit kommo 
äfven på tillfälliga besök andra släktingar, vänner och 
grannar, såom grefve Mörner på Stenstorp, baron Lager- 
felts på Lagerlunda, Richter's, fru Amelie Hasselberg 
m. fl., så att där var ganska lifligt. Tiden förflöt un- 
der arbete, goda samtal, utflykter i vagn samt båtfärder 
på ån. Morgon och afton hölls bibelläsning och bön, 
en god kristlig sed som den tiden icke var vanlig i 
alla prästhus. 

Söndagen den 1 1 :te augusti fick jag i Hellestads 
kyrka höra en synnerligen god och evangelisk predikan 
af den åldrige, men ännu så lifskraftige prosten E., 
som sedermera äfven hade mig fram att vid flera till- 
fällen vittna om det gamla, goda ordet, som »aldrig 
föråldras men evigt är nytt». Så t. ex. besökte vi den 
i3:de fattighuset; den i4:de höll jag bibelförklaring i 
Tjällmo kyrka, den I5:de vid Nältorp o. s. v. — Blott en 



36 UR MINNET OCH 1)A(; BOKEN. 

omständighet störde något litet den eljest allt fort gemen- 
samma harmonien inom denna familj; men just denna 
omständighet skulle längre fram få betydelsefulla följder. 

En vecka ilar fort i angenämt sällskap. Den i6:de 
måste jag säga farväl till mitt älskliga värdfolk. 

Jag reste den dagen åtföljd af fröken Anna E — n till 
Norrköping, där jag möttes af Rosenius och P. J. Johans- 
son, i hvilkas sällskap jag tillbragte en mycket god afton 
hos arkitekten K. T. Malm, Norrköpings dåvarande 
»Cajus, hela församlingen svärd». — Rosenius höll bibel- 
förklaring i hans hem och ledde det därefter följande 
samtalet. Vi kände oss alla kraftigt styrkta i anden. 

Den i7:de på morgonen råkade vi vid ångbåten 
>Transit II» broder G. B — w, som anländt från Stock- 
holm och sedan reste ut till Hellestad. R — s, Lundmark 
och jag skulle däremot medfölja ångaren till Väster- 
vik. Under hela den färden hade vi förmånen af goda, 
lärorika samtal med R — s (Med honom hade jag i själfva 
verket aldrig andra samtal än sådana, under alla de 
år jag fick vara hans vän.) På ångbåten träffade vi 
den därstädes anställde maskinisten Johansson, hvilken 
denna gång, såsom alltid, missionerade bland fördäcks- 
passagerarna. Bland dessa befann sig äfven den be- 
kante spelmannen »blinde Kalle» från Stockholm. — 
Johansson bad denne spela en psalm. Detta skedde, 
hvilket gaf anledning till ett uppträde. En läserifient- 
lig man, som ej ens tålde att höra en psalm^ sökte nu 
tysta »blinde Kalle». Men flertalet af passagerarna 
ställde sig på Johanssons sida och tillsade psalmhataren 
att gå sin väg, om han ej ville höra på. Sedan J. en 
stund talat med dem, bådo de honom läsa något ur 
bibeln för dem. 



EN RESA TILL STENSNÄS. 37 

I Västervik bjödos vi att bo hos byggmästaren Jons- 
son. På aftonen höll R. en dyrbar bibelförklaring, 
hvarefter han bad mig afsluta med bön. Vi samman- 
träffade där med många varma och andefriska tros- 
syskon, handlande Fredriksson, byggmästar S — n, bruks- 
patron D., m. fl. Lifliga samtal och uppmuntrande 
sånger till långt fram på aftonen. Se Apostl.-g 20: 7. 

Följande förmiddag hörde vi i stadens kyrka en 
god, uppbygglig predikan af pastor primarius d:r Falle- 
nius från Stockholm. På e. m. predikade jag i samma 
kyrka. — Efter ännu ett par timmars god samvaro med 
Västerviksbröderna afreste R. och jag sent på aftonen 
med en mycket liten ångbåt till Gamleby, där V:vän- 
nerna skriftligen hade beställt oss nattlogis hos en af 
därvarande bröder, som skulle möta vid bryggan. 

Vår korta sjöfärd i den sena aftonstunden var obe- 
skrifligt angenäm. Visserligen var det ganska kallt att 
sitta på den öppna, odäckade ångbåten; men till ersätt- 
ning hade vi det härligaste månsken, som lät de vackra 
stränderna framträda i egendomligt skön belysning. Ro- 
senius, med sitt för naturens skönhet öppna sinne, blef 
däraf ovanligt upplifvad, talade om Guds storhet i både 
nådens och naturens värld, samt berättade flera drag af 
Guds underbara styrelse, som han själf fatt upplefva. 
Äfven jag föranleddes häraf att meddela några af de be- 
vis, jag rönt af samma fadersomsorg. Så öfvergingo vi 
till att tala om våra erfarenheter i V:vik. Under sam- 
talet med R. om allt hvad vi fått se och höra af Guds 
andes verk på denna ort, flöt tiden raskt undan; och 
fortare än vi tänkt var ångbåten framme vid Gamleby. 

Vid vår framkomst väntade oss dock en öfverrask- 
ning, som först var ganska obehaglig, men hvilken se 



38 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

dan genom ett Guds under byttes i varmaste tack- 
sägelse och fröjd. 

Jag har redan nämnt, att våra vänner i Västervik 
hade skrifvit till en broder i Gamleby — en handlande 
där, som den tiden var detta ställes »värd» för resande 
bröder, — att han skulle möta oss vid ångbåten och 
hos sig gifva oss hem öfver natten, till dess vi på mån- 
dagen fortsatte resan till Stensnäs. Men — när vi nu 
anlände, fanns ingen oss till mötes. Den ena passagera- 
ren efter den andra mottogs af väntande anhöriga eller 
vänner; slutligen fanns ingen mer än vi kvar ombord, 
och ingen syntes på stranden. Nu började vi undra 
hvad detta kunde betyda; därtill kom, att vi hade för- 
gätit namnet på vår blifvande värd, så att vi ej ens 
kunde fråga oss fram efter honom. Från ångbåtsbryg- 
gan var ett godt stycke väg upp till köpingen. Där 
kände vi ingen människa, ej heller visste ångbåtens 
kapten hvar någon handlande »läsare» bodde; dessutom 
försäkrade han oss, att »vid denna sena timme hade 
alla i Gamleby redan gått till hvila». Någon liggplats 
på ångbåten fanns ej att tillgå; men »om vi där ville 
tillbringa natten sittande på en af träsofforna, så vore 
det oss tillåtet». 

Detta var just icke lockande utsikter, ty natten var 
mera kylig än eljest plägar vara vanligt vid denna tid 
på året; och både R. och jag voro blott försedda med 
tunna sommaröfverrockar. R. sade därför: »Nu måste 
vi bedjah Så skedde. Efter en fjärdedels timmes ytter- 
ligare väntan beslöto vi att gå fram. till G — y och, så 
sent på natten det än var, söka finna reda på någon 
som ville öppna sitt hus för oss. Inom kort fingo vi 
dock erfara, att vår bön blifvit hörd. 



EN RESA TILL STENSNÄS. 39 

Om en stund fingo vi se två män, som kommo 
gående från köpingen. De stannade ett godt stycke 
från bryggan, men tycktes oafvändt betrakta ångbåten. 
Efter någon väntan gingo vi fram till dessa män och 
genom samtal med dem fingo vi reda på namnet på 
»församlingens värd» i G — y. Det var en handlande 
Larsson. Mannen, som föreföll mycket tillbakadragen, 
frågade nu å sin sida hvad vi kunde vilja L. Vid vårt 
svar att vi voro resande främlingar, som nyss kommit 
från Västervik och som hade väntat att af herr L. blifva 
mottagna och härbärgerade, sporde oss mannen hvad 
vi hette. Då vi nu nämnde våra namn, blef den förut 
något kärfve och fåordige mannen likasom förvandlad 
och frågade, om vi vore »Pietistens» och »Budbärarens» 
redaktörer. På vårt jakande svar öppnade han sina 
armar, famntog först R. och sedan mig, samt omtalade 
att han just var den efterfrågade handlanden Larsson. 
Sedan sammanknäppte han sina händer och begynte 
tacka och lofva Herren. 

Rosenius, som genast förstod att detta lofsägande 
framkallats genom någon särskild erfarenhet af Guds 
ledning, begärde nu en förklaring. Vi fingo då veta, 
först att brefvet från Västervik icke framkommit, och 
sedan att Herren själf tagit vår sak om hand på ett 
underbart sätt. 

Handlanden L., som under somrarna med sin familj 
bodde på ett landtställe ett stycke utanför Gamleby 
och aldrig om söndagarna brukade vara inne i kö- 
pingen, hade äfven den söndagen varit ute på landet 
samt vid vanlig tid gått till sängs. Men han, som eljest 
åtnjöt en synnerligen god sömn, hade denna afton icke 
kunnat sofva, utan känt en allt mer tilltagande oro och 



40 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

bestämda maningar att stiga upp ur bädden samt genast 
fara in till Gamleby. Gång på gång hade han tillbaka- 
visat dessa maningar såsom dåraktiga fantasifoster, men 
de hade icke lämnat honom någon ro. Slutiigen hade 
han föreställt sig, att de möjligen kunde vara 'aningar' 
om någon hotande eldsvåda eller kanske inbrott af tjuf- 
var, eller något dylikt. Allt nog, han hade till slut måst 
stiga upp, kläda sig, spänna för sitt åkdon och fara in 
till Gamleby. När han kom dit, låg hela köpingen i 
sin goda ro, och ingen fara tycktes hota hvarken hans 
hem eller de öfrigas. Han ämnade då först fara till- 
baka till landstället igen, i tanke att alltsammans blott 
varit ett gyckel af hans fantasi. Men då hade anden 
så tydligt sagt honom att det icke varit någon lek^ utan 
en fullt allvarlig maning från Herren. När han likväl 
icke visste hvad han nu skulle företaga, hade han gått 
ned till ångbåtsbryggan, men ångbåten var ännu icke an- 
länd. Han återvände då till sitt hem i köpingen och 
gick där ånyo till sängs, men kunde icke heller nu sofva, 
utan drefs att ännu en gång kläda sig och gå ned till 
hamnen, utan att kunna begripa hvarför han så skulle 
göra. Men nu blef det honom uppenbart. Nu sågo 
också vi, med tack och pris till Herren, i allt detta en 
påtaglig ledning af den allvetande och allsmäktige Guden, 
hvilken så i stort som i smått sörjer för oss alla.* 

Nu fingo vi hos L. både aftonmåltid och nattlogis. 
Följande morgon hade L. hos sig sammankallat alla de 

♦ Denna underbara händelse gjorde på oss båda, och särskildt på 
Rosenius, ett djupt och varaktigt intryck; och R. plägade ofta omtala 
den i kretsen af vänner och bekanta såsom ett prof på, huru Gud 
leder och sörjer för oss, äfven när det för vårt öga ser omöjligt ut 
att finna vägen. Tilldragelsen är ock omtalad i Rosenii lefnadsteckning, 
första upplagan sid. 261, andra upplagan sid. 364. 



EN RESA TILL STENSNÄS. 4 1 

af honom kända trossyskonen i G., och Rosenius höll 
för dem en mer än vanligt kraftig, trosstärkande bibel- 
stund. Därefter omtalade handlanden L. hvad han den 
föregående aftonen hade erfarit; och vi tackade alla med 
stor glädje Herren för sanningen af äfven det löftet, 
som står i i Petr. 5: 7. 

Från Gamleby foro vi med skjuts till Öfverrum. 
Hade jag förut känt och älskat R. såsom broder, lä- 
rare och vän, så har jag under dessa dagar äfven lärt 
känna honom såsom reskamrat. Det är icke alla ens 
vänner, som kunna väl genomgå det profvet; men R. 
har varit det angenämaste ressällskap, man kan önska 
sig: glad, vänlig och öppen för allt skönt, men städse 
»samlad» i Herren, och alltid färdig att af hvarje till- 
dragelse gifva någon osökt, god och uppbygglig till- 
lämpning »till själens gagn och hjärtats hugnad». 

Vid Öfverum hälsade vi Fjellstedt, som då var bruks- 
predikant vid Ö., samt välkomnades hjärtligt af honom 
och hans familj. Dottern, fröken Maria F — t, förde 
oss upp på ett berg, från hvilket man hade en vid- 
sträckt härlig utsikt öfver hela den vackra nejden. 

Fjellstedt medföljde oss nu till Stensnäs, där vi mot- 
•togos med öppna armar af den förut »yngre» numera 
»äldre» grefven och hans anförvandter samt af grefve 
Rudensköld, baron Alströmer, Elmblad, kyrkoh. Gustafs- 
son, Östberg, Lammers och många andra bröder som 
anländt före oss. 

Äfven pastor A. samt en dansk grundtvigian, teol. 
kandidat Kragballe, som var informator på Tyllinge 
hos Rosenmiillers, hade förut infunnit sig. Men dessa 
två hade redan afrest, af följande skäl. — Man hade sam- 
talat om den kyrkliga ställningen, och Kragballe hade 



42 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

då yttrat: »Det kyrkliga tillståndet i Sverige är så 
dåligt, emedan folket läser bibeln /Sr mycket,^ Stackel- 
berg, som trodde att K. missade sig, inföll vänligt: »Ni 
menar helt visst : för litet I » » Nej , visst icke » , återtog K . ; 
'jag menar just hvad jag sade)>. »Var så god och för- 
klara er närmare» sade grefve S., nu vorden helt all- 
varsam. »Jo, jag menar, att folket icke skulle så mycket 
hängifva sig åt 'det döda ordet' (bibeln) som icke mer 
åt 'det lefvande ordet' (dops- och nattvardsinstiftelse- 
orden, Fader vår och den apostoliska trosbekännelsen). 
Detta K.'s yttrande hade gifvit uppslag till en liflig 
diskussion, i hvilken K. hade blifvit så grundligt mot- 
sagd och öfverbevisad, att han missnöjd aflägsnat sig. 
Också pastor A. hade rest, af liknande orsak. A. hade 
under ett annat samtal yttrat, att »de äro/i som blifva 
saliga». Lammers hade då helt kort invändt: »Nej, de 
äro mångas. Den liflige A. hade snart fattat eld och 
svarat: »Hvem är den, som vågar motsäga Herrens 
tydliga ord» att 'de äro få, som vandra på den smala 
vägen'? Eller menar pastor L., att man äfven från den 
breda vägen vandrar in i himmelen?» Nej, det tror 
jag förvisso icke», återtog L.; »ej heller vill och vågar 
jag motsäga Herrens klara utsagor. Men jag håller lika- 
fast vid ett annat af skriftens allra tydligaste ord, näm- 
ligen det, att inför Guds och Lammets tron står en fräl- 
sad skara 'den ingen räkna kan'. Bevisar icke detta, att de 
äro många som varda saliga, då förstår jag icke svenska, 
ej heller ett enda ord af bibeln.» — »Men skriften kan 
väl icke motsäga sig själf?» sade A. — »Nej, visser- 
ligen icke! Men vi alla 'förstå endels' och kunna icke 
ännu fullkomligt sammanfoga de skilda delarna af 'hela 
sanningen', till hvilken anden slutligen skall leda Guds 



EN RESA TILL STENSNÄS. 43 

församling. Men så mycket inser jag redan nu, att vi 
måste böja oss och i trons lydnad mottaga alla Herrens 
utsagor, äfven om de till en tid synas oss skenbart mot- 
sägande» — »Kanske», sade nu A., »pastor L. hyllar 
apokatastasisXixdXi, som vill påstå att skriften lärer, det 
alla till slut varda saliga?» — »Nej, bevare oss Gud 
för den grofva villoläran», svarade L.; »mot den strida så 
många klara och oförtydbara Guds ord, att man måste 
blifva genom någon falskhet förblindad af mörkrets ande 
för att våg^ drifva en sådan lära. J^tn yttersta domen 
betyder den sista domen; och huru i densamma skall 
tillgå, har Herren allt för tydligt skildrat, att jag skulle 
våga motsäga hvad där står.» — Men A., som vid 
denna tid var mycket nervöst sjuklig, blef ändå icke 
tillfredsställd, utan sade en stund därefter farväl och 
reste samt återkom icke mer denna gång. 

Mötet öppnades på e. m. i stora salen med en brin- 
nande bön af grefve Adolf S — g, hvarefter Fjellstedt 
valdes till ordförande och framställde de frågor, om 
hvika man skulle rådpläga. Dessa frågor voro af största 
betydelse för kyrkans och de troendes inbördes ställning. 
En del gällde, om man skulle stanna kvar inom kyrkan 
eller icke. Ty de flesta prästerna den tiden förklarade, 
att fastän statens konventikelplakat nu var upphäfdt, så 
stode kyrkans konventikelplakat, Augb. Bek.rs i4:de ar- 
tikel, orubbligt fast, och prästerna skulle aldrig gilla 
lekmäns predikan. Den diskussion, som nu och hela 
den följande dagen ägde rum, blef afgörande för de tolf 
närmaste åren ^därefter: man skall stanna inom kyrkan. 
— På kvällen höll Rosenius aftonbön öfver Ps. 46. Se- 
dan en lång promenad i den vackra parken utmed sjön. 

Följande dag, den 2o:de, höll jag morgonbönen och 



44 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

talade öfver Es. 12. Därefter vidtog diskussionen, som 
räckte både för- och eftermiddagen. Den kyrkliga luften 
var den tiden starkt > laddad med elektricitet >; ty präs- 
ternas stela formalism och hårda motstånd mot de fria 
andliga rörelserna hade redan då äggat stora skaror till 
benägenhet för separatism. Men Lammers (som i Norge 
fick göra en så nedslående erfarenhet med sin friförsam- 
ling) och i synnerhet Rosenius manade till stillhet och 
trohet mot vår gamla evan^eltsk-luthersks, reformations- 
kyrka. Ty inom henne funnes dock ren evangelisk be- 
kännelse och predikan samt Herrens oförfalskade sakra- 
ment; och hennes ordning vore god, om blott hennes 
präster ville ärligt tillämpa den frihet för lekmännen, 
som nyss vunnits gonom konventikelplakatets upphäf- 
vande. 

Denna dag hölls ock på e. m. mellan kl. 4 — V2 6 
en gripande bibelförklaring af Fjellstedt ute i parken, 
för den stora folkmassan som samlats hit från angrän- 
sande socknar. Ty ryktet om att Rosenius, Fjellstedt, 
Elmblad och många andra präster nu vore samlade på 
Stensnäs, hade spridt sig vida omkring. 

Följande dagen, den 2i:a, gjordes först ett kort be- 
sök vid Gräfsäter. Sedan foro vi till Öfverum, där Fjell- 
stedt i den lilla brukskyrkan utdelade Herrens heliga 
nattvard åt ett trettiotal trossyskon. »Saliga stunder, 
som Herren oss ger!» — På e. m. af reste Rosenius och 
Elmblad till Stockholm. Jag ombads att kvarstanna 
på Stensnäs ännu några dagar, innan jag skulle resa till 
Kalmar, dit jag var inbjuden af Cecilia Fryxell att 
gästa hos henne en vecka på det minnesrika Rostad. 




Elsa Borg och hennes mänga hem. 



Den första gång jag sammanträffade med fröken 
Elsa Borg var på en middag hos myntmästaren Tham's 
en dag i början af juni 1860, då äfven Rosenius och 
flera andra vänner voro inbjudna. Elsa B. hade blifvit 
fördröjd genom ett besök, så att hon kom sist af alla 
gästerna, hvilka redan en stund hade väntat på henne. 
Jag var ganska nyfiken att lära känna systern till min 
gamle vän Denis Borg. 

Vårfrisk och »glad som en lärka* inträdde slutligen 
i rummet en, oaktadt sina 34 år, ännu helt ungdom- 
lig kvinna med ett synnerligen sympatiskt och för- 
troendeväckande utseende. 

Hon mottogs af värdinnan fryntligt med de orden: 
»Du kommer visst att lefva längst af oss alla; man 
plägar säga så om den, som blir sist vid bordet.» »Det 
tror jag just icke», blef E. B.'s svar; »men om Gud 
så vill, så ske hans viljal Jag önskar då blott, att jag 
måtte kunna lefva till hans namns ära och att icke ha 
lefvat förgäfves.» 

När jag sedan blef föreställd för henne, utropade 



46 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

o 

hon helt gladt: »Ah, är detta B. W. om hvilken Denis 
så mången gång talat! Då äro vi ju nästan som gamla 
bekanta». Detta blef uppslaget till en 5o:årig vänskap. 

Den då hälft på skämt uttalade spådomen gick lik- 
väl i riktig fullbordan. Elsa Borg blef verkligen kallad 
att öfverlefva de flesta af sin ungdoms vänner. Af alla 
dem som den nämnda dagen voro bjudna tillsammans 
hos Thams, återstå nu endast hon och jag bland de 
lefvandes antal. Och hennes då yttrade önskan — att 
icke nödgas lefva förgäfves, utan till Guds ära — har 
också gått i uppfyllelse. Hon har fatt verka Guds 
verk, medan dagen varat, till sin Herres ära. 

Men »hvad stort sker, sker tyst» — är en sats, 
som man med större skäl än vanligt kan tillämpa på 
den verksamhet, som Elsa Borg i många år utöfvat 
uppe bland ^Hvita bergen» på söder i Stockholm. 

Främlingen — som på afstånd skådar Södermalms 
terrassformiga höjder och njuter af dess yttre skönhet, 
en vacker sommardag eller ock en afton då de otaliga 
ljuslågorna afspeglas i vattnet nedanför, — kan svårligen 
föreställa sig all den nöd och allt det elände, som döl- 
jer sig där bakom, de laster som frodas i de trånga 
kyffena, den fattigdom som skriar i de öfverbefolkade 
husen. 

Här var det som Elsa Borg för 30 år sedan* bör- 
jade sin välsignelsebringande verksamhet för att sprida 
evangelii ljusstrålar i mörkret. I tysthet har hon verkat 
där uppe under dessa år, och det är först på senaste 
årtiondet som den stora allmänheten fått klar känne- 
dom om de rika frukter, dem en kristen kvinnas energi 
och kärlek kunnat åstadkomma. 

* Fröken Elsa Borg, född 1826, ar f. n. 81 är gammal. 



ELSA BORG OCH HENNES SKYDDSLINGAR. 47 

Då hennes verksamhet för icke så lång tid tillbaka 
skildrats så väl i kalendrar som i de dagliga tidnin- 
garna, inskränker jag mig här till att endast med några 
få ord beröra den mission, som Elsa Borg utfört bland 
fattigdomen och eländet på Söder. 

Efter mönstret af den i London 1857 började bibel- 
kvinnoverksamheten lades 1876 grunden till arbetet bland 
»Hvita bergen» af en förening, hvars ledning anförtrod- 
des åt Elsa Borg. Tillgångarna utgjorde då — sex (6) 
kronor. Men snart tillströmmade gåfvor, och inom kort 
var verksamheten i full gång. Början gjordes med grun- 
dandet af ett s. k. bibelkvinnohem, 

Bibelkvinnohemmets förnämsta uppgift är att utbilda 
kvinnor för de fattigas och sjukas vård samt för spri- 
dande af bibelordet. Kursen för utbildandet af en bibel- 
kvinna räcker från höst till vår. Många af dem ha fatt 
sin verksamhetskrets förlagd utom hufvudstaden, ja ända 
bort till Lappland, Fyen och Estland. Deras arbete 
är ofta mycket svårt, men krönes ock ofta med rik väl- 
signelse. 

Ej mindre än bibelkvinnohemmet har skyddshemmet 
utöfvat sin kärleksverksamhet. Det bottenlösa elände, 
i hvilket de s. k. »fallna kvinnorna» befinna sig, ledde 
E. B.'s tanke till att söka göra något för dem. 

Oftast har man ansett, att de djupast fallna kvinnorna 
omöjligt kunna upprättas; men bl. a. har skyddshem- 
met å »Hvita bergen» bevisat motsatsen. Många ex- 
empel härpå skulle kunna berättas; särskildt må näm- 
nas ett^ då en bland de i laster mest sjunkna kvinnor, 
efter upprepade bättringsförsök och återfall i synden, 
slutligen blef räddad samt under åratal bevisade sig 
som en allvarligt kristen kvinna och en trogen tjäna- 



48 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

rinna, vid hvilkens dödsbädd hennes sörjande husbonde- 
folk betygade, att hon aldrig gjort dem ett ögonblicks 
sorg. Några af dem, som varit på skyddshemmet, ha 
sedan gift sig, och man har haft endast goda under- 
rättelser om dem. 

Åsynen af alla de små vanvårdade barn, som kommo 
i bibelkvinnornas väg, ledde tanken till upprättandet af 
ett barnhem. Det först grundade blef snart för trångt, 
och så inrättades småningom fyra nya. Här uppfostras 
nu dessa små, som förut ej vetat af något annat än 
odygd och elände, till dugliga och fromma människor. 

När man ser alla dessa barn, och när man då sedan 
far höra något af deras biografier, när ens öga fröjdas 
vid åsynen af de glada, friska ansiktena, den frimo- 
diga uppsynen, de snygga kläderna, och man så tän- 
ker på, hurudana de voro vid sin hitkomst: smutsiga, 
såriga, fulla med ohyra, ofta slöa som djur — då kan 
man icke annat än utropa — likasom en af skydds- 
hemmets kvinnor, hvilken efter lång kamp slutligen kände 
sig befriad från dryckenskapens förnedring: i^Otn något 
är välgörenhet^ så är det väl detta h 

Om jag slutligen erinrar, att fröken Borg börjat en 
svensk kvinnomission i Nordafrika, samt äfven om- 
nämner sjukhemmet här i Stockholm, hvilket under bör- 
jan af åttiotalet erbjöd vård åt grannskapets fattiga be- 
folkning, men som sedermera ansetts böra utbytas mot 
en verksamhet, närmare sammanhängande med bibel- 
kvinnohemmet, så har jag kastat en kort öfverblick öfver 
den verksamhet, åt hvilken Elsa Borg ägnat sitt lif. 

Att i så djupt mörker sprida ljus, att med inkoms- 
ter, som nästan uteslutande utgöras af frivilliga gåfvor, 
år efter år leda en verksamhet, hvilkens årliga utgifter 



ELSA BORG OCH HENNES SKYDDSLINGAR. 49 

ofta uppgått till öfver 30,000 kronor, och som med hvart 
år tager en allt större utveckling, — sådant är icke 
»ett fåfängligt människoverk». Nej, Herrens nåd och 
kraft är det, som allt hitintills uppehållit detta verk 
och förvisso allt fortfarande skall så göra, så länge 
verket täckes honom. Därför är Elsa Borg full af nit- 
älskan, att man må »gifva Herren allena all äran» för 
hela denna verksamhet. Vi vilja ock af hjärtat så göra, 
men kunna å andra sidan icke fördölja, att Herren icke 
plägar bruka »hvem som helst» till en sådan verksam- 
het. Om arbetet därvid kräfver en energi och hängif- 
venhet, en trons ihållande bön och en kärlek, sådan 
som icke många äga, då måste hvarje tänkande kristen 
med tacksamhet blicka upp till Elsa Borg och den kär- 
leksverksamhet, hon hittills utöfvat, och med hvilken — 
så bedja och hoppas många — det ännu länge må för- 
unnas henne att kunna fortfara. 




Wadstr om , Ur mtnnrt o. dagbokgn. II. 



Oömdt är icke glömdt. 

I. När Rosenlus ansås:s vara »hbgfärdig.T^ 

På ett ställe i föregående delen omnämnde jag, att bland 
annat som Rosenius stundom beskylldes för, var äfven det 
att han vore högfärdig. Och man sökte och tyckte sig 
finna flera »bevis» därpå. Se här <?// af dessa. 

Pingsthelgen 1856 tillbragte Rosenius på Riseberga i Närke, 
där han var gäst hos brukspatron Hedengren. (Få äro väl 
de för Guds rikes angelägenheter intresserade i vårt land, 
hvilka icke ofta hört omtalas den i så många hänseenden 
framstående ädlingen Olof Hedengren.) 

Till Riseberga voro då inbjudna en hel del »honoratio- 
res» från Örebro och de närmare herresätena, såsom gref- 
ven och grefvinnan Kalling, brukspatronerna Drugge och 
Geijerstam, den musikaliska fru Dahlgren från Örebro m. fl. 
Rosenius höll båda pingstdagseftermiddagarna bibelförkla- 
ringar, till hvilka ock allmoge från de kringliggande sock- 
narna i stora skaror hade infunnit sig. Det Herrens bud- 
skap, som R. då fick frambära, gjorde djupt intryck på 
åhörarna, verkande till väckelse hos många samt till frid 
och trosfrimodighet hos andra. Särskildt var annandagens 
bibelstund buren af oförgätligt gripande andekraft. 

När R. efter denna predikan .hade dragit sig undan på 
sitt rum för att något litet få hvila ut, begärde ett par af 
ortens mera framstående bönder, allvarliga troende män, 
att fa ett enskildt samtal med R. om själsangelägenheter. 
Ehuru trött, ville dock R., såsom vanligt, icke afslå en 
sådan begäran. Bönderna fingo komma in till honom. 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT» 5 1 

En af dem, en stor kraftig man, förde ordet; mellan denne 
och Rosenius uppstod nu följande samtal: 

Bonden: >Jag ville på mina egna och de andra kristna 
vännemas vägnar få säga magister R. tack för i afton. 
Han har predikat ett rent och rätt deladt Guds ord. Gud 
vare tackad därför 1 Men — mitt samvete nödgar mig att 
säga honom något om synden ...» 

R. : »Jag kan nog tänka mig det I Apostlen talar i Ebr, 
12: om 'synden som alltid låder vid oss och gör oss tröga'. 
Det är därför nödvändigt att alltid bekänna synderna och 
få dem förlåtna^ samt därigenom undfå kraft mot dem. — 
Men hvilken synd är det egentligen, som min vän ville 
tala om?» 

B.: »Jo, det är allt svårt, ja alldeles för svårt med den 
myckna högfärden ...» 

R.: »Jaså, är det högfärden, som min vän lider af? Ja, 
det är en af de allra djupaste och mest fördolda synderna 
i människohjärtat. Det är icke många, som fått rätt syn 
på sin högfärd; men de, som det gjort, förskräckas dess 
mer. Jag förstår, att min vän nog ofta bäfvar för det ordet 
hos Petrus: »Gud står emot de högfärdiga!» 

B.: »Åh nej, det är icke om min högfärd jag nu ville 
tala, utan om magisterns.» 

R.: »Om min?l Ja, nog känner jag tyvärr, att i mitt 
hjärta finnes mycket af det eländet. Men jag kan icke 
förstå, huru jag kunnat gifva eder, mina bröder, något till- 
fälle att hos mig märka den synden.» 

B.: »Jo, det är väl icke svårt att se; det kan hvar och 
en strax finna: han är ju hvit i brickan (bröstet), och går 
med galoscher om hvardagama!'»*) 

Rosenius studsade. För ett ögonblick frestades han att 
le. Men när han såg mannens allvarliga ansikte och ögo- 

*) Såsom förklaring på dessa ord må nämnas, att närkesbönderna 
den tiden allmänt gingo med höga västar, knäppta ända upp till halsen. 
Endast några yngre, som ville »snobba», hade då börjat efterhärma 
stadsborna i att begagna urringade västar; sådant ogillades skarpt af 
alla äldre, både män och kvinnor, såsom bevis på sinnets högfärd och 
fåfänglighet — lika.så braket af galoscher, annat än till högtidsdräkt 
om söndagarna, eller vid bröllop, begrafningar o. d. 



$2 XTR MINNET OCH DAGBOKEN. 

nens bedröfvade uttryck, insåg R:s genast att han här icke 
hade att göra med en kritiklysten öfversittare, utan med 
ett bekymradt samvete. Därför vände han sig allvarligt 
och vänligt till männen och förklarade, huru det som bland 
dem och deras ståndsbröder ansågs för »fåfänga och hög- 
färd», nämligen att begagna öppen väst och galoscher om 
hvardagama, det var inom andra samhällsklasser en all- 
mänt vedertagen sed, som R. hvarken kunde eller borde 
bryta. 

Småningom ljusnade det för de ärliga, gudfruktiga män- 
nens begrepp, så att slutligen 'talmannen' sade: »Kanske 
magistern icke hade fått komma in i patrons förmak med 
fina mattorna, om han haft becksömsstöflar såsom vi!» De 
hade förut yttrat sin stora glädje att se många främmande 
herremän och fruntimmer, som i dag uti patrons fina för- 
mak och sal hade /dtl höra evangelium för sig förkunnadt. 
Och när de nu betänkte, att detta kanske icke alls hade 
fått ske, om ej R:s »hade haft galoscher», så räckte de 
R. handen med hjärtlig ursäkt och gingo sin väg lika glada 
och tillfreds som de hade kommit bedröfvade. 

Men om Rosenii »högfärd» talades sedan icke mer på 
den trakten. 

2« Två olika slags skvaller. 

»Skvaller» är ett afskyvärdt ord och ett ännu afsky vär- 
dare sakförhållande, sådant det vanligen och af de flesta 
öfvas. Huru mycket ondt har det icke åstadkommit — 
stört friden, brutit vänskapsband, undergräft aktning och 
förtroende, ja, förgiftat många själar så, att de tagit skada 
för både sitt timliga och eviga lif. 

Särskildt vidrig är den form af skvaller, som yttrar sig 
i förrådandet af hvad en vän yttrat till en annan under 
förlitande på dennes redlighet och tystlåtenhet. B. anser 
t. ex. A. för sin pålitlige vän, till hvilken han menar sig 
kunna i djupaste förtroende uttala en tanke om C, den 
han eljest icke sagt till någon annan. A. förråder dock 
sedan till C. eller andra detta B.'s yttrande, och stiftar 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 53 

därigenom köld, ja kanske fiendskap mellan B. och C. Så- 
dant är att handla illa, mycket illa. 

Men det gifves ett annat slag af skvaller fullkomligt mot- 
satt det nu skildrade, och som vore förtjänt af att öfvas 
långt flitigare än hvad nu vanligen sker. För att gifva ett 
begrepp om hur detta tillgår, må här omtalas en händelse, 
som jag själf bevittnat. Initialerna äro förändrade, men till- 
dragelsen är noggrant skildrad. 

Grosshandlaren X. och boktryckaren Y. hade sedan någon 
tid varit ovänner, och deras ovänskap hade gått så långt 
att de icke mer hälsade på hvarandra. Detta förhållande 
hade länge smärtat pastor Z. som var bekant med dem och 
värderade dem båda. — En dag sammanträffade han på en 
bjudning med herr X., som efter någon stunds samtal började 
gifva luft åt sitt missnöje med Y. »Men har du>, invände 
pastorn, »endast fel att påpeka hos honom? Har han då 
inga goda sidor?» — »Åhjo visserligen», blef svaret, »det 
har han nog; han är redbar, pålitlig och uppriktig, fastän 
han är envis och oresonlig, när han får en idé i sitt huf- 
vud.» 

Följande dag mötte pastor Z. på gatan herr Y. ; de stan- 
nade några ögonblick och samtalade. »Jag kan hälsa dig 
från X.», sade pastorn; »jag träffade honom i går och vi 
samtalade bland annat om dig.» »Nå, då fick du väl höra 
sköna saker; han målade väl mig så svart som en sötare?» 
sade Y. »Nej, visst icke», blef svaret; »han var väl miss- 
nöjd med dig för en sak, men han sade också att du hade 
många goda sidor; han kallade dig redbar, pålitlig och upp- 
riktig.» »Sade han verkligen detta? inföll nu herr Y., syn- 
barligen både öfverraskad och belåten. Vid pastorns be- 
stämda försäkran, tillade han: »Nå ja, X. är för de mesta 
en bra människa, vänlig, hjälpsam -och trofast. Skada blott, 
att han icke låter säga sig, när han har orätt». Pastor Z. 
sade nu farväl och gick vidare. 

Ett par timmar därefter träffade han ånyo grossh. X. »Nu 
måste jag skvallra litet», tänkte vår pastor och yttrade alltså 
till sin vän: »Jag kan hälsa dig från Y. ; jag mötte honom 
nyss ute, och vi kommo att samtala om dig». »Nå, då lär 



54 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

han icke hafva sparat mig», sade X. »Tvärtom», yttrade 
pastorn, »han sade, att du var både vänlig, hjälpsam och 
trofast.» »Åh, verkligen, det hade jag icke väntat; jag trodde, 
att han var min riktige fiende, som icke ville finna annat 
än fel hos mig». 

Ett par dagar därefter möttes grosshandlare X. och bok- 
tryckare Y. på samma trottoar. En vecka förut skulle de ha 
gått förbi utan att låtsa se hvarandra. X. skulle ha tittat 
in i ett butiksfönster, och Y. åt motsatt håll för att slippa 
hälsa på sin antagonist. Men idag stannade de båda och 
hälsade höfligt, om än något förläget; ja, herr X. började 
t. o. m. ett samtal, hvilket nu, då den värsta isen kring 
bådas hjärtan var smält, ledde till ömsesidiga förklaringar 
och erkännanden samt slöts därmed att herr X. bad Y. snart 
hälsa på sig. Efter den dagen blefvo de åter vänner. 

Sådan verkan hade den gången ett skvaller. Men så in- 
nehöll ock det skvallret både sanning och kärlek samt var så- 
lunda alldeles motsatsen till hvad det vanligen plägar vara. 
Jag skulle varit glad, om jag haft många sådana »skvaller- 
historier» att förtälja. 





Ett oförgätligt minne. 

Konuns: Oscar och dalkarlarne. 

För åtskilliga år sedan var jag en dag på middag hos min 
ungdomsvän, generalkonsul C. O. Berg, gift med den värde- 
rade skaldinnan Lina Sandell (L. S.). 

Berg bodde redan den tiden i huset n:o 25 Malmskillnads- 
gatan, där han och hans älskliga maka ofta sågo vänner sam- 
lade i det trefna hemmet. Denna gång utgjordes de öfriga 
gästerna af generaldirektör W., majorerna M. och P. m. fl. 
jämte våra fruar och några andra damer. 

C. O. Berg var en angenäm värd. Han ledde samtalet i 
god riktning, och hvad han själf berättade var oftast under- 
hållande. Af naturen humoristiskt anlagd lät han dock Guds 
ande »styra sina läppar» ; därför voro hans ord nu alltid af 
intresse, ofta uppbyggliga. De likasinnade gästerna yttrade 
sig i samma anda, så att jag med sanning kan säga, att bord- 



56 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

samtalet blef sådant, som aposteln i Kol. 4: 6 uppmanar till : 
>ljufligt och kryddadt med salt». 

Efter middagen bjödos vi på vacker sång och musik, du- 
etter för violin och piano, af tvänne unga systrar från Fin- 
land. Omkr. kl. 7 höll prosten B. en mycket god bibelför- 
klaring. Sedan fortsattes samtalet från middagen. 

Flera lärorika och intressefulla skildringar ur lifvet fick jag 
denna eftermiddag höra, Den, som slog mest an på oss alla, 
var Bergs berättelse om en audiens, som han tillsammans 
med ett par dalgubbar någon tid förut hade haft hos konung 
Oscar och drottning Sofia. Skildringen af detta företräde hos 
deras majestäter gjordes så förträffligt, att den aldrig skall 
gå ur mitt minne. 

Jag bad därför Berg att fa återgifva berättelsen i min kalen- 
der. Ti Nu kan du icke få den», blef Bergs svar; »ty, som 
du lätt förstår, vill jag först intaga den i min egen tidning, 
och därefter har jag lofvat den åt H:g. Men jag skall, sedan 
H. haft den, mycket gärna lämna manuskriptet åt dig så att 
du, ifall du lefver och så önskar, om några år kan införa 
den i din 'Frideborg'. Som sagdt, inom några månader skall du 
ha berättelsen i dina händer. Gör sedan med den, h vad du vill!» 

Detta löfte uppfylldes, — såsom B. under årens lopp höll 
alla mig gifna löften. Och ehuru denna berättelse redan för 
flera år tillbaka blifvit offentliggjord, så blir den numera säker- 
ligen en nyhet för flertalet af mina yngre läsare. Likaså 
skall den förvisso med både nöje och gagn åter läsas af dem, 
som någon gång förr fått del af densamma. För många skall 
den nog blifva, hvad själfva händelsen alltid förblef för de 
dalamän, som då fingo vara med hos konungen : ett oförgätligt 
minne för lifvet. 

Jag anför berättelsen med Bergs egna ord: 

En dag, då jag nyss hade stigit upp från frukostbordet 
och var sysselsatt med att genomögna morgontidningen, hör- 
des en häftig ringning från tamburklockan. 

En tjänarinna gick ut och öppnade. Utanför dörren stodo 
tvänne dalkarlar, klädda i sina varma skinnpälsar. 

»Bor inte våran riksdagsman här?» frågade den ene. — 
»Jo, det gör han», sade jungfrun. 



ETT OFÖRGÄTLIGT MINNE. * 57 

»Kan vi fa tala ve'an?» — »Ä ja, det kan jag väl tro; 
stig in, så ska' jag gå in och fråga.» 

Jag gick ut i salen till gubbarna. 

»Ä' du våran riksdagsman, du?» sporde dalamännen, i det 
de räckte fram händerna till hälsning. 

»Jo, så lärer det väl stå till; — hvad kunnen I vilja för 
godt, mina vänner?» 

»Vi vill fall, att du ska' följa oss te' kungen», svarade Gun- 
nars Per Olsson, som för tillfallet egentligen förde ordet. 

»Till kungen? Det var nog. Hvad kunnen I vilja kungen då?» 

»Jo, vi ska' be'n te' ge oss en gudfruktig präst, må du veta. » 
Därvid tog han fram ur sin skinnväska, den han hade hän- 
gande öfver axeln, ett något nedsuddadt protokoll jämte en 
lika illa medfaren böneskrift till konungen. 

Det framgick af de båda dokumenten, att där hade varit 
präst val i det lilla regala pastoratet, och att en präst, som en 
del af församlingen icke kunde gilla, hade fått de flesta rös- 
terna, under det en annan, som visat sig med nit och allvar 
vilja utrota lönnkrogen och annan orättrådighet i församlingen, 
fått mindretalet. 

Riksdagsmannen skakade vid genomläsningen af valproto- 
kollet betänksamt på hufvudet och mente, att det vore föga 
lönt att gå till kungen i denna sak, då deras kandidat ej fått 
mer än en tredjedel af de afgifna rösterna. 

»Så kan du fall ticka», inföll nu Gunnar, »men vi 'oppas 
på 'ärran, vi, och 'an vill inte att vi ska' få en supare till 
präst, utan en som lär oss Guds väg rätt. Det är då fall 
som så, må du vätta, att den som fått de flesta rösterna ha' 
sutti' å supi' med böndren på gästgifvagåla, och därför ticka 
de om'an, men ingen allvarlig kristen 'ar rösta på a'n, inte. » 

»Nå ja, jag far väl följa med er upp till kungen», svarade 
riksdagsmannen, tog på sig fracken och ytterrocken och led- 
sagade de båda hederliga dannemännen i den tidiga vinter- 
förmiddagen upp till slottet. Lyckligtvis var det just en tisdag, 
konungens mottagningsdag, då man kunde vara viss på att få 
audiens. 

Uppkomna i västra slottshvalfvets stora trappa, som leder 
upp till konungens våning, stannade Gunnars och lät sina 



58 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Ögon fara omkring åt alla sidor. Därpå utropade han: »'Ör 
du, Bog Anders, du, tror du det kan vara stort 'ärligare i 
himlom?» 

»Hocken kan vätta, men nog ä' det här storartadt, dä' ä' 
då fall visst och sant, det», svarade Bog Anders och stod en 
stund alldeles häpen öfver den ståtliga trappuppgången. 

Uppkomna i förrummet blefvo de ytterligare förvånade öfver 
de fyra uniformsklädda ordonnanserna, som sutto där, och öfver 
de silfvergalonerade lakejerna, hvilka togo emot de audienssö- 
kandes ytterplagg. Dessa senare mätte med ögonen de båda 
dalgubbarna från hufvud till fot och voro synbarligen tvek- 
samma, om de skulle släppa in dessa i skinnpälsar klädda 
»masar» bland de guldsmidda, ordensprydda herrar, som kom- 
mit för att uppvakta hans majestät och nu gingo af och an i 
den stora väntsalen. 

Riksdagsfullmäktigen hjälpte dem dock ur förlägenheten, i 
det han kort och godt tillkännagaf, att de tre utgjorde en 
deputation till konungen. Därvid slogos dörrarna upp till 
biljardsalen, hvilken skyndsamt passerades och därpå trädde 
man in i den vackra väntsalen. Dalamännens häpnad och 
förundran låter sig ej beskrifva. De vågade knappt sätta ned 
sina fötter på det bonade golfvet, som var halt och spegelblankt 
som is. Att sätta sig på de med gult siden öfverklädda stolarna 
var heller icke tänkbart. De stodo därför innanför dörren 
helt förlägna och stirrade på kristallkronorna, de stora speglarna 
och de många i olika uniformer klädda herrarna. 

»'Adde vi inte riksdagsman mä' oss, så nog ba' vi te' få, 
gå 'ärifrån på fläcken», mente nu Gunnars. »Allri' kunne fäll 
en tro, att det skulle vara så grant oppe när kungen.» 

»Ja», inföll Bog Anders, »men när det kan vara så ogrundadt 
'ärligt 'os våran jordiska kung, 'ur ska' de' inte då vara där 
oppe när alla konungars konung? Micke ska' vi fä te förundra 
oss öfver, när vi komma dit en gång — i det palats, som icke 
med 'änder gjort är.» 

Excellenser och generaler, presidenter och andra civila och 
militära ämbetsmän gingo af och an, samtalande med hvarandra, 
samt kastade då och då en frågande blick på »daladeputa- 



EtT OFÖRGÄTLIGT MINNE. 59 

tionen». En och annan kom äfven ned till de hederliga 
bondgubbarna och inlät sig i samspråk med dem. 

Efter flera timmars väntan uppropade adjutanten omsider 
de tre dalamännens namn. De gingo nu in i en lång sal, 
hvars väggar voro beklädda med purpursammet och breda 
guldbårder. En äkta turkisk matta betäckte golfvet; soffor 
och stolar, klädda med samma kostbara tyg som väggarna, 
utgjorde tillsammans med ett par stora i marmormosaik konst- 
närligt utförda bord möbleringen. 

En kammarherre mottog här deputation en och gjorde sig 
något underrättad om deras ärende o. s. v. Sedan de vän- 
tat här en stund, nalkades ändtligen det ögonblick, då turen 
kom till dem att träda inför majestätet. 

Riksdagsmannen bugade sig höfviskt, och Gunnars och 
Bog Anders nego så djupt, att skörten af deras skinnpälsar 
snuddade vid golfvet. 

Konung Oscar II stod där, »hufvudet högre än allt fol- 
ket» ; men den majestätiska hållningen hade ingenting skräck- 
injagande. Den obeskrifliga vänlighet och mildhet, h var- 
med han plägade mottaga hög och låg, voro fast mer ägnade 
att ingifva mod och förtröstan, äfven hos den ringaste under- 
såte. 

»God dag, mina vänner, hvad viljen I?» började ko- 
nungen, i det han vänligt räckte de båda dalkarlarna hvar 
sin hand. De togo den kungliga handen i sina af hårdt 
och groft arbete valkiga näfvar och tryckte den på ärligt 
dalasätt. 

»Vi 'a kommi' hit för att be 'an om te' ge oss en gud- 
fruktig präst», svarade den hederlige Gunnars rättfram på 
saken. 

»Det är det minsta ni kunna begära, och det bör ni 
fa», svarade konungen. 

»Ja, men de' kan å' vara de största-», invände härvid 
Gunnars. 

»Ja, ja, det kan du ha rätt i, min vän», återtog konun- 
gen och tillade: »Låt mig se på edra papper I» 

Gunnars tog nu fram ur sin kalfskinns väska de båda 
viktiga dokumenten och framräckte dem. 



6 o UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Konungen mottog papperen och genomögnade dem. Efter 
genomläsningen yttrade han: »Mina vänner, det ser icke 
mycket lofvande ut för er. Den präst, I viljen ha, har ju 
icke fatt stort mer än en tredjedel af de afgifna rösterna.» 

»Ja, 'ans majestät, nog ä' det så; men fast den andre 
'ar fatt fiere röster efter 'emmantal, så 'ar vår, den vi vill 
ha, de flesta personernas.» 

»Ja, ja, det kan väl så vara det», svarade konungen 
eftertänktsamt ; »men ser ni, jag måste följa landets lagar 
och författningar, annars vore jag icke en rättvis konung.» 

»Lagar och författningar, ja», inföll Gunnars, »hm, inte 
finns de' fall någon svensk lag, som säjer, att vi ska' 'a 
en ogudaktig präst, vet ja'. Si, oppe i våran socken fin- 
nes ännu ingen körklig söndring eller några separatister ; 
men ingen vet, hur de' kan gå, om vi int' få en verklig 
själasörjare. Nog lär väl körkvägen då få snöga igen för 
oss — int' ska' vi skott' opp'en.» 

»Ja, se, 'ans majestät», inföll nu Bog Anders, »'an får 
förlåta, om vi tala olärdt, vi förstå int' bättre; men se, 
skrefta säger, att 'en blind kan icke leda en blind, ty då 
falla de bägge i gropen'; och vi vill int' falla i gropen, 
inte, utan vi vill 'a en sann andans man, som leder oss 
rätt, å töcken ä' 'an, som vi 'a rösta på.» 

»Nå, huru veten I, att icke den andre, som fått de flesta 
rösterna, också är en andans man?» sporde konungen. 

»Hack, 'ans majestät, d' ä' int' konstit att förstå. 'Af 
frukten känner man trädet', säger vår Frälsare. Den som 
kan sitta på gässgifvagåla å' supa, den kan fall int' va' 
nå'n rikti' präst, heller, inte.» 

Konungen hörde med tålamod och synbart intresse på 
de oförskräckta dalamännens rättframma språk, och svarade 
slutligen : 

»Ja, mina vänner, nu har jag hört hvad I önsken; jag 
skall behålla edra papper och tala om saken med mina 
lagliga rådgifvare, och hvad jag kan göra för er, det skall 
jag — farväl med er nu, och hälsa upp till Dalarne.» 

»Stor tack», utropade Gunnars. »Gör 'an hvad 'an kan, nog 
få vi fäll då den präst vi vill 'a och som leder oss rätt allti'.» 



ETT OFÖRGÄTLIGT MINNE. 6 1 

Audiensen var slut. Konungen räckte bondgubbarna 
ånyo sin hand; de ville kyssa den, h vilket konungen icke 
tillät. 

Utkomna i yttre salongen ropades de ånyo tillbaka in i 
konungens rum. Då de inkommit, yttrade konungen: »Jag 
tänker, att ni gärna vill hälsa på drottningen också.» 

Ja, det ville de gärna, förstås. Och konungen ledsagade 
dem själf genom flere rum till drottningen, som vänligt kom 
dem till mötes och hälsade dem. 

»Åh, ä' ho' dronninga, ho'?» utbrast Bog Anders. 

*J^> j^g är drottningen», svarade hennes majestät, i det 
hon satte sig ned i en soflfa. 

»Ho' 'ar vari' micke sjuk, 'ar vi 'ört, och nog ha vi 
oppe i Dalames hyddor ofta bedt Gud för *na, att *an, 
som 'ar lif och död i sin 'and, skull gör'na frisk», fortsatte 
Gunnars. 

»Tack, mina vänner», svarade drottningen. > Gud har 
nog nådefullt hört edra böner. Jag är mycket bättre nu än 
för ett par år sedan.» 

»Ja, Gud 'an 'örer bön, därpå 'ar vi 'ans löfte. Och 
nu ska' de' gå än lättare för oss att bedja för våran kung 
och dronning, sedan vi sett dom, ansikte mot ansikte», utlät 
sig Bog Anders. . 

Härefter utspann sig ett ganska allvarligt samtal mellan 
de kungliga personerna och de enkla dalgubbarna, tills tårar 
glänste i både konungens och drottningens ögon. 

»Nej, nu få ni gå», yttrade slutligen konungen i det han 
ånyo kramade deras valkiga händer. 

»Gud välsigne eder och edra kära i hemmet», sade drott- 
ningen, i det hon vänligt räckte dem handen. 

»Ja tack för det ordet, och Gud välsigne våran kung och 
dronning», svarade de trohjärtade bönderna och så gingo de. 



»Nog 'a vi trott, att vi 'ade en god konung och dron- 
ning, men allri i världen kunde vi förstå, att de voro så 
'gemena' och nådiga som de voro», utropade Gunnars, när 
de gingo utför slottstrappan. 




KONUNG OSCAR II. 



UR MINNET OCH DAGBOKEN. 63 

»Ja», menade Bog Anders, »inte ä' dä fäll många land, 
som 'ar en töcken kung. Jag tycker då, att det var, som 
om de' varit den vise Salomo, så märkvärdig var 'an.» 

»'Ör du, Gunnars du, nog får vi våran präst te* körkherre, 
allti' — tror inte riksdagsmannen de också?» 

»Åjo, det ämog möjligt; men kungen kan inte göra allt 
hvad han vill», menade representanten för Dalame. 

»Kan 'an inte — dä va' då underligt — hocken tror du 
törs sätt' sig emot kungen, om 'an vill ge oss prästen? Nej, du, 
dä ä* Gud som leder kungamas hjärtan som vattubäckar. 
En karlakarl var 'an i alla fall.» 

Ja, det voro de med om. Men voro dalgubbarna belåtna 
med sin kung — så var konungen kanske icke mindre be- 
låten med sina frispråkiga dalkarlar. 

Följande morgon fick riksdagsmannen befallning att samma 
dag infinna sig hos hans majestät. 

»Du hade ett par frispråkiga landsmän med dig i går», 
yttrade konungen. 

»Ja, ers majestät», bugade sig riksdagsmannen, ide voro 
enkla naturbarn, på hvilka den moderna civilisationen icke 
haft någon särdeles påverkan.» 

»Men de hade god reda på sin bibel», återtog konungen. 

»Ja, det är måhända ock den enda bok de studera ; men den 
studera de grundligt, och deras lif bär prägeln däraf.» 

»Både jag och min gemål tyckte mycket om deras ärliga, 
rättframma språk», fortfor konungen; »känner du något när- 
mare till den präst de vill ha till kyrkoherde?» 

»Ja, ers majestät, äfven han är en äkta dalkarl. Han var 
smed, tills han fyllt tjugufyra år, då han började studera. 
Han Str liten och obetydHg ut, men han har andens stål i 
sin karaktär och är fast i sin tro.» 

»Godt! Känner du den andre, som fatt de flesta rösterna?» 

»Nej, men jag är öfvertygad, att alla parter vinna, om 
ers majestät täcktes gifva dem den pastor de begära.» 

»Ja, hälsa dem, att jag skall göra hvad jag såsom konsti- 
tutionell kung kan, och här har du ett par fotografikort, som 
du skall lämna dem från mig, ett till dem hvar.» 



64 ETT OFÖRGÄTLIGT MINNE. 

Det faller af sig själft, att de båda gubbarna blefvo ytterst 
förtjusta åt den kungliga gåfvan; och när de återkommit till 
sitt hem bland Dalarnes pallar, togo de sig för att skrifva 
till konungen för att på detta sätt lägga sina tacksamma, un- 
dersåtliga känslor i dagen. Äfven härvid vände de sig till 
sin riksdagsman med begäran, att han skulle framlämna bref- 
vet, sedan han först »rättat felen», såsom de uttryckte sig. 

De började detta bref något egendomligt: 

»Hälskade Fader i 'erranom», skref Gunnars. »När jag 
nu åter kommit till mitt 'em i Dalom och tänker på all den 
kärlek och nedlåtenhet, med hvilken vi möttes af landsens 
fader, så kunna vi icke annat än tänka på hvad skrefvet står 
om den vise konung Salomo och hvad drottningen af rika 
Harabien sa' te 'onom: »Alt det jag i mitt land utaf ditt 
väsende och af din visdom 'ört ^aver, det här sant. Och 
jag 'af ver icke velat trott det, till dess jag är kommen och 
'aver det med mina ögon sett. Och si, det är mig icke 'älften 
sagdt. Saliga härö dine män och dine tjänare som halltid 
för dig stå och *öra din visdom.» 



Omkring två månader efter nu beskrifna audiens fick riks- 
dagsmannen en eftermiddag ett bref från dåvarande eckle- 
siastikministern af följande korta, men viktiga innehåll: »Då 
jag vet det skall intressera er, får jag härmed underrätta, att 
pastor X. i dagens konselj blifvit utnämnd till kyrkoherde i 
S. församling i Dalarne.» 

Riksdagsmannen telegraferade genast till sin gamle vän, 
kontraktprosten B., meddelande honom den goda nyheten. 

Denne lät vid telegrammets mottagande sätta för sin 
springare, och i det klingande slädföret ilar han vägen fram 
till S. kyrkoby, där Gunnars bodde. Där blef icke liten 
glädje. Nyheten spred sig med blixtens snabbhet till vän- 
nerna i byn, och snart var en liten flock samlad omkring 
kontraktprosten i Gunnars stuga. Där tackade man Gud på 
gammalt sätt med böjda knän och knäppta händer, och så 
sjöng man af hjärtans lust: »Nu täcker Gud, allt folk I» 



Vilhelm och Amelie von Braun. 

En dag på hösten 1857 var jag tillsammans med 
Roseiiius på väg till baron Joh. Aug. Posse, »Väktarens» 
dåvarande utgifvare, för att med honom samråda angå- 
ende några kristliga personer från Norrland, hvilka 
hade blifvit instämda till tinget att stånda ansvar för 
brott mot »kongl. förordningen angående olofliga religi- 
önssammankomster» (konventikelplakatet). 

När vi hade passerat Klara norra backe och kom- 
mit in på kyrkogården, ville Rosenius visa mig den så 
mycket omtalade Wetterstedtska grafven med dess in- 
skrifter. Vid vårt annalkande sågo vi där sittande på 
en soffa en medelålders fetlagd herre med mustascher, 
pussiga drag och djupt melankoliskt anletsuttryck. Han 
var så försjunken i tankar, att han icke märkte oss förr 
än vi kommit helt nära. Då blickade han upp, störd 
och missbelåten, samt reste sig och gick, med tunga 
vaggande steg. När han kommit ur hörhåll, sade Ro- 
senius: »Vet du, hvem den mannen var?» Och vid mitt 
nekande svar tillade han: »Det var Vilhelm von Braun.» 

Sällan har min föreställning om någon person blif- 
vit så gäckad som denna gång.. Helt annorlunda hade 

WadströfH, Ur minnet o. dagboken. II. 5 



66 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

jag tänkt mig »den glade skalden», hvilkens sånger jag 
i min tidiga uitgdom läste och som själf gifvit sig nam- 
net »den där poeten som jämt vill bråka . . . den sig så 
kallande £m». — Nu förstod jag dock bättre än förut 
hans slutord i sången »Mitt konterfej»: 

»Men ha'n I skådat hans skriftyg, dårar: 
En törntagg pannan — och bläcket tårar I» 

När vi hos baron Posse hade slutbehandlat frågan 
om de anklagade norrlandsläsarne, kommo vi äfvéh att 
nämna något om sammanträffandet med Vilhelm von 
Braun. B. E — g, som var synnerligt god vän: med den- 
nes syster, fröken Amelie von Braun, berättade då flera 
gripande drag ur broderns leffiad. *) . 

Hvad Vilh. v. Braun var som skald är så allmänt 
bekant, att därom ej här behöfver ordas. Som enskild 
person var han enligt allas utsago en ovanligt flärdfri, 
öppen, redligj godmodig och vänfast man. Detta senaste 
drag, i sig själft en dygd, blef dock för honom en olycka. 
Ty hans umgängesvänner, som ville njuta af hans van- 
ligen glada väsen och snilleblixtrande kvicka skämt, 
drogo honom oupphörligt in i nya muntra lag, där skal- 
den efter egna ord »blef ruinerad till kropp och själ». 



*) På hvad jag nu af B. E — g hörde fick jag fyra år senare be- 
kräftelse af mina blifvande svärföräldrar, prosten K. M. Westdahl i 
Karlshamn-Asarum och hans hustru Pauline, född Cronhielm. De hade 
personligen kännt både skalden och hans syster, hvilken senare under 
många år var bosatt i Karlshamn, likasom ock brodern sommaren 1859 
själf sökt en hvilo- och tillflyktsort i Asarum. Prostinnan W. hade i 
sii "cfo tvänne djupt gripande bref, som V. v. B. skrifvit till sin syster 
och hvilka jag med verklig rörelse läste. 



VILHELM OCH AMELIE VON BRAUN. 6j 

Flera v. Brauns minnestecknare, Adlersparre, Carlén, 
Sturzenbecker m. fl. ha såsom en egendomlighet hos 
honom anfört ett drag, som de ej kunnat rätt förstå eller 
också icke velat nämna vid dess rätta namn. De ha 
samtliga omtalat, att midt under den uppsluppna gläd- 
tigheten kunde V. v. B. plötsligt gripas af ett så djupt 
allvar, att de tanklösa bland vännerna frågade hvarandra: 
»Hvad går åt honom? Han har ju på en gång blifvit 
tyst och 'trumpen'; man får knappt ett ord af honom». 
Om denna sinnesstämning skrifver en bland minnesteck- 
narne: »Hans allvar antog stundom, ja tidtals, karaktä- 
ren af dysterhet och leda vid allt, — en Itda vid hela 
»det glada lifvet». 

Den verkliga orsaken till denna »dysterhet» var icke 
blott den, som biograferna plägat anföra, eller förlusten 
af den ädla och enda kvinna, som skalden någonsin 
verkligen älskat; utan den låg mycket djupare, nämligen 
i hans samvett, Vilhelm von Braun var under många år 
ett föremål för Guds Andes kraftigt kallande och väck- 
ande nåd. Midt under det yraste världslif, under det 
att muntra skrattsalfvor Ijödo omkring honom och han 
själf kanske nyss sagt någon af sina mest »vågade» 
kvickheter, hörde han plötsligt inom sig en väckande, 
manande stämma: »Men tänk dock på din själ! Huru 
skall detta sluta? Bryt dessa syndens bojor, detta slaf- 
veri under en tom fafänglig världslust, som ännu aldrig 
förmått gifva dig frid eller någon verklig lycka! Tag 
nu ett afgjordt steg att vända om till din Gud, din Fräl- 



6S UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

sare! Dröj icke längre — i morgon kan det för dig 
vara för senth 

Mångfaldiga dylika kallelser hade V. von B. erfarit 
och förspillt. Hans bref till systern Amelie vittnade 
om dessa djupa inre strider, som hans »glada vänner» 
hvarken kunde eller ville fatta. När han någon gång 
kastade fram ett ord om »stundande ansvar för vårt 
lif» eller något dylikt, såg man förvånad på honom och 
sade: »Har du blifvit tokig? Du är ej värre syndare 
än andra, tvärtom I Slå ifrån dig sådana där griller. 
Skål på dig, hedersbror!» — Och tyvärr lyckades vän- 
nerna för det mesta att »lugna» skaldens oro. 

Men stundom gick det icke. Den inre manande 
rösten blef för stark, samvetsförebråelserna allt för tunga. 
Då drog sig V. v. B. tillbaka till någon enstaka plåts, 
där han fick »vara i fred». Där lefde han då ytterst 
återhållsamt, upptagen af fiske och dylika landtliga sys- 
selsättningar samt framför allt af läsning, mycket ofta i 
böckernas bok. Under dessa »eremittider» var hän all- 
tid tacksam att fa hos sig hafva sin mest älskade, gud- 
fruktiga syster. När hon icke kunde komma till honom, 
skref han litet emellan till syster Amelie bref, som anda- 
des djup längtan efter syndaförlåtelse och frid med Gud. 
Men »vännerna i Stockholm» ville han då icke mer 
återse, ty han insåg nu väl, hvart deras vänskap hade 
fört och ånyo komme att föra honom, om han åter 
skulle uppsöka dem. Det var under en sådan sinnes- 
stämning han en gång till en vän skref de betecknande 



VILHELM OCH AMELIE VON BRAUN. 69 

orden: »Upp till Stockholm kommer jag, vill Gud, aldrig 
mer; jag har redan varit där allt för mycket». 

Den sista sommaren, innan Amelie von Braun dog, 
hade syskonen varit ganska länge tillsammans. En 
dag 5^trade då Vilhelm följande ord, dem Amelie sedan 
upptecknade: »Du säger mig, att Kristus försonat alla 
mina skulder. Och jag kan tro det, i hvad angår dem 
af mina synder^ h vilka äro »ett förflutet» som ej mer skall 
återkomma och ej göra nya anklagelser och skuld. Men 
— somliga af mina skrifter, skall Gud också kunna för- 
låta mig dem? De äro icke dödade, de skola måhända 
tryckas i nya och åter nya upplagor; de skola förgifta 
många ungas fantasi, kanske hos många väcka en läng- 
tan efter syndens lust och så bidraga att föra många 
ut på »det sluttande planet», där man sjunker allt dju- 
pare i syndens dy. Denna tanke är mig outhärdlig; 
den är hvad bibeln kallar »den mask som icke dör». 
Långt efter det jag själf lämnat denna värld, skola mina 
skrifter fortsätta det verk, som jag nu ogillar och ångrar. 
Mina personliga synder skola fa ett slut, men mina lit- 
terära synder skola fortsättas, och förgifta generation 
efter generation ! » . . . 

Många gånger trodde både V. von B. och hans 
syster, att också hos honom »allting hade blifvit nytt». 
Under sådana tider erfor han, efter hvad han själf munt- 
ligt och skriftiigt försäkrade, »en frid som ej kan med 
ord beskrifvas». 

Men fastän V. v. B. ville komma ifrån »de muntra 



^0 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

vännerna» i Stockholm, så ville dessa för ingen del för- 
lora honom. När den glade, spiiituelle umgängesbro- 
dern ibland helt plötsligt försvann, utan att gifva någon 
enda af dem sin adress, blef det ett ifrigt spanande och 
skrifvande åt alla tänkbara håll, för att fa reda på skal- 
dens nya vistelseort. När ej skriftliga efterfrågningar 
gåfvo resultat, begaf sig någon af vännerna, vanligen 
B — in, ut på resa för att genom personliga efterforsk- 
ningar kunna »ertappa och infånga rymmaren» samt i 
triumf återföra honom till de väntande vännerna. Detta 
lyckades också oftast. Och när då V. v. B. äter kom 
under de vanliga andeinflytelserna, blef han på nytt 
»likasom förvandlad» samt återtog sina gamla vanor och 
talesätt m. m. . Men själf skref han härom till systern: 
»Mig är skedt, såsom det står i bibeln: Det sista är 
nu vordet värre än det första!» 

Dock, det finnes en kärlek, som är »starkare än 
allt»; den kärleken har både vilja och makt »så länge det 
ännu heter: / åagf> att hjälpa, där den icke allt fort i 
otro bortstötes. Och systerns mångåriga trogna böner 
voro »icke förgätna af Gud». — Likasom skalden Fjalar 
från sin sköna dödsbädd bad att till alla hans sångmös 
vänner få utsändt budskapet om »frälsning och frid 
i Kristus», (fastän detta budskap blef af många ned- 
tystadt,) så skulle ock skalden Brn ha velat från sitt 
sista hviloläger ha för alla förkunnat: »I ingen annan 
är frälsning; men — denne undfår syndare!» 



VILHELM OCH AMELIE VON BRAUN. 71 

Jag har i det föregående ofta nämnt Vilhelm von 
Brauns syster Amelie. Här ännu något mera om henne, 
enligt muntliga och skriftliga uppgifter af hennes vänner 
friherrinnan B. Posse och pirostinnan P. Westdahl. 

Amelie vori Braun, född år 181 1, hade redan från 
tidiga år i sitt hjärta erfarit Guds andes kallelse; men 
först under kohfirmationstiden år 1827 ^^^ ^^^ ^^'^ ^^ 
djupare genomgående andlig väckelse. Rikt begåfvad i 
intellektuelt hänseende och med kärleksfullt hjärta, kän- 
de hön nu den varmaste önskan att kunna lefva till sin 
Frälsares ära och sina medåterlöstäs gagn. Detta hel- 
gade begär efter verksamhet fick ett rikare fält, när 
hennes familj i början af i84o:talet flyttade till Karls- 
hamn. Där började hon i all stillhet ett anspråkslöst, 
välsignelsebringande arbete bland de fattiga. 

»Ofta inträdde hon, helt oväntad, i nödens och sede- 
förfalléts smutsiga kojor, medförande en hvit duk den 
hon lade på bordet, och ett par ljus dem hon tände 
och ställde på samina bord.» Därpå vinkade hon till 
sig barnen och började för dem omtala händelser ur 
Jesu lefnad, eller någon annan berättelse med god till- 
lämpning, samt gaf sedan de äldre medel mot den lekam- 
Uga nöden. Dessa besök verkade, att de fattiga bör 
jade själfva feja upp sina nästen; och i dessa hem såg 
det efter någon tid i alla hänseenden helt annorlunda ut, 
än då fröken, von B. började sina besök. — I nio är 
höll hon en talrikt besökt söndagsskola för äldre och 
halfvuxna flickor; och så väl B. E — g som P. W — 1 



72 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

försäkrade, att »många voro de vackra Blekingsflickor, 
som Amelie von B. räddat undan lasten». Få voro de 
arbetarehem i staden, dem hon ej hade besökt. Stun- 
dom fick hon, efter varma bönetimmar, en så brinnande 
kristlig kärlek att hon t. o. m. vågade sig in på kro- 
garna, där hon med stilla ödmjukhet men på samma 
gång med stor frimodighet manade de därvarande, i 
synnerhet de unga samt familjefäderna, att öfvergifva 
syndens usla stigar och vända sig till den ende räddaren. 
»Med Guds ord och den kristna kärlekens makt lycka- 
des hon ofta tämja de oregerligaste matroser, de hår- 
daste arbetare, samt likaså äfven deras hustrur, hvilka, 
såsom hon intygade, »mången gång voro ännu sämre 
än männen». Ja, hon och andra ädla kvinnor ansågo 
»de förfallna karlarne mer än de förfallna kvinnorna vara 
tillgängliga för en genomgripande förändring». 

År 1856 öppnade sig för henne ett ännu vidsträck- 
tare verksamhetsområde. I sällskap med B. E — g före- 
tog hon det året en resa till Dalarne. Där rådde då 
bland folket en stor hunger efter Guds ord, men — 
bland herdarne funnos den tiden endast fa, som ägde 
lust och förmåga att rätt »föda Guds hjord». Vid an- 
blicken af denna nöd, då stora skaror »voro såsom far 
utan herde», kände sig den 45:åriga kristligt erfarna och 
mognade A. v. B. af Guds ande allt mera manad att 
vittna om »nåden och sanningen i Kristus». Efter mycken 
tvekan, men uppmuntrad af B. E — g och med slutlig 
visshet att så var Guds vilja, började hon hålla andliga 






Sven I^agerberg. Rudolf Abelin. Alex. Leuhuseii. 





R. Björnstierna. K. af Edholm. Karl Warberg. 



/r^. 






Charles Tottie. Fr. v. Malmborg. Fr. von Essen. 



, ' w"\ 
/»*ii\ 



} 





■J 



Gust. Hesselgren. K. G. Ridderstolpe. O. von Knorring. 




VILHELM OCH AMELIE VON BRAUN. 73 

föredrag, som . besöktes af städse växande åhörareskaror. 
Under sådana föredrag och samtal med allmogen, samt 
genom hänvisning till kärnsund läsning af äkta evange- 
liskt lutherska lärares skrifter, utsådde hon där uppe i 
Dalarne en god säd, som mångenstädes också »föll i 
god jord» för evighetsskörd. — Följande året anträddes 
åter en dylik färd, efter ifriga uppmaningar från Dalarne. 
Hennes åhorarekrets vidgades allt mer, och allt flere 
andens män lärde att högt uppskatta hennes värde. 
Ty hos henne fanns både lutherskt trogen renlärighet, 
brinnande kärleksifver samt stor takt och urskillning. 

Genom sitt på visst sätt »offentliga» uppträdande 
fick likväl Amelie von Braun, trots sitt äkta kyrkliga 
sinne, allt mer erfara skoningslösa domar af ande- och 
kärlekslösa personer, som icke ville eller kunde sätta sig 
in i de undantagsförhållanden, hvilka framkallat hennes 
af Gud rikt välsignade vittnesbörd. 

Men icke ens dessas hårdhet och förakt förmådde 
»utsläcka anden» hos henne. I Blekinges och Smålands 
skogar fann hon själsfränder, med hvilka hon delade 
många andliga gåfvor till uppmuntran och tillväxt i 
nåden. Slutligen började äfven flere fromma präster, som 
märkte hvilket välsignadt inflytande hon hade öfver eljest 
otillgängliga sinnen, kalla henne till sina församlingar. 
Där höll hon bibelstunder, vid hvilka prästerna närvoro 
som åhörare och efteråt bekräftade hennes vittnesbörd. 
Så t ex. den snillrike kyrkoherden Hans Birger Ham- 
mar i Mjelby, den allmänt vördade prosten K. M. West- 



74 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

dahl i Karlshamn och Asarum, m. fl. På en kulle, ej 
långt från Asarums kyrka, är likasom en platform eller 
talarestol bildad af naturens egen hand, och där omkring 
samlades på söndagseftermiddagarna stora skaror af 
dem, som på f. m. besökt gudstjänsten i kyrkan. Här 
uppträdde A. v. B. och talade inspireradt både väckel- 
sens och hugsvalelsens ord, till mångas eviga gagn. 

I Amelie von Brauns offentliga uppträdande fanns 
intet af det »stötande», som man vanligen anser vidlåda 
sådan kvinnlig offentlighet. Fastän hon var fullt viss 
om Guds kallelse, så ansåg hon den vara ett undan- 
tag från den allmänna regeln. Hon uppträdde endast 
inför allmogen, och då alltid blygsam, stilla och på ett 
synnerligen anspråkslöst sätt, hvarigenom hon ofta be- 
segrade fördomarna mot sig, under det att den öfver- 
tygande andekraften i hennes vittnesbörd mången gång 
öfvervann de trotsigaste sinnen. 

För sin trohet mot den lutherska kyrkans bekän- 
nelse blef hon af de separatistiskt sinnade kallad »bun- 
den» och »trånghj artad», under det hon å andra sidan, 
på grund af sitt vittnande om Kristus, bland formalis- 
ter ansågs »allt för fri». Detta från båda sidorna orätt- 
visa bedömande vållade henne mycken smärta. Men till 
slut kunde hon därom skrifva: »Äfven bland den tro- 
ende brödraskaran går jag numera såsom en »främlings- 
gäst»; äfven med mina ännu lefvande nådesyskon plä- 
gar jag »min umgängelse i himmelen». Jag ser dem i 
andanom såsom »fullkomliga rättfärdiga andar», fröjdas 



VILHELM OCH AMELIE VON BRAUN. 75 

åt den eviga kärleken och friden i himmelen, och röres 
hvarken af värmen eller kölden här nere i Kedars hyd- 
dor. Kanske är detta hos mig en efter kampen iråkad, 
men öfvergående apati, kanske ock en dvala före dödens 
annalkande? Jag vet det icke. Men godt är emellertid 
att ha begraft alla sina förhoppningar eller farhågor för 
detta lif och, stödd på Jesus allena, kunna lugnt möta 
eller se bort från allt jordiskt gladt eller sorgligt, väl 
vetande att »allt är fafangligt här» . . . Må jag, om 
Herren så för godt finner, hädanefter icke blott vandra 
okänd, utan äfven af alla misskänd genom pröfvotiden. 
Må människoförtroende och människohjälp, dessa »regn- 
bäckar», torka in under bedröfvelsens och smälekens 
hetta; må människolöften och erkännanden, dessa flyk- 
tiga »munväder», hvirfla omkring, blåsa skarpa eller 
milda vindar; må hvarje jordisk ärekrans ryckas bort, 
endast Herren, finnande mig »trofast intill döden, må af 
sin nåd en gång räcka mig »lifvets krona» . . . 

Och Herren hörde denna hennes bön. »Ökenkäns- 
lan», som med åren allt mera tilltog, byttes mot slutet 
i de saligaste förkänslor af den stundande härligheten. 
Hennes befrielsestund kom hastigt och för hennes flesta 
vänner oförmodadt, just då en ännu rikare och vid- 
sträcktare verksamhet hade öppnats för henne. — Hennes 
sista ord voro : ^ Jesus ! , . . Herre, dig vare tack och lof 
för allt!» 



Ljusa minnen. 

4. »Unge gref ven» på Stensnäs. 

Lika ädel och sympatisk som sin far, den gamle 
grefven, fastän i mycket olik honom, stod hans son 
Adolf Reinhold Louis Stackelberg i tolf år vid sin faders 
sida såsom eri af »Ijusbringarne» på Stensnäs, samt 
verkade i nära tjugofyra år med varmaste nit och ovan- 
ligt stor välsignelse för Guds rikes framgång bland sina 
landsmän. Under detta sitt arbete fick han som andra 
Herrens trogna vittnen röna deras gemensamma lott att 
af många mycket klandras och misskännas; men af de 
flesta bland Guds folk inom nästan hela vårt land blef 
han under årens lopp allt mera värderad och älskad. 
Och för mig personligen är hågkomsten af Stackelberg 
ett bland min lefnads mest »ljusa minnen», lika som af 
Karl Olof Rosenius, Johan Bring, Olof Hedengren m. fl. 

Det var icke några ovanligt framstående gåfvor, ej 
heller bördens och rikedomens tillfälliga förmåner, som 
i så många hjärtan djupt ingräfde grefve Adolf Stackel- 
bergs namn. Nej, det var hans städse innerliga välvilja, 
hans hängifna kärlek, ej blott mot vänner och under- 



78 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

hafvande utan mot alla, äfven mot oliktänkande, hans 
oförtröttadt brinnande ifver för själars frälsning, samt 
många andra »en kristen ädling t värda egenskaper, som 
gjorde hans namn så kärt för Herrens vänner och för 
alla dem, hvilka icke mot bättre vetande föredrogo att 
smäda honom. 

Grefve Adolf S. var född på Almnäs sätesgård i 
Västergötland, söndagen den 30 juni 1822. Jag har 
redan förut (sid. 25, 26) omnämnt, huru Herrens ord 
var älskadt inom föräldrahemmet, samt huru man där 
dagligen läste och hörde det för att stärkas till fortsatt 
»vandring med Gud». De tidiga intrycken häraf kunde 
aldrig helt utplånas ur ynglingens själ, äfven då världen 
längre fram visade sig för honom i sin mest tjusande 
och förföriska gestalt. 

Sin första uppfostran erhöll grefve Adolf vid Hillska 
skolan å Barnängen, bland hvars forna lärjungar Sverige 
räknat flera af sina mest framstående män i detta år- 
hundrade. Efter slutade studier år 1842 ägnade sig 
den unge ädlingen åt militärtjänsten. 

Från hemmet hade han medfört bibeln samt vanan 
att dagligen begagna den, äfvensom att morgon och 
afton förrätta sin bön, utan att denna bön likväl då 
ännu var uttrycket af ett nytt lif 

Första väckelsen till allvarlig eftertanke hos den 
lefnadsglade ynglingen var en kamrats anmärkning under 
en marsch, då hela ledet genljöd af »lustiga visor». 
Vänd till Stackelberg yttrade kamraten: »Jo, du är just 



LJUSA MINNEN. 79 

en ljus gosse — om morgnarna läser du bibeln och beder, 
och om dagarna sjunger du lättsinniga visor. Du har 
gudfruktiga föräldrar och är ändå nästan den vildaste 
ibland oss!» Dessa ord voro den pil, som säkert träffade 
sitt mål. Tyst fortsatte den unge grefven marschen, 
men hemkommen på sitt rum kastade han sig ned inför 
Herren, bekände sin stora skuld och ropade till honom om 
förbarmande. Det var nu icke längre en bön af vana, 
det var en drunknandes »rop ur djupen». — Kort där- 
efter nedlades han på en långvarig och svår sjukbädd, 
hvarunder det fattade beslutet: »Jag vill stå upp och 
gå till min fader», allt mer vann stadga hos honom. 
Lagens dom och Sinai åskor hade gått öfver hans själ. 
Omsider fick han ock förnimma trösten och kraften af 
Jesu fridshälsning: »Dina synder förlåtas dig I» Och i 
tron på det ordet hade' han sedan under hela sitt lif 
all sin enda berömmelse och starkhet. 

Hans militära bana af bröts nu; ty den tiden ansågs 
det ännu omöjligt att förena varm kristendom med en 
officers lif. År 1847 bosatte sig grefve S. på egen- 
domen Stensnäs, belägen i Ukna församling af det för 
sin skönhet bekanta Tjust härad, där han tillbragte sina 
återstående dagar.*) 

Det var där hans andliga lif sedan slutet af 1840- 
talet uppblomstrade med en värme, en rikedom af nit 

•) På i850:talet blef grefve S. dessutom genom arf efter sin 
svärfader ägare af Öfverums stora bruk, där han lät uppföra en ny 
vacker kjrrka, och dit han som brukspredikanter kallade sådana mijn 
söm P. Fjellstedt och Fr. Hjelm. ^ 



8o UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

och kärlek, som väl må' kallas ovanliga. Och sedan 
han själf funnit frid, gingo honom nöden, mörkret och 
okunnigheten bland hans omgifning djupt till hjärtat. 

Den del af Kalmar län, dit äfven Ukna församling 
hör, var vid denna tid lika beryktad för sin naturs skön- 
het som för sin befolknings råhet och vildhet, hvilken 
gick så långt, att sällan någon resande vågade färdas 
fram genom socknen, sedan mörker inbrutit. Blodiga 
slagsmål och öfvervåld hörde till »ordningen för dagen». 
Isynnerhet utgjorde den omkring en mil från Stensnäs 
liggande gästgifvaregården Skedshult ett stamhåll för 
ortens alla dryckes- och slagskämpar, som därifrån före- 
togo sina ströftåg i nejden. 

Men detta blef inom icke lång tid annorlunda, sedan 
Stackelberg, som brann af begär att för dessa vilda 
skaror förkunna evangelium, hade börjat att på Stens- 
näs hålla sina bibelstunder. Sådant var den tiden någon- 
ting oerhördt! En bildad man, en rik man, en grefve, 
som bad och läste bibeln, och det icke blott för sig 
själf i största tysthet, utan i kretsen af sitt husfolk och 
hvem som ville höra på, — icke endast några gånger 
om året, vid de stora kyrkliga högtiderna, utan dagligen 
— den mannen måste, såsom en präst uttryckte sig, 
»vara en dåre, ja, en för den allmänna 'säkerheten' 
farlig märniska, af h vilkens fanatism och svärmeri de 
vådligaste följder vore att vänta för hela orten». — Så 
lydde ock snart »det allmänna omdömet», och några af 
de mest ogudaktiga bönderna i trakten lofvade en sön- 



^ 




Ang. Lagercrantz. Malv. Leijonhufimd. Jul. Leijonhufvud. 





Matilda Leijonhufviid. 





H. Wenuerberg. M. L Wachtmeister. 




Cl. Widström. 




H. Rydingsvärd. 




H. Lindberg. 




T. Waldenström. 




M. Bahrman. 




E. Rudensköld. 




K. Hellström. 




/ 




;t 





L. Torén. 



H. Falk. 



H. Bergen gren. 



LJUSA MmNEN. 8 1 

dagsafton vid ett supgille på Skedshult, att de skulle 
slå ihjäl »den galne grefven». 

Detta fick grefve S. veta, och han beslöt i Jesu 
namn att »slå ett stort slag» för sin Herres sak. Föl- 
jande söndagsafton, då samma bönder ånyo kommit till- 
sammans på Skedshult till ett nytt drjxkesgille, trädde 
Stackelberg helt plötsligt in i det rum, där männen 
voro samlade. Efter ett vänligt »god afton» yttrade 
han med sin varma, sympatiska stämma: »Jag har, mina 
vänner, hört sägas att några bland eder lofvat att slå 
ihjäl mig. Nå väl, här är nu jag midt ibland eder; 
och den som har lust därtill kan nu utföra sitt uppsåt 
mot mig. Men innan detta sker, vill jag säga er alla, 
att jag mot er hyser endast fridens och kärlekens tan- 
kar. Ja, jag har något långt högre och härligare att 
förkunna er, näml. att eder Herre och Frälsare älskat eder 
alla intill döden och försonat all eder skuld, att han ännu 
ålskar eder samt vill att I kommen tillbaka till honom 
och mottagen den syndaförlåtelse, som han vunnit åt eder 
alla och som väntar på att varda emottagen. Om ni 
ej har något däremot, vill jag för er uppläsa en af hans 
allra Ijufligaste nådesinbjudningar.» Vid dessa ord såg 
grefve S. sig omkring i kretsen. 

Bönderna, som vid S.'s inträde rest sig med hot- 
fulla blickar, stodo nu afväpnade och handfallna; ingen 
kom sig för att svara ett enda ord. 

Stackelberg återtog då: »Nå väl, jag tager er tyst- 
nad som bifall och vill så i Jesu namn begynna». Efter 

lP'ads/röm, Ur minnet o. dagboken. IL 6 



82 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

en brinnande bön uppläste han Luk. 14: 1 6, 17 samt 
höll öfver de orden en kort, men mycket kraftig och 
innerlig utläggning. 

Redan åsynen af den unge, vackre, frimodige man- 
nen och hans af kärlek strålande ögon hade gjort in- 
tryck på de hårda männen. Och äilnu mer fördjupades 
detta intryck genom hans varma, hänförande föredrag. 
Herrens ande förde kraftigt evangelii budskap till åhörar- 
nes hjärtan; flere af dem blefvo mycket djupt gripna. 

När Stackelberg slutat, gick en man fram till honom. 
Denne man hade allt hittills varit den värste drmkaren 
och slagskämpen ibland dem; därjämte var han också den 
starkaste, fruktad af alla för sitt våldsamma lynne som 
bragt honom binamnet »vilde-Per»; det var också han 
som först uttalat orden om »att slå ihjäl den galne gref- 
ven». Med tårar i ögonen frågade han: »Vill och kan 
grefven räcka sin hand åt en usling, som lefvat likt ett 
djur och velat mörda grefven? Om grefven det kan 
göra, så vill jag ock tro, att Herren i himmelen kan 
frälsa en så stor syndare som mig.» 

Vänligt räckte S. handen åt den nu ångerfulle man- 
nen, som därvid sade: »Nästa söndag vill jag komma 
till sammankomsten på Stensnäs, om icke grefven har 
något däremot». Och vändande sig till sina kamrater, 
sade han: »Om någon af eder vågar sig att kröka ett 
hår på grefvens hufvud, så far den mannen med mig 
att göra. Kom ihåg det I» Och ett väldigt knytnäfslag 
på bordet bekräftade hans ord. 



LJUSA MINNEN. 83 

Följande söndag kommo åtta af Skedshultsmännen 
till bibelförklaringen på Stensnäs. Fem af dessa, bland 
dem den nyss omnämnde mannen, blefvo då omvända. 
Snart följde flera i deras spår, »och Herren förökade 
hvar dag församlingen af dem som blefvo frälsta». 

Så fortgingo grefve S:*s bibelförklaringar vecka efter 
vecka. Och då från dessa andaktsstunder intet »sorgligt 
eller vådligt» förspordes, såsom man hade förespått, och 
då grefve S. i all sin umgängelse blott bevisade kärlek, 
redbarhet och välvilja mot hvar man, så började den 
första fiendskapen småningom lägga sig; den efterträddes 
af begäret, kanske ock nyfikenheten, att lära känna 
huru det tillgick vid dessa den tiden så ovanliga och 
fruktade »konventiklar». Tilloppet af åhörare ökades 
alltjämt, och evangelii kraft bevisade sig äfven här. 

Inom få år var denna trakt helt förändrad. I stället 
för de ohyfsade gestalterna med trotsiga, vilda blickar, 
såg man nu snyggt klädda män med vänliga anleten; i 
stället för mordskri och dryckesvisor hördes lofsånger 
och glada samtal. Ärlighet, nykterhet, sedlighet och 
gudsfruktan blefvo rådande, så att ortens domhafvande 
kunde efter några år med glädje och förundran betyga, 
att »lika vanligt som det förut var att han vid hvarje 
ting hade en mängd brottmål instämda från denna trakt, 
lika sällsynt var det nu att därifrån fa ett enda». Men 
en stor del af ortens prästerskap ogillade ännu grefve 
S.'s verksamhet, fastän den burit så verkligt goda fruk- 
ter; ty den var ju »okyrklig» — det var icke präster. 



§4 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

utan lekmän, som åstadkommit allt detta. Visserligen 
höll sig rörelsen kvar inom kyrkan; kyrkobesöken och 
nattvardsgångarna blefvo långt talrikare än förut; men 
— »lekmän äga ej rätt att offentligt vittna om Kristus», 
äfven om deras vittnesbörd aldrig så väl behöfves och 
Herren rikt välsignar deras verksamhet. 

Det lif, som så börjat uppblomstra i Uknadalen, 
utbredde sig med hvarje år i allt vidare kretsar, och 
snart var Stensnäs medelpunkten för en stor andlig rö- 
relse, sorh omfattade hela nordöstra Småland och syd- 
liga Östergötland. Från de flesta af grannförsamlingarna 
erhöll nu grefve S. upprepade kallelser att som predi- 
kant uppträda i deras kyrkor, hvilket han ock fick 
biskoplig '»venia» att göra. Ty äfven en del högkyrkliga 
biskopar ansågo det till slut bättre, att grefve S. och 
andra gudfruktiga lekmän med vederbörandes tillåtelse 
predikade i kyrkorna än utanför dem. Nu för tiden har 
man en annan uppfattning af hvad som hör till »sann 
kyrklighet»: i flera stift, där lekmän förr fingo upp- 
träda i kyrkor, är detta dem nu förbjudet. En kanske 
icke aflägsen framtid skall visa, hvilkendera uppfattnin- 
gen var riktigast. 

För inre och yttre missionens sak verkade S. här- 
efter oaflåtligt, så långt hans krafter räckte. Åt detta 
arbete ägnade han sitt lif, allt mer kännande sig därtill 
kallad af Herren. Han lät ej sitt mod nedslås af miss- 
tankar, klander och förtal; hans kärlek öfvervann hind- 
ren och motståndet. När han klandrades för sitt »predi- 



LJUSA MINNEN. 85 

kände» svarade han: »Jag är själf så outsägligt lycklig 
i min tro; skulle jag ej då söka att kunna gifva andra 
del af samma lycka. Det är så många, som icke äro 
lyckliga i sin kristna tro; må de tiga, om de så vilja. 
Men Kristi kärlek tvingar mig och mina trosbröder. » — 
De brister till form och innehåll, som stundom vidlådde 
hans föredrag, kände och erkände han villigt. Men de 
uppvägdes af hans redliga nit, hans brinnande kärlek 
och trohet. Och öfver allt detta — Herren välsignade 
hans arbete med både god och rik frukt. 

Efter några år valdes han till ordförande för nord- 
östra Smålands missionsföreningar, samt sökte då att på 
allt sätt befordra evangelii predikan, på samma gång 
som han och hans bröder i missionsstyrelsen nitiskt va- 
kade öfver föreningsmedlemmarnas goda kristliga vandel. 

Vid det gästvänliga Stensnäs och vid Öfverum höUos 
nästan hvarje år missionsfester, som voro besökta af 
tusentals deltagare. Och ännu lefver en och annan kvar, 
hvilken som ett Ijufligt minne från flydda dagar omtalar 
den tid, då många från sina hem färdades flera dags- 
resor för att få vara med om ett missionsmöte på Stens- 
näs. Både präster och lekmän voro därvid förenade i 
broderlig endräkt, förkunnande ordet och utbytande 
tankar om Guds rikes angelägenheter. Den ande af 
frid och kärlek, som hvilade öfver S:s hem — och 
hvilken kom hans Stensnäs att ofta bli kalladt »Frids- 
näs» — rådde äfven vid dessa möten och skall göra 
dem oförgätliga för enhvar, som någon gång fått bevista 



S6 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

dem. Flertalet af den tidens troende lärare var icke så 
vist och förnumstigt, att de i »kyrklig förnämhet» skulle 
hållit sig allt för goda att deltaga i lekmännens arbete 
för Guds rike. Tvärtom hade de likasom aposteln Paulus 
sin glädje i att Kristus vardt förkunnad. Filipp. i: i8. 

Grefve Stackelberg var i dylika frågor kyrkligt fri- 
sinnad och höll fast vid hvad han ansåg vara lekmän- 
nens både rätt och plikt: att få bekänna sin tro och 
vittna om Kristus. - Han såg hos kyrkan många brister 
och rönte från större delen af hennes prästerskap en 
afgjord, ihållande fiendskap; men han förblef trots allt 
henne dock trofast tillgifven. Oaktadt många lockelser 
från mer än ett håll, kunde han aldrig förmås att 
öfvergifva henne för att bilda en friförsamling. Att den 
andliga lifsrörelsen på dessa trakter hölls kvar inom 
den lutherska kyrkan och blef jämförelsevis ganska litet 
berörd af sektväsendet, torde i icke oväsentlig mån 
kunna tillskrifvas S:s kyrkliga sinne. Ty om han på 
sin tid hade öfvergifvit kyrkan, så hade förvisso flera 
tusen af hans åhörare följt hans exempel. Detta be- 
hjärtades slutligen äfven af dem, som för hans frisint- 
hets skull länge anklagade honom för »okyrklighet». 
Också valdes S. med öfvervägande röstplurälitet till 
medlem af 1868 års kyrkompte. 

Sedan 1847 förenad i ett lyckligt äktenskap med 
fröken Honorine Adelsvärd, dotter till öfverstekammar- 
junkaren baron J. K. Adelsvärd, blef grefve S. fader till 
en efterlefvande son och fyra döttrar. — I sitt enskilda 



LJUSA MINNEN. 87 

lif, i kretsen af maka, barn och vänner, var han före- 
kommande och vänlig, stundom skämtsam och »glad 
som ett barn». Han spred glädje omkring sig, en 
kristlig och helgad glädje, frigjord från såväl världsvä- 
sendets flacka »munterhet» som från den själfgjorda from- 
hetens stela tyngande »värdighet». I hela hans person låg 
just det, som man plägar sammanfatta under begreppet 
»sympatisk», sann och älskvärd. Därför drog han också 
till sig alla, med hvilka han kom i närmare beröring — 
alla, utom de fariseiska och egenrättfardiga samt de af- 
undsjuka och hatfulla, på hvilka hans vänliga, evange- 
liskt kärleksfulla väsende verkade nästan frånstötande 
såsom »icke nog värdigt». 

Grefve Stackelberg var en af de »icke många» äd- 
lingar, hvilka för Kristi skulle med glädje »försakat värl- 
den och allt dess väsende». Rik, förnäm, ståtlig och i 
hela sitt uppträdande ovanligt behaglig, hade han med 
största lätthet kunnat vinna all den lust och fira de tri- 
umfer, med hvilken världen lockat så många bort frän 
Kristi efterföljelse. Men hariy likasom en gång Guds 
tjänare Mose, »höll Kristi försmädelse för större rike- 
dom än Egyptens skatter och ville hellre lida förakt med 
Guds folk än till en tid hafva lust i synden». Ehuru 
S. genom börd och rikedom var själfskrifven att ha sitt 
mesta och egentliga sällskapslif bland »denna världens 
mäktiga», så inskränkte han sin gemenskap med dem 
till det oundgängligt nödvändiga, men sökte sitt um- 
gänge bland Herrens vänner. S. var icke en af dessa 



88 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

religiösa, som kunna umgås med allvarliga kristna, men 
ha sin egentliga trefnad bland världen, utan han älskade 
Guds folk just för den andes skull, som genom »vitt- 
nandet om Jesus» vanligen gör de troendes samkväm 
så c)behagliga ej blott för den gröfre världen, utan ock 
for alla halfandliga. Naturligtvis gladdes han, när han 
bland sina adliga likar kunde påträffa några få verkliga 
trossyskon; men 's» andens enhet» var honom alltid förmer 
än likheten i samhällsställning. 

Mot sina tjänare och underhafvande var han »som 
en fader». Hvad han var som husbonde, därom vitt- 
nade, äfven för den ytlige betraktaren, bland annat de 
ljusa glada bostäder, som han uppbyggde åt sina under- 
hafvande, den trefnad och snygghet som där öfverallt 
rådde och som väckte alla främmandes uppmärksamhet. 

Själf enkel och anspråkslös i behof och vanor, un- 
nade han äfven i jordiska ting alla andra godt. Aldrig 
gick någon verkligt behöfvande ohulpen från hans dörr. 
Om jag ens närmelsevis ville uppgifva det belopp, som 
grefve S. årligen gaf till Guds rikes angelägenheter och 
till behöfvande medmänniskor, skulle det förefalla de 
flesta som otroligt. Också kom det stor sorg öfver 
hans närmaste bygder och vida omkring, då ryktet gick 
ut om hans sista tärande sjukdom och däraf följande död. 

Hvad S. såsom kristen och människa var, därom 
vittnade den djupa saknad, som vid hans död grep »hela 
hopen af dem som trodde» bland vårt lands evangeliska 
kristna, — Som vm var grefve S, mot alla )^trofast så- 




Göthe Nordberg. 




utsikt från Grönteboda. 




1. Magnusson. 2. M. Rudbeck. 8. G. Auren. 4. Stjernström. 5. Aleniua. 6. Hammar. 
7. Einarson. 8. Noi-dberg. 9. Molin. 10, A. ZlepUn. 11. Berg. 12. J. Rudbeck. 

Ct. Nordberg, med medhjelpare och patienter vid Grönteboda 1893. 



LJUSA MINNEN. 89 

som få». Under hela den tid, från 1855 till 1871, mig 
skänktes förmånen af S.'s varma vänskap, förblef han 
den samme år efter år, medan mången annan »skiftat 
färg» under ändrade förhållanden. Utom de oförgätliga 
Stensnäsbjudningarna och hans aldrig svikande besök vid 
vistelserna i Stockholm, skref han litet emellan till mig 
innehållsrika och uppmuntrande bref, af hvilka jag i 
dagboksanteckningarna skall meddela ett och annat ut- 
drag till prof. Ännu under sin sista vistelse i Stock- 
holm såsom sjuk, och på sin dödsbädd, skänkte han mig 
de varmaste bevis på en kärlek, som mot mig och andra 
»brann med klar låga intill döden». — Stilla och frid- 
fullt slocknade hans lif, söndagen den 22 januari 1871. 
På honom besannades Mästarens ord: »Saliga äro de 
fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn.» 

Nära 30 år ha förflutit se'n gref Stackelbergs död. 
Vinterstormarna ha jagat sin snö öfver hans graf, blom- 
morna därpå ha många gånger förfrusit och dött, för 
att blomstra upp och vissna igen ; de flesta af hans sam- 
tida äro bortgångna och glömda: men den ädle, varm- 
hjärtade Adolf Stackelbergs minne — det förblifver. 

5. Missionär Moritz. 

Bland de många Herrens vittnen jag på 1850- och 
60-talet rätt ofta i Stockholm råkade hos Rosenius, Elm- 
blads och andra vänner, var äfven den gamle varm- 
hjärtade judemissionären Johan Kristian Morit?. 



90 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Första gången jag såg och hörde Moritz var vid 
en aftonbjudning hos Rosenius, våren 1857. Jag hade 
varit på ett sjukbesök å Kungsholmen, där jag stannade 
längre än afsedt var, så att jag kom ganska sent till 
Rosenii hem, som låg nära invid Johannis kyrka. När 
jag inträdde i salen, hörde jag från förmaket en obe- 
kant mansröst, som talade om »vår gemensamme Messias"^. 
Af sammanhanget fann jag snart, att mannens text måste 
vara Es. ii:te kapitel; ty han talade mycket om »Her- 
rens ande, vishets och förstånds ande, råds och stark- 
hets ande», som skulle hvila på honom, samt att han 
»icke skulle döma efter hvad som synes för ögonen eller 
höres för öronen», utan »han skall döma de arma med 
rättfärdighet och skaffa rätt åt de elända på jorden; då 
skall det varda slut på Efraims afund» o. s. v. — Jag 
kunde icke strax se den talande, men det varma, mjuka, 
till hjärtat gående tonfallet i hans stämma, jämte det 
verkligt goda innehållet af hans tal, gjorde på mig ett 
mycket godt intryck. En stund därefter fick Rosenius syn 
på mig och vinkade mig in i förmaket, där han före- 
ställde mig för missionär Moritz, som syntes oss lik en 
gammal patriark. 

Efter den aftonen råkade jag honom sedan många 
gånger under årens lopp och behöll alltid samma goda 
intryck af honom. Han berättade för mig, att han var 
född jude och före sitt dop hade hetat Treitel, samt 
meddelade en mängd gripande drag ur sin växlingsrika 
lefnad. Och då denna verkligen är af stort intresse för 



LJUSA MINNEN. 9 1 

alla, som älska Herrens egendomsfolk och hans rikes 
tillkommelse, må här en del af den samma återgifvas. 

Moritz's föräldrar voro Markus och Debora Treitel, 
af en gudfruktig judefamilj i Pommern. Fadern, en skick- 
lig köpman, var uppfostrad i den stränga judendomen 
och en ifrig anhängare af Talmud. Modern var en sam- 
vetsgrann from judinna, som lefde i hoppet att den ut- 
lofvade Messias rätt snart skulle komma för att förlossa 
Israel. De hade två söner och tre döttrar. Vår Moritz 
föddes den i januari 1786 och fick vid sin omskärelse 
namnet Moses, med binamnet Hannes.*) 

Vid fyra års ålder miste han sin mor. Då hon gaf 
honom sin sista välsignelse, sade hon ett ord som gjorde 
djupt intryck på sonen: »Du skall upplefva Messias' an- 
komst. Blif fast i dina fäders tro, så att du skall fa 
del i hans rike I» Denna den döende moderns sista öns- 
kan gick på ett märkvärdigt sätt i uppfyllelse, ehuru 
icke på det sätt som hon hade väntat. 

Den unge Moses blef omsorgsfullt undervisad af 
skickliga lärare. För att lära rätt känna hans framsteg, 
examinerade fadern honom i »judames andra bibel», 
Talmud, och öfriga judiska förklaringar af den rätta 
bibeln. 

Så gick ock lille Moses dagligen i stadens kristna 
skola, men fick aldrig lof att där öfvervara någon bibel- 
timme. Hemma tjänade i synnerhet den mot kristen- 



•) Under hans bild, sid. 209, står därigenom M, H. såsom för- 
namn, i stället för det senare J. Kr. Morit:5. 



92 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

domen stämde juden Mendelsohns filosofiska skrifter till 
att utbilda hans ande och förstånd. 

Småningom började dock den fromme ynglingen att 
märka en afgjord skillnad mellan rabbinernas skrifter och 
Guds eget ord i bibeln. Att betrakta båda såsom gudom- 
liga uppenbarelser, blef för honom allt svårare. När han 
för sin fader eller sina lärare omtalade dessa tvifvel, 
svarade de: »Vi fa icke tvifla, annars blifva vi epiku- 
reer», hvilket enligt Talmuds förklaring var det samma 
som gudsföraktare. — Då han en gång talade med en 
lärd, polsk rabbin härom, gaf denne honom intet svar, 
men sade däremot till hans fader, att sonen var besatt 
af en ond ande och säkerligen skulle bli en affalling. 
Fadern blef mycket uppbragt häröfver och gaf sonen 
en väldig örfil. 

Från denna stund behöll den unge Moses sina tvif- 
vel för sig själf ; men ju längre han kom i sina studier, 
dess starkare blefvo ock tviflen. Slutligen blef han fullt 
öfvertygad att både Talmud (rabbinernas skrifter) och 
bibeln omöjligt kunde vara af Gud; bibeln vore sann, 
men Talmud blott människopåfund. Då kände Moritz 
icke ännu någon sann kristen, för hvilken han kunde 
öppna sitt hjärta; och efter hvad han senare insåg, 
måtte den tiden hvarken i hans fädernestad eller trakten 
däromkring funnits några sådana, utan endast kyrkliga 
formkristna. 

Hans mor dog, och hans far gifte om sig. Barnen 
från första äktenskapet fingo det då ganska trångt i hem- 



LJUSA MINNEN. 93 

met. — När M. blef i6 år, skickades han till en far- 
bror i Berlin. Där kom han i sällskap med »reform- 
judar» (ungefär lika med våra rationalister), som i flera 
år skadligt inverkade på hans tänkesätt och vandel. 
Men snart slog honom samvetet och lämnade honom 
sedan ingen ro. 

I juli 1807 reste han till England. Öfverrabbinen 
i London, d:r Herschell, mottog honom mycket vänligt 
och varnade honom strax för en annan jude, vid namn 
Frey, som kommit till tron på evangelium och genom 
sitt varma vittnesbörd om Kristus redan kommit flera 
judar att öfvergå till kristendomen. Den unge M. lade 
knappt märke till den varningen, då han höll det för 
omöjligt att han någonsin skulle kunna bli »den kors- 
fästes» lärjunge. Men — den dagen kom dock. Genom 
en judinnas ord kom han att läsa nya testamentet; och 
ju mer han läste, dess mer öfvertygad blef han att Jesus 
Kristus var den Messias, om hvilken profeterna talat. 
Guds ande visade honom nu allt mer hans synder och 
hans fördärfvade tillstånd. I sin ofrid och nöd föll han 
på sina knän, anropande Herren Kristus om nåd och 
förbarmande. Och hans bön blef hörd. Genom Jesu 
evangelium blef han förvissad om syndaförlåtelsen, och 
fröjdade sig i Kristus sin Frälsare. Strax bekände han 
sin tro, och blef då förkastad af alla sina judiska an- 
höriga och vänner. Hans far förbannade honom, gjorde 
honom arflös och utstötte honom ur familjen. Men 
Herren gaf honom nya kristna vänner i de förras ställe. 



94 UR MINNET OCH DAGBOKEN. .^ 

Nyårsaftonen 1809 blef M. efter luthersk ritual döpt 
af doktor Steinkopf. I dopet bortlade han sitt gamla 
namn Moses Treitel och erhöll det kristna namnet Johan 
Kristian Moritz, under Hvilket han sedan blef så vida 
bekant för både kristna och judar. 

Hans varma önskan blef nu att varda missionär 
bland något hedniskt folk, och i denna afsikt vände han 
sig till Londonska Missionssällskapet. Där ansåg man 
dock, att han skulle bli till större gagn såsom missionär 
bland sitt eget folk. — År 181 1 sändes han till Göte- 
borg att verka bland Sveriges judar. Där blef han 
bekant med m:lle Charlotta Elisabet Hedberg, som 
några år senare blef hans hustru och trofasta hjälparinna 
under nära 60 år, till sin saliga död 1864. 

År 18 17 sändes M. till Ryssland, där han i åtta år 
nitiskt verkade bland judarna. Denna mission stod un- 
der skydd af kejsar Alexander I, som då var gripen af 
evangelium och gjorde mycket för Guds rikes framgång. 
Moritz talade för flera tusen judar, och många blefvo 
omvända till Kristus. Men »kyrkan», som äfven där 
nästan alltid motarbetat Guds rike, gjorde honom så 
mycket motstånd hon förmådde. Och när kejsar Alex- 
ander efterträddes af sin broder Nikolaus, lyckades präs- 
terna öfvertala denne att år 1821 genom en ukas för- 
bjuda all protestantisk mission och bibelspridning, hvar- 
för äfven M. på kejserlig befallning måste inställa sin 
mission och lämna landet. — Såsom ett exempel på att 
Herrens ord också genom denne dess tjänare bar frukt 



LJUSA MINNEN. 95 

samt »icke vände fåfängt tillbaka», må anföras följande 
tilldragelse. År 1819 predikade Moritz en gång iBori- 
sow, därtill uppmanad äf en rabbin, vid namn Kletsk. 
En stor skara israeliter åhörde honom då. Tjugo år 
därefter kom till missionärerna i Warschau ett bref från 
Kletsk med 40 underskrifter, hvars innehåll var: »Lefver 
missionär Moritz ännu? Är han hos eder? Om så icke 
vore, kunna vi ej ändå få blifva döpta af en bland eder 
i Warschau?» 

I maj 1825 blef Moritz af »Londonska sällskapet för 
evangelii utbredande bland judarna», antagen som dess 
missionär, och sändes till Hamburg att verka därstädes. 
Sedan vittnade han i Köbenhavn, Neuvvied, Frankfurt 
och Stockholm, samt återkom 1834 till Hamburg, hvari- 
från han sändes till Danzig. År 1843 blef Göteborg ånyo 
bestämdt till hans hufvudstation, enär Sverige och Dan- 
mark anvisades till hans arbetsfält. 

Från en af Moritz's resor i vårt land skref baron 
H. H. v. Essen om honom följande: »År 1865 vid mid- 
sommartiden, då naturen stod klädd i sin skönaste skrud, 
hörde jag missionär Moritz, veteranen bland jordens mis- 
sionärer, då i sitt 8o:de år, silfverhårig, men med ung- 
domlig eld i sin ande, hålla ett skönt föredrag öfverjesu 
ord i Joh. 10: i — 21. Detta skedde hos de gamla 
grefve Lewenhaupts på egendomen Karlslund nära Väster- 
ås, därifrån Guds ords ljus i mera än 20 år har lyst 
och värmt vida omkring .... Jag hade aldrig förut hört 
någon af det folk, som korsfäste Kristus, tala om denne 



g6 UR MINNET OCH DAGBOKEN, 

Frälsare och hans rike. Jag tyckte mig i egentligare 
mening än vanligt höra ett vittne tala, som stod Herren 
synnerligen nära. Mannen var icke allenast förtrolig 
med de ställen i det heliga landet, där Jesus vandrat: 
han var ju äfven en af Abrahams naturliga efterkom- 
mande, likasom Herren själf efter sin mänskliga natur 
var detta, genom sin födelse af Maria. — Han talade 
om den gode herden, som gifvit sitt lif för fåren, samt om 
det innerliga förhållandet mellan herden och hans far. — 
Jag tycker mig ännu mången gång höra den älsklige 
gubbens af rörelse darrande röst, i hvilkens tal Jesus 
var både A och O. Den stunden glömmer jag visser- 
ligen aldrig ...» 

Den I januari 1868 utträdde Moritz med pension 
ur det Londonska sällskapets tjänst. I 42 Sly hade han 
stått i missionärernas led och med trohet arbetat för 
sin Herres sak. På jorden hann han aldrig att »blifva 
stor», kom ej hö^ upp till de kyrkliga äreställena, blef 
ej heller behängd med ordnar och hederstecken; men 
äfven om honom gälla förvisso Herrens ord: »Eder lön 
är stor i himmel en!» 

Till dessa kortfattade redogörelser för hans inre 
och yttre lif må fogas, att Moritz under hela sin lefnad 
var älskad och aktad af Guds folk, »de i anden fat- 
tige». Men för så väl världsliga som kyrkliga fariséer 
var han hela tiden »en stötesten och en förargelse». 
Frän dessas sida vardt han litet emellan anfallen och 
trakasserad, och man utspridde ofta om honom osanna 




L. A. Anjou. 



A. F. Sondén. 




E. G. Bring. 




L. Landgren. 




K. V. Clmrlevine. 




Ch. Meurlirg. 




Klas Warholm. 



J G. Hultgren. 




Vilh. Norlén. 






K. G. Ssedén. 



P. Lunden. 



N. Hofberg. 






v. Flensburg. K. D. Olivecrona. Axel Buren. 





(£i 



E. J. Keijser. H. Rundgren. Aug. Stjernstedt. 




Valdemar Rudin. 



Gillis Bildt. 



LJUSA MINNEN. 97 

rykten, som till en tid blefvo af somliga trodda. Men 
efter hand förlorade folket allt förtroende för hans fien- 
ders upprepade dikter; när någon ny historia om Moritz 
spreds ut, skakade de tänkande blott på hufvudet och 
sade: »Detta kommer från samma håll som allt det före- 
gående.» Och under tiden fortfor Moritz att i stillhet 
troget vitttna om sin Herre. Hans arbete mognade till 
skörd, likasom hans vackra gråa hufvud allt mer utvisade, 
att den åldrige Guds tjänaren nalkades sin sabbatshvila. 

Hans jordiska hvilotid blef icke lång. Han insjuk- 
nade i början af 1868. Under hans sjukdom besökte 
många deltagande vänner denne gamle älsklige Herrens 
stridsman. Den 16 februari på aftonen, då många voro 
samlade, läste han för dem med svag, bruten stämma 
Es. 16: och bad med dem. Detta var hans sista an- 
daktsstund på jorden. Kl. 2 på natten löste Herren sin 
82:årige tjänare från arbetet i vingården och bjöd honom 
att gå in i den sabbatshvila, som återstår för Guds folk. 

Med sanning sjöngs vid hans graf den gamla sången : 

Så hvila i välsignelse, Så far i frid, du fridens man; 

Du gode, trogne tjänare! Farväl, du trogne Jonatan! 

Gå i din Herres glädje in Gå i din Herres glädje in 

Och lönen din möda finn. Och där din Jesus saligt finn. 

Du förde fram Guds rena ord Om aftonen är pust och grät, 

Och födde troget Kristi hjord; Då vänner måste skiljas åt. 

Med lära och med lefverne Men Gud en bättre morgon ger, 

Du himlens väg oss visade. Då > ingen gråt skall vara mer!» 



Wadström, Ur minnet o. dagboken. II. 



Den kristliga sångens makt. 

Redan i fornkristna församlingen spelade sången, 
den kyrkliga så väl som den enskilda, en stor roll vid 
de troendes »uppbyggande på sin allraheligaste tro». 
Och så har förhållandet förblifvit under kyrkans eljest 
så olika tidsåldrar. Det är allmänt kändt, att Luthers 
evangeliska sånger i hög grad bidrogo till reformatio- 
nens framgång. Och under alla tider, då ett varmare /// 
försports inom kristenheten, har det följts af varmare 
andlig sång. Så äfven inom vårt land. Lifsvindarna i 
förra seklet frambragte många religiösa skalder och 
blefvo genom dem ännu kraftigare. Likaså i det år- 
hundrade, som nu är nära sitt slut. Lars Linderot, fru 
Gull brandson, J. M. Lindblad, C. O. Rosenius, Betty 
Posse (B. E — g), Lina Berg (L. S.) m. fl. ha gifvit oss 
sånger, som länge skola lefva i folkets hjärtan och på 
dess läppar. 

Och om dessa sångers kraft öfver människohjärtat 
kunna alla troende gifva vittnesbörd. Se här ett bland 
många af de märkliga bevisen därpå. 

Vid ett besök i Stockholm före julen 1856 berät- 



DEN KRISTLIGA SÅNGENS MAKT. 99 

tade d:r Karl Bergman från Vinslöf i troende kretsar 
följande gripande tilldragelse. Dennas märkliga »yttre 
skal» vgir väl redan förut bekant genom tidningarna; 
men det var af obeskrifligt intresse att nu äfven (a del 
af dess »kärna», den underbara Guds ledning som åstad- 
kommit det hela. 

På Kristianstads fästning förvarades då bland de 
andra grofva förbrytarne en fånge, vid namn Anders 
Svensson Källare. Född i Hoby socken i Blekinge var 
han vid denna tid omkring 40 år gammal och straffad 
för fjärde resan stöld. På hösten 1856 beredde han sig 
tillfälle att rymma ut ur fästningen. Han simmade öfver 
den breda Helgaån; och emedan en stark dimma just då 
var rådande, undkom han alla de efterspaningar som 
genast företogos. 

Nu begaf sig mannen först till en gränssocken i 
Blekinge, där han af sina vänner försågs med kläder och 
litet penningar; men något slags pass eller prästbetyg 
kunde han icke erhålla. Därefter stal han ett betsel och 
sedan en häst ute på marken, samt red tillbaka till Kristian- 
stad, där han släppte hästen utanför staden och gömde 
betslet i en halmstack. Hans afsikt var att stjäla hos en 
rik handlande inne i staden. Men när detta snart be- 
fanns omöjligt, begaf han sig åter bort från staden samt 
stal ånyo en häst, på hvilken han fort red till Qviinge 
socken, där hästen släpptes. På där varande gästgifvare- 
gård köpte han sig mat för de sista återstående pen^ 
ningarna. Han beslöt där äfven att nästa natt genorn 



lOO UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

den vida skorstenspipan bereda sig inträde i gästgifva- 
rens hem och där stjäla hvad han kunde öfverkomma. 

Det var måndagen den 13 oktober 1856. Under 
det han inväntade midnattstimmen, vandrade mannen 
på kvällen omkring i närheten af gästgifvaregården. Han 
kom då till en torpstuga, från hvilken han hörde sång. 
Nyfiken smög han sig närmare till fönstret, som icke 
doldes af någon gardin. Han såg där innanför en karl 
och tre kvinnor, en äldre och två yngre. Snart fick 
han höra en kraftig mansröst och en behaglig kvinno- 
röst åter uppstämma en sång. Biträdda af ett psalmo- 
dikon sjöngo de med klar och tydlig stämma följande 
ord ur »Ahnfelts sånger» : 

Hvad det blir godt att landa vid himlens sälla kust, 

ej mer behöfva blanda sin säng med suck och pust. 

Till glädjens hem ur sorgens dal, till fadrens hus från nöd och kval, 

i brudgums famn från strid och nöd, i lif och sällhet utan död! 

Hvad det blir godt att landa vid himlens sälla kust! 

Hvad det blir härligt smaka den sällhet Herren ger, 

att slippa se tillbaka på synd och sorger mer! 

Att skåda Gud, och gå omkring bland himlens underfulla ting: 

O härlighet, som ingen kan utsäga här i jämrens land! 

Hvad det blir härligt smaka den sällhet Herren ger! 

Dessa ord föreföUo den arme brottslingen underbart 
gripande; de gingo honom »genom märg och ben». 
Plötsligt tyckte han sig höra någon komma. Han sprang 
nu så hastigt öfver en stengärdesgård, att en större sten 
föll ned och illa sargade honom i foten; men han måste 
ögonblickligen tillbaka för att fa höra mer af den fängs- 
lande sången. 



DEN KRISTLIGA SÅNGENS MAKT. 10 1 

När denna tystnade, när ljuset släcktes och han åter 
stod ensam med sina tankar — då var det honom omöj- 
ligt att stjäla. Hela den uppgjorda planen var förbi. 
Samvetet hade vaknat och med det samma den föreställ- 
ningen, att han skulle kunna dräpas midt under illgär- 
ningen och så förblifva en satans fånge i en förskräcklig 
evighet. — Han vandrade in i skogen, vistades där hela 
tisdagen och onsdagen, utan att kunna rätt besluta eller 
företaga någonting. Skulle han gå in i stugan och be- 
känna allt för de kristligt sinnade människorna? Men 
de kunde ju blifva bortskrämda af honom, ty han såg 
förskräcklig ut med hår och skägg i vild oordning 1 
Nu rakade han sig i skogen med en rakknif, som han i 
fickan medfört, samt tvättade och putsade sig. Men ännu 
kunde han icke fatta något bestämdt beslut. Skälen som 
hindrade voro ännu för starka ; men skälen, som drefvo 
på, började bli ännu starkare. 

Han frös, ty han hade inga strumpor; hungern plå- 
gade honom allt mer, ty matförrådet var slut. När fåg- 
larna flögo glada och nöjda omkring i träden och sak- 
nade intet, tyckte han att de hade det mycket bättre än 
han. Och omöjligt kunde han aflägsna sig från stugan, 
där han hade hört den underbart verkande sången. 

Omsider blef hans tillstånd alldeles odrägUgt. Ännu 
klockan lo på onsdagsaftonen såg han ljus i stugan, ty 
man sysslade med hushållsgöromål därinne. Då ändt- 
ligen fattade han sitt bestämda beslut, gick in i stugan 
och frågade: »Hvem är husbonde här? Jag är en för- 



102 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

rymd fästningsfånge från Kristianstad. Grip mig, men 
gif mig mat, ty jag är hungrig; jag vill icke göra er 
något ondt. Gif mig härberge i natt. Jag är en lifs- 
tidsfange, men har nu ledsnat att stjäla. Jag har hört 
er sång, och jag kunde sedan icke mera stjäla. Hvad 
var det för en sång? Jag ber eder: låt mig fa höra 
den ännu en gång!» 

Man tanke sig det stackars torparfolkets förskräckelse 
vid denna syn och detta oväntade tilltal. Hushållet be- 
stod af tre syskon, en broder och två systrar, jämte 
deras moder, en gammal änka. Det yar sonen Johan 
och dottern Anna, som på måndagsaftonen hade sjungit 
den nämnda sången. 

Johan frågade nu den oväntade gästen, om han 
hade några mord vapen på sig? Denne lämnade då ge- 
nast ifrån sig rakknifven, en fällknif och en bundt stryk- 
stickor. På vidare fråga af Johan, om han icke hade 
ännu flera, bekände han genast, att han nära landsvägen 
gömt en större tälgknif samt ett huggjärn. På fangens 
begäran, och sedan man något lugnat sig i huset, sjöngs 
nu åter för honom samma sång, som så mycket hade 
rört honom. Äfven läste man för honom något ur Guds 
ord samt en liten god kristlig berättelse. Han frågade, 
om det är en lika stor synd att taga Hfvet af sig själf 
som af andra, och hans uppmärksamhet var på det 
högsta spänd på det svar man skulle gifva honom. Slut- 
ligen brast han i tårar och sade: »Nu förstår jag, att hur 
grof brottsling man är, kan man dock varda frälst af 



DEN KRISTLIGA SANGENS MAKT. IO3 

Jesus och undgå det eviga straffet.» — På ett enkelt 
och enfaldigt sätt fick han nu ytterligare höra evangelii 
glada budskap för sig förkunnas och förklaras. Med 
stor glädje sade han sig börja förstå något af Guds råd 
oni människors salighet. ' Han hade väl förr hört något 
därom, nien aldrig kunnat fatta def eller komma därtill. 

Nu bäddades åt honom på golfvet i den lilla stugan. 
Men Johan, som låg i nästa rum och ännu befarade 
något svek af den oväntade gästen, öppnade vid mid- 
nattstid sakta dörren för att efterse huru fangen nu för- 
höll sig. Förskräckt rusade denne då upp, men stillade 
sig snart och berättade huru han hade drömt, att en 
stor stenhäll höll på att falla ned öfver honom. 

Nästa morgon förklarade fången sig gärna vilja 
gå till staden till fots, blott man ville nära staden skaffa 
ett par hästar med vagn, och inköra honom fängslad; 
»emedan», sade han, »de öfriga fangarne skulle be- 
gabba honom utan ända, om någon af dem finge se 
honom inkomma godvilligt och utan kedjor». 

Skjuts skaffades dock i närheten af torpet, men 
kedjor kunde icke erhållas. Johan åkte med honom in 
till staden. Under vägen visade fången den största upp- 
märksamhet på det som Johan talade med honom om 
Guds rike. En gång frågade han, »om det var nog att han 
bekände sina synder inför Gud, eller om han äfven skulle 
bekänna dem inför människor?» — Då man kom till 
den sädesstack, • där han instoppat betslet, begärde han 



104 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

att fa hämta det »på det att ägaren måtte återfå det»; 
hvarefler resan fortsattes in till staden. 

Men här inträflfade nu, hvad han hade fruktat. Hela 
skaran af arbetsfångar mötte honom och omringade ho- 
nom i samma ögonblick som vagnen stannade inne på 
fängelsegården. Den första skrattsalfvan hördes, då man 
såg honom åter gripen; den andra, då man märkte, att 
han icke var fängslad; den tredje, då han, på frågan 
hvarför han ej gjort motstånd eller sprungit sin väg, 
uppgaf såsom skäl folkets godhet mot honom. 

Inkommen på landskansliet anmälde Johan, att fan- 
gen kommit in i hans hem aftonen förut och själf be- 
gärt att bli gripen samt att få mat. I följd häraf an- 
såg landshöfdingeämbetet vidare rannsakning och rätte- 
gång vara öfverflödig, hälst de stulna hästarna likasom 
betslet redan blifvit tillrättaskaflfade och fången själf åter- 
kommit till häktet. Han insattes emellertid i cellfän- 
gelset till straff för sitt undanvikande. 

Så blef här en kristlig sång början till en grof 
syndares omvändelse och »forvandlig till ett barn», en 
af dem som skola kunna »inkomma i himmelriket». Och 
Guds evangelium stadfäste verket. 




A. Kylen. i Karl Anderson. G. Kolmodin. 






Adam Reutersköld. Otto Lindström. Algot Bagge. 




A. M. F. (»Puck») Munthe. 



I Några ord om »andeuppenbarelser». 

I Hvad skriften och erfarenheten betyga därom. 



I. 

Då jag i föregående delen af dessa »Minnen» med- 
delade prinsessan Eugenies skildring om sin syn af 
»hvita frun» på Stockholms slott, tillade jag såsom min 
slutsats, att dylika andeuppenbarelser ofta, fastän icke 
alltid, äro hörsel- eller synvillor, s. k. hallucinationer. 

Denna min åsikt har mötts af motsägelse från två 
olika håll. Dels ha ganska många »upplyste» och »fri- 
tänkare» förvånats öfver att jag icke hänfört alla ande- 
uppenbarelser till fantasiens och hallucinationernas om- 
råde; dels ha åtskilliga spiritistiskt sinnade personer på- 
stått, att jag borde ha sagt tvärtom, nämligen att dessa 
uppenbarelser stundom kunna vara villor, men att de 
i de allra flesta fall äro manifestationer från den osyn- 
liga värld som öfverallt omgifver oss. Och man har 
från båda sidor begärt, att jag skulle »gifva skäl» för 
den åsikt jag uttalat. Jag vill nu försöka att så göra, 
dock med den erinran att — i dessa stycken förmår 



il 



I06 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

ingen med visshet bfverbevisa en annan, som icke vill eller 
kan godkänna de skäl som framställas. Man förmår här 
endast att uppvisa hvad den heliga skrift lär i denna 
sak samt de för en själf antagliga grunder, på hvilka 
man kommit till sin öfvertygelse. — Alltså: Kunna an- 
dar visa sig eller på annat sätt gifva sig tillkänna? 

Denna fråga har redan otaliga gånger framstälts, i 
alla tider och bland alla folkslag. Och alltid har det 
funnits många, som gifvit ett jakande svar, antingen på 
grund af egen erfarenhet eller verkligt trovärdiga vittnens 
intyg. ' Men ännu flera ha städse de varit, som förnekat 
andeväsens tillvaro af »det klara, obestridliga skäl», att 
mot en soin säger sig ha sett dylika, har alltid kunnat 
ställas tusendeh som icke sett några sådana. Dessa se- 
nare ha därjämte länge haft ett annat, tungt vägande 
skäl å sin sida, nämligen det, att de allra flesta veten- 
skapsmän afgjordt förklarat talet om andeuppenbarelser 
vara ett »dumt, vidskepligt pjoUer» samt — huru mot- 
satta åsikter de än eljest månde hysa — dock i den punk- 
ten varit eniga, att andar kunna icke gifva sig tillkänna 
för lefvande människor. Detta påstående har också länge 
gällt som fullt oemotsägligt, hvilket, blott på grund af de 
lärdes utsago, måst som en ofelbar dogm antagas af 
en hvar som velat anses för en bildad människa. Och 
oni man ville hafva några bevis för denna dogm, så 
gåfvos tvänne sådana, dem ingen förståndig kunde jäfva: 
i) hvarken du eller jag eller någon af våra upplysta 
bekanta har någonsin sett en ande; 2) ingen vetenskaps- 



OM »ANDEUPPENBARELSER». I O/ 

man erkänner sådanas tillvaro. Alltså: den saken är 
redan fullt afgjord! 

Och likväl — i senare tid ha tvifvel på till och 
med denna dogm börjat intränga äfven bland de bil- 
dades stora hop. Hvad angår det första »beviset», att 
icke en på tusen eller tio tusen sett någon ande, så har 
man gifvit till motskäl, att det gifves mångfaldiga ting, 
dem icke en på hundra tusen någonsin skådat, men som 
dock alla hålla för säkra fakta på grund af ögonvittnens 
klart bestämda vittnesbörd. Hvad därtill beträffar det 
andra »beviset» eller vetenskapsmännens förnekande, så 
har man börjat erinra sig, huru länge vetenskapen hade 
förkastat händelser och fakta, dem numera ingen män- 
niska kan förneka, t. ex. — tillvaron af meteorstenar. 

Åsikterna om dessa senare voro länge liknande dem 
om andar: det ansågs såsom ett bevis pä okunnighet 
att antaga deras förekomst, och på bedrägeri eller »sin- 
nesvilla» att förklara sig ha sett sådana. Redan af ål- 
der hade det visserligen påståtts, att »stenar stundom 
falla frän himmelen». Och detta påstående kom ej blott 
från okunnigt och enfaldigt folk, som sade sig tydligt 
ha sett stenar falla; utan äfven en eller annan af forna 
tiders lärde framkastade den meningen, att de som be- 
rättade sådant, kanske dock icke alldeles »sett i sy ne». 
Men vetenskapsmanen i i8:de seklet och äfven i början 
af det I9:de logo blott ett öfverlägset löje åt sådant 
»pjoUrigt och dåraktigt» tal. Och äfven sedan t. o. m. 
tidningar börjat berätta om meteorfall, mottogo veten- 



I08 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

skapsmännen länge dessa underrättelser med högdraget 
förakt och satte halsstarrig förnekelse mot äfven sädana 
fakta, som intygades af verkligt trovärdigt folk. I franska 
vetenskapsakademiens namn gaf den berömde kemisten La- 
voisier det afgörande svaret: :^Det finnes. icke nåigrsL siensir 
i världsrymden, och följaktligen kunna icke några sådana 
falla ned på jorden». På denna punkt stod vetenskapen 
ännu i början af vårt »upplysta» sekel. Och nu? Ja, nu 
tviflar icke ens den mest fanatiske skeptiker på tillvaron 
af dessa meteorstenar, dem icke en människa af hundra- 
tusen sett och dem vetenskapen ännu i vårt århundrade 
absolut förnekat. — Sådana fakta ha verkligen gifvit 
»lekmännen» någon rätt att icke obetingadt behöfva tro 
på vetenskapsmännens absoluta ofelbarhet. 

Men äfven hos många af de lärde själfva har under 
senare år uppstått ett tvifvel på den gamla dogmen om 
»omöjligheten af andevärldens manifestationer» bland oss 
lefvande människor. Många vetenskapsmän ha börjat nog- 
grannt undersöka åtskilliga för dem bekanta fall af s. k. 
spökerier. Och man kan antaga, att resultatet af dessa 
mäns samvetsgranna forskningar skall utfalla betydligt 
annorlunda, än hvad de flesta hittills a priori påstått, 
samt bestyrka tillvaron af krafter och förhållanden, hvilka 
— man må kalla dem hvad som hälst — i årtusenden 
varit kända och likväl förnekade. Säkerligen skall då 
vetenskapen, likasom fallet var med med meteorste- 
narna, sedan hon först nödgats öfvergifva sin förnekande 
ståndpunkt och medgifva att själfva faktum existerar, 



i 



OM »ANDEUPPENBARELSER». IO9 

småningom kunna lämna oss några upplysningar om 
hvad detta faktum är och hvarifrån det härflyter. Där- 
om har, som bekant, en tysk vetenskapsman, d:r Her- 
man Schweninger, för icke längesedan skrifvit en högst 
intressant uppsats, som genom tidningarna troligen är 
bekant. Då saken numera blifvit »aktuel», skall jag i 
det följande anföra några tilldragelser från Sverige, hvilka 
faktiskt inträffat och som äro fullkomligt analoga med 
de fall, på hvilka d:r Schweninger stöder sin teori. 

Men hvad säger skriften härom? Den frågan trän- 
ger sig fram hos hvarje kristen före och öfver allt 
mänskligt resonerande i denna sak. Förnekar bibeln 
möjligheten af andeuppenbarelser? Eller gifver den något 
stöd för antagandet af dylika? Svaret på den frågan 
är afgörande för en troende kristens ställning till saken. 
Den hel. skrift bestrider icke, utan bekräftar tvärtom 
I på det starkaste tillvaron af en af oss omgifvande värld 

af goda och onda andar som kunna förnimmas.*) Fbr- 
I budet att »fråga de döda» är härvid af stor betydelse, och 

i mångfaldiga ställen i så väl gamla som nya testamentet 

innehålla samma åskådning, som i det förbudet uttalar 
sig. — Men skriften gifver oss ingen förklaring öfver de 
företeelser vi behandlat, utan afråder på det bestämdaste 
allt »grubblande» öfver dessa ämnen. Bibeln säger, att det 
är så; men huru det är så, det få vi ej klart veta förr 
än på andra sidan, yttrar den store tänkaren Hamann. 



*) Se bl. a. 5 Mos. 18: 11; i Sam. 28: 11; Job. 4: 15; Es. 8: 19; Matt. X4.- 
26; Mark. 6: 49; Luk. 24: 37, 39; Apg. 23: 8; 2 Tess. 2: 9; i Tim. 4: i, m. fl. 



no UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Huru vi människor skola frälsas, omvändas och gö- 
ras skickliga för Guds rike, därom gifver skriften klar 
och fullt tillräcklig ledning. Men i hvad som rör »det 
fördoldas hemlighetsfulla värld» innehåller bibeln blott 
skildringar af de frälsta andarnes sällhet och de förlora- 
des osalighet, visar på mångfaldiga ställen att andar 
kunna uppenbara sig, samt varnar på samma gång Guds 
folk att söka intränga i »förveten» kunskap. »De för- 
dolda tingen äro för Herren vår Gud, de uppenbarade 
för oss och våra barn.» 

Härom har den upplyste och fromme professorn 
T. N. Hasselqvist kort före sin död skrifvit följande: 

• • • J^& ville i första rummet allvarligt varna otn 
sin salighet bekymrade och angelägna själar att icke 
hängifva sig åt funderingar, spekulationer och — inbill- 
ningar rörande tillståndet mellan döden och uppståndel- 
sen, icke ens då man tycker sig vilja grunda sina giss- 
ningar på den heliga skrift. Jag har en bok, som fram- 
ställer väl hundra och flera gissningar, af lärde och 
olärde, af hedningar och kristna, angående beskaffenhe- 
ten och tillståndet i andevärlden, dödsriket; och jag tror 
icke att någon, som genomgår dessa tankeförslag, kan 
göra det utan att därigenom blifva förvirrad, oroad och 
oviss. Man bör dock besinna att i ande-världen gälla 
helt andra förhållanden och lagar än i denna; vi kunna 
icke under härvarande tids- och rumsförhållanden före- 
ställa oss huru allting är eller hvar de rum äro belägna, 
som i skriften nämnas såsom förekommande i andevärl- 



OM »ANDEUPPENBARELSER». . III 

den. Då Paulus säger, att han »utom eller i lekamen» 
en gång vardt »uppryckt till tredje himmelen», kunde 
han dock icke på mänskligt språk omtala eller beskrifva 
hvad han där hört och sett. Då skriften talar om till- 
ståndet efter döden, gör den det med tillhjälp af det 
språk och de föreställningar som äro begripliga i det 
närvarande lifvet; och man måste vakta sig för att på 
svedenborgskt sätt förflytta det närvarande så in i det 
tillkommande, att de nästan likna hvarandra. 

Somliga människor ha en naturlig fallenhet eller 
benägenhet för allt slags uppenbarelser. En ung allvar- 
lig präst af mina bekanta från ungdomstiden förklarade, 
att det understundom spelade så lifligt för hans fantasi, 
att om han velat släppa löst skulle han blifvit »ande- 
skådare», och han kunde endast genom bönen stänga 
dörren därför. Om man skall döma något efter gjorda 
erfarenheter af olika personer på detta dunkla område, 
så kommer man till den slutsats, att intrycket af och 
föreställningen om dödsrikets förhållanden ha varit myk- 
ket olika, allt efter sinnelaget hos dem som dymedelst 
trott sig ha fått närmare reda på detta. Häraf har upp- 
stått detta virrvarr af »uppenbarelser» af alla slag, som 
gör alltsammans misstänkt och förkastligt. 

Dessutom har skriften förbjudit att »fråga de döda» 
hvaraf vi med rätta sluta, att det är farligt, vilseledande 
och bedrägligt att söka komma i gemenskap med väsen 
från andevärlden — och detta bör vara oss nog. 

I synnerhet under tider af andligt förfall, när otro 



112 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

och rationalism tager öfverhand, när således ordet ej 
mer är nog, då börjar man se sig om efter andra grun- 
der, på hvilka man kunde bygga ett hopp med afse- 
ende på det tillkommande. Då infinna sig ock gärna 
»uppenbarelser». — Adventistema m. fl. berättas ha en 
kvinna, om icke äfven en man, »på hvilkas ord man 
bör förlita sig såsom af Gud ingifna» och tillkomna un- 
der drömlikt eller sofvande tillstånd. På dylika ting 
tro de arma människorna. Det finnes ett djupt behof 
att tro något om hvad man har att vänta, och emedan 
man ej vill tro skriftens enkla tal, griper man till det 
som på andra vägar kan komma för ens ögon och öron. 
Detta synes dem så mycket bättre som man då, rö- 
rande tillståndet efter döden, kan välja att tro något som 
kan vara litet tröstligare än det enkla: »människan är 
förelagdt en gång dö, och sedan domen». Man diktar 
sig då ett tillstånd efter döden, i hvilket man ej blott 
kan blifva frälst såsom här, utan däri man mycket lät- 
tare och ledigare kan gå öfver från satans makt och 
träldom till Gud; och »hvarför då bry sig så fasligt 
mycket därom här, hvarest man har så mycket annat 
att tänka på?» 

Väl må man härvid varna med Frälsarens ord: 
»Sen till, att ingen vilseleder eder». Matt. 24: 4. Hvad 
trygghet kan gifvas af ett saiighetshopp, bygdt på sand, 
och som så grundligt kullkastas af de stormar och vatten- 
vågor, som evighetens annalkande i döden har med sig. 



OM »ANDEUPPENBARELSER». II3 

II. 

Enligt gifvet löfte vill jag nu anföra några tilldra- 
gelser, som bestyrka det förut sagda. 

I våra dagar torde allvarligt tänkande människor 
mer än någonsin vara öfvertygade, att det verkligen 
»gifves mycket mellan himmel och jord, hvarom vår 
filosofi ej kunnat drömma». Mer än någonsin gäller 
det nu också, att man enligt skriftens maning med för- 
domsfritt sinne »pröfvar allt» som kommer inom kretsen 
för ens iakttagelser. Man må därvid ock eiinra sig de 
många stora upptäckter och den vidgade kännedom om 
naturens lagar, hvartill första väckelsen gifvits genom 
iakttagelser, som af en trångsynt och materialistisk sam- 
tid i början endast möttes med förakt och förlöjligande. 
För hvarje ärlig tänkare äro visserligen lättrogenhet och 
vidskepelse förkastliga, men lika mycket äfven den torra 
skepticismens hångrin, som helt drygt förkarar: »Jag 
skall aldrig antaga något, som är oförklarligt för mitt 
och alla 'klokas' sunda förstånd». 

Bland de många oförklarade och tills vidare oför- 
klarliga tilldragelser, som blifvit mig berättade af allmänt 
aktade och fullt trovärdiga män, skall jag här — för- 
utom hänvisningen till prinsessan Eugenies skildring om 
sin syn på Stockholms slott*) — endast meddela fem, 
samt vid en hvar af dem angifva sagesmannen. 

•) Äfven en annan medlem af vårt konungahus har för mig om- 
talat sig två gånger ha sett »hvita frun», båda gångerna kort före 
dödsfall inom den kungliga familjen. 

Wadströtnt Ur minnet o. dagboken. II. ^ 



114 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

1. Professor Geijers berättelse. 

En eftermiddag år 1840 voro hos mina föräldrar 
samlade några heirar, af hvilka jag nu endast ihågkom- 
mer professorerna Erik Gustaf Geijer,*) Bergstrand och 
Delidén, magister Alander, doktor Schultz samt d. v. 
studenterna De Bruyn, Aminson och Hay. 

Af deras samtal kunde jag föga förstå, förr än min 
far hälft skämtsamt kom att tala om en student Lan- 
dal, som påstod sig hafva andeuppenbarelser. Detta gaf 
anledning till en liflig diskussion för och mot möjlighe- 
ten af dylika. Geijer omtalade då, utan att yttra något 
eget omdöme, följande iiyss förut timade händelse, som 
han själf kunde bevittna och för hvilkens sannfärdighet 
han gick i full borgen.**) 

En afton under årets förra hälft hade ett sällskap in- 
bjudna gäster varit samladt hos kammarherren Ulfsparre 
och hans friherrinna, på Ekhamns slott i Uppland. Man 
hade under aftonens lopp mest njutit af god musik; en 
präktig studentkvartett och en piano-amatris med både 
känsla och utomordentlig teknisk färdighet hade omväx- 
lande låtit höra sig. I mycket glad stämning hade man 
vid I o-tiden tågat ut i salen och under lifligt samtal 



*) Geijer var min »gudfar». Han tog sitt fadderskap på allvar 
och besökte vårt hem flere gånger i nästan hvarje månad, hvarvid han 
alltid vänligt samtalade med mig och icke sällan gaf mig någon »gud- 
farspresent». Hans ögon, anletsdrag och hållning äro mig oförgätliga. 

**) Jag erinrar mig ännu ganska tydligt denna berättelse, som jag 
ock sedermera under årens lopp ofta hörde min mor omtala för andra. 



OM »ANDEUPPENBARELSER». 11$ 

böljat supén, då plötsligt ett färfärligt buller från vin- 
den kom samtalet att tvärtystna. Det föreföll, som om 
stora lårar hade vältats fram och tillbaka. Stötarna, 
som hördes hvar gång en lår vändes och föll ned, 
kommo taket att skaka. Detta starka buller fortfor i 
en hel minut nästan utan afbrott, och upprepades än 
ytterligare flera gånger. 

»Hvad är väl detta?» frågade nu med stor be- 
störtning de af gästerna, som icke förr besökt Ekhamn 
och därför voro okunniga om att dylikt buller ingalunda 
var något ovanligt för slottets invånare. »Ja, hvad det 
är», svarade värden, »kan nog ingen säga; men att det 
existerar och är 'något oförklarligt', därom kan ingen 
af oss tvifla.» »Ah, så oförklarligt torde det väl ej 
vara», inföll en af gästerna; »det är helt enkelt några 
karlar, som roa sig med att agera spöken. Tillåter kam- 
marherren, att vi nu genast fa undersöka vinden?» 
»Mycket gärna», blef svaret; »låt oss, alla herrar, man- 
grannt gå dit upp». 

Sagdt och gjordt. Herrarne tågade så uppför trap- 
pan till vinden. Vindsdörren befanns stängd med ett 
stort hänglås, hvars nyckel nu hämtades från köket. 
Medan man väntade, förnams bullret ännu häftigare än 
förut, och en af herrarne sade hviskande: »Nu skola vi 
gripa dem på bar gärning! Om detta icke är män- 
niskoverk, då vill jag aldrig mer tro på mina sinnens 
vittnesbörd». 

Nyckeln kom, vindsdörren öppnades hastigt, och 



Il6 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

i samma ögonblick blef allt tyst. Två af stuixdenterna 
stamiade som vakt vid dörren, medan de öfriga tågade 
vidare. På vinden kunde intet spår af människor upptäckas; 
alla saker stodo på sin vanliga plats, och ehuru hvarje 
vrå noga undersöktes, fanns där icke någon eller något 
som kunde antagas såsom upphof till de våldsamma stö- 
tarna. Man återvände därför till det öfriga sällskapet. 
Knappt var vindsdörren stängd, förr än det starka bull- 
ret ånyo lät höra sig, och det fortfor ända till supéns 
slut. — Friherrinnan Ulfsparre berättade att, utom dessa 
ofta återkommande och hittills oförklarliga ljud, äfven 
andra »besynnerligheter» flera gånger inträffat. Så t. ex. 
då hon stundom satt spelande vid pianot, började bladen 
i hennes notbok vändas af sig själfva eller af någon 
osynlig hand; intet luftdrag hade kunnat åstadkomma 
detta, ty iiiga fönster eller dörrar stodo för tillfället 
öppna. Med ett ord: där var »något» som ej på van- 
ligt sätt kundeförklaras. — Så långt Geijers berättelse. 
Till denna händelse från Ekhamn kunde läggas en 
mängd andra dylika från Ekhult, Örby m. fl. ställen. 
Men en bland vårt lands mest bekanta läkare, för hvil- 
ken dessa skildringar från Ekhamn samt andra liknande 
tilldragelser en gång berättades, gjorde då en beaktans- 
värd invändning. Han sade sig ej vara en afgjord tvif- 
lare på tillvaron af andar och gengångare. »Men», 
yttrade han, »sådana där slottshistorier förslå ej som 
bevis för tillvaron af det mystiska obekanta, om hvilket 
nu är frågan. Sedan urminnes tider har man ju hört 



OM »ANDEUPPENBARELSER». II7 

talas om spökhistorier från gamla slott, och just för 
deras ålders och omgifningars skull ha vi svårt att rik- 
tigt tro på dem; de förefalla oss såsom sagor fråh 
främmande land. Men — om man kunde anföra dylika, 
af verkligt trovärdiga män intygade tilldragelser från vår 
egen tid, och så att säga från vår egen krets, då skulle 
man tvingas att fasta afseende vid sådana fakta.» 

Denna anmärkning har synts mig befogad. I stället 
för de förut afsedda händelserna från forna tider vill 
jag nu anföra några af nyare datum. Bland den mängd 
af dylika som därvid stå mig till buds, vill jag denna 
gång onitala ett par tilldragelser, hvilka för mig berät- 
tats af två ännu lefvande aktade män. Den ene är en 
framstående publicist, notarien H — n, medarbetare i en 
af hufvudstadens största tidningar;* den andre är den 
allmänt bekante professor R., lärare vid en af Stock- 
holms mest kända högskolor. 

2. Notarien H— n's berättelse. 

När H — n var student, hade han för någon tid an- 
tagit plats som informator hos en förmögen änkefru i en 
af Norrlands större handelsstäder. Enkefru N:s man, 
som varit en af stadens förnämligare köpmän, hade nyss 
aflidit, lämnande hustru och barn i mycket goda om- 
ständigheter. Då sonen behöfde en »guvernör» och lä- 
rare, * hade H — n kallats till denna befattning och anta- 
git den samnja. 



Il8 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Han hade en afton ganska sent anländt till staden 
och vederbörligen installerats i sitt rum, som förut varit 
den aflidne herr N:s enskilda kontor. Det var ett ganska 
trefligt rum, med prydliga gardiner for fönstren, bekväm 
soffa, vackert skrifbord och en väldig 'klaff-chiffonier', i 
hvilken köpmannen förr hade haft sina penningar och 
dyrbarheter förvarade; i ett hörn af rummet stod en 
stor gammaldags kakelugn, där nu en munter brasa 
sprakade. H — n tyckte om sitt rum och ansåg sig 
skola komma att trifvas förträffligt. 

När klockan var något öfver elfva, gick H — n till 
hvila; men då han ej kände sig sömnig, tog han efter 
sin vana en god bok och begynte läsa. Läsningen in- 
tresserade honom så, att den drog ut till dess klockan 
redan slagit tolf; då tyckte han det kunde vara tid att 
sluta. Han skulle just släcka sitt ljus, då hans upp- 
märksamhet fästes vid att någon gick i det yttre rum- 
met och nalkades hans dörr. Undrande, hvad som 
kunde föranleda ett så sent besök, lät H — n ljuset brinna 
och väntade att fa höra någon knacka på. Men utan 
någon knackning öppnades dörren på vid gafvel, och 
slöts sedan åter till, utan att någon blef synlig. För- 
argad öfver hvad han antog vara ett opassande skämt, 
ämnade H — n just ropa: »Hvem är där?» då han öfver- 
raskades af ett underligt ljud inne i rummet. Han hörde 
tysta men tydliga fotsteg, såsom af en man. Dessa steg 
gingo från dörren fram till chiffonieren ; där stannade de. 
Oafvändt såg H — n åt detta håll, men ingen syntes till. 



OM »ANDEUPPENBARELSER». II Q 

Då hördes därifrån ett par dofva suckar, hvarefter stegena 
åter började och gingo nu bort till kakelugnen. Där ånyo 
några djupare suckar och en stunds tystnad; sedan för- 
nummos åter stegen, som nu ledde tillbaka till dörren, 
hvilken ånyo öppnades och tillslöts. 

Att H — n blef något häpen öfver hvad han här 
hörde och såg, var ju icke underligt. Men oförskräckt, 
som det höfves en ung student, ville han icke låta sig 
duperas. I samma ögonblick som dörren tillslöts, fat- 
tade han sitt ljus, ilade fram, öppnade dörren ånyo och 
lyste ut i det stora rummet utanför. Där fanns ingen 
synlig varelse. 

Efter allt detta hade H — n svårt att finna någon 
sömn. Då städerskan kl. haif sex på morgonen inträd- 
de, syntes hon icke alls förvånad att finna honom vaken, 
utan yttrade: »Det syns, att också herrn märkt någon- 
ting här i natt. Jag ville icke säga något i går afton, 
för att icke i onödan oroa herrn; och så tänkte frun, att 
det kanske icke skulle höras någonting för herrn, som 
är främmande, utan endast for dem som höra huset 
till.» H — n omtalade nu hvad han erfarit, undrande 
hvad det kunnat vara, och fick då till svar: »Jo, det är 
nog handelsmannen, som 'går igen' och icke har ro efter 
döden, efter han själf tog lifvet af sig. Han hängde sig 
därborta i kakelugnspjället. Och alla som legat här i 
rummet ha hört det samma, så att nu vill ingen ligga här.» 

Sedermera fick H — n veta, att den aflidne köpman- 
nen varit ovanligt hårdt fäst vid sitt timliga goda. Så 



I20 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

hade hans förnämsta nöje varit att sitta vid sin chiffo- 
nier och räkna sina sedelbuntar, om och om igen, samt 
genomgå sina värdepapper; och ehuru han var mycket 
förmögen, hade en oväntad förlust af några tusen kro- 
nor gripit honom så djupt, att han i sorgen däröfver 
själf förkortade sitt lif. 

H— n fick sedan tillbud om att erhålla ett annat 
sofrum; men då han icke alls var rädd eller nervös, så 
behöll han lugnt sitt rum. Under någon tid förnam 
han. väl emellanåt det samma som under första natten, 
men blef slutligen så van därvid, att han sällan brydde 
sig om att tända ljuset, när om nätterna dörren öppna- 
des. Han hörde allt jämt den oseddes vandring mellan 
chiffonieren och kakelugnen och äfven hans djupa suckar, 
men erfor aldrig något annat. Någon gång riktades de 
osynliga stegen fram till H — ns säng, men något vidare 
erfor han icke; och efter några veckor hörde han intet 
mer däraf 



3, Professor R.'s berättelse. 

Den tredje tilldragelsen af samma art, den som pro- 
fessor R. erfarit, inträffade i Göteborg, där R. vistades 
innan han erhöll sin nuvarande anställning vid en hög- 
skola i hufvudstaden. — Under sin vistelse i Göteborg 
bodde R. en tid i ett tvåvånings trähus, där han med 
sin familj disponerade den undre våningen; den öfre 
•innehades af en 8o-årig änkeprostinna, som också var 



OM »ANDEUPPENBARELSER». 121 

känd för att vara mycket hårdt fäst vid sitt jordiska 
goda. Den gamla prostinnan blef sjuk och tillkallade 
den bekante pastor Hallen för att erhålla nattvarden. 
Pastorn, som kände den gamla, förmanade henne att 
vända sitt hjärta ifrån de många jordiska omsorgerna, 
innan det blef för sent. Men hans tal var förgäfves. En 
af prostinnans anförvanter, en troende älsklig flicka, ägna- 
de den döende sin ömma omsorg samt läste stundom 
för henne bibelspråk och goda psalmverser. Men den 
gamla vände då ovilligt sitt hufvud åt väggen, sägande: 
»Det där vet jag förut 1» 

Prostinnan dog tidigt en morgon samt sveptes och 
lades på bår före kvällen. Hennes anhöriga, som ej 
bodde i huset, gingo mot aftonen därifrån och medtogo 
hennes gamla tjänarinna till sitt hem; nycklarna till pro- 
stinnans våning lämnades till professorskan R. 

På natten väcktes familjen R:s medlemmar af ett 
förfärligt oväsen uppe i den aflidnas rum. Genom den 
tunna trossbottnen hördes alldeles tydligt, huru möbler 
skötos fram och tillbaka; särskildt var detta fallet med 
en stor tung kista, som stod i rummets ena hörn och 
i hvilken prostinnan haft sina penningar samt öfriga dyr- 
barheter förvarade. Denna kista drogs litet emellan 
framåt rummet samt stöttes om en stund åter tillbaka 
till sin plats, med en sådan häftighet som om någon i 
vredesmod slängt den ifrån sig. Detta upprepades gång 
på gång. Slutligen blef bullret så starkt, att en under- 
sökning måste företagas. Försedda med nycklarna till 



122 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

öfre våningen och med en lykta gick man dit upp. Så 
fort dörren öppnades och ljusskenet föll in i rummet, 
upphörde bullret. Allt befanns på sin plats, den döda 
hvilade stilla på sin bädd, ingenting var i oordning, och 
det nyss hörda oväsendet föreföll oförklarligt. Alla rum- 
men undersöktes, och intet misstänkt förefanns. 

Men knappt hade man hunnit ned, förr än bullret 
där ofvan åter förnams. Det upprepades sedermera natt 
efter natt, och blef allra svårast natten före den aflidnas 
begrafning. Då blef det rent af outhärdligt, och fastän 
undersökning flere gånger företogs, kunde intet spår till 
någon synlig orsak upptäckas. 

Någon tid därefter inflyttade en aktad familj i de 
förut af prostinnan bebodda rummen. Äfven dennas 
medlemmar förnummo till en tid liknande buller och oro, 
som förut hörts i den undre våningen. Men efter några 
veckors förlopp afstannade oväsendet, och allt blef lugnt. 

De' två andra berättelserna skola härnäst meddelas. 



I Kor. 15: 56, 57 




Uppb. 14: 13. 



En hemförlofning- 

Skriften säger, att det är »bättre gä i sorgehus än 
i gästabudshus». Pred. bok. 7: 3. Och den gamle vör- 
dade drr Fjellstedt brukade yttra: »När vi stå vid en 
g^dfruktig kristens dödsbädd, är det som om 'himla- 
dörrarna* sloges upp. Och vi fa då förnimma starkare 
eller svagare fläktar af himmelsluft, som låter oss till en 
tid kunna andas 'frisk luft för själen*, innan den oss å 
alla sidor omgifvande jord- och världsluften åter lägger 
sig tyngande på vårt sinne». 

I det föregående har jag, å sidd. 54 — 64, lämnat 
en skildring af den vördnadsvärde ädlingens, »gamle 
grefven» Stackelbergs sista stunder. Denna framställning 



124 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

har, efter hvad jag från flerfaldiga trakter af vårt land 
erfarit, af mina läsare mottagits med allmän tillfreds- 
ställelse samt varit till stor tröst och uppmuntran för 
många kristna. — Min önskan och förhoppning är, att 
det samma måtte inträffa, då jag här meddelar ännu en 
dylik skildring. Den person, hvilkens sköna och saliga 
hemförlofning här återgifves, stod mig i lifstiden mycket 
nära: hon var min första hustru, Helga Westdahl, dot- 
ter till prosten Karl Magnus Westdahl och hans maka 
Pauline, född Cronhielm. 

Min hustru var under sin korta lefnadstid mycket 
älskad af alla, som lärde känna henne. Hvad jag tänkte 
om henne, framgår af det följande. 

Bland hennes ädlaste och mest trofasta vänner voro 
grefvinnan Louise Posse, född von Plåten, och fru Lot- 
ten Huss, född Bergenstråhle. Dessa skrefvo under som- 
maren 1879 i hvarje vecka ända till slutet och begärde 
att blifva noga underrättade om fortgången af Helgas 
sjukdom. — Prinsessan Eugenie, grefviiinan Posse och 
generaldirektör Magnus Huss voro ock dé tre första, till 
hvilka jag sände utförligare skildringar af förloppet vid 
min makas hemförlofning. Då jag sedermera af dem 
återfick de bref, i hvilka jag nedskrifvit . mina första 
varmaste intryck vid Helgad dödsbädd, anser jag bäst 
att just med dessa bref skildra hennes saliga seger och 
hemfärd, *) ' 



•) Det första brefvet var stäldt till grefvinnan Posse, det andra 
till prinsessan ochr det tredje till genei-aldirektör Huss.' - 



EN HEMFÖRLOFNING. 125 



I. 



Visseltofta den 5 juli 1879. 

* . . Och nu en afskedshälsning från Helgas sjuk- 
bädd. Ännu lefver hon, och jag tackar af allt hjärta 
Herren, att han lät oss hinna fram hit, innan hon lämnat 
det jordiska. Och ännu mer tackar jag honom för de 
oförgätliga intryck af hans närhet, som både Helga och 
vi alla fatt erfara ... 

... Vi framkommo i går e. m. kl. 5 till Visseltofta. 

Där hade Helga under de näst förflutna dagarna 
allt emellanåt yrat och varit orolig. Men när Louise nu 
skulle förbereda henne på vår ankomst, var hon alldeles 
redig och sade: »Ja, jag vet, att han är här; låt honom 
komma inl» 

När. jag då inträdde, låg hon där så blek och af- 
tärd, men så stilla och fridfull; det var ett återseende, 
§om inga ord kunna skildra. 

Vi hade nu ett par timmars ostördt samtal, under 
hvilket hon gaf dyrbara vittnesbörd så väl af sin varma, 
innerliga kärlek till oss, som ock af sin hjärtetro på Gud 
och hans Son, sin kärlek till alla hans barn och den 
-fasta frid hon i Herren äger. ... O, h vilken dödsbädd! 
• Det är väl bittert, men ännii mer Ijuft, att så skiljas från 
dem man älskar, c Allt är frid och kärlek: en sådan död 
är icke svår, utan väcker blott djup längtan efter att 
.snart fa följa efter och »dö den rättfärdiges död». 



126 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Efter de rediga timmarna började hon åter yra, så- 
som hon ofta gjort allt sedan i söndags, då sjukdomen 
på en gång, tvärt emot hvad alla väntat, tog ett våld- 
samt språng framåt. Men äfven under yrseln rörde sig 
hennes tankar och ord nästan uteslutande blott omkring 
andliga och himmelska ting. 

En af de föreställningar, till hvilka hon ofta åter- 
kom, var sä skön och, ehuru endast i en annan bety- 
delse, äfven så sann, att jag måste anföra dem. »Vet 
du, Bernhard», sade hon, i korta afbrutna meningar 
men med glädjestrålande ögon: »nu skolen I, du och 
barnen, aldrig mer lida någon brist. Ty jag har blifvit så 
rik; och du vet ju, att hvad jag har, det hafven också I. 
Jag har fatt en dyrbar, äkta pärla, som är värd öfver 
en million; ja, det är riktigt visst, ty Herren har själf 
sagt mig det. Vet du, att det var en stygg, svartklädd 
karl — han såg så hemsk ut — som ville, att jag skulle 
sälja pärlan för hundra kronor; men jag lät inte narra 
mig. Så bjöd han mig tusen kronor, men jag sade nej. 
Då blef han ifrig, oeh försökte taga henne ifrån mig; 
men det kunde han ej. Jag blef rädd och ropade, 
men höll fast om min skatt; jag kan icke förstå, hvari- 
frän jag fick en sådan styrka. Då blef han åter helt 
höflig, och bjöd tiotusen kronor. Nej! Då sade han: 
'Se, här äro hundra tusen; jag ger er dem för pärlan'. 
När jag fick se så mycket penningar, blef jag förvirrad 
och tveksam, ty jag tänkte på dig och barnen, I kunde 
ju väl behöfva dem. Men då kom Herren själf till mig 



EN HEMFÖRLOFNING. 1 2/ 

och sade: 'Mitt barn, den pärlan du fatt är värd mer 
än en million'. O, hvad jag blef glad att få se Herren! 
Och det var också bra godt att veta, att I, mina älskade, 
aldrig mer skola bekymras och sträfva så tungt för hvad 
I behöfven . . . Ack, så roligt att jag fick gifva eder allt 
detta! Men nu få vi icke bli stolta eller fåfänga eller 
giriga; ty då kan Herren taga ifrån oss det igen. Men, 
Bernhard, du ser icke glad ut; tror du icke, att det är 
sannt?» »Jo», blef mitt svar, »i andlig måtto är det 
sant! Gud ske evig tack, att du funnit 'den kostliga 
pärlan', som Herren Jesus omtalar». — »Ja, det har jag 
också; o, huru lycklig jag är! Men äfven för jordeli fvet 
har jag blifvit så rik; det är riktigt visst, att jag fått en 
stor skatt, som gjort oss alla rika. Du skall få se det: 
hvarken du eller barnen skola hädanefter lida brist!» — 
Och härtill återkom hon flere gånger under nattens lopp. 
Fram på natten, kl. 12 — i, trodde både hon själf 
och vi (Louise och jag voro inne hos henne) att hon 
skulle gå hem. Bröstet arbetade och häfdes så svårt; 
med stirrande ögon, och under det de aftärda händerna 
oupphörligt plockade på täcket, yttrade hon då i yrsel 
bland annat: »Nu måste jag genast resa; hvarken B. 
eller L. eller någon får hindra mig. Han väntar på mig, 
jag måste skynda». Och hon ville nödvändigt stiga 
upp, så att vi måste hålla henne tillbaka. Men om en 
stund blef hon stillare. Jag sjöng då hennes käraste 
psalmer och sånger, däribland särskildt hela: »Som få- 
gelen vid ljusan dag sig gläder» samt »Den gode Her- 



128 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

den» (»Hvar jag går», o. s. v.); dess emellan sade jag 
bibelspråk, dem hon själf afslutade, så snart jag börjat dem. 

Så lade hon sin hand på mitt hufvud och sade: 
»Välsignad vare du, från början till slut!» Sedan sade 
hon: »Från hvem far jag nu först hälsa till Jesus? Jo, 
från dig, Bernhard.» Sedan tillade hon: »Jag dör salig, 
ja salig, i tron på min Jesus!» 

Efter kl. i föll hon i några minuters lugn slummer. 
Då hon uppvaknade, sade hon: »Döderi har varit här 
på besök, men Herren skickade bort honom igen, för 
en liten tid». ■ '■ — 

Trött ' efter resan och två nästan sömnlösa nätter, 
ville jag dock gärna ännu resa huru långt som helst 
för en sådan stund, som i går e. m. och i natt. Det 
är såsom om hela mitt lifs och mitt äktenskaps lycka 
koncentrerats vid denna dödsbädd. 

Kanske får jag behålla henne några dstgar till. Jag 
har bedt om åtminstone en dag, på hvilken hon vore 
fullt redig, så att jag sluppe de störande afbrott i våra 
samtal, som feberfantasierna nu stundom göra. Nyss 
såg hon lilla »GullguU»*) och kände hennes hand på sitt 
hufvud. »Ser du icke henne?» frågade hon mig; och 
på mitt nekande svar tillade hon: »Jag ser henne så 
visst; och jag känner hennes små händer klappa mig 
på pannan. Ser du icke, hur hon nu sitter här i soffan. 



*) Så kallades i dagligt tal vår yngsta dotter Helga, som julen 
förut hade gått före sin irioder till det rätta hemmet. 



/" 






Isabel Faxe. J. af Sandeberg. H. af Segerström. 




Prinsessan Ebba Bernadotte. 



EN HEMFÖRIOFNING. 1 29 

alldeles emellan dig och mig? Nu ser du henne ju?» 
— Men jag såg mgenling häraf . . . 

Gud ske tack^ att hon anno lefver! Det är dock 
så öfirerväldigimde att veta, att här skall jag mista 
heime^ här skall vårt i6:åriga förbund upplösas — för 
det återstående af mitt jordelif. Men det eviga åter- 
seendets vfesa hopp sprider sitt ljus öfver död och graf. 
»Kristus är sannerligen uppstånden!» och han har sagt: 
»Jäg kfver, I skolen ock lefva!» 

Myss b»d hoii nug: »Hälsa så hjärtl^ till atla kära 
vänner. Bed dem alla komma efter hemh . . . 

II. 

Visseltofta den lo juli 1879. 

. . . När mitt föregående bref afsändes, syntes för 
oss alla Helgas död vara omedelbart förestående; ty 
de vairiiga dodstecknen, rosslingar och kallsvett, hade 
dS redan instäHt sig. 

Men här har skett ett änder, en dyrbar bönhörelse. 
Hon tefver ämfu, och är alldeles wftderbart förbättrad. 
1 två dagar hade hem yrsel, som med Wott korta rediga 
meffaftstttnder kom henne att både dag och natt tala 
feberfefttasier. Men sedan föll hon, som länge blott genom 
tttorfm kunnat få någon ro, i en nafwrlig sömn, som med 
effdasi korta afbrott räckte i 38 timmar. När hon så 
åter slog upp sina ögon och fick se mig sitta i stolen 
vid hennes sida — min vanliga plats denna tid — små- 

IVadsirötn, Ur tninnet o. dagboken. II. g 



I30 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

log hon så gladt och samtalade sedan fullt redigt i half- 
annan timme. En kris i sjukdomen har inträdt. Yrseln, 
rosslingarna och de häftiga ryckningarna ha upphört. 

Vi tacka alla under glädjetårar Herren, som ännu 
en tid låter oss fä behålla henne; och man anser nu som 
en möjlighet, att vi i höst fa följas åt tillbaka till Stock- 
holmi Dock fröjdar jag mig blott »med bäfvan», ty 
hon är ännu ytterligt svag. Kroppskrafterna ha i häp- 
nadsväckande grad aftagit. Men hvad kroppen förlorat, 
har själen vunnit. Den innerliga frid, kärlek, mildhet 
och tålamod, hon ständigt visar, fyller osis alla med både 
förödmjukelse och fröjd; de komma oss att prisa Herren, 
hvilkens nåd gjort henne sådan. 

Några hennes yttranden under denna tid har jag 
antecknat. Och då jag vet, att det är E. K. H. kärt att 
höra rätt mycket däraf samt om henne, anför jag här 
några af dessa hennes ord. 

En dag sade hon: »Döden är en allvarsam sak, fast 
den också kan vara Ijuf för Herrens vänner. . . , Huru 
man verkligen värderar någon, det kan man pröfva, om 
man frågar sig själf: 'Hvilken, eller hvilka, skulle jag 
vilja ha hos mig vid min dödsbädd?' Dem värderar 
man och älskar i sanning. Med mången kan man finna 
det roligt att samtala, hvilken man Hkväl icke då ville 
ha hos sig; om andra åter tänker man: Gud gifve, att 
de finge då stå vid min sida och trycka min hand och 
säga de sista afskedsorden om Jesus. Dem älskar och 
värderar man verkligt». 



EN HEMFÖRLOFNING. 131 

En annan gång: »Herren är mig ofta så nära — 
det är som stode han alldeles invid mig, och jag kan 
luta mitt hufvud intill honom. Men dess emellan far 
jag tro — ja, Gud ske lof, att jag far tro och kan tro, 
att Gud kastade alla mina synder på honom, att näpsten 
låg på honom, på det att vi skulle ha frid. Det äi 
evangelii hemlighet — på den klippan ligger också jag 
nu i frid och fruktar icke döden». 

En dag, strax efter det yrseln vikit, sade hon: 
»Ack, så roligt, att du hann hit! Nu ville jag gärna, 
om Gud så vill, fa lefva några dagar till, med dig. 
Dock blott som han vill. Du kan nog förstå huru Ijuft 
det är, att riktigt helt fa öfverlämna sig åt Guds vilja; 
det gifver en sådan salig ro, ty han vill oss aldrig illa, 
men alltid väl. Det är blott vår egen vilja, som gör 
att det kännes smärtsamt, när Guds vilja korsar vår». 

»Jag hade förr en sådan oro, vid tanken på att 
lämna dig och barnen; men nu är jag så viss, att Gud 
skall ställa allt väl for eder. Jag har bedt Herren och 
släpper ej det vissa hoppet, att jag hos Gud skall återse 
icke blott dig, utan eder alla; ja, att alla våra barn 
skola bli frälsta. Säg barnen detta, att de icke låta sin 
moders hopp komma på skam.» 

En dag framtog hon, vänligt leende, ur sin port- 
följ några papper och sade: »Se här, om du vill ha 
det, något som jag skref under den sista tiden i Stock- 
holm». Därvid lämnade hon mig tvänne berättelser, 
Äem hon i våras författat, (fortsättning på ett par andra 



132 UR MINIfET OCH DAGBOKEN. 

som jag erhöll i början af året,) samt en öfversättfifeig af 
»Aloé9> gripande skitdrtng: »Den hundraårige aposteln». 
Sedan tillade hon<r »Jag minnes, att du tfckte ont mina 
förra 'första försök' i författareväg, därför har }ag vekit 
gifva dig äfven dessa."**) Om du kan gilla deoat, och trof 
att de kurma blihra någon enda till gagn och iippmuså* 
ran, ^ är jag nöjd». Sedajx småtog hosk och sade: 
»Ser du, om man än.i^caile kritisera dem litet sträingty 
så gör det ej så mycket; ty den kritiken fär^ cj höra,, 
— då är jag ej mera bär», ... 

»Jag tyrker, att de kristna skulle icklikas; och jag 
beder dig: var alltki kärleki^ull, äfven mot dem. som ha 
andra å^kter än du. Icke vill jag,, att du sfcall för fridens 
i^:ull uppgifvra sanningen; nej, Gtid bevase dig, det vore 
förräderi.Men I böres äbka också de andra,, £astän de 
ej ännu rätt förstå sin Herres ord och gämmg,. då de 
likväl af upf)riktigt hjärta tro på bibeln odi väja helt 
böra Herren till. Herras kan upplysa dem, om de tj, 
stå honom emot. Älska dem därför; käorleken räcker 
läng:^; dem vänder atdrig åter». . . . 

»Läs för n^ dia uppsats; 'Näar jag ser bied^ Aaä 
jag gå framom ede/. Jag har denna tid faaGL så öhesksii' 
ligt mycket gagn och glädje af (kn, att jfxg vill bota 
den om och om igen. Ja, när man skall dö, då äro 
sådana texter, som handla om Jesus och bans bk>d, de 



*) Hennes berättelser finnas återgifna i kalendern Frideborg och 
tidningen Hemåt för 1879 och 1880. Hennes öfversättning af -^/<(7^'j 
»Den loo-årige aposteln» ar införd i Frideborg, för åi« »900. 



£N HEMFÖILOFNING. 1 33 

käiasfte. De gifva frid ock trygghet; de gifva äfvea 
kärlek, och helga hjärtat. O, du dyre Frälsare, jag 
känner att det fadiofves en evi^et att tacka dig för 
hvad dtt är och favad du g}ort éor oss, för migJ» . . . 

»Ack, att jag ofta varit så blyg att bekänna min 
HeireJ Nu tydker fag, att jag skulle kunna vittna oaa 
honom för a<U värklen. . . . »På nåden jag lefde, på nådm 
jag dog; af nåd slapp jag in i den staden.» . . . 

»Råkar du någonsin X., så bed henne uppriktigt 
bed^ Gud om ett nytt hjärta. Hon är nog snäll, men 
har ea natur så farlig far henne ^äl£ och andra, att hon 
bringar stg och dem i cdycka, om hon ej far ett annat 
simie. Hon har redan en gång stått på fallets brant 
utan att t3;gSL varning däraf; nästa gång hon så leker 
med faian, faller hon förvisso däruti. Gud bjäipe odi 
bevare boanel» . . . 

»i nödea pröfvas vännen, i döcfen vår tro och vår 
tros gnaid. Det är mången som älskar oss tiU en tid, 
men sviker sedan; då bUr sorgen dess större, ju mer vi 
litat på dens trohet, *sora till slut svek oss. Men Jesus 
sviker aJdtig; i tiödca pröfvas han — i nöd och död 
består han profvet. Om honom kam det sägas, som står 
i Ordspråksboken: »En trogen vän älskar mer och står 
fastaie än en broder». . . . 

»Sörj ickeJ Du har ditt kall och barnen att lefva 
för, odi några trofasta vänner skall Herren helt säkert 
gifva eder. Och kan skall alltid förblifva den samme 



134 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

mot dig som mot mig. Och snart fa vi återse hvar- 
andra hos honom.» ... 

»Herren vet, hvad som var första anledningen till 
min sjukdom. Och sedan kom GullguUs död; den bröt 
mig alldeles; eljest hade jag nog stannat litet längre hos 
dig. Låt oss dock tacka Gud, att hon fick gå före mig. 
Men när hon nyss var död, då sörjde jag så bitterligen 
och tänkte mången gång: 'Hvarför kan icke du, käre 
Herre Jesus, du som uppväckte Jairi dotter och änkans 
son, nu göra ock så med min lilla Gullgull, taga henne 
vid handen och resa henne upp igen?' Men nu förstår 
jag huru väl det var, att han då icke hörde mitt hjärtas 
dåraktiga bön. . . . Förr eller senare skola vi få se, att 
alla Herrens vägar voro godhet och sanning, äfven de, 
öfver hvilka vi en gång mest undrade och sörjde.» . . . 

»Ow det är tillåtet, om Gud sådant tillstäder, då 
kommer jag så visst och hämtar dig, när din hemförlof- 
nings dag är inne. Tänk därpå! Tänk på återseendet, 
när saknaden vill blifva dig allt för tung. Hur fort gå 
ej några år. Och sedan, sedan!» ... 

Jag hade flere gånger förundrats öfver att hon, som 
eljest oftast varit böjd för att misstro sig själf och syn- 
nerligen fruktade för själf bedrägeri, nu var så fast och 
viss i sin tro; och jag undrade tyst, om ej ovännen mer 
skulle anfäkta hennes tro. Men en morgon, då jag 
kom in, sade hon strax: »Vet du, i natt har jag haft 
en svår kamp. Det kom öfver mig en sådan ångest 
för att jag kanske bedrog mig, att jag vore en skrym- 



EN HEMFÖRLOFNING. I35 

terska och att min tro blott vore själftagen. Men jag 
ropade till Herren i min nöd, och han kom med hjäl- 
pen; hans ande visade mig till ordets vissa grund, och 
så blef jag trygg igen». — »Tror du riktigt visst, att 
Jesus är din Frälsare», frågade jag då, »och vet du, att 
du är ett Guds barn?» Hon såg mig nu så trofast in 
i ögat och sade med stilla glädje: »Ja!» Sedan tillade 
hon: »Det gäller att icke ha oren klädnad, när man skall 
komma inför den heliges ögon. Men Gud ske evigt tack 
och pris för det blodet, som blef utgjutet till syndernas 
förlåtelse. Nu förstår jag långt klarare än någonsin de 
orden: »De hafva tagit sina kläder och gjort dem hvita 
i Lammets blod. Därför äro de inför Guds tron». . . . 

Ofta, ofta ber hon mig hälsa till gamla vänner och 
tacka dem för all trofast kärlek. 

Hon sofver mycket, äfven om dagarna. När hon 
uppvaknar, och då far se mig eller någon af sina andra 
kära i länstolen vid hennes sida, där alltid någon af 
oss har sin plats, då går ett outsägligt skimmer af glädje 
och kärlek öfver hennes anlete, som därvid öynes Uka- 
som förklaradt. 

Hon tycktes nu vara mycket bättre, men allt är så 
ovisst. Doktorn sade: »Denna sjukdom (lungsot) narrar 
en nästan alltid. När man tror döden helt nära, kan 
den sjuke lefva ännu ganska länge; men så, just när 
man tycker det vara mycket bättre, kommer döden van- 
ligen helt plötsligt». Därför gå vi nu liksom på ständig 
vakt, för att vara redo när han kommer. . . . 



136 UR MIKNET OCH DA:GBOKEN. 

m. 

Visseltofta, fredags morgon d. ^Vt 1879. 

... I dag på morgonen kl. 1,15 iasomaade niin 
älskade Helga ocb gkk hem till sin Herre, som hem 
bär hade trott, älskat och fcijt, Nti är hoa i fiid, odt 
vi känna alla en fläkt af sanuna frid, (astm. taxsans. 
skymma ögat och hjäf tat blöder. O, favi&ea ädd kvisaa 
boa var och hvilken kristen 1 H vilken älskande troÉwt 
maka, moder, dotter och vän? Det var kanske icke så 
många^ som rätt kände henne, ty hon var blygsam och 
tillbakadragen; men de som känt hesuie, skola aMrig 
glömma henne. Ja, då du med sanning ^ägear^ att >ett 
så ädelt, samot, trofast hjärta har du blott sällan lärt 
känna» — hvad skall då icke jag säga? GrtKifnilfllig^ 
aaoa, kärleksfull, renhjärtad, samvet^ann, trogen äfven 
i det lilla, vänfast, vis, tålig och ödmjuk — , dessa ord 
gifva blott en svag bild af henne. Själf såg hon sig som 
det svagaste och ringaste bland alla Guds barn, och 
hade endast i Kristi försonifig sin rättfärdighet ocb frid. 
Hon älskade Herrens vänner såsom »sitt folk> oA tog 
så gärna dönas försvar, när de blefvo angripna. Ljuflig 
och helgad i all sin umgängelse, var bon för oss alla 
hemmets sol, våra bjärtans och våra ögons lust. Aldrig 
kan jag till fylles tacka Herren för denna d)rra gåfva, 
som jag fick äga i 16 år. Särskildt vill jag tacka för 
de båda sista veckorna här: jag bad om åtminstone m 
dag, och fick fjorton I 






Charl. Weidenhielm. Jos. Rudbeck. 



Adel. Leuhusen. 




Augusta Beskow, född Moll. 




B 



■gg 

* 3 



ö 

P. 




£« IJCMPÖSJLOBOEMfC. 1 37 

[ g&r var 4» <iyrfaaraste ida^^en jrf* den alb, och 
ingen af oss, minst hon själf, anade att faeoiförlofiim- 
gitm var «i »äm. Hoa var i går rätt task och tadcade 
&«d tnyckel; att heosies dödsbädd var «å fndfuU, att 
hon var omgifven af idel älskaikie vänner, make, oioda', 
ban» och ^ys&kon, bviJka alla, såsooa 1k»i sade, j»!blott 
täåat I att vi3a heaoe kärlek». Hon var så glad, och 
vi alla n^ henae. 

BlajMl annat 3ade hon: »Hvad det är godt att & 
täiaka och tala väl om aVa trossyskonen, äfven de svaga 
och felande. Jag fordcräckes, när jag tänker pi aUa de 
biitia eUer förlöjligande otndömen, som oiänniskor tiå 
lätt falla om favarandia; ack, äfven jag bar jn stundom 
sy^Kiat så! Man täioker kke på, att brott mat kåriekm 
är större synd än naycket annat, som man i väriden 
bedömer allra strängast. Sorgligast är, alt äfven maaga 
eljefst goda kristna, utan åf^er, »tan bättring, dag%en 
synda med sin tunga, med käriekskttt tal om andta, 
odi att vi så ofta sofint öfver äffma syndi . . . Men i 
hio)nieien gör man icke så: där finnes hvaikesn denna 
eller någon annan synd; där skola aik tala kärleksfullt 
till och om hvarandra. O tänk, huru häriigt att få 
likna Jesus, äfven i detta! Tänk», — och härvid små- 
log hon vänligt — »tänk, när ^ikive A. sfcall åter bunna 
tala vänligt till B. Men man måste skynda sig att göra 
upp med jsin vederdekxnan, medan man ännu är n>ed 
honom på vägen; eljest kan man kanske komma att^ 
/ <fvmskapens synd! . . . Hvem kan se Jesus^ utan att 



138 UR MINNET ÖCH DAGBOKEN, 

älska? I Den, som icke älskar nådesyskon, har säkerli- 
gen icke sett Jesus.» ... 

På e. m. blef jag för en stund förskräckt; ty hön 
började då åter yra, såg »Gullgull» och talade under en 
half timme sköna fantasier. 

Bland annat sade hon då: »Har du sett det höga, 
smärta tornet här i parken, där en ädel riddare sitter 
fången. Jag har ofta hört honom sucka; men nu har 
Herren sagt mig, att han snart skall bli fri. Tänk dig 
hans fröjd, när han Wir fri! Har du inte sett honom? 
Ja så, inte? Nå, skynda dig då, ty snart kan du ej 
mer fa se honom». Hvilken sköri bild af hvad som 
snart därefter skulle ske! — Äfven sade hon: »Men ser 
du då icke Gullgull, som står alldeles bredvid dig?» 
Strax därpå tillade hon: »Kanske det blott var en in- 
billning? Dock nej, där är hon ju igen, det lilla Ijufva, 
älskade barnet! Ser du henne icke nu, när hon håller 
oss båda i handen, en i hvar hand!» 

Men efter en stund blef hon åter redig och talade 
vid oss hela aftonen till kl. 8. Då jag hade sagt god- 
natt och redan var vid dörren, vinkade hon mig till- 
baka, böjde mitt hufvud ned till sitt och sade några 
outsägligt kärleksfulla afskedsord. 

De orden voro hennes sista till mig här på jorden. 
Vi hade ofta tillsammans bedt Herren skänka henne en 
lätt dödskamp, ty hon fruktade mycket för kväfning. 
Och hennes död blef i sanning lätt. ... Kl. i väcktes 
iag af Fredrika Wendt, som bad mig skynda in till 



EN HEMFÖRLOFNING. 



139 



Helga, »ty det lider!» Och jag skyndade. Men just 
som jag kom in, hade hon dragit sin sista suck. Allt 
gick på föga mer än tio minuter. 

Hon talade in i det sista fullt redigt. Hon hade 
nyss förut sagt sig »må bra och vilja sofva»; då tog 
hon hastigt åt hjärtat, sägande: »Det gör ondt, det gör 
ondt!» Men detta räche blott ett ögonblick. 

Strax efter den korta smärtan knäppte hon händerna 
samman, och bad: »Käre Herre Jesus, hjälp mig nu!» 
Så ställde hon sina sista ord på jorden till sin frälsare. 
Hon böjde sitt hufvud åt sidan, drog några suckar, och 
så var hennes strid slutad. 

Herren Jesus har sagt: »Jag skall komma igen och 
taga eder till mig, att där jag är, där skolen I ock 
vara». — Och vi alla bedja: »Min själ dö med den rätt- 
färdigas död, och min hemfärd vare såsom hennes! Låt 
oss, o Herre, lefva såsom dina, och dö såsom dina. 
Herre Jesus, mottag vår ande!» . . . 




Anonyma bref. 

AtKrnyum bref åtiqtita mydcet dåligt rykte. Och 
detta med läita, i de allra flesta faJL Ty oftsot äro 
sidaaa bi^f i^viast alster af yrede eller dåligt iyose, 
feghet, hämdlystnad, öfversitteri, begär att såra dier 
anaan lumpexdiei. 

Mea iråii denna dknätma r^el gufvas ädla andan- 
tag, om äa dessa äro saUsyida. De äro dock tillräddigt 
måaga att beiätta^a det af Pontuts Wikoer ea gång 
fällda yttraadet: »Att 'skrifva eit aaooymt ix^ är sm.- 
tingen en uselhet eller en god gämiag.» 

Då anonyma bref utgöra yttringar af vänlighet, blyg- 
samhet, godhet, ^kr al* ädel ös^kaa att lämna gagnande 
upplysQi^;ar o. d., jkuaaa de verUigeii iram »af godo». 
Till dömes när ea person, sona af gsaaaJagciibet vfll vara 
okänd, i bref aäader éigsm ea gåfva, tiil glädje eller 
hjälp i addeo; dock foriofar ju g^vaa oftast a%ot af 
sitt värde, då xoottagai^eai ^ vtt hvem han har att tacka 
för den sanmia. Likaså vär maa viU sända n;^;ia tröste- 
ord tifl en badrofvad odi oarikar att ixédts tröstande 
kraft må verka, ostörd af tanken på afsändaren. Eller 



.ANONYMA BKEF. ^41 

när man vill bekänna synder, eller begära råd i någon 
öörtåKg samvetsfråga; eller då man i andra liknande fall 
skrifver, ledd af goda och rätta bevekehegrunder. 

Helt amiorlanda ställer sig saken, när moralisk feg- 
liel förleder en människa att skrifva anonyma förofämfp- 
fimgar. De flesta af mina läsare ha säkerKgen en och 
amnafi gång erhälKt anonyma biljetter, som innehåBit 
mpcr eSer mindre ohöfliga amnärkningar, råd och klan- 
der. Sådana »anonyma näsvisheter» äro oftast skrifna 
af okunniga och obildade personer, som likväl äga hög 
tankr om sin egen visliet, fastän brefvens stil snart tit- 
visar på hvSken bildnmgagrad de stå. 

»Sådana små epistlar», säger en ädel förf., H. Ny- 
blom, »kunna ofta vara ganska komiska, och om de 
händelsevis fatta ned tÅdOtå en ^miling' mfänniskor, som 
kar sinne för det löjliga, kunna de uppräcka ganska 
niyeken munterhet. — Om personer ha lust att utsätta 
sig för rfcratt genom att fabricera bref af detta slag, 
må det vara dem nnnadt. »Det löjliga sårar aldrig, 
äfvea om det därtifi vore ämnadt.» 

De hr(Msiiga anonyma brclven äro sådana, där bref- 
skrifvaren antingen utslungar ärekränkande beskyllningar 
«»t den, tHl hvilken brcfvet är skrifvet, eller, ännu mer, 
ifeN han genom ett sådant bref viil uppväcka misstan- 
kar och- ärekränkande tankar mot andra. 

Af en mincke skamlig, men Bka tarffig^ art äro så- 
dana anonyma bref, som vilja lägga sig i en persons 
enskilda yttre eller inre förhållanden, ställa sig tifl do- 



142 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

mare qfver hans handlingssätt, anse sig genomskåda 
hans förutsättningar och däraf draga sina högst omoti- 
verade slutsatser. 

Hvad tänker en människa, som i ett bref har föro- 
lämpat en annan och sedan icke vågar sätta sitt namn 
därunder? Antingen tänker hon: ^Om också allt, hvad 
jag i detta bref har skrifvit, innehölle de renaste och 
ädlaste sanningar, så skulle dock min underskrift för- 
därfva alltsamman. Ty jag är en så illa känd person, 
att mitt namn skulle vara nog för att göra brefvet vär- 
delöst.» Antingen tänker hon så, eller ock — enär fa 
människor tro så illa om sig själfvå — tänker hon sna- 
rare: »Nu har jag gjort en så lumpen sak, att jag skäms 
att sätta mitt namn under.» 

Den, som gör det goda, är icke rädd för ljuset; 
men ingen dom kan väl vara hårdare och sannare öfver 
hvad en människa gjort, än hennes egen dom: »Detta 
skäms jag för!» Och denna slutsats är så logisk, att 
en ytterligare dom öfver denna art af anonymitet all- 
deles icke behöfs. Den person, som nedlåter sig att 
skrifva anonyma ärekränkningar mot andra, har redan 
dömt sig själf. 

Om människor ha olika åsikter, kunna de samtala; 
är det tvä häftiga naturer, så gräla de; är det tvä råa 
naturer, så slåss de; men om den ena gömmer sig bakom 
en buske och i mörkret skjuter en förgiftad pil på sin 
motståndare: hvad kallas det?» 

Men, såsom redan är sagdt, det finnes också en 



ANONYMA BREF. 1 43 

god anonymitet. Och jag vill här anföra några exem- 
pel på bref af detta senare slag, samt äfven berätta en 
tilldragelse, där ett af elakhet skrifvet anonymt bref fick 
blifva till räddning för brefskrifverskan själf. 

1. Ett uppmuntrande bref. 

En af vårt lands troende präster befann sig en gång 
i djup andlig nöd. Detta sågo hans vänner med stort 
deltagande, och en af dem skref till honom ett anonymt 
tröstebref. Då jag tror, att detta skall kunna blifva 
äfven ändra till gagn, må här en del däraf offentliggöras. 

Herr pastor Y. ZA 

. . . Alla de, som vilja genom Kristus rättfärdiga 
varda ... de äro '»löftets barn». (Rom. 9: 8). Så äro 
ock vi löftets barn. Ja löftet, det välsignade löftet: 
hvad vore vi väl det förutan?! Hvad äro vi, om än 
så fromma och andeuppfyllda, utan borgesmannen: lam- 
met. Guds Son, vår broder? Hvad vore vi, om vi en- 
dast hade anden, ja mycket af ande, men icke Guds 
Son vore »försoningen» och vår »försvarare hos Fadren»? 
(i Joh. 2: 2). De bästa bland oss äro så mycket som 
ett »stoft», ett »orent kläde», »mindre än intet». Men 
i och genom löftet äro vi barriy ej gerningarnas barn, 
ej klokhetens barn, ej de egna tyckenas barn, utan 
Guds barn och löftets barn. 

Det härliga, bärande och gifvande »löftet», det föder. 



144 UR MINUEir OCH DAGBOKEN. 

ammar, fostrar och stärker barnen! Det är fåglanästet^ 
^ökkn, försvaret^ ffiateii och drycke». Det är »skrti- 
den^^r i hhräktttt bmdca rätteligen och fetgligen »hofverar», 
Es. 6i: lo; det är dse frtdatlofvande, fridgifvande öch 
fridbevarande händerna; med ett ord: den uppstungna 
sidan, där själen finner sin ro! . , . 

. . . »Om Herren hade velat dräpa oss, så hade han 
icke aanammat bräiuMioåret ocb hade icke tett oss allt 
detta, ej beUer låtit oss höra detta» som nu skedt år». 
Dom. 13: 23, O ne)» had vill icke »dräpa oss», fasläa 
det otta så tyckes och kännes. Meo i ordet står éet 
icke så. Dar står» att han ännu- har »frii^ns taidcar om 
oss, icke bedröfvelsens». Ja, evigt väl, att löftet är så 
rikt, att det innehåller allt hvad vi sakna! Våra ord 
komnia, från en oren källa; hans löftes ord äro från 
hÉBBrnden^ hvart enda ett! Efet är nu en gång så för- 
loradt m&å aUt heligt på jorde», att kvar heist en ^^n- 
dåre uppträ<ide som »he^c^» genom det som i honof» 
verkatSy skulle ha» utskämma sin Herre. Me» när mf 
Herden själf »i si» feropps olfer helgat oss ena reso» så 
att Fadren nu ser €>ss »täckas f h^iom», då kunna vi med 
brodea utropa: »Svart, ns»n mycket täck I > Hvem ka« 
Vdk fatta det,, att inidt^ii^^r det man ännä går här 
nere, såsoms den första människan »af jorden jordisk», 
så äro vi uti »den andra männfefcan. Herren af himme- 
lea», så sköna att »ängbima lyster skådia oss» —ja, så 
skära och hvita, att hela Mose lag feke kal* fördöwja 
oss. Ty ehcH^ vi ännu i oss sakna» bvad den i hwfvud- 






S. Wieselgren 1863. S. Wieselgren 1898. Fr. Lundgren 1866. 




Mftgnus Brahe. 



ANONYMA BREF. 1 45 

sak bjuder, så äga vi tusenfaldt mer än den med alla 
ord kan befalla. Så må du då icke längre låta ditt arma, 
usla »jag» skymma bort honom, som är Solen, utan, 
förkastande dig själf och allt ditt eget, lefva genom »En 
annan», som genom sin död blef ditt lif! 

. . . Vårt mål är klart: »Jerusalem, Jerusalem, jag 
längtar hem till dig!» Till dess lefva vi af den oför- 
skyllda nåden, som aldrig sviker »de i anden fattiga». 

Vid denna grunden vill jag blifva. 

Så länge jag på jorden går. 

Det vill jag tänka, tala, skrifva. 

Tills pulsen sista slaget slår. 

Se'n sjunger jag i evighet: 

O, djup af Guds barmhärtighet!» ... 
Detta bref var förvisso skrifvet under bön, trons 
och kärlekens bön. Och därför fick det blifva till en 
härlig hjälp, en fast uppmuntran och fortsatt välsignelse. 

2. Ett bref till Rosenius. 

Omkring tre veckor efter det konung Oskar I hade 
skaffat Rosenius den upprättelse, som är omtalad i 
»dagboksanteckningarna» för den i Febr. 1857, erhöll 
R:s bland sina många bref äfven ett, vid hvars genom- 
läsande han länge dröjde och blef tankfull. Hans hustru 
och jag voro då inne i rummet ; och när han hade slu- 
tat brefvet, räckte han oss det, sägande: »Se där ett 
nytt exempel på •»sanda simplicitas'» eller ock huru mörk- 
rets makt rasar mot evangelii tjänare!» 

IVadsiröm^ Ur minnet o. dag-boken, II. I O 



146 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Brefvet var skrifvet med en ganska vacker frun- 
timmersstil, men dess innehåll kunde endast uti ironisk 
mening kallas »en skön själs bekännelse». Det bestod 
af en mängd hårda domar och bittra utgjutelser, alla 
syftande på »den händelse ni vet», »det svarta dåd, 
som med eldskrift står inbrändt i ert samvete», o. s. v. 
Vi fbrstodo genast, att det syftade på händelsen med 
X., och huruledes den snöbollen under sin färd »utfor 
ryktets berg» måtte ha vuxit till en lavin. 

Bland de många domarna i brefvet minnes jag 
särskildt ett par uttryck, som då frapperade mig, eme- 
dan jag aldrig förut hört dem användas. De voro 
dessa: »Ni söker balansera mellan Kristus och Belial, 
mellan rättfärdighet och orättfärdighet; men vet, att er 
ställning är osäker och att ni snart slutar med ett för- 
färande fall»; och: »huru länge ämnar ni fortlefva i denna 
* hemska synd, som måste drifva er allt djupare ned i 
'styggelse och lögn'? (Upp. 21: 27.) Ni är en nikolait, 
en folkförförare, h vilkens verk Herren djupt hatar, och 
snart skall ni fa känna, huru hans eldslåga förtär allt 
det dvärgsnät, den spindelväf, hvarmed ni söker för 
er själf och andra dölja edra mörksens gärningar». 

Både fru Agata och jag kände oss upprörda öfver 
dessa hemska utgjutelser af ett bittert sinne. Men Ro- 
senius sade: »Många liknande bref har jag förr fatt; 
men det gör mig ondt om den som skrifvit detta, ty 
hennes själ är tydligen i fullt uppror. Låt oss bedja 
Herren, att han stillar hennes hjärta.» 



ANONYMA BREF. 1 47 

Agata, som länge pröfvande betraktat stilen på 
kuvertet, utbrast nu : »Denna stil känner jag igen. När 
jag i förgår var hos fru Wallenstråle, låg på hennes sy- 
bord ett bref, hvars utanskrift alldeles liknade denna. 
Jag vill taga reda härpå.» 

Så skedde. Och det befanns att brefskrifverskan 
var en nära vän till X., en fröken G., hvilken genom 
X:s förvrängda framställningar fatt det intrycket, att R:s 
vore en slug skrymtare, som velat förföra ett oerfaret 
fruntimmer. Hon hade därför, upprörd öfver sådant, 
velat »gifva R:s en minnesbeta», såsom hon uttryckte 
sig, och därför skrifvit sitt anonyma bref. Ty X. hade 
då icke ännu yppat den stränga tillrättavisningen, som 
hon fick af drottning Josefina. 

När hon sedan af Agata blef upplyst om sakens 
rätta sammanhang, uttalade hon sin stora bedröfvelse 
öfver att, missledd, ha så djupt sårat en Herrens tjänare. 
Under innerlig ånger öfver sin afskyvärda synd kom 
hon upp till R:s, utbad sig och erhöll hans förlåtelse, 
samt blef sedan en af hans trognaste åhörarinnor. 

3. Ett orekommenderadt bref. 

I sin ödsliga lilla kammare, i ett förfallet hus vid 
»Drakens gränd» i Stockholm, satt en afton den gamle 
skräddaremästaren Bl — t försänkt i djupa tankar. Han 
var en gudfruktig, bepröfvad kristen man och hade for- 
dom sett bättre dagar, men var nu fattig vorden samt 
djupt bedröfvad öfver sin sons slösaktiga och utsväf- 



148 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

vande lif. Det var numera ej fattigdomen, som svårast 
tryckte den gamles hjärta, utan sonens hårda sinne, 
hvilken, sedan fadren uppoffrat sig för att betala hans 
skulder och rädda honom från offentlig vanära, till tack 
lönade honom med hån och smädelser för hans fromhet. 

Den gamle Bl. hade en längre tid varit bedröfvad. 
Men i afton kände han sig mer än vanligt olycklig; ty 
hans samvete förebrådde honom, att han varit för svag 
mot sin son i dennes barnaår och därigenom närt hans 
själfsvåld, och så just varit en medverkande orsak till 
sonens fördärf. Äfven andra synder, ja ock de länge- 
sedan förlåtna, framträdde denna afton. så hotande för 
den gamles själ. Han hade sökt tröst i bönen, men ej 
funnit någon; och frestaren hviskade: »Herren har nu för- 
gätit dig. Herren har öfvergifvit dig! Han hör ej mer 
dina böner; du är vorden ett vredens, ej ett nådens barn!» 

Ännu en gång böjde Bl. sina knän, men det tyck- 
tes förgäfves; han kunde icke bedja med någon rätt 
andakt, och hans ångest blef allt större. Endast dessa 
Davids ord gingo till slut oupphörligt öfver hans läppar: 
»Mitt hjärtas ångest är stor; för dti mig ut ur min nöd!» 

Då knackar det på dörren; det var postbäraren med 
ett orekommenderadt bref. Likgiltigt mottager B. det 
samma; stilen var. honom obekant, och poststämpeln ut- 
visade, att det var från Uppsala. »Där har jag ju inga 
bekanta», tänkte B., och ämnade låta brefvet tillsvidare 
Ugga obrutet, till dess han afslutat sitt försök att kunna 
rätt bedja. Dock — mekaniskt öppnar han brefvet och " 



ANONYMA BREF. 1 49 

kastar en blick däruti. Det var anonymt, och dess inne- 
håll bestod blott af följande rader: 

»Bäste herr Bl— ti 

Tag med tro emot dessa Guds ord till eder: 'Haf- 
ver då Herren bortkastat sitt folk? Bort det». »Den 
högstes högra hand kan allting förvandla.» »Det vet 
jag förvisso, att den som tjänar Gud, han varder efter 
frestelsen tröstad, och från bedröfvelsen förlossad, och 
efter näpsten finner han nåd.» »Ty du. Herre, hafver in- 
gen lust till vårt fördärf; ty efter oväder låter du åter 
solen skina, och efter jämmer och gråt begåfvar du oss 
rikligen med glädje.» »Den Herren älskar, den agar 
han; men sedan — frid!» »I skolen icke synda. Men 
om någon syndar, dä hafva vi en försvarare inför Fad- 
ren: Jesus Kristus, den rättfärdig är!» »Ditt namn vare 
evinnerligen ära och lof, du Israels Gud!» 

En broder och vän, som med deltagande 
hört omtalas edert bekymmer och gärna vill 
försöka att kunna trösta er. Gud välsigne eder!» 

Intet mer stod i brefvet,' men detta var också nog. 
Likt vederkvickande regn på en torr jord föll detta Her- 
rens oväntade svar ned i den gamles själ, och nu kunde 
han afsluta sin bön af hjärtats fullhet, under tack och 
lof. Och »af den matens kraft vandrade han i fyratio 
dagar», ja, ännu längre. Och han kunde aldrig omtala 
den aftonens erfarenhet, utan tack till Gud och till den 
vänlige brefskrifvaren. 



ISO UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Men hvem var denne brefskrifvare ? Ja, därom fick 
Bl. ej kunskap, förr än nära sex år därefter. Och tro- 
ligen skulle han aldrig fått veta det, förrän på den 
dagen då »Gud skall döma alla människors lönligheter», 
om ej följande inträffat. 

På en bjudning hos skräddaremästaren Lindqvist, 
som då bodde vid Holländaregatan på norr, omtalade 
Bl — t denna händelse. Och han tillade att det brefvet 
gladt honom mer än han kunde utsäga, och att han 
ännu ofta välsignade den okände brefskrifvaren. 

Vid dessa Bl.'s ord kunde en af de närvarande, en 
yngre prästman, ej dölja sin rörelse. Hans ögon glänste 
och han rodnade starkt. Ty det var han, som en dag 
under studenttiden manats att skrifva det brefvet. 

Bl. kom i detsamma att fästa sina ögon på honom, 
och märkte hans rörelse. Hastigt sprang han upp, gick 
fram till pastor X. och sade: »Det var beistämdt pastorn, 
som sände mig det där brefvet?» Pastor X. kunde icke 
neka. Då tog Bl. under djup rörelse pastorn i sin famn 
och välsignade honom. 

Tänk, om vi alla emellanåt kunde »göra samma- 
ledes», om ej alltid på samma sätt, dock med samma 
kärlek. Det vore ju godt för både oss och andra! 

4. Ett bref om teaterbesök. 

Någon tid efter utgifvandet af första delens 3:dje 
häfte erhöll jag från en af våra större landsortstäder ett 



ANONYMA BREF. I5I 

intressant anonymt bref, innehållande flera vänliga råd 
och anvisningar, samt äfven några tankar i fråga om 
teaterbesök. En del af dessa tankar må här nedan åter- 
gifvas, emedan de uttala ganska mångas åsikter i denna tid. 

den 28/11 98. 

Herr Pastor B, Wadström! 

Till teckningen af fröken v. S., i 3:dje häftet af 
»Ur minnet», skulle jag vilja anmärka att ett råd, lik- 
nande det som hon fick mottaga af sin religionslärare, 
icke alltid medför så sorgliga följder. 

Jag tackar ännu i dag Gud för ett sådant råd och 
kan icke förstå att den läxa, som fröken v. S. på balen 
fick mottaga af sin kavaljer, icke i stället blef en hjälp 
för henne att helt välja Herren. 

För mig ställde sig förhållandet så : Om baler var för 
mig, af särskildt skäl, icke tal; därför var under min 
ungdom teatern det enda nöje jag kunde njuta af. Minst 
en gång i veckan var jag där, men såg endast hvad 
Stockholms bästa teatrar på 70- och 80-talet hade att 
bjuda. Då voro ju så väl pjeser som förmågor annor- 
lunda än nu. — Men så kom jag till Kristiania. Efter ett 
års vistelse där lärde jag känna Herren och gaf honom 
mitt hjärta. 

Jag var då blott 24 år, ensam i en främmande 
stad. När jag kommit till litet ro, efter den själanöd 
jag varit uti, begynte den gamla lockelsen till teatern 
igen plåga mig. Jag tror att frestaren under den »första 



152 UN MINNET OCH DAGBOKEN. 

kärlekens tid» låter själen vara mera i ro, för att sedan 
så mycket mer både finare och våldsammare anfalla 
henne. Åtminstone var förhållandet sä för mig. 

Jag rådgjorde då med den äldre prästman, som fatt 
tjäna vid min omvändelse. Långt ifrån att själf gilla 
teatern sade han mycket sorgset, nien med en viss för- 
tröstan: »Gå, så länge De kan gå!» — Jag är viss om 
att hans förbön följde mig. 

Länge motstod jag frestelsen, men gick till sist. 
Och om Herren någon gång valt, hvilken pjäs jag skulle 
se, så var det den gången. 

Jag undrar, om herr pastorn känner till innehållet 
af Ibsens: »Samhällets stötter»? Nå väl! Underförstå 
akterna afhandla där man och hustru om tillställandet af 
en fest samt därjämte om firandet af Herrens nattvard, 
hvilka båda handlingar »ej borde komma, i kollision» utan 
den sistnämnda »få sin konventionella prägel». 

Så går ridån upp till 3:dje akten. (Det är söndags- 
morgonen, när kyrkobesöket skall äga rum.) Det första 
som då mötte mitt häpna öga, var Thorvaldsens Kristus- 
bild i ett hörn. Under hela det föregående hade jag 
obeskrifligt lidit af hvad som passerade: nu ville jag 
rusa upp och bära bort den förhånade bilden; ty här 
hörde den icke hemma. Men jag satt dock kvar, stel 
af fasa. — När sedan mannen kommer in, behängd 
med en massa ordnar, (för att så klädd begifva sig till 
Herrens bord,) kände min förskräckelse inga gränser; det 
endast förvånade mig, att ej teatern föll i spillror och 




Karl Gustaf Wrangel. 

Efter en litografi af Fritiof Raa. 



z\ 



W adström, Ur ntimtet o. dagboken. 



1 54 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

yi alla begrafdes därunder. Men nog fick jag bot för 
teater-åtråm 

Skulle nu min lärare ha sagt: »De må (får) icke 
gå», så kanske begäret efter teatern sutte kvar ännu. 
Nu däremot kunde vi tillsammans tacka och lofva för 
den hjälp Herren gaf». — Så långt den ärade korre- 
spondenten. 

Detta ämne skall i någon följande del närmare be- 
handlas. Nu vill jag endast till den för mig okända 
ärade brefskrifvarinnan framställa tvänne frågor samt an- 
föra några yttranden af berömda män. 

Frågorna äro dessa: i. Om ni i stället för en pjes, 
som förskräckte er, hade fatt se en som mycket tilltalat, 
ja, kanske tjusat er; huru hade det då gått? 2. Bör en 
religionslärare tillråda frälsningsökande kristna (andra 
handla ju, honom förutan, så som dem tyckes) till besök 
på ställen, där de riskera att få erfara hvad ni här ofvan 
se lefvande skildrat? 

De omnämnda utsagorna af berömda män följa här 
nedan. Till dessa skulle kunna läggas mångfaldiga andra 
i liknande stil; men utrymmet tillåter det icke denna gång. 

»Teatern sätter de mänskliga lidelserna i rörelse 
utan att kufva dem; bestraffar de lidelser som man icke 
har, men närer och underblåser däremot de lidelser som 
man har; väcker i människors hjärtan, i synnerhet ung- 
domens, sådana drifter och lustar som äro oförenliga 
med sedligheten. Teatern befrämjar veklighet och för- 
ströelselust, samt kommer människorna att förväxla flyk- 



ANONYMA BREF. I SS 

tiga rörelser med moraliska grundsatser och handlingar. 
Teatern är ingen anstalt för allvarliga människor utan 
för lättingar och dagtjufvar, hvilka här söka en tillflykts- 
ort, där de kunna förgäta sig själfva och sina plikter 
samt »fa tiden att gå». Om människan behöfver veder- 
kvickelse, så finnes det vida ädlare nöjen så väl i natu- 
ren som i familjelifvet.» /. /. Rousseau. 

gl^Moliéres Harpagon lär icke ha förbättrat någon 
ockrare; själfmördaren Beverley har icke botat mänga 
sina bröder från den afsky värda spelsjukan, och Karl 
Moors olyckliga historia lär icke göra landsvägarna 
säkrare. Fr. v. Schiller. 

De, som dag efter dag gå på teatern för att döda 
tiden, betänka icke, att de själfva i sanning äro de, 
hvilkas själslif dödas af tiden, af dessa oaflåtligt växlande 
fenomen, som bristfälligt uppfattas och därför ingenting 
verka och icke gifva någon näring. Ju mer själen fylles 
därmed, dess tommare och slappare blir han, dess mer 
förlorar han af sin egen lifskraft, sina andliga möjligheter, 
som kväfvas i denna fördärfliga ström. Martensen. 

En allmän erfarenhet är, att teaterbesökande människor 
ej komma framåt i sin kristendom, om de än regel- 
bundet gå i kyrkan; ty teatern rifver alltjämt ned 
hvad kyrkan har byggt upp. Eller, för att tala med 
bibelns ord, skådespelen äro att förlikna med fåglar, 
som snart bortplocka från hjärtat det gudomliga ordets 
säd, som i gudstjänsten utsatts. D:r E. SeideL 

4 ^1^ * "" 




Kulturhistoriska bilder. Prästdräkter, abbots- och biskops! 



I. Ärkebiskop, io:de århundradet. — 2. Biskop, io:de årh. — 5. Canonicus. — 6. Ärkebiskc 
10. Biskop med krumstaf, i2:te årh. — Präst med cappa. — 16. Diakon, i3:de årh. — i; 
19. Abbot, isrde årh. — 20. Subdiakon. — 23. Präst i talar, — 24, 25. Benediktiner, 10 




isskrudar under skilda århundraden. Teckning af A. von Heyden, * 

kop, i2:te årh. — 6. Biskop, i2-te årh. — 8. Biskop med alba. — 9. Ärkebiskop, ii:te årh. — 
17. Biskop i stor ornat, Z4:de årh. — 18. Biskop med rationale och sudarum å kraklan. — 
tade och i2:te årh. — Cistercienser, is:dc årh. — 37, 28. Abbedissa, 13: de och 14: de årh. 



Biskopsskrudar under olika tidskiften. 

Under min hittills förflutna lefnad har jag fått skåda 
tre biskopsvigningar samt en hel mängd prästvigningar, 
kyrkoinvigningar, kyrkoherdeinstallationer, m. m. Vid 
de flesta af dessa kyrkliga högtider har den tjänstför* 
rättande ärkebiskopen eller biskopen varit klädd i stor 
biskopskrud; men vid tre tillfällen, vid enkla prästordi- 
nationer, voro ett par biskopar äfven själfva klädda blott 
i enkel prästdräkt, så att endast guldkorset på bröstet 
var det utmärkande tecknet till deras värdighet. — Att 
dessa senare prästvigningar, trots sin enkelhet, inför Gud 
haft lika stor betydelse och för »ordinanerna» medfört lika 
stor välsignelse, som de förstnämda med all sin kyrkliga 
ståt, det skulle genast kunnat bevisas, om jag här an- 
förde namnen på de ordinerande och de ordinerade 
gudstjäname. Men — nomina sunt odiosa, och jag näm- 
ner dem därför icke, för så vidt jag icke varder där- 
till uppmanad af vederbörande. 

Men att en biskopskrud kan gifva ett ståtligt och 
imponerande skådespel, det skall icke nekas. Dock beror 
detta i öfvervägande grad på den persgn, som uppbär 



BISKOPSKRUDAR UNDER OLIKA TIDSKIFTEN. 1 59 

skruden. När Anton Niklas Sundberg eller Alfred Cor- 
nelius, klädda i full biskoplig ornat, med högrest gestalt 
och imponerande hållning, framträdde till altaret, då 
måste én hvar medgifva att man for en stund tyckte sig 
återflyttad till forna århundraden, samt att de männen i 
någon mån nu erinrade om medeltidens mäktiga och 
ståtliga k3Tkofurstar — dessa som icke väjde för någon, 
utan t. ex. kunde till sin konung säga: »Vår nåde 
dricker eders nåde till I» 

Men när en mycket liten, och kanske därtill mycket 
korpulent eller orimligt mager, personlighet framskrider 
i all denna ståt,*) då väcker en sådan anblick icke 
mycket vördnad och beundran, utan fast mer nästan 
motsatta känslor. Ja, råare naturer kunna då ofta icke 
ens lägga band på dylika känslor, utan gifva dem luft 
på ett mycket sorgligt sätt och i mycket opassande ord. 

Hvarför ha då dessa granna skrudar behållits af de 
flesta bland våra biskopar, fastän lyckligtvis icke af alla? 
En liten kort undersökning om biskopsdräktens utveck- 
ling torde icke sakna all betydelse. 

Apostlarne och de första kristne voro fattiga men 
anderika män, som hvarken hade råd eller lust att pryda 
sig i silke, sammet och guld. Och så länge kyrkan 
blott kämpade för sin Herres ära och människors fräls- 
ning, så länge förföljelse och försmädelse för Kristi skull 
åtföljde lärjungakallet, så länge voro apostlarnes efter- 



•) Kanske med mitran så illa fastsatt, att den vacklar fram och 
tillbaka på hufvudet, — sådant har jag en gång sett. 



l6o UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

trädare i lärarekallet af samma sinne som sina föregångare. 
Att vara biskop i församlingen ansågs den tiden som ett 
tjänande, icke som ett »rang» gifvande ämbete; tillsynings- 
männen (episcopi »biskopar) hade då ännu ej blifvit pre- 
later och »höge herrai:>, utan räknade som sin ära att 
vara tjänande bröder i de troendes krets. Någon »ämbets- 
dräkt» kom icke på länge i fråga. Och när omsider en 
sådan ansågs: lämplig vid församlingens sammankomster, 
så bestod den i början blott af en enkel hvit klädnad, 
sammanhållen af ett purpurfargadt linneskärp. 

Men då evangelium slutligen framgick till seger öfver 
afgudamas dyrkan samt öfver romersk och grekisk filo- 
sofi, när förföljelserna upphörde och det kristna lärare- 
kallet började komma till heders, då insågo Roms augu- 
rer och öfriga hedniska präster att »detlcuijde löna sig» 
att blifva kristen; hvarför äfven de »öfvergingo till 
kristendomen» och läto anställa sig såsom tillsynings- 
män, äldste och diakoner i den segrande kyrkan. Nu 
fick läraretjänsten lika rang, heder och värdighet som 
ett statens ämbete; nu fingo kyrkans ämbetsmän titlar 
som patriarker, ärkebiskopar, biskopar, abboter m. m. 
och blefvo »höga herrar» / staten; nu måste de också er- 
hålla en grann ämbetsskrud, hvilken lika väl som de 
högre statstjänstemännens, officerarnes och andras, kunde 
»imponera» på gemene man. Så uppkom och utveckla- 
des biskopsskruden, en äkta frukt af en förfallen och för- 
världsligad kyrkas prål- och maktbegär. Denna skrud 
bibehålles ännu inom de katolska kyrkorna, men är af- 






El. von Essen. Axeline Ennes. vSofie von Post. 




H. K. II. Ilertiorinnan af Dalanie. 



Ä ö 





&3 






O: 


Orq 


a 


jc 


n 




►1 


■ ■ 










Ci 


B 








!C 


a. 





Orp 


3 




75 


S' 




Os 


^ 


- 


0: 


O 
n 


;^ 


"* 


p 






:ä 


n> 






:s 


C2 


p: 





S 


^ 


CL 


p 




(?Q 



^ 2. 







BISKOPSKRUDAR UNDER OLIKA TIDSKIFTEN. l6l 

skaffad inom alla lutherska kyrkor, utom den svenska. 
Äfven där bäres den, såsom redan är nämdt, endast vid 
mera högtidliga tillfällen, såsom vid kröningar, kyrko- 
installationer och andra dylika andliga förrättningar. 

Till den fullständigt katolska biskopskostymen hörde 
följande plagg, uppräknade i den ordning de påtagas: 
I. Strumpor, 2. skor (sandaler), 3. skulderduk, 4. alba, 
5. gördel, 6. stola, 7. tunicella, 8. dalmatica, 9. casula, 
10. handskar, u. mitra, 12. mumpula, 13. rationale, 14. 
pallium, 15. ring, 16. kräkla med sudarum. Sedan femte 
århundradet har det varit föreskrifvet, att vid gudstjänst- 
liga handlingar får prästen icke begagna något enda 
'profan-plagg', utan måste från topp till tå vara klädd 
i 'ämbetsskrud'. Mössan (mitra eller infula) består af 
två platta, höga, upptill i en spets slutande delar af 
något styft ämne t. ex. papp öfverdraget med rikt stickadt 
sidentyg, hvilket ofta är besatt med guld och ädla stenar, 
hvarjämte framsidan och de tvänne bakifrån nedhängande 
banden äro broderade med guld och rikt prydda med 
korsets tecken. — Stafven eller kräklan (pedum, sinne- 
bilden af biskopens herdekall), hvilken likaledes är rikt 
prydd och består af något dyrbart ämne, var i början 
rak, men fick sedermera ofvantill en krökt form (däraf 
namnet krumstaf); hon bäres efter biskopen, som en- 
dast vid utdelandet af välsignelsen håller henne i handen. 
Guldringen (annulus pastor alis), symbolen af innehaf- 
varens »äktenskap med kyrkan», bäres på högra pek- 
fingret. Guldkorset hänger på bröstet. Dalmatikan, 

Wadström, Ur minnet o. dagboken. II, *' 



I 62 UR MINKET OCH DAGBOKEN. 

det understa plagget, förfärdigades ursprungligen af linne, 
men tillverkas nu af tjockt siden. Tunikan, som är af 
siden, sättes utanpå dalmatikan och är tätt tillslutande. 
Rochetus är af spetsprydt linne med snäfva ärmar. 
Pallium, som icke bäres af simpla biskopar, utan en- 
dast af ärkebiskopar och de ännu högre på den hierar- 
kiska rangskalan stående, är ett omkring skuldrorna gå- 
ende ungefär tre tum bredt, korsprydt band af hvitt 
ylle, från hvilket aedfalla två band, det ena öfver bröstet, 
det andra öfver ryggen. (Nunnorna i S:t Agnes' kloster 
i Rom tillverka sådana, af ullen från för detta ändamål 
särskildt »invigda» får och lamm.) Hvarje nytt pallium 
skall, för att medföra en riktigt kraftig verkan och »ande- 
meddelelse», under natten till Peters- och Paulsfesten 
ligga på altaret öfver nämnda apostlars graf i Peters- 
kyrkan. Pallium får icke öfvergå från en ärkebiskop 
till en annan, utan begrafves med den som mottagit det 
af påfven, hvilken sedan, mot mycket hög betalning, 
utlämnar ett nytt pallium åt den dödes efterträdare i 
i det af påfven helgade ämbetet. 

De svenska biskoparnes ornat består numera af 
mässkjorta, korkåpa, mitra, guldkors och kräkla. Kräk- 
lan bäres icke, såsom hos katolikerna, efter biskopen 
utan af honom själf Korset bäres äfven utanpå den 
vanliga svarta prästdräkten; ärkebiskopens kors skiljer 
sig från de andra biskoparnes genom en gloria eller 
strålar. Till ordensbiskopens skrud höra: kåpa af 
dräp dargent, kantad med svart sammet, mössa af sam- 



BtSKOPSKRUDAR UNDER OLIKA TIDSKIFTEN. 1 63 

ma tyg och med lika broderi, mässkjorta af hvitt lärft, 
serafimerordens band och tecken (kring halsen) och samma 
ordens i silfver broderade stjärna (på bröstet). — Pastor 
primarius i Stockholm har också laglig rätt att bära en 
gyllene kåpa (afbildad i del. I, sid. 400). Då däremot 
hans rätt att bära mitra anses omtvistlig, torde vid nästa 
kyrkomöte komma att väckas motion om klarare lag- 
stadganden i detta hänseeftde. 

Mången har undrat, hvarför en protestantisk, luthersk 
kyrkas biskopar ännu fasthålla vid att bära en katolsk 
prålande dräkt *). Ty det måste ju för en hvar vara 
uppenbart att om ock en sådan skrud fordom i naivare 
tider imponerade på alla, så är den numera i vår tid 
blott ett föremål för massornas grymma gyckel och de 
bildades tysta, mera medlidsamma löje. Man har kallat 
detta fasthållande för »hierarkiskt rätthafveri», men där- 
utinnan allt gjort våra upplysta biskopar orätt. Ty det 



*) Väl säger en paragraf i den gamla kyrkolagen, att biskop 
skall vid prästvigning vara klädd i skrud. Men där står icke påbjudet, 
af hvilka eller huru många olika plagg den skruden skall bestå, hvar- 
för det ock flerfaldiga gånger inträffat, att ordination och andra äm- 
betshandlingar (fullt giltigt?) förrättats af biskopar utan mitra, ja af 
biskopar som endast varit klädda i svart prästdräkt med guldkors. — 
Dessutom har Kongl. Maj:t redan upphäft så många andra föråldrade 
kyrkolagsstadgan den, att äfven detta, ifall biskoparne så önskade, snart 
skulle borttogas. Man torde hoppas fa att ett nytt kyrkomöte för- 
nyar det förstas beslut om biskopsskrudarnas afskaffande. Skulle man 
kunna tänka sig Luther, Melanchton eller någon af de andra reform- 
ationskämparne klädda i vår biskopsskrud? Eller Johan Arndt, P. 
Gerhard, Scriwer, Henrik Muller och andra lutherska kyrkofäder? 
Omöjligt! En sådan bild skulle blifva en karrikatur. 



104 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

är nog endast förhållandenas tvång, la force des choses, 
som nödgar kyrkans stormän att behålla en skrud, den 
de själfva eljest skulle vara de förste att ogilla. 

Ty efter mångas tanke har vår kyrka ett af sina 
fastare stöd i den omständigheten, att hennes biskopar 
äga »apostolisk succession» d. v. s. de ha led efter led 
blifvit ordentligt invigda af sådana, hvilka kunna räkna 
sin vigning tillbaka till de äldsta påfvarne, ja kanske 
ända till apostlarnes tid. En sådan förmån äger ingen 
annan luthersk kyrka. Måhända är det svårt att inse^ 
hvilka andliga välsignelser som däraf månde härflyta; 
men visst är, att den svenska kyrkan därigenom blir 
den till rangen förnämsta bland sina lutherska med- 
kyrkor, ja, anses i detta stycke vara nästan lika god som 
den katolska. Men — nu vill icke den katolska kyrkan, 
som för sin del obestridligt kan berömma sig af »apos- 
toUsk succession» (åtminstone från de äldsta påfvarne), 
erkänna den svenska kyrkans likställighet i denna viktiga 
sak; hon påstår att den svenske biskop, som skulle ut- 
göra förmedlingslänken mellan katolska och lutherska 
kyrkan, aldrig blef invigd af påfven. Och tänk, om 
katolikerna skulle ha rätt i detta påstående! Då stode 
ju det svenska episkopatet på kyrklig rangskala ej högre 
än t. ex. det dansk-norska, hvilket bevisligen icke har 
en enda gnista »apostolisk succession» att berömma sig 
af. Och tyvärr lära de svenska urkunderna icke gifva 
alldeles fullt »klara papper» på värdigheten; men i 
stället har man — de urgamla och påtagligt urkatolska 



BISKOPSKRUDAR UKDER OLIKA TIDSKIFTEN. 165 

biskopsskrudarna, som bevisa successionen lika bra som — 
påfliga dokument. Därför måste dessa skrudar behållas. 
Visserligen bars aldrig en sådan skrud af några apostlar; 
men traditionen tillägger den åt alla, som vilja åberopa 
sin »apostoliska succession» efter dessa Guds män. 

Den lutherska kyrkan har af Herren fått sig anför- 
trodd den stora skatten af evangelii rena ord och sakra- 
ment, och hennes kyrkoförfattning är i många hänseen- 
den en af de bästa som finnas; må hon troget behålla 
det goda hon äger. För henne stunda allt svårare strider : 
å ena sidan mot otro och kyrkoförakt, å andra sidan 
mot påfvedömet, som blott bidar sin tid för att äfven i 
Sverige öppet framträda såsom den evangeliska kyrkans 
bittraste fiende. Må då kyrkans målsmän allt mer rusta 
sig för den kommande striden, så väl genom allt trog- 
nare fasthållande af hvad Herren gifvit, som genom bort- 
kastande af alla oevangeliska människof under. Biskops- 
skrudarna och åtskilligt annat äro alldeles tydligt kvar- 
lefvor af påfvisk surdeg, hvilken alls icke bidrager att 
stärka vår kyrka, utan hellre tvärtom. 

»Rensen fördenskull ut den gamla surdegen; litet 
af surdeg försyrar hela degen.» 



»Gömdt är icke glömdt.» 

3. Lars Rosengren. 

Den romersk-katolska kyrkan klandrar såsom en stor 
brist hos oss protestanter, att vi icke ha några »helgon», 
d. v. s. män och kvinnor som »gjort sig så berömda» för någon 
utomordentlig fromhet eller undergämingar, att de därför 
efter sin död blifvit af någon påfve »upphöjda till helgon». 

Men när man genomläser de katolska helgonlegenderna, 
med deras ofta lika osmakliga som obibliska skildringar af 
hvad som inom påfvedömet skattas för »yppersta helighet», 
då måste man räkna det som en lycka för de evangeliska 
kyrkorna, att de i regeln saknat sådana helgon som påfve- 
dömets, hvilka i allt för många, att icke säga i de flesta, 
fall varit sådana som »farit efter att upprätta sin egen rätt- 
färdighet». Ty det för katolicismens flesta helgon gemen- 
samma draget är, att de sträfvat efter och blifvit berömda 
för en ^rrmänsklig, att icke säga omänsklig helighet, sär- 
skildt i sitt sätt att uppträda bland andra, alldeles i motsats 
till Herren Kristus själf, om hvilken det i skriften betygas, 
att »han vardt lik människor och i åthäfvor funnen som en 
människa» y ehuru visserligen icke som »en världsmämm^di» . 

Verkligt, i skriftenlig mening fromma och helgade per- 
sonligheter ha däremot i alla tider funnits inom den protes- 
tantiska kristenheten: män och kvinnor, hvilkas lif varit 
prägladt af äkta tro och kristlig kärlek samt utgjort ett före- 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 1 67 

döme för deras medkristna. Äfven vår svenska kyrka har 
ägt och äger ännu i dag dylika medlemmar, både bland 
präster och lekmän, hvilkas åminnelse är förtjänt att lefva i 
välsignelse; och det är sådana helgon Kristi kyrka behöfver. 
Dessa äro ock bland dem, som i skriften kallas för »helgon». 
Se början af alla Pauli bref. 

Men, såsom bekant, äro vi svenskar allt för ofta för- 
sumliga i att taga vara på det goda vi hafva, och ännu 
mer obenägna att »utbasuna» det samma. Därför, medan 
andra kyrkosamfund äga nästan ett öfverflöd af lefnadsteck- 
ningar öfver deras, från kristlig synpunkt, mera framstående 
medlemmar, har vår kyrkliga litteratur i detta hänseende 
länge varit mycket fattig. Och många bortgångna lutherska 
kristna ha redan blifvit förgätna, hvilkas minne dock väl 
förtjänat att upptecknas och åt efterkommande bevaras. 
Sådana trogna Kristi tjänare, klerker eller lekmän, äro de 
rätta »helgonen». 

En bland dessa Herrens trogna tjänare var äfven pas- 
torn, slutligen kontraktsprosten, Lars Rosengren, som den 
27 nov. 1896 slutade sitt långa verksamma lif i Väddö 
prästgård, Uppsala ärkestift, nära 89 år gammal. 

Rosengren var född i byn Rosen i Arbrå församling 
i södra Helsingland, af bondestånd. Fadren var gästgifvare, 
och hemmet tyckes ha varit hvad man kallar »ett godt hem». 

Under hela sin barndom och ungdom var »lille Lars» 
oftast mycket sjuklig och svag till sin hälsa, h varför hans 
föräldrar voro bekymrade för hans framtid och villrådiga, 
hvilken lefnadsbana de skulle välja åt honom. En tid tänkte 
de sätta honom i skräddarelära-, men då hans onda bestod 
i ett rygglidande, insågo de, att detta icke var lämpligt. 
Slutligen bestämde de sig för att låta honom studera, om 
möjligt till präst, och sänd^ honom så till Hudiksvalls skola, 



I 68 UN MINNET OCH DAGBOKEN. 

Om än med möda, genomgick han dock sina studier 
både till student- och prästexamen, och blef prästvigd den 
15 Dec. 1833. Men hans motgångar voro icke härmed 
förbi; snarare tycktes de nu börja på allvar. I mer än 20 
år måste han tjänstgöra som e. o. prästman och flytta från 
plats till plats. Herren såg, att han skulle kunna använda 
honom till sin tjänst, och handlade därför »underligen» 
med honom. Då andra få ut sitt goda på förhand: ära, 
människopris och sådant mer, fick Rosengren länge vänta på 
något erkännande alls; snarare tycktes han ganska länge 
vara, såsom David säger, »ensam och öfvergifven», ja, för- 
aktad af många. Men »vinden vände sig» mot slutet. Och 
en oafbruten ständig framgång är intet tecken till Guds 
välbehag, snarare tvärtom. Luk. 16: 25. 

Efter sin prästvigning tjänstgjorde Rosengren dels som 
pastorsadjunkt och dels som v. pastor i Sånga och Skå, 
samt många andra församlingar. — Under tjänstetiden i 
Sånga och Skå, åren 1834 — 39, öppnades hans hjärta för 
Herrens ande. Han insåg att han, fastän renlärig och from, 
hittills varit andligen död och, själf blind, en »de blindes 
ledare». Han kom i väckelsen till djupt själsbekymmer 
och andens fattigdom, men flydde i ånger och bön till 
Jesus, flitigt läsande Guds heliga ord. Och efter någon 
tid gaf Guds helige ande honom evangelii upplysning till 
en kfvande tro. Då bekände han en dag för sina åhörare, 
att han hittills ej ledt dem på den rätta vägen, men att han 
hädanefter med Guds nåd skulle göra det. Sedan R. fått 
frid och fröjd, insåg han rätt sitt ämbetes vikt och bety- 
delse, så att han började med allvar och nit verka Herrens 
verk. — Han bekände sig o förskräckt till Guds folk och för- 
kunnade evangelium, med den påföljd som det alltid har; 




Hertiginnan af Dalarne och prinsessan Eugénie. 1881. 




Utsikt af Högklint, från Fridhem. 




1. Prinsessan. 2. Frihemn M. Hermelin. 3, 4. U. och A. Hermelin. 
5. Hofmars kalken Silfversköld. 6. Kapten J. Kr. Berffer. 7. Claudia Berger. 

Bilder från Fridhem: Prinsessan med gäster. 1867. 




4 14 10 8 1 11 7 8 1« 9 13 8 5 6 

1. Hertiginnan af Dalarne. 3. Prinsessan. 8. Friherrinnan M. Hermelin. 4. 5. 6. Hoffrök- 
narna S. von Post, E. af Sandeberg. Ad RudenskOld. 7. Pastor B. Wadström. 8. Baron ¥.. 
Hermelin. 9, 10. U. och A. Hermelin. 11—14. Bernh., Frida, Carl och Ellen WadstrOm. 

Bilder från Fridhem: Prinsessan med gäster. 1881. 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 1 69 

att göra de andligen fattiga rika, men förbittra de obot- 
fardiga och egenrättfärdiga. 

I Voxna ' församling i västra Helsingland, där R. arbe- 
tade under 1840-talet, verkade han bland annat nitiskt för 
att befrämja bamaunderyisningen och kyrkosången. »Han 
samlade barn i skolåldern i en sal vid Voxna bnik, där 
han läste, räknade och skref med dem. Vid denna tid upp- 
öfvade han, genom att utföra förskrifter åt barnen, sin 
egen handstil till den prydliga ordentlighet, som den bibe- 
höll ända till senaste åren. Ungdomen och de äldre sam- 
lade han till sångöfningar, vid hvilka han inöfvade ett 50- 
tal psalmmelodier med den framgång, att psalmsången i 
Voxna kyrka blef allmänt bekant. Ännu efter fyrtio års 
förlopp kallade man i Voxna vissa psalmer »Rosengrens 
psalmer». Själf ägde han en vacker, klar tenorröst och 
hade musikaliskt sinne. 

»Man kan tycka», säger en af R:s minnestecknare, 
»att en präst med hans djupa gudsfruktan, hans folkliga 
sinne och sätt, ej skulle behöft länge gå obefordrad, hälst 
som han ock med största noggrannhet skötte allt, som hörde 
till tjänsten, samt 1 843 hade aflagt pastoralexamen. Men 
ehuru R. hade godt rykte om sig, var han dock allt för 
mycket »läsare» och allt för mycket »vänlig», för att den 
tidens folk skulle rätt förstå honom. Den tiden ansågs det 
nämligen som ett synnerligen viktigt drag i en YyxYoherdes 
kall, att kunna uppträda såsom '\yT\herre\ så att hän hade 
en imponerande gestalt samt i nödfall kunde »ta en karl i 
kragen och kasta honom på dörren». I dessa kyrkliga egen- 
skaper var R. ganska underlägsen; han var tvärt om lika 
vänlig mot både hög och låg. Och när därtill kom, att 
folket ännu fruktade för hans rättframma predikningar och 
b^ns brinnande nit, soni öfverallt, hvart ho-n kom, vållade 



170 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

väckelser och »läseri», så blef resultatet det ofvan nämnda. 
R. sökte flera gånger pastorat och »kom på förslag»; men 
han fick aldrig tillräckligt röstetal, utan förblef obefordrad 
till 48 års ålder. Han uppgaf då alla förhoppningar om att 
få en ordinarie anställning. »Jag tänkte», sade han, »att 
jag skulle få alltjämt flacka omkring i ärkestiftet såsom en 
missionär och till slut försörjas af domkapitlet». 

Slutligen blef R. dock 1855 vald till komminister i 
Trefaldighetsförsamlingen invid Uppsala, hvilken församling 
till sitt tempel har den s. k. »Bondkyrkan» eller »Lillkyrkan» 
i Uppsala. Här kom R. på sin rätta plats och fick utöfva 
ett välsignelserikt inflytande såväl på sina församlingsbor 
och medlemmar af Uppsala domkyrkoförsamling, som ock 
på studenterna. 

När Rosengren en tid hade predikat i »Lillkyrkan» 
kommo människor ur alla samhällsklasser för att höra ho- 
nom: professorer och studenter, borgarfolk och fattigstugu- 
gummor. Hemligheten af den dragningskraft R. utöfvade, 
låg däri, säger en hans minnestecknare, att han, jämte det 
att han helt ville tjäna sin Herre, talade ur hjärtat och 
framförde sina tankar på ett mycket enkelt, folkligt språk. 
Därjämte hade han ett ganska originellt framställningssätt, 
som gjorde, att han t. ex. ibland kunde vända sig till någon 
enskild åhörare. Så bl. a. hände det sig en söndag att 
på orgelläktaren befann sig, jämte organistens dotter som 
tjänstgjorde för fadern, en ung ingeniör, bekant i organistens 
familj. De unga tu samspråkade under predikan, men väcktes 
ur sin angenäma sysselsättning af R., som från predikstolen 
ropade: »Du främling, där på orgelläktaren, tyckes ej veta 
att du är i Guds hus.» Personerna i fråga önskade nog, 
att de hade kunnat göra sig osynliga. De blefvo sedan 
gifta med hvarandra, — En annan gång ropade R., när 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» I7I 

några personer under predikan reste sig upp i bänkarna 
för att gå ut: »Vänta lite', ty nu kommer det bästa!» 

Själf plägade Rosengren säga om sina predikningar i 
Uppsala: »Jag har nog också haft min mission. När jag 
kom till Uppsala, läste alla predikanter sina predikningar 
från papperet; endast sädana män som Wieselgren och 
Fjellstedt vågade tala utan konsept. Och en stor hop präster 
menade, att en extemporerad predikan icke vore någon 
'riktig' predikan, utan endast 'passade för kolportörer'; fast- 
än alla verkliga Guds mänijiskor, från apostlatiden intill våra 
dagar, plägat extemporera. Men när äfven jag började så 
göra, och när man såg att det lyckades, försökte sedan 
flere den saken.» — Angående det enkla, folkliga språk, 
han använde, yttrade han sig en gång så: »När jag en tid 
varit i Uppsala, kommo till mig två fattiga gummor från 
Flottsund och sade: »Snälle pastorn, vi förstå ej predik- 
ningarna i kyrkorna: de äro för lärda för oss.» Då tänkte 
jag, att om jag blott kunde tala så, att de förstode mig, så 
skulle nog också alla andra förstå mig.» — R. hade ej 
samma sinne som en del präster, hvilka ej fråga efter de 
ringas tycke, blott de vinna de lärdas beröm för »form- 
fulländad» predikan. 

Men icke blott i dessa nu nämnda hänseenden var 
Rosengren till välsignelse. Utan han öfvade också stort in- 
flytande på studenterna, detta ej blott genom sina predik- 
ningar, utan äfven därigenom att han deltog i den s. k. 
»lördagsföreningens» sammanträden. Denna förening, som 
bildades i början af 1850-talet och som fortlefvat intill 
denna dag, utan stadgar och utan medlemsförteckning, har 
sin lilla historia, af hvilken här något må aniöras. 

Rosengren bodde under större delen af sin Uppsalatid, 
såsom jag redan några gånger förut nämnt, i ett hus vid 



172 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Öfre Slottsgatan, som efter ägaren, O. Borell, kallades »Bo- 
rellianum». I samma hus hade G. Beskow och jag vår bostad. 

Vår »våning» bestod af tre rum, ett för hvardera af oss 
två, och ett gemensamt: en stor sal. I denna plägade Ro- 
sengren, Beskow och jag turvis på onsdags- och söndags- 
aftnar hålla talrikt besökta andliga sammankomster, vid 
hvilka någon gång äfveij Rudin, och flera andra sedermera 
kända präster, talade. Dessa sammankomster fingo den 
tiden bära smädenamn-, de blefvo dock till frälsning och 
frid för många, samt styrkte de omvända i trons lydnad, 
kärlek och hopp. — Men på lördagsaftnama samlades i 
salen endast studenter, hvilka där samtalade, läste Guds ord, 
sjöngo och bådo. Af dessa senare sammankomster uppstod 
»lördagsföreningen». — — 

På grund af uppmaning från några troende kristna i 
-Väddö församling dristade sig R. efter tio år till det, såsom 
han själf uttryckte sig, »djärfva steget» att söka Väddö regala 
pastorat». Han fick då till sin stora förvåning de flesta 
rösterna, och blef 1865 utnämnd till kyrkoherde. 

Här. fick han tillfälie att helt hängifva sig åt försam- 
lingsvård, och han gjorde det så, att man kunde se att 
han ville likna den gode herden, som gaf sitt lif för fåren. 

Under sin nära 30-åriga verksamhet i Väddö försam- 
ling utöfvade R. en välsignelserik verksamhet, genom otroligt 
stor ömhet om de fattiga och genom flitig predikoverksam- 
het, Denna senare utöfvades dels af honom själf och dels 
genom af honom kallade bekännelsetrogna lekmän från Ev. 
Fosterlandstiftelsen samt gudfruktiga studerande från Fjell 
stedtska skolan i Uppsala. 

»Så snart R. kommit till församlingen och lärt känna 
tillståndet, kallade han en f. d. missionselev från Ev. Foster- 
landstiftelsens missionsinstitut, herr A. F. Törnqvist (h vilken 



»GÖMDT AR ICKE GLÖMDT.» 1 73 

genom försvagad hälsa hade måst afbryta sina studier), till 
sitt lekmannabiträde och öppnade sitt hem för denne, hvilken 
ock under alla de följande åren stod vid hans sida och 
samverkade med honom. 

Rosengren var nära 60 år, när han kom till Väddö, 
men han var då långt ifrån »utlefvad». Från denna tid 
blef hans hälsotillstånd, som hittills varit vacklande, bättre. 
Ända till dess han blef åttioett år gammal, orkade han 
färdas omkring i den tre mil långa församlingen, antingen 
åkande eller gående. — Han var ock kontraktsprost från 
1868 till 1 881, då han bad att få slippa. 

I Väddö församling predikades under Rosengrens tid 
mycket och öfvades mycken enskild själavård, dels af R. 
själf, hans ämbetsbröder i församlingen och hans trogne 
medhjälpare, reseombudet Törnqvist, dels ^ock af tillfälliga 
medhjälpare; ty »farbror» Rosengren hade många sådana. 
Och det var hans lust att till sig samla medarbetare. R. 
ansåg ej sådana såsom »intrång i nådemedelsämbetet». Om 
någon kunde tala till uppbyggelse, väcka, trösta, undervisa 
och uppelda till något godt verk, så var den trogne herden 
hjärtligt glad och tacksam. Tanken, att alla andliga gåfvor 
till uppbyggelse skulle vara hopade hös prästen och >^där 
allena att hämta», var fjärran från hans ödmjuka sinne. 
Gifve Gud, att alla våra kyrkoherdar ville likna R. i den 
punkten; — då skulle det snart blifva ett bättre tillstånd 
inom kyrkan, 

R. var ej gift och hade ingen familj. Men i den stora 
prästgården — »en allt för stor bur för en så liten fågel, 
som jag är», sade han — vistades under somrarna och 
jularna årligen två, tre eller flere af Fjellstedtska skolans 
elever, studenter och Fosterlandstiftelsens missionärer, som 
voro på besök i hemlandet. Dessa alla lämnade ej präst- 



174 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

gården tomhändta. Äfven vandrare blefvo där väl mottagna; 
de fingo alltid mat, ibland äfven kläder och penningar. — 
Vid prostens bord var kosten mycket enkel, men tillräcklig; 
där voro församlingsbor, kringboende präster och främlingar 
alltid välkomna. 

Då lekmannabiträdet Tömqvist, som vistades i hans 
hus, fått någon undervisning i sjukvård vid Missionsinstitutet 
och började att taga sig an de sjuka och fattiga i försam- 
lingen, kunde han fä taga sjuka med sig till prästgården, 
och där härbergera och sköta dem, ej blott veckor och 
månader, utan några i flera år. — Och på sina sjukbesök 
fick han taga med stora föror af mat och hvad som kunde 
behöfvas. Ofta kunde R. komma och fråga honom: »Har 
du kommit ihåg det och det som kan behöfvas?» — Rosen- 
grens gamla hushållerska, den i vidsträckta kretsar endast 
under namnet »Stina» kända och värderade gudstjänarinnan, 
var också alltid tillgänglig och hjälpsam vid nöd och de 
sjukas vård, och hon kunde ha flera tillfälligt skadade in- 
hysta i sitt rum. Flera lindrigt sinnessjuka vårdades äfven 
i en af prästgårdens byggnader, några under hela år. 

För sina församlingsbor var Rosengren som en god 
far. Väl kunde han på predikstolen ibland klaga öfver »sina 
kära Väddöbors» fel Men han ville ock hjälpa dem med 
råd och dåd; särskildt till socknens fattiga gaf han rikligen 
penningar och spannmål. 

Ofta betalade R. vid löneuppbörden de fattigas präst- 
lön och tog ut kvitto åt dem, så att de ej måtte komma 
på restlängden. Själf lånade han ofta penningar för att låna 
åt andra, och fick mestadels förlora allt; och likväl höll han 
ut. Men det räckte ändock till för honom, ty han behöfde 
så otroligt litet för sig själf. Ibland hände det att han 
visade från sig dem, som kommo och ville köpa spannmål 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 1 75 

och hade penningar, i det han sade: »Du som har pen- 
ningar, du kan få hvar som helst; jag måste sälja åt dem, 
som inga penningar hafva.» Samme R.'s lefhadstecknare, 
som jag förut anfört, säger ock: »Hans många reverser på 
större och mindre fordringar befunnos vid hans död till 
största delen vara af honom öfverkorsade». 

I början af 1881 råkade den käre R. ut för det miss- 
ödet, att han föll och slog ena höften, så att han i flera 
månaders tid måste ligga till sängs. Sedan kunde han gå 
med kryckor, och därefter reda sig med tvänne käppar; 
men från denna tid var det förbi med den förra lifliga 
rörligheten. 

För Guds rikes befrämjande såväl inom som utom 
kristenheten var han ifrigt verksam. Under de första 12 
åren var han hemma blott 8 söndagseftermiddagar; eljest var 
han ute i byarna och predikade. Och äfven sedan han 
blifvit krympling, lät han lyfta sig i åkdonet och for ut och 
stakade sig in bland sitt folk med sina käppar. 

R. var en enkel, ödmjuk och vänlig man; men var 
ingalunda »enfaldig» i detta ords sämre betydelse. Tvärt- 
om var han snarfyndig och gaf ofta »dräpande» svar, fastän 
aldrig elaka eller bittra. Man har efter honom att berätta 
många drag af detta slag. Jag har å annat ställe (å sid. 
211, 309) anfört ett par sådana, här ännu ett. 

Någon tid före sin flyttning från Uppsala var d. v. 
komministern Rosengren en afton bjuden hos teol. professor 
Hultcrantz, tillsammans med omkring ett tjugutal andra 
präster och teologer. Där voro två professorer, två docenter, 
två prostar — resten kyrkoherdar och ett par adjunkter 
från mellersta Sverige. R. var den ende komministern, till 
lefnadsåren dock den äldste bland alla de närvarande. 

Såsom vanligt är bland präster, rörde sig samtalet om 



176 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

kyrkliga befordringar, lönefrågor och ordningsstadgår, samt 
först och mest om »falsk andlighet» och »lekmannapredikande». 
Rosengren hade fällt ett par korta yttranden på sitt vanliga 
naivt kärnfulla sätt; men vid dem hade ingen föst afseende, 
ty de vor© i de flestas tycke allt för frisinnade. Ett par 
af de yngre prästmännen, som studferat i Lund och därför 
icke förut kände R., hade förvånade tittat på denne »Saul 
bland profeterna», som i två domkapitelsledamöters närvaro 
vågade yttra så djärfva ord. Men då ingen svarade, me- 
nade de, att R. vore en man som man utan fara kunde 
»se Öfver axeln». 

När samtalet så fortgått omkring en timme, föreslog 
värden, som var en from man, att man skulle samtala öfver 
något Guds ord. Detta förslag väckte, såsom någonting 
bland präster då för tiden ovanligt, till en början en viss 
häpnad hos somliga; ty den tidens präster i allmänhet för- 
stodo ej att skicka sig så fromt som nutidens. Men man 
ville icke bestämdt opponera, och så antogs till text för 
samtalet Herrens ord i Matt. 19: 30, att »många de främsta 
skola varda de yttersta, och de yttersta de främsta.» 

Luther säger på ett ställe: »När jag skall predika 
evangelium, vill jag med Guds nåd göra det så enkelt, 
klart och enfaldigt, att 'Hans bakom dörren' må kunna 
förstå det; men när vi teologer komma tillsamman, då söka 
vi tala så finurligt och kruserligt, att vår Herre Gud i him- 
melen kan riktigt förundra sig öfver oss.» — Och så tala- 
des äfven denna afton öfver de valda skriftorden. Alla, 
som yttrade sig, framhöUo textens sammanhang med de 
föregående och efterföljande bibelverserna samt ordens egent- 
liga betydelse på grundspråket, påvisade åtskilliga parallell- 
ställen i gamla testamentet, hvarvid två af talame kommo 
i liflig meningsstrid angående rätta betydelsen af ett par 






K. B. Wadström. 
1798. 



K. G. Wadström. 
1810. 



K. G. Wadström. 
1840. 




Karl Gustaf Wadström. 1828. 





Ad. Stackelberg. Eva Stackelberg. L. Sörensson. 






Marie Röhl. A. Hasselberg. S. Hermansson. 





Em. Lundahl. Rosa Månsson. 



Vilh. Pilo. 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» \^^ 

hebreiska ord, o. s. v. Men då förde professor H. samtalet 
in på ett mera praktiskt område, genom att framhålla all- 
varet i Herrens ord och den stora faran att genom högmod 
och själföfverskattande en gång i evigheten varda en af de 
yttersta, sedan man i tiden varit en af de främsta. De när- 
varande grepos af denna tanke, och i djup känsla af att 
höra till de främste yttrade alla de följande talarne många 
förträffliga ord om det stora kraf och den uppskakande 
varning, som texten innebär och som gör den så allvars- 
diger för »oss präster». 

Rosengren hade länge setat såsom en tyst åhörare. Nu 
begärde han ordet och yttrade: »För mig är denna text 
en af de tröstefullaste i hela bibeln; ty om många af de 
yttersta skola varda de främsta, då kan också jag hoppas 
att få vara med.» 

Verkan af dessa enkla ord, sagda med en innerlig öd- 
mjukhet och med den ärliga öfvertygelsens kraft, var ögon- 
blicklig och häpnadsväckande. Alla stirrade på R., som 
om han hade talat ett främmande språk. De »stora teo- 
logerna», äfven de yngste bland dem, hade förut visat R. 
»ett öfverlägset öfverseende»; nu voro de alldeles förvirrade, 
ovissa om hans ord skulle tagas som allvar eller icke. Ingen 
begärde vidare ordet-, allmän tystnad! 

Men om en stund yttrade den varmhjärtade värden: 
»Tack, broder R.! Du har, utan att mena det, gifvit mig 
och säkerligen äfven de flesta bland oss en nyttig och 
hälsosam läxa, som vi böra taga oss till godo.» 

Nu var det R.'s tur att se förvånad ut. Men innan 
han hann yttra något vidare, sade H., vändande sig till 
samtliga sina gäster: »Viljen I som jag, så gå vi nu in i 
förmaket och sjunga vid orgeln en psalm.» Så skedde. 

Prosten Rosengren var en den varmaste vän af vår 

W ad ström, Ur minnet o, dagboken. II, 12 



178 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

lutherska kyrka och hennes bibeltrogna evangeliska lära, 
ehuru han ingalunda beundrade hennes allt för många and- 
ligen döda och i trångsinnadt formw^sen insnärjda präster. 
Men kyrkan själf och evangelium älskade han troget, och 
det smärtade honom därför djupt, att denna kyrka blef allt 
mer öfvergifven och föraktad. Han kunde ej förstå, huru 
det var möjligt att mera allvarligt sinnade, som under en 
tid af förfall och kallsinnighet inom kyrkan ändå kunde 
hålla fast vid den, nu^ då det blifvit mera lif och värme 
och rörelse inom henne, öfvergåfvo den samma. Han in- 
såg nog, att därtill buro många trånghjärtade prelatsinnade 
präster skulden; men han tyckte, att man borde älska 
kyrkan trots alla dessa. 

Fosterlandstiftelsens inre mission älskade och värderade 
R. såsom ett välsignadt stöd för kyrkan, och han sade till 
sitt biträde, som under de sista 22 åren tidtals verkat som 
denna Stiftelses reseombud: »I, som tillhören Stiftelsen, äro 
svenska kyrkans bäste hjälpare; vi präster behöfva eder, 
fastän tyvärr många ej förstå det.» 

En gång sade han till en prästkandidat, som ville göra 
sig viktig och beklagade att »olärda och lekmän» uppträdde 
och höUo uppbyggelse- och förmaningstal: "»Ån se*n då! 
Skola de väl tiga? När / tigen, skola — stenarna ropa.» 
En annan gång, då biträdet omtalade, huru en viss präst- 
kandidat velat, att man borde »mera tukta folket» och 
drifva på dem att iakttaga lagens fordringar och ej vara 
för frikostig med evangelium, yttrade Rosengren: »Jag säger 
såsom jag alltid sagt: Ve den präst och ve den kolportör, 
som predikar ett sådant evangelium, som icke kan miss- 
brukas; ty då får man stänga omkring lifskällan med så 
många 'om' ' och 'men', att icke heller de andligt fattiga 
kunna komma åt den.» — Af hednamissionen var han 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 1 79 

likaledes en varm vän och främjare. Ofta nog smög han 
i koUekten ganska många kronor. 

Religiösa tvister ville han ej gärna befatta sig med, 
utan sade: »Det är bäst att svälta ihjäl trätomakare, genom 
att tiga så länge det går an.» 

En hvar, som kom i beröring med Rosengren, »för- 
nam i anden», att han var en sann kristen, en trogen, 
älskande man, »ett helgon» i sann evangelisk mening. Tro- 
het, sanning och kärlek voro bärande krafter i Lars Rosen- 
grens sköna, ädla lif. För alla dem, som lärde känna ho- 
nom, är han oförgätlig genom den oskrymtade gudsfruktan, 
som visade sig både »i ord och i gärning», den vida män- 
niskokärleken och det vänliga jämnmodet. 

Sitt goda, glada och vänliga lynne behöll han ända 
till det sista, fast minnet af förflutna tilldragelser allt mer 
bleknade och till sist nästan alldeles försvann. 

Sitt hjärta hade han helt fästadt vid Herren, fastän 
han ej, såsom en del yngre kristna, synnerligen ofta talade 
om sig själf och om sitt »djupare andliga lif», utan helst 
enfaldigt talade om Herren Kristus. — Somliga nu för tiden 
tala så mycket om »anden» och »andens fullhet» med 
mera, att de nästan upphört att tala om Herren Jesus såsom 
syndaförlåtare y öfverstepräst och herde. 

Men huru den gamle, fromme och kärleksfulle R. hade 
det med Herren, framgick af de svar han gaf, då han 
direkt tillfrågades därom. En gång frågade någon, om han 
»hvilade på klippan Kristus». »Ja du, jag ligger säker där, 
jag; han får sedan föra hvart han vill.» — En annan gång 
mot slutet, då R. var klen, frågade samme person, om han 
tänkte gå ifrån dem. Då sade han: »Ja, nu far jag i frid, 
jag!» — Och då han senare tillfrågades, om han ej ville 



l8o UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

lägga sig och hvila, svarade han med svag och dämpad 
röst: »y-c7j intill hans bröst I-i» 

Nu hvilar han där, den käre, gamle, trogne tjänaren, 
i evig, ostörd frid. Herren vare tack och pris! 



4. Kapten John Ahlberg. 

Den Jesaianska profetian: »De skola smida sina svärd 
till plogbillar» har ännu icke gått i fullbordan. Tvärtom 
synes den i våra dagar mera aflägsen än någonsin — nu, 
då alla folk, utom vi svenskar, allt mer »rusta sig intill 
tänderna» för att vara redo vid den förfärliga strid, som af 
alla väntas. Men bland de många tecknen till annalkande 
storm och strid synas äfven några, som redan båda att »efter 
stormen skall komma frid, efter ovädret skall Gud låta solen 
skina». Ett af dessa tecken, h vilka båda en stundande frids- 
tid, är det glädjefulla förhållandet, att allt flera bland de 
män, som ju företrädesvis skulle vara krigets vänner, blifva 
öfvervunna af »Fridsfurstens» kärlek, låta honom värfva sig 
till hans stridsmän och blifva trogna, nitiska förkunnare af 
hans evangelium. Det är ett anmärkningsvärdt faktum, att 
inom alla protestantiska länders arméer antalet af Kristus- 
bekännande officerare för hvart år ökas. Detta faktum in- 
gifver ur många synpunkter stor glädje för det närvarande 
och ännu större förhoppningar för framtiden. Svärdets män 
såsom fridens sändebud — hvad kan icke däraf varda! 

Bland de svenska officerare, hvilka blifvit Kristi trogna 
lärjungar och bekännare, fick den under år 1891 hemkallade 
kapten John Ahlberg intaga ett framstående rum. 

John Ahlberg föddes i Stockholm den 31 maj 1832. 
Hans föräldrar voro förste stadsläkaren, lifmedikus d:r Joh. 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» l8l 

Daniel Ahlberg och hans maka Lovisa Henrietta Moll. Efter 
fullbordade studier ingick John Ahlberg först på den mili- 
tära banan. Han bfef underlöjtnant vid Konungens andra 
lifgarde 1854 och befordrades 1858 till löjtnant. År 1861 
blef han andre regementsadjutant samt utnämdes 1867, då 
han tog afsked från den militära tjänstgöringen, till kapten 
i armén. — Från 1869 var kapten Ahlberg ledamot af In- 
teckningsgaranti-aktiebolagets styrelse och tjänstgjorde där 
som kassadirektör intill året före sin död. 

Kapten Ahlberg var ovänligt lycklig uti alla sina jor- 
diska förhållanden. Dit hörde ock att han, efter att år 
1 86 1 hafva blifvit förenad med Anna Emilia Maria Ceder- 
sköld, fick med sin maka lefva i det lyckligaste äktenskap. 
Ett fattades dock länge. Men äfven det erhölls slutligen i 
rikt mått. Det var friden i Gud. 

Redan som ung hade A. haft starka intryck af san- 
ningen. Några af hans syskon och andra släktingar hade 
blifvit sanna kristna, som bekände sin frälsare och buro 
»Kristi smälek». Dessa talade ofta med honom om Herren. 
En afton, vid den å sid. 349 omnämda bjudningen hos d. v. 
major O. Weidenhjelm på Karlberg, fick A. ett djupt intryck 
af sanningen, som gjorde honom allvarligt stämd för en 
ganska lång tid. 

Men — världen var honom ännu för mäktig och för 
kär. A. kände nog hvad som borde göras, men hade ej 
ännu kraft därtill; »världens vänskap» som håller så många 
unga älskliga namnkristna fjärran från deras Herre, hindrade 
honom från att taga det afgörande steget. Men den tro- 
faste Herren kom honom slutligen till hjälp, fastän på ett 
annat sätt än han hade tänkt. 

Makarna Ahlberg hade fått ett enda barn, en son; men 
denna gåfva togs åter ifrån dem. Detta smärtade djupt, och 



1 82 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

sedan den tiden hade kapten A. ett innerligt b^egär att bli 
en sann kristen. Men ehuru han mycket hörde Guds ord, 
kom han ej till fullt afgörande förr än hösten 1878, då fräls- 
ningsbehofvet hos honom blef så djupt, att han upprepade 
gånger bad: »Gud, om du finner det vara nödigt, så tag 
ifrån mig allt hvad jag äger, blott du frälsar min själ!» 

Denna höst hade den bekante lord Radstock kommit 
till Stockholm. I en af sina första predikningar i Betle- 
hemskyrkan hade lorden yttrat: »En hvar som verkligen vill 
varda frälst och åkallar Jesu namn, skall frälsas; ingen är 
tvungen att nu gå ut ur denna kyrka utan att vara frälst». 
Ahlberg hade icke själf varit tillstädes vid detta tillfälle ; 
men när det berättades för honom hvad lorden sagt, för- 
anleddes han däraf att begära ett samtal med lord R. — 
Under detta samtal upprepade lord Radstock bl. a. de be- 
kanta orden af den förhärligade frälsarens mun: »Den som 
törstar, han komme; och den som vill, han tage lifvets vat- 
ten /^ intet-}). Uppb. 22: 17. Genom dessa Herrens ord 
började nu ljuset uppgå i kapten Ahlbergs själ. Han tve- 
kade dock, om det verkligen vore så enkelt att blifva frälst. 
Han frågade, om han icke först måste genomgå några märk- 
värdigare erfarenheter eller få några egendomligare känslor. 
På dessa frågor gaf lorden ett bestämdt nekande svar. När 
A. hörde det, utropade han med glad röst: »Herre, då 
kommer jag!» — När A. sedan återvändt hem och vid 
aftonbönen läste i Tess. 4 kap. samt i i7:de versen kom 
till orden: »Och så skola vi vara med Herren alltid», då 
satte Herrens ande sitt insegel på hans barnaskap. 

Sedan denna tid vittnade han, full af fröjd, om sin 
mästare för höga och låga, unga och gamla, hvar hälst till- 
fälle därtill erbjöds honom. En gång, då han var i den 
första erfarenheten af frälsningens glädje, mötte han en be- 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 1 83 

kant. Denne såg på honom och frågade: »Huru är det 
med dig? Du ser så glad ut, som om du hade fått ett 
stort arf». Leende svarade A. genast: »Ja, det är just 
hvad jag har fått!» Och så fick han vidare omtala, hvad 
som hade skett med honom. — På liknande sätt gafs honom 
ständigt helt osökta anledningar att tala om den lycka, som 
hade blifvit hans, och huru samma lycka stod en hvar till 
buds. Och Herren välsignade hans enkla vittnesbörd, så 
att många därigenom fördes från mörkret till Guds under- 
bara ljus. — H varje ledighet användes af A. till att i ord 
och gärning, både i Stockholm och på andra platser, gå de 
ärenden som Herren gaf honom att utföra. Sin frälsare 
hade han nu lärt känna, och honom ville han äfven göra 
känd för andra. 

Under de första åren efter sin omvändelse var kapten 
A. troget tillgifven vår evangeliskt-lutherska kyrka. Han 
hade under vintrarna i sitt hem hvarje fredagsafton upp- 
byggelsemöten för personer af de bildade klasserna. Dessa 
möten leddes den första vintern af lord Radstock. Många 
män och fruntimmer, äfven på samhällets höjder, fingo vid 
dessa fredagsmöten sin första evighetsintryck, hvilka sedan 
stadfästades till en hel omvändelse. När lord Radstock, 
som var en upplyst och opartisk kristen, lämnade Stockholm, 
bad han Ahlberg fortsätta dessa möten samt utsåg två 
lutherska -präster till ledare för de samma.*) Så fortgingo 
»fredagsmötena» ett par år under Guds synbarliga välsig- 
nelse. Allt flere blefvo vunna för Herren, och »i hela hopen 
som trodde» rådde endräkt-, den ende nödvädige och det enda 
nödvändiga utgjorde allas gemensamma föreningspunkt. 

Men 'ovännen' kunde icke låta sådant länge fortgå 

*) I nästa del af dessa minnen skall jag, v. G., jämte åtskilliga 
andra bref äfven meddela det som lord R. skref till mig härom. 



184 UR MINKET OCH DAGBOKEN. 

ostördt. När mötena åter begynta, den tredje hösten efter 
lord R;s afresa, hade bland »församlingen i Gajus' hus» 
(Rom. 16, Kol. 4) inkommit några partimakare, hvilka 
började drifva nya läror om de kristnas »ständigt ostörda 
glädje» samt äfven frågor om »statskyrkans oförenlighet med 
Guds rike», nödvändigheten af omdop o. s. v. — De le- 
dande prästerna sökte förgäfves stilla sinnena och samla 
själarna kring evangelii hufvudläror. Ahlberg själf blef vun- 
nen för de nya åsikterna; och efter någon tid måste så väl 
prästerna som de flesta lutherska vännerna draga sig undan. 
De kunde icke med bibehållen samvetsfrid höra osanna läro- 
satser drifvas, utan att söka i kärlek upplysa om sanningen. 
När denna då allt fort motsades, nödgades de, för att icke 
förlänga en pinsam och ofruktbar strid, draga sig tillbaka. 

Ahlberg var från denna tid icke mer någon vän af 
den lutherska kyrkan och dess goda bekännelse; men sin 
Herre och hans rike ville han likväl icke öfvergifva. Om 
det ock måste smärta hvarje kristen, som är varmt öfver- 
tygad om vår evangeliska läras sanning, att finna trosbrö- 
der vilseledas i mer eller mindre viktiga lärofrågor, så far 
denna smärta aldrig hindra oss se och erkänna Guds verk, 
lif och sann kärlek, äfven hos oliktänkande kristna. Och 
Ahlberg förblef, äfven sedan han upphört att vara lutheran, 
en varm, nitisk Kristi tjänare och vän,*) — Några få drag 
af hans rika verksamhet må här anföras. 

Kapten Ahlberg hade med sin hustru kommit i besitt- 
ning af egendomen Skuru vid Skurusund. Där uppförde 
han ett uppfostringshem för unga kvinnor af den tjänande 



•) Han utträdde dock icke ur statskyrkan. Då en strängt hög- 
kyrklig man en gång uppfordrade honom att så göra, enär han icke i 
sitt hjärta var kyrkan tillgifven, svarade A. saktmodigt: »I tolereren 
dock bland eder en Lennstrand och andra Kristus-smädare; ja, I iieken 




Karl Beriilmrd Wad ström, 

undffrvisJitule Peter fnnahi prins nf Mezurado, 
hvilkLtti han belnat ur slnfveri. 






J. F. Svedberg. Aug. Edling. G. Stéenhoff. 





Gust. Mankell. Joh. Elmblad. Abr. Mankell. 





Hj. Hazelius. Vilh. Stenhammar. 






G. P. Hägg. O. von Feilitzen. E. Åkerberg. 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 1 8$ 

klassen. (Detta hem är nu upphäfdt af arfvingarna.) — Själf 
hade han tjänstgjort som militär. Det var således helt natur- 
ligt, att han skulle söka verka för militärers andliga väl. I den 
soldatmission, som i hufvudstaden kommit i gång, deltog 
han ock med stort intresse. — I missionsverksamheten bland 
fångar verkade han också med allvar och nit. Det var hans 
stora glädje att i fängelserna få kungöra, att Jesus har kom- 
mit för att »predika frihet för de fångna». — I söndags- 
skolan var han med sitt glada ansikte och sitt hjärtliga, 
kärleksfulla vittnesbörd till en särskildt stor välsignelse. Bland 
hans sista hälsningar var en till söndagsskolbarnen. Han 
lät säga dem, att han ville »få möta så många som möjligt 
af dem hos Herren». — Sedan den svenska missionen i 
Kina börjades, medverkade han äfven för den samma. — 
Under någon tid var han kassaförvaltare vid drottningens 
sjukhem. Ständigt ömmade han för de sjuka och fattiga, 
dem han besökte, tröstade och hjälpte. Men som han i 
detta hänseende älskade att verka i det obemärkta, kan 
ingen människa äga fullständig kännedom om allt hvad 
han i detta fall uträttat. Spåren däraf märkte man dock 
här och där, och af dessa kan man sluta sig till, att han 
på den kristliga människokärlekens område utfört ett mycket 
omfattande och betydelsefullt verk. — Hvad han gjorde, 
det giorde han genom Guds nåd, som i honom icke var 
overksam. Själf var Ahlberg lycklig i utöfvandet af sin 
kristliga verksamhet och ville, att endast Herren skulle 
genom allt blifva förhärligad. 

Ahlbergs kunskap i bibelns verkliga lära blef i åtskil- 
liga stycken vilseledd och oriktig. Men >^lifvet\ Guds son», 

dem att gå ut ur kyrkan, när de det vilja. Då mån I väl också kunna 
fördraga mig och mina vänner, som af hjärtat tro på Kristus och ha 
honom kär, fastän vi icke i alla punkter ha samma uppfattning som I. » 



1 86 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

det hade han, ty han ägde honom själf genom tron (i 
Joh. 5: 12); och Kristi kärlek förblef driffjädern i hans lif. 
Vi bedja i den första bönen af »Fader vår» om ren lära 
och kristligt lif, och detta är idealet, önskningsmålet för alla 
kristna. Men om i denna ofullkomlighetens värld dess^ två 
stycken icke alltid bli förenade, hvilket är då att föredraga: 
antingen en renlärig kyrkomedlem utan andligt lif, men död 
i världskärlek och egenrättfärdighet, eller en lefvande kär- 
leksvarm kristen, fastän vilseledd i några läropunkter? 

Då A. några dagar före sin död hade besök af en 
förtrogen vän och de bådo tillsammans, tackade Ahlberg 
varmt och innerligt Herren, -att » Han för människorna blifvit 
en frälsningsklippa, samt att Han dragit honom upp på denna 
klippa och lät honom där hvila». 

Ja, där h vilade han i lifvet, där hvilade han i döden. 
Sedan gick han i frid att med afhöljdt ansikte se Guds 
frälsning. Att så lefva i förlitande på nåden i Jesus och 
att så dö, omsluten af frälsarens armar, det är att »vara 
ly<:klig» i lifvet och i döden. 

I stormiga tider bland töcken och grus 
en skara dock skrider mot himmelens ljus: 
det tåget — dess härlighet världen ej ser, 
men Herren går för dem med segrens baner. 

Då småsinta världen med gruset är nöjd, 
och synden och flärden är all hennes fröjd, 
då följer jag, segrande härar, med er 
som tågen till ära vid Jesu baner. 

Den korsmärkta dräkten med smädnamn jag tar, 
om ingen i släkten det namnet ock har, 
och följer med glädje, I kämpar, med er 
som tågen till ära vid korsets baner. 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 1 87 

5. Olof Gabriel Hedengren. 

Ett budskap, som inom de mest olikartade kretsar 
framkallade den lifligaste rörelse, var det om Olof Heden- 
grens död den 6 December 1870. Medan den ene före- 
trädesvis saknade den outtröttlige kommunalmannen, en 
annan den utmärkte landtbrukaren, en tredje den trofaste 
kristne och nitiske lekmannapredikanten o. s. v., förenade 
sig alla i uppriktig sorg öfver den Tarmhjärtade mannens, 
den bepröfvade fosterlandsvännens, plötsliga bortgång. Ty 
icke många män torde ha varit mfer afhållna än Hedengren. 

Hans personlighet ägde ock denna underbart fängslande 
makt, som likt en elektrisk ström flödar ut från hvarje har- 
monisk och klar ande. Hans väsende var i sanning »helgadt», 
men han satte icke sin yttre helighet i en stel, frånstötande 
sträfhet och kylande slutenhet, utan han visade den i varm, 
manlig kärleksfullhet, redbar fasthet och tilldragande öppen- 
het. En hvar, så att säga, »kände på sig» att där bodde 
sann tro, kärlek och heder i djupet af denna rika själ, och 
därför kände man sig också trygg i hans sällskap. Till 
och med de, som för öfrigt ej delade hans tro och religiösa 
åsikter, utan för dessas skull mången gång fällde hårdt 
ogillande omdömen öfver honom, måste dock erkänna, att 
han var uppriktig kristen, en man som älskade sin Frälsare, 
som ville det goda och rätta och »lefde som han lärde». 

Utrymmet tillåter icke att här meddela någon längre 
teckning af Hedengrens lif, hvarför jag här endast, efter 
»Frideborg» för 1872, lämnar följande kortare underrättelser. 

Hedengren föddes 181 2. I föräldrahemmet utvecklades 
hans rika estetiska anlag och särskildt hängaf han sig med 
entusiasm åt musiken, som i honom räknade en af sina 
varmaste vänner. Mången omtalar ännu med rörelse den 



I 88 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

hänförande njutning H.'s sång och pianospel skänkte. Men 
det var ej på detta område han skulle göra sig mest ut- 
märkt. Hans rastlösa själ längtade efter sträng verksamhet. 
Han ägnade sig till en början åt den militära banan och 
ingick, efter en särdeles vacker Mariebergs-examen, vid 
Svea artilleri. Snart begaf han sig ut på resor i främmande 
länder, där han med stor ifver studerade musiken för de 
ypperste mästare. Under en resa i Schweiz besteg han 
äfven Mont Blanc's spets, den ende svensk som gjort denna 
äfventyrliga färd. 

Efter sin återkomst till fäderneslandet tog H. 1838 
afsked från den militära banan för att på sin egendom 
Riseberga förverkliga sin älsklingstanke; jordbrukets upp- 
bringande till högsta möjliga fulländning. Med okuflig energi 
fullföljde han detta mål och erkändes inom kort såsom en 
af Sveriges skickligaste landtbrukare. Såsom sådan blef 
han för större delen af mellersta Sverige ett orakel som, 
olikt det i Delfi, med den största oegennytta meddelade råd 
och anvisningar, h vilkas frukter spåras vida omkring. Själf 
skördade han minsta vinsten; de i Riseberga nedlagda kapi- 
talen motvägdes icke af egendomens afkastning, hvarför 
den ekonomiska ställningen stundom var brydsam nog. Men 
sparsamhet och klok omtanke samt en aldrig sviktande 
ihärdighet vunno slutligen seger. Sina underhafvande be- 
handlade han såsom egna barn och befrämjade nitiskt deras 
medborgerliga och andliga väl. 

I kristligt hänseende hade H. i början af 1850-talet 
undergått den stora och genomgripande förändring, som 
skriften benämner omvändelse och ny födelse. Själf yttrade 
han om denna för hela hans kommande lif så viktiga tid- 
punkt: »Jag lärde då att i ordets och andens ljus känna 
hvad Paulus erfor, när han kallade sig 'den förnämligaste 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 1 89 

bland syndare'; men genom Herrens nåd kunde jag ock 
inom kort såsom han tillägga: 'Mig är barmhärtighet veder- 
faren.' Och i den tro, jag då fann, vill jag lefva och dö.» 

Den frid och glädje, han i sin tro fick erfara, dref nu 
att äfven för andra förkunna den sanning som frigjort honom 
själf. Och då han härvid icke fann sig understödd, utan 
snarare motarbetad, af ej mindre präster än lekmän, byggde 
han på Riseberga ett eget kapell, där han och med honom 
liktänkande trosbröder predikade frälsningens evangelium. 
Därom vittnade kraftigt H. äfven under trägna och vid- 
sträckta resor i kringliggande nejder. Följden häraf blef en 
vidtomfattande andlig rörelse, som i sedligt hänseende med- 
förde goda och för hvar man uppenbara färändringar i fol- 
kets lif. Och många äro de, som nu välsigna H:s minne, 
såsom den hvilken med sitt enkla kraftiga vittnesbörd om 
Kristus ryckte dem upp ur syndens dy eller den andliga försoff- 
ningens dvala. 

Hufvuddragen i H:s karaktär voro innerlighet och 
grundlighet. Dessa egenskaper uppenbarade sig i alla rikt- 
ningar. Han gick till bottnen i allt hvad han företog sig, 
men han gick aldrig under. Ty han var genomträngd af den 
kraft, som kommer ofvanifrån, och denna hjälpte honom 
att krossa de hinder, som ytlighet, kortsynthet och ondska 
pläga uppresa för sådana »vägbrytande» andar som han. 
Hans väsende var genomströmmadt af en brinnande kärlek, 
och »kärleken är starkare än döden». 

H. var en praktisk och verksam kommunalman och 
åtnjöt såsom sådan stort förtroende i sin ort. Äfven för 
de politiska reformrörelserna hyste han lifligt intresse. — 
När den nya riksdagsordningen blifvit genomförd, valdes H. 
af sin valkrets till dess representant inom andra kammaren. 
Vid den första riksdagen utsågs han till suppleant i konsti- 



190 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

tutionsutskottet, vid den andra blef han ledamot af banko- 
utskottet, vid den tredje af konstitutions- och vid den fjärde 
af statsutskottet och utsågs då äfven till statsrevisor. 

Under de riksdagar Hedengren bevistade, bodde han 
hos mig och var då som en medlem af min familj, högt vär- 
derad af både äldre och yngre. Vi hade då, litet emellan, 
dyrbara och intressanta samtal, i hvilka H. för mig yppade 
många af sina lärorikaste erfarenheter. Så t. ex. yttrade 
han en dag om riksdagserfarenheterna och om det den tiden 
starka partiväsendet följande: »Jag har nu i tre år varit 
riksdagsman, och jag räknar det som ett alldeles särskildt 
drag af Guds bevarande nåd, att jag ännu äger kvar andens 
vittnesbörd och ett godi samvete, ja, att jag ännu kan räkna 
mig för att vara 'en hederlig karl.' Ty det är icke lätt 
att inom riksdagen förblifva en sann kristen och en ärlig 
man. Där råder ett oerhördt 'kompromissande', hvarvid man 
för att vinna något af sina önskningsmål, i andra frågor 
röstar tvärt emot sin bättre qfvertygelse. Men sådant är hvar- 
ken kristligt eller ens hederligt. — Det är något helt van- 
ligt, att man litet emellan från olika håll får sådana förslag 
som detta: 'Om du i den och den frågan vill rösta med mig 
och mitt parti, skall jag i en annan fråga rösta så som du 
önskar'. Och dessa förslag framställas helt lugnt, utan blyg- 
sel, såsom den enklaste sak i världen, fastän framställaren 
fullkomligt vet, att hans förslag helt och hållet strider mot 
den tillfrågades inre öfvertygelse, o. s. v.» 

Ur skötet af en lycklig och älskvärd familj, från maka 
och sex barn, blef H. såsom nämdt bortryckt den 6 dec. 
1870. Skön som hans lefnad varit, så blef ock hans död. 

Om hans sista stunder erhöll jag ett bref med följande 
korta, men åskådliga skildring: 

»Den sista dagen H. lefde, tycktes han vara fullkorn- 



»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» IQI 

ligt frisk. Men i det samma han från öfre våningen skulle 
gå ned i salen, klockan 9 på kvällen, för att göra aftonbön 
med sitt husfolk, kände han något ringa illamående, som 
bemärktes af dem som sågo honom; de omtalade, att han 
vid gåendet utför trapporna hade ryckt till. Emellertid bör- 
jade han att bedja och läste ett kapitel i bibeln; men då 
han kom till de sista verserna, började han tala något otyd- 
ligt. Efter läsningen föll han dock som vanligt ned på knä 
i bön. Han bad nu på det kraftigaste för land och folk, 
för Guds församling där och för Kristi rike i sin helhet. 
Sedan var han tyst en stund. Därefter började han den 
innerligaste bön för sin familj, sin hustru och sina barn, 
och slöt med de orden: »Amen, i vår Herres Jesu Kristi 
namn, amen!» 

Hans fru, som redan hade märkt något ovanligt med 
honom och blifvit orolig, gick nu skyndsamt fram och 
frågade, om han ej med henne ville gå ut litet i fria luften. 
Han följde med, och de gingo ett slag rundt omkring går- 
den, men nu kunde han ej mycket tala. Han satte sig 
sedan på soffan nere i salen, tills läkaren hunnit ankomma. 
Då måste han föras upp i sängkammaren. Om natten hade 
han sans, så att han kände igen de sina och räckte dem 
vänligt handen. Kl. 5 på morgonen hemförlofvades han. 
Hans sista ord var den nämnda bönen nere i salen, med det 
kraftiga »amen». — Hedengrens minne kan innefattas i dessa 
tre ord: Tro, kärlek, kraft. Frid öfver honom!» 

Vid hans frånfälle skref Magnus Elmblad följande sköna 
verser till hans minne: 

Stark i sin kärlek, bröt han de vilda, 
Steniga bygder, bröt dem i grund. 
Mild i det starka, stark i det milda, 
Hade med Gud han gjort ett förbund. 



192 UR MINNET OCH DAGBOKEN. 

Därför mot allt det onda i världen 
Kraftigt han stred, men likafullt blidt 
Blidt? Ja, ty Jesu kärlek var härden, 
Hvarest hans goda vapen var smidt. 

Nu är han borta. Mäktiga viljan 
Trotsade ej förgängelsens bud. 
Stark såsom eken, Ijuflig som liljan, 
Gick han en afton hem till sin Gud. 
Stilla, när alla stjärnor sig tände, 
Stilla, när nyss han slutat sin bön, 
Hem till de ljusa nejder han lände, 
Där han skall finna stridemas lön. 

Du som förstör i mörker och villa 
Alla de pund, som Herren dig gaf, 
Sluta en stund med leken, och stilla 
Bida vid odlar'ns snöiga graf! 
Lär dig af honom verka och lefva, 
Lär dig af honom äfven att dö. 
Då skall ej mer i mörker du trefva, 
Oviss och svag som den gungande rÖ. 






^,.. 







I 



/ nVf sun^jy^^i-f- i , MILLER. 




Dagboksblad. 

1856. 

Jan, 5. Hela dagen hos Rosenius och biträdde honom 
med utkastet till nästa nummer af hans tidning. 

Till middagen ditkom äfven kyrkoherden Ekendahl, som 
var angenäm och lärorik att höra. 

Intressant samtal med E — 1 om de religiösa förhållan- 
dena i Wiirttemberg och därvarande flera olika riktningar 
och partier. — De två mest framträdande riktningarna äro 
Pregitzerianer och Michelianer. De förra erinra i ganska 
mycket om de evangeliske eller irosenianemat i Sverige; de 
senare åter, ansåg han, skulle kunna liknas vid »schartaua- 
nerna», dock med det undantag att då schartauanerna troget 
fasthålla vid vår lutherska lära samt endast uppbygga sig 
af Luthers, Nohrborgs, Schartaus, Roos' och andra lutherska 
lärares skrifter, så lutar den allra största delen af michelia- 
nema åt mysticismen och dylik osund själaföda.*) 

• En annan svensk resande i Wtlrtemberg, d:r Alfred Steinmetz, 
yttrade en gång på tal härom: »Michelianerna skulle kunna liknas vid 
schartauanerna endast i det fall, om man »kunde tänka sig» dessa så- 
som affallna från äkta luthersk tro, så att de t. ex. omfattade Becks lära 
om rättfardiggörelsen, mystikemas om helgelsen och skärselden samt 
Ritschrs om Jesu person och den heliga skrift m. m. Men dä vore 
de icke längre »schartauaner», utan skulle, likt våra modernaste teologer, 
blifva ett mtxtum compositum af luthersk och antiluthersk lära, af evan- 
gelisk sanning och till hälften katolsk, till hälften rationalistisk surdeg.» 

Wadström, Ur minnet och dagboken. II. 13 



1 94 DAGBOKSBLAD. 

Michelianeraa hålla sig ännu mest till Taulers, Tho- 
mas a Kempis' och Jakob Böhmes skrifter; vid deras sam- 
mankomster samtala de äldre, sittande kring ett stort bord; 
några egentliga föredrag hållas däremot icke. — Pregitzeria- 
nema, som af folket kallas >de saliga», läsa mest bibeln 
och Luther, men äfven Praetorius, Hiller, Johan Arndt och 
Bengel; bland dem predikas och sjunges mycket. Mi- 
chelianema känneteckna sig genom sitt stränga allvar; pre- 
gitzerianema genom sin glädje, kärlek och sitt varma nit 
för själars frälsning. — Äfven omtalade E. den fria för- 
samlingen i Komthal, hvilken där bildats med regeringens 
tillåtelse och som lär befinna sig i ett blomstrande till- 
stånd. — Före revolutionen 1849 hade regeringen hyst 
en viss misstro och ovilja mot all denna ipietism» af olika 
slag; men då lärde man sig inse, att de flesta pietister 
också äro de lagligaste undersåter och rojalister. Numera 
gynnas de med regeringens fiilla förtroende. 

Undet samtalet kom E — 1 äfven bland annat att nämna, 
det magister H. är en »purist». Det ordet hade jag aldrig 
förr hört, och frågade därför hvad det betydde. E — 1 sva- 
rade, att det var en gemensam benämning på de få, som 
ifrade för att ur vårt svenska språk utrota alla utländska 
ord och ersätta dessa med svenska, såsom t. ex. telegraf 
med »tältrad», suppleant med »ersättningsman» o. s. v.- 
Bland de ifrigaste puristerna är lektor N. i S., hvilken gått 
så långt, att han alltid utbyter ordet baron mot friherre, 
fröken mot »jungfru», adjunkt mot »hjälpoman», välboren 
mot »välfödd», högvälboren mot »högvälfödd» m. m. Så 
hade E — 1 en gång sett honom skrifva tre utanskrifter så- 
lunda: i) Högädle herr prästhjälpomannen F. H., Vesterås. 
2) Välfödda jungfrun Lotten R., Motala, 3) Högvälfödda 
fru friherrinnan Ulla M., Örebro. 



STOCKHOLM 1 856. I 95 

Jag måtte ha sett något tviflande ut; ty E — 1 försäk- 
rade mig, att hans uppgifter voro sanna, huru orimliga de 
än föreföUo. Men också hade lektor N. med sin tpurism» 
hittills icke uträttat mer, än att han — skaffat sig ovänner. 

Ja?i. 7. Aftonen hos Rosenius, tillsammans med flera 
bekanta. Bland gästerna i dag äfven >fru Sjöbotten», såsom 
hon af sina vänner plägar kallas. Egentligen heter hon 
fru Sjögren, men har fått sitt binamn genom sin underbara 
räddning ur sjönöd, hvilken tillgick sålunda. 

En härlig, stjärnklar vinterafton var Rosenius med 
sin fru Agata på hemväg från Manilla på Djurgården, där 
de gästat hos löjtnant Klingspor och hans fru. När släden 
hunnit fram till I>jurgårdsbron, sågs ett fruntimmer stå där. 
Vid deras annalkande steg hon fort upp på broräcket och 
kastade sig handlöst ned i vattnet där under. Rosenius 
och körsvennen sprungo hastigt ur släden, kastade töm- 
marna åt fru Agata, samt skyndade ned till stranden. Denna 
var invid kanterna belagd med ett tunt istäcke, som brast 
vid försöket att gå därpå. I midten af strömfåran , sågo de 
nu kvinnan, som hölls uppe af sina kläder. Lyckligtvis 
låg invid första brohvalfvet en just för räddningsförsök 
afsedd båtshake; och med tillhjälp af denna lyckades de 
att efter flera försök få kvinnan i land. Hon var då sans- 
lös, hvarför hon lades i släden, och man förde henne till 
Rosenii hem. R. och Agata gingo bredvid. Vid införan- 
det i det varma hemmet återfick fru S — n sansen; och 
sedan hon fått på sig torra kläder, berättade hon för R. 
sin sorgliga historia. — Hon var hustru till en hoftjänsteman 
hos konung Oskar I och hade i början af sitt äktenskap 
varit mycket lycklig. Efter någon tid hade dock mannen 
börjat dricka, blifvit trätgirig och våldsam, så att han t. o. m 
slog sin hustru. I fyra år hade hon uthärdat. Men på den 



196 DAGBOKSBLAD. 

dagen, efter ett mer än vanligt svårt uppträde, hade hon 
gripits af vild förtviflan och gått ut i afsikt att förkorta 
sitt lif. — Sedan Rosenius talat och bedit med henne, be- 
gaf hon sig hem. — Efter denna dag blef hon en flitig 
ordets hörerska och görerska, som efter någon tid fick full 
frid och förvissning. Hon omtalade själf sin underbara 
räddning, och efter denna var det hon af vännerna fatt 
sitt i kärlek gifna binamn »fru Sjöbotten». 

Rosenius talade i afton öfver texten om offerkistan och 
Jesu ord om den fattiga änkans skärf. 

Han framhöll, huru just det var änkans storhet, att 
hon af sin fattigdom gaf »allt hvad hon förmådde», fastän 
detta inför människor syntes så ringa; de rika däremot 
gåfvo blott en ringa del »af sitt öfverflöd», fastän detta 
inför människor syntes vara så mycket. Men så som Her- 
ren här bedömer gifvandets dygd, så dömer han äfven med 
afseende på de andra dygderna. Somliga människor kunna 
redan af naturen »ha öfverflöd» i afseende på mildhet, öd- 
mjukhet, arbetslust, kyskhet, ärlighet, sanningskärlek o. s. v. 
och prisas därför af alla; medan däremot andra af naturen 
äro så fattiga i afseende på en eller flera af dessa dygder, 
att de blott äga »två skärfvar» af dem. Om nu en män- 
niska af Guds nåd fatt lif och af Guds ande bringas att i 
sin fattigdom »utgifva allt hvad hon äger» af mildhet, sakt- 
mod, vänlighet, kyskhet o. s. v., så kan detta ändå för män- 
niskor kanske synas så ringa, att de äro färdiga förebrå 
henne, att hon ger alldeles för litet. Men Herren, som »vet 
allting», räknar så, att han säger henne i sin fattigdom 
ha gifvit långt mer, än de andra af sin rikedom. — 
Sedan betonade R. apostelns ord: »Om I lefven efter 
köttet, så skolen I dö; men om I döden köttets gärnin- 
gar med anden, så skolen I lefva.» Alltså: hos äkta, på- 



UPPSALA 1856. 197 

nyttfödda Guds barn . finnes mwn köttet kvar. Men där 
finnes också anden. Om man nu börjar lefva fritt efter 
köttet, så fördrifves anden och då måste man dö. Men om 
man, allt efter som köttets gärningar å nyo komma fram 
och sticka upp sitt hufvud, åter och åter dödar dessa vid 
Golgatas kors, då skall ingen frestelse, intet syndafall, som 
ärligt inför Gud bekännes, kunna döda de kristnas andelif; 
utan efter allt och trots allt skola de förblifva vid lif samt 
till sist evinnerligen lefva hos och med Kristus. 

Jan. 8. Reste på diligens tillbaka till Uppsala, i säll- 
skap med M. Carlson och S. Callmander och framkom kl. 
6 e. m. Öfver elfva timmar åtgingo i dag för resan, h vil- 
ket på en smällkall vinterdag kännes pröfvande nog. — 
Tänk, ifall en gång »drömmen» om en järnväg mellan 
Stockholm och Uppsala skulle blifva en verklighet, — 
huru tacksamma måste ej den tidens resande känna sig, 
som kanske knappt skola behöfva mer än 3 ä 4 timmar 
för denna färd! 

Från samtalen under denna dagsresa villjag anteckna 
tvänne yttranden. Det ena af en herre, som i sitt eget 
och 'hela svenska folkets' namn förklarade: »Vi vilja icke 
förkasta kristendomen, utan gärna och med aktning tolerera 
den; men den kristendom, vi ämna tåla^ måste vara sh/d 
från all pietism. Vi skola såsom ett hufvudvillkor för vår 
tolerans fordra, att h varje kristen antingen själf deltager i 
dans, teaterbesök, kortspel o. d. eller åtminstone obetingadt 
gillar dessa ting hos andra. På de tre tecken skola vi 
snart kunna skilja de rätta kristna från läsarna; de senare 
skola en gång 'klämmas' så, att de skola tröttna vid sitt om- 
vändelsebråk och lämna hederligt folk i fred » . — Det andra 
yttrandet däremot, af M. C — n, gjorde mig en stor glädje. 
S. C — r hade erinrat, huru Rudin en gång i ett föredrag om- 



198 DAGBOKSBLAD. 

talat en tradition, att Herren Jesus i sin ungdom kallades 
» Vänligheten » för sitt vänliga och tillmötesgående sätt mot 
människor, särskildt mot alla som redligt bekände tron, 
samt huru Rudin uppmanat oss att äfven däruti » efterfölja > 
honom, som ock i det stycket ännu är den samme, 

»Men», sade då någon, »när han är så mild och kär- 
leksfull, huru skola vi kunna förstå, att han likväl så ofta 
fördöljer sig för sina barn samt låter dessa gråta och bedja, 
utan att han tyckes höra dem; sådant liknar ju mer sträng- 
het och dom, än nåd och kärlek». Då sade M. C: »Tänk 
på det språket: En förbråkad rö skall han icke sönderbryta, 
och en rykande veke skall han icke utsläcka^ till dess han ut^ 
fört domen till en seger? Detta är ju ett mildt evangeliskt 
språk, och dock talas däri om dom. Men det ordet, an- 
vändt på Guds folk, har Paulus förklarat i i Kor. 11: 32. 
där han säger: 'Då vi varda dömda y varda vi näpsta af 
Herren, på det vi icke med världen skola fördömda varda'. 
Alltså äro Herrens domar och skenbara hårdhet mot de 
sina endast 'näpst', hvarigenom han utför sitt verk till en 
seger, som eljest icke skulle kunnat vinnas.» 

Jan, 12. Då jag före middagen som vanligt tog lek- 
tion på faktsalen, inträffade en olyckshändelse som kanske 
får svåra följder. Vi faktande stodo på två led emot hvar- 
andra, och vid ett häftigt utfall brast min obekanta gran- 
nes florett, så att den afbrutna klingan inträngde i hans 
motståndares, Herm. Wiströms bröst, ur h vilket blod genast 
ymnigt trängde fram. Wiström försökte taga saken lugnt; 
men efter en liten stund blef han dock ytterligt blek och 
svimmade. Jag, som stod alldeles midtför och såg detta 
trodde att W.'s sår kanske blifver lifsfarligt, samt tänkte: 
»Det kunde ju ha varit min klinga, som gifvit detta stygni» 
Gud hjälpe i nåd både W. och den, som gaf honom det 



UPPSALA 1856. 199 

dödande såret! — (Lyckligtvis aflopp saken sedan bättre, 
än jag då kunde hoppas. Wiström måste dock ligga i öfver 
en månad, innan han åter fick gå ut.) — För en tid sedan 
gaf H. Beijer en så kraftig florettstöt åt G. B:w, att han hade 
ondt däraf i flera dagar. Men trots sådana motgångar, 
som dock ytterst sällan inträffa, är faktandet likväl en både 
nöjsam och hälsobringande öfning. 

JaTL 26, På e. m. tillsammans med flera af kamra- 
terna hos G. B — w. Med anledning af ett nyligen i Wäkta- 
ren infördt referat uppkastades den frågan, om det vore 
rätt eller orätt att i skrift omnämna ännu lefvande enskilda 
personer. Några ansågo detta vara mycket orätt. Deras 
skäl voro, att sådant kan verka fåfänga hos dem, som 
sålunda omtalas, samt afund hos andra, hvilka icke blifva 
omtalade, fastän de tycka sig väl lika mycket ha förtjänt 
det; dessutom retar och förargar det mången att finna sitt 
och andras namn offentliggjorda. Om man därför t. ex. i 
Wäktaren vill omtala, att ett missionsmöte hållits vid Stens- 
näs och att därvid grefve Stackelberg, doktor Fjellstedt 
samt kyrkoherden Hammar uppträdt, så må det först och 
främst alls icke uttalas något gillande omdöme om hvad 
de sagt, saiiit därtill icke ens deras namn utsättas i tid- 
ningen. Man skall skrifva: Vid S — s egendom i S — land 
hölls i förra veckan ett missionsmöte, hvarvid först en 
talare yttrade sig så och så, därefter en annan talare så, 
o. s. v. Eller om man — för att icke låta den ene antagas 
ha sagt hvad som borde tillskrifvas den andre — anser 
sig nödgas anföra några namn, så böra likväl dessa icke 
utskrifvas, utan blott t. ex. hrr H. och B., d:r F., grefve 
S. o. s, v. Detta är fullt tillräckligt för dem, som närmare 
känna förhållandena, och den stora allmänheten angår det 
icke hvad dessa bokstafstecken betyda. Det kan tvärtom 



2 00 DAGBOKSBLAD. 

bli Störande för den offentliga blygsamheten att läsa om 
privata personers ord och handlingar. — Ä andra sidan 
betonade man, att ehuru allt smicker eller orättvist, kärleks- 
löst klander vore kristna ovärdigt, såväl i det enskilda 
umgänget som inför offenthgheten, så kunde man icke anse 
det vara orätt eller ens 'opassande' att i tryck omnämna 
sådant, som icke i och för sig vore något stötande samt 
redan förut voro af många eller till och med de flesta 
kändt och erkändt. Skall man icke fä företaga något, som 
af somliga kan anses opassande eller som kan väcka fåfänga, 
afund eller dylikt, Jwad är då lofligt? Ty sådana följder kunna 
uppkomma af nästan allting. — Härom diskuterades en 
stund, till dess någon inföll: »Låt oss icke härutinnan följa 
blott vår smak och våra tycken. Hvad säger skriften? Visa 
oss hvad där står.» 

Då erinrade sig en annan, att Lundborg någon tid 
förut hade vid ett liknande samtal påpekat aposteln Pauli 
ord i slutet af hans bref till de kristna i Rom. Då man vet, 
att apostlarnas bref plägade offenthgt uppläsas inför hela för- 
samlingen, ja, att deras skrifvelser skickades omkring till 
andra församlingar att äfven där offentliggöras (Koll. 4: 
16), så måste apostlarnas praxis ju anses afgörande i 
denna fråga.*) Vi uppslogo alltså Rom. i6:de kapitel, 
och läste där bland annat följande: »Jag anbefaller 
eder vår syster Febe; hon har varit till godo för många och 
jämväl för mig själf. Halsen Priscilla och Aqvila, hvilka 
för mig hafva vågat sin hals: dem tackar icke allenast jag, 
utan ock alla hedningars församlingar. Halsen Epenetus, 
min älsklige. Halsen Maria, den där mycket arbete för oss 
haft. Halsen Andronicus och Junia, de där märkliga äro 
bland apostlarna. Halsen Amplia, min älskliga i Herren; 
halsen Apelles, som bepröfvad är i Kristus» o. s. v. (g. öfv.). 

*) Af särskild anledning erinras, att detta redan stod i min tidn. Hemät för i8yy. 



UPPSALA 1856. 201 

Här och på andra ställen nämner aposteln enskilda kristna 
vid namn och gifver dem ett så offentligt erkännande, att 
mången numera skulle studsa att höra sådant i en kyrka. 

Detta blef för oss alla öfvertygande. Endast N. invände 
ännu: ija, men jag undrar, om detta var riktigt rätt gjordt 
af Paulus?» — På denna senaste invändning ansågs dock 
intet svar behöfvas. 

Jan, 28. Lördagssammankomsten hölls i afton hos Borell. 
Flere studenter än vanligt hade infunnit sig. 

Lönnrot höll ett föredrag om »korsets väg för kyrkans 
tjänare». Han framhöll, att icke blott i afseende på själfva 
salighetssaken, utan äfven vid prästens tjänande i sitt äm- 
bete, gifves ^vd olika vägar, som det gäller att välja emel- 
lan. Den ena vägen går, under redligt tjänande och tro- 
get dagligt bekännande af Kristi namn inför människor, 
genom fattigdom, ringhet och förakt på jorden till him- 
melsk ära och nådelön. Den andra vägen går också ge- 
nom redbart tjänande, men under förtigande af Kristus- 
bekännelsen i hvardagslifvet, så att vittnandet om Herren 
blott blir ett »officiellt» vittnesbörd, afgifvet vid de tillfäl- 
len, då världen väntar och gillar det, men icke »i tid och 
otid». Den vägen — redligt tjänande i det yttre, men 
tystnad om Kristus i hvardagslifvet — förer ej sällan till 
kyrklig framgång, upphöjelse och ära här på jorden, men 
ofta till det slut där ofvan, som Herren uttalat i Mat. 20: 
14, 16. — Sedan påminde han, huru lätt det är att falla, 
men huru svårt att sedan åter komma upp. Otro och olyd- 
nad blott i afseende på en frukt af »kunskapens träd» bragte 
oss synden och döden; så kan ock en enda otrohet i för- 
hållandet till världen bringa oss i så snärjande världsband, 
att det behöfves »eldsnöd» för att åter förstöra dessa band. 

Efteråt träffade jag Reinhold R., första gången sedan 



2 02 DAGBOKSBLAD. 

i höstas och tackade honom. Han och jag voro då en 
dag och badade, samt skulle simma i kapp ett stycke uppåt 
ån. Jag vann betydligt på honom, men hade öfverskattat 
mina krafter. När vi hade vändt om och hade något mer 
än halfvägs tillbaka till badhuset, kände jag huru krafterna 
begynte svika, och därtill började jag få kramp. Jag kastade 
mig om och skulle simma på rygg; men det hjälpte blott 
för en stund. Då kom han och stödde mig samt gaf 
mig några kraftiga rörelser mot kramp, så att jag efter en 
stunds hvila kunde fortsätta och hinna fram till målet. — 
Af hjärtat tackade jag honom, och ännu mer Herren; ty 
om jag den gången ej fått hjälp, hade det för visso varit 
min sista simtur. 

Febr. jo. På aftonen hos Viktor Johnson, där vi bl. a. 
sammanträffade med några kärleksfulla och verkligt gudfruk- 
tiga » schartauaner f. J — n omtalade, att flera af dessa varit 
djupt bedröfvade öfver något, som magister M. hade berät- 
tat, nämligen att vid en bibelstund hos d:r Lagberg förtiden 
sommar skulle man ha talat mycket ondt om den aflidne 
redlige läraren Henrik Schartau, hvilket B. W — m och G. 
B — w stillatigande åhört, utan att med ett enda ord ha sökt 
taga Schartaus försvar. 

Jag var glad att kunna upplysa bröderna, att hela den 
»historien» var, likasom så många andra dylika, en ful 
osanning och en total förvrängning af det verkliga förlop- 
pet. Jag måste nu för dem skildra, huru saken i verklig- 
heten tilldrog sig; och jag gjorde detta dess hellre som 
händelsen hos d:r Lagberg lände till både Schartaus och 
fleras heder. Saken förhöll sig sålunda; 

Vid en bibelstund hos d:r Lagberg hade, mycket riktigt, 
ett samtal om Schartau ägt rum. Pastor Hanner kom en 
passant att nänma, att Schartau hade klandrats därför att 



UPPSALA 1856. 203 

han ofta »haft dåliga affårer», så att han hade »måst låna 
penningar af sina vänner» ; ja, några af dessa hade slut- 
ligen tröttnat på att bistå honom.*) Då inföll Lammers: 
»Blef någon lidande på honom; förlorade man hvad man 
lånade åt honom?» D:r Lagberg svarade: »Nej, så länge 
Schartau lefde, förlorade icke en enda person en enda skil- 
ling på honom, utan han återbetalade alltid fullt, allt hvad 
han lånade.» »I sådant fall», tillade Lammers, »synes mig 
att det ej borde angått någon mer än prosten Schartau själf, 
om han ibland haft penningbekymmer. Och hvad hans 
vänner beträffar, så tycker jag att de, ifall de voro kristna, 
borde efter Herrens ord med glädje ha lånat honom, i syn- 
nerhet när de fingo sina pengar igen. Ty för giidfruktigt 
folk står i Luk. 6: 35 ett ord, som för alla andra måste 
synas som en galenskap, nämligen de orden: »Lånen, för- 
hoppandes där intet igen.» Och om den verkligt gudfruk- 
tige betygar skriften vidare: »Han är alltid barmhertig och 
lånar gärna» (Ps. 37: 26); såsom ock Herren Kristus själf 
manar oss i sin bergspredikan: »Vänd dig icke bort från 
den, som vill låna af dig.» Matt. 5: 42. 

Nu blef Hanner liflig och sade: »Ja, klandret mot pros- 
ten Schartau för hans lånande kom troligen från de oom- 
vändas fienskap mot alla sanna Kristi lärljungar. Pen- 
ningaffärer var Schartaus 'svaga punkt'; vi andra ha någon 
annan sådan. Och onda människor upptäcka rätt snart de 
trognas svaga punkter — i nödfall uppfinna de några.**) 
Och sedan går det som skalden sagt: 



•) Denna uppgift, som under lång tid föreföll mig orimlig, tycktes 
dock blifva bekräftad, när jag flera år därefter fick läsa Assar Linde- 
blads förträffliga och sympatiska skildring af H. Schartaus lefnad. 

**) Härpå fick Hanner kort därefter full bekräftelse för egen del, 
då han, ehuru en varm nykterhetsvän, blef beskylld för att vara en 



2 04 DAGBOKSBLAD. 

>De taga från och de lägga till, 
de göra hvalfiskar af en sill.» 

Hanner blef här afbruten af den hygglige, men något 
inskränkte, säflige X., som vände sig till honom med den 
frågan: »Jag undrar just, hvilken svag punkt man säger att 
jag har? — Men X. blef i sin tur afbruten af Lagberg, 
som sade: »Det skall jag i morgon säga herr X. Sådana 
underrättelser äro nog både riktiga och goda ; men de böra 
ske mellan fyra ögon. De lämpa sig icke väl till samtals- 
ämne i en större krets såsom nu.» 

Sedan jag så för J — n och de andra närvarande bröderna 
omtalat sanna förloppet af det samtal, som, förvrängdt, 
hade hos flera vållat bedröfvelse och ovilja, yttrade S — n: 
»Snart vet man icke, när man hör någon klandras, hvem 

hemlig drinkare eller s. k. »skåpsupare». Därvid tillgick så, att fröken 
Anna G., dotter till en adlig kapten G., en middag blef sänd i ett 
ärende frän sin fader till Hanners bostad. När hon kom dit, fick hon 
genom en på glänt stående dörr se H. hälla bränvin i ett glas och 
med en grimas, hastigt störta supen i sig. Hon skyndade naturligtvis, 
att i djupaste förtroende och under tysthetslöfte anförtro denna »skandal» 
åt ett par af sina väninnor ; och dessa handlade lika naturligt på sam- 
ma sätt med sina mammor och sina vänner. Inom två dagar visste 
hela Söderköping utom Hanner sjålf^ att han var — en skåpsupare. 
Han fick sedan i flera år lida däraf under sin verksamhet. Men hade 
då fröken G. sett miste? Nej, men hon hade icke sett, att i bottnen 
af glaset låg en mängd ostötta pepparkorn — en gammal bepröfvad och 
på den tiden mycket vanlig »huskur» vid magåkommor — och att den 
gången Hanners sup helt enkelt var blott ett bäskt läkemedel. När frö- 
ken G. några år senare blef gift med grefve N., fick hon en dag veta, 
huru mycket ondt hon genom sitt prat vållat pastor H. Och vid ett 
missionsmöte på S., då bl. a. Fjellstedt, Rosenius och jag efteråt 
voro kvarbjudna, omtalade hon för oss hvilka samvetskval hon ännu 
ofta erfor vid tanken på den smärta, hon gjort en trogen Guds tjänare. 



UPPSALA 1856. 205 

eller hvad man skall våga tro. Lönnrot har nog rätt i sitt 
ständiga: Audiatur et altera pars (man bör höra äfven andra 
parten). » 

Med anledning af det här anförda utspann sig nu ett 
samtal om H. Schartau och om lånande. S — m, som af 
sin fromme far hört så mycket godt om den gamle lärofa- 
dern Schartau, sade att allt tal om Schartaus» trassliga 
affärer» var elak öfverdrift. Visserligen fick äfven han 
ibland gå till sina vänner och begära ett lån; men sådant 
är ju aldrig i Guds ord framstäldt såsom något i ringaste 
mån orätt. Blott den, som »lånar» utan afsikt att vilja 
eller utan utsikt att någonsin kunna återbetala sitt låyi^ 
kallas i skriften för »ogudaktig» (Ps. 37: 21). Det är dessa 
sorgliga sistnämnda förhållanden, som af de hårdhjärtade 
plägar anföras såsom ett »de obotfardigas förhinder», när 
Guds ande manar dem att med ett lån bistå redUga, fastän 
för tillfallet lånebehöfvande bröder. 

Men Guds ord innehåller mångfaldiga uppmaningar till 
dem, som vilja täckas och lyda Herren, att äfven i denna 
punkt vara tjänstvilliga mot bröderna. S — n slog upp en 
hel mängd bibelspråk härom, t. ex.: »Du skall låna din 
broder efter som honom fattas» (5 Mos. 15: 8); »sä 11 den, 
§om är barmhärtig och gärna lånar» (Ps. 112: 5); »den 
som så förbarmar sig, han lånar åt Herrren» (Ordsp. 
19: 17) samt Matt. 5: 42, Luk. 6: 35 m. fl. 

F — g omtalade nu, utan att nämna något namn, en hän- 
delse som han själf varit vittne till. En mycket rik och 
»erkändt from» grosshandlare i staden X., hade i sin ung- 
dom varit fattig och då ofta behöft låna, men plägade nu, 
vorden rik, oftast bli mycket misslynt, när någon af hans 
forna fattigare vänner begärde att få ett lån, äfven om full sä- 
kerhet erbjöds. »Jag kan inte med Z.», yttrade han en 



2 o 6 DAGBOKSBLAD. 

dag; »han springer här och vill låna pengar. Under tjugo 
års förlopp har jag redan två gånger hjälpt honom; nu var 
han här i dag för tredje gången; men då sade jag tvärt 
nejti^ — »Förlorade du något på honom de två förra gån- 
gerna?» frågade då prosten L., till hvilken han nämnde 
detta. — »Nej, visserligen inte då; men jag skulle ju nu 
kunna komma att göra det; man kan aldrig säkert veta, 
huru en persons ställning är.» — »Hade han alls ingen 
säkerhet att erbjuda?» — »Jo visst; men jag vill icke ha 
några affärer med en privatman, som kommer igen och 
vill låna för tredje gången.» — »Var han icke en din 
broder i Kristi tro?» — >Jo, det betviflar jag inte alls.» 
— »Nåväl, då vill jag säga dig, att du ligger under Guds 
dom för pbarmhärtighets skull. Ty Z. är din broder; h var- 
ken du eller någon annan har förlorat en skilling på ho- 
nom; han bjuder säkerhet och vill ärligt betala; men du 
vill icke låna honom, emedan du möjligen, mot all san- 
nolikhet, kan komma att förlora en för dig rätt obetydlig 
summa. Tänk, om Herren skulle ha handlat så emot dig, 
när du fordom eller nyligen bad honom om hjälp. 'Dom 
utan barmhärtighet' skall öfvergå den, som icke vill bevisa 
barmhärtighet, fastän han kan det, utan låter sin broder gå 
ohulpen ifrån sig. O, hvad du skall storligen skämmas, 
när du en dag skall ställas inför Guds ansikte och då ser 
denne din broder Z. stå på Herrens högra sida.» 

Fehr. 5. Aftonen hos professor Beckmans, tillsamman 
med flera bröder. Beckman fryntlig och lärorik som alltid; 
hans fru, vänligt deltagande, vinner allas hjärtan. Utom 
god läsning och goda samtal gafs där i afton äfven mycket 
skön musik af Lönnrot, Beijer och Odhner. Särskildt 
spelade Lönnrot på sin fiol »Chanson d'amour, par Hauser» 
såy att icke blottt de mera känsliga »kände kårar», utan 



STOCKHOLM 1 85 6. 207 

till och med den eljest totalt omusikaliske H— r sade: 
»Sådant där kan man ju verkligen en och annan gång höra 
med nöje — för en stund I > 

Febr, 11. På aftonen denna dag talade F — m ånyo på 
en sammankomst hos fru Carleson. 

Bland de många goda tankarna i hans föredrag må väl 
gömmas följande: »Egenkärlek är som ett 'skåderör*. När 
man ser därigenom från ena sidan, förstoras allt; från den 
andra sidan förminskas allt. — Fariséen 'tackade Gud'; 
detta var ju fromt och heligt handladt. Men märk väl, för 
hvad tackade han? Han sade icke: »Jag tackar dig, Gud, 
att du förlåtit all min synd och att jag nu får lefva af 
din nåd och för dig.» Nej, han tackade Gud, att han 
— »icke var som andra syndiga människor, röfvare, hor- 
karlar, eller som den publikanen». Ett sådant tackoffer 
är en styggelse inför Gud. — »Om du kommer ihåg, att 
din broder o. s. v.» Om du under bönen ihågkommer, 
att du bär agg till någon eller att någon är af dig föro- 
lämpad, så råder jag dig att efter bönen och genast t. ex. 
skrifva ett kärleksfullt, försonligt bref till den personen; af- 
sänd det strax, och du skall fä se huru mycket bättre det 
därefter går att bedja.» 

Febr. 12, F. m. hos Georgii och sedan hos friherrinnan 
Hedvig Sparre. — E. m. en stund hos Beskows. Dit kom 
bref från L. A:g, att deras älskade fader nu är nära döden, 
så att fru B:w måste skynda dit. — Aftonen på bjudning 
hos gamla fru Sundberg, vid Jakobsbergsgatan, tills med 
Rosenius', Thams, miss Foy m. fl. R:s höll bibelförklaring 
och bad sedan mig afsluta med bön samt då äfven bedja 
för den döende lifmedikus A. 

På hemvägen mötte min forne kamrat L — n, som nu 
mellan två polisbetjänter vandrade till fängelset. Arme L. ! 



2o8 DAGBOKSBLAD. 

Hvad har du nu gjort? Visst är dock, att det är — »värl- 
dens oskyldiga nöjen», festandet med glada kamrater, som 
bragt dig i detta elände. Hur många skola icke gå 
samma väg som du! Ty när fattiga unga män vilja vara 
som de rika, vilja lefva öfver sina tillgångar »i sus och 
dus», då slutar det oftast med fängelse eller själfmord. 
(Jag fick sedan veta att L. blifvit anhållen, då han hos 
fabrikör G. hade med falsk nyckel öppnat dennes chiffonier 
och stulit en sedelbundt.) 

Febr. 13. På morgonen for tillbaka till Uppsala. Res- 
sällskap med fru Jerling och öfverste Åkerhielm, som med 
synbart intresse samtalade om andliga ämnen samt vänligt 
tackade, när jag bad att fa gifva honom Welinders skrift: 
»Den sanna bättringen.» 

Febr. 14, Kronprinsen har blifvit utnämnd till vice ko- 
nung i Norge och skall jämte sin gemål en längre tid vis- 
tas i Kristiania. Det säges, att norrmännen icke riktigt 
tycka om detta. Visserligen är kronprinsparet mycket po- 
pulärt äfven i Norge; men hela institutionen af »vice ko- 
nung», och än mer af »ståthållare», lär förfalla norrmännen 
såsom en ful fläck i deras eljest så högt älskade Grund- 
lov. — När jag häromdagen råkade baron Posse, sade 
han, att vi i framtiden säkert komma att få mycket bråk 
och obehag från norrmännen. Ty en liten, men vildt 
energisk del af dem lär icke alls vara nöjd med unio- 
nen, under hvilken de dock i alla stycken haft det bättre 
än förut på många århundraden. Dessa arbeta på att 
Norge skall bli ett alldeles själfrådigt rike, möjligen med 
samma kung, men för öfrigt utan något ens den allra minsta 
slags »samröring» med Sverige, >0m ett rike (en 'union') 
söndrar sig mot sig 5jälf, huru varder det riket bestån- 
dande?» 



UPPSALA 1856. 209 

Fehr. 21. Konung Oskar har förklarat sig villig att för 
Stockholms förskönande låta borttaga alla de honom per- 
sonligen tillhöriga husen på Helgeandsholmen, så att denna 
holme må kunna planeras och sedan blifva den vackraste 
pärlan i Stockholms krona. Denna underrättelse har af 
hela befolkningen mottagits med största glädje och tack- 
samhet. Hvar helst konugen visat sig ute, har han hälsats 
med de lifligaste vördnadsbetygelser. 

Fedr. 24. På e. m. träffades hos J — n många bröder. 
Bland andra ämnen, som vi kommo i samtal om, var äfven 
den frågan, om Luther handlade rätt eller orätt, när han 
gifte sig med nunnan Katarina von Borå. — Om man be- 
tänker, till hvilken »oerhörd skandal» Luther efter den 
tidens åsikter gjorde sig skyldig med denna handling (ka- 
tolska präster och skriftställare kalla honom ännu i dag 
för »libertinen Luther») kan man lätt inse, h varför äfven 
många bland hans bästa vänner afrådde honom från detta 
steg. — Och F:g förklarade nu, att han för sin del be- 
stämdt ogillade denna Luthers handling; ty då alla fromma 
ärbara människor an såg o den saken som syndj så borde 
Luther ha lydt apostelns bud: »Flyn allt det som ondt sy- 
nes». Man må blott tänka sig, att någon af oss gjorde 
något som visserligen icke direkt är synd, men som dock 
af de flesta anses för »opassande»; hvad skulle icke följ- 
den däraf blifva? — L:t däremot menade, att man i allt 
blott borde tänka på hvad Gud säger om saken; och 
särskildt i denna fråga ville han hemställa: /ivad är det, 
som Gud förbjudit i sjätte budet? Läsen de klara och 
tydliga orden, som tc^e lyda så här: »Du skall icke göra 
något, som en stor del människor anser för opassande»; 
nej, orden ha en helt annan klang. Att Luther den gången 
gaf »anstöt» åt alla fromma katoliker och äfven åt många 

IVadström. Ur minnet och dagboken, II. I^. 



2IO DAGBOKSBLAD. 

fromma protestanter, det är alldeles visst. Men lika visst 
är, att Guds församling sedan tackade honom därför, att 
han med denna sin anstötliga handling bröt de bojor af 
människostadgar, med hvilka en fakk »helighet och an- 
ständighet» så länge hade bundit samveten. Och åtskilligt 
i den vägen torde ännu återstå att göra. — D:m fram- 
höll, att begreppet »anständighet» är så vidt olika på 
olika tider och bland olika kristna folkslag; hvad som 
här anses som himmelskriande, räknas där såsom något 
oskyldigt, o. s. v. Därför är det viktigt och godt att i 
allt blott fasthålla: hvad säger Guds ord och Guds ande 
härom? Och säkert är, att Gud och hans ande icke ogil- 
lade Luthers steg, utan lät det lända till församlingens fri- 
görelse från falska helighetsbegrepp; »de fariseiska helgo- 
nen» må därom säga hvad de behaga. — När Kristi lär- 
jungar på en sabbat gingo genom ett sädesfält och åto 
några ax, knorrade de 'fromma' fariséerna, icke för det att 
lärjungarne togo ax, ty det ansågs tillåtligt, utan för det 
att de gjorde detta på sabbaten. Men då sade Kristus: 
»Om I förstån hvad det är: 'jag har lust till barmhärtighet 
och icke till offer', så haden I icke fördömt dem som 
(i denna sak) äro utan skuld.» Så ock i fråga om det 
otillbörliga i Luthers handling att göra en 'hehg' nunna 
till hustru och moder. 

Nu afslutade F — n diskussionen, sägande: »Utan tvifvel 
handlade Luther rätt, när han gifte sig med sin nunna och 
lät henne bli moder åt många barn. Och allt hvad vi, 
såsom han, utan samvetets förkränkelse kunna göra med 
tacksägelse till Gud, det är oss förvisso tillåtet. Men icke 
många af oss torde, såsom han, bli kallade att vara refor- 
matorer i sedlighetsfrågor. Därför göra vi bäst, då vi vid 
allt beakta apostelns ord att — »se till, det vi icke gifva 



UPPSALA 1856. 211 

anstöt, hvarken åt jude eller grek eller åt Guds försam- 
ling. > — Häruti instämde alla. 

Mars 2, Aftonen hos adjunkten Roos', jämte Rosen- 
gren, V. Johnson, F — m, L— n, H — r, S — g, H — z m. fl. 
Särdeles god afton. Rosengrens samtal äro just som aposteln 
förmanar: »alltid Ijufliga, med salt kryddade» (Kol. 4: 6). 
Han har därjämte en ganska stor dosis humor, stundom ironi. 
Denna för han fram på ett sätt som gör, att han kan uttala 
de beskaste sanningar så att de 'ta' utan att dock såra. Så 
t. ex. frågade han i afton H., som nästan alltid vill börja 
klandra och anmärka på någon frånvarande: 

»Hör du, H., är det sant, att du ämnar anlägga en 
hackelsefabrik?» H. såg upp, helt förvånad, och sade: 
»Nej, det har jag aldrig tänkt; hvarför frågar du så?» 
»Jo», svarade R., »därför att hvar gång jag råkat dig, så 
har du alltid öfvat dig i 'hackande'. Och då du bestämdt 
icke kan använda all den där 'hackeisen' för egen räkning, 
så tänkte jag att det möjligen kunde vara sant hvad man 
säger om din tilltänkta fabrik.» — Alla skrattade, och H. 
måste skratta med. Med hans »hackande» blef det nu slut. 

Febr, 20. Ett kärleksfullt bref från grefve Adolf Stackel- 
berg, med inbjudan att äfven i sommar komma åter till 
det minnesrika, härliga Stensnäs. 

På aftonen jämte många kamrater hos prosten Björck, 
som för oss höll ett i högsta måtto lärorikt och intressant 
föredrag i kateketik. Så väl som Björk kan säkerligen ingen 
nu lefvande präst kateketisera. 

Febr, 23, E. m. hos fabrikör Widman, som hade inbjudit 
många vänner för att med Guds ord och bön inviga sitt 
nya hus. Mycken sång, och liffuU sång! — Efter supén 
talade Sparrman och bad sedan mig afsluta med bön för 
vårt värdfolk, deras barn och deras hem. 



2 12 DAGBOKSBLAD. 

Febr, 27. Råkade den präktige löjtnant Edv. Casparsson, 
som är varmt dragen till Herren och redan har brutit med 
världen. Han var dock nu i stort bryderi. Ty han hade 
nyligen blifvit af landshöfdingskan von Kraemer anmodad 
att spela med i en pjes som skall gifvas på slottet, och 
var i ovisshet, huru han skulle handla i denna sak. Å ena 
sidan manade honom både artighet och tacksamhet att till- 
mötesgå hennes önskan; men å andra sidan kände han all- 
deles tydligt, att om han nu deltoge i detta »teaterspe- 
lande», så skulle han snart åter blifva »invefvad i världsvä- 
sendet» och skulle aldrig mer med någon andekraft kunna 
mana sina världsliga bekanta att omvända sig till Herren. 
Ty — dessa skulle då genast kunna svara honom: »Du 
handlar ju själf alldeles lika som vi!» 

När han nu bad mig om ett råd, hänvisade jag till 
apostelns ord: »Allt hvad I gören med ord eller gärning, 
det gören allt i Herrens Jesu namn och tacken Fadern 
genom honom.» Om han kunde 'i Jesu namn' spela med 
i den pjesen och efteråt »tacka Fadern genom honom», 
då behöfde han ej hysa någon betänklighet därför. — »Men», 
invände han, »nog göra äfven vi emellanåt sådant, som ej 
kan ske i Jesu namn och som vi ej kunna tacka Gud för?» 
— »Ja, tyvärr», blef mitt svar, »men sådant försvara vi då 
icke och hylla såsom 'oskyldigt', utan för sådant bedja vi Gud 
om förlåtelse samt om full befrielse därifrån!» — »Ja, det 
är riktigt! Nu vet jag, hvad jag skall svara friherrinnan 
Kraemer: jag kommer icke att spela med.» 

Mars II. Besök af en bondgumma från D. socken, 
hvilken nu icke längre förmådde uthärda den skuldbörda, 
som hon burit på i nära trettio år. Hon hade nämligen 
genom otrohet och gnat varit anledning till sin d. v. makes 
själfmord, för 28 år sedan. Ingen mer än Gud och hon 



UPPSALA 1856. 213 

visste rätta orsaken till detta själfmord, som på sin tid 
väckte ett ofantligt uppseende. Ty hennes man hade varit 
en förmögen, i allo väl ansedd och hedrad danneman, 
hvilkens död för egen hand föreföll alla som en oförklarlig 
gåta. Det är dock -mintet fördoldt, som icke en gång skall 
varda uppenbaradt». — Nu bekände hon under de bittraste 
tårar sina forna och närvarande synder; ty — fastän omgift, 
var hon ännu fången i samma synder som då! 

Mars 12. Tidningarna för i går meddela mycket om 
den utmärkelse, som vederfarits vår minister vid franska 
hofvet, baron Manderström. Samma dag, som denne till 
kejsar Napoleon öfverlämnade sitt kreditiv, var han invi- 
terad till en »förtrolig soiré» i Tuileriema, vid hvilken för 
öfrigt endast ambassadörerna voro närvarande; icke en enda 
annan diplomat mer än baron M. — Kejsar Napoleon vill 
tydligen utmärka och hedra Sveriges konung. 

F. m. besök af en ung snickare Kellström, som bad mig 
komma till hans föräldrar, hvilka hade blifvit så oense, att 
de hotade skiljas. Vid mitt besök var hustrun i början 
mycket hård och stel. Men efter en timmes samtal mjuk- 
nade hon, började gråta och föll sin man om halsen, bed- 
jande honom förlåta. Mannen, som under hela tiden varit 
väl mycket lugn, svarade blott: »Ja visst, ja visst! Men 
nu skola vi inte börja gräla igen». — Gud gifve, att en- 
dräkt och frid komme åter i detta hem! Ty på någon in- 
bördes kärlek kan jag väl knappt hoppas; därtill äro dessa 
två makar alldeles för olika. 

Mars 75. På f. m. homiletisk öfning hos professor Hult- 
man, där det nu blef en liflig diskurs om kyrka och kyrko- 
tukt. Anledningen var Jesu ord i Matt. 13: 38, att Ȍkern 
är världens, hvilket ord af H. tolkades så, som om det 
stode: åkern är församlingen eller kyrkan.» — E. m. på 



2 14 DAGBOKSBLAD. 

kollegium hos adjunkten Cornelius. Där blef snart afbrott 
genom studentsång, i det att Östgöta nation kom på upp- 
vaktning för att meddela, det Cornelius blifvit vald till dess 
hedersledamot. 

Mars i6. På besök hos K — m's, där hustrun i dag sade, 
att deras hus varit »som ett nytt hus alltsedan i onsdags». 
(Se mars 12.) FuUborde Gud där sitt goda verk! Tänk, 
om de kunde börja älska h varandra! 

Mars 20. Fick bref och ett stort paket böcker från 
Lumsden i Aberdeen. — Han omtalade bl. a., att >den 
fromma svenskan, mrs Jenny Lind-Goldsmith», den ii:te 
dennes gifvit en härlig konsert i Exeter hall till Nightingale- 
fonden. Ehuru hvar biljett kostade 20 kronor (en guinée), 
voro likväl 2,000 personer närvarande, så att »eder Jenny», 
när alla omkostnader voro afdragna, kunde till fonden lämna 
öfver 30,000 kronor — vinsten af en enda aftons sång! 

Mars 30. Fick den finaste, vackraste teckning, jag någon- 
sin sett: »Den gode herden.»*) Må Gud välsigna teckna- 
rinnan, och må den bildens tröst och varning aldrig vika 
ur min själ! 

Apri/ 2. Den 30 mars /lar fred slutits i Paris mellan 
västmakterna och Ryssland. Men hurudan fred! Ryssland, 
fastän besegradt, behåller alla sina gamla eröfringar!! Om 
ock Ryssland hädanefter blir mindre farligt för Turkiet, så 
förblir det lika hotande för det öfriga Europa och Asien. 

Denna fred har så lifligt för mig återkallat anekdoten 
från illuminationen med anledning af svenska freden 1809. 
En handlande i Stockholm hade då utanför sitt hus upp- 
satt »en transparang», upplyst af endast en dank, så att 
man blott med yttersta möda kunde läsa inskriften, så ly- 
dande: »Som freden är, så lyser här!» 

* Den är återgifven i kalendern Frideborg för 1899. 



UPPSALA 1856. 215 

April 12. Bref från Åkerlunds, som inbjuda mig att 
vara deras gäst på Beateberg hela sommaren, om jag vill 
åtaga mig att hålla bibelstunder där hvarje söndagsefter- 
middag. Detta senare ville jag nog, men läkaren har sagt 
att jag i sommar behöfver fullkomlig hvila efter allt an- 
strängande arbete. Och dessutom — Aug. Å. är för 
mycket fri i sina åsikter; jag känner mig stundom nästan 
rädd för honom, och alltid så som Luther sade i Marburg: 
»I hafven en annan ande än vi!» 

April 13, Åter på besök hos slaktaren herr Björklund, som 
nu håller på att dö — / frid! Det skulle väl ingen kunnat 
tro, som känt den mannen i hans forna dagar. Men äfven 
han är nu ett af dessa »nådens mästerstycken», om h vilka 
d:r Rutström talat; hans frälsning, hans frid i döden är ett 
^ under, ett härligt bevis på Jesusnamnets kraft. 

April 14. På morgonen en lång promenad med Torén, 
som för mig berättade Lumsdens fördelaktiga omdöme om 
H. J. Lundborg, hvilket storligen gladde mig. — Sedan 
råkade jag min gamle skolkamrat Fredrik Sander, som om- 
talade, att seniorerna inom nationen utsett mig att hålla 
föredrag på nationssalen vid nästa konvent. — »Men öfver 
hvilket ämne?» (J. L— n föreslog ett minnestal öfver Sören 
Kierkegaard. Denne blef ock sedan ämnet för mitt föredrag). 

Fick i dag veta, att vår förre kamrat, västgöten H — n, 
som för ett par år sedan dömdes till Långholmen för stöld, 
nu snart skall frigifvas. 

April ig. Min namnsdag — en fridfull dag, på hvilken 
Gud skänkt mig mycket godt för både ande, själ och 
kropp. — På morgonen tenterade för Cornelius; var först 
något orolig, men sedan fullt trygg. Tentamen gick bra. 

På aftonen hade en liten bjudning fÖr nio af mina till- 
gifnaste kamrater. Gud gaf den där goda behagliga stäm- 



2 I 6 DAGBOKSBLAD. 

ningen, som man aldrig kan själf åstadkomma, om man 
än gör de allra bästa, väl uttänkta försök därtill. När den 
stämningen finnes, då är en bjudning lyckad, då ha alla det 
angenämt, eljest icke. 

Vi voro nu alla »druckna af Guds huses rika håfvor» 
(Ps. 36: 9), och våra sånger gingo med sådan kläm, »att 
taket kunde ha lyfts». Guds vänners glädje har ingen bitter 
eftersmak, såsom världens fröjder. 

Maj I. Förfärligt yrväder hela dagen! Hvilken kontrast 
mellan denna första maj och den för två år sedan, då E. M., 
L. och E. A — g m. fl. andra vänner sutto i det gröna, 
långt ute på Kungsholmen, där vi i den härligaste vårstäm- 
ning sjöngo om »den eviga våren»! 

I dag Fritz och G. B — w på middag hos mig. Vi läste 
ur Lange's »Härlighetens land» och fröjdades i hoppet om 
solsken och vår, när »vintern helt förgått» och »turturduf- 
vans röst» för evigt skall höras. 

Bref från Rosenius, som till genomläsning sände mig ett 
mycket lärorikt bref från pastor G. Scott, som ännu »kan 
sin svenska» och äger många gamla trofasta vänner kvar i 
Stockholm. 

Ett par utdrag ur hans bref vill jag här afskrifva: 

» . . . Det skall fägna mig att fa höra af hvaije nytt 
bemödande, som åsyftar till att ingjuta nytt lif\ den svenska 
kyrkan. . . . 

... Jag är ej en bland dem, som i fråga om svenska 
kyrkan skulle vilja ropa: »nedrif den, nedrif den!» Hellre 
vill jag säga: »Upplifva den, upplifva den!» Ty såsom 
kyrklig organisation står den framom många andra. Och 
i fromma och gudfniktiga prästers händer bilda den svenska 
kyrkans inrättningar ett fridsamt maskineri, hvilket kan tjäna 



UPPSALA 1856. 217 

som ett medel till en betydlig andlig förkofran, under det 
att ingen inom Sverige införd sekt förer med sig den häfd- 
vunna aktning som denna kyrka äger. ... 

. . . Jag tänker med Thomander, såsom jag en gång hörde 
honom säga: »Lika mycken frihet som svensken har att på 
sabbaten gå på värdshus och supa sig full, lika mycken 
frihet bör han också ha att gå till något annat hus och 
läsa bibeln.» Men denna frihet synes för närvarande vara 
stäckt af konventikellagen. Att uppmuntra en kraftig »pie- 
tism» inom kyrkan och befrämja alla lämpliga tillfallen för 
. dess nitiska öfningar, är rätt och nödvändigt för den sven- 
ska kyrkans egen säkerhet. Om sådan frihet ej medgifves, 
skall Andens verk slutligen spränga alla konstgjorda skran- 
kor, och nationalkyrkan skall då blifva en af de många sek- 
terna i detta land» . . . 

Maj 5. Nyligen har man till någon grad fått ljus öfver 
en händelse, som för omkring tre år sedan tilldrog sig å 
Ladugårdslandet och öfver hvilken hitintills hvilat ett djupt 
dunkel. Viktualiehandlanden G. Broman, en äldre och väl- 
bärgad man, boende vid Grefgatan, hade en vinterafton bju- 
dit några vänner till sig. Då glädjen blef allmän, aflägs- 
nade sig värden, utan att någon af gästerna däruti såg nå- 
gonting anmärkningsvärdt; ty man tänkte: han kommer snart 
åter! Han gick ut i tamburen, där han försåg sig med ett 
ytterplagg, och begaf sig därefter ut på gatan ; så mycket 
visste man säkert. — Det dröjde dock både länge och väl, men 
ingen värd blef åter synlig. Hans bortovaro väckte oro, 
och man skred till undersökning. Br — n var och blef spår- 
löst försvunnen. 

Saken blef föremål för undersökning i poliskammaren, 
hvarigenom dock ingen upplysning vanns. Man förmodade 
emellertid, att den bortkomne under något anfall af sinnes- 



2 1 8 DAGBOKSBLAD. 

yrsel gått ut på den med is belagda sjön strax nedanför 
hans bostad och sålunda omkommit. Men snart spridde sig 
en mängd vidunderliga rykten. Traktens många »skvaller- 
käringar af båda könen» utfunderade de mest olika anled- 
ningar till herr Br — s försvinnande. Somliga sade att han 
blifvit mördad af en gardist; andra, att han rymt till Ame- 
rika för en falsk växels skull. 

Andra åter påstodo > säkert» att herr Br — n, som aldrig 
dolde sitt rysshat, blifvit i tysthet gripen af ryska utskic- 
kade och förd till Sibirien; andra däremot, att han såsom 
frimurare brutit sin rysliga ed^ och därför af frimurarna dömts 
till döden, o. s. v. Hos de flesta, däribland hos polisens 
tjänstemän, gjorde sig dock den först nämnda förmodan allt- 
mera gällande. — Och i tisdags förliden vecka har Br — ns 
Hk, efter så lång tid, nu flutit upp ur sjön vid Sutthofsbro. 
Br — n har, oaktadt sitt naturligtvis vanställda utseende, dock 
blifvit igenkänd genom tvänne ringar, som sutto på hans 
ena lillfinger. 

Nu tycktes det, som om alla de andra ryktena borde ha 
totalt förstummats. Men tvärtom — några af dem lefde 
upp med ny fart. Hur är det möjHgt, säga somliga, att en 
person kan ligga tre år i vattnet och först därefter flyta 
upp? Nej, B. har först för några månader sedan kommit 
i vattnet. Men hvar han varit under tiden, i öfver två år?? 
— Andra åter säga: Hvem garanterar, att den funna krop- 
pen var Br — ns? Två ringar kan man sätta på hvilket lik 
som helst, innan man kastar det i sjön för att inbilla folk 
att »den drunknade» var Br — n o. s. v. 

Ja, om denna händelse har man — för tre år sedan och 
nu om igen — i alla kretsar talat så mycket och så länge, 
som om det varit en tilldragelse »af världshistorisk vikt», ja 
nästan vida mer. Ty här har hvars och ens fantasi fatt 



UPPSALA 1856. 219 

fritt spelrum. Hvart man kommit, har det talats härom : och 
huru ofta det ämnet än kommit å bane i världsliga kretsar, 
så har man ej tröttnat därvid, i hopp om att få höra »nå- 
got nytt uppslag», om än aldrig så orimligt och ovisst. 

Men om någon i stället velat tala om »det vissaste af allt» 
— nämligen att »människan är förelagdt en gång dö, och 
sedan domen», men att just därför »har människosonen 
kommit i världen att frälsa de förtappade t» ^ — mot det ta- 
let gör världen sig döf och gitter ej höra det. Om allt an- 
nat må man tala, men icke om människornas ende frälsare 
och om vikten af att i tid mottaga honom. 

Maj 10. Uppe hos Elmblad. Dit kom — bedragaren 
H — n, som helt nyligen sluppit ut från Långholmen och 
som då sagt sig skola genast fara till Amerika. Men i stäl- 
let hade han i smyg stannat i Stockholm och nu åter be- 
gått några fula streck, så att han var rädd för polisen. 
Men icke blott för den, utan han sade sig vara ännu mera 
rädd för Guds dom och för helvetet. Han bad oss under 
tårar, att vi skulle bedja för honom och räcka honom en 
hjälpande hand. 

Den kärleksfulle, barmhärtige Elmblad gick nu in till sin 
präktiga fru och bad henne komma med i vårt rådslag. 
Och efter en stund var saken afgjord på det sätt, att H. 
tillsvidare skulle få flytta till Elmblads och bo där, så länge 
han uppförde sig väl och var flitig i det interimsarbete som 
E. skulle lämna, till dess man lyckades skaffa honom en 
stadigvarande plats. Men om detta senare icke lyckades, 
skulle E. och jag gå omkring bland alla våra bekanta för 
att skaffa H. respengar till Amerika, dit han redan förut 
ämnat sig, men icke kunnat resa, af brist på medel. — 
Både E. själf och hans fru Emilia tillade många allvarliga 
bättrings- och varningsord. Kanske vore detta »sista for- 



2 20 DAGBOKSBLAD. 

söket» från Guds sida för H:s räddning. »O, att du kunde 
besinna hvad som hör till din frid, och känna den tid, i 
hvilken du sökt varder.» 

Maj II, Kom H — n upp till mig, och bad mig varmt 
att bedja med honom. Det gjorde jag. Och äfv^n han själf 
ropade till Gud, så stilla, dämpadt och »ur djupet», att jag 
tänkte: Är det väl möjligt, att där ännu skulle vara svek 
i den mannen? — Hvilket underligt ting ett människo- 
hjärta är I Endast Herren kan helt utrannsaka det. Men i 
mitt innersta ljöd nu, för min egen och alla mina bröders 
del, den gamla sångens enkla och gripande ord: 

Bevara mig du ifrån frestarens hemliga snara, 
och om i min bättring Du finner att svek skulle vara, 
förklara mig detta och hjälp mig till rättal 
Till dig min förtröstan och lit jag vill sätta 
för evigt! 

Ack, tag Du mitt hjärta, min frälsare kär; du allena 
kan skapa det nytt och förändra och grundligen rena. 
O, hjälp mig att världen och synden och flärden 
ej taga mig fången, tills yttersta färden 
är inne! 

Maf 12. »Fattigbjudning» på Rosenii sal, där jag höll 
en kort bibelförklaring öfver sista versen af Rom. 8. — 
Råkade där den liflige, värme Engzell, som gaf mig några 
goda »afskedsspråk för färden», då jag i morgon skall resa 
tillbaka till Uppsala. — Äfven H — n var där och sade mig 
farväl. 

Maj 24, Åter ett synnerligt glädjande bref från Fritz 
B — w, som omtalade sina strider, men huru nådefuUt Herren 
hjälpt honom igenom. Världen har ånyo lagt an på ho- 
nom; en framstående person hade vänligt rådt honom att 



UPPSALA 1856. 22 1 

»blifva lagom gudfruktig och from, men icke beblanda sig 
med de föraktade läsarna». Men han hade igenkänt »demo- 
nens röst» midt i de vänliga orden och inom sig sagt, så- 
som en gång Herren till Petrus, när denne ville fresta Jesus 
till otrohet; »Gå ifrån mig, du satan; ty du besinnar icke 
det Gud tillhörer, utan det människor tillhörer.» 

Maj\ 20. Äfven här i Sverige har man under senare år 
hört talas om en ny sekt, »spiritistema», som påstår sig 
kunna rådfråga aflidnas andar, dels genom bordknackningar 
och psykografer, dels genom »medier» eller sådana männi- 
skor, som »ha förmåga att^ komma i direkt rapport med 
andevärlden». Då man oupphörligt far vara vittne till nya 
religiösa villfarelser, som fånga stora hopar af lättrogna be- 
dragna människor, så blir detta en kraftig varning för en 
hvar: försumma icke att under vaksamhet och bön söka 
7Jtd Guds fasta ord vinna trosvisshet i lifvets viktigaste frågor. 

Hvad nu spiritismen angår, så står dess metod att ge- 
nom medier »fråga döda» eller låta sig kallas af dem, i 
alldeles afgjord strid mot Guds uppenbarade vilja. Icke en 
enda människa, som har någon verkligt ärlig gudsfruktan 
och tro pä Guds ords sanning, borde kunna ens för ett 
ögonblick syssla med sådant, som Herren vid hotelse af 
strängaste straff uttryckligen förbjudit. (Se t. ex. 5 Mos. 
18: ii; Es. 8: 19; 2 Tess. 2: 9, 10 och 1 Tim. 4: i 
m. fl. 

Men så stor är ofta villfarelsernas tjuskraft (2 Tess. 2: 
ii), att flera millioner människor i Förenta staterna, Eng- 
land, Frankrike, Italien, Tyskland och andra länder redan 
omfattat »den nyaste sanningen» spiritismen. Ja, den sä- 
ges till och med ha vunnit anhängare bland kloka, tänkande 
svenskar, huru orimligt detta än låter; ty, såsom aposteln 
säger: »dess galenskap» — att mer tro på de dödas an- 



2 2 2 DAGBOKSBLAD. 

dar, än på det lefvande Gudsordet — borde ju vara för 
alla människor uppenbar. 

Den nyligen anlända svensk-amerikanska tidningen t Hem- 
landet» innehåller härom en högst märklig artikel som Ro- 
senius sände mig till genomläning. Gud bevare oss alla 
för sådana hemska förvillelser! 

(Enär t Hemlandets» uppsats ännu efter fyrtio år har både 
intresse och lärdom att gifva, återger jag här densamma: 

Då denna nya lära påstås omfattas af halfanuan million männi- 
skor i Förenta Staterna, och den ena tidningen till dess försvar upp- 
står efter den andra, är billigt latt vi göra oss något underrättade 
om dess art och syften. Till den ändan meddelas här ur en af 
dessa tidningar ett stycke, som är ganska betecknande. I ande- 
uppenbarelserna säga spiritisterna, att en högre andekraft är verk- 
sam, hvilken de kalla *aion* och som skall förena sig med »den 
utkorade ynglingen » (se därom vidare här nedanför) och sålunda 
blifva den nye frälsaren. Om denna -»atom yttras i den nämnda 
spiritist-tidningen : 

»Det var denna a/öw, som på pingstdagen utgöts öfver apost- 
larna. Det är denna, som nu råder och ingifver våra medier (me- 
dium kallas den person, genom hvilken andarna sägas meddela 
sig) och de tala då om visdom högre än deras egen — se och 
samtala med andar. Den är Andens ljus och lif, — Guds ande- 
dräkt. Den 'utgjutes nu öfver allt kött*. 'Vara söner och döttrar 
profetera och se syner*, då de äro under dess inflytande. 

Jesu ord flöto Ijuft och i musikaliska toner från hans heliga läp- 
par. Han kom att införa kärlekens ^aton\ (som är det negativa 
eller den kvinnliga egenskapen hos våi* fader), hvilken i någon 
tillkommande tid skall träffa en lika aton af visdom. Denna vis- 
domens awn utgjutes nu. Brudgummen nedstiger till bruden, och 
vi äro inbjudna till bröllopet, att deltaga i ceremonierna. Såsom 
Jesus var 'kärleken kommen i köttet* så skall ock^visdomen 
'komma i köttet* till en yngling som allaredan håller på att utveckla 
sig, fastän människorna icke ännu känna honom; ej heller göra 
andarna det ännu, undantagande de som äro i de öfre regionerna.» 

I en annan artikel, i en bland spiritistemas förnämsta tidningar, 
lära vi något mera om denna »underbare yngling»: 



UPPSALA 1856 223 

>En yngling lefver nu på jorden, okänd för människor och för 
de andar, som nu för tiden vanligast meddela sig åt oss : Ifan dr ty- 
pen (mönstret, bilden) af en fullkomlig man. Äiz» är det föredöme, 
hvilket släktet slutligen skall hinna likna. Han står under de him- 
melskas förmyndarskap och håller på att utveckla sina fysiska 
förmögenheter, genom tjänliga och passande öfningar. Han har 
en hjärna med nya organer, bred panna, vördnadsbjudande utse- 
ende. Man tror att han nu är omkring tio är gammal. Vid tolf 
år skall han gifva tecken till märkvärdiga själsanlag. 

Han är i de Förenta Staterna. Han skall besitta krafter, om 
hvilka människor nu icke hafva något begrepp. De under Jesus 
gjorde skola kastas i skuggan genom de ännu underbarare, som man 
skall bli vittne till, gjorda af denne person och hans tolf förnämsta 
medier, hvilka också nu hålla på att förberedas till det verk, som 
är dem anvisadt. Dessa tolf äro också ännu i det fördolda. Denne 
yngling beredes för att handla i en tid af yttersta nöd. Han skall 
återställa ordning ur den förvirring, som skall uppstå i vårt land. 
Reningsprocessen skall börja här. Och när paroxysmen bar gått 
öfver, skola återställningsmedel på det förträffligaste sätt använ- 
das af denne person och hans medhjälpare. Detta vårt land är 
det rike, som himmelens Herre skall upprätta, hvilket skall krossa 
alla andra riken i styckeri. Här är plantskolan för medier, som 
skola utföra de verk, som från eviga tider äro tillärnade af den 
högste styresmannen. Här är det nya Jerusalem, hvarifrån lagen 
skall utgå!!» o. s. v. . . . 

Mången skrattar ät detta andeskådande och menar att vi göra 
för mycket af denna obetydliga sak. Men sammalunda trodde man 
om mormonismen vid dess uppkomst och ansåg den snart skola dö 
ut. Men lefver den icke ännu och fortfar att öka sina anhängare .'* 

Så långt Hemlandets uppsats. Jag behöfver ej påpeka, 
att denne »underbare ynglings — som skulle blifva den nye 
frälsaren och som de spiritistiska tidningarna år 1856 för- 
kunnade vara »omkring tio år», — nu, ifall han lefver, skulle 
ha hunnit den mognare åldern af omkr. 62 år. Då han 
ju redan vid tolf år »skulle gifva tecken till märkvärdiga 
själsanlag», så är det i ännu högre grad »märkvärdigt» att 
han allt hitintills icke »gifvit något enda tecken» till hela 



2 24 DAGBOKSBLAD. 

sin tillvaro. Enhvar tänkande spiritist hörde däraf kunna 
förstå, att den »uppenbarelse om honom» som andarna gåfvo 
1856, helt enkelt var bedrägeri och humbug. Och när »an- 
darnas lära» i en så viktig sak, en af själfva hufvudpunk- 
terna, visat sig vara lögn, så borde man ju inse att det hela 
är en lära, som är »byggd på lösan sand» och som därför 
icke håller profvet, »när dödsstormen hviner och slagregnen 
falla och floden kommer». 

Men en lärdom kan dock detf spiritistiska profetian gifva 
äfven kristna människor. Den där »underbare ynglingen», 
som skulle göra större under än dem Jesus gjorde, har i 
skriften en motbild i Antikrist^ som enligt ordets tydliga lära 
skall »uppenbaras i de yttersta tiderna». Han skall en dag 
gå som en rikt begåfvad, till en tid obemärkt yngling 
midt ibland människorna, till dess tiden för hans framträ- 
dande är inne. Då skall han bestyrka sin stora sändning 
»med all lögnens kraft och tecken och under», som han 
skall göra »genom satans verksamhet» (2 Tess. 2). Ingen 
kan säga, om den »ynglingen» nu finnes eller icke, ännu 
tillsvidare okänd för alla. »Men hvad jag säger eder, det 
säger jag alla: Vaken!» Ty »tiden är inne, att domen skall 
begynna på Guds hus». 

Men till sina »i anden fattiga» trogna säger Herren: 
»När allt detta begynner ske, så lyften upp edra hufvuden ; 
ty då nalkas eder förlossning!» 

Maj 24. Finansministern, baron Palmstierna, skall af- 
gå från sin plats och till efterträdare få — statsrådet Gri- 
penstedt. I politiken väl initierade personer förespå nu 
stora förändringar; ty Gripenstedt lär ha djärfva, vidtgå- 
ende planer. — Hvem kunde väl för tio sedan, när jag 
flere gånger råkade d. v. löjtnanten Gripenstedt hos öfverste- 
löjtnant Holst's i Örebro, tänka att den löjtnanten tio år 



UPPSALA 1856. 225 

därefter skulle vara Sveriges finansminister, om hvilken 
man nu förutsäger så stora ting I Scriwer säger på ett 
ställe: »Vi människor äro som 'spelpenningar' i Guds 
hand, dem han ibland lägger att betyda litet ^ och med en 
enda flyttning får att betyda mycket; och så en flyttning 
till — och vi betyda intet !!t> 

Maj 26. På min födelsedag i år gaf mig Rosenius 
efter gamla tiders sed en » stambok », afsedd att på sina 
blad mottaga tänkespråk och önskningar af vänner. Själf 
har han där skrifvit följande: 

Detta är evigt lif, att de känna dig^ allena sann Gud, 
och den du sändt hafver: Jesus Christus. — Fader, för- 
vara genom ditt namn dem, som du mig gifvit hafver, . . . 
helga den uti din sanning: ditt tal är sanning, 
Stockh. d.^^/g 56. Broderligen, hjerteligen. 

C. O, Rosenius, 
(Min mor hade också skrifvit följande: 
Min son I Vill du vara en Guds tjenare, så red dig 
till frestelse. Stå fast och lid I Ja, lid och umgäll såsom 
en god Jesu Christi stridsman. Ty Han är trofast ^ som 
dig kallat hafver, den det ock väl fullbordar. 
Och lef så ut den tid Han vill! 
Blir lifvet svårt, var tyst och still; 
det slutar dock i fröjd och ljus: 
i himlen är ett härligt hus! 
Du, som med Christus lefvat här, 
får bo med Christi helgon där. 
Herren Jesus bevare oss båda till evinnerligt lifl 
Din älskande moder.) 
Maj 2g, Aftonen åter hos Roos' jämte flera af brö- 
derna. Med anledning af att Rosenius för några dagar 
sedan blifvit hänsynslöst anfallen och beljugen i en stock- 
holmstidning, uppstod diskussion om denna fråga: »Skall 

WadstÖm, Ur minnet och dagboken. II. I^ 



2 26 DAGBOKSBLAD. 

icke en sann kristen genom iakttagande af ett visligt och kär- 
leksfullt uppförande kunna undgå världens bitterhet, äfven 
om han öppet bekänner Kristus?» — L:t frågade, om icke 
Kristus, apostlarna och de första kristna uppfört sig rätt- 
färdigt, visligt och kärleksfullt; men icke hade väl de för- 
mått afväpna världens hat mot evangelium? — S:n och två 
andra menade, att det blott y^x fordom som värld och fariséer 
förföljde sanna kristna; numera är världens opinion i detta 
fall mycket förändrad mot förr. — L:t frågade då, om Kristi 
ord i Matt. 5:11 och Joh. 15: 19, att »världen hatar eder 
för min skulb, icke mer gälla? — F:g svarade, att de orden 
visserligen ännu gälla potentiellt, men icke aktuellt. Om Rose- 
nius blifvit anfallen, så hade han »troligen gifvit anledning 
därtill genom egen ovislighet». Att man kan vara en fri- 
modigt bekännande kristen och likväl behålla allas aktning, 
därpå hade man »många lefvande exempel», bland hvilka 
han särskildt kunde nämna Fjellstedt, 

Vid de orden log Roos ett leende, som icke bådade 
godt för S:n och F:g. Därpå gick han till en af bokhyl 
loma och framtog en hten bok, samt bad S:n uppläsa den- 
nas titel och några af de förstrukna sidorna. (Boken var 
författad af en skånsk präst, G. Bromé, och hade till titel: 
»Försök till försvar för svenska folket mot herr pastor 
Fjellstedt», af G. Br. . . , tryckt i Malmö 185 1.*) — När så 
S:n hade läst en stund, gick den ena efter den andra af 
oss fram till honom för att se efter i boken, om han verk- 
ligen läste rätt. Ty vi kunde knappt tänka oss möjligheten, 
att en evangelisk-luthersk präst kunde skrifva så mot någon 
annan kristen, allra minst mot en sådan som Fjellstedt. Och 
innan S:n hunnit till slutet af de förstrukna sidorna, hade 
båda han, F:g och de öfriga gått öfver på L:t's sida. 

* Det inom parenteser upptagna är senare tillskrifvet. 



UPPSALA 1856. 227 

Anledningen till G. Bromes anfall mot Fjellstedt hade 
varit en uppsats af denne senare, i hans tidning »Bibel- 
vännen», i hvilken uppsats Fj. med. sorg och beklagande 
framhållit den växande osedligheten i landet och det med 
hvart år ökade antalet oäkta barn. 

Jag bad Roos att få låna hem den boken för att af- 
skrifva några af de mest betecknande ställena. (De lydde 
»i all sin enkelhet» sålunda: 

. . . Trons predikan har från pietistiskt-metodistiska 
läppar som oftast förvandlat sig till vantrons och vidske- 
pelsens . . . 

. . . Skökohus är herr Fjellstedts nya namn för mitt 
fädernesland . . . 

. . . Herr Fjellstedts verk är — ett försök att skrämma sig 
till folkets känslor och röster för att blifva upphöjd till dess 
ordinarie sjukhuspredikant . . . 

... Vi andra begripa nog, hvad herr Fjellstedt döljer . . . 

. . . Jag åtminstone har icke misstagit mig om vissa 
folklärares och folkledares sätt att behandla den evangeliska 
sanningen och svenska sinnen; på h vilket förhållande jag 
grundat min öfvertygelse, att vi hafva derr^ att tillskrifva 
den mångfald af mord m. m., hvaröfver de själfva nästan 
mer än vi andra klaga . . . 

. . . Till tröst för svenska folket vid den skampåle, där 
man har ställt det, anser jag mig böra nämna, att sådan 
prostitution alltid varit, är och blifver att förvänta från pie- 
tistiska svärmeriets sida, samt att mordhistorien i större 
format och upplaga alltid varit systerligt förenad med pie- 
tismens^. Ja, man skulle väl kunna / sanning** påstå, att 
näst kriget, uppror, pesten och den naturliga döden, har 
svärmeriet med fanatismen, som står på pietistisk grund **^ 
regulerad af jesuitismen, varit mest folködande på jorden . . . 

. , . Jag borde kanske vara mildare, beskedligare, men 
huru skulle jag kunna vara det mot människor, som så i 



• Kursiv, af prosten G. Br. själf. ** Kursiv, af afskrifvaren. 



2 28 DAGBOKSBLAD. 

mörker och blod insvepa mitt fädernesland med allt dess 
folk, snart sagdt utan undantag . . . 

. . . Herr Fj. själf mot min förmodan, finner sig inbe- 
gripen i detta vidunderliga, hopp- och kärlekslösa parti . . . 

. . . Någon annan, värre än jag, skulle i framtiden till- 
äfventyrs kunna uppstå och förklara hela det där verket 
för lögn och skrymteri rentaf**, hvilket jag icke vågar . . . 

. . . Hvad svensken, en gång satt i rörelse och brand, 
företager sig, det gör han med besked, hvilket herr Fjell- 
stedt, Wieselgren, Erik Jansson och pigan på Pålshög, tyd- 
ligen bevisa . . . 

. . . Visst borde hon (kvinnan) jämt sitta på sin stol 
med »Bibelvännen» i hand och försaka sällskapslifvets behag, 
om icke sällskapet utgöres af »läsare» och »läsarinnor». 
Men min föreställning vägrar att dröja inom den krets, där 
herr Fjellstedt synes röra sig med välbehag . . . 

. . . Skulle en ringa minoritet visa den grymhet, hvil- 
ken herr Fjellstedt genom sin bittra klagan hemligen den 
påbördar, så är herr Fjellstedt ännu argare* än denna mino- 
ritet själf . . . 

. . . Herr Fjellstedt! Siffror äro icke att leka med — 
eller att ljuga med, kunde tilläggas*. 

. . . Herr Fjellstedt hade bevarat sig för mortalsprånget, 
vid sin slutliga bravad på »siffran», »ormtand» och »eken», 
hvilken bravad var ämnad att utgöra glanspunkten i hela 
representationen, men slog bra olyckligt ut, så att herr Fj., 
såsom vi andra, önskar väl intet da capd* . . . 

. . . Svenska folket är den hundraåriga ek, på hvilken 
herr Fj:s »tand» biter sig sönder. . . 

. . . Riset bör likväl föras af kärleken och hoppet, 
tvärtemot herr Fj:s metod** ... o. s. v., o. s. v.) 

Vi frågade Roos, om ingen uppträdt till Fjellstedts for- 
svar. Han svarade: »I början hade alls ingen mod därtill, 
fastän Fj. fick många deltagande bref Men så kom bruks- 
predikanten Lundqvist med en både bevisande och kvick 

* Kursiv, af prosten G. B. själf. ** Kursiv, af afskrifvaren. 



UPPSALA 1856. 229 

broschyr. (En röst ur svenska folket till herr G. Br . . . 
Gefle 1852.) Och sedermera uppträdde ännu flera till Fjell- 
stedts försvar. Denne hade dock redan förut varit vid godt 
mod; ty Herrens välbehag var hans tröst. — »Men Lunds 
domkapitel gaf väl G. Br. en skrapa för hans skrifsätt mot 
Fjellstedt?» frågade nu L:t. — »Nej, visst icke», svarade Roos; 
»hade anfallet gällt någon 'vanlig' präst, så skulle G. Br. 
antagligen fått en skarp tillrättavisning för 'smädligt skrif- 
sätt'; men när detta nu var riktadt mot en 'läsarpräst', så 
ansåg sig konsistorium ej äga någon anledning att inskrida. 

»De skola bortkasta edert namn, såsom det ondt vore, 
för människosonens skull.» Dock — redan tiden föränd- 
rar mycket; evigheten rättar all 1 1 

Maj 31, Har i dag på f. m. kl. 8 — V« ^' ^^^ ^^^' 
bordat dimissionsexamen, jämte Axel Falk, G. Wiström 
m. fl. Herren vare 'tack och lofl — Ännu för ett år se- 
dan »kungl. sekreterare» är jag numera »Sacri ministerii 
kandidat». 

/um I. F. m. hörde Rosengren (i »Bondkyrkan»). — 
Bland andra åhörare var äfven filosofen professor Ribbing, 
som nästan alltid går och hör Rosengren. För några da- 
gar sedan tillfrågades Ribbing af en annan filosof: »Huru 
kan du finna någon uppbyggelse af Rosengren, som ju pre- 
dikar alldeles som en kolportör, och hvarför går du icke 
hellre i domkyrkan och hör X. som är både vältalig och 
tankediger?» Prof. Ribbing svarade: »Nej, när jag hör X. 
söka med öfvertygande fömuftskäl bevisa mig kyrkolärans 
dogmatiska sanning, då gör mitt förnuft oftast invändnin- 
gar, som störa min andakt. Men Rosengren talar alltid 
allvarsord till mitt samvete, dem jag ej kan motsäga, och 
trösteord till mitt hjärta, dem jag så väl behöfver. Se 
där skälet, hvarför jag hellre går och hör Rosengren.» 



230 DAGBOKSBLAD. 

Bland hvad Rosengren i dag predikade, fäste sig sär- 
skildt dessa ord i mitt hjärta: 

»Satans raseri kommer af hans medvetande om sin slut- 
liga vanmakt. Han kan väl »till en tid» synas såsom den 
starkaste; men han vet, att han till slut måste vika för Her- 
rens makt. Hans sista kindpustar äro de våldsammaste, 
men de båda oss vår snara befrielse. ...» 

»Allt efter som man värderar en sak, är man rädd att 
förlora den. Vi ha så svårt att alltid visst tro Herrens nåd 
och kärlek, just därför att de äro oss dyrbarast af allt — såsom 
ock med de människors kärlek, som vi värdera högst ...» 

»När vi låta synd vara synd^ skall Kristus låta nåd vara 
nåd och visa sin makt i all vår vanmakt. 'Min nåd är 
dig nog, ty min kraft fullkomnas i svaghet ....'» 

Juni 2. Min sista dag i Uppsala för denna gång! Ute 
på afskedsbesök hos vänner och bröder. Rönt många be- 
vis på tillgifvenhet och fått många nya blad i min »stam- 
bok» skrifna med sanningens och kärlekens dyrbara ord. 

(Professor Torén skref nedanstående sköna verser: 

Låt din hela lefnad vittne bära 
om hvad Jesus Christus för dig gjort; 
låt hans kärleks gudakraft dig nära, 
tills du står vid evighetens port! 

Trogen följ din segerfurstes fana, 

tag ditt kors hvar dag och följ hans spår; 

skön och härlig är den vädjobana, 

som sitt ljus af Jesu huldhet får I 

Tälj för fångna, men friköpta själar 
korsets djupa, sälla hemlighet; 
säg att de, som voro dödens trälar, 
nu ha vunnit frihet, salighet! 

Uti sorgens, vedermödans stunder 
trösten tag af Jesu dyra namn : 



UPPSALA 1856. 231 

tro den oförskyllda nodens under: 
somna sist uti din Herres famn! 
Uppsala den 2 Juni 1856. CA, Tor/n, 

Lönnrot har skrifvit följande: 

»Ty ock Christus, den stund vi ännu svaga voro, har 
lidit döden for oss syndare, % — Därför »tröstar jag där- 
uppå, att Du så nådelig äst; mitt hjärta gläder sig, att du 
gärna hjälper. Jag vill sjunga Herranom, att han så väl 
emot mig gör.» Rom. 5: 6. Ps. 13: 6. 

Ja, dyre broder, Jesu kärlek står oss bi, i all den nöd 
vi råka il — Låtom oss aldrig glömma vår Immanuel! 

Din trofaste broder 
Ernst Johan Lönnrot, 

Wilhelm Norlén skref sålunda: 

Uppb. B. 3: 5. Den som vinner, han skall klädder 
varda med hvit kläder; och jag skall icke utskrapa hans 
namn af lifsens bok; och jag skall vederkänna hans namn 
för min Fader och för hans änglar. 

Ups. d. 2 Juni 1856. 

Din sannne vän Wilh, Norlen. 

Min gamle vän Denis Borg skref följande: 

Det var i barndomens sorglösa tid våra hjärtan först 
närmades hvarandra; men löst var det bandet oss då höll 
tillsammans, »lösan sand» den grund vi då byggde på. 

Men pris vare den kärleksrike Herren, som nu har visat 
oss något bättre, den enda fasta grunden, hvilken är Jesus 
Christus. Må vi i Honom^ hvilkens blod renar oss af alla 
synder, allt fastare rotade varda! Må Han blifva vårt mål, 
vårt allt! Då kunna vi ock nu glade skiljas, visse att, 
skilsmässan må bli längre eller kortare, skall dock Han en 
gång låta oss med fröjd återse hvarandra. 

U — a 2/g 56. Bed för din vän Denis Borg, 



232 DAGBOKSBLAD 

Hj. Humbles afskedsord voro dessa: 
»Var vaken i allting; lid och umgäll; gör en evan- 
gelisk predikares verk; uträtta ditt embete redligen.» 2 Tim. 

Den 2 Juni 56. Din broder O, Hj, Humble, 

Äfven Per Ulrik Stenhammar skref i min »stambok» 

följande språk och vers: 

Jesus sade: »Om jag icke tvår dig, så hafver du ingen 

del med mig. Men nu aren I rene, för det tals skull som 

jag hafver talat till eder.» 

Min fromhet och rättfärdighet är uselhet, orenlighet. 

Jag tror mig göra allra häst och felar allra mest. 

Så har jag ej en enda trä^ som kan bestå. 

Ack, Jesus huld, Du som betalte all min skuld, 

Kropp och själ äro dina, icke mina I 

Kom, två mig väl, att jag i dig må halva del! 

Din tillgifne broder 
P, U. Stenhammar, 
Juni 8, På f. m. fick jag från L. D. bud med begä- 
ran, att jag skulle besöka M. F. som ligger dödligt sjuk 
på serafimerlasarettet. Stor var min bestörtning vid denna 
underrättelse. Jag hade ej sett henne på tre år, och då jag 
senast träffade henne, var hon en glad och liflig flicka, 
för h vilken »hela världen lekte». — Och nu så snart slut 
på lifvets lust! 

Vi hade varit vänner sedan tio år tillbaka. Men när 
jag 1852 blef förd till Herren, blef hennes vänskap för- 
bytt till ett djupt ogillande af hvad hon då kallade: »mina 
religiösa öfverdrifter». Jag hade ock många gånger hjärtligt 
bedt henne att vända sig till Herren; men hon har alltid 
slagit bort mina ord sägande, att hon »ännu hade god tid». 
Nu ligger hon döende, och jag hoppades finna henne mera 
böjd. Det var tyvärr icke så. 



STOCKHOLM I 8 56. 233 

När jag trädde in, mörknade hennes ansikte. Och innan 
jag ännu hunnit yttra något, sade hon: f Lämna mig i fredl» 
Jag frågade, om hon icke ville att jag skulle läsa något för 
henne och bedja. Härpå svarade hon: >Jo, om du finner 
något nöje däril» 

En stund därefter inträdde en herre, som redan i dörren 
yttrade en svordom öfver »doktoremas slarf». Denne mottog 
hon med leende min och ett varmt: välkommen I Han ytt- 
rade sin vissa öfvertygelse, att hon snart åter skulle blifva 
frisk, och häruti instämde hon glädtigt. De började nu 
ett skämtande samtal . . . Efter några afskedsord aflägsnade 
jag mig, för denna gång. 

(Två dagar därefter jag sökte henne ånyo, men fick då 
ej komma in, emedan hon blifvit sämre; på tredje dagen 
var hon död.) 

På aftonen med G. B — w i Betlehemskyrkan, där vi hörde 
en härlig och kraftig predikan af Hans Birger Hammar öfver 
Luk. i9:de kapitel (om Sackäus). 

Juni 9. E. m. Evang. Alliansens årsmöte. Först upp- 
lästes bref, för många och för långa: allmänheten började 
tröttna. Men sedan en följd mycket goda föredrag, af 
hvilka intet räckte längre än 15, högst 20 minuter; de höUos 
af Uhrus, Joh. Palmqvist, J. Edenholm m. fl. — Men Allian- 
sens möten äro icke mer hvad de förr voro. Det har kora- 
kommit strid i sinnena, i stället för frid. 

Juni 10. Sammanträde på Fosterländska föreningen, hvar- 
vid utom styrelsen äfven närvoro docenterna Hultcrantz 
och Myrberg, hvilka med varmt intresse togo kännedom 
om Föreningens ställning och närmaste syften, önskade den- 
samma framgång och välsignelse. Bland andra öfverlägg- 
ningsämnen förekommo äfven följande två: 



2 34 DAGBOKSBLAD. 

i:o Af ordföranden anmäldes, att till Föreningen lämnats 
en större penninggåfva (af baron Vilhelm Rappe, som dock 
tills vidare ville vara onämnd) »för inköpandet af ett hus 
och inrättandet af en evangelisk undervisningssantalt för 
sådana män, som blifvit fattade af Guds nåd och särskildt 
lifvade för evangelii tjänst». Styrelsen beslöt att tacksamt 
mottaga denna gåfva och senare bestämma om sättet för 
dess användande. 

2:0) Då nuvarande namnet ^Fosterländska föreningen för 
evangelii förkunnande^^ visat sig vara för allmänheten både i tal 
och skrift allt för vidlyftigt och »s vårhand terligt», så före- 
slog jag att detta namn skulle utbytas mot det något enk- 
lare Ii Evangeliska Fosterlandsstiftelsen'», h vilket förslag af sty- 
relsen gillades, efter någon motsägelse af dem som ansågo 
olämpligt att förändra den en gång antagna benämningen. 



{Här må införas slutet af diskussionen öfver de vid första 
årsmötet uppställda frågorna; se sid. 16.) 

Det andra och tredje diskussionsämnet — om Tt sättet 
att göra de andliga gåfvoma mest fruktbringande inom för- 
samlingen under för handen varande omständigheter, och om 
lekmannaverksamheten — behandlas i förening. De talare 
som däröfver yttrade sig, voro kyrkoherden H. B. Ham- 
mar, skolläraren F. Hierta, doktor Karl Bergman, pastor H. 
J. Lundborg, magister C. O. Rosenius, lektor P. M. Elm- 
blad, kungl. sekreteraren B. Wadström, magister G. Flyborg, 
pastor G. Sparrman och komminister G. Petersson. Af 
dessas yttranden må här en del återgifvas: 

Kyrkoh. Hammar visade »gåfvans» förhållande till »äm- 
betet». Det senare voro en viss verkningskrets, den förra 
åter kraften att röra sig inom denna verkningskrets, och 
ämbetet förutsatte i följd däraf gåfvan, hvilket talaren upp- 



STOCKHOLM 1 856. 235 

lyste genom exempel ur den bibliska historien. Anmärkte 
vidare skillnaden mellan gåfvan att »undervisa» och gåfvan 
att »väcka» i andligt afseende, och fann den förra ha en 
motsvarighet i vår kyrkas offentliga läroämbete, hvaremot 
den senare icke hade fått någon verkningskrets åt sig upp- 
låten. Ville icke, att varningen mot falska profeter skulle 
på något sätt ställas åsido; men fann obegripligt, huru, när 
någon profeterade enligt Guds ord, kyrkan då kunde vilja 
förbjuda det samma. Erinrade om Moses ord: »Gåfve Gud, 
att allt Herrens folk profeterade» och Pauli: »I magen väl 
alla profetera». Fann ingen verksamhet äga större aukto- 
ritet än lekmannaverksamheten, emedan Jesus och hans 
apostlar varit lekmän; men ville icke att lekmannen skulle 
gå åstad utan någons kallelse, emedan detta vore att gifva 
sig själf intyg om sin duglighet, och enligt Luthers ord, 
»ingen vore befogad att tillägna sig en rättighet som till- 
hörde alla». Antydde de olika fall, som kunde inträda i 
följd af lekmannaverksamhetens olika sätt att uppträda och 
gestalta sig. 

Skolläraren Hierta ansåg, att den föregående talaren hade 
misskänt ordinationens betydelse och att äfven vår Frälsare 
undfått en ordination vid sitt dop, då de orden hördes: 
»Denne är min käre Son, honom hören 1» 

Härpå genmälde kyrkoherden Hammar, att det vore 
skillnad mellan Guds ordination och den yttre kyrkans, hvil- 
ken på vår Frälsares tid bestod i de israelitiska prästernas 
smöijelse. Och denna fick ej tilldelas åt Herren Kristus, 
emedan han tillhörde Juda stam. 

Kyrkoherden Bergman anförde stället Efes. 4: 8 o. f. 
och meddelade en berättelse om en prästman, som hade 
en utomordentlig gåfva att predika Guds ord till väckelse 
och därigenom drog till sig ett stort antal medlemmar, 



236 DAGBOKSBLAD. 

hvilka sedan föreföUo i grof otro, när de icke mer af honom 
kunde få den andliga näring de behöfde. — Denne präst- 
man hade påtagligen varit mera utrustad till hvad kyrkoher- 
den Hammar kallat »det profetiska kallet», än till ett egent- 
ligt själavårdsämbete. 

Magister Lundborg fäste uppmärksamheten på de stora 
pastoraten med 5 till 6,000, ja ända till 10 — 15,000 åhö- 
rare och behofvet af själavårdsbiträden på sådana ställen, 
för så väl de friska som de sjuka, af hvilka många låge hela 
år utan att af någon fä höra ett Guds ord. Det vore icke 
nog med att sprida skrifter; ty bibeln låge ofta obegagnad 
på hyllan så länge, till dess en muntlig påminnelse af någon 
föranledde att forska däruti. 

Lektor Elmblad visade, huru de andliga gåfvorna förut- 
satte tillvaron af en forsamling och en andlig pånyttfö- 
delse, lika mycket som de naturliga gåfvorna tillvaron af 
en människa och en naturlig födelse. Utvecklade betydel- 
sen af dessa gåfvor, med ledning af i Kor. 13 kap. och 
Rom. 12: 6 — 9. 

Kyrkoherden Hammar anmärkte, att han så väl som 
de flesta af talarena icke hade nog beaktat de orden i 
diskussionsämnet: »under förhanden varande omständigheter». 
I närvarande omständigheter ansåg talaren föreningsverk- 
samheten såsom enda medlet att göra de andliga gåfvorna 
fruktbringande, hvarvid han såsom exempel särskildt hän- 
visade till företaget med den yttre missionen. 

Komminister Petersson trodde, att Fosterlandstiftelsen 
med ordet »förhandenvarande omständigheter» menat de 
lagar och institutioner, som begränsade den andliga verk- 
samheten inom landet. Anmärkte, huruledes icke allt är 
det bästa, som människor anse för det bästa. 

Härpå följde från fiere andra talare en ytterligare fram- 



STOCKHOLM 1 856. 237 

Ställning om skiljaktigheterna i de andliga gåfvorna, hvilken 
icke borde störa endräkten de kristna bröderna emellan. 

Magister Rosen ius utsade å stiftelsens vägnar en tack- 
sägelse till talarena från landsorten, för hvilka de tvänne 
nu afhandlade ämnena särskildt varit åsyftade. 

Resultatet af öfverläggningen öfver dessa punkter affat- 
tades i följande ord: 

Andra frågan: De särskilda andliga gåfvor, som inom 
församlingen finnas både hos präster och lekmän, skola 
i kärlek begagnas till hennes uppbyggelse och få icke 
missbrukas; församlingen bör taga kännedom om dessa 
gåfvor och söka använda dem i en fÖr dem lämplig verk- 
ningskrets. Skulle inom de kyrkliga inrättningarna någon 
verkningskrets for vissa gåfvor icke finnas utstakad, så äga 
de troende att dels genom enskild verksamhet, dels me- 
delst bildande af föreningar, söka göra dessa gåfvor frukt- 
bärande. 

Tredje frågan: Där andens sinne råder hos både 
prästmän och lekmän, måste dessa, enligt mötets tanke, ha 
ett gemensamt syftemål: att frälsa själar; någon strid mellan 
dem bör då icke kunna uppkomma. 

Juni II, Aftonen hos grosshandlar C, jämte många brö- 
der (se sid. 17). Bland annat, som jag vill minnas från 
denna aflon, var följande små stycken ur en nyligen öfver- 
satt, men ännu icke tryckt bok, dem d:r Bergman uppläste. 
Jag fick låna dem till afskrifning: 

»Jämfördt med hela mänskligheten är Guds folk endast 
några 'igenblifna* (i Kon. 19: 18; Es. i: 9). Dock är 
det på fortvaron af dessa 'igenblifna', som kyrkans be- 
stånd hvilar. Det skulle för människor vara omöjligt att 
rätt igenkänna och hopsamla alla dessa 'Guds utkorade', 
men 'Herren känner sina\ 



238 DAGBOKSBLAD. 

Det gifves tider, då man tycker sig vara alldeles död, 
alldeles öfvergifven, då allt är 'utvärtes strid och invärtes 
räddhåga', såsom aposteln säger om sig. Men låtom oss 
icke förtvifla; det finnes alltid något^ som Herren 'låtit igen- 
blifva', och detta 'något' är det störsfa af allt: det är 
nådefif som aldrig öfvergifver dem som fly till Kristus. 

Vårt lif hänger stundom 'blott på en tråd', men denna 
tråd är i Herrens hand och den nåd som låter oss lefva 
är starkare än himmel och jord. 'Bergen skola väl vika . . . 
men min nåd skall icke vika ifrån dig, och mitt fridsför- 
bund skall icke förfalla, säger Herren, din förbarmare'. 

Nåden skall icke bevisa sig svagare i det tillkommande, 
än hon varit i det förflutna. 'Stor eller liten' skall hon 
'vara dig nog'. Låtom oss omfatta henne, och hon skall 
verka i oss. 'I allt detta öfvervinna vi genom honom, 
som oss älskat hafver'. 

Vårt yttre lif ter sig ofta annorlunda än vårt inre. Vi 
gälla kanske för troshjältar just de stunder, då vi i vårt 
inre äro fulla af klentro. Se 2 Mos. 14: 13 — 15. 

Världen tror, att den människa som talar så väl^ och 
som synes så stark, icke längre har några strider att ut- 
kämpa. Ack, om I kunden skåda dessa människors inre, 
så skullen I hos dem upptäcka samma brister, frestelser och 
begärelser som hos eder själfva. Hvad de äro, det äro de 
allefia af Guds nåd, 'på det att den stora kraften' i deras 
predikan 'skall vara af Gud, och icke af dem', 2 Kor. 4: 7. 

Hvarför aren I så benägna att den ena dagen afguda 

en Herrens tjänare, och att den andra, då I upptäckt äfven 

honom äga fel, förkasta honom såsom ägde han ej mer 

"något värde? Våren rättvisa och sansade den förra dagen;. 

våren trofasta, förebedjande och billiga den andra.» 

Juni 14, Under dessa dagar ha de flestas tankar litet 



STOCKHOLM 1 856. 239 

emellan varit upptagna af det pågående stora studentmötet, 
som fyller de äldres hjärtan med förhoppningar och de yngres 
med en entusiasm, om hvilken de Qärranstående knappt 
kunna göra sig en föreställning. Må Herren vara med om 
saken och gifv^a sin välsignelse till hvad man önskar och 
hoppas 1 Ty ännu och alltid gäller det gamla ordet: »Om 
ej Herren bygger huset, så arbeta de fåfängt som därpå 
bygga.» 

(Efter ett i min dagbok inlagdt tidningsreferat lämnar 
jag här nedanstående, mycket förkortade skildring af mötet. 
En god del däraf hade jag tillfälle att själf vara vittne till.) 

Jufii II, Studenttåget från Köpenhamn, Lund och 
Kristiania har anländtl Redan i går ingick telegram, att de 
stora ångfartygen »Hekla» och »Gånger Rolf» sktille anlända 
i dag. En hel flottilj af stockholms-ångare hade gått ut att 
möta dem. Vid Lindalssund, en mil bortom Vaxholm, 
möttes »Hekla» och »Gånger Rolf» af mötesbestyrelsens 
fartyg »Vermdö, och alla resandena hälsades välkomna af 
sina stockholmska värdar, från hvilkas fartyg verser, förfat- 
tade af H. Bjursten, kastades öfver till dem. De öfriga 
stocklaolmsfartygen mottogo dem likaså med lifliga hurrarop, 
de talrikt församlade damerna med ett blomsterregn. Efter 
utbytta välkomsthälsningar satte sig ångflottiljen i rörelse och 
anlände omkring kl. 3 till Skeppsbron, där landstigningen 
företogs i tvenne afdelningar, den ena nedanför Räntmästar- 
huset, den andra vid Logårdstrappan. 

Den från »Hekla» landsatta afdelningen tågade genast 
upp till slottet genom södra hvalfvet, företrädd af sina baner, 
och danskarna på sina mössor bärande kvistar af bok skurna 
på Seland. Sångkören utförde en sång, därmed hälsande 
konungen, som jämte drottningen, prinsessan Eugenie och 
prins August, tagit plats i ett af slottets fönster. 




Karl Humble. A. F. Melander. Rosenius. J. Matthiesen. 
G. Flyborg. Seb. Tham. O. Casscl. 



V. Granlund. 




Ernst Lönnrot. N. J. Linnanson. Denis Borg^. 
Hjalmar Humble. V. Rudin. V. Johnson. Teod. Feltström, 




I. Staubbachs vattenfall, nära Interlaken. 




Till l^gkomst af de fi-anska schweizergardister, som ntupnde vid sin konuugs fOrsvar 1702. 

2. »Thorwaldsens lejon», ett minnesmärke vid Luzern. 

Bilder från en resa i Schweiz sommaren 1878. 



IV ad strö m. Ur minnet o. dagboken . II. 



i6 



242 DAGBOKSBLAD. 

På torsdagen ägde Uppsalafesten rum. Tidigt på mor- 
gonen anlände de nordiska universitetsgästeraa till den gamla 
Fyrisstaden. Vädret hade under hela färden varit gynsamt, 
och vid alla broar, som fartygen passerade, hälsades stu- 
denterna af talrika människohopar, som med fröjd mottogo 
de resande. På många ställen, såsom vid Skokloster, Ul- 
tuna och slutligen i Uppsala, saluterades. I närheten at 
Uppsala voro stränderna af ån fyllda af åskådare och damer. 
Vid landningsstället var Uppsala studentkår uppställd på 
högra sidan, med sin beväring i uniform såsom hedersvakt. 
Sång, hälsningsrop och jubel genljöd. — Från landnings- 
stället begaf sig tåget till Odins lund, där verser, författade 
af professor Bottiger, afsjöngos, och studentkårens ordfö- 
rande, hr Edqvist, höll tal till de anlända. 

• Under förmiddagen den i2:e besågos domkyrkan, biblio- 
teket och stadens öfriga märkvärdigheter. 

Kl. 2 på eftermiddagen samlades alla deltagame i Odins- 
lund, där prof. Bottiger från foten af obelisken, i Uppsala 
damers namn, öfverlämnade ett af dessa skänkt standar åt 
de norska studenterna. Vid denna högtidlighet afsjöngos af 
Tekla Knös författade verser, efter hvilken sång prof. Bot- 
tiger höll ett poetiskt tal. Fanan höjdes af en ung norr- 
man, filos. stud. Gjertzen, hvilken därvid höll ett längre 
tal, som flera gånger afbröts af lifliga glädjeyttringar. 

Efter denna högtidlighets slut afmarscherade alla del- 
tagame till den i Botaniska trädgården tillställda middagen, 
som började kl. 4. Festen öppnades af prof. Fries med 
ett hälsningstal. Därefter talade etatsrådet Hauch för den 
skandinaviska idén, landshöfdingen frih. v. Kraemer för nor- 
dens konungar, professor Carlson för Kristiania universitet, 
besvaradt af professor Welhaven- docenten Sahlin för Kö- 
benhavns, besvaradt af studenten Vilh. Rode; professoren 



UPPSALA 1856. 243 

Fries för Lunds, besvaradt af docenten Ljunggren; kandidat 
Sander för Helsingfors, besvaradt af hr E. v. Qvanten; do- 
cent Säve för Island, besvaradt af kandidat (irimur Thom- 
sen; hvarefter magister Fritiof Grafström afslutade festen 
med en skål för nordens kvinnor. 

Alla talen voro förträffliga; men professor Carlsons tal 
erkändes allmänt ha varit det yppersta, så väl till form som 
innehåll. Det hälsades ock med den allra starkaste bi- 
fallsstorm. 

Efter honom uppträdde kandidaten Krogh och önskade 
att vid mötets slut få framställa några punkter, hvilkas anta- 
gande han trodde skulle bidraga till skandinavismens fran\- 
gång. Skandinavismen vore ett stort mål. Men detta stora 
mål kunde vinnas blott därigenom, att man antoge flera 
små mål för sina bemödanden, en hvar efter sina krafter. 
I samtliga mötes-bestyrelsers namn framställde han därför 
följande önskningar, å hvilka han begärde att de försam- 
lade skulle svara om de antoge dem. De voro: 

1. Erkännandet att nordens gamla språk borde upp- 
tagas i de fyra universitetens examina. 

2. Inrättandet af lärostolar för de nordiska språken. 

3. Stiftandet af skandinaviska premier och stipendier. 
Alla dessa frågor besvarades med ljudliga ja. 

Efter honom höll kandidat Plough ett högstämdt, gri- 
pande tal för skandinavismen. 

Lördagen kl. 9 samlades man på Carolina Rediviva 
för att taga afsked af h varandra. 

Prof. Boeck från Norge uppträdde först å talarestolen 
och inbjöd till naturforskaremötet i Kristiania. 

Härefter höllos afskedstal af pastor Möller och kand. 
Ingerslev från Danmark, kand. Krogh från Kristiania och 
adj. Blomstrand från Lund. Öfverste Hazelius såsom leda- 



n 



244 DAGBOKSBLAD. 

mot af Stockholms bestyrelse hälsade de unga skandina- 
verna välkomna till Stockholm, hvarefter herr Edqvist utta- 
lade Uppsala studentkårs afskedshälsning. 

Vid afresan marscherade ynglingatåget med musik i 
spetsen till ångfartygen, genom en lefvande häck af stadens 
invånare och i synnerhet af damer. Vid förbigåendet reg- 
nade blommor från fönstren. Afresan skedde under de lif- 
ligaste hurrarop. Under de trenne ångfartygens förd utför 
Fyrisån var stranden beklädd med grupper af damer ända 
till Ultuna, och en ömsesidig blomsterkastning skedde från 
ångbåtarna och från stranden. 

Vid Skokloster intogs en hastig måltid, hvarefter slottet 
besågs. Afresan skedde därifrån kl. half 3. Öfverallt på 
vägen voro grupper af folk samlade på stränderna, hvilkas 
viftningar med näsdukar besvarades med hurrarop. 

Ankomsten till hufvudstaden skedde omkring kl. 8. 

Dagen därefter vidtog festen på Drottningholm. 

Den dagens eftermiddag kl. 3 samlades ynglingaskaran 
vid det vackraste väder ombord å de tre af konung Oskar 
förhyrda ångfartygen, som kort därefter sattes i gång. Kl. 
en kvart före fem anlände studenterna till Drottningholm. 
Genom en folkmassa, som af åtskilliga uppskattades till om- 
kring 20,000 personer, tågade de inbjudna studenterna, an- 
förda af festkommittén i Stockholm, omkring slottet till 
stora uppgången på västra sidan, där de i vestibulen mot- 
togos af därtill utsedda hoftjänstemän och genom de bägge 
stora ingångarna fördes till våningen en trappa upp, hvarest 
infunnit sig de af konungen dessutom inbjudna personer, 
såsom danske ministern, chefen för ecklesiastikdepartementet 
m. fl. Sedan konungen gifvit enskildt företräde åt några 
personer, hvaribland studentsamfundens bestyrelser, inträdde 
konungen, drottningen och änkedrottningen, åtföljda af her- 



UPPSALA 1856. 245 

tigen af Dalarna och prinsessan Eugenie, till de församlade 
ungdomsgästema. 

Sedan konungen samtalat med åtskilliga af dem, som 
där blefvo honom föreställda, tillät h. m:t gästerna att bese 
åtskilliga af rummen. Konungen uppgick därefter till taff- 
larna två trappor upp, åtföljd af alla de inbjudna, genom 
försalen, rikssalen, gobelinsrummen, generalsalen och stora 
galleriet, i hvilka rum tafflar voro anordnade för ett antal 
af 1,200 personer. Så väl i nedra som öfra vestibulen 
voro fotgardesregementernas musikkårer plaserade och ut- 
förde taffelmusik samt spelade jämte lifgardets till häst musik- 
kår efter måltiden på olika ställen i parken. Konungen tog 
plats i stora galleriet. Vid slutet af måltiden föreslog h. m:t 
en skål för konungen af Danmark, som besvarades af stats- 
rådet Hauch. Sedan föreslog danska studentbestyrelsens 
ordförande, kandidat Plough, en högstämd skål för Sverige- 
Norges konung Oskar I. 

Härefter begaf sig konungen till rikssalen, där största 
antalet af den studerande ungdomen befann sig, samt mot- 
togs med sång och lifliga hurrarop; och täcktes h. m:t där- 
städes förnya skålarna, den första i följande ordalag: 

»Jag kommer till eder att förnya de skålar, jag nyss 
föreslagit. Deras föremål äro mig så kära, att jag med 
nöje dricker dem för andra gången. Jag uppmanar alla 
härvarande svenskar och norrmän att med mig tömma en 
skål för Danmarks konung och för danska folket ... Vi 
förena oss således att dricka en skål för Danmarks konung 
och för Danmarks folk.» 

Vid den andra behagade konungen yttra: 

»Hvarje sann fosterlandsvän skådar med glädje den 
skandinaviska ungdomen här församlad i broderlig förening. 
Ungdom och framtid sammanblanda sig så ofta i våra tankar. 



246 DAGBOKSBLAD. 

ty de höra hvarandra till. Bägge Jom strålas i dag af bro- 
derlighetens uppgående sol. Den ^ upplyser Skandinaviens 
urgamla Qäll, dess mörka skogar, dess klara sjöar, dess 
leende blomsterfält. Tvedräkten har flytt, hatet har försvun- 
nit^'. Våra skalder sjunga gemensama lofsånger, våra svärd 
stå redo till gemensamt försvar. Skandinaviens andliga 
skatter strö sitt guld för gemensam upplysning och föräd- 
ling. Hädanefter är krig skandinaviska bröder emellan omöj- 
ligt *. Detta oryggliga beslut står med outplånliga drag in- 
ristadt i de tvänne nordiska konungamas hjärtan, i de trenne 
skandinaviska folkens bröst *. 

Måtte den skandinaviska ungdomen allvarligt uppfatta 
nordens stora betydelse, alltid vara färdig att offra lif och 
blod för nordens ära; då skola allt mer förverkligas våra 
skönaste förhoppningar om nordens framtid. 

En skål för den skandinaviska ungdomen!» 

På den första skålen svarade danske ministern, grefve 
Schéel-Plessen, och prof. A. Retzius föreslog konungens 
skål. Verser från Kristiana och Lund blefvo utdelade. 

Efter kungssången: »Ur svenska hjärtans djup», beled- 
sagad af lifliga lefverop, begåfvo sig gästerna ut i parken, 
anförda af hertigen af Dalarna, samlade sig vid Kina och 
hälsade där konungen med folksången och förnyade hurra- 
rop, i hvilka den talrikt församlade folkmängden instämde. 

Kl. 9 afgingo studenterna på samma ångfartyg, med 
hvilka de ankommit, sedan de vid slottet med sång och lif- 
liga glädje- och tacksamhetsyttringar tagit afsked af konungen, 
som, åtföljd af drottningen och änkedrottningen samt de 
kungl. höghetema, utgick till dem och yttrade några varma 
och välvilliga afskedsord. 



* Vid dessa konungens ord utbrast ett allmänt jubel. 



UPPSALA 1856. 247 

Juni 16. Ett sorgligt dråp har nyligen begåtts. En 
verkmästare, Henrik Bolin, som af en madam Alm blifvit 
groft beljugen och genom hennes förtal blifvit uppsagd från 
sin plats, hade först vänligt sökt få henne att godtgöra sin 
synd och återtaga sina beskyllningar. Men då detta icke 
lyckats, utan hon hånfullt vidhöll sitt osanna tal, hade han 
brusat upp och med sin käpp slagit henne vid tinningen, 
så att hon föJl död ner. 

Min »stambok» af Rosenius som blef kvarlämnad i 
Uppsala, emedan icke alla bröderna hunnit skrifva i den 
före min afresa, har i dag återkommit. (Den innehåller yt- 
terligare flera goda minnesord, af hvilka några här och där 
i det följande skola anföras, — här dessa: 

Därför, käre bröder, läggen eder vinning om, att I 
gören eder kallelse och utkorelse fast; ty om I det gören, 
så fallen I icke någon tid. Ty i så måtto blifver eder rike- 
liga gifven ingången i vår Herres och Frälsares Jesu Kristi 
eviga rike. Håll på att läsa, förmana, lära; försumma icke 
den gåfva, som i dig är. Detta akta; blif däruti. Se på 
Jesus ! Haf akt på dig själf och på läran, blif i dessa stycken. 
Ty om du så gör, frälsar du dig själf och dem som dig 
höra. 2 Petr. i: 10. Ebr. 12: i. i Tim. 4: 12. 

Herren vare med din andel Nåd och frid vare dig! 

Upsala den 2 juni 1856. 

Din tillgifne broder N, Th. Feltström. 

Men skriften hafver allt beslutit under synd på, det 
att löftet skulle komma genom Jesu Kristi tro, dem som tro. 
Din tacksamt tillgifna vän JI. Sundberg, 

Frukta dig icke, ty Jag är med dig; vik icke af, ty jag 
är din Gud, Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag håller 
dig vid makt genom min rättfardighets högra hand. Es. 
41: 10. Våren glade i hoppet, tålige i bedröfvelsen, håller 



248 DAGBOKSBLAD. 

på bedja! Rom 12: 12. — Glöm aldrig i dina böner till 
vår Gud din vän och broder V. S. yohnson. 

His faithfulness shall be a shield and buckler into thee. 
His feathers shall the hide; thy trust under his wings shall be. 

May, dear Brother, Jesus Christ himself be with you; 
may He bless you and may He make you a blessing. 

Uppsala 30 may 1856. ^ Thy friend 

Theodor V, A. Norlin.) 

Juni 17. På kapten H.'s begrafning. Pastor L. höll 
ett liktal, som väckte stort ogillande hos de flesta åhörame. 
Han prisade och berömde H. utan måtta, ordade om hans 
varma gudsfruktan, hans stora människokärlek, hans red- 
barhet, sanning, gifmildhet, trohet mot sin maka o. s. v. 
Men icke ett ord om att han såsom alla andra varit en 
syndare, som behöft och tagit sin tillflykt till »syndares 
frälsare». På hemvägen protesterade många mot att H. 
verkligen skulle ha ägt hel del af de dygder som pastor 
L. tillerkände honom; man påstod, att han tvärtom i åt- 
skilligt varit just 7notsatsen, särskildt hvad gifmildhet och 
trohet angick o. s. v. 

Både pastorns öfverdrifna beröm och »vännemas» klan- 
der på hans döda mull upprörde mig. Huru mycket enk- 
lare och bättre, ifall man om den aflidne blott kunnat säga 
så som Paulus om sig betygar: y>y[.ig éx barmhärtighet w^å^r- 
faren genom Jesus Kristus ! » — Jag erinrar mig, hvad Fly- 
borg en gång yttrade, när han begrof fru L — m: »Vid 
hvarje bår finnas fyra möjligheter. Antingen kan man, på 
grund af bibelns säkra fasta löften, vara fullt förvissad om 
den hädangångnes frälsning, då denne i lefvande tro om- 
fattat sin frälsare och hans evangelii nådelöften: »skriften 
kan icke varda om intet I» Eller också nödgas man, på 
grund af samma heliga bibels utsagor, med full öfverbevis- 







K. F. Ridderstad. Hj. Branting. Henr. Hallbäck. 



-.\ 




Lars Gabriel Branting. 



STOCKHOLM 1 856. 249 

ning anse den bortgångne osalig, då han ända in i det sista 
vidhållit sin otro och förkastat den i Kristus erbjudna fräls- 
ningen. Men utom dessa två vissheter vid grafven gifves 
det för efterlefvande två möjligheter, de vanligaste : dels mer 
eller mindre hopp, dels mer eller mindre fruktan. I dessa 
fall är det bäst att icke med någon bestämdhet uttala sig om 
den aflidnes tillstånd. Men där en människa dött med en 
lefvande varm bekännelse af sin tro på den korsfäste och 
hans fullkomliga försoningsoffer, där må man ock till Her- 
rens ära betyga: »Denna själ är genom Kristus, i tron på 
honom, frälst och bergad, så visst som Gud och hans ord 
icke kan ljuga»! 

yuni 18, Besök af vännerna L. och U. från Uppsala. 
De berättade, att bland alla de troende teologstudentema 
råder sorg öfver att förlora prosten Björck, som lär skola 
bli biskop i Göteborg. 

Äfven omtalade de, att fru A:n varit uppkallad inför 
akademiens rektor och fått en allvarsam skrapa för sitt lögn- 
aktiga skvaller om studenten T. Hon hade nämligen ge- 
nom sitt lösa prat vållat att »man gjort hvalfiskar af en 
sill», hvarigenom T. ådragits ej blott mycket obehag, utan 
varit nära att få hela sin framtid förstörd. 

Juni 22. Teol. adjunkten, prosten G. D. Björck i Upp- 
sala, har blifvit utnämnd till biskop i Göteborg. I honom 
får G. stift en verkligt troende och gudfruktig herde; men 
Uppsala teologiska fakultet förlorar en betydande kraft, som 
blir svår att ersätta. Visserligen är Björck i kyrkligt hän- 
seende icke så frisinnad som de öfriga nuvarande teologerna 
i U.; men han är en varm kristen och genom lefvande er- 
farenhet, ej blott genom förståndstro, tillgifven vår evange- 
liskt-lutherska bekännelse, den han icke sviker i någon enda 



250 DAGBOKSBLAD. 

punkt. Ty en »vetenskaplig» förståndstro kan lätt rubbas 
genom »nya lärdomsväder»; men icke så en genom lifs- 
erfarenheter grundad tro på ordet. 

Mig har Björck bevisat så mycken godhet och förtro- 
ende, att jag alltid skall förblifva hans tacksamme gäldenär.* 
— Ärkebiskopen, som nu är i Lund för att där inviga 
biskop Thomander, far snart förrätta en ny biskopsvigning. 

yuni 25. Prins Oskar, som i Paris varit vittne vid 
kejsarprinsens dop, har därifrån afrest till England. Såsom 
en egenhet omtalade i dag grefve L — z, att prinsen i Paris 
varit uppvaktad af general Vilette, en af de tre adjutanter 
som konung Karl Johan medförde 181 o och den <?«^ kvar- 
lefvande af alla hans franska adjutanter. — Samtidigt med 
prins Oskar hade prinsen af Vasa uppehållit sig i Paris, 
men icke synts till vid hofvet. 

yuni 28, Den bekante, rikt begåfvade norske predi- 
kanten, pastor Lammers i Skien, har nu afsagt sig sitt präst- 
ämbete inom statskyrkan. Orsaken till detta steg, som väckt 
ett ofantligt uppseende, har varit samvetsbetänkligheter mot 
den inom norska kyrkan påbudna ordning, att prästen vid 
kommunion skall till hvarje nattvardsgäst — äfven om denne 
enligt sin pastors fulla öfvertygelse är en uppsåtligt obot- 
fardig människa eller en skrymtare — förkunna ovillkorlig 
syndaförlåtelse och aflösning. 

Vid Lammers afskedspredikan för en vecka sedan hade 
en så stor folkmassa infunnit sig, att knappt hälften fick 
rum i kyrkan; de öfriga måste stanna utanför. — Nu ämnar 
Lammers bilda en fri församling. För en sådans framtid har 



* Med denna tillgifvenhet och förtroende hedrades jag äfven se- 
dermera af biskop Björck, när han vid riksdagar och kyrkomöten kom 
upp till hufvudstaden. Vi hade då tillsammans många samtal och ofta 
långa promenader, hvarom mera längre fram i dagboksanteckningarna. 



STOCKHOLM 1 856. 25 1 

dock Rosenius föga förtroende. »All själfgjord separatism», 
säger han, »har upplösningens frö inom sig. Ty Kristus 
har icke ens till sina första lärjungar sagt: 'I skolen utgå 
ur (den judiska) kyrkan'; utan han sade: 'De %\io\2i utdrifva 
eder'. Så gick det, med större eller mindre våld, för Lu- 
ther och den tyska reformationens kristna; så för de evan- 
geliska i Spanien, Italien, Frankrike, Skotland, Nederlän- 
derna m. fl. Men där människor utan yttre tvång, af egen 
drift, ha separerat från sin kyrka, där har deras 'rena för- 
samling' icke länge ägt bestånd.» (Och Rosenius fick rätt 
äfven i denna punkt. Lammers församling upplöstes, och 
de flesta öfvergingo till baptismen; h varom mera framdeles.) 

yuni 2(). Den allmänt vördade pastor P. A. Ahlberg 
har ock skrifvit i min »stambok». (Hans ord voro dessa: 

Våren tålige, käre bröder, och biden; ty Herrens till- 
kommelse är när. Si, åkermannen väntar efter den kost- 
liga jordens frukt, tåligt bidande så länge han far ett mor- 
gonregn och ett aftonregn. Jak. 5: 7. 

Detta är mitt bud, att I älsken eder inbördes, såsom 
jag hafver älskat eder. Jesus. 

Kristus vårt lif och döden vår vinning! Paulus. 

Den yttersta fienden, döden, skall ock varda öfver- 
vunnen. — Icke en gång döden skall kunna skilja oss åt I 
Tillgifne brödren P. A, Ahlberg) 

Juni 30. For på ångf. »Götha» till Västervik. På 
ångbåten samtal med en dansk jude, som genom några tro- 
ende vänner i Stockholm blifvit så öfvertygad om sanningen, 
att han var »så när en kristen». Men då jag bad honom 
taga steget helt ut, svarade han: »Jag kan det icke; jag 
skulle då förlora alla mina anförvanters aktning, och min 
trolofvade skulle öfvergifva mig.» Jag frågade, om han 
förstod, att man måste göra sitt val, välja antingen Kristus 



252 DAGBOKSBLAD. 

eller världen. Dä svarade han: »Ja, det är just det förfar- 
liga att jag inser detta, men icke har mod att välja såsom 
jag borde.» 

Vid framkomsten till Västervik möttes jag af grefve 
Stackelbergs ekipage, som genast förde mig på väg till 
Stensnäs, dit jag framkom kl. 12,30 på natten. 

Juli I — 5, Härliga dagar! Att i »andens enhet» få 
vara tillsammans med trosvarma, helgade och kärleksfulla 
kristna, det gifver en aning om de saligas umgängelse i 
himmelen. — Dyrbara samtal alla dagar, särskildt ett med 
gamle grefven, h vilket jag aldrig skall glömma. — Något 
vill jag anteckna från dessa tankeutbyten. 

I förgår samtalade vi om Herrens ord: »Frukta dig 
icke du klena (lilla) hjord», och då frågade fröken Adéle: 
-»Hvilka höra till Jesu 'klena hjord'? Är det alla döpta, 
alla kyrkans medlemmar, som Herren manar att 'icke' frukta 
och som han lofvar att 'Fadren skall gifva dem riket' ? Det 
vore ju då alls ingen liten hjord, utan hela den kristnade 
världen, äfven Jesusförsmädarne och nådesföraktarne, som här 
uppmuntrades att 'icke frukta'. Men så kan väl icke Herren 
ha menat?» Gref Adolf svarade: »Nej, dessa senare äro de 
'starka' och 'feta', som omtalas i Hes. 34:de kapitel och 
som Herren säger skola 'förvaras //// doms\ Den klena 
hjorden är liten, och dess medlemmar äro små och för- 
blifva små i sina egna ögon. När man börjar 'vara stor' 
i eget tycke, då har man blifvit 'förvuxen' och mister 'bar- 
nens' nåd.» 

I går talade vi om martyrerna. Då sade grefvinnan 
Honorine: »Hvilket är svårare, att som martyr mista lifvet 
på en gång, med ett svärdshugg, eller att långsamt förblöda 
under tusende småstyng, som slutligen förstöra ens lifskraft? 
Mig tyckes, att det förra vore en mycket lättare död; och 



STENSNÄS 1856. 253 

dock är vår natur mången gång så rädd för dödshugget, 
att vi föredraga det andra, vida pinsammare dödssättet.» 

Gamle grefven yttrade, a propos nålstyng: »Jag har 
kännt en man, om hvilken alla sade att han blifvit alldeles 
'bortskämd' genom för mycken vänlighet, h varför det nu 
vore en plikt för en hvar att visa sig 'stram' emot honom. 
Och detta råd togo vi alla ad notam, så att knappast nå- 
gon enda i sällskapslifvet visade honom ens vanlig höflig- 
het. Följden blef nog, att all hans 'bortskämdhet' försvann, 
men också hans lefnadslust och verksamhetskraft. 'Han 
dog kurerad' från bortskämdheten, men också beröfvad sin 
tro på människors kärlek och barmhärtighet.» 

Den som skall varda en sann kristen, måste erfara, ej 
blott medgifva, att han, såsom Luther säger 1 andra tros- 
artikelns förklaring, är en »förtappad och fördömd syn- 
dare», att han har synd, ej blott enstaka synder. 

Ingen kan här på jorden blifva så /lelig, att han ej 
behöfver Jesus såsom sin »försvarare hos Fadren»; men 
ingen är heller så synd/ull att han icke får fly till Kristus 
i syndabekännelse och trons bön om nåd. Och Herren 
mottager en hvar, som så kommer till honom. Joh. 6: 36. 

Juli 6. På f. m. i kyrkan och hörde pastor K.; sedan 
i söndagsskolan, som på det förträffligaste leddes af fröken 
Adéle St — g. På e. m. predikade jag ute på en äng för 
5 — 600 personer. Efteråt hade grefve Adolf och jag goda 
samtal med många frälsningssökande. Herren har lofvat: 
»Mitt ord skall icke återkomma fåfängt.» 

yuli 8. For med >unge grefven» till Hudebo, där vi 
höllo en bibelstund för husets folk och närmaste grannar. 

KL 4 kommo Fritz och Gustaf B:w hit. På e. m. sam- 
tal med Hjort, »trädgårds- Gustaf» och Lundberg. 

Grefve Adolf omtalade en tilldragelse från de första 



254 DAGBOKSBLAD. 

åren sedan han begynt att här offentligen förkunna Guds 
ord. (Han köpte den tiden af en bonde ett litet hemman, 
gränsande till Stensnäs ägor. Mannen, som var mycket girig, 
uppdref priset oskäligt högt, men fick dock hvad han fordrade. 
Köpesumman skulle »stå inne», till dess bonden kunde 
komma öfver en annan gård, och grefven skref revers. Tid 
efter annan uttogs å reversen mindre summor. Både man- 
nen och hustrun bevistade bönestunderna på Stensnäs, hu- 
strun af hjärtebehof och redan då bedjande i tron, ej alle- 
nast för sig utan ock for sin man; men denne däremot en- 
dast skrymtade för att söka vinna förtroende af människor. 

Hustrun klagade ofta öfver mannens hårdhet och obot- 
fardighet. Men grefven, som af egen erfarenhet visste att 
Herrens löften äro vissa, sade blott: »Håll på att bedja, 
utan att förtröttas». — En gång hade mannen fått en större 
afbetalning på reversen, utan att ha denna med. En tid 
därefter inställde han sig för erhållande af slutlikvid. Då 
fordrade han äfven den förra stora summan; och vid er- 
inran att den ju vore betald, nekade han samt hotade med 
laglig åtgärd. 

Hustrun klagade under tiden öfver hans hårdhet och 
orättrådighet, men hon fick samma svar som förut. Ja, hon 
fick ock deltagare i bönen, under tro till Herrens löften: 
»Allt det I bedjen i bönen troende, det skolen I få», och 
»edert begär vare kunnigt inför Gud i allting, med bön, 
åkallan och tacksägelse». 

Mannen kom åter, och fick ännu en gång penningarna. 
Men han hann ej längre än i allén utanför Stensnäs, då 
han vanmäktig nedsjönk, under det förfärande intrycket af 
de ord han nyss hört: »Dessa penningar skola bränna dig!» 
Han gick dock hem, men återkom snart, lämnade tillbaka 
hvad han med orätt fatt, samt bad Gud och S. om barmhär- 



STENSNÄS 1856. 255 

tighet. Efter en tid fick äfven han nåd att kunna tro sina 
synders förlåtelse i Jesu namn och blef sedan en redlig 
och lycklig kristen.) 

Juli 10, Kärt besök af prosten Östberg och pastor 
Åberg. — Resa till Öfverum. Besågo bruket, verkstäderna, 
parken, paviljongen, samt den nästan kungligt inredda huf- 
vudbyggnaden, som dock var af trä, samt under alla stuck- 
och gobelinbeklädnader så murken, att när grefve St. stötte 
sin käpp mellan några fogar, gick käppen in i träet. 

Juli II, Sjöfärd till Stenborum. — På kvällen långt 
samtal med nattvakten Äppelträ om hans själ. Han ville 
bli en sann kristen, och vi bådo tillsammans. Han berät- 
tade också om en märklig syn, som han en gång haft, samt 
försäkrade allvarligt att den synen ej varit »inbillning» utan 
full verklighet. 

Juli 13. På f. m. predikade jag i Ukna kyrka, på 
eftermiddagen G. B:w i bönsalen. 

Grefve Adolf berättade i dag åter några drag af den 
fiendskap, som han i början af sin verksamhet fick röna, 
till och med af sina egna underhafvande. 

(Bland dessa var en man, som upprepade gånger hade 
idkat tjufskytte på S.'s mark. Länge hade grefven fördra- 
git detta, ty mannen var mycket fattig. Dock, en dag när 
skogvaktaren ånyo anmälde honom för oloflig jakt, beslöt 
S. att icke längre tåla saken, utan skickade bud efter man- 
nen. Men — denna gång var mannen oskyldig. Och 
då han hade ett häftigt lynne, ansåg han sig nu svårt föro- 
lämpad samt lät svara grefven, att »som han intet ondt 
hade gjort, behöfde han icke komma till något förhör.» 
Ett nytt bud afsändes till honom, men äfven det fick 
samma svar. 

På e. m. red grefve S, ut på en promenadridt och tog 



256 DAGBOKSBLAD. 

vägen till mannens stuga. Denna var så belägen, att ehuru 
allmänna vägen gick tätt intill, doldes dock stugan från 
vägen genom en på sidan därom uppförd bod, ända till 
dess man kom midt för boningshuset. Mannen satt nu på 
sin trappa och höll på att rengöra sin dubbelbössa. När 
grefven framhöll hans myckna tjufskytte, svarade han i högsta 
grad ohöfligt. En ganska häftig ordväxling uppstod, som 
slutade därmed, att mannen, vorden ursinnig, sökte med kolf- 
ven af sin bössa tilldela grefven ett dråpslag i hufvudet. 
Slaget, som skulle blifvit dödande, träffade dock i stället 
bodknuten-, och då omedelbart därefter ett nytt slag mat- 
tades, kom en person åkande på vägen alldeles midt för. 
Mannen höll inne hugget, och Stackelberg red hem. 

Några år förgingo. Grefve S. predikade allt fort om 
den nåd, som i Kristus är beredd och tillbjuden åt alla 
syndare. Skrifter spredos och morgonrodnaden till en ny 
dag grydde i mer än ett hjärta. En af dessa skrifter med 
titeln »Ralf Harbingtons lefnad och död» föll i den ofvan- 
nämnde mannens hand samt uppväckte oro och nöd i hans 
hjärta, i det den ställde för hans ögon krafvet af Guds 
brutna lag. Herrens ande dref honom nu att bevista böne- 
stunderna på Stensnäs, samt att söka råd och ledning af 
samme man, hvilkens lif han en gång velat taga. 

Ännu efter flera år erinrade han sig med sorg nyss 
nämnda händelse, och han utbrast ofta med djup rörelse: 
»Herren vare lof, att han bevarade mig från att bli mördare 
af den man, som han sedan dess begagnat till ett så mäk- 
tigt redskap i sin hand att kalla syndare till bättring.») 

Juli 14. På f. m. långt samtal med en djupt olycklig 
man från Linköping, som begått mened inför rätten och 
som nu i samvetet blifvit öfvertygad att han måste bekänna 
detta gräsliga brott och lida sitt fängelsestraff. Mannen, 



UPPSALA 1856. 257 

som af olidliga samvetskval blifvit utmärglad och likblek i 
anletet, hade icke sofvit på många nätter. Men evangelium 
bragte honom dock någon lindring och stadfäste hans be- 
slut att angifva sig själf. 

Då vi på e. m. gjorde en promenad i vagn till Rorsta 
hunno vi upp menedaren, som nu var på väg till länsman. 
Men — uttröttad som han var, fruktade han att icke för- 
må gå ända fram till denne. Han fick då sitta upp på 
kuskbocken; och vid framkomsten lagade grefve S. att man- 
nen där erhöll en kärra och en körsven, som förde honom 
fram till länsmannen. Jag skall aldrig kunna glömma den 
blick af på en gång tacksamhet och blygsel, som mannen 
nu *gaf oss. Ungefär så måtte visst Petrus ha sett ut, när 
»Herren såg på honom». 

yuli i^. E. m. foro vi till Ekenstams på Ståltorp, 
där jag höll bibelförklaring på en äng för omkr. 150 per- 
soner. Besågo sedan Hannäs kyrka. — Stackelberg yttrade 
där: »Jordiska kyrkor kunna splittras, så att det icke blifver 
sten på sten kvar; men Herrens kyrka och hans af Luther 
i ljuset åter framdragna evangelium skola aldrig förgås, utan 
» förblifva evinner ligen » . 

Under de senaste dagarna ha alla härvarande vänner 
skrifvit minnesord i min »stambok», och några ha äfven 
försett den samma med sköna teckningar. Gamle grefven 
sade: »Sådana här minnesböcker äro ganska goda tillfällen 
att få tala till sina vänner, 'ändock man död är'. Och jag 
vet af egen erfarenhet, huru vemodsfulk Ijuft det är att 
läsa älskade hädangångnas afskedsord, kanske tiotal af år 
efter deras hemfärd. Då förstår man rätt, huru liten och 
kort 'vår eländestid' är och huru saligt det skall blifva att 
i evigheten återse dessa kära, som / Jesu tro gått före oss 
till det rätta hemmet.» 

Wadström, Ur minnet o. dagboken. II. 1 7 



1 



258 DAGBOKSBLAD. 

(De på Stensnäs skrifna minnesorden voro följande: 
Betydelsefull teckning. 
Pris vare dig, o Jesu Christe, som skänkte mig ditt dyra blod! 
Det lif jag genom synden miste, Du återgaf i denna flod. 
Ack, Gud, däri gif daglig rening; Du vet det bäst, hur svag jagar. 
Den ovän jag inom mig bär. Vill verka utom din förening: 
Förhindra det, o Jesu kär! 
Stensnäs den V? 1856. 

Minne af Gubben och Vännen 
C. Adolphe Stackelberg, 




Stor och stark Du Herde är, Oväns makt skall intet gälla; 
Svaga fåren själf Du bär. Vid ditt bröst de ligga sälla; 
Ej skall ulfvens list och tänder Rycka dem ur dina händer. 
I Petr. 4: 12, 13, 14. — I Joh. 4: 9, 10. 
Stensnäs d. 9 Juli 1856. Honorine S — g. 

Hjelten har för dig slagit sig igenom; derföre skall du 
slå dig igenom. Micha 2: 13. — Icke sannt, du käre 
broder, du kan ju då ej misströsta i all nöd; ty under 
»utvertes strid, invertes räddhåga» (i Cor. 7: 5) måste du 
»dock likväl» vara nöjd och hafva frid, då det står skrifvet: 
»Näpsten ligger uppå honom, på det att vi skulle frid hafva, 
och genom hans sår äro vi helade.» Es. 53:, i Thess. 5: 
23. Han är trofast, som dig kallat hafver, den det ock 
väl fullbordar. Amenl Amen I 

Stensnäs d. 10 Julij 1856. Din Ad; Stackelberg. 



UPPSALA 1856. 259 

»Tagen på eder salighetens hopp för en hjälm.» 

Var trofast intill döden, så skall jag gifva dig lifvets 

krona. Upp. 2: 10. Lid och umgäll, som en god Jesu 

Kristi stridsman. 2 Tim. 2: 3. 

Här dystert mörker ofta höljer Zionsvandrarna på öde stig, 

Och afgrundsfursten vred oss följer, Och vill oss gärna ta till sig. 

Men till vårt rätta hem vi skynda, Till hemmet ofvan skyn, till Gud. 
Sannt är: vi syndat ha och synda, Qch vi ha brutit Herrens bud. 

Men mer än detta gäller blodet. Det dyra blod vi älska lärt, 
Det samma höjer sjunkna modet Hos den, som syndasorgen tärt. 

Så må vi, broder, prisa, lofva Och taga goda hjälmen på, 
Ty salighet det är den gåfva, Som vi utaf vår Jesus få. 

Och långt från jordens kalla trakter. Där strålar evigt hemmets land 
Och oss ledsaga himlens makter. Till dess vi nå dess sälla strand. 

Stensnäs den 16 juli 1855. 

Din alltid trofaste vän Gustaf Beskow. 

Såsom Fadren hafver älskat mig, så hafver jag ock 
älskat eder: blifven i min kärlek. Joh. 15: 9. Fader, jag 
vill att der jag är, skola ock de vara med mig, som Du 
mig gifvit hafver, att de skola se min härlighet, den Du 
mig gifvit hafver. Joh. 17: 24. — Herren Jesus skall för- 
vara dig i denna sin kärlek till evinnerlig fröjd hos Sig, 
hoppas och beder en gammal trofast vän 

Stensnäs d. 16 Juli 1856. Thure G. Rudenschöld, 

»Så säger Herren, den dig skapat hafver»: Frukta intet, 
ty Jag hafver förlossat dig. Jag hafver ock kallat dig vid 
namn: du är min! Ty om du går igenom vatten, vill jag 
vara när dig, att strömmarna icke skola dränka dig; och 
om du går genom elden, skall da icke bränna dig, och 
lågan skall icke lita uppå dig. Ty jag är Herren din Gud 
. . . din Frälsare, ^^ — »Efter du så dyr för min ögon aktad 



26o DAGB<^KSBLAD. 

är, måste du ock härlig vara, och Jag hafver dig kär. Så 
frukta dig nu intet, ty jag är när dig. Jag utstryker din 
öfverträdelse för min skull och kommer dina synder intet 
ihåg ! » — Och därför skall du i evighet lofsjunga Lammet, 
det beder och tror. Vännen E. R — d. 




»Ruhe, was willst du mehr?»*) 
Stensnäs d. lo Juli 1856. L. Rudenschöld. 

Han är sargad för våra missgärningars skull och sia 
gen för våra synders skull: näpsten ligger uppå honom, på 



•) »Hvila, hvad vill du mer?» Till denna teckning skref Gustaf 
Janzon (d. v. komminister i Adolf Fredrik, sedermera kyrkoherde och 
prost i Karlstads stift) kort därefter följande verser i min bok: 
Strider om lif och om form, om verk, om frukter och frihet, 
Korsa som vindar vår färd genom förgängelsens land. 
Ja, förgängligt är allt: strid, seger, plan och beräkning. 
Endast ordet om nåd står som en fyrbåk i sjön: 
Må vi det ordet predika och realisera i lifvet. — 
Mig har Herren beskärt en teg af faltet att rödja, 
Gifve han också dig en, — fal tet behöfver dig ock. 
Sist må Herren af nåd oss taga ur striden och mödan; 
i Ruhe, was willst du mehrit då först rätt vi förstå. 

Din broder C. Janzon. 



UPPSALA 1856. 261 

det att vi skulle frid hafva, och genom hans sår äro vi 
helade. Vi gingo alla i villfarelse såsom får: hvar och en 
såg uppå sin väg. Men Herren kastade alla våra synder 
uppå Honom. Din vän A. Rudenschöld. 

Juli 16. F. m. på afskedsvisit hos den åldrige prosten. 
Vid hemkomsten lämnade mig grefve Adolf 1,500 rdr till 
Evangeliska Fosterlandstiftelsens inre mission. — På e. m. 
höll jag bibelförklaring nere vid sjön, öfver i Petr. i: i — 12. 
Sedan promenad utåt vägen med G. B:w. Allt folket, som 
gick före och kom efter, hälsade oss så hjärtligt och önskade 
oss Guds frid. — Sedan voro Hjort och hans hustru uppe 
på mitt rum och bådo där varmt för mig tillsammans. 

Efter supén ett långt afskédssamtal med gamle grefven 
på hans rum. Han tackade mig och lade sina händer väl- 
signande på mitt hufvud. 

Sedan, efter det grefve Adolf läst Ps. 91 och bedit för 
mig, sade jag farväl till alla de kära Stensnäsvännema. — 
Sådana dagar som dessa får jag väl sällan mer på jorden! 
. . . Gustaf och Fritz följde mig upp på mitt rum, där vi 
ännu länge sutto under sådant samtal, som gifver frukt för 
både tiden och evigheten, samt till sist bådo. 

Juli 17. Reste tidigt på morgonen. I Ringarum 
råktes pastor Åberg, som gaf mig Uppb. 3: 8, 9 »till rese- 
kost». — Vid Gusum gjorde besök hos brukspatron Wester- 
berg, som visade mig den vackra parken, m. m. — I Sö- 
derköping råkade jag broder Krantz, som gjorde mig säll- 
skap till Norrköping, hvarest arkitekten Malm bad oss följa 
med till en sammankomst hos skräddaren Lannes. Jag hade 
tänkt mig där skola få höra någon förkunna ordet; men i 
stället nödgade man mig att tala. Till text tog jag den 
»resekost» jag på morgonen hade fått af Åberg. — På af- 
tonen hos Malms, där jag talade öfver Mark. 8: 



262 # DAGBOKSBLAD. 

Juli i8. For till Stockholm. På ångbåten råkade jag 
professor Svanberg från Uppsala, som var mycket vänlig 
och intressant samt berättade flera märkliga drag ur Geijers 
och Delidéns lefnad. — Jag frågade till slut, om jag finge 
gifva honom en skrift. »Ja, gärna det!» blef hans svar; 
och så fick han »Den starke öfvervunnen». 

I Stockholm besökte jag först Lundborg på Stiftelsens 
expedition och for sedan ut till Hufvudsta, till min mor. 

Hos Lundborg mötte mig en kär gåfva: de allra sista 
häftena af Fjellstedts bibelverk. Så är nu hela detta verk 
fuUbordadt, som varit och skall blifva till tusende själars 
gagn. Gud välsigne den vördade brodern Fjellstedt och hans 
verk in scecuiis sceculorum! 

Äfven en annan märklig nyhet fick jag af L — g veta, 
nämligen att den så vida omtalade prosten Per Nyman, 
kyrkoherde i Urshults församling af Vexiö stift, nyligen afli- 
dit. Detta var mig förut obekant; under vistelsen på Stens- 
näs hade jag ej tid, knappt lust, för någon tidningsläsning. 

Äfven omtalade han, att man väckt förslag om en 
järnväg från hufvudstaden till Nynäs hamn, tre mil från 
Landsort, hvilken bana skulle bereda Stockholm en uthamn, 
som är isfri hela året utom några få dagar under allra strän- 
gaste vintrar. 

Läste i »Scriwers själaskatt» följande tankar: 

En sann kristen längtar ofta att »vara när sin Herre» 
och anser döden som befrielsens budbärare. Skrymtaren 
hoppas också att få dö den rättfärdiges död, men — »icke 
på länge ännu». . . Allt ifrande, dömande och bestraffande, 
som sker utan kärlek, nåd och saktmod^ gagnar icke mer än 
ett skott utan kula, endast med löst krut. Det bullrar, 
skrämmer, ja, kanske förbittrar, men — det träffar icke! 

yuli ig. Det första jag i dagens tidning läste, var 



STOCKHOLM 1 856. 263 

underrättelsen att den framstående och så rikt begåfvade 
pastor Lammers i Skien — »Norges ypperste predikant», 
såsom han vanligen kallas — hvilken nyligen nedlagt sitt 
prästämbete, nu jämte hustru och barn och i8 andra liktän- 
kande verkligen bildat en friförsamling med namnet: »Den 
nya apostoliska fria församlingen i Skien.» 

Skall väl Lammers numera kunna verka så mycket för 
Guds rike som han förut fått göra? 

yuli 20, Nu tyckes den gamla frågan om »förbättrad 
själavård inom Stockholms territoriella församlingar» ha tagit 
ett steg framåt till sin lösning. Redan iS^o gjordes af 
prosten J. E. Forssell till rikets ständer en framställning, 
att mått och steg borde tagas för »åvägabringande af en 
bättre själavård i hufvudstaden». Såsom svar härpå in- 
gingo ständerna den 26 april iS^i till Kongl. Maj:t med 
en underdånig anhållan, att »K. Maj:t täcktes anbefalla nö- 
diga undersökningar och åtgärder» i denna fråga, hvarvid 
särskildt framhölls önskvärdheten af »att ajlmänna kyrko- 
visitationer borde hållas i hufvudstadens likasom i öfriga 
svenska församlingar; att det yngre prästerskapet måtte be- 
redas tillfälle att, i vidsträcktare mån än nu är fallet, del- 
taga i församlingamas andliga vård; att pastorerna måtte 
befrias från de för deras egentliga kall främmande göromål; 
att barnens undervisning, äfven under tid som förflyter från 
utgången ur folkskolan och till nattvardsberedelsen, må blifva 
en offentlig angelägenhet; att flyttningsförhör med tjänste- 
hjon allmänt anbefallas v o. s. v. — Stads- och hof konsisto- 
riernas infordrade utlåtanden .inkommo i början af i8^j. 
Dessa utlåtandens hufvudsak var, att man bestred nödvändig- 
heten af alla mera genomgripande förändringar. Handling- 
arna remitterades i maj 1853 till öfverståthållareämbetet, ^ 
med befallning att, i samråd med deputerade från samtliga 



264 DAGBOKSBLAD. 

kyrkoråden, inkomma med utlåtande. Detta har redan af- 
gifvits i maj 1856, men har först nyligen blifvit offentlig- 
gjordt, i Aftonbladet. 

I kyrkliga frågor tyckes man på de flesta håll följa 
regeln: festina lente (»skynda långsamt»). Riksens ständers 
anhållan till Kongl. Maj: t afgick i april i8si; efter två år 
inkom konsistoriemas utlåtande, och tre år därefter nu öfver- 
ståthållareämbetets. 

Detta senare innehåller i hufvudsak följande: 
Antagandet, att religionen och sedligheten i Stockholm 
befinna sig i ett sjunkande tillstånd, betviflas. Gröfre lag- 
brott aftaga, säkerhetstillståndet förbättras, lösa personers an- 
tal minskas. Talrika bevis förefinnas på tillvaron af ett 
verkligt kristligt lif; de pietistiska rörelserna ge äfven till- 
känna befintligheten af ett djupt kändt andligt behof, »om 
än vilse fö rdt». Beklagansvärda missförhållanden förefinnas 
dock: försummande af gudstjänsten och sabbatens ohelgande, 
njutningslystnad och flärd hos de förmögnare, sinnlighet och 
själfsvåld hos de sämre lottade, mängden af oäkta barn, 
det tilltagande konkubinatet, så att »antalet af sådana olag- 
liga föreningar ej torde långt ifrån motsvara de lagliga äkten- 
skapen», de lossnade banden mellan husbönder och tjänare 
o. s. v. Till själavårdens förbättring fordras: att präster- 
skapets, i synnerhet komministrames, verksamhet lämpligare 
fördelas ; aflöningssättet öfvergår till lönekonventioner ; för- 
samlingarna fördelas i distrikt för vissa kvarter af 2,000 ä 
2,500 personer med särskild ordinarie pr? st, dock med 
orubbad skyldighet för pastor att vaka öfver det hela-, 
hof- och stadskonsistorierna förenas under ordförande af en 
biskop eller superintendent j ej upptagen med annat stifts an- 
gelägenheter eller egen pastoralvård, hvarigenom kyrkovisita- 
tionerna skulle blifva fruktbärande; prästerskapet måste sättas 
i tillfälle att uteslutande ägna tid och uppmärksamhet åt 
andlig sysselsättning och ungdomens undervisning samt åt- 
minstone befrias från bestyr i banker, taxerings- och pröf- 
ningskoraitéer (hvilket dock står i sammanhang med präst- 



STOCKHOLM 1856. 265 

priv:iema) samt frän ordförandeskap i sockenstämmor af eko- 
nomisk natur; skolundervisningen befrämjas; husförhören 
flyttas från sakristian; förhörsrotamas antal ökas; förhören 
bli mera undervisande och mindre examinerande; aftonsån- 
gama utvidgas, med predikoskyldighet turvis vid både hög- 
mässa och aftonsång af kyrkoherden och komministrarna, samt 
att tre dagar i veckan bibelförklaringar hållas. 

Mycket talas bland folket med anledning af detta ut- 
låtande. Somliga, särskildt de flesta äldre prästerna, anse 
nästan alla ändringarna »onödiga och omöjliga att genom- 
föra»; andra däremot, mera sangviniska, anse »den gyllene 
tiden» i kyrkligt hänseende skola komma, ifall detta förslag 
blir genomfördt. Men alla grufva sig för de stora utgifter, 
som det skulle medföra, säkerligen ända bortåt 50 — 60,000 
rdr om året. 

Lundborg, med hvilken jag samtalade härom, sade: 
»Om kyrkan och församlingarna pä allvar ville saken, så 
vore medlen lätta att erhålla. Man skall ju kanske föreslå *en 
del af behållningen på brännvinsmedlen* därtill; sä vore alla 
ekonomiska svårigheter undanröjda. Men se, olyckan är att 
de kyrkligt styrande icke ha något hjärta för befolkningens 
andliga behof. De som lefva omkr. 20 — 30 år härefter 
skola få se, att då ännu ingenting är gjordt för denna sak. 
Möjligen blir det bättre i nästa århundrade, men förvisso 
icke i vårt.» 

Juli jg — 2j. Ute på Örby, hos Beskows, tillsammans 
med flera vänner. — Bland andra samtal förekom äfven 
ett öfver Ordspr. 16: 7: »Om någon mans vägar behaga 
Herren, så gör han ock hans ovänner till frids med honom». 
A. frågade,] huru dessa ord skulle kunna förlikas med alla 
de klara utsagor af Herren Kristus, som betyga att hans 
äkta lärjungar i alla tider skola röna världens fiendskap, 
men icke dess vänskap. Några sökte förklara saken så, att 



266 DAGBOKSBLAD. 

Ordspråksbokens ord blott gällde för gamla förbundets tid; 
men den tolkningen blef icke antagen. Andra hänvisade 
till det förhållandet, att själfve Herren Jesus vid sitt första 
uppträdande blef till en tid »prisad af alla», fastän detta 
erkännande sedan förbyttes i förakt och fiendskap. Men 
mot den jämförelsen invändes, att textorden ju antyda ett 
alldeles motsatt förhållande: först o vänskap och sedan väl- 
vilja. Då sade L.: »Kanske det småningom gått så, att värl- 
dens fiendskap mot den äkta kristendomen under årens lopp 
bytts i vänskap?» Nej, historiens lärdomar betyga, att värl- 
den förblifvit sig lik i alla tider, särskildt i denna punkt. 
Nå väl, huru skulle då vårt bibelställe tolkas? Jo, till slut 
blefvo vi ense därom, att dess ord blott angifva hvad som 
kan hända med personliga ovänner, men att det icke 
angår de troendes ställning såsom sanna, bekännande kristna. 
Därom skall alltid gälla orden i Joh. 15: 18, 21 o. Jak. 4: 4. 

E. uttalade följande goda tankar: 

»Att fatta Jesu kärlek och omfattas af den, det är — 
salighet. Så kunna vi äga himmelen redan på jorden. 

Herren skall aldrig aga sina barn så hårdt som de 
förtjäna, men dock så strängt som de behöfva. Och 
lindrigare vilja vi ju icke hafva?! 

När världen eller synden lockar dig, så tänk på fåg- 
larna som om vintern ila till de röda bären, lockbetet, och 
fastna i snaran som sitter gömd där bakom. De veta ej 
faran, du vet den eller borde veta den.» 

Juli 24, På morgonen kl. 8 anträdde samtliga Örby- 
gästerna en resa till Tullinge, en ovanligt naturskön egen- 
dom, som förr tillhört häradshöfding B:w's. Nu äges den 
af brukspatron A. och hans fru, född Lotten R:g, med 
hvilka jag för sju år sedan blef väl bekant på Tyresö. — 
Efter en obeskrifligt härlig färd anlände vi vid middagsti- 



STOCKHOLM 1 856. 267 

den till Tullinge, men möttes af den ledsamma underrät- 
telsen, att både herr och fru A. timmen förut rest till 
en granne, dit de voro bjudna till middag. Vi voro dock 
väl försedda med matsäck, och intogo i parken en »öfver- 
dådig» middag, lägrade i gröngräset. — Sedan besågs par- 
ken och det väl inredda boningshuset, där en fröken S. 
var vår ciceron. Såsom ett litet minne lämnades i fru A.'s 
skrifrum den sköna skriften »Times Changes», med hennes 
pamn uppå. Före afresan hölls i parken en kort bibelför- 
klaring, som bevistades af gårdens folk; därefter sjöngo vi 
ett par goda sånger. — Hemfärden var lika angenäm som 
bortresan ; och efter en i allo god dag återkommo vi på 
aftonen till Örby. 

Nära hemmet mötte vi inspektören Z., nu helt förän- 
drad. Denne man hade genom en förskräckande dröm blifvit 
väckt till besinning af sin själafara.*) Drömmen hade varit 
så förskräcklig, att när Z. vaknade, darrade han ännu af 
fasa. Ögonblickligen stod han upp, tog sina kortlekar och 
kastade dem i kakelugnen, samt slängde sin kognacflaska 
ut genom fönstret, så att den krossades mot stenarna utan- 
för. (I nära ett år förblef han en väckt och sökande själ. 
Men då han icke troget höll sig till ordet, utan försum- 
made dess bruk, så förgick väckelsen, allt efter som den 
förfärliga drömmens minne bleknade bort. Och efter årets 
slut var Z. ånyo den samme som före sin väckelse, ja hår- 
dare än förut. Då afled han helt hastigt.) 



•) Han hade tyckt sig se mörkrets furste, som tog honom fatt och 
just skulle kasta honom i en brinnande ugn. Då kom Herren Kristus 
och befriade honom. Dock ropade själafienden till honom: »Du far 
ett års anstånd; men om du vid det årets slut åter blifvit den samme 
som nu, blir du mitt byte för alltid». Och Kristus sade: »Därför 
tag vara på den tid, i hvilken du varder sökt, att du ej må fördärfvas.» 



268 DAGBOKSBLAD. 

Juli 25. Äfven på Örby ha flera vänner skrifvit i 
min stambok — dyrbara minnen för kommande år! 
(En del däraf här; det öfriga längre fram: 
Låt oss glädjas Herranom och fröjdas för vår salighets 
tröst. Låt oss med tack komma inför hans ansikte. Ty 
Herren är en stor Gud och en stor konung, öfver alla 
gudar. Nådelig och barmhärtig är Herren, tålig och af 
stor mildhet! 

Hvila tryggt, du nådens barn! Upphör nu med all din klagan: 
Blott en töckenbild, ett skarn är din sorg — lid fadersagan! 

Hvila tryggt, fast stormen gnyr, fastän tusende förlisa. 
Christus sjelf din farkost styr: dig han vill blott nåd bevisa! 

Guds frid och välsignelse! 

En tillgifven vän i Herren 

Örby d. ^Vt 56. L. A. 

O, fröjda dig, frigjorda själ, ur syndens tunga bojor lossad. 
Hos Jesus endast är dig väl, af honom satans makt är krossad. 

Så fly hvar dag, hvar stund till den, som dig allena frid kan gifva! 
Han älskar dig, han är din vän, vill stads din gode herde blifva. 

Tänk, när en gång i dödens stund, dig allting annat öfvergifver. 
Det fins blott en, som har misskund; vår Jesus samme Jesus blifver. 

Tänk, när uppå den andra strand vår tro i seende förbytes. 

När oupplösligt blir det band, som mellan Gud och själen knytes. 

»Den der vinner, honom skall jag låta sitta med mig 
på min tron, såsom jag ock vunnit hafver.» Upp. 3: 26. 

Broderligen och hjertligen 
Den 2 V? 1856. Fritz Beskow O 

Juli 29. Presidenten Isberg i Svea hofrätt har för 
några dagar sedan aflidit vid Bad Homburg, 65 år gam- 
mal. I går omtalade grefve L., att utrikes statsministern, 



UPPSALA 1856. 269 

baron Stjemeld, snart kommer att inlämna sin afskedsan- 
sökan. Den vördade excellensen börjar bli gammal och en 
smula ålderdomsskröplig. »En liten scen», lär för icke länge 
sedan ha ägt rum mellan konungen och honom. 

Åug, j. Hörde prosten Ehrling i Brännkyrka 

Sedan påpekade han, huru bibeln så ofta betygar, att de 
skriftlärda och fariséerna på Jesu tid »fruktade för folket». 
De hade nog velat »näpsa» den stränge och för dem obe- 
haglige botpredikanten Johannes döparen, men — »de fruk- 
tade för folket». När Kristus frågade dem, om Johannes' 
döpande var ett af Gud befaldt eller blott ett själttaget 
verk, så hade de gärna svarat det senare; men — »de 
fruktade för folket». När Herren Jesus gick omkring, lärde 
och gjorde väl mot alla, så blef han hatad af de afund- 
sjuka skriftlärda. De förtalade honom, utspridde onda ryk- 
ten om honom och hade helst snarligen velat döda honom; 
men — »de fruktade för folket». Slutligen blef dock deras 
hat så bittert, att de ej förmådde styra det. Efter att länge 
ha »sökt något, som de kunde anklaga honom för», trodde 
man sig ha funnit det sökta uti de »många falska vittnen» 
som de köpt. Nu ändtligen ansågo de sig genom årslångt 
förtal ha väl förberedt folket för deras sista stora anfall 
mot Jesus. Men just som slaget skulle vid påsken utdelas, 
återkom deras gamla fruktan, så att de sade till hvarandra: 
»Icke i högtiden, att ej ett upplopp varder bland folkeH. 
Dock — »den i himmelen bor begabbade dem». Han hade 
beslutat att Kristus måste dö just den tid, då påskalammet 
skulle offras; därför gick deras råd om intet. 

Och så går det ännu i dag för dem, som frukta män- 
niskor mer än Gud. De hysa ovilja mot Herrens sanna be- 
kännare samt skulle gärna angripa dem alla; men de »våga 
sig ej på» somliga, hvilka anses vara stödda af en viss popu- 



270 DAGBOKSBLAD. 

laritet; de — »frukta för folket». Men så snart de tro, att 
denna popularitet är i aftagande, då våga de sig fram. 
Gäller det åter att anfalla andra, dem man anser stå utan 
stöd hos folket, då vågar man sig modigt och hänsynslöst 
fram emot dessa ensamma och ringa. Men om det då mot 
all förmodan visar sig, att människornas sunda känsla af 
rätt och orätt tager parti för de orättvist anfallna, då drager 
man sig fegt tillbaka-, ty — »de frukta för folket». 

Helt annorlunda handlar en sann kristen. Han an- 
griper ingen personligen ; men då KrisH kärlek nödgar honom 
att vittna för sanningens sak, då finner man honom icke 
»frukta för folket». Utan såsom Luther en gång stod lugn 
i Worms inför både käjsare och kardinaler, så sXÅevangelii 
vittnen trygga inför både biskopar och konsistorier. 

Aug, 4, Under halfva juli hade jag haft mina »ferier»; 
nu har Lundborg ledigt, så att jag får till det mesta sköta 
bådas vårt arbete. Och allt går lätt, när blott sinnet är 
gladt i Gud. Men tvärtom: »när hjärtat sörjande är, hjäl- 
per ingen utvärtes glädje». 

Aug. 9. Under sist förflutna veckan har här bildats 
en ny penningbank, benämnd Stockholms enskilda bank\ till 
direktion ha valts hrr K. G. von Koch, L. J. Loven, L V. 
Smitt, A. O. Wallenberg m. fl. 

Aug, ij. Hörde Rosenius i Betlehemskyrkan. Bl. a. 
yttrade han: »Det heter ofta i bibeln om Herren Jesus, att 
»de skriftlärda och fariséerna vaktade på honoms, att de 
måtte finna något »att anklaga honom för». Luk. 6: 7, 
13: 14, 14: 3, m. fl. Ett sådant sinne är alldeles motsatt 
det äkta kristliga kärlekssinnet. »Kärleken gör sin nästa 
intet ondt»; »kärleken skalkas icke och uppblåses icke»; 
»kärleken skyler ock öfverträdelse»; dessa och dylika skrif- 
tens ord gifva tillkänna arten af de verkligt kristnas sinne. 



UPPSALA 1856. 271 

Men det har i alla tider varit ett af kännetecknen på fari- 
séer och skrymtare, att de med skadefröjd påpeka de äkta 
kristnas verkliga eller förmenta brister, samt hafva mera nöje 
af att kalfatra dessa, än de hafva sann hjärteglädje i Fräl- 
sarens kärlek och försoning. 

Sept, j. Fick den förskräckliga underrättelsen, att forne 
studenten H — n (förut omnämnd) ånyo är häktad för andra 
resan stöld. Skall han kunna räddas? .... På aftonen 
hörde pastor Simon Brandell i Betlehemskyrkan, en i sann 
mening äkta evangelisk predikan. Hvilken skillnad på en 
dylik och på dessa vanligaste, där man under allt tal om 
nåden och Jesu kärlek blott binder samveten med lag, i 
stället för att frigöra de lagbundna med Kristi fulla, fria, 
rena evangelium! 

Sept 12, E. m. i Brödrasalen (herrnhutames kyrka), 
där »bröderna» firade sin årsfest. Denna gudstjänst, som 
firades efter en särskild ritual, var mycket skön och upp- 
bygglig, samt afslöts med en s. k. »kärleksmåltid» (det var 
i verkligheten en enkel tésupé) samt vacker sång. 

Sept. ij. For till Uppsala, i sällskap med Rudin och 
J. Linnarsson. På aftonen råkade flera af bröderna. O, 
huru härlig sann brödrakärlek är! Herren vare tackad; ännu 
lefver den! 

Sept, 14. Gick jämte G. B:w till nattvarden . . . E. m. 
hörde Roos i Trefaldighetskyrkan. En mycket god fram- 
ställning om skillnaden mellan Judas och Petrus : häda föllo 
djupt, i förskräcklig synd, men Petrus stod upp igen, under 
det Judas »dog i sin synd». — Senare, kl. 8, talade jag 
på Borells sal öfver Luk. 8:. Mycket folk; bland dem S. 
C:r, CoUinder och Gilljam. — På kvällen tills, med Felt- 
ström och Humble. Samtal om evighetstingen! 

Sept. 16. På f. m. hos Torén, som var sig lik: kär- 



272 DAGBOKSBLAD. 

lek och allvar i helgad förening. Under samtalets gång gaf 
han mig äfven broderskapets yttre tecken, genom att nu 
»säga bror» och tillåta mig det samma. Ett »brorskap», som 
jag alltid skall högt värdera! 

Sept, //. På morgonen lång promenad och intressant 
samtal med Axel Sparre. På e. m. kom prins Napoleon hit 
och mottogs med sång af studenterna. 

På aftonen gick jag upp hos B:l, där jag träffade flera 
af bröderna. — D:m omtalade en ganska betecknande 
händelse från i går. Han är inackorderad hos en fru H., 
änka efter den mycket förmögne, men ock mycket råe gross- 
handlaren H. i Stockholm. Hans värdinna hade för någon 
tid sedan bedt honom att om kvällarna hålla aftonbön för 
familjen, som består af frun själf, två döttrar om 21 och 
19 år, en son om 12 år och informatorn, den muntre öst- 
göten M. — Fruns förslag hade gladt D:m dess mer, som 
han förut funnit henne särdeles motvillig mot allt andligt, 
så att hon städse sagt emot, när han försökt yttra något 
om Guds rike. Han kunde därför icke låta bli att fråga, 
af hvilken anledning hon fått idén om aftonböner. Fru H. 
svarade då, att hon hört, att »sådana numera brukades hos 
landshöfdingens och professor N.»*, och då tyckte hon, det 
»skulle vara bra» att äfven ha sådana hos sig. 

D:m hade sedan under ett par veckor läst för dem, 
dels betraktelser af M. F. Roos, dels ur Mattei evangelium 
kortare stycken i sänder; ty han ansåg sig icke böra »trötta 
dem» med ett helt kapitel för hvar afton. 

I förrgår hade han slutat med Matt. 5: 26. När han 
nu i går afton började läsa Matt. 5: 27, hade fru H. hastigt 
ryckt till. Och när han så fortsatte med v. 28, hade hon 
rest sig upp och tydligen ämnat säga någonting; men så 
hade hon lugnats och åter satt sig, så att D:m kunde 




»Det finnes ingen nötl, som icke Herren kan hjälpa.» 




En framtidsbild: Fredens_morgon efter krigets natt. 



Wadström, Ur minnet o. dagboken. II. 



i8 



274 DAGBOKSBLAD. 

fortsätta och afsluta aftonandakten. Men efter dess slut 
bad fru H. honom följa med sig i ett inre rum. Där hade 
hon med vredgad stämma utbrutit i förebråelser mot ho- 
nom för det att han kunde »läsa något så opassande och 
oanständigt» inför hennes barn. »Herr D.! Jag är en ren 
kvinna, och mina döttrar äro rena, anständiga flickor. Om 
herr D. en enda gång till orenar deras fantasi med sådana 
ord, som herm läste i afton, så måste jag be herm lämna 
mitt hem.» — »Jag kan ej uttrycka, huru bestört jag kände 
mig», tillade D:m, när han omtalat detta; »jag läste Her- 
rens egna ord, och för detta blef jag hotad med att ut- 
visas ur den 'rena' fru H.'s hem!» 

Med anledning häraf blef det en liflig diskussion om 
hvad som bör förstås med uttrycket: en ren kvinna eller 
man. Fru H. hade / vredesmod förklarat sig vara »en ren 
kvinna» som ej tålde att höra läsas Jesu domsord öfver 
hjärtats synder mot det sjätte budet. En annan kvinna kan 
vara osann, bitter, afundsjuk, full af girighet, skvaller och 
förtal; men om hon blott 'ryser' vid att höra ett ord om 
den enda synd, åt hvilken hon icke lutar, då gör hon an- 
språk på att kalla sig »/-<?«», trots sina andra svarta synder. 
Och många, mest kvinnor, understödja henne i detta an- 
språk. — L:n sade: »Det är som om 'renhet' numera för 
många vore liktydigt med pryderi, och som om alla andra 
kristliga dygder skulle räknas för obetydliga mot den 'an- 
ständighet', som icke ens tål att höra Kristi egna allvarsord. 
Ja, hjärtats och munnens öfriga synder anses som baga- 
teller, endast man hårdt håller på denna s. k. renhet. 
Ordet dygd, som i skriften och alla gamla goda författare 
användes i så många bemärkelser, har numera blifvit inskränkt 
till endast en kvinnlig egenskap, i ett enda specifikt fall. 
Den kvinna, som genom yttre eller inre fulhet undgått ett 



STOCKHOLM 1 856. 275 

slag af frestelser, kallas »dygdig», om hon än eljest är 
»full af ond illfundighet och bebunden i vrånghet». — 
F:m ville söka förklara allt detta genom 'den kvinnliga 
blygsamheten'; men S:t frågade då, om det är äkta blyg- 
samhet, som gärna i ensamheten eller 'på tu man hand' 
med någon vän fråssar af skandalhistorier, men, efter att 
med brinnande n)rfikenhet ha åhört dessa, fariseiskt ropar: 
»Hu, så förskräckligt! Det är ju afskyvärdt!» 

Efter en stunds samtal afslutade F:g diskussionen med 
dessa ord: »Ja, här kan felas åt båda sidor; för mycket 
och för litet blir dock alltid ett fel, äfven i afseende på 
dessa ämnen. Låt oss i detta, såsom i allt, lära af Herren 
själf och af hans tjänare, de heliga profeter och apostlar. 
I sak har ingen funnits renare än de; men de voro sanner- 
ligen icke så »fina i munnen», som nutidens s. k. blygsamhet 
vill fordra. Låt oss bedja Gud om samt vinnlägga oss om 
en sann verklig renhet och redbarhet i vår umgängelse, 
utan att hemfalla till det pryderi, som rör upp en storm 
för småsaker.» Och med F:g instämde nu alla. 

Aug, II. Ytterligare bidrag till »Minnesboken». (Några 
blad må här återgifvas.) 

»Frukta dig intet! Ty jag hafver förlossat dig och 
kallat dig vid namn: du är min! — Jag utstryker dina 
missgärningar för min skull, och jag kommer dina synder 
intet mer i håg!» 

Måtte dessa ord under alla lifvets skiften blifva lef- 
vande för ditt hjärta, och sålunda göra dig lycklig för tid 
och evighet! Det önskar innerligen 

din uppriktiga vän i Herren 

Örby den 23 juli 1856. A — e A— g. 

Så säger Herren, din Frälsare: »Se, uppå händerna 



276 DAGBOKSBLAD. 

hafver jag upptecknat dig. Jag hafver beredt dig, att du 
skall vara min tjänare: Min son, förgät mig icke!» 

Käre broderi Må vi alltid med själens fulla allvar 
och uppriktighet fara efter det som ofvantill är, där vår 
ovärderliga, oförgängliga, evigt högtlofvade skatt, vår Herre 
Jesus Christus, väntar oss! — Må vi i Jesu namn och i 
hans kraft fly allt jordiskt, som vill hindra detta vårt fa- 
rande efter det himmelska: allt som vill fasta vår blick, 
vårt hjärta vid si^, i stället för att rigta dem till Jesus. Ja, 
må vi försaka och lemna allt, som vi icke utan skada 
kunna taga med oss på vägen; ty det är så hans vilja, 
som af kärlek dog för oss! — I Jesu nåd, i hans viljas 
råd, innesluta vi oss nu och alltid! 

»Gud var i Christus och försonade världen med sig 
själf, och förebrådde dem icke deras synder h^ 

Örby, den 24 och 25 juli 1856. 

Din vän E, 

^^g' 13' I gär höUos sockenstämmor i alla Stock- 
holms territorialförsamlingar, angående val af de tre med- 
lemmar från hvarje församling, hvilka jämte öfverståthållaren 
skola bilda en »öfverstyrelse för alla vattenledningsfrågor». 
Därvid inträffade att från Maria församling insattes i sty- 
relsen »tre berg», nämligen medicinalrådet Berg, grosshand- 
laren Berg och boktryckaren Berg. — Baron Posse inföll 
vid underrättelsen härom: »Den vattenledningen måtte väl 
bli 'bergfast', åtminstone dess styrelse.» 

Aug. 18. Härvarande ryske militärattaché, general A. 
Bodisco, har nyligen aflidit efter sin hemkomst från Liibeck, 
där kolera utbrutit. — Dessutom ha i dessa dagar flera per- 
soner här insjuknat i kolera, af hvilka de flesta aflidit. 

Aug. ig. I förgår blef biskop Björck i Göteborgs dom- 
kyrka af ärkebiskop Reuterdahl installerad i sitt nya äm- 



UPPSALA 1856. 277 

bete. Assistenter voro professor Torén och d:r Beckman 
samt prostarna Delin, Lamberg, Möller, Prehn, Svensson och 
Österman. Domitms tecum! (Herren vare med dig I) 

Skarlakansfebem härjar f. n. ovanligt häftigt bland 
Sveriges barn. Endast i Kils lilla socken i Närike ha på de 
senaste veckorna nära 40 barn aflidit i denna sjukdom. . . . 

Man skall förr eller senare få erfara, att man »miss- 
räknar sig» på de allra flesta af sina bekanta. Huru van- 
ligt är det icke att få höra människor yttra: »Om någon 
på förhand hade sagt mig, att han (eller hon) kunde komma 
att handla så mot mig, skulle jag omöjligt ha kunnat tro 
det. Men nu ser jag, tyvärr, att de likväl ha fått rätt». 
— Men hvilka bittra erfarenheter, lifvet än i detta fall 
må gifva dig, så kom ihåg att på Herren Kristus skall du 
aldrig missräkna dig eller blifva bedragen. Han har ännu 
aldrig svikit eller gäckat någon, som tagit sin tillflykt till 
honom-, han är trofast intill slutet. 

Aug, 21, Professor E. G. Bring har blifvit utnämnd 
till domprost i Lund. 

Grefvinnan S. J. Snoilsky, född Baner, maka till ju- 
stitierådet grefve Snoilsky och statsfru hos änkedrottning 
Josefina, har i förgår aflidit, endast 43 år gammal. Man 
beklagar mycket hennes make och unge son, vid hvilken 
hon varit särdeles fastad. — Denne unge grefve Carl S. 
känner jag, sedan han i fjol köpte min sigillsamling. Under 
de samtal jag då hade med honom lade han i dagen myk- 
ken belefvenhet och nobless. Man säger, att han vid sitt 
läroverk skall visa prof på mer än vanlig begåfning. 

I förgår begrofs den ädle människovännen, d:r Lagberg 
i Söderköping. I processionen deltogo alla badgästerna 
samt en stor skara af stadens och ortens invånare af alla 
stånd. Enligt den aflidnes bestämda önskan hölls intet lik- 



278 DAGBOKSBLAD. 

tal om honom, utan upplästes blott ett stort antal evange- 
liska bibelspråk. — Kl. Åhman och M. Carlson, som ofta 
besökte honom under hans sista veckor, ha båda skrifvit, 
att han under detta års lopp blifvit alldeles frigjord från 
den Baaderska mysticismen och kommit tiU en fullkomlig 
hvila vid evangelium om den i Kristi död redan skedda för- 
soningen. 

Biskop Studach, drottning Josefinas biktfader och »påf- 
vens vicarius» i Sverige, har rest till Kristiania för att in- 
viga en ny där uppförd katolsk kyrka. — Katolikerna jubla 
öfver sina stora framgångar i S:t Knuts land (Danmark) och 
S:t Olofs land (Norge). De hoppas att innan detta sekels 
slut hinna komma lika långt i S:t Eriks och S:ta Birgittas 
land. Man säger, att de för sin framgång i sjmnerhet räkna 
på två omständigheter: dels skola våra präster i sitt hat mot 
de friare andliga rörelserna göra klyftan mellan sig och dem 
allt djupare, dels skall folket till slut tröttna vid de många 
sekterna samt, sedan det lärt sig misstro och förakta den 
lutherska kyrkan, i sitt behof efter kyrklig enhet slutligen 
kasta sig i den katolska kyrkans »allena saliggörande» armar. 
Men det kan hända, — och det är min varma bön, mitt 
fasta hopp att så skall hända: de komma att missräkna 
sig på båda dessa faktorer. Dels måste till slut prästerna 
lära sig klart inse hvad som är kyrkans enda räddning och be- 
ståndande stöd; dels skall med Guds nåd Sveriges folk aldrig 
glömma, att vår Gustaf Adolf stupade för kristenhetens rädd- 
ning undan påfvedömets ok. De som tycka, att den lu- 
therska kyrkan är för trång, skola väl icke kunna förgäta 
att den katolska är sjufaldt trängre. 

Aug, 22, Teol. doktor J. Temström har utgifvit en 
bok med titel: ^Den sjunde basunen och det tredje ve, eller 
bibelns ouppfyllda profetior med förklaring och tillämpning 



UPPSALA 1856. 279 

på den närvarande och närmast stundande tiden». Det är 
en skrift till pröfning och väckelse för litet hvar. Om man 
än icke kan godkänna allt hvad där yttras, utan tvärtom, 
så kvarstår mycket att allvarligt behjärta. Skola vi eller 
våra närmaste efterföljare få upplefva Herrens återkomst?? 
Ett intryck ger boken ovillkorligt, nämligen detta: »Hvad 
jag säger eder, det säger jag alla: Vaken!» 

Aug. 26, Gustaf Janzon (komminister i Adolf Fredrik) 
har utgifvit en intressant och lärorik bok: »Mörker och ljus; 
skiftningar inom prosten Carlings familj.» Många ha läst 
den boken med uppbyggelse och gagn; men för andra har 
den varit en verklig »förargelse», och den har t. o. m. 
varit föremål för en den skarpaste kritik i S. tidning. — 
Hur kunna »kristna» människor ha en så totalt motsatt 
smak och afge ett så fullkomligt motsatt omdöme om samma 
sak? Förklaringen härtill har kanske aposteln Paulus angifvit 
i Gal. 4: 28, 29. (Se ock Kristi ord i Matt. 5: 11.) 

Fritz B:w har nyss tagit afsked från sin anställning 
som löjtnant vid Svea artilleriregemente. Många ha ogillat 
äfven detta steg och ansett, att han, trots allt, borde ha 
kvarstannat vid regementet och »såsom en kristen krigare» 
frimodigt bekant sin tro inför truppen och kamraterna i be- 
fälet. »Så göra omvända officerare i England», säger man. 
Men det är dock en betydande skillnad mellan den nuva- 
rande andan inom vår armé och Englands. Hos oss äro 
troende kristusbekännande militärer ännu sällsynta undantag. 
Kanske skall det äfven däruti varda bättre med tiden. — 
I alla händelser synes mig, att en hvar bör i sådana styk- 
ken få handla efter sin öfvertygelse, utan att bli klandrad 
af dem, hvilka kanske ej det minsta känna till de ställningar 
och förhållanden som föranledt hans steg. 

F. B:w's omvändelse har väckt mycken uppmärksam- 



28o DAGBOKSBLAD. 

het. Jag minnes så väl den aftonen, då han, klädd i Ama- 
ranterordens »stora band» gick upp till ordensbalen, full af 
de lifligaste förhoppningar om en »mer än vanligt rolig 
afton». (Han hade redan förut erfarit kallelser af Guds ande, 
men icke än velat lämna sig åt Herren.) När han då pas- 
serade genom sin broder G. B:w's rum, där äfven jag var, sade 
G. till honom: »Ja, gå du på balen; men vet, att W:m och 
jag skola litet emellan bedja för dig, att Herren i afton 
må varda dig för stark.» Så skedde. Dels G. B. och jag 
ensamma, dels äfven brödemas fromma tfoende moder, böjde 
gång efter annan våra knän i bön för Fritz. Framåt kl. 
elfva, just då jag höll på att taga afsked, återkom F. Vid 
inträdet i G:s rum, aftog han sitt breda, hvita ordensband, 
kastade det på bordet och sade: »Aldrig mer går jag på 
någon bal I» (Och han höll detta sitt ord.) 

Nu var ett af de svåraste hindren för Guds ande undan- 
röjdt. Efter ännu någon tids arbete af den förekommande 
nåden kunde äfven F. tro sina synders förlåtelse och be- 
känna Kristus såsom sin Frälsare. (Han blef några år se- 
nare präst i vår kyrka.) 

Aug. 2g. TConung Karl XIV:s sarkofag, som anländt 
hit från Dalame, infördes i går i Riddarholmskyrkan. Den 
har varit under arbete i 8 år. Den är af röd Elfdalspor- 
fyr, af samma slag som den stora urnan bakom Rosendals 
slott, och väger omkr. loo skeppund. Den lär utgöra en 
trogen kopia af Agrippas sarkofag i Rom. Ett nytt graf- 
kor skall uppföras i Riddarholmskyrkan för sarkofagens upp- 
ställning. 

D:r L. yttrade i dag om R., hvilken åter blifvit angri- 
pen i en tidning: »Få se, om inte till slut på honom be- 
sannas det ordspråket: 'Många hundar bli harens död'. Men 
då svarade B.: »Nej, det skall aldrig slå in på någon enda 








Den 19 Borg. 
1HÖ4J. 




SiiuDiL Norberg. 



STOCKHOLM 1 856. 28 1 

som sätter sin tro till Kristus. Ty 'den Herren vill bevara, 
han är utan fara'. Nog kan en sann kristen ofta bli an- 
fallen af bittra och kärlekslösa människor, men 'Herren 
gifver honom icke i hans fienders händer'. Väl får han 
ofta med psalmisten säga: 'Man stöter mig, att jag falla 
skall'; men han skall då ock få tillägga slutorden i samma 
språk: •i Men Herren uppehåller mig 1 1* 

■^^g' 31 ' Ärkebiskopen har i dag installerat kyrkoher- 
den Wensjoe i Klara församling; han talade om »församlings- 
herdens ansvar och härliga lön». — Man sätter stora förvänt- 
ningar på W — e; måtte de genom Guds nåd gå i fullbordan. 

Sept. I. Engelska tidningar, och efter dem hela den 
civiliserade världens, omtala en ny metod att tillverka stång- 
järn och stål, som efter sin uppfinnare Bessemer kallas 
Bessemermetoden, Den 22 sistl. augusti gjordes i London 
försök inför en mängd sakkunniga personer, som alla för- 
klarade, att den nya metoden skall medföra en revolution 
i järn- och ståltillverkningen. Qui vivra verra! 

Sept. 2. »Minnesboken» har ytterligare fått flera blad 
nyskrifna. (Några af dem må här återgifvas, såsom en tack- 
samhetshälsning till de gamla vännerna.) 

Dyre broder! Må ifrån det höga 
Stads' du ledas utaf Herrens öga. 
Medan här i främlingsland du går I 
Må hans ande i ditt hjärta tala 
Tröst och frid, och Ijufligt dig hugsvala, 
När du lider utaf syndens sår! 

Må allt bättre du att känna lära 
Herren Kristus, att du till hans ära 
Glad må offra hvad hans nåd dig gaf! 
Må ett redskap i hans hand du finnas 



282 DAGBOKSBLAD. 

Till att många, många själar vinnas 
För hans rike — att få del däraf ! 

Men när svaghet och när mörker hinna 
Till din själ — må kraft och ljus du finna 
Invid nådens thron, i bön till Gud! 
Må du der en förbön stundom bringa 
Till din Gud för den som än så ringa 
Vet i tron att höja bönens ljud. 

Din nådesbroder N. J, Linnarsson. 
Ebr. 6: i8 — 20. Dyre broder! Du har varit mig, 
nej, du är mig mycket kär, och du har varit mig mycket 
till tröst genom nåden. Den nåden, i Jesus vår öfverste- 
präst till evig tid, är och förblifver odelad föreningsbandet 
i Jesus med din broder M. Adolf Gottlob Drake, 

Måtte Herren Jesus med hvarje dag blifva dig allt mera 
kär, så att du icke kan lefva honom förutan. Måtte Han 
tillväxa och du aftaga! Måtte Han blifva ditt allt och du 
intet! Gud vare med dig, käre broder, och ledsage dig 
alltid uppå den vägen som drager till lifvet! 

Din dig uppriktigt älskande broder P, Andersson, 
Du, älskade vän och broder, reser nu ifrån oss; men 
du skiljes icke från vår brödrakrets. Res omgjordad med 
Jesu vapenrustning (Efes. 6), och strid som en Jesu strids- 
man! Stå fast, älskade broder, orubblig uti hans leder. — 
»Låt oss ej falla eller oss förvilla, men till målet draga i 
trones ljus, förtröstande och stilla.» — Kämpa och bed, 
vaka och strid. Måtte Guds ande allt mer upplysa oss om 
vår synd och om yesu förbarmande hjärta! — Bed för mig! 
Älskade broder, bed för min själ! 

Uppsala den 2 juli 1856. Din trofaste broder 

Carl Vilhelm Törnqvist. 



STOCKHOLM 1 856. 283 

Sept. 4. Efter kommendörkapten Engelhardt har nu 
major O, Weidenhielm vid Kalmar regemente blifvit förord- 
nad till major vid Karlbergs krigsakademi. 

Uppsalatidningama ha nyligen omtalat, att bouppteck- 
ningen efter brukspatronen, baron P. A. Tamm, upptager 
en behållning af nio millioner rdr. Men nu upplyser Afton- 
bladet, att bouppteckningen icke ännu är ens börjad. 

Ett nytt exempel på tillförlitligheten af en icke obetyd- 
lig del bland det som »står» i bladen. ... 

. . . Kristus använde blott ytterst sällan »skarpa ord» om 
sina ogudaktiga och fariseiska motståndare. Men någon 
gång hör man uttryck sådana som »I huggormars afföda», 
eller »Herodes, den räfven» o. s. v. . . . 

I aftontidningarna för i dag läses följande annons, som 
visar huru långt vissa »smarta afiasmän» kunna gå: 

Allmänheten åtvamas för den upplaga af mina »And- 
liga Sånger», som nyligen utan min vetskap och mot min 
vilja blifvit (med utsättande af mitt namn å titelbladet) tryckt 
i Köpenhamn och Helsingör, och som nu lärer spridas här 
i Sverige. Denna sålunda på oredligt sätt tillkomna upp- 
laga är dessutom af den lika okunnige som bedräglige ano- 
nyme förläggaren alldeles vanställd genom en mängd oriktig- 
heter och tryckfel. Såväl den dbtrsXtigdiåQ förläggaren (som 
nu är röjd både till namn och hemvist) som ock spridarena 
häraf torde ej undgå det dryga ansvar, som lagen med af- 
seende på ett ett slikt djärft ingrepp i äganderätten stadgar. 

Göteborg den 28 augusti 1856. Oscar Ahnfelt, 

Sept 9. Sammanträde på Fosterlandstiftelsen angående 
den tiUämnade kolportörskolan. — Ordföranden anmälde till 
dagens protokoll, att baron Wilhelm Rappe inköpt och upp- 
låtit det därtill anslagna huset endast på det villkor, att d:r 
Fjellstedt blifver skolans inspektor samt pastor Ahlberg dess 
föreståndare, men att han eljest tager sin gåfvra tillbaka; 
äfvensom att skolan måste blifva ftiUkomligt fri från allt 



284 DAGBOKSBLAD. 

slags kontroll eller uj-psikt af Stiftelsens styrelse. Ehuru 
under sådana förhållanden denna af baron Rappe grundade 
skola ej i något afseende kunde anses såsom Stiftelsens 
kolportörskola, så beslöts dock att Stiftelsen tills vidare skulle 
understödja den samma, dock icke längre eller i vidsträck- 
tare måtto än styrelsen pröfvar skäligt. 

Därefter upplästes ett bref från brukspatron O. Heden- 
gren på Riseberga, i hvilket denne förklarar sig mottaga 
kallelsen att vara Stiftelsens provinsombud, samt frågar om 
styrelsen vill öfvertaga de sex kolportörer, som han och 
några vänner förut utsändt. Detta erbjudande antogs med 
tacksamhet. 

Vidare beslöts, att Stiftelsen hädanefter tredje fredagen 
i hvar månad skaH hålla oilentliga sammanträden i Betle- 
hemskyrkan med bön, bibelbetraktelse och redogörelse för 
Stiftelsens verksamhet, samt andra söndagen i hvarje månad, 
äfven i samma kyrka, missionsbön för hemlandsmissionen. 

Lundborg och jag föreslogo styrelsen att utgifva en för 
äldre afsedd månadstidning, som skulle verka för evangelii 
förkunnande och redogöra för Stiftelsens verksamliet. Detta 
förslag afböjdes till vidare. (Se därom vidare del I, sid. 265 flf.) 

Sept, 18, Biskop Studach har återkommit till Stock- 
holm efter sin resa i Norge, där han bl. a. invigt en ny 
katolsk kyrka i Kristiania. — Tyst och smygande söker den 
romerska propagandan allt mer att i sitt nät fånga »de kära 
nordiska folken», som fordom voro bland den påfliga kyr- 
kans lydigaste barn. Men den stygge kättaren Luther för- 
ledde dem! — Skall »kyrkan» kunna återfånga de förvillade? 
Faran därför ligger just däri, att nästan ingen människa 
här fruktar den faran. 

Sept ig. Reste från Uppsala. I går afton hos Rosen- 
gren, tillsammans med flere af bröderna. Samtal om vår blif- 



STOCKHOLM 1 856. 285 

vande prästvigning och om vårt kall, som inför Gud är högt 
och härligt, men inför människor ofta ringa och föraktadt. 
Rosengren sade: »I skolen predika både lag och evange- 
lium, rent och oförfalskadt, men icke ett »lag-evangelium», 
såsom tyvärr de allra flesta predikanter ännu göra, med 
hvilket de hvarken förmå att krossa de högmodiga eller 
upphjälpa de nederslagna. Men ihågkommen väl, att lagens 
egentligaste uppgift är — icke att göra oss till »fromt folk» 
som lefver tryggt i sin egen fromhet, — utan att »tillstoppa 
vår muni och så varda »en tuktomästare till Kristus»; samt 
att endast evangelium förmår att gifva lif och frid. Prediken 
därför evangelium frimodigt och i Herrens fruktan, så att 
I hvarken för människobehag mån söka att förmildra »kor- 
sets förargelse», ej heller af försiktighet så spara på »evan- 
gelii fullhet», att eder predikan aldrig förmår verkligt trösta 
och gifva nytt lif åt en i sig själf tröstlös och förtappad 
syndare. Alltså: prediken lagen till dess djupaste udd och 
evangelium till dess högsta spets. — Men, tillade han sedan, 
jämte denna allmänna regel för er predikan, skolen I ock 
predika mot särskilda synder, allt efter som tidsförhållan- 
dena, eller olika orters särskilda behof, eller edra olika 
skaplynnen föranleda. Du, B:w, skall predika mot värl- 
dens fåfanglighet och lustar; du, L:t, mot otukt och 
orenhet; du, A — n,*) skall varda en väldig nykterhetspre- 
dikant; du, R:n, skall varna mot högmod och äregirig- 
het; du, F:m, skall allt fort upphöja din röst mot trög- 
het, lättja, bekvämlighet; du, W:m, skall särskildt predika 
mot förtal och skvaller, uppmuntra trossyskonen till inbördes 
kärlek samt mana till trofast förblifvande vid vår kyrkas 
rena evangelium; och du, B — g, skall kämpa för att skriftens 



♦) Den blide, fromme P. Andersson afled några månader därefter. 



286 DAGBOKSBLAD. 

ljus aldrig må förringas eller åter »sättas under skäppan». 
Kommen ihåg, att Herrens sanning är »både spjut och 
sköld», att hela bibeln är Guds ord, af hvilket »ej den 
minsta prick» skall tillspillogifvas, såsom Herren själf bety- 
gar i Matt. 5: 18.» 

Den för oss alla så käre Rosengren vardt helt varm 
och inspirerad, medan han så hänvände sig till oss; och 
äfven vi unga kände, att han nu talade till oss i sin Herres 
namn. Han syntes oss i den stunden nästan som en profet. 

Sept, ig. Uppe hos B., som var ganska nedstämd, eme- 
dan hans förman, endast på grund af den lömske, hämnd- 
lystne F.'s förtal, visar honom ovilja och misstroende samt 
icke mer, såsom förr, vill se honom hemma hos ig; de 
råkas numera endast i tjänsten. Jag bad B. gå och fråga 
sin chef, hvad som vållat denna förändring. Men B. sade 
att detta omöjligt »gick an»; det gäller att blott »tiga och 
lida», till dess det behagar Herren att »bringa hans sak 
i ljuset» och gifva honom upprättelse. 

Människor misstaga sig så ofta: där de borde visa 
stränghet, där äro de svaga; och där de borde öfva barmhär- 
tighet, där äro de stränga och hårda. Men icke så Jesus. 
Han vet väl, när »stafven lust» eller »stafven ve» bäst be- 
höfves för oss. 

Sept. 20, E. m. hos boktryckar B. Af en bekant i Skåne 
har Oskar Ahnfelt fått uppdrag att här i Stockholm fråga 
en förläggare, huru högt pris denne ville gifva för en bok 
med »erinringar», som den förre lär ämna utgifva. Såsom 
ett prof hade uppskickats en del af arbetet, om hvilken 
R:s anmodats att gifva sitt omdöme; och denna del upp- 
lästes i afton. Det upplästa var särdeles intressant samt 
innehöll äfven verkligt lärorika och uppbyggliga stycken, 



STOCKHOLM 1856. 287 

fastän boken icke var afsedd att blifva blott en uppbyggelse- 
bok, utan att vara hvad den ock skulle kallas : »Minnen».*) 

R:s fann det stycke, vi i afton fått höra, vara mycket 
godt och intressant, fastän han icke kunde gifva något total- 
omdöme efter att blott hafva läst en mindre del af arbetet. 
Han ville därför gärna erhålla mer däraf till genomläsning. 

Men då inföll den torre, pedantiske doktor L. : »Det 
förvånar mig rätt mycket, att magister R., som eljest är så 
försiktig i sina omdömen, kan ens till någon del gilla en bok 
sådan som denna. Den består ju hufvudsakligast af skvaller- 
historier om både döda och lefvande personer». 

Dessa ord till vår allmänt vördade lärare väckte hos 
de församlade bestörtning och ovilja. Men R:s svarade 
lugnt: »Kan doktor L. säga mig, huru ett dylikt memoar- 
verk skall kunna skrifvas, utan att meddela åtskilligt af 
hvad doktorn kallar 'skvallerhistorier'? I hvad vi nu hört 
uppläsas förekommer intet förtal, ingenting som med rätta 
kan kallas anstötligt; utan där berättas endast en del helt 
'mänskliga' drag af och om människor. Vill doktorn vara 
så granntyckt, som det nu tyckes, då kommer doktorn för- 
visso att hårdt stöta sig på själfva bibeln. Ty där berättas 
många långt skarpare 'skvallerhistorier' än hvad vi nu hört: 
de äro skrifna till tuktan, varning och förödmjukelse för 
oss själfva. Tager man äfven denna bok sä, och icke endast 
som en anledning till klander mot andra, — då skola dess 
skildringar förvisso kunna gifva äfven oss mången rätt hälso- 
sam lärdom och varning.» 



*) Jag tror, men kan icke med säkerhet säga, att det som nu upp- 
lästes var en del af prosten Ahnfelts »Studentminnen». Men visst 
är, att om detta var förhållandet, sä har vid bokens sedermera skedda 
utgifvande just de bästa styckena, de flesta religiösa »tankekornen» 
och betraktelserna, blifvit borttagna. 



288 DAGBOKSBLAD. 

Sept. JO. Skara tidning för d. 30 Aug. berättar ett 
upprörande drag af det här och där ännu uppblossande 
hatet till lefvande kristendom, som under konventikelplaka- 
tets skydd riktar sig äfven mot troende präster. — I tidnin- 
gen läses följande: 

Kan en präst förmenas att komma in i sin kyrka på 
söndagseftermiddagen, eller hvem har rätt att förfoga öfver 
kyrknyckeln? Till denna fråga föranlåtas vi af en händelse, 
som helt nyligen timat i en af stiftets församlingar. Den 
där tjänstgörande v. komministern X. hade, med pastors 
begifvande, brukat om söndagseftermiddagarna för tillstädes- 
komna församlingsbor i kyrkan föreläsa ett kapitel af bibeln 
med utläggning och förklaring — eller, som det vanligen 
benämnes, hålla bibelförklaringar. Då han söndagen d. 3 
dennes i samma afsikt begärde kyrknyckeln, vägrades detta 
af ortens kronolänsman, i hvilkens vård nyckeln var anför- 
trodd af en bland kyrkvärdame. »Så vida icke skriftligt bi- 
fall till kyrkans upplåtande från församlingens pastor före- 
teddes», svarades det, »skulle nyckeln icke utlämnas». Detta 
förhållande har v. komministern nu anmält för domkapitlet 
med förfrågan, huruvida en präst är lagligen berättigad att 
hålla dylika sammankomster, samt, ifall så är, med yrkande 
af ansvar å den person, som förhindrat honom från utöf- 
vandet af denna rättighet. 

Okt, 2, F — m omtalade i dag vid middagsbordet, att 
han en dag sistl. sommar under badning varit nära att 
drunkna, men blef räddad af en kadett, baron R — th. När 
han dagen därefter vid Karlberg uppsökte denne för att 
ännu en gång få tacka, råkade han icke honom, men i 
stället en deras gemensamme vän S — g, som också var 
kadett. Denne omtalade ett verkligt gripande drag af R.'s 
varma kärlek till sin mor. — Detta gaf L — t anledning att 






P. J. Svärd. 1878. E. Sundqvist. F. Fransson. 




Per Johan Svärd. 1898. 



STOCKHOLM 1 856. 1 89 

fråga oss kamrater, huru många af. oss som visste sig ha 
ägt en verkligt bedjande mor. Och då befanns att — med 
undantag af K., som hade förlorat sin mor så tidigt, att 
han icke alls mindes henne, — alla de andra sex kamra- 
terna haft bedjande mödrar, som tidigt hade fört sina barn 
till Herren och lärt dem att anropa honom. 

Okt. 3. I dag är det jämt en månad sedan den gud- 
fruktige, blide magister K. J. Frykstedt (lärare vid Adolf 
Fredriks skola) vid 42 års ålder gick hem till sin Frälsare, 
Med anledning däraf hade Rosenius inbjudit några af Fryk- 
stedts närmare vänner till en minnesfest, — en dyrbar af- 
ton vid Guds ord. Aldrig skall jag förgäta dessa lärorika, 
för både ande och hjärta kostliga aftnar hos Rosenius. Vi 
sjöngo många sånger, särskildt: »Tänk, när en gång!» Ja, 
tänk när en gång den stora skaran af troende, älskande 
nådesyskon samlas för att, frigjord från allt »tidens tvång», 
från all synd och alla brister, evigt prisa Gud och Lammet! 

Okt. 7. E. m. på Fosterl. -stiftelsens styrelsesammanträde, 
vid hvilket utom styrelsens medlemmar äfven d:r Fjellstedt var 
närvarande. Bland annat upplästes ett bref från d:r Karl 
Bergman i Vinslöf, hvari denne begärde svar, om Stiftelsen 
vid hans antagande till provinsombud ville godkänna några 
af honom uppställda villkor, hvaribland det förnämsta var, 
att han förbehöll sig rättighet att fortfarande såsom hittills 
få i andlig verksamhet samverka med baptister och andra 
icke-lutherska kristna. Styrelsen ansåg att — ehuru det är 
alla kristnas rätt och plikt att bevisa broderlig kärlek och för- 
dragsamhet mot alla kristtrogna bröder samt i kärleken un- 
derstödja hvarandra — det dock icke på längden varder 
möjligt för bekännare af olika religionssamfund att »sam- 
verka» vid predikanters utsändande inom hemlandet; och 
beslöt därför att svaret till d:r Bergman skulle utgöras af 

W adstrb nt , Ur fttinfiet o. dagboken. II. ' 9 



I90 DAGBOKSBLAD. 

en enkel hemställan »huruvida icke doktorn hellre ville sam- 
verka med lutherska bröder än med dem, som tillhöra ett 
annat kyrkosamfund och som ofta visat sig störande och 
splittrande inverka på vår församling, särskildt därigenom 
att de söka till sig draga de lefvande och troende medlem- 
marna af vår lutherska kyrka». 

På vägen till mötet råkade jag student L:n, som kom 
från katolske prästen, hos hvilken han varit för att söka bli 
upptagen i romersk-katolska kyrkan. Då jag frågade efter hans 
innersta verkliga bevekelsegrund för ett så hemskt affall från 
evangelii sanning, svarade han mig ärligt: »Det är nöd! 
Jag hungrar; jag står i skuld öfver öronen och kan ej be- 
tala. Jag måste ha penningar ; men bland lutheranerna vet 
jag ingen mer, söm vill och kan hjälpa mig». »Så vill du 
då sälja din själ för att få pengar?» »Ja, hvad vill du, att 
man skall göra, när man hotas med att svälta ihjäl I» — 
(Jag bad honom dröja en vecka med afgörandet, gaf honom 
penningar för de närmaste dagarna och skref samma afton 
till Fjellstedt, som sedan tog hand om honom. L:n ångrade 
djupt sitt förtviflade steg, fick genom Fj:dt hjälp att fortsätta 
studierna i Uppsala, och blef sedermera präst i S. stift.) 

Okt 8, Besök af H. B — g och R. R — n, af hvilka 
den förre var min skolkamrat i Uppsala, den senare i Öre- 
bro. Sedermera blefvo vi studenter kort efter h varandra. 
Vi samspråkade om framlidna tider och funno äfven däruti 
bekräftelse på de gamla orden: »När jag tänker på dina 
forna gärningar och under, då varder jag tröstad». Allt hit- 
intill har Herren hulpit! 

Från minnet af studentkamraterna öfvergick vårt samtal 
till de många framstående lärare, på hvilka Uppsala univer- 
sitet under åren 1849 — 52 var så rikt, och af hvilka flera 
vunnit europeisk ryktbarhet. Aldrig skulle ur vårt minne gå 



STOCKHOLM 1 856. I9I 

namn sådana som: Israel Hwasser, Elias Fries, Atterbom, 
Bottiger, Malmström, F. F. Carlson, K. J. Boström, Sigurd 
Ribbing, A. F. Beckman, Svedelius, Torén, Myrberg, Rund- 
gren, Bergfalk, Bergstrand, Olivecrona, Borelius, Glas, Malm- 
sten, Palmblad, Sunde vall, Nyblaeus, Spångberg, Uppström, 
Tullberg, Gunnar Wennerberg (som docent) Bergstedt, Claes- 
son, m. fl. (Med de flesta af dessa män var jag person- 
ligen bekant, och sex bland dem har jag haft äran att få 
räkna bland mina närmare vänner.) 

Naturligt är äfven att, från vännerna inom studentkret- 
sen, vår hågkomst nu gick än vidare tillbaka till de gamla 
skolkamraterna från Uppsala och Örebro. — (I Uppsala 
katedralskola hade B. och jag haft följande kamrater: brö- 
derna Arpi, Björck, Barthelson, Dillner, Gilljam, Haak, Rog- 
stadius ; vidare Gösta Florman, V. Engelbrecht, Alfr. Norinder, 
B. Hwasser, Isander, H. A. Sahlin, »tyrannen» Schedin, 
Arrhén, Zettersten, Karl Oldberg, Börjeson, Lagerstedt, Col- 
linder, Denis Borg, Bosaeus, Borgenstiema, Robert och Hen- 
rik Ankarcrona, Gabr. o. Filip Säck, K. P. Nordlund, K. R. 
Nyblom, Henr. v. Stockenström, Fredr. Kröningsvärd, brö- 
derna Floderus, Hilmer Sundel, m. fl. 

Bland lär ar ne vid Karolinska läroverket i Örebro erin- 
rade oss R. och jag med synnerlig varm tacksamhet den oför- 
gätlige rektor Otto Joel Gunmlius (om hvilken i det följande 
mycket skall nämnas), samt bland >^collegce scholce»: konrek- 
tor N. T. Casström, Emil Strömberg, Gustaf Raraström, 
Fredrik Morenius, Jöns Hallqvist, J. H. Ekendahl, O. J. 
Englund och K. J. Callmander. Bland »excertiimästame» 
satte vi högst den hurtige, vänlige och alla gladt uppryck- 
ande löjtnant Rudolf Abelin (sedermera general och krigs- 
minister); de öfriga voro kaptenerna Palmstruch och Gestrin 
samt musikdirektören K. J. Lewerth. 



192 DAGBOKSBLAD. 

Bland kamrater vid det präktiga läroverket i Örebro 
påminte vi oss, R. och jag, följande; t\'å bröder Adlers, K. 
G. L. Armfelt, J. A. Barvander, *Anton Bergh, Erik och Johan 
Bergensköld, Robert Brauner, Rob. och Albert Ekström, P. 
Flammén, Hans Åstrand, Jak. Vedberg, Kl. Ax. Widstrand, 
Fr. Sander, F. O. Kjerrström, J. Nyberg, G. A. Hesselgren, 
N. och Paul Strandberg, Sperl. Gyllenkrok, Krister Oxehufvud, 
Edv. Fleetwod, Arv. Gumaelius, bröderna Gellerstedt och 
Kjellin, G. Hedberg, Karl Gustaf och Hugo Hamilton, Ing. 
Holst, Konrad Kjellström, Per, Karl och Hjalmar Kalling, 
N. G. Ljungzell, R. Rolén, Magnus Roth, A. och G. Rubin, 
G. Renholm, A. och V. Wistelius, B. Kjellmark, A. Udden, 
I. Lundmark, G. V. Hofberg, Magnus Lund, O. Camitz, 
Selim och Detlof Heijkensköld, Ev. Indebetou, Abr. West- 
man, Henr. Mannerstråle, V. E. Öman, P. Samzelius, Elis 
Fischer, Per Lagerhjejm, K. H. Atterling, Sv. och Matts 
Falk, John Stenqvist, Karl Lewenhaupt, K. J. Broms, Kasper 
Wedberg, K. A. Anrep, Hj. Olivecrona, P. A. Hinnerson, 
K. Röhloff, L. Uhr, bröderna Cantzler, m. fl. 

De flesta af dessa blefvo ock vara studentvänner. 

Bland öfriga studentkamrater från 1849 — 52 hade 
äfven många andra så fast sig i vår hågkomst, att vi säker- 
ligen aldrig skola förgäta dem.*) Flere bland dessa ha 



*) Dessa voro, af Söder mani and- N är ike 5 nation (landskap): Rud. 
Kellströra, A. F. Ramström, H. Sahlslröm, Viktor Adlers^ Kl. Ax. Wid- 
strand, H. Sundel, Karl Burenstam, Gösta och Karl Fredr. Geijerstam, 
J. V. Björnström, O. Arnoldson, Tv. Bohnsack, J. Widén, F. O. Kjerrström, 
P. Modin, M. Forssberg, Klingberg, Edv. Braun, P. D. Lagerholm, 
N. Djurklo, Ekenstierna, Netherwood, R. Christiernson, Samzelius, A. 
Gumaelius, bröderna Udden, Ax. Oldenburg, A. E. Malmgren; dX Stock- 
holms nation: bröderna Eurenius och Lönnrot, A. F. Stål, Svanberg, 
V. Pfeiff, E. v. Stedingk, V. Broberg, Rikard Bergström, H. Relzelins, 
Gripersköld, Lagerström, Sundström, Knut Almlöf, A. Gran<^inson, • 



STOCKHOLM 1 856. 1 93 

sedermera gjort sig bemärkta och framstående inom olika 
verksamhetsgrenar. (Om många af dem skall längre fram 
något karaktäriserande meddelas bland »studentminnena» 
och i »Gömdt är icke glömdt».) 

När vi öfverskådat denna rad af gamla vänner och 
kamrater, funno vi att från 1849 o^h tills nu, alltså på 
mindre än sju år, redan 12 af dem kallats bort ur denna 
värld för att i ett annat lif göra räkenskap huru den nåda- 
tid blifvit använd, som här förlänas en hvar utaf oss. Och 



Sandströmer, Bensow, Duvall, A. Welin, Rossander, Lagercrantz, Rob. 
Bachmann, Dahl, Hj. Eisen, Fris, v. Koch, Tiselius, B. v. Knorring; 
af Upplands nation: bröderna Björck, Dillner, Gilljam, och Floderus, 
Nordling, Sahlin, O, Arpi, Bäck, Nordlund, Wallin, Beronius, Collinder, 
Backman, Dumky, Oldberg, K. R. Nyblom, Schram, Lagerstedt, östrand; 
af Gestrike-Helsinglands nation: Z. Göransson, bröderna Edling, Z. 
Lundeberg, A. Klosterberg, Lundqvist, Örbom; af Östgöta nation: A. 
Hultcranrz, Alfr. Cornelius, And. Lagerberg, Nordvall, Hesselgren, 
Brauner, Scherini, Fallenius, Metzén, Engelbrecht, HoUertz, Zielfelt, 
Rulle Lidman, Bodman, Erl. Ribbing, Holmberger, Germ. Wiström, 
Stålhös, Lagerfelt; af Vestgöta nation: Lagerheim, Friman, Möller, 
Treffenberg, Dowertie, Ligner, Ing. Nyberg, E. Odhner, Fr. Landahl, 
Hamilton, Walberg; af Vest manlands- Dala nation : Kallstenius, v. Stock- 
enström, Nordin, Grip, Gyllenstierna, Palm, Martin Ramsay, Flygare, 
Ekman, Arhusiander, D. Borg, J. G. Schultz, H. J. Lundborg, Tillseus, 
H. V. Ulff; af Smalands nation: F. Hellman, Nordencreutz, Kantzow, 
Siljeström, Pfeiff, Hj. Uggla, Wetterström, Wetterling, Seth, Berzelius, 
Tore Fries, B. Taube; af Göteborgs nation: Leffler, M. Myrberg, Daug, 
Bruhn, Michaéli, P. Wikner; af Kalmar nation: M. Falkenberg, V. 
Granlund; af Värmlands nation: Jonas Bjurzon, Géyer, Edqvist, Gag- 
ner, Tellin, Molander. Siktberg, Croneborg, Fr. Claréus, Florman, 
Linde, P. Lagerhjelm, Kjellberg, Haak, Warodell, Weinberg; af Norr- 
lands nation: Meijerberg, Ångström, Berlin, Fr. Grafström, Ocklind, 
Selahn, Widén, Grape, Huss, Edholm, Boström, G. Edelstam, Norlén, 
Klockhoff; af Gotlands nation: Arv. Sundberg, Karl Säve, Donner, 
Pantzarhielm, Karl Norrby, Lyth, Budin. 



A I 



194 DAGBOKSBLAD. 

vid denna tanke blef nu vår bön: »Herre, lär oss betänka 
att vi måste dö, att vi måtte förståndige varda!» Ps. 90. 

Okt. 9. Uppe hos G:d's, där jag åter måste taga R. 
i försvar mot beskyllningen angående fru W:n. Ett osannt 
påstående kan så ofta upprepas, att det slutligen blir all- 
mänt trodt af de flesta, utom af dem som verkligen känna 
de personer och förhållanden, hvilka frågan gäller. — Huru 
få, äfven bland kristna, som i detta hänseende på allvar 
besinna Herrens ord: »Allt det I viljen att människorna 
skola göra eder, det gören I ock dem » . 

V. Björnström frågade mig i dag, om jag icke »har trå- 
kigt, sedan jag blifvit läsare och aldrig mer deltager i värl- 
dens nöjen». Nej, tvärtom! Så länge jag var med i värl- 
den, hade jag ganska ofta tråkigt, när jag vid arbetstun- 
dernas slut icke visste hvad jag skulle taga mig till till, då 
intet särskildt nöje bjöds. Men numera, allt sedan hösten 
1852, har jag aldrig tråkigt. Sorg, smärta, lidande, det 
får jag nog emellanåt genomgå; dock — Guds frid uppe- 
håller mig äfven då. Men »tomhet» och »tråkighet», dem 
erfar jag aldrig mer. (Och det samma, som jag då skref 
1856, det betygar jag ännu 43 år därefter.) 

Okt. 10. Bref från kand. teol. Bemhoft i Kristiania, 
som bad mig blifva svensk korrespondent till den Norske 
Kirketidende. (Detta förblef jag att vara under några år, 
till dess de ökade göromålen gjorde omöjligt att fortsätta.) 
— På e. m. kom en ny boksändning från prof. Lumsden 
i Aberdeen, jämte ett trofast broderligt bref. 

Okt. 10. Samtal med doktor L:g. Han var mycket 
förbittrad på Ev. Fosterlandstiftelsen för dess stora »okyrk- 
lighets» skull. Förgäfves sökte jag öfvertyga honom, att 
vi tvärtom af allt hjärta vilja stödja den lutherska kyrkan 



STOCKHOLM 1856. 1 95 

och hålla fast vid dess goda bekännelse. »Ja, det är möj- 
ligt; men I motarbeten i alla fall statskyrkan såsom sådan.» 

Det finnes en del präster, som svärma för »kyrkan» 
såsom statskyrka, men hata och försmäda kyrkan såsom de 
heligas samfund, — Hvarför? Jo, emedan de vantrifvas 
bland Guds föraktade folk, men älska »kyrkan», emedan 
hon bjuder på lön, befordringar, anseende, titlar, ordnar och 
annat sådant godt. 

Okt, II, Äfven till oss säger Herren såsom till sina 
första lärjungar: »Viljen I ock gå bort?» Men vi svara 
såsom Petrus: »Herre, till hvem skulle vi gå? Hvad ha 
människor att gifva, i jämförelse med din kärlek?» Visser- 
ligen skänka de stundom deltagande och vänskap; men — 
deras vänskap är förgänglig som de själfva, ja såsom 
blomstren på marken. Endast hos Jesus finnes »de^ evigt 
goda». Därför: vilja vi icke under lifvets gång och vid dess 
slut stå med hjärtan tomma på allt verkligt godt; vilja vi 
under lifvets många skiften behålla något oförgängligt i vår 
själ; vilja vi varda hugsvalade, styrkta och välsignade i all 
nöd, alla frestelser och sorger: till hvem skola vi då gå, 
hos hvem farblifva? Svaret blir det gamla: »Jesus alknal-» 

Okt, 12. F. m. uppe hos fru H., där jag råkade den 
berömda konstnärinnan, m:lle Marie Röhl, som efter tre års 
vistelse i Paris nyligen återkommit till Sverige. Vänlig så- 
som alltid bad hon mig besöka sig, hvarvid hon lofvade 
. att måla mitt porträtt. 

Hörde i afton en god predikan af Lundborg. Bland 
annat yttrade han: »Att veta Guds vilja och ha dess för- 
verkligande till sitt mål förlänar hela lifvet spänstighet och 
kraft. Man plägar säga om en människa, som oaflåtligt 
går mot ett bestämdt mål i lifvet, att »det är en man som 
vet hvad han vill», och man beundrar oftast en sådan 






,'.V". ^/-..".t r,*-'-.^. r, 'i 1^ H-^rr-m; 'iiri klrjck, ^riEzs m- 

^^/^•y ,;'r,':r,l O:'! g^^re rår kri^tendsm djnp och sann och 
*r/f;jV; f,vm f^/f rr.y^tf^^i^rr.en? farliga idf-pherer) berara 
i/^'\, u»,,f>. \Sf^rn i's"A. 

I'4 ^m \iyA\\\u% hos lagman Casscl tillfrigades Fjell- 
M''/Jf, \,v'utcé:UfU:rsL af de båda huf^Tidriktningama inom kyr- 
k;in h/'i,ri fi;»hord';, Oenna fråga framställdes med de orden: 
//Ar f\h\\or F, lagisk eller evangelisk? Fjellstedt sade 
<-j^ tUit\Å nvara: /Jag är h varken lagisk eller evangelisk». 

In-tfa ^,;if anledning till ett samtal om de båda rikt- 
niri^;(fn;itt fel or h företräden, hvarvid de fleste närvarande 
;if li);irl;(fH OfvrrtygclHc bekände sig tillhöra den evangeliska 
o( Il <',/ilcJrtt fOnrdrogo denna. Men dock erkändes upprik- 
llf(<, ;ilt man hade rnycket att lära af den andra sidan. Så 
o( k lift iri;in \h)u\{.i vakta sig för ensidighet och framför allt 
lr>i iiK k/lilrkHloHt döma öfvcr dem, som dock gått ut från 
ViUl(li'H K\\\\\ hckltndc sig tro på Herren Kristus, fastän 
kW i ctl o( h annat icke tyckte som vi. 'De nazareners 
|niili' (A|>K. 'i.\\ 5) borde vi tillhöra, men intet mänskligt, 
h|/lllpJ(Mdl piitli. L. och K. A. frågade mig, hvilkendera 



STOCKHOLM 1 856. 1 97 

riktningen jag i hufvudsak föredroge. Jagsvarade: »Afgjordt 
den evangeliska; men hvad läran angår, så skulle jag i 
F:dts ställe velat svara: »Jag är både lagisk och evangelisk». 

Sedan blef fråga om, huruvida och huru långt man 
borde vara »kyrklig». Alla enades därom, att i ^^^ mening 
skulle man så vara, d. v. s. man skulle troget stå fast vid vår 
dyrbara äkta lutherska lära samt älska och vörda alla pånytt- 
födda, trosvarma, ödmjuka och kärleksfulla präster, flitigt 
höra dem, bedja för dem och troget bevista vår kyrkas 
gudstjänster. Men när med »kyrklighet» — i ond mening — 
afses att man skall vörda, lyda och stödja äfven den stora 
mängden af oomvända, själfmyndiga, världsliga präster kanske 
numera stundom med namn af »troende», men med världs- 
kärleken rådande i hjärta och lefverne,) eller när därmed 
fordras, att man skall hålla hela hopen af kyrkans uppen- 
bart oomvända och otrogna medlemmar för »lutherska tros- 
syskon», då skola sanna, lefvande, af Gud födda kristna 
med hans hjälp aldrig bli »kyrkliga» i det hänseendet. 

Okt 13. Den katolska missionen i Norge, som hit- 
tills blott låtit höra af sig genom tidningsuppsatser och 
»avertissementer», tyckes nu på allvar ha börjat sitt om- 
vändelseverk i äfven det »kättarelandet». Från ett bok- 
tryckeri i Tromsö har nämligen utkommit en liten bok ä 6 
skilling, med följande långa titel: '}>yesu kärlek, uttryckt i 
hans ord i det heliga evangelium-, med ett förord i anled- 
ning af det förtal, som blifvit utspridt mot den heliga, all- 
männeliga kyrkan af en andlig af den kungl. danska tros- 
bekännelsen, — som därmed blott bevisar att han hör till den 
klass af sanningsvittnen, som finnas karaktäriserade af d:r 
S. Kierkegaard — samt viktiga praktiska slutledningar >> . Bo. 
kens motto är ett uttryck af Augustinus: »Jag skulle icke 
tro evangelium, om icke kyrkans auktoritet förmådde mig 



<;ii^'..' ?'1k -ler -iraiie if irc^htaiier, iär aisu i mifm 

fmnt p^»Är.4 :V>r -liin kirskransnski inTnär^Tmrgpn : rKTrkiri 
^r ^'m/^;^^,^ 4r ^/ *fer J»*^ri 5Ir-sn ilffeisf-. yja. reaaimaL- 

/>//. //, 9:.r.<K (j^4ixr\ tr^tcchrng -netf prinsesaan Soffii 
;fe/ N;^'-{<iii4 ;ir nu »en r»r?i*r.t;:a hetnli^sher . — En: i±Gii då jig 
v;*f r/;i;/>n »VA iÄnd;h^>fr:;r.^i% gref^e LiljencniECz, omnil^ide 
r/ff-^/tv '-*,,, a?t han en ^ing pa Bieberich 1354 hade sett 
(/f;r,^'<<;j>^ i <t:n hofcirktL Hon ha«ie syntä horjoci mycket 
;».»-;&f'/;»r''I^ nä,^^>t retirétf men rr.jcket mteiligent- Om homes 
f//rfr/iifli^ uppffAtrsi^n t^Å^Ae där alla; den hade imder hen- 
r»^'* 3ufAfj% fyfverm<ieende ledts af en sjnneriigen ädel och 
)f4'fi^ifvfiA enf(t)%k rlam, (Detta senaste rar ett misstag.) 

^>^>é^/. /^. Afumen hos L:z, Där yttrade major S. om 
tlffU^uf^rcn f;å Km:\)tr^2i: >Han är en bra karl, bildad, an- 
^^('UiiWf en verk hg hedersman och den skickligaste landt- 
l;f(fk;irrn i hela Närikc. Men — han är odräglig därmed, 
i\\\ tn/rn i lian» HällHkap alltid riskerar att till slut få höra 
fifl^of (;rrl orn 'KJälens frälsning', 'Jesu kärlek', 'dödens och 
Homnm vinftlict' eller andra dylika läsareuttryck. Därför 
k/in Jng nldrig bjuda den karlen till mitt hus, fastän jag 
rl|rftt wkiillo ha liiHt därtill. Nej, tacka vet jag biskop A., 
Icolo^ir doktor H. och prosten C. — af dem behöfver man 
iildiiK fmkla ntt f/l höra dylika obehagligheter.» 

(Hi. t,t\ Den mycket bekante och omtalade general- 
Itilldiu^klOrrn, Ixtron (lyllcnhaal, har i går erhållit nådigt 
iUmIumI liftn MiU Uinliolo. 

iHi. /y. Kiksilagcn har nu begynt. Till landtmar- 
Mknlk har ftrolVo Henning Hamilton kallats; för prästestån- 
dol fU fukobiskop Rcutcrdahl sjiUfskrifven ordförande-, för 
b\M^aiv^t{tndol s;\gos nuniora borgmästaren Lagergren vara ut- 



STOCKHOLM 1 856. 1 99 

sedd till talman, och grosshandlaren Schwan till vice tal- 
man-, samt för bondeståndet Strindlund och Anders Anders- 
son i Valla. 

Okt, 16, I dag på morgonen har den lika oväntade 
som sorgliga tilldragelsen timat, att den till talman för bor- 
gareståndet utsedde borgmästaren Lagergren hastigt aflidit. 
Han ämnade sig kl. 9 på besök hos h. exc. justitie-stats- 
ministem Giinther, boende i huset n:o 53 vid Drottning- 
gatan, och inträdde i husets första våning, där han, stående 
i förstugan, frågade den där boende utkommande husets 
värd (herr Castelli), hvar h. exc. bodde. Men så snart herr 
L., efter erhållen anvisning att gå en trappa högre upp, 
skulle vända sig ditåt, nedsjönk han sakta på golfvet, lutad 
på vänstra sidan och uppgaf anden efter några rosslingar. 
Tillkallade personer, som icke kände herr L., hämtade, af 
hans fråga efter exc. Giinther, anledning att hos h. exc. 
anmäla tilldragelsen. Han uppfördes då dit, samt lades på 
soffan, och först vid h. exc:s inträdande upptäckte denne, 
hvilket dyrbart offer döden skördat. Fältskär tillkallades 
ögonblickligen, men döden hade redan inträdt. 

Okt. 77. Besök af den vänlige Georgii. Han är en 
ädel man. Ett exempel därpå: I ett sällskap, där man 
en lång stund hade talat illa om R., frågade slutligen G.: 
»Huru många af herrskapet känna väl R. personligen?» 
Det var summa tre. De öfriga hade endast »hört af andra» 
allt det onda, som de beskyllde R. för. Då frågade G. 
vidare: »Nå väl, har någon enda af er tre för sin egen del 
rönt något af det onda, för hvilket R. anklagas; eller ha 
ni andra någonsin haft ett enda bevis för att beskyllning- 
arna äro sanna? Eller har någon af eder frågat R. själf 
därom?» Alla tego och skämdes. 

Okt. 18. Min mor, som under några dagar kännt sig 



DAGBOKSBLAD. 



sjuk och måst intaga sängen, men icke ansett sig behöfva 
anlita läkare, var i går på morgonen så betydligt sämre 
med stark feber och värk, att hon sände mig till den ho- 
meopatiske doktor Liedbeck att bedja honom strax komma 
till henne. — D:r L. var högst intressant att tala vid, 
mycket originell till utseende och sätt. Han är ifrig freno- 
log, observerade genast den ovanliga formen på min huf- 
vudskål och nedtog från sitt bokskåp ett hufvud i gipsaf- 
gjutning, hvilket han jämförde med mitt. (Härom mera i 
del I, sid. 301.) En timme därefter kom d:r L. hem till 
oss och gaf min mor några små hvita gryn — det var den 
enda medicinen. Innan aftonen var hon nästan alldeles 
feberfri, och i dag är hon frisk, fastän ännu något svag, 
så att hon ej får stiga upp. 

Okt. 79. Med anledning af prins Oskars trolofning 
med prinsessan Sofia af Nassau har konungen genom cirku- 
lär till samtliga konsistorierna i riket förordnat, att prin- 
sessans namn skall intagas i den allmänna kyrkobönen för 
det kungliga huset. 

Professor E. Olde i Uppsala skall i dessa dagar af- 
resa till hertigliga hofvet i Nassau för att meddela prin- 
sessan Sofia undervisning i svenska språket. 

Okt. 20. Till profs afläggande för lediga domprost- 
ämbetet i Göteborg ha af därvarande domkyrkoförsamling 
kallats: kyrkoherden i Solna, lektor Ahlberger, professorerna 
Beckman och Torén i Uppsala, konsistoriinotarien Rabe 
samt doktor Wieselgren. 

Okt. ^. I dag har förste stadsläkaren, lifmedikus J. 
D. Ahlberg aflidit, efter eri långvarig sjukdom, vid 63 års 
ålder. Mångas kärlek och mycken varm, innerlig förbön 
har följt honom i många år Och har han fått mycken 



STOCKHOLM 1856. 20I 

kärlek, så har han ock rikligen gifvit; och många äro som 
vilja en gång få »mottaga honom i evinnerliga hyddor». 

Okt, 24, Såsom ett bevis på telegrafisk snabbhet med- 
dela tidningarna, att konungens tal i går till ständerna å 
rikssalen redan samma dag blef af elektriska telegrafbyrån 
härstädes med telegrafen meddeladt till samtliga telegraf- 
stationer i riket. Äfven till Kristiania hade, med anledning 
af en därifrån gjord anhållan, ett dylikt delgifvande ägt rum. 
Aftelegraferingen till samtliga stationer af hela det mer än 
vanligt vidlyftiga talet lär blifvit fullbordad på ett par tim- 
mar. Och ännu innan dagens slut var trontalet kändt, utom 
i Kristiania, i fyrtio svenska städer mellan Hemösand och 
Ystad. — Hvem hade för tio år sedan kunnat tänka sådant! 

Enligt Uppsala studentkatalog, som i dag tillsändts mig 
utgöres för innevarande termin lärarepersonalen af 25 ord 
professorer, i e. o. prof., 10 ord. adjunkter, i e. o. adjunkt 
33 docenter och 4 exercitii -mästare. Studenternas antal ut 
gör 86()y hvaraf 103 tillhöra Stockholms nation, 70 Upp 
lands, 50 Gestrikl. -Helsinge, 108 Östgöta, 90 Västgöta 
100 Södermanland-Närikes, 90 Västmanlands-Dala, 49 Små 
lands, 46 Göteborgs, 17 Kalmar, 57 Värmland, 63 Norr- 
lands och 26 Gottlands. 

Okt. 2y. Ett mycket glädjande och lärorikt bref från 
Adolf Stackelberg, som sände 500 rdr banko, att lämna till 
Malmqvistska barnhemmet. — Han har hjärta och minne 
för all god och kristlig verksamhet! 

Okt. 28. I dag kallad till den arma fru C. S— n-N— n, 
som var i själsbekymmer, men genom evangelii ord blef 
tröstad och åter fick frid. Under ett djupgående långvarigt 
samtal berättade hon för mig sin lefnadshistoria — en af 
de mest gripande, som jag någonsin hört. — Tidningarna 
för de föreg. åren på i85o:talet gifva någon ledning, i 



DAGBOKSBLAD. 



det de lämna nästan dramatiska redogörelser för rättegån- 
gen vid hennes skilsmässa. Dock säga de intet om själfva 
hufvudpunkten i detta prästerliga drama; den är endast 
bekant för några få. Huru förfärligt att undef en hel lifs- 
tid fa lida följderna af en ond människas stämplingar! Att 
en person handlar lättsinnigt, det är tyvärr icke något ovan- 
ligt, utan ett ofta förekommande mänskligt drag. Men att 
handla så bo f akt ig t som X. gjort mot sin hustru för att 
blifva henne kvitt, det omänskligt, ja djäfvulskt och, så vidt 
jag vet, ett hittills enastående drag. (Och likväl har detta 
icke hindrat X. att bli »konungens troman», kommendör af 
Nordstjämeorden m. m. Ty han hade ställt det så slugt, 
att skenet var för honom och mot hustrun. Människor 
döma oftast efter skenet och efter »de tongifvandes» påstå- 
enden, utan att söka lära känna verkliga förhållandet. Och 
äfven tidningarna tego med själfva hufvudsaken. Antingen 
ville de icke omtala den, ock kände de den icke. Men 
— »Herren känner det» och skall en gång framdraga allt 
sådant i ljuset 1) 

Okt. 2g. Kadettkorporalen, baron M. Ruuth, hos hvilken 
F. står i så stor tacksamhetsskuld (se sid. 288), har i går 
blifvit utnämnd till underlöjtnant i flottan. 

Geschwomem J. A. W. Busch, som utgifvit flera skrif- 
ter i Mnemoniken, inbjuder allmänheten till afhörande af 3 
högst 4 föreläsningar i De la Croix's sal, i afsikt att visa 
huru en person, utan den ringaste förkunskap i det mne- 
moniska studiet, skall det oaktadt på endast några få tim- 
mars tid kunna icke blott läray huru de gamla myntsorterna 
{riksgäld och banko) samt de gamla måtten och. vikterna 
(alnar y tiim och kannor, stop m. m.) lätt kunna förvandlas 
lill de nya, och tvärtom dessa nya åter till de gamla, utan 
äfven / minnet behålla denna lärdom. Herr Busch har förut 



STOCKHOLM 1 856. 203 

i en liten skrift visat sin metods tillämplighet vid mynt- 
systemet, hvilken skrift blifvit i flera tidningar omnämnd 
med mycket loford. Och i sanning behöfves en sådan väg- 
ledning för att reda den förvirring, som »de nya» mynten 
och måtten till en tid skola vålla. 

Okt, JO. Åtskilliga i hufvudstaden vistande östgötar, 
anförda af landtmarskalken grefve Henning Hamilton, upp- 
vaktade i går h. k. h. prins Oskar och framburo sina väl- 
önskningar med anledning af prinsens trolofning med prin- 
sessan Sofia af Nassau. — General G. af Nordin har på 
begäran blifvit återkallad från sin beskickning såsom k. 
maj:ts envoyé vid hofvet i S:t Petersburg. 

En intressant och icke oviktig »kvinnosaksfråga» har 
nyligen blifvit här afgjord. Medicine doktor Andrée hade 
till Musikaliska akademien, genom läraren i orgelklassen hr 
G. Mankell, framställt en fråga, huruvida hans dotter, som 
sysselsatt sig med orgelspelning, finge taga orgelnist-examen 
vid akademien, ehuru sådant hittills varit kvinnor förmenadt. 
Akademien, som hade sig bekant att orgelnistbefattningar 
både i England och Frankrike bestridas af fruntimmer, har 
nu härtill lämnat sitt bifall. 

Okt. 31. Lifmedikus Ahlbergs begrafning i Klara kyrka. 
Jag var där och fick en verkligt uppbygglig, oförgätlig stund. 

Huru ofta äro icke liktal så öfverdrifvet- »blomster- 
strödda», att de verka rent af motbjudande för hvaije tän- 
kande åhörare. Men så var icke fallet i dag; man visste 
och kände, att »det var sann t hvad prästen sade». 

Sedan uppe hos Gyllenskölds, som i går »till en 
tid» förlorat sin äldste son Henrik. Deras sorg var djup, 
men den var förklarad af evangelii härliga löften, Särskildt 
gafs dem stor tröst af Luk. i8: i6 och Filem. v. 15. 

NoiK I. Excellensen, grefve Gustaf Löwenhielm, måste 



194 DAGBOKSBLAD. 

vid denna tanke blef nu vår bön: »Herre, lär oss betänka 
att vi måste dö, att vi måtte förståndige varda!» Ps. 90. 

Okt. g. Uppe hos G:d's, där jag åter måste taga R. 
i försvar mot beskyllningen angående fru W:n. Ett osannt 
påstående kan så ofta upprepas, att det slutligen blir all- 
mänt trodt af de flesta, utom af dem som verkligen känna 
de personer och förhållanden, hvilka frågan gäller. — Huru 
få, äfven bland kristna, som i detta hänseende på allvar 
besinna Herrens ord: »Allt det I viljen att människorna 
skola göra eder, det gören I ock dem». 

V. Björnström frågade mig i dag, om jag icke »har trå- 
kigt, sedan jag blifvit läsare och aldrig mer deltager i värl- 
dens nöjen». Nej, tvärtom! Så länge jag var med i värl- 
den, hade jag ganska ofta tråkigt, när jag vid arbetstun- 
dernas slut icke visste hvad jag skulle taga mig till till, då 
intet särskildt nöje bjöds. Men numera, allt sedan hösten 
1852, har jag aldrig tråkigt. Sorg, smärta, lidande, det 
far jag nog emellanåt genomgå; dock — Guds frid uppe- 
håller mig äfven då. Men »tomhet» och »tråkighet», dem 
erfar jag aldrig mer. (Och det samma, som jag då skref 
1856, det betygar jag ännu 43 år därefter.) 

Okt. 10, Bref från kand. teol. Bemhoft i Kristiania, 
som bad mig blifva svensk korrespondent till den Norske 
Kirketidende. (Detta förblef jag att vara under några år, 
till dess de ökade göromålen gjorde omöjligt att fortsätta.) 
— På e. m. kom en ny boksändning från prof. Lumsden 
i Aberdeen, jämte ett trofast broderligt bref. 

OkL 10. Samtal med doktor L:g. Han var mycket 
förbittrad på Ev. Fosterlandstiftelsen för dess stora »okyrk- 
lighets» skull. Förgäfves sökte jag öfvertyga honom, att 
vi tvärtom af allt hjärta vilja stödja den lutherska kyrkan 



STOCKHOLM 1856. 195 

och hålla fast vid dess goda bekännelse. »Ja, det är möj- 
ligt; men I motarbeten i alla fall statskyrkan såsom sådan.» 

Det finnes en del präster, som svärma för »kyrkan» 
såsom statskyrka, men hata och försmäda kyrkan såsom de 
heligas samfund, — H varför? Jo, emedan de vantrifvas 
bland Guds föraktade folk, men älska »kyrkan», iemedan 
hon bjuder på lön, befordringar, anseende, titlar, ordnar och 
annat sådant godt. 

Okt, II. Äfven till oss säger Herren såsom till sina 
första lärjungar: »Viljen I ock gå bort?» Men vi svara 
såsom Petrus: »Herre, till hvem skulle vi gå? Hvad ha 
människor att gifva, i jämförelse med din kärlek?» Visser- 
ligen skänka de stundom deltagande och vänskap; men — 
deras vänskap är förgänglig som de själfva, ja såsom 
blomstren på marken. Endast hos Jesus finnes »de^ evigt 
goda». Därför: vilja vi icke under lifvets gång och vid dess 
slut stå med hjärtan tomma på allt verkligt godt; vilja vi 
under lifvets många skiften behålla något oförgängligt i vår 
själ; vilja vi varda hugsvalade, styrkta och välsignade i all 
nöd, alla frestelser och sorger: till hvem skola vi då gå, 
hos hvem förblifva? Svaret blir det gamla: »^esus allena/» 

Okt, 12. F. m. uppe hos fru H., där jag råkade den 
berömda konstnärinnan, m:lle Marie Röhl, som efter tre års 
vistelse i Paris nyligen återkommit till Sverige. Vänlig så- 
som alltid bad hon mig besöka sig, hvarvid hon lofvade 
. att måla mitt porträtt. 

Hörde i afton en god predikan af Lundborg. Bland 
annat yttrade han: »Att veta Guds vilja och ha dess för- 
verkligande till sitt mål förlänar hela lifvet spänstighet och 
kraft. Man plägar säga om en människa, som oaflåtligt 
går mot ett bestämdt mål i lifvet, att »det är en man som 
vet hvad han vill», och man beundrar oftast en sådan 



194 DAGBOKSBLAD. 

vid denna tanke blef nu vår bön: »Herre, lär oss betänka 
att vi måste dö, att vi måtte förståndige varda!» Ps. 90. 

Okt. 9. Uppe hos G:d's, där jag åter måste taga R. 
i försvar mot beskyllningen angående fru W:n. Ett osannt 
påstående kan så ofta upprepas, att det slutligen blir all- 
mänt trodt af de flesta, utom af dem som verkligen känna 
de personer och förhållanden, hvilka frågan gäller. — Huru 
få, äfven bland kristna, som i detta hänseende på allvar 
besinna Herrens ord: »Allt det I viljen att människorna 
skola göra eder, det gören I ock dem». 

V. Björnström frågade mig i dag, om jag icke »har trå- 
kigt, sedan jag blifvit läsare och aldrig mer deltager i värl- 
dens nöjen». Nej, tvärtom! Så länge jag var med i värl- 
den, hade jag ganska ofta tråkigt, när jag vid arbetstun- 
dernas slut icke visste hvad jag skulle taga mig till till, då 
intet särskildt nöje bjöds. Men numera, allt sedan hösten 
1852, har jag aldrig tråkigt. Sorg, smärta, lidande, det 
får jag nog emellanåt genomgå-, dock — Guds frid uppe- 
håller mig äfven då. Men »tomhet» och »tråkighet», dem 
erfar jag aldrig mer. (Och det samma, som jag då skref 
1856, det betygar jag ännu 43 år därefter.) 

Okt. 10. Bref från kand. teol. Bemhoft i Kristiania, 
som bad mig blifva svensk korrespondent till den Norske 
Kirketidende. (Detta förblef jag att vara under några år, 
till dess de ökade göromålen gjorde omöjligt att fortsätta.) 
— På e. m. kom en ny boksändning från prof. Lumsden 
i Aberdeen, jämte ett trofast broderligt bref. 

Okt, 10. Samtal med doktor L:g. Han var mycket 
förbittrad på Ev. Fosterlandstiftelsen för dess stora »okyrk- 
lighets» skull. Förgäfves sökte jag öfvertyga honom, att 
vi tvärtom af allt hjärta vilja stödja den lutherska kyrkan 



STOCKHOLM 1856. 195 

och hålla fast vid dess goda bekännelse. »Ja, det är möj- 
ligt; men I motarbeten i alla fall statskyrkan såsom sådan.» 

Det finnes en del präster, som svärma för »kyrkan» 
såsom statskyrka, men hata och försmäda kyrkan såsom de 
heligas samfund, — Hvarför? Jo, emedan de vantrifvas 
bland Guds föraktade folk, men älska »kyrkan», iemedan 
hon bjuder på lön, befordringar, anseende, titlar, ordnar och 
annat sådant godt. 

Okt. Il, Äfven till oss säger Herren såsom till sina 
första lärjungar: »Viljen I ock gå bort?» Men vi svara 
såsom Petrus: »Herre, till hvem skulle vi gå? Hvad ha 
människor att gifva, i jämförelse med din kärlek?» Visser- 
ligen skänka de stundom deltagande och vänskap; men — 
deras vänskap är förgänglig som de själfva, ja såsom 
blomstren på marken. Endast hos Jesus finnes »de^ evigt 
goda». Därför: vilja vi icke under lifvets gång och vid dess 
slut stå med hjärtan tomma på allt verkligt godt; vilja vi 
under lifvets många skiften behålla något oförgängligt i vår 
själ; vilja vi varda hugsvalade, styrkta och välsignade i all 
nöd, alla frestelser och sorger: till hvem skola vi då gå, 
hos hvem förhlifva? Svaret blir det gamla: »^esus alkna/» 

Okt, 12. F. m. uppe hos fru H., där jag råkade den 
berömda konstnärinnan, m:lle Marie Röhl, som efter tre års 
vistelse i Paris nyligen återkommit till Sverige. Vänlig så- 
som alltid bad hon mig besöka sig, hvarvid hon lofvade 
. att måla mitt porträtt. 

Hörde i afton en god predikan af Lundborg. Bland 
annat yttrade han: »Att veta Guds vilja och ha dess för- 
verkligande till sitt mål förlänar hela lifvet spänstighet och 
kraft. Man plägar säga om en människa, som oaflåtligt 
går mot ett bestämdt mål i lifvet, att »det är en man som 
vet hvad han vill», och man beundrar oftast en sådan 



i* i y.'>* ^i; t '^'T^yi, . '. .1 /« "iriÄ ::n -^ri^rirr Tiärrm^kiLr 
/^,^/> /N-r'» VII yi '^, ^*^ frrini.cf"x jutr if arj.:i 

v-, </r i f .n ?^ ;. < , . . A.^t har i Tar.iica ir o^äkerr, 
,f/'^*.i ^/-i//; y/*.*n. f,.r^ p4 fferr-^m: h i :i-j kärlek, iaas tro- 
y ^,^h *4.^,r,''y» ^.ro '>;*<e r^sakra rinii . 'itaa. rcrhlifVi lef- 

/VA/, /if. fJ^ n *!t\uA^. i da^ or.i en cjripore kristendom 
.»r» ''1^ A /"/^ri;!^^ ., :i<r ,^*r.^^ica , ]^^ förstod ej i början hrad 
r,*ft ^f;<t^//. u^f'r\ %^'A^n pytr^rrep ja^. att han menade — 
rrr/4ti/ Krr»/r»I 0'kI ^öre vår kmtendom dpp och sann och 
Uoi,t'Af'. U}f'U kft rfty^t/u/i%mtn% farliga >> djupheter ^ berara 
//.i'-;^ ttiiUh' ité^rrf (fUf\, 

Vfi c fl f/jiKlr»Jri^ hf/<i lagman Cassel tillfrågades Fjell- 
nUtU, hvWkrufU^ni ni <\ii här]a hufvudriktningama inom kyr- 
k;ui li/ifj HllhOnl^', l)enna fråga framställdes med de orden: 

• St t\iiV\(it V. lagisk eller evangelisk? Fjellstedt sade 
k\\i^ H/lfj/rt ^\i\u\'. Jag Ur li varken lagisk eller evangelisk». 

\)v\\\\ f/al atilrrlning till ett samtal om de båda rikt- 
niti^,Mifia^ \v\ in\\ rrjretrilden, hvarvid de fleste närvarande 
III li|llilalM Olvi'tlvf/('lHi' l)ckiln(le sig tillhöra den evangeliska 
IM h MilliMlrM lOuMhogo denna. Men dock erkändes upprik- 
IIhI. Mil man hado mycket att lilra af den andra sidan. Så 
IM k atl man l»nrde vakta sig för ensidighet och framför allt 
\\\\ atl kfUlrkMlOst diima öfvor dom, som åocV gått ut från 

• .M.> ^M\\\ hrk.Mndo sig tro pä Herren Kristus, fastän 
\lv» ( kW o» I\ annat irko tyi kto som vi. *De nazareners 
Y\\\\ \\Y)\ >j: >^ boulo vi tillhöra, men intet mänskligt, 

»dhjNMxh \\\\\\ K vh)\ k. a. iViigxUio mig, hvilkendera 



STOCKHOLM 1 856. 1 97 

riktningen jag i hufvudsak föredroge. Jagsvarade: »Afgjordt 
den evangeliska; men hvad läran angår, så skulle jag i 
F:dts ställe velat svara: »Jag är både lagisk och evangelisk». 

Sedan blef fråga om, huruvida och huru långt man 
borde vara »kyrklig». Alla enades därom, att i ^(^^ mening 
skulle man så vara, d. v. s. man skulle troget stå fast vid vår 
dyrbara äkta lutherska lära samt älska och vörda alla pånytt- 
födda, trosvarma, ödmjuka och kärleksfulla präster, flitigt 
höra dem, bedja för dem och troget bevista vår kyrkas 
gudstjänster. Men när med »kyrklighet» — i ond mening — 
afses att man skall vörda, lyda och stödja äfven den stora 
mängden af oomvända, själfmyndiga, världsliga präster kanske 
numera stundom med namn af »troende», men med världs- 
kärleken rådande i hjärta och lefveme,) eller när därmed 
fordras, att man skall hålla hela hopen af kyrkans uppen- 
bart oomvända och otrogna medlemmar för »lutherska tros- 
syskon», då skola sanna, lefvande, af Gud födda kristna 
med hans hjälp aldrig bli »kyrkliga» i det hänseendet. 

Okf, 13. Den katolska missionen i Norge, som hit- 
tills blott låtit höra af sig genom tidningsuppsatser och 
»avertissementer», tyckes nu på allvar ha börjat sitt om- 
vändelseverk i äfven det »kättarelandet». Från ett bok- 
tryckeri i Tromsö har nämligen utkommit en liten bok ä 6 
skilling, med följande långa titel: 'i>yesu kärlek, uttryckt i 
hans ord i det heliga evangelium-, med ett förord i anled- 
ning af det förtal, som blifvit utspridt mot den heliga, all- 
männeliga kyrkan af en andlig af den kungl. danska tros- 
bekännelsen, — som därmed blott bevisar att han hör till den 
klass af sanningsvittnen, som finnas karaktäriserade af d:r 
S. Kierkegaard — samt viktiga praktiska slutled?iingary> . Bo. 
kens motto är ett uttryck af Augustinus: »Jag skulle icke 
tro evangelium, om icke kyrkans auktoritet förmådde mig 



208 DAGBOKSBLAD. 

borgerlig ordning för hårdt inskränkte fromma själar, utan, 
på samma gång som andra få gå efter sina världsliga lust- 
barheter, läte äfven dem åtnjuta frihet att få uppbygga 
sig med hvarandra på sitt vis af Guds ord. Äfven jag an- 
ser dem för en »svärm» (Schwarm), men i god mening , och 
anser det för skada, om den, i stället för att med skicklig- 
het insamlas, bortjagas. . . . Jag begriper icke hvad man 
har emot besöket af privatsammankomstema. H varför skulle 
då hvar och en med sin fromhet blifva för sig själf? Det 
är alldeles, som om ett antal af människor gingo Öfver en 
hed och jag skulle ropa till dem: Gån för all del icke i 
sällskap med hvarandra, utan den ene på ett böss-skotts 
afstånd från den andre I » *) 

Dessa Bengels ord visa, att han icke ansåg konven- 
tikelsammankomster i och för sig själfva utgöra ett hin- 
der för den yttre kyrkliga ordningen, eller att de nöd- 
vändigt förminska det inflytande, som ett troget prästerskap 
rättvisligen bör åtnjuta. 

Härom har ock d:r Kapflf yttrat sig i sin bok »Der 
religiöse Zustand des Evangelischen Deutschlands» Stuttgart, 
1S56 sid. 36 o. följ., där han säger: 

»Ett särdeles tecken till andligt lif äro enskilda sam- 
mankomster , i hvilka uppväckta människor träda tillsammans 
för vidare uppbyggelse. Antalet och arten af dylika sam- 
mankomster gifva i många fall en måttstock för bedöman- 
det af den religiösa ande, som härskar i ett kyrkosamfund 
eller i ett land. Så kunna vi nu tacka Gud, att antalet af 
slika sammankomster förökas*, att /. o. m. präster bilda 
allt flera sådana, åtminstone genom bibelförklaringar, mis- 
sionsgudstjänster m. m. samt att mellan flertalet af präster 
och medlemmar i de enskilda sammankomsterna icke mera, 
som så ofta förr, ett ovänligt utan ett godt förhållande äger 
rum, h varvid prästen mer känner ^\g sova primus inter pares, 
som broder bland bröder, ja äfven yill lära något af ande- 

*) Bengels Leben und Wirken, von J. C. F. Burk. Stuttgart 1832. 



STOCKHOLM 1856. 209 

ligt Stadgade, fromma och erfarna trosbröder ur köpmans-, 
handtverks- och bondeklassen. 

Det här sagda gäller i synnerhet om Wiirttemberg. I 
Wurttemberg har hvarje stad och nästan hvarje by sin reli- 
giösa privatsammankomst, eller 2 — 3 sådana, hvar och en 
med 20, 30, 60 och flera medlemmar. På somliga ställen 
äro 2^—300 ledamöter i sådana samlingar; på en ort med 
3,000 innevånare äro 600. Några de bäst begåfvade män 
bland folket leda därvid sammankomsten, öppna den efter 
sången med bön, läsa bibeltexten och uttala sina tankar och 
erfarenheter. Bland de öfriga kan hvarje manlig medlem 
deltaga i samtalet. Ofta läser man en predikan eller be- 
traktelse och samtalar vidare i anledning däraf. Prästerna 
äro alltid skyldiga att besöka dessa sammankomster och 
städse öfvertyga sig att intet svärmiskt, obibliskt därvid före- 
kommer. Många präster taga regelmässigt andel i samman- 
komsterna och äro oftast dessas ledare. — Så är ett skönt band 
knutet mellan de le fv an de medlemmarne af det kyrkliga äm- 
betet och de fria i föreningarna, h vilkas medlemmar därigenom 
blifva de flitigaste kyrkogångare, och h vilka ha en alltige- 
nom kyrklig karaktär samt hålla sig fria från allt sektvä- 
sen, ja, på det kraftigaste motverka det samma, i det att 
dessa sammankomster tillfredsställa behofvet af fri broderlig 
uppbyggelse. Dessa utom templet skeende och dock sannt 
kyrkliga samlingar, hvilka i andra länder fruktas, hatas och 
föraktas under namn af konventiklar, utgöra här i Wiirttem- 
berg verkliga härdar för det kristliga lifvet hos folket, i 
sanning ett landets salt.» — Så långt v. Kapfl". 

Gifve Gud, att allt flera af våra fromma svenska präs- 
ter vaknade till lefvande insikt af hvad här yttrats! — 
Ännu många flera dylika vittnesbörd kunde anföras, men 
skulle här taga ett allt föi* stort utrymme i anspråk. 

Blott ett må ännu omnämnas. Bengel, som så varmt 
förordade dessa sammankomster såsom varande till välsignelse, 
insåg dock äfven deras faror och gillade icke alla slag af 
dem. Därom vittnar följande ord ur ofvan anförda verk: 



2IO DAGBOKSBLAD. 

»Vid den stora kallsinnighet, som råder människor 
emellan, är en så nära gemenskap och bekantskap (som 
man kunde vänta i en församling af pånyttfödda själar) nä- 
stan icke möjlig, i synnerhet om förtroligheten icke hvilar 
på en rätt fast och ren grund af kristlig insikt. Ännu är 
den rätta tiden för detta icke inne. Det fordras mycket 
till en förbindelse af rätta slaget. Stort ljus och erfarenhet 
äro därtill af nöden. En förening af ifrågavarande slag 
måste nödvändigt äga gåfvan att pröfva, h vilka de personer 
äro inom dess krets, som redan fått så stor upplysning att 
de kunna leda andra; eljest förvirrar man hvarandra. M-n 
måste se sig väl före, att den broderliga förtroligheten icke 
förbytes till en komedi. O, detta är mycket vanligt; man 
hycklar för hvarandra, man talar hvarandra till behag, man 
underlåter att bestraffa, förmana, uppmuntra i kärleken. Det 
gifves människor, h vilka hysa ingen ödmjukhet, ingen kär- 
lek, intet af Kristi sinne, och endast utmärka sig därigenom 
att de ställa till och deltaga i föreningar. Kallas icke detta 
att spela komedi? I en församling af bröder måste finnas 
andegemenskap i bönen, och ännu andra lagar dessutom, dock 
utan att binda någon vid tid eller form; ty ju fastare man 
knyter tillsammans, dess förr brister det sönder. . . . 

Ja, Bengel insåg klart konventikelväsendets faror. Så 
mycket större och mera efterföljansvärdt är då det faktum, 
att han icke ogillade och förkastade det samma, utan trots 
alla farorna varmt omhuldade och förordade äfven denna 
form för det kristliga lifvets bekännelse och utöfning.) 

Nov, 2g. Återvände till Uppsala, för präst-examens 
skull. Bor hos Rosengren, i mitt förra rum, hvilket R. nu 
öfvertagit. — Besök hos Beckman, Myrberg och Torén. 

Nov, so. Middag hos G. B:w, där jag råkade en 
älsklig troende gotländing, Johan Matthiesen. Vi läste, bådo 
och samtalade om de himmelska tingen. 

Nav, JO. På aftonen hölls bibelförklaring här, i »vår 
sal». Dahlström talade med allvar och kraft. Det märkes. 



UPPSALA 1856. 211 

att hans andliga barndom förflutit på trakter, där man mest 
drifvit lagens predikan. Men här har han fått sin blick 
bättre öppnad för evangelium; och nu predikar han klart 
de båda delarna af sanningens ord. 

Dec, 2. Uppe hos Rudin. En god stund; samtal och 
gemensam bön. Rudin tillväxer märkbart i allvar; men är 
kanske ej så evangelisk som förr. Sedan på fru Henschens be- 
grafning, från hvilken Sparrman och Widman följde mig hem. 

Dec, 3, Biskop Thomander har i dag väckt motion 
om konventikelplakatets upphäfvande. Skall han vinna sitt 
syfte? Många tvifla därpå. Men Rosenius, hänvisande till 
liknelsen i Luk. 18 om den bevekte domaren, sade: »I så 
många år har Herren Gud sett sina barns lidanden för 
detta plakats skull och hört tusendens bönerop om befrielse 
därifrån; 'månne han längre skall ha tålamod därmed'? 
Nej, jag tror, att han snarligen skall hjälpa sina barn, som 
ropa till honom dag och natt.» 

Dec. 4. F. m. hos Torén och kateketiserade. E. m. 
var G. B:w hos mig. Vi läste en betraktelse af H. Muller. 

På aftonen togo vi en timmes promenad kring slottet 
i det härligaste månsken. Samtal om Herren, sorA var oss 
mycket nära; vi förnyade vårt förbund i tro och kärlek. 

Dec. 7. Hörde Fly borg i Trefaldighetskyrkan. Godt, 
kraftigt. — Middag hos fru Marin, jämte Stenhammar och 
Hård. På aftonen talade Sparrman här på salen. 

En man blef så kraftigt väckt, att han sedan kom in 
till Rosengren och bad att få bekänna alla sina synder. Vi 
sutto sedan uppe och samtalade med honom, till öfver kl. 
12. Han sade sig icke våga gå till hvila, förrän han fått 
förlåtelse och frid. 

Dec. 8, Hos Landberg på homiletisk öfning. Fick 
till ämne. »Den barmhärtige samariten», Luk. 11. 



212 DAGBOKSBLAD. 

Dec. 9. Läste kyrkolag tillsammans med Adolf Drake. 
Båda funno vi det ämnet minst tilldragande af allt, som 
fordras för prästexamen. 

Dec, 10, F. m. sista katekisationen för Torén. Han 
slutade med ett varmt tal till oss och innerlig bön för oss 
alla. E. ni. tentamen hos Landberg. — Vid hemkomsten 
ett kärt bref från A. Stackelberg, som omtalade en märklig 
händelse från Stensnäs, där en synnerligt hård man blifvit 
omvänd genom ett Guds underbara ingripande. 

Dec, II, »Skrifning» uppe på domkapitlet. 

Dec, 12, På aftonen gick till fru Delidén, för att råka 
J. och T. Way. Vi tre hade en god afton under samtal 
om Guds rikes ting. (J. W. dog efter några år; T. W. 
blef gift med J. Matthiesen.) 

Dec, 14, Predikade min »sacerdotalpredikan» i Trefal- 
dighetskyrkan, som var full af mina forna »världsbekanta» 
samt nuvarande trosvänner. De förra kommo af nyfikenhet; 
de senare för att stödja mig med sina förböner. 

Middag hos Torén, jämte Axel Falk, Sparrman och 
Grönhamn. Kl. 6 gick till M. Bergström; där voro Borells 
och Bräun. Vi läste Nohrborg och hade en fridfull afton. 

Dec. 15. Hös Beckman, som omtalade en ledsam ny- 
het: G. Janzon i Adolf Fredrik hade kallat mig till sin 
adjunkt, och af enskilda »consistoriales» fått visst löfte om 
bifaU till sin begäran. Men nu berättade B., att Janzons 
ansökan var med en rösts pluralitet afslagen, och att man 
skulle skicka mig »ut i stiftet». Då kan jag icke längre 
vara sekreterare i Ev. Fosterlandstiftelsen och icke utgifva 
Budbäraren, Och att förhindra detta var just pluralitetens 
plan. — Så korsas mina framtidsutsikter. Men — »Herren 
lefver, och lofvad vare min tröst 1 Hans högra hand kan 
allting förvandla!» 



UPPSALA 1856. 213 

Dec, 16. Én sorglig och mera ovanlig olyckshändelse 
inträffade för några dagar sedan under det starka .vatten- 
iiödet i Hallands åar och strömmar, i det att hofmarskalken 
grefve Bark från Skåne jämte hans körsven drunknade vid 
öfverfarandet af en bro på landsvägen mellan Markaryd och 
Knäred. Ån, öfver hvilken bron ledde, hade öfversvämmat ■ 
vägen; men detta oaktadt ville de köra öfver bron, då deras 
vagn kuUstjälptes och de omkommo. Grefve Barks lik igen- 
fanns först den i2:e dennes. Före afresan från Sjöareds gäst- 
gifvaregård hade grefven undfått varningar att ej fortsätta 
resan; men grefve B. ville bestämdt åstad och förde själf 
tömmarna. Han hade redan hunnit öfver bron, då häst 
och åkdon bortfördes af den på andra sidan bron forsande 
vattenmassan. Personer, som stodo på den motsatta stran- 
den, sågo olyckan, men kunde ej komma till hjälp, emedan 
de saknade nödiga räddningsmedel. Ps. 90: 3 — 12. 

Dec, 16. På f. m. reste Thömqvist. Bref från Fal- 
kenholm. — På aftonen voro vi, alla de närmaste vänner 
och bröder, bjudna på supé hos Viktor Johnsson, som jämte 
Feltström tagit filos, kandidatexamen. Efter supén läste vi 
en skön betraktelse af Roos, och Rudin bad för oss. En 
god, fridfull, angenäm afton. Sedan promenad med G. B:w. 

Dec. 77. På f m. reste Feltström. — Jag »kurade» 
för Segerstedt, som ville bevisa mig, att när det i Ps. 104: 4 
står skrifvet: »Du gör dina änglar till vind och dina tjänare 
till eldslåga», så menas det tvärtom: »Vinden till änglar 
och eldslågan till tjänare».*) Ty, sade han, »bibeln måste 
läsas "med förstånd' och icke tagas efter bokstafven». Den 
innehåller Guds ord, men den är det icke i absolut 
mening, är icke någon »ofelbar papperspåfve » som binder 
själar ännu hårdare, än påfven i Rom fordom gjorde. Bi- 

•) Egentligen är ju detta exempel blott en öfversättningsfråga. 



214 DAGBOKSBLAD. 

beln innehåller många tusen härliga sanningar, men också 
mycket mänskligt slagg. Det gäller för en hvar att pröfva 
allt och behålla det goda, äfven här.» Jag blef bestört. 
Detta är ju alldeles samma åsikter, som dem Trottet i Stock- 
holm predikar. Hvem skall afgöra hvad som är sanning i 
bibeln? -:— Annorlunda tänkte Luther och reformatorerna. För 
dem var bibeln Guds osvikliga ord, under hvars absoluta 
auktoritet de kämpade och vunno. Eljest kan ju h varannan 
vers bestridas. A. säger: »Den versen är en gudomlig 
sanning». »Nej», svarar B., »den är mänskligt slagg», o. s. v. 

Dec. ig, Skref igår i domkapitlet latinska uppsatsen 
för prästexamen. I rummet rådde ett så starkt os, att vi alla 
blefvo svårt yra i hufvudet. Vid hemkomsten blef jag våld- 
samt sjuk, samt låg hela aftonen och natten nästan som 
sanslös. — - Hvad var din mening härmed. Herre? 

• I dag varit så pass mycket bättre, att jag, fastän 
med svårighet, kunde gå upp i examen, den jag lyckligt 
genomgick. Sedan blef jag ånyo så sjuk, att jag genast 
efter min hemkomst måste intaga sängen. — På aftonen 
erhöll jag mina betyg och »prästbrefvet» att medtaga till 
Stockholm i början af nästa vecka. 

Dec. 20. I dag reste mina examenskamrater till Stock- 
holm för att i morgon där prästvigas af ärkebiskop Reuter- 
dahl. De lofvade att till honom framföra underrättelsen om 
min sjukdom samt min vördsamma anhållan att efter mitt 
tillfrisknande få erhålla ordination. (Se del I, sid. 254.) 

Dec, 22. Den framstående fosterlandsvännen, presiden- 
ten J. A. von Hartmansdorff, har i går aflidit. 

T. f. amanuensen i kungl. biblioteket G. E. Klemming 
har blifvit vald till ordinarie ledamot af K. Samfundet för 
utgifv. af handskrifter rörande Skand:iens historia. 

Dec, 24. Fick i dag en härligt evangelisk bok, som 



STOCKHOLM 1856. 2x5 

G. • Janzon utgifvit i svensk öfversättning, nämligen »Den 
korsfäste Kristus, af Antonio Paleario,-» Denna lilla bok har 
en stor historisk märkvärdighet. Författad af en italiensk 
professor vid universitetet i Siena (i Toskana) Antonio Pa- 
leario, under reformationstiden, är den ett lefvande bevis 
på det insteg som reformationens stora grundsanning, läran 
om rättfardiggörelsen genom tron, hade vunnit i många tusen 
italienares hjärtan vid denna tid. Denna sanning hade 
äfven genom redligt forskande i ordet uppgått till klarhet 
för mer än en bland Italiens lärde män, vid samma tid- 
punkt som de tyska och schweiziska reformatorerna ställde 
den fram på världens stora skådeplats, där den blef det 
befriande ljuset, som lyste in i påfvedömets svarta mörker. 
Men — det nyupptända ljuset blef snart inom Italien ut- 
släckt i blod. Paleario blef insatt i fängelse och hängd (på den 
tiden ett »mildt» dödssätt för sådana förbrytare som han) och 
hans bok — af h vilken ensamt i Venedig utkommo 40,000 
exemplar och lika många i Modena — blef uppspanad och 
förstörd med en så outtröttlig flit, att den under århundra- 
den varit ansedd såsom helt och hållet försvunnen. Den har 
emellertid nu, under ett af de senaste åren, således vid 
samma tid som evangelii ljus efter en lång natt ånyo börjat 
gry i Italien och särskildt just i Toskana, åter blifvit upp- 
täckt och framdragen i ljuset. År 1847 anträffades först 
en från franskan gjord engelsk öfversättning af denna bok, 
och nästan samtidigt lyckades hr Covie att i universitets- 
biblioteket i Cambridge finna ett exemplar af det italienska 
originalet. Det har naturligtvis icke dröjt länge förrän nya 
upplagor blifvit ombesörjda af ett så dyrbart fynd. Af en 
sålunda utkommen italiensk upplaga blefvo tusentals exemplar 
under sista kriget utdelade till de sardinska trupparna på 
Krim, och spridningen för Italiens räkning har ganska säkert 



ai6 DAGBOKSBLAD. 

icke Stannat därvid. Boken har nu framträdt också i svensk 
öfversättning. Alla troende hälsa den äfven i denna dräkt 
välkommen såsom en gammal vän, hvilken man uppgifvit 
hoppet att fa se, men som oförmodadt åter framträder. 

Dec. 26. Aftonen hos Rosenius. Han talade öfver 
Es. 9 och inledde sedan ett andligt samtal, i hvilket P. 
Wåhlin från Piteå, Ax. von Post från Gefle, H. J. Lund- 
borg och jag deltogo. Lundborg afslutade med bön. 



1857. 

yan. 7. Hörde Elmblad i Betlehemskyrkan. Han 
talade bl. a. om Rom. 4: 17, huru »Gud kallar de ting 
som icke äro, såsom om de vore», och anförde många ex- 
empel ur skriften: Abraham kallad »fader för många folk», 
då han ännu gick ensam i öknen; Josef kallad sin faders 
och sina bröders öfverherre, då han ännu var endast ett 
barn; David kallad konung, då han ännu blott var en her- 
degosse, o. s. v. Så ser ock Gud sina barn heliga och full- 
komnade redan nu, då de ännu själfva se sig som arma syn- 
dare. Du, som nu kallar dig själf »fattig och eländig», du 
är genom tro på Kristus rättfärdig, och ditt slut blir härligt. 
Men du, som nu tycker dig vara så from och 'tackar Gud' 
att du icke är en så fattig kristen som andra, utan menar 
dig äga 'andens fullhet' och vara ett synnerligt framstående 
'andeljus' — frukta, att du är bedragen af ditt hjärtas in- 
billningar och själafiendens list. Bed på allvar Gud, att 
han må utrannsaka dig och låta dig få veta ditt rätta till- 
stånd. . . . Och du, som af världen äras, du som yfves öfver 
ditt anseende och med stolthet ser ned på ringare forna 



STOCKHOLM 1857. 2I7 

vänner, om du kunde se ditt förfärliga slut, skulle du i 
denna dag bedja om förbön af dem som du nu föraktar.» 

Jan. 22, På aftonen hos fru S:n, tills, med flera; 
bl. a. den bekante Bodell från Norrland. Han var mycket 
språksam, talade åtskilligt godt, men var i annat ytterligt 
öfverdrifven. Så t. ex. ogillade han allt inom kyrkan, utom 
dess rätta lära, fördömde alla baptister, o. s. v. 

Jan. 25. F. m. hörde i Finska, kyrkan en mycket 
dyrbar predikan af biskop Björck. — På aftonen hos Ro- 
senius; råkade där prosten Forssell, som omtalade några 
lärorika händelser från sin församling. Äfven meddelade 
han några intressanta medicinska rön; ty han är homeopa- 
tisk läkare för hela sin socken och trakten däromkring. 

Jan. 26. Då jag i dag läste med kolportörerna, in- 
kom magister Fineman och hörde på. När jag slutat, öfver- 
lämnade han 50 rdr som gåfva till Stiftelsens verksamhet. 
En stor och glädjande uppmuntran från en sådan man. 

Jan. 28. När jag för någon tid sedan besökte baron 
Posse, uppläste han några utdrag ur ett bref från K. A. 
Hultcrantz, (sedermera teol. professor i Uppsala), hvilken då 
nyss vistats i Berlin. Dessa utdrag voro så intressanta 
och lärorika att jag bad att erhålla brefvet. Baron P. lof- 
vade att fråga H. därom. — Jag hade redan glömt hela 
saken* men i dag sände baron P. mig brefvet. 

(Då dettas innehåll är af ännu bestående värde och i 
mycket kan äga tillämpning äfven för nuvarande tidsförhåll- 
ande, meddelas det här nedan: 

Berlin d. 12 Aug. 1856. 
. . . Min vistelse i Berlin lider till slut. Icke utan saknad läm- 
nar jag denna stad för att ytterligare fortsätta min resa mot söder. 
Många Ijufva minnen af oförgätliga stunder, som jag här tillbragt i det 
tyska familj elifvet, följa mig på denna färd. Jag anser såsom min plikt 



21 8 DAGBOKSBLAD. 

och rättighet att säga mina hemmavarande vänner, att jag här i Berlin 
ägt många de skönaste stunder af min lefnad. Det skulle vara mig 
ett nöje att närmare skildra hvad jag erfarit och åtnjutit i de älsk- 
värda familjekretsar, där jag vistats. Men dels kunde jag därigenom 
lätteligen gifva en falsk och oriktig föreställning om tillståndet i Berlin 
i allmänhet, (enär de sköna förhållanden som här fröjdat mig, höra till 
undantagen, och Berlins folk- och familjelif äfven erbjuder en annan 
hemsk och fruktansvärd sida, ehuru jag varit nog lycklig att icke 
komma i beröring med den samma;) dels har jag för afsikt att denna 
gång meddela underrättelser af mera allmänt intresse, om det religiösa 
och kyrkliga tillståndet öfver hufvud. 

Det religiöst-kyrkliga tillståndet i Berlin erbjuder vid första på- 
seendet från en sida en i flera hänseenden ganska skön och intagande 
anblick. Träder man in i Berlins talrika kyrkor, så finner man nästan 
öfverallt de mest utmärkta och talangfulla predikanter, hvilka med säll- 
synt kraft och lifaktighet förkunna sanningens ord. På intet ställe 
torde man på så litet område finna ett så stort antal af utmärkta pre- 
dikanter. T>Det gifves blott ett Berlin på j orden >, yttrade till mig en 
from man, vid ett samtal om det företräde Berlin med hänseende till 
sitt i allmänhet ganska utmärkta prästerskap äger framför andra orter, 
och jag tviflar icke att han äger grund för detta yttrande. 

Jag vill icke försöka att uppräkna och karaktärisera Berlins ut- 
märktaste predikanter. Jag känner dem för litet för att rättvist kunna 
göra det 'samma. Jag kan dock icke undgå att nämna några af första 
ordningen, hvilka jag närmare lärt att känna. Bland dessa framstå 
i synnerhet generalsuperintendenten Buchsel, lika utmärkt för lärdom som 
för ett enkelt praktiskt-uppbyggligt föredrag; den lärde och kraftfulle 
öfverhofpredikanten och generalsuperintendenten Hoffman; den älsklige 
och vördnadsvärde pastor JCnaak, utmärkt genom innerlig fromhet och 
ett rätt herdasinne mot sin församling; den stränge och kraftfulle pastor 
Steffann; den nitiske och praktiskt uppbygglige pastor Sottchon, Krum- 
machers värdige efterträdare vid Trefaldighetskyrkan ; den älsklige och 
enkelt vältalige Mullersiefen ; den lärde och vidtberömde professor 
Nitzsch och den åldrige öfverhofpredikanten Friederich Strauss, som 
oaktadt sin höga ålder ännu fortfar att vara en predikant af första ord- 
ningen. De öfrige predikan tema vid dom- och hofforsamlingen kunde 
ock här uppräknas jämte större delen af Berlins ordinarie prästerskap. 
De utmärka sig öfver hufvud alla såsom troende män och genom en 



STOCKHOLM 1857. 219 

Sträng praktiskt-asketisk riktning. Rationalismen synes bland präster- 
skapet helt och hållet ha försvunnit. Blott den Schleiermacherska 
skolan har ännu några få anhängare kvar. I afseende på en kristens 
lefnad och vandel hysa Berlins präster öfver hufvud ganska stränga 
grundsatser. Man torde bland dem finna jämförelsevis ganska få, som 
icke ogilla en stor del af de världsliga nöjena, såsom spektakler, dans 
o. s. v., och många tveka icke att från predikstolen i de strängaste 
ordalag uppträda mot dessa »förnöjelser». 

För det stora antal utmärkta predikanter Berlin äger, har. det i 
väsentlig mån sin konung at,t tacka. Det synes vara en af hans huf- 
vudsakliga önskningar, att se Berlins predikstolar prydda med de ut- 
märktaste och mest allvarligt kristliga personligheter Tyskland äger. 
Därför blifva ock icke sällan utmärkta predikanter och teologer ej blott 
från de preussiska provinserna, utan ock från, alla delar af Tyskland, 
kallade till Berlin. 

Där så många utmärkta krafter äro församlade på en punkt, 
och tillsammans lätt nog gifva ett ganska högt begrepp om härvarande 
kyrkliga tillstånd, kan man med skäl vänta sig stora och utomordent- 
liga följder af deras förenade verksamhet och hoppas finna en härligt 
blomstrande kristendom bland folket. Så är dock icke förhållandet / 
Berlin. Det religiösa tillståndet bland medelklassen och det lägre fol- 
ket är ingalunda godt. Dessa folkklasser besöka högst obetydligt kyr- 
korna, oaktadt så utmärkta predikanter där uppträda. Däremot äro de 
försjunkna i den djupaste otro och till och med fientlighet mot kristen- 
domen, och uppenbara icke sällan sitt sinnelag i sin lefnad och van- 
del. Inom de högre och högsta folkklasserna synes visserligen förhåll 
andet vara betydligt bättre. Dessa ha i allmänhet återgått till att be 
känna kristendomen med munnen, besöka flitigt k3rrkorna, visa ofta 
stort nit och allvar i kristendomen, ja, framstå icke sällan med sannt 
pietistiskt fromhetsnit. 

Jag vill icke upphöja mig till domare öfver enskilda personers 
kristendom; men det är dock uppenbart, att häri äfven inblandar sig 
mycket skrymteri och skenhelighet. Då det hör till »den goda tonen» 
att visa sig from och gudfruktig, så eftersäger mången de fromma 
orden och efterapar fromma ceremonier och handlingar, utan att själf 
ledas af verklig öfvertygelse, utan att äga inre andliga behof och erfaren- 
heter. Den gunst och det välbehag, hvarmed konung och regering här 
omfattar det religiösa fromma nitet, har ock tillräckligt inflytande på 



220 DAGBOKSBLAD. 

många människor, som önska stå väl på högre ort, för att förmå dem 
att sluta sig till de frommas antal, antaga deras seder och deltaga ^ 
deras föreningar och kristliga verksamhet. Därför klagas ock, både 
bland de verkligt fromma och bland dem som hata kristendomen, att 
skrym teriet i hög grad griper omkring, att många människor för att 
vinna utsikt till snar befordran och höga äreställen hyckla en kristen- 
dom, som de icke äga. 

Det här skildrade religiösa tillståndet i Berlin är icke tillfälligt. 
Så väl. hatet och fiendskapen mot kristendomen bland de lägre klas- 
serna som det snabba utbredandet af ten viss art» af kristlighet i de 
förnämas cirklar låta sig lätt nog förklaras. Man behöfver icke länge 
vara i Berlin för att finna orsakerna därtill. De synas mig hufvudsak- 
ligen ligga i följande trenne omständigheter, nämligen: \\o förhanden- 
varandet af en grof rationalism bland de lägre folkklcts serna , 2:0 kyr- 
kans beroende af staten öfverhufvud; y,o religionens och fromhetens när- 
varande politiska betydelse och ståndpunkt . . . 

. . . Det kan enligt min öfvertygelse icke nekas, att den från 
konungen samt statens och kyrkans högsta ämbetsmän utgående och 
gynnade religiösa riktningen verkat mycket godt och nyttig i sannt 
kristlig mening. Lika litet som jag vågar betvifla uppriktigheten och 
det välmenande allvaret i konungens och en del af de förnämas krist- 
liga fromhet och nit, lika litet kan jag bestrida de goda följderna af 
det samma. Denna riktning har framdragit mången utmärkt predikant 
och ställt honom på en plats, där han i rikt mått kunnat gagna med 
sina utmärkta gåfvor och egenskaper. Den har ock därigenom be* 
fordrat sannt kristligt lif i många enskilda människors hjärtan. 

Men hela detta från den världsliga makten utgående och under- 
stödda sträfvande för fromhet och gudsfruktan synes mig dock vara 
behäftad med många brister och ofullkomligheter, ja i många hänse- 
enden rent af misslyckadt. För religionen främmande biafsikter och 
konsiderationer ha påtagligen smugit sig med in i de maktägandes reli- 
giösa nit och därigenom föranledt ganska menliga följder. Det sätt, 
hvarpå detta nit har verkat, har ej allenast framkallat skrymteri samt 
befordrat »halfhet» och ytlighet i kristendomen, utan det har äfven 
därigenom i hög grad bidragit att göra kristendomen misstänkt och 
förhatlig för största delen af Berlins innevånare och gifvit stöd åt den 
meningen, att religionen endast är »ett påhitt af de maktägande för att 
hålla massorna i undergifvenhet och slafveri». Därför har ock, såsom 



Robert Schultz. L. G. Dovertie. Gabriel Beckman. 




Klas Gartz. 



PUäLlCLlBR^f '■ 







Bilder från Sigtuna, af //. ReuUrdaJil, 

I. Vårfrukyrkan. 2. S:t Petri kyrkoruin. 3. S:t Olofs kyrkoruin. 



IV a dströ in, Ur minnet o. dagboken, II. 



Zl 



32Ä - DAGfiOKStJLAD. 

jag själf varit i tillfälle att erfara, denna åsikt om >de förnämas from- 
hetsifver» i hög grad gripit omkring. Där en ny skola anlägges, en 
kyrka bygges, en präst anställes, en barngudstjänst hålles o. s. v. är 
man färdig att vädra politiska planer och anläggningar till förstörande 
af folkets frihetssinne och undergräfvande af dess fri- och rättigheter. 

Men allra mest torde de maktägandes nit ha skadat därigenom, 
att det dragit den kristliga fromheten in på det politiska området och 
där gifvit den en rol att utföra, hvilken, huru än kampen aflöper, in- 
galunda synes mig kunna lända fromheten och den sanna kristendomen 
till båtnad . . . 

Den kristliga fromhetens närvarande politiska betydelse i Berlin 
består icke blott däri, att de fromme här utgöra ett af regeringen gyn- 
nadt och i rikt mått omhuldadt och understödt parti; icke heller däri, 
att detta parti genom att verka för kristlig sedlighet och renhet mot- 
arbetar laster och utsväfningar och därigenom gagnar staten och be- 
reder den samma goda, ädla och nyttiga medborgare. De verkligen eller 
blott till skenet fromma utgöra här öfver hufvud taget själen och nerven 
i det monarkiskt absolutistiska, reaktionära och ryskt sinnade politiska 
partiet. Dessa partiåsikter äro här ofta så djupt .inpräglade uti de 
frommas sinnen, att de mångenstädes nära nog gälla såsom ett nöd- 
vändigt kännetecken på en sann och rättrogen kristendom. De fromme 
äro dock icke blott overksamma anhängare af denna politiska riktning. 
De uppträda älven ofta bestämdt och kraftigt för den samma, i det att 
de till och med i religiösa föredrag icke sällan inblanda politiska an- 
spelningar och grundsatser och ofta nog jämte kristendomens sanningar 
meddela politiska meningar och åsikter såsom en art af trosartiklar. 
Då man i Sverige svårligen kan göra sig en föreställning om det sätt, 
hvarpå detta sker, vill jag här meddela några exempel. 

Jag infann mig en afton i en offentlig bibelförklaring. Predi- 
kanten, en rikt utrustad och talangfull talare, behandlade l Mos. 19 
kap. Han gjorde många rätt sanna, träffande och uppbyggliga anmärk- 
ningar och tillämpningar vid de upplästa verserna. Han mattade ock 
skarpa hug åt teatern och det osedliga sällskapslifvet i Berlin. Ändt- 
ligen kom han till de verser, där Sodoms undergång beskrifves. Han 
visade nu, huru hvarje stad och hvarje stat i likhet med Sodom har 
att vänta sin undergång, när de genom synder mognat för den samma. 
Och som exempel på sådana stater, hvilka redan genom ogudaktighet 
vore mogna för straff och undergång, anförde han offentligen Frank- 



STÖCK?HOLM 1857. 32^ 

rike och England.*) — Vid ett annat tillfälle, den gången likväl i en 
enskild krets, yttrade sig samme män ganska bittert mot all represen- 
tativ stats- och kyrkoförfattning, hvilka han betraktade såsom én för- 
hatlig anglikanism. 

En annan gång erhöll jag tillträde såsom åhörare vid en kateki- 
sation. En af Berlins berömdaste kateketer sysselsatte sig där med att 
meddela undervisning åt nattvardsbarn. Då vid denna katekisation 
många egenheter förekommo, som voro mig helt och hållet främmande 
och om hvilka man i Sverige sannolikt icke alls äger något begrepp, 
så vill jag här omständligare skildra den samma. 

Under det barnen samlade sig, gossar och flickor i samma rum, 
men tagande plats på olika sidor af rummet, var en ung kandidat när-- 
varande och genomgick repetitionsvis med de redan ankomna barnen 
det som blifvit behandladt vid den sista katekisationen, nämligen huru- 
ledes judarnes tre första konungar representerade tre olika arter af bot, 
i det att Saul gjorde bot för straffet, David för sin synd och- Salomo 
för sina goda gärningar. Kandidatens närvaro och katekiserande under 
det barnen samlade sig, skedde, såsom man sade mig, på det att bar- 
. nen icke något ögonblick skulle lämnas tillsammans ensamma och utan 
sysselsättning i rummet. — När barnen samlat sig och den unge man- 
nen en stund kateketiserat, inträdde den egentlige läraren. Han för- 
hörde först helt hastigt utan anmärkningar och förklaringar några bi. 
belspråk ur språkboken, hvilka barnen fatt sig förelagda till utanläsning. 
När något af barnen icke kunde sitt språk, yttrades vanligen: >Du har 
icke bedit; om du hade bedit, så hade du kunnat din läxa.» — Där- 
efter sade läraren: »Herren vare med eder!» Barnen svarade sjun- 
gande: »Så ock med din ande!» — Nu tillfrågades barnen, hvilka af 
dem under den föregående söndagen, för- och eftermiddagen, icke varit 
i den kyrka, till hvilken de hörde. De som varit frånvarande, med- 
delade vanligen skriftligt intyg om giltigt förfall. De som varit när- 
varande tillfrågades, hvad de hade bibehållit af de hörda predikning- 
arna. Därefter uppräknades samtliga nattvardsbarnen och de från- 
varande antecknades. De som vid förra katekisationen varit från va 
rande, meddelade vanligen skriftligt intyg om giltigt förfall. — Nu at- 



•) Hvad Franki*ike angår, kan detta omdöme synas ha varit befogadt ; men 
hvad beträffar England, så ansåg predikanten det landets »svåra kapitalsynd » bestå 
däruti, att det likasom Frankrike hade förenat sig mot »ett kristligt rike» — det helgon - 
dyrkande fanatiska Ryssland. 



324 DAGBOKSBLAD. 

lägsnade sig den egentlige läraren för några ögonblick, och den unge 
kandidaten sjöng under tiden med nattvardsbarnen Marias lofsång, 
Luk. i: 46 — 55, såsom detta bibelställe ofta sjunges i kyrkorna. Efter 
denna sång inträdde läraren åter och började den hufvudsakliga kateki- 
sationen. Det var denna gång fråga om konungalinjen i Gamla testa- 
mentets bibliska historia, från och med Rehabeam. Läraren utvecklade 
under katekisationen konungadömets idé, visade huru det gifves tvänne 
arter af konungadöme, nämligen konungadömet af Gtids nåde och 
konungadömet af människors nåde. Det förra fann han, efter rikets 
delning, i Juda rike och visade dess företräde, därigenom att Juda 
konungar öfverhufvud regerade bättre och längre än konungarne i Is- 
raels rike, som voro konungar af människors nåde. Därefter följde en 
rad af frågor och svar, hvilka, så vidt jag i minnet kunnat bevara de- 
samma, hade ungefar följande ordning och ordalag: »Kan det äfven i våra 
dagar gifvas konungar af Guds och människors nåde? Ja. Huru bör man 
anse det folk, som har en konung af Guds nåde? Såsom ett särdeles 
lyckligt och benådadt folk. Bör man så anse det, äfven om konungen 
af Guds nåde är en dålig och ogudaktig konung? Ja, det är ändå en 
nåd, en enkel nåd, att ha en konung af Guds nåde. Huru bör man 
anse den omständigheten, att konungen af Guds nåde är en dålig 
konung? Såsom en af Gud sänd pröfning. Huru bör man anse det 
folk, som i likhet med oss, ej blott har en konung af Guds nåde, utan 
därjämte en from och gudfruktig konung? Man bör anse, att det har 
fatt en dubbel nåd. Kan äfven en konung af människors nåd vara en 
from och god konung?» Barnen sågo på läraren, men visste icke huru 
de skulle besvara denna fråga. Läraren besvarade själf frågan med 
ja, och framdrog bland Israels rikes konungar ett exempel pä en from 
och god konung af människors nåde. Därefter frågade han: »Huru 
skall man anse en from konung af mänskors nåde? Såsom en tröst i 
olyckan och bedröfvelsen. Äro nu alla folk nog lyckliga att ha konun- 
gar af Guds nåde? Nej. Kunnen I till och med nämna mig en kej- 
sare, som endast är kejsare af människors nåde? Ja, kejsaren af Frank- 
rike.» — Ungefar med dessa frågor slutade den egentliga katekisationen. 
Därefter yttrades några ord öfver det, som skulle föredragas nästa gång. 
Sedan befalldes barnen att falla på knä. En kort bön förrättades, 
läraren utsträckte sina händer och läste välsignelsen Öfver barnen samt 
gjorde, i det han sade de sista orden, en rörelse med högra handen 
på det sättet, att han med pekfingret tecknade ett kors i luften. Barnen 



STOCKHOLM 1 8$ 7- 325 

besvarade välsignelsen med ett högljudt >amen». Därefter fingo de 
gå i god ordning, den ena bänken efter den andra. 

Det hörer äfven till egendomligheten hos denne kateket, hvilkens 
nattvardsundervisning jag flere gånger afhört, att, då något viktigt före- 
kommer i undervisningen, uppmana barnen att omtala eller uppläsa 
detta för föräldrarna, när de kommit hem. En gång hade barnen blif- 
vit tillsagda, att uppläsa martyrhistorien i Makkabeernas bok om änkan, 
hvilkens söner den ena efter den andra på det grymmaste sätt blefvo 
dödade, för det att de ej ville affalla från den judiska religionen. Föl- 
jande gång tillfrågades de, om de hade fullgjort den dem gifna till- 
sägelsen. Somliga svarade ja, andra tego. Då bad läraren dem, som 
åtlydt uppmaningen, att stiga upp. Nära hälften af barnen stego glada 
och hurtiga upp. De öfriga sutto nedslagna och surmulna på sina 
bänkar. — Då jag icke kunde förstå, hvarför läraren med sådant efter- 
tertryck fordrade, att barnen för sina föräldrar skulle uppläsa ett stycke 
af Makkabeernas böcker, sökte jag upplysning härom. Jag erhöll ^en 
ung man, som tillika med mig besökt katekisationen, den förklaring, 
att man ville begagna barnen såsom inre missionärer, för att genom 
dem inverka på ogudaktiga föräldrar, såsom äfven sker genom de tal- 
rika barngudstjänster, barnmissionsföreningar m. m. som här i Berlin 
förekomma. 

Sedan jag afhört of van beskrifna katekisation och äfven från flere 
andra håll börjat erhålla kännedom om tillståndet i Berlin, besökte jag 
N., en af Berlins utmärktaste och berömdaste teologer. Han frågade 
mig huru härvarande förhållanden behagade mig. Jag sade honom 
bland annat, att jag icke tyckte om politikens inblandning i religionen. 
Då han under det samtal, som med anledning häraf uppstod, om ock 
med någon inskränkning, försvarade den grundsats, att en kristligt 
sinnad präst äfven i sina predikningar och andra religiösa föredrag må 
uttala sig öfver politiska frågor och tvistigheter, så invände jag, som 
icke hade lust att disputera med den lärde mannen, att detta dock för 
mig såsom främling förekom obehagligt, att det ej var vanligt i Sverige 
och där säkerligen skulle väcka uppseende. Härtill svarade den lärde 
teologen: >Ja, I svenskar hafven ingen konung af Guds nåde, därför 
kunnen I icke fatta, huru nära ett kungadöme af Guds nåde ligger 
teologer och fromma kristna om hjärtat.» — Jag blef i hög grad för- 
vånad öfver denna oväntade förklaring, oeh kunde icke undgå att 
göra invändningar mot den samma. Jag frågade, huru han kunde be- 



326 DAGBOKSBLAD. 

yisa, att preugsarne hade en konung af Guds nåde, inen svénskarne 
icke, och om icke Gud kunde utföra sin nådiga vilja och efter sitt be. 
hag gifva ett folk en konung likaväl genom visa mäns råd och beslut, 
som genom eröfring, svärd och blodsutgjutelse. Efter ett kort samtal 
om dessa frågor medgaf ändtligen min lärde motståndare möjligheten 
däraf, att äfven vi ha ett konungadöme af Guds nåde, men påstod dock 
att vi för närvarande, då den regerande konungaätten 'is så ung på tro- 
nen, omöjligt kunna veta det samma. Historien skulle i kommande år- 
hundraden uppenbara, om så är eller icke. 

En annan gång besökte jag en icke högt uppsatt men bildad 
»skolföreståndare», som utmärker sig genom kristligt allvar, enfald och 
uppriktighet. Han lefver i stor anspråkslöshet och ägnar sin tid och 
sina krafter åt religiös verksamhet och välgörenhet, samt är bland de 
fromme, företrädesvis i de lägre klasserna, känd och högt aktad i 
hela Berlin. Vid mitt besök hos honom blef åter fråga om politikens 
förhållande till kristendomen. Det gällde hufvudsakligen den frågan, 
öm det är möjligt, att verkligen fromma män kunna ha olika poli- 
tisk öfvertygelse. Han tycktes i början icke ha tänkt sig en sådan 
möjlighet eller åtminstone endast vilja inrymma möjligheten af högst 
obetydliga skiljaktigheter i fromma kristnas politiska meningar. Då 
jag likväl yrkade, att skriften icke föreskrifver något bestämdt rege- 
ringssystem, utan blott fordrar undergifvenhet och lydnad för den för- 
handenvarande öfverheten o. s. v. och att äfven i republikanska stater 
kunna finnas sanna kristna, så yttrade han den förmodan, att dock alla 
sanna kristna längta efter upprättandet af ett konungadöme, men 
förklarade likväl, att han för sin del vore böjd för friåre åsikter i denna 
punkt och ingalunda betviflade min kristendom för det att jag hyste 
sådana. Men han gaf mig dock det rådet, att har ick€ vidare uttala 
dessa mina åsikter, emedan jag anni^rs lätt nog kunde förlora allt för- 
troende bland de kristligt sinnade. — Han berättade mig därefter, huru 
de fromma under det nyss förflutna kriget allmänrieligen önskat Ryss- 
lands vapen framgång och förutspått att denna makt till slut måste 
segra, »emedan den kämpat för Herrens sak». Han hade dock själf 
varit tveksam i denna punkt, emedan han kände den grekiska kyrkans 
och religionens usla och -förfallna tillstånd. Han hade ock nu helt 
nyligen vunnit bekräftelse för -befogenheten af denna tvekan. En prote- 
stantisk, kristligt sinnad köpman från Odessa hade för få dagar sedan 
varit i Berlin och gjort honom ett besök. Han hade omtalat, huru 



STOCKHOLM 1 85 7. 327 

de tyska protestanternas tillstånd i Odessa och däromkring liggande 
trakt före kriget var sd f'ö7'ivifladt, att de säkerligen, om kriget ej ut- 
brutit, inom fä år nödgats öfvergå till den grekiska kyrkan eller ock 
utstå de svåraste lidanden. Genom utgången af kriget hade däremot 
detta tillstånd så betydligen förbättrats, att de nu hade godt hopp att 
utan svårigheter fä behålla sin religion. *) 

Den här skildrade inblandningen af politiken i religionen hos de 
fromma i Berlin kan synas underlig och besynnerlig. 

För att förstå den samma, måste man besinna yt?rj^ att denna rikt- 
ningen ej allenast gynnas af konung och regering, utan till en stor 
del är framkallad just af dessa. Då konungen tillhör denna riktning 
och på mångfaldigt sätt gynnar, understödjer och befordrar den samma, 
så åtnjuter han ock af dess anhängare en hög grad af tacksamhet 
och tillgifvenhet samt ett förtroende, som gör att de utan betänkande 
med full tillit ansluta sig till hans politik och understödja den samma. 
»En konung, som är så from och kristligt sinnad, som har gjort så 
mycket för att omvända det ogudaktiga Berlin, som har en sådan upp- 
lysning i andliga ting och dessutom ledes och understödes af så 
fromma, gudfruktiga och upplysta rådgifvare och präster, skulle han 
icke finna det rätta, skulle man icke ha förtroende för honom och följa 
och understödja hans önskningar och meningar? Det vore ju ogud- 



*) Ännu ett exempel på de i Berlin varande frommes politik måste jag anföra. 
Jag var en söndagsafton inbjuden i en älskvärd familj, utmärkt ej mindre för kristlig 
fromhet än för gästvänlighet och ett i alla afseenden älskvärdt och intagande sätt. 
Vid samma tillfälle voro flere främlingar närvarande, bland dem en ung man från 
England, hvilkcn en längre tid uppehållit sig som teologie studerande vid härvarande 
universitet, men nu var färdig att återvända till sitt fädernesland. Husfadern i den 
familj, där vi gästade, plägade dagligen hålla husandakt med sång, bön och läsning 
af ett kapitel i biblen, hvarvid strödda anmärkningar och förmaningar dels af mera 
allmänt dels af mera speciellt innehåll meddelades. Han lät sig icke hindras i denna 
sed däraf, att främlingar voro närvarande. Tvärtom plägade han icke sällan direkt 
till dem säga några ord, som syftade på deras ställning och belägenhet. Nu, då han 
visste att den unge engelsmannen inom få dagar skulle lämna Berlin, vände han sig 
vid läsnixigen i bibeln till honom särskildt med några ord, hvilkas kärna innefattades 
i ungefär följande uttryck: »Gå hem, du unge man, gå hem och säg dina landsmän, 
hvilken stor synd de ha begått. Detta folk, fordom beryktadt för kristligt nit och 
fromhet, har nu så djupt affallit från Herren, att det ingått förbund med den falske 
profeten, mel den turkiska halfmånen. Detta land, som fordom sände sina skepp 
med evangelii budbärare till de otrognas länder, har nu låtit sina skepp förenas med 
de otrognes mot ett kristligt rike. Gå hem och redika för dem, och säg dem huru 
djupt de ha fallit,» 



32Ä ZJLTJfZ^3CA-^ 

tJLZ.T"' '-*'-^ ^^ 5:riiZ fir ~xZiZ^ niii m pin i=:r:-:rlr:i»ii.> S 
:r'-r tr trz 5t ie??^:* T^ril^ fr:«r ttct^ i B^rl^ 5kT"> ziiirraa s^. om 
Cä: »kiljt rfii-r-?^ --?^ ÖK tJiZff. f.:cr si itfc f:rii=>5er uC9i med den 
r.T hir^ti-c* p.l_iJi*n ici «•:•= r-fr. in c* irazcc ksma* såsom en 
fann kr-^iÄ-n crV.i. — a i*ri- *.:= icie i iZi ir ec i^r^i anhängare af 

M*^ fSr an rin 5ir?ci -•^"--^g"— =ifce san iirca /er det atdru 
berfnna, an en ^crt aniil T.^rm ~k:r — i^^Is afe-lfacän. som genom den 
af if.nir.gen öch cei ^T-ra parnet gTTi::iie p«j luften önska befasta 
c-ch -t*-.':^ *ina prrvilegi-er. dels ir::be::5=:än s<>=i öcska befordran, — aft 
p<o!>.:-ka c-ch cs^vl^ti^ka berekelfegruncer an^I-H sig till det fromma 
partiet c-cb cppeg,^ dess pclitiska ^cr !or an därigenom vinna sina 
\ffÅ:*ÅiksL ändÄmil: likis^im de verkligt fh>rr:ne hvlla de iones politik, 
cm^.2in den har antagit eu religiöst cch Srvmt utseende och synes 
dem vara ett medel för kristendonren. I>et äger alltså här, så att 
«^a;^a- en allians > mm mellan t^ä t^ö^t olika partier, som kämpa för 
alldeles motsatta ändan^il, och blott \-iI;a begagna hvaiandra såsom 
medel-*^ men «om för alt kunna kämpa tillsammans ha antagit en nnions- 
uniform och en anionsfana, sammansatt af de färger som äro ^endom- 
liga för dem bBida. Det i granden världsliga politiska partiet har 
ta^it pä s\^ en anstrykning af kristlig fromhet, det fromma partiet har 
antagit det förras politiska trosbekännelse. Dessa äro de uppoffringar 
och inedgifvanden de å bada sidor, för fridens och for alliansens skull, 
ha måst göra. Hvad de för dessa uppoffringar vilja vinna är, å ena 
sidan politiska och världsliga fördelar, å andra sidan befordrandet af 
sann och lefvande kristendom. En åtskillnad äger dock rum mellan 
de bårla allierade partierna, däruti att det politiska har mera klarl 
medvetande om sin ställning i denna allians än flertalet af de fromme. 

Febr. i. Till middagen hos Rosenius, jämte baron 
Stefan Oeiitz, häradshöfding Axel von Post, m. fl. Sedan 
vi hade ätit, uppläste Creutz för oss en rörande skildring 
af hans unga älskliga makas dödsbädd; vi blefvo alla djupt 
grij)na. Ckids 7iåd i alla trognas nöd framstod så klar, lika- 
som sanningen af det ordet: »Denna tidens vedermöda 

*) Hvrin JKOnkanner icke åtskilligt af en dylik »allians» äfven i denna tid, 
oc Usa Ijoh (»hh, fastjin den numera är klädd i andra färger. Men all sammanbland- 
ning nf kiintcndcjin och politik blir i längden ödesdiger — för kristendomen. 





Johan v. Holst 
1878. 



J. von Holst 

1898. 





Lars Jakob von Röök. 






A. E. Bappe. B. von Plåten. J. M. Bjömstierna. 




Albert Eh rensvärd. 1844. 



STOCKHOLM 1 857. 329 

eke att jämföra med den härlighet, som på oss skall 

nbaras.» Må vi blott troget hålla fast vid Kristus! 

Sedan gingo de andra herrarne ut på en promenad; 

då jag i går hade något försträckt min fot, följde jag 

icke denna gång. Medan jag satt ensam med fru 

ta, omtalade hon för mig en nöd, för h vilken R:s ny- 

1 varit utsatt genom en sårad kvinnas hänsynslösa förtal; 

. huru Gud gifvit honom upprättelse genom konung 

ars direkta ingripande . . .*) 

(Jag har redan förut, I: 140 och II: 145, nämnt att kung 

:ar I genom prinsessan Eugen ies och hof intendenten von 

3ks inflytelser var mycket vänligt stämd mot Rosenius. 

n så var naturligen icke förhållandet med drottning Josefina, 

n var katolik. När nu drottningen fick af X. höra, att 

3 skulle ha så illa förgått sig, och då hon icke förut 

ft någon anledning att misstro X., så trodde hon hvad 

nu berättade. Med en känsla af, såsom hon ansåg, fullt 

Tättigad ovilja omtalade hon händelsen för sin gemål, 

ed tillägg att R:s förvisso icke vore den fromme och krist- 

ge man, som man hållit honom för att vara. — Konungen 

lef bedröfvad. Men då han ofta af egen erfarenhet fatt 

3na sanningen af det gamla ordspråket: »Försmådd kärlek 

änder sig lätt till hat», så drog han sina misstankar om 

illförlitligheten af X:'s utsagor, dem han ansåg i värsta fall 

*) Denna berättelse af fru R:s fick jag 15 år senare bekräftad 
och fuUständigad af prinsessan Eugénie på Fridhem. Jag anför den 
här i sitt sammanhang, med undantag af själfva den händelse, som 
utgjorde den föregifna grunden för X:'s anklagelse. Ty den vill jag 
förbigå, icke därför att den i och för sig skulle vara något anstötligt, 
utan blott lör att icke måhända utsätta mina högt värderade förläggare 
för möjligt klander af några allt för finkänsliga eller skuggrädda per- 
soner. Men om mig förlänas lifstid och hälsa, skall denna händelse 
nästa år meddelas i en senare bok, ämnad att utkomma på annat förlag. 



330 DAGBOKSBLAD. 

vara »halfsanningar». Han beslöt i tysthet att af R:s själf 
få erfara huru saken förhöll sig. Detta skedde genom hof- 
intendenten von Röök, för hvilken konungen — naturligt- 
vis utan att nämna hvem som sagt honom det — omtalade 
hvad han fått höra om R:s, och gaf von R. i uppdrag att öppet 
fråga R:s om fulla sanningen i denna sak. R:s blef helt 
bestört öfver den kvinnliga falskhet och illvilja, som kunnat 
förmå den, han ansåg vara en tacksam vän, att så för ty da 
en hans handling af godhet och medlidande . . . När drott- 
ningen några dagar senare fått af konungen veta, huru 
saken / verkligheten förhöll sig, blef hon af dubbla skäl 
mycket uppbragt och gaf X. en strängt allvarsam tillrätta- 
visning, som denna aldrig glömde. — Såsom redan är 
nämdt, blef denna fru Agatas berättelse sedermera bekräftad 
och fullständigad af prinsessan Eugenie.) 

Så fick äfven Rosenius för sin del erfara sanningen af 
apostelen Pauli ord, att Guds äkta vänner skola gå »genom 
ondt rykte och godt rykte» (aldrig blott ettdera, utan båda), 
till dess Herren efter sitt löfte skall »förlossa dem från allt 
ondt verk och frälsa dem till sitt himmelska rike.» 

Febr. 14. Aftonen O. C.'s bröllop med L. D., på 
hotell »Phoenix». Rohtlieb vigde. Fritz och Gustaf B:w 
samt jag voro marskalkar och höUo våra niaidenspeeclus i 
dylikt uppdrag. Mycket folk och mycken värld-, tung känsla 
för de andligt sinnade. Men efter supén följde vi och en 
del närmare vänner brudparet till deras hem. Där sjöngos 
sköna andliga sånger, och G. B:w höll en gripande bön för 
deras sanna lycka, att de aldrig måtte sälja evighetens 
sällhet för jordens fröjd, aldrig förlora Herrens gunst för att 
vinna världens — såsom tyvärr så många kristna göra! 

Febr. 16. Fick bref från Eug. M — y med begäran att 
komma dit. Där träffade jag hoffröken J. H — n, som bad 



STOCKHOLM 1883. 33 1 

mig gifva förslag på någon verkligt troende, evangelisk och 
nitisk präst, som ville bli brukspredikant hos hennes svåger, 
brukspatron von Hofsten på Walåsen. Där i trakten hade 
uppstått en väckelse, genom ett par predikande lekmän, och 
tiu ville man ha en bra präst, som ville och kunde leda 
rörelsen, icke i högkyrklig utan i god evangeliskt luthersk 
riktning. Jag föreslog L. (Ernst Lönnrot eller Lönnerblad.) 

Mars 27. Ett vänligt, ja kärleksfullt bref från A. F. 
Beckman i Uppsala. Han gaf mig svar och råd angående 
min ställning i prästvigningsfrågan. Bland annat skrifver han : 
^>Var tålig och förbida Herren! Han har själf tagit din 
sak om hand och skall själf föra din sak igenom. Kom 
ihåg vår lärofader Luthers ord: »Den Herren vill täckas 
begagna som redskap i sitt rikes tjänst, den 'slår han först 
armar och ben utaf . Detta är drastiskt sagdt, men värdt 
att du nu rätt betänker det . . . .» 

Jag skall aldrig upphöra att med kärlek och tacksam- 
het minnas denne min dyrbare lärare, broder och vän, som 
under hela min prästerliga studietid var mitt stöd. 

(Den evang. -lutherska kyrkan i Sverige förlorade 1894 
en bland sina allra bästa och trognaste »tillsyningsmän» un- 
der detta århundrade, biskop Anders Fredrik Beckman i Skara. 
Med full sanning kunde domkapitlet vid hans frånfalle 
omnämna den stora, verkliga förlust, som vår kyrka lidit 
genom denne biskops bortgång, samt ock uttala följande, af 
ingen jäfvade ord: »Det bör med tacksamhet erkännas, att 
biskop Beckman städse varit angelägen att i sanningens, 
rättfardighetens och kärlekens tjänst troget bruka de goda 
gåfvor, med hvilka han blifvit utrustad. Därför har han, 
själf af Gud rikt välsignad, utan tvifvel verkat till mycken 
välsignelse på de olika platser, där han blifvit kallad att 
arbeta: i univei:sitetets, skolans och kyrkans.» 



332 DAGBOKSBLAD. 

Redan förr har jag (i kalendern Frideborg) meddelat 
biskop Beckmans lefnadsteckning. Jag behöfver därför nu 
endast i korthet åter anföra några få data ur hans lefnad. 
Han var prästson från Skara stift, född 1812, och således vid 
sitt frånfälle nära 82 år gammal. Han blef 1841 lektor i 
Skara, 1847 professor i Uppsala, 1864 biskop i Hemösand, 
hvarifrån han elfva år senare flyttades till hembygden som 
biskop i Skara. — Såsom universitetslärare och stiftschef, 
såsom medlem af riksdagen och kyrkomötet, såsom utgif- 
vare af »Teologisk tidskrift», samt såsom den svensk-luther- 
ska kyrkans förnämste apologet i vår tid, visade sig Beck- 
man som en man af ovanlig förmåga och arbetskraft. — 
»En fridens man» var han, ehuru genom förhållandena så 
ofta tvingad att uppträda polemiskt; och han ägde, hvad 
som är för mer än all begåfning, ett äkta »andeligt sinne», 
som hade sin lust i de himmelska tingen. Rom. 8: 5, 6. 
Med ett ord, han var — hvad som, tyvärr, icke kunnat 
sägas om alla biskopar — en sann Jesu lärjunge, som ej 
blygdes att med både ord och handling bekänna sin Herre, 
icke blott ex officio från predikstolen och katedern, utan 
äfven i det dagliga lifvet, i umgänget med andra. — Därför 
kunde han icke, såsom så många bland hans ämbetsbröder, 
ställa sig fiendtligt eller likgiltigt mot de lifsrörelser, som 
under senaste fem årtionden förvandlat vårt lands kyrkliga 
tillstånd, från det af Knimmacher skildrade »svenska is- 
palatset» till »en ny och lefvande Herrens plantering». — 
Därför var B. angelägen att icke på något sätt stå hindrande 
för Guds andes verk i landet; tvärtom sökte han städse att 
främja det — Ännu återstår oändligt mycket; men här råder 
icke mer samma dödslugn, som under »den gamla goda 
tiden», till hvilken dock mången ännu längtar tillbaka, så- 
som en gång Israel till Egyptens köttgrytor, 



STOCKHOLM 1857. 333 

Men just detta, som borde varit hans högsta beröm- 
melse, gjorde att Beckman, likasom alla trogna Jesusbekän- 
nare, fick lida »Kristi smälek». Få präster torde ha varit 
af många så älskade och vördade som han; men & torde 
ock ha blifvit så smädade som han. Att den otrogna värl- 
den skulle förbittras på hans oförskräckta vittnesbörd, var 
ju naturligt. Af »den frisinnade» tidningspressen har Beck- 
man blifvit i både ord och bild hånad och förlöjligad, mer 
än kanske någon annan svensk präst. Men äfven hans 
mera högkyrkliga ämbetsbröder ha icke skonat Beckman. 
Därom vittnar binamnet »Fosterlandstiftelsens öfverstepräst», 
hvilket från detta håll gafs honom på spe, men hvilket en 
gång inför historiens dom skall räknas honom till ära. 

En af vårt lands ädlaste män yttrade en gång om B.: 
»Z>^« biskopen har ej något prelathjärta: lärd och from är 
han, men min prost i X. är mer prelat än han». Detta 
var i mångas ögon B:s stora fel. Ty för dem, hvilka sätta 
prästidealet i att vara »en ferm expeditionskarl» och visa 
ett stramt, öfverlägset sätt, för dem var A. F. B. »icke nog 
prästerlig, icke nog biskoplig». Men Herrens vänner kände, 
älskade och vördade honom. Och mer än alla människors 
bästa döm säger detta ord: »Herren känner de sinal») 

Mars S. På f. m. åter besök på cellfängelset hos 
mördaren Larsson, som med yxa dödat en skeppare från 
Värmdö. Så vidt jag kan bedöma, går Guds Andes verk 
allt mer framåt i hans själ. Från mörk förtviflan har han 
nu kommit till icke blott uppriktig ånger, utan äfven till 
sann tro, som omfattar Herren Kristus och hans försoning 
samt med bamaglädje förtröstar därpå. I den tron är han 
nu glad att snart få dö. 

I denne mördares lefnadshistoria finnas flera märkliga 
drag. Så t. ex. skulle han en söndagsförmiddag för några 



334 DAGtiÖKSSLAÖ. 

år sedan, tillsaramans med två andra ynglingar, gå ut till 
Hagaparken »för att roa sig». Just som de på Drottning- 
gatan gingo förbi det lilla torget vid Adolf Fredriks kyrka, 
begynte klockorna att ringa till högmässan. Då sade en 
af L:'s kamrater: »Kom, så ska' vi gå in och höra på 
prästen en stund; det kan ibland vara riktigt lifvadt!» 
Efter någon tvekan samtyckte de andra, och alla tre gingo 
in. Det var G. Janzon, som predikade och till ingångsspråk 
hade de heliga orden i i Joh. i : »Jesu Kristi, Guds sons, 
blod renar från alla synder.» Bland annat yttrade han: 
»Kanske du nu kan höra dessa ord utan vördnad och utan 
att med ditt hjärta fatta, h vilken salighet de orden tillbjuda 
dig. Men det kommer för hvarje människa en stund i 
lifvet, då den härliga sanning som i dessa ord inneslutes, 
är det enda som kan rädda henne från fört viflan. Bed därför 
om nåd att kunna gömma dem i din själ till den stunden.» 
.. . . Här afbröts Larssons uppmärksamhet genom att en af 
kamraterna stötte honom i sidan och sade: »Nej, detta är 
ju bara tråkigt. Kom, så gå vi nu!» L. ville stanna; ty 
predikantens ord hade trängt till hans samvete, och han 
Önskade höra mer. Men kamraterna ryckte honom i ar- 
marna. Svag, som han var, gaf han efter och följde med 
dem, samt tillbragte sedan »en glad söndag» i sus och dus. 

Många sådana »glada» dagar följde på denna. L. blef 
allt mer insnärjd i virfveln af världsmänniskornas »oskyldiga 
nöjen » . Trots ganska god arbetsförtjänst började penningarna 
tryta till alla hans förlustelser. Och för att kunna åtkomma 
50 kronor till utsväfningar blef han — en mördare. 

När han efter ruset en morgon vaknade i fängelse, 
var hans första känsla dof förtviflan. Han försökte beröft^ä 
si^ lifvet. Men Herren, som såg att den syndaren kunde 
räddas, lät försöket bli upptäckt i tid och förhindradt. -— 



STOCKHOLM 1 85 7. 33$ 

Då kom L. ihåg, att han en gång i Adolf Fredriks kyrka 
hade hört några ord, som skulle kunna hjälpa mot förtviflan; 
Men h vilka ord? Han hade glömt dem. Nu blef hans 
enda oro att kunna påminna sig dessa ord. Han frågade 
fångknekten, om han kände till dem. Men denne, som icke 
själf var någon troende kristen, förstod sig ej på L's bekymmer 
och kunde icke påminna sig något tröstespråk ur bibeln. 
Larssons ångest och samvetsoro ökades allt mer. 

Men när nöden är som störst, är Guds hjälp närmast. 
L.'s vanlige fångvaktare insjuknade, och en ny måste för- 
ordnas i hans ställe. Då ingaf Gud en kristlig man, vid 
namn Hellberg, som för tillfallet var ledig från sin vanliga 
sysselsättning, att denne skulle antaga den lediga platsen som 
extra fångvaktare. När H:g första gången öppnade »luckan» 
på Larssons celldörr, såg han denne sitta där inne förtvifiad, 
med händerna för ansiktet och oupphörligt upprepande dessa 
ord: »Hur var det prästen i Adolf Fredrik sade? Hur var 
det prästen sade?» 

Nu började H. ett samtal med L., hvilket slutligen 
resulterade i att H. yttrade: »Kanske voro de orden dessa: 
Jesu Kristi, Guds sons, blod renar oss från alla synder!» 
Då blef L. full af fröjd och utropade: »Ja, så var det präs- 
ten sade; så var det!» Och därefter ville han nödvändigt 
att H. genast skulle be den prästen komma till fängelset. 

Hellberg, som kände Janzon och mig samt visste 
att jag vid den tid, som Larsson uppgaf, ofta hade biträdt 
Janzon med att predika, uppsökte först J. och sedan mig, 
bedjande oss besöka L. i fängelset. Så skedde. (Och L. 
kom genom Herrens nåd till både ånger och tro, samt gick 
efter någon tid, glad och fridfull, till döden på schavotten.) 

Mars 21. Åter ha tidningarna börjat bråka om K. H. 
v. Schéele och »spikarna». S:e hade berättat, att den t)'ske 



33^ DAGBOKSBLAD. 

pastorn Blumhardt genom bön och handpåläggning skall ha 
utdragit spikar ur en »besatt» kvinnas kropp. Jag har därom 
samtalat med några teologer, som varit ute i Tyskland. Flera 
ha med en axelryckning förklarat, att »pietistisk fantasi» 
är icke bättre än annan uppjagad fantasi: den bedrager sig 
själf och sedan andra. Men R, och U. ha försäkrat mig, att 
historien om den besatta kvinnan och hvad med henne 
skedde genom Blumhardt, är fullkomligt faktisk sanning. 
De han själfva talat med både B. och den nu tillfrisknade 
kvinnan-, därför tror jag deras ord. Ett positivt påstående 
af en ärlig man gäller för mig mer än tio negativa. 

Det är fem män i Tyskland, som jag gärna skulle vilja 
råka: Löhe i Neuendettelsau, Thomasius i Erlangen, Beck 
i Tiibingen, v, Kapff i Stuttgart och Blumhardt i Bad Boll, 

»Men huru skall dettta tillgå?» — En utländsk resa 
kostar mycket penningar, och jag har ej mer däraf än till 
att »jämnt och rätt» kunna reda mig utan skuldsättning. Då 
kan jag ej tänka på att någonsin fa den drömmen realiserad. 

(Och dock blef den »drömmen» verklighet en dag!) 

Då jag år 1866 af professor Magnus Huss föreskrefs 
att resa till Bad Kreuth i Oberbayem, skänktes mig, utan 
någon min aning, af grefvinnoma Louise Posse, Carolina 
De Geer, Scheel-Plessen och några andra hela den summa 
som erfordrades till en tre månaders resa i Tyskland och 
Schweiz, för mig och min hustru. Då besökte jag Neun- 
dettelsau och fick vara tillsammans med Löhe, samt Tiibingen, 
där jag hade ett långt, intressant samtal med Beck. Med 
Thomasius var jag en hel vecka tillsammans i Bad Boll 
hos Blumhardt, och v. KapfF råkade jag i Stuttgart, hörde 
honom predika samt fick, under en lindrig sjukdom där- 
städes, flere dagar å rad långa och kärleksfulla besök af 
honom. Dock — om detta får jag utförligare tala i nästa 








H. H. v. Essen. Kr. Oxehufvud. Karl Silfverstolpe. 




Gustaf Daniel Loriclis. 




Per Hörberg. Själ fp or trätt. 




P. G. Wickenberg. Själfporträtt. 



STOCKHOLM 1857. 337 

del'. Här blott något om Kristoffer Blumhardt, som på mig 
gjorde ett outplånligt intryck. 

En hvar, som under 1840 — 60-talet hade att bestyra 
för missionsfester inom Tysklands lutherska kyrka och gärna 
ville göra en sådan fest till en talrikt besökt kristlig folk- 
fest, plägade skrifva till pastor Blumhardt i Bad Boll för 
att bedja honom komma och tala. Var det på något sätt 
möjligt, så tillmötesgick denne gärna en sådan begäran. 
Och de som ledde festen kunde då vara fullt förvissade, 
att om än vädret blef aldrig så dåligt, blef det dock aldrig 
brist på åhörare, utan tvärtom alltid tillopp af stora skaror 
kristliga pilgrimer. Vid festens slut plägade då Blumhardt 
oftast uppträda; — man »gömde det bästa vinet till sist.» 

B. var en ganska vanlig personlighet, utan något i ögo- 
nen fallande märkvärdigt eller »storartadt», mera vinnande 
än egentligen »imponerande». Så voro äfven hans tal. Ej 
alltid ordentligt genomförda efter homiletikens regler, men 
städse Öfverflödande af kraft från ett kristligt, rikt erfaret 
hjärtas djup, rörde de sig för det mesta ganska jämnt i 
allmän samtalston, och höjde sig blott emellanåt till ett 
mäktigt andens brusande. Man måste blifva rörd, när han 
talade, enkelt och rörande, full af medlidande med all den 
lekamliga och andliga nöd, som djäfvulen bragt öfver män- 
niskorna, när han med fullviss frimodighet hänvisade sina 
åhörare att gå fram till honom som »är kommen att omintet- 
göra djäfvulens gärningar», och när han slutligen aldrig un- 
derlät att föra åhörarne upp på det profetiska ordets höjd 
för att visa dem frälsningens fullbordan, i det enskilda 
människohjärtat så väl som i hela världen. 

Ännu mer än vid den fullkomliga stillheten under hans 
predikan visade det sig efter gudstjänsternas slut, att Blum- 
hardt var en man af framstående popularitet, som åtnjöt 

Wadström t Ur minnet o, dagboken. II, 22 



338 DAGBOKSBLAD. 

nästan oinskränkt förtroende hos det kristna folket på dessa 
trakter, fastän prästerna ofta hade något att anmärka mot 
honom. Åhörarne från landsbygden trängde sig fram i täta 
skaror på kyrkvägen för att få hälsa på Blumhardt, taga 
honom i hand, växla ett par ord med honom, anbefalla sig 
till hans förbön, fråga honom: »Hvar vistas dur» och bedja 
att få komma till honom för att ha ett längre samtal med 
honom. Huru frisk och rask rörde han sig ej, till och med 
under de sista åren af sitt lif bland allt folket, outtröttlig 
i att höra på nådesökande själar och vederkvicka de ar- 
betande och betungade med evangelium, enligt profetens 
ord: »Trösten, trösten mitt folk, talen Ijufiigt med Jerusalem!» 
Ja, Blumhardt var en man, genom hvilken många undfingo 
varaktig välsignelse. 

Han var född i Stuttgart den i6 Juli 1805, och son 
till en officer. Hans uppfostran i hemmet hade varit »sträng 
och from,» enligt den tidens sed bland Wiirttem bergs troende 
kristna. Allaredan vid sitt tolfte år, så omtalar han själf, 
hade han under husandakterna två gånger genomläst bibeln. 
Som student genomgick han den "teologiska afdelningen vid 
universitetet i Tiibingen, denna bepröfvade plantskola för 
så många utmärkta präster bland Wiirttembergs prästerskap; 
senare blef han 1828 kapellan. Från denna anställning 
kallade honom hans farbror, missionsinspektor Blumhardt i 
Basel, år 1830 för att hjälpa honom i missionsskolan där- 
städes. De sex årens vistande i Basel hade en varaktig 
betydelse för hans andliga utveckling; där gafs honom en 
utvidgad blick för Guds rikes sak i det hela och stora. 

Hvad hans fäderneslands kyrka hade att vänta sig af 
honom, det visade sig dock först klarare, då han 1836 
blef pastor i Möttlingen, en afsides liggande församling 
mellan fjällen i Schwarzwald. I denna församling hade 



STOCKHOLM 1 8$ 7- 339 

redan förut fromma präster verkat Herrens verk. Här lefde 
på sin tid den gamle Machtdolph, en Flattichs samtida, 
likasom denne en helt och hållet original personlighet, som 
på ett inträngande sätt genom hela sitt exempel predikade 
trons enfald och Kristi tjänande kärlek. Blumhardts när- 
maste förman var doktor Barth, den bekante författaren, 
och då Blumhardt kom dit år 1838, lefde ännu i försam- 
lingen minnet af den gamle Machtdolphs ord, att han »till 
och med i himmelen ville bedja om trofasta herdar för sin 
församling». — Herrens rika välsignelse följde den nye pas- 
torns verksamhet: det blef en liflig andens vår i hans för- 
samling; kärlek och endräkt sammanknöt församlingsmed- 
lemmarna med deras själasörjare; från alla håll strömmade 
det troende folket till hans kyrka, hans hus. Då inträdde 
den märkvärdiga tilldragelse, som gjorde Blumhardts namn 
vidt bekant och förde hela hans senare lif in på ett nytt spår. 

Det var helbrägdagörandet af en kvinna, som länge 
varit besatt af en ond ande. 

Professor H. Kurtz säger därom i sin bekanta större 
kyrkohistoria: »Pastor Blumhardt i Möttlingen framkallade 
— genom sin pietistiska själavård, som påyrkade allvarlig 
bättring och tro, samt genom helbrägdagörandet af en demon- 
besatt, — en storartad väckelse i sin församling; och allt 
mer utvecklades hans gåfva att helbregdagöra sjuka genom 
händers påläggning, i kraft af botfärdig troende bön. » Från 
den först omtalade olyckliga, sjuka kvinnan, hvilkens be- 
satta tillstånd i början var honom okändt, ville Blumhardt 
till en början maktlös draga sig tillbaka; det var först efter 
allvarliga och erfarna kristnas uppmuntran, som han erkände 
det som sin plikt att göra hvad han genom tron förmådde. 
»I hafven rätt», var hans svar, »men då masten I också i 
öfverensstämmelse med Guds ord förena eder med mig i 



340 DAGBOKSBLAD. 

förbön» (Jak. 5: 14). Sålunda begyntes helbrägdagörandet 
efter biblisk föreskrift och fullbordades lyckligt. Den hel- 
brägdagjorda kvinnan stannade därefter i många år i sin 
själasörjares hus, blef sedan gift med hans troende egendoms- 
förvaltare och dog nyligen, salig i tron. *) 

Blumhardt hade genom denna händelse blifvit öfver- 
be visad om, att en särskild nådegåfva vår honom betrodd. 
Sjuka af alla slag vände sig också till honom och kommo, 
talrikare än den lilla prästgården i längden kunde rymma, 
för att söka hjälp. Utan att han sökte någon offentlighet, 
väckte detta naturligtvis snart allmän uppmärksamhet, och 
man diskuterade saken både för och emot. — För att icke 
hindras i denna sin kärleksverksamhet genom det inskränkta 
utrymmet i prästgården, köpte Bl. i förtröstan till Herren 
1852 Bad Boll vid Göppingen, lämnade sin prästerliga verk- 
samhet i Möttlingen och grundade i Boll en vederkvickande 
hvilostad för trötta själar och lekamligt lidande, hvilken 
har blifvit bekant långt bortom Tysklands gränser. **) 



*) Då jag, såsom nyss är nämndt, år 1866 under några veckors 
tid vistades hos Blumhardt i Bad Boll, såg jag där denna hustru, en from 
och redbar kvinna, och hörde henne själf omtala sin helbrägdagörelse. 
Blumhardt visade mig också de i en ask förvarade »spikarna», af brutna 
strumpstickor, trästickor m. m., som den olyckliga kvinnan under be- 
sättelsetiden hade svälj t för att söka därmed beröfva sig lifvet. — Otron 
betviflade, ja förnekade dessa händelser såsom »osanna fantasier». 
Men att betvifla pastor Blumhardts utsagor, bestyrkta af flera vittnen, 
det vore det samma som i Sverige säga: Schartau, FjeJlstedt, Rosenius, 
Beskow, Bring och Rudin ha ljugit, när de berättat något som »det 
sunda förnuftet» håller för orimligt på den grund, att — »jag och klokt 
folk i allmänhet ha aldrig upplefvat något sådant.» 

*•) Vid detta tillfälle gåfvo Blumhardts prästerliga förmän prof på 
både vishet och kärlek. När Blumhardt till sitt konsistorium inberät- 
tade, huruledes han fått gåfvan att helbrägdagöra sjuka och att sådana 
besökte honom i så stor myckenhet, att han hade svårt att rätt sköta sin 



STOCKHOLM 1 85 7. 34 1 

Det var ett egendomligt lif, som vid Bad Boll mötte 
mig och andra besökande. En lidande församling, fjärran från 
världens larm, oberörd af de fientliga motsatserna utom och 
inom kyrkan, upptog under åren 1852 — 82 det förut så oro- 
ligt lifliga badstället. Bland dessa gäster rörde sig Blum- 
hardt med sin familj i kärlekens tjänande verksamhet; med 
lika vänlighet sörjdes där för så väl andliga som lekamliga 
trångmål. Den, som kom till Boll, måste förvånas öfver 
sällskapets brokiga blandning: vid sidan af bonden och 
handtverkaren kunde han träffa den högt stående ämbets- 
mannen, den rike grossören och den berömde generalen. 
Nord- och Sydtyskland, ja till och med land långt utanför 
de tyska gränserna, möttes här i fredlig samvoro. Ungdomen 
kände det här ej för trångt, ålderdomen andades lättare; 
till och med mången hårdnackad tvifiare och fritänkare gick 
ut från sig själf och sin själs ofrid, efter några dagars vistande 
i Boll, och det tycktes som om den giftiga gadden tagits 
ifrån honom. — Där fanns på senare tid mest sådana, som 
sökte hvila och uppbyggelse för sin själ; men där var alltid 
också ett icke litet antal af dem, som för svåra lidanden 
här sökte kärleksfull skötsel och läkedom. De mest åtskilda 



pastorssyssla, hvarför han till konsistorium hemställde hvad han skulle 
göra: »antingen uppgifva sin plats såsom församlingsherde, eller afvisa 
de många sjuka som sökte hans hjälp» — då var det många, som 
menade att »det kunde man väl veta, hvad ett konsistorium skulle svara» , 
nämligen: »Låt allt gå i de gamla hjulspåren och fly allt nytt såsom 
pesten.» Men se, Blumhardts konsistorium gjorde icke så, utan svarade 
honom kärleksfullt: »Drag i frid, dit Herren kallat er! En ny, from 
pastor i Möttlingen kunna vi med Guds hjälp skaffa; men att hos någon 
annan uppväcka den gåfva, som Gud gifvit er, det kunna ej vi eller 
någon i världen. Var fri, till Guds ära och hans församlings gagn!» 
— I sanning ett högst ovanligt och ädelt konsistorium! Huru 
många domkapitel i Sverige skulle väl handlat så? 



342 DAGBOKSBLAD. 

element visste. Blumhardt att otvunget sammanbinda till ett 
harmoniskt helt, i hvilket hvart enda led kändes upplifvadt. 
Han besatt i detta stycke, hvad man kunde kalla »en virtuo- 
sitet», för så vidt man icke hellre ville föra hans välsignade 
patriarkaliska verksamhet tillbaka till den allt omfattande 
och genomträngande kristliga kärlekens makt, som hos Blum- 
hardt understöddes af en verksam ande, en fin själens in- 
stinkt och denna »ett troget hjärtas adel», som är i stånd till 
att umgås med alla utan att gifva bort sig själf. Med andra 
ord: i Boll utvecklade Blumhardt alla en själasörjares egen- 
skaper, och den hjärtevinnande kärleken framträdde under 
troget bevarande af den schwabiska folkegendomligheten. 
Som ordets förkunnare verkade Blumhardt äfven här, 
så väl vid söndagsgudstjänsterna, som vid de välsignelserika 
dagliga morgon- och aftonbönerna. Vid dessa bönestunder 
bads alltid, utom för Kristi kyrka i sin helhet, hvaije dag 
för de forna eller närvarande gäster vid Boll, hvilkas födelse- 
dag det den dagen var. Hvarje besökare fick nämligen in- 
skrifva sitt namn i ett »Minnesalbum», på sin födelsedags 
datum. Därvid kunde hända, att personer från de mest 
skilda håll sammanfördes i den gemensamma förbönen. Så 
erinrar jag mig min känsla af på en gång förvåning och 
glädje, då vid den första morgonbönen, jag bevistade i Boll, 
den gamle vänlige pastorn mot slutet af andaktsstunden 
ur en korg, där det låg en mängd sammanrullade pappers- 
lappar med påskrifna namn, framdrog tre af dessa, upprullade 
dem och sade: »I dag ha vi att särskildt bedja för fyra 
kära nådessyskon, som vi här lärt känna: major L. i Berlin, 
köpmannen N. i Teheran (Persien), fru von K. i Stuttgart och 
pastor Rudin i Sverige. Det gjorde mitt svenska hjärta godt 
att ock finna svenskar nämnas med i det stora syskonbandet. 
(Vänner, som senare besökt Bad Boll, ha för mig omtalat 



STOCKHOLM 1857. 343 

att de då vid morgonbönerna hört Bluiiihardt bedja äfven 
för ^> pastor Wadström i Stockholm>> .) 

Äfven höll han i några städer, t. ex. Stuttgart, regel- 
mässiga religiösa föredrag och utgaf en liten tidning »Blad 
från Boll». Hvad han i sina tal på sitt originella sätt 
kunde säga, var visserligen icke alltid höjdt öfver väl grun- 
dade betänkligheter. Han kunde t. ex. någon gång gifva 
djäfvulen skulden till allt mänskligt elände, så att det ej 
tycktes blifva något ansvar öfrigt för människorna, och han 
kunde tala om Herrens återkomst och de yttersta tingen på 
ett sätt, som näppeligen kunde sägas vara att hålla sig 
inom ordets säkra skrankor. Dock — grundtonen i hans 
predikan var ända igenom bättringsropet och nådeordet: 
>:>Allt är redo! Hvilken, som törstar, han komme och dricke, 
— utan penningar och för intet.» 

Oväntadt kom budskapet om hans hastiga död, den 
25 Februari 1878. Han var blott få dagar sjuk, i en häftig 
lunginflammation. Hans sista lefnadsdag var en bön om 
nåd för sig själf, om löftenas uppfyllande för alla människor. 
»Herren upplåter sin milda hand till barmhärtighet öfver 
allt folk; en hvar, som icke låter djäfvulen förhärda sig 
och så i uppsåtlig otro motstår Kristus, utan åkallar Jesu 
namn, skall varda frälst», sade han kort före sitt slut i sin 
gamla frimodiga tro. I honom bortgick den man, som i lång 
tid tillsammans med den samma år hemkallade prelaten von 
Kapflf hade varit hufvudstödet för den andliga väckelsen i 
Wiirttemberg. (Om Blumhardt mera i dagboksbladen 1866.) 

Mafs 22. I dag eklateras major O. Weidenhielms för- 
lofning med den ädla, varmt kristliga m:lle L. Arg. Herren 
välsigne de båda dyrbara vännerna 1 Deras lefnadshistoria 
har varit rik på bevis af Herrens ledning, och blir så nog 
äfven i kommande dagar. (Härom mera i nästa del.) 



344 DAGBOKSBLAD. 

April 7. Ett godt, uppmuntringsfuUt bref från Valde- 
mar Rudin, som, ehuru ganska klen, nu »genom Guds 
underliga hjälp lyckligt tagit sin examen» och »äfven i 
ekonomiskt hänseende haft många bevis på Guds underbara 
och nådefulla bistånd». — På e. m. uppe hos Rosenius 
och tog afsked af honom, som i morgon skall fara till 
Gefle. En god stund: vi voro båda rörda och sade hvar- 
andra farväl, med tårar af varm broderskärlek. Sedan gick 
jag, under en känsla af obeskriflig frid och inre harmoni, i 
den vackra aftonen ut till skogen vid Uggleviken, där jag, 
ensam med min Herre i hans sköna natur, sjöng fröjde- 
sånger till hans pris. O, huru lyckliga vi kunna vara och 
ha rätt att vara, genom vår Herre Jesus Kristus, som för 
oss gjort allt och är vårt allt I 

April 12, Påskdag. Hörde Janzon i Adolf Fredrik. 
»Stenen är borttagen, fastän vi ej se det på afstånd. Men 
när vi »komma nära», skola äfven vi såsom Maria »finna 
stenen vara bortvältad, den ganska stor var>^. 

April 14. Ett af de lifligaste styrelsesammanträden i 
Fosterl-Stiftelsen, som jag hittills varit med om. Det drog 
ut ända till kl. 12 på natten. (Sedermera fattade styrelsen 
det beslut, att sammanträdena aldrig skulle räcka längre än 
till kl. 10, utan hellre i nödfall ajourneras till följande dag.) 

April 22. Middag hos Seb. Tham, med flere vänner. 
E. m. uppe hos Rosenius, som i går återkommit från Gefle 
och Uppsala. — Aftonen hos fru Fredr. Hammarstedt. Där 
var syförening för Diakonissanstalten. Jag talade öfver Ps. 
32, samt uppläste några goda berättelser om diakoniss verk- 
samhet. Alla voro fulla af kärleksnit att hjälpa till i att 
styrka en så välsignad verksamhet. 

April 2J, E. m. på begrafning hos P. Palmqvist. En 
god, djupt allvarlig och dock så fridfull stund i hans hem, 



STOCKHOLM 1857. 345 

tills, med många kristna bröder. — På hemvägen fick af 
E. veta den sorgliga händelsen, att fru B:r, som i många år 
ansetts som en sann kristen, för några dagar sedan rymt från 
sin make, med löjtnant N. Hennes affall hade så småning- 
om förberedts genom »små» otroheter, som ej bekants och 
afbedits. Herren rädde alla sina trogna från »tömena», 
som vilja kväfva den goda säden ! — Aldrig skall jag glömma 
Rosenii bön: »O Gud, om möjligt, bevara mig från all 
synd! Men om detta icke kan ske här, i denna synduppfyllda 
värld, så bevara mig, kosta hvad det vill, från all sådan 
synd genom hvilken jag skulle blifva ditt namn till vanära!» 

April 24. Jämte Rosenius och hans fru på middag 
hos löjtnant Aug. Klingspor, vid Manilla på Djurgården. 
Vi besågo institutet för de blinda; en af flickorna sjöng 
med mjuk, hjärtevinnande röst Ahnfelts sköna sång: »Hvad 
helst här i världen bedröfvar min själ, med Jesus och ordet 
dock allting blir väll» 

Klingspor är i sanning en underbar man. Fullkomligt 
stendqf har han lärt sig att på munnen så klart se hvad en 
annan talar, att man litet emellan frestas tänka, det hans 
döfhet blott är förställning. Han kan t. o. m. gå bredvid 
oss och ändå samtala lika obesväradt, ty han ser äfven från 
sidan allt hvad våra läppar utsäga. Grosshandlar R., som 
icke kunde tro att detta var möjligt, beslöt en dag att ute 
på Djurgården pröfva, om icke K. var blott »en humbug». 
Han smög sig därför bakom K. när denne gick ensam, och 
aflossade oförmodadt ett pistolskott, blott några alnar från 
Kl:r. Han hade väntat, att denne nu skulle vända sig om 
eller åtminstone rycka till; men nej, K. fortsatte sin väg 
lika lugnt, ty han hade icke hört skottet. — (Särdeles in- 
tressant var att iakttaga, när K. om vintrarna kunde sitta 
vid ett fönster och höra, d. v. s. se^ hvad personer talade 



346 DAGBOKSBLAD. 

vid hvarandra i ett annat hus, tvärs öfver gatan. Då kunde 

han stundom börja hjärtligt skratta och säga: »Nu yttrade 

den fröken, vid fönstret där, en mycket rolig sak», eller 

något dylikt. — Georgii, som ock i början hade svårt att tro 

detta vara möjligt, gick en dag, omedelbrt efter det K. 

sagt något sådant, upp till de midt emot boende, dem han 

mycket väl kände, samt frågade en vid fönstret sittande 

herre: »Ursäkta min fråga, men säg mig: Yttrade ni er 

helt nyss så och så?» Herrn blef högst förvånad och sva- 

rade: »Ja, det gjorde jag; men hur i all världen kan herr 

G., som nu kom in, veta hvad jag yttrade för fem minuter 

sedan?») — Klingspor blef rätt länge på detta sätt misstänkt, 

innan allmänheten blef öfvertygad om hans »oskuld». Men , 

icke så få hålla alltjämt envist fast vid sin en gång fattade 

mening: »-K1. är en humbug; han 'gör sig till' och är icke 

alls sä döf som han låtsar sig vara». — Detta får han lida 

blott därför, att han varmt tror på Kristus och bekänner sin 

tro. Ty om sådana kristna gälla Herrens ord: »De skola 

säga allt ondt om eder, ljugande, för min skull». . . »Detta 

skola de göra eder för mitt namns skull». 

Maj 25. Gick till cellfängelset och sade det sista far- 
väl till mördaren Larsson, som i morgon skall afrättas, — 
Aftonen hos Alströmers jämte Fjellstedt, Elmblad, Flyborg j 

och Adelaide A:g, som är en vän till fr. Anna och Jenny j 

A:r. Goda samtal hela eftermiddagen; sist höll Fj:dt en | 

dyrbar bibelstund, och E:d afslutade vår afton med bön. 

Maj 26. I däg Larssons högtidsdag 1 Han gick till 
döden i stilla frid och innerlig längtan att snart få »vara 
när Herren, hvilket ock mycket bättre är». Han har vitt- 
nat om sin Herre, både med ord och med hela slutet af 
sin lefnad: »Mig är barmhärtighet vederfaren! 

Okt. 13, E. m. på Föst. -stift. 's styrelsesammanträde. 



STOCKHOLM. 1857. 347 

Till Styrelseledamot efter H. J. Lundborg kallades magister 
Axel Falk. — Kaptenlöjtnant V. Ringheim i Karlskrona 
hade begärt kolportörsbetyg för konstapeln Offerman, samt 
att en skrifvelse skulle sändas till befalhafvande amiralen. 
Båda dessa förslag afslogos såsom olämpliga. — För Fjell- 
stedts resa till Berlin, hvarest han bland därvarande lands- 
män äfven skulle verka för stiftelsens sak, anslogs 133 rdr 
16 skin. banko. 



1858. 

Jan, 7. I fjol kom Elmblad en dag upp till mig och 
lämnade mig några sånger för min tidning Budbäraren, från 
»en småländsk prästdotter». Sångerna voro mer än vanligt 
goda, varmt kristliga och älskliga; jag mottog dem med 
största glädje. När jag frågade E. efter förf:s namn, sade 
han att hon hette Lina Sandell, men att hon ville bli »abso- 
lut anonym». Jag svarade då, att något förf. -märke måste 
hon dock få, samt att jag skulle under verserna sätta initia- 
lerna Z. »S. (Så uppkom denna sedermera i mer än 40 
år kända och högt värderade signatur.) — I dag har jag 
från henne fatt ett mycket älskligt bref, med nya sköna 
sånger. Må hon, och vi alla, kunna troget i din tjänst, o 
Herre, använda de större eller mindre pund vi fatt! Du 
ser ej efter de stora gåfvorna, utan efter »trohet i det ringa.» 

Jan, 12, Styrelsesammanträde i Stiftelsen. Kapten 
Helander anmälde sig önska, så fort som möjligt, lämna 
sin plats såsom expeditionsföreståndare. — Såsom lämplig 
sådan föreslogs s. m. kandidaten Adolf Drake. Bref skulle 
om den saken sändas till honom och till d:r Emanuelsson. 



348 DAGBOKSBLAD. 

Febr. lo. Åter flera nya bidrag i min »stambok». 
(Några af dem må här återgifvas:) 

»Deraf skola alla förstå, att I aren mina lärjungar, att 
I älskens inbördes.» Dyre broder, detta är Herrens bud 
till oss, och väl må vi härvid säga att »hans bud äro icke 
svåra», nej, Ijufliga och lätta. Herren välsigne och bevare 
dig till evinnerligt lifl 

Din tillgifne broder T, Odencrants. 

»Fridens Gud, som igenfört hafver ifrån de döda den 
store Herden genom det eviga Testamentets blod, vår Herre 
Jesus, Han göre dig skicklig i allt godt verk till att göra 
sin vilja och skafie i dig hvad honom täckeligt är, genom 
Jesum Christum». — Ske alltså, dyre vän; önskar af hjertat 
din skröplige broder Carl Tornérhielm, 

Gud, som all nåd kommer af, den oss kallat hafver till 
sin eviga herrlighet i Christo Jesu, han fuUborde oss som en 
liten tid lida, styrke, stödje och stadfäste! Honom vare ära 
och magt evinnerliga! i Petr. 5: 10, 11. 

O Herre, slit alla band som Du ser, men jag själf icke 
märker! Herre, gör oss till ett i Dig; lär oss dö med Dig, 
att vi med Dig må få lefva! — Guds frid, dyre -broder! 

Eug. Montgomery. 

Jag vill undervisa dig och lära dig vägen du vandra 
skall-, jag skall leda dig med mina ögon. Ps. 32: 8. 
I Thess. 5: 23. Din gamle broder och vän 

P, Fjellstedt 

Rom. 8: ly. Broder! Fröjda dig i hoppet om det 
o förgängliga, obesmittade och ovanskliga arf, som i him- 
melen är dig förvaradt (i Petr. i: 4), men fröjda dig i 
Herrens fruktan. Dock — Han är trofast, som oss kallat 
hafver, den det ock väl fullbordar! Broderligen 

Sebastian Tham. 



STOCKHOLM 1 858. 349 

Mars II, I dag eklaterades nu förlofningen mellan 
magister Karl Rogberg och m:lle Eugenie Arg. — På e. m. 
afslutade jag min bok »Evangelisk skattkammare», som till 
större delen är redan tryckt. 

Mars 21. På aft. hörde Ahnfelt hos byggm. Hellströms. 
Han talade öfver Rom. 5:, om »en för alla, och alla i en», 
samt sjöng flere sköna sånger, som vi ej förut hört. Både 
predikan och sången gingo till hjärtat och »förklarade Kri- 
stus.» Särskildt var den eljest så lugne, trygge byggmästar 
Kylen så hänförd, att han i glädjetårar »prisade Gud och 
Lammet.» Ahnfelt har verkat mycket genom sina sånger! 

Apil ig. Styrelsesammanträde. D:r Fjellstedt åtog 
sig att under sommaren vara Stiftelsens provinsombud för 
Götaland, Värmland och Dalarne. 

April 2S> Första lysningsdagen mellan arkitekten P. 
U. Stenhammar och fröken Louise Rudensköld. — Af Sten- 
hammars andliga sånger skola många, såsom »Måste ock 
af törnen vara», »Denne är min käre son» m. fl. alltid för- 
blifva bland det skönaste, som detta århundrade gifvit af 
svensk tonkonst. 

April 26. Uppe på Diakonissanstalten, där fyra prof- 
systrar invigdes. Elmblad höll ett godt och varmt tal. En 
riktig »solskensstund», fastän det utanför var »kolmörkt» och 
regnet slog mot fönsterrutorna. 

April 26. Råkade major O. Weidenhielm, som om- 
talade att vid bjudningen hos dem på Karlberg hade hans 
svåger, John Ahlberg, länge samtalat i andliga ämnen med 
sin namne, pastor P. A. Ahlberg, som vid afskedet sagt till 
honom: »Löjtnanten är icke långt från Guds rike-, men tag 
steget fullt uti Ty mången är nära det riket, utan att dock 
vilja efter Kristi maning >^gå in genom den trånga porten.» 
— Gud gifve, att dessa pastorns ord måtte tränga till lojt- 



350 DAGBOKSBLAD. 

nantens hjärta och hjälpa att föra denne in i Guds rike! 
(Detta skedde ock, men först flera år efteråt, genom inver- 
kan af den bekante lord Radstock; hvarom mera å annat ställe.) 

yuni 8. Föst. -stiftelsens årsmöte. Ur styrelsen utgingo 
herrar Adlercreutz, Georgii, Wennersten och Humble. De 
tre förstnämnda återvaldes, hvaijämte lektor G. S. Löwen- 
hielm invaldes i styrelsen. 

Juli ij. Sammanträde af Föst. -stiftelsens styrelse. Gustaf 
Beskow hade anmält sig sinnad att med det snaraste för 
någon tid öfverresa till N. Amerika, i ändamål att verka 
för dit utflyttade svenskars andliga väl. Och han hade 
därför vändt sig till Stiftelsens styrelse med begäran om 
reseunderstöd förskottsvis för detta ändamål. Styrelsen var 
mycket böjd för att i sin mån medverka till denna saks 
realiserande. Men beslut i saken uppsköts, dels därför att 
endast sex af styrelseledamöterna denna gång voro när- 
varande, dels emedan för den närmaste framtiden förelåg 
en mängd oundvikliga utgifter för Stiftelsens egentliga ända- 
mål, hvilka gjorde det svårt att förskottsvis utbetala den 
önskade summan, dels ock därför att man förmodade, det 
»Svenska missionssällskapet» skulle bättre vara i tillfålle att 
lämna det begärda förskottet. 

Sept. 6. Styrelsesammanträde. Beslöts, att Budbäraren 
för 1857, hvars upplaga helt utgått, skulle omtryckas i 3,000 
ex. — Z. 5. (Lina Sandell) som hade insändt en till tryck- 
ning antagen skrift »Koleran, ett bud från Gud», hade så- 
som arvode för den samma begärt endast 75 ex. af sin 
skrift samt ett ex. af hvarje på Stiftelsens förlag utgifven 
bok, — hvilket med hjärtlig tacksamhet beviljades. 

Nov. g. Styrelsesammanträde. G. B:w, som f. n. slagit 
sin tilltänkta Amerikaresa ur hågen, skulle anmodas att så- 
såsom reseombud besöka Häfverö och kringliggande socknar. 



STOCKHOLM 1858. 35 1 

Med anledning af ett anbud af konsul Runnerström i 
Malmö, att han ville skänka Stiftelsen 2,000 rdr för utgif- 
vande af något större lutherskt uppbyggelseverk, som skulle 
säljas till mycket billigt pris, beslöt styrelsen att Luthers 
evangelii- och epistelpostilla i ny öfversättning skuUe utgif- 
vas, till lägsta möjliga pris. Till öfversättare föreslogos pro- 
fessor Skarstedt, magister Falk och docenten Rosenius. 



1859. 

Mars 8. Styrelsesammanträde. Vald. Rudin, som hade 
kallats till expeditionsföreståndare, förklarade sig /. «. vara 
för sjuklig att kunna åtaga sig platsen, men skulle fram- 
deles med glädje mottaga denna kallelse i Herrens tjänst. 

Maj II, Styrelsesammanträde. Upplagan af Luthers 
postillor, hvilken först var bestämd till 30,000 ex., måste nu 
ökas till 36,000 ex. — Rudin antogs till expeditionsföre- 
ståndare, men erhöll två månaders tjänstledighet för att 
kunna väl sköta sin hälsa. 

Juni 4. Styrelsesammanträde, vid hvilket Rudin för 
första gången förde protokollet. — Öfverläggningar angå- 
ende det stundande årsmötet. Rosenius och jag utsagos att 
bestämma, hvilka som skulle blifva predikanter vid mötet, 
äfvensom att vara »värdar» vid årsmiddagen. — Styrelsens 
springgosse, K. Ohlin, hade begärt 14 dagars tjänstledighet 
(och afgick senare från sin plats). I hans ställe antogs en 
from yngling från Öland, A. J. Pettersson. (Dessa två yng- 
lingars framtida öden blefvo lärorika, såsom belysande Ps. 
119: 9 och I Tim. 6: 6. Därom mera i nästa del.) 

Juni 77. Stiftelsens årsmöte — uppbyggligt och godt. 

Aug, ij. Handlanden Edenholm i Vestervik anmälde 



352 DAGBOKSBLAD. 

sig ej längre kunna vara Stiftelsens provinsombud, emedan 
han omfattat baptistiska åsikter. Vi skola sakna den förut 
oss så varmt tillgifne mannen. 

Sept, 20, Genom de ofantligt stora utgifterna till tryck- 
ningen af 36,000 ex. Luthers postillor, för h vilka betalnin- 
gen först senare erhålles, har Stiftelsens styrelse kommit i 
ganska svår, om än blott tillfällig ekonomisk förlägenhet. 
Enskilda dess medlemmar ha försträckt rätt stora summor, 
(så t. ex. revisionsekreteraren Axel Adlercreutz 10,000 rdr, 
utan ränta och utan revers,) men mycket mera erfordras. 
Med anledning häraf, och sedan några försök att erhålla lån 
misslyckats, hade styrelsen i dag samlats till ett särskildt 
bönemöte, vid hvilket de flesta af oss, en efter annan, inner 
ligt anropade Herren om hjälp >för hans namns skull.» 
(Och — inom några dagar kom hjälpen.) 

Dec. jj. Styrelsesammanträde. Till ledamot af sty- 
relsen, efter baron Alströmer som aflyttar från Stockholm, 
valdes suppleanten hof kamrer A. Welin, och till suppleant i 
hans ställe magister E. Thorman. 



1860. 

yan. 12. F. m. hos »mor Thor», som haft den märk- 
liga »synen» om Gustaf Beskow och Gustaf Leijonhufvud, 
när de voro i Konstantinopel. Nu hade hon åter haft en 
ny »syn». — E. m. hos häradshöfding Beskows, där jag fick 
ett bref från G. B:w, från Kairo. 

yan. 75. Närvarande vid Viktor Björnströms och Al- 
bert Ekströms prästvigning. Må Herren välsigna dem 
båda. De ha mycket olika naturer; men — det är på 
nåden deras framtid beror. 



Dagboksblad. 

1878. 

Jan, I. En ny milsten på lifvets väg. Huru många 
sådana skola väl återstå, innan det heter: »Nu äro vi framme 
vid målet I Äro vi väl alla redo?y> 

I dag, såsom så ofta förr, ha vi under gemensam tack- 
sägelsebön rest upp vår Ebeneser: allt hittills har Herren 
hulpit! Och han skall förvisso äfven härefter hjälpa. Honom 
vare tack för allt! 

Jan, 6. F. m. besök hos en sjuk man, som i yrsel 
tre gånger velat beröfva sig lifvet. Ena gången var det så 
nära, att om man icke kommit »i sista minuten», så hade 
hans afsikt gått i fullbordan. — Nu var han däremot stilla 
och hörde med tacksamhet på det jag talade till honom. 

E. m. läste i Lobsteins betraktelser några mycket dyr- 
bara tankar, som jag vill afskrifva: 

»Det säkraste tecknet, att man är utkorad, är gåfvan 
att kunna tro, midt under all 'andens fattigdom'. Men vi 
måste 'göra vår kallelse och utkorelse fast', på det hvarken 
bedröfvelsen, världens lockelser eller åsynen af våra synder 
må komma oss att gå bort från Herren. 

Under de goda dagarna låtom oss vaka, under de 
onda låtom oss dedja; under de dagar, då allt är mörkt, 
och vi 4cke veta, hvad vi skola bedja, såsom det bör sig' 
(Rom. 8: 26), så låtom oss bida. Vår sak är i goda hän- 
der. Herren är den ende, som aldrig skall tröttna vid oss. 

*Drag din fot tillbaka från din nästas hus; han måtte 

IVadstrÖtn, Ur minnet ock dagboken. 23 



354 DAGBOKSBLAD. 

ledas vid dig och varda dig vred/ Ordspr. 25: 17. Man 
förlorar ofta på att blifva närmare känd. Tvänne vänner 
eller makar, som alla dagar och under alla förhållanden se 
hvarandra, få ofta om hvarandra en helt annan tanke, än 
de från början hade. Men där kärleken med åren växer 
och tilltager i djup och styrka — där hvilar Guds välsig- 
nelse öfver den. Den ende dock, som ständigt och af alla 
sina vänner älskas allt mer och mer, ju mer han blir känd, 
det är Herren Jesus. 

Vi ha i vår karaktär rätt många lyten. Dessa kunna 
oförmodadt framträda och bereda oss djupa förödmjukelser. 
Om vi därför någon gång gjort ett godt intryck, så må vi 
icke allt för mycket räkna därp^; måhända skall man redan 
i morgon icke tycka det samma om oss. 

Ett enda felsteg kan nedsätta oss i människors ögon; 
ingenting är så föränderligt som 'allmänna omdömet*. Men 
om vi troget vandra vår väg fram, med Herren vid vår 
sida, om vi framför allt söka behaga honom, så skall han 
äfven böja till oss de hjärtan, hvilkas kärlek är oss till gagn 
och uppmuntran på vandringen hemåt.» 

Jan. 7. I dag har baron Gösta Posse, f. d. kapten 
och kavaljer hos prinsarna, hastigt aflidit. Hvile han i frid! 
En ädel, bedjande och på Herren troende man, men som 
led af så olidliga fysiska smärtor, att den därmed obekante 
aldrig kan ens göra sig en föreställning därom. Då jag för 
ett par veckor sedan mötte honom på Drottninggatan, sade 
han: »Bed för mig, att jag måtte kunna uthärda och icke 
blifva vansinnig af mina plågor!» — O, huru olika männi- 
skors lotter falla! Den ene har knappt smakat en droppe 
af sjukdomslidandets kval; en annan håller på att duka 
under däruti. Och dock är det en vis, helig, kärleksfull 
och barmhärtig Gud, som sänder det alltsammans. »Han 



STOCKHOLM 1 87 8. 355 

delar så, som honom S)mes.» Luther säger: j^Ej en droppe 
malört mer i bägaren, än hvad som är nödvändigt.» 

Jan, 8. En af århundradets allra märkligaste uppfin- 
ningar kommer att räkna sin tillvaro från det senast för- 
flutna året — nämligen telefonen. När ryktet om den samma 
först trängde hit från N. Amerika, ansåg man det blott 
vara vanlig amerikansk > humbug». Men senare under- 
rättelser ha bekräftat uppfinningens verklighet, och på tele- 
grafstationer i Frankrike, England, Norge m. fl. länder lär 
man f. n. vara sysselsatt med omfattande försök. Man spår 
redan, att äfven vi här i Stockholm skola innan årets slut 
kunna samtala med personer i Uppsala, ja, ännu längre 
bort, t. ex. ända till Gefle eller Norrköping. Naturligtvis 
ges det en gräns för telefonens kraft; och så långt som till 
Göteborg eller Jönköping tror man knappt att den skall nå. 
Men i alla fall, huru underbart att härifrån kunna tala med 
vänner t. ex. i Uppsala 1 Om någon på allvar yttrat en så- 
dan tanke för endast 25 år sedan, hade han blifvit ansedd 
som en narr eller rent af en dåre. 

»Stora äro Herrens verk, och den som gifver akt på 
dem, han har stor lust däraf.» 

Jan, g. När den hederliga »Väktaren» häromdagen 
anmälde den af mig grundade tidskriften »Förr och Nu», som 
nu fått ny redaktion, yttrade min gamle präktige vän, baron 
Fredrik Hierta, som icke kunnat förlika sig med min helt 
moderata nystafning, följande ord: »Vi äro öfvertygade, att 
denna underhållande och bildande tidskrift skall vinna be- 
tydligt mer spridning i landet, sedan det under namnet 'ny- 
stafning* kända våldförande af svenska språket, som miss- 
tagsvis en gång kommit in i tidskriften, nu synes ha blifvit 
därifrån utvisadt.» — Äfven jag hoppas, att Förr och Nu 
måtte under sin nya redaktion få en ännu större spridning 



35^ DAGBOKSBLAD. 

än under mitt redaktörskap ; men om så skér^ icke blir det 
»gammalstafningens» förtjänst. Ty »nystafhingen» har ovill- 
korligt framtiden för sig, sä visst som det är en sanning, 
att »hvad förmultnadt är skall ramla». Konsekvens ^ där 
sådan är möjlig och oskadlig, är en fordran som- ej kan 
tillbakavisas. Hvarför. skall man t, ex. skrifva: tvär, meti 
tvertom; Karlstad och Karlskrona, men Carl och Carlshamn; 
kär, men der; jäst, men jette o. s. v. Emellertid är det 
min lifliga önskan, att Väktarens förväntan om större sprid- 
ning af F. o> N. må blifva uppfylld. (Men . . . »stundom gäckas 
mänskliga förväntningar». Tidskriften, som 1877 hade öfver 
12,000 prenumeranter, gick med 1.878 ned till 6,000 och 
måste sedan efter följande året nedläggas.) Och min mode- 
rata »nystafning» blef snart Sv. akademiens och allas. 

fan, 10. Räddade Herren underligen vår äldste sori, 
som hade gått ned sig på isen. Änyo ett Ebeneser, under 
varmaste tacksägelse och glädje ... 

I dag firas i Uppsala en storslägen fest, i hvilken hela 
vårt folk deltager — loo-årsdagen af »blomsterkonungens» 
död. Linné var stor — en af vårt lands största söner — 
icke, såsom förr var vanligast, genom krigiska bedrifter utan 
genom sina vetenskapliga förtjänster och genom sin varma 
gudsfruktan. Men lärorikt är att minnas, det han bland 
sina ämbetsbröder länge " bemöttes med en från afund här- 
stammande isande köld. Dock — medan namnen på de 
flesta af hans samtida ämbetsbröder i Uppsala längesedan 
äro förgätna, skall Linnés namn aldrig dö. (Jag kom nu öför- 
sedt att tänka på Rosenius. Äfven han var under sin lifstid 
förbisedd och föraktad af kyrkans dåvarande flesta »stor- 
heter». Dock — om 50 år, hvem minnes då dem? Men Ro- 
senii minne skall sent dö bland Sveriges evangeliska kristna.) 

fan. //. Höll bibelförklaring på slottet, hos prin- 



fp 


1 


L 


1 ^ ^ 


r^ijj^l^ 




!■■■■§, 





3 1 2 7 4 6 

1. Prinsessan. 2. Frihernn M. Hermelin. 3, i. U. och A. Hermelin 
5. Hofmarskalken SilfrerskSld. 6. Kapten J. Kr. Berger. 7. Claudia Berger. 

Bilder från Fridhem: Prinsessan med gäster. 1867. 




IIIIIIIMI 



'4 6 1^,2 7 83 U 9 

1. Drottning I^ovisa. 2. Prinsessan Louise. . 3. Prinsessan Eugénie. 4. Grefv:n O. Sparre. 
5. Friherr: n A. Sibbing. 6. Baron Hugo Hamilton. 7, 8. Fr: a Rogberg och Morln. 9. Fr. Louise 
Sparre. 10. Hofmarsk: n SilfverskOld. 11, 12. Kammarherr: na baron. Q. v. Rssen och E. Bibbing. 

Bilder från Fridhem: Prinsessan med gäster. 1863. 



358 STOCKHOLM 1 878. 

sessan Eugenie. Prinsessan spelade som vanligt sjfllf orgeln ; 
mera ovanligt var^ ätt hon i dag sjöng ensam en af sina 
skönaste kompositioner. Detta inträffar icke ofta, men blir 
kanske just därför så gripande. 

Jan. 12, Blasieholmskyrkans i o-årsfest. Gust. Beskow 
reste i dag upp sitt Ebeneserl — Huru väl minnes jag icke, 
när G. B. på våren 1864 kom till mig och för första gången 
omtalade sin plan att bygga en kyrka, större än Betlehems- 
kyrkan, som hade blifvit alldeles för liten för det myckna 
folket vid våra bönemöten; samt när han omtalade, huru 
underbart Herren hade gifvit honom tomt till kyrkan, huru 
han tre dagar å rad hade fatt tusen kronor för saken samt 
blifvit alldeles viss, att Herren ville dess framgång o. s. v. 
Och nu har den kära kyrkan redan stått färdig i tio år 
och evangelium om försoningen i Kristi död där förkunnats. 
Måtte det aldrig tystna och Guds ande aldrig vika därifrån! 

I dag en rikhaltig försäljning till förmån för »Trassko- 
lan», detta förträffliga räddningshem för husvilla bortkomna 
gossar, grundadt af herr J. O. Lindgren. Gud. har hittills 
välsignat hans arbete och skall säkerligen allt fortfarande 
göra det. Ps. 37: 5. 

fan, 15. En fornminnesförening i Småland, och sär- 
skildt för det minnesrika Värend, är under bildande i Växjö, 
där landshöfding G. Wennerberg tagit saken om hand och 
utlyst sammanträde. 

Den tyske vetenskapsmannen professor Schenkel, an- 
sedd som en af rationalismens förnämsta banerförare, har 
nyligen vid synoden i Baden, under en diskussion om den 
heliga skrifts auktoritet, afgifvit en lika glädjande som 
för både hans vänner och motståndare öfverraskande för- 
klaring. Han yttrade nämligen, att han »bestämdt proteste- 



STOCKHOLM 1 878. 359 

rade mot hvarje försök att utesluta undret ur de bibliska 
berättelserna. » 

Ja7i, 18. Aftonen hos Stenhammars, jämte Magnets, Welins, 
Astrups m. fl. På natten en märklig dröm om döden som 
nalkades mig, men som två gånger vek för Jesusnamnets 
kraft. (Se del i, sid. 93.) 

fan, ig. Nattvardsgång i Blasieholmskyrkan. Skriftermål 
af Aug. Lindström. En oförgätlig stund, med ny förviss- 
ning om allt Herrens goda! — På aftonen ett synnerligen 
godt bref från min gamle vän, major Robert Brauner, som 
däruti äfven prenumererade på 10 ex. af min tidning »Hemåt», 
på önskan af fångar i Landskrona fängelse. 

Jan. 22. Regeringen har i dagarna bifallit »irvingianer- 
nas» ansökan att få bilda ett af staten erkändt religions- 
samfund, under namnet »Den katolskt-apostoliska kyrkan». 
Så har då den varmhjärtade men därjämte något fanatiske 
dansken, kandidat Thomsen, vunnit sitt så länge eftersträf- 
vade mål: att få irvingianismen inplantad äfven i Sverige. 
(Om min fleråriga bekantskap med honom samt om mitt 
första sammanträffande med pastor Fleischer, »irvingianernas 
apostel i norden», mera i dagboken för 1870.) 

Den äfven bland oss bekante nitiska missionär Börresen 
har nu, efter sin långvariga resa i Europa, återkommit till 
Santalistan. Jag skall aldrig glömma den älsklige mannens 
besök i Stockholm och hans predikningar härstädes i Blasie- 
holmskyrkan och andra kyrkor. Han var också en originell 
man: aldrig förr har jag hört en luthersk präst från predik- 
stolen sjunga folkvisor, såsom B. gjorde. — Men nu hotas 
hans af Gud så rikt välsignade mission af en stor svårig- 
het. En del teologer och präster ha nämligen velat få 
förklaradt, att de hittills af Börresen döpta kristna icke kunna 
inom kyrkan erkännas såsom döpta. Ty — Börresen har 



360 DAGBOKSBLAD. 

under alla de föregående årens nitiska arbete, då han vunnit 
så många själar åt Herren, icke varit prästvigd^ utan blott 
såsom lekman verkat för Guds rike. (B. blef först den 21 
nov. sistlidna år ordinerad till präst af biskop Martensen i 
Köpenhamn.) Under sådana förhållanden, ifall ett af en lek- 
man förrättad t dop icke kan erkännas såsom ett riktigt 
dop, »måste de af B. döpta santalerna antingen förklaras 
odöpta eller också döpas om igen», säger man. 

På en nyligen hållen missionskonferens i Shanghai, där om- 
bud från nålstan alla i Kina arbetande sällskap voro samlade, 
beslöts bl. a., att uppförandet af dyrbara kyrkor i medel- 
tidsstil bör undvikas; ty — det är bättre att få fyra enklare 
kyrkor, där ordet kan förkunnas, än att för samma summa 
få en »grann» kyrka med målade tak och fönster, marmor- 
dopfuntar m. m., men där predikanten knappt kan höras. 

Jan, 30. Kronprinsen har under landshöfding Edelstams 
ledning ånyo börjat sina studier vid Uppsala universitet. — 
Huru fort åren ilal Jag minnes så väl, när hans höge fader 
och farbröder, kronprins Karl samt hertigarna Gustaf och 
Oskar blefvo studenter. 

(Jag kunde ock omförmäla många lärorika drag från deras 
ungdomstid; men flertalet af dessa torde redan förut vara 
kända. Blott ett må därför här anföras. 

När prins Gustaf en afton 185 1, på en soaré hos lands, 
höfding von Kraemers, föredrog några af sina kompositioner^ 
sjöng han den bekanta sköna »Mina lefnadstimmar stupa» 
med en mer än vanligt gripande stämning. När han slutat, 
hade de flesta närvarande tårar i sina ögon; och prinsen 
själf såg nästan förklarad ut, då han yttrade: »Ja, detta är 
nog en sanning för oss alla, med alldeles särskildt för mig». 
— Inom mindre än ett år därefter hade den af alla så 
högt afhållne prinsen slutat sina dagar i Norge.) 



STOCKHOLM 1878. 361 

Febr. 5. Den socialistvänliga tidningen »Stockholms Mor- 
gonblad» har upphört att utgifVas. N. Dagl. Alleh. vill där- 
uti se »ett bevis, att svenska folket ännu icke är moget för de 
socialistiska lärorna». Ja kanske det? Dock är det icke skäl 
att vara alltför säker. Kanske går redan midt ibland oss den 
»yngling» (se sid. 224), som en dag skall äfven bland oss föra 
både socialism och spiritism till en kortvarig, men förödande 
seger. 

Inom Våmhus församling i Dalarna är nu all handel 
med spritdrycker, vin och öl helt förbjuden. Detta beslut, 
som på kommunalstämmans enhälliga begäran fattades af 
socknens kommunalnämnd, har af konungens befallnings- 
hafvande i länet blifvit faststäldt. 

Febr, 8, På »alliansbjudning» hos Wennerstens. Många 
goda, lärorika yttranden af där samlade vänner. Men äfven 
ett skärande missljud. X. uppträdde och lärde, att »de trognas 
rättfärdighet inför Gud är en 1 dem genom Anden ingjuten rätt- 
färdighet» — alltså: ren katolicism 1 Han fick en kraftig, lugn 
och öfverbevisande motsägelse ur skriften, af flera bland brö- 
derna; och ingen tog, som jag hoppas, denna gång någon 
skada af hans ord. Men flera af åhörarna, såväl bland de 
manliga som de kvinnliga, hade i början icke ens förstått, 
att i hans yttrande låg en den farligaste villfarelse. O, huru föga 
grundade i skriften många bland våra troende äro 1 — Nu var 
det blott X., som dref den obibliska läran, och därför fäste man 
sig ej vid hvad han sade. Men tänk, om det varit en rikt begåf- 
vad och vältalig professor eller någon annan framstående pre- 
dikant: huru många skulle ej då genast fallit till och följt medl 

Febr, 10, Besök hos en sjuk, gammal man, som legat till 
sängs i nära 17 år och lidit mycket. Han var dock för- 
nöjd, tålig, ja lycklig genom Gudsord, och Jesu frid. Jag 
önskade, att »hela Stockkolm > kunnat få se och höra den 



362 DAGBOKSBLAD. 

mannen, så skulle man åtminstone inse, hvar den sanna 
lyckan är att finna. — »Här är allt bemängdt med pust: 
Jesus ger den rena lust I » 

Febr, //. Aftonen hos Cronvalls. En kyrkligt glad och 
uppbygglig bjudning. Bring, Kihlberg och Lindberg talade 
godt. På hemvägen berättade Bring, att en mycket from 
och gudfruktig präst frågat honom, »huru han för sitt sam- 
vetes skull kundevaramedpå dylika bjudningar, där äfven 
lekmän talade öfver bibeltexter». 

Febr, i^j. Besök af två dalkullor, som mindes mig sedan 
sommaren 1854. (Se del I. sid. 375 och 387). Den 
ena af dem, Margareta, hade varit i Amerika, och där, ge- 
nom okunnighet i språket, blifvit skickad långt ned till en 
af sydstaterna, där hon fått genomgå märkliga öden, som 
förtjänte att offentliggöras. Hon hade i flera år, bortkom- 
men från Gud, gått med ständig inre förtvifian; men Herren 
hade sökt och återfunnit henne, och nu hade hon ånyo frid. 

På aftonen hos byggmästar Hellströms, där G. B:w talade 
kraftigt öfver texten om de »fyrahanda sädesåkrarna». Han 
skildrade äfven den nyligen i Uppsala aflidna unga fröken 
Signe Sohlmans saliga död. Hon var beredd på att dö — 
»frampå våren». Men en morgon fann läkaren, att hennes 
sjukdom gjort ett så oförmodadt hastigt framsteg, att han måste 
säga henne: »Fröken kommer icke att öfverlefva denna dag I» 
Då blef hon först mycket bäfvande. Hon älskade Herren 
och hade menat sig skola med glädje få dö »längre fram». 
Men att dö »/ dag% — därtill var hon icke beredd. Dock när 
Torén, som genast efterskickades, hade kommit och för henne 
framställt korsets och försoningens saliga hemlighet, — då 
ljusnade det i hennes hjärta och anlete, och under salig frid 
och fröjd kunde hon därpå samma dag gå hem till sin frälsare. 

Febr, 27. Ny påfve är vald efter Pius IX, nämligen kardinal 



STOCKHOLM 1878. 363 

Joakim Pecci, som antagit namnet Leo XIII, Personerna 
växla, men påfvedömets ande förblifver, till dess Herren 
själf kommer och dömer kyrkan, som är »drucken af de 
heligas blod». Upp. 17: 6. 

Mars I, Aftonen på en mycket god bjudning hos B:ws, 
jämte löjtnant W — g's m. fl. Vi samtalade öfver Koll. 3: 
I — 10. Bland goda yttranden denna afton vill jag särskildt 
gömma dessa: 

Gud söker syndare, hvilka — utblottade, beröfvade all 
egen förtjänst, — låta frälsa sig blott af nåd. Att veta och 
erkänna denna frälsning af nåd är ännu icke att äga den; 
man måste »gå in genom den trånga porten». Ett intet i 
dag måste vi förblifva ett intet i morgon. Ja, vore vi än bland 
dem, som längst framskridit på helgelsens väg, så är det 
dock icke vår omvändelse eller vår helighet som frälsar 
oss, utan endast Jesu Kristi blod. 

Vår största olycka är icke den att vi synda, utan den 
att — när vi syndat — vi icke »erkänna våra synder», 
icke sörja öfver dem. Men »om vi bekänna våra synder» 
— hvad gör då Herren? Se i Joh. i: 9. 

Intet gifver sann frid åt själen mer än vissheten att vara 
rättfärdigad inför Gud, frisagd från Guds dom. Då följer 
ock det heliga villiga sinnet. Rom. 5: i; 8: i. 

Mars 8, Snart har jag i nära 14 år genom min sjukdom 
varit ur stånd att predika i någon kyrka. Flera gånger har 
jag nog försökt, men alltid måst atbryta. Nu har man dock 
uppmanat mig att ånyo göra ett försök, till en början i en 
mindre kyrka. Jag har därför i dag, i Brödrasalen vid Karl 
XIIIis torg, begynt att hålla passionspredikningar under inne- 
varande fastlagstid. Denna första gick väl, ehuru jag en 
gång fick en svår attack åt hjärtat. Herren hjälpte dock. 

Mars 30, Uppe på slottet hos prinsessan Eugenie, som 



364 . DÄGBOXSBLAD. ^ 

hade sagt sig. vilja skrifva i min »stambok», den jäg i förr- 
går där lämnade. 

(När jag återfick den, hade prinsessan skrifvit följande, 
hvaraf jag här må införa början: 

Bort det, att jag af något skulle berömma mig, utan af 
min Herres Jesu Chrisii korsj gepom h vilket verlden är för mig 
korsfäst och jag för verlden. Qal. ,6;, 14, Om verlden l^ata^ 
eder, så veten att hon hafver hatat mig förr än eder. Joh. 
15: 18. Alla edra ting låten ske i kärleken. , i Cor. 16: 
14. Vinnlägg dig att bevisa dig Gudi en bepröfvad och 
ostrafflig arbetare, som rätt delar sanningens ord. Men Herren 
skall förlossa dig af all ond gerning och, frälsa dig till sitt 
himmelska rike. 2 Tim, 2: 15; 4: 18. 

»På sistone» Gud ger hvad vi åstundat, 
när korset pröfvat tra och; kärlek här: 
när tålamod vår pannas stämpel är,, 
och verldens hån nog Christi kårlek grundat. 

»På sistone!» O, märk det väl — var stilla, 
mitt hjerta, för den hand som agar först, 
men läker se*n och stillar all vår törst — 
och tänk: Guds kärlek gör dock aldrig illa!) 

April 2. Middag hos grefvinnan M. Leijonhtifvud, tillsam- 
mans med löjtnant Adolf von Koch, hans friherrinna, fru L. 
Stenhammar m. fl. På e, m. musik, bl. a. af den unge y-drige 
Vilhelm Stenhammar, som inproviserade och spelade så utom- 
ordentligt väl, att de som icke förr hört honom måste häppa 
öfver sådant; de kallade honom med rätta »ett tmderbarn», 
som påminte om Mozarts barndom. 

April 77. Skärtorsdag. Kl. 2 på slottet; höll pässions-. 
predikan hos prinsessan, för hela den kungliga familjen. 
Prinsessan tackade Herren. Må han välsigna sitt ord på allas 
deras hjärtan I ... 



STOCKHOLM 1 878. 



365 




I 






Ti 
to 

c 

9 



O 



366 DAGBOKSBLAD. 

April ig. Hörde kyrkoh. Schwarz i Blasieholmskyrkan — 
en af de väldigaste och härligaste långfredagspredikningar jag 
någonsin hört. Det var oss så, som det i texten heter: »Folket 
slog sig för sitt bröst; man måste ned inför korset, ned i 
ånger, syndabekännelse och bön. Men sedan gaf samma kors- 
predikan den kraftigaste tröst och frid, så att man »stod upp och 
lofvade Gud». Ja, måtte det gå oss så, som för Elias, sedan 
han ätit af det glödbakade brödet: »Han gick af den matens 
kraft i 40 dagar och 40 nätter, till dess han kom till Guds berg. » 

På e. m. besök i ett drinkarehem där mannen, från att 
ha varit en den dugligaste arbetare, nu har delirium. £n 
gräslig syn I Jag ihågkom Wilh. von Brauns ord, att »bränn- 
vinet är satans tårar, som han grät när han förgäfves hade 
frestat Herren, och som han därför i vrede öfver sin för- 
ödmjukelse gaf åt människorna att fördärfva sig med * . 

Maf 7. Afskedsfest på hushållsskolan för de engelska 
judemissionärna Wilkinson och Adler. De ha verkat i Stock- 
holm en tid bland h^-varande judar. 

Missionär Wilkinson omtalade, att han här bland mängden 
af rationalistiskt sinnade judar, funnit icke få »gammaltroende 
och fromma efter fädemas sätt». Särskildt hade han kännt 
sig dragen till en grosshandlare Davidsson. Med denne hade 
han utan någon motsägelse kunnat samtala om Gud, om bön, 
tro, gudsfruktan och heligt allvar. Men så snart det blef tal 
om försoningen genom Kristus och vår sanna rättfärdighet 
inför Gud, då ville den eljest älsklige och fromme juden icke 
höra på, utan sade: »Låt oss icke strida om tomma namnl 
Vi ha Moses, och ni har Kristus: det är den enda obetydliga 
skillnaden; för öfrigt mena vi ju alldeles det samma I» Då sva- 
rade Wilkinson: »Skillnaden är dock icke så ringa, som ni 
tyckes antaga. Ty om I synden, dÅ fördömer 'Mose& tåtr [^ 
Mos. 27:); men om vi synda och bekänna våra synder, åk för- 



STOCKHOLM 1 878. 367 

låter och försvarar Kristus oss (i Joh. i: och 2:). Det är ju 
en ganska betydande skillnad, eller huru?» Herr D. blef nu 
ganska tankfull och sade efter en stund: »Den jämförelsen 
har jag aldrig förr gjort; och jag medgifver, att ni under 
sådana förhållanden har det vida bättre stäldt än vi.» 

Maj 12. F. m. hörde kyrkoh. Schwarz i Ladugårdslands- 
kyrkan. »En storslagen predikan af en liten man», sade 
C. vid utgåendet, och han hade rätt. 

På aftonen tillsammans med honom hos F:d's. — S. talade 
där kraftiga allvarsord om de yttersta tiderna, då kårleken 
skall förkolna hos många ('de flesta'), och då t. o. m. kristen- 
domssyskon skola börja it hata och förråda h varandra», så att 
världen icke mer, såsom i flydda tider, skall om de kristna 
säga: »Se, huru de älska hvarandra», utan tvärtom: »Se, huru 
de hata och förtala hvarandra!» — Han omtalade ett exempel 
från X. socken i Norrland, där en k5rrkans tjänare genom 
afund hade fattat så djupt hat mot en adjunkt Z., att han 
under åratal förföljde denne, dels på sockenstämmorna dels 
i provinstidningarna. Slutligen gick X.'s hat så långt, att 
han mutade en bonde att uppsätta en med falska vittnens 
underskrifter försedd anklagelse mot adjunkten, att denne 
skulle ha begått ett nesligt brott mot bondens dotter. Denna 
anklagelse var afsedd att användas som vapen mot Z., ifall 
han slutligen genom X.'s trakasserier skulle bli nödgad att 
anmäla denne i konsistorium. Skriften fanns efter X.*s död 
inlagd i ett kuvert med påskrift: »Säkraste vapnet mot Z.» 

I sanning allvarsord I Skola verkligen sådana tider komma, 
då människor, som vilja anses för sanna kristna^ skola känna 
ett hemligt välbehag, när de litet emellan höra trossyskon 
bli anfallna och smädade? Det står ju eljes i skriften, att 
»kärleken tänker intet argt» och att »när en lem lider, så 
lida alla lemmarna med.» Se Matt. 24: 10. 



368 



DAGBOKSBLAD. 



N^P^ 


^ 




' ■ "■ '■'"'jS 


??rS -^^HBI^^^^PSi^^?^'- ' ' ^^^H 




^fe.-'"' ■■■'■■■ ^ .|^ 






^ ;,; ^c/-.,, "W- :c-- . r 



Frän friheiriimaQ H:'s omviuidelsedag. 




Utsikt af Trollhättefallen. 



/ !.t\ 

fmmMA 




S:t Nikolai kyrkoruin i Visby. 



IVadström , Ur minnet o. dagboken. II. 



24 



370 DAGBOKSBLAD. 

Maj 12, Ett upprörande . telegram ! En socialist, vid 
namn Hödel, har i går i Berlin sökt genom ett skott mörda 
kejsar Wilhelm. Men han, träffade icke: Guds hand skyd- 
dade den åldrige monarken! 

Maj i6. Tidningarna berättade nyligen en tilldra- 
gelse, hvilken skulle förefalla de flesta som »en diktares 
fantasibild», om den icke vore styrkt af officiella rapporter. 
Den i3:de dennes frigafs från cellfängelset i Örebro en yng- 
ling, Kurt Henrik Bergman, ur hvilkens lefnadshistoria Ner. 
AUeh. efter fängelsepredikantens berättelse meddelat följande 
drag: Hans föräldrar, lumpsamlare till yrket, drefvo land 
och rike omkring utan något bestämdt hem; pch då de 
1860 tillfälligtvis uppehöUo sig i Nora, föddes deras nu 
ifrågavarande son därstädes. Denne medtogs på deras långa 
och äfventyrliga irrfärder, till dess han var sju år gammal. 
Då dog modern (fadern hade dött året förut), och han läm- 
nades till sin i Örebro boende mormoder, där dock ingen 
uppfostran var att påräkna och icke heller ifrågakom. Vid 
hans 1 1 :te år afled äfven mormodern, och då fanns ingen 
annan utväg för gossen än att begynna samma kringflack- 
ande lif, som han sett föräldrarna föra. Nu lärde han sig 
göra ståltrådsarbeten, som han sålde; på detta sätt kunde 
han nödtorftigt uppehålla sig. — För kort tid sedan vaknade 
dock hos honom lusten att få lära sig läsa för att därige- 
710 m lära känna Gudy om hvilken han hört människor tala. 
Men huru skulle detta tillgå? Han saknade ju alla utsikter 
därtill, var utan anförvandter och hade ingen som hyste 
medkänsla för honom. Dock — viljan saknade han icke, 
och hon kan ju ofta bereda förut ej anade utvägar. Hvad 
gjorde då ynglingen för att nå sitt önskningsmål? Begaf 
han sig till den församling han tillhörde och framställde sin 
begäran? Nej, och detta därför att han ej hade någon hem- 



STOCKHOLM I 878. 37 I 

ort. — Då fann han den utvägen att gå upp på lands- 
kansliet i Örebro och anmäla sig såsom lösdrifvare för att 
som sådan bli intagen på allmänt arbete i fängelse, där han 
förmodade att någon själavård måste öfvas. Såsom försvars- 
lös dömdes han till fyra månaders allmänt arbete. Fängelse- 
predikanten tog vård om den alldeles försummade ynglin- 
gen, som visade sig äga en ej vanlig fattningsgåfva och 
stark viljekraft. Sedan läsningen fortgått under dessa fyra 
månader af frivilligt fängelse y konfirmerades han sistl. lördag 
samt ägde då en förvånande kunskap och god uppfattning 
af kristendomens sanningar. För fyra månader sedan kände 
han blott några af bokstäfvema i alfabetet! Redan samma 
dag han frigafs, begynte han arbeta hos en yrkesidkare i 
staden, där plats blifvit honom beredd och där faderlig 
omvårdnad erbjudes honom. Sålunda hoppas man, att 
denne förut vilsekomne må räddas åt sig själf och sam- 
hället, samt bli en duglig medborgare — ja, än mer, bli 
en trogen lärjunge åt sin Gud och Frälsare. 

Maj 20, I går afled Per Martin Kraflft, ende sonen 
till den berömde målaren Per Kraflft d. y. Han hade varit 
kontorsskrifvare vid Stockholms järnväg, samt var i sin ung- 
dom så sjuklig att både han själf och andra trodde, det 
han ej skulle stanna länge på jorden. Men efter sitt gifter- 
mål med fröken Elisabet Henriqves, en ädel kristtrogen 
kvinna, blef han under hennes trofasta vård allt mera frisk 
samt hann en ålder af nära 60 år. — Han var en troende, 
bhd och kärleksrik man, fiill af deltagande intresse för alla 
kristna och allt kristligt verk; men, som sagdt, så sjuklig 
att hans vänner ofta brukade om honom citera psalmversen: 
»Vår kraft, vår Kraflft, är allt för svagl» Hvile nu äfven 
han i Herrens frid! 

De sanna vännerna gå bort, den ene efter den andre; 



372 DAGBOKSBLAD. 

huru länge skall det dröja, innan äfven jag får höra budet 
att få gå hem? 

Maj 22, Uppe på Diakonissanstaltens arbetsförening, 
som i dag haft försäljning i f. d. De la Croix's lokal vid 
Brunkebergstorg. Jag minnes så väl, när den föreningen 
stiftades; huru många af dem, som då voro med, äro icke 
redan hemgångnal Nu utgöres dess styrelse af fruarna 
Emma Ahlberg, Ellen Ankarsvärd, Hilda von Baumgarten, 
samt fröknarna Matilda Cassel, Marie Cedersköld, Carolina 
Erskine, Augusta Myhrman, Ebba Tomérhielm, Hilda West- 
man och Hulda Wikström. — Denna arbetsförening har 
varit Diakonissanstalten till mycken hjälp, och Bring talar 
rätt ofta om, huru väl den »tjänat de tjänande systrarna». 

Maj 23. Svenska Akademien hade i går afton offentlig 
sammankomst på stora börssalen, hvarvid Viktor Rydberg 
höll sitt inträde genom uppläsandet af sedvanlig minnes- 
teckning öfver företrädaren. Denne var här — K. V. A. 
Strandberg. Talet besvarades »i de elegantaste ordalag» af 
akademiens nuvarande direktör, professor Ljunggren. Konun- 
gen bevistade sammanträdet. 

Maj 24, Öfverstelöjtnant Stjernefelts begrafningl Det 
var rörande att se hans hustrus och dotters sorg, och jag 
var själf mycket gripen. Han hade i flere år varit ett af 
Stiftelsens bästa provinsombud, och för mig en verkligt till- 
gifven vän. Hvile han i frid! 

Maj 28, Blef kallad att gifva nattvarden åt fröken 
Therese S — rbr — d, som, mycket sjuk, troddes skola dö. 
(Hon dog likväl icke, utan lefver ännu i N. Amerika. Jag 
blef sedermera ofta som själasörjare kallad till henne och 
kom därigenom att blifva ett nära stående vittne till hennes 
allmänt kända, romanlikt sorgliga historia, i h vilken dock hon 
endast var ett nästan viljelöst redskap för andra.) 



STOCKHOLM 1878. 373 

Maj ji. Höll bibelförklaring på slottet hos prinses- 
san Eugenie. Syföreningen för Fjellstedtska skolan har be- 
slutat att utfärda ett upprop till allmänheten att lämna bi- 
drag till den försäljning, som i höst skall äga rum till för- 
mån för nämnda skola. Detta upprop är undertecknadt af 
prinsessan Eugenie samt af följande damer: fruarna *Hedda 
Almqvist, Lina Berg, Anna Björnström, Klara Elfling, Edla 
Hammarberg, Dina Hierta, Ebba Holmgren, Hilda Holm- 
ström, Anna Keijser, Lotten Magnet, Anna Schmidt, Helga 
Wadström, fröknarna Betty Fägersköld, Lotten Hagelin, Ma- 
tilda Moll, Adéle Ramstedt, Olivia Rohnström och Elvira 
Tengelin. När vi vid mötets slut togo afsked, bad prinsessan 
mig stanna kvar efter de andra samt inbjöd mig då att i 
sommar blifva hennes gäst på Fridhem. (Se härom vidare i 
inledningen till »Minnen från Fridhem» i föregående del.) 

yuni 3. Åter har ett mordförsök ägt rum mot den 
åldrige tyske kejsar Wilhelm. Då kejsaren i förrgår passe- 
rade »Unter den Linden», aflossades från ett fönster två 
skott, laddade med skrot och hagel, af hvilka omkring 30 
inträngde i kejsarens hufvud, armar och rygg. Såren lära 
icke i och för sig vara dödsfarliga; men i betraktande af 
kejsarens höga ålder torde utgången vara oviss. 

Mördaren är en filosofie doktor, vid namn Nobiling, som 
medgifver sig vara socialist och många gånger bevistat upp- 
hetsande socialistmöten. Han har ock erkännt, att han af 
partistyrelsemedlemmar erhållit uppdrag att mörda kejsaren; 
men han vill ej uppgifva dessas namn. — Händelsen har 
öfver hela världen väckt afsky hos alla, som ägt kvar något 
af rättsinne och gudsfruktan; men fanatiska socialister och 
fritänkare ha gillat mördarens illdåd och tillagt: »Gånge så 
alla tyranner I», d. v. s. alla furstar, äfven de bästa och 
ädlaste. Ty för socialistiskt fanatiserade människor gälla ej 



374 DAGBOKSBLAD. 

längre de frågoraa: Hvad är rätt?*) Hvad vill Gud? utan i 
stället dessa: »Hvad kan bäst befordra »friheten» — friheten 
från Guds lag och rättfärdighet? Huru skola vi fortast kunna 
tillfredsställa »klasshatets» fordringar på hämnd — hämnd 
öfver alla rika och bättre lottade?» 

Juni 4, Evang. Fosterlandstiftelsens årskonferens — 
betydelsefullare än någon af de föregående under senaste 
20 år. Det gällde, om Stiftelsen skulle få kvarstå på sin 
gamla evangelisk-lutherska läroståndpunkt eller om dei\, lika- 
som en stor del andra föreningar, skulle öfverföras till an- 
hängame af »den nya åskådningen» i försoningsfrågan. 
Starka krafter ha varit i rörelse. Från båda sidor hade man 
uppbudat så många som möjligt, och de olika lägrens bäste 
anförare uppträdde till anfall mot och till försvar för Stif- 
telsens gamla ståndpunkt. Denna senare blef den segrande, 
efter en ganska hård och länge oviss strid. 

Likasom de ev. -lutherska bröderna förut varit samlade 
till ett bönemöte, så samlades vi efteråt till ett tacksägelse- 
möte. Ett af ombuden, pastor L. från S., blef där så glad 
öfver att få bedja tillsammans med troende bröder, att han 
sedermera utbrast: »O, hvad sådana här bönemöten äro 
dyrbara! Hvarför samlas aldrig vi präster till sådana? Vid 
våra möten förekommer mycken och lärd diskussion; men 
broderlig gemensam bön — inte! Visst håller »officianten» 
de föreskrifna »bönerna»; men en bön på knä, där den ene 
brodern beder efter den andre, kort, varmt och innerligt, 
— inte skulle sådant passa vid ett prästmöte ! Det skulle ju 



•) Tyvärr måste äfven det samma sägas om religiöst fanatiserade 
människor. Historien har allt för många sorgliga bevis därpå, såsom 
t. ex. biblioteksbrännandet i Alexandria, den katolska inkvisitionen , den 
af påfven välsignade Bart olomei natten, »dragonaderna» i Frankrike, Ser- 
vets bål i Généve», blodbadet i Kautakeino, m. m. 



STOCKHOLM 1878. 375 

kanske strida mot den »värdighet», som bör utmärka uåde- 
medelsförvaltame vid deras gemensamma, lika som vid deras 
enskilda uppträdande. » 

I förrgår afled i Nöbbeleds prästgård en af mina mest 
värderade vänner, en man som mer än de flesta nu lef- 
vande bidragit till Guds rikes utveckling och framgång i 
Sverige, under de senaste 20 åren — Knut Vilhelm Alm- 
qvist^ kyrkoherde i Nöbbeleds och Ö. Torsås församlingar. 
Såsom lärare vid elementarläroverket i Jönköping, såsom 
kyrkoherde, såsom missionsföreståndare vid Johannelund och 
sist ånyo som kyrkoherde, har han allestädes verkat med 
ovanligt nit och välsignelse samt med full rätt gjort sig 
högt afhållen af alla, som lärt att veikligt känna honom. 
Frid öfver hans själ och hans alltid vördade minne! 

Juni 5. På f. m. hörde Fjellstedt i Blasieholmskyrkan 
tala öfver Upp. 3: 14 — 22. En gripande, allvarlig och 
väckande predikan, som gjorde djupt intryck på den stora 
i kyrkan samlade skaran. 

På e. m. fick jag höra P. Welindei* i Blasieholmskyr- , 
kan. En kraftigt evangelisk predikan, en sådan som man 
är van att fa af W., den lille mannen med det varma hjärtat 
och klara hufvudet. — Man har för mig omtalat hans märk- 
liga lednadshistoria, som utgbr ett slående bevis på hvad 
Guds kraft förmår uträtta, när en människa i tro omfattar 
den samma. Jak. 5: 16, 17. 

Welinder var omkr. 23 år gammal, då han, ännu gå- 
ende vid plogen, fick erfara Guds nåd till en sann och 
hel omvändelse. En kort tid därefter erfor han lika kraf- 
tigt kallelsen att varda Herrens tjänare såsom präst. Då 
började han studera, i början som »skolgosse» i ett skånskt 
läroverks nedre klasser. Med sin järnflit, sin bön och sitt 
rediga hufvud hann han »två klasser om året», och var 



376 DAGBOKSBLAD. 

inom tre år student. Endast tre år därefter blef han präst- 
vigd; och inom 14 år efter det han började studera, var 
han kyrkoherde i Fulltofta, och från 1872 i Åsums pasto- 
rat, där han allt fort verkar med stor välsignelse. 

yuni 6, Stiftelsens årsmötesmiddag på hotell Phoenix. 
Råkade där många kära bröder: Welinder, Hazelius, Björk- 
man, Thorelius, Österman, Borell från Kalmar, m. fl. m. fl. 

Bland andra var där äfven pastor S. Om honom hade 
kort före mötets början ett styggt rykte utkommit, som L. om- 
talat äfven för G. B. och mig. Och fastän vi icke bestämdt 
antagit ryktet för sann t, så hade vi dock däraf fått ett obe- 
hagligt intryck, en viss oklar motvilja mot S., som vi förut 
blott ett par gånger råkat och endast helt obetydligt kände. 
Men genom Wennerstens irfgripande blef ryktet inom kort 
uppenbaradt såsom o sann t, och dess utspriderska måste 
göra S. offentlig af bön. 

yuni 7. Bland diskussionsämnena vid mötet har största 
intresset fäst sig vid den sjunde frågan: »Huru bör lek- 
mannaverksamheten ordnas för att göras mest fruktbrin- 
gande för kyrkan?» Denna fråga inleddes af Welinder och 
gaf uppslag till en liflig diskussion. 

(Af de många anförandena vill jag, med uteslutande af 
mitt eget och en del andras, här återgifva dem som synas 
mig vara af ännu gällande intresse 

Welinders inledning var af följande lydelse: 

Denna fråga vore af alla på programmet uppställda den svåraste 
att rätt besvara. Lekmannaverksamheten, såsom den nu är ordnad, är 
en nödåtgärd. Den borde vara inorganiserad i kyrkan, borde stå 
under kyrkligt inseende och ledning, för att kunna verka med fullare 
välsignelse, icke blott i sundt kristlig anda utan ock i afgjordt kyrk- 
ligt intresse och för kyrkans ändamål. Så är förhållandet i ordnade 
frikyrkor t. ex. den skotska. Icke ens en frikyrka gillar en lekmanna- 



STOCKHOLM 1 878. 377 

verksamhet, som ej står under kyrklig ledning, fastän hon väl kan to- 
lerera den. — Att emellertid under våra närvarande statskyrkliga för- 
hållanden fa lekmannaverksamheten hos oss kyrkligt organiserad, vore 
ej att tänka på och läte sig icke göra^ förrän vi hunnit längre framåt 
på den inre reformationens väg. Kyrkan själf tyckes ännu ej heller 
vilja taga lekmannaverksamheten om hand. Motioner att få lekman- 
naverksamheten kjrrkligt organiserad ha blifvit väckta vid vårt kyrko- 
möte, men kyrkomötet har förkastat dem. De k3rrkliga myndigheterna 
vilja icke, eller anse sig ej böra och kunna med framgång taga befatt- 
ning med denna verksamhet. Tal. hade en gång såsom ordförande i 
Kristianstads traktatsällskap hos biskopen i Lunds stift begärt venia 
för en af sällskapets mest begåfvade kolportörer att uppträda i kyrkorna 
med andliga föredrag, men fått sin begäran afslagen. En annan person 
hade nyligen vändt sig till biskopen med uppmaning, att han måtte 
taga lekmannaverksamheten om hand och utfärda tillåtelse för lekmän- 
nen, sedan han prÖfvat dem, att under kyrklig kontroll få verka för 
Guds rike. Men biskopen hade svarat: »Kan ni ansvara för att lek- 
männen vilja lyda mig, så skall jag göra det; men emedan jag icke 
har någon borgen för att de lyda mina instruktioner, så vill jag lämna 
saken i frihet och icke utöfva någon inverkan på något, som jag icke 
kommer i land med.» Tal. ansåg därför ingen utsikt vara för att fa 
lekmannaverksamheten kyrkligt organiserad, trodde ej heller att detta 
under nuvarande förhållanden skulle vara lyckligt för den samma. Den 
skulle här och hvar komma i en tvångströja, som lätt kunde förlama 
den och göra den mindre välsignelsebringande för folket. Vi ha där- 
för, menade tal., i hufvudsak intet annat att göra än att fortsätta på 
samma väg, som blifvit börjad af enskilda sällskap. Frågan blir då, 
huru de fria sällskapen bäst må kunna ordna lekmannaverksamheten, 
så att den blir gagneligast för Guds rike och för kyrkan. Tal. 
trodde, att just icke mycket annat vore att göra, än att fortgå på den 
hittills beträdda banan med något noggrannare ordning, och ville där- 
vid påpeka några små omständigheter, nämligen: 1:0 att lekmannapre- 
dikanterna borde bibringas så stora kunskaper som möjligt, särskildt i 
kyrkohistoria och exegetik, hvilket, på samma gång det blefve fruktbrin- 
gande för deras verksamhet, äfven skulle verka mera ödmjukhet hos 
dem själfva; 2:0 att området för deras verksamhet borde så mycket 
som möjligt inskränkas. Därigenom skulle de föranledas till mera om- 
fattande studier i den heliga skrift; så skulle ock folket bättre kunna 



378 DAGBOKSBLAD. 

lära känna och fatta större förtroende för dem samt till och med kunna 
utöfva någon tukt på dem. 

Pastor Österman ansåg lekmannaverksamheten ha utvecklat sig i 
en riktning, som icke vore god, så att vi för närvarande verligen kunde 
sägas äga två lärostånd inom kyrkan: det ordinerade prästerskapet och 
de predikande lekmännen, hvilka på senare tiden tyckas ha blifvit ett 
nytt lärostånd inom kyrkan, som ej blott predikar ordet utan äfven 
utdelar den heliga nattvarden. De betrakta sig icke mer såsom till- 
falliga inre missionärer, utan betrakta sig ofta såsom de egentliga lär- 
arne och vilja icke erkänna de ordinerade prästerna såsom egentliga 
församlingslärare, äfven om dessa äro verkligt troende och fromma 
kristna. Däremot betraktas de predikande lekmännen ofta af andra 
och stundom äfven af sig själfva såsom de egentliga lärarne, och vilja 
därför uppträda med en makt och myndighet, som enligt talarens åsikt 
icke tillkommer dem. Detta vore en missriktning hos lekmannaverk- 
samheten; och om man ville på bästa sätt organisera denna, borde 
man söka få nämnda missriktning afhulpen och verksamheten ledd in 
på rätt spår. Utom hvad som af inledaren blifvit framhållet, ville tal. 
påpeka, att lekmännen voro allt för mycket upptagna af predikande, 
hvilket icke kunde vara hälsosomt hvarken för deras eget andliga lif 
eller för dem, inför hvilka de predika. Därför borde saken ordnas så, 
att våra lekmän finge mera frihet för sig själfva, sluppe predika så 
mycket som de nu göra, och finge mera tillfälle att i stillhet betrakta 
Guds ord, till egen verklig »uppbyggelse i anden». 

Kolportör Z. G. yohansson tyckte det skulle vara ganska bra om 
lekmännen stode under de troende prästernas öfverinseende, i fall detta 
blott läte sig göra. Kolportörerna skulle då slippa många obehag dels 
från prästernas sida, dels från massan af folket. Jag skulle, sade tal., 
vara bland de första som ville böja mig för alla de förhållanden, som 
blefve en följd af att stå under prästernas öfverinseende, för så vidt 
dessa förhållanden öfverensstämde med Guds ord. Angående det an- 
förda yttrandet af en biskop, att han ville taga lekmännen om hand, 
om de blott lydde honom, så kunde det. ju gå an att försöka. När 
de icke ville lyda, finge ju de, likasom nu prästerna, tvärt afsked; det 
vore icke värre med den saken. — Predikanter, d. v. s. kolportörer, 
borde icke ständigt vara på resande fot, men ej heller stanna längre 
på ett ställe än ett eller två år. Detta skulle ha det goda med sig, 
att kolp. mera skulle komma att inse nödvändigheten af att i sina före- 



STOCKHOLM 1 878. 379 

drag framhålla hvad man kallar t allt Guds ord», äfven förmaningens, 
som eljest är väl mycket åsidosatt; och vännerna kunde äfven i sin 
ordning, när de hade kolp. ibland sig och således lärde känna hans 
hvardagslif, gifva honom förmaningar och varningar. 

Pastor Ämström anmärkte först, att med den i frågan omnämnda 
lekmannaverksamheten måste förstås den predikande lekmannaverksam- 
heten. Tal. ville då fasta uppmärksamheten på, att för närvarande 
de kyrkliga myndigheterna ha i lag erkänt och tolererat lekmannaverk- 
samheten. Denna verksamhet, fattad såsom predikande evang.-luthersk 
lekmannaverksamhet, är således väl icke egentligen organiserad i kyr- 
kan, dock är den något ordnad. Går den utom den i lag bestämda 
ordningen, förfaller den till laglig näpst, hvilket icke är förhållandet 
med baptist- och metodistpredikanter, såvida de tillhöra legaliserade 
kyrkosamfund. — Tal. trodde, att där det funnes troende församlings- 
lärare, borde lekmannapredikanterna ställas under dessas ledning, upp- 
syn och vård. 

Handlanden Nordgren från Gefle var af den mening, att lekmän- 
nen icke borde vara predikanter i ordets egentliga mening, utan äga 
sin lekamliga utkomst af en annan fast sysselsättning eller arbete, så 
att de icke blefve utsatta för frestelsen att predika för gunst eller för 
lön. Man bör taga sig till vara, att icke ett nytt särskildt prästämbete 
må börja uppstå. 

Kolportören Odell ansåg sig endast kunna gifva mer och mindre 
sväfvande svar på frågan, så länge där stode »kyrkan»; ändrades detta 
ord till »Guds rike», så ställde sig saken annorlunda, — Skulle lek- 
mannaverksamheten betraktas såsom en vittnande verksamhet, såsom 
en talare nämnt, skulle den, enligt talarens åsikt, af kyrkan anses »mest 
fruktbringande» om den upphörde att vara till. 

Kyrkoherden Welinder ville i ett par punkter komplettera sitt 
förra yttrande. Han erkände visst, att en död kunskap, eller kunskap 
i blott världsliga saker, kunde verka uppblåsande. Men tal. hade re- 
kommenderat kunskap i kyrkohistoria och i exegetik, eller förmåga att 
förstå skriften och utlägga den; och denna kunskap, om den vore lef- 
vande, trodde han ej skulle verka uppblåsande utan ödmjukande. — 
Rekommenderade en inskränktare verksamhetskrets för lekmännen äfven 
af det skäl, att de då skulle kunna besöka sjuka och göra husbesök, 
för atr verka på dem som icke komma att höra dem. — Hvad angår 
den beskyllning hvarför lekmännen äro utsatta, att de verka mot äfven 



380 PAGUOKSBLAD. 

de troende prästerna och folkkyrkan, så är den beskyllningen på många 
ställen grundad. Tal. hade själf haft bekräftelse därpå. 

Pastor Plenguier önskade i likhet med ett par föregående talare, 
att det måtte finnas en lekman verkande i hvarje socken, hvarigenom 
flera olägenheter skulle afhjälpas. Han borde då tillika vara medlem 
af kyrkorådet, såsom den där allra bäst kände till församlingens till- 
stånd. En vinst af ett inskränktare verksamhetsområde vore otvifvel- 
aktigt också den, att den i vårt närvarande kristliga lif förefintliga brist, 
som kunde kallas nyhetsbegär, därigenom skulle motverkas. Det är 
sannt, att vi sakna nödiga krafter och gåfvor för att ft lekmannaverk- 
samheten så ordnad; men talaren trodde, att om de kristna vakna till 
besinning af behofvet och framhålla det i bönen för Herren, så skola 
gåfvoma nog komma. 

Pastor Hasselrot yttrade: Lekmannaverksamheten behöfves visser- 
ligen i vår tids kyrka, likaväl som och kanske ännu mer än i den 
första tidens kyrka. Och man må säga hvad man vill om denna lek- 
mannaverksamhet, så har den dock uträttat icke så litet till väckelse i 
vår kyrka, kanske icke minst genom den opposition, som den, om ock 
stundom på ett ovist sätt, har gjort mot mycken synd hos de kyrkliga 
myndigheterna och det prästerliga ämbetets innehafvare. Om jag be- 
traktar lekmannaverksamheten såsom den förekom i den första kristna 
församlingen, så synes den ha varit af dubbel art: först en som upp- 
stod inom- de särskilda församlingarna och höll sig inom desamma, 
och vidare en evangelistverksamhet, en predikande lekmannaverksam- 
het, som sträckte sig utom församlingarna. Jag tror det vara ett önsk- 
ningsmål för oss att söka uppväcka denna första art af lekmannaverk- 
samhet inom de särskilda församlingarna och framkalla de gåfvor, som 
utan tvifvel finnas bland de troende i våra församlingar, för så vidt 
Guds Ande där åstadkommit något andens verk, så att de som vilja 
vara troende församlingslärare, kunna af de troende lekmännen fa den 
hjälp, som Gud vill att vi af dem skola ha. Själf har jag för min 
del i någon mån sökt uppväcka dessa gåfvor, genom att uppmana tro- 
ende män inom församlingen att vara behjälpliga vid hvarjehanda tjänst- 
bevisningar för Guds rikes främjande. Jag har kunnat begagna dem 
till medhjälpare i söndagsskolan, att gå till sjuka, att utdela nykter- 
hetsskrifter och andra skrifter och äfven, där någon haft gåfva att 
vittna inför församlingen, att deltaga i hållande af bönemöten. Jag 
nämner denna lekmannaverksamhet såsom den första, såsom den, på 



STOCKHOLM 1878. 381 

hvilken den andra utåt gående predikande lekmannaverksamheten bör 
basera sig. Om vi nu i våra församlingar hade en sådan grund, om 
våra församlingar på ofvannämnda sätt vore verksamma inåt, så skulle 
man kunna tänka sig, att dessa församlingar sedan skulle kunna sluta 
sig tillsammans om någon begåfvad lekman och låta honom såsom 
evangelist fara från den ena församlingen till den andra, med rekom- 
mendation af bröderna, såsom det skedde i den första kristna tiden. 
Detta skulle utan tvifvel kunna verka till väckelse i församlingarna. 
Det är verkligen ett behof för församlingarna att få nya väckelser, nya 
»påstötari, och detta behof böra vi också tillgodose. Mig synes dock 
att vår kyrka, sådan hon nu i sin helhet är beskaffad, kanhända icke 
bör söka att få lekmannaverksamheten inorganiserad i sig. Denna 
verksamhet må vara och förblifva en fri verksamhet, framdrifven af 
andens fria maning och icke framlockad af de yttre anordningar och 
bestämmelser, som skulle bli en följd däraf, att den inordnades i kyr- 
kan såsom ett slags kyrkligt ämbete. Dess ursprung vittnar om att 
den har framgått ur en fri utomordentlig kallelse af Herren, och jag 
tror icke, att man bör genom reglementariska föreskrifter lagbinda den 
samma, utan lämna den så mycken frihet som möjligt. Det ursprung- 
ligt väckande, det egendomligt lifskraftiga som hör till dess natur, där 
den är sund, skulle lätt genom /^y hårdt åtdragna band — märk! jag 
säger icke, att den ej behöfver några band — kunna försvinna såsom 
doften af en skogsblomma försvinner, om man instänger den i en för 
kvaf luft. Hvad de kristliga församlingarna böra göra för att få lek- 
män att verka i ofvan antydda egenskap af evangelister, synes mig 
vara, att de församlingar, där det finnes sinne och Aitälskan för Guds 
rikes utbredande och där man anser, att detta bör ske äfven genom 
predikande lekmän, sluta sig tillsammans till gemensamt understöd, 
söka anskaffa lämpliga personer och skaffa sig garantier för, att de lek* 
män som utsändas må kunna predika ett ord, öfverensstämmande med 
vår dyra bekännelse, att de både kunna och vilja framställa det så, att 
de lära både bättring, tro och helgelse. Därtill behöfves det natur- 
ligtvis ock, att tillfälle till kunskapers erhållande beredes dem. 

Trafikchefen Taube påvisade, huru onödigt allt tal varit om ithvad 
kyrka och lekmannaverksamhet är>; ty naturligtvis menas med kyrkan 
den bestående kyrkan, sådan hon är, och med lekmannaverksamheten 
förstås den lekmannaverksamhet som finnes hos oss, yttrande sig i 
predikande och lärande. Då denna fria lekmannaverksamhet för några 



å I 



382 DAGBOKSBLAD. 

årtionden tillbaka först hos oss uppträdde, åtföljdes den af storm och 
ovilja. Men en tid gick, och man fick i Guds ord se, att det vore 
önskligt att t allt folket predikade och profeterade», i den mån de där- 
till fått gåfvor, och man fick äfven se, att denna verksamhet förskaf- 
fade frukt öfver all förväntan. Och likväl stå i dag både präster och 
lekmän förvånade och bedröfvade öfver, att denna verksamhet »slagit 
in på orätt väg» och hotar att bli skadlig för kyrkan. Orsaken därtill 
ansåg tal. vara, att lekmannaverksamheten icke hållit sig på sin rätta 
plats. Det går icke an, att alla vilja befalla. Saken måste ordnas så, 
att några lära att befalla och de andra lära att lyda. 

Pastor Ämström ville fasta uppmärksamheten därvid, att om en 
troende prästman, som behöfver en lekmannapredikant i sin försam- 
ling, söker sig en sådan och aflönar honom, så att den predikande 
lekmannen har sin aflöning af prästen och .icke af en förening, så 
kommer han i ett annat förhållande, än då han han har sin aflöning 
af en förening; ty i senare fallet kan han tänka, att han icke behöfver 
prästen, icke behöfver stå i förbindelse med församlingens herde, i följd 
hvaraf hans verksamhet kan komma att gå parallelt med dennes. — 
Såsom ett skäl för kolportörernas inskränktare verkningskrets framhöll 
tal., att de då bättre skulle kunna sköta sina plikter såsom familjefader 
i hemmet. Vidare vore kolp. då mindre i fara att förföras af många- 
handa och främmande lärdomsväder, icke heller behöfde hans verksam- 
het komma i strid med församlingslärarens eller vara så likgiltig för 
denna, som om den icke funnes till. 

Kolp. Kjellin kunde icke se saken annorlunda, än att Herren 
själf satt honom på den plats han innehade, han måtte nu kallas lä- 
rare, predikant, kolportör eller hvad som helst. — Förbättringen borde 
gå i den riktningen, att lekmännen mera komme att stanna inom lokal- 
föreningarna och att de troende prästerna ville något kraftigare be- 
främja och arbeta för lekmannaverksamheten. — Tal. hade blifvit om- 
bedd både att döpa och utdela nattvarden, men icke gjort någotdera. 

Kyrkoh. Thorelius ansåg lekmannaverksamheten behöflig i vår 
kyrka, dels emedan präster finnas, som icke vilja sköta och föda sin 
församling såsom de böra, dels emedan präster finnas, som icke kunna 
det, om de än så gärna ville, emedan deras brutna krafter eller för- 
samlingens storlek göra det till en omöjlighet. — Lekmannaverksam- 
heten behöfver emellertid ordnas. Frihet skall det vara, men en lag- 
bunden frihet. Tal. hade tänkt sig den lagbundna friheten här något 



STOCKHOLM 1 878. 383 

så när på samma sätt ordnad som det förhållande, hvari vårt skolväsen 
står till prästerskapet. 

Skoll. Löfdal bad att få fasta uppmärksamheten vid i Kor. 12 
kap. och de af aposteln däri framhållna olika gåfvorna. Vår nuva- 
rande kyrkolag har intet rum för dessa många gåfvor och ämbeten, 
annat än hos prästen. Endast ett ämbete är föreskrifvet i lagen: prä- 
sten måste ha alla gåfvorna. Men om nu prästen icke fått alla gåf- 
vorna, eller han är ogudaktig och alltså fått ingen, så händer hvad 
som har händt — att man i församlingen får en lärare som icke är 
präst, men åt hvilken anden gifvit sina gåfvor. När nu de troende 
kalla honom, så är han deras lärare och är »rätteligen kallad» både i 
himmel och på jord. Detta är något helt annat än högmod. 

Skoll. Sandell anslöt sig i allt hufvudsakligt till referentens åsikt, 
men ville särskildt med afseende på lekmännens kunskaper lägga vikt 
vid, att äfven svenska språket borde utgöra ett af deras hufvudämnen. 
— Man hade sagt, att där prästen icke yrkar på vissa former, utan 
blott ser på Guds ords och rikes framgång, där kan lekmannen med 
honom samverka; men att där prästen yrkar på formerna, »lärofor- 
merna», skulle det gå sämre. Dem, som hysa denna åsigt, ville tal. 
bedja tänka därpå, att prästerna såsom den evangelisk-lutherska kyrkans 
tjänare med ed förbundit sig att genom lära och lefverne befordra 
sannt kristligt lif just på grund af denna kyrkas bekännelse. Ingen må 
då undra på, att de draga sig för att mottaga sådana lekmannapre- 
dikanter, hvilka icke blott för sin egen del afvika från denna bekän- 
nelse, utan hvilkas verksamhet måhända äfven har ett söndrande ele- 
ment i sig. Vi skulle själfva handla alldeles på samma sätt, om vi 
stode i deras ställe.*) — Angående begreppet kyrka, om hvilket här 
blifvit tvistadt, så förstå vi ju alla, att med detta ord på detta ställe 
endast kan menas vår närvarande forsamling eller statskyrkan. Fråga 
vi nu hvad kyrkans mål såsom kyrka är, så blir svaret: såsom kyrka 



*} Ja, hvarje metodist-, baptist- eller annan om Guds sanning nitälskande 
frifbrsamling skulle handla på samma sätt, om en främmande predikant ville inom den 
samma drifva läror, som gå i stick stäf mot hvad den församlingen anser vara skrif- 
tens lära. Endast den, som anser att »ingenting i skriften ar visst» utan »alla åsik- 
ter lika goda», skall kunna hålla det för »lika bra, hvilket namn en församlings- 
medlem har», så att det är alldeles likgiltigt om någon är katolik eller protestant, 
adventist, frälsningssoldat eller baptist, »endast han le f ver som en kristen»; ty »det 
beror icke på hvad man lär er och tror, utan på hvad man gör.* På den vägen är 
det man förer troende kristna till katolicismen eller till rationalism och likgiltighet. 



384 DAGBOKSBLAD. 

är hennes mål, hon må sedan vara stats- eller frikyrka, att verka för 
det att själar i henne må födas och fostras för evigheten, samt att 
dessa själar skola hållas tillsamman såsom ett helt, för att i all enhet 
och broderlighet uppbyggas på Guds ord och vinna lifvets krona. Då 
nu så är, anser jag äfven, att den lekmannaverksamhet som gagnar 
Guds rike, äfven gagnar svenska kyrkan såsom sådan, — för så vidt 
icke i denna verksamhet ingå onödiga och söndrande element, som 
icke allenast afsöndra från världens ogudaktiga lefveme och villfarelse 
utan som äfven söndra lefvande troende kristna från hvarandra. 

Pastor Hasselrot ville jämföra lekmannaverksamheten hos oss med 
profetkallet i det gamla Israel, och gaf några paralleler dem emellan. 

Frih. y. AlstrÖmer sökte återföra tanken på hvad som varit kol- 
portörernas första uppgift, nämligen att sprida skrifter samt i stillhet 
och ödmjukhet tala med dem som voro bekymrade, samt råda och 
väcka personer som voro försjunkna i det andliga dödstillståndets mör- 
ker och okunnighet. 

yuni 14, På aftonen hos Fägerskölds, tillsammans 
med Astnips, Stenhammars, Welins m. fi. Under samtalets 
gång kom Helga (min hustru) att tala om våra resor i Schweiz, 
och uttryckte därvid en längtan att ännu en gång få skåda 
detta härliga land med dess alper och sjöar. I det ögon- 
blicket öfverkom mig en af dessa klart bestämda 'anin- 
gar' som stundom beskäras oss, och jag sade: »I dag åtta 
dagar till äro du och jag på vägen till Schweiz I» — Då 
där icke fanns den ringaste antagliga grund för ett dylikt 
uttalande, ansågo samtliga de närvarande mina ord blott 
som ett skämt, och Helga yttrade hälft förebrående: »Du 
skall icke så där göra narr af min varma längtan till alpenja I > 
Jag förmådde härvidlag icke 'gifva något skäl för det hopp 
som i mig var', utan kunde endast tillägga: »Ja, mina ord 
förefalla nog mig själf lika dåraktiga som för eder; och 
dock känner jag inom mig, att de skola varda sanning I > 
Alla sågo naturligtvis tviflande ut, och vi började tala om 
något annat. (Men redan följande torsdag voro min hustru 



STOCKHOLM 1878. 385 

och jag på resan, såsom jag förutsagt. Därom mera i upp- 
satsen »Om aningar, och om en resa till Schweiz.») 

Juni 75. Tidigt på morgonen kom ett bref från fru 
Klara Afzelius*) som bad mig om ett besök, enär hon ön- 
skade samråda med mig i en viktig sak. När jag ditkom, 
omtalade hon att hennes läkare förklarat, det hon för sin 
hälsas skull genast måste resa till Glion i Schweiz för att 
vistas där öfver sommaren. Till ressällskap skulle hon 
hafva fröken Ida Sjöberg, och allt var ordnadt för resan. 
Dock — här var en stor svårighet: båda damerna voro 
visserligen mäktiga franska språket och kunde alltså full- 
komligt reda sig inom södra Schweiz-, men, sade fru Afze- 
lius, »jag bäfvar för resan genom hela Tyskland och norra 
Schweiz, då ingendera af oss förmår tala tyska och vi så- 
ledes stå alldeles handfallna vid hotellen, järnvägsstationerna 
o. s. v. Därför ville jag fråga pastor W., som ju för när- 
varande är tjänstledig, om icke pastorn och fru W. skulle 
vilja göra oss ressällskap till Schweiz och därmed befria 
mig ur min ganska stora förlägenhet. Nog skulle jag väl 
kanske tämligen lätt kunna fa någon annan, men jag vill 
icke ha hvem som helst. Är det för pastorn möjligt, så 
ber jag därför att pastorn icke säger nej.» — En hvar kan 
lätt föreställa sig min känsla vid detta oförmodade anbud. 

Där hade jag således min aning uppfylld. Jag bad 
om en dags betänketid för att hinna rådgöra med min 
hustru. Vid hemkomsten frågade jag Helga: »Vill du verk- 
ligen fara till Schweiz, så resa vi om torsdag!» Min hustru 
blef nästan ledsen och sade: »Jag ber dig, skämta ej mer 
om denna sak!» Men när jag nu försäkrade henne, att 
det var allvar och icke lek, blef hon först så häpen att hon 
knappt kunde svara. Sedan började hon tacka Herren och 

*) Änka efter kommendörkapten Arvid A., och dotter till prof. Magnus Retzius. 
Wadsiröm^ Ur minnet o. dagboken. II. 25 



386 DAGBOKSBLAD. 

sade; »Jag känner, att denna resa är en gåfva från Gud; 
den blir säkert för mig angenäm och betydelsefull». (Ja, 
den blef betydelsefull! Ty denna resa gaf henne den sjuk- 
dom, lungsot, som inom föga mer än ett år förde henne 
hem till sin Herre.) 

Juni i6. Den älsklige, fromme kapten K. L. Ham- 
marsköld på Tuna har i går aflidit. Han var en af typerna 
för gudfruktig svensk landtadel, en af dessa som under sek- 
ler utgjort vårt folks yppersta kärna. — Han var fader till 
fru Lotten Magnet och till Karl Gustaf Hammarsköld (seder- 
mera professor, ecklesiastikminister och justitieråd.) 

Filos, doktor Erik Nyström har nu afrest till Syrien, 
för att blifva missionär. Han skall till en början uppehålla 
sig i Beirut för att öfva sig i det arabiska folkspråket och 
sedan flytta till Jerusalem för att verka bland där boende 
araber och judar. 

Juli 8. Fick i dag se tidningar från Sverige, med 
underrättelse att professor Nordensköld på ångaren »Vega», 
hvars kapten heter Palander, afseglat från Göteborg, för att 
söka utföra det under sekler förgäfves eftersträfvade stor- 
dådet: att finna »nordostpassagen» och kringsegla Asien. 
Gud gifve våra modiga landsmän framgång i deras företag! 
Sådana »vikingatåg» bli till heder för det svenska namnet. 

Juli 12, Statsrådet, friherre Oskar Alströmer, har på 
begäran erhållit afsked, och till hans efterträdare har ut- 
nämnts expeditionschefen i ecklesiastikdiepartementet N. H. 
Vult von Steyem. En ovanligt hastig befordran! Men så 
är också Nils von Steyem en ovanligt framstående man: 
visserligen ej så genialisk som ett par andra statsråd, men 



STOCKHOLM 1 878. 387 

en man med järnflit, klart hufvtid och fast karaktär. Man 
anser t. o. m. att han med tiden skall bli »excellens». 

Juli 14, Prins Louis Napoleon, ende sonen till kejsar 
Napoleon III, har i förrgår anländt till Stockholm, upp- 
vaktad af prins Murat och hr Pietri. Den unge prinsen, 
född 1856, har här väckt mycken nyfikenhet. Han är till 
växten smärt, af medelmåttig längd och har de kända napole- 
onska anletsdragen. Nya Dagl. Allehanda för i går be- 
rättar, att änkedrottning Josefina, som hyste stor vänskap 
för sin kusin, kejsar Napoleon, skall ha tillbjudit den unge 
»kejsarprinsen» en fristad hos sig, då han måste gå i lands- 
flykt. Men ehuru konung Karl XV gifvit sitt bifall och f. d. 
kejsaren varit tacksam för detta bevis på släktkärlek, så 
blef anbudet dock icke antaget, emedan kejsarinnan Eugénie 
ej ville skiljas från sin son. 

Juli 75. I Skara har, på inbjudan af domprosten 
Sondén och* borgmästaren Trybom, nyss bildats »föreningen 
till medverkan af Skara domkyrkas restaurerande», som har 
till ändamål att samla medel och intressera allmänheten för 
nämnda domkyrkas återställande från det bedröfliga skick, 
i hvilket hon nu befinner sig, till ett henne värdigt till- 
stånd. (Uppsala, Linköpings, Skara och Strängnäs dom- 
kyrkor ha restaurerats under konung Oskar II:s regeringstid.) 

Juli 20. Valen till kyrkomötet pågå sedan någon tid. 
Till prästerligt ombud för ärkestiftet är Martin Johansson 
vald, och till suppleant CoUinder. Till lekmannaombud ha 
hittills blifvit utsedda: Universitetskanslären grefve Henning 
Hamilton; baron Fredrik Hierta på Främmestad, suppleant 
häradshöfding Sigfr. Wieselgren i Göteborg; samt härads- 
höfding T. H. Odencrantz i Jönköping. (Bland öfriga seder- 
mera valda medlemmar af 1878 års kyrkomöte må här 
nämnas: K. L. Anjou, P. A. Bergström, G. Billing, K. V. 



388 DAGBOKSBLAD. 

Charleville, G. Edelstam, P. O. Eden, H. Fleetwood, K. 
G. Hammarsköld, K. W. Kastman, G. Kolmodin, Liss Olof 
Larsson, Axel von Post, Sigurd Ribbing, Yngve Sahlin, 
Sv. af Sandeberg, K. W. Skarstedt, A. F. Sondén, K. A. 
Torén, Curry Treffenberg m. fl.) 

Juli 24. Prinsessan Eugenie hade i ett mycket nådigt 
bref ånyo godhetsfuUt inbjudit min hustru och mig att vid 
vår återkomst från Schweiz komma till Fridhem. Helga 
skulle med stor glädje redan nu ha följt denna inbjudan, 
om hon icke under sin resa från Liibeck, efter vår härliga 
schweizerfard, hade rätt duktigt förkylt sig, så att läkaren 
förbjudit henne att icke förrän efter allraförst ett par veckor 
ånyo begifva sig ut på sjön. Därtill kom, att vår lille Karl 
ännu icke var fullt återställd efter sin sjukdom, hvarför 
Helga ansåg sig af båda de skälen böra ännu stanna hemma 
Men när äfven jag under dessa förhållanden ville tillsvidare 
uppskjuta Fridhemsresan, bad hon mig varmt att icke för 
hennes skull fördröja mitt Fridhemsbesök,. som med Guds 
nåd skulle bringa mig själf hälsa och äfven kunna blifva 
till gagn för andra. 

På hennes önskan afreste jag därför i går med ångbåt 
till Gotland .... 

Vid ankomsten till Visby gick jag upp till badhuset, 
där jag fick höra morgonbön af pastor Arbman samt 
träffade Vilhelm Liljencrantz och d:r Helander. For kl. 9 
ut till Fridhem. ■ 

Prinsessan hälsade mig välkommen, nådig och huldrik 
som alltid. Lika stärkande som hafsluften är för den yttre 
människan, lika värmande för ens inre människa är det att 
inandas »den friska luft» af frid och sann kristlig kärlek 
som här råder. 

Utom prinsessan själf och hennes uppvaktning, hoffrö- 



FRIDHEM 1878. 389 

ken Ad. Rudensköld och hofmarskalken Fr. Silfversköld, 
vistas här f. n. äfven friherrinnan Matilda Hermelin, född 
Cronhielm, med tre barn: en son och två döttrar, samt 
rektor Sandberg med fru och två barn, en son och en 
dotter. Dessa ha redan visat mig omkring i Fridhems 
vackra park och pittoreska omgifningar. 

Juli 26. I går musicerades mycket. Prinsessan spe- 
lade orgel, i nära två timmar, ackompagnerad på piano af 
friherrinnan Hermelin. Sedan sjöng rektor Sandberg med 
präktig röst flera sköna sånger, ackompagnerad af prinsessan. 

I dag på f. m. besökte vi prinsessans nära hitintill be- 
lägna två barnhem, ett för gossar och ett för flickor. Barnen 
sågo glada, friska och hurtiga ut. Lärarinnorna, fröknarna 
Engbom och Ringblom, föreföllo både intelligenta och varmt 
kristliga, samt tycktes vara älskade af barnen. 

Här är mycket vackert, särdeles när det blåser. Haf- 
vet är då så skönt, med ofantliga »bränningar» rätt nedan- 
för mina fönster, från hvilka jag ser Högklint m. m. — 
Solnedgångarna i hafvet äro obeskrifliga — »wunderschönl» 

Ett par exempel för i dag, på prinsessans kärleksfulla 
sinne vill jag teckna mig till minnes. 

Här infinna sig dagligen en mängd hjälpsökande, som 
i olika ärenden vädja till prinsessans barmhärtighet. Endast 
få våga sig fram till den främre ingången; de flesta sitta 
väntande på bänkarna bakom villan. I dag satt där bland 
andra en gammal sjöman, som fått sitt ena ben afslaget 
och därför gick med ett träben. Han hade en ganska stor 
begäran, nämligen att erhålla hjälp till att köpa sig en stuga 
som skulle kosta 300 kr. Prinsessan åhörde nådigt och 
tåligt hans tämligen långa framställning och lät öfverlämna 
hans medförda »papper» till hofmarskalkens påseende. Se- 
dan talade hon med mannen om hans själs frälsning samt 



390 DAGBOKSBLAD. 

bad honom, då han gick, att vänta en stund. Efter denna 
icke synnerligt långvariga väntan fick den gamle sjömannen 
det besked, att hans bön var bifallen och att penningarna 
skulle öfversändas till kyrkoherden i den församling, där 
hans efterlängtade stuga var belägen. Mannens tacksamhet 
var jublande stor. (Till sådana tilldragelser fick jag seder- 
mera, litet emellan, med glädje vara vittne under så väl 
denna sommar som de fyra följande.) 

Vid middagsbordet i dag frågade mig prinsessan, öm 
jag ej trodde det kunde vara en lättnad för min hustru, 
ifall hon tillsvidare blefve befriad från omsorgen att ha 
vård om de två äldre barnen, så att hon odeladt finge ägna 
sig åt de mindre, särskildt den sjuke Karl. 

Jag förstod ej hvartåt prinsessan syftade, utan svarade 
oförbehållsamt: »Jo, visserligen skulle det så blifval» Då 
sade prinsessan med ett det vänligaste leende: »Ja, så har 
äfven jag tänkt. Och därför vill jag, om ej pastorn har 
något däremot, sända- er fru denna hälsning». Därvid vi- 
sade hon mig ett redan skrifvet bref, h vilket jämte de 
hjärtligaste uppmuntringar till min hustru själf innehöll en 
hemställan, huruvida hon icke skulle vilja på några veckor 
släppa Bernhard och Frida ifrån sig till Fridhem. Brefvet 
slöt med de orden: »Vi skola alla hjälpa pastorn att taga 
väl vård om de kära barnen». 

Rörd af så mycken godhet, kunde jag endast på det 
varmaste tacka prinsessan för hennes nådiga huldhet och 
omtanke om de mina. 

Juli 26. I dag företogo vi — tillsammans åtta per- 
soner i två vagnar — den härligaste utfärd, under hvilken 
vi foro förbi flera af Gotlands berömda kyrkor. Vid några 
af dem stannade vi, och besågo dessa äfven invändigt. — 
Vår middag, af medfördt förråd, intogs i en särdeles vacker 



FRIDHEM 1878. 391 

skogshage. Här finnes både vacker natur och skön bygg- 
nadskonst. Bland de många olika prof på denna senare, 
som jag i dag fått se i flera af de gotländska så berömda 
medeltidskyrkorna, tycktes mig Dalhems kyrka vackrast.*) 
Vi återkommo ej hem förr än nära kl. 10 på aftonen, 
efter en i allo »'förtjusande» dag. När så mycket skönt 
finnes redan här på en syndfuU jord, dömd till undergång 

— »hur sköna må ej himlens världar vara, de evigt klara I» 

Juli 27. På morgonen inne i Visby för att hemta 
mina barn (den i4:årige) Bernhard och (den i3:åriga) Frida. 
Vi foro strax hit ut igen. Efter frukosten fick jag föreställa 
dem för prinsessan, som var mycket nådig. Sedan släpptes 
de ut med de öfriga barnen, H.'s, för att spela crocket, åka 
på rutschbanan, rida på åsnorna, bada, samla snäckor och 
trilobiter vid hafsstranden samt smaka på de mångfaldiga 
olika glädjeämnen, som här bjudas de unga. Barnen äro 
öfverlyckliga, och prinsessan glades åt deras fröjd. 

I går, då jag under vår färd läste ett bref från 
mitt hem, frågade friherrinnan H. huru där tillstod. Jag 
kom då att nämna, det Karl ännu vore mycket klen efter 
sin sjukdom. Detta fick prinsessan i dag på morgonen 
veta, och på f. m. frågade hon, om det dock icke vore 
möjligt för min hustru och för Karl att kunna komma hit; 
»de behöfva allra bäst att hvila ut här», tillade hon. Och 
så blef ett telegram afsändt till Rosenvik (på Djurgår- 
den vid Stockholm, där vi då bodde), med inbjudning att 
komma med nästa fredagsbåt. 

På e. m. lät prinsessan friherrinnan H. och mig med- 
följa sig på ett besök i hennes fattighus, där jag höll bibel- 

♦ 

*) J^g fic^ senare tillfälle att skåda ännu flera af de vackraste 
gotlandskyrkorna, bland hvilka ett par, Rone och Dallum^ äro afbil- 
dade i föreg. del, sid. 392 och 393. 



392 DAGBOKSBLAD. 

förklaring och där prinsessan som åhörarinna satt på en 
träbänk mellan tvänne fattighusgummor. (Se »Minnen från 
Fridhem», i föregående del.) 

På aftonen fick jag uppdraget att som vittne under- 
skrifva åtta prinsessans gåfvobref till unga flickor, h vilka 
däri fingo förbindelse om årligt underhåll i tre år, under 
deras studier vid olika seminarier. 

Juli ji. I dag på f. m. har jag varit i sjukbud på 
ett ställe en half mil härifrån. Där bor en gammal gumma, 
som af syndaångest fyra gånger inom ett dygn velat be- 
röfva sig lifvet. Jag läste och bad med henne; hon be- 
kände sin synd, och blef sedan stilla. Herren förbarme sig! 

Vid hemkomsten gjorde vi en promenad till Högklint 
och Getsvältan, samt vidare ända till »Röfvare-Liljas håla», 
en märklig klippformation vid stranden. 

På e. m. tog prinsessan mig med till hennes sjukhem 
nära Visby, där jag höll en bibelstund för de sjuka och 
rätt många andra åhörare. När det blir kändt att prin- 
sessan kommer dit, vilja så många som möjligt fä se och, om 
görligt är, få tala vid henne. Hennes sätt mot de sjuka var 
hjärtevinnande och fullt af verklig kristlig kärlek. — Det 
är detta sjukhem, som blifvit bygdt för prinsessans juveler; 
det var där hon, vid åsynen af en sjuklings glädjetårar, 
sade: »jV^/ har Gud gifvit mig igen mina juveler!» 

Bland andra sjuka fanns där en numera botad »spet- 
älsk» kvinna, en troende kristen, sorglig att skåda, men 
Ijuflig att höra, när hon tackade Herren för allt I 

Aug. I. I dag ha vi haft en obeskrifligt angenäm ut- 
färd till Klintehamn, där vi från berget hade en härlig 
utsikt öfver hafvet och landet omkring. På vägen besågos 
åter flera vackra kyrkor. 

Dagens tidningar berätta, att den berömde nordameri- 



FRIDHEM 1878. 393 

kanaren, general Grant, har i dessa dagar besökt Stock- 
holm. Han har företagit täta utflykter till stadens omgif- 
ningar samt varit föremål för stockholmames beundran och 
lifliga hyllningar. 

Aug. 3. På morgonen kl. 7 foro jag och Bernhard 
in till Visby för att hämta min (8:årige) son Karl. På 
ångbåtens däck stod gossen redan fardigklädd och kry, 
väntande oss. Han omtalade att man haft den lugnaste natt, 
»sjön som en spegel». Äfven sade han sig till hyttkamrat 
ha haft »en riktigt gudfruktig herre, som läst för honom 
ur bibeln, gjort aftonbön med honom och varit så snäll 
mot honom hela tiden». Han visste dock icke hvad den 
herm hette. Jag hade gärna velat tacka denne, men 
han hade redan gått i land. Af städerskan fick jag sedan 
veta, att det varit en ung student, vid namn Adolf Kolmo- 
din, son till en handlande och rådman i Visby. 

Sandberg plägar prisa »den förträffliga matordningen 
på Fridhem.» Och denna är verkligen för oss mer än riklig. 
Kl. 8,30 serveras frukost i rummet vid verandan en tr. upp. 
Den består af kaffe, té, mjölk, smör och bröd, ägg, cakes, 
kött, tunga, ost, fmkt m. m. Sedan man ätit, sätter en 
hvar på en tallrik några smörgåsar, ett glas mjölk o. s. v., 
h vilket ätes som »lunch» kl. 12 — i. Middag intages kl. 4 
i stora salongen på nedra bottnen ; den består af fyra rätter, 
förutom dessert af jordgubbar, frukter m. m., därtill socker- 
dricka, öl och i h vardagslag två sorter vin; på kungliga 
namns- och födelsedagar, samt eljest på hvarje af någon 
anledning festlig dag serveras äfven champagne. 

Supén är kl. 8,30. — Aftonbönema hållas kl. 9. 

Aug, 5. En sorglig tilldragelse vid i2:tiden i dag. 
— Prinsessan och friherrinnan H. sutto på verandan nedan- 
för och målade bokmärken till bazaren för Fjellstedtska 





A. Ehrensvärd. 



Fr. von Essen. 





K. G. von Otter. 



Hj. Palmstiema. 





I. H. Loven. 



G. Lönegren 



396 DAGBOKSBLAD. 

skolan- hofmarskalken var inne i staden på unge grefve 
Horns begrafning; och jag, som hade arbetat hela förmid- 
dagen för min tidning »Hemåt», tänkte mig just ut på en 
promenad, då ett högljudt samtal hördes från byggningens 
norra sida. När jag kom ned, fann jag Allén sysselsatt att 
söka hindra ett fruntimmer, som med våld ville tränga sig 
in till prinsessan och högt yttrade: »Jag måste tala vid 
hennes kungl. höghet; hindra mig icke, ty det gäller både 
hennes och konungens lif.» Den välklädda kvinnan var 
tydligt sinnesrubbad och lät icke motsäga sig. 

Emellertid hade prinsessan hört bullret och sände en 
af garderobiérema att fråga hvad det var. När hon fick 
veta förhållandet, kom hon tillstädes, talade nådiga ord till 
det upprörda fruntimret och sökte lugna henne med Herrens 
ord. Men allt var förgäfves; kvinnan endast upprepade, 
att »prinsessan och kungen vore i fara, men att hon kunde 
rädda dem» o. s. v. — Man måste skaffa en vagn, i hvil- 
ken den stackars vansinninga, som var från hufvudstaden, 
fördes till Visby och därifrån med ångbåten tillbaka till 
Stockholm. 

Au^. 7. Prinsessan är alltid glad och lycklig i Her- 
ren; endast sällan »synes hon inför människorna med fasta». 
Stundom är hon till och med helt gladt skämtsam. Så i 
dag. När man efter middagen drack kaffe, yttrade hon: 
»Vi äro här som en stor familj; hofmarskalken är en gam- 
mal farbror, jag en gammal faster, Matilda och Adéle dött- 
rama, samt pastorn och baron H. bröderna.» Vid dessa ord 
fick baron H. en min, som om han häruti icke fullt var af 
samma åsikt som prinsessan. 

Ännu ett drag af prinsessans sinnelag vill jag här an- 
teckna. På eftermiddagen hjälptes vi åt, äldre och yngre, 
i att plantera ungträd nere vid pastorsboställets gård. Vä- 



FRIDHEM 1878. 397 

dret hade varit mycket varmt ; men fram mot kl. 7 blef det 
helt tvärt riktigt kyligt, därigenom att vinden slog om till 
nordlig. Prinsessan, som är ytterst ömtålig för kall blåst, 
satt på en bänk och såg på oss som arbetade. Jag bad 
henne då att fara hem; ekipaget stod väntande vid grin- 
darna. Men hon svarade helt vänligt: »Åh, det är inte 
farligt; jag står mig nog!» Jag kände dock tydligt, att hon 
icke borde stanna längre ute, och sade därför: »Men 
kusken, som måste hålla här utanför, kan förkyla sig; ty 
det blåser ju riktigt skarpt.» Då svarade prinsessan: »Ja, 
det har pastorn rätt uti. Låt oss fara hem!» 

Aug, 8, For på morgonen in till Visby; träffade vid 
ångbåten kammarherre Buren. Sedan uppvaktning hos biskop 
Anjou, som lånade mig en bok om Visbys ruiner. Besök 
hos hofrättsrådet Widströms, Freidenfelts m. fl. 

På e. m. hölls auktion i Missionshuset, till förmån för 
missionen. Just som Widström och jag skulle följas åt dit, 
kom bud att den utsedde talaren, pastor Södergren från Ame- 
rika, hastigt blifvit sjuk, hvarför man bad mig att öfvertaga 
hans partes. Jag höll en kort betraktelse öfver Ebr. 12: 
5 — 14. Därefter gaf den älsklige pastor Lindahl från N. 
Amerika en högst intressant framställning -om de svensk- 
kyrkliga förhållandena därstädes förr och nu. Bland annat 
omnämnde han, att Hasselqvists i början af sin vistelse där 
under tvänne års tid fingo ha sin reskoffert till matbord; 
samt att en gång en varmt troende bonde skänkte hela sin 
gård till betalning af sin församlings kyrkoskuld. 

Sedan meddelade Widström den glädjefulla nyheten, att 
den berömde generalen Gordon pascha i Afrika köpt tomt 
till en kyrka och skolhus samt skänkt våra svenska missio- 
närer den tomten. Därefter vidtog missionsauktionen, som 



398 DAGBOKSBLAD. 

förträffligt leddes af fabrikör L. C. Alla sålda saker beta- 
lades väl, somliga mycket högt. 

Kl. 7 tog jag vid ångbåten »Tjelvar» farväl af baron 
Hermelin och hans son Eugéne, hvilka reste till Stockholm. 

Vid hemkomsten måste jag redogöra för hela dagen, 
för missionsauktionen och för Stiftelsens missionsarbete i 
Afrika, från dess början intill nu. Prinsessan fröjdades öfver 
Gordon paschas vänlighet mot våra svenska missionärer, 
men tillade: »Och likväl, huru föga betyder en människa, 
äfven den bästa; hon kan ju vara borta nästa dagl» 
Äfven gaf hon mig i uppdrag att skrifva till pastor Lindahl 
och bedja honom predika här om söndag. 

På aftonen talade öfver Jak. 4: 4 — 6. Med anledning 
af de orden: »Den som världens vän vill vara, varder Guds 
ovän^^y blef sedan ett samtal, huru vida det det då kan 
finnas äfven »gudfruktiga Guds ovänner»? Ty icke alla 
»världsvänner» äro uppenbara gudsföraktare ; tvärtom finnas 
många sådana som vilja vara och mena sig vara mycket 
gudfruktiga. Men enligt bibelns ord skulle dessa gudfruk- 
tiga i själfva verket vara »guds-ovänner». Hvem tror detta? 

Tidningarna meddela, att »Kyrkans Vänner» hade i 
förrgår sin årshögtid i Norrköping, med predikan af akademi- 
adjunkten teol. doktor G. Billing och högtidstal af kon- 
traktsprosten teol. doktor G. L. CoUinder öfver ämnet: 
»Om bikten i den äldsta lutherska kyrkan». — Diskussions- 
ämnena voro: 

Hvilket är det lämpligaste sätt hvarje kyrkans vän, hvil- 
ken såsom sådan vill befordra sann och lefvande kristen- 
dom, har att använda för husandaktens återupplifvande ? 

Hvilka äro kyrkans farligaste fiender och hvilket är 
det verksammaste sättet, hvarpå dess vänner ha att be- 
kämpa dem? 



FRIDHEM 1878. 399 

Behöfligheten och möjligheten af den predikande lek- 
mannaverksamhetens kyrkliga organisation? 

(Om denna senaste fråga ha prästerna mycket diskuterat 
åren 1858, 68, 78, 88, 98,. eller / mer än 40 år, utan att 
dock kunna finna någon lösning på frågan, då det icke 
längre går för sig att använda »den enda rationella utvä- 
gen», nämligen att helt undertrycka den verksamheten. 
Ty att i kärlek erkänna, stödja och uppmuntra den be- 
kännelsetrogna lekmannaverksamheten, därtill kan än i dag 
blott ett mindre antal präster besluta sig, emedan ett sådant 
steg ju vore att frångå den gamla A?/>é«/«^^« af Augsb. Be- 
kännelsens XIV;de artikel. Och hellre än att i detta fall 
bryta »häfdvunnen ärevördig tradition», hellre må man 
söka ignorera lekmännens predikan, där man icke förmår 
kväfva den. Kanske skall kyrkan sönderbrytas däraf; men 
— den kyrkliga ordningen är dock räddad!) 

Aug, 10, Just då vi slutat middagen, som i dag åts 
ute på nedre terassen, öfverraskades man af dånande kanon- 
skott från hafvet, icke alls långt ifrån. Och se — där 
seglade ett ståtligt fartyg, från hvilket svajade vår kära blå- 
gula örlogsflagg. Det var fregatten Euglnie, som vid sin 
förbisegling höll ned och snart kom helt nära Fridhem, sän- 
dande sin kungliga namne salut och hälsning. 

Nu fingo ungdomarne brådt att också hissa flaggan här. 
Den stora stativ-kikaren bars skyndsamt ned till nedre veran- 
dan; och snart kunde vi, den ena efter den andra, tydligt 
iakttaga hvad som föregick på fregattens däck. Prinsessan 
igenkände flera af officerarne ombord. Det var en liflig 
och roande stund. Men — »nämn mig en glädje som 
varar!» Inom kort försvann fregatten ur vår åsyn, och 
snart var denna lilla episod, likasom så mycket annat, »ett 
minne blott». 



400 DAGBOKSBLAD. 

Senare på e. m., då jag satt ensam ute i parken och 
läste Pascals »Tankar», fick jag bud, att prinsessan Önskade 
tala vid mig. När jag kom, var hos henne ett gammalt 
bondepar, mannen 63 år och hustrun 54 — ett par älsk- 
liga typer af det gammaldags, fromma och redbara allmoge- 
släkte, som, jämte liknande landtadel, af ålder utgjort det 
svenska folkets kärna. Det var en verklig hjärtefröjd att 
se deras lugna fridfulla anleten och höra dem prisa Herren 
för hans nåd mot dem i allt. De ha en son, som studerar 
i Uppsala och som snart skall bli präst. Prinsessan har be- 
kostat hans uppfostran och studier och skall så göra, ända 
tilldess han blir prästvigd; och de voro nu här för att 
ännu en gång få tacka deras »goda, rara, älskade prinsessa», 
såsom gumman uttryckte sig. Nu stod deras varma längtan 
till att »få höra gossen vår predika», och »sedan längta vi 
blott att få skiljas hädan i frid».^ 

På aftonen spelade kammarherre B. och friherrinnan 
H. duetter på orgel och piano. 

En obeskrifligt skön och stilla dag! Också har mitt 
aftonlof varit varmare än på länge. Jag förstår väl Kryso- 
stomi ord: »Herren vare tack och lof för all ti», och jag 
inser djupt lidandets välsignelse. Men — människan är 
icke skapad för lidandet: själens frid och tacksamma hvila 
i Gud är »det normala» för vårt väsen. 

Aug. II. Söndagarna på Fridhem äro oförgätliga. Väl 
äro alla dagar här mer eller mindre glada och lyckliga; 
men icke på många år har jag tillsammans med andra upp- 
lefvat sådana söndagar som här. De ha varit verkliga »upp- 
byggelsedagar» — och likväl har, till och med för barnen, 
allt sådant varit borta, som på andra ställen vill göra sabba- 
ten tung och stel, särskildt för de yngre. 

Tidigt på morgonen gick jag ut på öfre verandan, som 



FRIDHEM 1878. 401 

vetter åt hafvet, och satte mig där att läsa Roos' morgon- 
betraktelse. Just när jag slutat läsningen, kom kammar- 
herre B., klädd i plaid, hjärtlig och gentleman som alltid, 
samt satte sig bredvid mig till samtal/ Om en stund fick 
jag bli vittne till ånyo ett bland de många dragen af hans 
välvilliga sinnelag. Vi hade sedan ett långt samtal — om 
lifvets ansvar och om evighetstingen. 

Kl. II kom pastor Lindahl, som i parken höll en 
väldig, hjärterannsakande och mot slutet mycket tröstefuU 
predikan öfver ämnet: »Vägen till döden och vägen till 
lifvet». — Jag blef sjuk af den starka värmen i solgasset, 
och måste gå upp och lägga mig på min soffa. Men genom 
. det öppna fönstret hördes hans starka stämma ända upp 
till mig; och det dyrbara evangeliska slutet af hans predi- 
kan gjorde mig frisk till både själ och kropp. — Efter 
predikan hade jag med honom ett lika lärorikt som intres- 
sant samtal om både svenska och amerikanska kyrkoförliål- 
landen samt om lifvet i Herren. Han omtalade ock : a 
så väl glädjande som sorgliga drag från sin pastorala erfar »ett- 
het. Äfven pastor S. meddelade ett par sådana. Bland de 
senare var det i synnerhet en^ händelse, som på oss gjorde 
ett djupt gripande intryck. 

En ung bildad flicka, dotter af kristliga föräldrar, hade 
sedan flera år gifvit sig åt Herren »mer än till hälften, 
men dock icke helH; världen och dess lust satt ännu kvar 
innerst i hjärtat. Plötsligt slog hon om, därtill förledd ge- 
nom kärlek till en oomvänd man, och blef så världsligt 
ytlig och yster, att en församlingsdiakon af Guds ande 
drefs att i allvarlig kärlek varna henne för affall. Detta 
förbittrade henne så, att hon helt bröt med församlingen och 
ej mer bevistade dess gudstjänster, utan alldeles öfvergick till 
världen samt blef fritänkerska. Efter en tids rus i värl- 

Wadström, Ur minnet o. dagboken. II. 26 



402 DAGBOKSBLAD. 

dens fröjder och den jordiska kärleken utan Gud, blef hon 
öfvergifven af sin trolofvade. Hon återkom då till sina 
forna kristliga vänner, som hoppades att hon nu, efter att 
ha erfarit så mycket af »syndens bedrägeri», skulle låta 
Herren helt vinna hennes hjärta. Det tycktes så ock en 
liten tid. Men på djupet af själen rufvade nu, i stället för 
den forna världslusten, svårmodets onda ande; och en 
morgon låg hon död på sin säng, med en giftflaska bred- 
vid sig och förförarens bild i sin hand. »Det sorgligaste är», 
sade pastorn, »att så få draga varning af dylika händel- 
ser; utan likasom barnen kunna fortsätta att leka på samma 
svaga is, där en af deras kamrater nyss drunknat, så leka 
ännu 'de stora barnen' på branten af världslifvets synda- 
djup, i hvilket så många fallit». 

Vid middagen var som vanligt »publik spisning» på 
nedre terrassen. Vid häcken öfvanför hade också i dag 
samlats en stor mängd folk, män och kvinnor som önskade 
få se prinsessan spisa. Bland dessa åskådare var äfven en 
ung bondflicka^ så ovanligt skön att hon ådrog sig först 
prinsessans och sedan alla de öfriga bordsgästemas tysta 
beundrande anmärkningar. »Näst N. N.», sade kammarherre 
B. till mig, »är detta det vackraste ansikte jag någonsin 
sett.» Andra jämförde henne med prinsessan af Wales eller 
lady Spencer. » Gud välsigne och bevare det kära barnet ! » 
sade prinsessan. 'i>Med Kristus i sitt hjärta kan hon bli 
lycklig; utan honom lurar faran öfveralltl» 

På e. m. for pastor L., som i afton lämnar Visby för 
att återvända till Amerika. Prinsessan och alla voro rörda 
vid afskedet från honom. Hvilken dyrbar visshet, att vi i 
himmelen skola återse alla dem, som med oss lefvat och 
dött i Kristi tro! »Skiljas en tid» . . . f>fä honom evigt 
igen»! Filemonbrefvet v. 15. — En god dag I 



STOCKHOLM 1 878. 403 

^^& ^3' Bref från hemmet, med underrättelse om 
F. G.'s död och den olyckliga änkans sorg, ensam med tre 
små barn. Huru nyttigt att ofta så bli påmint om andras 
sorger! Är man då glad, hålles man af sådant i den nöd- 
vändiga jämn vikten, så att man ej må »slå öfver» och bli 
allt för glad, kanske yster. Är man däremot bedröfvad, 
synes då ofta ens egen sorg så lindrig mot andras, att man 
af deltagande i deras lidande för tillfallet förgäter sitt eget. 
SådaYit betygar ock skriften, t. ex. i Pred. 7: 3. 

Det är lärorikt att gifva akt på, huru helt beroende 
af Herren vi äro, Väckes i vårt bröst en god, ädel, krist- 
lig tanke eller känsla, så kommer den från Herren. Han 
fyller hjärtat med värme och lif, drifver till kärlek, förlå- 
telse, uppoffring, tacksamhet, ödmjukhet eller hvilken annan 
af Andens frukter, som kan erfordras. Men å andra sidan: 
huru olyckligt tillgängliga äro vi icke ännu, här i strider- 
nas land, — men sedan aldrig mer, , — äfven för den ondes 
ingifvelser! I ett ögonblick, ofta när vi minst fruktade det, 
kommer en tanke såsom »en eldspil» inskjuten i vårt in- 
nersta; och nu uppstår där en eld af olika frestelser: till 
högmod, afund, tvifvel, vrede, ovilja, onda misstankar eller 
andra onda begärelser. Och så äro vi, kanske för en lång 
stund eller för en tid, likasom icke mer oss själfva: vårt 
inre öga förmörkas, så att just det som frestaren målar för 
vår syn tyckes oss allra mest värdt att eftersträfva, — till- 
dess Gud af nåd ånyo låter oss se lifvet och tingen i deras 
rätta gestalt. Väl den, för hvilken efter en sådan »såll- 
ning» det går så, att genom Herrens Jesu förbön »hans 
tro icke är om intet vorden». En sådan skall då tvärtom 
lära att allt mer »hålla sig hårdt vid ödmjukheten», lära ut- 
hållighet i tro, lydnad, tålamod, kärlek och barmhärtighet mot 
andra. Sedan vill och förstår man »hjälpa dem som frestas», 



404 DAGBOKSBLAD. 

På f. m. ett långt enskildt samtal med prinsessan, 
som därvid bl. a. meddelade mig flera märkliga drag ur 
konungahusets inre historia, särskildt från Oskar I:s och 
Karl XV:s tid. Dyrbara förtroenden, att väl gömmas! 

På e. m. foro vi alla till sjukhemmet, där jag höll 
bibelförklaring och talade med de flesta sjuka. -— Sedan 
gingo kammarherre B., jag och barnen till »Gotlands fom- 
sal», där intendenten Karl Säve själf mottog oss. Han var 
klädd i frack och hvit halsduk, ty han hade väntaf prin- 
sessan, som dock uteblef. I början var han ganska snäf, 
ty han hade fått vänta i nära en timme. Men vid på- 
minnelse om min far, som varit hans ungdomsvän, ljusnade 
han upp och omtalade, att han ofta hade lekt med mig 
som barn. När han därtill fick veta, att jag var den B. W. 
som utgifver Förr och Nu, dit han för två år sedan in- 
sände sin förträffliga uppsats om »Fornnordiska nämn» — 
med önskan om nya, svenska namn i vår svenska alma- 
nacka*) — då ljusnade han ännu mer och blef den mest 
intressanta ciceron vi kunnat önska. 

Aug, 12. Hofmarskalk S. och kammarherre B. ha 
tidigt på morgonen rest till Klintehamn. Prinsessan med sina 
uppvaktande damer samt alla barnen ha farit till Nygård. 
. . . Prinsessan och damerna återkommo till middagen. Vid 
denna anvisade mig prinsessan platsen midt emot sig och 
gaf mig helt muntert uppdraget att nu »fungera som hof- 
marskalk». Under middagen var prinsessan mer än vanligt 



*) D:r Säve blef genom denna uppsats i Förr och Nu banbry- 
taren för den med hvart årtionde allt starkare fordran på »svenska 
namn i svenska almanackan». Denna fråga . upptogs sedan af Arvid 
Gumaelius genom en uppsats i hans »Allehanda för folket», och har nu 
efter 25 år hunnit fram till riksdagen, så att man efter lång väntan 
gnart kan hoppas en god utgång. 



SfockäoLM li^i, 405 

glad, skämtade med damerna och barnen samt gaf mig emel- 
lanåt små instruktioner om »hvad en hofmarskalk har att 
iakttaga». Efter middagens slut fick jag en dyrbar gåfva, 
näml. en bronsspegel, som tillhört drottning Josefina och 
som innehåller en speldosa med två de mest vemodigt sköna 
melodier; de ha slagit an på allas hjärtan. Prinsessan har 
öfverhopat oss med godhet; må Gud rikt vedergälla henne 1 

Aug, 20. I går öppnades Vasabron i Stockholm för 
allmän trafik. Afundsmän till dem, som byggt bron, påstå 
djärft att den »icke skall hålla i 20 år, förrän man måste 
bygga om den.» Qui vivra verra! 

Max Hödel, som den 11 Maj försökte ihjälskjuta kejsar 
Wilhelm, halshöggs den 16 i Berlin. Man hade hemlig- 
hållit afrättningen för att undvika allt uppseende. Då hans 
advokat på eftermiddagen den i5:de frågade honom, om 
han icke, innan han skildes från denna värld, hade något 
att bekänna för att lätta sitt hjärta, skrattade Hödel och 
sade: »Ack, jag har ju ingenting gjort!» — Senare på 
eftermiddagen infann sig fängelsepredikanten Heinicke och 
erbjöd honom sitt biträde, som Hödel dock af böjde. Hei- 
nicke kvarstannade likväl hela eftermiddagen i hans närhet, 
men sökte icke strax att meddela honom evangelii tröst, 
emedan hans föregående uppförande lät befara, att han 
skulle tillbakavisat detta med rått hån. Pastor Heinicke 
sökte därför på ett annat, mera förtroligt sätt inverka på 
Hödel. Han frågade, om H. icke ångrade sitt brott, men 
Hödel teg. Det sågs likväl, att han i någon mån »gått 
till sig själf»: hela hans sätt var förändradt, den vanliga 
råheten och fräckheten hade denna eftermiddag försvunnit, 
om ock blott för en kort stund, och han syntes mildare 
och lugnare. Under det samtal, som småningom kom i 
gång, yttrade Hödel bland annat: »Ja, om jag hade vuxit 



4o6 DAGBOKSBLAD. 

upp i en annan luft, skulle det måhända icke gått så här ; 
nu måtte det väl vara för sent. Om jag blifvit uppfostrad i 
ett kristet hem, så hade kanske äfven jag kunnat blifva en 
annan människa.» Senare sade han dock: »Jag är nu en 
gång irreligiös och skall spela min roll till slut, så som jag 
börjat den». — Detta gjorde han ock. När domens upp- 
läsning var slutad, ropade han »bravo»; då fängelsets döds- 
klocka började att ringa, såg han med obeskriflig fräckhet 
upp till denna klocka och skrattade hånfullt åt de närva- 
rande. Hans sista ord voro: »Lefve kommunen!» — Hödels 
afrättning synes, att sluta af uttalanden i de tyska tidnin- 
garna, allmänt gillas af den offentliga meningen. »Hvad 
man än må tänka om dödsstraffet», yttrar till och med 
Vossische Zeit., »folkets kränkta och upprörda rättsmedve- 
tande fordrar här klart detta straff, och förbrytarens råa af- 
sky väck ande cynism uteslöt h varje deltagande känsla, sådan 
som eljest plägar komma äfven den uslaste förbrytare till 
del». Denna afrättning var den första, som blifvit verkställd 
i Preussen sedan 12 år tillbaka, emedan kejsar (konung) 
Wilhelm benådat alla lifdömda. Det är ej heller nu kej- 
saren, som stadfäst dödsdomen, utan kronprinsen-regenten. 

Aug, 21, Besök vid Stenstue, den egendom där den 
namnkunniga Magdalena Rudensköld bodde i många år. — 
Samtal om världens förföriska lust, om »syndens bedrägeri» 
och om så många »vänners» stora falskhet. 

Aug, 22, Frih:n H., med sina döttrar och mina tre 
barn, reste i går tillbaka till Stockholm. 

A^^g' 23, Både fröken R:d och hofmarskalk S:d hade 
i går insjuknat, så att prinsessan i dag ej hade någon mer 
än mig vid bordet. — Prinsessan inbjöd mig att med de 
mina återkomma hit nästa sommar. 

På e. m. ett långt samtal med prinsessan, under mer 



STOCKHOLM 1 878. 407 

än halfannan timme. Hon berättade om flera af de mest 
intressefulla skiftena af sin lefnad, om sin barndom, sin kon- 
firmationstidj sin första bibelläsning (på Tullgam) genom 
Jos. Hamilton, sin väckelse, den första »bibelförklaringen» 
af G. Janzon på fröken Hamiltons rum, i närvaro af de 
unga fröknarna A — g, m. m. — Prinsessans framställning- 
sätt är lifligt, fängslande och ädelt. Det var en för både 
ande och sinne dyrbar stund. 

Aug, 25. Höll min sista predikan på Fridhem för detta 
år . . . Vemodigt att säga farväl till alla! . . . For på aftonen. 

Har här rönt så många bevis af tillgifvenhet och sym- 
pati, allt ifrån hofmarskalken till den ringaste bland tjänarne, 
att jag nästan blygdes öfver så mycken oförskylld vänlighet; 
men det var en blygsel, som gjorde godt i hjärtat. 

Aug» 26» Efter en stormig natt på ångaren hade jag 
stigit tidigt upp, för att på morgonen få se soluppgången 
när vi nalkades skären. Huru allvarsamma reste sig de 
mörka klipporna, som bragte mig de första hälsningarna från 
gamla »Sverige».*) Högtidliga furor klädde här och där 
deras hjässor, »Eystrasalts vågor kysste deras fötter». — Stolta, 
härliga skär, våra trognaste vämpliktsvänner! Med förtjus- 
ning hälsade jag dem åter: mot oss, alla Sveas barn, visa 
de ett vänligt, hjärtegodt leende. Öfverallt en liten fläck 
af grönska eller en löfdunge, solig och varm! 

Snart nalkades vi Södertälje kanal och ilade sedan in 
i Mälaren. Härliga sjö med de växlande stränder, som än 
störta brant i vattnet, än visa sig som leende ängar med 
saftigaste grönska! Från de många villor som kläda strän- 
derna doftade ros och reseda, och glada barnskratt klingade 

♦) På Gotland sade man ännu den tiden » Sverige > i stället » fast- 
landet >. Och alla svenskar, som icke voro födda på Gotland eller 
bofasta därstädes, kallades af allmogen för »utländingar». 



4oS - DAGBOKSBLA£>. 

öfver vågen. Framåt, framåt, allt närmare målet, flögö vi- 
öfver de glittrande böljorna. Snart låg framför oss Birgers 
gamla stad, bäddad i en slöja af soldis; ett haf af hälsa, 
lif och lust svallade öfver land och sjö! Vi lägga till vid 
Riddarholmen — och se där 

»vänner på stranden, som vinka med handen», 
men nu icke »farväl», utan »välkommen åter från den 
gungande färd!» — Det var min Helga och mina barn. 
Hvilket återseende af henne, efter så lång skilsmässa! Gud 
vare tackad för allting! ... 

Sept, 77. Hörde lord Radstock hos konsul Totties. 
Ett synnerligen kraftigt vittnesbörd om försoningen i Kri- 
stus och frälsningen genom honom, öppen för en hvar som 
vill mottaga den. Lord R. ämnar stanna här öfver jul. 

Sept, ig. Häradshöfding Odencrantz, min svåger d:r 
Skarstedt, mina gamla studentvänner A. Steinmetz och G. 
Beskow, samt pastor G. Fredrikson från Finland hos oss till 
middag. — På e. m. ett af de varmaste och bästa samtal, 
jag någonsin fatt vara med om 1 Frågan gällde, hvad som 
är »det enda nödvändiga» i kristendomen, som gör att många 
aktade, fromma och förträffliga människor — blott emedan 
de sakna »detta enda» — skola en gång af Herren bortvi- 
sas, under det andra, skröpliga och bristfälliga men som 
dock ägt detta »enda», skola ingå i himmelriket. Steinmetz' 
och Fredrikssons inlägg i samtalet voro de yppersta. Jag 
önskade, att jag hade haft en stenograf närvarande för att 
uppteckna deras yttranden. 

Sept. 20, Under augusti och början af september har 
i »Väktaren» pågått en strid mellan olika insändare, af 
hvilka den ena sidans förkämpar forcjrat, att kyrkliga präster 
aldrig skola i sina predikningar använda uttrycken »ny fö- 
delse» och »pånyttfödd», annat än då fråga är om det 



STOCKHOLM 1 878. 409 

heliga dopet och om hvad som / detta blifvit verkadt; ty 
man kan, säga dessa, hvarken i naturlig eller andlig bety- 
delse »födas» mer än en gång. Den andra sidans män 
ha däremot påpekat att under hela den lutherska kyrkans 
tillvaro ha dess förnämste lärare, allt ifrån Luther till och 
med Schartau, med stöd af skriftens tydliga utsagor användt 
nyssnämnda uttryck äfven i afseende på det andliga lifvets 
nya återtändande hos en genom otro och synd andligt död 
vorden människa. Bland dessa senare har en, som tecknar 
sig- P., anfört följande bevisning: 

»Man har sagt, att en människa icke kan »födas» mer 
än en gång, och att man i likhet härmed måste säga och 
hålla före, att hon icke heller kan »födas på nytt» mer än 
en gång. För en sådan tanke ligger alldeles otvifvelaktigt 
ett otillbörligt försinnligande af begreppet »nyfödelse» till 
grund. Med »nyfödelse» kan ju skriften icke mena något 
annat än meddelelse af nytt (= gudomligt) lif. Jag kan då 
ej förstå, h varför man icke skulle kunna tala om, att hos 
den, som förlorat det andliga lifvet, detta lif åter kan genom 
Guds ande meddelas, då saken faktiskt dagligen sker. Eller 
är månne den döpte, som är '^död i öfverträdelser och syn- 
der», är icke alldeles död, det är: icke verkligt död, det är: 
icke död? Härom kan ju exempelvis ses i Tim. 5: 6 och 
Upp. 3: I. Där talas ju om döpta människor. — O, mina 
bröder, tagen bort ur den kristliga predikan framställningen 
till säkra syndare om nödvändigheten af att ^^ födas på nytty> 
(fastän de äro döpta), och udden i vår predikan till dem 
är väsentligen afbrutenl» 

Okt. 4. Aftonen hos Beskows, tillsammans med lord 
Radstock, miss Smiley och många troende vänner. 

Lord Radstocks föredrag i Betlehems- och Blasieholms- 
kyrkorna ha varit till stor välsignelse. En stor mängd 



4lO DAGBOKSBLAD. 

människor, äfven af den högsta societeten, hvilka eljest aldrig 
eller mycket sällan besöka kyrkorna, ha nu varit där gång 
på gång för att höra Radstock; och många af dem ha fått 
djupa evighetsintryck. (Om lord Radstocks verksamhet i 
i Sverige skall mera nämnas i ett följande häfte.) 

Okt. 4. Hvad tiden ilar fort! En ung man, som jag 
från hans föräldrars hus minnes som en ovanligt hygglig 
skolgosse, har i går blifvit utnämnd till kyrkoherde i min 
oförgätliga mödemestad, Örebro, Jag glades på hans väg- 
nar, och ännu mer på hans af mig högt värderade för- 
äldrars, hvilka nu få skåda en af sina varmaste önskningars 
uppfyllelse. Men allra mest glades jag åt, hvad många sak- 
förståndiga med visshet anse sig kunna förutsäga, nämligen 
att Örebro nu i Keijser får en verkligt nitisk, dugande herde 
— just hvad staden så väl b e hö f ver! (Det var d. v. do- 
centen i Uppsala, n. v. biskopen i Skara, d:r E. J. Keijser.) 

Okt 6. I dag har en gammal trogen sin kyrkas vän, 
den engelske språkläraren m:r Alfred May, fått vid 74 års 
ålder lämna mödornas land, sörjd och saknad af maka (född 
Klara Bottiger, en syster till skalden B — r), fyra döttrar och 
en stor mängd deltagande vänner. Han var en liten liflig, 
vänlig och intressant gråhårsman, född i London 1804, men 
sedan många år bosatt i Stockholm. Hans »engelska språk- 
lära» är känd af tusenden, och han själf högt värderad af 
alla som kände honom. 

Okt. 7. Prinsessan Eugenie har besökt »Trasskolans» 
nya lokal, och sedan det lilla fridfulla »Hemmet för fri- 
gifna kvinnor», stiftadt af drottning Sofia, medan hon ännu 
var hertiginna af Östergötland. — Prinsessan visade mig en 
af gossarna, som hon särskildt intresserade sig för, och hvil- 
kens historia var på en gång hemsk och likväl ländande till 
Guds ära. Att, sedan man tillbragt hela sin första ungdom 



STOCKHOLM 1S78. 4II 

i ett »hem» (om det förtjänar detta höga namn?) där hän 
från barnaåren sett det förskräckligaste sedefördärf och 
hört allt möjligt ondt, likväl kunna räddas, ej blott för 
samhället utan ock för Guds rike, — sådant är icke män- 
niskoverk, utan helt »Guds ära». 

Okt 8. I dag, tisdag, återkom konung Oskar från sin 
resa. Sistl. fredag invigde han Wieslanda-Bolmens järnväg. 
I söndags besökte konungen vårt naborike Danmark för 
att å Charlottenlunds slott öfvervara det danska kronprins- 
parets yngsta dotters döpelseakt. Den unga prinsessan, som 
är född den 2 Augusti, erhöll i dopet namnet Ingeborg» 

Okt, 9. I natt mellan kl. 2 — 3 väcktes vi af ett starkt 
eldsken. Snart märkte man med verklig ledsnad, att det 
var ett af Stockholms äldsta minnesmärken, S:t Gertruds 
tyska kyrka, som hemsöktes. Eldsvådan hade varsnats strax 
efter kl. 2, och brandkåren anlände inom tio minuter där- 
efter. Elden syntes redan då hejdlöst rasa uppe i tom- 
spiran. Och den fick tid att ytterligare gripa omkring, 
emedan det dröjde en lång stund, innan brandkåren kom 
in på kyrkogården; de höga gallerportarna voro nämligen 
som vanligt stängda. Efter det dessa omsider blifvit öpp- 
nade, begaf man sig genast upp för torntrapporna, dit med- 
förande flere vattenslangar. Man fann då, att elden rasade 
jämväl längre ned i tornet, under och omkring de stora 
ringklockorna. Alla försök att släcka elden visade sig snart 
fruktlösa. Brandkårens bemödanden riktades därför på att 
rädda så mycket som möjligt af den återstående delen af 
kyrkan samt att förebygga eldens spridning till de omkring- 
liggande byggnaderna. Med hänsyn till Tyska kyrkans läge 
var detta en ingalunda lätt uppgift. Trakten är en af de 
tätast bebyggda i hufvudstaden ; ur en omgifning af väldiga 
husmassor, genomkorsade af gator, hvilkas smalhet återför 



412 DAGBOKSBLAD. 

minnet till medeltiden, lyfte tornet sin lätta, 222 fot höga 
resning mot himmelen.*) 

Släckningsarbetet bedrefs med sådan skicklighet och 
framgång, att då elden kl. 5,30 på morgonen begränsades, 
voro icke blott alla kringliggande hus utan äfven själfva 
kyrkans hufvudbyggnad och dess inre räddade. Till och 
med orgelverket har endast obetydligt skadats. Däremot 
förstördes tomuret (uppsatt år 1675) och hela kyrkans ytter- 
tak. Ljuskronorna, som ofvan hvalfven voro fösta med 
träklossar, störtade ned och sönderslogos. Som ett prof på 
hvalfvens styrka anföres, att då den 28 skeppund tunga stora 
ringklockan nedstörtade, slog den endast med sin ena kant 
ett hål i hvalfvet ofvanför orgeln, men åstadkom för öfrigt 
icke ens ens en bräcka i det samma. — Den nuvarande 
tyska kyrkan var ursprungligen ett kapell till svartbrödra- 
(dominikan-) klostret och uppläts 1607 åt tyska församlingen, 
hvarefter kyrkan utvidgades och år 1642 försattes i det 
skick den nu vid branden hade. 



•)En vid tillfallet närvarande referent skref härom: »Det var en 
anblick af hemsk, storartadt gripande skönhet, som tedde sig för den 
som ett stycke nedanför Tyska brinken betraktade det brinnande temp- 
let. Det lyste starkt genom gluggar och fönster, men ännu höUo plåt- 
betäckningen och järnluckoma elden inom tornet; allt tätare och mörk- 
rödare blefvo emellertid rökhvirflarna, som slingrade sig kring spiran, 
och här och där började smala eldtungor att sticka fram. Plötsligt 
slår en bred flamma ut från galleriet vid tornspirans bas, där det be- 
römda klockspelet hade sin plats. Några ögonblick därefter är hela 
denna del af tornet kringhvärfd af lågor, som dånande vältra sig fram 
ur det inre; deras dunkelröda kärna härrör från det brinnande trä- 
virket, men ute i spetsarne och kanterna lyser det klart blått i de 
mångfaldigaste och skönaste nyanser: det är det bidrag de smältande 
metallerna lämna till den hemska illuminationen. Midt i detta eldhaf 
ser man klockorna, stora och små, hänga i symmetriskt ordnade rader. 
Nu sprutar med eruptiv våldsamhet en tjock eldstråle ut ur centrum 



STOCKHOLM 1878. 413 

Okt, II. Den af många kända, originella grefvinnan 
Carolina Ridderstolpe, född Kolbe, har i förrgår aflidit på 
Fiholm vid 85 års ålder, — Ofta har det tvistats om be- 
fogenheten af den gamla latinska sentensen: »Z>^ niortuis 
. hihil nisi benef> (om de döda bör ej sägas annat än godt). 
Men jag tror, att där man ej såsom häfdatecknare är upp- 
fordrad att handla annorlunda, gör man rättast i att följa 
de gamlas lärdom i detta fall. 

Okt 18. Vid kyrkoherdevalet i Katarina församling 
i går erhöll v. pastorn i Vadstena K. A. E. Landqvist 569 
röster eller alla de afgifha rösterna, utom en. 

Tyska församlingen beslöt i går, att församlingens kyrka 
skall restaureras och tornet återuppbyggas till sin forna höjd. 

Okt 20, 1 går afled härstädes en af vårt lands för 
ett par årtionden sedan mest framstående statsmän, f. d. 
statsrådet m. m. frih. J^ari Otto Falmstjema, i en ålder af 



af urtaflan; de hvitglödande järnluckorna för det stora tornfönstret 
böja sig som vax, och med detsamma välla lågorna fram äfven ur 
detta gap. Milliontals gnistor flyga omkring i luften, och det egen- 
domliga, dofva prasslet från lågorna blandar sig med ångsprutans stö- 
• nande och signalpipornas gälla hvisslingar. Hela Tyska brinken tyckes 
stå i lågor, mot hvilka de mörka konturerna af brandsoldaterna af- 
teckna sig, där de ila fram och åter, trotsande eld och rök. Det har 
plötsligt blifvit så ljust som i det starkaste solljus i hela staden inom 
broarna; och från Kornhamns torg ser man de amfiteatraliska husmas- 
sorna på Söder liksom badande i en bländande morgonrodnad. Nu 
nalkas märkbart det kritiska ögonblicket; ännu står tornspiran upprätt, 
väldig och hotande, färdig att störta öfver oss i den smala gränden; 
de grofva bjälkar, som då och då falla ned i eldhafvet vid hennes fot, 
röja att kampen i hennes inre nått sin höjd. — Nu tycker man sig 
märka, att hon börjar luta svagt mot söder, och strax därpå vacklar 
den väldiga tornspiran och sjunker majestätiskt, nästan ljudlöst i djupet. 
En skyhög eldpelare stiger upp i- dess plats; och några fantastiska 
lämningar äro det enda, som är kvar af det stolta byggnadsverket.» 



414 DAGBOKSBLAD. 

nära 88 år. Den aflidne, som förde landtmarskalkstafven 
vid den märkliga 1840 års riksdag, var en ärans man, en 
»ädling af gamla stammen». I sina unga dagar deltog frih. 
Palrastjerna personligen såsom officer i 1807 — 14 årens krig 
i Tyskland och Norge, och med honom bortgick sålunda 
ännu en bland dem, som klädt skott för fäderneslandet. 

I dag predikade lord Radstock i Betlehemskyrkan, som 
var full af »societetsmänniskor»; bland andra : Vicomte 
de Sotomayor, engelske ministern, m. fl. 

Okt. 21. I dag har baron Posse i »Väktaren» intagit 
ett litet stycke af en insändare, I. M,, så lydande: 

Jesus säger: »Däraf skola alla förstå att I aren mina 
lärjungar, om I hafven kärlek inbördes», Joh. 13: 35-, och 
aposteln Johannes skrifver: »Vi veta^ att vi hafva öfvergått 
ifrån döden till lifvet, ty vi älska bröderna», i Joh. 3: 14. 

Ingen behöfver sålunda misstaga sig därpå, om en 
präst är troende eller ej. Den staden som ligger på ett 
berg kan icke döljas; ett ljus tändes icke för att sättas un- 
der skäppan. Kärlekslifvet röjer honom. Den allmänna 
kärleken och den broderliga kärleken träder fram i alla 
handlingar, drager de troende till honom och väcker 
världens hat mot honom. 

Okt. 24. Prinsessan Tyra af Danmark har blifvit för- 
lofvad med hertigen af Cumberland, ende sonen af framl. 
konung Georg V af Hannover. Det var om denna sköna, 
älskliga prinsessa, som »mor Thor» vid Träsktorget*) spådde: 
'>>Hon blir icke så lycklig som hennes systrar!» Måtte mor 
Thor, som såg rätt om Gustaf B:w och Gustaf L:d på deras 
resa, däremot få alldeles orätt i denna spådom! 

Okt, 26. På middag hos prinsessan, tillsammans med 
Fjellstedt, G. Beskow m. fl. — På e. m. höll Fjellstedt en 

•) Angående denna senare egendomliga kvinna skall mera anföras i nästa häfte. 



STOCKHOLM 1 878. 415 

härlig bibelförklaring om »de yttersta tingen». Men en af 
hans tankar föreföll mig svår att antaga, den att själen 
»sofver» mellan döden och uppståndelsen . . . 

Okt, 27. Hörde Fjellstedt predika högmässan i Jakobs 
kyrka. En väldig predikan, som föranledde landshöfding 
Liljencrantz att yttra: »Om vi ägde en sådan präst i hvar 
församling, skulle Stockholm vara som förvandladt, inom tio 
år!» (Det yttrandet kunde förr möjligen ägt någon antaglig- 
het; nu för tiden skulle väl icke ens två sådana präster vid 
hvar församling förmå att »förvandla Stockholm».) 

Okt. 28. I förgår afled i Lund den gamla fromma 
stiftsfröken Kristina Sofia Rudensköld, född 1797. Hon 
var nära besläktad med Rudensköldarna här, samt sondotter 
till det berömda riksrådet grefve Karl Rudensköld. 

Luther säger: »En rätt kristen liknar den som reser 
genom ett främmande land: om han får ett godt härberge, 
så begär han dock icke att för alltid blifva där boende, ty 
han vet att han icke där har sitt /lem. Så hålla ock Guds 
rätta barn detta lifvet blott för ett natthärberge. Far man 
väl med dem, så upptaga de det med tacksamhet; men är 
det, såsom vanligen sker, ett kallt, ondt och osäkert här- 
berge, så trösta de sig därmed, att det endast kommer an 
på en ond natt: hemma skall det snart blifva annorlunda.» 

Okt. 2g, Hade i dag ett dyrbart, kärleksfullt och så 
ödmjukt bref från Fjellstedt. — De som undfått ett stort 
mått af nådens gåfvor och söm äro till största gagnet för 
»Guds församling», äro äfven de mest ödmjuka och tänka 
ringast om sig själfva. De äro lika de kvistar på ett träd 
som äro rikast på frukter, de sänka sig djupast ned; och lika 
de fyllda sädesaxen, som böja sig nedåt, medan de tomma 
axen höja sina hufvud högt upp. När jag jämför Fjell- 
stedt, Rosenius, Bring m. fl. med en del lärde och teologer, 



4l6 DAGBOKSBLAD. 

X., Y. och Z., huru små äro icke dessa senare, fastän de 
sätta sitt hufvud högt och vilja anses som »store män»! 

Okt, JO. Kammarherren Adam Reutersköld har i dessa 
dagar för 600,000 kr. till baron S. A. Hermelin på Trane- 
ryd sålt det vid sjön Boren i Östergötland utmärkt vackert 
belägna frälsesäteriet Ulfåsa med underlydande hemman, ett 
bland länets största och märkvärdigaste gods. Genom byte 
och mot en summa af 300,000 kronor har kammarherren 
Reutersköld däremot blifvit ägare af det baron Hermelin 
tillhöriga präktiga och slottslika godset Sturehof i närheten 
af Stockholm, hvilket gods med afseende på läget, såsom 
bekant, är ett bland de mest framstående vid Mälaren. 

Nov, j. Posttidningen öfverraskade i förgår sina läsare 
med officiell underrättelse, att Kongl. Maj: t samma dag be- 
viljat statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet 
F. F. Carlson nådigt afsked samt till hans efterträdare ut- 
nämnt professorn i historia vid Uppsala universitet Karl 
Gustaf Malmström. Väl har man länge väntat, att stats- 
rådet Carlson skulle draga sig tillbaka, enär han redan för 
ett par år sedan uppnått pensionsåldern och hans berömda 
historiska verk ännu väntar på sin afslutning; men den 
oförtrutna ifver och den kända förkärlek, hvarmed han fort- 
farande ägnade sig åt sitt maktpåliggande värf. såsom konun- 
gens rådgifvare, syntes antyda, att tiden för hans tillbaka- 
trädande ännu icke var nära. Om den hastigt påkomna 
anledningen till hans afskedstagande har i dessa dagar 
mycket i tysthet talats; men tiden för offentliggörandet är 
ännu icke inne. (N. Dagl. AUeh. yttrar: Statsrådet Carlsons 
politiska bana har icke lämnats alldeles fri från klander — 
men sådant måste alltid träffa den, som i likhet med hr 
C. på ett mera verksamt sätt griper in i det politiska lifvet 
— såsom C. särskildt gjort genom den §. k. »kompromissen». 



STOCKHOLM 1878. 417 

Främst har man ogillat den verksamhet hr C. utvecklade 
vid åstadkommandet af 1873 års kompromiss . . . Ett är 
dock visst: Ingen skall förneka, att hr Carlson under de 
många år han förestått ecklesiastikdepartementet — såsom' 
bekant ju är, var han statsråd första gången under, åren 
1863-70 och sedan från våren 1875 till nu — gjort sig i 
många stycken förtjänt af det varmaste erkännande för hvad 
han uträttat. Samtidens likasom eftervärldens doin" skall 
härvid blifva, att han i skilda riktningar ådagalagt en fram- 
stående kraft och förmåga af beräkning, som måhända kan 
sägas ha utgjort på samma gång hans styrka och hans 
svaghet. Man jämföre blott våra olika läroverks beskaffen- 
het nu och vid den tid, då hr Carlson först började taga 
del i riksstyrelsen, och man skall icke kunna annat än 
högt erkänna den djupt ingripande del han tagit såsom re- 
formator i detta hänseende. Särskildt bör man icke förbise 
hvad han uträttat för vårt folkskoleväsens utveckling». — 
Jag bör ock tillägga, att äfven vår svenska kyrkas angelä- 
genheter i hr C. ägde en varm och insiktsfull vän och att 
församlingen särskildt står till honom i stor, förbindelse där- 
för, att vid befordringar till kyrkliga tjänster, han städse 
sökte och ofta fann de bästa och frommaste männen.») 

Nov, Jj, På morgonen en mycket god stund uppe på 
Börssalen, där J. Kerfstedt, på bazaren för Fjellstedtska sko- 
lan, talade öfver Matt. 28: 20. 

Nov, 14, Hos prinsessan Eugenie, jämte Kerfstedt och 
alla som i handling visat intresse för den i allo lyckade 
bazaren. Kerfstedt höll afslutnings- och tacksägelsebön. 

Nov. j6. På middag hos prinsessan, jämte Fjellstedt 
och många andra. Fjellstedt talade i dag särskildt om tusien- 
åriga riket, härliga ting som vidgade våra hjärtan och 

IVadströiHf Ur minnet o, dagboken. II. , 27 



4l8 DAGBOKSBLAD. 

»fyllde alla trognas bröst 
i med höga himmelska utsikter». 

Nov, 24. Har i dag kunnat predika i Betl^emskyr- 
kan — för första gången sedan våren 1865. 

I Nav, 2S. Studentkonserten i Paris, den sistl. 27 juli, 

lyckades, som bekant öfver förväntan och förvärfv^ade i den 
stora världsstaden den nordiska kvartettsången en oerhörd 
uppmärksamhet. Och, hvad som nu gladt mig nästan lika 
mycket, är att ä/z>en norrmännen erkänt den svenska student- 
sångens öfverlägsenhet öfver alla sina medtäflare. (Därom 

i vittnar bl. a. följande bref från en norsk brefskrifvare, som 

' då^ var i Paris, hvilket bref jag skall förvara som ett verk- 

, ligen dyrbart minne: 

»Norska och svenska studentemas konsert i går var en 
glänsande framgång . . . Kl. 2 intogo sångarna sina platser 
I framför den strålande och konstvana publiken. Från den 

samlade kören af svenska och norska sångare, anförda af 
Hedenblad, klingade nu »Vårt land» genom salen. Redan 
då sångame trädde fram, hade man applåderat, och då 
»Vårt land» slöts, ljöd ett kraftigt bifall från alla kanter. 
Därefter förde Behrens sin taktpinne inför samma skara, 
som nu afsjöng sången »Norges Qelde». Starka och ihåll- 
ande Ijödo applåderna äfven efter denna sång. — Nu de- 
lade sig kören, och under Hedenblads anförande afsjöngo 
svenskame sin »Vårsång», som måste gifvas da capo. Onek- 
ligt är, att det bifall, — som efter denna sång och sedan 
allt framgent ljöd i så rikt mått, att båda landens sångare 
och alla, som följt dem med intresse, ha all anledning att 
glädja sig, — likväl ljöd starkast efter svenskames sånger. 
De sjöngo nu »Angbåtssången», som applåderadas länge 
och lifligt. Samma bifall kom äfven våra sångare till del 
efter »Olaf Trygvason», som också måste gifvas da capo . . . 
Nu trädde svenskame åter fram, hälsade af lifligt bifall, och 
afsjöngo »Neckens polska». Den mjuka, vackra, egendom- 
liga folkvisetonen slog djupt an och framkallade ett hittills 



STOCKHOLM 1 878. 419 

oerhördt jubel, som slutade med en verklig storm. »Neckens 
polska» måste gifvas da capo, på ett om möjligt ännu 
vackrare sätt, och följdes med ett i ögon fallande intresse. 
Då tonerna förklingat, höjde sig åter samma dånande bifalls- 
storm. Svenskame sjöngo därpå »Hör oss, Svea», som 
också mottogs med ihållande bifallsyttringar; dessa antogo 
efter sången »Du gamla, du friska, du fjällhöga Nord», och 
i synnerhet genom Lundqvists solo, en sådan karaktär att 
väl aldrig en sådan bifallsstorm skakat någon sal. Efter lo 
minuters förlopp afsjöngs »Valdrisvisen» utan att dock göra 
den lycka man väntat. Däremot förskaffade »Söndagsmor- 
gonen på saeteren» våra sångare en ihållande applåd, som 
nästan kunde försona oss norrmän med att svenskame — det 
låter icke förneka sig — öfverglänst oss. Samma bifall 
väckte »Brudefaerden», som måste gifvas da capo . . . Sedan 
»faelles-kören» afsjungit »Ja, vi elsker dette landet», sam- 
lade sig applåderna länge och ihållande liksom till ett tack 
till de båda sångkörerna och på ett sätt, som måste bereda 
alla den största glädje öfver det glänsande resultatet af 
denna'^onekligen något dristiga sångarfärd.» 

(Ett par korta utdrag ur Paris- tidningamas många och 
välvilliga uttalanden om denna konsert må ock här åter- 
gifvas. Figaro skrifver i en längre artikel: »Sångame från 
Uppsala och 'Kristiania ha skördat ett entusiastiskt bifall. 
Hvarken de ypperliga italienska instrumentalistema eller de 
engelska körsångame eller orfeonistema, som tillhörde olika 
nationaliteter, ha uppmuntrats med så lifiiga, så uthålliga 
och så enhälliga bifallsyttringar. Nästan alla styckena måste 
sjungas om igen, och denna första konsert slöt med en hyll- 
ning, som de unge korist-amatörerna säkerligen ej skola 
glömma. — Vi ha bland dessa populära sånger återfunnit 
mer än en aria, mer än en melodigång, som adopterats och 
bearbetats af våra kompositörer, t. ex. »Necken», som hr 
Ambroise Thomas har från början till slut inflikat i »Ham- 
let». Orden till sångerna äro nästan utan undantag hän- 
förande och utmärka sig genom en osökt, stundom till och 
med rörande poesi. Och framför allt ^ d^t hymnerna till 
fäderneslandet, de nationella sångerna, som rycka en me4 



420 DAGBOKSBLAD. 

sig genom sin högstämda ton och genom sin hänförelses 
värme: »Vårt land, våxt land, vårt fosterland! Ljuden högt, 
I för våra hjärtan dyrbara ord! Ej höjes en kulle mot 
himmelen, ej finns en dal, en strand, badad af vågorna, 
som äro mer aiSKade än vårt land i Norden, än: våra faders 
jord! Vårt land, vårt land, vårt älskade fosterland!» — 
Detta är något, som är vältaligare än la Marseillaise h ) 

Nov, 75, Aftonen hos Bergmans. Där var en kapten 
G., som myckel oestämdt påstöd, att de' s. k. »Tykobrahe- 
dagama», som uero af stjärnornas ställning, verkligen öfva 
inflytande på vårt yttre och inre lif. Detta dels så, att hvad 
vi under de dagarna företaga, det misslyckas; dels så att 
sorger och oiycKor då drabba oss mer än på andra dagar. 
Han sökte till och med bestyrka detta påstående med bi- 
belns ord i Oraspr. 16: 4, Pred. 7: 15, Efes. 6: 13 m, fl. 
Men Elmblad anförde mot honom 5 Mos. 18: 10, Jer. 27: 9 
m. fl.; och kaptenen fick inga anhängare mer än gamla 
fru S. och ett par af ungdomarna. 

Per K. frågade, h vilka dagar som äro »Tykobrahe- 
dagar». Till svar utdelade kapten G. små tryckta blad, på 
hvilka bl. a. stod: »Tyko Brahe har sagt, att 'de onda 
dagarna' äro: Jan. i, 2, 4, 6, 11, 12, 24; Febr. 11, 1.7, 
18; Mars I, 4, 14, 15; April 10, 17, 19; Maj 7, 18; 
Juni 6; Juli 17, 24; Aug, 20, 21; Sept. 10, 18; Okt. 6; 
Nov, 6, 18; Dec, 11, 18. Då skall man o. s. v.» 

Nu inföll Elmblad: »Räknas dessa data efter gamla 
eller nya stilen?» »Naturligtvis efter gamla stilen, som 
gällde då T. B. uppgaf dem», blef kaptenens svar. »Men 
då äro ju dessa data alldeles vilseledande nuy och bli det 
än mer med hvart nytt århundrade. Eller hvad säger kap- 
ten G. därom?» Kaptenen kunde härtill ej svara; och så 
blef det allas vår åsikt, att^talet om förutbestämda »Tyko- 
brahedagar» eller olycksdagar som hvart år skola återkomma 



STOrKH<^»LM 1878. 421 

på samma datum, är helt enkelt människofunder och vid- 
skepelse. 

Nov. 26. Besök af baron Hierta, som meddelade mig 
sitt beslut att med detta års slut upphöra med »Väktarens» 
utgifvande. Dess prenumerantantal har nämligen under de 
senaste åren allt fort nedgått, tills det i år endast utgör 
omkr. 1,600. Han bad nu mig att i hans ställe öfvertaga 
tidningen, som han ansåg då kunna återfå sitt forna antal 
vänner. Jag kände mig både bestört och hedrad genom 
detta anbud; men svarade genast, att jag hvarken hade 
krafter eller tid för ett sådant stort och maktpåliggande 
verk. Baron H. sökte länge Öfvertala mig. Men jag ansåg 
förslaget, ehuru för mig hedrande, dock var orimligt, och 
stod därför fast vid min vägran. I stället nämnde jag tvänne 
andra, som jag trodde kunna vara lämpliga. Baron H. 
sade sig skola tänka på mitt förslag. 

Nov, JO, »Våren brinnande i anden!» Märk väl: »i 
anden», — ej blott en naturlig entusiasm. Huru många 
olika drag hos en helgjuten kristlig karakter: lugn och vis- 
het, i förening med en brinnande ande; mildhet och vän- 
lighet, jämte kraft och nitälskan; sanning i kärleken och 
kärlek i rättfardigheten ; heligt nit, i förening med uthålligt 
tålamod, o. s. v. »I många stycken fela vi alla; men den^ 
som icke felar i ett ord, han är en fuUkommen man.» Jak. 
3: 2. Huru många sådana män (och kvinnor) finnas bland 
oss? Somliga påstå, att i England och N. Amerika skola 
finnas många sådana kristna, hvilka kunna själfva heligt be- 
dyra, att de icke syndat på flera år. Verkligen?! Nog 
måtte väl sådant totalt bero på, huru djupt man fattar be- 
tydelsen af synd och »helighet». Låter man »ej synda» vara 
liktydigt med utvärtes rättfärdighet, och »ostrafflig» betyda 
»oklandrad af människor» — då ha vi äfven i Sverige många 



422 DAGHOKSBLAH. 

»fullkomliga och heliga». Men ser man djupare, låter den 
heliges ande och ord få tränga till hjärtegrunden samt vara 
en domare, ej blott öfVer handlingar, utan äfven öfVer ord, 
tankar och uppsåt, — då finnes det ingen sann kristen, 
som kan gifva sig eller låta gifVa sig vittnesbördet om att 
vara »en fuUkommen man». Eller menar man sig verkli- 
gen aldrig ens »fela på ett ord»? 

Dec. 5. Äter besök af baron Hierta, som med både 
vänlighet och allvar sökte öfvertala mig blifva »Väktarens» 
utgifvare under följande år. Men jag sade ånyo nej. 

Dec. 8, Aftonen hos prinsessan tillsammans med Ahn- 
felt, som för en krets inbjudna höll en god bibelförklaring, 
i hvilken han bland annat yttrade: »Om en del predikanter 
stundom frestas att förhäfva sig öfver sin stora lärdom eller 
sin stora begåfning, så böra de endast erinra sig en verklig 
stor mans ord: »Vi äro 'bondfioler' allesamman-, men när 
det behagar vår Herre Gud att spela på en bondfiol, då 
blir det något vackert och anderikt af. » . Så snart en 'stor' 
teolog erinrar sig de orden, så blir han genast 'liten' och 
ödmjuk igen . . . 

Dec, 12. Besök af Widström, som framställde Väktare- 
sakens verkligt kritiska läge, samt frågade: »Vill du, att 
Väktaren skall dö, så att vårt lands evangelisk-lutherska 
kristna ej skola ha ett enda politiskt organ, i hvilket de 
kunna framställa sina kyrkliga önskningar och behof?» »Nej, 
tvärtom, jag skulle anse detta som en verklig förlust», blef 
mitt svar. »Nåväl, då måste du gifva efter. Både Hierta 
och många af oss ha tänkt på åtskilliga, men funnit, att 
för närvarande är du den ende, åt hvilken vi med hopp. 
om någon framgång kunna öfverlämna denna maktpåliggande 
sak. Vill du undandraga dig en af dina bröder i Herrens 
namn dig gifven kallelse?» — Nu' blef jag tveksam och 



STOCKHOLM 1 878. 423 

begärde betänketid till i öfvermorgon, för att hos Herren 
söka visshet i sinnet. 

På aftonen stort möte af mer än loo vänner, hos 
Henrik Hallström, där lord Radstock, G. B:w, jag och flere 
andra vittnade om Herren Kristus. 

Dec. 14, Sammanträde hos baron Hierta angående 
Väktaren. Där voro samlade Widström, Beskow, Berg, M. 
Elfling, Tomerhielm, Vicander m. fl., hvilka alla lofvade 
att understödja mig med förböner, bidrag och uppsatser, *) 
samt enhälligt kallade mig att hädanefter vara Väktarens 
utgifvare och hufvudredaktör. Min tvekan försvann- Herren 
hade gjort mig viss, och jag antog kallelsen. 

Dec, 24, En mer än vanligt god och fridfull dag! 
Men den slutade med djup sorg. Just då min hustru och 
jag, sedan barnen gått till hvila, vid tiotiden sutto och 
tackade Gud för en sådan dyrbar Julafton, inkom T. med 
den underrättelsen, att lilla »GuUgull» (Helga) börjat »rycka 
så underligt med hufvudet». Vi skyndade in i barnkam- 
maren och sände genast bud efter läkare. Den ädle, själf- 
uppoffrande doktor Edling kom efter en kort stund och 
stannade ända till kl. 2 på natten, men kunde blott gifva 
oss föga hopp, ty vår älskade lilla Helga hade fått slag. 
— Denna underrättelse tog oss mycket djupt, särskildt min 
kära hustru, hvilkens krafter redan förut voro så nedsatta. 
Och det var först efter mycken och innerlig bön vi kunde 
stilla våra hjärtan vid det ordet: »Alla Herrens vägar äro 
godhet och sanning ...» Ps. 25: 10. 

Dec. 27, I afton har baron Hierta i Väktaren sagt 
farväl till sin läsekrets med följande ord: 



*) I detta senaste afseende höll dock ingen af dem sina löften, 
mer än baron Hierta och hofrättsrådet Widström. 




Olof Hud be 2 k. Efter D. PadtBruffge. 



tAQéi-&. tider, andra seder.) Nägra koä^iiil dldfif 








t 




. ^^^f--., ^'^^^iS^ 


r 




Mårten Kristian Bergvall. 


Efter E. Löwstädt. 



►t af det I7:de och början af det iQ-.de århundradet. 



426 n\niu>Kswi ad. 

Till Väktarens vänner! 

Undertecknad, som efter den oförgätlige man, hvilken 
först grundade denna tidning, vid hans : — mänskligt att se 

— allt för tidiga frånfåUe, på grund af vänners uttryckta 
önskan, emottog det dyrbara uppdraget att fortsätta tid- 
ningens utgifvande, ber nu, sedan Väktaren hunnit den för 
en tidning icke ringa åldern af fjärdedels sekel, härmed få 
säga Eder några vänliga afskedsord. 

När jag mottog detta uppdrag, var jag för egen del 
fullt öfvertygad om att vara i saknad af de så väl egenska- 
per som kunskaper, hvilka tarfvades för att i någon mån i 
jämförelse med den hemgångne vännen kunna sköta en 
sådan sak. Men då ingen lämplig person fanns, som ville 
åtaga sig fortsättandet af detta verk, och allvarlig önskan 
från många håll gaf sig tillkänna, att detta tidningsföretag 
måtte fortsättas, så ansåg jag mig förpliktad göra försök att 
uppehålla tidningen, intilldess rätte mannen att sköta detta 
verk komme att visa sig, i hvilken händelse jag genast vore 
färdig åt honom afstå min plats. Jag mottog uppdraget 
sålunda helt och hållet provisoriskt. Detta provisorium har 
emellertid kommit att räcka, nu — sedan sistlidne pingst 

— på i4:de året. Huru det för mig lyckats att fullgöra 
de därmed förenade plikter, det känna bäst de, som under 
tiden icke tröttnat vid Väktaren; och likväl — det skulle 
måhända fortfarit än längre, om ej mitt nära inträde i den 
ålder, då en tjänsteman plägar få sitt afsked, jämte hvad 
med sådan ålder vanligen följer, tillräckligt klart för mig 
tydliggjort, att tiden för dess afbrytande nu är inne. Då 
jag alltså med detta nummer, det sista på det gamla året, 
afgår såsom redaktör af Väktaren, känner jag lifiigt den 
plikt mig åligger att för Eder på detta sätt frambära den 
djupa, innerliga tacksamhet, jag känner, för allt edert öfver- 
seende, all eder välvilja, allt edert deltagande — såsom 
ock för de mig så dyrbara vittnesbörd om det ena och 
andra, som jag i form af vänligen uppmuntrande ord, såväl 
muntliga som skriftliga, ofta fått glädjen mottaga! — Och 
dä jag nu känner mig böra afbryta detta mig ganska kärt 



STOCKHOLM 1S78. 4«7 

vordna arbete, hvarefter visserligen, under de dagar jag kan 
hafva igen, saknad mången gång skall komma att göra sig 
gällande, så blir det nog dessa edra allt emellanåt mig till 
del komna vänliga ord, efter hvilka största saknaden skall 
låta sig kännas. 

Men enär det for många, som älska vår kära evange- 
lisk-lutherska kyrka, hvilkens talan man i Väktaren, i en tid 
då så många främmande mer och mindre osunda lärdoms- 
väder blåsa, sökt att efter samvete och förmåga föra — 
enär det för många torde befinnas önskligt, att tidningen 
fortfarande komme att äga bestånd; så har jag varit på det 
angelägnaste betänkt att, om möjligt, utse någon lämplig per- 
son, som kunde vara villig att söka fortsätta verket. Och 
skattar jag mig därvid lycklig att slutligen hafva funnit 
pastor B. Wadström redobogen att taga saken om hand. 
Då han — bland aimat genom den nu i två år väl kända 
tidskriften »Hemåt» — tillräckligt gjort sig känd såsom den 
där vill allvarligt och kraftigt stå på vår kyrkoläras bibliskt 
fasta grund, och då han tillika vid sin sida har flere vår 
kyrkas verkliga vänner, hvilka — han såväl som de — 
hafva i sina hjärtan fått beseglad den dyra, ovärderliga, 
heliga sanningen af den lära, som inom denna kyrka salig- 
hetssökande själar förehålles; så är det med innerligt och 
fast förtroende jag nu öfverlämnar detta arbetes fortsättande 
i hans händer, och ber eder, ärade vänner till denna tid- 
ning, äfven gifva honom edert förtroende samt följa honom 
med det välvilliga deltagande, hvarmed — tacknämligt att 
säga — de hittills följts, som omhänderhaft detta arbete. . . . 

Slutligen får jag härmed tillönska Eder alla mycken 
välsignelse af den fest som nu ingår! Gifve oss Gud under 
dagames vidare lopp mer och mer riklig tillväxt i hononiy 
hvars nådefulla tillkomst till denna jorden, vi under denna 
fest fira, — så skola vi, om ock nu till ansiktet obekanta, 
lära känna h varandra, då vi en gång för hans skull, som 
vi gemensamt tro uppå, få stå inför hans ansikte. 

Stockholm, julafton 1878. 

F. F, Hierta, 



428 DA.GBOKSBLAD. 

Dec. JO. E. m. kallad till prinsessan att predika för 
Drottningen, grefv. Posse och Oxenstierna m. fl. Prinsessan 
bad mig stanna, sedan de öfriga aflägsnat sig, och medde- 
lade mig den på en gång sorgliga och glädjande under- 
rättelsen om M. R.'s saliga hemförlofning. 



1879. 

Jan, 2. Min dotter Helgas begrafningsdag. Kl. 2 
foro vi ut till kyrkogården, från hvars port den lilla kistan 
bars till grafven af Torsten Alm, Dav. Matthiesen, Gustaf 
Welin och min illdste son. — Vid hemkomsten ett sorge- 
bud: min hustru hade, vid vår affard från hemmet, länge 
genom ett öppnadt fönster sett efter 'Gullgulls' vagn. Hen- 
nes klena lungor hade ej tålt den iskalla luften, utan ådragit 
henne en häftig blodstörtning. 

Jan. j. Besök af G. B:w, general Weidenhielm, kap- 
ten Ahlberg, som nu blifvit en sann kristen, och Aug. Lind- 
ström m. fl., hvilka uttalade sitt deltagande i vår sorg. Den 
sistnämnde yttrade bland annat: »Skriften betygar, att Her- 
ren rensar de sina, såsom silfver och guld rensas i smält- 
degeln. Därvid må du väl märka att 'slagget' icke, såsom vi 
så gärna ville, 'sjunker till bottnen' och så försvinner. Ty där 
så sker, stannar det kvar och varder till hemsk, förskräcklig 
öfverraskning en gång, när tusenden som mente sig vara 
'rena', först i döden varseblifva sitt slagg. Men där Herren 
i den sanna helgelsens ugn rensar sitt guld, där kommer 
slagget upp och varder städse allt mer uppenbart »för dem 
som helgade varda». Och där blir det äfven Herrens sak 
— hans, som sitter vid smältdegeln och »gifver akt därpå» 



STOCKHOLM 1 879. 429 

— att själf allt mer bortrensa slagget hos de sina, fastän 
ständigt nytt kommer upp igen, tilldess smältningen är fär- 
dig och Mästaren ser sin egen egen bild i guldet». — Goda 
och sanna ord, dem jag skall försöka att minnas, när de 
bäst behöfvas. 

Sedan var jag på besök hos fru Claesson, som om- 
talade att hennes dotter, fru Maria Strandell, för närvarande 
är i en särskildt tung pröfning, i det att hos henne icke 
mindre än fem personer ligga sjuka i nervfeber. Ebr. 12. 

Jan. 4. Har i dag utgifvit mitt första nummer af 
Väktaren. Dahcem, Domine! (Det inleddes med följande ord: 

Till Väktarens vänner! 

Då undertecknad frän och med denna dag går att 
öfvertaga utgifvandet af Väktaren, torde det vara behöfligt 
att för tidningens vänner med några ord förklara, hvarför 
jag dristat mottaga ett så ansvarsfullt uppdrag och huru 
jag vågar hoppas att i någon mån kunna uppfylla det samma. 

Då Väktarens förre utgifvare, friherre F. P. Hierta, för 
några månader sedan först föreslog mig att öfvertaga hans 
plats, af böjde jag genast och utan tvekan detta förslag, 
enär jag klart insåg, att både tid och krafter fattades mig 
att så, som vederborde, sköta denna angelägenhet. Friherre 
Hierta vände sig då, i och för denna sak, till åtskilliga 
andra personer, af h vilka dock ingen fanns villig att mot- 
taga det erbjudna uppdraget. Friherre H:s beslut att frångå 
redaktionen stod likväl fast, och det blef därför i medlet 
af december visst att, i händelse af min fortsatta vägran 
att blifva hans efterträdare. Väktaren skolat upphöra med 
1878 års utgång. Detta hade dock både för mig och många 
andra vår kyrkas vänner varit en smärtsam förlust; och 
flere högt värderade män uppfordrade mig nu att låta alla 
betänkligheter falla, att icke se på min egen bekvämlighet 
eller min svaghet, utan på löftet om Herrens bistånd (2 
Kor. 12: 9), hvarjämte de äfven lofvade mig sin hjälp och 



430 DAGBOKSBLAD. 

medverkan i arbetet. Under sådana omständigheter har jag 
icke vågat längre motsätta mig den förnyade kallelsen, utan 
har ansett det som en plikt att tillsvidare, till dess en lämp- 
ligare person kan finnas, försöka öfvertaga det nya för mig 
ovana verket att redigera en kyrklig-politisk veckotidning, 
under förhoppning och bön, att Väktarens gamla vänner 
måtte hafva öfverseende med de, särskildt i början, många 
bristema samt fortfarande understödja tidningen med råd 
och förbön. 

Bland de personer, hvilka utlofvat biträda vid redak- 
tionen eller till tidningen lämna bidrag, må nämnas friherre 
F. P. Hierta, pastorerna G. E. Beskow och J. Vicander, 
hofrättsrådet C. U. Widström, grosshandlaren C. O. Berg 
m. fl. — Tidningens plan skall, såsom redan förut är 
nämndt, blifva i allt hufvudsakligt den samma, som under 
föregående 25 år. Den kommer lika som tillförene att 
fasthålla vid evang. -lutherska bekännelsen och ansluta sig 
till den bestående ordningen inom vår kyrka; men vill till- 
lika i sin mån söka verka för sådana förändringar, som 
kunna anses hälsosamma för kyrkan och det kristliga lifvet 
inom den samma, äfven som i öfiigt till innehåll och fram- 
ställningsätt söka lämpa sig efter den stora kristna allmän- 
hetens behof. Det är påtagligt, att denna uppgift i vår 
oroliga och med så många upplösande ämnen uppfyllda tid 
är af största vikt, men att därjämte vid dess utförande stora 
svårigheter skola möta. Måtte därför de af Herrens vänner, 
som älska vår kyrka och dess bekännelse, samdräktigt bistå 
oss i arbetet för denna uppgift. . . . 

»Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra hän- 
ders verk med oss; ja, våra händers verk främje hanU 
Ps. 90: 17. 

Stockholm den 2 Jan. 1879. 

B, WadsirömO 

Jan, 5. Svenska missionssällskapets årsfest. Ingen 
förändring, mer än att den gamle fromme d:r J. Rohtlieb 
för sjuklighets skull afgått ur sällskapets styrelse och tiU 



STOCKHOLM 1 879. 43I 

efterträdare fått .kammarrådet K. A. Fehr, hvaijämte kyrko- 
herden G. Hammarstedt blifvit invald i styrelsen. 
» Jan, 12, Besök hos en döende arbetskarl, K. J — n, 
som önskade undfå Herrens nattvard. Han var så fridfull, 
så glad i Gud och nöjd att dö; det var en verklig upp- 
byggelse att se och höra honom. Hans onda satt i bröstet, 
som mycket rosslade och gjorde det för honom tungt att 
yttra sig. När jag frågade, om detta gjorde ondt, svarade 
han: »Åh nej, jag tycker att det blott är toner från hem- 
landsklockorna, som ringa till min hemfärd». 

Jan. 77. Kallad till prinsessan, som omtalade att jag 
vid utlottningen af konstvinstema på basaren vunnit ett skönt 
skulpturverk, »Glädjen och sorgen». Denna grupp önskade 
prinsessan fä öfvertaga, för att om tisdag gifva den till 
konimgen på hans 5o:de födelsedag. Det var mig en 
glädje att för ett sådant ändamål få afstå min vackra vinst. 

Jan. 18. Riksdagens öppnande. — KL 7 e. m. böne- 
möte hos Ahlbergs. Lord Radstock, som nu är återställd, 
var där, jämte Elmblad, Tiselius, Rappes, Löwenhielms, 
Totties, L. Laurin, löjtnant Varberg och många andra. Blef 
bekant med löjtnant Lagercrantz, och återsåg fröken Märta 
Eketrä, som jag ej råkat sedan 1&55. Då var hon en liten 
flicka, nu en ståtlig ung »lady» och hoffröken hos drott- 
ningen. Vi samtalade mycket om förr och nu, Äfven långt 
samtal med den kristligt varma, älskliga lady Radstock. 

Jan. 27. Ett sorgligt exempel på läserihatets frukter! 
En kristlig landtbrukare, ett af Fosterlandstiftelsens provins- 
ombud, hade länge haft en bitter fiende i en af grann- 
socknens präster. Denne hade i flera år om Z. utspridt de 
skamlösaste rykten, dem Z., lugn i medvetandet om deras 
osannfärdighet, icke brytt sig om att vederlägga. Men här 
besannades det gamla ordet: »Förtala blott; håll på där- 



432 DAGBOKSBLAD. 

med: något blir dock till slut trodt!» Bland annat, för 
hvilket Z. beskyllts, var äfven det, att han skulle ha anlagt 
mordbrand för att utbekomma assuranssumman. Det ryktet 
hade tagn sådan fart, att länsmannen i förrgår kom och 
arresterade Z. (Under den följande rannsakningen blef orätt- 
färdigheten af detta anfall mot Z. uppenbar, och han lösgafs 
ur fängelset. Men man hade dock nu lyckats i att kasta en 
skugga öl ver hans namn. Och ännu i dag, när någon bland 
hans fiender inom »församlingen» af någon orsak blir ond 
på honom, får han ofta höra de orden: »Du mordbrännare, 
du. har ingen talan! Du må vara glad, att du icke- sitter 
inom lås och bom, såsom du förtjänat!») 

Jan. 28. Fröken Rosa von Steijerns bröllop med revi- 
sionssekter Edv. von Krusenstierna. En mycket älsklig brud, 
som till make fått en dugande man — »en framtidsman», 
säga de flesta, — h vilken dock icke lär vara det ringaste 
högfärdig uch dryg, såsom så många andra »storheter in 
spe-f}, utan en enkel, rättfram man och ödmjuk kristen, som 
icke blyges att bekänna sin tro. 

Febr. 8. Begrof lilla Maria Widström, ett af de älsk- 
ligaste barn, jag någonsin sett. Talade i grafkapellet öfver 
Mark. 10: 16. Vemodigt-, men »en sorg i rosenrödt hopp». 

Febf'. 9. L. von S. lämnade mig i dag sitt »album», 
med begäran att jag skulle skrifva däri. Jag fann där, 
bland många andra goda tankar, äfven tvänne som jag vill 
teckna mig till minnes: 

Du känner dig kanske stundom ensam. Du går till 
dina bröder att klaga din nöd, din synd, och söka hjälp i 
dina bekymmer-, men ingen har tid eller lust att höra på 
dig: alla hafva något viktigare eller angenämare än att höra 
din klagan. Glöm då icke att Herren hör dig, att han 
»varder hvarken trött eller mödad»; gå till honom med allt. 






Georg von Rosen. B. von Beskow, Egron Lundgren. 



I I 




8 * ^ ** 



Gustaf Edvard Klemming. 






G. Renholm. Alfr. Wistelius. 



Axel Welin. 




H. Klemming. 



STOCKHOLM 1 879. 433 

Göm icke i ditt hjärta onda ord, som du hör sägas 
om dig eller andra; ty det är i dem ett gift, som kan vara 
till döds, om det stannar i själen. Men göm alla Guds 
goda ord till oss och »idisla» dem i ditt hjärta; ja, ät och 
drick af dem, så att du varder mättad och styrkt. Ty i 
dem är det eviga lifvets kraft, som gör dig lycklig både 
för tid och evighet. 

Febr. lo, E. m. hos prinsessan på hennes namnsdag. 
Där var drottningen, samt hennes hofFröknar v. Rosen och 
Eketrä, landshöfding Axel Adlercreutz, gref. Posse m. fl. 
J. Kerfstedt höll en nier än vanligt god och anderik bibel- 
betraktelse öfver I Petr. i . Prinsessans sångkör sjöng flera 
härliga sånger. Vid supén samtal om det jordiska Fridhem, 
och efter supén om det himmelska. 

Febr, 14, E. m. på »Arbetsföreningen», där Karl 
Gustaf Hammarsköld, (d. v. professorn, sedermera ecklesia- 
stikministern) höll en bibelförklaring öfver Matt. 26, om 
de visa och de fåvitska jungfrurna. Det är alltid kraft i 
hvad Hammarsköld talar. 

Febr. 20. Fick från baron Hierta ett bref, angående de 
försmädade »läsarne» på D:a. — Äfven medföljde ett i högsta 
måtto intressant äldre bref från baron H. H. von Essen, 
som bland annat skildrar ett besök hos den berömde biskop 
KapfF. (Detta bref var af följande lydelse: 

. . . »Här i Wiirttemberg ha biskoparna titeln »pre- 
later»; men många, bland dem v. Kapfif, äro i sanning värda 
en bättre titel än denna, vid hvilken man faster begreppet 
af något pösande, öfvermodigt, själfkärt och drygt. Tyvärr 
ha vi där hemma allt för många sådan 'prelater', icke all- 
tid eller endast bland våra biskopar. Men hos v. Kapff 
fanns intet af prelaten i denna sämre betydelse . . . 

. . . Prelaten KapfF har jag haft tillfälle lära känna och 
beundra under hans vidtomfattande kristliga verksamhet. Med 

Wad ström , Ur minnet o. dagboken. II. 2o 



'434 ■ PAGBOKSBLAD. 

en sådan man i spetsen för ett utmärkt prästerskap, sådant 
som Wiirttembergs, kan ej annat än mycket godt bli ut- 
rättadt för Kristi rike, om ock satans makt här såsom öfver- 
allt är stor. . . Inom blott en vecka har Kapff tvänne gånger 
förträffligt predikat, (utan konsept förstås, ty det skulle ej 
gå an att här ha skrifvet papper för sig på predikstolen); 
meddelat religions-undervisning i en flickskola, i hvilken han 
fritt åtagit sig den-, hållit bibelförklaringar, bevistat så kallade 
Sprechstunden (där präster och lekmän växelvis tala öfver bibel- 
ordet); presiderat i en synod, där först diskuterades rätta 
förståndet af en del af Efeser-brefvet samt allmänna kyrk- 
liga frågor, bland annat rörande Evangeliska Alliansens sam- 
manträde i Berlin nästa år samt kyrkodagens här i Stutt- 
gart, hvarvid upplästes en vidlyftig korrespondens mellan 
honom och Bethmann-Holweg m. fl., samt af honom uppsatta 
adresser eller inbjudningar till Tysklands folk. Dessutom 
var han i samma dagarna mycket sysselsatt med sir CuUing 
Eardley (engelska Evangeliska Alliansens president) som 
är här på besök, m. m. . . . 

. . .AU denna ovanliga förmåga och kraft gifver han sig 
naturligtvis ej själf; den ingifver honom Guds Ande. Men 
mest beundransvärd är han genom sin stora ödmjukhet och 
under allt detta framlysande människokärlek. Tätt och ofta 
synes något nytt af honom i bokhandeln, där han då be- 
kämpar de mest framstående eller för ögonblicket mest in- 
fluerande lasterna, missbruken af pressen, söndagsarbetet 
m. m. . . . Särskildt förtjänar att läsas hans bok : Der reli- 
giöst Zustand des evangeliscJun Detitschlands, nach Licht und 
Schatten, fiir die Pariser-Versammlung der evangelischen AUi- 
ance dargestellt, von KapfF. . . . 

. . . Diskussionen vid nyss nämnda synod, rörande den 
del uti inbjudningen till Evangeliska Alliansens möte nästa 
år, hvarigenom man önskade se utestängda baptister, kvä- 
kare m. fl. var karaktäristisk och ej utan intresse. För min 
del finner jag farhågan för baptister och hvilka andra sekter 
som helst öfverdrifven. Ty jag är så innerligt öfvertygad om 
sanningens seger, att de som ej förfäkta den måste rymma 
faltet, om de mötas med lugn och den bevisning som bibeln 



STOCKHOLM 1879. 435 

ensam gifver vid handen. Vid det slutligen begärda för- 
samlingens yttrande, med afseende å det förestående alli- 
ansmötet (det första i Tyskland), slog detta så ut, att af 
de omkr. 300 närvarande prästerna blott 6, genom det öfver- 
enskomna tecknet att stå upp, gåfvo sitt ogillande tillkänna. 
Uppmanade att närmare gifva tillkänna hvad de tänkte, 
följde svaret från två af de sex: »Vi ogilla hela Evang. 
Alliansen», utan att skälen närmare utvecklades .... 

. . . Det gläder dig ju att erfara, huru prästerna här söka 
genom flitiga sammankomster och bibelstunder befordra och 
underhålla intresse för allvarliga ämnen och én god kristen- 
domsanda. — Se här en veckas schema för hufvudstaden : 
Söndagen y efter gudstjänsten: Kinderlehre d. v. s. 
katekisation med barn i kyrkan (i Stiftskyrkan ofta ledd af 
Kapff själf)-, på afton och eftermiddag Sprechstunden och 
Bibelstunden i särskilda lokaler. Måndagen: missionsbön 
eller annat föredrag, ofta af någon främmande, t. ex. po- 
bat från Jerusalem, Blumhardt från Bad Boll, Rudolphi från 
Berlin m. fl. andra. Tisdagen: bibelförklaring af Kapft, 
för fruntimmer. (Man har besynnerligt nog skiljt könen, 
såsom Kapff* sade mig, dels för utrymme, dels för att kunna 
bättre afpassa föredragets art- för herrarna litet mera filoso- 
fiskt, för att locka folk). Onsdagen kl. 10 f. m. Bibelstun- 
den i en kyrka, af t. ex. Knapp eller Burk öfver Mose 
böcker, och på aftonen kl. 6 förklaring öfves Romarebrefvet 
i Stiftskyrkan. Torsdagen kl. 7. f. m. Bibelstunden, i Spital- 
kyrkan; kl. 6 på aftonen af Knapp, i Bibelsällskapets hus, 
samt därefter kl. 8 i Evangeliska sällskapets lokal, där Staudt 
från Komthal och andra utmärkta personer hålla bibelför- 
klaringar. Fredagen: en utläggning af Kapff* öfver profeten 
Esaias, för män. På lördagen hålles mig veterligt ej något 
föredrag, förmodligen för att prästerna då behöfva bereda 
sig till söndagen. Detta är hvad jag har mig bekant, men 
huru många sammankomster förekomma dock ständigt, om 
hvilka jag först efteråt fått höra. . . .») 

Mars 14, Karl Tornerhielm har i dag bHfvit utnämd 
till kanslisekreterare. Han är en af mina äldsta och mest 



436 DAGBOKSBLAD. 

tillgifna vänner; ja i sanning har han bevisat sig vara en 
trofast, ordfast och vänfast man. 

I går afton besök af handlanden X., som för flera år 
sedan hade bestulit sin dåvarande principal N. i Arboga 
på 400 rdr banko. Nu hade hans samvete vaknat. Han 
bekände sina synder och lämnade mig de 600 kr. jämte 
ränta, att återsända till N. med begäran om förlåtelse. (Från 
denne ingick en vecka senare svar: att han förlåter.) 

Mars 79. Uppe hos Aastrup (pastor i Brödraförsam- 
lingen), som med sorg och indignation omtalade, att fem 
män: K., L., S:m, S:r och W:g, hade öfvergått till hans 
församling. Han hade trott, att deras öfvergång skett af 
verklig öfvertygelse; men snart visade sig, att deras afsikt 
var att få hand orn Brödraförsamlingens egendom och kassor 
för- att disponera dessa efter deras eget tycke. När pastor 
A. motsatte sig detta, ville de utdrifva honom ur hans egen 
församling, hvilket dock ej kunde ske. Emellertid skall det 
nu bli process i saken inför Rådhusrätten. Huru sorgligt! 

Mars. 20. E. m. på inbjudning hos prinsessan, där 
Fjellstedt talade öfver i Kor. 15: 17. Med anledning af 
orden: »en satans ängel, som mig kindpustade» berättade 
F. några exempel på de onda andemaktemas tillfälliga 
inflytelse äfven på gudfruktiga kristna. 

Bl. a. omtalade han en förmögen ädel bondhustru i 
Östergötland, hvilken, ehuru hela hennes umgängelse eljest 
är sannt kristlig och blid, emellanåt omöjligt förmår motstå 
en för henne själf vidrig och oförklarlig frestelse, näml. att 
svärja. Det kan förgå 4 — 5 månader utan att hon ens 
tänker något sådant-, men så kommer frestelsen alldeles 
oemotståndlig under ett par dagar. Både under och efter 
dessa mörkrets anfall afskyr och ogillar hon på det högsta 
detta svärjande; men hon gör det ändå, till dess hon efter 



STOCKHOLM 1 879. 437 

omkr. 2 — 3 dagar åter blir fri, för många månader. — 
Sedan skildrade generalkonsul Berg sin och några fromma 
dalgubbars audiens hos konungen och drottningen. Frågan 
hade gällt om att erhålla en trogen präst till en af Dal- 
socknama. När då H. Maj:t konungen bl. a. yttrade: »Det 
måste ske såsom lagen föreskrifver, ty äfven jag är bunden 
af Sveriges lag», hade en af dalgubbame svarat: »Ja, vi 
veta att Ed. Maj:t är både rättvis och nådig; men det kan 
väl ingen lag i hela världen föreskrifva, att vi skola få en 
ogudaktig präst till vår socken». 

Mars 2j, Till middag hos mig i dag voro d:r Fjell- 
stedt, lord Radstock, G. Beskow, G. S. Löwenhielm, Karl 
Andersson m. fl., hvilka bådo för min sjuka hustru. Och 
lord R. handlade sedan, såsom aposteln anvisar i Jak. 5: 
14. — Helga sade: »En oförgätligt dyrbar stund för min 
ande! Herren må i afseende på det kroppsliga göra såsom 
honom synes; visst är, att min själ fått en stor vinst: ny 
hälsa och outsäglig vederkvickelse». 

Mars 24. F. m. höll jag den sjette af mina passions- 
predikningar å Brödrasalen. Mig ovetande hade G. B:w 
och andra i tysthet förberedt många åhörare på en kollekt 
åt mig i dag. När predikan var slutad och jag redan gått 
in i sakristian, steg G. B:w upp i katedern och tillsade med 
några korta, broderliga ord om koUekten, — h varefter han, 
V. Liljencrantz, H. Tottie och G. von Cederwald ställde sig 
vid koUektbäckena. Min öfverraskning var stor, och blef 
ännu större, då det om en stund visade sig att mina åhö- 
rare hade i koUekten gifvit mig 1,560 kronor. Bland de 
många sedlame och »stora» mynten fanns äfven ett hop- 
viket papper, inneslutande 50 öre; det hade följande på- 
skrift: »Från en 78:årig tacksam åhörare. Herren välsigne 



43$ DAGBOKSBLAD. 

Er och ert arbete ännu i många år! Han gifve Er till 
sist en riklig ingång i sitt eviga rike!» 

Från lord Radstock hade jag på morgonen ifått ett 
vänligt, broderligt bref, i h vilket han bl. a. uppmanade mig 
och G. B:w att hjälpa Ahlberg med att i fortsättningen leda 
de välsignelserika mötena i dennes hem. — På aftonen 
nere vid stationen, jämte en mängd andra vänner, för att 
säga farväl åt lord och lady R., hvilka nu jämte sina barn 
afreste till Göteborg. Radstocks besök här skall för många 
vara af evighets-betydelse.; men tyvärr visst icke för alla. 
(Bland lord R.'s åhörare, då han utan tolk talade på en- 
gelska i Betlehemskyrkan, var en dag äfven den bekante 
vicomte de Soto-Mayor. Denne tyckte dock icke om lor- 
dens predikan, utan yttrade: »Skulle man följa en dylik 
predikan, blefve man en fantast eller en galning». Och när 
lord R. en dag hade gjort besök hos engelske ministern, 
omtalade denne själf efteråt, att han tillsagt sin betjänt: 
»Om den där herrn (lord R.) någon gång mer skulle åter- 
komma, så är jag icke hemma. Glöm ej det!») 

April 5. F. m. kl. half 12 hos G. B:w, där han, 
Fjellstedt, Lindberg, Aug. B:w och jag möttes i lilla kabi- 
nettet och hade en oförgätligt dyrbar bönestund tillsam- 
mans. Särskildt bådo bröderna för G. B:w och mig, att 
vi måtte varda helt återställda från vår sjukdom och fullt 
ostörda däraf kunna verka Guds verk.*) Därefter handlade 
Fjellstedt med B:w och mig efter aposteln Jakobs ord i 
kap. 5: 14. — Vi voro alla djupt gripna. 

*) G. B:w led vid denna tid mycket svårt af sin mångåriga af/»iw/ 
och jag hade i öfver 14 år varit urståndsatt att predika i någon större 
kyrka. Men från denna dag blefvo vi båda allt bättre^ så att jag 
1883 kunde återtaga mitt ämbete och G. B:w ända till 1898 verka 
med oförminskad kraft. 



STOCKHOLM 1880. 439 

1 880. 

Jan, ig, F. m. besök af revisionssekter Edv. von 
Knisenstierna, som bad mig komma till dem och döpa deras 
förstfödde son. Men jag måste af böja detta, emedan min 
äldste son i förrgår afton häftigt insjuknade i feber, hvilken 
d:r Werner i dag förklarat vara skarlakansfeber. — På afto- 
nen hos grefvinnan von Engeström, född Bobrinsky, jämte 
Ahlbergs, Bodiscos m. fl. (Jag hade skrifvit återbud med 
underrättelse om min sons sjukdom; men blef uppmanad 
att »komma ändå, emedan där ej voro några som ägde 
smärre barn eller fruktade för skarlakansfebern».) En mycket 
god och lärorik afton. Grefv. E. skildrade de religiösa för- 
hållandena i Ryssland samt omtalade att hennes broder, 
grefve Bobrinsky, måst gå i landsflykt för att rädda sig 
undan förföljelser för sin evangeliska tro. — Vi fingo ock 
veta, att kammarherre L:d i dag fallit död på gatan. Vi 
bådo för hans änka och för de förföljda i Ryssland. 

Mars 77. Middag hos prinsessan, jämte grefv. Posse, 
Fjellstedt, G. Beskow, J. Kerfstedt m. fl. — På e. m. kon- 
stituerades föreningen »Lappska missionens vänner» och 
uppsattes stadgar för den samma. 

Mars 20. I dag stod i tidnin. en den dummaste histo- 
ria om Elmblad, att han för några år sedan skulle på Gym- 
nasium ha slagit en yngling »både gul och blå», emedan 
denna sagt sig »ej kunna tro på Bileams åsna». — Om 
dylika befängda historier spårlöst försvunne, sedan de fyllt 
sin uppgift att öka afsättningen af lösnummer, så kunde de 
gärna lämnas åt sitt värde. Men det är det ledsamma med 
dylikt tokprat, att till sist stannar alltid något kvar. Ingen 
lögn är så grof, att icke några »beskedliga människor» fin- 
nas, som sätta tro till den. Och sedan går historien i många 



440 DAGBOKSBLAD. 

år såsom »tradition». Ja, om personen som den gäller, gjort 
sig så pass bemärkt, att han någonstädes får en lefnads- 
teckning, så dyker berättelsen stundom ånyo upp i den. 

Mars 21, Hos Tottie, jämte Rappe, A. Tersmeden m. fl. 

På aftonen var J. O. B. hos prinsessan och predikade 
för konungen, drottningen och prinsarne. ... 

Mars 22. Aftonen hos Lindbergs, där jag råkade fru 
H. som hade varit med på den sammankomst i Gamleby, 
som Rosenius 1856 höll i handlanden Larssons hem. (Se 
sid. 38). Hon ihågkom ännu det allra mesta af hvad R:s 
och jag vid det tillfället hade yttrat. Men när L — g erin- 
rade om den underbara händelsen aftonen förut, hvilken 
Larsson då berättade, hade hon aldeles glömt denna till- 
dragelse. L — g framtog då Rosenii lefnadsteckning och upp- 
läste hvad där står. Men fastän hon nu fick höra händel- 
sen ånyo, kunde hon ändå icke erinra sig den. Hon er- 
kände dock viUigt, att detta måste vara en glömska hos 
henne, som icke det minsta kunde ändra själfva sakför- 
hållandet, samt tillade den riktiga reflexionen: »Stundom är 
det som om vårt minne liknade en trasig fotografi. Vi se 
tydligt hälften eller två tredjedelar af en minnesbild, men 
det öfriga är totalt försvunnet». 

Mars 2j. Tidigt på morgonen väcktes vi af en polis- 
betjänt, som hårdt bultade på dörren. Han sökte en kungl, 
sekter W. (ett namn, något liknande mitt), hvilken bott här 
för två år sedan. — Genom att »lefva öfverdådigt» hade 
denne man ådragit sig stora skulder och gjort sig till en 
brottsling, som måste gå i fängelse. Huru många dylika 
olycksfall skola väl inträfla, innan våra »festande» unge 
män (och äldre!) vilja lära sig att föra ett enklare lefnadssätt. 

Mars ^. F. m. uppe hos prinsessan, som bl. a. fällde 
detta yttrande: »Mycket har jag mist, men långt mera vun- 



STOCKHOLM 1880. 44 1 

nit. Sedan jag fann min Frälsare och helt blef hans, är 
jag så lycklig i honom och med hans vänner». 

April 24. Kl. half lo f. m. samlades många inbjudna 
hos prinsessan, hvilkens 5o:de födelsedag i dag var inne. 
Vi hade inköpt en utmärkt vacker tafla, som nu öfverläm- 
nades, hvarvid Boström uppläste verkligt goda verser. Där- 
efter höll jag en kort bön och gaf K. K. H. några bibel- 
ord. — På e. m. voro vi alla, jämte mina barn, inbjudna 
till prinsessan, hos hvilken vi fmgo åskåda Nordenskölds hem- 
komst och festliga mottagande å slottet, (»Vegafesten»); vi 
stodo helt nära Nordensköld då han vandrade upp till Lo- 
gården. — Återsåg där äfven general Abelin, efter 32 år, 
samt råkade Ad. och L. Stackelberg m. fl. — Höll afton- 
bön hos prinsessan äfven denna dag. 

Maj 8, I natt afled d:r Lundberg, kyrkoherde i Jakobs 
församling. Han var en »jorsalafarare» och en af de få 
svenskar^ som under förra hälften af detta århundrade be- 
sökt Palestina och Jerusalem. Numera, sedan ångfartygens 
och järnvägarnas tidehvarf kommit, torde en Jerusalemsfärd 
bli allt mera vanlig. 

Maj 20. I dag kom en smärtsam underrättelse: Axel 
Adlercreutz är icke mera här! Vårt fosterland och vår 
kyrka ha förlorat en af sina ädlaste och för bådas väl mest 
verksamma söner. Hvad han varit för sitt land och sin 
konung, därom vittna de höga ämbeten och äreställen, som 
han innehaft; det är ock redan erkändt af Sveriges bäste 
män. Han var en plikttrogen ämbetsman, med själfstän- 
diga tänkesätt, ett varmt nit för fäderneslandets väl, och en 
rik erfarenhet. Endast för sanning och rätt ville han strida; 
eljest älskade han friden och var i allt vänfast och trofast. 

Hvad han verkat för vår kyrkas bästa — särskildt 
under de många år han såsom ordförande i Ev. Foster- 



442 DAGBOKSBLAD. 

landstiftelsens styrelse kraftigt bidragit till Stiftelsens bästa 
och framgångsrikaste åtgärder, — det skall kanske af alla 
inses först på den dagen, då »allt varder uppenbart». Men 
redan nu måste betygas, att han inom Stiftelsens styrelse 
var den dugligaste, klokaste och mest ihärdiga bland oss 
alla. Han var »låset till pärlbandet», såsom grefve Liljen- 
crantz en gång uttryckte sig-, och när han 1868 måste 
lämna styrelsen, fruktade många af oss att »bandet skulle falla 
i sär». Så skedde dock icke, därför att Herren var den 
som själf sammanhöll sitt verk; men nog kändes den stora 
saknaden efter honom mycket länge. 

Under mer än tjugo år, allt ifrån 1854, då jag fick 
förmånen att göra Axel Adlercreutz's bekantskap, — har 
han omfattat mig med så mycken godhet, vänskap och för- 
troende, att jag aldrig skall upphöra att minnas honom med 
tacksam vördnad och tillgifvenhet. 

Visst hade han likasom alla andra människor sina fel. 
Dessa voro stundom ganska framlysande och ådrogo honom 
då skarpt klander från dem, som lida af den nästan obot- 
liga sjukdomen klandersjuka. . . . 

Axel Adlercreutz var dock en uppriktig kristen, som ej 
förnekade, icke blygdes för sin Herre. Och därför skall 
ock Herren »icke blygas för honom» på den dagen, då 
alla de stolta högmodiga tungor, som nu döma så käckt 
och så skarpt, skola tystna med förskräckelse inför Guds 
tron, och »deras ansikten rodna af blygsel». 

(Jag kan icke underlåta att här äfven anföra några 
af pressens uttalanden vid excellensen Adlercreutz's död. 

I Posttidningen skref P. Strandberg, efter att ha med- 
delat dragen af hans lefnadsbana, sålunda: 

Dessa äro i korthet de yttre tilldragelserna under den ■ 
nu aflidnes inflytelserika, nära 4o:åriga ämbetsmannabana» 



STOCKHOLM 1880. 443 

Däraf visar sig att han beklädt så viktiga poster inom sam- 
hället, att någon nu lefvande man i landet näppeligen har 
att framvisa en sådan omfattande och betydelsefull verk^ 
samhet. Det kan icke fordras af den dagliga pressens tjä- 
nare, att de skola äga insikter och förmåga att génaist vid 
dödstillfallet rätt uppskatta och med full sakkännedom be- 
döma en så framstående och inJ3ytelserik verksamhet, som 
den Axel Adlercreutz under sin lefnad utöfvat. Därtill 
skulle fordras omfattande kunskap i vår administrations 
många och svåra detaljer samt därjämte en klar öfverblick 
öfver de inom vårt land växlande tilldragelserna under de 
senaste årtiondena, som icke stå till buds. De höga ämbe* 
ten, hvilkas skötande varit åt Adlercreutz anförtrodda, vittna 
i och för sig tillräckligt om hans stora begåfning, hans fram- 
stående kunskaper, hans dugande förmåga, hans arbetsam- 
het och hans ädla fosterländska nit. Med ett fint, anspråks- 
löst och förbindligt väsende, förenade A:z stål i viljan och 
kraft i handling, hvilka egenskaper man knappast kunde tro 
finnas hos hans blida personlighet. Visst är att han genom 
alla dessa egenskaper, som han obestridt ägde i hög grad, 
själf banat sig väg till de äreställen, hvilka han icke efter- 
sträfvaty utan till hvilka han bli/vit uppsökt, 

Adlercreutz har under många riksdagar varit en af 
folkets representanter, först* såsom själfskrifven ledamot af 
ridderskapet och adeln och därefter såsom folkvaldt ombud. 
Utmärkt såsom ämbetsman gjorde han sig som riksdagsman 
lika bemärkt. Han ägde en framställningsgåfva, som när- 
made sig vältalighet, och därtill en bevisningskraft i sitt 
föredrag, som härflöt från hans grundliga sakkännedom, 
hans klara hufvud, hans väl öfvertänkta yttranden i de 
ämnen, om hvilkas sanningar han var öfvertygad. Dessa 
förfäktade han oförskräckt och utan människofruktan. Om 



DAGBOKSBLAD. 



hans framstående, fastän ej alltid lika framgångrika verksam- 
het såsom riksdagsman, särdeles under de senaste riksda- 
garna, behöfvres här icke vidare ordas. En hvar, som följt 
med riksdagens förhandlingar under »nu i fråga varande tids- 
period, känner väl den infl)rtelserika del, som Adlercreutz 
därunder tagit i riksdagsarbetet. 

Personligen var Adlercreutz en bland de mest älsk- 
värda och nobla människor. Redan som student gjorde han 
sig älskad af studenter och lärare; såsom tjänsteman vann 
han ädlare kamraters odelade tillgifvenhet och kärlek; såsom 
förman och chef var han oförliknelig. Sin öfverlägsenhet 
framhöll han aldrig själf *, han delade arbetet med sina under- 
ordnade, och det svåraste och mödosammaste öfvertog han. 
Härtill kommo en humanitet, som söker sin motsvarighet, 
samt ett tillmötesgående och en välvilja, som härfiöto ur 
hans vänliga, människoälskande hjärtelag. 

Han visade under hela sitt lif ett fromt barnasinne och 
en på fast tro och lefvande öfvertygelse gruadad gudsfruk- 
tan. Denna visade sig jämväl genom ett varmt nit för 
för Guds ords spridande och för kristendomens utbredande.*) 

A. var i det lyckligaste äktenskap förenad med Hedvig 
Lewenhaupt och sörjes af henne och sex efterlämnade barn 
samt en stor mängd tillgifna vänner. 

Under hela den tid Adlercreutz arbetat i fosterlandets 
tjänst, har hans sträfvande varit oaflåtligt och oförtröttadt 
verksamt för landets väl. Dess inbyggares höjande i and- 
ligt och ekonomiskt hänseende utgjorde ett af hans lefnads 



*) Hans tro, som under ungdomsåren var en mera oreflekterad 
»barndomstro», blef i början af i85o:talet, efter en verklig bättrings- 
kamp och »andens fattigdom», en af Guds ande verkad, lefvande, med- 
veten tro, som gaf honom lust och kraft att med både ord och lif 
bekänna Herren Kristus. 



STOCKHOLM 1880. 445 

förnämsta mål. Vänsäll, välvillig, uppoffrande, samvets- 
grann, plikttrogen, framstående i lifvet var han på samma 
gång ytterst anspråkslös. Han ställde ringa fordringar på 
sina medmänniskor, stora på sig själf. Mänskligt att döma, 
kan man om honom vid hans bortgång yttra, att foster- 
landet i honom förlorat på samma gång en af sina infly- 
telserikaste, verksammaste och dugligaste, som sina ädlaste 
och bäste söner.» 

N. D. A., som återgaf detta, tillade därtill: 
»Anledningen hvarför landshöfdingen Adlercreutz efter 
riksdagens slut kvarstannade i hufvudstaden var, att hans 
äldste son skulle härstädes för första gången begå Herrens 
nattvard. På utsatt dag konfirmerades sonen i Ersta kapell 
af pastor Bring. Den aflidnes maka hitreste för några dagar 
sedan från Malmö för att närvara vid sonens konfirmation, 
och den älsta dottern ditkom samma dag på morgonen af 
samma anledning, dock för sent att i lifvet råka sin fader. 
Den sorg, som genom det oväntade dödsfallet träffat den 
bortgångne mannens släkt och vänner, mötes af ett icke 
vanligt deltagande; ty förlusten drabbar icke endast dem: 
den har drabbat fosterlandet.» 

I Väktaren skref baron Hierta om honom bl. a. följande: 
Vårt fosterland torde äga öfverflöd på ljusa hufvuden, 
talföra tungor, spetsiga pennor, sluga statsmän, intrigörer, 
nyhetsmakare, missnöjda, ja, kanske på män som utdöma 
alla former och förhållanden, utom dem de själfva tillskapat; 
men säkerligen ha vi icke råd att undvara den verkliga 
förtjänsten, den lugna dugligheten, den politiska erfarenheten, 
klokheten i omdömet, den skarpsinnighet som går ut pä 
sanningens tillgodogörande, och den arbetsförmåga som 
gärna vill uppoffra sig för samhällets välfärd. — Alla dessa 
egenskaper ägdes och öfvades af Axel Adlercreutz ...» 



44^ . DAGBOKSBLAD. 

Guds frid och välsignelse öfver hans minne!) 

yuni /f. I går foro jag och barnen till Visby. Obe- 
hagligt uppträde ombord af tvänne oförskämda »gentlemän»; 
men kaptenen på ångbåten talade med dem så förträffligt, 
att de blygdes och själfmant bådo om ursäkt. Framkommo 
till Fridhem på f. m. i dag. Mottogos nådigt och god- 
hetsfullt af prinsessan samt hertiginnan af Dalame, som f. n. 
iir prinsessans gäst . . . 

Juni 25. Fick af prinsessan uppdrag att.skrifva till 
fru Amelie Tottie, hvilken, jämte sin unge son Henry, f. n. 
är i Visby, samt inbjuda dem till H. K. H. i öfvermorgon . . . 

yuni 27. Kl. II f. m. predikade här Henry Tottie, 
som ock kl. 2 på Barnhemmet höll ett lifligt och förträffligt 
föredrag för barnen. Däruti påpekade han bl. a. att be- 
gynnelsebokstäfvema i namnet Frälsare gifva antydningar 
om Herren såsom förlåtande, rättfärdig, <ilskande, /juflig (och 
/efvande) sannfärdig (och segrande), öllsmäktig (^llvis och 
/lUvetande), rik (och ^vig.) — På e. m. sjöng hertiginnan 
för oss flera mycket sköna sånger. . . . 

yuli II, Predikade jag och utdelade Herrens natt- 
vard åt prinsessan Eugenie, hertiginnan af Dalarne och flera 
af deras uppvaktande . . . 

Juli 15. På f. m. begärde hofmaskalken Ennes ett 
samtal med mig om själens angelägenheter. (Detta samtal hade 
till följd, att jag i honom fick en tillgifven och trofast vän, 
samt senare på hösten likaså i hans ädla, mer än flertalet 
sympatiska och fromma fru, född Axeline Lagerbielke. I 
deras hem fick jag sedermera under årens lopp tillbringa 
många dyrbara aftnar, under läsning af goda, kristliga skrif- 
ter och samtal i andliga ämnen.) — Prinsessan gaf i dag 
afskedsmiddag för hertiginnan, som afreste kl. 8 e. m. 

Juli 26. Bref från häradshöfding Centervall, med under- 



STOCKHOLM l8«0. 447 

rättelse att friherrinnan Betty Posse (B. E — g) på sin födelse- 
dag, den. 2 2 dennes, aflidit i sina barns arpnar och i stor 
frid gått hem till sin Frälsare . . . Tusendens välsignelser 
skola följa hennes minne! 

Aug. 8, Fick i går af prinsessan uppdrag att skrifva 
till kyrkoherden Hedlund, som f. n. är badgäst i Visby, 
och inbjuda honom till middag hos H. K. H. i dag. — 
Han kom, och har på e. m. hållit en mycket god pre- 
dikan om »den gode herden», i hvilken han bl, a. .sade: 
»När herden förer fåren in i en mörk dal, tänker han på 
det goda betet där bortom-, men fåren se det icke ännu 
utan skulle ohjälpligt förskräckas, om icke herdens 'käpp och 
staf tröstade dem». 

Aug. 12. Tillrustningar för att mottaga prins Oskar. 
(Om prinsens besök, se del I, sid. 59.) 

Aug. 17. For i sällskap med hrr Aug. Lindegren, 
Ernst Stenhammar och T. Wavrinsky till Roma. Besågo de 
gamla ruinerna, där man i forna århundraden dyrk-t Gud 
»på den tidens sätt». Och dock finnes det i själfva verket 
blott ett sätt för alla tider, det som står angifvet i slutet af 
Ps. 91. — Alla andra »sätt» äro blott själfgjorda människo- 
funder, ofta vederstyggliga inför Herrens ögon. 

På e. m. höll jag, i tropisk värme, bibelförklaring i 
stora salen, öfver Ps. 93: . . . Hemfärd i det härligaste 
månsken. 

Aug. 20. Assisterade jag vid Adolf Kolmodins präst- 
vigning af biskop Anjou i Mariakyrkan, Visby domkyrka. 
Öfriga assisterande voro d:r Söderberg, lektor Lemke och 
prosten Lyth ... 



448 DAGBOKSBLAD. 

1881. 

Mars 13. Kejsar Alexander II mördad . . . Öfver 
hela den civiliserade världen har ljudit ett anskri af ovilja 
och fasa öfver de lömska, lönnmördande nihilistema . . . 

Kronprinsens förlofning eklaterad. — På e. m. insjuk- 
nade konung Oskar. 

Maj 10. E. m. hörde L:m. En god predikan, i hvil- 
ken han bland annat yttrade: 

... Är det en »rö», I gån för att höra^ en som 
rättar sig efter allas mening, böjer sig för alla vindar? 
Eller är det en »konungsman i lenkläder», en solt en, som 
blott vill höra sin egen mening, vill beundras och upphöjas, 
vill att alla skola böja sig för honom? Eller är det en 
»profet» som själf böjer sig för sanningen, som förkunnar 
den hela sanningen, ej blott den ena sidan däraf; som ej 
själf vill vara stor och märkvärdig, ej vill smickras och 
upphöjas, som söker blott Herrens ära och icke sin egen?. . . 

. . . Mångas ja kanske de allra flestas kristendoms- 
termometer står på nollpunkten, d. v. s. i> kvar ken kall 
eller varm-»» Då slipper man »stöta folk», hvarken världen 
eller de själffromma. Men Herren, hvad säger han öm 
denna »noUståndpunkt?» Se Uppb. 3: 16 — 18. 

Maj IS' Komministerval i Klara kyrka, hvilket drog 
ut till kl. half ett på natten. Dess resultat var, att jag blef 
vald. (Härom mera i nästa del.) 

Maj 24, Ett broderligt bref från Rikard Norén, med 
lyckönskan till mitt val, men med den smärtsamma under- 
rättelsen om hans älskade hustrus död på Riseberga, dit 
hon begifvit sig för att sköta honom, som där låg sjuk. 
»Underliga äro dina vägar, du de heligas konung!» 

Maj 2(p. Bref från Karlberg, att komma ut till kapten 
Gustaf Uggla, som i går fatt blodstörtning. Den starke 



STOCKHOLM 1 88 1. 449 

präktige mannen låg nu blek och matt, men hjärtats blick 
var riktad åt rätta hållet. Gemensam läsning och bön. 

Dec. II. Prins Eugens första nattvardsgång. På e. m. 
var jag kallad till slottet att i prinsessans rum predika för 
den kungliga familjen: konungen, drottningen, tre af prin- 
same och prinsessan. Jag hade till text Matt. ii: 29. . . . 



1882. 

Jan. 2, H. M. drottningen, hvilkens vacklande hälsa 
under senaste tiden allt mer förbättrats, gjorde i dag på 
f. m. ett längre besök i Klara barnhem, hvars beskyddar- 
inna hon varit allt sedan dess stiftelse, samt skänkte barnen 
ett stort antal gåfvor af kläder, böcker, leksaker m. m. — 
Drottningen och prinsessan äro outtröttliga i att göra godt, 
både i andligt och lekamligt hänseende. Fjellstedt yttrade 
för icke länge sedan: »Intet hof i hela Europa kan. upp- 
visa två samtida sådana furstinnor som dessa två. Ty de 
äro icke blott ädla personligheter och välgörande, utan äfven 
varma kristna som ej blott vid högtidliga tillfällen, i kyrkan 
och inför Gud, utan äfven i hvardagslifvet, bekänna sin tro 
med ord likasom med vandel». 

Jan, j. Pastor A. J. Hellqvist i Lunds stift har nyli- 
gen afsagt sig prästämbetet för att öfvergå till katolska kyrkan. 

Fru X., som jämte dottern starkt lutar åt katolicismen, 
— och många med dem — gladde sig mycket häråt samt 
sade: »Inom 50 år skola hundratals svenska präster ha gått 
tillbaka till den enda sanna kyrkan». När jag frågade, huru 
hon kunde veta detta, svarade hon: »Det har monsignor 
B. sagt, att h. h. påfven försäkrat». — Skall denna spå- 
dom slå in? Med Guds makt förvisso icke I 

Febr, ig, F. m. besök af Ernst Östrand, (en broder 

Wadströtn, Ur minnet o. dagboken, II. 29 



450 DAGBOKSKLAD. 

till min gamle vän, den hurtige, liflige och Kristusbekän- 
nande ingeniören Herman Ö.). Han sade sig vilja öppet 
tala vid mig, emedan han ogillade hvad jag i Väktaren 
skrifvit till förmån för kapten Ahlbergs »hem» på Skurö. 
Mitt första intryck var, huru olika man kan framställa an- 
märkningar. Somliga, såsom B:n, S:l och T:t, göra detta 
med en »ofelbar» påfves låter och med en öfversittareton, 
som redan från början retar till motsägelse. Andra där- 
emot, såsom nu E. Ö., göra det med ett vänligt lugn, som 
ingifver förtroende och lust att samvetsgrannt behjärta hvad 
de ha att säga. — Sedan Ö. framställt sina anmärkningar, 
omtalade jag för honom, hvad han förut icke visste, näm- 
ligen första anledningen till detta hem och kapten Ahlbergs 
egentligen ändamål därmed. 

Under samtalets gång kommo vi sedan in på ännu 
djupare frågor. E. Ö. är en ädel, sann och kärleksfull 
man. Däraf kom sig, att när vi efter ett långt samtal sade 
farväl, hade vi fått en helt annan uppfattning af hvarandra, 
än den vi förut »efter hörsagor» haft. Vi skiljdes med ett 
kraftigt handslag och löfte att vara verkliga goda vänner, 
som till hvarandra och icke om hvarandra säga de fel vi 
kunna märka. (Och en sådan min redlige vän förblef E. Ö. 
ända till sin tyvärr ej långt aflägsna död.) 

Jämte glädjen öfver detta samtal erfor jag äfven nu allt 
mer, hvilket stort ansvar det medför att vara redaktör af 
Väktaren. Under de förra åren, då jag endast plägade in- 
sända små uppsatser, notiser, bokanmälningar m. m., då 
hade baron Hierta ansvaret för allt hvad som stod i Väk- 
taren-, nu bär jag detta ansvar. Men min tröst är, att 
Herren, ^om ser till vår hjärtas uppsåt, »bär både oss och 
våra bördor». Jag vill förtrösta på dessa hans ord: »Min 
kraft fullkomnas i svaghet». 



STOCKHOLM 1882. 451 

Mars 75. Råkade herr L — t, som förr varit en troende 
lekmannapredikant, men nu »fått kärlek till denna världen» 
(2 Tim. 4: 10) och öfvergifvit den smala vägen. Och icke 
blott detta! För att döfva sitt samvete och försvara sitt 
nuvarande världslif blef han först en rationalist, som erkände 
att »mycket, ja kanske det mesta i bibeln var ganska godt 
och lärorikt»; men allt det som besvärade hans samvete, 
det kastades bort såsom orimligt och »tydligen senare till- 
lagdt af andra». Och småningom gled han utför det slutt- 
ande planet, till dess han nu påstår att »få böcker ha gjort 
så mycket ondt som bibeln, särskildt i Kristi ord i n. T.» 
därför att därigenom »lagts en tvångströja på människo- 
anden, som hindrat mänsklighetens utveckling / frihet», 
(Jämför ormens ord till Eva och 2 Petr. 2: 19.) Ja, nu 
rent af strider han mot Kristus och söker skada hans rike, 
så mycket han förmår. Men förgäfves! Äfven han skall 
i sin ringa mån få bekräfta affåUingen Juliani ord: »Vinets, 
Gä/i/ee/» (Du segrar, Galilél) 

Ty hvarje människa, till och med det största snille, 
som vågat det dåraktiga försöket att störta Kristus från 
hans konungatron, d. v. s. sökt att förneka hans gudom, 
hans uppståndelse och himmelsfärd, hans för alla gällande 
försoning, hans ords absoluta auktoritet samt hans makt öfver 
himraelen och jorden, — hvar och en sådan har, förr eller 
senare, försvunnit bland gruppen af »vilsefarande stjärnor», 
åt h vilka »det svarta mörkret är förvaradt». Genom hela 
skriften dånar det ropet: »Ifyl/en Sömn/» 

Juni 6, Det kungliga silfverbröUopet ... Ett godt 
och kraftigt tal af ärkebiskopen, skön musik, och alla an- 
ordningar utmärkt väl lyckade. Men allt annat trädde till- 
baka i jämförelse med anblicken af de två höga makarna, 
hvilka djupt rörda förnyade sitt förbund inför Herren. . . . 



452 DAGBOKSBLAD. 

Aug, 6. F. m. råkade C:n, som förr var en så varm, 
älsklig och ödmjuk kristen. Men han har nu funnit en 
»bättre och djupare kristendom» än den evangeliska, som 
förr gjorde honom lycklig, trogen, verksam och full af kärlek 
till bröderna. Nu var han vorden stel, dryg, ohöflig och 
talade med förakt om »Rosenii lösa evangelium». 

Herren säger: »Den mycket förlätes, älskar mycket». 
Och detta senare sker i sanning, så länge man djupt 
känner och bekänner, att man dagligen behöfver »få mycket 
förlåtet». Men där denna andens fattigdom upphör och 
man börjar tänka såsom mannen i Laodicea: »Nu har jag 
riktat mig, har nog och är vida bättre kristen än de skröp- 
liga», där upphör småningom kärleken till de ringa och 
svaga trossyskonen. »De ståtliga helgonen» kan man ännu 
till en tid värdera; men mot »Herrens elända» visar man 
hårdhet och förakt. På den vägen »går man framåt» och 
»tillväxer allt mer» / sina egna ögon, tilldess man till slut får 
höra Herrens domsord: »Du onde tjänare 1 Allt det du 
skyldig var, gaf jag dig till. Skulle du då icke ha för- 
barmat dig öfver dina medtjänare, såsom jag förbarmade mig 
öfver dig?» — »Den första kärleken» har tagit slut. 

Det heter i Luk. 9: 46 om lärjungarne: »Och bland 
dem uppstod en tanke, h vilken af dem som vore störst». 
Denna tanke fick växa, till dess det slutligen »blef en träta 
bland dem, h vilken som vore störst». Må vi motstå första 
'tanken' på att vi skulle vara frommare, heligare, anderi- 
kare än många andra af Guds lefvande barn; eljest skall 
man en dag med förskräckelse få »stiga ned» långt under 
dem man nu föraktar. » Den som håller sig vara den minste 
bland eder alla, han skall varda stor i himmelen.» Ty — 
»den sig upphöjer, skall vara förnedrad; men den sig för- 
nedrar, skall varda upphöjd». 



STOCKHOLM 1883. 453 

1883. 

Mars 8, Ett dyrbart bref från biskop Landgren, an- 
gående den olycklige pastor X., som han vill söka rädda, 
innan det varder för sent ... Af de många förträffliga 
tankarna i H.'s bref vill jag särskildt gömma denna: »Visst 
ser en trogen själ ofta jämmerlig ut i sina egna ögon, och 
djäfvulen skall förvisso litet emellan söka skrämma henne 
med den tanken, att hon ju måste vara rentaf odräglig och 
afskyvärd inför Herrens ögon. Men vi skola dock aldrig 
släppa den vissheten, att vi äro en »Fadrens gåfva» till So- 
nen, och så kunna säga till vårt hjärta: Därför är äfven 
du dyrt aktad inför Gud» . . . 

Mars ig, Blef kallad att gifva nattvarden åt gamla 
änkefru B — in, som vid nyåret flyttat till n:o 63 Lunt- 
makaregatan, där hon bor i ett litet kyffe på nedra bottnen 
innanför ett större rum. När jag, oviss om jag gått rätt, 
knackade på dörren, hördes inifrån en munter röst, som 
ropade: »Stig inl» När jag öppnade, syntes två mycket 
lätt klädda fruntimmer, som skrattande frågade hvem jag 
sökte. Jag ämnade genast draga mig tillbaka, men frågade 
dock efter änkefru B. »Hon bor i rummet här innanför», 
svarades mig. Jag måste då stanna för att aftaga öfverrock 
och galoscher i det yttre rummet. När de två kvinnorna 
nu fingo se att det var en präst som kommit, sågo de 
mycket besvärade ut och skyndade att kasta en schal öfver 
sina lätta dräkter. Jag sade ännu ingenting. Ty ehuru 
jag anade huru dana »damer» de voro, hade jag dock icke 
ännu visshet därom. Men när jag inkom till fru B — in, 
började hon att klaga öfver det förskräckliga lif, som både 
om dagar och nätter fördes i rummet utanför. Hon hade 
hyrt sitt lilla rum utan att ana, i hvilket grannskap hon 



454 DAGBOKSBLAD. 

råkat. Och som hon kort därefter blifVit sjuk, kunde hon 
icke tänka på att ännu flytta. 

Jag började skriftermålet och talade med hög röst, så 
att orden hördes ut i andra rummet. Under skriftermålet 
var där alldeles tyst. Men just som jag begynte läsa in- 
stiftelseorden, inkommo i yttre rummet två stojande, svär- 
jande karlar. Kvinnorna sökte nedtysta dem, genom att 
omtala hvad som nu föregick i inre rummet. Men männen 
började då svärja ännu värre, så att jag måste afbryta den 
heliga handlingen för att gå ut och bedja dem vara tysta 
den korta stund, som erfordrades för att afsluta själfva natt- 
vardsfirandet. De lofvade att uppfylla min önskan. 

När jag hade slutat och sagt farväl åt fru B — in, gick 
jag ut i det yttre rummet och sade de därvarande »hvad 
deras frid tillhörde». Och Herren gaf mig kraft af sin 
ande, så att deras i början fräckt hånfulla miner småning- 
om förbyttes till allvar. Och när jag gick, följde den ene 
mannen med mig ut; men den andre stannade. 

Maj 2, På natten en märklig dröm. På himmelen 
syntes ett stort kors, som först var alldeles svart, men små- 
ningom blef allt ljusare och ljusare, till dess det slutligen 
förvandlade till gyllene, glänsande kors med stjärnor om- 
kring. Jag och Helga och G. B:w sågo det. — En bild 
af huru det verkliga »korset» förklaras och förvandlas. 

Maj j. Predikade min inträdespredikan som kommi- 
nister i Klara församling . . . 

Sept. 2S. F. m. hos prinsessan, där missionär Skrefs- 
rud talade kraftigt och godt. . . . 

På aftonen erfor jag i min ande tydligt, att någon 
af mina vänner var i nöd. Jag bad Herren stå dem bi 
samt ock att han ville låta mig veta hvem det var, så att 
jag måtte få vara till någon hjälp. 



STOCKHOLM 1883. 455 

Sept, 26, På f. m. kom ett bref från den sjuka fru 
Ida W — g, som i flera dagar varit i stor ångest. Hon var 
nu något bättre, men bad mig att, om möjligt, snart kom- 
ma till sig. Gick genast dit. Herren var oss nära. Jag fick 
med ordet glädja och vederkvicka hennes själ, samt gick 
själf styrkt därifrån. 

Nov. I, I dag har firats ioo:de årsdagen af Brödra- 
salens grundläggning. Dé hade inbjudit till fest därstädes, 
vid hvilken den kraftfulle pastor Schmidt samt F. Aastrup, 
A. Leuwgren, A. Lindström och jag talade. Pastor Schmidt 
hade hitkommit för festens skull. 

Nov. j. På aftonen ett ännu mer än vanligt godt möte 
hos kapten Ahlbergs, vid h vilket pastor Schmidt m. fl. ta- 
lade. Bl. a. sade Schmidt: »Ett ljus som brinner, blir allt 
mindre och mindre; men ett som icke brinner, förblifver 
alltjämt lika stort. Om det ljuset kunde tänka, skulle det 
till slut tycka, att det var mycket större och bättre än de 
andra ömkliga ljusen. Men hvarför? Jo, det hade icke brun- 
nit, icke gjort sin tjänst. Så ock i det andliga. De män- 
niskor, som icke öfva kristendom, icke äro i striden för att 
vinna kronan, utan endast läsa, höra, meditera och speku- 
lera, de tycka sig till slut blifva »stora ljus» i andligt af- 
seende; medan däremot de som äro i striden och kämpa 
blifva allt mindre och mindre i eget tycke.» 

Sept 18. F. m. på grosshandl. Rahms bröllop i La-, 
dugårdslands kyrka. — E. m. på Diakonissanstalten och 
hörde missionär Skrefsrud predika. En dyrbar, upplifvande 
predikan ! Hemkom mycket glad och i anden stärkt. 

Sept. ig. Uppe hos John ^ A, som af C. blifvit intalad, 
att F. gjort sig skyldig till bedrägeri i penningaffärer, hvar- 
för A — g icke mer vill mottaga honom på lördagsmötena. 
Jag sökte tala godt för F., men omöjligt. A — g kunde ej 



456 DAGBOKSBLAD. 

låta öfvertyga sig. Det är en vanlig företeelse, att de, som 
af naturen lätt äro fallna för blindt förtroende och hän- 
gifsrenhet, också, då de en gång mena sig vara bedragna, 
lika lätt gå till en motsatt öfverdrift. 



1884. 



yan, I. »Herrens nåd är hvar morgon ny» * . . 
»dina år hafva ingen ände!» 

Läste nyss i en 1854 tryckt predikan af den »store» 
engelske predikanten Cumming, att Herren skulle återkomma 
1866 och upprätta sitt rike på jorden. Många i England 
hade då (1854 — 66) trott på den profetian. Och nu fl Ja, 
själfve den verkligt store gudsmannen Bengel misstog sig 
på årtalet. — I dag har L. predikat, att Herren, »utan 
tvifvel» skall komma /^^ detta århundrades utgång. Huru 
härligt, om han finge rättl Men det är vanskligt att i 
denna punkt uppträda som profet. Matt. 24: 36. 

yan. 4. E. m. stor mottagning hos prinsessan. Bland 
nya där voro Isberg, Ljungman och Montelius, med fruar. 
Aug. Lindström talade, långt och mycket god t. — Sedan 
på aftonen hos konsul Totties, där Collinder, jag, Lind- 
ström, Ämström, Henry Tottie och Karl Andersson talade 
— den sistnämnde i synnerhet obeskrifligt godt. En sådan 
andens utgjutelse har jag ej på länge erfarit. Alla »strålade». 

Mars 20, Ett intressant bref från min gamla barndoms- 
vän, fru Marie-Charlotte Modig, född Bruncrona, angående 
ett hem för konvalescenter, som hon vill bilda. (Detta hem 
har sedan vuxit under Hejrens hägn samt blifvit det all- 
mänt kända, af både läkare och sjuklingar högt värderade 
»Konvalescenthemmet vid Malmskillnadsgatan». — Dess ädla 
stiftarinna har nyss, i okt. 1 899, kallats hem till sin Herre.) 












Wadström, Ur minnet o. dagboken. II. 



29 



45^ DAGBOKSBLAD. 

1878.») 

Febr. i6. En »stor scen» på ångbåten mellan Ersta 
och Djurgården, där fru R:d var mycket otidig mot Karl 
B:n. (Han hade vid urstigandet mot sin vilja råkat trampa 
på hennes kjol; och ehuru hon eljes är en elegant och fin 
adelsfru, glömde hon sig nu i så hög grad, att det väckte 
ett ytterst obehagligt uppseende på hela båten.) Men då 
gaf Karl B:n ett lysande exempel på »ödmjukhetens seger». 
Med hatten i hand bad han fru R:d så ingående och all- 
varligt om förlåtelse, att hon blygdes och skyndade i land, 
utan att säga ett enda ord mer. 

Febr, i8. Aftonen på prästbjudning hos den varm- 
hjärtade och troget vänfaste komminister J. G. Rogberg i 
Klara. (Bland de många präster, predikanter o. andra fram- 
stående personer, som jag i hans gästfria hem fått råka, 
påminner jag mig särskildt biskopame Comelius, Flensburg, 
Landgren, Rundgren o. Thomander, domprostarna Wiesel- 
gren o. Sondén, profess. Skarstedt o. Warholm, prostame A. 
Eurén, J. Temström, E. Thorman, N. Cervin-StéenhofF, J. 
CoUiander, F. Landalil o. Jonas Janzon; vidare: Hilmer 
Sundel, o. den af sanna kristna — hvilken »riktning» de än 
tillhörde — högt skattade och afhållne O. H. T. Andrén 
i Asarum; den kärleksfulle, allt för sin Herre vågande V. 
Borgström; den ärligt evangeliske, men ofta i sina uttryck 
ovislige H. Ahnström; den trygge, pålitlige E. von Baum- 
garten; den värme, liflige, rikt begåfvade Aug. Alson; den 
nitiske, för sina »öbor» oförgätlige K. G. Tillman; den 
blide, för både andligt och lekamligt döfstummas väl troget 
verksamme J. Östberg; den begåfvade, men ombytlige, för- 

*) Genom förbiseende har ett par stycken af dagboken kommit 
på oriktig plats, och några andra blifvit förbigångna; de införas nu här. 



STOCKHOLM 1 878. 459 

fattaren och vältalaren Karl von Bergen; de i vida kretsar 
kända prästmännen K. V. Almqvist, Axel Mömer, Filip 
Aastrup, G. Hammarstedt, P. Haerem, Stoijohann, Knudsen, 
Hellqvist, Leuwgren, J. Hofberg, Kallberg, Linnér, Peter- 
son, den fromme, helgade GL Plenguier, den brinnande fri- 
sinnade G. Sparrman; samt af lekmän följande: rådman 
P. Wåhlin, rektor J. Söderlind, baron' I. von Knorring, 
major O. v. Knorring, magister K. O Fineman, bokhandlaren 
H. Klemming, grefve Harald Strömfelt, stadsmissionären 
P. E. Rosenqvist, justitierådet K. D. Olivecrona, major Ture 
Brandt, bibliotekarien Rikard Bergström, den vidtbereste och 
litteräre kommendörkaptenen Herman Annerstedt, den så 
olika bedömde, men af många saknade riksdagsmannen L. 
O. Larg^on, den värme, älsklige skolveteranen och riksdags- 
mannen Sv. Rosenberg, den lika fryntlige som humoristiske 
skalden Elias Sehlstedt, den bekante litografen Kr. Petersen 
från Göteborg, som ville »rädda riksbanken från alla för- 
falskare», den lifligt kristne sjöofficeren B. Söderhjelm, de 
ädla, oförgätliga läkame Vinc. Lundberg, J. Göranson o. 
Ad. Kjellberg, författarinnorna Sofie Adlersparre {» Esseide»), 
Fredr. Bremer o. XJ. von Strussenfelt (»Pilgrimen») m. fl. 



1 883. 

Dec, SI, Kl. 3 — 4 skedde invigningen af Drottningens 
sjuksköterskehem, n:o 34 Stora Gråbergsgatan (Upplands- 
gatan), i närvaro af H. M. drottningen. Öfriga närvarande 
voro friherrinnan Alströmer, hoffröknama Eketrä och Stiem- 
crona, fröken Westerling, kapten John Ahlberg, G. Beskow 
och jag; samt af hemmets egna invånare: förestånderskan. 



460 DAGBOKSBLAD. 

fröken Ehrenborg med sjuksköterskorna Yngström, Natt och 
Dag, Johansson och Wikström.. — .G. B:w och jag talade; 
han öfver Apg. 10: 38: »Jesus gick omkring, görande väl 
och hjälpande alla», samt jag öfver Ebr. 12: 2: »Se på 
Jesus 1» — Drottningen var mycket glad och belåten med 
det enkla, men prydliga hemmet. 



1884. 

yan. 7. Ebenezerl Fick bref, att min gamle vän 
H. B:g i salig frid gått hem, efter ett ganska stormigt lif. 
Men han stod likväl fast i sin tro. Ära vare Herden 1 

Att Kristus älskat oss intill döden och att han håller 
ut i sin kärlek intill slutet; att han »dagligen och mildeligen 
förlåter alla synder» ; att han åtagit sig att med sin fostran 
»hela alla våra brister», och att han hjälper i nöden — 
allt detta veta vi. Gifve Gud oss nåd att ock af hjärtat 
städse kunna tro det, allt fastare för hvaije år som flyr. 
Men huru ofta kunna vi väl fullt besinna innebörden ai 
ordet i Ebr. 13: 81 

När vårt hjärta anklagar oss för synd och otroheter, 
då frestas vi af förnuftet, samvetet och »ovännen» att för- 
gäta orden i i Joh. 3: 2 o och, i stället tro Herren vara 
"& såsom en af oss». Ty de flesta människor äro ombytliga. 
När de under årens lopp hos sina vänner och nådesyskon 
upptäcka fel och brister, eller när det första behaget af 
deras umgänge försvinner, då förändras man mot dem, åt- 
minstone i någon mån. Man älskar dem nog ännu »på 
sitt sätt», men icke mer med samma glädje, samma hän- 
gifvenhet som i början. — Icke så Herren! Han är i dag* 




> 



:0 
H 

d 




C 

rf 



W 






K. G. Grundell. R. Blunienberg. J. G. Hazén. 





K. Låftmaii. Fr. Åhgreii. 






K. O. Broady. Karl Hult. V. Lindblom. 






Teofil Bring. K. G. Tliegerströni. Lars Rosengren. 



STOCKHOLM' 1884. 46 1 

deii samme som i går. Han icke blott älskar oss ännu, 
utan han gör det med samma glädje, samma ömhet och 
trohet som förr — »intill änden». Joh. 13: i. 

Sådant tyckes oss nästan omöjligt och obegripligt. 
Skulle han, som sett så mycket synd hos oss, ännu kunna 
älska oss med samma kärlek som förr? Ja, så är det. 
Ty »trons sångare» har ej ljugit, då han sjunger: »Och väl 
du visste hur jag var, då min och världens synd du bar», 

Hvarje ny förvissning om en sääan kärlek, så fri, så 
nådig, så trofast, fäster vårt hjärta med allt orubbligare 
tacksam kärlek vid honom tillbaka. Och det är just detta 
han önskar; det är »hans mödas lön». 

Sept 2, Började prästkonferensen. En mycket god 
predikan af Charleville, och ett lika kraftigt föredrag af 
Norrby . . . Sedan åtskilligt af intresse. 

Vid aftonbönen höll Sundelin, från Jönköping, ett oför- 
gätligt föredrag öfver Jesu ord: »Kommen till mig, I alle 
som arbeten och aren betungade, och jag skall vederkvicka 
eder». Matt. 11: 28. — På hemvägen ett godt, uppfriskande 
samtal med Charleville. 

Sept 3, Aftonen på hotell W.-6. Diskussion om en ny 
kristligt-politisk tidning, som skulle blifva daglig, men också 
ha en veckoupplaga. Ett par af prästerna, som ansågo att 
den nya tidningen skulle komma att döda Väktaren, före- 
slogo att man borde söka bevara äfven denna senare tidning. 
Men ehuru flera nog tänkte som de, vågade ingen instämma; 
ty »vinden blåste nu emot». 

Man försäkrade, att den nya tidningen skulle komma 
att stå på klart kristlig grund, men därjämte vara mera 
»kyrklig» än Väktaren, som varit allt för »lågkyrklig» och 
stått på samma ståndpunkt som Ev. Fosterlandstiftelsen. 
Den nya tidningen skulle blifva moderat konservativ, sansad, 



462 DAGBOKSBLAD. 

opartisk, samvetsgratin och strängt sannfärdig, icke strids- 
lysten, men vaken och stridsberedd, aldrig personligt bitter 
utan endast hållande sig till sak. Särskildt skulle den all- 
tid bjuda på goda följetonger, som kunde gifva kristligt bil- 
dande läsning i prästemas hem åt deras fruar och dättrar. 
— Icke underligt då, om prästerna med glädje beslöto ätt 
understödja en sådan tidning. 

Sept, 4. Aftonen predikan i Jakobs kyrka af Rudin, 
öfver det ordet: »Hufvudsumman af budet» etc (i Tim. 
I* 5.) — En härlig anderik predikan, som blåste bort all 
ofrid och alla ledsamma intryck, samt gaf ny håg och kraft 
att »löpa på Herrens budords väg». Bredvid mig i bän- 
ken satt en för mig obekant medelålders präst, som var 
lika gripen som jag. När vi vid psalmens slut reste oss 
för att gå, och därvid kommo att se in i hvarandras ögon, 
sträckte vi samtidigt ut våra armar till ett broderligt famn- 
tag och sade: ^Herren vilja vi bli trogna intill döden; ty 
så blir Han mot ossl På jorden råkas vi kanske aldrig 
mer; men likväl: Auf Wiedersehenh — (Om dessa rader 
skuUe komma inför min okände broders ögon, så säger jag 
ännu en gång: »Haf frid och håll ut i tron! Snart är 
striden slutad och segern vunnen!» Ebr. 13: 8.) 

Sept IQ. Professor Christlieb från Bonn var hos mig 
till middag jämte några andra. Goda samtal. På aftonen 
höll han ett värmande föredrag om »Kristi herdetrohet, som 
gifver oss lärjungatrohet». 

Sept 24, F. m. hos Mazér's, där jag nu såg och hörde 
den beryktade helbrägdagöraren Boltzius. (Om honom mera 
i nästa del.) 

Sept 20, Kärt besök af herr Edvard Trotter och hans 
fru Annie T., hvilka i går kommit till staden. Båda äro 
varma och älskliga kristna, som utöfva rik krisdig verksamhet 



STOCKHOLM 18^4. 4^^ 

för så väl den inre som yttre missionen. — Jag lärde känna 
dem här i Stockholm för några år sedan, då jag ofta rå- 
kade dem hos Totties, Anderssons och andra. Mrs Trotter 
verkade äfven här bland kvinnor, och höll föredrag som 
voro både djupt innehållsrika och formfulländade. 



1885. 

Jan, 4, F. m. en mycket god predikan af Aug. Lind- 
ström, med ämnet: »Starkare än jagU . . . Sedan besök 
hos en sjuk man, som tyckte sig ha sett onda andar, men 
som fick nåd att i stället »se på Jesus». Ebr. X2: 2. — 
På aftonen hos fröken Eketrä, jämte några andra. God, 
lärorik afton, under samtal om »det enda nödvändiga», 
samt gemensam bön. Särskildt bads för den af oss alla högt 
värderade hoffröken Hilda af Segerström, som ligger mycket 
allvarsamt sjuk.- (Hon fick snart gå hem till sin Herre.) 

Febr, 7. Fick af X. veta, att fregatten »Vanadis» fått 
order att påskynda sin färd till Massaua för att skydda de 
svenska missionärerna därstädes, under nuvarande bryd- 
samma förhållanden. 

Febr, 12, Uppe i Kungl. biblioteket och lämnade åt 
Klemming till skänk ett sällsynt exemplar af den indragna 
och förstörda »allra första» upplagan af Nissen-Norrbys läro- 
bok i kyrkohistoria.*) Klemming ville i början icke tro, 
att mitt nu lämnade ex. var en så »rar» variant. Men. 
då han låtit upphemta det i biblioteket befintliga ex. af den 
s, k, första upplagan och jämfört de båda böckerna, bief 
han öfvertygad och helt förtjust öfver min gåfva. I gen- 



*) Hahent sua fata libelli! Därom mera i nästa del. 



4^4 DAGBOKSBLAD. 

gäld skänkte han mig flera sällsynta gravyrer och litogra- 
fier ur bibliotekets dublettsamling, näml. Hedvig Sofia af 
Bereyy K. G. WrångeJ af Fr. Raa (min ungdomsvän), kyrkoh. 
Bergvall af Lmvstädt, K. H. Bonde af Schmidt^ m. fl. — Äfven 
visade han mig några stora rariteteter, såsom Padt-Brugges 
porträtt af 01. Rudbeck i »Atlantica» samt en unik bok, 
som inköpts från excellensen Manderströms boksamling. — 
Därvid omtalade han ett par intressanta drag af gref Man- 
derströms kvicka fyndighet, som gaf äfven mig anledning 
att omtala ett minne af samme man. 

(Därmed förhöll sig sålunda. Jag hade en förmiddag 
år 1868 gått på besök till herrskapet Huss. Generaldirek- 
tören var utgången, men fru Huss var hemma, och vi kommo 
snart i ett godt samtal om de himmelska tingen. 

Medan vi ännu lifligt talade, anmälde betjänten ex- 
cellensen Manderström. Jag ämnade nu säga farväl, men 
fru H. bad mig dröja; ty grefve H. skulle säkerligen blott 
stanna en kort stund, då hennes man ej var hemma. — 
Excellensen inträdde, »charmant och aimable» som alltid, 
samt begynte genast ett samtal, alldeles motsatt det nu af- 
brutna, om hvilket han ju icke kunde ha någon aning. Dock 
var hans konversation i högsta grad spirituell. Han talade 
i början om några »on dits», men öfvergick sedan till den 
sorgliga händelsen med fru X., som så länge varit ansedd 
för en mycket varm kristen. Han vände sig därvid till 
mig och sade: »Sådana felsteg böra icke förekomma bland 
allvarligt religiöst folk — eller hur, herr pastor?» Jag 
ämnade just svara, men blef förekommen af fru Huss, som 
mjukt och vänligt inföll: »Tryckfel böra ju icke förekomma 
i ministerskrifter, men det händer likväl ibland — eller 
hur, herr grefve?» Excellensen såg då på henne, började 
skratta och sade: »Att en så älskvärd fru kan vara så 




J. Penti-Lewis. 





H, Ouchterlony. 





F. M. Rothstein. 






M. HughCvS. 

Af C. Bennet. Gabr. Marklin 




A. G. Djurklou. 
Af Fredr. Adolf. 





Ex. Manderström o. M. Fouriiier. 
Pennteckning af Fr. Dardel. 



^- Li_- j v v*.A Tfti i. i ^1 *M*i\ i «, UMi 



Franc. Puaux. 
Pennteckning af Fr. Dardel. 



STOCKHOLM 1885. 465 

Spetsig! Det beror väl på, att jag nu rörde vid en ögon- 
sten». -^ (Till förklaring må nämnas, att excellensen kort 
förut hade låtit trycka en bok, i hvilken förekommit ett par 
ganska betänkliga tryckfel.) 

Men grefve M. vände sig ånyo till mig med några 
frågor i kyrkligt-religiösa ämnen, där jag kunde gifva honom 
önskade upplysningar. Han dröjde kvar i nära en timme. 
Och då jag en gång reste mig för att säga farväl, sade haa: 
»Nej, stanna; jag går helt snart.» 

Aug. 2y, E. m. besök hos änkefru Augusta Beskow, 
(mitt sista sammanträffande med henne under vårt jorde- 
lif.) Jag läste för henne ett par af Rosenii betraktelser. 
Därefter bad hon mig sjunga några af de sånger, som vi 
mest älskade under vår »andliga vårtid». Jag sjöpg tre af 
dem, och hon tackade mig, med glädjetårar i sina ögon. 
Det var en obeskrifligt dyrbar stund: vi förnummo båda, 
att »Herren var nära». — Vi samtalade äfven om döden och 
om tillståndet närmast efter den. Hon sade sig vilja, 
om det är tillåtet, då gifva mig ett tecken, att dé saligen 
hemgångnas andar någon gång, när Herren så tillstäder, 
kunna komma i någon förbindelse med de efterlefvande och 
vara dem till tröst eller hjälp, — så som t. ex. den 
fromme Oberlin i Steinthal berättat om sin aflidna maka. 

(Och på hennes begrafningsdag inträffade något, det jag 
måste tyda som ett sådant tecken. Utrymmet nekar att 
här anföra det.) 

Aug, 28. I afton kl. half tio gick fru Augusta Beskow 
till sitt rätta hem. Hon var en af de ädlaste och sin 
Herre varmast tillgifna kristna kvinnor, som jag någonsin 
lärt känna. Särskildt har jag aldrig sett någon bättre, trog- 
nare och för sina barn mera bedjande moder än hon. 
Frid och välsignelse öfver hennes minne! 

Wadsirönt, Ur minnet o. dagboken. II. 30 



466 DAGBOKSBLAD. 

Sept II, E. m. gaf nattvarden åt den döende öfverste- 
löjtnant Akrell, som jag under vår ungdomstid så ofta träf- 
fade hos öfveistelöjtnant Holst i Örebro. — Nu en verk- 
ligt dyrbar evighetsstund I . . . 

Sept, 12. E. m. hos friherrinnan Ruuth, tills, med 
skalden grefve Snoilsky och hans grefvinna, till hvilka jag 
i Dresden varit så vänligt inbjuden, samt fru Aurore von 
Haxthausen. Grefve S. uppläste sitt nyss skrifaa skalde- 
stycke »Hvita frun på Vibyholm», som gjorde ett djupt 
gripande intryck. Fru von H. spelade på pianot ett par 
af de sköna improvisationer, för hvilka hon är så mycket 
berömd. Sist höll jag aftonbön, läste ur bibeln och fick 
vittna om »den skönaste af människors barn». 

Sept 24, I går afton inträffade en förfärlig olycks- 
händelse, då Kristina Nilsson sjöng för folket från en af 
Grand Hötels balkonger . . . Jag var icke ute då; ty jag 
hade nyss förut hört hennes sköna sång och ville icke bland 
en sorlande människomassa förlora intrycket däraf. Men 
två af de mina voro där; och deras beskrifhing af scenerna 
och jämmerropen var förskräckande . . . Ett af mina troende 
»läsbarn», Anna Löfqvist, och hennes moder lågo bland de 
kullslagna, öfver hvilka ständigt flera störtade. De voro 
nästan halfkväfda, men blefvo såsom genom ett under räd- 
dade af två unga modiga herrar^ som hjälpte dem med fara 
för sitt eget lif. 

Okt 8, F. m. invigning af »Ateneum för flickor». 
Råkade några redligt kristna män: Fredrik Lundgren och 
P. Löfvén, äfvensom statsrådet K. G. Hammarsköld . . . 
På hemvägen följde mig Hammarsköld, min gamle vän, ett 
långt stycke å väg samt berättade bland annat, att post* 
verket nyligen skickat till honom ett paket trycksaker från 
Amerika, hvars adress var: ^To any cknsHan minister , Stock- 



STOCKHOLM 1S85. 467 

holm, Sweeden». Vederbörande i posten hade öfversatt or- 
det minister med »minister» i st. f. präst. (Detta erinrar 
om en annan händelse, då statsrådet Hammarsköld blef för- 
blandad med statsrådet Ryding. Men den händelsen måste 
af skäl som anföras i »Efterskrift», sparas till nästa del.) 

NoiK 16, Aftonen hos major G. von Cederwald, (min 
redlige vän, som år 1883 gjorde mig den stora tjänst som 
aldrig skall glömmas,) tills, med stiftsprosten Hall från Tromsö, 
E. Bamekow, J. von Holst, G. Gauffin m. fl. varma bekän- 
nande kristna. Många goda yttranden, i afton särskildt af 
Bamekow, som förträffligt talade om att »man måste kasta 
bort egenkärleken». 

Nov, 28, Dop hos löjtnant Melander, där jag stod 
fadder åt deras dotter Ruth Elisif Kristina^ samt talade öf- 
ver Rom. 10; i, 11. Em. Melander är en rikt begåfvad, varm- 
hjärtad, vältalig och energisk man — säkerligen en »fram- 
tidsman», likasom B., F. och R., om Gud får »hålla dem 
hårdt vid ödmjukheten». 

Dec, 28, Uppe hos G. B:w, där jag råkade vår gamle 
studentkamrat L. Glädjen öfver att återse denne stördes 
dock däraf, att L. nu var sorgligt förändrad. Under stu- 
denttiden var han en trosvarm, evangelisk och frisinnad 
kristen, som gärna hörde Rosenius, Ahnfelt och andra af 
Guds ande upplysta lekmän, samt med glädje hälsade Ev. 
Fosterlandstiftelsens uppkomst. Nu däremot hade han på 
de sista 20 åren blifvit kallklok och stelt »kyrklig», ville icke 
ala med oss om Herren och hans trofasthet, utan endast 
om kyrkliga frågor eller om partier och sekter. Nu kallade 
han Rosenius och andra lekmannavittnen för »själfgjorda 
lärare» och ogillade all lekmannaptedikan, äfven om den 
vore aldrig så sund, kraftig och äkta luthersk: »Den är 
ändå endast till skada för de af Gud till predikoämbetet 



46S DAGBOKSBLAD. 

kallade prästerna». Vi frågade honom, om han icke visste 
huru de flesta präster »kallas» till predikoämbetet, nämligen 
just genom eget val. Vi anförde X. och Z. som exempel och 
frågade honom: »Tror du verkligen, att det är Gud och 
församlingen som kallat dessa till att vara predikanter?» Nu 
hade han mycket svårt att svara ja; men efter en stund 
sade han dock: »Jo, när kyrkostyrelsen kallat dem, så 
måste detta vara af Gud.» — Alltså: Rosenius var »själf- 
gjord» lärare; men drinkaren X. var 'i> kallad af Gud^, 



1886. 

Jan. 2, På besök hos generaldirektör och fru Huss. 
Huss är i dag sämre. Föga hopp om hans lifs räddning; 
men han har »lif och frid» i Kristus. 

Jan, 7. Gaf Huss Herrens heliga nattvard och mot- 
tog en god bekännelse: »Mig är barmhärtighet vederfaren!» 
(Han blef dock icke denna gång hädankallad, utan lefde 
ännu några år till.) 

April 4. Hörde i Slottskapellet biskop Billing — en 
utmärkt, lärorik predikan. Sedan inne hos prinsessan, som 
var så glad och uppbygd. Ty till hennes våning hade 
blifvit införd en telefonledning från predikstolen i kapellet, 
så att hon från sitt rum kunnat höra hela BiJlings predikan. 
— Medan jag satt där, inkommo konungen och prinsame. 
Då jag nu ville gå, tillsade mig H. Maj: t att stanna, h var- 
efter talades först om den goda predikan nyss, samt sedan 
om åtskilliga kyrkliga förhållanden. 

Maj JO, F. m. hörde Lindberg i Betlehemskyrkan. 
Bl. a. följande enkla, men gripande ord: »Snart skall kanske 
i tidningen stå en annons om att du 'stilla afled' den eller 



STOCKHOLM 1 886. 469 

den dagen. Hvad betyder då annonsen? Jo, antingen att 
du nu saligt 'vunnit i Jesu Kristi namn', att striden och allt 
'tidens tvång' är för evigt slut; eller också, ifall du icke i 
tron flytt till Kristus och hållit dig till honom i ordet, att 
din mörka, fridlösa, osaliga evighet inbrutit. Hvilket val 
skaU väl du göra?» 

Sept 17, Ute på Drottningholm. Talade öfver Ps. 91: 
Sedan dejeuner, då äfven »småprinsarna» voro inne. Prins 
Gustaf gaf mig sedan ute i planteringen ett bibelspråk: 
»Sänd ditt ljus och din sanning, att de leda mig till ditt 
heliga berg, och till din boning», samt sjöng äfven den 
sköna sången: »Tryggare kan ingen vara!» 

Nov, 12, E. m. med några vänner hos B. — Bland 
yttranden voro några som jag vill gömma. L. sade till F. : 
»Om du icke predikade så mycket evangelium, så skulle du 
ej stöta så många, utan få mera 'anseende'. Framställ 
kristendomens etiska sidor, och naturligtvis äfven något evan- 
gelium, så skall du af de bildade bli bättre förstådd, än 
hvad du nu är. Det är dock till slut de bildades bifall 
eller ogillande, som bestämmer det allmänna omdömet om 
din person och ditt verk.» F. stod en stund tyst. Slut- 
ligen yttrade han: »Om jag i detta fall hade rättighet att 
svara dig med Kristi ord, skulle jag säga till dig, såsom 
Herren till Petrus, när denne 'frestade' honom: Gå bort 
ifrån mig, du är mig en stötesten; ty du besinner icke det 
Gud tillhörer, utan det människor tillhör. (Matt. 16: 23.) 
Den präst eller den kristen, som vid sitt vittnesbörd om 
Kristus, tager hänsyn till att vinna anseende hos värld och 
fariséer han »är redan dömd». Men detta är just den 
snara, med kvilken så många fångas i världsfurstens våld 
och efter åratal af, såsom de själfva mena, nitiskt arbete för 
kyrkans bästa dock bortvisas från Guds rike.» 



470 DAGBOKSBLAD. 

1887. 

Febr, 28, Vid middagstiden den gamle, käre lektor P. 
M. Elmblads begrafning i Ersta kapell. Hans måg, ,K. 
Martin, jordfäste. — Så har nu äfven denne Herrens gamle 
tjänare fått »gå hem till sin ro». Herren hade mot slutet 
ganska allvarsamt agat sitt barn, genom sorger och sjuk- 
dom, ett slaganfall, m. m. Men dess klarare sken Guds 
ljus ut genom hela hans varelse; hans alltid så vänliga ögon 
strålade mot slutet af kärlek och frid. (Så fostrar Gud de 
flesta af sina barn mot slutet. Så t. ex. Rosenius, Fjell- 
stedt, Joh. Bring, Edv. Bamekow, Oskar Ahnfelt, John Ahl- 
berg, m. fl.) — På hemvägen ett långt och betydelsefullt 
samtal med general Rappe, som också är en man, den där 
fått »skåda Guds underliga vägar». Aftonen hos L — g*s, 
tills, med en ovanligt varm kristen, fr. M. Bahrman (nu 
redan hemma.) 

April S' I dag har drottning Sofia undergått den lifs- 
farliga operation, som hennes läkare ha ansett nödvändig. 
Tusenden och åter tusenden af vårt kristna folk ha i dag 
uppsändt varma böner för »landets moder»; och dessa böner 
ha förvisso blifvit hörda af Gud. 

I konungens rum var den kungliga familjen samlad till 
bön, jämte några af rikets förnämsta herrar och damer. 
G. Beskow ledde där i bön. — Samma stora uppdrag hade 
blifvit mig gifvet, för den skara af drottningens personliga 
vänner som samlats i hoffröken Märta Eketräs salong; där 
sedan den ena efter den andra anropade Gud för drottningen, 
»Anden var å farde», och det var en obeskrifligt dyrbar 
stund. Jag skall aldrig glömma våra känslor, när fröken 
Eketrä kom ned från drottningens rum och sade: »Mina 
vänner! Låt oss nu tacka Herren. Operationen är gjord 
och har gått lyckligt!» . . . 



STOCKHOLM 1 887. 47 1 

Maj 27, Fick i dag på min födelsedag en mycket 
skön sång af L, S., i hvilken hon faster min blick på »alla 
Herrens välgärningar» mot mig, manande till tack och pris. 
Ja, i sanning har jag anledning att så göra I . . . 

Äfven till henne och de andra vänner, J. Br:g, G* 
B:w, C. U. W. m. fl. som förblifvit mig trofasta under så 
många år, vill jag säga mitt varma, hjärtliga tack . . . 

L. S. har nu i mer än 30 år tjänat Guds församling. 
Och hon har förvisso varit den till större välsignelse än 
hvad vi här kunna ana. 

(Hvar helst andliga lifstecken börja uppstå, blir sången 
ett oafvisligt behof. Allt det myckna, som hjärtats känsla 
rymmer, äger icke tillräckligt uttryck i det fria obundna 
talet. De många nya inre lifserfarenhetema vilja skildra 
sig själfva i sången. De kristliga lärdomar, råd, förmaningar 
och uppmuntringar, som så väl behöfvas, söka gjuta sig i den 
bundna formen. De kunna då med mycket större kraft och 
eftertryck tränga till hjärtan och sinnen. Äfven bönen vill 
stundom lyfta sig mot höjden på rytmens vingar; i starkaste 
grad är detta fallet med dess högsta form: Guds lofl 

I riklig mån har detta besannats äfven i vårt land. 

Sålunda hördes rätt snart nya »andliga visor» ljuda, 
efter det på 185 o-talet den religiösa rörelse uppstått, hvars 
förnämsta redskap var C. O. Rosenius. Redan i de första 
årgångarna af hans tidskrift Fietisten förekommer »nytt och 
gammalt ur nådens rike», framstäldt i didaktiska och lyriska 
dikter. De voro författade af honom själf och blefvo på 
grund af sin anderikhet med största glädje mottagna, lästa 
och snart äfven sjungna inom de många kretsar rundt om- 
kring i landet, för hvilka evangelium hade blifvit kärt. 

Men äfven på flere andra håll kvällde den kristliga 
skaldeådran. Och hvad den frambragte vardt så mycket 



472 DAGBOKSBLAD. 

snarare folkets egendom, som det framkom antingen knutet 
vid nyskapade melodier eller ock lämpadt efter gamla väl- 
kända tonstycken. Oskar Ahnfelt förvärfvade sig, såsom 
kompositör och exekutör af de nya religiösa sångerna, namnet 
»den andlige trubaduren». Bland de sånger, till hvilka Ahn- 
felt satt musik eller som han upptagit i sin sångsamling, för- 
skrifver sig det allra största antalet från en signatur — L. S. — , 
hviiken man sedan årtionden tillbaka haft tillfälle att skåda 
så väl på boktitlar som i tidningar och tidskrifter, en sig- 
natur, uppburen och älskad af tusenden. Bland dem, som 
hysa något intresse för vår tids religiösa lif, torde få finnas, 
för hvilka denna signatur döljer en hemlighet. Alla veta 
säkert, att det namn som med de två bokstäfvema beteck- 
nades var CdLiolina Sandell. Numera, sedan snart 30 år till- 
baka, bär hon i det allmänna lifvet namnet fru Lina Berg, 
såsom varande maka till f generalkonsul C. O. Berg — 
äfven han öfver hela vårt land känd såsom nykterhetstalare, 
författare och tidningsutgifvare. 

Fru Berg, som är född år 1832, framträdde redan 
i medlet af i8so:talet inom den andliga litteraturen med 
små sånger, hvilka, enkla och flärdlösa till formen, ej kunde 
undgå att tilltala hjärtat genom sin innerlighet och omiss- 
kännliga egenskap att vara sprungna ur en själ, som af 
egen erfarenhet var bekant med lifvet i Gud. 

År 1882 utkom första delen af Samlade sånger af Z. 
S.y som sedan efterföljts af 2:dra och 3:dje delame. Jag 
har redan förut antydt hvad det är som förlänar dem så 
högt värde och gör dem förtjänta att vinna inträde i alla 
kristna hem. Trots sin enkla form gripa de hvart kristet 
hjärta genom sin trosvärme, sin kärlek till Frälsaren, sin djupa 
^farenhet och sin blida, fridfulla stämning. L, S:s namn 
och sånger skola förvisso v^ra ihågkomna långt efter d^t 






P. Wåhlin. H. Aspling. A. Lundmark. 



f 




Per Johan Löfvén. 





H. Eåbergh. 
1869. 



Kr. Borchgrewinck. P. Malmsten. 



1868. 



1867. 




Axel Hägg. 



STOCKHOLM 1 887. 473 

en hel del skalder glömts, hvilka nu af en tanklös värld 
beundras och prisas som »stora snillen». 

Den af L. S. utgifna julkalendern Korsblomman^ har 
upplefvat sin 3S:te årgång; och i trenne årtionden har fru 
Berg jämte sin man redigerat den förträffliga och vidt spridda 
tidningen Barnens vän. 

Författarinnans lefhadslopp är det ej min mening att 
här teckna. Om det samma torde dock få sägas, att det 
burit samma prägel som hennes sånger, fullt af vittnesbörd 
om Guds kärlek och åtnfrid, som kommer från en lefvande 
kännedom af Kristi evangelium. Svåra slag ha dock drabbat 
äfven henne, liksom alla dem af Herrens trogna, som skola 
»göras utkorade i bedröfvelsens ugn». 

Oförglömmelig är den stund, då hon förlorade sin far. 
Dock icke så mycket själfva denna förlust, som de omstän- 
digheter, under hvilka den ägde rum. 

Fadern, prosten och kyrkoherden i Fröderyd af Växiö 
stift, M. J. Sandell, omkom nämligen genom vådlig händelse, 
morgonen den 24 augusti 1858. Han var då med sin 
dotter stadd på resa och befann sig ombord å ett ångfartyg, 
som ilade öfver Vätterns böljor. Uppkommen ur sin hytt 
skulle han just träda upp på akterdäcket, där hans dotter 
stod färdig att hälsa honom, då han förlorade jämn vikten, 
störtade öfver relingen och försvann i djupet. — Att så 
förlora en nära, hjärtligt afhållen anhörig måste vara ett 
slag af förkrossande verkan, endast uthärdligt genom ett i 
tron grundadt medvetande om, att »intet drabbar oss den 
himmelske faderns vilja förutan» . — och detta medvetande 
ägde dottern. 

L. S.'s sånger äro öfversatta på norska och finska 
språken. Många af dem sjungas inom alla kyrkps^^mfund i 
Sverige, Danmark, Finland och Norge, 



474 DAGBOKSBLAD. 

Nordens troende kristna stå i stor tacksamhetsskuld 
till Z. S, för de många af hennes sånger, som aldrig skola 
förlora sitt värde, utan älskas och sjungas »så länge Guds 
Ande h vilar öfver nordanlanden». 

Dgc. 20. Vid ett besök hos prinsessan Eugenie i daig, 
anförtrodde hon mig att prins Oskar sannolikt snart kom- 
mer att förlofva sig med en hoffröken. Dennas namn ville 
eller kunde prinsessan dock icke nu uppgifva; men jag 
»skulle snart få veta det». 



1888. 

yan. II, Aftonbladet för i afton meddelar »ett till* 
förlitligt rykte» om prins Oskars trolofning med fröken £d^ 
Mufuk, — Men den stora allmänheten kunde ännu alls icke 
tro denna nyhet, ty — »hon är ju icke prinsessa.» 

Jan. 18, E. m. hos min gamle vän, d:r Mårten Sondén, 
med en af mina läsflickor, M. B., som länge lidit af en 
smärtsam sjukdom. Hon blef nu af honom hypnotiserad, 
under bådas vår gemensamma hjärtebön. (Hon lefver ännu, 
fullkomligt botad från den sjukdom, af hvilken hon då led). 

Jan. 29. Prins Oskars förlofningsdagl Många, många 
tusendens böner och välsignelser följa dem i dag. Prins 
Oskar har tagit ett stort och betydelsefullt steg. Men han 
har gjort detta i tro och i bön; därför skall Herren »låta 
det väl lyckas». (Och att så skedde, därom ha sedan dess 
många år burit vittne.) 

Febr, 7. I dag har fru Aurore v Haxthausen aflidit. 
Reqviescat in pacel — Hennes mycket sköna sång och 
musikstycke, »De saligas hemfärd», som hon kort förut gaf 



STOCKHOLM x888. 475 

mig att offentliggöra, är ett sannt uttryck för hvåd hennes 
varma, älskande ande kände, bad och trodde. 

Febr, 12. F. m. hörde pastor Schiitz, (som jämte pas- 
torerna Åhgren, Jansson och Schön, är en af metodisternas 
bästa predikanter.) Han protesterade i dag afgjordt mot 
den allmänna meningen, att »metodisterna drifva s)mdfrihets- 
läran». Godt, att en sådan protest höjesi Ty läran om de 
trognas »syndfrihet i köttet», så länge de ännu lefva kvar 
i denna värld, strider lika afgjordt mot bibeln som mot alla 
sanna kristnas erfarenhet. 

Maj 75. Begrof jag hofmarskalken F. Silfversköld, 
prinsessans gamle trogne tjänare och vän, som efter ett 
långsamt aftynande och rätt allvarliga själsstrider nu gått 
hem I frid! 

Jtdi 2g, Hörde i Baptistkapellet en god predikan af 
V. Lindblom. Efter honom uppträdde en ameriskansk lärare, 
d:r Mac Arthur, samt efter denne en armenisk predikant 
som talade så ödmjukt, enkelt, hjärtegripande, att jag blef 
uppvärmd och kände djup sympati för den mannen. — 
(Några vänner med litet trånga vyer ha stundom förebrått 
mig såsom ett fel att jag emellanåt besöker både metodis- 
ternas, baptistemas och andra dissenters' kapell samt åhör 
deras lärares predikningar. Men detta anser jag tvärtom 
vara en plikt för oss lutherska präster* Hurii skola vi 
eijest kunna rättvist bedöma hvad vi icke alls känna till? 
Och apostelns ord i i Tess. 5:21 gälla framför allt lärarae.) 

Nov, 18, E. m. invigning af missionshyddan i Adolf 
Fredriks församling. D:r Staaf, pastor Isberg, Lindberg 
och jag talade. — Min hustru och jag ha till hyddan skänkt 
en stor och vacker oljemålning, (en kopia efter Bloch,). hvil- 
ken af folket kallades »altartaflan». 

Maj 6, F. m. hörde predikanten Joh. Elfström. En 



47^ DAGBOKSBLAD. 

verkligt födande och dyrbar predikan! (Af alla nuvarande 
lekm.-predikare härstädes vet jag, utom Lindberg och Hydén, 
ingen som så mycket som E. påminner om Rosenius.) Han 
följer troget Herrens bud: »Föd mina får! Beta mina lamm!» 
Många »tuktomäståre i Kristus» finnas nog, många som ock 
predika evangelium »rent och klart». Men allt för många 
af dessa senare sakna dock den djupare kännedom af män- 
niskohjärtat, utan hvilken en predikant sällan lyckas att 
kunna bringa »evangelii mat» in i de hungrande fårens själ. 



1 889. 

Mars 4. Kl. Vi 3 samlades hos generaldirektör och 
fru Hiiss några personer, hvilka räknat som en glädje att 
gemensamt få »gifva ett rum» till Sofiahemmet, d. v. s. 
sammanskjutä den summa, som erfordras för det fullständiga 
inredandet af ett bland de större sjukrummen. Kl. 3 kom 
H. Maj:t dit. Jag hade fått i uppdrag att hålla först en 
bibelstund öfver Apg. 4: 32 — 35, där det heter: »I hela 
hopen af dem som trodde var ett hjärta och en själ», o. s. v. 
Därefter höllo Huss och jag hvar sitt mycket korta tal till 
drottningen, samt öfverlämnade i underdånighet gåfvan. H. 
Maj: t blef först öfverraskad, men sedan glad, och tackade 
hjärtligt gifvame och gifvarinnorna. 

Mars 24. F. m. hörde åter pastor Schiitz å E. W.'s 
stora sal. Ett mycket godt föredrag, som erinrade mig om 
den oförgätliga predikan jag förra året i Uppsala fick höra 
af pastor Åhgren. 

April ^. I dag har prinsessan Eugenie gått hem till 
sin Herre, följd af tusendens tacksamma välsignelser. Kristus 
Yfir hennes lif i lifvet, så pck i döden , , , 



STOCKHOLM 1 889. 477 

»Ej med klagan skall ditt minne firas»-, men — nog 
fylla tårar i dag ögon och hjärtan hos alla dem, som under 
hennes lifstid fått stå henne i någon mån nära ... 

Maj 3, I förrgår gaf jag för sista gången nattvarden 
åt den döende friherrinnan Fredr. Ruuth. I dag har hon 
stilla afsomnat. Hon dog med hjärtats tro på sin Frälsare, 
älskad och saknad af barn och många vänner . . . Mot mig 
har hon under många år varit en verkligt moderlig vän, 
hvilkens godhet jag alltid skall bevara i tacksam, trogen 
hågkomst. (Den 7 maj jordfäste jag henne i Solna kyrka.) 

yuni 2, F. m. installerades A. Strandell såsom kyrko- 
herde i Klara kyrka, med ett vältaligt föredrag af d:r Fredrik 
Fehr, i hvilket denne bredvid många präktiga yttranden 
gjorde ett skarpt utfall mot »bönehusen». 



1890. 

Fehr. 3, Döpte trenne barn hos skräddaren E — nd, 
Tulegatan 6. Det äldsta, en sexårig flicka, svarade gladt 
ja på alla frågorna. (Liknande fall ha sedermera ofta före: 
kommit. En gång var det äldsta barnet tolf år, och de 
tre andra resp. 8, 5 och i år. Vanligen är det modem, 
men stundom äfven fadern, som icke på längden kan ut- 
härda medvetandet om att förhålla sina egna barn Herrens 
välsignade gåfva i dopet,) 

Febr, 10, På middagen G. B:w hos mig. Han hade 
nyligen varit i slottskapellet och hört hofpredikanten X. 
Denne hade bl. a. i sin predikan sagt: »Här sysslas i denna 
tid så mycket med en 'andlig verksamhet', som oftast är 
blott ett fariseiskt prosel)rtmakeri. Det är vida bättre att 
med ett redbart, plikttroget lefveme vittna om sin kristen- 



47^ DAGBOKSBLAD. 

doxn, än att tala om Kristus och frälsningen. Om din 
andliga verksamhet icke sträcker sig längre än till din egen 
person, men du lyckas att befria dig från själfviskheten, så 
har du för Guds rike gjort vida mer än de flesta, som för 
ändra Vittna' och 'vittna* om hvad Kristus gjort för alla,» 

På hemvägen från kyrkan hade B:w mött en proqps- 
sion af Frälsningsarmén, »i full parad». — Två ytterligheter I 

Febr^ i8. På en liten »skriftkonferens» i förrgår blef 
tal om Jiesenius såsom lärare och predikant. Det var en 
lifiig, både sorglig och glädjande diskussion, i det att några 
sökte nedsätta honom och förringa hans betydelse, medan 
däremot andra, särskildt B:w, L:g och jag, varmt togo hans 
försvar. Jag tror mig kunna säga, att vi mindre än de 
förra beherskades. af partisinne. Ty medan de uteslutande 
höUo på sina lärofader samt mycket' skarpt kritiserade R:s 
och våra öfriga evangeliska predikare, så erkände vi det 
goda som finnes hos deras lärare, fastän vi omöjligt kunde 
gilla deras orättvisa och oisanna kritik af R:s. 

(Om Ro^nii lära har det varit och skall alltid blifva 
mycket olika meningar, likasom om Luthers. -Ty det fria, 
oförfalskade evangeliet om den i Kristus »en gång för alla» 
skedda försoningen och rättfärdiggörelsen (Rom. 5: 20, 21), 
om 'den ständiga, orubbliga nåden och om den sanna hel- 
gelsen, skall i alla tider förblifva en hemlighet för allt för- 
nuft — ej blott för de otrognas, utan äfven för de själf- 
frommas och de väcktas förnuft, till dess Guds ande i 
människans »andliga fattigdom» tager bort »täckelseU och 
låter henne i tron se »gudaktighetens hemlighet». 

Därför blef också Rosenius under hela sin iefhad mot- 
sagd från så många olika håll. Äfven. den eljest så präk- 
tige professorn, sedan biskopen, Alfred Comelius sade om 
R:s, att han »försinnmade bättringens predikan» — ett ytt- 



STOCKHOLM iSpO. 479 

rande, som visar att C. hvarken förstått eller ordentligt läst 
Rosenii skrifter. Och den fromme, beskedlige kyrkoherden 
F. yttrade en gång att »R:s hittat på en genväg till Kristus, 
där man hoppar öfver hela nådens ordning». Ja, hvar och 
en tyckte sig kunna fålla sftt omdöme om R:s, äfiren de 
som föga eller intet erf^ii af hvad han skildrar. -^ Men 
de, som erfarit »Guds kraft till frälsning» och under andens 
upplysning hört R:ii predikan eller läst håna skrifter, de 
kunna betyga, att R:s vaJr en i »evangelii hemlighet» ovan- 
ligt upplyst lärare, som dehide sanningens ord rätt och så 
»födde Guds hjord». 

Vill jag härmed, såsom det sagts, påstå att Rosenii lära 
och predikan var utan brist och att »endast Rosenianismen 
duger»? Nej, förvisso icke. Brister vidlåda, mer eller 
mindre, all mänsklig framställning af det gudomliga ordet. 
Och äfven R:ii predikan hade sådana, om h vilka jag en annan 
gång skall något yttra. Men det rågar jag påstå, att R:s i 
de flesta afseenden var den ypperste af sin tids lärare, att 
hans predikan då och ännu »bär god frukt», samt att fler- 
talet af dem som så hårdt klandrat honom gjorde detta i 
fåvitsko. Man har icke rättvis anledning därtill. 

Säkert är ock, att fä predikanter torde haft en sådan 
förmåga som R:s att »träffa» sina åhörare, att uppenbara 
hjärtats hemligaste skrymslor, att både rätt förskräcka och 
rätt hugsvaU. Någon gjorde honom en gång den uppriktiga, 
men oförståndiga frågan: »Hvaraf kommer det sig, att jag 
ofta kan höra och läsa andra predikningar, som helt och 
kraftigt framställa sanningen, utan att de dock gå mig till 
hjärtat? Jag inser med förståndet, att det var en verkligt 
god predikan, men jag hvarken förskräckes eller fröjdas 
däraf. DärenK>t kan jag aldrig höra er predika, utan att 
antingen börja frukta och ropa till Gud, eller också glädjas 



4^0 DAGBOKSBLAD. 

och prisa Herren! Hvaraf kommer detta?» Rosenius Sva- 
rade : » Om det är så, som ni säger, så vet jag därtill ingen 
annan förklaringsgrund än den, att det alltid är min bön 
och mitt fuUa allvar att »komma åt» mina åhörare, att, om 
möjligt, icke låta någon undgå det ord han behöfver.» 

Och detta var fullkomligt sannt och riktigt svaradt. 

Mången lärare, äfven bland de rättsinnige, låter sig 
stimdom nöja med att blott »hålla sin predikan» och frågar 
icke efter huru den mottages, utan lämnar, både under och 
efter den samma, omsorgen om dess verkan Ȍt Gud 
allena». Detta låter ju riktigt! Och sannt är, att ingen 
människa kan gifva den andre Guds andes verkningar, utan 
»de måste alla varda lärda af Gud». Men lika visst är 
ock, att en predikans verkan i väsentlig mån beror pil, 
huru vida predikanten håller den med ett vaket bedjande 
sinne och allvarligt begär att träffa sina åhörares hjärtan, 
eller om han nöjer sig med att blott ha framställt en god 
predikan, ett 'helt och klart Guds ord', utan att, för till- 
fallet åtminstone, känna någon angelågenhet om dess verkan 
till väckelse eller tröst. 

Hvad angår innehållet af R:ii predikan, så bestod 
det, efter skriftens egen anvisning, i att rätt dela både lag 
och evangelium. Aldrig har jag hört någon »predika bätt- 
ring» så allvarligt som Rosenius. Han nöjde sig ej med 
att fordra en blott utvärtes förbättring. Nej, han »satte 
yxan till roten» och fordrade hela hjärtats fromhet, så att 
det gick syndaren efter Rom. 3: 19 och Gal. 3: 24. 

R:s samtalade en gång med mig och G. B:w om la- 
gens rätta uppgift, både vid omvändelsen och under hel- 
gelsens fortgång. Han framhöll då, huru lagen alltid visar 
Guds fordringar, hvad vi äro pliktiga att vara och göra, i 
tankar, ord och verk, ja, huru vi med hela vårt hjärta 







O 




tn 

<u 

Ö 
Ö 

ce 

O 






Denis Borg. K. Mårdberg. A. F. Helander. 




Liss O. Larsson. Karl Jonsson. 



Ad. Sjödén. 




P. Reinhardt. Litogr. af Drcijer. 



STOCKHOLM 189O. 48 1 

måste älska Gud och människorna och vara så sinnade som 
Gud själf är. När nu en människa vill börja redligt full- 
göra all Guds vilja och får i sitt inre lefvande erfara detta 
lagens kraf, då inträffar det, som aposteln Paulus i Romare- 
brefvets 3:dje, 4:de och 5:te kapitel förklarar vara lagens 
hufvuduppgift, då han säger: »Lagen kom också in, på det 
att öfverträdelsen skulle öfverflöda», och »allt hvad lagen 
säger, det talar han till dem, som hafva lagen, på det att 
hvar mun skall tillstoppas och hela världen varda brottslig 
inför Gud». Genom förbiseende af denna lagens uppgift 
bringas själar antingen till självbedrägeri (fariseism eller falsk 
evangelism), eller också till förtviflan, då de med förskräk- 
kelse varseblifva det fåfänga i äfven sina allvarligaste be- 
mödanden att fullgöra lagens kraf. 

Och får lagen verka enligt sitt afsedda ändamål, då 
varder den en »tuktomästare till Kristus», och då får 
människan erfara, att »där synden öfverflödar, där öfver- 
flödar då nåden mycket mer». Detta är evangelii saliga 
uppgift att verka. Och det är en nåd, större än vi här på 
jorden någonsin kunna fullt fatta, att få höra och mottaga 
Kristi rena evangelium, ordet om den i honom »en gång 
för alla» fullbordade försoningen. Kristus, »död för våra 
synder och uppstånden till vår rättfärdighet», Kristus, Guds 
offerlamm och vår ställföreträdare inför Gud — det är evan- 
gelii kärna och lifspunkt. 

Till dem, som så genom tron på Kristus undfått lif 
och frid, heter det i skriften: »Det finnes ingen fördömelse 
för dem, som äro i Kristus Jesus»; ty »I aren icke under 
lagen, utan under nåden». Lagen är för dem ej mer 
den fördömande domaren, utan den handledande rådgifva- 
ren, hvars maningsord Anden nu begagnar till att gifva 
barnen helig anvisning för deras rätta vandel. Men om de, 

WadsiröiHt Ur tninnei o, dagboken. II. ^I 



482 DAGBOKSBLAD. 

af en eller annan anledning, förgäta sin »frihet ifrån lagen» 
och åter nedsjunka under dess tuktande gissel, då måste de 
på nytt skynda till evangelium, till Kristi kors, för att åter- 
få full frid. Ty endast så, endast såsom frälsta, saliga Guds 
barn, kunna vi »bära frukt ät Gud». Men eljest blir allt 
hvad vi företaga ett »trälarbete», som på sig bär själfvisk- 
hetens »svarta fläck» och därmed är odugligt för Gud. 

Att Rosenius var en kraftig evangelii förkunnare, nekar 
numera ingen. Men hans helgelsepredikan, — om ^« äro 
meningarna delade. (Jag skall i nästa häfte upptaga den 
frågan till skärskådande.) 

Mars 2, F. m. gick att höra Elfström. Men han hade 
nyss blifvit så sjuk, att han ej kunde predika. Man bad 
nu mig göra det i hans ställe. Och då ingen annan fanns, 
kände jag som en uppgift från Gud att icke låta de sam- 
lade skiljas utan att få höra något evangelii ord. 

April 22, Inom ett års förlopp har Herren hemkallat 
fem af mina allra bästa vänner. »De ha öfvervunnit i Jesu 
Kristi namn». Och jag glades däråt för deras skull, fastän 
deras bortgång varit en stor förlust för mig. 

I går gaf jag nattvarden åt min gamle dyrbare vän, 
generaldirektör Magnus Huss. Han lofvade Gud af hela 
sin själ och var viss om sin frälsning genom Jesus Kristus. 
Äfven mig tackade han för mångårig vänskap och tillade: 
»Kom ihåg hvad jag redan förr bedt dig, att du skall be- 
grafva mig. Men då får du icke säga något till mitt beröm, 
utan endast prisa Herren och hans nåd, 

I dag har Huss afsomnat i frid, efter en lång lefnad, 
verksam och välsignelsebringande mer än de flestas. Soli 
Deo gloria (Gud allena äran I) 

April 27. E. m. kl. 4 begrof jag Magnus Huss i 
Östermalms kyrka. H. Maj:t konungen och många af rikets 



STOCKHOLM 1890. 483 

yppersta män voro där närvarande. Jag talade af öfverfullt 
hjärta sä, som min gamle broder och vän hade begärt, 
icke till ÅanSj men till Guds nåds berömmelse . . . 

Fjorton olika nykterhetssällskap med fanor och standar 
följde den vördade nykterhetskämpen till grafven. 

. Maj j. Hörde i går afton en härlig bibelförklaring af 
Karl Johan Lindberg, och tackade Gud att han gifvit oss 
den mannen till ett redligt »evangelii vittne». 

(Denne Herrens trogne tjänare torde vara för de flesta 
af våra läsare åtminstone till namnet bekant, och af många 
tusenden äfven personligen känd och värderad. Han anses 
med rätta såsom en af våra mest verksamma och begärligast 
hörda folktalare, h vilken i allt vidsträcktare kretsar inom 
vårt land under mer än femtio års tid kallat människor till 
bättring och tro på Herren Jesus Kristus. 

Den plats i spetsen för Sveriges lutherska lekmanna- 
predikanter, som en gång intogs af det oförgätliga »brin- 
nande ljuset» C. O. Rosenius, har väl aldrig blifvit ånyo helt 
fylld; men bland dem, som efter honom verkat i den fria 
predikans tjänst, torde väl få hafva så som Lindberg i sitt 
offentliga uppträdande erinrat om Rosenius. Framför allt 
är änden i bådas föredrag den samma — det är den äkta, 
gammalkristna läran om världens synd och Guds kärlek i 
Kristus, till dess frälsning och salighet. Också har Lindberg 
intagit den predikstol i Betlehemskyrkan, hvarifrån Rosenius 
nästan söndagligen under en följd af år förkunnade för tu- 
senden »Guds dråpliga verk». 

Den lefnad, som här med några ord tecknas, lämnar 
utom andra och viktigare lärdomar ett nytt bevis på, hvilken 
hög grad af bildningsbarhet den svenska allmogen besitter, 
ett förhållande, som för öfrigt framträder i hela vår historia i 
det att hundratal af de män, som utgjort verkliga prydnader 



48 1 DAGBOKSBLAD. 

för vårt fosterland, först skådat dagen under en ringa oan- 
senlig hyddas torftak. 

Karl Johan Lindberg föddes d. 21 december 1821 i 
Österstugu socken. Den yngste af åtta syskon vardt han 
vid 2 Va års ålder faderlös, och fick redan vid 8 till 9 års 
ålder börja deltaga i hvarjehanda arbete vid skötandet .af 
den gård, som föräldrarne i 55 år bebodde. 

Tidigt röjde han den lifiigaste håg för läsning, men 
någon skola fanns ej socknen, och tillgången på böcker var 
ringa. Så mycket flitigare lästes de skrifter, som gossen 
hade att tillgå. Denna hans läslust i förening med en snart 
framträdande böjelse för predikande, en böjelse som under 
gossens ensliga vandringar ofta gaf sig på ett högljudt sätt 
luft, väckte hos hans omgifning den tanken, att »den gossen 
borde bli präst». 

Vid sin konfirmation erfor han i sitt inre de första 
kraftiga rörelserna till en andlig omdaning. Men denna 
inträdde först senare i hans lif. Ty den blef vid denna tidiga 
ålder hindrad att komma till stånd, delvis i följd af bris- 
tande ledning och undervisning. Hans samvete var dock 
aldrig fullkomligt sofvande, hvilket väl äfven bidrog att be- 
vara honom från ett gröfre syndalif. — Ar 1842, då han fyllt 
20 år, utbröt i Småland, några mil från hans hem, den 
s. k. predikosjukan. Blotta underrättelsen därom gjorde nu 
på honom ett så mäktigt intryck, att han allvarligt beslöt 
göra bättring, och med icke mindre uppriktighet och kraft 
äfven grep verket an. Samma år på våren började han 
predika bättring för andra, och då han längre fram på 
sommaren besökte Ulricehamn och Boråstrakten, uppstod 
öfverallt stora väckelser såsom frukt af denna predikan. I 
dessas spår följde allehanda obehag för predikanten, ty så- 
som bekant var religionsfriheten i vårt l^-nd vida mindre då 



STOCKHOLM 189O. 485 

än nu. Prästerskap och kronobetjäning förenade sig om 
att befordra den unge botpredikanten till laga näpst. Fyra 
särskilda gånger kallades han att inställa sig på landskan- 
liet i Jönköping för landshöfdingen, andra trakasserier att 
förtiga. Som emellertid evangelii ljus ännu icke uppgått 
för predikanten själf, voro både hans sinne och predikan 
uppfyllda af lagisk anda. Detta fortgick i fyra år, tills för- 
tviflan var nära att bemäktiga sig både honom och hans 
åhörare. Men genom läsningen af Romarebrefvets tredje 
kapitel, erhöll han en blick in i försoningens hemlighet, 
som medförde en fullständig förändring både i hans inre 
och i hans verksamhet. 

Strax efter det nya folkskolestadgan år 1843 utkommit, 
erbjöds honom skollärareplatsen i församlingen, den han då 
likväl icke antog. Då samma plats vid inträffad ledighet 
år 1848 åter erbjöds honom, lät han slutligen öfvertala sig 
att antaga den samma. Genom själfstudier redan i besitt- 
ning af en stor del af de erforderliga kunskaperna, behöfde 
han blott i fyra månader bevista seminariet i Göteborg. Då 
han, efter att år 1852 hafva tagit vikarie i skolan, till- 
bringade ett helt år i Falköping för idkande af studier, kom 
han i tillfälle att därstädes uppträda offentligt med andliga 
föredrag. En stor väckelse uppstod i staden och lands- 
bygden där omkring, och Lindberg ådrog sig välvillig upp- 
märksamhet af så väl biskop Butsch i Skara som åtskilliga 
andra af stiftets präster, hvilka ville hjälpa honom att blifva 
präst. Lindberg förblef emellertid på sin plats. Till hans • 
föredrag lockades allt talrikare åhörareskaror, så att de skol- 
salar eller andra lokaler, han begagnade, icke gjorde till 
fylles, hvarfbr prästerna på vintern började för honom öppna 
kyrkorna. — Följande år, 1853, togs han i tjänst af Jönkö- 
pings missionsförening, för att mot en liten aflöning uteslu- 



486 DAGBOKSBLAD, 

tände ägna sig åt ordets förkunnande. År 1854 afsade han 
sig skolläraresysslan och flyttade till Bjurbäck, efter att ha 
ingått äktenskap med sin ännu lefvande älskliga hustru, fru 
Hanna Lindberg, som under mer än 40 år varit hans trogna 
stöd, i både andligt och jordiskt hänseende. Efter att 1856 
ha i följd svaghet måst afhålla sig från resor och predikande, 
kallades han samma år till den då bildade Fosterlandstiftel- 
sens provinsombud, och några år därefter till dess reseom- 
bud, en befattning som han ännu innehar. Därjämte har 
han sedan 1867, då Rosenius träffades af sitt första slag- 
anfall, skött predikoturerna i Betlehemskyrkan, där han nu 
till sin förnämste medhjälpare har predikanten Arvid Rydén. 

I sitt äktenskap är Lindberg välsignad med fyra barn, 
två söner och två döttrar, som vilja vandra i sina fromma 
föräldrars fotspår.) 

Dec. 8, Aftonen hos hofmarskalken Ennes. Innan vi 
öfvergingo till läsningen af »böckernas bok», föreslog fri- 
herrinnan Axeline att vi först skulle läsa ett par sånger af 
Topelius och ett stycke ur Ibsens »Brand». — Detta gaf 
anledning till ett samtal om de två store författarne och 
deras verk. E.'s hade råkat dem båda på en utrikes resa, 
och äfven jag hade sammanträffat och samtalat med dem, 
här i Sverige. 

Topelius var en sommar i början af 8o:talet på besök 
i Visby och gjorde då äfven sin uppvaktning hos prinses- 
san Eugenie på Fridhem. Som hofmarskalken Silfversköld 
för tillfället var bortrest, måste jag i hans ställe tjänstgöra 
såsom »presentator» och införa Topelius till prinsessan. 

När jag först fick se T. studsade jag. Ty så foga mot- 
svarade vid första anblicken hans yttre den föreställning jag 
gjort mig om den store skalden, med h vilken jag förut 
flere gånger hade korresponderat. En liten man med fårade 



STOCKHOLM 1890. 487 

drag, kort »raggigt» hår, svart frack och den hvita hals- 
duken så »öfverdådigt illa» knuten, att jag nästan kände 
lust att i det stycket fa hjälpa honom. Men tiden tillät det 
icke, ty jag måste genast införa T. till prinsessan som vän- 
tade i stora salongen. (Prinsessan omtalade sedan, att hen- 
nes första intryck varit alldeles liknande mitt.) 

Men när jag nu fick vara vittne till och deltagare i 
det upphöjda samtal, som uppstod mellan dessa två, hvilka 
på hjärtats område voro så lika och beslägtade, då för- 
svann hvarje intryck af någon, ens yttre »litenhet». Bådas 
ögon glänste af sympati och intresse, och Topelius' verkliga 
stoi^lagenhet framträdde i ännu högre glans, än den förut 
förut för mig haft. . . . (Jag fick sedan från honom ett bref, 
hvilket, jämte tvänne från den oförgätlige Pontus Wikner, 
utgöra tre bland de största pärlorna i min »juvelsamling» 
af autografer frän verkligt framstående personer. Om jag 
får lefva, skola dessa bref, jämte några andra, offentliggöras 
i de följande häftena.) 

Henrik Ibsen fick jag alldeles oiörmodadt råka under 
ett hans besök i Stockholm vid någon litterär kongress här- 
städes i början af yoitalet. Kongressens ledamöter voro en 
dag utbjudna till expeditionssekteraren Limnell och hans fru 
— dén ädla, originella och för alla hennes vänner oförgät- 
liga Fredrika Limnell — hvilka hade sin sommarbostad på 
»Lyran» i närheten af »Klubben», där jag den tiden bodde. 
Jag kom att fara ut med saipma ångf. »Sjöfrökens» mid- 
dagstur, som — medförde de vittra och lärda herrarna från 
kongressen. Okunnig härom tog jag plats bredvid en me- 
delstor herre i grå öfverrock, stort yfvigt hår och skarpa 
genomträngande ögon. Ångbåten var öfverfuU af människor, 
så att man satt trångt. Snart hörde jag min andre granne, 
den till venster, hviska: »Det säges, att Henrik Ibsen skall 



488 DAGBOKSBLAD. 

vara med ombord!» — I det samma gjorde min högra 
granne mig en fråga om namnet på det ställe, vi då passe- 
rade. Därigenom uppstod ett samtal, som strax lät mig 
höra, att min granne var en norrman. Om en stund frågade 
jag tillbaka: »Är det sannt, att Ibsen nu är med på denna 
båt?» Han svarade: »Jo, det vet jag med visshet; men 
hvarför frågar De därom?» »Jo, därför att jag gärna ville 
få se den mannen. Jag har nyss läst hans »Brand» med 
stort intresse». »Nå, hvad synes Dem då om Brand?» Nu 
framställde jag, utan aning om hvem min granne var, hvad 
jag mest tyckte om och hvad jag ogillade i »Brand», sär- 
skildt min sorg öfver slutet och att en så storslagen faian 
aldrig skulle finna hvad han sökte: verklig sällhet, frid och 
harmoni, som dock allt vinnes när man kommer till Kristus 
samt i tro mottager honom och hvad han har att gifva. 
»Ty Kristus är icke en fordringsägare som blott kräfver, 
utan först och framför allt en frälsare som då gifver en 
hvar hvad han behöfver och efterlängtar. » — Nu sågo de 
skarpa ögonen helt vänligt på mig, och mannen sade: »Nå 
ja, må så vara! Fortsätt med hvad ni har att säga!» — 
Men i det samma voro vi vid »Klubbens» brygga, och jag 
måste stiga af. När jag sade norrmannen farväl, räckte han 
mig handen och sade: ^Jag är Henrik Ibsen h) 

Och när snart därefter ett nummer af »lUustr. Tid- 
ning» bragte mig Ibsens porträtt, såg jag att så var och 
att, utan att jag visste d^, Norges mest berömde nutida 
författare tåligt åhört mina tankar om hans största verk. 

Dec. 25. Juldagen. På f. m. hörde i Klara kyrka en 
mycket god predikan af Strandell. Bland annat yttrade han 
ett ord, som jag vill söka att aldrig glömma: »Andra barn 
tillhöra blott sina föräldrar och ingen annan; men detta 
barn tillhörer digh'> . . . 



STOCKHOLM 1 89 1. 489 



1891. 



yan, 24, Jordfäste i grafkapellet å nya kyrkogården 
min gamle, trofaste vän, fabrikör L. P. Cronvall. Talade 
öfver de orden: »Nu söker man bland förvaltarne intet an- 
nat än . . . trogent>, — Cronvall var en redlig och trofast 
medlem af Fosterlandstiftelsens styrelse, ända från början 

För få år sedan begrof jag hans hustru, fru Charl. C. 
född Ahlberg. Af deras barn lefva sönerna Axel och Gott 
fried samt döttrama Amanda, Elisabet och Lydia. — (Axel 
den äldste, är numera fil. doktor och seminariiadjunkt i Lin 
köping; två af döttrarna äro gifta.) 

Febr, i6, F. m. ånyo besök hos Birger Schöldström 
som ännu satt af gikt fängslad vid sin stol. En välvillig, 
beläst och högst intressant berättare, som icke, likt så många 
andra af våra litterära berömdheter, hyser ovilja mot ett all- 
varligt tankeutbyte i andliga ämnen. Vi hade tvärtom 
dag ett godt samtal om »de ting, som icke synas», men 
som äro de verkliga »realiteterna». 

April 25. F. m. begrof i Klara kyrka den älskliga och 
djupt kristliga friherrinnan Axeline Ennes. Hertiginnan af Da- 
larne samt en stor skara af hofvets herrar och damer voro 
närvarande. Jag talade öfver Jesu ord: »Jag är vägen och 
sanningen och lifvet». Joh. 15: 7 . . . Stort deltagande för 
hennes efterlefvande make, hofmarskalken Herman E., h vil- 
kens »goda genius», stöd och glädje, den nu hemgångna 
alltid varit. 

Maj 8, Vid middagstiden ett oväntadt besök af gene- 
ralen grefve Sven Lagerberg, som jag icke samtalat med 
eller råkat allt sedan generaldirektör Huss' begrafning. Jag 
hade i går skrifvit till grefve L. och frågat, vid hvilken tid 
på dagen jag för honom lämpligast kunde få uppvakta för 



490 DAGBOKSBLAD. 

erhållande af några upplysningar om en del gamla svenska 
officerares porträtt. General L., nobel och förekommande 
som alltid, gjorde mig nu i stället den glada öfverraskn in- 
gen, att han kom till mig. Han gaf mig, i allt det han 
kunde, de önskade upplysningarna samt beskådade med 
vänligt intresse en del af min porträttsamling, hvars stora 
omfång förvånade honom. Därefter ett mycket intressant 
samtal . . . (Jag mindes vårt första sammanträffande 1858, 
och tänkte på skilnaden mellan då och nu.) 

Maj 31, E. m. gaf nattvarden åt grefvinnan Louise 
Posse . . . troligen sista gången jag på jorden fick se den ädla, 
oförgätliga grefvinnan, som under snart 30 år i ord och 
gärning bevisat sig såsom min och min hustrus sanna, tro- 
fasta gynnarinna och vän . . . 



1892. 

Jan. 18, F. m. hos Beckmans och sade farväl till 
min gamla vän E. B:n, som står redo, verkligt redo, att an- 
träda den sista färden . . . Tack och farväl! Vi se hvar- 
andra åter, »där man aldrig skiljes mer» där du evigt slip- 
per synden, där onda tungor aldrig mer skola störa din ro ! . . . 

På hemvägen mötte P:g och hade med honom ett 
mycket godt samtal. Han framhöll två viktiga regler för 
vårt omdöme, när vi höra någon tala illa om en annan 
kristen: i. Har du själf lärt känna honom eller henne, som 
det talas om, så tro då mer på din egen goda erfarenhet 
än på andras förtal. 2. Ifall du icke själf känner personen 
i fråga, så tro hellre det goda, som af somliga säges om 
henne, än det onda som andra komma med. Och under 



STOCKHOLM 1892. 491 

båda förhållandena kora ihåg, att till sann helgelse hör det 
äfven att lyda det ordet, som bjuder: y^Hörer du något ondt, 
så säg det icke efter; tala hvarken för vän eller ovän om 
andras uppförande, och uppenbara icke hvad du med godt 
samvete kan förtiga». 

Vid min hemkomst satt en gammal from^ sjuklig man 
S:n och väntade på mig för att bedja om hjälp i en sär- 
deles ömmande nöd: hans båda barn ligga i skarlakansfe- 
ber, och hustrun som eljest uppehåller hela hemmet bröt i 
går sitt ben, så att nu ligga alla tre till sängs. Hvad skall 
den arme mannen taga sig till? O, hvilka stränga pröf- 
ningar Gud ofta skickar »de äkta barnen!» Ebr. 12. 

Febr. 10. I dag är det jämnt 10 år sedan grefvinnan 
Louise Posse (som året förut hade fått djupa kallelser af 
Guds ande och med varmt nit vill verka för framgången af 
lefvande kristendom) höll det första af sina sedermera under 
flera år fortgående drawingroom-meetingSy efter engelskt före- 
döme. — Till detta första möte voro inbjudna: grefvin- 
nans broder, grefve B. von Plåten och baron Louis De 
Geer, grefvinnorna Charlotte von Plåten, Ulla och Caroline 
De Geer, Charlotte von Rosen, Augusta Scheel-Plessen, 
Ingeborg Sköldebrand, Beate-Sofie Wachtmeister, friherrin- 
norna Mal vina Leijonhufvud, Louise Arfvedsson m. fl. — 
Jag talade öfver 2 Tim. 2: i — 19. Sedan samtal. (Excel- 
lensen De Geer och grefve Plåten voro ej med vid de föl- 
jande mötena; men mänga andra kommo i deras ställe.) 

Febr. 23. Kallad till den döende baron Nils S — d. 
Vi hade med hvarandra ett samtal, som började med suckar 
men slutade med tacksägelse till Gud . . . 

Febr. 28, Har denna senare tid rätt ofta predikat för 
långarne på Långholmen. Så ock i dag, då jag kl, half 6 
höll en bibelförklaring där. En gripande åsyn af 250 grå- 



492 DAGBOKSBLAD. 

klädda fångar; och nästan ännu mer att höra deras vackra 
sångkör sjunga några af våra bästa andliga sånger, såsom: 
»Lofsjungom Herrens Jesu kärlek», t Tryggare kan ingen 
vara», »Hem, hem, saliga hem» m. fl. Det pågår f. n. en 
kraftig väckelse bland fångame, och många ha vändt om 
till sin Fader igen. — Till aftonen hos fängelsedirektören, 
den för sitt ämbete så särskildt lämplige major Karl Palm, 
tillsammans med generaldirektör Sigfrid Wieselgren. (Denne 
senare hade vänligheten att sedan skicka mig sin utmärkta 
bok om fängelser och fångvård i Sverige.) 

April i6. Hos statsrådet Wennerbergs. Talade öfver 
Ps. 107: 23 — 32. Grefvinnan W. hade varit sjuk, men var 
nu åter frisk. Fick gripande underrättelser om prinsessan 
Eugenies »Ålderdomshem för blinda» 

Maj 31, En helig högtid i mitt hem. Jag fick där i 
dag döpa en omvänd judinna, fru X., maka till en fram- 
stående officer och dotter till en våra mest kända bankmän. 
(Härom icke mera nu, men kanske framdeles.) 

yuni I. Min gamle ungdomsvän, författaren, skalden, 
missionären, d:r Erik Nyström, som f. n. vistas i hemlandet 
för att hämta någon hvila, har i dag firat sitt silfverblöllop. 
Stor \änbjudning, med glada sånger, goda betraktelser och 
tal af flere bland gästerna. (Bland dem, som jag genom 
d:r E. Nyströra under årens lopp lärt att känna, äro föl- 
jande mera bekanta: D:r Axel Beskow, byggmästame G. 
Sjöberg, K. och L. M. Elfling samt L. P. Johansson, predi- 
kanterna Samuel och Svening Johansson, K. J. Nyvall och 
A. Westerberg, missionärerna N. F. Höijer, V. Sjöholm, 
H. Skarp, K. J. Pettersson, V. Walldén, F. Fransson, K. 
T. Andersson, K. Andreae och N. Westlind, m. fl. 

Aug, 28, F. m. predikade åter på Långholmen, samt 
besökte J. M. och två andra fångar. Bland dessa senare 



STOCKHOLM 1 892. 493 

var en som blef tjuf genom läsningen af en bland fritän- 
karen V. Lennstrands böcker, hvilken »öfvertygade» honom, 
att det icke finnes någon Gud eller något lif efter detta, 
och således icke heller något straff eller dom i en annan 
värld. (Om dessa gripande bekännelser mera i nästa del.) 
— Kl. 3 upptog jag i den lutherska kyrkan fru M. Schl — r, 
som från barnaår varit katolik men genom läsning af bibeln 
och åhörande af tvänne lutherska präster blifvit öfvertygad 
om påfvedömets grofva villoläror och den evangeliska lärans 
gudomliga sanning. (Äfven härom mer i ett följande häfte.) 
Dec. 18. Det är i dag tionde årsdagen sedan Herman 
Ulffs död. Han var en af de vänner, som man aldrig kan 
glömma eller upphöra att älska. Sista gången jag träffade 
honom, hade vi tillsammans ett mycket dyrbart samtal om 
den eviga hvilan i hemmet. Vid afskedet sade han ett 
varmt hjärtligt: »Vi råkas igen — Auf Wiedersehen.h 



1893. 

Mars ji. F. m. i Blasieholmskyrkan, där Hans Birger 
Hammar j:r höll sin aiskedspredikan. I honom mister denna 
kyrka och Fosterlandstiftelsen en dugande kraft, likasom 
hans många härvarande vänner förlora umgänget med en 
pålitlig vän. Förbindlig och vinnande i sitt sätt, vet dock 
H. att, när så behöfves, frimodigt uttala sin öfvertygelse. 
(Allmänt bekanta äro hans ord till en af våra biskopar, som 
förklarade att »Evang. Fosterlandstiftelsen kunde göra kyr- 
kan en stor tjänst, åtn att upphöra att vara till».) 

Maj j. Besök hos en gammal herr B:s, som hade 
fatt sitt högra ben krossadt af en skenande häst. Herr B, 



494 DAGBOKSBLAD. 

hade gått helt lugnt på trottoaren, då vid ett gathörn hästen 
rusar rätt upp och kullslår honom. Vagnen gick öfver hans 
knä och krossade benet. — Förundrans vär dt tålig-, ja, han 
tackade Herren för detta. Ty, sade han, »jag höll på 
att somna in ; då kom Gud och väckte mig på nytt genom 
detta. Då måste jag ju vara af hjärtat tacksara!» 

* Maj 12. När prosten Ahnfelts »Studentminnen» bör- 
jade utgifvas, 1882, förvånades allmänheten öfver det ovan- 
ligt hätska anfall, för hvilket ej blott denna bok, utan 
äfven prosten A. själf, blef utsatt i en af våra större tid- 
ningar, där han beskylldes för partiskhet, osanning m. m. 
— När jag i dag råkade Viktor Granlund, kommo vi att 
samtala om A.'s bok, och jag fick då förklaringen till det 
anfallet. Förf. till det samma var den kände literatör X.; 
men han var »inspirerad» af prostarne Y. o. Z. som fruk- 
tade att Ahnfelts minnen i fortsättningen skulle komma att 
innehålla åtskilligt för dem obehagligt, och som därför ville 
på förhand söka göra både A. och hans bok misshagliga 
och misstrodda. — Sådant erinrar ohyggligt om den kända 
satsen: »Ändamålet helgar medlen!» 

^^S' 3' Efter en mycket plågsam njurafFektion for jag 
i går afton till Ryd och Grönteboda, där herr Göthe Nord- 
berg utöfvar sin välsignelsebringande gymnastiska behand- 
ling af sjuka. Till ressällskap i sofkupén hade jag d:r 
Artur Hazelius och generaldirektör Almén . . . Härlig väg 
från Ryd till Grönteboda, hvilket ställe ligger invid en 
vacker sjö samt har präktiga promenader i lummig skog. 
Presentation för hr N:s biträden och för kurgästerna: hrr 
Alenius, Hammar, Einarson, Stjernström och Magnusson, 
m. fl. samt (n. v.) fru G. Aurén, fröknarna Zieplin, Rudbeck 
och Klefverström m..fl. (Om herr N. mycket mera framdeles.) 

Aug. 25. Efter tre veckors allvarlig behandling fick 



STOCKHOLM 1 892. 495 

jag lämna hr Nordberg såsom fullkomligt botad från min 
lifsfarliga lefversjukdom. (Gud gifve, att äfven min dyr- 
bare broder G. B:w varit med mig där!) 

Sept. S' I gär och i förrgår firades i hela vårt land 
och särskildt i Uppsala den stora jubelfesten till minne af 
Uppsala mötes beslut af år 1593 . . . Och slutintrycket blef, 
att en hvar som af hjärteöfvertygelse är en luthersk kristen 
tackade Gud för det »lifvets evangelium», som Han genom 
Luther och troskämparne under Johan III:s tid skänkte åt 
vårt svenska folk. O, måtte vi aldrig öfvergifva detta för 
»ett annat evangelium» (Gal. i: 6 — 9), aldrig upphöra att 
»tacka Gud för hans outsägliga gåfva»! 

Bland de talrika skaror, som samlats till denna jubel- 
fest i Uppsala, befunno sig många af Sveriges ypperste män 
i vår tid. Främst bland dem vår konung — i mer än en 
mening »hufvudet högre än allt folket». Hans sannt kon- 
ungsliga uppträdande samt hans varma, ädla, till både form 
och innehåll fulländade tal vid festens olika tillfallen bidrogo 
i högsta måtto till den goda, värdiga stämning, som gaf 
högtidligheterna deras bästa karakter. 

Vid hans sida och näst honom framstod Sveriges ärke- 
biskop såsom den, hvilken vid detta tillfälle drog till sig 
allas blickar och sympatier. Det var bland både svenskar 
och utländingar en gemensam mening, att »en ståtligare 
ärkebiskop torde ingenstädes finnas», hvarjämte man be- 
undrade så väl hans förträffliga predikan och tal som hans 
förmåga att vid 76 års ålder kunna i allo »representera» 
på ett så utmärkt sätt som han gjorde. 

(Hvad beträffar ärkebiskop Sundbergs lefnadslopp, så 
äro hufvudkonturerna i det samma säkerligen så allmänt 
kända, att de här icke behöfva angifvas. Jag erinrar endast 
om, att han är född den 27 maj 181 8 samt har alltså nu 



49 6 DAGBOKSBLAD. 

redan öfverskridit 80: talet af år. Skonsamt behandlad af 
tiden, bär han ännu dessa år med en synbar lätthet, kraft 
och spänstighet. Gud gifve honom en med hvaije år allt 
ljusare lefnadsaftoni) 

Sept 13, E. m. höll jag en bibelstund på Sofiahemmet 
för de unga sköterskor, som med glädje ämna gå att för 
månader låta sig instängas på Epidemisjukhuset^ där nu en 
mängd svåra fall af mycket smittosamma och farliga sjuk- 
domar förekomma . . . Till aftonen voro biskop Charle- 
ville samt Alfr. Steinmetz hos oss. Då jag omtalade hvar- 
ifrån jag kom och hvad jag där fått bevittna, yttrade Char- 
le ville: »Dessa sköterskor komma mig att blygas!» Samma 
känsla erforo äfven Steinmetz och jag. 

Nov, 2J, Hörde pastor Stockmayer på Brödrasalen. 
Ett föredrag, fullt af andekraft och förvisso gripande alla, 
som ej med uppsåt stodo emot Guds andes verkan. 

Dec 26. På aftonen gaf Herrens heliga nattvard åt 
den sjuka öfverstinnan Roos och hennes döttrar ^ författar- 
innan Matilda R. och fröken Anna R., ordförande i K. F. 
U. K. — Efteråt sjöng M. Roos några obeskrifiigt sköna 
andliga sånger. En mycket god afton, med ny erfarenhet 
af Guds nådemedels stärkande kraft. 



1894. 

Jan. 6, (I Norrköping,) I går afton hade vår värd 
(fabrikör F. Hedelius) här hemma hos sig ett stort möte för 
mer än 70 af Norrköpings »läsare». Bland dem voro icke 
mindre åvl fyra präster (Norrköping är rikt!): Hammarsten, 
Hylander, Häggström och Ottander, samt predikantema 
Lundmark (friförsamlingen) och Engström (metodistförsaml.) 
Efter härlig sång — vännerna här sjunga betydligt bättre 



STOCKHOLM 1 894. 497 

och kraftigare än de i Stockholm — goda samtal. En oför- 
gätlig afton, för hvilken jag varmt tackade Herren. 

yan. 7. F. m. hörde Hammarsten i Hedvigkyrkan . . . 
Mindre än eljest skulle jag förstå Guds ledning, om den 
mannen kommer att stanna i Norrköping. ... 

Jan, 28. Döpte ånyo tre barn af förut baptistiskt 
sinnade föräldrar, hos majorskan N — m (Brahegatan 40.) 

Maj 20, Aftonen på K. F. U. K., där fröken Beatrice 
Dickson klart framhöll skriftens lära om den outsägliga 
vikten och sällheten i att »undfå anden», samt den lika 
stora faran af att »motstå anden», »bedröfva anden», »ut- 
släcka anden». — En god och lärorik afton. 

Maj 21,, E. m. på stor bjudning hos Krusenstiernas, 
där miss Booth och mrs Tucker, klädda i indiska dräkter 
och sittande på golfvet med korslagda ben, talade för missio- 
nen i Indien och sjöngo hinduiska sånger. Mera egendom- 
ligt än egentligen uppbyggligt! 

Sept 12. Ingenting är bedröfligare, än en människa 
som haft andens kraft, men förlorat den. 

Den äkta ktistendomen igenkännes på korset, det inre* 
och yttre. En korslös kristendom är blott ett själfbedrägeri. 
Och likväl anse många det för den allra största visdom att 
kunna hafva en sådan kristendom, där man istår väl med 
Gud utan att behöfva stöta sig med världen». 

En gammal lärare säger: »Lika som magneten genom 
en underbar och hemlig kraft drager järnet till sig, lika så 
drager ock Jesus Kristus de sinas hjärtan till sig. Och lik- 
som järnet, berördt af magnetstenens förborgade kraft, mot 
sin natur dragés mot höjden och följer efter stenen och 
icke hvilar, förrän det har kommit upp öfver sig själft i 
höjden, lika så går det de människohjärtan, hvilka rätteli- 
gen varda dragiia af hörnstenen Jesus Kristus, Guds evige son.» 

W a ds t rom, Ur tniwut o. dagboken. II. 3^ 



498 DAGBOKSBLAD. 

NoiK 10, Det är nu 25 år, sedan Ev. fosterlandsstif- 
telsen 1.869 utsände sin första sjömansmissionär, pastor J. 
P. Svärd, som då sändes till Konstantinopel. Där blef han 
flere gånger hotad till lifvet och måste efter några år af- 
bryta sin verksamhet därstädes. Han flyttades så till N. 
Amerika, med verksamhet från 1873 i New- York och från 
1876 i Baltimore. (År 1877 öfvergick han till Augustana- 
synoden, den han under de senaste åren tillhört som pre- 
sident. Han har blifvit utnämnd till teologie doktor, och 
var den förste svensk-amerikanske präst som mottagit Nord- 
s^ärneordens kommendör skors. I år, 1899, är han åter inom 
den svenska kyrkan i hemlandet, där han, enligt meddelande 
i tidningarna, förordnats att från och med den 27 sistl. ok- 
tober »i ämbetet biträda pastor i Väderstads församling» 
— alltså är han äfven den förste svenske pastorsadjunkt, som 
varit teol. doktor och kommendör af Nordstjämeorden.) 



1 895. 

Okt. 20. Föregående söndag, och i dag, har K. F. 
U. K. hållit tvänne stora möten för inbjudna, i ArfFurstar- 
nes palats, där rum af H. K. H. kronprinsen för mötena 
upplåtits. Första söndagen vittnade därstädes jag och pastor 
Teodor Lindhagen; i afton fröknarna Anna Roos och Agnes 
Palmstiema. . . . 

Maj 75. I går afton afled hastigt den unge, kraftige, 
varmhjärtade, af så många afhållne och högt värderade d:r 
Fredrik Fehr . . . (»Underliga äro Herrens vägar!» Om han 
hade lefvat blott en enda dag till, så hade mitt lifs öden 
kommit att gestalta sig helt annorlunda än hvad som nu 
skett. . . Men därom hinner icke mera att sägas här.) 



STOCKHOLM 1 895. 499 

Åug, g. På f. ra. öppnade jag med ett hälsningstal 
det stora »Nordiska söndagsskolmötet». Detta mötes för- 
handlingar voro både uppbyggliga och lärorika . . . 

Aug. 75. Höll jag min första konfirmation och natt- 
vardsgång i Värmda kyrka, med fyra nattvardsbarn: Maud 
B— g, Hulda Fr — t, Elisabet H — n, och Anna W — r. En 
oförgätlig dag I . . . 

Sept. 26. Viktor Rydbergs begrafning i Klara kyrka^ 
hvilken bevistades af H. M. konungen. Rudin höll ett tal, 
som till en stor del var rikt, djupsinnigt och hänförande. 
Men emellanåt förekommo uttryck och tankar som, för att 
begagna Petri ord, voro »svåra att förstå.» Också väckte 
hans tal en stor del motsägelser från så väl ortodoxt som 
»frisinnadt» håll 



1896. 

yan. 8. När krigsminister Rappes förslag till vår här- 
organisation lyckades vinna bifall vid 1892 års riksdag, då 
gladdes de flesta fosterlandsvänner, att gamla Sverige nu 
ändtligen funnit »ett betryggande försvar», om ock detta 
kunnat vara ännu bättre. Så har jag, och säkert många 
med mig, trott i flera år. — Men då jag hos statsrådinnan 
L — z råkade öfverste L., sade han: »Det bästa af alla de 
arméförslag, som riksdagen haft sig förelagda, var odispu- 
tabelt gemral Weidenhielms 1872. Till det måste vi återgå- 
Rappes organisation var god som en öfvergång. Och det 
är väl, att vi nu nu ha den, i fall något skulle hastigt på- 
komma. Men vi måste skynda att öfvergå till allmän värn- 
plikt, innan 'det stora kriget' kommer, som alla vänta. 
Måtte det icke öfverraska oss för snart, så att vi då finnas 
ännu oberedda.» 



500 DAGBOKSBLAD. 

April j. På aftonen gaf nattvarden åt doktor Gabriel 
Beckman, som nu är mycket svag. Om hans sjukdom kan 
sägas, hvad Herren Jesus sade om Lasarus': »Denna sjuk- 
dom är icke till döds, utan till Guds ära!» — Det har 
varit en obeskrifligt dyrbar erfarenhet att se, huru Guds 
ande här genom ordet verkat »först brodd, sedan ax», och 
till sist »fullbordadt hvete i axen». (Han afled sedan i 
stor frid och gick — »frälst af nåd», såsom han själf i det 
sista betygade — hem till sin Herres glädje. 

yuni 8— II. K. F. U. K.'s första konferens, som 
aldrig skall glömmas af dem, som fingo vara deltagare där- 
uti. Mrs Penn-Lewis från England, och många andra, vitt- 
nade med ande och kraft. Ja, det kan med sanning sägas, att 
»anden var på färde.» ... En del präster och andra, som 
kommit för att undrande pröfva »hvad det månde varda 
af detta», blefvo öfvervunna af den andekraft som de er- 
foro. Och de betygade sedan utan tvekan, att »Gud var 
sannerligen med dem.» .... 

Augy 12. Elmblad blef en gång skamligt beljugen af 
en sin kollega, och .ansåg ett sådant handlingssätt ovär- 
digt. Det gällde E.'s heder, hvarför han »rörde upp him- 
mel och jord», till dess han lyckades bevisa sin oskuld, och 
den andre tvangs att återtaga sin beskyllning. Men detta 
ansågs af många onödigt, och de kallade E. en »bråkma- 
kare». E.'s gode vän, den hederlige G:ii, påverkades af 
dessa och sade en dag till E.: »Men, käre bror, hvarför 
'bråkar' du så mycket i denna sak? Låt X. hållas; du har 
ingen skada af hans lögn». Då svarade E.: »Om någon 
stjäl min plånbok, och jag med all kraft söker att återfå 
mina penningar, kallas jag också då en bråkmakare?» 
»Nej, ty dem behöfver du ju.» »Nåväl, skall jag då klandras 
mera därför, att jag vill återskaffa något ännu dyrbarare, 



STOCKHOLM 1 896. 5OI 

min heder, som X. försökt att stjäla ifrån mig?» — Värl- 
den vill fH förtala »i fred»; och en del t kristna» har tyd- 
ligen i detta fall samma smak som världen. 



1 897. 

Mars jg. Det bör väcka eftertanke, att den ende som 
»ägt rätt» att lefva, gaf frivilligt sitt lif i döden för oss 
syndare. — Denna sanning är människovärldens »lifssol». 
Solen upphör aldrig att gifva ljus. Men det kan »komma 
något emellan"» solen och oss; då uppstår mörker, af olika slag. 

Somliga, som komma till en jordisk furste, blifva mot- 
tagna med huldhet, andra med köld. Hvarför? Jo, ty de 
förra väcka .hans välbehag och sympati, de senare däremot 
icke; det är hos dem något, som han icke tycker om. De 
senare behöfde kanske hans huldhet mer än de förre, men 
»öfver sympati och antipati kan ingen befalla.» Icke så 
Jesus! Han undfår alla, som i nöd komma till honom; 
han har sympati för alla, äfven dem som ingen annan 
skulle kunna fördraga. 

Skrefsrud berättade om en bedröfvad, som en gång 
kom till prästen för att få klaga ut sin nöd. Hon talade 
och talade, och han sade nästan icke ett ord. Och likväl, 
när hon gick, tackade hon sä varmt för »den goda tröst 
hon fått.» Det var hans villiga deltagande i hennes nöd, 
som gjort henne tröstad. 

yuni 8. Fosterlandstiftelsens årsmöte — ått fyrtionde I 
Om Herren förlänar mig lifstid och krafter, skulle jag mot 
slutet af min lefnad gärna vilja skrifva en liten »Evang. 
Fosterlandstiftelsens historia». Men ifall jag icke skulle få 
tid därtill, så vill jag dock lämna några små bidrag. . . 



1 



502 DAGBOKSBLAD. 

Af »den gamla» Fosterlandstiftelsens styrelsemedlemmar, 
från i85o:talet, återstå nu blott Löwenhielm, Cassel, Falk, 
Melander, Rudm och jag. 

Den senare Fosterlandstiftelsens styrelse utgöres f. n. af 
följande män: Hofpredikanten G. E. Beskow, ordf., hof- 
rättsrådet C. U. Widström, v. ordf., handlanden J. Eriksson, 
direktören G. Gauffin, kamreraren O. Janzon, docenten O. 
Kolmodin, reseombudet K. J. Lindberg, pastorn A. Löfgren, 
rektorn J. Löfvén, lektorn G. S. Löwenhielm, öfverstelöjt- 
nanten O. B. Malm, pastorn K. J. Montelius, statsrådet, 
frih. A. E. Rappe, professorn J. O. Rosenberg, öfversten 
G. F. O. Uggla, hofrättsnotarien K. L. Wemstedt, länsnu- 
tarien N. T. D. Westman. 

När man betänker, huru Stiftelsen på dessa 41 år ut- 
vecklats, kan man icke undgå att i sådan härlig utveck- 
ling se Herrens mäktiga hand, som »upphöjer de ringa och 
förnedrar de högfärdiga». . . . Äfven i afseende på den 
yttre missionen, hvilket träd har ej uppvuxit af det lilla 
frö, som först utsåddes? . . . Jag minnes så väl den dagen, 
då vi skulle i Styrelsen afgöra hvilket missionsfält yom 
skulle utväljas för vår yttre mission. Somliga föreslogo 
Kina, andra Madagaskar eller Indien. Men Rudin, under- 
stödd af ordföranden Axel Adlercreutz, mig och några till, 
höll hårdt på Afrika och dess negrer. När vid beslutets 
fattande vårt förslag segrade med afgjord pluralitet, kom 
Adlercreutz efteråt till mig och sade: »Jag tackar Gud för 
Stiftelsens beslut i dag, och särskildt lyckönskar jag *neger- 
vännen* att i dag ha fått vara med om detta beslut, som 
ju gifver betydelse åt namnet Filonegros» . . .*) 



*) Filonegros (= negervän) är ett i dopet mig gifvet förnamn. Förklaringen 
hvarfor jag fått detta namn återfinnes i Frideborg för 1900, där äfven en kort lefnads- 
teckning öfver K. B. Wadström, den förste Filonegros, finnes införd. 



STOCKHOLM 1897. S^S 

(Bland de först afgående missionärerna, dem jag alla 
personligen kände, erinrar jag mig nu följande, jämte några 
litet senare utsända: K. J. Carlsson, O. Hedin, P. Englund 
och hans fru, J. L. Elf blad, B. P. Lundahl och hans fru, 
A. Lundholm, P. E. Kjellberg och hans fru, P. Berglund, 
J. Wahnberg, P. E. Lager, G. V. Andersson, K. F. Jo- 
hansson, G. E. Hedenström, A. V. Holmgren, O. Månsson 
och hans fru, G. E. Arrhenius, K. Winqvist, J. Nilen, H. 
Bergengren, G. Torell och E. Sundqvist (de två senare sjö- 
mansmissionärer) m, Ji,, samt af afrikanska infödingar: One- 
simus Nesib, Josef Umqvelantaba, Hailo, Twoldo, /;/. Ji. 
Såsom Stiftelsens missionsagent i Massaua verkade Vilhelm 
Ahlborg, hvilken sedermera (efter Schröder) öfvertog platsen 
som kassör vid Stiftelsens expedition. Han, och den lika- 
ledes för mångårig trogen tjänst högt värderade vaktmäs- 
taren Karl Jonsson, äro f. n. de två som längst biträdt vid 
expeditionsarbetet . . .) 

Då jag nyss skref ordet »negervän», påmindes jag att 
det endast två år härefter blir ioo:årsdgen af den store 
människovännen, öfverdirektören K. B. Wadströms, »Sveri- 
ges Wilberorces», död. Ifall jag får lefva till dess, skall 
jag då söka erinra om hans minne . . . 



1898. 

Dec. I. Pastor E. Schröderheim, förr min adjunkt, nu 
hos kyrkoherden d:r A. Strandell, har utgifvit en bok, om 
hvilken läses följande recension i tidn. »Kristendomsvännen»: 

Frukta Qud och håll hans bud. Ord från predik- 
stolen och altaret, af regementspastor Elis Schröderheim, 
Stockholm, P. Palmquists förlag. 

£n samling utmärkta och lärorika predikningar och tal, för hvil- 



504 DAGBOKSBLAD. 

kas gedigna och goda innehåll författaren är en tillräcklig borgen. 
Regementspastor Elis Schröderheim är onekligen en af vår kyrkas för- 
nämsta predikanter, och man sättes i föreliggande arbete i tillfälle att 
beundra hans goda förmåga. 

Dec. 2, E. m. till dop hos en vedhuggare J:n, som 
blifvit omvänd genom missionär Skrefsruds predikan.*) 
Kristna vänner voro där samlade. Vi läste, sjöngo, sam- 
talade och bådo. Detta, jämte den högtidliga döpelsehand- 
lingen, läto oss förnimma vår högtlofvade Herres närvaro, 
hvaraf våra själar storligen fröjdades. Vi kände oss alla 
som »ett hjärta och en själ». — För naturen är umgänget 
med verkligt fint bildade angenämast; men för anden far 
man ofta allra mest bland enkla, men varma och gudfruk- 
tiga kristna af ringare stånd. 



Dec, 4, I dag fick jag ett broderligt bref från E. L., 
som bland annat skildrar en intressant episod från sin ung- 
dom, med hvilken jag nu må afsluta denna del af mina 
minnen. Han skrifver: 

. . . »Jag hade som student hört åtskilligt godt om 
Rosenius. Men äfven afrådande ord hade sagts mig. Ty på 
Karlslund, utanför Västerås, där jag då tillbragte mellan- 
terminema, lutade den gamla fromma grefvinnan L. åt en 
strängare riktning och från Rosenius. 

Nåväl, jag kom 1866 (eller 67) till Stockholm och gick 
till Betlehemskyrkan, hvarest då försiggick missionärsinvig- 
ning. Lokalen var full, och jag blef stående i en gång, ej 



•) Bland utländska missionärer, som besökt Sverige och där 
hållit föredrag om missionssaken, må här nämnas några få hvilka 
kanske gifvit de djupaste intrycken, nämligen Gtitzlaff, Lechler, Hud- 
son-Taylor och senast Innwood, från Kina, Borrasen och Skrefsrud från 
Santalistan, samt Borchgrevinck från Madagaskar. Äfven andra fram- 
stående utländska män ha här verkat för samma mål. 



STOCKHOLM 1 898. 505 

långt från dörren. Längst upp vid motsatta väggen såg 
jag, som ar längre än de flesta, skymten af ett hvitlockigt 
hufvud, som någon sade mig tillhöra Rosenius. — Jag ön- 
skade innerligt att han skulle resa sig, på det jag måtte få 
se ansiktet. Rudin talade till missionärerna och kom där- 
vid att anföra en sinnrik paradox af den gamle missions- 
vännen Gossner: »Man kan aldrig riktigt lita på den käre 
Guden». Det vill säga, tillade Rudin: »i högsta mening 
kunna vi alltid lita på vår Gud, men icke vara säkra på 
att han skall leda oss just sä, som zft för tillfället önska». 
Rosenius behöfde ej förklaringen, ty så snart paradoxen 
uttalats, reste han sig af omotståndlig inre rörelse, och öfver 
hans anlete drog ett innerligt godt och ljust leende. Därpå 
satte han sig, och jag såg honom ej mer. Men Gossners 
ord och Rosenii bekräftande ansiktsuttryck förblefvo in- 
ristade i mitt minne ...» 



Ja, vi kunna förlita oss på Herren vår Gud, att »hans 
trohet skall föra oss fram», att han i sin all vishet och kär- 
lek skall »väl fullborda det i oss begynta verket». Men 
om hans sätt därvid skref redan David på sin tid: »Herren 
förer sina heliga underligen». Och den trogne gudsmannen 
Newton förtäljer, att när han en gång hade bedt Herren 
riktigt »fullkomna hans helgelse», så förde Gud honom i 
så mycken nöd af frestelser, synder och förakt från själf- 
fromt folk, att han blef nära att misströsta. Och han till- 
lägger: »Jag blef bönhörd; men sättet så när till förtviflan 
mig drifvit». Dock — »efter allt oväder lät Gud åter solen 
skina, och begåfvade honom rikligen med glädje». 

Och skriften betygar, att »Gud gör allt väl, i sin tid!» 
»Ur Guds ris till slut växa rosor ut!» 



Slutord till andra delen. 

Anledningen till och afsikten med mina »minnens» utgifvande är 
redan angifvet i första delens förord. De äro afsedda för -mina gamla 
vänner från 50- och 60-talen. Och dessa — jämte ännu flera från 
nyare tid — ha gifvit mig många muntliga eller skriftliga bevis på för- 
ståelse. Med hjärtlig tacksamhet för all denna uppmuntran, och under 
uppriktigt erkännande af min boks brister,*) kan jag lämna åsido det 
klander som varit orättvist och osannt. 

Jag trodde, att hvad som återstod vid första delens afslutande skulle 
kunna få plats i den andra. Men ehuru jag för de senaste åren med- 
tagit endast en ganska ringa del af mina anteckningar, återstår allt fort 
mycket, som ej ännu fått rum. Så t. ex. minnena från min barndom 
och studenttid, samt alla anteckningarna för åren 1861 — 77, o. s. v. 
Man har därför enträget uppmanat mig att utgifva ännu en tredje del. 

Detta skall ock ske, om Herren förlänar lifstid och krafter. Men 
dä boken, ifall den fortsattes efter samma plan som hittills, skulle 
blifva allt för kostsam och vidlyftig, har jag beslutat utgifva fortsätt- 
ningen i skilda, af hvarandra oberoende häften, af samma storlek och 
format som de föregående, men med särskild titel för hvart häfte. 
Om det förunnas mig att hinna utgifva fyra sådana, så skola dessa 
förses med ett gemensamt titelblad samt kunna då, förenade, komma 
att utgöra 3:dje delen af »Ur minnet och dagboken». 

Af de flesta bland de i föreg. häften omnämnda personer har jag 
lyckats erhålla porträtt. Men ännu felas mig många sådana, t. ex. af 
pastor Schmidt, baron St. Creutz, H. Ekendahl, P. C. Hanner, K. T. 
Malm, Filip Hierta, Ernst Lönnrot m. fl. För hvarje sådant porträtt, 
äfvensom för en hvar till mig lämnad upplysning om möjliga miss- 
tag, stannar jag i tacksam förbindelse. Om alla i mina minnen in- 
förda porträtt skall i sinom tid något varda meddeladt. 

Gifve Herren sin välsignelse till hvarje bok och hvarje gärning, 
som är afsedd att tjäna hans sak och styrka hans »lilla hjord»! 

Stockholm den 9 dec. 1899. 

B, W. 



*) Äfven korrekturet å de senaste arken har, under »den stora julbrådskan»' å. 
tryckeriet, icke blifvit skött som vederbort, för hvilket bedes om välvilligt öfverseende. 



Namnregister till andra delen, 

(Siffrorna med kursiv stil angifva illustrationer; de inom () första delen.) 



Konung Oskar I 209, 

Drottning Josefina 

Konung Karl XV 

Konung Oskar II 250, 293, 

431, 437, 448, 449, 451, 

Drottning Sofia 29S, 300, 410, 

437, 449, 451, 459, 

Kronprinsessan Louise 

Hertig: an af Dalarne 446, 489, 

Prinsessan Eugonie 329, 358, 

388, 396, 404, 406, 410, 431, 

439, 441, 446, 476, 487, 
Hertig.an af Västergötland 

Prins Gustaf 

Prins Eugen 

Prins Bernadotte 

Prinsessan Bernadotte 



246, 329. 
329, 387. 
208, 506. 
300, 411, 
468, 495. 
428, 433, 
470, 504. 
.. 506, 8. 
», 161, 168. 
365, 373, 
433, 436, 
168, 169. 
411, 506. 
362, 469. 
449, 120. 
474, 120. 
474. 128. 



Aastrup, Filip 359, 436, 455. 

Abelin, Kudolf. 291. 441, 73. 

Adlercreutz, Ax. ... 433, 441, 502, 193. 

Adlersparre, S 458, 502, (288.) 

Afzelius, Jan o. Kl 385, 146. 

Ahlberg, Emma 181, 372, 439. 

Ahlberg, J. D 181, 207, 300, 303. 

Ahlberg, John 180, 283, 428, 438, (73.) 
Ahlberg, P. A. 15, 40, 251, 283, (240.) 

Ahlborg, Vilhelm 503, 66. 

Ahnfelt, O. o. Kl. 286, 422, 494, (25 ) 

Ahnström, N ö 458, (464.) 

Alenius, August 494, 89. 

Almqvist, K. o. H 375, 458, (144.) 

Alson, August 458, 506, (320.) 

Alströmer, Jonas 39, 384, (216.) 

Alströmer, Aug. o. 459, 504. 8. 

Andersson, Q. V. o. K. 456, 67, 104. 
Andersson, T. o, P. 282, 2Sö, 492, 305. 

AndresB, Karl 492, 305. 

Andrén, O. H. T 458, (128.) 



Anger, D 504, 249. 

Anjou, L. A 397, 447, 96. 

Annerstedt, H 458, (472.) 

Aurén, G. L 494, 89. 

Bahrman, Maria 506, 81. 

Barnekow, E 467, (248.) 

Baumgarten, E. o. H 372, 458. 

Bagge, Algot 506, 106. 

Beck, Joh. Tob. .• 336, 506, 249. 

Beckman, A. F 206, 331, (264.) 

Beckman, A. o. E 506, 224, (288.) 

Beckman, Gabr 490, 500 320. 

Béen, Nicoline 504, 200. 

Benga, Charles 297, 67. 

Berg, Henrik 506, 104. 

Berg, Lina 98, 347, 373, 471, 200. 

Berg, Oskar 423, 430, 437, {401,) 

Bergen, K. von 448, (329.) 

Bergengren, H 503, 81. 

Berger, J. Kr (338), 169. 

Berglund, Per 503, 67. 

Bergman, Karl 13, 15, 99, 289, 235, (224.) 
Bergman, Karl Henr. ... 296, 370, 209. 

Bergstedt, K- F 292, 224. 

Bergström, P. A 387, 97. 

Bergström, Rikard 292, 504, (464.) 

Bergvall, M. Kr 464, 425. 

Beskow, Bemh. von 506, 432. 

Beskow, Anna o. Charl 438, 137. 

Beskow, Aug 280, 438, 465, 285, 136. 

Beskow, Axel 492, 506, 49. 

Beskow, Fritz 220, 268, 279, 330, 137. 

Beskow, Gustaf 31, 199, 259, 311, 330, 

a58, 423, 437, 460, 502, 506, 137. 

Bildt, Gillis 506, 97. 

Billing, Gottfr 387, 398. (112.) 

Biskopskrudar, olika 158, 156. 

Björck, G. D. 211, 249, 276,317, (264.) 
Bjömstierna, J. M. o. B. 606, 73, 328. 



5o8 

Bjftrnström, V 292, 294. 

Blomqvist, K. F 147, 150. 

Blumenberg, Bob 306, 460. 

Blnmhardt, Krist 336, 343, 249. 

Bodisco, A. de 439, 506. 

Bonde, K. H 464, 457. 

Borell, K., O. o. T 201, 312, 376. 

Borg, Denis 44, 231, 293, 317, 280. 

Borg, Elsa 43, 47, {386.) 

Borgström. Valfr 458, {464.) 

Boström, J. O. o. H. G. 293, 440, {337 ) 

Brandell, Simon 271, {208.) 

Brahe, Magnus 306, 144. 

Brandt, Tare 459, 216, 

Bran ting, Gabriel 506, 248. 

Branting, Hjalmar 506, 248. 

Braun, Am. o. Vilh 65, 11, {446.) 

Brauner, Kobert 292, 305, 359. 

Bring, E. G. o. T 277, 96. 

Bring, J. Kr 363, {73.) 

Broady, K. 506, 460. 

Broman, Gust 217, 219. 

Broomé, Gnst 226, 228. 

Burman, Conny 504, 193. 

Busch, J. A. V 802, 144. 

Börresen, H. P 359, 249. 

Bottiger, K. V 242, 291, 145. 

Callmander, S 197, 27t, {304.) 

Carlson, M 197, 278, {386.) 

Carlson, Fr. F 244, 291, 416, 216. 

Carlsson, A., G. o. K. J. 57, 503 104. 

Casparsson, Edvard 212, 145. 

Cassel, K. G :... 17, 32, 297, {152.) 

Cassel, Oskar 17, 330, 363, {321) 

Cederwald, G. von 437, 467, {168.) 

Charleville, K. V. ... 388, 461, 496, 96. 

Claréus, Fr 2^, 208. 

Colliander, J 458, {128). 

CoUinder, G. L 271, 292, 387, 398. 

Comelius, Alfred 214, 506. 

Creutz, Stefan 328, 504. 

Cronvall, Ax. o. Ch 363, 489, 56. 

Cronvall, L. P 9, 363, 489, 56. 

Dahlström, K. G 310, 504. 

De Geer, L. o. C. ... 336, 491 {97,385.) 

Dickson, Beatrice 497, 506. 

Dovertie, L. G 293, 320. 

Drake, Adolf 282,' 312,'^347, (i44.) 



Edelstam, G 298, 360, 388, {136.) 

Edenbolm, O. J 235, 492. 

Edholm, Erik af 504, 73. 

Edling, Aug 423, 193. 

Ehrenborgh, Rik 4, 8, 104. 

Ehrenstam, Const 512, 200. 

Ehrensvärd, Alb 506, 328. 

Ehrling, N 9, JO, 13, 269. 

Ekendal, Herman 193, 195, 291. 

Eketra, Märta 431, 433, 459, 463, 470, 
486, 491, 506,(41.) 

Elfblad, J. L 503, 57. 

Elfström, Joh 475, 482, [240.) 

Elfling, K o. M 373, 492, {456.) 

Elmblad, Em '. 219, {286.) 

Elmblad, P. M. 4, 10, 219, 237, 316, 
347, 420, 439, 494, 500, {240.) 

Elmblad, Johannes 506, 190. 

Emanuelsson, P. o. S. 31, 200, {208). 

Eneroth, Eva o. Georg 200, 232. 

Engbom, Charl 399, {56.) 

Engeström, O. von 439, 504. 

Ennes, H. o. A. 446, 486, 489, 160, {168.) 

Englund, P. M 503, 67. 

Rssen, Fredrik 506, 395. 

Essen, Fr. o. El 73, 160. 

Eurén, Axel ^ 458, 144. 

Falk, Ax, o, H 229, 347, 81, {243.) 

Faxe, Isabel 506, 128. 

Fehr, Fredrik 498, {400.) 

Feilitzen, O. von 504, 193. 

Feltström, N. T 247, 271, 313. 

Fineman, K. 317, 456. 

Fjellstedt, P. 39, 123, 226, 228, 283, 
289, 296, 348, 415, 417, 436, 438, {33.) 

Flensburg, Vilh, 458, 97. 

Flodin, Louise 504, 200. 

Flyborg, G. G. ... 248, 311, {224, 321.) 

Fock, H. Ch. K 504, 64. 

Fogelqvist, J. A 304, 360. 

Forssell, J. E. o. K, A. 263,317,(31:3.) 

Fridhem, Visby 388, 400, 168, 269. 

Fransson, F 492, 288. 

Fredriksson, G. o. H 34, 408. 

Fries, Tore 298, 504, 40. 

Fri«tedt. F. L 504, 25. 

Fryxell,: Cecilia 42, 306, {304) 

Gauffin A. o. G 467, 502, {320.) 



öartz, Klas 506, 380. 

Geijer, Er. Gust 114, 40. 

Georgii, F 7, 299, 144. 

Gilljam, G. P. o. H. 271, 291, 301, (200.) 

Glas, Olof 292, 808. 

Grafström, Fr 243, 298, 440. 

Grenholm, E. M 504, 808. 

Grundel!, K. G 506, 461. 

Gameelius, Arv. o. O. J. 291, 292, (46'.) 

Grönteboda minne 494, 89. 

HsBrem, Peder 458, 849. 

Hallbeck, Henr 504, 248. 

Hallström, Henr 423, [466.) 

Hamilton, Henning ... 298, 303, (408.) 

Hamilton, Hugo 292, (872) 

Hamilton, Jos 806, 330, (104.) 

Hammar, H. B 16, ^6, 493, (884.) 

Hammar, Gustaf 494, 89. 

Hammarsköld, K. L 386, 412. 

Hammarsköld, K. G. 388, 483, 466, (838). 
Hammarstedt, Fr. o. G. 344, 431, (304.) 

Hammarsten, Fr 496, 497, (g40.) 

Hanner, P. C 203, 412. 

Hartelius, T. J 306, 808. 

Hasselberg, Am 32, 377, 177. 

Hasselqvist, T. N 110, 397, 66. 

Hasselrot, K. B 380, 384, (456.) 

Haxtbausen, A. von 474, 800. 

Hazelius, Hjalmar 506, 190. 

Hazén, J. G 506. 461. 

»Hemkomsten* 137, 161. 

Hermanson, Sofie 506, 177. 

Hedenström, G. E bG&, 67. 

Hedin, Olof 503, 6?. 

Hedlund, F. o. Sv. A 11, 447. 

Hellqvist, A. J 449, 458. 

Hellström, F. o. K 364, 81. 

Hermelin, A., E., M. o. U. 391. 396, 
389, 406, 504, 169. 

Hesselgren, Gust 292, 73. 

Heurlin, Fritiof 117, 884. 

Hierta, Filip 15, 236. 

Hierta, Fredr. 356, 387, 421, 423, 427, 
433, 504, (816.) 

Hildebrand, Hans 506. 49. 

Holmberg, E 506, 460. 

Holst, J. von 467. 389. 

Hofberg, G. V. o. K. J. 292, 458, 96. 



509 

Hofsten, J. C. von 506, 800. 

Holmberg, E 506, 461. 

Holmgren, A., E. o. F. 7, 219, 281, 67, 

Hult, Karl 506, 461. 

Hultcrantz, K. A 232, 317, 504. 

Hultgren, J. G 506, 96. 

Humble, K. o. Hj 8, 232, 271. 

Huss, L. o. M 124, 469, 476, 482. 

Hwasser, Isr 281, 808. 

Hydén. Arvid 476, 303. 

Hägg, G. P 506, 190. 

Höijer, N. F 492, 305. 

Högklint, Visby 392, 168. 

Hörberg, Per 304, .937. 

Janzon, Gust. 260, 279, 312, 315, 334, 
344, 306, (33.) 

Janzon, Jonas 452, 360. 

Janzon, Olof 502, (416.) 

Johansson, K. F. L. P., S. o. Sv. 33, 

492, 504, 67, 304. 

Johnsson, Viktor 202, 248, 313, (381.) 

Jonsson, A. P. o. Karl .. 33, 503, 104. 

Josephsson, J. A 506, 816. 

Järta, Karl Tomas 306, 4t. 

Kallberg, S. J 448, 36i. 

Kerfstedt Joh 417, (387, 40t.) 

Keijser. E. J 410, 506, 97. 

Kjellberg, Ad., P. E. o. M. 503, 67, 808. 

Klemming, G. E. o. H. 314, 463, 504, 

506. 438, 433. 

Klingspor, Aug 345, (848.) 

Kihlberg, Rob 363, 506. 

Knorring, I. o. 459, 73. 

Knudsen, Olaf 458, 849. 

Koch, Adolf von 366, 84. 

Kolmodin, Ad 447, 393, 502, (73.) 

Kolmodin, G 388, 104. 

Kr«emer, Ch. von 212, 362. 

Kreemer, Rob. von 242, 272, 362. 

Krafft, P. M 371, 420, 506. 

Krusenstiema, E 432, 439, 97. 

Kylen, Anders 349, 104. 

Lagberg, Olof 208, 2'/7, (456.) 

Lager, Per E 503, 67. 

Lagerberg, Sven 489, 73 

Lagercrantz, A. o. K .... 432, 80, 186. 

Lagergren, K. L 208, 299. 

Lammers, G. A 40, 42, 250, 263. 



5IO 

Landgren, Lars 458, 96. 

Landahl, Fr 438, {456.) 

Larsson, ö. P. o. J. N. 36, 37, 333, 346. 

Larsson, Liss 388, 468, 481 

Lavonius, N 504, 145. 

Lechler, M 504, 249. 

Leijonhufvud, G. o. J. 504, 80, {272.) 

Leijonhufvud, Mat 366, 80. 

Leijonhufvud, Mftlv 491, 80. 

Leuhusen, Adel 265, 275, 346, 136. 

Leuhusen, Alex 506, 73. 

Leuwgrtn, And 445, 458, 360. 

Lewenhaupt, Ax. o. K, G. 4, 95, {456.) 

Liedbeck, P. J 300, 208. 

Liljencrantz, G. F 8, 415, 48. 

Liljencrantz, Johan 504, 48. 

Liljencrantz, Vilh 388, 437, 48. 

Liljewalch, O. ...: 502, 145. 

Lind, Jenny 214, 506, {288.) 

Lindahl, N 397, 401 402. 

Lindberg, J. o. H. 449, 468, 483, 81, {15.) 

Lindblom, V 475, 461. 

Lindgren, J. F 368, 410, {456.) 

Lindhagen, Teodor 499, {432.) 

Linnarsaon, N. J. ... 215, 271, 282, 280. 

Linné, Carl von 25, 357, 192. 

Linnér, Gust. o. Henr 458, 81, 353. 

Lindström, Aug. 359, 379, 428, 455, {432.) 

Lindström, K. Adam 506, 224. 

Lindström, Otto 506, 105. 

Lindqvist, K. H 150, 504. 

Ljungqvist, J. F 504, 25. 

Lorichs, G. D 304, 336. 

Loven, J. H 506, 395. 

Lumsden, J.' 214, 215, {85.) 

Lundahl, B. P. o. Em. ... 503, 57, 177. 

Lundholm, Anders 503, 57. 

Lundberg, Vincent... 506, 208. 

~^iidberg, Karl 284, 400. 

LVidborg, H. J.5, 6, 200, 215,237,262, 
^,,.*-^" 265, 295, 504, {416.) 

Lunden, P 506, 196. 

Lundgren, Egron 504, 432. 

Lundgren, Fr. o. L. 190, 463, 506, 144. 

Lundin, Gustaf (308), 209. 

Lundmark, A 33, 496, 472. 

Luzem-lejonet 506, 113. 

LAftmRn, Erik 504, 4CA. 



Löfdal, Karl 383, {416.) 

Löfgren, Aug. o. J. 502, 506, 104, 289. 

Löfström, A. P 237, 506, 104. 

Löfvén, P 466, 502, 472. 

Löhe, Vilh 396, 249. 

Lönegren, G 504, 396. 

Lönnerblad. N. J 331, 209. 

Löwenhielm, G. o. E. 7, 304, 437, {386.) 

Magnet, K. o. L 859, 373, {144.) 

Malm, K. T 33, 312, 361. 

Malmborg, Fr. von 504, 73. 

Malmsten, P 179, 473. 

Malmsten, Per 504, 145. 

Malmström, Aug 504, 28. 

Manderström, B 464. {97.) 

Mankell, A. o. G 303, t93. 

Matthiesen, J. o. T 310, 312, 506. 

May, Alfr. o. Kl 410, 504. 

Melander, A. F 255, 48t. 

Melander, Emil 467, {284.) 

Metzén, Gustaf 293, 395, 145. 

Meurling, Char 506, 96. 

Mobeck, Edvard 504, 208. 

Modig, M. Charl 466,304. 

Montelius, 456, 502, 40. 

Molin, Per 306, 329. 

Montgomery, Eug. 306, 330, 348, {104.) 

Moritz, Joh. Kr 89, 97, 209. 

Munthe, A. M. F 105. 

Myrberg, O. F 14, 232, 292, {264.) 

Mårdberg, K 304, 481. 

Möllersvärd, Karl (381, 395,) 224. 

Neander, John 506, 224. 

Neuendettelsau 336, 76. 

Nikolairuinen, Visby 397, 369. 

Nilsson, Kristina 466, 16. 

Nilsson, Sven 400, {296.) 

Norberg, Simon 504, 280. 

Nordensköld, A. E 441, 506. 

Nordberg, Göthe 494, 88, 89. 

Norén, Rikard 448, 232. 

Norlén, Vilh 506, 96. 

Norlin, Teodor 248, 209. 

Norman, Ludvig 52, {472.) 

Norrby, Karl 293, (50.) 

Nyblom, Hel. o. K. B. 141, 142, 231, 4ä. 

Nyström, Erik 886, 492, 104. 

Nyström, L. M 125, 127, 506. 



Nyvall, K. J. 492, 304. 

Odell, L. F 37a, {313.) 

Odencrantz, T. H. 4, 348, 379, 387, 
408, 412. 504, (ÄJ.) 

Olivecrona, K. D 292, 459, 97. 

Olsson, H. o. Peter 497, 104. 

Onesimus, Nesib 503, 57. 

Ott, D. von 502, 249. 

Otter, K. G. von 504, 395. 

Ouchterlony, K. A 502, 209. 

Oachterlony, H 506, 466. 

Oxehufvud, Kr 292 336. 

Oxenstierna, A. o. L 428, 428. 

Palm, Karl 492, (472) 

Palmqvist, Joh. o. Per 235, 34t, (408.) 

Palmstiema, A. o. Hj 413, 39B. 

Penn-Lewis, J 500, 465. 

Pettersson, A. J * 321, 209. 

Pettersson, K. J 492, .305. 

Pilo, Vilhelm 504, 177. 

Plåten, B. o. Ch. von 491, 8, 328. 

Plengruier, K. G 59, 380, 404. 

Possé, Betty 66, 447, (386.) 

Posse, G. o. Hedvig...355, 412, 491, 25. 

Posse, Joh. Aug 65, (216.) 

Post, Ax. von... 8, 316, 328, 388, (472.) 

Post, Sofie von 446, 160, 169. 

Raa, Fritiof 464, (472.) 

Badstock, W. 182, 408, 410, 414, 423, 
431, 438, 506. 232. 

Bång, Efraim , 502, 460. 

Bappe, Vilh 232, 283, 286. 

Bappe, Axel 499, 502, 328, 

Beinhardt P 506, 481. 

Benholm, G 292, 433. 

Beuterdahl, H. ... 250, 281, 314, (440.) 

Beutersköld, Adam 416, 105. 

Bibbing, Erl. o, Sig. 229, 372, 388, (267.) 

Bidderstad, K. F 504, 248. 

Bidderstolpe, C. o. K. G 413, 73. 

Bingblom, S 389, (56.) 

Bogberg, E. o. K 276, 349, 201. 

Bogberg, J. G 458, (464.) 

Bohtlieb, Joh 305, 430, (403.) 

Bohde, B. K 504. 289. 

Boos, A. o. M. ... 496, 498, (296, 386.) 
Boos, Oskar... 211, 226, 228, 271, (296.) 
Bosen, Charl. von 491, 64. 



511 

Eosen, Georg von 506, 394, 432. 

Bosenberg, O. o. S 117, 120, 241 

Bosengren, L. 166, 211, 229, 2a5, 311, 
346, 412, 506, 56, 460. 

Bosenius, Agata 146. 329, (17) 

Bosenius, Efr. o. Jos. 504, 224, (461.) 

Bosenius, Karl Olof 31, 35, 42, 48, 66, 

146, 195, 207, 225, 270, 314,471,56. 

Bosenqvist, P. E 459, 232. 

Bothsteiu, F. M 506, 464. 

Budbeck, Jos 306, 407, 136. 

Bndbeck, J., M. o. Ol.46i, 491, 89, 4j?4. 
Bndensköld, Ad. ... 261, H89, 406, 169. 

Budensköld, Emma 260, 504, 81. 

Budensköld, Louise ... 260, 366, (304,) 

Budensköld, T. G. ... 8, 39, 259, (193.) 

Budin. Valdemar 197, 311, 462, 499, 

50», 97. 

Bujidgren, H 458, 97. 

Buuth, Fr. o. M. 288, 302, 466, 477, 64. 
Bydberg, Viktor ... 372, 499. 506, (81.) 

Bydeman, P. J 360, (312.) 

BydingsvÄrd, Henr 506, 81. 

Böhl, Marie Krist 295, 177. 

Böök, L. J. von 330, 329. 

Saedén, K. H 506, 96. 

Sandahl, Oskar 504, 208. 

Sandberg, Fredrik ...; 506, 304. 

Sandeberg, E. o. J. ... 504,, 128, 169. 
Sandell, A. o. L. ... 383, 412, 471, 200. 

Sander, Fredrik 243, 292, (360.) 

Schartau, Henr 2(», 205. 

Schéele, K. H. G. von 335, 49. 

Schmidt, A. H 455, 480. 

Scott, Georg 216, 209. 

Schultess, Ferd 506, 224. 

Schultz, Bobert 360, 320. 

Schwartz, G. A 366, 368. 

Schöldström, B 489, (176.) 

Schröderheim, E 5a3, (424) 

Schiitz, E 475, 476, (400.) 

Segerstedt, J. U 313, 412. 

Segerström, H. af 463, 128. 

Sigtuna ruiner 506, 321. 

Silf verbrand, Terese 372, 412. 

Silfversköld, Fr. 389, 396, 404, 475, 169. 

Silfverstolpe, K 506, 336. 

Sjöholm, V 492, 306. 



512 

Sjödén, Adolf 237, 48U 

Skarp, H 422, 306. 

Skrefsrud, L. O. 454, 455, 501, 604, (400.) 
Snoilsky, C. o. E. 277, 466, 900, (360.) 

Sohlman, A. o. Signe 364, 224 

Sondén, A. o. M. 458, 474, 387, 96, (152.) 

Sotomayor. A. de 414, 438, (489.) 

Spiritismens Messias 221, 224, 

Stackelberg, Adamine 26, 29, 504. 

Stackelberg, Adele 253, 258, 577, 

Stackelberg, Adolf 31, 39, 77, 81, 211, 
252, 208, 301, 312, 506, 24, 28. 

Stackelberg, Eva 504, 177, 

Stackelberg, Fritz 28, 506, 24. 

Stackelberg, Honorine ... 86, 252, 258. 

Stackelberg, K. A. L. 23, 25, 54, 64, 

253, 258, 412, 506, 24. 

Staubbaehfallet 506, 113. 

Stéenhofif, G. o. Fr 306, t93. 

Steinmetz, Alfr ... 193. 408, 496, (376.) 
Stenhammar,L. o. V. 260, 366, 193, (304.) 

Stenhammar, P. U 232, 359, (162.) 

Stensnäs, i Ukna 8:n 22, 24. 

Stjernefelt, U. M 367, 372. 

Sijernstedt, Aug. 506, 97. 

Stjemström, N 494. 89. 

Storjohann, N 458, 849. 

Strandberg, Panl 292, 442. 

Stranden, Ax. o. M. 429, 488, 503, (329). 

Strandh, Isak , 506, 304. 

Steijem, Nils von 386, 412. 

Strussenfelt, U, von 459, {304.) 

Strömfelt, Harald 459, 49. 

Stadach, B 278, 284. 

Sandberg, A. N 451, 495, (112). 

Sundqvist, E 508. 288. 

Svedberg, J. F 506, 193. 

Svensson» A 99, 104. 

Svärd, P. J 412, 498, 57, 288. 

Säve, Karl ,: 404, 412. 

Söderhielm. B 459, (474.) 

Söderlind. J 459. 209. 

Sörensson^ L 506, 177. 

Thegerström, E. G 506, 460 

Thomander, J. K.... 217, 250, 311, 368. 

Thomasius, G 336, 249. 

Thorelius, Fredr 376, 382. 

Thorman, Erik 4, 479, (296.) 



Tibell, Ch. af 306, (160), 

Tillman, K. G 458, (466.) 

Topelius, Zak 486, 201. 

Torelius, Gust 506, 224. 

Torén, K. A. 8, 230, 271, 277, 312, 388. 

Torén, Lina 412, 506, 81. 

Tomerhielm, K 848, 423, 435, 48. 

Torstensson, 506, 208. 

Tottie, Amelie 408, 506. 

Tottie, Ch. o. Henr. 487, 446, 456, 73. 

Tretow, Ang. o. E 506. 200, (320) 

Trollhättefallen 504, 369. 

Tömqvist, A. G. o. K. ... 382, 313 461. 

Trotter, A. o. E 462, (104.) 

Uggla, Gustaf 448, 502, (136.) 

Ulfif, Herman 498, (240.) 

Wachtmeister, B. S 191, 64. 

Wachtmeister, M. L 504, 81 

Wadström, B. C, E., Fr. 357, 890, 169. 

Wadström, K. B. o. K. G. 502, 176, 192. 

Wadström, Helga 124, 189, 873, 384. 

308, 391, 506. 177, (304.) 

Wadström, S. o. T 225, 299, 177. 

Wahlberg, Ing 506, 26. 

Wahlbom, G 506, 224. 

Wahnberg, J 503, 67. 

Walldén, V 492, 306. 

Waldenström, P. o. T .... 506, 21, 304. 

Warberg, Karl 506, 73. 

Warholm, Klas 458, 96. 

Weidenhielm, Ch. 136, 266, 268, 407, 136. 
Weidenhielm, O! 288, 343, 428, 499, 72. 

Welin, Ar. o. M 9, 298, 359, 137. 

Welin, Agn. o. Axel 428, 433. 

Welin, O. A 504, 209. 

Welinder, P 375, 379, 240. 

Wennberg, Ida 455, 506. 

Wendt, Fredr 138, 504. 

Wennerberg, G. 292, 858, 492, 16, 81. 

Wensjoe, Ture 281, (440.) 

Werner, Anshelm 439, 208. 

Wernstedt, K. L 506. 480. 

Westdahl, K. M 66, 114, (128.) 

Westdahl, Karl 504, (304.) 

Westdahl, Paul 66, 124, (304.) 

Westerberg, A 402, 306. 

Westerlund, A 492, 304. 

Westlind, N 492, SOS. 



Wettergmnd, J 506, 200. 

Vicander, J .<.....:... 4^, (S76t.) 

WJckenberg, P. X> 506, 337. 

Widmaiij K. j;.....^........, :. 211, 209. 

Widström, U. o. Gl. 897, 422, 432, 56, 81. 
Wieselgren, P^f ,....,,.,... 300,. 458, (33.) 
WieselgröB,; Sigfr ... ., 4©2, 144, {136 ) 

Wikner, Pontus 140, 216, 298, 216. 

Willén, Gustaf 506, 209. 

Wistelius, Alfr. (79,) 2Ö2, 433. 

Witt, Otto ,...., ': 50Ö, 2B. 

Wrangel, K. G. .,.,,.,..,.,.....,^464, XS3. 



, 5»3 

Zom, A, L 306, 145. 

Åberg, P. V 255, 261. 

Åhgren, Fredr 475, 460. 

Åkerberg, Erik 506, 193. 

Åkerlund, Aug 215, {319.) 

Åslander, K 413, 432. 

Ämström, P 379, 382, 456, {432.) 

ödman, N. P 506, 41. 

Östberg, J 39, 25.5, 448, {208.) 

österlund, T 506, 66. 

östrand, Ernst 449, 501. 

östrand, Herman .450, {472.) 



Tillägg. 



Buren. Axel 397, 401, 404, 97. 

Essen, H. H. von 95, 433, 336. 

Hedengren, 01 ... 48, 187, 284, 298, 16. 
Ibsen, Henrik 487, 488, 201. 



Kapf, S. K. von 308, ^6, 433, ;349. 

Lönnrot. Ernst 201, 206, 231, 331. 

Posse, Louise 124, 336, 443, 8. 

Wåhlin, P 316, 459, 472. 



^^S^^£- '^"^^t^ 


w 


3 


^^ 


^ 


1^ 


^^Hbflfl^^^^^ 


W{ 


^m 




s 


H 




x^Äi 




^ 


■§^^^^ 


fcSlSt; 



Wadström , Ur minnet o. dagboken. II. 



33 



Andra delens innehåll: 



Stiftelsens första årsmöte 3 

Ljusa minnen: I. Inledning ... 19 

II. Stensnäs o. »gamle grefven> 22 

III. Gamle grefvens hemfärd 55 

IV. Unge grefven på Stensnäs 77 

V. Judemissionär Moritz 89 

Ett kyrkligt möte på Stensnäs 31 

Elsa Borg och hennes hem ... 43 

Vilhelm och Amelie von Braun 65 

Fästningsfangen och sångaren 98 

Något om »andeuppenbarelser» 105 

I. Vetenskapens omdömen ... 107 

II. Skriftens vittnesbörd 109 

III. Bevittnade fakta 113 

1 . Professor Geijers berättelse 114 

2. Notarien H.'s erfarenhet 117 

3. Professor R.'s skildring ... 120 



En god hemförlofning 123 

Något om anonyma bref .. 140 

I. Uppmuntrande bref 143 

II. Ett bref till Rosenius 145 

III. Orekommenderadt bref... 147 

IV. Ett bref om teaterbesök 150 
Biskopskrudar pä olika tider... 158 
»Gömdt är icke glömdt» 48 

1. Rosenii »högfård» 49 

2. Olika »skvaller» ,JL.,^.. 50 

3. Lars Rosengren 166 

4. John Ahlberg 180 

5. Olof Hedengren 187 

Dagboksblad: 1855 — 5^ '93 

» 1857—60 316 

1878-82 354 

» 1883-98 453 









Rättelser: 


■ 


Sid 


25. 


rad 


2 uppifr. 


står 


: Anna Posse läs 


\ Hedvig Posse 


» 


27, 


» 


4 nedifr. 


» 


Bring » 


Hedrén 


» 


39, 


» 


II uppifr. 




kyrkoh. * 


' pastor 


. 


107, 




14 nedifr. 




Norge » 


, Nordlandet 


» 


172, 




I uppifr. 




P. Wåhlin » 


H. Aspling 


» 


» 




» » 




H. Aspling • 


P. Wåhlin 


» 


216, 




I uppifr. 




M. Brandt 


T. Brandt 


» 


'21, 




II nedifr. 




Guds ord » 


Guds ords 


. 


287. 




12 uppifr. 




allmänt » 


af oss alla 


» 


368, 




16 nedifr. 




kyrkotjänare » 


kyrkans tjänare 


» 


r> 




12 » 




nesligt brott » 


nesligt våld 


* 


385, 




I » 




Magnus » 


Andreas 


» 


429, 




II uppifr. 




Dahcem » 


Da lucem 


» 


302, 




16 nedifr. 




ock 


eller ock 


» 


448, 




II uppifr. 




solt » 


stolt 


OBS. Arken i 


9 och 20 ha alltige 


nom fått oriktig 


paginering : 189 — 220, i stället 


för 289-320, hvilket 


noga 


bör iakttagas. 


— Smärre tryckfel torde af läsaren själf rättas. 


(Många bok 


stäfver 


, skiljetecken och parenteser ha under tryckningen bortfallit.) , 



CX^O 



RÄTTELSER. 

(Efter siätn arkets tryckning ha följande tryckfel blifvit iakttagna. Ännu flera 
torde finnas, e;iir den ordlnaåc korrektiirläsaren af sjukdom var hindrad att tjänstgöra. 
Förf. och förläggarne bli tacksamma for hvarje meddelad rättelse.) 
Sid. 



154, 


rad 


II nedifr., 


står. 


se lefvandc ids : sä lefvande 


158, 




10 » 




ordinanerna » ordinanderna 


49^ 




13 uppifr., 




jämt 10 år » jämnt 30 år 


» 




15 




vill verka » ville verka 


4;9, 




4 nedifr., 




öfvcrgå till * fullt öfvergå 


486, 




13 uppifr.. 




fyra barn » åtta barn, af hvilka fyra 



Smärre fel, genom under tryckningen bortfallna bukstäfver o. d., torde af en 
van läsare lätt iakttagas. Stockholm i December 1899. 







'^-'.,; /,>,?^>j 



r K \ 









•t^ . 






' .. -'^ 



^■K'- 









-^^^ 




':,?^%^ 



¥h/; 



.^^..v 









-4 






» % K. 



0. / 






K': 






"fK". 



i 



»?j. ' 



>^>.;^: 



:vV/,: 









>.«^ 



'4 : 



^v- 



VK' 



4 



j> . .' 



f 



.i 



f»..; 






'>'>.'■ 






V^/. 



■•< .St 



v>. 



.f 






\'i v ^ 












4^ •'. 















V K'. 






-' ^ ' 



.4 



V -' 



IP"' k, ' 






J 




v Ä^ 



^- k. 



V ,^ 



Vk 



^. 






>^/.