(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "vega-Expeditionens Vetenskapliga Iakttagelser"

Google 



This is a digital copy of a bix>k ihal was preservcd for generations on library sIil-Ivl-s before il was carefully scanncd by Google as part of a projecl 

to make thc workl's books discovcrable onlinc. 

Il has survived long enough Tor ihe copyrighl lo expire and thc book to enter thc public domain. A publie domain book is one thai was never subjecl 

lo copyrighl or whose legal copyrighl lerm has expired. Whelher a book is in ihe publie domain may vary eounlry lo eounlry. Publie domain books 

are our galeways lo ihe pasl. represenling a weallh of hislory. eullure and knowledge ihafs ollen dillieull lo diseover. 

Marks, notations and other marginalia present in ihe original volume will appcar in this lile - a reminder of this book's long journey from thc 

publisher lo a library and linally lo you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner wilh libraries lo digili/e publie domain materials and make ihem widely aeeessible. Publie domain books belong to thc 
public and wc are merely iheir euslodians. Neverlheless. ihis work is expensive. so in order lo keep providing lliis resouree. we have laken steps lo 
prevent abuse by eommereial parlies. iiiclucliiig placmg leehnieal reslrielions on automated querying. 
We alsoasklhat you: 

+ Make non -eommereial u.se of the filé s We designed Google Book Search for use by individuals. and we requesl ihat you usc thesc files for 
personal, non -eommereial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort lo Google's system: If you are eondueting researeh on machine 
translation. optieal eharaeler reeognilion or olher areas where aeeess to a large amount of texl is helpful. please eontael us. We encourage the 
use of public domain materials for lliese purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "walermark" you see on eaeh lile is essenlial for inlbrming people aboul this projeel and hclping them lind 
additional materials ihrough Google Book Seareh. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use. remember thai you are responsible for ensuring thai whai you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the publie domain for uscrs in thc Uniied Staics. thai thc work is also in ihc publie domain for users in other 

eounlries. Whelher a book is slill in copyrighl varies from eounlry lo eounlry. and we ean'l offer guidance on whelher any speeilie use of 
any speeilie bix>k is allowed. Please do nol assume ihal a b<x>k's appearanee in Google Book Search means it can be used in any manncr 
anywhere in the world. Copyrighl infrmgemenl liabilily can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google 's mission is lo organize the world's information and to make it universal ly aeeessible and useful. Google Book Seareh helps readers 
diseover ihe world's books wlule lielpmg anlliors and publishers reaeh new audienees. You ean seareli ihrough I lic I ull lexl of ihis book on I lic web 
al |_-.:. :.-.-:: / / bööki . qooqle . com/| 




.§•• 



25363R 



f+ 



71 JT 




Press ~?i' .&*../. 

yl 
Shelf v- 





«M* 



ek. 



3 £- 

""■2 



r 



1 



VEGA-EXPEDITIONENS 



VETENSKAPLIGA IAKTTAGELSER 



BEARBETADE 



AF 



DELTAGARE I RESAN OOH ANDRA FORSKARE 



U T U I F N A 



AK 



A. E. NORDENSKIÖLD. 



TREDJE BANDElLv J JUl H 

(MKD 4 4 TAFLOB.) >^C? ^OVO^, 



—o~*£$§£i~o* — — 



STOCKHOLM, 

F. * G. BEIJBBS FÖRLAG, 

1888. 






1 



- ' I 

*■ — ^ 



S t <) o k h o 1 m , 
tryckt hos A. L. Norman* Boktryckeri- Aktiebolag, 

1883. 



TREDJE BANDETS INNEHÅLL. 



A. Text. 

Sid. 

Kjellman, F. R., Norra Ishafvets algflora. (Härtill tafl. 

1—31) 1—431. 

Leche, Wilhelm, Öfversigt öfver de af Vega-expeditionen 

insamlade arktiska hafsmollusker. I. Lamellibran- 

chiata. (Härtill tafl. 32—34) 433—453. 

C leve, P. T., Diatoms, collected during the expedition of 

the Vega. (Härtill tafl. 35—38) 455—517. 

Kramek, P. och Neuman, C. J., Acariden, während der 

Vega-expedition eingesammelt. (Härtill tafl. 3U — 44) 51U— 529. 



B. Taflor. 

Tafl, 1—31. Alger från Norra Ishafvet, Tafl. 27 tecknad af F. R. 

Kjcl linan, de ofriga tecknade af G un il da Kol t h of f, under 

ledning af F. R. Kjellman. Jfr s. 410 o. f. 
Tafl. 32. Neaera behringensis n. sp. Lyonsia arenosa Moll. var. 

sibirica Leche. 

Astarte semisulcata Leach var. rhomboidalis Leche. 

Astarte Warhami Hane. 

Cardita Novangiiae Morse. 
Tafl. 33. Yoldia hyperborea Lov. 

Yoldia aretica Gray. Unga individer starkt förstorade. 

Yoldia aretica Gray var. infläta Leche. 

Leda pernula Mull. var. costigerä Leche. 

Leda pernula Mlill. var. lamellosa Leche. 
Tafl. 34. Modiolaria laevigata Gray. 

Modiolaria laevis Beck. 

Modiolaria corrugata Stimps. var. glacialis Leche. 

Astarte semisulcata Leach. var. placenta Mörch. 
Tafl. 35—38. Diatoms. Jfr s. 515 o. f. 



Tajl. 39. Trombidium laevicapillatuin n. sp. 

Trombidium armatum n. sp. 
Tafl. 40. Scypbius baraatus n. sp. 

Scypbius japonicus n. sp. 
Tafl. 41. Bdella borealis n. sp. 

Bdella villosa n. sp. 
Tafl. 42. Ixodes borealis n. sp. 
Tafl. 43. (Ixodes) firabriatus n. sp. 
Tafl. 44. Gamasus arcticus n. sp. 



NORRA ISHAFVKTS 



ALGFLORA 



AK 



F. R. KJELLMAN. 



(HAkTILL HJ TAKI.DH.) 



- -»> 



Inledning. 

Den framställning af Ishafvets algflora, som härmed lem- 
nas åt offentligheten, grundar sig hufvudsakligen på den er- 
farenhet jag vunnit och de samlingar jag hopbragt under fär- 
der i de arktiska farvattnen. Sedan jag för omkring ett decen- 
nium sedan inträdde i de svenska polarfararnes led såsom del- 
tagare i 1872 — 73 års Spetsbergs-expedition, har hufvudmannen 
för denna liksom alla senare tiders större svenska polarexpe- 
ditioner, A. E. Nordenskiöld, välvilligt antagit mig till följes- 
lagare på alla sina derefter företagna forskningsresor i den 
höga norden: 1875 och 1876 års expeditioner till Novaja Semlja 
och Jenisejs mynning och Vega-färden 1878 — 80. Härigenom 
har jag blifvit i tillfälle att genom studier i naturen göra mig 
förtrogen med hafsfloran vid Norges nordkust, der jag dref 
algologiska undersökningar större delen af sommaren 1876, 
vid Spetsbergens, Novnja Semljas och norra Sibiriens kuster, 
alltså inom en betydande del af det arktiska området. Om 
det öfriga Ishafvets algväxtlighet har jag vunnit kännedom 
dels genom granskning af derifrån hemförda samlingar, bland 
bvilka särskildt må framhållas de Köpenhamns botaniska mu- 
seum tillhöriga algsamlingarna från Grönlands vestkust, som 
genom professor J. Langes och herr Hj. Kia>rskous god- 
hetsfulla bemedling stälts till mitt förfogande, dels genom den 
litteratur, som berör ämnet. Inom denna framstå särskildt såsom 
vigtiga Dickies och Gob is arbeten samt framför allt åtskilliga 
afhandlingar af J. G. Agardh, de senare af mycket högt värde 



KJELLMAS, SOBRA ISHA F TETS ALO FLO t A. 



genom den utredning denne algolog med vanlig skarpsynthet 
och sakkännedom företagit af åtskilliga den arktiska tiorans 
mest invecklade och mest svårtydda alggrupper. Rörande 
dessa och andra arbeten, af hvilka jag begagnat mig, hänvisar 
jag föröfrigt till den i det följande intagna litteraturförteck- 
ningen. 




Norra Ishafrets begränsning och indelning. 

Vid begränsningen af Norra Ishafvet göra sig vanligen 
tvänne uppfattningar gällande, den ena en rent geografisk, i hvil- 
ket fall Ishafvet blir hafvet norr om norra polcirkeln, den andra 
en mera hydrografisk, då Ishafvet kommer att utgöra det kalla, 
isfylda hafvet omkring nordpolen. Den förra uppfattningen 
utesluter från Ishafvet hafssträckor, som äro på norra half- 
klotet måhända de mest isrika och som äga med hänsyn till 
isdrift och temperatur starkt utpräglad ishafsnatur, nämligen 
norra Atlanten vid Grönlands södra del, men inbegriper deri 
hafvet vid Norges nordkust, der vattnets temperatur i följd 
af varma hafsströmmar är vida högre än i öfriga delar af 
polarbassinen och der i följd häraf hvarken sommar eller vin- 
ter is i någon nämnvärd mängd bildas eller nedtränger från hö- 
gre latituder. Den senare åskådningen låter hafvet vid Grön- 
land söder om polcirkeln ingå såsom del i Ishafvet, men ute- 
sluter derifrån hafvet utmed Norges nordkust. I den senare 
omfattningen kan, såsom i det följande skall visas, Ishafvet 
betraktas såsom ett växtgeografiskt helt, i den förra deremot 
icke. Inom växtgeografien är det derför nödvändigt att en 
gång för alla gifva åt Ishafvet såsom växtgeografiskt område 
en fast gräns och göra en bestämd skilnad mellan Ishafvet 
såsom ett allmänt geografiskt och ett rent växtgeografiskt helt 
samt belägga hvardera af dessa områden med olika namn. 
Jag vill derför föreslå att inom växtgeografien låta Norra Is- 
hafvet inbegripa den del af nordliga verldshafvet, som sträc- 
ker sig utmed eller norr om det arktiska landtflorområdets 
kuster, och att såsom benämning för hafvet norr om norra 
polcirkeln användes det inom kartografien ej ovanliga nam- 
net Norra polarhafvet. Då den följande undersökningen skall 
lemna bevis för att en distinktion af detta slag är af vegeta- 
tionsförhållandena fordrad, kommer detta arbete att behandla 
algfloran icke blott i polarhafvet, utan äfven i den del af Is- 



KJELLMAK, KOR B A ISH AFVET8 ALG FLOR A. 



hafvet, som sträcker sig utmed Grönlands kust söder om pol- 
cirkeln. 

Vid indelningen af detta område och benämningen af de 
olika delarna har jag så mycket som möjligt sökt följa senare 
tiders kartverk. Då emellertid olika geografer, kartografer 
och polarfarare ofta med skilda namn belagt samma del af 
polarhafvet eller gifvit olika begränsning åt med lika namn 
betecknade sträckor, hvilket särskildt är fallet med polarhafvet 
norr om Atlantiska oceanen, anser jag mig böra särskildt an- 
gifva, hvilka namn jag bestämt mig för att upptaga och hvil- 
ken begränsning jag trott mig böra gifva åt de med dem be- 
tecknade hafsområdena. De äro följande: 

Norska polarhafvet. Med detta namn föreslår jag att beteckna 
den del af polarhafvet som sträcker sig utmed Norges nord- 
vestra och norra kust från polcirkeln i söder till ungefär 72:dra 
breddgraden i norr och till Vardö longitud i öster. En del 
af (hela?) denna hafssträcka är på Kieperts karta öfver Polar- 
länderna 1 benämnd Nordhafvet — Nordmeer, — men då här- 
under dessutom inbegripes äfven en del af Atlanten och. nam- 
net möjligen skulle ge anledning till förvexling med Nordsjön, 
har jag icke ansett mig böra upptaga detsamma. 

Grönlands-hafvet. Hafvet mellan Grönland och Spetsbergen 
norr om Island och Norska polarhafvet. Det sträcker sig utmed 
Grönlands ostkust, Spetsbergens vest- och nordkust. Beeren 
Eiland anser jag ligga i detta haf. 

Murmanska hafvet. I norr begränsadt af en linie, som man 
tänker sig dragen från Varangerfjordens mynning till Matotsch- 
kin Schar på Novaja Semlja. 2 

Kariska hafvet. Hafvet mellan Novaja Semlja och Tajrnvr- 
halfön; i öster alltså sträckande sig till kap Tscheljuskins 
längdgrad. 3 

Spetsbergs-hafvet. Hafssträckan norr om Murmanska och 
Kariska hafven, öster om Grönlands-hafvet. 

Sibiriska Ishafvet. Hafvet öster om föregående till Berings- 
sundets longitud. 

Amerikanska Ishafvet. Norr om Nordamerika. 

Baffinsbay. Området mellan Amerika och Grönland. " I 
söder låter jag det begränsas af kap Farewells breddgrad. 



1 Kiepert, Uebersicht s-Kart e der Nordpolar-Länder. Neue berichtigte 
Ausgabe. Berlin 1874. 

* Jfr Nordenskiöld, Karta öfver Provens färd till Jenisej och åter 1875. 

* Jfr Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 150. 



TEG A- EXPEDIT 10 NES 8 VETES SKAPLIGA AU BETES. 



Vegetationens allmänna skaplynne. 

Individmängd. Den individrikaste algvegetationen finner 
man i Ishafvet vid Norges kuster. Här äro alla för algers 
uppkomst tjenliga delar af åtminstone den litorala och sub- 
litorala bottenregionen klädda med täta algmassor. Det kan 
såsom allmänt gällande utsägas, att i Norska polarhafvet jäm- 
förelsevis lika stora sträckor äro algbevuxna som i norra At- 
lanten vid Norges och Storbritanniens kuster och att vegeta- 
tionens täthet i det stora hela är densamma. Om man från- 
ser Murmanska hafvet längst i vester och Hvita hafvet, som med 
hänsyn till vegetationsförhållanden lämpligast torde vara att 
betrakta såsom öfvergångsområden mellan Norska polarhafvet 
och Ishafvet i sträng växtgeografisk mening, 1 är sannolikt södra 
delen af BafFinsbay utmed Grönlands vestkust den del af Is- 
hafvet, som med hänsyn till vegetationens individrikedom 
kommer Norska polarhafvet närmast. Vegetationen här känner 
jag icke genom egna iakttagelser, men stödjande mig på de 
samlingar härifrån, jag genomgått, och på upplysningar af for- 
skare, som besökt dessa nejder, måste jag antaga, att vid Grön- 
lands vestkust åtminstone upp mot Disko-ön eller till omkring 
71:sta breddgraden finnes en algväxtlighet, som i utsträckning 
och individmängd väl står efter, men dock kommer närmast 
•den i Norska polarhafvet och betydligt öfverträffar den i andra 
större ishafsområden. Rink, den störste kännaren och ut- 
förligaste skildraren af Grönlands natur, säger i sitt arbete: 
Grönland geographisk og statistisk beskrevet: »Et ikke mindre 
overraskende Syn frembyder Havet, hvor det er klart, umid- 
delbart längs Kysterne af Grönland: Bunden er bevoxet med 
en Skov af kjeempemsessige Tångarter med Blade paa 6 å 8 
Alens Lsengde och V4 Alens Brede, der i Förbindelse med den 
Dyreverden, som bevseger sig derimellem, erindrer om Koral- 
revene i de tropiske Have; desuden beklrede koralagtige 
Skorper 2 överalt Stenene, som ligge paa Bunden, og deres Hul- 
ninger, saavelsom Leret, man skraber op fra Dybden, Alt vrim- 
ler af Dyr». 3 Det omdöme, jag fält om algvegetationen i 
Murmanska hafvet vid vestkusten af södra Novaja Semljaoch 
Wajgatsch, hafva senare iakttagelser ejjäfvat. Det lyder: Alg- 



1 Jfr Gobi, Algen fl. weiss. Meer och Cienkowsky, Bericht. 

* Lithothamnier. 

a Rink, Grönland I, sid. 84. 



KJELLMAK, SOBRA JStiAFVETS ALGFLOIiA. 



vegetationen här jämförd med den vid Skandinaviens kuster 
är individfattig. Stora sträckor af hafsbottnen, äfven då de äro 
af sådan beskaffenhet att de i andra haf skulle vara algbe- 
vuxna, sakna alger fullständigt eller äga en ytterst torftig, 
• gles vegetation. Största delen af de i andra haf med alger 
bevuxna bottenområdena äro utan vegetation, och på de delar af 
bottnen, der växtligheten är tätast, understiger denna betydligt 
i individmassa algrika delar af Atlanten. l Detta omdöme 
anser jag äfven kunna utsträckas till Grönlands- och Spets- 
bergs-hafvet utmed Grönlands ostkust, Spetsbergens, Beeren 
Eilands och norra Novaja Semljas kuster. Antagligen gäller 
det också om det i algologiskt hänseende ännu mycket ofull- 
ständigt kända Amerikanska Ishafvet. I Kariska ho/vet är 
enligt hvad de hittills* sparsamma iakttagelserna gifva vid han- 
den vegetationens skaplynne ett annat vid Novaja Semlja än 
vid Sibiriens kust. Om vegetationen utmed den öfriga delen 
af Novaja Semljas ostkust till sina allmänna drag liknar den 
vid Uddebay, den enda punkt af denna kuststräcka der den 
hittills varit föremål för närmare undersökning, så sluter sig 
algväxtligheten i vestra delen af Kariska hafvet i individrike- 
dom närmast till vegetationen i östra delen af Murmanska 
hafvet. Den individfattigaste vegetationen i hela polarhafvet 
har hafssträckan utmed Sibiriens nordkust, alltså östra delen 
af Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet. Den måste med 
stöd af de hittills gjorda iakttagelserna betraktas såsom ytter- 
ligt fattig. Knappast torde det finnas något hafsområde med 
samma utsträckning som detta, hvars vegetation har en så- 
dan karakter af armod och torftighet. Såsom den tabell och 
karta utvisar, hvilka Stuxberg offentliggjort öfver de un- 
der de svenska expeditionerna 1875, 1876 och 1878 utförda 
draggningarna i Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet, 2 hafva 
undersökningar med nutidens bästa draggredskap anstalts på ett 
betydligt antal ställen utefter hela norra Sibiriens kuststräcka 
och i allmänhet på sådant djup och sådant afstånd från land,, 
att i andra haf och äfven i andra delar af polarhafvet algrik 
botten helt säkert mycket ofta skulle hafva anträffats. Det 
framgår emellertid af de lemnade uppgifterna, som stödja sig 
på mina anteckningar, att i östra delen af Kariska hafvet och i 
Sibiriska Ishafvet alger upphämtats på endast 10 ställen. Endast 
på fyra af dessa, nämligen vid kap Palander och i Aktinia-viken 
inom Kariska hafvet och vid Irkajpi och trakten omkring Kol- 



1 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meeres, sid. 67 — 09. 
* Vega-exp. I, sid. 682. 



TEGABXPEDITIOSESa VETESSKAPLIGA ARBETEN. 9 

jutschin-fjordens mynning inom Sibiriska Ishafvet, funnos al- 
ger i någon nämnvärd mängd. På den sistnämnda fyndorten 
torde algvegetationen i individmängd möjligen kunna anses 
jämnlik växtligbeten i mindre algrika delar af Murmanska 
och Grönlands-hafvet, på de tre öfriga åter voro de algbe- 
vuxna områdena af ringa omfång och individmängden ringa. 
Rörande vegetationen på de återstående sex fyndorterna har 
jag antecknat följande, som synes mig förtjent att särskildt 
anföras. 

1. Lat. N. 74° 52' Lon*. O. 86° 8. Kjellmans öar. 

Botten: granit- och gneishällar och block. 

Veg. : Torftig litoral vegetation af TJrospora penicilliformis. 

2. Lat. N. 76° 8 Lon*. O. GO° 26'. 

Djup: 15 fmnr. Botten: sten och grus. 

Veg. : Lithothamnion foecundum, sparsam. Phylloplwra inter- 
rupta, ytterst liten och sparsam. Lithodermafatiscens, temligen 
ymnig. 

8. Lat. N. 76° 18' Lon* O. 02° 20 . 
Djup: 40 fmnr. Botten: sten och lera. 
Veg.: PhyUophora itUerrupta, åtskilliga exemplar. Polysi- 
phonui arctica, ett litet exemplar, fäst på föregående. 

4. Lat. N. 77° 86' Löner. O. 108° 25 Kap Tocheljuskin. 

Djup: 5 — 10 fmnr. Botten: lera med skifferstycken och 
4 vartsstenar. 

Veg. : nästan ingen ; endast på tvänne ställen spår af sådan. 

Laminaria Agardhii, ett helt och några i upplösning stadda 
exemplar. 

Sphacélaria arctica, ett exemplar. 

Pylaidla Moralis, ytterst sparsam och torftig. Till litoral 
vegetation fans ej antydan. Isfot låg qvar nästan öfverallt. 

5. Lat. N. 78° 40' Lon*. O. 140' 16'. Blischni-ön. 

Djup: 4 fmnr. Botten: hård lera. 

Veg.: Inbäddade i den med skraporna upphämtade leran 
funnos några exemplar af PhyUophora interrupta. Deras basal- 
delar voro afslitna, men i öfrigt hade de ett friskt utseende. 
De hade antagligen legat lösa på bottnen, men sannolikt ej 
dr i f vit långa sträckor. 

6. Lat. N. 60° 27' Lon*. O. 177° 14'. 
Djup: 4 — 5 fmnr. Botten: sand och rullstenar. 
Veg.: Ddesseria sinuosa, ett exemplar sittande på en art 
Hydromedusa. 



10 KJELLMÅS, NORRA ISH AFVET8 ALGFLO R A. 



Totalomdömet om Ishafvets algvegetation med hänsyn 
till individmängd anser jag mig på grund af hvad i det före- 
gående anförts kunna gifva följande form. 

I omkring en tredjedel af detta haf d. v. s. större delen 
af Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet är vegetationen myc- 
ket individfattig, i Norska polarhafvet i rikedom jämförlig med 
den i norra Atlanten, i den återstående delen betydligt fatti- 
gare, i det en jämförelsevis mindre yta af bottnen bär vegetation 
och växtligheten på de bevuxna delarne är mindre tät äri i 
Atlanten. Vegetationen vid Grönlands vestkust (i vestra delen 
af Murmanska hafvet och i Hvita hafvet) kommer Norska 
polarhafs-vegetationen i individmängd närmast. 

Vegetationens fördelning på de olika bottenregionema, den Ut o- 
rala, sub- och elitorala. Gränserna för dessa regioner anser 
jag kunna beträffande Ishafvet fastställas såsom jag gjort i 
min redogörelse för Murmanska hafvets algvegetation. Den 
litorala regionen skulle alltså omfatta den del af bottnen, som 
ligger emellan öfversta flod- och nedersta ebbgränsen. Den 
sublitorala sträcker sig från den förras nedre gräns till ett 
djup af 20 famnar. Djupare delar af den algbevuxna bottnen 
bilda den elitorala regionen. l Dess nedre gräns är säkerligen 
olika i olika delar af Ishafvet. I Grönlands-hafvet vid Spets- 
bergens kust bär den alger ännu på ett djup af 150 famnar. 

Äfven med hänsyn till vegetationens fördelning på de 
olika bottenregionerna visa sig olika delar af Ishafvet väsent- 
ligen olika. Inom Norska polarhafvet är den litorala regionen 
bevuxen med en rik, yppig och till sin sammansättning vex- 
lande vegetation. Bland de härifrån kända arterna uppträda 
mer än hälften antingen uteslutande eller åtminstone stundom 
på denna afdelning af bottnen. Några af dem t. ex Bhodo- 
mela lycopodioides, Gigartina mamiUosa, Chondrus crispus nå vis- 
serligen icke den yppiga utveckling som längre söderut vid 
Norges kust, men det stora flertalet äro här lika frodiga och 
bilda lika tätt slutna massor som vid norra Atlantiska ocea- 
nens kuster. Vid sydliga Grönlands vestkust finnes också en 
ganska individrik, om ock mera enformig litoral vegetation. 
Professor Th. M. Fries har meddelat mig, att strandbältet är 
bevuxet med Fucaceer och att det är dessa som förläna litoral- 
vegetationen dess prägel. Att dock jämte dessa åtskilliga an- 
dra arter förekomma, framgår af de här gjorda algsamlingarna, 
hvilka innehålla åtskilliga rena litoralalger. Om åtskilliga af 
dessa har derjämte J. Va hl uttryckligen på etiketterna an- 

1 Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 57. 



VEOA-EXPEDITIOKENS VET ES8K AFLIOA AKBETEN. H 



gifvit, att de växa inom litoralregionen. Bland sådana vill 
jag här närana: Rhodomda lycopodioides, Polysiphonia urceolata, 
Halosaccion ramentaceum, Rea fascia, Pylaiella litoralis, Entero- 
$norpha intestinalis, compressa och micrococca, Monostroma Blyttii, 
Diplonema percursum, Spongomorpha arcta, Cladophora rupeslris, 
Rhizodonium rigidum och riparium, Chtetomorpha Wormskioldii. 
Urospora penicilliformis, Rivularia atra. Inom den ojämförligt 
största delen af Ishafvet har den litorala regionen ingen eller 
en ytterst torftig vegetation. Vid Spetsbergens kuster har jag 
på det litorala bältet funnit följande arter: Rhodochorton Rothii 
och intermedium, Fucus evanescens f. bursigera och nana, Cheetop- 
teris plumosa, Pylaiella Moralis, Chmtophora tnaritima, Enteromor- 
pha compressa, Spongomorplia arcta, Rhizoclonium riparium, Ulo- 
thrix discifera, Urospora penicilliformis, Codiolum Nordenskiöldia- 
num, Calothrix scopulorum. Artantalet är visserligen rätt be- 
tydligt, men det bör märkas, att flertalet äro antingen i all- 
mänhet mycket sällsynta eller åtminstone mycket sällsynta 
inom litoralregionen. Fucus evanescens, i sina större former 
allmänt utbredd vid Spetsbergens kuster, går sällan upp i lito- 
ralregionen. Under formen bursigera är den anträffad på två, 
under formen nana på ett ställe, alltid på områden af ringa 
omfång. Chatopteris plumosa, en af Spetsbergens vanligaste 
alger, har jag endast en gång funnit litoral och endast i några 
få exemplar. Pylaiella litoralis och Spongomorpha arcta, som 
båda äro rätt vanliga i sublitoralregionen, äro inom strand- 
bältet mycket sällsynta. De båda Rodochorta, Ulothrix discifera 
och Codiolum Nordenskiöldianum äro funna hvardera endast på 
ett ställe inom den spetsbergska litoralregionen. Mera allmänt 
och i något större individmängd förekomma på bottnens öf- 
versta del vid Spetsbergen endast Enteromorpha compressa, Rhi- 
zoclonium riparium, Urospora penicilliformis och Calothrix scopu- 
lorum. På ojämförligt största delen af detta område saknas all 
vegetation. Samma armod visar äfven litoralregionen inom 
Östra delen af Murmanska hafvet, i den vestra torde likasom i 
Hvita hafvet den litorala växtligheten hålla medelvägen mellan 
Norska polarhafvets rikedom och Grönlandshafvets fattigdom. l 
Vid framställningen af vegetationsförhållandena vid vestkusten 
af No vaja Semlja och Wajgatsch har jag angifvit, att den betydli- 
gaste delen af det litorala bottenområdet här saknar all vegeta- 
tion, att den litorala alg vegetation, som här och der förekom- 
mer, är ytterst individfattig och består af uteslutande små växta 
alger. Elfva arter äro här anträffade litorala: Rhodochorton 

1 Jfr Cienkowsky, Bericht. 



12 KJELLMAS, NORRA 1SBAFVET8 ALGFLORA. 

Rothii, Fucus evanescens, Phloeospora pumila, Pylaiélla litoralis r 
Chcetophora maritima, Enteromorpha compressa och minina f. gla- 
eialis, Rhizoclonium riparium och pachydermum, Urospora petiicilU- 
formis, Calothrix scopulorum. De vanligaste af dessa voro : Rho- 
docttorton Rothii, Pylaiélla Moralis Enteromorplia compressa, och 
Rhizoclonium riparium. Fucus evanescens är sällsyntare, Phoelo- 
spora pumila, Urospora peniciUiformis, Chcetophora maritima och 
Calothrix scopulorum äro anträffade endast på tvänne, Entero- 
morpha minima f. glaciaiis och Rhizoclonium pachydermum hvar- 
dera på ett ställe. Här liksom vid Spetsbergens kuster äro 
de litorala algerna småväxta. De särskilda individerna af 
Chcetophora marilima kunna svårligen urskiljas med obeväp- 
nadt öga. Calothrix scopulorum och Urospora penicillijormis be- 
kläda i ett tunt lager de under ebben blottade stenarne. 
Rodochorton Rothii och Rhizoclonium riparium äro sammanfil- 
tade till mattor af några millimeters tjocklek, Rhodochorton 
intermedium, Phloeospora pumila, Enteromorpha compressa och 
den litorala formen af Pylaiélla litoralis äro äfven de lågväxta, 
några centimeter höga, och de former af Fucus evanescens, 
som vanligast anträffas inom litoralregionen, nå sällan mer 
än omkring 6 centimeters höjd. l I Kariska hafvet är en- 
dast på tvänne ställen antydan till en litoralvegetation iakt- 
tagen, nämligen vid Kjellmans öar, der, såsom förut angifvits, 
på strandklipporna växte små tofsar af Urospora peniciUiformis r 
och i Aktiniaviken, hvarest det litorala bottenområdet flere- 
städes, men sparsamt var bevuxet med småväxt Enteromorpha 
compressa. Från Sibiriska och Amerikanska Ishafvet äro inga 
litorala alger kända. 

I Ishafvet är vegetationens hufvudmassa utbredd öfver 
den sublitorala regionen. Detta påstående har en något olika 
betydelse beträffande olika delar af Ishafvet. Allestädes är 
det visserligen detta bottenområde, som bär den kraftigaste, 
tätaste, till mängden största vegetationen, men i Norska polar- 
hafvet är den sublitorala vegetationen artfattigare, i öfriga de- 
lar af Ishafvet åter artrikare än växtligheten på någon af de 
öfriga bottenregionerna. 

Med nutidens metoder för hafsvegetationens undersökning 
möter det oöfverstigliga svårigheter att erhålla någon be- 
stämd och säker insigt om vegetationens beskaffenhet på den 
elitorala regionen. De få algindivid, som då och då med bot- 
tenskraporna upphämtats från öfver 20 famnars djup, räcka 
enligt min erfarenhet endast till att visa, att större alger verk- 

1 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 68—59. 




V EGA- EXPEDIT 10 SES 8 VETES 8 KA PLIG A A H BETES. 13 

ligen förekomma på denna del af bottnen. Om vegetationens 
individmängd och allmänna skaplynne i öfrigt gifva de ingen 
upplysning. Af de undersökningar, som utförts i Ishafvet, 
synes mig framgå, att öfver den allra största delen af den 
elitorala regionen algvegetation saknas, och att den vegetation, 
som här och der anträffas, är såväl art- som individfattig. 

Jag har mig icke bekant, att i Norska polarhafvet med sä- 
kerhet någon algart blifvit funnen på det elitorala botten- 
området. Vid Spetsbergens kust har jag påträffat en och an- 
nan, nämligen Ddesseria sinuosa, af hvilken under 1872 — 73 
års svenska expedition några få, men fullt friska individ upp- 
hämtades norr om Spetsbergen från 85 famnars djup, Ptilota 
pactinaata, i Smeerenberg bay vid Spetsbergens nordvestkust fun- 
nen på 150, norr om Spetsbergen på 80 — 100 famnars djup. Till 
samma betydliga djup nedgår här också Dichloria viridis. Vid 
Novaja Semljas vestkust äro följande arter kända från den elito- 
rala regionen : Polysiphonia arctica, Delesseria sinuosa, Euthora cri- 
ståla och Dichloria viridis. l Såsom jag redan förut anfört, anträf- 
fades under Vega-färden på ett ställe i Kariska hafvet Phyllophora 
ivUerrupta och Polysiphonia arctica på ett djup af 40 famnar. I 
Baffinsbay skall enligt uppgift af Di ek i e ett rätt stort an- 
tal arter hafva upphämtats från betydliga djup under en af 
de engelska Franklin-expeditionerna, nämligen: Polysiphonia 
nigrescens f 40 — 50 fmnr ; Ptilota pectinata 30—40 ; Dictyotafasciolaf?) 
20 — 50; Agarum Turneri, 10 — 100; Laminaria saccharina (antag- 
ligen L. cttneifolia), 50 — 100; Laminaria (Ilea) fascia, 40 — 50; 
Chordaria flagelliformis, 40 — 100 ; Dictyosiphonfoenicuteceus, 50 — 70 ; 
Desmarestia aculeaia, 80 — 100; Desniarestia (Dichloria) viridis. 
50 — 100 ; Chatopteris plumosa, 25—30 ; Ectocarpus (Pylaiella) lito- 
redis, 50 — 100; Ectocarpus Landsburgii (Pylaiella varia?), 50 — 100; 
Ectocarpus Durkeei? 70 — 80; Conferva spec. Youngeana? d. v. s. 
Urospora penicilliformis, 25 — 30 famnar. 2 Tillförlitligheten af 
dessa uppgifter synes mig kunna på goda grunder sättas i 
tvifvel. 

Ofvan litoralregionens öfre gräns finnes här och der på 
ishafskusten laguner, hvilka stå i förbindelse med hafvet och 
hvilkas vatten derför äger en saltmängd, som gör det möjligt 
för hafsalger att trifvas. Den vegetation de hysa är ofta myc- 
ket individrik, men alltid mycket enformig, bildad af en, stun- 
dom 2 — 3 arter Chlorophyllophyceer. 



1 Jfr Kjellraan, Algenv. Murm. Meer., sid. 67. 
* Jfr Dickie. Alg» Sutherl. I, sid. 140- 143. 



14 KJ ELLMAN, NORRA ISHAFVET8 ALG FL OR A. 

De allmänna dragen af vegetationens sammansättning. Alg- 
formationer. Det kan sägas vara tre familjer, som beherska 
vegetationen i Ishafvet: Laminariacea, Fueaceee och Coratii- 
nacea. De bekläda de största ytorna af bottnen, uppträda 
i täta, individrika massor och nå en betydlig grad af yppig- 
het. I följd häraf låta de vegetationens öfriga element föga 
göra sig gällande i det totalintryck, vegetationen framkallar. 
Mäktigast verka Laminarieerna: De äro i Norra Ishafvet till 
hela dess utsträckning de mest storväxta, de i största mas- 
sorna och på de vidsträcktaste ytorna uppträdande algformerna. 
Strängt taget kan derför Ishafvet kallas Laminarieernas haf. 
Fucaceerna gifva prägel åt vegetationen på större områden en- 
dast i de icke eller mindre, arktiska delarne af Ishafvet: vid 
Grönlands vestkust, i Hvita hafvet, i vestligaste delen af Mur- 
manska hafvet och framförallt Norska polarhafvet. Inom öfriga 
delar af Ishafvet, der de icke förmå tillegna sig litoralregionen > 
saknas de antingen helt och hållet såsom t. ex. fallet är i stör- 
sta delen af Kariska och Sibiriska Ishafvet eller förekomma i 
så ringa individmängd och så spridda, att deras betydelse så- 
som vegetationskarakteren bestämmande är ingen eller mycket 
obetydlig. Högst vida delar af den sublitorala regionen in- 
tagas i Ishafvet af Corallineer. Kleen anger en art Lithotham- 
nion jämte Chorda filum vara de allmännaste arterna i deinr& 
sunden och på grund t vatten i södra delen af Norska polarhafvet 
vid Nordlandskusten. l Längre mot norr i Tromsö amt och 
vid Finmarken har jag funnit vidsträckta delar af nedre sub- 
litoralregionen betäckta med arter af slägtet Lithothamnion. 
Flerestädes vid Spetsbergens kust är Lithothamnion glaciale ym- 
nig; vid mynningen af den i Spetsbergens nordkust ingående 
viken Mosselbav täckte den i form af bollar, som ofta voro 
15 — 20 ctmr i diameter, bottnen på en yta af 4 — 5 engelska 
qvadratmil. 2 Afven vid No vaja Semljas vestkust har jag fun- 
nit en individrik vegetation af Lithothamnion glaciale på om- 
råden af betydlig utsträckning. 3 

I Kariska hafvet vid Uddebay gaf likaledes en Coralliné, 
Lithophyllum arcticum, åt vegetationen på en större rymd dess 
prägel. 4 Att också i Baffinsbay vid Grönlands vestkust Co- 
rallineer uppträda massvis framgår af Rinks ofvan anförda 



1 Kleen, Nordl. Alg., sid. 9. 

2 Jfr Kjellnian, Spetsberg. Thall. I, sid. 4. 

3 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer, sid. 60. 

2 Jfr Kjellman, Kariska hafvets Algv., sid. 10—11. 



VEGA-EXPED1T10NENS VETENSKAPLIGA AU BETES. 



15 



skildring af lifvet i hafvet vid denna kust. Jämförelsevis få 
och enligt regeln småväxta algarter, mestadels Florideer, trif- 
vas jämte Corallineerna, och äfven om de, såsom stundom 
händer, uppträda i större individmassor, är det dock Coralli- 
neerna som bestämma vegetationens allmänna drag. Äro dessa 
busklika Lithothamnier, så är den individmängd, i hvilken de 
förekomma, mycket stor. Vid draggning med bottenskrapor 
komma dessa ofta upp öfverfulla. 

Om också, såsom ofvari anförts, den litorala algvegeta- 
tionen i Norska polarhafvet kan karakteriseras såsom en vege- 
tation af Fucaceer, så bör dock märkas, att denna icke är till 
sin sammansättning likformig utefter hela kuststräckan. Dels 
äro nämligen dé element, af hvilka den sammansättes, ej öfver- 
allt de samma, dels ingå samma arter i större mängd på som- 
liga trakter än på andra, och dels samt framförallt är den 
massa, i hvilken Fucaceer uppträda i förhållande till andra arter, 
i väsentlig grad olika på olika delar af det ifrågavarande 
området.' I södra delen af detta haf tar, utom arter af släg- 
tena Fucus, Pdvetia, Ozothallia, äfven Himanthalia lorea del i 
Fucacéformationens bildning, i norra delen, vid Finmarks- 
kusten saknas den; Fuctis edentatus uppträder vid Nordlanden 
i mindre individmängd än vid Finmarkskusten, der den öfver 
vida sträckor är den allmännaste af alla Fucaceerna. På vissa 
områden af litoralregionen är vegetation bestämdt präglad af 
Fucaceer, på andra åter hafva dessa så starkt trädt tillbaka för 
andra algarter, att fråga kan uppstå, om dessa vegetations- 
afdelningar skola kunna inbegripas under Fucacéformationen. 
Ingenstädes, åtminstone öfver någon större rymd, förekomma 
Fucaceerna fullkomligt oblandade. På dem eller på klipporna 
och stenarne jämte dem finnas åtskilliga andra arter, af hvilka 
till och med somliga förekomma i stor individmängd, ehuru 
de dock aldrig kunna utöfva något väsentligt inflytande på 
vegetationens allmänna utseende. Bland dessa synas mig föl- 
jande förtjenta att framhållas: Rhodomela lycopodioides, Poly- 
siphonia fastigiata, Rhodymenia palmata, Délesseria alata, Ptilota 
elegans, Elachista fucicola, Spongomorpha ar da och Cladophora 
rupesiris. De delar af litoralregionen, der Fucaceerna mera 
trädt tillbaka, äro bevuxna med en mycket brokig vegeta- 
tion. I allmänhet är blandningen af arter sådan, att det 
näppeligen låter säga sig, om någon eller några vissa ar- 
ter äro de förherskande. Förnekas kan det dock icke, att 
en antydan till differientiering här och der gör sig gällande, 
i det på somliga ställen Florideer, på andra åter gröna alger 



16 KJELLMAK, NOltRA I8HAFVFTS ALGFLORA. 

jämte Fucaceer förekomma i största mängden. I Finmarken 
och, enligt hvad jag af Kl eens uppgifter trott mig finna, äf ven 
i Nordlanden på öppna delar af kusten, der bottnen inom lito- 
ralregionen bildas af långsamt sluttande berghällar, finnas ofta 
Florideer i större mängd: Bhodomda lycopodioides, Polysiphonia 
nrceolata, Bhodymenia palmata, Hahsaccion ramentaceum, Gigar- 
tina mamillosa, Cystostoclonium purpurascens och Porphyra laci- 
niata. Dock växa här äfven i myckenhet åtskilliga icke Flo- 
rideer såsom Chordaria flagelliformis, Monostroma ardicum. Spon- 
gomorpha spinescens m. fl. Rikedom på gröna alger, ehuru i 
mycket brokig blandning med såväl Florideer som isynnerhet 
Fucoideer, hysa sådana områden af litoralregionen, hvilka äro 
rika på fördjupningar, som under ebb hålla sig fy Ida med vat- 
ten. Detta gäller såväl om Finmarken, som enligt Kleen 
om Nordlanden. Han säger 1 : »Af de observerade arterna (i 
Nordlanden) förekommer allra största delen i den s. k. fjaeren. 
eller området mellan högsta och lägsta vattenståndet, dels och 
företrädesvis i de vattensamlingar, som hafvet vid ebbtid qvar- 
lemnar uti de öfverallt förekommande håligheterna, dels på 
den tidtals blottade klippan.» För dessa delar af litoralregio- 
nen i Finmarken synas mig följande arter kunna uppgifvas 
såsom isynnerhet karakteristiska: Cordllina officinalis, (på hvil- 
ken sitta fastade Myriotrkhia filiformis, Chaniransia Daviesii 
och secundata), Lithothamnion polymorphum, Hildbrandtia rosea, 
Chondrus crispus, Ceramium rubrum, Punctaria plantaginea, Ilen 
fascia, Dictyosiphon foenictdaceus, Enteromorpha intestinalis, Mo- 
nostroma Blyttii (med Ectocarpus confervoides och Myrionema strå ti - 
gulans), Spongomorpha arcta och imcialis, Cladophora glaucescens 
och gracilis (med Myrionema strangulans, små Ectocarpus- och Py- 
ZateKa-arter). Stundom uppträda jämte dessa mindre Fucus- 
arter: F. distichus, F. linearis, F. filiformis, F. michnensis, i 
hvilket fall dessa ofta äro de förherskande ; i andra fall är det 
Enteromorphor, Cladophoreer och Monostroma Blyttii y som genom 
sin större individmängd göra sig mest gällande. 

Om alltså vid Norges Ishafskust litoralvegetationen å ena 
sidan icke kan sägas vara likformig, så är dock dess differen- 
tiering icke så långt gången, att den kan anses tillhöra mera än 
en mera skarpt utpräglad algformation — Fucacéformationen. 

I de öfriga delarne af Ishafvet, der en mera rik och isyn- 
nerhet på Fucaceer rik litoralvegetation finnes, är säkerligen 



l V 



Kleen, Norell. Alg., sid. 7. 



VEGAEXPED1TI0SEN8 YETEK SKAPLIG A ARBETES. 



likformigheten större, differentieringen ännu mindre än i Nor- 
ska polarhafvet. l 

Det har redan ofvan blifvit antydt, att arter, som i Nor- 
ska polarhafvet äro litorala eller äro närmast förvandta med lito- 
rala arter, i andra delar af Ishafvet vanligast uppträda inom 
sublitoralregionen. Så är t. ex. fallet med Rhodymenia palmata, 
Rhodomda lycopodioides, vanligast under formen teninssima, Ha- 
Josaccion ramentaceum, Fucus evanescens, Monostroma Blyttii, 
Spongomorpha arcta m. fl. Ofta växa de spridda i ringa in- 
dividmängd och ingå såsom element i Laminariéformatio- 
nen, stundom bilda de dock tätare slutna, individrika massor 
öfver betydligare områden och framstå såsom ett från öfriga 
formationer afgränsadt helt. I min redogörelse för Murman- 
ska hafvets algvegetation har jag beskrifvit tvänne dylika 
vegetationsafdelningar, som jag benämnt Rhodymenia- och Dicty- 
ostpAon-formationen (regionen). Den förra har jag angifvit så- 
som förekommande så väl vid Spetsbergen som vid Novaja 
Seinlja på omkring 3 famnars djup och såsom karakteriserad 
af yppig Rhodymenia palmata. Jämte den förekommo vid 
Spetsbergen Ceramium rubrutn, vid Novaja Semlja Polyides ro- 
tundus och SarcophyUis arctica mera ymnigt. 2 DictyosipJwn-ior- 
mationen, som är känd från Murmanska hafvet i Pilzbay vid 
Novaja Semljas vestkust, förekom inom öfre delen af den sub- 
litorala regionen på botten bildad af mindre rullstenar. Den 
förherskande arten var en Dictyo$iphon-i 'orm, som jag med tve- 
kan hänförde till Dictyosiphon hippuroides, men i det följande 
beskrifvit under ett särskildt namn: D. corymbosus. Dessutom 
ingingo Rhodomda lycopodioides, Chatopleris plumosa, Punctaria 
plantaginea, Monostroma Blyttii, Spongomorpha arcta såsom be- 
ståndsdelar i denna vegetation. På åtskilliga ställen vid Spets- 
bergens kuster äfvensom på ett ställe i östra delen af det Sibi- 
riska Ishafvet har jag träffat en vegetationsafdelning, som kan 
sägas vara karakteriserad af Fucus evanescens och Rhodomda 
lycopodioides /. tenuissima. Vid Spetsbergen åtföljdes dessa oftast 
af Polysiphonia arctica, Rhodymenia palmata, Halosaccion ramen- 
taceum (med Elachista hibrica), Chordaria fiagelliformis, Sphace- 
laria arctica, PylaieUa litoralis, Phloeospora tortilis samt ett och 
annat mera lågväxt exemplar af Laminaria Agardhii och L. 
solidungula. I närheten af Vegas vinterqvarter vid Sibiriens 
nordostkust, på 2 — 3 famnars grus- och stenbotten, var vege- 
tationen på en större yta sammansatt af följande arter: Rho- 



1 Jfr ofvan sid. 10 — It och Cienkowsky, Berirht. 
* Jfr Kjellman, Algen v. Murm. Me er., sid. 07. 



18 KJELLMAS, NORRA ISUAFVETS ALGFLORA. 



domela lycopodioides, f. tenuissima, den jämte Fucus evanescens 
allmännaste arten, Ahnfdtia plicata, temligen ymnig, Sarco- 
phyllis arctica, näst Rhodomela lycopodioides den vanligaste Flo- 
rideen, Antithanmion boreale, Alaria aväta, Laminaria cuneifolia, 
Chordäria flagelliformis, Elaéhista fucicola, Chcetopteris plumosa, 
alla sparsamma, Sphacelaria arctica, temligen allmän, Fylaidla 
litoralis, allmän. Af dessa uppgifter framgår, att vegetationen 
inom dessa vegetationsafdelningar utgöres till största delen af 
arter, hvilka vid Norges kust nu för tiden äro litorala eller 
bland de här litorala arterna hafva sina närmaste slägtingar. 
Utgår man, såsom mig synes nödvändigt, och hvartill jag fram- 
deles skall återkomma, från den förutsättningen, att under 
glacialperiodens tidigare skede hafsvegetationen vid Norges 
kust haft ett utseende och en sammansättning överensstäm- 
mande med den nutida spetsbergska, så har vid denna tid ej 
heller här en utpräglad Ftteacé- formation förekommit. I den 
mån de fysiska förhållandena ändrade sig, kunde Fucaccer, 
Ehodymenia palmata, Rhodomela lycopodioides och andra nutida 
litoralformer gå upp på mindre djup, tilltaga i individrikedom, 
upptaga bland sig söderifrån kommande former och bilda mera 
tätt slutna afgränsade växtmassor, i få ord sluta sig tillsam- 
mans till den nutida Fucacé formationen. Under denna förut- 
sättning skulle man sålunda kunna uppfatta dessa af Fucus, 
Ehodymenia, Dictyosiphon och RJwdomela famte deras följeslagare 
bildade vegetationsafdelningar i Ishafvets rent arktiska delar 
såsom ett slags litoral algformation under bildning, föregån- 
gare till den'nutida Fucacé-formRtionen vid Norges kust. Den 
skulle kunna kallas en pr oiltior al-formation. 

Såsom redan anförts är Laminarié-foTmationen den vege- 
tationsafdelning, som i hela Ishafvet är den mest utpräglade, 
den vidsträcktast utbredda och största rymden upptagande. 
I olika delar är dess sammansättning olika såväl hvad angår 
de förherskande arterna som de arter, hvilka bilda underve- 
getationen i dessa Ishafvets algskogar. Men ehuru Lamina- 
rieerna utgöra ett ganska betydligt antal arter, större än man 
hittills varit böjd att antaga, äro de dock hänförbara till samma 
växtform, hvarför det intryck, som denna vegetationsafdelning 
ger, allestädes blir i det stora hela det samma. Då skiftnin- 
gen i Jvawmar^-formationens sammansättning lemnar de bästa 
hållpunkterna vid urskiljandet och begränsningen af olika trän- 
gre florområden i Ishafvet, skall jag vid redogörelsen för dessa 
närmare ingå härpå. Kraftigast är denna formation utvecklad 
på fast berg- och grof stenbotten. I Norska polarhafvet och i 



VEOAEXPEDITI0MES8 VETENSKAPLIGA ABBETBX. 19 



Baffinsbay vid Grönlands vestkust sammanfaller dess öfre gräns 
med ebbgränsen och den går härifrån nedåt i all sin rikedom till 
2 å 5 famnars djup. Djupare ned aftar den i individmängd, 
men vinner ofta i yppighet. Inom öfriga delar af Ishafvet 
håller den sig enligt regeln till djupare delar af den sublito- 
rala regionen, på omkring 3 — 10 famnars djup. Vid Norska 
kusten, der bottnen är af lösare bygnad, består af sand, grus 
och mindre stenar inom sublitoralbältets öfre del, antager 
Zairoftarä-formationen ett från det typiska mycket afvikande 
utseende. De vanliga Laminaria- och ^Zarta-arterna träda till- 
baka, förekomma i mindre individantal och äro mindre frodiga. 
I stället blir en annan Laminarié, Phyllaria dermatodea, talrik 
och bildar i förening med Chorda Jilum, Chordaria flagdliformis, 
Dictyosiphon hippuroides, Momstroma fuscum, Spongomorplia arcta 
och Diploderma amplissimum m. fl. vegetationens hufvudmassa. 

CoroW*#u?-formationen är artfattig och af olika sammansätt- 
ning i olika delar af Ishafvet. Vid Norges nordkust är Li- 
thoihamnion soriferum den förherskande arten. Fastade på 
den i ringa mängd har jag funnit Chatitransia efflorescens, 
Ddesseria sinuosa, Khodophyllis dichotoma, Kallymenia septemtrio- 
nalis, Aniithamnion Pylaiseei och boreale, Derbesia marina jämte 
n^gra få andra. Vid Spetsbergens kuster och Novaja Seml- 
jas vestkust utgör Lithothamnion glaciale hufvudarten. Jämte 
den växa i större mängd Ptilota pedinata och mindre ym- 
nigt Ddesseria sinuosa, Khodophyllis dichotoma, Euthora cristata 
och Anthiihamnion boreale. 1 En likartad bygnad torde denna 
formation hafva i Baffinsbay vid Grönlands vestkust. Den i 
vestra delen af Kariska hafvet funna, af LUhophyllum arcticum 
karakteriserade CorafltW-formationen utmärkte sig genom en 
ovanlig rikedom på Euthora cristata. En och annan Laminaria 
och Aniithamnion boreale i ringa mängd förekom derjämte. 2 

På den sublitorala regionens djupaste del, nära dess nedre 
gräns har jag vid Norges ishafskust funnit en vegetations- 
afdelning, hvilken synes mig kunna uppfattas såsom en qvar- 
lefva från den tid, då ett isfyldt haf omslöt äfven Norges kust 
Den samman sättes nämligen nästan uteslutande af arter, hvilka 
hafva en vidsträckt utbredning inom det nutida Ishafvet och 
antagligen, hvarom mera framdeles, hafva sitt utvecklings- 
centrum i den höga norden. Vid Gjesveer och Maasö i Fin- 
marken iakttog jag den flerestädes. Den höll sig på ett djup 



1 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 66. 

* Jfr Kjellinan, Kariska hafvets Algv., sid. 10—11. 



20 KJELLMAK, KO B RA I8HAF VETS ALG FLO B A. 



af 10 — 20 famnar på grus- och sinåstensbotten. På förra stäl- 
let bildades den af följande arter: Odonthalia dentata, Polysi- 
phonia ardica, Ddesseria sinuosa, Rhodophyllis dichotoma, Euthora 
cristata, Ptilota pectinata och Pt. plumosa, Porphyra äbyssicola. Fler- 
talet af dessa arter voro också vanliga vid Maasö, men här 
hade sällat sig till dem en mycket storväxt, bredbladig Lami- 
naria, mycket erinrande om den i Grönlandshafvet och Mur- 
manska hafvet allmänna L. Agardhii, Samma växt har Kleen 
funnit vid Nordlanden — af honom identifierad med L. Agardhii 
— och angifvit, att den förekommer på mycket djupt vatten. 
Denna omständighet i förening med denne algologs skildring 
af djupvattensvegetationen i södra delen af Norska polarhafvet 
ger mig anledning att antaga, att denna vegetationsafdelning, 
som jag skulle vilja benämna den arktiska algformationen, före- 
kommer äfven här, om ock till sin sammansättning något för- 
ändrad. l 

En vegetationsafdelning, som synes stå temligen fristående 
och bilda ett väl sammanslutet helt, är den flerestädes i Is- 
hafvet funna formation, som jag efter den förherskande arten 
kallat Zi/Aoeferma-formationen. 2 Den uppträder på grus- och 
småstensbotten på 5 — 15 famnars djup. Lithoderma fatiscens 
bekläder med en tunn krusta hvarje sten. Karakteristiska 
arter äro dessutom: Phyttophora interrupta, Rhodochorton Rothii. 
Laminaria solidungula, Spongomorpha arcta och Chatomorpha me- 
lagonium, Rikast utvecklad är den känd från Spetsbergens 
nord- och nordvest-kust i Smeerenbergbay, vid Fairhaven, i 
Treurenbergbay, och från Novaja Semljas vestkust i vestra 
mynningen af Matotschkin Schar. På alla dessa ställen ut- 
gjorde den arktiska Laminaria solidungula dess största pryd- 
nad. Antydan till samma formation träffades också under 
Vega-färden i östra delen af Kariska hafvet, Lat. N. 76° 8' Long. 
O. 90° 25'. Djupet var här 15 famnar. Bottnen bildades af 
större och smärre stenar, öfverklädda med Lithoderma och en 
eller annan krusta af Lithothamnion foecundum. Phyllophora in- 
terrupta var torftig och sparsam. 

Möjligen gifves det i Ishafvet ännu en eller annan vege- 
tationsafdelning förtjent att särskildt framhållas. Derpå hän- 
tyda de stora massor af alger tillhörande en eller några få 
arter, som här och der funnits betäcka betydliga delar af den 
sublitorala regionen. På de ställen, der de anträffats, hafva 



1 Jfr Kleen, Nordl. Alg., sid. i>. 

2 Jfr Kjell nian, Algen v. Murm. Meer.. sid. 66. 



VBGA-EXPEDITI0J9BS8 VETEX 8KAPLIG A ARBETES. 21 



de med säkerhet icke ursprungligen vuxit, utan förts dit från 
andra håll. Möjligt är, att dessa arter förekomma äfven vid- 
vuxna i stor myckenhet på ett eller annat håll ; att så är kän- 
ner man dock icke. Hittills hafva de alltid funnits spridt vä- 
xande, i ringa mängd individ på samma trakt. Bland dem 
bör särskildt framhållas Phyttophora interrupta, hvilken man 
vanligen möter inom Laminarié-formationen och i något större 
.mängd, ehuru dock äfven här temligen fåtalig, inom Lithoderma- 
formationen. I mycket stora, löst på bottnen liggande massor 
är den deremot funnen på åtskilliga ställen vid Spetsbergens 
kust och på ett ställe i östra delen af Kariska hafvet, i Akti- 
nia-viken. I Spetsb. Thall. I sid. 22 har jag meddelat föl- 
jande härom: »I allmänhet förekommer den sparsamt längs 
Spetsbergens hela vestra och norra kust vidvuxen snäckskal 
och smärre stenar, på 5 — 15 famnars djup. På vissa ställen 
åter träffas den i stora massor liggande lös på bottnen. På 
södra sidan af Fairhaven utmynnade en liten glacier, utanför 
hvilken bottnen bildades af lera. Djupet uppgick till 12 — 15 
famnar. Här förekom denna art i så stor mängd, att på en 
kort stund flere tunnor af den upphämtades med botten skra- 
pan. Hundratals af de här tagna exemplaren undersöktes; 
hos intet observerades något vidfästningsorgan. Hos alla visade 
sig bålens nedre del stadd i upplösningstillstånd. De öfre de 
larne voro deremot fullt friska och några individ voro t. o. m. 
försedda med nemathecier. Till färg och konsistens afveko 
dock dessa exemplar från dem, hvilka såväl omkring Fairhaven 
som annorstädes träffades vidvuxna. Bålen var tunnare, ur- 
blekt, starkt stötande i grönt.» J. G. Agardh säger om samma 
växt: »Denna art, af hvilken under föregående expeditioner 
endast några få exemplar blifvit funna, har under den sista 
blifvit påträffad dels i »Green Harbour», dels i »Liefdebay» 
och här i stor mängd förekommande på 5—10 famnars djup 
tillhopa med Delesseria sinuosa och Hdlymenia rosacea. Många 
af de hemförda exemplaren syntes med sin nedre del vara i 
ett upplösningstillstånd, under det den öfre var fullkomligt 
frisk. Endast några få funnos med rot, fastsittande vid min- 
dre stenar. Dessa förhållanden torde antyda, att exemplaren 
legat lösa och småningom blifvit förda till den lokal der de 
i stor mängd funnits samlade ; att de här fortlefva, småningom 
ruttnande bort med sin nedre del, under det den öfre genom 
nya prolifikationer alltjämt' tillväxer. Man känner, att äfven 
andra alger (Sargassum bacciferum) kunna under längre tid ut- 



22 KJELLMAS, NORRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 



veckla sig på analogt sätt^ 1 Den af J. G. A gärd h nämnda 
Hdlymenia (Kallymenia) rosacea synes också vara en dylik art. 
Sjelf har jag i Ishafvet sett den i endast mycket ringa mängd 
och endast ett par gånger funnit några vidvuxna exemplar. 
Under 1868 års svenska expedition erhölls den, att döma af 
den stora mängden af hemförda exemplar och af J. G. Agardhs 
uppgifter, vid Spetsbergen i högst betydlig myckenhet. J. G. 
Agardhs meddelande lyder: >Den upptogs i stor mängd på. 
5 — 10 famnars djup jämte andra alger (Délesseria sinuosa, Con- 
ferva melagonium och Phyllophora interrupta). Med säkerhet 
kan jag icke uppgifva, att något enda exemplar bland de många 
hemförda var föstadt vid någon annan alg; den tycktes under 
form af något flattryckta bollar hafva legat lös på bottnen, eller 
kanske snarast hafva först suttit fast vid bitar af en äldre, 
kanske fjorårig fröns, ifrån hvars kant den prolificerat» 2 Med 
ännu en annan art synes förhållandet vara nästan likartadt: 
Desniarestia aculeata. Arten är visserligen allmän flerestädes i 
Ishafvet, men dock icke känd att någonstädes växa i betyd- 
ligare mängd. Löst liggande på bottnen i stora massor och 
rikt öfvervuxen med den eljest sparsamma Antithamnion borealf 
fans den i Mosselbay vid Spetsbergens nordkust. 

Ishafsvegetationens enformighet. Det torde af den föregående 
framställningen redan tydligt framgå, att i åtminstone större 
delen af Ishafvet vegetationen har*en mycket enformig prä- 
gel. Dess hufvudmassa är utbredd öfver den sublitorala regio- 
nen; på de öfriga regionerna har den trädt nästan fullständigt 
tillbaka eller gör sig åtminstone i följd af sitt armod ej i nämn- 
värd grad gällande invid sublitoralregionens. Denna sublito- 
rala växlighet är visserligen differentierad i till sammansättning 
och utseende olika afdelningar, men dels äro dessa få, dels är 
det en af dem, ZflwunaWe-formationen, h vilken intar den stör- 
sta ytan och såväl härigenom som genom sin rikedom och 
yppighet fördunklar de öfriga. Inom ZawinanV-formationen 
är det åter de storväxta Laminarieerna som framkalla totalin- 
trycket. Det stora flertalet af de andra elementen äro i för- 
hållande till dessa alltför små och obetydliga och alltför få- 
taliga för att kunna framträda kraftigare. Laminarieerna till- 
höra visserligen rätt många arter, men dock så få och såsom 
arkitektoniska element så föga olikartade typer, att någon mera 



1 J. G. Agardh, Spetsb. Alp. Till. sid. 47. 
a J. G. Agarclh, anf. st sid. 40. 



VEGA EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA Alt BETEN. 23 

rik och utpräglad skiftning i denna formations karakter icke 
framkallas. 

Icke blott i form, utan äfven i färg är Isbafsvegetationen 
i saknad af omvexling. Färgtonen är dyster, Laminarieernas 
mörkbruna färg är den bestämmande. De ljusare bruna ny- 
ancerna saknas nästan alldeles. De röda algerna göra sig föga 
gällande och deras röda går oftast i de allvarliga, mörka skift- 
ningarna. Chlorophyllophyceerna äro nästan fullständigt under- 
tryckta. De många variationer af grönt, från det saftigaste 
gräsgröna till det lättaste hvit- eller gulgröna, som ge åt be- 
tydliga delar af vegetationen i Atlanten så stor färgrikedom 
och lif, saknas hos Ishafs vegetationen. 

Denna bild gäller största delen af Ishafvet. I Norska polar- 
hafvet är vegetationens fysionomi mera vexlande till form och 
mera färgrik, hufvudsakligen i följd af dess kraftigt utbildade 
af Fucaceer, mera framträdande Florideer och gröna alger sam- 
mansatta litorala afdelning. Detsamma, fast i mindre grad, 
gäller vegetationen vid Grönlands vestkust, i Hvita hafvet och 
Murmanska hafvets vestligaste dol. 

Vegetationens yppighet. Bland Ishafvets algarter är det ett 
ej obetydligt antal, som äro i hög grad yppigt utvecklade. Med 
hänvisande i öfrigt till den speciella delen, vill jag bland dessa 
här nämna följande : Lithothamnion soriferum, L. glaciale och L. po- 
lymorphum, Odonthaliad entata, Polysiphonia arctica, Delesseria simt- 
osa, Rhodymenia palmatp, Hydrolapathum sanguineum, Sarcophyllis 
arctica, Halosaccion ramentaceum, Phyllophora interrupta, Kally- 
menia rosacea, Ptilota plumosa och Pt. peetinata, Bhodochorton Rothii, 
Porphyra laciniata, Diploderma amplissimum, åtskilliga Fucus-årter, 
Ilea fascia, Scytosiphon lomentarius, Desmarestia aculeata, Dichlo- 
ria viridis, Phloeospora tortilis, Dictyosiphon corymbosus, Chcelo- 
pteris plumosa, Spliacélaria arctica, Enteromorpha intestinalis, Diplo- 
nema percursum, Monostroma angicava, M. cylidraceiim, M.fuscum och 
M. Blyttii, Spongomorphaspinescms och S. aret a y Cladophora gracilis. 
Rhizoclonium rigidum, Chatomorpha mdagonium och Ch. Wormski- 
oldii. Om alla dessa tror jag mig kunna påstå, att de i Is- 
hafvet uppnå en åtminstone lika stor yppighet som i Atlanten, 
då de här äro som frodigast, eller som deras närmaste slägtingar 
derstädes. Lithothamnion glaciale t. ex. bildar, såsom sagdt, vid 
Spetsbergens kuster klotformiga massor af 15 — 20 ctmrs dia- 
meter; Odonthalia är i Murmanska hafvet större än vid Bohus- 
länska kusten; Delesseria sinuosa når i Grönlandshafvet ej säl- 
lan en längd af 30 och en bredd af 7 ctmr; Sarcophyllis arctica 
i Murmanska hafvet en längd af öfver en tredjedels meter och 



24 KJELLMAS , SORRA ISHAFVBT8ALGFL0RA. 

en bredd af 20 — 25 ctmr. Af Halosaccion rametUaceum har jag 
vid Spetsbergens nordkust sett exemplar öfver en fjerdedels 
meter långa. Diploderma amplissimum är vid Norges nordkust 
stundom nära en meter lång med betydlig bredd ; en half meter 
långa, yfviga exemplar af Diehloria viridis äro vid Spetsber- 
gens kust ej sällsynta. Monostroma fuscum har vid Norges nord- 
kust, Monostroma Blyttii vid Grönlands vestkust ej sällan om- 
kring en half qvadratmeters yta. Chcetomorpha melagonium får 
i Amerikanska Ishafvet stundom en längd af 5 fot o. s. v. 
Då härtill kommer, att de arter, som hufvudsakligen bestämma 
vegetationens skaplynne, Larainarieerna, i Ishafvet nå en sådan 
storlek och frodighet, att de äro att räkna bland verldshafvets 
största och yppigaste algformer, kominer Ishafvets algvegeta- 
tion att få en prägel af ovanlig storhet, yppighet och lifskraft. 
Individfattigdom, enformighet och yppighet äro, såsom jag 
sålunda sökt visa, de mest framträdande dragen i Ishafsvege- 
tationens allmänna skaplynne. 



Antagliga orsaker till egendomligheterna i Ishafs- 
vegetationens allmänna skaplynne. 

Af den föregående framställningen visar sig, att algvege- 
tationen till sitt allmänna skaplynne är olika i olika delar af 
Ishafvet och att Ishafsvegetationen i sin helhet visar åtskil- 
liga anmärkningsvärda egendomligheter i fysionomi jämförd 
med vegetationen i andra delar af verldshafvet. Att dessa i 
väsentlig grad om också ej uteslutande betingas af vissa för 
Ishafvet egendomliga sins emellan samverkande fysiska för- 
hållanden anser jag alldeles otvifvelaktigt, om det också för 
närvarande med den ringa kännedom man äger i hafsalgernas 
biologi är omöjligt att med bestämdhet säga, hvilka dessa 
äro, i hvilken riktning och med hvilken kraft de verka. Det 
har dock synts mig, som skulle orsakerna hufvudsakligen vara 
att söka i isförhållandena, kustens skapnad, ebb och flod, bott- 
nens beskaffenhet, hafs vattnets salthalt, hafvets temperatur 
luftens temperatur och brist på ljus. 

Isförhållandena. Isens inverkan på algvegetationen i Is- 
hafvet är afgjordt ofördelaktig, i det den antingen l:o) gör 
uppkomsten af alger omöjlig, eller 2:o) gör vegetationsperioden 
för kort för att alger skola kunna nå sin fulla utveckling, eller 
3:o) lössliter i utveckling varande alger, eller 4:o) gör bottnen 



VEGA-EXPKDITI0ZKS8 VETBS&KAPLlQA ARBETEN. 25 

ogynsam för algers trefnad. De båda förstnämnda verknin- 
garna framkallar den landfasta, obrutna isen, de båda senare 
Åstadkommas af de brutna utefter stränderna i följd af vågor och 
strömmar drifvande ismassor. I största delen af Ishafvet 
bildar sig under vintern en gördel af tjock, grof is, närmast 
stränderna tryckt tätt intill bottnen. På vissa ställen qvar- 
ligger denna året om, på andra förstöres den visserligen, men 
enligt regeln först sent på året. Jag har redan nämnt, huru 
som vid kap Tscheljuskin vid vårt uppehåll der i slutet af 
augusti månad isfoten öfverallt fans qvar efter stränderna, 
och jag kan här tillägga, att denna is var så grof och mäktig, 
att antagligen icke under den sommaren stranden kunde bli 
isfri. Under år 1875 var ännu de sista dagarne i juni det 
inre af Karmalkulbay på södra Novaja Semlja och ännu vid 
midten af juli det mellan norra och södra Novaja Semlja gå- 
ende sundet till stor del täckt af obrutna ismassor. 1 Det är 
gifvet, att så länge denna landfasta is ligger qvar, några alger 
:cke kunna utveckla sig, och det synes mig i hög grad an- 
tagligt att, då denna, såsom fallet ofta är, ej smälter eller för- 
störes förrän sent på sommaren, sålunda blott kort innan ny 
is åter bildas, den tid, under hvilken en algväxtlighet inom 
detta område kan # uppspira, är otillräcklig för en del algarter 
att nå sin fulla utveckling och för andra att utveckla sig i 
den grad, som de skulle göra under andra förhållanden. Tillika 
blir det genom detta långa afbrott i vegetationsperioden 
omöjligt för alla andra alger att uppkomma på denna del af 
bottnen än sådana arter, hvilka äga reproduktionsorganer af 
den art, att de utan att taga skada kunna hvila under en län- 
gre del af året, utsatta för en låg temperatur. På samma om- 
råde af bottnen, men tillika på dess djupare liggande delar, 
framförallt den öfre delen af sublitoralregionen inverkar drif- 
isen, då den ligger utefter kusterna eller mera lugnt och stilla 
går fram utefter dessa eller af det stormupprörda hafvet fram- 
vältras med rasande våldsamhet, hvarvid väldiga block upp- 
slungas eller uppskrufvas högt på stränderna, lemnande bott- 
nen, der de framgått, kal och öde. En oupphörlig nötning, än 
svagare än kraftigare, utöfvar alltid denna is på bottnen när- 
mast stränderna, hvarigenom algvegetationen decimeras och 
massor af slam och fint grus bildas, fasta klipphällar och 
stenar glättas och liksom poleras. Det vill synas mig som 
skulle fattigdomen på alger inom den litorala regionen och öfre 

1 Jfr Nordenskiöld, Proven sid. 14 och 22 samt Kjell man, Algenv. 
Murm. Meer., sid. 69. 



26 'KJELLMAS. NORRA 1 S HAFVETS ALG FLO R A. 

delen af den sublitorala i större delen af Ishafvet till väsent- 
lig del betingas af denna isens förderfliga inverkan. A priori 
har den kände algologen Dickie kommit till samma åsigt. 
Han säger i redogörelsen för en samling alger, hopbragt i Ame- 
rikanska Ishafvet under en af de engelska polarexpeditionerna: 
>The number of litoral species in such regions must be few 
or in many places altogether absent; the continual abrading 
influence of bergs and pack-ice would effectually preventtheir 
growth. l Den olikhet i vegetationens fördelning på de olika 
bottenområdena, hvilken framträder i olika delar af Ishafvet, 
skulle alltså till väsentlig grad stå i samband med en olik- 
het i isförhållandena, så att under föröfrigt lika förhållanden 
en jämnare fördelning af vegetationen på den sublitorala och 
litorala regionen skulle råda, ju gynsammare isförhållandena 
äro. Med hänsyn till isbildning och isdrift ställer sig af Is- 
hafvets delar det Norska polarhäfvet gynsammast. Is i större 
mängd bildas här aldrig, och polarisen nedtränger icke i det- 
samma. I Hvita hafvet bildas under vintern is, under som- 
maren är dock vattnet isfritt. Inom öfriga delar af Ishafvet 
torde isförhållandena kunna anses i det stora hela något så när 
lika. I östra delen af Grönlandshafvet utmed Spetsbergens vest- 
kust, i östra delen af Murmanska hafvet samt östra delen af Baf- 
finsbay äro isförhållandena sommartiden relativt gynsamma, 
i de båda förstnämnda hafssträckorna i följd af golfströmmen, 
vid Grönlands vestkust, i det s. k. Nordgrönland, i följd af den 
aflänkning mot vester isströmmen får sedan den böjt om Kap Fa- 
rewell. Dock torde väl äfven här knappast något år hafvet ens 
under sommartiden vara fritt från is, om också icke denna 
är så tät och i så stora massor sluten intill kusterna, att dessa 
icke hvarje år äro tillgängliga. De senare årens polarfärder 
hafva visat, att hafvet längs Novaja Semljas ostkust och Sibi- 
riens nordkust är rikt på is, om ock denna längs kusterna är 
mindre grof och mera fördelad, detta särskildt utanför myn- 
ningen af de stora sibiriska floderna, der under sommarmå- 
naderna polarisens hufvudmassa genom mot öster gående ström- 
sättningar hålles från land och kustisen fördelas eller smältes. 2 
Svårare äro isförhållandena norr och öster om Spetsbergen 
och i Amerikanska Ishafvet, der engelska polarfarare endast 
bit för bit under en oaflåtlig, hårdnackad strid mot isen kun- 
nat utföra sitt storartade upptäcktsverk. Den i följd af is mest 



1 Dickie, Alg. Sutherl. II, sid. CG. 

* Jfr Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 23, 154, 165. 



TEG A- EXPEDIT 10 K ES8 V ET ESS K A PLl G A ÄMBETES'. 



otillgängliga delen af polarregionen är Grönlands ost- och syd- 
kust, mot hvilken den från nordost och öster kommande mäk- 
tiga polarströmmen hårdt pressar sina väldiga ismassor. I 
äfverensstämmelse och såsom jag tror i kausalt sammanhang 
härmed finna vi algvegetationen på den öfre delen af bottnen 
i Grönlandshafvet, östra Murmanska hafvet, i Kariska och Si- 
biriska hafvet samt Amerikanska Ishafvet ytterst torftig, i syd- 
vestra delen af Baffinsbay och Hvita hafvet rikare, yppigare om 
ock enformig, i Norska polarhafvet yppig, individ- och artrik. 
Kustens sJcapnad. Det är bekant, att vissa alger uteslu- 
tande hålla sig till eller åtminstone föredraga sådana delar af 
kusten, som äro utsatta för öppna hafvet, och att deremot andra 
nå sin kraftigaste utveckling och förekomma i största ymnighet 
på skyddade delar af kusten. Företrädesvis gäller väl detta 
litorala alger, men äfven bland de sublitorala gifves det pelagi- 
ska och icke pelagiska former. Algvegetationens sammansätt- 
ning och allmänna skaplynne kan sålunda komma att i viss grad 
betingas af kustens konfiguration. Under föröfrigt lika för- 
hållanden bör en kust bli gynsammare för algväxtligheten, 
ju större och rikare skärgård den äger och i den mån den 
genomskäres af talrika och djupa fjordar. Från denna syn- 
punkt har säkerligen kustens skapnad föga betydelse för 
Ishafvets alg vegetation, men väl från en annan, den nämligen 
att vara mer eller mindre egnad att lemna vegetationen skydd 
mot drifisens förödande inverkan. En rik skärgård bildar ett 
stängsel mot drifisen, innanför hvilket alger kunna uppspira 
och fredade fullända sin utveckling, och i trånga, djupa fjor- 
dar har isen svårt att i större mängd intränga. Mig synes 
det antagligt, att den rikedom och frodighet, som präglar alg- 
vegetationen i skärgården vid Spetsbergens nordvestra del, 
till icke ringa grad betingas af det skydd öarna lemna mot 
här kringdrifvande, stora djupgående drifisfalt ochdrifisblock. 
Jag vill också anmärka, att jag aldrig på öppen kust funnit 
inom det isfylda Ishafvets område någon nämnvärd litoral 
vegetation, utan endast på skyddade ställen i skärgården t. ex. 
vid Fairhaven på Spetsbergen eller i djupare fjordar t. ex. i 
det inre af Isfjorden vid Gåsöarne på Spetsbergen, i den djupt 
ingående Besimennajabay, den grunda, men af en mängd skär 
och holmar uppfylda Karmakulbay på Novaja Semljas vest- 
kust, den från alla håll skyddade bugten Aktiniaviken, utanför 
hvilken också ligger den näst ögruppen vid Jenisejs myn- 
ning största skärgården i hela hafvet utmed Sibiriens nord- 
kust. Såsom förut angifvits var detta en af de på alger rikaste 



28 KJELLMAS, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



trakter, jag under Vegas färd norr om Asien anträffade. 
Med hänsyn till kustens fördelaktiga skepnad stå Norges ocb 
Grönlands kuster mycket framför de öfriga kuststräckorna vid 
Ishafvet. Här finnes det en rik skärgård och kusten är sön- 
derskuren af en talrik mängd större och mindre i olika rikt- 
ningar ingående fjordar. Vid Spetsbergen är skärgården ringa, 
fjordarne jämförelsevis få och alltför vida för att lemna något 
större skydd mot is. Ännu sämre ställer sig kusten af Södra 1 
Novaja Semlja och Wajgatsch, och utefter hela den långa Sibi- 
riska kuststräckan finnes att sluta af den under Vega-expe- 
ditionen vunna erfarenheten knappast något ställe med undantag 
af Dicksons hamn och Aktiniaviken, der ett större fartyg vid 
pålandsvind kan ligga tryggadt för sjögång och drifis. Ungefär 
hälften af den Amerikanska Ishafskusten synes vara mycket 
öppen. Att vid Grönlands vestkust en kraftigare och rikare 
algvegetation finnes på den litorala regionen och den sublito- 
rala regionens öfre del synes mig kunna och böra sättas i sam- 
band dermed, att kusten genom sin rikedom på öar och fjor- 
dar lemnar alger nödigt skydd mot påträngande ismassor. 

Ebb och flod. Tidvattensströmningarna kunna anses me- 
delbart bidraga till att algvegetationen på bottnens öfre del i 
större delen af Ishafvet är än fattig, än ingen, i det till följd af 
dem isen oupphörligt fullföljer sitt förstöringsarbete, hålles i 
beständig rörelse och derigenom att större delar af bottnen- 
under vissa tider kunna nås och afnötas äfven af mera grund-, 
gående is. Härtill kommer, att, då vid ebb den litorala regio- 
nen blottas, den algväxtlighet, som möjligen kan på detta om- 
råde finnas, blir åtminstone under vissa delar af året utsatt 
för förhållanden, som måste anses ogynsamma. Detta senare 
skall framdeles tagas i betraktande. Icke ens under vintern 
är den vid kusterna liggande isen i stillhet, ismassornas stor- 
lek må vara hurudan som helst. Under svenska öfvervin- 
trings-expeditionen vid Spetsbergens nordkust var hafvet utan- 
för Mosselbay täckt af flere mil breda såsom det tycktes hårdt 
sammanfrusna ismassor. Ett oupphörligt gnisslande ljud hördes 
från dessa, uppkommet genom den gnidning isblocken och isfla- 
ken under ständig höjning och sänkning och ringa fram och 
tillbaka skridande rörelse utöfvade på hvarandra. Men under 
dessa, låt också vara obetydliga, af ebb- och flodströmningarna 
framkallade rörelser utöfva ismassorna äfven på bottnen ert 
beständig nötning. Under sommaren är den rörelse ebb och 
flod gifva åt isen stundom och särskildt i trånga sund och 
fjordar mycket häftig. Jag vill härvid bland en mängd bevis 



VEGA-EXPEDtTIOKESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 29 

välja ett från Novaja Semlja. I vestra delen af det sund, soin 
åtskiljer dess begge hufvudöar, Matotschkin Schar går en under 
-ebben mycket häftig ström från öster mot vester. Under 1875 
.års svenska expeditions uppehåll här var isen i sundets inre 
-stadd i uppbrott och den drifis som härvid bildades rusade 
under ebbtiden med så stor häftighet mot vester, att expedi- 
tionens lilla fartyg löpte stor fara och för att skyddas mot 
isen oupphörligen måste förflyttas från den ena ankarplatsen 
till den andra, t En gång t, säger Nordenskiöld i berättelsen 
härom, »var det till och med hardt när, att de i sundet våld- 
samt framströmmande ismassorna hade ryckt vår lilla skuta 
lös från en något oförsigtigt vald ankargrund och antingen 
pressat den upp på land eller fört den ut till sjös.» 1 Anlop- 
pet af en sådan ismassa kunna helt säkert alger ej motstå. 
Anmärkningsvärdt synes det mig härvid vara, att vid den 
obetydliga ögrupp, som finnes i detta sunds vestra myn- 
ning, öarnes östra kuster helt och hållet saknade litorala 
alger, under' det deremot sådana, om ock i ringa mängd, före- 
kommo på de vestra, som helt visst voro mindre utsatta för drifis. 
Tidvattnets höjd är i Ishafvet jämförelsevis ringa och i 
-allmänhet så lika stor i olika delar af Ishafvet, att äfven om 
inverkan af tidvattensströmningarna på algvegetationen vore 
-en annan och kraftigare än jag ofvan sökt göra antagligt, den 
.-skilnad i höjd som förefinnes knappast skulle kunna anses i 
mera väsentlig grad hafva bidragit till den olikhet i fysio- 
nomi vegetationen visar inom olika större områden af det 
egentliga, d. v. s. det på drifis under sommaren rika Ishafvet. 
I östra delen af Sibiriska Ishafvet och vestra delen af Ameri- 
kanska Ishafvet _ är ebb och flod knappast märkbar. Enligt 
undersökningar under Vega-färden är floden på öfvervintrings- 
platsen Pitlekaj 2 endast 18 ctmr. Vid Point Barrow uppgår 
■den enligt Markham 3 till endast 7 tum. Något större är dess 
höjd i östra delen af Amerikanska Ishafvet: på sydkusten af 
Melville-ön i Winterharbour i medeltal under maj månad 2 
fot 6V2 tum, i juiii 2 fot 7 tum, under juli 2 fot 8V2 tum. 4 
Vid Grönlands ostkust vid Sabine-ön är enligt iakttagelser af 
2:dra tyska polarexpeditionen springflodens höjd i medeltal 
4,2i engelska fot, nippflodens l,so, 5 vid Spetsbergen enligt Du- 



1 Nordenskiöld, Proven, sid. 22. 

* Se Nordenskiöld, Vega-exp. I, sid. 7ft. 
8 Markham, Threshold, sid. 221—222. 

* Se Parry, Zweite Reise, sid. 375. 

* Se Koldewey, Zweite deutsche Polarf. II, sid. f>58. 



30 KJELLMAN, XO R R A ISH AFV ETS ALG FLO R A. 

nér och Nordenskiöld, den förra 5 — 6, den senare omkring 
3 fot. 1 Sporer uppger floden vid Novaja Semljas vestkust 
stiga till 2 k 3 fot, vid ostkusten *till omkring 1 fot 4 tum. 2 
I sydvestra delen af Baffinsbay skall deremot flodens höjd 
vara mycket betydlig, 30 fot, 3 om de uppgifter som lemnats 
Di ek i e verkligen äro tillförlitliga. Är så fallet, borde detta i 
märkbar grad inverka på vegetationens allmänna skaplynne. 
BoUtiens beskaffenhet. Om bottnens kemiska beskaffenhet i 
någon grad inverkar på algvegetationen eller icke anser jag 
vara en ännu obesvarad och med det undersökningsmaterial 
som föreligger för tillfället obesvarbar fråga. Visst och obe- 
stridligt är det deremot, att algväxtligheten i hafvet, dess ut- 
sträckning, rikedom, omvexling och yppighet stå i väsent- 
ligt sammanhang med och beroende af bottnens fysiska be- 
skaffenhet. Det gifves som bekant bottensträckor, hvilkas byg- 
nad är sådan, att, förhållandena för öfrigt må vara huru gyn- 
samma som helst, alger dock icke växa och icke kunna växa > 
och åter andra, hvilka äro klädda af en rik oct yppig vege- 
tation, oaktadt de fysiska förhållandena i öfrigt äro så oför- 
delaktiga för uppkomsten af en rikare växtlighet de möjligen 
kunna vara. Öfverallt der bottnen är mycket lös, d. v. s. bil- 
das af slam, fin sand och lera, der saknas alger, emedan här 
icke finnas några större fastare föremål, som lemna algerna 
det fäste, de åtminstone under någon del af sin tillvaro be- 
höfva, för att nå sin fulla och normala utveckling. All bot- 
ten deremot, som består af gröfre grus, molluskskal, större 
och mindre stenar och hårda, helst gropiga klipphällar o. s. v.» 
saknar under eljest gynsamma omständigheter aldrig alger. 
Aro förhållandena för öfrigt lika, har algvegetationen i hafvet 
större utsträckning, ju mindre till omfånget de af slam, sten 
och lera bildade bottensträckorna äro, individrikare och yppi- 
gare i den mån bottnen är gröfre och fastare, men möjligen 
mera omvexlande, ju mer skiftande den fastare bottnens sam- 
mansättning är. Det synes nämligen åtminstone i Kattegat 
vara fallet, att vissa alger uteslutande eller företrädesvis hålla 
sig till ett visst slags botten. Särskildt framstår s. k. snack- 
botten såsom rik på egendomliga arter. Jag måste lemna oaf- 
gjordt, om det är till följd af bristen på sådan eller af andra 
anledningar, som en del arter, hvilka mestadels och i största 



1 Dunér, Nordenskiöld, Spetsb. geogr., sid. 11. 
* Sporer, Nov. Semlä, sid. 57—58. 
3 Dickie, Alg. Cumberl., sid. 236. 



VEGA-EXPED1TI0SES8 V ÉT EN SKAPLIG A ARBETES. 31 

mängden finnas på sådana lokaler vid Bohuslänska kusten, 
uppträda i Ishafvet mycket sparsamt. Omöjligt eller oantag- 
ligt är det icke. Ishafsalgerna ställa större fordran än andra 
på fasthet hos bottnen. De hafva behof af säkrare fäste för 
att på den i allmänhet jämförelsevis öppna kusten kunna stå 
emot förutom vågsvall och häftiga strömmar äfven drifisen 
och ej i förtid lösryckas och förstöras. Emellertid är i högst 
betydliga sträckor af Ishafvet bottnen af ofördelaktig beskaf- 
fenhet. Endast vid Skandinaviens nordkust och vid Grön- 
lands vestkust, 1 der berggrunden utgöres af hårda azoiska 
bergarter, kan den sägas vara öfvervägande god. På jämfö- 
relsevis stora sträckor af Spetsbergens nordvest- och nordkust 
äro visserligen också dylika bergarter förherskande t. ex. i 
ögruppen kring Fairhaven och bottnen derför också gynsam, 
men utefter mycket stora sträckor af Spetsbergskusten gå skik- 
tade bergarter af lösare bygnad: lösa skiffrar och sandstenar 
ned till hafvet, och der är alltid bottnen till sin största yta 
bildad af lera och sand. Så är också fallet med de delar af 
vestkusten af Novaja Semlja och Wajgatsch, som hittills varit 
föremål för undersökning i algologiskt hänseende. Sannolikt 
gäller detta också om ostkusten. Vid norra Novaja Semljas 
ostkust har en liten sträcka blifvit undersökt vid Uddebay. 
En stor del af kuststräckan norr härom intages af glacierer, 2 
och erfarenheten från andra polarländer har visat, att utan- 
för och i närheten af dylika bottnen är af lös bygnad. Södra 
och sydöstra delen af Kariska hafvet utefter halfön Jalmal 
har säkerligen en i högsta grad otjenlig botten. Norden- 
skiöld, som på ett ställe landstigit vid Jalmal s vestkust Lat. 
N. 72° 18' säger: »Någon fast klyft finnes här ej. Marken ut- 
göres öfverallt af sand och sandblandad lera, i hvilken jag 
icke kunde finna en sten så stor som en bösskula eller ens 
så stor som en ärta, oaktadt jag letade på en sträcka af flerei, 
kilometer längs med strandvallen. Äfven från hafvets botten 
utanför kusten upphämtade skrapan aldrig några klappurstyc- 

ken» 3 Af den under Vega-färden förda, af Stuxbergpu- 

blicerade draggningsjournalen framgår, att i östra delen af 
Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet bottnen till den allra 
största delen af sin yta bildas af sand och lera. 4 Endast på 
några få ställen i trakten vester om Tajmyr-ön, vid Irkajpi 



1 Jfr Kornerup, Grönl. Meddel. I, sid. 226. 

* Se Kjellman, Proven, sid. 49. 

8 Nordenskiöld, Proven, sid. 40. " 

• Stuxberg, Vega-Exp. I, sid. 684—687. Jfr sid. 690. 



32 KJELLMAS, KOREA ISHAFVET 8 ALGFLORA. 



och i Koljutschin-fjordens mynning var bottnen god, på ett, 
nämligen Aktinia- viken temligen god. I Amerikanska Ishaf- 
vet, åtminstone den del af detta, i hvilket arkipelagen ligger, 
torde bottnen närmast likna den vid Spetsbergens kuster. Ur- 
berg finnas, men af jämförelsevis ringa utsträckning. Berg- 
grunden utgöres dock Öfvervägande af lagrade bergarter, kalk 
och sandsten, tillhörande silur- och kolperioden. 1 

Att så stora sträckor af Ishafvet sakna algväxtlighet, att 
isynnerhet i östra Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet alger 
blifvit funna på så obetydliga områden, och att öfver hufvud 
vegetationen i större delen af Ishafvet är individfattig anser 
jag bero till väsentlig del på bottnens ofördelaktiga bygnad. 

Hafveis salthalt. En annan omständighet, som också säker- 
ligen bidrager till den utomordentliga algfattigdomen i östra 
<Ielen af Kariska och större delen af Sibiriska Ishafvet, är vatt- 
nets ringa salthalt i följd af den mängd sött vatten, som nedföres 
af de stora sibiriska floderna och drifves i ostlig riktning längs 
«fter kusterna. Beträffande de hydrografiska förhållandena i 
dessa haf tillåter jag mig att anföra hvad Nordenskiöld, 
som gjort detta ämne till föremål för särskilda studier, härom 
meddelar. Om hafvet mellan Jenisej-flodens mynning och 
Ny-Sibiriska öarna säger han: »Om djupet uppgår till minst 
30 meter, vexlar temperaturen på bottnen mellan — l°,o och 
1°,4 C. Vattnets tyngd uppgår derstädes till 1,026 å 1,027, mot- 
svarande en salthalt föga mindre än vattnets i den Atlantiska 
oceanen. Vid ytan deremot har temperaturen varit ytterst vex- 
lande. Så t. ex. + 10° i Dicksons hamn, + 5°,4 något söder om 
Tajmyrsundet, + 0°,8 inne bland drifis strax utanför samma 
sund, + 3°,o utanför Tajmyrviken, + 0°,i vid kap Tschelju- 
skin, + 4°,o utanför Chatangabay, + 1°,2 till + 5°,8 mellan 
Chatanga och Lena. Ytvattnets tyngd har under denna tid 
# i en bred ränna utefter kusten aldrig öfverstigit 1,023, oftast 
endast uppgått till l,oi eller derunder. Det sistnämnda talet 
motsvarar en blandning af ungefär en del hafsvatten med två 
delar flodvatten. Dessa tal bevisa ovedersägligen, att en varm 
och föga salt ytström från Obs och Jenisejs mynningar fram- 
går först längs med kusten mot nordost och sedermera under 
inflytande af jordens rotation vidare mot öster. Andra lik- 
artade strömmar åstadkommas genom Chatanga, Anabar, Ole- 
nek, Lena, Jana, Indigirka och Kolyma» . . . . 2 Om hafvet öster 
om Ny-Sibiriska öarne yttras: »Härifrån var hafvet längre 

1 Haugthton, Fox-Exp. App. 4. 

* Nordenskiöld, Vega-exp. 1, sid. 23. 



VEG A-EXPEDITION ESS VETENSKAPLIGA AIMETEX. 33 



mot öster isfritt närmast kusten. Vattnet var föga salt och 

visade en temperatur af ända till + 4° C I ett afseende 

äger en stor olikhet rum i fråga om det sibiriska kust- 
hafvets beskaffenhet vester och öster om kap Baranow. Me- 
dan på den vestra sidan en mängd stora floder, Ob, Jenisej, 
Pjasina, Tajrnyr, Chatanga, Anabar, Olenek, Lena, Jana, Indi- 
girka, Alasej och Kolyma mynna ut i Ishafvet och under som- 
maren åstadkomma jämftirelsevis varma vattenströmmar längs 
kusten, faller deremot på den östra sidan ingen stor flod uti 
hafvet Några betydande, för bildande af ett isfritt haf gyn- 
samma kustströmmar förekomma derför icke här, såsom fallet 
är längs hela kusten från Hvita hafvet till Kolyma.» ! När- 
mare uppgifter om sibiriska ishafsvattnets salthalt kommer 
bearbetningen af de under Vega-expeditionen regelbundet gjorda 
hydrografiska observationerna att lemna. Till hvad här an- 
förts må endast läggas, att enligt dessa iakttagelser hafsvatt- 
nets tyngd vid ytan på draggningsställena från kap Tschel- 
juskin till kap Baranow aldrig öfverstigit 1,023, oftast hållit 
sig omkring l,oi eller icke ens nått den tyngd, som motsvarar 
en blandning af ungefar en del hafsvatten på två delar flod- 
vatten. Utanför Lena-floden t. ex. uppgick tyngden till endast 
1,0040 h 1,0046, sålunda till ungefär detsamma som vattnet i 
södra delen af Bottniska viken. 2 

Det är visserligen fullt riktigt såsom både Nordenskiöld 
och Stuxberg i sina anförda arbeten uppgifvit, att i östra 
delen af Kariska hafvet och i vestra delen af Sibiriska Ishafvet 
vattnets salthalt tilltar mot djupet. Fullt bevisande iakttagelser 
äro gjorda under Vega-expeditionen; några af dessa har Stux- 
berg meddelat. Men granskar man de siffror, som Vega-ex- 
peditionens draggningsjournal innehåller, skall man tydligen 
finna, att på många ställen från ytan ända ned till det djup, 
på hvilket alger förekomma i största mängd inom det isfylda 
Ishafvet, vattnets saltmängd är jämförelsevis ringa, väsentligt 
mindre än i många andra haf och i större delen af Ishafvet. 
Till bevis härför må följande ur nämnda journal anföras : 3 

Lat. Long. Djup i fmnr. Vattnets spec. vigt vid bottnen. 

74°52'N. 85° 8' O. 6 1,0133. 

73° 41' » 114° 58' v 6 l.oui. 

74° 9' * 130° 20' v 15 1,0050. 



1 Nordenskiöld, Vega-exp., sid. 29 och 154—135. 

* Jfr Stuxberg, Vega-exp., sid. 684—687 och 694. 

* Jfr Stuxberg, anf. st., sid. 684—087. 



Bd in. 



3 



34 



KJELLMAX, NORRA ISBAFVETS ALGFLORA. 



Lat. 


Long. 


Djup i fmnr. 


Vattnets 


spec. vigt vid bottnen 


74° 4' N. 


135° 38' 0. 


16 




1,0128. 


73° 53' > 


138° 0' > 


12 




1,0165. 


73° 40' » 


140° 16' > 


4 




1,0120. 


73° 2' > 


142° 36' » 


9 




1,0145. 


73° 5' > 


144° 20' > 


8 




1,0144. 


72° 20' » 


153° 30' > 


10 




1,0202. 


71° 39' » 


157° 15' > 


10 




1,0198. 



Dessa siffror innebära, att såväl i östra delen af Kariska 
hafvet som isynnerhet i vestra delen af det Sibiriska hafvet 
nämligen den vida sträcka af detta, som ligger mellan Cha- 
tanga och Kolyma-flodens mynningar, hafsvattnet utmed ku- 
sten på ett djup af omkring 5 — 15 fmnr har en högst betyd- 
ligt mindre tyngd, resp. salthalt än vanligt hafsvatten. An- 
tagas kan det visserligen icke, att denna salthalt är så obe- 
tydlig, att hafsalger i allmänhet icke kunna lefva, men den är 
med säkerhet för ringa för att rent pelagiska algformer, och 
sådana äro flertalet af Ishafvets alger, här skulle finna för sig 
drägliga eller lämpliga lifsvilkor. Anmärkningsvärdt är, att 
de enda rikare algplatser, som funnits i dessa haf, äro belägna 
i de delar, der inflytandet af de stora sibiriska floderna minst 
gör sig gällande, nämligen i östligaste delarne af Kariska haf- 
vet omkring Tajmyr-ön och i Sibiriska Ishafvet öster om kap 
Baranow. 

I öfriga delar af Ishafvet är hafsvattnets saltmängd i det 
närmaste lika stor som vanligt hafsvattens, såsom följande ta- 
bell anger. 



Plats. 



Nordsjön 

Atlantiska hafvet mellan Skottland 
och New-Foundland 

Nordkap och Spetsbergen 

Norska polarhafvet, Fuglesund 

Murmanska hafvet, Besimennajabay 

D:o D:o 

D:o Matotschkin 

Sch ars vestra 
mynning 

D:o D:o 

Hvita hafvet 

Amerikanska Ishafvet, Lancaster- 
Sound • 



Djup i 
fmnr. 







50 


20 



Vatt- 
nets 
salthalt. 



Uppgiftens källa. 



8,28 



3.59 
3,53 
3,34 
3,27 
3.42 



3,08 
3,38 
3.22 

3,9 2 



Cool. Phvs. Geogr. sid. 
269—270. 

D:o D:o. 

D:o D:0. 
Nordensk. Proven, s. 110. 

D:o D:o. 

D:o D:o. 



D:0 D:o. 

D:0 D:o. 

Stuxb. Vega-exp. sid. 694 

(Parry Zweite Reise, sid 
\ 126. 



VEOA-EXrEDJTlOKENB VETENSKAPLIGA ARBETES. 



35 



Plats. 



Djup I 
fm nr. 



Natt* 

neta 

aaltbalL 



Uppgiftet» kalla. 



Baffinsbay Simiutat vid Grönlands 
vestkust 

D:o Xagsugtok 

D:o D:o 

D:o D:o 

D:0 D:0 

Grönlands-hafvet vid Grönlands ost- 
kust 






3,41 





3.S0 


5 


3,31 


10 


3.36 


20 


8,86 





3,826 



rJensen, Grönl. Medd. II. 
sid. 206—207. 



Borgen. Zweite deutsche 
Polarf. sid. 680. 



Hafvets temperatur. Ett tillfyllestgörande material för att 
bestämma, om Ishafvets temperaturförhållanden kunna anses 
i någon mån betinga egendomligheterna i alg vegetationens all- 
männa skaplynne, synas mig följande uppgifter lemna. I Norska 
polarhafvet nära Nordkap är enligt Mohn hafvets temperatur 
i medium: 

under december — februari + 3°,os C. 

-> mars — maj + 3°,o * 

juni — augusti 4- 7°,3 > 

■> september — november 4- 6°,3 > ! . 

Iakttagelser under 1872 — 73 års svenska expedition norr 
och vester om Spetsbergen i juli månad (1 — 18) lemnade föl- 
jande resultat: 

Medium. Maximum. Minimum. 

Vattnets temperatur vid ytan + 3,3 + 5,2 + 1,5. 
vid 16—280 fmnrs djup —0,9 + 1,9 — 3,2. 2 

Enligt iakttagelser af samma expedition i Mosselbay vid 
Spetsbergens nordkust var hafvets temperatur under slutet af 
september och hela oktober månad ungefär — l°,o, under no- 
vember — 0",5 å l°,o och vexlade under månaderna december — 
april mellan — 1°,5 och — 1°,8, med obetydlig höjning de få 
dagar, då hafvet var isfritt. Aldrig uppgick den under nämnda 
tid till mer än — l°,o C. 3 

I östra delen af Murmanska hafvet utefter vestkusten af 
södra Novaja Semlja och Wajgatsch fann svenska expeditio- 
nen 1875 temperaturen vid hafsytan: 

Medium. Maximum. Minimum. 

Under juni månad (22—30) + l,si + 2,4 + 0,o. 

> juli 3 +4,33 +8,8 +0,e. 4 



1 Mohn, Temp. Verhältn., sid. 429. 

* Nordenskiöld, Proven, sid. 109. 

• Se Kjellman, Vinteralgveg., sid. 62—63. 
« Jfr Nordenskiöld, Proven, sid. 92—98. 



36 KJELLMAN, NORRA ISUAFVETS ALGFLORA. 



Med tilltagande djup minskas värmegraden, såsom t. ex. 
visas af följande undersökning utanför Novaja Semljas vest- 
kust Lat. 72° 43' N. Long. 52° 0' O. 

Temperaturen vid fmnr + 0°,e C. 

> » 10 > — 1°,4 » 

» > 20 » — 1°,9 > 

» » 30 » — 1°,7 » > 

Den svenska expeditionen 1875 fann vattnets medeltempe- 
ratur i ytan i vestra delen af Kariska hafvet under 2 — 3, 24 
— 31 augusti och 1—2 september uppgå till +3,i7. 2 

Att vattnets värmegrad äfven här aftar mot djupet fram- 
går af följande iakttagelser från olika delar af hafvet mellan 
Novaja Semlja och Jenisej -flödens mynning. 

1. Vester om Jalmal Lat. 72° 19' N. och Long. 18° 40' O. 
den 8 augusti. 

Vattnets temperatur vid fmnr + 5°,2 G. 

v * » » 2 » 4" 3 ,0 > 

» » » 3 * ■ 2°, 4 * 

* * >• 5 » + 1°,5 > 

> » » 8 » + 0°,o » (nära bottnen.) 

2. Vid Lat. 73° 30' N. Long. 69° O. den 9 augusti. 

Vattnets temperatur vid fmnr + 7°,8 C. 

> » » 2 » ■+■ 7°,o * 
» >» » 4 » + 0°,6 * 

» > » 8 » — l°,o » (nära bottnen.) 

3. Utanför mynningen af Jenisej Lat. 73° 55' N. Long. 
60° 40' O. den 15 augusti. 

Vattnets temperatur vid fmnr + 7°,4 C. 

» » » 15 » — 1°,4 » (nära bottnen.) 

4. Utanför norra Novaja Semljas ostkust vid Lat. 75° 40' 
N. Long. 65° O. den 25 augusti. 

Vattnets temperatur vid fmnr + 1°,4 C. 

» » > 60 » — 1°,8 > (nära bottnen.) 

5. Utanför östra mynningen af Matotschkin Schar Lat. 
73°34'N. Long. 58° O. den 31 augusti. 

Vattnets temperatur vid fmnr + 3°,9 G. 
» » * 25 » + 1°,4 » 

» » 55 » — 1°,7 »(nära bottnen.) 3 



1 Nordenskiöld, Proven, sid. 106. 

* Jfr Nordenskiöld, anf. st., sid. 99—103. 

8 Se Nordenskiöld, anf. st., sid. 107—108. 



VEOÅ-BXPBD1T10SES8 VETEK8 KA PLFG A ARBETES. 



37 



I östra delen af Kariska hafvet och i vestra delen af det 
Sibiriska Ishafvet är, såsom redan antydts, vattnets tempera- 
tur beroende af granskapet till de stora flodmynningarna. 
På ett djup af öfver 5 famnar är temperaturen enligt regeln 
under 0°, utom i närheten af floderna. Vid Dicksons hamn 
har vattnet ännu på 5 famnars djup under början af au- 
gusti månad en temperatur + 9°,o och utanför Lenas mynning 
på 15 famnar något senare på året ända till + 3°,8. Denna flods 
inflytande sträcker sig hän mot Ny-Sibiriska öarna. Vester om 
en af dessa, Blischni-ön, är temperaturen på 4 famnars djup 
densamma som vid ytan + 2°,e. På alla de ställen öster om Ny- 
^ibiriska öarna, der draggningar gjordes under Vega-f&rden, 
höll sig temperaturen på 3 — 10 famnars djup vid 0° eller der- 
under. l 

En god ledning för bedömandet af temperaturförhållan- 
dena i norra delen af Amerikanska Ishafvet lemna de iakt- 
tagelser, som gjordes under Belchers expedition. Enligt dessa 2 
är i Northumberland-sundet vattnets temperatur i medium : 

i ytan vid bottnen. 

under september — l°,i7 C. — 1°,28. 

oktober — 1°,56 » — 1°,50. 

november — l°,so » — l°,so. 

-> december — 1°,67 > — 1°,67. 

•> januari — 1°,62 •> — 1°,67. 

:> februari — 1°,«7 > 

> mars — 1°,56 > 

-> april — 1°,39 > 

> maj — 1°,39 » 

■> juni — 0°,22 » 

> juli + 0°,n » 

> augusti — 0°,83 > 

Ur »Meddelelser om Grönland» lånar jag följande upp- 
gifter, som visa, att i fjordar vid Grönlands vestra kust vatt- 
nets temperatur i ytan är betydligt lägre i mynningen än i 
fjordens inre och på samma gång att i det inre af djupa fjor- 
dar temperaturen aftar starkt och hastigt mot djupet. 

Vattnets temperatur nära mynningen af fjorden Nagsugtok 
Lat. 67° 32' N. Long. 53° 28' V. 11 juli vid fmnr 2°,o ä2°, 2 , i 
det inre af samma fjord Lat. N. 67° 47' Long. 52° 22' W. 
i juli: 



1 8e Stuxberg, Vega-exp. I, sid. 686—687. 
* Jfr Contrib. aret. Meteor. II, sid. 172. 



38 KJELLMAS, NORRA 18HAFVETS ALGFLORA. 

vid O fmnr + 8°,8 C, 

* 5 » + 2°,8 » 

> 10 » + l°,i > 

> 20 > +0°,9 > 

» 30 > + l°,o >* 

Enligt den 2:dra tyska polarexpeditionens iakttagelser 
varierar under augusti månad hafvets temperatur i ytan vid 
Grönlands ostkust längs Shannon, Pendulum och Sabine-öarna 
(Lat. 74° 30—75° 30' N.) mellan + 2°,o och — 1°,6 C. Vid un- 
dersökning af vattnets temperatur under vinterisen befans den 
vara 

1860 oktober 3 — 2°,2 C. ; 

> > 29 — 1°,9 » (på 27 famnars djup). 

» november 11 — 2°,2 - 

1870 januari 20 — 2°,i * 

> februari 18 — 2°,s > 

» maj 21 — 1°,9 >* 

Dessa nu meddelade sakförhållanden anser jag mig kunna 
sammanfatta på följande sätt: i det egentliga Ishafvet d. v. s. 
Grönlandshafvet, östra Murmanska, Sibiriska och Amerikan- 
ska Ishafvet samt-Baffinsbay är vattnets medeltemperatur un- 
der högsommaren vid ytan ungefär lika hög eller lägre än i 
Norska polarhafvet under vintern (dec. — febr.), och på det djup, 
vid hvilket den rikaste algvegetationen finnes, uppgår den en- 
ligt regeln ingen tid på året öfver 0° C. Denna olikhet i tem- 
peraturförhållanden mellan Norska polarhafvet och de andra 
nämnda delarne af Ishafvet är om också icke den enda, dock 
säkerligen den vigtigaste orsaken till den väsentliga olikhet 
Norska polarhafvets vegetation till sitt allmänna skaplynne 
visar, jämförd med det öfriga Ishafvets. 

Luftens temperatur är antagligen också en faktor, som bör 
tagas i betraktande vid förklaringen af egendomligheterna i 
den arktiska algvegetationens fysionomi. 

Naturligtvis kan luftens temperatur endast utöfva något 
inflytande på de delar af vegetationen, hvilka kunna komma 
att beröras af luften, d. v. s. vegetationen på det litorala bot- 
tenområdet. Möjligt är, att dess stora armod och torftighet 
till någon del betingas deraf, att alltför starkt afkj-lda luft- 
lager vissa tider draga hän öfver den blottade litoralregionen 
och förstörande inverka på den växtlighet, som börjat upp- 



1 Jfr Jensen, Grönl. Medd. II, sid. 207. 

2 Jfr Koldewey, Zweite deutsche Polarf., sid. 618—620. 



VEGAEXPEDITI0NES8 VET ES8K APLIG A ARBETES. 39 



träda. Detta kan inträffa om våren på de delar af Ishafsku- 
sten t. ex. vid Spetsbergens vestkust, der vinterisen bryter 
tidigt upp, och på hösten, innan ny is bildat sig utmed stran- 
den och t. o. m. på högvintern, om, såsom det sannolikt ej 
sällan tid efter annan händer, ismassorna plötsligt draga sig 
från stränderna. Skildringen af svenska öfvervintrings-expe- 
<litionen på Spetsbergen 1872 — 73 visar, att vid Spetsbergens 
nordkust hafvet under vintern flere gånger var öppet intill 
kusten. l Under öfvervintringen med Vega bildade sig en och 
annan gång vida öppningar i hafvet, som möjligen i närheten 
af vår öfvervintringsplats sträckte sig till land. Af de der 
bosatta infödingarnas utsago syntes framgå, att hafvet någon 
gång under vintern öppnar sig för att åter tillfrysa. Den in- 
vändningen kan göras, att då hafvet vid kusten är öppet, luf- 
tens temperatur ej bör vara så låg, att den kan vara fördérflig 
för alger. Detta är visserligen i allmänhet sant, men det bör 
märkas, att ingenstädes förekomma så tvära och starka tem- 
peraturkastningar, som i de arktiska trakterna. Bland många 
bevis härpå vill jag välja ett från Vega-färden. Under fe- 
bruari månad 1879 var luftens temperatur vid middagen den 
6:te — 40°,4C, vid samma tid på dagen tvådagar senare + 0°,i, 
den 12t:e — 2°,o, men den 13:de — 24°,9 och den 15:de — 29°,o 
<3. I Mosselbay tillfrös hafvet en gång under vintern vid en 
lufttemperatur af — 27°,e, 2 till bvilket låga gradtal den sänkt 
sig under loppet af några timmar. Det behöfver icke förut- 
sättas, synes mig, att verkan af en lägre temperaturgrad måste 
vara långvarig för att vara menlig. Liksom en skarp frost- 
natt är tillräcklig för att skada vegetationen på land, lika väl 
böra de extrema temperaturgraderna i polartrakterna kunna 
verka förödande, om deras verkan utsträckes under ett eller 
annat tidvattensskifte. 

Om luftens temperatur vid olika delar af Ishafskusten 
lemnar följande tabell upplysning. Ur denna kunna åtskilliga 
slutsatser rörande Ishafsalgernas biologiska förhållanden dra- 
gas, för hvilka jag framdeles tfkall redogöra. 



1 Se Nordenskiöld, Spetsb-Exp., 55 — 58. 

a Nordenskiöld, anf. st. sid. 58 och Wijkander, Obs. Météor., sid. 20—21. 



40 



KJELLMAN, XOltJtA 18HAFVBT8 ALOFLOJiA. 



Tabell, 1 visande luftens medeltemperatur i olika delar af 

polarregionen. 



Jan. ... 


H 

o 
B 

* 

O 
1 

o 

• 


< 

9 
-» 
£» 

^. 
«*• 

2! 

9 

O 
t 


o 

X 

<■» 

9 

• 


o 
< 

9 
9 

93 

O 

3 


1 

o* 

w 

9 
« 


*3 

3 

ö 

9 
9 

• 


i 

1 

Northnmbl. i 


i-, 

< 9 
* 5* 

» 9 

? 


•Ji 

c: — 

2. § 

9 * 
3 Si 

t 

— 24,15 


• 

— 4,20 


— 6,00 


— 9.89 


— 18.72 


— 25,06 


— 28,20 


— 39,22 


- 17,40 


Febr. 


- 4,0 


— 6,40 


— 22,69 


— 18.49 


— 25,09 


— 30.42 


— 33,44 


— 17,80 


— 23,81 


Mars.. 


— 8,80 


— 5,10 


— 17,68 


— 15.48 


— 21,65 


— 26,02 


— 27.50 


— 16,70 


— 23,82 


April . . 


— 0,10 


— 1.70 


— 18,12 


— 13,91 


— 18,98 


— 15,72 


— 22,89 


— 10,40 


— 16.51 


Maj ... 


+ 3,2(» 


— 1.80 


— 8.26 


— 3,7 9 


— 6,79 


— 6,61 


— 9,44 


— O.io 


— 5,43 


Juni... 


+ 8,70 


+ 5,90 


+ 1.11 


+ 2,41 


— 0,60 


+ 0,13 


— 0.06 


+ 4.40 


+ 2,2C 


Juli.... 


+ 11,50 


+ 8,80 


+ 4,56 


+ 4,89 


+ 2,68 


+ 2,6 7 


+ 2,61 


+ 7,70 


+ 3,80 


Aug. .. 


+ 10,40 


+ 9,80 


+ 2,87 


+ 4.66 




+ 7,80 


+ 1,22 


+ 6,20 


+ 0,67 


Sept: . . 


+ 7,00 


+ 6,40 


+ 3.86 


— 0,28 




— 3,22 


— 7,50 


+ 1,10 


— 4,82 




Okt. ... 


+ 2,00 


+ 1,30 


— 12,69 


— 1.88 


— 5,20 


— 16,8 9 


— 18,50 


— 4,80 


— 13,82 


Nov. .. 


— 1,70 


— 2,10 


— 8,18 


— 15,67 


— 16,58 


— 22,47 


— 20,33 


— 7.50 


— 18,32 


Dec. ... 


!— 3,20 


— 4.oo 


— 14,44 


— 26,61 


— 22,80 


-25,16 


— 34.50 


— 11,80 


— 17,14 



Brist på ljus. Jag har förut framhållit såsom ett ut- 
märkande drag hos algvegetationen inom det egentliga Ishaf- 
vet fattigdomen på gröna alger. De arter som finnas upp- 
träda i mycket ringa individmängd och äro enligt regeln 
mycket för att ej säga ytterst torftigt utbildade, stundom nä- 
stan till oigenkännelighet förkrympta. Det ligger nära till 
hands att bland orsakerna härtill tänka sig brist på ljus, då 
såsom bekant det stora flertalet af de gröna algerna äro ljus- 
älskande och d erfor enligt regeln hålla sig på sådana ställen v 
der de komma i åtnjutande af detta i största mängd. Öfver 
det litorala området kunna vid det isfylda polarhafvets kust 
till följd af flere samverkande omständigheter många af dem 
icke utbreda sig, utan måste hålla sig inom sublitoralregionen. 
Den ljusmängd, som här tillströmmar dem, är säkerligen inom 
Ishafvets nordligare delar mycket ringa i jämförelse med den, 
hvilkeri de erhålla t. ex. vid Skandinaviens kust inom litoral- 
zonen. Vid Spetsbergens nordkust är solen flere månader un- 
der horisonten och i följd häraf mörkret under lång tid t. o. 
m. ofvan hafvets yta så djupt, att en menniska icke ens vid 
middagstiden kan vägleda sig utan artificielt ljus. Ännu mör- 
kare måste det då vara på hafvets botten, dit den sparsamma 
ljusmängd, som finnes, skulle hafva att bana sig väg genom 
flere fots mäktiga ismassor, belagda med faransdjup snö och 

1 Hämtad ur Hildebrandsson, Obs. Meteor., sid. 578—579 och Koldewey > 
Zweite deutsche Polarf. , sid. 536. 



VEGA-EXPBDIT10NBX8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. *1 



dessutom genom det vattenlager, som täcker bottnen. Dessa 
snö- och ismassor genomsläppa ljus endast i obetydlig mängd 
och det kommer, så länge dessa ligga qvar äfven under do 
tider, då solen längre eller kortare tid af dygnet är ofvan 
horisonten, endast en obetydlig mängd ljus till hafvets bot- 
ten. Men att den tid är kort inom betydande delar af Is 
hafvet, under hvilken hafyet icke är i större eller mindre 
grad täckt af is, derom vittna de talrika polarfärder, som inom 
detta århundrade företagits. Vid Norges nordkust finnes Spön- 
gomorpha aräa mycket ymnig och mycket yppig, vid Spets- 
bergens kust liksom också i Murmanska hafvet och i Sibiri- 
ska Ishafvet sparsam och mycket torftig. Detsamma gäller 
andra gröna alger t. ex. Spongomorpha lanosa, Monostroma Blyttii. 
Andra orsaker såsom vattnets lägre temperatur, bristen på 
tjenliga växtplatser o. s. v. kunna hafva och hafva säkert 
också bidragit att framkalla denna olikhet, men en otillräcklig 
tillgång på ljus har medverkat och medverkar också efter all 
sannolikhet. Ljusmängden kan t. ex. vid Spetsbergskusten 
vara nog stor för dem att lefva, men ej nog stor för att de 
skola kunna nå någon yppigare växt och förmå bilda en så 
stor mängd reproduktiva organ, att deras individmassa blir 
af någon mera betydande storlek. 



Öfversigt af Ishafsflorans sammansättning. 

För att åskådliggöra florans sammansättning i Ishafvet i 
dess helhet och i olika delar af detsamma har jag med stöd 
af de uppgifter, som särskildt lemnas i den speciella delen 
af detta arbete, uppgjort följande tabeller. I den första af 
dessa, som lemnar en förteckning öfver Ishafvets hittills kända 
algarter och anger grunddragen af deras utbredning inom Is- 
hafvet taget i den vidsträckta och från växtgeografisk syn- 
punkt oegentliga bemärkelse, som förut angifvits, har jag til- 
lika utmärkt, om en art är känd eller icke från norra delen 
af Atlantiska och norra delen af Stilla oceanen, ett material» 
som jag framdeles kommer att begagna vid undersökningen 
af Ishafsflorans ursprung och utvecklingshistoria. En gransk- 
ning af dessa tabeller visar, att vegetationens sammansättning 
i skilda delar af det ifrågavarande hafsområdet är alltför olika 
för att man skulle kunna anse det utgöra ett florområde. Det 
synes mig derför olämpligt och ändamålslöst att söka upp- 
draga någon jämförelse mellan dess flora, fattad såsom ett 



4J KJELLHAS. X01UIA tSIIArVKTS AI.CFl.OBA. 

helt, och fioran i andra haf. En dylik jämförelse beträffande 
Ishafsfloran såsom vä xtge ografisk enhet skall längre fram före- 
tagas. Rörande uppställningen af tabellerna må anmärkas, 
att jag sammanfört vestra delen af Murmanska hafvet med 
Hvita hafvet, emedan, såsom af G o bis 1 framställning visar 
sig, dessa områdens vegetation företer stor Öfverensstämmelse. 



Tabell 1. Förte ökning* öfver Ishafveta alffarter och grunddragen 
af deras utbredning 1 olika delar af Iahafvet, i norra 
Atlanten och norra Stilla oceanen. 



Corallinaceee. 


1 


i 


Bet 

Vi 

ig 


Ib 


? 


| 


5 


| 


å 




+- 

+ 
+ 

+ 

+ 
+ 
+ 




+ 












+ 


:' 3 


LithothamnionHoriferum ... 

» Ungen 

» alcicorne .... 
>■ norvegicuni 

>■ glaciale 

* intermedium 
> flaveaceos ... 


























+ 
































+ 




+" 


+ 


+ 






+ 


+ 














+ 














+ 






+ 






» comp&ctum 
» polyuior- 

Pk«n 


T 






+ 










+ 


- 


+ 


+ 


+ 








+ 


» Lenormaadi 

Kélobent membrauacea 

* macrocarpa 






+ 




+ 
+ 




























+ (?) 












+ 


+i 



' A Igen fl. Weiss. Meer. 

* I denna förteckning har jag icke upptagit några arter, livilka upp- 
gifvits för Iahafvet, men som synts mig ofullständigt kända eller efter all 
sannolikhet oriktigt Iteatämda. Livilka de äro, skall framdeles angifvas. 

■ Beteckningen + (?) betyder, att inom området finnes en algart, för- 
modligen identisk med den, för hvilken beteckningen galler, och med säker- 
het icke identisk med någon annan for samma Ishafsafdelningangifvenart; 
tecknet ? betyder, att växtens förekomst inoni det betecknade området är 
osäker. 



'IT10NSKB VtTE/fSKA. 



Rhodomelacea;. 


i 

l 

i 


t 
i 


M 

Ii 

■ ä 


u 
i 


1 


| 


* 


I 




t 

1 


+ 
+ 


+ 
+ 


+ 
+ 


+ 
+ 


+ 
+ 


+ 


+ 
+ 


+ 
+ 


+ 
+ 

+ 
+ 
+ 
+ 


+ 
+ 

? 

? 


Hhodomela lycopodioidea . . 


Polysiphonia parasitica 

* ureeolata 


+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 

+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 














+ 










+ 










» fibrilloaa 

» Schiibelerii... 






























? 
+ 
+ 
? 














+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 

+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 


? 

+ 












+ 
+ 


+ 


+ 


+ 


+ 




atrorubeaceus 
SpongiocarpeEe. 




+ 
+ 










+ 


+ 








Wraoseliaoe». 

Spenootbaranion Tunieri... 










+ 


+ 


+ 


+ 














» '. irgatnln 

■ sectindata 

Delesaeriacese. 




















+ 




















+■ 






+ 


+ 


+ 










+ 
+ 












+ 


+ 
+ 
+ 
+ 
-t- 


* augustis si ma .... 


+ 
+ 










































+ 
+ 
+ 




+ 


i 


+ 


+ 


- 


+ 


+• 





K JET. I.SAN, 



RRA ISUAFVBTB A 



Hil dbr and tiaceaa . 


j 

t 


| 


2C 


% 


g 


i 


i 


i 


t 




+ 

+ 
+ 

4 
+ 


+ 


+ 


+ 










+ 

+ 
+ 


+ 

+ 
+ 


Squamariese. 








+ 
















i Widdendorffii .... 




























+ 


+ 












+ 




Rb odymeniace m . 

Hydrolapathnm sanguinenm 
Rhodopbytlis dichotoma .... 


+ 
+ 
+ 
4 
+ 












+ 
+ 
+ 


+ 
+ 
+ 
+ 
+ 

+ 
+ 

+ 
+ 


+ 
+ 
+ 
+ 
+ 

T 


+ 
+ 


+ 
+ 


+ 
+ 








+ 




+ 


Rhodymenia palmata 


+ 
+ 


+ 


+ 








+ 
+ 








OhampiaceEB. 
DumootiaceEB. 


+■ 

+ 

+ 


























+ 
+ 
+ 


+ 
+ 
+ 
+ 
+ 

+ 

+ 














+ 
+ 


+ 
+ 


- 
+ 


+ 


+ 
+ 


Halosawion rameiitaceum.. 


+ 




+ 
+ 


+ 










+ 
+ 
+ 


+ 
+ 
+ 


+ 


Furcellariacese. 


+ 








Oigarttnaceaa. 

I 'ystocltmium pnrpurascens 









TEG A- EX PBDI T 10 NES 8 VBTES8K APL1G A An BETES. 



45 



1 

i 

1 

1 

I 


c 

3 

pr 
m 

•o 
o 

? 

o* 
•> 

• 


O 

« 



m 


o* 
•> 

< 

• 


K 

*£ 
£ 

B? 

jr* 
0-s 

V 0* 

n 


o- 

» 

"« 
V 

!k 

rB 

v 

a» 
pr 

9 


'i 
Kariska hafvet. 


Sibirisk» Ishafvet. : 


> 
a 
<5 

pr 

m 


pr 
v 

* 
0* 

• 


a 

P 

0t 


OB 
0" 

P 

• 


Norra Atlantiska 
oceanen. 


as 

o 
-» 
"« 
v 

00 

p" 

% 

p 
s 
1% 



• 

+ 








. + 


+ 






+ 

+ 












» septemtrionalis 


+ 




> + 








+ ? 

+ 










+ 








+ 


+ 


-f- 
+ 


+ 
+ 


+ 
+ 




+ 




» interrupta 


+ 


+ 


+ 


> membranifolia 


+ 
+ 
+ 
+ 

+ 
+ 
+ 

+ 

+ 

+ 
+ 

+ 
+ 
+ 


+ 

+ 
+ 

+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 
+ 


+ 

• 

* 

1 

r 
+ 

+ 

+ 
+ 

+ 

+ 
+ 




+ 


+ 






+ 


+ 


+ 

+ 








^ 














Oeraxniaoeaa. 

Microcladia glandulosa 

Ceramram Deslongchampii 
circinatum 












































+ 


+ 


4 








+ 


* acanthonotum .. 
























+ 


+ 
+ 


+ 
+ 






+ 
+ 


+ 
+ 




+ 




CallithamnioD polyspermum 

» arbuscula 

» roseum 












































» corymbosum 
» Pylaisaei 
























• 




+ 

+ 














+ 


+ 


+ 


+ 


+ 




» americanum 
Rhodochorton intermedium 


+ 


+ 


+ 




+ 










» spinulosum 












+ 
+ 

+ 

+ 






+ 

+ 
+ 


+ 




+ 








+ 

+ 
+ 


+ 


* sparsam 

» mesocarpum 
» spetsbergense 








+ 




+ 


+ 











( laHAfVF.TS A 



Porpbyraoe». 


* 


i 
- 


Kl 
SS 

|3 

xi 


f 

i 


| 


2 a 
| I | 

- ' r 




| 


l 

i 

• 


Diplodenna amplissimum. - 


+ 












+ 








+ 
+ 
+ 


i 




+ 


+ 
+ 








+ + 


















+ 
+ 

+ 

+ . . 
+ . . 
+ 

+ + 
+ + 
+ + 
+ + 

+ + 










Fuoaceee. 


+ 
I 








! 






Halidrya siliquosa 






1 










, 




+ 
+ 
+ 
i 




+ ! + ♦ 


+ 






? 
































+ 


+ 


+ 


+ ! + 


1 , 






+ 


















+ 
+ 




+ 
+ 




1 




+ 
+ 






i 




+ 
+ 
+ 








l 


















+ 


TiloptorideiB. 


! 




+ 
















| 




+ 

+ 
+ 


i 
? 


Laminariaoe». 






1 












+ 
+ 














+ 
+ 




+ i + 

+ i 


+ 
+ 
























+ 
+ 


+ , 


i 






i 1 






1 


i 



TEGA-EXPEI>!T!OKBSS VETESSKAPI.lt 



1 ! i 

l Is 


X 

r! 


ti K | % ' I 

Se yl» 1 





I 

Alaria oblonga ' , + 

Agaram Turnén + + 

Phyllaiia dermatodea + +'+ + + 

| » lorea + ' + : 

iLaminaria solidnngula + + +, + + 

' . cuneifolia I ? | ■ + ? + 

1 sacchaiias + + 

longicruris + 

•> Agardhii + + + + , 

= atrofulva 

» fiBBJUs + .' + 



> nignpes 

Cluatonii + . 

1 digitata ' + i 

s stenophylla + 

Chorda filuin ! + i 



Stilophora Lyiigbyei i + '. 

Aaperococcua echinatos i + . 

* bullosus 

Ralfsia deuata | + 



Obordariaceee. 

Chordaria flagelliformu ... 

Castagnea di vari oa ta 

Eudesme i 



Mesogloia vermicularis .. 

i MyrionemateaB. 

iLeathesia difformis 

lElacbista fncicola 



.. .i + . 
.... + . 



X — 



i«éK7 



rvatrsurik i»annncnffli 



^anamma tfjuteKSk 

JI>i-.*Urtir* -»•i-iti» 

^mi^rtmyuzi mnjuniruunfc .. 

* w^lii* 

^nnnitk 

VunrdtirÄ 

1> js: jutnpirji '.''.ctsiudrhe - - . 
> iiijipuraiae*--. 



AffSOMVli* i 



Sphacel&riacese. 



t I II i|| . '• i f ät I 

i I is i\ % s _ i sf : 



I i 



Cladostephus spoDgioBus ... + j -+- ■+■ . 

Stupocaulon acoparium +- | -f . 

Chaetopteris plumoaa + + + +;+ + + + + 

Sphacel&ria cirrhoaa + + ■ + . 

>■ arctica +, +. + +J + +....+ 

> olivacea ; + + + . 



BctocarpacöEe. , 

Isthmoplea spharophora ... + : + + 

Ectocarpus confervoide ! + + + + ' + + -f 

> pygtnseua ' + + 

> draparnaldioidee + ; ] + 

» fasciculatus I +■ ' ■ + 

tomentoaus + + 

ovatns + + j ' + 

Lebelii ! + '. ■ ; 

' terminalis + ! ....' + 

" reptans ■ +! ' +' 

Pybtiella littoralis + i + + + ' + 



> vana I + i + . 

Myriotrichia filiformis + I 

Gleothamnion palmelloides 

Oheetoptaor acese . 

Chsetophora maritima + , 

s pellicala +■ 



Enteromorpha clathrata .... + I. 

> intestinalia.J + i 

» compreasa...- + I 

» complanata.. + ' 

* minima ' j 






+ [+ + 
+ +■ + 
+ + + 



so 



KJELLMAS, SORRA ISUAFVFTS ALtiFLORA. 



o 



•3 
9 



1 



9 
9 



S 
Kl 

5? 



a £ :ff 












»I 

8» 9* 

<» 2 









> 




1 


•t 


9 

1 


Stbtri 


merik 


B 


o 
_ 1 


B-** 


X 


pr 
s» 

cr 


9 


5. 


• K» 


Murm 
afvet. 


pr 


l 

ST 


9 


Atlan 
eanen 


g» 


•^ 


9 


» 


«< 


• T* 


9 

pr 

9 


t* 
* 


< 
(t 

• 


B* 


• 


» 

wr 

9 
1 



» 



Enteromorpha tubuloea 

» micrococca... 

Ulva crassa 

» lactuca 

Mono8troma latisaiinum .... 

* undulatum 
» lubricum 

> cylindraceum 
saccodeum 
angicava 

» Grevillei 

> arcticum 
» leptodermum 

* fiiscum 
^ crispatum 
» Blyttii 

Diplonema percursum 
Prasiola stipitata 

ConfervacesB. 

Spongomorpha spinescens... 
* arcta 

» lanosa 

Cladophora rupestris 

* diffusa 

* glaucoscens 

•> gracilis 

:* crispata 

Rhizoclonium rigidum 

* pachydermum 

* riparium 

Chaetomorpha melagonium 

» Wormskioldii 

> linuin 

» tortuosa 



o 
1 
t 
9 

50 



sr ■ 



S 8 



9 

a 
a 




VE(iA-EXIEbITIOSESS VETES SK A VLlUÅ A II Ii ET KS. 



51 



o 
3 

9 



O 

•se 

D 



33 

22. 



2. £. 

i er 

er s» 

5, i t 

1» r 



i 



7! 

B 

D 

er 

! * *• er 
sé 
-i-i I » 

*2 , ? 



9 & 



+ 



Chsetomorpha septemtrio- 

ualis 

Ulothrix Sphacelarise ■ + 

-■> 8ubmarina | 

> discifera 

Urospora penicilliformis ... + 
Bulbocoleon pilifemm 4- 

Derbesiace». 

Derbesia marina -+- 



I 



Bryopsideee. 

Bryopsis plumosa ... 



+ 



CharaciaceaB. 

Characium marinum 

Codiolam longipes 

» pusillum 

?» Nordenskiöld ia- 
num 



+ 

+ 

+ 



Chlorochytrium inclusum 



Palmellaceeö. 
Chlorangium marinum 



Rivulariaceee. 

i 

Rivulana hemisphserica ' + 

i 

» microscopica 

Calothrix Harveyi \ + 

* scopulorum I + 

» confervicola 



+ 

+ 



+ 



+ 



+ 



+ 



+ 






-i 



* 

pr 

9 
■m 

er 

9 
< 



> 

3 

9 
-t 

Jr 



pr 

9 



er 






B 



SJ 

*3 



as 
p 



99 



3> 

3 

» 33 



9>' B 



sr ** 

* B 

sr s 

a» ■ o 





+ + 



+ 



+ 



+ 




+ 



i + 



+ 



+ + 
+ 



+ 



+ 



+ + 



+ i 



+ 



+ + 



+ 



+ 
+ 



Osclllarlacese. 

i Lyngbya semiplena .... 
Oscillaria subs&Iaa . . 
i Spirulina tenn:-n ni« 



GhrooooooacecB 
[ Gleocapsa spec 



5" 
| 


IP 


s|'f If 

TIS 


g 


l 




jj 

1 



+ 
+ 

t 



Tab. 2. Algeerlemaa artantal 1 Iahafefloran. 



,',. 



Floride» ] 104. SI I32(34)j32 .27 |l6 <ll|l3 

Fucoidese '.12! 69 (70)' 36(3 7)! 34(3 5); 33(35) I3(Uj| 13 8 (l>) 

ChlorophyllO"! i | 1 ■ . 

phycea 1 54; 40 '18 .14 18(1U) 

Sostochinca» I 9, 4 il '2 ,1 



47 (48) 
42 (43) 



iSumma arter 1259 194(195);87(90) ; 82(83)-79(S2)'33(34)j 27 : 24(25) 
Tab. 3. Familjernas antal al äg ten i IshafBfloran. 



114(110) 



\r- ?S 



GigartinacekE 

Confervacete 

Ceramiace* 

Desmarcatiaceaa .. 
RhotlyineniaceEe .. 
Fucaceae 



Si 4| 3 ' 
4 4 (5), 2 , 



3 I 



V KÖ A K.\ 1'EDITIUSESS V ET ESS K A VL IG A A UHETES. 



53 



I 



/ 



Laminariacese 
Ectocarpaceae .... 

Ulvacese 

Corallinacese 

Squamariacese . . . . 
Porpbyrace» .... 
Chordariaceae .... 
Spbacelariacese . 
Rbodomelaceas . 
Dumontiacese .... 

EncoeliesB 

My rionematese. . . 

Characiaceae 

Oscillariacese ... 
Wrangeliace® . 
Delesseriacese ... 

Tilopteridese 

Scytosipbonese 
Rivalariacese ... 
Spongiocarpese. . .- 
HildbrandtiacesB 
Champiacese .... 
Forcellariacese 
Lithodermateae 
Punctariacese ... 
Anglaozoniacese 
Cbsetopboraceae 

Derbesiacese 

Bryopsidese 

Palme] lacese 

Cbroococcacese. . . 




22 

9 i 
7 * 

* 2* 

i-. • 



5 

5 ] 
4 ' 

4; 

4 < 

4; 

4' 



3 j 
3 



3 



2 

2 
2 

o 

1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 



4 

4 

5 

4 

3 ' 

4 

4 

3 



4 


1 
4 


2 


2 


4 


2 


2 


3 



3 3 ; 



3 
3 
3 



1 



o 



2 
2 
I 
1 
1 
1 
1 
1 
1 
] 
1 
J 






3 
o 



,... 



•> 



] 
1 
1 
1 
1 



O 



•> 



o 






1 
1 



2 

J 
1 
1 

1 
1 



4 
2 
4 



• • • • 



•> 



•••••< 



3 , 



] 
1 

1 
1 



•••••• 



•••■■< 



•■•••• i 



> 
_ 3 

» —• 

9 





9 
•** 
C» 

9 



2 

1 
1 



1 
2 

3 
2 



1 
1 



111 



y 



5* ftf) 52(53) 



2S 



1 
1 



•••••• 



1 
o 

1 



5 



4 
3 
2 



2 (3) 
1 
3 
3 
3 
2 

• • • • • • 

2 

•••••• 



1 i 1 

• • •••••• 

... 1 

... 1 



2 

1 



23 



i .. 



1 
1 



• • •••••• 



* o 



09 



Tab. 4. Familjernas artantal i Ishafefioran. 



iHi 

1(1 



f 'eramiaccy---- 
Laminariacea' . 
iUlvacete 



23 10(11) 11 6(7) 10 ! 



Confervacea? .... 
^orallinacea? .... 
Ectocarpaceae.... 
Rhodomelaces ' 14 

iFucaceae 14 

Desiiiiareatiacesi 1 .... 12 
^igartinacese ' ] 1 



jRhodymeniacese ... 6 

Porpbyracea? o 

Spbacelariacea- r> 

Wrangeliacea? ö 

!s,u.m.ri«c™ ! 5 

Dumontiaceo* .. 5 

EiK'oelie;e ' 5 

'Cbaruciaceaä I 5 | 

Rivulariacea? i 9 

Chordariacew 4 

MyrtonemateiB 4 

Scytosipbonett 3 

Oseillariace* 3 

JChampiacese 2 

Tilopteridese 2 

Lithodermatese 2 

Chtetophoracea? 2 

Spongiocarpese I 

Hildbrandtiace* ... 1 

Fnrcellariace» I 

Punctariacea? I 

Aglaozoniacea? 1 

Derbesiacefe 1 

tBryopsidess 1 

jPalmellacea- I 

iCbroococcaceie 1 



4(6) 

i (5) 



9(10) 



:i 3 


•2 


(3) 1 


1 


1 1 

1 


3 
I 
1 



3(4)1 




Porphyra 

Phyllaria 

Cborda 

Aperococ«U8 

Ralfsia 

Elacbista 

Lithoderina 

Scytooiphon 

Coilonema 

Chffitophora 

Ulva 

Rivularia 

Corallina 

Odouthalia 

Polyidea 

Npermotbamnion 
Nithapbyllum -■■ 

Hildbmudtia 

Peyssounelia 

Cruoria 

Hmmnacharia 

Hydrolapatbum.. 

Rbodnphyllis 

Eutbora 

Plocainiam 

DamoDtia 

Furcellaria 

Cystoclonium 

Callophytlis 

Abnfeltia 

Gigortina 

Chondrus 

Microcladia 

Bangia 

Erythrotrichia ... 

Himaothalia 

Halidrys 

Ozotballia 



58 KJELLMAS, NORRA I8HAFVET8 ALG FLORA. 



Ishafsflorans utvecklingshistoria. 

Af den förut meddelade tabellen 1 framgår, att af de i 
Ishafvet kända algarterna följande icke äro kända söder om 
Ishafvet, såsom det här blifvit begränsadt: 

Lithothamnion soriferum, 

alcicorne, 
glaciale, 
intermedium, 

> flavescens, 
foecundum, 
compactum, 

Lithophylluni arctieum, 
Polysiphonia Schubelerii, 
Delesseria rostrata, 

coryinbosa, 
Hamiescharia polygyna, 
Halosaccion saccatum, 
Kallymenia septemtrionalis, 
? Pennvi, 

rosacea, 
Phyllophora interrupta, 
Rhodochorton intermedium, 

> spinulosum. 
spetsbergense, 

Diploderma amplissimum, 

» miniatum, 

Porphyra abyssieola, 
Scaphospora aretica, 
Alaria membranacea, 

grandifolia, 

dolicliorhachis, 

elliptiea, 
> oblonga, 
Laminaria atrofulva, 
> nigripes, 

Lithoderma lignicola, 
Scytosiphon attenuatus, 
Phloeospora pumila, 
Dictyosiphon corymbosus, 



VEGA- EXPEDITION ESS V ET ES 8 K APLIGA ARBETEN. 59 



Dictyosiphon hispidus, 
Sphacelaria arctica, 
Ectocarpus Lebelii, 
Pylaiella nana, 
varia, 
Gleothamnion palmelloides, 
Chaetophora maritima, 
i pellicula, 

Ulva crassa, 
Monostroma undulatum, 

lubricum, 

cylindraeeum, 

saceodeum, 

> angicava, 
arcticum, 
leptodermum, 

> crispatum. 
Rhizoclonium pachydermum, 
Chajtoraorpha Wormskioldii, 

* septemtrionalis, 

Ulothrix Sphacelaria?, 
discifera, 

Characium marinum, 

Codiolum Nordenskiöldianum, 

Chlorochytrium inclusum, 

Chlorangium marinum, 

Rivularia microscopica, 

Gleocapsa spec. 
Alltså ej mindre än 63 arter, representerande 22 familjer 
och 34 slägten. Ett betydligt antal af dessa beskrifvas visser- 
ligen nu för första gången eller hafva först på senare tiden 
urskilts såsom arter, hvarför det väl är möjligt, att, sedan 
uppmärksamheten blifvit väckt på dem, en eller annan kan 
komma att visa sig gå söder om den dragna ishafsgränsen. 
Men å andra sidan är det stora flertalet af dem genom stor- 
lek och specifika karakterer så utmärkta arter, att det före- 
faller föga antagligt, att, om de förekomma längre söderut, 
de icke skulle hafva anmärkts vid de jämförelsevis så noggrant 
och länge undersökta- kusterna af norra Atlanten, der mäng- 
den af dem under sådana förutsättningar borde vara att vänta. 
Ungefär en tredjedel af dem tillhöra uteslutande den icke 
isfylda delen af Ishafvet: Norska polarhafvet, vestra Murman- 
ska och Hvita hafvet, nämligen: 



±jM£si~r,£ ~ lozk y>"emm. 

*M ■ » ^ 4te « w *A • «■ 

Dir.c-Iemia amplis<i!n:im. 
L^Lc-derma. lignieola. 
Eev>:-.»rp::s Lewlii. 
Pyiaie*la r.an&. 
Gleothamniin j^Imelioides. 
'/hjetophors, j^llieula. 
Monokroma :mdulatans. 

* ylindraeecin. 

^aO^itrUm. 

angicava, 
> aretioum. 

crispatum. 
Ulothrix >i>haoelari;e, 
Chartoaiorpba septemtrionalis. 
Chloraagicm marinum. 
•ileoc&psa si^c. 

Silanda 21 arter, representanter it»r 11 familjer och 14 
rlägtec De Gfriga -fe? arterna gå alla in i det egentliga isom- 
rådet. Endast 11 eller 10 af dem äro hittills anmärkta äfven 
i Xor*ka poI&rhafVet. i vestra Murmanska fcafvet o^h Hviui 
ha f vet. .Sädana är»"*: 

Lithothamnion glaciale. 

flaveseens. 
Kallymenia septenitrionalis. 
Porpbyra abyssieola. 
Alaria membranacea. 

grandifolia? 
Sphaeelaria arctica. 
Pylaiella varia. 
Ulva crassa. 
Monostroma lubricum. 
Codiolum Xordenskiöldianuni. 

Det återstår alltså ej mindre än 31 eller :»2 i det egent- 
liga Isbafvet endemiska arter, nämligen följande: 

Lithothamnion foecundum. 
> compactum. 



60 KJELLMAN, NORRA IS H AF VET 8 ALG FLORA. 



Lithothamnion soriferum, 

alcicorne, 
intermedium, 
* Polysiphonia Sehubelerii, 
Halosaccion saccatum, 
Diploderma amplissimum, 
Lithoderma lignicola, 
Ectocarpus Lebelii, 
Pylaiella nana, 
Gleothamnion palnielloides, 
Chietophora pellicula, 
Monostroma undulatum, 

cylindraceum, 
saccodeuin, 
> angicava, 

» arctieum, 

crispatum, 
Ulothrix Sphacelaria), 
Chaetomorpha septemtrionalis, 
Chlorangium marin um, 
Gleoeapsa spec. 

Sålunda 21 arter, representanter för 11 familjer och 14- 
slägten. De öfriga 42 arterna gå alla in i det egentliga isom- 
rådet. Endast 11 eller 10 af dem äro hittills anmärkta äfven 
i Norska polarhafvet, i vestra Murmanska hafvet och Hvita 
hafvet. Sådana äro: 

Lithothamnion glaciale, 

flavescens, 
Kallymenia septemtrionalis, 
Porphyra abyssieola, 
Alaria membranacea, 

grandifolia? 
Sphacelaria arctica, 
Pylaiella varia, 
Ulva crassa, 
Monostroma lubricum, 
Codiolum Nordenskiöldianum. 

Det återstår alltså ej mindre än 31 eller 32 i det egent- 
liga Ishafvet endemiska arter, nämligen följande: 

Lithothamnion foecundum, 
» eompactum, 



VEGAEXPEDJTI0SEN8 VET EX8 K APLtG A ARBETES. 64 

Lithophyllum arctieum, 
Delesseria r östra ta, 

> corymbosa, 
H&meseharia polygyna, 
Kallymenia Pennyi, 

■> rosacea, 

Phyllophora interrupta, 
Rhodochorton spinulosum, 
» intermedium, 

spetsbergense, 
Diploderma miniatum, 
Scaphospora arctica, 
Alaria grandifolia? 

dolichorhaehis, 
elliptica, 
> oblonga, 
Laminaria atrofulva, 

> nigripes, 
Scytosiphon attenuatus, 
Phloeospora pumila, 
Dictyosiphon corymbosus, 

* hispidus, 

Chietophora maritima, 

Monostroma leptodermum, 

Rhizoclonium pachydermum, 

Ulothrix discifera, 

Chjetomorpha Wormskioldii, 

Characium marinum, 

Chlorochytrium inclusum, 

Rivularia microscopica, 
Dessa tillhöra 15 olika familjer och 22 olika slägten. 
Redan denna starka endemism häntyder på, att den rent 
arktiska hafsalgfloran i motsats till den arktiska fanerogam- 
floran icke är en invandrad flora, utan att dess utvecklings- 
centrum måste förläggas till sjelfva det isrika Ishafvet. Andra 
omständigheter framtvinga samma slutsats, på samma gång 
•de ange, att den nutida rent glaciala hafsfloran måste hafva 
haft en vidsträcktare utbredning mot söder förr än nu. Hit 
leder, såsom mig synes, en jämförelse mellan Ishafsfloran och 
floran i norra Atlanten och norra Stilla oceanen. 

Ishafvet, taget i vidsträckt bemärkelse, äger såsom tabel- 
len 1 utvisar ett betydligt antal arter gemensamma med norra 
Atlantiska oceanen. 



*'»2 KJELLMAN, XOJiliA 18HAFVET8 ALGFLOJiA. 



De uppgå till 184 (185). Af dessa finnes det stora flertalet 
vid Europas atlantiska kust, endast 11 äro uteslutande ameri- 
kanska. 

Af dessa äro följande 4 ej kända söder om New-Found- 
land: 

Delesseria" Montagnei, 
Fucus miclonensis, 
Laminaria Agardhii, 
Phvllaria lorea. 

v 

Tvifvelaktigt synes det mig för öfrigt vara, om den växt 
från New-Foundland, som blifvit kallad Lamimiria caperata^ 
verkligen är identisk med Ishafvets Landmina Agardhii. Är 
ej så fallet, är Laminaria Agardhii att räkna bland Ishafvets 
endemiska arter. 'De öfriga 7 arterna: 

Ptilota pectinata, 

Antithamnion Pylaisaei, 

Fucus edentatus, 
evanescens, 

Laminaria longicruris, 

Agarum Turneri, 

Phyllaria dermatodea 
äro antingen icke kända söder om kap Cod eller hafva åtmin- 
stone sitt egentliga utbredningsområde norr om denna udde 1 
och förekomma här i största ymnighet samt rikast utveck- 
lade. Bekant är redan genom Harveys undersökningar, hvilka 
bekräftats tillfullo genom senare iakttagelser, att nämnda udde- 
vid Amerikas ostkust bildar gränsen mellan en sydligare flora 
och en hvad amerikanska algologer uttryckligen benämna 
arktisk flora. 2 Att dessa arters egentliga ursprung är att 
förlägga till Ishafvet kan väl icke betviflas. En påtaglig för- 
klaring till deras uppträdande vid Amerikas kust söder om 
Ishafvet lemnar den efter kusten från norr framstrykande 
Labrador-strömmen, med hvilken de kunnat föras nedåt och 
h vilken gör de yttre förhållandena likartade med dem, under 
hvilka de lefva i Ishafvet. Några af dessa arter, Ptilota pec- 
tinata, Fucus evanescens, Laminaria longicruris, Agarum Turneri 
och Phyllaria dermatodea höra bland Ishafvets allmännast ut- 
bredda eller i största massan uppträdande arter. De före- 
komma alla i Baffinsbay till och med vid höga breddgrader. 
Delesseria Montagnei synes också vara en i Baffinsbay ymnig 
art. Åtminstone förekommer den i rätt ansenlig mängd i de 

1 Jfr Farlow, New. Engl. Alg. 
- Farlow. anf. st., sid. 4. 



VEGA-KXPED1TI0X ESS V ET ES8K A P Ll O A ARB ET EX. 6J> 



samlingar från Grönland, hvilka jag haft tillfälle att granska. 
Fucus edentcUus och Antitliamnion Pylaism äro äfven kända från 
samma del af Ishafvet. I hvilken grad af ymnighet de här 
förekomma, är icke ännu kändt. Återstå alltså endast tvänne 
arter, som hittills icke med säkerhet anträffats i Ishafvet norr 
om deras uppgifna amerikanska fyndort: Fucus tuidonensis 
och Phyllaria lorea, den förra sådan jag uppfattar arten, ej 
någon egentlig ishafsalg, den senare deremot känd från andra 
af polarhafvets mest arktiska delar. Möjligt är, att Fucus mi- 
elonensis, så väl den som af mig upptages under detta namn 
från Norska polarhafvet, som den, hvilken J. G. Agard h uppger 
rinnas vid New-Foundland, Spetsbergen och Grönland, icke 
är något annat än en bland de många former, under hvilka 
Fucus evanescens uppträder eller att Fucus miclonensis från New- 
Foundland, såsom J. G. Agard h anser, är identisk med den 
från Grönland och Spetsbergen hemförda Fucusform, hvilken 
jag trott mig böra betrakta såsom en varietet af den i Is- 
hafvet allmänt utbredda Fucus evanescens. Hvad Phyllaria lorea 
angår, så gifves, så vidt jag kan finna, ingen rimlig anledning 
antaga, att den haft sitt utvecklingscentrum vid New-Found- 
land eller att den kommit dit söderifrån, utan kan man säker- 
ligen med ganska stor bestämdhet antaga att den liksom de 
öfriga här ifrågavarande arterna har sitt ursprung och ut- 
vecklingscentrum i Ishafvet. 

Med undantag af dessa arter äro de öfriga, som Ishafvet 
har gemensamma med norra Atlanten, kända antingen ute- 
slutande från Atlantiska oceanens europeiska kust eller såväl 
härifrån som ifrån Amerikas nordostkust. Bland dessa finnes 
ett ej obetydligt antal inom Ishafvets rent arktiska delar och nå 
här mycket höga breddgrader, hafva en vidsträckt utbredning, 
uppträda ofta i stora individmassor, med få ord äro att räkna 
bland det arktiska Ishafvets mest karakteristiska algformer. 
Följer man dessas utbredning mot söder finner man, att nå- 
gra bland dem upphöra strax söder om Ishafvets gräns, eller 
gå endast några få latitudgrader söder om polcirkeln och is- 
gränsen eller åtminstone, ehuru allmänna och yppiga i Is- 
hafvet, söderut blifva allt sällsyntare och allt mindre stor- 
växta och frodiga. Dessa omständigheter synas mig tyda 
derpå, att dessa arter haft sitt ursprung i Ishafvet och här- 
ifrån utbredt sig till Atlantiska hafvets nordligare delar. Så- 
som goda exempel på dylika arter kunna följande anföras: 
Halosaccion ramentaceum, känd från alla Ishafvets delar, myc- 
ket ymnig i vissa, t. ex. i östra delen af Grönlands-hafvet. 



64 KJELLMAS '. X0R11A I&HAFVETS ALGFLOIiA. 



Den går mot norr åtminstone till 80:de graden och upp- 
når ännu mellan 79:de och 80:de breddgraden en hög grad 
af yppighet. Detsamma gäller Polysiphonia arctica. 

I Atlantiska hafvets europeiska del äro de icke kända 
söder om Island, vid Amerikas kust är den förra ett af den 
s. k. arktiska florans mera framstående element, som upp- 
träder i stor mängd vid Eastport och endast tillfälligtvis 
anträffas så långt söderut som vid Massachusetts kust./ 
Ralfsia deusta mindre allmän i Ishafvet, dock temligen vanlig 
i nordligaste delen af Murmanska Ishafvet, har i Atlanten 
ungefär samma sydgräns som föregående. Den är känd 
från Island, men vid Amerikas kust ej söder om East- 
port (Maine). 
Monostroma Blyttii går i Ishafvet vid Spetsbergen upp till 79:de 
latituden, har dock maximum af förekomst vid Norges 
nordkust och Grönlands sydvestkust. Ej heller denna är 
känd söder om Island. Vid Amerikas nordvestkust före- 
kommer den i största mängden och rikast utvecklad om- 
kring Eastport och går mot söder ned till omkring Bo- 
ston. 2 
Iihodophyllis dkhotoma, också en karakteristisk arktisk alg, som 
är funnen vid Spetsbergens kust omkring 79° N. Lat., är 
temligen allmän i nordöstra delen af Murmanska h af vet 
och ymnig vid Norges nordkust. Den är känd från Fär- 
öarna och trakten af Bergen vid Norges vestkust, men på 
europeiska sidan ej söder härom. Vid Amerikas vest- 
kust har den sin sydgräns vid Cape Ann. 
Följande arter: 
Odonthalia dentata, 
Rhodomela lycopodioides, 
Euthora cristata, 
Ptilota plumosa, 

» pectinata, 
Phloeospora tortilis, 
Chsetopteris plumosa 
kunna utan tvifvel sägas vara bland Ishafsfiorans mest ut- 
märkande arter. I den europeiska delen af Atlantiska hafvet 
går ingen af dem söder om England, de flesta äro inskränkta 
till Skandinaviens vestkust och Storbritanniens nordligaste 
delar. De af dem, som finnas vid Amerikas ostkust, hafva 

1 Jfr J. G. Agardh, Spec. Alg. II., sid. Bot» och Farlow, New Engl. Alg., 
sid. 5 och 143. 

4 Jfr Kjellnian, Isl. Alg., sid. 70 och Farlow, anf. st., sid. •*» och 42. 



V EG A-EXPEDIT 10 K ESS V ET ES SK A P L I G A ARBETEN. 65 



här en nordlig utbredning och tillhöra uteslutande eller före- 
trädesvis områdets arktiska del. 

De äfven i Ishafvets nordligaste delar allmänna arterna 
Ddesseria sinuosa, Dichloria viridis, Desmarestia acideata, Chteto- 
tHorpha mdagonium finnas visserligen ännu söder om England, 
men synas här vara sällsynta eller mycket sällsynta. Så är 
åtminstone enligt Le Jolis' uppgifter fallet med dem vid Cher- 
bourg. l Möjligen är förhållandet detsamma med ännu åt- 
skilliga arter, men någon högre grad af visshet kan för när- 
varande ej vinnas härom, emedan de uppgifter som föreligga 
om algernas utbredning söder om kanalen äro sparsamma och 
sväfvande. 

Ett annat skäl, som synas mig tala för uppfattningen af 
Ishafvet såsom ett sjelfständigt utvecklingscentrum, lemnar 
det faktum, att i Ishafvet och t. o. m. i de delar häraf, som 
ligga norr om Atlanten, en del arter finnas, hvilka saknas i 
Atlantiska oceanen, men deremot förekomma i norra delen af 
Stilla oceanen. Sådana äro: 

Delesseria Bserii, 

Petrocelis Middendorffi, 

Rhodymenia pertusa, 

Sarcophyllis arctica, 

Antithamnion boreale, 

Laminaria cuneifolia? 

> fissilis, 

> solidungula, 
Elachista lubrica. 

Den förstnämnda af dessa är, såsom af den förut lemnade 
tabellen öfver arternas utbredning framgår, känd från Grönlands- 
hafvet, från Hvita och Murmanska hafven. I Grönlandshafvet 
går den upp till Spetsbergens nordkust, - ehuru den här synes 
vara sällsynt, i östra Murmanska hafvet är den allmännare 
och yppigt utvecklad, 3 i Hvita hafvet och den tillgränsande 
delen af vestra Murmanska hafvet en bland de allmännaste 
algerna. 4 Utom Ishafvets gräns är den endast med säkerhet 
känd från Ochotska hafvet. En uppgifven fyndort är också 
Kamtschatka. •' Antager man Stilla oceanen såsom artens ut- 
vecklingscentrum, blir dess förekomst norr om Atlantens myn- 



1 Jfr Le Jolis, Liste Alg. Cherb. 

* Kjellman, Spetsb. Thall. I, sid. 12. 

1 Kjellman, Algenv. Mnrm. Meer., sid. 13. 

* Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 11. 

6 Jfr Kuprecht, Alg. Ochot. sid. 289 och följ. 



M III. 



66 KJäS.LMAS, SQRRA l&BAFYETS AlGFLOUA. 

ning i Ishafvet mycket svår. för att icke saga omöjlig att för- 
klara. Efter stränderna kan den icke gerna tänkas hafva 
vandrat, och med strömmar kan den icke heller förmodas 
hafva blifvit förd. Längs Sibiriens kust går, såsom Vega- 
expeditionens undersökningar visat, strömmen från vester mot 
öster. Till Amerikanska Ishafvet skalle den möjligen kunna 
hafva blifvit förd genom den hit i en åtminstone svag gren 
utgående Ku rosivo- strömmen, men det finnes icke någon ström, 
som från Amerikanska Ishafvet leder öfver till Spetsbergshafvet 
Deremot gifres det en antaglig och temligen lätt förklaring, 
såsom jag framdeles skall angifva, till dess uppträdande i 
Ocbotska hafvet under förutsättning att den haft sitt ursprung 
i Ishafvet. Det kan visserligea anmärkas häremot, att arten 
ej är känd hvarken från Sibiriska eller Amerikanska Ishafvet, 
men det kan också å andra sidan invändas, att Amerikanska Is- 
hafvet och äfven det Sibiriska äro föga kända i algologi skt hän- 
seende och att det derför är lätt möjligt, att arten verkligen 
finnes i dessa haf. Särskild! är detta sannolikt beträffande 
det Amerikanska Ishafvet, emedan i Baffinsbay finnes en med 
D. Bterii mycket nära förvandt och från den mycket svagt 
differentierad art, 1). corymbosa, som möjligen utgått ur D. Barrii 
eller ur någon för dem båda gemensam stamform. Föröfrigt 
finnes intet som hindrar, att detsamma gäller om Ishafvets 
alger, som på goda grunder kan antagas vara fallet med 
många af den arktiska florans fanerogamer, nämligen att de 
fordom haft en vidsträcktare utbredning i polartrakterna än nu. 
Hvad nu anförts om DeUtsseria Bterii har äfven, om också 




TEO A-EXPEDITIONENS VBTES8K APLIG A ARBETES. 67 



i Amerikanska Ishafvet. Söder om Ishafvet åter är den känd 
endast från ett ställe, nämligen Ochotska hafvet, derifrån 
Ruprecht omnämner ett ungt >abnormt exemplar af Lami- 
naria sacckarina med odeladt, sköldformigt vidftlstningsorgani, 
efter all sannolikhet sålunda en ung Lamituiria solidungtda. l 

Den nutida algfloran i norra delen af Stilla oceanen är 
till sin sammansättning så väsentligen olik den nordatlan- 
tiska, d. v. s. bildas af så många arter, som äro så skarpt 
skilda ifrån eller t. o. m. tillhöra så helt andra typer än de 
atlantiska, att man ovilkorligen måste för att få något slags 
förklaring häraf förutsätta, att dessa båda delar af verldshafvet 
tillhöra olika utvecklingsområden, inom hvilka en bildning af 
skilda former under mycket lång tid fortgått. Det är emeller- 
tid å andra sidan ett väl kändt sakförhållande, att norra At- 
lanten har ett ej ringa antal arter gemensamt med norra 
Stilla oceanen. Om också det är i hög grad sannolikt, att, 
såsom J. 6. Agardh med rätta påpekat, »en stor del af upp- 
gifterna om algers förekomst i vidt skilda haf grunda sig på 
ofullständig kännedom och deraf beroende oriktiga bestäm- 
ningar och att, ju mera de vetenskapliga bestämningarna 
vinna i noggranhet, antalet skall inskränkas af sådana arter, 
som antagas förekomma i vidt från h varandra aflägsna haf», 
samt att detta allmänna omdöme äfven har sin giltighet be- 
träffande det uppgifna antalet af de för norra Atlanten och 
norra Stilla oceanen gemensamma arterna, så finnas dock, så- 
som ock samme algolog uttryckligen framhållit, i dessa vidt 
skilda hafssträckor flere bevisligen identiska algforraer. 2 Att 
dessa arter skulle hafva utbildat sig såväl i norra Atlanten 
som i norra Stilla oceanen, sedan dessa haf erhållit sin nutida 
begränsning och nutida fysiska beskaffenhet, kan svårligen 
antagas, då de hydrografiska förhållandena äro i så väsentlig 
grad olika. 3 J. G. Agardh synes vara benägen att anse, att 
dessa för de ifrågavarande områdena gemensamma arter haft 
sitt ursprung i ett af dem och från detta förts till det andra 
af en genom Ishafvet fortsatt ström. Hans uttalande härom 
lyder: »Synes det i allmänhet gälla hos algerna, att artens 
utbredning är begränsad inom området af samma hafsström, 
så kunde möjligen den för många större alger gemensamma 



1 Jfr Ruprecht, Alg. Ochot., sid. 351 och J. G. Agardh, Lamin., sid. 8 
och Grönl. Lamin. och Fac, sid. 11. 

* Jfr J. G. Agardh, Spetsb. Alg. Progr., sid. 1. Spetsb. Alg. Bidr., sid. 
10. Grönl. Lamin. och Fuc, sid. 8—9, 11 o. s. v. 

3 Jfr Engler, Pflanzenw , sid. IX— X. 



f 9 KJELLMAS. SOklA JfMAF i £T* ALG FL *j LA. 

förekomsten i den Atlantiska och Stilla oceanen tyda på en 
genom Ishafvet fortsatt ström, som förde alger från New- 
foundland och Spetsbergen till Kamtschatka och vestra Ame- 
rikas nordligaste öar.» ' De hydrografiska undersökningar, som 
under senare tiders polarexpeditioner anstalts i Ishafvet, 
hafva emellertid icke påvisat förekomsten af en dylik genom 
Ishafvet fortsatt ström, utan snarare ådagalagt, att i Ishafvet 
finnes ett helt nät af strömmar. Endast genom att antaga, 
att en algart förflyttats från den ena strömmen till den andra, 
synes man mig kunna få en förklaring af artens förekomst i 
såväl Stilla som Atlantiska oceanen, för så vidt denna skulle 
betingas af hafsströmmars inflytande, och en sådan kombina- 
tion skulle för åtskilliga arter blifva så invecklad, att den 
svårligen är antaglig. Det kunde emellertid förutsättas, att 
en dylik fortsatt ström under tidigare perioder funnits: jag 
känner dock icke några skäl. som tala för en sådan förutsätt- 
ning. Utan att nu närmare vilja inlåta mig på denna fråga i 
dess allmänhet, vill jag dock nämna, att det synes mig sanno- 
likt, att man i den forna fördelningen af vatten och land 
och i hafvens olika fysiska beskaffenhet förr mot nu skall 
kunna finna grunder, som gifva en antaglig förklaring af åt- 
skilliga algers förekomst i norra Atlanten och samtidigt i 
Stilla oceanen. Till en sådan slutsats leder, såsom mig synes, 
studiet af Ishafsalgernas nutida utbredning. Af dessa skola 
enligt mera tillförlitliga uppgifter följande finnas såväl i norra 
Atlanten som i norra delen af Stilla oceanen. 

Corallina officinalis? 
*Lithothamnion polymorphum. 
*Odontalia den täta. 
*Rhodome)a lycopodioides. 

Polysiphonia parasiticat 

> urceolata ? 

> fastigiata t 

* atrorubescens ? 

nigrescens, 
Delesseria alata t 
* > sinuosa. 

*Hildbrantia rosea, 
Pevssonelia Dubvi. 
*Rhodophyllis dichotoma. 
*Euthora cristata. 



1 J. G. Aganlh. Spetsb. Alg. Bidr., sid. 10. 



VBUA-EXPEDITI0NKS8 V ETES S KA VL1 G A A RBET ES\ 69 

Plocainium coccineum, 
♦Rhodymenia palmata, 
*Halosaccion raraentaceura, 

Dumontia filiformis, 

Callophyllis laciniata ? 
*Ahnfeltia plicata, 

Gigartina mamillosa? 

Chondrus crispus ? 
*Ceramium rubrum, 
*Ptilota plumosa, 

* * pectinata, 
Callithamnion polyspermura, 

» arbuscula, 

Antithamnion floccosum? 

* > americanum, 
*Rhodochorton Rothii, 

Porphyra laciniata, 
*Fucus vesiculosus, 

* > ceranoides, 
> spiralis ? 

* > evanescens, 

t miclonensis ? 
•Alaria Pylaii? 
*Agarum Turneri, 

Phvllaria dermatodea, 

Laminaria saccharina? 

* > longicruris, 
> digitata ? 

* stenophylla, 

*Chorda filum, 
*Ralfsia deusta, 
*Cbordaria flagelliformis, 
*Elachista fucicola, 
*Lithoderma fatiscens, 
*Ilea fascia, 

•Scytosiphon lomentarius, 
*Desmarestia aculeata, 
*Dichloria yiridis, 
*Phloeospora tortilis, 
*Dictyosiphon foeniculaceus, 
*Ch«etopteris plumosa, 
*Ectocarpus confervoides, 
♦Pylaiella litoralis, 



O RJELLJtAS, NORRA ISHAFVET8ALOFLORA. 



Enteromorpha clathrata, 
> intestinalis, 

* * compressa, 

Ulva lactuca, 
*Monostroma fuscura, 
*Spongomorpha arcta, 
Cladophora glaucescens ? 
*Rhizoclonium ripariurn, 
*Chsetomorpha melagonium, 

* • tortuosa, 

*Urospora penicilliformis, 
Bryopsis plumosa. 
Bland dessa 70 arter äro icke mindre än 41 arter, de 
med en * betecknade, alltså 58 1 /* %, för närvarande säkert 
kända från de arktiska delarne af Ishafvet, och bland dessa 
41 arter äro flere af det isrika Ishafvets allmännast ut- 
bredda och mest utmärkta former. Då tillika, såsom i det 
föregående är visadt, många af dem åtminstone i Atlantiska 
oceanen — för Stilla oceanen saknas närmare uppgifter — 
hafva en öfvervägande nordlig utbredning, synes man vara 
berättiga^ att förlägga deras ursprung till ett isrikt haf och 
antaga, att de från detta öfvergått till norra Atlanten och 
norra delen af Stilla oceanen. Procenten af Ishafsformer bland 
de arter, som uppgifvas såsom gemensamma för Ishafvet och 
. de ifrågavarande sydligare hafssträckorna, är efter all sanno- 
likhet större än de anförda siffrorna antyda. Ty det finnes 
nämligen skäl att antaga, att ett störr antal arter från norra 
delen af Stilla oceanen, som hållits för identiska med Atlan- 
tiska former, vid en närmare granskning skola visa sig vara 
specifikt skilda från dem eller felaktigt bestämda. Så synes 
mig vara fallet med de i ofvan meddelade förteckning med ett 
frågetecken utmärkta. ] Deras antal uppgår till 16. Om de 
frånräknas, skulle alltså Ishafsformerna utgöra omkring 75 % 
af hela det antal arter, som Ishafvet har gemensamma med 
norra delen af Atlantiska och norra Stilla oceanen. Af de då 
återstående 13 arterna äro Porphyra laciniata, Enteromorpha 
intestinalis auct., E. clathrata aud. och Ulva lacluca, som dock 
finnas vid Grönlands vestkust, i den omfattning de vanligen 
tagas af algologerna, kosmopoliter, hvarför någon ledning vid 

1 Till stfkl för detta antagande åberopar jag de uppgifter om dessa 
arter, som meddelas af J. G. Agardh, i Spec. Alg., Epicr. och hans afhand- 
lingar om Ishafsfioran. af Ruprecht, i Alg. Oct., af Farlow i New Engl. Alg., 
af Harvey, i Ner. Am. och Alg. Vanc, af Postels & Ruprecht, i 111. alg. 



V EG A- EXPEDITION KS 8 VETENSKAPLIGA AU DET EN. 71 



utrönandet af deras ursprung ej gifves. En art, Antithamnion 
floceosum, hvars atlantiska form är skild från Stillahafs-formen. 
skulle möjligen kunna anses utgången från den i Ishafvet all- 
mänt utbredda A. boreale. l Några arter, Polysiphonia parasttica, 
P. nigrescens och Plocamium coccineum, som äfven uppgifvas före- 
komma på södra halfklotet, hafva möjligen söder om Amerika 
öfvergått från det ena hafvet till det andra. Callithamnion ar- 
busada, som för öfrigt i Stilla oceanen uppträder under en 
annan form än i Atlanten, har för närvarande en så inskränkt 
utbredning, att på grund af den ingenting kan sägas om dess 
ursprungliga hemland. Beträffande de få öfriga arterna anser 
jag mig icke för närvarande böra uttala någon förmodan. 

Det har sålunda visats, att Ishafsfloran är rik på endemiska 
arter, att flere arter, som i Ishafvet gå högt mot norden och 
här äro vidsträckt utbredda, hafva en ringa utbredning mot 
söder i Atlanten; att i norra delen af Stilla oceanen finnas en 
del arter, hvilka väl förekomma i Ishafvet och t. o. m. i dess 
norr om Atlanten liggande delar, men saknas i Atlantiska 
oceanen, och att bland det jämförelsevis mycket betydliga an- 
tal arter, Ishafsfloran har gemensamt med såväl norra At- 
lanten som norra delen af Stilla oceanen, en mycket stor pro- 
cent utgöres af arter, som förekomma i Ishafvet vid höga 
latituder, bland dem åtskilliga af Ishafvets mest karakteristiska 
former. Ur dessa sakförhållanden anser jag mig befogad att 
draga den slutsatsen, att floran i Ishafvets arktiska del är en 
gammal flora och att den haft sin utveckling i sjelfva Ishafvet. 

Men om så är, måste en förklaring sökas deraf, att flere 
Ishafsformer för närvarande finnas söder om Ishafvets gräns 
såväl i Atlanten som i norra delen af Stilla oceanen. Att vid 
Amerikas nordostkust åtskilliga Ishafsalger förekomma finner 
en lätt förklaring deri, att dessa nedförts af den kalla Labra- 
dor-strömmen, hvilken tillika gör de yttre förhållandena i myc- 
ket lika dem, under hvilken de lefva i Ishafvet. Men vid Euro- 
pas atlantiska kust går ingen ström ned från Ishafvet, utan i 
stället en ström upp i Ishafvet från Atlanten. Om också åt- 
skilliga Ishafsalgers förekomst vid denna kust skulle kunna 
förklaras dermed, att de vandrat söder ut efter kusten från 
Spetsbergshafvet och Murmanska hafvet utefter cisuralska 
Samojedlandet o. s. v., kan dock denna förklaring icke lämpas 
på de arter, hvilka förekomma vid Island, vid Storbritanniens 
och norra Frankrikes kuster. Mellan norra Stilla oceanen 



1 Jfr denna art i den speciella delen. 



72 KJELLMAS, NORRA M8UAFVBT8 ALG FLOR A. 



och Ishafvet äro strörnsättningarna gynsamma för att tillföra 
Ishafvet arter, men ej för att föra arter från Ishafvet till 
Stilla oceanen. Grunden till algernas nutida fördelning i 
verldshafven behöfver och bör lika litet som grunden till 
land t växternas utbredning sökas uteslutande i de förhållan- 
den, som för närvarande råda på jorden. Lika väl, som den 
nordiska fanerogamfloran innehåller åtskilliga element, hvilka 
äro lemningar från den tid, glacialformationen hade en större 
utsträckning mot söder än i våra dagar, lika väl kunna dessa 
i norra Atlanten och norra Stilla oceanen förekommande ark- 
tiska alger qvarbållit sig från de tider, då ett isfyldt haf om- 
gaf norra Europa och sträckte sig ned mot det nutida norra 
Frankrikes kust. Det finnes ingenting som hindrar att antaga, 
att detta ishaf hade en flora lik det nutida Ishafvets arktiska 
del. Då glacialformationen aftog i söder, invandrade i hafvet 
liksom på land sydliga växtformer och förträngde hufvud- 
massan af de glaciala. Några af dem förmådde dock att bestå 
i striden mot de nyinkomna och qvarhöllo sig och haf v a 
sedan dess qvarhållit sig i sitt ursprungliga hemvist. Om, 
såsom jag förut sökt göra antagligt, fattigdomen för närvarande 
af alger i östra delen af det Kariska hafvet och det Sibiriska 
Ishafvet beror till väsentlig del på bottnens ogynsamma be- 
skaffenhet och vattnets ringa salthalt, så är det dock sanno- 
likt, att under den äldsta glacialtiden, då dessa haf sträckte 
sig längre mot söder än nu, kustens bygnad och vattnets 
beskaffenhet var fördelaktigare för alger och att derför dessa 
delar af Ishafvet icke voro så fattiga på dylika växter. l Att 
åtskilliga arter såsom t. ex. Ddesseria Bcerii, RfiodophyUis dicho- 
toma, Petrocdis Middendorffii, Ptilota pecthwta äro gemensamma 
för Ochotska hafvet, Murmanska hafvet och Spetsbergshafvet, 
men saknas i hela den mellanliggande delen af Ishafvet, kan 
förklaras dermed, att dessa arter fordom funnos i denna hafs- 
del, men att de dukade under, då kusten framflyttades mot 
norr dels genom deltabildningar, dels derigenom att en land- 
höjning inträdde, hvarvid der} af sandbäddar bildade hafs- 
bottnen höjdes, och då stora floder började aflemna allt större 
och större massor af sött vatten till hafvet. Om den växt, 
Halosaccion sacccUum, som uppgifves förekomma i Hvita hafvet, 
verkligen är funnen derstädes, så torde äfven den vara att 
räkna bland de arter, som fordom haft en större utbredning 
längs Sibiriens kust, ty om den icke är identisk med någon 



1 Jfr Nordenskiöld, Proven, sid. 70—71. 



VEGABXPED1TI0NEX8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 73 



af Stillahafs-arterna H. fucicola, H. hydrophora eller H. firmum, 
så 'har den dock i dessa sina närmaste slägtingar. 

Den förändring, som floran, i den mån glacialformationen 
drog sig tillbaka, undergick i norra Atlanten och norra delen 
af Stilla oceanen, inträdde äfven i den del af Ishafvet, som 
omger Norges kust. Genom invandring af sydliga former för- 
trängdes glaciala arter eller mistade sitt dominerande infly- 
tande. Florans element ökades betydligt, och dess prägel gafs 
ej längre af glacialformer, utan af atlantiska former. Men 
icke blott till denna del af Ishafvet, som hydrografiskt när- 
mast öfverensstämmer med den nutida norra Atlanten, utan 
äfven till det egentliga Ishafvet hafva antagligen på senare 
tider sydliga arter invandrat och qvarhållit sig eller äro stadda 
i invandring. Ett öfverförande till vissa delar af detta Ishaf är 
mycket gynnadt genom dit gående strömmar. Så t. ex. till 
östra delen af Grönlandshafvet till Spetsbergens kust genom 
golfströmmen och till östra delen af Murmanska hafvet till 
Novaja Semljas vestkust, dels genom samma ström, dels ut- 
efter den nästan sammanhängande kusten från norska Ishafvet 
och vestra Murmanska hafvét. Mellan Spetsbergen och Norge 
har jag på olika latituder sett drifvande Ozothallia nodosa och 
Fucus vesiculosus, och på Spetsbergens sydkust har jag funnit 
uppkastad Ozothallia nodosa, bevuxen med Polysiphonia fastigiata. 
Sjelf har jag icke på någon af de ganska många delar af Spets- 
bergens kust, jag varit i tillfälle att undersöka, funnit någon 
af dessa alger växande. Uppgifter Saknas dock icke, att de 
växa här. Ar detta verkligen fallet, torde man kunna antaga, 
att de på senare tider invandrat dit, öfverförda af golfström- 
men. Huruvida några arter begagnat sig af den beqväma 
vendringsvägen längs kusten till Wajgatsch och Novaja Seralja 
kan visserligen ej med säkerhet afgöras. Möjligt är dock, att 
detta är händelsen med den vid sydvestra spetsen af Wajgatsch 
funna Cladophora rupestris och den vid södra Novaja Semlja 
anträffade Spongomorpha lanosa. 

Ett öfverförande af alger till dessa delar af Ishafvet äfven- 
som till Baffinsbay söder ifrån har möjligen skett eller sker 
måhända ännu genom de skaror af fångstfartyg, som hvarje 
sommar år efter år från nordliga Norge fara öfver till Spets- 
bergen och Novaja Semlja och uppehålla sig i det omgifvande 
hafvet, äfvensom genom de fartyg, som regelbundet sedan 
lång tid tillbaka från sydligare nejder gå upp i Baffinsbay. 
Att ett sådant öfverförande sker, derpå har jag bevis, men 
huruvida de sålunda till Ishafvet komna algerna verkligen också 



74 KIELLMAS. .T.-Ili IéBAFVETS ALGFLOMJL 

förmått eller forma att qvarhålla sig på dessa ställen, känner 
jag icke. Ett af de fartyg, som öfverförde den svenska expedi- 
tionen 1872 till Spetsbergen var någon tid efter expeditionens 
ankomst dit i och under vattengången rikt bevuxet med en 
småväxt EåUerotmorpka cnmpmssa. Antagligen hade denna upp- 
kommit ur sporer, hvilka tast sig vid fartyget i sydligare 
trakter vid Sveriges eller Norges kust och sedan under resans 
lopp utbildat sig. Möjligt år också, att vattenfåglar, särskildt 
sådana, som uppehålla sig i laguner på kusten, taga med sig 
en och annan alg söder ifrån. Kanske har på detta sätt den 
i lagunerna vid Adventbay på Spetsbergen ymnigt förekom- 
mande BkiztidoMimm rigidmm kommit till den höga norden från 
söder. 

I doran vid Grönlands kuster ingår ett teml igen betydligt 
antal ärter, hvilka antagligen hafva sydligt, atlantiskt ur- 
sprung. Antalet är så betydligt och arterna till sitt lefhads- 
sätt sådana, att deras öfverförande till dessa trakter kan för- 
modas hafva skett hvarken genom nienniskors eller djurs åt- 
görande. Genom hafsströnimar rent söder ifrån. <L v. s. från 
Amerikas ostkust, kunna ej heller dessa arter hafva inkommit 
till de delar af Ishafvet. som onigifva Grönland, ty dels går 
strömmen här från norr mot söder, dels saknas vid amerikan- 
ska kusten åtskilliga arter, hvilka uppgifvas vara tagna vid 
Grönland. Så är fallet med Hmin^pnttkmm ^rmrv* ****** Priwetia 
<*i**iiic*l'itn, y*i»p**tt*m pimcfrttwm. Fmmilttria /M^fayttfto. CaUo- 
pmvttU /'Jttifrfrfti. A$p#r*x*:<?*$ bmILi$*s. $j*p>Mnim!oH stoparimm. En- 
t-&omorp**i tafefJoou. Jag är visserligen icke fullt öfvertygad, 
att alia dessa arter förekomma vid Grönlandskusten. Då jag 
emellertid af några arter sett exemplar, som enligt uppgift 
varit tagna vid Grönland, och da erfarna algologer säga sig 
hafva sett exemplar af andra frän dessa trakter, så har jag 
för närvarande måst upptaga dem bland de Grönländska ar- 
;erna. Dera- förekomst vid Grönland kan jag icke förklara 
:*ä annat sät; än att de kommit dit öster ifrån, och närmast 
från Island, der åtminstone några af dem hittills anträffats. 
Någon ström leder visserligen icke från Island direkt till 
Grönland, men de kunna möjligen af den ström med riktning 
mot nordvest. som stryker förbi Islandskusten, hafva blifvit 
förda inom området för den stora polarströmmen eller Grön- 
landsströmmen och sedan af denna till Grönlands kuster. 
Men kan detta hafva skett med dessa arter, så bör det också 
kunnat skt- m*d andra sydliga former som rinnas vid Grön* 
iandskusten. 



VEGA-EXPF.DITI0NES8 V ET ESS K AP LIG A ARBETES. 



75 



Invandringen till Grönland skulle alltså hafva försiggått 
icke ifrån söder utan öster från Atlantiska oceanens europeiska 
del öfver Island. En närmare undersökning af Islands alg- 
flora skulle helt säkert lemna flere, i detta afseende vigtiga 
resultat. 

Afven ifrån norra delen af Stilla oceanen hafva säkerligen 
också alger under senare tider invandrat. Jag kan dock knap- 
past anföra mera än ett tillförlitligt bevis härpå. I Sibiriska 
Ishafvet är ingen algart med säkerhet känd, som beh öfver an- 
tagas hafva inkommit från Stilla oceanen, om man nämligen 
icke antar, såsom säkert eller sannolikt, att de arter : Ptilota 
asplenoides och den med Laminaria longipes nära beslägtade art, 
hvilka skola vara funna i Sibiriska Ishafvet vid Lenas myn- 
ning, växa i den trakt, der de uppgifvas vara funna. * Tillhöra 
de Sibiriska Ishafvet, hvilket jag för min del anser mig böra 
betvifla, måste man antaga, att de kommit dit från Stilla ocea- 
nen, der åtminstone Ptilota asplenoides har en vidsträckt ut- 
bredning och flerstädes uppträder i stor ymnighet. Riktnin- 
gen af de strömmar, som gå mellan dessa haf, är icke fördel- 
aktig vid algernas införande i Sibiriska Ishafvet, mera gynsam 
deremot för en invandring i vestra delen af amerikanska Is- 
hafvet. Detta senare är dock ännu mycket litet kändt i algo- 
logiskt hänseende. Bland de arter, som uppgifvas förekomma 
här, finnes dock en, som man på goda grunder kan anse hafva 
inkommit söder ifrån, nämligen den i Stilla oceanen vidsträckt 
utbredda och ännu i norra delen af Beringshafvet allmänna 
Rkodomda larix. 

Den som besöker Spetsbergens kuster kan ej gerna undgå 
att fästa sin uppmärksamhet vid de på stranden uppkastade 
föremål af olika slag, af hvilka en stor del synbarligen blifvit 
förda hit från söder, från Norges kust. På somliga delar af ku- 
sten äro de mera sällsynta, på andra åter finnas de i mycket stor 
mängd. Nordenskiöld berättar t. ex., att på ett ställe vid 
Spetsbergskusten pimpstensstycken förekommo i så stor mängd, 
att en mindre säck kunde fyllas med sådana. Många af dessa 
föremål, flöten af trä, glas och kork, pimpsten m. m., äro af 
den beskaffenhet, att alger, åtminstone smärre, kunna gro på 
dem och i sina tidigare utvecklingsstadier genom dem föras 
från Norges kuster mot norden. 2 Flytande på vattnet kunna 
dessutom större alger öfverföras af golfströmmen. Det synes 
derför, som skulle man kunna vänta sig, att den Spetsbergska 



1 Jfr J. G. Agardh, Grönl. Lamin. och Fuc, sid. 7. 
* Jfr Nordenskiöld, Spetsb.-exp., sid. 89—41. 



76 KJELLMAS, NORRA ISHAFV4STS ALGFLORA, 

algfloran innefattade ett betydligare antal sydligare algarter, 
hvilka under senare tid invandrat från Norges nordvest- och 
nordkust. Detta är dock icke fallet. Florans allra flesta be- 
ståndsdelar bafva för närvarande en sådan utbredning, att 
man måste anse dem hafva sitt egentliga hem i Ishafvet. Jag 
har ansett mig böra väcka uppmärksamheten härpå, emedan 
det visar, att hafssträckor, som tillhöra samma hafsströms 
område, icke alltid äga en till sina väsentliga drag överens- 
stämmande vegetation, och att alltså, om man söker fördela 
algfloran i skilda geografiska områden, man icke i alla haf 
får låta gränserna för dessa till öfvervägande del bestämmas af 
hafsströmmarna. l Det kan finnas yttre förhållanden, som sätta 
ett oemotståndligt hinder mot det nivelleringsarbete, dessa 
söka utföra, och hålla områden isolerade från hvarandra, hvil- 
kas växtlighet hafsströmmar sträfva att utjämna och göra 
likartad. De omständigheter, som ställa sig emot och upp- 
häfva golfströmmens verksamhet och derigenom förmått hålla 
Spetsbergens algflora i så hög grad olik floran i Norska Is- 
hafvet, anser jag hufvudsakligen vara den Spetsbergska litoral- 
regionens otjenlighet för en rikare algväxtlighet, hafsvattnets 
låga temperatur och ljusmängdens otillräcklighet. Hufvud- 
massan af algarterna vid Norges Ishafskust tillhöra såsom 
sagdt Ii tor al regionen, och det är väl hufvudsakligen sådana, 
som skulle öfverföras till Spetsbergen af golfströmmen Qch de 
föremål, som af denna drifvas mot norden. På sin vanliga 
växtlokal kunna de, komna till Spetsbergen, ej trifvas eller 
sprida sig. Bottnen är otjenlig, isen förstör dem, och vatt- 
nets temperatur är alltför låg för dem, och de luftlager, med 
hvilka de under ebbtid komma i beröring, äro ofta så starkt 
afkylda, att de verka skadligt på dem, hämma deras utveck- 
ling och minska deras motståndskraft. På det sublitorala 
området är vattnets temperatur året om vid eller under 0°, 
sålunda betydligt lägre än den, för hvilken de äro utsatta vid 
Norges kust äfven under årets kallaste tid, och här skulle 
dessa ljusälskande och vid ljus vanda arter under en stor 
del af året lefva i mörker eller dunkel och under den åter- 
stående delen i följd af den olika växtplatsen komma i åt- 
njutande af en mindre ljusmängd än på de trakter, derifrån 
de kommit. Hvad här sagts om Spetsbergens flora gäller 
också till väsentlig grad om floran i östra Murmanska hafvet. 
Enligt resultaten af föregående undersökning skulle alltså 



1 Jfr J. G. Agardh, Spetsb. Alg. Progr., sid. 1. 



VEGA EXPEDITION ESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 



grunddragen af Ishafsflorans utvecklingshistoria vara följande. 
Floran har haft sitt utvecklingscentrum i Ishafvet Den hade 
under den tidigare glacialperioden ett större område än nu. 
Under senare tider har den rekryterats af sydligare arter. In- 
vandringen har i vissa delar af Ishafvet varit större än i andra, 
i en del, det norska polarhafvet, så stor, att floran här förlorat 
sin arktiska karakter, i andra delar åter betydligt mindre än 
man skulle kunnat vänta sig på grund af rådande, för en in- 
vandring från sydligare haf mycket gynsamma strömförhål- 
landen. 

• Florområden i Ishafvet. 

I det föregående har jag sökt gifva stöd åt den åsigten, 
att vid Norges Ishafskust en stark förändring af floran ägt 
rum, och att den här antagit en karakter olik den, som den 
fordom haft, och olik algflorans i det nutida glacialhafvet. Jag 
skall nu närmare ingå på detta ämne och med ledning af de 
undersökningar, som hittills skett, angifva, i hvilken grad flo- 
rans karakter vid Norges kust skiljer sig från florans i andra 
delar af Ishafvet. 

Familjetyperna äro i det allra närmaste desamma. Endast 
tre familjer äro representerade vid Norges kust, som sakna 
representanter i andra delar af Ishafvet, nämligen Champiacea* 
Aglaozoniacete och Derbesiacea*. Antalet för den norska Ishafs- 
floran egendomliga slägten är större, nämligen 21 (19). Dessa 
åro följande: 

Spermothamnion, 

Petrocelis, 

Plocamium, 

Chylocladia, 

Chondrus, 

Microcladia, 

Callithamnion, 

Bangia ? 

Erythrotrichia, 

Himanthalia, 

Halidrys, 

Stilophora, 

Castagnea, 

Leathesia, 

Coilonema, 

Lithosiphon? 



78 KJELLMAK. NO RRA I SH A F V ET S ALG FLO R A. 



Aglaozonia, 
Myriotrichia, 
Prasiola, 
Derbesia, 
Lyngbya. 
Af de i Norska polarhafvet hittills kända arterna äro följande 
med säkerhet icke kända från någon annan del af Ishafvet: 
Lithothamnion soriferum, 

Ungeri. 

> alcicorne, 

-> norvegicum, 

intermedium, 
Melobesia membranacea, 

macrocarpa, 
Polysiphonia parasitica, 

Brodiaei, 
:> fibrillosa, 

» • Schubelerii, 

> byssoides, 

Spermothamnion Turneri, 
Chantransia Daviesii, 

> virgatula, 
Delesseria angustissima, 

> alata, 

Petrocelis cruenta, 

Middendorffii, 
Plocamium coccineum, 
Chvlocladia clavellosa, 

> articulata, 
Phyllophora membranifolia, 
Chondrus crispus, 
Microcladia glandulosa, 
Ceramium Deslongchampii, 

circinatum, 
acanthonotum, 
Ptilota elegans, 
Callithamnion polyspermum, 

Hookeri, 
arbuscula, 

> roseum, 
corvmbosum, 

Diploderma amplissimum, 
Ervthrotrichia eeramicola, 



TEOA-EXPEDITJ0NES8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 79 



Hiroanthalia lorea, 
Halidrys siliquosa, 
Fucus spiralis, 

-> miclonensis, 

■> distichus, 
Laminaria Clustonii, 

> stenopbylla, 
Chorda toraentosa, 
Stilophora Lyngbyei, 
Asperococcus echinatus, 
Ralfsia verrucosa, 
Castagnea divaricata, 
Leathesia difformis, 
Lithoderma lignicola, 
Coilonema Ekmani, 

Chordaria, 
Aglaozonia parvula, 
Ectocarpus pygmaeus, 

^ draparnaldioide8, 

fasciculatus, 
.-> tomentosus, 

Lebelii, 

> terminalis, 

> reptans, 
Pylaiella nana, 
Myriotrichia *filiformis, 
Chaetophora pellicula, 
Enteromorpba complanata, 
Monostroma latissimum, 

undulatum, 

> cylindraceum, 
-> saccodeum, 

* angicava, 

> arcticum, 
crispatum, 

Prasiola stipitata, 
Spongomorpha spinescens, 
Cladophora glaucescens, 
Chaetomorpha septemtrionalis, 
Ulothrix Sphacelariae, 
Derbesia marina, 
Codiolum longipes, 
5 pusillum, 



80 KJELLMAN, NORRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 

Calothrix Harveyi, 
Lyngbya semiplena. 

Sålunda: 

Floride» 36 arter representerande 10 familjer, 17 slägten, 

Fucoide» 2G i » 9 • 16 

Chlorophyllophycete 17 » » 6 » 10 

Nostochinese 2 > 2^2» 

Summa 81 arter representerande 26 familjer, 45 slägten. 

De områden af Ishafvet, h vilka på grund af sitt läge borde 
förete den största öfverensstäinmelsen med Norska polarhafvet 
i afseende på florans sammansättning, skulle, om jag frånser 
Hvita hafvet och vestra Murmanska hafvet, vara östra Grön- 
landshafvet och östra Murmanska hafvet. I dessa hafssträc- 
kor finnas följande arter, som icke äro kända från Norska po- 
larhafvet: 

Lithothamnion compactum, 
Delesseria Bserii, 
Rhodymenia pertusa, 
Sarcophyllis arctica, 
Kallymenia rosacea, 
Phyllophora interrupta, 
Rhodochorton intermedium, 
» spetsbergense, 

Diploderma miniatum, 
Fucus evanescens, 
Scaphospora arcttca, 
Haplospora globosa, 
Phyllaria lorea, 
Laminaria solidungula, 

> Agardhii, 

> fissilis, 

» nigripes, 

Scytosiphon attenuatus, 
Phloeospora pumila, 
Dictyosiphon corymbosus, 

» hispidus, 

Chaetophora maritima, 
Enteromorpha minima, 
Monostroma lubricum, 

leptodermum, 
Rhizoclonium pachydermum, 
Ulothrix discifera, 



%-BGAEXrEDITlOXEXS V KT F.X S K A V L IG A ABBRTRS. 81 



Characium marinum, 
Chlorochytrium inclusum. 

Floridea? 9 arter representerande 7 familjer, 8 slägten, 

Facoidear 12 » » ."> » 8 > 

ChlorophyIlophyce*e 8 > > 4 » 7 » 

Summa 29 arter representerande 16 familjer, 23 eliigten. 

En familj, Tilopteridete, fyra slägten, Scaphospora, Haplo- 
spora, Characium och Chlorochytrium, sakna representanter vid 
Norges ishafskust. 

Om man antager, att floran vid Norges kust en gång haft 
samma sammansättning som den nutida i hafvet vid Spets- 
bergens och Novaja Semljas kuster, men sedermera i följd af 
förändrade, yttre förhållanden antagit sin nuvarande karakter, 
skulle, efter de meddelade siffrorna att döma, den förändring, 
den undergått, bestå deri, att den förlorat 1 familj, 4 slägten, 
29 arter, men i stället erhållit såsom nvtillkomna element 3 
familjer, 19 h 21 slägten, 81 arter. Det vore dock helt säkert 
förhastadt att draga en sådan slutsats. Man har å ena sidan 
ingen rättighet att antaga, att floran vid Norges kust skulle 
hafva varit så i detalj lik den i Grönlandshafvet och Mur- 
manska hafvet, att icke en eller annan art kunde hafva fun- 
nits inom de senare områdena, men ej inom det förra. Vidare 
är det väl möjligt, att vid Norges kust finnes någon eller 
några arter af dem, som tillhöra floran vid Spetsbergen och 
Novaja Semlja, ehuru de ännu icke blifvit anmärkta. Det är 
också högst antagligt, att bland de arter, hvilka i Ishafvet äro 
kända endast från Norges nord- och nordvestkust, gamla gla- 
cialarter finnas. En sådan är efter all sannolikhet Petrocelis 
Middendorffii. Men framför allt har tillökningen af nya arter 
helt visst varit vida större än talet 81 anger. Ty i detta tal 
ingå blott de arter, som skulle hafva invandrat endast till 
Norska polarhafvet, och icke de, hvilka antagligen invandrat 
icke blott hit, utan till andra delar af Ishafvet. Bland dessa 
äro säkerligen flere att räkna, hvilka utom i Norska polarhaf- 
vet finnas i vestra delen af Murmanska hafvet och II vita haf- 
vet, hvilka områdens flora, såsom Gobi genom sin utförliga 
och noggranna utredning visat, utgör en blandningsflora af 
atlantiska och arktiska element. Till dessas antal höra, såsom 
mig synes, antagligen följande: 

Corallina officinalis, 

Lithophyllum Lenormandi, 

Laminaria saccharina, 

Eudesme virescens, 

6 



M HL 



82 KJELL MAX, NORRA ISHAFVKTS ALGFLORA. 

Mesogloia vermicularis, 
Isthmaplea sphserophora, 
Bulbocoleon piliferum. 
Till samma kategori torde också åtskilliga arter köra, 
hvilka utom från Norska polarhafvet äro kända från Baffin&b&y 
vid Grönlands vestkust eller såväl härifrån som från Hvita 
hafvet och vestra Murmanska hafvet. Sådana äro: 
Polysiphonia urceolata, 

r> nigrescens, 

Peyssonelia Dubyi, 
Cruoria pel Ii ta, 
Hydrolapathum sanguineum, 
Dumontia filiformis? 
Cystoclonium purpurascens 
Gigartina mamillosa, 
Rhodochorton sparsum, 
Porphyra laciniata, 
Pelvetia canaliculata, 
Myrionema strangulans, 
Scytosiphon lomentarius, 
Cladostephus spongiosus, 
Sphacelaria cirrbosa, 
» olivacea, 

. Enteromorpha clathrata, 
> intestinalis, 

Monostroraa Grevillei, 
Cladophora gracilis, 
Chflotomorpha tortuosa? 
Bryopsis plumosa, 
Rivularia hemisphaerica. 
Det synes mig dessutom sannolikt, att några vid Norges 
kust förekommande arter med vidsträcktare eller annan ut- 
bredning i Ishafvet också böra anses såsom invandrade söder- 
ifrån, nämligen: 

Polysiphonia fastigiata, 

» atrorubescens, 

Sarcophyllis edulis, 
Ozothallia nodosa, 
Fucus vesiculosus? 

> serratus, 
Spongomorpha lanosa, 
Cladophora rupestris. 
Härtill komma dessutom åtskilliga arter, hvilka i likhet 




VE0A-BXPED1T10SBSB VETENSKAPLIGA ARBETES. 83 

med några bland de för Norska polarbafvet egendomliga ar- 
terna antagligen h varken invandrat i Ishafvet, emedan de an- 
tingen icke förekomma söderut eller hafva en mycket ringa 
sydlig utbredning, ej heller på grund af deras utbredning nu 
för tiden i Ishafvet kunna anses vara gamla glacialarter. Så- 
som sådana torde följande kunna betraktas: 

Phyllophora Brodi» i, 

Antithamnion floccosum, 

> Pylaissei, 
Fucus edentatus, 

> miclonensis, 
^ linearis, 

> filiformis, 

> distichus, 
Alaria Pylaii. 

Hela den tillökning floran vid Norges Ishafskust vunnit 
under slutet af och efter glacialtiden skulle alltså utgöras af 
omkring 128 arter d. v. s. ungefär 66 procent af dess för när- 
varande kända artantal. 

Hufvudmassan af dessa hafva säkerligen invandrat söder- 
ifrån, men om alla kan ett sådant antagande ej göras. Så är 
fallet med de senast uppräknade 9 arterna och derjämte med 
följande arter, som, så vidt hittills är käudt t äro egendomliga 
för Norska polarbafvet, nämligen: 
Lithothamnion soriferum, 

> alcicorne, 

v intermedium, 

Polysiphonia Schubelerii, 
Diploderma amplissimum, 
Lithoderma lignicola, 
Pylaiella nana, 
Cheetophora pellicula, 
Monostroma undulatum, 

> cvlindraceum, 

saccodeum, 
s angicava, 

arcticum, 
^ crispatum, 

Chietomorpha septemtrionalis, 
Ulothrix Sphacelarioe. 
Tillsvidare finnes ingen annan utväg än att antaga, att 
dessa sist anförda utbildat sig i Norska polarhafvet. Då lagen 
vid nya formers bildning är den, att ursprungligen en typ 



84 KJELLMAS, KOkRA ISUAFVETS ALGFLORA. 

varieras, ej nya typer bildas, så torde den omständigheten, att 
så många af dessa arter utgöra modifikationer af tvänne slägt- 
typer, som dessutom äro rika på andra former i det Norska 
polarhafvet, tala för det antagandet, att många, om ej alla af 
dessa arter haft sitt utvecklingscentrum der de nu förekomma. 
Det bör också märkas, att Polysiphonin Schiibderii och Liffw- 
derma lignicola äro nära beslägtade med andra i Norska polar- 
hafvet förekommande arter, den förra med Polysiphonia fibrih 
lösa, den senare med Lithoderma faiiscens. Detta gäller också 
om många bland de 9 förstnämnde. Phylfophora Brodim är 
knappast annat än en sydlig form af den arktiska PhyUophorn 
interrupta, Alaria Pyhtii är mycket nära förvandt med Alaria 
membranacea, och, såsom jag framdeles skall närmare utveckla 
och redan förut antydt, torde Antitliamnion ftoccosum och A, 
Pylaism kunna anses vara arter, utbildade ur den i Ishafvet 
allmänt utbredda Antithamnion boreale. De nämnda JFWtts-ar- 
terna bilda en ganska tätt sluten serie, och det finnas skäl, 
som tala för, att denna möjligen är utgången ur den arktiska 
Fucus evanescens. 

Men förändringen af Norska polarhafsfloran har icke stan- 
nat allenast dervid, att gamla arter förträngts, nya invandrat 
och nya former bildat sig; vegetationens allmänna skaplynne 
har i väsentlig grad förändrats. I arternas fördelning skiljer, 
såsom redan förut angifvits, denna flora sig från floran i andra 
delar af Ishafvet; de dominerande arterna äro andra. Redan i 
det föregående har jag angifvit, hvilka arter, som äro att 
betrakta såsom den Norska polarhafsflorans karaktersarter, 
d. v. s. de, som äro allmännast utbredda, förekomma i största 
individmängden eller mest bidraga att gifva vegetationen dess 
prägel ! . Här anser jag mig endast böra tillägga, att af Fuca- 
ceerna och Laminarieerna följande äro att anse för denna flora 
karakteristiska: 

Himanthalia lorea 2 , 

Halidrys siliquosa 2 , 

Ozothallia nodosa, 

Fucus serratus, 
» vesiculosus, 
» spiralis, 
* edentatus, 
> filiformis, 

Pelvetia canaliculata, 



1 Jfr sid. 14 och följ. 
* I området* södra del. 



YEGA-EXPEDITIOSESS V ET ES SKAPLIG A AXBKTEX. 



85 



Alaria esculenta *, 

y meinbranacea, 
Phyllaria dermatodea, 
Laminaria saccharina, 
> Clustonii, 

3 digitata, 

Chorda filura. 
Den nutida Norska polarhafsflorans förvandtskap med floran 
i andra delar af Ishafvet, i norra Atlanten och norra Stilla 
oceanen framgår af följande sammanställning. 



Norska polarhaf vet har gemensamma 
med Grönland shaf vet.. 

D:o med Hvita hafvet o. vestra 
Murmanska hafvet 

D:o me<lö8t ra Murmanska haf- 
vet , 

D:o med Kariska hafvet 

D:o med Sibiriska Ishafvet ... 

D:o me<l Amerikanska Ishaf- 
vet 

D:o med Baffinsbay 

D:o med Norra Atlanten 

D:o med norra Stilla oceanen 








* 


»! 




""3 

a 


"5.S* 




00 


*5 


3*1 


o 


s 


9 


'2 9 


t 


3 




2*3 


er 


c 


2 5" 




3 


•» 


*-» 


o 


9 


3 

• 


• 


ti 

n 





o 5 2 
» " a 



23(25) 


26(27) 


13 


1 


62(66) 


28 


31 


9 





68 


23 


21(24) 


13(14) 


1 


58(62) 


11 


9(10) 


4 





24(25) 


8 





1 





15 


9 


4 


2 





15 


32(33) 


34(35) 


18 


1 


85 87) 


69 


62 


29 


4 


164 


23(32) 


21(24) 


12 





66(68) 



32(33) * 

35 > 

80(32) > 
12 > 

7,5 > 

7,5 » 

43,5(44,5) > 
84 > 
29(35) > 



Ur dessa siffror framgår påtagligt, att den Norska Ishafs- 
floran har den största förvandtskapen med norra Atlanten. 

Den undersökning af denna flora, som nu företagits, visar 
alltså, att den sedan forna tider äger ett antal polära eller arktiska 
element, att andra element tillkommit genom nybildning och 
invandring från söder, och att dessa senare äro de andra be- 
tydligt öfvervägande samt att det är företrädesvis dessa, som 
bestämma florans allmänna karakter. I följd häraf bör ej Norska 
polarhafvet räknas till den arktiska algflorans område, utan, 
då florans element till öfvervägande antal finnas i norra At- 
lanten och kommit derifrån till Norges Ishafskust, hänföras 
under det atlantiska algflorområdet. 

De öfriga delarne af Ishafvet hafva visserligen icke en 



1 I områdets södra del. 



86 KJELLMAN, NORRA ISH AFVETS ALGFLO RA. 

fullt likartad flora, men deri öfverensstämmer dock algvege- 
tationen i alla dessa områden, att ett betydligt antal element 
äro öfverallt återkommande, att hufvudmassan af arter är, 
så vidt bestämmas kan, af arktiskt ursprung eller åtminstone 
att det är arktiska element, som gifva vegetationen dess prä- 
gel. Detta gäller redan, såsom Gobi visat, 1 om floran i Hvita 
hafvet och de närmast tillgränsande hafsdelarne, och det gäller 
ännu mer om de norr och öster härom belägna Ishafsdelarnes 
flora. I Baffinsbay vid Grönlands vestkust har visserligen 
såsom det synes en mera betydande invandring af sydliga 
former ägt rum, men äfven här äro dessa, jämförda med de 
arktiska, såväl till antal som till individmängd och inflytande 
på vegetationskarakteren betydligt underlägsna. Dessa delar 
af polarhafvet och af norra Atlanten böra alltså anses bilda ett 
algflorområde, hvilket torde kunna kallas det arktiska algflor- 
området. Det skulle alltså komma att omfatta de delar af 
verldshafvet, hvilka sträcka sig utefter det arktiska landt- 
florområdets kuster, eller med andra ord hela polarhafvet, 
med undantag af Norska polarhafvet, och dessutom norra At- 
lanten vid Grönlands kust och södra delen af Baffinsbav. 
Måhända bör också till detta område räknas hafvet vid Ame- 
rikas nordostkust utefter Labrador, New-Foundland och ku- 
sten söder härom till Bostons breddgrad. Kanske är det dock 
riktigare att betrakta detta såsom ett Öfvergångsområde mel- 
lan det nordatlantiska och arktiska florområdet. Att afgöra 
detta är förbehållet åt framtida undersökningar. Tillsvidare 
må det arktiska områdets sydgräns i Atlantens vestra del 
anses bildad af kap Farewells breddgrad. 

Det arktiska området har alltså en mycket stor utsträckning, 
utbredande sig polen rundt och i söder nående ned åtminstone 
till 60:de nordliga breddgraden. Det tyckes, som om man skulle 
kunnat vänta sig att i ett område af sådan omfattning, på 
grund af olikheter i de hydrografiska och rent geografiska 
och utvecklingshistoriska förhållandena, olikheter i vegetatio- 
nen skulle hafva utpräglats och ett betydligare antal trängre 
områden med skiljaktig flora under tidernas lopp utbildat sig. 
Sådana urskiljbara trängre områden finnas, men de äro färro 
än man a priori kunde förmoda. I min framställning af alg- 
vegetationen i Murmanska hafvet har jag visat, att detta hafs 
flora så väsentligt öfverensstämmer med floran i Grönlands- 
hafvets vid Spetsbergens kuster, att dessa delar af Ishafvet 



1 Jfr Gobi, Ålgenfl. Weiss. Meer., sid. 13 och följ. 



VEGA- EXPEDITION ENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



87 



måste anses tillhöra samma provins i det arktiska florområdet. ' 
G o bi har sedermera ådagalagt, att floran i Hvita hafvet och till- 
stötande delar af Murmanska hafvet är mycket nära för vand t 
med den vid Spetsbergens och Novaja Semljas kuster. 2 Från 
Kariska hafvet äro endast tvänne arter kända, hvilka hittills icke 
anmärkts i något af de nämnda hafven, hvilka det med hän- 
syn till florans allmänna skaplynne och karaktersarter i öfrigt 
liknar. 3 De sparsamma uppgifter, som finnas om algväxt- 
ligheten vid Grönlands ostkust, häntyda på, att denna är lik 
den Spetsbergska. Från Spetsbergshafvet äro ännu icke några 
alger mig veterligen kända, men det är att förmoda, att dess 
vegetation öfverensstämmer med Grönlandshafvets och Kariska 
hafvets. Hela det betydliga område af Ishafvet, som bildas af 
Grönlandshafvet, Murmanska hafvet, Hvita, Kariska och för- 
modligen Spetsbergshafvet, skulle alltså utgöra en till sina flo- 
ristiska hufvudkarakterer öfv^rensstämmande afdelning af det 
arktiska algflorområdet. Då Spetsbergen ligger ungefär i dess 
centrum, torde denna provins inom det arktiska florområdet 
kunna benämnas den Spetsbergska, dess algflora den Spets- 
bergska algfloran. 

Floran i Sibiriska Ishafvet är i mycket lik föregående. 
Flertalet beståndsdelar äro de samma, men största antalet 
af de arter, som äro de dominerande, d. v. s. Laminarieerna, 
äro till arten skilda från Spetsbergsflorans och den återstående 
delens af det arktiska området. Jag anser derför, att det 
Sibiriska Ishafvet bör betraktas som en särskild provins inom 
det arktiska algflorområdet, för hvilken jag föreslår benämnin- 
gen den Sibiriska. 

Annu mera fristående är algvegetationen i Baffinsbay, till 
hvilken växtligheten i det Amerikanska Ishafvet synes nära an- 
sluta sig. Den äger ett betydligt antal element, som den 
öfriga arktiska algfloran saknar, karaktersarterna äro till 
dels andra, och en af dessa tillhör en inom de andra provin- 
sernas floror icke representerad slägttyp. Denna provins torde 
lämpligen kunna benämnas den Amerikanska. 

En öfversigt af algvegetationens sammansättning inom det 
arktiska florområdet i dess helhet och inom dessa tre pro- 
vinser lemna följande tabeller: 



1 Jfr Kjellman, Algenv. Murm. Meer., sid. 72 och följ. 
* Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 13 och följ. 
3 Jfr Kjellman, Kariska hafvets Algv., sid. 9—10. 



Tab. I. Det arktiska floromradets arter ooh grunddragen af deras 
utbredning. 



Corallinaceee, 



Corallina ofticinnlis 

Litothatnnion glaciale 

• flavescena... 

s foecundnm 

1 compactum 

' polyinorphuin ■■ 
Lithophyllum arcticum 

> Leuormandi ... 
Helobesia Lejolisii 



Rh od omo laceee . 

Odoothalia dentata 

Rhodomela Jycopodioides 



lar 



Polyeiphonia urceolata 

■> elongata 

a fastigiata 

" ai-ctica 

» atrorubescens . 
» nigrescens 



8 p av g io o ar po es . 
Po ly ides rotundna 

Wrangeliace». 

Chantransia effiorescens 

» secundata 

DelesseriaceEB. 

Delesseria roatrata 

» Bserä 

a corymbosa... 

' Montagnei — 




+ i 

+ ?;... 



VEGAEXPEDIT10SEX3 V ET KS* K A Vill G A ARBETES. 



89 



•3 33 

i sr 

» 2 

H 



25 

i =T 

• -o 



Delesseria sinuosa 

Nithophyllum punctatum 



+ I + 



Hildbrandtiaceae. 



Hildbrandtia rosea 



+ 



SquamariacesB. 



! Peyssonelia Dubyi 

Cnioria pellita 

' Hsemescharia polygyDa 



4- 



Rhodymeniaceae. 

Hydrolapatbum sanguineum.. 

Rhodopbyllis dicbotoma 

Entbora cristata..? 

Rhodymenia palmata 

* pertii8a 



4- 

+ 
+ 
+ 



DumontiaceeB. 

Sarcophyllis edulis 

* arctica 

Halosaccion ramentaceum .. 

* saccatum 

Duinontia filiformis 



+ 
+ 
4- 

+ 
+ 



4- 
4- 



FurcellariaoesB. 



Furcellaria fastigiata 



4- 



GigartinaceaB. 

Cystoclonium purpurascens 

Callopbyllis laciniata 

Kallymenia rosacea 

septemtrionaliR 
Pennyi 

Pbyllophora Brodisei 



2> 



+ 

+ 



I + 



3 3. 

i » 

? S- 



+ 
+ 



+ 
+ 



+ 

4- 
+ 
+ 

+ 



4- 

4- 



+ 



s* 


55 


"* 2 


o 3 


!3 


3 S 


9 > 


3 » 


• *» 


3 «*■ 


lan- ' 
nen. 


Illa 1 

D. 


+ 


. + 


+ 









4- 4- 



4- 

+ 



4- 
+ 
4- 
4- 



4- 
4- 

+ 



4- ! + 



4- 
+ 



4- 
4- 



+ ?i 

4- :. 



N 



+ 



4- 



4- 
4- 
4- 
4- 



4- 



4- 



4- 



i Phyllophora ioterrupta 

i Ahnfeltia plicata 

Gigartina maraillosa 

Ceramlacete. 

Ceramium rubrum 

: Ptilota plumoBa 

» pectinata 

i Åntithamnion floccosum 

» PylaUffii 

» boreale 



Bhodochorton intermediiim . 
* spitmlosum .... 



» sparsuin 

" meaocArpnm -■■ 

» spetsbergens . 

Porphyraoesa 

Diplodcrma miniatnm 

Porphyra laciniata 

» abyssicola . 

BgDgia fnecopurpurea 



Ozothallia nodoea 
■ Fucus »en-atus 

» vesiculoea» 
i » ceranoides .... 



: ed en tat us 

i » linearia 

■ y fil i form is 

Pelvetia canaliculata 

Tilopterldese 
j Scaphoapora arctica ... 
| Haploapora globosa ... 



ii 



+ I + 
+ i + 
+ ! + 



... + + 
.. J + + 
... + + 



I :..| 



VKGA-EXPKD1TI0SESS VETESSKAPLIGA Alt VETES. 



91 



Laminariaoeae. 

i 

•Alaria esculenta ' -\- 

! > Pylaii 

I membranacea + 

\ » grandifolia -f 

i » dolichorhachis 

> elliptica 

■' » oblonga 

Agarum Turneri 

Phyllaria dermatodea 

I » lorea 

i Laminaria solidungula 

» cuneifolia 

* saccharina 

» longicruris 

> Agardhii 

* atrofulva 

> fissilis 

5 nigripes 

» digitata 

Chorda filum 



t 


■c ~. 


il 


S* 03 


ibii 
ovi 


3 X 


o i 


» A 


» • 


t 1 


<5 *• 


? 3 

• 


a s» 




i 



Ene oe lie». 



A8perococcus bullosus 
Ralfsia deusta 



Chordariacese . 

Chordaria flagelliformis 

Eudesme virescens 

Mesogloia vermicularis 



Myrionematese. 

Elachista fucicola 

lubrica 

Myrionema strangulans 



Lithodermatese . 
Lithoderma fatiscens 



+ 

+ 

+ 

+ 



+ 



+ 

+ 
+ 



+ 



+ 
+• 
+ 



+ 

+ 
+ 



+ 
+ 



+ 



+ 



+ ' + 
+ 



+ + 



> 

s § 

a * 



m -t 

A > 

2 » 



i 1 

» 

i D 
I » 
' D 



2 



+ 
+ 



+ ? 



+ 

+ 



+ 

+ 



+ 



+ 



+ 

9 

+ 



+ 
+ 



+ 



+ 

+ 
+ 



4- 



+ 
+ 



N? 



+ 



+ 



+ 
+ 
N? 



+ 

+ 



+ 
+ 



+ 
+ 
+ 



+ 



+ 



+ 



+ 
+ 

+ 



+ 



9 

+ 



+ 



+ 



+ 

+ 



+ : + 



92 



o 



KJELLMAS, yORHA ISUAFVETS ALGFLOHA. 



ScytosiphonesB. 

Hea fascia 

Scytosiphon lomentarius 

» attenuatus 



Punctariaoese 



Punctaria plantaginea 



Desmarestiaceae 

Desmarestia aculeata 

Dichloria viridis 

Phloeo8pora subarticulata 

» tortilis 

» puinila 

Dictyosiphon corymbosus 
» hipparoides 
» fceniculaceus 
> hispidus 

Litbosiphon Laminäriae 

Sphacelariaceae. 

Cladostephus spongiosus 
Stupocaulon scoparium 

Chsetopteris plumosa 

Sphacelaria cirrhosa 

» arctica 

» olivacea 



Ectocarpaceae. 

Isthmoplea sphserophora 
Ectocarpus confervoides 

» ovatus 

Pylaiella littoralis 

» varia 

Gleothamnion palmelloides 




TEGA-EXPEDITI0NES8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 



93 




ChSBtophoracesB. 

Ch&tophora maritima 



3 I ! 2 S 






•*> 

» PC 

a 9 



+ 



Ulvacese. 

; Cnteromorpha clathrata ... 

> intestinalis 

> compre8sa 

* minima 

i > tubalosa ... 

j » micrococca 

I tlva crasöa 

J » lactnca 

| ifonoetroma lubricum 

> Grevillei 

* leptodermum 

» fuscum 

Blytii 

öiplonema pereursum 



+ 
+ 



+ 
+ 

+ 
+ 
+ 
+ 
+ 



+ 

+ 
+ 



+ 

+ 
+ 



+ 



+ 

+ 



+ 

+ 
+ 



+ 

+ 

+ 



ConfervacesB. 

^pongomorpha arcta 

» lanosa 

^ladophora rnpestris 

* diffusa 

> gracilis 

> crispata 

tUrizoclonium rigidum 

* pachydermum . 

> riparium 

Chsetomorpha Wormskioldii. 

> melagonium.... 

linum 

tortuosa 

Ulothrix submariDa 

* di.scifera 

Urospora penicilliformis 

Bnlbocoleon piliferum 



+ 
i 

+ i' 

+ i- 



+ 
+ 



+ 



+ 

+ 
+ 
+ 



+ 



+ 



+ 

+ 

+ 
+ 



+ 



+ 
+ 

+ 



+ 



+ 
+ 
+ 



+ 




+ 




N 




+ 


+ 


+ 


1 
1 
1 


+ 


+ 


4- 




+ 1 





+ ! + 



-1- 




1 




+ 




+ 




+ • 








+ 


+ 


+ 

-f 


+ 


+ 

-f 


+ 






+ 
+ 


+ 



»4 



KJELLMAN, XORRA JS/1AFVET8 ALQFLORA. 



1 




i 


»♦ 


1 i 


' -0 50 

-» "O 


O 5 


Arno 
pro 


sr * 


8 3 


2. ST 

* 2 


1 5. 

= sr 


rikan 
vinse 


a Atl 
ocea 


* 2? y 


1 ? 3 


3 9 

• 


, ? » 


5 5 


• s i 


i 




! ".] 


3 T 

• 


9 



Bryopsideae. 
Bryopsis plumosa 



+ 



+ 



Characiaceae. 

Characium marinum 

Codiolum Nordenskiöldianum 
Chlorochytrium inclusum 



Palmellaceae. 
Chlorangium marinum 



Rivulariaceae. 

Rivularia hemisphaarica 

» microscopica 

Callothrix scopulorum 

* confervicola 



Oscillariaceee. 

Oscillaria subsalsa 

Spirulina tenuissima 



Chroococcaceee. 
Gleocapsa spec 



+ 
+ 



+ 



+ !. 



+ 



+ 



N 



+ 

+ 



+ 



+ 
+ 



+ 
+ 



+ 
+ 



-f 



i ••••«• 



••*•••••• 



• . • • • 



• • • • k 



Tabell II. Algseriernas artantal. 



Hela flor- 
området. 



Spetsbergs- 
provinsen. 



Sibiriska 
provinsen. 



Fucoideae 

Chlorophyllophycese 
Nostochinese 



Florideae ..' J 65 (08) 

65 (66) 
37 



47 (49)i 11 

51 (53)j 13 

29 (30) 3 

3 I — 



Summa arter,174(l78)jl30(l35); 27 



Amerikan- 
ska pro- 
vinsen. 



48 (49) 
43 (44) 
22 
4 



117(119) 



VEGA- EX HED IT 10 KIOI8 V ET EN 8 K Af LIGA A it is ET EN. 



95 



Tabell HL Familjernas artantal. 



Laminariaceae 

i 

Confervace.se 

Ulvacese 

Ceramiacese 

CorallinacesB 

Gigartinaoese 

- Fucacese 

; Desmarestiaceae.. 

Rhodomelacese .. 
; Delesseriace» .. 

i 

Sphacelariaceee • • 

Ectocarpacese 

Rhodymeniacese 

Dnmontiaceae 

; Rivulariaceae 

Squamariese 

Porpbyraceae 

: Chordariacese 

Myrionematese .. 

Scytosiphoneae .. 

Characiaceae 

Wrangeliacese .. 

Tilopteridece 

Encoeliese 

Oscillariacese 

Spongiocarpe» .. 

Hildbrandtiacese 

Farcellariacese .. 

Lithodermatese .. 

Pnnctariacese 

Chaetophoracese . . 

Bryopsideas 

1 Palmellaceae 

Chroococcacese .. 



mm 

-♦ 1 
* • 

• 


2 * 

. ? • ! 


^ 2 

| 2 
o 3- 

? s- 


> 
- i 

% a 

° sr 

P s- 

p 


20 


12(13) 


6 


11(12) 


17 


14 


1 1 


10 


14 


10(11) 


1 


11 


13 


8 


1 


10 


9 


X 


1 


5 


9 


f) 


•> 


i 


9 


8 1 


] 


9 


9(10) 


9(10) | 





5 


7(9) 


«(8) 


3 


i 


ö 


•> 


1 


5 


« 


•> 


2 


» 

o 


t» 


t) 


1 


3 


m 




4 


— 


5 


•) 





o 


3 


4 


O 


— 


2 


3 




1 


2 


3(4) 


•t 


— 


3(4) 


•» 
•i 


3 


1 


1 


3 


2 i 


1 


3 


3 


•> 1 
fl 


i 


o 


3 


3 


1 


— 




2 





— 


2 


2 






•> 


1 


- 


2 


2 
1 


1 


- 


2 


1 
1 


1 
1 




1 


1 


1 


1 


1 


1 


1 





1 


1 
1 


1 




1 


1 
1 


1 
J 


^^^^™ 


^■^ • 



Tabell IV. Familjernas antal slftfften. 



Conlcrvacpw 
Oigartinacw 

LaminariaceiP 

CorallJD&ccH 1 
Bhodymeaiaciw . 



Dei-niarrsliaceu' - 
Spinn planare» ■ ■■- 

Ecti)carpac«a' 

Ulvacca* 

Bhi"ionielaoe« .... 

SquuinunesB 

Dumontiacea 1 

Fticar.f^i' 

Oh ■niamces» 

Charnciaceee 

Delfihseriacosp ... 
Porphyrncea: ... . . 

Tiloptcride» 

fincoeliete 

Jlyri.iiiHnat*» --- 
Scyi^iphonew 
ftivulariacpip .. . -. 

OacillariaoAtP 

Sponporarpen- 
WratiKeliacea! 
HiliJ Lranrltiacese . 

Farcella 

Litln»li'rinaU>»' 

Pli::.-.nif-t.i- 

Chjftophoracefe... 

Bryujmiilew 

Paliiifllame 

1'lii'UnL'nccace» .... 



VKGA-EXFRniTlOKESX VMTKSSKA 





■ Tabell IV. 


Slaffteaaa artantal. 










n 


1 1 

M 


i i 


i s 


Larain&ria 




.1 


IK7) 


3 


5(«) 








A 


1 


7 


AUna 




7 


3 


3 


3 



I Rhodochorton 
'■ Enuroroorpba 
I Lithothamoion . 
i Delesseri» ...... 

j Monoätroma - 
; Polygiphonia - 
I Anlithamnioo 
| Dictyosiphon ... 
{ Cladophora 

']' ii •■■■::.■ i [■ t -- 
j KaDymema . 

Ph!oeo§pora- 

Spbacelaria - 

ifibizocloniam ... 

Lithopbyllum. 

Rbodomela 

Chamran&ia 

Rb ■:. :iu :. ■ 
I Sarcophyllis . 
j Halosaccioa ... 

Pbyllopbora - 
I Pfcilota 

Porphyra 

Pbyllaria 

lElacbista 

1 ScytoBipbon 
i Ectocarpus 

;Py)aiella 

!Ulva 

. Spongomorpha . 

iuiothrix 

■Bivularu 
.Calothris — ... 
{Corallina 



: i 



-;«* | 



; i _ 



S. sobra tiHAt -rr.rs .•'. ori.oMA. 



! 



■ Melobesia 

Odonthalia 

Polyides - 

; Nithophyllnm ... ■ 

I Hiliibraii-Itiii 

iPey&sonelia.-- 

Craoria 

I Hseroeschira 

Hydrol&pathnm- . 

Rhodophyllis 

Ku t hor» 

I Dnmoutia 

Furcellaria 

I Cystoclonium 

IcUlopbyllw 

Alm feltia 

Qigartina 

Cenmium 

Diploderm» 

Bmgia 

OzothalH» 

iPelvetia 

ScaphoBpora 

i Htplospor» 

Agarum 

Chorda 

Asperococcus 

Ralf*ia 

Chordaria 

Eodesmr 
' Mesogloia 

Myriooeroa 

Litboderma .. 

Ilea- 



Ptractaria .... 
' DesmftrPätM 

Dicbtnria 

Litbosiphon 



YEGA-KXPBD1TI0SES8 VETEK8KAPLIO A AJILKTEN. 



99 



3 2. 

2. * 

c a 



Cklogtepbus.- . 

Stapocaulon .... 

Chaetopteris .... 

tthmoplea 

'Gleothamnion.... 
Obaetophora 

Wplonema 

t T rogpora 

BuVbocoleon .... 

^"yopsis 

Characium 

Cocliolum 

Chlorochytrinm. 
Ct&lorangiam .... 

ö^cilkria 

Sf>irulina 

^leocapsa 



■o ao 



1 s 


CD 


1 o 

1 < 


O* 


1 9 


•i 


1 s 


pr 


9 


9» 


• 

1 





3 g* 

? 5- 

3t 



1 

1 

1 . 1 
1 ; 1 

1 


"l 

1 


J 
1 


1 

1 1 

1 j 1 


— - 


~ ~~ — 


1 1 

1 

i : i 


^^^» 


1 


i i 





l 




1 


i i 
i i 
i i i 
i i i 





— 


] 


1 




i 





1 



Af dessa uppgifter framgår, att den arktiska algfloran icke 
*ger någon för den egendomlig familj, men ett slägte H<rmc- 
*<rh«ria och ett betydligt antal arter. Dessa äro: 

Lithothamnion foecundum, 
> compactum, 

Lithophyllum arcticum, 
Delesseria rostrata, 

•> corymbosa, 

Hsenieseharia polygyna, 
Halosaccion saccatum, 
Kallymenia rosacea, 

Pennvi, 
Phyllophora interrupta, 
Rhodochorton intermedium, 

spinulosum, 
y spetsbergense, 

Diploderma miniatum, 
Scaphospora arctica, 



100 KJELLMAS, SOBRA ISHAFVET8 ALGFLOHA. 

1 • 

Alaria grandifolia? 

» dolichorhaehis, 

» elliptica, 

» oblonga, 
Laminaria Agardhii? 
> atrofulva, 

nigripes, 
Scytosiphon attenuatus, 
Phloeospora pumila, 
Dictyosiphon corymbosus, 

hispidus, 
Gleothamnion palmelloides, 
Chsetophora maritima, 
Monostroma lubricuin, 

> leptodermum, 

Rhizoclonium pacbydermum, 
Chsetomorpha Wormskioldii, 
Ulothrix discifera, 
Characium marinum, 
Chlorochytrium inclusum, 
Cblorangium marinum, 
Rivularia microscopica, 
Gleocapsa spec? 

Sålunda : 

Floridese 14 arter representerande 7 familjer, 9 slägten. 

Fucoidese 13(12) > > 5 » 7 > 

Chlorophyllophyceae 9 • 6 8 > 

Nostochinei e 2 » * 2 " > 2 

Summa 38(37) » » 19 > 26 > 

Antalet endemiska arter 38 eller möjligen endast 37 utgör 
af hela florans artantal omkring 22 %. 

Grunddragen af den arktiska florans utbredning visar föl- 
jande tabell. 



VEOAKTPEDITIOKBSS FKTRXaKAPf.lOA 





i ■! 

v- 
'II? 




fl 

ii 

5 S 


il 
fil 

i 3 - 

■ E 


?1 




4 

3 (4) 


20 (26) 
20 (23) 
11 


IT (18) 
22 (24) 
13 
B 


4 

3 






13 (12) 








Stimma 


10 (11) 


51 (60) 60 (62) 


- 


38 (37) 



Antager man, att Ishafvet utgjort utvecklingscentrum för 
icke blott de endemiska arterna, utan också för de arter, hvilka 
det arktiska florområdet har gemensamma med både norra 
Atlanten och norra Stilla oceanen, samt dessutom för de arter, 
hvilka utom från det arktiska florområdet äro kända från Is- 
hafvet vid Norges kust, så skulle alltså antalet af de arktiska 
arter, hvilka på goda grunder kunna anses hafva utbildat sig 
inom glacialhafvet efter lägsta beräkning uppgå till 98. Till 
dessa kommer dock utan tvifvel ännu en art, Antithamnion 
boreale, känd från Norges Ishafskust och norra delen af Stilla 
oceanen. Dessutom synes det mig knappast kunna dragas i 
tvifvel, att af de 7 arter, hvilka det arktiska florområdet har 
gemensamma med norra delen af Stilla oceanen, alla utom en 
hafva sitt ursprungliga hem i Ishafvet. Hvad de arter angår, 
som utom i det nutida glacialområdet finnas i norra delen af 
Atlantiska oceanen, så är det svårt att draga några bestäm- 
dare slutsatser. Det tyckes mig dock troligt, att äfven ett be- 
tydligt antal af dessa måste eller kunna antagas hafva ut- 
vecklat sig i Ishafvet och derifrån kommit söderut. Emellertid 
Ull mindre än omkring 100 arter kan man icke skatta antalet 
af det nutida arktiska florområdets arter, hvilkas ursprung 
måste förläggas till Ishafvet, d. v. s. ungefär 60 * af florans 
hela artantal. 

Den arktiska floran är i förhållande till andra nordliga 
floror jämförelsevis fattig på Florideer, rik på Chlorophyllo- 
phyceer och isynnerhet Fucoideer. Följande sammanställning 
ådagalägger detta: 



102 KJELLMAS* SO ii ås A ISUAfVETS ALGFLOHA. 



. ._ , ._ M . Skandi- ! Xew-Eng- Storbri- Flora n vid 

Arktiska Norska Is- . , . . ,,. _ 

narien* lands tanniens CTier- 

floran. hafsfloran. _ « : - « « a w i 

flora, i | flora. * flora." bourg.* 



Florideae utgöra af hela 
artantalet 

Fucoideae 

Chlorophyllophyceae ... 



37 % 41 
37 % 35 
21 % 21 



% 


42 


% 


43 


% 


49 


% 46 


% 


% 


35 


% 


25 


% 


25 


% 28 


% 


% 


19 


% 


18 


% 


17 


%\ 13 


% b 



På Xotschineema vill jag for tillfället ej ingå närmare. 
Hafsarterna äro ännu alltför litet studerade, och inom ingen 
grupp är artuppfattningen så sväfvande som inom denna. 

Nära en tredjedel af Fucoideerna tillhöra samma familj, 
Laminariacece, som är den artrikaste af alla den arktiska flo- 
rans familjer, 20 arter, deraf 1 art Chorda. I den Skandinavi- 
ska floran äger den med säkerhet icke mer än 10 arter, af 
dessa 3 arter Chorda, vid Englands kuster endast 7, vid Cher- 
bourg 5, på bägge de senare områdena en art Chorda deri in- 
begripen. Vid Amerikas nordostkust äro Laminarieerna tal- 
rikare. Huru stort deras artantal här är, kan dock för till- 
fället ej med säkerhet afgöras. De torde dock ej uppgå till 
mer än hälften af de arktiska. 

Familjernas artantal i medium är inom den arktiska flo- 
ran något mindre än inom den skandinaviska. I den förra 
kommer ungefar 5,i art på hvarje familj, inom den senare 
6,i. Dock äger den skandinaviska floran jämförelsevis flere 
(38 %) familjer med endast en art än den arktiska, (omkring 
26 %). Af den arktiska florans 34 familjer äro 2 monotypiska, 
af den skandinaviska florans 47 familjer endast 3. De öfriga 
i Skandinaviens flora af endast en art representerade famil- 
jerna äro längre söderut artrikare och kunna derför antagas 
som söderifrån inkomna inom det skandinaviska florområdet. 

Tabellen IV utvisar, att flertalet (54) af den arktiska 

1 Jfr Enum. Plant. Scand. 

3 Jfr Farlow, Xew-Engl. Alg., sid. 184. 
» Jfr Harvey, Phyc. Brit. 

4 Jfr Le Jolis, List. Alg. Cherl». 

5 Dessa tal kunna naturligtvis endast tillmätas ett relativt värtle, da 
jag här hållit mig till uppgifterna i de nämnda arbetena utan att taga hän- 
syn hvarken till olikheter i art begränsningen eller till den förändring de 
anförda talen undergått genom arter, som tillkommit sedan de citerade ar- 
betena offentliggjordes. Dock är helt visst, detta oafsedt, förhållandet mellan 
de ifrågavarande algserierna inom de olika områdena i hufvudsak riktigt 
uttryckt genom de anförda siffrorna, då en reduktion eller tillökning bör 
kunna antagas träffa dem i relativt lika hög grad. 



VEGA-EXPEDITI0SES8 VET ES8K APLI G A AllBETES. 103 



florans 90 (92?) slägten äro representerade af endast en art; 
det största artantal, som något slägte äger, är 9 (Laminaria), och 
det är endast få slägten, som hafva något större antal arter. 
Antalet arter i medium på hvarje slägte blir derför ringa, näm- 
ligen 1,9. Detta är mindre än i den skandinaviska floran (2,3), 
i New-Englands (2,i), i Storbritanniens 3,5, i florans vid Cher- 
bourg 2,4 och t. o. m. mindre än i den norska polarhafsfloran 
(omkring 2,o). Monotypiska äro bland den arktiska florans 
slägten följande: Polyides, Hcemescliaria, Hydrolapathutn, Dumon- 
tia, FurcéUaria, Haplospora, Dichloria, Isthmoplea, Gleothamnion. 
Dipfonema och Bulbocoleon, af hvilka tvänne icke äro kända utom 
det arktiska området. Dessa omständigheter: slägtenas ringa 
artantal och rikedomen på monotypiska slägten, häntyda på, 
att det arktiska florområdet äger en hög ålder. 

Af den arktiska florans arter äro följande gemensamma 
för alla områdets trenne provinser: 

Odonthalia dentata, 
Bhodomela hjcopodioides, 
Polysiphonia ardica, 
Délesseria sinuosa, 
Sarcophyllis arctica, 
Halosaccion ramentaceum, 
Phyllophora interrupta. 
Ahnfeltia plicata, 
Fucus evanescens, 
Laminaria solidungula, 
Laminaria cuneifolia (?) 

» nigripes, 

Chordaria flagelliformis, 
Elachista fucicola, 
LUhoderma fatiscens, 
Chtetopteris plumosa, 
Sphacélaria ardica, 
Pylaiella litoralis, 
Enteromorpha micrococca, 
Rhizoclonium pachydermum. 

Alltså 19 eller möjligen 20 arter d. v. s. af områdets hela 
artantal omkring 10 % , af Spetsbergsprovinsens omkring 15 
*, af sibiriska provinsens nära 70 % och af den amerikanska 
provinsens omkring 16 %. Öfversigt öfver provinsernas för- 
hållande till hvarandra i artantal visar följande tabell. 



104 



KJKLLMAN, SOHIIA ISHAFVETSALGFLORA. 



Egendomliga arter ... 

Med Spetsbergspro- 
vinsen gemensamma 
arter 

Med Sibiriska d:o d:o 

Med Amerikanska d:o 
d:o 



Spetsbergs- provinsen. 



Antal. 



% af provin- 
sens art- 
antal. 



51 



21 



.73(78) 



29 % 



12 % 

42(44)*J21(22) 



Bibiriska provinsen. 



Amerikanska pro- 
vinsen. 



l°-o af pro- 1 °*- •* "•-•««-' 

Antal. | vinsens I Antal, 
artantal. ! 



% af provin- 
sens art- 
antal. 



4(3) 



21 



15(11)$ 



37(38), 32 % 



78 $(73(77)64(64) % 

— '21(22)1 18 % 

I i 

78 %\ — — 



Bland de arter, hvilka äro gemensamma för florområdets 
alla provinser, äro de, hvilkas namn i den lemnade förteck- 
ningen äro kursiverade, bland florområdets allmännaste och i 
största ymnighet förekommande arter. I Spetsbergsprovinsen 
äro dessutom följande både allmänna och mer eller mindre 
ymniga i hela provinsen eller i största delen af den. 

Lithothamnion glaciale, 
Rhodymenia palmata, 
Ptilota pectinata, 
-> plumosa, 
Rhodochorton Rothii, 
Alaria grandifolia, 
Laminaria Agardhii, 
> digitata, 

nigripes, 
Desmarestia aculeata, 
Dichloria viridis, 
Phloeospora tortilis, 
Pylaiella litoralis, 
Enteromorpha compressa, 
Rhizoclonium riparium, 
* Chsetomorpha melagonium, 
Urospora penicilliformis. 
På inskränktare områden inom samma provins ymniga 
anser jag följande kunna anses: 

i Hvita Jiafvet: 1 

Lithophyllum Lenormandi, 
Polysiphonia nigrescens, 
Ghantransia efflorescens, 

1 Se Gobi, Algonfl. Weiss. Meer., sid. 11. 



VEGA- EXPEDITION EKS VETENSKAPLIGA ÄMBETEN. 105 



Ahnfeltia plicata, 
Ozothallia nodosa, 
Fucus serratus, 
Alaria membranacea ; 

i Hmta hafvel och östra Murmanska hafvet: 1 

Delesseria Bserii och Rhodophyllis dichotoma; 

i östra Murmanska hafvet: 

Phyllophora Brodiaei och Dictyosiphon corymbosus ; 

i Grörilands-hafvet: 

Elachista lubrica och Rhizoclonium rigidum. 

För den sibiriska provinsen äro särskildt följande arter 
karakteristiska : 

Alaria dolichorhachis, 

> elliptica, 

> ovata, 
Laminaria cuneifolia. 

Inom den amerikanska provinsen särskildt torde följande 
arter få kunna anses såsom de ymnigast förekommande: 

Lithothamnion glaciale, 

> polymorphum, 

Polysiphonia urceolata, 
Rhodophyllis dichotoma, 
Rhodymenia pertusa, 
> palmata, 

Ptilota pectinata, 
-> plumosa, 
Diploderma miniatum, 
Fucus vesiculosus, 

> filiformis, 
Agarum Turneri, 
Laminaria longicruris, 

> atrofulva, 

> cuneifolia, 
Chorda filum, 
Desmarestia aculeata, 
Dichloria viridis, 
Dictyosiphon foeniculaceus, 
Enteromorpha compressa, 
Monostroma fuscum, 



1 Se Gobi, Algenfl. Weiss. Meer., sid. 11. 



106 KJKLLMAS* borra ISHAFVETS ALG PLO* A. 



Monostroma Blyttii, 
Diplonema percursum, 
Spongomorpha arcta, 
Cladophora rupestris, 
Rhizoclonium pachydermum, 
Chaetomorpha Wormskioldii, 

» melagonium, 

Urospora penicilliformis, 
Rivularia hemisphierica. 
Vegetationens prägel bestämmes till hufvudsakligaste delen 
i Spetsbergsprovinsen af: 
Alaria grandifolia, 

> membranacea, 
Laminaria Agardhii. 

> digitala, 
nigripes, 

> solidungula ; 
i sibiriska provinsen af: 

Alaria dolichorhachis, 

> elliptica, 
* ovala, 

Laminaria solidungula, 
» cuneifolia : 

i amerikanska provinsen af: 
Fucus vesiculosus. 
Agaruni Turnm. 
Laminaria longicrurix. 
» atrofidva, 

> cuneifolia, 
Alaria spec? (membranacea?) 

Denna Laminarié-vegetationens olikhet inom de olika pro- 
vinserna kan knappast uppfattas på annat sätt, än att inom 
det stora arktiska utvecklingscentrum underordnade utveck- 
lingscentra utbildat sig. Att särskildt inom den del af Ishaf- 
vet, h vilken betecknats såsom den amerikanska provinsen, ut- 
vecklingen gått i en i visst afseende sjelfständig riktning, 
derpå häntyda dessutom åtskilliga egendomligheter i dess vege- 
tation, såsom förekomsten här af sådana arter som Kallynienia 
Pennyi, Antithamnion americanum, Bhodochorton spinulosum och 
CJuetotnorpha Warmskioldii, men framförallt områdets Delesseria- 
arter, bland hvilka icke mindre än tre tillhöra endast denna 
provins. Af dessa är en, D. corymbosa, nära beslägtad med den 
i Spetsbergs-provinsen temligen allmänna 7). Bcerii och möj- 



TEG A- EXPEDIT I0NES8 VET EX8K A PLIG A ARBETES'. J07 



ligen att anse såsom en från denna utgrenad art, en annan, 
I). Montagnei, närmast förvandt med och svagt skild från den 
atlantiska D. alata, hvars stamform den möjligen är, och den 
tredje D. rostrata, habituelt mest lik Déksseria Bcerii, men till 
sin anatomiska bygnad mera öfverensstämmande med D. alata 
eller D. Montagnei, från hvilken senare den skulle kunna tän- 
kas hafva utgått. 

Den allmänna slutsats, till hvilken min undersökning af 
algfloran i Norra Ishafvet, fa ttadt i vidsträckt bemärkelse, ledt. 
skulle alltså i korthet innebära, att denna del af verldshafvet 
omfattar tvänne utvecklingshistoriskt skilda florområden, ett 
atlantiskt vid Norges ishafskust och ett arktiskt, intagande 
det öfriga Ishafvet, och att i olika delar af det arktiska om- 
rådet en i viss grad sjelfständig utveckling ägt rum, som sär- 
skildt fått sitt uttryck i Laminarieernas fördelhing, i följd 
hvaraf florområdet kan indelas i trenne provinser : Spetsbergs- 
provinsen, den sibiriska och den amerikanska provinsen. 



De arktiska hafealgernas lefhadsförhållanden. 

Vid Sveriges vestra kust är algvegetationens sammansätt- 
ni ^g i anmärkningsvärd grad vexlande under olika årstider. 
Jämte en mängd arter, som finnas och äro stadda i utveckling året 
0tt ), såväl sommar som vinter, gifves det ett ej obetydligt antal 
ar ter, som konstant förekomma under en bestämd period, men 
"Vilka man under öfriga delar af året saknar. A andra sidan gif- 
ve s det arter, hvilka visserligen finnas under hela året, men 
Mött under en del häraf äro stadda i utveckling. Somliga arter, 
tillhörande dessa båda kategorier, förekomma eller äro stadda 
1 utveckling under den varmare delen af året, våren och som- 
maren, andra under den kallare, senhösten och vintern, som- 
liga tillhöra litoralregionen, andra deremot de djupare delarne 
a f hafvet. Till dessa förhållanden, som jag här endast kan 
an tyda t hoppas jag kunna inom kort återkomma och närmare 
' a redogöra för i en särskild uppsats. 

Dessa förhållanden ange emellertid, att bland de skandi- 
naviska arterna finnas sådana, som under de yttre förhållan- 
en < hvilka råda i hafvet vid svenska vestra kusten, icke be- 
kofva ens e tt helt år för att fullända sin utveckling från spor 
! * spor eller, om de äro fleråriga, för att utföra de lifsfunk- 
l0l *er, hvilka hafva individens och artens bibehållande till 
^1. De vttre förhållandena äro alltså här sådana, att ett- 



108 KJELLMAK, NORRA ISHAFVRTS ALGFLORA. 

åriga arters förekomst är möjlig. Så långt den erfarenheten 
sträcker sig, som jag kunnat förvärfva genom undersökning 
af algvegetation i olika delar af det arktiska området och vid 
två olika tillfällen hvardera gången nästan ett helt år igenom, 
finnes det bland den arktiska florans sublitorala och elito- 
rala alger inga arter, hvilkas hela utveckling är inskränkt till 
mindre än ett år. Men inom områdets sydligare delar, i Sibi- 
riska Ishafvet nära Berings sund, alltså nära polcirkeln, före- 
kom en art, Wwdoméla lycapodioides, hvars utveckling under 
en del af året nämligen vintern afstannade, för att sedan åter- 
upptagas, det vill med andra ord säga, en flerårig art, för 
hvilken hela året icke var behöfligt för att utveckla den be- 
höfliga mängden af vegetativa- och den nödiga mängden af 
reproduktiva organ. Samma art förekommer också vid Spets- 
bergens nordkust, sålunda ungefär tretton breddgrader nord- 
ligare. Här är dess utveckling utsträckt till hela året. Här 
bär den en rikedom af propagativa organ vid samma tid, som 
den vid Sibiriens nordostkust hvilar. De litorala arktiska al- 
gerna har jag icke kunnat undersöka under vintern. Det är väl 
möjligt, att några af dessa t. ex. Urosp&ra penicilliformis, Coäio- 
hnn Nordenskiöld ianum, Enteromorplw. compressa, E. minima o. a. 
endast finnas under den tid den litorala regionen är fri från 
tast is under sommaren och att sålunda dessa äro ettåriga 
arter, som t. o. m. i dessa trakter kunna afsluta sin utveck- 
ling under en kort del af året. Alla äro det säkerligen icke. 
Bland sådana, om hvilka detta synes mig oantagligt, äro t. ex. 
Rhodochorton Rothii, Rhizoclonium riparium, Fucus evanescens. Vid 
Novaja Semljas kust har jag nämligen sett alla dessa tidigt 
på året, innan eller just som den landfasta isen bröt upp, fullt 
utvecklade. Jag måste antaga, att dessa arter legat innefrusna 
och täckta af is under vintertiden och återtagit sin vid isbild- 
ningen afbrutna utveckling, då de slutligen befriades från sitt 
kalla hölje. Att alger kunna frysa inne och sedan de blifvit 
frigjorda fortsätta sin utveckling har jag sett mycket tydliga 
bevis på i det arktiska området. I en lagun vid Pitlekaj, som 
under vintern bottenfrös, fans i ymnighet en Enteromorpha, 
hvilken jag i det följande kallar E. micrococca f. subsalsa. Då 
isen i lagunen smälte under slutet af juni månad låg denna 
växt i stora, såsom det tycktes liflösa massor på lagunens 
botten. Efter en kort tids förlopp började den emellertid ut- 
veckla sig kraftigt genom nya skotts bildning från de delar, 
som öfvervintrat. Då så är, kan det ju tänkas, att alla inom 
det arktiska området litorala arterna finnas året om och icke 



TEG A- EXPEDIT 10 SES 8 VETESSKAPLIGA A Ii II ET KS. 109 



fullända sin utveckling under ett år, utan under två eller flere 
år med längre eller kortare afbrott. Något säkert bevis på, 
att det bland de arktiska algerna gifves ettåriga arter, före- 
ligger sålunda ännu icke. Att sådana gifvas vid Grönland* 
vestkust tror jag mig dock kunna antaga, på samma gång det 
synes mig sannolikt, att de först anförda Chlorophyllophyceerna 
också äro sådana. Såsom gällande i allmänhet om det ark- 
tiska florområdet torde i alla händelser kunna sägas, att inom 
detta algernas lifsvilkor äro s&dana, att ettåriga alger icke 
kunna uthärda eller åtminstone icke kunna förekomma till 
större vare sig art- eller individmängd och att de fleråriga ar- 
terna i de allra flesta fall behöfva hela året för att medhinna 
sin för hvarje vegetationsperiod bestämda utveckling. 

Om också sålunda hos de arktiska algerna utvecklingen 
är utsträckt öfver hela året, så visar sig dock hos åtminstone 
vissa arter en viss periodieitet i lifsverksamheten. Det kan 
nämligen anses såsom mera allmänt gällande, att den mera 
rent vegetativa utbildningen är lifligare och mera energisk 
under den gynsamma årstiden, utvecklingen af propagativa 
organ deremot starkare och rikligare under senhösten, vin- 
tern och den första delen af våren. Jag måste dock vidhålla 
det påstående, jag en gång förut framstält, det nämligen att 
vid Spetsbergens kust under midvintern, då solen var lägst 
under horisonten och mörkret i följd häraf intensivt, en ut- 
bildning af vegetativa delar ägde rum i ganska stor måttstock. 
Sporer grodde och blefvo rätt långt utbildade groddplantor. 
Af åtskilliga arter t. ex. Delesseria sinuosa voro mot den mörka 
tidens slut unga plantor vanliga. Det kunde ej gerna betviflas. 
att dessa nått sin utveckling under vintermånaderna. Äldre 
plantor af samma art, liksom också af Halosaccion ramentaceum. 
Khodymenia palmata, Phyllophora interrupta, Rhodomela lycopodioi- 
des, Sphacelaria ardica, Phloeospora tortilis sköto under vintern 
nya skott, hvilka voro stadda i tillväxt och vid den ljusa 
tidens inträde mer eller mindre långt utvecklade. Likvisst 
måste det inrymmas, att det var först med maj månads in- 
gång, som utbildningen af dylika organ med större kraft och 
större resultat vidtog. 

Deremot äro vintermånaderna den tid, då hos de arktiska 
algerna den reproduktiva funktionen når maximum af energi. 
Så var åtminstone fallet vid Spetsbergens nordkust, och jag 
tänker mig, att detta gäller äfven för andra delar af det ark- 
tiska området. 

Det må till en början anmärkas, att växtligheten i hafvet 



1 10 KJELLMAS, SORRA 1SHAFVETS ALGFLORA. 



med afseende på denna gren af lifsverksamheten skarpt s 
sig från den arktiska landtfloran, isynnerhet den kryp tog 
Det har blifvit påstådt, att inom de arktiska trakterna fa 
garnerna sällan, ja rent af undantagsvis komma till f 
mognad. Detta påstående är visserligen mycket ogrun 
men det är sant, att här fröbildningen är mindre rik än U 
söder ut, och att de arktiska fanerogamerna äga en för 
egendomlig daning, för att under den korta vegetat 
perioden kunna medhinna bildningen af reproduktiva o 
Mossor * och lichener 2 komma sällan till fruktbildning, 
förökas på vegetativ väg. Det måste derför antagas, att 
terna i det arktiska hafvet äga för sig mera tillfredsställ 
lifsvilkor än landtväxterna i polarländernas bistra luftsl 

Vid Spetsbergens nordkust var jag i tillfälle att v 
vintern 1872 — 73 så godt som dag för dag följa 27 arter i < 
utveckling. Såsom jag i redogörelsen för dessa undersö] 
gar * angifvit, voro 22 arter af dessa, tillhörande olika kl 
och olika familjer, under hela eller någon del af vintern 
sedda med propagationsorgan. Karposporer, tetrasporer, 
celler, bruna och gröna zoosporer anlades och mognade, 
liga arter, t. ex. Rhodomela lycopodioides, Laminaria solidw 
Elachisia lubrica och Ouetopteris plumosa bildade reprodu 
organ i påfallande stor mängd, åtminstone lika stor som sa 
eller närbeslägtade arter söder ut. 

Det nu sagda får icke fattas så, som skulle för alla 
tiska alger utvecklingen af reproduktiva organ vara fö 
till vintermånaderna. I detta afseende råder mvcket stor 
ling. Det finnes arter, h vilka såsom Rlwdomela lycopod 
f. tenuissima, Delesswia sinuosa, Rhodymenia pahmita, Phyllo^ 
interrupta, Ptiloia pectimtta, Fucus evanescetis, Laminaria Aga 
Jximinaria nigripes, Cliordaria flagdliformis, ElacJrista lubrico 
laiella litoralis bära dylika organ af ett eller annat slag v 
alla delar af året, om ock för många af dem denna fun 
är mest energisk under vintern. Andra arters utbildni: 
reproduktionsorgan är bestäradt inskränkt till eller förs 
företrädesvis senhösten och vintern, t. ex. Lithoderma fatt 
Clwetopteris plumosa. Sphacelaria arctica, Laminaria solidui 
Alaria grandifolia o. s. v., åter andra äro hittills antri 
med förökningsorgan endast under sommarmånaderna, s 
Odontlwlia dentata. Cluxntransia efflorescens, Ceramium ru 

1 Jfr Berggren, Musci Spetsb., sid. 10. 

2 Jfr Th. Frie», Lich. Spetsb., sitl. 5. 

3 Kjellinan, Vinteralgveg. 



TEGA-EXrEI>JTI0NEX8 V ET F.X8K A ILlG A AUBKTES. * 1 * 



Antitkamnion boreale, Dictyosiphon foenkulaceus, Eetocarpus con- 
ferwides, Monostroma fuscum, M. Blyitii o. s. v. 

Det är förut visadt, att arktiska arter också förekomma i 
norra Atlanten. Det är påfallande, att mängden af dem, vuxna 
inom det arktiska området, visa sig habituelt fullkomligt lika 
sidana, som vuxit längre söder ut, der de dock varit utsatta 
för väsentligt olika yttre förhållanden än i de arktiska trak- 
terna. Rhodymenia palmata eller Rliodomela lycopodioides f. lypku, 
som lefvat vid Spetsbergens eller Novaja Semljas kuster på 
djupt vatten, visa sig till yttre och inre, anatomiska karakterer 
så fullständigt öfverensstämma med exemplar af samma arter, 
hvilka växa inom litoralregionen vid Norges vestkust, att 
äfven det mest skärpta öga icke kan iakttaga andra än rent 
individuella olikheter dem emellan. Det samma gäller flere 
andra arter, och häraf framgår alltså, att algerna och särskild t 
de former, hvilka tillhöra Ishafvet, äga en stor förmåga att 
böja sig för yttre förhållanden, utan att i märkbar grad på- 
verkas af dessa. Det tryck, för hvilket en Rhodymenia pabnata 
i Grönlandshafvet är utsatt, den temperatur, under hvilken 
den här lefver, och den ljusmängd, af hvilken den här kom- 
mer i åtnjutande, äro i så väsentlig grad skilda från dem vid 
Norges kust, och lika fullt kan en förändring i växtens yttre 
form icke spåras. Med andra arter är förhållandet ett annat. 
Spongomorpha arcta och gröna alger i allmänhet m. fl. öfver- 
ensstämma visserligen i sina morfologiska karakterer med sina 
sydliga samarter, men de nå dock aldrig den yppighet och 
frodighet och rikedom, som längre söder ut. Andra arter 
åter öfverensstämma väl med sina samarter i söder till orga- 
nernas form och utbildning, men äro till sin biologi olika 
dessa, eller också hafva olikheterna i lefnadsvilkor äfven fört 
raed sig morfologiska olikheter. Odonthalia dentata t. ex. från 
Spetsbergens kuster liknar till alla yttre delar samma art från 
bohuslänska kusten, men då den på det förra stället utbildar 
sina tetrasporangier under högsommaren, i slutet af juli, träffas 
den med dylika organ vid Bohuslän under vintermånaderna. 
Ett snarlikt exempel lemnar Polyides rotundus. Vid Bohuslän 
är denna arts fruktbildningstid säkert hufvudsakligen vintern, 
vid Novaja Semljas kust, der den uppträder under en mindre 
yppig form, deremot sommaren. Rhodomela lycopodioides f. tenu- 
issima behöfver vid Spetsbergens nordkust fortfara i sin ut- 
veckling under hela året, i Ochotschka hafvet liksom också 
vid Sibiriens nordostkust är en del af året tillräcklig för den, 
hvarför den här efter att hafva vid vegetationsperiodens slut 



112 KJKLLMAX, SORRA I8HAFVKTS ALG FLORA. 



afkastat en del af de sidorgan, som utbildats, hvilar under 
någon tid, för att sedan ånyo utveckla nya delar från de öfver- 
lefvande stam- och grenresterna. Denna olikhet i lefnadssätt 
medför en så betydande olikhet i den yttre formen, att man 
icke skulle tveka att betrakta Spetsbergsformen såsom artskild 
från den Sibiriska, om man icke genom att följa växten från 
breddgrad till breddgrad mot norden öfvertygat sig om orik- 
tigheten af en sådan uppfattning. Samma är förhållandet med 
den inom det arktiska området så vanliga Chcetopteris pJumosa. 
Vid Spetsbergens kuster lika väl som vid Sveriges vestra kust 
har den sin zoospor(gamet)bildningsperiod under vintern. 
Under denna tid är växtens utseende på de båda ställena 
mycket olika. Vid Spetsbergen har den alla sina assimilerande 
yttre organ i behåll, d. v. s. liknar den bohuslänska sommar- 
formen, vid Bohuslän åter föregås utbildningen af de sidodelar, 
hvilka uppbära och närmast utveckla zoosporangierna (game- 
tangierna), af en långt drifven dekomposition af alla under 
vegetationsperioden utvecklade för assimilationsverksamhet 
mera särskildt afsedda organ, de kunna ju kallas blad. Detta 
kan och bör väl också fattas så, att denna växt i sitt ursprung- 
liga hemvist, Ishafvet, har behof af hela året och under denna 
tid af alla sina assimilerande organ för att fullända sin ut- 
veckling, under det den vid bohuslänska kusten, der den kom- 
mit under gynsammare förhållanden, genom assimilations- 
arbete under endast en del af samma tid kan bilda den mängd 
af näringsämnen, som fordras icke blott för reproduktions- 
organens utveckling, utan också för att ersätta de assimilerande 
organ, den fälde, sedan de funktionerat den behöfliga tiden. 

De arktiska algerna äro från rent näringsfysiologisk syn- 
punkt i åtskilliga afseenden mycket lärorika. Vi äga i dem 
växter, hvilka under mycket långa tider kunna inneslutas i 
is och utsättas för höga köldgrader, utan att de derigenom 
dödas eller mista sin förmåga att med kraft återtaga sin ut- 
veckling, då de hämmande banden brustit. Men än mer, de 
visa, att växter kunna gro vid en temperatur af — 1° å — 2° C. 
och, under det att temperaturen knappast någonsin höjer sig 
till fryspunkten, utan att de härigenom hämmas i sina lifs- 
yttringar, utveckla sig till storartade former och utbilda under 
hela året eller större delen af detta oändliga massor af repro - 
duktiva celler. Vi hafva sålunda i dessa alger växtformer, 
hvilkas optimum af temperatur kan sägas ligga omkring eller 
under 0° C. Den assimilationsenergi, som för denna kraftiga 
och rika utbildning erfordras, synes dessutom stå mycket illa 



VEGAEXPEDITIOSESS V BT BNSKA V LIG A AR D ETES. H3 

tillsamman ined det ringa mått af ljus, dessa växter komma 
1 åtnjutande af. Så vidt jag kan finna, kan denna omstän- 
dighet icke förklaras på annat sätt än genom att antaga, att 
<ie arktiska algerna i allmänhet äga lika obetydliga fordringar 
pfi ljus som på värme. 

Det faller sig visserligen, med nutida teorier om assimila- 
tionsprocessens väsen, svårt att antaga, att algerna vid 80:de 
V>reddgraden under vintertiden, då för det menskliga ögat nä- 
stan absolut mörker råder, skulle utan afbrott fortsätta sitt 
assimilationsarbete, men den kraftiga och rikliga utbildning 
af nya delar, som här bevisligen ägde rum under vintertiden, 
gör ett sådant antagande nästan nödvändigt. Man skulle i 
i annat fall förutsätta, att den betydliga mängd bildningsbar 
substans, som algerna förbrukade vid den storartade nybild- 
ningen af organ under den mörka tiden, vore reservnärings- 
ämnen samlade under den föregående ljusperioden. Att så 
icke var händelsep, kan jag icke med bestämdhet påstå. På 
det undersökningsmaterial, jag har tillgång till, kan ett så- 
dant påstående icke grundas. Åtskilliga Florideer ägde vis- 
serligen i sina celler vintertiden anmärkningsvärd stor mängd 
af fasta ämnen samlad. Hvarken hos Fucoideer och icke 
heller hos Chlorozoosporaceer iakttog jag sådana. Hos dem 
kunde dock reservnäring i löst form hafva förekommit. För 
att utröna detta saknade jag tjenliga hjelpmedel. ' Anta- 
ger man, att råmaterialet var samladt under den ljusa tiden, 
så innebär åter detta, att under denna tid beredningen af 
näringsämnen måste äga en utomordentlig omfattning, då icke 
blott allt det material, som omedelbart förbrukas, bildas, utan 
också ett så stort förråd samlas, som för nybildningen un- 
der vintern erfordras. Härvid måste det tagas i betrak- 
tande, att äfven under en betydlig del af den tid, som 
kallas för den ljusa, i följd af is och snömassor endast en 
ringa ljusmängd tillströmmar de på större djup växande 
arktiska algerna. Mig synes alltså, att man kan fastställa, 
att de arktiska hafsalgerna hafva, för att vara sjelfständigt 
assimilerande växter, ett ovanligt ringa behof af värme och 
ljus. 



1 Det torde härvid böra anmärkas, att det var under en ofrivillig och 
oförutsedd öfvervintring vid Spetsbergens nordkust, jag gjorde de iaktta- 
gelser, till hvilka jag här hufvudsakligen refererar. 



Hd III. 



114 KJBLLMAN, NORRA 18HAFVET8 ALGFLORA. 



Ishafsflorans arter och former. 

Serien Floride» (Lamour.) Berth. 1 

Bangiaceen. Lamour. Essai p. 115; lim. mut. 

Fam. Corallinacese (Lamour.) Hauck. 

Meeresalg. p. 19; Lamour. Hist. Polyp. p. 244. 



Gen. Oorallina (Tourn.) Lamour. 

Hist. Polyp. p. 275; Tourn. Inst. Herb. p. 570; char. mut. 

CORALLINA OFFICINAUS L. 
Fauna Suec. p. 539. 

/. typica. 

Descr. Corallina officinalis Aresch. in J. G. A g. Spec. Alg. 2, p. 562. 

Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 222. 

Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:r 8. 

f. flexilis nob. 

f. dense caespitosa, 10 cm. älta; fronde quam in forma typica graciliore 
et flexiliore. ramosissima, ramis ramulisque plus minus fasciculato-congestis, 
ramulis oppositis, alternis, subsecundis, ultimorum ordinum a?qualibus, elon- 
gatis, flexilibus, s«pe in callo reniformi desinentibus; articulis, summis ex- 
ceptis, plus minus compressis, diametro 2:plo — 3:plolongioribus; eonceptaculis 
tetrasporangiferis ramulos vulgo brevissimos, articulo singulo compositos, 
interdum longiores, articulatos terminantibus; tetrasporangiis, divisione per 
acta, obovato-oblongis vel oblongis, 185^—190 u. longis, 60 — 65 u. crassis. 

f. robusta nob. 

f. quam C. officinalis typica major et fere duplo crassior, ponderosa, lsete, 
rosea; fronde parce et irregulariter ramosa, ramis ultimi ordinis elongatis, 
strictis, alternis vel subsecundis, vix oppositis; articulis teretibus, subcylin- 
dricis, raro subcompressis. obconicis, diametro sesqui- ad 2:plo longioribus. 

Syn. Corallina officinalis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 21. 
> > Kleen, Nordl. Alg. p. 11. 

» » Nyl. et Sael. Herb. Fenn. p. 74. 

Anmärkning vid formbegränsningen. Jag har mig väl be- 
kant, att hos exemplar af C. oficinalis vid Sveriges vestra kust 



1 Jag citerar Berthold såsom den der gifvit Florideerna den här an- 
tagna begränsningen på den grund, att han är den förste, som bestämdt på- 
stått, att Porphyraceerna (Bangiaceerna) tillhöra denna serie. 



TEOA-EXPEDIT10NEN8 VETENSKAPLIGA ÄMBETEN. 11$ 



åtskilliga af sista ordningens grenar i vissa fall forlängas och 
antaga en cylindrisk form. Om dylika exemplar påminner 
visserligen den form, som jag ofvan karakteriserat under namnet 
ftexilis. Från denna skilja de sig dock genom större grodek, 
i allmänhet mycket sparsam och särskildt mera regelbundet 
fjäderlik förgrening och derigenom, att de flesta smågrenarna 
hafva det för den typiska C. officinalis utmärkande utseendet. 
Från denna afviker /. ftexilis genom alla delars större spädhet 
och böjlighet, genom oregelbunden, mycket riklig förgrening, 
hvilket har till följd, att de öfre grenarna bilda täta knippen. 
Åtminstone upptill, till sin öfre del, äro grenarna cylindriska och 
sluta ej sällan i en njurlik, på öfre sidan konvex, på den undre 
plan f&stskifva, hvars öfre kortikalceller äro isodia metriska, 
de undre åter parallelipipediska, anordnade i solfjäderlikt ut- 
gående rader. I bohuslänska skärgården har jag icke sett 
någon med denna identisk form, ehuru växten här är myc- 
ket varierande. Här uppträder den ofta på sådana lokaler 
som dem, på hvilka jag funnit /. ftexilis vid Norges nordkust. 
I så fall antager den ofta ett från det typiska afvikande utseende. 
Den blir förkrympt, oregelbundet, men också tillika sparsamt 
förgrenad. Med C. élongaia Ellis öfverensstämmer den genom 
sin finlek, men afviker från den genom förgrening och öfver- 
vägande trinda ledstycken. Deremot synes den vara identisk 
med den form af C. officinalis, h vilken Ruprecht i Alg. Och. 
sid. 345 omnämner såsom funnen vid Ryska Lappmarkens och 
Cisuralska Samojedlandets kuster, möjligen ock med den för- 
krympta, rik- och fingreniga form, hvilken Magnus iakttog 
vid Glesvaer nära Bergen (Magnus, Nordseef., sid. 70.) 

Den form, för hvilken jag föreslagit namnet robusta, är i 
de flesta afseende den föregåendes motsats. Från denna lik- 
som från den typiska formen skiljer den sig genom betydli- 
gare storlek och i synnerhet större groflek och genom sin mera 
oregelbundna och sparsamma förgrening. Lederna äro trinda, 
cylindriska eller svagt tunne-lika. Hufvudaxlarna och första 
ordningens biaxlar, såväl de grenbärande som de grenlösa, 
hafva sin största tjocklek vid midten och afsmalna så väl 
mot spetsen som mot basen, men starkare mot basen. Gre- 
narna af sista ordningen äro deremot jemntjocka, icke såsom 
hos typisk C. officinalis starkt afsmalnande mot basen. Till 
färgen är den mera starkt rosenröd än hufvudformen och 
denna f&rg bibehåller den vid konservering längre än denna. 
Några reproduktionsorgan har jag ej funnit. 

Möjligen är denna växt rätteligen att betrakta såsom en 



116 KJELLMAN, SO R RA 1 8H AFVETS ALG F1.0 R A. 



nordlig art af slägtet. Då jag emellertid känner den endast 
ofullständigt och stora auktoriteter som Areschoug (J. G. 
Ag., Spec. Alg. 2, sid. 563) och Harvey (Phyc. Brit., tafl. 222) 
uppgifva, att C. officinalis uppträder under en mängd olika 
former, är måhända den, som jag kallat /. robusta och icke 
funnit igenkänneligt beskrifven i literaturen, endast en form 
af den vanliga, nordiska Corallina-SL rten. Vid Sveriges kuster 
har jag icke sett den. 

Lefnädsförhättanden. Fäst på sten, klippor eller mera säl- 
lan på alger t. ex. Laminaria-nrteT förekommer arten mest i 
klipphålor inom litoralregionen eller vid nedre vattenmärket, 
stundom på 1 — 2, sällan flere, famnars djup. Den växer i all- 
mänhet spridd eller i små slutna grupper och föredrar skyd- 
dade ställen. Af formen gracilis har jag funnit exemplar med 
tetrasporangier i slutet af augusti. 

Utbredning. Den tillhör egentligen Ishafvets atlantiska 
florområde, men är också känd från Hvita hafvet och vestra 
delen af Murmanska hafvet. Dess nordligaste förekomstort 
är Gjesvaer nära Nordkap Lat. N. ungefär 71°. Sitt ma- 
ximum af individmängd når den i södra delen af Norska polar- 
hafvet. I 111. Alg., sid. II, uppgifves arten såsom funnen vid 
Novaja Semlja af K. v. Baer. Sjelf såg jag den icke derstädes 
och då växten redan är sällsynt i Hvita hafvet och Gobi, som 
granskat de ryska arktiska algsamlingarna, icke omnämner 
den från ifrågavarande trakt, torde man kunna antaga, att 
denna uppgift tillkommit genom något misstag. Areschoug 
anger (J. G. Ag., Spec. Alg. 2, sid. 563) helt allmänt arten 
såsom förekommande »ad öras maris glacialis cum lapponicas 
tum sibiricas.» Det sistnämnda området bör helt visst ute- 
slutas. Efter Sibiriens kust såg jag ej ett spår af den. Några 
säkra uppgifter om artens förekomst annorstädes i Ishafvet 
föreligga icke. 

Fyndorter: Norska polarltafvet : Nordlanden, /. typka, allmän 
och ymnig; Finmarken lokal och sparsam vid Öxfj ord (f. robu- 
sta), Maasö och Gjesvaer (/. Jiexilis), Mageröns sydkust (/. typica). 

Hvita hafvet antagligen sällsynt och sparsam. 

Murmanska hafvet vid Cisuralska Samojedlandets kust (/. 
flexilis?) 1 

Gen. Lithothamnion Phil. 
Wiegm. Arch. 1, p. 387. 



1 För närmare kännedom om utbredningen hänvisas här liksom i det 
följande till de i aynonymlistan under arten anförda författarnes arbeten. 



VEG AEXPED1TI0NESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 



117 



LlTHOTHAMNION SORIFERUM nob. 

L. fronde pilam in fundo liberara jacentem, sphfericam vel subsphaeri- 
cam, diametro usque 8 cm., colore roseo-purpuream formante, decomposito- 
sabdichotome ramosissima; ramis e centro solido, exiguo, undique egredien- 
tibos, vel omnino liberis vel in planta adulta inferne plus minus coalitis, 
teretibus vel subcompressis, kevibus, extremis elongatis, aequalibus vel api- 
cem versus subattenuatis, apicibus rotundatis; conceptaculis sporangiferis 
superficialibus, numquam innatis, minutis, convexiusculis at parum promi- 
nentibus, inf ra apices ramulorum regiones fere defl nitas occupantibus. per- 
paucis vel numerosis; sporangiis quaternas sporas foventibus, 95 ##. longis, 
20 p. crassis. Tab. 1. 

Syn. Lithothamnion fasciculatum Kleen, Nordl. Alg. p. 11. 

Aribeskrifning. Yttre form. Växten bildar temligen regel- 
bundet klotformiga bollar, som nå en diameter af ända till 8 cm. 
och hafva en stark, mellan purpur- och rosenrödt stående 
ftlrg. Jag har undersökt en stor mängd exemplar, men icke 
funnit något, som utbildat sig på eller omkring en sten eller 
något annat hårdt föremål. Den fasta centrala delen är såväl 
hos unga (tafl. 1, fig. 1* 2, 3, 5) som hos äldre, fullvuxna (fig. 4) 
individ obetydlig, visande, att en förgrening strax i växtens 
tidigaste utvecklingsskede inträder. Bålen är upprepadt sub- 
dichotomt grenig, med axlar af åtminstone tre ordningar. De 
från bålens centrum åt alla håll utgående grensystemen 
kunna till hela sin längd följas, ehuru de dock inåt äro mer 
eller mindre sammansmälta, hvilken sammansmältning upp- 
kommit under tillväxten. Grensystemen, af hvilka fig. 6 — 10 
visa några olika slag, äro än plattade med nästan handlikt 
utgående smågrenar, än omvändt pyramidformiga, hos större 
exemplar omkring 2—3 cm. långa. Hos typiskt utvecklade 
exemplar äro grenarna uppräta, jemntoppade, raka, hos andra 
utspärrade, mer eller mindre krökta, de af sista ordningen 
5 — 10 mm. långa, trinda eller något sammantryckta, antin- 
gen jemntjocka, afsmalnande eller svagt förtjockade mot spet- 
sen, med ändarna afrundade, 1,5 — 2,5 mm. i diameter. 

Bålens bygnad. På brottytan af en gren visar sig alltid 
ett fastare centralt parti af större eller mindre omkrets. På 
ett genom slipning vunnet genomsigtigt tvärsnitt visar sig 
detta centralparti utgöras af en mycket tät väfnad af kan- 
tiga, isodiametriska celler med mycket små cellrum och myc- 
ket tjocka, dubbelkonturerade väggar; (fig. 12 och 15). Detta 
omgifves af talrika, temligen regelbundet koncentriska, mot 
hvarandra tydligt begränsade lager, liknande årsringarna i en 
dikotyledonstam, hvilka på tvärsnittet visa sig hvardera bil- 
dade af jemförelsevis storrummiga, i temligen regelbundna kon- 



118 KJELLMAN, NORRA / SH AFVET 8 ALGFLOR A. 



centriska och radiära rader anordnade celler, af hvilka de 
inre synas längre, rektangulära, de yttre kortare, nästan qva- 
dratiska, I lagret närmast centralkärnan äro de mindre regel- 
bundna och i de yttersta lagren är skilnaden i längd föga 
märkbar. Ett slipsnitt parallelt med en grens längdaxel (fig. 
13 och 16) anger, att grenarna bildas af öfver hvarandra, i all- 
mänhet tydligt från hvarandra begränsade, ganska regelbundna 
skålformiga väfuadslager, hvilkas celler visa en anordning i 
solfjäderformigt förlöpande rader. De nedre, inre cellerna 
i hvarje af dessa lager äro i optiskt längdsnitt rektangulära, på 
sin höjd 20 //. långa, de öfre qvadratiska, stundom mer tjock- 
väggiga än de andra, liksom dessa 5 — 8 fi. i diameter. 

Fortplantningsorgan. Sporocarpier okända. Sporangieeon- 
ceptaklerna intaga en oftast temligen skarpt begränsad zon 
nedanför grenspetsarna och förekomma enligt regeln i stor 
mängd, bildande hvad man skulle kunna kalla en sorus (fig. 11). 
Derför växtens artnamn. De äro alltid ytliga, inväxa eller 
öfverväxas icke, så att spår af gamla dylika organ aldrig synas 
i det inre af bålen, (jfr fig. 12 — 13), hvilket synbarligen hos 
denna art, liksom hos åtskilliga andra, med hvilka den synes 
bilda en väl begränsad grupp, beror derpå, att bålens för- 
tjockningsmeristem ligger under konceptaklernas basalyta. 
De äro till omkretsen cirkelrunda, alltid mycket obetydligt 
utstående, små, knappt synbara med obeväpnadt Öga. Taket 
är svagt konvext, genomdraget af talrika, i genomskärning 5 — 6 
kantiga, slemfylda kanaler, hvilkas mynningsceller äro till for- 
men något olika takets öfriga kortikalceller (fig. 18). Sporan- 
gierna äro 4-sporiga, aflånga eller klubblika, till storleken nå- 
got vexlande, men i allmänhet, sedan sporbildningen inledts, 
omkring 95 /i. långa och 20 /i. tjocka (fig. 19). 

Anmärkning om artens förhållande till andra beskrifna arter. 
Den här såsom ny beskrifna L. soriferum är bland förut kända ar- 
ter närmast beslägtad med L. fascicidatum Lam. Med denna, som 
i dess nutida tolkning antagligen omfattar flere specifikt skilda 
former, anser jag mig dock icke kunna identifiera den. Lamark's 
beskrifning af L. fasciculatum (Hist. Anim., 2, sid. 203) är mycket 
knapphändig. I den ingår dock en karakter, som icke passar in 
på min art nämligen: »ramis . . . apice incrassatis, obtusis». Den 
växt, h vilken Harvey (Phyc. Brit. tafl. 74) afbildar och beskrif- 
ver under namn Melobcsia fasciculata, citerande såsom syno- 
nym Lamares Millcpora fascicidata, är synbarligen skild från 
den här ifrågavarande, såsom en jemförelse mellan Harvey 1 » 
och mina figurer lätt visar. Melobesiafascicidata Harvey skiljer 



VEGA EXPEDIT JO SES 8 VETENSKAPLIGA ARBETES. H9 



sig från L. soriferum mihi genom sin starkt utbildade >solid, 
central stony mäss», genom sina korta grenar, hvilka äro »re- 
markably truncated at the tips, which are moreover depres- 
sed in the centre>. L. fasciculatum Areschoug (J. G. Ag. 
Spec. Alg., sid. 522), med hvilken Harvey's M. fasciculata ci- 
teras synonym, har visserligen åtskilligt, som påminner om 
min art, men skiljer sig från denna derigenom, att dess fröns 
är »circa lapillum plerumque undique effusa» och grenarna äro 
än enkla än grenade, mot spetsen förtjockade med tvärhuggna 
ändar. Hos L. soriferum äro äfven hos mycket unga exemplar 
de från centrum utgående axlarna grenade. L. fasciculatum 
Areschoug (Obs. Phyc. 3, sid. 5) har en utveckling och 
en grenbildning, som högst väsentligt afviker från den hos L. so- 
riferum och, så vidt jag kan finna, omfattar den såv^l M. fasci- 
culata Harvey som den art, hvilken jag i det följande beskrif- 
ver under namn L. glaciale. L. fasciculatum Solms-Laubach 
(Corall. Monogr.), med hvilket namn författaren mycket tveksam 
betecknar en i Medelhafvet vid Neapel förekommande art, torde 
svårligen vara identisk med Harvey's M. fasciculata. I gren - 
bildning och sporangie-konceptaklernas form och anordning 
sluter den sig i sin högst utvecklade form till L. soriferum, 
men afviker från denna genom sin krustformigt på stenar ut- 
bredda underbål. Möjligt och antagligt synes det mig deremot 
vara, att det fragment från Island, som denne författare om- 
nämner, tillhör L. soriferum. 

Den i Bohuslän förekommande arten, som kallats L. fa- 
sciculatum, öfverensstämmer med 3f. fasciculata Harvey och i. 
fasciculatum Areschoug (J. G. Ag. Spec. Alg.) och är genom gre- 
narnas form tydligt skild från den här beskrifna växten. Pro- 
fessor J. E. Areschoug, Corallineernas kände monograf, har 
välvilligt låtit mig genomgå sina samlingar af dylika växter. 
I dessa har jag icke funnit någon art, hvilken L. soriferum 
kunde anses tillhöra. Det stod mig derför ingen annan ut- 
väg öppen än att beskrifva denna i södra delen af polarhafvet 
mycket ymniga art och gifva den ett särskildt namn. 

Lefnadsförhållanden. Enligt min egen erfarenhet växer arten 
på sand- och grusbotten i skyddade vikar eller inomskärs, vanli- 
gen på 10 — 15 famnars djup. Död träffas den på större djup och 
det är förmodligen sådana exemplar, som Kleen upphemtat 
från den elitorala regionen. (Jfr Kleen, Nordl. Alg., sid. 11.) 
Den är sällskaplig, i stora massor betäckande bottnen öfver 
stora ytor och tjenar till föste åt åtskilliga smärre alger så- 
som Antithamnier, Rhodophyllis dichotoma, Derbesia marina m. fl. 



120 KJELLMAN» NORRA ISUAFVKT8 ALGFLORA. 



Exemplar med mogna sporangier har jag funnit under juli 
och slutet af september månad. 

Utbredning. Tillhör, så vidt hittills är kändt, endast polar- 
hafvets atlantiska florområde. Dess nordligaste fyndort är 
Maasö ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polar Jiaf vet : Nordlanden allmän och ym- 
nig; Tromsö amt t. ex. vid Tromsö och Karlsö, på senare 
stället ymnig; Finmarken flerestädes ymnig såsom vid Maasö 
och Mageröns sydkust. M. Foslie har meddelat mig exem- 
plar tagna vid Honningsvaag och Lebesby. 

Lithothamnion Ungbri novum nomen. 

Descr. et I?ig. Lithothamnion byssoides Unger, Leithakalk, p. 19 — 20, tab. 5, 

lig. 1—8. 

Anmärkning vid artbestämningen. Un ger har efter exem- 
plar från Norges kust, förvarade i Bergens Museum, under 
namn Lithothamnion byssoides (Lam.) Phil. beskrifvit och af- 
bildat en Lithothamnion. som af M. Foslie är funnen i Ishaf- 
vet och mig benäget tillsänd. Ofverensstämmelsen mellan de 
exemplar, jag har till mitt förfogande, och Ungers beskrif- 
ning och figurer är påtaglig. Men tydligt är också, att denna 
växt alldeles icke kan vara identisk med den, som nu van- 
ligen går under namn af Litlwthamnion byssoides (Lam.) Phil. 
Jag föreslår derför, att denna norska art får bära namnet L. 
TJngeri efter den, af hvilken den först igenkänneligt beskrefs 
och af bildades. Till Ungerns beskrifning har jag intet vä- 
sentligt att lägga. De exemplar, jag haft tillfälle att gran- 
ska, äro sterila. 

Artens slägtskap ined attdra arter. Med hänsyn till sin struk- 
tur kommer L. TJngeri nära föregående art. Liksom denna 
har den aldrig inväxta sporangiekonceptakler och cellanord- 
ningen är densamma. Från den afviker den bestämdt genom 
en starkt utbildad, krustlik underbål, genom tätare grenbild- 
ning med kortare, mycket finare och mindre greniga axlar. 
Med någon känd art af slägtet kan den svårligen förvexlas. 

LefnadsförMUanden. Härom känner jag intet. De i sep- 
tember tagna exemplaren äro sterila. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets atlantiska område. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Tromsö amt nära staden 
Tromsö (Foslie). 



VEGA-BXPED1TI0XBSS VETEX8K APLIG A ARBETEX. 



121 



LlTHOTH^MNION ALCICORNE not). 

L. fronde initio affixa, demum libera in fundo jacente, flavescente, api- 
cibus pulchre roseis, 4 — 6 cm. älta*, decomposito-Bubpalmatim-ramosa; ramis 
ex axi primario brevissimo flabellatim egredientibus, vel omnino liberis vel 
in planta provectiore retate plus minus coalitis, eubcompressis, laevibus, ex- 
t remis brevioribus, cylindricis vel compressis, apicibus rotundatis; concep- 
taculis sporangiferis superficialibus, numquam innatis, planato-hemisphsericis, 
«at magnis, infra apices ramulorum sparsis, conceptaculiH sporocarpiferis, 
elevatis, conicis, acutia, apice perforatis intermixtis. Sporangiis quaternas 
sporas foventibus, 250 ft. longis, 100 y. crassis. Tab. 5. fig. 1 — 8. 

Artbeskrifning. Växtens yttre % form. Vidvuxna exemplar 
af arten har jag ej sett, men de, hvilka jag äger till mitt för- 
fogande och för hvilka jag har herr M. Foslie's tillmötes- 
gående att tacka, visa tydligen, att växten till en början sitter 
vidvuxen något hårdare föremål, ehuru den sedan, åtminstone 
i vissa fall, löser sig från detta och ligger lös på bottnen. I 
bålen finnes en kort, antingen plattad och upptill utbredd eller 
ytterst kort, nästan triud hufvudstam, från hvilken utgåupp- 
repadt handlikt greniga, nästan i ett plan solfjäderformigt ut- 
bredda grensystem. Äfven dessa å sin sida ligga i samma 
hufvudplan, i följd hvaraf växten får utseendet af en låg, platt 
buske. Grensystemen innefatta axlar af åtminstone 4 ordnin- 
gar, hvilka alla utom de yttersta nedtill äro nästan trinda, 
upptill åter vid förgreningspunkten starkt triangelformigt ut- 
bredda (fig. 1). Förgreningssystemen äro än, såsom den cite- 
rade figuren anger, sinsemellan nästan fria än hos äldre exem- 
plar mer eller mindre sammansmälta med hvarandra. Det 
händer också, att grensystem tillhörande olika bredvid hvar- 
andra växande individ sammansmälta med hvarandra. Gren- 
spetsarna äro, så framt de icke förbereda sig till delning, knap- 
past förtjockade, afrundade, eller nästan tvärhuggna. 

Bålens bygnad. Häri öfverensstämmer denna växt så 
nära med L. soriferum, att jag icke behöfver ingå på någon 
utförligare beskrifning. De lemnade figurerna (3, 4, 5, 6, 7) 
angifva strukturförhållandena bättre än ord och jeraföras 
de med motsvarande figurer af L. soriferum, framgår överens- 
stämmelsen lätt mellan dessa båda arter härutinnan. Över- 
ensstämmelsen sträcker sig äfven till cellernas storlek. I de 
skålformiga väfnadslagren på ett mediant slipsnitt äro cellerna 
6—10 /*. tjocka och på sin höjd 20 //. långa. 

Fortplantningsorgan. Sporocarpie- och sporangie-konceptak- 
ler finnas på samma individ och på samma gren. De upp- 
träda glest spridda i och under grenspetsarna (fig. 2). Till 



122 KJELLMAN. NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



formen äro de mycket olika hvarandra. Sporocarpie-koncep- 
taklerna hafva formen af spetsiga, upptill af en kanal genom- 
dragna käglor. Sporangie-konceptaklerna äro plattadt half- 
klotformiga, ungefär 0,5 mm. i diameter vid basen, större och 
mera upphöjda än hos L. soriferum. De finnas aldrig in- 
vuxna i äldre delar af bålen, hvadan bålens förtjockning hos 
denna art försiggår på samma sätt som hos föregående. Spo- 
rangie-konceptaklernas tak är genomdraget af talrika, i ge- 
nomskärning vanligen 6-sidiga slemfylda kanaler, hvilkas 
mynningsceller äro till formen något olika takets öfriga yt- 
celler. Sporangierna (fig. #) äro fyrsporiga, betydligt större 
än hos L. soriferum, omkring 250 /i. långa och 103 /i. tjocka, 
till formen cylindriska, cylindriskt spolformiga eller cylin- 
driskt klubblika. 

Artens förhållande till andra arter. Af för mig kända Litho- 
thamnion-arter står denna närmast L. soriferum, från h vilken 
den dock synes vara skarpt skild genom sin egendomliga för- 
greniag, sina spridda, fåtaliga tetrasporangie-konceptakler och 
sina stora sporangier. 

Lefnadsförhållanden. Enligt benäget meddelande af artens 
upptäckare herr M. Foslie växer den på omkring 20 famnars 
djup, såsom det synes inomskärs. Exemplar tagna i början 
af augusti hafva under utveckling varande carposporer och 
mogna tetrasporer. 

Utbredning. Tillhör Ishafvets atlantiska florområde. Inom 
det arktiska området är den åtminstojie icke hittills anträffad. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Tromsö amt nära staden med 
samma namn, dess enda. kända förekomstort. Här är den 
funnen af M. Foslie. 



Lithothamnion Xorvegicum Aresch. (nob). 

De8cr. Lithothamnion calcareum var. uorvegicum Aresch., Obs. Phyc. 3, 

p. 4—5. 
Fig. Lithothamnion norvegicum tab. nostra ">, fig. 9 — 10. 

Anmärkning vid artbestämningen. På angifvet ställe har J. 
E. Areschoug under föregående namnkombination beskrif- 
vit en växt från Norges sydvestkust, hvilken också är funnen 
inom polarhafvet. På taflan 5 har jag lemnat figurer af ett 
sydnorskt (fig. 9) och ett polarhafs-exemplar (fig. 10). Med 
hänsyn till inre bygnad tillhör växten den grupp af Litho 
thamnier, hvilka hafva ytliga sporangiekonceptakler, att döma 
deraf, att på slipsnitt af äldre båldelar inväxta sådana ej före- 



V EO A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 123 

komma. Areschoug har ansett denna växt vara en lokal 
form af den vid Englands kuster förekommande, af H ar- 
vev (Phye. Brit.) och af Johnston (Brit. Spön g. Lith.) af- 
bildade Melobesia (Nnllipora) calcarea Eli. et Sol. Det är väl 
möjligt, att så är fallet, men, då denne författares uttalande 
»forma M. calcarea quam depinxit et descripsit Harvey (est for- 
san maxima et magnopere evoluta) a nostra valde alhorrens», 
påtagligen är sant och då de norska exemplaren också afvika 
från de sinsemellan mycket olika och möjligen olika arter be- 
tecknande figurer af Nullipora calcarea, som Johnston lem- 
nar, så anser jag mig kunna tillsvidare betrakta den vid Nor- 
ges kust funna växten såsom en från Melobesia calcarea Har- 
vey och Nullipora calcarea Johnston skild art. 

Lefnadsförhållanden. Växer stratforraigt utbredd på 10 — 15 
famnars djup. Jfr Areschoug anf. st. Endast sterila exem- 
plar kända. 

Utbredning, Arten tillhör endast polarhafvets atlantiska 
område och såsom det vill synas endast dess sydligaste del. 
Norr om Nordlanden är den icke känd. 

Fyndort. Norska polarhafvei : Nordlanden vid Lödingen 
(Foslie). 

LITHOTHAMNION GLACIALE Iiob. 

L. fronde denium crustam forraante validam circiim lapides vel conchas 
^ffusam e roeeo flaveseentem. plus minus lobatam, ramos simplices, conicos, 
obtusos vel subcylindricos, usque 7 — 8 inm. altos, inferne diametro usque f> 
mm., scabriuseulos undique emittentem; conceptaculis sporangiferis demum 
innatis, minutis. convexiusculis at parum prominentibus. creberrimis, nullo 
ordine in crusta ramisque dispositis; gporangiis binas sporas foventibus, 
SO— 135 u. longis, 40—60 /*. crassis; Tab. 2 et 3. 

Syn. Lithothamnion calcareum Kjell m. Vinteralg. p. 64. 
» » Kleen, Nordl. Alg. p. 11. 

> fasciculatum Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 5 (saltem ex 

. parte). 
> Dick i e. Alg. Sutherl. I, p. 142. (?) 

> > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 22. 

> > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 3, Algenv. 

Murm. Meer. p. 7 et alibi. 

Artbeskrifniny. Yttre form. Såsom ung bildar växten en 
nästan cirkelformig, tunn krusta på hårda, löst på bottnen 
liggande föremål särskildt skal af Balanider, snäckor, muss- 
lor och stenar. I detta stadium liknar den en Lithothamnion 
polymorphum. Krustan är svagt rosafärgad, i kanten försedd 
med svagt utmärkta, afrundade flikar. Den är i början slät, 
men erhåller snart, särskildt mot kanten, svaga, koncentriskt 



124 KJELLMAN, SORHA ISHAFVETS ALGFLORA. 



förlöpande åsar. Den är tätt sluten till sitt underlag. Den 
förstorar sin yta genom marginal tillväxt och tilltar på samma 
gång betydligt i tjocklek från centrum utåt. Äro de föremål,, 
på hvilka växten grott, af mindre storlek — till ungefär 10 
cm. i diameter — omslutas de fullständigt af krustan, ära 
de större endast delvis. Redan då krustan uppnått en ringa 
tjocklek, 2 — 3 mm., utvecklar den mer eller mindre tätt stå- 
ende korta, koniska eller vårtlika, enkla utskott, på hvilka 
liksom på basa] lagret sporangiekonceptakler i stor mängd upp- 
komma (tafl. 3, fig. 1 och 2). Gamla exemplar äro till formen 
olika allt efter formen på det föremål, de omsluta. Oftast 
närma de sig dock klotformen (tafl. 2, fig. 1 och 2) eller half- 
klotformen och hafva betydlig storlek och tyngd. Ofta håller 
en dylik boll 15 — 20 cm. i diameter. På sin undre mot bott- 
nen vända sida äro dylika individ ofta försedda med en större 
öppning, genom hvilken det ursprungligen omslutna före- 
målet utfallit (tafl. 2, fig. 2). Den krustlika basaldelens tjock- 
lek är i olika delar af samma utvuxna exemplar mycket olika, 
än blott 0,5 än 1—2 cm. (tafl. 3, fig. 3). 

Basalkrustan utgår ofta i grofva, till omkrets, tjocklek och 
höjd vexlande utskott eller lober, hvilka liksom krustan för- 
öfrigt bära glesa, regelbundna, raka, enkla, kägelformiga, trub- 
biga eller cylindriskt kägelformiga utskott eller grenar, än 
mycket låga, vårtlika, än högre, 7 — 8 mm. långa, vid basen 
ända till 5 mm. i diameter. Äldre exemplar hafva en grå- 
aktig färg med svag dragning åt rosenrödt. Ytan är aldrig 
slät utan fint skroflig. Äldre exemplars krustlika del är ge- 
nomdragen af talrika gröfre och finare gångar, bildade af ma- 
skar och rik på håligheter, bildade af borrmusslor. 

Bålens bygtiad. I brottet är växten hvit med insprängda 
gulbrunaktiga små fläckar. På slipsnitt visa sig dessa senare 
utgöras af invuxna sporangiekonceptakler. Dylika finnas hela 
bålen igenom, såväl i grenarna som i basalkrustan, på vissa 
ställen mycket tätt sittande. Dessa förhållanden tyda derpå, 
att bålens förtjockningsmeristen är ytligt, sträckande sig öfver 
konceptaklernas tak. Med hänsyn till bygnaden öfverens- 
stämmer denna art i hufvuddragen med L. soriferum. Dock 
äro på ett snitt, parallelt med en grens längdaxel, de skålfor- 
miga väfnadslagren mindre skarpt utpräglade, Detta kommer 
sig dels deraf, att lagringen stores af de invuxna konceptak- 
lerna, dels deraf, att de inre cellerna i hvarje dylikt lager äro 
mindre olika de yttre till storlek, än fallet hos denna art 
(fig. 6, 9, tafl. 3). Cellrummens hörn äro afrundade, deras väg- 



TEGA-KXPEHITI0SBS8 VET EXSK APLtG A ARBETES. 



125 



gar tjockare än hos nyssnämnda art. Cellernas tjocklek i me- 
•diansnittet växlar mellan 6 och 10 p., deras längd mellan 10 
och 22 p. Ett tvärsnitt af en gren intages i centrum af ett 
lager af 5 — 6 kantiga celler med tjock, dubbelkonturerad mem- 
bran (fig. 5, 8, tafl. 3). Detta öfvergår utåt utan gräns i ett mer 
«ller mindre mäktigt väfnadslager, hvars celler mer och mer i 
radiens riktning ordna sig i rader och under bibehållande af 
sin mångkantiga omkrets sträcka sig radiärt och få tunnare 
väggar. Utanför detta lager vidtager ett större eller mindre 
antal från hvarandra mindre starkt begränsade lager, bildade 
af i tvärsnitt qvadratiska eller rektangulära celler ordnade i 
temligen regelbundna såväl radiära som koncentriska rader. 
Då cellerna äro rektangulära, hafva de ofta sin längdaxel vin- 
kelrätt mot radien (fig. 7, tafl. 3). Ytcellerna äro i tangential 
riktning isodiametriska med afrundade cellrura, 5 — 7 /i. i dia- 
meter. Väggens tjocklek uppgår till 2 — 4 p. (fig. 10, tafl. 3). 

Fortplantningsorgan. Hos denna art känner jag endast 
sporangie-konceptakler. Dessa äro mycket talrika, strödda 
■såväl of ver utskotten till hela deras längd som på krustan 
mellan dessa utan, synbar ordning. De äro små, 250 — 300 /i. 
i diameter, svagt upphöjda öfver bålens yta, med konvext tak 
fig. 4, tafl. 3. Takets slemkanaler äro i genomskärning 5 — 6- 
kantiga, 7 — 10 p. i diameter. Deras mynningsceller ej eller 
knappt märkbart olika de tillgränsande ytcellerna (fig. 11, 
tafl. 3). 

Sporangierna äro bisporiska. Denna uppgift stöder jag på 
undersökning af exemplar från vidt skilda delar af Ishafvet. 
Jag har aldrig bland de icke få sporangier, jag varit i tillfälle 
att se, funnit något, som innehållit mer än 2 sporer. Till 
form och storlek vexla de inom vida gränser. Ofta hafva 
de en päronlik eller utdraget päronlik, stundom en smal spol- 
likt cylindrisk, stundom nästan rent cylindrisk form. Bland 
dem jag mätt hafva somliga varit 80 — 90 p. långa, 60//. tjocka, 
andra omkring 120 p. långa, 40 p. tjocka, åter andra 135 — 140 
//. långa, 50—60 p. tjocka o. s. v. (fig. 12, 13, 14, tafl. 3). 

Anmärkning vid synonymiken. Då jag första gången om- 
nämnde denna art från Ishafvet, gaf jag den namn L. calca- 
reum dertill förledd af Harvey'8 beskrifning på Mélobesia cal- 
carea i Phyc. Brit., hvilken i vissa afseende träffade in på åt- 
skilliga exemplar af dem, jag hemförde från Spetsbergen. Kleen, 
som sett dessa och funnit en i Nordlanden förekommande 
Lithothamnion-form identisk med Spetsbergs-formen, följde mitt 
-exempel och angaf denna växt under namn L. calcareum. Vid 



126 KJELLMÅS, SOBRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 

närmare undersökning fann jag dock, att Spetsbergs-formen 
icke kunde vara den engelska Mdobesia calcarea, och då jag i 
följd här af såg mig om efter någon känd art, med hvilken 
Ishafs-formen kunde anses öfverensstämma, trodde jag, att den 
kunde räknas till L. fasciculatum, under hvilket namn jag upp- 
tog den i Spetsb. Thall. 1. Jag hade då haft föga tillfälle att 
sysselsätta mig med det vid denna tid ofullständigt kända 
Lithothamnion-slägtet, hvilket i samlingar är mycket svagt 
representeradt. Framförallt visste jag icke, i hvilken grad 
dessa former variera och hvilken betydelse kunde föstas vid 
olikheter i yttre form. Detta allt gjorde mig obenägen att 
uppställa Spetsbergs-växten såsom en särskild art. I en kort 
derpå offentliggjord afhandling upptog också Corallineernas 
monograf J. E. Areschoug växten under detta namn och 
detta förmådde mig att i mitt följande arbete öfver Mur- 
manska hafvets algvegetation icke frångå min förra upp- 
fattning. Sedan dess har jag haft tillfälle att mera och 
närmare studera såväl de arktiska som nordiska formerna af 
detta slägte och särskildt egnat den här ifrågavarande min 
uppmärksamhet. Jag har dervid funnit, att den öfverallt i 
polnrhafvet blir sig lik och alldeles icke visar någon variation 
i riktning åt L. fasciculatum, från hvilken den vid första ögon- 
kastet är lätt att skilja redan på den yttre formen och med 
hvilken den dessutom i struktur visar genomgående och vä- 
Hontliga olikheter. Den enda för mig kända art, till hvilken 
den visar större frändskap, är den i det följande beskrifna L. 
intermedium, som dock afviker rätt betydligt till yttre karak- 
tärer och dessutom regelbundet bär fyrsporiga sporangier. 
Mig synes alltså denna växt vara en god art och jag har der- 
för ej tvekat att gifva den ett särskildt namn. Slägtet Litho- 
thamnion hur hittills helst skjutits åt sidan i följd af de svå- 
righeter, som ftro förknippade med formernas närmare under- 
sökning och karakterisering, hvarför helt säkert af dess tal- 
rika former endast några af de mest utmärkta hittills blifvit 
beskrifna och nöjaktigt utredda. Sedan Solms-Laubach'» 
förträffliga arbete (Corall. Monogr.) utkom och efter Hauck^s 
omfattande undersökningar kunna Medelhafvets former anses 
till hufvudsaklig del utredda. Vid de nordiska arterna står 
ännu, derpå äger jag tydliga bevis, mycket åter att göra. 

LefwuisförhaUanden, Växten är en djupvattensform. Of- 
tast och i största mängden träffas den på 10— 20 famnars djup. 
Bäst trifves den på botten bildad af småsten, grus och snäckskal 
och finnes såväl på öppen kust, som i skyddade vikar. Den 



FEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



127 



är sällskaplig. Vid Spetsbergen och Novaja Semljas kuster 
betäcker den öfver milsvida sträckor bottnen i djupa lager och 
betingar, der den uppträder, helt och hållet vegetationens all- 
männa utseende och bör blifva af väsentlig betydelse vid bild- 
ningen af framtida lager af jordskorpan i dessa trakter. Vid 
Norges kust har jag endast funnit den mera tillfälligtvis bland 
andra Lithothamnier. Vid Spetsbergen bär den mogna epo- 
rangier såväl sommartid, juli, som midvinter, november och 
december månad. Vid Norges kust och Novaja Semljas 
vestkust äro exemplar med dylika organ tagna under som- 
maren, juli och augusti. Carposporbärande exemplar har jag 
aldrig sett. 

Utbredning. Arten är utbredd öfver större delen af Ishaf- 
vet. Endast från Kariska och Sibiriska hafven är den icke 
känd. Sin kraftigaste utveckling når den, så vidt jag känner, 
vid Spetsbergen och vid Novaja Semljas vestkust, der den 
också förekommer i de största individmassorna. Dess nord- 
ligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, 
Lat. N. 79° 56'. 

Fyndorter: Norska polarhafoet : Nordlanden flerestädes på 
djupare vatten; Finmarken temligen sparsam och lokal såsom 
vid Maasö, Gjesvser och i Magerö-sundet. 

Grönlandshafvä, allmän och ymnig vid Spetsbergens vest- 
och nordkust. 

Murmanska hafvet: Ryska lappmarkskusten och vid Novaja 
Semljas vestkust, på senare stället allmän och ymnig. 

Amerikanska IsJiafvet: Förmodligen är den växt härifrån, 
hvilken Di ek i e (Alg. Sutherl. 1, sid. 142) kallar L. fasctculatum, 
denna art. 

Baffinsbay: Från Grönlands vestkust har jag sett exem- 
plar, tagna der af prof. Th. M. Fries. 

LlTHOTHAMNION InTERMEDIUM nob. 

L. fronde snbglobosa, dilute rosea, scabriuscula, diametro circa 7 cm. t 
parte centrali solida, plus minus distincte lobata, ramos vel breves, verru- 
cseforines vel longiores usque 4 — 5 mm. altos, basi 2 mm. crassos vel sim- 
plices, conico-cylindricos, apicibus obtusis, vel infra apicem uno alterove ra- 
mulo brevissimo, vemicseformi prseditos undique emittenti; conceptaculis . 
sporangiferis demum innatis, minutis, convexiusculis at parum pronrinen- 
tibus, creberrimis, nullo ordine in tota fronde sparsis; sporangiis quaternas 
sporas foventibus, 130 — 150 p. longis, circa 40 /». crassis; Tab. 4. 

Artbeskrifning. Yttre form. Växten bildar klotrunda eller 
nästan klotrunda bollar, hvilka äldre äro omkring 7 cm. i 



128 KJELLMAS, KOREA I8HAFVET8 ALGFLORA. 

diameter (fig. 1). I åtskilliga af de exemplar, jag fått under- 
söka, fans i dessa klotformiga massors inre intet omslutet 
föremål, andra omslöto smärre stenar. Bålen utgöres af ett 
tjockt, af håligheter och kanaler genomdraget midtelparti, 
hvilket utgår i mer eller mindre tydliga, enkla eller flikiga, 
grofva, tjocka lober. Dessa bära dels enkla, korta, vårtlika, dels 
längre, grenlika utskott. De senare nå en längd af 4 — 5 mm. 
med omkring 2 mm. diameter vid basen. De äro än enkla, 
kägelformigt cylindriska, trubbiga, än under spetsen försedda 
med en eller annan, vanligen kort, vårtlik sidogren. Till fär- 
gen är växten mer eller mindre starkt rosenröd. Dess yta är 
ojemn, hvilken ojemnhet framkallas af lokala, fjällika ytför- 
tjockningar. Liksom hos föregående är den centrala massan 
rik på håligheter efter borrmusslor och på gångar, bildade 
af maskar. 

Bålens bygnad. Brottet är hvitt eller svagt rosenrödt med 
fåtaliga, små, gulbruna punkter — de invuxna sporangie-kon- 
ceptaklerna. Utskotten visa i längdsnitt tydliga, skålformiga 
lager, ehuru ej så regelbundna som hos t. ex. L. sorifemm 
(fig. 5). Dessa lagers inre celler äro i längdsnitt rektangulära, 
med temligen tunna väggar, de yttre hafva cellrummen mera 
rundade och väggarna något tjockare. De förras diameter upp- 
går till 7 /i., deras största längd till omkring 15 //. fig. 8. Ett- 
tvärsnitt af ett utskott har i hufvudsak samma bygnad som 
hos föregående art, med den skilnad blott, att i de yttre kon- 
centriska lagren cellerna i allmänhet äro mera tunnväggiga 
och hafva större utsträckning* i radiens riktning (fig. 4, 6, 7). 
Bålens ytceller äro i tangentialsnitt isodiametriska, 4— 6-kan- 
tiga, omkring 10 //. i diameter med 2,5 //. tjocka väggar (fig. 9). 

Fortptontningsorgan. Sporangie-konceptaklerna äro spridda 
öfver hela bålen och öfverväxas hos denna art liksom hos 
föregående. Äldre, invuxna dylika organ finnas väl också 
närmare utskottens centrum, men de flesta dock periferiskt. 
De ytliga framträda föga öfver bålens yta, äro små, med svagt 
konvext tak (fig. 3). Detta är genomdraget af talrika slem- 
fylda kanaler. Hos intet af de undersökta exemplaren har 
jag sett dessa sträcka sig till takets yta och vet derför icke, 
hurudana dessa mynningsceller äro. Sporangierna äro 4-spo- 
riga, spolformigt-cylindriska eller klubblika, 130 — 150 /t. långa, 
omkring 40 //. tjocka (fig. 10). 

Artens förhållande till andra arter. Arten är antagligen när- 
mast beslägtad med L. glaciale. Om denna påminner den mest 
till sin yttre form och genom sina invuxna sporangier. I 



rEGÅ-EXPEDITIOSEKS VETESSKAPLIGA AHHETEK. 129 



struktur föröfrigt kommer den dock närmare L. soriferum och 
de denna liknande arterna. Från L. glaciale skiljer den sig 
utom i struktur genom utskottens mindre tjocklek och mera 
cylindriska form samt genom sina 4-sporiga sporangier. Med 
L. soriferum eller L. Ungeri kan den icke förblandas. Yttre 
formen är olika och sporangierna öfverväxas. Namnet skall 
uttrycka, att den i karakterer står emellan L. glaciale och L. 
soriferum samt de med denna närmast beslägtade arterna. 

Lefnadsförhållanden. De exemplar, jag sjelf insamlat, äro 
tagna på 5 — 10 famnars djup stenbotten, på en plats med tera- 
ligen skyddadt läge. Här uppträdde den i spridda individ. 
I juni månad bär den vid Norges kust mogna tetrasporangier. 

Utbredning. Hittills endast känd från polarhafvets atlan- 
tiska område. Dess nordligasto fyndort är Karlsö under 70:de 
breddgraden. 

Fyndorter. Norska polarhafvet : Tromsö amt t. ex. vid Tromsö 
(Foslie) och Karlsö; Finmarken, vid Vadsö (Foslie). 

LlTHOTHAMNION FLAVESCENS nol). 

L. fronde crustacea, arcte adnata; crusta tenuiorc, vix 1 mm. crassa, e 
roseo flavescente, scabriuscula, limbo lasvi. subnitido, obsolete concentrice 
striato. margine subundulato, e ccllulis majoribus formata; conceptaculift 
»poroearpiferis et sporangiferis in codem speeimine aparsis, illis depresso- 
oonicis, apice perforatis, bin demum innatis. crel>erriniis, magnis, diametro 700 
/«.. hemisphaericis, prominentibus; sporangiis opiaternas Bporas foventibus, 
sporie mat uris, 190—220 /*. longis, 50— 100 n. crassis. Tab. fi, fig. 1 — 7. 

Artbeslcrifning. Yttre form. Växten utbreder sig krustfor- 
migt på andra Lithothamnier t. ex. L. glaciale, L. compactum och 
på skal af Balanider. Krustan är hårdt tryckt till under- 
laget och lossnar icke från detta, tunn, knappt 1 mm. tjock, 
äldre alltid till största delen af sin yta ojemn, småknottrig 
och småfjällig. Ytans större eller mindre ojemnhet är för- 
öfrigt beroende af underlaget, efter hvilket den tätt smyger 
sig. Brämet är emellertid slätt, svagt glänsande, med få otyd- 
liga, koncentriska strimmor; kanten ojemn, grundt vågig. Så- 
som yngre har krustan en svag rosenröd färg, hvilken seder- 
mera öfvergår i blekt brungult, hvilken färg tilltar, då växten 
dör, och i synnerhet starkt framträder i brottet (fig. 1). 

Bålens bygnad. Bålens undre koaxila system är svagt ut- 
veckladt, dess antikliner långsamt konvergerande mot matrix. 
På bålstycken, som äga en tjocklek af 0,3 mm., utgör detta 
omkring 25 ji. Cellerna äro långsträckta, omkring dubbelt så 
långa som breda, i radialsnitt rektangulära eller romboidiska 



M 111. 



130 KJELLMAX, XORUA IS11AFVKTS AI. G FLORA. 



(fig. 3 — i), I bålens öfre förtjockningslager äro cellerna i radial* 
snitt fyrkantiga, qvadratiska eller rektangulära och då med 
längdaxeln än i radiens än i tangentens riktning. Det senare 
gäller isynnerhet de yttersta cellerna. Deras tjocklek uppgår 
till 10 — 13 p. ; längden öfverstiger icke 15 /i. Cellrummen äro 
afrundade, väggarna omkring 2,5 /t. tjocka. Ytcellerna äro i 
tangential riktning nära isodiametriska med rundade eller 
rundadt kantiga cellrum med en diameter af 5 — 8 /i. ; mellan- 
väggens tjocklek uppgår till 4 — 5 /t. (tig. 5). 

Fortplantningsorgan. Sporocarpie- och sporangiekonceptak- 
ler finnas på samma individ. De förra äro kägelformiga, låga, 
i spetsen med en kanal, vid basen nästan lika vida som spor- 
angiekonceptaklerna. Deras öfver bålens yta upphöjda del 
löser sig lätt och affaller slutligen, h varefter ett skålformigt 
ärr med något upphöjda kanter visar sig på bålens yta. Så 
småningom fylles fördjupningen med nybildad väfnad och 
ärret utplånas. Dessa lokala nybildningar bidraga till bålens 
ojemnhet. Sporocarpiekoneeptakler har jag aldrig sett med 
tydliga sporer. Sporocarpiebädden är plan och periferiskt på 
denna utvecklas de sporigena cellraderna. 

Sporangiekonceptaklerna blifva slutligen insäukta. De 
äro talrika, strödda, stora, omkring 700 u. i diameter, starkt 
halfklotformigt upphöjda. Taket, hvars tjocklek vid sporan- 
giernas mognad uppgår till 125 //.. är genomdraget af talrika, 
80 — 1K), i genomskärning sexkantiga kanaler, hvilkas mynning 
är omgifven af en krans af celler, som äro till form och stor- 
lek olika de öfriga ytcellerna (tig. 2, 3, (5). Sporangierna äro 
4-sporiga, cylindriska, cylindriskt spolformiga eller svagt klubb- 
lika, stora, 190—220 //. långa, 50—100 /'. tjocka (tig. 7). 

Ärtens förhållande till andra arter. I sterilt tillstånd och 
ytligt betraktad kan denna art lätt förvexlas med andra krust- 
formiga Lithothamnier. Den är dock skarpt skild från dessa 
genom sina stora, starkt utstående sporangiekonceptakler och 
sin grofva struktur. 

Lrfnadsförhälhmden. Växer tillsammans med andra Litho- 
thamnier på 5—15 famnars sten- och grusbotten så väl på öp- 
pen kust som på skyddade ställen. Den lefver spridd. I 
juni månad bär den mogna sporangicr såväl vid Norges 
kust, vid månadens början, som vid Xovaja Scmljas vest- 
kust, i slutet af månaden. Carposporbildningen synes inträda 
tidigare. 

Ufbnnlning. Växten tillhör polarhafvets både atlantiska 
och arktiska område. Dess nordligaste förelcomstort är Kar- 



TEG A-EXFE1HTIOXEXS V F. T KS S K A IL Hl A AHJlETLX. 131 



makulbay vid Novaja Semljas vestkust, omkring 72° 30' N. Lat. 

Fyndorter: Norska polarluifvd : Tromsö amt vid Karlsö; Fin- 
marken vid Mageröns sydkust, öfverallt lokal och sparsam. 

Murmanska ha/vet: Karmakulbay, sparsam och lokal. 



Lithothamnion Foeci:ndi:m nob. 

L. fron<ie crustacea, initio aret o adnata, riemum sol ut a. rirca *1 mm. 
craasa, in Rtatu juvenili kevfcsima. niti<la, a^tate provectioreconceptaculiBHpo- 
rangiferi» imequali, dilute rosea, limbo albido, margine undulatn-Iobato. e 
cellalis majorihua eonstrueta; coneeptaculis sporangiferis imnierKiH. teeto mar- 
gine elevato circunvlato, <lemum innatin, depresso-globosis. numeroHissiuiiw; 
sporangiis quaternas sporas foventihiiH. 120- -1£5 #/. longte. 45— 05 ,t. chassi*. 
Tab. 5, fig. 11- K». 

Syn. Lithothamnion polyiriorphmn Kjell in. Kariska hafvets Algv. p. 15. 

Artbeskrifning. Yttre form. Växten omsluter krustformigt 
stenar och andra hårda föremål och är i början tätt och fast 
tryckt till underlaget, men lossnar såsom äldre lätt från detta. 
Krustans form rättar sig efter underlagets och synes icke hafva 
som hos föregående art benägenhet att antaga cirkelform. De 
centrala delarna tilltaga hastigare och mera i tjocklek än de 
periferiska. Vid centrum blir krustan ända till omkring 2 mm. 
tjock. Nya krustor kunna utveckla sig ofvanpå andra, hvar- 
igenom krustkomplexer af flere mm. tjocklek bildas. I kanten 
är krustan grundt flikig med rundade lober. Ytans beskaf- 
fenhet bestämmes af underlagets; är detta jernnt, är också 
krustan såsom yngre slät och da också glänsande. Äldre kru- 
stor blifva alltid ojemna på ytan, småknottriga, hvilket dels 
beror på små främmande föremål, som öfverväxas, men i för- 
sta hand på konceptaklernas egendomliga form. Friska brott 
af äldre krustor äro rent hvita, af yngre hvita med en svag 
dragning åt rosenrödt, åtminstone utåt. Ytan är blekt rosen- 
röd, brämet hvitaktigt (fig. 11). 

Balens bygnad. Ett basalt, koaxilt lager är nästan alltid 
tydligt och kraftigt utveckladt, med temligen starkt bågböjda 
antiklina cellrader, hvilkas celler äro omkring dubbelt så långa 
som tjocka (fig. 13, 14). Det öfre förtjockningslagrets celler, 
som på ett radialt snitt äro ordnade i tydliga, endast närmast 
medianen svagt böjda, i öfrigt räta rader, äro till formen qva- 
dratiska eller rektangulära med höjden störst, 7— 9 /i. tjocka 
och ända till 15 //. långa, med tjocka väggar och cellrum- 
mens hörn afrundade (fig. 15). Ytcellerna äro kantiga, 7—10 
//. i diameter, med mellanväggarna omkring 3 /i. tjocka (fig. 16). 



132 KJELLMAN, NO R RA I SH AFV ET S ALG FLORA. 



Forlplantningsoryan. Sporangiekonccptaklerna äro mycket 
talrika, tätt gyttrade såväl i bålens inre som ytliga delar. 
Häraf växtens artnamn. De höja sig icke eller nästan icke 
öfvcr bålens yta, men äro skarpt markerade på denna deri- 
genom, att deras till omkretsen cirkelrunda eller afiånga tak 
omgifves af en starkt upphöjd ringformigkant (fig. 12, 17). Ta- 
ket är nästan plant eller svagt konkavt, genomdraget af jem- 
förelsevis få — jag har räknat omkring 40 — i genomskärning 
sexsidiga slemkanaler, hvilkas mynning omgifves af en krans 
med celler, som äro olika takets öfriga kortikalceller (fig. 18). 

Sporangierna äro 4-sporiga, svagt klubblika eller cylin- 
driskt spolformiga, 120 — 1$5, vanligen omkring 150, fi. långa 
och 45 p.. tjocka (fig. 10). Sporocarpier okända. 

Lefnadsförhållanden. Förekommer på mera öppen kust 
inom den sublitorala regionen pä o — 15 famnars djup. Den 
synes växa spridd i ringa individmängd. I slutet af augusti 
månad tagna exemplar hade flertalet sporangier tomma. Dess 
sporutveckling infaller antagligen före denna tid. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets arktiska florområde. Här 
har den, efter livad det vill synas, en temligen vidsträckt ut- 
bredning. Dess nordligaste säkra fyndort är Aktimavikeu, 
vid ungefär 70° n. brodd. 

Fyndorter: Kariska haj vet: lokal och sparsam på åtskilliga 
ställen såsom vid Uddcbay vid 7(3° 8' N. Lat,, 00° 25' O. Long. 
Aktiniaviken. 

Bafjinsbay. En från Grönlands vestkust af Th. M. Fries 
hemförd Lithothamnion synes mig tillhöra denna art. 

LITHOTHAMNION (JOMPACTTM Iiob. 

L. fronde crustacea, initio arrte adnata. doimimcnistisiiunicrosisöuper- 
impositis format is us<|iio 2 cm. crassa, e matrice »oluta; eniwta primaria va- 
lida, circa ."i mm. crassa, tfiibiiitida, in statu juvenili striis brevioribus, densis. 
radiatiin et coimMitricu dispusitis, inido oculu iuconspicuis. in Btatu eporan- 
gifero fovoolis, minutissimis. ereherrimitj imLMjuali, dilute vinoso-purpurea. 
flavescente vel albescente, e ccllulit» minutin coiiHtructa; ounreptaeulis spo- 
rangiferis immeröi*, denmm iunatis, numerosis, ciroumsmptione globoais 
vel dopressu-globosis; Hporangiis? Ta b. 6, lig. 8—12. 

Syn. Lithothamnion polyriiorphuin Kjellm. Algenv. Munn. Möer. p. 8. 

Artbv.shrifniny. Yttra form. Om växten får fritt utbilda 
sig på en plan yta, bildar den en nästan cirkelrund krusta, 
livars omfång rättar sig efter underlagets och livars tjocklek 
är jemförelsevis betydlig, understundom uppgående till 5 mm. 
i genomskärning. Den tilltar temligen likformigt i tjocklek 



VEGA-EXPEDITIOSESS VETENSKAPLIGA AJtBETEN. 133 



och de periferiska delarna äro derför föga tunnare än de cen- 
trala. Såsom ung och steril synes krustan för det obeväpnade 
ögat fullkomligt slät, liksom slipad. Vid förstoring visar sig dock 
ytan ojemn genom mycket fina dels radiära dels koncentriska 
strimmor. Äldre exemplar med sporangiekonceptakler hafva 
ytan tätt beströdd med mycket små punktformiga, för det obe- 
väpnade ögat omärkbara fördjupningar, hvilkas botten koncep- 
taklernas tak bilda. På äldre, döda krustor äro dessa tak upp- 
lösta och i följd häraf blir ytan tydligt smågropig. Till färgen 
är den, såsom ung och lefvande, svagt vinröd och denna färg har 
också ytan af äldre, lefvande exemplar. I brottet äro dock 
dessa kalkhvita med svag dragning åt gult. Den unga väx- 
ten är tätt och fast tryckt till underlaget. Ofvanpå den unga, 
primära krustan bilda sig nya krustor, den ena ofvanpå den 
andra, så tätt slutande sig till hvarandra, att på ett snitt grän- 
sen dem emellan är mycket svår att upptäcka. Dessa krust- 
komplexer nå ofta en tjocklek af 2 cm. och lösa sig såsom 
äldre lätt från det föremål, andra Lithothamnier och stenar, 
öfver h Vilket de utbred t sig (fig. 8). 

Bålens bygncul. Bålens undre, koaxila system är på ett 
radialsnitt knappt märkbart. Liksom det öfres gränslager har 
det en annan, svagt åt gult gående, färgton än den öfriga de- 
len af bålen. Det bildas af temligen långsträckta celler (fig. 
10). I bålens öfre förtjockningslager äro cellerna på radial- 
snittet anordnade i räta, mycket tydliga rader, qvadratiska 
eller rektangulära med största utsträckningen i bålens höjd- 
riktning, ej öfver 10 /*. långa och endast omkring 5 /a tjocka. 
Cellrummens hörn äro knappt afrundade (tig. 10, 11). Ytcel- 
lerna äro i tangential riktning isodiametriska med nästan cir- 
kelrunda cellrum. Deras diameter uppgår till 5//., mellanväg- 
garnas tjocklek till knappt 2 /i. (fig. 12). 

Fortplantningsorgan. Sporangiekonceptaklerna äro alltid in- 

sänkta, aldrig framträdande öfver ytan. Utvändigt äro de 

endast att upptäcka på de små fördjupningar i krustans yta, 

som finnas öfver dem. De inväxa sedermera (fig. 9). De äro 

talrika, temligen små, af klotrund eller nedtryckt klotrund 

form. Takets väfnad synes lätt kunna upplösas; på döda 

individ är den förstörd", hvilket har till följd, att hos dessa 

bMen är beströdd med en mängd små, för blotta ögat synbara 

hålor. Exemplar med sporocarpier har jag icke sett, ej heller 

Qigot med mogna sporangier. Jag känner derför intet om 

dessas form och storlek. 

FörhåUande till andra arter. Bland de Lithothamnion-arter > 



134 AV KL L M A X . A* OR Ii A ISHAFVETS A L G FL O ii A. 



som jag känner, visar denna den största öfverensstämmelsen 
med Lithophyllum inandans Phil. Aresch. Jfr Solms-Lau- 
bach, Corall. Monogr. sid. ltf. Från denna är den dock vä- 
sentligen skild genom sin struktur. 

LefnadsförhdUanden. Den bekläder till stor utsträckning 
klipphällar i öfre delen af den sublitorala regionen och stenar 
samt Lithothamnier på denna regions nedre del. Jag* har fun- 
nit den t. o. ni. på ett djup af 15 famnar på stenbotten. Den 
synes föredraga skyddade ställen. Hvilken tid, den har mogna 
sporer, känner jag icke. De exemplar, jag undersökt, voro in- 
samlade i slutet af juni och under slutet af juli månad. 

Utbredning. Hittills känd endast från polarhafvets ark- 
tiska Horområde. Dess nordligaste fyndort är Karmakulbay 
vid Novaja Semljas vestkust, omkring 72° 30' N. Lat. 

Fyndorter: Mnrmanska ha/vet: i Karmakulbay och Kostin 
Shar vid västkusten af Novaja Semlja, på begge ställen rätt 
ymnig, om också lokal. 

Lithothamnion 1'oLYMORi'HrM (L.) Aresch. 

in J. (i. A jr. Spor. Alg. 2, p. ~>24; Millepora polymorpha L. »Syst. Nat. 
1>. 12*f>; ex parte. 

Pwr. Litliiithainnion pnlymorphuui Solms-Lauliach, Corall. Monogr. p, 

UV- 17, sul) Lithophyllo incrustante. 
Fhj. II a u c k, Moereaalg. t. 1. fig. 4. 

Ej-tsirc. ' > Aresch. Alg. »Scand. oxsicc. N:o 302. 

Syn. Litlmtlwunnioii polyniorphum Kleen. Nonll. Alg. p. 11, nou 
Aroscli. Obs. Phyr. :j, p. ">. <]uoa<l plantam KpetKhergmiwm, ner 
Kjol lin. Algenv. Murm. Möer. p. H, Kariska hafvettu algv. p. 1">. 
Mt*lol>esia pulyniorpha Ooall, Fl. Disc. p. 45'.». 

Dickic. Alg. Sutliorl. T, p. 142:2, p. 19*2. (?> 

Anmärkning vid synonymikm. Det har i allmänhet varit 
vanligt att låta all eller nästan all krustlik Lithothamnion 
bilda en onda art, L. pnlymorphum. Jag har också gjort mig 
skyldig till detta fel. Sedan jag nu kunnat mera genomgående 
undersöka en större mängd exemplar från olika haf, är jag 
dock fullkomligt öfvertygad om, att detta förfaringssätt är 
oriktigt och att det bland sådan Lithothamnion finnes flere, 
väl skilda och lätt karakteriserade arter. Jag har förut redo- 
gjort för några från Ishafvct och hoppas snart kunna bli i 
tillfälle att lcmna meddelanden om de tre eller fvra arter, 
som förekomma vid Sveriges vestkust, men som af alla sven- 
ska algologer hänförts till samma art, L. polymorphnm. I följd 
af d£t behandlingssätt, dessa växter undergått, är det utan 



TEG A-EXPEDITIONENS VET ENS KA PLf G A A R BETEN. 135 



tillgång till originalexemplar omöjligt att afgöra, hvad en 
författare menat med en växt, som han kallat L. pölymorphum. 
Exemplar af den for Amerikanska Ishafvet uppgifna så be- 
nämnda växten hafva icke stått mig till buds och det är der 
för med tvekan jag hänför den till den art, som jag här upp- 
fattar såsom L. pölymorphum. Samma gäller också i viss mån 
om den af Croall i Florula Discoana under namn Melobesia 
polymorpha omnämnda Corallineen. Men då jag genom under- 
sökning af de från Grönlands vestkust af Th. M. Fries hem- 
bragta samlingarna af Corallineer kunnat öfvertyga mig om, 
att L. pölymorphum verkligen finnes i Baffinsbay, är det väl 
möjligt, att Croalls bestämning är fullt riktig. Areschoug, 
anf. st., uppger, ehuru med reservation, L. pölymorphum från 
Spetsbergen. Det kan visserligen hända, att den också före- 
kommer här. Då jag emellertid ej sjelf sett den här och den 
icke fans bland de stora samlingar af Lithothamnier, jag en 
gång hopbragte derstädes, och då dessutom L. glaciale i vissa 
utvecklingsstadier kan hafva mycken yttre likhet med L. pöly- 
morphum, anser jag mig tillsvidare berättigad att utesluta den 
från Spetsbergens flora. Den Lithothamnion pölymorphum, som 
jag sjelf uppgifvit för Murmanska och Kariska hafven, tillhör, 
såsom jag redan förut angifvit, andra arter. 

Lefnadsförhållanden. Växten är egentligen en litoralalg, 
som mest håller sig i klipphålor i litoralregionens nedre del. 
Den går dock äfven ned i sublitoralregionen och träffas t. o. m. 
på så betydligt djup som 10—15 famnar. Den trifves så väl 
på öppen som skyddad kust och är sällskaplig, ehuru den i 
norden ej förekommer i några synnerligen stora individmas- 
sor på samma ställe. Jag känner från polarhafvet endast ste- 
rila exemplar. 

Utbredning. Arten förekommer med säkerhet i polarhaf- 
vets såväl atlantiska som arktiska område, ehuru det är vida 
sträckor af detta senare, der den synes ersättas af andra arter. 
Sitt maximum af individmängd har den antagligen inom det 
atlantiska området. Hur långt mot norr den går i Baffinsbay 
är icke utredt. Dess hittills med säkerhet kända nordligaste 
fyndort är derför Gjesvier, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: allmän och temligen ymnig 
såväl i söder vid Nordlanden som i norr inom Tromsö och 
Finmarkens amt såsom vid staden Tromsö, vid Karlsö, Maasö, 
Gjesvaer, Mageröns sydkust (ipse), Ingo Honningsvaag och 
Berlevaag (Foslie). 

Sibiriska Ishafvet: Pitlekaj, sparsam, lokal. 



136 KJEL L MA .V, SORlt A IS HAF VE T S ALG FLORA. 



Amerikanska Ishaftd: Erebus och Terror bay, Unionbay, 
Beachey Island, Cape Spencer(?). 

Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt exemplar, samlade 
af Th. M. Fries; Disco-ön(V) 

Gen. Lithophyllum (Phil.) Rosan. 
Melnb. p. 71» ; Phil. Wiegm. Arch. 1, p. 3t<3; lim. mut. 

• LiTHoniYLLUM Lenormandi (Aresch) Rosan. 

I. c. p. 85; Melobesia Lenormaiuli Aresch. in J. (i. Ag. Speq. Alg. 2, p. 514. 

Descr. Lithophyllum Lenormandi Rosan. 1. <\ p. ^ö. 

Fig. > > » t. ">, lig. 10 et 17; t. 6 fig. 1,2» 

:j et 5. 
Exsvc Melobesia > > Hohenack. Alg. Mar. N:o 296. 

Syn. Lithophyllum Lenormandi liobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 21 
* Melobegia Lenormandi Kleen, Xordl. Alg. p. 11. 

Lefnadsförhållandcn. Jag har sjelf aldrig träffat denna växt 
i polarhafvet. Enligt de uppgifter, som föreligga, skall den 
här förekomma fäst på sten och musselskal såväl inom den 
litorala som den sublitorala regionen, i senare fallet på 5 — 6 
famnars djup. Kleen har funnit den med »sporfrukter» (spo- 
rangiekonceptaklerV) i juli och augusti månad. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets atlantiska och den till 
detta gränsande delen af det arktiska området. Vid Ryska 
lappmarkskusten har den sin hittills kända nordgräns. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- 
nig. Vestra Marmanska och Hvita häftet, allmän och ymnig. 

Lithophyllum Arcticum Kjellm. 

Kariska hafvets algv. p. ir>. 

Dvscr. Lithophyllum arrticum Kjellm. 1. c. p. 10. 

Fiy. - > > » » t. 1, tig. 1—13. 

Syn. Melobesia liohenoide.s Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142(?). 

Ijefnadsförhdllanden. Växer sällskaplig på 5 — 10 famnars 
djup stenbotten, på temligen öppen kust, vidtast sten och 
Lithothamnier. Exemplar med mogna tetrasporangier äro 
tagna i Kariska hafvet mot slutet af augusti. 

Utbredning. Med säkerhet endast känd från Kariska haf- 
vet vid 74° 5' N. Lat. Dock synes det mig antagligt, att Dickie'8 
Melobesia liclienoides från Baffinsbay är identisk med denna art. 

Fyndorter: Kariska häftet: Uddebay, ymnig. 

Baffinsbay: Fiskernass, Hunde Islands och Cape Adair(?). 



VBGA-EXPED1TI0SENS VETEXSKAVL1GA ARBETEN. 137 

Gen. Melobesia (Lam o ur.) Rosan. 
Melob. p. 53; Lamour. Bull. soc. Pliil. 1812, see. Rosan. 1. o. p. 60. 

Melobesia Membran acea Lamour. 

Hist. Polyp. p. 615. 

Deacr. Melobesia meinbranacea Rosan. Melob. p. CO. 

Fiy. » > t. 2, fig. 13— 16 och t. 3, fig. 1. 

Syn. Melobesia membranacea Kleen, Nordl. Alg. p. 11. 

Lefnadsförhållanden. I polarhafvet är denna art träffad på 
öfre delen af den sublitorala regionen, fäst på Fttcus vesiculosus 
f. vadorum, och här i augusti funnen med reproduktionsorgan. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets södra del, vid 
Norges kust. 

Fyndort: Norska pohirhafvet : Nordlanden vid Fleinvser. 

Melobesia Macrocarpa Rosan. 

Melob. p. 74. 

Descr. Melobesia macrocarpa Rosan. 1. c. 

Fig. • > > t. 4, fig. 2—8 et 11—20. 

Syn. Melobesia macrocarpa Kleen, Nordl. Alg. p. 11. 

Lefnadsförhållanden. I polarhafvet funnen växande på 
Laminaria digitala inom öfre delen af den sublitorala regionen. 
I juli och augusti bär den här mogna sporangier. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska om- 
råde vid Norges kust. 

Fyndort: Norska polarhufvet: Nordlanden. 

Melobesia Lejolisii Rosan. 
Melob. p. 62. 

Descr. Melobesia Lejolisii Rosan. 1. c. 

Fiy. > > > • tab. 1, fig. 1—12. 

Syn. Melobesia spec. Kjellm: Spetsb. Thall. I, p. 4.(?) 

Lefnadsförhållanden. Förekommer fäst på Ptilota plumosa 
(och P. pectinata?) och tillhör alltså den sublitorala regionen. 
Grönländska exemplar med sporangiekonceptakler har jag sett, 
men saknar alla uppgifter om, när de äro tagna. 

Utbredning. Med säkerhet känd från polarhafvets arktiska 
område och kan med temligen stor säkerhet antagas före- 
komma äfven inom det atlantiska. Om dess utbredning för 
öfrigt är jag osäker. Från Grönlandskusten har jag sett 



138 KJELLMAS, SORK A ISHAFVETS ALG FLOR A. 



exemplar, som med säkerhet tillhöra denna art och möjligen 
är så också fallet med de sterila exemplar, jag en gång "fann 
vid Spetsbergens nordkust. 

Fyndorter: Grönlandshafvet : Spetsbergens nordkust. (?) 

Baffinshmi: vid Grönlands vestkust. 



Fam. BhodomelacesB J. G. A g. 

Sy inb. p. 23; .Spee. Alg. 2, p. 787. 

Gen. Odonthalia Lyngb. 
Hydr. Dan. p. 9. 

Odonthalia Dextata (L.) Lyngb. 

1. c. Furus dentatus L. Mänt. p. 35. 

Demr. Odonthalia dentata J. G. Ag. Spec. Alg. 2. p 899. 

F/</. > > Harv. Phvc. Brit. t. 34. 

Exsirc. » > Aresoh Alg. Scand. exsice. X:o 50. 

Syn. Atoinaria dentata Rupr. Alg. Och. p. 20'.». 
» Fucus dentatus G mm. Fl. Xorv. 2, p. 91. 
» Odonthalia dentata J. G. Ag. Spctsb. Alg. Progr. p. S, Bidr. p. 11; 

Till. p. 28. 
» » » Aresoh. Phyc. Scand. p. 261. 

» Pirkie, Alg. 1'umhcrl. p. 238. 

» Eaton. List. p. 44. 
» » Gobi, A Igen ti. TVoiss. Meer. p. 23. 

Harv. Fl. West-Eskim. p. 49. 
Kjellni. Spetsb. Thall. 1, p. o; Algen v. Munn. 
Meer. p. 9 Kari.ska hafvets Algv. p. 19. 
> Kloen. Xi.mll. Alg. p. 12. 

> Xyl. et Sjid. Herh. Fenn. p. 73. 
» Post et Rupr. 111. Alg. p. II. 
Rhodoniela dentata Lindbl. Bot. Xot. p. 157. 
» • » Srhrenk. Ural. Re i se 2. p. r»47. 

Aumärlmnni om artens former. Tvänne former, en med 
bredare, en med smalare bål. den senare af Harv. (Fl. West- 
Eskim.) kallad /. mtynsta. halva blifvit urskilda. De öfvergå 
dock så gradvis i hvarandra, att någon grans icke kan dragas 
emellan dem. 

Lefnadsförhällundm. Växer alltid inom den sublitorala 
regionen. I norska polarhafvet är den af Kleen funnen på djup 
sten- och skalbotten. Sjelf har jag här tagit den dels yppigt 
utvecklad på 10 — lo famnars grusbotten, dels torftigt utvecklad 
på T> — G famnars s. k. dödbotten, i förra fallet tillsamman med 
tiere högarktiska alger inom den formation, som jag i det 
föregående kallat den arktiska. Inom polarhafvets arktiska 



TEG A- E X r ED IT 10 X K SS VET EXS KA PLIG A ARBETES. 139 

område tillhör den företrädesvis La/mwar/e-formationen. Den 
är egentligen en pelagisk art, men träffas dock äfven, ehuru 
mera sällsynt och mindre rikt utvecklad, i det inre af djupa 
fjordar. Den växer nästan utan undantag spridd. Vid Sveriges 
vestra kust och vid Storbritanniens kuster bär den sporer 
under vintern. I polarhafvet har jag icke under denna tid 
träffat några exemplar med reproduktionsorgan, men väl 
under sommaren, i augusti, funnit tetraspor-\nå\\\å. Dylika 
omnämner Ruprecht att han insamlat i juni månad vid 
Triostrowa (Rupr. Alg. Och. sid. 212). På några i Finmarken 
i det inre af Altenfjord i slutet af augusti tagna exemplar 
finnas unga sporoearpie~&\\\i\g. Det vill häraf synas, som skull% 
denna art utbilda sina fortplantningsorgan på andra tider i 
polarhafvet än* längre söderut. 

Utbredning. Växten är cirkumpolär. Allmännast och yp- 
pigast har jag funnit den vid Gjesvfcr i Norska polarhafvet och 
i östra delen af Murmanska hafvet. Dess nordligaste fyndort är 
Treurenbergbay Vid Spetsbergens nordkust 79° 56' N. Lat. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, sparsam, lokal; 
Finmarken flerestädes, men lokal och föga ymnig såsom vid 
Måsö, Gjesvier, Tal vik; Vardö (Gunnerus). 

Grbnlandshafvet, sparsam och lokal längs Spetsbergens 
vest- och nordkust; Beeren Eiland. 

Murmanska hafvet, allmänt utbredd såsom vid Murmanska 
kusten, Cisuralska Samojedlandet, ön Kolgujew, vestkusten af 
Novaja Semlja, här temligen ymnig, fastlandet vid Jugor schar. 

Hvita hafvet, allmän och ymnig enligt Gobi. 
. Kariska hafvet f sparsam i Uddebay vid norra Novaja Semljas. 
ostkust. 

Sibiriska Ishafvet. sparsam vid Irkajpi. 

Amerikanska Ishafvef: Vest-Eskimåernas land; Hudson 
Strait. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen sällsynt. 

Gen. Rhodomela (A g.) J. G. A g. 
Spec. Alg. 2, p. 874; Ag. Spec. Alg. 1, p. 368; ex parte. 

Rhodomela Lycopodioides (L) A g. 

1. c. p. 377; Fucus lycopodioides L Syst. Nat. 2, p. 717. 
f. typica. 

«. compacta nob. 

Descr. Rhodomela lycopodioides J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 885. 

Fig. » » Harv. Phyc. Brit. t. 50. 

Exsice. » > Aresch Alg. Scand. exsicc. N:o 3. 



140 RJFLF.MAX, XOXJiA ISHAFl' K T S A I. <*' F LO It A. 



i*, läxa nob. 

f. fromle quam in priore laxius ramosa. axi principal i et inferne et 
superne ramos longiores emittente, rainuliK laxius dispositis. Tab. 9, fig. 1. 

7\ tenera nob. 

f. fronde 2ö— 30 cm. älta, tenera et tlaccida. axi primario 5 — 6 cm, 
lungo, rcsiduis raiuorum dejeetorum et ramis brevibus, rigidis. cylindricis, 
basi plus minus attcnuatis, adpressis, densissime vert ito, ramosquc emittente 
nonnullos longiores, flaccidos, systemata mmoruin breviora.oblongo-laneeolata, 
laxe disposita et ramulos simplices pauoiores apice et basi attenuatos ge- 
rentes. Tab. i», tig. 2. 

Beskrifning. Formen T tvnera blir nära fotslång, är slak och 
'spenslig. Bålen äger en kort, vanligen 5 — 1) em. lång hufvud- 
axel, som är tätt besatt med korta, 4 — f> mm. långa, styfva, 
tilltryckta sidoaxlar, af hvilka några tydligen äro grenrester, 
andra deremot i sin tillväxt afstannade sidoaxlar eller blad. 
De senare haiva vanligen en cylindrisk eller nästan spollik 
form, enligt regeln afsmalnande något mot basen. Från gren- 
resterna kunna nva sidoaxlar utvecklas. Från den korta 
hufvudaxeln, livars längdtillväxt upphört, utgå dessutom en 
eller flere, men vanligen ett fåtal, långa, slaka, späda, till om- 
kretsen jemnbredt lancettlika, upprepadt raeemösa grensystem > 
med tydlig hufvudaxel och korta knappt 2 cm. långa, glest 
sittande, till omkretsen aflångt lancettlika grensystem af an- 
dra ordningen, samt spridda, fåtaliga, enkla, ofta skärformigt 
böjda, mot basen och spetsen afsmalnande grenar. Hos andra 
exemplar utgå från bålens hufvudstam några få i spetsen 
upplösta grenar, liknande hufvudstammen. Det är i så fall 
dessa, som utsända de långa, slaka grensystemen. 

f. datlost*i>lm$ J. G. A g. (Kjellm.) 

Spetsb. Thall. 1, p. S; Kbodomela cladortephus J. (.4. Ag. Spetsb. Alg. 
Till. p. 4*. 

«. dvnm nob. 

Ihsrr. Aphanartliron cladostcphus ,1. (J. Ag. Spetsb. Alg. ttidr. p. 8 — 9. 
Fii/. ■ ■> t. 2. 

ii. disfans nob. 
f. quam prior laxius ranmsa. raniulis luiigioribus. ma^is distantibus. 

f. svtaiva nob. 

f. fn.»nde UM|iie 15 em. älta, fiisco-piirpnrea. siivuta subfusoa; axi pri- 
marii.i pin* minus distincto, setaeeo. ramns breves nonnullos, basi subattenu- 
atos. »iibfaleatos et Imigiores vel simpliees vel apiee paree vel deeomposito 
MiU a uryijilj«i-ra!JiiiIii*iii« ramulis lmigiorilms emittente. Tab. '.*. lig. 3. 



TEG A-EXPEDITIONENS T ETEN8K APLIG A ARBETEN. 141 

Beskrifning. Så vidt denna växt är mig bekant, blir den 
icke öfver 15 cm. hög, oftast mindre, med en knappt mer än 
borsttjock hufvudaxel, till färgen mörkt rödbrun, vid torkning 
brunaktig med dragning åt svart, spröd, med de yngre gre- 
narna vid torkning plattade. Till omkretsen är den nära 
qvastlik. Hufvudaxeln, som utgår från en callus radicalis, är 
följbar än hela bålen igenom, än endast ett stycke uppåt, det 
senare i följd deraf, att något eller några grensystem ut- 
vecklas lika starkt som hufvudaxeln ofvan deras utgångs- 
punkt. Förgreningselementen äro l:o) korta, mer eller min- 
-dre skärformigt böjda, mot basen och spetsen afsmalnande gre- 
nar; dessa äro fåtaliga; 2:o) enkla, ända till tumslånga, smalt 
spolformigt cylindriska grenar; 3:o) långa grensystem, h vilkas 
hufvudaxel oftast till större delen af sin längd är ogrenad 
och endast mot spetsen bär några korta, racemöst anordnade, 
enkla eller sparsamt greniga biaxlar och 4:o) långa rikgreniga, 
fastigiöst utbildade grensystem, sammansatta af elementen 2 
och 3. Dessa element äro mer eller mindre kombinerade till 
tätare eller glesare, fastigiöst utvecklade grensystem af högre 
ordning. Reproduktionsorgan äro okända, men det vill synas, 
som skulle axlarna af sista och näst sista ordningen nära sin 
spets bilda tetrasporangier. I struktur afviker denna form, 
åtminstone såsom äldre, föga från typisk Rh. lycopodioides. 

f. flagéllaris nob. 

f. quam prior parcius ramosa, ramis longioribtis. Tab. 10, fig. 1—2. 

Beskrifning. Växten påminner mycket om föregående och 
står denna utan tvifvel nära. Den går mindre åt brunt än 
denna och bibehåller vid torkning sin röda färg. Förgrenings- 
typen äv densamma som hos föregående, olikheten mellan dem 
framträder deri, att förgreningen hos /. flagéllaris är mindre 
långt drifven än hos/, sefacea. Hvad, som mest bidrager till 
denna forms egendomliga utseende, är de långa grenarna af 
sista ordningen. I struktur sluter den sig nära andra former, 
särskildt dessa i yngre stadium (fig. 1 — 2). 

f. tenuissima Itu pr. (nob). 

Fuscaria tenuissima Rupr. Alg.* Och. p. 2*21. 

«. prolifera nob. 
f. fronde prioris anni a ramis persistentibus prolifera. 

I>escr. Fnscaria tenuissima Rupr. 1. c. 
Fig. • > » tab. 10. 



VEGA-EXPEDITIOKESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 1^3 



Jycopodioides så skarpt skilda växt dock är så nära beslägtad 
med denna, att några bestämda gränser icke kunna dragas 
mellan dem. Dessutom måste jag å andra sidan inrymma, 
att, så onaturlig den af Gobi fordrade föreningen af Rii.lyco- 
podioides och Rh. subfusca i början kan förefalla, den dock har 
mycket stor sannolikhet för sig, om man tar i betraktande 
den mängd olikartade former, under hvilka Rh. lycopodioides 
uppträder, bland hvilka åtskilliga komma ytterligt nära Rh. 
séfusea (Woodw.) Ag. Härvid måste jag dock göra en be- 
stämd inskränkning. Det är genom J. E. Areschougs ut- 
märkta arbeten väl bekant för svenska algologer, att vid 
Sveriges vestra kust trenne Rhodomela-tormeT finnas, den ena 
af nämnde algolog karakteriserad såsom forma extratceniensis 
ef normalis, den andra forma intrataniensis, prtecedeniis magttitu- 
tinis d crassitiei, den tredje förf na gracilis. Alla tre betraktar 
Areschoug såsom former af Rhodomda subfusca (Woodw.) 
(Se Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 6). Alla äro utdelade i präktiga 
exemplar i Alg. Scand. exsicc. under N:o 57, 58, 303 Ser. 2 och 
^'0 54 Ser. 1. Lefvande exemplar af de två första af dessa 
tar jag haft tillfälle att noggrannare undersöka i olika utveck- 
lingsstadier och under olika tider på året och funnit dem af- 
^ka från hvarandra så väsentligt till habitus, morfologisk 
utbildning, anatomisk bygnad och med hänsyn till biologiska 
förhållanden, att jag måste hålla dem för skilda arter, om 
^erhufvud några Rhodomela-arter skola urskiljas. Af dessa 
* a ** endast den ena anses vara närmare beslägtad med Rh. 
^opodioides: den andra är helt säkert skarpt skild från denna. 
^r a tt närmare kunna ingå härpå, anser jag mig redan här 
^ r a lemna en karakteristik af dessa båda svenska Rhodomda- 
?** er » ehuru detta strängt taget icke tillhör det ämne, som 
e * närmast gäller att här behandla. Jag vill göra början 
*p^lden nämnda/orma inträt ceniensis. Så vidt jag kunnat finna, är 
e ** icke igenkänneligt beskrifven eller afbildad under något 
***skildt namn. Jag föreslår derför att kalla den Rh. virgata. 

Rhodomela Virgata novum nomen. 

Tab. nostra. 7. Exsicc. Aresch. Alg. .Scand. exsicc. N:<_> 303. 

_ BesTcrifning . Första arets vårplanta enligt exemplar från 

^^liuslän taget i midten af maj (fig. 1). 

Omkring 20 cm. hög, vid torkning med platt hufvud- 

-*^.ni och platta hufvudgrenar, ej svartnande, till färgen röd- 

^xin. Vidfastningsorganet en callus radicalis. Bålen tydligt 

^I*prepadt racemöst förgrenad. En hufvudaxel är hela bålen 



144 KJBLLMAX, KORRA I8HAFVETS ALGFLORA. 

igenom urskiljbar; don uppnår sin största tjocklek vid mid- 
ten, afsmalnar teinligen hastigt mot spetsen, långsamt mot 
basen, starkt endast i närheten af vidftlstningsorganet. Den 
bär efter hela sin längd grensystem, hvilka uppåt af taga i 
längd och styrka. De nedre hafva en lancettlik, de öfre en 
äggrundt triangulär omkrets. Do nedre större grensystemens 
hufvudaxlar äro tjockast vid midten och aftaga starkt såväl 
mot spetsen, som mot basen. Vid utgångspunkten från huf- 
vudstammen är deras tjocklek betydligt mindre än dennas. 
De nedre sidoaxlarna af första ordningen uppbära få och 
mycket fingreniga, till omkretsen äggrunda eller äggrundt tri- 
angulära, temligcn jemnstora, korta grensystem af andra ord- 
ningen, hvilka vid sidoaxelns nedre del äro mycket glesa, upp- 
åt något tätare, ehuru äfven här glesa. Med dessa grensystem 
af andra ordningen öfverensstämma de närmare hufvudstam- 
mens spets utgående grensystemen af l:sta ordningen. Grenar 
af högre ordning än 3:dje äro sällsynta. Grenarna af sista 
ordningen äro hårfina och mellan grenar af lista och 2:dra 
ordningen är stor skilnad i tjocklek. 

Första årets sommar- och höstplanta har det utseende som 
fig. 2 anger. Detta framkallas deraf, att de öfre grensystemen 
och alla nedre grenar af högre ordning än första hos vår- 
plantan affallit antingen fullständigt eller qvarlemnande de 
nedersta basaldelarna. Bålen består alltså i detta fall af bålens 
hufvudaxel och de nedre biaxlarna af lista ordningen, som 
alla tilltagit i fasthet och tjocklek. 

Äldre sterila individ om våren. Växten blir af betydlig stor- 
lek, åtminstone 1 — 2 fot hög, mycket yfvig. I förgreningen 
öfverensstämma äldre individ med lista årets planta, skilda 
från denna endast dorigenom, att förgreningen är längre drif- 
ven. Vid den nya vegetationsperiodens början, sedan repro- 
duktionsorganen utbildats, utväxa från de öfvervintrande de- 
larna nya grensystem, hvilka likna än den unga växtens gren- 
system af lista ordningen, än hela första årets planta, än t. o', m. 
äro mera upprepadt greniga än denna. 

- Äldre individ om hösteji likna vngre individ under samma 
tid, blott med den skilnad, att de äro större, gröfre och mera 
upprepadt greniga. 

Individ med antheridier, sporocarpier och tetrasporanyier. Dy- 
lika har jag funnit ondast under vintern, december och janu- 
ari månader. De likna höstplantor på det när, attde öfverlef- 
vande delarna äro mer eller mindre tätt beklädda med korta, 
än ensamma, än i glesa knippen sittande, utan synbar ord- 



YKGA-EXPEDITIOSESS VETES SKAPLIGA AHBETES. H5 



ning utgående, till omkretsen äggformiga, upprepadt greniga 
grensystem med knappt urskiljbar hufvudaxel; (fig. 3). Redan 
då dessa nått en längd af 2 — 3 mm., bära de mogna antheri- 
dier eller sporocarpier i olika utvecklingsstadier, från nyss 
anlagda till nästan mogna; (fig. 4 — 5). Vissa tetrasporangiebä- 
rande grensystem eller tetrasporangieställningar likna anthe- 
ridie- och sporocarpieställningarna och bära mogna tetraspo- 
rangier, redan då de nått en längd af omkring 2 mm.; (fig .6). 
Andra äro längre, mindre metamorfoserade med vissa axlar 
sterila, stadda i tillväxt och vidare förgrenande sig, under det 
de öfriga biaxlarna bära fåtaliga tetrasporangier. 

Dessa metamorfoserade, för reproduktionsorganens utbild- 
ning från höstplantan utvecklade grensystems slutliga öde 
känner jag icke bestämdt, men har anledning att antaga, att 
de, sedan de funktionerat, upplösas eller affalla. Emellertid 
träffar man då och då, ehuru sällsynt, under slutet af våren 
och försommaren exemplar, hvilka habituelt afvika från de 
vanliga vårplantorna deri, att de delar, som öfvervintrat, bära 
yfviga, lång- och rikgreniga, ej tydligt raceraösa grensystem, 
hvilkas axlar efter hela längden äro besatta med glesa, mycket 
korta, trubbiga, stundom svagt klubblika utskott. Dessa synas 
mig tyda derpå, att dessa grensystem äro utväxta sporoearpie- 
ställningar, möjligen sådana, hvilkas carpogon af en eller annan 
orsak ej kommit till normal utveckling. Möjligt är också, att 
i vissa fall de för tetrasporangiernas bildning afsedda grensy- 
stemen kunna, sedan ett fåtal reproduktiva celler utvecklats, 
utbilda sig för vegetativt ändamål. 

Bålens bygnad. Fig. 7 utgör en del af ett tvärsnitt, fig. 
8 del af ett längdsnitt af bålens hufvudaxel nära basen hos 
ett äldre exemplar. Dessa visa, att bålens hufvudmassa ut- 
göres af en parenkymtös väfnad, hvars endokromlösa eller 
mj y cket endokromfattiga celler gradvis aftaga i storlek inifrån 
och utåt, der de omgifvas af ett från den innanför liggande 
väfnadsmassan skarpt afsatt kortikallager af små endokromrika 
celler. De pericentrala sifonerna äro liksom centralsifonen 
af obetydlig tjocklek. 

Fortplantningsorganm. Sporocarpierna äro ägglikt-urnefor- 
miga med kort hals. Sporerna hafva en päronlik form och 
äro omkring 100 /t. långa och 50 ,«. tjocka. Tetrasporangierna 
äro stora. Antheridierna äro smalt cylindriskt kägellika af 
mycket vexlande storlek, men i allmänhet nära basen omkring 
100 /*. i diameter. 

Den andra bohuslänska Rhodomela-Virten, J. E. Areschougs 
Bd ni. 10 



146 KJELLMAN, IT0HRA ISUAFVETSALGVLORA. 

Rh. subfusca /. éxtrateenietisis vel normalis är tydligen identisk 
med Fucus sitbftiscus Woodw. Tum. StacJdi. och FL Dan. och 
bör alltså heta Rhodomela subfusca (Woodw.) A g. Den är vis- 
serligen en allmänt känd art, men för att dock påpeka de af- 
vikelser, den visar från föregående, lemnar jag på taflan 8 
figurer, som hänföra sig till den, och en beskrifning af bohus- 
länska exemplar. 

Första årets planta steril, enligt exemplar från Bohuslän, 
taget i december månad; (fig. 1). 

Växten svartnar helt och hållet vid torkning och fäster 
vid konservering hårdt vid papper. Axlarna bibehålla sin 
trinda form eller sammanfalla åtminstone knappt märkbart. Vid- 
fiästningsorganet en callus, från hvilken utgå ofta flere vanligen 
olika starkt utvecklade axelsystem. Min beskrifning gäller ett 
enstämmigt, glesgrenigt exemplar. En hufvudaxel är följbar 
endast ett stycke uppåt i bålen. Såsom förgreningselement 
synas mig kunna anges: l:o korta, ungefär 5—6 mm.' långa, 
cylindriskt syllika grenar; 2:o fastigiösa grensystem af samma 
längd som föregående, hvilkas hufvudaxel endast upptill bär 
några få sidoaxlar; 3:o 5 — 8 cm. långa, vanligen smalt lancett- 
lika grensystem, hvars hufvudaxel uppbär sidoaxlar af de båda 
förra typerna. Dessa element äro kombinerade på ett mer 
eller mindre tydligt racemöst sätt. Den racemösa anordnin- 
gen blir dock ofta svår att följa, emedan såväl hufvud stammen 
som hufvudaxlarna i första ordningens grensystem förr eller 
senare blir ourskiljbar, emedan ett grensystem af närmast 
högre ordning utbildar sig lika starkt som den relativa huf- 
vudaxeln ofvan grensystemets utgångspunkt. Skilnaden i 
tjocklek mellan axlar af närmast olika ordning är icke betyd- 
lig. De vexlingar i dessa angifna förgreningsförhållanden, jag 
iakttagit hos bohuslänska exemplar, inskränka sig dertill, att 
elementen 1 än äro talrikare, än mindre talrika än elementen 
2 och att elementen 3 stundom äro kortare än ofvan angifvits. 

Ett utseende liknande detta har växten alltid under som- 
maren. J. E. Areschoug har utdelat dylika i Alg. Scand. 
exsicc. Ser. 2, N:o 57, insamlade under augusti. Det är en- 
dast undantagsvis, man träffar ett eller annat dylikt individ 
under vintern. 

Växten i vinterdrägt. Under vintern och den tidigare delen 
af våren har växten det utseende, som fig. 2 anger, hvilket 
uppkommit derigenom, att alla föreningselementen till större 
eller mindre del upplösts. Starkast resorberas elementen 1 
och 2. Dylika exemplar äro mycket vanliga vid bohuslänska 
kusten under vintern, december och januari månader. 



VEGA-EXPED1TI0SESS VETESSKA PLIG A A R BETES. 147 



Växten i vårdrägt. Fig. 3. Jfr Areseh. Alg. Scand. exsicc. 
Ser. 1, N:o 54. Från de öfvervintrade delarna utbildas under 
våren än spridda än något gyttrade grensystem, hvilka ut- 
bilda sporocarpier och tetrasporangier. Dessa äro upprepadt 
greniga med eorymbös utveckling och nå en betydligare stor- 
lek hos denna art än hos föregående, innan spormognaden 
inträder. Antheridier känner jag icke hos denna art. Exem- 
plar med mogna sporocarpier har jag tagit i maj, med mogna 
tetrasporer i april. 

Bålens bygnad. Figurerna 4 och 5, båda afbildande snitt 
af bålens nedre del, visa, att utanför sifonerna vidtar ett mäk- 
tigt lager storcelligt parenkym, uttill skarpt afsatt mot ett 
småcelligt också mäktigt väfnadslager, hvilket utan gräns öf- 
vergår i kortikallagret. Alla cellväggar äro tjocka. Det stor- 
celliga parenkymet är endokromlöst eller endokromfattigt, det 
småcelliga endokromrikt. 

Det är tydligt, att af dessa båda arter Rh. virgaUi icke har 
något att göra med Rh. hjcopodioides. Deremot visar Rh. sub- 
fusca så stor likhet med vissa former af denna art, särskildt 
f. typica fi läxa, att det kan ifrågasättas, om de i sjelfva ver- 
ket äro specifikt skilda. Båda hafva mycket ofta blifvit för- 
blandade. All den s. k. Rh. subfusca, Kl een hemförde från Nord- 
landen och jag varit i tillfälle att se, tillhör otvifvelaktigt for- 
mer af Rh. hjcopodioides och den växt från Spetsbergens kuster, 
som jag anfört under namn Rh. subfusca, måste jag nu er- 
känna vara en form af Rh. hjcopodioides. Dylika exempel 
skulle kunna anföras många. Man kunde derför vara benägen 
att, såsom Gobi gjort, sammanföra dessa båda Rhodomelor och 
antaga Rh. subfusca såsom en sydlig form af den andra. An- 
märkningsvärdt är emellertid, att båda formerna fullt karak- 
teristiska förekomma vid Englands kuster och att Rhodoméla 
subfusca vid Sveriges kust, den må växa på hvilka lokaler som 
helst, nära vattenytan eller på djupt vatten, är sig konstant 
lik och framför allt aldrig någonsin här uppträder under nå- 
gon tätgrenig compacta- eller densa-fovm, under det deremot Rh. 
lycopodioides vid Norges kust, då den växer så att den blottas vid 
ebb, regelbundet visar sig under formen typica a compacta, der- 
emot i andra fall gerna antar utseendet af f. typica y9 läxa, hvil- 
ket sålunda visar, att dessa båda arter eller former variera på 
olika sätt. Vidare anser jag mig böra framhålla en olikhet 
emellan dem, som, $å vidt mina undersökningar räcka, visat 
sig genomgående och konstant, den, nämligen, att Rh. lycopodi- 
oides, den må förekomma under hvilken af sina många, hvar- 



148 KJELLMAN, NORRA ISUAFVBTS ALG FLOR A. 

andra stundom så ytterst olika former som helst, dock alltid 
på sina gröfre axlar bär korta, svagt båg- eller skärformigt 
böjda, tilltryckta grenar, som äro tjockast något nedom mid- 
ten och afsmalna mot basen. De förekomma utan synbar ord- 
ning, stundom mycket talrikt, stundom mycket få och äro, så 
som jag trott mig finna, ett slags ad venti va grenar. Engodaf- 
bildning finner man i J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. tafl. 2, fig. 
2. Hos Rhodonida subfusca finnes det visserligen grenar, som 
erinra om dessa, de såsom förgreningselement 1 ofvan angifna, 
men dessa äro syllika eller cylindriskt syllika, utgående med 
bred bas och alltid utvecklade i sträng akropetal följd. Några 
bildningar lika med dem hos Rh. lycopodioides förekommande 
har jag aldrig sett på den betydliga mängd Rh. subfusca från 
Bohuslän, jag undersökt. Dessa omständigheter synas mig 
innebära, att Rh. lycopodioides och Rh-. subfusca äro tvänne 
skilda, om också svagt differentierade arter, som möjligen en 
gång utgått från samma typ, men sedermera utbildat sig olika. 

Gobis fordran, att arter måste vara i märkbar grad ana- 
tomiskt olika, lär svårligen kunna anses hållbar. Skulle en 
sådan fordran genomföras inom algologien, måste en betydlig 
mängd såsom goda ansedda, lätt igenkända, konstanta arter 
indragas och i långa serier subsumeras under andra. En yttre 
morfologisk olikhet bör väl äfven don kunna anses giltig så- 
som artkarakter. Smärre olikheter i anatomiskt hänseende 
finnas visserligen mellan Rh. lycopodioides och Rh. subfusca, 
men, då den anatomiska bygnaden hos båda arterna är 
väsentligen olika i äldre och yngre delar af bålen och då 
derjemte de olika formerna af otvätydig Rh. lycopodioides ock- 
så i detta hänseende äro i någon mån olika hvarandra, for- 
dras det för att här inse livad, som är väsentligt och ovä- 
sentligt, en undersökning af en stor mängd exemplar i olika 
åldrar och från olika växtplatsor. En sådan har jag icke kun- 
nat företaga och måste dorför inskränka mig till att säga, att 
med hänsyn till struktur Rh. subfusca och Rh. lycopodioides stå 
hvarandra mycket nära, men afvika väsentligt från Rh. vir- 
gata. 

Anmärkning vid formuppfattningen. Jag har, såsom af syno- 
nymlistan framgår, till en art sammanfört all den Rhodomda, 
hvilken uppgifvits förekomma i Ishafvet. Jag har derigenom 
kommit att betrakta såsom variationer af samma typ en be- 
tydlig mängd formor, hvilka vid förstq påseendet och i sina 
extremer högst betydligt afvika från den typiska formen. Efter 
hvad jag kan finna, gifves för närvarande ingen annan utväg. 



VEGA-EXPEDtTIONESS V ET RS8K A PLIG A ARBETES. 



149 



De hufvudformer, jag sökt urskilja, äro icke fristående utan 
.sammanbindas genom mer eller mindre talrika mellanformer 
med hvarandra. Mest afvika från den typiska formen de båda, 
h vilka jag benämnt f. flagdlaris och f. tenuissima /? gladalts. Den 
förra af dessa har jag icke förut kunnat inrangera utan i min 
framställning af Spetsbergens hafsalger upptagit den såsom en 
alg incertat sedis; Jfr Kjellm. Spetsb. Thall. 1, sid. 33. Sedan 
jag efter denna tid lärt känna den form, hvilken jag ofvan 
kallat f. setacea och hvilken, såsom de meddelade figurerna ange, 
f. fiagéUaris utan tvifvel står nära, tvekar jag ej att anse den 
för en egendomligt utvecklad Rh. lycopodioides. Ty att f. setacea 
tillhör Rh. lycopodioides' formserie, det visar en jemförelse mel- 
lan figurerna 1 och 3 på taflan 9. 

Rh. lycopodioides f. tenuissima /? glacialis har jag förut hållit 
för en god art, men, sedan jag funnit dess underform prolifera, 
som går samman med Rh. lycopodioides f. typica ft läxa, kan jag 
icke längre vidhålla denna åsigt. Det är en högark tisk form, af- 
passad för Ishafvets egendomliga fysiska förhållanden. Om f. 
eladostephns a densa har jag redan förut, Spetsb. Thall. 1, sid. 
8, uttalat min mening. Denna har jag icke fått skäl att från- 
gå. Men senare iakttagelser hafva öfvertygat mig, att den 
växt från Spetsbergen, hvilken jag en gång bestämde till Rh. 
subfusca, måste anses vara en form af Rh. lycopodioides och att 
den ansluter sig till dess f. cladostephus « densa, som a läxa 
af artens typiska form till underformen /? compacta. 

Att dessa senare äro mycket nära beslägtade, lär ingen be- 
tvifla, som varit i tillfälle att se en större mängd exemplar af 
dem båda. Talrika mellanformer sammanbinda dem. En va- 
rietet af samma värde som dessa är säkerligen den prydliga 
underformen T tenera. Det är en Rh. lycopodioides f. typica, som 
vuxit i bräckt eller nästan sött vatten. 

Lefnadsförhållanden. Att en växt, som uppträder under så 
många skepnader, också i sitt lefnadssätt skall visa många 
•olikheter är att a priori antaga. Så är också fallet, men märk- 
ligt är, att åtminstone en form, ehuru utsatt för mycket 
olikartade yttre förhållanden, dock i märkvärdig, grad bibehål- 
ler sitt karakteristiska utseende. Jag har redan angifvit, att 
detta gäller om f. typica « congesta. Det gifves exemplar af 
denna vuxna inom den sublitorala regionen vid Novaja Seml- 
jas vestkust, som icke kunna fckiljas från exemplar vuxna på 
de under ebb blottade klipporna vid Norges kust. Anmärk- 
ningsvärdt är också, att denna form och den denna myc- 
ket nära stående Rh. lycopodioides f. cladostephus a densa ofta 



150 KJBLLMAN* NORRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 

vid Novaja Semlja äro yppigare utbildade än compacta-tormen 
vid norra Norges kust. Denna är temligen reducerad och 
håller sig vanligen vid 5 — 10 cm. längd och når nästan aldrig 
en längd af 15 cin. Vid Norges vestra kust blir den åtmin- 
stone 25 cm. lång, vid Storbritanniens kuster ännu större, ända 
till 2 fot, enligt Harvey. För att kunna lenina någon klar 
föreställning om denna växts lefnadssätt, torde det vara lämp- 
ligast att behandla hvarje form särskildt. 

Rh. lycopodioides f. typica. Inom Norska polarhafvet, der 
denna är den vanligaste formen, förekommer den nästan all- 
tid inom den litorala regionen och då dels på klippor, som 
blottas vid ebb, dels i håligheter, hvilka under ebben äro fylda 
med vatten. I förra fallet uppträder den enligt regeln såsom a 
compacta, i senare fallet äfvensom då den någon gång går ned 
i den sublitorala regionens öfre del stundom, ehuru långtifrån 
alltid, såsom /? läxa. Då den växer på ställen, der vattnets 
salthalt är ringa, ikläder den sig den egendomliga drägten T 
tenera. Vid Grönlands vestkust är den än litoral än subli- 
toral. Inom polarhafvets egentliga arktiska område är växten 
alltid sublitoral och tillhör här Zamwarie-formationen. Den 
är egentligen en pelagisk form, som dock äfven går in i djupa 
fjordar, ehuru den här, enligt min erfarenhet, är vida sällsyn- 
tare än i yttre hafsbandet. Inom Norska polarhafvet är den 
sällskaplig, men så icke i det egentliga Ishafvet. Exemplar 
med sporocarpier känner jag icke från Ishafvet. Tetrasporbä- 
rande individ äro funna vid Norges kust i juni, juli och augu- 
sti månader; vid Novaja Semljas vestkust har jag funnit sådana 
under juli månad. 

Rh. lycopodioides f. cladostcphus liknar med hänsyn till lef- 
nadssätt föregående, då den uppträder inom Ishafvets arktiska 
område. 

Rh. lycopodioides f. setacea har jag funnit endast på ett 
ställe. Den växte i det inre af den djupt ingående Altenfjor- 
den inom det litorala området vid mynningen af en flod,< 
fäst på sten. Då den i slutet af sommaren insamlades, var 
den steril. 

Rh. lycopodioides f. flagettaris är tagen under senare delen 
af juli månad inom den sublitorala regionen på grusbotten 
vid Spetsbergens nordkust i det inre af en fjord. Den var då 
steril. 

Rh. lycopodioides f. tenuissima. Denna det egentliga Ishaf- 
vets allmännaste Rhodotnela- form förekommer alltid på den 
sublitorala regionen, från nära dess öfre gräns till omkring 



TEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



151 



6 — 8 famnar, vidfäst mindre stenar, snäckskal eller större 
alger. Den är ej sällan sällskaplig och uppträder på mindre 
områden i mycket stora individmassor. Den trifves så väl på 
öppen' som skyddad kust. Vid Spetsbergens nordkust träffas 
den hela vintern om och är under hela året stadd i utveck- 
ling, ehuru dock först i mars månad en kraftigare och lifli- 
gare bildning af nya vegetativa delar inträder. Vid Sibiriens 
nordostkust genomgår den en hviloperiod under någon del af 
året. Mot slutet af juni synes denna afbrytas här, hvilket 
jag sluter deraf, att en stor mängd exemplar, jag hade till- 
fälle att dagligen under tiden från 7 — 14 juli undersöka, 
alla hade de äldre öfvervintrande delarna klädda med nva 

• 

i sin första utveckling varande grensystem. Vid hvilken 
tid hviloperioden börjar, känner jag icke. Vid midten af 
september tagna exemplar hade redan antagit vinterdrägt. 
Reproduktionsorgan, sporocarpier och tetrasporangier bär väx- 
ten vid Spetsbergen antagligen hela året. Jag har tagit 
exemplar med endera af dessa organ under alla årets må- 
nader med undantag af maj. Rikligast utbildas dylika under 
senare delen af juli, under augusti, november och början 
af december månader, ehuru äfven under januari månad ofta 
funnos exemplar med en riklig mängd sporocarpier eller tetra- 
sporangier. Vid No vaja Semljas vest- och ostkust har jag 
samlat exemplar med sporocarpier i slutet af juni och midten 
af augusti, rikligt tetrasporangiebärande exemplar i midten af 
juli. Några i östra delen af Sibiriska Ishafvet under förra 
hälften af juli månad tagna exemplar buro unga tetrasporan- 
gier på de från vinterplantans delar utskjutande nya gren- 
systemen. 

Utbredning. I den omfattning, arten här tagits, är den an- 
tagligen circumpolär. Från Amerikanska Ishafvet är den dock 
ännu icke känd. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay 
vid Spetsbergens nordkust, 79° 56' N. Lat, Inom polarhaf- 
vets atlantiska område är den typiska formen den förher- 
skande, inom det arktiska området f. tenuissima, hvilken är att 
anse för en af detta områdes mest karakteristiska alger. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig (f. typica), Finmarken, allmän, men ofta mera sparsam 
såsom vid Maasö, Öxfjord, Talvik, på sina ställen ymnig t. ex. 
vid Gjesvaer och Mageröns sydkust (f. typica) ; vid Talvik före- 
kom också f. setacea. 

Grönlandshafvet : f. cladostephus, sparsam och lokal, f. tenu- 
issima, allmän och ymnig vid Spetsbergens nord- och vestkust, 
f. ftagellaris, vid Treurenbergbay. 



152 



ALGFI.ORA. 



Mnrmanska hafvet: f. typica, vid Ryska Lappmarkens kust ocli 
vestkusten af Novaja Semlja, nå senare stället lokal och spar- 
sam, f. clodosiephus, Novaja Semljas vestkust, allmännare och 
ymnigare än föregående, f. tenuissima, Cisuralska Samojed- 
landets kust, vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, här 
allmän och ymnig. 

Kariska hafvet: t", tenuissima, Novaja Semljas ostkust vid 
Uddebay, Sibiriens nordkust vid Kap Palander och i Aktinia 
viken, öfverallt sparsam. 

Sibiriska Ishafvet: f. tenuissima, Irkaipi, sparsam, Pitlekaj 
ocli trakten deromkring, allmän och ymnig. 

Baffinsbay: f. typicu, Cumberland Sound, allmän, Grön- 
lands vestkust flerestädes såsom vid Lichten.au, Julianeshaab, 
Godthaab, Snkkertoppen, Holstenborg, Godhavn och Ritten- 
ben k. 



Rhodomela Larix (Tum.) Ag. 

Sper. Alg. ], p. 87fi; Fucus larix Tura. llist. Fue. 4, p. 23. 
Detcr. Rhodomela larix J, ("i. Ag. Speo. Alg. 2, p. 886. 
Fig. Fucus larix Turn, 1. c. t. 207. 

Syn. Rhodomela larix Harv. Fl. WeBt.-Esk. p. Vi. 
Lefnadsforhällatuhn. Om artens lefnadssätt i Ishafvet är 
ingenting kändt. ■ 

Utbredning. Jag har sjelf ej varit i tillfälle att se denna 
art i Ishafvet. Den synes här vara af mycket lokal utbred- 
ning och endast tillhöra den del deraf, som ligger nordost om 
Beringssund, sannolikt dit invandrad från Beringsnafvet, der 




VEGA-EXPBDITIOSESS V ET ES S K A V LIG A ARllETES. 153 
1 : 

man med Plocamium coccineum, fäst på snäckskal. I polarhaf- 
vet funnen endast steril. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets atlantiska florområde. 

Fyndort. Arten är tagen af Kleen i Norska polarhafvets 
södra del vid ögruppen Givrer i Nordlanden. 

Polysiphonia Urceolata (Lightf.) Grev. 

Fl. E<linb. p. 309. Conferva urceolata Lightf. in Dillw. Intr. p. 82. 

f. typica. # 

Dexcr. Polysiphonia urceolata a urceolata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 970. 

Fiy. * » Harv. Phyc. Brit. t. K»7. 

Exzicc. > > Aresoh. Alg. Scand. exsicc. N:o 68. 

f. roseola A g. (J. G. A g.) 

1. c. p. 971; Hutchinsia roseola Ag. Spec. Alg. 2, p. 92. 
Descr. Polysiphonia urceolata t roseola J. G. Ag. 1. c. 
Fiy. » form osa Harv. Phyc. Brit. t. 168. 

Exsicc. * roseola Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 69. 

Syn. Conferva stricta Wg. Fl. Lapp. p. 512. 

Polysiphonia pulvinata < Jobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 25, excl. syn. 
- roseola Post. et Rupr. 111. Alg. p. IT, sec. Gobi, 1. c. 

> > Nyl. et S«l. Herb. Fenn. p. 74. 

> urceolata Groall, Fl. Disc. p. 459; ex parte. 

» Dickie, Alg. Sutherl. 2, p. 191. 

> * (iobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 26. 
» Kleen, Nordl. Alg. p. 13. 

Anmärkning vid formbegränsningen. Enligt hvad jag sett, 
finnes det i polarhafvet endast tvänne former af denna art, af 
hvilka en är identisk med den, h vilken Areschoug utdelat 
i Alg. Scand. exsicc. N:o 68 under namn P. urceolata, den 
andra åter med den växt, som blifvit kallad P. roseola. Kleen 
uppger visserligen, att i Norska polarhafvet ett par andra for- 
mer, f. paténs och f. for-mosa, skulle förekomma, men i de sam- 
lingar, han härifrån hembragt, som äro rika på exemplar af 
P. urceolata, finnes det icke några exemplar, som jag anser 
kunna hänföras till de så benämnda varieteterna. » Visserligen 
visa somliga exemplar afvikelser sins emellan, men utan att 
dock afvikelserna från den typiska formen äro så utpräglade, 
att det är möjligt att draga någon gräns. Några i mycket 
från typisk P. urceolata afvikande exemplar finnas, men den 
egendomliga utbildning, dessa hafva, torde snarare böra be- 
traktas såsom en bildningsafvikelse än en formskilnad. Dessa 
äro tätt tofslika, gröfre än typiska exemplar; de öfre hufvud- 
grenarna bära täta, qvastlika grenknippen, hvilkas smågrenar 
äro korta, grofva, tillbaka- eller vinkelböjda, tätt sammanslutna 
och sammanbundna med hvarandra genom egendomliga fäst- 



154 



KJELLMAX, XORRA ISHAFVETS ALG FLORA. 



organ. Dessa äro än längre än kortare, hyalina, encelliga, myc- 
ket tjockväggiga, slutande med en i kanten flikig fästskifva. 

Anmärkning vid synonymiken. Jag har till P urceohxta hän- 
fört den växt, hvilken Gobi i sin »Algenflora des WeissenMee- 
res» upptar under namn P pulvinata J. G. Ag. Spec. Alg. sid. 
957 och Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 67. J. G. Agardhhar 
redan på anfördt ställe identifierat den växt, hvilken han be- 
nämner P. pulvinata Ag.,med den, hvilken Areschoug i Phyc. 
Scand. sid. 279-*280 anför under namn P. pulvinata Roth och 
det är väl med anledning häraf, som denna växt uppgifves före- 
komma i Sinus Codanus. Gobi följer härutinnan J. G. Agardhs 
föredöme. Identifieringen af dessa båda växter kan dock icke 
vara möjlig, då de med hänsyn till sin struktur afvika från 
hvarandra i väsentlig grad. 

Polysiphonia pulvinata J. G. A g. och Gobi har, såsom begge 
författarne uppgifva, artiklarna 4-sifoniga, under det deremot 
Areschougs P. pulvinata i Phyc. Scand. är 6-sifonig. Han 
säger uttryckligen »Inlerstia sub microscopio visa tristriata* och 
de af honom i Alg. Scand. exsicc. Ser. I, N:o 60 utdelade exem- 
plaren, till hvilka han hänvisar, äga också 6-sifoniga artiklar. 
Samma växt har af honom sedan utdelats under samma namn 
i den 2:dra serien af hans exsiccat-verk N:o 67. Denna cite- 
rar Gobi såsom indentisk med sin P. pulvinata från Hvita 
hafvet. Alla de exemplar af denna Areschougs P. pulvinata, 
som jag haft tillfälle att undersöka, hafva haft 6 pericentrala 
sifoner och afvika således från den i Hvita hafvet funna P. 
pulvinata Gobi. Att denna bygnad är en väsentlig karakter 
för P. pulvinata Aresch. framgår tydligen af denne författares 
utförliga beskrifning af densamma i Obs. Phyc. 3, sid. 7 — 8, 
der den går under namn P hemisphcerka Aresch. syn. P. 
pulvinata Aresch. Phyc. Scand. p. 57 (279), Alg. Scand. exsicc. 
Ed. I, N:o 60 och Ed. II, N:o 67. 

Jag vågar visserligen icke påstå, att P pulvinata J. G. 
Ag. icke förekommer vid Skandinaviens kust. Areschoug 
uppger den hvarken i Phyc. Scand. eller upptog den så- 
som skandinavisk i sina för några år sedan hållna offent- 
liga föreläsningar öfver Skandinaviens alger. Sjelf har jag 
aldrig hvarken vid Bohusläns eller Norges kust sett någon 
växt, som skulle kunna identifieras med P pulvinata J. G. A g. 
Deremot har jag vid flere tillfällen vid Skandinaviens vest- 
kust funnit en Polysiphonia, hvilket habituelt mycket påminner 
om P. pulvinata, det är P. lwmispharim Aresch. Den bildar 
liksom denna mycket täta, nästan halfklotformiga tofsar, som 



VEGAEXVEDITI0NEX8 VETESSKAPLIGA ARBETES. 155 



vid torkning antaga en åt brunt gående färg. Den äger lik- 
som denna en tät plexus radkalis, bildad af de nedliggande, om 
hvarandra snodda nedre delarna af bålaxlarna, hvilka utsända 
korta, nästan hyalina, i spetsen med en flikig, sköldformig vid- 
fästningsskifva försedda rhiziner. Den är dock alltid 4-sifonig 
och öfvergår genom tydliga mellanformer i typisk P. urceolata. 
Jag har trott, att det är en dylik P. urceolata, Gobi sett från 
Ishafvet och bestämt till P pulvinafa J. G. A g. Härför talar, 
utom Gobis bestämda uppgift, att den har 4 pericentrala sifo- 
ner, det att den bildar *ziemlkh dkhte Buscheh — P. piävinata 
J. G. A g. är tätt tufvig, »ccespites densisshni* — och att den af 
en så van algolog som Ruprecht kunnat benämnas P 
roseola A g. Jfr. Gobi, anf. st. sid. 26. not. 

Om P urceolata Oroall se under P. aret ka. 

Levnadsförhållanden. Växten är i polarhafvet egentligen 
och vanligen litoral, men förekommer också på den sublito- 
rala regionen och går till och med ned till dess undre gräns. 
I Finmarken har jag tagit den på 15 — 20 famnars djup, men 
allmännast fans den i nedre delen af den litorala regionen. 
Den sitter fäst än på andra alger än på sten och synes före- 
draga öppen kust, ehuru den äfven går in i det inre af djupa 
fjordar, der den dock icke enligt min erfarenhet når den fro- 
dighet, som på öppna ställen. Den växer spridd, ehuru stun- 
dom i rätt stora individmassor. Enligt Kleen bär den i 
södra delen af Norska polarhafvet sporocarpier och tetraspo- 
rangier hela sonpmaren. Vid Finmarkskusten har jag funnit 
-exemplar med dylika organ under slutet af juli och början 
af augusti. 

Utbredning. Arten tillhör polarhafvets båda florområden, 
men har en inskränkt utbredning inom det arktiska. Den går 
långt mot norr i Baffinsbay, der den skall vara funnen vid N. 
Lat. 73° 20'. Sitt maximum af freqvens når den i Norska 
polarhafvet. Den vanligaste formen är f. typica: f. roseola kän- 
ner jag endast från Norska polarhafvets södra del. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken, allmän och ymnig i yttre hafsbandet, vid Maasö, 
Qjesvaer, Öxfjord samt vid Talvik och i Magerösundet. 

Murmanska hafvet: vid Ryska Lappmarkens och Cisuralska 
Samojedlandets kust. 

Hvita hafvet: sparsam (?) 

Baffinsbay: antagligen temligen ymnig vid Grönlands 
vestkust, såsom vid Julianeshaab, Ameralik, Godthaab och vid 
Lat. N. 73° 20' Long. W. 57° 20', Egedesminde (?). 



■56 KJELLMAK. SOSRA 1SBAFVZTSALGFL0KA. 

Polysiphonia Bnom.Ei (Dillw.) Grev. 

in Hook. Brit. Fl. 2, ]>. 328; Conferva Brodiei Dillw. Brit. Conf. t 107. 

f. Kiäzingii nob. 

f. parviiia. circa >i era. älta, csespitoea, densa. 
Fig. Polysiphonia Brodhei Ktttz. Tab. Phyc. 14, t. 1. 

f. Agartlhii nob. 
Deser. Hutchinsia Bnxlifpi a Ag. Spee. Alg. 2. p. 63. 
Exsicr. Polysiphonia penicillata Aresch. Alg. Scand. exsicc. K:o 64. 

f. Lyngbyci nob. 
Deser. Hntehinnia Brodi»! Lyngb. Hydr. Dan. p. 109. 
Fig. . . ' > ' > t. 83. 

a. läxa nob. 

forma sequente robust ior, penieillia raraulorura paucioribus, permaf- 
nis, diatantibus. 

$. conftttens nob. 

forma peniuillis ramulorum ereberrimis, apicem axis primär ii venna 
valde approximatis, contiuentibua. 

Syn. Polysiphonia Brodiici Kleen, Nordl. Alg. p. 13. 

Anmärkning vid formbegränsningen. I Kleens på exemplar 
af denna art rika samlingar från Norska polarhafvet finnas tre 
utmärkta former och dessutom åtskilliga mellanformer mellan 
dem. Tyvärr har denna algolog icke lenmat några upplys- 
ningar om deras förekomst och lefnadssatt. Den form, hvilken 
jag benämnt f. Kiitzingii, liknar habituelt mycket en lågväxt 
Rhodomela lycopodioides f. typicn fi läxa. Den Öfverensstämmer i 
förgrening med den växt, hvilken Kutzing på anfördt ställe 
afbildat under namn P. Broditei, på hvilken dock den diagnos. 




VEGA- EXPEDITION ESS VETENSKAPLIGA A It BETES. 



15 



med mera tätt sittande, upptill sammanflytande grenknippen. 
En sådan liar jag ofta funnit vid Sveriges vestra kust på öppna, 
för starkt vågsvall utsatta ställen. 

LefnadsförlMlanden. Enligt Kleen förekom växten i södra 
delen af polarhafvet på öppen kust, i klipphålor inom den 
litorala regionen, men saknades i det inre af den större fjord, 
Saltenfj orden, som af honom undersöktes. Den synes alltså 
vara en pelagisk form. Möjligen växer den här, liksom längre 
söder ut, temligen sällskaplig i större individmassor. Härom 
nämner den anförda auktorn intet. I juli och augusti barden 
sporangier vid Nordlandens kust. 

Utbredning. Känd endast från det atlantiska florområdet 
och uteslutande från dess södra del. 

Fyndart: Norska polarhafvet : Nordlanden, temligen allmän. 

Polysiphonia Fibrillosa (Dillw.) Grev. 

in Hook. Brit. Fl. 2, p. 334; Conferva fibrillosa Dillw. Brit. Conf. p. 8f>. 

Descr. Polysiphonia fibrillosa J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 991. 
Fig. * lamotricha Kiitz. Phyc. gener. t. 49. 

Syn. Polysiphonia violarea Kleen, Nordl. Alg. p. 13. 

Anmärkning vid artbestämningen. Den växt, h vilken Kleen 
i sitt arbete öfver Nordlandens alger upptar under namn P 
violacea, är, att döma af exemplar i hans herbarium, icke denna 
art utan P fibrillosa. Den afviker visserligen genom rikare 
grenbildning, mindre mäktigt utbildadt kortikallager och 
större slankighet något från engelska exemplar af denna 
växt, men öfverensstämmer i hufvudsak med dessa. Närmast 
kommer den intill den af Kiitzing, anf. st., afbildade P. lasio- 
tricha, som enligt J. G. Agardh bör identifieras med P fibril- 
losa. Den olikhet, exemplaren från Nordlanden visa med en- 
gelska, torde bero derpå, att de förra vuxit på djupt vatten, 
under det deremot växten vid Englands kuster är litoral. 

Lefnadsförhållanden. I polarhafvet funnen på flere famnars 
djup, fäst på skal eller döda Fucus-del&r eller på Desmarestia 
aeuleata. Den bär här tetrasporer i augusti månad. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
■område och från dess södra del. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden. Antagligen äro 
alla de af Kleen för P. violacea uppgifna fyndorterna: Röst, 
Givser och Fleinvcer att hänföra till denna art. Någon P vio- 
lacea innehålla hans samlingar åtminstone icke. 



158 



KJELLMAN. NORRA l SH A F VETS A LG FLORA. 



POLYSIPHONIA SCHCBELERII Foslie. 
Aret. Havalg. p. 3. 

Descr. Polysiphonia Schubelerii Foslie, 1. c. 

Fig. > > » t. 1, fig. 1 — 3. 

Anmärkning vid arten. Arten, af h vilken jag genom Fos- 
lies välvilja varit i tillfälle att se åtskilliga exemplar, står» 
såsom dess auktor sjelf anmärker, mycket nära P. fibrillosa 
och torde svårligen kunna till arten skiljas från denna. Ha- 
bituelt afvika de exemplar, jag sett, ganska mycket från denna» 
särskildt genom sina mycket grofva hufvudstammar och biax- 
lar af första ordningen, hvilket dock delvis torde härröra från 
stark pressning vid konserveringen. Till dess växten blifvit 
närmare studerad i lefvande tillstånd, anser jag mig dock 
böra bibehålla den såsom en särskild art. 

Lefnadsförhållanden. Växer på stenblandad sandbotten på 
2—4 famnars djup, vidfäst småsten och snäckskal, tillsam- 
man med Ceramium och Punctaria. Den bär under sommaren 
tetrasporangier. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
område. 

Fyndort: Xorska pohtrhafvet : Finmarken i Porsangerfjorden. 

PoLYsirnoNiA Elongata (Huds.) Harv. 

in Hook. Brit. Fl. p 333; Conferva elongata Huds. Fl. Angl. p. 599. 

f. Lyngbyei J. G. A g. 

Spec. Alg. 2, p. HM. 

Descr. Polysiphonia elongata I. Lyngbyei J. G. Ag. 1. c. 
Fig. Ceramium braohygonium Lyngb. Hydr. Dan. t. 36. 
Exsicv. Polysiphonia elongata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o tiO. 

Syn. Polysiphonia elongata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. 

> Kleen, Xonll. Alg. p. 12. 

Lefn(idsförh(d1anden. I Norska polarhafvet förekommer väx- 
ten på skal- och dödbotten inom den sublitorala regionen på. 
8 — 15 famnars djup och bär här sporocarpier och tetrasporan- 
gier i juli och augusti månader. Samtidigt, men äfven tidigare 
i maj och juni, har jag funnit den med dylika organ vid Sveri- 
ges vestra kust. Enligt exemplaren i Kleens herbarium öf- 
vergår växten vid Xordlandens kust i sitt hvilostadium mot 
slutet af augusti manad. 

rtbredning. Det foreligger en uppgift af J. G. Agardh, att ar- 
ten skulle hafva blifvit hemtord från Spetsbergen under den 
Torellska expeditionen 1861. Sjelf såg jag den hvarken här 



VEGA-EXPEDITI0SEX8 V ET EN8KAPLI G A ARBETEN. 159 



eller annorstädes i Ishafvet. I södra delen af Norska polar- 
hafvet är den funnen af Kleen. 

Fyndorter: Norska polarlmfvet: Nordlanden vid ögrupperna 
Giv*er och Fleinvser. 

Grönlandshafvet : Spetsbergens kust utan närmare angifven 
lokal. 

Polysiphonia Fastigiata (Roth) Grev. 

Fl. Edinb. p. 308; Ceramium fastigiatum Roth. Fl. Germ. 3, p. 463. 

Dtscr. Polysiphonia fastigiata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1029. 

Fig. > » Harv. Phyc. Brit. t. 299. 

Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 4. 

Syn. Conferva polymorpha Gunn. Fl. Norv. 2, p. 92; fide. syn. 

> Wg. Fl. Lapp. p. 511. 

Hutchinsia fastigiata Lyngb. Hydr. Dan. p. 108. 
Polysiphonia > J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. 
» > Aresch. Phyc. Scand. p. 278. 

> > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 9. 

Lefnadsförhållandeti. Växten tillhör det litorala området 
och synes nästan uteslutande hålla sig till Ozothallia nodosa 
såsom det föremål, på hvilket den är fäst. Då den, såsom 
stundom händer, växer på lösryckta bitar af denna art, förda 
till djupt (10 — 15 famnars) vatten, blir den mindre tätgrenig, 
finare, längre och mindre qvastlik, hvarjemte axlarna afsmalna 
starkare mot spetsen. Dylika med den typiska formen habi- 
tuelt ganska olika exemplar har jag funnit vid Maasö i Fin- 
marken. Den är en pelagisk form, skyr åtminstone djupa fjor- 
dar och är något sällskaplig. Enligt Kleen bär den i södra 
delen af Norska polarhafvet sporocarpier och tetrasporangier 
under hela sommaren. Vid Finmarkskusten förekom den med 
sporocarpier under augusti, september och oktober månader, 
med tetrasporangier under augusti. 

Utbredning. Maximum af freqvens har arten i Norska po- 
larhafvet. Från Baffinsbay är den uppgifven af Lyngbye. 
Huruvida den verkligen växer annorstädes i Ishafvet, synes mig 
ännu osäkert. Den anses visserligen förekomma i Grönlands- 
hafvet vid Spetsbergens kust. Sjelf har jag också träffat den 
här, men aldrig vidvuxen utan blott uppkastad på stranden 
och antagligen drifven dit söderifrån. Möjligen är också detta • 
fallet med de exemplar af arten, hvilka hemfördes från samma 
trakt af Torellska expeditionen 1861. Den är icke ens anmärkt 
i Hvita hafvet. Dess nordligaste säkra fyndort måste tills- 
vidare Gjesvser strax norr om 71° N. Lat. anses vara. 



160 KJELLMAK, NORRA ISHAFVET8 ALOFLORA. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, Tromsö am t vid 
Tromsö, Renö och Karlsö, Finnmarken vid Maasö, Gjesvaer. 
Oxfjord och Mageröns sydkust, allestädes allmän och ymnig. 

Grönlandshafvet : Spetsbergens kust (?). 

Baffinsbay: Grönlands vestkust. 

Polysiphosia Arctica J. G. Ag. 

Spec. Alg. 2. p. 1034. 

Descr. Polysiphonia arctica J. G. Ag. 1. c. et Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 26. 
Exsicc. » • Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 403. 

Syn. Conferva nigra R. Br. in Scoresby, Account. 1, App. 5(?) 

Hutchinsia bad i a Post et Rupr. 111. Alg. p. II. Cfr. Gobi, 1. c. p. 27. 

» stricta Lind bl. Bot. Not. p. 168. 

Polysiphonia arctica J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr, p. 3; Bidr. p. 11. 

> » Dickie, Alg. Cumberl. p. 238. 
» Eaten, List. p. 44. 

» » Gobi, 1. c. p. 26. 

> » Kjellm. Winteralgv. p. 64. Spetsb. Thall. 1, 

p. ( J; Algen v. Murm. Meer. p. 11; Kariska 
hafvets Algv. p. 19. 
» stricta Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85; fide spec. 

urceolata Croall, Fl. Disc. p. 459 saltem ex parte. 

> » Wittr. in Heugl. Reise 3, p. 284; fide spec. 

Anmärkning vid synonymiken. Att för närvarande bestämdt 
afgöra, hvad R. Brown menade med sin i bihanget 5 till 
Scoresbys resa omnämnda Conferva nigra, torde icke vara möj- 
ligt. Emellertid synes det mig högst antagligt, att det är den 
vid Spetsbergens kust allmänna, vid torkning starkt svart- 
nande P arctica. Af P stricta Croall torde en del tillhöra P. 
arctica, den med 5 sifoner, en del, särskildt exemplaren från 
Egedesminde, åter P. urceolata. Mellan några andra arter 
än dessa har man högst sannolikt icke att välja. Jfr Kjellm. 
Spetsb. Thall. 1, sid 9 och Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid 27. 

Lefnadsf or hållanden. Förekommer så väl på öppen som 
skyddad kust, fäst dels på andra alger dels på sten inom 
den sublitorala regionen, merendels på dess öfre del, på 1 — 10 
famnars djup, stundom jemte åtskilliga djupvattens-former på 
dess undre del eller till och med öfverst i den elitorala regionen. 
Vid Norges Ishafskust har jag träffat den endast på den sub- 
• litorala regionens nedre del, på 10 — 20 famnars djup tillsam- 
man med åtskilliga andra i Ishafvet allmänna och vidsträckt 
utbredda arter. Afven i Hvita hafvet svnes den oftast före- 
komma på djupare vatten, 10 — 12 famnar, stundom på mindre 
djup, 3 — 8 famnar, men äfven då tillsammans med åtskilliga 



VEGA -EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 161 



rena ishafsformer, sådana som Odonthalia dentata, Delesseria 
sinuosa, Ptilota pectinata och Fhyllophora interrupta. Den tillhör 
företrädesvis ZaiwinanV-formationen och växer här spridd, al- 
drig sällskaplig i större individmassor. Vid Spetsbergens 
nordkust lefver den öfver vintern och utvecklar sig under hela 
den mörka och kalla tiden, ehuru långsamt. Alltjemt träffar 
man dock exemplar med unga, i utbildning stadda vegetativa 
organ. I april blir utvecklingen af dylika starkare, når sin 
fulla kraft vid midten af maj och fortgår sedan under som- 
marmånaderna. 

Ehuru jag varit i tillfälle att under alla årstider under- 
söka en stor mängd exemplar, har jag endast högst sällan sett 
växten med propagationsorgan. Endast en gång, nämligen i 
augusti månad 1872, har jag funnit ett exemplar med unga 
sporocarpier och under juli månad samma år likaledes ett 
exemplar med unga bildningar, som antagligen voro anlag till 
antheridier. Exemplar med tetrasporangier fann jag 8:de och 
21:sta november 1872, 19:de och 20:de december samt 18:de ja- 
nuari 1873. Att arten vid Spetsbergen utbildar tetrasporangier 
äfven under sommaren, framgår deraf, att J. G. Agardh beskrif- 
ver dessa organ på exemplar, hemförda härifrån af Vahloch 
af den Torellska expeditionen, hvilka uppehöllo sig vid 
Spetsbergens kuster endast under sommartid. 

Utbredning. Maximum af freqvens har arten i det Grön- 
ländska Ishafvet vid Spetsbergens kuster. Sin största yppig- 
het når den vid Norges nordkust, der den bildar rika, täta 
tofsar, mer än 20 cm. långa. Den är anmärkt från alla delar 
af Ishafvet med undantag af det Amerikanska Ishafvet. An- 
tagligen finnes den dock äfven här och man torde derför kunna 
räkna arten bland de circumpolära. Den säkert kända nord- 
ligaste fyndorten är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80° 31'. 

Fyndorter: Norska poJarhafvet: Finmarken vid Maasö och 
Gjesvser, sparsam och lokal. 

Grönlandshafvet : allmän och mycket ymnig vid Spetsber- 
gens nord- och vestkust, känd äfven från Storfjorden, österom 
Vest-Spetsbergen och från Sabineön vid Grönlands ostkust. 

Murm-anska hafvef: Ryska Lappmarkskusten, ön Kolgujew 
vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, på senare stället 
allmän, men mindre ymnig. 

Hvita hafvef: allmän och ymnig. 

Kariska hafvef: Uddebay, vid Novaja Semljas ostkust, 
Lat. N. 76° 18' Long. O. 92° 20', Kap Palander och Aktinia- 

Bä III. 11 



162 KJELLMAS, S0RRA I SH ÅKTETS ALG FLORA. 

viken, öfverallt sparsam, ehuru flerestädes temligen allmänt 
utbredd. 

Sibiriska lsJmfvet: Tschuktscblandets nordkust, sparsam 
och lokal. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen allmän, . flere- 
städes vid Grönlands syd- och vestkust, såsom Nenese, fjor- 
den Tessarmiut, Godhavn, Jakobshavn (?), Disco ön. 

Polysiphonia Atrorubescens (Dillw.) Grev. 

Fl. Edinb. p. 308. Conferva atrorul>e8cenB Dillw. Brit. Conf. t. 70. 
Syn. Polysiphonia atrorubescens J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 48. 

Lefnadsförhållanden. Artens lefnadssätt i Ishafvet är mig 
obekant. 

Utbredning och fyndorter. Jfr J. G. Ag. anf. st. 
Polysiphonia Byssoides (Good. et Woodw.) Grev. 

Fl. Edinb. p. 309. Fucus byssoides Good. et Woodw. Linn. Träns. 3, 
p. 229. 

I)e8cr. Polysiphonia byssoides J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1042. 

Fig. * > Harv. Phyc. Brit. t. 284. 

Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o C6. 

Syn. Polysiphonia byssoides Kleen, Nordl. Alg. p. 14. 

Lefnadsförhållanden. Växer enligt Kleen i Nordlanden på 
skalbotten på djupt vatten och liar här träffats med sporocar- 
pier i juli och augusti. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
område och från dess södra del. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : vid ögrupperna Fleinvaeroch 
Givier i Nordlanden, hvilka alltså äro artens nordligaste hit- 
tills kända förekomstorter. 

Polysiphonia Nigrescens (Huds.) Harv. 

Brit. Fl. 2, p. 332. Conferva nigrescens Huds. Engl. Bot. t. 1717. 

f. pectinata A g. 

Hntchinsia nigrescens (i pectinata Ag. >Syst. Alg. p. 151. 

Descr. Polysiphonia nigrescens a pectinata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 1068. 
Fig. Conferva nigrescens Engl. Bot. t. 1717. 

Exsicc. Polysiphonia Brodipei Aresch. Alg. Scand. exsicc. X:o 03 et 152. 
> nigrescens > > » N-.o 62 et 304. 



V EG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 163 



f. protensa J. G. A g. 

.Spec. Alg. 2, p. 1068. 

^ gracilis nob. 

f. setaeea, circa 10 cm. älta, fragilin, clilute violacea, fastigiato- 



ramosa. 



Syn. Conferva atrorubens Wg. Fl. Lapp. p. 511; fide herb. 
Polysiphonia nigrescens Aresch. Phyc. Scancl. p. 271. 

> > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. 

> . > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 29. 

a Nyl. et Sael. Herb. Fenn. p. 74. 

> > Kleen, Nonll. Alg. p. 13. 
Rhodomela gracilis > * » > 12. 

Anmärkning vid synonymiken. .Kleen upptar i sitt arbete 
om Nordlandens alger Rhodomela gracilis, funnen i en liten 
insjö med nästan sött vatten, kallad Kosmovandet. I hans 
samlingar finnes också en på denna lokal tagen växt, hvilken 
habituelt står Rhodomela gracilis Kutz mycket nära, och någon 
annan alg, som möjligen skulle kunna kallas Iih. gracilis, fin- 
nes icke. Denna växt, hvilken sålunda, efter allt hvad jag 
kan se, är just den, som Kleen menat med sin Iih. gracilis, 
är dock icke någon Rhodomela, utan en egendomlig form af 
Polysiphonia nigrescens, hvilken står närmast J. G. Agardhs 
f. protensa, ehuru den rätt betydligt afviker från den. Jag har 
ofvan kallat den Rh. nigrescens f. protensa ft gracilis. 

Lefnadsförhållanden. Artens vanliga form, {. pectinata, före- 
kommer vid Norges kust i klipphålor inom den litorala regi- 
onen, i Hvita hafvet på det sublitorala området ända ned till 
18 famnars djup, vanligen på sten- och grusbotten. Enligt 
Dickie skall växten i Baffiusbay vara upphemtad på 40 — 50 
famnars djup. Jfr ofvan sid 13. Den trifves såväl på öppen som 
skyddad kust och växer spridd. Vid Norges kust är den fun- 
nen med tetrasporangier i juli och augusti, i Hvita hafvet i 
midten af juli. Formen protensa ft gracilis är, såsom ofvan 
nämndes, en brackvattensform. Den är känd endast i sterilt 
tillstånd. 

Utbredning. Arten tillhör visserligen polarhafvets såväl 
atlantiska som arktiska florområde, men har sitt maximum af 
freqvens inom det förra och ringa utbredning inom det senare. 
Den är säkerligen en söderifrån i det egentliga Ishafvet in- 
kommen alg. Dess nordligaste säkra förekomstort är Ryska 
Lappmarkskusten. Enligt Dickie är den i Baffinsbay funnen 
mycket högre mot norr, nämligen i Whale Sound under 77° 
N. Lat., men här uppkastad på stranden. Den andra fynd- 



164 KJELLMAN, NOIIRA ISHAFVETS ALGFLOSA. 



orten i Baffinsbay, % Hunde Islands, ligger på ungefär samma 
bredd som Ryska Lappmarken och är för öfrigt ej fullt säker. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden* allmänt spridd, 
men sparsam, Finmarken, >freqventer> enligt Wahlenberg; sjelf 
har jag icke lyckats träffa den vid denna kuststräcka. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestra delen 
af Cisuralska Samojedlandets kust, tfn Kolgujew. 

Hvita hafvet: allmän och ymnig. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust, Hunde Islands (?), Whale 
Sound, uppkastad på stranden. I Köpenhamns musei samlin- 
gar har jag sett ett litet fragment af arten »e Groenlandia» 
utan närmare angifven lokal. 



Fam. Spongiocarpe® Grev. 

sec. J. G. Ag. Epicr. Alg. p. fi28. 

Gen. Polyides Ag. 

JSpee. Alg. 1, p. 390. 

Polyides Rotundus (Gmel.) Grev. 

Alg. Brit. p. 70, 8ec. J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 721. Fucus rotundas 
Gmel. Hist. Fuc. p. 110. 

f. typica. 

Descr. Polyides lumbricalis J. G. Ag. Spec. Alg. 2. p. 721. 

Fig. > rotundus Harv. Phyc. Brit. t. 95. 

Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 252. 

Syn. Polyides lumbricalis Kleen, Nordl. Alg. p. 15. 

> rotundus Gobi, Algen fl. Weiss. Meer. p. 32. 

> Nyl. et Stel. Herb. Fenn. p. 74. 

f. fastigiata Turn. 

Hist. Fuc. i, p. 9. 
Descr. Fucus rotundus y fastigiatus Turn. 1. c. 

Syn. Polyides rotundus Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 14. 

Anmärkning vid artbestämningen. I den anförda afhandlin- 
gen om Murmanska hafvets alger hänförde jag till Polyides 
rotundus en vid Matotschkin Schar och Besimennajabay på 
Novaja Semljas vestkust tagen alg. Jag har underkastat denna 
en förnyad granskning och hos några af de exemplar, hvilka 
habituelt mest slöto sig till FurceUaria fastigiata, lyckats finna 
tetrasporangier. Dessa ange tydligen växten vara en Polyides. 

Lefnadsförhållanden. Vid Norska polarhafskusten är växten 
litoral, förekommande på öppen kust och företrädesvis i klipp- 



TEO A- EXPEDITION ESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 165 



hålor, som under ebb äro fylda med hafsvatten. Vid Novaja 
Semljas vestkust är den sublitoral, här liksom annorstädes 
växande spridd. Kleen har funnit den med sporoearpier i 
Nordlanden under slutet af juli månad. Vid Novaja Semlja 
samlade jag exemplar med unga sporoearpier och mogna te- 
trasporangier under samma tid. Vid Sveriges vestkust synes 
den egentliga tiden för propagationsorganens utbildning vara 
vintern, december och januari månader, dock uppger Are- 
schoug, att han här funnit sporocarpiebärande individ äfven 
i augusti och september. Jfr. Aresch. Phyc. Scand. sid. 309. 

Utbredning. Arten är känd från polarhafvets såväl atlan- 
tiska som arktiska område. Inom det senare har den ringa 
utbredning och är antagligen en söder ifrån invandrad art. 
Dess nordligaste fyndort är Matotschkin Schar vid Novaja 
Semljas vestkust, Lat. N. 78° 15', der den förekommer under 
den förkrympta formen f. fastigiata. 

Fyndorter: Norska polarhafvd: Nordlanden, f. typica, allmän, 
ymnig, Finmarken, f. fastigata, sparsam, lokal vid Maasö, Gjes- 
vaer och Oxfjord. 

Marmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, vest- 
kusten af Novaja Semlja och Waigatsch, temligen allmän och 
ymnig. 

Hvita hafvet: sparsam (?). 

Fam. Wrangeliace© (J. G. A g.) Hauck. 

Meeresalg. p. 14; J. G. Ag. Spec. Alp: 2, p. 701; lim. mut. 

Gen. Spermothamnion Aresch. 
Phyc. .Scand. p. 334. 

Spermothamnion Tursehi (Mer t.) Aresch. 

1. c. p. 335. Ceramium Turnén Mert. in Roth, Cat. Bot. 3, p. 127. 

Descr. Spermothamnion Turneri Aresch. 1. c. 

Fig. > roseolum Pringsh. Morph. Meeresalg. t. 4 — G. 

Exsicc. * « Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 83. 

LefnadsförhåUanden: Förekommer mestadels inom den lito- 
rala regionen, fäst på andra alger. I Nordlanden är den dock 
funnen äfven på sten. I polarhafvet växer den spridd, mest 
på öppen kust samt bär här tetrasporangier och sporoearpier 
om sommaren. Vid Sveriges vestkust har jag funnit den rik- 
ligt tetrasporangiebärande äfven under vintern, i slutet af 
december månad. 



166 KJELLMAN. NORRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 



Utbredning: Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
område. Dess nordligaste fyndort är Oxfjord i Finmarken 
vid Altenfj ordens mynning, ungefär Lat. N. 70°. Maximum af 
freqvens har den i Norska polarhafvets södra del. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken, Öxfjord, lokal, sällsynt. 



Gen. ChantranBia (DC.) Fries. 
Syst. Veg. p. 338; DC. Fl. Fr. 2. p. 49; lim. mut. 

Chantransia Efflorescens (J. G. Ag.) Kjellm. 

Spetsb. Thall. 1, p. 4. Callitliamnioii efflorescens J. G. Ag. Spec. Alg. 
2, p. 15. 

f. tenuis nob. 

f. laxe crcspitosa, qvam forma typiea in Sinu Codano proveniente multo 
tenuior et flaccidior; articulis axis principalis 5 ,«. diametro non attingentibus, 
(in f. typiea — 8 p.) 

Fig. Chantransia effloreseenK f. tenuis tab. nostra 12, fig. 1 — 2. 
Exsicc. Cfr. Trentepohlia Daviesii var. a Aresch. Alg. Scand. exsice. X:o 16. 

Syn, Chantransia Daviesii Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 50. 

» eiFloresoens Kjellm. Spetsb. Thall. 1. p. 14; Algenv. 

Murm. Meer. p. 14; Kariska hafvets Algv. p. 20. 

Anmärkning vid artbestämningen. Den Chantransia efflore- 
scens, hvilken jag trätfat flerestädes i polarhafvet, afviker från 
den vid Bohusläns kust furekommande, af Areschoug påanf. 
st. utdelade, genom nästan dubbelt större finlek, slankigare 
växt och derigenom, att den bildar glesare tofsar än denna. 
Jag har antagit, att det är samma form, som af Gobi upp- 
gifves for TIvita hafvet. Jag föreslår för den namnet tenuis. 

Levnadsförhållanden. Växten är öfverallt i polarhafvet sub- 
litoral. Den sitter fäst på olika algarter, såsom Lithothamnion 
soriferum. Odonthalia dentafa, Polysiphonia aretica, Delesseria B<erii. 
Chcetomarpha mdagonium och andra. I det inre af djupa fjor- 
dar är den ej funnen. Den uppträder spridt växande. Den 
är träffad med reproduktionsorgan vid Spetsbergen under juli 
och augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli, vid denna 
ögrupps ostkust i slutet af augusti. Vid Sveriges vestra kust 
har jag sett sporbärande exemplar i augusti. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- 
tiska område och har en temligen vidsträckt utbredning inom 
det senare. Sjelf har jag allestädes funnit den sparsam. 



VBOA EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 167 



Maximum af freqvens synes den hafva i Hvita hafvet. Jfr. 
Gobi, anf. st. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken, vid Maasö, spar- 
sam och lokal. 

Grönlanäsltafvet : Spetsbergens nord- och nord vestkust, spar- 
sam och lokal. 

Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, sparsam och 
lokal. 

Hvita hafvet: allmän och ymnig. 

Kariska hafvet: Uddebay vid Novaja Semljas ostkust, 
sparsam. 

Chantransia Daviesii (Dillw.) T hur. 

in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 106. Conferva Daviesii Dillw. Brit. Conf. 
Intr. p. 73. 

Descr. Callithaninion Daviesii J. G. Ag. Epicr. p. 8. 
Fig. > » Harv. Phyc. Brit. t. 314. 

Syn. Chantransia Daviesii Kleen, Nordl. Alg. p. 16. 

Lefnadsförhållanden: Arten växer spridd, fäst på litorala 
alger, såsom Corallina och Cladophora-RTtev m. fl. I Ishafvet 
bär den sporer åtminstone under juli, augusti och september. 

Utbredning. Hittills känd endast från polarhafvets atlan- 
tiska område, i hvars södra del den har sitt maximum af fre- 
qvens. Dess nordligaste fyndort är Oxfjord i Finmarken vid 
Altensfjordens mynning, ungefär Lat. N. 70°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken, vid Oxfjord, lokal, sparsam. 

Chantransia Virgatula (Harv.) Thur. 

in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 106. Callithamnion virgatulum Harv. in 
Hook. Brit. Fl. 2, p. 349. 

f. Farlowii nob. 

Descr. Trentepohlia virgatula Farl. New. Engl. Alg. p. 109. 
Fig. > > » t. 10. fig. 3. 

Anmärkning vid artbestämningen. I framställningen af släg- 
tet Chantransias hafsarter råder mycken förvirring. Nästan 
hvarje författare afviker från de öfriga i uppfattningen af de 
särskilda arterna och synonymiken är derför i högsta grad 
intrasslad. I Norska polarhafvet finnes det utom de båda förut- 
nämnda två andra Chantran&ia-eLTter, af hvilka den ena utan 
tvifvel är identisk med den, hvilken Farlow på angifvet 
ställe afbildat och benämnt Tr. virgatula Harv., den andra 



168 KJELLMÅS, SORRA I8UAFVETS ALGFLORA. 



åter med den, hvilken Areschoug i sitt exsiccatverk utde- 
lat under namn Trentepohlia secundata Lyngb. Hvad den 
första af dessa angår, så citerar Farlow Trentepoldia virgatula 
Har v. Phyc. Brit. tafl. 313 såsom identisk med sin art. Att 
detta sker med full befogenhet, måste jag anse tvifvelaktigt, 
för så vidt man får antaga, att såväl Harveys somFarlows 
figurer äro . naturtrogna. De båda bilderna äro hvarandra myc- 
ket olika och ge gerna det intryck, att de båda författarne un- 
der samma namn förstå två till arten skilda alger. Möjligt 
är emellertid, att Gli. virgatula varierar mycket och att den 
växt, Farlow afbildat, genom mellanformer sammanhänger 
med den af Har vev under namn CaUithatnnion virgaiulum 
ursprungligen beskrifna arten. Tillsvidare nödgas jag antaga 
detta och betecknar derför den växt, jag åsyftar, med den 
angifna namnkombinationen. 

Lefnadsförhållandeti. Af denna växt har jag endast lyckats 
erhålla ett mycket ringa antal exemplar. De växte på skyddad 
kust i klipphålor inom litoral-regionen, fästa på Cladophora 
gracilis. De af dem, som insamlades i september månad, voro 
sporbärande. 

Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- 
område. Den nordligaste fyndorten är för denna art den- 
samma som för föregående, d. v. s. Oxfjord. 

Fyndorter: Norska polarhaf vet : Tromsö och Oxfjord, på båda 
ställena mycket sällsynt. 



Chantransia Secundata (Lyngb.) Thur. 

in Le Jol. List. Alg. Oherb. p. 106. Callithaninion Daviesii fi secundatum 
Lyngb. Hydr. Dan. p. 129. 
Exsicc. Trentepohlia secundata Aresch. Alg. Strand, exsicc. N:o 84. 

Syn. Chantransia secundata Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 15. 
> > Kleen, Nordl. Alg. p. 10. 

Anmärkning vid arten. Den växt, jag här åsyftar, är iden- 
tisk med den af Areschoug anf. st. utdelade. H varken 
Lyngbyes ej heller J. G. Agardhs ej ens Areschougs 
beskrifningar och diagnoser af Chantransia (Callithamnion) 
secundata träffa synnerligen väl in på denna och det synes 
mig tvifvelaktigt, om den verkligen är identisk med Lyng- 
byes Callithamnion Daviesii p secundatum. Denna uppfattas af 
olika författare olika och Lyngbyes korta beskrifning och 



TEG A-EXPEDI TION ESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 169 



ofullständiga figur kan också ge anledning till olika tolk- 
ningar l . 

Jag skall framdeles, då jag är i tillfälle att undersöka lef- 
vande exemplar, lemna en beskrifning af den skandinaviska 
Chantransia secundata. Torkade exemplar egna sig icke väl till 
närmare undersökning. 

Lefnadssätt. Vid Norges kust är växten litoral, växande 
företrädesvis på Porphyra laciniata. Vid Novaja Semljas vest- 
kust har jag funnit den inom den sublitorala regionen, fäst 
på Odonthalia dentata. Under juli och augusti är den i polar- 
hafvet anträffad med sporer. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- 
tiska område, men har ringa utbredning inom det senare. Icke 
heller inom det förra synes den förekomma allmännare spridd 
eller vara synnerligen ymnig. Dess nordligaste förekomstort 
är Rogatschewbay vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N. 71° 23'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän. 

Murman-ska ho/vet: Rogatschewbay, sällsynt. 



Fam. Delesseriace» J. G. Ag. 

Epicr. p. 444. Cfr. Alg. med. p. 155. 



Gen. Delesseria (Lam o ur.) J. G. A g. 
Epicr. p. 477; Lainour. Ess. p. 122; ex parte. 

Delesseria Rostrata (Lyngb.) J. G. Ag. 

»Spec. Alg. 2. p. 085. Gigartina purpuraseens / rostrata Lyngb. Hydr. 
Dan. p. 46. 

Descr. Delesseria rostrata J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 685. 
Fitj. Gigartina purpurascens y rostrata Lyngb. 1. c. t. 12 B. 

Syn. Gigartina Fabriciana Lyngb. 1. c. p. 48, t. 11 D. Cfr. J. G. Ag. 1. c. 
p. 698. 

Lefnadsförhållanden. I den Köpenhamns museum tillhöriga 
samlingen af alger från Grönland finnas några exemplar, hvilka 
bära sporocarpier och tetrasporangier. Enligt uppgift af J. 



1 Farlows Trentepohlia virgatula var. secundata, New. Engl. Alg, sid. 
10Ö, är antagligen icke Callithamnion Davivsii // secundatum Lyngb. utan 
C. luxurians J. G. A g, Kiitz., Trentepohlia virgatula Aresch. 



170 KJELLMAN, NORRA 1SBAFVETS ALGFLORA. 



Vahl på den vidfogade etiketten äro de insamlade i mars 
månad och funna fästa >ad saxa maritima». Om artens lef- 
nadssätt i öfrigt har jag mig ingenting bekant. 

Utbredning. Känd endast från Baffinsbay, utefter Grön- 
lands syd- och vestkust. 

Fyndorter: Baffinsbay: Julianeshaab, Lat. N. 60° 35', ar- 
tens enda säkert uppgifna fyndort. I den nämnda Grönländ- 
ska samlingen finnes ett exemplar af den växt, Lyngbye kal- 
lar Gigartina Fabriciana och hvilken jag trott mig kunna iden- 
tifiera med I). rostrata. Enligt den vidfogade etiketten är den 
tagen af J. Vahl vid Nenese på Grönland. 

I en samling alger, hopbragt af den Herrnhutska missio- 
nen, hvilka jag genom prof. Th. M. Fries godhetsfulla bemed- 
ling fått tillfälle att se, funnos några individ af D. rostrata. 
Någon bestämd fyndort fans ej för dem angifven. Emeller- 
tid är det antagligast, att de insamlats vid Grönlarids vestkust. 
Möjligt är dock, att de förskrifva sig från Labrador. 

Delesseria BiERii Rupr. 

Alg. Och. p. 239. 

Descr. Delesseria Bajrii J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. f>85. 

Kjellni. Kpetsb. Thall. 1, p. 12. 

Syn. Delesseria Brerii J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. .3; Till. p. 11. 

> > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 31. 

> » Kjellm. 1. c; Algenv. Murni. Meer. p. 13. 
» > Rupr. 1. c. 

Fucus clavellosii8 Scoresby, Account 1, p. 132 (?) 

> forsan nova spec. prope alaturu? R. Br. in Scoresby, 1. c. 1, 

App. A. 
Rhodymenia Ba>rii Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 
> - Nyl. et S»l. Herb. Fenn. p. 74. 

Anmärkning vid synonymiken. Om de båda synonymerna 
från algförteckningarna i Scoresby (Account) verkligen gälla 
den ifrågavarande växten, kan nu mera icke med säkerhet af- 
göras. Omöjligt synes det mig icke 1 . 

Anmärkning vid arten. Gruppen Cryptoneura inom slägtet 
Delesseria omfattar utom den säkert fristående D. Jiirgensii 
fyra arter, som så nära likna hvarandra, att helt visst många 



1 Jag vill härvid anmärka, att utgifvaren af R. Browns Vermischte Schrif- 
ten, T>. E. Meyer begår en orättvisa mot Scoresby, då han påstår, att denna 
icke angifvit, att det Ur R. Brown, som leninat den algförteckning, hvilken 
är intagen i Appendix 5. till Scoresbys reseverk. Scoresby säger detta ut- 
tryckligen i texten Vol. 1, p. 148. 



VEOA-EXPBDITIONESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



171 



algologer skulle känna sig benägna att frångå J. G. Agardhs 
uppfattning och bestrida deras arträtt. De äro D. Bcerii, 2). 
*angustis$ima, den förut nämnda D. rostrata och D. corymbosa. 
Efter den granskning af dessa i samlingar mycket sparsamma 
arter, som jag kunnat företaga, måste jag visserligen inrymma, 
att de stå hvarandra nära och dessutom sluta sig till D. alata, 
men emellan dem finnas dock såväl med hänsyn till struktur 
som bålens förgrening och platsen för de reproduktiva orga- 
nens utbildning olikheter, hvilka synas vara konstanta. Jag 
anser mig derför böra omfatta J. G. Agardhs åsigt, att de 
nämnda växterna äro så starkt differentierade från hvar- 
andra, att de böra uppfattas såsom skilda arter, hvilka antag- 
ligen för ej lång tid tillbaka utgått från en eller tvänne grund- 
former. 

Lefnadsförhållanden. D. Bcerii är i Ishafvet en sublitoral, 
inom Laminarie-formsitionen förekommande alg, hvilken synes 
föredraga öppen kust framför det inre af djupa fjordar och 
andra skyddade ställen. Den är mestadels fäst på andra 
alger, särskildt Laminari-eernas rhiziner. Vid Spetsbergens nord- 
kust har jag funnit den i full utveckling under midten af fe- 
bruari månad. Exemplar med sporocarpier funnos vid No vaja 
Semljas vestkust under juni och juli, vid Spetsbergen under 
augusti, exemplar med tetrasporangier på båda ställena under 
juli månad. Efter sporutvecklingen, hvilken står tillsamman 
med upplösning af en del af grenarna, inträder en kraftig ve- 
getativ nybildning, hvarvid en mängd af de nya grensystemen 
utvecklas i grenvecken. 

Utbredning. Arten är känd endast från polarhafvets arktiska 
florområde, inom hvilket den har en temligen inskränkt ut- 
bredning. Den är nämligen funnen endast i östra delen af 
Grönlandshafvet, i Murmanska och Hvita hafvet. Maximum 
af freqvens synes den hafva i Hvita hafvet och östra delen af 
Murmanska hafvet. Dess nordligaste fyndort är Mösselbay vid 
Spetsbergens nordkust, N. Lat. 79° 53'. 

Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vest- 
kust, temligen allmän, men ej ymnig. 

Murmanska hafvet: flerestädes vid Ryska Lappmarkens och 
Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kolgujew, vestkusten af 
Novaja Semlja från Matotschkin Schar till N. Gusinnoi Kap, 
vid senare kuststräckan ymnigare och yppigare än vid Spets- 
bergen. 

Hvita hafvet: temligen allmän och ymnig. 



172 KJELLUAS, KORSA ISHAFVBT8 ALGFLOBA. 

Delesseria Corymbosa J. G. Ag. 

ISpee. Alg. 2, p. 6P4. 
Drser. Delesseria corymbosa J. G. Ag. 1. c. 
Fig. > • tab. nostra 10, tig. 3. 

Syn. Delesseria atigustissima Croall. Fl. Disc. p. 4501?) 

LefnadsförhåUanden. Synes tillhöra den sublitorala regio- 
nen och Laminmie- formationen. Såsom stöd härför kan jag 
åberopa en påskrift på en etikett af J. Vahl: >In stipitibus 
Lam märke saceharinie?. 

Utbn-dniiiff. Känd endast från Baffinsbay. Endast en 
Fyndort år fullt säker, nämligen Godthaab vid Grönlands 
vestkust. Om dock, såsom synes mig antagligast, CroallsJ). 
tmgustissiina Ur denna art. år den också uppgifven för Jakobs- 
havn, hvilken senare fyndort då är artens hittills kända nord- 
ligaste förekomstort, ungefär IJ9° 15' N. Lat. 

Delesseria Axgvstissima (Tum.) Griff. 

in Harv. Phyc. Brit. t. K3. Fuciib alatus / angustissimus Tura. Hat— 
Vxu: 3, p. BO. 

Desii: Delesseria angustimima .1. 6. Ag. -Spec. Alg. 2, p. 680. 
Fig. • > Han-. Phyc. Brit. 1, c. 

Syn. Delesseria ålat a var. augusti Esima Kleen, Xordl. Alg. p. 14. 

Anmärkning vid artbestämningen. Några från polarharVe*- 
stammande exemplar af denna art har jag ej sett. Sjelf ha*" 
jag aldrig träffat den der och det är på Kleens uppgift, ut*- 
den förekommer i Nord londen, som den kär upptages. Kleen^ 
samlingar innehålla ej några exemplar af arten, men i sinför — 
teckning iifver Nordlunden* alircr säger kun bestämdt, att IP- 




VEGA-EXPEDITIOXESS VETENSK APLIG A ARBETEN. 173 



Dtscr. Delesseria alata J. G. Ag. Epicr. p. 483. 

Fig. > » Han*. Phyc. Brit. t. 247. 

Exsicc. » » Areseh. Alg. »Scand. exsicc. N:o 75. 

Syn. Delesseria alata Aresch. Phyc. Scand. p. 292. 
» » Kleen, Xordl. Alg. p. 14. 

Fucii8 alatus Gunn. Fl. Norv. 2, p. 01. 
» > Wg. Fl. Lapp. p. 492. 

Lef nåds förhållanden. I Norska polarhafvets södra del vid 
Nordlanden växer den dels i klipphålor inom tidvattensom- 
rådet, dels inom öfre delen af den sublitorala regionen, vid- 
fäst sten eller vanligast Laminarieer. Längre mot norr, vid 
Finmarkens kust, håller den sig, enligt min erfarenhet, alltid 
till litoralregionen på öppen kust och bildar här jemte Ptilota 
elegans en tät matta på de branta, plana eller något urhålkade 
yttersidorna af stenar eller klipphällar, täckt af massor af 
Ozothallia och andra Fuc-aceer. Här är den förkrympt, når säl- 
lan eller aldrig mer än 3 — 5 cm. i höjd, med en bredd af 1 — 2 
mm., under det den ännu i Nordlanden blir mer än 8 cm. hög 
och omkring 4 mm. bred. De exemplar från Nordlanden, som 
finnas i Kleens s'amlingar, äro alla sterila och han nämner 
icke i sin afhandling om Nordlandens algflora, att han sett 
exemplar med något slags propagationsorgan. ^jelf fann jag 
i Finmarken endast sterila exemplar. Vid Sveriges vestra 
kust bär växten tetrasporangier under vintermånaderna, decem- 
ber och januari, och Areschoug uppger om den »mensibus 
Martii atque Aprilis in mari Bahusiensi fructificans*, så att det 
alltså är under vintern och våren, som arten här utvecklar 
sina propagationsorgan. Förmodligen är förhållandet detsamma 
längre i norr. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
område, der den når sitt freqvensmaximum vid Nordlanden. 
Dess nordligaste fyndort är Gjesvter ungefär Lat. N. 71°. . 

Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig, 
Finmarken, sparsam och lokal. 

Delesseria Montagnei novum nomen. 

Delesseria denticulata Mont. Syll. p. 408. Cfr. Ann. d. Se. 9, p. 02. 

Descr. Hypoglossum dentieulatum Kiltz. Tab. Phyc. 10, p. 0. 
Fig. > > > * > * t. 15. 

Syn. Delesseria alata (i angustifolia Lyngb. Hydr. Dan. p. 8. 

Anmärkning vid artm. I de grönländska algsamlingarna, 
tillhöriga Köpenhamns museum, finnes en tem ligen stor myc- 



174 KJELLMAN, XORRA 18HAFVET8 ALGFLORA. 

kenhet, synbarligen vid olika tillfällen och af olika personer 
samlade exemplar af en Delesseria, hvilken fått namnet /). 
alata. Somliga af dessa öfverensstämma mycket väl med den 
citerade figuren hos Kutzing, andra närma sig mer åt D. 
alata. Från denna senare afvika dock alla genom mera ut- 
spärrade grenar, hvilka vid basen aldrig äro så snedt urrin- 
gade som hos nämnda art och i följd deraf äro mera regel- 
bundet jemnbreda eller utdraget viggelika än hos denna. Dess- 
utom äro grenarna alltid och framförallt de af sista ordningen 
tydligt, stundom tätt sågade. Det synes mig derför vara utan 
allt tvifvel, att de grönländska exemplaren icke äro att hän- 
föra till I), alata, utan tillhöra D. dentiadata Mont., hvilken 
måste uppfattas såsom en från T), alata skild art och som har sin 
närmaste samslägting i den från Stilla oceanen kända I), spi- 
nulosa Rupr. J. G. A g., om den icke rent af är identisk med 
denna. Att draga några gränser mellan dem är svårt. M on- 
tagne har sjelf förklarat sin art identisk med I), spinulosa. 
Ruprecht anger I), spinulosa stå nära D. alata f. denticulafa, 
men afvika genom de i kanten krusiga bålgrenarnas ringa bredd, 
genom mera frånstående, nästan rätvinkligt utgående nedre 
biaxlar, genom någon olikhet med hänsyn till sidonerverna, 
som jag ej nätt fattar, och genom något längre nedåt från axel - 
spetsarna gående tetrasporutveekling. Hvad bålens bredd be- 
träffar, så vexla de grönländska exemplaren mycket, från 4 
mm. till 1,5 a 1 mm. och än mindre, om, såsom synes mig an- 
tagligast, I), alata /? angustifolia Lyngb. är en smal form af 
denna art. Bredare exemplar från Grönland halva ofta tydligt 
krusig kant. Grenarna äro i allmänhet starkt frånstående och 
på åtskilliga exemplar af I), dentiadata bilda de nedre en rät 
eller nästan rät vinkel mot hufvudaxeln. Tet rasporut vecklin- 
gen börjar och sträcker sig hos I). dentiadata längre ned än 
hos D. alata. Jfr Rupr. Alg. Och. sid. 244. 

J. G. Agardh hyser vissa betänkligheter att identifiera D. 
spinulosa och D. dentiadata. hufvudsakligen på den grund att 
den senare, såsom den blifvit afbildad af Kutzing, saknar de 
mikroskopiska sidonerver, hvilka finnas hos D. spinulosa. Det 
må dock märkas, dels att i den diagnos pä arten, som hos 
Kutzing åtföljer figuren — anf. st. sid. 6 — uttryckligen säges: 
»segmentis . . . . a costa ad margines venis obliquis percursis» 
och att sidonerverna hos grönländska exemplar af T), dentiai 
lata alltid och särskildt hos bredare, sterila exemplar äro tyd- 
liga vid mikroskopisk undersökning, stundom t. o. ni. synliga 
tur obeväpnadt öga. Jng anser derför, att så vidt dessa begge 



VEGA-EXtEDlTlOKESS VETESSKAPLIGA ARBETEN. 175 



växter hittills äro kända, svårligen någon gräns kan dragas 
dem emellan. Beträffande D. alata f. anyustifolia Lyngb. in- 
ser jag tillfullo det vanskliga i att efter några få torkade exem- 
plar afgöra, hvart en så reducerad form, som denna är, rätteligen 
bör föras. Det synes mig dock antagligare, att den tillhör 
I), denticulata än D. alata, emedan den, såsom redan Lyngbye 
riktigt angifvit, har de öfre axlarna tandade och grenarna ut- 
spärrade, lineära, vid basen icke eller mycket obetydligt snedt 
urringade. 

För att skilja den här ifrågavarande växten, D. denticulata 
Mont., från D. denticulata Har v. har jag utbytt namnet den- 
ticulata mot Montagnei. 

Lefnadsförhållanden. Härom känner jag föga. Enligt på 
skriften på etiketter vidfogade en del af de exemplar, jag un- 
dersökt, växer arten inom sublitoralregionen, fäst på Lamina- 
rier. Åtskilliga exemplar bära reproduktionsorgan. Vid hvil- 
ken tid dessa insamlats, känner jag icke. * 

Utbredning. Tillhör Baffinsbay, der den synes vara rätt 
allmän. Dess nordligaste säkert kända förekomstort är God- 
havn, 69° 15' Lat. N. 

Fyndorter: Baffinsbay: Grönlands vestkust, såsom vid fjor- 
den Tessarmiut, vid Godthaab och Godhavn. 

Delesseria Sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. 

Ess. p. 124. Fucus sinuosus Good. et Woodw. Linn. Träns 3, p. 111. 

/. typica. 

Descr. Delesseria sinuosa .T. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 601. 
Fig. • > Harv. Phyc. Brit. t. 259. 

/. quercifolia Turn. 

Hist. Fuc. I, p. 74. 
Descr. Fucus sinuosus y. quercifolius Turn 1. c. 
Exsicc. Delesseria sinuosa Aresoh. Alg. Scand. exsicc. N:o 74. 

/. Ungulata Ag. 

Spec. Alg. 1, p. 175. 
Descr. Delesseria sinuosa y. lingulata Ag. 1. c. é 

Fig. Phycodrys sinuosa Ktitz., Tab. Phyc. 16, t. 20, fig. e— f. 

Syn. Delesseria sinuosa Aresch. Phyc. Scand. p. 291. 

> var. J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 11. 

> > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. 

Eaton. List, p. 44. 

> * Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 30. 

Harv. Fl. West-Esk. p. 49. 



176 



KJELLMAK. NOIiRA ISHAFVETSALGFLORA. 



Syn. Delesseria sinuosa Kjellm. Vinteralgv. p. G4; Spetsb. Thall. l f p. 

10; Algenv. Murin. Meer. p. 12; Kariska haf- 
vets algv. p. 20. 
> Kleen, Nordl. Alg. p. 14. 

Ny I. et Stel. Herb. Fenn. p. 74. 

* Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 

* Schrenk, Ural. Reise 2, p. 547. 
Wittr. in Heugl. Reise 3, p. 284. 

Fucus Quereus Pall. Sib. Reise 3, p. 34.(?) 

» rubens Gunn. Fl. Norv. 2, p. f>9. 

» sinuatus R. Br. in Scoresby, Account 1, App. 5. 

- sinuosus Scoresby, Account 2, p. 131. 

> » y, Wg. Fl. Lapp. p. 491. 

Phycodrys sinuosa Zeller, Zwcito <i. Polarf. 2, p. 8ö. 

Anmärkning rörande artens polarliafsformer. Delesseria sinuosa 
är en af polarhafvets vanligaste alger och uppträder under 
rätt många variationer, hvilka jag dock anser kunna ordnas 
under de tre ofvan anförda, sedan gammalt urskilda formerna. 
Jag har nämligen blifvit öfvertygad om, att den form, h vilken 
jag förr kallat f. angusta, är att hänföra till/. lingulataAg. Den 
vanligaste af dessa former är de äldre författarnes D. sinuosa. 
Den når i vissa delar af Ishafvet en betydlig storlek och är 
utan tvifvel att räkna bland detta hafs praktfullaste alger. 
Jag har sett exemplar, som voro mer än 30 cm. långa, med 
bladlika grenar af ända till 18 cm. i längd och 3 — 4 cm. i bredd. 
Mindre vanlig är en form, som står närmast, ehuru den aldrig 
fullt öfverensstämmer med den i Skagerack vanliga /. querci- 
folia. Vanligare är deremot /. lingulaia, h vilken, då den är som 
skarpast utpräglad, högst betydligt afviker från de öfriga for- 
merna, med hvilka den dock genom mellanformer är förbun- 
den. En sådan synnerligen vacker och karakteristisk öfver- 
gångsform till /. typica är den varietet, hvilken Kleen om- 
nämner från Nordlanden. Andra dylika mellanformer, som jag 
tagit annorstädes i Ishafvet, likna så nära den figur Kiitzing 
i Tab. Phyc. 16. tafl. 14 lemnar af I). Lyattii, att man habituelt 
icke skulle kunna skilja dem från denna art. Temligen ofta 
har jag träffat exemplar af /. lingulata med några, de flesta 
eller alla grenarna af sista eller näst sista ordningen tråd- 
smala, ända till 3— .4 cm. långa. An äro dessa grenar trinda 
efter hela sin längd, än i spetsen plattade. Särdeles utmärkta 
i detta afseende äro några exemplar, samlade på Spetsbergen, 
liggande lösa på lerbotten. Dylika exemplar omtalar Har vev 
från Storbritanniens kuster; jfr anf. st. Afven den typiska 
formen har stundom dylika, ehuru kortare grenar af sista ord- 
ningen. 



TEGA-EXrEDlTIOlfESS VETEXS KAVLIG A ARBETES. 177 



Lefnadsförhälhnulen. Växten är öfverallt i polarhafvet sub- 
litoral eller elitora]. Vanligast förekommer den på 10— 20 fam- 
nars djup, stundom dock på grundare vatten, IV2— 2 famnar, eller 
på mycket stort djup. Vid Spetsbergen har den upphemtats 
med bottenskrapor fullt frisk från 80 famnars djup. Då den 
växer på grundare vatten tillhör den LawwaWe-formationen, 
på djupare ställen förekommer den mest i sällskap med Odon- 
thalia äentata, Polysiphonia arctica, Phyllophora interrupta, Ptilota 
pectinata jämte några andra. Den föredrar öppen kust och 
fast bergbotten, men anträffas också i det inre af djupa fjor- 
dar och på grus-, skal- och Lithothamnion-botten. 

Under förra delen af vintern fans det vid Spetsbergens 
nordkust uteslutande äldre exemplar, men från början af ja- 
nuari och sedan allt framgent voro unga individ vanliga. De 
förra hade bålens lösare delar mer eller mindre starkt an- 
gripna och förstörda, antagligen af djur, men voro dock allt- 
jemt stadda i utveckling af nya, genom sin större spädhet, 
sin ljusare och J:larare färg lätt urskilda delar. Äldre exem- 
plar buro tetrasporangier vintern om, under hela november, 
december, januari, februari och mars månader. De unga indi- 
viden utbildade redan mycket tidigt, då de nått en längd af 
6 — 10 cm., sporocarpier. Rikligast förekommo sporocarpie- 
exemplar under februari, mars, april och maj. Äldre individ 
med sporocarpier har jag funnit i riklig mängd vid Spets- 
bergens kust i augusti. Tetrasporutvecklingen synes här nå 
sitt maximum under november, och december och antagligen 
var det ur tetrasporer från denna tid, som de unga under 
senare delen af vintern förekommande individen hade sitt upp- 
hof. Tetrasporindivid träffas här dock äfven under somma- 
ren : juni, augusti och september. Vid Nordlanden synes 
Kleen funnit endast sterila exemplar. Vid Finmarkskusten 
har jag samlat tetrasporexemplar i september, i Sibiriska Is- 
hafvet under augusti, i östra delen af Murmanska hafvet tetra- 
sporangie- och sporocarpieexemplar under juni och juli må- 
nader. Det vill häraf synas, som skulle denna växt bära pro- 
pagationsorgan af något slag året om. Om artens förhållande 
vid Skandinaviens kust uppger Areschoug, anf. si, »Martii 
et Aprilis mensibus fructificans», h vartill kan läggas, att jag 
vid bohuslänska kusten funnit individ med sporocarpier och 
tetrasporangier i slutet af december och groddplantor i början 
af januari månad. 

Utbredning. Arten förekommer i polarhafvets både atlan- 
tiska och arktiska florområde. Den har en vidsträckt utbred- 
m nr. 12 



178 KJELLMAS, SORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 

ning inom båda. Sitt freqvensmaximum synes den äga i de 
delar af Ishafvet, som utbreda sig nordost om Atlanten. Dess 
nordligaste fyndort är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80°31 r . 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, mycket allmän 
och ymnig, Finmarken, allmän, men icke synnerligen ymnig 
såsom vid Maasö, Gjcsvrer, Mageröns sydkust, Oxfjord och 
Talvik. 

Grönlandshafvet: Spetsbergens norra och vestra kust, all- 
män och ymnig, Grönlands ostkust på åtskilliga ställen. 

3Iurmanska hafvet: vid Ryska Lappmarkens, Cisuralska Sa- 
mojedlandets kust, ön Kolgujew, vestkustcn af Novaja Semlja 
och Waigatsch, från Matotschkin Schar tillJugor Schar, allmän 
och vmnig. 

Hvita hafvet: allmän och ymnig. 

Kariska hafvet: Uddebay, Aktinia viken, sparsam, Kära- 
bugten. 

Sibiriska Ishafvet: Ka}) Jakan och Koljutschinfjordens myn- 
ning, temligen allmän, men ej ymnig. t 

Amerikanska Ishafvet: nordkusten af Vest-Eskimåernas land. 

Baffinsbay : Grönlands vestkust vid Godhavn och Dark 
Head. Här synes arten vara sparsam. 

Af de anförda formerna är /. typica den allmännaste och 
mynigaste. I Sibiriska Ishafvet förekommer den dock icke, så 
vidt jag känner, utan ersattes här af/, lingtdafa, hvilken dess- 
utom är känd från Grönlands ostkust, Spetsbergens nord- och 
vestkust, från vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch och 
från Norska polarhafvet. Former, som sluta sig närmast/, quer- 
cifolia, har jag sett vid Spetsbergens och Novaja Semljas vest- 
kust. Wahl en berg omnämner denna form från Nordlanden. 



Gen. Nitophyllum (G re v.) J. G. A g. 
Kpicr. p. 44i>; Grov. Alg. Urit. p. 77; lim. mut. 

Nitophyllum Punctatum (Stackh.) Grev. 

Alg. Brit. p. ~\l UIvji punctata .Stackh. Linn. Träns. 3, p. 236. 
Dvscr. Nituphyliuui punctatum J. (i. Ag. Spcc. Alg. 2, p. CÖO. 

Anmärkning vid artbestämningen. I don Köpenhamns mu- 
seum tillhöriga algsamlingen från Grönland finnas ett par 
sterila, fragmentariska exemplar af en yitophyllum, som enligt 
den vidfogade etiketten skola vara tagna af Wormskiold 
vid Grönlands kust. Att till arten säkert bestämma dem för- 
mår jag icke, men då de med hänsyn till struktur likna N. 



TEG A- EXPEDITION ESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 179 



punctuhim och habituelt öfverensstämma med den växt, hvil- 
ken Kiitzing (Tab. Phyc. IG tafl. 35) afbildar under namn Ay- 
Jaophyllum délicatulum, som åter af J. G. Agardh (Epicr. sid. 448) 
dragés under N. punctatum a ocellatum, har jag ansett mig 
kunna och böra benämna dem N. punctatum. 

Levnadsförhållanden okända. 

Utbredning och fyndorter. Härom är endast kändt, hvad 
jag förut meddelat. 

• 
Fam. Hildbrandtiace» Hauck. 

Meeresalg. p. 13. 
Gen. Hildbrandtia Närd o. 

Isis 1834, p. 075. • 

Hildbrandtia Rosea Kiitz. 

Phyc. gener. p. 384. 
Desvr. Hildbrandtia rosea J. G. Ajj. Epicr. p. 379. 
Fig. > > Kiitz. Tab. Phyc. 10 t. 91. 

Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 159. 

Syn. Hildbrandtia rosea Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 23. 

» » Kjellni. Spetsb. Thall. 1, p. 4; Algenv. Murm. 

Meer. p. 8. 
> 5 Kleen, Nurdl. A!g. p. 12. 

Lefnadsförhållanden. Bekläder smärre stenar än ensam 
iin tillsammans med andra alger, bland dessa ofta Lithoderma 
fatiscens. Vid Norges kust förekommer den inom litoralregio- 
nen, i andra delar af polarhafvet har jag träffat den inom 
det sublitorala området på 5 — 10 famnars djup, oftast tillhö- 
rande Lithoderma-toTUVdtionen. Den uppträder såväl på öppen 
som skyddad kust. Exemplar med sporer äro tagna i polar- 
hafvet i slutet af juni, vid Novaja Semljas vestkust, och i mid- 
ten af augusti, vid Finmarken. 

Utbredning. Finnes i polarhafvets såväl atlantiska som 
arktiska florområde, men har ringa utbredning inom det se- 
nare. Maximum af freqvens når den i Norska polarhafvets 
södra del. Dess nordligaste fyndort är nordvestkusten af Spets- 
bergen omkring Lat. N. 79° 45'. 

Fyndorter: Xorslca polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken vid Maasö, Gjesvter och Talvik, temligen lokal 
och sparsam. 

Grrönlandshafvet: Spetsbergens vestkust, lokal och sparsam. 

Hvita hafvet: sällsynt. (?) 

Murmanska hafvet: lokal och sparsam. 



* rSBAFVKTS A l.G FLOR A. 



Fara. SquamariacesB (Zanard.) Ilauck. 
Moerewalg. p. 13; Zannrd. .Synops. p. 133, soc; J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 185; 



Ö«n. Peyssonnelia Dtene. 
Pi. Arab. p. 108; Claes. p. 114. 

1'eyssonnei.u Dubvi Cronan. 
Ann. J. .Se. p. -1B8. 
Detta: 1'eyBwinnelia Itulivi .1. (i. Ajt. Kpicr. p. 384. 
. Fii/. • > Harv. 1'hyc. Brit. t. 71. 

Stpt. I Vy eso nneli ii Duliyi Dkkie, Alg. Sutherl. 1. p. 142. 
• i Kleen. Xortll. Alg. p. lä. 

[.•'{wulxförhCillmirfm. Vid Norges polarhafskust funnen |>& 
mycket djupt vatten utomskärs. Under senare delen af som- 
maren ar den här steril. Vid bohuslänska kusten utbildar 
den reproduktionsorgan i riklig mängd under vintern. I Baf- 
finsbay är den enligt Dickic tagen på 12 — 15 famnars djup, 
vidfäst sten. 

Utbredning. Växten är känd från södra delen af Norskt i 
polarbafvet och frän Bafnnsbay. Dess nordligaste fyndort Bf I 
Kap Adair vid ostkusten af Baffins land, ungefär Lat. N. 71* I 

Fyndorter: Norska polarhafret: Nordlanden, spridd och tern- 
ligen sparsam. 

Haffinshiy: Kap Adair. 



Gen. Petrocelia J. G. Ag. 
Sper. Aljr. 2, p. 480. 




VEGA-BXPED1TIOSESS VETESSKA PLIG A ARBETES. 181 



nande så betydliga, att dessa växter böra anses såsom skilda 
arter. Liksom den oehotska växten skiljer sig den af mig vid 
Finmarkskusten funna från den sydligare Feirocelis cruenta ge- 
nom ett kraftigare utbildadt basalt lager, genom ofta greniga 
vertikala cellrader och framför allt genom tetrasporangiernas 
olika form och plats. Hos F. cruenta utbildas dessa ofvan de 
vertikala cellradernas midt. Jfr Le Jol. Liste Alg. Cherb. tafl. 
3 och RuprechUanf. st. 

Lefnadsförhållanden. I polarhafvet funnen växande på klip- 
por och stenar inom tidvattensområdet på öppen kust. I sep- 
tember bär den här unga, i utveckling stadda tetrasporangier. 

Utbredning. I polarhafvet känd endast från Norges nord- 
kust. Dess enda säkra 

Fyndort är Öxfjord vid Altenfjordens mynning. 

Petrocelis Cruenta J. G. A g. 

Spec. Alg. 2, p. 400. 

Dtacr Petrocelis cruenta J. <?. Ag. 1. <\ 

Fig. » » Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. t, 3, tig. 3—4. 

Syn. Fetrocelis cruenta Kleen, Nordl. Alg. p. 14. 

Anmärkning vid artbestämningen. I Kleens samlingar från 
Nordlanden finnas några mikroskopiska preparat af den växt 
i sterilt tillstånd, hvilken denne algolog i sin förteckning öf- 
ver Nordlandens alger benämner Fetrocelis cruenta. Af dessa 
synes mig framgå, att detta verkligen är en annan Petrocelis- 
art än den vid Finmarkskusten förekommande V. Middendorfji, 
men deremot kan jag på grund af dem ej med bestämdhet 
afgöra, om den Nordlandska växten är identisk med den vid 
Englands och Frankrikes kuster förekommande F. cruenta eller 
med den vid Sveriges vestra kust vanliga F. Ruprechtii. På 
sterila exemplar kan detta icke afgöras. Jag anser mig derför 
böra hålla fast vid Kleens bestämning. 

Lefnadsförhållanden, Enligt Kleen växer den här ifråga- 
varande algen på klipphällar inom tidvattensområdet såväl på 
öppen kust som i det inre af fjordar. Från Ishafvet äro en- 
dast sterila exemplar kända; den samlades här under som- 
maren. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
område och från dess södra del. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig. 



182 KJELLMAy, KORKA I8H AFVET8 ALG FI.Q R A. 



Gen. Cruoria (Fr.) J. G. A g. 
Spec. Alg. 2, p. 400; Fr. Fl. Soan. p. Slfi; lim. mut. 

Cruoria Pellita (Lyngb.) Fr. 

1. c. p. 317. Chwtophorft pellita Lyngb. Hy dr. Dan. p. 103. 

Descr. Cruoria pellita .T. (i. Ag. 1. c. p. 41*1 . 

Fig. > > Thur. in Le Jol. List o Alg. Clfrb. t. 4. 

Ejcsicc. » » Aresch. Alg. Scand. exsioc. N:o 80'.». 

LefnadsfurhåUanden. Är liksom föregående åtminstone i 
Norska polarhafvct en litoral alg, växande på sten. Endast 
sterila exemplar äro kända. Dessa insamlades under somma- 
ren. Antagligen utbildar växten här liksom vid Sveriges vestra 
kust reproduktionsorgan under vintern. Om växtens lefnads- 
sätt i Baffinsbay känner jag intet. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- 
tiska florområde, men har ringa utbredning inom båda. Huru 
långt mot norr den går, kan af föreliggande uppgifter ej åt- 



göras. 



Fyndorter: Norshi polarhafcd: Nordlanden, allmänt spridd» 
men sparsam. 

Baffinsbay: vid Grönlands vestkust enligt exemplar i Svenska 
Riksmuseum hemförda af prof. Th. M. Fries. 



Gen. Hsemescharia nob. 

Frondes depregso-heimsplucricie in rnistam mueosani confluentes, duo- 
bus stratis contexta», infor iore tenui filis' decumbentibus, superiore filis vert i - 
calibns muco uberiore laxin.s ronjiinetis constante. Fila verticalia tripliris 
genoris: l:o longioria et tcnuiora vegetativa, 2:o longiora et tenuiora trieho- 
gynas vulgo plures portantia, 3:o breviura et crassiora partes definitas fron- 
dis formantia, quoruui artiouli, foeoundatione peracta, einguli sporam singu- 
lam generant. 

HjiMESCHARIA PoLVGYNA liob. 

H. frondibus minutis, purpureo-sanguincis. 
Tab. il. 

BesJcrifning. Växten bildar små, nedtryckt halfklotformiga 
slemmiga massor, hvilka sammanflyta med hvarandra till en 
krusta, omkring 1 cm. i diameter. Den består af ett basalt 
horisontalt, svagt utvockladt lager, sammansatt af bredvid 
hvarandra utbredda, af slem sammanhållna celltrådar och ett 
från detta utgående förtjockningslager af vertikala, genom 



TEOA-EXPEDITIONENS T ET ES 8 K APL1GA AliBETEX. 



183 



vmnigt slem sammanhållna, men lätt från hvarandra vid press- 
ning skilj bara cellrader. Dessa äro oftast enkla och i olika 
delar af bålen olika. Somliga äro jemförelsevis långa (omkr. 
250 //.) och smala (G — 8 p.) bildade af talrika, 15 — 20, cylin- 
driska celler, hvilka äro ända till dubbelt så långa som tjocka. 
Dessa håller jag för att vara vegetativa cellrader (fig. 1, 3). I 
andra delar af bålen har jag funnit flere af de vertikala cell- 
raderna hafva det utseende, som fig. 7 och 8 angifva. Från 
toppcellen eller från ledcellerna utgår en, stundom till och med 
från samma ledcell två hårlika bildningar. Dessa bildningar 
likna så mycket trichogyner, att jag ansett mig böra fatta dem 
såsom sådana. Åter andra delar af bålen, som kunna äga ett 
jemförelsevis ej ringa omfång, bildas uteslutande af vida kor- 
tare, tjockare och mera intensivt färgade vertikala cellrader 
{fig. 2). Dessa cellrader äro enligt regeln icke ens hälften så långa, 
som de vegetativa. Vanligen äro de omkring 100 /a långa. 
Afven de horisontela cellrader, som uppbära dera, äro något 
olika dem, från hvilka de vegetativa cellraderna utgå. Deras 
celler äro längre och mera starkt endokromhaltiga. Att i dessa 
cellrader sporer alstras, kan ej gerna betviflas. Fig. 4 — 6 ange 
detta bestämdt. De äro sålunda enligt mitt förmenande cysti- 
dier. Huru de uppkommit, kan jag ej afgöra. Två fall synas 
mig möjliga: det ena, att de anläggas oberoende af en befrukt- 
ningsakt och att de efter öfverförandet af det befruktande 
ämnet från trichogynerna utveckla sig till cystidier, eller ock- 
så, att genom trichogynernas befruktning från de cellrader, af 
hvilka dessa uppbäras, horisontela, långcelliga, endokromrika 
cellrader utvecklas, som å sin sida utbilda cystidieraderna. 
Något organ, som skulle kunna anses afsedt att öfverföra det 
befruktande ämnet från trichogynerna till carpogonen, har jag 
icke sett. Möjligt är dock, att de horisontela cellraderna kunna 
utföra denna funktion. 

Mogna sporer äro omkring 10 /i. i diameter. 

Utom dessa organ har jag funnit bildningar, sådan som 
fig. 9 anger. Af hvad art dessa äro, kan jag ej afgöra. Möj- 
ligen kunna de vara unga tetrasporangier, som ännu ej under- 
gått delning. 

Jag har tillfälligtvis anträffat denna lilla växt i mycket ringa 
mängd på stenar, öfvervuxna med Lithoderma fatiscens. Det 
material, öfver hvilket jag förfogar, är ringa och, alldenstund 
det är torkadt, föga lämpligt för en närmare undersökning. 
Ar den tolkning, jag gjort af de särskildta delarna, riktig, så 
kan växten icke föras till något mig bekant Squamtiriace-sl&gte. 



184 KJELLMAN, NORRA I8HAFVET8 ALG FLORA. 



Lefnadsförhållanden. Jag har funnit denna växt fäst på 
Lithoderma fatiscens och på sten inom den sublitorala regionen 
på öppen kust. Då den i midten af september insamlades* 
hade den mogna sporer. 

Utbredning. För närvarande känd från ett ställe i det Sibi- 
riska Ishafvet. 

Fyndort: Sibiriska Ishafvet: Irkaipi, sparsam. 



Fam. RhodymeniacesB (Harv.) J. G. Ag. 

Epicr. p. 307; Harv. Phyc. Brit. Syn. p. VIII; lim. nmt. 



Gen. Hydrolapathum (Stackh.) J. G. Ag. 
Epicr. p. 301»; .Stackh. Tentamen, sec. Ku pr. Alg. Och. p. 247; char. mut. 

Hydrolapathum Sanguineim (L.) Stackh. 

1. c. Fucus sanguineus L. Mänt. p. 130. 

Descr. Hydrolapathum sanguineum J. G. Ag. 1. c. p. 370. 

Fi'j. Delesseria sanguinea Harv. Phyc. Brit. t. 151. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. X:o 73. 

Syn. Fucns sanguineus Gunn. Fl. Norv. 2. p. 91. 
» > Wg. Fl. Lapp. p. 40 1. 

Delesscria sanguinea Aresch. Phyc. »Scand. p. 200. 
Wormskioldia sanguinea Klccn, Nordl. Alg. p. 10. 

Lefmxdsförhållanden. I Nordlauden förekommer växten på 
öppen kust inom den sublitorala regionen, fäst dels på 
Laminaria-artQTj dels på sten eller musselskal. Härifrån är 
den känd endast steril, hvilket antagligen beror derpå, att den 
iakttagits endast under sommartiden. Förmodligen utvecklar 
den sina propagationsorgan på vintern och tidigt på våren här 
likaväl som längre söderut. Växer spridd, ej i större individ- 
massor på samma ställe. 

Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. 
Då några bestämda fyndorter ej äro uppgifna och jag sjelf 
aldrig anträffat den inom polarhafvet, kan jag ej ange dess 
nordgräns. Vid Finmarkens kust fann jag den ingenstädes. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Xordlanden, mera sällsynt 
enligt Wahl en berg (anf. st), allmän enligt Kleen. 

Baffinsbay: enligt ett litet exemplar i Köpenhamns Bota- 
niska Musei samlingar, utan närmare uppgifven fyndort. 



VEGA-EXPEDITIOXESS V ET ESSKA PLIO A ARBETES. 



185 



Gen. Rhodophyllis Kiitz. 
Bot. Zeit. 1847, p. 23. 

KHODomYLLis Dichotoma (Lepech.) Gobi. 

Algentt. Weiss. Meer. p. .3"). Fueus dichotomus Lepech. Commen. Pe- 
trop. p. 479, t. 22. 

Descr. Rhodophyllis veprecula J. (t. Ag. Epicr. p. .%2. 

Fiff. » » Ktltz. Tab. Phvc. 1U, t. 52. Cfr. tab. nostra 12. 

tig. 3. 
Exsicv. > » Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N-.o 404. 

Syn. Calliblepharis ciliata Dickie, Alg. Sntherl. I, p. 142. 
» • Kleen, Nordl. Alg. p. 14. 

Chondrus crispus « pumilus Lyngb. Hydr. Dan. p. IG. 
Ciliaria fusca Rupr. Alg. Och. p. 251. 
Fucus pumilus Fl. Dan. t. 10GG. 

Rhodophyllis dichotoma Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 35. 
» veprecula J. (t. Ag. tSpetsb. Alg. Bidr. p. 10. 

Croall, Fl. Disc. p. 459. 
» • Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. IG; Algenv. 

Murm. Meer. p. IG. 
Rhodymenia ciliata Post et Rupr. 111. Alg. p. II. 

> jubata Nyl. et Sa?l. Ilerb. Fenn. p. 74. 

Sphserococcus ciliatus (i fuscus Lyngb. Hydr. Dan. p. 13. 

Lefruidsförhälhnukn. Arten är en på djupare delar af den 
sublitorala regionen (5 — 20 famnars djup) förekommande alg. 
Den trifves bäst på grus- och sten- samt skalbotten, men sitter 
företrädesvis fäst på de alger, i hvilkas sällskap den växer, så- 
som Laminarier, Delesseria sinuosa, Ptilota peetinata o. a. Den 
är kraftigast och mest typiskt utvecklad på öppen kust, men 
går äfven in i djupa fjordar, hvarest den dock ej sällan antar 
ett från den pelagiska formen mycket afvikande utseende. På 
taflan 12 har jag låtit afbilda ett dylikt exemplar från det inre 
af Altenfjorden vid Finmarkens kust. Understundom växer 
den sällskaplig i rätt stora individmassor, vanligen dock spridd 
såsom en underordnad beståndsdel i vissa algformationer, så- 
som Laminarie- och G f o/Yf///m>-formationen. Vid Nordlanden bär 
den sporocarpier i juli och augusti, vid Novaja Semljas vest- 
kust i slutet af juni och under juli, vid Spetsbergen under 
augusti. Exemplar med tetrasporangier har jag tagit vid No- 
vaja Semlja under juli. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets såväl atlantiska som ark- 
tiska florområde. Inom det senare har den en vidsträckt ut- 
bredning. Maximum af freqvens når den dock i nordliga de- 
len af Norska polarhafvet och i Hvita hafvet. Dess nordligaste 



]88 KJELLMAS, SORHA 1 811 AF V ET 8 ALG F LO It A. 



Af de båda formerna är enligt min erfarenhet f. angusta 
den vanligare. 

Gen. Plocamium (Lam o ur.) Lyngb. 
Hydr. Dan. p. 39; Lamour. Ess. p. 137; lim. mut. 

Plocamium Coccineum (Huds.) Lyngb. 

1. c. Fucii8 coccineus Huds. Fl. Angl. p. 586. 

f. typica. 

Dv8cr. Plocamium coccineum J. G. Ag. Epict p. 331». 

Fig. > • Harv. Phyc Brit. t. 44, fig. 1—8. 

Exsivc. » » Aresch. Alg. Scand exsicc. N:o 203. 

f. uncinata A g. 

Delesseria Plocamium d uncinata Ag. Spe<\ Alg. 1, p. 181. 
Descr. Plocamium coccinoum var. uncinatum .1. G. Ag. Epicr. p. 33 ( J. 
Fig. » » (1 uncinata Harv. Thyc. Brit. t. 44, fig. 9. 

Syn. Plocamium coccineum Kleen, Nord], Alg. p. 17. 

Lefnadsförhällanden. Förekommer enligt Kleen på djup 
sten- oeh skalbotten och bär vid Nordland en sporocarpier och 
tetrasporangier under juli och augusti. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
område. 

Fyndorter: Norska polarhufvet: Nordlanden, växtens nord- 
ligaste förekomstort. Här är den i allmänhet temligen spar- 
sam, endast vid ett ställe, Röst, anger Kleen den såsom all- 
män. I Kleens samlingar finnes både den typiska formen och 
f. uncinata. 

Geu. Rhodymenia (G re v.) J. G. A g. 
Alg. Licbm. p. 1">; G re v. Alg. Brit. p. 84; char. mut. 

Rhodymenia Palmata (L.) G re v. 

1. c. p. 1)3. FnciiH palmatus L. Spec. Pl. 2, p. 1102. 

f. typica. 

a. nuda nob. 

f. fronde a stipitc cuneatim dilatata, dichotoina, subpalmata, margine 
nudo. 

Dvscr. Fucus palmatus Turn. Ilist. Fuc. 2, p. 114. 
Fig. > - > » > t. llö, lig. a. 

/*. ma r gin i f er a II ar v. 

lihodymenia palmata // inarginifera Harv. Phyc. Brit. t. 217. 
f. antecedenti similis, at fronde e margino parce prolirtcante, prolifica- 
tionibus oblongis. 



VEGA-EXPEDITIOSESS VETESSKAPLIGA ARBETES. 189 



Cfr. Rhodymenia palmata Aresch. Alg. Scand. exsicc. X:o 154, qua» est 
forma inter hane et f. proliferam intermedia. 

"f. snrniensis Mer t. (G re v.) 

Alg. Brit. p. 93. Fucus sarniensis Mert. in Roth. Cat. Bot. 3, p. 103. 

«. latiuscula nob. 

Descr. Rhodymenia palmata /? sarniensis J. G. Ag. Spec. Alg. 2, p. 377. 
Fig. Spha?rococcus sarniensis Kfttz. Tab. Phyc. 18. t. 88. 

/3. tenuissima Tum. 

Des<:r. Fucus sarniensis /i tenuissimus Tum. Hist. Fuc. 1, p. 90. 
Exsicc. Rhodymenia palmata var. sobolifera Aresch. Alg. Scand. exsicc. 

N:o 155. 

f. prolifera Kiitz. 
Descr. Sphierococcus palmatus / prolifer Ktttz. Spec. Alg. p. 781. 

ö. purpurea nob. 

f. fronde intense purpurea, prolificationibns vulgo oblongis, latitudine 2 
— 3 cm. et ultra metientibus, raro iterum proliticantibus. 

ft. pallida nob. 

f. antecedenti similis at tota planta colore pallido, prolificationibus in 
lilacinum vergentibus. 

Descr. Rhodymenia palmata Aresch. Phyc. Scänd. p. 208. 
Exsicc. * » Alg. Scand. exsicc. N:o 9. 

f. angastifolia nob. 

f. fronde intense purpurea, prolificationibus oblongo-lanceolatis, augustis 
centimetrum latitudine vix excedentibus, vulgo iterum proliticantibus. 

Syn. Fucus caprinus Fl. Dan. t. 1128. 

> ovinus Gunn. Fl. Norv. 2, p. 90. 
» palmatus Wg. Fl. Lapp. p. 497. 

Halymenia palmata Lindbl. Bot. Not. p. 157. 

» » Post. et Rupr. 111. Alg. p. 11. 

> > Schrenk, Ural. Keise, p. 547. 

Rhodymenia palmata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 

11; Till. p. 28; Grönl. Alg. p. 111. 
> » Aresch. Phyc. Scand. p. 298. 

Croall, Fl. Disc. p. 460. 
» » Dickie, Alg. Cumberl. p. 238. 

» > Eaton, List. p. 44. 

» Gobi, Algcnfl. AVeiss. Meer. p. 33. 
» » Kjellm. Vinteralgv. p. 04; Spetsb. Thall. 1, 

p. 15; Algen v. Murm. Meer. p. 15. 
» > Kleen, Xordl. Alg. p. 10. 

* > Nyl. et Sa?l. Ilerb. Fenn. p. 74. 

Ulva caprina Gunn. Fl. Norv. 2, p. 127. 

> delicatula * » -> p. 134. 

> > Fl. Dan. t. 1190. 
palmata Sominerf. Spitsb. Fl. p. 232. 



190 KJELLMAS, SOBRA 1SHAFVETS ALG FL OR A. 

Anmärkning vid formbegränsningen och synonymiken. I det 
försök till gruppering af denna månggestaltade arts polar- 
hafsformer, som ofvan framstälts, bilda formerna tvänne 
serier. Den ena af dessa, omfattande f. typica och sarnien^is^. 
utmärkes derigenom, att lmfvudmassan af bålens biaxlar till- 
kommit genom upprepad subdicbotomisk förgrening, den 
andra, inbegripande f. prolifera och f. angustifolia, deraf att alla 
eller hufvudmassan af biaxlarna äro s. k. prolifikationer. Den 
typiska formen är den, som i polarhafvets arktiska delar är 
den vanligaste. Den uppträder i synnerligen praktfulla, stora 
och högfärgade individ. Den är tvifvelsutan detta områdes 
största Floride. Mera sällan antar denna form det utseende^ 
som taflan 217 i llarv. Phyc. Brit. anger, en form, hvilken 
Harvey benämner margin if era. Den diagnos, Har vev låter 
åtfölja denna figur och som är lånad från Stackh. Ner. Brit. 
(sid. 54) träffar, såsom lätt inses, ingalunda in på den afbil- 
dade växten. Formerna samiensis och prolifera äro stundom 
rätt svåra att skilja från hvarandra. Mig synes, att den form, 
hvilken Areschoug i sitt Skandinaviska exsiccatverk utdelat 
under namn f. sobolifera, står närmast f. samiensis och särskildt 
$ fenuissima af denna. Jag har antagit, att Kutzing med sin 
Spharococcus palmatas T prolifer menat den högnordiska, bred- 
båliga, högfärgade formen (a purpurea nob.). Något säkert stöd 
härför har jag dock icke. Nära denna står den växt, hvilken 
jag benämnt f. prolifera /? pallida, som är allmän i Kattegatt, 
och Skagerack och möjligen också finnes i södra delen af Norska 
polarhafvet. Genom sin färgteckning är den dock så pass olika 
denna, att den förtjenar att uppmärksammas. En synnerligen 
vacker form, hvilken sammanbinder de båda formserierna ined 
hvarandra, men dock sluter sig närmast f. prolifera, är f. angu- 
stifolia, en smalbålig, prolificerande form, som stundom når en 
half fots längd och genom upprepade prolifikationer ej sällan 
blir mycket grenig. Stundom är den mycket liten, 1 — 2 tum lång> 
med mycket små prolifikationer. Det är antagligen en dverg- 
forrn af denna eller af f. prolifera, som J. G. Agardh benämnt f. 
microphylla i förteckningen nå de algarter, som hemfördes af 
18G8 års svenska expedition från Spetsbergen och af honom 
distribuerades. 

Lefnadsförhållanden. I Grönlandshafvet och östra Mur- 
manska hafvet är arten liksom vid Sveriges vestra kust subli- 
toral, i Norska polarhafvet litoral. ITuru den härutinnan för- 
håller sig i andra delar af Ishafvet, känner jag icke. I de först- 
nämnda ishafsdelarna växer den på stenbotten på ett djup 



TEGA'EXPEDITI0SES8 VET ES8KAPLIQ A ARBETEN. 191 

vexlande mellan 3, sällan mindre, och 15 famnar, än sällskap- 
lig i stora individmassor, än mera spridd jemte Fucoideer. Vid 
Norges kust håller den sig företrädesvis till nedre delen af 
Fucace- bältet, oftast i stora, täta massor beklädande stenar och 
klipphällar jemte Fucaceerna. På friare ställen, der den mindre 
täckes och tryckes af andra alger, uppträder den här i sin 
typiska form eller under form af storvuxen f. prolifera « pur- 
purea. Då den deremot växer ibland täta Fucace-niassor, 
af hvilka den under ebben täckes, antar den det utseende, som 
karakteriserar formerna sarniensis, nngustifolia eller blir för- 
krympt f. prolifera. Företrädesvis lefver den på öppen kust, 
men går också in i djupa fjordar, och t. o. m. på sådana stäl- 
len, der vattnet under vissa tider af dygnet har en jemförelse- 
vis ringa salthalt. Jfr Kleen Nordl. Alg. sid. 17. Vid Spets- 
bergens nordkust är växten stadd i utveckling året om, äfven 
under vintern. Under tiden från början af november till maj, 
sålunda hela den mörka och kalla tiden, har jag här träffat 
dels unga plantor från groddplantor till ungefär tumslånga 
individ dels äldre, af hvilka somliga voro fullt lifskraftiga och 
utbildade nya skott, dels urblekta, mer eller mindre sönder- 
frätta och upplösta. Från början af december till medlet af 
maj voro unga individ vanliga. Flertalet af dem voro sterila, 
andra stadda i tetrasporangieutbildning. De äldre exemplaren 
voro nästan alltid under denna tid tetrasporangie-bärande. Så 
vidt jag kunde finna, blir växten här endast ettårig, men un- 
der denna tid utvecklar den tetrasporangier åtminstone tvänne 
gånger, ena gången såsom ung, andra gången strax innan den 
dör bort. Möjligt är dock, att den utbildar dylika organ flere 
gånger, ty äfven under sommaren och den tidiga hösten, då 
den når sin högsta vegetativa utbildning, i juli och oktober 
och i synnerhet under juli, bär den mogna tetrasporer vid 
Spetsbergens nord- och nordvestkust. 

Vid Finmarkskusten har jag funnit endast sterila exem- 
plar. Afven vid Nordlanden synes den vara steril under som- 
maren. Kleen nämner icke, att han under sina sommarbesök 
der funnit några exemplar med reproduktionsorgan. Hans 
samlingar innehålla inga. Antagligen har den här liksom 
längre söderut sin tetrasporbildningsperiod under vintern. 
Vid Novaja Semljas vestkust har jag samlat rikligt tetraspo- 
rangiebärande individ under juni och juli. 

Utbredning. Arten synes vara inskränkt till de delar af 
polarhafvet, som ligga norr om Atlanten. Maximum af fre- 
qvens når den i Norska polarhafvet, ehuru den äfven i de 



192 KJELLMAS, K 11 RA IS11AFVKTS AJ.GFLOJIA. 

arktiska delarna af Ishafvet är allmänt utbredd och ofta mvc- 
ket individrik. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid 
Spetsbergens nordkust, Lat. 79° 53'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjesvaer, Ma- 
geröns sydkust, Oxfjord, Talvik. 

Grönlandshafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af No- 
vaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar till Jugor 
Schar, åtminstone på senare stället allmän och ymnig. 

Hvita Imfvet: sällsynt enligt Gobi anf. st. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust fler- 
städes såsom Tessarmiut, Nanortalik, Kakortok, Sukkertoppen, 
och Jakobshavn. 

Artens alla former finnas i Norska polarhafvet, f. typica 
dessutom i Grönlandshafvet och östra Murmanska hafvet och 
Baffinsbay, f. sarniensis eller en denna närmast stående form i 
vestra Murmanska hafvet. 

Rhodymenia Pertusa (Post. et Rupr.) J. G. Ag. 

►Spec. Alg. 2, p. 376; Porphyra pertusa Post. et Rupr. 111. Alg. j>. 20. 

Dcscr. Rhodymenia pertusa .T. G. Ag. »Spec. Alg. 2, p. 370 et Epicr. p. 320. 
Fig. Porphyra pertusa Post. et Rupr. 1. c. t. 30. 

St/n. Rhodymenia pertusa Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 15. 

Lefnadsförhållanden. Växer inom den sublitorala regio- 
nen såsom beståndsdel i Laminarie-formntionen på öppen kust 
i spridda exemplar. I augusti har jag funnit tetrasporangie- 
exemplar vid Spetsbergens nordkust. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets arktiska flor- 
område, der den har en ringa utbredning. Maximum af fre- 
qvens når den antagligen i Baffinsbay. Dess nordligaste fynd- 
ort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79° 49'. 

Fyndorter : Grönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust, 
spridd och sparsam. 

Baffinsbay: Vid Grönlands vestkust. Här synes den vara 
temligen allmän. Jag känner emellertid med säkerhet endast 
en fyndort nämligen Godthaab. 



VEGA- EXPEDIT 10 K ESS V ET ES SK A P LIG A A K BETES. 193 



Fam. Champiaceae J. G. A g. 

Epicr. p. 290. 



Gen. Ohylocladia (G re v.) J. G. A g. 
1. c. p. 205; Grev. in Hook. Brit. Fl. 2, p. 297. 

Chylocladia Clavellosa (Turn.) Grev. 

1. c. Fncus clavellosus Tum. Linn. Träns. 6. p. 13-3. 

Deacr. Chylocladia clavellosa J. G. Ag. Epicr. p. 297. 

Fig. Chrysymenia clavellosa Harv. Phyc. Brit. t. 114. 

Exsicc. Chylocladia clavellosa Aresch. Alg. Scanri. exsicc. N:o 72. 

Syn. Lomentaria clavellosa Kleen, Nordl. Alg. p. IG. 

Lefnadsförhållanden. Växer enligt Kleen på djupt vatten 
på stenbotten och bär vid Nordlanden sporocarpier och tetra- 
sporangier under juli och augusti månader. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska om- 
råde och från dess södra del. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, vanligen spar- 
sam. 

Chylocladia Articulata (Huds.) Grev. 

in Hook. Brit. FL 298. Viva articulata Huds. FL Angl. p. 669. 

Descr. Chylocladia articulata J. G. Ag. Epicr. p. 301. 

Fig. • > Harv. Phyc. Brit. t. 2*3. 

Exsiec. Lomentaria articulata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 7. 

Syn. Lomentaria articulata Kleen, Nordl. Alg. p. 10. 

Lefnadsförhållanden. På det ställe, der den i polarhafvet 
anträffats, växte den enligt Kleen litoral under Fucus och 
Ozothallia. Känd från polarhafvet endast i små, sterila ex- 
emplar. 

Utbredning. Hittills anmärkt endast i södra delen af Norska 
polarhafvet och endast på ett ställe. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinvaor- 
öarna. 

na in. 13 



194 KJELLMAN, NORRA ISRAFVET8 ALGFLORA. 



Fam. Dumontiaceae J. G. A g. 

Epicr. p. 249. Spec. Alg. p. 346; char. mut. 

Geu. Sarcophyllis (Kiitz.) J. G. Ag. 
Epicr. p. 263; Ktitz. Phyc. gener. p. 401; char. emend. 

Sarcophyllis Edulis (Stackh.) J. G. Ag. 

1. c. p. 205. Fucus edulis Stackh. Ner. Brit. p. 57. 

De8cr. »Sarcophyllis edulis J. G. Ag. 1. c. 

Fig. Irideea edulis Harv. Phyc. Brit. t. 97. 

Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N.o 78. 

Syn. Iridsea edulis Post et Rupr. 111. Alg. p. II. 

Sarcophyllis edulis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 39. 
Schizymenia edulis Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. £3. 

> Kleen, Nordl. Alg. p. 19. 

Lefnadsförhållanden. Växer inom sublitoralregionens djupa- 
re delar på stenbotten, spridd på för öppna hafvet utsatta stäl- 
len. Vid Nordlanden är den funnen med tetrasporangi er under 
juli månad. 

Utbredning. Arten är känd från polarhafvets såväl atlantiska 
som arktiska florområde, men är öfverallt sällsynt och utan- 
för sitt egentliga utbredningsområde. 

Dess nordligaste fyndort är Gåsöarna i Isfjorden vid Spets- 
bergens vestkust, ungefär Lat. N. 78° 30'. 

Fyndorter: NorsM polarhafvet: Nordlanden vid Givier. 

Grönlandshafvet : på angifvet ställe vid Spetsbergens vest- 
kust. Ett exemplar funnet. 

Hvita hafvet: Tri-Ostrowa. Ett exemplar. 

Sarcophyllis Arctica Kjellm. 

Algenv. Murm. Meer. p. 17. 

Descr. Sarcophyllis arctica Kjellm. 1. c. 

> Kallymenia? integra » Spetsb. Thall. 1, p. 19. 
Fig. > > > y > t. 1, fig. 8—9. 

s Sarcophyllis arctica tab. nostra 14, lig. 1 — 3. 

Syn. Sarcophyllis arctica Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 39, sub. S. eduli 

sec. spec. benevole communic. 
Kallymenia? integra Kjellm. Kariska hafvets Algv. p. 21. 

» Pennyi Dickie, Alg. Cumberl. p. 238; saltem ex parte. 

Lefnadsförhållanden. Arten är sublitoral, oftast växande 



VEOA-EXPEDITIOSESS T ETENSK APLIG A ARB ET ES. 195 



spridd inom olika algformationer. Talrikast och yppigast har 
jag funnit den tillsammans med Laminarier i östligaste delen 
af Sibiriska Ishafvet. Den föredrar öppen kust, men går ock- 
så in i djupa fjordar. Vid Spetsbergens nordkust har jag un- 
der vintern funnit endast unga exemplar. Vid Spetsbergens 
kuster liksom också i andra delar af Ishafvet når den sin 
högsta utveckling under sommaren och tidigt på hösten. Vid 
denna tid äger den i riklig mängd de organ, hvilka J. G. Aga r d h 
tolkar såsom procarpier, hvaraf man kan sluta, att det är un- 
der senhösten, den har sin egentliga carposporbildningsperiod. 
Under denna tid har jag aldrig haft tillfälle att undersöka 
den. I mina samlingar från Novaja- Semljas vestkust finnes 
ett under juli månad taget exemplar med nästan mogna sporo- 
carpier. På den citerade ta Han lemnas en afbildning af dessa. 
Tetrasporangier äro okända. 

Utbredning. Arten är en ren arktisk alg med mycket vid- 
sträckt utbredning inom det arktiska florområdet. Från norra 
Atlanten är den icke känd, men i norra delen af Stilla ocea- 
nen har jag tagit exemplar af den. Med undantag af Ameri- 
kanska Ishafvet känner jag den från alla undersökta större 
sträckor af Ishafvet. Maximum af freqvens når den i östra 
delen af Sibiriska Ishafvet. Dess nordligaste fyndort är Mos- 
•selbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79° 53'. 

Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och vest- 
kust, lokal och sparsam. 

Murmanska hafvet: Kap Kanin enligt exemplar i Ruprechts 
herbarium l , vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch från 
Matotschkin till Jugor Schar, allmän och temligen ymnig. 

Kariska hafvet: sparsam vid Uddebay vid Novaja Semljas 
ostkust. 

Sibiriska Ishafvet: Irkajpi, Koljutschin-ön, Pitlekaj, Tjakpa; 
vid Pitlekaj ymnig. 

Baffinsbay: Cumberland Sound. Jag har antagit, att den 
växt, Dickie beskrifver härifrån under namn K. Pennyi, är åt- 
minstone delvis S. arctica. På denna träffar beskrifningen 
fullständigt in. Den är dock alltför ofullständig för att gifva 
full säkerhet. 

I den förut omnämnda af Herrnhutska missionärer gjorda 
algsamlingen funnos också ett par exemplar af Sarcophyllis arc- 
tica. Dessa förskrefvo sig antingen från Grönlands vestkust 
eller från Labrador. 



1 För tillfället att undereöka detta står jag i stor förbindelse till dr. 
Chr. Gobi. 



196 KJELLMAK, NORRA f SH A F VETS ALGFL0B A. 



Gen. Halosacoion (Kiitz.) Rupr. 
Alg. Och. p. 202; Kutz. Phyc. gener, p. 439; cliar. mut. 

IlALOSACCION KaMESTACEIM (L.) J. G. A g. 

Spec. Alg. 2, p. 058. Fucus ramentacens. L. Syst. Xat. 2, p. 718, sec. 
Turn. Hi.st. Fuc. rt, p. 33. 

f. robusta nob. 

Planta annotina solitaria, thalli parte cauloidea simplici, prolificatiQnes 
simplices, raro furcatas, distantcs, apieem versus erebriores, usque pedales, dia- 
metro 0.5 — 2 mm., tetrasporangiis evolutis dejiciendas emittente. 
Fig. Halosacoion ramentaceuin f. robusta tab. nostra 12, fig. 4 et tab. 13, Äg. 

1—2. 

Syn. Fucus graminifolius Lepech. Cnmmcn. Petrop. p. 481. 

f. ramosa nob. 

Planta annotina solitaria, thalli parte cauloidea parce vage ramosa, axi 
primario ramisque proliticationes siinpliees, raro furcatas, distantes usque 
digitales et ultra, dia metro o,« — 2 mm., tetrasporangiis maturis dejiciendas 
emittentibus. 
Fig. Halosaceion ramentaceuin f. ramosa tab. nostra 13, tig. 4. 

ö. major nob. 
Proliticationes digitales et ultra, diametro circa 2 mm. 

Syn. Fucus tubulosus Lepech. Comment. Petrop. p. 470. 

ft. minor nob. 
Proliticationes pollicares, diametro 0,5—1 mm. 

f. subsimplex Ku pr.. 

Alg. Och. p. 270. 
Descr. Halosaceion soboliferum var. subsimplex Kupr. 1. c. 
Fig. » ramentaceuin f. subsimplex tab. nostra 13, fig. 3. 

f. densa nob. 

Descr. Scytosiphon ramentacens Lyngb. Hydr. Dan. p. (>1. 

Fig. Fucus ramentaceus Turn. I list. Fuc. t. 14*J. 

Ex&iec. Halosacoion ramentaceuin Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 205. 

Syn. Dumontia Lepechini Post et Kupr. 111. Alg. p. II. 
» ramentacea Aresch. Phyc. Scand. p. 313. 

> Xyl. et S;el. Herb. Fenn. p. 74, 

y sobolifora Dickie, Alg. Sutherl. 2, p. U»I. 

Fucus barbatus Gunn. Fl. Xorv. 2. p. 12*.». 
* ramentacens Gunn. Fl. Norv. 2, p. 7*». 
> > Wg. Fl. La])]>. p. /i04. 

Gracilaria confervoides J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11, sec. spec. 

» {i procorrima Post . et Kupr. 111. -Alg. p. II — III 

sec. Kupr. Alg. Och. p. 274. 



VEGA- EXPEDITIONENS VET EN SK AP LIGA ARBETEN. 197 

Syn. Halosaccion fistulosum Rupr. Alg. Och. p. 273. 

» ramentaceum J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. 

p. 11; (trönl. Alg. p. 111. 
* Croall, Fl. Disc. p. 460. 

> Diekie, Alg. Cumberl. p. 239; Alg. Sut- 

herl. 1, p. 143. 
» > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 38. 

> • Harv. Ner. Amer. 2, p. 194. 

> *> Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 

1, p. 17; Algenv. Murm. Meer. p. 17. 

> Kleen, Norell. Alg. p. 18. 

> soboliferum Rupr. Alg. Och. p. 208. 
Halymenia ramentaeea Lindbl. Bot. Not. p. 157. 
Scytosiphon rauientaceus Lyngb. llydr. Dan. p. 01. 

Soliera chordalis Ashm. Alg. Haycs, p. U6(?) Cfr. Farl. .New Engl. 

Alg. p. 148. 

Anmärkning vid jormbegränsningen. Halosaccion ramentaceum 
är en i Ishafvet myckel mångformig art. De former, jag i det 
föregående anfört och sökt karakterisera, äro långt ifrån de 
enda som förekomma, men omkring dem kunna de öfriga grup- 
peras. Det kan visserligen tyckas, som skulle den form, hvilken 
jag kallat f. robusta, och den mest kända, f. densa, vara i så 
väsentlig grad olika hvarandra, att de borde kunna betrak- 
tas såsom skilda arter, men de äro dock sammanbundna ge- 
nom talrika mellanformer. 

Vid formbegränsningen har jag lagt första årets växt till 
grund, emedan det är under första året, d. v. s. då de första 
gången bära de tetrasporangiealstrande prolifikationerna eller 
bladen, som olikheten dem emellan skarpast framträder. Se- 
dan dessa till största delen bortfallit och från de qvarblifna 
resterna nya, kortare prolitikationer utbildats, komma särskildt 
formerna robusta och ramosa att habituelt mycket likna f. 
densa. 

Utom med hänsyn till förgrening, prolifikationernas stor- 
lek och form gifves det också olikheter mellan dessa former i 
färg och konsistens, hvilka karakterer dock visa sig vexlande 
hos samma individ under olika utvecklingsstadier. Såsom re- 
gel kan anges, att f. densa är mera cartilaginös än de öfriga 
och att hos f. robusta prolifikationerna äro nästan membran- 
ösa, derför också vid .torkning sammanfallande, platta. Yngre 
individ äro mera intensivt färgade än äldre och pelagiska for- 
mer mera än inomskärsformer. 

Formerna robusta och ramosa äro efter all sannolikhet lika 
litet som f. subsimplex och f. densa förut okända former. Det 



IW 



ÅJELI.KAS, XOKRA ISHAFVETS ALGFLOMA. 



synes mig nämligen icke att betvifla, att f. robusta är Lepe- 
chins i Comment. Petrop., tafl. 23, afbildade Fucus gramini- 
folius och f. rttmosa samme nuktors på taflan 20 återgifna Fu- 
cus tubulosus. Gobi ;'ir visserligen af den mening, att F. gra- 
minifolius är en //. ramenlaci-ui» , men antar deremot Fucus tu- 
bulosus, hvilkcn af J. G. Agardh och Ruprecht äfven hän- 
föres till denna art, att vara Dumontia filiformis. Detta antagan- 
de studer. Gobi på den likhet, »m finnes emellan Lepechins 
figur af Fucus tubulosus och Harveys figur ni Dumontia filifor- 
mis i Phyc. Brit. Att detta stöd betydligt försvagas genom den 
figur, återgifvande ett säkert exemplar af Halosaccion ramentace- 
um från Spetsbergen, som jag lemnar på tafl. 13, fig. 4, hvilken 
figur nästan skulle kunna anses vara en kopia af den ifrågava- 
rande Lopechins, är lätt att inse. Då emellertid ännu någon 
osäkerhet kan anses råda om Lepechins båda Fuctis-aitei 
och då dessutom Lepechins benämningar, om dessa s. k. 
.FHCHS-arter äro identiska med de ifrågavarande Halosaccion- 
formerna, äro olämpliga och vilseledande, emedan hos ingen 
af dem bladen äro platta, griis bladlika, utan hos båda tubulösa, 
ehuru vaggen bar en fastare bygnad hos den ena än hos 
den andra, så har jag ansett mig böra välja nya namn för de 
urskilda formerna, dock med uttryckligt angifvande, att det 
synes mig högst sannolikt, att Halosaccim ramentaceum f. ro- 
busta mihi är identisk med Fucus graminifolius Lepcch. och f. 
ramosii mihi densamma som Fucus tubulosus Lepech. 

Lrfuads/örhäVawleti. Formen densa är i Norska polarhafvet 
litoral, inom öfriga delar af Ishafvet liksom artens öfriga for- 
B&yjdj min fi-taivnlii-t strävkor si^. sublitoral: i', robusta 




' VBOA-EXrBDITIOSENS VET ESS KA1'LI0A All BETES. 199 

når den här dock under juli och augusti, och under denna 
tid är den rikast försedd med mogna tetrasporangier. Vid 
Spetsbergen äro tetrasporexemplar samlade under april, juli, 
augusti, oktober, november och december, vid Novaja Semljas 
vestkust under juli, vid Norges nordkust under juli och au- 
gusti, i Sibiriska Ishafvet under september, vid Grönlands 
vestkust i februari månad. 

Rörande de egendomliga nematheciilika utväxter, som 
stundom finnas hos denna växt, om hvilkas natur jag ännu 
icke kan meddela närmare upplysningar, hänvisar jag till min 
uppsats om Spetsbergens Florideer (Spetsb. Thall. 1, sid. 18). 

Utbredning. Arten är circumpolär. Maximum af freqvens 
når den i norra delen af Norska polarhafvet, i östra delen af 
Grönlands-hafvet och i östra delen af Murmanska hafvet. Alg- 
samlingarna från Grönland innehålla en betydlig mängd ex- 
emplar af arten, hvaraf det är att förmoda, att den äfven här 
är ymnig och allmän. Redan i södra delen af Norska polar- 
hafvet är den sparsam. Nordligaste fyndorten är Low Island 
vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 80° 20'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, lokal och spar- 
sam, Tromsö amt vid Renö, Finmarken vid Maasö, Gjesvser, 
Mageröns sydkust, Oxfjord, Talvik, allmän och ymnig, vid 
Vardö och Vadsö enligt Gunnerus anf. st. 

Grönlandshafvet : allmän och ymnig längs Spetsbergens 
nord- och vestkust. 

Murnmnska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af 
Novaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar till Ju- 
gor Schar, allmän och temligen ymnig. 

Hvita hafvet: temligen lokal och sällsynt. 

Kariska hafvet: Kap Palander och Aktinia- viken, lokal och 
temligen sparsam. 

Sibiriska Ishafvet: Irkajpi, Koljutschinön och Pitlekaj, "spar- 
sam, men temligen allmän. 

Amerikanska Ishafvet. Jfr Harvey anf. st. 

Baffinslay: Cumberland Sound, temligen ymnig, Grön- 
lands vestkust: Nanortalik, Smallesund, Neuherrnhut, Godt- 
haab, Sukkertoppen, Holstenborg, Disco-ön, Jakobshavn,Sakak, 
Rittenbenk, Whale Island (uppkastad på stranden), Lat. N. 
73° 26' och (?) i Smiths Sound mellan Lat. N. 78 och 82, 
om, såsom jag förmodar, den växt, h vilken Ashmead upp- 



200 KJELLMAX* NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 

ger härifrån under namn Soliera chordalis, är någon form af 
Halosaccion ranmitaceum. ' 



Halosaccion Saccatcm (Lepech.). 

Fucus saocatus Lepech. Connnent. Petrop. p. 478. 

Descr. Fucus saocatus Lepech. 1. c. 
Fhj. > » » tab. 21. 

Anmärkning vid arten. Det synes mig ingalunda tvifvel- 
aktigt, att Lepech in s Fucus saccattts är en art Halosaccion, på- 
minnande om de arter af detta slägté, hvilka finnas i norra 
delen af Stilla oceanen. Det är icke omöjligt, att en sådan 
art förekommer vid Ishafskusten och några skäl att antaga, 
att den blifvit uppgifven för Ishafvet genom något slags lokal- 
förvexling, hafva, så vidt jag känner, icke blifvit förebragta. 
Tills vidare anser jag derför denna art böra upptagas såsom 
tillhörande Ishafvets flora. 

Lefnadsförhällanden. Derom säger Lepech in: »ad instar 
glomerum integros investit lapides*. 

Utbredning och fyndort. Uppgifven af Lepech in såsom 
funnen vid Tri-Ostrowa-öarna i Hvita hafvet. 



Gen. Dumontia (Lam o ur.) J. G. A g. 
•Spoc. Alg. 2, p. '.US; Lamour. Ess. p. 1U3; char. mut. 

Dumontia Filiformis (Fl. Dan.) Gr ev. 

Alg. Brit. p. 1(53. Ulva filiformis Fl. Dan. t. 1480. 

Beser. Dumontia filiformis J. G. Ag. Epicr. p. 257. 

Fly. > > Kfitz. Tab. Phyc. K», t. 81. 

Exsicc. > > Arescli. Alg. Scand. exsicc. N:o 79 et 157. 

Syn. Dumontia contorta Rnpr. Alg. Och. p. 29o. 

-> filiformis Arescli. Phyc. Scand. p. 312. 

> Croall, Fl. Disc. p. 459. 

* Gobi, Algenfi. Weiss. Meer. p. 37. 

> Xyl. et Stel. Herb. Mus. Fcnn. p. 74. 
Ulva filiformis Sommerf. Suppl. p. 187. 

Wg. Fl. Lapp. p. 508. 

Lefnadsförhällanden. En litoral alg, som mest förekom- 
mer i klipphålor, hvilka under ebb äro fykla med vatten. Den 
föredrar skyddade ställen och växer merendels något sällskap- 
lig. Kleen har funnit den i södra delen af Norska polar- 



VEGA-EXVEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETES. 201 

hafvet med sporocarpier och tetrasporangier under juni 
månad. 

Utbredning. Tillhör Ishafvots såväl atlantiska som arktiska 
florområde, men har en rinna utbredning inom det senare. 
Sitt freqvens-raaximum har den i Ishafvets sydligaste delar. 
I Finmarken såg jag den ingenstädes, hvilket möjligen beror 
derpå, att mina undersökningar gjordes för sent på året, då 
det väl är möjligt, att växten här liksom längre söderut är en 
alg, hvars utveckling afslutas under förra hälften af året. Här 
är den funnen af Wahlenberg i Altenfjord, som är artens nord- 
ligaste fyndort. 

Fyndorter: Norska polarhaf vet : Nordlanden allmän, Tromsö 
amt vid staden Tromsö, temligen allmän och ymnig, Fin- 
marken i Altenfjord. 

Murmanslca hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- 
mojedlandet^ kust. 

Bafjinsbay: Grönlands vestkust vid Jakobshavn och Rit- 
tenbenk. 



Fam. FurcellariaceaB J. G. A g. 

P^picr. p. 240. 



Gen. Furcellaria Lam o ur. 
Ess. p. 45. 

Furcellaria Fastigiata (L.) Lam o ur. 

1. c. p. 40. Fucus fastigiatus L. Spec. Pl. 2, p. 1162. 

f. typica. 

Deacr. Furcellaria fastigiata J. G. Ag. Epicr. p. 241. 

Fig. » > Harv. Phyc. Brit. t. 04 et S57 A. 

Exsicc. » * Aresch. Alg. Scaud. exsicc. N.o 250. 

f. temuor Aresch. 

Alg. Scand. exsicc. N:o 257. 

Syn. Fastigiaria fureellata Gobi, Algeufl. Weiss. Meer. j). 43. 
Fucus caprinus Gunu. Fl. Norv. 1, p. 96. 
furcollatus » » » 2, p. 78. 
> lumln-icalis ji Wg. Fl. Lapp. p. 503. 
Furcellaria fastigiata J. G. Ag. ^petsb. Alg. Bidr. p. 11. 
» > Kleeu, Nordl. Alg p. 19. 

Xyl. et S»l. Ilerb. Fenn. p. 74. 
Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 

LefnadsförhåUanden. Jag har sjelf aldrig lyckats finna 
denna art i Ishafvet. Enligt Kleen och Wahlenberg är 



202 KJELLMÅS, NORRA ISBAFVETS ALGFLORA, 

den i södra delen af Norska polarhaf vet litoral eller sublitoral. 
I öfriga delar af Ishafvet håller den sig antagligen till den 
sublitorala regionen. Kleen har vid Nordlanden träffat den 
med sporocarpier under juni, hvilket är anmärkningsvärd!, 
emedan växten längre söderut synes hafva vintern till frukt- 
bildningstid. 

Utbredning. Uppgifven för Ishafvets både atlantiska och 
arktiska florområde; inom södra delen af det senare har den 
sitt maximum af freqvens; inom det arktiska är den säker- 
ligen sällsynt. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens kust. 

Fyndorter: Norska polarhaf vet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Norges nordkust, Berggren, enligt exemplar i Svenska 
Riksmusei herbarium. 

Grbnlandshafuet : Spetsbergens kust, utan angifven lokal. 

Murmanska ha f vet: On Kolgujew och No vaja Semljas kust! 

Hvita hafvet: Jfr G o bi anf. st. sid. 12 och 43. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Neuherrnhut. 

Vid Nordlanden förekommer arten under sin hufvudform, 
på öfriga ställen, så vidt jag kunnat finna, under en finare, 
spädare form, öfverensstämmande med den, som Areschoug, 
anf. st., utdelat såsom F. fastigiata f. temrior. 



Fam. Gigartinace® (Kiitz.) J. G. A g. 

Epicr. p. 173; Ktitz. Phyc. gener. 389; char. mut. 

Gen. Oystoolonium Kiitz. 
Phyc. gener. p. 404. 

Cystoclomum Pcbpurascens (Huds.) Kiitz. 

1. c. Fucns purpurascens Huds Fl. Angl. p. 581». 

f. typica. 

Descr. Cystoclonium purpurascens J. (i. Ag. Epicr. p. 239. 
Fig. Hypnea purpurascens Harv. Phyc. Brit. tab. 116. 

> Cystoclonium purpurascens Kiitz. Tab. Phyc. 18, tab. lo. 
Exsicc. » » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 76. 

f. dendroidea nob. 

f. pumila, 7 — 10 cm. älta, thalli axi primario craesiuseulo, inferne sub- 
nudo, supra medium decomposito-ramoso, ramis fasciculuni donsum, cireuni- 
^criptione semicircularem vol subtriangularem formantibus. Polysiphoniaiu 
elongatam var microdendron habitu revocat. In formam typicam ar>erte 
abiens. 



VEGA-BXPEDITI0SEN8 VET EK8KAPLI0 A ARBETES. 203 



Syn. Cystoclonium purpurascens Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 40. 
» * Kleen, Nordl. Alg. p. 18. 

* * Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. 

Fucus confervoides Wg. Fl. Lapp. p. 504. 
Gigartina purpurascens Nyl. et Stel. Ilerb. Fenn. p. 74. 
Hypnea purpurasceris Croall, Fl. Disc. p. 45y. 

Soliera chordalis Ashm. Alg. Hayes p. 64? Cfr. Farl. New. Engl. 

Alg. p. 148. 

Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt inom polarhaf- 
vets arktiska område känner jag intet. I Norska polarhafvet 
är den litoral. Den typiska formen håller sig mest på litoral- 
regionens nedersta del, fäst på andra alger eller på branta 
klippväggar. I regionens öfre del träffas den företrädesvis i 
djupa klipphålor, som under ebben äro fylda med hafsvatten. 
Formen dendroidea har jag träffat endast i litoralregionens öfre 
del. Här når den sitt mest egendomliga utseende, då den växer 
på väggarna af grunda klipphålor, der Mytilus edidis i större 
mängd uppehåller sig. Arten trifves såväl på öppen som skyd- 
dad kust. I Nordlanden är den funnen med tetrasporer under 
sommaren, med sporocarpier under augusti månad. 

Utbredning. Arten förekommer inom Ishafvets båda flor- 
områden, men har ringa utbredning inom det arktiska. Maxi- 
mum af freqvens når den i södra delen af Norska polarhafvet. 
Dess nordligaste säkra fyndort är Nordkap vid Norges nord- 
kust. Om Farlows förmodan är riktig, att Aschmeads Soliera 
chordalis är denna art, skulle den vid Grönlands vestkust gå in 
i Smiths Sound till 78°— 82° Lat. N. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken: Öxfjord, Gjesvser och Altenfjorden. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- 
mojedlandets kust, ön Kolgujew. 

Hvita hafvet: temligen allmän, men antagligen sparsam. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust, vid Neuherrnhut, Julianes- 
haab och Egedesminde Smiths Sound (?). 

Formen dendroidea är funnen i Norska polarhafvet vid Gjes- 
vser. 



Gen. Oallophyllis Kutz. 
Phyc. gener. p. 400. 

Callophyllis Laciniata (Huds.) Kiitz. 

1. c. p. 401. Fucus laciniatus Huds. Fl. Angl. p. 579. 



AFVET3Al.GFT.0Ri. 



Fyndort: Dick i e uppger i Alg. Sutherl. I, sid. 143 C. laciniala 
KiiU. vara funnen flytande i hufvet och uppkastad på stran- 
den i Baffinsbav vid Whale Inlands. 



Gen. Kallymenia J. G- Ag. 
Alg. Med. p. !iM; Kpicr. p. 219. 

KaLLYMEMA llosACEA J. (i. Ag. 

Kpicr. p. 220. Halymenio msacoa iSpetab. Alg. Till. p. 45. 
Daer. Hnlymeuia rusaceti J. a. A g. Kpicr. 1. c. 

Sy». Hiilymeniii rosacva Kjfllm. Spetsb. Ttia.ll. 1, p. 24; os. parte. 

LefiuulsfiirhnUimdi')'. Jag har pä anfördt ställe uppgifvit, 
att jag funnit nägra unga vid vuxna exemplar af denna art. 
Jag måste nu återtaga denna uppgift, ty, sedan jag lärt känna 
en i Norska polarhafvet förekommande KaJhjmenia-sxt, tvingas 
jag att hänföra dessa, exemplar till den norska arten. Kally- ' 
menia rosticea är alltså hittills anträffad liggande lös pä bott- 
nen inom den sublitorala regionen på ii — 10 famnars djup, stun- 
dom i stora individmassor tillsammans ined andra alger : Deles- 
marin sinnena ocli Phi/llophom inrerrupta o. s. v. Den iir funnen 
såväl på öppen kust som i det inre af fjordar. Sporocarpie- 
i tärande exemplar iiro insamlade under sommaren. 

UfbmltiiiHf, Känd endast från östra delen af Grönlands- 
hafvet. Dess nordligaste fyndort är Treurenherghay vid Spets- 
bergens nordkust, Lat N. 7i> n öli'. 

Fyndorter: GrSulautlslmfcet : på ett par ställen vid Spets- 




VEGA-EXPEDITI0NES8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



205 



den i Ishafvet förekommande KaUymenia-iwi, hvilken Kleen 
och äfven jag sjelf tidigare kallat K. reniformis, icke är identisk 
med den längre söderut förekommande art, hvilken bär detta 
namn, utan snarare en nordligare art, skild från den sydliga 
genom annan bålform, annan färg och annan konsistens. 

Ishafsväxten synes icke uppnå någon betydligare storlek. 
Det största exemplar, jag sett, är ett taget af Kleen vid Nord- 
landen, och som jag låtit afbilda på taflan 14, tig. 5. Det hål- 
ler 6 cm. i längd och 7 cm. i bredd. Nästan lika stor individ 
har jag samlat vid Novaja Semljas vestkust och vid Spetsber- 
gen. De senare synas vara fullvuxna. Stipes är alltid mycket 
kort, stundom omärklig. Laminan är såsom mycket ung d. v. s. 
redan då den har en längd af 1 — 2 mm. cirkelrund eller njur- 
lik, sällan bredt omvändt äggformig (fig. 4). Först då den nått 
en betydligare storlek flikas den. Flikarna äro af olika form 
och. storlek, men hafva alltid bred bas och äro aldrig skarpt 
afsatta från hufvudlaminan, såsom fallet är hos KaUyynmia reni- 
formis. Från K. reniformis skiljes den vid första ögonkastet på 
färgen. Denna är densamma som hos SarcophyUis edulis, hos 
unga exemplar möjligen något mera mättad än hos denna. 
Denna färgton anges vanligen genom uttrycket »sanguineo- 
purpureus». Enligt J. G. Agardh är thallus hos K.reniformis 
»pulchre coccineus>, en färg, som också figuren af arten i Ha r- 
veys Phyc. Brit. synes mig hafva, ehuru växten i beskrifningen 
anges vara af samma färg som SarcophyUis edulis nämligen blod- 
röd. Med hänsvn till konsistens svnes också den nordiska ar- 
ten afvika från den sydligare. Den förre är membranös, svagt 
köttig. K. renifornris anges vara »gelatinoso-carnosa* (J. G. Ag. 
Spec. Alg.) »gelatinoso-membranaceav, (J. G. Ag. Epicr.) »thickish 
membranaceos» (Harv. Phyc. Brit.) o. s. v.; alltså är K.renifor- 
mis i allmänhet tjockare och köttigare än K. septemtrionaUs. 
Denna har bålens centrallager svagt utveckladt. Cellerna äro 
få, slemmassan betydlig, mellanlagret är distinkt, starkare ut- 
veckladt hos yngre än hos äldre exemplar. Kortikallagret är 
bildadt af små celler, med största utsträckningen vinkelrätt 
mot bålens yta (tig. 0). 

Reproduktionsorgan okända. 

Jag har förmodat, att Cr oalls K. raniformis är denna art. 
Exemplar har jag icke sett. 

Lefnadsförhållcmden. Växten är sublitoral, fäst på andra 
alger såsom Ptilota ppctinata, Lithothamnier eller på småsten och 
gamla musselskal. Den växer spridd på öppen kust. Antag- 
ligen utbildar arten först senare på året, än det hittills iakt- 



206 KJELLMAN, NORRA I8HAFYET8 ALGFLORA. 



tagits, sina reproduktiva celler. Flertalet af de exemplar* 
Kleen fann vid Nordlanden under juli månad, voro unga. I 
Finmarken träffade jag under början af augusti idel mycket 
små och unga exemplar. Inom det arktiska området har jag- 
dock insamlat några äldre och såsom jag antar fullvuxna ex- 
emplar i juli. 

Utbredning. Med säkerhet känd från Norska polarhafvet,. 
östra Grönlandshafvet och östra Murmanska hafvet. Allmän- 
nast är den funnen vid Norges nordkust. Dess nordligast 
säkra fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust* 
U\t. N. "79° 56'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, ej sällsynt, Fin- 
marken, ganska ymnig, men lokal vid Maasö. 

Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust vid Sydkap, upp- 
kastad på stranden, nordkusten i Mosselbay och Treurenberg 
bay, lokal, sparsam. 

Mummnska hafvet: Rogatschew bay vid Novaja Semljaa 
vestkust, lokal, sparsam. 

Baffinsbay: utan närmare uppgifven lokal, om CroallsJf. 
reniformis tillhör denna art. Jfr Croall anf. st. 

Kallymenia Pennyi Har v. 

Ner. Am. 2, p. 172. 
Deser. Kallymenia Pennyi J. G. Ag. Epicr. p. 223. 

Syn. Kallymenia Pennyi Dickie, Alg. Walker, p. 80; Alg. Sutherl. 2, p. 

1H2; Alg. Cumberl. p. 238 (?) 
> » Harv. 1. c. 

Anmärkning vid artbestämningen. Jag har till denna art hän- 
fört tvänne Kall ymenia- exvrnphw från Grönland, förvarade i 
Köpenhamns musei herbarium, tagna af Wormskiold och af 
Mertens bestämda till Fucus pahnatus. Harveys beskrifning 
af den ifrågavarande arten stämmer väl in på dem. De på- 
minna mycket om K. reniformis, men äro tunnare än exemplar 
af denna art och hafva de inre centrala celltrådarna glesare. 
Till färgen äro de blekt rödbruna. Det ena exemplaret är till 
omkretsen utdraget, det andra bredt njurlikt, det förra djupt 
nästan handlikt klufvet, det senare oregelbundet flikigt med 
smalt eller bredt omvändt äggrunda eller jembreda, enkla eller 
upprepadt klufna flikar. Kanten har några få triangulära tän- 
der. Sporocarpier finnas, hvilka äro insänkta i öfre delen af 
flikarna nära deras yta, men ej framträdande öfver denna, tal- 
rika, små, innehållande få rundadt kantiga sporer. Ar min 



TEGA-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 207 



bestämning af dessa exemplar riktig, så är K. Pennyi nära be- 
slägtad å ena sidan med K. reniformis å andra med K. ornata 
Post. et Rupr. Från den förra skiljes den genom större tunn- 
het, glesare centrallager, mäktigare kortikallager och mera yt- 
liga sporocarpier. Den senare afviker genom sin rika prolifi- 
cering och annorlunda beskaffade sporocarpier. 

Lefnadsförhållanden. Härom är endast kändt, att växten är 
tagen på 15 — 20 famnars djup på grusbotten. 

Utbredning. Arten är känd från det arktiska florområdets 
Amerikanska provins. Dess nordligaste fyndort är Assistance 
bay i arktiska Amerika Lat. N. 74° 40'. 

Fyndorter: Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy och Assi- 
stance bav. 

Baffinsbay: Cumberland Sound (?); Grönlands vestkiist. 



Gen. Phyllophora (G re v.) J. G. A g. 
Alg. Med. p. 93; Grev. Alg. Brit. p. 135; lim. mut. 

Phyllophora Brodlei (Tur ii.) J. G. Ag. 

1. c. Fucus Brodisei Tum. Hist. Fuc. 2, p. 1. 

Descr. Phyllophora Brodisei J. G. Ag. Epicr. p. 216. 

Fig. > > Harv. Phyc. Brit. tab. 20, fig. 1. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand exsicc. N:o 207. 

Syn. Chondrus membranifolius Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. sec. Gobi Al- 

genfl. Weiss. Meer. p. 42—43. 
truncatus Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 
Coccotylus Brodiflei Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. 
Fucus truncatus Pall. Reise 3, p. 34. Cfr. Gobi Algenfl. Weiss. 

Meer. p. 43 et Ag. JSpec. Alg. 1, p. 239. 
Phyllophora Brodisei (?) J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. 

p. 11. 
» » Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 42. 

> > Kjellm. Spetsb^ Thall. 1, p. 23; Algenv. Murni. 

Meer. p. 21; Kariska hafvets Algv. p. 22. 

> > Nyl. et Ssel. Herb. Fenn. p. 74. 
Sphserococcus Brodia?i Schtibeler, in Ileugl. Reise p. 317. 

Anmärkning vid arten. Redan i min redogörelse för Spets- 
bergens algvegetation har jag påpekat, att jag träffat Phyllo- 
phora-tormer, som med lika stort skäl skulle kunna hänföras 
till Ph. interrupta som till Ph. Brodim. Dylika har jag också 
funnit vid vestkusten af Novaja Semlja. Gobi har äfven träffat 
sådana bland de algsamlingar från H vi ta hafvet och vestra Mur- 
manska hafvet, som han granskat. Äfven vid Norges vestkust 



208 



KJELLMAK. XORRA ISttAFYETS ALGFLORA. 



har jag .sett en Phylophora, denna dock sällsynt, som till största 
mängden individ anslöt sig till Ph. lirodiai. sådan denna upp- 
träder i Kattegatt, men stundom genom formen på några af 
grenarna erinrade om den arktiska Ph. intcrrupta. Att dessa 
båda arter äro mycket närbeslägtade torde ej kunna betviflas 
och förmodligen är den ena — enligt mitt förmenande Ph. Bro- 
direi — utgången ur den andra. Då de emellertid i allmänhet 
uppträda utprägladt olika h varandra, synes det mig riktigare 
att behandla dem såsom olika arter än såsom former af sam- 
ma art. 

Lefnads förhållanden. Växten är i Ishafvet sublitoral, stun- 
dom elitonu och förekommer mestadels såsom beståndsdel i 
Lammarie- formationen. Den växer merendels spridd, stundom 
något sällskaplig, vidfäst småsten och snäckskal. Den före- 
drar öppen kust, men håller sig icke uteslutande till sådan. 
Vid Finmarken har jag funnit den med unga nemathecier i 
augusti, vid vestkusten af Waigatsch i slutet af juli. 

Utbredning. Maximum af freqvens har enligt min erfaren- 
het arten i sydostligaste delen af Murmanska hafvet. Inom 
Ishafvets atlantiska florområde är den sällsvnt. Dess nord- 
ligaste fyndort är nordvestkusten af Spetsbergen, Lat. N. 79° 4o. 

Fyndorter: Norska pol a rita f vet: Finmarken: Gjesvoer, Oxfjord, 
Talvik, lokal och sparsam. 

(rrönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust sällsynt, Grön- 
lands ostkust. 

Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kol- 
gujew, vestkusten af Nova ja Semlja från S. Gusinnoi Kap och 
vestkusten af Waigatsch, på senare stället allmän och ymnig, 
Jugor Sch ar. 

Hvita hafvet: flerstädes. 

Kariska hafvet: Uddebay vid norra Novaja Semljas ostkust, 
Karobugten. 

Phtllophoka Inteuultta (Grev.) J G. Ag. 

Spets]). Alg. Progr. p. 3; Kphrcroeoceus interruptus Grev. Art. Leop. 142, 
p. 423. 
Dettcr. Phyllophora intcrrupta J. G. Ag. Epicr. p. 217. 

Kellin. Spetsb. Thall. 1, p. 21. 
Fiy. Spha?rococeiis interruptus Kutz. Tab. Pliyc. 10, t. 20. 

Esrsicc. Phyllophora interrupta Kjellni. in Aresch. Alg. .Scand. exsicc. X.o 405. 
Syn. Phyllophora Ilrorifrci lian-. Fl. West-Enk. p. 4^.(?) 

> Wittr. in Heugl. Keise p. 284; svc. spec. 
» intmupta J. G. A jr. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 11. 

Eaton, List, p. 44. 
> i Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 41. 



VEGA- EXPEDITION ENS VETENSKAPLIGA ÄMBETEN. 209 

Sym. Phyllophora interrtipta Kjellm. Vinteralgv. p. 64. Spetsb. Tliall. I, 
p. 20; Algenv. Munn. Meer. p. 20; Kariska liafvets algv. 21. 
Rhodymenia intemipta Ashm. Alg. Hayes, p. 9f>. 
» > Dickie, Alg. Walker, p. 86. 

» » Harv. Ner. Am. 2, p. 149. 

Lefnadsförhällanden. En sub- eller elitoral art, växande 
spridd inom Coralline-, Lithoderma- och ej sällan äfven inom 
Lam/nane-formationen, mest på öppen kust, men äfven inom- 
skärs. Att den stundom träffas i stora massor liggande 
lös på bottnen, är förut angifvet; jfr sid. 21. Vid Spetsber- 
gens nordkust är den stadd i utveckling året om. Vid raid- 
ten af januari taånad fann jag groddplantor af den och under 
hela vintern voro exemplar med unga prolifikationer vanliga. 
Nemathecie-bärande exemplar erhöllos under november, decem- 
ber, januari och mars. Afven under andra tider förekommer 
här växten med dylika organ, så att jag anser, att man kan 
antaga, att den i denna del af Ishafvet utvecklar reproduk- 
tiva organ året om. 1 östra Murmanska hafvet, Kariska haf- 
vet och Sibiriska Ishafvet har jag sett individ med nemathecier 
under juli, augusti och september månad. 

Utbredning. En af Ishafvets vanligaste och vidsträcktast 
utbredda alger. Inom det atlantiska florområdet är den icke 
funnen, men för öfrigt circumpolärt. I största individmängden 
är den anträffad vid Spetsbergen och i östra delen af Kariska 
hafvet. Dess nordligaste med säkerhet kända fyndort är Treu- 
renbergbay, Lat. N. 79° 5G'. Möjligen går den ännu högre 
mot norr vid Grönlands vestkust. Det uppgifves nämligen, 
att den här är tagen i Smiths Sound mellan 78:de och 82:dra 
breddgraden. 

Fyndorter: Grönlanäshafvet : Spetsbergens kuster, allmän, 
stundom ymnig. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens kust, Kolgujew, 
vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch, allmän, men ej 
ymnig. 

Hvita hafvet: allmän och ymnig enligt Gobi. 

Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust, Lat. N. 76° 8', 
Long. O. 90° 25', Lat. N. 76° 18', Long. O. 92° 20', Kap Palan- 
der, Aktinia-viken ; på de båda sista lokalerna allmän och 
ymnig. 

Sibiriska Ishafvet: vester om Blischni-ön, Lat. N. 73° 40', 
Long. O. 140° IG', lös på bottnen; Irkajpi allmän, men ej ymnig. 

Amerikanska Ishafvet: anmärkt på åtskilliga ställen. 

Baffinsbay: norr om 78:de breddgraden i Smiths Sound. 

14 



210 KJELLMAS, NORRA I S H A FVET8 ALG FLO RA. 

Phyllophora Membranifolia (Good. et Woodw.) J. G. Ag. 

Alg. Med. p. 93. Fucus meinbranifolius Good. et Woodw. Linn. Träns. 3, 
p. 120. 

Descr. Phyllophora membranifolia J. G. Ag. Epicr. p. 218. 
Fig. » > Harv. Phyc. Brit tab. 163. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. £cand. exsicc. N:o 200. 

Syn. Phyllophora membranifolia Kleen, Nordl. Alg. p. 17. 

Lcfnudsfbrhtdlanden. I polarhafvet litoral eller sublitoral i 
det inre af djupa fjordar, fäst på sten, raussel- eller snäck- 
skal. Härifrån känd endast steril. Antagligen bär den repro- 
duktionsorgan här liksom längre söderut under vintern. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
område och från dess södra del. 

Fyndart: Norska polarhafvei: Nordlanden i Skjrerstafjorden. 



Gen. Ahnfeltia (Fr.) J. G. Ag. 

Alg. Liebm. p. 12; Fr. Fl. Sean. p. 309; spec. excl. 

Ahnfeltia Plicata (Huds.) Fr. 

1. c. p. 310. Fucus plicatus Huds. Fl. Angl. p. 5b9. 
Descr. Ahnfeltia plicata J. G. Ag. Epicr. p. 206. 
Fig. Gymnogongrus plicatus Han*. Phyc. Brit. t. 288. 
Exsicc. Ahnfeltia plicata Aresch. Alg. Seanri. exsicc. N:o 77. 

Syn. Ahnfeltia plicata Dickie. Alg. Cumberl. p. 238. 

> > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 39. 
> Ilarv. Fl. West. Esk.- p. 50. 

Kjellm. »Spets». Thall. 1, p. 20. 

> > Kleen, Nordl. Alg. p. 17. 
Fucus albus Gunn. Fl. Xorv. 2, p. 92. 

> plicatus Wg. Fl. Lapp. p. 504. 
Gigartina plicata Nyl. et vStel. llerb. Fenn. p. 74. 

Tost et Kupr. Til. Alg. p. II. 
Gymnogongrus plicatus Dickie, Alg. Walker, p. 80. 

* » Kupr. Alg. Och. p. 326. 

Sphterococcus plicatus Schrenk, Ural. Reise. p. 547. 

Lefnadsfbrhållanden. I Norska polarhafvet litoral, växande 
spridd i klipphålor, som under ebb äro fylda med vatten, i 
öfriga delar af polarhafvet sublitoral, vanligen förekommande 
på 1—5 famnars djup, på sten- eller grof grusbotten tillsam- 
mans med Laminarie-formationens allmänna beståndsdelar. 
Den trätfas såväl på öppen kust som på skyddade ställen. 
Känd endast steril. 

Utbredning. Växten är säkerligen circumpolär, men upp- 
träder ingenstädes i polarhafvet i någon större individmängd. 



TEGA-EXPEDITI0SEN8 VET EN 8K APLJGA ARBETES. 



211 



Sitt maximum af freqvens har den i Norska polarhafvet. Dess 
nordligaste fyndort är Skansbay, Lat. N. 78° 30'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, Finmar- 
ken: Altenfjord och annorstädes enligt Wah lenberg. 

Grönlands-hafvet : Spetsbergens vestkust, lokal, sparsam. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, Cisuralska Sa- 
mojedlandets kust, ön Kolgujew, Jugor Schar. 

Hvita Jiafret : en bland de vanligaste algerna. 

Sibiriska Ishafvet: Koljutschinfjordens mynning, lokal, men 
temligen ymnig. Tsehuktschbyn Tjapka. 

Amerikanska Ishafvet: Nordkusten af Vest-Eskimåernas 
land och Port Kennedy i arktiska Amerikanska arkipelagen. 

Bafjinsbay: Cumberland Sound, ymnig. 



Gen. Gigartina (Lam o ur.) J. G. A g. 
Epicr. p. 180; Lamour. Ess. p. 134; char. mut. 

Gigartina Mamillosa (Good. et Woodw.) J. G. Ag. 

Alg. Med. p. 104. Fucus inamillosus Good. et Woodw. Linn. Träns. 3, 
p. 174. 

Descr. Gigartina mamillosa .T. G. Ag. Epicr. p. 199. 
Fig. > > Ilarv. Phye. Brit. t. 199. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:0 10. 

Syn. Fucu8 inamillosus Sommerf. tfuppl. p. 183. 
> » Wg Fl. Lapp. p. 490. 

Gigartina mamillosa Kleen, Nordl. Alg. p. 18. 
Rhodymenia mamillosa Aresch. Phyc. .Scand. p. 296. 

Levnadsförhållanden. Vid Norges kust är växten litoral, 
fäst på klipphällar och stönar, som blottas vid ebb, eller 
växande i klipphålor, som under ebbtiden hålla sig fylda med 
vatten. Den tillhör mest nedre delen af den sublitorala regio- 
nen och är nästan uteslutande pelagisk. Oftast uppträder den 
sällskaplig i större individmassor. I södra delen af Norska 
polarhafvet är den funnen med sporocarpier i juli och augusti, 
i norra delen med unga sådana organ under senare delen af 
augusti. 

Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. 
Inom det förra området har den antagligen sitt freqvensma- 
ximum. Dess nordligaste säkra fyndort är Gjesvrer nära Nord- 
kap, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken vid Oxfjord, Maasö, Gjesvser och Mageröns 
sydkust, temligen allmän och ymnig. 



212 KJELLMAX, NORRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt exemplar i Köpen- 
hamns musei herbarium. 



Gen. Chondrus (St a ek h.) J. G. A g. 
Spee. Alg. 2, p. 244; Stackh. Ner. Brit. see. .1. G. Ag. 1. c.; cliar. mut. 

Chondrus Crispus (L.) Lyngb. 

Hydr. Dan. p. 15. Fucus crispus L. Mänt. p. 134. 
Descr. Chondrus crispus J. G. Ag. Epicr. p. 178. 
Fig. » > Harv. Phye. Brit. t. fi3. 

Ex8icc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc.'N:o 150. 

Syn. Chondrus crispus Aresch. Pliyc. Scand. p. 308. 

* Kleen, Nordl. Alg. p. 18. 
Fucus crispus Gunn. Fl. Xorv. 2, p. l»l. 
> > Wg. Fl. Lapp. p. 407. 

Lcfnadsförhållanden. På öppen kust är växten litoral, vä- 
xande spridd på klipphällar och stenar, som blottas under 
ebben, eller oftare i klipphålor, hvilka under ebben äro vat- 
tenfylda. I det inre af Altenfjorden fans den på öfre delen 
af den sublitorala regionen på ungefär en meters djup. Den 
är vid norska polarhafskusten funnen med tetrasporangier 
under juni och augusti. 

Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- 
område, i hvars södra del den är allmänt utbredd. Dess nord- 
ligaste fyndort är Gjesvier vid Norges nordkust, ungefår Lat. 
N. 71°. 

Fyndorter: Norska pol a rh af re/: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken, temligen allmän, men ej ymnig vid Maasö, 
Gjeswer, Öxfjord och Talvik. 



Fam. Ceramiaceae (A g.) Ilauck. 

Mceresalg. p. 15. Ag. Syst. Alg. p. XXVITT; char. mut. 

Gen. Miorocladia Grev. 
Alg. Brit. p. c .»9. 

Microcladia Glandulosa (Soland.) Grev. 

1. c. Fucus glandulosus Soland. in Tum. Ilist. Fuc. 1, p. 81. 
Descr. Microcladia glandulosa ,T. (t. A;r. Epicr. p. 101K 
Fig. » * Harv. Phye. Brit, t. 29. 

Tillägg till artbeslcrif ningen. De ligurer, som Harvey (anf. 
st.) lemnar af växtens struktur, äro mycket otillfredsställande. 



VEGAEXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ABBETEX. 213 

Bättre är motsvarande figur i Kutzings Tab. Phyc. 13 tafl. 21. 
Denna synes framställa ett tvärsnitt af en yngre del af väx- 
ten. På tvärsnitt af äldre delar har jag funnit såväl cen- 
tralcellen som de stora parenkymcellerna mycket mer tjock- 
väggiga och de senare derjemte omgifna af ett större eller 
mindre antal små endokromrika celler. Det skandinaviska 
exemplar af arten, jag sett, var tetrasporangiebärande. Tetras- 
porangierna voro korsdelade och lågo, såsom J. G. Ag. (anf. st.) 
uppger, utan ordning, talrika i de yttersta eller näst yttersta 
segmenten. De första tetrasporangier anläggas vid segmen- 
tens yttre kant, men sedermera uppkomma nya innanför dessa 
till dess de upptaga hela segmentets yta. 

Lefnadsförhällanden. Jag har sett ett enda exemplar af denna 
för Skandinaviens flora nva art, hemfördt af Kleon från Nord- 
landen, men af honom förbisedt. Det fans bland en större 
mängd Plocamium coccineum. Möjligen har det vuxit jämte 
den och skulle då förekomma på djup sten- och skalbotten i 
yttre hafsbandet. Exemplaret är taget under sommaren. 

Fyndort: Norska polarhaf vet: Nordlanden, utan närmare an- 
gifven lokal. 



Gen. Ceramium (Lyngb.) Harv. 
Man. p. 98; Lyngb. Hydr. Dan. p. 117; spec. excl. 

Ceramium Deslongchampii Chauv. 

Alg. Norm. X-.o 85. 

Descr. Cerainium Deslongchampii J. G. Ag. Epier. p. 97. 
Fig. > » Harv. Phyc. Brit. t. 219. 

Exsicc. > j Chauv. 1. c. 

Syn. Ceramium diaphanum Kleen, Xordl. Alg. p. 20; ex parte. 

Lefnadsförhällanden. Växer spridd inom nedre delen af 
litoralregionen, fäst på andra alger, såväl på öppen kust som 
i det inre af fjordar. Under augusti bär den rikligt tetraspo- 
rangier vid Norges nordkust. 

Utbredning. Tillhör uteslutande polarhafvets atlantiska 
florområde, men är här föga vanlig. Dess nordligaste fynd- 
ort är Oxfjord i Finmarken, ungefär Lat. N. 70°. 

Fyndorter: Norska polarhaf vet : Nordlanden enligt exemplar 
i Kleens herbarium, Finmarken vid Öxfjord och Talvik, lokal 
och sparsam. 



214 KJELLMAN, SORRA I8HAFVET8 ALGFLORA. 



Ckramium Circinatum Kiitz. 

Hormoceras circinatum Ktttz. Linnoea p. 7:33. 

Dexcr. Ceramium circinatum J. G. Ag. Epicr. p. 9'J. 
Fig. • » Ktttz. Tab. Phyc. 12, t. 70. 

» decurrcns * » » » * 71. 

Syn. Ceramium diaphanum Kleen, Nordl. Alg. p. 20; ex. parte. 

Anmärkning vid artbestämningen. Af denna växt har jag sett 
endast ett par fragmentariska exemplar från polarhafvet. De fin- 
nas i Kleens samlingar af alger från Nordlanden under namn 
C. diaphanum. Habituelt påminna de ovedersägligen om denna 
art, men, då de hafva ett tydligt nedlöpande kortikallager , 
anser jag mig icke kunna föra dem till denna. Deras habitus 
och de öfre grenarnas form st ii miner väl med fig. a och d på 
den citerade taflan 71 i Kiitzings Tab. Phyc. 12. De nedre 
ledernas form och kortikering återger fig. d tafl. 70 i samma ar- 
bete. Då dessa båda taflor enligt J. G. Agardh referera sig 
till C. circinatum, har jag ansett mig kunnat benämna den nord- 
ländska växten så. 

LefnadsförhäUanden. Derom känner jag intet. 

Utbredning. Enligt exemplar i Kleens herbarium före- 
kommer arten i södra delen af Norska polarhafvet vid Nord- 
landen. 

Ceramium Rukrum (Huds. N i A g. 

Disp. Alg. p. lfi. Conforva rubra Huds. Fl. An si. p. 000. 
f. decurrcns J. G. Ag. 

Spor. Alg. 2, p. 127. 

Deacr. Ceramium rubrum a decurrcns .T. G. Ag. Kpicr. p. 100. 
E.csic.<\ » decurrcns Aresi-h. Alg. £cand. oxsicc. N:o 20S. 

f. genuina. 

f. interstitiis et juvenilibus et adultis densius corticatis; ramis latera- 
libus paucis, conformibus. diehotomis. 

f. prolifera .1. G. Ag. 

Spec. Alg. 2, p. 127. 

Descr. Ceramium rubrum t l proliferum .T. G. Ag. Epicr. p. 100. 
Fig. > »ecundatum Lyngb. Hydr. l>an. t. 37 A. 

> botryocarpum Harv. Phyc. 15rit. t. 2 lo. 

f. pedicrflafa Du by. 

sec. .T. (t. Ag. Spoc. Alg. 2. p. 128. 

Detcr. Ceramium rubrum «■ pcdieellatum J. G. Ag. Epicr. p. 101. 
Fig. » > Kiitz. Tab. Phyc. i:j, t. 4, tig. a. et b. 



TEQA-EXPED1TI0NEK8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 215 



f. squarrosa Har v. 

Ner. Am. 2, p. 214. 

Descr. Ceramium rubrum «. s^uarrosum Harv. 1. c. 

Fig. > > f. squarrosa tab. nostra 15, fig. 7. 

Syn. Ceramium rubrum J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. 

> Croall, Fl. Disc. p. 460. 
» > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 46. 

» » Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 25; Algenv. Murm 

Meer. p. 23. 
» » Kleen, Nordl. Alg. p. 20. 

» » Nyl. et S«l. Herb. Fenn. p. 74, 

» » virgatum Post. et Rupr. 111. Alg. p, II. 

Conferva diaphana Wg. Fl. Lapp. p. 511. 

Anmärkning vid formbegränsningen. Ceramium rubrum är i 
Ishafvet liksom annorstädes mångformig. De temligen få 
exemplar från denna trakt, som jag haft tillfälle att granska, 
synas mig hänförbara till ofvan angifna former. De exem- 
plar, hvilka jag bestämt såsom f. decurrens, äro i allt väsent- 
ligt lika sådana från norra delen af Atlanten. Denna form 
är lätt igenkänd på de till en början okortikerade ledcel- 
lerna, på frånvaron af prolifikationer, genom fattigdomen på 
laterala grenar, hvilka, då de finnas, förgrena sig som hufvud- 
axeln. Bålen afsmalnar dessutom starkare uppåt än hos nå- 
gon af de andra formerna Denna lik till habitus, förgrening 
o. s. v. men olik genom mörkare färg och genom starkt kor- 
tikerade ledceller är den form, hvilken jag betecknat såsom 
f. genuina. Närmast denna kommer en grof och storväxt form, 
hvilken väl återges af fig. a taflan 4 i Kutzings Tab. Phyc. 
13 och som säkerligen tillhör samma formserie af Ceramium 
rubrum som den växt, hvilken är afbildad på tafl. 181 i Harv. 
Phyc. Brit. Detta skall vara den form, hvilken J. G. Ag. an- 
för under namn -kombinationen C. rubrum rj pediceUatum. Den sy- 
nes mig lätt igenkänd derpå, att den har talrika, men korta, 
ej dikotomiskt greniga sidogrenar. Denna form för öfver i f. 
prolifera med sin mer eller mindre rikt prolificerande bål. Af 
de exemplar från Ishafvet, jag sett, sluta sig somliga när- 
mast den af Lyngbye afbildade Ceramium secundatum, andra 
åter närmare HarVeys C. botrycarpum. Den måhända mest 
-egendomliga af alla Ishafvets former är den, hvilken jag låtit 
afbilda på tafl. 15 fig. 7, i hvilken jag trott mig igenkänna en 
af Harvey under namn f. squarrosa beskrifven form af C. ru- 
brum. Det är en småväxt, temligen fin form, som lättast kän- 
nes derpå, att de öfre segmenten äro starkt utspärrade från 



216 KJELLMÅS, yOHRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



hvarandra, de af sista ordningen, som bära tetrasporangier, 
tillbakaböjda. 

Lefnadsförhällanden. I Norska polarhafvet är växten me- 
rendels litoral, i öfriga delar af Ishafvet, som jag sjelf under- 
sökt, sublitoral. Här tillhör den Z,rtwm«r/V>formationen. Den 
är vanligen fäst på andra alger och förekommer spridt vä- 
xande såväl på öppen, ehuru ymnigast på skyddad kust. 
Vid Nordlanden är den funnen med sporocarpicr ocb tetraspo- 
rangier under hela sommaren, vid Spetsbergen med tetraspo- 
rangier i slutet af juli och början af augusti. Vid No vaja 
Semlja och Waigatsch, juni och juli, och vid Finmarken, juli, 
augusti och september, har jag endast funnit sterila exem- 
plar. Vid Ryska Lappmarken, Cisuralska Samojedlandets kust 
och i Hvita hafvet synes den bära, ofta rikligt, tetrasporan- 
gier under sommaren. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- 
tiska florområde, når maximum af freqvens inom södra delen 
af det förra och har icke vidsträckt utbredning inom det se- 
nare. Dess nordligaste fyndort är Spetsbergens vestkust vid 
ungefär Lat. N. 78° 30'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och j T m- 
nig, Finmarken, temligen lokal och sparsam vid Gjesvser och 
Talvik. 

Grönland shaf vet : Spetsbergens vestkust, i allmänhet lokal 
och sparsam, på ett ställe ymnig. 

Mur mänska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- 
mojedlandets kust, ön Kolgujew; vestkusten af No vaja Semlja 
och Waigatsch från M. Karmakulbay till Jugor Schar, vid se- 
nare kuststräckan lokal och sparsam. 

Tiaffinsbay: Grönlands vestkust, Neuherrnhut, Godhavn. 

Vid Nordlanden förekomma alla de angifna formerna. 
Norr härom endast f. decurrens och f. genuina, vanligast den 
förra eller mellanformfer mellan den och hufvudformen. 



Ceramium Acanthonotcm Carm. 

in J. (t. Ag. Advers. p. 26. 

f. typica. 

Dcscr. Ceramium acanthonotum J. G. Ag. Epicr. p. 103. 

Fig. - » Harv. Phyc. Brit. t. 140. 

Exsicc. > - AreRch. Alg. Scand. exsicc. N:o 12. 



TEG A-EXPEDITIOXESS VETESSKAPLIGA ARBETES. 



217 



f. coronata Kleen. 

Nordl. Alg. p. 19. 

Descr. Ceramium aoanthonotum var. coronata Klecn 1. c. 

Fig. » i > » > t. 10, fig. 5. 

Anmärkning vid formen coronata. I Klecn s samlingar fin- 
nes af Ceramium acanthonotum uteslutande den typiska formen, 
men några exemplar hafva i vissa delar af bålen taggarna så 
anordnade som hos den af Kleen urskilda varieteten. Då 
denna i allt öfrigt: förgrening, färg, kortikallagrets bygnad, 
tetrasporangiernas form och anordning m. m. liknar den ty- 
piska formen, torde man kunna anse f. coronata såsom föga 
sjelfständig, om ock förtjent att särskildt framhållas. 

Lefnadsförhållanden. Växten är i polarhafvet litoral, pela- 
gisk och något sällskaplig. Den håller sig företrädesvis till 
sådana ställen, som torrläggas vid ebb, men förekommer också 
i klipphålor, som vid ebbtid äro vattenfylda. Under juli och 
augusti bär den ytterst rikligt tetrasporer på de ställen, der 
den hittills blifvit anmärkt. 

Utbredning. Känd endast från södra delen af polarhafvets 
atlantiska florområde. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig. Detta är artens nordligast kända förekomstort. Formen 
coro)iata är anträffad jämte hufvudformen. 



Gen. Ptilota (Ag.) J. G. Ag. 

Spec. Alg. 2, p. 92; Ag. Syn. Alg. p. XIX: ex parte. 

Ptilota Elegans Bon ii em. 

Hydr. loc. p. 22, see. J. G. Ag. Opec. Alg. 2, p. 94. 

Descr. Ptilota elegans J. G. Ag. Epicr. p. 74. 

Fig. > sericea Harv. Phyc. Brit. t. 191. 

Exsicc. » elegans Aresch. Alg. Scand^ exsiec. N.o 11. 

Syn. Ptilota elegans Kleen, Nordl. Alg. p. 20; excl. syn. 

Lefnadsförhållanden. Litoral, pelagisk och något sällskap- 
lig, oftast växande på branta, vid ebb torrlagda hällar under 
Fucus- och Ozothallia-bäädav eller på väggarna af grottlika för- 
djupningar, hvilka den i förening med Delesseria alata bekläder 
med en tät matta. Ännu vid Finmarkskusten uppnår den en 
betydlig storlek. Nära Nordkap har jag sett mycket yppiga, mer 
än 10 cm. höga exemplar. I Norska polarhafvet bär den tetra- 
sporer under sommaren, sporocarpier under augusti månad. 



218 KJELL.VAX, KORSA I8HAFVETS ALGFLORA. 

• Utbredning. En polarhafvets atlantiska florområde tillhörig 
art. Dess nordligaste fyndort är Gjesvaer, ungefär Lat. N. 71°. 
Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam. Fin- 
marken: Maasö, Gjesvaer, Öxfjord, lokal, men temligen ymnig. 

Ptilota Plumosa (L.; Ag. 

Syn. Alg. p. 39, excl. p. Fucus plumosus L. Mänt. p. 134. 

De8cr. Ptilota plumosa J. G. A g. Epicr. p. 75. 

Fig. • j> Harv. Phyc. Brit. t. 80. 

Exsicc. » » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 100. 

Syn. Fucus plumosus R. Br. in Scoresby, Account., l,p. 132 et append V? 

Nonne Pt. pectinata. 

> * Gunn. Fl. Norv. 2, p. 91. 

> t a et ii Wg. Fl. Lapp. p. 501. 
* ptilotus Gunn. Fl. Xorv. 2, p. 135. 

Plumaria pectinata var. tenerrima Rupr. Alg. Och. p. 336. 
Ptilota plumosa J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. p. 11. 
» > Aresch. Phyc. Scand. p. 319. 

> > u typica Gobi, Algenfl. "Weiss. Meer. p. 44. 
» Harv. Ner. Am. 2, p. 224. 

» » Kjeilm. Spetsb. Thall. 1, p. 20; Algenv. Munn. 

Mecr. p 22. 
Kleen, Xordl. Alg. p. 20. 
» > Lyngb. Hydr. Dan. p. 38. 

> > var. tenuissima Schti1>eler in Heugl. Reise, p. 317. 

Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. 

Lefnadsförhållanden. Arten är 'vanligen sublitoral, före- 
kommande på 5 — 20 famnars djup, på sten- och grusbotten. 
Stundom uppträder den på grundare vatten, understundom 
t. o. m. inom litoralregionen i klipphålor, som under ebb 
äro vattenfylda. Den sitter fäst stundom på andra alger, 
vanligen på sten och uppträder såväl på öppen kust som i 
det inre af fjordar och på andra skyddade ställen. Jag har 
aldrig funnit den sällskaplig. Vid kusten af Spetsbergen och 
Novaja Semlja utgör den oftast en beståndsdel i Laminarie- 
formationcn; vid Norges vestkust har jag merendels träffat 
den tillsammans med högarktiska alger. Här uppnår den en 
hög grad af yppighet. De största exemplar, jag någonsin sett, 
voro sådana från det inre af Altenfjorden. Dessa hade en 
längd af 20 — 25 em. Under vintern har växten i Ishafvet ej 
varit föremål för undersökning. Exemplar med sporocarpier 
äro funna vid Nordlanden under juli och augusti, vid Fin- 
marken i slutet af augusti och förra hälften af september, vid 
Spetsbergen i juli, vid vestkusten af Novaja Semlja och Wai- 
gatsch under augusti och slutet af juni. I flertalet af dessa 



TEGA-EXPED1T10NEN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 219 

delar af Ishafvet äro tetrasporangieexemplar samlade under 
juli och augusti. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- 
tiska område. Inom det förra har den sitt freqvensmaximum. 
Dess nordligaste fyndort är yttre Norskön vid Spetsbergens 
nordvestkust, Lat. N. 79° 50'. 

Fyndorter: Norska polarkaf vet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig. Finmarken: Maasö, Gjesvter, Magerösundet, Oxfjord och 
Talvik, ymnig, men lokal. 

Grönländska f vet: enligt min erfarenhet lokal och sparsam 
vid Spetsbergens kuster. 

Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, vest- 
kusten af Novaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar 
till Jugor Schar, temligen allmän och ymnig. 

Hvita ka/vet: antagligen sparsam. 

Amerikanska Ishafvet. Se Harvey anf. st. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt Lyngbye och exem- 
plar i Köpenhamns musei samlingar utan närmare angifven 
lokal. 



Ptilota Pectinata (Gunn.) nob. 

Fucus peetinatus Gunn. Fl. Norv. 2, p. 122. 

f. typica. 

Descr. Ptilota serrata J. G. Ag. Epicr. p. 76. 

Fig. » plumosa var. serrata Kutz. Tal). Phyc. 12, t. 55. 

Exsicc. > serrata Kjellin. in Areseh. Alg. Scand. exsicc. N.o 400. 

f. integerrima Rupr. 

Alg. Och. p. 334. 

Descr. Plumaria pectinata var. integerrima Rupr. 1. c 

Fig. Ptilota pectinata f. integerrima tab. nostra 15, fig. 1. 

f. litoralis nob. 

f. laxe ctespitosa, minuta, 3 — 4 cm. älta, inferne diametro maximo 300 — 
880 //.; ramis confertis. alteris lanceolato-falciformibus, parce serratis vel 
integris, alteris multo brevioribus, linearibus, simplicibus vel infra apicem 
parce et irregulariter pinnulato-ramulosis. Tab. 15, fig. 2 — 5. 

Syn. Fucus plumosus ;-. tenerrimus Wg. Fl. Lapp. p. 501. 

Ptilota plumosa (i. aspienioides Lyngb. Ilydr. Dan. p. 38. 

» » Post. et Rupr. 111. Alg. p. II, sec. Gobi, Algenfl. 

Wciss. Meer. p. 44. 
» serrata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11; Grönl. Alg. p. 111. 
» » Croall, Fl. Disc. p. 400. 

Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143; Alg. Cumberl.p.239. 



220 KJF.LLMAS, SORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



Syn. Ptiluta scrrata Eaton, List. p. 44. 

» » /A arctica, Gobi, 1. o. 

Ilarv. Ner. Am. 2, p. 222. 

Kjellm. Vinteralgw p. 04; Spetsb. Thall. 1, p. 26 
Algenv. Murni. Meer. p. 22; Kariska hafvets algv. 
p. 22. 
» Klcon, Nonll. Alg. p. 20. 
* > Zoller, Zweito ti. Polarf. p. 85. 

Anmärkning rörande artons namn och dess former. Det synes 
mig stäldt utom allt tvifvel, att den växt, Gunncrus beskref 
och afbiklado under namn af Fucus pectinatus anf. st. och tafl. 2 
Hg. 8, Ur samma växt, som numera allmänt går under namn 
Pt. serrafa Kiitz. Jag har derför upptagit denna benämning. 
Dess arträtt är bestridd af Gobi, och jag måste medge, att 
bland de helt säkert Here tusen exemplar, som gått mellan 
mina händer, ett och annat funnits, som hade karakter både 
af Jt. plamosa och Pt. pvctinata, ehuru det knappast någonsin 
var förenadt med svårighet att afgöra, om det med större skäl 
borde hänföras till den ena eller den andra arten. I allmän- 
het har jag funnit l*t. pcctinata fristående och tvekar derför ej 
att låta den qvarstå såsom sjelfständig art. Af formen inte- 
ijcrrima har jag sett endast ett par exemplar. Jag har ingen 
anledning att antaga, att den är någon synnerligen beständig 
eller sjelfständig form, men jag har velat väcka uppmärk- 
samhoten på den, emedan den, såsom redan Rupreeht på- 
pekat, visar en anmärkningsvärd dragning åt Pt. asplenioides 
och derför möjligen skulle kunna anses såsom bevis för den- 
nas phylogenetiska samband med Pt. pectinata. Från typisk 
Pt. pniinata afviker den genom nästan fullständig frånvaro af 
s. k. rami compositi och mera allägsnade, oftast fullkomligt hel- 
bräddade rami foliifornns. hvarigenom den habituelt blir mvc- 
ket olik den typiska 7¥. ptrtinata. Sporoearpierna utgå, att 
döma af ett fåtal observerade fall, vanligen från vttre sidan 
af de bladlika grenarna och sitta på tydliga, oledade skaft, 
stundom från midten af sjelfva rhachis. 

Den nätta formen Moralis har jag funnit vid Norges nord- 
kust bland Pt. tiojans. om hvilken den vid tlygtig undersök- 
ning ej litet påminner, ^åsom den meddelade tiguren anger, 
afviker den högst betydligt från typisk Pt. jhiiinata. men till 
bygnad och förgrening öfvorensstämmer den i väsentlig grad 
med denna, hvartor jag antar, att den är en i följd af olika lef- 
nadsförhållanden framkallad varietet af Ii. p*rfinata. Från denna 
skiljer den sig genom något, om ock ringa, tufvigt växtsätt, 
ringa storlek, sin spädhet och vida större tätgrenighet Huru 



VEGA EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 221 

betydlig skilnaden i tjocklek är mellan f. Moralis och den ty- 
piska formen visar en jemförelse mellan figurerna 4 och 6 på 
taflan 15, som återge tvärsnitt af motsvarande båldelar hos 
dessa båda former. Dessa figurer visa också, att någon olik- 
het i bygnad förefinnes mellan dessa former. Hos den ty- 
piska Pt. pectinata är i de utvuxna grenarna af näst sista 
ordningen tvärsnittets centrala cell omgifven af en fullständig 
krets stora, endokromfattiga celler, mellan hvilka och de endo- 
kromrika, små kortikalcellerna ligga andra endokromfattiga cel- 
ler af mindre storlek. Hos f. Moralis åter är bygnaden så till- 
vida afvikande, att den centrala cellen endast i riktning af 
tvärsnittets längsta axel gränsar till stora endokromfattiga 
celler, deremot efter kortaxeln omedelbart till små, endokrom- 
rika celler. Detta har till följd, att på en utvuxen axel af näst 
sista ordningen hos en Pt. pectinata f. Moralis vid genomfal 
lande ljus den axelns midt genomgående axila cellraden skim 
rar igenom, hvilket deremot icke är fallet hos typisk Pt. serrata 
Att strukturen i äldre och yngre delar af bålen hos den först 
nämnda är rätt olika, visar en jemförelse mellan fig 4 och 5 
Den senare figuren anger tillika, att icke heller i äldre delar 
den axila cellraden omgifves af en fullständig krets stora endo- 
kromfattiga celler. Endast sterila exemplar äro kända. 

Lefnadsfbrhållanden. Hufvudformen och f. integerrima äro af- 
gjordt sublitorala eller elitorala. Den förra har jag inom det 
arktiska florområdet oftast träffat på 10 — 20 famnars djup, men 
den hör bland de Florideer, hvilka gå ned till de största dju- 
pen. Vid Spetsbergens kust har jag upphemtat exemplar på 
ett ställe från 150, på ett par andra ställen från 80 — 100 fam- 
nars djup. Enligt Kleen är den i Nordlunden en djupvattens- 
form. Vid Finmarken har jag i ytterskären funnit den på 
15 — 20 famnars djup, i det inre af Altenfjorden på 5 — G fam- 
nar. I Hvita hafvet uppträder den på temligen vexlande djup, 
från l 1 2 till 10 famnar. I östra delen af Murmanska hafvet 
träffas den enligt regeln på 10 — 20 famnar. Den trifves på 
olika slags botten, men synes föredraga fast bergbotten och 
småstensbotten. I Norska polarhafvet tillhör den den s. k. 
arktiska formationen, i det arktiska florområdet utgör den en 
vanlig beståndsdel i Cora/to^-formationen, ehuru den inga- 
lunda saknas inom andra formationer och uppträder här stun- 
dom sällskaplig i stora individmassor. Den föredrar öppen 
kust och synes i den glaciala delen af polarhafvet icke gå in i 
det inre af de djupa fjordarna. Vid Norges nordkust har jag 
dock funnit den i det inre af Altenfjorden. 



222 KJELLMAN, NORRA 1 SH A FV ET 8 ALG FLO R A. 

Vid Spetsbergens nordkust förekommer den året om fullt 
lifskraftig och utvecklar under vintern propagationsorgan i 
riklig mängd. Under denna tid har jag funnit tetrasporangie- 
exemplar i november, december, januari, februari och mars, 
exemplar med sporocarpier i november (rikligt) och december, 

Vid Spetsbergens kuster äro tetrasporangieexemplar dess- 
utom anmärkta i juni, juli, augusti och oktober månader. Vid 
Nordlanden hafva tetrasporangie- och sporocarpieindivid an- 
träffats under juli och augusti, vid Finmarkskusten under au- 
gusti, vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch exem- 
plar med sporocarpier under juli, med tetrasporangier under 
juni och juli. 

Formen litoralis tillhör, såsom namnet skall ange, litorai- 
regionen. Den växte tillsammans med Ptilota elegans på si- 
dorna af en grund, grottlik urhålkning i en klippvägg. 

Utbredning. Arten synes ha sitt freqvensmaximum i Grön- 
land shafvet. Här förekommer den öfverallt på lämplig lokal 
i stora massor och i stora yppiga individ. Vid Novaja Semljas 
kuster är den också vanlig, ehuru ej som i Grönlandshafvet 
och ersattes här af Pt. plnmosa. Vid Finmarkskusten och vid 
Nordlanden är den afgjordt sparsammare än Pt. plumosa. men 
i Ilvita hafvet synes förhallandet vara motsatt. Dess nord- 
ligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, 
Lat. N. 79° 56'. Från Sibiriska Ishafvet är den ej känd. 

Fyndorter: Norska polarhafeet : Nordlanden, allmän enligt 
Kleen, Finmarken vid Maasö, Gjesvier, Mageröns sydkust, 
Talvik, lokal, men temligen ymnig. 

Grönlandshafvet: Grönlands ostkust, allmän och ymnig vid 
Spetsbergens kuster. 

Murmansku hafvet: Ryska Lappmarkskusten; allmän, men 
mindre ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch 
från Matotschkin Schar till Jugor Schar. 

Hetta hafvet: allmän och ymnig. 

Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust, sparsam. 

Amerikanska Ishafeet: tagen af Richardson enligt Har- 
vey. 

liafjinsbay: Cumberland Sound, tomligen allmän, Grön- 
lands vestkust vid Tessarmiut, Neuherrnhut, Godthaab, Suk- 
kertoppen, Holstenborg, Claushavn, Jakobshavn, Godhavn, 
Rittenbcnk. 

Köpenhamns rnusei herbarium innehåller flere exemplar 
af denna art utan närmare angifvon lokal. 

Formen integerrima känner jag endast från yttre Norskön 



VE0A-EXPEDITI0SES8 VET ESS* K A PLTG A ARBETES. 223 

vid Spetsbergens nordvestkust, f. litoralis från Norska polar- 
hafvet vid Maasö. 



Gen. Oallithamnion (Lyngb.) T hur. 
in Le Jol. List. Alg. Cherb. p. 17; Lyngb. Hydr. Dan. p. 123; lim. mut. 

Oallithamnion Polyspermum Bonnem. 

in Ag. Spec. Alg. 2, p. 169. 

Detcr. Callithamnion polysi>ermum J. O. Ag. Epicr. p. 32. 

Fig. Phlebothamnion polyspermum Kiitz. Tah. Phyc. 11, t. 1*7. 

Syn. Callithamnion polyspermum Kleen, Nord. Alg. p. 22. 

Anmärkning vid artbestämningen. De polarhafs-exemplar af 
denna art, jag sett, öfverensstämma mer ined den citerade 
figuren hos Kutzing, än med figuren på taftan 231 i Harv. 
Phyc. Brit. De afvika från engelska exemplar af arten genom 
mindre långt drifven förgrening, så att de grensystem, som i 
artbeskrifningarna kallas phamiUe, äro jemförelsevis sällsynta 
och ersättas af enkla grenar. Härigenom får dessa individ 
ett från typisk C. polyspermum afvikande utseende, men torde 
dock, såsom Kleen ansett, böra hänföras till denna art. 

Lefnadssätt. Pelagisk, spridt växande, fäst på litorala al- 
ger såsom Polysiphonia fastigiata, Fnrcellaria fastigiata och Bho- 
dymenia palmata. Under augusti månad är den funnen spar- 
samt tetrasporangiebärande vid Nordlanden. 

Utbredning. Funnen endast inom polarhafvets atlantiska 
florområde. 

Fyndort: Norska polarhafvet : Nordlanden på åtskilliga stäl- 
len, artens nordligaste kända förekomstort. 

Callithamnion Hookeki (Dillw.) Ag. 

>Speo. Alg. 2 p. 100. Conferva Hookeri Dillw. Brit. Conf. 1. 100 sec. Ag. 1. c. 

Descr. Callithamnion Hookeri J. <i. Ag. Epicr. p. 33. 

Fig. Phlebothamnion Hookeri Kutz. Tab. Phyc. 11, t. 94. 

Exsicc. Callithamnion Hookeri Aresch. Alg. .Scand. exsicc. N:o 311. 

Syn. Callithamnion Hookeri Kleen, Xordl. Alg. p. 21. 

Levnadsförhållanden. Växten är i den del af polarhafvet, 
der den hittills är anmärkt, litoral, växande fäst på Polysipho- 
nia fastigiata och här funnen med tetrasporangier i juni, med 
sporocarpier i juli. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets sydgräns. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö. 



224 



KJF.LLMAS, yORHA I SH AFVET S ALG FLO It A. 



Callithamnion Arbu^cula ^Dilhv.) Lyngh. 

Hydr. Dan. p. 123. Conferva arhuscula Dillw. Brit. Conf. t, 85. 

Descr. Callithamnion arbuscula .T. G. Ag. Epicr. p. 37. 

Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 274. 

Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. cxsicc. N:o 14. 

Si/n. Callithamnion arhnsoula Kleen, Nordl. Alg. p. 21. 

Lefnadsförhällanden. Uppträder litoralt på öppen kust, dels 
på den under ebb blottade klippan, dels i vattenfylda klipp- 
bålor. Ofta förekommer den massvis och bidrar väsentligt 
till vegetationsprägeln. Enligt Kleen skall den vid Nord- 
landens kust börja visa sig i begynnelsen af juli, redan i 
samma månad utveckla tetra sporer och i augusti carpo- 
sporer. Det synes af dessa uppgifter framgå, att arten härar 
ettårig. Vid Storbritanniens kuster är den enligt Har vev 
flerårig, och nar sin högsta utveckling under sommaren och 
hösten. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
område. 

Fyndort : Norska polarhafcet : Nordlanden, allmän och ymnig. 

Callithamnion Roseum (Roth) Harv. 

in Hook. Brit. Fl. 2, p. 341. Conferva rusea Roth. Cat. Bot. 2, p. 182. 

Descr. Callithamnion roseum .T. O. Ag. Epirr. p. 31*. 
Fig. y » Harv. Phyc. Brit. t. 230. 

Syn. Callithamnion roseum Kleen, Nonll. Alg. p. 22. 

Lvfnadsförhällandon. Af Kleen funnen i klipphålor inom 
tidvattensområdet. 1 augusti tagen med tetrasporangier. 

Utbredning. Liksom föregående endast känd från polar- 
hafvets atlantiska ilorområde. 

Fyndort: Norshi polarhafcet: vid Givicr i Nordlanden, ar- 
tens nordligaste förekom st ort. 

Callithamnion Corymbosfm (Sm.) Lvngb. 

Hydr. Dan. p. 12"). Conferva corymhosa Sm. Engl. Bot. t. 2352. 

Descr. Callithamnion corynihosuin .T. G. Ag. Epier. p. 40. 

Fig. > Harv. Thyc. Brit. t. 272. 

E.rsicc. j » A ro sch. Alg. Scand. cxsicc. N.o lo. 

Sy». Callithamnion corymbnsum Kleen, Nonll. Alg. p. 21. 

Lcfnadsförliällandrn. Förekommer spridt växande på öp- 
pen kust sublitoralt, fäst på gamla musselskal och djup- 
vattensalgcr, såsom Desmarvstia avuleata, Ptitota pcctinafa o. a. 



TEGA-EXPKDITI0NES8 VETESSKAPLIOAARBETEN. 225 



Afven i polarhafvet når den en betydlig storlek. Kleens 
samlingar innehålla exemplar, som äro mycket yppiga och 
ända till 6 cm. höga. I polarhafvet hittills funnen endast 
steril. 

Utbredning. Endast anträffad i polarhafvets södra del vid 
Norges nordvestkust. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden. sparsam. 

Gen. Antithamnion (Näg.) T hur. 
in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 111. N«eg. N. Algensyst. p. 200; char. mut. 

Antithamnion Floccosum (Mull.) Kleen. 

Nordl. Alg. p. 21. Conferva floccosa Mall. Fl. Dan. t. 828, fig. 1. 

f. atlantica J. G. A g. 

Descr. Callithamnion floccosum var. a atlanticum J. G. Ag. Epicr. p. 22. 
Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 81. 

Exsicc. > > Hohenack. Alg. Mar. K:o 325. 

Syn. Antithamnion floccosum Kleen, 1. c. 

Lefnadsförhållanden. Växten är i polarhafvet träffad såväl 
litoral, växande i vattenfylda klipphålor, som på den sublito- 
rala regionens nedersta del, här fäst på Lithothamnier. Vid 
Europas kust alltid funnen endast i ett fåtal sterila exemplar. 

Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och enligt J. G. 
Agardh från hafvet vid Grönland. Artens nordligaste kända 
fyndort är Maasö vid Norges nordkusk ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, lokal, mycket 
sparsam, Finmarken ytterst sällsynt vid Maasö. 

Baffinsbay: Jfr J. G. A g. Epicr. sid. 22 i noten under 
den ifrågavarande arten. 

Antithamnion Pylais*:i (Mont.) 

Callithamnion Pylaiswi Mont. Pl. Cell. N:o 11, sec. J. G. Ag. Epicr. p. 22. 

Descr. Callithamnion Pylaisfei Harv. Ner. A ni. 2, p. 230. 
Fig. > > . i » t. 3GB. 

> > > Kiitz. Tah. Phyc. 11, t. 90. 

f. norvegica nob. 

Planta minuta, vix semipollicaris, articulis mecliis axis primarii et 
ramorum qiiam in forma typica brevioribus, diametro vix 4-plo longioribus. 
Tab. 16, fig. 1. 

Anmärkning vid formen norvegica. Jemföras de citerade figu- 
rerna hos Harvey och Kiitzing med figuren 1 på taflan 16 

Bd III. 15 



226 KJELLMAN, SORRA ! HUAFVET8 ALOFLOHA. 



i detta arbete, hvilken senare återger en växt från Norge* 
nordkust, så torde det ieke kunna betviflas, att den växt, som 
benämnts C. Pylaism, finnes vid Skandinavien, ehuru under 
en något annan form. Densamma har jag också sett i sam- 
lingar från Grönland. Den högnordiska formen afviker från 
den amerikanska genom mindre storlek, derigenom att den 
växer i enstaka exemplar och framförallt derigenom, att huf- 
vudaxelns och långgrenarnes mellersta celler äro nästan dub- 
belt kortare än hos denna. Artskild torde den knappast vara. 
Cell-längden är underkastad vexling. Tills vidare anser jag 
mig dock böra upptaga den såsom en benämnd form. 

LeftmdsförhäUanden. De få exemplar af arten, som jag sjelf 
samlat, växte på 10 — 15 famnars djup, fästa på Lithotluimnioii 
sorifenoH. Vid Grönlandskusten svnes den vara litoral. På. 
en den tillhörande etikett har J. V a hl nämligen angifvit: 
>Inter ciespites Gigartinaj subfuscce.^ Från polarhafvet är 
den känd endast steril. 

Utbmhiing. Anträffad i Norska polarhafvet och Baffins- 
bay. Dess nordligaste fyndort är Gjesvor vid Norges nord- 
kust, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Gjesvser. 

liaffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab och God- 
havn enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. 

Antithamnion Boreale Gob i (nob.) 

Antithamnion plnmula var. boreale Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 47. 

f. typica nob. 

Descr. Antithamnion plumula var. boreale Gobi, 1. c. p. 47 et sequent. 
Fi(j. > boreale f. typica tab. nostra 10, tig. 2, 3. 

f. lapponica Rupr. (nob.) 

Descr. Callitliamnion lapponieum Rupr. Alg. Och. p. 343. Cfr. Gobi, Algenfl. 
Weiss. Meer. p. 48-41» sub A. plumula var. boreali. 

f. corallina Rupr. (nob.) 

Descr. Cailithamnion corallina Rupr. Alg. Och. p. 340—341. 

Antithamnion corallina Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 24. 
Fig. Antithamnion boreale f. corallina. Tab. nostra 16, tig. 4, 6. 

Syn. Antithamnion corallina Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 24. 

> plumula Kjellm. Vinteralgv. p. 04; Spetsb. Thall. 1, 

p. 20; Algenv. Murm. Meer. p. 24; Kariska 
hafvets algv. p. 23. 
» Kleen, Xonll. Alg. p. 21. 



VEGA-EXPEDITI0NEN8 VETENSKAPLIGA AABKTEX. 227 



Syn. Callithamnion corallina Rupr. 1. c. 

> lapponicum Rupr. 1. c. 

pluniula J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. 
p. 11. 

} Anmärkning vid art- och form uppfattningen. Redan i min 

uppsats om Spetsbergens Florideer har jag angifvit, att den 
växt från denna ögrupp, hvilken jag efter J. G. Agardhs 
föredöme benämnde Antithamnion plumula, i vissa afseenden 
afvek från den sydliga så benämnda arten. En form, liknande 
den Spetsbergska, fann jag sedermera i östra Murmanska haf- 
vet och i Kariska hafvet och på förra stället dessutom en 
annan, hvilken jag ansåg och fortfarande anser identisk med 
Ruprechts Callithamnion corallimi. Sedermera har Gobi i 
sin framställning af Hvita hafvets algflora ingått på en när- 
mare, mycket förtjenstfull utredning af de i Ishafvet funna 
med Antithamnion plumula närmast beslägtade algformerna. 
Han ådagalägger, att den i Hvita hafvet anträffade Antitliam- 
nion-foxmen i åtskilligt afviker från typisk A. plumula och låter 
den derför bilda en varietet af denna, som han benämner' 
var. boreale. Han belyser vidare den af Ruprecht först, men 
näppeligen igenkänneligt beskrifna Callithamnion lapponicum, 
hvilken han anser vara en mellanform mellan A. plumula f. 
typica och f. boreale. Han påpekar tillika, att A. plumula är 
nära beslägtad med A. (Callithamnion) americanum och uttalar 
den förmodan, att denna senare endast är att anse för en 
form af A. plumula. Sin undersökning afslutar Gobi med 
följande anförande: >Es ist bekannt, dass A. plumula eigentlich 
dem Gebiete des Atlantischen Oceans und des Mittelmeeres 
angehört; im nördlichen Ocean kommt diese Form schon viel 
seltener vor und zwar vereinzelt in sehr dunnen Biischeln 
von unbedeutender Grösse . . . Folglich erscheint sie fur den 
nördlichen Ocean nicht als eine aborigene Stammform, son- 
dern vielmehr als éine dahin eingewanderte und dabei sehr 
stark veränderte. > 

Att A. americanum är nära beslägtad med A. phimula sär- 
skildt A. plumula var. boreale Gobi, deri måste jag instämma 

.fullkomligt med Gobi. Men skulle man anse denna icke dif- 
ferentierad till art, så torde också en hel del andra såsom 
sjelfständiga arter beskrifna Antithamnier måhända med lika 
stort skäl subsumeras såsom former under samma art. Mellan 
A. americanum och A. Vylaism gifves det enligt Far lo w (New 
Eng]. Alg. p. 123) mellanformer och A. plumula var. boreale visar 
ej sällan en stark tendens åt denna art. Callithamnion corallina 



228 KJELLMAN, SOltRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 

Ku pr., som sammanbindes genom mellanformer med A. plumula 
var. boreale, är tydligen mycket nära beslägtad med A. crucia- 
tum, så att man skulle med nästan lika stort skäl anse den 
för en form af denna som af .4. plumula eller A. americanum. 
Härtill kan läggas, att afståndet mellan A. Pylaisaei, särskildt 
den vid Norges kust förekommande formen, och A. ftoccosum 
icke är stort. På exemplar från Finmarken af A: Pylaisai 
har jag sett grensystem af sista ordningen här och der i bålen 
ersatta af enkla sylformiga grenar af det slag, som äro karak- 
teristiska for A. floccosum, hvilket låter mig ana, att dessa 
begge såsom arter betraktade växter äro förbundna genom 
mellanformer. Keduceras sålunda A. americanum, så torde 
reduktionen böra utsträckas till flere arter. För mig ställer 
sig slägtet Antithamnion såsom ett ungt slägte, stadt i art- 
bildning, inom hvilket en utpräglad artdifferentiering ännu 
icke kommit till stånd och mellanformerna ännu icke gått 
under. Vidhåller man den praxis, som beträffande dylika 
slägten, Saliv, ltubus o. s. v., blifvit följd, den nämligen att 
'såsom art betrakta hvarje form, som anträffats i större myc- 
kenhet på skilda ställen och är igenkännelig, så bör så väl 
den i polarhafvet allmänt utbredda Antithamnion plumula var. 
boreale G o bi, som också A. plumula, A. americanum, A. Pylais&i, 
A. floccosum och A. cruciatum betraktas såsom skilda arter. 
Det är denna uppfattning, som ledt mig, då jag ofvan fram- 
ställt polarhafsformen såsom en sjclfständig art: A. boreale 
Gobi. Deremot måste jag dels med G o bi betrakta CallitJiam- 
nion lapponicum Rupr., dels också C. corallina Rupr. såsom 
former af denna art, ty dessa äro säkerligen icke så långt 
skilda från A. boreale, som denna från A. plumula och andra 
Antithamnier. A. boreale är skild från A. plumula genom olika 
förgrening, längre celler i bålens hufvudaxel och långgrenarne 
och genom oskaftadc totrasporangier. Af dess former sluter 
sig f. lapponica närmast denna art, derigenom att den har 
grenarne af sista och näst sista ordningen mera allmänt en- 
sidiga och kortgrensystemen utspärrade eller tillbakaböjda 
och sista ordningens grenar gröfre och styfvare. Artens huf- 
vudform enligt min mening har grenarne af sista och näst 
sista ordningen längre, smalare, sällan ensidiga, utan än mot- 
satta, än skiftevisa, eller somliga motsatta eller skiftevisa, 
andra ensidiga. Då de någon gång äro ensidiga, förekomma 
de såväl på sin resp. hufvudaxels in- som utsida. Denna form 
står mycket nära A. americanum, såsom Gobi riktigt angifvit 
De förnämsta olikheterna dem emellan äro följande: A ameri- 



TEGA-BXPEDITIOSESS V ET EX SKAPLIG A ARBETES. 229 



canum är större, mera tufvig, med en mera åt violett dragande 
färgton, har längre celler — ända till 10 gånger så långa som 
tjocka — och sista ordningens grensystem färre, längre, flacci- 
dare, med längre och finare sidogrenar. Formen corallina 
skiljer sig från bufvudfbrmen derigenom, att i hufvudaxelns 
och långgrenarnes toppar grenar och grensystem äro tätt ho- 
pade i täta, knopplika gyttringar, och derigenom, att från fler- ' 
talet af hufvudaxelns och långgrenarnes ledceller utgå fyra 
grensystem. Härigenom sluter den sig till A. cruciatum, från 
hvilken den är skild genom längre celler, finare, mera för- 
längda, slakare grenar af sista ordningen och derigenom, att 
tetrasporangierna icke sitta vid basen af kortgrensystemen er- 
sättande dessas grenar af första ordningen, utan på dessa 
grensystems biaxlar af första ordningen representerande axlar 
*f andra ordningen. 

Från den förutsättningen, att A. plumula egentligen tillhör 
Atlantiska oceanen och Medelhafvet och att den i Ishafvet 
skulle förekomma mera sällsynt och mindre yppig, sluter 
Gobi, att arten invandrat till Ishafvet och starkt förändrats. 
Huru härmed förhåller sig är naturligtvis omöjligt att med 
bestämdhet afgöra, men för min del skulle jag vara benägen 
att omfatta en alldeles motsatt åsigt, att nämligen A. boreah 
är en i Ishafvet uppkommen form och A. plumula m. fl. ur 
denna utgångna arter, som utbildat sig söderut. A. boreale 
har en så vidsträckt utbredning i polarhafvet, att den svårligen 
kan antagas vara invandrad. I alla de delar af polarhafvet, 
som jag undersökt, har jag funnit den allmänt spridd. Sant är, 
att den ofta är föga yppig och sällan uppträder i större indi- 
vidmängd. Att dock detta icke alltid är fallet, har jag ofvan 
påpekat och redan angifvit i Spetsb. Thall. 1, p. 27. Hvad 
beträffar A. plumula, så må till en början anmärkas, att det 
är svårt att ur de gängse beteckningssätten få någon bestämd 
kunskap om en arts freqvens, hvarjämte jag tillika må be- 
känna, att jag om särskildt denna arts förekomst känner föga. 
Areschoug säger den vid Skandinaviens kust vara »minime 
infrequens», hvilket jag, om jag finge stödja mig på min egen 
erfarenhet, skulle vilja öfversätta så, att den liksom A. boreale 
är allmänt spridd, men sällan eller aldrig uppträder i större 
individmassor och sällan i yppighet går öfver denna art, då 
den är som yppigast utvecklad. Vid Storbritanniens kust är 
arten »not uncommon» enligt Harvey och detta behöfver ej 
tolkas på annat sätt än att arten är mera allmänt spridd. 
Vid Frankrikes nordvestkust, vid Cherbourg, är den enligt 



230 KJELLMAN, NORRA I8BAFVBT8 ALOFL0RA. 



Le Jolis sällsynt, så ock vid Amerikas nordostkust enligt 
Farlow. Jag skulle häraf vilja sluta, att A. plumula i norra 
Atlanten hvarken är mera allmänt spridd eller förekommer 
ymnigare än A. boreale i polarhafvet och att den senare åt- 
minstone kan vara nästan lika yppigt" utvecklad som den förra. 

Lefnadsförhdllanden. Inom polarhafvets arktiska florområde 
är arten sublitoral och går ned till denna regions nedre gräns. 
Äfven i Norska polarhafvet är den vanligast sublitoral, men 
har också träffats inom den litorala regionen. I Corattine- 
formationen är den en vanlig beståndsdel, ehuru af föga be- 
tydelse för karakteriseringen af denna vegetationsafdelning. 
Ymnigast har jag funnit den på halfdöd botten, fäst på 
Desmarestia aculeata. som låg lös på bottnen. Rätt ymnig har 
jag också en gång träffat den bland Phyllophora interrupta. 
Den föredrar öppen kust, men går dock äfven in i djupa fjor* 
dar. I allmänhet växer den i spridda exemplar; i Aktinia- 
viken har jag funnit den i temligen stor och i Mosselbay i 
mycket stor individmängd. Vid Spetsbergens nordkust finnes 
den hela vintern, bibehåller under denna tid sitt vanliga ut- 
seende och är stadd i utveckling, som dock icke når någon 
högre grad af styrka förrän i mars månad. Den är vid denna 
tid alltid steril. Med tetrasporangier är den funnen vid Nord- 
landen i juli och augusti, vid Finmarken under augusti och 
september, vid Spetsbergen i juli och augusti, i östra delen 
af Murmanska hafvet i juni, juli och september. Sporocarpie- 
exemplar känner jag icke från polarhafvet. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- 
tiska område. Inom det senare har den en vidsträckt utbred- 
ning och säkert också sitt freqvens-maximum. Möjligen är 
en del af den Antithmnnion, som under namn A. americanum 
uppgifves från Amerikanska Ishafvet och Baffinsbay. att hän- 
föra till denna art. Ar detta fallet är arten circumpolär. Dess 
nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nord- 
kust, Lat. N. 79° 56'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar 
i Kleens herbarium, Finmarken vid Maasö och Gjesvaer, tem- 
ligen allmän, men sparsam, Oxfjord och Talvik, lokal och 
sparsam. 

Grönlandsliafvet: Allmänt spridd, men i allmänhet sparsam 
vid Spetsbergens vest- och nordkust, ymnig i Mosselbay. 

Murmansht hafrvt: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af 
Novaja Senilja och Waigatsch från Matotschkin Schar till 
Jugor Schar, allmänt utbredd, men sparsam. 



TEOA-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 231 



Hvita hafvet: sällsynt. 

Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust vid Uddebay i rätt 
stor individmängd; Aktiniaviken, temligen ymnig, men lokal. 

Sibiriska Ishafvet: Koljutschin-ön, Pitlekaj och Tjapka, tem- 
ligen allmän, men sparsam. 

Af de anförda formerna är f. typica känd från Grön- 
landshafvet, östra Murmanska hafvet och Sibiriska Ishafvet; f. 
lapponica från Grönlandshafvet och vestra Murmanska hafvet; 
f. corallina från N. Gusinnoi Cap vid Novaja Semljas vestkust. 
Den i Kariska hafvet anmärkta formen står närmast den sist- 
nämnda, men är ej fullt identisk med den, utan en mellanform 
mellan den och f. typica. 

Antithamnion Americanum (Harv.) Farl. 

New Engl. Alg. p. 123; Callithamnion americanum Harv. Ner. Am. 2, p. 238. 
Descr. et Fig, Callithamnion americanum Harv. *1. c. et t. 36 A. 

Syn. Callithamnion americanum Dickie, Alg. Walker p. 86; Alg. Cum- 

berl. p. 239. 
Croall, Fl. Disc. p. 460. 

Lefnadssiitt. Enligt föreliggande uppgifter synes den på de 
ställen, der den hittills anmärkts i polarhafvet, förekomma så- 
väl litoral som sublitoral, i förra fallet fäst på sten, i senare 
på alger: Chwtomorpha melagonium. 

Utbredning. Uppgifven för Amerikanska Ishafvet och Baf- 
finsbay. 

Fyndorter: Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, ymnig, Grönlands vestkust 
vid eller omkring Disco-ön. 

Gen. Rhodochorton Nä g. 
Ceram. p. 356, 

Subgen 1. Thamnidium Thur. 
in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 110. 

Rhodochorton Intermedium Kjellm. 

Spetsb. Thall. 1, p. 28. 

Descr. Thamnidium intermedium Kjellm. 1. c. 
Fig. > » » > t. 1, fig. 10. 

Rhodochorton intermedium tab. nostra 15, fig. 8. 

LefnadsförhåUanden. Litoral, växande sällskapligt på för 
vågsvall utsatta klipphällar. I juli månad samlade exemplar 
bära fåtaliga tetrasporangier. 



232 KJELLMAS, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



Fyndort: Hittills endast anträffad i Grönlandshafvet viu 
Spetsbergens vestkust i det inre af Isfjorden. 

Rhodochorton Spinulosum iSuhr) nob. 

Callithamnion spinulosum Suhr. Flora 1840, p. 292. 
Descr. Callithamnion spinulosum J. (t. Ag. Epi<T. p. 12. 

Anmärkning vid arten. Habituelt liknar denna* art JSA. Rothii. 
från hvilken den skiljer sig genom de tetrasporangiebärande 
grensystemens bygnad och anordning. Med hänsyn till dessa 
kommer den nära lih. Jiorididum, så som denna uppfattas af 
Timret och afbildas i Le Jol. Liste Alg. Cherb. tab. G. Från 
den afviker den genom storlek, växtsätt och förgrening m. m. 

LrfnadsförhåUandcn. Enligt Suhr skall växten lefva epi- 
fytisk på andra alger. J. G. Agardh betviflar denna uppgift 
och efter undersökning af exemplar i Köpenhamns musei her- 
barium måste jag omfatta denne algologs förmodan, att växten 
•sitter fast på sten. Antagligen är den litoral. 

Fyndort: Grönland. 

Rhodochorton Rothii Turt.") Xäg. 

Ceram. p. 855. Conferva Rothii Turt. Sy st. ti, p. 1S00; sec. Dillw. Brit. 
Conf. t. 73. 

f. typica. 

Dcscr. Callithamnion Rothii J. (t. Ag. Epier, p. 13. 

Fig. Thamnidium Rothii Thur. in Le Jol. List o Alg. Cherb. t. 5. 

Ejtsuv. * > Aresch. Alg. Scand. exsiec. N:o 259. 

f. ylobosa nob. 

Planta globosa, densissime intertoxta, diametro vix 2 mm., plexu basa Ii 
e filis repentibus ramosis. confertis constante. systeinata ramorum, creberri- 
ma, fastigiata, denso radiatim disposita emittente; axi primario ramorum 
systematum paullo supra basim in faseiculo ramorum soluto, ramis raro 
simplicibus, vulgo prusertim supra medium ramulis plus minus crebris, 
elongatis, adpressis, approximatis. serundis. vel alternis ohsessis ; articulis in- 
ferioribus ramorum diametro fere requilongis, rirra 14 /». crassis, siimmis 
raniulorum diametro saltem 3-plo longioribus, vix 5 /«. crassis; ramis tetra- 
nporangiferis subapicahbus. Tab. 15, lig. 9—13. 

Syn. Callithamnion rloridulum Lyngb. Hydr. Dan. p. 130, tab. 41 D. 
? - Sonimcrf. Suppl. p. 108. 

Rothii Croall, Fl. Disc. p. 460. 

» Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143; Alg. Cumberl. 
p. 239. 
» * Soinmerf. Suppl. p. 103. 

Thamnidium > Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. 27; Algenv. Morxu. 

Meer. p. 25. 
> Kleen, Nordl. Alg. p. 22. 



TEQA-EXPEDITI0NEX8 VETESSKAPLIGA ARBETEN. 



233 



Beskrifning af /. globosa. Växten bildar nästan klotfoiv 
miga, täta, fasta knippen, hvilka äro omkring 2 mm. i diame- 
ter och hafva en åt violett gående förg (tig. 9). Dess basal- 
del utgöres af tätt sammanfiltade, krypande, greniga celltrådar 
(fig. 10). Från dessa utgå radiärt jemntoppade, täta, mycket 
tätt sammanträngda grensystem (tig. 11). Dessa hafva en kort, 
mer eller mindre böjd hufvudaxel, vid basen omkring 14 /*. 
tjock, hvilken bildas af svagt tunnformiga celler, som äro unge- 
fär lika långa som tjocka. Denna upplöser sig i ett mer eller 
mindre tätt knippe af grenar, hvilka vid sin utgångspunkt äga 
ungefär samma tjocklek som hufvudaxeln eller de biaxlar, från 
hvilka de utgå, men afsmalna jemnt och starkt mot spetsen, 
så att de här äro knapt hälften så tjocka som nedtill. Upp- 
åt förlängas också cellerna, så att de från att nedtill i dessa 
axlar vara svagt tunnformiga och ungefär lika långa som tjocka, 
blifva rent cylindriska och 3 gånger längre än tjocka (fig. 12, 
13). Sällan äro dessa grenar enkla, oftast utsända de närmare 
basen en ejler två och ofvan midten två eller flere upprätta, 
tilltryckta, af cylindriska celler bildade sidoaxlar, hvilka nå 
samma höjd som deras resp. hufvudaxel och afsmalna liksom 
denna, ehuru svagt, uppåt. De tetrasporangiebärande grenarne 
synas anläggas subapikalt .såsom hos den typiska formen. Från 
denna skiljer den sig genom sitt växtsätt, sin rikligare förgre- 
ning och genom cellernas olikhet till form, längd och tjocklek 
i bålens öfre och nedre del. 

Lefnadsförhallandm. Hufvudformcn är litoral eller subli- 
toral. I förra fallet bildar den en mer eller mindre tät matta 
af stundom ganska stort omfång på klipphällar blottade vid 
ebb, i senare fallet lefvcr den på 3 — 4, stundom på 5 — 15 fam- 
nars djup, än mattformigt utbredd på stenar, än i små tofsar 
fäst på alger. Den uppträder så väl på öppen kust, som i det 
inre a l f djupare fjordar, stundom sällskaplig i stora massor, på 
rätt betydliga sträckor bestämmande vegetationskarakteren. I 
full tetrasporutveckling har jag aldrig funnit den i polarhafvet. 
Förmodligen bär den sådana organ under de tider, då jag icke 
haft tillfälle att här undersöka den, vintern, våren eller hösten. 
Att döma af det fåtal abnormt utbildade, såsom det tyckes 
efter den egentliga tetrasporbildningstiden framkomna tetra- 
sporangier, som jag sett hos exemplar från Spetsbergen, skulle 
här tiden för tetrasporbildningen försiggå under våren d. v. s. 
maj eller juni. 

Formen globosa har jag funnit på öfre delen af den lito- 
rala regionen på för starkt vågsvall utsatta ställen. 



234 KJBLLMAN, NORRA ISUAFVET8 ALG FLOR A. 

Utbredning. Känd från polarhafvets atlantiska florområde 
och de norr om detta liggande delarne af det arktiska. Maxi- 
mum af freqvens äger den enligt min erfarenhet i östra delen 
af Spetsbergsprovinsen. Dess nordligaste fyndort är Fair- 
haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat, N. 79° 49'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän, enligt 
Kleen, Finmarken: Maasö, Gjesvser, Öxfjord och Tal vik, lokal 
och temligen sparsam. 

Grönlandshafvet : Spetsbergens vest- och nord vestkus t, lokal 
och sparsam. 

Murmanska häftet: Novaja Semljas vestkust, temligen all- 
män, på sina ställen ymnig. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, vanlig, Kap Adair, Grön- 
lands vestkust vid Neuherrnhut och Hunde Islands. Af Lyng- 
bye och Croall uppgifves den också för Grönland utan när- 
mare angifven lokal och i Köpenhamns musei herbarium fin- 
nas exemplar derifrån. 

Formen globosa känner jag endast från Norska polarhafvet 
från Gjesvter. 

Rhodochorton (?) Sparsum (Carm.) nob. 

Callithamnion sparpum Carm. in Ilook. Brit. Fl. p. 348. 

Descr. Callithamnion spårs u ni .T. G. Ag. Epicr. p. 14. 
Fig. * > Harv. Phyc. Brit. t. 297. 

Syn. Callithamnion sparsuni Dickie, Alg. Cumberl. p. 239. 

Thamnidium pparsum Kleen, Nordl. Alg. p. 23; Cfr Kjelini. Algenv. 

Murm. Meer. sub. Th. Rothii p. 25. 

LefnadsförhålJanden. Denna högeligen osäkra och föga 
kända art är i polarhafvet anträffad steril, föst på Laminaria- 
stammar och Sphacelaria arctica. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden. 

Bafjinsbay: Cumberland Sound. 



Subg. 2. Thamniscus Kjellm. 
Spetsb. Thall. 1, p. 29. 

Rhodochorton Mesocarpum (Carm.' nob. 

Callithamnion mesocarpum Carin, in Hook. Brit. Fl. 2, p. 348. 

f. rupicola nob. 

Descr. Thamnidium mesocarpum Kleen, Nonll. Alg. p. 22. 
Fig. Callithamnion • Harv. Phyc. Brit. t. 325. 



\ 



TEGA-BXPEDITI0S'ES8 VET EN8KAPLIOA ARBETES. 235 

f. penicilliformis Kjellm. 

Spetsb. Thall. 1, p. 30. 

JDescr. Thamnidium mesocarpum f. penicilliformis Kjellm. 1. c. 
Fig. » » > ■ » tab. nostra 16, fig. 

6-7. 

Syn. Thamnidium mesocarpum Kleen. Xordl. Alg. p. 22. 

> > f. penicilliformis Kjellm. 1. c; Algenv. 

Murm. Meer. p. 25; Kariska hafvets 
Algv. p. 23. 

Tillägg till beskrif?iingen af f. penicilliformis. Vanligen har 
växten det utseende, som fig. 6 återger. Sådan har jag alltid 
funnit den inom glacialhafvet. Vid Finraarkskusten har jag 
jämte och växande bland dylika exemplar sett sådana, hvilkas 
långgrenar buro ett större antal ensidiga eller alternerande, 
tilltryckta grenar af högre ordning. 

Levnadsförhållanden. Formen rupicola är litoral eller sub- 
litoral, fäst på sten, djurhus, musselskal o. s. v. Formen pe- 
nicilliformis är sublitoral och epifytisk på åtskilliga algarter, 
företrädesvis Odonthalia, Delesseria- och JWo/a-arter och Chce- 
tomorplm melagonium. Den är hittills endast funnen på öppen 
kust, alltid växande i fåtaliga exemplar på samma ställe. Båda 
formerna äro funna med tetrasporangier i juli och augusti, 
f. penicilliformis vid Grönland dessutom under mars. 

Utbredning. Hufvudformen är känd endast från polarhaf- 
vets atlantiska område, f. penicilliformis äfven från det arktiska, 
inom hvilket den har en vidsträckt utbredning. Dess nord- 
ligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, 
Lat. N. 79° 49'. 

Fytulorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, (f. rupicola) lo- 
kal, sparsam, Finmarken vid Gjesva>r (f. penicilliformis), lokal, 
sparsam. 

Grönlandshafvet: Spetsbergen? nordvestkust vid Fairhaven, 
lokal, sparsam. 

Murmansku hafvet: flerestädes och témligen ymnig vid 
Novaja Semljas vestkust. 

Kariska hafvet: Uddebay, vid Novaja Semljas ostkust. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab. 

Rhodochorton Spetsbehgense Kjellm. 

Spetsb. Thall. 1, p. 31. 

Descr. Thamnidium spetsbergense Kjellm. 1. c. 

Fig. > » t. 1, fig. 11, 12. 



236 KJELLMAK, XORHA ISHAFVBTS ALOFLORA. 

LifnttdsJvrhäUmuhn. Funnen i ett fåtal individ inom den 
sublitorala regionen, fäst på Chatomorpka méagonittm i augu- 
sti månad. Den bar då rikligt tetrasporer. 

Fyuitorl: Känd endast från Grönlandshafvet från Fairhaven 

på nordvestkusten af Spetsbergen. 



Fnm. Porphyraceee (Kiitz.) Thur. 

i Le Jul. Liete Alg. Clierb. p. 10; Kiltz. Pbyc. gener. p. 3B2; char. nrat. 



Gen. Diplodorma nob. 
ThiilliiH uicmbraiiacons duobus cellularam stratis conatnietus. 

DiPLuiiEiuiA Amplissimoi nob. 

riiintH initia aliis aljria adnata, demuiu Bolula in mari libera circuic- 
natans; frnmle iiåijno W em. longa, 50 na. lata, ovata, ovato-cordata, oblongo- 
rjtiovatA, oblonffu-lnncectlnta, crebre et profunde undulato-plicata, non laci- 
niatu, jnvenili intense vinlaoeit-purpurjwa, »tåte provectiore plus minus di- 
Into violaceo-^arnea, lubriea. rbartii? arrtissime adhierente : cellulis raedii 
fhalli plant»- adultir sectione trunsversali ijiiadratis vel vertiealiter rectangU' 
liiribnn; orjraiiis reproductionis zimam marginalem åubflavam occnpantibus. 
Tuli. L7, liij. 1—3; tali. \<t, lig. 1—8, 

Si/ii, Pnrphyra lariniata f. linmrts et vulgaria Kleen, Sordl. Alg. p. 23. 
• o urinen Kleen, Norell. Alg. p. 24. 

(*lva niiibilicali« /.' pnrpurca Wg. Fl. Lapp. p. 606. 



ArtlMskrifitinif. Växten ftr i burjnn genom ett svagt vidfäst- 




VEGA-EXPEDITIOSESS V ET ESS K A PLIG A A RBBTEK. 237 



dom ehuru mera sällan vackert crenulerad. Flikiga exemplar 
har jag ej sett (tafl. 17, fig. 1 — 3). • 

Bålens stipitaldel bildas af klubblika celler med skaften 
riktade nedåt och mer eller mindre snedt utåt, skjutande för- 
bi hvarandra (tafl. 18. fig. 1, 2). På fullt utbildade exemplar 
£ro cellerna vid bålens midt i tvär genomskärning vanligen 
qvadratiska stundom rektangulära, betydligt högre än långa 
(fig. 4, 5). Om denna olikhet anger ålders- eller formskilnad, 
kan jag för tillfället ej afgöra. Cellernas form och anordning, 
sedda från ytan, anger fig. 3. Märkas må dock, att denna, lik- 
som de öfriga, äro tecknade efter torkade och sedermera upp- 
blötta exemplar. 

Antheridier och sporocarpier utbildas stundom, men, som 
det vill synas, icke alltid på samma exemplar. Utbildnin- 
gen börjar vid kanten och fortskrider inåt. Härvid kan af 
de två cellerna på samma tvärsnitt antingen båda utbildas till 
antheridier, båda till sporocarpier eller en till ettantheridium, 
den andra till ett sporocarpium (fig. 7 — 8). Sporocarpierna äro 
fåsporiga. 

LefnadsförhåU anden.. Växer, då den är vidfäst, sublitoralt, 
vanligen på 2 — 3 famnars djup i spridda exemplar. Jag har 
endast träffat den på öppen kust. Sporocarpieexemplar äro 
tagna i slutet af juli och början af augusti månad. 

Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Dess 
nordligaste fyndort är Maasö i Finmarken, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt exemplar 
i Kleens och Wahlenbergs herbarier, Tromsö amt, nära 
staden Tromsö, Finmarken vid Maasö, der den var lokal, men 
ymnig. 

Diploderma Miniatum (A g.) nob. 

Ulva purpurea /? miniata Ag. Syn. Alg. p. 42. 

Descr. Ulva miniata Lyngb. Hydr. Dan. p. 2'J. 
Fig. » * > > t. 6, I>. 

Porphyra miniata Fl. Dan. t. 2304. 

Ktttz. Tab. Phyc. H>, t. 81. 

Diploderma miniatum Tal), nostra 18, fig. i). 

Syn. Porphyra miniata Kjellm. Spetsb. Thall. 1, p. -i2. 

vulgaris Croall, Fl. Dise. p. 461 (?) 

Dickie, Alg. Suthcrl. 1, p. 144 (?) 

Anmärkning vid arten. Under namn Porphyra (Ulva) mini- 
ata finnes i Köpenhamns musci herbarium en betydlig mängd 
exemplar i olika utvecklingsstadier af ifrågavarande växt. På 
dem träffar den beskrifning väl in, hvilken Lyngbye anf. st. 



<ttAFr£T8 ÅLGFLQXA. 



gifvit af den växt. hvilken han benämner Ulva miniaia. Det 
synes mig derför kunna trygt antagas, att det är en del af 
dessa exemplar, hvilka leuat till grund för hans beskrifhing 
liksom ocksä för C. A. Agardhs beskrifning af Ulva purpurea 
/? miniaia. Sistnämnda auktor anger uttryckligen, att den Y&xt, 
han åsyftar, var från Grönland, meddelad af Worniskiöld; 
Jfr Spee. Alg. 1, p. 4C>7. Denna grönländska art är dock icke 
en Porphyra, utan en Diplotbtrmu, närmast beslflgtad med 
föregående, ehuru helt visst specifikt skild från denna. Den 
är till färgen olik den. har åtminstone såsom äldre större 
fasthet och är nästan icke veckad. Den är dessutom, så vidt 
jag kunnat rinna, alltid dioik. 

Li/nnilafiirUiilUmilrn. Vid .Spetsbergen har jag funnit arten 
pft nedre delen af den sublitoriiln regionen på 10 — 15 famnars 
djup. vidfäst sten. Om dess förekomst vid Grönland kan 
jag icke med bestämdhet säga något. På vidfogade etiketter 
i Köpenhamns musei herbarium tinnes angifvet: sin mari ad 
saxa; ad stipites L. saeehariiue (caule fistulosa); ad stipites L. 
saccharina». hraraf man torde kunna sluta, att växten ftfven 
här är sublitond och egentligen har. sitt tillhåll inom Lami- 
mm »('k- formationen. Flertalet af de grönländska exemplaren äro 
-umilado i mars och april, några i juli, några i oktober, så att 
det vill synas, som skulle växten bär finnas året om. Repro- 
duktionsorgan bär den också vid olika tider enligt dessa 
exemplar. 

Vtbrvtlnimj. Den når siikerligen maximum af freqvens i 
Baflinsbay. 1'tom här är den anmärkt i östra delen af Grön- 
hindshafvet. Des» nordligaste hittills kända fyndort fir Fair- 




VEOA-BXPEDITIOSESS vetenskapliga arbetes. 



239 



f. typka. 

Descr. Porphyra laciniata Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 100—101. 

Mig. » » Harv. Phyc. Brit. t. 92. 

Exsicc. » » Aresch. Alg. Scaml. exsicc. N:o llö. 

f. umbilicalis L. (Kleen.) 

Nordl. Alg. p. 23. Ulva umbilicalis L. Spec. Pl. 2, p. 1183. 

Descr. Ulva umbilicalis Lyngb. Hydr. Dan. p. 28. 

Exsicc. Poiqshyra laciniata f. b. Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 260. 

Syn. Porphyra laciniata Aresch. Phyc. Scand. p. 404. 

> > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 60. 

t * Kleen, Nordl. Alg. p. 23; excl. var. lineari et 

vulgari. 
umbilicata Rupr. Alg. Och. p. 393. 
» vulgaris Xyl. et &el. Herl). Fenn. p. 75. 

Ulva umbilicalis Gunn. Fl. Xorv. 2, p. 121. 
> » Wg. Fl. Lapp. p. 506; excl. var. 

Anmärkning vid formuppfattningen. Thure t har framhållit, 
att hvad som af algologiska författare framställes under namn 
P linearis, P vulgaris eller P purpurea och P. laciniata än så- 
som skilda arter än såsom former af samma art i sjelfva ver- 
ket är samma växt i olika utvecklingsstadier; Jfr Thur. anf. 
st. Då så är, böra namnen P linearis, vulgaris och purpurea 
alldeles utgå. Såsom en särskild form af P laciniata bör en- 
ligt min mening den under namn Viva umbilicalis eller U. um- 
bilicata beskrifna växten uppfattas. Den är biologiskt och nior- 
fologiskt olik typisk P laciniata. För nordiska algologer är 
den väl känd och har af Lyngbye anf. st. blifvit fullt igen- 
känneligt beskrifven. 

Lefnadsförhdllanden. Arten växer inom tidvattensområdet, 
f, umbilicalis i dess öfversta del, alltid fäst på klippor och ste- 
nar, f. typka längre ned, ofta fäst på sten, men också ofta på 
alger. De förekomma båda på så väl öppen som skyddad 
kust, f. umbilkalis dock helst på öppna ställen. Den är något 
sällskaplig och förekommer stundom i så stora massor, att den 
bidrager till vegetationskarakteren. Båda formerna bära pro- 
pagationsorgan vid Norges polarhafskust under juli och augu- 
sti månader. 

Utbredning. Arten tillhör säkert egentligen polarhafvets 
atlantiska florområde, der den har sitt maximum af freqvens, 
men är också anmärkt i de tillgränsande delarne af det arkti- 
ska florområdet. Dess nordligaste säkert kända fyndort är Gjes- 
vaer vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarliafvet: Nordlanden, allmän och ym- 



-■»" KJBLLUAS, SORHA ISIIAFVKTB AI.CFt.OKA. 

nig, Finmarken, tcinligen allmän och ymnig vid Maasö, Gjes- 
vikt, Mugcröns sydkust, Oxfjord och Talvik. 

Mnnnmiskft liiifeet: Hyska Lappmark skusten, antagligen tem- 
ligen ullman och ymnig. 

liitffitisbay: (Jrönlandskusten. enligt exemplar i Köpen- 
hnmns inusei herbarium. 

Vid Norges kust förekomma båda formerna; vid Kyska 
Lappmark skus ten är f. tnnbilkulis anmärkt, vid Grönland akuaten 
liufvudfnrmcn. 



Pniir-HYRA Abyssicola noh. 

I', frondc elrmfato-obwata, late oblonga vel ovato-cordata. integra, 
pan-u at profunJc imdiilutii vel subplana, lubrica, rhart» arctissime adlue- 
ronte, coccineo-violncea, tliutca, orjfiinil» fructificationis zonam marginalens 
weupanlibiis. Tub. 17. lig. 4; tab. IX, fig. 10-11. 

Sipi. Porpliyrn miniata J. (1. As. Grönl. Alg. p. 111; fide spec. 

(.iolii. Aljrentt. Weiss. Meer. p. 61; fide syn. 
> Kleen. Xordl. Alg. p. 23; fide apec. 

Xyl. et Siri. Herb. Fenn. p. 76. 

Artbesiri/uiny. Af denna art har jag sett endast ett fåtal 
exemplar, och endast två fullständiga. Den ftr vidfäst med 
en liten ailhis ratiteaUs. Stipes saknas. De båda fullständiga 
exemplaren äro utdraget om vänd t, äggformiga, något sneda. 
•Sä vidt jag af de fragmentariska exemplaren kunnat se, ar dock 
formen ofta en annan. Några, af dessa synas hafva varit bredt 
afiånga, undra äggrunda med hjertlik bas. Det största exem- 
plar, jag granskat, var lf> cm. längt och 5 cm. bredt på det 
bredaste stället. Fragmenten synas också antyda en liten växt 




VEGA-EXPEDITIOSENS VETENSKAPLIGA ABBETEN. 241 

LeftKidsförhållafiden. Enligt min erfarenhet tillhör denna 
art de djupare delarne af den sublitorala regionen på öppen 
kust, der den växer i spridda exemplar, fäst på andra alger 
filer på Hydromedusor. K le en har också funnit den på djupt 
vatten. Antheridieexemplar äro tagna vid Nordlanden i juli, 
exemplar med sporocarpier under utveckling vid Finmarken 
i början af augusti. Exemplar från Grönland, samlade i slutet 
-af september eller början af oktober, hafva antheridier och spo- 
rocarpier. 

Utbredning. Hvar denna art har sitt centrum, kan jag icke 
afgöra. Någon allmän utbredning i polarhafvet har den icke. I 
största individmängden synes den vara tagen vid Ryska Lapp- 
markskusten. Dess nordligaste fyndort är Gjesvrer vid Nor- 
ges nordkust, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sällsynt, Fin- 
marken, sällsynt vid Maasö och Gjesvrer. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, samlad i stort 
antal exemplar. 

Hvita hafvet: antagligen sparsam. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Sukkertoppen. 



Gen. Bangia (Lyngb.) Kutz. 
Phyc. gener. p. 248; Lyngb. Hydr. Dan. p. 82; lim. mnt. 

Bangia Fuscopurpurea (Dillw.) Lyngb. 

1. c. p. 83. Conferva fuscopurpurea Dillw. Brit. Conf. p. i»2. 

Descr. Bangia fuscopurpurea Hauck, Meeresalg. p. 22. 

Fig. » * Kiitz. Tab. Phyc. 3, t. 21». 

Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 118. 

Syn. Bangia arctica Foslie, Aret. llavalg. p. 5. Cfr. Hauck, 1. c. et Berth. 

Bangiaceen, p. 23. 

> fuscopurpurea Kleen, Nordl. Alg. p. 24. 

• 

> > Croall, Fl. Disc. p. 461. 
Conferva atropurpurea Wg. Fl. Lapp. p. 515. 

Lefnadsförhdllanden. Växten är litoral, växande antingen 
i klipphålor, som under ebb äro vattenfylda, eller på sten, som 
blottas vid ebb. Under hvilken tid den i Ishafvet bär propa- 
gationsorgan, känner jag icke. 

Utbredning. Arten är med säkerhet känd från Norska 
polarhafvet. Den är också anträffad i Baffinsbay, men ej vid- 
fåst, hvarför dess förekomst liar är osäker. Dess nordli- 
gaste fyndort är Nordkap vid Norges nordkust. 

b. m. Ifi 



242 KJELLMAS, X011RA 1SHAFVETS ALGFLORA, 

Fyndorter: Norska polarluifuet: Nordlunden vid Bodö, Fin- 
marken vid Nordkap, på senare stället teinligen ymnig. 

Baffinsbay: funnen drifvande i Davis Strait; närmare lokal 
ej angifven. 



Gen. Erythrotrichia Aresch. 

■ 

Phyc. Scand. p. 435. 

Erythrothichia ceramicola (Lyngb.) Aresch. 

1. c. p. 436. Conferva ceramicola Lyngb. Hydr. Dan. p. 144. 

Desvr. Erythrotrichia ceramicola Aresch. 1. c. 
Fig. Bangia ceramicola Harv. Phyc. Brit. t. 317. 

Syn. Erythrotrichia ceramicola Kleen, Nordl.' Alg. p. 24. 

Lefnadsförhällanden. Kleen har funnit arten växande på 
litorala alger. 

Fyndort: Norska jwhtrhafvet : Nordlanden, temligen allmän. 



Serien Fucoideae (Ag.) J. G. Ag. 

Alg. Med. p. 24; Ag. Syst. Alg. p. XXXV; lim. mut. 

Fam. Fucaceee (Ag.) J. G. Ag. 

Spec. Alg. 1, p. 180; Ag. 1. c. p. XXXVTT; lim. mut. 

Gen. Himanthalia Lyngb. 
Hydr. Dan. p. 36. 

Himanthalia Lorea (L.) Lyngb. 

1. c. Fuciis loreus L. Syst. Nat. Ed. 12, 2, p. 710. 

Beser. Himanthalia lorea .T. G. Ag. .Spec. Alg. 1, p. 190. 

Fig. * - Harv. Phyc. Brit. t. 78. 

Exsicc. » Aresch. Alg. Seand. exsicc. N:o 2 et 251. 

Syn. Fucus loreus (lunn. Fl. Xorv. 2, p. 125. 
* > Wg. Fl. Lapp. p. 401». 

Himanthalia lorea J. <t. Ag. Enum. 

* Aresch. Phyc. Scand. p. 259. 
> > Kleen, Nordl. Alg. p. 31. 

Ulva pruniformi8 Gunn. Fl. Norv. 2, p. 89; ex parte. 

Lefnadsförhållanden. En inom nedre delen af litoralregionen 
enligt regeln sällskapligt växande alg. Vid Nordlanden är 



TEGA-EXPEDITIOWESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 243 



den i maj steril; vid juni månads ingång börja receptaklerna 
utveckla sig och nå inom få veckor mer än en fots längd. I juli 
, torde här växtens egentliga fruktifikationstid infalla. Om vin- 
tern saknas den enligt Wahlenbejg. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets atlantiska florområde och 
endast dess södra del. Så högt mot norr som till Finmarken 
går den icke. 

Fyndorter: Norsla polarhafvet: Nordlanden allmän, »Nor- 
vegia arctica» (Berggren), enligt J. G. Ag. Enum. 



Gen. Halidrys (Lyngb.) Gr ev. 

x XXXIV; Lyngb. Hydr. Dan. p. 37; lim. mut. 



Alg. Brit. p. XXXIV; L 



Halidbys Siliquosa. (L.) Lyngb. 

. 1. c. Fucus siliquosus L. Spec. Plant. 2. p. 1100. 

Descr. Halidrys siliquosa J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 230. 
Fig. * » Harv. Phyc. Brit. t. 60. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 151. 

Syn. Fucus* »iliquonus Gunn. Fl. Norv. 1, p. 83. 

Wg. Fl. Lapp. p. 498. 
Halidrys siliquosa J. G. Ag. Enum. 

> <> Aresch. Phyc. Scand. p. 253. 

> Kleen, Xordl. Alg. p. 31. 

Lefnadsförhållanden. Tillhör öfre delen af det sublitofala 
området, växande på 1 — 3 famnars djup, på sten- och grus- 
botten. Om dess lefnadssätt i polarhafvet känner jag föröfrigt 
intet. 

Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- 
område. Om den tillhör detta i dess helhet, kan jag ej med 
bestämdhet afgöra. Enligt Areschoug och Wahlenberg 
finnes den äfven i dess norra och östra delar, vid Finmarken. 
Sjelf har jag visserligen funnit den här, men aldrig vidvuxen, 
endast uppkastad på stranden. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, »Nor- 
vegia arctica» (Berggren); Finmarken enligt Areschoug 
och Wahlenberg. Vid Maasf) fann jag en del kraftiga, grofva 
exemplar, uppkastade på stranden. 

Gen. Ozothallia Dcsne et Thur. 
Rech. Fuc. p. 13. 

Ozothallia Nodosa (L.) Dcsne et Thur. 

1. c. Fucus nodosus L. Spec. Plant. 2, p. 1159. 



244 KJELLMAS, NORRA ISUAFVETS ALGFLORA. 



Descr. Fucodium nodosum J. G. Ag. £pee. Alg. 1. p. 2öfi. 

Fig. Fuciis nodosus Harv. Phyc. Brit. t. K>8. 

Exsicc. Haliooccus nodosus Arescb. Alg. .Scand. exsiiv. X;o 51. 

Syn. Ascopbyllum nodosum Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 52. 

Fucodium no^osura J. G. Ag. iSpetsb. Alg. Till. p. 27. 28 et 81; 

Grönl. Alg. p. 110 
Furus nodosus Croall, Fl. Disc. p. 457. 

» » Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140: Alg. Cumberl. p. 236. 

Gunn. Fl. Norv. 1, p S3. 
Post. vt Uupr. 111. Alg. p. II. 
> » Nyl. et Siel. llorb. Fenn. p. 73. 

Wg. Fl. Lapp. ]>. 490. 
Haliooccus nodosus Aresch. Phyc. Scand. p. 254. 

» > Kleen, Nordl. Alg. p. 31. 

Halidrys nodosa Lyngb. Hydr. Dan. p. 37. 
Ozotballia nodosa Kjellm. Spotsb. Thall. 2, p. 3. 

Lojnadsjörhidlanden. Vid Norges polarhafskust är arten 
litoral, intagande ungefär mellersta delen af den litorala regio- 
nen. Den finnes såväl på öppen kust som i det inre af djupa 
fjordar, men synes föredraga sådana ställen, som äro skyd- 
dade för starkt vågsvall. Den är sällskaplig och uppträder 
på sina ställen i betydligare massor än andra Fiwaceer. Med 
sådana växer den oftast blandad. I juli och förra hälften af 
augusti har jag vid Finmarkskusten funnit rikligt receptakel- 
bärande exemplar. Under slutet af augusti var den här all- 
tid' steril, men i början af oktober började åter nya recep- 
takler att anläggas. . Den synes alltså här fruktificera åtmin- 
stone två eller antagligen fiere gånger om året. Vid Frank- 
rikes kust skall den enligt Le Jolis bära receptakler under 
vintern. Vid bohuslänska kusten börjar den utveckla dvlika 
organ i mars och april, i juni är fruktitikationstiden slut. Jfr 
Aresch. anf. st. 

Utbredning. Bestämda gränser för artens utbredning i 
polarhafvot kan jag för närvarande ej angifva. Den växer 
med säkerhet i Norska polarhafvot, vestra Murmanska hafvet, 
Hvita hafvet och Baftinsbay. Den uppgifves också för östra 
Grönlandshafvet, men dess förekomst här synes mig i någon 
mkn osäker. Den är hemförd härifrån af 1^(38 års svenska 
expedition och enligt uppgift tagen flerestädes, såsom i Is- 
tjorden, Smeerenbergbay, Kobbebay och nordkustens fjordar. 
De tre första ställena har jag varit i tillfälle att undersöka, 
men lyckades ej iinna spår af denna växt. Deremot träffades 
den uppkastad på stranden vid Sydkap, dit den dock antag- 
ligen förts söderifrån. Mellan Norge och Spetsbergen såg jag 
den flerestädes flvtande på hafsytan. Att den icke växer vid 



VEGA-EXPEDITIONENS VETESSKAPLIGA ARBETEN. 245 

Spetsbergens kuster, finner stöd deri, att den ej är anmärkt 
vid Novaja Semljas vestkust, der algfloran är så lik den spets- 
bergska. I Hvita hafvet är växten redan sällsyntare än vid 
Norges nordkust och öster om detta haf, vid Cisuralska Sa- 
mojedlandets kust, är den icke iakttagen. Maximum af fre- 
qvens når den helt säkert vid Norges kust. Dess nordligaste 
uppgifna fyndort är Spetsbergens nordkust. 

Fyndorter: Norska polarhafvH: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Tromsö amt, allmän och ymnig vid staden Tromsö, vid 
Renö och Karlsö, Finmarken: Maasö, Gjesvaer, Mageröns syd- 
kust, Oxfjord, öfverallt temligen allmän och ymnig. 

. Grönlandshafvet : Beeren Eiland, Spetsbergens vest- och 
nordkust. Jfr ofvan. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. 

Hvita hafvet: temligen allmän. 

Jiaffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust vid 
Smallesund, Fiskernrcs, Sukkertoppen, Godhavn, Whale Islands, 
samt flytande på hafvet utanför Lichtenau och vid Lat. N. 
73° 50'. " 



Gen. Pucu8 (Tourn.) Dcsne et Thur. 
Rech. Fuc. p. 13; Tourn. Inst. Herb. 3, p. ',65; char mut. 

Fucrs Serratus L. 

Spec. Plant. 2, p. 1158. 
Descr. Furus serratus Aresch. Fur: et Pyonopb. p. 101. 

f. grand if rons nob. 

f. robusta, thalli segraentis plurimis ad rostas reductis, snmmis mein- 
branaceo-eoriaceis, 2 cm. latitudine excedentibus, argute et profunde ser- 
ratis, recaptaculigeris pnesertini abbreviatis, apicibus rotundato-trancatis; 
cryptostomatibus sat numerosis. 

f. ahhreviata nob. 

f. parvula, 15 — 20 om. älta, tballi segment is plurimis ad costas reductis, 
gummis membranaceo-coriaoeis oirca 1 cm. latis, parce obsoletiusque serratis, 
abbreviatis, apicibus rotundato-truncatis; cryptostomatibus numerosis. 

f. arctica J. G. Ag. 

Fucus serratus var. arcticus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 9. 

f. tballi segment is complurium ordinum alatis, summis coriaceo-mem- 
branaceis, circa 1 cm. latis, paroe obsoletiusque serratis, apicibus snbrotun- 
datis; crypt ostomat ibus fere nullis. 



VETS ALCri.OXA. 



i. ft/jits/i rt'tt>. 

f. ek-nzata. iballi ^uinrntiä 
ori*'*is vei i.-oriac*:?. 1.»— 2.; en 
ratis. tfoasatis. apicibus tniiicati*: 
Fig ¥wm> krhkm Han. Phyr-. 
£/««. An.-n.-tL A!?. 

f. mtgut-tn nol>. 

f. i-l<,n-ata. i!,al)i scamemis 



■■rnpluriuni ordinära alatis, lotnmie gob- 
. Jati». plus minus crebre et argute Kr- 
ry ] j ms to ma t i bus nutnerosioribua. 
Brit. t. 47. 
S.-aud. exsicc. X:o 55. 



ifciitis C'j ni pluri u ni ordin lim alatis, Eummis sub- 
låtit pr>-fund>. plus minus crebre et argute sorratis, 
neatis; i.*rr|it-">>t'">nuitibii« sat nnmerosii. 

I. "i. Ag. Knnm.: Speteb. Als. BMr. p. ö. II. 

Arear-h. I'hv.\ Scand. p. 253. . 

i;o).i. Alsenfl. Weiss. Meer. i>. 57. 

liiinn. Fl. Jiorv. 1, p. W. 

Kjellni. Alzi-nv. Munn. Meer. p. 2$. 

Kleen. X.irfl. Al*, p. 25. 

I.yngb. Hy-lr. Dan. p. 5. 

Syl. it S«J. Herb. Fenn. p. 73. 

Post. it Kui*. III. Alg. p. II. 

«"g. Fl. Lapp. p. *8'J. 

Anmärkning väl fornibeiiränsnhignn. Utgående fråa den åsig- 
ten, att variationsriktningarna och variationsgränserna hos en 
mycket vexlande art framhållas mindre skarpt och tydligt, 
om en alla formerna omfattande beskrifniug lemnas, än om 
vissa grundformer, kring hvilka de öfriga kunna grupperas, 
uppställas och karakteriseras, har jag ansett mig böra väcka 
uppmärksamheten på de i det föregående beskrima typerna 
af Fucus serritttts. Kring dessa tror jag, att alla de former, 
hvilka. s:imViML f iu-iii> nf f«>-n* ioratits frän pnhu-hafvét Inne- 




V BO A-EXPEDITION ESS V ET ES S K A PL1Q A ARBETEN. 247 

som äro af mindre fast konsistens, segmentspetsarne mera af- 
rundade och få eller inga cryptostomata. Till den närmar 
sig åter en egendomlig form, h vilken Kleen funnit växa i 
klipphålor i Nordlanden, f. abbreviata. Den har alla segment 
utom de yttersta reducerade till costor, segmenten korta, spar- 
samt och grundt sågade, med bugtiga kantlinier och talrika 
cryptostomata. Den är den minsta af alla formerna ; blir an- 
tagligen endast 15 — 20 cm. hög. Största dimensionerna af alla 
når vid polarhafvets kuster den, som jag benämnt f. grandi- 
fröns. I likhet med f. abbreviata har den endast segmenten 
af sista ordningarna vingade, dessas kantlinier bugtiga, seg- 
mentspetsarna afrundadt tvärhuggna och alla segmenten, sär- 
skildt de öfre, receptakelbärande, korta, men den är skild ge- 
nom betydligare storlek och isynnerhet bredd samt derigenom 
att de öfre segmenten äro skarpt och djupt sågade. 

Lef nåds förhållanden. Arten är i Norska polarhafvet van- 
ligen litoral, förekommande (f. typica och f. angusta) i denna 
regions nedre del, eller (f. abbreviata) i klipphålor, som under 
ebb äro fylda med vatten. Stundom (f. grandi/rons) går den 
ned till den sublitorala regionens öfre del. Vid Novaja Seml- 
jas kust och antagligen vid Spetsbergen (f. angusta och f. arc- 
tica) uppträder den på den sublitorala regionen såsom element i 
Lam*war/e-formationen. Den trifves både på öppen och skyd- 
dad kust; f. grandi/rons föredrar skyddade lugnare ställen. 
Den typiska formen är sällskaplig, de öfriga växa spridt i få- 
taliga individ på samma ställe. Den typiska formen och f. 
grandi/rons bära vid Norges nordkust receptakler från juli till 
början af oktober; f. angusta är funnen med dylika organ vid 
Nordlanden och Finmarken under juli och augusti, vid Novaja 
Semljas vestkust under juli och en form, som står f. arcfica 
närmast, vid Novaja Semlja i slutet af juli. Af f. abbreviata 
har jag sett endast sterila exemplar. 

Utbredning. Känd från polarhafvets både atlantiska och 
arktiska område. Inom det senare har den en inskränkt ut- 
bredning och är antagligen en dit invandrad form. Från Ka- 
riska hafvet, Sibiriska och Amerikanska Ishafvet är den icke 
känd. Om den förekommer i Baffinsbay, måste den här vara 
mycket lokal och sällsynt. Den enda uppgift om att den skulle 
växa här är lemnad af Lyngbye, som säger sig hafva sett 
exemplar härifrån i Fabricii och Gies ekes herbarier. Under 
senare tiders talrika färder i dessa farvatten har den, så vidt 
jag kunnat finna, icke blifvit anträffad. Sitt freqvensmaximum 



- 4 " KJELi.tr.iy, roitxA /'U.ifi-ets .ii.gfi.okj. 

hur iien vid Norges nordvesikust. Dess nordligaste fyndort 
iir f*p«rt s berge n s kuster. 

Fyndorter: Sorakn pobirh«feet: Xordlanden (f. ahbreeiata. 
l'jliici(, anynsla). allmän och ymnig. Tromsö nmt (f. grandi/rons 
och 1'jpica). den senare ymnig ocli allmän, Finmarken, f. (y- 
l>ic/t allmän och ymnig, vid Maasö, Gjesva?r, Magerön? syd- 
kust och Öxfjord. i', ijrnniliirons lokal och mera sparsam vid 
Maasö och i;josvn?r. 

<irö»i}nnils],iiinl; irpctsliergens knst (f. arctica) lokal och 
antagligen sparsam. 

Murtiiiuiskit Ituff.t: Kyska Lappmarkens och Cisuralska Sa- 
m oj c-d landets knst; lokal och sparsam vid vestkusten af Xovaja 
Scmlja och Waigatsch : antagligen öfverallt former, som slå 
närmast i', itiigusta och f. rtrefia. Jfr Gobi och Kjellni. anf. st. 

Hetta ha/vet: allmän och ymnig; förmodligen f. an/justa och 
i. nreticn. 

JiafjinnlKty: Grönlunds kuster enligt Lyngbye. 

Fucrs VzsicuLosrs L. 
fyee. Plnnt. 3, j.. HM. 
lJtar. Faen» veeieuli.stis A re ed i. Fiw. et Pyenojih. i>. 102. 

f. vadorum Aresch. 



IhnKr. Fncn» vesinilo.- 
t", ti/piat. 



i jl. vad-rum ArearL. 1. c 
f. vwlunuii Klecn, Sorti. Alg. p. *l. 




VEGA- EXPEDIT JOSESS V ETES SK ÄTLIGA ÄMBETES. 249 

Hybr. F. Serratus + Vesiculosus. 

Descr. et fi%. Kleen, Nordl. Alg. p. 24; t. *J. 

Syn. Fucus vesiculosus J. <f. Ag. Enum; Grönl. Lam och Fuc. p. 30; 

Grtfnl. Alg. p. 110-111. 

St/n. Fucns vesiculosus Aresch. Fuc. et Pycnoph. p. 102. 
» > Ashm. Alg. Hayes. (?) p. 00. 

* » Croall, Fl. Diac. j>. 457. 

> Diekie, Alg. Sutherl. 1, p. 140; Alg. Cumberl. 

p. 230; ex parte (?). 

* » Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 53. 

> > Gun n. Fl. Norv. 1, p. 48. 

> » Kleen, Norell. Alg. p. 20. }\f 
» » Lyngb. Hydr. Dan. p. 3; ex parte. 

> • Post. et Rupr. 111. Alg. p. II; ex parte. 

* » AVg. Fl. Lapp. p. 4t»0; excl. var. 

Anmärkning vid artens former. De två första af de angifna for- 
merna äro väl bekanta. Den i södra delen af polarhafvet van- 
liga smalbåliga formen med äggrunda eller aflångt lancettlika 
receptakler, hvilken Kleen upptagit under namn f. pseudoce- 
ranoides Aresch., har jag föredragit att kalla f. angustifrons 
Gobi. Kleens beskrifning af denna form afviker betydligt från 
Areschougs af subspec. pseudoceranoides och de exemplar från 
Nordlanden, hvilka finnas i Kleens herbarium med namn f. 
pseudoceranoides, äro olika så väl den af Aresch oug för den 
så benämnda underarten citerade figuren som också den i 
i Bohuslän förekommande form, på hvilken Areschougs be- 
skrifning trätfar in. Jag anser derför, att de former, hvilka 
af Kleen och Areschoug belagts med ofvan angifna namn, 
icke äro identiska. Kleens f. pseudoceranoides är deremot lik 
den, hvilken samlats af Berggren i nordliga Norge och 
af J. G. Agardh utdelats under namn f. vesiculosus. Den- 
samma finnes enligt Gobi i Hvita hafvet och Gobi har för 
den föreslagit det namn, jag ofvan begagnat. Den form, hvil- 
ken jag kallat turgida och hvars diagnos jag lemnat, sluter sig 
nära intill såväl föregående, som f. sphanrocarpa. Den är dock 
skild från båda genom sina stora, starkt svalda receptakler 
och synes mig fortjent att uppmärksammas, emedan den vid 
vissa sträckor af Norska Finmarkskusten tar en väsentlig del 
i jFt/race-vegetationens sammansättning. Den synnerligen nätta 
form från Grönland, hvilken J. G. Agardh utdelat under 
namn f. sphcerocarpa, har Kleen funnit i Nordlanden och 
Gobi i samlingar hemförda från vestra Murmanska hafvet 
och Hvita hafvet. Vid Finmarkskusten har jag i bäckmyn- 
ningar funnit en form, som i sina gröfre exemplar fullstän- 



250 KJELLMAS, NORRA t &H A FVET 8 ALG FLO RA. 



digt öfverensstämmer med Grönlandsformen. Längre upp 
i bäckarna, der vattnet är föga bräckt, antar den ett afvikande 
utseende. Den blir förkrympt, 2—3 tum hög, med endast de 
nedre segmenten förlängda, de öfre deremot mycket korta, 
tätt gyttrade. Nästan h varje segment af sista ordningen bär 
ett klotrundt receptakel, 2 — 3 mm. i diameter. 

Lefnadsförhållanden. Arten är i allmänhet litoral, åtminstone 
i Norska polarhafvet och de till detta närmast gränsande de- 
larna af Ishafvet. Formen vadorum är dock en sublitoral växt, 
som föredrar skyddade ställen. Do öfriga formerna finnas 
såväl på öppen som skyddad kust. Såsom redan angifvits, 
har jag funnit f. spharocarpa vid Finmarkskusten i bäckmyn- 
' ningar. Åtskilliga af artens former växa sällskapligt i stora 
individmassor, kraftigt bidragande till vegetationens prägel på 
betydliga sträckor. Så är i synnerhet fallet med f. typica och 
f. turgida vid Norges nordkust. Alla de anförda formerna äro 
i Norska polarhafvet tagna med receptakler under sommaren, 
juni — augusti. Från Grönland har jag sett receptakelbärande 
exemplar, insamlade under juli månad. Gobi omnämner f. 
angustifrons från Ilvita hafvet med receptakler. Förmodligen 
har den tagits under sommaren. 

Utbredning. I följd af förvexling af denna art och F. 
evanescens är det omöjligt att med ledning af den tillgängliga 
literaturen utreda artens utbredningsområde. Jag tror, att 
den icke växer i andra delar af pplarhafvet än Norska polar- 
hafvet, vestra Murmanska hafvet, Hvita hafvet och Baffinsbay, 
och att all don F. vesicnlosus, som uppgifvits från andra delar, 
antingen är F. evanescens eller möjligen några exemplar af F. 
resictdosus, som drifvit dit från sydligare trakter. Det senare 
torde vara fallet med de fragment af F. vesiadosus, om h vilka 
J. G. Agardh erhållit uppgift, att de samlats vid Spetsbergen. 
Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 30. Sitt freqvensmaximum 
har arten säkert i Norska polarhafvet. Redan i Hvita hafvet 
är F. vesiadosus mindre ymnig än jp. evanescens; se Gobi anf. 
st. sid. 54. Huru långt arten går mot norden är ovisst. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, f. vadorum all- 
män, f. typica allmän, f. angustifrons sparsam, f. spcerocarpa 
sparsam, Tromsö amt, f. typica allmän och ymnig vid Tromsö, 
Karlsö och Kenö, Finmarken, f. typica allmän och ymnig vid 
Maasö, Gjesvaer, Mageröns sydkust, Oxfjord och Talvik, f. an- 
gustifrons lokal och sparsam vid Gjesvser, f. turgida lokal, men 
ymnig vid Maasö och Gjesvter, f. spharocarpa sparsam vid 
Gjesvar. 



TEGA-EXPEDITIOKEKS VETES SK ÄTLIG A ARBETES'. 251 



Murmanska ha/vet: Ryska Lappmarkskusten (f. sphterocarpa). 

Hviia ha/vet: (f. angustif rons och spluerocarpa) mindre ymnig. 

Baffinsbay: f. sphterocarpa med säkerhet vid Grönlands 
vestkust såsom vid Julianeshaab, Sukkertoppen, Godhavn, 
Rittenbenk, antagligen också vid Egedesminde och i Cumber- 
land Sound. Öfriga uppgifna fyndorter osäkra. 

Hybriden F. serratus -\- vesiadosus är funnen af K le en i 
Norska polarhafvet vid Nordlanden. 

Fucus Cerånoides L. 

Spec. Plant. 2, p. 1158. 
f. typica nob. 

Descr. Fucus cerånoides Harv. Phyc. Brit. t. 271. 

Fig. > > Harv. 1. c. et Kleen. Nordl. Alg. t. 10, fig. 4. 

f. Harveyana Des ne nob. 

Voyage Venus t. 4. 

Descr. Fucus Harveyanus ,T. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 10 et Till. p. 43. 
Fig. • cerånoides Kleen, Nordl. Alg. t. 10, fig. 2. 

f. divergens J. G. A g. nob. 

Fucus divergens J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 28. 

Descr. Fucus divergens J. G. Ag. 1. c. 

Fig. > cerånoides Kleen. Nordl. Alg. t. 10, fig. 1. 

Syn. Fucus cerånoides Lyngb. Hydr. Dan. p. 5; fide syn. quoadspec. 

Groenl. (?) 
> > Sommerf. Suppl. p. 182; fide syn. 

Anmärkning vid artens former. Sedan jag sett de utmärkta, 
synnerligen lärorika formserier af Fucus cerånoides, hvilka 
Kleen hemfört från Nordlanden, och varit i tillfälle att an- 
ställa jemförelse mellan dessa former och de båda i det egent- 
liga Ishafvet anträffade Fncus-formerna F. Harveyanus och F. 
divergens, kan jag ej annat än omfatta Kleens åsigt, att dessa 
båda icke kunna anses vara sjelfständiga arter, utan äro for- 
mer af F. cerånoides. Då emellertid dessa båda former upp- 
träda såsom sjelfständiga i vidt olika delar af Ishafvet, har 
jag trott mig böra upptaga dem särskildt under de namn, de 
en gång erhållit. 

Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten en Ii- 
toral alg, förekommande på sådana ställen, der en blandning 
af sött och salt vatten äger rum. I nästan sött vatten upp- 
träder f. divergens. Om dess förekomst i Ishafvet känner jag 
endast hvad J. G. Agardh efter Berggren meddelar, nämli- 



o 



52 KJELLMAN, SORRA 18HAFVET8 ALGFLORA. 



gen att f. il ivergens vid Grönlands vestkust växer *in scrobi- 
culis». Kl e ens samlingar innehålla talrika receptakelbärande 
individ. De äro insamlade under juli oeh augusti. Aff. JJiar- 
veyana har jag sett exemplar med receptakler från Spetsbergen 
oeh af f. (1 ivergens från Grönland. Afven dessa hafva insamlats 
under sommaren, juli oeh augusti. 

Utbredning. Växten är känd från spridda delar af polar- 
hafvets såväl atlantiska som arktiska florområde. Någon vid- 
sträckt utbredning har den icke inom något af dem. Dess 
nordligaste fyndort är Spetsbergens kust. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica, Har- 
veyana och divergens), flerestädes. 

Grönlandshafvet : Spetsbergens kust utan närmare angifven 
lokal (f. Harveyana). 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Rittenbenk (f. diver- 
gens). Att Lyngbyes Fuvus eeranoides från Grönland är denna 
art, synes mig tvifvelaktigt. I Köpenhamns musei herbarium 
tinnes ingen till F. eeranoides hänförbar form. 

Fucus Spikalis L. 

Spee. Plant. 2, p. 1169, sec. Areseh. Fuc. et. Pycnoph. p. 100. 

Descr. Fucus Sherardi a spiralis Areseh. 1. c\ 

Flg. > spiralis Fl. Dan. t. 286; non bona. 

Exsicc. » platycarpus Areseh. Alg. .Scand. exsicc. X:o 54. 

f. borealis nob. 

f. parvula, vix ultra lö cm. älta, vulgo minor; segmentis plurimis ad 
rostas reduetis, supremis abbreviatis, plus minus crispis vel spiraliter tortis. 

Syn Fucus Sherardi Kleen, Xordl. Alg. p. 29. 
spiralis Gunn. Fl. Norv. 2, p. C4. 
» vesicolosus f. spiralis \Vg. Fl. Lapp. p. 490. 

Lefnadsfbrhållanden. I Ishafvet förekommer arton, der den 
hittills är anträffad, alltid i litoralregionen oeh oftast vid dess 
öfre gräns, intagande ett smalt bälte nedanför Pélvetia canali- 
eulata. Liksom flere andra Fucus-arter växer den visserligen 
sällskaplig, men uppträder dock aldrig, åtminstone vid Nor- 
ges nordkust, i så stora individmassor som flere af dessa. 
Jag har endast anträffat den på öppen kust. Under somma- 
ren och ända in i oktober månad bär den receptakler i Nor- 
ska polarhafvet. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor- 
område. Sitt maximum af freqvens når den i dess södra del. 
Dess nordligaste fyndort är Gjesva^r i Finmarken ungefär 
Lat. N. 71°. 



TEGA-EXPEDIT10NEK8 V ET ES8K APLIG A ARBETES. 253 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden allmän, Tromsö 
amt, flerestädes i närheten af staden Tromsö temligen ymnig, 
Finmarken, Gjesvser och Mageröns sydkust, mera lokal och 
sparsam. 

Fucrs Evanescens Ag. 

Spec. Alg. 1, p. 92. 

f. pergrandis Kjellm. 

Descr. Fucus evanescens f. pergrandis Kjellm. Spetsb Thall. 2, p. 3. 

Syn. Fucus evanescens, grandifrons J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. 

f. typica Kjellm. 

Descr. Fucus evanescens f. typica Kjellm. 1. c. p. 3—4. 

J. G. Ag. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 40—41. 

Syn. Fucus evanescens normalis J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. 
f. angasta Kjellm. 

Dt8cr. Fucus evanescens f. angusta Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 27. 

Syn. Fucus evanescens f. elongata, angusta et f. minor, angusta J. G. Ag. 
Grönl. Alg. p. 110. 

f. nana Kjellm. 

Descr. Fucus evanescens f. mina Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 4. 

f. bursigera J. G. Ag. (Kjellm.). 

Spetsb. Thall. 2, p. 4. Fucus bursigerus J. G. Ag: Spetsb. Alg. Till. p. 41. 

Dtscr. et Fig. Fucus bursigerus J. G. Ag. 1. c. et t. 3. 

Adnot. 1. F. evanscentis f. angustie proxime accedit Fucus miclonensis .1. 
G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 3. r >, 39 et Grönl. Lam. et Fuc. p. 28. 
* saltem quoad specimina Spetsbergensia et Groenlandica. 

Adnot. 2. In grege formarum inter f. bursigeram et f. typicam intermedia- 
nim J. G. Agardhii Fucus evanescens, minor receptaculis inflatis 
ad F. bursigerum tendens, me judice est adnumerandus. 

Syn. Fucus ceranoides Tall. lteise 3, p. 34. 

> > Post. et Kupr. 111. Alg. p. II; Cfr. Gobi, Algenfl. 

Weiss. Meer. p. 55. 
* > Sehrenk, Ural Reise p. 54G. 

evanescens J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 27, 35, 40; Grönl. 
Alg. p. 110; Cfr. supra. 
» > Gobi 1. c. 

Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 2, p. 3; 
Algenv. Murm. Meer. p. 2G; Kariska hafvets 
algv. p. 23. 
Quercu8 Pall. Reise 3. p. 34. Cfr. sub Delesseria 
sinuosa. 



254 KJELLMAN, SORHA I8HAFVBT8 ALGFLORA. 

Syn. Fucus vesiculosus J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. pt 11. 
» » Aehm. Alg. Hayes, p. 9(5 (?) Cfr. p.249sub.F. ve- 

aiculoso. 
• > Croall, Fl. Dise. p. 457; ex parte. 

» » Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140; ex parte (?); Alg. 

Cumberl. p. 236; ex parte. 

> Katon, List. p. 44. 

> > Lindbl. Bot. Not. p. 157. 

> • Martin, Met. Observ. p. 313. 

» > Post. et Rupr. 111. Alg. p. II; salteni ex patte. 

> Sehubeler, in Hetiglin Reise p. 317. 

> » »Scoresby, Account 1, p. 132. 
» > Sommerf. Spitsb. Fl. 233. 

> > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85. 

Cfr. Mårtens Voyage Spitsb. p. 77, t. F, fig. b. 

Anmärkning vid fonnbegränsningen. Fucus evanescens har 
under senare tid blifvit allt bättre känd och de algologer, 
hvilka varit i tillfälle att studera den, hafva omfattat J. G. 
Agardhs åsigt, att den är att anse såsom en sjelfstÄndig 
art. Den har förr varit sammanblandad med jF. vesiculosus, 
ehuru den antagligen icke är närmast beslägtad med denna 
utan med F. edentatus. Från den förra skiljer den sig genom 
förgrening, segmentens form, genom färg, konsistens och fram- 
förallt genom scaphidiernas olika bygnad. Af E. edentatus 
har jag deremot sett former, som komma E. evanescens mycket 
nära och å andra sidan äfven träffat former af E. evanescens,. 
som genom reeeptaklernas form och storlek mycket påminna 
om F. edentatus. Dock har jag trott mig kunna skilja dessa 
arter på vissa olikheter i bålens förgrening, i konsistens och 
costans beskaffenhet. Jag har här upptagit samma former af 
arten, som jag förut urskiljt och sökt begränsa. De äro vis- 
serligen sammanbundna genom täta mellanformer, men torcte 
dock förtjena att särskildt framhållas, emedan de visa artens 
variationsgränser och variationsriktningar och förhålla sig nå- 
got olika i biologiskt och växtgeografiskt hänseende. Under 
dem har jag grupperat de former, hvilka J. G. Agardh om- 
nämnt i sina arbeten öfver Ishafvets algflora. 

Fucus miclonensis J. G. Ag. från Spetsbergen och Grön- 
land, af hvilken jag sett exemplar, bestämda af J. G. Agardh,. 
kan jag omöjligen skilja från lågväxt F. evanescens f. angusta 
och från mellanformer mellan denna och f. nana. Om f. mi- 
clonensis De la Pyl. uttalar Farlow följande omdöme: >F. mi- 
clonensis of De la Pylaie is probably a small form of the» 
present {F. evanescens); Farl. New Engl. Alg. sid. 102. Dock 
synes mig denna och Fucus distkhus var. miclonensis Kleen 



VEGA-EXP EDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 255 



(Nordl. Alg. sid. 30) kunna anses såsom en särskild art ; härom 
mera längre fram. 

Lefnadsförhållanden. Artens jemförelsevis sällsynta former, 
f. nana och f. bursigera, äro litorala, de öfriga, så långt min er- 
farenhet sträcker sig, alltid sublitorala. Djupast ned går f. 
pergrandis. Formen nana har jag vanligen funnit på sådana 
ställen, der en blandning af sött och salt vatten äger rum. 
Arten är föga sällskaplig och finnes så väl på öppen som skyd- 
dad kust. Af f. nana har jag samlat exemplar med receptak- 
ler vid Spetsbergen och Novaja Semlja under juli mån^d, af 
f. bursigera vid Spetsbergen i juli, af f. angusta i östra delen af 
Murmanska hafvet under juli, i Kariska hafvet under slutet 
af augusti, i Sibiriska Ishafvet (sparsamt) under förra hälften 
af juli månad, af f. pergrandis vid Spetsbergen under juli, au- 
gusti och september, vid Novaja Semlja under juli. Den typi- 
ska formen bär receptakler året om. Vid Spetsbergens kust 
har jag sett receptakelbärande exemplar under november (rik- 
ligt), december (rikligt), januari, februari och mars. Groende 
sporer af arten iakttog jag här den 30 december, 2 och 10 (rik- 
ligt) januari, 3, 17, 20 (rikligt) februari och 29 mars. Vid vest- 
kusten af Novaja Semlja och Waigatsch har jag funnit samma 
form fruktifieerande under juni och juli. Exemplar af den, in- 
samlade vid Grönlands vestkust under juli och augusti, hafva 
receptakler. 

Utbredning. Arten är circumpolär, men går ej in i Norska 
polarhafvet. Här ersattes den af F. edentatus. Sitt freqvens- 
maximum har den i Grönlandshafvet, ehuru den äfven är ym- 
nig i andra delar af Ishafvet. Dess nordligaste fyndort är 
Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79° 53'. 

Fyndorter: Grönlandshafvet: alla de anförda formerna, utom 
f. angusta, allmänna och ymniga vid Spetsbergens kuster, Grön- 
lands ostkust. 

Murmanska hafvet: (f. grandifrons, typica, angusta och nana) 
allmän och ymnig vid vestkustGn af Novaja Semlja och Wai- 
gatsch från Matotschkin Schar till Jugt>r Schar. 

Hvita hafvet: allmännare och ymnigare än F. vesiculosus. 

Kariska hafvet: (f. typica och företrädesvis f. angusta) Udde- 
bay, ymnig, Kära bugten. 

Sibiriska Ishafvet: (f. angusta och former, som stå denna 
närmast) Koljutschinfjorden ymnig. Äfven anmärkt vid ku- 
sten öster härom. 

Amerikanska Isliafvet: jag har trott mig kunna hänföra till 



256 KJELLMAS, XOJ:iiA ISHAFVETS ALG FLORA. 



denna art den Fucus-ari, som under namn F. resiadosus upp- 
gifves härifrån. 

liaffinsbay: (f. peryrandis. typica, anyusta. pana och öfver- 
gångsformer till f. bursiyera) med säkerhet vid Smallesund, 
Olaushavn, Godhavn och Rittenbcnk vid Grönlands vestkust 
Antagligen också vid Humle Islands, i Whale Sound och Cum- 
berland Sound o. s. v. 

Fucus edentatus De la Pvl. 

« 

Fl. Terre neuve p. 84. 
Detta: Fucus fureatus Kleen, Nordl. Aljr. p. 21*. 

f. typica nob. 

Denvr. Furus fureatus Aresrh. Fur. et Pycnoph. p. Iu7. 

Exsicc. > » Kjellm. in Areseh. Alg. Scand. cxsicc. X:o 4U1. 

f. contracta noh. 

f. parvula, thallo circa 10 cm. alto, coriaceo. dense du-hot omo; seginen- 
tis iuferioribus ad costas valida», firmas reduetis. superioribus alatis, rosta 
distincta vel subdistincta. o — 4 mm. latis; receptaculis cyliiidrico-fusifonni- 
bus, simplicibus vel rarius furcatis 1,5—2 cm. lmigis. diametro 3 mm.; scaphi- 
diis creberrimis, minutis. 

Syn. Fucus fureatus Aresrh. Fuc. et Pycnoph. p. 107, quoad spec. Nor- 
vogica et Groenlandica. 

Anmärlniny rid arten. I Spec. Alg. identifierar J. G. 
Agardh Fucus fureatus A g. med Fucus edentatus De la Pyl. 
J. E. Areschoug sluter sig till denna uppfattning. Ett af 
Har vev erhållet exemplar gaf honom skäl härtill; se Fuc. et 
Pycnoph. sid. 109. Ruprecht åter uppträder emot denna identifie- 
ring och framhåller, att F. fureatus Ag. och den af J. G. Agardh 
under detta namn heskrifna växten äro två ganska långt skilda 
former, till och med så långt, att de borde hänföras till skilda 
slägten; Alg. Och. sid. 340. Pa grund häraf frångår J. G. 
Agardh i sin öfversigt af 7'Vfftf-arterna sin förra -uppfattning 
och upptar Fucus edentatus De la Pyl. såsom artskild från F. 
fureatus Ag. ; Spctsb. Alg. Till. p. 40 Att den vid Norges nord- 
kust förekommande Fucus-arten* som här är i fråga, är iden- 
tisk med Fucus edentatus De la Pyl. synes mig otvifvelaktigt. 
Dä jag icke bland den mängd exemplar från Norge och Nord- # 
amerikas nordostkust, jag undersökt, funnit något, som fullt 
öfverensstämmer med Agardhs F. fureatus, så anser jag mig 
böra följa J. G. Agardhs senare framställning och betrakta 
F. edentatus såsom till arten skild från F. fureatus Ag. 

Hvad beträffar den form, hvilken jag ofvan beskrifvit un- 



TEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 257 

der namn f. cantracta, så är det obestridligt, att den genom 
mellanformer är förbunden med den typiska, d. v. s. den, hvil- 
ken jag lemnat till utdelning i Areschougs Alg. Scand. ex- 
sicc. Då den emellertid är ganska olik denna och derjämte i 
mycket påminner om andra Fucus-avter : F. Fueci, F. tniclonen- 
sis J. G. Ag. och jP. distichus, har jag ansett, att den borde sär- 
skildt framhållas, på det den icke framdeles må af någon, som 
ej varit i tillfälle att se mellanformerna mellan den och jp. 
edentains f. typica, antingen beskrifvas såsom särskild art eller 
föranleda någon till en helt visst onaturlig sammanslagning 
af Fucus edentatus med någon af de nämnda arterna. 

Utom dessa former, f. typica och f. contracta, finnes det vid 
Norges nordkust ännu en form, som måhända borde beaktas, 
analog med f. grandi/rons af F. serratus, f. vadorum af F. vesi- 
cidosus och f. pergrandis af F. evanescens. De exemplar, på 
bvilka jag grundar detta uttalande, äro dock alla sterila, 
hvarför jag ej velat för tillfället närmare ingå härpå utan 
endast påpeka förhållandet till kommande forskares uppmärk- 
samhet. 

Lefnadsförhållanden. Arten är uteslutande litoral. Den 
håller sig till denna regions nedre del, d. v. s. intar ett bälte 
mellan Fucus serratus å ena sidan och F. vesiculosus och F. 
spiralis å den andra; detta har Kleen redan påpekat. Den 
synes föredraga öppen kust och uppträder vid Norges Fin- 
markskust öfver betydliga rymder sällskapligt i mycket stora 
individmassor. Detta skall dock icke vara fallet längre söder- 
ut i Norska polarhafvet enligt Kleen. Vid Finmarkskusten 
bär den ytterst rikligt receptakler under juli månad. I augu- 
sti och början af september såg jag endast sterila exemplar. 

Utbredning. Arten är känd endast från Norska polarhaf- 
vet och Baffinsbay. Sitt freqvensmaximum har den säkerli- 
gen vid Norges nordkust. Dess nordligaste säkra fyndort är 
Gjesvser vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen all- 
män och ymnig. Tromsö amt vid Tromsö och Renö, allmän 
och ymnig, Finmarken, allmän och mycket ymnig vid Maasö, 
Gjesvser och Öxfjord. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab och God- 
havn enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium 1 . 



1 I följd af något misstag uppger Farlow, att arten varit tagen vid Spets- 
bergen; (New Engl. Alg. sid. 102.) 

Bd m. 17 



258 KJELLMÅS, KOSSA I8HAFVBTS ALGFLORA» 

Fucus Miclonensis De la Pvl. 

Fl. Terre neuve p. 90. 

Descr. Fucus miclonensis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 89. 

> distichus var. miclonensis Kleen, Nordl. Alg. p. 80. 
Fig. > miclonensis tab. nostra 19, fig. 1, 2. 

Anmärkning vid arten. I mina samlingar från Finmarken 
finnes en del exemplar af en Fucus-form, på hvilka J. G. 
Agardhs ofvan citerade beskrifning af F. miclonensis träffar 
så fullständigt in, att de ovilkorligen måste hänföras till denna 
art. På tafl. 19, fig. 1, har jag låtit afbilda ett dylikt exemplar. 
Med dessa exemplar öfverensstämmer mycket väl den växt, 
hvilken Kleon i en betydlig mängd exemplar hemfört från 
Nordlanden och i sin redogörelse för denna trakts algvege- 
tation kallat F. distichus var. miclonensis. Fig. 2 på tafl. 19 
återger ett af dessa. Enligt min mening är den att anse för 
en särskild art, som visserligen kommer nära F. filiformis, 
men skiljes från denna genom frånstående eller t. o. m. ut- 
spärrade segment, genom betydligt bredare — ända till 3 mm. 
breda — öfre segment, fastare bygnad, kortare, gröfre, mindre 
starkt svalda receptakler, af hvilka 2 och 2 ofta vid basen 
sammanhänga och i så fall äro starkt utspärrade från hvar- 
andra, samt genom stora, starkt utstående scaphidier. 

Den Fucus från Spetsbergen och Grönland, som J. G. 
Agardh utdelat under namn F. miclonensis, tillhör, så vidt 
jag kan finna, icke denna art, sådan den af honom blifvitbe- 
skrifven, utan är att anse såsom en form af jp. evanescens> 
stående närmast dennes f. anyusla. Från F. miclonensis, så- 
som den af mig fattas, skiljes denna Fucus-form genom be- 
tydligt fastare konsistens, mindre tydlig kosta i de öfre seg- 
menten, talrikare och tydligare kryptostomata och framför allt 
genom mindre, föga svalda receptakler, hvilka till form afvika 
mindre från de sterila segmentens och nå samma höjd som 
dessa. Scaphidierna äro små och talrika. Den svartnar starkt 
vid torkning, under det f. miclonensis, om den skötes väl vid 
konserveringen, bibehåller åtminstone i de öfre segmenten sin 
mörkbruna färg. Närmare kommer F. mhlonensis intill F. 
linearis, från hvilka den knappast kan åtskiljas på annat än 
de öfre segmentens olika form. Den närmar sig också, så- 
som Kleen riktigt anger, F. edentatus f. contrada, från hvil- 
ken den dock låter skilja sig genom de karakterer, som Kleen 
angifvit; (Nordl. Alg. sid. 29, not.) 

Lefnadsförhällanden. Den växer spridd i klipphålor inom 
den litorala regionen. Jag har funnit den endast på öppen 



VEGA-EXPBDITI0XEN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. ^59 



kust. Dess egentliga fruktitikationstid infaller vid Norges 
nordkust under slutet af juli och början af augusti, men den 
träffas dock med mogna receptakler ända in i september. 

Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet, der den 
är lokal och föga ymnig. Dess nordligaste fyndort är Maasö, 
ungefår Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, sparsam, Fin- 
marken, lokal och sparsam vid Maasö. 



Fucus Lineabis Fl. Dan. 

t. 351. 

Descr. Fucus linearis J. G. A g. Spetsb. Alg. Till. p. 39. 
Fig. > » Fl. Dan. 1. c. 

Syn. Fucus distichus Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 62; ex parte. 
» 3 Kleen, Norell. Alg. p. 30; ex parte? 

> linearis J. G. Ag. Enum.; Grönl. Alg. p. 110; Grönl. Lam. och 

Fuc. p. 29. 

Anmärkning vid arten. Utan tvifvel är den i Fl. Dan. anf. 
st. under namn F. linearis afbildade växten en så pass ut- 
präglad form, att den förtjenar att upptagas såsom sär- 
skild art. Ge»om den betydliga skilnaden i bredd mellan seg- 
menten af sista ordningen och dem, som bilda bålens mel- 
lersta del, genom receptaklernas form och anordning låter 
den i allmänhet utan svårighet skilja sig från de den närstå- 
ende arterna F. filiformis och jp. miclonensis. En del af de 
exemplar, jag insamlat i Finmarken, öfverensstämma väl med 
figuren i Fl. Dan., andra gå mera åt F. filiformis, af hvilken 
art jag i början ansåg dessa utgöra en bredare, kraftigare 
form. J. G. A gärd h, som godhetsfullt granskat några af 
dem, har dock uttalat den åsigten, att de snarare borde, äfven 
de, hänföras till jp. linearis, till hvilken uppfattning jag efter 
sorgfälligare jemförelse mellan dem och en större mängd exem- 
plar af F. filiformis från olika lokaler måste sluta mig. Andra 
exemplar påminna genom formen på sina receptakler om F. 
miclonensis, men från denna art äro de lätta att skilja genom 
segmentens egendomliga form. Något skäl att sammanföra 
denna art med någon af dessa, som stå den närmast, finnes 
derför icke, så vidt jag kunnat finna. 

Lefnadsförhållanden. Jag har endast en gång träffat denna 
art växande. Den fans i klipphålor inom litoralregionen i 
temligen ringa individmängd. I slutet af augusti hade den 
vid Finmarken i upplösning stadda receptakler. Dess frukti- 



260 KJELLMAN, NORRA I8HAFVET8 ALGFLORA. 



fikationstid infaller sålunda här antagligen i juli och början 
af augusti. 

Utbredning. Växten är uppgifven för Norska polarhafvet, 
vestra Murmanska hafvot och Baffinsbay. Kleen anför den 
från Nordlandens kust. I hans rika samlingar af Fuci här- 
ifrån har jag icke funnit den. Hvar den har sitt maximum 
af freqvens kan jag ej afgöra. I Finmarken är den sällsynt 
enligt min erfarenhet. Dess nordligasto fyndort är Gjesvcör 
vid Norges nordkust, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhaf vä : Nordlanden (?), Finmarken vid 
Gjesvaor, lokal och sparsam; Norvegia arctica Berggren en- 
ligt J. G. Agardh. 

Murmanska hafvei: Ryska Lappmarkens kust. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Godhavn (?) och Suk- 
kertoppen. Jfr rörande fyndorten Godhavn J. G. Ag. Grönl. 
Alg. sid. 110 med Grönl. Lam och Fuc. sid. 29. 

Fucus Filiformis Gniel. 

Hist. Fuc. p. 72. 

f. Gmelini J. G. Ag. 

Spetsb. Alg. Till. p. 38 . 

Descr. Fucus filiformis a. Gmolini ,T. G. Ag. 1. c. 
Fig. > Omel. 1. c. t. 1. 

> ' f. Gmelini tab. nostra 10. fig. 3. 

f. Pylaiscci J. G. Ag. 
1. c. 

Descr. Fucus filiformis b. Pylaisioi J. G. Ag. 1. c. - 

Fig. * linearis KMz/Tab. Phyc. 10, t. 15. 

Exsicc. - distichus Aresch. Alg. Scand. exsicc. X:o 201. 

Syn. Fucus ceranoides Wg. Fl. Lapp. p. 490; ex parte. 

> distichus Aresch. Phyc. Scand. p. 257. 

> - Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 52; ex parte. 

Gunn. Fl. Norv. 2, p. 125; ex parte (?). 

* Kleen, Nordl. Alg. p. 30; ex parte. 

* Nyl. et Sa)l. Ilerb. Fenn. p. 73; ex parte. (?) 

> - Post. et Rupr. 111. Alg. p. II; ex parto(?). 
filiformis J. G. Ag. Enum.; Grönl. Alg. p. 110; Grönl. Lam. 

och Fuc. p. 28. 

Anmärkning vid arten. H varje algolog, som ägnat sig eller 
vill ägna sig åt studiet af de nordiska Fucus-formerna, skall 
utan tvifvel tacksamt erkänna den stora förtjenst, J. G. 
Agardh inlagt om deras utredning i sin framställning af 



VEOA-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 261 



dem i Spetsb. Alg. Till. Så vidt jag kunnat finna, har han, 
hvad man ju också kunde vänta af en så förfaren och en med så 
skarpt öga utrustad algolog och en så stor forrakännare, nä- 
stan öfverallt träffat det rätta, bragt reda i den trassliga härfva, 
som dessa växter förut bildade, i hög grad befordrat en klar 
insigt i formserierna och lagt en säker grund för framtida 
arbete med dessa formserier. Bland de svåraste Fucus-for- 
mer äro de att räkna, som tillhöra de af J. G. Agardh 
karakteriserade arterna F. filiformis, F. linearis och F. mi- 
elonensis. De stå temligen långt skilda från vissa arter, visa 
åter i vissa afseenden anslutning till andra och likna i några 
af sina former så mycket h varandra, att det stundom kan 
synas tvifvelaktigt, till hvilken af dem en gifven form med 
största skäl bör föras. Men deraf, att vissa Fucus-former likna 
hvarandra, följer icke enligt min tanke med nödvändighet, 
att de äro phyllogenetiskt förbundna. ' Dvergformer af F. vesi- 
culosus, F. evanescens, F. ceranoides t. ex. äro hvarandra under- 
stundom så lika, att det näppeligen är möjligt att draga nå- 
gra gränser mellan dem, och dock låta dessa genom mellan- 
former leda sig upp i former sådana som F. vesiculosus, f. va- 
dorum, F. evanescens, f pergrandis och F. ceranoides, f typica, 
hvilka helt visst icke någon lär kunna anse naturligt att be- 
trakta såsom former af samma art. Jag föreställer mig, att 
de ofvannämnda Fucus-arterna, som hittills varit föremål för 
ringa uppmärksamhet, antingen äro länkar i olika formserier 
eller i samma formserie — möjligen en, som har sin höjd- 
punkt i F. edentatus, f. typica — eller också verkligen äro skilda 
arter. Huru härmed förhåller sig, är ännu ej utredt och det 
kan ej vara välbetänkt att, innan en sådan utredning skett, 
sammanföra dem. Sker ett sådant sammanförande, så måste 
till denna kollektivart läggas mycket annat och konseqvent 
måste nästan alla de nordiska Fucus-formerna kastas tillsam- 
mans i ett kaotiskt helt — ett visserligen vid systematisk be- 
handling af en formrik grupp mycket beqvämt, men svårligen 
tillfredsställande tillvägagående. 

Ehuru jag uppriktigt erkänner, att den växt, jag kallat 
F. filiformis och hvilken enligt benäget meddelande af J. G. 
Agardh är den samme, som denne algolog förstår med den 
af honom så benämnda växten, är svår att skarpt begränsa 
från andra arter, anser jag mig dock icke berättigad hvarken 
genom den erfarenhet, jag vunnit genom undersökning af en 
större mängd lefvande och konserverade exemplar, eller genom 
af andra anförda skäl att hänföra den såsom form till någon 



262 KJELLMAN, XO RRA 1 SUAFVET8 ALG FLO RA. 



annan art. Tillsvidare upptar jag den derför såsom en sär- 
skild art. 

Lefnadsförhållandeti. Växten bildar tillsammans med F. 
distichus den hufvudsakliga vegetationen i en del klipphålor 
inom öfre delen af den litorala legionen. Jag har träffat den 
både på öppen och skyddad kust. Artens egentliga fruktifi- 
kationstid vid Norges nordkust synes vara juni och juli må- 
nad. I augusti och oktober månad var den vid Finmarkens 
kust steril. 

Utbredning. Känd från södra delen af polarhafvet norr om 
Atlanten. Sitt maximum af freqvens når den vid Norges kust 
Dess nordligaste fyndort är Maasö, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, Tromsö 
amt, ymnig flerestädes omkring staden Tromsö, Finmarken: 
Maasö, Gjesvcer och Mageröns sydkust, temligen allmän och 
ymnig. Dessutom hemförd af Berggren från Krogönäs enligt 
J. G. Agardh.. 

Murnmnska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. 

Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Fredrikshaab och Rit- 
tenbenk. 

Af de båda formerna är f. Gmelini enligt min erfarenhet 
don allmännare. 

Fucus Disticiius L. 

Syst. Nat. Ed. 12, 2, p. 71G. 

f. robust ior J. G. Ag. 

Spetsb. Alg. Till. p. 37, 

Descr. Fucus distichus a. robustior J. G. Ag. 1. c. 

Fig. > * Kiitz. Tab. Phyc. 10, t. 15, fig. d. 

f. timuior J. G. Ag. 
1. c. 

Descr. Fucus distichus b. tenuior J. G. Ag. 1. c. 
Fig. * i Turn. Ilist. Fuc. t. 4. 

Syn. Fucus ceranoides Wg. Fl. Lapp. p. 490; ex parte, fide syn. 

> distichus J. G. Ag. 1. c. non Kloen, Nordl. Alg. p. 30 nec. 
Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. \y. 52. 

Anmärkning vid arten. Den granskning, jag kunnat göra 
af nordliga Norges Fucus-arter, berättigar mig att sluta mig 
till J. G. Agardhs uppfattning rörande den växts arträtt, 
som han benämner F. distichus. Kleen har bestridt dess åt- 



VEGA-EXPEDITI0KES8 VETENSKAPLIGA AXBETFX. 



263 



skilnad från F. filiformis och F. linearis, men, så vidt jag kan 
finna, har denne algolog aldrig känt den art, som J. G. 
Agardh förstår under namnet F. distichus. I hans samlingar 
finnes den åtminstone icke. Der gå fina former af F. filifor- 
mis under detta namn. G o bi synes ej heller hafva funnit 
den bland de samlingar från Hvita hafvet och vestra Mur- 
manska hafvet, hvilka han granskat. Vid Norges kust är 
den enligt min erfarenhet mycket sällsyntare än F. filiformis, 
från hvilken den vid noggrann undersökning utan synnerlig 
stor svårighet låter skilja sig. 

Lefnadsförhållanden. Häri liknar den föregående. I slutet 
af jtili bär den vid Norges nordkust ännu receptakler, dock 
temligen sparsamt. Under augusti fans den endast steril. Juni 
och början af juli synes vara dess egentliga fruktifikationstid 
här. 

Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. Dess 
nordligaste fyndort är Gjesva>r, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö (f. ro- 
bustior) sparsam, Finmarken (f. tenuior): Maasö och Gjesvaer, 
på begge ställena temligen lokal och föga ymnig. 



Gen. Pelvetia Dcsne et Thur. 
Rech. Fuc. p. 12. 

Pelvetia Canaliculata (L.) Dcsne et Thur. 

1. c. Fucus canaliculatus L. Syst. Nat. Ed. 12, 2, p. 716. 

Descr. Fucodium canaliculatum J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 204. 

Fig. Fucus canaliculatus Harv. Phyc. Brit. t. 229. 

JExsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 202. 

Syn. Fucodium canaliculatum Kleen, Nordl. Alg. p. 31. 
Fucus canaliculatus Aresch. Phyc. Scand. p. 258. 
> Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 

Wg. Fl. Lapp. p. 495. 
Pelvetia canaliculata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 51. 

Lefnadsförhållanden, Bildar ett smalt bälte i litoralregio- 
nens öfversta del och sträcker sig i spridda exemplar äfven 
ofvanför öfre vattenmärket. Den föredrar öppen kust, men 
finnes också på skyddade ställen t. o. m. i det inre af djupa 
fjordar. Den är sällskaplig, men uppträder dock icke i några 
betydligare individmassor. Vid Norges nordkust bär den 
receptakler hela sommaren. 

tJtbredning. Känd från Norska polarhafvet, Hvita hafvet 
och Baffinsbay. För den senare uppgiften kan jag dock en- 



264 KJELLMAN, X0RRA18UAFVET8ALGFL0RA. 

dast åberopa ett exemplar i Köpenhamns inusei herbarium, 
som uppgifves vara taget vid Grönland af Wormskiold. 
Sitt maximum af freqvens har den antagligen vid Norges 
nordkust. Nordligaste fyndorten är Gjesvrer vid Norges nord- 
kust, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och 
ymnig, Tromsö amt, allmän, och ymnig vid staden Tromsö 
och vid Renö, Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, Gjes- 
vöBr, Mageröns sydkust och Öxfjord, sparsam vid Talvik. 

Hvita hafvct: Jfr Gobi anf. st. 

Baffnsbay: Grönlands kust enligt exemplar i Köpenhamns 
musei herbarium, utan uppgifven lokal. 



Fam. TilopteridesB T hur. 

in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 16. 

Gen. Soaphospora Kjellm. 
Algenv. Murm. Mcer. p. 29. 

ScAPiiosroRA Arctica Kjellm. 

1. c p. 31. 
Descr. et Fig. Scaphospora arctica Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 1—15. 

Levnadsförhållanden. Endast en gång funnen och då i ringa 
mängd inom sublitoralregionen på grusbotten på 5 — 10 fam- 
nars djup i ett sund, der stark ström gick. I början af au- 
gusti bar den rikligt reproduktionsorgan. 

Utbredning. Känd endast från östra Murmanska hafvet. 

Fyndort: Vestra mynningen af Jugor Schar. 



Gen. Haplospora Kjellm. 
Skand. Ect. och Tilopt. p. 3. 

Haplospora Globosa Kjellm. 

1. c. p. 6. 

Descr. et Fig. Haplospora globosa Kjellm. 1. c. et t. 1, fig. 1. 

Syn. Haplospora globosa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 9; Algenv. Murm. 

Meer. p. 29. 

Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 5 — 10 famnars 
djup grusbotten på öppen eller skyddad kust i spridda individ. 
I polarhafvet bär den sporer under juli och början af augusti. 



VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, 265 



Utbredning. Funnen i Grönlandshafvet och östra Mur- 
manska hafvet. Den är här yppigare än i Atlanten. Dess 
nordligaste fyndort är Smeerenbergbay vid Spetsbergens nord- 
vestkust, Lat. N. 79° 45'. 

Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens vestkust, lokal, 
sparsam. 

Murmanska hafvet: Vestkusten af No vaja Semlja och Wai- 
gatsch, lokal och sparsam. 



Fam. LaminariacesB (Ag.) Rostaf. 

in Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 74; Ag. Syst. Alg. p. XXXVI; lim. mut. 

Gen. Alaria Gr ev. 
Alg. Brit. p. XXXIX. 

Alaria Esculenta (L.) Grev. 

1. c. p. 25. Fucus esculentua L. Mänt. 1, p. 135. 

f. australis nob. 

Descr. Alaria esculenta J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 22. 

Fig. Fucus esculentus Turn. Hist. Fuc. t. 117. 

Ex8icc. Alaria esculenta Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 10. 

f. muscefolia De la Pyl. (nob.) 

Laminaria mussefolia De la Pyl. Fl. Terre neuve, p. 31. 

Descr. Alaria mussefolia J. G. Ag. 1. c. p. 23; excl. syn. 
Fig. Laminaria esculenta var. platyphylla De la Pyl. Prod. Terre neuve, 

t. 9, fig. D. 
Syn. Alaria esculenta Aresch. Phyc. Scand. p. 342. 

» * Kleen, Nordl. Alg. p. 32; ex parte. 

Fucus esculentus Wg. Fl. Lapp. p. 494. 

Anmärkning vid arten. Jag har för närvarande tillgång till 
jemförelsevis mycket rika samlingar af Alaria från nordliga 
Norge. I dessa finnas dels exemplar, på hvilka J. G. Agardhs 
förträffliga beskrifning af A. esculenta till alla delar träffar in 
och som öfverensstämma med den af Turner lemnade figu- 
ren af Fucus esculentus. Andra exemplar åter, dessa från 
nordligare fyndorter, hafva de karakterer tydligt utpräg- 
lade, hvilka J. G. Agardh anger för A. muscefolia. Bland 
dem finnas några individ, hvilka mycket väl skulle kunna 
hafva tjenat såsom original för De la Pylaies bild af La- 
minaria esculenta var. platyphylla. Denna anser J. G. Agardh 



266 KJELLMAS, SOliRA ISUAFVETS ALGFLOIIA. 

vara typisk A. mus&folia. Mellan dessa båda växter, A. escu- 
letUa och A. musafolia, tagna i denna bemärkelse, kunna inga 
i någon mån fasta gränser dragas. Den ena, A. mus&folia, är 
en nordlig, den andra, .1. esculenta, en sydlig form af samma 
art, mellan hvilka jag kunnat upplägga en fullständig serie 
af öfvergångar. 

För att visa, hvilka dimensioner denna vackra art antar 
i våra haf, skall jag angifva måttet på det största exemplar, 
till hvilket jag har tillgång. Stipes är 15 cm. lång, nedtill 1 
cm. i diameter; rhachis har en längd af 5, den nakna kostan 
ofvan rhachis af 2 cm.; laminan är 1,5 meter lång och 12 cm. 
bred på det bredaste stället, hvilket ligger 35 cm. ofvan lami- 
nans bas. Bladen hafva en längd af 12 och en bredd af 1 cm. 

Att Fucus pinnat us Gunn. tillhör denna art, synes mig i 
hög grad tvifvelaktigt. Enligt min tanke är den att identifiera 
med Alaria Pylaii J.. G. A g. Härtill återkommer jag vid redo- 
görelsen för denna art. 

Lefnadsförhåll anden. Arten växer sällskaplig vid ebbgrän- 
sen eller något nedom denna på den sublitorala regionens 
öfversta del hufvudsakligen på fasta klipphällar, der hafvet 
ligger på. Ännu i slutet af augusti är den i fullt flor, men 
synes nå sin högsta utveckling under den tidigare delen af 
sommaren. Vid Norges polarhafskust har jag funnit exemplar 
med mogna zoosporangier i juli månad. 

Utbredning. Sitt maximum af freqvens i polarhafvet har 
don utan tvifvel i södra delen af Norska polarhafvet; vid Fin- 
marken är den sparsam och ersattes här af A. membranacea. 
Den är också uppgifven för Grönlandshafvet af J. G. Agardh. 
Här har jag sjelf aldrig lyckats finna den. 

Fyndarter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, Fin- 
marken: Maasö, lokal och sparsam. 

Grönlandshafvet: Spetsbergens kust enligt J. G. Agardh. 

Alaria Pylaii (De la Pyl.) J. G. A g. 

Grönl. Lam. och Fuc. p. 24. Lammaria Pylaii De la Pyl. Fl. Terre 
neuve p. 29. 

Descr. Alaria Pylaii J. G. Ag. 1. c. 

Syn. Alaria Despreauxii J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. 

esculenta Kleen, Xordl. Alg. p. 32; ex parte, fide syn. 
Pylaii Croall. Fl. Disc. p. 437. 
Fucus piimatU8 Gunn. Fl. Xorv. 1, \x 96 (?). Acta Nidros. t. 8, 

fig. 1 (?). 

Anmärkning vid arten. Utom Alaria esculenta i den omfatt- 
ning, den ofvan tagits, finnes vid Norges nord- och vestkust, 



VEGA-BXPEDTTIOSBSS VETESSKAPLIGA ARBETEN. 267 

åtminstone från Aalesund norrut, en annan Alaria, som med 
s&kerhet är till* arten skild från denna. Jag har en betydlig 
mängd exemplar af den, så väl unga, hvilka bära sina första 
sporophylla, som äldre med ärr efter affallna blad. De skiljas 
med lätthet från exemplar af A. esculenta genom sin uppåt 
mot rhachis i tjocklek tilltagande stipes, hvars öfre del likaväl 
som rhachis är något plattad, i genomskärning bredt elliptisk, 
genom bredare och längre sporofyller, hvilka äro tydligt skaf- 
tade och oftast hafva de nedtill något förtjockade basaldelarna 
förenade af en tunn kant, vidare genom sin tydligt vågiga, 
äggrundt lancettlika laraina, hvars bas i synnerhet hos äldre 
exemplar är vida mera afrundad, stundom nästan hjertlik och 
alltid mindre nedlöpande än någonsin hos A. esculenta, genom 
sin kosta, som är lägre än hos A. esculenta och mindre skarpt 
afsatt mot laminan. Vid torkning antar växten en mörkare 
färg än den nämnda. Denna art anser jag vara identisk med 
A. Pylaii J. G. A g. J. G. Agardhs beskrifning stämmer väl 
i allt väsentligt och jemförda med grönländska exemplar af 
A. Pylaii visa exemplar af den ifrågavarande växten från 
Norges kust inga genomgående, väsentliga olikheter. Ofta 
äro emellertid de norska exemplaren smalare och hafva mindre 
breda sporofyller än de grönländska. Emellertid finnes det 
vid Norges kust en litoral form af växten, som med hänsyn 
till laminans bredd i förhållande till längden liknar exemplar 
från Grönland och med hänsyn till sporofyllernas bredd 
öfverträffar dessa. Tillika bör det märkas, att äfven bland de 
exemplar från Grönland, hvilka J. G. Agardh utdelat under 
namn af A. Pylaii, åtskilliga hafva mera långsträckt lamina 
och smalare sporofyller och mellan dessa och den sublitorala 
formen från Norges nordvestkust kan jag ej finna några olik- 
heter. Hos alla unga exemplar af arten från norska kusten, 
som jag sett, är stipes mycket kort, på sin höjd 5 cm. lång. 
Några hafva den del af bålen, som ligger nedanför sporo- 
fyllerna, ända till 20 cm. lång, men det är alldeles tydligt, 
att detta icke är stipes i egentlig mening, utan stipes jämte 
rhachis, hvilken vid växtens tilltagande ålder förlänger sig, 
utvecklande nya sporofyller ofvan de gamla, hvilka affalla 
sedan de funktionerat. På ett af dessa äldre exemplar, hvars 
axeldel nedanför sporofyllsamlingen är 15 cm. lång, fin- 
nes på hvarje sida af axeldelen en kant, hvilken nedåt 
blir allt otydligare, men med säkerhet kan följas till 5 cm. 
från rhizinerna. • Att dessa kanter beteckna den del, som en 
gång burit sporofyller, är påtagligt. Hela detta stycke af 



cauloiddelen, på hvilkct dessa båda kanter finnas, är sålunda 
strängt taget att räkna till rhachis, icke till stipes, eå att 
älven hos dessa gamla exemplar med lång cauloiddel stipes i 
sjelfva verket iir kort. Rhachisdelen ar deremot lång, längre 
än hos A. esculenta, till och med längre än hosf. muste/olia, hos 
hvilken jag aldrig funnit någon taggig kant utan endast en 
kort rad i en fåra insänkta ärr efter affallna sporofyller. Till 
denna art snarare än till A. esculeiila f. mustefoiia synes mig 
Gunneri Fitais pimialtis vara att hänföra. Ar på den cite- 
rade liguren proportionerna mellan laminans längd och bredd 
något så när riktigt iakttagna, så tror jag icke, att det Sr 
möjligt alt hänföra en sådan Alnria till A. mustefoiia. Med hän- 
syn till laminans form öfverensstämmer också den afbildade 
växten mer med A. Pijlan iln all A. esculenta, jag varit i till- 
fälle att se. Härtill kommer ännu en omständighet, som synes 
mig tala mycket starkt för identifieringen af Fuctts pitmotta 
ined A. Vylnu och icke med .-i. esculenfa f. mtts&foUa, nämligen 
formen pä rhachis. Under antagande, att figuren flr ritad 
efter ett torkadt exemplar, återger den ganska noga i denna 
del .1. Pylaii, hos hvilken, såsom J. G. Agardh riktigtanger, 
.bases pinnarum quasi margine tenuiore conjunguntur», men 
alldok-s icke A. esculenta f. mitstefoHa, hos hvilken jag liksom 
J. G. Agardh alltid funnit sporofyllerna »quasi e canaliculo 
impresso egrcilientes (Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 25). 
Lrfiiadsförltttllamlen. Arten förekommer stundom i klipp- 
hålor inom litoralrcgionen och är då mer eller mindre för- 
krympt med mycket breda sporofyller. Vanligen uppträder 
den vid Norges kust na eller luurot nedanför oljbtrnimi.-ii. 




VEOA-BXPKDITIOXENS VBTESSKAPLIGA ARBETEN. 



269 



toppen, Jakobshavn, Claushavn, antagligen teinligen ymnig. 
(Jfr J. G. Ag., anf. st. sid. 20—21.) 

Alaria Membbanacea J. G. A g. 

Grönl. Lam. och Fuc. p. 20. 
Descr. Alaria membranacea J. G. Ag. 1. c. 

Syn. Alaria esculenta Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140 (?;. 

> » Kleen, Norell. Alg. p. 32; ex parte, fide syn. 

i » Nyl. et Sa?l. Herb. Fenn. p. 73(?). 

Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. Cfr. Gobi, 1. c. p. 78. 
mustefolia Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 35. 
» Pylaii J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 28 et 30; Grönl. Alg. 
p. 110. Cfr. Grönl. Lam. och Fuc. p. 24 et 26. 
Orgyia pinnata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 77. 

Anmärkning vid arten. Bland de samlingar af Alarior, som 
jag hemfört från Norges Finmarkskust, finnas åtskilliga unga 
exemplar, som mycket nära öfverensstämma med den växt 
från Grönland, hvilken J. G. Agardh utdelat under namn A. 
membranacea. De tillhöra utan allt tvifvel en annan form- 
serie än* A. esculenta. Deremot stå de nära å ena sidan A. 
Pylaii. å andra A. grandifolia. De skulle kunna anses bilda 
en mellanform mellan dessa begge arter eller utgöra en syd- 
ligare form af A. grandifolia. Då emellertid växten i fråga 
uppträder nästan identiskt likadan på två så skilda ställen 
som Norges Finmarkskust och Grönlands vestkust, torde detta 
kunna anses utgöra ett skäl att betrakta den såsom en fixerad 
form och att upptaga den såsom sådan under ett särskildt namn. 

Från södra delen af Norska polarhafvet har M. Foslie 
på min begäran gjort en större samling af Alarior. Hanhargod- 
hetsfullt tillsändt *mig denna. Den innehöll utom en mängd 
A. esculenta f. musafolia också ett betydligt antal individ af en 
annan Alaria, som, efter hvad jag kan finna, bör bestämmas 
till A. membranacea. Den går dock mycket åt A. Pylaii, men 
har längre och gröfre stipes än denna och i förhållande till 
bredden längre samt mycket tunnare lamina. En betydlig 
del, flere tum, af cauloiddelen är trind eller nästan trind. 
Denna del har likväl, att döma efter tydliga ärr, burit sporo- 
fyller, hvilka dock varit mycket få och suttit mycket glest. 
Den egentliga rachisdelen är sammantryckt, bär upptill sporo- 
fyller och nedåt tätt sittande ärr efter affallande dylika organ. 

Redan i Nordlanden är arten stor, ehuru den dock icke 
på långt när når A. grandifolias dimensioner. I Finmarken 
kunde jag endast erhålla yngre exemplar, men dessa ge an- 



270 KJELLMAN t NORRA I8HAFVKT8 ALGFLORA. 

ledning att antaga, att arten här blir mycket stor. Ett sådant 
exemplar har laminan 20 cm. bred. Förmodligen var det ett 
snår af denna art, jag en gång såg vid Finmarkskusten, men 
förgäfves i följd af storm och otjenliga verktyg sökte komma 
åt. Jag skattar de individ, som bildade snåret, till åtminstone 
5 — 6 fots längd. 

Det synes mig sannolikt, att Dickies A. esculenta från 
Whale Sound är denna art. Möjligen hör också hit A. escu- 
lenta Ashm. från Smiths Sound. 

LefnadsförhdUanden. Tillhör det sublitorala området. Vid 
Norges kust växer den på dess öfre del på 1—2 famnars djup, 
i andra delar af polarhafvet går den ned till större djup. Den 
föredrar öppen kust och växer stundom sällskaplig, stundom 
i spridda individ. Exemplar från Nordlanden tagna i april 
bära zoosporangier. 

Utbredning. Arten synes tillhöra de norr om Atlanten 
liggande delarna af polarhafvet. Här är den iakttagen på flere 
olika ställen. Hvar den har sitt maximum af freqvens kan 
ännu ej uppgifvas. Dess nordligastei säkra fyndort är Spets- 
bergens Nordkap, Lat. N. 80° 31'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt exemplar 
af Foslie och enligt Kleon, Finmarken, lokal och temligen 
sparsam vid Maasö och Gjesvaer. 

Grönlandshafvet : Beeren Eiland, Spetsbergens kust. 

Murnmnska hafvet: No vaja Semljas vestkust, lokal, sparsam. 

Hvita hafvet: allmän och ymnig enligt Gobi, anf. st. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust, Claushavn och Jakobs- 
havn, Whale Sound (?). I Köpenhamns musei herbarium fin- 
nas- exemplar af arten, tagna af olika personer; fyndorten ej 
närmare angifven. 

Alaria Gkandifolia J. G. Ag. 

Grönl. Lam. och Fuc. p. 26. 

Descr. Alaria grandifolia J. G. Ag. 1. c. 

Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 10. 

Syn. Alaria esculenta Eaton, List, p. 44 (?) 

> * Klccn, Nordl. Alg. p. 32(?); fide syn. 

> grandifolia Kjellm. 1. c. et Algenv. Murm. Meer. p. 35. 
Laminaria esculenta Lindbl. Bot. Not. p. 167 (?); Cfr. J. G. Ag. 

Spetsb. Alg. Till. p. 30. 

Lefnadsförhållanden. Arten är sublitoral, vanligen växande 
på 2 — 15 famnars djup. Den anträffas så väl i det inre af 
djupa fjordar som på öppen kust och då än nära stranden» 



VEGA-EXPEDITIOSENB YETESSKAPLIOA ASSETEN. 271 

än, då bottnen är gynsam, flere mil till sjös. I hela sin stor- 
het utvecklar den sig endast på fast bergsbotten. Den växer 
än ensam i temligen stora individmassor, än tillsammans med 
andra Laminarieer och utgör en väsentlig beståndsdel i Lanri- 
naWe-formationen vid Spetsbergens kuster och vid Novaja 
Semljas vestkust. Under vintertiden vid Spetsbergens nord- 
kust såg jag ofta unga, stundom mycket unga exemplar 
af arten. Endast ett par gånger, under december och januari 
månader, lyckades jag erhålla ett par äldre exemplar. Dessa 
hade då fullt utvecklade zoosporangier. Zoosporangiebärande 
individ har jag dessutom* samlat vid Spetsbergen under juli, 
augusti och september månader, vid Novaja Semljas vestkust 
under juli. 

Utbredning. Sitt maximum af freqvens har arten vid Spets- 
bergens kuster. Den förekommer med säkerhet också i östra 
delen af Murmanska hafvet. Deremot synes mig uppgiften om 
dess förekomst vid Norges nordvestkust vara tvifvelaktig. 
Det är möjligen en stor A. membranacea, som Kleen identi- 
fierat med J. G. Agardhs A. grandifolia. Artens nordligaste 
fyndort är Treurenbergbav vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 
79° 56'. 

Fyndorter: Norska polarkaf vet: Nordlanden (?). 

Grönlandshafvet : Spetsbergens nord- och vestkust, allmän 
och ymnig. 

Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, lokal och an- 
tagligen temligen sparsam. 



Alaria Dolichorhachis nob. 

A. stipite brevi, vix ultra pollicari srepe breviore, terete ; rhachide elon- 
gata, in planta senili fere pedali, apicem versus incrassata, supra sporo- 
phylla denuo contracta, in costam abrupte abeunte, compressa, in sectione 
tranversali elliptica, usque ad basim eicatricibus sporoph vilorum abjectorum 
elevatis, superne in marginem muriculatum confluentibus insigni; costa pro- 
minula, in sectione transversali elliptica; lamina angusta, lanceolato-lineari, 
in costam breviter decurrente, rigidiuscula, undulato-plicata; sporophyllis pri- 
mariis distantibus, ceteris approximatis, in planta adulta numerosis. fascicu- 
latis, elongatis, pluripollicaribus, angustis, lineari-spathulatis, vulgo crispis, 
undulatis vel spiraliter contortis; soro sporophyllorum apicem longe margi- 
nemque anguste sterilein relinquente. Tab. 20, 21 et 25, fig. 11—18. 

Syn. Alaria esculenta Harv. Fl. West. Esk. p. 49 (?). 

Artbeskrifning. Bhizinerna utgå temligen regelbundet och 
bilda hos äldre exemplar två, stundom tre, alternerande kran- 
sar. Deras längd är beroende af underlagets fasthet; ju fastare 



272 KJELLMAS, KOREA I8BAFVETS ALGFL0EA. 

detta är, ju mindre längd hafva rhizinerna. Ofta har jag fun- 
nit dessa subdichotomt eller subtrichotomt förgrenade. 

Stipes, d. v. s. den icke sporofyllbildande cauloiddelen, är 
alltid kort, oftast 1 — 4, sällan ända till 6 cm. lång, trind eller 
upptill mycket svagt sammantryckt, hos gamla exemplar ända 
till 8 mm. i diameter (tafl. 25, fig. 12). 

Rhachis, eller den sporofyllalstrande cauloiddelen, är längre, 
ju äldre växten är. Hos vissa af de exemplar, jag undersökt, 
har den en längd af ända till 15 cm. Den är efter hela sin 
längd mer eller mindre sammantryckt, mest i den för tillfället 
sporofyllbärande delen, der tvärsnittet bildar den smalaste el- 
lipsen med längsta långaxeln. Ofvan sporofyllerna afsmalnar 
den hastigt och öfvergår tvärt i kostan. Jfr tafl. 25, fig. 13 — 15. 
Äfven på gamla exemplar är rhachisdelen lätt att skilja från 
stipes. Den bär nämligen efter hela sin längd ärr efter affallna 
sporofyller, hvilka ärr nedtill sitta glest, uppåt mycket tätt, 
bildande små upphöjningar på en längs hvardera sidan af rha- 
chis löpande kant. 

Laminan är jembredt lancettlik. Med hänsyn till basens 
form liknar laminan den hos A. esculenta f. muscefolia. Exem- 
plar med längre lamina än omkring 1 meter har jag icke funnit. 
Hos äldre individ är laminans bredd på det bredaste stället 
vanligen 4 — 8 cm.; jag har dock sett exemplar med 11 — 12 cm. 
bred lamina. Hos yngre exemplar är laminan rikt veckad och 
vågig, hos äldre mera slät och då tillika af fastare konsi- 
stens. Laminan är tunnare än hos A. esculenta f. typica, mera 
lik den hos A. membranacea (tafl. 20 och 21). 

Kostan är bred, starkt upphöjd, än lika mycket på. båda 
sidor, än öfvervägande på den ena, utan gräns utlöpande i 
laminan (tafl. 25, fig. 10). 

Sporofyllerna äro utdraget jembredt tunglika, hos yngre 
exemplar kortare, hos äldre ända till 20 cm. långa med en 
bredd, som under spetsen vanligen uppgår till 1,5 stundom 
till 2,5 cm. De afsmalna starkt, men jemnt mot basen och 
öfvergå nästan omärkligt i ett 2—4 mm. långt skaft. Såsom ste- 
rila äro de till större delen af sin längd membranösa och äf- 
ven då zoosporangierna nått sin utveckling, vida mindre tjocka 
och fasta än hos A. esculenta. De äro alltid rikt vågiga och 
nästan alltid nedtill spiralvridna i flere hvarf. De först ut- 
vecklade sitta glest, tydligt åtskilda, de följande äro tätt sam- 
manträngda. Hos äldre individ äro de mycket talrika, tätt 
knippade, stundom 60 eller flere hos samma individ. Sorus 
sträcker sig från basen af sporofyllerna till ungefär två tredje- 



VEGA- EXPEDITION ENS VETENSKAPLIGA AU BETES. 273 



delar af deras längd och omgifves på sidorna af en smal, fint 
vågig kant. Den zoosporangiebärande delen af en sporofyll 
är membranöst läderartad, den öfriga delen membranös (tafl. 21). 

Zoosporangierna äro cylindriskt spolformiga med trubbiga 
ändar, omkring 40 /i. långa och 10 — 12 p. i diameter. Beträffan- 
de de angifna måtten må dock märkas, att jag haft tillgång 
till endast ett ringa antal exemplar med fullt utvecklade zoo- 
sporangier (tafl. 25, fig. 17). 

Parafyserna äro i optiskt längdsnitt utdraget viggelika, 
vid spetsen omkring 10 f*. i diameter. Den utåtvettande delen 
af membranen är tjock, starkt gelinerad (tafl. 25, fig. 18). 

Bålens struktur. Till sin anatomiska bygnad visar denna 
art åtskilliga olikheter med A. esculenta. I en tvär genom- 
skärning af stipes och nedre delen af rhachis är det centrala, 
fibrösa lagret hos A. esculenta lancettlikt eller skärformigt, 
deremot hos A. dolichorhachis mera tydligt jembredt. Det cell- 
lager, som omgifver detta, en med kollenkymet närmast be- 
slägtad väfnad, som i förening med det centrala lagret bildar 
det mekaniska systemet, har längre och vidare element hos 
A. dolichorhachis än hos A. esculenta. Den utanför liggande 
väfnaden visar hos den förra, men icke, så vidt jag kunnat 
finna, hos den senare, ett större eller mindre antal koncen- 
triska zoner. Den är derjemte af en lösare bygnad hos A. 
dolichorhachis än hos A. esculenta och har en stor benägenhet 
att vid växtens torkning spricka i radial riktning. Ytterst 
bildas cauloiddelen hos A. dolichorhachis af en väfnad, hvars 
celler äro i tvärsnitt rektangulära eller qvadratiska, ligga ord- 
nade i temligen regelbundna radiära rader och hafva tunna, 
bruna väggar. Denna väfnad, som jag aldrig funnit hos A. 
esculenta y står säkerligen korkväfnaden närmast. Hos äldre 
exemplar uppnår detta väfnadslager en betydlig mäktighet, 
blir 150 //. tjockt och derutöfver. I detta uppkomma här och 
der håligheter, hvilka vidga sig såväl i longitudinal som sär- 
skildt i radial riktning och öppna sig slutligen utåt. Under- 
stundom påminna de mycket om de hos arter af slägtet Lami- 
naria förekommande slemlakunerna. Ytan af cauloiddelen ända 
upp till rhachis är derför hos äldre exemplar af denna art 
enligt regeln sprickig och ojemn. 

Vid olika temligen långt åtskilda delar af Tschuktschlan- 
dets nordkust har jag samlat en talrik mängd exemplar i 
olika åldrar af den Alaria, som jag nu beskrifvit. Den är utan 
tvifvel artskild från de i Atlantiska hafvet och i polarhafvet 
norr om Atlanten förekommande ,4Zana-ar terna. Vid första på- 
Bd ur. 18 



274 



KJELLMAN, NORRA ISHAFVET8ALGFL0RA. 



seende kunde den tagas för en A. esculefita f. typica; denna lik- 
nar den mest med hänsyn till laminans form. Genom flere 
skarpt utpräglade karakterer, såsom formen på rhachis och 
kostan m. m., skiljer den sig dock bestämdt från denna. Med 
hänsyn till formen på rhachis närmar den sig artgruppen A. 
Pylaii, A. metribranaeea, A. grandifölia, från hvilka alla åter den 
är skild genom så väl laminans form som formen på kostan. 
Att den genom kostans form är olik såväl dessa arter som 
A. esctdenta, visar en jemförelse mellan fig. 16, 19 och 20 på 
tafl. 25. 

Äldre exemplar af arten hafva ett mycket karakteristiskt 
utseende, framkalladt af den i förhållande till laminan stora 
och groiva cauloiddelen, den upptill tjocka rhachis, de mycket 
talrika, knippade, ofta spiralvridna, långa och tunna sporofyl- 
lerna. Med någon för mig bekant art kan den svårligen för- 
vexlas. Arten förekommer också i Beringshafvet och förmod- 
ligen är det denna, som enligt J. G. Agardh af Ruprecht 
blifvit utdelad under namn af Phasganon alatttm. Jfr J. G. Ag. 
Grönl. Lam. och Fuc. sid. 23. Möjligen är det samma växt, 
som af Se em an blifvit hemförd från nordkusten af Vest-Eski- 
måernas land och af Harvey i förteckning öfver de af See- 
man samlade algerna blifvit kallad A. esctdenta. 

Lefnadsförhållandeti. Växer inom den sublitorala regionen 
på 2—3 famnars djup. Den föredrar fast bergbotten, men fin- 
nes också på grof grusbotten, ehuru här mindre rikt utveck- 
lad. Den lefver sällskapligt och bildar med andra Laminarieer: 
Latninaria cuneifolia och L. solidungula en utpräglad Laminarie- 
formation. Jag har sett exemplar tagna i Ishafvet under april, 
maj och juni. Alla hade laminan i behåll och buro en riklig 
mängd sporofyller. I slutet af april erhöll jag några individ 
med utvecklad sorus. Dock synes artens egentliga zoospor- 
bildningstid infalla senare, antagligen i juli månad. 

Utbredning. Hittills med säkerhet känd inom polarhafvet 
endast från östra delen af det Sibiriska Ishafvet. Här var den 
på alla ställen ymnig. 

Fyndorter: Sibiriska Ishafvet: Koljutschin-ön och på två 
ställen, liggande öster om Koljutschinfjordens mynning, ymnig. 

Amerikanska Ishafvet: Nordkusten af Vest-Eskimåernas 
land (?). 

• 

Al aria Obloxga nob. 

A. stipite perbrevi, vix ultra pollicari, terete; rhachide demum pluri- 
pollicari, apicem versus incrassata, compressa, in sectione transversali ellip- 



VEGA EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 275 

tica, residuis sporoph vilorum abjectorum in plant is senilibus longe deorsum 
plus minus distincte muriculata, abrupt e in costam abeunte; lamina elon- 
gata, lineari-oblonga, basi ovata, vix decurrente vel ovato-cordata, usque 25 
cm. lata, tenue membranacea, undulata; costa prominula, in sectione träns- 
versali elliptica; sporophyllis numerosis, subdistantibus. petiolatis, lanceo- 
lato-spathulatis, angustis 1,6—2 cm. latis, sterilibus tenue membranaceis, 
parte fertili subpergameis, margine undulato-crispatis, longe infra apicem 
sorum formantibus. Tab. 22 et 25 äg. 21—24. 

Artbeskrifning. Rhizinerna utgå i alternerande kransar. De 
förgrena sig subdichotomt. Grenarnas längd är som hos andra 
Laminarieer kortare och gröfre ju fastare underlaget är. 

Stipes är mycket kort, stundom nästan omärklig, emedan 
cauloiddelen omedelbart ofvanför rhizinerna bär eller, såsom 
ärren utvisa, en gång har burit sporofyller. Hos äldre exem- 
plar vexlar dess längd oftast mellan 0,5 och 2 cm. Hos myc- 
ket unga exemplar kan stipitaldelen skiljas från rhachis derpå, 
att den senare har större tjocklek. Hos mycket gamla exem- 
plar är gränsen mellan dessa båda afdelningar af cauloiddelen 
otydlig, emedan ärren efter de affallna första sporofyllerna 
utplånats. Till omkretsen är stipes nedtill trind, upptill, der 
den öfvergår i rhachis, något, men svagt plattad. Hos det 
äldsta exemplar, jag träffat, var stipes 5 mm. i diameter. 

Rhachis tilltar i längd i den- mån växten blir äldre och 
uppnår en längd af åtminstone 14 cm. Nederst är den nästan 
trind, men tillplattas uppåt och tilltar i tjocklek. Ofvanför 
de öfversta sporofyllerna afsmalnar den hastigt och öfvergår 
snart i kostan. Den sporofyllbärande delen är i genomskär- 
ning plattadt elliptisk åtminstone ända till 8 mm. efter den 
längsta diametern. Olikheten i form och tjocklek mellan sti- 
pes och rhachis hos samma exemplar visa fig. 21 och 22 på 
tafl. 25. 

Laminan är, såsom figurerna på tafl. 22 utvisa, såväl 
hos mycket unga som hos äldre individ, af i det allra när- 
maste samma form, utdraget jembredt aflång eller med andra 
ord jembredt lancettlik, med afrundad icke eller nästan omärk- 
ligt nedlöpande bas. Stundom afsmalnar den något hastigare 
och starkare mot spetsen än på de afbildade exemplaren och 
understundom är basen hos mycket gamla exemplar nästan 
hjertlik. Laminan uppnår en betydlig storlek, men sällan er- 
hålles något individ med hela laminan i behåll. I mina sam- 
lingar finnes ett äldre exemplar med nästan fullständig lamina. 
Denna är — mätt torkad — 90 cm. lång och 20 cm. bred. 
På några fragmentariska exemplar uppgår bredden till nära 
25 cm. Äfven hos äldre exemplar med mogna zoosporangier 



276 KJELLMAN, NORRA I SH AFVKT8 ALGFLORA. 



är laminan tunt membranös, tätt vågig, torkad temligen 
spröd. Vid torkning antar den en mörkbrun, åt sotbrunt 
gående färg. 

Kostan är upphöjd, stundom nästan plankonvex, oftast 
bikonvex, i genomskärning elliptisk, hos äldre exemplar om- 
kring 7 mm. bred, 3 mm. tjock (tafl. 25, fig. 23, 24). 

SporofyUerna äro jembredt spadlika, kortskaftade, såsom 
sterila tunt membranösa, omkring 10 — 20 cm. långa och nära 
den afrundadc spetsen knapt 2 cm. breda. Sorus intar halfva 
eller två tredjedelar af längden och är upptill omgifven af en 
smal kant. Den sorusbärande delen är jemförelsevis tunn. 
membranöst pergamentartad. SporofyUerna äro temligen få 
(20 — 30) utvecklade på samma gång på samma exemplar, och 
sitta något glest, de hvarje gång först utvecklade glesare, än 
de sedan utbildade (tafl. 22). 

Zoosporangierna äro cylindriskt klubblika, 35 — 60 fi. långa, 
10 — 12 (x. tjocka. Parafyserna äro klubblika med ett tydligt, 
nedtill något utvidgadt skaft. Don utåtvettande delen af mem- 
branen är starkt förtjockad. Skaftets längd uppgår vanligen 
till 45 //., klubbhufvudets till 60 //., det senares tjocklek till 
omkring 10 /i. 

Med hänsyn till sin anatomiska bygnad kommer arten 
närmast föregående. Med denna öfverensstämmer den också 
beträffande cauloiddelens, sporofyllernas och kostans form, 
men afviker bestämdt och, såvidt jag kunnat finna, konstant 
med hänsyn till laminans form. Redan hos unga, exemplar 
finner man den för arten karakteristiska formen på laminan 
utpräglad och den blir densamma genom alla åldersstadier. 
Den enda olikhet i detta afseende, jag kunnat finna mellan 
unga och äldre exemplar, är att basen med tilltagande ålder 
närmar sig åt hjertlik. 

Denna Alaria synes sålunda lemna en antydan om, att 
man åtminstone inom vissa grupper af detta slägte vid urskil- 
jandet af arter kan fästa större vigt vid laminans form än 
jag sjelf och flere algologer varit benägna att antaga. 

LefnmlsförhåUamlen. På det ställe, der arten hittills träf- 
fats, växte den på öppen kust inom den sublitorala regionen 
på 4 — 5 famnars djup, på berg- och grusbotton. I förening 
med andra Laminarieer bildade den här en Zawmwme-formation 
af betydlig utsträckning och individrikedom. Då växten i 
medlet af september insamlades, var den sparsamt zoosporangie- 
bärande. 

Utbredning, Känd endast från Sibiriska Ishafvet. 



VEGA-EXPED1TI0NENS VET EX SKAPLIG A ARBETEN, 277 



Fyndort: Irkajpi vid Tschuktschlandets nordkust. 
Alaria Elliptica nob. 

A. stipite brevissimo, tereti ; rhachide compressa, apicem verons incras- 
sata; lamina elliptica, basi distincte decurrente, usque 40 cm. lata, fere pa- 
pyracea, undulata; costa elevata, in sectione transversali elliptica; sporo- 
phyllis lanceolato-spathulatis, infra apicem rotundatum 2 — 3,5 cm. latis, pa- 
pyraceis, parte sorifera submembranaceis, margine crispatis; soro dimidiam, 
partem occupante; Tab. 23 et 25 fig. 25, 26. 

Anmärkning vid arten. Från tvänne ställen vid Sibiriens 
nordkust har jag ett rätt betydligt antal så väl yngre som äldre, 
ehuru icke några mycket gamla, exemplar af den Alaria, hvars 
diagnos jag ofvan gifvit. Den liknar de båda föregående med 
hänsyn till cauloiddelen och kostan, men afviker från dem 
båda genom laminans form. Då samma form konstant åter- 
kommer hos äldre och yngre exemplar, har jag ansett mig 
böra uppfatta växten såsom en från dessa skild art. Laminan 
är betydligt bredare i förhållande till längden än hos någon 
af de föregående arterna och är, som det vill synas, alltid myc- 
ket tunn. Redan hos exemplar, hvilka icke äro mer än 30 
cm. långa, är bredden på det bredaste stället, strax under la- 
minans midt, 10 cm. Ett ofullständigt individ i mina sam- 
lingar har en* papperstunn, vid basen tydligt vinklig, 40 cm. 
bred lamina. Ungefärliga maximum af längden hos rhachis 
känner jag icke, emedan jag icke påträffat något äldre individ 
med cauloiddelen hel. Kostan är något mindre upphöjd än 
hos föregående, men för öfrigt af samma form, ehuru oftare 
plankonvex. Sporofyllerna äro temligen talrika; jag har 
funnit ända till 20 stycken hos samma exemplar på en gång 
utvecklade. De sitta tätt, dock ej så knippade som hos A. 
dolichorhachis, ocli äro bredare än hos denna art och hos A. 
oblonga. Flertalet af de insamlade exemplaren var sterilt. 
Hos några buro sporofyllerna utvecklade sori, hvilka intogo 
knapt mer än nedre hälften af sporofyllerna. Deras sterila 
del är mycket tunn, vågig; den zoosporangiebärande delen är 
äfven den jemförelsevis tunn, nästan membranös. Zoosporan- 
gier och parafyser hafva samma form och storlek som hos de 
båda föregående arterna. Zoosporangiernas längd är 50 — 75 p., 
deras tjocklek 10 — 55 //. 

Lefnadssätt. Arten är sublitoral, växande sällskaplig på 
2 — 3 famnars djup på stenbotten på öppen kust. I juli månad 
bär den sparsamt zoosporangier vid Tschuktschlandets nord- 
kust. 



278 KJELLMAK, NORRA ISBAFVETS ALGFLORA. 

Utbredning. Endast känd från Sibiriska Ishafvet. 
Fyndorter: Tschuktschlandets nordkust vid Koljutschin-ön 
och Pitlekaj, Vega-expeditionens öfvervintringsort. 



Gen. Agarum (Bory.) Post. et Rupr. 
111. Alg. p. 11; Bory. Diet. Class 9, p. 193; spec. excl. 

Agarum Turneri Post. et Rupr. 

111. Alg. p. 12. 

Descr. Agarum Turneri J. G. Ag. Grönl. Lam. oeh Fuc. p. 18. 

Fig. > > Post. et Rupr. 1. c. t. 22. 

Ex8icc. > ? Farl. Ands. and Eat. Alg. Amer. X:o 12. 

Syn. Agarum Turneri J. G. Ag. 1. c.; Grön. Alg, p. 110. 

» Croall, Fl. Disc. p. 467. 

Dickie, Alg. Sutherl. 1. p. 141; Alg. Sutherl. 2, 
p. 191; Alg. Walker p. 86; Alg. Cumberl. p. 237. 
Laminaria Agarum Lyngb. Hydr. Dan. p. 24. 

LefnadsförhåUanden. Förekommer i största individmassan 
och rikast utvecklad på fast bergbotten inom den sublitorala 
regionen på 3—15 famnars djup. Den finnes såväl på öppen 
som skyddad kust. Exemplar tagna vid Grönlands vestkust 
under sensommaren har jag funnit bära zoosporangier. 

Utbredning. Tillhör Amerikanska Ishafvet och Baffinsbay. 
Dess nordligaste fyndort är Whale Island vid Grönlands vest- 
kust, ungefär Lat. N. 77° 30'. Hvar den har sitt maximum af 
freqvens, kan jag ej afgöra. 

Fyndorter: Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy, Unionbay, 
Assistancebay och Hudsons bay. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust flere- 
städes såsom vid Lichtenau, Julianeshaab, Sukkertoppen, Hol- 
stenborg, Egedesminde, Hunde Island, Godhavn, Claushavn, 
Jakobshavn, Rittenbenk, Melvillebav och Whale Island. 



Gen. Phyllaria (Le Jol.). 
Exam. p. 59; spec. excl. 

Phyllaria Dermatodea (De la Pyl.) Le Jol. 

1. c. Laminaria dermatodea De la Pyl. Prod. Terre neuve, p. 180. 

Ph. stipitis tela centrali mere parenchymatica a cellulis membrana valde 
incrassata eminentibus, longissimis, plus minus ramosis circumdata; lamina 
obscure olivaceo-fusca. demum coriacea vel coriaceo-membranacea ; crypto- 
stomatibus in planta juvenili paucis; Tab. 25 fig. 1 — 4. 



VEGA-EXPEDIT/ONENS 'VETENSKAPLIGA ARBETEN. 279 



f. typica nob. 

f. cryptostomatibus in planta adulta numerosioribus, foveas profundiores, 
margine elevato circumdatas constituentibus. 

JDescr. Saccorhiza dermatodea Farl. New £ngl. Alg. p. 05. 
Fig. Laminaria dermatodea De la Pyl. 1. c. t. 9, fig. G. 
Exsicc. Laminaria lorea Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 213. 

f. arctica nob. 

f. cryptostomatibus in planta adulta reque ac in planta juvenili perpau- 
cis vel fere nullis, parum immersis, margine nullo circumdatis. 

Syn. Laminaria Bserii Nyl. et Sael. Herb. Fenn. p. 78. 

> > » Post. et Rupr. 111. Alg. p. II, sec. Gobi, Algenfl. 

Weiss. Meer. p. 75. 
* dermatodea J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 28. 

Phyllaria dermatodea Gobi, 1. c. 
Saccorhiza dermatodea Aresch. Obs. Phyc. 3. p. 11. 

> » J. G. Ag. Enum.; Spetsb. Alg. Till. p. 31; 

ex parte; Grönl. Alg. p. 110. 

> » Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 19; ex parte; 

Algenv. Murm. Meer. p. 36; ex parte. 

Anmärkning vid arten. J. G. Aga rdh har i Spec. Alg. upprätt- 
hållit och karakteriserat såsom skilda arter tvänne förut kända 
PhyUarior, Ph. lorea och Ph. dermatodea. I Symbolae ad Larrri- 
narieas framhåller samme algolog, att bestämda olikheter före- 
finnas mellan dessa växter, men lemnar i viss mån oafgjordt, 
huruvida dessa olikheter äro artskilnader eller åldersolikheter. 
I Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger, Tillägg, synes 
han emellertid hafva uppgifvit sin förra ståndpunkt och be- 
traktar de ifrågavarande växterna såsom olika former af samma 
art och lemnar af denna en beskrifning, som träffar in på 
båda. I mina arbeten öfver alg vegetationen vid Spetsbergen 
och i östra Murmanska hafvet har jag följt J. G. Agardhs 
senaste uppfattning och fört all den i dessa trakter förekom- 
mande Phyllarian till samma art, Saccorhiza dermatodea. Denna 
uppfattning anser jag mig nu mera böra frångå. Sedan jag 
vid Finmarkens kust sett en stor mängd Phyllaria i olika ut- 
vecklingsstadier och med anledning af mina härvid gjorda 
iakttagelser ytterligare sorgfälligt undersökt mina samlingar 
från andra delar af polarhafvet, har jag kommit till den slut- 
sats, att det i polarhafvet gifves tvänne arter Phyllaria, den ena 
identisk med den växt, som af J. G. Agardh (Spec. Alg.) 
J. E. Areschoug och Farlow upptagits som Laminaria {Sac- 
corhiza) dermatodea, den andra åter med Laminaria lorea J. G. 
Ag. Hvad som i första hand drifvit mig till denna åsigt är, 
att det äfven bland mycket unga plantor — nästan grodd- 



280 



RJELLMAN. NORRA 1 SH AFVET8 ALQFLORA. 



plantor att kalla — gifves tvänne skarpt skilda slag. De ena hafva 
längre stipes, som är mer eller mindre tydligt afsatt från lami- 
nan, och laminan aflång, äggrundt aflång eller bredt lancettlik,. 
till färgen mörkbrun, föga genomskinlig, med mycket få, korthå- 
riga cryptostomata. Detta är unga plantor af Phyllaria dermatodea. 
Det andra slaget unga plantor — jag äger sådana i betydlig 
mängd såväl från Spetsbergen som från Novaja Semljas vest- 
kust — har mycket kort stipes, hvilken utan gräns öfver- 
går i en smal, stundom nästan trådsmal, jemnbred eller oftare 
lancettlik lamina. Laminan är hos dem tunn, mycket ljust 
brun, nästan gulbrun, fullt genomskinlig, med talrika lång- 
håriga cryptostomata. Dessa tillhöra den växt, som J. G. 
Agardh beskrifvit under namn af Laminaria lorea, hvilken så- 
som äldre har samma form och färg på laminan som de unga 
plantorna, och laminan genomskinlig med talrika cryptostomata. 
Äldre exemplar af dessa begge arter äro genom flere goda 
kännetecken lätta att skilja från hvarandra. Hos Ph. lorea 
sammanfaller stipes vid torkning, blir platt, tunn, nästan mem- 
branös, bräcklig och, äfven hos mycket stora exemplar, af nä- 
stan samma färg som laminan och liksom denna genomskinlig. 
Hos äldre Ph. dermatodea är stipes af vida fastare bygnad, 
mörkbrun, ogenomskinlig, upptill platt, men nedtill nästan 
trind. Med denna yttre olikhet hos stipes mellan de båda 
arterna sammanhänger en, så vidt jag kunnat finna, väsentlig 
och under hela växtens tillvaro fortfarande olikhet i stipes* 
bygnad hos de båda arterna. Ph. dermatodea har stipes bil- 
dad af l:o ett kortikallager af i tvärgenomskärning qvadra- 
tiska eller tangentielt rektangulära, starkt endokromhaltiga 
celler, med kutikulariserad yttervägg; 2:o innanför detta ett 
mäktigt lager af tunnväggiga, stora celler, hvilka tilltaga i 
längd och äfven i vidd inåt och innerst äro flere gånger län- 
gre än vida; 3:o ett centralt lager, bildadt af nästan isodia- 
metriska celler af sinsemellan olika storlek och mera tunn- 
väggiga än mellanlagrets celler; 4:o mycket långa, än enkla 
än greniga, mycket tjockväggiga, rörformiga celler, hvilka på 
tvärsnittet äro kretsformigt anordnade på gränsen mellan mel- 
lanlagret och centrallagret. De förekomma redan hos mycket 
unga individ, äro hos dessa fåtaliga, men blifva senare tal- 
rikare, stundom så talrika, att de utgöra hufvudmassan af stipes' 
centrala del. Genom sina starkt förtjockade väggar afsticka 
de starkt från de tillstötande cellerna; (tafl. 25, fig. 1—4). 

Till sina allmänna drag är stipes' bygnad densamma 
äfven hos Ph. lorea, men på tvärsnitt af stipes, hos vare sig 



VEGA-EXPED1TI0NEN8 VETES8K APhlGA ARBETES. 281 

yngre eller äldre exemplar, kunna de nämnda rörformiga cel- 
lerna ej upptäckas. Närmare undersökning visar visserligen, 
att de finnas och hafva samma plats som hos föregående art, 
men de äro alltid tunnväggiga. I väggarnas tjocklek skilja 
de sig icke från de parenkymeeller, som gränsa till dem (tafl. 
25, fig. 5). Med hänsyn till cryptostomata visar arten Ph. 
dermatodea betydande olikheter. De äro än temligen talrika 
hos äldre, fåtaliga hos yngre exemplar, än såväl hos yngre 
som äldre individ mycket sällsynta eller nästan inga. Det 
förra har jag funnit såsom regel hos exemplar från Norges 
nordkust, det senare hos exemplar från andra delar af polar- 
hafvet. Deras form och bygnad är noggrant angifven af J. 
E. Areschoug, Obs. Phyc. 3, sid. 12. 

Lefnadsförhdllanden. Inom det egentliga Ishafvet uppträder 
denna art tillsamman med andra Laminarieer och anträffas här 
oftast på 2—10 famnars djup på berg- och stenbotten. Vid 
Norges kust tillhör den icke den egentliga Zawmane-formatio- 
nen, utan går djupare ned än denna, ända till 20 famnars djup. 
Vanligast är den här emellertid i grunda, temligen öppna 
vikar på grusbotten på 4 — 5 famnars djup. Vid Spetsbergens 
nordkust voro unga exemplar vanliga under vintern, dock 
saknades icke heller under denna tid äldre individ. Deremot 
är af den andra arten, Ph. lorea, unga exemplar vanligast under 
sommaren. Vid Norges kust äro äldre och yngre individ 
ungefär lika talrika under sommaren, juli och augusti. Vid 
Spetsbergen har jag träffat exemplar med zoosporangier under 
juli och augusti, vid Novaja Semlja under juli, vid Norges 
nordkust under senare delen af augusti och början af septem- 
ber. Dock synes den egentliga zoosporbildningstiden vid den 
senare kuststräckan infalla något senare, mot slutet af sep- 
tember eller början af oktober. 

Utbredning. Arten är känd från de delar af polarhafvet, 
som utbreda sig norr om Atlanten. Sitt maximum af freqvens 
synes den hafva vid Norges nordkust, ehuru den icke ens här 
uppträder i individmassor, som på något sätt äro jemförliga 
med andra Laminarieer s. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö, Gjes- 
vser, Mageröns sydkust, Öxfjord och Talvik, vanligen lokal 
och temligen sparsam; vid Maasö temligen ymnig. 

Grönlandshafvet : Beeren Eiland, lokal och sparsam vid 
Spetsbergens nord- och vestkust. 

Hvita liafvet: Enligt G o bi är det antagligen denna art, som 
af K. v. Baer tagits vid Tri-Ostrowa. 



282 KJELLMAN, NORRA 1 8B AFVET8 ALGFLOR A. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Claushavn. 

Om de båda formernas utbredning kan jag endast anföra, 
att den Phyllaria dermatodea, jag fann vid Norges nordkust, 
tillhör f. typica, men f. arctica deremot den från Grönlands- 
hafvet och Murmanska hafvet. 

Phyllaria Lorea (Bory.) nob. 

Laminaria lorea Bory in J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 130. 

Ph. etipite breviore vol longiore, coinplanato, toto e cellulis membrana 
tenui contexto, in laminam lanceolato-ellipticam, basi cuneatam, usque 90 cm. 
latam vel lanceolatam. angustam c i rea o — 7 cm. latam, tenue membranaceam, 
e fusco lutescentem sensim abeunte; cryptostomatibus et in planta adulta 
et juvenili numerosis, parum iininer.sis, nullo margine elevato circumdatis; 
pilis numerosioribus, longe persistentibus. Tab. 24 et 25 fig. 5 — 6. 

Syn. Saccorhiza dermatodea J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 31 ; ex parte. 
> > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 14; ex parte; 

Algenv. Murni. Meer. p. 36; ex parte. 

Beshrifning af arten. Figuren 1 på taflan 24 återger i natur- 
lig storlek ett ungt exemplar af vanligaste slag. Vidfästnings- 
organet utgöres af en nedtryckt konisk callus radicalis, utan 
spår till rhiziner. Stipes är platt, gulbrun, genomskinlig, 6 mm. 
lång, utan gräns öfvergående i laniinan. Denna är jembredt 
lancettlik, 8 mm. bred på midten, slät, i toppen bärande ett 
stycke af en äldre i upplösning stadd lamina. Dess nedre 
del har samma färg som stipes, den öfriga delen är ljusare 
gulbrun. Cryptostomata äro talrika, ungefär 15 på en yta af 
20 qvadratmillimeter. På toppstycket saknas dylika organ. 
Ännu yngre exemplar än det afbildade hafva samma form 
som detta, men något färre cryptostomata. Jag har • dock 
äfven sett exemplar, som hade större längd, men voro mycket 
smalare, nästan liniära, 1,5 — 2 mm. breda. Dessa hafva få eller 
inga cryptostomata. 

Figuren 2 föreställer ett äldre exemplar i naturlig storlek. 
Fästskifvan har hos detta några grofva rhiziner. För öfrigt 
är, såsom af figuren framgår, detta individ större, men i öfrigt 
likt det genom figuren 1 afbildade. Andra exemplar med 
samma utbildning och af samma storlek som detta hafva 
stipes mycket längre, ända till 25 cm. lång, men smal; åter 
andra stipes endast ungefär dubbelt längre, men bredare, upp- 
till 0,5 cm. eller derutöfver i bredd. Det största med säkerhet 
till denna art hänförbara exemplar, jag sett, är i Va af natur- 
liga storleken afbildadt genom figuren 3 på tafl. 24. Det har 
stipes 40 cm. lång, efter nästan hela sin längd platt, torkad 



TEGA- EXPEDITIONEN 8 VETES SKAPLIG A ARBETES. 283 

membranös, genomskinlig, upptill, der den öfvergår i laminan, 
nära 2 cm. bred. Laminan (fragmentarisk) har varit mer än 
80 cm. lång, på det bredaste stället 30 cm. bred. Den är 
genomskinlig, ljusbrun, torkad nästan papperstunn, rikt för- 
sedd med långhåriga cryptostomata. Alla exemplar, jagj sett, 
voro sterila. På ett var dock sorus under utveckling. Äfven 
detta har laminan närmast lancettlik, ungefär 10 cm. bred på 
midten. Stipes är 20 cm. lång, upptill nära 1 cm. bred. Sorus 
har samma läge som hos Ph. dermaiodea. 

För stipes' anatomiska bygnad har jag redogjort under 
föregående art. De långa rörformiga cellerna hafva aldrig, 
icke ens på de allra största exemplar, jag sett, väggarna 
tjockare än de tillgränsande cellerna, i följd hvaraf de aldrig 
framträda tydliga på ett tvärsnitt. 

Hos alla individ, som nått åtminstone den storlek som 
det genom figuren 1 återgifna, äro cryptostomata talrika. De 
bilda grunda gropar, som aldrig äro omgifna af någon upp- 
stående kant. Håren äro talrika och sitta länge qvar. De 
afsmalna starkt mot basen och hafva, såsom vanligt är med 
håren hos Fttcoideerna, de nedre cellerna korta, starkt endo- 
kromhaltiga. 

Lefnadsförhållanden. Arten är sublitoral, växande i ringa 
individantal på berg- och stenbotten på 8 — 10 famnars djup. 
Den är endast funnen på öppen kust. Unga exemplar af den 
har jag funnit i rätt stor mängd vid Spetsbergen under augusti 
och vid Novaja Semlja under senare delen af juli. Under 
samma tid finnas dock äfven äldre exemplar. Ett exemplar, 
på hvilket zoosporangier voro under utbildning, har jag tagit 
i slutet af juli månad vid Spetsbergens kust. 

Utbredning. Känd endast från östra delen af Grönlands- 
hafvet och östra delen af Murmanska hafvet. Ingenstädes här 
uppträder den i någon större grad af ymnighet. Dess nord- 
ligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, 
Lat. N. 79° 49'. 

Fyndorter: Grönlandshafvet : Spetsbergens vest- och nord- 
vestkust vid Belsound, Smeerenbergbay och Fairhaven, lokal 
och temligen sparsam. 

Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust vid S. Gusin- 
noikap, lokal, men temligen ymnig, Rogatschevvbay, lokal och 
sparsam. 



AFTET8 ALGFLOSA. 



Gen. Laminaria (Lamour.) J. O. Ag. 
Lim, p. T; Lamour. Ess p. 40; char. mat. 

Laminaria Solidusgcla J. G. Ag. 
Ppetsb. Alg. ISi<lr. p. 3. 
Dctcr. Laminaria suliilnnjrnln. J. U. Ag. Lam. p. 8. * 

. Kjellni. Ppetsb. Thall. 2, p. 15. 

Fiy. •> ' 3. G. Ag. Speteb. Alg. Bidr. t. 1. 

Kjellm. 1. c. t. 1, flg. 1. 
Si/h. Laminaria Kolidnninila .1. G. Ag. 1. c; Grtnl. Alg. p. 110; GrOnL 
Lam. och Fuc. p. 18. 
Kjellm. 1- o.j Vinteralgv. p. G4; Algenv. 
Murm. Mcer. p. 3fi; Knriska hafvets 
alt-v. p. 24. 

LpfnattefiirfoillaadeH. En sublitoral alg, som synes föredraga 
smästensbotten, men dock Dfven uppträder på bergbotten. 
Mera sällan förekommer den med andra Laminarieer och di 
merendels i ringa mängd. Oftare och ymnigare är den inom 
Ltlltotlerma-f ormtttionea. I stora individmassor finnes den dock 
aldrig. Den trifves såväl pä öppen som skyddad kust, så väl 
pä ställen, der .strömsättningen är stark, som der den är svag. 
Vid Sibiriens kust börjar den utvecklingen af en ny laniina i 
slutet af mars eller början af april. Redan i slutet af april 
har den nya laminan nått en betydlig storlek. 

Vid Spetsbergens nordkust infaller artens rikligaste zoo- 
sporbildning under januari månad. Redan i november träffar 
man dock zoosporangi o. bärande exemplar och ännu i februari 
månad furtjjär y.nusporMldnin.Lion lifligt. 1'nder renare delen af 




285 



VEGJ-EXPEDITI0NEN8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 

Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust från Matotseb- 
kin Schar till Karmakulbay, lokal och temligen sparsam. 

Kariska hafvet: Uddebay och Aktiniaviken, på båda ställena 
-sparsam. 

Sibiriska Ishafvet: Irkaipi och Koljutschinön, temligen 
ymnig. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust: Jakobshavn och Ritten- 
benk, sparsam. 

Laminaria Cuneifolia J. G. A g. 

Lam. p. 10. 

De8cr. Laminaria cuneifolia J. G. Ag. 1. c. et Grönl. Lam. och Fuc. p. 14. 

Syn. Laminaria caperata Dickie, Alg. Nares, p. 6 (?) 

cuneifolia J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. 

Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 7ö(?). 
ftaccliarina (?) Ashm. Alg. HayeH, p. 96 (?). 

Croall, Fl. Disa p. 457 (?). Cfr. J. G. Ag. 

Grttnl. Lam. och Fuc. p. 14. 
Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140(?). Alg. Cum- 
berl. p. 237 (?). Cfr. J. G. Ag. 1. c. 

Anmärkning vid artbestämningen. I östra delen af Sibiriska 
Ishafvet fans ymnigt en Laminaria, som jag anser tillhöra L. 
cuneifolia J. G. A g. Till laminans form, färg, konsistens och 
anatomiska bygnad, sori form och läge liknar den grönländska 
exemplar, bestämda af J. G. Agardh. Från dessa afviker 
den genom, såsom det synes, mindre storlek och något längre 
stipes. Dennes längd vexlar mellan 4 och 15 cm., men öfver- 
JStiger i de flesta fall ej 10 cm. På det aldra största antalet 
af de sibiriska exemplar, jag lyckades erhålla, var laminan 
under ombyte, hvilket gör, att jag ej rätt känner, hvilken stor- 
lek den når i Sibiriska Ishafvet, Att döma efter qvarvarande 
rester af gamla laminan och de få exemplar med utbildad la- 
mina, jag sett, blir den dock icke här så stor som vid Grön- 
lands kuster. Då den nya laminan vuxit ut något, har växten 
med hänsyn till laminan en förvillande likhet med L. solidun- 
gula. Från andra Laminaria-iwter synes mig L. cuneifolia vara 
en väl differentierad art. Från den vanliga Ishafsarten, L. 
Agardhii, är den skild derigenom, att den i laminan har slem- 
lakuner, hvilka saknas hos L. Agardhii. Med L. saccharina 
kan den svårligen förvexlas. Dess utseende är ett helt annat. 

Att utreda dess synonymi är för tillfället omöjligt. Dock 
synes man mig kunna antaga, att den L. saccharina och L. ca- 
perata, hvilken uppgifves för Baffinsbay, är denna art och icke 
i. saccharina eller L. caperata, så som dessa numera måste be- 



286 KJBLLMAN* KO HR A 1SHAFVBT8 ALGFLORA. 

gränsas. Deremot torde den från Hvita hafvet uppgifna JL 
cuneifolia snarare vara att hänföra till L. Agardhii än till den 
så af J. G. Agardh benämnda arten, * och den för Amerikan- 
ska Ishafvet uppgifna L. saccharina kunna anses vara L. longi- 
cruris. 

Lefnadsförhållandm. Vid Sibiriens nordkust växte denna 
art vid öppen kust inom det sublitorala området på 2 — 5 fam- 
nars djup på sten- och grusbotten. Den var här sällskaplig. 
Alla från i slutet af april till början af juli erhållna exemplar 
voro stadda i ombyte af lamina. Den nya laminans utveck- 
ling synes inträda i början af april. På den qvarsittande 
delen af den gamla laminan fans hos några i slutet af april 
samlade exemplar en sorus med zoosporförande sporangier. 
Exemplar från Grönland, som antagligen samlats i augusti, 
äro rikt zoosporangiebärande. 

Utbredning. I Ishafvet är växten känd från Baffinsbay och 
östra delen af Sibiriska Ishafvet. Gobi uppger den också för 
Hvita hafvet. Dess nordligaste säkra fyndort är Jakobshavn 
vid Grönlands vestkust, Lat. N. 69° 15'. 

Fyndorter: Hvita Jiafrettf). Jfr Gobi Algenfl. Weiss. Meer. 
och hvad ofvan sagts. 

Sibiriska Ishafvet: Irkaipi, Koljutschinön, Pitlekaj och 
kusten öster härom, allmän och ymnig. 

Baffinsbay: Cumberland Sound (?), Grönlands vestkust vid 
Jakobshavn. Skulle den växt, h vilken Croall, Dickie och 
Ashmead benämna L. saccharina, tillhöra denna art, är den 
antagligen allmän och ymnig längs hela Grönlands vestkust 
upp i Smiths Sound. 

Laminaria Saccharina (L.) Lam o ur. 

Ess. p. 42. Fucus saccharinus L. Spoc. Plant, 2, p. 1161. 

f. linearis J. G. A g. 

Lam. p. 12. 

Dfscr. Laminaria saccharina a linearis J. G. Ag. 1. c. 

> > > f. prima J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 132. 

f. oblonga J. G. A g. 
Lam. p. 12. 
Lkscr. Laminaria saccharina b oblonga J. G. Ag. 1. c. 

1 Gobi har godhetsfullt sändt mig till undersökning ett fragmentariskt 
exemplar af den växt från Hvita hafvet, hvilken han benämnt L. cuneifolia. 
Detta synes mig kunna hänföras till L. Agardhii, ehuru det är ytterligt 
svårt att ffclla ett bestämdt utslag. Jag har emellertid förgäfves sökt laku- 
ner i laminan. 



TEÖA-EXPED1TI0SES8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 287 

f. grandifolia nob. 

f. planta adultee stipite elongato, 15—70 cm. longo. digiti minoris cras- 
situdine; lamina obscure olivacea, subopaca, lineari-lanceolata, basi late 
cuneata, 125 — 280 cm. longa. 25—70 cm. lata, media parte zoosporangifera 
circa 1 mm. crassa, dense bullata, at non rugosa, diseo lineari subleevi, mar- 
gine angustiore, undulato; lacunis muciferis in stipite nullis in lamina 
magnis, distinctis, at parcis; soro vittam elongatam, circa 10 cm. latam in 
parte media ej superiore laminse formante. 

f. latissima nob. 

f. stipite pnelongo usque tripedali, digiti crassitudinem attingente; la* 
mina planta* junioris sublineari, basi ovata, planta? adult» late elliptica, basi 
ovato-eordata, 75 cm. lata, coriaceo-membranacea, olivacea, subpellucida, parte 
media 1 — 2 mm. crassa, scrobiculata vel rugoso-bullata, margine amplo tenui 
undulato; lacunis muciferis in stipite nullis, in lamina magnis, distinctis at 
parcis; soro vittam elongatam in parte media et superiore laminse formante. 

Syn. Fucus saccharinus Gunn. Fl. Norv. 1, p. 52. 

•> Wg. Fl. Lapp. p. 493; excl. syn. sec. Sommerf. 

Suppl. p. 183. 
Laminaria caperata Kleen, Nordl. Alg. p. 32. 

> saccharina J. G. Ag. Enum. 

> * •AreBch. Phyc. Scand. p. 343. 

Kleen, Nordl. Alg. p. 32. 

> -» var. septemtrionalis Rostaf. in Gobi, Algenfl. 

Weiss. Meer. p. 78. 
riva longissima Gunn. 1. c. 2, p. 128, t. 7. 
> maxima (?) > > > > 127 -> > 

Anmärkning vid formbegränsningen. Den växt, h vilken jag 
hänfört till f. linearis J. G. A g., har stipes längre i förhållande 
till laminans bredd, än i formens diagnos uppgifves. Hos 
somliga exemplar är stipes ända till 45 cm. lång och ända 
till 5 gånger längre än laminans största bredd. Laminan är 
också hos exemplar från Finmarkskusten ofta mera lancettlik, 
än den synes hafva varit på de exemplar, som legat till grund 
för J. G. Agardhs beskrifning. Formen är lätt igenkänd på 
den smala, tjocka, läderartade, rugösa, föga eller icke alls 
vågiga laminan och den jemförelsevis långa stipes. I laminan 
finnas tydliga, stora, ehuru glesa lacunse muciferae. Från syd- 
liga Norge har jag sett individ, på hvilka J. G. Agardhs be- 
skrifning af f. linearis bättre passar in. Dock finnas äfven här 
individ, som stå nära eller äro identiska med polarformen. 

X. saccharina f. oblonga har jag sällan funnit i polarhafvet. 
Den är här mindre och har i allmänhet längre stipes än söder 
ut. Rugse äro talrika, tydliga, omslutande rundade fält. Äfven 
denna form har stora, tydliga och temligen talrika lakuner i 
laminan. 



288 KJELLMAK, N011RA ISHAFVET8 ALGFLORA. 



L. saccharina f. gratidifoUa påminner mycket om den hög- 
arktiska L. Agardhii. I storlek och de särskilda delarnas di- 
mensioner kommer den nära denna. Från den skiljer den 
sig genom mörkare färg, laminans mindre genomskinlighet, 
mindre starka vågighet, större tjocklek särskildt i midtelfältet 
och inellanfältets tydliga gropighet. Dessutom är den skarpt 
skild från denna genom i laminan förekommande tydliga, 
stora lacume rnuciferrc. Från andra former af L. saccharina 
afviker den genom sina betydligt större dimensioner, i synner- 
het stipes' stora längd, genom frånvaron af rugse, som ersättas 
af djupa, stora gropar, genom mindre fasthet och klarare färg- 
ton. Följande mått ange dess storleksförhållanden: 



Växten*} totallängd. 


SUpc*' l&nird. 


Laminans längd. 


Stttrsta bredd 


310 


70 


240 


50 


307 


57 


250 

250 


66 


285 


35 


56 


241 


. 31 ... 


. . 210 


50 


23(3 


26 


210 


51 


220 


.... 25 


195 


52 


21(5 


16 .... 


200 


48 


183 


55 . . 


128 . . 


28 



Afven i struktur skiljer sig denna form från de förut om- 
nämnda formerna genom mycket vidare och tunnväggigare 
element. Särskildt gäller detta kollenkymet och det närmast 
utanför detta liggande parenkymet i stipes och parenkymet i 
laminan. Stipes' centrallagor är bildadt af glesare liggande 
celler med mera svalda membraner. 

Groparna på laminan äro än mycket talrika än fåtaliga. 
På ett exemplar har jag funnit några få rugoe på laminans 
midteldel. 

På laminan äro tre fält urskiljbara: ett midtelfält, som är 
slätt eller nästan slätt, ett mellanfält, starkt gropigt och ett 
kantfält, som är tunt, vågigt, föga gropigt. 

L. saccharina f. latissima. Denna form är icke, såsom man 
torde vara böjd att antaga, ett åldersstadium af föregående. 
Af båda har jag sett unga exemplar, hvilka hafva de äldre 
exemplarens laminaform tydligt utpräglad. Några tydliga öfver- 
gångsformer mellan dem har jag icke sett, men de likna hvar- 
andra i så många afseenden, att de antagligen äro mindre starkt 
differentierade former af samma art. Om nu denna verkligen 
är L. saccharina eller en från denna skild art vill jag tills- 
vidare lemna oafgjordt. Liksom f. grandifolia motsvarar och i 



VEGA- EXPEDIT 10 S EKS VETES SK A l' LIGA AB IS ET EK. 289 

norden ersätter den sydliga L. saccharina f. membranacea, så 
synes mig f. latissima kunna betraktas såsom en nordlig korre- 
sponderande form till en i Bohuslän förekommande L. saccha- 
rina, utmärkt genom kort stipes, tunn, nästan membranös la- 
mina, som är jembred, med rundad bas och saknar rugae. 

Från f. grandifolia är den skild nästan uteslutande genom 
laminans form. Hos yngre exemplar är laminan nästan jem- 
bred, med äggrund bas eller utdraget jembredt äggformig. Med 
åldern tilltar den betydligt i bredd, blir bredt elliptisk, med 
£ggrundt hjertlik eller rent hjertlik bas. Ytan är än nästan slät, 
än mer eller mindre tätt gropig. Ett exemplar har jag sett, som 
hade låga rugre. Till struktur öfverensstämmer den mycket 
nära med föregående och visar samma afvikelser som denna 
från f. linearis och f. öblonga. I laminan äro lacunse muciferse 
stundom sparsamma, stundom talrika, alltid stora och till 
större eller mindre del af sin omkrets begränsade af celler, 
som äro mindre och af annan form än de öfriga parenkym- 
cellerna. Den påminner ännu mer än f. grandifolia om L. 
Agardhii. Från denna är den emellertid skild genom samma 
karakterer som f. grandifolia. Det är denna form, som Kleen 
identifierat med L. Agardhii (L. caperata) och möjligen är det 
densamma, som Gunnerus kallat Viva maxima. 

Lefnadsförhällanden. I polarhafvet är L. saccliarina än lito- 
ral, än sublitoral. Vid ebbgränsen tillsammans med L. digitata 
växer f. linearis. Formen öblonga förekommer än längre ned, 
än högre upp än denna. De båda andra formerna har jag 
träffat endast på den sublitorala regionens nedre del, på 15 — 
20 famnars djup. Arten föredrar bergbotten, men förekommer 
också rikt utvecklad på småstensbotten. Den finnes såväl i 
yttre hafsbandet och föröfrigt på öppen kust som på skyddade 
ställen och i det inre af djupa fjordar. Den växer sällskaplig. 
Jag har endast varit i tillfälle att vid polarhafvets kust under- 
söka arten under juli, augusti och början af september månad. 
Under denna tid voro f. linearis och f. öblonga sterila, de båda 
andra deremot försedda med zoosporangier. 

Utbredning. I polarhafvet har jag sjelf träffat denna art 
endast vid Norges kust och håller före, att med undantag af 
L. saccharina var. septemtrionalis, som Rostafinski uppger sig 
hafva sett från Hvita hafvet, all den L. saccharina, som upp- 
gifvits för Ishafvet, är att hänföra till andra arter än denna. 
Sitt maximum af freqvens når den vid Norges nordkust. Dess 
nordligaste fyndort är Gjesvrer, ungefar Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarliafvet : Nordlanden, allmän och 
Bd in. 19 



290 KJELLMÅS, NORRA ISUAFVETS ALG FLORA. 



ymnig, Tromsö amt vid Tromsö, Renö och Karlsö, allmän och 
ymnig, Finmarken vid Maasö, Gjesvrer, Magerösundet. Öxfjord 
och Talvik. 

Hvita hafcet: Jfr Gobi, anf. st. 

Af de anförda formerna synes f. öblonga vara allmännast 
söder om Tromsö; f. Unearis växte ymnigt vid Gjesvrer; f. 
grandifolia var ymnig vid Maasö och Gjesvcer; f. latissima ym- 
nig vid Tal vik i Altenfjord, mera sparsam vid Maasö och 
i sundet söder om Magerön. 

Laminaria Longicruris De la Pvl. 

Prod. Terre nen ve p. 177. 

Descr. Laminaria longicruris J. (t. Ag. Spec. Alg. 1, p. 135. 
Fig. > > Pe la Pyl. 1. c. t. «.», fig. A et B. 

> > Harv. Phyc. Brit. t. :J39. 

Exsicc. > > Farl. Eat. and And». Alg. Amer. N:o 117. 

Syn. Laminaria longicruris J. (i. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. p. 15; 

Grtfnl. Alg. p. 110. 

> > Ashm. Alg. Hayes, p. 96. 1 

> > Brown, Fl. Disc. p. 457. 

» > Dickie, Alg. Cumberi. p. 237 ; Alg. Sutherl. 

1, p. 141; Alg. Xares, p. 6. 
Laminaria saecharina Dickie, Alg. Walker, p. 80; Alg. Sutherl. 2, 

p. 1<J1(?). 

Anmärkning vid arten. Jag kan ingalunda dela G o bi 8 
öfvertygelse, att >die Art Lam. longicruris ganz zu streichen 
ist, und die unter diesem Namen verstandenen Formen zu der 
Laminaria caperata J. Ag. zugezählt werden mässen». Till 
en sådan öfvertygelse säger sig denne algolog hafva blifvit 
bragt deraf, att i petersburgska universitetets botaniska musei 
herbarium finnas tvänne i norden af Postels samlade Alaria- 
exemplar (båda benämnda A. escuhnta), hvilka, i öfrigt lika, 
skilja sig derigenom, att på det ena kostan är uppblåst, ledad. 
Dessa båda exemplar betraktar nu Gobi såsom tillhörande 
samma art och ser häri ett bevis för att kostans eller, hvad 
som är det samma, stipes' ihålighet ej kan tillmätas något som 
helst värde såsom specifik karakter, och drar häraf den ofvan 
anförda slutsatsen, att L. longicruris måste strykas >weil man 
im entgegensetzten Falle die erwähute Or g gin mit einer ton- 
nenartig-gegliederten Rippe dann ebenfalls als eine besondere 
Art ansehen musste>. Det är, så vidt jag kan finna, ett exem- 



1 Antagligen Ur den L. phyllitis, som af Ashmead uppgifves före- 
komma i Smith Sound, unga exemplar af denna art. Jfr Ashm. Alg. Hayes,. 
p. 96. 



VEGABXPBDITIOXEXS VETENSKAPLIGA ARBETES. 291 



plar af den af alla algologer såsom art erkända A. Jistulosa, 
som i det nämnda herbariet kommit att få bära namnet A. 
esculetiia. Jag har sjelf i Beringshafvet sett en stor mängd 
exemplar i olika åldrar af A. Jistulosa och härvid bibragts den 
bestämda öfvertygelsen, att, vill man icke erkänna den såsom 
en från A. esculenta och andra Alarior skild art, då måste allt 
tal om arter bland Laminarieer och alger öfver hufvud tystna. 
Jag är dock fullkomligt förvissad om, att, om Gobi finge 
göra noggrannare bekantskap med A. Jistulosa, som är en af 
hafvets största, praktfullaste växtformer, skulle hans omdöme 
blifva ett helt annat. Det synes vara ett litet, illa konser- 
veradt herbarie-exemplar, som vilseledt hans eljest så klara 
och säkra uppfattning (Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 
76 och 78). 

Från L. caperata (L. Agardhii) är L. longicruris skild utom 
genom stipes* ihålighet och många andra karakterer också der- 
igenom, att stipes hos den förra saknar lacunre muciferae, under 
det en tät krets sådana finnes hos L. longicruris. Le Jolis 
synes eget nog icke hafva observerat detta. Han för åtmin- 
stone L. longicruris till den grupp af Laminarier, som karak- 
teriseras »canales inuciferi in stipite nulli, sub epidermide 
autem frondis numerosi, parvi» (Le Jol. Exam. p. 589 — 590). 

Lejnadsjörhållanden. Några bestämda meddelanden om ar- 
tens lefnadssätt i polarhafvet äger jag icke att tillgå. Antag- 
ligen växer den liksom andra Laminarieer sällskaplig inom 
den sublitorala regionen på berg- och stenbotten. 

Utbredning. Växten finnes med säkerhet i Baffinsbay och 
går här högt mot norden. Enligt Ashmead skall den före- 
komma ännu i Smith Sound mellan Lat. N. 78° och 82°. Afven 
af expeditionen under Nares anträffades den här norr om 78°. 
Antagligen finnes den också i Amerikanska Ishafvet. Vid 
Grönlands vestkust synes den vara mycket ymnig. 

Fyndorter: Amerikanska Ishajvet. Jag har antagit, att det 
är denna växt, som under namn L. saccharina uppgifves vara 
tagen vid Port Kennedy och i Assistancebay. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust, all- 
män (enligt J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110), Godhavn, Melville- 
bay, Whale Sound, Kap Saumarez, Smith Sound norr om 
78:de breddgraden. 

Laminaria Agardhii Kjellm. 

Spetsb. Thall. 2, p. 18. 
De$cr. Laminaria caperata .T. G. Ag. Lam. p. 13. 
> Agardhii Kjellm. 1. c. • 



292 KJELLMAK» SORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



Fig. Laininaria Agardhii Kjellm. 1. c. t. 1, fig. 2—3. 

Syn. Fucus saccharinus Pall. Reise, «'*, p. 34. 

»" > Scoresby, Account 1, p. 132. 

Laminaria Agardhii Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 18; Algenv. Miirm. 

Meer. p. 37; Kariska hafvets algv. p. 24. 

> caperata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 6 et 11; 

Till. p. 28. 
Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 76. 
* • Kjellm. Vinteralgv. p. 04. 

> iongicruris J. G. Ag. Spetsb. Alg. I*rogr. p. 2; Bidr. p. 11; 

> ohhiura Lindbl. Bot. Not. p. l. r >7. 
phyllitis Nyl. et Stel. llcrb. Fenn. p. 73(?). 

Post. et Rupr. 111. Alg. p. II(?). 
> Zeller, Zwcite cl. Polarf. p. 84(?). 
saccharina (?) J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. 

p. 11. 
? Eaton, List. p. 44. 

Post, et Rupr. 111. Alg. p. II (?) 
» > Schrenk, Ural. Reise, p. 646. 

> . Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. 
Ulva latissima Martin, Met. Observ. p. 313. l « 

Anmärkning vid arten. Till den beskrifning, J. G. Agardh 
och jag sjelf lemnat af denna art, anser jag mig nu böra till- 
lägga, att den med hänsyn till laminans bygnad afviker från 
L. saccharina, från hvilken den i vissa former är mycket svår 
att på yttre karakterer skilja. Jag har undersökt en mängd 
exemplar från olika lokaler, från olika årstider och i olika 
utvecklingsstadier, men har icke kunnat finna några slem- 
lakuner i laminan. Jag anser mig derför kunna påstå, att hos 
den växt, hvilken J. G. Agardh kallat L. caperata, hvilket 
namn jag på uppgifna grunder trott mig böra ersätta med L. 
Agardhii, laminan antingen saknar slemlakuner eller att, oin 
sådana finnas, de äro mycket svåra att upptäcka och åtmin- 
stone till läge, form och storlek afvika från de så benämnda 
organen hos nordisk L. saccharina. Dock torde jag härvid 
böra påpeka, att Le Jolis, som gjort La minär ieernas struktur 
till föremål för grundliga undersökningar, uppger, att lacunse 
mucifene (>canales nmciferi») i laminan hos L. saccharina äro 
mycket små — *trés petits* — , att »leur extreme petitesse 
par rapport aux enormes cellules irrégulieres qui constituent 
le tissu de la fronde, les rond tres difficiles å apercevoir» 
(Le Jol. Exam., sid. 548), hvilket ingalunda stämmer med resul- 
taten af mina undersökningar af nordisk L. saccharina. Hos 
all den L. saccharina frän våra kuster, som jag undersökt, 

1 Arten Ur dessutom omnämnd från .Spetsbergen af Martons, som be- 
skrifver och afbildar den. Se Mårtens, Voyage Sjntzb. p. 79, tafl. J, fig. C. 



VEGA-EXPEDITIOSENS VETENSKAPLIGA ARBETES. 293 

har jag funnit dessa håligheter stora, mycket tydliga och ofta 
till större eller mindre del af sin omkrets begränsade af celler, 
h vilka till form och storlek äro olika de öfriga parenkynicel- 
lerna i laminan; (tafl. 25, fig. 7). Detta synes antyda, att L. 
saccharina vid våra kuster icke är densamma som den så be- 
nämnda från norra Frankrikes kust. I afseende på den med- 
delade synonymilistan må anmärkas, att den i vissa fall grun- 
dar sig på blott och bart förmodanden. Utan tillgång till 
originalexemplar är det omöjligt att fastställa, hvad de olika 
auktorerna förstå med sina olika Laminarior. Jag hoppas dock, 
att jag i allmänhet träffat det rätta. Ar så fallet, växer L. 
sacclmrina i dess nutida begränsning icke i det egentliga Is- 
hafvet. 

Lefnadsförhällanden. Ar sublitoral, växande på 2 — 10 fam- 
nars djup. Liksom flertalet andra Laminarior föredrar den 
bergbotten och lefver sällskaplig. Den uppträder såväl på 
öppen som skyddad kust. I Mosselbay vid Spetsbergens nord- 
kust funnos under vintern såväl unga som äldre exemplar, 
från mikroskopiskt små till fullt utvecklade. I synnerhet under 
december månad voro groddplantor talrika. Vid Spetsbergens 
kust bär arten mogna zoosporangier så väl under vintern, no 
vember, december, januari, februari och mars som under som- 
maren. Rikligast är dock zoosporbildningen under juli och 
augusti. Äfven vid vestkusten af Novaja Semlja och Wai- 
gatsch har jag funnit den med zoosporangier under juli och 
augusti. Vid Spetsbergens kuster synes lamina-ombytet för- 
siggå under maj och juni. 

Utbredning. Arten är med säkerhet känd endast från spets- 
bergsprovinsen i det arktiska florområdet. I den sibiriska 
provinsen ersattes den af L. cuneifolia, i den amerikanska af 
L. longkruris och i det atlantiska området af L. saccharina. I 
största individ mängden och yppigast utvecklad är den funnen 
vid Spetsbergens kuster. Dess nordligaste fyndort är Spetsber- 
gens Nordkap, Lat. N. 80° 31'. 

Fyndorter: Grönlandshafvet : Grönlands ostkust vid Sabine- 
ön (?), Spetsbergens kuster, allmän och ymnig, Beeren Eiland. 

Murmansha hafvet: vestkusten af Novaja Semlja och Wai- 
gatsch, allmän och ymnig. 

Hvita hafvet: antagligen ymnig. 

Kariska hafvet: Uddebay vid Novaja Semljas ostkust, Kap 
Palander och Aktiniaviken, temligen ymnig, Kap Tscheljuskin, 
sparsam. 



294 KJELLMAN, NORRA 1 SB AFYET8 ALGFLOR A. 

Laminaria Atrofulva J. G. Ag. 

Grönl. Lam. och Fuc. p. 10. 
Descr. Laminaria atrofulva J. G. Ag. 1. c. 

Syn. Laminaria atrofulva J. O. Ag. Grönl. Alg. p. 110. 

i 

Tillägg till artbeshrifningen. Jag håller denna af J. G. 
Agardh, anf. st., utförligt beskrifna växt för att vara en af polar- 
hafvets mest utmärkta Laminaria-avter. Till auktors beskrifning 
anser jag mig böra lägga, att denna art i likhet med de närmast 
följande har laminans midtellager kompakt, skarpt begränsadt 
från mellanlagret. Detta senare är bildadt af medelstora — 
större än hos L. digitala, något mindre än hos L. Clustoni — 
kantiga eller rundadt kantiga, tunnväggiga celler. Hos ingen 
Laminaria från Ishafvet har jag funnit laminan så rik på slem- 
lakuner som hos denna och hos ingen äro de så små och ligga 
så nära under ytan. J. G. Agardh nämner intet om dessa 
organs förekomst i stipes. På de exemplar, jag undersökt, fin- 
nas sådana dock äfven i stipes, äro här liksom i laminan små 
och belägna strax under kortikallagret. 

Lefnadsförhållanden. Härom är intet närmare kändt. En- 
ligt J. G. Agardh voro exemplar, som Berggren insamlade 
vid Sukkertoppen på Grönlands vestkust, zoosporangiebärande. 
Den expedition, i hvilkcn Borggren tog del, uppehöll sig vid 
Sukkertoppen under tiden från 21 september till 21 oktober. 
Alltså under början af hösten har arten utvecklade zoospo- 
rangier vid Grönlands vestkust. 

Utbredning. Känd endast från Baffinsbay. 

Fyndort: Grönlands vestkust vid Sukkertoppen. 

• 

Laminaria Fissilis J. G. Ag. 

Lam. p. 18. 

Descr. Laminaria fissilis J. G. Ag. i. c. 

> » Spetsb. Alg. Till. p. 28. 

Syn. Laminaria iissilis Kjellm. Algenv. Muriu. Meer. p. 40 

Anmärkning vid arten. Så vidt jag kunnat finna efter un- 
dersökning af ett fåtal exemplar, af hvilka alla voro unga, 
är denna växt att anse såsom en sjelfständig art. Från Lami- 
naria digitala skiljer den sig derigenom, att laminans mellan- 
lager är bildadt af stora, rundadt kantiga, tunnväggiga celler 
och skarpt afsatt från det täta midtellagret. Häri sluter den 
sig till L. nigripes, men från denna visar den sig skild derpå, 



VEGA-EXPEDITI0SES8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 



295 



Ätt stipes saknar slemlakuner. I laminan äro dessa organ 
mindre och otydligare än hos L. nigripes. 

Lefnadsförhållanden. De få exemplar, jag sjelf funnit af 
denna art, växte i det inre af grunda fjordar på grusbotten, 
tillsammans med andra Laminarieer. I de algsamlingar, som 
af 1868 års svenska sommarexpedition gjordes vid Spetsber- 
gen, funnos enligt J. G. Agardh zoosporangiebärande exem- 
plar af arten. 

Utbredning. Känd från östra delen af Grönlandshafvet 
och Murmanska hafvet. Nordligaste fyndorten är Spetsber- 
gens kust. 

Fyndorter: Grönlandshafvet: Spetsbergens kust. 

Murmanska hafvet: sällsvnt vid Karmakulbav och vid N. 
Gusinnoi Kap på Novaja Semljas vestkust. 

Laminabia Nigripes J. G. Ag. 

Spetsb. Alg. Till. p. 29. 

Descr. Laminaria nigripes J. G. Ag. 1. c. 

» » > Grönl. Lam. och Fuc. p. 17. 

Fig. » > Tab. nostra 25, fig. 8—10. 

. f. reniformis nob. 

f. lamina reniformi, in lacinias numerosas usque ad basim digitato- 
fissa; lacunis niuciferis stipitis numerosissimis in örbom regularem infra stra- 
tam corticale dispositis. 

é 

a. longipes nob. 

f. stipite longiore usque l 1 ,.* — 2 pedali. infra apicem complanato; laci- 
niis lamina? numerosis, sat latis. Forma a J. G. Agardhio descripta. 

,9. brevipes nob. 
f. stipite brevi, 2 — 6 pollicari; laciniis numerosissimis, angustis. 

f. oblonga nob. 

f. lamina late oblonga, basi sa?pe obliqua, integra vel in lacinias latas, 
pauciores plus minus profunde fissa. 

a. compressa nob. 

f. stipite longiore usque tripedali, superne compresso, stepe infra apicem 
valde complanato; lacunis muciferis stipitis irregulariter infra stratum cor- 
ticale dispositis, paucioribus, magnis. 

/?. subteres nob. 

f. stipite breviore. eubterete; lacunis stipitis ininoribus, numerosis infra 
stratum corticale in orbem fere regularem dispositis. 



296 KJELLMAS. NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



Syn. Laminaria digitata f. latifolia Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 26. 
> •> forma Kjellm. 1. c. p. 26—27. 

» ' f. typiea (vera) Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 

38 et Kariska hafvets algv. p. 25; ex parte. l 
Kjellm. Vinteralgv. p. 64; ex parte. 

Anmärkning vid arten. I de samlingar af Ishafsalger, som 
jag haft tillfälle att genomgå, finnes från olika delar af Ishaf- 
vet en Laminaria af digitata-gruppen, hvilken jag förut för- 
blandat med L. Jiexicaulis Le Jol. och upptagit under namn 
L. digitata. J. G. Agardh har skilt den från L. digitata och 
beskrifvit den såsom L. nigripes. Genom en mera ingående 
anatomisk undersökning af en större mängd Laminarior från 
olika trakter har jag på senare tid vunnit den öfvertygelsen, 
att inom denna alggrupp laminans struktur och när- eller 
frånvaron af slcmlakuner i bålens olika delar bör tillmätas 
större betydelse, än jag förut antog, stödjande mig på J. G. 
Agardhs auktoritet. I följd häraf måste jag också erkänna 
L. nigripes såsom en väl differentierad art. Habituelt liknar 
den nära L. digitata (L. Jiexicaulis Le Jol.) och äger en lik- 
artad serie af former som denna, men med hänsyn till struk- 
tur sluter den sig mera till L. Clustoni Le Jol. Liksom 
denna har den slemlakuner i stipes, laminans midtellager myc- 
ket tätt, skarpt afsatt från mellanlagret och detta senare bil- 
dadt af stora, tunnväggiga celler. Häri visar den sig tydligt 
skild från L. digitata. Från L. Clustoni Le Jol. åter afviker 
den bestämdt deri, att i stipes icke något barklager utbildas, 
hvilket har till följd, att stipes har samma jemna, glatta yta 
som hos L. digitata, och deri, att slemlakunerna i laminan 
äro glest spridda i ytterdelen af mellanlagret, små och icke, 
såsom de stora nära midtellagret liggande lakunerna hos L. 
Clustoni, omgifna af egendomligt formade små celler. Med 
hänsyn till lakunernas form, storlek och läge liknar alltså L. 
nigripes mera L. digitata än L. Clustoni. 

Såsom af den ofvan gifna formförteckningen framgår, är 
växten med hänsyn till yttre habituela karakterer ganska 
vexlande. Olikhoten häri är hos olika exemplar så stor, att 
det kan ifrågasättas, om icke under L. nigripes, såsom jag här 
uppfattat den, flera arter inbegripas. Då jag emellertid icke 
funnit någon konstant olikhet i anatomiskt hänseende, har jag 



1 Till denrni art eller till L. atrofulva är enligt J. G. Agardhs förmo- 
dan den af Brown i Fl. Disc. under namn L. digitata omnämnda, vid Grön- 
lands vestkust funna Laminarian att hänföra. Jfr J. G. Ag. Grön!. Lam. 
och Fue. sid. 18. 



VEGA- EXPEDITION ENS VETENSKAPLIGA ÄMBETES. 297 

ansett riktigast att betrakta de förekommande olikheterna så- 
som form- och ej såsom artskilnacler. 

Ett närmare angifvande af dessa olikheter torde här v$ra 
på sin plats. 

Rhizinerna utgå i basifugala, alternerande, temligen regel- 
bundna kransar. De äro än långa och fina, än korta och 
grofva. 

Stipes är alltid slät, böjlig, torkad svart eller svartbrun, 
aldrig märkbart tjockare vid basen än vid spetsen. An är 
den nästan jemntjock och i så fall nästan trind, än tjockare 
vid spetsen och då upptill mer eller mindre starkt samman- 
tryckt, efter sin längsta diameter ända till 2,5 cm. i genom- 
skärning. Den är än kort, omkring tumslång, än längre, hos 
större exemplar uppnående en längd af 2 — 3 fot. 

Laminan är af två skilda formtyper. Antingen är den 
till omkretsen njurlik, klufven ända till basen i starkt från- 
stående flikar, som stundom äro mycket talrika, upprepadt 
flikiga och 1 — 2 cm. breda, stundom färre, 3 — 4 cm. breda; 
eller ock är den bredt aflång och i detta fall än odelad, lik- 
nande laminan hos L. digitala f. bdegrifolia, än klufven i ett 
mindre antal breda, samstående flikar, hvilka äro åtskilda ända 
till laminans bas. Begge dessa lamina-former kunna vara kom- 
binerade med kort, nästan trind, eller lång, mer eller mindre 
plattad stipes. Med hänsyn till struktur visar laminan nä- 
stan ingen, stipes något större vexling, särskildt beträffande 
slemlakunerna. Dessa äro nämligen hos vissa exemplar myc- 
ket talrika, på tvärsnittet bildande en tät, regelbunden krets 
strax under kortikallagret, hos andra individ åter färre och 
på- samma gång större, mindre regelbundet anordnade och be- 
lägna något djupare in i stipes' mellanlager. 

Sorus utbildas vid laminans bas, der den utgör ett samman- 
hängande bälte, som sträcker sig fullständigt eller i det allra 
närmaste ned till laminans nedre kant. Hos exemplar, stadda 
i lamina-skifte, har jag sett sorus utbredd bandlikt i öfver- 
gångszonen mellan den gamla och den nya laminan. 

Lefnadsförhallanden. Förekommer sublitoralt? tillsammans 
med andra Ijuninurieer på berg- och stenbotten, på 5— 15 fam- 
nars djup. Den växer både på öppen oeh skyddad kust. Exem- 
plar stadda i lamina-skifte har jag saralat vid Spetsbergen 
i juli och »september, exemplar med zoosporangier i juli (f. 
reniformis) och slutet af augusti samt under september och 
december månader (f. oblonga). Under vintern fann jag vid 
Spetsbergens nordkust en Laminaria af digitata-gruppen för- 



298 KJELLMAN. SO II It A I8HAFVET8 ALG FLOR A. 



sedd med zoosporangier den 9:de och 16:de januari (rikligt), 
2:dra, 8:de, 14:de februari samt 5:te mars. Då jag i mina an- 
teckningar kallat denna växt L. digitala, vet jag ej med sä- 
kerhet, hvilken art den då zoosporbärande växten tillhörde, 
mjen förmodar, att det var L. nigripes, af hvilken jag äger i 
mina samlingar flera exemplar, tagna i Mosselbay. Dessa till- 
höra alla f. oblonga. Möjligt är derför, att de olika formernas 
zoosporbildning infaller på olika tider vid Spetsbergens kust, 
för f. reniformis under våren och försommaren, för f. oblonga 
under hösten och vintern. Från Tschuktschlandets nordkust 
#g er j ft g ett exemplar, taget i maj månad, tillhörande f. reni- 
formis, som är rikt zoosporangiebärande och från Novaja Seml- 
jas vestkust ett exemplar af f. oblonga, med mogna zoospo- 
rangier, taget i juli månad. 

Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär inom det egent- 
liga Ishafvet. I största individmängden och yppigast har jag 
funnit den vid Spetsbergens nordkust. Dess nordligaste fyndort 
är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust Lat. N. 79° 56*. 

Fyndorter: Grönlandshafvet : Spetsbergens vest- och nord- 
kust i Smeerenbergbay, Fairhaven, Mosselbay och Treuren- 
bergbay (f. reniformis och f. oblonga). 

Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust i Karmakulbay 
(f. retiiformis). 

KarisJca hafvet: Uddebay (f. reniformis), 

Sibiriskt Ishafvet: Tschuktschlandets nordkust, några mil 
öster om Vegas öfvervintringsplats (f. reniformis). 

Baffinsbay: Grönlands vestkust enligt J. G. Agardh (Grönl. 
Lam. och Fuc. sid. 18, under L. atrofulva). 

• 

Laminaria Clustoni Edm. 

Fl. Shetl. p. 54, sec. Le Jol. Kxam. p. 677. 

f. typica Foslie. 

Laminaria digitata f. typica Foslie, Pigitata-Lam. p. 15. 

Descr. Laminaria Clustoni Le Jol. 1. c. 

Fig. Laminaria digitata Harv. Phyc. Brit. t. 223. 

f. longifolia FQslie. 

1. c. p. 19. 

Descr. Laminaria digitata f. longifolia Foslie. 1. c. 

Syn. Fueus digitatus Wg. Fl. Lapp. p. 492; ex parte. 

> hyperboreus Gunn. Fl. Xorv. 1, p. 34, t. 3; salt em ex parte 

8cc. Foslie. 1. c. p. 11. 
Laminaria digitata Foslie, 1. c. p. 14. 



YEGA-EXPEDITI0KEK8 VETESSKAPLIG A ARBETES*. 299 



Lefnadsförlwttanden. Jag har sjelf aldrig träffat denna art 
i polarhafvet. Enligt Foslie, som ägnat sig åt utredningen af 
de nordiska Lamwrtrm-formerna af digitata-gruppen, växer den 
undantagsvis inom litoralregionen, enligt regeln sällskaplig på 
den . sublitorala regionen, på de ställen, som äro utsatta för 
hafvet, eller på sådana mera skyddade delar af kusten, der 
stark ström går. I det inre af fjordar och instängda vikar 
saknas den. Kraftigast utvecklad är den på sådana trakter, 
der vågsvallet är starkt. Den har sitt tillhåll på 2 — 8 fam- 
nars djup, på jeinn, ej starkt sluttande bergbotten eller sand- 
botten med större klippblock. När den i polarhafvet bär re- 
produktionsorgan, är ej kändt. 

Utbredning. I polarhafvet endast känd från Norges nordkust. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: allmän och ymnig i Nord- 
landen och Finmarken på öppen kust. Af de båda formerna 
är f. typica den vanligaste; f. longifolia är endast funnen upp- 
kastad på stranden vid Berlevaag i Ostfinmarken. Jfr för öf- 
rigt Foslie, anf. st. 

Laminaria Digitata (L) La ni o ur. 

Ess. p. 42. Fucus digitatus L. Mänt. p. 134. 

f. genuina Le Jol. 

Laminaria flexieaulis a genuina Le Jol. Exani. p. 580. 
Descr. Laminaria flexieaulis f. genuina Foslie. Digitata-Lam. p. 20; excl. syn. 

f. valida Foslie. 

Descr. Laminaria flexieaulis f. valida Foslie. 1. c. 

f. latUaciniata Foslie. 
Descr. Laminaria flexieaulis f. latilaciniata Foslie, 1. c. 

f. ensifoUa Le Jol. 

Laminaria flexieaulis^ d. ensifolia Le Jol. 1. c. 
Descr. Laminaria flexieaulis f. ensifolia Foslie, 1. c. p. 22. 

f. cucidhita Le Jol. 

Laminaria flexieaulis / eueullata Le Jol. 1. c. 
Descr. Laminaria eueullata f. typica Foslie, 1. c. p. 24. 

f. ovata Le Jol. 

Descr. Laminaria flexieaulis /? ovata Le Jol. 1. c. 

Exsicc. Laminaria digitata 1). Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 1*57. 

f. eomptanata Kjell ni. 

Kariska hafvets algv. p. 26. 



300 KJELLMAN, NORRA I8UAFVET8 ALG FLORA. 

Descr. et Fig. Laniinaria digitata f. complanata Kjellm. 1. c. et t. 1 et Al- 

genv. Murni. Meer. p. 38. 

Syn. Fueus digitatus Wg. Fl. Lapp. p. 492; ex parte. 
Laminaria cucullata Foslie, Digitata-Lam. p. 24. 

> digitata Arescb. Pbyc. Seaiul. p. 344. 

> > J. O. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; 

Till. p. 28. 
Pickie, Alg. »Sutberl. 1, p. 141. (?) 

• <*obi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 76. 

Kjellm. Vinteralgv. p. 64; Spetsb. Thall. 2, p. 
25; Algenv. Murni. Meer. p. 38; Kariska haf- 
vets algv. p. 25; ubique ex parte. 
» » Kleen, Xordl. Alg. p. 33; ex parte; excl. f. »te- 

nophylla. 
Liiulbl. Bot. Not. p. 67; ex parte. (?) 
Post. et Rupr. 111. Alg. p. II.(?) 
i Schronk. Ural. Reise, p. 646; ex parte. (?) 

* -Scbttbeler, in Heugl. Reise, p. 317. 
Sommerf. Spitsb. Fl. p. 232. (?) 
Zeller, Zweite d. Polarf. p. 85.(?) 

i flexieaulis Foslie, 1. c. p. 19; excl. L. digitata var. ste- 

nophvlla I larv. 
Xyl. et Stel. Herb. Fenn. p. 73. 

Anmärkning vid arten. Sedan jag under sista tiden haft 
tillfälle att undersöka en betydligare mängd Laminaria digitata 
auct. från olika delar af Skandinaviens kust, måste jag obetin- 
gadt erkänna, att här finnas åtminstone tvänne väl och lätt 
skilda arter, nämligen dels den, hvilken skandinaviska algologer 
varit vana att kalla L. digitata, som är den allmännaste, lät- 
tast åtkomliga, och dels den, hvilken Le Jolis beskrifvit un- 
der namn L. Clustoni. Den förra är delvis identisk med den, 
hvilken nämnde författare benämnt L. tti\dcaidi$. hvilken dock 
äfven innefattar Har vevs L. digitata var. stenophylla, hvilken 
jag på skäl, som sedermera skola anföras, anser mig tillsvidare 
böra anse såsom en skild art. L. Chtstoni har först på sista 
tiden genom J. E. Areschougs omfattande undersökningar 
blifvit med säkerhet känd såsom en skandinavisk art. Sedan 
han genom enskilda meddelanden väckt uppmärksamheten 
på den, har den blifvft funnen vid flera olika delar af Skan- 
dinaviens kust, på åtskilliga ställen t. o. m. ymnigt. Vid 
Sveriges vestra kust är den dock vida sällsyntare än den 
art, som hittills gått under namnet L. digitata, ett namn, som 
jag anser mig kunna för denna art bibehålla, men åt den an- 
dra arten gifva det namn, den fick. då den först såsom särskild 
art bestämdt urskildes, L. Clinton i. Att, såsom Foslie före- 
slagit, ersätta namnet L. Chtstoni med L. digitata och omdöpa 
den växt, som af skandinaviska senare algologer — J. G. 



TEOA-EXPBDITIONES'3 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 301 

Agardh, J. E. Areschoug o. a. — kallats L. digitata, till L.. 
jlexicaidis, kan knappast anses berättigadt dermed, att tidigare 
författare under L. digitala beskrifvit och anfört L. Glustoni L e 
Jol. Det är väl teinligen antagligt, att dessa kallat eller 
åtminstone skulle hafva kallat äfven L.flexicaulis för L. digitata, 
och att med bestämdhet för närvarande afgöra, om Linn é 
med sitt namn Fucus digitatus förstått båda de ifrågavarande 
algerna eller blott endera och i så fall hvilkendera, torde 
knappast nu vara möjligt. Det af Foslie föreslagna namn- 
bytet skulle knappast leda till något annat än till större oreda 
i nomenklaturen och denna är redan nog intrasslad. 

Le Jo Ii s' förfarande att införa namnet flexicaulis kan näppe- 
ligen anses berättigadt. Att helt och hållet förkasta Linnés 
namn L. digitala är enligt de faststälda lagarna för namngif- 
ningen icke tillåtet och hade härvid så mycket mindre bort 
göras, som Edmonston bibehöll detta namn för den växt, 
hvilken Le Jolis anser identisk med sin L. flexicaulis, under 
det han för den ur den gamla L. digitala utbrutna arten an- 
vände det af Le Jolis upptagna namnet L. Chtstoni. 

Enligt min uppfattning har Edmonston förfarit fullkom- 
ligt lagenligt och följdriktigt, äfven om det kommer att visa 
sig, att den växt, han benämnde L. digitala, också måste ut- 
brytas såsom särskild art från kollektivarten L. digitata auct. 

Att jag till L. digitata fört både L. flexicaulis och L. cu- 
cuilata Foslie, har sin grund deri, att jag i förra delen af 
detta arbete, som redan var tryckt, då F os lies uppsats blef 
mig tillgänglig, på Le JoTis' och J. E. Areschougs aukto- 
ritet antagit de med detta namn åsyftade Laminariorna såsom 
former af L. digitata. Mitt åtgörande innebär sålunda alldeles 
icke, att jag anser den af Foslie företagna uppdelningen af 
L. digitata (L. flexicaulis) i två skilda arter såsom oberättigad 
De af Foslie urskilda formerna har jag ansett mig böra upp 
taga. Dock synes, det mig kunna ifrågasättas, om f. valida verkli 
gen är en särskild form och icke endast ett åldersstadium af f 
genuina. Möjligt är dock, att så ej är fallet. Den form af L. digi 
tala, som jag beskrifvit under namn f. complanata. synes mig lika 
väl förtjena att särskildt framhållas som de öfriga. Äldre större 
exemplar få genom sin upptill starkt plattade, mycket breda 
stipes ett från öfriga former mycket afvikande utseende. 1 



1 Att jag dock aldrig velat tillmäta denna form någon högre grad af 
sjelf ständighet, såsom Gobi synes antaga, framgår af min beskrifning af for- 
men. Jfr Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 39 och Kjellm. Kariska hafvets 
algv. sid. 27, Algenv. Murm. Meer. sid. 77. 



ISHAFYET» A LIS F LO B A. 



Arten är, såsom redan minnits, skarpt skild från L. Clustmi 
och öfriga förut anförda Laminaria-arter af djgitata-groppen. 
I afseonde på slemlakunerna må anmärkas, att dessas mängd 
och storlek är underkastad rätt betydlig vexling. I allmänhet 
äro de mindre och fåtaligare pä exemplar från högre än från 
lägre breddgrader. På exemplar frän Spetsbergen äro de stun- 
dom ytterst fä och mycket svåra att skilja från de tillgrln- 
sande cellerna, på exemplar från Norges nordkust åter ej säl- 
lan mycket talrika och stundom mycket stora i förhållande till 
storleken af mellanlagrets celler. I så fall ligga de än när- 
mare kortikallagret. än längre in i mellanlagret och äro i 
senare fallet ofta till stor del af sin omkrets omgifna af celler, 
hvilka till storlek och form afvika från de öfriga cellerna ila- 
minans mellanlager. 

IjffHfuisfiirhiiUautlen. Arten är i allmänhet i polarhafvet 
sublitoral, men stiger i Norska polarhafvet Arven upp i den 
Htorala regionen, då växande i klipphålor. I större ymnighet 
och fullt utvecklad träffas den dock först vid eller strax no- 
der ebblinien och går härifrän ned till omkring 10 famnars 
djup. I största och tätast slutna individmassan finnes den 
dock på den sublitorala regionens öfre del. I det egentliga 
Ishafvet tillhör den det sublitorala områdets mellersta och 
nedre del och går aldrig upp till ebbgränsen. 

Sin kraftigaste utbildning når den på fast bergbotten, men 
förekommer ocksä på småstensbotten. Enligt Foslie trifves 
den på botten med stark lutning och der kolonier af MyiiUu 
nlnlis finnas. Arten år sällskaplig och träffas såväl på öppen 
som skyddad kust, t. o. m. i det inre af djupa fjordar. Vid 




TEGA>BXPEDITI0KEN8 VETENSKAPLIG A ARBETEN. 303 

9 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, Tromsö amt 
t. ex. vid Tromsö och Karlsö; Finmarken: Maasö, Gjesvaer, 
Oxfjord, Talvik o. s. v. allestädes allmän och ymnig. 

Grönlandjhafvet : Grönlands ostkust vid Sabine-ön(?), Bee- 
ren Eiland, Spetsbergens kuster, på senare stället allmän och 
flerestädes ymnig. 

Murmanska hafvet: allmän och flerestädes ymnig vid vest- 
kusten af Novaja Semlja och Waigatsch; Jugor Schar. 

Hvita hafvet: allmän och ymnig. 

Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust vid Uddebay. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Godhavn och Whale 
Sound (?). 

Af de anförda formerna är f. complanata känd från No- 
vaja Semljas kuster. Här liksom vid Spetsbergens kuster 
förekom dels en form, som synes mig stå närmast f. valida, dels 
f. ensifolia och f. ovata. Om formernas utbredning vid Norges 
nordkust' hänvisas till Foslies ofvan citerade arbete. 



Laminaria Stenophylla Har v. (J. G. A g.) 

Lam. p. 18. Laminaria digitata var. stenophylla Harv. Phyc. Brit. t. 338. 

Descr. Laminaria stenophylla J. G. Ag. 1. c. 

Fig. Laminaria digitata var. stenophylla Harv. 1. c. 

Syn. Laminaria digitata var. stenophylla Kleen, Nordl. Alg. p. 33. 

Anmärkning vid arten. På anfördt ställe har J. G. Agardh 
kraftigt framhållit denna Laminarias arträtt och angifvit dess 
olikhet med den vid Sveriges och sydvestra Norges kust före- 
kommande L. digitata. De af honom anförda skälen synas mig, 
redan de, väl berättiga en sådan uppfattning. Emellertid har 
genom undersökningarna på sista tiden ett förhållande blifvit 
lagdt i dagen, som synes mig häntyda på, att den vid Skotland 
och Irland växande Laminaria, hvars artskilnad från L. Clustoni 
redan Cl u ston framhållit och hvilken Harvey upptagit såsom 
en f. stenophylla af L. digitata, icke är identisk med hvarken L. 
Clustoni eller den art, som i senare svenska algologiska arbeten 
gått under namn L. digitata. Cluston har nämligen angifvit, 
att denna Laminaria icke i likhet med L. Clustoni regelbundet 

byter lamina »but the great distinction in this part is, 

that the Cuvy» (= L. Clustoni) ^annually throws off the old 
leaf and acquires a new one, while this has ne ver been ob- 
served in the Tangle» (L. stenophylla). Att denna Clustons 
"uppgift stöder sig på genomförda, under hela året igenom full- 
följda undersökningar, har man, så vidt jag kan finna, ingen 



304 



KJELLXAS. KOHItA I 



AFVETS A/.GFLOBA. 



rättighet att draga i tvifvel. Af J. E. Areschougs under 
»Ökningar har dock visat sig — enligt mig gifna muntliga 
meddelanden — att den skandinaviska /,. digitala skiftar lamina 
periodiskt pä samma sätt som L. Clustotii och att vid lamina- 
fällningen gränsen mellan den unga och den gamla lamintn 
är lika skarpt utmärkt som hos denna art. Samma iakttagelse 
har också Foslio gjort och meddelat i sitt arbete, Digitata-Lam. 
sid. 6. Han anger också, att hos L. digitata finnas fullt så tyd- 
liga s. k. ärsringar som hos L. Clustoni, hvilket bekräftar mina 
iakttagelser rörande L. digitata f. complanata. Jfr Kjellm. Ka- 
riska hafvets Algv. tafl. 1, tig. 14. Enligt Le Jolia skola Bå- 
dana icke finnas hos L. flexicavlis, som skulle vara identisk 
med L. digitata var. sh-nophyUa Harv. — Det vill häraf synas 
mig, som skulle af den gamla kollektivarten L. digitata, sådan 
den uppträder vid norra Europas, d. v. s. Frankrikes, Eng- 
lands och Skandinaviens kuster, återstå, sedan L. Clustoni blifvit 
frånskild, icke en utan tvånne arter, den ena flerårig, regel- 
bundet årligen fällande sin lamina på samma sätt som L 
Clustoni och med koncentriska förtjockningslager i stipes lik- 
som denna, och den andra, möjligen såsom Le Jolis förmodar, 
tvåårig, hastigt tillväxande, hvars stipes >ne présente pw 
(1'anneaux conccntriques> och hvars lamina »se développe 
d'une maniére continue et indéfinie, et pour ce motif peut 
atteindre de grandes dimensions»; den förra = den art, som J. G. 
Agardh och J. E. Arcschoug kallat/.. digitata, den senare = 
L. digitata Edm.. /,. digitata var. stenophtjllniinrv., L. stenophyUo 
3. G. Ag. Det är möjligen den förra af dessa arter, L. digitata 
-T. G. Ag., Aresch., på hvilken Le Jolis, anf. st. sid. 559, 




TEOA-EXFEDJTIOEESB VETENSKAPLIG A ARBETES. 305 

nordlig och J. 6. Agardh uppger, att han samlat den vid 
Trondhjem. Huruvida *dock icke Kleen under L. digitala 
var. (denophylla äfven förstått unga, i klipphålor växande exem- 
plar af L. digitala med kilformig bas, måste jag lemna oaf- 
gjordt Sjelf har jag i Nordlanden tagit exemplar, som med 
hänsyn till laminans form påminna om Harveys figur af L. 
stenophylla, men otvifvelaktigt äro unga exemplar af L. digitala. 

Lefnadsförhållanden. Skall enligt Kleen förekomma så 
väl i lägsta vattenmärket som i klipphålor inom litoralregionen. 

Utbredning. Uppgifven för Norska polarhafvet. 

Fyndort: Nordlanden, allmän och ymnig enligt Kleen. 



Gen. Ohörda (Stackh.) Lamour. 
Ess. p. 46; Stackh. Ner. Brit. p. XVI; ex parte. 

Ohörda Filum (L.) Stackh. 

L c. Fucus filum L. Spec. Pl. p. 1162. 

f. typica. 
De8cr. Chorda filum Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 13. 
Fig. > » Harv. Phyc. Brit. t. 107. 

Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 92. 

f. subtonientosa Aresch. 

Obs. Phyc. 3, p. 13. 

Descr. Chorda filum /? subtomentosa Aresch. 1. c. 

Exsicc. • * var. tomentosa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 168. 

f. crassipes nob. 

f. thallo 20 — 40 cm. alto. diametro 1—2 mm., fiavescenti-olivaceo, apicem 
versus valde, at basim versus obsolete attenuato, parte basali partem apica- 
lem crassitudine multo superante. Tab. 26, fig. 16. 

Syn. Chorda filum Aresch. Phyc. Scand. p. 366 et 1. c. 

» J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 28; Grönl. Alg. p. 110. 
* » Croall, Fl. Disc. p. 457. 

» Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 74. 
» * Harv. Fl. West. Esk. p. 49. 

> x Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 27; Algenv. Murm. 

Meer. p. 41. 
Kleen, Nordl. Alg. p. 34. 
» > Post. et ftupr. 111. Alg. p. II. 

Fucus filum Gunn. Fl. Korv. 2, p. 10. 

> Scoresby, Account. 1, p. 132. 
» Wg. Fl. Lapp. p. 605. 
Scytosiphon filum J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p ; 11. 
Bd in. 20 



306 KJELLMAN, NORRA I SH AFVET8 ALGFLOBA. 



Anmärkning vid f. crassipes. Från typisk Chordafilum skiljer 
sig denna form habituelt ganska mycket. Den afsmalnar 
nämligen föga märkbart mot callus och är derför strax ofvan 
denna högst betydligt tjockare än vid spetsen och nästan lika 
tjock som vid midten, under det thallus hos den typiska for- 
men afsmalnar nästan lika starkt mot basen som mot spetsen. 
Den är mindre och dess färg är ljusare och klarare än hos 
vanlig Ch. filum. Med hänsyn till den inre bygnaden sluter 
den sig dock mycket nära denna. Några hårbildningar har 
jag icke hos den iakttagit. Den är en djupvattensform, hvil- 
ket torde förklara dels dess ljusare färg dels frånvaron af hår. 

LefnadsfÖrhållanden. I det egentliga Ishafvet är arten all- 
tid sublitoral, inom Norska polarhafvet vanligen sublitoral, 
ehuru den här äfven finnes i klipphålor inom litoralregionen. 
Vanligen uppträder den på ringa djup på grusbotten, helst 
då gruset utgöres af söndersmulade Lithothamnier, 1 — 3 famnar 
under ebbmärket. Formen crassipes har jag upphemtat från 
den sublitorala regionens nedre del, från 15 — 20 famnars djup. 
Växten är sällskaplig och trifves både på öppen och skyddad 
kust. I klipphålor har den visserligen det typiska utseendet, 
men är på sådana ställen alltid lågväxt, 1 — 2 fot lång. På 
djupare vatten uppnår hufvudformen ännu i Finmarken en 
betydlig längd, ända till 2 , /2 meter. Vid Norges nordkust bär 
hufvudformen zoosporangier i augusti månad. Vid Spetsber- 
gens nordkust har jag af f. subtomentosa samlat exemplar med 
zoosporangier under utveckling under augusti månad och vid 
No vaja Semljas vestkust exemplar med mogna zoosporangier 
under september. 

Utbredning. Arten synes hafva en vidsträckt utbredning i 
polarhafvet, men uppträder endast vid Norges kust i större 
individmängd. Dess freqvensmaximum faller söder om polar- 
hafvet. Från Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet är den 
icke känd. Dess nordligaste fyndort är Fairhaven vid Spets- 
bergens nordvestkust, Lat. N. 79° 49'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och 
ymnig, Tromsö amt, allmän o.ch ymnig kring staden Tromsö, 
Finmarken vid Maasö, Gjesvser, Öxfjord, Talvik, temligen all- 
män och ymnig. 

Grbnlandshafvet : Spetsbergens vestkust, lokal, sällsynt. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, Novaja Semljas 
vestkust, lokal, sällsynt. 

Hvita liafvet: temligen sällsynt. 
9 Amerikanska Ishafvet: Nordkusten af Vest-Eskimåernas land. 



VEGA- EXPEDITION EKS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 307 

Baffinsbay: Grönlands vestkust: Tessarmiut, Unartok, Neu- 
herrnhut, Godthaab, Kapiselik, Godhavn, Sakkak och Wai- 
gatsch Strait. 

Hufvudformen är känd från Norges nordkust och Grön- 
lands vestkust, f. crassipes från Norges nordkust (Maasö). Vid 
Spetsbergen och No vaja Semlja har jag funnit en form, som 
står närmast f. subtomentosa. 

Chokda Tombntosa Lyngb. 

Hydr. Dan. p. 74. 

Descr. Chorda tomentosa Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 14. 

Fig. > * Lyngb. 1. c. t. 19, fig. A. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 93. 

Lefnadsförhållanden. Beträffande dessa hänvisas till Aresch. 
Obs. Phyc. anf. st. 

Fyndort. Skall enligt Areschoug vara funnen i Norska 
polarhafvet i Ostfinmarken i Engelsvigen. 



Fam. EncoeliesB (Kutz.) 

Phyc. gener. p. 336; lim. mut. 

Gen. Stilophora J. G. Ag. 

Nov. p. 16. 

Stilophoba Lyngb yei J. G. A g. 

Symb. 1, p. 6. 

Descr. Stilophora Lyngbyei J. G. A g. Spec. Alg. 1, p. 84. 

Fig. > * Harv. Phyc. Brit. t. 237. 

Exsicc. > 5 Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 91. 

Syn. Stilophora Lyngbyei Kleen, Nordl. Alg. p. 33. 

Lefnadsförhållanden. Anträffad inom den sublitorala regio- 
nen på ett par famnars djup på sandbotten. I augusti månad 
hade den zoosporangier. 

Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet, der den 
är sällsynt. 

Fyndort: Norska polar Jiaf vet: Nordlanden vid Fleinvser, 
artens nordligaste förekomstort. 



Gen. Asperococcus Lam o ur. 
Ess. p. 277. 



308 KJELLMAK, NOJIRA l SB ÅFVET8 ALG FLORA. 

* • 

Asperococcus Echinatus (Mert.) G rev. 

Alg. Brit. p. 60. Conferva echinata Mert. in Roth, Gat. Bot. 8, p. 170. 

Descr. Asperococcus echinatus J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 76. 

Fig. » > Harv. Phyc. Brit. t. 194. 

Exsicc. » » Aresch. Alg. Scand. exeicc. N:o 267. 

Syn. Asperococcus echinatus Kieen, Nordl. Alg. p. 33. 

Lefnadsförhållandcn. Växer spridd i klipphålor inom 
litoralregionen både på öppen och skyddad kust, vidfäst 
andra alger såsom Corallina officinalis, Furcellaria fastigiata m. fl. 
I juli, augusti och början af september är den funnen med 
zoosporangier vid Norges nordkust. 

Utbredning: Endast känd från Norska polarhafvet, der den 
är utanför sitt egentliga utbredningsområde. Dess nordligaste 
fyndort är Öxfjord i Norska Finmarken, ungefär Lat. N. 70°. 

Fyndorter: Norska polarluifvet : Nordlanden, temligen säll- 
synt, Finmarken, förkrympt och sällsynt vid Öxfjord. 

Asperococcus Bullosus Lam o ur. 
Ess. p. 277. 

Descr. Asperococcus bullosus J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 77. 

Fig. » Turneri Harv. Phyc. Brit. t. 11. 

Exsicc. ^ bullosus Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 80. 

Syn. Asperococcus Turneri Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141. 

Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt i Ishafvet är 
ingenting kändt. 

Fyndart. Uppgifves af Dickie på anf. st. vara funnen i 
Baffinsbay vid Fiskernass på Grönlands vestkust. 



Gen. Ralfsia Berk. 

Engl. Bot. Suppl. t. 2866. 

Ralfsia Deusta (A g.) J. G. A g. 

Ralfsia (?) deusta J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 63. Zonaria deusta Ag. Syn. 
Alg. p. 40. 

Descr. Ralfsia (?) deusta .T. G. Ag. 1. c. 
Fig. Fucus fungularis Fl. Dan. t. 420. 

Syn. Padina deusta Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 
Ralfsia deusta Aresch. Phyc. Scand. p. 361. 

Dickie, Alg. Cuinberl. p. 237; ex parte. 
» > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 73. 

> » Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 40. 

» "Syl. et Sael. Herb. Fenn. p. 73. 



VEGA-BXPKDITIONKXS VETENSKAPLIGA ÄMBETEN. 309 

■ 

LefnadsförhåUanden. Enligt min erfarenhet Är växten i 
polarhafvet sublitoral, växande spridd på 2 — 5 famnars djup, 
på öppen kust, vidfäst sten, musselskal och grofva Laminaria- 
stammar. Jag har funnit endast sterila exemplar. 

Utbredning. Arten är träffad p'å flere, vidt skilda ställen i 
polarhafvet, hvarest den dock ingenstädes synes förekomma i 
synnerligt stor individmassa. Dess nordligaste säkra fyndort 
är Matotschkin Schar vid Novaja Semljas vestkust, Lat. N.73°15\ 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar 
i Kleens herbarium. Kleen anför ej arten härifrån. De 
exemplar, som innehållas i hans samlingar, äro unga eller 
litet utvecklade och hafva af honom antagligen ansetts till- 
höra Ralfsia verrucosa. 

Murmanska ha/vet: Ryska Lappmarkskusten, der arten 
synes vara temligen ymnig, vestkusten af Novaja Semlja från 
Matotschkin Schar till Rogatschewbay, temligen allmän och 
ymnig. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust: Nenese 
och Nanortalik. I Köpenhamns musei herbarium finnas dess- 
utom exemplar af arten från Grönland utan närmare angifven 
lokal. 

Ralfsia Verrucosa (Aresch.) J. G. Ag. 

Spec. Alg. 1, p. 62. Cruoria verrucosa Aresch. Linnaea 1843, Alg. Pugill. 
p. 264. 

Descr. Ralfsia verrucosa J. G. Ag. 1. c. 
Fig. > > Ktitz. Tab. Phyc. 9, t. 77, 

Syn. Ralfsia verrucosa Kleen, Nordl. Alg. p. 33; ex parte. 

• 

LefnadsförhåUanden. Litoral, fäst på sten eller snäckskal. 
Den föredrar skyddade vikar, men finnes dock äfven på öppen 
kust. I polarhafvet växer den spridd i ringa individmängd 
och har här endast anträffats steril. 

Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Dess 
nordligaste fyndort är Mageröns sydkust, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän enligt 
Kleen, Finmarken sparsam vid Mageröns sydkust. 

Fam. OhordariacesB (Ag.) Farl. 

New. Engl. Alg. p. 83; Ag. Syst. Alg. p. XXXVI; lim. mut. 

Gen. Ohordaria (Ag.) J. G. Ag. 
Alg. Syst. 2, p. 62; Ag. Syn. Alg.,p. XII; lim. mut. 



310 KJELLMAN. NORRA I8BAFVET8 ALGFLORA. 

Chordaria Flagelliformis Mull. 

Fl. Dan. t. 650. 

f. typica. 

Descr. Ohordaria flagelliformis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 66; excl. var. 

Fig. > > Ilarv. Phyc. Brit. t. 111. 

Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 97. 

f. cliordaformis Kjellm. 

Spetsb. Thall. 2, p. 28. 

Descr. et Fig. Ohordaria flagelliformis f. chordseformis Kjellm. 1. c. et t. 1, 

fig. 13—15. 

f. ramusculifera Kjellm. 

1. c. p. 29. 

Descr. et Fig. Chordaria flagelliformis f. ramusculifera Kjellm. 1. c. et t. 1, 

fig. 10—12. 
Syn. Chordaria djvaricata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 70 huic form» 
proxima. 

f. subsimplex Kjellm. 

1. c. p. 30. 

Descr. et Fig. Chordaria flagelliformis f. subsimplex Kjellm. 1. c. et t. 1, 

fig. 16—18. 
Syn. Chordaria divaricata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 69; sec. spec. 

> flagelliformis Aresch. Phyc. Scand. p. 360. 

» * J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. 

p. 11; Grönl. Alg. p. 110. 
» Croall, Fl. Disc. p. 4. r >8. 

> Dickie, Alg. Cumberl. p. 237; Alg. Sutherl. 

1, p. 141; Alg. Narcs p. 7. 

> » Gobi, 1. c. p. 70. 

Kjellm. Vintoralgv. p. 64; Spetsb. Thall.2, 
p. 28; Algenv. Murm. Meer. p. 41. 
* > Kleen, Nordl. Alg. p. 34. 

» - Lindbl. Bot. Not. p. 157. 

» > Nyl. et Sail. Herb. Fenn. p. 73. 

> - Post. et Kupr. Til. Alg. p. II. 

> * Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. 
Fucus flagelliformis Wg. Fl. Lapp. p. 505. 

Anmärkning vid synonymiJcen. Den växt, hvilken Gobi anf. 
st. upptagit under namn Ch. divaricata, är, att döma af det 
exemplar, Gobi godhetsfullt meddelat mig, icke denna art 
utan en Ch. flagelliformis. Den kommer närmast den form af 
denna art, som jag benämnt f. ramusculifera, ehuru den genom 
sin spädhet och lösa konsistens också visar en anslutning till 
f. subsimplex. En form, som står mycket nära den af Gobi 



TEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 311 

anträffade, har jag funnit i östra delen af Murmanska hafvet 
och i redogörelsen för denna hafsträckas algväxtlighet anfört 
såsom en mellanform mellan de båda nämnda formerna. 

Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet, derifrån endast 
artens hufvudform är känd, förekommer den än såsom lito- 
ral än sublitoral, fäst dels på andra alger t. ex. Halosaccion 
ramentaceum, Fucus serratus dels på sten. I andra delar af 
polarhafvet har jag alltid funnit den inom den sublitorala 
regionen, men på dess öfre del. Den förekommer såväl på 
öppen som skyddad kust och uppträder i Norska polarhafvet 
någon gång sällskaplig. Hufvudformen har vid Norges nord- 
kust zoosporangier under hela sommaren till åtminstone midten 
af september. Vid Spetsbergen har jag funnit denna form med 
dylika organ under augusti månad och vid Novaja Semljas 
vestkust i slutet af juni och början af juli månad. Formen 
chordaformis är funnen med zoosporangier vid Spetsbergen 
under januari, februari, maj, juli, augusti och december, vid 
Novaja Semljas vestkust under början af juli; f. ramuscuUfera 
vid Spetsbergens nordkust under juli och augusti, f. subsimplex 
vid Spetsbergen under slutet af augusti och början af september. 

Utbredning. I det egentliga Ishafvet är arten funnen flere- 
städes på mycket olika longituder, ehuru ingenstädes i större 
individmängd. Dess maximum af freqvens infaller söder här- 
om. Dess nordligaste fyndort är Discoverybay vid Grönlands 
vestkust, Lat. N. 81° 41'. 

Fyndorter: Norska 'polarhafvet: (f. typica) Nordlanden, all- 
män och ymnig, Finmarken, allmän och temligen ymnig såsom 
vid Maasö, Gjesvaer, Mageröns sydkust och Talvik. 

Grönländska /vet : Grönlands ostkust: Sabineön (?), Spets- 
bergens vest- och nordkust, lokal och sparsam. Vid Spets- 
bergen äro alla de anförda formerna anträflFade. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, (f. typica) an- 
tagligen allmän, vestkusten af Novaja Semlja (f. typica :, f. chor- 
dtefarmis och en mellan f. ramuscidifera och f. subsimplex stående 
form) temligen allmänt utbredd, men sparsam. 

Ejhta liafvet: f. ramuscxdi/era. 

Sibiriska Ishafvet: (f. typica och f. ramuscuUfera) sällsynt och 
nästan till oigenkännelighet förkrympt vid Irkaipi och Pitlekaj. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust an- 
tagligen allmän; känd från Nanortalik, Fiskernses, Sukker- 
toppen, Hunde Islands, Godhavn, Egedesminde, Rittenbenk, 
Melvillebay, Whale Islands, Discoverybay. 



312 KJELLMAN, NORRA I8BAFVET8 ALGFLORA. 

Gen. Castagnea (Der b. et Sol.) J. G. A g. 
Alg. Syst. 2, p. 33; Derb. et Sol. Mem. phys. Alg. p. 66, sec. J. G. Ag. I. c. 

Castagnea Divaricata (Ag.) J. G. Ag. 

1. c. p. 37. Chordaria divaricata Ag. Syn. Ag. p. 12. 

Descr. Castagnea divaricata J. G. Ag. 1. c. 

Fig. Mesogloia divaricata Kfltz. Tab. Phyc. 8, t. 8. 

Exsicc. Chordaria divaricata Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 98. 

Syn. Chordaria divaricata Kleen, Nordl. Alg. p. 39. 

Fyndort. Det är osäkert, om denna art verkligen växer i 
polarhafvet. Ett med sporangier försedt exemplar är funnet 
i augusti uppkastadt på stranden vid Bodö i Nordlanden, 
alltså vid polarbafvets sydgräns. Antagligast är, att detta 
vuxit i närheten och att sålunda arten kan anses tillhöra 
Norra Ishafvets algflora. 



Gen. Hudewne J. G. A g. 

Alg. Syst. 2, p. 29. 

Eudbsme Virescens (C arm.) J. G. A g. 

1. c. p. 31. Mesogloia virescens Carm. in Hook. Brit. Fl. 2, p. 387. 

Descr. Eudesme virescens J. G. Ag. 1. c. 

Mesogloia virescens > Spec. Alg. 1, p. 66. 
Fig. » » Harv. Ner. Am. 1 t. 10, fig. b. 

Exsicc. Castagnea virescens Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 315. 

Syn, Castagnea virescens Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 72. 
> > Kleen, Nordl. Alg. p. 35. 

* Zostersc > » > > > 

Lefnadsförhåttanden. Växer stundom på den sublitorala 
regionens öfre del, oftast inom litoralregionen, dels på sten 
eller alger, som blottas vid ebb, dels i klipphålor, som äro 
vattenfylda under ebbtiden. Den uppträder spridd såväl på 
öppen som skyddad kust. I Norska polarhafvet är den funnen 
med zoosporangier under hela sommaren ända till midten af 
september månad. 

Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet, vestr 
ligaste delen af Murmanska hafvet och Hvita hafvet Redan 
i nordligaste delen af Norska polarhafvet är den sällsynt 
Dess nordligaste fyndort är Gjesvasr vid Norges nordkust, 
ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, enligt 




TEGA-BXPEDIT10NENB VBTES8KAPLIGA ARBETEN. 



313 



Kleen, Finmarken, lokal och mycket sparsam vid Gjesveer 
och Öxfjord. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. 

Hvita hafvet: vid Solwetzki-öarna. 



Gen. Mesogloia (A g.) J. G. A g. 
Alg. Syst. 2, p. 27; Ag. Syn. Alg. p. XXXVII. 

Mesogloia Vermicularis Ag. 

1. c. p. 126. 

De8cr. Mesogloia vermicularis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 58. 

Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 81. 

Exsicc. » > Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 99. 

Syn. Mesogloia vermicularis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 72. 
* » Kleen, Nordl. Alg. p. 34. 

Lefnadsförhållanden. Växer spridd på 4 — 5 famnars djup 
på sten- och skalbotten. I Nordlanden är den funnen med 
zoosporangier under augusti. 

Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet och vest- 
ligaste delen af Murmanska hafvet. Nordligaste fyndorten är 
Murmanska kusten vid Tri-Ostrowa, ungefär Lat. N. 68°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, funnen endast 
på ett ställe, nämligen vid Fleinvser. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten vid Tri-Ostrowa. 



Fam. Myrionemateffl Thur. 

in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 15 et p. 23. 

Gen. Leathesia (Gray.) J. G. Ag. 

Alg. Syst. 2, p. 40; Gray. Brit. Pl. 1, p. 301; char. mut. sec. J. G. Ag. 
Spec. Alg. 1, p. 50. 

Leathesia Difformis (L.) Aresch. 

Phyc. Scand. p. 376. Tremella difformis L. Fl. Suec. p. 429, sec. Fr. Fl. 
Scand. p. 31G. 

Descr. Leathesia marina J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 52. 
Fig. > tuberiformis llarv. Phyc. Brit. t. 324. 

Exsicc. * difformis Aresch. Alg. Scand; exsicc. N:o 101. 

Syn. Leathesia difformis Kleen, Nordl. Alg. p. 35. 

Lefnadsförhållanden. Växer något sällskaplig i klipphålor 
inom litoralregionen både på öppen och skyddad kust, sällan 



314 KJELLMAN, SORRA I8HAFVET8 ALGFLORA. 

fäst på sten, vanligen på litorala alger såsom Corallina offich 
nalis, Polysiphonia nigrescens, Ahnfeltia plicata, Cladophora ru- 
pestris. Vid Norges nordkust har den zoosporangier änder 
senare delen af sommaren, augusti och september. 

Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. Dess 
nordligaste fyndort är Öxfjord i Finmarken, ungefär Lat. N. 70^. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, enligt Kleen 
allmän, Finmarken, lokal och sparsam vid Öxfjord. 

Gen. Elachista Du by. 
Mem. Cer. 1, p. 19, sec. J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 7. 

Elachista Fucicola (Vell.) Aresch. 

Alg. Pngill. p. 235. Conferva fucicola Vell. Mar. Plant. N:o 4, sec. 
Aresch. 1. c. 

Deacr. Elachista fucicola Aresch. Phyc. Scand. p. 377. 
Fig. * * > > t. 9,' fig. c. 

Exsicc. - » * Alg. Scand. cxsicc. N:o 102. 

St/n. Conferva fucicola Wg. Fl. Lapp. p. 514. 

Post. et Rupr. 111. Alg. p. II (?). 
Elachista fucicola Aresch. Phyc. Scand. p. 377. 

Croall. Fl. Disc. p. 458. 

Dickie, Alg. Cumberl. p. 237; Alg. Sutherl. 1. 
p. 141. 
i > Gohi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 72. 

Kjelhn. Spetsb. Thall. 2, p. 31; Algenv. Murm. 
Meer. p. 42; Kariska hafvets algv. p. 27. 
> > Kleen. Xordl. Alg. p. 35. 

Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten litoral; 
i andra delar af Ishafvet har jag alltid funnit den sublitoral. 
Den är alltid föst på andra alger, vanligast Fucus-avter, men 
äfven ofta andra, såsom lihodomela lycopodioides, Halosaccion 
ramentaceum. Bhodynwnia palmata, Chomlrus crispus, Gigartina 
manrillosa, Porphyra laciniata, Chcetomorpha mélagonium. Den trif- 
ves både på öppen kust och på skyddade ställen t. ex. i det 
inre af djupa fjordar. Vid Norges nordkust uppträder den 
stundom sällskaplig och bidrar i temligen väsentlig grad till 
vegetationsprägeln på jemförelsevis stora sträckor. Vid Spets- 
bergens kust har jag funnit arten i den utvecklingsform, som 
blifvit kallad f. globosa. Vid Norges kust bär den sporangier 
hela sommaren. Vid Spetsbergen är den funnen med sådana 
organ under februari, mars, juli och augusti, vid Novaja Semljas 
vestkust under juli månad. 

Utbredning. Med undantag af Amerikanska Ishafvet är arten 



VEGA-EXPEDITIONEXS F ET EN SK APhlGA ARBETES. 315 
* 

känd från alla delar af polarhafvet. Maximum af freqvens 
har den vid Norges kust. Dess nordligaste fyndort är Mossel- 
bay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79° 53'. 

Fyndorter: Norska polarlwtfvet: Nordlanden, allmän och 
ymnig, Finmarken, allmän och temligen ymnig såsom vid 
Maasö, GjesvöDr, Öxfjord och Talvik. 

Grönlandshafvet : Lokal och sparsam vid Spetsbergens 
nord- och vestkust. 

Murmansku hafvet: Ryska Lappmarkskusten; lokal och 
sparsam vid No vaja Semljas vestkust. 

Kariska hafvet: Novaja Semljas ostkust vid Uddebay, 
sparsam. 

Sibiriska Ishafvet : sparsam vid Pitlekaj. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust vid 
Fiskerna?s, Jakobshavn, Whale Islands. Från Grönlands vest- 
kust äro också exemplar hemförda af Berggren. 

Elaciiista Lubrica Rupr. 

Alg. Och. p. 388. 

Descr. Elachista lubrica Aresch. Obs. Phyc. 3. p. 18. 
Exsicc. * • ■- Alg. Seand. oxsicc. N:o 217. 

Syn. Elachista flaccida Dickie, Alg. Sutherl. 1. p. 141 c?). 

lubrica J. G. Ag. Grtfnl. Alg. p. 110. 

> Aresch. 1. c. 

» Gobi. Algenfl. Weiss. Meer. p. 73. 
» Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 31; 
Algenv. Murm. Meer. p. 42. 

> Rupr. 1. c. p. 389. 

Lefn<tdsförhällanden. Häri öfverensstämmer denna art med 
föregående. Den är dock vanligast fäst på Halosaccion ramen- 
taceum, ehuru den också förekommer epifytisk på andra arter 
såsom Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia ardica, Rhodymenia 
pabnata, Fueus edentatns, Desmarestia actdeata, Chaitopteris plnmosa. 
Vid Norge har jag funnit den endast på öppen kust, vid Spets- 
bergen går den äfven in i det inre af djupare fjordar. En f. 
globosa af den har jag vid Spetsbergen träffat under maj och 
juni. Den synes bära zoosporangier året om. Vid Spets- 
bergen har jag sett exemplar med dylika organ under alla 
årets månader med undantag af juni och september och då 
hade jag icke tillfälle att- undersöka växten. I januari, mars, 
april och december var den mycket rik på zoosporangier. Vid 
Norges kust är den funnen med dylika organ under juli och 
augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juni och juli. 

Utbredning. Arten är hittills anträffad i de norr om At- 



316 sjellmax, Nour.A isaAFYETa alofloba. 

lan ton belägna delarna af polarbafvet. Sitt maximum af fre- 
qvens når den vid Norges nordkust, ehuru den äfven ar gan- 
ska ymnig i östra delen af Grönlandshafvet. Dess nordligaste 
fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, Lat N. 79*53'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Röst, Fin- 
marken, allmän och ymnig vid Maasö och Gjesvser. 

Grönlandshafvet: Spetsbergens nord- och veBtkust, temli- 
gen allmän och ymnig. 

Mitrmanska hafvct: Ryska Lappmarkskusten, lokal och 
sparsam vid vestkusten af Novaja Semlja. 

Hetta hafvet: vid Solowetzki-öama. 

Bafjinsbay: Grönlands vestkust vid Sukkertoppen. 

Gen. Myrionema Or ev. 
Crypt. Fl. N:o 800, acc. J. G. Ag. Spec. Älg. 1, p. 47. 

Myrionema Strangulans Grev. 
1. o. 
Deser, et Fig. Myrionema strnngulana Harv. Phyc, Brit t 280. 
Exvicc. > vulgäre Kjellm. in Areach. Alg. Scand. eiwcc. 

N:0 415. 
Syn. Myrionema atrangulans Dickie, Alg. SutlierL 1, p. 141. 
vulgäre Kleen, Nordl. Alg. p. 35, 

Lefnadsförhättanihn. Fäst på Iitorala alger, företrädesvie 
Ulvaceer, men äfven andra t. ex. Polysiphonia itrceolata, Dunton- 
tia Jiliformis och Cladophoror. Den uppträder såväl på öppen 
som skyddad kust och är sällskaplig, ehuru den i följd af sin 




T EGA- EXPEDIT 10 NEN 8 VKTEN 8 KAPLIQ A ARBETEN. 317 

Dtscr. Lithoderma fatisccns Aresch. 1. c. 

Fig. > > tab. nostra 26, fig. 6—7. 

Syn. Lithoderma fatisceus Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 43; Algenv. 

Murm. Meer, p. 49; Kariska hafvets 
algv. p. 28. 
Ralfsia fatiscens Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 74. 
> spec. Kjellm. Vinteralgv. p. 64. 

Anmärkning. Att Gobi icke ansett sig kunna erkänna 
Areschougs slägte Lithoderma såsom berättigad t, beror, så 
vidt jag kan finna, derpå, att han ej rätt fattat Areschougs 
beskrifning af de s. k. uniloculära sporangiernas utveckling 
<Jfr Bot. Zeit. 1877, sid. 532). Såsom fig. 6 på tafl. 26 utvisar 
äro dessa hos slägtet Lithoderma till utseende, anordning och 
uppkomst högst väsentligt olika samma organ hos arterna af 
slägtet Ralfsia. Olikheten är så väsentlig, att i enlighet med 
grunderna för Phaozoosporaceernas nutida systematiska anord- 
ning den ifrågavarande växten icke ens kan föras till samma 
familj som Ralfsiorna. Den öfverensstämraer i afseende på 
dessa organ icke med Encodiece, till hvilken familj Ralfsia 
måste föras, utan mera med Punctariacece. Från dessa afviker 
den åter med hänsyn till bålens morfologiska och anatomiska 
karakterer så betydligt, att den icke heller bör föras till 
denna familj. Genom de s. k. multiloculära sporangierna 
(gametangierna), hvilka äro anordnade i specifika, från bålens 
ytceller utgående sporangie-(gametangie-)ställningar, afviker 
slägtet Lithoderma från alla mig bekanta egentliga Pheeozoo- 
sporaceer, hvarför jag ansett det riktigast att tillsvidare låta 
den bilda en särskild familj; (tafl. 26, fig. 7). Bålens bygnad 
och utveckling är också olika hos Lithodenna och Ralfsia. Den 
förra är i detta afseende analog med Mdobesia, den senare 
med Lithophyllum bland Corallineerna. 

Lefnadsförhållanden. Sublitoral på 5 — 15 famnars grus- 
botten, beklädande mindre stenar. Den uppträder oftast säll- 
skaplig och karakteriserar vegetationen på betydliga sträckor. 
Mestadels finnes den på öppen kust. I polarhafvet har jag 
funnit den med sporangia multilocularia (gametangier) under 
senare delen af september och under december. 

Utbredning. Antagligen cirkurapolär, ehuru ännu ej känd 
från Amerikanska Ishafvet. I största ymnigheten har jag fun- 
nit den i östra delen af Grönlandshafvet och Murmanska haf- 
vet. Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spets- 
bergens nordkust, Lat. N. 79° 56'. 



318 KJELLMAS, NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken, lokal och spar- 
sam vid Maasö och Gjesvter. 

Grönlandshafvet: allmän och temligen ymnig vid Spets- 
bergens kuster. 

Murmanska hafvet: allmän och ymnig vid vestkusten af 
Novaja Semlja och Waigatsch. 

Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. 

Kariska hafvet: temligen ymnig i Uddebay. 

Sibiriska Ishafvet: Lat. N. 76° 8', Long. O. 90° 25', Irkaipi, 
Pitlekaj och Tschuktschbyarna öster härom, ingenstädes all- 
män eller ymnig. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust, enligt exemplar hemförda 
af prof. Th. M. Fries. 

LlTHODERMA LlGNICOLA nob. 

L. thallo crustas elongatas, plus minn sconfluentes forman te; filis verti- 
calibus ox articulis 20 vel pluribus crassitudine longioribus vel sequilongis 
contöxtis. Tab. 26, fig. 8—11. 

Artbeskrifning. Växten bildar tunna, ojemna, vid torkning 
svartbruna, långsträckta, nästan jembreda, mer eller mindre 
sammanflytande krustor på gammalt, i vatten nedsänkt trä 
(fig. 8). Dessas basallager består af fastförenade, greniga cell- 
rader, som äro temligen tydligt parallela sinsemellan, aldrig 
utgå solfjäderformigt som hos L. fatiscens. Dessa bildas af 
tjockväggiga celler, som i optiskt längdsnitt äro qvadratiska, 
rektangulära, elliptiska eller oregelbundet 4 — 6-kantiga (fig. 9). 
Förtjockningslagret sammansättes af vertikala, från basallagret 
utgående, till omkretsen trindt sexkantiga, enkla eller spar- 
samt greniga cellrader, hvilka upptill äro temligen löst för- 
enade, så att de vid kraftigare tryck skiljas från hvarandra. 
De nå en längd af åtminstone 250 //. och sammansättas hos 
utvuxna individ af åtminstone 20 celler, som i optiskt längd- 
snitt äro qvadratiska eller rektangulära, med höjden större 
än tjockleken. Deras längd är 10 — 15, tjockleken 8 — 10 //. 
(fig. 10 — 11). Hos L. fatiscens 8ro dessa cellers höjd mindre 
än tjockleken. Reproduktionsorgan hos arten ännu icke kända. 

Genom krustans form, de horisontala cellradernas förlopp, 
de verticala cellradernas längd och deras cellers form afviker 
denna art från den förut kända L. fatiscens. 

LefnadsförhåUandm. Funnen litoral, växande inomskärs 
på gammalt trävirke tillsammans med Chcetophora pellictda och 
Calothrix Harveyi. 



TEGA-EXPEDITI0NEX8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 319 

Fyndort: Norska polarhafvet: Talvik i det inre af Alten- 
fjord i Finmarken. Tagen i midten af september. 



Fam. Scytosiphonese Thur. 

in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14 et 20. 

Gen. Ilea (Fr.) Åres c h. 
Phyc. Scand. p. 353; Fr. Fl. Scan. p. 319; ex parte. 

Ilea Fascia (Mull.) Fr. 

1. c. p. 321. Fucus fascia Mttll. Fl. Dan. t. 768. 

f. typica. 

Descr. Laminaria fascia J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 129. 

Fig. Fucus fascia Mull. 1. c. 

Exsicc. Ilea fascia Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 96; spec. thallo angusto. 

f. caspitosa (J. G. A g.) Farl. 

New Engl. Alg. p. 62. Laminaria csespitosa J. G. Ag. Nov. p. 14. 

Descr. Laminaria csespitosa J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 130. 

Fig. Phyllitis caespitosa Born. et Thur. Etud. Phycol. t. 4. 

Exsicc. Ilea fascia Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 96; spec. thallo latiore. 

Syn. Ilea fascia Kleen, Xordl. Alg. p. 39. 

Laminaria fascia J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. 
» » Ashm. Alg. Hayes, p. 96. 

> * Dickie, Alg. Cumberl. p. 237, Alg. Sutherl. 1, p. 

140; 2, p. 191. 
Phyllitis fascia Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 69. 

Anmärkning vid formbegränsningen. De alger, hvilka af J. 
G. Agardh blifvit kallade Laminaria fascia och L. ccespitosa, 
äro visserligen i sina typiska former mycket olika, men de 
sammanflyta dock genom mellanformer med hvarandra så, 
att några gränser icke kunna dragas. I polarhafvet är f. ccespi- 
tosa den förherskande. Den blir på vissa ställen, t. ex. i Fin- 
marken, i yttre hafsbandet mycket storväxt. Vid Gjesvaer voro 
exemplar vanliga, som hade 0,5 meters längd och en bredd af 
3 — 4,5 cm. I det inre af Altenfjorden var växten mindre och 
smalare. Den hade ungefär samma utseende som den bredare 
af de båda former, hvilka utdelats i Alg. Scand. exsicc. under 
N:o 96. Samma form finnes vid Grönland. Längre söderut 
vid Norges kust vid Nordlanden blir den ännu smalare och 
antar den typiska formens utseende, ehuru den uppträder här 



320 KJELLMAN* SOHHA ISBAFVBT8 ALGFLORA. 



äfven under former, som stå på gränsen mellan den typiska 
och f. ccespitosa. Jfr föröfrigt Farl. anf. st. 

LefnadsförhåJlanden. Växten tillhör litoralregionens nedre 
del. Den är vanligen fäst på smärre stenar och förekommer 
såväl i yttre skären som i det inre af djupa fjordar och upp- 
träder vanligen massvis, så att den betydligt bidrar till vege- 
tationsprägeln. I Finmarken har jag funnit zoosporangiebä- 
rande exemplar i början af augusti och sett dylika exemplar 
från Grönland, hvilka antagligen voro samlade i slutet af sep- 
tember eller början af oktober. 

Utbredning. Vid Grönlands vestkust går denna art norr 
om 78:de breddgraden, om den växt Ashmead bestämt till 
Laminaria fascia är den här ifrågavarande algen. På östra 
halfklotet går den knappast in i det egentliga Ishafvet. Den 
är nämligen icke känd hvarken från Grönlandshafvet, östra 
Murmanska hafvet eller Sibiriska Ishafvet. Här når den sin 
nordpunkt vid Gjesvser, ungefär Lat. N. 71°. I Finmarken 
förekom den på vissa ställen ymnig. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, (f. typica och 
öfvergångsformer till f. c/espitosa) allmän och ymnig, Finmarken, 
(f. ccespitosa) Gjesvaer, lokal men ymnig, Talvik, lokal, temligen 
sparsam. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten. 

Hvita hafvet: Solowetzki-öarna. 

Amerikanska Ishafvet'. Unionbay. 

Baffinsbay: Cumberland Sound; Grönlands vestkust vid 
Julianeshaab, Godthaab, Sukkertoppen, Hunde Islands och 
mellan 78:de och 82:dra breddgraden. 



Gen. Scytosiphon (A g.) T b ur. 
in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 20; Ag. Spec. Alg. 1, p. 160; cbar. mut. 

Scytosiphon Lomentarius (Lyngb.) J. G. Ag. 

Spec. Alg. 1, p. 126. Cborcla lomentaria Lyngb. Hydr. Dan. p. 74. 

Descr. Scytosiphon lomentarius J. G. Ag. 1. c. 

Fig. Chorda lomentaria Harv. Phyc. Brit. t. 285. 

Exticc. Chorda lomentaria Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 94. 

Syn. Chorda lomentaria Aresch. Phyc. Scand. p. 3G5. 

> > Dickie, Alg. Cumberl. p. 237. 

> > Nyl. et Sasl. Herb. Fenn. p. 73. 
Fucus lomentaria Sommerf. Suppl. p. 184, 
Scytosiphon lomentarius Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 68. 

* > Kleen, Nordl. Alg. p. 89, 



VEGA-EXPED IT JONENS VETENSKAPLIGA AIlBETEN. 



321 



Lefnadsförhållandeti. Växer spridd både på öppen och 
skyddad kust, vidfäst klipphällar inom litoralregionen, dels i 
dess nedersta del, dels högre upp och i senare fallet vanligen 
i klipphålor. I Nordlanden är den fullt utvecklad redan i 
juni och bär vid denna tid s. k. zoosporangier. Längre mot 
norr har jag funnit exemplar med propagationsorgan först 
något senare på året, i slutet af juli. 

Utbredning. Tillhör endast polarhafvets sydligaste delar. 
Maximum af freqvens har den i södra delen af Norska polar- 
hafvet. Dess nordligaste fyndort är Maasö vid Norges nord- 
kust, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken, lokal och mycket sparsam (i juli och augusti) 
vid Maasö. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten vid Sviatoi-Noss. 

Baffinsbay: Cumberland Sound; Grönlands vestkust vid 
Godthaab. I Köpenhamns musei herbarium finnas exemplar 
af arten, hemförda af Wormskiold från Grönland, utan när- 
mare angifven lokal. 

Scytosiphon Attesuatus nob. 

Se. laxe csespitans, thallo cylindraceo vel cylindraceo-claviformi, basim 
versus valde et longe attenuato, 6 — 8 cm. alto, diametro usque 1,5 mm., 
fusco-olivaceo, opaco, pilis parce vestito; zoosporangiis multiloculariis (game- 
tangiis) conicis, 30 — 40 t*, lcngis, 16—20 /*. crassis, superne liberis cum cel- 
lulis obovoideis vel breviter claviformibus subhyalinis, magnis, usque 120 /#. 
longis. 55 i*, crassis stratum subcontiguum formantibus. Tab. 20 fig. 1 — 5. 

Syn. Coilonema chordaria f. simpliciuscula Kjellm. Spetsb. Thall. 2, 
p. 40. 

Artbeskrifning. Växten bildar glesa knippen. Vidfästnings- 
organet en callus radicalis. De kraftigast utvecklade exem- 
plar, jag sett, hafva bålen cylindriskt klubblik, jemnt och starkt 
afsmalnande mot basen. Deras längd är 5 — 8 cm. Upptill är 
diametern 1,5 mm. Andra individ äro betydligt smalare, nä- 
stan cylindriska med smalare bas (fig. 1 — 2). Växten är ljus- 
brun med dragning åt olivbrunt. Den saknar glans. Nederst vid 
basen är bålen solid, men till största delen af sin längd ihålig. 
Såväl den sterila som zoosporangie-(gametangie-)bärande delen 
är beklädd med glesa, men temligen långa hår, hvilka hafva den 
hos Phoeozoosporaceerna vanliga bygnaden (fig. 5). Bålväggens 
yttersta lager utgöres af i längdsnitt fyrkantiga, qvadratiska 
eller rektangulära celler med rikligt endokrom. Den inre de- 
len af väggen sammansättes af endokromfattiga eller gästan 
Bd ur. 21 



322 KJELLMAK, SORRA 18H AFVETS ALGFLORA. 

endokromlösa celler, som uttill äro smärre, rundade, de inre 
allt vidare och längre (fig. 3 — i). Kortikalcellerna utbilda zoospo- 
rangier (gametangier) och s. k. parafyser. De förra äro smalt 
eller tjockt koniska, trubbiga, utgående med bred bas och hafva 
fria spetsar. Oftast äro de enkla, stundom greniga. Nedtill 
bildas de af 2 — flera, upptill af en rad celler. I förening med 
de talrika parafyserna bilda de ett nästan sammanhängande 
lager, som dock icke är så tätt som hos Se. lomentaritis och 
icke, såsom hos denna art, omgifves af en gemensam struktur- 
lös hinna, en s. k. cuticula, hvilken vid zoospor-(gamet-)utveck- 
lingen upplöses. Parafyserna äro stora celler, flera gånger 
större än zoosporangierna (gametangierna), af ungefär omvändt 
ägglik, stundom nästan klubblik form. De äro alltid endo- 
kromfattiga, stundom, såsom det synes, endokromlösa. Deras 
fördelning och antal är hos denna art, liksom hos föregående, 
olika på olika exemplar och i olika delar af samma exemplar. 
An äro de mycket fåtaliga än mycket talrika. 

Genom bålens form och framförallt genom zoosporangier- 
nas (gametangiernas) form, storlek* och anordning är denna 
art väsentligt olik och lätt att skilja från föregående. 

I min uppsats om Spetsbergens hafsalger har jag bestämt 
denna växt till Coilonema chordaria f. simpliciuscula. Exem- 
plaren, som stodo mig till buds, voro så illa konserverade, 
att jag ej lyckades få en säker inblick i strukturen. Sedd 
från ytan liknar den zoosporangie-bärande delen mycket en 
Coilonema. Parafyserna te sig såsom tomma zoosporangier 
och zoosporangiernas spetsar såsom rundade kortikalceller. En 
sådan tolkning gaf jag af mina preparat. Genom ändamåls- 
enlig behandling af några bland de minst skadade exemplaren 
har jag sedermera funnit, att denna tolkning var oriktig och 
att växten är en tydlig Scytosiphon, ehuru en annan art än 
den vanliga Se. lomentarius. 

LefnadsförhäUmiden. Växer på den sublitorala regionens 
öfre del, på 3 — 4 famnars djup, vidfäst andra alger, både 
på öppen och skyddad kust. Exemplar tagna vid Spetsber- 
gens ostkust i juli äro försedda med reproduktionsorgan. 

Fyndort: Grönlandshafvet : i Isfj orden vid Gåsöarna och i 
Smeeren bergbay . 



Punctariacese (Thur.) Kjell ni. 

Pl. Scand. p. 9; Thur. in Le Jol. Liste Alg.- Cherb. p. 14; lim. mut. 



TÉGA-EXPEDITI0NES8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 323 

Gen. Punotaria Grev. 
Alg. Brit. p. XLII. 

Punctaria Plantaginea (Roth) G re v. 

1. c. p. 53. Ulva plantaginea Roth, Cat. Bot. 2, p. 243. 

f. typica. 

Descr. Punctaria plantaginea J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 73. 

Fig. y > Harv. Phyc. Brit, t. 128. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 170. 

f. linearis F os lie. 

Aret. Havalg. p. 9. 

Descr. Punctaria plantaginea /?. linearis Foslie, 1. c. 

Syn. Punctaria plantaginea Dickie, Alg. Cumberl. p. 237. 

> > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 42; Algenv. Murm. 

Meer. p. 48. 
* Kleen, Norell. Alg. p. 39. 

Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet växer hufvud- 
formen af denna art än i den sublitorala regionens öfre del på 
2 — 5 famnars djup, än i klipphålor inom litoralregionen. I 
andra delar af polarhafvet har jag alltid funnit den sublitoral 
inom ZrawmaWe-formationen. Den är vanligen fäst på små- 
stenar eller snäckskal. Den synes föredraga skyddade ställen 
och uppträder alltid spridd i ringa individantal på samma 
ställe. Vid Spetsbergen och Novaja Semlja är den funnen med 
zoosporangier i juli, vid Nordlanden i juni. Vid Finmarken 
var den stadd i upplösning i midten af september. Formen 
linearis växer enligt Foslie på 2 — 4 famnars djup, fäst på 
småsten och snäckskal. Exemplar tagna i augusti voro fullt 
utvecklade och försedda med zoosporangier. 

Utbredning. Känd endast från de norr om Atlanten be- 
lägna delarna af polarhafvet. Hufvudformen är ingenstädes 
här träffad i större mängd. Deremot var f. linearis ymnig på 
det ställe, der den anträffades. Artens nordligaste fyndort är 
Skansbay på Spetsbergen, Lat. N. 78° 31'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica), tem- 
ligen allmänt utbredd, men sparsam. Finmarken; f.typica,\o- 
kal och sparsam vid Öxfjord, f. linearis ymnig vid Russemark 
i Porsangerfjord. 

Grönlandshafvet. : Spetsbergens vestkust, sällsynt och myc- 
ket sparsam. 

MurmansJca ha/vet: sällsynt och mycket sparsam vid vest- 
kusten af Novaja Semlja, 



324 KJELLMÅS, SORRA I S11AFVET8 ALGFLORA. 



Baffinsbay: Cumberland Sound, antagligen sällsynt, enligt 
Dickie anf. st. 



Fam. Desmarestiacese (T hur.) Kjellm. 

Pl. Scand. p. 10; Thur. in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 10 et 21; lim. mut. 

Gen: Desmarestia (Lamour.) Grev. 
Alg. Brit. p. XXXIX; Lamour. Ess. p. 43; spec. excl. 

Desmarestia Actleata (L.) Lamour. 

1. c. p. 45. Fucus aculoatus L. Spec. Pl. Ed. 2, p. 1032. 

Ducr. Desmarestia aculoatn J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 167. 

Fig. » > Harv. Phyc. Brit. t. 40. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 87. 

Syn. Desmarestia aculeata J. G. Ag. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Till. p. 28; 

Grönl. Alg. p. 110. 
Aresch. Phyc. Scand. p. 347. 
> Aslim. Alg. Hayes, p. 90. 
Croall, Fl. Disc. p. 457. 
Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140; 2, p. 191; 
Alg. Nares, p. 6; Alg Cumberl. p. 236. 
Eaton, List, p. 44. 
Gobi, Algontl. Weiss. Meer. p. 67. 
Kleen, Nordl. Alg. p. 39. 
Kjellm. Vinteralgv. p 65. Spetsb. Thall. 2, 
p. 42; Algen v. Murin. Meer. p. 48; Ka- 
riska hafvets algv. p. 29. 
Xyl. et Siel. Herb. Fenn. p. 73. 
» Post. et Kupr. III. Alg. p. II. 

Schilbeler, in Heugl. Reise, p. 317. 
Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. 
AVittr. in Hongl. Reise, p. 284. 
inanis Post. et. Rupr. 1. c. 
Desmia aculeata Lyngb. Ilydr. Dan. p. 34. 
Fucus aculeatus Pail. Reise 3, p. 34. 

- /?. Wg. Fl. Lapp. p. 602. 

inuscoides Guun. Fl. Xorv. 2, p. 189, Cfr. Act. Xidros. p. 88, t. 7. 
virgatus Gunn. Fl. Norv. 1, p. 45. 
Sporochnus aculeatus Lindbl. Bot. Not. p. 157. 

Schrenk, Ural. Reise, p. 547. 

Cfr. Mårtens, Voyage Spitzb. p. 79 — 80. 

Lefn-adsförhållanden. Vid Norges kuster är växten både 
litoral och sublitoral. I andra delar af polarhafvet har jag 
funnit den endast sublitoral, oftast på 2 — 15 famnars djup på 
sten- eller bergbotten såsom en beståndsdel i Laminarie-foi- 



VEQ A-EXPEDITIONESS VETESSKAPLIGA ARBETEN. 325 



mationen. Den är merendels fäst vid sten. Trifves bäst 
på öppen kust, men saknas ej på skyddade ställen. Stundom 
förekommer den sällskaplig. Ej funnen med reproduktions- 
organ. 

Utbredning. Ej känd från Sibiriska Ishafvet, men eljest 
från öfriga delar af polarhafvet. Maximum af freqvens når 
den inom Spetsbergsprovinsen. Dess nordligaste fyndort är 
Discoverybay i Smiths Sound, Lat. N. 81°4f. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden allmän, Tromsö 
amt omkring staden Tromsö och vid Karlsö, Finmarken: vid 
Maasö, Gjesvser och Talvik, allestädes lokal, men temligen ymnig. 

Grönlandshafvet : Sabine-ön vid Grönlands ostkust; näst 
Chatopteris plumosa Spetsbergens allmännaste och ymnigaste 
Phoeozoosporacé. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten och Samojed- 
landets kust, ön Kolgujew, allmän och ymnig vid vestkusten 
af Novaja Semlja och Waigatsch, fastlandet vid Jugor Schar. 

Hvita hafvet: en af detta hafs allmännaste alger. 

Kariska hafvet: Karabugten, Uddebay. 

Baffiyisbay: Cumberland Sound, Grönlands vestkust, all- 
män enligt J. G. A g. Kända fyndorter äro: Nanortalik, Smal- 
lesund, Fiskernaes, Neuherrnhut, Hunde Islands, Jakobshavn, 
Godhavn, Lat. N. 73° 20', Whale Island, Besselsbay, Discovery- 
bay, Smiths Sound mellan Z8:de och 82:dra breddgraden. 



Gen. Dichloria Gr ev. 
Alg. Brit. p. XL. 

Dichloria Viridis (Mull.) Gr ev. 

1. c. p. 39. Fucus viridis Mttll. Fl. Dan. t. 886. 

Descr. Dichloria viridis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 164. 

Fig. Desmarestia viridis Harv. Phyc. Brit. t. 312. 

Exsicc. > * Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 88. 

Syn. Desmarestia viridis Aresch. Phyc. Scand. p. 348. 

Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 140. 
Kjellm. Vinteralgv. p. 65. 
> Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 
Dichloria viridis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. p. 27; Grönl. Alg. p. 110. 
> Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 67. 
•> Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 42; Algenv. Murm. 
Meer. p. 48. 
» > Kleen, Nordl. Alg. p. 39. 

Dictyosiphon foeniculaceus Zeller, Zweite d. Polarf. p. 86; secspec. 
Fucus viridis Wg. Fl. Lapp. p. 503. 



326 KJELLMAS, SO REA ISHAFVETS ALG FLORA. 



Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet växer arten 
både inom den litorala och den sublitorala regionen, i senare 
fallet oftast inom Lam/Mane-formationen, ehuru den dock går 
djupare ned än denna. I det egentliga Ishafvet är den aldrig 
litoral, men deremot ofta elitoral, växande, på- större djup än 
nästan alla andra alger. Vid Spetsbergen förekommer den på 
5 — 150 famnars djup. Oftast är den fäst på sten, stundom på 
.större alger och trifves bäst på öppna ställen, såväl nära ku- 
sten som långt ut till sjös. Den uppträder spridd. Vid Spets- 
bergens kust når den en hög grad af yppighet. Här träffas 
ej sällan rikgreniga, yfviga exemplar, som är 0,5 meter långa. 
Endast sterila exemplar funna. 

Utbredning. Endast känd från polarhafvet norr om Atlan- 
ten. Maximum af freqvens när den vid Spetsbergens kuster. 
Dess nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens 
nordkust, Lat. N. 79° 56'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, flerestådes, 
men temligen sparsam, Tromsö amt omkring staden Tromsö, 
Finmarken: Maasö, Gjesv&r, Mageröns sydkust, Öxfjord, Tal- 
vik, temligen allmän och ymnig. 

Grönland shafvet : Grönlands ostkust, allmän och ymnig 
längs Spetsbergens nord- och vestkust. 

Murntanska ha/vet: Cisuralska Samojedlandets kust, all- 
män och ymnig vid Novaja Semljas vestkust. 

Hvita ha f vet: sällsvnt. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust, Hunde Islands, Godhavn, 
Jakobshavn. 

Gen. Phloeospora Ar esc h. 

Bot. Not. 1873, p. 163. 

Phloeospora Subarticclata A re sch. 

1. c. p. 164. 

Descr. Phloeospora subarticulata Aresch. Bot. Not. 1876, p. 33. 
Extticc. Dictyosiphon foeniculaceus var. subarticulatua Aresch. Alg. Scand. 

exsicc. X:o 104. 

Syn. Phloeospora subartieulata Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 64. 

Kjellm. £petsb. ThalL 2, p. 40; Algenv. 
Munn. Meer. p. 45. 

Lefnadsförhållanden. Växer inom Spetsbergsprovinsen sub- 
litoralt spridd, vidfäst sten såväl på öppen kust som på 
skyddade ställen. Vid Spetsbergen har jag i juli funnit några 
rikt zoosporangiebärande exemplar. 



VEQA-BXPEDITI0NBN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 327 



Utbredning. En i polarhafvet sällsynt alg, som hittills en- 
dast är anträffad i östra delen af det norr om Atlanten lig- 
gande polarhafvet. Här är den öfverallt sparsam. Dess nord- 
ligaste fyndort är Fairhaven vid nordvestkusten af Spetsber- 
gen, Lat. N. 79° 49'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar 
i Kleens herbarium; ej omnämnd härifrån i Nordl. Alg. 

Grönländska/vet : Spetsbergens nordvest- och vestkust på 
tvänne ställen, lokal, sparsam. 

Murmanska hafvet: sällsynt vid N. Gusinnoi Kap på No- 
vaja Semljas vestkust. 

Hvita liafvet: Solowetzki-öarna, antagligen sällsynt. 

Phloeospora Tortilis (Rupr.) Aresch. 

Bot. Not. 1876, p. 34. Scytosiphon tortilis Rupr. Alg. Och. p. 373. 

Descr. Phloeospora tortilis Aresch. 1. c. 

Fig. Dictyosiphon tortilis Gobi, Brauntange t. 2, fig. 12 — 16. 

Phloeospora tortilis Kjellm. Spetsb. Thall. 2, t. 1, fig. 21. 
Exsicc. > > Aresch. Alg. Scand. Exsicc. N:o 413.' 

Syn. Dictyosiphon spec. Kjellm. Vinteralgv. p. 05. 

Phloeospora Lofotensis Foslie, Aret. Havalg. p. 8. 

» tortilis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 64. 

> Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 40*; Algenv. Murm. 
Meer. p. 45; Kariska hafvets algv. p. 29. 

Lefnadsförhållanden. Växer i salt eller bräckt, stundom 
mycket svagt salthaltigt vatten inom litoral- och sublitoral- 
regionen, alltid på ringa (2 — 5 famnars) djup. Den trifves 
såväl utom- som inomskärs. Såsom ung är den vidfäst sten, 
men slutligen uppträder den i större eller mindre, löst på bott- 
nen liggande massor af obestämd form. Växten är något säll- 
skaplig och förekommer stundom t. o. m. i så stor mängd på 
samma ställe, att den väsentligen bidrager till vegetations- 
prägeln. I Ishafvet förökar sig arten kraftigt på vegetativ 
väg, genom grenars och grensystems aflösning och derpå in- 
trädande individualisering. Vid Spetsbergens nordkust försig- 
gick förökningen på denna väg särskildt lifligt under vintern. 
Vid samma tid utvecklade den här äfven zoosporer; dock är 
den egentliga zoosporbildningsperioden sensommaren, augusti, 
och september. Foslie har funnit exemplar med zoosporan- 
gier i Nordlanden i slutet af september. 

Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär. Ännu är 
den dock icke känd från Sibiriska och Amerikanska Ishafven. 
Maximum af freqvens har den vid Spetsbergens kuster. Dess 



328 KJELLMAX* SORRA 18HAFVETS ALGFLORA. 

nordligaste fyndort är Mossclbay vid Spetsbergens nordkust, 
Lat. N. 79° 53'. 

Fyndorter: Norska polarhaf vet : Nordlanden: Lofoten ymnig, 
Finmarken vid Talvik, lokal, sparsam. 

Grönlandshafvet : allmän och ymnig vid Spetsbergens nord- 
och vestkust. 

Murmanska hafvet: Novaja Semljas vestkust, Jugor Schar, 
lokal och sparsam. 

Hvita hafvet: Solowetzki-öarna. 

Kariska hafvet: Uddebay, sparsam, Kap Palander, temligen 
ymnig, Aktiniaviken, sparsam. 

Baffimbay : Grönlands vestkust: Neuherrnhut. 

Phloeospora Pumila Kjellm. 

Algenv. Murm. Meer. p. 45. 

Descr. Phloeospora pumila Kjellm. 1. c. 

Fig. > t. 1, lig. 16—22. 

Anmärkning vid arten. Vid beskrifningen af denna art har 
jag uttryckligen angifvit, att jag icke med säkerhet kunde be- 
stämma graden af dess förvandtskap med Phl. tortilis, om den 
vore att anse såsom en från denna skild art, eller en af lef- 
nadsförhållandena framkallad dvergform af den. Något nytt 
inlägg till afgörande häraf har jag sedan dess ej vunnit. G o bi 
har emellertid framstält en åsigt om denna växt, som förtjenar 
titt uppmärksammas. Han anser sig hafva funnit den vara 
michts weiter als vegetative Sprosse der Phl. tortilis 3 (Gobi, 
Algenfl. Weiss. Meer. sid. 65). Då jag beskref Phl, pumila, hade 
jag nogsam kännedom om det egendomliga vegetativa förök- 
ningssättet hos Phl tortilis och hade utförligt redogjort härför 
i Spetsb. Thall. 2, sid. 41. Jag medger gerna, att de från äldre 
Phl. tortilis aflösta, sig sjelfständigt utvecklande axlarna och 
axelsystemen mycket påminna om Phl. pumila. Då Gobi 
identifierat dessa bildningar med Phl pumila, har han förbisett, 
att jag uttryckligen angifvit, att Phl. pumila bildar rediga 
tofsar eller små mattor och att dessa äro fästa vid ett under- 
lag genom tydliga rhizoider. Sådana bildningar, som de af 
Gobi omtalade, har jag sett i stor mängd, men alltid funnit 
dem mer eller mindre fast förenade eller hoptrasslade till 
massor af obestämd form, liggande lösa på bottnen, aldrig 
bildande rediga tofsar eller mattor, beklädande och fösta vid 
ett underlag, såsom fallet är med Phl pumila. Hos denna utgår 
från bålens nedre del en större mängd, till en dynformig 



YEGA-BXPEDITIOSBSa VETEN8KAPLIQ A ARBETEN. 329 

plexus förenade rhizoider. Det är en sådan plexus, som af- 
bildats på tafl. 1, fig. 16 i Algenv. Murm. Meer. Rhizoiderna 
äro vanligen ogrenade, cylindriska, mer eller mindre krökta, 
monosifoniska, stundom polysifoniska och då klubblika, med 
de öfre lederna nästan klotformiga (tafl. 26, fig. 17). 

Tillsvidare bar jag icke något bestämdt skäl att frångå 
min uppfattning af Phl. pumila såsom en, om ock svagt, från 
Phl. tortilis skild art. Att jag icke funnit den med zoosporan- 
gier är utan betydelse i fråga om afgörandet af dess arträtt, 
ty dels kunna ju dylika organ utvecklas under en annan tid 
på året, än då jag träffade växten, dels är det möjligt, att för- 
ökningen genom zoosporer är ersatt genom den hos arten 
iakttagna förökningen genom individualisering af aflösta axlar 
och axelsystem. Hårbildningar har jag efter förnyad under- 
sökning af de en gång samlade exemplaren ej funnit. 

Lefnadsförhållanden. Växten hör bland de få arter, hvilka 
inom det egentliga Ishafvet äro litorala. Den är funnen 
växande på skyddad kust i vattenfylda klipphålor med sandig 
botten, bildande än spridda tofsar än mattor af temligen be- 
tydligt omfång. Zoosporangieexemplar ännu okända. 

Utbredning. Hittills endast känd från östra delen af Mur- 
manska hafvet. 

Fyndorter: Murmanska hafvet: Matotschkin Schar och Be- 
simennajabay vid Novaja Semljas vestkust. 

Gen. Ooilonema Aresch. 
Alg. Scand. exsicc. N:o 323. 

Coilonema Ekman i Aresch. 
Obs. Phyc. 3. p. 33. 

Descr. Dictyosiphon (Coilonema) Ekmani 1. c. 

Syn. Lithosiphon Lomentariae Kleen, Nordl. Alg. p. 40. 

Lefnadsförhållanden. En litoral, på Scytosiphon lomeniarius 
fäst alg. Exemplar tagna i slutet af juni vid Norges nord- 
vestkust bära rikligt mogna zoosporangier. 

Utbredning. Endast känd från polarhafvets sydligaste del 
vid Norges kust. 

Fyndort: Norska polarhqfvet: Bodö i Nordlanden. 

« 

Coilonema Ciiordaria Aresch. 
f. bahusiensis Aresch. 

Bot. Not. 1873, p. 170. 



KJEI.I.StAS, se 



HAFVETS AI.CFLOBA. 



Descr. Dictyosiphrm (Coilunemn) rlinrdaria Aresch. Obs. Phyc. 3, p. K. 
Fig. ■ cliordaria Aresrh. Phyc. Scand. t. 8, B. 

Syn. Dictyosiplion (Coilonema) Finmarkicom Foslie, Aret. Haralg. p.t 

LcfnatUftirhåUmuhn. Litoral, mestadels förekommande i 
klipphålor, vidfflst sten. Den förekommer såväl på öppen 
som skyddad kust. På öppen kust blir den större och yppi- 
gare. Vid Gjesvier i Finmarken har jag samlat exemplar, son 
hafva en längd af 30 cm. I det inre af Altenfjorden var dm 
i allmänhet lågväxt, men yfvig. Den är ofta temligen säll- 
skaplig, men intar dock endast obetydliga områden. I augusti 
och september bar den rikligt zoosporangier vid Norges 
nordkust. 

Utbredning. Kand endast från polarbafvets atlantiska flor- 
område, der den ännu på vissa ställen är ymnig. Dess nord- 
ligaste fyndort ilr Gjesvier, ungefär Lat. N. 71". 

Fyndorter: Norska pohtrhafert : Finmarken vid Gjesvier, 
Talvik och Svmrtholt, pä de båda första ställena temligen 
ymnig, men lokal. 



Gen. Dictyosiphon (Grev.) AreBch. 
But. Not. 1873, p. 1«4; tirev. Alg. Brit. p. 55; chnr. mut. 

Dictyosiphon Cortmbosto nob. 

L, fröt k lo fusco-flnvescente, sulido; axi primario distincto, ramis t 
rorymbo«in, elongiitie, siniplioibuB vol parce ramulosia; zoosporangiis a 
confertis, a supertloie thalli visas vnlgo cllipsouleis. 




VEGA-EXPBDITI0SES8 VETESSKAPLIGA ARBETEN. 



331 



af 2:dra ordningen. Grenar af högre ordning än 2:dra äro 
sällsynta. Biaxlarna af första ordningen äro nästan qvastlikt 
anordnade. Hufvudaxeln afsmalnar märkbart mot basen, bi- 
axlarna icke eller ytterst obetydligt, hvarpå arten äfven habi- 
tuelt låter skilja sig från Coilonema-SLTter. Mot spetsen afsmalna 
grenarna märkbart, mer hos f. elongata, mindre hos f. abbreviata. 
Med hänsyn till strukturen sluter arten sig närmast D. hipptt- 
roides. Kortikallagret bildas af små kantiga, i optiskt längd 
snitt qvadratiska eller oregelbundet fyrsidiga, eller i bålens 
nedre del rektangulära celler. De senare äro ordnade i tem- 
ligen regelbundna longitudinela rader. Kortikalcellerna äro 
mindre rika på och hafva ett ljusare endokrom än hos D. 
hippuroides. Det mäktiga centrallagret utgöres af långsträckta 
jemförelsevis tunnväggiga celler af olika vidd. I bålens cen- 
trum finnes hos utvuxna exemplar nedtill ett mindre antal 
fina cellrader, liknande dem, sorn förekomma hos D. hippuroides: 
(fig. 13). Hårbildningar äro sparsamma. Zoosporangierna an- 
läggas såsom hos andra Dictyosiphon-aTter under kortikallagret 
och äro i början täckta af detta. Från ytan sedda hafva de 
en ellipsoidisk eller rundadt ellipsoidisk form, oftast med 
längdaxeln i bålens längdriktning. Stundom äro de klot- 
formiga. Hos f. abbreviata uppträda de i täta massor, hos f. 
elongata mindre talrikt. Då de äro fullt utvecklade, uppgår 
deras längdaxel (i bålens längdriktning) till 60 /*. (fig. 14 — 15). 

Det har synts mig, att det skulle göra arten D. hippuraides 
alltför sväfvande, om man, såsom jag förut anf. st. gjort, 
sökte inrymma under den en så mycket från dess typiska 
form afvikande växt, som den nu beskrifna. Jag har derför 
trott mig böra anföra den under ett eget namn. 

Lefnadsförhållanden. Förekommer inom öfre delen af den 
sublitorala regionen, vidfäst stenar på 2 — 5 famnars djup, f. 
abbreviata på öppen, f. elongata på skyddad kust. Den förra 
växte sällskaplig i betydliga individmassor. Zoosporangie- 
bärande exemplar af f. abbreviata samlade jag vid Novaja 
Semljas vestkust under juli, af f. elongata vid Norges nordkust 
under september. 

Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Murmanska 
hafvet. Dess nordligaste fyndort är Gribowabay vid Novaja 
Semljas vestkust, Lat. N. 73°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Tal vik (f. 
élmigata), lokal och sparsam. 

Murmanska hafvet: Gribowabay (f. abbreviata). 



332 SJEI.L.VAS, SOBRA ISUAFVRTS ALGFLORA. 

Dictyosiphon Hippfroides (LynglO Kutz. 

Tab. Phyc. 6, p. 10. Scytosiphon hippuroiiles Lyngb. Hydr. Dan. p. 68. 

f. typica. 

Descr. Dictyosiphon hippuroides Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 26. 

Fig. • Kiitz. 1. c. t. 52. 

Exsicc. * » Aresch. Alg. Scand. exsicc. X:o 105, 320. 321. 

f. fragilis II a r v. (nob). 

Dictyosiphon frairilis Harv. in Ktttz. Spec. Alg. p. 485. 

Descr. Dictyosiphon fragilis Kutz. 1. c. 

Fiy. > > > Tab. Phyc. 0. t. 52. 

Syn. Dictyosiphon foeniculaceus a Aresch. Phyc. Scand. p. fttil». 
^ hippuroides Gohi, A Igen ti. Weiss. Meer. p. 66. 

Kjellm. Spctsb. Thall. 2, p. 38; Algenv. 

Murin. Meer. p. 40; ex parte. 
Kleen, Nordl. Alg. p. 34. 

Anmärkning vid formerna. Denna art är i polarbafvet 
mindre månggestaltad än följande, men uppträder dock äfven 
den under åtskilliga utmärkta former, af hvilka utom den 
typiska en särskildt synes mig vara karakteristisk och böra 
framhållas. Den typiska formen, för hvilken jag håller den, 
som af Aresch o ug utdelats under N:o 105 i Alg. Scand. 
exsicc, är den allmännaste. I Norska polarhafvet förekommer 
derjämte en annan, i hvilken jag trott mig igenkänna den af 
Kiitzing diagnosticerade och af bildade D. fragilis. Genom 
sin lösare konsistens, sina tätt sittande, grofva, från smal bas 
uppåt i tjocklek tilltagande grenar afviker den betydligt från 
f. typica och påminner ej obetydligt om en Coilonema. Fri- 
stående är denna form icke. Stundom närmar den sig så myc- 
ket den typiska, att en gräns är svår att draga. Den i det 
egentliga Ishafvet vanligaste formen är den, som är utdelad i 
Aresch. Alg. Scand. exsicc. under N:o 321. 

Lefnadsförhållamlcn. I Norska polarhafvet är arten före- 
trädesvis litoral, stundom, liksom i andra delar af polarhafvet, 
sublitoral. Den går icke ned till något betydligare djup. Den 
växer epifytisk på andra alger, mest C/tordaria, men träffas ej 
sällan fast på sten. Vid Norges kust förekommer den i ganska 
betydliga individmassor. Den trifves både på öppna och skyd- 
dade delar af kusten. Vid Norges kust bär den zoosporangier 
hela sommaren, åtminstone till midten af september. Vid 
Spetsbergens kust har jag funnit den med dylika organ både 
sommar (augusti) och vinter (december). 

Utbredning. Känd endast från polarhafvet norr om Atlan- 




VEG A-EXPEDITION EN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



333 



ten. Den är ymnigast och rikligast utvecklad i Norska polar- 
hafvet. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens 
nordkust, Lat. N. 79° 53'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och 
ymnig, Finmarken, Gjesvaer (f. fragilis), ymnig, Magerösundet 
och Oxfjord (f. (ypica), allmän och ymnig. 

Grönlandsliafvet : lokal och sparsam vid Spetsbergens nord- 
vest- och nordkust. 

Murmanska lmfvet: Ryska Lappmarkens och Samojedlan- 
dets kust, temligen allmän, . men ej ymnig vid vestkusten af 
No vaja Semlja. 

Hvita hafvet: antagligen allmän och ymnig (Jfr G o bi anf. 
st. sid. 11). 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Lichtenau. 

Dictyosiphon Foeniculaceus (Huds.) Grev. 

Alg. Brit. p. 6G. Conferva foeniculacea Huds. Fl. Angl. p. 104. 

f. typica. 

Descr. Dictyosiphon foeniculaceus Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 30. 

Fig. * > * Phyc. Scand. t. 7. 

Exsicc. > * ' Alg. Scand. exsicc. N:o 103 et 319. 

f. flaccida A re sch. 

Subspec. Dictyosiphon flaccidus Aresch. Bot. Not. 1873, p. 169. 

Descr. Dictyosiphon foeniculaceus var. flaccidus Aresch. Obs. Phyc. 3. p. 31. 

Syn. Chordaria flagelliformis var. J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. 
Dictyosiphon foeniculaceus p Aresch. Phyc. Scand. p. 370. 

* Croall, Fl. Disc. p. 458. 

> Dickic, Alg. Sutherl. 1, p. 141; Alg. 

Cumberl. p. 237; Alg. Rares, p. 7. 

> Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 06. 
Harv. Fl. West-Esk. p. 49. 

Kjéllni. $petsb. Thall. 2, p. 38, excl. 
subspec. 2; Algenv. Murm. Meer. p.47. 
> » Kleen, Nordl. Alg. p. 34. 

Scytosiphon foeniculaceus Lyngb. Hydr. Dan. p. 63; ex parte. 
- - Nyl. et Stel. p. 73. 

Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 

Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet litoral, vanligen 
epifyt på Fucaceer, i andra delar af polarhafvet sublitoral, 
fäst företrädesvis på Chardaria flagelliformis eller på stenar. 
Den förekommer temligen spridd både på öppen och skyddad 
kust. Vid Spetsbergens nordkust fans en mellanform mellan 
den typiska formen och f. flaccida under hela vintern. Den 



334 KJELLMAX, XORliA I8IIAFVKTS ALGFLORA. 

bibehöll sitt karakteristiska utseende och var hela tiden stadd 
i tillväxt. Vid Nordlanden bär den zoosporangier under som- 
maren, vid Finmarken under augusti och september, vid Spets- 
bergen under juli och augusti, vid Novaja Semljas vestkust 
under juli. 

Utbredniny. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. Ma- 
ximum af freqvens når den vid Norges nordkust. Dess nord- 
ligaste fyndort är Rawlingsbay i Smiths Sound, 80° 20' N. Lat 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och 
ymnig, Finmarken, allmän ocli ymnig vid Maasö, Gjesveer, 
Magerösundet, Öxfjord och Talvik. 

Grbnlandshafvet : tcmligen allmän, men ej ymnig vid Spets- 
bergens nord- och vestkust. 

Murmanshi ha fat: Ryska Lappmarkskusten, lokal, men 
temligen ymnig vid Novaja Semljas vestkust. 

Hvita ha/vet: antagligen allmän och vmnig (Jfr G o bi 1. c. 
p. 11). 

Baffinsbay: Cumberland Sound, icke sällsynt, Grönlands 
vestkust vid Tessarmiut, Lichtenau, Neuherrnhut, Godthaab, 
Holstenborg, Egedesminde, Hunde Islands, Jakobshavn, Claus- 
havn, Discoön, Rittenbenk, Sakkak, Rawlingsbay; sålunda an- 
tagligen allmänt utbredd längs hela kusten (Jfr Croall anf. st). 

De båda anförda formerna hafva samma utbredning, dock 
är enligt min erfarenhet f. Jiaccida och former, som stå denna 
närmast, de i norden vanligaste. 

Dictyosiphon Hispipus Kjell m. 

Algen v. Murm. Meor. p. 47. 

Destr. et Fiq. Dictyosiphon foeniculacous subspec. hispidus Kjcllm. Spetab. 

Thall. 2. p. 39 et t, 2, fig. 1. 

Syn. Enteromorpha raruulosa Zeller, Zwcite d. Polarf. p. 84; sec. spec. 

Anmärhiiny vid arton. Gobi förmodar denna växt vara 
en något rikare förgrenad D. foeniculaccus f. Jiaccida. Genom 
sin mjuka, böjliga, starkt tubulösa bål påminner den visser- 
ligen om f. Jiaccida, men afviker dock från denna dels genom 
mindre zoosporangier dels genom sin egendomliga förgrening. 
Emellertid måste det inom ett slägte med så svagt utpräglade 
former, som Dictyosiphon är, i viss mån bero på godtycke om 
en gifven form skall betraktas såsom varietet eller såsom art. 
Hvad, som mest synes mig tala för att den är mera differen- 
tierad än t. ex. f. Jiaccida och andra Dictyosiphon-former, är det, 



VEGA-BXPEDITIONBSS VETESSKAPLIGA ARBETEN. 335 

att den är funnen med sitt karakteristiska utseende i vidt 
skilda delar af polarhafvet. 

Lefnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 2 — 5 famnars 
djup-, vidfäst sten på både öppen och skyddad kust, spridd. 
I början af augusti bar den zoosporangier i Jugor Schar. 

Utbredning. Känd från Spetsbergsprovinsen. Den är ingen- 
städes funnen i större individmassor. Dess nordligaste fynd- 
ort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79° 56'. 

Fyndorter: Grönlandshafvet : Grönlands ostkust, Sabineön(?) 
(Jfr Zeller anf. st. sid. 87), Spetsbergens nord- och vestkust, 
lokal, sparsam. 

Murmanska hafvet: vestra mynningen af Jugor Schar, 
sparsam, 

Gen. Lithosiphon Har v. 

Man. Ed. 2, p. 43. 

Lithosiphon Laminarle (Lyngb.) Harv. 

1. c. Bangia Laminaria? Lyngb. Hydr. Dan. p. 84. 

Descr. et Fig. Lithosiphon Laminari» Harv. Phyc. Brit. t. 295. 

Exsicc. » * Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 21. 

Syn. Bangia Laminariai Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 
Lithosiphon » Kleen, Nordl. Alg. p. 39. 

Lefnadsförhållanden. Jag har sjelf aldrig anträffat denna 
art i polarhafvet och känner derför af egen erfarenhet intet om 
dess lefnadssätt derstädeS. ' Enligt Kleen förekommer den i 
Nordlanden under senare delen af sommaren epifytisk på 
Alaria esculenta. 

Utbredning. Med säkerhet känd endast från Norska polar- 
hafvet. Den är dock äfven uppgifven för östra Murmanska 
hafvet. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden enligt Kleen. 

Murmanska hafvet: Novaja Semljas kust enligt Post. et 
Rupr. (Jfr Kjellm. Algenv. Murm. Meer, sid. 49). 



Fam. Aglaozoniaceae T hur. 

in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14. 

Gen. Aglaozonia Zanard. 
Sagg. p. 38. 



"O XJELLAtAX, SOIIBA 1SUAFVET8 ALGFLOBA. 

Aglaozonia Pabtula (G re v.) Zanard. 

I. c. p. 38. Zonaria parvula Orév. Crypt. Fl. t. 860. 
Lkscr. Zonaria parvula J. (i. Ag. Spcc. Alg. 1, p. 107, 
Fig. > Harv. Phyc. Brit. t. 341. 

Exsicc. Padinclla parvula Aresch, Alg. >Scand. exsicc. N:r 22. 

Syn, Paiiinella parvula Klcen, Xordl. Alg. p. 89. 

LefnadsförhuUandtm. Lefver på flera famnars djup, fäst pi 

musselskal. 

VlbrnJiiiwi. Endast anträffad inom Norska polarhafvet. 
Fyndort. Nordlandet! vid Fleiiivier. 



Fam. SphacelariacecB J. G. Ag. 

Alg. Med. p. 27. 



Gen. CladoBtephua (Ag.) J. G. Ag. 
Spcc. Alg. i, p. 41; Ag. Syn. Alg. p. XXV; Bpec. excl. 

CLADOSTErnis Spongioscs (Lightf.) Ag. 

1. c. p. XXVI. Conferva 8pongif.ua Lightf. Fl. Scot. p. 983. 
Dtter. CladOBtcphlU ppongiueiis .1. (i. Ag. Spcc. Alg. 1, p. 43. 
Fig. Han'. Phyc. Brit. 138. 

EXiice. Areseh. Alg. Scand. cxsicc. K:o 172. 

Syn. Cladofltephus spongiopiis Aresch. Phyc. Scand. p. 388. 
Klcen. Nordl. Alg. p. 35. 




VEGAEXVEDITIOXEXS VET EX SK APL1 G A AR BETES. 337 



Gen. Stupooaulon Kiitz. 
Phyc. gener. p. 293. 

Stupocaulon Scoparium (L.) Kiitz. 

1. c. Conferva scoparia L. Spec. Pl. Ed. 2, p. 1635. 

Descr. Stupocaulon scoparium Kiitz. Spec. Alg. p. 4GG. 
Fig. *> > Tab. Phyc. 6, t. 96. 

Syn. Stupocaulon scoparium Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. 

Fyndart. Skall enligt Zeller, anf. st., vara hemförd från 
Grönland, antagligen från Sabine-ön vid Grönlands ostkust af 
2:dra tyska polarexpeditionen. Exemplar har jag icke sett. 



Gen. Chsetopteris Kutz. 
Phyc. gener. p. 293. 

Chetopteris Plumosa (Lyngb.) Kiitz. 

1. c. Sphacelaria plumosa Lyngb. Hydr. Dan. p. 103. 

Descr. Chetopteris plumosa J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 41. 
Fig. Sphacelaria plumosa Harv. Phyc. Brit. t. 87. 

Chnetopteris plumosa Aresch. Obs. Phyc. 3, t. 2. fig. 4. 

> > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, t. 2, fig. 2—3. 

Exsicc. Sphacelaria plumosa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 107. 

Chfetopteris plumosa Kjellm. in Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 408. 

Syn. Cluetopteris plumosa .T. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. 

Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 141; 2, p. 191; 
Alg. Cumberl. p. 238; Alg. Nares, p. 7. 
» Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 03. 
Harv. Fl. West-Esk. p. 49. 
Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 
32; Algenv. Murm. Meer. p. 42; Kariska 
hafvets algv. p. 27. 
> Kleen, Nordl. Alg. p. 35. 
Rupr. Alg. Och. p. 378. 
Conferva pennata Wg. Fl. Lapp. p. 512; ex parte. 
Sphacelaria plumosa J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. 

» Croall, Fl. Disc. p. 458. 

> Eaton, List, p. 44. 

* Lyngb. 1. c. 

Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 

LefnachförluiUanden. I Norska polarhafvet växer arten van- 
ligen i klipphålor inom litoralregionen, stundom fäst vid 
snäckskal inom den sublitorala regionen. I öfriga delar af 
polarhafvet är den nästan utan undantag sublitoral, men hål- 
Bd ju. 22 



338 KJELLMAN, NORRA I8HAFVBTS ALGFLO.RA. 

ler sig dock mest på denna regions öfre del. Vanligtvis före- 
kommer den på 2 — 5 famnars djup. Den är en allmän be- 
ståndsdel inom Zawuwarie-formationen, men uppträder äfven 
inom andra formationer. Mest håller den sig på grus- och 
stenbotten. Vid Spetsbergen är den ej sällan sällskaplig, upp- 
trädande i rätt betydliga individmassor. Den trifves både på 
skyddad och öppen kust och träffas äfven långt ut till sjös. 
Kleen har i Nordlanden funnit exemplar med gametangier i 
augusti. Vid Spetsbergen bär den reproduktionsorgan, zoo- 
sporangier och gametangier, från november till moj, rikligast 
från midten af november till början af mars. Efter mars må- 
nads slut voro exemplar med dylika organ ovanliga. Exem- 
plar från andra delar af polarhafvet har jag endast varit i 
tillfälle att undersöka under sommaren och höstmånaderna och 
då alltid funnit växten steril. # 

Utbredning. En cirkumpolär och i polarhafvet allmän och 
på sina ställen mycket ymnig alg. Enligt min erfarenhet når 
den sitt maximum af freqvens och yppighet i östra delen af 
Grönlandshafvet, vid Spetsbergens kuster. Nordligaste fynd- 
orten är Smith Sound vid Lat*. N. 82° 27'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän, Finmar- 
ken, lokal och temligen sparsam vid Gjesvasr, Mageröns syd- 
kust, Öxfjord och Talvik. 

Grönlandshafvet: allmän och ymnig vid Spetsbergens ku- 
ster. 

Murmanska hafvet: Samojedlandets kust, ön Kolgujew, tem- 
ligen allmän, men icke ymnig vid vestkusten af Novaja Semlja 
och Waigatsch. 

Hvita luifvet: temligen sällsynt. 

Kariska hafvet: Uddebay, temligen ymnig, Kap Palander 
och Aktiniaviken sparsam. 

Sibiriska Ishafvet: Irkajpi, temligen ymnig och yppig, Kol- 
jutschin-ön, Pitlekaj och kusten öster härom, temligen allmän 
och ej sparsam. 

Amerikanska Ishafvet: Vest-Eskimåernas land. 

Baffinsbay: Cumberland Sound; Grönlands vestkust an- 
märkt vid Nanortalik, Lichtenau, Kakortok, Smallesund, Hol- 
stenborg, Hunde Islands, Godhavn, Lat. N. 73° 20'; Whale Is- 
land, Floeberg Beach. 



TEGA-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 339 

Gen. Sphacelaria (Lyngb.) J. G. Ag. 
Spec. Alg. 1, p. 29; Lyngb. Hydr. Dan. p. 103; spec. excl. 

Sphacelaria Cirkhosa (Roth.) Ag. 

Syst, Alg. p. 164. Conferva cirrhosa Roth. Cat. Bot. 2, p. 214. 

Dtscr. Sphacelaria cirrhosa J. G. Ag. Spec. Alg. p. 1, 34. 

Fig. » » Harv. Phyc. Brit. t. 178. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. 108 — 109. 

Syn. Conferva pennata Wg. Fl. Lapp. p. fil 2; ex parte sec. herb. 
Sphacelaria cirrhata Croall, Fl. Disc. p. 458(?). 

> cirrhosa IMckie, Alg. Cumberl. p. 238. 

* Kleen, Xordl. Alg. p. 36. 
-» pennata Lyngb. Hydr. Dan. p. 10o(?). 

LefnadsförhålUinden. Antingen litoral eller sublitoral, fäst 
på andra alger eller på sten. Växer spridd såväl på öppen 
som skyddad kust. I augusti är den i Nordlanden funnen af 
Kleen med zoosporangier (och gametangier(?). 

Utbredning. Växten är känd från Norska polarhafvet och 
Baffinsbay. Dock torde det vara ovisst, om den Sphacelaria 
cirrhosa, som uppgifves för Grönlands vestkust, verkligen är 
denna art och icke Sph. arctica. Maximum af freqvens når 
den vid Nordlanden, som också är dess nordligaste före- 
komstort. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, Grönlands kust enligt 
Croall och Lyngbye, anf. st. 

Sphacelaria Ahctica Harv. 

6cc. J. G. Ag. Grön. Alg. p. 110; Cfr. Dirkie, Alg. Cumberl. p. 238. 

Descr. et Fly. Sphacelaria arctica Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 34 et t. 2, 

fig. 4—0. 

Syn. Conferva pennata Wg. Fl. Lapp. p. .012; ex parte sec. herb. 
Sphacelaria arctica .T. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110. 

Dickie. Alg. Cumberl. p. 238. 

> Gobi, Algonfl. Weiss. Meer. p. 02. 

Kjellm. Vinteralgv. p. 06; Spetsb. Thall. 2, p. 34; 
A Igen v. Murm. Meer. p. 43. Kariska haf- 
vets algv. p. 2K. 
■> » Kleen, Nordl. Alg. p. 36. 

cirrhosa Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 
s heteronema Post. et Rupr. 1. c. Cfr. Gobi, 1. c. p. 62, 

in adnot. 

Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet litoral, i andra 
delar af polarhafvet förekommande på den sublitorala regio- 



340 KJELLMAS', XOflltA ISIIAFVETS ALGFLOIIA. 



nens öfre del, vanligast inom Zttwmmne-formationen, på 2 — 5 
famnars djup. Den är fast på andra alger eller på sten, 
växer spridd och synes föredraga mera öppen kust. Vid Spets- 
bergen har jag funnit den med zoosporangier under december, 
januari och april och med gametangier under februari, mars 
och april. I öfriga delar af polarhafvct har jag träffat endast 
sterila exemplar. 

Utbredning. En i polarhafvet vidsträckt utbredd, antag- 
ligen cirkumpolär alg. Dess nordligaste förekomstort är Low 
Island vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 80° 20'. Maximum 
af freqvens når den inom spetsbergsprovinsen. I största ym- 
nigheten är den anträffad i Kariska hafvet. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, ej sällsynt, Fin- 
marken, lokal och sparsam vid Gjesvter, Mageröns sydkust 
och Oxfjord. 

Grönlandshafvet : allmän och temligen ymnig vid Spets- 
bergens nord- och vestkust. 

Murmanska hafvet: Cisuralska Samojedlandets kust, ön Kol- 
gujew; temligen allmän, på vissa ställen ymnig vid vestkusten 
af Novaja Semlja och Waigatsch. 

Hvita hafvet: Jfr Gobi, anf. st. 

Kariska hafvet: Uddebay. temligen ymnig och mycket yp- 
pig, Kap Palander sparsam, Aktiniavikcn temligen ymnig, 
Kap Tscholjuskin, sällsynt. 

Sibiriska Ishafvet : Koljutschin-ön, Pitlekaj och kusten öster 
härom temligen allmän och ymnig. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, icke sällsynt, Grönlands 
vestkust vid Neuherrnhut och Godhavn. 



Spiiacelaria Olivacea (Dillw.) A g. 

Spc?c. Alg. 2, p. :.in. Conforva olivacea Dillw. Hrit. Conf. p. 57. 

Deacr. Sphacelaria olivacea .T. <i. A#. Spöt*. Alg. 1, p. 30. 

Fig. radieans Jlarv. Pliyc Brit. t. 180. 

Exmcc. > olivacea Kjellin. in Aresch. Alg. Scaml. exsicc. !N:o 410. 

Syn. Sphacelaria olivacea Klcen, Xonll. Alg. p. 30. 

Lefnadsförhållanden. Litoral, växande sällskaplig på stenar 
eller pålar, vanligen på skyddad kust. Från polarhafvet, der 
den hittills endast anträffats under sommaren, har jag sett 
endast sterila exemplar. Antagligen har den här, liksom längre 
söderut t. ex. vid Sveriges kust, reproduktionsorgan under 
vintern. 

Utbredning. Tillhör endast polarhafvets sydligaste del. 



VEGA-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 341 

Vid Finmarkens kust är den ännu på vissa ställen ymnig. 
Dess nordligaste fyndort är Talvik i Finmarken, ungefär Lat. 
N. 70°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Bodö och 
på ömse sidor om Vestfjorden, temligen allmän, Finmarken, 
ymnig vid Talvik. 

Baffinsbay: Grönlands kust enligt J. G. Ag. Spec. Alg. 1, 
sid. 31 och exemplar i Köpenhamns musei herbarium utan 
närmare angifven lokal. 



Fam. Ectocarpaceee (A g.) Thur. 

in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14 et 21; Ag. Syst. Alg. p. XXX; lim. mut. 

Gen. Isthmoplea Kjellm. 
Algen v. Murm. Meer. p. 30. 

Isthmoplea Sph^bophora (Harv.) Kjellm. 

1. c. Ectocarpus spluerophorus Harv. Engl. Fl. 5, p. 320. 

Descr. Capsicarpella sphferophora Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 20. 
Fig. • • > > » > 1. 1, fig. 2. 

Exzicc. 9 > * Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 414. 

Syn. Capsicarpella sphserophora Kleen, Nordl. Alg. p. 36. 

Isthmoplea sphserophora Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 58. 

Lefnadsförhållanden. Litoral, fäst på andra alger, såsom 
Rhodomela lycopodioides, Polysiphonia fastigiata, Gigartina ma- 
millosa, Ptilota plumosa och Vt. elegans. I polarhafvet uppträ- 
der den icke i några större individmassor på samma ställe. 
Den synes "föredraga öppen kust; åtminstone har hvarken 
jag eller Kleen funnit den i det inre af djupa fjordar. Vid 
Norges kust bär den reproduktionsorgan under juli och au- 
gusti. 

Utbredning. Funnen i Norska polarhafvet och Hvita haf- 
vet. Någon egentlig ishafsalg är den icke. Mot norr aftar 
den i freqvens och frödighet. Dess nordligaste fyndort är 
Gjesvser i Finmarken, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Tromsö amt vid staden Tromsö, Finmarken, lokal och 
temligen sparsam vid Maasö och Gjesvaer. 

Hvita ha/vet: Jfr Gobi, anf. st. sid. 12. 



342 KJELLMAN, SORBA 1SUAFVET8 ALGFLOBA. 



Gen. Bctooarpus (Lyngb.) Kjellm. 
Skand. Ect. ock Tilopt. p. 34; Lyngb. Hydr. Dan. p. 180; char. mut. 

EdOCARPUS CONFERVOIDES (Roth) Le Jol. 

Liste Alg. Chcrb. p. 75. Ceraniium confervoides Roth, Cat. Bot. 1, p. 161. 
f. arcta Kutz (Kjellm.). 

Ectocarpus arctus Kfttz. Phyc. gener. p. 289. 

Descr. Ectocarpus confervoides f. arcta Kjellm. »Skand. Ect. och Tilopt. p. 71. 

Fig. Corticularia arcta Kutz. Tab. Phyc. 5, t, 80. 

Exsicc. Ectocarpus pseudosiliculosus Crouan, Exsicc. N:o 27. 

f. siliculosa Dillw. (Kjellm.). 

Conferva siliculosa Dillw. Conf. p. i\\). 

Descr. Ectocarpus confervoides f. siliculosa Kjellm. 1. c. p. 73. 
Fig. > siliculosus Lyngb. Hydr. Dan. t. 43. fig. e. 

Exsicc. > * Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 176. 

f. spalatina Kiitz. (Kjellm.). 

Ectocarpus spalatinus Ktitz. Phyc. gener. p. 288. 

Descr. Ectocarpus confervoides f. spalatina Kjellm. 1. c. p. 7»3. 
Fig. > spalatinus Ktitz. Tab. Phyc. 6, t. 03. 

f. typica nob. 

Descr. Ectocarpus confervoides s. s. Kjellm. 1. c. ]». 77. 

Fig. y paténs Kutz. Tab. Phyc. •>, t. 07. • 

Exsicc. > litoralis var. Aresch. Alg. »Scand. exsicc. X:o 111. 

f. penkillata Ag. 

Syst. Alg. p. 162. 

Descr. Ectocarpus confervoides f. penieillata Kjellm. 1. c. p. 80. 

Fig. Corticularia Najgeliana Kutz. Tab. Phyc. 5, t. 81. 

Exsicc. Ectocarpus siliculosus Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 112. 

f. hiemalis Crouan (Kjellm.). 

Ectocarpus hiemalis Crouan, Alg. Finist. N:o 26: saltem ex parte. 
Descr. Ectocarpus confervoides f. hiemalis Kjellm. 1. c. p. 83. 

Syn. Conferva litoralis Wg. Fl. Lapp. p. 513; ex parte. 

siliculosa Sommerf. Suppl. p. 1U3. 
Ectocarpus confervoides Kjellm. »Spetsb. Thall. 2, i>. 35; Algenv. 

Murni. Meer. p. 44. 
» i Kleen, Non.ll. Alg. p. 37. 

Nsogelianus Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 61. 
siliculosus .T. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. 
Croall, Fl. Disc. p. 458. 
Dickie, Alg. Naree, p. 7. 

Anmärkning rid synonymilen. Gobi har anmärkt mot mig, 
^att jag identifierat Corticularia Ncegeliana Kiitz. med den Ecto- 



VEGA-EXPEDITIOSENS VETENSKAPLIGA AJiBETEX. 



343 



carpus-form, h vilken af Areschoug utdelats under namnet 
E. siliculosus i Alg. Scand. exsicc. N:o 112. (Jfr Gobi, Algenfl. 
Weiss. Meer. sid. 61, not. 3.) Såvidt jag kan döma af torkade 
exemplar, finnes intet, som hindrar en sådan identifiering. Med 
hänsyn till förgrening och gametangiernas form liknar den 
Areschougska växten så nära den af Kiitzing af bildade, att 
de måste anses tillhöra samma typ. Formen går å ena sidan 
öfver till Corticularia arcta eller C. fuscata Kiitz., å andra 
sidan till E. siliculosus Kiitz. och de former, h vilka utdelats i 
Alg. Scand. exsicc. N:o 176 och 111. Till samma formgrupp 
som Corticularia Neegeliana hör också utan allt tvifvel E. silicu- 
losus f. penicillata Ag. 

Lefnadsförhållanden. I den omfattning, arten här tagits, är 
den i Norska polarhafvet merendels litoral, i andra delar af 
polarhafvet alltid efter min erfarenhet sublitoral. Den före- 
kommer fäst än på andra alger än på sten. Stundom, vid 
Norges kust, uppträda vissa former sällskapligt i stora in- 
dividmassor. Den finnes både på öppen och skyddad kust. 
Den bär reproduktionsorgan, oftast gametangier, under som- 
maren. 

Utbredning. Tillhör egentligen polarhafvets atlantiska flor- 
område. Här har den maximum af freqvens och uppträder 
under flera former. Inom det arktiska området har jag alltid 
funnit den mycket sparsam, vanligen förkrympt, och alltid 
under artens typiska form eller former, som sluta sig när- 
mast till denna. Dess nordligaste fyndort är Besselsbay i 
Smith Sound, Lat. N. 81° 7'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, alla de anförda 
formerna; allmännast äro f. typica, penicillata och hiemalis; 
Tromsö amt nära staden Tromsö (f. typica), Finmarken : Maasö, 
Gjesvser, Oxfjord, Talvik, under formerna arcta, typica och 
pmicillata, de båda sistnämnda de allmännaste och ymnigaste. 

Grönlandshaftet : (f. typica) sällsynt i Skansbay vid Spets- 
bergen. 

Murmanska häftet: Ryska Lappmarkens kust och Cisural- 
ska Samojedlandet (f. penicillata eller denne närmast stående 
former), vestkusten af Novaja Semlja (f. typica), sällsynt. 

Hvita häftet: Jfr Gobi, anf. st. 

9 Baffinslay: Tagen flytande utanför Holstenborg. Uppgif- 
ves vara samlad af den engelska expeditionen under Nares i 
Besselsbav. 



344 KJELLMAS, NORRA I8HAFVET8 ALGFLORA. 

Ectocarpus PygmjEus Aresch. 

in Kjellm. Ökänd. Ect. och Tilopt. p. 85. 
De8cr. Ectocarpus pygmceus Kjellm. 1. c. 

Syn. Ectocarpus pygnieeus Kleen, Norell. Alg. p. 38. 

Lefnadsförhållanden. Funnen växande på skalbotten, på 
några famnars djup. Den har gametangier vid Norges kust i 
juli och augusti. 

Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. 

Fyndort: Nordlanden vid Fleinvser och ett par ställen vid 
Lofoten. Jfr Kleen, anf. st. 

Ectocarpus Draparnaldioides Crouan. 

Alg. Finist. N:o 24. 

Descr. Ectocarpus draparnaldioides Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 37. 
Exsicc. > * Crouan 1. c. 

Syn. Ectocarpus draparnaldioides Kleen, Nordl. Alg. p. 38. 

Lefnadsförhållanden. Sublitoral, fäst på Laminaria digiiata. 
Bär gametangier vid Nordlanden i juli och augusti. 

Fyndort: Norska polarhafvet : Nordlanden vid Lofoten. 

Ectocarpus Fasciculatus Harv. 

Man. p. 40; ex parte. 

Descr. Ectocarpus fasciculatus Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 89. 

Fig. > > Harv. Phyc. Brit. t. 273. 

Extricc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 114. 

Syn. Ectocarpus fasciculatus Kleen, Nordl. Alg. p. 38. 

Lefnadsförhållanden. Växer inom litoralregionen, spridd 
på öppen kust, vanligen fäst på andra alger t. ex. Monostrotna- 
arter, stundom på sten. I juli och augusti gametangiebärande 
i Norska polarhafvet. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets atlantiska florområde. I 
dess norra del är den sällsvnt, i dess södra allmän. Dess 
nordligaste fyndort är Gjesvter i Finmarken, ungefär Lat. 
N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken, lokal och sparsam vid Maasö och Gjesvser. 

Ectocarpus Tomentosus (Huds.) Lyngb. 

Hydr. Dan. p. 132. Conferva tomentosa Huds. Fl. Angl. p. 694. 

Descr. Ectocarpus tomentosus Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 63. 

Fig. » * Harv. Phyc. Brit. t. 182. 

Exsicc. > » Aresch. Alg. Seand. exsicc. N:o 110. 

Syn. Ectocarpus tomentosus Kleen, Nordl. Alg. p. 37. 



VEGA-BXPED1TI0SES8 VETESSKAPLIGA ARBETEN. 345 

LefnadsförltåUanden. Litoral, fäst på andra alger, mesta- 
dels Fticaceer, ofta sällskaplig. Växer helst på öppna, för 
starkt vågsvall utsatta ställen. Funnen med gametangier un- 
der juli och augusti. 

Utbredning. Endast känd från södra delen af polarhafvets 
atlantiska florområde. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ymnig. 

Ectocarpus Ovatus Kjellm. 

Spetsb. Thall. 2, p. 35. 

Descr. et Fig. Ectocarpus polycarpus Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 93, 

et t. 1, fig. o. 

Syn. Ectocarpus ovatus Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 35. 
> polycarpus Kleen, Nordl. Alg. p. 38. 

• 

Lefnadsförhållanden. I norska polarhafvet litoral, fäst på 
Corallina officin-alts, i Grönlandshafvet sublitoral, fäst på andra 
alger. Den växer spridd. Vid Spetsbergen är den funnen 
med gametangier i juli, vid Finmarken i september, vid Nord- 
landen i augusti. 

Utbredning. Ingenstädes allmän i polarhafvet och med 
inskränkt utbredning. Dess nordligaste fyndort är Skansbay 
vid Spetsbergens vestkust, Lat. N. 78° 31'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Fleinvser; 
Finmarken, sällsynt vid Oxfjord. 

Grönlandshafvet : Spetsbergens vestkust vid Skansbay, lokal, 
sparsam. 

Ectocarpus Lebelii Aresch. 

? f. borealis Kjellm. 

Skand. Ect. och Tilopt. p. 57. 

Descr. Ectocarpus Lebelii (?; f. borealis Kjellm. 1. c. 

Syn. Ectocarpus Lebelii (?) f. borealis Kleen, Nordl. Alg. p. 37. 

Lefn-adsförhållanden. Endast en gång funnen. Den växte 
på Scytosiphon 1 omentarms och var, då den i juli anträffades, 
gametangiebärande. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Givser i Nordlanden. 

Ectocarpus Terminalis Kutz. 

Phyc. gener. p. 236. 

Descr. et Fig. Ectocarpus terminalis Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 54 

et t. 2, fig. 7. 

Syn. Ectocarpus terminalis Kleen, Nordl. Alg. p. 37. 



346 KJELLMAS, SORRA ISHAFVBTS ALGFLORA. 



Lefnadsförhållanden. En litoral alg, epifytisk på Callitham 
nier och Cladophorer, växande spridd, ehuru ej sällan i temli 
gen betydliga individmassor, både på öppen och skyddad kust 
Vid Norges polarhafskust funnen med gametangier under juli 
augusti och september. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvets atlantiska flor 
område. Här är den temligen allmän och ymnig. Dess nord 
ligaste fyndort är Gjesviur i Finmarken, ungefär Lat. N. 71° 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, ej sällsynt 
Finmarken, temligen allmän och ymnig vid Gjesvier och Ox 
fjord. 

Ectocarpus Reptans Crouan. 

Flor. p. 101. 

Descr. et Fig. Ectocarpus reptans Kjellm. Skand. Ect. och Tilopt. p. 52 et 

t. 2, fig. 8. 

Syn. Ectocarpus reptans Kleen, Norell. Alg. p. 30. 

Lefnadsförhållanden. Häri liknar den föregående, med hvil- 
ken den ofta växer tillsammans. Funnen med gametangier i 
juli och augusti. 

Utbredning. Känd endast från Norges polarhafskust. Dess 
nordligaste fyndort är Gjesva>r, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen allmän, 
Finmarken, lokal och sparsam vid Gjesvar. 



Gen. Pylaiella Bory. 
Diet. Class. 4, p. 303. 

Pylaiella Litoralis (L.) Kjellm. 

Skand. Ect. och Tilopt. p. 90. Conferva litoralis L. Spec. Plant. p. 1161: 
ex parte. 

Descr. Pylaiella litoralis Kjellm. 1. c. 

Fig. Ectocarpus litoralis Harv. Phyc. Brit. t. 107. 

Ktttz. Tab. Phvc. 5, t. 7r>. 
compactus * > . i > 

Exsicc. firnms Aresch. Alg. »Scand. exsicc. X:o 24. 

f. vernalis Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 173. 
var. rupincola » * * >■ 118. 

Syn. Conferva litoralis Gunn. Fl. Norv. 2. p. 10C(?). 

* » Wg. Fl. Lapp. p. 513; ex parte. 

Ectocarpus crinitus Croall, Fl. Di se. p. 458 (?). 

rlrmus Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. 
litoralis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; 
Till. p. 28. 



VEGA-EXPEDITIOSESS VETESSKAPLIGA ARBETES. 



34 



Syn. Ectocarpus litoralis Diekie, Alg. Sutherl. 1, p. 141; Alg. Cumberl. 

p. 238. 
* * Nyl. et Sael. Herb. Fenn. p. 75. 

> Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 
» oehraceus Zeller, Zweite d. Polarf. p. 84. 

Pylaiella flexilis Rupr. Alg. Och. p. 385. 

» litoralis Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 59. 

Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, p. 3fi; 
ex parte; Algenv. Murm. Meer. p. 44; Kariska 
hafvets algv. p. 28. 
» » Kleen, Nordl. Alg. p. 38. 

» Nordlanuica Rupr. 1. c. p. 386. 
5 pyrrhogon - * > 385. 

> saxatilis > > > 380. 

Anmärkning vid arten. I polarhafvet liksom i Atlanten 
uppträder denna art under en mängd till storlek, växtsätt, 
färg och förgrening sinsemellan olika former. Det har icke 
lyckats mig att draga några gränser emellan dem och jag 
måste derför föra dem alla under ett namn. De citerade figu- 
rerna och de anförda, i Areschougs exsiccatverk utdelade 
algerna angifva några af de former, jag under detta namn 
förstår. 

Lefnadsförhållanden. Inom Norska polarhafvet är växten 
vanligen litoral, stundom sublitoral, i öfriga delar af polar- 
hafvet nästan alltid sublitoral. Den går ned till flera famnars 
djup. Den växer antingen epifytisk på andra alger eller är 
föst på sten, uppträder ofta sällskaplig i betydliga individ- 
massor och förekommer både på öppen och skyddad kust. 
Vid Norges nordkust är den funnen med zoosporangier och 
gametangier från juli till september. Vid Spetsbergens kust 
har jag sett exemplar med reproduktionsorgan under alla årets 
månader med undantag af maj och oktober. Under vintern 
voro dock sådana sällsynta. Individ med dylika organ fann 
jag vid Novaja Semljas vestkust under juli, i Kariska hafvet 
under juli och augusti. 

Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär. Från Ameri- 
kanska Ishafvet är den dock ännu icke känd. Maximum af 
freqvens når den i Norska polarhafvet. Nordligaste fyndorten 
är Low Island vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 80° 20'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, allmän och ym- 
nig; Tromsö amt, allmän och ymnig omkring staden Tromsö, 
vid Renö och Karlsö; Finmarken, allmän och ymnig vid Maasö, 
Gjesvser, Mageröns sydkust, Oxfjord, Talvik. 

Grrönlandshafvet: Grönlands ostkust vid Sabine-ön, allmän, 
men ej ymnig vid Spetsbergens kuster, Beeren Eiland. 



348 KJKhLXAX, SOBRA 1SRAFVETB AI.eFI.QKA 

Mnrmanska häftet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska 8a- 
mojedlandets kust, temligen allmän, men ej ymnig vid vest- 
kusten af Novaja Semlja oeli Waigatseh. 

Evita häftet: allmän och ymnig. 

Kariska häftet: Uddcbay, temligen ymnig, Aktiniaviken 
och Kap Tscheljuskin sparsam. 

Sibiriska Ishaftet: temligen ymnig vid Pitlekaj. 

Baffinsbay: Cumberland Snund, allmän, Grönlands vest- 
kust vid Tessarmiut, Xanortalik, Lichtenau, Kakortok, Fisker- 
na>s, Hunde Islands, Lat. N. 73" (flytande). 

PlLAIELLA V ARIA noh. 

P. thalio racemoBe-ramoso ; rami* mib angulo fere ructo egredientibog 
duplicis gcnerip, longioribua et brcviKsiinis; hiw e Bmgula bis denia cellnlii 
eontruetis, ODinibus vel saltcm luuimillin, vulffo ilivisione rario modo peracU, 
in soosporangia vario modo ilispositn imitatiM. Tab. 27, fig. 1 — 12. 
Syn. Ertorarpus Landsbnrgii Dickie, Alg. Sutberl. 1, p. 142. 
Vidovichii Wittr. in Heiiirl. Reiee, 3, p. 281. 
Pylftiella litoralia Kjell ni. .Spetsb. Thall. 2, p. 3H; ex parte. 

Bvshifning. I de af H e u g 1 i n frän Spetsbergens kust 
hemförda algsamlingarna fans en egendomlig Etiocarpé, hvil- 
ken bestämdes till K Vidovichii. Densamma träffade älven 
jag vid Spetsbergens kust och fann, att den tillhörde slägtet 
Pylaiella. Jag höll den för en abnormt utvecklad form af den 
manggestaltade P. Jitoreilis. Både do af Heuglin och de af mig 
samlade exemplaren voro i det utvecklingsstadium, att de icke 
med säkerhet kunde bestämmas. Jag har sedermera vid Nor- 
ges nordkust funnit samma växt, här i talrika, fullt utvecklade 
exemplar. Den visar sig så afviknndc i många afseenden 
från de vanliga Pt//« te/Jn-form erna, att jag måste anso den till- 
höra en annan art än dessa. För den föreslår jag här nam- 
net varia, hvilket skall ange den stora vexling med hänsyn 
till zoosporangiemas utveckling, som arten visar. Växten 
bildar mörkt olivbruna, löst invecklade mattor, hvilka ligga 
fria på bottnen eller hänga på större alger. Vidfästa exemplar 
har jag ej funnit. Balen är upprepadt racemöst grenig, med 
tydlig hufvudaxel och grenar af åtminstone fyra ordningar. 
Grenarna äro af två slag: långa flercelliga och korta 1 — 10- 
celligft, De förra äro fåtaliga, utgå än ensamna, än två och 

motsatta. Kortgrenarna, på hvilka denna art lätt kan 

i 1', litoralis, äro talrika. På långa sträckor af bålen 

i frän h varje cell. Do äro alltid ensamma och 

j eller nästan rät vinkel. Långgrenarna af- 




VEGA-EXPED1TJ0SESS VETENSKAPLIGA ARBETEN, 



349 



smalna något mot spetsen och sluta vanligen med några långa 
hårceller. Kortgrenarna äro cylindriska eller svagt klubblika, 
med endokromrik toppcell, hvilken nästan alltid slutligen om- 
danas till ett zoosporangium. 

Bålens celler äro i allmänhet korta, cylindriska eller svagt 
tunnelika, lika långa som eller ända till dubbelt längre än 
tjocka. Vanligen äro de celler, från hvilka långgrenar utgå, 
korta. Om, såsom ofta är fallet, en kortgren utgår från en 
cell, som är längre än tjock, står grenen nästan alltid på längd- 
väggens midt. Hufvudaxelns tjocklek uppgår till ungefär 50 p. 
Cellerna äro med undantag af hårcellerna rika på kornigt, 
jemnt fördeladt endokrom (fig. 1). 

Med hänsyn till zoosporangiernas utveckling och deraf 
följande anordning råder mycket stor vexling. Genom fig. 
2 — 12 har jag afbildat de vanligaste af dessa olika utvecklings- 
modi. Stundom äro dessa organ så anordnade som hos P. 
liioralis (fig. 2—3). En modifikation häraf anger fig. 4, som 
visar, att i en gren icke blott de öfversta, utan alla cellerna 
slutligen omdanas till zoosporangier. Understundom är det blott 
toppcellen af en gren, denna må vara en- eller flercellig, som 
blir ett zoosporangium (fig. 9). Ofta inträffar det, att ett större 
eller mindre antal celler undergår en delning genom longitudi- 
nela eller sneda väggar och att det är de genom denna del- 
ning uppkomna dottercellerna, som blifva till zoosporangier 
(fig. 5, 7, 8, 10, 12). Understundom är härvid delningen och 
zoosporangieutvecklingen sådan, att zoosporangierna komma 
att bilda kransar (fig. 11). Zoosporernas utträngande har jag 
icke sett. 

LefnadsfurhåUanden. Anträffad sublitoral på 2 — 3 famnars 
djup på öppen kust. Vid Norges kust uppträder den stundom 
i betydliga individmassor. Här är den funnen med nästan 
mogna zoosporangier under början af augusti. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och ark- 
tiska område och synes hafva vidsträckt utbredning inom det 
senare. Ymnigast är den dock i Norska polarhafvet. Dess 
nordligaste fyndort är Mosselbay vid Spetsbergens nordkust, 
Lat. N. 79° 53'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken, temligen allmän 
och ymnig via Maasö. 

Gröntandshafvet : Dunö och Mosselbay vid Spetsbergens kust. 

Sibiriska Ishafvef: temligen ymnig i Aktiniaviken. 

Baffinsbay: Hunde Island vid Grönlands vestkust, om, så- 
som jag anser sannolikast, Ectoearpus Landsbttrgii är denna art. 



350 KJELLMAS, SOBRA I SH AFVETS A LG FLOR A. 

Pylaiella Nana nob. 

P. thallo maculam minutam, diametro 1 mm. in aliis algis formante, e 
filis repentibue, in membran a m fere confertis, fila verticalia, cylindrica emit- 
tentibus contexto; zoosporangiis seriatis, gumetangiisque seepe ramosis, cylin- 
dricis vel elongatoconicis fila verticalia terminantibus. Tab. 27, fig. 13—17. 

Beskrifning. Till det vegetativa systemet liknar denna 
växt mycket en Ectocarpus terminalis eller E. reptans. Liksom 
hos dessa är bålen bildad af på andra alger krypande, tätt 
sammanträngda, greniga cellrader, hvilka under en rät vinkel 
utsända ogrenade eller mycket sparsamt greniga cellrader. 
Dessa vertikala cellrader äro af tre slag. Somliga äro nästan 
rent cylindriska, bildade nedtill af endokromrika, upptill af 
endokromfattiga eller endokromlösa celler. Andra sluta med 
organ, som likna Ectocarpernas gametangier och utan tvifvel 
äro sådana. Det tredje slaget äro i allmänhet svagt klubblika 
och slutas med en enkel eller grenig rad klotformiga eller 
kort tunnelika celler, som hafva ett tätt, mycket rikligt endo- 
krom. Med dessa cellraders natur är jag icke fullt på det 
klara, men de likna så mycket unga zoosporangierader hos en 
Pylaiella, att jag tillsvidare måste hålla dem för sådana. 

De nedliggande celltrådarna bildas af i längdsnitt rek- 
tangulära, qvadratiska, 5— mångkantiga celler, hvilka äro rika 
på endokrom och liksom bålens öfriga celler hafva temligen 
tjocka väggar. Från den inre delen af den cellskifva, som 
dessa tätt sammanträngda celltrådar bilda, utgå de vertikala 
cellraderna. De sterila af dessa äro omkring 750 /i. långa och 
Vb fi. tjocka, vanligen ogrenade, bildade af cylindriska celler, 
som äro lika till l 1 /? gång så långa som tjocka. 

Gametangierna äro nästan alltid greniga, ehuru svagt, oftast 
utdraget koniska, 80 ju. långa, 20 — 25 /t. tjocka. Gameterna ut- 
tränga genom ett i hvarje af gametangiernas spetsar uppkom- 
met hål (fig. 14). Zoosporangiekedjorna äro merendels ogre- 
nade, bildade af 3 — flere zoosporangier, stundom temligen starkt 
greniga. Hvarje gren bildas af 1 — flere zoosporangier. Zoo- 
sporangierna äro till formen temligen olika, vanligen nästan 
klotrunda eller tunnelika. Deras väggar äro tjockare än de 
vegetativa cellernas. Zoosporangier med utbildade zoosporer 
har jag icke sett (fig. 15 — 17). 

Ar denna växt* verkligen en Pylaiella, så är den genom 
sin litenhet, genom det vegetativa systemets bygnad och genom 
gametangiernas form skarpt skild från alla hittills bekanta 
arter af detta slägte. 



TEG A- EXPEDITION EN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 351 

LefnadsförMllanden. Växer spridd inom litora] regionen på 
öppen kust, epifytisk på Cladophorer. I augusti är den funnen 
med gametangier och zoosporangiér. 

Fyndort: Norska polarhafvet: vid Gjesvser i Finmarken. 



Gen. Myriotrichia Harv. 
in Hook. Journ. Bot. 1, p. 300. 

Myriotrichia Filiformis Harv. 

Man. p. 44. 

Descr. Myriotrichia filiformis J. G. Ag. Spec. Alg. 1, p. 14. 
Fig. i > Harv. Phyc. Brit. t. 156. 

Syn. Myriotrichia filiformis Kleen, Xordl. Alg. p. 39. 

Levnadsförhållanden. Epifytisk på litorala alger såsom Co- 
rallina offirinalis, Asperococcus echhiatus, Scytosiphon lomentarius, 
Dictyosiphon hippnroides o. a., hvilka den stundom nästan full- 
ständigt betäcker. Jag har endast funnit den på öppen kust. 
Vid Norges polarhafskust bär den zoosporangiér i juli och 
augusti. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets atlantiska florområde. 
Dess nordligaste fyndort är Oxfjord i Finmarken, ungefär 
Lat. N. 70°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Givaer, Fin- 
marken, lokal, men temligen ymnig vid Öxfjord. 



(?) Geo. Gleothamnion Cienk. 1 
Bericht. p. 25. 

Gleothamnion Palmelloides Cienk. 
1. c 

Descr. et Fig. Gleothamnion palmelloides Cienk. 1. c. p. 25 et t. 1, fig. 12— 1(>, 

t. 2, fig. 17—19. 

Lefnadsförhällanden. Jfr Cienk. anf. st. 
Fyndort: Hvita hafvet. 



1 Med frågetecknet har jag velat ange, att jag är osäker, om detta 
slägte tillhör familjen Ectocarpacece. 



352 KJELLMAS. KORRA 18HAFVETS ALGFLORA. 

m 

Serien Ch lorophyl lophyceae (Rabenh.) Wittr. 

Pithoph. p. 42; Rabenh. Fl. Eur. Alg. 3. p. 1 lim. mut. 

Fam. Chffltophorace® (Har v.) Wittr. 

Pl. Scand. p. 15. Clwtophoroidefe Harv. Man. p. 10; ex parte. 

Gen. Chsetophora Schrank. 
Bair. Fl. Cfr. Wittr. Gotl. och Öl. Alg. p. 2ö. 

Ch-etophora Maritima Kjell ni. • 

Spetsb. Tliall. 2, p. 51. 
Deser. et Fig. Cha*tophora maritima Kjellm. 1. c. et t. 5, lig. 15— 10. 

Syn. Cluetophora maritima Kjellm. 1. c. et Algenv. Murm. Meer. p. 53. 

Lefnadsförhcdlanden. Litoral på öppen kust, i förening 
med Calothrix scoptdorum bildande ett tunt lager på stenar 
och klipphällar, som blottas vid ebb. Den är sällskaplig och 
uppträder stundom i betydliga individmassor. Hittills endast 
funnen steril. 

Utbredning. Känd endast från polarhafvet norr om Atlan- 
ten. Nordligaste fyndorten är Fairhavn vid Spetsbergens 
nordvestkust, Lat. K 7fr4!>'. 

Fyndorter : Grönimidshafvet : Spet sbe rgen s n ord ve st- och 
. vestkust, lokal, men på vissa ställen ymnig. 

Murmansht hafvet: No vaja Semljas vestkust, lokal och 
sparsam. 

Ciijstophora Pellictla nob. 

Ch. crustam membranaceam. 200— .100 //. crassam, e viride flaveseentem 
formans, crusta e iilis repentibus dense confertis. lila adscendentia plus 
minus ramosa, pilifora, muro uberiore rohibita emittentibus; cellulis vegeta- 
tivis forma varia, 10 — 20 *i. lonjris, 5- -lo #«. crassis, membrana crassa; cellulis 
zoosporigenis suboylindricis. 15—20 «. longis, 8—12 u. orassis. Tab. 31, fig. 4—7. 

Beskrifnhig. Växten bildar en tunn, 200 — 300//. tjock, slem- 
. mig hinna, af en ljusgrön eller gulgrön färg. Denna är sam- 
mansatt af i slem inbäddade greniga cellrader, hvilkas hufvud- 
axlar och somliga biaxlar äro tätt sammantryckta och ligga 
horisontelt utbredda på underlaget; andra biaxlar höja sig 
uppåt, utgående under en större eller mindre vinkel. Cell- 
radernas förgrening är mycket olikartad, än mycket- sparsam, 



VEQA-BXPEDITI0SES8 VETESSKAPLIGA ARBETES. 353 

&n så riklig, att nästan hvarje cell utskickar en gren. På de 
nedliggande cellraderna utgå grenarna ensidigt, på de upp- 
stigande flersidigt (fig. 4 — 5). Håren äro långa och temligen 
talrika. De vegetativa cellerna äro af mycket vexlande form, 
än nästan klotrunda, än i optiskt längdsnitt qvadratiska, rek- 
tangulära, elliptiska, oregelbundet tre-, fyr- eller femkantiga, 
5 — 10 /*. tjocka, 10 — 20 /i. långa. Deras membran är tjock, 
endokromet rikligt. De zoosporalstrande cellerna äro cylin- 
driska, något bukiga, 15 — 20 /i. långa, 8 — 12 /i. tjocka. Öpp- 
ningen ligger ungefär vid midten af långväggen (fig. 7). 

Utom genom zoosporer förökar sig arten genom hvilceller, 
uppkomna genom omdaning af vegetativa celler. Dessa hvila 
antingen i moderväxten eller i andra växter, med hvilka den 
förekommer tillsammans. Så voro dylika celler mycket talrika 
i bålen af Lithoderma lignicola, hvilken växte på Ch. pelUcula. 
Sedan de blifvit fria från moderväxten, tilltaga de betydligt i 
-storlek, föröka sitt innehåll och förtjocka sina membraner. 
Om deras vidare utveckling känner jag intet. 

Arten är nära beslägtad med Ch. maritima, men skiljer sig 
från denna i väsentlig grad genom förgrening och bålens 
krustlika form. 

Lefnadsförhållanden. Funnen på skyddad kusrt inom litoral- 
regionen, på gammalt, murket trä, växande tillsammans med 
Lithoderma lignicola och Calothrix Harveyi. Exemplar, tagna i 
början af september månad, voro sparsamt zoosporförande. 
• Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Talvik. 



Fam. UlvacesB (Ag.) Wittr. 

Pl. Scand. p. 17; Ag. Syst. Alg. p. XXX; lim. mut. 

Gen. Bnteromorpha (Lin k) Har v. 
Man. p. 173; Link. Epiat. p. 5; ex parte. 

Enteromorpha Clathrata (Roth) Gr ev. 

Alg. Brit. p. 181. Conferva clathrata Roth, Cat. Bot. 3, p. 175. 
Descr. Enteromorpha clÄthrata Ahln. Enterom. p. 43. 

f. Agardhiana Le Jol. 
Li8te Alg. Cherb. p. 49. 
Descr. Ulva clathrata u Agardhiana Le Jol. 1. c. 

Syn. Enteromorpha clathrata Dickie, Alg. Cumberl. p. 239(?); Alg. 

Nares. p. 7 (?). 
> * Kleen, Nordl. Alg. p. 40. 

Bd m. 23 



354 KJELLMAS, XORRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 

LefnadsforhäUanden. Vanligen litoral, stundom, enligt 
Kleen, sublitoral, vidfäst stenar. Växer merendels sällskaplig, 
men ej i större individmassor. Jag har funnit den endast på 
skyddad kust. Af Kleen s framställning vill dock synas, som 
skulle den i Nordlanden äfven förekomma på öppet belägna 
ställen. Från polarhafvet äro endast sterila exemplar kända. 

Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och uppgifven 
för Baffinsbay. I andra delar af polarhafvet ej anträffad. Mig 
synes det antagligt, att Dickies uppgift om artens förekomst 
i Baffinsbay högt mot norden beror på någon förvexling 
af fina, rikgreniga former af den arktiska E. compressa med 
E. clathrata. Då jag emellertid icke sett de af Dickie be- 
stämda exemplaren, kan jag icke bestämdt bestrida denne algo- 
logs uppgifter. I Norska polarhafvet är den temligen ymnig, 
men ej allmän. Dess nordligaste fyndort skulle vara Port 
Sheridan i Smith Sound, Lat. N. 82° 27'. 

Fyndorter: Norska polarhafcct : Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Finmarken, temligen ymnig vid Öxfjord och Talvik. An- 
norstädes såg jag den icke. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, Hayes Sound, Buchanan 
Strait och Port Sheridan enligt Dickie. 

• 

Enteromorpha Intestinalis (L.) Link. 

Epist. p. 5. Ulva intestinalis L. Spec. Pl. p. llttt. 

f. genuina Ahln. 

Knterom. p. 18. 

Descr. Enteromorpha intestinalis a genuina Ahln. 1. c. 

Fig. • • Ktttz. Tab. Phyo. »i, t. 31. 

Exsicc. -■ Arcscli. Alg. Scand. exsicc. N:o 122. 

f. ätten uata Ahln. 

1. c. p. 20. 

Descr. Enteromorpha intestinalis b attenuata Ahln. 1. c. 
Exsicc. - » var. > Wittr. et Xordst. Alg. exsicc. 

X:o 13tf. 
» f. hmgissima Aresch. Alg. Scand. exsicc. 

X:o 327. 

f. cornticopice Lyngb. 

•Scytosiphon intestinalis y cornncopire Lyngb. Hydr. Dan. p. 67. 

Descr. Enteromorpha intestinalis c cornucophe Ahln. 1. c. p. 21. 
Exsicc. > » var. * Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. 

N:o 137. 



VEGA-EXPEDITI0NEX8 VETENSKAPLIGA ÄMBETEN. 



355 



Syn. Enteromorpha intestinalis Aresch. Phyc. Scand. p. 415. 

> » Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143; ex parte; 

Alg. Cumberl. p. 230. 
Kleen, Xordl. Alg. p. 40. 
Ulva compressa Wg. Fl. Lapp. p. 508; ex parte. 
• intestinalis Gunn. Fl. Norv. 2, p. 120. 
> > »Sommerf. Suppl. p. 180. 

Anmärkning rörande artens former. Arten är i polarhafvet 
ganska formrik, dock synas mig de här förekommande for- 
merna kunna grupperas omkring de trenne af Ahlner ur- 
skilda typerna. Af f. genuina har jag sett två variationer, 
den ena mest öfverensstämmande med N:o 122 i Aresch. Alg. 
Scand. exsicc, ehuru bredare än denna och mera tvärt hop- 
dragen vid basen, den andra säkert identisk med E. intestinalis, 
s. mesenteriformis Kiitz. (Spec. Alg. sid. 478), en storväxtform, 
mer än en half meter lång och ända till 3 cm. i diamet.er. 
Den afsmalnar långsamt, men temligen starkt mot basen och 
har en temligen mörkt gräsgrön färg. Mera skiftande än huf- 
vudformen är f. attennata. Den mest utmärkta form, som 
finnes i mina samlingar från Finmarken, är en lång, blekt 
gulgrön form, hvilken liknar N:o 136 a i Wittr. et Nordst. Alg. 
exsicc. Till formkretsen attennata har jag också hänfört en 
mer än fotslång, tumsbred, mörkgrön form, hvilken enligt 
Ahlner, som godhetsfullt granskat mina samlingar af Entero- 
morphor från polarhafvet, afviker ej obetydligt från f. attennata, 
men dock står denna form närmast. Exemplar af f. cornueopia 
från polarhafvet likna N:o 137 a i Wittr. et Nordst. Alg. exsicc, 
men äro betydligt större och gröfre än den. Upptill hafva 
många af dem en diameter af 4 — 5 cm. 

LefnadsförhåUanden. Litoral, växande sällskaplig dels på 
ställen, som blottas vid ebb, dels och företrädesvis i klipp- 
hålor, som under ebb äro fylda med vatten. Den är föst än 
på andra alger, än på sten, förekommer såväl på öppen som 
skyddad kust och går in i flodmynningar, der vattnet är föga 
salt. Under juli, augusti och september utvecklar den repro- 
duktionsorgan vid Finmarkens kust. 

Vtbrednhig. Med säkerhet finnes arten i Norska polar- 
hafvet. Från Baffinsbay har jag också sett en Enteromorpha, 
som jag trott mig böra hänföra till denna art. I Hvita hafvet 
finnes enligt Gobi typisk E. intestinalis icke. Möjligt är 
dock, att f. attennata finnes här, hvilket jag dock icke utan till- 
gång till en större mängd exemplar vågar afgöra. Den från 
andra delar af polarhafvet uppgifna E. intestinalis synes mig 



356 ' KJELLMAX, KOJiJtA IS11AFVKT8 ALGFLORA. 

tillhöra andra arter, särskildt E. conqwessa. Sitt freqvens- 
maximum har den emellertid säkert i Norska polarhafvet 
Dess hittills kända nordligaste fyndort är Gjesvser, ungefär 
Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och ym- 
nig, Tromsö amt, allmän och ymnig, här liksom i Nordlanden 
under alla tre de anförda formerna, Finmarken, allmän och 
ymnig vid Maasö (f. genuina och f. attmuata), Oxfjord (f. atte- 
nuata), Talvik (f. attenuata). 

Baffinsbay: Cumberland Sound enligt Dickie, Grönlands 
vestkust vid Frideriksdal, Tessarmiut och Nanortalik. Upp- 
gifves af Dickie vara funnen vid Hunde Islands och Kap 
Bowen. 

Enteromokpha Compressa (L.) Link. 

Epist. p. 5. L. Ulva compressa L. Spec. Pl. p. 1163; char. emend. Cfr. 
Ahln. Enterom. p. 31. 

f. typica. 

Descr. Enteromorpha compressa Ahln. Enterom. p. 31. 
Fig. > > Kutz. Tab. Phyc. G, t. 38. 

Ex8icc. > > llohenack. Alg. Mar. N:o 259. 

f. capillacea Kiitz. 

Enteromorpha compressa ft capillacea Ktttz. Spec. Alg. p. 480. 

Descr. Enteromorpha compressa b capillacea Ahln. 1. c. p. 32. 
Exsicc. » intestinalis a capillacea llohenack. 1. c. N:o 258. 

f. racemosa Ahln. 
1. c. p. 33. 

a. Ahlnerii nob. 

Descr. Enteromorpha compressa c. racemosa Ahln. 1. c. 

Exsicc. » ramulosa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 220. 

/?. abbreviata nob. 
f. frondis axi primario vix unciali, ramis confertis. 

y. elongata nob. 
f. frondis axi primario pedali et ultra, capillaceo, ramis distantibus. 

f. prolifera A g. 

Ulva compressa /? prolifera Ag. Spec. Alg. 1, p. 421. 

Descr. Enteromorpha compressa il prolifera Ahln. 1. c. p. 35. 

Fig. - percursa Harv. Phyc. Brit. t. 352. 

Exsicc- » complanata var. crinita Rabenh. Alg. Eur. N:o 911 i 



TEQA-EXPBDITIONESS VETEy8KAPLIQA ARBETEN. 357 



Syn. Enteromorpha clathrata J. G. Ag. Grönl. Alg. p. 110; sec. spec. 

> compressa Ashm. Alg. Hayes, p. 96. 

Croall, Fl. Disa p. 401. 

> Dickie, Alg. Cumberl. p. 239; Alg. Wal- 

ker, p. 80; Alg. Sutherl. 2, p. 193. 

> - Kleen, Nordl. Alg. p. 40. 

> > Po£t. et Kupr. 111. Alg. p. II; saltem ex 

parte. 

> intestinalis J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. 

p. 11; Till. p. 28. 
» - f. compressa Kjellm. Spetsb. Thall. 2, 

p. 43; Algenv. Murm. Meer. p. 49. 
Scytosiphon compressus /* crispatus Lyngb. Hydr. Dan. p. 64. 
Ulva compressa Gunn. Fl. Norv. 2, p. 120(?). 
» » Sohrenk, Ural. Reise, p. 547. 

> Sommerf. Suppl. p. 180. 

> > Wg. Fl. Lapp. p. 508; ex parte. 

> Enteromorpha Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 80; saltem ex 

parte. 

Lefnadsförhållanden. En af de få arter, som öfverallt i 
polarhafvet växa litoralt. Den är fäst på sten eller på alger, 
förekommer både på öppen och skyddad kust och uppträder 
stundom sällskaplig i betydliga individmassör. Vid Spets- 
bergen har jag funnit den med reproduktionsorgan i slutet af 
juli, vid Norges kust under augusti och september. 

Utbredning. Under en eller annan form är arten funnen 
cirkumpolärt. Dess säkert kända nordligaste fyndort är Fair- 
haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79° 49'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden (f. typica och f. 
capiUaceä) allmän och ymnig, Tromsö amt omkring staden 
Tromsö (f. typka och f. prolifera), Finmarken vid Maasö, Gjes- 
vaer, Mageröns sydkust, Talvik, f. typica och f. prolifera spar- 
samma, f. capillacea och f. racemosa temligen ymniga. 

Grönlandsluifvet: (f. typica och en mellanform mellan den 
och f. racemosa) temligen allmän, men ej ymnig vid Spetsber- 
gens nordvest- och vestkust. 

Murmanslca hafvot: temligen lokal och sparsam vid vest- 
kusten af Novaja Semlja under en form, som står f. racemosa 
närmast, Kolgujew och Cisuralska Samojedlandets kust(?). 

Hvita hafvet: flerestädes enligt Gobi. 

Sibiriska Ishafvet: Aktiniaviken under en lågväxt, nästan 
typisk form. 

Amerikanska Ishafvet: Port Kennedy, Beechey Island, As- ' 
sistancebay, Baringbay. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, icke sällsynt, Grönlands 



358 



KJELLMAK, XORRA ISHAFVETS ALGFLO.RA. 



vestkust: Nennese vid Frideriksdal, Nanortalik, Lichtenau, 
Julianeshaab, Sraallesund, Aineralik, Jakobshavn, Sakkak, Rit- 
tenbenk (f. capillacea, proltfera och racemosa) Smith Sound. 
mellan 78:de och 82:dra breddgraden. 

Enteromorpha Complanata Kiitz. 

Spec. Alg. p. 480; Cfr. Ahln. Enterom. p. 25. 

f. prolifera nob. 

f. thalli axi primario elongato, eomplanato, apieem versus dilatato, 
secundum totam longituriinem ramos crebros, elongatos, axem primariuni 
jeniulantes omittente. 

Beskrifning. I balen är en hufvudaxel tydligt urskiljbar. 
Den når en längd af ända till 30 cm., är nedtill smal, nästan 
trind, men vidgas och tillplattas uppåt och når upptill en 
bredd af omkring 1 cm. Efter hela sin längd bär den ett 
större antal enkla grenar af samma form som hufvudaxeln. 

Habituelt liknar denna form mycket Phycoceris racemosa 
Kiitz. (Tab. Phyc. (3, tafl. 26). Till struktur öfverensstämmer 
den i det närmaste med E. complanata var. ' subsimphx Aresch. 
(Ahln. Enterom. sid. 29), men har något smalare, mindre regel- 
bundna celler med något rikare endokrom. 

Lefnadsförh&llanden. En litoral alg, vidfäst sten, växande 
spridd på både öppen och skyddad kust. Vid Norges nord- 
kust utvecklar den zoosporer (gameter ?) i augusti och sep- 
tember. 

Utbredning. Endast känd från polarhafvets atlantiska flor- 
område. Dess nordligaste fyndort är Maasö, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Finmarken vid Maasö och 
Talvik, lokal och sparsam. 

Enteromorpha Minima Näg. 

in Kiitz. Spec. Alg. p. 4*2; Cfr. Ahln. Enterom. p. 48. 

f. glacialis Kjellm. 

in Wittr. et Xonlst. Alg. exsicc. N:o 4:J. 

Dtscr. Enteromorpha minima f. glacialis Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 50. 
Exsicc. : • » i in Wittr. et Nordst. 1. c. 

Lefnadsfurhållanden. Bildade, der den hittills anträffats, 
täta, temligen vida mattor på litorala, mot hafvet sluttande, 
Hata klipphällar, hvilka under lågt vatten fuktades af ned- 
droppande snö- och isvatten. 



TEQA-EXPED1TI0SESS VETEXSK APLIG A ARBETEK. 359 

Fyndort: Murmanska hafvet: Besiinennajabay vid Novaja 
Semljas vestkust. 

Entekomorpha Tubulosa Kutz. 

Tab. Phyc. 6, p. 11. E. intestinalis y tubulosa Kutz. Spec. Alg. p. 478; 
Cfr. Ahln. Enterom. p. 49. 

f. pilifera Ktitz. (Ahln.). 

1. c. p. 50; Enteromorpha pilifera Ktitz. Tab. Phyc. 6, p. 11. 

Descr. Enteromorpha tubulosa b pilifera Ahln. 1. c. 
Fig. » pilifera Ktitz. 1. c. t. 30. 

Fyndort: E mari groenlandico enligt Wormskiold i Kö- 
penhamns musei herbarium. 

Enteromorpha Micrococca Kutz. 

Tab. Phyc. 6, p. 11. 

f. typica nob. 

Descr. Enteromorpha micrococca Ahln. Enterom. p. 46. 
Mg. » * Ktitz. 1. c. tab. 30. 

> > Ahln. 1. c. t. 1, fig. 7. 

f. subsalsa nob. 

f. strata valde intricata, forma indefinita, e viride flavescentia vel fere 
albida, in fundo libera expansa formans; thalli axi primario distincto, latiu- 
sculo, compresso secundum totam longitudinem ramos longiores et breviores, 
8implices vel ramulosos, patentes, uncinatos, curvatos, axi primario graciliores 
emittente; structura formse typicte persimilis. Tab. 31, fig. 1 — 3. 

Exsicc. Enteromorpha clathrata var. uncinata Kjellm. in Wittr. et Nordfit. 
Alg. exsicc. N:o 131. 

Syn. Enteromorpha clathrata J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 3; Bidr. 

p. 11 (?)• 
» » f. uncinata Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 44 ; 

Algenv. Murm. Meer. p. 50. 

Ulva micrococca Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 81. 

Anmärkning rörande f. subsaha. I min afhandling öfver 
Murmanska hafvets algvegetation har jag redan angifvit, att 
den växt, jag här upptog under namn E. clathrata, med hän- 
syn till struktur mindre öfverensstämde med den så benämnda 
arten än med E. micrococca Kutz. Jag stödde mig vid be- 
nämningen af växten på Le Jolis' åsigt, att vid artuppfatt- 
ningen inom slägtet Enteromorplia större vigt borde fästas vid 
morfologiska än anatomiska karakterer. Denna åsigt anser 



360 KJELLMAS, SORRA I8RAFVET8 ALGFLORA. 



jag mig numera böra frångå på grund af de resultat, som 
senare tiders undersökningar lemnat. 

Den ifrågavarande växten öfverensstämmer i struktur nära 
med E. micrococca. Habituelt är den visserligen genom bålens 
förgrening olik denna, men, då grenighetsgraden är under- 
kastad stor vexling och då äfven typisk E. micrococca stun- 
dom är gren ig, har jag ansett riktigast att betrakta den ark- . 
tiska växten såsom en form af denna art. Från dess typiska 
form är den skild derigenom, att den alltid är rikare förgre- 
nad och att den bildar stora, oregelbundet formade, löst på 
bottnen liggande samman filtade massor. 

Lefnadsförhdllandrn. Artens hufvudform växer spridd inom 
litoralregionen på skyddade ställen, vidfäst stenar. Formen 
subsalsa är endast känd från laguner med bräckt vatten. Den 
uppträder ofta i stora individmassor och ger åt vegetationen 
dess prägel. Den öfvervintrar innesluten i is och återtar sin 
utveckling, sedan isen smält. Af den typiska formen har jag 
sett zoosporbärande exemplar i september. 

Utbredning. Känd både från polarhafvets atlantiska och 
arktiska område. Inom det senare synes den hafva en ganska 
vidsträckt utbredning och har här maximum af freqvens. 
Nordligaste fyndorten är Treurenbergbay vid Spetsbergens 
nordkust, Lat. N. 79° 56'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: (f. typica) sparsam och lokal 
vid Öxfjord och Talvik. 

Grbnlandshafvet : (f. subsalsa) ymnig i laguner vid Mossel- 
bay och Treurenbergbay vid Spetsbergens nordkust. 

Murmanska ha/vet: Ryska Lappmarkens kust, (f. typica)\ 
Novaja Semljas vestkust, (f. subsalsa) temligen ymnig i laguner 
vid Besimennajabay och Karmakulbay på Novaja Semljas 
vestkust. 

Sibiriska Ishafvet: (f. subsalsa) ymnig vid Pitlekaj. 

Baffinsbay: (f. subsalsa) Grönlands vestkust vid Tessarmiut 



Gen. Ulva (L.) Wittr. 
Monostr. p. 9; L. Syst. Xat. Ed. 10, p. 1346. 

Ulva Crassa Kjell m. 

Spetsb. Thall. 2, p. 44. 
Descr. et Fig. Ulva crassa Kjellm. 1. c. et t. 3. 

Syn. Ulva crassa Kjellm. 1. c. et Algenv. Murm. Meer. p. 51. 
> latissima Kjellm. Vinteralgv. p. 65. 



VSGÅ-BXPED1TI0NBNS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 361 

Anmärkning vid arten. Sedan jag varit i tillfälle att under- 
söka en större mängd JJfca-former från olika delar af Skandi- 
naviens kust och särskildt från Norges nordkust, har jag 
funnit, att" U. Crassa icke är en så fristående art, som jag 
trodde, då jag beskref den. Den är nära beslägtad med U. 
laduca. Från den skiljer den sig emellertid genom större 
tjocklek, cellernas, större höjd, cellrummens mindre tvärdia- 
meter och rikligare endokrom. Till dess det har visat sig, 
att dessa karakterer icke äro användbara för artåtskilnad inom 
ITfoa-slägtet, anser jag, att U. crassa bör bibehållas såsom sär- 
skild art. 

Lefnadsförliållandm. Växer sublitoralt på 3 — 5 famnars 
djup på skyddad kust, föst på andra alger och på sten, all- 
tid i spridda exemplar. Vid Spetsbergens kust finnes den ock- 
så under vintern. Vid Mosselbay fann jag unga individ af 
den i november, januari och april och den 23 december ett 
äldre zoosporförande ekemplar. Vid Spetsbergens kust har 
jag dessutom tagit zoosporförande exemplar under juli och 
augusti, vid Novaja Semljas vestkust under juli. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets arktiska florområde, men 
synes, att döma af ett mycket fragmentariskt exemplar, äfven 
finnas vid Norges nordkust. Den är ingenstädes funnen i 
större individmängd. Dess nordligaste fyndort är Mosselbay 
vid Spetsbergens nordkust, Lat. N. 79° 53'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Oxfjord; 
endast ett ofullständigt exemplar funnet. 

Grönlandshafvet : temligen allmänt spridd, men alltid spar- 
sam vid Spetsbergens nord- och vestkust. 

Murmanska hafvet: lokal och mycket sparsam vid vest- 
kusten af Novaja Semlja. 

Ulva Lactuca L. 
Spec. Pl. 2, p. 1163. 

De8cr. et Fig. Ulva lactuca Bom. et Thur. Etud. Phycol. p. 5 et t. 2—3. 

Syn. Ulva latissima Kleen, Nordl. Alg. p. 40. 

Scbttbeler, in Heugl. Reise, p. 317 (?). 
linza Aresch. Phyc. Scand. p. 410(?). 
> • > Kleen, 1. c. (?). 

Lefnadsförhällanden. I Norska polarhafvet är arten litoral, 
fäst på sten, växande i spridda individ på skyddad kust. Vid 
Finmarkens kust har jag funnit zoospor-(gamet-)förande exem- 
plar i september. 

Utbredning. Med säkerhet känd från Norska polarhafvet, 



362 KJELLXAS, KORKA 1 8HAFVET8 ALGFLOR A. 

vid hvars norra del den är sparsam, och från Baffinsbay. 
Huruvida U. latissima Schiibeler, anf. st., är att hänföra till 
denna art, känner jag icke. Det är derför oafgjordt, om arten 
förekommer i Murmanska hafvet. Sjelf såg jag den icke der. 
Dess hittills säkert kända nordligaste fyndort är Öxfjord vid 
Finmarkens kust, ungefär Lat. N. 70°. 

Fyndorter: Norska pol ar hafvet: Nordlanden, antagligen all- 
män och temligen ymnig, Finmarken, lokal och sparsam vid 
Öxfjord och Talvik. 

Murmanska hafvet: (?) 

Baffinshay: Grönlands vestkust nära Godhavn enligt 
exemplar i Köpenhamns musei herbarium. 

Gen. Monostroma (T hur.) Wittr. 
Monostr. p. 15; Thnr. Note 8. Ulv. p. 29. sec. Wittr. 1. c; lim. inut. 

Monostroma Latissimum (Kiitz.) Wittr. 

Monostr. p. 33. Ulva latissima Kiitz. Phyc. gener. p. 29fi. 

Descr. Monostroma latissimum Wittr. 1. c. 

Mg. y • t. 1, fig. 4. 

Exsicc. » » Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. X:o 145. 

Syn. Monostroma arcticum Kleen, Nordl. Alg. p. 41; sec. spec; ex 

parte. (?) 
latissimum Kleen, Nordl. Alg. p. 41(?); ex parte (?). 

Anmärkning vid synonymiken. I Nordl. Alg. upptar Kleen 
M. latissimum. De exemplar i hans samlingar, som bära detta 
namn, tillhöra dock icke denna art utan M. saccodeum. Till 
M. latissimum är deremot den växt att hänföra, som i samlin- 
garna kallas M. arcticum, af hvilken senare art deremot icke 
finnas några exemplar. Det är alltså säkert, att M. latissimum 
verkligen tinnes i Nordlanden, men deremot är det osäkert, 
om den inbegripes under detta namn i Nordl. Alg. och tillika 
är det ovisst, om Kleen verkligen funnit M. arcticum. Hans 
uppgift, att den skulle växa i bräckt vatten, hvilket fullkom- 
ligt strider emot mina iakttagelser, synes mig tala för, att 
Kleen sammanblandat M. arcticum och M. latissimum. Möjligt 
är det dock alltid, att den i Finmarken på sina -ställen ganska 
ymniga 31. arcticum finnes i Nordlanden och att Kleen s be- 
stämning är riktig, ehuru sedermera en förvexling af de in- 
samlade exemplaren ägt rum. 

Lefnadsförhållanden. Om artens lefnadssätt i polarhafvet 
är intet med säkerhet kändt. Är M. arcticum Kleen, Nordl. 
Alg., uteslutande denna art, så skulle den i Nordlanden liksom 



VEGA-SXPEDITI0XEN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 363 

ofta annorstädes vara en bräck vattensart, växande i nedre 
delen af den sublitorala regionen, fäst på andra alger. 

Utbredning. Känd endast från Norska polarhafvet. 

Fyndort: Nordlunden: Sjelf har jag tagit den vid Bodö. 
Möjligen förskrifva sig Kleens exemplar från samma plats. 

Monostroma Undulatum Wittr. 

Monostr. p. 46. 

Descr. et Fig. Monostroma undulatum Wittr. 1. c. et t. 3, fig. 9. 

Syn. Monostroma undulatum Kleen, Xordl. Alg. p. 41. 
Ulva lactuca Sommerf. Suppl. p. 185; sec. syn. 
> » Wg. Fl. Lapp. p. 507; sec. spec. 

Lefnadsförhållanden. Funnen på sublitoralregionens öfre 
del, fäst på Corallina officinalis. 

Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. 

Fyndort: Nordlanden vid Kjerring-ön enligt exemplar i 
Wahlenbergs herbarium. 

Monostroma Lubricum Kjellm. 

Spetsb. Thall. 2, p. 48. 
Descr. et Fig. Monostroma lubricum Kjellm. 1. c. et t. 4, ft%. 8 — 9. 
Syn. Monostroma lubricum Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 70. 

Lefnadsförhållanden okända. Jfr Kjellm. anf. st. 

Utbredning. Tillhör polarhafvets arktiska florområde, inom 
hvilket den är funnen på åtskilliga ställen. Dess nordligaste 
fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 
79° 49'. 

Fyndortei': Grönlandshafcet : Fairhaven. 

Murmansha ha/vet: Sviatoi-Noss vid Ryska Lappmarkens 
kust. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust i Kakortok-fj orden enligt 
exemplar i Köpenhamns musei herbarium. 

Monostroma Cylindraceum nob. 

M. thallo initio sacculum subcylindraceum, tenuem, flaccidum, flavescen- 
tem, bullosum, usque 10 cm. longuni diametro 3 — 4 cm. formante, denium 
Hbero, rima longiore vol bre\iore exorta plus minus expanso, vix laciniato ; 
parte monostromatica vegetativa 40 — 45 <u. crassa; corpore chlorophylloso lumen 
cellulare in sectione thalli transversa qvadratum vel rectangulare, 10 — 15 p. 
altum non vel fere explente; parte zoosporifera e cellulis lumine cellulari 
in sectione transversa thalli elliptico vel circulari constructa. Tab. 30. 

Beskrifning. Växten är vid fäst medelst en callus radi- 
calis. I början har bålen form af en nästan cylindrisk, på 



364 KJELL 51 AS, SORRA IS 11 AF VET S ALGFLORA. 



ytan ojemn, bläddrig säck, hvilkcn når en längd af 10 cm., med 
en diameter af 3 — 4 cm. Den har en mycket blekt grön eller 
gröngul fiirg, svag eller ingen glans, är af lös konsistens och 
slipprig, så att den vid konservering fäster hårdt vid papper. 
Omsider uppkommer vid toppen en spricka, hvilken sträcker 
sig mer eller mindre långt ned, stundom nära till basen, hvar- 
vid bålen utbreder sig, men flikas icke eller obetydligt. Då 
den är zoosporforande når den en längd af 15 cm. med en 
nästan lika stor bredd i sin öfre utbredda del (fig. 1). 

Dess nedersta del bildas af klubblika celler med starkt 
gelinerade membraner. Dessas skaftändar bilda vidfästnings- 
organet. Klubbhufvudena äro spolformiga, spolformigt cylin- 
driska, nästan cylindriska, utdraget äggformiga, deras cell- 
rum, der de äro som tjockast, 5—10 //. i genomskärning. På 
ett tvärsnitt intaga klubbhufvudena mestadels bålens ena, skaf-, 
ten den andra kanten. Denna del af bålen är 30 — 40/*. tjock; 
(fig. 2—3). 

På ett par millimeters afstånd från fästorganet blir bålen 
monostromatisk och bildas här liksom högre upp, så länge 
den är steril, af celler, hvilka i tvärgenomskärning hafva fyr- 
kantiga collrum med än skarpvinkliga, än något afrundade 
hörn. De äro än qvadratiska, än rektangulära och i senare 
fallet med största längden oftast parallelt med bålens yta. Den 
monostromatiska delen är 40 — 45 //. tjock, cellrummen 10 — 15 
//. höga. väggen alltså af betydlig tjocklek. Klorofyllkrop- 
pen fyller än hela, än endast en del af cellrummet. Vid 
bålens midt äro de vegetativa cellerna, sedda från ytan, 4 — 5- 
kantiga, ;ued mer eller mindre rundade cellrum och med tjocka 
väggar. Deras längsta diameter uppgår till omkring 20 — 25 /i. 
(fig. 4 — 5\ Den zoosporforande delen af bålen är bildad af celler, 
som, från ytan sedda, hafva cirkelrunda cellrum, 10 — 17/i. i dia- 
meter, med mycket tjockar cellväggar. I en tvär genomskärning 
äro cellrummen antingen cirkelrunda eller cirkelrundt elliptiska, 
med längdaxeln 17—22 /»., vinkelrät mot bålens yta (fig. 6—7). 

LefttiiilsfSrhälbinihu. Växten är litoral. vidfäst andra alger, 
mest Hiilosutvton ramntiu*um. Den växer spridd på öppen 
kust. Zoosporforande exemplar äro tagna i slutet af juli och 
början af augusti. 

1'tbtrtlnimi. Känd endast från Norska polarhafvet. Hfir 
är don sparsam. Dess nordligaste fyndort är GjesvaT, ungefär 
Lat. N. TI . 

t\nu<lor!:r. Finmarken vid Maasö och Gjesva?r. pä båda 
ställena lokal o*/n st arsam. 



VEGA-EXPEDITIOSESS V BT ES SK APLIG A ARÖETEK. 365 

MONOSTROMA SaCCODEUM liob. 

M. thallo callo radicali adnato, initio saccato, deinde nieinbranaceo, in 
lacinias obion gas, lanceolatas vel ovatas, margine piano vel crispo plus minus 
decoinposito-fisso; parte monostromatica inferne 30 — 40, superne 25 — 30 n. 
crassa, e eellulis constructa a fronte visis lumina rotundata, semicircularia 
vel 3 — 5 angulata inter se membrana crassiuscula seperata, in sectione träns 
verea thalli visis lumina cellularia verticaliter elliptica, 15 — 17 h. älta, 8 — 10 
lata pnebentibus; corpore chlorophylloso lumen cellulare fere omnino explente. 
Tab. 28, fig. 1—10. 

Syn. Monostroma latissimum Kleen. Xordl. Alg. p. 41 ; saltem ex parte 
fide herb. 

Beskrifning. Till sin utveckling liknar denna art M. Gre- 
villei och äfven till yttre formen har den mycket gemensamt 
med denna. Genom sin struktur är den skarpt skild från 
den. Såsom ung har bålen formen af en ända till 4 cm. lång, 
med en callus radicalis vidfäst, ellipsoidisk eller päron- 
formigt cylindrisk säck eller blåsa af ljust gräsgrön färg, nä- 
stan glanslös, med slät vägg (fig. 1 — 2). Dessa blåsor brista 
snart i toppen, breda ut sig och uppflikas oftast efter hela 
längden. Fullt utväxta nå flikarna en längd af ända till 10 
cm., äro än fåtaliga och hafva i så fall en äggrund eller ellip- 
tisk form, än talrika och då vanligen lancettlika eller aflånga, 
i båda fallen ofta mer eller mindre djupt upprepadt delade. 
Flikarnas kant är oftast vågig eller krusig (fig. 3 — 4). Då 
clen blir äldre, löser den sig antingen helt och hållet från 
sin fästyta eller också lossna en del flikar, som sedermera 
drifva lösa omkring på vattenytan eller ligga lösa på bottnen. 
Sedan de blifvit fria, tilltaga de ofta betydligt i storlek. Man 
träffar dylika stycken, som hafva en längd af 15 — 20 och en 
bredd af omkring 10 cm. Vid tilltagande ålder antar växten 
en blek, åt gulgrönt gående färg. Till konsistensen är den 
lös och slemmig och fäster i följd häraf vid konservering 
hårdt vid papper. 

Bålens nedersta del närmast vidfästningsorganet bildas af 
klubblika celler ined starkt gelinerade väggar, lika dem hos 
flera andra Monostroma-arter t. ex. M. arcticum och M. Grevillei. 
Deras cellrum äro efter sin största tvärdiameter 6 — 10//. tjocka. 
Klubbhufvudena intaga bålens midt, skaften de ytliga delarna 
(fig. 5 — 6). Bålens öfriga del är bildad af celler med ellipsoi- 
diska eller äggformiga cellrum, hvilkas längdaxel är vinkelrät * 
mot bålens yta. Klorofyllkroppen täcker hela cellens vägg (fig. 
8). Nedtill är denna del af bålen 30 — 40 /i. tjock, cellrummen 
15 — 17 /i. höga och 8—10 //. i tvärdiameter Vid bålens öfre 



366 KJELLMÅS, KORSA JSHAFVETS ALGFLORA. 

kant är tjockleken något mindre, 25 — 30 //., cellrummen något 
lägre och bredare, nästan runda. De zoosporförande cellerna 
hafva något tunnare väggar än de vegetativa, mera lika tjocka 
mellanväggar och något större cellrum (fig. — 10). 

Lefnadsfbrhållanden. Växer inom litoralregionen på öppen 
kust något sällskaplig, ehuru icke i större individmängd, fäst 
på litorala alger såsom Corallina. Iihodomela hjcopodioides, Hdlo- 
saccion, Fucaceer eller på maskhus och på sten. I början af 
augusti har jag vid Finmarkens kust funnit såväl fullt ut- 
vuxna, zoosporförande som mycket unga, knapt en millimeter 
höga exemplar. 

Utbredning. Hittills endast känd från Norges nordkust. 
Dess nordligaste fyndort är Gjesvier, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndortw. Nordlanden, enligt exemplar i Kleens herba- 
rium, Finmarken: Maasö, lokal, men temligen ymnig, Gjesvser* 
lokal och sparsam. 

Moxostroma Angicaya nob. 

M. thallo eallo radicali adnato, initio vesicani pyriforrnem constituente, 
deinde expanso, mcmbranacoo, flaecido, lubrioo, fusco-viride, demum palle- 
scente, parce laciniato. niargine piano, lacerato; parte monostroniatica 45— 60 
p. crassa, eellulis in sectione transver.sa thalli lumina ccllularia vertiealiter 
rectangularia, angulis rotundatis, 25 — 28 ,«. älta, 8 — 10 /*. lata prretentibus, 
oorpore chlorophylloso cellulas vegetativas nun explente. Tab. 20. 

Beskrifning. Yidfästningsorganet en callus radicålis. Såsom 
ung har växten formen af en päronformig blåsa, hvilken når 
en längd af 5 och en tvärdiameter upptill af 4 cm. Denna 
brister i toppen och remnar ända till basen, hvarvid bålen 
breder ut sig och uppflikas under sin vidare tillväxt oregel- 
bundet. Ett fullt utväxt, zoosporförande exemplar i mina sam- 
lingar har en nästan njurformig omkrets, kanten flikig och 
sargad, men ej krusig. Till färgen är växten i yngre stadium 
mörkgrön, med dragning åt brunt, vid tilltagande ålder bleknar 
den. Den är utan glans, slemmig och af lös konsistens (fig. 1). 

Bålens nedre del bildas af klubblika celler, hvilka från 
bålens ena yta sträcka sig i sned riktning nedåt mot den 
andra. Klubbhufvudena äro långsträckta, utdraget omvändt 
äggformiga, cylindriska eller spolformiga, ofta krökta (fig. 2 — 3). 
Den sterila monostromatiska delen af bålen är 45 — 50//. tjock, 
bildad af smala och höga celler. I balens tvärgenomskärning 
visa sig cellrummen vertikalt rektangulära, med starkt afrun- 
dade hörn. Deras höjd är omkring 25, deras bredd 8 — 10 p* 
Endokromet fyller icke cellrummet (fig. 4 — 5). 



VEGA- EXPEDITION ENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



367 



Bålens zoosporförande del har jag funnit 55 — 60 /*. tjock, 
med cellrummen 25 — 28 //. höga och vanligen 10 //. breda (fig. 
6 — 7). För öfrigt hänvisas till de citerade figurerna. 

Arten hör till samma grupp af slägtet Monostroma som de 
båda föregående, M. arcticum och 31.. Grevillei m. fl. Med ingen 
af de hittills beskrifna arterna kan den förvexlas. Genom sina 
trånga och höga cellrum och tjocka cellväggar är den lätt att 
skilja från dem alla. 

Lefnadsförhållanden. Växte, der den af mig anträffades, 
inom litoralregionen på öppen kust på litorala alger. I början 
af augusti var den zoosporförande. 

Fyndart. Hittills endast känd från Norska polarhafvet, 
der jag funnit ett fåtal exemplar vid Maasö i Finmarken. 

Monostroma Grevillei (Thur.) Wittr. 

Monostr. p. 67. Enteroinorpha Grevillei Thur. Note s. Ulv. p. 25. 

Descr. Monostroma Grevillei Wittr. 1. c. 

Fig. - * > t. 4, fig. 14. 

Ex8icc. > * Wittr. et Nonlst. Alg. exsicc. N:o 434. 

Syn. Monostroma Grevillei Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 79. 
> » Kleen, Nordl. Alg. p. 41. 

Lefnadsförhållanden. Förekommer temligen sällskaplig, fäst 
på sten inom litoralregionen på skyddad kust eller träffas 
liggande lös på bottnen inom sublitoralregionens öfre del. 
Exemplar tagna i Nordlanden af Kleen under juni och bör- 
jan af juli äro zoosporförande. 

Utbredning. Tillhör endast den närmast norr om Atlanten 
liggande delen af polarhafvet. Sitt freqvensmaximum når den 
vid Norges nordvestkust. Dess nordligaste fyndort är Ham- 
merfest, Lat. N. 70° 40'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, Tromsö amt 
vid staden Tromsö, Finmarken vid Hammerfest, 

Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab. 

Monostroma Arcticum: Wittr. 

Monostr. p. 44. 

Descr, Monostroma arcticum Wittr. 1. c. 

Fig. » > t. 2. fig. 8. 

Exsicc. > > Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 144, 

Syn. Monostroma arcticum Kleen, Nordl. Alg. p. 41. (?) 

Tillägg till artbeskrifningen. Med hänsyn till utvecklingen 
öfverensstämmer arten med de fyra närmast föregående ar- 



36S KJELLMAK, SORK A ISHAFVET8 ALGFLORA. 

terna. Såsom mycket ung har bålen form af en nästan klot- 
formig, päronformig eller cylindrisk blåsa, hvilken omsider 
brister och remnar ända till basen. Bålen utbreder sig här- 
efter och uppflikas. Fullt utvecklad har den en något åt 
brunt gående färgton. 

Le fnads förhållanden. En litoral alg, fäst på Balaner eller 
strandalger, såsom lihodomela lyeopodioides, Halosaccion, Gigar- 
Hna. Ithodymenia. gamla Fucus-stsimmnr. Den håller sig till 
öppen kust och uppträder på sådana ställen, der hafvet ligger 
hårdt på, ofta sällskaplig, i betydlig individmängd. Zoospor- 
förande exemplar voro vanliga vid Finmarkens kust i slutet 
-af augusti. 

Utbredning. Känd från Norges nordkust. Vid Finmarks- 
kusten är den ymnig. Nordligaste fyndorten är Gjosva?r, un- 
gefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvel: Nordlanden vid Bodö(?) 
(Jfr under M. latissimmn), Finmarken : Maastf och Gjesvrer, på 
båda ställena ymnig. 

MoxosmoMA Leptodeumim Kjellm. 

Algenv. Murm. Meer. p. 52. 
DcHcr. ot Fig. Monostroma leptoderruum Kjell in. 1. c. et t. 1. p. 23 — 24. 

Lefnads förhållanden. Endast en gång anträffad och dä 
funnen uppkastad på stranden. Känd endast steril. 

Fyndort: Murmanshi hafvet: Matotschkin Schar vid No- 
vaja Semlja. 

Monostroma FrscuM (Post. et Rupr.) Wittr. 

Monostr. p. -33. Ulva fusca Pos*t. et Rupr. 111. Alg. p. 21. 

De&cr. Monostroma fuscum. Wittr. 1. c. 

Flg. » * t 4, tig. 13. 

Exsticc. Ulva sonlida Aresch. Alg. Soand. exsicc. N:o 120. 

Monostroma fuscuni Kjellm. in Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 14S. 

Syn. Monostroma fuscum Gobi, Alircnll. Wrisa. Meer. p. 79. 

Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 40; Algenv. Murm. 
Meer. p. 72. 
* Kloen, Xordl. Alg. p. 41. 

Wittr. 1. v. 
Ulva sordida Aresch. Phye. Scand. p. 413. 

• 

Lefnadsförhållanden. Inom Lshafvet alltid sublitoral, växan- 
de spridd på öppen kust på 4 — 5 famnars djup, vidfilst 
andra alger eller sten. Vid Norges polarhafskust har jag 




VEGA-EXPEDITIOSESS VET EN8KA PLIG A A RBETEN. 369 



träffat den dels på den sublitorala regionens öfre del nära 
ebbranden, dels på betydligt (10 — 15 famnars) djup, fäst på 
stenar, på snack- eller musselskal, både på öppen och skyddad 
kust. Ofta finner man den här drifvande lös på vattenytan i 
stora massor eller uppkastad på stranden. Vid Spetsbergens 
kust äro zoosporförande exemplar samlade i augusti. 

Utbredning. Arten har sitt freqvensmaximum i Norska 
polarhafvet. I öfriga delar af polarhafvet är den sparsam och 
har här ^inga utbredning. Dess nordligaste fyndort är Fair- 
liaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79° 49'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, "ymnig, Fin- 
marken vid Maasö, Gjesvser och Talvik, allestädes ymnig och 
temligen allmän. 

Grönlandshafvet: Spetsbergens nordvestkust, sällsynt. 

Murmansha hafvet: Ryska Lappmarkens kust, No vaja 
Semljas vestkust, här endast ett par fragmentariska exemplar 
funna uppkastade på stranden. 

Hvita hafvet: antagligen allmän. 

Baffinsbay: Grönlands kust enligt exemplar i Köpenhamns 
musei herbarium utan närmare angifven lokal. 

MONOSTROMA CRISPATUM nob. 

M. fronde callo radieali adnato. membranacea, obovata, obscure viridi 
nigrescente. marjrine lacerato et crispo, inferne 170, superne 50 u. crassa; 
parte monostromatica e eellulis in sectione frondis transversa lumina qva- 
drangiilaria 35 «. älta, 15 — 35 /*. lata proebentibiis contexta. Tab. 28, fig. 11 — 13. 

Beshrifning. Arten hör till samma sektion af slägtet Mo- 
nostroma som M. fuscum och M. Blyttii. Jag har endast funnit 
tre exemplar, hvilka alla öfverensstämma på det närmaste. 
Det största af dem är afbildadt i naturlig storlek (tafl. 28, fig. 
11). Det är 4 cm. långt och upptill, der dess bredd är störst, 
1,5 cm. bredt. Till omkretsen är det liksom de öfriga om- 
vändt äggrundt. Kanten är sargad och starkt krusig, ftlrgen 
mörkgrön, nästan svartgrön, svartnande vid växtens torkning. 
Vidfästningsorganet utgöres af en, i förhållande till växten, 
stor callus radicalis. Stipes är kort, men distinkt (fig. 11). 
Större delen af bålen är bildad af klubbformiga celler med i 
genomskärning nästan fyrkantiga klubbhufvuden. Dessa in- 
taga bålens ena, skaften den andra ytan (fig. 13). Upptill 
är bålen monostromatisk, bildad af i genomskärning fyrsidiga 
celler, b vilkas bredd är lika stor som, eller mindre än höjden. 
Cellrummens hörn äro svagt afrundade. Endokromet täcker 
icke hela väggen. Ytterväggen är jemförelsevis tunn. Vid 

Bd III. 24 



370 RJKLLMAS, SOH Ii A ISHAFVETS ALGFL0,RA. 

öfre kanten är bålen 50 /*. tjock; cellrummens höjd uppgår 
här till 35 /i., deras bredd till 15 — 35 fi. Ännu vid midten är 
bålens tjocklek öfver 150 //. Från ytan sedda äro cellerna 
4 — G-kantiga, med tunna mellanväggar. 

. Lefnadsförhällanden. De exemplar, jag äger, upphemtades 
med bottenskrapa från den sublitorala regionens nedersta del» 
från ungefär 20 famnars djup. De voro fästa vid stenar. 
Alla voro sterila. De togos i midten af augusti. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö. 

Monostroma Blyttii (Aresch.) Wittr. 

Monostr. p. 49. Ulva Blyttii Aresoh. in Fr. Siini. Vejyr. p. 129. 

Descr. Monostroma Blvttii XVittr. 1. c. 

> Kleen, Nordl. Alg. p. 42. • 

Fifj. » Kjellm. Spetsb. Thall. 2, t. 4, lig. 1—7. 

Exsicc. ^ » Kjellm. in Aresoh. Alg. »Seand. exsicc. K:o 423 

et AVittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 44. 

Syn. Monostroma Blyttii Kjellm. »Spetsk Thall. 2, p. 49; Algenv. Murm. 

Meer. p. 52. 
i Kleen, Nordl. Alg. p. 42: excl. syn. 
Ulva Blyttii Aresch. Phyc. Scand. p. 412. 

fusca J. (t. Ag. <Jrönl. Alg. p. 110: fide spec. 
» lactuca(?) .T. G. Ag. Spets. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11 (?). 

(?) Lindbl. Bot. Not. p. 158 (?). 
> latissima (?) Ashm. Alg. Hayes. ]>. 96 (V). 
- Croall, FL Disc. p. 4G1 (?). 
i > Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 144; Alg. Cuiubcrl. p. 

2«9; Alg. Nares, p. 7(?). 
» rigida Sommorf. Suppl. p. 185. 

Anmärkning rid synonymiken. Jag har antagit, att den för 
Baffinsbay uppgifna Ulva latissima är denna art, emedan U. 
latissima, ehuru angifven af Croall och Dickie såsom allmän 
vid Baffinsbay's kuster, fullständigt saknas i Köpenhamns musei 
samlingar från Grönland, i hvilka deremot Monostroma Blyttii, 
som hvarken Dickie eller Croall anger från Baffinsbay, fin- 
nes i en stor massa synnerligen yppiga, om U. latissima er- 
inrande exemplar. 

Lffmulsförhällandm. I det egentliga Ishafvet vid Spets- 
bergens och Novaja Semljas kuster är arten alltid sublitoral» 
växande spridd pä 3 — 5 famnars djup, såväl på öppen som 
skyddad kust, oftast fäst på småsten, stundom på alger. 
Vid Norges nordkust är den deremot enligt regeln litoral, 
mestadels uppträdande inom denna regions öfre del och med 
förkärlek i klipphålor, i hvilka Mytihts edidis i större mängd 



TEQA-EXPEDITI0VES8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 371 



uppehåller sig, såväl på öppen som skyddad kust, i salt eller 
något bräckt vatten, fäst på sten eller alger. Stundom träffas 
den dock äfven här inom sublitoral regionen, men ligger då 
lös på bottnen. Dylika exemplar hafva stundom en betydlig 
storlek. Mina samlingar innehålla ett sådant, som är 30 cm. 
långt och 40 cm. bredt. Då den förekommer på sådana ställen, 
bäck- och elfmynningar, der vattnet är något bräckt, får växten 
en gulgrön färg och lösare konsistens. Vid Skandinaviens 
kust lefver den mestadels sällskaplig och bidrar i väsentlig 
grad till vegetationsprägeln inom litoralregionen. Vid Spets- 
bergens kust har jag funnit zoosporförande exemplar i juli, 
vid Finmarkskusten i augusti. 

Utbredning. Tillhör de norr om Atlanten liggande delarna 
af polarhafvet. Vid Norges kust uppträder den i stor ymnig- 
het och så synes äfven vara fallet i Baffinsbay. Dess säkert 
kända nordligaste fyndort är Fairhaven vid Spetsbergens nord- 
vestkust, Lat. N. 79° 49'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, temligen all- 
män, Tromsö amt vid Renö, Finmarken, allmän och ymnig 
vid Maasö, Gjesvser och Mageröns sydkust, mera sparsam vid 
Öxfjord och Tal vik. 

Grönlandshafvet : Längs Spetsbergens vest- och nordvest- 
kust, temligen allmän, men icke ymnig; den allmännaste af 
Spetsbergens Ulvaceer. 

Murmanska liafvet: vestkusten af No vaja Semlja och Wai- 
gatsch, temligen allmän, men ej ymnig. 

Baffinsbay: Cumberland Sound (?), allmän ; antagligen all- 
män och ymnig vid Grönlands vestkust, högt mot norr. Om 
den växt, som Ashmead kallat Viva latissima (?), såsom jag 
antar, är denna art, så skulle den vara anträffad ända till 
norr om 78:de breddgraden. Jag har sett exemplar från Tes- 
sarmiut, Nanortalik, Julianeshaab, Godthaab, Sukkertoppen och 
Holstenborg. 

Gen. Diplonema novum nomen. 
Typ. Ulva percursa Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 55. 

Diplonema Percursum (A g.) 

Conferva percursa Ag. Syn. Alg. p. 87. 

f. typica nob. 

f. thalli diametro longiore 20 — 25 /*. crasso; cellulis in sectione longi- 
tudinali rectangularibus, membran is tenuioribus. 



372 KJELLMAK, SORRA ISUAFVETS AT.GFLORA. 

Ex8icc. Tetranema percursum Areseh. Alg. Scand. exsicc. N:o 125. 

Enteromorpha percursa Wittr. et Xordst. Alg. .exsicc. N:o 140. 

f. crassiuscula nob. 

f. thallo diametro longiore 30—35 /t. crasso; cellulls in sectione longi- 
tudinali subquadratis, membran is crassioribus. 

Syn. Enteromorpha confervoidcs J. G. Ag. Spets!). Alg. Bidr. p. 11. 
.» percursa Croall, Fl. Disc. p. 403. 

« Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143. 
» Kjellm. Algenv. Murm. Meer. p. 51. 
Scytosiphon compressus y Lindbl. Bot. Not. p. 157. 

» i ;' confervoides Sommerf. »Spitsb. Fl. p. 232. 

Ulva percursa Sommerf. Suppl. p. 187. 

Anmärkning. Jag är fullt ense med Areschoug, att 
Agardhs Conferva percursa bör anses såsom typ för ett sär- 
skildt slägte, då Ulva, Monostroma och Enteromorpha uppfattas 
såsom slägten. Då emellertid Areschougs namn på detta 
slägte utsäger om den dit hörande växten en karakter, som 
den icke äger, nämligen att den skulle vara fyrsidig, bildad 
af i genomskärning fyra celler, föreslår jag, att detta olämpliga 
namn utbytes mot Diplowma. Jag har redan (i Algenv. Murm. 
Meer. sid. 51) angifvit, att alla de undersökningar, jag företagit 
af exemplar från skilda håll, äfven af dem, som Areschoug 
i sitt exsiccatverk utdelat under namn Tetranema percursum, 
bekräfta Le Jolis' och Kiitzings uppgifter, att växten är 
bandformig, i tvärsnitt elliptisk, bildad af tvänne celler (Jfr 
Kjellm. anf. st. tafl. 1, tig. 25). Bory har redan för Conferva 
percursa bildat ett eget slägte Percursaria (Jfr Le Jolis, Liste 
Alg. Cherb. sid. 55). Upptagandet af denna benämning skulle 
tvinga till förändring af växtens äldre artnamn, då namn- 
kombinationen Percursaria percursa är omöjlig. 

Vid närmare jemförelse mellan svenska och arktiska 
exemplar af arten visar sig en rätt märkbar olikhet emellan 
dem. Do förra äro smalare, med i förhållande till bredden 
längre celler, hvilkas väggar, då cellerna äro i vegetativt sta- 
dium, äro mycket tunna. De arktiska äro omkring en tredje- 
del tjockare än de andra, ofta greniga, bygda af tjockväggiga, 
korta celler, i längdgenomskärning qvadratiska eller stundom 
t. o. m. rektangulära, med längdaxeln i bålens tvärriktning. 
För denna form föreslår jag benämningen crassiuscula. 

Lcfnadsför hållanden. Växer i laguner och samlingar af 
bräckt vatten i mer eller mindre betydliga individmassor, 
både på öppen och skyddad kust. Vid Novaja Semlja har 
jag funnit den zoosporförande i slutet af juni månad. 



TEGJ-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 373 



Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. 
Dess nordligaste fyndort är Stans Foreland i den Spetsbergska 
ögruppen, ungefär J^at. N. 78°. 

Fyndorter: Norska polarliafvet : Nordlanden, enligt Sominer- 
felt och exemplar i Kleens herbarium (f. fypica). 

Grönlandshafvet : Spetsbergens kust. 

Murmanska lut/vet: temligen ymnig i Karmakulbay vid 
Novaja Semljas vestkust (f. crassiuscida). 

Baffinsbay: Grönlands vestkust: Jakobshavn, Disco-ön, 
Whale Islands. I Köpenhamns musei herbarium finnas exem- 
plar af arten från Grönland, utan närmare angifven lokal. 



Gen. Prasiola (Ag.) Lagerst. 
Monogr. p. 9; Ag. Spec. Alg. 1, p. 416: char. mut. 

Prasiola Stipitata Suhr. 

in Jess. Monogr. p. 16, sec. Lagerst. 1. c. p. 36. 

Descr. Prasiola stipitata Lagerst. 1. c. 

Exsicc. * > Wittr. et Xordst. Alg. exsicc. N:o 435. 

Lefnadsförhållanden. Växer på klippor vid hafsstranden. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Nordlanden vid Lödingen, en- 
ligt exemplar utdelade af Foslie i Wittr. et Nordst. Alg. 
exsicc. under ofvan angifvet nummer. 



Fam. OonfervacesB (Ag.) Wittr. 

Pl. Seand. p. 16. Confervje genuina? Ag. Syst. Alg. p. XXV; gen. excl. 

Gen. Spongomorpha Kiitz. 
Phyc. gener. p. 273. 

Spongomorpha Splnescens Kiitz. 

Spec. Alg. p. 418. 

Descr. Spongomorpha spinescens Ktitz. 1. c. 
Fig. > > > Tab. Phyc. 4. t. 75. 

Exxicc. > Kjellm. in Wittr. et Xordst. Alg. exsicc. 

X:o 115. 

Tillägg till ar tbeskrif ningen, 'frll Kiitzings beskrifning af 
arten kan jag lägga, att växten bildar mycket täta, vanligen 
alldeles klotformiga eller nedtryckt klotformiga, till färgen ljus- 
gröna bollar, sammansatta af omvändt pyramidlika, i spetsen 



374 KJELLMAS. NORRA ISHAFVRT8 ALGFLORA. 

tvärhuggna knippen. Karakteristiska för arten äro de tal- 
rika böjda eller spiralforrniga, tornlika grenarna, som jämte 
rhizoiderna sammanfösta de särskilda grensystemen och bål- 
knippena till täta massor. 

Levnadsförhållanden. En litoral alg, växande sällskaplig i 
större individmassor på öppen kust, vidföst andra alger, of- 
tast Gigartina mamillosa, stundom Halosaecion raniefxweum. I 
juli har jag träffat zoosporförande exemplar vid Finmarks- 
kusten. 

Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet, der den 
på ett ställe var mycket ymnig och förekom allmänt på för 
den tjenliga lokaler. Dess nordligaste fyndort är Gjesvcer, unge- 
fär Lat. N. 71°. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö, tem- 
ligen lokal och sparsam, Gjesvfcr, allmän och ymnig. 

Spongomorpha akcta (Dillw.) Kiitz. 

Spec. Alg. p. 417. Conferva arcta Dillw. Brit. Conf. >Suppl. p. 07. 

Dcscr. Conferva arcta Aresch. Phyc. Scand. p. 420. 
Fig. Cladophora arcta Harv. Phyr. Brit. t. 135. 

Spongomorpha arcta Ktitz. Tab. Phyc. 4, t. 74. 

centralis * - 4, t. 80. 

» cymosa - • 4, t. 74. 

Cladophora comosa > -3, t. 79. 

* saccnlifcra - *• > 3, t. 81. 

Htricta ■ » * i 3, t. 8U. 

» vaiicheria-forniis * » 3, t. 78. 

Exsicc. Cladophora (Conf.) arcta Aresch. Al jr. .Scand. exsicc. N:o 129, 334, 336. 

Spongomorpha arcta Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 114, 31G, 413. 

Syn. Cladophora arcta Croall, Fl. Disc. p. 4<>1. 

» Dickie, Alg. Sutherl. l, p. 143; Alg. Cumbcrl. 
p. 231». 
Gobi, Algenfl. Weiss. Meor. p. 85. 
> Kjellm. Yinteralgv. p. Gö; Spetsb. Thall. 2, p. 55; 

Algenv. Mnrin. Meer. p. f>4. 
» » Klcen, Nordl. Alg. p. 45. 

» > Wittr. in TTeugl. Kcise, p. 284. 

polaris Harv. New. Alg. p. 334. 
Conferva arcta .T. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Till. 

p. 38. 
i centralis J. (t. Ag. Grftnl. Alg. p, 110. 
> glomerata marina J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. 
» » /i. v Lindbl. Bot. Not. p. 158. 

Anmärkning rörande arf uppfattningen. Arten tages hftr i den 
vidsträckta omfattning, .som Areschoug, anf. st, ger den. Den 
inbegriper dä åtskilliga former, hvilka väl kunna synas tern- 



V EGA- EXPEDITION ESS VETENSKAPLIGA A It BETES. 



375 



ligen olika och äfven blifvit beskrifna såsom olika arter. Så 
höra under arten i denna uppfattning Conferva arcta Har v., 
C. centralis Lyngb. och kanske alla af den Cladophora-grxiw* 
h vilken Kutzing (i Spec. Alg.) kallar Comosa?, men åtmin- 
stone Cl. strida, Cl. comosa, Cl. vaucherireformis och Cl. saccu- 
U/era. Enligt Areschoug och Harvey äro de dock att anse 
för samma art i olika utvecklingsstadier och under olika for- 
mer. Under dessa två stora auktoriteters mening måste jag 
för tillfället underordna min egen. 

Lefnadsförhållanden. Inom Norska polarhafvet är arten 
litoral, i öfriga delar af polarhafvet, så vidt jag känner, van- 
ligen sublitoral, växande på 2 — 10 famnars djup, i h vardera 
fallet än epifytisk på andra alger, än och oftast fäst på sten, 
pålar o. d. Den trifves både på öppen och skyddad kust, 
såväl i fullt salt som i något bräckt vatten. Vid Norges 
nordkust växer den mestadels sällskaplig i större individmas- 
sor, i det egentliga Ishafvet har jag alltid funnit den växa i 
enstaka exemplar. Vid ett tillfälle har jag träffat en med Con- 
ferva centralis närmast öfverensstämmande form ligga lös på 
bottnen inom sublitoralregionen. Vid Spetsbergens nordkust 
förekommer växten året om, äfven under vintern. Under 
denna tid fann jag aldrig några yppiga individ af den, men 
dock fullt lifskraftiga och stadda i utveckling. Kraftigast ut- 
vecklar den sig här dock under sommarmånaderna. Zoospor- 
förande exemplar har jag funnit i augusti vid Spetsbergens 
och Finmarkens kust. 

, Utbredning. En i polarhafvet vidsträckt utbredd art. Sitt 
freqvensmaximum har den vid Norges nordkust. Dess nord- 
ligaste säkra fyndort är Low Island vid Spetsbergens nordkust, 
Lat. N. 80° 20'.' 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden; Tromsö amt 
vid Tromsö, Renö och Karlsö; Finmarken: Maasö, Gjesvrer, 
Mageröns sydkust, Talvik, öfverallt allmän och ymnig. 

GrönUmdshafvet : Beeren Eiland, Spetsbergens nord- och 
vestkust, allmänt utbredd, men mycket sparsam. 

Murmanska hafret: flerestädes, men mycket sparsam vid 
vestkusten af Novaja Semlja och Waigatsch. 

Hvita ha/vet: Solowetzki-öarna. 

Kariska hafret: sparsam i Aktinia- viken. 

Baffinshay : Cumberland Sound, allmän, Grönlands vest- 
kust, antagligen allmänt utbredd. Känd från Tessarmiut, Na- 
nortalik, Kakortok, Julianeshaab, Ameralik, Neuherrnhut, Godt- 



376 KJELL MAS. SORliA ISHAFVET8 ALGFLOIIA. 



haab, Holstenborg, Egedesminde, Godhavn, Claushavn, Sakkak,. 
Rittenbenk, Whale Islands. 

Spongomorpha Lanosa (Roth) Kiitz. 

Spec. Alg. p. 420. Conforva lanosa Roth, Cat. Bot. 3, p. 291. 

f. typ i ca. 

Deso: Conferva uncialis c Aresch. Pliyo. Seancl. p. 428. 
Fig. Spongomorpha lanosa KUtz. Tab. Phyc. 4, t. «3. 
Exsicc. Conferva lanosa Aresch. Alg. Scaml. exsicc. N:o 181 et 228. 

f. uncialis Fl. Dan. (T hur.). 

in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 03. Conferva uncialis Fl. Dan. t. 771. 

Descr. Conferva uncialis a et b Aresch. Phyc. .Scand. p. 427 et 428. 
Fig. Spongomorpha uncialis Krttz. Tab. Phyc. 4, t. 80. 
Ejcfiice. Conferva uncialis Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 130. 

Syn. Cladophora lanosa Kjellm. Algenv. Murm. Mcer. p. 64. 

Dirkie, Alg. Sutherl. 2, p. 192; Alg. CumberL 
p. 239. 
» uncialis Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143. 

> > Kleen, Xordl. Alg. p. 45. 

Conferva > Sommerf. Suppl. p. 190. 

LefnadsförJidllanden. I Norska polarhafvet merendels lito- 
ral, stundom (f. typica) sublitoral. De få exemplar af artens 
hufvudform, som jag funnit inom det egentliga Ishafvet, 
växte på sublitoralregionens djupare delar. Den typiska for- 
men är epifytisk på andra alger, f. uncialis är fäst på sten 
eller på pålar, i förra fallet än på ställen, som blottas vid ebb, 
än i klipphålor, som under ebben äro vattenfylda. Båda for- 
merna förekomma både på öppen och skyddad kust, mesta- 
dels sällskapliga, ehuru i polarhafvet icke i någon större in- 
dividmängd. Zoosporförande exemplar äro funna vid Norges 
kust under augusti och september, vid Novaja Semljas vest- 
kust vid midten af juli. 

Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. 
Maximum af freqvens når den vid Norges nordvestkust. 
Nordligaste fyndorten är Lat. N. 73° 20' vid Grönlands vestkust. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: båda formerna allmänna 
vid Nordlanden, Finmarken: Gjesva>r (f. uncialis) ymnig, Tal- 
vik, f. typica ymnig, f. undalis sparsam. 

Murmanska hufvet: (f. typica) sällsynt vid Novaja Semljas 
ostkust. , 

Baffinsbay: Cumberland Sound (f. typica) ymnig, Grön- 



VEGA-EXPEDITIOSESS VET ESSKAPL1 GA A RB BTES. 377 



lands vestkust, f. uncidlis vid Omenak och i Whale Sound, 
f. typica vid Lat. N. 73° 20'. 



Gen. Oladophora Kiitz. 
Phyc. gener. p. 202. 

Cladophora Rupestris :L.) Kiitz. 

Fhyc. gener. p. 270. Conferva rupestris L. Spec. Pl. p. 1167. 

Deser. et Fig. Cladophora rupestris Ilarv. Phyc. Brit. t. 180. 
Exsicc. Conferva rupestris Aresch. Alg. Scand. exsicc. X.o 126. 

Syn. Cladophora rupestris Dickie. Alg. Sutherl. 1, p. 143. 

> Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 84. 

3 » Kjell m. Algenv. Murm. Meer. p. 53. 

Conferva » J. G. Ag Grönl. Alg. p. 110. 

» > Aresch. Phyc. Scand. p. 420, 

» 5 Nyl. et »Sal. Herb. Fenn. p. 75. 

> » Post. et Rupr. 111. Alg. p. II. 

> » Wg. Fl. Lapp. p. 512. 

Lefnadsförhållanden. Vanligen litoral, växande inom Fucace- 
formationen, stundom sublitoral, fäst på sten, mera sällan 
epifytisk på alger. Den förekommer både på öppen och skyd- 
dad kust, men blir yppigare och mera typiskt utvecklad på 
ställen utsatta för öppna hafvet. Den är sällskaplig, men 
förekommer icke i synnerligen stora individ massor. Zoospor- 
förande exemplar äro funna vid Finmarkskusten i slutet af 
augusti. 

Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. 
Maximum af freqvens har den i Norska polarhafvet. Dess 
nordligaste fyndort är Novaja Semljas vestkust. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän och 
ymnig, Tromsö amt vid Tromsö och Renö, Finmarken, tem- 
ligen allmän och ymnig vid Maasö, Gjesvaer, Oxfjord och 
Talvik. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- 
mojedlandets kust, vestkusten af Novaja Semlja enligt Gobi, 
vestkusten af Waigatsch, från senare stället endast ett exem- 
plar kändt. 

Hvita hafvet: temligen allmän och ymnig. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Fiskernäs, Sukker- 
toppen, Claushavn och Godhavn. 

Cladophora Diffusa (Roth') Harv. 

Phyc. Brit. t. 130. Conferva diffusa Roth, Cat. Bot. ^, p. 207. 



378 KJELLMAS, KOliRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



Dencr. et Fig. Cladophora diffusa Harv. 1. c. 

Syn. Cladophora diffusa Kjellm. Spetsb. Tball. 2, p. 64; Algenv. Munn. 
Meer. p. 54. 

Levnadsförhållanden. Växer sublitoralt på 2 — 5 famnars 
djup, pä grus- och sandbotten, spridd på öppen kust. Alla 
exemplar från polarhafvet, jag sett, hafva varit sterila. De 
äro samlade under juli, augusti och september. 

Utbredning. Förekommer ingenstädes i polarhafvet i större 
mängd. Ymnigast har jag funnit den vid Finmarkskusten, 
men äfven här är den sällsynt. Utom polarhafvet norr om 
Atlanten är den icke känd. Dess nordligaste fyndort är Fair- 
haven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. N. 79° 49'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken, lokal och spar- 
sam vid Maasö. 

Grönlandshafvet : Spetsbergens nordvestkust, sällsynt. 

Murmanska hafcet: No vaja Semljas vestkust, uppkastad på 
stranden vid Matotschkin Schar. 

CLADoriiORA Glaucesceks (Griff.) Harv. 

Phyc. Brit. t. 1%. Cunferva glauoescen.s GrilT. in Harv. Man. p. 180. 

Dettcr. Cladophora glauceseens Harv. Phyc. Brit. 1. c. 
Fig. > » Kutz. Tab. Phyc. 4, t. 24. 

Syn. Cladophora sericoa Kleen, Xordl. Alg. p. 45. 

Confcrva glomorata ji marina Wg. Fl. Lapp. p. 613. 

•. Anmärkning vid arten. Habituelt är denna art temligen 
olika under olika utvecklingsstadier och på olika växtlokaler. 
Genom sin betydliga groflek, sina jemfOrelsevis korta celler, 
hvilka bibehålla ungefär samma längd i furhållande till tjock- 
leken i olika delar af bålen, genom sina raka, under on spetsig 
vinkel utgående, mot spetsen starkt afsmalnande grenar och 
sina långa, ur starkt metamorfoserade grenar utgångna zoospo- 
rangie-(gametangie-)kedjor kan den dock alltid igenkännas och 
skiljas från närstående arter. 

Lef nods förhållanden. Arten är litoral, växande dels på 
sådana ställen, som blottas vid ebb, dels i klipphålor och 
andra fördjupningar, som under ebben äro fy Ida med hafs- 
vatten. I början är den alltid fast vid något föremål, helst 
mindre stenar, och förblifver vidfäst hela sitt lif, då den 
växer på ställen utsatta för häftigt vågsvall. Om den der- 
emot förekommer pä lugna, skyddade ställen, i synnerhet i 
vattengropar med grusbotten — der den ofta har en längd af 
en fot och derjitöfver — löser den sig slutligen från sitt fäste 



VEGA- EXPEDIT 10 K ESS VET EX8 K A PL IG A ARBETES. $79 



och bildar sedermera löst på bottnen liggande eller på vatten- 
ytan flytande massor, som ej sällan äga högst betydlig storlek. 
Den är anträffad både på öppen och skyddad kust. I juli och 
augusti är den vid Norges nordkust zobsporförande. 

Utbredning. Känd endast från Norges nordvest- och nord- 
kust. Dess nordligaste' fyndort är Gjesvser, ungefär Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Nprska pölarhafvet: Nordlanden enligt talrika 
-exemplar i Kleens herbarium, Finmarken, ymnig vid Gjes- 
vser och Talvik. 

Cladophora Gracilis (Griff.) Har v. 

Phyc. Brit. t. 18. Conferva gracilis Griff. sec. Harv. 1. c. 

Dt8cr. Cladophora gracilis Farl. New Engl. Alg. p. 65. 

* » Harv. 1. c. 

Fig. » > Ktttz. Tab. Phyc. 4 ? t. 23. 

> vadorum » > • 4, t. 20. 

Syn. Cladophora gracilis Kleen, Nordl. Alg. p. 45. 

Anmärkning vid artbestämningen. Jag anser det utom allt 
tvifvel, att den växt, jag här åsyftar, är identisk med den, 
hvilken under namn C. gracilis och C. vadorum beskrifvits och 
afbildats af de citerade författarne. Den kommer nära C. 
glaucescens, men är genom väsentliga karakterer skild från 
den. Huru den förhåller sig till den växt, hvilken af skandi- 
naviska algologer vanligen benämnts C. gracilis och som jag 
under detta namn utdelat under N:o 119 i Wittr. et Nord st. 
Alg. exsicc, måste jag för tillfallet lemna oafgjordt. I lefnads- 
sätt afviker denna mycket från den- C. gracilis, som här är i 
fråga. 

Lefnadsförhållanden. Vid polarhafskusten har jag alltid 
funnit växten i vattenfylda fördjupningar på grusstränder. 
I början är den vidfäst och har då sitt typiska utseende. 
Äldre bildar den lösa, orediga massor och liknar då, såsom 
Far lo w (anf. st.) riktigt angifvit, föga en C. gracilis. Mera 
öfverensstämmer den då med en C. crispata y sådan denna af- 
bildats af Kutzing, Tab. Phyc. 4, tafl. 40, fig. 1 A. Kleen 
anger om den, att han funnit den fäst på andra alger i öfre 
delen af den sublitorala regionen. Så synes den också växa 
vid Englands kuster (Jfr Harv. Phyc. Brit tafl. 18). Vid Frank- 
rikes och New Englands kust uppträder dock arten på samma 
sätt som vid Finmarkskusten och det svnes också vara det 
vanliga. »In stagnis marinis et submarinis» säger Kutzing 
helt allmänt om den (Jfr Spec. Alg. sid. 403). Växten är säll- 



380 KJELL.VAS, XORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



skaplig. Zoosporförande exemplar har jag funnit vid Fin- 
markskusten i början af september. 

Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. 
Dess nordligaste, säkert kända fyndort är Gjesvter, ungefär 
Lat. N. 71°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nopdlanden, temligen all- 
män, Finmarken, lokal och ej ymnig vid Gjesvaer och Talvik. 

Baffinsbay: Grönland, enligt exemplar i Köpenhamns mu- 
sei herbarium. 

Oladophoiu Crisfata (Roth) Rabenh. 

Fl. Eur. Alg. p. 333 et 330. Conferva erispata Roth. 

Om denna art, som är funnen i Hvita hafvet af K. von 
Baer, hänvisas till Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. sid. 85. 

Gen. Rhizoolonium Kiitz. 
Phyc. gener. p. 201. 

Rhizoclonilm Rigidum Gobi. 

Algenfl. Weiss. Meer. p. 85. 

Descr. Rhizoclonium rigidum Gobi, 1. c. p. 80. 

Exsicc. Conferva fracta f. longissiina suKsiinplex Aresch. Alg. Seand. exsicc. 
N:o 273. 
Syn. Cla<lophora fracta Kleen, Nonll. Alg. p. 45. 

Lefnadsförhållanden. Växer i laguner eller i fördjupningar 
inom litoralregionen, i början vidfäst, sedan löst flytande i 
massor af obestämd form på vattenytan. Den lefver sällskap- 
ligt. Om dess förökning känner jag intet. 

Utbredning. Anmärkt i polarhafvet norr om Atlanten. 
Apnu på Spetsbergen förekommer den i stor iudividmängd 
och yppigt utvecklad. Dess nordligaste fyndort är Adventbay 
vid Spetsbergens vestkust, Lat. N. 78° 15'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlunden, allmän enligt 
Kleen, Finmarken vid Mageröns sydkust, ymnig. 

Grönlandshafvet : ymnig i lagunerna i Adventbay på Spets- 
bergens vestra kust. 

Hvita hafvet: ön Golaja — Koschka. 

Rhizoclonium Pachydkbmum Kjcllm. 

Algen v. Murin. Meer. p. 55. 

f. typica. 
Descr. et Fig. Rhizoclonium pachydermum Kjellni. 1. c. et t. 1, tig. 26 — 28. 



VEG A- EXPED IT I O y KS S V ET EK SKAPLIG A ARBETEN. 



381 



f. tennis nob. 

f. quam f. typica tenuior et ramosior; ramis cauloideis 30 — 40 u. crassis, 
« cellulis membrana tenuiore contextis, rhizoideis crebris. 

Anmärkning rörande artens former. I Köpenhamns musei 
herbarium finnes i betydlig mängd en Rhizoclonium från Grön- 
land, hvilken så nära öfverensstämmer med den af mig be- 
skrifna Rh. pachydermum från Novaja Semlja, att den svårligen 
kan anses artskild från denna. Den är mycket grenig, t. 
o. m. mer än typisk Rh. pachydermum, med två slags grenar, 
talrika rhizoidgrenar, vanligen bildade af flera än tre celler, 
och temligen sparsamma cauloidgrenar, som utsända rhizoid- 
grenar och till och med en eller annan cauloidgren af högre 
ordning. Den sympodiala hufvudaxeln är betydligt gröfre än 
biaxlarna och afslutas nedåt med en omyändt konisk, i spetsen 
skifformigt utbredd cell. Hufvudaxelns celler hafva mycket 
tjocka, tydligt skiktade väggar. Från hufvudformen skiljer 
den sig hufvudsakligen genom sina smalare cauloidgrenar, 
som vanligen endast äro 30 — 40 //. i diameter. Deras cellväggar 
äro något tunnare än hos f. typica, ehuru de dock äfven hos 
f. tenuis, särskildt i cauloidgrenarnas nedre delar, äro mycket 
tjockare än hos det största antalet kända Rhizoclonier. 

LefnadsförhåUanden. Tillhör litoralregionen. Vid Novaja 
Semlja fann jag den bilda ett glest lager på klipphällar i öfre 
vattenmärket. Sedermera har jag vid Sibiriens nordkust träffat 
den i laguner med något bräckt vatten, bildande löst på bott- 
nen liggande mattor. Endast sterila exemplar kända. 

Utbredning. Arten synes hafva en vidsträckt utbredning 
inom det arktiska området. Ar antagligen cirkumpolär. Dess 
nordligaste fyndort är Karmakulbay vid Novaja Semljas vest- 
kust, ungefär Lat. N. 72° 30'. 

Fyndorter: Murmanska ha/vet: Novaja Semljas vestkust, 
sparsam vid Karmakulbay. 

Sibiriska lshafvet: Pitlekaj. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust utan närmare angifven 

lokal. 

• 
Rhizoclonium Riparium (Roth) Harv. 

rhyc. Brit. t. 238. Conferva riparia Roth, Cat. Bot. 3, p. 210. 

Descr. Conferva implexa Årcsch. Phyc. Scand. p. 434. 

Fig. Rhizoclonium riparium Harv. 1. c. 

Exfdcc. Conferva implexa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 130. 

Syn. Conferva arenosa Croall, Fl. Dise. p. 40(?). 

» obtusangula Sommerf. Suppl. p. 105. 



382 KJELLMAN, SOHHA 1 S II AF V KTS A LO FJ.O Ii A. 



Syn. Uhizoolonium litoreum Zeller, Zweite cl. Polarf. p. 82(?). 

> ripariwn Diekie, Alg. Cumberl. p. 239. 

> » Kloen, NonJl. Alg. p. 46. 

Anmärkning vid arten. Den växt, jag här kallat Rh. ripa- 
rium, synes mig närmast öfverensstämma med den, hvilken 
Areschoug, anf. st., beskrifvit under namn Conferva implejca. 
Den boreala och arktiska formen är något gröfre och har något 
tjockare cellväggar än den af Areschoug i Alg. Scand. exsicc. 
utdelade och är något mindre böjd och har vanligen färre 
rhizoidgrenar, än den citerade figuren i Harv. Phyc. Brit. an- 
ger. Dessa karakterer vexla dock mycket äfven hos samma 
exemplar. 

Lefnadsförhållanden. Växer på litoralregionens öfversta del 
eller t. o. m. något ofvan denna regions öfre gräns, stråt- 
formigt utbredd öfvef klipphällar, som blottas vid ebb, än 
ensam, än tillsammans med åtskilliga andra algarter, mestadels 
Rhodochorton Rot/tii. Den är sällskaplig och trifves såväl på 
öppen som skyddad kust. Vid Finmarkens kust har jag fun- 
nit zoosporförandc exemplar under senare delen af augusti 
månad. 

Utbredning. Känd från polarhafvet norr om Atlanten. 
Maximum af freqvens når den vid Norges kust. Nordligaste 
fyndorten är Fairhaven vid Spetsbergens nordvestkust, Lat. 
N. 79° 41)'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden på sina ställen 
omkring Saltenfjorden, ymnig enligt Sommerfelt, Tromsö 
amt, temligen ymnig vid Tromsö, Finmarken, lokal men ym- 
nig vid Maasö, Gjesvjer och Oxfjord. 

(rrönlandshafvef: Spetsbergens nordvest- och vestkust, lo- 
kal men temligen ymnig, Grönlands ostkust (?). 

Marmanska hafvet: No va ja Semljas vestkust, lokal, temligen 
ymnig. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, temligen allmän, Grön- 
lands vestkust vid Frideriksdal och Tessarmiut. Afven vid 
Jakobshavn, om Conferva artnosa C ro all är denna art. 



Gen. ChaBtomorpha Kiitz. 
Phye. (icrm. p. 203. 

Ciletomokpha Melagonium (AVeb. et Mohr.) Kiitz. 

1. o. p. 2(»4. Conferva melagonium Web. et Mohr. Keiee, p. 194. 



V EG A- EXPEDITION ESS VETESSKAPLIGA ARBETES. 383 

- — - ------ 

f. typica. 

Descr. Conferva melagonium Web. et Mohr. 1. c. 

Fig. Chsetomorpha Picquotiana Kiitz. Tab. Phyc. 3, t. 58. 

Exsicc. > melagonium Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:a 415. 

f. rupincola Are sch. 

Conferva melagonium var. rupincola Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 275, a. 

Descr. Conferva melagonium Harv. Phyc. Brit. t. 99. A. 
Fig. Chaetomorpha melagonium Ktitz. Tab. Phyc. 3, t. »51. 
Exsicc. Conferva melagonium var. rupincola Aresch. 1. c. 

Syn. Chfetomorpha melagonium Dickie, Alg. Cumberl. p. 289. 

> > Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 87. 

» > Kjellm. Algenv. Murm Meer. p. 56. 

* Kleen, Norell. Alg. p. 46. 

> > Zeller, Zweite d. Polarf. p. 83. 
Conferva linum Post. et Rupr. 111. A!g. p. II, Cfr. Gobi, 1. c. 

> melagonium J. O. Ag. Progr. p. 2; Bidr. p. 11; Grönl. 

Alg. p. 110. 
Croall, Fl. Disc. p. 461. 
Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 143; 2, p. 192; 
Alg. Walker, p. 86. 
j » Eaton, Liste, p. 44. 

» > Kjellm. Vinteralgv. p. 65; Spetsb. Thall. 2, 

p. 56; Kariska hafvets Alg\ T . p. 29. 

> > " Lindb. Bot. Not. p. 158. 

3 > Lyngb. Hydr. Dan. p. 148. 

> i Nyl. et 8a?l. Herb. Fenn. p. 75. 
3 » Wittr. in Heugl. Reise, p. 284. 

Lefnadsfbrhållanden. Formen rupincola är litoral, växande 
i klipphålor eller på sandbetäckta klipphällar. Hufvudformen 
är deremot alltid sublitoral, förekommande på 2—15 famnars 
djup, helst på grusbotten. Den växer än på öppen, än på 
skyddad kust, fäst på sten eller (mera sällan) på alger. Jag 
har alltid träffat den spridd, men de större massor af den, 
som hemförts från Grönland, synas ange, att den här åtmin- 
stone stundom uppträder sällskaplig. Vid Spetsbergens nord- 
kust är den stadd i utveckling under hela vintern. Vid Fin- 
marken har jag sett zoosporförande exemplar i juli. 

Utbredning. Cirkumpolär. Maximum af freqvens synes 
den hafva i Baffinsbay. Dess nordligaste fyndort är Discovery- 
bay i Smith Sound, Lat N. 81° 41'. 

Fyndorter: Norska polarliafvet : Nordlanden (f. typica och f. 
rupincolu) lokal och sparsam, Finmarken vid Maasö, f. rupin- 
cola temligen allmän och ymnig, f. typica lokal och sparsam. 

Grönlandshafvet : (f. typica) allmänt utbredd men ej ymnig 
vid Spetsbergens kust, Sabine-ön vid Grönlands ostkust. 



384 KJELLMAK, NOIiE A 1 SH AFVJCTS ALG FLO HA. 

Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkens och Cisuralska Sa- 
mojedlandets kust, allmänt utbredd men sparsam vid vest- 
kusten af Novaja Semlja och Waigatsch (f. typka). 

Kariska hafvet: Uddebay, Kap Palander och Aktiniaviken 
(f. typka). 

Amerikanska Ishafvet: Port Kennedv, Assistancebav, Beechev 
Island. 

Baffinsbay: Cumberland Sound, allmän, Kap Boven, Grön- 
lands vestkust, antagligen allmänt utbredd och ymnig. Jag 
har sett f. typka från Tessarniiut, Friderikshaab, Neuherrn- 
hut och Godhavn. Dessutom uppgifves den för Jakobshavn, 
Rittcnbenk, Whale Sound och Discovervbay. 

ChjEtomorpha Wormskioldii (Fl. Dan.), nob. 

Conferva Wormskioldii Fl. Dan. t. 1547. 
Descr. et Fig. Conferva Wormskioldii Lyngb. Hydr. Dan. p. 158; t. 55. 

Lefnadsförhållanden. Växer enligt påskrift på etiketter af 
J. Vahl »ad saxa et rupes in summo refluxu maris*. 

Utbredning. Känd endast från Baffinsbay. 

Fyndort: I Köpenhamns musei herbarium finnas exemplar 
tagna vid Godthaab. Enligt Fabriclus skall den förekomma 
>sat vulgaris ad litora maris Groenlandici (Jfr Lyngb. anf. st). 

Cu.ETOMORniA Linum (Roth) Kiitz. 

Phyc. Germ, p. 204. Conferva linum Koth, Cat. Bot. 3, p. 257. 

De8cr. Chaetomorpha linum Ktitz. »Spec. Alg. p. G78. 
Fig. > > Tab. Phyc. 3, t. 55. 

St/n. Cha?tomorpha linum Gobi, Algentl. Wciss. Meer. p. 87. 

Lefnadsförhållanden. Härom är intet kändt. 
Fyndort: Hvita hafvet: vid Solowetzki-öarna enligt Gobi, 
anf. st. 

CflLHTOMORriiA Tortuosa (Dillw.) Kleeu. 

Nordl. Alg. p. 45. Conferva tortuosa Dillw. Brit. Conf. Syn. p. 40. 

Descr. et Fig. Conferva tortuosa Areseh. Phyc. Scand. p. 433 et t. 3. f. G. 
Exsicc. > «■ Arcsch. Alg. Scand. exsicc. N:o 29. 

Syn. Chietomorpha tortuosa Dickie, Alg. Cumberl. p. 240 (?) Xonne 

Khizoclonii spec. 
» Kleen, Nordl. Alg. p. 45; fide spec. 

Conferva Sommerf. »Suppl. p. 190 (?) Nonne Rhizo- 

clonii spec. 

Lefnadsförhållanden. Jag har funnit denna art endast i 
laguner på skyddad kust, bildande täta, löst på bottnen lig- 



YEGA-EXFED1TI0SENS VETENSKAPLIGA ARBETES. 385 

gande eller på vattenytan flytande massor af betydlig storlek. 
Det förefaller mig derför osannolikt, att Sommerfelts Con- 
Jerva tor t nosa r som skall växa >supra arenam in rimis rupium», 
är denna art. Möjligen är den liksom Cluetomorpha tortuosa 
Dickie (anf. st) en art Rhizoclonhtm. Exemplaren i Kleens 
samlingar af ChretomorpJia tortuosa, sådan jag uppfattar den, 
hafva växt på lokaler lika dem, på hvilka jag funnit växten. 
Endast sterila exemplar kända från polarhafvet. 

Utbredning. Finnes i Norska polarhafvet och i Baffinsbay. 
Dess nordligaste hittills med säkerhet kända förekomstort är 
Talvik i Altenfjorden, ungefär Lat. N. 70°. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden i Lofoten, Fin- 
marken, lokal, men ymnig vid Talvik. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Julianeshaab och God- 
havn ; Kikerton Islands (?). 

ChjEtomorpha SErTEMTRioNALis Foslie. 

Aret. Havalg. p. 10. 

Descr. et Fig. Chfrtomorpha septemtrionalis Foslie 1. c. et t. 2, fig. Vi. 
Exsicc. * > Foslie in Wittr. et Nordst. Alg. 

exsicc. X:o 416. 

Lefnads förhåll anden. Förekommer, enligt Foslie, inom sub- 
litoralregionen, på död botten, på 8 — 12 famnars djup. 
Fyndort: Norska polarhafvet : Finmarken vid Gjesvrer. 

Gen. Ulothrix Kiitz. 
Alg. Dec. N:o 144; sec. Spec. Alg. p. 345. 

Ulothrix (V) Spha^elarle (Foslie) nob. 

Chretomorpha Sphacelaria? Foslie, Aret. Havalg. p. 11. 

Lefiuulsförhallanden. Växer epifytisk på SphaceJaria aretica. 
Fyndort: Norska polarhafvet : Finmarken vid Honingsvaag. 

Ulothrix Submarina Kiitz. 

Spec. Alg. p. 849. 

Syn. Ulothrix submarina Gobi, Algenfl. Weise. Meer. p. 88. 

Fyndort: Hvita hafvet vid Golaja — Koschka. (Jfr Gobi, 

anf. st.) 

» 
Ulothrix Discifera Kjellm. 

Spetsb. Thall. 2, p. 62. 
Descr. et Fig. Ulothrix discifera Kjellm. 1. c. et t. 5, fig. 10—14. 

Bd iii. 25 • 



386 KJELLMAS, SOBRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



Lefnadsförhållanden. Litoral, fäst på klipphällar, växande 
tillsammans med Enteromorpha compressa, Calothrix scopulorum 
och Chaetophora maritima: hittills anträffad i ringa mängd och 
steril. 

Utbredning. Endast känd från östra delen af Grönlands- 
hafvet. Nordligaste fyndorten är Fairhaven vid Spetsbergens 
nordvestkust, Lat. N. 79° 49'. 

Fyjidorter: Grönländska/vet : Fairhaven och Duympoint vid 
Spetsbergens kust, lokal, mycket sparsam. 

Gen. Urospora Aresch. 
Obs. Phyc. 1, p. 15. 

Urospora Penicilliformis (Roth) Aresch. 

Ob8. Phyc. 2, p. 4. Confcrva penicilliformis Roth, Cat. Bot. 3, p. 271. 

Descr. Urospora penicilliformis Aresch. 1. c. 

Fig. Lyngbya Carmichrclii Han*. Phyc. Brit. t. 186, A. 

> Cutlerite » * > t. 336. 

> speciosa > * * t. 180, B. 
Conferva Youngeana » > > t. 328. 

Exsicc. Conferva speciosa Aresch. Alg. Scand. exsicc. N:o 132, 185. 

> hormoides > - > • * 133, 186. 
Hormiscia flacca . > « * ? 342. 
Urospora mirabilis > > > » > 340. 

> penicilliformis Wittr. et Nordst. Alg. exsicc. N:o 417, 418. 

Syn. Conferva hormoides J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr. p. 2; Bidr. p. 11. 
» » Lindbl. Bot. Not. p. 158. 

• * Wittr. in Ileugl. Reisc, p. 284. 
> Youngeana Croall, Fl. Disc. p. 461. 

Lyngbya Carmiehaelii Croall, 1. c. p. 461. 
,y flacca > » > 462. 

• speciosa > > „ > 
Urospora mirabilis Kleen, Nordl. Alg. p. 46. 

> penicilliformis Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 55; Algen?. 

Murm. Meer. p. 56. 

Lefnadsförhållanden. Litoral, vanligen växande på stenar 
och klippor, hvilka blottas under ebben, stundom i klipphålor, 
hvilka ligga inom eller något ofvan litoralregionen. Den 
växer sällskaplig, i betydliga individmassor och trifves både 
på öppen och skyddad kust, men föredrar den förra. Vid 
Spetsbergen har jag funnit zoosporförande exemplar i midten 
af juli, vid Novaja Semlja i slutet af juli, vid Norges polar- 
hafskust under augusti månad. 

Utbredning. Arten är antagligen cirkumpolär. Ännu är 
den dock icke känd från Sibiriska och Amerikanska Ishafven. 



VEGA-EXPED1TI0NEN8 VETENSKAPLIGA ÄMBETEN, 387 



Maximum af freqvens har den vid Norges nordkust. Dess 
nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens nord- 
kust, Lat. N. 79° 56'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden, allmän, Fin- 
marken, lokal men ymnig vid Maasö. 

Ghrönlandshafvet: Spetsbergens nord- och sydostkust, lokal 
och sparsam. 

Karisha ha/vet: Kjellmans öar, sparsam. 

Baffinsbay: Grönlands kust vid Frideriksdal, Nanortalik, 
Sermilik, Julianeshaab, Godthaab. Dessutom funnen flytande 
i hafvet på åtskilliga ställen utanför kusten. (Jfr Croall, 
anf. st. och Dickie, Alg. Sutherl. 1, sid. 143.) 



(?)Gen. Bulbocoleon Pringsh. 
Morph. Meeresalg. p. 8. 

Bulbocoleon Piliferum Pringsh. 
1. c. 

De9cr. et Fig. Bulbocoleon piliferum 1. c. et t. 1. 

Syn. Bulbocoleon piliferum Cienk. Bericht. p. 24. 

Lef nåds förhållanden. Lefver endofytisk i andra alger. Jag 
har funnit den i Dumontia filiformis och Myrionema strangulans. 
Endast sterila exemplar har jag sett. 

Utbredning. Funnen inom polarhafvet i Nordlanden vi£ 
Norges kust och i Hvita hafvet. Några bestämda fyndorter 
kan jag ej ange. 



Fam. Derbesiaceae T hur. 

in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14. 

Gen. Derbesia Solier. 
Ann. d. Se. p. 158. 

Derbesia Marina (Lyngb.) Solier. 

1. c. Vaucheria marina Lyngb. Hydr. Dan. p. 79. 
Descr. et Fig. Derbesia marina Solier, 1. c. et t. 9, fig. 1—17. 

LefnadsförhåOanden. I polarhafvet växande på den sub- 
litorala regionens djupare delar, på 10 — 20 famnars djup, fäst 
på Lithothamnion soriferum och koraller. Jag har funnit den 



388 KJELLMAS, NORRA ISHAFVETS ALG FLORA. 



endast på öppen kust och i ringa individinängd. I slutet af 
augusti hade den nästan mogna zoosporangier. 

Utbredning. Endast känd från Norska polarhafvet. 

Fyndort: Finmarken vid Gjesvcer. 



Fam. Bryopsideae T hur. 

in Le Jol. Liste Alg. Cherb. p. 14. 



Gen. Bryopsis Lam o ur. 
Kss. i>. 281. 

Bryopsis Plumosa (Huds.) Ag. 

Spec. Alg. 1, p. 448. Ulva plumosa Huds. Fl. Angl. p. 571. 

Descr. et Fig. Bryopsis plumosa Harv. Phyc. Brit. t. 3. 

Exsicc. r > Aresch. Alg. Scarul. exsicc. S:o 422. 

Syn. Bryopsis plumosa Ashm. Alg. Hayes, p. 9fi. 

> > Croall, Fl. Pisc. p. 400. 

> * Kleen, Nordl. Alg. p. 40. 

LefnadsförhåUanden. Vid Norges polarhafskust växer den 
i klipphålor inom litoralregionen, spridd, fäst på sten eller 
Lithothanmion polymorplntm. De norska exemplaren, som sam- 
lats i juli och augusti, äro sterila, mycket svagt utvecklade. 

Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och Baffinsbay. 
I den senare hafssträckan går den högt mot norden. Enligt 
Ashmead skall den vara funnen i Smith Sound mellan 
78—82° nordlig bredd. 

Fyndorter: Norska polarhafvet : Nordlanden, temligen säll- 
synt vid Fleinvrer och Röst. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust utan närmare angifven 
lokal; Smith Sound. 



Fam. Characiaceae (Nä g.) Wittr. 

Gotl. och Öl. Alg. p. 32; Xasg. Gått. einz. Alg. p. 04; excl. gen. 

Gen. Characium Al. Bra un. 
in Ktttz. Spec. Alg. p. 208. 

ClIARACIUM MaRIKUM liob. 
Descr. et Fig. Characium spec. Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 67 et t. 4, fig. 10. 



TEGAEXPBDITIOSESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 



389 



Lefnadsförhållanden. Af denna växt, för hvilken jag nu 
anser mig böra föreslå ett namn, har jag funnit endast ett 
exemplar. Det var föst på Pylaiella Utornlis och hade, då det 
i oktober månad togs, mogna zoosporer. 

Fyndort: Grönlandshafvd : Mosselbay vid Spetsbergens 
nordkust. 

Gen. Codiolum Al. Brann. 
Alg. unic. p. 19. 

Codiolum Longipes Foslie. 

Aret. Havalg. p. 11. 

Uescr. et Fig. Codiolum longipes Foslie 1. c. et t. 2, fig. 4. 

Exsicc. > i in Wittr. etXordst. Alg. exsicc. X:o 458. 

Tillägg till artheskrifningen. Skaftet öfvergår icke alltid så 
utan gräns i klubbhufvudet, som Foslies figurer utvisa. Bland 
de exemplar, som Foslie godhetsfullt lemnat mig, finnas 
flera, som med hänsyn till klubbhufvudets form sluta sig 
nära till C. gregarium Al. Bra un. Jag har ansett mig böra 
påpeka detta, emedan det visar, att C. longipes är en från C. 
gregarium mycket ringa differentierad art. 

Lefnadsförhållanden. Funnen fäst på en för vågsvall ut- 
satt jernpelare, >investiens columnam ferream maris undis 
expositam>, Foslie. Zoosporfö rande individ har jag ej sett, 
men de exemplar, h vilka Foslie utdelat i anförda exsiccat- 
verk, äro nära zoosporbildningsstadiet. Då dessa insamlats i 
början af september, torde man kunna antaga växtens zoospor- 
bildningstid vara senare delen af denna månad. 

Fyndorter: Norska polarhafvd : Finmarken vid Gjesvter. 

Codiolum Pusillum (Lyngb.) Kjellm. 

in Foslie, Aret. Havalg. p. 12. Vaucheria pusilla Lyngb. Hydr. Dan. 
p. 791. 

Descr. Codiolum pusillum Foslie 1. c. 

Fig. > > > > t. 2, tig. 1. 

Vaucheria pusilla Lyngb. 1. c. t. 22, fig. B. 
Exsicc. Codiolum pusillum Foslie in Wittr. et Nordst. Alg. exsiec. N:o 457. 

Anmärkning vid arten. De norska exemplaren afvika i . 
någon mån från dem, hvilka förvaras i Köpenhamns musei 
herbarium, af Lyngbyo bestämda till Vaucheria pusilla. På 
de förra är klubbhufvudet längre i förhållande till skaftet än 
hos de senare. Dessa hafva visserligen ofta klubbhufvudet 
längre, dock aldrig, såsom Foslie uppger för norska exemplar, 



390 KJELLMAN. NORRA I SH AFVETS ALGFLORÅ. 



Ii/j — 3 gånger längre än skaftet, men också ofta ungefär lika 
långt eller till och med kortare än skaftet. Arten är genom 
sin betydliga längd, genom klubbhufvudets form och ringa 
tjocklek i förhållande till längden igenkännelig från slägtets 
öfriga arter. 

Lefyiadsförhållanden. Bekläder såsom ett tunt öfverdrag 
för vågsvall utsatta klippor inom litoralregionens nedre del. 
Den växer liksom öfriga arter af slägtet sällskaplig i stora 
individmassor. Jag känner endast sterila, i slutet af augusti 
samlade exemplar. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Gjesvser. 

CODIOLUM NORDENSKIÖLDIANUM Kjellm. 
Spetsb. Thall. 2, p. 60. 

Descr, et Fig. Codiolum Nordenskiöldianum Kjellm. 1. c. et t. 6, fig. 1 — 9. 

Exsicc. > > > in Aresch. Alg. Scand. 

exsicc. N:o 425 et Wittr. et 
Nordst. Alg. exsicc. N:o 61. 

Anmärkning vid arten. Då jag beskref denna växt efter 
exemplar från Spetsbergen, var med säkerhet endast en art af 
slägtet känd, den af slägtets grundläggare, Al. Braun, sjelf 
beskrifna C. gregarium. Från denna art var den spetsbergska 
skild i så väsentlig grad, att den måste betraktas såsom en 
egen art. En annan art af samma slägttyp var emellertid 
redan långt förut beskrifven och afbildad, ehuru detta undgått 
både Al. Braun och mig. Efter offentliggörandet af min 
uppsats om Spetsborgens alger började jag förmoda, att Lyng- 
byes Vaucheria pusilla var en Codiolum, och denna förmodan 
* fick Jag bekräftad, då jag för några år sedan hade tillfälle att 
genomgå Lyngbyes i Köpenhamns museum förvarade alg- 
samlingar. Denna Codiolum sluter sig närmare till C. Norden- 
skiöldianum än till C. gregarium. Samma växt träffade seder- 
mera Foslie i Finmarken. Denne*algolog upptäckte- här der- 
jämte en annan Codiolum, som han beskref under namn C. 
longipes, hvilken står emellan C. gregarium och C. Norden- 
skiöld ianum. Den förra liknar den med hänsyn till storlek 
och förhållandet mellan längden på klubbhufvudet och stipes, 
den senare åter med hänsyn till klubbhufvudets form. Afven 
jag har, efter det jag beskref C. Nordenskiöld ianum, funnit en 
Codiolum vid Finmarkskusten, hvilken jag utdelat under detta 
namn i ofvan citerade exsiccatverk. Fullt lik den spetsbergska 
är denna växt icke. Den är större än denna och har icke alltid 
förbållandet mellan klubbhufvudets och skaftets längd sådant, 



VEGA-EXPBDITI0XEN8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 391 

som de spetsbergska exemplaren. Den torde vara att be- 
trakta såsom en mellanform mellan den spetsbergska C. Norden- 
slciöldianam och C. longipes från Norges nordkust. På sista 
tiden har ännu en form af slägtet blifvit iakttagen. Den är 
funnen vid Nord- Amerikas nordostkust. Enligt hvad Foslie 
i bref meddelat mig, kan den identifieras med C. longipes, 
ehuru den afviker något från denna. Mig synes den sluta 
sig närmare än C. longipes till C. gregarium. Häraf framgår 
alltså, att det under senare tid visat sig, att slägtet Codiolum i 
de nordiska hafven äger ett betydligt antal former, hvilka äro 
endast svagt differentierade och möjligen rättast att betrakta 
såsom former af samma art. Det är synbarligen ett slägte stadt 
i artbildning. Ännu torde emellertid de urskilda arterna böra 
bibehållas, till dess flera former blifvit upptäckta på andra 
håll, hvilket säkerligen skall inträffa, sedan en gång uppmärk- 
samheten blifvit skarpare riktad på dessa små, lätt förbisedda 
alger. De sista fynden gifva vid handen, att de ej äro några 
sällsyntheter och att de äga en vidsträckt utbredning såväl 
vid gamla, som nya verldens kust. Jag fattar här C. Norden- 
skiöldianum så, att den inbegriper såväl spetsbergsformen som 
finmarksformen. Den når en längd, som vanligen ej öfver- 
stiger 600 ?x. Klubbhufvudets tjocklek uppgår vanligen till 
25 — 50 /*., stundom, på exemplar från Finmarken, till 70 p. 
Klubbhufvudet är i de flesta fall längre, stundom lika långt 
som eller något kortare än skaftet och har en utdraget om- 
vändt äggrund form. 

Lefnadsförhättanden. Bildar jämte Urospora penicilli/ormis 
ett tunt öfverdrag på stenar inom litoralregionen, på öppen 
kust. Den växer sällskaplig, i betydliga individmassor. Vid 
Spetsbergens nordkust har jag funnit zoosporförande exemplar 
i juli, vid Norges Finmarkskust mot slutet af augusti. 

Utbredning. Känd från Norska polarhafvet och östra Grön- 
landshafvet. Dess nordligaste fyndort är Duympoint vid Spets- 
bergens nordkust, Lat. N. 79° 30'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö, lokal 
men ymnig. 

Grönlandshafvet : Spetsbergens nordkust, Duympoint, lokal, 
föga ymnig. l 



1 Genom misstag har uppgifvits, att den under No 425 i Alg. Scand. 
exsicc. utdelade C. Nordenskiöldianum skulle förskrifva sig från Insula Spets- 
bergenses. Så är icke fallet. Växten är tagen vid Norges nordkust vid 
Maasö i Finmarken på samma ställe och vid samma tid, som de i Wittr. et 
Nordst. Alg. exsicc. N:o 51 utdelade exemplaren. 



392 KJELLMAK, SORRA I SH AFVET8 ALGFLORA. 



Gen. Chlorochytrium Cohn. 
Biol. Pilans. 1,2, p. 102. 

Chl. (V) Inclusum nob. 

ChI. in statu vegetativo spba?rieum vel subspba?ricuni in planta gesta- 
trice omnino inclusum, evolutiono zoosporaruin instante paullulo prolönga- 
tum, depresso-conioum, ampulljeforme, ovoideum vel ellipsoideum, dcmum 
vertice apiculato telam corticalem plantie gestatricis pcnetrante nadum, 
ostiolo fonnato zoosporas emittens. Tab. 31, tig. 8—17. 

Beskrifning. Växten lefver endofytisk i Sarcophyllis arctica 
och ligger i de flesta fall nära värdplantans yta, stundom i 
dess midt (fig. 8). Såsom vegetativ är den fullständigt inne- 
sluten i värdplantan, täckt åtminstone utaf dess kortikallager. 
stundom omgifven af dess af greniga celltrådar bildade midt- 
lager (fig. 9). Den har då en spha>risk eller nästan spheerisk 
form och håller 80 — 100 /i. i diameter. Till färgen är den 
gulgrön. Den tunna cellväggen är jemntjock. Kromatoforen 
är tunn, utbredd utefter hela väggen. Vid tiden for zoospor- 
bildningen förlänges cellen i riktning mot värdplantans när- 
maste yta och antar en ägglik, ellipsoidisk, kort kägellik eller 
flasklik form (fig. 12 — 15). Membranen förtjockas i synnerhet 
på den utåt vettande sidan och här bildar sig ett kort, kägel- 
likt cellulosutskott, hvilket antagligen medverkar vid kortikal- 
lagrets genombrytande. Växten antar en mera mättad gul- 
grön färg, den färgade plasmamassan ökas och afdelas slut- 
ligen i ett stort antal, tätt packade zoosporer. Innesluten i 
värdplantan har växten såväl i vegeterande som zoospor- 
förande stadium ett större eller mindre antal olikartade ut- 
bugtningar, synbarligen uppkomna i följd af det hinder, som den 
omgifvande väfnaden ställer mot dess likformiga utsträckning 
(fig. 9, 11, IG). Zoosporerna utkomma genom en i cellens öfver 
näringsplantan utskjutande spets genom cellväggens upplös- 
ning bildad öppning (fig. 16). Om zoosporernas bygnad, gro- 
ning och vidare utveckling känner jag intet, emedan jag haft 
tillfiille att undersöka endast torkade exemplar. De individ r 
som ligga i värdplantans centrala del, nå enligt regeln en vida 
betydligare storlek än do öfriga. Deras längsta diameter kan 
uppgå till 275 //. Deras membran är starkt likformigt för- 
tjockad. Möjligen är detta ett hvilstadium, som afbrytes, d& 
dessa individ vid värdplantans upplösning frigöras. Jag har 
med tvekan hänfört denna växt till slägtet Chlorochytrium, med 
hvars andra arter den har mycket gemensamt. Att säkert 



TEGA-EXPED1TI0XEX8 VETENSKAPLIGA AHBETEX. 393 

bestämma, till hvilket slägte den rätteligen hör, kan först ske, 
då dess utvecklingshistoria blir känd. 

LefnadsförlMlanden. Alla exemplar af Sarcophyllis arctim, 
jag undersökt, på hvilka longituds- och latitudsgrader och på 
hvilka tider af året de varit tagna, hafva innehållit denna 
endofyt i större eller mindre mängd. Ymnigast och kraftigast 
utvecklad fans den i exemplar af Sarcophyllis arctica, tagna 
under vintermånaderna, särskildt i december. Den var då så 
talrik, att den kunde räknas i hundratal på ett par qvadrat- 
millimeters yta af värdplantan. Vid denna tid är den rikligt 
zoosporförande. Dock tror jag mig ha funnit zoosporförande 
exemplar äfven under sommaren. 

Fyndorter: Växten har samma utbredning som Sarcophyllis 
arctica. På alla de ställen, der jag funnit denna, har jag också 
träffat Chl inclusum. 

Fam. Palmellace® (Näg.). Wittr. 

Pl. Scand. p. 10; Xilg. Gått. einz. Alg. p. 61; lim. mut. 

Gen. Chlorangium Cienk. 
Bericht. p. 23. 

Chlorangium Marinum Cienk. 

1. c. et t. 1, fig. 7—9. 

Denna art uppgifves för Hvita hafvet af C i en k o w sky. 
(Jfr anf. st.) 



Serien Nostochines (Ag.) Näg. 

sub. nom. Nostocacese Algensyst. p. 132; Ag. Syst. Alg. p. XV; lim. mut. 

Fam. Rivulariaceae Har v. 

in Engl. Fl. 5, p. 202. 
Syn. Calotricheie Thur. Nostoch. p. 10. 

Gen. Rivularia (Roth) Thur. 
Nostoch. p. o; Roth, Cat. Bot. 3, p. 332; char. emend. 

Rivularia Hemispilerica (L.) Aresch. 

Alg. Scand. exsicc. Ser. 1, N:o 47. Tremella hemispharica L. Spec. Pl. 2> 
p. 1158; sec. Aresch. Phyc. Scand. p. 437. 



394 KJELLMAX, SOBRA I8HAFTETS ALGFLORA. 

Descr. et Fig. Rivularia atra Harv. Phyc. Brit. t. 239. 
Exsicc. > hemisphaerica Aresch. 1. c. 

Syn. Rivularia hemispluerica Foslie, Aret. Havalg. p. 9. 
Linkia atra »Sorumorf. Suppl. p. 201. 

LefnadsförhåUanden. Växer i öfre delen af litoralregionen 
på skyddad kust, sällskaplig, men i ringa individmängd. I 
hormogoniebildning stadda exemplar bar jag tagit i Finmar- 
ken i början af september. 

Utbredning. Känd från Norges nordkust och Grönlands 
vestkust. Nordligaste fyndorten är Talvik i Finmarken, unge- 
fär Lat. N. 70°. 

Fyndorter: Norska po\ hirha) r vet: Nordlanden, enligt exemplar 
i Kleens herbarium, Finmarken vid Tal vik, lokal men tein- 
ligen ymnig. 

Baffinsbay: Grönlands vestkust vid Tessarmiut, Ameralik 
och Pikitsok, enligt exemplar i Köpenhamns musei herbarium. 

Rivularia Microscopica Di ek i e. 

Alg. Sutherl. 2, p. 193. 
Descr. Rivularia microscopica Dickie, 1. c. 

LefyadsförhåUandm. Funnen växande på Enteromorpha 
compressa. 

Fyndort: Amerikanska Ishafvet: Assistancebay, »and other 
localities*, enligt Dickie anf. st. 

Gen. Calothrix (Ag.) Thur. 
Noetoch. p. 6; Ag. Syst. Alg. p. XXIV; char. mut. 

Calothrix Harveyi nob. 

Descr. et Fig. Calothrix fasciculatus Harv. Phyc. Brit. t. 58. A. 

Anmärkning vid arten. Jag delar den mening, Aresch oug 
uttalat i Phyc. Scand. (sid. 439), att Agardhs C. scopulorum 
och C. fasciculata äro former (eller utvecklingsstadier) af samma 
art, C. scopulorum Web. et Mohr. Från denna växt är utan 
tvifvel C. fasciculata Harv. artskild. Denna har jag funnit i 
Finmarken och föreslår här för den namnet C. Harveyi. Har- 
veys beskrifning af växten är tillfredsställande. Endast det 
bör iakttagas, att liksom det af C. scopulorum Web. et Mohr 
gifves en yppig, mycket grenig och en mindre yppig, föga gre- 
nig form, så är också C. Harveyi stundom nästan enkel, stun- 
dom rikgrenig. 

LefnadsförhåUanden. Växten bildar täta mattor af flera 



VEGA-EXPEDJTIOKEKS VETENSKAPLIGA AJiJiETEX. 



395 



fots omkrets på multnande trävirke i öfre vattenmärket. I 
polarhafvet känd endast från skyddad kust. Då jag i början 
af september samlade den, var den stadd i hormogoniebildning. 
Fyndart: Norska polarhafvet: Finmarken vid Talvik, lokal 
men ymnig. 

Calothrix Scopulorum (Web. et Mohr) A g. 

Syst. Alg. p. 70. Conferva scopulorum Web. et Mohr. Reise, p. 195. 

Descr. Calothrix scopulorum Aresch. Phyc. Scand. p. 438. 

» » » Alg. Scand. exsicc. N:o 139. 

Syn. Schizosiphon scopulorum Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 58. 

Algenv. Murm. Meer. p. 57. 

Lefnadsförhållanden. I polarhafvet bildar arten i förening 
med åtskilliga andra alger, Rhodochorton Rothii, Chcetophora 
maritima, Urospora penicilliformis och Codiolum-arter m. fl. ett 
tunt stratum öfver stenar inom litoralregionens öfre del. 
Den är visserligen här icke sparsam, men förekommer aldrig 
i större individmassor. Den är funnen både på öppen och 
skyddad kust. Exemplar stadda i hormogoniebildning har 
jag samlat vid Spetsbergens kust i juli månad. 

Utbredning. Känd från polarhafvet norr och nordost om 
Atlanten. Sitt freqvensmaximum når den vid Norges kust. 
Nordligaste fyndorten är Fairhaven vid Spetsbergens nord- 
vestkust, Lat. N. 79° 49'. 

Fyndorter: Norska polarhafvet: Finmarken vid Maasö och 
■Gjesvser, temligen allmän och ymnig. 

Grörilandsiiafvet : temligen allmän men sparsam vid Spets- 
bergens vestkust. 

Murmanska hafvet: lokal och sparsam vid vestkusten af 
Novaja Semlja och Waigatsch. 

Calothrix Confervicola A g. 

Syst. Alg. p. 70. 
Descr. et Fig. Calothrix confervicola Born. et Thur. Not. algol. 1, p. 8 et t. 3. 
Syn. Calothrix confervicola Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 88. 

Lefnadsförhållanden. Funnen fäst på Phloeospora tortilis. 
Fyndort: Hvita hafvet: Solowetzki-öarna (Jfr Gobi, anf. st.). 

Fam. Oscillariaceae (A g.) Wittr. 

Pl. Scand. p. 63. Oscillatorin» Ag. Syst. Alg. p. XXIV; lim. mut. 

Gen. Lyngbya (A g.) Thur. 
Nostoch. p. 4; Ag. Syst. Alg. p. XXV; char. emend. 



396 KJBLLMAN* X0RRA ISHAFVETS ALGFLORA. 



Lyngbya Semiplena (Har v.) nob. 

Dewr. et Fig. Calothrix semiplena Harv. Phyc. Brit. t. 309. Cfr. Symploca 

Harveyi Thur. Nostoch. p. 8. 

Lefnadsförhållanden. Funnen växande på pålvirke inom 
litoralregionen, på skyddad kust, i ringa individmängd. 

Fyndort: Norska polarhafvet: Finmarken vid Talvik, lokal, 
sparsam. 

Gen. Oscillaria (B o se.) Thur. 
Nostoch. p. 4 et 7; Bosc. sec. Thur. 1. c. 

Oscillaria Subsalsa Ag. 

Oscillatoria subsalsa Ag. Syst. Alg. p. 06. 

Descr. Oscillaria subsalsa Ktitz. Spec. Alg. p. 240. 

Fig. > * Tab. Phyc. 1, t. 42, fig. 5. 

Lefnadsförhållanden. Växer, enligt påskrift på en etikett, 
»in fossis submarinis*. 

Fyndort: Baffinsbay: Tessarmiut vid Grönlands kust, enligt 
exemplar i Köpenhamns musei herbarium. 



Gen. Spirulina Turp. 
sec. Thur. Nostoch. p. 7. 

Spirulina Tenuissima Kutz. 

Phyc. gener. p. 183. 

Descr. Spirulina tenuissima Farl. New Engl. Alg. p. 31. 
Fig. > » Harv. Phyc. Brit. t. 105 f C. 

Lefnadsförhållanden. De exemplar, jag haft till undersök- 
ning, hafva växt tillsammans med föregående i gropar med 
bräckt vatten, bland multnande alger. 

Fyndort: Baffinsbay: Tessarmiut vid Grönlands kust, enligt 
exemplar tagna af Wormskiold. 



Osäkra arter. 

Halosaccion dumontioides Dickie, Alg. Cumberl. p. 239. 
Cerainium tenuissimum J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr. p. 11. 
Ectocarpus Durkeei (?) Dickie, Alg. Sutherl. 1, p. 142. 
Cladophora Inglefieldii ; » - 1, p. 143. 

Conferva aerea - * » 2, p. 192. 

Gleucapsa spec. Cienk. Berieht. p. 22. 



Literaturförteckning. 



Agardh, C. A. Dispositio Algarum Suecise. Lundse 1810 — 1812. — 
(Ag. Disp. Alg.) 
» Synopsis Algarum Scandinavise. Lundse 1817. — (Ag. Syn. 

Alg.) 
» Systema Algarum. Lundse 1824. — (Ag. Syst. Alg.) 

» Species Algarum. Gryphiswaldise 1821 — 1828. — (Ag. Spec. 

Alg.) 
Agardh, J. G. Novitiae Florse Suecise ex Algarum familiae. Lundae 

1836. — (J. G. Ag. Nov.) 
» In historiam Algarum symbol». — Linnsea von Schlechten- 

dal. Vol. 15. Halle 1841. — (J. G. Ag. Symb.) 
» Algae maris Mediterranei et Adriatici. Parisiis 1842. — (J. G. 

Ag. Alg. Med.) 

* In systemata Algarum bodierna adversaria. Lund» 1844. — 
(J. G. Åg. Advers.) 

Nya al^er från Mexico. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps- 
Akademiens Förhandlingar 1847. Stockholm 1848. — (J. 
G. Ag. Alg. Liebm.) 

Species, genera et ordines Algarum. Lundse 1848 — 1863. — 
(J. G. Ag. Spec. Alg.) 

Om Spetsbergens Alger. Akademiskt program. Lund 1862. 
— (J. G. Ag. Spetsb. Alg. Progr.) 

De Laminariei8 symbolas offert. — Lunds Universitets Års- 
skrift. Torne 4. Lund 1867. — (J. G. Ag. Lam.) 
Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger. — Kongl. 
Svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar. Band 7, N:o 8. 
Stockholm 1868. — (J. G. Ag. Spetsb. Alg. Bidr.) 
Bidrag till kännedomen af Spetsbergens Alger. Tillägg till 
föregående afhandling. — Anf. st. — (J. G. Ag. Spetsb. 
Alg. Till.) 
Alg® Spetsbergenses. — (J. G. Ag. Enum.) 

* Alger insamlade på Grönland 1870 af dr Sv. Berggren och 
P. Oberg, bestämda af prof. J. G. Agardh. — Redogörelse 
för en expedition till Grönland år 1870 af A. E. Norden- 



>^ 



» 



» 



400 KJELLMAK, SOllhA ISOAFVETS ALGFLORA. 

Grottan, P. L. et H. M. Florule du Finistére. Paris 1867. — (Crouan, 

Flor.) 
* > Observations sur le genre Peyssoneiia. — 

Annales des Sciences naturelies. Ser. 3, 

Torne 2. Paris 1 844. — (Crouan, Ann. d. Se.) 

Decaisne, J. Essai sur une classification des Algues et des Polypiers 

calciféres de Lamouroux. — Annales des Sciences natureiles. 

Ser. 2. Torne 17. Paris 1842. — (Dcsne. Class.) 

> Plantes de 1'Arabie heureuse receuillies par P. E. Botta. 

Paris 1841. — (Dcsne Pl. Arab.) 
» et Thuret, G. Recherehes sur les anthéridies et les spores 
de quelques Fucus. — Annales des Sciences naturelles. 
Ser. 3, Torne 3. Paris 1845. — (Dcsne et Thur. Reeh. Fuc.) . 
De Candolle, A. P. et de Lomark, J. B. Flore Francaise. Ed. 3. 

Torne 2. Paris 1815. — (DC. Fl. Fr.) 
De la Pylaie, M. Quelques observations sur les produetions de Filé 
de Terre Neuve et sur quelques Algues de la cote de 
France, apparténant au genre Laminaire. — Annales des 
Sciences Naturelies Ser. 1, Torne 4. Paris 1824. — (De 
la Pyl. Prod. Terre neuve.) 
» Flore de 1'ile de Terre neuve et des iles S:t Pierre et 
Niclon. Paris 1821». (De la Pyl. Fl. Terre neuve.) . 
Dkkie, G. Notes on the Algse. — Journal of a Voyage in Baffin's bär- 
and Barrow Straits in the Years 1850—1851, bv P. C. 
Sutherland. Vol. 2. London 1852. — (Dickie, Alg. Sutherl. 1.) 

> Notes on Flowering plants and Algse collected during the 
Voyage of the »Isabel*. — A Summer Search for Sir John 
Franklin with a Peep in to the Polar Basin b}* Iuglefield. 
London 1853. — (Dickie, Alg. Sutherl. 2.) 

> Algse. — An Account of the Plants collected by dr Walker 
in Greenland and aretie America during the Expedition of 
Sir Francis M'Clintock in the Yacht »Fox». — Journal of 
the Proceedings of the Linnean Society. Botany. Vol. 5 
London 1861. — (Dickie, Alg. Walker.) 

» Notes on a Collection of Algse procured in Cumberland 

Sound by Mr James Tavlor and Remarks on aretie species 
in general. — The Journal of the Linnean Society. Botany. 
Vol. 9. London 1867. — (Dickie, Alg. Cumberl.) 

» On the Algse found during the aretie Expedition (under 

the command of Nares). — Separataftryck från Journal of 
the Linnean Society. Botany. Vol. 17. — (Dickie, Alg. 
Nares.) 
Dillicyn, L. W. British Confervse. London 1809. — 



VEGA EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 401 

Dunér, K. och Nordenskiöld, A. E. Anteckningar till Spetsbergens 
Geografi. — Kongl. Svenska Vetenskaps- Akademiens Hand- 
lingar. Band 6, N:o 5. Stockholm 1865. — (Dunér, Nor- 
denskiöld, Spetsb. Geogr.) 

Eaton, A. E. A List of Plants collected in Spitzbergen in the Sum- 
mer of 1873 with their localities. — The Journal of Bo- 
tany british and foreign. New Series. Vol. 5. London 
1876. — (Eaton, List.) 

Engler, A. Versuch einer Entwicklungsgeschichte der Pflanzenwelt 
insbesondere der Florengebiete seit der Tertiärperiode. Del. 
1. Leipzig 1879. — (Engler, Pflanzenw.) 

English Botany . London 1790 — 1814; Supplement. London 1831. (Engl. 
Bot.; Engl. Bot. Suppl.) 

Farlow, W. G. Marine Algae of New-England and adjacent Coast. 
Washington 1881. — (Farl. New Engl. Alg.) 
» Andersson, C. L. and Eaton, D. C. Algae exsiccat® Arne- 

ricra borealis. Fasc. 3. Bostonise 1878. — (Farl. Eat. et 
Ands. Alg. Amer.) 

Flora Danica. Torne 1 — 16. Hafnise 1766. — 1877. 

Foslie, M. Om nogle nye arctiske havalger. — Aftryck ur Christiania 
Videnskabsselskabs Forhandlinger 1881. N:o 14. — (Foslie, 
Aret. Havalg.) 
> Bidrag til kundskab om de til gruppen Digitatse hörende 

Laminarier. — Aftryck ur Christiania Videnskabsselskabs 
Forhandlinger 1883. N:o 2. — (Foslie, Digitata-Lam.) 

Fries, E. Systema orbis vegetabilis. Lundae 1825. — (Fries Syst. 
Veg.) 
» Corpus Florarum provincialium Suecise. Flora Scanica. Up- 

saliae 1835. — (Fr. Fl. Scan.) 
» Summa vegetabilium Scandinavise. Upsalise 1845. — (Fr. 

Sum. Veg.) 

Fries, Th. M. Lichenes Spitsbergenses. — Kongl. Svenska Veten- 
skaps-Akademiens Handlingar. Band 7, N:o 2. * Stockholm 
1867. — (Th. Fries, Lich. Spetsb.) 

Gindin, S. G. Historia Fucorum. Petropoli 1768. — (Gmel. Hist. 
Fuc.) 

Gobi, Chr. Die Brauntange des Finnischen Meerbusens. — Mémoires 
de 1'Académie impériale des Sciences de St.-Pétersbourg. 
Ser. 7. Torne 21, N:o 9. St.-Pétersbourg 1874. — (Gobi, 
Brauntange.) 

Gobi, Chr. Die Algenflora des Weissen Meeres und der demselben 
zunächstliegenden Theile des nördlichen Eismeeres — Mé- 
moires de 1'Académie impériale des Sciences de St.-Péters- 
Bd ni. 26 



402 KJELLMÅS. SOBRA ISHAFVETS ALG FLOR A. 



bourg. Ser. 7. Torne 26, N:o 1. — ((robi, Algenfl. Weiae. 
Meer.) 
Goodenough, S. and Woodtrard, T. J. Observations on the British Fuci 
with particular Descriptions of each Species. — Transak- 
tions of the Linnean Society. Vol. 3. London 1797. — 
(Good. et Wood. Linn. Träns.) 
Gray, J. E. A natural arrangement of British Plants. London 1821. 

— (Gray Brit. Pl.) 
Greville, R. K. Descriptiones novarum specienim ex algarum ordine. — 
Nova acta Physico-medica Academise Cesarese Leopoldino- 
Carolin» natur® curiosorum. Torne 14. Pars posterior. 
Bonn® 1829. — (Grev. Act. Leop.) 
> Alg® Britannic®. Edinburgh 1830. — (Grev. Alg. Brit.) 

Gunnerus, J. E. Flora norvegica. Nidrosi® 1766 — 1772. — (Gunn. 
Fl. Norv.) 
» Om nogle norske Planter. — Det Kougelige Norske Viden- 

skabers Selskabs skrifter. Del. 4. Kjöbenhavn 176S. — 
(Gunn. Act. Nidros.) 
Harvey, W. H. Algological illustrations N:o 1. — The Journal of 
Botany by W. J. Hooker. Vol. 1. London 1834. — 
(Har v. in Hook. Journ. Bot.) 
-> A Manual of tho British Alg®. Ed. 1. London 1841; 

Ed. 2. London 1849. — (Harv. Man.; Harv. Man. Ed. 2.) 
» Alg*. — Flora of Western Eskimaux-Land. The Botany 

of the Voyage of H. M. S. Herald by B. Seeman. London 
1852—1857. — (Harv. Fl. West-Esk.) 
» Nereis Boroali-Americana. 1 — 2. — Smithsonian Contribu- 

tions to knowledge. Vol. 3, 5. Washington 1852, 1853. — 
(Harv. Ner. Am.) 
* Charactes of New Alg®, chiefly from Japan and adjacent 

Regions, collected by Charles Wright in the North Pacific 
Exploring Expedition under Captain John Rodgers. — Se- 
parat från Proceedings of the American Academy Vol. 4. 
Oktober 1859. — (Harv. New Alg.) 
» Notice of a Collection of Alg® made on North-West Coast 

of North America, chiefly at Vancouvers Island, by David 
Lyall. — Journal of the Proceedings of the Linnean So- 
ciety. Botany. Vol. 6. London 1862. — (Harv. Alg. Vanc.) 
» Phycologia Britannica or a History of British Sea-Weeds. 

New Edition. London 1871. — (Harv. Phyc. Brit.) 
Hauck, T. Die Meeresalgen. — Dr L. Rabenhorsts Kryptogamen- 
Flora von Deutschland, Oesterreich und der Schweiz. Band 2. 
Leipzig 1883. — (Hauck, Meeresalg.) 



TEGAEXFED1TI0NES8 VET EXSKAPLIQ A ARB ET EN. 403 



Haugkton, S. Geological account of the arctic archipelago, drawn 
up principally from the specimens collected by Captain F. 
L. M'Clintock from 1849 to 1859. — The Voyage of the 
»Fox» in the Arctic Seas by Captain M'Clintock. Appen- 
dix 4. London 1860 — (Haughton, Fox-Exped.). 

HohenacJcer, R. F. Alg» marinse siccatae. Esslingen, Kirchheim 1852 
— 1862. (Hohenack. Alg. Mar.) 

Hildébrandsson, H. H. Observations météorologiques faites par TEx- 
pédition de la Vega du Cap Nord a Yokohama par le dé- 
troit de Behring. — Vega-Expeditionens Vetenskapliga Iakt- 
tagelser bearbetade af deltagare i resan och andra forskare. 
Band. 1. Stockholm 1882. — (Hildebrandsson, Obs. Meteor.) 

Hooker, W. J. The British Flora. Vol. 2. London 1853. (Hook. 
Brit. Fl.) 

Hudson, (r. Flora Anglica. Ed. 2. Londini 1778. (Huds. Fl. Angl.) 

Jensen, J. A. D. Astronomiske Observationer foretagne i en Del af 
Holstenborgs og Egedesmindes Distrikter og Undersögelser 
över Vandets Saltholdighed. — — Meddelelser om Grön- 
land udgivne af Commissionen for Ledeisen af de geolo- 
giske og geographiske Undersögelser i Grönland. Hefte 2. 
Kjöbenhavn 1881. — (Jensen, Grönl. Meddel.). 

Johnston , G. A. History of British Sponges and Lithophytes. Edin- 
burgh 1842. (Johnston, Brit. Spong. Lith.). 

Kiepert, H. Uebersichts-Karte der Nordpolar-Länder. Neue berichtigte 
Ausgabe. Berlin 1874. 

Kjellman, F. B. Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Ectocar- 
peer och Tilopterider. Stockholm 1872. (Kjellm. Skand. 
Ect. och Tilopt.) 
» Förberedande Anmärkningar om algvegetationen i Mossel- 

bay enligt iakttagelser under vinterdraggningar, anstälda af 
Svenska polarexpeditionen 1872 — 1873. — Öfversigt af 
Kongl. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar 1875, N:o 5. 
Stockholm. (Kjellm. Vinteralg v.) 
» Om Spetsbergens marina klorofyllförande Thallophyter 1, 2. 

Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- 
lingar, Band 3, N:o 7, Band 4, N:o 6. Stockholm 1875, 
1877. (Kjellm. Spetsb. Thall.) 
» Ueber die Algenvegetation des Murmanschen Meeres an der 

Westkuste von Nowaja Semlja und Wajgatsch. — Nova 
acta regiae Societatis scientiarum Upsaliensis. Ser. 3. — Up- 
sali» 1877. — (Kjellm. Algenv. Murm. Meer.) 
> Redogörelse för Provens färd frän Dicksons hamn till Norge 

samt för Kariska hafvets växt- och djurverld. — Redo- 



404 KJELLM AS, KORllA I8UAVVET8 ALG Y LO HA. 



görelse for en Expedition till mynningen af Jeniseej och Si- 
birien år 1875 af A. E. Nordenskiöld. — Bihang till Kongl. 
Svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar. Band 4, N:o 1. 
Stockholm 1877. — (Kjellman, Proven.) 

KjeUmati, F. R. Bidrag till kännedomen af Kariska hafvets Alg- 
vegetation. — Öfversigt af Kongl. Vetenskaps- Akademiens 
Förhandlingar 1877, N:o 2. Stockholm. — (Kjellm. Ka- 
riska hafvets Algv.\ 
>> Bidrag till kännedomen om Islands hafsalgflora. — Bota- 

nisk tidskrift. Ser. 3. Band 3. Köpenhamn 1879. (Kjellm. 
Isl. Alg. 
* Rhodosperme* et Fucoidea? — Enumerantur Plantae Scandi- 

naviae. 4. Lund 18So. — (Kjellm. Pl. Scand.) 

Kleen, E. Om Nordlandens högre Hafsalger. — Öfversigt af Kongl. 
Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar 1874, N:o 9. Stock- 
holm. — (Kleen, Nordl. Alg.) 

Koldetcey, K. Meerestemperaturen und Strömungen; Ebb- und Flut- 
beobachtungen. — Die Zweite Deutsche Polarfahrt o. s. v. 
(se under Borgen.) — (Koldewey. Zweite deutsche Polarf.) 

Kornerup, A. Xotices générales sur la nature du Grönland. — Med- 
delelser om Grönland o. s. v. ' s Se under Jensen. Hefte 
3. Kjöbenhavn 1880. — vKornerup, Grönl. Meddel. I.) 

Kiitzing, F.. T. Uel>er Ceramium Ag. — Linnwa von Schlechtendal 
Vol. 5. Halle 1841. — ^Ktttz. Linnsea.^ 

> Phycologia generalis. Leipzig 1843. — ;Kutz. Phyc. gener.) 

> Tabulse Phycologicse 1 — 19. Xordhausen 1845 — 1869. — 
(Kiitz. Tab. PhycJ 

> Diagnosen und Bemerkungen zu neuen öder k rit i schen Al- 
gen. — Botanische Zeitung 1847. — Kiitz. Bot. Zeit. 1847.) 

* Species Algarum. Lipsise 1849. — (Kiitz. Spec. Alg.) 

Lager&tedt, A\ G. W. Om algslägtet Prasiola. Försök till en Mono- 

graphi. L'psala 18*59. — (Lagerst. Monogr.) 
Lamark. Histoire naturelle des animaux sans vertébres. Torne 2. 

Paris 1816. — (Lam. Hist. Anim.^ 
Lamouroux, J. Y. F. Essai sur les genres de la familleMes Thalas- 

siophytes non articulées. — Annalcs du Museum d' Histoire 

naturelle. Torne 20. Paris 1813. — (Lamour. Ess.) 
i Histoire des Polypiers coralligénes flexibles, vulgairement 

nommés Zoophytes. Caen IM 6. — v Lamour. Hist. Polyp.) 
Lepechin, J. Quattuor Fucorain species descriptae. — Novi Commen- 

taiii Academia* Scientiarum imperialis Petmpolitanae. Torne 

19. Petropoli 1775. — ^Lepech. Comment. Petrop.) 




VEGA-EXPEDITIOSESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 405 



Le Jolis, A. Examen des espéces confondues sous le nom de Lami- 
naria digitata auct., suivi de quelques observations sur le 
genre Laminaria. — Nova acta Academiae Cesarese Leo- 
poldino-Carolinae naturae curiosorum Vol. 26. Pars poste- 
rior. Vratislavi» et Bonnae 1856. — (Le Jol. Exam.) 
> Liste des Algues marines de Cherbourg. Cherbourg 1863. 

— (Le Jol. Liste Alg. Cherb.) 

Lightfoot, J. Flora Scotica. London 1777. — (Lightf. Fl. Scot.) 
Lindblom, A. E. Förteckning öfver de på Spetsbergen och Beeren 

Eiland anmärkta växter. — Botaniska notiser 1840. — 

(Lindbl. Bot. Not.) 
Link, H. F. Epistola de Algis aquaticis in genera disponendis. — 

C. G. Nees ab Esenbeck. Horse phycicae berolinonsos. 

Bonnae 1820. — (Link, Epist.) 
Linné, C. von. Species Plantarum. Ed. 1, 2. Holmise 1753,1763. — 

(L. Spec. Pl.) 
'* Systema naturse. Ed. 10. Holinise 1758 (L. Syst. Nat.); 

Ed. 12. Holmise 1763. — (L. Syst. Nat. Ed. 12.) 
» Fauna Svecica. Ed. 2. Stockholmiae 1761. — (L. Fauna 

Svec.) 

Mantissa Plantarum. Holmise 1767. — (L. Mänt.) 
Lyngbye, H. G. Tentamen Hydrophytologiae Danicse. Hafniae 1819. 

— (Lyngb. Hy dr. Dan.) 

Magnus, P. Die Botanischen Ergebnisse der Nordseefahrt von 21. juli 
bis (». september 1872. — Jahresbericht der Kommission 
zur Untersuchung der deutschen Meere in Kiel, II. Berlin 
1874. — (Magnus, Xordseef.) 

Markham, C. R. On the Threshold of the Unknown Region. Ed. 2. 
London 1873. — (Markham, Threshold.) 

Martin, A. R. Meteorologiska observationer gjorde på en resa till 
Spitsbärgen. — Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens 
Handlingar 1758. — (Martin, Met. Observ.) 

Mårtens, F. Journal d'un Voyage au Spitsbergen et au Groenlandt. 

— Recueil de Voyages au Nord. Tomo 2. Amsterdam 
1715. — (Mårtens, Voyage Spitsb.) 

Mohn, H. von. Die Temperatur Verhältnisse im Meere zwischen 
Norwegen, Schottland, Island und Spitsbergen. — Peter- 
mann's Mittheilungen uber wichtige neue Erforschungen auf 
dem Gesammtgebiete der Geographie. Band. 22. Gotha 
1876. — (Mohn Temp. Verhältn.) 

Montagne, J. F. C. Sixiérae centurie de plantes cellulaires nouvelles, 
tant indigenes quexotiques. — Annales de Sciences naturelies. 
Ser. 3. Tom. 11. Paris 1849. — (Mont. Ann. d. Se. 9.) 



406 KJELLMÅS, NORRA I8HAFVET8 ALGFLORA. 

Montagne, J. F. C. Sylloge generum specierumque cryptogamarum 
quas in variis operibus descriptas iconibusque illustratas 
nunc ad diagnosim reductas multasque novas interjectas or- 
dine systematico disposuit. Parisiis 1856. 

Närdes, De novo genere Algarum cui nomen est Hildbrandtia pro- 
typus. — Isis von Oken. Leipzig 1843. — (Nardo. Isis.) 

Nordenskiöld, A. E. Redogörelse för den Svenska Polarexpeditionen 
år 1872—1873. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps- 
Akademiens Handlingar. Band. 2, N:o 18. Stockholm 1875. 

— (Nordenskiöld, Spetsb.-Exp.) 

» Karta öfver Provens färd till Jenisej och åter 1875. 

'-> Redogörelse för en expedition till mynningen af Jenissej och 

Sibirien år 1875. — Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps- 
Akademiens Handlingar. Band. 4, N:o 1. Stockholm 1S77. 

— (Nordenskiöld, Proven.) 

» Rapporter skrifna under loppet af Vegas expedition till D:r 

Oscar Dickson. — Vega-expeditionens Vetenskapliga Iaktta- 
gelser o. s. v. Band. 1. — (Nordenskiöld, Vega-exp.) 
» Om möjligheten att idka sjöfart i det Sibiriska Ishafvet. — 

Anf. st. — (Nordenskiöld, Vega-exp.) 

Nyländer, W. och Scelan, Th. Herbarium Musei Fennici. Helsingfors 
1859. — (Nyl. et Sael. Herb. Fenn.) 

Nägeli, C. Die neuern Algensysteme und Versuch zur Begrundung 
eines eigenen Systems der Algen und Florideen. Neuen- 
burg 1847. — (Näg. Algensyst.) 
> Grattungen einzelliger Algen. Zurich 1849. — (Näg., Gått. 

einz. Alg.) 
* Morphologie und Systematik der Ceramiaceen. Sitzungs- 

berichte königl. bayer. Akademie der Wissenschaften zu Mun- 
chen 1861. Band 2. Munchen 1861. — (Näg. Ceram.) 

Pallas, P. S. Reise durch verschiedene Provinzen des Russischen 
Reichs. Del. 3. S:t Petersburg 1776. — (Pall. Sib. Reise.) 

Parry, W. E. Zweite Reise zur Entdeckung einer nordwestlichen 
• Durchfahrt aus dem atlantischen in das stillen Meer. Ham- 

burg 1822. — (Parry, Zweite Reise.) 

PhUippi. Beweis dass die Nulliporen Pflanzen sind. — Archiv fur 
Naturgeschichto von A. F. A. Wiegman. Jahrg. 3. Band. 1. 
Berlin 1837. -— (Phil., Wiegm., Arch.) 

Postels, A. et Ruprecht, F. Illustrationen Algarum Oceani Pacifici im- 
primis septemtrionalis. Petropoli 1840. — Post. et Rupr. 
111. Alg.) 

Pringsheim, N. Bciträge zur Morphologie der Meeres-Algen. Separat- 
aftryck ur Abhandlungen der königl. Akademie der Wis- 



VEGA-EXVEDITIOKESS VETENSKAPLIGA ARBETES. 407 



senschaften zu Berlin 1861. Berlin 1862. (Pringsh. Morph. 

Meeresalg.) 
Rabenhorst, L. Flora Europaea Algarum aquse dulcis et submarinse. 

Sectio 3. Lipsise 1868. — Rabenh. FL Eur. Alg.) 
» Die Algen Sachsens respective Mittel-Europas. — (Rabenh. 

Alg. Eur.) 
Ririk, H. Grönland geographisk og statistisk beskrevet. Kjöbenhavn 

1857. — (Rink, Grönland.) 
Rosanqff, S* Recherches anatomiques sur les Mélobésiées. — Mémoires 

de la société impériale des Sciences naturelles de Cherbourg. 

Torne 12. Cherbourg 1866. — (Rosan. Melob.) 
Roth, A. W. Tentamen Flor» germanicae. Lipsise 1788 — 1800. — 

(Roth, Fl. Germ.) 
» Catalecta Botanica 1—3. Lipsise 1797—1806. — (Roth, 

Cat. Bot.) 
Rupreckt, F. Tange des Ochotischen Meeres. — Reise in den äusser- 

sten Norden und Osten Sibiriens von A. Th. v. Midden- 

dorff. Band 1, Theil 2. S:t Petersburg 1848. — (Rupr. 

Alg. Och.) 
Schubeler, Alg» (Novaja-Semljas.) — Reisen nach dem Nordpolarmeer 

in den Jahren 1870 und 1871 von M. Th. von Heuglin. 

Theil 3. Braunschweig 1874. — (Schubeler in Heugl. 

Reise.) 
Schrenk, A. G. Reise durch die Tundren der Samojeden. Theil 2. 

Dorpat 1854. — (Schrenk, Ural. Reise. 
Scoresby, W. An Account o. s. v. (Se under Brown.) 
Solier y A. J. J. Mémoire sur deux Algues zoosporées devant former 

un genre distinct, le genre Derbesia. — Extrait des An- 

nales des Sciences naturelies, Torne 7. 1847. — (Solier, 

Ann. d. Se.) 
Solms-Laubach, Graf zu. Die Corallinen algen des Golfes von Neapel 

und der angrenzenden Meeres- Abschnitte. — Fauna und Flo- 
ren des Golfes von Neapel o. s. v. Se under Berthold. 

— Leipzig 1881. 
Sommerfelt, Chr. Suppleinentum Florse lapponicse quam edidit D:r G. 

Walilenberg. Christianiae 1826. — (Sommerf. Suppl.) 
» Bidrag til Spitsbergens og Beeren-Eilands Flora efter Her- 

barier, medbragte af M. Keilhau. — Magazin for Natur- 

videnskaberne. 2 Raekkes 1 Bind. Christiania 1832. — 

(Sommerf. Spitsb. FL) 
Sporer, J- No vaja Semlä in geographischer, naturhistorischer und Volk- 

wirthschaftlicher Beziehung, Ergänzungsheft N:o 21 zu Pe- 



408 ^ KJELLMAN, NORRA 1SUAFVET8 ALGFLORA. 

termanns Geographische Mittheilungen. Gotha 1867. — 

(Sporer, Nov. Semlä.) 
Stackhouse, J. Description of Ulva punctata. — Transactions of the 

Linnean Society. Vol. 3. London 1797. — (St ack h. Linn. 

Träns.) 
> Nereis Britannica. Ed. 2. Oxonii 1816. — (Stackh. Ner. 

Brit.) 
Stuxberg, A. Evertebratfaunan i Sibiriens Lshaf. Förelöpande Medde- 
lande. — Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser o. 8. v. 

(Se under Hildebrandsson.) — (Stuxberg, Vega-exp.) 
Sulir, J. N. von. Beiträge zur Algenkunde. — Flora. Jahrg. 23. Band 

1, N:o 19. — (Suhr, Flora 1840). 
TJiuret, G. Essai de Classification des Nostochinées. — Extrait des 

Annales des Sciences naturelles. Ser. 6, Torne 1. — (Thur. 

Nostoch.) 
Tournefort, J. P. Institutiones rei Herbaria?. Torne 3. Paris 1719. 

— Tourn. Inst. Herb.) 
Turner, D. Description of four new Specics of Fucus. — Transactions 

of the Linnean Society. Vol. 0. London 1802. 
» Fuci, sive plantarum Fucorum generis a botanicis ascrip* 

tarum iconos, descriptiones et historia. Vol. 1 — 4. Londini 

1808—1819. 
JJnger, F. Beiträge zur näheren Kenntniss des Leithakalkes nainent- 

lich der vegetabilischen Einschlusse und der Bildungsge- 

schichto desselben. — Denkschriften der kaiserlichen Aka- 

demie der Wissenschaften. Band. 14. Wien 1858. — 

(Unger, Leitha-Kalk.) 
Wahlenberg, G. Flora lapponica. Berolini 1812. — (Wg. Fl. Lapp.) 
Weber, F. und Mohr, D. M. H. Naturhistorische Reise durch einen 

Theil Schwedens. Göttingen 1S04. — (Web. et Mohr, Reise.) 
Wijkander. Å. Observations météorologiques de 1'Expédition arctique 

Suédoise 1872 — 1873. — Kongl. Svenska Vetenskaps- Aka- 
demiens Handlingar Band 12, N:o 7. Stockholm 1875. — 

(Wijkander, Obs. Météor.) 
Wittrock, V. B. Försök till en Monographi öfver Algslägtet Mono- 

stroma. Stockholm 1866. — (Wittr. Monostr.) 
» Om Gotlands och Ölands sötvattensalger. — Bihang till 

Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Band 

1, N:o 1. Stockholm 1872. — (Wittr. Gotl. och Öl. Alg.) 
*» Algai (Spetsbergens.) — Reisen o. s. v. von Heuglin. (Se 

under Schiibeler.) — (Wittr. in Heugl. Reise.) 
* On the development and S3 r stematic arrangement of the 

Pithophoracea?, a jiew order of Algse. — Nova acta regi» 



VEGA-EXPEDITIONEKS VETES SK APLIO A ARBETEN. 409 



Societatis scientiarura Upsaliensis. Ser. 3. Upsalise 1877. 

— (Wittr. Pithoph.) 4 * 

Wittrock, V. B. Chlorophyllophycese och Nostocacese. — Enumeran- 

tur Plant» Scandinaviae 4. Lund 1880. — (Wittr. Pl. 

Scand.) 
■> et Nordstedt, O. Algse aquae dulcis exsiccatae prsecipue 

Scandinavicae, quas adjectis algis marinis chlorophyllaceis et 

phycochromaceis distribuerunt. 1 — 10. Upsalise et Holmiae 

1877—1880. 
Zanardini, G. Saggio di classificazione naturale della Ficee, aggiunti 

nuovi studii sopra 1'Androsace degli antichi con tavola mi- 

niata ed enumerazione di tutte le specie scoperte e raccolte 

dall' autore in Dalmazia. Venezia 1843. — (Zanard. Sagg.) 
Zeller, G. Algen. — Die Zweite Deutsche Polarfahrt o. s. v. (Se 

under Borgen.) — (Zeller, Zweite d. Polarf.) 



Förklaring af figurerna. 

Taflan 1. 

Lithothanmion soriftrum. 

Ungt individ, j. 

Ett något äldre individ, sedt ofvanifrån. \. 
Samma individ, sedt underifrån. {. 
Fullvuxet individ. }. 

Hälft af ett yngre individ, sedt från klyfningsytan. \. 
6 — 10. Grensystem af olika utbildning. {. 

Gren med sporangiekonceptakler. f. 

Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. Y • 

Del af ett mediant slipsnitt af en gren. 4 r °. 

Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- 
versalt slipsnitt. *| 2 . 

Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. 4 ?°. 

Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 4 f°. 

Del af ett ytligt tången tialt slipsnitt. 4 *j°. 

Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 

T. 
y> 19. Sporangium. 3 ?°. 

Taflan 2. 

Lithothamn ion glaciale. 

Fig. 1. Äldre, fullvuxet individ, sedt ofvanifrån. j. 
» 2. Samma, sedt underifrån. {. 



Taflan 3. 

Lithothanmion glaciale. 

Fig. 1. Ungt individ, omslutande en del af en sten. j. 
>- 2. Något äldre individ, fullständigt omklädande en steH. {. 
» 3. Del af ett äldre individ i genomskärning. }. 



Ftg. 


i. 


» 


2. 


* 


3. 


» 


4. 


>> 


5. 


» 


6- 


» 


11. 


» 


12. 


Y> 


13. 


>' 


14. 


» 


15. 


» 


16. 


» 


17. 


» 


18. 



VEGA- EXPEDITIONENS V ET EN 8 K APLJGA Alt Ii ET EN. 



411 



Fig. 4. Gren med sporangiekonceptakler, sedd ofvanifrån. {. 

> 5. Del af ett traiisversalt slipanitt af en gren. Y- 
» 6*. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. Y- 

» 7. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- 
versalt slipsnitt. 4 f°. 

> 8. Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. 4 J°. 

> 9. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 4 }°. 
» 10. Del af ett ytligt, tangentialt slipsnitt. A f\ 

* 11. Del af taket på ett sporangiekoncep takel, befriad från kalk. 

4 f. 
» 12—14. Sporangier. 4 f°. 



Taflan 4. 

L ith othamn ion in ter med iu m. 

Fig. 1. Fullvuxet individ. }. 

» 2. Hälft af ett äldre individ, sedt från klyfningsytan. j. 

> 3. Gren med sporangiekonceptakler. f. 

» 4. Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. Y- 

» o. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. 4 r °. 

* 6. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- 

versalt slipsnitt. 4 J°. 

* 7. Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. 4 J°. 
» 8. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 4 y . 

» 9. Del af ett ytligt, tangentialt slipsnitt. 4 ?°. 
» 10. Sporangium. 4 J°. 

Taflan ö. 

LithotJiamnion alcieorne. Fig. 1 — 8. 

Fig. 1. Äldre, utvuxet individ. }. 

» 2. Gren med sporocarpie- och sporangiekonceptakler*. j. 

» 3. Del af ett mediant slipsnitt af en gren. Y* 

» 4. Del af ett transversalt slipsnitt af en gren. Y- 

* 5. Del af ett bland de yttre koncentriska lagren i ett trans- 

versalt slipsnitt. 4 ?°. 
» 6". Del af det centrala lagret i ett transversalt slipsnitt. 4 f°. 
» 7. Del af ett väfnadslager i ett mediant slipsnitt. 4 |°. 
» 8. Sporangium. 4 ^°. 



Lithothamnion norvegicum. Fig. 9 — 10. 

Fig. 9. Exemplar från Norges nordvestkust. \. 
» 10. Exemplar från Norges sydvestkust. {. 



412 



KJELLMAN, NORRA 18HAFVBT8 ALGFLORA. 



Fig. 


11. 


> 


12. 


» 


IS. 


> 


14. 


» 


15. 


» 


16. 


» 


17. 



LithotJuimnion fvecundum. Fig. 11 — 19. 

Del af ett exemplar, utbredt öfver en sten. \. 

Stycke af den krustformiga bålen, bärande sporangiekoncep- 

takler, sedt ofvanifrån. }. 
Vertikalt tangentialt slipsnitt. ^. 
Del af bålens basalsystem i radialt slipsnitt. 4 x°. 
Del af bålens förtjockningssystem. 4 f°. 
Del af ett horisontalt tangentialt ytligt slipsnitt. 4 ?°. 
Genomskärning af en med ett sporangiekonceptakel försedd 

del af bålen. »f. 
» 18. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 

4 f. 
> 19. Sporangium. 4 J°. 

Taflan 6. 

Lithotliamnion flavescens. Fig. 1 — 7. 

Fig. 1. Stycke af en bål, beklädande Lithothamnion compactum. \. 

» 2. Sporangiekonceptakel, sedt ofvanifrån. 4 " . 

» 3. Radialt slipsnitt, med ett invuxet sporangiekonceptakel. Af 
sporangierna återstå endast de gelinerade toppstyckena. V- 

» 4. Radialt slipsnitt af bålens undre del. 4( /°. 

» o. Del af ett horisontalt tangentialt ytligt slipsnitt. 4 ?°. 

* 6. Del af taket på ett sporangiekonceptakel, befriad från kalk. 

400 

r • 

Lithothamnion compactum. Fig. 8 — 12. 

Fig. 8. Ett stycke af en krustkomplex med en ung krusta på ytan. }. 

* 9. Vertikalt slipsnitt af en äldre krustkomplex. 4 r °. 
-> 10. Del af bålens basalsystem i radialt slipsnitt. 4 y°. 
» 11. Del af bålens förtjockningssystem. 4 i°. 

» 12. Del af ett ytligt horisontalt tangentialt slipsnitt. 4 J°. 



Taflan 7. 

Bhodomela virgata. 

Fig. 1. Första årets växt i sommardrägt. }. 

> 2. Första årets växt i höstdrägt. j. 

* S. Del af en gren med sporocarpieställningar, utvecklade under 
vintern. }, 

> 4. Sporocarpieställning. Y. 



VEOA-EXPEDITI0KEN8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 



413 



Fig. 5. Antheridieställning. 4 f. 

> 6. Tetrasporangieställning. Y« 

» 7. Del af ett tvärsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära ba- 
sen, y. 

» 8. Del af ett mediant längdsnitt af en äldre växts hufvudaxel 
nära basen. 8 y . 



Taflan 8. 

Rhodomela subfusca. 

Fig. 1. Första årets växt i sommar- och höstdrägt. j. 

» 2. Första årets växt i vinterdrägt. \. 

» 3. Sporocarpiebärande del af växten, j. 

> 4. Del af ett tvärsnitt af en äldre växts hufvudaxel nära ba- 

sen. 8 f. 

* 5. Del af ett mediant längdsnitt af en äldre växts hufvudaxel 

nära basen. Y . 

Taflan O. 

Fig. 1. Rhodomela lycopodioides f. typica /?.laxa. }. 
» 2. Rhodomela lycopodioides f. typica y tenera. j. 

> 3. Rhodomela lycopodioides f. setacea. \. 

■ 

Taflan 10. 

Rhodomela lycopodioides f. flagellaris. Fig. 1 — 2. 

Fig. 1. Habitusfigur. \. 

> 2. Del af ett tvärsnitt af bålens hufvudaxel nära basen. ^. 

Délesseria corynibosa. Fig. 3. 
Fig. 3. Habitusfigur. {. 

Taflan 11. 

Hcemesckaria polygyna. 

Fig. 1. Vertikalsnitt af en vegetativ del af bålen. 8 f. 

* 2. Vertikalsnitt af en cystidiebärande del af bålen. *f. 
» 3. Stycke af det vegetativa systemet. 4 ?°. 

» 4 — 6". Cystidiebärande stycken af bålen. 4 $°. 

» 7. Grensystem, hvars ena axel afslutas med en trichogyn (?). 4 f°. 



414 KJELLMÅS. NORRA ISHAFVETS ALGFLORA. 

Fig. 8.. Grenar med talrika laterala trichogyner (?). 5 ?°. 
» 9. Grensystem med outvecklade .tetrasporangier (?). 4 ?°. 



Taflan 12. 

Chan frans ia efjloreacens f. tenuis. Fig. 1 — 2. 
Fig. 1. Del af ett sporbärande exemplar. 4 f. 



2. Sporbärande gren. 



400 

i • 



WioHophyllis dichotoma. Fig. 3. 
Fig. 3. En i det inre af djupa fjordar forekommande form. \. 

Halosavcion ramcntaceum f. robusta. Fig. 4. 
Fig. 4. Tetrasporangiebärande exemplar, i. 

Taflan 13. 

Halosaccion ramentaceum f. robusta. Fig. 1 — 2. 

Fig. 1. Ett individ, livars »ramen ta» efter tetrasporangiernas mognad 
till största delen upplösts. }. 
■» 2. Del af ett individ, med nya ramen ta utskjutande frän resterna 
af de förut upplösta. \. 

Halosaccion ramentaceum f. subsimplex. Fig. 3. 
Fig. 3. Habitusfigur. {. 

Halosaccion ramentaceum f. ramosa. Fig. 4. 
Fig. 4. Habitusfigur. }. 

Taflan 14. 

Sarcophyllis arctica. Fig. 1 — 3. 

Fig. 1. Äldre, utvuxet individ. \. 

> 2. Tvärsnitt af en procarpiebärande del af bålen. 2 i°. 

> 3. Tvärsnitt af en sporocarpiebärande del af bålen. 4 p. 

KcUlymenia septemtrionalis. Fig. 4 — 6. 

Fig. 4. Ungt exemplar. }. 

> o. Äldre, antagligen fullvuxet individ. \. 

» 6*. Tvärsnitt af bålen hos ett äldre individ. 2 ?°. 



VBO A- EXPEDIT 10 NES 8 YETESHKAFLtG A AB B ET EK. 



415 



Taflan 15. 

Ptilota pectinata f. integerrima. Fig. 1. 
Fig. 1. Del af ett äldre, utvuxet exemplar. \. 

Ptilota peciinata f. litoralis. Fig. 2 — o. 

Fig. 2. Habitusfigur. ]. 

* 3. Del af ett grensystem af sista ordningen. *p. 

» 4. Tvärsnitt af en utvuxen gren af näst sista ordningen. 2 f 5 . 

* 5. Tvärsnitt af en bland bålens gröfsta och äldsta axlar. , | 5 . 

Ptilota pectinata f. typica. Fig. 6. 
Fig. 6. Tvärsnitt genom en utvuxen gren af näst sista ordningen, 'p. 

Ceramium rubruin f. squarrosa. Fig. 7. 
Fig. 7. Del af ett tetrasporangiebärande exemplar, j. 

Rhodochorton intermedium. Fig. 8. 
Fig. 8. Del af ett utvuxet exemplar. }. 

Rhodochorton Rothii f. globosa. Fig. 9 — 13. 

Fig. 9. Exemplar, sedt från ytan. J. 

» 10. Del af bålens basallager. 3 "°. 

» 11. Grensystem, utgående från basallagret. 4 r °- 

> 12. Nedre delen af ett dylikt grensystems hufvudaxel. 3 j°. 

* 13. Öfre delen af en gren af sista ordningen. :, f°. 

Taflan 16. 

Antithamnion Pylaix&i f. norvegica. Fig. 1. 
Fig. 1. Öfre delen af ett utvuxet individ. \°. 

Antithamnion boreale f. typica. Fig. 2 — 3. 

Fig. 2. Nedre delen af ett första ordningens grensystem. j°. 
» 3. Toppen af ett dylikt. 8 ,°. 

Antithamnion boreale f. corallina. Fig. 4 — o. 

Fig. 4. Nedre delen af ett första ordningens grensystem. 8 j°. 

* 5. Toppen af ett svagt dylikt. *{ } . 

Rhodochorton mesocarpum f. penicUliformis. Fig. 6 — 7. 

Fig. 6. Del af ett tetrasporangiebärande exemplar. 8 / > . 

> 7. Grenstycke med tetrasporangier. 3 J°. 



416 KJELLMAS, NORRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 

Taflan 17. 

Diploderma amplissimum. Fig. 1 — 3. 
Fig. 1 — 3. Växten i olika åldersstadier. }. 

Porphyra abyssicola. Fig. 4. 
Fig. 4. Utvuxet individ. J. 

Taflan 18. 

Diploderma amplissimum. Fig. 1 — 8. 

Fig. 1. Del af bålens bas, sedd från ytan. 3 f°. 

» 2. Tvärsnitt af samma del. 3 Y°. 

tt 3. Bålens sterila del, sedd från ytan. 3 J°. 

» 4. Tvärsnitt af ett 90 cm. långt exemplar vid bålens midt. a | Ml . 

>' 5. Tvärsnitt vid midten af det på tafl. 1 7 fig. 3 afbildade exem- 
plaret. 3 f. 

» 6. Sporocarpiebärande del af växten, sedd från ytan. 3 y°. 

* 7. Sporocarpie- och antheridiebärande del af växten, sedd från 
ytan. 3 ?°. 

» 8. Tvärsnitt af densamma. 3 J°. 

Diploderma miniatum. Fig. 9. 
Fig. 9. Tvärsnitt af bålens sterila del. 3 ?°. 

Porphyra abyssicola. Fig. 10 — 11. 

Fig- 10. Del af bålen med sporocarpier under utveckling. 3C , )0 . 
> 11. Tvärsnitt af densamma. 3 }°. 

Taflan 10. 

Fucus miclonensis. Fig. 1 — 2. 

Fig. 1. Exemplar af växten från Nordlanden. {. 
» 2. Exemplar från Finmarken. {. 

Fitcus filiformis f. Gmelini. Fig. 3. 
Fig. 3. Receptakelbärande exemplar från Finmarken. \. 

Taflan 20. 

Alaria dolichorhach is. 
Ungt exemplar af växten i naturlig storlek. 



VEGA-EXPEDIT10NEN8. VETENSKAPLIGA ARBETEN, 417 



Taflan 21. 

Maria dolichorhachis. 
Fig. i. Äldre exemplar af växten, j. 



2. Sporophyll. j. 



Taflan 22. 



Alaria oblonga. 

Tig. 1. Mycket unga individer. \. 

> 2. Äldre, men ännu icke sporofyllbärande individ. }. 

> 3. Gammalt individ med zoosporangieförande sporofyller. Å. 

* 4. Sporofyll med utbildad sorus. \. 

Taflan 23. 

Alaria ellipfica. 
Fig. 1 — 2. Exemplar af olika ålder. j. 

Taflan 24. 

Phyllaria lorea. 

Fig. 1. Ungt exemplar. \. 
» 2. Något äldre individ. \. 

* 3. Utvuxet individ med sorus under utveckling. J. 

Taflan 25. 

Phyllaria dermatodea. Fig. 1 — 4. 

Fig. 1. Tvärsnitt af stipes hos ett ungt exemplar med en krans tjock- 
väggiga, rörformiga celler på gränsen mellan midtel- och 



mellanlagret. 



5 

r 



* 2. En del af samma tvärsnitt; m de tjockväggiga rörformiga 

cellerna. 2 j°. 
> 3, 4. Delar af tvänne sådana celler. \°. 

Phyllaria lorea. Fig. 5 — 6. 

Fig. 5. Inre delen af ett tvärsnitt af stipes hos ett äldre exemplar, 
med långa, rörformiga, men tunn väggiga celler (m). 2 j°. 
» 6. Tvärsnitt af laminan med ett cryptostoma. 1 f°. 

Laminaria saccharina f. grandifolia. Fig. 7. 

Fig. 7. Del af ett tvärsnitt af laminan med en slemlakun (1.). 1 }°. 
Bd ni. 27 



420 KJELLMAN. NORRA ISHAFVET8 ALGFLORA. 



Fig. 5. Bålens nedersta del, sedd från ytan. 4 ?°. 

» 6. Tvärsnitt af samma del. 4 f°. 

> 7. Ett stycke af den vegetativa delen af bålen. 4 f°. 
» 8. Tvärsnitt af den samma. 4 ?°. 

» 9. Ett stycke af bålens zoosporförande del. 4 ?°. 

» 10. Tvärsnitt af den samma. 4 }*\ 

Monostroma crispatum. Fig. 11 — IS. 

Fig. 11. Habitusfigur. {. 
» 12. Tvärsnitt af bålens öfversta del. 4 y°. 

> IS. Längdsnitt af bålens nedre del. 4 ?°. 

Taflan 29. 

Monostroma angicava. 

Fig. 1. Tvänne från samma fästeyta utgående exemplar, det ena (ned- 
till till höger) ungt, det andra fullt utvuxet, zoospor- 
förande. }. 
» 2. Bålens nedersta del, sedd från ytan. 4 y°. 

> S. Tvärsnitt af den samma. 4 }°. 

» 4. Stycke af bålens vegetativa del, sedd från ytan. 4 f°. 

> 5. Tvärsnitt af den samma. 4 i°. 

> 6. Stycke af den zoosporförande delen af bålen. 
» 7. Tvärsnitt af den samma. 40 ;°. 



Taflan 30. 

Monostroma cylindraceum. 

Utvuxet, zoosporförande exemplar. \. 

Bålens nedersta del, sedd från ytan. 4 j°. 

Tvärsnitt af den samma. 4 }°. 

Stycke af bålens vegetativa del, sedd från ytan. 4 j°. 

Tvärsnitt af den samma. 4 "°. 

Stycke af bålens zoosporförande del. 

Tvärsnitt af den samma. 4 j°. 



Fig. 


1. 


» 


2. 


V 


S. 


>. 


4. 


» 


5. 


» 


6. 


» 


7. 



400 
I 



Taflan 31. 

Enteromorpha micrococca f. subsalsa. Fig. 1 — S. 

Fig. 1. En del af ett individ. Y- 
» 2. Ett stycke af bål väggen, sedd från ytan. 4 J°. 
:* S. Tvärsnitt af den samma. 4 y°. 



VBQA-BXPBD1TI0NEN8 VETEN8KAPLIGA ARBETES, 421 



Chcetophora pellicula. Fig. 4 — 7. 

Fig. 4. Ett nedliggande grensystem med ensidigt utgående grenar. 4 J°. 

» 5. Ett uppstigande grensystem. 4 y°. 

» 6. Hårbärande grenspets. 4 J°. 

> 7. Del af en gren med zoosporangier. 4 y°. 

Chlorochytrium inclusum. Fig. 8 — 17. 
Fig. 8. Tvärsnitt af Sarcophyllis arctica inneslutande Chlorochytrium 
inclusum. \ - 
» 9. Ett i bålen af S. arctica inneslutet individ i vegetativt sta- 
dium. 2 ?°. 

» 10. Ett ur samma växt utprepareradt dylikt individ. 2 ?°. 

> 11. I bålen af samma växt inneslutna zoospor. -(garnet. -?)förande 

exemplar, som nästan genomträngt kortikallagret men ännu 



icke öppnat sig. 



200 

t ■ 



12 — 15. Utprepareradt, zoospor.-(gamet.-?)förande individ. 2 $°. 

» 16. Ett i S. arctica inneslutet individ, som genomträngt kortikal- 
lagret och öppnat sig för att utsläppa zoosporerna(game- 
terna?). 2 ?°. 

"> 17. Ett antagligen i hvilstadium inträdt exemplar, som legat 
djupt inneslutet i bålen af S. arctica. 2 ^°. 



Register. 



Sid. 

Agarum Bory) Post. et Rupr 278. 

Turnori Post. et Rupr 278. 

Aglaozonia Zanard 335. 

parvula (Grev.) Zanard 330. 

Aglaozoniacese Thur 335. 

Ahnfeltia (Fr.) J. G. Ag 210. 

plicata (Huds.) Fr 210. 

Alaria Grev 265. 

Despreauxit J. G. Ag 260. 

dolichorhachis Kjellra 271. 

elliptica Kjellm 277. 

esculenta (L.) Grev 205. 

f. australis Kjellm 205. 

f. mus&*folia De la Pyl. 

(Kjellm.) 205. 

esculenta Ilarv 271. 

esculenta Kleen 200. 

esculenta auct 209, 270. 

grandifolia J. G. Ag 270. 

membranacea J. G. Ag 200. 

muscefolia Kjellm 209. 

oblonga Kjellm 274. 

Pylaii (De la Pyl.) J. G. Ag. 200. 

Pylaii J. G. Ag 209. 

Antithamnion (Niig.) Thur 225. 

americanum (Harv.) Farl 231. 

boreale Gobi (Kjellm.) 220. 

f. Corallina Rupr. (Kjellm.) 220. 
f. lapponica Rupr. (Kjellm.) 220. 

corallina Kjellm 220. 

* floccosum (Mitll.) Kleen 225. 

plumula auct 220. 

Pylaissei (Mont.) 225. 

f. norvegica Kjellm 225. 

AphanarthroncladostephusJ. G. Ag. 142. 

Ascophyllum nodosum Gobi 244. 

Asperococcus Lamour 307. 

bullosus Lamour 308. 

echinatus (Mert.) Grev 308. 

Turneri Dickie 308. 



Sid. 

Atomaria dcntata Rupr 138. 

Bangia Lyngb. (Kfitz.) 241. 

arctica Foslie 241. 

fuscopurpurea (Dillw.) Lyngb. 241. 

Laminaria* Post. et Rupr. ... 335. 

Bryopsidea) Thur 388. 

Bryopsis Lamour 388. 

plumosa (Huds.) Ag 388. 

Bulboeoleon Pringsb 387. 

piliferum Pringsh 387. 

Calliblepharis ciliata auct 185. 

Callithamnion (Lyngb.) Thur 228. 

americanum auct 231. 

arbuscula (Dillw.) Lyngb 224. 

corallina Rupr 227. 

corymbosum (Sm.) Lyngb 224. 

Jforidulum auct 232. 

llookeri (Dillw.) Ag 223. 

lapponicum Rupr 227. 

plumula J. G. Ag 227. 

polyspermum Bonnem '228. 

Roth ii auct 232. 

roseiim (Roth) Harv 224. 

spar.sum Dickie 234. 

spinulosum J. G. Ag 232. 

Callophyllis Ktttz 203. 

laciniata (Huds.) Ktttz 208. 

Calothrix (Ag.) Thur 894. 

confervicola Ag 396. 

Harveyi Kjellm. 394. 

scopulorum (Web.etMohr)Ag. 896. 
Capsicarpclla sphatsrophora Kleen 341. 
Castagnea (Derb. et Sol.)J.G.Ag. 812. 

divaricata (Ag.) J. G. Ag 312. 

viresccm auct 312. 

' Zosterw Kleen 312. 

Ceramiacea? (Ag.) Hauck 212. 

Ceramium (Lyngb.) Harv. 213. 

acanthonotum Carm 216. 

f. coronata Kleen 217. 



TEGA>BXPEDlTIONBNa VETENSKAPLIGA ARBBTEN. 



423 



Sid. 

Ceramium circinatum Ktitz 214. 

diaphanum Kleen 213, 214. 

Deslongchampii Gbauv 218. 

rubrum (Huds.) Ag 214. 

f. decurrens J. G. Ag 214. 

f. pedicellata Duby 214. 

f. prolifera J. G. Ag.* 214. 

f. squarrosa Harv 215. 

tenuissimum J. G. Ag 396. 

virgatum Post. et Rupr 216. 

Chaetomorpha Ktitz 382. 

linum (Roth) Ktitz 884. 

melagonium (Web. et Mohr) 

Ktitz 382. 

f. rupincola Aresch 383. 

septemtrionalis Foslie 385. 

tortuosa (Dillw.) Kleen 384. 

Wormskioldii Fl. Dan 384. 

Chaetophora Schrank 352. 

maritima Kjellm 352. 

pellicula Kjellm 352. 

Chaetophoraceae (Harv.) Wittr 352. 

Chaetopteris Ktitz 337. 

plumosa (Lyngb.) Ktitz 337. 

Champiacese J. G. Ag 193. 

Chantransia (DC.) Fr 166. 

Daviesii (Dillw.) Thur 167. 

Daviesii Gobi 166. 

efflorescens (J. G. Ag.) Kjellm. 166. 

f. tenuis Kjellm 166. 

secundata (Lyngb.) Thur 168. 

virgatula (Harv.) Thur 167. 

f. Farlowii Kjellm 167. 

Characiacese (Näg.) Wittr 388. 

Characium Al. Braun 388. 

marinum Kjellm 388. 

spec. Kjellm 388. 

Chlorangium Cienk 393. 

marinum Cienk 393. 

Ohlorochytrium Cohn 392. 

inclusum Kjellm 392. 

Chlorophyllophyceae (Rabenh.) 

Wittr 352. 

Chondrus (Stackh.) J. G. Ag 212. 

crispus (L.) Lyngb 212. 

t pumilus Lyngb 186. 

mtmbranifolius Post. et Rupr. 207. 

truncatus Post. et Rupr 207. 

<Chorda (Stackh.) Lamour 805. 

filum (L.) Stackh 305. 

f. crassipes Kjellm 305. 



Sid. 

Chorda f. subtomentosa Aresch. 806. 

lomentaria auct 320. 

tomentosa Lyngb 307. 

Chordaria (Ag.) J. G. Ag 309. 

divaricata Gobi 310. 

divaricata Kleen 812. 

flagelliformis Mttll 310. 

f. chordaeformis Kjellm 310. 

f. ramusculifera Kjellm 310. 

f. subsimplex Kjellm 810. 

var. J. G. Ag 888. 

Chordariacese (Ag.) Farl 309. 

Chylocladia (Grev.) J. G. Ag 193. 

arcticulata'(Huds.) Grev 198. 

clavellosa (Tura.) Grev 193. 

Ciliaria fusca Rupr .'. . 185. 

Cladophora Ktitz 877. 

arcta auct 874. 

crispata (Roth) Rabenh 880. 

diffusa (Roth) Harv 377. 

fracta Kleen 380. 

glaucescens (Griff.) Harv. ...!. 878. 

gracilis (Griff.) Harv 379. 

Inglefieldii Dickie 396. 

lanosa auct 376. 

polaris Harv 874. 

rupestris (L.) Ktitz.. 377. 

sericea Kleen 378. 

uncialis auct 876. 

Cladostephus (Ag.) J. G. Ag. 386. 

spongiosus (Lightf.) Ag 386. 

Coccotylu8 Brodicei Zeller 207. 

Codiolum Al. Braun 389. 

longipes Foslie 389. 

Nordenskiöldianum Kjellm... 390. 

pusillum (Lyngb.) Kjellm 389. 

Coilonema Aresch 329. 

chordaria Aresch 829. 

f. bahusiensis Aresch 829. 

f. simpliciuscula Kjellm. ... 321. 

Ekmani Aresch 329. 

Conferva cerea Dickie 396. 

arcta J. G. Ag 874. 

arenosa Croall 381. 

atropurpurea Wg 241. 

atrorubens Wg 168. 

centralis J. G. Ag 374. 

diaphana Wg ,.. 215. 

fucicola auct 814. 

glomerata marina J. G. Ag. .. 374. 
glomerata fi marina Lindbl. 874. 



424 



KJELLMAN, NORRA I8HAFVET8 ALGFLORA. 



sid. 

Conferva glomerata /? tnarina Wg. 378. 

hormoides auct 386. 

linum Post. et Rupr 383. 

litoralis auct 346. 

Moralis Wg 342. 

melagonium auct 383. 

nigra R. Br 100. 

obtusangula Sommerf. 381. 

pennata Wg 837, 339. 

polymorpha auct 151). 

rupe8tri8 auct 377. 

siliquosa Sommerf. 342. 

8tricta Wg 153. 

tortuosa Sommerf. 384. 

uncialis Sommerf. 370. 

Wormskioldii Lyngb 384. 

Youngeana Croall 380. 

Confervacero ( Ag.) Wittr 373. 

Corallina (Tourn.) Lamour 114. 

officinalis L 114. 

f. flexilis Kjellm 114. 

f. robusta Kjellm 114. 

Corallinacese (Lamour.) Hauck. ... 114. 
Cruoria (Fr.) J. G. Ag 182. 

pellita (Lyngb.) Fr 182. 

Cystoclonium Ktttz 202. 

purpurascens (Huds.) Ktttz. .. 202. 

f. deudroidea Kjellm 202. 

Dclesseria (Lamour.) J. G. Ag. ... 169. 

alata (Huds.) Lamour 172. 

p angustifolia Lyngb 173. 

angustissima (Tum.) Grin". ... 172. 

angustissima Croall 172. 

Brerii Rupr 170. 

corymbosa J. G. Ag 172. 

Montagnei Kjellm 173. 

nanguinea Aresoh 184. 

sinuosa (Good. et Woodw.) 

Lamour 175. 

f. lingulata Ag 175. 

f. quercifolia Tum 175. 

rostrata (Lyngb.) J. G. Ag. ... 109. 

Delesseriacea) J. G. Ag 169. 

Derbesia Solicr 387. 

marina (Lyngb.) Solier 387. 

Derbesiaceae Thur 387. 

Desmarestia (Lamour.) Grev 324. 

aculeata (L.) Lamour 324. 

inanis Post. et Rupr 324. 

viridis auct 325. 

Desmarestiacese (Thur.) Kjellm... 324. 



Sid. 

Desmia aculeata Lyngb 824. 

Dichloria Grev 825. 

viridis (Mall.) Grev 325. 

Dictyosiphon (Grev.) Aresoh 330. 

corymbosus Kjellm 330. 

f. abbreviata Kjellm 330. 

f. elongata Kjellm 330. 

foeniculaceus (Huds.) Grev. .. 333. 

f. flaccida Aresch 333. 

foeniculaceus a Aresch 332. 

foeniculaceus Zeller 325. 

(Coil.) Finmarkicum Foslie... 330. 

hippuroides Kjellm 330. 

hipuroides (Lyngb.) Ktttz. ... 332. 

f. fragilis (Harv.) Kjellm. ... 332. 

hispidus Kjellm 334. 

spec. Kjellm 327. 

Diploderma Kjellm 236. 

amplissimum Kjellm 236. 

miniatum (Ag.) Kjellm 237. 

Diplonema Kjellm 371. 

percursuin (Ag.) Kjellm 371. 

f. crassiusciila Kjellm 372. 

Dumontia (Lamour) J. G. Ag 200. 

contorta Rupr 200. 

nliformis (Fl. Dan.) Grev 200. 

Lepechini Post. et Rupr 196. 

ramentacca auct 196. 

sobolifera Dickie 196. 

Duniontiaceic J. G. Ag 194. 

Ectocarpaceie (Ag.) Thur 341. 

Ectocarpus iLyngb) Kjellm 842. 

confervoides (Roth)' Le Jol. .. 342. 

f. areta Ktttz. (Kjellm.) 342. 

f. hiemalis Crouan (Kjellm.) 842. 

f. penicillata Ag 342. 

f. siliculosa Dillw. (Kjellm.) 342. 

f. spalatina (Ktttz.) Kjellm. 342. 

crimtua Croall 346. 

Draparnaldi oides Crouan 344. 

Durkeei Dickie 396. 

fasciculatus Harv 344. 

Jirmus Wittr 346. 

Landsburgii Dickie 848. 

Lebclii Aresch.? f. borealis 

Kjellm 345. 

litoralis auct 346, 847. 

Ncegelianus Gobi 342. 

ochracai8 Zeller 347. 

ovatus Kjellm 345. 

siliculosus auct 842. 



VEGA- EXPEDITIONENS V ET EN 8 K APLIOA AU BETES. 



425 



Sid. 

Ectocarpu8 polycarpus Kleen 345. 

pygmseus Aresch 344. 

reptans Crouan 346. 

terminalis Ktttz 345. 

tomentosu8 (Huds.) Lyngb... 344. 

VidoiHchii Wittr 348. 

Elachista Duby 314 

Jiaccida Dickie 315. 

fucicola (Vell.) Aresch 314. 

lubrica Rupr 315. 

Encoelieae (Ktttz.) Kjellm 307. 

Enteromorpha (Link) Harv 353. 

clathrata (Roth) Grev 353. 

f. Agardhiana Le Jol 353. 

clathrata J. G. Ag 357, 350. 

f. uncinata Kjellm 359. 

complanata Ktttz 358. 

f. prolifera Kjellm 358. 

compressa (L.) Link 356. 

f. capillacea Ktttz 356. 

f. prolifera Ag 366. 

f. ramosa Ahln 356. 

o. Ahlnerii Kjellm 356. 

/?. abbreviata Kjellm 356. 

y. elongata Kjellm 356. 

confervoides J. G. Ag 372. 

intestinalis (L.) Link 364. 

f. attenuata Ahln 354. 

f. cornucopi» Lyngb 354. 

intestinalis J. G. Ag 357. 

f. compressa Kjellm 357. 

micrococea Kiitz 350. 

f. subsalsa Kjellm 350. 

minima Xäg 358. 

f. glacialis Kjellm 358. 

percursa auct 372. 

ramulosa Zeller 334. 

tubulosa Ktttz 359. 

f. pilifera Ktttz. (Ahln.) 359. 

Erytrotrichia Aresch 242. 

ceramicola (Lyngb.) Aresch. . . 242. 

Eudesme J. G. Ag 312. 

virescens (Carin.) J. G. Ag. ... 312. 

Euthora J. G. Ag 186. 

cristata (L.) J. G. Ag 186. 

f. angustata Lyngb 186. 

Fastigiaria furcellata Gobi 201. 

Floridea) (Lamour.) Berth 114. 

Fucacese (Ag.) J. G. Ag 242. 

Fucodium canaliculatum Kleen... 263. 

Fucodium nodosum J. G. Ag 244. 



Sid. 

Fticoidea* (Ag.) J. G. Ag 242. 

Fucus (Tourn.) Desne et Thur. ... 245. 

alatus auct 173. 

aculeatus auct 324. 

albus Gunn 210. 

barbatus Gunn 196. 

canaliculatus auct 238. 

caprinus Gunn 201. 

caprinus Fl. Dan 189. 

ceranoides L 251. 

f. Harveyana Dcsne (Kjellm.) 251. 

f.divergensJ. G. Ag. (Kjellm.) 251. 

ceranoides auct 263. 

ceranoides Wg 2Ö0, 262. 

clavellosus Scoresby 170. 

coccineus fi pusillw Wg 186. 

confervoides Wg 203. 

crispus auct 212. 

cristatm Sommerf. 186. 

dentatus Gunn 138. 

diyitatus Wg 298, 300. 

distichus L 262. 

f. robustior J. G. Ag 262. 

f. tenuior J. G. Ag 262. 

distichus auct 259, 260. 

var. miclonensis Kleen 258. 

divergens J. G. Ag 251. 

edentatus De la Pyl 256. 

f. contracta Kjellm 256. 

escultntiis Wg 265. 

evanescens Ag 253. 

f. angusta Kjellm 253. 

f.bursigeraJ. G. Ag. (Kjellm.) 253. 

f. nana Kjellm 253. 

f. pergrandis Kjellm 253. 

filiformis Gmel 260. 

f. Gmelini J G. Ag 260. 

f. Pylaisaji J. G. Ag 260. 

filum auct 305. 

Jlagelliformis Wg 310. 

furcellatus Gunn 201. 

furcatus auct 256. 

gigartinus Gunn 186. 

Harveyanus J. G. Ag 251. 

hyperboreus Gunn 298. 

linearis Fl. Dan 269. 

lomentaria Sommerf 320. 

lorens auct 242. 

lumbricalis fi Wg 201. 

lycopodioides auct 142. 

mamillosu8 auct 211. 



426 



KJELLMAN. KORRA ISHAFVETS ALG FLORA, 



Fucue miclonensis De la Pyl. 

miclonensis J. G. Ag 

mu8coide8 Gunn 

nodosus auct 

. ovinus Gunn 

palmatus Wg 

pinnatus Gunn 

plicatu8 Wg. 



ptilotus Gunn 

plumo8U8 auct 

plumosus y tenerrimus Wg. . . . 

pumilu8 Fl. Dan 

Quercus Pall 176, 

ramentaceus auct 

rubens Gunn 

sanguineus auct 

«acc/wm'nw$ auct 287, 

serratus L 

f. abbreviata Kjellm 

f. angusta Kjellm 

f. arctica J. G. Ag 

f. grandifrons Kjellm 

serratus + vesiculosus 

Slierardi Kleen 

siliquosus auct 

sinuatus R. Br 

sinuosus Scoresby 

8intw8us y Wg 

spiralis L 

f. borealis Kjellm 

8Ubfll8CU8 Wg 

truncatus Pall 

vesiculosus L 

f. angustifrons Gobi 

f . sphserocarpa J. G. Ag. . . . 

f. turgida Kjellm 

f. vadorum Aresch 

vesiculosus auct 

vesiculosus y spiralis Wg 

virgatus Gunn 

viridis Wg 

Furcellaria Lamour 

fastigiata (L.) Lamour 

f. tenuior Aresch 

Furcellariaceas J. G. Ag 

Fuscaria tenuissima Rupr 

Gigartina (Lamour.) J. G. Ag 

Fabriciana Lyngb 

mamillosa (Good. et Woodw.) 

J. G. Ag 

plicata auct 



Sid. 

268. 
253. 
324. 
244. 
189. 
189. 
206. 
210. 
218. 
218. 
219. 
186. 
253. 
196. 
176. 
184. 
292. 
245. 
245. 
246. 
245. 
245. 
249. 
252. 
248. 
176. 
176. 
176. 
252. 
252. 
142. 
207. 
248. 
248. 
248. 
248. 
248. 
264. 
252. 
324. 
325. 
201. 
201. 
201. 
201. 
142. 
211. 
169. 

211. 
210. 



6ld. 
Gigartina purpurascens Nyl . et S«L 203. 
Gigartinacesc (Ktitz.) J. G. Ag. ... 202. 

Gleocapsa spec 396. 

Gleothamnion Cienk 361. 

palmelloides Cienk 351. 

Gracilaria confervoides J. G. Ag. 196. 
. fl proccrrima Post. et Rupr. 196. 

Gymnogongrus plicatus auct 210. 

Hsemescharia Kjellm 182. 

polygyna Kjellm 182. 

Halicoccus nodosus auct 244. 

Halidrys (Lyngb.) Grev 243. 

nodosa Lyngb 244. 

siliquosa (L.) Lyngb 243. 

Halosaccion (Ktitz.) Rupr 196. 

dumontioides Harv 896. 

Jistulosum Rupr 197. 

rainentaceum (L.) J. G. Ag. 19(f 

f. densa Kjellm 196. 

f. ramosa Kjellm 196. 

o. major Kjellm 196. 

lh minor Kjellm 196. 

f. robusta Kjellm 196. 

f. subsimplex Rupr 196. 

saccatum (Lepech.) 200. 

soboliferum Rupr 197. 

Halymenia palmata auct 189. 

ramentacea Lindbl 197. 

rosacea auct 204. 

Haplospora Kjellm 264. 

globosa Kjellm *264. 

Hildbrandtia Nardo 179. 

rosea Ktitz 179. 

Hildbrandtiace» Hauck 179. 

Himanthalia Lyngb 242. 

lorea (L.) Lyngb 242. 

Hutchimia badia Post. et Rupr. 160. 

fastigata Lyngb 159. 

strida Lindbl 160. 

Hydrolapathum (Stackh.) J. G. Ag. 184. 

• sanguineum (L.) Stackh 184. 

Hypnca pur purascens Croall 208. 

Ilea (Fr.) Aresch 319. 

fascia (Mull.) Fr 319. 

f. cfespitosa J. G. Ag. (Farl.) 819. 

Iridcea edulis Post. et Rupr 194. 

Isthmoplea Kjellm 841. 

sphaiTophora (llarv.) Kjellm. 341. 
Kallymenia J. G. Ag 204. 

integra Kjellm 194. 

Pennyi Harv 206. 



VEGA EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



427 



Sid. 

K&llymenia Pennyi Dickie 194. 

reniformis auct 204. 

rosacea J. G. Ag 204. 

septemtrionaiis Kjellm 204. 

Laminaria (Lamour.) J. G. Ag 284. 

Agardhii Kjellm 291. 

Agarum Lyngb 278. 

atrofulva J. G. Ag 294. 

Bcerii auct 279. 

caperata Kleen 287. 

capcrata auct 292. 

Clustoni Edm 298. 

f. longifolia Foslie 298. 

cucullata Foslie 300. 

cuneifolia J. G. Ag 285. 

dermatodea J. G. Ag 279. 

digitata (L.) Lamour 299. 

f. complanata Kjellm 299. 

f. cucullata Le Jol 299. 

f. ensifolia Le Jol 299. 

f. latilaciniata Foslie 299. 

f. ovata LeMol 299. 

f. valida Foslie 299. 

digitata Foslie 298. 

digitata Kjellm 296. 

var. 8tenophylla Kleen 303. 

esculenta Lindbl 270. 

fascia auct 319. 

fissilis J. G. Ag • 294. 

flexicaulis Foslie 300. 

longicruris De la Pyl 290. 

longicruris J. G. Ag 292. 

nigripes J. G. Ag 295. 

f. oblonga Kjellm 295. 

a. compressa Kjellm 295. 

p. subteres Kjellm 295. 

f. reniformis Kjellm 295. 

a. longipes Kjellm 295. 

p. brevipes Kjellm 295. 

ophiura Lindbl 292. 

Phyllitis auct 292. 

saccharina (L.) Lamour 286. 

f. grandifolia Kjellm 287. 

f. latissima Kjellm 287. 

f. linearis J. G. Ag 286. 

f. oblonga J. G. Ag 286. 

saccimrina auct 286, 292. 

saccharina Dickie 290. 

solidungula J. G. Ag 284. 

stenophylla Harv. (J. G. Ag.) 303. 

Laminariaceae (Ag.) Rostaf. 265. 



Sid. 

Leathesia (Gray.) J. G. Ag 818. 

difformis (L.) Aresch 318. 

Linkia atra Sommerf. 394. 

Lithoderma Aresch 316. 

fatiscens Aresch 316. 

lignicoia Kjellm 318. 

Lithodermatese Kjellm 316. 

Lithopfcyllum (Phil.) Rosan 186. 

arcticum Kjellm 186. 

Lenormandi (Aresch.) Rosan. 186. 
Lithosiphon Harv 335. 

Laminarire (Lyngb.) Harv. ... 335. 

Lomentarice Kleen 329. 

Lithothamnion Phil 116. 

alcicorne Kjellm 121. 

by88oidc8 Unger 120. 

calcareum var. norvegicum 

Aresch 122. 

calcareum auct 128. 

compactum Kjellm 182. 

fasciculatum auct 123. 

fasciculatum Kleen 117. 

flavescens Kjellm 129. 

.fcecundum Kjellm 181. 

glaciale Kjellm 128. 

intermedium Kjellm 127. 

norvegicum Aresch. (Kjellm.) 122. 

polymorphum (L.) Aresch. ... 134. 

polymorphum Kjellm. ... 181, 182. 

soriferum Kjellm 117. 

Ungeri Kjellm 120. 

Lomentaria articulata Kleen 193. 

clavellosa Kleen 193. 

Lyngbya (Ag.) Thur 395. 

Carmickelii Croall 386. 

flacca Croall 386. 

semiplena (Harv.) Kjellm 396. 

speciosa Croall 886. 

Mesogloia (Ag.) J. G. Ag 313. 

vermicularis Ag 313. 

Melobesia (Lamour.) Rosan 137. 

Le Jolisii Rosan 137. 

Lenormandi auct 136. 

liclveyioides Dickie 136. 

macrocarpa Rosan 137. 

membranacea Lamour 137. 

polymorpha auct 184. 

spec. Kjellm 137. 

vMicrocladia Grev 212. 

glandulosa (Soland.) Grev. ... 212. 
Monostroma (Thur.) Wittr 362. 



428 



KJELLMAK, NORRA I8B AFVET 8 ALGFLORA. 



Sid. 

Monostroma angicava Kjellm 366. 

arcticnm Wittr 367. 

arcticum Kleen 362. 

Blyttii (Aresch.) Wittr 370. 

crispatum Kjellm 369. 

cylindraceum Kjellm. * 363. 

fuscum (Post. et Rupr.) Wittr. 368. 

Grevillei (Thur.) Wittr 367. 

latissimum (Ktitz.) Wittr 362. 

latissimum Kleen 305. 

leptodermum Kjellm 368. 

lubricum Kjellm -363. 

saccodeum Kjellm 365. 

undulatum Wittr 363. 

Myrionema Grev 316. 

strangulans Grev 316. 

vulgäre auct 316. 

Myrioncmatea? Thur 313. 

Myriotrichia Harv 351. 

filiformis Harv 351. 

Nereidea cristata Rupr 186. 

Nitophyllum (Grev.) J. G. Ag. ... 178. 

punctatum (Stackh.) Grev. ... 178. 

Nostochineae (Ag.) Xäg .393. 

Odonthalia Lyngb 138. 

dentata (L.) Lyngb 138. 

Orgyia pinnata Gobi 269. 

Oscillaria (Bosc.) Thur 396. 

subsalsa Ag 396. 

Oscillariacea? (Ag.) Wittr 395. 

Ozothallia Dcsne et Thur 243. 

nodosa (L.) Dcsne et Thur.... 243. 

Padina deusta Post. et Rupr 308. 

Padinella pamda Kleen 336. 

Palmellacea) (Xäg.) Wittr 393. 

Pelvetia Dcsne et Thur 263. 

canaliculata ( L.) Dcsne ét Thur. 263. 
Petrocelis J. G. Ag 180. 

cruenta J. G. Ag 181. 

Middendorffi (Rupr.) Kjellm. 180. 
Peyssonnelia Dcsne 180. 

Dubyi Crouan 180. 

Phloeospora Aresch 326. 

lofotensis Foslie 327. 

pumila Kjellm 328. 

subarticulata Aresch 326. 

tortilis (Rupr.) Aresch 327. 

Phycodrys sinuosa Zeller 176. 

Phyllaria (Le Jol.) Kjellm 278. 

dennatodea (De la Pvl.) Le Jol. 278. 
f. arctica Kjellm 279. 



Sid. 

Phyllaria lorea (Bory) Kjellm. ... 282. 

PhyllitU fascia Gobi 319. 

Phyllophora (Grev.) J. G. Ag 207. 

Brodiaei (Tura.) J. G. Ag 207. 

Brodicei auct 208. 

interrupta (Grev.) J. G. Ag.... 208. 
membranifolia (Good. et 

Woodw.) J. G. Ag 210. 

Plocamium (Lamour.) Lyngb 188. 

coccineum (Huds.) Lyngb. ... 188. 

f. uncinata Ag 188. 

Plumaria pectinata var. tenerrima 

Rupr 218. 

Polyides Ag 164. 

Iumbricali8 Kleen 164. 

rotundus (Gmel.) Grev 164. 

f. fastigiata Turn 164. 

Polysiphonia Grev 152. 

arctica J. G. Ag 160. 

atrorubescens (Dillw.) Grev.... 162. 

Brodia-i (Dillw.) Grev 156. 

f. Agardhii Kjellm 156. 

f. Kutzingii Kjellm 156. 

f. Lyngbyei Kjellm 156. 

a. läxa Kjellm 156. 

/?. confluens Kjellm 156. 

byssoides iGood. et Woodw.) 

Grev 162. 

elongata (Huds.) Harv 158. 

f. Lyngbyei J. G. Ag 158. 

fastigiata (Roth) Grev 159. 

fibrillosa (Dillw.) Grev 157. 

nigrescens (Huds.) Harv 162. 

f. pectinata Ag 162. 

f. protensa J. G. Ag 163. 

/3. gracilis Kjellm 163. 

parasitica (Huds.) Grev 152. 

pulvinata Gobi 153. 

Schilbelerii Foslie 158. 

strida Zellor ". 160. 

urceolata (Lightf.) Grev 153. 

f. roseola Ag. (J. G. Ag.)... 153. 

urceolata auct 160. 

violacea Kleen 157. 

Porphyra Ag 238. 

abyssicola Kjellm 240. 

coccinea Kleen 286. 

laciniata (Lightf.) Ag 288. 

f. linearis Kleen 236. 

f. umbilicalis L. (Kleen) ... 239. 
f. vulgaris Kleen 286. 



VEGA-EXPEDIT10NBSS VETENSKAPLIGA ARBETES. 



429 



Sid. 

Torphyra miniata auct 237, 240. 

umbilicata Rupr 289. 

vulgaris auct 237. 

vulgaris Nyl. et 8«1 239. 

Porphyrace» (Ktttz.) Thur 236. 

Prasiola (Ag.) Lagerst 373. 

stipitata Suhr 373. 

Ptilota (Ag.) J. G. Ag 217. 

elegans Bonnem 217. 

pectinata (Gunn.) Kjellra 219. 

f. integerrima Rupr 219. 

f. litoralis Kjellm :... 219. 

plumosa (L.) Ag 218. 

plumo8a Post. et Rupr 219. 

p. asplenoides Lyngb 219. 

var. tenuissima Schtlbeler... 218. 
a. typica Gobi 218. 

serrata auct 219, 220. 

Punctaria Grev 323. 

plantaginea (Roth) Grev 323. 

f. linearis Foslie 323. 

Punctariaceae (Tliur.) Kjellm 822. 

Pylaiella Bory 340. 

flexilis Rupr 347. 

litoralis (L.) Kjellm 346. 

litoralis Kjellm 348. 

nana Kjellm 350. 

nordlandica Rupr 347. 

pyrrhogon Rupr 347. 

8axatilis Rupr 347. 

varia Kjellm 348. 

Balfsia Berk 308. 

deusta (Ag.) J. G. Ag 308. 

fatiscens Gobi 317. 

spec. Kjellm 317. 

verrucosa (Aresch.) J. G. Ag. 309. 
Hhizoclonium Ktttz 380. 

litoreum Zeller 382. 

pachydermum Kjellm 380. 

f. tenuis Kjellm 381. 

rigidum Gobi 380. 

riparium (Roth) Harv 381. 

Rhodochorton Näg 231. 

intermedium Kjellm 231. 

mesocarpum (Carm.) Kjellm. 234. 
f. penicilliformis Kjellm.... 235. 
f. rupicola Kjellm . 234. 

Rothii (Turt.) Näg 232. 

f. globosa Kjellm 232. 

sparsum (Carm.) Kjellm 234. 

spetsbergense Kjellm 235. 



Sid. 

Rhodochorton spinnlosum (Suhr) 

Kjellm 232. 

Rhodomela (Ag.) J. G. Ag 139. 

Cladostephuä J. G. Ag 142. 

dentata auct 188. 

gracilis Kleen 163. 

larix (Turn.) Ag 162. 

lycopodioides (L.) Ag 139. 

f. cladostephus J. G. Ag. 

(Kjellm.) 140. 

o. densa Kjellm 140. 

p. distans Kjellm 140. 

f. flagellaris Kjellm 141. 

f. setacea Kjellm 140. 

f. tenuinsima (Rupr.) Kjellm. 141. 

a. prolifera Kjellm 141. 

p. glacialis Kjellm 142. 

f. typica Kjellm 139. 

a. compacta Kjellm 139. 

p. läxa Kjellm 140. 

y. tenera Kjellm 140. 

subfusca (Woodw.) Ag 146. 

8ubfii8ca auct 142. 

tenuissima Kjellm 142. 

virgata Kjellm 143. 

Rhodomelacere J. G. Ag 138. 

Rhodophyllis Ktttz 186. 

dichotoma (Lepech.) Gobi 185. 

veprecula auct 185. 

Rhodymenia (Grev.) J. G. Ag 188. 

Brerii auot 170. 

ciliata Post. et Rupr 185. 

cristata auct 186. 

interrupta auct 209. 

jubata Nyl. et Stel 185. 

mamillo8a Aresch 211. 

palmata (L.) Grev 188. 

f. angustifolia Kjellm 189. 

f. prolifera Ktttz 189. 

a. purpurea Kjellm 189. 

0. pallida Kjellm 189. 

f. sarniensis (Mert.) Grev. 189. 

a. latiuscula Kjellm 189. 

p. tenuissima Turn 189. 

f. typica Kjellm 188. 

«. nuda Kjellm 188. 

//. marginifera Harv 188. 

pertusa (Post. et Rupr.) J. G. 

Ag 192. 

Rhodymeniacea* (Harv.) J. G. Ag. 184. 
Rivularia (Roth) Thur 393. 



ÖFVERSIGT 



OFVKtt 



DE åF VEGA-EXPEDITIONEN INSAMLADE 



ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. 



I. LAMELLIBRANCHIATA 



Ar- 



WILHELM LEOHE. 



MED 3 TAFLOIt. 



-**«&■■>- 



ii. III. 



28 



OFVERSIOT 



OFVKIt 



1>E AF VEGA-KXPEIUTIOKEK INSAMLA!*] 



ARKTISKA HAFSMOLLUSKER. 



I. LAMELLIMtANOHIATA 



AT 



WILHELM LECHE. 



MKI) 3 TAKLOIJ. 



-• <f • •- 



n. ni. 



28 



öfversigt öfver fyndorterna för 
hafsmolluskerna. 

(Utdrag ur expeditionens zoologiska journal.) 




6 

8 

11 

13 

14 
15 
19 

21 
22 

26 

28 

29 

39 
40 

41 

46 
62 



63 



64 



1878. 

S8— 80' 

fl 



*Vi 



v. 

Va 



3 '- 



8 /« 



•/, 



8 



10 



"/. 



V8 

8 



19' 



8 



18/ 



14. 15.16/ 



8 



M /( 



8 



23 L 



"/• 






81 



/8 



M /i 



Longi- 
tud. 



Lati- 
tud. 



Djup 
famnar. 



Bottnens beskaffenhet. 



I Vest. om Kariskal 
t Porten f 

JJugorSchar utan- 1 
\ för Chabarova J 
d:o d:0 
Kariska hafvet 



Vid Ilvitbn 
Dicksons hamn 
JVest. om Kamen- 
l ni-öarne 



i 



Vest. om Taimyr- 
landet 

d:o d:0 
Aktinia-viken 



| Chatanga- vikens 
\ mynning 

(Vest. om Blisch-1 
ni ön J 

I Sundet mellanj 
den sydligaste I 
Liachoffs-ön och| 
fastlandet ' 
{S. O. om Liachoffs-1 
öns S. O. spets J 



66" 27' 


70' 9' 


70—80 

5—8 
8—10 


Or 42' 


70° 23' 


100 


66' 10' 


72 3 5' 


85 


68^ 15' 


73° 0' 


8 


68° 32' 


73 n 28' 


10 

12 

4-5 


82° 12' 


74' 8' 


19 


82° 30' 


74° 18' 


24 


90" 25' 


7<r 8' 


15 


92° 20' 


76° 18* 


40 
5—10 


116° (K 


76° 62' 


86 


115° 30' 


76° 40' 


35 


113° 30' 


75° 0' 


15 


119° 0' 


73° 45' 


8 


140° 16' 


78° 40" 


4 


142° 36' 


73° 2' 


9 


144° 20' 


73° 6' 


8 



Lerbotten. 

jLer- och stenblan- 
l dad sandbotten. 

Sandbotten. 

Lerbotten. 



{ 



Lerblandad sand- 
botten. 
d:o d:o. 
Sandbotten. 
Lerbotten. 



Stenbotten. 

{Lerbotten med ste- 
nar. 
J Stenbotten med al- 
l ger. 

Lerbotten. 



Sten- och lerbotten. 
Stenbotten. 

Lerbotten. 



HAFSVOLLUSKZM. 



57 


?r 


_ 


104" ur 


Lati- 

70' 28 


f L>iup | Bsttvu hc?k«ffenhtt. 


fl 


Sandbotten. 


58 


■ 6 - 6 (. 


Kap Srhelagnkoj 


170" 17' 


70' 14 


12 


Lerhotten. 


5'J 


•-»,■„ 




174' 27' 


ii)' 50 


16 




GO 


'-"/. 


O. om Kap .lakan 


177 3 41" 


B» 1 32 


12 


|8and och lera med 
( stenar. 


6fi 


'»■■. 


. . , . 


177' .w 


tra' 2o 


10 


j Sandbotten med 
[ stönar. 


08 


«-»., 


Vid Irkaipi 


180' 35' 


18" ,'.6 


n- o 


StenboMen. 


72 


".» 


|N.Vest.frånWan-| 

[ kart-i na -fl oilc ii | 


170" II' 


17" 33 




Sandbotten. 






Kap Wankarenia 










78 


•/„ 


Vid 1'itlekaj 






4-5 


■ 


1002 

1000 
1007 


1879. 


[N. om Vegas vin-l 
torliMinti utanför. 
\ Titlckaj | 






ii— 10 


|Stonar ocli eönder- 
Igrneadc e näck skal. 


J ■•;■• 


d.(, d:o 






15 


^ten- ocli lerbotten. 


1012 


d:o d:0 






12 


Sandbotten. 


1017 


"t 


d:0 (1:0 






13 


Stenig sandbotten. 


io«6 




d:o d:o 






12 


lSandl>otten med 


1037 


(1:0 d:o 






4— .i 


Sandbotten. 


1044 


», 


Vest. om Uildlja 


109" «' 


10 10 


24 




101'J 


Si-är ',7 


Port Clartnrv 






4—0 


StcnlKttten. 


1051 


»-.., 


[Frfln untgifningar 
InoaflVirtC-larwicc 










10M 


*Vl 




172' 3' 


i4 r ' 52 


18 


Lerbotten. 


1058 


-.-, 


[Konyam-viken in-| 
.nanför Senjavin-. 

[ NU t ni | 






16—10 


| Lerblandad sand- 
| Iwtten. 


10G1 


"(I 




17 r «■ 


14 30 


25 


Stenbotten. 


1004 


'"% 


M In»* 






1—4 


|Sand- ocli t-tenbot- 
| ten. 


1007 


*.'■ 




174' 45' 


13 12 


45 


Lorlxrften. 


10C8 


",» 




177' 5' 


>2 ; 3(t 


55 




1072 


».. 


Vid Buringsiin 


lfi.V 37' 


86" 24' 


76 


|Lerblandml sand- 
j botten. 


1075 


11 - 




lo.V 27' 


55" 20 


05 


d:0 d:o. 


1077 


ia.iB.17^ 








Litar» 1- 
mrUtt 




lok 


För att 

ilcnia uii' i 


indvika vidlyftiglip 

st mod ofvanståen 


beter! 
lo S:i>. 


na* i 


lon fil 


lande redogörelsen 



1. Cyrtodaria Kurriana Dkr. 

N:o 19) flera ex. — 29) flera ex. — 52) 3 skal. — 72) 1 
skal. — 75) flera ex. 

På 5 lokaler från Dicksons hamn till long. 176° 6'; djup: 
4 — 10 fmr. på h varje slags botten. 

Friele och Jeffrevs anse, att C. kurriana ej är specifikt 
skild från C. siliqva Ciiemn. 



2. Mya arenaria Lin. 

N:o 5) [Jugor Schar] 3 ex. - 14) [Long. 62° 32', Kariska 
hafvet] 4 ex.; djup: 5—10 fmr. på sand- och lerbotten. 
Endast mycket små individer. 



3. Neaera arctica (M. Särs) G. O. Särs. 

G. O. Särs, Mollusca regionis arcticac Norvegia), pag. 85, 
tab. 6, fig. 5 a — c. 

N:o 40) [long. 115° 30', lat. 76° 40'; djup: 35 fmr. på ler- 
botten] 1 skal. 

Long. 26, alt. 15, crass. 15 mm. 

Ofverensstämmer med ett obestämdt Ncaera-exemplar, som 
förvaras å härvarande Riksmuseum, och som enligt uppgift 
är taget vid Waigatsch; har dock tydligare striae än detta. 



4. Neaera glacialis G. O. Särs. 

G. O. Särs 1. c. p. 88, tab. 6, fig. Sa— c — Verrill: Cata- 
loguc of marine Mollusca added to the Fauna of the New 
England region, during the past ten years. Transact. of the 
Connecticut Academy. Vol. 5, 1882, pag. 562, tab. 44, fig. 10 a, b. 



438 LECHE, ARKTISKA HAFSMO LLU SKER. 



N:o 39) [long. 116° 0'; djup: 3G fmr.] 1 skal. 

Denna mussla öfverensstänimer ock med ett exemplar, 
som dr. Kobelt erhållit från Novaja Semlja genom Wey- 
precht och godhetsfullt sändt mig; sistnämnda exemplar 
anser sig dock Kobelt ej böra skilja från N. cuspidata Olivi. 

Den Neaera, som jag tidigare (Ofversigt öfver de af svenska 
expeditionerna till Novaja Semlja etc. insamlade Hafsmollusker. 
K. Sv. Vetensk:s Akad:s Ilandl. Bd 16. 1878, pag. 10) upp- 
fört som N. cuspidata Ol., för h vilken art äfven Mörch och 
Kobelt höllo ifrågavarande exemplar från Kariska hafvet, 
har jag ånyo undersökt och får nu ansluta mig till Jeffreys, 
hvilken enligt meddelande i bref anser den vara N. subtorta 
G. O. Saks 1. c. p. 87, tab. 6, fig. Ga— c. 



5. Neaera behringensis n. sp. Tab. 32, fig. 1, 2. 

Testa valde infläta: umbonibus ferc medianis; rostro sursuni 
curvato, marghie ventrali arcuato, sub rostro sinuato: in media testa 
costis radiantibus cum striis alternantibus : epidermide fuha. 

Long. 29, alt. 20, crass. IG, 5 mm. 

N:o 1075 [Vid Beringsön; djup: 65 fmr. på lerblandad 
sandbotten]) 1 skal. 

Denna art liknar något N. curta Jeffreys (Proceed. Zool. 
Soc. 1881, pag. 943, tab. 71, fig. 10). Do skiljas dock lätt från 
hvarandra genom följande karakterer: 

N. curta. 



1:6) Skulpturen består af 
»numerous, longitudinal sharp 
ribs on tho posterior side, and 
striae in thc same direction on 
the other side. v. 



N. behringensis. 

l:o) A det mellersta skal- 
partiet alternera striae och rib- 
bor med hvarandra, medan på 
den bakersta delen endast rib- 
bor, på den främsta endast 
striae förekomma. 
2:o) N. curta är längre än ^V. behringensis. 



3:o) Processus cartilaginis 
är liten och triangulär. 

4:o Umbones ligga närma- 
re den främre ändan. 

5:o) Hvit. 



3:o) Processus cartilaginis 
stor och skedformjg. 

4:o) Umbones intaga mid- 
ten af skalet. 

5:o) Gulbrun. 



Närmare denna nva art står måhända N. multicostataSx. 
et Veruill (1. c. p. 559, tab. 58, fig. 40); sistnämnda art afviker 



VBOA-BXPEDITIOKENa VRTEN8KAPLIGA ARBETEN. 



439 



dock derigenom, att striae och ribbor ej alternera med hvar- 
-andra, samt att rostrum är mindre tydligt uppåtböjdt. 

Det torde således vara skäl att åtminstone tills vidare 
hålla de nämnda formerna skilda. 



6. Pandora glacialis Leach — P. inaeqvivalvis (Lin.) Jeffbeys 
1. c. p. 929. 

N:o 58 [Kap Schelagskoj] 4 ex. — N:o 60 [Kap Jakan] 1 
ex.; djup: 12 fmr. på sand- och stenblandad stenbotten. 

Rörande denna arts synnerligen vidsträckta utbredning 
jemför Jeffreys 1. c. 

7. Lyonsia arenosa Moll. var. sibirica mihi Tab. 32, Äg. 3, 4. — 
L. gibbosa Hancock: A List of shells dredged on the 
West Coast of Davis's Strait (Annals of Nat. History. Vol. 
18, 1846, pag. 338, tab. 5, fig. 11, 12). 

Multo major e quam forma typica, infläta; extremitate antica 
producta; epidermule virescente. Long. 35, alt. 20, crass. 14 mm. 

N:o 15) 1 ex. — 58) flera ex. — 59) flera ex. — 60) 1 ex. 

På 4 lokaler från H vitön till Kap Jakan; djup: 12 — 16 
fmr. på sand- och lerbotten. 

Denna form kan ej anses för en från Möllers Pan- 
dorina arenosa skild art, enär flera exemplar af den senare 
från Spetsbergen (Zool. Riksmuseum) till hela sin habitus 
ganska nära öfverensstämma med de föreliggande. Men de 
senare äro större än alla hittills beskrifna exemplar; det stör- 
sta exemplar, jag sett från annan lokal, är ett från Spetsbergen 
och 25 mm. långt, medan arten i Kariska hafvet — det vid 
Hvitön tagna exemplaret är helt litet — ej blir längre än 

17 ! /2 HHE. 

Vinkeln mellan dorsal- och bakre kanten är än skarp än 
afrundad. Epidermis affaller mycket lätt. 

Beskrifning och afbildning ådagalägga på det tydligaste, 
att föreliggande form är identisk med Hancock\s L. gibbosa 
från Davis' Strait. 

8. Tellina lata Gm. 

N:o 3) 1 ex. — 5) 3 ex. — 11) flera ex. — 15) 5 ex. — 21) 
flera ex. — 22) 5 ex. — 39) 3 ■ skal. — 40) 2 skal. — 58) flera 



440 LKCUK, ARKTISKA H A FS MO L L US K ER. 



ex. — 59) flera ex. — 00) 1 skal. — 66) flera ex. — 72) 5 ex. 

— 75) 2 ex. — 1002) 5 skal. — 1006, 1017, 1035, 1036) 4 skaL 

— 1037) 2 skal. — 1051) 6 ex. — 1067) 4 ex. — 1068) 2 skal. 

På 23 lokaler fråu long. 66° 10' till 177° 5' Beringshafvet ; 
djup: 4 — 85 fmr. pä h varje slags botten. 

Anmärkningsvärdt är, att 6 smä ex. blifvit tagna vid Port 
Clarence tillsammans med utpräglade sötvattensdjur (Succi- 
nea, Limnaea, Pisidium). 



0. Tellina solidula Pult. 

N:o 1036 [Vegas vinterhamn] 1 skal. 
Long. 17,5, alt. 14 mm. 

10. Saxicava pholadis Lin. 

N:o 28) 2 ex. — 41) flera ex. — 68) 1 ex. — 78) 1 ex. — 
1002) flera skal. — 1006) 1 ex. — 1075) 1 ex. — 1077) 1 ox. 

På 8 lokaler frän long. 92° 20' (vcst. om Taimyr-landet) 
till Beringsön; djup: 1 — 65 fmr. på h varje slags botten. 

11. Venus fluctuosa Gould. 

N:o 5) flera ex. — 13) flera ex. — 14) 2 ex. — 66) flera 
skal. — 68) flera ex. — 72) flera ex. — 75) flera ex. — 78) 
flera ox. — 1002) flera skal. — 1006) 2 skal. — 1012) 1 ex. — 
1037) flera ex. — 1058) 1 ex. 

På 13 lokaler från Jugor Sch ar till Konyam-viken; djup: 
5 — 16 fmr. på hvarje slags botten. 

Varierar med afsecnde på skalets form rätt mycket, utan 
att dock några bestämda varieteter skulle kunna uppställas. 

12. Venerupis Petitii Dksii. 

Middendokfk, Beiträgc /ai einer Malacozoologia Rossica, 
III, pag. 567, tab. 17, fig. 11—13. 

N:o 1077 [Beringsön] flera skal. 

Största exemplaret: long. 47,5, alt. 38 mm. 

Middexdorff anför densamma från öarnc Sitcha, Kadjak 
och från Beringshafvet. 



VEO A- EXPEDITION ESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 441 



13. Axinus flexuosus Mont. 

N:o 22) [long. 82° 30'] 1 ex. — 39) [116° 0'] 1 ex.; djup: 24 
— 36 fmr. på lerbotten. 

Den förut af mig som Axinus flexuosus (1. c. pag. 15) upp- 
förda mussla är ej denna, utan identisk med den sedermera 
som ny art af G. O. Särs beskrifna Axinopsis orbiculata 
(1. c. pag. 63, tab. 19, fig. 11 a— d). 



14. Astarte crebricostata Forh. 

N:o 26) [long. 90° 25'; djup: 15 fmr. på stenbotten] 1 ex. 

15. Astarte semisulcata Leacji var. placenta Mörch tab. 34, 
fig. 35, 36. — Leciik 1. c. pag. 19, tab. 1, fig. 4 a — c. 

N:o 13) 3 ex. — 15) 5 ex. — 21) flera skal. — 29) flera 
ex. — 40) flera skal. — 41) flera ex. — 57) flera ex. — 58) 
flera ex. — 60) 7 ex. — 66) flera ex. — 1002) flera skal. — 
1006) 2 skal. — 1036) 2 skal. — 1058) 3 ex. 

På 14 lokaler från long. 56° 27' till Konyam-viken ; djup: 
2 — 35 fmr. företrädesvis på sand- och lerbotten. 

Redan förut har jag fäst uppmärksamheten på, att tyd- 
liga striae högst sällan saknas på umbonalregionen (1. c. pag. 
20); nu har jag funnit 20 mm. långa ex., (fig. 35) hvilkas 
skulptur visar synnerligen stor likhet med A. com pressa 
Liy. (elliptica Brown); genom talrika öfvergångsstadier äro så- 
dana dock förenade med den fullkomligt släta formen. 

16. Astarte semisulcata Leach var. rhomboidalis mihi tab. 
32, fig. 5, 6. 

N:o 29) [Aktinia-viken; djup: 5 — 10 fmr. på stenbotten] 1 ex. 

Tab. I, fig. 5, 6. Biff ert a var. placenta forma rhomooidali; 
valvtdae concentrice ruguloso-striatae. 

Ehuru mycket afvikande till formen torde ifrågavarande 
ex. dock ej böra uppfattas såsom sjelfständig art, utan blott 
som en med var. placenta närmast beslägtad A. semisulcata- 
form; flera mindre ex. af var. placenta likna nämligen, 
hvad skalets form beträffar, ganska mycket detta ex. Skulp- 



442 LBCHE, ARKTISKA H AFSM0LLU8KER. 



turen påminner mera om den typiska A. semisulcata, dock 
förekommer äfven å det ifrågavarande ex. närmast umbones 
de för var. placenta så karakteristiska vecken. 



17. Astarte quadrans Golld, In vertcbrata of Massachusetts; 
2. edit, pag. 123, fig. 434. 

N:o 1064) [S:t Lawrence-ön; djup: 1 — 4 fmr. på sand- och 
stenbotten] 3 ex. 



18. Astarte Warhami Hancock, Tab. 32, fig. 7—12. 

N:o 13) flera ex. — 15) flera ex. — 29) flera ex. — 41) 
flera ex. — 57) flera ex. — 6G) flera ex. — 1002) 1 ex. — 1012) 
4 ox. — 1017) 2 ex. — 103G) 4 ex. — 1056) 1 ex. — 1058) 6 
ex. — 1031) 1 ex. 

På 13 lokaler från long. 68° 15', Kariska hafvet till long. 
171° 45'; djup: 5 — 25 fmr företrädesvis på sandbotten. 

Vid sidan om sådana ex., hvilka fullkomligt öfverens- 
sttlmma med den af Hancock (Annals of Nat. History, Vol. 
18 (1846) pag. 336) lemnade beskrifningen ! , finnas ex., som 
genom kortare form och skulpturens beskaffenhet bäst öfver- 
ensstämma med ex. af A. Bank si i Leacii från Sveriges vest- 
kust (Lovens typexemplar); andra åter närma sig ex. af Ni- 
cania striata Leacii. Men enär dessa mest afvikande ex. 
förenas genom ett stort antal mellanformer, anser jag det 
oberättigadt att vilja skilja dem. Edg. Smith (1. c. pag. 222) 
har ock sammanfört A. Warhami, Banksii och striata under 
ett namn: A. compressa Mont. Jag skulle således äfven 
för de föreliggande musslorna kunna begagna denna artbe- 
teckning; men dels är användandet af detta namn ej fullt 
lämpligt, enär A. compressa Lin\ numera i allmänhet antages 
vara synonym med A. elliptica Bkown, dels öfverensstämmer 
flertalet af de föreliggande bäst med A. Warhami, hvarfbr 
denna i viss mån kan anses som hufvudform. Att döma efter 
beskrifningen likna några ex. mycket A. fabula Reeve, hvil- 
ken Smith dock anser vara en skild art. 



1 Att den af H. gifna nfbildningen (tub. 6, fig. 16) med afseende på 
skulpturen dock ej Ur exakt, har redan Edg. Smith (Journal af Couchology. 
Vol. 3, pag. 224) påvisat. 



TEGA-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA AIIBKTBy. 



443 



De tre afbildade ex. kunna gifva en föreställning om 
ifrågavarande arts variabilitet; mellan dessa extrema former 
förekomma talrika mellanstadier. 

Huru mycket dimensionerna kunna vexla, framgår ur föl- 
jande mått: 

long. 23,5, alt. 19, crass. 11 mm. 
» 18,5, > 17, > 9 > 

> 11,5, 11, i 6 * 



19. Cardita Novangliae Morse, tab. 32, fig. 13—15 (Cyelocar- 
dia Novang.): First Annual Report of the Trust, of Pea- 
body Acad. of Science 1869 — Tryox: American Marine 
Conchology, pag. 166, fig. 423, tab. I, fig. 13—15. 

Testa oblongo-ovata, tenuiore quam Carditae borealis, umbonibus 
medianis non prominent ibus, cardine angusta; costis 17 rotundatis. 
Long. 17,5, alt. 15, crass. 9,5 mm. 

N:o 66) [O. om Kap Jakan] 1 ex. — 1058) [Konyam- viken] 
flera ex.; djup: 2 — 10 fmr. på sandbotten. 

Genom ofvanstående karakterer skiljes denna mussla lätt 
från C. borealis Coxkad, hvilken är större, har relativt kor- 
tare och tjockare skal, mera framstående umbones och betyd- 
ligt tjockare låsrand. Märkligt nog anser Verkill (1. c. pag. 
572) densamma blott för >an inconstant variety of the com- 
mon C. borealis». 



20. Cardium ciliatum Fabr. 

N:o 13) 1 ex. — 14) 3 ex. — 1068) 3 ex. 
På 3 lokaler från long. 68° 15' till long. 177° 5'; djup: 8- 
55 fmr. på ren och sandblandad lerbotten. 



21. Aphrodite groenlandica Chemx. 

N:o 5) flera ex. — 6) 1 ex. — 13) flera ex. — 14) flera ex. 

• 57) 4 ex. — 60) 1 ex. — 1006—1007) 3 ex. — 1012) 1 skal. 

• 1017) 1 skal. — 1037) 4 ex. — 1044) 4 ex. — 1058) 1 ex. 
- 1068) flera ex. 

På 14 lokaler från Jugor Schar till long. 177° 5'; djup: 2 
-55 fmr. på sand- och lerbotten. 



444 LF.CIIE, ARKTISKA 11 A F SMOLLU 8KER. 



22. Yoldia hyperborea Lov. Tab. 33, fig. 16, 17. 

N:o 14) 1 ex. — 58) flera skal. — 59) 2 ex. — 60) 1 ex. 
1056) 1 ex. — 1007) 4 ex. — 1068) 1 ex. 

På 7 lokaler från long. 68° 32', Kariska hafvet, till long. 
177° 5'; djup: 10 — 55 finr. företrädesvis på lerbotten. 

Denna form varierar ganska betydligt. Somliga hafva 
rundade, mera framstående umbones än ex. från Spetsbergen. 
Mest afvikande är ett ex. (N:o 1056, efr. iig. 16), som har bakre 
ändan mera afsmalnande än de öfriga utan att dock uppnå den 
långdragna form som Y. limatula Say; umbones bibehålla sitt 
läge i midten. Kpidermis å sistnämnda ex. är ej glänsande 
som hos de öfriga, utan har en matt brun färg. Ifrågavarande 
ex. visar följande dimensioner: long. 45, alt. 22, crass. 12 mm. 
Det öfverenstämmer väl med den af Goijld (1. e. pag. 160, fig. 
467) afbildade Y. myalis, utom livad tänderna beträffar; dessa 
förekomma hos Y. mvalis i .samma antal å främre som å bakre 

ftr 

sidan, medan ex. från Sibiriska Ishafvet framtill har 23, bak- 
till 14. 



23. Yoldia arctica Grav. Tab. 33, fig. 18, 19. 

N:o 11) 2 ex. — 13) flera ex. — 14) flera ex. — 15) 5 ex. 

— 19) flera ex. — 21) flera ex. — 29) flera ex. — 39) flera ex. 

— 40) flera ex. — 46) flera ex. — 52) flera ex. — 53) flera ex. 

— 54) flera ex. — 57) flera ex. — 58) flera ex. — 59) flera ex. 

— 75) flera ex. 

På 17 lokaler från long. 68° 15', Kariska hafvet, till long. 
176" 6', KapWankarema; djup: 4 — 85 fmr. på hvarje slags botten. 

Denna är den i största antal under expeditionen insam- 
lade musslan. Med rätta har ock Stlxijkrci (Evertebratfaunan 
i Sibiriens Ishaf) betecknat den som kolonibildande. Så myc- 
ket märkligare är dcrför den omständigheten, att denna art 
ej blifvit funnen i Beringssundet eller Beringshafvet. Dall 
(Proceed. of the Oalifornian Acad. of Science. Vol. 5) uppgif- 
ver deremot, att den förekommer derstädes. Helt visst torde 
den dock på sistnämnda lokaler finnas i mycket ringa antal, 
eftersom den ej påträffats vid Vega-expeditioncns talrika dragg- 
ningar. Den kan således anses som en vester ifrån invandrad 
art. Vid Massachusetts kuster har den funnits endast i isemi- 
fossil condition*. (Gould 1. c. pag. 157.) 



VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



445 



Redan tidigare har jag påvisat (1. c. pag. 28), att skalen 
af Leda pernula på de tidigaste utvecklingsstadierna äro nä- 
stan liksidiga; tillika framhöll jag, att vi hafva att anse den 
liksidiga skalformen hos musslorna som den indifferenta, 
embryonala, medan en starkare utvecklad oliksidighet bör 
betraktas som ett mera differentieradt stadium. Undersöknin- 
gen af helt unga Y. arctica (lig. 18, 19) har bekräftat detta på- 
stående (conf. 1. c. pag. 24); de äro nämligen fullkomligt lik- 
sidiga och så olika do fullt utbildade individerna, att endast 
den omständigheten, att alla mellanformer påträffats, äfvensom 
att dessa ex. städse förekomma tillsammans med de mera ut- 
vecklade individerna, kunnat öfvertyga mig om, att de verk- 
ligen tillhöra Y. arctica. Jemför i öirigt, livad M. Särs (Om 
de i Norge förekommende fossile Dyrelevninger fra Qvartaer- 
perioden pag. 37) yttrar om denna art. 



24. Yoldia arctica Gray var infläta mihi Tab. 33, fig. 20—22. 

Tesfa valde infläta, parum alfior qnam crassior. 

N:o 52) 2 ex. — 53) 1 ex. — 54) flera ex. — 57) 4 ex. — 
58) 2 ex. — 59) flera ex. 

På 6 lokaler från long. 140° IG', Blischni-ön, till long. 174° 
27'; djup: 4 — 16 fmr. på lerbotten. 

Denna varietet karakteriseras derigenom, att höjden en- 
dast föga öfverstiger tjockleken, hvilkct framgår af nedan- 
stående mått: 

* Long. 19, alt. 12, crass. 10 mm. 
16, » 11, > 9 > 
10, 7,5 °> 6 

Vid första påseendet synes denna form så mycket afvika 
från Y. arctica, att man kunde vara frestad att anse den som 
specifikt skiljaktig. Dock har jag funnit flera ex., som bilda 
öfvergången mellan denna och den mera sammantryckta for- 
men (Y. port lan di ca Reeve); båda former förekomma ock 
tillsammans. 

Såsom af ofvanstående lokalöfversigt framgår, är dess ut- 
bredningsområde jemförelsevis begränsadt; den förekommer ej 
i Kariska hafvet. 



25. Yoldia lenticula Moll.: Index Molluscorum Groenlan- 
diae, Naturh. Tidskr. bd. 4, 1842—43, pag. 90 (enl. origi- 



KTISKA IIAF8M0I.Z.UIKAM. 



nalex.). — G. O. Saks 1. c. pag. 39 — Y. abyssicol* To- 
rell: Spetsbergens Mollusker pag. 29, tab. I, fig. 4 — 
Y. pygniaea MCxst. var, gibbosa M. Särs: Varnat 
Dyrelev ninger etc. pag. 38, fig. 75 — 83. — Lechb L c pag. IL 

N:o 11) flera ex. — 3E>) 1 ex. — 40) flera ex. ■ | 

På I! lokaler från long. 66° 10', Kariska hafvet, till long. 
116"; djup: 35 — 85 fmr på lerbotten. 

Att somliga mindre ex. äro kortare i den bakre ändan, 
således mera liksidiga än de större, får, enligt hvad som 
ofvan (se Yoldia artica) yttrats, ej föranleda uppställandet if 
en särskild form. 

Fuiklk (Catalog d. nuf d. norw. Nordmeerexped. beiSpui- 
bergen gefund. Molluskcn, pag. 265) antager, att den af mig 
som Y. forma propinqua (1. c. pag. 26, pl. I, fig. 7) beteck- 
nade möjligen är hans Y. tennis var. aymmetrica, tunikan 
återigen är identisk med Leda subaeqvilatera Jeffbbyi 
(Proc. Zool. Soc. 18711, pag. 579, pl. 40, flg. 3). Denna såväl 
som de andra nyligen af Jkpphrts uppstälda arterna torde 
till sin systematiska valör först då kunna rätt bedömas, når 
ett större antal från skilda lokaler föreligger till jemforelse. 
Att efter enstaka ex. och på grund af sådana karaktärer som 
skalets större eller mindre oliksidighet, färg, tändernas antal 
etc. uppställa nya species synes mig, hvad denna slägtgrnpp 
beträffar, vara lönlös möda. Med afseende på några af de 
smärre Yoldia-arterna har jag redan Tid ett föregående till- 
fälle påvisat mellanformer. 




VKGA-KXPKDITIOXESa VETENSKAPLIGA ARBETES. 



447 



28. Leda pernula MCll. var costigera mihi Tab. 33, fig. 23 
— 25. — Nucula costigera Beck: Tabulae ineditao. 

Testa oblongo-lanceolata, extremitate post i ca attenuata, valde 
producta et sursumcurvata, margine ventrale valde arcuata; striis 
concentricis distinctis : extremitate postica intus plicam elevatam lon- 
gitudinaletn fere aäingentem umbones praebente. Long. 42, alt. 18,5, 
crass. 10 mm. 

N:o 11) 3 ex. — 39) flera ex. — 40) 1 ex. — 60) 1 ex. 

På 4 lokaler från long. 66° 10', Kariska hafvet, till long. 
177° 41', O. om Kap Jakan; djup: 12 — 85 fmr. på lerbotten. 

Professor S. Loven har godhetsfullt stält till mitt förfo- 
gande fyra planscher, hvilka Dr. Beck år 1834 skänkt honom 
med uppgift, att de tillhörde ett verk öfver Grönlands mollu- 
sker, hvilket skulle utgifvas på Kristian VUPs bekostnad. Å 
ett af dessa blad afbildas en Leda, hvilken Beck, som egen- 
händigt tecknat namnen vjd alla figurerna, kallar Nucula 
costigera. Detta namn har B. utan tvifvel gifvit denna form 
på grund af den starka längsribba, som sträcker sig på ska- 
lets insida från bakre spetsen till nära umbones. Denna längs- 
ribba finnes dock äfven på ex. af L. pernula från andra loka- 
ler, om ock kanske något mindre utvecklad. Deremot skiljer sig 
B.'s N. costigera från alla af mig undersökta Leda-former dels 
genom sin betydligare storlek dels och förnämligast genom den 
starkt uppåt böjda bakre ändan, med hvilken senare egenskap 
åter den bågformigt böjda ventrala randen sammanhänger. 

Med denna Beck's N. costigera öfverensstämma några af 
Vega-expeditionen hemförda ex. Af dessa senare öfverträffar 
dock det största (se de> ofvanför stående måtten) det af Beck 
afbildade något i storlek, enär det senare endast är 38 mm. 
långt. Att den bakre spetsens starka svängning uppåt ej är 
en karakter, hvilken blott tillkommer de största, mest utveck- 
lade ex., bevisas derigenom, att denna egenskap framträder lika 
tydligt hos flera af de mindre som hos de större ex. Somliga 
af de medelstora ex. närma sig dock den typiska L. pernula 
något mera. Om således denna form knappast kan göra an- 
språk på att framställas som någon mera fixerad varietet af 
L. pernula, så förtjena dock dess utmärkande egenskaper att 
framhållas såsom ett ytterligare bidrag till kännedomen om 
denna arts ofantliga plasticitet. Att Steenstrups L. macilenta 
och buccata tillhöra samma art: L. pernula, har jag redan 
förut påvisat (1. c. pag. 28). 



448 l.ECUE, ARKTISKA IT AFBMOLI.U S KER. 



29. Leda pernula MCll. var. lamellosa mihi Tab. 33, fig. 26. 

Striis concvntricis lumrUosia, paucis. 

Long. 27, alt. 14,5 mm. 
20, > 11, 

N:o 52) [Vcst. om Blischni-ön] 3 ex. 

Denna form, som vid första påseendet skiljer sig frän alla 
andra hittills kända Leda-arter, skulle kunna uppfattas som 
en sjclfständig art, enär jag ej observerat några ex., som för- 
medla öfvergången mellan denna och Loda pernula. Men 
enär å andra sidan den enda karakter, hvarigenom den skiljer 
sig från andra Leda-arter, är den speciela utbildningen af 
skulpturen, torde detta ej berättiga till uppställandet af en 
ny art, Närmaro ventralrandon äro nämligen de concentri- 
ska striae lamellartade, uppstående och på samma gång få- 
taliga, medan de i omedelbara närheten af umbones äro 
mindre, talrikare och stå tätare d. v. s. de hafva hår, på det 
äldsta skalpartiet, bibehållit den ursprungliga, hos flertalet Leda- 
arter förekommande tätare strioringen, medan de öfriga striae 
differentierats. Att hos L. pernula skalets skulptur varierar, 
har ock G. (). Saks (1. c. pag. 3i>) observerat hos norska ex. 

Både var. costigera och lamellosa skilja sig från de 
norska ex. också derigenom, att låständernas antal å främre 
och bakre ändan är ungefär lika, medan hos de norska de 
bakre äro talrikare. 

30. Leda minuta Beck (Nucula minuta): Tabulae ineditae 
— MCllkk 1. c. pag. 90. 

N:o 10T>N) [Konyam-viken] liera ex.; djup: 2 — 10 fmr. på 
lerblandad sandbotten. 

Arten skiljer sig från L. pernula bland annat dcrigenom. 
att längsribban å bakre ändans insida här reducerats till en 
liten, endast vid yttersta spetsen framträdande upphöjning. 
Ofvergångar mellan denne och L. pernula finnas ej bland de 
af exped. insamlade. De föreliggande ex. skilja sig från de 
grönländska genom något ringare tjocklek. 

31. Area glacialis Gkav. 

N:o 8) 2 ex. — 22) G ex. — 29) 2 ex. — 39) o ex. — 40) 
2 ex. — 41) 2 ex. 



VEGA-BXPEDITIOSBNa VETEN8KAPLI0 A ARBETEN. 449 



På 6 lokaler från long. 61° 42', Kariska hafvet, till 113° 30', 
Chatanga- viken ; djup: 5 — 100 fmr. företrädesvis på lerbotten. 

Intet af de föreliggande ex. uppnår samma storlek som 
de af de svenska expeditionerna. 1875 och 1876 från Kariska 
hafvet hemförda eller som ex. från Spetsbergen. 



32. Area glaclalis Gray var. pectunculoldes mihi — Var. (A. 
glac.) ArcapectunculoidesScACCin var. grandis Leche 
1. c. pag. 30, tab. I, fig. a--c. — A. pectunculoides var. 
septentrionalis G. O. Saks 1. c. pag. 43, tab. IV, fig. 2. 

N:o 39—50) [long. 115° 30' och 116°] 3 ex.; djup: 5-36 
fmr. på ler- och stenbotten. 

De tre ex. äro ungar af denna form, hvilken jag i mot- 
sats till Särs och Friele ej kan anse som specifikt skild från 
A. glacialis, enär jag påträffat intermediära former; cfr. 1. 
c. pag. 30 — 31. Den torde således lämpligen kunna betecknas 
med ofvanstående namn. 



33. Nucula tenuis Mont. var. typica G. O. Särs 1. c. pag. 33. 

N:o 11) flera ex. — 40) flera ex. — 1058) 1 ex. — 1067) 
2 ex. — 1068) flera ex. 

På 5 lokaler från long. 66° 11', Kariska hafvet, till long. 
117° 5'; djup: 2—85 fmr på lerbotten. 

34. Nucula tenuis Moxt. var. expansa G. O. Särs 1. c. — N. 
ex p an sa Leche 1. c. pag. 29. 

N:o 39—40) 3 ex. — 58) flera ex. — 59) 6 ex. 

På 4 lokaler från long. 116° 0' till long. 174° 27'; djup: 12 
— 35 fmr. på lerbotten. 

Såväl hvad skalens form som tjocklek beträffar, har jag 
funnit öfvergångsformer mellan ofvannämnda musslor och får 
derför i likhet med G. O. Särs betrakta dem såsom tillhörande 
samma art. Rörande de norska ex. anser sistnämnde författare, 
att utvecklingen af var. expansa företrädesvis äger rum i dju- 
pare vatten, medan var. typica förekommer på mindre djup. 
Att detta ej äger någon giltighet beträffande de föreliggande, 
framgår af ofvanstående uppgifter. Deremot förekommer var. 
expansa ej i Beringshafvet, hvarest endast var. typica på- 
träffats. 

Bd III. 29 



450 LECn E, ARKTISKA 11 AFSMO LLU 8 KER. 



35. Mytilus edulis Lin. 

N:o 1049) [Port Clarence] flera ex. — 1077) [Vid Berings- 
önl; djup: litoralområdet — 6 fmr. 



36. Modiolaria laevlgata (Gra v) Toukll Tab. 34, tig. 27, 28. — 
G. O. Saks 1. c. pag. 29, tab. 3, fig. 3. — Leciie 1. c. pag. 33. 

N:o 15) 2 ex. — 22) 1 ex. — 28) flera ex. — 29) flera ex. 

— 40) 1 ex. — 41) flera ex. — 58) flera ex. 

PA 7 lokaler frän Hvittfn till Kap Scholagskoj; djup: 5— 
40 fmr. på Ii varje slags botten. 

Är den allmännaste bland de hemförda Modiolaria-arterna. 
Den uppnår betydliga dimensioner: long: 39, alt. 24, crass. 
16" mm. De vid Norges kuster förekommande blifva enligt 
G. O. Särs ej längre än 28 mm. Helt unga ex. afvika till 
formen ganska mycket från de utvuxna, enär de äro betydligt 
högre i förhållande till längden; de förete följande dimensio- 
ner: long. 3, alt. 2,ä mm. 

Ehuru fullt utvuxna ex. i allmänhet lätt skiljas från M. 
laevis, så förekomma dock äfven ex., som tyckas antyda en 
öfvergång. A härvarande Riksmuseum förvaras sålunda ett 
ex. betecknadt *Modiola laevigata Wood var. fa Mellville 
Island ->, som torde kunna ansesso m en mellanform mellan 
M. laevigata och laevis, och som nära öfverensstämmer med 
flera bland de föreliggande (N:o 58), hvilka endast skilja sig 
från sagda ex. genom saknaden af bakre striae — som be- 
kant en endast på olika storlek beroende karakter. 

Vidare afvika några ex. (fr. N:o 29) från den vanliga for- 
men och bilda likaledes ett slags öfvergång till M. laevis deri- 
genom, att l:o de äro tjockare (d. v. s. båda skalen tillsam- 
manstagna), 2:o ventralranden är starkare rundad. 

37. Modiolaria laevis Beck Tab. 34, tig. 29, 30 — Beck : Voyage 
sur la corvette la Recherche, Atlas tab. XVII, fig. 2 a — c. 
— Leciie 1. c. pag. 33. — M. discors Mttuius: Fauna etc. 
pag. 7#. (enl. originalex.) — G. O. Saks 1. c. pag. 20. 

N:o o) o ox. — 41) flora ex. — 57) 3 ex. — 58) flera ex. 

— 64) 1 ex. — 1058) 3 ox. — 1077) 1 ex. 

På 7 lokaler från Jugor Schar till Beringsön; djup: lito- 
ralområdet till 16 fmr. på hvarje slags botten. 



VEGA-EXPEDITI0NES8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 451 



Long. 41, alt. 25, crass. 19,5 mm. 
» 36 > 23 'y 15 > 
> 26 > 17 > K) > 
Liksom förra arten uppnår alltså äfven M. laevis från Si- 
biriska Isbafvet större dimensioner än den norska; både denna 
och laevigata skulle sålunda med skäl kunna betecknas som 
^forma gigantea^ gentemot do hittills kända. 

G. O. Särs anser för säkert, att den af Mobils från Öster- 
sjön som denna art beskrifna mussla är M. corrugata; att 
detta antagande är oriktigt, derom har jag varit i tillfälle att 
öfvertyga mig, enär professor Mömus sändt mig ifrågavarande 
mussla, som till arten ej kan skiljas från M. laevis Bkck. 



38. Modiolaria corrugata Stimps. var. glacialis mihi. Tab. 34, 
lig. 31—34. 

N:o 15) 2 ex. — 57) 7 ex. — 58) 2 ex. — 60) 1 ex. 

På 4 lokaler från Hvitön till long. 177° 41', o. om Kap 
Jakan; djup: 9—12 fmr. på sand- och lerbotten. 

Modiolaria corrugata typica simillima, sed fere duplo nuijore; 
area antka 12 — 16 costis radiatis, postica a mediana bene distincla. 
Long. 23, alt. 13, crass. 11,5 mm. 

Genom ofvanstående karakterer skiljes denna form lätt 
från den norska, hvilken ej uppnår mera än 12 mm. längd 
(G. O. Saks 1. c. pag. 30). Såsom sistnämnde förf. uppgifver 
rörande de norska ex., äro äfven å de föreliggande striae å 
bakre arean synnerligen distinkta och väl utbildade. Dock 
gäller detta endast mindre och medelstora; å det största ex. 
äro deremot nämnda striae mycket otydliga; således alldeles 
samma förhållande som hos de andra Modiolaria-arterna. Re- 
dan G. O. Särs har påpekat likheten emellan M. corrugata 
och laevis (discors G. O. S.). Ett ex. (N:o 60, cfr. lig. 33, 34) 
är en verklig öfvergångsform mellan dessa två arter; den öf- 
verensstämmer med M. laevis deruti, att umboncs ligga när- 
mare den främre ändan, med M. corrugata i den allmänna 
formen och de karakteristiska bakre striae. 



39. Modiolaria nigra (Gray) Torell. 

N:o 41) 1 ex. — 58) flera ex. — 59) 5 ex. — 72) 1 ex. 
1006) 2 skal. 



452 LBCUE, ARKTISKA HAFSM0LLU8KEB. 



På 5 lokaler från long. 113° 30', Chatanga- vikens mynning, 
till long. 173°; djup: 5—10 fmr. på hvarje slags botten. 

I motsats till de andra Modiolaria-artcrna uppnår ej nå- 
got af de föreliggande ex. sådana dimensioner som t. ex. de 
norska eller spetsbergska. 

Äfven hos denna art äro de yngre proportionsvis högre 
än de äldre. 



40. Lima sulculus (Leach) Loven. 
N:o 26) [long. 90° 25'; djup: 15 fmr. på stenbotten] 1 ex. 



41. Pecten groenlandicus Sow. 

N:o 39) flera ex. — 40) flera ex. — 41) 2 ex. 
På 3 lokaler från long. 116" till long. 113° 30'; djup: 15- 
36 fmr. på ler- och stenbotten. 



42. Pecten Hoskynsi Forh. var. major Lkciie 1. c. pag. 35. 

N:o 1072) [Vid Beringsön; djup: 75 fmr. pålcrblandad sand- 
botten] flera ex. 

Valvula sinistra: long. 28, alt. 30 mm.; alltså ännu större 
ex. än från Kariska hafvet. Do vårtformiga knutorna sitta i 
allmänhet fullkomligt oregelbundet; hos somliga ex. saknas 
de nästan alldeles. 

Denna arts utbredning är synnerligen stor: Medelhafvet, 
på större djup i Atlant. Oceanen, vid Norge, Jan Mayen, Spets- 
bergen, Grönland, Kariska hafvet, Beringshafvet, New England. 



Förklaring öfver figurerna. 

Tab. 32. 

Fig. 1, 2. Neaera behringensis n. sp. 1, \ nat. storlek, 2, f nat. storl. 

* 3, 4. Lyonsia arenosa Moll. var. sibirica mihi, { nat. storl. 

» 5 9 6. Astarte semisulcata Leach var. rhomboidalis mihi, \ nat. 

storl. 
» 7 — 12. Astarte Warhami Hane, } nat. storl. 
» 13 — 15. Cardita Novangliae Morse, { nat. storl. 

Tab. 33. 

Fig. 16, 17. Yoldia hyperborea Lov., } nat. storl. 

> 18, 19. Yoldia aretica Gray, unga individer starkt förstorade. 

* 20 — 22. * " > var. infläta mihi, { nat. storl. 
23 — 25. Leda pernula Miill. var. costigera mihi, { nat. storl. 
26. > ■> ■> ■> lainellosa mihi, } nat. storl. 



:> 



Tab. 34. 

Fig. 27 ', 28. Modiolaria laevigata Gray, j nat. storl. 
» 29, 30. ■> laevis Beck, { nat. storl. 

31 — 34. > oorrugata Stimp.s. var. glacialis mihi, något 

förstorade. 
» 35, 36. Astarte semisulcata Leach var. placenta Mörch, } nat. 

storl. 



DIATOMS, 



COLLECTED 



DCRIXG 



THE EXrEDITION OF THE VEGA 



EXAMINED 



BY 



P. T. OLEVE. 



(COMMUSICATED 1883, MARCH 27.) 



WITH FOUtt PLATES. 



•«*- 



During the expedition of the Vega Mr. Kjellman collected a 
number of samples containing diatoras, which with the per- 
mission of Prof. Nordenskiöld were delivered to me for exami- 
nation. 

The gatherings were the following: 

1. Five bottles with diatoms collected on the ice near 
Cape Wankarema. 

2. Diatoms washed from algas, collected near Pitlekaj, 
Cape Deschnew (East Cape). 

3. Surface diatoms from the Behring Sea. 

4. Fresh-water diatoms from Japan. 

5. Diatoms from algas collected on the Island of Labuan 
near Borneo. 

6. Diatoms washed from algoe collected near Point de 
Galle, Ceylon, and coarse bottom-mud, dredged in the same 
locality. 

7. Mud from the bottom between Aden and Bab-el-Mandeb. 
Besides there w r ere taken several samples of mud from 

the bottom of the North Siberian sea, which all proved free 
from diatoms. 

For the examination of several of these samples, sufficiently 
clean slides could not be prepared by the usual cleaning pro- 
cess, so that the specimens must be selected and mounted. 
In this difficult work I had the good fortune to be helped by 
the german microscopist Mr. Weissflog, who prepared for 
me, with the most exquisite skill, slides containing diatoms 
from Labuan, Ceylon and Bab-el-Mandeb. For this consider- 
able assistanco, without which I should hardlv have found 
so many species, I render him my best thanks. 



I. Diatoms of the Arctic Sea. 

The first notices about the diatoms of the Arctic Sea 
have been given in 1841 by Ehrenberg, who exarained some 



458 CLEVF, l'J ATOMS. 



samples from Spitsbergen and låter, in 1853, some from Assist - 
ance Bay (73° 50' N. lat.) 1 . The limited number of arctic 
species found by Elirenberg was eonsiderably increased by 
0'Meara' 2 , who published, in 18G0, a list of diatoms, gather- 
ed during the arctic expedition of the »Fox» under the coin- 
mand of Sir Lcop. ArClintock. OMeara enumerates not 
less than 85 species, among which several are fresh-water 
inhabitants and some doubtful, the limits of the species being 
at that time in man)* cases others than admitted at present. 

The Swedish expedition to Spitsbergen, in 1861, under the 
direction of Torell, procured some material containing marine 
diatoms, which wcre examined bv mvself 3 . Låter I obtained 
better materials, especially many verv rich and interesting 
gatherings from the surface of the northern Atlantic and Davis 
Strait, collccted during the Swedish expedition under Norden- 
skiöld to Greenland in 1870. The result of the examination of 
theso materials, as well as many others from Spitsbergen, 
obtained from the lliksmuseum of Stockholm, was published 
in 1873 4 . Afterwards Mr. CTMcara published a catalogue of 
species 5 collected by Mr. Eaton on the voyage of Mr. Leigh- 
Smith. Mr. OMeara found several new species, which, however, 
have been figured in such a manner, that the identification 
may be impossible without original specimens for comparison. 

During the Swedish expedition in 1875 and 1876 to the 
Kära Sea and to Yenisei M. M. Kjellman, Lundström 
and Stuxberg collected several samples containing diatoms, 
which were of the grcatest interest for the knowledge of the 
diatoms in the Arctic Sea, east of Spitsbergen. Also has Mr. 
Kjell man, during his exploration of the alga* of the coasts 
of Finmarken, collected most rich and interesting materials, 
containing diatoms from the northern part of Norway. All 
these materials were examined by Mr. Cirunow andmyself 6 . 
During the expedition of the Vega Mr. Kjellman collected 
extremely rich and important materials on the ice-flakes near 
Cape Wankarema. The species contained in these samples were 
numerous and in a most astonishing or almost incredible a man- 
ner variable, so that it was in many cases scarcely possible 



1 Monatsber. fler Berl. Akud. 1841, page 2UG and 1853, page 522. 

2 Journ. Koy. Dublin Soe. 18fi0 July. 

n Öfvers. K. Sv. Vet. Akad. Förh. 18r,7, page r»i31. 

* Bihang till K. Sv. Vet, Akad. Handlingar, Vol. I, N:o 13. 
5 Micr. Journ., Vol. XIV (NS) pag. 253. 

• K. Sv. Vet. Akad. Handl. Vol. XVII, X:o 2, 1880. 



Y EGA- EXPEDIT 10 SES 8 VETES 8 K A T LIG A A 11 BETES. *59 



to traee out the limits of the species. Also were rich, but 
less interesting materials obtained from algie, collected near Cape 
Deschnew. Several samples of the bottom-mud from the North 
Siberian Sea were also taken, but in examining them I could 
not find a trace of diatoms. All the materials from the expe- 
dition of the Vega have been examined by myself. Still more 
materials from the hyperboreal America were collected during 
the British expedition under the command of Sir George 
Nares and examined by Mr. G. Dickie 1 . Afterwards I have 
received, through the kindness of Prof. Oliver, some of these 
samples. Among them only three were rich enough to be 
subjected to the usual cleaning-process, viz. from BesseVs Bay, 
81° 7' N, Mushroom Point, 82° 28' N, and Discovery Bay, 81° 41'. 
The result of my examination of these gatherings are to 
be found in the following pages. Also from the distant Franz 
Joseph Land some diatomaceous gatherings have been col- 
lected on the ice-flakes during the Austrian expedition under 
Weyprecht. Some of the species found by Mr. Grunow in 
these materials have been published in Van Heurck's Synop- 
sis and issued in Cl. and Möller Diat. No 314. Mr. Grunow 
will låter publish in a more completo manner his researches 
in regard to these most interesting diatoms. The materials 
brought together from the Arctic Sea are thus very considerable, 
and their examination may give a tolerably complete idea of 
the diatomaceous vegetation the Arfctic Sea. I have therefore 
tried to give in the following pages a complete list of all the 
arctic species, found by myself and by Mr. Grunow, omitting 
those found by other authors, not beeing sure about their 
determinations. 



Index of marine arctic Diatoms. 
A. Placochromaticae 



I. Cocconeid». 

Cocconeis ScuteUum Ehb. (Van Heurck Syn. XXIX, 1—12) 
Greenl., Mushroom Point, Fr. J. L. 2 , Spitsb., Finm., Kära, 
Cape Deschnew (East Cape). 



1 Jour. Linn. Soc. Vol. XVII, page 6. 

3 F. J. L. Franz Joseph Land according to Grunow. 



4C0 V LEV K, DI ATOMS. 



var. stauroneiformia, Spitsb., Finm., Mushr. R, Cape Desch- 
new (East Cape). 

forma par va y — Cape Deschnew (East Cape). 

f. HiintitisstHia Grun. — F. J. L. 

C. distans Greg. (I). of Cl. Pl. IX, fig. 23, A. Schm. N. Sea 
Diat. III, tig. 22—28) Mushroom Point, Kära. 

C. pseudomarginata Greg. (D. of Cl. Pl. IX, fig. 27, C. peHu- 
rida Grun. Verh 18U3 Clev. D. of the A. S. pag. 14) Greenl., 
Spitsb., Finm., Kära. 

C. dirupta Greg. (Van Heurck Syn. Pl. XXIX, fig. 13—14) 
Greenl. 

C. docipicns Cl. (D. of the A. S. pag. 14, Pl. I, fig. 6, lower 
val ve, Pl. II, fig. 11 a, upper val ve) stritc on the upper val ve 
19 in 0,oi mm. — Greenl., BessePs Bay, Finm. 

C. arctica Cl. (1). of the A. S. pag. 14, Pl. II, fig. 11 b., upper 
val ve). Length 0,03 mm. Br. 0,ois mm. Lower val ve with sig- 
moid median linc and coarse stria?, composed of distinct puncta, 
12 in 0,oi mm. Central nodule, surrounded by a small area. 
Upper valvo without distinct median line and central nodule. 
Strire interrupted, marginal and axial 11 in 0,oi mm. 

Pl. 35, fig. 4 a, lower, h, upper valve. 

Greenl., BessePs Bay, Finm. 

C. costata Greg. (Van Heurck Syn. Pl. XXX, fig. 11—12) 
Greenl., Mushroom Point, Spitsb., Finm. 

C. tinntarchica Grun. (Aret. Diat. p. IG Pl. I, fig. 1) Bes- 
sePs Bav, Finm. 

C. quamerensis (Grun.) A. Schm. (N. Sea Diat. Pl. III, fig. 
15—10) Greenl., Spitsb., Finm. 

2. Mastogloiaceae. 

Mastogloia ovata Grun. (A. Diat. Pl. I, fig. 2) Finm., Kära. 
31. kariana Grun. (A. Diat. pag. 17, Pl. I, fig. 3) Kära. 

3. Achnantheae. 

Achnanthes suhscssilis Kiitz. (Achnanthidium areticum Cl. 
D. of the A. S. p. 25, Pl. IV, fig. 22, A. brevipes Ag.) Greenl., 
Mushroom Point, Spitsb., Finm. 

.1. coaretata (Brcb) Grun. Mushroom Point. 

-4. tjrönhmdica (Cl.) Grun. (Achnanthid. Cl. D. of the Aret. 
Sea, pag. 25, Pl. IV, fig. 23) Greenl., BesseVs Bay (cominon), 
Spitsb., Finmark. 



VEGA-BXrF.DITlONENS VETENSKAPLIG A ARB ETEN. 461 



The fig. previously published by myself is taken from 
balsam-mounted specimens and not suffieiently exact, for which 
reason I have drawn a new sketch of the upper and lower 
valves Pl. 35, fig. 3 a, lower valve, b, upper valve. 

A. (hungarica Grun. var.?) jamalinensts Grun. (A. Diat. 
pag. 20, Pl. I, fig. 4) Kära. 

A. (?) taniata Grun. (Aret. Diat. p. 22, Pl. I, fig. 5) Kära. 

var. ? hyperborea Grun. F. J. L. 

A. delicatida (Kg.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XXVII, fig. 
3 — 4) Greenl., BesseFs Bay. 



4. Amphoreae. 

» 

Amphora leevis Greg. (Grun. Aret. Diat. pag. 24, Pl. I, fig. 
8) Kära. 

A. favissima Greg. (D. of Cl. pag. 513, Pl. XII, fig. 72) 
Kära, Finm. 

A. ostrearia Bréb. (A. Schm. Atl. Pl. XXVI, fig. 23) Finm. 

var. nova caledonica Grun.? (A. Schm. Atl. Pl. XXVI, fig. 
24) Davis Strait. 

var. vitrea Cl. (Öfvers. af K. Sv. V. Ak. Förh. 1868, pag. 
237, Pl. IV, fig. 5 — G) Spitsb. — Length 0,085 mm. Br. 0,068 mm. 
Striae, composed of distinct puncta, 9 in 0,oi mm., on the con- 
nect. membrane 11 in 0,oi mm. 

A, ocellata Donk. var. jamidinensis Cl. & Grun. (A. Diat. 
pag. 24, Pl. I, fig. 6) Kära. 

A. Weissfloyii A. Schm. (Atl. Pl. 25, fig. 59) Davis Strait. 
Length 0,og mm. Strhe costate, 10 in 0,oi mm. 

A. acuta Greg. (D. of Clyde, pag. 524, Pl. XIV, fig. 93 and 
93 b.) Greenl., Spitsb., Finm. 

A. hyalina Kutz. (A. Schm. Atl. Pl. XXVI, fig. 52—55) Spitsb. 

A. lincolata Ehb. Kära (sec. Grun.) Small form with 20 — 
21 strite in 0,oi mm. 

A. lineata Greg. (A. Schm. Atl. Pl. XXVI, fig. 59, A. grann- 
lata Greg.?) Greenl., BesseFs Bay, Spitsb., Finm., Kära. 

A. teiwra W. Sm. (Syn. I, pag. 20, Pl. XXX, fig. 252)? Finm. 

A. coffevformis Kutz. (A. S. Atl. Pl. XXVI, fig. 56—58) Kära. 

A. lavceolafa Cl. (Öfvers. K. Sv. Vet. Ak. Förh. 1867, pag. 
667, Pl. XXIII, fig. 2) Greenl., Finm., Spitsb., Kära. 

Valve acute, median lino straight, stria) costate, parallel 
in the exteriör, more or less radiant in the interiör part of the 
valve not reaching the median line. Stria* in typical speci- 



462 CLKVF, DI ATOMS. 



mens 8 in 0,oi mm., but vary morc dense. In a small speci- 
men var. minor Cl. from Pitlekaj Cape Deschnew (East Cape) I 
countod 14 strias in 0,oi mm. 

A. angusta Grep. var. arctica Grun. (A. Diat. pag. 24, Pl. I, 
tig. 20) Spitsb., Kära. 

A. Pratens Grep. (Diat. of Cl. pag. 518, Pl. XIII, fig. 81) 
Greenl., Bessel's Bay, Mushroom Point, Spitsb., Finm., Kära. 

var. Tcnrimm Grun. (A. Diat. pag. 24, Pl. I, fig. 7) Kära, 
Cape Deschnew (East Cape), Grcenland. 

A. robusta Greg. (D. of Cl. pag. 51(5, Pl. XIII, fig. 79) Spitsb. 

var.? A. Sclini. Atl. Pl. XXVII, fig. 44 —Greenl., Spitsb., 
Cape Deschnew (East Cape). 

A. EroH Ehb. (A. n/tnbifora Greg. Diat, of Cl. pag. 526, Pl. 
XIV, fig. 97, A. Schm. Atl. Pl. XXV, fig. 17, 18, 19, 33, 36, Pl. 
XXVI, fig. 33, A. Leighswithiana 0'M.V) Strirc costate. — Greenl. 
Mushroom Point, Spitsb., Finm., Kära, Cape Deschnew (East 
Cape). 

A. cymbifmi (Greg.?) Cl. (A. Schm. Atl. Pl. XXV, fig. 35) 
Strise composed of distinct puncta. — Greenl., Spitsb. 

One specimen from Greenl. mcasures in length 0,i2 mm. 
and has 7 striie in 0,oi mm. 

A. spectalrilis (Greg.?) A. Schm. (Atl. Pl. XL, fig. 20—23. 
A. furcata Leuduger Fortmorel) Davis Strait. 

A. Grerilleana Greg. Finm. 

A. fnsciata Greg. (Tr. M. S. V. Pl. I, fig. 36, D. of Cl. Pl. 
XIII, fig. 91) Finm. 

A. complexa Greg. (D. of Cl. fig. 90) Spitsb., Brandewijne 
Bay. — Strire composed of distinct puncta 12 Vs in 0,oi mm. 
on the valve, 17 in 0,oi mm. on tho connecting membrane. 

A. Arcus Greg. (T. M. Soc. V. pag. 75, Pl. I, fig. 37) Spits- 
bergen, Hinlopen Strait. 

A. Eunotia Cl. (D. of the A. S. pag. 21, Pl. III, fig. 17) Greenl., 
Finm., Spitsb., Kära. 

Specimens from Spitsbcrgcn have 7 l 'i stria) in 0,oi mm. 
on the valve and 11 in the connecting membrane. 

A. crassa Greg. (I), of Cl. pag. 524, Pl. XIV, fig. 94) Greenl., 
Spitsb., Finm., Kära, Cape Deschnew (East Cape). 

A. subinflata Grun. (A. S. Atl. Pl. XXVI, fig. 49) Finm. 

A. plivata Greg. (T. M. S. V. pag. 70, Pl. I, fig. 31) Spitsb. 

A. (baltica Grun. var.?) arctica Grun. (Cl. & M. Diat. No 
172) Davis Strait. Not known to me. 



VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 463 



5. Gomphoneme». 

TUioicosplienia curvata (Kiitz) (frun. (Gomphoneraa curvata 
and G. marina W. Sm. Syn. 1, Pl. XXIX, lig. 245—246) Greenl, 
BesseVs Bay, Spitsb., Finm., Cape Deschnew (East Capo). 

Gomphonenm kamtsehativum Grun. (Casp. S. Alg. pag. 12, 
Pl. III, fig. 4. Van Ileurck Syn. Pl. XXV, fig. 29) Greenl., Bes- 
sePs Bay (a small form, lcngth 0,03 mm. br. 0,oos mm. Stria> 15 
in 0,oi mm. in the middle 18 in tho end.) Mushroom Point. 
Cape Wankarema (var. silxriea Grun. in Cl. M. Diat. 315 — 318, 
more slender and linoar; strhe less radiant.) 

G. jmchycladum Bréb. (Van Heurck Syn. Pl. XXV, fig. 31 — 
32) Cape Wankarema. Strire parallel, 10 in 0,oi mm. Length 
0,027 mm. Br. 0,ooe mm. 

G. arcticum Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XXV, fig. 30) F. 
J. L., Novaya Zemlya (on the ice), Cape Wankarema. 



6. Naviculacea. 

NavicuJa Bory. 

Sectio : Pinnularia. 

Nämnda Pinnularia Cl. (Ofvers. af K. Sv. Vet. Ak. Förb. 
1868, pag. 224, Pl. IV, fig. 1—2. N. quadratarea A. S. N. Sea 
Diat. Pl. II, fig. 20) Greenl., Mushroom Point, Spitsb., Finm., 
Kära, Cape Wankarema. 

In the Cape Wankarema material occur a number of va- 
rieties. The yalve varies from subconstricted to gibbous in 
the middle with all possiblo transitions to N. Sttwberyii Cl. 
The striae are in some specimens from the same locality inter- 
rupted and vary from i> to 12 in 0,oi mm. var. intcrrupta Cl. 
Pl. 36, fig. 21. 

Another variety, asymmetrien CL, has the striro ononehalf 
of the valve more approximate to the median line, tban on 
the other. Length 0,os. Br. 0,oi8, strise 8 in 0,oi mm. obscurely 
punctate. 

N. Stuxlyergii Cl. (A. Diat. pag. 13, Pl. I, fig. 15) l\ J. L., 
Kära, Cape Wankarema. 

var. subeontimm Grun. F. J. L. (unknown to me). 

var. leptostauron Grun. F. J. L. (unknown to me). 

N. flumiiiensis Grun. (Verh. 1860 pag. 520, Pl. I, fig. 7) 
Kära. 



464 C LEVE, 1*1 ATOMS. 



var. minor Grun. (A. I Mat. pag. 2H, Pl. I, fig. 12) Finm. 

N. eruciformis Donk. (Brit. Diat. Pl. X, fig. 4) Finm. 

var. hrwior Cl. — Length O.osr» mm. Br. 0,oo9 mm. Str. 14 
in 0,oi mm. Cape Deschnew (East Cape). — Pl. 35, fig. 18. 

* Thvelii Cl. (A. Diat, pag. 13, Pl. I, fig. 22) Kora, Cape 
Deschnew (East Cape). Specimens from Cape Deschnew (East 
Capo) have the length 0,os mm. and the br. 0,oi8 mm. Striae 
12 in 0,oi mm. In the Cape Deschnew (East Cape) material 
oceur some specimens, which seem to connect N. Théelii 
with N. Pinnularia. 

X. decurnms (Ehb.) Grun. In the Cape Deschnew (East Cape) 
gathering occurs a Navicula, which Grunow refers to N. decur- 
rens. It has about 11 costate and radiant strire in 0,oi mm., 
which do not reach the median line. Length 0,oe mm. Breadth 
0,oi3 mm. The valve is linear with gibbous middle and rounded 
obtnse ends. Median line is slightly undulating. In some 
specimens the striiu are absent in the middle of the valve, in 
which case the form secms to be closelv allied with Nav. cru- 
ciformis although the latter has the striie reaching to the me- 
dian line. On the other side it secms al so akin to Nav. bica- 
pitata Ldt. — Pl. 3(5, lig. 20. 

K. globicvps var. craxsior Grun. (A. Diat. pag. 27, Pl. I, fig. 
13) Kära (fresh-water species?). 

K. meyastanros Cl. — Small, elliptic, probably dcpressed in 
the middle. Stria» costatc, oblique, reaching the median line, 
except in the middle, where they are very short or marginal, 
so that the central nodule is surroundod by a large stauros. 
Strire 16 in 0,oi mm. Length 0,02 mm. Breadth 0,oos mm. 
Cape Deschnew (East Cape). — Pl. 36, fig. 10. . 

Sectio: Limosrr. 

N. ventricosa (Ehb.?) Donk rar. sulnmdulata Grun. (A. Diat. 
pag. 29, Pl. I, fig. 16) Kära. 

var. Kjellmaviana Cl. (A. Diat. pag. 29, Pl. I, fig. 17) Finm. 

N. subvcntricosa Grun. (A. Diat. pag. 20, Pl. I, fig. 19) Kära. 

N. Jiber W. 8m. (A. S. Atl. Pl. L, fig. 16—18) Greenk, 
Spitsb., Finm. 

var. elomjata Grun. (N. elongata Grun. A. S. Atl. Pl. L, 
fig. 27—29). 

N. ScoimlorumBréb. — Cape Deschnew 7 (East Cape); a large spe- 
cimen,0,i7 mm. in length, 0,oi mm. in breadth; strire 23 inO,oi mm. 

Sectio: Quadriseriattv. 

N. subdirisa Grun. (A. Diat, pag. 29, Pl. I, fig. 20) GreenL, 
Mushroom Point, Kära, Cape Deschnew (East Cape). 



F EO A- EXPEDIT 10 SES 8 V ET ESS K A V hl G A ARBETES. 



465 



A speciraen from Cape Deschnew (East Cape) has 21 stria? 
in 0,oi mm. in the middle and 23 near the ends. Lenglit 0,03» 
mm. Br. 0,oos mm. 

N. latefasciafa Grun. (A. Diat. Pl. I, fig. 21) Greenl., Mush- 
room Point, Kara, Cape Deschnew (East Cape). 

Speeimens from Cape Deschnew (East Cape) have not so 
strongly interrupted strite as speeimens from Kara. 

N. grördandica Cl. (K. Sv. Vet. Ak. Handl. 18 No 5, pag. 
7, Pl. I, fig. 13) Davis strait. 

Sectio: Palpetoales. 

N. palpéliralis Bréb. var. Davis Strait. — Length 0,045 mm. 
Breadth 0,ois mm. Stria* 10 in O.oi mm. costate, scarcely 
punctate. 

var. minor Grun. (A. Diat. pag. 30, Pl. I, fig. 23) Finm. 

A variety from Spitsbergen has IG strise inO,oi mm. Length 
0,04 mm. Breadth 0,oos mm. N. minor Greg. 

N. semiplena (Grev.) Donk (Brit. Diat. Pl. IV, fig. 5) Finm., 
Spitsb. (Length 0,ogs mm. Breadth 0,ooi mm. Stria» 10 in 
0,oi mm.). 

N. solida Cl. (A. Diat. pag. 13, Pl. I, tig. 24) Finm. 

Sectio: Amphishana*. 

N. brevis Greg. (Diat. of Cl. pag. 478, Pl. IX, fig. 4, A. 
Schm. N. Sea Diat. Pl. II, fig. 15) Greenl., Davis Strait, Finm., 
Spitsb., Cape Deschnew (East Cape). 

var. rexans Grun. (A. Schm. N. Sea Diat. Pl. II, fig. 14) 
Finm., Matotschkin, Kara. 

rar. distoma Grun. (A. Diat. pag. 30, Pl. I fig. 25 — 20) Finm. 

N. amphisbana var. fuscata (Schum) Grun. (A. Diat. pag. 
31, Pl. I, fig. 27) Kara. 

N. subsalina Donk. (Brit. Diat. Pl. IV, fig. 2, N. Fendii 
Grun. N. lacusfris Grun.) Greenl., Spitsb., Finm. 

Sectio: Itadioscr. 

N. flanatica Grun. has been indieated in Cl. Diat. of the A. 
S. pag. 17 as an aretie species. I have, however, not found 
this species in reexamining my old slides, so there may be a 
mistake in the determination. 

N. Gastrum (Ehb.?) Donk. (Van Heurck Syn. Pl. VIII, fig. 
25 and 27) Kara, Cape Deschnew (East Cape) (Fresh-water 
species?). 

var. jenisejensis Grun. (A. Diat. pag. 31, Pl. I, fig. 28) 
Cape Deschnew (East Cape). 

N. diyito-radiata Greg. (A. Schm. N. Sea Diat, Pl. III, fig. 
4) Greenl., Mushroom Point, Finm., Spitsb., Kara. 

Bd m. 30 



466 CLEVE, DI ATOMS. 



N. poregrina (Ehb.V) Kutz. (Van Heurck Pl. VII, fig. 2, A. 
Schm. Atl. Pl. XLVII, fig. 57—1)0) Greenl., Mushroom Point, 
Kära, Cape Wankarema. 

var.? polaris Ldt. (Bih. t. K. Sv. Vet, Ak. Handl. I, No 14, 
pag. 2<>, Pl. II, fig. 3) Kära. 

N. valida Cl. at Gran. (A. Diat. pag. 32, Pl. II, fig. 21») 
Kära, Cape Wankarema. 

In the latter locality N. valida occurs in a great profusion 
of varieties, which are all asymmctric, the stria> on ono half of 
tho valve being more approximate to the median line tban on 
the other. The stria> are ahvavs distinctlv transvcrselv lineate. 

v •/ •• 

One variety minuta Cl. has not alternately longer and shorter 
strifu in tho middlc. Strite 8 in 0,oi mm. Length of the valve 0,oss 
mm. Br. 0,ois min. Typical spocimens have the length 0,os mm., 
the breadth 0,023 mm. and H strice, which in the middlc are alter- 
nately longer and shorter. One variety is 0,n mm. in length and 
0,020 mm. in breadth, has 8 stria) in 0,oi mm., scarccly alter- 
nately longer and shorter in the middlc, and is verv asyinme- 
tric. It comes near to X. diktans var. borealis Grun, but has more 
dense stria?. It approaches also tig. 17 and IS in A. Schm. Atl. 
Pl. XL VI, which, however, are not distinctlv asymmetric. 

N. imporfecta 01. — Broadly oval, 0,005 mm. in length and 
0,0» mm. in breadth. »Stria* coarsc, minutclv transverselv lineate, 
on one half of tho valve more approximate to the med. line 
than on the other, shortcned around the central nodule, K in 0,oi 
mm., intcrruptcd. — Pl. 3(5, fig. 34. — Kära, Cape Wankarema. 

This form eonics near to N. valida, but difters in its strise, 
which are much less distinctlv transverselv lineate and mauv 
times intcrruptcd, so that they secm to be composcd offragments. 

JV r . Plaeentula rar. lanccolafa Grun. (A. Diat. pag. 34) Kära. 

X. salinarum Grun. (A. Diat. pag. 33, Pl. II, fig. 34) Spitsb., 
Kära. 

N. rhynchoivphala Kutz (Grun. A. Diat. pag. 33) Kära, Cape 
Deschnew (East Cape). 

X. botlnica Grun. (A. Diat, pag. 32, Pl. II, fig. 32) Finin. 

Srclio : l)imt«\ 

X. (lirecta W. 8111. In the gatherings colleciod by Mr. Kjell- 
inan on the ico of Cape Wankarema occurs an almost incred- 
iblc profusion of varieties and forms, all connected with each 
other and more or less akin to N. directa. Manv of these 
forms are verv ditfcrent to lin; outlinc, number of stria\ 
which are entire or more or less interruptcd, always distinctlv 
transverselv lineate. Many of these forms are distinctlv asym- 



VEGA-EXrEDITIONEXS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 467 



metric, others not. Thcre are also closely allied forms, which 
have arcuate valves and therfore belong to Rhoikoneis. The 
Rh. Bolleana Grun. is really nearly allied to the group of Nav. 
directa. Although all the forms of this section in my opinon 
are nearly allied, it may be necessery to name them and 
arrange them. 

To N. directa I refor all slender, or almost linear forms, 
about 10 times longer than broad, which have parallel strite, 
shortened around the central nodule. 

var. remofa Grun. (A. Schm. Atl. Pl. XL VII, fig. 2) strire 4 
— 5 in 0,oi mm. — Finm., Spitsb., Kära (Matotschkin Schar). 

var. Inctis Grun. (A. Schm. Atl. Pl. XL VII, fig. 7 from the 
Mediterranean Sea) Stria> 4 in 0,oi mm. very slightly radiant, on 
one half of the valve interrupted. I have not seen typical 
specimens from the Arctic Sea. 

var. angusta Grun. (A. Diat. pag. 30) strisc 8 in 0,oi mm. 
Greenl. (Mushroom Point), Finm., Spitsb., Kära, Cape Deschnew 
(East Cape). Seems to me to be the typical N. directa W. Sm. 

var. subtilte Greg. (Pinnul.? subt. Greg. D. of Cl. pag. 488, 
Pl. IX, fig. 19) strirc 9 — 11 in 0,oi mm. Spitsb., F. J. L., Cape 
Deschnew (East Cape), Cape Wankarema. 

var.? decussafim-striafa Grun. — F. J. L. (unknown to me). 

N. transitans Cl. — Intermediate forms between N. directa 
and N. Zostereti Grun. Valves more or less abbreviate, lan- 
ceolate. Strise parallel or slightly radiant. 

forma genuina. — 6 to 4 times longer than broad, lanceolate. 
Strue coarsely lineate, 8 in 0,oi mm. almost parallel, shortened 
around the central nodule. Length 0,065 to 0,09 mm. Breadth 
0,oi6 mm. to 0,02 mm. — Cape Wankarema. — Pl. 36, fig. 31 
and 33. 

var. derasa Grun. (Nav. derasa Grun. A. Diat. pag. 39, 
Pl. II, fig. 4G). Stria? on both sides of the median line inter- 
rupted by a linear area, 8 V* — 1- in 0,oi mm. in the middle, 
10 — 14 near the ends, not so strongly transversely lineate as 
in typical specimens, (according to Grunow the strioe are 10 
in 0,oi mm. in the middle and 10 at the ends). Length 0,06? 
mm. Breadth 0,oi5 mm. — Kära, Cape Wankarema, Cape 
Deschnew (East Cape). 

forma mimtta. — Strias 12 in 0,oi mm., distinctly trans- 
versely lineate. Length 0,035 mm. Breadth 0,012 mm. — Cape 
Deschnew (East Cape). Pl. 36, fig. 37. 

form. gracilenta Grun. 1. c. Kära. 

N. inmdiformis Grun. (N. Incus abbroviata Grun. A. Diat. 



468 C LEVE, DI AT OMS. 



pag. 30, Pl. II, lig. 43) Stria> 8 in 0,oi mm. on one half of the 
valve morc approximate to the median linc than on the other, 
and on this half interrupted. Length 0,095— 0,os mm. Valves 
sometimes areuate. 

Cape Wankarema. Pl. 36, fig. 20, 30. 

This variety secms to eonnect Nav. (llhoikoneis) superlw 
Cl. with X. transitans. 

N. Zosfovfi (I rim. — More or less laneeolate. Strire slightly 
radiant, distinctlv tranverselv lineate; stri;e 5 to 12 in O.oi 
mm., more approximate at the ends. 

forma yenuina (A. Schm. Atl. Pl. XL VII, fig. 42 — 44 with 
about 7 striffi in 0,oi mm.). Specimens from Kära ha ve 9 strite 
in 0,oi mm. Length (),i mm. Breadth 0,02 mm. 

var. acntinsvula Greg. (Pinn. acutiuscula Greg. T. M. Soc. 
IV, pag. 48, Pl. V, fig. 21) Striu? about 11 in 0,oi mm. — Kära. 
(Length 0,oc mm. Br. 0,oi mm.) 

Nav. longa Greg. (1. c. fig. 1H) with 5 str. in 0,oi, may per- 
haps be regarded as a form of N. Zostereti, were not the median 
line deseribed as generally twisted, which eharacter seems to 
indicate that N. longa is a Ncolioplcara. 

N. (.rosa Cl. — More or less elliptie, about 5 times longer 
than broad, tapering regularly from the middle to the ends. 
Strise coarse, 7 V* — 10 in 0,oi mm., transversely finely lineate, 
a little radiant, interrupted, so that they have the appearance 
of being eomposed of fragments. Central nodule surrounded 
by a small area. Length 0,i mm. Breadth 0,02 mm. — Pl. 36, 
fig. 28. — Cape Wankarema. 

N. (Rhoikoneis) trhjouowphala Cl. X. Sp. — Linear with pa- 
rallel sides and cuneate, sometimes protracted ends. Valves 
often areuate. Stria* coarse 10 — 12 in 0,oi mm., almost paral- 
lel, interrupted as in N. erosa, transversely lineate. Length 
0,05 — 0,oc5 mm. Breadth 0,oi — 0,012 mm. — Pl. 36, fig. 29. — Cape 
Wankarema. 

N. asynmwtriva Cl. X. »Sp. — Klongated elliptie, 4 — 5 times 
longer than broad. tftria.» almost parallel, interrupted, 9 1 2 in 
0,oi mm., transversely lineate, on one half of the valve reaching 
the median line, on the other ending at somc distance from 
it. Length Oj mm. Breadth 0,023 mm. — Pl. 3(5, fig. 27. — Cape 
Wankarema. 

Perhaps an asymmetric variety af X. erosa. 

N. (lihoikmivh) superUt Cl. Valves rhombie, areuate (or 
sometimes straight), convex and concave valves being more or 
less different. Stria» almost parallel, transversely lineate, on the 



YEGA-EXPED1TI0NEN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 469 



convex valve 9 in the middle, 10 in 0,oi ram. toward the ends, 
reaching almost to the median line; on the concave valve 8 — 
10, on one side of the valve not reaching the median line, 
on the other reaching the median line, but interrupted by a 
linear area. 

Length 0,oe mm. Breadth 0,02 mm. — Pl. 36, fig. 23. 

Cape Wankarema. 

var. dliptica Cl. Valve elliptic. Stria? parallel, 10 in 0,oi 
mm. Length 0,ocs mm. Breadth 0,02 mm. — Pl. 36, fig. 24. — 
Cape Wankarema. 

The concave valve of this variety is scarcely different 
from N. incudiformis Grun. 

N. (BhoiJconeis) obtusa Cl. N. Sp. (Rhoic. obtusa Cl. in Cl. 
& Moll. Diat. 315 — 318) Elongated, linear, with rounded obtuse 
ends. Striffi curved, not parallel, very faintly lineate, on one 
half of the valve reaching the median line, on the other end- 
ing at some distance, irregularly interrupted, 11 in 0,oi mm. 
Length 0,075 mm. Breadth 0,ou mm. — Pl. 36. fig. 25. — Cape 
Wankarema. 

N. (BhoiJconeis) liolhana Grun. (Verb. 1863, pag. 147, Pl. 
XIII, fig. 11) Greenl., Spitsb., Finm., Kära (Matotschkin), Cape 
Wankarema. 

Specimens from Greenland have 8 radiant stria? in 0,oi 
mm. in the middle, 12 near the ends. Specimens from Wan- 
karema are less arcuate, have in 0,oi mm. 10 strite, which are 
almost parallel. The st-rue are transversely finely lineate as in all 
species of the directa-group. Mr. Grunow bas named this variety 
from Wankarema lik. TioUoana rar.? Siberica (Cl. & Moll. Diat. 
No 302.) — Pl. 37, fig. 38. — Another variety from Cape Wanka- 
rema has asymmetric striation and 11 strirc in 0,oi mm. var. 
asymmetrica Cl. length 0,045 mm. breadth 0,oi ram. Pl. 37, fig. 30. 

N. harianu Grun. (A. Diat. pag. 39, Pl. II, fig. 44) Kära, 
F. J. L., Cape Wankarema. 

a. genuina Striie 12—14 in 0,oi mm. Length 0,085 mm. 
Breadth 0,026 mm. — Kära, F. J. L., Cape Wankarema. 

ji. detersa Grun. Mpt. Striio interrupted on both sides of 
the median line by more or less broad areas. Length 0,oo 
mm. Breadth 0,024 mm. — Kära, F. J. L., Cape Wankarema. 
— Pl. 36, fig. 36. 

T. minor Grun. (A. D. pag. 5. N. friyida Grun. A. D. pag. 
39) Striie 16 — 18 in 0,oi mm. Length 0,o-u— 0,07 mm. Breadth 
0,oi2 — 0,oi3 mm. — Kära. F. J. L. 



470 



. IIIAT0K8. 



forma tarfn Cl. Length 0,os — 0,o* mm. Breadth O^m— 
0,oi mm. Striw 12 in 0,oi mm, — Davis strait, Cape Wanlcarema. 
Cape Peschnew (Kast Cape). — Pl. 37, fig. 40. 

X. kariana Gnin. passes över to N. transitans, whieh 
sctirecly differs in iinything but coarser strhfi and is by ti» 
latter ronnected with N. Zostereti and N. directa. Accordingto 
Qrmiow thc lincalion of the struc of N. Kariana forms longi- 
t-udinal fine lincs, wbieh may be explained by the approxima- 
tion of the striiu. Ncarly allied to N. Kariana seems ton» 
to be. tbc following spenes. 

X. ttnbiiHprwtti Grun. (A. ]>iat. pag. 39, Pl. II, fig. 45) Kära. 

var.'? tt-Httinr Cl. Length O.oss mm. Breadth 0,ou rom. 
Striai IS in 0,.u mm. — Pl. 87, fig. 49.— Cape Descbnew(EaBt Cape). 

X. flintan* Sm. (Syn. I, pag. 56, Pl. XVIII, fig. 169)Gw»flL, 
(Davis strait") Spitsb., Fimn. 

var. boivnii* Grun. (A. Diat. pag. 38, Pl. II, fig. 42)Spitsb., 
Finrn. 

Suvlio: IMiistr. 

X. fartia Gre S . (A. Sthm. Atl. Pl. XLVI, fig. 37-39) GreenL 
Spitsb. 

X. opium Grun. (A. Sclmi. Atl. Pl. XLVI, fig. 25— 26) GreenL, 
(Davis .strait). 

X. jimiaUwwte Cl. (A. Diat. pag. 13, Pl. II, fig. 40) Jalmal, 
Cape Deschnew (Kast Cape). 

X. eiuicrllti/d Donk. var. hnpressa Ldt. (N. impressa Ldt. 
Bib. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. B. III, No 15, pag. 33, fig. 3) 
Greenl. (Davis strait), Finm., Kära. 

var. Greyorii Grun. (A. Diat. pag. 37) Finm., Kära. 




%'EGA-EXPKDITI0KEK8 VETEK8KA PLIGA ARBETEK. 471 



rallel, reaching the median line. Length 0,04 mm. Breadth 
0,008 mm. — Pl. 37, fig. 50. — Greenl. (BesseFs Bay), Cape 
Wankarema. 

Sectio: Pundatte. 

N. pusilla Sm. var jamalinensis Grun. (A. Diat. pag. 40, 
Pl. II, fig. 40) Kära (Fresh-water species?). 

N. marina Ralfs (Prit. Inf. pag. 903, W. Sm. Syn. I, pag. 
52, Pl. XVI, fig. 151) Greenl. (Davis strait), Finm., Kära (Ma- 
totschkin). 

N. dtdhensis var.? finmärchica Grun. (A. Diat. pag. 40, Pl. 

II, fig. 49) Finm. 

N. septenfrionalis Cl. (A. Schm. Atl. Pl. VI, fig. 37) Greenl. 
(Mushroom Point), Spitsb., Kära (Matotschkiii). 

K. glarialis Cl. (Coceoneis gl. Cl. D. of the A. S. pag. 14, Pl. 

III, fig. 12, A. Schm. Atl. Pl. VI, fig. 35—39 typical) Greenl., 
Spitsb., Kära (Matotsehkin, Jalmal), Cape Wankarema. In the 
latter locality there occur a number of varieties quite different 
from the typical form. In Pl. 37, fig. 41 I have figured a 
small variety, which seems to have verv little to do with the 
typical forms. 

X. hinnerosa Bréb. (A. Schm. Atl. Pl. VI, fig. 3—5) Finm., 
Spitsb., Kära (Jalmal). 

X. latissima Bréb. (A. Schm. Atl. Pl. VI, fig. 7) Finm. 

Sectio: Didymee. 

X. Bombus Ehb. (X. gom ina A. Schm. X. Sea D. Pl. I, fig. 1) 
Finm. 

X. splendida Greg. (T. M. S. IV, pag. 44, fig. 14) Greenl., 
Beeren Id, Finm., Spitsb. 

X. interrupta Kiitz (A. Schm. Atl. Pl. XII, fig. 1 — 5) Greenl., 
(Mushroom Point), Finm., Spitsb., Kära (Matotsehkin, Jalmal). 

X. didyma Kiitz (A. Schm. Atl. Pl. XIII, fig. 1—3) Greenl. 
(Davis strait), Finin., Spitsb., Kära. 

N. Crabro Ehb. (A. Schm. N. Sea Diat, Pl. I, fig. 5—6, Pl. 
II, fig. 4) Finm. 

X. bomboides var. media Grun. (A. Diat. pag. 41, Pl. III, fig. 
54) Greenl. (Mushroom Point), Finm., Spitsb., Kära (Matotsehkin). 

X. Donkinii A. Schm. (N. Sea Diat. Pl. II, fig. 8, Pl. I, iäg. 
12) Finm. 

X. inanrata Greg. (A. Schm. N. Sea D. Pl. I, fig. 10 — 11, 
Pl. II, fig. 0) Finm. 

X. snlicimin A. Schm. (X. Sea D. Pl. II. fig. 7. X. didyma 
Ldt. Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. III, Xo 15, pag. 37,' fig. 
4) Finm., Kära (Matotsehkin). 



Sixtiv : Ellii'licre. 

N. Uttomlts Donk. (A. Schm. AU. Pl. Vin, fig. 28-SB) 
Greenl. (Mushroom Point) Finni., Kära, Cape Deschnew (Rut 
Cape). 

.V. Smithti Bréb. (A. Schm. Atl. Pl. VII, fig. 14— 22) Greenl. 
(Mushroom Point) Finm., Spitsb., Kära (Matotacbkin, Jalmal), 
Cape Deschnew (Enst Cape). 

N. f,usca »reg. (A. Schm. AU. Pl. VII, fig. 1—4) Finm, 
Mfttotschkin Hchar. 

N. <txtini Donk. (A. Schm. Atl. VIII, fig. 26) Finm., Cape 
Wankaremu. 

.V. siMrbiaduris Greg. (A. Schm. AU. Pl. VIII, fig. 2-5) 
Greenl. (Davis strait). 

-V. Emhxia A. Schm. (Atl. Pl. VIII, fig. 40) Cape Wankarema. 

N. TscIntkfsclioiHM Cl. X. Sp. — Small, oval with rounded 
ends. The midrlle of the valve has, as in N. Lyra-section, 
two arcuate, convergent thickenings, connected by a trans- 
versc bar at the centre. The space between the margin and 
the thickenings has c oarse, costate strire, 13 in 0,oi mm. Lengtb 
0,oi mm. Br. O.oom. — Pl. 37,fig. 4«. — Cape Deschnew (East Cape). 

This species comes nearest to N. Reichardii Grun. (Van 
Heurck Syn. Pl. X, tig. l>) which is larger and has closer, 
pnnctate striie. The .V. Mtuilcri R. J. Brun (Diat. des Alpes et 
du Jura Pl. I, Hg. W) is also an allied form, but mors nearly 
related to X. liorusxica Cl. (Kehr. phys. oek. Ges. zu Königs 
berg Bd. XXII, pag. 13H, A. Schm. Atl. Pl. VIII, fig. 17) in 
Domblitten deposit. 

Sectio; Lyrrr. 




vF.n A-FxrEDTTrnyFys vetenskapliga arbetes. 473 

N. kryophila Cl. — Elliptic oblong or elliptic with parallel 
sides. StriöB coarse, costate, about 8 in 0,oi mm., interrupted 
by large areas on both sides of the median line, över which 
areas the faint continuations of the strioe are visible. Length 
0,05. Br. 0,oi8 mm. — Pl. 37, fig. 43. — Cape Wankarema. 

N. (kryophila var.?) gelida Cl. — Elliptic. Striie short, 
marginal, 9 in 0,oi mm., costate, separated from very short strise 
on both sides of the median line by large areas, över which 
traces of the strise are visible. Central nodule surrounded bv 
a circular area. Length 0,os mm. Breadth 0,04 mm. — Pl. 37, 
fig. 42. — Cape Wankarema. 

Sectio: Pseiido-amphiprora. 

K arctica Cl. (K. Sv. Vet. Ak. Handl. XVIII, No 5, pag. 
3) Finm., Kära (Matotschkin). 

Sectio: Complejcat. 

N. (Schizonenia) Grevillei Ag. (Gr un. A. Diat. pag. 42. Nav. 
Libellus Greg. N. rhombica Greg. Libellus Grevillei Cl. D. of 
the A. S. pag. 18) Greenl. (BesseVs Bay), Finm., Spitsb. 

The largest specimen I have seen from Greenland measures 
0,125 mm. in length and 0,024 mm. in breadth and has in 
the middle 15 strire in 0,oi mm. 

N. (Schizomma) comoides Grev. (Van Heurck Syn. Pl. XVI, 
fig. 3) Cape Deschnew (East Cape). 

N. complanata Grun. (Amph. complanata Grun. A. Schm. 
Atl. Pl. XXVI, fig. 45) Finm., Kära. 

Sectio: Minut nhe. 

N. eras&irostris Grun. (A. Diat. pag. 45, Pl. III, fig. 57) 
Kära. 

var. maasöensis Grun. (1. c.) Finm. 

N. kryokonites Cl. Elliptic, with obtuse ends. Strue paral- 
lel, 22 in 0,oi mm., absont or obsolete in the middle of the 
valve. Length 0,034 mm. Breadth 0,on mm. — Pl. 37, fig. 44. 

— Cape Wankarema. 

var. siibprotracta Cl. Rhombic with produced, subcapitate 
ends, strise 22 in 0,oi mm. Length 0,033 mm. Breadth 0,oo7 
mm. — Pl. 32, fig. 46. — Cape Wankarema. 

var. semiperfecta Cl. Stria) 24 in 0,oi mm., covering one 
hall* of the valve. where they are of equal strength, and the 
other half, except in the middle, where they are obsolete. 

— Pl. 37, fig. 45. — Cape Wankarema. 

N. (kryokonites var.?) ivankarem<e Cl. Elongate lanceolate. 
Median line straight, central nodule small, terminal nodules 
near the ends. Stria) absent from the middle of the valve, 



474 




parallel, very fine, about 30 in 0,oi mm. — Pl. 37, fig. 47. - 
Cape Wankarema. 

N. Bacillus Cl. — Linear, clongate, with rounded ends. Me- 
dian !ine broad. Central nodule small. Strire parallel, 19 in 
0,m mm., absent from the middle of tbe valve, generally in- 
terruptod or as erused towards tbe middle. Lengtb 0,oes mm. 
Breadth 0,oo7 mm. — Pl. 37, fig. 51. — Cape Waiikarema. 

Tbis spccies seems to come near N. Fislula A. Schm. K 
Sea Dint. Pl. II, lig. 29, which perbaps may be JV. incompi- 
cua Greg. Diat. of Cl. pag. 478, Pl. G, fig. 3. 

I do not know tbese two apeciaa. In aome mediterraneau 
gatherings I have seen a Navieula closely resembling N. Bacu 
lus, but with finer stria>, 20 in 0,oi ram., obsolete or afeattl 
from tbe middle of tbe valve, but not interrupted H IB K 
Baeulus. Longtb 0,oss, breadtli 0,o<n mm. It may perbaps b>.' 
N. Fistula. 

N. inornata Gnm. (A. Diat. pag. 46, Pl. III, fig. 56. £ 
Åcus CL L e. pag. 14, Pl. III, fig. 55) Finm. 

Sectio-: YanJieiirckin. 

N, (Sckisonema) vuhjaris Tbwaites — Kära (Fresh-waler* 
species?). 

SécHo: Vegte. 

N. Veiire Cl. (Plemosigitia KjeUvutmi Cl. A. D. pag. 14, PL 
IV, fig. 80) — Kära, Cape Wankarema. 

var. sulcmistr&fa Grun. (in litt. c icone) linear witb paral- 
lel margins, constricted in the middle. Transverse stria? 15 % 
Longitudinal striie 14 '/» in 0,oi mm. — Cape Wankarema. 

Sectio: Deeussatce. 




F EGA- EXPEDITIONEN 8 V ETEN 8 K A 1'LIG A ARBETES. 



475 



St. Greyorii Rolfs var. obtimusada Grun. (A. Diat. pag. 47, 
Pl. III, fig. 64) Kära. 

St. pdlucida Cl. — Broadly oval, with rounded, obtuse ends, 
membranaceous. Central nodule dilated in a short stauros. 
Strice 20 in 0,oi mm., obsolete, punctate. Lcngth 0,053. Breadth 
0,023 mm. — Cape Wankarema. — Pl. 35, fig. 10. 

St. pusilla Grun. — F. J. L. — Unknown to me. 

67. perpusilla Grun. — F. J. L. — Unknown to me. 

Scoliojrfeura tumida (Bréb.) Grun. (Nav. tumida Bréb. N. Jen- 
neri W. Sm.) Kära. 

Pletirosigma formosum W. Sm. — Greenl. 

P. obscurum W. Sm. — Spitsb. 

P longum Cl. (D. of the A. S. pag. 19, Pl. III, fig. 14, Grun. 
Aret. Diat, pag. 49, Pl. I, fig. 71) Greenl., Finm., Spitsb., Kära 
(Matotschkin). 

P elongatum W. Sm. (Syn. I, pag. 64, Pl. XX, fig. 199) Kära 
(Matotschkin). 

var. fallax Grun. (A. Diat. pag. 50, Pl. III, fig. 36) Greenl. 
(Da vis Strait), Finm., Kära. 

P ddicatidum W. Sm. (Syn. pag. 64, Pl. XXI, fig. 202) 
Finm., Spitsb., Kära. 

var. hariana Grun. (A. Diat. pag. 50, Pl. III, fig. 69) Kära. 

P latum Cl. (A. Diat, pag. 14, Pl. III, fig. 68) Finm. 

P affine Grun. (A. Diat. pag. 51. P. naricidaccum Cl. D. 
of the A. S. pag. 19) Greenl. (Davis Strait), Finm., Spitsb. 

P anyidatum W. Sm. (Syn. 1, pag. 65, Pl. XXI, fig. 205) 
Greenl., Finm., Spitsb. 

P striyosum W. Sm. (Syn. I, pag. 64, Pl. XXI, fig. 203) 
Finm., Kära. 

P (cstuarii Bréb. (W. Sm. Syn. I, pag. 65, Pl. XXXI, fig. 
275) Finm. 

P finmarchicum Cl. (= P. Normani Cl. A. D. pag. 14, Pl. 
III, lig/ 67) Finm. 

P Clevei Grun. (A. Diat. pag. 52, Pl. III, fig. 70) Kära. 

var. siberica Grun (in litt. c. icone) Stria), oblique and 
transverse, 28 in 0,oi mm. Cape Wankarema. Pl. 35, fig. 14. 

P nubecula W. Sm. (Svn. I, pag. 64, Pl. XXI, fig. 201) Finm. 

P intcrmedium W. Sm. (Syn. I, pag. 64, Pl. XXI, fig. 200) 
Finm., Spitsb. 

var. subrecta Cl. (A. Diat, pag. 14, Pl. III, fig. 72) Greenl., 
Finm., Spitsb. 

P rigidum W. Sm. (Syn. I, pag. 64, Pl. XX, fig. 198) Greenl., 
Spitsb. 



470 



ri.EVF, DI ATOMS. 



P rhomboides Cl. (A. I), pag. 14, PI. IV, tig. 73; Kära, 
Cape Wunkarema, F. J. L. 

var. anynstior Grun. — F. J. L. 

P Sttwberyii Cl. & Grun. (A. Diat. pag. 54, Pl. IV, fig. 74) 
F. J. L., Kära, Cape Wankarema. 

var.? hyperborea Grun. (t råns v. strhe 22 l > oblique 25 l j 2 
in 0,oi mm.) 

P. distortnm W. Sm. (Syn. I, pag. 07, Pl. XX, tig. 210) 
Spitsb. (longit. strise 2*, transverse 25 in 0,oi mm.). 

V. Fasaola W. Sm. (Syn. I, pag. 07, Pl. XXI, tig. 211) 
Greenl., Finm., Spitsb., Kära. 

var. snhafa Grun. (A. Diat. pag. 55. Pl. IV, tig. 75) Spitsb., 
Kära. 

var. tenni rost ris Grun. (A. Diat. pag. 55, Pl. IV, tig. 76) 
Kära. 

P Mtivum W. Sm. (Syn. I, pag. 00, Pl. XXII, tig. 207) 
Spitsb. 

P Wnnshrckii Donk. (T. M. S. VI, pag. 24, Pl. III, fig. 7) 
Kära. 

P maernm W. Sm. (Syn. L pag. 07, Pl. XXXI, tig. 270) Kära. 

P. prohnujatnm W. Sm. (Syn. I, pag. 07, Pl. XXII, fig. 212) 
Spitsb., Kära. 

P tennissimnm W. Sm. (Syn. I, pag. 07, Pl. XXII, fig. 213) 
Spitsb., Kära. 

var. snbtilissima Grun. (A. Diat. pag. 58) Kam. 

var. hyperborea Grun. (1. c.) Kära, Cape Wankarema. 

P. Spencerl var. borealis Grun. (A. Diat. pag. 00, Pl. IV, fig. 
79) Kära. 

Of P. Speneeri I found in a sample from Hackluyts, Spitsb.. 
a variety with 19 transverse and 24 longitudinal stria», length 
O.ii, breadtb 0,oia mm. In the Wankarema gatherings oceurs 
another variety with 20 transverse and 20 longit. stria? in 
0,ui mm., length 0,uss mm., breadth 0,oo» mm. 

P vitrentn Cl. (A. I), pag. 15, Pl. IV, fig. 7K) Kära, Cape 
Wankarema (transverse striie 19, longit. 20 in 0,oi mm.). 

P. (jlactale Cl. X. S. — Sigmoid, aeute, med. line almost 
straight. Longit. and transverse strite 28 in O.oi mm. Length 
0,i43. Breadth 0,om mm. — Pl. 35, fig. 13. — Cape Wankarema. 

P stanrophornm Grun. A. Diat. pag. 01) Greenl. (Davis 
Strait). 

Donkhiia carinata (Donk.) Iialfs (Donkin T. M. S. VI, pag. 
23, Pl. III, fig. 5) Greenl. (Davis strait, Length 0,i mm. Breadth 
0,02 mm. Oblique striie IS in 0,oi mm.) Finin. 




VEGA-EXPED1T10NENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. *77 



1). minut a (Donk.) Ralfs (Donkin 1. c. f. 8) Finm. 

Phoicosigma arcticum Cl. (D. of the A. S. pag. 18, Pl. III, 
fig. 16) Greenl., Finm., Spitsb., Kära (Matotschkin). 

Specimens from Hackluyts, Spitsbergen, have 21 — 22 stria) 
in 0,oi mm. 

Ii. lieichlmrdii Grun. (M. J. 1877, pag. 181. Pl. CXCV, fig. 
19) Kära, Cape Wan kårerna. 

Ii. compaetum (Grev.) Grun. (Pleuros. comp. Grev. M. J. 
V. pag. 12, Pl. IV, fig. 9) Kära. 

Amphiprora (Playiotropis) scaligera Grun. (A. D. pag. 66, 
Pl. V, fig. 90) Finm.' 

A. langa Cl. (Diat. A. S. pag. 20, Pl. III, fig. 15) Finm., 
Spitsb., Kära (Matotschkin). 

A. maxima var. (fubia Cl. & Grun. (A. Diat. pag. 65, Pl. V, 
fig. 89) Finm. 

A. plicafa v. siibplicata Grun. (A. Diat. pag. 65, Pl. V, 
fig. 88) Kära, Cape Wankarema. 

A. (amphitropis) paludosa W. Sm. — Greenl. (Discovery Bay) 
Finm. 

var. Polarnyana Grun. (Verh. 1860, pag. 569, Pl. IV, fig. 
9) Kära. 

var.? hyperborea Grun. (A. Diat. pag. 62, Pl. V, fig. 86) 
Kära. 

var.? polaris Grun. Mpt. — F. J. L. 

var. punctidata Grun. (A. Diat. pag. 62, Pl. IV, fig. 84) 
Kära, Cape Wankarema. 

var.? borealis Grun. (1. c. Pl. IV, fig. 85) Kära, Cape Wan- 
karema. 

var.? duplex Donk. (Van Heurck Syn. Pl. XXII, fig. 15—16) 
Greenl. (Discovery Bay), Spitsb. 

A. (Amphitropis) Kjellmani Cl. (A. Diat. pag. 15, Pl. IV, 
fig. 83). Kära, Cape Wankarema. 

A. (Amphitropis) Iryophila Cl. — Large, median line strongly 
sigmoid. Junction-line between the keel and tbe carina wavy. 
Strite on the carina ending in small puncta, 13 — 17 in 0,oi 
mm. closer than on the valvc, 10 — 14 in 0,oi mm. Length 0,i» 
— 0,16 mm. Breadth of valvc 0,on mm. of frustle 0,043— 0,<H5 
mm., at the constriction 0,028 — 0,03 mm. — Pl. 35, fig. 11. — 
Cape Wankarema. 

A. (Amphitropis?) glacialis Cl. — Frustle almost linear, verv 
little constricted in the middlc; junction-line between the carina 
and the valve wavv. Stria? on the keel 14 in 0,oi mm. more 
distant than on the valve, 19 in 0,oi mm. Pl. 35, fig. 12. 



47X CLEVE, DI ATOM*. 



Length 0,07 mm. Breadth 0,ois mm. — Capo Waiikarema. 

Perhaps a variety of thc following. 

.4. (Awphifropis?) sfriolafu Grun. (A. Diat. pag. 02, Pl. IV, 
Hg. 81) Kära. 

A. (Amphitroph?) lcariana Grun. (A. Diat. pag. 61, Pl. IV, 
lig. 82) Kära. 

A. (AmphHropis) thrusmta Grun. var. sept**ntrionalis Grun. 
(A. Diat. pag. 63, Pl. V, tig. 87) Finni., Cape Wankarema. 

Specimens from Wankarema are verv large, 0,i4 — O.is min. in 
length, and have 20—22 striie on the valve. Median line sigmoid. 

7. Amphipleure». 

Ih-rlrkya DiUwyvii Grun. (Van Ileurek Syn. Pl. XVI, tig. 
15) Spitfsb., Kära, Cape Dusch ncw (Ea.st Cape) (stria. k 24 in 0,oi mm). 

8. Nitzschie». 

Seetio : TryhTmncUa . 

N. TryWmwlla Ilantzsch. (Grun. A. Diat. pag. 69) var. 
Victoria* Grun. — Kära. 

var. Irridmsis W. Sm. — Finm., Kära. 

N. varicularis (Bivb.) Grun. (Trybl. marginata Sm.) Spitsb. 
— I havo indieated tbis species in the D. of the A. S. as an 
inhabitant of tho Arctic Sea, but not having afterwards found 
it, I am uncortain as to the exactness of the determination. 

N. (?) aeriata Cl. X. Sp. — Fusiform with gradually attenua- 
ted onds. Puncta indistinct. Stritt 16—18 in 0,oi mm. per- 
vious. Frustules coherent in long band.s. Length 0,09 — 0,n 
mm. Breadth 0,oo$ mm. — Pl. 38, fig. 75. — Greenland, Tindin- 
gen (N. O. Holst). 

I am verv uneertain as to the exaet position of this dia- 
tom, whose ncarest allies secm to be X.V (Homoooctadia) punywh* 
Grun. Mpt. ((.1. & Moll. Diat. Xo 307) from Japan, also the 
Fragilaria (?) Cylindras Grun. Mpt. 

StHio : PaHtlnrithriHrn. 

JV. paiuhiri-t armis G reg. var. dvlictdnta Grun. (A. Diat. pag. 
71, Pl. V, tig !)2) Finm., Spitsb. 

N. constricfa Kiitz. In the Diat. of the Arctie Sea I 
have indicated thi.s speeies as occurring near Spitsbcrgen, but 
I cannot be sure of the correctness of the determination, not 
having found it afterwards. 



VEGA-EXPEDITI0SES8 VETENSKAPLIGA ARBETES. 479 



Seciio: Apictdatte. 

N. marginuJaUi Grun. a. genuina Grun. (A. Diat. pag. 72, 
Pl. V, fig. 93) Kära (Matotschkin). 

var. minuta Grun. (1. c.) Cape Descbncw (East Cape) (length 
0,045 mm. puncta 12 and striie 24 in 0,oi mm.) Greenl. (Mushroom 
Point). 

N. apiadata (Greg.) Grun. (A. Diat. pag. 73) Greenl., Finm. 

Sectio: Dubia. 

N. dubia W. Sm. (Grun. A. D. pag. 77) Kära, Cape Desch- 
new (East Cape). 

In the East Cape gathering occurs a small form, only 0,ocs 
mm. in length, with 8 puncta and 29 strirc in 0,oi mm. 

N. Wankarema Cl. N. Sp. — Keel not very eccentric; carinal 
puncta 5—7 in 0,oi mm. absent in the middle, where there is an 
indication of a central nodule. Stria* very fine, about 30 in 0,oi 
mm. Length 0,is — 0,i? mm. — Pl. 38, fig. 71. — Cape Wankarema. 

Sectio: Bilobatre. 

N. hybrida Grun. (A. Diat. pag. 79) Spitsb., Finm., Kära. 

var. kryokonites Cl. — Length O.is. Carinal puncta 9 in 0,oi 
mm. Stria> very fine, about 30 in 0,oi mm. Keel not very 
eccentric. Valve slightly constricted in the middle. — Pl. 38, 
— fig. 65. Cape Wankarema. 

var.? pélhmda Grun. (A. Diat, pag. 80, Pl. V, fig. 9fi) Finm. 

N. Mitchdliana Greenl. (Grun. A. Diat. pag. 80, Pl. V, fig. 
97) Finm., Spitsb., Kära. 

Sectio : Pseudo-amph iprora . 

N. Amphiprora Grun. (A. Diat. pag. 81. Amphipr. Nitz- 
schioides Cl. D. of A. S. pag. 20, Pl. IV, fig. 18) Greenl., 
Spitsb., Cape Deschnew (East Cape). 

Sectio: Insignes. 

N. insignes var. arctica Grun. (A. D. pag. 84) Greenl., Finm., 
Spitsb., Kära (Matotschkin). 

var.? marginifera Grun. (A. Diat, pag. 84. Pl. VI, fig. 105) Finm. 

Sectio: Bacill aria. 

N. socialis Greg. (Van Heurck Syn. Pl. LXI, fig. 8) Greenl., 
Finm., Kära (Matotschkin). 

rar. kariana Grun. (A. Diat. pag. 85, Pl. VI, fig. 108) Greenl. 
(Davis strait), Kära. 

var. baltica Grun. (1. c. fig. 107) Kära, Cape Wankarema. 

N. paradoxa (Gmel).Grun. (Van Heurck Syn. Pl. LXI, fig. 
6) Kära. 

Sectio: Vivaces. 

N. (vivax var.?) hyperborea Grun. (A. D. pag. 86, Pl. V. fig. 
104) Kära. 



480 CLEVE. ItlATOMH. 



rar.Y Xysfrömii Grun. (Cl. & M. Diat. No 172) Greenl. 
(Davis Strait), not known to me. 

Svtiio: Spathulntff. 

N. anyularis W. Sm. (Van Heurck Syn. Pl. LXII, fig. 11 — 
14) Greenl., Finm., Kära (Matotschkin), Cape Deachnew (East 
Cape). 

var. borealis Grun. (A. Diat. pag. 89, TI. V, fig. 99) Finm., Kära. 

var. lariaita Grun. (1. c. p. 89, tig. 100) Kära. 

N. spathidaia Brcb. (Van Heurck Syn. PL LXII, fig. 7—8) 
Greenl. (Davis Strait), Finm. 

rar. hyalina Greg. (Van Heurck Syn. 1. c. f. 9) Kära. 

Sectio : Sigmoiderc. 

N. maciJenta Greg. — In the Diat. of the A. S. I have 

indicatod this species as occurring near Spitsborgen, but, not 

having met this speeies again, I think it may be a mistake. 

" N. Brebissomi var. borealis Grun. (Cl. & M.Diat. 316—318) 

8trku 14 — 16 in 0,oi mm. Cape Wankarema. 

Sectio: Sigmata. 

N. Si (/ma Sm. (Amphipleura rigida CL I), of the A. Sea pag. 
26. Amphipleura sigmoidea W. Sm.) Greenl., Finm., Spitsb. 

N. (Sigma rar.Y) scabra CL — Valve large, in length 0,it — 
0.2 mm. breadth 0,ui mm., slightly sigmoid, or almost straight. 
Keel eeeentric. Puncta about 4 in 0,oi mm. Striae not seen, 
but the surface of the valve is covered by scattered puncta, 
which givc it a shagreen-like ap}>earanoe. — Pl. 38, fig. 73 
a. b. — Cape Wankarema. 

iV. Itfvissima Grun. Mpt. — Greenl. (Discovery Bay), F. J. L.. 
Cape Wankarema. 

Sectio: Obtusce. 

N. (obtusa rar.??) iryophila CL Linear, slightly sigmoid 
toward the ends. Puncta 8, absent in the middle, where there 
is a small central nodule. Striio 20 in 0,oi mm., composed 
of puncta. Length 0,i4 mm. Breadth 0,oo6 mm. — Pl. 38, fig. 
74. — Cape Wankarema. 

Sectio: Liveares. 

N. (felida Cl. & Grun. Straight with cuneate ends. Keel 
tolerably eeeentric. Carinal puncta 6 — 8 in 0,oi mm., distant 
in the middle, where there is a distinct central nodule. Stria* 
composed of somewhat elongate puncta, which form irregularly 
wavy lines, 20 — 24 in 0,*i mm. Length 0,i4 mm. Breadth 
0,012 mm. — PL 38, fig. 70. — Cape Wankarema. 

N. (recta rar.Y) polaris Grun. — Valve tolerably eeeentric, 
linear with obtuse ends. Carinal puncta 7 in 0,oi mm., distant 



TEGA-EXPEDITI0NES8 VETE.YSK APLIG A ARBETES. 



481 



in the middle. Striae very fine. Length 0,o?5 mm. Breadth 
0,oo6 mm. — Pl. 38, fig. 72. — F. J. L., Cape Wankarema. 

N. linearis var. tennis Grun. (A. D. pag. 93) Kära, Cape 
Wankarema. (Specimen from the latter locality have 11 — 12 
puncta and 28 — 30 strire in 0,oi mm. Length 0,i3 mm. Breadth 
0,oo9 mm.). 

N. vitrea Norm. (Van Heurck Syn. Pl. LXVII, lig. 10)Spitsb. 

var. finmarchica Grun. (A. I), pag. 94, Pl. VI, fig. 106) Finm. 

In the Wankarema gathering occurs a variety of N. vitrea 
0,i2 mm. in length 0,ooe mm. in breadth with 8—10 puncta 
in 0,oi mm. and very fine striro. In the Diseovery Bay gather- 
ing occurs another variety with 8 — 9 puncta and 25 stria? in 
0,oi mm. 

N. frigida Grun. (A. Diat. pag. 94, Pl. V, fig. 101) Greenl. 
(Diseovery Bay), Karn. 

Sectio: Lanceolatm. 

N. lanceolata var. pygmcea Cl. — Lanceolate, length 0,045 mm. 
Breadth 0,ooe mm. Puncta 12 in 0,oi mm. Strne very fine. — 
Cape Wankarema. 

Seems to connect N. lanceolata with N. acicularis. 

N. ovalts Arn. (Grun. A. Diat. pag. 95, Pl. V, fig. 103) Kära. 

Sectio: Nitzschiella. 

N. Closterium (Ehb.) W. Sm. (Van Heurck Syn. Pl. LXX fig. 
5) Finm., Spitsb., Kära. 

N. acicularis W. Sm. (Van Heurck Syn. 1. c. fig. 6) Kära, 
Cape Wankarema! 

Hantzschia amphioxys (Ehb.) Grun. — Kära (Fresh-water 

species). var. vivax Grun. (A. Diat. pag. 103) Kära. 

H. Weiprechtii Grun. (A. Diat. pag. 104, Nitzschia Weipr. 
Grun. in Van Heurck Syn. Pl. LXII, fig. 16) F. J. L. 

H. virgata Roper var.? borealis Grun. (A. Diat. pag. 104, 
Pl. VI, fig. 110) Kära. 

var.? l-ariana Cl. & Grun. (1. c. fig. 109) Kära. 

H. marina (Donk.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. LVI, fig. 14 
—15) Greenl. (Davis Strait). 



9. Surirell®. 

Surirella Smithii Ralfs (S. constricta W. Sm. Syn. I, pag. 
31, Pl. VIII, fig. 59) Finm. 

S. fastuosa var. lepida A. Schm. (Atl. Pl. IV, fig. 7) Finm. 
S. Gemma Ehb. (Van Heurck Syn. Pl. LXXIV, fig. 1) Spitsb. 

Bd III. 31 



482 CLEVE, DI ATOMS. 



S. ovuta Kutz. (Van Heurck Syn. Pl. LXXIII, lig. 5—7) Spitsb. 

Campylodiscus Helianthus A. Sehm. (Atl. Pl. XVII, fig. 15) 
Spitsb., Kära (Matotschkin Schar). 

C. grönlnndicus Cl. (I), of A. Sea pag. 13, Pl. II, fig. 9) 
Oreenl. 

C. angularis Greg. (A. Schni. Atl. Pl. XVIII, fig. 7) Greenl., 
Finm., Spitsb., Kära (Matotschkin). 

C. Ralfsii W. Sm. (Syn. I, pag. 30, Pl. XXX, fig. 257) 
Greenl. (Davis Strait). 

C. Tim ref i Bréb. (C 1 , simularis Greg. C. bicruciatus Greg.) 
Greenl., Spitsb., Finm., Kära (Matotschkin). 

C. pclrinris Ebb. (C. Argus Bail. C. eribrosus Sm.) Spitsb. 



10. Sy ned re». 

Synedra nitzschioides Grun. (Verh. 1862, pag. 403, Pl. VIII, 
fig. 18) Greenl. (Davis Strait, Besse'ls Bay [Length 0,oe mm., 
breadth 0,oo:* mm. Striie 11 in 0,oi mm.] Mushroom Point), 
Spitsb. 

var. minor (.frun. (Xov. pag. 95, Pl. A. tig. 7) Kära. 

S. tabtdata Kg. (\V. Sm. Syn. I, pag. 72, Pl. XII, fig. 96) 
Greenl. (BesseFs Bay. Length 0,ns mm. Breadth 0,nos mm. 
Strirc 9 V 2 in 0,oi mm.), Spitsb., Kära. 

var. anynsta Grun. (A. Diat. pag. 105) Finm. 

S. affinis Kiitz. — Greenl. (Mushroom Point, BessePs Bay, a 
variety, length 0,24 mm., breadth 0,ooo9, strirc 19 in 0,oi mm.) 
Finm., Spitsb., Cape Deschnew (East Cape). 

var. delicatula Grun. (A. I), pag. 105, Pl. VI, fig. 115) Finm. 

var. hormlis Grun. — Finm. 

S. hyperhorea Grun. Mpt, — F. J. L. 

var. brevis Grun. — F. J. L. 

var. Hexuosa Grun. — F. J. L. 

var. rostrflata Grun. — F. J. L. 

S. invesfiens W. Sm. — Greenl. (Strite 13 in 0,oi mm. Length 
0,05 mm. Breadth 0,oog mm.) F. J. L. 

Ä kamtschatica Grun. (Verh. 1862, pag. 404, Pl. VIII, tig. 
6) Greenl. (Davis Strait, Bossel's Bay, Mushroom Point), Finm., 
Spitsb., Kära (Matotschkin). East Cape. 

var. minor Grun. (A. Diat. pag. 106) Greenl. (BessePs Bay), 

Ii» 
■ mm. 

var. intermedia Grun. (1. e. Pl. VI, fig. 111) Finm. 
var. Kjellman ii Cl. & Grun. (1. c. fig. 112) Finm. 



VE0A-EXVED1TI0SESS VETESSKAPLIGA ARBETES. 483 



var. connectens Grun. (1. c.) Finm. 

var. finmarchica Cl. & Grun. (1. c. tig. 113) Finm. 

S. commutata Grun. (A. I), pag. 107, Pl. VI, fig. 118) Greenl. 
(Mushroom Point, stria* 12 in 0,oi mm.). Finm. 

S. fasciculata Kiitz (Grun. A. Diat. pag. 105, Pl. VI, lig. 
114) Finm. 

S. parva Kiitz. — Finm. 

var. major Grun. (A. Diat. pag. 106, Pl. VI, fig. 117) Finm. 

S. pulchella Kiitz. — Finm. 

var. miniUissima (W. Sm.) Finm. 

var. Verlébra Greg. — Finm. 

S. crystaJlina (Ag.) Sm. (Syn. I, pag. 74, Pl. XII, tig. 101) 
Finm. 

S. superba var. minor Grun. (A. Diat. pag. 108) Finm. 

Sceptroneis marina (Greg.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. 
XXXVII, fig. 2) Finm. 

S.? gemmata Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XXXVII, fig. 3) 
.Arctie Ocean». 

TJialassiothrix longissima Cl. & Grun. (A. I), pag. 108) North 
Atlantic Ocean, Cape Wankarema. 

Th. Frannfeldii var.? arctica Grun. (Van Heurck Syn. 
XXXVII, fig. 14) North Atlantic Ocean. 

Th. Fr. var.? tenélUi Grun. (1. c. fig. 15) North Atlantic 
Ocean. 



II. Plagiogramm». 

Plagiogramma staurophorum (Greg.) Heib. (P. Gregorianum 
Grev. Dentic. stauroph. Greg. D. of Cl. pag. 496, Pl. X, fig. 
37) Greenl. (Davis Strait) Finm. 



B. Coccochromatic». 



12. Fragilarie». 



Fragilaria oceanica Cl. (Diat. of the A. S. pag. 22, Pl. IV, fig. 
25. -F. arctica Grun. A. Diat. pag. 110, Pl. VII, fig. 124) Greenl. 
(Tindingen, BessePs Bay) Northern Atlantic Ocean, Kära. 

A careful examination has proved the identity of F. 
oceanica Cl. and F. arctica Grun., and that my figure in D. of 



484 CL EVE, DI ATOMS. 

A. 8. is somewhat incorrect. The striie are pervious as in 
Grunow's delineation. 

F. ialandica Grun. (Van Ileurck Syn. Pl. XLV, fig. 37) 
Jan Ma ven. 

var. hyperborea Cl. — Area longer, stria* 12 in 0,oi mm. — 
Greenl., BesscPs Bav. 

F.Y Cylindrus (trim. Mpt. — Small, linear with parallel sides 
and broadly rounded ends. Strhe pervious 14 — 21 in 0,oi mm. 
Length 0,035 — 0,oe mm. Breadth 0,002 — 0,oo4 mm. — Pl. 37, fig. 
64 a. b. c. — Greenl., Tindingen, F. J. L., Cape Wankerenia. 

Grammonenia striatalum Ag. (Sm. Syn. II, pag. 23, Pl. XXXV. 
tig. 298) Greenl., Finm., Spitsb. 



13. Meridione». 

Astvrionella hariana Grun. (A. Diat. pag. 110, Pl. VI, fig. 
121) Kära. 



14. Tabellarie». 

Grammatophora ocean ica (Ehb.) Grun. (G. macilenta \V. Sm.) 
Greenl. 

G. aret ica Cl. (öfvers. K. Sv. V. Ak. Förh. 1867, pag. 664. 
Pl. XXIII, lig. 1. Van Ileurck Syn. LIII B., tig. 3) Greenl. 
(BesseVs Bay, Assistanee Bay etc.), Finm., Spitsb., Kära (Ma- 
totschkin). 

G. arcuata Ehb. (Grun. Verh. 1862, pag. 420, Pl. XI, fig. 
7) var. arcliea Grun. (Bot. Centr. Bl. 1881, IM VII, pag. 3) 
Greenl., Spitsb., Kära (Matotsehkin), East Cape. 

G. angnlosa var. islandica (Ebb.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. 
LIII, tig. 7) Greenl. (BessePs Bay), Finm., Spitsb., Kära (Ma- 
totsehkin). 

Bhdxlonema Tordlii Cl. (I). of the A. Sea pag. 24, Pl. IV, 
fig. 20) Greenl. (BessePs Bay), Spitsb. 

B. urcuatitm (Lyngb.) (W. Sm. Syn. II, pag. 34, Pl. XXXVIII, 
fig. 305) Greenl. (BessePs Bay), Finm., Spitsb., Kära (Matot- 
Hchkin), Cape Desehnew (East Cape). 

R minuhnn (Kg.) (Sm. Syn. II, pag. 35, Pl. XXXVIII, fig. 
306) Greenl., Finm., Spitsb., Kära (Matotsehkin). 

The Rh. adiaticum (Kg.) has been found once in a sample 
from Grötsund in Finmarken, hut in no other aretic gathering. 



VEGA-BXPEDITI0XES8 VETESSKAPLIGA ARBETEN. 485 



Striatdla uniputictata (Lyngb.) Sm. (Syn. II, pag. 37, Pl. 
XXXIX, fig. 307) Finm. 

SL chilen&is Grun. (Nov. pag. 90, Pl. I A., tig. 7) Greeul. 

Only one frustle has been observed, so that it may be 
doubtful as an arctic species. 

St. délicatula Kiitz. var. rectangida Kiitz. (Van Heurck Syn. 
Pl. LIV, fig. 3) Greenl., Bessers Bay. 



15. Licmophore». 

Licmophora grandis (Kiitz.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. 
XLVIII, tig. 2) Spitsb. (Hackluyts) Strire at the base 22 in 
0,oi, at the top 24 in 0,oi mm. Length 0,n mm. Breadth 
0,027 mm. 

L. Jurgetmi (Kiitz.) Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XLVI, 
tig. 10 — 11) Greenl. (Bessers Bay) Kära. 

var. finmarchica Grun. (A. Diat. pag. 110, Pl. VII, fig. 125) 
Finm. 

L. borealis (Kiitz) Grun. — Kära (sec. Grun.). 

L. nubecula (Kiitz) Grun. — Kära (sec. Grun.). 

L. flabellata Ek b. forma brevior — Finm. (sec. Grun.). 

L. elongata (Kiitz) Grun. — This species has been indicated 
by myself as occurring in Finmarken, but I have some doubts 
about the correctness of the determination. 



16. Biddulphieae. 

Triceratium, Biddulphia. 

B. aurita (Lyngb.) Bréb. (Sm. Syn. II, pag. 49, Pl. XLV, 
fig. 319) Greenl. (BessePs Bay, Mushroom Point), Finm., Spitsb., 
Kära (Matotschkin), Cape Wankarema. 

B. Rhombus Ehb. (Sm. Syn. II, pag. 49, Pl. XLV, tig. 320) 
Finm. 

B. Balbena (Ehb.) Btw. (M. J. VII, pag. 18, Pl. IX, fig. 15. 
Zygoceros radiatus Bail. Smith's Contr. VII, Pl. II, fig. 29. Tri- 
ceratium arcticum Btw. 1. c. triangulär form) Greenl. (Bessel\s 
Bay), Finm., Spitsb., Kära. 

var. T. spitsbergense Grun. (A. Diat. pag. 111) Spitsb. 

T. finmarchicum Grun. (A. Diat. pag. 112, Pl. VII, fig. 
126) Finm. 



488 C LP. VE, Dl ATOMS, 



Actinocyclus alienus Grun. (Cl. & Moll. Diat. No 319) Cape 
Wankarema. — Unknown to me. 

Coscinodiscus Genius Iridis Ehb. — Greenl., Spitsb., Cape 
Wankarema. 

var. borealis Bail. — Cape Wankarema. 

C radiafus Ehb. — Greenl. (Davis Strait), Beeren Eiland, 
Finm., Spitsb. 

C eoncinnus Roper (M. J. VI, pag. 20, Pl. III, tig. 12) Spitsb., 
Cape Wankarema. 

C. centralis Ehb. (Greg. Diat. of Cl. pag. 501, Pl. XI, tig. 
49) Spitsb., Greenl., Tindingen (A. Schm. Atl. Pl. LXIII, fig. 1). 

var. micrasfer Grun. (Cl. and Moll. Diat. No 172) Davis 
Strait. 

C. subtiUs Ehb. (A. Sch. Atl. LVII, fig. 13—14) Greenl., 
Finm., Kära (Jalmal), Cape Wankarema. 

C. excenlricus Ehb. — Greenl. (Davis Strait), Spitsb., Kära, 
Cape Wankarema. 

C. lineatus Ehb. — Beeren Ed, Spitsb., Finm., Kära (Jalmal). 

C. nifidus Greg. (A. Schm. N. Sea Diat. Pl. III, fig. 32) 
Greenl. (Davis Strait), Finm. 

C. subgJobosus Cl. and Grun. (Cl. and Moll. Diat. No 172, 
A. Schm. Atl. Pl. LVIII, fig. 44) Greenl. (Davis Strait), Cape 
Wankarema. 

C. (Odonfodiscus) curvatulus Grun. (A. Schm. Atl. Pl. LVII, 
fig. 33) Greenl. (Davis Strait), F. .1. L., Cape Wankarema. 

C. Normanni Cl. D. of A. S. pag. G is only a variety of 
C. curvatulus. 

var. kariana Grun. (A. Diat. pag. 113, Pl. VII, fig. 129) 
Finm., Kära. 

var. frigida Grun. — F. J. L. 

C. concaviis Greg. (D. of Cl. pag. 500, Pl. X fig. 47) Kära. 

C. (Odonfodiscus) polyacanthus Grun. (A. D. pag. 112, Pl. 
VII, fig. 127) Greenl. (Tindingen) Kära (Jalmal). 

C. (Odonfodiscus) hyalinus Grun. (A. D. pag. 113, Pl. VII, 
fig. 128) Greenl. (Tindingen) F. J. L., Kära, Cape Wankarema. 

C. (Odonfodiscus) bioculafus Grun. Mpt. — Greenl. (Tindin- 
gen), F. J. L., Cape Wankarema. 

C (Odonfodiscus) pelhcidus Grun. (in Cl. & Moll. Diat. Nq 
172) Davis Strait, Cape Wankarema. 

Valve very thin and transparent, 0,ocs — 0,os mm. i diame- 
ter, covered with small puncta, arranged in repeatedly branch- 
ing lines (10 in thc middle and 20 in the margin on 0,oi 



V EQA- EXPEDITION ESS VETES 8 K AP LIG A ARBETEN, 489 



mm.) Centre with some small, scattered puncta. Margin with 
small spines (6 in 0,oi mm.). 

C. (Odontodiscus) granulosus Grun. (A. I), pag. 113, Pl. VII, 
fig. 130) Finm., Kära. 

C (Odontodiscus) lacustris Grun. (A. D. pag. 114)Matotschkin 
Schar, Kära. 

var. marinas Grun. (in Cl. & Moll. Diat. No 172) Davis Strait. 

var. hyperboreits Grun. (Cl. & Moll. Diat. No 315 — 18) with 
coarser puncta. — Cape Wankarema. 

C. bathyomphalus Cl. N. Sp. — Disc 0,o> — 0,03 mm. in diame- 
ter, with funnel-shaped centre. Puncta arranged in lines, radia- 
ting from the centre to the margin, where they become smal- 
ler. — Pl. 38, fig. 81, — Spitsb., Cape Wankaremc. 

Stephanodiscus Hantzsckii Grun. var. pusilla (A. D. pag. 115, 
Pl. VII, fig. 132, Van Heurck Syn. Pl. XCV, fig. 11) Finmark. 

Thalassiosira Nordenskiöld ii Cl. (Van Heurck Syn. Pl. 
LXXXIII, fig. i)) Greenl., Northern Atlantic Ocean, Finmarken, 
Spitsbergen, Kära, Cape Wankarema. 

Hyalodiscns scolicus (Kg.) Grun. (A. D. pag. 11<>) Greenl. 
(BesseFs Bay, Mushroom Point) Finm., Spitsb., East Cape. 

Podosira hormoides Mont. (Van Heurck. Syn. Pl. XXXIV) 
Greenl. (Mushroom Point). 

var. adriatica (Kiitz.) Grun. — Finm. 

P. maxima (Kiitz.) Grun. (Casp. Sea Alg. pag. 33. A. D. 
pag. 118, Hyal. arcticus Cl. & Moll. Diat. No 1. II. stelliger 
D. of A. S. pag. 4) Greenl., Finm., Spitsb., Matotschkin Schar, 
Cape Deschnew (East Cape). 

Sleletonemu mirabile Grun. (Cl. & Moll. Diat. No 318) Cape 
Wankarema. 

I ha ve seen of this species only a sketch, sent by Mr. 
Grunow. It has the appearance of a chain of auxospores of 
some Chaetoceros, but not having seen a specimen I cannot 
say anything about it. 

Melosira nnmmuloides (Lyngb.) Kiitz. — Greenl., Finm., 
Spitsb., Kära. 

var. hyperborea Grun. (M. arctica Dickie) Van Heurck. Syn. 
Pl. LXXXV, fig. 3 — 4) Discovery Bay, Novaia Zemlia. 

M. sidcata (Ehb.) Kiitz. (Paralia sulcata Cl.) Finm., Kära. 

var. siberica Grun. (Van Heurck Syn. Pl. XCI, fig. 22) 
F. J. L. 

var. biseriata Grun. (Van Heurck Syn. 1. c. fig. 23—24) 
F. J. L. 



490 



M. (mediterranea Gran. var.'?) gelida Cl. — Surface of tlie 
valve covered ooar the margin with puncta arranged in curveil 
lincs crossiug each other, about 25 in O.oi inm. Diam 9/U 
—0,03 mm. Pl. 38, fig. 83 a. b. — Mushroom Point. 

M. ornats Grun. (Van Heurek Syn. XCI, fig. 19—21) F. J. L. 

M. Borreri firev, (Van Heurek Syn. Pl. LXXXV, lig. 5-7) 
Greenl., Bessels Bay. 



II. Surface-diatoms from the Behring Sea. 

Dr. KjeHman has collected in the Behring Sea diatoou 

living on the surface. The gatheriag contained: 

Thalussiothrix longissima Cl. & Grun. in great abimdaiuc. 
Coscinodiscus borealis Bail. (A. Schm. Atl. LXII1. Hl;. 11 
Endich/a oceanka Ebb. 
Chtetoceros atlmdicus Cl. 
Rhizosoleniti stylifor$m Btw. 
Iih. h<-beta Bail. 




VEGA-EXVEDITIOyESS VETESSKAPLIGA ARBETES. 



491 



E. Sorex Kiitz. 
E. Zebra (Ehb.). 
Anéhanthes lanceolata Bréb. 
A. minutissima var. cryptocephala W. Sm. 
Cocconeis Placentula Ehb. 
Gomphonema constrictum var. capitatum Ehb. 
G. gracile Ehb. 
G. angmtatum Grun. 
G. parvulum Kiitz. 
Stauroneis anceps Ehb. 
Navicula major Kiitz. 
N. viridis Kiitz. 
N. Legumen (Ehb.). 
N. borealis (Ehb.). 
N. Brébissonii Kiitz. var. 
N. bicupitata Ldt. 
iV r . Gymbula Donk. 
N. lanceolata Kiitz. 
N. cryptocephala Kiitz. 
N. amphiceros Kiitz. 
N. tenella Bréb. 
iN T . dicephala W. Sm. 
A T . elliptica Kiitz. 
A r . hunnits Donk. 
JN 7 . cuspidata Kiitz. 
3T. amhigua Ehb. 
JS r . limosa var. vmtricosa Donk. 
iV r . fasciata Ldt. 
.AT. affinis Ehb. 

JV r . Tseudobacillum Grun. (Aret. Diat. pag. 45, Pl. II, fig. 52). 
N. Pupula (Kiitz.) Grun. 
N. Seminulmn Grun. 

K. binodis W. Sm. (Brit, D. XVII, fig. 159). 
Schizönema vulgäre Thw. 
Amphipleura pellucida (Ehb.). 

Pleurosigma Kutzingii Grun. (Aret. Diat, pag. 59) Transv. 
strirc 21, longitudinal 2G in 0,oi mm. 
Syneda Ulna Nitzsch var. 
8. Acus var. ienuissima Grun. 
Slaur osira brevistriata Grun. 
67. mesolepta Rabh. 

Nifzschia (Tryblionella) Levidmsis W. Sm. 
var. Victoria' Grun. 



492 Cl. EVE, DI ATOMS. 



X. sigmoidea (Ehb.) 

N. intermedia Hantzsch. 

N. Denticida Grun. var. minor, lanceolata, costis abbrevia- 
tis. A verv remarkable variety with eostie not reaching half- 
way across tlie valve, <> in 0,oi mm. and 17 strirc in 0,oi mm. 
Pl. 37, tig. 08. It is only on tho authority of Mr. Grunow 
that I havo accepted the dctcrmination as a variety of N. 
Denticula. 

N. Tahillaria Grun. 

Hantzschia amphioxys var. californica Grun. (A. Diat. pag. 103). 

Surirvtta elegans Ehb. 

S. saxonica Auersw. (A. Sclim. Atl. Pl. XXII, fig. 1 — 2;. 

S. I i urans W. Sm. (A. Sehm. Atl. Pl. XXIII, Hg. 27—33). 

S. apiadata W. Sm. (A. Sehm. Atl. Pl. XXIII, fig. 34—35). 

Cymatopleura Soha (Bn ; l>.) AV. Sm. 

Cyclotella comta Ehb. 

Mélosira varians Agardh. 



IV. Diatoms from Labuan. 

Puring the stav of the Vega in Labuan near Borneo Dr. 
Kjellman made some gatherings of marine alga?, among whieh 
was found a number of diatoms, whieh I ha ve exarained. I 
have registered the following forms: 

Amphora ostrvaria Bréb. (II. L. Smith Lens II, p. 72, Pl. 
I, tig. 1H. — A. Schmidt Atl. Pl. XXVL fig. 23? striaj not 
punetate!) This verv variable speeics occurs in many forms, 
deseribed as distinet species, as A. vitrea Cl. .1. quadrata Bréb. 
-1. elegans Greg. A. memhranacm W. Sm. and Roper. J. 
littoralis Donk. Specimens from Labuan have 12 strhe in ö,oi 
mm., composed of distinet. separate puncta. Length of the 
valve 0,005 mm. 

var. Porcellus (A. IWcellas Kitton in A. Sehm. Atl. Pl. 
XXXIX, fig. 15 — 17. A. noivr cahdonire Grun. 1. c. PL XXVI, 
tig. ltj — conf. Grun. Aret. Diat. pag. 2f>). The variety from 
Labuan has the outline of A. areuata (A. Sehm. Atl. Pl. XXVI, 
fig. 27 — 21») but has mueh eoarser stria?, eomposed of distinet 
puncta, Jl in 0,oi mm. Length O.oö mm. 

A. Weisstlogii A. Sehm. (Atl. Pl. XXV, tig. 58) Stria- 11 in 
O.oi mm. Length O.075 mm. 

A. Sckmidtii (Jrun. ,A. Sehm. Atl. XXVIII. tig. 2). 



VEG A-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA ARBETES, 493 



A. turgida Greg. (Diat, of Clyde. pag. 510, Pl. XII, fig. 63. 
A. reda Leud. Fortm. Ceyl. pag. 21, Pl. I, fig. 14). Lengih of 
the frustle 0,02* mm. Br. 0,oir> mm. Strise 12 in 0,oi ram. 

A. cymbifera Greg. — Length 0,09 mm. Striie 9 in 0,oi mm. 

A. cymbéllmdes Grun. (Hedwigiti 1807, VI, pag. 24, Cl. & 
Moll. Diat, No 147). 

A. Javanicn A. Sehm. (Atl. XXVII, fig 27). 

A. Proteus Greg. (Diat. of Clyde pag. 518, Pl. XIII, fig. 81). 

var. robusta Greg. (A. robusta A. Schm. Atl. Pl. XXVII, 
tig. 39-41). 

var. mexicanu A. >Schm. (A. mexieana A. Schm. Atl. Pl. 
XXVII, fig. 47—48). 

A. obtusa Greg. (A. Hchm. Atl. Pl. XL, fig. IG— 17). 

A. furcata Leudugcr Fortm. (Diat, do Ceylon pag. 20, Pl. 
I, fig. 11. A. spectabilis A. Schra. Atl. Pl. XL, fig. 20—23). 

A. labuensis Cl. N. Sp. — Frustle rectangular, with straight 
margins. Median lines straight. Central nodule small, not 
transversely dilated. Connecting membrane without longitu- 
dinal lines. Strife verv coarse and distant, 6 in 0,oi mm., pa- 
rallel, with very fine transverse striation. Length 0,06 mm. 
Breadth 0,02 mm. — Pl. 35, fig. 1 a Fr. V. fig. b. S. V. 

This species, which has the outline of A. Donkinii Rab = 
A. lineata Donk. is remarkable for its very coarse strne. Mr. 
Grunow informs me that he has seen tho same species in a 
gathering from tho Adriatic Sea. 

Stauroneis australis Grev. (Ed. N. Phil. J. Vol. XVIII, pag. 
187, fig. 13, 18G3 H. Stauroneis biformis Grun. Verh. 18G3, pag. 
154, Pl. XIII, fig. 7). This most intcresting form, described the 
same year by Grunow and Greville, does not seem to belong 
to the genus Stauroneis, but to a new genus, nearly related 
to Mastogloia and distinct from the latter genus by having 
short marginal costne instead of the loculi. This form occurs 
sparsely in the Labuan material. I have also seen it in a 
gathering from Port Jackson. Mr. Grunow mentions it as an 
inhabitant of the Red Sea. The Labuan specimens have 14 — 
15 finely punctate striie in 0,oi mm. Length 0,osc mm. Breadth 
0,035 mm. 

St. bistriata Leuduger Fortm. (Diat. do Ceylon pag. 37, 
Pl. IX, fig. 89). I have seen only a single valve of this spe- 
cies, which seems to belong to the genus Achnanthes. The 
strise, 10 in 0,oi mm., are costate and less divergent than in 
the figure of Mr. Leuduger. Length 0,057 mm. Breadth 0,oo9 mm. 



404 CLEVE, Dt AT0M8, 



Masfogloia acuta Grun. in litt. — Lanceolate, with produced 
onds. Rows of loculi at a little distance from the margin; 
loculi largj?r in the middle ihan near the ends. Strine para Hel, 
very tine (not counted) punotate, puncta forming longitudiual 
lines. Length 0,04 mm. Breadth 0,ois mm. — Pl. 35, tig. 8. 

Mr. Grunow sent me some ycars ago a sketch of a new 
Mastogloia, called acuta, which resembles this form so much 
that I suppose the v are identical. The M. acuta Grun. has 
the loculi more separate from the margins than the Labuan- 
specimens and the iine strife (30 in 0,oi mm.) more radiant. 

M. huninaris (Ehrb.) Grun. — Lanceolate, with produced 
ends. Loculi large, 4 V,, in 0,oi mm. marginal. Strite tine, 20 
— 24 in 0,oi mm., not interrupted, reaching the median line. 
Length 0,o.i mm. Breadth 0,oi mm. 

The determination is made bv the aid of a sketch kindlv 
sent me by Mr. Grunow, who supposes, with some doubts, that 
it may be the Ceratoiwts tmninaris Ehrb. It has been distrib- 
uted in Cl. & Moll. Piat. No 153 (Corsica). I have found 
the same species in gatherings from the Adriatic Sea. 

M. nndidata Grun. (Verb. 1W0, pag. 57G, TI. I, fig. o. T. 
M. S. 1877, pag. 17<i, Pl. CXCV, lig. 5). 

M. rhomhica Cl. X. Sp. — lthombic. Med. line slightly undu- 
late, without accompanying lines. Stria* coarse 11 in 0,oi mm. 
slightly radiant, eomposed of distinct pearl-likc puncta, which 
form wavy longitudiual rows. Loculi marginal, equal in size, 
about i\ in 0,oi mm. Surface of the valve not perfectly plane, 
being a little impressed on both sides of the median line. 
Length 0,048 mm. Breadth 0,02 mm. — Pl. 35, fig. 9. 

M. lanceolata Thw. (Van Ileurck Syn. Pl. IV, fig. 15 — 17). 
Length of the valve 0,048 mm. Breadth 0,oi5 mm. Stria) lti — 
19 in 0,oi mm.' Loculi <> in 0,oi mm. 

M. (ipiadata W. Sm. (Syn. II, pag. <>5, Pl. LXII, fig. 387). 

M. minut a Grcv. — var. with 10 strne and 8 loculi in 0,oi 
mm. Length 0,o:j — 0,n* mm. Breadth 0,ou mm. — According 
to Grunow (T. M. S. 1877, pag. 17(1) M. minuta has closer 
strioe, 25 in 0,oi mm. 

M. JvUnwlcii Grun. ^T- M. S. 1877, pag. 174, Pl. CXCV, 
lig. 1) var. Length 0,oc mm. Breadth 0,ois mm. Striie IS in 
0,oi mm. Loculi 5 in 0,oi mm. 

M. quinque-costata Grun. (Verb. 1860, pag. 578, Pl. VII, lig. 
tf) Several varieties. On a small specimen, 0,os mm. in length 
and 0,oi8 mm. in breadth, I counted 20 strire and 4 loculi in 



VEG A-EXPEDITIONESS VETESSKATLJ G A AllBETBS. 



495 



0,01 ram. Speeimens from the Balearic Islets and from thc 
Cape of Good Hope have 16 stria) in 0,oi mm. 

M. (aaäiuscida Grun. Mpt. var.?) iAibuensis Cl. — Val ve elon- 
gate, with almost parallel margins and subcuneate ends. Me- 
dian line straight with approximato aceompanying lines. Strite 
16—17 in 0,oi mm. parallel or a little radiant near tho ends, 
composed of puncta, forraing longitndinal striie. Loculi of 
equal size, 7 — 8 in 0,oi mm. — Length 0,oc4 mm. Breadth 
0,oi6 mm. — Pl. 35, tig. 5. 

Mr. Grunow has kindlv sent me a sketch of his not vet 
published M. acutiuscula from the Seychells, which differs by 
regular elliptic outline and has 16 — 21 stria) in 0,oi mm. 

M. (baltica Grun. var.?) Citrus Cl. — Broadly oval, with 
apiculate ends. Strite 18 — 19 in 0,oi mm., more elose near the 
ends, about 23 in 0,oi mm., composed of puncta, which form 
longitudinal lines, at a right angle to the strire. Loculi 
marginal of equal size 8 — 10 in 0,oi mm. Median line straight, 
with very approximate accompanying lines or furrows. Length 
0,035 — 0,0* mm., breadth 0,02 — 0,024 mm. — Pl. 35, fig. 7. 

Tliis well defined form has very little resemblance to M. 
baltica Grun. in Van Heurck Syn. Pl. IV, tig. 24, but Mr. Gru- 
now thinks nevertheless that it may be a variety of the 
latter species. According to Grunow, it comes very near to 
Phlyct&nia minuia Kutz. I have scen the same form in samples 
from Honolulu. 

M. Kjellmanii Cl. N. Sp. — Elongate, with