(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser bearbetade af deltagare i ..."

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http : //books . google . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 





ICI1«1 



A 



^^h 



C 






L 



4 



YEGA-EXPEDITIONENS 



^TENSKAPLIGA IAKTTAGELSER 



BEARBETADE 



AP 



DELTA&ABE I BESAN OOH AKDBA FOBBEABE 



XJTQIPNA 



AP 



A. E. NOHDENSKIÖLD^^^^^JIfl 



ANDRA BANDET. 



(MKD 82 TAFLOR.) 



V * V 't ^ ^;^ 




» ♦ 



STOCKHOLM, 

F. ft O. BBIJBR8 FÖBIiAQ, 

1883. 




Stockholm, 
tryckt hos Ä. L. Normans Boktryckeri» Aktiebolag, 

1888. 



ANDRA BANDETS INNEHÅLL. 



A. Text. 

8id. 

Kjellmän, F. B., Fanerogamfloran pä S:t Lawrenceön. 

(Härtili tafl. 1 & 2) 1—23. 

Kjellman, F. B., Fanerogamer från VestEskimåernas land. 

(Härtill tafl. 3) 25—60. 

NofiDQTiST, O., Anteckningar och studier till Sibiriska Is- 

hafskustens däggdjursfauna 61 — 117. 

Nathorst, a. o., Bidrag till Japans fossila flora. (Härtill 

tafl. 4—19) 119—225. 

NoRDQViST, O., Bidrag till kännedomen om tschuktscherna 227—246. 
Pettersson, O., On the properties of water and ice. (Här- 
till tafl. 20—23) 247—323. 

Pettersson, O., Contributions to the hydrography of the 

Siberian Sea. (Härtill tafl. 24—26) 325—380. 

Wirén, A.,- Chsetopoder frän Sibiriska Ishafvet och Berings 

haf, insamlade under Vega-expeditionen 1878 — 1879. 

(Härtill tafl. 27—32) 381—428. 

WiJKANDER, AuG., Observations magnétiques, faites pendant 

1'expédition de la Vega 1878—80. I 429—504. 

Lindhagen, A., Bilaga till uppsatsen om Vega-expeditionens 

geografiska ortsbestämningar 505—516. 



B. Taflor. 

Tafi. 1. Cineraria frigida f. tomentosa. 

Tafl, 2. Saxifraga neglecta f. stolonifera och f. congesta. 

Tafi, 3, Draba Falanderiana. 

Tq/l. 4 — 19. Fossila växter frän Japan, tecknade af W. £. Behm. 

Jfr 8. 220 o. f. 
Tqfi, 20. Apparates for thermic and volumetric measurementa. 



Tafi, 21. Volumes of 1 c.c. of fresh and salt water (of O** C) in the 

State of ice. 
Tafl, 22. Changes in the volumes of fresh-water-ice between 0° and 

- r C. 

Tafl. 23. Volumes of 1 c.c. of fresh and salt water (of O" C) at dif- 

ferent temperatures. 
Tafl. 24 — 26. Hydrographic maps of the Eara Sea and the Siberian 

Sea with sections and diagram. 
Tafl. 27. Spinther arcticus, tecknad af G. Kolthoff. 
Tafl. 28. Polynoé' scabra, Melsenis Lovéni och Melaenis Lovéni v. gi- 

gantea, tecknade af O. Kolthoff och A. Rönqvist. 
Tafl. 29. Polynoé scabra, Eupolynoe anticostiensis, Melaenis Lovéni 

och Melaenis Lovéni v. gigantea, tecknade af O. Kolthoff 

och A. Rönqvist. 
Tafl. 30. Nephthys cseca och Ooniada Nordmanni, tecknade af G. 

Kolthoff. 
Tafl. 31. Nephthys cseca, tecknad af G. Kolthoff. 
Tafl. 32. Goniada Nordmanni och Amphicteis Vega, tecknade af G. 

Kolthoff. 



^ 



FANEROGAMFLORAN 



i'Å 



S:T LAWRENCE-ÖN 



AF 



F. R. KJELLMAN. 



(HÄBTILL TVÅ TAFLOi:.) 




I södra delen af Berings sund eller, måhända riktigare, 
strax söder om detta sund ligger något närmare det asiatiska 
än amerikanska fastlandet S:t Lawrence-ön. Den skares af 
den 170:de längdgraden vest firån Greenwich och den 63:de 
nordliga breddgraden. Vid denna ös nordvestkust uppehöll 
sig Vega-expeditionen den 31 juli och 1 augusti 1879. En del 
af sistnämnda dag använde jag till att insamla fanerogamer 
på den del af ön, som låg invid fartygets ankarplats. Jag 
skall här lemna en förteckning öfver de hopbragta samlingar- 
nas innehåll. 

Så vidt jag af literaturen kunnat finna, har ön endast 
två gånger förut varit besökt af naturforskare, som sysselsatt 
sig med undersökning af dess växtlighet, båda gångerna under 
Kotzebues expedition, nämligen den 27 juli 1816 och den 10 
juli 1817. ' Vid bägge tillfällena landade expeditionen vid öns 
sydkust, år 1816 vid 63^3' lat. n., år 1817 vid 62^47' lat. n. 
och då något ostligare än året förut. ^ 



• Den af MiddendorfT i hans stora reseverk (IV: 1, sid. 677) omtalade 
lärorika berättelsen äf en rysk sjöman, som besökt S:t Lawrence-ön, har 
jag icke kunnat taga del af. Om det är på uppgifter i denna som Midden- 
dorff stöder den åsigt om S:t Lawrence-öns växtlighet han på angifvet ställe • 
uttalar, så torde man hafva anledning att icke sätta allt för stor tillit liJL' 
denne sjömans meddelanden. Middendorffs utlåtande lyder: »Derselben 
Ureache wegen (die vemichtende Gewalt der nasskalten Seewinde die vom 
Eismeere biåsen) ist der Anblick der S:t Lorenz-Insel im Beringsmeere sa 
tröstlös. Obgleich sie einige Grade slidlicher liegt als der Polar kreis, so 
sielit man auf ihr doch keinen Strauch, geschweige denn Baum, ja kaum 
Gräs.» Då detta skrefs (1864) hade åtminstone största delen af Chamissos 
iakttagelser öfver öns fanerogama växtlighet blifvit offentliggjorda. Deraf 
framgår, att han på S:t Lawrence-ön anträffat åtminstone 4 Salix-arter, af 
hvilka med säkerhet en, S. arctica, höjer sig öfver marken och på sina stäl- 
len, såsom t. ex. pä nordvestkusten, bildar ganska märkbara snår. Här 
kläddes också öfver vida sträckor den magra sandstranden i en vacker 
grönska af täta, yppiga, om ock till marken tryckta buskar af S. fumosa. 

' Jfr Linnsea I, sid. 4. 



KJBLLMÅN, FANBROGAMFLORÅN PÅ S:T LAiVRENCEÖK. 



Enda källan för vår kunskap om öns växtlighet skulle 
alltså vara redogörelserna * för denna expeditions samlingar 
och iakttagelser. Dessa upptaga en del arter, hvilka saknas i 
mina samlingar och som jag icke såg på den af mig under- 
sökta delen af ön. Dessa äro : 

Pedkularis lanata Willd. — I^inneea II, sid. 583. 

Androsace Chamaejasme Wulf. — Linnsea I, sid. 217. 

PotentUla nivea L. 

f. arctica Cliam. et Schlecht. — Linnsea II, sid. 21. 

PotentUla viUosa Pursh. ^ — Linnsea II, sid. 22. 

Dryas integrifolia Vahl. — Linnsea II, sid. 3. 

Saxifraga Cymbalaria Tourn. 1. nova species Sternb. — Linnsea 
VI, sid. 555. 3 

Corydalis pauciflora Pers. — Linnsea I, sid. 560. 

Papaver nudicanie L. — Linna)a I, sid. 551. 

Parrya macrocarpa R. Br. — Linna>a I, sid. 18. 

Cardamine purpurea Cham. et Schlecht. — Linna3a I, sid. 20. 

Draba alpina L. — Linnaea I, sid. 22. 

Dräba rupestris R. Br. — Linntea I, sid. 23. 

Änemone Richardsoni Ho o k. — Linna>a VI, sid. 575. 

Arenaria arctica Stev. — Linnsea I, sid. 54. 

Sdlix anglorum Cham. — Linnsea VI, sid. 541. 

Glyceria (Arctopoa) gluniaris (Trin.) Ledeb. — Fl. ross. IV, 
. sid. 392. 

AlopecuYus alpinus Sm. — Ledeb. Fl. ross. IV, sid. 461. 

Carex melanocarpa Cham. — Ledeb. Fl. ross. IV, sid. 302. 

Eriophorum callithrix Cham. — Ledeb. Fl. ross. IV, sid. 254. 

Bomamoffia unalaschkensis Cham. — I Pl. Raddeanse sid. 556 
uppger Herder denna art såsom förekommande på S:t 
Lawrence-ön, tagen derstädes under Kotzebues färd af 
Choris. Emellertid nämner Chaniisso, som utförligt be- 
skrifvit arten (Linmca II, sid. 607 — 609), ingenting om 
dess förekomst på ön, och icke heller finnes någon sådan 
uppgift i Ledeb. Fl. ross. (jfr III, sid. 181). Det torde 
derför kunna ifrågasättas, om icke de af Choris meddelade 

1 I Linnaea I— VI, Ledcbours Fl. ross. och Herd. Pl. Raddeanie. Be- 
träffande desBa och de i det följande anförda arbetena hänvisar jag till den 
literaturförteckning, som åtföljer en uppsats i första delen : Asiatiska Berings- 
sunds-kustens fanerogamflora. 

• Jfr Kjellnian, Asiatiska Beringssunds-kustens fanerogamflora, sid. 
ö26— Ä26. 

* Osäkert är, hvilken växt här nienan. I^deb. (Fl. ross. II, sid. 221) 
hänför den med tvekan till S. rivularis L. 



VEOA-EXPEDITIONENB VETEN8KAFLIGA AJtbETSN, 



exemplaren af arten blifvit felaktigt etiketterade. Tills- 
vidare upptar jag icke denna växt såsom tillhörande S:t 
Lawrence-öns flora. 
Mertensia paniculata Don. — I anförda arbete sid. 511 — 512 an- 
ger Herder också denna art för S:t Lawrence-ön, enligt 
exemplar hemförda af Eschscholtz. I Flora rossica III, 
sid. 134, der växten bär namnet M. pilosa D.C., uppgifves 
den såsom tagen på ön af Chamisso och Eschscholtz. 
Chamisso säger dock (Linnsea IV, sid. 449) beträffande 
dess fyndort: »E sinu Eschscholzii. Americse transberin- 
gianse retulimus» och nämner icke ett ord om dess före- 
komst på S:t Lawrence-ön. Afven denna art torde man 
derför ej heller böra för närvarande anse såsom känd 
från den ifrågavarande ön. 

Medräknas icke dessa båda sist anförda arter, och uteslu- 
ter man dessutom den tvifvelaktiga Saxifraga Cymbalaria 1. 
nova species samt betraktar i enlighet med Regel Potentilla 
villosa såsom en form af P. fragiformis (hvars vanliga, ark- 
tiska varietet parviflora anträffades på S:t Lawrence-ön af mig), 
skulle alltså antalet arter med säkerhet förekommande på S:t 
Lawrence-ön, men icke derstädes funna af mig under Vega- 
expeditionen, uppgå till 17. 

Mina samlingar innehålla följande 53 (52) för ön nya arter: 

Leucanthemum arcticum, 
Artemisia vulgaris f. Tilesii, 
Arnica alpina, 
Senecio Pseudo- Arnica, 
Saussurea alpina f. angustifolia, 
Taraxacum officinale, 
Valeriana capitata, 
Linnsea borealis, 
Gentiana glauca f. minor, 

> frigida, 
? Lagotis glauca f. Stelleri, * 
Pedicularis capitata, 
Stenhammaria maritima, 
Pyrola grandiflora, 
Andromeda polifolia f. acerosa, 
Hedysarum obscurum, 
Cubus Chamaemorus, 
Romarum palustre, 

' Jfr Linnasa II, p. 563 under Gymnandra Stelleri. 



6 KJELLMAS, FANEnOGAMFLOHAN PÄ 8:T LAWREKCE-ÖS. 



Hippuris vulgaris, 
Saxifraga stellaris f. comosa, 

> neglecta f. stolonifera, 

Angelica Archangelica, 
Cardamine pratensis, 
Ranuuculus Pallasii, 

» Chamissonis, 

> hyperboreus, 

Aconitum Napellus f. delphinifolia, 
Claytonia acutifolia, 
Stellaria humifusa, 
Sagina nivalis, 
Halianthus peploides, 
Polygonum viviparum, 
Kumex arcticus, 
Koenigia islandica, 
Salix boganidensis f. latifolia, 
» Chamissonis, 
» fumosa, 

» polaris f. subarctica, 
Elymus mollis, 
Poa flexuosa, 
Arctophila effusa, 
Glyceria vilfoidea, 
Colpodium latifolium, 
Catabrosa algida, 
Dupontia Fischeri, 
Hierochloa pauciflora, 
Carexsalina f. subspathacea, 

» glareosa, 
Eriophorum angustifolium, 
» russeolum, 

t Scheuchzeri, 

Juncus biglumis, 
Luzula Wahlenbergii. 

Förteckningeu öfver de af mig på S:t Lawrence-ön funna 
fanerogamerna upptager 96 arter. Hela antalet för närvarande 
med säkerhet från , denna ö kända arter blomväxter uppgår 
alltså till 113, ett antal som helt visst genom mera utförliga 
och under längre tid fortsatta undersökningar skall betydligt 
ökas. Dessa 113 arter gruppera sig på följande sätt: 

Monoeotyledoneee 22 arter, 

Dieotyledonese 91 » af hvilka 



V£6A'EXPEDITI0NEK8 VETEK8KAPLIGA Alt BETES. 



Gamopetahe 31, 

Eleutheropetalfö och Apetalse 60; 
efter familjer: 

Graminece 11 arter 

Compositce O >' 

Eanunculacea 9 > 

^axifragacece 8 w 

Crncifer€e 8 > 

Caryophyllacefe 8 > 

Persanatce 7 > 

Salicinece 7 * 

Cyperace<e 7 » 

Senficoste 6 > 

Polygonacece 4 » 

Primulaceee 3 > 

Juncace(e 3 » 

Geniianacece 2 > 

Polemonictcete 2 » 

Ericace<e 2 » 

Papilionaceof 2 » 

Portulacacete 2 

Valerianacere 1 » 

CaprifoUacete 1 > , 

SdaginacetB 1 » 

Asperifolire 1 > 

Pyrolaceee 1 > 

Vacciniacete 1 » 

Hdloragidete 1 » 

Crasstdacete 1 » 

Umbelliferte 1 » 

Efnpetracete 1 » 

FumariaceiB 1 » 

Papaveracece 1 » 

Liliacete 1 » 

S:t Lawrence-ön hör i floristiskt hänseende till det ark- 
tiska området. Florans fysiognomi är arktisk, och nästan alla 
^ess fanerogama beståndsdelar äro kända från trakter med af- 

^ord arktisk prägel. De enda undantagen härifrån bilda: 

Senecio Pseudo-Arnica, 
Linnsea borealis, 
Cardamine purpurea och 
Glyceria glumaris. 



KJELLMAS, FASEROGAMFLORAS PA S:T LAWRENCE-ÖN. 



3: 



De allmänna dragen af de från S:t Lawrence-ön kända 
arternas utbredning inom det arktiska området anger följande- 
tabell : 

I cisnralska Samojedlandet förekomma 62 arter, * 

på Spetsbergen och Beeren Eiland ^ 51 

> Novaja Semlja och Wajgatsch ^ 71 

I arktiska Westsibirien * > 79 

> Ostsibirien * » • 105 

> Westamerika • > 101 

» Ostamerika ^ t> 72 

på Grönland 3 62 

Endast ett jämförelsevis ringa antal arter äro kända såsom 
cirkumpolära i den mening, att de anträffats polen rundt. 
såväl i de kontinentala delarne af det arktiska området som 
på Ishafsöarna: Spetsbergen, Beeren Eiland, Novaja Semlja^ 
Wajgatsch, amerikanska Arkipelagen och Grönland. Detta 
gäller icke om mer än 26 % af S:t Lawrence-öns arter, näm- 
ligen följande: 

Taraxacum officinale, 
Dryas octopetala, 
Saxifraga rivularis, * 
> cernua, 

) Hirculus, 

:> hieraciifolia, 

» Stellaria f. comosa, 

Cardamine pratensis, 
Eutrema Edwardsii, 
Draba alpina, 
Cochlearia fenestrata, 
Ranunculus hyperboreus, 
> pygmoeus, 

* Antagligt är vill, att här också finnas sådana arter som Draba rupes- 
t ris, Papaver nudicaule och Sagina nivalis. De uppgifvas dock icke för denna 
trakt af Schrenk eller Ruprecht. 

* Med undantag af Rhodiola rosea äro alla dessa anträlfade på Spets- 
bergen. 

» Af hvilka tvänne, Cineraria frigida och Eriophorum rnsseohnn, äro 

kända erdast från Wajgatsch. 

« Räknadt från ITral till 125" long. o. fr. Greenw. 

» Käknailt från 126' long. o. fr. Greenw. till Berings sund. 

o Häri inbegripet West-Eskimåernas land. 

' Me<i inbegrepp af Amerikanska arktiska arkipelagen. 

» Som dock förekommer på S:t Lawrence-ön under en annan form än 
annorstädes i arktiska området. 



VEGA-EXPEDJTlOSESa VETENSKAPLIGA A HB ET EK, *«^ 

Ranunculus nivalis, 
Wahlbergella apetala, 
Stellaria hurnifusa, 
Cerastium alpinum, 
Halianthus peploides, 
Polygonum vi viparum, 
Oxyria digyna, 
Salix reticulata, 
Poa flexuosa, 
Colpodium latifoliura, 
Catabrosa algida, 
Dupontia Fischeri, * 
Hierochloa alpina, 
Eriophorum angustifolium, 

» Scheuchzeri, 

Juncus bigluinis, 
Luzula arcuata. - 

Ofvan anförda siffror visa, såsom ju också a priori var 
att antaga, att fanerogamfloran på 8:t Lawrence-ön är närmast 
beslägtad med den Ostsibiriska och den Westamerikanska. 
Med båda har den ett så nära lika- stort antal arter gemen- 
samma, att det på grund endast häraf är omöjligt att afgöra^ 
till hvilkendera den med största skäl bör räknas. Den något 
större öfverensstämmelsen med den Ostsibiriska torde vara 
mera skenbar än verklig. Ostsibirien är nämligen tvifvels- 
utan för närvarande bättre kändt i floristiskt hänseende än 
Vestamerika, och måhända äro derför i detta senare område 
ännu åtskilliga af S:t Lawrence-öns blomväxter att finna. 

Enligt hittills föreliggande uppgifter, som äro mig bekanta^ 
skulle i arktiska Ostsibirien följande saknas af de på S:t La- 
wrence-ön anmärkta arterna: 

Senecio Pseudo-Arnica, 

Linnsea borealis, 

Cardamine purpurea, 

Claytonia sarmentosa, 

Koenigia islandica, 

Salix anglorum, 

Glyceria glumaris, 

Carex salina, 

' Om Dupontia psilosantha från Grönland tillhör denna art. Jfr Vega- 
expeditionens vetenskapliga iakttagelser Bd T, sid. 346. 

' Dock på S:t Lawrence-ön under en annan form än på de flesta andra 
delar i arktiska området. 



10 KJELLMAK, FAK EROGAMFIO R AK VÄ 8:T LAWIt BKCE-ÖK. 

af hvilka åtminstone tvänne, Cardamine purpurea och Clay- 
tonia sarmentosa och möjligen också Koenigia islandica torde 
kunna anses bärstamma från Amerika och härifrån utbredt 
sig till S:t Lawrence-ön. 

I arktiska Vestamerika äro följande på S:t Lawrence-ön 
och i arktiska Ostsibirien förekommande arter icke anmärkta : 

Gentiana frigida (alpin i Klippbergen), 

Hedysarum obscurum, 

Saxifraga neglecta, * 

Banunculus Chamissonis, 

Anemone narcissiflora (alpin i vestliga Nordamerikas bergs- 
trakter), 

Salix Chamissonis, 
> arctica, 

Glyceria vilfoidea, 

Eriophorum russeolum, 

Garex melanocarpa, 

Luzula Wahlenbergii, 
hvilka nästan alla hafva en vidsträckt utbredning i Sibirien. 

Nio af de på 8:t Lawrence-ön förekommande arterna och 
formerna syuas inom det arktiska området vara inskränkta 
till Ostsibirien och Vestamerika, nämligen: 

Artemisia arctica, 

Saussurea alpina f. angustifolia, 

Gentiana glauca, 

Pedicularis Langsdorffii, 

Primula nivalis, 
» borealis, 

Potentilla fragiformis f. villosa, 

Claytonia acutifolia, 

Corydalis pauciflora. 

Den förstnämnda af dessa förekommer i Amerika vid Be- 
ringssunds-kusten och i Vestamerikas bergstrakter. Dess ut- 
bredning i Sibirien känner jag ej med bestämdhet. Så mycket 
Hr visst, att den är allmän i Tschuktschlandet från Irkajpi till 
Berings sund. Antagligt är, att den förekommer i hela Ost- 
sibirien (jfr Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser Bd I, 
sid. 500). 

Saussurea alpina f. angustifolia är i Sibirien anmärkt 
endast i östligaste delen. I Amerika förekommer den med 
säkerhet vid Beringssunds-kusten, men är sannolikt här vid- 

* Denna förekommer dock på S:t Lawrenco-ön under en annan form 
iln i Ostsibirien. 



YKGA-KXPKDITIONENa VETENSKAPLJOA ÄRBETBlf, H 



sträckt utbredd. Den synes nämligen vara identisk med S. 
monticola ^ 

Gentiana glauca är anfräffad i södra Ostsibirien och i ark- 
tiska Ostsibirien från Lena — Olenek till Berings sund. I Ame- 
rika är den känd från Beringssunds-trakterna och Klippbergen. 

Primula nivalis är i Amerika inskränkt till Beringssunds- 
trakten, men har en vidsträckt utbredning i Sibirien. Här är 
den känd från Tschuktschlandet, södra Ostsibirien och Central- 
Sibiriens bergstrakter. 

Primula borealis förekommer, så vidt kändt är, såväl i 
Asien som i Amerika endast vid Berings sund. 

Potentilla fragiformis f. villosa syne» vara en till Asiens 
nordost- och Amerikas nordvestkust inskränkt form. 

Claytonia acutifolia, som i Sibirien är känd från Olenek 
till Berings sund, påträffades, så vidt jag känner, i arktiska 
Amerika för första gången under Vega-expeditionen och då 
vid 'Berings sund. 

Pedicularis Langsdorfiii har ungefär samma utbredning 
som föregående art. 

Corydalis pauciflora är i Amerika känd endast från Port 
Clarence vid Berings sund och floden Krich pok, men går i 
arktiska Sibirien bort till Olenek och är i södra Asien utbredd 
från Kaukasus till Kamtschatka. 

Efter de föreliggande uppgifterna att döma skulle alltså 
flertalet af dessa arter hafva en vidsträcktare utbredning i 
Asien än i Amerika. 

Ett antal af S:t Lawrence-öns fanerogamer, * som äro ut- 
bredda öfver hela arktiska Sibirien, äro kända från Vestamerika, 
men saknas i Ostamerika och på Grönland. Sådana äro: 

Pedicularis verticillata, 

» Oederi, 

Androsace villosa, 
Saxifraga punctata, 
Ranunculus Pallasii, 
Aconitum Napellus, 
Alsine macrocarpa, 
Rumex arcticus, 
Salix boganidensis, 

af hvilka de flesta, så vidt jag känner, i Amerika äro inskränkta 
till Beringssunds-kusten. 



» Se Hook. Fl. bor. Amer. I, sid. 808. 

^ Jfr Kjellm. Asiatiska Beringsunds-kustens fanerogamflora. 



12 KJELLMAN, FAN KROG AMFLORAS PÅ 8:T LAWRENCE-ÖN. 



Följande arter synas deremot hafva en vidsträcktare ut- 
bredning i Amerika än i Sibirien: 

Leucanthemum arcticum, 

Mertensia maritima, 

Diapensia lapponica, 

Potentilla nivea, 

Dryas integrifolia, 

Anemone Richardsonii, 

Silene acaulis. 

Endemiska arter äger S:t Lawrence-öns fanerogamäora 
icke. Egendomliga för den äro dock, så vidt hittills kändt är> 
de former, som i det följande beskrifvas under namnen Cine- 
raria frigida f. tomentosa och Saxifraga neglecta f. stolonifera^ 
hvilka visa så betydande afvikelser från sina typiska former, 
att de måhända skulle kunna uppfattas såsom särskilda arter. 

Af hittills föreliggande fakta synes man kunna sluta, att 
de^ växtvandringar och floristiska utvecklingsförhållanden^ 
som fordom ägt rum i norra Asien och norra Amerika och 
haft till följd den väsentliga öfverensstämmelse, som råder i 
fanerogamilorans sammansättning på båda sidor om Berings 
sund, äfven sträckt sig till S:t Lawrence-ön, och att denna 
mottagit växtarter såväl öster som vester ifrån, af hvilka en 
del öster ifrån kommande icke gått öfver till den asiatiska 
sidan, en del vestliga åter icke framträngt till Amerika. Den 
likhet i sammansättning öns flora visar med så väl den asia- 
tiska som amerikanska Beringssunds-kusten är så nära af 
samma betydenhet, att det är i hög grad vanskligt att be- 
stämma, till hvilketdera området ön i iloristiskt hänseende 
bör föras. Dock synes den omständigheten, att den äger något 
flere arter gemensamma med Sibirien än Amerika och ett 
större antal som hafva vidsträcktare utbredning i Sibirien än 
i Amerika, häntyda på en närmare förbindelse med den gamla 
än den nya verlden. 



Förteckning på de under Vega-expeditionen på 
S:t Lawrence-ön anmärkta fanerogamema. 

Fam. OompositaB. 

Leucanthemum arciictim (L.) DC. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 541; Chrj'santheraum arcticum Less. 
in Xiinnsea VI, p. 169. 

Artemisia vulgaris L. 

f. Tilesii Ledeb. 
Ledeb. Fl. ross. II, p. 585 — 586; Artemisia Tilesii Less. 
in Linnsea VI, p. 214. 

Artemisia arctica Less. 

in Linnaea VI, p. 213; Ledeb, Fl. ross. II, p. 591. 

Amica alpina O lin. 

Less. in Linnsea VI, p. 235; Amica montana /9 stenoph vila 
et Arnica alpina Ledeb. Fl. ross. II, p. 622 et 623. 

Cineraria frigida Richards. 

f. typica. 
Richards. Fl. Polarl. p. 507; Hook. Fl. bor. Araer. tab. 
112; Senecio frigida Less. in Linnsea VI, p. 239 ex parte. 

f. tomentosa mihi. 
f. qvam f. typica multo robustior; srepe csespitosa, caulis 10 — 
15 ctmr altus usque ad apicem foliatus, parte superiore invo- 
lucroque tomento densissimo atropurpureo tectus; folia radi- 
calia numerosa, petiolo laminam longe superante, oblonga 
parce, grosse dentata, glaberrima, caulina ovata, ovato-lanceo- 
lata, semiamplexicaulia, integra vel denticulata, tomento albo, 
parco, deciduo et pilis atropurpureis, plus minus densis ad- 
spersa; capitula solitaria, magna, diametro 4 ctmr, radiis nu- 
merosis, 15 — ^20 m.m. longis, 4 — 5 m.m. latis; pappus purpura- 
scens. Tab. I. 

Habitat in insula Sancti Laurentii in declivibus humidis 
sat copiosa, f. typica vulgatior. Florentem legi 31 jul. 

Senecio Pseudo-Amica Less. 

in Linmea VI, p. 240; Ledeb. Fl. ross. II, p. 642. 



14 KJEIjLMAN, FANEROOåMFLORAN pä S:T LAWRESCE'ÖS, 

Petas-ites frigida (L.) Fr. 

Nardosmia frigida Ledeb. Fl. ross. II, p. 467; Nardosmia 
angulosa Less. in Liunsea VI, p. 107. 

Satissurea alpina (L.) DC. 

f. angiAstifolia (DC.) Reg. et Til. 
Fl. Ajan. p. 107; Saussurea angustxfolia Ledeb. Fl. roas. 
II, p. 668; Saussurea alpina Less. in Linnaea VI, p. 87, ex 
parte. 

Taraxacum officinale Web. 

Taraxacum officinale et T. ceratophorum Ledeb. Fl. ross.. 

II, p. 812 et 813. 

Fam. Valerianacead. 

Valeriana capitata Pall. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 435; Cham. et Schlecht. in Linnsea. 

III, p. 130. 

Fam. OaprifoliaceaB. 
Linnaa horealis L. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 392; Cham. et Schlecht. in Linnea 
III, p. 137. 

Fam. G«ntianac68B. 
Gentiana glauca Pall. 

Ledeb. Fl. ross. III, p. 66; Cham. et Schlecht. in Linnaea. 
I, p. 175. 

f. minor Ledeb. 1. c. 

Gentiana frigida Hsenke. 

Ledeb. Fl. ross. III, p. 65; Cham. et Schlecht. in Linnsea 
I, p. 173. 

f. genuina Griseb. 

Cfr Herd. Pl. Raddeana) p. 452. 

Fam. SelaginacesB. 
Lagotis glauca Gärtn. 

f. Sielleri Trautv. 
Pl. Sib. boreal. p. 95; Gymnandra Stelleri Ledeb. Fl. ross.. 
III, p. 332; Cham. et Schlecht. in Linnaea II, p. 563. 

Fam. Personates. 
Pedicidaris verticillata L. 

Bunge in Ledeb. Fl. ross. III, p. 270; Cham. et Schlecht. 
in Linnaea II, p. 582. 



VKOA-EXVEDJTIOSSSa VETES8KAPLI0A ARBETEIT. 



15 



Pedicularis palustris L. 

Bunge in Ledeb. Fl. ross. III, p. 283. 
f. arciica Kjellm. 

Asiat. Beringssunds-kust. fl. p. 508; Pedicularis palustris 
Cham. et Schlecht. in Linnsea II, p. 582. 

PedicuJaris sudetica Willd. 

Bunge in Ledeb. Fl. ross. III, p. 286; Cham. et Schlecht. 
in Linnsea II, p. 583. 
f. lanata Walp. 

Trautv. Fl. rip. Kolym. p. 550. 

Pedicularis Langsdorffii Fisch. 

Bunge in Ledeb. Fl. ross. III, p. 288; Cham. et Schlecht. 
in Linntear II, p. 583—584. 

Pedicularis Oederi Va hl. 

Pedicularis versicolor Bunge in Ledeb. Fl. ross. III, p. 
300; Cham. et Schlecht. in Linneea II, p. 585. 

Pedicularis capitaia Adams. 

Bunge in Ledeb. Fl. ross. III, p. 301; Cham. et Schlecht. 
in Linnsea II, p. 582. 

Fam. Asperifoliad. 

Stenhamniaria maritima (L.) Re i ch en b. 

Mertensia maritima Ledeb. Fl. ross. III, p. 132; Pulmo- 
naria maritima Cham. in Linna?a IV, p. 447. 

Fam. Polemoniacese. 

Polemoptium coeruleum L. 

f. acuHflora (Willd.) Ledeb. 
Ledeb. Fl. ross. III, p. 83; Polemonium acutiflorum Cham. 
in Linnsea VI, p. 551. 

Diapensia lapponica L. 

Ledeb. Fl. ross. III, p. 85; Cham. in Linnsea VI, p. 553. 

Fam. PrimulacesB. 

Primtda nivalis Pall. 

Ledeb. Fl. ross. III, p. 10; Cham. et Schlecht. in Linnsea 
I, p. 215. 

Speciei hujus in insula S:ti Laurentii duas inveni formas, 
alteram exilem, totam efarinosam vel calyce intus farina par- 
cissime adsperso, cauli parte superiore calyceque atropur- 



16 KJET.LMåS, FÅNEROGAMFLORAN på S:T LAWREyCF.'ÖK. 



pureis, alteram formas robustas terr» Tscliuktschorum semu- 
lantem pedunculis et calyce intus valde farinosis. 

Primula borealis Du by. 

Ledeb. Fl. ross. III, p. 15; Primula mistassinica Cham. et 
Schlecht. in Linnsea I, p. 213. 

Växten var här gröfre, rikblommigare (ända till 8-blom- 
mig), med talrikare, mera tydligt tandade blad än på Tschuktseh- 
landets ostkust. 

Fam. PyrolacesB. 

Pyrola grandifiora Rad. 

Pyrola rotundifolia f. pumila Ledeb. Fl. ross. II, p. 928; 
Pyrola pumila Nolte in Linnsea I, p. 514. 

Alla exemplar jag anträffade voro utan blommor. Be- 
stämningen är derför något osäker. 

Fam. VacciniaceaB. 

Vaccinium vitis ideea L. 
f. pumila Horn. 
Ledeb. Fl. ross. II, p. 901, ex parte; Cham. et Schlecht. 
in Linnaia I, p. 526. 

Fam. Ericacesd. 

Andromeda poUfolia L. 
f. acerosa C. H. 
Skand. Fl. p. 319. Cfr Linnsea I, p. 518. 

Cassiope tetragona (L.) Don. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 912; Andromeda tetragona Cham. 
et Schlecht. in Linnsea I, p. 516. 

Fam. Papilionacesd. 

Hedysarum ohscurum L. 

Ledeb. Fl. ross. I, p. 706; Cham. in Linnsea VI, p. 547. 

Oxytropis nigrescens (Pall.) Fisch. 
f. genuina, 
Ledeb. Fl. ross. I, p. 588; Cham. in Linna^a VI, p. 546. 

Fam. Senticos». 

Buh(S Chamoemorus L. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 71; Cham. et Schlecht. in Linnroa 
II, p. 7. 



VEGAEXPEDITIONKNS Y ETKK 8KAPLIQÅ AUBETKK, 17 



Toteniilla fragiformis W i 1 1 d. 
f. parviflora Trautv. 
Cfr Fl. Nov, Semlja p. 66. 

Comarum palustre L. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 63; Potentilla Comarum Cbam. et 
Schlecht. in Linnsea II, p. 25. 

Dryas octopetcäa L. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 20; Cham. et Schlecht. in Linnsea 
II, p. 3, ex parte. 

Fam. HaloragideaB. 

Hippuris vulgaris L. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 119; Cham. in Linnsea IV, p. 506. 

Fam. SaxifragacesB. 

Saxifraga rivtdaris L. 

f. Laurentiana Ser. 
Engl. Saxifr. p. 105; Saxifraga Laurentiana Cham. in Lin- 
nsea VI, p. 556. 

Saxifraga cernua L. 

Engl. Saxifr. p. 106; Cham. in Linnsea VI, p. 554. 

Saxifraga Hirculus L. 

Engl. Saxifr. p. 122; Cham. in Linnsea VI, p. 555. 

Saxifraga neglecta Bray. 
f. stolonifera mihi. 

Engl. Saxifr. p. 129; Chjim. in Linnsea VI, p. 556. 

Planta stolones longiores, scapigeros, parce radicantes, 
ramosos emittens. Rami vel internodiis elongatis stoloni- 
formes vel internodiis abbreviatis rossulam foliorum geren- 
tes, e quorum axillis novi stolones egrediuntur. Stolones 
ramique eorum denique sejuncti, nova individua constituentes. 
Folia stolonum eis plantse typicse simillima at minora, ssepe 
tridentata. Scapus superne calyxque atropurpureo tincti. 
Inflorescentia pauciflora, quam in forma typica contractior, 
floribus pedicellos longitudine superantibus. Bracte» srepe in 
utroque margine dente minuto prseditae. Petala elliptica vel 
^ubovato-elliptica, distincte unguiculata; fruetus ignotus. Ceteris 
a forma typica vix diversa. 

Hab. in insula S:ti Laurentii in declivibus humidis mus- 
-eosis sat copiosa. Florentem legi 1 aug. 

2 



18 KJEhLUAH, FANBBOGAMFLOBÄN PÅ B:T LAWBRNCE-ÖN. 



Saxifraga stellaris L. 
f. comosa Poir. 
Engl. Saxifr. p. 133; Saxifraga stellaris var. prolifera Chatn. 
in Linnaea VI, p. 554. 

Saxifraga pundata L. 

Engl. Saxifr. p. 137; Cham. in Linnaea VI, p. 554. 

Saxifraga hieraciifolia Waldst. et Kit. 

Engl. Saxifr. p. 151; Cham. in Linnsea VI, p. 554. 

Chrysosplenium aUernifolium L. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 226; Cham. in Linnaea VI, p. 557. 

f. tetr andra Lund. 
Cfr Maxim. Diagn. pl. Asiat. I, p. 343. 

Fam. OrassulacesB. 
Rhodiola rosea L. 

Sedum Rhodiola et S. elongatum Ledeb. Fl. ross II, p. 
178 — 179; Sedum Rhodiola Cham. in Linnaea VI, p. 548. 

Fam. UmbelliferaB. 
Ängdica Archangelica L. 

Cham. et Schlecht. in Linnaea I, p. 394; Archangelica 
officinalis Ledeb. Fl. ross. II, p. 297. 

Blommande exemplar voro omkring 6 ctmr höga, med 6 
ctmr långa blad, hvilkas yttersta grenar äga en längd af unge- 
fär 1 ctmr, blomflockarna hålla omkring 3 ctmr i radie. 

Fam. Empetra^esd. 
Etnpetrum nigrum L. 

Ledeb. Fl. ross. III, p. 555; Cham. et Schlecht. in Linnaea 
I, p. 538. 

Fam. OrucifersB. 
Cardamine bdlidifolia L. 

Cham. et Schlecht. in Linnaea I, p. 19 ; Cardamine bellidi- 
folia et C. lenensis Ledeb. Fl. ross. I, p. 123. 

Cardamine praiensis L. 

Ledeb. Fl. ross. I, p. 125; Cham. et Schlecht. in Linnaea I, 
p. 19. 

Eulrema Edwardsii R. Br. 

Ledeb. Fl. ross. I, p. 197 ; Draba laevigata Cham. et Schlecht 
in Linnaea I, p. 25. 



TEGA-EXPEDITIOSENS VETENSKAPLIGA AEBETElf. 1^ 

Cachlearia fenestrata R. Br. 
f. typica Malmgr. 
f. prostraia Malmgr. 
Spetsb. Fl. p. 240. 

Fam. RanuncolaceaB. 
Banunculus Chamissonis Schlecht. 

Animadv. I, p. 12; Ledeb. Fl. ross. I, p. 31. 

BanuncuJus PaUasii Schlecht. 

Linnsea VI, p. 577; Ledeb. Fl. ross. I, p. 31. 

Ranunculiis hyperhoreus Rott b. 

Ledeb. Fl. ross. I, p. 35; Schlecht. in Linneea VI, p. 578. 

Ranuncuius pygmcetts Wg. ' 

Ledeb. FL ross. I, p. 36; Schlecht. in Linnsea VI, p. 578. 

Sanunctdus nivdlis L. 

Ledeb. Fl.. ross. I, p. 36; Schlecht. in Linnsea VI, p. 578. 

Anemone narcissiftora Lr. 
f. monantha DC. 
Ledeb. Fl. ross. I, p. 18; Schlecht. in Linnsea VI, p. 576. 

CaUha palustris L. 

f. radicans (DC). 
Cfr Ledeb. Fl. ross. I, p. 48 et Schlecht. in Linnsea VI> 
p. 580. 

Aconitum NapeUus L. 

f. ddphinifolia (Reichenb.) Reg. 
Trautv. Fl. rip. Kolym. p. 503; Aconitum delphinifolium 
Ledeb. Fl. ross. I, p. 70; Aconitum delphinifolium et D. Cha« 
missonianum Schlecht. in Linnsea VI, p. 582. 

Fam. PortulacacesB. 
Claytania acutifolia Willd. 

Ledeb. Fl. ross. II, p. 147; Cham. in Linnsea VI, p. 560. 

Claytonia sarmentosa C. A. Mey. 
f. tenella Ledeb. 
Fl. ross. II, p. 149; Claytonia arctica var. gracilescens 
Cham. in Linnsea VI, p. 559 — 560. 

Fam. OaryophyllacesB. 
SUene acaulis L. 

Ledeb. Fl. ross. I, p. 303; Cham. et Schlecht. in Linnsea 
I, p. 39. 



20 KJELLMAN, FANEROGAMFLORAN PÄ 8: T LAWRENCE-ÖN, 



Wahlbergdla apetala (L.) Fr. 

'Melandrium apetalum Ledeb. Fl. ross. I, p. 326; Lychnis 
apetala Cham. et Scblecht. in Linnaea I, p. 42. 

Stdlaria humifusa Rott b. 

Fenzl in Ledeb. Fl. ross. I, p. 384; Stellaria crassifolia 
Cham. et Scblecht. in Linnsea I, p. 50 sec. Fenzl 1. c. 

CerasHum alpinum L. 

f. legitima Lind bl. 
J. Lge Grönl. Fl. p. 31; Cerastiura alpinum a hirsutum 
Fenzl in Ledeb. Fl. ross. I, p. 411; Cerastium Fischerianum 
Cham. et Scblecht. in Linnsea I, p. 60(?) 

Älsine macrocarpa (Pursh) Fenzl 

in Ledeb. Fl. ross. I, p. 353; Årenaria macrocarpa Cham. 
et Scblecht. in Linnsea I, p. 55. 

Sagina nivalis (Lind bl.) Fr. 

Hn Skand. Fl. p. 245; Lge Grönl. Fl. p. 22. 

Halianthus peploides (L.) Fr. 

Honkeneja peloides Fenzl in Ledeb. Fl. ross. I, p. 358; 
Årenaria peploides Cham. et Scblecht. in Linneea I, p. 57. 

Fam. Polygonac68B. 

Folygonum viviparum L. 

Ledeb. Fl. ross. III, p. 519; Cham. et Scblecht. in Linnsea 
III, p. 38. 

Rumex arciicus Trautv. 

Ledeb. Fl. ross. III, p. 506. 

Oxyria digyna (L.) Hill. 

Oxyria reniformis Ledeb. Fl. ross. III, p. 498; Cham. et 
Scblecht. in Linnsea III, p. 58. 

Koenigia islandica L. 

Ledeb. Fl. ross. III, p. 535; Cham. et Scblecht. in Linnsea 
III, p. 36. 

Fam. SalicinesB. ^ 

Salix boganidensis Trautv. 
f. latifolia Trautv. 
Fl. Tschuktsch. p. 34. Cfr Ledeb. Fl. ross. III, p. 616. 



* Dr A. N. Lundström har godhetsfullt bestämt dessa liksom också 
öfriga af mig under Vega-förden insamlade Salices. 



VKOÄ'EXPEDITI0NBN8 YETKN8KAPLIO Ä A HB STEN, 21 



SaJfix Chamissonis Ands. 

Salix myrsinites Cham. in Linnsea VI, p. 540. Cfr Trautv. 
Fl. Tschuktsch. p. 35. 

Salix arctica Pall. 

Lundstr. Weid. Now. Semljas p. 5, 31 et sequent.; Salix 
arctica Cham. in Linnsea VI, p. 540 ex parte sec. Lundstr. 1. c. 
p. 36. 

Saiix fumosa T u r c z. 

f. saxcUilis (Turcz.) 
Trautv. Pl. Sib. boreal. p. 107; Salix saxatilis Ledeb. Fl. 
ross. III, p. 621. 

SiHix reticulata L. 

f. glabra Trautv. 
Ledeb. Fl. ross. III, p. 623; Cham. in Linnsea VI, p. 542. 

Salix polaris Wg. 

f. subaräica Lundstr. mscr. 
f. foliis tenuioribus, subtus margineque pilis longis parce 
adspersis; squamis atris, obtusis; stylo elongato. (Lundström 
in litteris.) 

Fam. OraminesB. 
Elymus moUis Trin. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 332. 

Poa flextu)sa Wg. 

f. genuina J. Lge. 
Grönl. Fl. p. 178; Poa arctica Ledeb. Fl. ross. IV, p. 373. 

Arciophila effusa J. Lge. 

Grönl. Fl. p. 167; Colpodium pendulinum Ledeb. Fl. ross. 
IV, p. 386. 

Glyceria vilfoidea (Ands.) Th. Fr. 
J. Lge Grönl. Fl. p. 170. 

Colpodium latifolium R. Br. 

Arctagrostis latifolia Ledeb. Fl. ross. IV, p. 434. 

Caiabrosa algida (Sol.) Fr. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 388. 

Dupontia Fischeri R. Br. 

Dupontia Fischeri et D. psilosantha Ledeb. Fl. ross. IV, 

p. 386. 

Hierochloa pauciflora R. Br. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 407. 



22 KJELLMAN, FÅNEROGAMFLORÅN PÄ 8: T LAWRESCB-ÖN, 

Hierochloa alpina (Liljebl.) Roem. et Sch. 
Ledeb. Fl. ross. IV, p. 408. 

Fam. OyperaoeaB. 

Garex salina Wg. 

f. sfibspathacea Wormskj. 
Cfr Almqv. in Hn Skand. Fl. p. 465; Carex subspathacea 
Ledeb. Fl. ross. IV, p. 304. 

Carex glareosa Wg. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 284. 

Eriopharum angustifolium Roth. 
Ledeb. Fl. ross. IV, p. 254. 

Eriophorum russeolum Fr. 

Eriophorum Chamissonis Ledeb. Fl. ross. IV, p. 253. 

Eriophorum Scheucheeri Hoppe. 
Ledeb. Fl. ross. IV, p. 253. 

Fam. JuncacesB. 

Juncus higlumis L. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 233; E. Mey. in Linnsea III, p. 374. 

Luztda Wahlenbergii Rupr. 

Hn Skand. Fl. p. 426; Luzula spadicea tj Kunthii E. Mey, 
in Ledeb. Fl. ross. IV, p. 217. 

Luztda arcuata (Wg.) Sv. 
f. latifoUa Kjellm. 
Asiat. Beringssunds-kust. Fl. p. 566. 

Fam. Liliac68B. 

Lloydia serotina (L.) Reichenb. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 144; Nectarobothrium striatum 
Cham. in Linnsea VI, p. 585. 



rE0Ä'EXPEDITI0NKN8 VETSNSKÅPLIGÄ ARBETES, 



23 



Ezplicatio tabularum. 

Tab. I. 

Cineraria IVigida Richards, 
f. tomentosa Kjellm. 

Tab. n. 

Fig. 1—7. Saxifraga neglecta Bray. 

f. stolonifera Kjellm. 

Fig. 1 — ^3 modum stolonum evolutionis diversum 

perhibentes. 

> 4. Sepalum. 

> 5. Petalum. 

» 6. Pistillum et stamina. 

Fig. 8—13. Saxifraga neglecta Bray. 

f. congesta Kjellm. ^ 

Fig. 8. Planta florens. 
» 9. Sepalum. 
* 10. Petalum. 

> 11. Pistillum et stamina. 

> 4 — 6 et 9 — 11 bis amplificatee. 



' Den på TBchuktschlandets ostkust förekommande formen. Jfr Kjellm. 
Asiatiska Beringssnnds-ku stens fanerogamflora, p. 581. 



"4^ 



FANEROGAMER 



FRÅN 



VEST-ESKIMAEKNAS LAND 



BESTÄMDA 



AF 



F. B. KJELLMAN. 



(härtill bn tafla.) 



H — 



Engelska polarforskare beteckna med namnet Vest-Eski- 
måernas land det nordvestra hörnet af Nordamerika, det mel- 
lan Norton Sound och Point Barrow liggande området, hvilket 
sträcker sig frän eö"" till 7V 28' lat. n. Dess sydligaste del 
bildar en mellan de båda djupa och breda hafsvikarne Norton 
Sound och Kotzebue Sound framskjutande halfö, hvars längst 
mot vester utgående udde kap Prince of Wales begränsar den 
smalaste delen af Berings sund mot öster. Några latituds- 
minuter söder om denna udde intränger en Q ord med smal 
mynning, Port Clarence. Här uppehöll sig Vega-expeditionen 
under tiden från den 22 till den 26 augusti 1879, hvarunder 
jag hade tillfälle att göra några exkursioner för insamling af 
fanerogamer i i] ordens omgifningar och på stränderna af en i 
fjorden utmynnande flod. 

Oaktadt mina samlingar icke kunna utgifvas för fullstän- 
diga, har jag dock ansett dem förtjenta att till sitt innehåll 
offentliggöras. Hvarje nytt bidrag, som kan lemnas till känne- 
domen om växtligheten i dessa långt från forskningens me- 
delpunkter belägna nejder, hvilka utgöra ett öfvergångsområde 
mellan ett arktiskt och ett tempereradt florgebit, och der den 
nya verlden går närmast och endast genom ett några mil 
bredt sund är skild från den gamla, bör tvifvelsutan vara väl- 
kommet för vöxtgeografen och föra honom i någon mån när- 
mare kunskapen om de rörelser, hvilka ägt rum inom växt- 
verlden, och om de orsaker, af hvilka växtlighetens nuvarande 
utseende och fördelning på jorden betingats. 

En sammanställning af de fanerogama växter, hvilka an- 
träffats i Vest-Eskimåernas land intill början af 1850-talet, äga 
vi uti B. Seemans »Flora of the Western Eskimaux-Land». * 
Denna upptar 242 arter som funna i denna del af verlden. 
Detta tal ökas genom mina undersökningar med omkring 45 
arter, af hvilka en, så vidt jag kunnat finna, hittills obeskrifven. 
Att en *så betydande efterskörd kunde under några timmar 

* Utgör en del af The Botany of the Voyage of H. M. S. Herald by 
Berthold Seeman. London 1852—1867. 



28 kjellmån, fanehog. frän ve8T'E8K!mäerna8 land. 



göras, då äere naturforskare, en Cbamisso, Nelson, Collie^ 
Seeman m. ö. under längre tider egnat sin uppmärksamhet åt 
landets växtlighet, anger temligen tydligt, att fortsatta under- 
sökningar äro nödiga, för att florans sammansättning skall 
kunna anses något så när fullständigt utredd. Under sådana 
förhållanden torde det vara riktigast att icke inlåta sig på 
fiorans statistik eller på en diskussion om dess utvecklingshi- 
storia och förvandtskap med andra trakters floror. Jag in- 
skränker mig derför för närvarande till att lemna en förteck- 
ning öfver de under Vega-expeditionen i Vest-Eskimåernas 
land iakttagna fanerogamerna. I afseende på traktens fysiskt- 
geografiska förhållanden hänvisar jag till den framställning 
häraf, som lemnas af Nordenskiöld i »Vegas färd kring 
Asien och Europa» (Bd 2, sid. 227 och följande) och af See- 
man i inledningen till den ofvan omnämnda Flora of the 
Western Eskimaux-Land. 



Blomväxter samlade under Vega-expeditionen 
vid Port Clarence i Vest-Eskimåemas land. 

Fam. OompositsB. 

Leucanthemum arcticum (L.) DC. 

Seem. Fl. Eskim. p. 33; Chrysanthemum arcticum Hook. 
Fl. bor. Amer. I, p. 319. 

Sparsam på hafsstranden. Blommande. 

Leucanthemum integrifoUum (Richards.) DC. 

Seem. l.c. p. 33; Chrysanthemum integrifolium Hook. Le* 
I, p. 319. 

Här och der på strandslätterna vid Port Clarence funnos 
leriga, mycket växtfattiga ställen. På dylika lokaler fans 
denna art temligen ymnig. I knopp, blommande och ut- 
blommad. 

Artemisia borealis Pall. 

Ilook. l.c. I, p. 326; Seem. l.c. p. 33. 

f. Ledébourii Bees. 
Ledeb. Fl. ross. II, p. 568. 



v KG A' EXPEDITION ENS V ET EN SKAPLIGA ARBETEN, 29 

Sparsam på strandsluttningar. I knopp och blommande. 
Spädare, mindre tufvig och med fattigare blomställning än 
den i arktiska Asien vid Berings sund förekommande formen. 

Artemisia vulgaris L. 

f. Tilesii 

Seem. l.c. p. 33; Artemisia Tilesii Hook. l.c. I, p. 324. 

På hafsstranden vid gamla boningsplatser temligen all- 
män. I knopp. 

Gröfre och storbladigare än vid arktiska Asiens kuster. 

Arteniisia glomerata Ledeb. 

Hook. l.c. I, p. 324; Seem. l.c. p. 34. 

Sparsam på torra delar af strandsluttningarna. Endast 
sterila exemplar sågos. 

Artemisia arctica Less. 

Artemisia Chamissoniana Hook. l.c. I, p. 324; Seem. l.c. 
p. 34. 

Jämte föregående och liksom den sparsam. Blommande. 
Amerikanska exemplar likna asiatiska från Tschuktsch- 
landet. 

Arnica alpina Olin. 

Arnica montana y9 angustifolia Hook. l.c. I, p. 330; Arnica 
angustifolia Seem. l.c. p. 35. 

Allmänt spridd på strandsluttningar. I knopp och blom- 
mande. Betydligt kraftigare än i Tschuktschernas land. 
Blommande exemplar äro ända till 20 ctmr höga. 

Cineraria palustris L. 

f. lacerata Ledeb. 

Fl. ross. n, p. 648. 

Sparsam på hafsstranden i närheten af menniskoboningar. 
I knopp. 

Cineraria integrifoUa (L.) Murr. 

Senecio integrifoliUs Hook. l.c. I, p. 335; Senecio Hookeri 
<?) Seem. l.c. p. 34. 



30 KJKLLMÅN, FÄNEROG. FrIn VSaT-B8KiMÄERNÄ8 LAND, 

Sparsam på strand slätter. Endast sterila exemplar an- 
träffades. 

Cineraria frigida Richards. 

f. typica Kjellm. 
S:t Lawr.-öns fl. p. 13. 

Senecio frigidus Hook. l.c. p. 334; Seem. l.c. p. 35. 

Temligen allmän pä fuktiga strandslätter. Blommande. 

Den här förekommande formen öfverensstämmer mycket 
väl med den figur af Senecio frigidus, hvilken lemnats på tafl. 
112 i Hook. Fl. bor. Amer. (Jfr Kjellm. anf. st.) 

Senecio lagens Richards. 

Hook. l.c. I, p. 332; Seem. l.c. p. 34. 

Ej sällsynt på flodstränder i busksnår. I knopp och 
(sparsamt) i blom. 

På de af mig vid Port Clarence insamlade exemplaren af 
ifrågavarande växt träffar Hookers beskrifning och figur öfver 
Senecio lugens (anf. st. och tafl. 114) mycket väl in. Svår- 
ligen låta de, så vidt jag kan finna, hänföra sig till Senecio 
pratensis f. borealis Reg. et Til., med hvilken form enligt FL 
Ajan. sid. 105 en af Ledebour S. lugens benämnd växt, tagen 
i Vest-Eskimåernas land vid Kotzebue Sound under Kotzebues 
expedition, skall vara identisk. 

Senecio resedcefolius Less. 

Hook. l.c. p. 333; Seem. l.c. p. 35. 

Sparsam på strandsluttningar. Blommande. 

Antennaria alpina (L.) R. Br. 
f. Friesiana 

Cfr Hook. l.c. I, p. 329; Seem. l.c. p. 34. 

Sparsam på strandsluttningar. Blommande och utblom- 
mad. 

Större (ända till 12 ctmr hög) och kraftigare än i Tschuk- 
tschernas land. 

Erigeron uniflorus L. 

Hook. l.c. n, p. 17; Seem. l.c. p. 33. 

Sparsam på strandsluttningar. Blommande. 
Föga kraftigare utvecklad än vid Berigssundets vestkust. 



VKG A-EXPEDITION ES8 YETSN8KAPL1GÄ ÄMBETEN, 31 

Solidago virgaurea L. 

f. ardica Ledeb. 

Solidago multiradiata Hook. l.c. II, p. 5; Solidago Virgau- 
rea var. multiradiata Seem. l.c. p. 33. 

Temligen vanlig isynnerhet på sluttningar i busksnår. 
Blommande. 

Största mängden af den Solidago virgaurea jag såg på 
ifrågavarande ställe tillhör den angifna forma arctica. Några 
exemplar närmade sig den typiska formen, men torde dock 
riktigast böra räknas till den arktiska varieteten. Växten blir 
här större och yppigare än i Tschuktschernas land; mina 
samlingar innehålla ett exemplar, som är 30 ctmr långt och 
har 20 ctmr långa och 2 ctmr breda blad. 

FetasUes frigida (L.) Fr. 

f. corymhosa (R. Br.) Herd. 
Nardosmia corymbosa Hook. l.c. I, p. 307; Seem. l.c. p. 33. 

Fuktiga strand slätter, temligen allmän. Blommande och 
utblommad. 

Formen corymbosa är föga skild från hufvudformen, i 
hvilken den utan gräns öfvergår. Jfr Trautv. Fl. rip. Kolym. 
sid. 534. 

Saussurea alpina (L.) DC. 

f. angtistifolia (DC.) Reg. et Til. 

Saussurea angustifolia Ledeb. Fl. ross. II, p. 668; S. mon- 
ticola Hook. l.c. I, p. 303 et Seem. Le. p. 35? 

Sparsam på strandsluttningar. I knopp och blommande. 
Amerikanska exemplar likna asiatiska, men äro något högre, 
spensligare och tätbladigare. 

Taraxacum officinale Web. 

Leontodon Taraxacum et L. palustre Hook. l.c. I, p. 296; 
Taraxacum Dens-leonis et T. palustre Seem. l.c. p. 35. 

Temligen vanlig på strandsluttningar. Blommande. 

Yaungia pygmoea Ledeb. 

f. lyraia Ledeb. 

Fl. ross. II, p. 838. 

Planta nostra ccespites densos, plane disciformes, solo ad- 



32 KJBLLUåS, fås bro g. från VKST-SSKiMÄERKAS LAND. 



pressos format. Radix valida, verticaliter descendens. Folia 
plant© juvenilis, nondum florentis longe petiolata, ovata, ro- 
tundata vel late elliptica, integerrima vel parce denticulata, 
crassa, subtus glaucescentia, quibus in planta florente plus 
minus emarcidis, persistentibus succedunt folia longiora, elon- 
gato-obovata, lyrato-pinnatipartita, concoloria. Caules nume- 
rosiores, simplices vel parce ramosi foliis lyratis breviores vel 
equilongi. 

Allmän på en grusig, steril del af hafsstranden. Blommande. 

Ny' för Vest-Eskimåernas land. 

Fam. Valerianacesd. . 

Valeriana capitaia PalL 

Hook. l.c. I, p. 292; Seem. l.c. p. 32. 

Sparsam på strandsluttningar och strandslätter. Blom- 
mande. 

Fam. OampanulacesB. 

Campanula uniflora L. 

. ^ Hook. l.c. II, p. 29 ; Seem. l.c. p. 35. 

Sparsam på torra strandsluttningar. I knopp. 

Campantda lasiocarpa A. DC. 

Hook. l.c. II, p. 28; Seem. l.c. p. 35. 

Endast ett par små, 5 — 6 ctmr höga exemplar anträffades 
på en fjällsida några mil från kusten. Blommande och ut- 
blommad. 

Fam. OaprifoliacesB. 

Linnfea horealis L. 

Hook. l.c. I, p. 285; Seem. l.c. p. 32. 

Temligen allmän på grusiga backsluttningar några mil 
från kusten. Steril. 

Fam. Bubiace». 
Galium horeale L. 

Hook. l.c. I, p. 289; Seem. l.c. p. 32. 

Temligen allmän på flodbranter i busksnår. Ej blom- 
mande. 



TMGA^EXPEDITIONKlfa VETKX8KAPLIGA AMBSTSST, ^^ 

De här insamlade exemplaren äro mycket gröfre och kraf- 
tigare än de jag såg vid Tschuktscblandets ostkust. 

Fam. Gtontianaceae. 

'Geniiana glauca Pall. 

Hook. l.c. II, p. 59; Seem. l.c. p. 36. 

f. minor Ledeb. 

Fl. ross. III, p. 66. 

Hparsam och mycket spridd på strandslätter. Endast 
l>lomlösa exemplar anträffades. 

Fam. SelaginaceaB. 

Lagotis glauea Gsertn. 

f. StéOeri (Cham. et Schlecht.) 

Gymnandra Stelleri Hook. Le. II, p. 102; Seem. l.c. p. 38. 

Temligen allmän på fuktiga strandsluttningar. Blommande. 

Den amerikanska formen, sådan den förekom vid Port 
•Clarence, synes genom 'spensligare växt, kortare, få- och gles- 
bladigare ax skild från den asiatiska. 

Fam. Lentibulariaceae. 

IHnguicula viUosa L. 
Seem. l.c. p. 38. 

Sparsam i Sphagnum-kärr i det inre af landet. Blommande. 

Fam. OrobancheacesB. 

Boschniakia glabra Bunge. 

Orobanche glabra Hook. l.c. II, p. 91 — 92 tab. 167. 

Från en färd inåt landet på den i det föregående om- 
nämnda floden medförde Nordqvist ett blommande exemplar 
af denna art. Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Fam. PeiBonatsB. 

<Jastilleja pallida Kunth. 

Hook. l.c. II, p. 105; Seem. l.c. j). 37. 

Allmän på strandslätter. Blommande. 

3 



34 KJBLLMÄN, FÄSBROO. FRÄS VBaT-B8KI U ÄERNÄS LAND. 

Pedicularis euphrasioides Steph. 

Hook. l.c. II, p. 109; Seem. l.c. p. 38. 

Allmän på flodbranter i busksnår. Blommande. 
Växten är vid Port Clarence stundom polykarpisk. 

Pedicularis sudetica Willd. 

Hook. l.c. II, p. 109; Seem. l.c. p. 38. 

f. lanata Walp. 
Cfr Trautv. Fl. rip. Kolym. p. 550. 

Ej sällsynt på fuktiga strandslätter. Blommande. 
Vid Port Clarence större, yppigare och rikbladigare än i 
Tschuktschlandet. 

Pedicularis Langsdorffii Willd. 

Pedicularis Langsdorffii ex parte Hook. l.c. II, p. 109 (et 
Seem. l.c. p. 38?). 

Temligen allmän på samma slags lokaler som föregående. 
Blommande. 

Pedicularis lanata Willd. 
f. leiantha Trautv. 

Pedicularis Langsdorffii ex parte Hook. l.c. II, p. 109. 

(Seem. ?). 

Temligen allmän på strandslätter. Blommande och ut- 
blommad. 

Arten är här mycket storväxt. Mina samlingar innehålla 
exemplar, som äro 20 ctmr höga, med 10 ctmr långa ax. 

Pedicularis hirsuta L. 

Hook. l.c. II, p. 109; Seem. l.c. p. 38. 

Sparsammare än någon af de tre föregående, tillsammans 
med hvilka den växer. 

Pedicularis Oeder i Vahl. 

Pedicularis versicolor Hook. l.c. II, p. 110; Seem. p. 38. 
Sparsam på strandsluttningar. Utblommad. 

Pedicularis capifala Adams. 

Hook. l.c. II, p. 106; Seem. l.c p. 38. 
Spridd på strandsluttningar. 



YXGA^EXPSniTIONEIfa VETMNSKAPLIOA AMBETBIT. 35 



Fam. AsperifolisB, 

Eritrichium aretioides (Cham. et Schlecht.) DC. 
Seem. l.c. p. 37. 

Sparsam på strandsluttningar. Blommande. 
Något kraftigare och yppigare än -vid Tschuktschlandets 
ostkust, men för öfrigt till alla delar lik exemplar derifrån. 

MyosoHs silvatica Hoffm. 
f. alpestris Koch. 

Myosotis alpestris Hook. l.c. II, p. 81; Myosotis silvatica 
Seem. l.c. p. 37. 

Allmän på strandsluttningar. Blommande. 

Stenlujtmniaria maritima (L.) Re i ch en b. 

Lithospermum maritimum Hook. l.c. II, p, 86; Mertensia 
maritima Seem. l.c. p. 37. 

Allmän på hafsstränder. Blommande. 

Sienhammaria paniculaia (Don.) 

Lithospermum denticulatum Hook. l.c. II, p. 87 ; Mertensia 
pilosa Seem. l.c. p. 37. Cfr Herd. Pl. Raddeanae p. 511. 

Allmän på flodbranter. Blommande. 

Fam. Polemoniacead. 
Pohnionium coeruleum L. 

Hook. l.c. II, p. 71; Seem. l.c. p. 37. 

f. actäiflora Willd. 

Temligen allmän på olikartade lokaler. Blommande. 

Den vid Port Clarence förekommande formen af P. coeru- 
leum står tvifvelsutan närmast f. acutiflora, men är mindre 
hårig, fåbladigare och har mindre starkt cilierade kronblad 
än i östra delen af arktiska Asien. 

Diapensia lapponica L. 

Hook. l.c. II, p. 76; Seem. l.c. p. 37. 

Temligen allmän på grusiga strandsluttningar. Blommande. 

Phloz sibirica L. 

Hook. l.c. II, p. 73; Seem. l.c. p. 37. 



36 KJBLLMÄN, FÄNBBOG. FMÄN rBSTBBKJMÄBBNAB lAJfD, 



Sparsam på sterila, grusiga delar af strandslätter. Blom- 
mande. 

Fam. Plumbaginacead. 

Armeria sihirica Turcz. 

Siatice Armeria (ex parte?) Hook. l.c. II, p. 123; Armeria 
arctica Seem. l.c. p. 39. 

Fam. PrimulaceaB. 

Primula nivalis Pall. 
Hook. l.c. II, p. 120; Seem. l.c. p. 38. 
f. pygnuea Ledeb. 

Temligen allmän pä hafsstranden. Blommande och ut- 
blommad. 

Den vid Port Clarence förekommande formen liknar den 
från Tschuktschlandet. Blommande exemplar hafva en höjd 
af 25 ctmr med 7 — flere blommor. 

Primula borealis Du by. 

Primula Hornemanniana Hook. l.c. p. 120; Primula stricta 
Seem. l.c. p. 38 saltim ex parte. 

Ymnig på hafsstränder. Blommande. 

Det synes mig föga sannolikt, att verklig Pr. Horneman- 
niana eller stricta finnes vid Amerikas Beringssunds-kust. 

All den Primula af Aleuritia-gruppen, jag såg vid Port 
Clarence, tillhörde samma art, Pr. borealis, som förekommer i 
Tschuktschlandet och på S:t Lawrence-ön. 

Dodecatheon friffidum Cham. et Schlecht. 

Hook. l.c. II, p. 119; Seem. l.c. p. 38. 

Temligen allmän på strandsluttningar i busksnår. Blom- 
mande. 

Andrqsace mllosa L. 

f. latifolia Ledeb. 

Androsace Chamaejasme Hook. l.c. II, p. 119; Seem. l.c. 
p. 38. 

Allmän på strandsluttningar. Blommande. 
Större — till 12 ctmr hög — yppigare och rikblommigare 
än på asiatiska sidan. 



TEGA-EXPEDITIONRJfa VKTElfaKAPLIGA ARDKTEIf. 37 



Androsace septemtriondlis L. 

Hook. l.c. II, p. 119; Seem. l.c. p. 38. 

Allmän på vissa delar af den sandiga hafsstranden. Blom- 
mande. 

Frodig och kraftig, ända till 15 ctmr hög, med stundom 
18 blombärande axlar på ett individ. 

Fam. PyrolaceaB. 

Fyrola grandifiorä Rad. 

Pyrola rotundifolia y pumila Hook. l.c. II, p. 46; Pyrola 
rotundifolia Seem. l.c. p. 36 (?) 

Temligen allmän på sluttningar såväl vid hafsstranden 
som vid flodstränder några mil inåt landet. Blommande. 

Fani. RhodoracesB. 

Loiseleuria procumbens (L.) De sv. 

Seem. l.c. p. 36; Azalea procumbens Hook. l.C/ II, p. 44. 
Torra, grusiga hafsstrandsluttningar, sparsam. Blommande. 

Bhododendron lapponicum (L.) Wg. 

Hook. l.c. II, p. 43; Seem. l.c. p. 36. 

På en bergsluttning några mil från kusten. Blommande. 

Ledum palustre L. 

f. decutnbens A i t. 

Ledum palustre a angustifolium Hook. l.c. II, p. 44; Le- 
dum palustre Seem. l.c. p. 36 (ex parte ?). 

\ 

» 

Fam. EricaceeB. 

Ärdostaphylos alpina (L.) Spreng. 

Seem. l.c. p. 36; Arbutus alpina Hook. l.c. II, p. 37. 

f. typka 
Hook. Le. II, p. 37; Seem. l.c. p. 36. 

f. angustifolia Nob. 
f. foliis quam in forma typica angustioribus tenuioribus* 
que, fere lasvibus, lanceolatis vel obovato-lanceolatis, acutis, 
argutius dentaiis, nervis subtus obsolete elevatis, petiolis gla- 
bris. Flores fructusque ignoti. 



38 KJBLLMAN, FÅSBROG, FRÄN VB8T ESKIMÅERNAS LAND. 



Hufvudformen anträffades på en backsluttning några mil 
från kusten. I yttre hafsbandet såg jag endast f. angustifolia. 
Denna var här allmän på torra delar af strandslätterna. Ingen- 
dera formen var i blom. 

Andromeda poUfolia L. 

f. acerosa Hn. 

Andromeda polifolia Hook. l.c. II, p. 38; Seem. l.c. p. 36 
ex parte. 

Allmän på sumpiga ställen på strandslätterna. Blommande. 

Cassiope tetragona (L.) Don. 

Seem. l.c. p. 36 ; Andromeda tetragona Hook. l.c. II, p. 38. 

Fam. VacciniaceaB. 

Vaccintum vitis idcea L. 

Hook. l.c. II, p. 34; Seem. l.c. p. 36. 

Temligen allmän på strandslätter. Blommande och med 
mogen frukt sedan föregående år. 

Oxycoccus paiustris Pers. 

Vaccinium oxycoccos Hook. l.c. II, p. 34; Oxycoccos vul- 
jgaris Seem. l.c. p. 36. 

f. microcarpa Turcz. 

Sparsam i Sphagnum-kärr några mil från kusten. Blom- 
mande. 

MyrtiUus uUginosa 

Vaccinium uliginosum Hook. l.c. II, p. 32; Seem. l.c. p. 35. 
f. fere typica, 
fc Kruhsiana (Fisch.). 
f. microphyUa Lge. 

Allmän på strandslätter och flodstränder. Blommande. 

Vid Port Clarence föreföll f. Kruhsiana att vara den van- 
ligaste formen af arten. Någon fullt typisk form anträffades 
icke, men mina samlingar innehålla åtskilliga exemplar, som 
stå emellan hufvudformen och f. microphylla, men dock, såsom 
det synes, närmare den förra. 



VEOÄ-EXPEDITIOKEKS VETENSKAFLIOA AliliKTEN. 39 

Fam. PapiliönaoesB. 

• 

Lathyrus maritimus (L.) Bigel. 

Seem. l.c. p. 28; Lathyrus pisiformis Hook. l.c. I, p. 158. 

Allmän på hafsstränder. Blommande. 

Hedysarum boreale Nu 1 1. 

Hook. Le. I, p. 155; Seem. l.c. p. 28. 

Sparsam på flodbranter några mil från kusten. Blom- 
mande. 

Ifrågavarande växt är utan tvifvel en från Hedysarum 
cbscurum väl skild art. 

Phaca frigida L. 

f. littaralis Hook. 
l.c. I, p. 140; Phaca frigida Seem. l.c. p. 28. 

Sparsam på strandsluttningar. Blommande. 

Oxyiropis nigrescens (Pall.) Fisch. 
f. pygmaea Cham. 
in Linnsea VI, p. 546; Ledeb. Fl. ross. I, p. 588; Oxytropis 
arctica Seem. l.c. p. 28. ? 

Sparsam på grusbackar. . Endast sterila exemplar erhöllos. 

De få exemplar af denna växt, hvilka jag kom öfver, och 
som alla voro utan blommor, likna med hänsyn till det vege- 
tativa systemet exemplar af angifna form från Tschuktsch- 
landet. Möjligen ny för Vest-Eskimåernas land. 

Oxytropis leucantha (Fall.) Bunge. 

O. borealis Hook. 1. c. I, p. 145; Seem. 1. c. p. 28. 

Allmän på strandslätter. Blommande. 

Amerikanska exemplar af arten äro i allmänhet mera 
långhåriga och mindre glandulösa särskildt på de blombärande 
axlarne, yppigare och storblommigare än exemplar från Asiens 
Beringssunds-kust. 

Ltipinus Noothatensis Don. 
Hook. 1. c. I, p. 163. 

A planta homonyraa nostra dilBFert foliis vulgo angustio- 
ribus, lanceolatis vel obovato-lanceolatis, stipulis demidium 
foliolorum majorum vix excedentibus, calycis labio inferiore 
distincte tridentato. Bracteolas non inveni. Ceteris descrip- 
tio J. G. Agardhii (Synopsis generis Lupini p. 21) et figura 
in Bot. mag. tab. 131 data in plantam nostram optime quadrant. 



40 KJBLLJiAN, FANEROG. FrAn VEST-ESKIMIeRKAS LAJfD. 

Allmän på flodbrauter i busksnår några mil från kusten. 
Blommande och utblommad. 

Seeman (jfr anf. st sid. 28) uppger i<^e denna art för 
Vest-Eskimåernas land, men väl Lupinus perennis. Till denna 
art kan jag icke fera den växt, som jag insamlade vid Port 
Clarence. Från denna afviker den genom sin långbårighet,. 
genom olika bladform, de stora, lancettlika stiplerna, genom 
den öfre foderläppens tydliga och djupa urringning och mång- 
fröiga baljor m. m. Är Seemans bestämning riktig, skulle 
alltså i Vest-Eskimåernas land finnas tvänne arter Lupinus,. 
L. perennis och L. Nootkatensis. 

Fam. Senticosee. 

Rubus arcticus L. 

f. grandiflora Ledeb. 
Rubus acaulis Hook. l.c. I, p. 182; Rubus arcticus Seem. 
l.c. p. 30 saltim ex parte. 

Temligen allmän på strandslätter och strandafsatser. Blom- 
mande. 

RubtiS Chamcsmorus L. 

Hook. l.c. I, p. 183; Seem. l.c. p. 29. 

Strandslätter allmän. Blommande och utblommad. 

PotentiUa anserina L. 

f. groenlandica Ser. 
Hook. l.c. I, p. 189. Cfr Seem. l.c. p. 29. 

Sparsam på strandslätter. Blommande. 

Poientilla biflora Willd. 

Hook. l.c. I, p. 195; Seem. l.c. p. 29. 

Ej sällsynt på strandslätter, isynnerhet på leriga ställen. 
Blommande och utblommad. 

Större, gröfre, mera starkt tufvig och rikblommigare ärk 
vid Asiens Beringssunds-kust. 

Potenlilla frulicosa L. 

Hook. l.c. I, p. 186; Seem. l.c. p. 29. 

Temligen allmän, särskildt på fiodbranter några mil från 
kusten. I knopp. 

Knapt kraftigare utvecklad vid Port Clarence än vid Kon- 
yam bay i Tschuktschlandet. 



TEaA-EXFEDITIOVEJTB rBTEEBKÅfhlQ A ÅMSETEK, 41 

Comarum paiusire L. 

Seem. l.c. p. 29; Potentilla palustris Hook. l.c. I, p. 187. 

Allmän vid insjöstränder. Ej blommande. 

Dryas inUegrifolia Vahl. 

Hook. l.c. I, p. 174; Seem. l.c. p. 29. 

Temligen allmän på strandsluttningar. Blommande. 
Stor, kraftig och rikblommig. 

Rosa aeicularis Lindbl. 

Rosa blanda Hook. l.c. I, p. 199 et Seem. l.c. p. 30> 
sal tim ex parte. 

Ej sällsynt på flodbranter ett par mil från kusten jämte 
åtskilliga andra buskarter, Alnus ovata, Betula glandulosa» 
Potentilla fruticosa o. s. v. I knopp. 

Den vid Fort Clarence förekommande Rosa-arten kan jag 
ej skilja från europeiska och asiatiska exemplar af Rosa aeicu- 
laris. Märkas må dock, att jag sett hvarken fullt utvecklade 
blommor eller frukt. (Jfr Hook. anf. st.) 

Spircea hetuUefolia Pall. 

Hook. l.c. I, p. 172; Seem. l.c. p. 28. 

f. typica. 
Cfr Maxim. Spirseac, p. 208. 

Ganska allmän på flodbranter. Blommande och utblom- 
mad. Något högre och storbladigare än i Tschuktschlandet. 

Fam. HaJoragidesB. 

Hippuria vidgaris L. 

Hippuris maritima Hook. l.c. I, p. 218; Seem. l.c. p. 30. 

Temligen allmän vid insjöar och mindre vattensamlingar. 
Blommande. 

Fam. Oenothera.C68B. 

Epilobium angustifolium L. 

Hook. l.c. I, p. 205; Seem. l.c. p. 30. 

Temligen allmän på flodbranter i busksnår. Ej blommande. 

EpUohium laiifolium L. 

Hook. l.c. I, p. 205; Seem. l.c. p. 30. 

Allmän här och der pä hafsstranden. I knopp och spar- 
samt blommande. 



42 KJSLLMÅIf, FAN KROG. FRÄS VEaT-BSKJUlERKAS LAND, 

Fam. Pamassiacead. 

Parnassia Kotzébuei Cham. et Schlecht. 
Hook. 1. c. I, p. 83; Seem. 1. c. p. 25. 

Temligen allmän utefter insjöar. Blommande. 
Större, gröfre och mera tufvig än i Tschuktschlandet. 
Öfvervintrade fruktexemplar äro ända till 20 ctmr höga. 

Fam. Saxifi*agac68B. 

Saxifraga rivularis L. 

f. hyperhorea (R. Br.) 
Hook. l.e. I, p. 246; Seem. l.c. p. 32. 

Temligen allmän på strandafsatser. Blommande. 

Saxifraga cemua L. 

Hook. l.c. I, p. 245; Seem. l.c. p. 31. 

Ej sällsynt på strandsluttningar. Blommande. 

Saocifraga Richardsonii Hook. 

l.c. I, p. 247; Seem. l.c. p. 32. 

Sparsam på en bergsluttning. 

Saxifraga Hirculus L. 

Hook. l.c. I, p. 252; Seem. le. p. 31. 

Strandslätter temligen allmän. Blommande. 

Saxifraga pundata L. 

Hook. l.c. I, p. 251; Saxifraga aestivalis Seem. l.c. p. 31. 

Allmänt spridd på strandsluttningar. Blommande. 

Saocifraga nivalis L. 

Hook. l.c. I, p. 248; Seem. l.c. p. 31. 

Sparsam på strandsluttningar. Blommande. 

Saocifraga Jneraciifolia W al ds t. et K i t. 
Hook. l.c. I, p. 249; Seem. l.c. p. 31. 

Spridd på strandafsatser. Blommande. 

Saxifraga dedpiens Ehrh. 
f. ccBspitosa (L.) 
Saxifraga ccespitosa Hook. l.c. I, p. 244; Seem. l.c. p. 31. 

Spridd på torra, grusiga delar af strandslätterna. I blom. 



rXOA-SXPXDITIOIfEKS YKTEKSKAPLIOA ÅBBETBK. 43 

Saocifraga opposUifdlia L. 

Hook. l.c. I, p. 242; Seem. l.c. p. 30. 

Allmän på strand slätter. Blommande och utblommad. 

<Jhrysospl€nium aUemifoliam L. 

Hook. l.c. I, p. 241; Seem. l.c. p. 32. 
f. fetrandra Lund. 

Ej sällsynt på strandslätter. Blommande och utblommad. 
Kågra exemplar af den typiska, oktandriska formen innehålla 
icke mina samlingar. 

Fam. OrassulaceaB. 

likodiola rosea L. 

Sedum Rhodiola Hook. l.c. I, p. 227; Seem. l.c. p. 30. 

Temligen ymnig på strandafsatser. Blommande och ut- 
blommad. 

Fam. OomaceaB. 
Cornus suecka L. 

Hook. l.c. I, p. 277; Seem. l.c. p. 32. 

Ej sällsynt på flodbranter och på strandslätter i busksnår. 
Blommande. 

Fam. UmbelliferaB. 

Bupleurum raniincuJoides L. 

Hook. l.c. I, p. 263; Seem. l.c. p. 32. 

Allmän på hafsstränder, särskildt i närheten af eskimåer- 
nas tält. Blommande. 

Hdloscias scoticum (L.) Fr. 

Ligusticum scoticum Hook. l.c. I, p. 265; Seem. l.c. p. 32. 

Allmän på hafsstränderna. Blommande. 

Selinum cnidiifolium Turcz. 
Ledeb. Fl. ross. H, p. 293. 

Temligen ymnig på hafsstranden invid eskimåernas tält. 
Knapt blommande. 

Förut ej känd från- West Eskimåernas land. 

Angdica Archangdica L. 

Arcbangelica officinalis Hook. l.c. I, p. 267. 

Temligen allmän jämte föregående. Knapt blommande. 



44 KJELLMAS, FANMBOO, FRÄN VEaT-XSKIMÄESJfAa LASD. 

Se em an upptar icke denna växt såsom tillhörande Vest-Eski- 
måernas land. Chamisso uppger sig' dock hafva funnit den 
vid Eschscholtz' bay. (Jfr Linncea I, sid. 394 och Hook. anf. st.) 

Fam. EmpetracesB. 

Empetrum nigrum L. 

Hook. l.c. II, p. 140; Seem. l.c. p. 30. 

Allmän på strandslätter. Blommande. 

Fam. ViolacesB. 

Viola palustris L. 

Ledeb. Fl. ross. I, p. 247. 

Sparsam på strandslätter i busksnår. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Fam. Orucifersd. 

Matthiola nudicaulis (L.) T r au t v. 

Parrya macrocarpa Hook. l.c. I, p. 47; Seem. l.c. p. 24. 

Allmän på strandsluttningar och strandslätter. Blom- 
mande. 

Större och yppigare samt med rikligare och starkare för- 
grenade blad än i Tschuktschlandet. 

Cardamine pratei%sis L. 

Hook. l.c. I, p. 45; Seem. l.c. p. 24. 

Temligen allmän isynnerhet vid stränderna af insjöar 
och smärre vattensamlingar. Blommande. 

Cardamine digitcUa Richards. 

Hook. l.c. I, p. 45; Seem. l.c. p. 24. 
f. oxyphylla Trautv. 

Ej sällsynt på strandslätter och strandafsatser. Blom- 
mande. Exemplar från Port Clarence äro något större och 
yppigare, men i öfrigt lika sådana från Tschuktschlandet. 

Cardamine purpurea Cham. et Schlecht. 
Hook. l.c. I, p. 44; Seem. l.c. p. 23. 

Allmän på strandsluttningar. Blommande. 

Braya alpina Sternb. et Hoppe. 
f. glabella (Richards.) 
Braya glabella Hook. 1. cl, p. 65. 



VKGÅ-gXPEDITIONEKS rSTEK8KÅPLI€ A ABBSTES. 45 

Växten var här i allmänhet liten, späd, få- stundom t. o. 
T£L enblommig, men alltid med en i förhållande till årsskotten 
mycket kraftigt utvecklad rot. 

Ny för Vest-Eskimåernas land. 

^uirema Edwardsii R. Br. 
Hook. l.c. I, p. 67. 

Temligen allmän på strandsluttningar och strandslätter. 
Utblommad. 

Några exemplar i .mina samlingar äro 30 ctmr höga och 
<lerutöfver. En så betydlig storlek når den, så vidt min er- 
farenhet sträcker sig, icke vid Asiens Beringssunds-kust. Ny 
för Vest-Eskimåernas land. 

Cochlearia fenestrata R. Br. 

Hook. l.c. I, p. 57; Seem. l.c. p. 24. 
f. iypka Malmgr. 
f. prostrata Malmgr. 

Allmän på hafsstränderna och strandslätterna. 

All den Cochlearia jag såg och insamlade vid Port Cla- 
rence synes mig kunna hänföras till anförda, i hela arktiska 
Asien, på Novaja Semlja, Wajgatsch och Spetsbergen vanliga . 
former af Cochlearia fenestrata R. Br. Jag måste lemna oaf- 
gjordt, om de båda andra Cochlearia-arter, C. anglica och C. 
oblongifolia, hvilka af Seeman angifvas för Vest-Eskimåernas 
land, verkligen låta skilja sig från Cochlearia fenestrata. 

Vesicaria arctica Richards. 
Hook. l.c. I, p. 48. 

Endast två exemplar anträfifades på en sluttning några 
kilometer från kusten. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Draha aspera Adams'. 

Ledeb. FL ross. I, p. 146. 

Mina samlingar innehålla endast ett par små blommande 
exemplar af arten. Dessa likna exemplar från Tschuktsch- 
landet, men hafva blomaxeln något hårig. Ny för Vest-Eski- 
måernas land. 

Draha Palanderiana mihi. 

Chrysodraba perennis, laxe csespitans, radice valida, ra- 
mosa; caudiculis sat longis, foliis emarcidis persistentibus plus 



46 KJELLMAN, FÅNE RO G, FRÄS VBaT-BaKIMÄERNAa LAND, 

minus obsitis; foliis vegetis dense rossulatis, crassiuscalis, obo- 
vatis, ellipticis, obtusis, integerrimis, utrinque pubo brevi, 
stellata densissime vestitis, basin versus pilis simplicibus parcc 
ciliatis ; scapis aphyllis, sub anthesi circa 10 ctmr altis, inferne 
pilis brevibus stellatis parce conspersis, saepe pulchre pur- 
pureis, parte superiore, pedunculisque glaberrimis; floribus 
racemosis, magnitudine Drabse alpin»; sepalis ovato-oblongis, 
apice parce pilosis; petalis flavis, late obovatis, emarginatis, 
circa 5 m.m. longis, 4 latis, sepala subtriplo excedentibus ; sili- 
ciilis ereeto patentibus, pedunculis brevioribus, ovatis, oblongis^ 
i^laberrimis circa 6 m.ni. longis, 4 latis, stylo distincto coronatis. 
Tab. III. 

Hab. in America boreali-occidentali in declivibus aridis. 
rara. Plantas florentes et fructiferas 25 jul. legi. 

Species pulcberrima et distinctissima cum nullis aliis mihi 
notis confundenda, foliis Drabam nivalem, florum magnitudine 
coloreque, silicularum forma Drabam alpinam »mulans. 

Optavi plantulam hane elegantem nomen tenacissimi in- 
vestigatoris, navigatoris peritissimi, celeberrimi Vegte ducis^ 
amicissimi Palanderi portaturam. 

Draba Wahlenbergii Hn, 

Draba lapponica Hook. l.c. I, p. 53. 

Temligen allmän på strandsluttningar. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Draba hirta L. 

Hook. l.c. I, p. 52; Seem. l.c. p. 24. 
f. leiocarpa Reg. et Til. 
f. subamplexicatdis (C. A. Mey.) 

Allmän på strandsluttningar. Blommande och med mogen 
frukt. 

Den allmännaste af traktens Draba-arter. De former, 
under hvilka den här uppträder, synas njig lämpligast kunna 
hänföras till de ofvan angifna. Dock finnas åtskilliga exem- 
plar, hänförda till f. leiocarpa, med de blombärande axlarne 
mera rikbladiga och i växtsätt mycket erinrande om Dr. in- 
eana, som möjligen med större skäl bort betraktas såsom en 
sär.skild form. 

Fam. FumariaceaB. 
CorydaUs pauciflora Pers. 

Hook. l.c. I, p. 37; Seem. l.c. p. 23. 
f. sibirica Reg. et Til. 



VKOÄ^EXPEDJTlONESa VETEN8KAFL1GA ABSETSy, 



47 



Sparsam på strandsluttningar. Blommande och utblom- 
mad. Exemplar från Port Clareuce likna dem från Tscbuktsch- 
landet, men äro något större än dessa. Alla de af mig sam- 
lade exemplaren utom ett bafva sporren rak eller nästan rak. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Fam. PapaveracesB. 

Papaver nudicaule L. 

Hook. l.c. I, p. 34; Seem. l.c. p. 23. 

Temligen allmän på strandslätter och strandsluttningar. 
Blommande. 

Fam. BanunculacesB. 

Ranufictdus Pallam Schlecht. 

Hook. l.c. I, p. 10; Seem. l.c. p. 22. 

Sparsam i smärre vattensamlingar på strandslätterna. 
Blommande. 

Större och betydligt gröfre än i Tschuktschlandet. 

Ranunctdus nivalis L. 

' Hook. l.c. I, p. 17; Seem. l.c. p. 23. 

Ej allmän på strandsluttningar. Blommande. 

Ranunculus pygtnceus Wg. 

Hook. l.c. I, p. 16; Seem. l.c. p. 23. 

Temligen allmän på strandsluttningar. Blommande och 
utblommad. 

Ranunculus lapponicus L. 

Hook. l.c. I, p. 16; Seem. l.c. p. 23. 

Temligen allmän på strandslätter. Blommande. 
T arktiska Asien har jag ingenstädes sett denna växt så 
kraftigt utvecklad som den var vid Port Clarence, 

Ranuncuhis affinis R. Br. 

Hook. l.c. I, p. 12; Seem. l.c. p. 22. 

Sparsam på strandslätter. Blommande. 

Thalicirum alpinum L. 
Seem. l.c. I, p. 23. 

Temligen allmän på strandsluttningar. Blommande. 



48 KJELLUÅM, FåKBBOO. FRÅN VE8T'E8KlMÄERIfAa LAKD. 

Anemone parviflora Michx. 

Hook. l.c. I, p. 6; Seem. l.c. I, p. 22. 

Sparsam på strandslätter i busksnår. Blommande. 

Anemone Richardsoni Hook. 
l.c. I, p. 6; Seem. l.c. p. 22. 

Något mindre sparsam än föregående. Växer på samma 
lokaler som denna. Blommande och utblommad. 

Anemone multifida Poir. 
Seem. l.c. p. 22. 

f. uniflora D. C. 
Anemone multifida /9. Hook. l.c. I, p. 7, 

Sparsam på strand slätter. Utblommad. 

Aconituni Napdlus L. 

f. delphinifoUa (Re i ch en b.) 
Hook. 1. c. I, p. 26; Seem. 1. c. p. 23. 

Sparsam på strandslätter och flodbranter. I knopp. 

Fam. PortulacacesB. 

Claytonia acuiifolia Willd. 

Ledeb. Fl. ross. H, p. 147. 

Sparsam på grusiga delar af strandslätterna. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Claytonia sarmentosa C. A. Mey. 
Seem. l.c. p. 27. 

Allmän på strandsluttningar i busksnår. Blommande. 

Fam. Oaryophyllacefid. 

Sil^ne acaulis L. 

Hook. l.c. I, p. 87; Seem. l.c. p. 27. 

Temligen allmän på strandafsatser. Blommande. 

Wahlhergdla apetala (L.) Fr. 

Lychnis apetala Hook. l.c. I, p. 91; Seem. l.c. p. 27. 

Sparsam på strandslätter och strandafsatser. Blommande. 

Stdlaria longipes Goldie. 

Hook. l.c. I, p. 95; Seem. l.c. p. 26. 
f. peduncuJaris (B un ge). 



VEGA' EXPEDITIONEKS VETENSKAPLIG A AEDETEN, 49 



Allmän på strandsluttningar i busksnår. Blommande, 
f. humUis Fenzl. 

Temligen allmän på strandslätter och torra strandslutt- 
ningar. Blommande. 

Cerastium alpinum L. 

f. legitima Lind bl. 
Hook. l.c. I, p. 104; Seem. l.c. p. 26. 

Allmän på strand slätter. Blommande. 

Arenaria IcUeriflora L. 
Hook. l.c. I, p. 102. 

Sparsam på stränderna. Blommande. 
Nv för Vest-eskimåernas land. 

AJsine vema Bar ti. 
f. rubella Wg. 
Arenaria rubella Hook. l.c. I, p. 100; Arenaria hirta Seem. 
l.c. p. 26 saltim ez parte. 

Sparsam på strandsluttningar. Blommande. 

Alsine macrocarpa (Pursh) Fenzl. 

Arenaria macrocarpa Hook. l.c. I, p. 101. 

Ej sällsynt på strandslätter och strand af satser. Ej blom- 
mande. 

Seeman upptar ej denna art för Vest-Eskimåernas land, 
Att den dock är funnen här framgår af Hookers redogörelse 
för artens utbredning i Norra Amerika. (Jfr anf. st.) 

Alsine ardica (St ev.) Fenzl. 

Arenaria arctica Hook. l.c. I, p. 100; Seem. l.c. p. 26. 

f. scapigera Regel. 

f. breviscapa Regel. 
Allmän på strandslätter. Blommande. 
De anförda formerna öfvergå utan gräns i hvarandra. 

Alsine siricta (Sw.) Wg. 

Hn Skand. Fl. p. 244; vix Arenaria stricta Hook. l.c. I, 
p. 99. 

Sparsam på strandslätter. Blommande. 

Exemplar från Port Clarence likna sådana från Tschuktsch- 
landet oc^ öfverensstämma med den skandinaviska formen. 
Svårligen torde Hookers Arenaria stricta vara identisk med 
denna. Ny för Vest-Eskimåernas land. 

4 



50 KJELLMAS, FAXtiEO*;. FMAy r£ST-ESEJMAEMXA8 LAXD. 

Soffitia mi€i(dis (Lindbl.) Fr. 
J. Lge GroDl. FL p. 22. 

Ej säUsynt på grasiga delar af strandslåiter och strand-^ 
slmtningar. Utblommad. 

Nv för Vest-Eskimåernas land. 

HalianikMS peploides L.) F r. 

Arenaria peploides Hook. I.c. I, p, 102; Honckeoya pe~ 
ploides Seem. I.c. p. 26. 

Allmän på stränder. Blommande. 

Fam. PöIygonacesB. 
P^jf^oHitm Bisiarta L. 

Hook. Le. II, p. 130; Seem. Lo. p. 39. 

Temligen allmän på strandsluttningar. Blommande. 

iVff^^MiirM riripamm L. 

Hook. Le. n, p. 130: Seem. Le. p, 39. 

Allmän på strandsluttningar. 

Rtnm^s areiints Trautv. 

Ledeb. FL ross. Hl, p. öOi>. 

Temligen allmän på strandslätter vid smärre vattensam- 
lingar. 

Exemplar från Port Clarence lika asiatiska, men äro något 
grofre och rikbladigare än dessa. Xv tor Vest-Eskimåemas 
land. så framt ej Seemans Rumex domesticus är ifrågavarande 
art. 

i^iiMrx ^ramimir\iiitiS Lam b. 

Ledeb. FL ross. III. p. 512. 

• 

Mina samlingar innehålla endast ett par exemplar, tagna 
enligt vidfogad etikett på stranden i närheten af eskimåernas 
bostäder. Blommande. 

Xv for Yest Eskimåernas land. 



I »-III: -; 



Fam. 

LedeK Fl. rv>ss. HL p. 6ld 

Specimina coUecta. amentis distituta fonnam aberrantem» 

non t ute distinsuendam sistunt. 

-- « 

S*.randslätter spar«axii. 

Xv fi>r Yest-Eskimåemas land. 



VEGÅ-EXPEDITIOSENS VETENSKAPLIGA AHLETEN. 51 

Salix hoganidensis T r au t v. 

f. iatifolia Trautv. 

Fl. Tschuktsch. p. 34. 

Planta nostra in tota regione freti Beringii e. gr. in terra 
Tachuktschorum, insula S:ti Laurentii et ad Port Clarence 
Americse arcticse occidentalis sat frequens formam Trautvetteri- 
anani supra allätarn certe sistit. Foliorum forma in figuram 
Salicis tajmyrensis in Fl. tajmyr. tab. 6 datam optime quadrat, 
stipulis elongatis, persistentibus formam S. boganidensis se 
prsebet. Specimina tamen vidi nonnulla ab aliis stipulis mi- 
nutis, caducis discrepantia, characteribus ceteris persimilia. 

Den allmännaste af de vid Port Clarence förekommande 
Salix-arterna. Utblommad. 

Bland de Salices, som Seeman uppger för Vest-Eskimåernas 
land, finnes, så vidt jag kan inse, icke denna art. 

Salix glauca L. 

f. subaräica Lundstr. 
Weid. Now. Semljas p. 39. 

Allmän på strandslätter och strandsluttningar. Utblommad. 

Enligt Lundström öfverensstämma de exemplar, som mina 
samlingar innehålla, med den växt från Novaja Semlja, hvil- 
ken han beskrifvit under ofvan anförda namnkombination. 
Vid Port Clarence blir den nästan manshög och bildar jämte 
föregående de busksnår, hvilka förekomma på strandslätter 
och strandsluttningar. Icke heller denna uppger Seeman för 
Vest-Eskimåernas land. 

Salix gr oenlandica Ands, (Lundstr.) 

Lundstr. Weid. Now. Semlj. p. 36; Salix arctica Hook. l.c. 
II, p. 152; Seem. l.c. p. 40 (ex parte?), 
f. longijuUs Lundstr. mscr. 

f. foliis obovato-lanceolatis, basi longe angustatis, 3,5 — 6,5 
ctmr longis, 1—1,5 ctmr latis, longe petiolatis; amentis cylin- 
dricis pedunculo incluso usque 15 ctmr longis (Lundström 
in litteris). 

Sparsam på strandslätter. Utblommad. 

Jag förmodar, att det är denna eller någon med den när- 
beslägtad form, som Hooker och Seeman anf. st. förstå med S. 
arctica R. Br. Någon visshet härom äger jag dock icke. 

Saiix fumosa Turcz. 

f. saxatilis (Turcz.) 
Trautv. Pl. Sib. boreal. p. 107. 



52 KJRLhMAN, FASEROG, FRÅS VEST-ESKIMÄERK A8 LAND. 

Allmän på sandstränder. Blommande och utblommad. 
Jag träffade af denna art både han- och honbuskar. Synes 
vara ny för Vest-Eskimåernas land. 

Soilix Anglorum Cham. 

Trautv. Fl. Tsehuktsch. p. 37; Salix retusa Hook. Le. II, 
p. 153; Seem. l.c. p. 40 saltim ex parte. 

Sparsam på torra, leriga ställen på strand slätterna. Endast 
sterila exemplar erhöUos. 

Salix reticulata L. 

Hook. l.c. II, p. 151; Seem. l.c. p. 40. 

f. glabra Trautv. 
Ledeb. Fl. ross. III, p. 623. 

Temligen allmän på strandslätter. Blommande. 

Salix polaris Wg. 
f. typica, , 
Hook. l.c. II, p. 153; Seem. l.c. p. 40. 
Temligen allmän på strandslätter. Utblommad. 

Salix spec. 

Species nana ob amenta parum evoluta non determinanda 
6. polari proxima, a qua recedit foliis persistentibus, junioribus 
margine lanatis. (Lundström.) 

Salix spec, 

Sp. dubia, S. bastatad proxima. Specimina coUecta tantum 
amentis masculis prsedita. (Lundström.) 

Fam. BetuldiCesB. 

Älnus ovata (Se hr.) J. Lge. 
f. repens Wormskj. 
Alnus viridis Hook. l.c II, p, 157; Seem. Le. p. 41. 

Allmän på flodstränder. Utblommad. 

Betula humilis Sch rank. 
f. genuina Reg. 
in D.C. Prodrom. 16: 2, p. 174. 

Temligen allmän på flodstränder. Utblommad. 

Den växt, jag här menar, synes vara den varietet af Re- 
gels B. humilis a genuina, hvilken på anf. st. karakteriseras: 
»Foliis subgrosse dentatis». Den bildade vid Port Clarence 
på flodstränderna jämte Alnus ovata och Salix-arter täta, 



rKGA-EXPRDITIOSKSa V KTEK SK ÅVhIGA AHJiF.TK2f. 53 



manshöga snår. Dess grenar äro korta, tätt kådprickiga, så- 
som mycket unga svagt småludna. Bladen på sin höjd tums- 
långa och tvåtredjedels tum breda, tjocka, fasta, med vid tork- 
ningen på öfre sidan framträdande nerver, rhombiskt ägg- 
runda, temligen glest och groft, ojämnt sågade. Honbängena 
kortskaftade, omkring en half tum långa, upprätta, såsom 
unga cylindriska eller cylindriskt-klubblika. Frukternas ving- 
kanter dubbelt smalare än sjelfva nöten. Anmärkas må dock, 
att jag ej sett mogna frukter. 

Växten synes vara ny för Vest-Eskimåernas land. 

• 

JSe^uia Middendorffii Trautv. et Mey. 
Regel 1. c. p. 170. 

Flodstränder. 

På bestämningen af denna växt är jag ej säker. Jag var 
sjelf icke i tillfälle att taga den, och har vid bestämningen 
att tillgå endast ett par bladbärande grenar, hvilka kamraterna 
förde med sig från en färd till det inre af landet upp för flo- 
den. Dessa öfverensstämma dock så nära med den bild, som 
de anförda författarne i FL Ochot. tab. 21 gifva af Betula 
Middendorffii och deras samt Regels diagnoser på denna, att 
det synes mig i hög grad sannolikt, att det är denna Betula- 
art, som äfven förekommer i Vest-Eskimåernas land, vid Be- 
ringssunds-kusten och under Vega-expeditionen för första 
gången anmärkts härstädes. Om dess förekomst känner jag 
icke något närmare. 

Betala glundulosa Michx. 
f. rotundifolia Reg. 
l.c. p. 172; Betula glandulosa et B. nana /9; Hook. l.c. II, 
p. 156 sec. Regel l.c. B. nana ex parte; Seem. l.c. p. 41. 

Temligen allmän på strandslätter. Utblommad. 

Växten är vid Amerikas Beringssunds-kust större (2—3 
fot hög) kraftigare utvecklad, rik- och storbladigare än i 
Tschuktschlandet. Betula nana såg jag icke vid Port Cla- 
rence. Antagligen förstår Seeman under detta namn B. glan- 
dulosa. 

Fam. PotamogetonesB. 

Zosiera marina L. 

Hn Skand. Fl. p. 439. 

Sparsam i de inre delarne af Port Clarence. Steril. 

Ny för Vest-Eskimåernas land. Den nordligaste hittills 



54 KJELLMÄN, FÅNBROG, FRÅN VBST-ESKIMAbRK ÄS LAND. 

kända förekomstorten för denna art i Beringhafvet var Una- 
lascbka. 

Fam. OraminesB. 
Elymu^ mollis Trin. 

Hook. l.c. II, p. 255. 

Allmän strandväxt. Blommande. 

Seeman uppger icke denna art för Vest-Eskim&ernas land, 
hvarest den dock (enl. Ledeb. Fl. ross. IV, p. 332) iakttogs 
under Kotzebues expedition. Möjligen förstår han den under 
E. arenarius. 

Festuca ovina L. 

Hook. l.c. II, p. 250; Seem. l.c. p. 43. 

Allmän på strandsluttningar. Blommande. 

Festuca rubra L. 

Hook. l.c. II, p. 250; Seem. l.c. p. 43. 

f. glabra Trautv. 

f. arenaria Os b. 
Sparsam på strandsluttningar. Blommande. 

Festuca dltaica Trin. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 354; Festuca scabrella Hook. l.c. 
II, p. 252 ? 

Temligen allmän på strandsluttningar i busksnår. Ny för 
Vest-Eskimåernas land. Mina exemplar likna figuren af F. 
scabrella på tafl. 233 i Hookers Fl. bor. Americana. Innan 
jag sett exemplar af den så benämnda växten, anser jag mig 
dock icke böra identifiera dem. 

Poa pratensis L. 

Hook. l.c. II, p. 246; Seem. l.c. p. 43. 

f. alpigena Fr. 
Cfr J. Lge Grönl. Fl. p. 176. 

Allmän på strand slätter. Blommande. 

Poa Jlexuosa Wg. 

Poa arctica Hook. l.c. II, p. 246; Seem. l.c. p. 43. 
f. fypica. 

Allmän på strandsluttningar. Blommande. 

De amerikanska exemplaren afvika från asiatiska af samma 
art genom kortare, fattigare och kortgrenigare vippa, samt 
något mindre ax. 



yEGÄ'BXPEDITJ0NEN8 VETKN8KAPLI0A AltBKTEJf, 



55 



Poa glauca M. Vahl. 

Poa nemoralis var. glauca Hook. 1. c. II, p. 246; Poa ne- 
moralis Seem. 1. c. p. 43. (?) 

Sparsam på strandsluttningar. Blommande. 

Denna art uppträder vid Port Clarence under samma form 
som i Tschuktschlandet vid Konyam bay. (Jfr Vega-exp. 
vetenskapl. iakttagelser, p. 553.) Jag förmodar, att det är den, 
h vilken Seeman förstår under benämningen P. nemoralis. 
Hvarom icke, är den ny för Vest-Eskimåernas land. 

Arctophila effusa J. Lge. 
Grönl. Fl. p. 167. 

Temligen allmän vid små vattensamlingar på strandslät- 
terna. Blommande. 

Synes vara ny för Vest-Eskimåernas land. 

Colj^odium latifolium R. Br. 
f. arundinacea Trin. 
Colpodium arundinaceum Hook. l.c. II, p. 238; Seem. 
l.e. p. 43. 

Allmän på strandslätter. Utblommad. 

Genom vippans form afviker denna form i hög grad från 
-den typiska. Denna såg jag ingenstädes vid Port Clarence. 
Den uppgifves dock af Seeman från Vest-Eskimåernas land. 

Duponlia Fischeri R. Rr. 

Hook. l.c. II, p. 242; Seem. l.c. p. 43. 

Temligen sparsam på strandslätter. Blommande. 

Triseium subspicatum (L.) P. B. 

Hook. l.c. p. 244; Seem. l.c. p. 43. 

Ej sällsynt på strand slätter. Blommande. 

Triseium flavescens (L.) P. B. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 417 ; Cfr Trautv. Pl. Sib. boreal. p. 141. 

Sparsam på strandafsatser. Blommande. 

Växten uppträder här under samma form som i Lena — 
Olenek-området och i Samojedernas land. Den Trisetum, som 
Ruprecht i Fl. Samojed. p. 65 beskrifver under namn Trisetum 
sibiricum, är utan tvifvel densamma, hvilken förekommer vid 
Port Clarence. Den afviker något från den vanliga Trisetum 
flavescens, såsom redan Trautvetter (anf. st.) påpekat. Ny för 
Vest-Eskimåernas land. 



66 KJELLMÅS, rASEROG. FRÄN VEST-ESKIMAERJiAS LAIfD. 

HierocJdoa borealis (Schrad.) Roem. et Sch. 
Uook. I.c. II, p. 234; Seem. Le. p. 43. 

Sparsam på strandslätter. Blommande. 

Hierochloa alpina (Liljebl.) Roem. et Sch. 
Hook. I.c. p. 234; Seem. l.c. p. 43. 

Temligen allmän på strandslätter. Blommande och ut- 
blommad. 

Hierochloa pauciftara R. Br. 
Hook. I.c. II, p. 234. 

Fuktiga ställen, särskildt vid smärre vattensamlingar spar- 
sam. Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Fam. Oyperace». 

Carex puUa Good. 

Carex saxatilis et C. membranacea Hook. I.c. II, p. 220; 
Seem. I.c. p. 42. 

f. läxa Trautv. 
f. tristigmaiica Trautv. 
Cfr Pl. Sib. boreal. p. 130 et J. Lge Grönl. Fl. p. 153. 

Temligen allmän på strandslätter. Utblommad. 

Carex usfulafa Wg. 

Hook. I.c. II, p. 224. 

Temligen allmän på s trän daf satser. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Carex misandra R. Br. 

Carex fuliginosa Hook. I.c. p. 224; Seem. I.c. p. 42. 

Allmän på torra, grusiga delar af strandslätterna. Ut- 
blommad. 

Carex rariflora Wg. 

Hook. I.c. II, p. 224. 

Temligen allmän på sumpiga delar af strandslätterna^ 
Blommande. 

Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Carex podocarpa R. Br. 
Hook. I.c. p. 224. 

Temligen allmän i busksnår. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 



VBGÅ-EXPBDJTI0NEN8*VETESSKAPLIGA AJiBETEN. 57 

Carex vaginata Tausch. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 291. 

Sparsam på strandsluttningar. Blommande*. 
Nv för Vest-Eskimåernas land. 

Carex cryptocarpa C. A. Mey. 

Hook. l.c. II, p. 219. 

Temligen allmän på sumpiga delar af strandslätterna. 
Blommande. 

Ny for Vest-Eskimåernas land. 

Carex salina Wg. 

f. subspathacea Wormskj. 

Ledeb. Fl. ross. IV, p. 304. Cfr Hook. l.c. II, p. 226 sub. 
C. phfeostachya et J. Lge Grönl. Fl. p. 149 sub. C. panicea 
var. tumidula. 

Sparsam på leriga ställen på strandslätterna. Blommande. 

Nv för Vest-Eskimåernas land. 

Carex aquatilis Wg. 

f. epigejos LsBst. 
Hn Skand. Fl. p. 467. 

Temligen allmän på kärrmark. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Carex rigida Good. 

Hook. l.c. II, p. 217; Seem. l.c. p. 42. 

f. inferalpina Lsest. 
Cfr Hn Skand. Fl. p. 467. 

Allmän på strandslätter. Utblommad. 

Den af mig från Port Clarence hemförda Caréx rigida har 
synts mig komma närmast den formserie, hvilken i Hartmans 
Skandinaviens flora af Almqvist upptages under namn infer- 
alpina Lsest. Någon fullt typisk form innehåller samlingen icke. 

Carex glareosa Wg. 

Hook. l.c. II, p. 214. 

Sparsam på strandslätter. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Carex incurva Lighf. 
Hook. l.c. II, p. 211. 

Sparsam på stränder. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 



58 KJtLLMAS. FÄS E BOG. FBAS VBST-ESKtMÅKB XAS LAS b. 



Carex rtipesiris All. 

Hook. l.c. II, p. 209. 

Sparsam på strandsluttningar. Utblommad. 
Xy for Vest-Eskimåernas land. 

Carex scirpoidea Michx. 

Hook. l.c. II, p. 208. 

Temligen allmän på sluttningar i busksnår. 

Blommande och utblommad. Ny för Vest-Eskimåernas 
land. 

Kobresia scirpina Willd. 

Elyna spicata Hook. l.c. II, p. 228. 

Mina samlingar innehålla endast ett blommande exemplar 
af denna art. 

Nv för Vest-Eskimåernas land. 

Kobresia caricina Willd. 

Elyna caricina Hook. l.c. II, p. 228. 

Temligen allmän på strandafsatser. Blommande. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Eriophorum angusiifoUum Roth. 

Hook. l.c. II, p. 231; Seem. l.c. p. 42. Eriophorum po- 
lystachyon Seem. l.c. 

f. typica, 

f. elatior Mer t. et K. 
Cfr Hn Skand. Fl. p. 449. 

Allmän på fuktiga delar af strandslätterna. Blommande 
och utblommad. 

Den form, hvilken jag ofvan benämnt f. elatior, afviker 
genom betydligare storlek och genom bredare, platta eller 
nästan platta blad från den typiska formen. Dess bladform 
påminner mera om E. latifolium än E. angustifblium. 

Eriophorum vaginaium L. 
Hook. l.c. p. 231. 

Allmän på strandslätter. Utblommad. 
Ny för Vest-Eskimåernas land. 

Eriophortnn Callithrix Cham. 

in Ledeb. Fl. ross. IV, p. 254. 

Temligen allmän på fuktiga strandafsatser. Utblommad. 
Uppgifves ej af Seeroan för Vest-Eskimåernas land. 



TEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA AHDETKS, 59 



ScirptiS ccdspitosus L. 

Eleocharis caespitosus Hook. Le. II, p. 229. 

Sparsam på fuktiga strandslätter. Blommande. 

Mina samlingar innehålla endast ett par små, 10 — 12 ctmr 
höga exemplar med mycket små, 2-blommiga ax. Ny för Vest- 
Eskimåernas land. 

Fam. JuncaiCesB. 

JunciiS castaneus J. E. Sm. 

Hook. l.c. II, p. 192; Seem. l.c. p. 42. 

Allmän på strandslätter. Yppig vid stranden af små vat- 
tensamlingar i busksnår. Blommande. 

I mina samlingar finnas några öfvervintrade, qvarsittande 
fruktställningar bärande exemplar, som äro 30 — 35 ctmr höga. 

Juncus Inglumis L. 

Hook. l.c. II, p. 192. 

Spridd på strandslätterna. Blommande. 

Uppgifves ej af Seeman såsom tillhörande Vest-Eskimåer- 
nas land. Den anträffades dock här under Kotzebues expedi- 
tion. (Se Ledeb. Fl. ross. IV, p. 233 och Linnaea III, p. 374.) 

Luzula arcunta (Wg.) Sw. 

Hook. l.c. II, p. 189; Seera. l.c. p. 42. 
f. typica. 

f. confusa Lindeb. 
f. latifolia Kjellm. 

Allmän på olika lokaler. Blommande och utblommad. 

Den vanligaste af de anförda formerna var f. latifolia, 
sällsyntast f. typica, som mycket väl stämmer öfverens med 
exemplar af denna form från Skandinaviens fjälltrakter. 

Fam. ColchicacesB. 

Veratrum albtim L. 

Veratrum viride Hook. l.c. II, p. 178. 

Sparsam på strandafsatser. Ej blommande. 

Hvilkén af artens former, den hvit- eller den grönblom- 
miga, det är som förekommer vid Port Clarence kan jag ej 
afgöra, emedan växten här ännu icke hade hvarken blommor 
eller mera utvecklade blomknoppar. Antagligen är det väl 
formen viridis. Nv för Vest-Eskimåernas land. 



60 KJELLMAy, FANBROa. FBÅN VEST-ESKt MÄERSÅS LAND, 

Tofiéldia coccinea Richards. 

Hook. l.c. II, p. 179; Seem. l.c. p. 41. 

Allmän pä strandsluttningar. Blommande. 

Anticlea glauca (Nu 1 1) Kunth. 

Zigadenus chloranthus Hook. l.c. II, p. 177; Seem.* l.c. p. 41, 

Allmän på en strandslätt i närheten af eskimåernas bo- 
städer. Blommande. 

Fam. LiliacesB. 

Allium sibiricum L. 

AUium Schoenoprasum Hook. l.c. II, p. 185; Seem. l.c. 
p. 41 saltim ex parte. 

Temligen allmän på strandafsatser. Blommande. 

Lloydia serotina (L.) Reichenb. 

Anthericum serotinum Hook. l.c. II, p. 183; Seem. l.c. 
p. 41. 

Allmänt spridd på strandsluttningar. Blommande. 



E^plicatio Tabulse. 

Tab. ni. 

Draba Palanderiana Kjellman. 

Fig. 1, 2. Planta florifera et fructifera. 

> 3. Folia radicalia. 

» 4. Sepalum a superficie interiore visum. 

> 5. Sepalum a latere visum. 
» 6. Petalum. 

» 7. Androecium et gynoecium. 
Fig. 4 — 7. bis amplificata3. 



'¥t 



ANTECKKINGAR OCH STUDIER 



TILL 



SIBIRISKA ISHAFSKUSTENS 



DÄGGDJURSFAUNA 



AF 



OSCAR N0BDQVI8T. 



■H- 



Uti efterföljande arbete har jag sammanstält mina anteck- 
ningar från Vegas färd och öfvervintring vid Sibiriens nord- 
kust med studier, som jag senare gjort så väl på de hemförda 
samlingarna som ock uti S:t Petersburgska och Stockholmska 
vetenskaps-akademiernas samt Köpenhamns universitets zoo- 
logiska museer. Isynnerhet är jag tack skyldig direktorn för 
S:t Petersburgska vetenskaps-akademiens zoologiska museum, 
hr akademikern A. Strauch, för den liberalitet, med hvilken 
han tillåtit mig studera detta museums rika samlingar af dägg- 
djur från Sibirien och Berings haf. För samlandet af de an- 
teckningar, som expeditionens olika deltagare gjort under 
resan före öfvervintringen och äfven under en del af denna, 
har jag att tacka dr Kjellman. Slutligen får jag tillägga, att 
detta arbete blifvit nedskrifvet uti en småstad, der intet biblio- 
tek eller andra vetenskapliga samlingar varit att tillgå. 

Hvaldjuren hafva icke blifvit omnämnda i denna uppsats, 
emedan professor A. W. Malm egnat dem en utförligare under- 
sökning, hvars resultat med det snaraste torde komma att 
ofifentliggöras. 

Kuopio i november 1881. 



Osc» NorcLqvist. 



Ett utmärkande drag för hela det arktiska områdets fauna 
är, att hafsdjuren der äro betydligt talrikare än landdjuren 
såväl till art- som isynnerhet till individantal. Att så är fallet 
med de högre ryggradsdjuren, d. v. s. däggdjuren och fåglar ne, 
är en naturlig följd af hafvets rikedom på ryggradslösa djur, 
hvilka till största delen utgöra deras föda. Vid en sådan 
kust, som den Sibiriska Ishafskusten, är dock tydligt att 
hafsdj urens procenttal icke kan vara lika stort som t. ex. vid 
Spetsbergen eller Grönland. Den väldiga asiatiska kontinenten 
måste åt denna kusts djurverld gifva en mer kontinental prä- 
gel, än de anförda ölandens faunor kunna hafva. Dock är 
äfven här hafsdjurens stora procent märkbar. 

Af de 29 däggdjursarter — h valarne oberäknade — , som 
vi antingen sjelfva under resan och vistelsen vid Sibiriens Is- 
hafskust påträffat, eller om hvilka vi genom tschuktscherna 
erhållit kunskap, äro 7 uteslutande hafsdjur. Till dessa måste 
dessutom äfven räknas isbjörnen, såsom änder största delen 
af året genom sin föda hänvisad till hafvet. Lägga vi härtill 
de minst 6 eller 7 hvalarter, som förekomma vid olika delar 
af den Sibiriska nordkusten, så uppgår antalet der förekom- 
mande hafsdäggdjur till omkring 15 arter. — Af de 20 land- 
djur, som jag här kommer att behandla, gå endast 15 med 
full säkerhet utom skogsgränsen, och endast sådana kunna 
räknas till den arktiska faunan. Läggas härtill två eller tre* 
arter, som af andra forskare, såsom A. Th. v. Middendorff, blifvit 
anträffade norr om skogsgränsen, så uppgår hela antalet från 
detta område kända landdäggdjur till 17 eller 18 arter. Här- 
af synes, att det icke är stor skilnad uti antalet af de på Si- 
biriens nordkust förekommande land- och hafsdäggdjuren, då 
deremot uti sydligare kusttrakter antalet landdäggdjur van- 
ligen betydligt öfverstiger antalet vid samma kust förekom- 
mande hafsdäggdjur. 

Att indela det Sibiriska Ishafvet och tillgränsande asiatiska 
kustland uti några bestämda djurgeografiska områden är, med 

5 



66 NORDQVJST, 8IBIIL I8HAF8KUSTENS DAGG DJUBSFAUXA. 

den kanskap vi för närvarande besitta om dessa, ett ganska 
vanskligt företag. Visserligen afviker såväl hafs- som land- 
faunan närmast Berings sund betydligt från det öfriga här 
behandlade områdets, isynnerhet från Kariska hafvets och 
Vest-Sibiriens, men hvar gränsen mellan dessa områden bör 
dragas är tills vidare omöjligt att bestämma. För Berings 
sunds-faunan är det mest utmärkande däggdjuret Phoca fctsciata. 

Ett annat för Berings-armen * egendomligt djur är Stilla 
hafs-hvalrossen (Odohosnus rosmarus v, dbesus), Deremot torde 
icke Stilla hafs-formen af Phoca vitulina, nämligen Ph. vitviina 
v, largha, gå norr om Berings sund. 

Landet närmast Berings sund, d. v. s. Tschuktsch-halfön, 
karakteriseras af Spermophilus Parryi, Lagomys hyperboreus^ 
Lepus timidus v, tschuktschorum och Arvicola Jcamischatica — dägg- 
djur som icke förekomma uti Vest-Sibirien. Ännu större är 
dessa trakters rikedom på egendomliga fåglar. Hela den öfriga 
delen af Sibiriska Ishafskusten har icke några egendomliga 
däggdjursformer, utan hyser samma arter, som de flesta andra 
arktiska trakter. Sålunda är det vanligast förekommande dägg- 
djuret uti hafvet från Jugor schar till Berings sund Phoca 
foetida. Längs hela denna kust förekommer äfven isbjörnen, 
och detsamma torde äfven vara fallet med Phoca barbata, hvil- 
ken dock, emedan den icke är en högarktisk art, allmännäst 
förekommer uti Kariska hafvet och hafven på båda sidor om 
Berings sund. 

De allmännaste däggdjuren uti hela det nord-sibiriska 
kustlandet synas vara Canis lagopus, C. vulpes och C. lupuSy, 
Rangifer tarandtis, Myodes obensis, Cuniculus torquatus och haren 
— om samma form som på Tschuktsch-halfön eller den van- 
liga Leptis timidus, vet jag icke. Det senare är dock sanno- 
likare. Dessutom höra . till detta område två -irwote-arter, 
som v. MiddendorfF hämtat från Tajmyr-landet, och som I. S. 
*Poljakoff beskrifvit under namnen A. Middendorffii och A. Nor- 
denskiöldiL Den förra af dessa arter har en mycket vidsträckt 
utbredning inom Sibirien; af den senare känner Poljakofif 
endast de af v. Middendorflf från Tajmyr-landet hemförda 
exemplaren. Måhända är den en för dessa trakter egen art. 

En företeelse, som hittills allt för litet blifvit af zoologer 
beaktad, är däggdjurens i stora skaror och måhända periodiskt 
skeende flyttningar. Att vanliga fjellemmeln (Myodes lemmus) 
oftast om hösten vandrar ut i stora skaror, är en sedan gam- 

* Detta namn har v. Middendorflf gifvit åt östra delen af Sibiriska Is- 
hafvet. Den vestra delen har han kallat Atlanter-armen. 



VMGA-VXPSDITIONEKa VETENSKAPLIG A ARBETEN, 67 

malt känd sak. Afvenledes vet man, att Myodes obensis och 
Cunicnlas torquatus företaga dylika vandringar. Om renarnes 
vandringar har F. v. Wrangel lemnat några upplysningar uti 
sitt reseverk. Uti en uppsats, skrifven af den ryske missionä- 
ren Argentoff * för att bevisa förekomsten af ett land eller en 
ögrupp norr om Sibiriska fastlandet, har jag funnit åtskilliga 
vigtiga bidrag till kännedomen om däggdjurens vandringar vid 
Sibiriens nordkust. Då denna uppsats troligtvis är föga känd 
af vetenskapsmän utom Ryssland, tillåter jag mig att här i 
öfversättning meddela den del deraf, som kan belysa frågan 
om däggdjurens vandringar. 

"^Om renar 8 f fjaUråfvars, råfvars, vargars och lemlars vandrin- 
gar öfver Ishafvet. Dessa flyttningar, som försiggå periodiskt, 
äro iakttagna på tre ställen, nämligen i Tschuktschernas land, 
vid Svjatoj nos och på Kolyma-Alaseja-tundran. ^ 

>I Tschuktschernas land, vester om Jakan, finnes en by, 
som heter Koevgun. I april 1852 var jag i tillfälle att per- 
sonligen besöka denna by. Der bodde då vid mynningen af 
en .liten å tvänne familjer kust-tschuktscher, som lefde af säl-, 
räf- och renjagt. Dessa tschuktscher berättade, att tio år tidi- 
gare hade norr ifrån från hafvet simmat till Koevgun, rakt 
mot tälten, en ofantlig hjord vilda renar, af h vilka många, 
isynnerhet ungrenar, drunknade af sjögången och blefvo upp- 
vräkta på stranden. Detta inträffade om sommarn. Infödin- 
garna hopsamlade drunknade renar i tre dygns tid. Enligt 
tschuktschernas utsago händer det sällan, att renar om som- 
marn komma öfver Ishafvet; deremot inträffar det mycket 
ofta om vintern, då hafvet är betäckt med sammanhängande 
is, att renar vandra öfver, än från Koevgun norr ut, obekant 
hvart, än norr ifrån till Koevgun. Efter renarne följa vanli- 
gen deras fiender vargarne; på samma ställe vandra äfven 
QäUräfvar och räfvar öfver. Dessa intressanta underrättelser, 
som jag erhållit af invånarne i Koevgun, har jag senare kon- 
trollerat genom förfrågningar på kap Schelagskoj, vid Tscha- 
van och på andra ställen ; tschuktschernas svar voro öfverallt 
öfverensstämmande. Wrangel omnämner äfven uti sin resa, 
att renar komma från Ishafvet; vi vilja anföra ett stycke från 



* Uppsatsen finnes uti Ryska Geografiska Sällskapets »Sapi8ki> för &r 
1861 och bar till titel »Det nordliga landet». Författaren har länge vistats 
vid Ishafvets kust. 

• Jag har dessutom hört talas om ett fjerde ställe p& Sibiriens nord- 
kust, der fjällräfvar gä i land; detta är Turukhanska områdets kust. Fjäll- 
Tftfvar komma hit i stor mängd på isfUlt, som drifva omkring på Ishafvet. 



68 NOEDQViaT, aiBJB. ZSHAFSKCSTSKa DÄGGDJUHaFAUKA. 

hans intressanta skildring. 'Mellan kap Erren (så kalla tschuk- 
tscherna kap Schelagskoj) och Ryrkajpija ser man under klara 
sommardagar från kustbergen, som befinna sig nära mynnin- 
gen af en å, i norr bakom hafvet höga, snöbetäckta berg. 
Troligtvis kommo derifrån fordom stora hjordar af vilda renar 
öfver till asiatiska kusten; men då de blifvit förföljda och ut- 
rotade af tschuktscher och vargar, hafva de icke visat sig nu- 
mera (detta skrefs 1823). Berättaren, schelagska tschuktschen 
Kymakaj, hade sjelf en gång i april månad en hel dag för- 
följt en hjord vilda renar; men på något afstånd från stran- 
den blef hafsisen så ojämn, att jägaren, som åkte i en släde, 
förspänd med två renar, blef tvungen att vända om\ 

>Den å, om hvilken här talas, är utan tvifvel densamma 
Koevgun,^ som af mig nyss omnämndes; i närheten af den 
finnas verkligen strandklippor. Det finnes två öar med samma 
namn ; de äro båda belägna nära hvarandra. Tschuktschernas 
berättelser gälla den vestra Koevgun. 

>En annan känd trakt, der renar komma i land från haf- 
vet, är Ustjanska området och isynnerhet den der belägna 
udden Svjatoj nos. Köpmannen Ljachoff, som i dessa trakter 
sökte efter mammutbetar, såg år 1770 en stor mängd vildrenar, 
som i hjordar tågade öfver Ishafvet norr ifrån till Svjatoj 
nos. Ljachoff, hvars vetgirighet dref honom att taga reda på 
hvarifrån dessa djur kommo, begaf sig med hundar norr ut 
utåt hafvet längs de af renarna upptrampade vägarne och 
uppnådde sålunda de närmaste öarne, som äro kända under 
namnet Ljachoffs första och andra ö. Två år senare följde 
Ljachoff renspåren ännu längre norr ut och upptäckte ytterligare 
en ö, på hvars strand han till sin förvåning såg en koppar- 
kittel och huggen ved. I anledning häraf blef den nyupp- 
täckta Ljachoffska ön kallad Koteljnij (Kittelön). Ljachoff har 
icke anstalt några andra iakttagelser öfver renarnes flyttnin- 
gar, men om man tar i betraktande följande omständigheter, 
så kan man draga den slutsatsen, att de af honom sedda re- 
narne icke hörde till den på Nysibiriska öarne förekommande 
rasen; icke heller hörde de till den ras, som förekommer på 
fastlandet inom Verchojanska området. 

»Fångstmännen i det Ustjanska området skilja mellan 
tvänne former af arktiska vildrenar, af hvilka den ena af dem 
kallas tundraren^ den andra hafsren. Tundrarenarne tillbringa 
sommarn på tundran och vid Ishafskusten ; så snart hösten 
inträdt aflägsna de sig åt söder och öfvervintra uti Verchojan- 
ska skogsbältet. Hafsrenarne tillbringa sommarn någonstädes 



VKOA-BXPSDlTIONSira VETEKBKAPLIOA AJilt£T£N. 69 

på andra sidan hafvet, hvarifrån de om hösten komraa till 
asiatiska fastlandet och öfvervintra pä Indigirka-Janska tun- 
dran. Detta lefnadssätt ligger till grund för de här förekom- 
mande renarnes indelning uti tundra- och hafsrenar. Tydligt 
är, att detta är tvänne olika former af renen. Enligt fångst- 
männens försäkran undvika tundra- och hafsrenarne hvar- 
andra och träfiPas aldrig i samma hjord; råkas de deremot 
någongång, så uppstå alltid dem emellan strider. Det allra 
yigtigaste, som jag af infödda fångstmän fått veta om de båda 
i Ustjanska området förekommande formerna af vildrenen, är, 
att hafsrenarne äro mindre till växten än tundrarenarne och 
komma — åtminstone gjorde de det förut — årligen i stor 
mängd till tundran. 

>0m de på Nysibiriska öarne förekommande renarne har 
jag hört, att de l:o) äro större än fastlandets renar ; ^ 2:o) till- 
bringa de både sommar och vinter på Nysibirien; 3:o) finnes 
på Nysibirien mera litet ren. Derför tror jag, att de småväxta 
renarne, som årligen i stor mängd infinna sig på Indigirka- 
Janska tundran, icke komma från Nysibirien, utan från några 
hittills okända öar uti Ishafvet. 

»Det tredje stället är floden Kolymas mynning och den 
tillgränsande s. k. Alasejska tundran, d. v. s. kuststräckan 
mellan floderna Kolyma och Alaseja. Hit anlända tidtals 
fjällräfvar, vanligen efter en mellantid af sju år, men ibland 
först efter tio, hvilket naturligtvis beror af Ishafvets tillfry- 
sande, som möjliggör dessa vandringar. För att skilja dem 
från fastlandets fjällräfvar kallas dessa hafsfjällräfvar. De 
komma ibland i enormt antal från hafvet. Sålunda kom vin- 
tern 1842 — 43 en stor mängd hafsfjällräfvar till Kolymska 
tundran; i anledning häraf hade de der boende fångstmännen 
under sommarn och hösten 1843 en särdeles ymnig fångst 
af detta djur, och isynnerhet togos en mängd ungar, som ännu 
icke lemnat lyorna. 

»Till Kolyma- Alaseja- och Jana-Indigirka-tundrorna komma 
äfven tidtals från Ishafvet ett oräkneligt antal lemlar. Då 
dessa smådjur komma till asiatiska kontinenten, förorsaka de 
en ofantlig förödelse på växtligheten; de uppäta såväl allt 
gräs på ängarne som jakuternas höförråd, och i följd deraf 
uppstår der icke sällan foderbrist, hvaraf boskapen omkommer. 
Af en sådan olycka hemsöktes trakten omkring Sredne-Kolymsk 
vintern 1849, då många boskapsägare blefvo fullständigt rui- 

* Detta låter dock ganska osannolikt, då, såsom kändt, öraser i allmän- 
het äro mindre än kontinentala raser. 



70 NORDQVIST, 8IBIB. ISHAFSKUSTBya DÅOG DJ U RSFåUNA, 

nerade i följd deraf, att der om hösten uppträdde en mängd 
lemlar, hvilka uppåto såväl gräset på ängarne som de sam- 
lade höförråden. Dessa lemlarnes flyttningar från Ishafvet 
till asiatiska kontinenten försiggå i ofantlig skala. Under 
den långsamma vandringen öfver hafvet uppäta lemlarne 
hvarandra; detta synes deraf, att många af dem hafva svan- 
sen och öronen af bitna; då dessa vandrande lemmelskaror 
starkt decimeras af de dem beständigt följande fjällräfvarne 
och räfvarne, så kan man tänka sig huru stor mängd af dessar 
djur det måste finnas på andra sidan hafvet och i hvilket för- 
vånande antal de måtte begifva sig ut på dessa Syttningståg. 
Jag tror, att dessa lemlar härstamma från det arktiska landet 
(förf. menar här Wrangels land). Enligt min åsigt kunna 
Nysibiriska öarne, som hafva en ytters-t torftig vegetation, 
icke gifva upphof åt en sådan mängd lemlar. Dessa ofrukt- 
bara öar kunna hvarken framalstra en sådan mängd lemlar 
eller den för dem nödiga födan. Dertill kommer, att fångst- 
männen försäkra, att det ett år på Nysibiriska öarne kan fin- 
nas en mängd lemlar, då de deremot ett annat år kunna 
nästan alldeles saknas. Följaktligen komma lemlarne äfven 
till dessa öar tidtals, måhända också från det arktiska landet 
(Wrangels land).» 

Vespertitionidarum sp. 

Tschuktsch. Taljatschkin, 

Tschuktscherna vid Vegas vinterqvarter känna djur af 
denna grupp och hafva meddelat mig, att de sett sådana, efter 
all sannolikhet vid Kolyma. Möjligen är det Vesperugo borealis 
Nilss., som v. Middendorflf erhöll vid Stanovoj bergen, * eller 
Vesperfilio Dauhentonit Leisler, som enligt 6. Rådde skall före- 
komma på Kamtschatka. * v. Kittlitz » omnämner inga fladder- 
möss från sin resa genom Kamtschatka. 

? Sorex sp. 

Tschuktsch. Jireir. 

Tschuktscherna vid vinterqvarteret påstodo, att der finnes 
utom Cuniculus torquatus, Myodes obensis och Arvicola kam- 

» v. Middendorffs Reise II, 2 pag. 78 och Lilljeborgs Däggdjur pag. 132. 
* Lilljeborgs Däggdjur pag. 164. 

^ Denkwdrdigkeiten einer Reise nach dem rusBischen Amerika, nach 
Mikronesien und durch Kamtschatka. Gotha 1S58. 



VKGA-EXPBDJTIONBSa VETKNaKÄPLIOÄ AMBKTEN. 71 

tschatica en liten mus, som skulle vara mindre än de upp- 
räknade och hafva lång nos. Då afbildningar visades af van- 
liga näbbmusen, sade de, att det var den. I Skandinavien gå 
både Sorex vulgaris och S. pygmsBus upp i Lappmarken, och 
enligt v. Middendorff * och Rådde förekomma de äfven i östra 
Sibirien och Kamtschatka. 

Arvicola kamtschatica Poljakoff. 

Tschuktsch. Pipikadlin. 

Den 8 maj hämtade en tschuktsch från byn Tjapka, be- 
lägen några mil öster om vinterqvarteret, 8 exemplar af en 
Arvicola-art. Den 14 maj erhöll jag ett exemplar från Irgun- 
nuk och den 14 juni åter ett. Efter hemkomsten från expedi- 
tionen lemnade jag 5 af dessa exemplar till granskning åt 
magister I. S. Poljakofif i S:t Petersburg, som fann dem till- 
höra den af honom uppstälda arten Arvicola kamtschatica^ förut 
känd från Kamtschatka och Aleutiska öarne. ^ 

Denna sork var redan känd af Pallas, som upptog den 
som varietet under Mus oeconomus. 

Hr Poljakofif har i sitt nyss citerade arbete visat, att de 
säkraste artkar ak terem a för sorkarne finnas uti främsta kind- 
tanden i nedre käken och i sista kindtanden i öfre käken, 
hvilka i motsats till första kindtanden i öfre käken, som hos 
alla arter har samma antal ut- och ingående vinklar och emalj- 
slyngor, äro olika hos olika arter.' I öfverensstämmelse här- 
med karakteriserar Poljakofif Arv. kamtschatica på följande 
sätt. »Främsta kindtanden i nedre käken har på yttre sidan 
3 ut- och 3 ingående vinklar, på inre sidan 5 ut- och 4 in- 
gående vinklar; femte ingående vinkeln är omärklig eller 
mycket litet utvecklad. Antalet emaljslyngor på tandens 
öfre yta är 7, sällan 8, hvarjämte de två sista slyngorna äro 
förenade med hvarandra.»* 

Om de af oss vid vinterqvarteret erhållna färska exempla- 
ren har jag antecknat följande (måtten äro millimeter): 

» Reise II, 2 pag. 77 och Lilljeb. Dttggdjur pag. 125 och 129. 

' I. S. Poljakoff, Systematisk öfversigt af de i Sibirien förekommande 
fiorkama. (Kejs. Petersb. Vetensk.-Akad. Sapiski. Tillägg till T. XXXIX, 
N:o 2.) S:t Petersburg 1881. Pag. 43. (På ryska.) 

• Op. cit. pag. 9. 

* Op. cit. pag. 43. 



72 



N0RDQVI8T, 8IBIR. ISHAFSKUaTESS DAQGDJURSFAUHA. 



N:0 1. 


N:o 2. 


N:o 3. 


N:0 4. 


131 


121 


122 


132 


31 


31 


31,5 


— 


11 


10,5 


11 


11 


45 


41 


39 


33 


35 


33 


31 


29 


21 


19,5 


20 


20,6 


5 


5 


5 


5 


4 


3.5 


4 


4.. 



Afståndet från noBspetsen till anus... 

Hufvudets längd 

Örats längd frän basen af dess yttre 

kant 

Anus — spetsen af svansens hårpensel 
Anns — spets, af svansen utan hårpensel 

Bakfotens längd 

Bakfotens mellersta klo 

Framfotens mellersta klo 



Om de tre första exemplarens drägt har jag, strax efter 
det de blifvit tagna, antecknat följande: Nosen, hufvudets öfre 
sida ända ned under ögonen samt hela ryggsidan gråbruna. 
Ryggons bakre del något ljusare än den främre. Trakten om- 
kring munnen och hela buksidan hvitgråa. Framfötternas hela 
undre sida framom tummen bar; Öfre sidan täckt af glänsande 
hvita hår. Bakfotens undre sida svagt hårig till trampdy- 
norna; framom de öfversta trampdynorna bar; öfre sidan täckt 
af ljusgråa glänsande hår. Svansens öfre sida gråsvart, undre 
sidan hvitgrå. 

Om det fjerde exemplaret, fångadt den 14 maj, har jag 
antecknat: Ryggsidan jämnt gråbrun. Buksidan gråhvit. Vid 
den ganska skarpa gränsen mellan rygg- och buksidorna stater 
bukens gråhvita f&rg något i smutsgult. Fötternas öfre sida 
glänsande hvitgrå, bakfötternas mörkare; undre sidan bar, på 
framfötterna framom tummen, på )3akfötterna framom den 
bakersta trampknölen. Svansens undre sida hvitgrå, mot 
spetsen något mörkare; öfre sidan mörkt brungrå. 

Ungarno äro på ryggsidan mörkare och gråare, på buk- 
sidan ljusare än de fullvuxna. 



Cuniculus torquatus (Pall.) 

Tschuktsch. Eupipikadlin. 

Donna lommel har vanligtvis blifvit förd till slägtet Myo- 
des, hvttrifrån don dock genom sin tandbygnad betydligt af- 
vikor. Waglor * förde den derför till ett skildt slägte, som 
han kallade Cuniculus, Detta slägtnamn återupptogs af Lillje- 

* Natflrliches SyBtom der Amphibien, mit vorangehender Claseification 
der SUugothiere und Vögel, pag. 21. 



VSOA-EXPEDITIOIfKNB VETENSKAPLIGA ARBETES, 



7a 



borg, som dock räknade dit endast här ifrågavarande art. > 
Utan att känna dessa arbeten uppstälde Poljakoff för denna 
art slägtet Borunkon. ^ Egendomligt nog hafva vi under 
Vegas färd ej funnit ett enda exemplar af denna lemmel förr 
än på Tscbuktsch-halfön, der den förekom i stor mängd. 
Då det emellertid är en känd sak, att denna art är allmän i 
hela norra Sibirien och äfven förekommer på Novaja Semlja, 
så är det möjligt, att de tillfälligtvis hade utvandrat till trak- 
ter belägna längre bort från kusten. Om dessa vandringar 
har jag redan uti inledningen anfört åtskilliga intressanta 
meddelanden af den ryske missionären Argentoff. 

Beträffande denna lemmel har jag specielt sökt lösa två 
frågor: l:o) den egendomliga dubbelklobildningens på fram- 
fbtterna olika skeden och 2:o) drägtombytet. Genom v. Mid- 
dendorffs undersökningar har blifvit utredt, att dubbelklobild- 
ningen, likasom drägten, varierar efter årstiden. Huru för- 
ändringarna försiggå, 'och om de äro beroende af könet eller 
icke, var omöjligt att utreda med det material, som stod v. 
Middendorff till buds. Huru dessa förändringar försiggå har 
jag delvis lyckats få reda på genom att följa dubbelklornas 
olika utvecklingsstadier. Deremot har jag icke lyckats utröna, 
om denna bildning är beroende af könet, emedan vi under 
vintern icke erhöUo någon enda hona af denna art. Alla hals- 
bandslemlar, som vi under denna årstid lyckades få, hade 
isynnerhet på framfötternas 3:dje och 4:de tår sista ledens 
trampdyna utvuxen och förenad med klon till en s. k. dubbel- 
klo eller >hof (kåpytzo)», som ryska befolkningen i norra Si- 
birien kallar den. På de öfriga tårna var denna bildning icke 
sä utvecklad. Tummen utgöres icke, såsom v. Middendorff' 
säger, af en vårta, utan af en liten spetsig klo, under hvilken 
en betydligt större och mjukare vårta, som motsvarar de andra 
tårnas transformerade trampdynor, är belägen. De mellersta 
tårnas trampdynor, hvilkas främre del är hård som horn, äro 
närmare basen mjuka och innehålla der blodkärl. Mot vår- 
vintern blir trampdynan längre än sjelfva klon och börjar 
kröka sig nedåt. En sådan dubbelklo är återgifven i Bild 1. 
Derpå börjar främre delen af trampdynan att torka ihop och 



» Systematisk öfversigt af de Gnagande Däggdjuren, Glires, inbjudnings- 
skrift till Philosophie Doctors Promotionen 1866, sid. 23. Jfr äfven samme 
författares Sveriges och Norges Ryggradsdjur, I Däggdjuren 1874, pag. 278. 

* Systematisk öfversigt af de i Sibirien förekommande sorkarne. S:t 
Petersburg 1881. Pag. 34. (På ryska.) 

• Reise Band 2 Theil 2, pag. 94. 



74 NOBDQVIST, SIBIB, ISHAFSKUSTENS DÅGGDJUnSFAUNA. 

aflösa sig från den bakre. Bild 2 framställer detta stadium. 
Sedan faller denna hoptorkade främre del af trampdynan bort. 
Om icke den i Bild 3 återgifna begynnande lösslitningen af 






Bild 1. Bild 2. Blid 8. 




trampdynans bakre del endast beror på någon tillfällig om- 
ständighet, så skulle häraf framgå, att hela trampdynan af- 
faller under samma vår, men i två stycken, först främre delen 
och sedan den bakre. 

På vidstående Bild 4 har jag afbildat 
3:dje klon på framfoten af en hona tagen vid 
byn Jinretlen den 27 juni 1879. Klons höjd 
och trampdynans form synas tala för, att äf- 
ven honan till vintern får dubbelklor. 
Bii^i ^ En mycket intressant fråga är drägtom- 

bytet hos denna art. Innan jag öfvergår der- 
till, vill jag först anföra de anteckningar, som 
jag under öfvervintringen fört öfver de erhållna exemplarens 
dr ägt. 

Den 12 januari 1879 fångades ett exemplar, som sprang 
på snön. Hårets färg hvit med en dragning åt grått. Den 
25 mars dödades ett exemplar (c^) på isen bredvid fartyget. 
Drägten helt hvit. Håren mellan skuldrorna omkr. 20 och 
ända till 22 m.m. långa. Hårens hvita spetsar på samma 
ställe 8 — 10 m.m. Hårens längd på ryggen mellan bakre extre- 
miteterna 29 — ^30 m.m. De hvita spetsarne ända till 14 m.m. 
Under mikroskopet .visade det sig, att håren voro platta och 
något spolformiga, bredast ungefär på midten och afsmalnande 
mot ändarne. På det bredaste stället sågos mellan hårets 
väggar tre rader ljusa pigmentkorn; närmare ändarne voro 
två rader pigmentkorn och derpå endast en rad. Uti den när- 
mare roten belägna ändan voro kornen större och mörkare. 
Närmast roten kunde jag icke upptäcka några pigmentkorn. 
Den 27 januari erhöll jag ett tredje exemplar ((^) af denna 
art. Detta var hvitt, utom ett smalt mörkt band, som sträckte 
sig från nosspetsen längs ryggen ungefär ^/^ af kroppens längd 



VEGA-EXPEDITJOSEIfa YETEK8KAFLIQÅ A&BETEK. 



75 



bakåt Öronhåreus spetsar voro rödbruna. Det mörka ban- 
det var bredast (omkr. 7 m.m.) något framom ryggens midt 
och afsmalnade derifrån såväl åt svansen som åt nacken. 
Ofre sidan af hufvudet var Ijusgrått. Den 31 mars dödade 
jag ett exemplar på stranden bredvid vårt observatorium. 
Det hoppade upp i luften emot mig, då jag närmade mig. 
Dess drägt helt hvit utom ett smalt mörkgrått band ofvanpå 
nosen. Den 2 april hämtades ett exemplar och den 4 april 
ett annat. Båda voro helt hvita. Den 8 april hämtades ett 
exemplar (c^) från Jinretlen (en by i närheten af vinterqvar- 
teret). Det var hvitt utom trakten omkring öronen och ett 
ungefär 30 m.m. bredt band längs ryggen. Kanterna af detta 
band voro rent rostbruna; längs ryggens midtlinie stötte det 
i grått. Hufvudets och svansens öfre sida grå. Den 16 april 
ett exemplar från Majngatir (mellan vinterstationen och Kol- 
jutschin-viken). Hvitt utom ett smalt Ijusbrunt band, som 





Bild 6. 



sträcker sig längs ryggen från nosspetsen till närheten af 
svansen (ungefär 30 m.m. från spetsen af svansens hårpensel). 
På midten af ryggen utbreder sig på sidorna af det bruna ban- 
det en mycket ljus, i brunt stötande fläck. Detta exemplars 
^ygg^n hade omkring 25 m.m. bakom öronen i genomskärning 
följande utseende (Bild 5): 

a den mörkt blågråa bottenfäUen ; I de gamla hårens hvita 
spetsar; c ryggbandets bruna spetsar; d närmast ryggbandet 
frambrytande bruna hårspetsar; e något längre hvita spetsar, 
också af unga hår. 

Den 17 april erhölls en nästan helhvit lemmel. Endast 
öronen och en jBäck mellan dem voro ljusbruna. Inga små 
hårspetsar, dylika som på föregående exemplar, kunde af mig 
iakttagas. Ett exemplar erhållet från byn Tjapka den 27 
april. Drägten hvit utom hufvudets öfre sida, som är ljusgrå 
(mörkast strax ofvanom nosen), och ett band längs ryggen 
samt öronspetsarne, hvilka äro blekt gulbruna. Ryggbandet 



76 



SORDHVIST, SIBIB. ISHAFSKUSTSXS DÅOG DJUR8FÄUN A. 




räcker från nacken omkr. 25 m.iD. nära svansens hårspets och 
är bredast ungefär midt på ryggen. En schematisk framställ- 
ning af hårfällen på ryggen bakom skuldrorna (transversal 
genomskärning) lemnar Bild 6 å föregående sida. 

a den grå bottenfäUen ; h hvita hårspetsar; c de ljust gul- 
bruna spetsarne af ryggbandet, som åt sidorna öfvergär i 
hvitt; d (det med horisontela streck utmärkta) de bruna spet- 
sarne af unga hår; e hvita spetsar af unga hår. 

Den 20 juni fångades ett exemplar. Det hade redan till 
stor del antagit den vackra sommardrägten. Från nosspetsen 
går ett smalt brunsvart band nästan fram till svansroten. 
Detta band utvidgar sig på hjessan till en brungrå jBäck, som 
åt sidorna sträcker sig till de mörkbruna öroniläckarna. Trak- 
ten mellan nosen och ögonen samt omkring dessa senare är 
ljust blågrå. I bäckenregionen utvidgar sig det brunsvarta 
ryggbandet till en rund fläck af 4 — 5 cm. diameter. Denna 

fläck är genomdragen af 
små, nästan hvita längsgå- 
ende strimmor, hvilka upp- 
komma deraf, att håren in- 
nanför den omkr. 5 m.m. 
långa brunsvarta spetsen 
hafva ett omkr. 2 — 3 m.m. 
bredt hvitt fält, hvarpå det 
ända till roten räckande 
mörkt blågråa bottenfältet 
begynner. Från skuldertrakten sträcker sig ett ljusar^ band, 
på hvardera sidan om det brunsvarta ryggbandet, till midten 
af ryggen. Dessa band uppkomma deraf, att hårens hvita 
fält här träda mer fram än de bruna spetsarna. Från öron- 
trakten nedåt går ett brunt band omkring halsen. Detta band 
är mörkare på sidorna än på strupen. Från detta halsband 
sträcker sig ett brunt band snedt bakåt och uppåt, på hvar- 
dera sidan om ryggen ända till den brun svarta bäckenfläcken. 
Denna sistnämndas bakre kant är ljust blågrå. Kroppens 
undre sida, fötterna och svansen hvita. Mellan och bakom 
framfötterna skiftar färgen i gult. 

Hos en <^ fångad vid Jinretlen den 27 juni hade en trans- 
versal genomskärning af ryggfäUen bakom skuldrorna det ut- 
seende som ofvanstående Bild 7 utvisar. 

a de bruna och brunsvarta spetsarne af äldre rygghår; 
h ett hvitt fält innanför de bruna spetsarne och hvita spet- 
sar på sidorna; c bruna spetsar af unga hår; d det hvita 



i.m, ,Ml 1 . H i.i r l >l ■ L iy TiU ti ■„ |L i l „ .i f ,■ „ ' . A ii.i ' 



BiM 7. 



I 

L 



VKGÅ-EXPBDlTIONBNa VETENSKAFLIOA ARBETEK, 



77 



fältet innanför dessa spetsar; e hårens mörkt blågråa botten- 
fäll; g skinnremsa, på hvilken håren sitta; /mörkt blågråa 
pigmentband, synliga på hudens inre sida på de ställen der 
unga hår frambryta. 

Af ofvannämnda fakta framgår, att drägtombytet hos hals- 
bandslemmeln står i samband med frambrytandet af små bruna 
bårspetsar på båda sidorna om ryggens midtellinie, och att 
de närmast denna belägna hårspetsarne äro kortare än de 
längre bort belägna. Egendomligt är äfven, att de förra icke 
äro riktade rakt utåt, d. v. s. vinkelrätt mot det kroppen på 
samma ställe tangerande planet, utan äro vända mot midtel- 
linien, såsom synes af ofvanstående genomskärningar. Af 
den kronologiska följden synes äfven, att de på båda sidorna 
om ryggen sig sträckande banden af små hår mot sommarn 
aflägsna sig från hvarandra. Flår man en lemmel, hos hvil- 
ken unga hår frambrutit, så ser man på skinnets inre (kött-) 
sida af pigmentkorn mörkt blågråfärgade band, som troget 
följa de ställen, der unga hårspetsar frambryta, och troligtvis 
gifva näring åt dessa under deras tillväxande. Huru drägt- 
ombytet i sjelfva verket försiggår, är tills vidare outredt, men 
8å mycket är dock vunnet, att man vid den framtida lösnin- 
gen af denna fråga vet att taga i betraktande lagerf för de 
unga hårens frambrytande. 



Myodes obensis Brants. 

Vid Dicksons hamn, på kap Tscheljuskin och Preobra- 
scheni-ön sågos lemmelgångar, men om de voro gjorda af 
denna art eller af Cuniculus torquatus, blef oafgjordt. På 
Tajmyr-ön fångades ett exemplar. Vid Vegas vinterstation 
förekom den mycket allmänt. De uppgifter, enligt hvilka My- 
odes obensis i öster skulle gå endast till Taj myrlandet, äro 
s&ledes oriktiga. 

Under vintern erhölls denna art oftare än halsbandslem- 
meln, troligtvis emedan dess mörka färg lättare förrådde den. 
Sålunda togos mellan den 13 februari och den 13 mars 5 ex- 
emplar, som fångades då de sprungo på snön. Den 30 och 
31 mars samt 2 april erhöllos 4 exemplar. Deras större rör- 
lighet dessa dagar berodde troligen af vaknad könsdrift. Dock 
observerade jag redan på det exemplar, som erhölls den 12 
Diars, att pungen var spänd af de uti den delvis nedsjunkna 
testiklarna. Den 25 april hämtades tvänne ungar. I juni och 



78 



NORDQVIST, 8IJBIB. ISHAFSKUSTBNS DAOODJ UR8FAUSÄ. 



juli, då Diarken blifvit bar, anträflfades denna art mycket all- 
mänt, dock icke så talrikt som Cuniculus torquatus. 

Mått i millimeter på exemplar från Vegas vinterqvarter. 



1. 


2. 


3. 


4. 


6. 


6. 


7. 


117 


110 


109 


120 


92 


119 


111 


82 


86 


29 




29 


83 


35 






11 


11 


9,5 


11,6 


— 






12,5 


14 


10 




— 






11 


14 


13 


14 




21 


20 


21 


21 


19 


21 


22 


16,6 


16,5 


14,5 


16 


15 


16 


15 ( 


8 


7 


8 


8 




7 


7 






21 


20 


20 






15 


14,6 


16 


18 


13 


16 


13 




9 


& 


C^ 


rf» 




C^ 


"/II 


20^,1 


«/iii 


'*/lII 


'»/m 


80/III 


'/v 



Längd fr&n noespetsen till 

svansroten 

Hufvudets längd 

Afst. mellan ögonens inre 

kanter 

Afst. mellan ögats yitre kant 

och örat 

Afst. från ögats inre kant till 

nosspetsen 

Bakfotens längd från hälen 

till mellersta klospetsen.... 
D:o till mellersta klornas bas 
örats längd (från yttersidans 

bas) 

Svansens längd med spets- 
håren 

D:o utan spetshår 

Kön .•. 

Tiden då exemplaret erhölls 

Exemplaret N:o 1 bar dr Kjellman beskrifvit på följande 
sätt: Ryggen, halsens öfre sida, nacken och pannan ljust rost- 
gula med grå anstrykning, det gråa starkare framtill. Nosen 
ofvan och på sidorna mörkt gråbrun, spetsen hvit. Sidorna» 
buken och halsens undre sida ljust rostgula; sidornas färg 
mera mättad. Underkäken framtill hvit, bakåt och på sidorna 
småningom öfvergående i gråhvitt. • Svansen på öfre sidan 
mörkgrå, under gråhvit med dragning åt rostgult. Fötterna 
stålgrå, fotsulan beklädd med långa glesa hår; tårna' äro hår- 
klädda på öfre sidan och kantade med hår nedtill. Hårkläd- 
naden glesare på bak- än på framfötterna. Håren mellan skul- 
drorna 16 m.m. långa, till två tredjedelar af sin längd från 
roten mörkt gråblåa, i öfrigt rostgula. Jämte de tvåf&rgade 
håren finnas andra inblandade hår, som äro till hela sin längd 
gråblåa. 

N:o 2 skiljer sig från föregående exemplar genom gråare 
färg på ryggsidan. Dessutom sträcker sig längs kroppens hela 
undersida ett 10 m.m. bredt, skarpt begränsadt ljust rostgult 
band, som börjar på halsen. 

N:o 3. Ryggen och isynnerhet ett från nosspetsen till 



TEGA-EXPKDITIOKENa VETENaKÅPLIOÄ ARBETEN, 79 



sransen gående, ända till 20 m.m. bredt band mörkgråa, på 
bakre hälften af kroppen öfvergående uti gråbrant. Sidorna 
rostgnla. Buken ljust grågul. Strupen renare grå. Under- 
kåken och svansens undersida ljusgråa, nästan hvita. 

N:o 4. Hufvudets öfre sida gråbrun. Främre hälften af 
ryggen mörkbrun, bakre hälften ljust rostbrun. Sidor och 
mage gula. Hake, fötter och svansens undre sida ljusgråa. 

N:o 5. Ofre sidan äf hufvudet ända nedanom ögonen och 
hela ryggen mörkt gråbruna, mörkast på hjessan och ljusast 
närmast svansen. Sidorna gula. Buksidan på midten gulgrå, 
närmare svansen, men isynnerhet på undre sidan af hufvudet 
gråare. Svansens öfre sida nästan svart, undre sidan nästan 
hvit. Fötterna gråa; bakfötternas öfre sida något mörkare. 
Undre sidan behårad ända till och emellan trampknölarna. 
Troligtvis höll den på att byta om drägt. Håret lossnade 
starkast på sidorna och på ryggen i trakten af korset. 

N:o 6. Hufvudets öfre sida till och med öronen mörkt 
gråbrun. Ryggen ljust rostbrun, närmast liknande den klara 
rostbruna fläcken på midten af fig. 1 på tafl. VHI i Midden- 
dorffs Reise U, 2. Sidorna och buken ljusgula. På buken 
lyser den gråa bottenfäUen fram isynnerhet mellan benen. 
Hakan ljusgrå. Fötternas och svansens öfre sida mörkare grå. 

N:o 7. Nosen grå. Hufvudets öfre sida grå med fram- 
stickande gula hår. Nackens och framryggens gråa färg öfver- 
går midt på ryggen uti gulbrunt; bakryggen är blekare. En 
fläck framför hvardera ögat, kinderna och sidorna gula, af 
samma färg som bakryggen. Buken blekt grågul. Hakan och 
strupen nästan rent hvita. Fötterna h vitgråa, glänsande; fram- 
föttarna ljusare. Svansens undre sida hvit, den öfre grå. 
Klorna hvita, framfötternas tjocka och trubbiga, bakfötternas 
smala och spetsiga. 

Den 21 juni erhöll jag från Koljutschin-ön 10 exemplar, 
af dessa 3 ungar. På hufvudets öfre sida och framryggen 
voro de fullvuxna exemplaren mer eller mindre brunsvarta. 
I bäcken regionen hade de på ryggen en stor nästan rent mörkt 
rostbrun fläck. Buksidan, utom hakan och partiet mellan bak- 
benen, rostgul. Sidorna ännu renare rostgula. Hakan hvit. 
Mellan bakbenen voro de gråa. Fötternas öfre sida silfver- 
glänsande grå eller hvit. 

Af ofvan anförda beskrifningar synes, att denna art är 
till sin drägt ganska variabel. De sist beskrifna exemplaren 
utvisa dessutom, att äfven M. obensis i sin sommardrägt har 
den svartbruna fläcken på framryggen, hvars saknad vanligen 



80 



NORDQVIST, SiBIS. I8BÄFBKU8TENa DAGG DJU BaFAUK A. 



anföres som en af de förnämsta olikheterna mellan denna art 
och M. lemmus. Månne man icke efter en noggrann gransk- 
ning af ett stort antal exemplar af båda formerna uti olika 
drägter kommer att gå tillbaka till Pallas' åsigt, att de endast 
äro tvänne ganska närstående f&rgvarieteter af samma art? 

Ungarne äro på ryggen mörkt brungråa. Buksidan ljusare 
grå med gul anstrykning, isynnerhet mellan frambenen. Ha- 
kan nästan hvit. Fötternas öfre sida mycket mörkare grå än 
hos fullvuxna exemplar. 



Sciurus vulgaris L. 

Tschuktsch. Raoålja (Panradljgin f). 

Några tschuktscher, med hvilka jag sammanträffat, känna 
detta djur. De tyckas hafva sett det i Kolyma-trakten. Den 
9 maj hämtade en ren-tschuktsch ett ofullständigt skinn, som 
möjligen kan hafva tillhört denna art. Ekorren är ett af Si- 
biriens vanligaste pekdjur och exporteras i otrolig mängd. 
En stor del af denna handelsvara går till Eina. Ar 1815 ex- 
porterades till detta land 8,600,000 ekorrskinn, år 1836 såldes 
dit öfver Kjachta 4,114,140 och 1837 2,931,347 skinn. Öfver 
S:t Petersburg exporterades 

år 1836 907,285 ekorrskinn, 

y 1837 600.606 

> 1839 3,717,781 

> 1840 4,344,140 

1841 3,124,514 

1842 1,783,495 

1843 659,51W 

1844 2,298,347 

1845 3,038,887 

1846 1,361Ä>8 

1847 2,759,920 

1848 1,877,651 

1849 l,10i>,954 

1850 2,559,111 

> 1851 1,3:W,122 

>I sydliga trakter är ryggens färg gråbrun och t. o. m. 
rödaktig, buken är hvit med en gulaktig anstrykning. I det 
mellersta fältet är en rödaktig förgton förherskande, hvilken 



1 

> 
> 



' Krivoschapkin : Jenisejska området och dess lif. S:t Petersburg 1865. 
T. II, p. 4^ 5&, Ö6, (P* ryska ) 



TEGA-EXPEDITlOKESa V ET EV 8KÅVL1GA ARBETES, 



81 



till vintern öfvergår till grå. I norden får ryggen en blågrå 
färg, och ju längre man kommer från norra Europa öster ut, 
dess mörkare blir den gråa färgen, så att den vid Lenas östra 
tillflöden blir nästan svart. I samma mån som pelsverket blir 
mörkare, blir det äfven dyrbarare. Det bör dock anmärkas, 
dtt ekorrskinnet förbättras endaét till 64° n. br, hvarefter det 
nllt efter skogarnes öfvergång till tundra förlorar sina goda 
egenskaper; på tundrorna ft^rekommer ekorren alls icke, eAie- 
(lan den der saknar föda.» ^ 



Spermophilus Parryi Richardson. ^ 

Vid vår ankomst till vinterstationen utbjödos omkring ett 
tjogtal skinn af detta djur. Då det under vintern ligger i 
dvala, sågs under denna årstid intet lefvande exemplar. Den 
26 maj hämtade en tschuktsch en o^, som han dödat samma 
dag vid Rirajtinop i närheten af vinterstationen. Enligt hans 
utsago hade endast en och annan vid den tiden kommit ut ur 
$«ina hålor, de flesta lågo ännu i vinterdvala. Om detta exem- 
plar har jag antecknat följande: 

Nosspetsen gulaktigt grå ofvan, hvit på sidorna. Hufvu- 
dets öfre sida gulröd, på hjessan med inblandade hvita och 
svarta hår. Ryggen gulgrå med hvita och svarta hårspetsar. 
Lårens yttre sida gulgrå, skiljer sig från ryggens färg der- 
igenom, att de gulgråa ullhåren träda mer fram och att de 
långa hårens spetsar äro ljusgula och icke hvita, som på ryg- 
gen. Hufvudets och halsens sidor, haken, bröstet, fram- 
benea, lårens inre sida, fötternas undre sida, tårna och pun- 
gen hvitgråa, de två förstnämnda med svarta stänkhår. 

Buken och mellanfotens öfre sida också gula. Svansens 
hårbeklädnad på undre sidan tvådelt; håren på undre sidan 
rödbruna, på sidorna med nästan hvita spetsar, mot svansens 
ända svarta med hvita spetsar; på öfre sidan äro håren röd- 
bruna med hvita och svarta spetsar, mot ändan svarta med 
hvita spetsar. Hårfällen vid roten svart och stötande något 
i violett. Klorna svarta, mot spetsen horngrå. 

Magsäcken var fyld af fint, söndertuggadt gräs. Bland 
håren funnos en mängd acarider. Inga entozoa. Den 27 maj 
?åg jag i närheten af byn Jinretlen ett exemplar af detta djur 
sitta upprätt på bakbenen på toppen af en liten kulle. Derpå 

' Ibid. p. 42. 

* Appendix to Parrv'8 Second Vovage, London 1825, pag 810. 



I 



I 



I 



I 



82 



yORDQVISr. SIDllt. iSUAFSKUSTESa DAGGDJURSFAUSA. 



sprang det litet omkring på snön, men då vi kommo det pi 
100 — 150 stegs afstånd, ilade det pilsnabbt in i sin håla. Denna 
hade tvänne ingångar på omkring 10 stegs afstånd från hvar- 
andra. 

Den 1 juni erhöUos 2 99- Den ena af dessa hade en gul 
fläck på hvardera sidan om huiVudet vid underkäkens bakre 
spets. Den andra skiljer sig från den förra l:o) derigenom 
att den gula fläcken på underkäkens • bakre kant är större 
och sträcker sig längre tillbaka; 2:o) derigenom att det gula 
på armbågen sträcker sig tvärs öfver benets yttre sida; samt 
3:o) derigenom att framfotens öfre sida (utom tårna) är guU 
liksom bakfotens, då den deremot hos föregående var grå. 

I nedanstående tabell har jag sammanstält de mätningar^ 
som jag gjort dels af ofvanbeskrifna, dels af ett par andra 
exemplar af Sp. Parryi från Vegas vinterstation. De voro alla 
nyss dödade, då de mättes. 



Kroppens längd från nossp. till svansroten 

(mätt öfver ryggen me<l band) 

Svansens längd med hårpensel 

Hårpenselns längd 

Hufvudets längd (mätt öfver hjessan) 

Halsens omfång 

Framfotens längd från armbågen 

Bakbenens längd från höftleden 

( ) rat s 1 ä n gd 

Längden af 2:dra tåns klo på f rarafot en... 
Längden af mellersta tåns klo på bakfoten 

Kön 

Fångsttid 



281 

159 
31 
81 

115 
78 

168 



2ÖV 



270 
100 

35 

70 
103 

82 
150 

12 

15,5 

12 
9 

»VI 



265 

155 
30 
71 

81 
147 
12.« 

13,5 

11 
9 

l/VI 



300 

170 

40 

74 

83 

154 

17 



»Vvi 



280 

167 

37 



8ö 
156 
14,5 



9 
"/VI 



Dessutom har jag på Petcrsburgska Vetensk.-Akademiens 
zoologiska museum mätt 5 torra skinn af denna art från 
Kadjak, Ukamok och Kamtschatka. Af alla dessa mätningar 
synes framgå, att hanen är något större än honan. 

Kranium af en hona från vinterstationen: 

Längd från condylen till näsbenspetsen 56. Bredd öfver 
kindbågarne 38. Bredd öfver öronöppningarnes yttre kanter 
28. Afståndet mellan orbitalbågarnes bakre spetsar 24,5. Näs- 
benens längd 21. De båda tillsammantagna näsbenens minsta 
bredd 6, största bredd 9,5 m.m. 



YEGÅ-EXPEDITIONEIfa VETENSKAPLIGA AJIBETKK. ^^ 



Lagomys hyperboreus Pallas. 

Den 21 juli 1879 sköt jag 3 exemplar uti granitstenramlen 
på södra sluttningen af ett berg NO om byn Nunamo vid 
Lawrence bay (Berings sund). I dessa stenraramel förekommo 
de i ganska stor mängd ända till omkr. 400 fots höjd öfver 
hafvet jämte Spermophilus. Pipharens läte är skarpt och lik- 
nar mycket lätet af en på samma ställe förekommande gul 
Motacilla. De sprungo omkring eller också sutto de, isynner- 
het middagstiden, på en sten. Nos, läppar och trampdynor 
mörkgråa. Från nosspetsen går genom ögonen på hvardera 
sidan om hufvudet ett gråaktigt band. Hjessan och ryggen 
gråbruna. Hufvudets och kroppens sidor rostbruna. Buk- 
sidan hvit, stötande i smutsgult. Fötterna och bakre delen 
af ryggen, som djuret sitter på, äro hvitgråa. Öronen svarta 
med hvit kant. Klor brunsvarta. Af denna beskrifning fram- 
går, att våra exemplar tillhöra den af Pallas beskrifna formen 
af Lag. hyperboreus. (L. v. Schrenks var. normalis.) 

Mått tagna på ett af ofvannämnda i sprit förvarade exem- 
plar från Nunamo. Längd från nosspetsen till svansroten 
omkr. 125 m.m. Hufvudets längd 40. Frambenets längd från 
knäet till mellersta klons spets 37. Bakfoten från hälen 23. 
Ofre framtänderna öfverensstämma fullkomligt med framtän- 
derna hos Lag. alpinus och med Richardsons beskrifning på 
L. princeps från Klippbergen. De undre framtändernas främre 
yta är utåt afrundad ; skärytan blir derigenom sned (utåt upp- 
åtgående). Samma är fallet hos L. alpinus. Jämförelser mel- 
lan kindtänderna hos denna art och hos L. alpinus hafva 
ådagalagt, att de äro alldeles lika. Äfven öfverensstämma de 
fullständigt med Richardsons beskrifning på kindtänderna hos 
L. princeps. 

På följande sida meddelar jag parallelt dimensioner af en 
skalle af Lag. hyperboreus, hämtad af Rådde från Burejaber- 
gen (1), och en skalle af Lag. alpinus, som också förvaras i S:t 
Petersburgska Vetensk.-Akademiens zoologiska museum (2). 



84 NOJtDQVIST, 8IB1R* I8HAF8KUaTKK8 DAG GDJ U RSFACN A. 













1. 


2. 1 

*" 1 




"e spets 


41,5 


r>3 




) basal- 










40 
20,5 

4.5 


53 

25 

6 








um Nob. 







Skallens längd från nack-kammen till näsbenens främre spets 
Afståndet från nack-kammen till framtändernas främre basal 

kant 

Skallens bredd öfver okbågame 

Mellanbalken 



Lepus timidus L. var. tschuktschorum Nob. 

Tschnktsch. Méljotadlin. 

Redan vid första anblicken är det lätt att skilja tschnktsch- 
haren från den hos oss förekommande L. timidus L. (^=L. 
variabilis Pall.) på dess ansenliga storlek, på dess oftast något 
större hufvud och kortare öron, på den obetydliga höjden af 
den svarta öronspetsen och på den tjockare och yfvigare 
vinterpelsen. 

På kraniet finnas äfven flere mer eller mindre konstanta 
afvikelser. 

Sålunda äro näsbenen mycket mindre afsmalnande hos 
tschuktschharen, och deri öfverensstämmer den mest med 
grönlandsharen (L. glacialis Leach). Processus postorbitales 
äro starkare utvecklade, och ossa zygomatica äro högre och 
luta måhända mera hos den tschuktschiska formen än hos 
den skandinaviska. Ofre käkens framtänder äro långa och 
ganska breda, och deras främre yta är lika platt som hos 
nordharen, hvarigenom den tschuktschiska formen afviker från 
den grönländska, hos hvilken framtänderna äro smalare, hvar- 
jämte öfverkäkens framtänder hafva den främre ytan mera 
konvex. Rännan å öfre käkens framtänder är hos den förra 
till eller öfver bräddarne fyld med ett gulaktigt tandkitt. 
(Bild 8, 9, 10.) 

Uti nedanstående tabell har jag jämte mått å tschuktsch- 
haren för jämförelse efter prof. W. Lilljeborg ^ upptagit några 
mätningar af de båda i Skandinavien förekommande formerna 
af L. timidus. 



' Sveriges och Norges Ryggradsdjur I, pag. 422. 



v» VETMHaKAPLlGA AHbKTES. 

Tnb. L 



Kön 

Uogd från nosspetsen till 
avBneroton 

Ilufvodcts längd Ofv. hjessan 

<irata längd (ntan speUh&r] 

Det svartas höjd på örat ... 

Bakfotens Ittngd frfln lifllen 
till kloepcteen 

Bakbenets längd från knä- 
skälen till klospetsen 

Kakbenete längd från höft- 
leden till kloepetsen 

Bakfotens 2:dni klos längd 

Frambeneta längd från arm- 
bågen 

Fraoibeneta längd från skul- 
derleden 

Framfotens inelianklo 

Svansens längd ntan bår... 



_ 


9 


d" 


? 


9 


0^ 


? 


9 


630 


610 


040 


672 


710 


A43 


570 


540 


130 


140 


ir.o 


155 




112 


111 


loy 


lOS 


110 


115 


/132 
(127 


120 


121 


ns 


120 


— 


10 


8 


« 


10 


— 


u 


20 


175 


170 


170 


17!t 


177 


162 


165 


1C2 


— 


— 


— 


335 


337 


— 


— 


— 











440 


4<:0 


_ 


_ 


_ 


— 


l'J,ii 


21 


23 


27 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


223 


225 


— 


213 


207 





_ 





330 


318 








_ 




17 




20 










— 


70 


m 


-.-■i 


— 


61 


65 


72 



Uti följande tabell II har jag sammanstält inått, tagna pÄ 
skallar af L. tachuktsohorum, L. glacialis Leach, L. europffius 
Pall., L. canescens Nilss. och L. horealis Nilss. 



86 



N0HVQVI8T, SIBIJi. 1 8UAF8KU ST EKS DÅGGDJ VRaFAUNA, 



Tab. U* 



Fyndort 

Skallens Btörsta längd (till få- 
ran mellan f ramtänderna) ... . 

Skallens stOrsta bredd (öfvcr 
okben.) 

Näsbenens längd 

Näsbenens bredd vid basen .... 

Näsbenens bredd der de skilja 
sig fr^ käkbenet 

Af ståndet mellan öronöppn. 
yttre kanter 

Största bredd af okbågarne .... 

Aiståndet mellan spetsen af 
undre framtänderna och kind- 
tändemas främre alveolar- 
kant 

Kön 

Nummer 

och 
Museum 



L. tschuktschorum 
Tsclmktsch-halfön. 



115,5 


109 


109 


107,6 


108,6 


104 


48,5 
28 


56 

48,5 

23,2 


55,5 

40 

25 


67 

45 
23 


55,6 

42 

22,6 


56 
41 
23,5 


21,3 


21 


22 


22+ 


20 


18,6 




41 


41,5 


43 


41 


40 






9 






9 


2r)9 
u 


209 
b 


256 


145 
a 


145 
b 


218 



L. gla- 
Grön- 



Vegas samlingar 



98 


94,6 


50 


48,5 


40 


42 


21 


22- 


18— 


17,6 


36 


36 


d" 





1568 



x29. 



Stockh. 
R.' ]\I. 



Haren förekom talrikt vid Vegas vinterstation. Den är i 
vinterdrägt helt hvit utom de svarta öronspetsarne och föt- 
ternas undre sida, som är smutsigt hvitgul. 

Den 15 december fäldes en hare, som vägde 14,5 ®. ' Vid 
detta tillfälle sågos 14 stycken, deraf 8 i en flock (Almqvist). 

Den 22 december sköts åter en hare, som vägde 14 ^. 
Den låg, då den anträffades, ute vid en stor grundis V2 — 1 
eng. mil från land. 

På ett af dessa djur var magsäcken fyld med fint för- 
delade växtämnen. 

Den 10 februari sköts en 9» som vägde 12,3 ^. 

* Djuren vägdes alltid mod inelfvor. 



YEGÅ'EXFED2T10K£KS VETES SKAPLIG A ARBETEN. 



87 



Tab. U. 



cialis. 
land. 






Tyskland. 
L. europseus 


• 

1 

1 s 

s gr 

■ 


• 

£ TT 

0> Sk 

s 

QB 


Sibirien. Tunguska 
L. borealis 


Jenitland 
L. borealis 


crS 

c O: 

i s- 

£. C: 

k" 

OO 


07,* 


98 : 


'95 


94,» 


• 
100 


98,8 


97 


96 


98,» 


- 
92 


91,6 


91,» 


50 


51 


51 


48,» 


,51,2 


50 


47 




49,8 


46 


46 


49 


40,» 


41 


40 


89 


44 


(41) 


45,8 


41 


43 


36 


39,» 


37 


21 


22 


• 21,» 


21 


23 


2^ 


22,» 


19,» 


23 


20,» 


20 


18,» 


17,8 


19 


-18^8 


18 


19 


17 


18 


lo' 


13,» 


15 


13,0 


13,» 


>— . 


-«.. 














40 




36 




10,5 


11,» 


11 


11 


10,2 


10,5 








10 
26 








— 


1 

1 






? 

Ngh 
1833 


» I 29 


1846 
Ret- 
ziuB 


1873 
Czek. 




9 I 21» 










I 


Löpen 


hamns 


M. 




StO( 


;kh. R. 


M. 


■ ■ 


Stockh 


. R. M. 



Framtänderna hos det sist nämnda exemplaret voro på ut- 
Jjidan nästan plana med en tydlig längsgående fåra, de i öfver- 
käken 9,5 m.m. långa (räknadt vid utkanten från tandköttet) 
och 3,0 breda upptill ; de i underkäken 12,o m.m. långa och 3,2 
in.iD. breda. Kroppen mager, ytterst obetydligt subcutant fett, 
nästan intet mesenterialt. Endast från bakre kanten af nju- 
rarne sträckte sig en i genomskärning trekantig fettmassa, 
hvars största tjocklek uppgick till 22 m.m. Magsäcken fyld 
med fint fördelade växtämnen. Inga endoparasiter, deremot 
förekom af yttre parasiter Pediciilus, men sparsamt. Intet 
tecken till drägtighet visade sig. Vid samma tillfälle, som 
denna hare sköts, sågos en hel mängd andra harar. 



"8 SOnVQVIåT, SIBIB. /SUAFSKI'HTKX8 DÅGGDJUK8FAVSA. 

Den 14 februari sköts en rf", som vägde 11 a. Kroppen 
ungefär lika fet som på föregående. Njurfettet dock mindre^ 
på det tjockaste stället 15 m.m. tjockt. Ena örat kortare än ' 
det andra, helt hvitt; sannolikt afbitet eller tiffruset. 



Den 18 februari sköts en f, som vitgde 9,2s a. Den vnr 
magrare än någon af de förut erhållna. 

Den 29 mars skiits én 9, som mätte 650 m.m. från nos- 
spetsen till svansroten. Uti uturns kunde icke mfirkas någoik 
befruktning. 



VEOA-SXPEDjriOirENS VKTESBKArLIGÅ ARBETES. ^^ 

Den 20 maj skötos 2 harar» d^ och 9) hvilka hvarderf^ 
vägde 11 ®. 

Den 27 maj såg jag på isen en flock af 6 stycken alldeles 
hvita harar. 

Den 6 juni skötos 2 harar. Den ena af dessa vägde 9V2 9. 
Den hade ännu till största delen vinterdrägt. Sommardrägten 
hade brutit fram endast i skuldertrakten, här och der på si- 
dorna samt mellan ögonen. I skuldertrakten hade den gamla 
fallen lossat mest. Här var vinterhårens längd omkr. 50 m.m. 
De gråa sommarhåren voro på detta ställe omkr. 10 m.m. långa. 
Mellan ögonen syntes en tofs gråa sommarhår med inblandade 
svart- och hvitbandade längre hår; de gråa håren voro omkr. 
5 m.m. För öfrigt fann jag spår till sommardrägt endast vid 
ena höften. Klorna voro brunsvarta, i spetsen hvita. På 
den andra af dessa harar var sommarfäUen äfven mest utbil- 
dad i skuldertrakten. Vinterfällen var på detta ställe 40 — 50 
m.m. lång, sommarfällen omkr. 10 m.m. Sommarfäll fans för 
öfrigt under vinterfällen på hufvudets öfre sida samt på fram- 
kroppen, rygg och sidor. På framfötterna var klornas inre 
hälft brunsvart, den yttre brungrå med genomlysande spetsar. 
Bakfötternas klor mörka endast vid basen; den yttersta klon 
mörkast (gråbrun), den innersta ljusast (nästan hvit). Denna 
hare hade i uterus 8 (måhända 9) ungar, 5 uti ena hornet och 
3 (4?) uti det andra. En af utvidgningarne skar jag upp och 
fann deri ett från hjessan till svansroten 37 m.m. långt foster. 
Frambenets längd på detta foster från armbågen 9 m.m., bak- 
foten från hälen 6,5; från knäleden till hälen 6,5; ögats dia- 
meter 3,4. 

Den 30 juli sköt kapten Palander en unge (9) vid Konyam 
bay. Längd från nosspetsen öfver ryggen till svansroten 400 
m.m. Hufvudets längd (i rät linie) 81 m.m. Svansen utan 
hårpensel (mätt på undre sidan) 41, med hårpensel 80. Fram- 
foten från armbågen 146. Bakbenet från höftleden 272, från 
knäleden 97, från hälen 118. Mellersta klon på framfoten 9 
m.m. — Drägt: Pannan, hjessan, öronens främre sida och 
ryggen brunaktigt gråa med hvita hårspetsar och långa svarta 
stickelhår. På bäckenpartiet hafva äfven dessa senare hvita 
spetsar. Bakre sidan af örat längs yttre kanten gråaktigt hvit. 
På öronspetsen en 7 m.m. hög och 18 m.m. bred svart fläck. 
Omkring ögonen en ljusgrå fläck. Hufvudets undre sida, buken 
och benens inre sida hvita. Halsen, sidorna och bakbenens 
yttre och bakre sidor gråa (de sistnämnda renast gråa). Fram- 
benen på främre och yttre sidan brungråa. Fotsulorna gul- 



■^0 yoUVQVIST, SIBIk, ishafskvstess dåggdjuhsfauna. 



bylta. Svansen gråhvit. Klorna gråsTarta. Iris gråbrun. — 
Vigt 2,6 «. 

Mustela nivalis L. 

Tschnktscli . Amtsrh atschohadlin . 

Ett defekt skinn i vinterdrägt med tänder tillby ttes af en 
tschuktsch från byn Mami, som hade det fastsydt på sin pesk 
som prydnad. Den 9 maj hämtade rentschuktschen Jettugin 
ett skinn af denna art i sommardrägt. Den 11 juni erhöll 
jag ett skinn i sommardrägt från Tjapka. Djuret var tydligen 
icke dödadt samma år. 

Antagligen förekommer M. erminea äfven i dessa trakter, 
fastän vi icke lyckades erhålla några säkra underrättelser om 
den. 

Gulo borealis Retz. 

Tschuktsch. Kiijpär. 

Tschuktscher vid vinterqvarteret kände jerfven, men tro- 
ligtvis hade de endast sett den inom skogsregionen. 

Lutra vulgaris Erxl. 

Tschuktsch. Xannilt, 

Tschuktscherna vid vinterqvarteret kände ett mårddjur. 
troligen uttern. Tschuktsch-höfdingen Menka berättade, att 
jukagirerna jaga detta djur, men att alla de fällar, som säljas 
af kusttschuktscherna, erhållas från Amerika. 

Canis familiaris L. 

Tschuktsch. Tttchiipakf Käine(ik\ Åttan. 

Tschuktscherna hafva två olika, fastän nära beslägtade 
liundraser, den ena släthårig och något större än den andra. 
*om är lurfvig. Den förra kallas Kömljoryattan, den senare 
ryattan. De likna mycket lapp- och eskimåhundarne, men äro 
något mindre. 

Hunden användes af kusttschuktschen som dragare. Van- 
ligen ser man en släde och karl dragas af 4 — 10 hundar, be- 
roende på vägens längd och tschuktschens förmögenhet. Jag 
har dock en gång sett en tschuktsch åka en sträcka af 20 — 30 
kilometer med endast två hundar och utan att göra mer än 
4 eller 5 raster, hvilka räckte högst '4 timme. Dessa hundar. 



VEOA' EXPEDIT JO K ESS VKTKSSKAPLIGA A Ii B ET EK. 91 



som tillhörde en rentschuktsch, voro dock bättre födda och 
till följd deraf troligtvis starkare, än kusttschuktschernas hun- 
dar vanligen äro. För föror, som släpas långa vägar, spän- 
nas ända till 30 hundar. 

Vi hafva från resan hemfört 4 hundskallar; af dessa äro 
3 af tschuktschhundar, och en hittades af löjtnant Bo ve på 
Preobrascheni-ön. Detta kranium, som är af ett yngre exem- 
plar, har troligen tillhört en dolganhund. Enligt v. Midden- 
dorflf* är det nämligen bland invånarne vid nedre Chatanga 
en mycket omtyckt sysselsättning att redan i februari månad 
fara till Preobrascheni-ön för att jaga isbjörn. Måhända har 
den här ifrågavarande hunden omkommit under en sådan förd. 

Canis lupus L. 

Tschuktsch. Aina. 

Många af de tschuktscher, som besökte oss i vinterqvar- 
teret, hade hufvor kantade med vargskinn. Dessa skinn- 
styckens fårg tycktes ej vara olika den för vargen hos oss 
vanliga, möjligen voro de något ljusare. Vargspår iakttogos 
vid åtskilliga tillföllen under vinterns lopp i trakten omkring 
vinterqvarteret. En tschuktsch från bj'n Ryrkajpija uppgaf, 
att der under vintern fångats en varg. Tschuktscherna vid 
Pitlekaj (Vegas vinterqvarter) sade, att vargen ej vågade närma 
sig deras tält af fruktan för hundarne. En annan, troligen 
mycket vigtigare orsak, hvarför vargar icke förekomma i någon 
större mängd vid kusten, är, att de der sakna föda. Troligt- 
vis hålla de sig företrädesvis till sådana trakter, der det fin- 
nes renar. Då dessa till vintern draga sig söder ut, inåt lan- 
det, följa vargarne antagligen med. 

VuLpes vulgaris J. E. Gray(?). 

Tschuktsch. Rekokadlin, 

Räfvar förekommo allmänt vid Vegas vinterstation, och 
deras spår syntes ofta i den omgifvande trakten. Den 17 ok- 
tober om aftonen sköt löjtnant Brusewitz en räf, som bredvid 
fartyget sökte föda bland afskrädet. Om detta djur har jag 
gjort följande anteckningar: Kroppslängd från nosspetsen till 
anus 555 m.m. Svansens längd (spetshåren inberäknade) 365 
m.m. Frambenets längd från armbågen till mellantåns spets 



» Reise IV, 2, pag. 934. 



92 NOJiVQVIST, SlJiin. ISHAFSKUSTENS DAGG DJ UJiSFÄUSA. 

200. Bakfoten från hälen till Sidje klons spets 135. Hufvu- 
dets längd 127. Örats längd 78 m.m. Afståndet mellan ögo- 
nen lika med halfva afståndet mellan ena ögat och nosspetsen^ 
Afståndet mellan nosspetsen och ögats främre vinkel mindre 
än det mellan sistnämnda och örats yttre kant. Den fåra, 
som delar öfverläppen, fortsätter sig icke öfver nosspetsen. 
Kroppsf&rgen ljust rödgul med en gråaktig nyans. Öronen 
och extremiteternas framsida mörka. Strupen hvit. Trakten 
omkring munnen och närmast nosen ljusgråa, främre delen ar 
underkäkens utsida till 2:dra kindtanden mörkgrå. Svans- 
spetsen hvit, svansen på undre sidan närmast innanför det 
hvita mörk, på öfre sidan med en svart fläck. Profilkonturens 
sänkning framom pannan stark. Trampknölarnes undre sida 
baktill luden, framtill bar. 

Som af denna beskrifning synes afviker denna räf betyd- 
ligt från den skandinaviska. Beklagligtvis blef skallen genom 
ett misstag icke tillvaratagen. Antagligen var detta exemplar 
icke fullvuxet. 

Vulpes lagopus L. 

Tschuktsch. Ådlirekokadlin, 

Vid Dicksons hamn sågs en fjellräf. Skinn af detta djur 
utbjödos i mängd till salu af tschuktscher, med hvilka vi 
kommo i beröring från kap Schelagskoj öster ut. Vid vinter- 
stationen var den mycket vanlig. En tschuktsch berättade, 
att den anlägger sommardrägt under månaden »Tautinjadlin», 
d. v. s. i slutet af maj eller i början af juni. På Bering-ön, 
der den på Stellers tid förekom i otrolig mängd, har den 
blifvit mindre talrik. För att få mera blåräf har det ameri- 
kanska kompani, som har monopolet på all fångst på ön, 
fredat blåräfven och bestämt skottpenningar för utrotandet 
af den hvita formen. 

Beskrifning af en skalle (N:o 469) från Vegas vinterqvar- 
ter: Längd från framkanten af mellankäksbenen till nack- 
kammens bakersta kant 128 m.m. Från framkanten af mellan- 
käksbenet till condylens bakre kant 123. Skallens största höjd 
40. Skallens minsta bredd bakom orbitalbågarne 22. Afstån- 
det mellan postorbitalprocessernas spetsar 32. Från främre 
kanten af mellankäkbenet till spetsen af postorbitalprocessen 
77. Näsbenens längd 47; bredd framtill 12. Smalaste delen 
af nosen bakom hörntänderna 23,5. Afståndet mellan de yt- 
tersta framtändernas spetsar 17. Minsta afståndet mellan 



TEGÅ-EXPBDITIOSENS VETKK8KA PLIGÅ JJtSKTEX. 93 

kindtänderna 16,5. Mellankäkens främre kant till gommens 
bakre kant 65. Mellankäkens främre kant till näsbenens bakre 
spets 61. Postorbitalprocessens spets till nack-kammens bakre 
kant 60. Underkäkens längd från ledknappen 96. Underkäks- 
kroppens största höjd vid roftanden 13 m.m. 

Ursus arctos L. 

Tschuktsch. Käinqen, 

Ett par gånger hämtade tschuktscber stycken af land- 
björnskinn till vinterqvarteret. Ett af djuren uppgafs vara 
dödadt vid Koljutschin-ön. Under en slädfärd inåt landet» 
som jag gjorde i sällskap med löjtnant Hovgaard i början af 
oktober, sågo vi spår af landbjörn 2 — 3 sv. mil från kusten. 
Tschuktscherna berättade, att det om sommarn är ganska 
godt om landbjörnar i dessa trakter. 

Ursus maritimus L. 

Tschuktsch. Umku. 

Vid Dicksons hamn skötos 4 isbjörnar, bland dessa en 
mycket stor och fet hane. I dennes magsäck fans endast 
vegetabilier. En annan, som sköts af löjtnant Hovgaard från 
däck på ångbåten Lena, silnmade uti det fullkomligt isfria 
hafvet på ett afstånd af omkr. två engelska mil från land. 
Vid landstigningsstället den 13 aug., beläget mellan Dicksons 
hamn och Tajmyr-ön, sköts en isbjörn af kapten Johannesen. 
Vid kap Tscheljuskin sågs en isbjörn; spår efter en sådan 
«ågos på isen den 22 aug. Den 4 sept., då vi voro utanför 
kap BaranoflF, syntes färska spår och exkreraenter af isbjörn. 
Vid Ryrkajpija (Nordkap) funnos offerplatser med en stor 
mängd björnskallar. Äfven vid Jinretlen (nära Vegas vinter- 
station) funnos sådana offerplatser. Isbjörnshudar hafva vid 
flere tillfällen och på flere ställen utbjudits till salu af tschuk- 
tscber. Deremot voro isbjörnar mycket sällsynta under vin- 
tern uti den trakt, der vi lågo infrusna. Spår af björn sågos 
dock under hösten 1878 mellan tschuktschbyarne Pitlekaj och 
Irgunnuk och på isen några mil norr om dessa byar vid en 
* tillfällig öppning i isen. I medlet af februari dödades en is- 
björn ute på isen af tschuktscber från Irgunnuk. Med undan- 
tag för anförda två eller tre fall sågos under hela vintern icke 
ens några spår af isbjörnar. Orsaken hvarför detta djur om 
vintern icke närmar sig kusten är troligen l:o) att hafvet der 



94 



SORDQVIST, SIBIR. ISHAFSKUSTENS DAGQDJUJtSFÄUXA. 



är betäckt af fast is; sälar och andra djur, af hvilka de leifva, 
kunna de deremot endast erhålla vid öppningar i isen längre 
ut i hafvet; 2:o) förföljas de vid kusten af der boende tschuk- 
tscher. 

Odobanus rosmarus (Malmgr.) Allén. 

Den 13 augusti 1878, då vi voro mellan Jenisejs mynning 
och Tajmyr-ön, sågs en hvalross, vid kap Tscheljuskin sågs 
en unge, den 22 augusti åter en enstaka hvalross, samt de 
båda följande dagarne, då vi voro norr om Preobrascheni-ön 
(Chatanga-viken), en stor mängd af dem. Sedan sågs ingen 
hvalross förr än den 8 september, då vi redan voro utanför 
tschuktschkusten. Detta var antagligen följande form. Under 
Nordenskiölds expedition till Jenisej år 1875 sågs hvalrossen 
ännu talrikt i Kariska hafvet. Härom säger dr Kjellman:* 
^Hvalrossen (Rosmarus arcticus) förekommer här ännu talrikt 
och har under de sista åren varit föremål för en indrägtig 
fångst från norska fångstmäns sida. Flerestädes utefter Jal- 
mal och Hvit-ön sågo vi större hjordar af detta präktiga djur. 
Ensamma individer eller en hona med sina ungar träffade vi 
äfven rätt ofta i de nordvestra och vestra delarne af Kariska 
hafvet.» Enligt skriftligt meddelande af dr Stuxberg finnes 
utanför Samojedhalföns vestkust, på 72° 15' n. br., en af norr- 
männen årligen skattad hvalrossbank. Dr Stuxberg meddelar 
mig äfven, att utanför Lenamynningen, enligt kapten Johanne- 
sen, finnes en rik hvalrossbank. Skulle denna intressanta 
iakttagelse bekräfta sig, så vore afståndet mellan Atlanter- 
och Stillahafs-hvalrossens utbredningsområden betydligt mindre 
än man hittills antagit. Men det oaktadt skiljas de af ett 
omkr. 1000 engelska mil bredt bälte, der ännu intet enda in- 
divid af denna art anträffats. Det är visserligen möjligt, att 
detta djur förekommer äfven här, oaktadt det till följd af vår 
ringa kännedom om detta haf ännu icke blifvit sedt här. Detta 
motsäges dock af följande omständigheter: 

l:o) omnämnes hvalrossen aldrig af de ryska resande, som 
under förra och i början af innevarande århundrade besökte 
dessa kuster; 

2:o) berättade tschuktscher, att hvalrossen icke anträffas 
vester om kap Schelagskoj; 

' A. E. Nordenskiöld, Redogörelse för en expedition till mynningen 
af Jenisej och Sibirien år 1875 (Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handl. 
Band 4. N:o 1.) pag. 58. 



VMOJ-EXrSDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEK, ^5- 



3:o) talar för detta påståendes riktighet äfven den omstän- 
digheten, att de amerikanska hvalfångarfartygen icke utsträcka 
sina fångstfärder långt vester om denna udde. Om hvalrossen 
förekommer uti det angifna området, d. v. s. mellan Chatanga- 
viken eller Lenaflodens mynning och kap Schelagskoj, så måste 
det antagligen vara uti mycket ringa antal. 

Förklaringen af detta mäkvärdiga förhållande tror jag för- 
nämligast bör sökas uti detta områdes fattigdom på de moUu^ 
sker, Mya truncata och Saxicava rugosa, som enligt prof A. 
J. Malmgrens * undersökningar vid Spetsbergen utgöra hval- 
rossens hufvudsakliga föda. För att öfvertyga mig härom,, 
skref jag till dr Stuxberg och bad om uppgift på alla de punk- 
ter, der nyssnämnda eller närstående molluskarter blifvit an- 
träffade. Svaret inneliöll följande förteckning på fyndorter 
från Sibiriska Ishafvet. För 

Mya truncata Linné 

station 16,^ 8 famnars djup, föga lerblandad sandbotten, 
y 20, 12 famnar, sandbotten, 

> 21, 10 famnar, sandbotten, 

> 39^ 20 famnar, lerblandad sand, 

> 99 c, 9 — 15 famnar, stenig, lerblandad sandbotten, 
samt möjligfen ett par andra ställen. 

Saxicava pholadis Linné 

station 32, 10 famnar, sandbotten, 

> 41, 20 famnar, lerbotten, 

> 45, 5 famnar, lithothamniurabotten, 

> 72, 15 famnar, stenig lerbotten, 
men knappast annorstädes. 

Af de ofvan uppräknade stationerna äro 16, 20, 21, 32, 
39, 41 och 45 belägna inom Kariska hafvet och dess närmaste 
grannskap, d. v. s. icke öster 81° ostl. long. fr. Gr. Stationen 
72 är belägen vid Chatangavikens mynning. Öster ut här- 
ifrån är ingendera af dessa mollusker anträffad förr än vid 
stat. 99, d. v. s. Vegas vinterqvarter. Uti hela det bälte, der 
hvalrossen hittills ej anträffats, har således icke heller någon- 
dera af ofvannämnda båda musslor blifvit funnen. Om de 
också skulle der förekomma, så är det troligen dock icke i 

* Iakttagelser och anteckningar till Finmarkens och Spetsbergena Dägg- 
djursfauna (Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. 1863, N:o 2), pag. 131. 

' Jfr Stuxberg, Evertebrat faunan i Sibiriens Tshaf. Vega-expedi tionens 
vetenskapliga iakttagelser, Bd I, tafl. 16. 



96 



KORDQVIST, SIBIR. ISHAFSKUaTENS DÅOG DJ U R8FÅUKA. 



någon större mängd. I allmänhet kan dessutom sägas, att 
det Sibiriska Ishafvet, oakt^dt sin rikedom pä åtskilliga andra 
djurklasser, är fattigt på mollusker, åtminstone på större så- 
dana, som kunde tjena hvalrossen till föda. 

Såsom ett bidrag till kännedomen af hvalrossens lif, vill 
jag här anföra ett par af Vegas norske fångstmän berättade 
och af dr Kjellman upptecknade meddelanden: »F. d. skeppa- 
ren Hougan, hvilken gjort 32 fångstresor på Ishafvet och der- 
under besökt Jan Mayen, Spetsbergen, Novaja Semlja, Jalmal 
och omgifvande haf, har enligt sin egen berättelse endast tre 
gånger härunder stuckit hvalross på land: 

l:o) Den 12 sept. 1860 vid en af Tusenöarne, benämnd af 
norske fångstmän Tranbärsön, belägen öster om Vestspets- 
bergen. På en låg strand lågo här omkring 300 hvalrossar 
och kanske lika många på andra sidan ön. 142 stycken »län- 
sades» (stuckos med lans); af dessa var endast en hona, alla 
de andra voro stora, gamla s. k. bankoxar. Ingen hud vägde 
mindre än 14 norska vaag, somliga ända till 17 vaag. I medel- 
tal gaf hvarje djur 2 tunnor späck, under det en tunna anses 
vara det vanliga af en hvalross. Tänderna vägde i medeltal 
12 norska <tK paret. Hafvet omkring Tusenöarne var vid detta 
tillfälle isfritt. 

2:o) Den 23 juni 1863 i Dyrebay på Spetsbergens ostkust. 
Fjorden var isfri, men hafvet utanför fyldt med grof is. 

Här brukar hvalrossen årligen gå upp på land. Omkring 
100 hvalrossar lågo denna gång på stranden i det inre af 
fjorden, deribland en del honor, hvilka då, såsom alltid skall 
vara fallet, hade placerat sig närmast strandkanten. ' 49 styc- 
ken djur stuckos, alla stora oxar. Enligt regeln vid detta 
slags fångster dödas aldrig de närmast strandkanten liggande 
djuren. 

3:o) Vid Hopen Island på Spetsbergens ostkust. Hval- 
rossar, omkring 3—400 stycken, iakttogos första gången lig- 
gande på land den 4 augusti, men vädret tillät då ej land- 
stigning. Under de följande dagarne, hvarunder vädrets dåliga 
beskaflfenhet gjorde det omöjligt för fångstfolket att komma i 
land, gick hvalrossen flere gånger i sjön och upp på land igen. 

Det är en åsigt bland fångstmännen, att hvalrossen första 
gången den gått på land ligger längst och fastar. Den kan 
då, om den ej oroas, ligga ända till en hel månad. Först den 
22 augusti kunde fångstbåtarne komma i land, och då länsa- 
des 31 stora oxar, ingen hona. De honor, som förekomma 
bland dylika skaror af gamla oxar, kallas af fångstmännen 



rMeA^EXPBDITIOSESa VKTKN8KAPLIOA AUSKTEX. ^7 



gaUk4mor. Fångstmannen Jonsen berättade, att han endast 
en gång sett hvalross på land, nämligen omkring 300 stycken 
på en sandstrand vid Hinlopen Island. Alla voro gamla, 
stora oxar.» 



Odobanus rosmarus var. obesus (1 11 i g.) Allén. 

Tschaktsch. JR^ka. 

Den förste, som beskrifvit och afbildatStillahafs-hvalrossen, 
är den berömde James Cook. ' På hans plansch framstäUes 
en hvalrosshjord, der man ser djuren i olika ställningar, så 
väl uppe på isen som i vattnet. Betarne äro hos alla ganska 
långa och smala. På hufvudfiguren, som är vänd åt åskådaren, 
gå deras spetsar alldeles ihop. Så vidt jag vet, är G. Shaw* 
den förste naturforskare, som jämfört Stillahafs-hvalrossen med 
den från Atlantiska hafvet. Han kommer till den slutsatsen, 
att de äro två olika varieteter. I anf. arbete sid. 236 säger 
han : ^It is easy, however to perceive a remarkable difiference 
between the tusks of this last (Stillahafs-formen), and those of 
the former kind figured in Jonston, and it clearly appears, that 
though this difiference is not such as to justify our considering 
them as two distinct species, yet it obliges us to remark them 
as varieties; and it should seem, that in the regions, then 
visited by captain Cook, viz. the icy coasts of the American 
continent, in lat. 70, the Whalrus is found with tusks much 
longer, thinner and far more sharp pointed, in proportion, than 
the common Whalrus; and they have a slight inclination to a 
subspiral twist: there is also a difference in the position of the 
tusks of the two animals ; those of the variety figured in cap- 
tain Cook's voyage curving inwards in such a manner as nearly 
to meet at thé points, while those of the former divaricate. 
These diCTerences appear very striking on collating dififerent 
heads of these animals. Something may however be allowed 
to the diflFerent stages of growth as well as to the difiference 
of sex.» Af näst sista meningen synes framgå, att han haft 
tillgång tMl exemplar af de båda olika formerna. Illiger ' upp- 
tager Stillahafs-hvalrossen som skild art, hvilken han kallar 
Trichechus obesus, utan att gifva någon beskrifning på djuret. 

' Third voyage, II, London 1874 in 4:o, pag. 456 pl. 62. 

* General zoology, or systematic natural history .... in 8:o. Vol. 1. 
London 1800. 

« Pberblick der Säugethiere nach ihrer Vertheilung tiber die Welttheile 
<AU8 den Abhandlungen der Berlin. Academie 1804—11). Stor 4:0. Berlin 1816. 

7 



98 N0RDQVI3T, 8IBJR, ISBAFSKUSTEyS DÄGGDJ UR8FÄUN A. 

V. Baer ^ uttalar, efter att hafva anmärkt om Cooks afbildning 
af bvalrossen, att detta djurs klumpiga form hos honom är 
bättre återgifven än på alla tidigare afbildningar, men att 
den synes vara något öfverdrifven, i en not den förmodan, 
att östliga hvalrossen skulle vara mycket tjockare (>feister>) 
än den vestliga. Dessutom säger han: »Auffallend ist es fer- 
ner dass der borstige Bart gar nicht abgebildet ist, obgleich 
man die Löcher fiir die Bartborsten siéht.» Leidy, ^ som sett 
två exemplar af Stillahafs-hvalrossen, anmärker äfven, att 
betarne hos desse äro smalare och hafva en annan böjning 
samt att borsten på öfverläppen äro kortare. Dessutom har 
frågan om Stillahafs-hvalrossens afvikelse från Atlanter-hval- 
rossen blifvit mer eller mindre i förbigående omnämnd af 
Fremery, Stannius och v. MiddendorfF. Troligtvis hafva de 
alla mer eller mindre stödt sig på de uppgifter, som Cook 
lemnar. De ende författare, hvilka — så vidt jag vet — sjelfva 
sett Stillahaf s-formen, äro, utom Cook, Shaw och Leidy, endast 
Scammon, Elliott och AUen. Scammon ' beskrifver Stilla hafs- 
hvalrossens yttre utseende, lif och utbredning utan att inlåta 
sig på någon jämförelse med Atlanter-formen. Han uppgifver 
hvalrossens längd till 10 — 14 fot och omkretsen till 8 fot. 
Om skäggborsten säger han: »The cheeks are studded with 
four or five hundred spines or whiskers, some of which are 
rudimentary while others grow to the length of three or four 
inches.» — Betarnes medellängd uppgifver han till 2 fot, men 
enstaka individer finnas med 2V/2 — 3 fot långa betar. »At 
their junction with the skull, they are about three inches 
asunder, they project at an obtuse angle from the upper jew, 
and in some instances nieet at their extremities, while others 
grow perpendicular to each other, or tum outward on each 
side. There is considerable diversity in the length, shape 
and size even in the fullgrown tusks, some being very short 
and stout, while others are elongated and slender.» Det ser 
ut, som om han icke skulle veta, att honans betar äro sma- 
lare och mer inåtböjda än hanens. 

Allén är dock den förste, som bestämdt uttalar den åsigten. 



* Anatomische und Zoologisehe Uniersuchungen iiber das Wallross 
(Trichechus Rosmarus). Mémoires de TAcadéiuie Imp. des Sciences de 6:t 
Pétersbourg. öixiome Serie, Sciences naturellés, Torne II. 1818). Pag. 127. 

« Transactions of the American Philosoph. Soc. held at Philadelphia> 
vol. XI new series, part I. 1857. Pag. 85. 

• Marine Mammals of the Xorth-Westem Coast of North- America. San 
Francisco and New- York 1874 in 4:o. 



VMGA-MXFSDZTIONENS VETENSKAPLIGA AU BETEN. 



99 



att den i Stilla hafvet förekommande hvalrossen är en skild 
art och för denna äsigt anför en mängd bevis, grundade dels 
på af honom sjelf gjorda jämförelser af skallar af båda for- 
merna, dels af iakttagelser gjorda af Scammon och Elliott på 
lefvande individer. 

AUen * skiljer sin O. obesus (111.) från O. rosmarus hufvud- 
sakligen på följande: >The tusks are longer and thinner, 
generally more convergent, with much greater inward curva- 
ture; the mystacial bristles shorter and smaller, and the 
muzzle relatively deeper and broader, in correlation with the 
greater breadth and 
depth of the skull 
anteriorly.» »The 
chief external diffe- / 
rence between the ( 
two species appears 
to consist in the 
sbape of the muzzle 
and the size and 
form of bristly nose- 
pad, Tvhich bas a 
vertical breadth at 

least one-fourth 
greater than in the 
Atlantic species. 
Very important dif- 
ferences between the 
two species are ex- 
bibited in the skull.» 

Enligt de här 
anförda författarne 
skiljer sig således 
Stillahafs-hvalros- 
sen från Atlanter-formen till sitt yttre utseende genom: 

l:o) högre och bredare nos; 

2:o) längre, tunnare och mer konvergenta betar; 

3:o) kortare skäggborst. 

Beträffande nosens höjd och bre^d vill jag endast anmärka, 
att den beror af motsvarande utveckling af skallens främre 
del. Derom kommer jag att tala längre fram. Betarnes längd, 
tjocklek och riktning äro, som bekant, mycket variabla. Ho- 

* History of North- American Pinnipeds. Washington 1880. (Departm. 
of the Interiör, Geologieal Survey.) Pag. 147, 148. 




Bild. 11. Bild. 12. 

Odobfenns obesus, 9* 



100 JfOUDQViaT, SIBJB. ISHAFSKC STESS pAGGDJ U HSFÅCK A. 



nornas betar äro i allmänhet tunnare och mer sammanlöpande 
mot spetsen än hannarnes. Dock är detta icke alltid* fallet. 
Äfven framgår af de af Allén sjelf meddelade talen, att be- 
tames konvergens på långt när icke är en konstant karakter 
för Stillahafs-formen. Af de 12 hanar af Odoboenus obesns, 
som AUen har mätt, hafva 6 mot spetsen konvergerande betar 
och 6 divergerande; af dessa sistnämnda har dock ett exem* 
plar nästan parallelt löpande betar. Ett så stort procenttal 
af hanar med konvergerande betar finner man visserligen 
icke bland Atlanter-hvalrossen, men till artmärke är denna 
karakter dock oanvändbar. 

Jämför man Allens fig. 14 och 15, ^ så är beiarnes form 
det som ovilkorligen först faller i ögonen, i det att Stillahafs- 
hTalrossen är framstiild med alldeles raka betar och Atlanter- 
hvalrossen med krokiga. En sådan betames rakhet är dock 
ingalunda utmärkande för Stillahafs-hvalrossen. I hela den 
stora serie af betar, som vi medfört från Berings sund och 
Tschuk t schemas land, fins ingen enda, som är så rak som 
den hos AUen på tig. 14 framstälda. Äfven säger Allén, att 
skallens främre profil är hos Atlanter-hvalrossen mycket sned, 
då den deremot hos Stillahafs-formen är nästan vertikal. 
Denna karakter tvcks dock vara underkastad stora variationer. 
Sålunda är främre konturen af en af de skallar, som vi hämtat 
från Tsohuktschhalfön> ännu snedare än hos det af AUen på 
fig. 15 framstälda Atlanter-exemplaret. 

Det Oiiktadt svnes Stillahafs-formen hafva skallens främre 
del mer utvecklad än Atlanter-formen. Den förra tvckes äfven 
hafva mindre mastoid del. ehuru man tiU formen icke kan 
uppställa nå^on besulmd skilnad. då denna är >nterst variabeL 
AUen upptaiior ;i:von. :mtn som en mindre konstant skilnad», 
att i>å unpi :?kallar af Si;l]dhaf<-hvalro<5<n intermaxiUarbenen 
sträcka sic tillbaka på sidorna om näbbenen till två tredje- 
delar af de senartv IäucvI. På Atlanter-hvalrossen, säger AJlen, 
up|v?tipi iutcrmaxillarlvnen icke t:!; skallens dorsalsida. På 
de skall.-ir jU" unpi Allau;or-<^xompI.ar, som jag varit i tillfälle 
Ätt granska, hafva båda far.en förekommit lika ofta. Bullae 
äro niinvin? ooh oklvAirarno tu ckare hos S::llahafs*f ormen. 
M<flt d<»renu>t befcr^r^tar sic ivke Alléns (xåi^täende. att fossae 
orb:ti*les skulle vara Ur.iiro vvh smalare hos StiUahafs-, kor- 
tÄT^ och hnxiare hos Atlauterhvalrvx^s^^n. 

Vi hafva orbÄllit ciuiasi en t"r;^:uro del al en underkäk 
fr^u T:^ohxxktschhal;>»^, ooh den Är verkl-Äivn ovanligt klumpig 

* v^^ <".i. i>A^ r-' Kvh iv 



i 



rMOÅBXPEDtTiOKEjra vethsskafliöa AUtiETEn. 101 

och Ofverensstämnier fullständigt med Allens beakrifning och 
afbildning (Bild 13). 

Af det ofvan sagda framgår, att fä 
af de olikbeter, som enligt Ällea skulle 
förelinnas mellan de båda formerna af 
hvalross, äro sä kdnstanta, att man pä 
grund af dem kunde uppställa tvänne 
Ohka arter. Oilobtenm obesn». 

Den första under Vega-expeditioneo 
antecknade Stiilahafs-hvalrossen. si^s af 
dr Kjellman hos de tschuktscher, med hrilka vi samman- 
trftffade den 8 september 1878 {69° 25' nordl. lat., 177" 40' ostl. 
long.). Pä morgonen den 11 september 1878, då vi voro i när- 
heten af kap Ryrkajpija eller Irkajpij, som det vanligen skrif- 
Tos, sågs en hjord af 10 — 12 hvalrossar liggande pä ett isflak. 
Den 19 juli 1879, dä vi voro ett litet stycke nordvest om Be- 
rings sund, säg löjtnant Brusewitz en hvalross pä ett isstycke. 
Följande dagen sägs en annan på mycket långt håll liggande 
på isen utanför tiawrence-bugten. 



Odobnuus obesus. 

Tänder af hvalross blefvo utbjudna af tschuktscher vid 
många tillfällen och vid alla tschiiktschbyai', som vi anlöpte, 
samt öfven under öfvervintringen af de tschuktscher, som dä 
besökte oss. 

I närheten af byn Jinretlen hittades pä en höjd en hval- 
ross-skalle (?) med 700 ra.m. långa betar (se bild. 11, 12). Tro- 
ligen hade den blifvit utlagd som offer åt gudarne. På stran- 
den vid vinterqvarteret och i närheten af tschuktschbyarne, 
särskildt Ryrkajpija, funnos äfven hvalross-skallar, oftast med 
uttagna betar. En sådan framställa bilderna 14 och 15. 

Enligt de uppgifter, som jag samlat flf tschuktscher, t<>re- 
kommer hvalrossen längs den af dem bebodda kusten från 
Berings sund ända till kap SchelagskoJ. 



102 NORDQVZST, 81BIR. ISUAFSKUSTBN S DAGG DJU R8FÅUS A, 

Tschuktscherna hafva äfven meddelat mig, att detta djur 
ynglar under månaden »Tautinjadlin», som motsvarar slutet 
af maj och början af juni, hvilket äfven öfverensstämmer med 
A. J. Malmgrens iakttagelser från Spetsbergen. * 

Phoca vitulina O. Fabricius. 

Denna art tycks hafva en uteslutande atlantisk utbred- 
ning. Då Fr. Schmidt hämtat från Jenisej endast ett defekt 
skinn, af hvilket det är. omöjligt att bestämma arten, och ingen 
skalle, så är hans uppgift, att Ph. vitulina skulle förekomma 
i denna flod, tills vidare okonstaterad. Det är sannolikt, *att 
det af denne forskare hämtade skinnet tillhör den i Kariska 
hafvet allmänna Ph. foetida. 

I Petersb. Vetensk\-Akademiens museum finnes ett skinn 
(N:o 1923) med etiketten: »Phoca vitulina, Kamtschatka, Wos- 
nessensky». På ryggen är det mörkt brungrått med små af- 
långa ljusa fläckar. På sidorna och buken är det Ijusgrått. 
Morrhåren äro vågbräddade. Troligen tillhör detta skinn for- 
men Ph. Largha, af hvilken på samma museum finnas en mängd 
skallar från Kamtschatka och som jag upptagit som varietet 
under Ph. vitulina. 

Tills vidare har Ph. vitulina ännu aldrig blifvit tagen 
hvarken i Kariska eller i någon annan del af det Sibiriska Is- 
hafvet. 

Phoca vitulina var. Largha Pallas. 

Pallas -^ är don förste, som beskrifvit Phoca Largha som 
egen art och karakteriserat den genom följande artmärke: 

»P. capite corpore supra nitido albente, maculis nigris 

ovalibus sparso.» Längre ned säger han om den bland annat: 
»Dentes ut Ph. caninae.> Genom denna sista anmärkning har 
Pallas tydligt angifvit, hvilken af de i norra Stilla hafvet före- 
kommande sälarne han menar. 

Man har ofta, stödjande sig på Temmincks auktoritet, an- 
sett en japansk sälart Ph. nummularis Temm. vara identisk 
med Ph. Largha Pall. Hvad denna Ph. nummularis egentligen 
är, anser jag vara svårt att afgöra, men att den icke kan för- 

* A. J. Malmgren, Iakttagelser och anteckningar till Finmarkens och 
Spetsbergens Däggdjursfauna (Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1863, N:o 2), 
pag. 132 

* Zoographia Rosso-Asiatica (1811.) Pag. 113. 



rSGA-EXPKDITI0NEN8 VBTSN8KAPLIGA ARBETEN, 103 

blandas med Pb. Largha eller någon annan form af Ph. vitu- 
lina synes mig frampå af Temmincks påstående, att den är 
en mellanform mellan Ph. groenlandica och Pb. foetida. Tem- 
minck säger dessutom, att den till skallens form och tand- 
bildningen öfverensstämmer med Pb. groenlandica. Gray's 
påstående, att samma exemplar, som Temminck beskrifvit, 
hafva >tbe grinders thick whith a broad, tbick central lobe, 
and nearly side by side>, motsäger detta visserligen i en viss 
mån, men uppbäfver dock icke osannolikheten af, att de ifråga- 
varande skallarne från Japan tillhöra en annan sälart än Ph. 
vitulina. 

AUen synes, oaktadt äfven han är villrådig om, bvad Pb. 
nummularis bör anses vara för en art, dock vara böjd att tro 
den vara synonym med Ph. Largha (enligt hans åsigt Ph. 
vitulina). * 

Då det således tills vidare måste anses vara outredt, bvad 
Ph. nummularis Temm. egentligen är, så kommer jag i det 
följande att lemna åsido denna japanska säl och endast be- 
handla Pallas' Ph. Largha, som jag på grund af ofvan citerade 
anmärkning »Dentes ut Ph. caninae» anser vara den i Stilla 
hafvet forekommande formen af Ph. vitulina. 

I Petersburgska Vet. -Akademiens zoologiska museum fin- 
nes en serie skallar från Unalaschka (Aleutiska ögruppen), 
som äro upptagna under namnet Ph. Largha. Kindtänderna 
hos dessa skallar äro breda samt tätt och snedt stälda som 
bos Ph. vitulina. De hafva en eller ingen spets framför buf- 
vudspetsen och med undantag för första och sista kindtanden, 
som har en spets bakom bufvudspetsen, pastan alltid två 
spetsar bakom den. I skallens allmänna form äfvensom i en- 
skilda karakterer öfverensstämma de mest med Ph. vitulina. 
Några smärre och icke fullkomligt konstanta olikheter före- 
finnas dock. Sålunda har preparatorn vid Petersburgska Vet.- 
Akademiens zoologiska museum, hr AnanofF, fäst min upp- 
märksamhet vid den omständigheten, att hamuli pterygoidei 
alltid äro utåtböjda hos Ph. Largha, då de deremot hos Ph. 
vitulina äro inåtböjda. På skallar af sistnämnda art, som jag 
varit i tillfälle att undersöka i Stockholms och Köpenhamns 
museer, hor jag dock iakttagit, att hamuli pterygoidei äfven 
hos denna art äro emellanåt inåtböjda. Detta synes således 
ej vara någon osviklig karakter, på livilken man kunde skilja 
dessa båda former. Dock synes Stillabafs-formen oftast hafva 
hamuli pterygoidei utåtböjda, då deremot Atlanter-formen 

* Pinnipeds pag. 579. 




104 S0RDQVI8T, SIBIH. ISHAFSKUSTKS8 DÅGGDJU B8FÅU NA, 

oftare har dem inåtböjda. Dessutota skiljer sig Pb. Largha 
från Pb. vitulina derigenom, att mellanbalken hod den förra i 
allmänbet är tjockare, byarjämte skallar af denna form oftast 
ftro betydligt större ocb gröfre än den senares. Allt detta 
tyder på, att bär båller på att uppstå en ny från den i At- 
lantiska området skild art. Vi bafva således bär ett analogi 
fall med bildningen af tvänne olika arter af bvalrossen. 

Phoca foetida O. F. Muller. 

Tschuktsch. Memetlj, 

Denna sälart är den allmännaste längs Sibiriens hela 
nordkust. I Jugor scbar är den föremål för fångst. Vi sågo 
den nästan dagligen under bela resan ända till vinterstationen 
vid Pitlekaj. I Koljutscbinviken fans den i sådan mängd, att 
professor Nordenskiöld sade sig under alla sina arktiska resor 
endast en gång förut bafva sett så många på en gång. 

Vid den af tscbuktscberna bebodda delen af Ishafvets 
kust förekommer denna art bela året om. Då det bildade sig^ 
öppningar uti isen, sågos alltid en mängd snaddar uti dessa. 
Aleuter på Beringön berättade mig, att merpa» (aleut. >issoh>) 
förekommer vid stränderna af denna ö. Troligen är det Ph. 
foetida. Alla andra sälarter, som ibland der anträffas, ära 
ditförda med drifis. 

Enligt uppgifter, som jag erbållit af tscbuktscberna, ynglar 
denna sälart i dessa trakter i april och maj. En ofödd unge, 
tagen ur en vid Irgunnuk den 12 — 14 februari fångad hona, 
vägde 2 |( 90 orV Den hade en längd af 340 m.m. från nosen 
till svansspetsen. Yngletiden är således här ungefär den- 
samma som på Island ^ och något senare än i Bottniska viken, 
der den enligt A. J. Malmgren inträffar mellan slutet af fe- 
bruari ocb slutet af mars. ' 

Till färgteckningen varierar snadden hår likasom annor- 
städes. Ett exemplar, som löjtnant Hovgaard såg den 11 maj 
vid tschuktschbyn Najtscbkaj och som hade blifvit dödadt 
samma dag, saknade fläckar. Kyggens mörka färg aftog 
småningom åt sidorna. Längd frän nosspetsen till spetsen af 
bakre extremiteterna nära 150 cm., största omkretsen bakom 
främre extrem. UX> cm. Den 31 maj sköts en hona uti en 
öppen ränna nära Ve^^s vinterstation. Den var på ryggen 

* Jft IJHjeborg, Svoriges och Norjpes RyjrOTki^nr I. Dftg]gtljuren, 

* OfVvr^ Äf K. Vei.-AkaiL l\^rhanai. ISt^i, pag. 148. 



VEOÄ-EXPSDZTIONEKa VETENSKÄPhlG Ä ABBETSK, 1^5 

svart med hvitgula elliptiska ringar. Längd frän nosspetsen 
till spetsen af bakre extremiteterna 162 cm. Specklagrets 
tjocklek omkring kroppens midt 40 — 15 m.m. I magen fans 
endast ett exemplar af en Hippolyte och en på midten itu- 
biten Ånmiodytes, som tschuktscherna kallade »etschengerad- 
Iin>. Kraniets största längd 171 m.m., bredd öfver kindbägarne 
106, mellanbalkens minsta tjocklek 5,5 m.m. Till tandbygna- 
den skiljer sig detta exemplar från det af Lilljeborg beskrifna 
derigenom, att det bar en liten spets på Irsta kindtanden 
framom den mellersta spetsen; på 2:dra och 3:dje kindtanden 
i öfre käken deremot ingen märkbar dylik. Denna spets på 
l.sta kindtanden (dock endast i underkäken) har jag äfven 
iakttagit på en skalle, som troligtvis härstammar från Ishafvet 
och förvaras uti Petersburgska Vetensk.-Akad. zoologiska mu- 
seum under N:o 878. Hos unga exemplar af denna art till- 
tager mellanbalkens tjocklek eller bredd hastigt bakåt. Der- 
igenom får det unga djurets skalle en från det äldres betydligt 
afvikande form, hvilket gifvit anledning till, att man i det 
Petersburgska museet upptagit alla skallar af Neva-exemplar 
(alla unga) under namnet Ph. annellata Nilss. och Ishafs- 
exemplaren under namnet Ph. foetida, anseende dem för olika 
arter. 

Phoca grcDnlandica O. F. Muller. 

Enligt dr Kjellman ' är Grönlandssälen Kariska hafvets 
vanligaste sälart och skall nästan alltid förekomma uti skaror 
på 20 — 30 stycken. En sådan skara kallade fångstmännen för 
en t?ö. Under Vega-expeditionen blef denna art ingen enda 
gång med säkerhet iakttagen. En säl, som vi eågo på afstånd 
liggande på ett isstycke under färden mellan Jugor schar och 
Hvit-ön, tillhörde måhända denna art. Huru långt öster ut 
den går vet jag icke. Ganska säkert är, att den icke före- 
kommer vid Tschuktschkusten, ty då hade vi ändå någon 
gång sett skinn eller skallar af den. »The distribution of 
this species in the North Pacific is not well known. Pallas 
(under the namn Phoca dorsata) records it from Kamtschatka, 
where its occurrence is also affirmed by Steller. Temminck 
mentions having examined three skins obtained at Sitka, hut 
adds that it was not observed by 'les voyageurs néerlandais* 

* Jfr Nordenskiöld, Redogörelse för en expedition till mynningen af 
Jenisej och Sibirien år 1875 (Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handl. Bd 
4 N:o 1) pag. 68. 



106 S0RDQVI8T, 8IBIB. I8HAfSKUSTEN8 DÅGGDJU B8FAUKA. 

in Japan. In the collections in the National museum from 
the North Pacific this species is unrepresented, the species thus 
far received from there being the following four, namely: 
Phoca vitulina, Phoca foetida, Erignathus barbatus and His- 
triophoca fasciata.» * I Petersburgska Vet.-Akad. zoologiska 
museum finnas några skallar och skinn upptagna under nam- 
net Phoca dorsata med uppgift, att de äro från Kamtscbatka. 
Dessa tillhöra utan tvifvel honor och unga hanar af Phoca 
fasciata. Se härom närmare under denna art. Tills vidare 
synes mig denna arts förekomst i Stilla hafvet vara högst 
osannolik. 

Phoca barbata O. F. Muller. 

Tschuktsch. Unadlj. 

Den 13 augusti observerades mellan Dicksons hamn och 
Tajmyrön en ensam storsal, som låg på ett isstycke. Norske 
fångstmannen Jonsen uppgaf, att han under vägen mellan 
Jenisej och viuterqvarteret vid åtskilliga tillfällen sett exem- 
plar af denna art. Åtskilliga tschuktschtält vid Pitlekaj voro 
delvis klädda med skinn af storsalen. Några storsälskallar 
funnos på stranden i närheten af viuterqvarteret. 

Mått i m.m. af två skallar af Ph. barbata från viuter- 
qvarteret. 



Nummer i Vega-expeditionens zoologiska katalog 

Längd frän främre kanten af os intermaxill. till condylens 

bakre kant 

Bredd vid mastoid-process 

Största bredd öfver okbågarne 

Afstånd från främre kanten af os intermax. till liamuli 

pterygoidei 

Afstånd från främre kanten af os intermax. till bakre 

spetsen af sista kindtanden 

Frilmre kanten af os intermax. till meatns auditorius 

Pålat o-maxillar-siitu ren till hamuli pteryg 

14om benens bredd vid bakre ändan af öfverkäkbenen 

Näsbenens längd 

Näsbenens bredd vid fronto-maxillar-sutur 

Näsbenens bredd i främre ändan 

Skallens bredd vid hörntänderna 

Mellanbalkens tjocklek 



435 

225 

139 
138 

128 

80 
165 
63,5 
57 

16 
21 
49 
28 



449 



229 
180 



133 

89 
169 

56 

52,5 

55,5 

14 
(23) 

44,5 

20 



Denna art skall enligt tschuktschernas berättelser icke 
förekomma vid deras kust om vintern, utan infinna sig vid is- 

* AUen, Pinnipeds, pag. 041. 



VEOA 'EXPEDIT J0KEK8 V ETKVBKAFLIGÅ ÄMBETE», 



107 



lossningstiden. De pästodo, att den lefver i stora flockar ; om 
vintern, då den häller sig långt ute i hafvet, skall den hafva 
blåshål i isen. 

Tschuktscher, hvilka jag frågade i början af juli, sade, att 
den då redan hade kommit, men att den höll sig längre ut 
ifrån sjelfva kusten. Norske fångstmannen Jonsen sade sig 
hafva sett en istorkobbe» några dagar innan vi lemnade 
vinterstationen, hvilket inträffade den 18 juli. 

Enligt L. von Schrenck förekommer den vid kusterna af 
södra delen af Ochotska hafvet och går t. o. m. in i Amur- 
floden. Troligen förekommer den vid Sibiriens hela kust 

Yngle tiden uppgafs af tschuktscher vara maj och juni. 
Detta sades af olika personer och skulle vara, ifall det be- 
kräftade sig, ett mycket intressant faktum. I Norge infaller 
nämligen storsalens yngletid om hösten. Fabricius uppgifver 
dock yngletiden i Grönland till slutet af april eller början af 
maj, och Malmgren anför, att man vid Spetsbergen den 31 maj 
erhöll en hona med fullgånget foster. ' Dessa äldre uppgifter 
skulle i förening med de af tschuktscherna meddelade utvisa, 
att storsalen har olika yngletid i det rent arktiska området 
mot i Norge, der den infaller om hösten. 

Phoca fasciata Zimmermann. 

Tschuktsch. Kedlidlin, 

m 

Första underrättelsen om denna intressanta sälart publi- 
cerades af Pennant (efter meddelande och teckning af Pallas) 
under namnet »Rubbon Seal> i första qvartoupplagan af >Hi- 
story of Qvadrupeds» år 1781. ^ År 1783 gaf Zimmermann åt 
Pennants >Rubbon Seal» namnet Phoca fasciata. ^ Ar 1800 
gaf Shaw ♦ åt denna säl samma namn, troligen utan att känna 
Zimmermanns arbete. Pallas beskref hanens drägt uti sin 
år 1811 utkomna »Zoographia Rosso-Asiatica» under namnet 
Phoca equestris. De bästa beskrifningar och afbildningar 
öfver denna art hafva dock lemnats af Leopold von Schrenck, * 
som äfven beskrifver honans och ungens drägt. 

» Lilljeborg, Sveriges och Norges Ryggradsdjur, 1 Däggdjuren, pag. 702. 

* History. of Quadrupeds l:et ed., 1781, II, pag. 523; Arctic Zoology, 
Vol. 1, 1793, pag, 193. 

' Geograph. Geschichte, Vol. III, pag. 277. 

* General Zoology, Vol. I, 1800, pag. 257. 

* Reisen und Forschungen im Amur-I^nde in den Jahren 18")4— 66. 
«:t Petersburg 1858. 



108 NOBDQViaT, aiSIJL ISHAFSKUaTENa DÅQODJURSFAUSA, 

Hittills har denna sälart varit känd endast till drägt och 
tandbygnad. Någon afbildning eller beskrifning af skallen 
har icke funnits. 

Den 21 juli 1879 erhöllo vi af tschuktscherna vid Lawrence 
bay skinnet och skallen af en kort förut dödad Ph. fasciata cT* 

Beskrifning på den då erhållna skallen (jfr bild. 16, 17, 18). 

Längd från öfverkäkens främre kant till bakre kan- 
ten af ena eondylen 200,5 m.m. 

Bredd öfver okbågarne 128 » 

5 > spendelen 129 > 

Mellanbalkens minsta tjocklek 11,5 > 

Betraktad ofvan ifrån har denna skalle en oval form, i 
det att största bredden är öfver spendelarne. Betraktar man 
skallen från sidan, så ser man midt på hjessan en svag upp- 
höjning, hvarifrån konturen framåt bildar först en obetydligt 
konkav och derpå en nästan rät linie till det ställe, der näs- 
benen begynna, hvarifrån konturen sluttar något mer. 

Bredden af foramen magnum 38, höjd 25 m.m., dess öfre 
kant bildar en båge. Foramina condyloidea posteriora, hvilka 
sitta på inre sidan af foramen magnum, äro stora. Nackbenets 
basilardel är sammanvuxen med bakre kilbenets corpus till 
ett stycke, mellan hvars delar man icke upptäcker någon sutur. 
Framom foramen magnum är nackbenets basilardel genom- 
bruten af ett i longitudinel riktning aflångt hål. På nack- 
benets sidodelar märkas de stora foramina condyloidea ante- 
riora, belägna omedelbart under condylernas främre ände. 
Processus paramastoideus bildar en bakåt och nedåt riktad 
kam. Från den något bakåt vikna och obetydliga cristte lamb- 
doidea) ändar utgår på hvardera sidan ned på nackbenet en 
hög och ytterst smal samt ganska kort kam. Processus ma- 
stoideus är stor. Den stora aflånga bulla ossea utskjuter 
öfverst en framåtriktad förtjockning, som omsluter örouöpp- 
ningen. Pars squamosa bildar en longitudinel ränna liksonj 
hos Phoca barbata, dock är den ofvanför belägna suturen 
mellan IjäUbenet och hjessbenet icke så upphöjd som hos 
denna. Mellanbalken har snedt afskurna och afrundade kan- 
ter. Från näsbenens spets går en smal ränna uppåt längs 
pannans midtellinie. Gombenens bakre kant är rak; dess 
crista nasalis är baktill långt skild från kilbenet. Näsbenens 
bakre, mellan pannbenen inskjutande del är litet kortare än 
den yttre, framom dessa liggande delen. Mellankäksbenen 
skjuta upp på sidorna om näsbenen. Öfverkäksbenets okbens- 



rrOA-EXPSDlTIOKEKS TETfUtaKAfLIGA AIIBKTEH. IDV 

utskott är mycket otståeDcle, snedt stäldt och tunt. Dä skallen 
betraktas uppifrån synes den bakre mynningen af den vida 
canalis infraorbitalis. Foramioa palatina äro belägna omedel- 
bart framom suturen. Foramina incisiva Aro ganska stora 



Fhoca fucikta. 

och betraktade framifrån nästan cirkelrunda. Tuberculum 
aoteorbitale är tydlig. Underkäken, som har sin största bredd 
mellan 3:dje och 4:de kindtanden, bildar på inre sidan en 
ränna, som går n&stan parallell med dess nedre kant. 

Af framtänderua äro de yttersta, isynnerhet de öfre i 



110 



NORDQVIST, SIBIJi. I8HAF8KU3rEN8 DAGGDJUaaFAUNA. 



käken, betydligt större än de mellanliggande; underkäkens 
äro betydligt mindre än öfverkäkens ; de äro alla kägelformiga 
med tillbakaböjd spets. Hörntänderna äro böjda och icke 
särdeles starka. De äro nästan af samma storlek som ho» 
lika stora exemplar af Ph. groenlandica. Kindtänderna äro 
små, kägelformiga och försedda med en längskant fram- och 
baktill. Första kindtanden är enkel, de följande hafva ingen 
eller en knapt märkbar spets framför hufvudspetsen och en 
liten spets bakom den. Sista kindtanden är trubbig och knöl- 
formig. Alla kindtänder, utom den första, hafva två rötter. 
Uti Petersburgska Vetensk.-Akademiens zoologiska museum 
finnes en skalle af denna art från Kamtschatka förvarad under 
namnet Ph. equestris. Den skiljer sig endast obetydligt från 

den af oss från Lawrence bay hämtade 
skallen, så att något tvifvel om artiden- 
titeten icke kan komma i fråga. Bland 
sådana individuela afvikelser må näm- 
nas, att gombenens bakre kant bildar en 
oregelbunden något konkav linie, att 
mellanbalkens kanter icke äro så afrun- 
dade framtill som på Vega-exemplaret, 
att underkäken har sin största bredd 
mellan 4:do och 5:te kindtanden, och att 
några kindtänder (utom första och sista) 
hafva en eller två spetsar bakom hufvud- 
spetsen. 

Men utom denna skalle finnes uti 
Petersb. Vet.-Akademiens zoologiska mu- 
seum några sälskallar, som blifvit upp- 
tagna under namnet Ph. dorsata. Dessa skallar afvika — på 
några små individuela afvikelser när — icke alls från ofvan- 
beskrifna tvänne skallar. Till en del af dessa skallar (N:o 
866) finnes äfven skinnet (N:o 1924, 9)- På ryggen har det en 
något otydlig sadelformig teckning, som slutar med en spets 
i nacken. Ofvanstående bild 19 gifver ett ungefärligt begrepp 
om fördelningen af färger. 

Skinnets längd från nosspetsen till ändan af bakre extre- 
miteterna ungefär 12 d.m. 

Hos ett annat exemplar, N:o 1925, ?, är ryggen också grå- 
brun, men sadelformen är otydligare. Dock saknas icke heller 
här den månformiga begränsningen på sidorna, en ljusare 
fläck i nacken och ett ljust tvärband öfver bakryggen. Detta 
exemplars längd är något öfver 14 d.m. 




Bild 19. 

Schematisk bild af 

färgteckningen hos 

Phoca fasciata. 



YEGA-EXPEDITIONEKS VETES SKAPLIG A ARBETES, 111 

Ett tredje exemplar, också upptaget under namnet Pb. 
dorsata (N:o 1926, (f\ bar den sadelformiga teckningen skarpt 
begränsad. Exemplaret är uppstoppadt och uppstäldt i mu- 
seet. Måhända bar det blifvit något blekt häraf, åtminstone 
är sadeln gråare än bos föregående exemplar och den öfriga 
kroppen nästan gråbvit. 

Af L. von Schrencks beskrifning framgår, att nyss om- 
nämnda skinn tillhört honor och en ung hane af Ph. fasciata. 
Då jag icke här har till hands v. Schrencks arbete, vill jag 
anföra Allens * öfversättniug af den förres beskrifning. 

^AduU femaHe. — Uniform påle grayish-yellow or grajdsh- 
brown, with the exception of an obscure narrow transverse 
whitish band across the lower portion of the back. The extre- 
mities and the back are darker, with a faint indication of the 
dark 'saddle' — mark seen in the male. Young, — The young 
of both sexes are said to resemble the adult female.^^ 

Af det ofvan sagda framgår, att de i Petersburgska Vet.- 
Akademiens museum under namnet Ph. dorsata upptagna 
skallarne och skinnen böra hänföras till Phoca fasciata Zimm. 
Månne icke Pallas, förledd af den ungefärliga likheten af ryg- 
gens teckning, hänfört skinn af honor och unga hanar af 
Ph. fasciata till sin Ph. dorsata = Ph. groenlandica? Der- 
igenom skulle äfven förklaras hans uppgift, att Ph. groenlan- 
dica förekommer i norra delarne af Stilla hafvet, hvilket åt- 
minstone tills vidare icke torde vara säkert konstateradt, 
äfvensom att han icke känner honan af sin Ph. equestris = 
Ph. fasciata. 

Denna sälart tyckes förekomma uteslutande uti Berings 
och Ochotska hafven. Den nordligaste punkt, der vi anträffat 
den, var mellan kap Serdze-kamen och Ostkap, der vi om afto- 
nen den 19 juli sågo en hane, som låg på ett isstycke. Föl- 
jande afton, då vi voro utanför Lawrence bay, sågos äfven 4 
eller 5 exemplar. Enligt v. Schrenck skall den i söder gå 
ända till Sachalins södra spets, som ligger på 46° n. br. 

Yngletiden inträffar enligt tschuktschernas uppgift i maj 
eller juni. 

Cervus alces L. 

Tschuktsch. Opka, 

Vid Ryrkajpija (C. North) fans på en offerplats basaldelen 
af ett par elghorn med ett stycke af skallen. Möjligt är, att 

* Pinnipeds, pag. 677. 



112 KORDQVIST, 81 B IB, I8BAF8KU8TBS8 DAGG DJU B8FAUKA, 

djuret icke blifvit dödadt i denna trakt, utan hämtadt söder 
eller vester ifrån, från någon skogstrakt, v. Wrangel upp- 
gifver, att den förekommer i skogarne vid Kolyma. Detsamma 
sades äfven af tschuktscherna, äfvensom att den fans vid 
Anadyr och i skogarne mellan dessa båda floder. 

v. Middendorfif bar påvisat, att elgens utbredningsområde 
i Sibirien under senare tider blifvit mindre än det förut varit. 
I NO ser det dock ut, som om den ännu skulle gå så långt 
skogarne räcka, och måhända förirrar den sig till och med 
ibland utom skogsgränsen. På Lenaflodens östra strand, der 
den ännu nyligen skall hafva gått till skogsgränsen, har den 
enligt Czekanowsky * dragit sig söder ut. 

Rangifer tarandus (L.) Lilljeb. 

Tschuktsoh. [Korang - tamreti. 

\Adljudlju — vildren. 

På .Hvitön sågs en mindre hjord om ungefär 10 vildrenar. 
Vid Dicksons hamn sköts en. På Tajmyrön såg löjtnant 
Brusewitz omkring 30 renar. Dessutom sågs en mängd ren- 
spår vid landningsstället den 13 augusti mellan Dicksons 
hamn och Tajmyrön samt på kap Tscheljuskin. Enligt tschuk- 
tschernas utsago går vildrenen om sommaren ner i stora 
skaror till kusten af Ishafvet. Om vintern skola endast en- 
staka exemplar stanna qvar i bergstrakterna närmast kusten ; 
de fleste draga deremot längre söder ut. Den 23 mars sågo 
löjtnant Brusewitz och jag under en exkursion 20 — 30 eng. 
mil från kusten på höjden Hotschkanranga två färska ren- 
spår, hvilka enligt tschuktschen Nottis påstående voro af två 
dylika, efterblifna vildrenar. 

Tamren hafva vi under Vega-expeditionen sett hos samo- 
jederna och ryssarne vid Jugor schar och hos rentschuk- 
tscherna. Befolkningen vid Jugor schar, som kommer dit 
endast för sommaren, men om vintern vistas i Pustosersk vid 
Petschora, hade förlorat ofantligt mycket renar genom sibiriska 
pesten, som de senaste åren härjat i dessa trakter. En samo- 
jed hade af 1,000 renar qvar endast 200. Den största ren- 
hjorden i dessa trakter uppgafs till 1,000 renar. Deremot 
sades de i Ischimsk boende syrjänerna äga hjordar, som upp- 
gå ända till 4—5,000 stycken. 

För att gifva ett begrepp om de samojediska tamrenarnes 



» Ryska Geograf. SäUsk. Isvestija, 1875, pag. 831. 



YKGÅ-EXPED IT JONENS VETENBKAPLieA ABBETEN, 



llS 



storlek vill jag här meddela några mått tagna vid Chabarova 
<Jugor schar): 



1. 

3. 
4. 
o. 



Kroppen* längd 

fVin crisU 

oeclpiulia till 

•vantapetseu 

I o.m. 



150 
140 
140 
140 
150 



HafvadeU 

' längd. 



Kroppena höjd 
öfvor bogarne. 



40 
37 
40 
AK) 
43 



103 
103 
100 
103 

108 



Ryska resande hafva uppgifvit, att tschuktscherna och 
korjakerna äga ofantliga renhjordar, som uppgå till 10,00() 
renar och mera. Sjelf har jag aldrig sett så stora hjordar. 
De rentschuktscher, som nomadisera på Tschuktschhalfön, 
hafva i allmänhet små hjordar. De största, som vi sett, upp- 
gingo till 3—400 djur. 

Af nedan upptagna mätningar framgår, att den tschuk- 
tschiska tamrenen är betydligt mindre än såväl samojed- som 
lapprenen. 

Mått af två tschuktschiska tararenar: 



• 


Kroppens längd 

från nosspeUen 

tlU svanaroten 

i cm. 

178 
1G2 


Härbudets 
längd. 


Kroppens böjd 
öfver bogame. 


1 


41 
39 


98 
94 


»é9 •••••«■•■•«••••••••«•■••••«••••■••■••••••«•••••• •• 



Dessa båda renar mätte jag den 22 maj. De voro uti 
öfvergång från vinter- till sommardrägt. Från nosen till och 
omkring hvardera ögat voro de bruna. Bukens sidor hade 
äfven fått en brun anstrykning. Dessutom voro de bruna på 
en del af ryggen. Hornen voro ännu ganska små. Den, som 
hade de längsta, hade dem något öfver en fot långa. De voro 
hos båda öfvervuxna med ett tätt mörkbrunt hår. 

Den 28 april hämtade en tschuktscli till oss tvänne slag- 
tade tamrenar. Hudarne mätte den ena 125 etm., den andra 
104 cm. från nosspetsen till svansroten. De voro således 
ännu icke fuUvuxpa. Den ena huden var på 80 ställen ge- 
nomstungen af renflugor, hvilka dit lagt sina ägg. 

På en den 17 juni af dr Almqvist köpt tschuktschisk 
tamren har jag tagit följande mått: 

8 



114 NOBDQVIST, alBIR. iSBAFaXUSTENS DÅiSGDJUE8FAUK A, 

_ 

Nackknölen — svansroien 1,200 m.m. 

. > — nosspetsen 378 > 

Nosspetsen — ögats främre vinkel \ 206 > 

Ögats längd 28,5 

Ögats bakre vinkel — närliggande horns bas 70 > 

Ögats främre vinkel — närliggande horns bas 88 > 

Afståndet mellan ögonens inre vinkel 124 -> 

> > hornens bas 60 > 

Hornens bas — nosspetsen 283 > 

Örats längd med håren, räknad fr. yttre sidans bas 147 ^ 

Hårens längd på öronspetsarne 18 > 

Afståndet mellan öronens inre basalkanter 123 > 

Nosspetsen — örats främre basalkant (längs sidan) 310 » 

Hornens längd 255 > 

Hufvudets omkrets öfver pannan och under kä- 
karne 530 > 

Halsens omkrets bakom öronen 460 > 

Frambenets längd från skulderleden 742 > 

Frambenets längd från armbågen 610 > 

Frambenets längd från handleden 320 > 

Längden af frambenets klöf, räknadt från främre 

spetsen till dess bakre öfre kant 78 

Längden af frambenets lättklöf 65 > 

Kroppens omkrets bak bogen 1,018 ^ 

Svansens längd utan hår 103 > 

Vi hafva från resan hemfört ett fullständigt skelett och 
dessutom en skalle af tschuktschiska tamrenen. Olyckligtvis 
har skallen till skelettet blifvit mycket illa skadad derigenom 
att nosen krossats, så att den blifvit ganska litet användbar. 
Här nedan har jag jämfört den fullständiga skallen med skal- 
lar af spetsbergs- och lapprenen. 



L'ftngd från nosspetsen — crista occipitalis 
iJlngd frän nosspetsen — condylens bakre 

kant 

Bredd öfver de bakre orbitalkanterna ' 

Längden af näsbenen 



TBchuk- 
tschisk 
tamren. 



365 

352 
167 
131^ 



T 



Spetbergs- 
ren. c^ 

320 m.m. 

— — > 

löO > 

92 > 



VKOA-KXPEDJTJONEJia VXTKK8KAFLJQA ÄMBETES, 



115 



Tachiik- 
Uchiak 
tamren. 


Spetsbergs- 
ren. o" 


62 


44,5 m.m 


60 


52 » 


129 


113 » 


37. 




41 




106 


— } 



Bredden at näsbenen 

Afständ mellan hornens vidfästning 

Pannbenens längd 

Bredden af choanse narium 

Höjden af choanse narium 

Längden af apertura nasi 



Apertura nasi innehålles i skallens längd hos tschuk- 
tschiska tamrenen 4 gånger, hos spetsbergsrenen litet öfver 3 
gånger. På vår tschuktschiska tamren s skalle är nackbenets 
höjd öfver condylens nedre kant till öfre kanten af crista 
occipitalis 82 m.m. Från bakre kanten af crista occipitalis 
till nackbenets främre kant är ungefär 55 m.m. Från främre 
kanten af meatus auditorius till främre ändan af os zygoma- 
ticiim är 55 m.m. Horisontela bredden af os zygom. 6 m.m., 
vertikala höjden något öfver 4. Nackbenet är nästan lika 
stort som på ett lika stort lappskt renkranium. Os zygoma- 
ticum är längre hos lapprenen (63 m.m.). Os maxillare supe- 
rius är lika bredt som hos lapprenen (80 m.m.). Os inter- 
maxillare + os supraraaxillare accessorium äro på öfre sidan 
122 m.m.; i munhålan äro mellankäksbenen 86 m.m. Nästan 
precis lika långa äro de hos lapprenen. Näsbenen äro hos 
tschuktschrenen ungefär 20 m.m. längre än hos lapprenen, 
men bredden är nästan densamma. Apertura nasi är den- 
samma hos tschuktsch- och lapprenen. Ögonhålans horison- 
tela diameter (50 m.m.) och den vertikala (48) äro något större 
än hos lapprenen. Orbita är något mindre (smalare) än hos 
lapprenen. Afståndet mellan pannbenens foramina är lika hos 
båda. Afståndet mellan foramen infraorbitale och intermaxillar- 
benets främre kant (120) är obetydligt mindre än hos lapp- 
renen. Skallens bredd öfver bakre orbitalkanterna är nästan 
densamma (något större hos lapprenen). Afståndet mellan 
kind- och hörntänderna är nästan lika. Underkäkens största 
längd hos tschuktschrenen 328, hos lapprenen 323 m.m. (mätt 
från process, coronoideus). Afståndet från ledknappen till 
underkäksspetsen är lika. 



116 N0RDQVI8T, 8IBIB. 1 8HÅF8KU8TEKS DAGGDJV88FÅUS A. 

I det följande har jag jämfört det öfriga skelettet af en 
tschuktscbren, en spetsbergs- och en lappren. Tschuktsch- 
renen är ej densamma, hvars skalle jag nyss beskrifvit. 



Tacbaktach- 
ron. 


Bpeuberg*- 

ren. 


Lappren. 


217 


• 
195 


230 


201 


213 


248 


131» 


141 


187 


34 


32 


35 


230 


200 


248 


274 


245 


314 


182 


133 


-192 


151 






261 






115 






283 


249 


SOC 


243 


197 


270 



Längden af humems 

» » Bcapola 

Bredden af > 

» » collum scapulse 

Längden af radius 

» > ulna 

Ob metacarpi medium + de båda accesso 

riaka metacarpalbenen 

Bäckenets längd 

» största bredd 

> bredd öfver acetabuli främre kan- 
ter 

Längden af tibia 

• > tarsus + accessor 

På skulderbladet är spina ocli acromion mest utveckladt 
hos den lappska, dernäst bos spetsbergska ocb minst bos 
tschuktscbrenen. Humeri extremiteter äro gröfst bos den 
tscbuktschiska, dernäst bos lapp- ocb minst bos spetsbergs- 
renen. Mellandelen är såväl hos spetsbergs- som lapprenen 
smalast närmare nedre ändan. Hos tschuktscbrenen är mel- 
landelen mera jämnbred ocb smalast i midten. Höftbenens 
vingar äro mest utåtvridna bos lapprenen, minst bos tschuktscb- 
renen. 

Som af det föregående synes, förefinnas åtskilliga olik- 
heter uti skelettdelarnes proportioner mellan de mätta exem- 
plaren af tschuktscb-, spetsbergs- ocb lapprenen. Då jag till 
mitt förfogande endast haft ett enda skelett af tschuktscb- 
renen, är det omöjligt att ännu afgöra, om denna konstant af- 
viker från de båda former af renen, med hvilka jag jämfört 
den, eller om afvikelserna endast voro individuela. 

En högst egendomlig omständighet är, att tschuktscbrenen 
enligt infödingarnes enstämmiga påstående saknar gallblåsa. 
Detsamma är enligt dr King äfven fallet med den amerikanska 
tundra-(barren ground-)renen. Hr landssekreteraren K. Hil- 
dén i Uleåborg har godhetsfuUt meddelat mig, efter att hafva 
frågat »flere med renskötseln förtrogna personer, hvilka ned- 
slagtat hundratals renar», att gallblåsa alldeles säkert före- 



Defekt, troligen något bredare. 



rE6A-EXPEDITI0»ENa VETEN8KAPLIGA ARBETEN. H7 

finnes hos vår vanliga lappren. Här föreligger således en 
märklig olikhet mellan den ostasiatiska och amerikanska 
tundrarenen å ena sidan och den lappska renen å den andra. 
Huru andra renraser förhålla sig i detta afseende torde icke 
ännu vara undersökt. 

I följd af allt det ofvan anförda är jag böjd att antaga, 
att den i nordöstra Asien förekommande* renen tillhör en från 
den europeiska renen fullkomligt skild ras, måhända den 
samma som äfven är utbredd i det arktiska Amerika. Af det 
i inledningen på tal om renarnes vandringar sagda synes 
framgå, att i Sibirien finnas flere renraser, hvilka dock tills- 
vidare äro fullkomligt oundersökta. 

Ovis montana Desm. ? 

Tscbuktsch. Ktepadliru 

Tschuktscherna vid vinterqvarteret sade, att detta djur 
förekommer uti bergstrakterna söder och vester ut. 



•t- 



BIDRAG 



TILL 



JAPANS FOSSILA FLORA 



AF 



A. O. NATHOBST. 



(hArtill TAKL. 4—1».) 



oStc- 



1. 

Floran vid Mogi. 

A. Allmänna anmärkningaj* och slutsatser. 

Af Vega-expeditionens geologiska resultat är utan tvifvel 
upptäckten af en rik, yngre tertiär eller möjligen qvartär flora 
vid Mogi i närbeten af Nangasaki på Japan det förnämsta. 
Dels saknade man förut fullständigt hvarje kännedom om Ja- 
pans tertiära vegetation, dels har upptäckten af tertiära och 
qvartära bladaftryck i detta land på grund af åtskilliga växt- 
geografiska spörsmål länge emotsetts med en viss spänning. 
Ty dessa skulle afgöra, om de åsigter rörande ursprunget af 
Japans nu lefvande vegetation, som på visst håll gjort sig 
gällande och enligt hvilka densamma vore en qvarlefva af en 
dermed ganska likartad tertiär flora, på samma gång de for- 
drade, att istidens temperaturnedsättuing icke sträckt sig hit 
eller här utöfvat något inflytande på vegetationen, vore riktiga 
eller icke. På grund af fyndortens läge på södra delen af 
ögruppen — vid ungefär 33° n. lat. — samt på grund af florans 
allmänna karakter kan man draga oväntadt vigtiga slutsatser 
i berörda hänseende, och det var derför en särdeles lycklig 
omständighet, som lät professor Nordenskiöld upptäcka just 
deita växtförande lager på just denna plats. 

Som sagdt hade man före Vega-expeditionen ingen känne- 
dom om förekomsten af tertiära bladaftryck i Japan. Deremot 
hade Geyler beskrifvit 15 arter juraväxter, * insamlade af 
Rein >aus dem oberen Thale des Tetorigawa der Provinz 
Kaga in der Landschaft Hokurokudo auf der Hauptinsel Hons- 
hiu (fälschlich Nippon genannt) des Japanischen Inselreichs». 
Denna flora visade sig närmast öfverensstämma med Jura- 
floran i Ostsibirien, men innehöll dock några nya arter, af 
hvilka Podozamites Reinii är den märkligaste. 



* H. Th. Geyler, Ueber fossila Pflanzen aus der Juraformation Ja- 
pans. Palaontographica. N. F. IV. 6. (XXIV.) Mit 6 Tafeln Abbildungen. 



122 NATHORST, JAPAK8 FOSSILA FLORA, 



Utom dessa växter hade Rein äfven hemfört ett tertiärt 
hladaftryck från »Nikawa, Nippon», hvilket sedermera af 
Geyler identifierats med Carpinus grandis Unger. * Under 
våren 1881 lemnade äfven jag det första meddelandet om de 
af Nordenskiöld upptäckta växterna.' De slutsatser, till 
hvilka jag kommit, omnämnas i korthet af Nordenskiöld i 
dennes redogörelse för Vega-expeditionen, der äfven träsnitt 
af några af hladen meddelas. ' 

Detta torde vara allt» som hittills publicerats angående 
Japans fossila flora. Godfrey omnämner visserligen,* att 
hladaftryck förekomma tillsammans med kollagren på Kiousiou 
och s^er, att de ådagalägga, att kolen tillhöra kritformationen. 
Då bladen ej äro beskrifna, äj dock denna uppgifts tillförlit- 
lighet ännu osäker, men förekomsten af vida yngre växtafbryck 
vid Mogi behöfver Tisst icke anses tala emot riktigheten af 
Godfreys mening; ty det är ju mycket möjligt, att såväl 
kolförande kritlager som tertiärlager finnas på Kiousiou i 
hvarandras närhet. 

Växterna från Mogi äro dock icke de enda, som af Nor- 
denskiöld hemförts från Japan. I en japansk kuriositets- 
samling har han anträffat en stuff, innehållande några mest 
fragmentariska blad, bland hvilka dock en Ulmus (Mieroptdea), 
identisk med eller närstående parvifolia Jacq., ganska säkert 
kan igenkännas. De öfriga bladen äro obestämbara och utgöras 
dels af några Corylusliknande, dels af några Carpinusliknande 
fragment. Samtliga dessa blad kunna mycket väl tillhöra i 
Japan ännu lefvandé arter. Den bergart, i hvilken de före- 
komma, är mycket hård med mussligt brott, på ytan brunaktig, 
inuti blågrå. Den har ett flintlikt eller jaspislikt utseende, 
men enligt mikroskopisk undersökning af professor Brögger 
är den rik på plagioklas och är antagligen en sammansintrad 
vulkanisk aska. 

Vidare har Nordenskiöld insamlat blad vid kolgruf- 
vorna på ön Takasima några kilometer från Nangasaki. Dessa 



* H. Th. Geyler. CarpiniiB grandis Unger in der Tertiftrformation Ja- 
pans ^Botanische Mittheilungen von Dr H. Th. Geyler. Frankfdrt am Main 
1881) meii afbildning af bladet. 

^ A. G. Xa t hors t, Förutskickadt meddelande om tertifirfloran vid 
Nangasaki på Japan. Iveologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 
Bd V. sid. 539. 

' A. £. Nordenskiöld, Vegas ftrd kring Asien och Europa. Senare 
delen, sid. S93. 

* On the geologr of Japan. Qoarterly Jonmal Geo). Soc. London. Vol. 
ai. 1878. 



VEGA-KXPBDIT10NXN8 VETEVBKAPLIGÅ ARBETEN, 123 

blad äro dock i de flesta fall så illa bevarade, att de ej tillåta 
säker bestämning. De omnämnas närmare och afbildas delvis 
längre fram, här må vara nog att påpeka, att de måste vara 
af en helt annan ålder än bladen vid Mogi, och möjligen är 
det dessa, om hvilka Godfrey menar, att de skola tillhöra 
kritperioden. I alla händelser tala de om ett varmare klimat 
iln floran vid Mogi. 

Dessutom fOrtjena omnämnas några bladaftryck från Japan 
utan närmare angifvande af lokalen, hvilka finnas i Berlins 
mineralogiska museum, och hvilka genom professor Da mes' 
«tora beredvillighet stälts till min disposition. De beskrifvas 
längre fram i ett tillägg. Den bergart, i hvilken de förekomma, 
År särdeles lik den väx tfö rande bergarten vid Mogi, och de 
kunna möjligen härröra från någon annan fyndort i närheten. 
Plorans sammansättning talar icke egentligen emot en samtidig- 
het, ehuru ingen gemensam art förefinnes. Dock synes den 
Fckgus som här förekommer vara närmare beslägtad med Ja- 
pans Fagus Sieboldii, och det är derför antagligt, att denna 
flora är yngre än den vid Mogi. Den innehåller för öfrigt 
C<istanea, Acer, Älnus, Ulmus ? eller Bettda ? samt ett par andra 
ej närmare bestämbara blad. Denna flora är således ganska 
tempererad. 

Emellertid äro äfven från nordliga Japan tertiärväxter 
insamlade och af kompetent person undersökta, ehuru visser- 
ligen ännu ej beskrifna. Professor Leo Lesquereux i Colum- 
bus, Ohio, har nämligen skriftligen meddelat mig, att han af 
mr Lyman vid Japans geologiska undersökning erhållit åt- 
skilliga växtaftryck till bestämning. Flertalet härstammade 
från Yeso och tillhöra följande arter: ' 

Equisdum sp, 

Sequoia Langsdorffii B ro ngn. sp. ymnig. 

Foptdtis arctica Hr. 

> n. sp. 
Juglans acuminata var. latifolia H r (?). 
Fagus sp. fragment. 
Quercus plaiania H r (?) fragment. 
Alnus nostratum Ung. (?) fragment. 
Carpinus grandis Ung. 
Plåtarna Guillehnae Göppert(?) fragment. 
Acer sp., 

och från Nippon: 

1 Professor Lesquereux har godhetsfuUt tillåtit mig omnämna detta. 



124 NÅTHORST, JAPANS ¥0881 LA FLORA, 

Lastrtea cfr styricica Hr. 

Taxodium distichum miocenum Hr, 
således en flora, som på det närmaste ansluter sig till Sacha- 
lins miocena. 

Saehalins tertiärflora är bekant genom tvänne arbeten 
af Heer; ^ de fossila växterna äro insamlade vid Dui och 
Mgratsch på vestkusten, i närheten af 51:sta breddgraden. In- 
samlingarne äro till större delen gjqrda af Fr. Schmidt och 
P. v. Glehn, dels äfven på föranstaltande af amiral Furu- 
hjelm. Inalles känner man från Sachalin 74 arter, af h vilka 
41 hafva motsvarigheter bland nu lefvande växter, nämligen 
sådana som förekomma dels inom Amerika, dels inom Asien 
och Japan. >Die miocene Flora von Sachalin hat daher ein 
entscbieden asiatiscb-amerikanisches Gepräge und ist aus 
Arten zusammengesetzt, welche in diesen beiden Welttheilen 
ihre lebenden Repräsen tanten ausweisen.» 18 arter äro gemen- 
samma med miocenfloran i Alaska och äro ett ytterligare stöd 
för den af Heer redan förut uttalade åsigten, att en land- 
förbindelse under den miocena tiden egde rum mellan Asien 
och Amerika öfver det nuvarande Berings sund. 27 arter till- 
höra äfven den miocena arktiska floran. Vid jämförelse mellan 
Sachalins nu lefvande vegetation och dess miocena framgår, 
att den senare talar för ett varmare klimat, ehuru visserligen 
allt jämt ett tempereradt. Under det att skogarne vid Dui 
nu hufvudsakligen utgöras af pilar, björkar, alar och aspar 
samt mindre allmänt almar, ekar och lönnar, herskade under 
den miocena tiden derstädes äfven bokar, björkar, popplar, 
almar och lönnar jämte valnötsträd, lindar, magnolior, en 
StercuUa, Sophora samt Prunns-aTiev med ständigt grönskande 
blad, h vartill komma en cycadé (Nilssonia), Cinnamomum (?), 
Saphidtis, Cassia och Smilax, De sistnämnde gifva äfven denna 
flora en varmare prägel än Alaskas miocena, men Heer anser, 
att denna skilnad ej är så stor, som man kunde väntat sig, 
och att det derför är sannolikt, att klimatet under den mio- 
cena tiden i dessa trakter mellan 50° och 70° n. bredd var 
temligen likformigt. ^ Redan vid undersökningen af Alaskas 

' Heer, Primitise Florae Foseilis Sachalinensis. Miocene Flora der Insel 
Sachalin. Mémoires de TAcad. Impér. des Sciences de St. Pétersbourg. 7:e 
Serie, tome 26 N:o 7 och Beiträge zur miocenen Flora von Sachalin. Kongl. 
Svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar Bd 15. N:o 4. Båda äro in- 
tagna i Flora fossilis arctica Bd 5. 

^ Å andra sidan skulle den anförda omständigheten kunna förklaras 
pä annat sätt, om man finge antaga, att den miocena floran vid Dui vore 
något yngre än floran pä Alaska. 



VEGA-EXFRDiriOKKNS VB7'EKSKAFLIGÅ AU BET EK, 125 



fossila flora hade Heer påpekat, att isotermerna under den 
miocena tiden — liksom äfven nu är förhållandet — vid Be- 
rings sund måste hafva gått sydligare än i Europa, och att 
sålunda förstnämnda trakter äfven då vore relativt kallare 
än de senare. Detta bekräftas ytterligare af miocenfloran på 
Sachalin och framgår isynnerhet genom en jämförelse med 
Kixhöfts och Samlands motsvarande floror. Ty ehuru de sist- 
nämnda lokalerna ligga 5 breddgrader nordligare än Dui, har 
-deras fossila flora dock en vida sydligare prägel; den inne- 
håller flere jpVcw^-arter, laurineer, proteaceer, myrsineer, sapota- 
-ceer, myrtaceer och en Gardenia, Också är det gemensamma 
antalet arter med de arktiska trakternas miocena flora relativt 
mindre. 

På Asiens fastland har Schmidt äfven inom Mandschuriet 
och Amurlandet upptäckt miocena växter. ^ I förstnämnda 
provins äro de funna dels vid 43** n. bredd vid Possietviken, 
på gränsen mot Korea, dels vid Kengka-sjön vid 45** n. bredd. 
De äro dock helt få, på förra stället Taxodium distichum mioce- 
^um, Sequoia Langsdarffii, Osmunda Heerti, en Poptdus, Bex, 
Rhamnus och LeguminositeSy på det senare tvänne JPinii^-arter, 
Planera Ungeri och Acer sp. I Amurlandet träffades växterna 
vid floden Burejas nedre lopp vid ungefär 52° n. bredd. Äfven 
de härstädes funna arterna äro helt få, Taxodium distichum 
-miocenum, Populus arctica, P, Richardsonii, Betula sp., Laurus 
Schmidiiana och Bi^spyros sp., af hvilka de tre förstnämnda 
tillhöra den miocena arktiska florans mest utbredda arter. 
Några vid Baikalsjön afj. Czerski funna växter äro knap- 
past bestämbara, dock äro såväl Carpinus grandis Ung. som 
Trapa boredlis Hr antagligen för handen;- denna fyndort är 
äfven belägen vid 52° n. bredd. I guvernementet Jenisejsk 
upptäckte Lopatin i närheten af byn Simonova vid 56° n. 
bredd 18 arter miocena växter, ^ af hvilka några, såsom Glyp- 
tostrobus Ungeri, Platanus Guillélm(e, Diospyros brachysepala och 
anceps m. fl., tillhöra bekanta miocena arter, under det att 
andra äro för lokalen egendomliga. Gemensamma arter med 
Sachalin har dock denna fyndort icke. De tre förstnämnda 



* Heer, Beiträge ziir fossilen Flora Sibiriens und des Amurlandes. 
Mém. de TAcad. Impér. des Sciences de St. Pétersbourg. 7:e Serie, tome 
26 N:o 6, sid. 48. Abtheilung 6. Tertiäre Pflanzen aus dem Amurlando 
und der Mandschurei. Äfven denna uppsats i Flora fossilis arctica Bd 5. 

* Heer. Miocene Flora von Sachalin, sid. 5, not 2. 

■ Heer, Beiträge zur foss. Flora Sibiriens l.c. sid. 36. Abtlieil. 5. Mio- 
cene Pflanzen aus Stld- West-Sibirien. 



126 SATH0R8T, JAPAMB FOB&ILA FLORA. 

växterna finnas i den miocena arktiska floran, men i sin hel- 
het här floran en varmare prägel och utgöres äfven af en 
blandning af asiatiska och amerikanska element Den miocena 
flora, som Czekanowski upptäckt vid Lena pä 65'' ö' n. bredd,^ 
är ännu mycket ofullständigt känd; Taxodium disiidium mioce- 
num är nästan den enda säkert bestämbara art, som tillhör 
någon förut bekant miocen växt. Floran räknar endast 9 arter. 

På Kamtschatka har en tertiär växtförande formation en 
mycket ansenlig utbredning längs halföns vestra sida. Vid 
58^ nordlig bredd har Ermann redan 1829 samlat åtskilliga 
bladaftryck, hvilka blifvit bestämda af Göppert; bland dessa 
förekomma Taxodium distichum miocemtm, Alnus Kefersteinii och 
Juglans acuminata äfven såväl i Sachalins som Alaskas miocena 
flora. De växtförande lagren skola enligt Pallas sträcka sig^ 
ända till GSf"* n. bredd, der bladaftryck ännu äro allmänna. ^ 

Sachalins tertiärflora närstående är den miocena floran på 
Alaska, ' af hvars 56 arter 18, eller 32 % , äfven ingå i den 
förra. Afven Alaskas fossila flora visar en blandning af 
amerikanska och asiatiskt-europeiska typer, af hvilka dock de 
förra äro öfvervägande. Fyndorterna äro belägna vid ungefär 
QKP n. bredd, och flertalet växter äro insamlade af bergmästare 
Hj. Furuhjelm. Med den arktiska miocena floran äro 20 
arter eller 36 % gemensamma. Åtskilliga typer bevisa säkert» 
att klimatet äfven här under miocentiden måste hafva varit ej 
obetydligt varmare än nu, men subtropiska former förekomma 
icke, och egendomligt nog återfinnas just dessa varmare typer 
vid Atanekerdluk på Grönland vid 70° u. bredd samt vid 
Mackenziefloden på GSf n. bredd. Heer sluter härutaf, att 
isotermen för en årlig medeltemperatur af + 9** C, hvilken 
fordras af de på alla dessa ställen förekommande växterna,, 
har på Grönlands vestkust under miocentiden gått vid l(f n. 
bredd, vid Mackenziefloden vid 65"" och vid Alaska ungefar 
vid 60*. 

Gå vi vidare söderut längs Stilla oceanens östra sida, äro 
fossila växter af Heer, Lesquereux och Newberry be- 
skrifna från Vancouvers ö och britiska Columbien, men då de 
slutsatser, till hvilka de olika författarno kommit, äro hvar- 
andra motsägande, torde det vara säkrast att i enlighet med 



^ Heer, l.c. sid. 30. Abtheil. 4. TertiAre Pfianzen von Tschirimyi-Felse» 
an der Lena. 

' Jfr Heer, Flora fossilis alaskana, sid. 10, noten. K. Svenska Vet.- 
Akademiens Handl. Bd 8. N:o 4. 

■ Heer, l.c. 



VSGA-EXPEDJTIONEJfa VKTBNaKAPLIOA ARBETE IT. 127 

Heers förslag^ af vakta det utslag, som kan komma att gifvas 
af ett framtida rikligare material. Ännu längre söder ut är en 
pliocen flora funnen i de guldförande gruslagren i landskapen 
Nevada och Toulumne inom Californien. Enligt den redo- 
görelse, som öfver densamma lemnats af Lesquereux, ' in- 
gå i denna floras 50 arter äfven några miocena, men dessa 
äro att anse såsom enstaka qvarlefvor från den mellersta 
tertiära tiden, ty flertalet öfriga arter äro närmast besläktade 
med amerikanska nu lefvande, detta dock ej med sådana, som 
finnas i Californien, utan med norra Amerikas atlantiska flora. 
Att dessa i allmänhet icke hafva efterlemnat några afkomlin- 
gar i Californien tillskrifver Lesquereux utbrottet af de i 
dessa trakter så ofantligt utbredda yngre lavaströmmarna lik- 
som äfven den Californiska istidens inverkan. 

Innan vi härifrån vända oss till Europas och de arktiska 
ländernas tertiära floror torde böra påpekas, att de tertiära 
flororna på Java, Sumatra och Borneo enligt Oöpperts, Heers 
och Geylers' undersökningar visa en vegetation, som till 
florans allmänna sammansättning i det närmaste öfverens- 
stämmer med den i dessa länder ännu förekommande. 

Att här lemna någon vidlyftigare skildring öfver Europas 
tertiära floror kan naturligtvis ej ifrågakomma, utan får jag 
angående desamma hänvisa till den literatur, som om dem 
redan förefinnes. Men en i allmänna drag lemnad antydan 
om några i samband med dem stående växtgeografiska spörs- 
mål torde deremot vara på sin plats, och skall jag dervid 
följa den framställning, som jag redan förut lemnat i mitt 
förutskickade meddelande om Nangasakis fossila flora. * 

När Europas tertiära floror började blifva kända, blef man 
öfverraskad af den stora mängd amerikanska element, som i 
desamma ingingo. Af de mer än 700 arter, som beskrifvas af 
Heer från Schweiz, räknade mer än 30 % eller nära en tredje- 



■ Flora fofisilis alaskana, sid. 9, noten. 

* Leo Lesquereux, Report on the fossil plants of the auriferous 
gravel deposits of the Sierra Nevada. Memoirs of the Museum of Compara- 
tive Zoology at Harvard College, vol. 6. N:o 2. 

* Göppert, Die Tertiärfiora auf der Insel Java. Herausgegeben auf 
Veranlassung und mit Unterstatzung des Ministeriums der Kolonien. 8gra- 
venhage 1864; Heer, Fossile Pflanzen von Sumatra. Abhandl. d. schweiz. 
palftontologischen Gesellschaft. Vol. 1. 1874; Geyler, Ueber fossile Pflanzen 
von Borneo. Palaeontographica 1876; Heer, Beitrttge zur fossilen Flora von 
Sumatra. Nene Denkschriften d. schweiz. naturforsch. Gesellschaft. Vol. 28. 
Zflrich 1881. 

* I Geol. Fören. Förh; Bd 6. sid. 639. 



128 NATH0B8T, JAPÅK8 FOSSfLA FLORA. 



del sina närmaste representanter inom norra Amerika, under 
det att Europa, som dernäst följde i ordningen, ej hade att 
uppvisa mer än omkring 17 % och de öfriga verldsdelarne 
ännu mindre. Naturligtvis låg det nära till hands, att maa 
till en början — och vid en tid dä man icke genom djup- 
draggningar kände något om hafvens beskaffenhet — skulle 
söka förklara detta förhållande genom antagandet af en land- 
förbindelse mellan Europa och Amerika under den tertiära 
tiden, detta så mycket snarare som det just var med östra 
Nordamerikas flora, som den största öfverensstämmelsen egde 
rum. Sagan om det gamla Atlantis föll nu i minnet, ^ och 
man trodde sig i de tertiära växterna hafva ett bevis för, att 
denna sägen möjligen stödde sig på faktisk grund. Heer gaf 
äfven det förmodade miocena fastland, som skulle förbundit 
Europa och Amerika, och srom antogs hafva sträckt sig i nord- 
sydlig riktning från Island till ungefär SS"" nordl. lat., just 
samma namn. Atlantis. Öfver detta skulle sålunda de ameri- 
kanska växterna under tertiärperioden hafva invandrat till 
Europa, och på så sätt tycktes frågan löst — till en tid. 
Ung er omfattade äfven samma åsigt och har t. o. ra. utgifvit 
ett arbete »Ueber die versunkene Insel Atlantis», men ej långt 
derefter ändrade han sin mening så till vida som han antog, 
att östra Amerikas skogsilora härstammade från Europas 
tertiära och ej tvärt om (»Geologie der europäischen Wald- 
bäume»). Under tiden hade emellertid åtskilliga svårigheter 
för Atlantis-teorien uppstått, men på samma gång hade man 
äfven kommit på rätt väg till frågans lösning. Ju mer man 
blef bekant med Japans och östra tempererade Asiens nu lef* 
vande flora, dess mera föll det i ögonen, att äfven denna 
visade en stor öfverensstämmelse med norra Amerikas, och 
detta ej med detta lands vestra, utan liksom Europas tertiär- 
flora med dess östra skogsflora.- Här kunde man sålunda icke 
taga någon forntida kontinent till hjelp, men Asa Gray sökte 
förklaringen på en annan väg och träffade dervid den rätta. 
Han antog, att de för Japan och östra Amerika gemensamma 
växterna fordom, medan klimatet var varmare, funnits ända 

' iSoin bekant äger man denna sägen i l)ehåll genom Platon, hvilkeu 
<lerom berättar, att när Solon kom till Egypten för att inhämta visdom af 
<le88 prester, förtäljde en af dessa, att utanför Ilerkules* stöder låg fordom 
ett stort land, hvars invånare försökte underkufva alla länder kring Medel- 
hafvet. De blefvo dock tillbakaslagna af hellenerna, hvilka befriade de 
tmderkufvade folken. Men sedan inträtfade en fruktansvärd jordbäfning 
jämte hög flod, och på en <lag och en natt sjcink Atlantis me<l sina invånare 
ocli grekernas krigshär i liafvet. 



r£GA'£XPEDITI0NEN8 VRTRifBKÅFLIGÅ ARBETEN, 129 



upp vid Berings sund, der då en landförbindelse mellan Asien 
och Amerika ägde rum, samt att de sedermera vid klimatets 
öfvergång till kallare vandrade dels längs Stilla bafvets vestra 
kust till Japan, dels mot sydost till östra Amerika. Att denna 
förklaring var riktig bevisades sedermera genom de fossila 
växter, som af bergmästare Furuhjelm anträffades i Alaska 
— de lemnades af honom till Nordenskiöld och blefvo be- 
skrifna af Heer — , samt af andra fynd vid Mackenziefloden 
på QSf n. latitud. 

Dessförinnan hade dock äfven frågan om det ost-ameri- 
kanska elementet i Europas tertiäräora fått sin lösning. Det 
har icke invandrat från Amerika till Europa och ej heller 
tvärt om, den ena äoran härstammar icke från den andra, 
utan deras öfverensstämmelse beror derpå, att de båda, liksom 
&fven motsvarande former i östra Asien och på Japan, leda 
sitt ursprung från tertiärtidens cirkumpolära vegetation. Lik- 
som den nuvarande arktiska floran till stor del är cirkumpolär, 
likaså var förhållandet med de växter, som under tertiärtiden 
bebodde samma trakter. Många omständigheter tala för, att 
ett stort fastland eller fiere större öar då förefunnos rundt 
omkring polen. Detta land hyste då en flora, hvars träd och 
buskar i hög grad öfverensstämde med norra Amerikas (östra), 
ehuru med asiatiska och europeiska element deruti inblan- 
dade. Allmännast voro mammutsträd, sumpcypresser, Ginkgo, 
Glypiostrobus, granar, tallar, popplar, alar, björkar, bokar, ekar, 
hassel, afvenbok, plataner, lager, Sctssafras, Diospyros, Liqui- 
dambar, lönnar, lindar, tulpanträd, magnolior m. fl. Detta vet 
man genom fynden vid Atanekerdluk (omkring lOr" n. lat.) på 
Grönland, vid Discovery bay (8P46' n. lat.) på Grinnells land, 
samt på Grönlands ostkust, genom surturbrandens flora på 
Island, genom den otaliga mängd mioeena växter, som Nor- 
denskiöld under de svenska expeditionerna hemfört från 
Spetsbergen, genom fossilt trä fr£n Kung Karls land, genom 
fynden af sumpcypress, Ginkgo och några andra vid Lenafloden 
(65V2** n. lat.), genom de förut nämnda fynden i Alaska och 
vid Mackenziefloden. Ej heller bör man glömma de massor 
af förkislade trädstammar, som finnas på Banks land norr om 
Amerika, hvarest hela bergkullar nästan uteslutande bestå af 
sädana. Heers snillrika bearbetning af materialet har man 
att tacka för, att dessa floror och med dem i samband stående 
växtgeografiska förhållanden erhållit sin rätta belysning. 

Från denna polarländernas forna flora sprid de sig under 
den tertiära tiden en stor mängd växter i radierande riktnin- 

9 



130 NATHOBST, JAPANS FOSSILA FLORA. 

gar från polen söder ut, från dem och ej från Amerika här- 
stamma de s. k. amerikanska elementen i Europas tertiära 
flora, liksom i östra Asiens och östra Amerikas nu lefvande^ 
der deras direkta afkomlingar — isynnerhet i sistnämnda land 
— ännu fortlefva. Dessa floror äro således derför lika, att de 
hafva samma ursprung. Att vestra Amerika till så stor del 
saknar dem kan bero på fördelningen af land och baf under 
tertiärtiden, men torde snarast kunna sökas i klimatets torr- 
het inom denna del af landet. ^ Att en så stor mängd af de 
tertiära elementen eller deras afkomlingar bibehållit sig i östra 
Amerika och östra Asien, under det att de utdött i Europa> 
beror utan tvifvel, såsom A sa Gray framhållit, derpå, att 
bergskedjorna i norra Amerika och östra Asien hafva en mera 
nord-sydlig riktning, under det att de i Europa gå från öster 
till vester. På de förra ställena kunde växterna vid klimatets 
temperaturnedsättning under istiden vandra söder ut, för att 
sedan vid klimatets tilltagande mildhet vandra åter mot nor- 
den. Men i Europa lade bergskedjornas ost-vestliga riktning 
hinder i vägen för en dylik vandring, ty öfver dessa af is och 
snö betäckta höjder kunde de i fråga varande växterna icke 
komma, h var för de här utdogo. Det är sålunda helt natur- 
ligt, att norra Amerika och östra Asien skola hafva att upp- 
visa skogsfloror, ej blott betydligt rikare på tertiära typer^ 
utan äfven öfverhufvudtaget på arter. Äfven de af Europas 
skogar, hvilka hysa den största möjliga mängd af inhemska 
träd och buskar, kunna i artrikedom icke på långt när jäm- 
föras med skogarne i Japan och norra Amerika. 

Om emellertid påvisandet af den cirkumpolära miocena 
vegetationen på ett så öfverraskande enkelt sätt löser de växt- 
geografiska . spörsmål, hvilka här vidrörts, återstå dock några 
andra frågor i samband dermed, hvilka ensamt ej derigenom 
kunna förklaras. Ett sådant är bland annat förekomsten i 
Europas tertiärlager af palmer, beslägtade med dem, som fin- 
nas i södra delarne af Förenta staterna. Dessa kunna icke här- 
stamma från de rent arktiska trakternas miocena vegetation, ty 
den innehöll relativt mer tempererade former. * Den miocena 
floran i dessa trakter saknar nämligen alla tropiska och sub- 
tropiska element, och detta allt mera ju mer man närmar sig 

* Jfr dock ofvan, sid. 127. 

* Man märker nämligen ända från de öfre kritlagrens floror en väsent- 
lig skilnad i temperaturförhållandena vid olika breddgrader — något som 
först genom de svenska polarexpeditionemas insamlingar af fossila växter 
«sh Heers bearbetning af materialet blifvit till fullo ådagalagdt. 




YEOA- EXPEDIT JONES 8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 131 



polen. Atanekerdluk innehåller sålunda betydligt flere sydliga 
former än Spetsbergen och Grinnells land, der dock den fossila 
sampcypressen alltjämt förekommer. Sannolikast är väl, så- 
som Heer antager, att den arktiska miocena kontinenten 
sträckte sig söder ut så långt som till Irland. Under miocen- 
tiden bör nämligen klimatet vid denna breddgrad varit till- 
räckligt vaymt för att äfven palmer der skulle kunna trifvas. 
Denna förklaring är vida enklare än att för de i fråga varan- 
des skull antaga en landförbindelse mellan Europa och Ame- 
rika tvärs öfver Atlanten, hvilket påtagligen vore föga moti- 
veradt. Djupdraggningarne under de senare åren hafva till 
fullo bevisat, att de stora hafven ända från äldsta tider varit 
haf, att kontinenterna intaga ungefär samma läge nu, som 
under forna geologiska perioder. 

Några växtgeografiska slutsatser, som otvunget framgå 
vid betraktelser öfver den tertiära vegetationens förhållande 
till den nutida, torde här äfven böra påpekas. Det är sålunda 
bland annat påtagligen oriktigt, att på grund af åtskilliga 
växters nuvarande uteslutande förekomst i t. ex. Amerika eller 
Japan utan vidare anse dem för i dessa länder inhemska arter 
och derför kalla dem för respektive amerikanska eller japanska. 
Sequoia sempervirens lefver visserligen nu endast i Amerika 
och Ginkgo hiloha endast i Japan, men den förra är derför 
egentligen ej mera amerikansk än den senare; från växtgeo- 
grafisk synpunkt finnes intet hinder hvarför ej Ginkgo lika 
väl skulle kunna hafva bibehållit sig lefvande i Amerika och 
Sequoia i Japan som tvärt om. Men den förra hade derför ej 
kunnat anses för ursprungligen mera amerikansk eller den 
senare för mera japansk för det. De äro båda de sista qvar- 
lefvorna af den forna arktiska cirkumpolära tertiärfloran, att 
den ena fortlefver på ett ställe, den andra på ett annat är en 
ren tillfällighet, beroende af helt lokala och fysiska förhållan- 
den. Såsom Heer framhållit* borde dessa från den gamla 
arktiska tertiärfloran härstammande element rätteligen kallas 
arktiska, * ty de arktiska trakterna synas hafva varit deras 
bildningshärd. Men såsom samme författare påpekat är det 
antagligt, att så äfven varit fallet med de äldre formationernas 
floror och detta af lätt insedda skäl. Har nämligen jorden 
ursprungligen varit glödande, bör den första afsvalningen ägt 
rum vid polerna och följaktligen det organiska lifvet der haft 
första möjligheten att uppkomma. Och har jordens klimat 

> Flora foss. alaskana, sid. 12. 

« PolartertiAr toide kanske vara en ännu lämpligare benämning. 



132 NÅTB0R8T, JAPANS FOSSILA FLORA, 



från den organiska verldens uppkomst alltjämt blifvit kallare, 
måste äfven denna förändring fortfarande hafva gynnat en van- 
dring från polartrakterna till lägre breddgrader. De arktiska 
(och antarktiska) länderna skulle sålunda alltjämt hafva varit 
de vigtigaste bildningscentra för jordens vegetation, till bvilka 
dock naturligtvis komma en mängd andra, hvilkas element 
stundom, isynnerbet då de förra trakterna varit sänkta under 
hafsytan, kunnat blifva de berskande. Ocb naturligtvis ha 
äfven under växternas vandringar och bvar som helst nya 
arter alltjämt i tidernas lopp kunnat uppkomma. Vid betrak- 
tande af dessa förhållanden må man derför ej förundra sig 
öfver de stora luckor, som ännu finnas i vår kännedom om 
växtlighetens utveckling på vår jord, det är snarare egen- 
domligt, att de ej äro större. Der förändringarne i de klima- 
tologiska förhållandena skett långsamt och detta äfven varit 
fallet med de geologiska, se vi, att ett lands typer genom 
oerhörda tidrymder kunna vara stationära och endast i sin 
mån undergå förändringar till arten. En stor del af de ter- 
tiära formerna i norra Amerikas fiora kunna således spåras 
tillbaka till kritan, från denna hafva de så småningom för- 
ändrats genom den eocena tiden och den miocena. ^ Men i 
de mellersta miocena aflagringarne möta vi äfven här den 
cirkumpolära fiorans arter, som nu invandrat och blandat sig 
med de i Amerika förut inhemska. Hade fördelningen af land 
och haf under tertiärtiden äfven i norra Amerika varit under- 
kastad^ upprepade vexlingar, så hade väl svårligen dessa äldre 
typer så länge kunnat bibehålla sig. Men att de ena elemen- 
ten äro ursprungligen inhemska, att de andra deremot äro in- 
vandrade, om detta hade man svårligen kunnat erhålla någon 
kännedom utan studium af de fossila växterna, och den växt- 
geografi, som ej tar hänsyn till de geologiska förändringarne, 
utan vill basera sig uteslutande på växternas nuvarande ut- 
bredning, kan derför påtagligen endast genom en lycklig 
slump träffa den rätta lösningen. Af det ofvan sagda torde 
äfven en annan omständighet utan vidare kunna inses, näm- 
ligen huru utomordentligt vigtig undersökningen af polar- 
ländernas (och äfven de antarktiska ländernas) fossila florer 
måste vara, ty af allt att döma har man just der bästa utsigten 
att lösa en mängd spörsmål rörande växtlighetens utveckling 
på vår jord. 

* Lesquereux, Contributions to the fossil flora of the Western Terri- 
tories. Part 2. The tertiary flora. (F. V. Hayden, Report of the Unit«d 
States geological snrvey of the territories. Vol. 7.) Washington 1878. 



VEQÄ-EXPEDITIONBKa VETENSKAPLIGA ARBETEK. 133 



För att efter denna digression vända oss specielt till Japan 
och detta lands växtlighet, torde till en början böra fram- 
hållas, att med undantag af nordligaste delen ligger landet 
inom den tempererade zonens eqvatorialgördel, ' eller närmare 
uttryckt mellan O* isotermen för den kallaste månaden^ och 
årsisotermen 20° C. Vidare kan man naturligtvis redan på 
förhand till en viss grad sluta sig till vegetationens beskafiFen- 
het endast på grund af landets läge och dettas utsträckning 
i nord-sydlig riktning. Genom Lu-tschu-öarne m. fl. förmedlas 
nämligen ett slags samband söder ut med Filippinerna, liksom 
ä andra sidan Yeso genom Sachalin kan sägas stå i samband 
med Amurlandet och genom Kurilerna med Kamtschatka, 
under det att Korea förmedlar ett dylikt samband med Mand- 
schuriet och Kina. Då dertill kommer, att klimatet är temli- 
gen insulärt, hvartill de varma hafsströmmarne på ömse sidor 
om kusterna äfven i sin mån bidraga, kan man utan vidare 
inse, att Japans flora måste till större eller mindre del inne- 
hålla en blandning af ost-asiatiska och ostindiska former. 
Jämte dessa finnas de förut vidrörda amerikanska eller rättare 
polar-tertiära elementen samt de för Japan egendomliga eller 
de s. k. inhemska typerna. 

Redan ofvan är frågan om de s. k. amerikanska elemen- 
ten vidrörd. De hade för öfrigt redan tilldragit sig Thun- 
bergs uppmärksamhet och påpekas senare äfven af Zuccarini, 
som dessutom framhöll det märkliga förhållandet, att den 
största öfverensstämmelsen var rådande med östra Nordameri- 
kas flora. Det var dock A sa Gray, som först i detalj sökte 
parallelisera de båda ländernas floror, ^ liksom han äfven sökte 
lösningen af det anförda förhållandet genom antagandet *af en 
landförbindelse öfver Berings sund under en förfluten tid, då 
klimatet var varmare än nu. Man kände då icke de arktiska 
trakternas tertiära floror, men man kan med nu vunnen er- 
farenhet såsom förut anförts modifiera Åsa Grays åsigt der- 
hän, att de båda flororna, den japanska och ost-amerikanska, 

* Supan, Die Temperaturzonen der Erde. Petermann'fi Mittheilungen 
1879, Bid. 349, tafl. 18. 

* Grisebach, Die Vegetation der Erde, I, sid. 598, anger dock medel- 
temperaturen för januari vid Yedo till —1'*. Medeltemperaturen för juli och 
aug. dersammastädes uppgifves vara 19*^. Japans klimat är sålunda betydligt 
mera insulärt än det närbelägna Kinas vid Peking. 

*Asa Gray, Diagnostic characters of new species of phaenogamie 
plants, collected in Japan etc. With observations upon the relations of the 
japanese Flora to that of North America. — Memoirs of the American Aca- 
demy. New Series, vol. 6, part 2. 1869. 



134 SATBOBST, JAPAyS FOSSILA FLORA. 



derför måste anses lika, att de delvis härstamma från den 
arktiska tertiära vegetationen; de behöfva sålunda ej vara 
mera ursprungliga i Amerika än på Japan. Heer synes vara 
den förste som framhållit detta (i Flora fossilis alaskana). 
Miquel upptog efter Asa Gray frågan om den japanska flo- 
rans frändskapsförhållanden. ' Motståndare till utvecklings- 
teorien, ville han icke erkänna närstående arters härstamning 
från en gemensam stamform, och han trodde sig derför böra 
inskränka jämförelsen mellan Nordamerika och Japan till de 
identiska arterna, hvilkas antal han beräknar till 81 eller Vie 
af Japans då kända flora. De närstående eller vikarierande 
lemnades deremot helt och hållet utan afseende. För öfrigt 
ansluter han sig till Asa Gravs antagande om en forntida 
landförbindelse mellan Asien och Amerika på högre bredd- 
grader. Men han framhåller på samma gång, att ehuru visser- 
ligen dessa arter, liksom äfven de närstående och florans hela 
prägel, förläna växtligheten en ej obetydlig grad af ameri- 
kansk karakter, är dock förvandtskapen med östra Asiens — 
Ryska Asiens, Himalajas, Khasias och norra Kinas — ojäm- 
förligt större, hvarjämte han anser det sannolikt, att när 
Kinas och Koreas floror blifva mera kända, skall öfverens- 
stämmelsen visa sig i ännu högre grad. Derjämte påpekas 
några för Japans egen vegetation utmärkande drag, som gifva 
åt densamma en i viss mån sjelfständig prägel, bland annat 
det ovanligt höga artantalet inom somliga slägten, såsom hos 
Clematis 12 arter mot 11 i hela ryska riket, 12 berberideer 
mot 9, 16 arter Acer (incl. Seguftdoj mot 7, under det att Nord- 
amerika endast har att uppvisa 6, de nästan här uteslutande 
förekommande Hydrangea-SLTterns, 16 stycken; 12 arter Vibtir- 
nunK af hvilka 10 här uteslutande finnas, 25 arter ekar mot 
en art i Amurlandet, Ilex med 13 arter, Polygonum med ej 
mindre än 28- o. s. v. 

I samband härmed anmärkes, att det är de tempererade 
slägtena, som isynnerhet äro rika på arter, under det att art- 
antalet aftager i samma mån som slägtet hör till de sub- 
tropiska eller tropiska elementen. ' Af dessa senare nå en 

^ MiqaeU Över de Verwantschap der Flora von Japan met Azie en 
Xoord-Amerika. Verslagen en Mededeelingcn der Koninklijke Akademie 
van W€tenschapx)en. 2.-de Beeks^ 2.-de DeeL Afdeeling Natnorkonde. Am- 
sterdam 1868. 

* Elfter nn herskande uppfattning räknar i Japan vanligt Franchet och 
Savatier"^ Clrmatis 18 arter, Bfrbfridecp lika många* Acer ^och Xe^jundo^ 
22, Hydmngta 7, TiburnHm 15. Quertu^ 22, Har 14, Folygonmm 35. 

* Detta håller dock knappast streck fOr laoivceemak af hvilka Cinna- 
w^mum rftknar 8 arter (dock alla ej säkert vilda) och Lindera lika många. 



VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA AHJBETEN, 135 

stor mängd familjer eller afdelningar deraf i Japan sin nord- 
liga gräns, såsom t. ex. lauraceer, tropiska cupuliferer, Poåo- 
carpus, åtskilliga euphorbiaceer och saxifrageer, melastomaceer, 
lardizabaleer etc, till hvilka en hel mängd andra skulle kunna 
fogas. Och på samma sätt hafva åtskilliga nordliga former 
bär sin sydliga gräns. 

Grisebach, ^ äfvenledes en motståndare till utvecklings- 
teorien, ville i likhet med Miquel ej tillerkänna de närståendQ 
«ller vikarierande arterna någon vigt vid frågan om de s. k. 
amerikanska elementen i Japans flora, men ej nog härmed, 
han trodde sig äfven kunna helt och hållet bortförklara den 
ofta vidrörda företeelsen, att dessa element hade sina närmaste 
motsvarigheter i östra Amerika. Af Miquels 81 arter skulle 
nämligen ej mindre än 41 finnas i vestra Amerika »und also 
noch täglich ihre Samen tiber das stille Meer ausstreuen kön- 
nen>. * Af öfriga arter förklarade han en del tvifvelaktiga 
eller icke identiska, och beträffande de andra hufvudsakligen 
mera tempererade och hvilka äfven förekommo i Canada an- 
såg han det sannolikt, att äfven dessa framdeles skulle finnas 
inom vestra Amerika vid Stilla hafvets kust. På detta sätt 
fick han endast tvänne för blott östra Amerika och Japan 
identiska arter, nämligen tvänne sumpväxter, hvilka som be- 
kant vanligen hafva en stor utbredning. De nyaste forsknin- 
garne i Japan hafva emellertid stadfästat och vidgat den äldre 
åsigten, * och Grisebachs slutsatser kunna derför icke till- 
mätas någon betydelse, isynnerhet, såsom Engler påpekat, 
sedan Alaskas och Sachalins tertiärfloror blifvit kända. 

Engler tillkommer den stora förtjensten att hafva sökt 
grunda de växtgeografiska spörsmålen på paleontologiens re- 
sultat. * Det blir honom derför lätt att vederlägga Grise- 
bachs of van vidrörda mening. Hvad Japans vegetation för 
öfrigt angår, framhålles först, att ännu på Yeso liksom i 



' Grisebach, Die Vegetation der Erde. Leipzig 1872. 

* Grisebach har härvid förbisett, att hafsströmmarne (Kuro-Siwo) gå 
från Japan mot Amerika och ej tvärt om. 

» För öfrigt bör ihågkommas, att ej blott Japan, utan äfven Amurlandet, 
Kina och Himalaja likaledes hafva att uppvisa en större eller mindre 
mängd ostamerikanska och polartertiära element. Pä tal härom torde böra 
anmärkas, att enligt Le Marchant Moore (Journal of Botany 1875, sid. 
225) äfven en Liriodendron finnes i Kina, hvarför Englers uppgift (sid. 
23 i nedan citerade arbete), att slägtet endast förekommer i Amerika, ej 
synes vara riktig. 

* Engler, Versuch einer Entwickelungsgeschichte der Pflanzenwelt, 1. 

Leipzig 1879. 



136 NATHOBST, JAPAJfS FOSSILA FLORA, 



Amurlandet finnas åtskilliga växter, hvilka mera ansluta sig till 
det tropiska och subtropiska Asiens arter än till den tempere- 
rade zonens. Antalet af dessa växter är visserligen så långt 
norr ut ej stort, men det stiger ansenligt på Nippon och 
Kiousiou; ida ist die innige Verwantschaft mit der chinesischen 
Flora und der Ostindiens wie des Archipels ganz aujffallend. 
Viele Gattungen zeigen noch eine reiche Entwicklung, ähnlich 
wie im tropischen Asien, zahlreiche Gattungen tropischer und 
subtropischer Familien aber sind monotypisch und dies zeigt 
an, dass schon seit Langem in Japan die Flora des tropischen 
Asiens vorhanden war, allmälig aber decimirt wurde.» Såsom 
ytterligare stöd för denna åsigt påpekas, att Alaskas och 
Sachalins miocena floror tala för ett klimat ungefär liknande 
norra och mellersta Japans, det är då tydligt, att i detta land 
måste klimatet samtidigt varit mera subtropiskt än nu och 
dess vegetation än mera närmat sig de ostindiska öarnes. 
För öfrigt tillåter jag mig att ur Englers arbete (sid. 37) 
äfven anföra följande: 

»Japan und die Mandschurei sind reich an den Typen, 
welche die Laubwälder des Tertiärlandes zusammensetzten. 
Wie im Siiden der atlantischen Staaten Nordamerikas sind 
dieselben auch im siidlichen Japan mit tropischen und sub- 
tropischen Typen gemischt. Zwar besitzen wir aus der Tertiär- 
zeit Japans selbst noch keine Aufschltisse, aber schon die in 
Sachalin unter dem öl"" gefundenen Tertiärpfianzen zeigen eine 
ähnliche Mischung nördlicher und mehr siidlicher Baumformen, 
wie sie im Tertiär Amerikas und Grönlands vorhanden war 
und auch jetzt noch im mittleren und selbst noch im nord- 
lichen Japan angetroflFen wird. Neben Populus, Salix, AlntiSy 
Betula, Corylus, Carpinus, Fagas, Quercus, Ulmus finden sich 
Castanea, Plafiera, Celastras, Juglans, Ginkgo, Sterculia. Wenn 
wir nun ferner beriicksichtigen, dass die Flora Japans so wenig 
arktische Pflanzen besitzt, wie oben angefiihrt wurde, wenn 
wir dann aber auch beachten, dass Japan so ausserordentlich 
reich ist an Gattungen (ich zähle deren uber 900 auf nicht 
ganz 2800 Arten), dass die Zahl der monotypischen Gattungen 
mehr als 80 beträgt, so känn kein Zweifel dariiber bestehen, 
dass Japan eine urspriingliche Flora beherbergt, dass hier 
seit langer Zeit keine durchgreifenden Veränderungen statt- 
gefunden haben, und wohl nur vorzugsweise durch Aussterben 
eines guten Theils der älteren Formen Umgestaltungen in der 
Flora herbeigefiihrt wurden. Auch der ganz allmälige Ueber- 
gang zwischen den Floren der gemässigten und der subtro- 



VEGA'EXPEDITJ0NBN8 VETES 8KAPLJÖA AltBETEX. 



137 



pischen Zone, der allerdings in der Configuratiou des Ländes 
begrundet ist, die innigen Beziehungen der subtropischen 
Flora Japans zu der des tropischen Asiens zeigen, dass in 
diesem Gebiet solche Störuugen, wie sie wäbrend der Glacial- 
periode in Europa und Nordamerika herbeigeföhrt wiirden, 
hier seit der Tertiärperiode nicht eingetreten sind.i 

Enligt dessa åsigter skulle sålunda den nu lefvande ja- 
panska iloran omedelbart härstamma från en med densamma 
mycket öfverensstämmande tertiärflora, och särskildt skulle de 
subtropiska och tropiska element, som ingå i den japanska 
vegetationen, ända från tertiärtiden här hafva bibehållit sig. 

Vi skola längre fram återkomma till dessa frågor för att 
nu slutligen påpeka, att jämte de amerikanska, ostasiatiska 
och ostindiska elementen i Japans flora ingå der äfven euro- 
peiska. Af Japans 2743 arter finnas sålunda enligt Englers 
beräkning 396 eller något mer än 13 % äfven i vestra Europa. 
Dessa europeiska arter äro i allmänhet sådana, som hafva en 
vidsträckt utbredning genom hela norra Asien, men flere af 
dem äro i Europa och större delen af Asien helt isolerade» 
under det att deremot östra Asien och norra Amerika hafva 
att uppvisa närstående arter. 

Såsom sammanfattning af hvad här anförts om Japans 
vegetation kan densamma sålunda sägas utgöras dels af asiatiska 
element (såväl ostasiatiska som ostindiska), dels af asiatiskt- 
amerikanska eller polartertiära, dels af europeiskt-asiatiska, 
samt slutligen af de inhemska eller för Japan egendomliga. 
Ett för den japanska vegetationen utmärkande karaktersdrag 
är den stora mängd af träd och buskar i förhållande till ört- 
artade växter, som här förekommer. Redan Zuccarini fäste 
uppmärksamheten härvid, ehuru visserligen hans uppskatt- 
ning af förhållandet mellan trädartade och örtartade växter 
var något för hög — 1:3, under det att förhållandet snarare 
torde vara såsom 1:4 Detsamma är enligt Grisebach (l.c.) 
fallet i norra Kina kring Peking, under det att förhållandet 
i Amurlandet gestaltar sig (liksom i norra Amerika) såsom 
1 : 6. Längre söder ut blir skilnaden ännu mindre, ty vid 
Hongkong utgöra träden enligt Bentham (citerad af Grise- 
bach l.c.) hälften af hela vegetationen. På grund af denna 
mångfald af trädslag få skogarne i Kina och Japan ett visst 
drag gemensamt med tropikerna, der vexlingen är ännu större, 
och genom de mera allmänna subtropiska former, som här 
förekomma, såsom bambu- och lagerarter, blir denna likhet 
ytterligare ökad. Såsom vi framdeles skola se finnas dock 



138 KÅTH0R8T, JAPANS FOSSILA FLOBA. 

icke några subtropiska element bland de fossila växterna vid 
Mogi, och då den fossila floran derstädes har en samman- 
sättning, som, oafsedt de för Japan nu främmande typerna, 
närmast kan jämföras med den fiora, som är rådande i detta 
lands bergskogar, torde en skildring af en sådan skogsflora 
väl vara på sin plats. 

Vi välja härtill den intressanta vegetationsbild, som lem- 
nats af Rein* från dennes bestigning af Fuji-no-yama, så 
mycket hellre som vi här finna många former närstående de 
fossila växterna vid Mogi. Fuji-no-yama (eller Fuji-san och 
icke som man vanligen säger Fuji-yama) är som bekant en 
kägelformig 3745 m. hög utslocknad (eller åtminstone sedan 
1708 overksam) vulkan, belägen vester om Yokohama. På 
grund af sia enorma höjd och regelbundna form ^ är berget 
vida beryktadt och hålles af japanerna för heligt. 

Slättlandet närmast hafvet samt dalarne till en höjd af 
600 — 700 m. äro odlade, utom med de nordliga kulturväxterna 
äfven med tebuskar (Thea chinensis), Mitsumata (Edgeworthia 
papyrifera S. et Z.), hvars bast användes till papper, oljeträdet 
(Elceococca cordata Bl.) m. fl. På Fuji-no-yama kunna tre vega- 
tationsbälten särskiljas, nederst den s. k. Håra, deröfver skogs- 
regionen och högst upp den alpina zonen. Håra är en i Japan 
vanlig växtformation, som närmast kan förliknas vid våra 
skogs- eller bergsängar. Dess höjd är på olika ställen olika, 
ligger vanligen mellan 300 och 2500 m., här mellan 700 och 
1500. Den genomdrages af en mängd bäckar, hvilka utskurit 
djupa klyftor, bevuxna af alar, deutzior, diervillior, azaleor 
och andra buskväxter. Sjelfva Håra saknar träd, men utgöres 
dock ingalunda af en egentlig gräsmatta, utan af en blandning 
af gräs, örter, halfbuskar samt åtskilliga ormbunkar, bildande 
ett stort blomsterfält eller »O håna batake», såsom en sådan 
Håra på ett annat ställe af japanerna kallas. En stor mängd 
af dess arter äro gamla bekanta från Europas skogsängar, 
ehuru åtskilliga hos oss företrädesvis allmänna växter här 
saknas, och åter andra för Japan egendomliga förläna vegeta- 
tionen en i högre eller mindre grad för europén främmande 
prägel. Så frestande det än vore att angifva några af Håras 
vigtigaste växter, måste vi dock här såsom för vårt egent- 
liga ändamål obehöfligt afstå derifrån för att i stället vända 
oss till skogsregionen. Dennas gräns mot Håra är ej skarp, 

» Peterman n'8 Mittheilungen 1879, sid. 36.5. 

' En afbildning af berget, dock från långt håll, finnes i Nordenskiöld 
Vegas fhrd kring Asien och Europa, 2:dra delen, sid. 299. 



VEGA 'EXPEDITIONEN 8 VETENSKAPLIGA ÄMBETEN, 139 

utan åtskilliga buskar förmedla öfvergången mellan dem 
båda. 

Skogsregionen sträcker sig från 1500 till 2300 m. eller om 
<iess sista förkrympta förposter medräknas till 2500 meters 
böjd. Skildringen af densamma må återgifvas med Reins 
egna ord: iWir mössen hier zunäcbst der nocli immer ver» 
breiteten und den beschränkten Beobachtungen in der Umge- 
bung der bekannten Hafenorte, so wie des Binnenmeeres ent- 
nommenen Bebauptung entgegen treten, dass in Japan der Na- 
del^ald vorberrscbe. Im Gebirgswald, der allein noeb den 
Cbarakter der Urwuchsigkeit trägt, tritt vielmehr das Laub- 
bolz entscbieden in den Vordergrund, während die Coniferen 
nur in gewissen Regionen geschlossene Bestände bilden. 
Einen solchen finden wir auf der Yosbida-Seite gleicb nacb 
dem Ubergang ans der Håra, wo Äbies polita S. u. Z., Ab. 
bicolar Maxim., Ab, firma S. u. Z., so wie Larix leptolepis Gord. 
in bunter Mischung erscbeinen und die graue Bartflechte (Usnea 
sp.) in langen Zöpfen von den Asten berunterbängt. Bald 
aber erlangt das Anfangs nur zerstreut auftretende Laubbolz 
das Ubergewicbt (auf der Subasbiri-Seite und in vielen ande- 
ren Fallen scbon mehrere bundert Meter tiefer), und wir ge- 
langen in einen bunten Miscbwald von weiter Erstreckung, 
wo die Mannigfaltigkeit der auf engem Raume neben einander 
auftretenden meist nur sommergriinen Bäume, Sträucber und 
Kräuter oft geradezu verwirrt. Sie alle aufzuzählen biesse 
Hunderte von Namen nennen. Es mogen daher bier nur die- 
jenigen der bervorragendsten Bestandtbeile eines solchen japa- 
uiscben Bergwaldes, wie wir ihm am Fuji begegnet sind, folgen : 

Blattwechselnde Eicben, Buchen und Ahorne stehen ibrem 
bäufigen Auftreten nacb unter deji Gliederri des Hocbwaldes 
oben an. Zu ihnen gesellen sicb Hainbucben, Birken, Linden 
und Escben, Nussbäume, Rosskastanien, Magnolien und baum- 
artige Aralien, die an Höhe und Starke der Stämme mit 
einander wetteifern. Die bier vor AUem in Betracht kommen- 
den Arten der genann ten Gattungen sind: Quercus crispula 
BL, Qu, glanduUfera BL, Qil serrata Tbbg, Fagus Sieboldi 
En dl., Zelkowa Kedki Sie b., Carpinus laxiflora BL, C. cordata 
BL, Juglans Siéboldiana Max., Pterocarya rhoifolia S. et Z., Acer 
japonicum Thbg, Ac. pictum Thbg, Ac. carpinifoUiim S, et Z., 
Ac, cissifolium K och, Beiula alba L., Tilia cordata MilL, Fraxi- 
nus longictispis S. et Z., Magnolia hypoleuca S. et Z., M, Kobus 
D.C., Cercidiphyllum japofiicum S. et Z., Acanthopanax ricinifolia 
S. et Z., Aesculus tttrbinata BL 



140 NATHORST, JAPAK8 F088ILA FLORA. 

Von bemerkenswerthen Kletter- und Schlingpflanzen, welche 
iin japanischen Laubwalde mit den Hochstämmen und Krö- 
nen der genannten und anderer Bäume emporstreben, nennen 
wir vor AUem verschiedene Arten von Ääinidia, Evonymus^ 
radicans Sb., Vitis lahrusca L., Rhus Toxicodendron L. var radicans,. 
Wistaria chinensis S. et Z., Schieophragma hydrangeotdes S. et Z.^ 
Kadsura japonica L., während Äkébia, Clematis und andere 
Scblinger sich mebr an die Gebtische der Waldränder und 
Hugellandsehaften halten. Artenreich sind die schönen Farn- 
kräuter, welche den sehattigen Boden bedecken, wie nicht 
minder diejenigen, denen alte Stämme zur Unterlage dienen. 

Den Arteareichthum der Holzgewächse und die Mannig- 
faltigkeit in der Zusammensetzung eines japanischen Berg- 
waldes möge ferner folgendes Verzeichniss der von mir am. 
Fuji-san beobachteten Sträucher öder niederen Bäume veran- 
schaulichen: Schizandra nigra Max., Trochodendron araliaides 
S. et Z., Stachyurus praecox S. et Z., Zanthoxylon piperitum D.C., 
Evonymus Sieboldiana Bl., Rhamnus japonica Max., Acer rujifwrve 
S. et Z., Staphylea Bumdlda S. et Z., Meliosma rigida S. et Z., 
Bhv;S semialata Murr. und Rhus sylvestris S. et Z., Alhizeia Jtäi- 
brissin L., Crataegus alnifolia S. et Z., Hydrangea panictdata Sb.,. 
Ribes alpinum L., Hatnamdlis japonica S. et Z., Osheckia chinensis 
L., Lagerströmia indica L., Marlea pkUanifolia S. et Z., Acantho- 
panax spinosum Miq., Fatsia horrida Smith ; verschiedene Arten 
von Vihurnum, Diervillia, Lonicera, Rhododendron und Andronieda, 
Symplocos prunifolia S. et Z., Styr ax japonicum S. et Z., Lindera 
sericea Bl., Corylus heterophylla Fisch. und C. rostrata Ait., 
Myrica rubra S. et Z., Alnus viridis D.C., A, firma S. et Z., A. 
incana Wild.; Salices, Juniperus rigida S. et Z., Cephcdotaxus 
drupaceu^ S. et Z., Torreya n^dfera S. et Z. — Zahlreiche Arten 
von Rubus, Hydrangea und verschiedenartigen Kräutern liber- 
gehen win .... 

Derefter skildras en del örtartade växter, hvilka utrymmet 
ej tillåter oss att här anföra. På några andra berg följer 
ofvanför löfskogen ett bälte af barrskog hufvudsakligen af 
Abies Tsuga S. et Z., A. Veitchii Hen k. et H och st, nederst 
med Larix lejHolepis, högre upp blandade med björkar, alar och 
Pyrus sambucifolia ; derofvan kommer småskogsregionen. På 
Fuji-san är dock denna barrträdszon ej fullt utbildad och 
öfvergången till småskogen sker mindre hastigt. Småskogen 
mellan 2200 och 2500 m. består af Pinus parviflora S. et Z. 
jämte de ännu högre uppstigande Betula alba L., Alnus viridis 



I 



VKGA-RXPSDJTI0NBN8 VETEN8KAPLI0Å ARBETEN. 



141 



D.C. och Tyrus sambucifolia Cham. Deröfver kommer slutligen 
den alpina regionen, bvilken är mycket fattig på arter. 

Från denna vegetationsbild från det nutida Japan skola 
vi vända oss till den fossila fioran vid Mogi och de resultat, 
soni af dess undersökning synas mig framgå. Dessförinnan 
är det dock nödvändigt att i korthet redogöra för de fossila 
bladens förekomstsätt. 

Professor Nordenskiöld har derom meddelat, att de växt- 
förande lagren, hvilka påtagligen fått sitt material från någon 
vulkan, ligga i sjelfva hafsbrynet, der likvisst endast vid ebb- 
tid insamlingar kunna ske. De äro betäckta af några hundra 
fot mäktiga lager af vulkanisk tuff m. m. och utgöras dels af 
en fin hvit vulkanisk lera, dels af en något gröfre, lös, nästan 
om fint murbruk erinrande massa, hvilken vexellagrar med 
leran. Under mikroskopet visa sig dessa bergarter, enligt pro- 
fessor Bröggers benägna undersökning, härröra af ytterst fin 
vulkanisk aska. Bladen äro i leran särdeles väl bevarade och 
äfven lätta att medelst mejsel arbeta fullständigt fram, men 
som den organiska substansen vanligen helt och hållet saknas, 
har man ofta svårt att afgöra om ett blad varit läderartadt 
eller af tunnare konsistens, hvilket stundom kan försvåra be- 
stämningen. En annan svårighet vid denna är den omstän- 
digheten, att med undantag af de ytterligt allmänna bokbladen, 
hvilka säkerligen utgöra 80 å 90 procent af aftrycken, äro en 
stor mängd blad oftast endast funna i ett enda eller helt få 
exemplar, hvarför bestämningen i sådana fall måste grundas 
på ett väl inskränkt material. Denna olägenhet upphäfves dock 
stundom i viss mån genom bladens utmärkta bevariugstillstånd 
i den fina leran. Frön och frukter saknas — med undantag af 
en frukt af Carpinus — fullständigt, och alla bestämningar 
hafva sålunda måst grundas på bladen ensamt, hvilket natur- 
ligtvis är en stor olägenhet. 

Såsom nyss nämndes äro blad af en bok särdeles allmänna, 
af detta trädslag är ej heller bark sällsynt, hvarför aflagringen 
utan tvifvel bildats i omedelbar närhet af en bokskog. Då 
boken gerna inom sitt område är det öfvervägande trädslaget, 
Hr de öfriga bladens relativa sällsynthet helt naturlig, några 
hafva t. o. m. törhända ditförts från längre håll. Det in- 
samlade materialets mängd har dock motverkat äfven denna 
olägenhet, ty det innehåller ej mindre än omkring 70 olika 
arter, och medräknas derjämte små obestämbara fragment, 
stiger antalet än högre. 

För att undvika alla oriktiga slutsatser har jag i förteck- 



142 



KÅTH0R6T, JAPANS FOSSILA FLOHA', 



ningen öfver arterna upptagit dem, hvilka säkrast kunnat be- 
stämmas, för sig och derefter de mera tvifvelaktiga. På detta 
sätt behöfver man endast grunda sina slutsatser på de förra. 
Emellertid syoas äfven de senare, för så vidt man af dem kan 
döma, fälla alldeles samma utslag som de förra. 



FOrteckninir dfrcr de fosslU vixtemft 
Tid Mogl. 



Nåmuurt fOnraadU lefvande arter. 



1. 



TaZIK1L£. 
BP 



Graminea. 
% PhyUites bambuBoides m. 

8ALlCI3iBJE. 

3. Saliz (7) sp 



Bbtulac&£. 
4. Betula (7) sp 



ITaxus baccata L. Europa, Armeni^, 
Himalaya, Amurlandet. T. cuspidata 
S. et Z., bergsregionen på Xippon 
och Kiousioa. 

Bambusa och Ärundinaria m. fl. Ar- 
ter af den senare finnas utom p4 
Japan ftf ven på Sacbalin och Kurilema. 



Betula lenta L. m. fl. 



JUOLANDACKJE. 

5. Jufflans Sieboldiana Max. 
foMilis m J. Sieboldiana yi ti X. Bergen på Kion> 

siou, Nippon och Yeso. 

6. JufflanB K^ollznani m J. regia L. var. sinensisD.C. I bergs* 

skogame på mellersta Xippon. Kina. 

COBTLACR^C I 

7. Oarpinus subcordata xn | C. cordata Bl. Nippon, i skogame pA 

Fuji-no-yama. 

stenophylla xn I C Japoniea Bl. Bergsskogame på 

' Xippon. 



8. 
9, 



sp. 



10. Ostrya virffinica Willd. foB- 

silis m 

CCPULIFEILfi. 

11. Facrus fdrraffinea Ait. fbssi- 

lia xn 



12. Querous Stuzberffi m 



Ulmaceac. 

18. Zalkova Keakii Sieb. fossi- 
Ils xn 



C. Tschonoskii Maxim. Nippon på. 
Fnji-no-yama. 

O. ftr^*>iica Willd. N.Amerika. Yeso, 
N. Nippon. 



F.ferruginea Ait. X. Amerika öster 

om Mississippi från WinipegsjOn till 

Florida. 

Qu. glanca Thbg. I skogame på 

Kionsiou och Xippon. 



Z. Keakii Sieh. Japans skogar. 



YEGA'BXPEDITI0VKN8 YETEltaKÄPLIOA ARBETES. 



143 



Förteckning ÖOrer de foMlla växterna 
▼id Mogl. 



NKrmaat förvandtft lefvande arter. 



17. 
18. 



19. 



14. TJlxnus sp 

15. Aphananthe "vibtimifolia m. 

16. Celtis Nordenskiöldl m 

liiiidera sericea Bl. fossilis m. 
P) sp 

EUPBOBBIACKJE. 

Ezoecaria Japonioa J. Muell. 
foBsilis m 

Sttbacba. 

20. Stsrrax Obassia B. et Z. fos- 

sile m 

21. Styrax Japonicuin S. et Z. 

foBBUe xn 

£bENACBw£. 

22. Diospsrros Nordqviati xn 

Ebicacb^. 

23. Clethra Maxixnoviczi m 

24. Tripetaleja Almquisti m 

25. Vaooinium (7) Saportanuxn xn. 

Caprifoliace^. 

26. Vibumuxn sp 

Abaliacb^. 

27. Acanthopaxiaz acerifoliuxnm. 

Hamahblideje. 

28. liiquidambarformosanaHan- 

ce foBBlle xn 

8azifbagBwS. 

29. Deutzia scabra Thbff fosei- 

118 xn 



i £7. campestrtB Sm. / Icevia Planch. 
på Nippons berg, södra Yeso, Amnr- 
landet. 

Ä. aapera Thbg sp. Japans berg- 
skogar. 
C. Toumefortii Lam. vid Medelhaf- 
vet, i mindre Asien, Armenien; C, 
\cauca8ica Willd. Caucasus, Persien, 
I Afghanistan, Ofre Indien. 



I 



L. sericea Bl. Japans bergskogar, Yeso. 
L. heterophylla Meissn. Sikkhims 
tempererade region. Cinnamomum 
camphora Nees. Japan. 

E. japonica J. Muell. Japans berg. 



S. Ohassia S. et Z. På Nippon i pro- 
vinsen Senano. 

8. japonicum S. et Z. Nippons och 
Kiousious bergskogar. 

D. lotus L. och Z). Kaki L. Fil. Nip- 
pons och Kiousious bergskogar, äfven 
D. virginiana N. Amerika. 

C. harbinervis S. et Z. Japans berg- 
skogar. 

T. paniculata 8. et Z. och T. bracteata 
Max. på Japans berg. 
V. densum Miq. Nilghiribergen i In- 
dien. 

V. dilatatum Thbg. I skogar och 
bnskmarker på Japan. 

Ä. ricinifolium S. et Z. sp. 1 Japans 
bergskogar, Sachalin. 



L. formosana Hance. Formosa, Kina 
samt antagligen på Japan. 



D. scabra Thbg. Hela Japan från 
Kiousiou till Yeso. 



144 



NÅTH0R8T, JäPAKS FOSSILA FLORA, 



Förteckning öhrer de fossila ▼Kztern* 
vid Mogi. 

ROSACEA. 

80. Prunus Buerfferiana Mlq. fos- 

sills m 

81. Pninus sp 

82. Sorbua Lesquereuxi m 

83. Oydonla ohloranthoides m... 

•LB0UM1K08.S. 

84. Sophora fallaz xn. 

ANACABDIAGBiE. 

85. RhUB Qriffithsii Hook. fil 

foBsilis m. 

86. Rhus Bnffleri m 

Sabiacbjb. 

87. Meliosma myriantha S. et Z. 

fossills xn 

SAPIMDACEiE. 

38. Aoer Nordenskiöldi m 

89. > piotum Thbff fossila m. 

Rhamkba. 

40. I(haxnnu8 costata Maxim. 

fossills m 

ÅMPELIDEiB. 

41. Vitis labrusoa L. fossills xn. 

Ilioinb^. 

42. nex Heeri xn 

RUTACEiG. 

43. Zanthoxylon ailanthoides S. 

et Z. fossile xn 

44. Dictamnus frazinella Pers. 

fossills xn 

TlLIAGE^. 

45. Blsdooarpus photiniSBfolia 

Hook. et Am. fossills xn 



NMrmait fOrvandta lefVande arter. 




P. Btiergeriana Miq. I skogame på 
vulkanen Wnnsen p& Kionsiou. 
P. pse%ido-cera8U8 Lin dl. Japan, Sa- 
chalin. 

8. cdnifolia S. et Z. sp, Yeso, mel- 
lersta Nippon. 

C. japonica Thbg sp, Buskmarker 
på Japans berg. 

8. japonica L. Bergskogar på Kion- 
siou och Nippon. 



R. Qriffithsii Hook. fil. Himalaja 
(Khasia) i det tempererade bältet. 
R. sylvestris S. et Z. Japans skogar 
(Eliousiou och Nippon). 



M, myriantlia 8. et Z. Skogame på 
Kiousiou och mellersta Nippon. 

Ä. palmatum Thbg. Japans skogar. 
A, pictum Thbg. Bergskogar på Nip- 
pon, Sachalin, Mandschuriet. 



R, costata Maxim. Bergskogar på 
Nippon. 

V, labmsca L. Kiousiou till Yeso 
och S. Sachalin, N. Amerika. 

1. rotunda Thbg. Japan, Mandschu- 
riet. /. pedunculosa Miq. Japan. 



Z, ailanthoides 8. et Z. Bergsregionen 
på Nippon. 

D. fraxinella Pers. Medelhafslån- 
derna, Japan. • 



E, photiniafolia H. et A. äfven på 
Japan. 



VEOA-EXPEDITIONSNa YETSJSBKAPLIOA ABBETEK. 



145 



Förteckning dfver de fostilft vUxterna 
▼id Mogi. 



Nirmast föryandla l^fvande arUr. 



46. Tilia 8P 

47. > distans m. 



Trrnbtbömiaceje. 

A%. Stuartla mooadelpha S. et Z. 
foBsilis m 

MAGNOLIACBiG. 

49. Mafimolia Dioksoniana m 



50. 



sp. 



Banunculace.£. 
ol. Olematis Sibiriakoffl m. 



OfullstJLsdioa ellkr illa bbvaradk 
bj båkebt bestämbara blad. 

52. Phyllites myricoides m 



.53. 
54. 

55. 
56. 
57. 
58. 
59. 



60. 

61. 

62. 

63. 
64. 
65. 
66. 
67. 
68. 
69. 
70. 



oaryoides xn. . 
attenxiatus zn. 

crenatus m. .. 

sp 

ovatus zn 

pusillus m 

sp 



minutus m. 



aouminatus m. 
cissoldes m 



9 
B 

> 
t 

> 

> 
1 



insBquabilis m... 
allanthoideB m. 

anffustus m 

obsoletus m 

fraxinoides m. . 

BP 

BP 

sp 



IT. mandschuriea Rupr. et Maxim. 
Nippons bergskogar, Mandschuriet, 
Amurlandet. 

T. cordata Mill. Japans bergskogar. 
T, parvtfolia Ehrh. Europa, Asien. 



S. monadelpha S. et Z. De höga ber- 
gen på ön Sikok, bergskogame på 
Kiousion och Nippon. 

M. acuminata L. och cordata yiichx. 
N. Amerika. M. parviflora S. et Z. 
Japans bergskogar. 
M. obovata Thbg och amspicua 
Salisb. Japan, Kina. M.Kobu8 DC, 
Yeso, norra och mellersta Nippon. 

C. panictäataThhg. Japan. C. ochro- 
leuca A i t. N. Amerika. 



Arter, mrd hvilkas blad de hafva 

LIKHET. 

Myrica ruhra S. et Z. Kiousiou, Nip- 
l)on. 

Carya amara Xutt. N. Amerika. 
Quercus aquatica AV a It. m. fl. N. Ame- 
rika. 

CeUis sinensis Pers. Japan, Kina. 
Flere lauraceer. 

Elceagnus macrophylla Thbg. Japan. 
Ligustmim Ibota S i e b. Japan, Sachalin. 
Philadelphus coronarius L. /? Satzumi 
Maxim. Japan. 

Lespcdeza Buergeriana Miq. Japan, 
Korea. 

Vitis flexuosa Thbg och Iteterophylla 
Thbg, båda på Japan. Äfven i Kina. 
Ilex pubigera Bl. Japan. 
Ailanthit8 glandulosa Desf. Kina. 

Fraxinus SiehohUana Bl. Japans 
bergskogar. 



10 



146 NÄTH0B8T, JAPANS FOSSILA FLORA. 

Med ledning af ofvanstående förteckning är det ej svårt 
att göra sig en bild af vegetationens utseende kring den vatten- 
samling, i hvilken de växtförande lagren blifvit afsatta. Der 
fans en löfskog med en talrik vexling af träd och buskar, mest 
att förlikna vid skogarne på Japans berg. Frånvaron af orm- 
bunkar är onekligen egendomlig, men törhända beror detta 
derpå, att de flesta bladen med vinden utförts i vattnet, och 
. då ormbunkarne hufvudsakligen voro örtartade och växte i 
skuggan af träden, hade de ej så stor utsigt att föras så långt 
bort, som löfträdens blad. Den nästan totala frånvaron af 
barrträd kunde äfven förefalla besynnerlig, om vi ej genom 
Reins of van anförda skildring fått veta, att dessa ingalunda 
öfverallt ingå i Japans skogar. Man kan följaktligen icke af 
deras frånvaro på denna lokal sluta till, att de äfven måste 
saknas i andra aflagr ingår från samma tid. Tvärtom är det 
väl sannolikt, att de, när sådana en gång blifvit funna, till 
större eller mindre mängd äfven i dem skola anträffas. 

Af barrträd är endast en Taxites här representerad, den 
synes mest öfverensstämma med den vanliga idegranen, Taxus 
baccata L., som visserligen ej finnes i Japan, men väl norr 
derifrån i Amurlandet och äfven på Himalaja. Dock har 
äfven den japanska T. cuspidata S. et Z. snarliknande blad, och 
då det enda erhållna exemplaret ej är väl bevaradt, är det ej 
alldeles omöjligt, att det snarare skulle kunna höra till den 
senare. Gräsen träda oss till mötes med en bambuform, san- 
nolikt en Ärundinaria, af hvilket slägte en art finnes ännu på 
södra Sachalin och Kurilerna. Af löfträd hafva vi en obe- 
stämbar videart, möjligen en björk, tvänne valnötsträd, när- 
stående japanska, två eller tre afvenbokar samt en Ostrya^ 
alla närbeslägtade med japanska former. En bok, som ej 
synes vara att skilja från den amerikanska rödboken, en ek 
närmast beslägtad med en japansk art. Af almar hafva vi en 
art närbeslägtad med den vanliga Vlmus campestris, vidare den- 
samma Zelkova, som ännu finnes i Japans skogar, och hvars 
ved skattas såsom bygnads virke, en Celiis, närstående arter i 
Afghanistan och Kaukasus, samt en Apliananthe, snarlik den 
ännu på Japan förekommande. Af lagerarter en representant 
af det på Japan herskande slägtet Lindera samt möjligen en 
Cinnamomum. Af euphorbiaceer den japanska Exoecaria japonica, 
af styraceer tvänne ännu i Japans skogar lefvande Styrax- 
arter, ett ebenholzträd, tvänne ericaceer närstående japanska^ 
en snöbollsbuske, en Liquidamhar, som derför är af intresse 
att den visar slägtet vara på Japan inhemskt, den i våta träd- 



VEGA'EXPEDITI0NEK8 VETEK 8K APLIGA AHLETES. ^47 



gårdar vanliga japanska Deutzian, ett par Prunus-AvieT när- 
stående japanska, en Sarbus af japansk typ, en Cydonia; tvänne 
arter Bhus^ af hvilka den ena nu lefver på Himalaja, en Me- 
liosma, tvänne lönnar af japansk typ, en vinranka af samma 
art, som nu finnes både i norra Amerika och östra Asien, en 
Ilex, Zanthozylon, EUeocarpus, tvänne lindar, en Stuartia, två 
Magnolior samt en Clematis. Dessutom nära ett tjogtal arter, 
hvilka på grund af bladens ofullständighet eller dåliga be- 
varingstillstånd ej kunna närmare bestämmas. 

Vi hafva sålunda sett, att antalet träd och buskar, som 
här på ett ställe förefunnits, varit ganska stort, hvilket full- 
komligt öfverensstämmer med förhållandet inom det nutida 
Japan. Men hvad som genast derjämte faller i ögonen är att 
floran i sin helhet visar en stor öfverensstämmelse med den, 
som nu ingår i skogsregionen på Japans berg. I den ofvan 
efter Rein lemnade skildringen öfver sagda region på Fuji- 
no-yama finnes en stor mängd arter, identiska med eller när- 
stående sådana som förekomma fossila vid Mogi. Man kan 
sålunda genast säga, att denna senare fiora till sina allmänna 
drag liknar sagda skogsfiora. Det i Mogifioran allmänhast 
representerade trädslaget, boken, står visserligen närmast en 
amerikansk art, men denna är på samma gång så nära be- 
slägtad med Fuji-no-yamas bok, att florans allmänna prägel 
ej derigenom får någon väsentlig olikhet. Några andra för 
Japan nu främmande element förefinnas visserligen derjämte, 
såsom Celtis Nordenskiöldi, Rhus Griffithsii, Liquidamhar formo- 
sana och möjligen Magnolia Dicksoniana, men de äro helt få och 
hafva derför en mycket underordnad betydelse. MagnoUan är 
törhända liksom boken ett amerikanskt element, Liquidamhar 
formosana odlas deremot i Yedo, och ehuru den visserligen äfven 
finnes i Kina och derifrån kan vara införd, är det dock ej omöj- 
ligt, att den ännu kan finnas lefvande någonstädes i Japan. 
CéUis Nordenskiöldi har sina närmaste anförvandter mera långt 
bort, i Kaukasus och Afghanistan; Rhus Griffithsii lefver nu 
på Himalaja, men då äfven flere af Japans nutida arter finnas 
derstädes, blir denna omständighet mindre beaktansvärd. 

Man får dock ej utan vidare föreställa sig, att Mogifioran 
var fullt identisk med skogsfloran på Japans berg. Flere 
arter äro ju utdöda, ehuru äfven de hafva sina närmaste för- 
vandter inom sagde flora. Sådana arter äro Juglans Kjéllmani, 
Carpinus subcordata och stenophylla, Quercus Stuxbergi, Aphanante, 
Diospyros NordqvisH, Clethra Maximovicei, Tripetdleja Almqvisii, 
Sorbus Lesquereuoci, Rhus Engleri, Acer Nordenskiöldi och Ilex 



148 SATHORST, JAPÅN8 FOSSILA FLORA, 



Heerif af hvilka många äro så närstående ännu lefvande ja- 
panska arter, att de senare måste anses såsom deras direkta 
afkomlingar. Möjligt är ock, att framtida fynd skola ådaga- 
lägga, att äfven några af de anförda äro fullt identiska med 
nu lefvande. Mest afvikande är Sorbus Lesquereuxi, för hvilken 
dock äfven en beslägtad lefvande art kan påvisas, nämligen 
Sorbus alnifolia S. et Z. ^p., som är inhemsk på Japan. Af- 
vikande är äfven Tilia distans, men äfven denna erinrar mest 
om en japansk art. 

Former som finnas i skogsregionen på Japans berg samt 
inom landets norra delar äro, såsom af förteckningen fram- 
går, de förherskande, och äfven de mera främmande arterna 
häntyda på ett tempereradt klimat. Kiousiou är dock den 
sydligaste af Japans hufvudöar, fyndorten för de fossila väx- 
terna är belägen vid hafvets nivå, man hade sålunda tvärtom 
alla skäl att vänta sig, att denna fossila flora skulle visa en 
mera sydlig prägel än annorstädes i hela landet. Som vi sett 
är detta dock så långt ifrån att vara fallet, att den tvärtom 
talar för ett kallare klimat än det, som för närvarande råder 
på Kiousious lågland. Temperaturskilnaden kan ungefår sägas 
vara så stor, som nu skulle fordras, för att den på bergen i 
mellersta Japan förekommande skogsäoran skulle tvingas att 
vandra söder ut ända till Mogi och detta vid hafvets nivå. 
De sydligare former, som ingå i Japans nutida flora, saknas 
deremot helt och hållet, och de funnos säkerligen vid denna 
tid icke härstädes. Man kunde invända, att de blad som fin- 
nas i aflagringen törhända med strömmar från bergen förts 
till detta ställe, och att de växter de tillhört icke behöfva bafva 
lefvat i närheten. Men oafsedt att bladens fullständighet (när 
de äro fragmentariska beror detta derpå, att bergarten blifvit 
sönderbruten vid insamlingen, och icke på att bladen ursprung- 
ligen varit söndriga), liksom ock den stora mängden af bokblad 
i olika utvecklingsstadier samt förekomsten af samma träds 
bark tala emot ett sådant antagande, blefve ej heller derigenom 
de sydliga formernas frånvaro förklarad, ty dessa skulle ju då 
hafva lefvat i närheten af aflagringen, men det oaktadt icke 
hafva lemnat några blad, som kunnat inbäddas i densamma. 
Och då härtill kommer, att den fossila floran vid Mogi äfven 
innehåller sådana former, som numera icke finnas lefvande på 
Kipusiou, ej ens på bergen, men väl deremot i mellersta och 
nordliga Japan, är det tydligt, att ifrågavarande förklaring icke 
kan användas, utan att den tempererade prägel, som utmärker 
denna fossila flora, måste stå i samband med en temperatur- 



v EG Å-EXPEDITION BUS VETENSKAPLIGA AU B ET EN, 149 



nedsättning i klimatet, hvilket vid tiden för aflagringens upp- 
komst måste hafva varit ej obetydligt kallare än det som nu 
på Kiousiou är rådande. 

Tvänne vigtiga slutsatser framgå omedelbart häraf, dels 
att istidens temperaturnedsättning sträckt sitt inflytande ända 
till södra Japan, dels att de subtropiska elementen i Japans 
nutida vegetation äro de till detta land sist invandrade väx* 
terna. 

Det är nämligen tydligt, att den temperaturnedsättning, 
om hvilken Mogifioran talar, på ett eller annat sätt måste stå 
i samband med istiden. Klimat, kallare än det nutida känner 
man endast från sagde tid samt tiden närmast före eller efter 
densamma. På grund bärutaf har man för fiorans ålder att 
välja mellan yngsta pliocen, glacial och postglacial. Att den 
ej kan vara postglacial torde kunna anses för säkert på grund 
af de främmande former som i densamma ingå; den borde i 
så fall utgjorts af idel ännu lefvande arter. Detsamma gäller 
för ett senare skede af glacialtiden, det är sålunda antagligt, 
att den ej kan anses yngre än glacialtidens början. Men att 
närmare precisera dess ålder är icke möjligt förrän man er- 
håller någon kännedom om försteningarne i de lager, som 
betäcka ifrågavarande bildningar här eller annorstädes. Man 
måste nämligen kunna jämföra dem med något yngre lager 
(eller äldre om sådana vore tillgängliga) för att få veta, om 
ett varmare eller än kallare klimat följde på (eller föregick) 
det, som herskade då Mogi-lagren afsattes. Så länge man ej 
känner hvad äldre och yngre lager säga härom, kan man ej 
heller afgöra, om floran vid Mogi är uttryck för den lägsta 
temperaturnedsättning, som här ägt rum, för närvarande kan 
man blott säga, att denna åtminstone gått så långt, att mel- 
lersta Japans skogsflora drifvits ända hit ned till hafvets nivå. 
Att en temperaturnedsättning kan påvisas här, är emellertid 
redan det i högsta grad vigtigt, ty det blir ett ytterligare be- 
vis derför, att istidens kalla klimat sträckt sig öfver hela norra 
hemisferen, ^ och sålunda icke berott af lokala förhållanden i 
Europa och norra Amerika. Huru det detta oaktadt kommer 
sig, att den rent alpina floran är på Japans berg så sparsamt 
representerad, är ett spörsmål, som visserligen nu förefaller 



' I den redogörelse öfver Przewaljskis resor i Högasien, som finnes 
intagen i Finsk Tidskrift, omnämnes (Torne 10, haft. 8, sid. 208, Mars 1881) 
att sagde resande redan 1871 skulle iakttagit »omisskänliga spår af isperio- 
dens verkningai'» på bergskedjan Suma— Häda belägen V om Kallgann (NV 
om Peking) på ungeiUr 41' n. latitud. 



150 XATHORST, J AF AS 8 FOSSILA FLORA. 



svårförklarligt, men som väl äfven det i sinom tid skall erhålla 
en tillfredsställande lösning. Det står naturligtvis ej minst i 
samband med åldern af Japans bei^. 

Frågan om Mogiflorans ålder kan sålunda påtagligen ej 
för närvarande erhålla något annat svar än att den antingen 
måste tillhöra slutet af den tertiära eller början af den qvar- 
tära tiden. Då någon egentlig gräns mellan de bildningar, 
som tillhöra den ena elleY andra tidrymden, naturligtvis icke 
kan dragas, är ett närmare bestämmande af aflagringens ålder 
af jämförelsevis underordnad vigt. Med dessa slutsatser, som 
hufvudsakligen grundats på de klimatologiska förhållanden, 
öfver h vilka floran gifver vittnesbörd, stämmer fullkomligt den- 
sammas ställning till den nutida vegetationen. Den innehåller 
ju nämligen en stor mängd med de nu lefvande antingen iden- 
tiska eller mycket närbeslägtade arter; äldre, än pliocen kan 
floran derför svårligen vara. 

En jämförelse med Sachalins och Alaskas miocena floror 
är härvid intressant nog. Belägen 18 breddgrader nordligare, 
utvisar den förra helt säkert en något varmare flora än Mogis, 
under det att Alaskas, 9 grader ännu längre mot norr, knap- 
past kan sägas vara kallare. Det är emellertid, såsom ofvan 
på]>ekats, tydligt, att då sagde förhållanden på Sachalin och 
Alaska voro rådande, måste Japans klimat varit varmare än 
nu, således floran ännu rikare på subtropiska element än för 
närvarande. Japans miocena flora måste sålunda varit vidt 
skild från Mogis. Intressant är äfven en jämförelse mellan 
denna senare och den miocena floran i Schweiz, 14 ä 15 bredd- 
grader nordligare, och dock innehållande palmer, Fiats, Ärto- 
carpus^ CimmmomHrn m. fl., af hvilka flere visserligen hafva 
förvandter bland de subtropiska elementen inom Japans nu lef- 
vande flora, men icke inom den fossila floran vid Mogi. Iso- 
termema sänka sig visserligen vid östra Asien, men ej till 
den grad. att en sådan olikhet derigenom skulle kunna för- 
klaras. 

Englers ofvan anförda asigter, att istidens temperatur- 
nedsättning icke skulle sträckt sitt inflytande till Ja(>an, äro 
sålunda såsom vi redan sett icke längre hållbara. Tvärtom 
kan man af den Ivckliira omständiirheten, att dessa fossila 
växter upptäcktes just jvå Japans södra del. med säkerhet på- 
stå, att sasrde temperatumedsättning utöfvat sitt inflytande på 
växtlitrheten åtminstone ofver hela det nutida Japan, samt 
troligen äfven något sydligare, ehuru naturligtvis med af- 
tagande intensitet. Och då de subtropiska elementen, som 



VE0A-EXPEDITI0NES8 VETENSKAPLIGA ARBETES, 



151 



ingå i Japans nutida vegetation, af samma skäl måste anses 
såsom de till Japan sist invandrade, torde den frågan af sig 
sjelf inställa sig, hvarifrån hafva de väl kommit? Ty många 
af dem äro monotypiska (Engler l.c. sid. 21), och af andra 
uppträda här arter, som icke finnas i de tropiska länderna 
längre söder ut. Svaret på denna fråga kan svårligen blifva 
annat än det, som jag redan i mitt förutskickade meddelande 
afgifvit, nämligen att dessa element antagligen funnits på ett 
forntida fastland, som sträckt sig från Japan åt sydvest mot 
Formosa och Filippinerna. Ett sådant antagande skulle ock- 
så ytterligt väl förklara det nära samband, som finnes mellan 
flere af Japans subtropiska former, Kinas och de ostindiska 
öarnes. Ej heller saknar detsamma stöd af geologiska för- 
hållanden. De växtförande lagren vid Mogi äro antagligen 
på grund af frånvaron af marina försteningar en sötvattens- 
aflagring, men de ligga nu i sjelfva hafsbrynet, hvilket sålunda 
skulle antyda en sänkning. En dylik bevisas äfven deraf, att 
kollagren i södra Japan enligt Godfrey * skola hafva en stor 
utsträckning på hafsbottnen. Man vet -visserligen icke, om 
dessa kollager äro af samma ålder som Mogilagren, de skola 
enligt Godfrey i stället tillhöra kritan, men i alla händelser 
bevisa de en sänkning, och omöjligt är ju icke, att denna först 
efter Mogilagrens afsättning ägt rum. Enligt denna uppfatt- 
ning skulle sålunda Lu-tschu-öarne vara delvisa rester af en 
forntida kontinent, som förmedlat förbindelsen mellan Japan 
och Filippinerna. 2 

Under den miocena tiden hade Japan utan tvifvel en flora 
med betydligt flere subtropiska former än nu, och denna vegeta- 
tion stod genom den antagna landförbindelsen i samband med 
och öfvergick så småningom till de ostindiska öarnes. Mot 
slutet af den pliocena tiden samt under istiden kunde sagde 
former på grund af temperatumedsättningen ej längre lefva i 
Japan, utan de hade vandrat söder ut på detta land. Sam- 



» On the geology of Japan. Quarterly Journal Geol. Society. Vol. 34. 
I^ndon 1878. 

* Törhända bör dock denna åsigt modifieras derhän, att förbindelsen 
måste anses hafva sträckt sig öfver Korea och Formosa. Djupförhållandena 
synas nämligen vara sådana, att en höjning först skulle förbinda Japans 
aödra del med Korea och samtidigt dess norra med Sachalin och Amur- 
landet, sä att japanska hafvet blefve en insjö. Samtidigt skulle äfven For- 
mosa blifva förbunden med fastlandet och de norra Lu-tschu-öarne med 
Japan, under det att de sö<lra förblefve öar. Detta harmonierar äfven kanske 
allra bäst med den japanska florans frändskapsförhållanden till omgifvande 
länders. 



152 yATHORST, JAPANS FOSSILA FLOHA, 



tidigt hade Japans skogsflora nedträngt till hafvets nivå. När 
klimatet efter istiden ånyo förmildrades, kunde dessa växter 
återvandra norr ut till sitt forna hemvist på Japan, senare 
inträdde den sänkning, som skilde Korea och norra Lu-tschu- 
öarnes land derifrån och förvandlade det senare till en ögrupp. 
Men under dessa vandringar hade flere arter gått under, och 
på detta sätt uppstodo måhända de monotypiska slägten, på 
hvilka Japan är så rikt. Dessa åsigter öfverensstämma i det 
stora hela med Englers, nämligen så till vida som Japans nu- 
tida ilora till stor del anses såsom de decimerade qvarlefvoma 
af en äldre vegetation, skilnaden: ligger hufvudsakligen deruti, 
att denna vegetation måste tänkas hafva företagit tvänne stora 
vandringar sedan den miocena tiden, nämligen en från Japan 
söder ut samt derpå en annan i motsatt riktning. 

Men då Japans skogsflora var den rådande vid Mogi, 
måste norra Japan hafva hyst ännu mera nordliga former, 
hvilka då å ena sidan öfver Sachalin kunnat invandra från 
Amurlandet, å den andra öfver Kurilerna från Kamtschatka. 
Vid klimatets senare förmildring kunde dessa sedermera dels 
vandra åter till sitt forna hemvist dels upp på Japans berg, 
och såsom Rein särskildt framhållit är Japans alpina flora 
just förvandt med floran i sagde länder. * 

Engler har lagt en särskild betydelse på det förhållande, 
att Amurlandet och Yeso hysa en mängd växter, som visser- 
ligen äro fullt tempererade former, men dock hafva sina när- 
maste förvandter i södra Japan eller på de ostindiska öame. 
Han söker förklara denna omständighet sålunda, att sagde 
former skulle vara sådana afkomlingar af eocen- och miocen- 
tidens subtropiska vegetation, som så småningom lämpat sig 
efter de förändrade förhållandena och dervid gifvit upphof till 
nya, tempererade arter. Mot denna förklaring torde visser- 
ligen ingen berättigad invändning kunna göras, men deremot 
torde här böra påpekas, att uppkomsten af dylika former i 
hög grad måste hafva gynnats af den starkare kamp för exi- 
stensen, som måste hafva uppstått när istidens temperatur- 
nedsättning här gjorde sig gällande. Ty under det att en 
del former härvid utdogo, kunde andra, som voro mera pla- 
stiska och härdiga, lämpa sig efter de nyinträdda betingel- 
serna och på samma gång gifva upphof till nya arter, fullt 
lämpade för de förändrade förhållandena. Och liksom man i 

' Huru kallt klimatet i norra Japan och på dess h/)ga berg då var kan 
naturligtvis ttnnn ej af göras, men det skulle ej numera förefalla o väntad t, 
om man der kunde p&visa spÄr af lokala glacierer. 



L 



VEGA-EXPEDITIOIfENa VETEN8KAPLJGÄ ARBETEN. 153 

Europa måDgenstädes kan uppvisa spridda qvarlefvor från isti- 
dens vegetation, likasä torde kanske flere nordliga former, som nu 
finnas på Kiousious berg, vara att anse för dylika »efterposteri. 
Afven öfver några växtgeografiska spörsmål rörande vegeta- 
tionen på Himalaja torde Mogifioran indirekt kasta något 
ljus. Himalaja äger nämligen några, ehuru visserligen ej 
många, amerikanska tempererade typer. Såsom Engler på- 
pekat torde det vara temligen gifvet, att dessa fordom från 
länderna vid Berings sund vandrat längs de berg, bvilka från 
Amurlandet sträcka sig i sydvestlig riktning utmed öknen 
Gobi. Nu skulle likvisst en sådan vandring icke kunna ske 
på grund af klimatets torrhet, och Engler antager der för, 
att den skedde fordom då Gobi, såsom Richthofen ådaga- 
lagt, var ett stort inhaf, och då antagligen klimatet icke längre 
lade något hinder i vägen för sagde växters spridning längs 
bergen. Emellertid är det tydligt, att samma temperaturned- 
sättning, som vid tiden för Mogilagrens bildning drifvit de 
subtropiska växterna från Japan, äfven måste hafva gjort sig 
gällande på Asiens fastland. ^ Och då detta bland annat äfven 
måste haft till verkan, att den tempererade floran stigit ned 
på slätterna, blir härutaf en gifven följd, att ifrågavarande 
former just under eller strax före istiden haft lättast att verk- 
ställa sin vandring. Eller med andra ord, under och före is- 
tiden måste Amurlandets fiora vandra söder ut, och samtidigt 
steg Himalajas tempererade ned på lägre nivå vid detta bergs 
norra sida, hvarigenom afståndet mellan de båda fiororna 
förminskades. Liksom den alpina och arktiska fioran under 
istiden kunde blanda sig med hvarandra på Europas lågland, 
likaså kunde törhända Amurlandets och Himalajas tempere- 
rade floror under istiden åtminstone träda i utbyte med hvar- 
andra. Och liksom en del alpina arter i Europa mycket väl 
ursprungligen kunna hafva varit arktiska, fastän de nu endast 
finnas i alpländerna, likaså kunna de amerikanska former, 
som i Asien nu äro inskränkta till Himalaja, mycket väl for- 
dom hafva funnits i Amurlandet. Härmed skall ej vara sagdt, 
att vandringen måste hafva skett just under istiden, menin- 
gen är endast att påpeka, att en sådan då törhända allra lät- 
tast kunnat ske. 

Som vi häraf finna är upptäckten af Mogifioran för känne- 
domen om östra Asiens forna klimat och isynnerhet för i 
samband dermed stående växtgeografiska och andra veten- 

* Se härom noten pä sid. 149 om Przewaljekis uppgift om gletscher- 
märken på Suma-Hada. 



skapliga frågor af allra största betydelse. Högligen CnskT&rdt 
vore det derför, om denna upptäckt kunde leda till insamling 
af fossila växter äfven i andra trakter af Japan. 



B. Beskriffidng ötver arterna. 

Före den speciella beskrifningen öfver bladaftrycken torde 
en öfversigt af bladens nerveringsformer här vara på sin plats, 
så mycket hellre som nerveringens terminologi härmed fOr 
första gängen införes i svensk drägt, och som våra botaniska 
handböcker innehålla intet eller mycket ofullständigt derom. 
Tyvärr gäller detsamma om hela den deskriptiva botaniken, 
ty ehuru nerveringen lemnar de allra säkraste karaktererna 
vid bestämning af blad eller bladaftryck, omnämnes den 
dylika arbeten alls icke eller så ofullständigt, att växtpaleon- 
tologen icke kan begagna sig af de uppgifter, som der lemnas. 
Ja icke en gång vid så skilda former som kantnående sido- 
nerver i motsats mot slingbildande fästes något afseende, och 
detta ehuru dessa nerveringsformer ofta kunna vara utmär- 
kande för hela slägten eller t. o. m. familjer. Så mycket nog- 
grannare hafva växtpaleontlogerna egnat sig ät studium af 
bladens nervoring, och flere arbeten öfver de nu lefvande väx- 
ternas nerveringsformer äro af dem utgifna för att tjena som 
ledning vid bestämmandet af de fossila. Att de deskriptiva 
botanisterna det oaktadt icke tagit någon hänsyn dertill torde 
helt enkelt bero deraf, att för de lefvande växtarternas sär- 
skiljande behöfver nerveringen i de Sesta fall icke rådfrågas. 

Leopold v. Buch lade den första grunden till nerverin- 
gens terminologi. Den har sedermera vidare utvecklats af v. 
Ettingshausen och Heer. I enlighet med Schimper skall 
jag med få förändringar följa den senares framställning, sådan 
den lemnats i Flora tertiaria Helveti», såsom pä en gäng 
mycket enkel och lätt öfverskådlig. 

A. Fjädernerviga blad (fol. penninervia). 

Här har man först och isynnerhet att aktgifva på den 
Iken sidonerverna utträda, deras förlopp och 
: åtskilliga blad är temligen konstant, under 
idra icke lemnar någon ledning). De grenar, 
o-(eller sekundär-)nerverna till kauten, kallas 
äer det att de nerver, som medelbart eller 



VEGA-EXPEDITI0NKN8 VSTRN8KAPLIGA ARBETEN. 155 

omedelbart förbinda sidonerver na sinsemellan, kallas nerviller 
<nervuli) eller smSnerver, hvilka vanligen åter äro apprepadt 
grenade. Om nervillerna för^binda sidonerverna såsom tydliga 
raka eller böjda, oafbrutna tvärlinier, kallas de öfvertvärande 
^nervuli percurrentes), äro de deremot afbrutna och upplösas 
i lika starka grenar, kallas de afbrutna. Genom de olika 
nerverna indelas bladskifvan i fölt eller ytor af olika ordnin- 
gar. De, som begränsas af medelnerven och tvänne sekundär- 
nerver, kallas hufvudfält (arese), hvilka genom tertiärnerver 
eller nerviller delas i fält nf andra ordningen, sekundärfält 
(areolse), oftast omslutande än mindre fält, tertiärfält (areolse 
tertiarise), och qvartärfält (areolse quaternarise). Hos många 
slägten, såsom hos SaliXy utskickar medelnerven sidonerver 
äfven i hufvudfälten, hvilka dock antingen upplösas i nerv- 
maskorna eller utmynna i de större sidonerverna, och hvilka 
man i motsats till de fullständiga sidonerverna kan beteckna 
såsom ofullständiga. Mänga blad (såsom t. ex. Acer) visa de 
olika fälten skarpt markerade, under det att de hos andra äro 
otydliga och öfvergå i hvarandra. 

Sekundärnerverna (sidonerverna) kunna vara: 

1. Kantnående (Randläufer; nervi craspedodromi). 

De nå ända till kanten; dessa blad äro vanligen tandade, 
ehuru ej alltid (Fagus sUvatica), och nerven går i förra fallet 
till tanden. Hos denna klass kunna sidonerverna vara 

a. enkla (Fagus, Castanea m. fl.), 

b. med kantnående tertiärnerver, antingen från alla eller 
de nedersta nervgrenarne (Belula, Corylus, Ulmus, Car- 
pinus m. fl.). 

2. Slingbildande (Bogenläufer ; nervi camptodromi). 

Hufvudfälten sträcka sig här ej till kanten, utan begränsas 
äfven utåt af sekundärnerverna, i det att dessa böja sig till- 
sammans (vanligen böjer sig den bakre mot den främre) och 
bilda en tydlig slinga. Detta kan antingen ske nära kanten, 
så att de mot denna från slingan löpande nerverna (kant-, 
nerverna), såsom t. ex. hos Juglans, omedelbart nå kanten, 
eller ock sammanlöpa sidonerverna närmare medelnerven, i 
hvilket fall man vanligen utanför hufvudfältet kan urskilja 
en eller flere rader smärre lÄlt, de s. k. kantfälten (arese margi- 
nales), hvilka åter, när flere äro förhanden, kunna särskiljas 



156 NATH0R9T, JAPANS FOSSILA FLORA, 

s&som inre, mellersta och yttre. Af ven kunde man uttrycka 
detta förhällande så, att en, två eller flere slingor finnas utan- 
för hufvudfälten. * I motsats möt de hufvudf&lt, som finnas 
bos blad med kantnående sidonerver, och h vilka kunna sägas 
vara öppna, äro bufvudfälten hos de ifrågavarande slutna. 

3. Blandade (nervi mixti). 

I samma blad äro några sidonerver kantnående, andra 
slingbildande. Detta är fallet hos blad med mera enstaka 
flikar eller hörn, i hvilka då sidonerverna äro kantnående, 
under det att de för öfrigt äro slingbildande (Liriodendron, 
åtskilliga ekar m. fi.). 

4 Kantföljande (nervi marginales). 

Längs b vardera sidan af bladet fortlöper en nerv utmed 
kanten från bladbasen till spetsen. Denna nerv utsänder 
inga sidonerver, men mottager dem, som komma från medel- 
nerven. Stundom är den kantföljande nerven något inåtböjd 
der sagde nerver inmynna, hvarigenom öfvergång till sling- 
bildande nervering uppkommer. Kantföljande nerver finnas 
isynnerhet hos mänga myrtaceer (Myrius, Eucalyptus m. fl.). 

5. Otydliga (Gewebläufer; nervi hyphodromi). 

Bladen äro läderartade, medelnerven starkt framträdande, 
under det att inga sidonerver kunna iakttagas. I motsats 
mot detta slag är nerveringen retikulerad när sekundärnerver 
och tertiärnerver i förening med nervillerna bilda ett utpräg- 
ladt nätverk (Salix reticuUUa), 

6. Spetslöpande (nervi acrodromi). 

Sidonerverna äro alla i spetsig vinkel böjda mot blad- 
spetsen, i h vilken de öfversta utmynna. 

a. alla sidonerverna äro jämnstarka (Cornus), 

b. de två nedersta sidonerverna är starkare än de följande 
(folia triplinervia) och utsända tertiärnerver mot kan- 
ten (Ceanothm americanus L.); de kunna utgå omedelbart 
vid bladbasen (nervi laterales basilares) eller först högre 
upp (suprabasilares). 

B. Handnerviga blad (folia palminervia). 

Primärnervernas (hufvudnervernas) antal är här vanligen 
konstant, så att man har 3-, 5- eller 7-nerviga blad, sällan är 



VEGA'BXPSDITI0NBN8 VETEVSKAFLIGÅ ABBETEN. 157 

nervantalet högre. An kunna dessa nerver vara jämnstarka, 
än är den mellersta starkare än de öfriga, hvilka äfven sins* 
emellan kunna vara af olika styrka. Fälten betecknas på 
samma sätt som hos de Qädernerviga bladen, och ytorna 
mellan primärnerverna kallas kardinalfält. 

Hos de ^andnerviga bladen kunna primärnerverna vara 

1. Kantnäende: 

a. med kantnäende sekundär- och tertiärnerver (Vibumum 
optdus, Acer taiaricum), 

b. med slingbildande sekundärnerver, 

c. med blandade sekundärnerver (Platanus). 

2. Slingbildande, 

i hvilket fall alltid den mellersta utlöper i bladspetsen, under 
det att de öfriga äro förbundna till slingor (Populus, Morus). 

3. Spetslöpande. 

Cinnamomum, Coriaria, Cornus suecica. 

C. Sköldnerviga blad (folia peltata). 

Dessa kunna pä ungefär samma sätt som de handnerviga 
indelas i flere underafdelningar, hvilka dock ej här särskildt 
behöfva anföras. 



Afven den mycket vanskliga frågan om de fossila bladens 
benämning ' torde här böra vidröras, detta så mycket hellre 
som vidt skilda meningar i detta hänseende sökt göra sig 
gällande. A ena sidan har man yrkat, att alla fossila blad, 
hvilka till en viss grad öfverensstämma med nu lefvande, 
äfven böra benämnas med deras slägtnamn, under det att 
man å andra sidan ansett försigtigheten bjuda, att äfven tertiära 
blad, huru lika med nutida de än må vara, dock genom ett 
'iies fogadt till slägtnamnet eller på annat sätt böra från de 
senare särskiljas. A båda sidor har man påtagligen gått för 
långt. Att hänföra sterila ormbunksblad och barrträdsgrenar 
från stenkolsformationen till nu lefvande slägten innebär i de 
flesta fall en ren orimlighet, men det är ej mindre orimligt 



1Ö8 KÄTBORaT, JAPANS FOSSILA FLORA. 



att vilja förneka tillvaron af våra nutida slägten inom de 
tertiära aflagringarne, något som de facto sker när man ej för 
dem vill använda de vanliga slägtnamnen. Oriktigheten här- 
af är för öfrigt bevisad genom den stora mängd blommor och 
frukter i några af dessa aflagringar, hvilka med bestämdhet 
hänvisa flertalet af de tertiära växterna en plats inom nutida 
slägten. Svårigheten ligger naturligtvis i ofiöjligheten att 
säga när man skall sluta med användandet af dessa slägtnamn 
och i stället bilda nya. Man har t. ex. med säkerhet funnit, 
att en tertiär växt tillhör ett lefvande slägte, ehuru dess blad 
i ett visst hänseende aflägsna sig från dettas nutida arter. I 
kritan finner man snarliknande blad, hvilka dock i samma 
riktning afvika ännu mera, och inga frukter äro här funna, 
som kunna fälla något utslag. Bör man nu hänföra äfven 
kritans art till det lefvande slägtet? På detta kan intet säkert 
svar gifvas, .å ena sidan skulle ett sådant förfarande måhända 
gifva ett oriktigt begrepp om slägtets utsträckning och upp- 
trädande, under det att å den andra möjligheten af en så tidig 
förekomst och en sådan omfattning ej helt och hållet kan för- 
nekas. Saken är så mycket svårare som åtskilliga slägten, 
såsom Ginkgo, ända från jura tiden med säkerhet ägt bestånd, 
under det att andra uppträdt långt senare. Från teoretisk 
synpunkt vore det onekligen lämpligast att endast hänföra 
sådana blad till nutida slägten, som synas stå i direkt för- 
bindelse med någon af de lefvande arterna, under det att sä- 
dana, som först genom andra fossila former förbindas med 
dem, borde hänföras till egna slägten. Men härvid kunde 
den berättigade anmärkningen göras, att en mängd växter af 
samma slägte med hänseende till bladen redan hos närstående 
arter äro mycket skilda, hvarför den anförda grundsatsens 
tillämpning ofta kunde göra våld på naturen. Försigtigbet 
är i alla fall mest att förorda, och de för nutida växter an- 
vända slägtbenämningarne böra derför enligt min uppfattning 
endast ifrågakomma, när öfverensstämmelsen är så stor, att 
något tvifvel ej gerna kan uppstå. Äldre, men med de förra 
antagligen förbundna typer kunna deremot lämpligen benäm- 
nas med ett eget slägtnamn, hvarvid detta naturligtvis kan 
så väljas, att namnet antyder den frändskap, som sannolikt 
förefinnes. Det är sålunda i min tanke absolut oriktigt att, 
så länge ej fruktifikationsorgan föreligga, hänföra kritans diko> 
tyledona blad till nutida slägten. Man kommer vid ett sådant 
förfaringssätt att lemna den orimliga uppgiften, att dikotyle* 
donerna med ens skulle hafva uppträdt med till stor del samma 
slägten som nu. 



VEGA-EXPEDITIONSNa VETES8KÄPLI6 A ARBETES. 1Ö9 



Det nybildade slägtnamnet är naturligtvis ofta pä samma 
gång provisoriskt, ty skulle man genom fynd af frukter sedan 
finna, att växten verkligen tillhörde det lefvande slägtet, bör 
naturligtvis i så fall dettas namn användas. För dikotyledona 
blad, hvilkas ställning för tillfället är helt och hållet osäker, 
eller hvilka af ett eller annat skäl ej tillåta en säker bestäm- 
ning, bör alltid begagnas den kollektiva slägtbenämningen 
PhyUUes. 

I enlighet med dessa grunder har jag i det följande der 
så kunnat ske hänfört de fossila bladen till nu lefvande släg- 
ten, hvilkas namn oförändrade användts. När detta hän- 
förande ej ansetts fullt säkert, men ändå mycket sannolikt, 
har jag påpekat detta genom ett efter slägtbenämningen inom 
klämmer infördt frågetecken (?). För blad, hvilka ej tillåta 
någon slägtbestämning, eller om hvilkas ställning jag varit 
mera oviss, har jag användt slägtbenämningen Phyllites, 

En annan svårighet är frågan om man, då de blad som 
f()religga fullkomligt tyckas öfverensstämma med en nutida 
art, bör hänföra desamma till denna eller icke. A ena sidan 
kan ej möjligheten af sammanhörigheten förnekas, å den andra 
kan den, så länge inga frukter äro kända, icke bevisas. För 
att undgå denna svårighet kan man med Heer m. fl. till den 
lefvande växtens artnamn i respektive fall tillfoga t. ex. mio- 
cenum, pliocenum, fossile o. s. v., hvilket på samma gång 
bör tagas såsom en antydan, att arternas fullkomliga identitet 
dock icke är fullt säker. Sannolikheten för en sådan ökas 
dock naturligtvis i samma mån som aflagringens ålder ligger 
närmare nutiden. 

De betydligt svårare förhållanden, under hvilka växt- 
paleontologen i jämförelse med zoopaleontologen måste arbeta, 
göra äfven, att han på förhand måste finna sig i att hafva 
begått ett och annat misstag. Också skall jag med tacksamhet 
mottaga hvarje på verkliga grunder fotadt beriktigande. 

Förr än jag öfvergår till beskrifningen öfver bladen torde 
någta ord om taflorna äfven böra förutskickas. Ritningarne 
äro med synnerlig omsorg och skicklighet utförda af herr 
W. E. Behm, men det är tydligt, att de det oaktadt ej kunna 
återgifva allt, h varför jag måste anhålla att ej blott taflorna, 
utan äfven beskrifningarne måtte rådfrågas, detta så mycket 
hellre som den litografieringsmetod, som användts, ej vid alla 
tillfällen kunnat återgifva nerveringens finaste detaljer. Jag 
har här vidare på taflorna upptagit ej blott de bestämbara 
bladen, utan äfven sådana, hvilka på grund af det ofullständiga 



160 NATHOnST. JÅPÄS8 FOSSILA FLORA. 

skick, i hvilket de förekomma, helt och hållet m&st lemnas 
utan afseende. Detta bar skett derför, att om insamlingarne 
vid Mogi fortsättas, är det sannolikt, att bestämbara exemplar 
äfven af de ifrågavarande arterna skola påträffas. Den, som 
tilläfventyrs kommer att beskrifva de nya samlingarne, bör 
då i många fall äfven kunna hänvisa de afsedda bladfragmenten 
deras rätta plats. På detta sätt få de såsom afbildade ett 
större värde än de annars skulle hafva, och det vore onekligen 
önskligt att i allmänhet äfven obestämbara blad och blad- 
fragment blefve afbildade jämte de bestämbara. 

Jag skall slutligen här begagna tillfället att offentligen 
uttrycka min tacksägelse till alla dem, som på ett eller annat 
sätt understödt mitt arbete. Till professor Nordenskiöld 
är min första tack egnad för det han velat anförtro bearbet- 
ningen af detta så högligen intressanta material åt mig samt 
derigenom äfven nödgat* mig att genom egna forskningar göra 
mig mera förtrogen med den tertiära vegetationen. Till pro- 
fessor Wittrock står jag i stor förbindelse för det han lemnat 
mig fritt tillträde till Riksmusei herbarium, hvilket innehåller 
en rikhaltig samling japanska växter; professor Th. Fries är 
jag likaledes tack skyldig för det han visat mig samma till- 
mötesgående i Upsala samt för det han lånat mig exemplar 
derifrån till jämförelse; till trädgårdsmästare F. Ulriksen 
står jag i förbindelse för det han sändt mig japanska växter 
från Alnarps trädgårdar. Bland utländska vetenskapsmän har 
jag erhållit några upplysningar af professor A. Engler i Kiel, 
andra genom akademiker Fr. Schmidt i S:t Petersburg, men 
i största tacksamhetsskuld står jag dock till professor C. J. 
Maximovicz vid kejserliga botaniska trädgården der samma- 
städes, hvilken ej blott skickat mig exemplar af flere japanska 
växter till jämförelse (t. o. m. af sådana som ännu ej beskrif- 
vits), utan dessutom äfven lemnat mig åtskilliga upplysningar 
af vigt. Och slutligen, fast ej minst, är jag mycken tack skyl- 
dig min mångårige rådgifvare och vän professor Oswald 
Ileer i Ziirich för de råd och upplysningar, som han äfven 
vid detta arbete låtit komma mic till del. 



VKGA-EXPEDITtOKEKS V ET FN SK A Ph ICA ARBETES^ 



16] 



1. Taxites sp. 

Tall. 4, fig. & 

Den här afbildade grenen är den enda tillnärmelsevis be- 
stämbara barrträdslemning, som vid Mogi blifvit funnen. Ty- 
värr är den ej så väl bevarad som önskligt vore. Emellertid 
kan man se, att bladen äro tvåsidiga kort skaftade, de på 
stjelken nedlöpande skaften bilda snedt stälda ärr, och någon 
j«^mfÖrelse med Taxodium kan derför ej ifrågakomma. Den 
temligen tunna grenen, de tvåsidiga bladen, anhäftade såsom 
ofvan angifvits, hänvisa arten snarast plats antingen inom 
slägtet Taxus eller Sequoia, Jag jämförde exemplaret först med 
den spetsbergska formen af Sequoia Langsdorffii Brongn. sp., 
ehuru jag på samma gång påpekade, att sammanhörigheten 
med Taxus äfven vore möjlig. Bevaringstillståndet är visser- 
ligen ej sådant, att frågan säkert kan afgöras, men på grund 
af florans allmänna karakter, som väl antyder en stor öfver- 
cnsstämmelse med nu lefvande former, men icke med miocena, 
är sammanhörigheten med Taxus mest sannolik, ehuru visser- 
ligen förekomsten af Sequoia Langsdorffii vore mindre oväntad, 
sedan man känner densamma fossil från Sachalin och Yeso. 

Af arterna inom slägtet Taxus kommer isynnerhet T. 
haccata i fråga, likheten är t. o. m. så stor, att en identitet 
till arten visserligen icke vore omöjlig. T. haccata finnes ej 
nu på Japan, men väl i Amurlandet och på Himalaja. När- 
stående är äfven den japanska Taxus cuspidata S. et Z., hos 
hvilken dock bladen vanligen äro mera hvälfda samt försedda 
med tydlig spets. 

De isolerade bladen, figg. 9, 9 a, 10, äro möjligen äfven 
hithörande. Annars kunna de äfven jämföras med någon 
Äbies. 

GraniineaB. 
2. Phyllites bambusoides m. 

Tafl. 4, fig. 6, 7. 

Af denna art föreligga endast do afbildade bladen, och 
då dessa icke äro fullständiga, har jag ej ansett lämpligt att 
söka inrangera dem inom något nu lefvande slägte. Man 

11 



162 NÅTH0R8T, JAPANS FOSSILA FLORA. 

återfinner nämligen liknande nervering och bladbas såväl 
inom slägtena Bambusa och Arundinaria som PhyUostachys^ 
Chusquea m. fl. Emellertid är det egentligen med de båda 
förstnämnda, som någon jämförelse här kan ifrågakomma. 

Det tydligaste exemplaret (fig. 6) visar det med kort skaft 
försedda bladets nedre del; medelnerven är tydlig, å ömse 
sidor finnas 4 k 5, nästan först vid förstoring (fig. 6 a) märk- 
bara sidonerver, mellannerverha äro 5 ä 7. Troligen hör äfven 
det lilla bladet fig. 7 till samma art. 

Bladen kunna jämföras med Bätnbusa arundinacea å ena 
sidan och med Arundinaria teda Muhl. å den andra. Den på 
Sachalin ^ förekommande Ä, hurilensis Rupr. har jag lika litet 
som den japanska A, japonica S. et Z. haft tillfälle att jämföra. 

Öfriga vid Mogi funna gräslemningar, af hvilka några af- 
bildats å tafl. 4, fig. 3 — 5, kunna ej ens tillnärmelsevis be- 
stämmas; man kan ej en gång afgöra, om de tillhört bladens 
skifvor eller deras slidor. Några andra kölade bladfragment 
antyda törhända äfven närvaron af cyperaceer. 

SalicinesB. 
3. Salix (?) sp. 

Tafl. 5, ^g, 3. 

Ett aflångt helbräddadt blad med bågformigt framåtböjda 
slingbildande sidonerver och mellan de fullständiga antydan 
till ofullständiga. Den ymniga förekomsten af dessa senare 
gör bladets hänförande till slägtet Salix mycket sannolikt, 
ehuru det visserligen ej kan med någon grad af säkerhet be- 
stämmas. 

Utom det afbildade har sedermera erhållits ännu ett blad 
af samma art, hvilket är bättre bevaradt och genom nerverin- 
gen äfven i hög grad talar för sammanhörigheten med slägtet 
Salix. 

BetulacesB. 
4. Betula (?) sp. 

Tafl. 6, fig, 4—6. 

Blott de afbildade fn\gmenten äro funna. De förekomma 
i don gröfre bergarten, äro illa bevarade och ej säkert bestäm- 

* Fr. Schnnill, Kei^^n iin Amurlandt^ unU auf der Insel Sachalin; Bo- 
Uoischor TheiL Möui. lie TAi^, Imp. des Soieaces de S:t Pétersbourg. 
T:me St^rie. Ton^e i:*, N:o 2, sid. IV^. 



r EOA- EXPEDIT JOSESS VETENSKAPLIGA AHBETEN. 1^3 



bara. Dock synas de snarast vara att jämföra med någon 
BetulGy såsom B, lenta m. fl. 



JuglandacesB. 
5. Juglans Sieboldiana Maxim, fossllis m. 

Tafl. 4, fig. 18—17, 18 (?). 

Af denna art föreligga dels en ändflik, dels tvänne sido- 
flikar. Den förra (fig. 13 och 14, motstycken af samma exem- 
plar) visar ett mycket tjockt bladskaft, som fortsätter såsom 
en till en början tjock, men sedan temligen hastigt afsmalnande 
medelnerv. Bladskifvans bas är temligen tvär — hvarigenom 
jämförelse med Carya ej kan ifrågakomma — , något sned. Sido- 
nerverna äro ganska regelbundet stälda, något bågformigt 
framätböjda, samt bilda vid kanten tydliga slingor, utanför 
dessa gå nervgrenar till tänderna i bladkanten. Nervillerna 
öfvertvärande, bilda ej fullt rät vinkel med sidonerverna. 
Tänderna i kanten äro ej öfverallt lika stora. Bladet var 
spetsigt, såsom äfven framgår af fig. 15. Fig. 17 är ett par- 
blad, hvilket synes hafva haft en mycket sned bas, fig. 16 
torde böra anses såsom ett af de allra nedersta parbladen, 
hvilka äro betydligt mindre än de öfriga. Detta så väl som 
fig. 17 hafva mindre och spetsigare tänder än ändfliken. Fig. 
18 tillhör törhända äfven någon ändflik, dess sammanhörighet 
med de öfriga är dock ej fullt säker. 

Af Juglans och Pierocarya, hvilka endast kunna ifråga- 
komma vid jämförelse med dessa blad, är det å ena sidan 
Juglans cinerea L. och Sieboldiana Maxim., å den andra Ptero- 
carya rhoifolia S. et Z., hvilkas blad likna de ifrågavarande. 
Ändfliken s form, samt äfven det sneda parbladet (fig. 17), de 
hos ändfliken ganska regelbundet stälda sidonerverna, dimen- 
sioner, nervering och tandning hos de fossila bladen öfverens- 
stämma så mycket med Pterocarya rhoifolia S. et Z., att jag 
först hänförde dem till denna art, hvilken nu förekommer 
växande i bergskogarne på mellersta Nippon samt på Yeso. 
Emellertid är likheten med Juglans Sieboldiana, af hvilken jag 
endast kunnat jämföra unga outvecklade blad, enligt skriftligt 
meddelande af Maximovicz ännu större. Denna art finnes 
på Nippons och Kiousious berg. Af fossila arter liknar den 
ifrågavarande isynnerhet Juglans nigella Hr och picroides Hr 
från Alaska. » Den förra jämföres af Heer med Juglans cinerea, 

* Heer, Flora fossilis alaskana l.c. sid. 38 och 39. 



164 NATHOBST, JAPANS FOSSILA FIORA. 

den andra med Carya amara. De torde dock emellertid än 
mera öfverensstämma med Plerocarya rhoifolia och Juglans Sie- 
boldiana, och kunna båda mycket väl tänkas tillhöra en art. 
Äfven bladen af Juglans Qregoniana Lsqx från Californiens 
pliocena lager hafva någon, ehuru en mera aflägsen, likhet 
med dessa blad. 



6. Juglans Kjellmanni m. 

Tafl. 5, fig. 10—12. 

Af denna art föreligga tvänne ändflikar samt derjämte 
ännu ett blad, om hvilket man ej kan afgöra, huruvida det 
varit en ändflik eller ett parblad. Den största af de först- 
nämnda (fig. 10) erinrar mycket om motsvarande hos före- 
gående art, och hufvudsakliga skilnaden ligger deruti, att kan- 
ten synes vara otandad. Detta kan dock endast med full sä- 
kerhet afgöras för delen närmast basen, den öfriga bladkanten 
är ej väl bevarad, och det ville t. o. m. synas som skulle ett 
par enstaka tänder förefinnas, hvilket för öfrigt äfven bos 
Juglans regia, isynnerhet hos rotskottens blad, stundom kan 
vara fallet. Ej heller å de öfriga exemplaren är kanten all- 
deles oskadad, dock tyckes det ä fig. 12 afbildade bladet äfven 
hafva ett par små tänder i kanten. 

I Riksmusei herbarium finnes ett exemplar af Plerocarya 
rhoifolia med kanten hos alla parbladen utom ett omslagen 
och derfbr skenbart otandad. Den stora öfverensstämmelsen 
mellan de båda bladen tafl. 5, fig. 10 och tafl. 4, fig. 14, som 
i öfrigt är för handen, kunde derför visserligen låta förmoda, 
att ifrågavarande art äfven vore ett sådant blad, men detta 
motsäges af kantens tunna konsistens och låter ej heller för- 
ena sig med det mindre bladet (fig. 12). 

Detta senare har ej obetydlig likhet med Magnolia Kobtts 
DC, liksom bladet fig. 10 något erinrar om Magnolia hypoleuca 
S. et Z., men att de ej kunna tillhöra detta slägte ådagalägges 
af de förut omnämnda tänderna i kanten. Under sådana för- 
hållanden kunna bladen endast jämföras med Juglam regia L 
och af dess olika varieteter med var. sinensis DC, som finnes 
i Kina och i mellersta Nippons bergskogar. Öfverensstäm- 
melsen med densamma är mycket stor. Dess blad äro ut- 
märkta genom de, isynnerhet hos ändfliken, tätare och mera 
regelbundet stälda sidonerverna. Hos Riksmusei exemplar är 
ändflikens bas lika tvär som hos det å fig. 10 och 11 afbildade 



VEGA-EXPEDITI0NEN8 VETEN 8KAPLIOA AJiBETEN. 165 



bladet. Från Juglans acuminata A. Braun, som äfven finnes i 
Alaskas miocena lager, skiljes arten genom de mera regel- 
bundna och tätare stälda sidonerverna. 



OorylacesB. 
Carpinus. 

Att slägtet Carpinus bland de fossila bladen vid Mogi är 
representeradt ådagalägges med säkerhet af den frukt, som är 
af bildad å tafl. 5, fig. 20. Den visar ett djupt skarpt aftryck 
af sjelfva fröet samt en del af svepeskålen. Tyvärr är denna 
senare så ofullständig, att man hvarken kan göra sig före- 
ställning om dess allmänna form eller om kantens beskafifen- 
het. De jämnstarka hufvudnerverna förläna fragmentet isyn- 
nerhet en stor likhet med svepeskålen hos Carpinus cordcUa 
Bl. och japanica, BL, under det att deras stora afstånd sins- 
emellan och styrka synas förbjuda jämförelse med Ostrya, 

Utom Carpinus finnas på Japan några andra växter med 
något snarliknande blad, såsom Betula lenta och ulmifolia samt 
framförallt Acer carpinifolium, af h vilka dock de båda första 
här ej kunna ifrågakomma. Japan räknar ej mindre än 6 
eller 7 arter af Carpinus och en Ostrya. Hos Acer carpinifolium 
äro bladen vid basen nästan rudimentärt 5-nerviga, så att bla- 
den derigenom oaktadt sin afvikande form nästan kunna sägas 
hafva bibehållit en karakter gemensam med slägtets öfriga 
arter. 

De lefvande Carpinus-arterna hafva hos samma art ett 
temligen konstant antal sidonerver, hos Betulus och orientalis 
12 — 13, hos americana 9 — 14. Af de japanska arterna, hvilka 
alla jag kunnat jämföra, tack vare professor Maximovicz' 
utomordentligt välvilliga tillmötesgående, hafva laxiflora Bl., 
yedoensis Maxim, och Tschonoskii Maxim, vanligen 11 — 15 
sidonerver, cordata Bl. har omkring 20, oohjaponica Bl. 20—25. 
Nervernas antal och riktning, bladets tandning och konsistens 
samt basens beskaffenhet, hvilken senare dock såsom hos Ca/r- 
pinus Betulus kan vara ganska variabel, utgöra de karakterer, 
hvilka i förening kunna särskilja de olika arterna. Men för 
de fossila bladen möter den svårigheten, att nervernas antal 
hos Carpinus grandis Ung. — så vida verkligen densamma inne- 
fattar blott en art — varierar mellan 12 och 20, och då bladets 
föränderlighet med hänseende till formen äfven är ganska 



166 NÄTHORar, japans fossila flora. 



stor, kommer denna enda art att omfatta flere af de blad- 
former, som hos de nu lefvande karakterisera olika arter. I 
sjelfva verket torde endast Carp, yedoensis Max., cordaLa Bl. 
och japonica Bl. till bladen från Carpinus grandis kunna sär- 
skiljas. 

Hvad de vid Mogi förekommande bladen beträffar kan 
man först och främst säga, att de ej kunna tillhöra Carpinus 
grandis. Att begränsa de olika formerna till arten är deremot 
svårare, enär de flesta bladen äro fragmentariska. De mera 
fullständiga låta dock antagligen särskilja åtminstone 3 arter. 



7. Carpinus subcordata m. 

Tafl. 5, fig. 18—18, 20. 

Blad aflånga eller nästan lancettlika med utdragen spets, 
nästan hjertlik bas, finsågade, medelnerv tydlig, sidonerver 
hos de normala bladen omkring 20, vanligen raka, utgående 
under spetsig vinkel, sällan grenade, de båda nedre med flere, 
de öfriga med enstaka tertiärnerver vid kanten. 

Såsom typ för denna form betraktas det å tafl. 5, fig. 14 
afbildade bladet; till samma typ kunna äfven fig. 16 — 18 lätt 
hänföras. Mest afvikande af dessa är fig. 17, dels genom sin 
mera lancettlika form, dels genom de något mera framåtriktade 
sidonerverna. Fig. 14 är så till vida ej fullt riktigt tecknad, 
som medelnerven ej bort gå ända ut till basen, den döljes allra 
nederst af bladskifvan. 

Af lefvande Carpinus-arter är det endast C. cordata Bl. 
och japonica BL, som hafva ett lika stort antal sidonerver 
som den ifrågavarande. Men japonica kan icke ifrågakomma, 
emedan den vanligen har sned bas ; med undantag af den allra 
nedersta sakna dess sidonerver tertiärnerver, tandningen i 
kanten är ej så jämn, hufvudtanden, i hvilken sidonerven ut- 
löper, är större, och mellan dessa finnas på bladets midt van- 
ligen endast en, sällan två småtänder. 

Deremot är öfverensstämmelsen med Carpinus cordata så 
väl hvad form som nervering och tandning angår mycket 
stor. Den hufvudsakliga afvikelsen ligger deruti, att de fossila 
bladens dimensioner äro mindre, tänderna till följd deraf finare, 
hvarjämte basen ej på långt när är så utprägladt hjertlik 
som hos cordcUa, ehuru visserligen fig. 14 visar en antydan 
åt samma håll. Mest afvikande är som nämndt fig. 17, detta 
blad är det enda, som är mera likt bladen af Acer carpinifolium, 




VEGA-EXPBDITI0NEN8 VETENSKAPLIGA ÄMBETEN. 167 



ehuru tertiärnerverna tala mot en jämförelse med denna växt. 
Som jag emellertid endast sett trenne blad af C. cordata, är 
Jag ej fullt pä det klara med huru långt föränderligheten hos 
denna art kan gå. Ej heller bör förbises, att bladen fig. 16 
och 17 å tafl. 5 mycket väl skulle kunna tillhöra Ostrya, för 
hvilket t. o. m. de utvecklade tertiärnerverna i ej ringa grad 
synas tala. Carpinus cardeUa växer i Japan pä berget Fuji-no- 
yama. Till dessa blad torde äfven den å fig. 20 afbildade 
frukten böra hänföras, hvilken såsom redan ofvan nämnts, 
mycket erinrar om cordcUa^s frukt. 

Ehuru visserligen Carpinus grandis stundom har 20 sido- 
nerver, kunna de fossila bladen ej gerna hänföras till den- 
samma, ty dels är detta nervantal hos den förstnämnda att 
anse som ett undantag, dels är bladkanten vanligen mycket 
tydligt dubbelsågad, hvartill slutligen kommer, att frukten af 
Corp, grandis mest liknar den hos C. BettUus. Att skilja frag- 
ment af de båda arterna torde emellertid ej vara möjligt. 
Den form af Carpinus grandis, som förekommer i Sachalins 
miocena lager, har ej den minsta likhet med bladen från Mogi. 

De blad, som sitta vid basen af de bladbärande grenarne 
hos Carpinus, äro ofta betydligt mindre och af något olika form 
mot de öfriga, hvarjämte antalet sidonerver ej är på långt 
när så stort. Ett sådant blad är antagligen det å tafl. 5, fig. 
13 afbildade och törhända äfven det, som afbildats å tafi. 6, 
fig. 3. Det senare synes liksom bladet å tafl. 5, fig. 15 hafva 
varit tunnare än de öfriga, och dessa båda hafva derför tör- 
hända tillhört unga ej fullt utvecklade blad; antalet nerver 
har påtagligen äfven hos dessa varit mindre. Omöjligt är 
visserligen ej, att de kunna hafva tillhört en egen art, men 
den uttalade uppfattningen är för närvarande att föredraga. 
Dock kunna de lika väl tolkas såsom motsvarande blad af 
Osirya. 



8. Carpinus stenophylla m. 

Tafl. 6, fig. 16. 

Blad aflångt-lancettlikt med smal spets och antagligen 
vigglik bas, sågad kant, tydlig medelnerv, 17 ä 18 under 
spetsig vinkel utträdande, stundom obetydligt bågformiga, 
kantnående sidonerver, de nedersta med korta tertiärnerver, 
nerviller otydliga, bladets konsistens tjock och fast, på sina 
ställen bilda de minsta nervmaskorna en vid förstoring tydlig 



168 SÅTH0R8T, JAPANS FOSSILA FLOBA, . 



och framträdande retikulerad struktur ; tänderna dels midt för 
hvarje sidonerv, dels en, eller närmare basen två, mellan dem. 

Detta blad kan närmast jämföras med Carpinus japomca 
Bl. och yedoensis Maxim., ehuru det visserligen afviker från 
båda. Det har mera starkt framåtriktade sidonerver och mera 
vigglik bas än den förra, hos hvilken för öfrigt endast den 
nedersta sidonerven plägar vara försedd med tertiärnerver. 
Carpinus yedoensis åter synes hafva högst 16 sidonerver, tertiär- 
nerver saknas ofta, ehuru ej alltid, helt och hållet, och basen 
är mera afrundad. Annars är likheten med denna art ganska 
stor. Man kunde äfven ifrågasätta, om ej detta blad kunde 
vara ett ungt blad af Carpinus subcordata. Mot ett sådant an- 
tagande talar dock bladets konsistens och basens afvikande 
form. 

Någon, och med hänsyn till nerveringen ej obetydlig, lik- 
het äger ifrågavarande blad äfven med Alnus Jlrmä, men tän- 
derna hos denna äro betydligt gröfre. 



9. Carpinus sp. 

Tafl. 5, låg. 19. 

Endast spetsen af ett blad föreligger. Det är utmärkt 
genom de under mycket spetsig vinkel utträdande sidoner- 
verna och de grofva tänderna i kanten, en större, i hvilken 
sidonerven utlöper, samt en något mindre tand mellan dessa 
(på teckningen ej fullt tydligt, emedan de större ofta äro af- 
brutna); tertiäirnerver kunna ej iakttagas, bladets konsistens 
synes hafva varit temligen tunn. 

Af lefvande Carpinu^-arter — under förutsättning att här 
ej föreligger ett abnormt utveckladt blad — kan den ifråga- 
varande knappast jämföras med någon annan än de båda ja- 
panska arterna Carpinus Tschonoskii Maxim, och C yedoensis 
Maxim., hvilka båda hafva lika framåtriktade sidonerver och 
liknande tandning. Den senare arten har dock betydligt 
tjockare blad än den förra, och de minsta nervmaskorna bilda 
ett starkt framträdande nätverk, under det att de hos C. 
Tschonoskii knappast äro märkbara. Så väl bladets konsistens 
som de mycket otydliga nervmaskorna (äfvensom bladets 
bredd) talar isynnerhet för en jämförelse med Carp. Tschonoskii. 
Det exemplar af denna, som Maximovicz haft godheten 
förära mig, är taget på Fuji-no-yama. Carpinus japonica Bl. 
har ej fullt så skarpt framåtriktade nerver, dessa äro vanligen 




VEaJ-KXPEDITIOSKKS VETSy SKAPLIGA AR BET EX. 



169 



mera tättstälda, och bladets konsistens är fastare än det fos- 
sila synes hafva varit. Dock fordras mera material för att 
säkrare än som nu kunnat ske afgöra dettas förvandtskaper. 



10. Ostrya virginica Willd. fossiiis m. 

Tari. 6, fig. 2. 

Blad ailångt-lancettlikt med något tvär bas, medelnerv 
tydlig, men ej särdeles stark, sidonerver 13 — 15, temligen spets- 
vinkliga, kantnående, något ^bågformigt fraraåtböjda med båg- 
formiga tertiärnerver vid kanten, nerviller fina vanligen öfver- 
tvärande, areolsB mycket små. 

Med hänseende till så väl form som konsistens, tandning 
och nervering öfverensstämmer detta blad till den grad med 
vissa bladformer af Ostrya virginica W., att det icke gerna kan 
anses skildt från den nu lefvande arten. Denna förekommer 
i norra Amerika från Nya Brunswick och Winipegsjön till 
Florida samt finnes äfven i Mexiko (DC. Prodronie, vol. 16, 
sid. 125). Den upptages ej af Franchet och Savatier bland 
de japanska växterna, men Maximovicz har sändt mig exem- 
plar af denna art från Oiwagi vid Hakodate. 

Det fossila bladets förekomst vid Mogi blir derigenom 
mindre oväntad och är på samma gång af ytterst stort in- 
tresse, såsom visande att samma eller en närstående art fordom 
funnits äfven i södra Japan. Med Ostrya carpinifolia har det 
fossila bladet obetydlig likhet. 

Till Ostrya kunna, såsom ofvan nämnts, möjligen äfven 
några af de under Carpinus subcordata upptagna bladfragmenten 
höra. 



OupulifersB. 
11. Fagus ferruginea Åit. fossiiis m. 

Tafl. 7, fig. 11—24; tafl. 8, fig. 1—11; tafl. 9, ^g. 1. 

Fagus ferti^ginea pliocena Nathorst, Förutskickadt meddelande om tertiitr- 

floran vid Xangasaki på Japan. 
> > » Nathorst i Nordenskiöld, Vegas fUrd kring Asien 

och Europa. Band 2, sid. 394, bild. 1, 2. 

Blad äggrunda eller äggrundt lancettlika eller nästan 
lancettlika^ ofta med något utdragen spets, bas rundad eller 



170 NATH0R8T, JAPAK8 FOSSILA FLORA. 

afsmalnande eller nästan vigglik, medelnerv tydlig, sidonerver 
11 — 13 — (sällan) 15 vanligen raka, de nedre ofta lindrigt utåt- 
böjda, de öfre stundom framåtböjda, kantnående, i de flesta 
fall utlöpande i tydliga skarpa tänder, nerviller vanligen 
otydliga. 

Dessa blad äro såsom förut nämnts de vid Mogi allmän- 
naste, de finnas i nästan h varenda stuff derifrån, samt före- 
ligga med en mängd olika former från unga, ej fullt utveck- 
lade till sådana, hvilkas längd stiger till 12 centimeter. Så- 
dana afvikande former som det å tafl. 7, fig. 12 afbildade 
bladet bar jag iakttagit bland affallna blad i Skånes bokskogar. 
Äfven bark (tafl. 7, fig. 24) är ganska vanlig, hvilket, då bo- 
kens ej af sig sjelf aflossnar, kunde synas egendomligt. Men 
då kullfallna eller äldre träd eller grenar förmultna, blir 
veden vanligen först upplöst ocb barken återstår eller afloss- 
nar lätt från densamma. Troligen är det på detta sätt fri- 
blifna barkstycken, som kommit ut i aflagringen jämte bladen. 
De växtförande lagren bafva derför helt säkert bildats i ome- 
delbar närhet af någon bokskog, och eget är onekligen, iatt de 
ej innehålla några bokollon, hvilka dock kanske bottenfälts 
närmare stranden. 

Af lefvande Fagus-arter står den ifrågavarande onekligen 
ytterligt nära den amerikanska rödboken Fagus ferruginea 
Ait., och detta ej blott hvad beträffar form och tandning, utan 
äfven antalet sidonerver. Exemplar af ferruginea i Riksmusei 
herbarium visa 14 ä 16 sidonerver hos alla blad från några 
ställen, under det att blad från andra endast hafva 10 — 11. 
Formen hos dessa senare öfverensstämmer äfven fullkomligt 
med bladen från Mogi, i det atf basen äfven hos dem är af- 
smalnande och vigglik. Största olikheten med de fossila bla- 
den är, att dessa senare i allmänhet ej bafva mer än omkring 
11 — 13 sidonerver, h vartill kommer att tandningen i kanten ej 
är fullt så konstant som hos ferruginea, ja stundom, såsom å 
bladet tafl. 8, fig. 11, tyckes vara helt och hållet frånvarande. 
Genom dessa karakterer bilda bladen en märkvärdig mellan- 
form mellan ferruginea^s blad och bladen af en ännu i Japan 
lefvande bok, hvilken törhända är att anse för en direkt af- 
komling af Mogilagrens art. Från professor Maximovicz 
har jag nämligen, genom professor Fr. Schmidt, erhållit blad 
af bok från olika trakter af Japan, och ehuru detta material 
visserligen är temligen inskränkt, kunna dock deraf åtskilliga 
slutsatser dragas. Bladen från Hakodate öfverensstämma med 
Fagus sylvatica, de hafva helbräddad kant och 8 ä 9 sidonerver, 




v EGA -EXPEDITIONEN a V ETEN SKAPhlOÅ ARBETEN. 171 



de från Kiousiou hafva äfvenledes 8 & 9 sidonerver, hvilka 
utmynna i obetydliga inbugtningar (såsom ä tafl. 8, fig. 11), 
denna form är F, (crenata Bl.) Siéboldii Endl. Bladen från 
Fuji-no-yama hafva deremot 11 ä 12 sidonerver, inbugtningarhe 
äro mycket obetydliga, och stundom finnes någon enstaka 
tand i bladkanten. Sidonerverna äro dock knappast fullt 
kantnående, de böja sig invid kanten uppåt, parallelt med 
denna, ungefär såsom å högra sidan af tafl. 8, fig. 10. Mogis 
fossila bok kan sägas antyda en öfvergång till denna form 
från ferruginea, den står mellan båda, ehuru ojämförligt när- 
mare den senare, så väl med hänseende till nervantalet som 
till kantens tandning. Formen på Fuji-no-yama skulle enligt 
denna uppfattning vara en afkomling af Fagus ferruginea fos- 
säis, hvilken åter är så närstående ferruginea, att den till 
arten ej kan skiljas från denna. 

Med Alaskas och Sachalins miocena bok, Fagus Antipofi, 
utmärkt af 15 — 17 sidonerver och helbräddad kant samt större 
blad, har Fagus ferruginea fossHis ingen närmare likhet. Fagus 
pristina Sap. har 16 — 18 sidonerver, och kan således ej heller 
jämföras med vår art. Deremot är denna ej olik några af de 
från Sinigaglia af Massalongo beskrifna arterna^ (ambigua, 
Chierici, Gussoni och Marsilii), hvilka törhända rättast torde 
böra sammanföras till en enda. Tandningen hos Fagus ferru- 
ginea fossilis synes dock vara något olika. 

Fagus ferruginea Ait. förekommer i norra Amerika öster 
om Mississippi från Winipegsjön till Florida. 



12. Quercus Stuxbergi m. 

Tafl. 6, fig. 18—20; tafl. 7, fig. 1—9, 10(?). 

Blad af fast konsistens äggrundt lancettlika, med tydlig 
medelnerv och omkring 10 ä 11 något bågböjda, kantnående, 
ofta i en tand utlöpande sidonerver, nerviller föga framträ- 
dande, än afbrutna än öfvertvärande. 

Närstående Quercus glauca Thunbg, isynnerhet varieteterna 
caesia BL och stenophylla Bl. 

Med den senare kunna de å tafi. 6, fig. 18, 19, med den 
förra de å tafl. 7, fig. 6, 7 afbildade . bladen isynnerhet jäm- 
föras. Det lilla bladet å tafl. 7, fig. • 2 och 3 (de båda mot- 
styckena af samma exemplar) äfvensom fig. 4 har en fast 

* Massalongo e Scarabelli, Studii sulla Flora fossiledelSenigalliese. 
Imola. 1859. 



172 KATHORST, JAPANS FOSSILA FLORA, 



konsistens med de minsta nervmaskorna under förstoring sär- 
deles tydliga. Jag trodde först, att detta blad kunde tillhöra 
Cokstanea, men har sedan funnit, att små blad af Q, glaucavar. 
stenaphylla äfven kunna hafva en liknande struktur. 

Bladen hos Quercus glauca äro mycket varierande med hän- 
seende till form och tandning. An finnas tänderna endast 
mot spetsen, än nästan längs hela kanten, än äro de tydligare, 
än blott antydda; i allmänhet saknas de närmast basen. 
Samma föränderlighet möter oss hos de fossila bladen, men 
kan följaktligen icke antyda någon artskilnad. Mest afvikande 
är den bladbas, som afbildats å tafl. 7, fig. 1, hos hvilken de 
* nedersta nerverna ej äro fullt kantnående. Detta exemplar 
visar äfven större afstånd mellan sidonerverna, hvilka der- 
jämte äro något mindre framåtriktade; det liknar ganska 
mycket Quercus acuta Thunbg, men då bladbasen af glauca 
stundom äfven kan hafva en sådan form och nervering, torde 
det vara riktigast att hänföra detta exemplar till samma art 
som de öfriga. I allmänhet äro sidonerverna hos glauca mera 
framåtriktade än hos de ifrågavarande bladen. Huruvida den 
å tafl. 7, fig. 10 afbildade bladspetsen, för hvilken sistnämnda 
anmärkning dock icke gäller, hör till ifrågavarande art eller 
till Fagus kan ej med säkerhet afgöras. 

Quercus glauca finnes i Japans skogar från Nangasaki till 
Yokohama. 



UlmacesB. 
13. Zelkova Keaki Sieb. sp. fossHis m. 

Tafl.' 10, fig. 2-6; tafl. 6, fig. 1 (?). 

Blad skaftade aflånga, sällan rundadt ovala, spetsiga, oftast 
med utdragen spets, med afrundad tvär eller nästan hjertlik 
bas, groft men regelbundet tandade, med framåtriktade tänder, 
medelnerv stark, sidonerver mer och mindre regelbundet tan- 
dade, utgå under temligen öppen vinkel, något bågformigt 
framåtböjda, kantnående, utlöpa i tänderna, äro stundom gre- 
nade, nerviller otydliga. 

Dessa blad kunna icke skiljas från bladen af den i sko- 
garne så väl på Kiousiou som i Nippon lefvande Zelkova Keaki 
Sieb. sp.y men då det naturligtvis är möjligt, att i andra hän- 
seenden skiljaktigheter förefunnits, har jag trott mig genom 
tillfogandet af benämningen fossilis åtminstone böra antyda, 



YKGÅ'EXPEDIT10SBN8 VETEK SKAPLIGA ÄMBETEN. 173 



att bladen kunna hafva tillhört en från den lefvande arten 
afvikande form. 

Huruvida ej några af de i Europas tertiärlager till Ulmus 
och Planera hänförda bladen snarare böra jämföras med Zdkova 
Keaki, torde med skäl kunna ifrågasättas. 



14 Ulmus sp. (cfr. ca m pestris Sm.). 

Tafl. 10, fig. 1. 

Endast ett enda blad föreligger från den gröfre bergarten. 

Att döma af ett aftryck i medelnervens fortsättning har 
det varit temligen långt skaftadt, basen är sned, medelnerven 
rak, vid basen framträdande, mot spetsen afsmalnande, sido- 
nerver på den längre sidan tyckas vara omkring 12 ä 13, de 
åro kantnående, de nedre raka, de öfre något framåtböjda, 
stundom med korta tertiärnerver, nerviller otydliga, de qvar- 
tära nervmaskorna ställvis mycket tydliga, bilda små jämn- 
stora fält; bladkanten är nästan öfverallt trasig, dock synes 
på ett par ställen, att den varit ganska groft tandad. 

Ehuru visserligen bladen af Ulmus svårligen tillåta någon 
säker artbestämning, försåvidt de ej föreligga i tillräckligt an- 
tal och äro väl bevarade, må dock här påpekas, att det ifråga- 
varande bladet på grund af sitt långa skaft, sin form och sina 
dimensioner isynnerhet tyckes öfverensstämma med vissa varie- 
teter af Ulmtis campestris, såsom t. ex. U. campestris Icevis från 
Amur och Japan. Genom det ringa antalet tertiärnerver (dock 
finnas möjligen flere, fastän de ej kunna iakttagas) uppkommer 
äfven någon likhet med U. americana, hos hvilken dock basen 
i allmänhet är mera sned. 

I Japan förekomma Ulmus montana och U. campestris dels 
på Yeso, dels i bergskogarne på mellersta Nippon. 

15. Aphananthe viburnifolia m. 

Tafl. 9, fig. 2. 

Endast öfre delen af ett blad föreligger. Det är ett af- 
tryck af öfversidan, medelnerven synes upphöjd, likaså sido- 
nerverna, hvilka utgå under ganska spetsig vinkel och böja 
sig något framåt, de nedre med tertiärnerver, hvilka der kanten 
är oskadad synas utlöpa i en obetydlig tand, nerviller tydliga, 
öfvertvärande, de nedre bilda nästan rät vinkel med medel- 
nerven. 



174 



NÄTH0R8T, JAPANS FOSSILA FLORA. 



Detta blad öfverensstämmer ganska mycket med Apka- 
nanthe aspera Thunbg sp., men af viker derigenom, att de 
öfre sidonerverna sakna tertiärnerver samt genom de föga ut- 
vecklade tänderna i bladkanten. Aphananthe (ispera förekom- 
mer i Japans bergskogar såväl på Kiousiou som på Nippon. 

Afven Viburnum dilataium Thunbg har ganska snarlik- 
nande blad, men dessa äro tunnare än det föreliggande synes 
hafva varit. 

16. Celtis Nordenskiöld! m. 

Tafl. 9, fig. 14—17; tafl. 18, fig. 2. 

Blad skaftade af fast konsistens, mycket eller mindre utpräg- 
ladt sneda, tillspetsade 3 å 4-nerviga med stark medelnerv, sido- 
nerver temligen framåtriktade, slingbildande, hvilket äfven är 
fallet med den nedre primärnervens sekundärnerver, tertiärner- 
verna kantnående, utlöpande i de temligen grofva tänderna, ner- 
viller glesa, öfvertvärande eller afbrutna, nervmaskor delade i 
tertiär- och qvartärmaskor, de senare på några aftryck skarpt 
framträdande, nästan förlänande ytan en granulerad struktur. 

Denna art erinrar mycket om CéUis caticasica Willd. och 
Tournefortii Lam. Hos dessa äro bladen stundom fullt ut lika 
sneda och hafva samma form som de å tafl. 9, fig. 15 och 16 
afbildade. Dessa öfverensstämma genom det större antalet 
sidonerver, samt derigenom att primärnerven på den smalare 
sidan fortlöper så nära kanten, mest med Tournefortii, 

Äfven bladen å tafl. 9, fig. 17 och 14 torde ej böra skiljas 
från de båda ofvan beskrifna. Det förra har påtagligen haft 
en triangulär bas, men basens beskaffenhet varierar på samma 
sätt hos de motsvarande lefvande arterna, och det förefinnes 
sålunda intet skäl att anse de ifrågavarande bladen såsom 
tillhörande en egen art. Hithörande torde äfven vara den å 
tafl. 18, fig. 2 afbildade bladspetsen. 

Celtis Tournefortii lefver dels vid Medelhafvet (Sicilien, 
Grekland), dels i Armenien etc, och C, cazico^a på Kaukasus» 
i Persien, Afghanistan, Belutschistan och öfre Indien. 

LauracesB. 
17. Lindera sericea Bl. fossilis m. 

Tdfl. 11, fig. 2—3. 

Blad aflånga med något utdragen spets, helbräddade, fasta 
och läderartade, medelnerv tydlig ända till spetsen, sidonerver 




VEOA-EXPEDITI0NEN8 VETENSKAPLIGA ARBETEK. 175 

smala men tydliga, något bågformigt böjda, slingbildande, de 
båda nedre mera framåtriktade än de öfriga, hvilka utträda 
under mera öppen vinkel, stundom finnas ofullständiga sido- 
nerver mellan de fullständiga, nerviller än öfvertvärande, än 
bildande regelbundet polygonala maskor, hvilka åter äro de- 
lade i mindre maskor af 2:dra, 3:dje och möjligen 4:de ord- 
ningen. Sädana små nästan punktformiga maskor, som äro 
förhanden hos en stor mängd lauraceer, finnas dock här icke. 
Dessa blad öfverensstämma mycket med bladen Bi Lindera 
sericea BL, som lefver i bergskogar ne på Nippon samt på 
Yeso. Spetsen å det fossila bladet är dock måhända skarpare 
utpräglad och dimensionerna äro något större än hos de 
exemplar af L. sericea, som jag haft tillfälle ätt rådfråga. 
Lindera glauca Bl., med hvilken jag först jämförde arten, har 
de sista nervmaskorna nästan punktformiga, och närmare för- 
vandtskap med densamma kan derför ej ifrågakomma. 

18. Lindera (?) sp. 

Tafl. 11, fig. 4. 

Endast det afbildade fragmentet är funnet, det visar en 
tydlig medelnerv samt ganska starka, mycket framåtriktade 
nära kanten slingbildande sidonerver, nervmaskor upplösta i 
små jämnstora polygonala tertiärmaskor, i hvilka nervgrenarne 
tyckas sluta. Bladet synes hafva varit af fast och läderartad 
konsistens. 

Till form och nervering öfverensstämmer detta blad, så 
vidt man af fragmentet kan döma, ganska mycket med Lindera 
häerophylla Meissn., lefvande i Sikkhims tempererade region 
på 2,400—2,700 meters (8—9,000 fots) höjd. Dock äro bladen 
af denna art mera örtartade än det fossila synes hafva varit, 
hvilket derför kanske snarare skulle kunna förliknas vid Cin- 
namomum camphora Nees. Sekundärsegmenten af Äcanthopanax 
innavans S. et Z. erinra stundom äfven något om bladet i fråga, 
men nervillernas förlopp synes vara något afvikande och bla- 
den äro tunnare. 

Euphorbiaceae. 
19. ExcoBcaria japonica J. Muell. fossilis m. 

Tafl. 18, fig. 13; tafl. 16, fig. 6. 

Blad stort, aflångt, temligen hastigt tillspetsadt, helbräd- 
dadt, medelnerv stark når ända till spetsen, sidonerver tem- 



176 



NATHOIiHT, JAPANS FOSSILA FLORA, 



ligen glesa, ej särdeles regelbundet stälda, slingbildande nära 
kanten, nerviller endast på en fläck iakttagbara, och de synas 
der ej vara tydligt öfvertvärande, utan upplösta till ett oregel- 
bundet nätverk. 




Bild 1. 

ExcGccaria japonlca J. Maell. fossilis. 



Sedan taflorna redan utförts har jag funnit, att den å tafl. 
13, fig. 13 af bildade bladspetsen är fortsättning på det å tafl. 
16, fig. 5 återgifna bladfragmentet. Här bifogas derför (Bild 1) 
ett träsnitt (något restaureradt), visande delarnes inbördes 
ställning. 



TEOA- EXPEDITION BK 8 VETENSKAPLIGA A h Ii ET EN. 



177 



Bladet öfvereDsstäramer fullst&ndigt, sävidt iakttagas kan, 
med Exccecaria japonica J. Muell., lef vande i bergsregionen 
såväl pä Kiousiou som på Nippon. En aflägsen likhet exi- 
sterar äfven med Polygonum cuspidatum^ hos hvilken dock sido- 
nerverna ftro betydligt glesare och nervillerna mera fram- 
trädande. ^ 



Styrace». 
20. Styrax Obaasia S. et Z. fossile m. 

Tafl. 18, fig. 2— C; tafl. 14, fig. 7. 

Blad kort skaftade, stundom med något oliksidig bas, 
bredt rundade (eller någon gång ovala), medelnerv stark, sido- 
nerver oregelbundet stälda, de nedre utgående under öppen 
vinkel, de öfre mera framåtriktade, slingbildande, utsända 
stundom slingbildande tertiärnerver, hvilka bilda randfält, 
stundom finnas äfven ofullständiga sidonerver, nerviller starka, 
öfvertvärande, raka eller böjda, nervmaskor delade i mindre. 

Dessa blad öfverensstämma fullkomligt med bladen åf 
Stjfrax Obassia S. et Z., växande i provinsen Senano på Nip- 
pon. Visserligen kunna ej några tänder med full säkerhet 
hos de fossila bladen iakttagas, men sådana förekomma hufvud- 
sakligen mot bladets öfre del och äro så små, att de stundom 
äfven hos lefvande blad knappast äro skönjbara. De fossila 
bladen äro äfven något mindre än den lefvande växtens hos 
det exemplar som jag af denna sett. Alldeles samma oregel- 
bandenheter med hänseende till sidonerverna som hos bladen 
från Mogi finnas äfven å bladen af Styrax Obassia i Upsala 
herbarium. Närstående är äfven den amerikanska Styrax 
grandifoUum A i t. 



21. Styrax japonicum S. et Z. fossile m. 

Tafl. 17, fig. 6—8. 

Ett nästan fullständigt blad af denna art föreligger (de 
båda motstyckena fig. 7 och 8). Det är aflångt, regelbundet 
afsmalnande mot spets och bas, har i kanten små enstaka 

» Nyligen har jag från Maximovicz erhållit stora blad af Magnolia 
Kobus DC, hvilka äfven visa en sUrdeles stor likhet med det ifrågavarande. 

Anm. undtr ttyckningen. 

12 



178 KATH0R8T, JAPANS F088JLA FLORA, 

taggar. Medelnerven är stark, de nedre sidonerverna sj)ets- 
vinkliga, bågböjda, slingbildande med små randi^lt utanför 
primärfiälten, de öfre ej fullt så starkt framåtriktade ; i bladets 
öfre del finnas äfven ofullständiga sidonerver, nerviller öfver- 
tvärande, nervmaskor delade i föga tydliga polygonala sekun- 
därmaskor. Det lilla bladet fig. 6 hör antagligen äfven hit, 
ehuru inga taggar kunna märkas, men då dessa alltid äro 
mycket små och föga starka, kan man icke vänta sig, att de 
ständigt skola vara bevarade. 

Bladen öfverensstämma så godt som fullkomligt med bla- 
den af den i Japans bergskogar — såväl på Kiousiou som på 
Nippon — förekommande Styrctx japonicum 8. et Z. Närstående 
äro äfven de amerikanska arterna St. Icevigatum A i t. och ameri- 
canum Lam. 

EbenacesB. 
22. Diospyros Nordqvisti m. 

Tafl. 11, fig. 1; tafl. 17, fig. 1—5. 

Blad skaftade, afiånga eller stundom nästan omvändt ägg- 
runda, spetsiga, med rundad eller något nedlöpande bas, 
medelnerv vid basen stark, mot spetsen afsmalnande, sido- 
nerver mer eller mindre spetsvinkliga, slingbildande, närmast 
basen tättstälda, högre upp glesare, nerviller öfvertvärande 
temligen tättstälda. 

Denna beskrifning afser egentligen de båda typiska bladen 
tafi. 11, fig. 1 och tafl. 17, fig. 4, men det är sannolikt, att icke 
blott det mycket nedlöpande bladet fig. 6 å sistnämnda tafla, 
utan äfven bladet fig. 2 dersammastädes, hos hvilket sido- 
nerverna ej äro så spetsvinkliga samt de nedersta ej äro tätt- 
stälda, är hithörande. Bland lefvande Diospyros-arter erinra 
de båda typiska bladen mest om D. lotus och virffiniana, under 
det att bladet fig. 2 mera liknar den japanska varieteten af 
den förra (D. japonica S. et Z.) Z). Käki har nedlöpande blad 
liksom fig. 4 och 5, men sidonerverna äro vanligen ej vid 
basen så tättstälda. Äfven Orixa japonica Thunbg har snar- 
liknande blad. Bladet fig. 3 är ej bestämbart, men törhända 
hithörande. Under en viss belysning ville det synas, som 
vore kanten tandad, men man kan ej afgöra om denna tand- 
ning är ursprunglig eller beroende deraf att kanten skadats. 
Vore tandningen verklig, vore det snarast att hänföra till Vac- 
ctnium. Afven bladet tafl. 17, fig. 1 erinrar om detta slägte. 



u 



VEGA-EXPSDITIONMNS VETKN8KAFLIGA AJtBETEN. 179 

B. virginiana förekommer i norra Amerika, D, Kaki i Ja- 
pans bergskogar, och B, lotus utom i Japans bergskogar i 
Kaukasus, kring Medelhafvet etc. 



Ericacead. 
23. Clethra Maximoviczi m. 

Tafl. 14, fig. 18—20. 

Blad ailånga med något utdragen spets, groft men regel- 
bundet sågade (tänder med glandier?), medelnerv stark, sido- 
nerver något bågböjda, nära kanten slingbildande, kantnerver 
utlöpande i tänderna, nerviller öfvertvärande, ej särdeles regel- 
bundna. 

Första intrycket af dessa blad är onekligen, att de tillhöra 
Juglans eller Carya, men de äfven hos smärre blad (fig. 20) 
grofva och dock regelbundna tänderna tala mot ett hänförande 
till dessa slägten; äfven nervillerna äro relativt mindre fram- 
trädande än hvad hos Juglans plägar vara fallet. De arter af 
Saurauja, som annars skulle kunna jämföras med bladen i 
fråga, pläga äfven vara mera oregelbundet tandade samt för- 
sedda »med tertiärnerver. Deremot är öfverensstämmelsen i 
alla hänseenden särdeles stor med Clethra harbinervis S. et Z. 
Dock ville det synas som skulle föreliggande blad ej vara 
mot basen afsraalnande, hvilket deremot hos sagde art är 
fallet, och det är derför troligt att den fossila arten är från 
den lefvande skild. * 

C. harbinervis finnes i Japans bergskogar, äfven på Yeso. 



24. Tripetaleja Aimqvisti m. 

Tafl. 12, fig. 6, 12, 18; tafl. 17, fig. 14(?). 

Blad aflångt (stundom nästan omvändt) äggrunda, bredt 
lancettlika eller t. o. m. lancettlika, bladskifvan nedlöpande, 
medelnerven vid basen stark, afsmalnar uppåt så att den mot 
spetsen nästan försvinner, sidonerver vanligen mycket fina, 
de nedre starkt framåtriktade, närmade, parallela med blad- 
kanten, de öfre glesare, ej så spetsvinkliga, slingbildande, ner- 
viller fina, nästan af samma styrka som sidonerverna. 

* I Kiksmusei herbarium ligger bland exemplaren af Clethra harbi- 
nervis ett blad, som iifven med hänseende till basen öfverensstämmer med 
de fossila. Namnet på lokalen är ej läsbart. 



180 sATaosaT, japans FOsaiiA flora. 

Dessa blad kunna allra bäst j&mföras med bladen ^ 7W- 
petaleja, ett i Japans bergsregion med tv&nne arter förekom- 
mande slägte. Bladet fig. 13 synes fullkomligt* SfTerensstOmma 
med T. panieutata S. et Z., och Gg. 6 kan äfven j&mföras med 
äldre btad af samma art. Fig. 12 skulle möjligen snarare 
kunna höra till den tillsammanB med föregående lefvande 
Tripelaleja bradeata Maxim., hos hvilken bladen äro omvändt 
äggrunda, men d& spetsen ej är fullständig, kan detta ej sä- 
kert afgöras, hvartill kommer, att T. paniculata ofta bar o&got 
snarliknande blad. En smalbladig form af denna art är san- 
nolikt äfven det ft tail. 17, fig. 14 afbildade bladet. Det Hknar 
för öfrigt mycket bladen af Vaccinium Smallii A. Gray, hvilka 
dock i kanten äro fint sågade. Möjligen hithörande äro äfven 
tafl. 12, fig. 7 och tafl. 16, fig. 12. 



25. Vaoclnium (?) Saportanum m. 

Tafl. 14, flg. 6— e. 

Blad adänga, spetsiga med rundad bas och aflägsna tänder 
i kanten. Medelnerv stark, sidonerver öppenvinkliga, tydliga, 
vid basen närmade, högre upp mera afiägsna, slingbildande 
med ofullständiga sidonerver i bufvudfÄtten, nerviller bilda 
oregelbundna nervmaskor, hvilka åter äro delade i sekundSr- 
och tertiärmaskor. 

Dessa blad tillhöra en inom vidt skilda slägten återkom- 
mande bladform och äro derigenom svåra att säkert be- 
stämma, så mycket mera som intet fullständigt exemplar 
föreligger. Man kunde tänka på jämförelse med Elfsocarpus 
japonicus, hos hvilken dock nervillerna hafva annan riktning, 
med olika arter af Symplocos, med Prunus af samma typ som 
P. macrophyUa och t. o. m. med Acer mandschurieum m. fl. Efter 
noggrann och upprepad jämförelse har jag dock funnit alla 
de sagda bladen i ett eller annat' hänseende så afvika, att 
jämförelse med dem ej kunnat ifrågakonima. Deremot är 
öfverensstämmelsen med Yaecmium densum Miq. ytterligt stor, 
och dä äfven andra arter hafva snarliknande blad är samman- 
olik, så mycket mer 
på Japan. r. densum 



v EG A' EXPEDIT 10 v EN 8 VETEV SKAPLIGA AU BETES, 



181 



Oaprifoliaces. 
26. Vibumum sp. 

Tafl. 9, fig. 20. 

Endast basen af ett blad. Medelnerv stark, sidonerver 
motsatta, det nedersta paret äro basalnerver, mindre starka 
än de öfriga, af samma styrka som tertiärnerverna. Af de 
senare ntgå äere, raka, sinsemellan parallela från det andra 
paret sidonerver till bladkanten, nerviller öfvertvärande. 

Detta blad kan å ena sidan jämföras med några bamame- 
lideer, såsom Corylopsis spkata och pauciflora samt Hamamélis 
japanica S. et Z., å den andra med arter af Vibumum, Efter 
noggrann jämförelse har jag kommit till den slutsats, att hän- 
förandet af bladet till Corylopsis (såsom skedde i förutskickadt 
meddelande etc.) på grund af de båda första sidonervernas 
ställning ej har så många skäl för sig som dess hänförande 
till Vibumum, af hvars arter några hafva en liknande nerve- 
ring. Isynnerhet är detta fallet med Vibumum dikUaium 
Thunbg, som finnes i skogar och busktrakter i Japan, såväl 
på Kiousiou som på Nippon. 

Afven från Vibumum Schmidtianum Hr från Sachalins 
miocena lager afviker det ifrågavarande bladet genom de 
nedersta sidonervernas ställning. Sagde art synes mig nästan 
snarare kunna jämföras med Hamamdis japanica eller Coryl- 
opsis än med Vibumum. 



Araliacead. 
27. Acanthbpanax acerifoiium m. 

Tafl. 11, fig. 6; tafl. 12, fig. 1, 2. 

Blad stora, i kanten sågade, ej särdeles djupt 3 — ö-fiikiga, 
5-(eller nästan 7-)nerviga med hjertlik (eller rundad?) bas, 
flikar triangulära, sekuniärnerver på de öfre flikarne relativt 
mera framträdande, bågböjda, vid kanten slingbildande, ner- 
viller på det å tafl. 12, fig. 1 och 2 (motstycken af samma 
exemplar) af bildade bladet tydliga, bilda nervmaskor som åter 
äro delade i mindre. 

Det är egentligen endast tvänne slägten, som vid jäm- 
förelse med dessa blad kunna ifrågakomma — ty endast få 



182 nåthosst, japans fossila flora. 



arter af Acer hafva jämn tandning i kanten, och dessa hafva 
ingen likhet ni^d de föreliggande bladen — nämligen Liqui- 
danAar och Äcanthopan($x. I det förutskickade meddelandet 
jämförde jag bladen med lAquidambar, men jag är numera 
böjd att anse sammanhörigheten med Äcanihopanax såsom 
mest sannolik, ehuru jag alltjämt måste erkänna, att jag 
länge varit tveksam om bestämningens riktighet. Vore nerve- 
ringen tydlig, så att äfven de allra finaste maskorna kunnat 
iakttagas, hade bestämningen varit lättare, ty dessa äro 
hos AcanthopatMx mindre än hos Liquidanibar, ^ men nu kunna 
de ej med säkerhet iakttagas. Emellertid förefaller mig sam- 
manhörigheten med Liquidambar mindre sannolik af följande 
skäl: l.o) de nedersta primärnerverna utgå hos Liquidambar 
ej omedelbart vid bladstjelkens inträde i bladet, utan något 
högre upp (såsom äfven hos L, formosana fossäe, tafl. 11, fig. 
6 — 9); detta kan stundom vara mindre tydligt, men å bladet 
tafl. 11, fig. 5 är något sådant påtagligen icke fallet; 2:o) när 
blad af Liquidanibar äro femflikade, äro de nedersta flikarne 
bakåtriktade eller åtminstone ej framåtriktade, såsom å den 
nedersta fliken till venster på tafl. 12, fig. 2, och ej heller 
pläga primärnerverna vara framåtböjda, såsom på samma blad 
är fallet. Sagde karaktärer stämma deremot mycket väl öfver- 
ens med hänförandet af bladen till Äcanihopanax, närmast A, 
ricinifolium. Exemplar af denna art från Kina i Riksmusei 
herbarium hafva samma hjertlika bas som bladet å tafl. 12 
och äfven lika hastigt tillspetsade sidoflikar, under det att 
exemplaren från Japan hafva mera rund, stundom nästan 
vigglik bas. Afven bladtänderna hos de fossila bladen äro 
nästan starkare än hos Liquidambar och tala sålunda för sam- 
manhörigheten med Acanthopanax. Den enda invändningen 
man härvid skulle kunna göra vore, att dennas blad oftast 
äro mera tydligt 7-nerviga, äfven då de äro blott 5-flikade, 
men bladet å tafl. 12 har dock åtminstone en antydan ditåt. 
Hance omnämner (Journ. of botany 1867, sid. 110), att bladen 
af Liquidambar formosana i Kina mycket variera, och att de 
der äfven kunna vara 5-flikade. Några dylika blad har jag 
tyvärr icke sett, och då ej heller afbildningar finnas, får man 
intet begrepp om deras utseende. 



* Ettingshauscn har i Blattskelete der Dikotyledonen, Wien 1861, 
Taf. 17, fig. 10 ett natursjelf tryck af ett blad, som uppgifves vara Liquidam- 
bar styracifluum. På grund af såväl bladets form som de nästan punktfina 
ner\'ma8koma kan denna uppgift icke vara riktig, utan torde här föreligga 
förvexling med Acanthopanax fndnifolinm. 



TEGA-EXPBDITIONSNa YXTBN8KÅPLI0Ä ARBETEV, 1^3 

Acanthopanax ricinifolium S. et Z. förekommer i Kina samt 
i bergskogarne pä Japan. 



HamamelidesB. 
28. Liquidambar formosana Hance fossile m. 

Tafl. 11, Åg. 6—9. 

Blad trefiikade med bjertlik bas, trenerviga, vinkeln mellan 
flikarne trubbig, kanten med små men fasta (glandelbärande) 
tänder, från de båda nedre primärnerverna, hvilka äro något 
bågformigt utåtböjda, utgå strax ofvanför deras utträdande på 
ömse sidor om basen en sekundärnerv, hvilken stundom för- 
länar bladet antydan till femnervighet. Dessa nervers utträ- 
dande något ofvanför basen är för Liquidambar särdeles karak- 
teristiskt. Ofriga sekundärnerver utgå först längre från basen, 
äro föga framträdande, vanligen något bågformigt böjda, nära 
kanterw slingbildande, nerviller föga tydliga. 

Dessa blad öfverensstärama fullkomligt med bladen af 
Liquidanibar formosana Hance från Formosa och Kina. Denna 
odlas äfven i Yedo, och man har derför antagit, att den san- 
nolikt skulle finnas vild någonstädes på Japan. Bladen från 
Mogi äro således äfven derför af intresse, att de ådagalägga, 
att arten verkligen är inhemsk i detta land. 



SazifragesB. 
29. Deutzia scabra Thunbg fossllis m. 

Tafl. 10, fig. 10. 

Af denna art finnes endast det afbildade bladet, hvilket 
dock är ovanligt väl bevaradt och mycket fullständigt, hvar- 
för bestämningen kunnat ske med full säkerhet. 

Bladet är lancettlikt med långsamt afsmalnande spets och 
synes hafva varit af ganska fast konsistens, medelnerven lik- 
som sidonerverna äro på öfre sidan nedsänkta i bladparen- 
kymet men likvisst tydliga; de senare äro temligen oregel- 
bundet stälda, bågböjda, tydligt slingbildande, bladkanten är 
försedd med små, men särdeles skarpa, uppåtriktade glandel- 
lika taggar. 

Bladet öfverensstämmer i alla hänseenden med Beutzia 



184 NATHORaT, JÅPÅN8 FOSSIL A FLORA. 



seabra Thunbg (crencUa Sieb.) enligt exemplar från Alnarps 
trädgårdar. Det liknar äfven mycket bladen af D. parviftora 
Bunge från Kina. 

Detäzia seabra finnes öfvei* hela Japan från Yeso till 
Kiousiou. 



RosacesB. 
30. Prunus Buergeriana Miq. fo88ili8 m. 

Tafl. 14, ^g. 9. 

Blad aflångt, skaftadt, med utdragen spets, i kanten hvasst 
sågadt, medelnerv vid basen stark, aftagande mot spetsen, i 
hvilken den dock synes utlöpa, sidonerver glesa, aftaga hastigt 
i styrka utåt, slingbildande, jämte de fullständiga finnas äfven 
ofullständiga, nerviller upplösta bilda ett nätverk af polygonala 
maskor, hvilka äro delade i sekundärmaskor och tertiärmaskor, 
i hvilka senare de sista nervgrenarne fritt utmynna. 

Bladet öfverensstämmer fullkomligt med Prunus Buergeriana 
Miquel, som finnes i skogarne på vulkanen Wun sen på Kiou- 
siou; den är äfven funnen i Yedo, men antagligen der blott 
odlad. Prunus Ssiori Fr. Schmidt har större bas och mindre 
spetsvinkliga sidonerver, hvilka dessutom äro mera tättstälda. 
Äfven Prunus avium L. är ganska lik. 



31. Prunus 8p. 

Tafl. 14, fig. 8. 

Så obetydligt det här afbildade fragmentet än är, torde 
dess sammanhörighet med slägtet Prunus knappast vara tvif- 
velaktig. Också är öfverensstämraelsen med P. (Cerasus) 
psetuio-cerasus Lin dl. så fullständig, att bladet sannolikt kan 
anses såsom tillhörande denna art, hvilken finnes öfver hela 
Japan, mest odlad men äfven vild, från Yeso till Kiousiou. 

Prunus Maximoviczi Rupr. från^mur har liknande ner- 
vering, men betydligt gröfre tänder. Utom den afbildade blad- 
spetsen finnes ett annat exemplar, visande bladets midt. Äfven 
detta öfverensstämmer fullkomligt med Prunus pseudo-cerasus, 
ehuru tänderna i kanten äro utplånade. 



VMQA-SXPSDITlONESa VSTXSaKÄPLIGÅ AltBETBS, 185 



32. Sorbus Lesquereuxi m. 

Tafl. 6, fig. 7—16; tail. 18, fig. 1. 

Blad skaftade, ganska variabla, äggrunda, äggrundt-lancett- 
lika eller lancettlika, stundom något oliksidiga, än med tvär 
än med långsamt afsmalnande bas, i kanten fint dubbelsågade, 
medelnerv stark, sidonerver tydliga, kantnående, ofta något 
bågformigt framåtböjda, någon gång grenade, utan eller stun- 
dom med korta tertiärnerver vid kanten, nerviller tättstälda 
föga framträdande. Dubbelsågningen hos bladet är ofta mindre 
tydlig, bäst utpräglad är den hos det å tafl. 18, fig. 1 afbildade, 
men kan ock iakttagas hos tafl. 6, fig. 8 samt under viss be- 
lysning äfven hos flere af de öfriga, t. o. m. fig. 7. 

Bestämningen af denna art har vållat mig mycket arbete, 
jag ansåg den till en början för någon Älnus, utan närmare 
motsvarighet bland nutida arter, ehuru på samma gång någon 
likhet hos några exemplar förefans med såväl Aesculus som 
Carpinus grandis. Sedan jag likvisst genom Maximovicz* 
aldrig tröttnande välvilja blifvit försatt i tillfälle att undersöka 
blad af Sorbus cdnifolia S. et Z. sp^ synes det mig utom allt 
tvifvel, att de fossila bladen måste tillhöra en dermed ganska 
närbeslägtad art. Man återfinner nämligen hos Sorbus alnifolia 
samma föränderlighet med hänseende till bladbasen och bla- 
dens form, sidonerverna äro stundom grenade, än mera raka 
än bågformigt framåtböjda, ehuru sällan sä mycket som å 
fig. 7. Tertiärnerver äro än tillstädes, än saknas de. En 
olikhet finnes deruti, att bladen hos den lefvande arten van- 
ligen äro mera groft sågade, men det är ju såsom förut på- 
pekats nästan alltid fallet, att de fossila bladen vid Mogi äro 
mera finsågade än deras närmast förvandta lefvande arter. 

Ä alnifolia förekommer i Japan på Yeso och på berg i 
mellersta Nippon. 



33. Cydonia chioranthoides m. 

Tafl. 10, fig. 7. 

Endast nedre delen af ett blad föreligger. Det synes hafva 
varit af läderartad eller fast konsistens, till formen antagligen 
bredt lancettlikt, är i kanten försedt med ganska skarpa tän- 
der, hvilka t. o. m. äro något uppåtböjda öfver bladets plan. 
Medelnerven är tydlig, jämntjock men relativt smal, sido- 



186 NATHORST, J AF AK 8 F08SJLA FLORA. 

nerver fina men tydliga, slingbildande, stundom med ofull- 
ständiga mellan de fullständiga, utanför hufvudfälten finnas 
några kantfält, nerviller fina, bilda polygonala nervmaskor de- 
lade i mindre. 

Jag jämförde detta blad till en början med Chtaranihus, 
af hvars arter några hafva särdeles liknande blad. Dessa äro 
dock i allmänhet örtartade, eller i alla händelser ej så fasta 
som det föreliggande synes hafva varit. I detta såväl som i 
alla andra hänseenden öfverensstämmer det deremot med Cy- 
dania japonica, och det är t. o. m. möjligt att det tillhör denna 
art, ehuru försigtigheten bjuder, att det tillsvidare ej med den- 
samma förenas. 

C japonica finnes i buskmarkerna på Japans berg. 



LeguminossB. 
34. Sophora (?) fallax m. 

Tafl. 13, fig. 11, 12; t«fl. 14, fig. 1, 2. 

Blad med kort, med .tvärrynkor försedt, skaft, lancettlika 
eller äggrundt lancettlika, medelnerv ganska stark, sidonerver 
tättstälda, nära kanten slingbildande. 

Dessa blad, hvilka hafva en ganska stor likhet med bla- 
den af Sophora japonica L., ansåg jag till en början för smärre 
blad af IJex HeerL men de svnas likvisst från denna afvika 
derigenom att de äro tunna, under det att bladen hos nämnda 
art påtagligen varit fasta och läderartade. Som emellertid 
nervillernas förlopp ej är tydligt, blir bestämningen alltjämt 
osäker. 



Anacardiacead. 
35. Rhus Grifnthsil Hook. fil. fossllis m. 

Tafl. 16, ^g. 10, 11; tafl. 17, fig. 18. 

Blad antagligen afiånga, helbräddade, medelnerven tydlig, 
sidonerver ganska tätt och regelbundet stälda, lindrigt båg- 
böjda, göra nära kanten en böjning framåt samt tyckas stun- 
dom i sjelfva kanten vara slingbildande, nerviller föga starka, 
ej särdeles utpräglad t öf vert varande, på midten vanligen böjda 
och svagare, stundom finnas äfven antydan till mycket korta 



VKOA-KXPKDIT JONENS VETSNSKAPLIOA Ä&BKTSN. 187 

ofullständiga sidonerver, nervmaskor delade i sekundär- och 
tertiärmaskor. Öfverensstämma till alla delar med Rhus Grif- 
JUhsii Ho o k. fil., som förekommer i Khasias tempererade zon. 



36. Rhus Engleri m. 

Tafl. 13, fig. 1. 

Blad (parblad) jämnbredt-aflånga, spetsiga, medelnerv stark, 
sidonerver ganska regelbundet stälda, smala, utgå under sär- 
deles öppen, stundom nästan rät vinkel, vid kanten ofta de- 
lade i tvänne åt respektive sidor slingbildande grenar, ner- 
viller kunna ej iakttagas. 

De båda bladens läge i stenen göra det i högsta grad 
sannolikt, att man här har framför sig de tvänne parbladen 
af ett sammansatt blad. Sidonervernas ställning och förlopp 
hänvisa åt bladen plats inom slägtet Rhus, Och som exem- 
plaret är ett aftryck af bladets öfre sida, förklaras sidonerver 
nas relativa finhet, måhända har det tillhört ett ungt ej fullt 
utveckladt blad. Äfven Phellodendron har ej obetydlig likhet, 
men dess småblad äro kortare och sidonerverna glesare, af 
mindre antal, ofta med ofullständiga mellan de fullständiga. 
Af slägtet Rhus* arter är det isynnerhet sylvesiris S. et Z., som 
erbjuder likhet med bladen i fråga. Dess småblad hafva 
samma dimensioner, sidonerverna äro lika tättstälda och på 
öfre sidan lika obetydligt framträdande, deras riktning är 
isynnerhet hos unga blad densamma. Visserligen äro små- 
bladen hos denna art utdragna till en temligen lång spets, 
men det är ju möjligt att så äfven med bladen från Mogi 
varit fallet, dessa äro nämligen i spetsen afbrutna. Rhus 
vemicifera DC. har relativt bredare småblad. Rhus sijlvestris 
förekommer i Japans skogar, såväl på Kiousiou som på Nippon. 



Sabia^cesB. 
37. Meliosma myriantha S. et Z. fossil is m. 

Tafl. 6, fig. 17. 

Fragment af ett blad, som antagligen varit jämnbredt- 
aflångt, medelnerv stark, sidonerver utträdande under temligen 
öppen vinkel, mer eller mindre regelbundet stälda, vanligen 



188 NATH0R8T, JAPANS FOSSILA FLORA. 

kantnående men, som det ville synas, äfven någon gång vid 
kanten otydligt slingbildande, obetydligt framåtböjda, ntlöpa 
på några ställen i antydningar till tänder. Nerviller öfver- 
tvärande föga tydliga. 

Jag jämförde detta blad till en början oriktigt med Quercus 
Thomsoniana DC. Dennas blad har emellertid mera regel- 
bundet stälda och mera framåtriktade sidonerver, hvilka ut- 
löpa i mycket tydliga tänder, hvartill kommer, att bladen 
hafva en betydligt fastare konsistens än som hos det fossila 
varit fallet. Detta öfverensstämmer i stället så fullkomligt 
med bladen af den i Japans skogar, såväl på Kiousiou som 
Nippon, lefvande Méliosma myriantha S. et Z., att det ej från 
densamma till arten kan skiljas. 



Sapindaceee. 
38. Acer Nordenskiöldl m. 

Tafl. 14, fig. 10—15, 16-17 (?). 

Blad handflikiga 7-nerviga med grundt eller djupare hjert- 
lik bas, delade till något nedom midten i 7 smala i kanten 
sågade flikar, de båda nedre betydligt mindre än de öfriga, 
bugterna mellan flikarne bilda särdeles spetsiga vinklar, primär- 
nerverna kantnående, utlöpande i flikarnes spets. 

Dessa blad kunna närmast förliknas med Acer palmatum 
Thunbg var, septemlobutn, från hvilken dock arten genom den 
obetydliga tandningen i kanten är väl skild. Denna tandning 
synes bäst å bladet fig. 11 och är derför otydligare eller icke 
märkbar hos de öfriga, att de förekomma i en temligen lös 
varietet af bergarten. Deremot är tandningen mycket tydlig 
hos tvänne fragmentariska flikar (fig. 16, 17), hvilka ligga i 
den gröfre tuffen ; huruvida dessa höra till samma art som de 
öfriga synes mig ej fullt säkert. 

A. palmatum Thunbg finnes i skogarne på Kiousiou och 
Nippon. 



39. Acer pictum Thunbg fossile m. 

Tafl. 16, fig. 2—8. 

Blad handnerviga med grundt hjertlik bas 3- (hos unga) 
å 5*flikade med grunda bugter, men flikarne utdragna i långa 



v EGA' EXPEDITIONEN a VETENSKAPLIGA ABBETBN, 



189 



smala spetsar, i kanten helbräddade, primärnerver 7, de båda 
nedre betydligt svagare än de öfriga, hvilka utlöpa i flikarne 
(hos 3-flikade unga blad sker detta naturligtvis endast med 
de tre öfre nerverna), sekundärnerver föga framträdande, båg- 
böjda slingbildande, de närstående flikarnes äfven med hvar- 
andra anastomoserande, nerviller än öfvertvärande, än upp- 
lösta, nervmaskor delade i sekundär- och tertiärmaskor, hvilka 
senare tyckas vara delade i qvartära. 




Bild 2. 

Acer pictuxn Thunbg fossile m. 



Sedan taflorna redan litografierats har jag utrönt, att 
bladet fig. 8 är omedelbar fortsättning af fig. 7, hvarför ett 
träsnitt här bifogas (Bild 2) för att visa formen mera full- 
ständigt. 

Dessa blad öfverensstämma fullkomligt med bladen af 
Acer Mono Maxim., hvilken förekommer i bergskogar på Nip- 
pon, på Sachalin, samt i hela Mandschuriet från Korea till 
nära Amurs mynning. 

Acer Mono upptages numera af Maximovicz* endast 
som en varietet af A. pictum Thbg. Under det att nämligen 
A. Mono i Mandschuriet alltid är konstant och der ensamt 
förekommer, är den i Japan medelst öfvergångar förbunden 
med öfriga varieteter af A. pictum. 



' Diagnoees plantarum novarum asiaticarum. 8. Mélanges biologiques 
de TAcad. impér. d. sciences. 8:t Pétersbourg. Torne 10. Maj ISSO. 



190 



KÅTH0M8T, JAPANS F088ILA FLORA. 



Rhamnead. 
40. Rhamnus costata Maxim, fossilis m. 

Tafl. 4, fig. 19; tafl. 5, fig. 2. 

De båda på taflorna afbildade fragmenten äro naturligtvis 
icke närmare bestämbara, men sedan taflorna redan voro 




BUd s. 
Rhamnus costata Maxim, foaailis m. 



tryckta fann jag fortsättningen till bladet fig. 19, sA att jag 
här är i tillfölle att kunna gifva en fullständig (blott obetyd- 
ligt restaurerad) bild af hela bladet (Bild 3). Detta är ägg- 



TEOA-KXPEDITIONMNa VETENSKAPLIGA ARBETEN. 1^1 

rundt lancettlikt mera långsamt afsmalnande mot basen än 
mot spetsen, medelnerven är vid basen mycket stark, aftager 
uppåt så att den mot spetsen är helt smal. De nedersta sido- 
nerverna äro tättstälda, framätriktade, de öfriga ej så spetsvink- 
liga, ganska regelbundna slingbildande. , Bladkanten sågad. 

Bladet kan ej skiljas från den i Nippons bergskogar före- 
kommande Bhamnus cosiata Maxim. 



AmpelidesB. 
41. Vitis labrusca L. fossil is m. 

Tafl. 10, fig. 9, 8(?). 

Blad med mer eller mindre djup hjertlik bas, handnerviga, 
primärnerver 5, kantnående, den mellersta rak af ungefär 
samma styrka som de båda nästföljande, hvilka äro något båg- 
böjda, de båda nedre något svagare, dessa utsända kantnående 
sidonerver endast åt yttre sidan, under det att det andra 
nervparet visserligen utsänder de äesta åt samma håll, men 
äfven några uppåt (å föreliggande exemplar synes endast en), 
hvilket talar för att bladet varit något treflikadt; medelnerven 
utsänder sidonerver åt ömse sidor; nerviller tydliga, öfver- 
tvärande bildande långdragna eller mot kanten polygonala 
nervmaskor. Anmärkningsvärd är den omständigheten, att de 
nedre primärnervernas första sidonerv ej utträder ur blad- 
basen, utan ett stycke från denna, parallelt med öfriga sido- 
nerver; närmast bladbasen gifva några anastomoserande ner- 
viller upphof till oregelbundna nervmaskor. Bladkanten för- 
sedd med glesa, ej särdeles stora tänder. 

Detta blad öfverensstämmer mycket med några Fi^w-arter, 
isynnerhet till den grad med F. lairusca L., att det måste an- 
ses tillhöra denna eller en dermed mycket närbeslägtad art. 
F. labrusca förekommer dels i norra Amerika, dels öfver hela 
Japan, i buskmark från Yeso till Kiousiou, samt finnes äfven 
på södra delen af Sachalin. 

Jag antog först, att detta blad var att hänföra till någon 
af de mera storbladiga Ti7«a-arterna såsom T. americana, men 
efter ytterligare undersökning har jag kommit till den slut- 
sats, att denna jämförelse var helt och hållet oriktig. Detta 
på grund dels af den nedersta primärnervens första sidonerv, 
dels på grund af att det andra paret hufvudnerver utsända 
sidonerver framåt. Blad af rotskott bos Tilia äro stundom 



192 NATHOBST, JAPANS FOSSILA FLORA. 

något treflikade och kunna då äfven i sistnämnda hänseende 
likna det ifrågavarande, men det är ytterst sällsynt, att basal- 
uervens sidonerv först utträder på något afstånd från basen; 
i de allra flesta fall sker det i stället omedelbart ur denna. 
Till Vitis hör saijnolikt äfven det å flg. 8 afbildade bladet, 
hvilket är mycket dåligt bevaradt och hvilket afviker från det 
större genom den mindre djupt urringade basen. Då bladen 
af Vitis emellertid mycket variera, är det ej osannolikt, att 
äfven detta kan tillhöra Vitis labrusca. 



nicinesB. 
42. liex Heeri m. 

Tafl. 13, fig. 7—10; tafl. 14, fig. 3. 

Blad af fast konsistens skaftade, aflånga med afrundad 
bas och utdragen spets, medelnerv framträdande rak, sido- 
nerver otydliga nästan insänkta, temligen spetsvinkliga, upp- 
lösas mot kanten eller äro de någon gång tydligt slingbildande, 
nerviller upplösta till ett oregelbundet nätverk af små nerv- 
maskor af flere ordningar. 

Nervillerna kunna endast på få exemplar något tydligare 
iakttagas, på de öfriga äro de liksom sidonerverna svåra att 
följa. Ett exemplar (fig. 9) visar basen af ett blad, och ner- 
villerna synas härpå i reflekteradt ljus såsom ett glänsande 
nätverk. Troligen är detta exemplar aftryck af bladets under- 
sida. Formen liksom dimensionerna variera, men jag har ej 
ansett dessa olikheter böra föranleda uppställandet af olika 
arter. Bladen äro relativt ymnigare än flertalet andra arter 
med undantag af Fagus ferruginea fossilis. Anmärkas bör, att 
sidonerverna å afbildningarne fig. 7 och 8 gå längre mot kan- 
ten än i verkligheten. Fig. 10 ger derför en bättre föreställ- 
ning af deras verkliga förlopp. Hithörande är sannolikt äfven 
tafl. 15, fig. 13. 

Bladen öfverensstämma mycket med Ilex pedunculosa Miq. 
utom deruti, att de äro något större än hos denna art (åt- 
minstone än hos alla de exemplar, som jag haft tillfälle att 
granska). /. rotunda Thunbg har liknande bladform, men 
äfven dess blad äro mindre Qch dessutom tunnare än som hos 
de fossila synes hafva varit faRet. /. rotunda finnes i Japan 
på Kiousiou, /. pedunculosa i Japan. 

Utom med Ilex kunde man vara benägen att jämföra 



yEOA-BXFBDiTIONESa VETKNaKAPLlOA ABBKTES. 193 



dessa blad med Ligustrum japanicum, hvars bladform är ganska 
snarlik Ilex Heerfa. Men sekundärnervema äro hos denna 
helt olika, de äro mera aflägsna och bilda regelbundna slingor. 
Ej heller tala nervillerna för denna jämförelse. Huruvida Li- 
gusirum lucidum från Kina och L. reticukUum Bl. från Japan i 
sagda hänseende mera öfverensstämma, har jag i brist pä 
jämförelsematerial ej kunnat afgöra. 

Det torde äfven böra anmärkas, att bladen af några legu- 
minoser, såsom Sophora japonica m. fl., till form och nervering 
ganska mycket likna de ifrågavarande. Men som de hafva 
en vida tunnare konsistens kan någon jämförelse med dem 
icke gerna ifrågasättas. Att jag dock till en början uppfattade 
Sophora (?) fattax m. såsom unga blad af Ilex Heeri är ofvan 
nämndt. 



Rutace». 
43. Zanthoxilon ailantholdes S. et Z. fossila m. 

Tafl. 6, fig. 4—9. 

Att ifrågavarande blad endast äro parblad antydes genom 
basens olika beskafifenhet ; hos bladet fig. 7 är den mycket 
sned, under det att den hos fig. 5 är mera symmetrisk; detta 
senare torde derför böra anses som en ändflik. 

Småbladen äro till formen lancettlika med temligen ut- 
dragen spets, ' hos ändfliken med mera regelbunden, hos par- 
bladen med sned bas. Kanten fint och jämnt sågad, medel- 
nerven tydlig, på undre sidan, att döma af ett exemplar, hårig; 
sidonerver fina men tydliga, ganska regelbundet stälda, stun- 
dom motsatta, utgå under mycket öppen vinkel, något båg- 
formigt framåtböjda, slingbildande, tertiärnerver eller kant- 
nerver utgå från slingorna till tänderna, nerviller öfvertvä- 
rande, fälten mellan dem delade i mvcket små nervrutor. 

Dessa blad öfverensstämma till form, dimensioner och 
nervering i så hög grad med den i Japans bergsregion f<Jre- 
kommande Zanthoxilon ailanthoides S. et Z., att de måste anses 
med densamma på det närmaste beslägtade. Från Juglans 
nigra^ Carya porcina och Pterocarya denticulata Web. sp, af vika 
de derigenom att nervslingorna äro mindre tydligt framträ- 
dande. Äfven äro bladen relativt längre och smalare. 



13 



194 SATM0R8T, JAPASa FOSSILA FLOBA, 

44. Dictamnut frtxinella Pers. fossilis m. 

Tafl. 16, fig. 6—9. 

Blad (parblad) kort skaftade, nästan utdraget rutformiga, i 
kanten otydligt rundsågade, medelnerv tydlig nästan ända 
mot spetsen, sidonerver tättatälda fina, temligen spetsvinkliga, 
tyckas nära kanten vara slingbildande, föga starkare än ner- 
villerna, hvilka bilda ett oregelbundet nätverk. 

Dessa blad, af hvilka flere utom de afbildade föreligga, 
öfverensstämma i alla hänseenden sä fullkomligt med bladen 
af Didamnus fraxinéUa Pers., att deras sammanhörighet med 
denna art ej kan anses tvifvelaktig. Den enda skiljaktighet, 
som möjligen förefinnes, är att den lefvande växten har helt 
och häUet oskaftade småblad, under det att dessa hos den 
fossila synas vara försedda med ett ytterligt kort skaft (fig. 6). 

Diäamnus fraxindla förekommer i södra Europa m. fl. st. 
samt finnes äfven på Japan. 



TiliacesB. 
45. Elaooarpus photinisBfolia Ho o k. et Arn. fossilis m. 

Täfl. 12, fig. 5. 

Blad aflångt-lancettlika, medelnerv tydlig fastän föga tjock 
sidonerver isynnerhet vid basen spets vinkliga; aflägsna, sär 
deles tydligt slingbildande med randfält utanför hufvudfälten 
stundom äfven med ofullständiga sidonerver; nerviller fram 
träda såväl på öfre som undre sidan, bilda polygonala nerv 
maskor, hvilka åter äro delade i sekundär- och tertiärmaskor 

Bladet, som antagligen har varit af temligen fast konsi 
stens, är i kanten försedt med ej särdeles tättstående, snedt 
stälda tänder. 

Ofverensstämmer så långt iakttagas kan fullkomligt med 
ElfBOcarpus photinitefolia Hook. et Arn., h vilken i Japan träffas 
lefvande på Kiousiou och i provinsen Kii. Bladets förekomst 
vid Mogi är af intresse, emedan man ansett det osäkert, huru- 
vida E. photiniafolia på Japan vore ursprungligen inhemsk, 
hvarom dock numera föga tvifvel kan föreligga. 



TKOA-EXFMDITIOirENB VXTMITMKAPLIG A ÄMBETEN. 1^5 



Tilia L. 

Att slägtet Tilia bland de fossila bladen från Mogi är 
representeradt torde vara temligen säkert på grund af det å 
tafl. 9, fig. 4 afbildade fragmentet, hvilket väl svårligen kan 
vara annat än del af ett skärmblad af Tiliå; på motstycket, 
som visar aftryeket något högre upp, tyckes t. o. m. finnas 
antydan till det ställe, der blomskaftet utträdt ur detsamma. 
Möjligen är äfven fig. 3 fragment af ett skärmblad, hvilket 
dock ej med säkerhet kan bestämmas. 

På grund af skärmbladets ofuUständighet-och dessa organs 
likhet hps olika arter är det svårt att af detsamma draga 
några slutsatser angående artförvandtskapen. 



46. Tillä 8p. 

Tafl. 4, fig. 12. 

Endast den ofullständiga nedre delen af ett blad. 

Blad osymmetriskt med tvär bas, 4-nervigt med tydlig 
medelnerv, på dennas ena sida 2:ne, på andra sidan en primär- 
nerv. Den senare utsänder långa, sinsemellan parallela, sling- 
bildande sekundämerver till bladkanten, hvilken på det sättet 
är tandad, att hvarje sekundärnerv motsvaras af en tand, 
h vartill kommer ännu en mellan sagde nerver; nerviller öfver- 
tvärande, glesa, något böjda, bladets konsistens synes hafva 
varit fast. 

Detta blad kan isynnerhet jämföras med Tilia mandsehurica 
Rupr. et Maxim., hvilken det i så hög grad liknar, att dess 
öfverensstämmelse med vissa former af densamma är full- 
komlig. I brist på fullständigare materia] kan dock identiteten 
ej ajises fullt säkert konstaterad. 

Bladet har äfven en viss likhet med åtskilliga Poptdus- 
arter, såsom t. ex. P. grandideniata Michx från norra Amerika. 
Att det dock ej kan tillhöra detta slägte framgår af dess 
osymmetriska form och de fyra hufvudnerverna. 



47. Tilia distans m. 

Tafl. 9, flg. 6—18. 

Blad skaftade, snedt hjertlika, tätt sågade, spetsiga, stun- 
dom med något utdragen spets, 3— 5-nerviga, medelnerv stark, 



106 SATBORBT» JAPANS FOSSILA FLORA, 



sidonerver mindre framträdande, något bågformigt framåt- 
böjda, kantnående, afståndet mellan basalnerverna och det 
första från medelnerven utträdande paret relativt stort, tertiär- 
nerver vanligen kantnående. 

Blad af olika lindarter äro hvarandra ofta så lika och på 
samma gång så variabla, att bestämning grundad endast på 
dem alltid är förenad med svårigheter. Här föreligga dock 
lyckligtvis flere blad, och ehuru intet af dem är alldeles full- 
ständigt, kan man dock af alla i förening göra sig en ganska 
trogen föreställning om bladens utseende. Till en början upp- 
fattade jag de mindre bladen såsom härrörande af en särskild 
art, men en ytterligare jämförelse har öfvertygat mig, att de 
alla tillhöra samma. Den karakter, som isynnerhet skiljer 
dessa blad från öfriga arter af slägtét, det stora afståndet 
mellan basalnerverna och det följande paret sidonerver, hvar- 
till kunde fogas sidonervernas bågformiga förlopp, igenfinnes 
nämligen äfven hos de smärre bladen, om ock der ej fullt så 
utveckladt som hos de större; dertill kommer att de olika for- 
merna, såsom en blick på afbildningarne visar, utan gräns 
öfvergå i hvarandra. 

Af lefvande Tt^io-arter har jag icke funnit någon, som 
konstant visar en sådan ställning hos sidonerverna som hos 
ifrågavarande blad. Men undantagsvis kan detta likvisst vara 
fallet, såsom jag bland annat iakttagit såväl hos T. parvifolia 
Ehrh. som hos T, cordata Maxim., isynnerhet den senare, om 
ock ej i så hög grad som hos de fossila bladen. Men TUia 
cordata har icke sneda utan fullt symmetriska blad, hvarför 
jämförelsen ej vidare synes kunna fullföljas. Med former af 
Tilia parvifolia erbjuda de små bladen fig. 11 — 13 en ganska stor 
likhet, men de kunna påtagligen icke anses såsom skilda från 
de öfriga. 

Med dessa afvikande karakterer kunde naturligtvis sam- 
manhörigheten med Tilia öfver hufvud taget äfven ifrågasättas. 
I så fall kunde jämförelse i första rummet med Grewia ifråga- 
komma, men äfven de till formen mest liknande arterna, 
såsom 6r. crenata Hr, äro mera tydligt handnerviga, och sido- 
nerverna utgå först betydligt närmare bladspetsen. Hos några 
^raZta-arter, såsom A. racemosa L. kunna småbladen stundom 
hafva någon likhet med ifrågavarande blad, men att tolka 
dessa såsom sådana kan ej gerna ifrågakomma. Äfven Moms 
kan stundom visa en snarliknande bladform. 



VXGA'EXPEDITI0SEN8 VKTKNSKAPLiaA ARBETEN. ^^"^ 

TemströmiaceaB. 
48. Stuartia monadelpha S. et Z. fossilis m. 

Tafl. 17, fig. 11, 12. 

Blad äggrundt-Iancettlika, i kanten särdeles grundt rund- 
sågade, hvarje tand med en mycket fin och kort tagg eller 
spets, medelnerv tydlig, sidonerver framåtböjda, nästan spets- 
löpande, slingbildande, nerviller otydliga, synas vara öfver- 
tvärande. 

Beskrifningen afser egentligen det i den gröfre bergarten 
förekommande bladet fig. 11. men det är väl otvifvelaktigt, 
att äfven bladet fig. 12 är hithörande, ehuru ingen tandning 
ä detsamma kan iakttagas, hvilket torde bero af bevarings- 
tillståndet. 

Bladen öfverensstämma till de minsta detaljer med bladen 
af Stuartia monaddpha S. et Z., som finnes på de höga bergen 
pä ön Sikok, i bergskogarne pä Kiousiou samt på Nippon. 

A andra sidan förefinnes äfven en ganska stor likhet med 
bladen af Deutzia scabra, hos hvilka dock tänderna ej pläga 
vara så långsträckta som hos föreliggande blad. Samman- 
höjigheten med Stuartia är derför mest sannolik. 



MagnoliaceaB. 
49. Magnolia Dicksonlana m. 

Tafl. 16, fig. 1—3, 4 (?). 

Blad stora, skaftade, äggrundt-aflånga, spetsiga, medelnerv 
mycket stark, af smalnande mot spetsen, sidonerver alternerande, 
starka, bågformigt böjda, slingbildande, nerviller öfvertvärande 
böjda eller raka. Bladen synas hafva haft en ganska fast 
konsistens. 

Fig. 2 är motstycket till öfre delen af fig. 1 ; efter dessa 
båda i förening samt af ännu ett dithörande stycke är bi- 
fogade träsnitt (Bild 4, sid. 198) utfördt. Bladen öfverens- 
stämma dels med Magnolia parviflora S. et Z., lefvande i Ja- 
pans bergskogar, dels med de nordamerikanska M. acuminata 
L. och M. cardata Michx. Närstående är äfven den af Les- 
quereux från Mississippis tertiärlager * beskrifna Magnolia 

*Leo Lesquereux, On species of fossil planta from the tertiary of 
the state of Mississippi. Träns. American Philos. Soc. vol. 13, sid. 422, tafl. 
21, fig. 3, 4. 



198 



NATH0R6T, JAFÅWB F088tLA FLOBA. 




B&4 4. 

VagmolU Di 



YEGÅ-EXPKDlTIOKBXa VSTKIf SKAPLIG A ABBETEK, 199 

ovalis, hvilken dock afviker geuom sin runda trubbiga spets; 
annars är öfverensstämmelsen med denna art ytterligt stor. 
Möjligen är arten från Mogi en afkomling af den i de arktiska 
traktemas och äfven Sachalins miocena bildningar förekom- 
mande M, NordensMöldi Hr. 



50. Magnolta sp. 

Tafl. 16, fig. 1. 

Blad stora, aflånga, skaftade med något nedlöpande blad- 
skifva, medelnerv stark, sidonerver temligen spetsvinkliga, an- 
tagligen slingbildande, nerviller bilda stora polygonala nerv- 
maskor, äro sällan rakt öfvertvärande. 

Genom de vanligen icke öfvertvärande nervillerna, hvilka 
i stället bilda polygonala nervmaskor, är bladets samman- 
hörighet med Magnolia temligen säker. Bladformen har an- 
tagligen varit omvändt äggrund, och bladet öfverensstämmer 
härigenom isynnerhet med M. obavaia Tbbg, som dock endast 
skall förekomma odlad i Japan. Äfven med M, conspicua 
Salisb. samt M. Kohus DC. finnes någon likhet. 



RajinnculacesB. 
51. Clematis SibirlakofR m. 

Tafl. 12, fig. 3. 

Blad kretsrundt med intryckt spets och bredt skaft, 7- 
nervigt, medelnerven genomlöpande ända till spetsen, de öfriga 
primärnerverna, hvilka redan i bladskaftet kunna iakttagas 
vid sidan af medelnerven, äro något bågböjda, slingbildande 
med rundade kantfält utanför hufvudfälten, snart upplösta. 

Som endast det afbildade bladet föreligger, har bestämnin- 
gen mött åtskilliga svårigheter, ehuru dess sammanhörighet 
med Clematis ej numera synes mig tvifveiaktig. Liknande 
bladform hafva småbladen af några i Riksmusei herbarium 
befintliga obestämda arter från Japan, och ett liknande hredt 
bladskaft har den nordamerikanska Clematis ochroleuca A i t. 
Nerveringen hos denna senare erinrar ock om ifrågavarande 
blad, dock äro Clematis-hlaå med denna form vanligen 5-ner- 
viga, mera sällan 7-nerviga. En vigtig öfverensstämmelse med 
flere lefvande Clematis-SiTieT ligger deruti, att endast medel- 



200 JTATHORST, JAPAKB FOSSILA FLORA, 

nerven når spetsen, under det att de öfriga primämerverna 
äro slingbildande. Denna omständighet utestänger en mängd 
andra slägten, som annars skulle kunna ifirågakomma, såsom 
till en början Smilax och Dioseorea, hvilka dessutom icke hafva 
ett sä bredt bladskaft. Men äfven med Cariaria äger det för- 
hållandet rum, att de båda primärnerverna på ömse sidor om 
medelnerven nå ända till spetsen eller åtminstone mera än 
hos det föreliggande bladet. Annars kan isynnerhet C. rusa- 
folia vara ganska lik och äfvenså de runda blad af Coriaria 
japonica, som sitta vid grenarnes bas. Några santalaceer, så- 
som Exoearpos och Henslotcia, hafva ock snarliknaude blad^ 
dock med spetslöpande primärnerver. Hantago kan ej heller 
ifrågakomma och lika litet Mimulus med dessas örtartade 
blad, om ock nerveringen ej är olik. Under sådana förhållan- 
den är sammanhörigheten med Clemaiis mest antaglig, och 
den stämmer ju för öfrigt väl öfverens med detta slägtes rike- 
dom på arter inom det nutida Japan. 

Sedan ofvanstående var skrifvet har jag af Maximovicz 
erhållit blad af den japanska Clemaiis paniculaia Thunbg, 
hvilka i högsta grad likna det fossila bladet. 



eller illa bevarade, ej nfirmare best&m- 
bajra blad. 

52. PhyllHes myriooides m. 

Xafl. 4, fig. 11. 

Bladet fragmentariskt, har antagligen varit läderartadt, 
med helbräddad kant, medelnerven stark, sidonerver föga 
framätriktade, smala, tyckas ej nå ända till kanten. Af nervil- 
ler synas blott otydliga spår, deremot kan man på några 
ställen på ytan vid förstoring iakttaga en mycket fin retiku- 
lerad struktur, eller rättare små urgröpningar. 

Denna struktur i förening med bladets konsistens, form 
och nervering gör det sannolikt, att det tillhör slägtet Myrica. 
Såsom analog form kan anföras den japanska Myrica rubra 
Sieb^ et Succ, som finnes vid Nangasaki, på Fuji-no-yama 
m. fl. st, samt kanske äfven Myrica sapida Wall., lefvande 
i Nepal, Khasia, inom det tempererade bältet på bergen, men 
äfven på Malacca och Borneo.* Dock finnas äfven Quercus- 
arter med något snarliknande nervering. 



VSOA'EXPED1T1029EK8 VSTEV 8KÅPhlOÅ ABB ET EN, 



201 



53. Phyilites oaryoides m. 

Tafi. 5, fig. 1. 

Endast ett fragment af bladspetsen, hvilken synes hafva 
varit sned. Medelnerven tydlig, sidonerverna slingbildande 
något bågböjda, äfven några ofullständiga mellan de fullstän- 
diga, kantnerverna utgå direkt från sidonerverna och utlöpa, 
som det ville synas, i tänder, nerviller skarpt markerade, 
öfvertvärande, i tertiärf&Iten synas små intryckta punkter. 
Bladet har antagligen varit ganska tjockt. 

Med säkerhet kan detta fragment naturligtvis icke be- 
stämmas. Det erinrar dock genom sin snedhet, nervering och 
tandning i hög grad om Carya amara. Nerveringen påminner 
dock äfven om Salix. Bladet har någon obetydlig likhet med 
Juglans Lamarmorm Massalongo^ från Sinigaglia. 



54. Phyilites attenuatus m. 

Tafl. 18, fig. 3. 

Den långsamt afsmalnande nedre delen af ett blad före- 
ligger; om dettas form eller möjliga tandning erhåUes ingen 
kännedom, medelnerven är tydlig, sidonerver särdeles glesa, 
bågformiga och, åtminstone de nedre, slingbildande, nerviller 
öfvertvärande, nervmaskor delade i mindre. 

o 

Naturligtvis kan detta fragment ej säkert bestämmas. A 
ena sidan kan man tänka på Magnolia, af hvars arter några, 
såsom den japanska obovata Thunbg, visar en aflägsen likhet 
med ifrågavarande blad- A andra sidan är dock bladet ännu 
mera likt vissa Qiterctés-SLTieT, såsom Q, aquaiica Walter och 
Q, ilicifolia Wang., båda från norra Amerika, och det är der- 
för sannolikast, att det tillhör detta slägte. 



55. Phyilites crenatus m. 

Tafl. 9, fig. 18, 19. 

Endast tvänne fragment. Det ena (fig. 19) har tydlig 
medelnerv, motsatta något bågböjda slingbildande sidonerver, 
några af tertiärnerverna nå kanten, andra bilda kantfält, blad- 

^ MassaloDgo e Scarabelli, Studii sulla Flora fossile del Senigalliese. 
Imola. 1859. 



202 NÄTBOBST, JAPANS FOSSILA FLORA. 

kanten rundsågad. Detta blad öfverensstämmer fullkomligt 
med en form af C^Utis sinensis Pere. från Japan befintlig i 
Riksmusei herbarium »ex herbario Lugduno Batavo>. Den 
afviker från öfriga exemplar af arten i herbariet. 

Hithörande är troligen äfven det å tafl. 9, fig. IB afbildade 
bladet. Afven detta har rundsågad kant, men är vigglikt med 
alternerande sidonerver. Sådana afvikelser pläga emellertid 
finnas hos de vid basen af grenarne befintliga bladen hos flere 
CéUis-SLTier och äfven hos C. sinensis. Denna lefver i skogar 
och buskmarker på Kiousiou och Nippou samt i Kina. 



56. Phyllites sp. 

Tafl. 12, fig. 11. 

Strukturen af detta fragment erinrar om Laurus, men det 

kan naturligtvis ej ens tillnärmelsevis bestämmas. 



57. Phyllites (Elaagnus?) ovatus m. 

Tafl. 10, fig. 11. 

Blad helbräddadt, äggrundt med tydlig medelnerv och 
bågböjda slingbildande sidonerver, nerviller ej synliga. Bladet 
ligger i den gröfre bergarten och är ej väl bevaradt. 

Det liknar till form och nervering ej obetydligt den på 
Japan lefvande Elteagnus macrophylla Thunbg. 



58. Phyllites (Ligustrum ?) puslllus m. 

Tafl. 12, fig. 9, 10. 

Blad små, afiångt ovala, skaftade, temligen fasta, medel- 
nerv tydlig, sidonerver bågböjda, slingbildande, nerviller bilda 
oregelbundna nervmaskor. 

Dessa blad förete en ej ringa likhet med bladen af den 
såväl i Japan som på Sachalin förekommande Ligustrum Ibota 
Sieb., men de äro för ofullständiga att med säkerhet kunna 
bestämmas. 



VEOA-EXPEDITIONBNB YKTKK8KÄPLJGÄ AJtBETElT. 



203 



59. PhyilKes sp. 

Tafl. 10, fi%. 12. 

Spetsen af ett blad. Medelnerv tydlig, sidonerver oregel- 
bundna, bågformigt framätböjda, slingbildande, bladkanten glest 
tandad. 

Detta blad erinrar om åtskilliga PAäocfelp&ti^-arter, men 
är för ofullständigt att kunna tillåta en säker bestämning. 
På Japan finnes Fh. caronarius med tvänne varieteter, nämli- 
gen a genuinas Maxim, i norra Japan, och ^ Satzumi Maxim, 
i skogarne från Yeso till Kiousiou. 



60. Phyllites (Lespedeza ?) minutus m. 

Tafi. 11, fig. 10, 11. 

Blad aflångt, hastigt tillspetsadt, spetsen något utdragen 
smal, medelnerv tydlig, sidonerver föga framträdande, temligen 
tättstälda, slingbildande, något båg^böjda, nerviller bildande 
regelbundna nervmaskor. 

De båda afbildade exemplaren äro motstycken af samma 
blad. Det erinrar något om parbladen af Lespedeza Buergeriana 
Miq., lefvande på Japan och Korea. Hithörande är troligen 
äfven det å tafl. 12. fig. 14 afbildade bladet. 



61. Phyllites acumlnatus m. 

Tafl. 11, fig. 12, 18. 

Blad lansformiga med sned bas och utdragen spets, medel- 
nerv tydlig, vid basen stark mot spetsen afsmalnande, sido- 
nerver föga framträdande, bågformigt framåtböjda, slingbil- 
dande, nerviller mycket fina, nästan insänkta, bilda polygonala 
maskor. Dessa blad äro möjligen småblad af någon leguminos, 
men hafva ej kunnat närmare bestämmas. 



62. Phyllites cissotdes m. 

Tafl. 9, fig. 21. 

Fragment af ett blad, med tydlig, i en spets utlöpande, 
medelnerv och oregelbundet stälda, bågformigt framåtböjda, 



204 NATB0H8T, JAPANS FOSSILA FLORA, 

kantnående, i tänder utlöpande sidonerver; på ett ställe synes 
äfven en tand mellan dessa. 

Flere Cissus- och FÄw-arter hafva liknande nervering, och 
det är antagligt, att bladet hör till något af dessa slägten» 
hvilket dock ej med säkerhet kan afgöras. Af Cissus må näm- 
nas C, Udifolia Va hl och af Vitis V. caribasa frän Mexiko 
samt af japanska arter F. flexuasa Thunbg (dock ofta med 
slingbildande nerver) och V. heterophyUa Thunbg var, integri- 
folia, såsom erbjudande likhet med det föreliggande bladet» 
hvilket dock naturligtvis icke kan närmare bestämmas. 



63. Phyllites (Ilex?) Inaquabilis m. 

Tafl. 12, fig. 4; tafl. IS, fig. 4. 

Blad jämnbredt-lancettlika, skaftade, medelnerv smal men 
tydlig, sidonerver regelbundet stälda, slingbildande, nerviller 
nästan öfvertvärande, bilda polygonala, ofta fyrkantiga nerv- 
maskor, hvilka åter äro delade i sekundär- och tertiärmaskor. 
Kantnerverna utlöpa ofta i små taggar. De afbildade exem- 
plaren äro motstycken af samma blad. A aftrycket af undre 
sidan (tafl. 18, fig. 4) äro endast medelnerv och sidonerver 
synliga, under det att afbryck af öfversidan (tafl. 12, fig. 4) 
äfven visar aftryck af nervillerna. 

Bladet öfverensstämmer i högsta grad med en Ilex från 
Japan, ^ men är på samma gång lik Vacdnium japonicum Miq. 
från skogarne i Japans bergsregion. Bladets ofullständighet 
tillåter ej någon säker bestämning, dock talar äfven formen 
mer för en garamanhörighet med det förra af de båda nämnda 
slägtena. 

64. Phyllites ailantholdes m. 

Tafl. 11, fig. 14, 15. 

Blad (parblad ?) något osymmetriska, antagligen snedt ägg- 
runda eller äggrundt-lancettlika, medelnerv tydlig, sidonerver 
oregelbundet stälda, den andra nedifrån å den smalare sidan 
utsänder tertiärnerver, hvilka bilda slingor med den första; 
de öfriga synas mot kanten vara upplösta, nerviller äro ej 
iakttagbara. 

* Enligt exemplar i Riksmusei herbarium, benämndt I. puhigtra Bl. 
Någon art med detta namn upptages ej afFranchet och Savatier och ej 
heller af Maximovicz. 



YKOÅ-EXPEDITIOlfENB VKTXNaKÅPLiaA ÄMBETEN. 206 

Med hänseende till form och nervering öfverensstämma 
dessa blad mycket med parbladen af Äilanihus glandtdosa Desf., 
dock saknas de för denna senare utmärkande glandelbärande 
tvänne tänderna. 



65. Phyllites angustus m. 

Tafl. 17, fig. 15—17. 

4 

Blad jämnbredt-lancettlika, helbräddade, med rundad bas, 
tydlig medelnerv och temligen glesa, bågböjda och slingbil- 
dande sidonerver. Så ofullständigt bevarade som dessa blad 
äro kunna de naturligtvis icke ens tillnärmelsevis bestämmas. 

66. Phyllites obsoletus m. 

Tafl. 12, fig. 8. 

Den nedre delen af ett skaftadt jämnbredt blad med stark 
och rak medelnerv, inga sköxjijbara sidonerver. 

Man kunde ifrågasätta, om ej detta blad kunde tillhöra 
Ilex Heeri m., hvilket dock på grund af dess jämnbreda form 
ej synes sannolikt. Det ligger i den gröfre bergarten och kan 
naturligtvis icke närmare bestämmas. Månne Skimmia'9 

67. Phyllites fraxinoides m. 

Tafl. 14, flg. 4. 

Endast fragment af ett blad föreligger. Det synes hafva 
varit lancettlikt, är glest tandadt med jämntjock medelnerv, 
slingbildande sidonerver, äfven ofullständiga mellan de full- 
ständiga, med randfält, kantnerverna utmynna i inskärningarne 
framför tänderna, nervillerna äro upplösta i nervmaskor af 
flere ordningar. 

Professor Maximovicz har benäget fäst min uppmärk- 
samhet derpå, att detta fragment mycket synes öfverens- 
stämma med bladen af Fraxinus Sieboldiana Bl., och sedan 
j^g af honom erhållit jämförelsematerial — arten saknas i 
Riksmusei herbarium — måste jag helt och hållet biträda 
hans åsigt. Ofverensstämmelsen är i sjelfva verket så stor, 
att man säkerligen ej skulle löpa någon stor risk, om man 
upptoge bladet såsom Fraxinus Sieboldiana, ehuru försigtigheten 
bjuder att använda det beteckningssätt, som här skett. 



206 NATB0R8T, JAPANS FOSSILA FLORA. 

Jag förenade detta fragment till en början med Vacdnium(?) 
Saporianum m., ocb det kan onekligen ifrågasättas, om ej denna 
snarare borde hänföras till Fraxinus, hvilket dock pä grund 
af den mera tvära och runda basen knappast synes böra anses 
sannolikt. Möjligt är dock att mera fullständigt material 
framdeles skall visa, att jag bäruti misstagit mig. 

Fraxinus Siéboldiana Bl. förekommer i buskmarkerna pä 
Japans berg. 

68. Phyllites sp. 

Tafl. 16, fig. 9, 10. 

69. Phyllitps sp. 

Tafl. 16, fig. 11. 

70. Phyllites sp. 

Tafl. 16, fig, 12. 

Folia varia indeterminata. 

Tafl. 11, åg. 16; tafl. 17, fig. 9, 10, 18—23. 



Utom dessa finnas ännu några andra ej afbildade fragment, 
hvilka visserligen äro obestämbara, men bvilka dock angifva 
förekomsten af ännu åtskilliga arter i det växtförande lagret. 
Ytterligare insamlingar ur detsamma vore derför mycket 
önskvärda. 



Fossil bladsvamp. 

Tafl. 4, fig. 2, 2 a. 

På ett obestämbart fragment af ett blad finnes en särdeles 
tydlig och väl bibehållen bladsvamp (fig. 2). Den har på min 
anmodan benäget blifvit undersökt af dr J. Eriksson, som 
angående densamma meddelat, att den tillhör familjen Sph^- 
riacetB bland Pyrenomycetes. Han har äfven bifogat följande 
diagnos: ^PepHthecia sparsa, spheeroidea, atra, Vs — V2 in.m. lata. 
Äsci ovoidei, 26 — 30 m.m.m. longi. Sports (6:n8B?) hyalinse, 
oblongatee, 12 — 14 m.m.m. longoe, 6 — 10 m.m.m. crassse, sim- 
plices.» 



2. 
Bladaftryck från okänd fyndort. 

I en japansk kuriositetesamling träffade professor Norden- 
skiöld en stuff med bladaftryck (tafl. 18, fig. 5), utan att 
någon upplysning om lokalen, hvarifrån den härstammade» 
kunde erhållas. Denna stuff har ett jaspis- eller flintlikt ut- 
seende, är på den vittrade ytan brunaktig, inuti blågrå, med 
något skäligt brott, eldar mot stål. Under mikroskopet visar 
den sig dock, enligt undersökning benäget verkstäld af pro- 
fessor Brögger, vara rik på plagioklas och är antagligen en 
sammansintrad vulkanisk aska. Bladen äro inskränkta till 
den ena ytan och tillhöra trenne olika arter, af hvilka dock 
endast en med säkerhet kan till slägtet bestämmas. Hvad 
dennas artförvandtskaper angår, är den såväl mycket lik 
en på Japan nu lefvande art som en i Europas tertiära lager 
förekommande, och då det ft^rhandenvarande materialet ej till- 
låter att afgöra, med h vilkendera den är närmast beslägtad, 
kan man om stuffens ålder icke fälla något bestämdt ut- 
slag. Den kan vara helt modern, men den skulle ock kunna 
vara äldre än Mogifioran — något som synes mig mest san- 
nolikt — eller samtidig med densamma. Någon med nämnda 
flora gemensam art finnes icke. Dock tala äfven ifrågavarande 
växter för ett tempereradt klimat. 



1. Ulnnus subparvifolla m. 

Tafl. 18, flg. 6, a— e. 

Blad små, lancettlika, med sned bas, enkelt sågade, medel- 
nerv tydlig, sidonerver kantnående, stundom grenade, utlö- 
pande i tänderna. 



208 NATHOBST, JAPANS FOSSILA FLOMA, 

Erinrar mycket om Ultnus parvifolia Jacq., lefvande i 
Japan och Kina, hos hvilken likvisst sekundärnerverna vida 
oftare äro förgrenade. Härigenom blifva de föreliggande bla- 
den mera lika den tertiära Ulmus minuta Göpp. samt vissa 
former af U, plurinervia Ung. Såsom redan nämnts kan man 
af det förhandenvarande materialet ej afgöra, med hvilken af 
dessa arter de fossila bladen snarast böra jämföras. 



2. Phyllites coryloides m. 

Tafl. 18, fig. 6, f— g. 

Fragment af några temligen breda blad med kantnäende 
sidonerver och öfvertvärande nerviller. De äro ej bestämbara, 
men erinra ej obetydligt om bladen af Corylus. Anmärkas 
bör, att bladkanten ej är bibehållen, och den å taflan synliga 
tandningen är sålunda endast skenbar. På Japan finnas tvänne 
arter af detta slägte, nämligen (7. heterophyUa Fisch. och 
roströda A i t. Bladen kunna dock äfven jämfbras med Alntås 
och Quercus. 



3. Phyllites carplnoides m. 

Tafl. .18, fig. 5,h— k. 

Blad med tydlig medelnerv, starka, raka eller något båg- 
böjda, motsatta eller alternerande kantnående sidonerver, ner- 
viller ganska starka, tydligt öfvertvärande. 

Då hvarken bladkanten, basen eller spetsen är bevarad, 
kunna naturligtvis dessa blad ej säkert bestämmas. Emeller- 
tid har man knappast mer ä^ fyra arter att välja på, till 
hvilka bladen skulle kunna höra, nämligen Carpinus japoniea 
BL, C. cordata Bl., Acer carpinifolium S. et Z. samt Quercus 
serrata Thunbg. Då det är att antaga att bladen ej kunna 
hafva varit särdeles bredare än fragmenten visa, enär dessa 
sinsemellan visa en stor öfverensstämmelse, måste i första 
rummet Carpinus japoniea ifrågasättas. Denna har dock i all- 
mänhet mera tättstälda sidonerver, och nervillerna äro relativt 
mindre framträdande. I dessa båda hänseenden öfverens- 
stämmer C. cordata bättre, hvars blad dock äro vida bredare, 
med tertiärnerver. Detsamma gäller om Acer ca/rpinifolium, 
under det att Quercus serrata har samma form som de fossila 
bladen, samma ställning hos sidonerverna samt lika starka 




VEGÄ'EXPEDITI0NES8 VETENSKAPLIGA. AJtJiETES. ^^^ 



nerviller. Dertill kommer att det verkligen. på ett par ställen 
ville synas som skulle sidonerverna utlöpa i korta tänder, 
under det att kanten mellan dem tyckes vara otandad. Fullt 
säkert kan detta visserligen icke afgöras, men det är dock ett 
ytterligare skäl att närmast jämföra bladen med Querctis serrata. 
Denna finnes i skogar och buskmarker såväl på Kiousiou som 
på Nippon. 



14 



3. 
Bladafbryck från kol^rUfVoma p& Takasima. 

Några kilometer söder om Nangasaki ligger den lilla ön 
Takasima, vigtig för sina kolgrufvor, hvilka enligt Godfrey 
hysa Japans bästa kol. Detta ställe besöktes äfven af pro- 
fessor Nordenskiöld, som här insamlade en ganska ansenlig 
mängd växtlemningar. Största delen utgöres dock af obe- 
stämbara grenar och andra fragment, under det att egentliga 
bladaftryck äro mera sällsynta. Dessa förekomma dels i en 
bituminös skiffer, antagligen ursprungligen en gytjebildning, 
lik den bergart, som ofta åtföljer brunkolen, dels i en äfven- 
ledes något bituminös, svårklufven och spröd, finkornig sandig 
bergart. I den förra finnas endast lemningar af monokotyle- 
doner, i den senare sällsynt dikotyledona blad samt dessutom 
några djurlemningar, såsom fiskfjäll m. m. 

Beklagligen äro bladen så illa bevarade, att de icke kunna 
bestämmas. De monokotyledona lemningarne äro mycket hop- 
tryckta och så ofullständiga, att man ej kan erhålla något 
begrepp ens om deras ungefärliga form. Och hvad de öfriga 
bladen angår, äro de dels ofullständiga, dels är nerveringen 
antingen icke alls bibehållen eller till så obetydlig del iakt- 
tagbar, att någon bestämning af det förhandenvarande mate- 
rialet icke kan ifrågasättas. Det oaktadt kan man af florans 
hela facies med bestämdhet säga, för det första att den icke 
kan vara samtidig med de växtförande lagren vid Mogi, och 
för det andra att den antyder ett -varmare klimat. 

Det förra inses derutaf, att några för de båda lokalerna 
gemensamma arter icke förekomma, hvilket då afståndet ej 
är större knappast låter fi)rena sig med antagandet af en sam- 
tidighet, liksom ett sådant antagande ej heller harmonierar 
med den skiljaktighet i klimat som af Takasimafloran antydes. 
För att detta var varmare tala i första rummet de monoko- 



VEGA'BXPEDITI0NES8 VETENSK AFLIGA ARBETEN, 211 



tyledona resterna, hvilka påtagligen tillhört någon subtropisk 
form af ett eller annat slag. Vidare' den omständigheten att 
flertalet blad äro helbräddade (äfven det tandade bladet till- 
hör för öfrigt en bladform, som ej är sällsynt bland tropiska), 
och slutligen skulle ju äfven det stora bladet (tafl. 19, fig. 3), 
hvilket i fullständigt skick måste hafva varit ganska ^ansenligt, 
äfven i någon mån kunna sägas tala derför. Hvad florans 
ålder angår, kan deremot intet med säkerhet af det föreliggande 
materialet slutas. Dock är det väl föga tvifvelaktigt, att den 
måste vara äldre än lagren vid Mogi. Om den härvid tillhör 
den miocena tiden, eocentiden eller kritan kan deremot icke 
medelst dessa bladaftryck bestämmas. Att under sådana för- 
hållanden upptaga dem under särskilda artnamn anser jag 
derför icke vara lämpligt. 

1. Phyllites sp. 

Tafl. 19, fig. 1, 2. 

Lemningar af några större monokotyledona blad. Endast 
fragment föreligga, de äro fint strierade, men såsom nämnts 
så ofullständiga, att man icke kan draga några slutsatser an- 
gående deras utseende i fullständigt skick eller beträffande 
deras förvandtskaper. Några exemplar synas snarast härröra 
af stjelkar. 

2. Phyllites sp. 

Tafl. 19, fig. 8. 

Detta fragment är påtagligen del af något handnervigt 
blad. Primärnerverna äro mycket starka, sekundärnerverna 
tämligen glesa, slingbildande, såväl fullständiga som ofull- 
ständiga, nerviller öfvertvärande. Naturligtvis är detta blad 
helt och hållet obestämbart, man kan ej ens veta primär- 
nervernas antal och' får således icke något begrepp om bladets 
ursprungliga form. 

3. Phyllites sp. 

Tafl. 19, fig. 4, 6. 

Blad skaftade, äggrunda eller äggrundt-lancettlika med 
utdragen spets, medelnerv ganska stark, afsmalnar mot spetsen. 



212 KATHORST. JAPANS F088ILA FLORA, 



Sidonerverna kunna icke iakttagas å fig. 4, men deremot del- 
vis å fig. 5, der de äro fina, temligen tättstälda. Säkert är 
derför icke, att de båda bladen tillhöra samma art. De erinra 
om åtskilliga leguminoser, såsom Sophora, Cassia m. fi., men 
om de verkligen äro dithörande, kan naturligtvis icke afgöras. 

4. Phyllites sp. 

Tafl. 19, fig. 6. 

Del af ett bredt lancettlikt blad med något nedlöpande 
bladskifva, tydlig medelnerv och glesa alternerande sidonerver. 
Synes under viss belysning tandadt i ena kanten, men troligen 
är detta endast skenbart. 



5. Phyllites sp. 

Tafl. 19, fig. 7. 

Fragment af ett jämnbredt-lancettlikt blad med tydlig 
medelnerv och slingbildande glesa sidonerver, h vilka isynner- 
het mot bladspetsen bilda väl utpräglade slingor, nerviller 
kunna ej iakttagas. 



6. Phyllites sp. 

Tafl. 19, fig. 8, 9. 

Små lancettlika blad, medelnerv vid basen stark, aftager 
. hastigt mot spetsen. Sidonerver kunna ej iakttagas. 

7. Phyllites sp. 

Tafl. 19, fig. 10. 

Blad med tydlig medelnerv, oregelbundet stälda, raka, 
kantnående, i grofva tänder utlöpande sidpnerver, nerviller ej 
iakttagbara. 

Detta blad erinrar något om den miocena Planera Ungen. 
men kan äfven jämföras med flere andra växter, såsom Rhm 
semi-älata, Callicoma, Queicns m. fl. Kan naturligtvis icke be- 
stämmas. 

Utom dessa afbildade bladfragment finnas några få andra, 
hvilka antyda tillvaron af än flere arter. De äro dock ännu 
mera ofullständiga än de afbildade bladen. 



VEGA'EXPEDITI0NEN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 2J3 



FiskfjSll. 

Tafl. 19, fig. 11, 12 (förstoradt). 

Detta på grund af sin väl bibehållna skulptur ganska 
vackra fiskQäU, förekommande bland bladaftrycken, har jag 
icke velat underlåta att afbilda, i förhoppning att figuren må 
falla i ögonen på någon specialist, som törhända skulle kunna 
bestämma detsamma. 



Bihang. 



4. 

Bladafbryck firån Japan, till Berlin hemförda af 

F. Hilgendorf. 

Under ett besök i Berlin 1880 visade mig dr F. Kurtz 
några i universitetets mineralogiska museum befintliga växt- 
aftryck från Japan. Sedermera under mitt arbete med fioran 
från Mogi föll det mig ofta in, att det skulle vara af stort in- 
tresse att kunna närmare undersöka äfven de i Berlin befint- 
liga bladen, och då jag med anledning deraf vände mig till 
professor Dames, stälde han ej blott med vanlig beredvillighet 
sagda material till min disposition, utan föreslog äfven, att jag 
skulle beskrifva detsamma i samband med de öfriga fossila 
växterna från Japan. Sedan professor Nordenskiöld god- 
hetsfuUt medgifvit, att äfven denna beskrifning finge intagas 
tillsammans med afhandlingarne öfver de af Vega-expeditionen 
hemförda japanska växt-fossilen, är jag redan nu i tillfälle att 
kunna redogöra för de berlinska exemplaren. Dessa ligga i 
en bergart, mycket liknande Mogis växtförande vulkaniska 
aska, men tyvärr känner man intet om den fyndort, från 
hvilken de härstamma.* Dr Hilgendorff hade nämligen ej 
sjelf insamlat bladaftrycken, utan på Japan erhållit dem till 
skänks, dock utan någon uppgift på den lokal der de funnits. 
Man kan sålunda ej draga några slutsatser angående förän- 
dringar i klimatet på grund af de arter som förekomma, endast 
att det klimat som de representera måste hafva varit tempe- 
reradt. Stuflferna äro endast fyra, men de innehålla ej mindre 



^ Pä baksidan af den stuff, som innehåller det ä tafl. 18, fig. 11 af- 
bildade lönnbladet, finnas några japanska bokstäfver, dock temligen otydliga. 
I tanke att dessa möjligen skulle kunna beteckna fyndorten blef en afskrift 
jhttraf genom biblioteksamanuensen E. W. Dahlgrens godhetsfulla bemedling 
tillstäld professor de Rosny i Paris. Denne lyckades äfven dechrffrera 
ordet, hvilket dock endast betydde >blad af ett träd». 



YEOA-EXPEDITIONEKS VETEK8K APT.JCA AltBETKS. 215 

än 7 olika blad, af hvilka dock ej alla kunna säkert bestämmas. 
Ingen af dessa arter ingår i äoran vid Mogi, och då den i de 
berlinska profven befintliga Fagus synes vara identisk med Ja- 
pans nu lefvande bok, kunde man blifva böjd för det anta- 
gandet, att den aflagring, hvarifrån bladen bärröra, vore yngre 
än de växtförande lagren vid Mogi. Å andra sidan kunde 
härvid invändas, att såväl lönnbladet som det förmodade al- 
bladet ej synas vara fullt identiska med nu lefvande japanska 
arter. Några bestämda slutsatser äro desto svårare att draga 
som man ej kan vara viss på, att alla bladen härröra från 
samma lager. Det vill i alla händelser synas som skulle de 
vulkaniska tufferna på Japan innehålla växtförande lager på 
olika nivåer, och det vore onekligen för vetenskapen särdeles 
önskvärdt, om insamlingar från flere håll samt lika omfattande 
som de från Mogi kunde åstadkommas. Helt säkert skulle 
också ett dylikt företag visa sig särdeles tacksamt. 

Jag öfvergår nu till beskrifningen af bladen, men får der- 
vid påpeka den stora svårighet, som bestämningen här möter, 
emedan hvarje art är representerad endast genom ett, ofta 
ofullständigt exemplar. 



1. Betula eller Ulmus. 

Tafl. 18, fig. 7. 

« 

Ett litet fragment visande sjelfva basen af ett blad. Denna 
är sned, den första sidonerven på den längre sidan utsänder 
flere tertiärnerver, af hvilka den första utgår nästan ur medel- 
nerven, de öfriga ett stycke längre ut. Dessa tertiärnerver 
äro liksom sidonerverna kantnående och utlöpa i de temligen 
grofva tänderna. 

Fragmentet synes i hög grad öfverensstämma med mot- 
svarande parti hos Bäula lenia Willd., men bladbasen kan 
äfven hos Ultnus, såsom t. ex. campestris, hafva ett snarlikt ut- 
seende. Sagda arter förekomma inom skogsregionen på Ja- 
pans berg. 



2. Alnus subviridis m. 

Tafl. 18, fig. 8. 

Blad med kort skaft, i kanten sågadt, rundadt äggrundt, 
medelnerv ganska tydlig, mot spetsen afsmalnande, sidonerver 



216 SATHonaT» japans fossila flora. 



få, gksa, å hvarje sida antagligen 5, alternerande, bågformigt 
framåtböjda, kantnående, de nedre med kantnående tertiär- 
nerver, nerviller ej synliga. 

Bestämningen af detta blad är ej f»llt säker, ty det är ej 
omöjligt, att det i stället kan tillhöra Bäula. Af dennas arter 
hafva dock de, hvilka i första rummet kunna ifrågakomma, 
nämligen B. Middendorffii Trautv. et Mey., B. tartuosa Ledeb. 
m. fl., fastare blad än det föreliggande synes hafva haft, och 
sammanbörigheten med Älnus synes derför mest sannolik, s& 
mycket mera som öfverensstämmelsen med den äfven på Ja- 
pan förekommande A. mridis D. C. är ganska stor. Dock hafva 
dennas blad vanligen tlere och mera tättstående sidonerver. 
Tyvärr har jag ej haft tillgång till några japanska exemplar 
af densamma. Utom de båda nämnda slägtena skulle man 
äfven kunna tänka på Crcit^egus samt Rubus (småblad) och det 
hade onekligen varit önskvärdt om ytterligare samt mer upp- 
lysande material hade förefunnits. 



3. Fagus Sieboldi En dl. fos8ili8 m. 

Tafl. 18, fig. 6. 

Mellersta delen af ett blad med helbräddad kant, tydlig 
raedelnerv, raka eller något utåtböjda sidonerver, hvilka stun- 
dom ej äro alldeles kantnående, utan i sjelfva kanten böja sig 
framåt parallelt med denna och på så vis nästan blifva sling- 
bildande. Nerviller ställvis tydliga, fina, öfvertvärande. 

Öfverensstämmer fullkomligt med de blad af Fagus Sie- 
boldi Endl. från Fuji-no-yama, som jag har framför mig. 
Äfven dessa visa den egendomliga slingbildning i kanten som 
ofvan beskrifvits. 

Fagtis Sieboldi Endl., hvilken af några författare anses 
identisk med F. sylvcUica L., finnes i Japans bergskogar (jäm- 
för ofvan sid. 170). 



4. Castanea vulgaris Lamk. fossilis m. 

Tafl. 18, ^^. 10, a, 9 (?). 

Af denna art föreligga antagligen tvänne blad tillhörande 
olika former. Det ena (fig. 10, a) är mellersta delen af ett stort 
blad af vanlig form, medelnerven är stark, sidonerver glesa, 
ganska regelbundet stälda, raka eller något utåtböjda, utlöpa 



VEGA-EXPEDITIONENS VETSN8K ÅPLIG A ARBETES. 



2J7 



i tydliga och skarpa taggar. På bladets nedre del synes den 
hos Ctistanea vanliga retikulerade ytstrukturen af de små 
nervmaskorna. Det öfverensstämmer fullkomligt med Castimea 
mdgaris och isynnerhet med de japanska och amerikanska for- 
merna, hos hvilka tänderna hafva samma form som hos det 
ifrågavarande bladset. Deremot är det först efter någon tvekan, 
som jag äfven till Castanea vtdgaris hänför bladet fig. 9, hvilket 
afviker genom sin spetsiga bladbas och sina starkt framåt- 
riktade sidonerver. I sjelfva verket har detta blad en stor 
likhet med den på Java förekommande Qt^ercus gemdUJlora Bl., 
och afviker endast derigenom att tänderna äro skarpare samt 
att de börja närmare bladbasen; i andra hänseenden är öfver- 
ensstämmelsen fullkomlig. Afven med vissa former af Qiiercus 
glandulifera Bl., som lefver på Japan och Korea, förefinnes en 
ganska stor öfverensstämmelse ; dock •äro dennas blad ej så 
jämnbreda. Man ser dock stundom hos de yngre bladen af 
Casianea vulgaris en liknande form, hvarvid dock de nedersta 
sidonerverna pläga vara mera tättstälda. Hos föreliggande 
blad finnes likvisst antydan till ännu en eller kanske tvänne 
sidonerver nedanför de å teckningen angifna, ehuru dessa 
visserligen icke äro så tättstående som hos de onmämnda for- 
uier af Castanea, hvilka jag haft tillfälle att jämföra. Men 
Blume beskrifver > en varietet ookasi af den japanska kastanien, 
»foliis basi ssepe acutiusculis», och då tandningen äfven talar 
för Castanea, torde bladets sammanhörighet med afsedda form 
kunna anses såsom mest sannolik, ehuru visserligen en jäm- 
förelse med densamma ej stått mig till buds. Florans hela 
sammansättning gör det i alla händelser föga troligt, att Quercus 
gemdliftora här skulle vara representerad. Castanea vulgaris 
var. japonica finnes vild i hela mellersta Nippon och för öfrigt 
allestädes i Japan odlad. Om något tvifvel öfver att denna 
växt vore inhemsk ännu skulle förefinnas, så vederlägges det 
genom de här beskrifna bladen. 



5. Aoer Hilgendorfl m. 

Tafl. 18, fig. 11. 

Blad femnervigt, treflikadt med lancettlika, smalspetsade 
flikar och derjämte tvänne mindre flikar vid basen, de större 
flikarne synas vara försedda med en och annan enstaka tand. 



> Masenm Lugduni-batavorum. Vol. 1, sid. 285. 



218 KATHORST, JAPAK8 FOSSILA FLORA, 

Det är ej utan tvekan, som jag upptager detta blad såsom 
tillhörande en ny art, men då jag ej kunnat finna någon full- 
ständig öfverensstämmelse hvarken med någon nu lefvande 
eller fossil, torde åtgärden tills vidare få anses berättigad. 
Bladets första intryck är att det öfverensstämmer med vissa 
former af A, pictum Thunbg, men att det ej kan vara dit- 
hörande inses af förekomsten af tänder, hvilka icke hos sagde 
art äro förhanden. Unga blad af Acer trifidum H. et A. hafva 
visserligen ett något liknande utseende, men de äro — åtmin- 
stone de af mig undersökta — trenerviga, under det att de 
ifrågavarande äro tydligt femnerviga, detsamma gäller om A, 
pilosum Maxim., hvilken annars har en ganska liknande blad- 
form. Mig förefaller det som skulle bladet, såvida det hör till 
någon ännu lefvande art, möjligen vara att anse för ett ungt 
blad af A, diabolicum Bl., af hvilken jag dock endast sett några 
fullt utbildade. Dock tala kanske de spetsiga flikarne äfven 
mot denna jämförelse, och ej heller synes den amerikanska A, 
nigrum Michx vara nog öfverensstämmande för att kunna 
ifrågakomma. Under sådana förhållanden torde det vara lämp- 
ligast att åtminstone tills vidare upptaga bladet som en sär- 
skild art, ehuru det väl på grund af materialets otillräcklighet 
är möjligt, att framtida fynd skola kunna bevisa sammanhörig- 
heten med någon redan beskrifven. 



6. Phyllites illicioides m. 

Tafl. 18, ^^. 10, b. 

Blad skaftadt, lancettlikt (?), mot basen långsamt afsmal- 
nande, helbräddadt, medelnerv tydlig, sidonerver mycket svaga 
spets vinkliga. 

De växter, med hvilkas blad föreliggande temligen illa 
medfarna aftryck närmast kan jämföras, äro dels Ilex iniegra 
Thunbg, dels Hlicium aniscUum L. (L religiosum S. et Z.). Den 
förras blad äro dock vanligen mindre och tjockare, hvarjämte 
sidonerverna äro relativt starkare. Deremot öfverensstämmer 
bladet såväl till form som konsistens (att döma af aftrycket) 
och nervering vida mer med den senare, h varför det är möjligt 
att det verkligen är dithörande, ehuru försigtigheten bjuder 
att benämna bladet så som ofvan skett. Dock förefinnes äfven 
en ej obetydlig likhet med den på Kiousiou förekommande 
Symplocos neriifoUa S. et Z. Illicium anisaium L. förekommer 
på Japan kring templen. 



YEGA'EXPKDITI0KEK8 VETENSKAPLIGA ARBETES'. 219 



7. Phyllites trinervis m. 

Tafl. 18, fig. 10, c. 

Spetsen af ett ofullständigt, trenervigt blad, som synes 
hafva varit till formen ovalt, medelnerven är starkare än de 
båda spetslöpande sidonerver na. Bestämbart är detta blad 
icke, det synes dock snarast likna de vid basen af grenarne 
befintliga mera rundade bladen af Coriaria japonica A. Gray. 



Förklaring till tafloma. 

Taflan 4. 

Fig. 1. Bladsvamp eller galläple p& blad af Fagus ferruginea fossilis. 
2. Bladsvamp af sphsBriaceernas familj på obestämbart blad. 

2, a samma förstorad. 
S — 5. Obestämbara gräslemningar. 

6, Phyllites bambnsoides m. 6, a del* af bladskifvan förstorad 

för att visa nervenngen. 

7, Phyllites bambusoides m. 

8, Taxites sp. 

9, 9j ttj 10, Blad af barrträd, törhända af föregående, men möj- 

ligen af Abies. 

11. Phyllites myricoides m. 

12. TUia sp. 

13 — 18, Juglans Sieboldiana Maxim, fossilis m. 13 och 14 
(motstycken af samma blad) samt möjligen 18 ändflikar» 
16 och 17 parblad, den förra från bladets bas, den senare 
högre upp. 15 bladspets af ändflik eller parblad. 

19, Rhamnus costata Maxim, fossilis m. 

Taflan 5. 

Fig, 1. Phyllites caryoides m. 

2, Rhamnus costata Maxim, fossilis m. 

3, Salix (?) sp. 

4 — 9, Zanthoxylon ailanthoides S. et Z. fossile m., fig. 5 möjli- 
gen ändflik, de öfriga parblad. 
10 — 12. Juglans Kjellmani m. 
13 — iS, 20. Carpinus subcordata m. 
19. Carpinus sp. 

Taflan 6. 

Fig, 1. Zelkova Keaki Sieb. fossilis m. Bladkanten ej bibehållen. 
2. Ostrya virginica Willd. fossilis m. 



rEOA-EXJ^EDITIOHJSNa YRTES8KAPLIOA AEBETEK, 



221 



Fig. 3. Garpinns snbcordata m. (?). 
4—6. Betula (?) ep. 
7 — 15. Sorbas Lesquerenxi m. 

16. Carpinus stenopbylla m. 

17. Meliosma myriantba S. et Z. fossilis m. 
18 — 20. Quercas Stuxbergi m, 

Taflan 7. 

Fig. 1 — 8, 9, 10 (f). Qaercus Stuxbergi m. 

11 — 23 blad, 24 bark af Fagos fermginea Ait. fossilis m. 

Taflan 8. 

Fig. 1 — 11. Fagus fermginea Ait fossilis m. 

Taflan O. 

Fig. 1. Fagus fermginea Ait. fossilis m. 
2. Aphananthe vibumifolia m. 
3? 4. äkfirmblad af Tilia. 
5 — 13. Tilia distans m. 
14 — 17. Celtis Nordenskiöldi m. 
18 — 19. Fhyllites crenatus m. 

20. Vibumum sp. 

21. Fhyllites cissoides m. 

Taflan 10. 

Fig. 1. Ulmus sp. 

2 — 6. Zelkova Keaki Sieb. fossilis m. 

7. Cydonia chloranthoides m. 

8f 9. Vitis labrusca L. fossilis m. 

10. Deutzia scabra Thunbg fossilis m. 

11. Fhyllites ovatus m. 

12. Fhyllites (Fhiladelphus?) sp. 

13. Fhyllites sp. indeterm. 

Taflan 11. 

Fig. 1. Diospyros Nordqvisti m. 

2f 3. Lindera sericea Bl. fossilis m. 

4. Lindera eller Cinnamomum. 

5. Liquidambar eller Acanthopanax. 

6 — .9. Liquidambar formosana Hance fossile m. 
10 — 11. Fhyllites minutus m. 



222 NATHORST, JAPAX3 FOSSILA FLORA. 

• 

jF^. 12 — IS, Phyllites acnmmatus m. 
14 — 15, Phyllites ailanthoides m. 
16, Phyllites sp. indeterm. 

Taflan 12. 

Fig, 1, 2, Acanthopanax acerifoliam m. 
S. Clematis Sibiriakoffi m. 

4, Phyllites (Ilex?) insequabilis m. 

5, Elseocarpns photinisefolia H. et A. fossilis m. 

6, 7 f 12—13, Tripetaleja Almqvisti m. 

8. Phyllites obsoletus m. 

9, 10, Phyllites (Ligustrum?) pusillus m. 
11, Phyllites sp. indeterm. 

14, Phyllites sp. indeterm. 

Taflan 13. 

Fig, 1, Rhus Engleri m. 

2 — 6. Styrax Obassia S. et Z. fossile m. 

7 — 10, Ilex Heeri m. Obs. att sidonervema å fig. 7 och 8 gå 

for l&ngt mot kanten. 
11, 12, Sophora(?; fallax m. 
13, £xc(Bcaria japonica J. Mnell. fossilis m. 

Taflan 14. 

Fig, 1—2, Sophora (?) fallax m. 

3, Ilex Heeri m. 

4, Phyllites fraxinoides m. 

5 — 6, Vaccinium (?) Saportanam m. 

7, Styrax Obassia fossile. 

8, Prunns sp. 

9, Pranus Buergeriana Miq. fossilis m. 
10—15, 16, 17, Acer Nordenskiöldi m. 
18—20. Clethra Maximoviczi m. 

Taflan 16. 

Fig. 1, Magnolia sp. 

2 — 8. Acer pictam Thunbg fossile m. 
9 — 10. Phyllites sp. indeterm. 

11, Phyllites sp. indeterm. 

12, Phyllites sp. indeterm. 

13, Ilex Heeri m. (?). 



VE0A'EXPEDITI0NES8 VETENSKAPLIGA ARBETEN, 



223 



Taflan 16. 

Fig, 1 — 4, Magnolia Dicksoniana m. 

5. EzcQBcaria japonica J. Mnell. fossilis m. 
6* — 9. Dictamnus fraxinella Pers. fossilis m. 
10 — 11. Rhns Griffithsii Hook. fil. fossilis m. 
12, Tripetaleja Almqvisti m. (?). 

Taflan 17. 

Fig, I — 5. Diospyros Nordqvisti m. 

6 — 8. Styrax japonicam S. et Z. fossile m. 

9—10. Phyllites sp. 

11 — 12. Staartia monadelpha S. et Z. fossilis m. 

IS. Rhns Griffithsii fossilis m. 

14. Tripetaleja Almqvisti m. (?). 

15 — 17. Phyllites angustus m. 

18 — 2H. Obestämbara bladfragment af olika slag. 

Taflan 18. 

Fig. 1, Sorbns Lesqaereaxi m. 

2. Celtis Norden 8 kiöldi m. 

3. Phyllites attenuatns m. 

4. Phyllites (Ilex?) ineequabilis m. 
o, a — e. Ulmns subparvifolia m. 
o,f — g. Phyllites coryloides m. 

o, Ä — k. Phyllites carpinoides m. 

6. Fagos Sieboldi Endl. fossilis m. 
• 7. Betula eller Ulmns. 

8, Alnus subviridis m. 

9, 10, a. Castanea vulgaris Lamk. fossilis m. 

10, h. Phyllites illicioides m. 

10, c. Phyllites trinervis m. 

11. Acer Hilgendorfi m. 



Taflan 19. 



Fig. 1—2. Phyllites sp. 
S. Phyllites sp. 
4 — 5. Phyllites sp. 
6*. Phyllites sp. 
7. Phyllites sp. 
8—9. Phyllites sp. 

10. Phyllites sp. 

11, 12. Fiskfjäll. 



Register. 



Acanthopanax acerifolium ni sid. 181. 

Acer Hilgendorfi m » 217. 

» . Nordenskiöldi m » 188. 

> pictiim Thunbg fossile m » 188. 

Alnus subviridis m » 215. 

Apbananthe viburnifolia m » 173. 

Betula (?) sp » 162. 

Betula eller Ulmus > 215. 

Bladevamp • 206. 

Carpinus sp » 168. 

» stenophylla m » 167. 

» subcordata m » 166. 

Castanea vulgaris Lamk. fossilis m » 216. 

Celtis Nordenskiöldi m » 174. 

Clematis Sibiriakoffi - 199. 

Clethra Maximoviczi m » 179. 

Cvdonia chlorantboides m » 185. 

Deutzia scabra Thunbg fossilis m * 183. 

Dictamnus fraxinella Pers. fossilis m » 194. 

Diospyros Nordqvisti m » 178. 

Elseocarpus photinirefolia H. et A. fossilis m » 194. 

Excoecaria japonica J. Muell. fossilis ra > 175. 

Fagus femiginea Ait. fossilis m » 169. 

» Sieboldi Endl. fossilis m * 216. 

Ilex Heeri m > 192. 

Juglans Kjellmani m » 164. 

» Sieboldiana Maxim, fossilis m > 163. 

Lindera sericea Bl. fossilis m _ > 174. 

(?) sp > 175. 

Liquidambar formosana Hance fossile m * 188. 

Magnolia Dicksoniana m » 197. 

» sp » 199. 

Meliosma myriantha S. et Z. fossilis m > 187. 

Ostrya virginica Willd. fossilis m > 169. 

Phyllites acuminatus m > 203. 

> ailanthoides m *■ 204. 

» angustus m > 205. 

> attenuatus m » 201. 

» bambusoides m i 161. 

» carjnnoides m > 208. 



VEGA' EXPEDIT 10 K ESS VETESSKAPLIGA ARBETEN, 



225 



Phyllites caryoides m 

* cissoides m 

» corjioides m 

» crenatiis m 

> fraxinoides m 

> illicioides m 

> inseqiiabilis m 

> minutus m 

» mjTicoides m 

» obsoletus m 

» ovatus m 

> pusillus m 

» trinervis m 

» sp. (olika arter från Mogi) sid. 202, 

> 8p. (olika arter från Takasinia) sid. 

Prunus Buergeriana Miq. fossilis m 

> sp 

Quercus Stuxbergi m 

Khamnus costata Maxim, fossilis m 

Khus Engleri^m 

> Griffithsii Hook. fil. fossilis m 

Salix (?) sp 

Sophora (?) fallax m 

Sorbus Lesquereuxi m 

Stuartia monadelpha 8. et Z. fossilis m 

Styrax japonicum S. et Z. fossile m 

> Obassia S. et Z. fossile ni 

Taxites sp 

Tilia distans m 

> sp 

Tripetaleja Alinqvisti m 

Ulmus subparvifolia m 

* sp. (cfr campestris) 

Vacciniiim (?) Saportanum m 

Viburnum sp 

Vitis labrusca L. fossilis m 

Zanthoxvlon ailanthoides S. et Z. fossile m 

Zelkova Keaki 8ieb. fossilis m 



sid. 201. 
203. 
208. 
201. 
205. 
218. 
204. 
203. 
200. 
205. 
202. 
202. 
219. 
203, 206. 
211, 212. 
sid. 184. 

184. 
171. 

190. 

187. 

186. 

162. 

186. 

185. 

197. 

177. 

177. 

161. 

195. 

195. 

179 

207. 

173. 

180. 

181. 

191. 

193. 

172. 



i4 



15 



BIDRAG 



TILL 



KÄNNEDOMEN OM TSCHMTSCHERNA 



AF 



OSOAB NOBDQVIST. 



-t*^ 



1. Några anmärkningar om språket. 

Hela kustbefolkningen mellan kap Schelagskoj och Ostkap 
(= kap Deschneff) talar samma språk som rentschuktscherna. 
Såväl mider färden längs denna kuststräcka som isynnerhet 
under öfvervintringen, då Vega nästan dagligen besöktes af 
t«chuktscher från de mest vidtskilda trakter, var jag i tillialle 
att öfvertyga mig härom. Äfven invånarne uti byn Nunamo 
vid Lawrence bay och de vid Konyam bay bosatta rentschuk- 
tscherna, med hvilka vi under hemfården kommo i beröring, 
talade samma språk. Då samma språk talas af ett folk, som är 
spridt öfver en stor jordyta, så måste naturligtvis uti olika trakter 
smärre dialektskiljaktigheter uppstå. Att så äfven är fallet uti 
tschuktschiska språket är ganska antagligt, oaktadt jag icke var 
tillräckligt inkommen deri för att kunna uppfatta dessa. Att 
några större olikheter icke förekomma uti det på oUka trakter 
af tschuktscher talade språket är dock ganska säkert, och det 
är äfven en naturlig följd af detta folks nomadiska eller half- 
nomadiska lefnadssätt samt den deraf uppstående Ufliga förbin- 
delsen mellan invånare från inbördes aflägsna trakter. 

För uttalet af uti denna uppsats förekommande tschuktschiska 
ord får jag hänvisa till den ordlista, som jag oflfentliggjort på 
annat ställe. * Jag vill här endast fästa uppmärksamheten vid 
ett par egendomligheter uti språket, hvilka jag redan påpekat 
uti ordUstan. 

En anmärkningsvärd omständighet är, att qvinnorna i stället 
för r säga z eller dz och i stället för ts säga ts. Sålunda säger 
en tschuktsch alltid t. ex. r^rka (= hvalross), en tschuktschiska 
deremot z^rka. Jag vill här anföra några andra exempel på 
samma sak: 



^ Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser, bearbetade af deltagare 
i resan och andra forskare, utgifna af A. E. Nordenskiöld, Bd I, pag. 373. 
(Stockholm 1882.) 



230 NORDQVIST, TILL KÄNNEDOMEN OM T8CHUKT SCHERK A. 



KarUrnes 
nttal. 


Qvinnornas 
nttal. 


Nirak — två 


nidzak 


Koran — ren (subst.) 


kozan 


Yärana — tält 


f/azaiia 


K^rgup* — hår 


k^zgv^z 


TseneV — kärl 


tseneV 


Ketsematlin — njure 


ketsematlin 


Thiutsu — tschuktsch 


tsdutsu 


T\uytSkay — en bys namn 


Ndytskcof 


Tséliij) — tuggbuss 


tséluj) 


TsétTu — röd 


tskVu, 



Etatsrådet Rink i Kjöbenhavn har meddelat mig, att saiimia 
egendomlighet äfven förekommer uti eskimåiskan. 

Uti inledningen till min ordlista har jag påpekat en annan 
egendomlighet uti tsehuktschiska språket, nämligen att der ofta 
förekommer en fördubbling af en stafvelse. Uti sin uppsats >0n 
the socalled Chukchi and NamoUo people of Eastern Siberia» * 
påstår Mr Dall, att detta är en egendomlighet hos den i dessa 
farvatten allmänt använda hvalfångarjargonen, som består af en 
blandning af tsehuktschiska, ryska, havaiiska och engelska ord, 
och att en sådan fördubbling är ytterst sällsynt i tsehuktschiska 
och eskimåiska språken. Han anför vidare, att ordet kdukau 
(= mat), som af oss trötts vara tschuktschiskt, är ett förvrängdt 
havaiiskt ord. Att dessa påståenden i öfrigt äro fullt riktiga, 
vill jag mycket gema tro, men att tschuktschiskan skulle vara 
fattig på ord, som bestå af en fördubblad stafvelse, är oriktigt. 
Till de i inledningen till min ordUsta anförda exemplen kan jag 
ytterligare tillägga följande: 

KédlikeiW — streck TsétVutsetr — koppar, guld 

Kitkit — några Tsotsot — tröskel 

MidVlumir — tändapparat Vi^irv^ir — barken af Alnaster 
Niitenut — land och Pinus (färgämne) 

Ténte — hafsvatten Kon^ekon' — häst. 

Therrutser — ockra (subst.) 

Uti en del af dessa ord se vi, att de båda lika stafvelserna 
förbindas af någon af vokalerna e, i eller m. Utaf det sist an- 
förda ordet kon ekon y som är en fördubbling af det ryska ordet 
kon (uttalas kon' = häst), kan man till och med draga den slut- 
satsen, att benägenheten uti tsehuktschiska språket för fördubb- 
ling är så stor, att äfven främmande enstafriga ord, som upp- 
tagas i språket, fördubblas. 

' The American Naturalist, november 1881, pag. 86r>. 



YKGÄ'EXPEDITI0NEN8 VETENSKArLIG A AHBKTEK. 231 



2. Folkets namn och indelning. 

Uti sin ofvan citerade uppsats har Mr Dall indelat de under 
namnet tsehuktscher ofta sammanblandade folken uti följande 
grupper: 

1) Tsau-pi = rentsehuktscher, 

2) Chan-Chau (egentl. chauchu) = kusttschuktscherna vid Is- 

hafVet, 

3) Yit-it = asiatiska eskimåer, 

4) Befolkningen mellan kap Tschukotskoj och Ostkap. ' 
Enligt min erfarenhet kalla alla egentliga tsehuktscher, d. v. s. 

<Je uti punkterna 1) och 2) angifna grupperna, sig med det ge- 
mensamma namnet t^au-t^u, Kusttschuktscherna (grupperna 2 
och 4) hafva dessutom ett annat namn på sig sjelfva, nämligen 
ankadVi = hafsbor. Troligen räknar sig den tschuktschiska talan- 
de delen af befolkningen mellan kap Tschukotskoj och Ostkap 
(punkten 4) också till tsau-tht. — Mr Dall har uttalat den för- 
modan, att ljudet ti {= engelsk, ch) uti tidutsu riktigare borde 
uttalas som fs (således tsåutsu) på samma sätt som i många 
amerikanska språk. Af det ofvan anförda synes, att männens 
uttal är tiaittsvy ^vinnornas tsautsu. Då frågan är om ett fler- 
tal individer utaf tiaut^ufolket, begagnas äfven pluralformen 
tsantsuat. * Såväl rentschuktscherna som kustbefolkningen mellan 
kap Schelagskoj och Ostkap kallade sig sålunda. På frågan, till 
h\'ilket folk de höra, svarade de oftast tsautsu muH = vi äro 
tlaut«u (tsehuktscher). Stäldes frågan till kustbor, fick man 
stundom äfven svaret anhadVi muri = vi äro hafsbor. Vid när- 
mare efterfrågan fick man dock det besked, att äfven ankadVi 
äro tiautHu, Så är äfven fallet, ty den enda väsentliga skilnad, 
som finnes mellan ren- och kusttschuktscher, är att de förra 
lefva af renskötsel och således äro tvungna att oftare byta om 
vistelseort än de senare, som bo vid kusten och lefva af fångst 
och fiske. Ordet ankadVi är pluralformen af aTHkadVin, som ge- 
nom tillägg af personaländelsen -rf/Vw är härledt utaf ordet 
anka = haf. ' 

Af det anförda synes, att Mr DalFs terminologi, enUgt hvil- 
ken rentschuktscherna skulle kalla sig Tsau-t/tU kusttschuktscherna 
deremot Cliau-chau eller riktigare Chan-chu, är ohållbar. 

« Anf. st. p. 868. 

* Måhända fordrar denna forms användning äf\-en, att ordet icke efter- 
följes af något annat ord (?). 

» PÄ samma sätt bildas af ortsnamnen Kaytskay Naytskaydrin = en 
Kaytskay-bo, af T'apka T'apkadrin - en T'apka-bo, o. s. v. 



232 SORDQVIST, TILL KÄXSEDOMEN OM TSCH U KT SCUERNA. 



9 

Om de på asiatiska sidan om Berings haf boende eskimå- 
ernes benämning på sig sjelfva kan jag icke afgifva något på 
egen erfarenhet grundadt yttrande. Säkert är, att tschuktscherna 
kalla dessa eskimåer dtfgaan^ kuststräckan längs Berings haf der 
de bo ÅyguaiV och detta haf AyguatVen anka. Som jag är böjd 
att tro, inbegripa såväl rentschuktscherna som de vid Ishafvet 
boende kusttschuktscherna uti detta namn äfven den tschuk- 
tschiska talande kustbefolkning, som bor söder om Ostkap. 
Denna min förmodan grundar jag derpå, att alla de tschuktscher, 
/Uied hvilka jag under Vegas öfvervintring samtalade, och som 
för mig uppräknade de längs kusten belägna tschuktschiska 
byarna, påstodo, att UedVe, den första byn vester om Ostkap, är 
den sista af tschuktscher bebodda plats, och att den följande 
byn Peek, som enligt deras förklaring borde ligga strax söder 
om Ostkap, är bebodd af iUjguan. På samma sätt, sade de, är 
fallet med den öfriga kuststräckan söder ut. Som redan blifvit 
nämndt, påträffade vi dock uti byn Nunamo tschuktschisk be- 
folkning. Under vistelsen der har jag om denna bys befolkning 
antecknat bland annat följande: 

Redan innan vi hunnit ankra, kom från byn en båt med 
karlar till fartyget. Dessa voro inga eskimåer, som jag euhgt 
flere författares utsago hade trott, utan tschuktscher — åtmin- 
stone talade de såväl sinsemellan som med mig tschuktschiska, 
så att jag förstod dem. De använde dock några andra ord än 
de tschuktscher, som vi hittills sett. Sålunda säga de i stället 
för tintin (= is) ordet iViL Eljest tyckes språket vara, med undan- 
tag för några små olikheter uti uttalet, hkt de öfriga tschuk- 
tschernas. Eget är, att de tschuktscher, med hvilka vi hittills 
sammanträflfat, icke synas vilja erkänna dessa för sina stamför- 
vandter, utan kalla dem dyguan och deras land Äyguat^L Sålmida 
bådo tschuktscherna Notti från Reraytlnop och Ereren från Tdphay 
att de skulle få följa med fartyget ett stycke öster ut, men icke 
längre än till byn UedVe^ ty längre bort bo dyguan^ hvilkas språk 
de icke förstå, och der de icke skulle få någon mat. Då vi på 
morgonen samma dag, som vi kommo till Nunamo^ passerade 
Ibrbi LkdVe^ besöktes vi af en mängd tschuktscher från denna 
by, hvilka äfven påstodo, att uti Nunamo och i byarna söder ut 
bor ett annat folk. Sjelfva ville aVunamo-borna icke veta af be- 
nämningen dyguan^ utan kallade sig likasom tsckuktschema längs 
ishafskusten ånkadlL Deras drägt, sättet att klippa håret, qvin- 
nornas tatuering och tältens form och inredning äro alldeles de- 
samma som hos andra tschuktscher. Bygnadsmaterialet är olika 
och utgöres till största delen af hvalben och sälskinn, då der- 



VEGA' EXPEDIT 10 NEN a VETENSKAPLIGA A Ji HETEN, 233 

emot de öfriga tschuktschei^na därtill använda trä och för det 
mesta renskinn. Afven utseendet föreföll mig ofta vara eski- 
mäiskt. Som längre fram uti kapitlet om »religiösa begrepp» 
kommer att omtalas, sålde tschuktscher från byn Nunamo utan 
att göra svårigheter åt oss en sälskalle, hvilket ishafstsehuk- 
tscherna aldrig hade gjort. 

Några smärre olikheter förefinnas således mellan denna bys 
befolkning och ren- och ishafstschuktscherna. Dessa olikheter 
äro dock icke större, än att dylika kunna förekomma hos delar 
af samma folk, som bo på olika trakter. Jag tror dessutom, att 
de förklaras derigenom, att en uppblandning ägt och måhända 
allt fortfarande äger rum mellan tschuktscher och eskimåer, och 
att den sålunda uppkomna befolkningen tagit språk och seder 
af tschuktschema, men icke erkännes af dessa som staraför- 
vandter, utan räknas till de längs samma kust boende eskimå- 
erna eller »äyguan». 

Af Mr Dallas uppsats framgår, att eskimåer (Ya-it, tschuk- 
tschemas miguan) ännu i denna dag eller åtminstone för några 
år sedan bodde uppå kuststräckan mellan Ostkap och kap Tschu- 
kotskoj. Att jag uti min uppsats om kusttschuktscherna uti 
Ryska (Jeografiska Sällskapets »Isvestija^ 1880, häftet 2, trott mig 
böra med försigtighet upptaga påståendet, att eskimåer nu för 
tiden skulle bo mellan kap Tschukotskoj och Ostkap, är en 
naturlig följd deraf, att vi både vid Lawrence och Konyam bay 
sågo uteslutande tschuktscher. 

Inom tschuktschemas land förekomma således följande be- 
folkningselement (gränsfolken oberäknade): 

1. TSautifu (tschuktscher), 

a) rentschuktscher, 

b) kusttschuktscher (ankadri), ^ 

2. Yu'it^ (asiatiska eskimåer, af tschuktschema kallade 

(h/gnan)y 
ii. Blandningsfolket vid kusten söder om Ostkap, som af 
öfriga tschuktscher räknas till dyguan. 



* Kusttschuktscherna kunna icke betraktas som ett frän rentschuk- 
tscherna skildt folk, utan förhålla sig till dem på samma sätt som fiskar- 
lapparna förhälla sig till fjällapparna. 

* Uti Dairs citerade uppsats finnes uti synonymin för Yu-it upptagen 
benämningen ^Emnun-ka* (efter Shismareflf). Detta ord betyder pätschuk- 
tschiska 9öder och har antagligen genom nägon missuppfattning af infödin- 
garnas tal blifvit ansedt säsom deras namn pä de asiatiska eskimåerna. 



234 KORDQVIST. TILI. KÅSKBDOMEK OK TSCaVKTSCBSBKA. 

3. Några af tschuktschemas geografiska begrepp. 

Som jag redan tidigara i denna uppsata nämnt, kalla tschuk- 
tscherna kuatlaudet söder om Ostkap {= kap Deschneff) ÅyguaiT, 
befolkningen på denna kust of/guan ocli Berings haf ÅyguaiVeu 
åiika. 

Uti benämningen Pffk synas tschuktschema innefatta icke 

allenast byn af samma namn, som är belägen strax sekler om 

Ostkap, utan äfven denna udde och Berings sund. ' En utaf de 

i Berings sund belägna Diomed-öama kallas af dem ImaäUn, S:t 

Lawrence-ön Engo^. En iiifttding från byn Irgunnuk, i närheten 

af liviiken Vega hade sitt vinterqvarter, berättade mig, att 

tschuktschema kalla amerikanska kusten vid Berings sund K^u- 

uiin. Norr om K^umin, på andra sidan om en vik, skulle Tékkäu 

ligga. Måhända är detta sistnämnda landet norr om Xotzebue 

Sound(?) De amerikanska eskimåerna kallas af tschuktschema 

i/ek^rgaiili eller troligtvis riktigare uttaladt tfek^rgaudVi, som är 

pluralformen af i/ek^gaudVin, Detta ord är härledt ifrån yek^rgiu 

= mun; dVin, tidVin, adViti och ^dVin äro i tsohuktschiskau 

mycket vanligt förekommande substantiviska härledningsändelser. 

Att tschuktschema härledt sin benämning på eskimåerna från 

ordet 1/ekp-gin (= mun) är mycket lätt förklärhgt af vesteskimä- 

ii-nas bruk att insticka fyrkantiga eller runda bitar af trfi eller 

dra ämnen uti mungiporna. Att denna förklaring är riktig 

visas deraf, att tschuktschema ofta, då de tala om detta folk, 

' att förtydliga, att de mena eskimåerna, peka med fingrarna 

mungiporna. Samme tscbuktsch från Irgunnuk berättade 

•en, att norr ut från tschuktschemas land linnes ett land, som 

n kallade LVnllin. Enhgt hans utsago brukar balsbandslem- 

!ln (Cuniculus I. Myodes torquatus) ibland komma derifrån 

'er isen till deras kust. 

4. Uppfattning af naturen. 

Med syemhimmeln äro tschuktschema väl förtrogna, ocb jag 
r sett dem med stor skickhghet begagna sig af denna kunskap 

< I anleUning htiraf ber jag att fA flieta uppmftrksatnheWa vid foljaiide 
rande af N. Witsen (Noord en Oost Tartaryen, Eerete Deel, Tweede Druk, 
iUHO Uitg. [Amsterdam 178S] pag. lS9)t >Dat het woord Feqnv \-oor en 
Uonpende RivUr, zoo in't Noorder Amerika, als ia Noord Asia, bekent ia; 

dat EOO vrel in Japan en JesBO, als in Amerika, hy de Zon geivooren 
rd, getuigt ook gemelte de Groot.i Som bekant rider i Beringa sund 
lala en ytterst etark etröm. H&httnda har det deraf erb&llit sitt namn. 
vidt jag vet, förekommer ordet Peek dock icke som nomen apt>ellativani 
tschnktachiskan. 



VEGA'EXPEDITI0SEN8 VETKS SK APLIGA AtiBETEK. 235 

för att finna vägen om natten på den enformiga tundran. De 
hafva namn både för stjemgrupper och för enskilda stjemor. 
Dessa äro till en del tagna från djurverlden. Sålunda heter, 
enligt en tschuktschs uppgift, stjernbilden Cassiopea MéVutankin, 
en härledning af ordet MéVotadlin^ som betyder hare. EnUgt en 
annan uppgift skulle samma stjernbild heta Umkan, en deriva- 
tion af ordet l)mhu = isbjörn. Orions bälte kallas Rdu — hval- 
fisk. En del stjemor benämnas efter deras förg. Sålunda kallas 
den ^ödaktiga Aldebaran TietVomakomy en härledning af ordet 
tsétVu = röd. Uti första delen af »Vega-expeditionens vetenskap- 
liga iakttagelser» har jag på sid. 397 i min tschukt«chiska ord- 
lista meddelat alla de tschuktschiska namn på stjernor och stjem- 
bilder, som jag hört. 

Så vidt jag kunnat förstå, tro tschuktscherna, att såväl stjer- 
norna (andtVinan) som solen (Hrkir) och månen (t/édlin) röra sig 
på undre sidan af himlahvalfvet, nårgine. På min fråga, om på 
andra sidan om himlahvalf\'et skulle finnas något land, fick jag 
visserligen jakande svar, om min sagesman tycktes mena, att 
man kommer dit efter döden, men alldeles säker är jag dock 
icke, huruvida vi förstodo hvarandra rätt eller ej. 

Om stjenifall tro tschuktscherna detsamma som de flesta 
andra folk, nämligen att de äro stjernor, som lossnat från himla- 
hvalfvet och falla ned. Den tschuktschiska benämningen på 
stjärnfall, erAdVe aMtVirian är äfven härledd af verbet erdt^rpin 
= falla och anatrinan == stjerna. 

För norrsken har jag erhållit tvänne benämningar, nämligen 
7/eet^dli och nekirin édVirkin. Neklrin betyder »nattens», och 
edVirkin är tydligen beslägtadt med orden edV- eller edVu = hvit, 
ljus, edVek = sommar, edVönat = dag och edVuredlin = juni — juli, 
d. v. 8. ljusaste tiden af året. Nekirin édVirkin skulle således be- 
tyda ordagrant öfversatt nattens ljus eller något liknande. Om 
norrskenet har en tschuktsch berättat mig, att det är skenet af 
den bakom jorden gömda solen. 

Uti de arktiska länderna ser man ofta praktfulla haloer 
(gårdar) omkring solen. Åt dessa hafva tschuktscherna gifvit 
namnet yarar-kumVerdtirgin. Den första delen af detta ord, näm- 
ligen yarar^ är en ofta i tschuktschiskan återkommande stam. 
Ordet yarar betyder schamantrumma, yararki är att sjunga till 
schamantrumman, och yarara synes betyda amulett, men måhända 
Äfven schaman, trollkarl. Det ser således ut, som tschuktschema 
skulle med begreppet solgård förena något slags hexeri. 



236 SORDQVIST, TILL KÅSNKDOMBii OM T8CHUKT8CHBRKA. 



5. Religiösa begrepp. 

På eii utfärd, som jag gjorde inåt landet för att fiska uti en 
insjö, uppmanade min tsehuktschiske fö^eslagare Notti mig att 
offra åt sjöns gudomlighet flaken kamaky för att få en god fångst 
i nätet. På min fråga, huru han såg ut, svarade Notti: »utna 
/iTa/>«w» = jag har ej sett. Utom demia gud finnes det enligt 
hans utsago gudomUgheter äfveu uti strömmar, uti jorden och 
på några berg. Dessutom offra tschuktscherna åt solen och 
månen. Jag frågade nu, hvad man kunde offra åt guden, hvar- 
till Notti svarade, att litet bröd och bränvin vore lämpHgt. Då 
jag senare gaf åt honom en skorpa och bad honom offra den, 
gjorde han med hälen en liten fördjupning uti snön på insjöns 
is, smulade sönder en liten bit af skorpan och kastade smulorna 
i gropen. Resten af skorpan gaf han tillbaka med den förkla- 
ringen, att >kamak:> icke behöfde mera, och att vi nu skulle få 
mera fisk i nätet än första gången. Notti sade ock, att tschuk- 
tscherna bruka offra för hvarje fångst. Sålunda hafva troligtvis 
alla de samlingar af björn- och sälskallar samt renhorn upp- 
kommit, som vi ofta sett på den tschuktschiska kusten, isynner- 
het på höjder. 

Sådana på höjder belägna offerhögar hafva af oss blifvit 
sedda vid JRgrÄray/)iyti, OnmaUy Yinr^tren och på ön IdlidVa, De 
förnämsta, d. v. s. på ben rikaste offerplatser, äro de vid Ägr- 
kaypiya. Denna i många afseenden märkvärdiga, genom ett lågt 
och smalt sandnäs med fastlandet förenade udde är mest känd 
genom F. v. Wrangels berättelse om de der försiggångna stri- 
derna mellan tschuktscherna och denna kusts forne herrar, de 
s. k. »onkilou), hvilka troligtvis voro eskimåer. At norr, mot 
hafvet, bildar denna udde en hög och brant kUppvägg, hvar- 
ifrån åt söder sträcker sig en i början mera, men, ju längre man 
kommer, allt mindre brant sluttning. På de lägre delarna af 
denna sluttning ligga ruinerna af onkilonfolkets gamla boningar, 
högre upp Ugga offerplatser. Här ser man en mängd isbjörn- 
och några hvalross-skallar lagda uti koncentriska cirklar, tätt 
intill hvarandra och med nosen åt cirkelns medelpunkt. Uti 
midten af en sådan oflerhög voro uppstaplade åtskiUiga renhorn 
och basaldelen af ett par elghorn. Under stenarna och i mossan 
på detta ställe funno vi en ofimtUg mängd klippben af säl (åt- 
minstone till största delen af Phoca foetida). 

I många afseenden lik Bt^rkai/pv/a är den lilla ön IdluWay som 
är belägen vid kusten mellan Vegas vinterstation och Berings 



WEOA-EXPEDIT. 



K£Sa VETEKS. 



sund, 1 — 2 tilometer från byn Ta/ika. Ön stupar mod brnntii 
granit\'{tggar åt norr, öster och vester. Söder ut bildar den en 
lägre, men också ganska brant sluttning. På krönet af denim 
li^a lemningar efter gamla onkilonboningar. som tikiia de vid 
Rp-kaifptt/a belägna, men delvis äro mer sammansatta Öns liögn 
□ordtiga utsprång användas troligen också som offerplatser, 
hvilket berisas af många der kringströdda sälklippben och kfiknr. 
Uppå den ganska höga, i närheten af Vegas vinterstation be- 
lägna udden VinrftVen finnes en offerhög, som består af isbjörn- 
skallar, lagda i en cirkel med nosarne inåt. 

Offerhögama såväl vid Rorkaypiya som på Yinretlen-nddoii 
hafva småningom hopats under årtionden, ja måhända årlnm- 
draden, hvilket synes af de laf- och mossbelupna skallarna. Må- 
hända förskrifva sig en del af dessa skallar från den tiden, da 
eskimåer ännu bodde längs denna kust. Att dessa otfer allt 
ännu fortfara bevisas af de alldeles färska björnskallar, som vi 
ofta anträffade uti dessa offerhögar. 

Den omständigheten, att tschuktscherna offra åt gudarna 
skallame af de djur, som blifva deras byte, förklarar deras obc- 
D^enhet att bortgifva skallar isynnerhet af björn och säl, som 
tyckas utgöra de förnämsta offerdjuren. Egendomligt nog liiulc 
de tschuktscher, med hvilka vi sammanträffade vid Liiwrencc 
bay, söder om Ostkap, icke denna tSrdom. De gäfvo utan att 
göra några svårigheter skallen af den vackra Histriophoca fascitita , 
Skallar af dödade djur tyckas dock användas af tsckuktscberna 
utom till offer såsom ett slags amuletter eller skyddsmedel, fiir 
att från deras tält afvända sjukdomar och annat ondt. Ett egen- 
domligt fall af en varg.skalles användande antecknade jag under 
en resa till Koljutsehinviken. Jag hade hos en tschuktscli i byn 
Pidlin sett en gammal vargskalle jämt*- en mängd små amuletter, 
en toriisd vargnos och en platt .sten vara upphängd vi<l en smal 
rem i taket. Jag lyckades efter långa underhandlingar att öfvcr- 
tala tschukt«chcn att sälja åt mig vargskallen till ett högt pris 



Men strax deri>å ångrade han f 




■h tog den tillbaka med der. 
nr gamla son skulle \'- 
HviJken rol den der— 

uktscherna berättar *«i' : 
iwdition följde m-' ~-: 



238 NORDQVIST, TILL KANXEDOMBS OM T8CHUKT8CHERNÄ. 



alltid för detta ändamål något ris. Detta gjordes t. o. m. då de 
eljest icke hade gjort upp eld och åto kall mat.» 

Bland de mera bofasta kusttschuktscherna, som resa utan 
familj och tält, har jag icke observerat något dylikt. De från 
Pitlekay under vintern bortflyttade kusttschuktschema dödade 
visserligen innan de foro några af sina hundar. Men om detta 
var ett offer eller endast förorsakades af brist på föda vet jag 
icke. Dock är det förra sannolikare. I sådant fall skulle de 
hafva för sed att offra livar gång de byta om boningsplats. 

v. Mavdell berättar om ännu andra offer: »Då vi anlände 
till hafvet bringades igen ett ansenligt antal offer. Så snart 
alla läger voro uppslagna, hämtades renlyordarne, och hvarje 
tschuktsch utvalde några af de bästa korrenarna, allt efter för- 
mögenhetsvilkor: om jag icke missminner mig, offrade Amrayrgiu 
(höfdingen) 8 renar. Vanligtvis leddes renen fram, och ägaren 
stack den i bröstet med en knif.» * 

Jag har redan ofvan nämnt några ord om en vargskalles 
användning som ett slags amulett. Den vanligaste amulett, som 
man ser de flesta tschuktscher bära vid en rem på halsen, är en 
hten träklyka om 4 — 5 centimeters längd. En mängd små ben- 
sniderier, som tschuktscherna hafva, och som föreställa menniskor, 
salar, fåglar m. m., äro sannolikt äfven något slags amuletter. 

En högst amnärkningsvärd omständighet är, att tschuk- 
tschiska ordet kamak = gud tydUgen har samma stam som det 
japanska ordet kajui och ainofolkets (kurilemas) kamoiy hvilka ord 
äfven betyda gud. Uti den med tschuktschiskan mycket nära 
beslägtade korjakiskan, som talas af de söder om tschuktscherna 
boende korjakerna, hvilkas område sträcker sig långt in i Kam- 
tsehatka, är troligtvis ordet för begreppet gud detsamma som i 
tschuktschiskan. - Vi skulle således hafva hos nästan hela den 
serie af oUka folkslag, som bebo Stillahafs-kusten från och med 
Japan till Berings sund och tala olika språk, samma ord för 
detta begrepp. Huru kamtschadalerna (Itelmen) kalla sina gudar 
eller andar, vet jag ej. 

Uti tschuktscliiskan återfinna vi kamak uti ordet kamakatany 
vara sjuk. Troligtvis är orsaken till förvandtskapen mellan dessa 
ord att söka uti den hos många folk gängse tron, att sjukdomar 
förorsakas af onda andar, som taga säte uti den sjukes kropp. 
Måhända är ordet kama^r^^t^n^ mammutbete, äfven beslägtadt med 



' Sibiriska afdelningens af Ryska Geogr. Sällsk. Isvestija. T. II. N. 1 
och 2 pag. 68. 

* Jag har för tillfiUlet ingen korjakisk ordlista till hands, hvarigenom 
jag skulle kunna öfvertyga mig om, huruvida sA verkligen Ur förhållandet. 



VEGA'EXPEDITI0NXN8 VMTKS SKAFLIG A AHBSTSy, 239 



kamak. Den senare delen af detta ord, rgign eller r^ttqn, betyder 
bete eller horn. Dessa betars för vilden oförklarliga ursprung 
har i sådant fall gifsrit anledning till deras benämning, som orda- 
grant öfversatt troligtvis betyder guda- eller trollbete. 



6. Lekar, dans, sångr och musik. 

En af de första dagarne efter det Vega stannat vid Pitlekay^ 
var jag i land med några af besättningen. För att få tschuk- 
tscherna, som stodo på stranden och sågo på oss, att utföra 
några af sina lekar, började jag med våra sjömän springa »sista 
paret ut». Tschuktsclierna ville nu i sin tur visa sin skicklig- 
het och stälde derför upp sig på en linie, framför hvilken en 
tschuktsch tog plats som mål på ett afstånd af omkr. 150 steg. 
På ett gifvet tecken sprungo de nu i kapp till detta mål. — En 
annan lek bestod deri, att tschuktschema stälde sig uti en cirkel 
på lika afstånd från hvarandra, hvarpå de i sakta lunk sprungo 
efter hvarandra. 

Något motsvarande vår dans, uti hvilken både män och 
qvinnor skulle deltaga, har jag icke sett hos tschuktschema. De 
af sång eller vanligen af mer eller mindre oartikulerade ljud åt- 
följda danser, som jag sett hos tschuktschema, hafva alltid ut- 
förts endast af qvinnor i stående eller sittande ställning. De 
påminna något om japanskornas prestationer i dan^, men sakna 
deras mjukhet och behag. 

Den vanligaste dans, som vi under öfvervintringen voro i 
tillfälle att se, och som oftast utfördes af små flickor (ibland 
äfven af någon Hten gosse), har jag i min dagbok beskrifvit på 
följande sätt: 

Två flickor ställa sig antingen midt emot eller bredvid hvar- 
andra — i förra fallet bruka de lägga händerna på hvarandras 
axlar -— vagga turvis åt h vardera sidan, hoppa emellanåt fram 
och svänga om. Till dessa rörelser sjunga eller rättare sagdt 
grymta de takten. 

En annan dans, som jag sett, är mer en med mimik utförd 
sång än en egentlig dans. Jag såg en gång ett par tschuktsch- 
(jvinnor utföra en sådan dans i sittande ställning. De hade 
klädt af sig ända till midjan, så att öfre delen af kroppen var 
alldeles bar. Sången, som utgjordes af regelbundet utstötta 
korta, grymtande och hesa ljud, beledsagades af kroppens svän- 
gande turvis åt höger och åt venster och armamas samtidiga 
sträckande åt samma håll. 



240 



XOBDQVIST. TILL KÅKNBDOMEN OM TSCHUKT8CHERK A, 



Tschuktschemas sång är ofta endast en efterhärmning af 
djurs läten — åtminstone gjorde den ofta på mig detta intryck — 
eller också består den af improvisationer utan någon bestämd 
meter eller rytm och ganska liten omvexling i toner. Icke säU^ii 
äro dock de deri förekommande ljuden bestämda och återkomma 
i en viss ordning, oaktadt de oftast icke utgöras af ord, som 
skulle hafva någon mening. Endast ett par gånger har jag 
kunnat urskilja en bestämd melodi. En af dessa meddelar jag 
här nedan som prof. Såväl uti melodin som isynnerhet uti tex- 
ten torde finnas fel hufvudsakligen mot slutet. Ett unge&rligt 
begrepp kan denna prof bit dock gifva om tschuktschemas sång: 



i 



t^ f^ p 



x=.t 



-<s-4a- 



t^f: 



X 



:t:=t:=f 



■=?sr: 



^i 



t=t:3::t=:t: 



Nu - za nu - za nu - za pa • • i - 



ta 



ak - ka an - a 



fe 



t 



si^^3 



4=? 



X 



^■=1 



X 



3s: 



I 



tseiru ma - ni 



kau-ko tsi - - na 



tsi - - ka tsa - ma 



kay. 



Sin sång accompagnera tschuktscherna ofta på ett instru- 
ment, yaravy som liknar en tamburin. Det utgöres af en träring, 
som är försedd med ett kort handtag. Ofver ringen är spänd 
en trumhinna. På detta instrument slår man med en pinne eller 
flisa af hvalfiskben (hvalbard), hvarigenom ett ganska doft buller 
åstadkommes^. — Yarar bör dock icke betraktas som ett vanligt 
musikaliskt instrument; den är egentligen en s. k. schaman- 
trumma, ett redskap som användes af de flesta sibiriska folks 
schamaner (trollkarlar) vid utöfningen af deras verksamhet. En 
afbildning af detta instrument ocli en utförUgare beskrifning 
öfver dess utseende och användning finnes uti A. E. Norden- 
skiölds »Vegas förd kring Asien och Europa» senare delen sidd. 
2() och 130. På sidan 134 uti sanmia arbete finnes af bildadt ett 
tschuktschiskt blåsinstrument, hvilket jag dock aldrig sett an- 
vändas. 



7. Tatuering. 

Bland tschuktscherna är det hufvudsakUgen qvinnorna, som 
tatuera sig. Tatueringen verkställes medelst nålar och sot; må- 
hända användes dertill äfven grafit, som tschuktscherna samla 
ur sitt lands bäckar. Qvinnornas tatuering synes vara den- 
samma längs hela tschuktschkusten från kap Schelagskoj till 
Bcrings sund. Den vanligaste ansigtstatueringen finnes afbildad 



VEGA' EXPEDITION ESS V ET EK SK AV LIG A AR BETES. 



241 




Bild 1. 

ADsigtstataering hos en 
tschiilctpchiska. 




a 




uti Nordenskiölds v Vegas färd kring Asien och Europas senare 
delen sid. 104. Icke sällan är tatueringen på kinden dock mer 
sammansatt än der är framstäldt. Nedanstående bild 1 återger 
•ett sådant tatueringsmönster. 

Jag har tyckt mig finna, att 
flickor under 9 eller 10 års ålder 
aldrig äro tatuerade. Derpå erhålla 
de småningom de båda strecken, som 
gå från nässpetsen upp till hårfästet, 
sedan följa de vertikala hakstrecken 
och till sist tatueringen på kinderna, 
hvaraf de främre bågarna först upp- 
träda, den bakre delen af mönstret 
senast. Denna sistnämnda är äfven 
den del af mönstret, som oftast 
saknas. 

I nedanstående bild 2 har jag 
afbildat armarnas tatuering hos on 
qvinna från byn Vapka. 

Tatueringsmönstret sträcker sig 
från. skulderleden, der den öfre tre- 
dubbla ringen (a) är belägen, till 
handleden (b). Som af teckningen 
synes, är högra och venstra armens 
tatuering olika. 

Männen vid Vegas vinterstation 
tatuerade sig endast medelst ett eller 
två korta, horisontella streck öfver 
näsroten. En del af karlarne vid 
R^rkaf/pit/a (C. North) hade deremot 
ett kors tatueradt på hvardera kind- 
benet; andra hade endast målat dy- 
lika med rödmylla. Några tschuk- 
tscher på denna plats hade äfven 
öfv^erläppen tatuerad. 

Jämför man de här meddelade 
teckningarna af tschuktschernas ta- 
tueringsmönster med de uti »Vegas 
färd kring Asien och Europa >, senare 

ilelen sid. 252 framstälda,. af dr Stuxberg afritade eskimåiska 
tatueringsraönstren från S:t Lawrence-ön, så finna vi, att de uti 
grunddragen öfverensstämma, fastän de tschuktschiska mönstren 
äro betydligt enklare än de eskimåiska. 



di 




Bild 2. 

Venstra och högra armens 
tatuering hos en tschuktschiska. 



242 yoRj)QVisi\ till känxedomen om t sen u ktsc n eh s a. 



8. MorfologiBka underBökningar. 

De mätningar, som uti nedanstående uppsats offentliggöras, 
har jag under Vegas öfvervintring vid Pitlekaj verkstält med 
tillhjelp af ett rekrytmått, ett mätband och en timmermans- 
krumcirkel. Då jäg dessutom förut icke haft någon öfning uti 
anställandet af dylika undersökningar, så är det naturligt, att de 
icke kunna vara så noggranna som de borde. I brist på bättre 
kunna de dock bidraga till att i någon mån fylla den stora 
lucka, som råder i vår kunskap om tschuktschernas morfologi. 

Kroppslängd. Likasom till andra morfologiska karakterer 
äro tschuktschema äfven till sin kroppslängd mycket varierande. 
Medellängden af 51 tschuktscher, män och qvinnor, som jag 
under Vegas öfvervintring uppmätt, utgör 1,G24 m.m., fotbekläd- 
naden inberäknad. Subtraheras (> m.m. bort för denna, ^å erhåUa 
vi för tschuktschema en ynedellängd af 1,618 m.m. Af de uppmätta 
individerna voro 37 män och 14 qvinnor; de förras medellängd 
var 1,055, de senares 1,543 m.m. Subtrahera vi här likasom i 
det allmänna medeltalet 6 m.m. bort för fotbeklädnaden, så er- 
hålla vi for männen en tneddlängd af 1,649, för qvimiorna 1,537 
m.m. Af de af mig mätta individerna hade dock 53 % icke nått 
en ålder af 30 år; 37 % voro ännu uti en ålder mellan 18 och 
25 år. De angifna talen kunde således måhända ytterligare 
något ökas. * Ett större antal mätningar kommer trohgen det 
oaktadt att något sänka medellängden för (| vinnorna, emedan 
bland de 14 af mig mätta tschuktschiskorna fans en, som var 
1,744 m.m. lång och genom sin ovanliga längd höjde medeltalet 
med 16 m.m. I alla fall äro de anförda talen tillräckliga för att 
visa, att bland tschuktschema såväl män som qvinnor äro af 
medellängd. ^ 

Medeltal gifva dock ännu icke ett klart begrepp om storleks- 
förhållanden. Afvikelserna på båda sidor om medeltalet kunna 
vara större eller mindre och kunna föi-ekomma mer eller mindre 
vanligt. För att äfven antyda dessa omständigheter, vill jag 
meddela följande tal: 

* Som bekant upphör växandet — åtminstone hos en del folk — förat 
vid 30 års ålder. Jfr Peschel, Völkerknndo (T>eipzig 1875) pa^. 82. 
« Peschel, Völkorkunde pag. 87. 



VEGA-EXPEDITIOSEXS VETENSKAPLIGA AHDETEN. 



243 















Lttngd 
1 Ri.xn. 

14Ö7 -1500 
150(J— 1(300 
16CX) 1700 
1700 1772 


Antal 




Män 


Längd 
I m.m. 


mifn qyinnor 


" 

5 

25 

i 


_ 

(> 
« 
1 
1 


Max. 
17i>2 

1744 


Min. 

1510 
1457 


Qvinnor 










Summa 


:57 


14 







Häraf synes, att 70 % af männen hade en längd mellan 
1600 och 1700 m.m., af q vinnorna 86 % mellan 1463 och 1601 
m.m. En längd, som öfverstiger 1600 m.m., är för tschuktschema 
en sällsynthet. 

Kroppshygnad. Tschuktschema äro oftast rätt starkt bygda 
och hafva välbildade, men något smala armar och ben. I syn- 
nerhet kortare personer äro ofta till sin kroppsbygnad satta 
och knubbiga, men någon verkligen fet person har jag aldrig 
påträffat bland dem. Händer och fötter äro både hos män och 
tivinnor små. Mätt på ryggsidan från handleden till långfinger- 
spetsen var handens längd hos tre karlar och två qvinnor 
följande: 



Karl 

» 

» 

Qvinna . 



Kropps- 


Handens 


IKogd 


längd 


1 n.in. 


i m.m. 


Kwy 


160 


1(503 


153 


1(52(5 


1(54 


1477 


158 




150 



Männen äro goda fotgängare och deras gång lätt och elastisk. 
Qvinnornas gång är deremot tung och vaggande, hvilket dock 
troligen bör tillskrifvas deras obeqväma och vida kostym af 
renskinn. ' 



» Jag begagnar mig af tillfället att här omnämna en egendomlig stå- 
ende hvilostäUning, som tschuktschiskorna ofta intaga. Derunder luta de 
kroppen något framåt, böja knäna framåt, så att låret och underbenet bilda 
en trubbig eller rät vinkel, stöda ena armbågen mot låret och låta hakan 
hvila i handen. Denna särdeles ograciösa och enligt våra begrepp obeqväma 
ställning hår jag aldrig iakttagit hos något annat folk. 



244 



NOBDQVIST, TILL KANSBDOMEN OM TSCH C KTSCHERN A. 



ä 

I 



HalseDS IHngd frftn adamtlipplets *Q fO ^ \ i u^ C 
öfre rand till brörtbenat. 1 *- oo o 1 1 <e oi 


Örats största Ittngd. |' ^ S 1 1 S S 


Mannens bredd. 


t- CO i-< p « '^ QO 

"^ "^ O te '^ »O •-» 


AfstAndet mellan nftsTingarnes yttre oo t^ p wo o '^ t« 
kanter. ©o «> ^ ^ co ©o -^ 


Afst&ndet mellan inre 
ögonyinklarne. 


o r^ *o »c ^ o ;c 
OO 00 CO ^ eo 00 f-i 


Näsans IHngd frftn nttsroten till 
spetsen. 


p r- « »o p ** »o 
•5 -^ "^ ^ ^ "* 1-I 


NKsans IKngd från nttsroten till 
subnasalpnnkton. 


kO ^ ^9 lO tC tO «^ 


Afst&ndet mellan hakans midtpankt 
och yttre öronöpp ningen. 


0& UO I"* CO 0& CO 00 
1 <««« <«t< "«• 00 "^ 00 f-i 


Afst&ndet mellan öfverlttppans fram- 
kant och yttre öronSppningen. 


C4 Cl OO 1-1 00 <« 91 

•^ 00 00 CO 00 C^ r* 


Afständet mellan saboasalpnnkten 
och yttre liron öppningen. 


1 

0> ri t* !-• »O »O rH 

fl^ e^ c<i c^ ©5 1-* r- 


Afst&ndet mallan näsrotens midt- 
pnnkt och yttre öronöppnlng. 


«D å^ p »-H *•» ^ o 

^ ^ 55 CQ ^ p »-• 


Ansigtets bredd 
mätt öfrer okbågnrne. 


00 00 kO •-< «o r« 0» 
^ ^ eo ic ^ «-^ 


Ansigtets bredd . 
mellan anderkäksvluklarne. 


^ ^ p O o '•^ OD 
91 C^ f-« CO fri ^ 


Ansigtets höjd 
fr&n näsroten tUi hakan. 


o »ö t- «C X P »* 

91 9J 91 91 ^ f-1 

»-I r-t i-< t-» »^ »M 


Vertikal b&gen öfver hj essän 
mellan Öronöppniugarne. 


«0 ^ P o 91 o «0 
^ ^ »O »O 00 CO 
00 CO CO 00 00 91 


1 1 1 

HufTndets horisontella omkrets mätt oo o o lO i-i u; o 
Öfver glabella och bakhnfvadets « S S t§ S § 
yttersta pnnkt. to »o »o -s »a lo 


Hnfvudets bredd 2 *I 22 S 2 SJ *• 
Tid öronöppningarnes öfre kant. ;!! ^2 ^ ^ :! S 


1 
> 


Hnfvadskålens största bredd. 


p 00 C- l^ i^ Ci CC 
»o ^ <«♦ '"^ -^ -^ 


1, 
HufTndets största längd från gUbella.i ^ ^ ^2 ::t $e. ?^ ^ 
till bakhnfTudots yttersta pankt. S 2 S S S ^ 

1 


Kroppslängd 
från bjessan till marken. 


CO 00 ^ W t'- w 
o o 91 o t- 1 
«0 CD o iC ""if 1 

1-^ 1-H *i^ ^^ t-^ 


1 


Ålder. co »-• oo c^ § w 


Kön. ä S S «-• »-• "^ 


\ 
1 

1 


Tifepao 
från Pidlin 

RnVtiiifin 
från Yinretien 

från Yinretien 

Pedzaka 
från Yinretien 

Aynaiia 
från Yinretien 

från Pidlin 

Nummer 





VEGA-BXPEDITlONENa VETENSKAPLIGA AEBETES. 245 



Af måtten är n:o 1 taget medelst rekrytmått, 2, 3, 4 och 
7 — 20 med krumdrkel, och slutligen 5 och 6 med mätband. 

För att af måtten 1 och 2 beräkna kraniets längd-bredd- 
index, måste hudens dubbla tjocklek först subtraheras från dessa 
tal. Dervid har jag efter professor G. Retzius ' antagit, att 
tjockleken af hufvudets hudbetäckning i allmänhet är omkring 
4 m.m. Sedan denna reduktion blifvit verkstäld, finner man, att 
längd-bredd-index å de uppmätta individernas kranier är för 

Tseptho 78,4 % 

RidHugin 74,4 » 

Tsayguin 74,6 » 

Pedzaka 75,9 » 

At/iia7ia 76,4 » 

EdVmuiia 82,4 » 

Följa vi Brocas nomenklatur, ^ enligt h vilken en längd-bredd- 
index af 

* 75,00 % och derunder utmärker doUchocephaler, 
75,01 — 77,77 » sub-dölichocephaler, 

77,78 — 80,00 > mesaticephaler, 

80,01 — 83,88 » sub-brachycephaler, 

84,84 och derutöfver > brachycephaler, 

så måste 2 af de uppmätta individerna hänft^ras till doUchoce- 
phaler, 2 till sub-dolichocephaler, 1 till mesaticephaler och 1 till 
sub-brachycephaler. Medeltalet af de anförda längd-bredd-indices 
är 77. 

Ansigtsdrag. Dessa visa tvänrie olika typer, mellan hvilka 
talrika öfvergångar finnas. Den ena af dessa bär den rent mon- 
goliska prägeln, nämUgen bredt ansigte, snedt stälda ögon, ut- 
stående kindknotor och plattad näsa; den andra utmärker sig 
genom smalare ansigte, rätt stälda ögon och högre, ibland något 
krökt näsa. För alla tschuktscher äro gemensamma den låga 
pannan, som icke sällan nästan alldeles döljes af det nedstrukna 
håret, de framstående läpparna, som göra den äfven eljest något 
prognata ansigtsprofilen ännu mer framskjutande. Ofverläppen 
är derjämte ofta något uppdragen, så att munnen i sin van- 
ligaste ställning är halföppen. Ögonen äro af medelmåttig stor- 
lek, iris svart eller brunsvart, tänderna oftast hvita och vackra. 
Karlar af ansenUgare längd hafva i allmänhet mera smalt an- 
sigte och hög näsa. Qvinnorna hafva vanligen bredt och något 
fylligt ansigte. 

» Finska kranier (Stockholm 1878) pag. 158. 

* P. Topinard, VAnthropologie (Paris 1879) pag. 242. 



246 XOJiDQVIST. TILL KÄSyKDOMEN OM TSCH C KT SCH EHK A. 

Hyn är nästan alltid mer eller mindre gul, ibland stötande 
i kopparrödt, ibland nästan hvit. Den skära, genomskinliga hy, 
som utmärker de germaniska folken, ser man dock aldrig. Smuts 
bidrager äfven att gifva åt huden en gråare anstrykning än den 
i sjelfva verket äger. 

Hårväxt. Håret är svart, rakt och groft. En enda gång, 
nämligen då vi passerade kap Schelagskoj, har jag sett en enda 
tschuktsch med ljust liår. Detta berodde antagligen på inblan- 
dadt främmande, sannolikt ryskt blod. Af ålderdom grånadt 
hår är sällsynt, skallighet ännu sällsyntare. Skäggväxten är 
mycket klen. Bröst, armar och ben äro hårfria. 



-«$'—- 



ON THE PROPERTIES 



OF 



WA TER AND ICE 



BY 



OTTO PETTERSSON. 



\YITH FOUB PLATKS. 



-*- 



CHAPTER 1. 



Introduction. 

The object of this paper is to account for the physical 
properties of water in the liquid and solid state at those tern- 
peratures, to wbich ice and water are generally exposed in 
the arctic sea. The author has limited his researches to tern- 
peratures between — 20° C and + 15** C, as the changes in the 
volume etc. of ice below — 20° C and water above + 15° C are 
almost entirely void of interest to the hydrographer. But 
between the narrow limits thus assigued, it has been the 
aim of the author, to attain the greatest possible accuracy of 
measurement. The interest of an hydrographer of the arctic 
ocean naturally concentrates upon the formation of ice and 
the changes in the physical conditions accompanying the 
freezing of water — a problem, which, stränge to say, has 
never before been subject to quantitative researches [as far as 
regards ice from oceanwater], although a great amount of 
most valuable observations have been collectéd by arctic ex- 
plorers. 

Being commissioned by Professor Nordenskiöld to 
write the hydrographical results of the Vega-expedition> I 
obtained his permission to insert an introductory paper on 
the properties of sea-ice and sea-water. In the first place I 
had to make the choice of an appropriate material for my 
experiments. I naturally decided to put to the test samples 
of such kinds of water, as are found to predominate in the 
arctic seas. In the Siberian sea, from whence the hydrogra- 
phic material of the Vega-expedition was collectéd, there may 
be found water of almost every possible gradation in saltness, 
from the oceanwater at the bottom, which contains 3.4 per 
cent of salt, to the fresh water in the upper strata, which is 
spread widely över the surface of the sea by the powerful 



250 VETTERSSON, ON WATEK AND ICK. 

current of the great rivers of Siberia. But it will soon be 
found, that all these kinds of water are not of equal impor- 
tance. The peculiar conforraation of the Siberian sea seems 
to depend upon two main components, viz. the salt water from 
the ocean, which on account of its specific gravity sinks to 
the bottom and is found, wherever the depth of the sea exceeds 
20 or 30 metres, and the fresli or brackish water from the 
estuaries of. the rivers, which predominates at the surface and 
also extends to the bottom of the shallow parts of the sea 
along the coast. On the plates of the foUowiug paper, where 
the curves of equal saltness and temperature are traced, we 
will everywhere find layers of little or no saltness superposed 
upon, and in contact witti real ocean water, the intermediate 
layers either thinning out or vanishing altogether. The 14^^' 
of August 1878, in the northeastern part of the Kära Sea, at 
76** 18' Lat. and 95"* 30' Long. E. G., a serial deepsounding was 
taken, the density and temperature of the water being deter- 
mined • for everv 5*^ metre from the surface to the bottoni. 
The result is shown in the following table: 



1 In metres 


Temp: (observed) 


Specific gravity (obs:) 


Saltness in % 





+ 0°.9 C 


1.0094 


1.1 


5 


+ 0.1 


1.0120 


1.4 


10 


1.07 


1.0182 


2.3 


15 


1.30 


1.0239 


3.0 


20 


1.38 


1.0240 


3.2 


25 


— 1.38 


1.0259 


3.S 


30 


1.40 


1.0262 


3.3 


35 


1.40 


1.0264 


3.4 


40 


— 1.40 


1.0269 


3.4 


45 


— 1.45 


1.0265 


3.4 


50 


— 1.45 


1.0270 


3.4 


55 


— 1.45 


1.0268 


3.4 


60 


— 1.45 


1.0267 


3.4 



Thus the samples of water coUected by the Vega-expedi- 
tion present the most striking examples of abrupt changes in 
saltness and temperature, proving that the intermingling of 
the fresh and salt water had just begun at that distance from 
the coast, where the Vega passed. 

It is not very probable, that the Siberian sea ever attains 
a uniform and homogeneous composition, not even at higber 
latitudes. The difference in the temperature of the salt and 



TEG Å-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA A Ji BET EN, 251 

fresh strå ta will of course tend to accelerate the diffusion, 
but on the other hand it must be remembered, that water- 
strata of different origin can exist isolated for a very long 
time över väst spaces of the open ocean, without exchanging 
their individual properties. Besides, in the arctic sea there 
is a mighty force at work to counteract the diffusion of the 
waters, viz. the extreme cold of the winter season, which 
causes the water to freeze solid on a larger scale than any 
where else. The water onee transformed into ice is naturallv 
exempt from the further influence of diffusion, and moreover 
the brackish water, which has been formed in summer, is di- 
vided b)' freezing into salt water and ice, which contains little 
or no salt. 

Whether the ice is formed entirelv from salt water as in 
the sea between Greenland, Spitzbergen and Novaya Zemlya or 
from the fresh or brackish water forming the upper layers of 
the Siberian sea, the freezing process has the same tendency 
to make the difference between the original constituents of 
the sea water still more marked. 

Neither does the melting of the sea-ice tend in any high 
degree to unite again the fresh and salt water. It is a well- 
proved fact, that a great deal or perhaps the most part of the 
arctic ice never melts at those latitudes, where it was formed, 
but is carried away with the great arctic current along the 
eastern coast of Greenland and America, until it melts in the 
relatively warm part of the Atlantic, which is crossed by the 
Gulf-stream. There is every reason to suppose, that the ice 
of the Siberian sea also partakes of this great circulation. 
The ice drift current here must exist at latitudes hitherto 
little explored, but nevertheless the ships of the two most 
hazardous expeditions of låter years, the Tegetthoff, of the 
Austrian, and the Jeannette of the American expedition were 
caught by the mighty ice drifts of this current and carried 
away to the north-west, Tegetthoff from 78° 42' Lat. 73° 18' Long. 
E. G. to the shores of Franz Josef Land at 79° 43' Lat. 60° 23' 
Long. E. G., where she was abandoned in the ice; * Jeannette 



' «Ganz bestimmt zeigon uns unsere Erfnhrungen, dasp ira Söden von 
Franz-Josef-Land ein fortwährender Abfluss von Eis von Ost gegen West, 
also aus den Sibirischen Gewässern, Statt findet. Aus den Winden des 
letzten Winters habe ich die t)berzeugung gewonnen. dass wir im Norden 
von Spitzbergen wieder ziim Vorschein gekommen wären, wenn sich nicht 
unser Feld bei der Wilczek-Insel am Landeise festgelegt hatte.» 

Schiffslieutn. Weyprechts Vortrag ttber die von ihm geleiteten »wissen- 



252 FETTKRSSON, OS WATEU AND ICE. 



from tho coast of WrangeFs Land to 77** 30' Lat. 155° Long. 
E. G.» 

But the fäte of the wrecked expeditions was scarcely 
needed to convince us of the existence of an ice-current frorn 
east to west in the northern part of the Siberian sea, since 
the huge accumulation of driftwood, heaped up on every shoal 
coast of Spitzbergen, must unmistakably be deposits arriving 
from the mouths of the Siberian rivers. * Spitzbergen acts 
like a breakwater on this ice-current, forcing it to round the 
northern points of the North-East-Land or pass through Hin- 
loopen Strait. We know, that the northern coast of Spitzbergen 
is swept by the drift ice, which occasionally leaves a narrow 
channel of navigable water, more or less open, extending from 
the Amsterdam Island archipelago toward the north-east. In 
the Ergänzungsheft N:o 16 zu den Geograph. MittheiL, where 
Pe term ann has inserted a map of Spitzbergen, taken from 
the measurements by Nordenskiöld and Dunér of the 
Swedish expeditions 1860 — 1864, the places, where driftwood 
is principally found, are marked with green tints. A glance 
at this map shows us, not only the northern coast of the 
North-East-Land from Döve bay to Hinloopen Strait and 
likewise the Seven Islands, Moffen, Low Island, but also the 
southem coast of Stans' Foreland, the Thousand Islands and 
the ecLsiern side of the shoal coast of South-cape, where a 
branch of the ice-current seeks its way westward, garnished 
with driftwood. 

But also that part of the ice, which really melts in the 
arctic sea, leaves the water in a condition little favorable for 
immediate diffusion. The density of the ice-water at the 
melting-point being very inferior to that of the salt water 
beneath the ice, the melting process will tend to produce a 
thin superficial stratum of fresh water, which the remains of 
the floating ice will protect from external disturbance by 
keeping out the force of the waves. Some examples will tend 
to confirm this. 

Early in summer the south-eastem part of the Barentz 
Sea with the entrances to the Kära Sea, the Kära Strait and 
the Yugor Schar are barricaded by a strong barrier of pack- 
ice, which in August melts away very rapidly. In this part 

schaftlichen Beobachtungen während der 2ten Oesterr.-Ung. Nordpolar-£x- 
pedition unter Weyprecht u. Payer 1872—74. Wien Jan. 18, 1878. 

> Scientific results of the »Jeannettc* expedition. Nature, Sept. 14, 18S2. 

* See Agardh, öfvers. K. V. A. Förhandl. 1869. 



VBGÅ-KXPEDITIONKifa V ETKS SKAPLIG Å AHBETKK, 253 

of the sea, the 3'* August 1881, a deepsounding was made by 
the Holland expedition on board of the Willem Barentz * with 
the foUowing result. 

Depth in fttthoms Teoip. Donsity 

+ 8.2 1.006 

1 + 6.2 1.009 

2 -h 1.7 1.020 

3 — 1 1.0236 
5 — 1.5 1.02*7 
7 . — 1.5 1.0249 

10 — 1.6 1.0244 

20 — 1.6 1.0244 

30 — . 1.6 1.0264 

40 — 1 * 1.0168 

55 — 1.4 1.022 

The abrupt change in the quality of the water, which 
takes place at a depth of 2 fathoms, is very remarkable. 
Another example. In the beginning of July 1879 the iee began 
to thaw at Pitlekaj, the winter harbour of the Vega. The 
7*^ of that month, 11 days before the ship escaped from its icy 
boundaries, the saltness of the waterstrata was foiind to be: 



Depth in metren 


Temp. (obgerved) 


SaUuess in ¥> 





+ 4''.i 




0.04 


5 


+ 0.6 




0.13 


7 


1.0 




2.S 


10 


0.6 




3.0 



These considerations led me to adopt the foUowing plan. 
Wishing to direct the experimental research principally to 
those phenomena, which are found to be of preponderating 
importance in nature, I resolved to study separately the 
change of heat and volume by the freezing of 

1. pure water (chapter 3, Tab: I, II, III.) 

2. brackish water of little saltness (chapter 4, Tab: IV, V.) 

3. oceanwater of ordinary saltness (chapter 4, Tab: VI.). 
I will first devote a couple of lines to the results already 

obtained by other investigators. 

The properties of pure water being a subject of funda- 
mental importance to physieal science as well as to hydro- 



* Verslagen omtrent den vierden tocht van de Willem Barentz naer 
de Yszee in den Zoomer van 1881., page 52. The author observes: >het 
warrae Hchte water van de oppervlakte is slechts een groote vaam diep en 
beweegt zich vrij zeker in eene andere richting als de koude onderstrooni». 



264 PETTERSSOS, OX WATER AND ICE. 



graphy, I felt convinced beforehand, that no valuable observa- 
tion of this kind could have escaped the notice of my prede- 
cessors, and consequently was prepared to repeat tbeir deter- 
rainations merely in order to verify the exaetness of the new 
methods, which I wished to introduce. In many respects I 
found this opinion confirmed — not in all. 

On the dilatation of pure liquid water there have been 
published many treatises by prominent authors. The numbers 
derived from my own researches in Table I, B. do not elaim 
any superiority to those already published by Hällström, 
Kopp, Pierre a. O. On the contrary, I expressly wish to 
call attention to the fact, that my dilatometer [see page 268]» 
if once adjusted for attaining the greatest possible accuracy 
of determination of the volumes of ice> performs its functions 
under somewhat unfavorable circumstances, if used to measure 
the dilatation of the melted ice, but nevertheless I think, that 
the close coincidence of the numbers in Table I, B. with the 
results of Pierre, Kopp, Rossetti a. O. will testify, that 
the new instrument is not inferior to any hitherto used in 
investigations of this kind. 

Also with regard to the change of volume of pure water, 
when transformed into ice [at 0° CJ, my experiment is to be 
considered only as a repetition of the determinations of Bun- 
sen. * This might be foreseen, because in this peculiar case 
the dilatometer performs its functions exactly in the same way 
as the instrument described by Bunsen in Pogg. Ann. CXLI. 

The measurements of the dilatation of pure ice hitherto 
published cannot be compared to the determinations of Kopp 
a. O. on liquid water in point of exactness — naturally on 
ac(»ount of the difficulty of the problem, whatever method 
may be chosen for the experiment. Some of these pjevious 
determinations may be mentioned here. It must be observed, 
that the result is found to be different, if the measurement is 
made on ordinary ice, which contains air (the determinations of 
the coefficient of linear expansion) or on ice, which is entirely 
free from air [the measurements of the cubic expansion]. 

Of the former kind there exists [besides some ancient 
observations bv Placidus Heinrich^ and more reccnt by 

» The provious deternnnations [by Ermann, Kopp, Brunnar a. O.j 
ciin be safely omitted liere. The only result, which really can compete with 
the determination of Bunsen, is that of Plttcker and Gcissler (Pogg. 
Ann. LXXXVI), who found the incroase of volume at O** C - O.ooisfi. 

'^ Bair. Acad. Phys. Abh. ISOc»; coefficient of exp. — O.000024. 



v EG A -EXPEDITIONEN a VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



255 



Er m ann] a series of determinations from 1845 — 1846 by the 
Pulkova astronomers Schumaeher, Porth and Moritz, 
They found * 

the linear coefficient of dilatation of ice = O.00006424 (Schumaeher) 
» » » » > * > - 0.00006887 (Porth) 

» > » » » . » = 0.00006469 (Moritz) 

The coefficient of cubic dilatation of the ice was determined 
bv Brunner '^ 

coefficient of ciibic ex])ansion of ice = O.oooii.? 

This number is decidedly too small. More exact deter- 
minations on pure ice vvere made in 1852 by Pliicker and 
Geissler. ^ The average results from 4 series of experiments 
executed with dilatometers of diminutive size but admirable 
workmanship were: 

1) coefficient of cubic expansion of ice - O.000105 



2) 
3) 
4) 






> « 

• 9 

» > 



> 



> —0.000158 

> =0.000156 
» -- 0.000170 



Plucker and Geissler concluded from their experiments, 
that the coefficient of expansion by heat of pure ice is con- 
stant and its dilatation regular at all temperatures (from O"" 
unto — 20 or — 24" C). 

In 1879 the author, in company with H. Larson*, tried 
to trace out the curve of volumes of the ice for every centi- 
grade from 0° to — 12°.75 C. We found it easy to verify, that 
the average coefficient of expansion given by Plucker and 
Geissler was right, but we found serious reasons to doubt, 
that the dilatation of ice was uniform. On account of the 
imperfect construction of my dilatometer at this tirae and in 
want of a balance adapted for exact weighing of great quanti- 
ties of mercury, we were obliged to postpone the verification 
of this observation. 

In the following it will be shown, that we were not mis- 
taken, though we then considerably overrated the irregularity 
of the dilatation of the ice. 

But we certainly did not then expect to find, that the 



* Kecueil des Memoires des Astronoms de Pulkowa. 18ÖJ3. 

* Ann. chim. et phys. (3) 14. (1845). 
3 Pogg. Ann. LXXXVI. 

< öfvers. K. V. A. Förhandl. 1879. 



256 PETTBRSSOS. OS WÅTKH AND ICK. 

volume of ice decreases ^ in the vieiniiy of its tnelting point. 
As I deem this fact of importance to meteorology as well as 
to hydrography, I have tried to make the behavior of pure 
ice in the vicinity of zero one of the main objects of ray in- 
vestigation. 

The preceding exposition is only intended to give a gene- 
ral view of the developraent of our knowledge of the proper 
ties of pure water and ice, which was to be the first object 
of my study [see page 253]. 

Regarding the problems II and III, viz. the properties of 
ice from brackish water and oceanwater, no previous researches 
have been published, nor has the change of volume etc. of 
ice formed in the open sea forraerly been subject to quantita- 
tive measurements. 

The volumes of oceanwater have recently been very care-^ 
fully studied by L. F. Ekman, by means of Regnaulfs dila- 
tometer. Mr H. Tornoe, hydrographer of the Norwegian 
expedition, has repeated the determinations of Ekman with 
the Sprengel pycnometer, another equally sensible instru- 
ment, and obtained almost identical results. - 

I therefore thought it would be superfluous to again test 
the dilatation of salt water with mv own dilatometer and 
resolved to confine mv research to the dilatation of brackish 
water of little saltness, an object of still greater interest for 
my purpose, such water being formed by the melting of sea- 
ice. By special permission from professor Ekman, I was 
authorized to insert his curves [the blue lines in plate 23] of 
volume of salt water together with my own determinations 
on pure and brackish water, which are marked in plate 23 
with black and red colours. 



* Nor did Piftckor and Geissler observe any similar phenoznenon. 
This result is entirely new and is due to the larger scale and the refine<l 
methods of measurement adopted in the present series of experiments. 

• * The numbers given by Ekman [K. V. A:8 Handl. 1870] being thus 
confirmed by Tornoe [Norwegian North-Atlantic Expedition 1876—1878], I 
think it superfluous to discuss here the previous determinations by Hub- 
bard, Thorpe, Rilcker, Karsten a. O. 



VEGAEXPEDiriOSEKS VETENSKAPLIGA AB HETEN. 257 



CHAPTER 2. 



Methods and instruments. 

In the course of the experimental research some delicate 
questions, requiring great accuracy in the determination of 
teinperature, arose. I therefore think it advisable, first to give 
an exposition of the 



A. Meaaurements of temperatures and determinations of 
the coefQcient of apparent dilatation of mercury. 

The temperature was observed by means of 3 normal 
mercury thermometers, manufactured expressly for these pur- 
poses by Dr. Geissler in Bonn and his successor, Mr. Franz 
Muller. In the following these instruments will be denoted 
by G,, Gn & G,„ 

G^ indicates temperatures from — 1° C to + 26° C 
G„ » 1 » — 12°C » + 5°C 

G„i » » , — 22° C * — 7° C 

Gj & G|i were made in 1875, Gm in 1880, consequently the 
correction for zero at present ought to be constant. It is 
however liable to little perturbations. Espepially in Gj^ the 
final State of equilibrium of the molecules seems not to have 
been attained yet. 

By a great number of observations it was ascertained, 
that the indications of the different thermometers above zero 
corresponded with each other within the limits of O^^.oi or 
0°.oi5 of a centigrade degree. Below zero the correspondence 
could not be observed so closely, on account of the difficulty 
of maintaining the temperature steady for a long time. It 
must also be observed, that during the voluraetric experiments 
the dilatometer and the thermometer were immersed in a mer- 
cury vessel of wrought iron. Thé pressure of the mercury 
caused a rise of 0^o2 C in the indication of temperature. This 
is a constant error, to which due reference has been made. 

The correspondence of the different instruments being 
ascertained to be satisfactory, another question arose of equal 

17 



258 PETTERSSON» OS WATRH AND ICE, 

importance but greater difficulty: are tJ^e indicalions of the nor- 
mal thermometers of Dr, Geissler conformable to the real tempera- 
tures? The author first tried to decide this question by a 
strict comparison of the Geissler thermometers with the air- 
thermometer, described in the Journal fur prakt. Chemie" 
1882. The result was the following: 

The mercury thermometers only agree exactly with the 
air-thermometer a few degrees above and below zero, for 
higher temperatures the indications of the two instruments 
differ sligHtly, for lower temperatures the discrepancy gra- 
dually but rapidly increases and at — 20"" C is considerable. 

If the indications of the air-thermometer are considered 
to be the standard measure of temperature, the normal mer- 
cury thermometers are far from being right, especially belovr 
zero. It remained to be seen, if the Geissler thermometers 
were correctly adjusted after the principle of the mercury ther* 
mometers, i.e. if every centigrade degree on their scales corres- 
ponded to an equal apparent dilatation of the mercury in the 
bulb. I resolved to test this in the following way. 

The dilatoraeter, see page 262 and plate 20, was filled with 
mercury, which was boiled - in the reservoir. After cooling, the 
instrument was placed in melting snow for several hours and 
the excess of mercury allowed to escape through »b,» until the 
dilatometer was filled exactly to the stopcocks and weighed. 
Afterwards the dilatometer was immersed in a mercury vessel 
and the dilatation of the mercury in the instrument between 
+ 2^65 C and — 17°.i8 C determiued in the ordinary way (see 
page 264) by means of a scale-tube. The Geissler thermo- 
meters were placed immediately beside the reservoir and the 
temperatures read off with a kathetometer.. The dilatoraeter 
was thus transformed into a mercury thermometer of extra- 
ordinary size with a carefully calibrated stem (the scale-tube). 



1 Journ. pr. Ch [2] Bd 25 p. 103. 

* In spite of the fragile form of the ihstrument, tliis operation is not 
verv hazardoiis. Caro nuist be taken, that the quantities of mercury entering 
through the capillary tube are heated bcforehand to 200' or SOO"* C. 



rXOA-EXPEDZTIONENa YETENaKAPLIGA ARBETEN, 



259 



Table I. Series a. 

Thermometer Gu, melting point of ice = + o*'.35 C on the scale. 

I nornial m.m. of the scale-tube' = 0.0002312 cc. 

Quantity of raercury in the dilatometer at o" C = 558.400 Gr 

Volume > > exposed to the variations of temperature = 41.0712 cc. 



Temperatiire 


Temperature 


Position of the 


Chan^e of Volume 
for 1** C 


Coefficient of 
apparent dilatation 


observed 
C. 




corr. 
C. 


mercury index (corr.) 
in the scale-tube. 


in millimetres (corr.) 


of mercury. 
ti 










of the scale-tube. 


+ 3^00 


+ 


2^65 


847.18 m.m. 


= 27.23 


— 0.000153 


+ 2".00 


+ 


2^.65 


819.95 » 


= 27.03 


= 0.000152 


+ i'.oo 


+ 


o\65 


792.92 ,. 


= 27.33 


= 0.000153 







o^35 


765.59 > 


= 26.56 


= 0.000149 


— I '.00 




l^35 


739.03 . 


= 26.59 - , 


= 0.000149 


— 3^oo 




3^35 


685.85 . 


, 53.8a 
= 26.91 - , 


= 0.00015 1 


- 5^oo 


^■■^ 


r.35 


632.03 > 


54.60 
-27.30--, 


= 0.000153 


— f,QO ' 




7'.35 


577.43 • 


:= 26.93 = ^ 


= 0.00015 1 


— 9' .00 




9'.35 


523-S6 » 


= 27.02 = ^ 


= 0.000152 


— II^.OO 


"~^ 


ii'.35 


469.52 • 


= 27.41 


— 0.000154 


— I2^00 


— 


I2^35 


442.11 > 







Series b. 



Thermometer Gm, melting point of ice = +o''.i8 C on the scale. 



Temperature 

observed 

C. 


Temperature 

corr. 

C. 


Position of the 

mercury index (corr.) 

in the scale-tube. 


Change of Volume 

for i" C 

in millimetres (corr.) 

of the scale-tube. 


Coefficient of 

apparent dilatation 

of mercury. 

Ii 


0° 

— I2^oo 

— 14" .00 

— 1 6* .00 

— l7^oo 


— O^I8 

I2^I8 
— I4^l8 

— i6'.i8 

I7^I8 


750.83 m.m. 
430.87 » 

377.58 . 
322.92 > 

294.53 * 


= 26.64 = ^ 
= 26.64 = ^ 

54.66 
- 27.33 - 2 

= 28.39 (?) 


= 0.000150 
= 0.000150 
= 0.000153 
= 0.000159 (?) 



* The same scale-tube was employed in all the following experiments. 



260 PETTEBSaOS, OK WATER AND ICE, 



This table shows, that the apparent dilatation of the mer- 
cury in the dilatometer was equal [= 27. . . millimetres =^ 
0.006242 cc] for every centigrade degree observed on the seales 
of the Geissler thermometers G^ & G,„. The variations [O.s 
unto 0.7 millimetre] are due to the diffieulty of raaintaining a 
steady teraperature in the mercury vessel for a sufficiently 
long time. I estimate the unavoidable oscillation of tempera- 
ture at about 0^o2 C for temperatures above — 10° C. For 
lower temperatures (as for example — 16° to — 17° C) the error 
is somewhat greater. 

This speaks strongly in favor of the Geissler thermo- 
meters. They are in fact excellently graduated after the prin- 
ciple of the mercury thermometers. I therefore, upon refiection, 
thought it advisable, to apply this principle exclusively to all 
measurements of temperature given in this paper. The num- 
bers therefore refer to the indications of correetly calibrated 
mercury thermometers. Besides, all measurements of tempera- 
tures of ice or water, hitherto published in hydrographic re- 
searches, are made with mercury thermometers, and the fol- 
lowing results would be incapable of comparison with those 
of my predecessors, if I were to apply another standard of 
temperature. Still I think it to be a serious inconvenience, 
that scienee nominally proclaims one standard of temperature 
[the dilatation of dry air] but practically applies another [the 
dilatation of mercury]. 

The preceding experiment also serves another purpose. 
For the following determinations it was necessary to know 
the coefficient of absolute dilatation of the glass reservoir of 
the dilatometer. This number is easily calculated from the 
last column of the table 1 series a & b. If 

q denotes the' coefficient of absolute dilatation of mercury, 
p » > » » apparent > » > 

g > > > » cubic dilatation of glass, 

then 

yJ being a constant (see last column of table 1, a <fc b), the 
value of g depends upon what number is substituted for q. 
Here another great inconvenience arises from the uncertainty 
of the absolute coefficient of expansion of mercury at 0° and 
lower temperatures. According to Regna ulfs determinations 

q =0.00017905 at 0°. 
According to Wullner's recalculation of Regnault's experi- 
ments, it ought to be 



VEOÄ-EXPEDITlOSESa VETEN8KAI>LIG A ARBETES'. 261 

q =0.00018116 

in the first case g is = 0.00002753 [q:=0.oooi7905 Reg.] 
> » second g > =0.00002974 [q = 0.oooi8ii6 WuUn.] 
This uncertainty, which does not amount to more than 
0.00000221, will perhaps seem to be verv unimportant but would 
indeed be most fatal, if it was not neutralized to a great degree 
by a stratagem in the method. An easy calculation shows 
that the influence, which this uncertainty, as to the roal coeffi- 
cient of expansion of mercury, excercises upon the final result, 
is in some cases about 5 to 10 times greater than the distur- 
bance caused by unavoidable errors of observation. I think, 
that the original number O.00017905 of Regna uU represents the 
average coefBcient of dilatation of mercury below zero more 
closely than O.oooieiie. Therefore the foUowing results are cal- 
culated by means of the constants 

q = 0.00017905 g = 0.00002753 

The volumes of pure waier and ice are also calculated by 
means of 

q = O.OOOISUG g = 0.00002974 

to facilitate the comparison with the calculations of Plucker 
and Geissler, which are founded upon a similar asfeump- 
tion. * In both cases the values of q and g are supposed to 
be constant within the teraperatures of observation. 

This assumption is of course not correct, but is an almost 
unavoidable consequence of the prevailing uncertainty as to 
the real dilatation of mercury ^ at low temperatures and from 
the chosen standard of temperature, which involves: 

q — g = constant 
from which it follows, that the variations of q and g must 
be equal. The value of g being only Ve of q, it follows, that 
the expansion of glass varies 6 times more rapidly than that 
of mercury. In order to avoid the application of this conse- 
quence, which is hardly acceptable, if q is supposed to vary 
below zero in the ratio given by the formulae, I have sup- 
posed both q and g to remain constant and consequently to 

> q = O.00018OS8. 

' In the course of this research the author haa gained the conviction, 
that the dilatation of mercury below zero is not exactly represen ted by the 
formulae and the coefficients given by Regnault a. O. for higher tempera- 
tures, and that this subject highly necds a repeated experimental research. 
The alteration in the coefficient of dilatation, which begins to appear on 
approaching the point of solidification of mercury, is the real cause of the 
discrepancy between the air-thermometer and the mercury thermometers. 
The author hopes to retum to this subject in a futurc paper. 



262 PETTEltSSOK. OK WATBR AKD ICE. 



denote the average coefficients of expansion of mercury and 
glass. 

In the case, that q should be experimentally determined 
with exactness for temperatures below zero, all the elements 
are at hand for a recalculation of the following results. 

B. Measurements of volume. 

These are made by means of the dilatometer represented 
by fig. 2 on plate 20 in the following way. The reservoir B is 
filled to '/a with mercury and cautiously heated, until the air 
adhering to the surface of the glass, in contact with the mer- 
cury, has escaped. Wlien the last traces of air are removed, 
and a real ebullition of mercury seems to begin, the stopcock 
d is closed and the flame allowed to sweep the upper part of 
B. The pressure of the heated air and the mercury vapour 
makes the hot mercury rise in the capillary stem of the dila- 
tometer and flll the side tubes b and c and the upper reser- 
voir A. The volume of the mercury, which remains in B, 
must not exceed */io of the space of the reservoir. Then the 
stopcocks a, b and c are shut and the flame removed from 
B to C, the water of which is heated to boiling. The stopcock 
d is opened, and a jet of hot water passes from C to B, on * 
account of the rarefied air in the refeervoir. When B is half 
filled with water, a separate flame is applied to it, and the 
water in B and C is assiduously boiled, until every trace of air 
is removed. If B is allowed to cool, it is rapidly filled with 
air-free water from C, which is still kept boiling. When the 
temperature of the water in B has sunk to about 30"* or 35° C, 
the capillary tube of the dilatometer is made to dip in the 
mercury, which covers the bottom of C, and then, on farther 
cooling, a tiny column of mercury enters the capiliary tube 
in the manner shown in fig. 2. The stopcock d is shut, a is 
opened, and the operation of filling the instrument with water 
is completed. 

If the dilatometer in this condition is combined with a 
calibrated scale-tube, the whole dilatation of water, from its 
boiling to far below its freezing point, can be easily deter- 
mined, but if also the change of volume by freezing and the 
dilatation of the frozen water must be ascertained, which was 
the case in my experiments, another preparatory operation, 
which requires the greatest caution, is necessary. 

The freezing of the water in the dilatometer must be con- 



v EGA 'EXPEDITIONEN 8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 263 



■ducted very slowly from the upper part downwards, until the 
whole luass is transformed into a cylinder of ice. The ten- 
dency of the ice to form at the surface of the mercury, which 
on account of its superior conductivity is cooler than the 
glass, must be prevented by keeping the nether part of the 
instrument isolated with cotton. * The operation is best per- 
formed on a cold winter day, by placing the instrument in a 
snowdrift or exposing it to the free air. The freezing process 
is introduced from above, by surrounding the capillary tube 
with snow and a few cry stals of CaCU + 6aq. Ordinarily the 
formation of the whole cylinder lasted 6 to 8 hours. This 
<iylinder was without a single bubble of air and entirely trans- 
parent, if the instrument was filled with pure water '-^ and all 
operations correctly performed. The ice from salt water is 
somewhat opaque and shows a radial structure. 

Afterwards the dilatometer is either dipped for a moment 
in water of +10'* or + 15° C or warmed by the hand, until 
the outer layer of ice, nearest to the glass, is melted, then the 
stopcock d is opened. The pressure of the mercury makes a 
thin film of metal ascend between the glass and the compact 
ice cylinder in the reservoir, which will thus be surrounded 
by an envelope of mercury. The melted ice leaves the instru- 
ment by the capillary tube. If this operation is conducted 
with address, the ice will be almost completely enveloped with 
a metallic rind and only be visible from without as a narrow 
«tripe, where the ice cylinder touches the glass, (see plate 20). 

Finally the stopcock d is shut and the dilatometer placed 
in an iron vessel, filled with mercury. An iron hook is fixed 
in the bottom, which keeps the reservoir and a part of the 
stem and the capillary tube of the dilatometer immersed in 
the fluid, which is constantly stirred by an iron paddle. A 
thermometer is placed beside the reservoir, and a calibrated 
scale-tube is joined to the dilatometer at c. Outside the vessel 
a cooling mixture of snow and NnCl is applied, which makes 
the temperature of the mercury sink very slowly. 

When an observation is to be made, the regular sinking 
of the temperature in the mercury vessel is compensated by 



* This part of the experiment requires the constant watchfulness of 
the experimentalist. 

* In this case the danger of bursting is infinite)y greater than other- 
wise, on account of the extreme hardness of absolutely pure ice. Ice from 
«alt water is much weaker and seldom causes the bursting of the glass 
reservoir. 



264 PETTERaSON, On WATER and 20E, 

means of a test tube filled with warm water, which is dipped 
in the fluid. If the quantity of mercurjr is large [about 7 or 
8 kilogrammes], and the stirrer is vigorously moved, the index 
of the thermometer can be kept almost stationary by means 
of this artifice, * with exception of a few oscillations, which 
only at very low temperatures amount to (y.io C but ordina- 
rily do not exceed (y.os C. On account of the large capacity 
of the dilatometer, the oscillations of the mercury index of its 
scale-tube are not perceptible, the meniscus moves very rega- 
larly över the usual number of millimetres (30 unto 50) for 
every centigrade degree and then, two minutes after the thermo- 
meter has indicated the state of equilibrium of temperature in 
the mercury bath, ättains a fixed position without any oscilla- 
tions. ^ The excellent conductivity of air-free ice, which is 
surrounded by a metallic rind, is indeed surprising. In the 
vicinity of the melting point, however, the behavior of the ice 
is totally changed. In the next chapter it will be proved, that 
at these temperatures a rapid change of the volume of the ice 
takes place. Immediately below the melting point the abnormal 
change of volume increases enormousl3% and simultaneously 
the index of the dilatometer becomes extremely sensitive to 
slight oscillations of temperature. Happily, it is an easy task 
to maintain the temperature absolutely constant for a long 
time in this case, because we may dispense with the cooling 
mixture, provided that the temperature of the air in the room 
is kept a few degrees below zero. Then, by repeated introduc- 
tion of a warm body in the mercury bath, we may compen- 
sate the slight loss of heat, suffered by conduction or radia- 
tion, and approach the real melting point by regular observa- 
tions unto 0°.o2 or O^.oi C. 

The dilatation of the frozen water being ascertained by 
one or two series of observations between — 18° and the mel- 
ting point, it remains to determine the change of volume by 
the melting of the ice and the expansion of the liquid water. 
For this purpose b is made to dip in a cup containing a 
weighed quantity of mercury, c is shut, b is opened and the 
temperature of the mercury bath raised above the melting- 
point of the ice. After several hours the instrument is allowed 



' The operation, like most of these experiments, requires theaidofan 
assistant, who with a magnifying glass reads off the scale-tube of the dila- 
tometer, while the experimentor regulates the temperature and obserres 
the thermometer with a kathetometer. 

' The temperature was of course kept constant much longer. 



VEOA-EXPEDITIOSBSa VBTESBKAFLiaA ARBETEH. ■'»>> 

to assume its original temperatnre, ana the contraction of vol- 
ume caused by the melting process is determined by weighing 
the remaining quantity of mercury in the cap. Afterwarda b 
is shut, c is opened again, and the expansion of the liqnid 
for every centigrade degree measured by means of the acale- 
tube as before. But in this case the dilatometer needs much 
more time [6 to 8 minutes] to attaia a uniform temperatnre 
throughout its whole mäss than before. Therefore the time of 
cach observation must be considerably prolonged [20 to 25 
minutesj. 



When the volumetric determinations are completely fin- 
isbed, the instrument is taken from the mercury bath and 
placed in melting snow for a couple of hours. The superfluous 
mercury iu the reservoir is removed, so that the dilatometer 
is filled exactly to the stopcocks a and c with mercury (and 
water) of 0^ C. Afterwards it is cleaned and weighed at ordi- 
nary temperatnre. The mercury is collected and weighed 
separately. 

The results are calculatcd in the following way. • From A, 
B and downwards the instrument is iramersed in the mercury- 
bath and partakes of its variations of temperature. The volume 

' 6ee the preceding figure. 



266 PETTERSSON, OS WATBH AND ICE. 



by zero of this part [the reservoir and stem] is denoted by L. 
Let Q be the volume of the mercury in the reservoir, the ca- 
pillary and the stem unto A and B. The stånd of the mercury 
column in the scale-tube at zero is 0. When the temperature 
of the mercury bath has risen t degrees above zero, the mercury 
index is supposed to have moved f millimetres. If the tem- 
perature rises to ti degrees, the mercury index will indicate 
fl millimetres. The scale-tube is supposed to possess the tem- 
perature of the room, which was regulated so as never to varv 
more than from 2 to 4 degrees from zero, and the mercury 
columns measured in the experiments are reduced to zero. I 
think this calculation, which is almost without any influence 
upon the results, may be safely omitted in the foUowing for- 
mulse. 

q is the coefficient of absolute dilatation of mercury 

g the coefficient of absolute dilatation of glass [see p. 261] 

x the total dilatation of the water between O"" and t° 

xi » total » » » » » 0° > ti° 

p » volume in cc. corresponding to / m.m. 

pi > » ^ » > ^ fy * 

W is the volume in cub-centim. at O"" of the water in the in- 
strument. Then suppose the temperature of the instrument 
to rise from 0° to t° In this case 

(1) ...: x = [Lg-Qq] t + p + pqt . 

and if the temperature rises from 0° to ti*^, 

(2) xi = [Lg — Qq] ti + pi +piqt,. 

By subtraction of (1) from (2) we obtain : 

xi — X = [Lg — Qq] (ti — t) + pi — p + (piti — pt) q 

ra\ Xj — x j ^ , Pi — P , Piti — pt 

(3) j—^ = hg-Qq + j—^ + q -fcTzrr- 

The coefficient of expansion >w> of water between t*' and 
ti^ referred to the unit of volume at O"* will be 

T r\ I Pi — P I Piti— pt 

(4) ,v^ Lg^Qq+^p;^ + q-^^3T- 

W 

This formula also holds good below zero, whether the water 
in the instrument is frozen or liquid. The standard unit in 
either case is the cub. centim. of liquid water at zero. Only 
in the case of pure ice another unit of volume is also intro- 
duced, viz. the cub. centim. of the ice at its melting point. In 
the case of ice from salt or brackish water this calculus be- 



VEGA- EXPEDIT TONENS VETENSKAPLIGA AU B ET EN. 267 

comes impossible, because the i^ from such water has no definite 

volume at its mélting point. * 

We may simplify the calculation without the least injury 

to the exactness of the results, by assuming pi = p in the 

quotient 

Piti — pt 

<1 tx-t 

for temperatures not exceeding the limits — 10* and + 10° C. 
The formula (4) then becomes 



(P) w = 



Lg-Qq + qpi + f;^ 



W 

It is self-evident, that instead of the volumes L, Q, p, pi, W 
we may as well substitute in the formula the weights of the 
corresponding quantities of mercury. 

On page 261 I have alluded to the grave inconvenience, 
which the uncertainty of the real value of the coefficient of 
expansion of mercury involves. I will now try to show, how 
the errors arising from this deficiency in the present state of 
Science can be counterbalanced and for a great part eliminated 
/rom the results by a special arrangement. 

The quantities dependent upon the value ascribed to q in 
formula (5) are 

Lg— Qq 
and 

The latter quantity is almost devoid of influence upon the 
result, on account of its smallness. We may also reduce the 
influence of the former considerably by selecting the quanti- 
ties of mercury and of water so, that 

Lg -^ Qq = 0. 
In this case the quantity 

Pi — P 
ti — t' 

which is independant of q and can be determined by direct 
observations with great exactness, will be predominating in 
the result, and the influence of erroneous assumptions of the 
values of q and g will be immaterial. ^ 

In the series of determinations of the volumes of the 
frozen water I, A given in chapter 3 

' This fact (hitherto unnoticed) is the reason, why I have referred the 
coefficients of dilatation to the quantity of liquid (instead of solid) water 
contained in 1 cc. at O'' C. 

* It must be remembered, that the values of q and g are dependent on 
each other and must vary in the same sense. 



268 PBTTEB880S, OK WATBR AND iCR, 






Lg — Qq = — 0.0004598 jj = — 0.0008776 YVölln 

•qpi =0.0000042 cc. 



and 



tt = - 4n 
t =-3''/ 



^ _l =0.006698 CC. 

w = 0.0001740 [Reg] .... w = 0.0001762 [Wiilln] 



Difference = 1.2 %. 

But it must be observed, that afterwards, when the volumes 
of the liquid are determined with the same instrument, the^ 
relation 

Lg — Qq = — 0.0004598 etc. . . . 

holds good no longer. The volume of the water is diminished 
by the melting, and consequently the volume of mercury in 
the instrument is no longer Q but Qi. The above values for 
liquid water then become 

Lg — Qiq = — 0.0010409 ^ . . . . = 0.0009654 ^fliJn 

qpi = 0.000000 

ti = — r\ pi — p ^ 

t = oo[--j;—J- = — 0.0017132 

w = — 0.0000767 [Reg] w = — 0.0000748 [WuIIh] 

Difference = 2.5 %, 

If the dilatometer is thus adjusted, so that for frozen water 

Lg — Qq = O (or nearly 0), 

it will perform its fUnctions under more unfavorable ' circum- 
stances, if afterwards applied to determine the expansion of 
the liquid water formed by melting of the ice. 

The change of volume caused by the melting process is 
naturally independent of all irregularities of this kind, be- 
cause the instrument is brought back again to its original 
temperature after the melting is finished. The operation of 
melting may therefore be considered to be accomplished at 
constant temperature. 

The principle of the artifice just described was originally 
invented by Plöcker and Geissler. 

C. Determination of the latent heat of water. 

The method invented for this purpose is minutely de- 
scribed in Journ. f. prakt. chem. [2] Bd. 24 p. 151 and must 

• I have chosen here the must unfavorable example, which can occur, 
viz. the determination of the dilatation between O" and — 1**. 



VEGA' EXPEDITION ENS VETENSKAPLIGA AU B ET EN, 269 

therefore be mentioned very briefly here. A glass tube of the 
^hape shown in fig. 1 on plate 20 is filled wiih water and 
placed in an iron calorimeter containing a weighed quantity of 
mercury. The calorimeter is protected from tBe eondensing 
humidity of the air by means of an enelosing cylinder of metal. 
The air enclosed between the calorimeter and the envelope is 
tept dry by means of conc. sulphuric acid. The calorimeter 
rests upon three points of ivory and is nowhere in contact 
with the metallic capsule. The capsule being cooled from 
without by means of a freezing mixture of snow *and NaCl, 
the temperature of the calorimeter slowly sinks by radiation to 
— 6° or — 8° C. During the whole time (the experiment ordi- 
narily lasts 6 or 7 hours) the mercury is constantly stirred 
and the temperature observed every half minute, as soon 
as it has approached IV2 or 2 degrees from the appointed 
temperature of solidification, which the experimentor is at 
liberty to fix beforehand, according to bis pleasure. When 
the temperature has sunk sufficiently, an assistant introduces 
z, thin thread of glass, which has been brought in contact 
with a snow flake, into the stem of the tube, the water of 
which is then immediately transformed into ice. The solidi- 
fication is at — 6° or — 8"* C almost instantaneous : a sudden 
crack is heard, the tube is broken into pieces, which are kept 
below the surface of the mercury in the calorimeter by a 
network of iron. The latent heat developed by the freezing 
of the water is measured by the rise of temperature observed 
by means of a kathetometer on the Geissler thermometer Gu. 
On account of the excellent conductivity of mercury relatively 
to the fluids ordinarily employed in calorimetric experiments, 
the equilibrium of temperature is established in a very short 
time and the curves representing the loss of heat by radiation 
•can be constructed with the utmost regularity. 

It will occur to the reader, that this method gives the 
latent heat of the fluid enclosed in the spiral by a tempera- 
ture some degrees below its ordinary melting point. Accor- 
ding to the law of Person the latent heat will vary a little 
with the temperature of freezing, variations, which may be 
^alculated from the difference of the specific heat in the liquid 
and solid state. Let r denote the latent heat at the ordinary 



* In tbe Journal f. prakt. Ohem., where an illustration of the progress 
is inserted, the author has published his determ i nations of the latent heat 
of phosphorus at different temi>erature8 below its real melting point. 



270 



PETTERSSON, OK WÅTER AND ICE. 



inelting point, Ci the specific heat of the solid, c of the liquid 
body, then the variation in the latent heat may be expressed by 

dr 

According to Person the specific heat of ice is half of that 
of the water, then 

^=—0.5 

i.e. the latent heat of water will be found O.5 calory smaller 
for every centigrade degree below zero. 

By the calorimetric method just described these varia- 
tions, predicted by theory, can be experimentally verified. The 
experiments relating to pure water are published in the Ofvers. 
K. V. A. Förhandl. 1878. It now remainö to be seen, if salt 
teater by freezing shows any remarkable anomaly with regard 
to its latent heat. Chapter 6 will be reserved for this subject^ 



D. Determinations of freezing points and specific 

gravity etc. 

The freezing point of each water was first roughly ascer- 
tained by a preliminary experiment with an ordinary thermom- 
eter. Afterwards a considerable quantity was slowly cooled 
to about 0°.2 or CT.s C below its normal freezing point, then a 
crvstal of snow was thrown into the beaker and the maximum 
of t^mperature observed bj* means of a Geissler thermometer. 
During the whole process the water was constantly mixed. 

The following table shows the relation between the specific 
weights and the freezing points of different kinds of sea-water 

a - speo. gravity at^j^ J<r r = freezing point Jr -j— 

l.OäTl j 1".S95 I 

i^ 0.0»»2T I 0^1S 0.015» 

1.1244 I — r.TlS ' 

J 0.OO96 j 0°.6d 0.01 3» 

1.014S ^ 1^«>25 



M 



I 0.""i26 



0^.115 . 0.0148 



l.'122 ' -r— 0."S5 

I 0.«ois I 0\iS5 — O.oisa 

l.-l..»4 I — o .715 v 

I 0.-03 I 



1. 41 ( — 0.2T j 



0\445 0.0141 



medium = — 0.014» 



VMGA'EX2*KDITJ0NEN8 VSTKNSKAPLJOA AJIBETRS, 



271 



i.e. an increase of O.ooou in the spec. gravity of sea-water 
makes its freezing point sink 0^ol C. We might therefore judge 
with sufficient accuracy of the specific gravity and the percen- 
tage of salt in sea-water from its freezing point, if determined 
under due precautions with a sensible thermometer. 

All determinations of specific gravity were made with the 
Sprengel pycnometer. 



CHAPTER 3. 

On pure water. 

Ermann* aud Kopp*, in their celebrated researches on 
the volumes of solid and liquid bodies, first called attention 
to the fact, that solids are sometimes liable to irregularities 
of volume in the vicinity of their meltiug point. Thus, for 
example, the volume of sulphur was found (by Kopp) to in- 
crease extraordinarily from + 70"* C upwards. The melting 
process, which ordinarily is confined to a fixed teraperature, 
here may be considered to begin more than 40 centigrades 
below the ordinary melting point. Other bodies, for example, 
phosphorus and ice, did not show any similar irregularity. 
Neither Plucker and Geissler, nor the author and H. Lar- 
son were able to discover any signs of premature melting of 
pure ice below zero. The cause of the anomaly of sulphur 
and still more of selenium is ordinarily attributed to the for- 
mation of allotropic modifications of these elements. Also in 
the case of compound bodies, as, for example, wax, stearine 
etc. showing similar properties, this explanation is commonly 
adopted. I think, however, that in some cases another inter- 
pretation may be possible. 

From vny previous experiments on the thermic and vo- 
lumetric properties of the hydrates of acetic and formic acid 
I had learned, that the whole melting process of a solid body 
may be essentially altered, in case a slight quantity of another 
substance is present, tvhich is capable of entering into solution 
with the liquid body. I found that traces of water, too slight 
to be detected by any chemical analysis, are able to disturb 

« Pogg. Ann. IX. 

3 Liebig'8 Ann. XGIII. 



272 PETTERSSON, OK WATER AKD ICE, 



the regular expansion of the solid hyd råtes HCOOH and 
CHjCOOH for many degrees below their melting point. The 
considerable change of volume accompanying the melting pro- 
cess of these compounds then begins at a premature stage 
of temperature and gradually increases, until the whole mäss 
is transformed into the liquid state. 

In the same degree that the acetic acid was purified from 
adhering traces of water, these signs of premature melting 
rapidly diminislied, and the curve of regular expansion of 
volume began to extend to the vicinity of the real melting 
point, but nevertheless the purest hyd råte, which I eould 
prepare by repeated distillation and crystallisation from 10 
kilogrammes of ordinary acid. ^acet. puriss. did not show a 
sudden transition, at any definite temperature, of the specific 
volume of the solid into that of the liquid substance. I there- 
fore suspected, that a slight trace of foreign substances would 
cause a similar anomaly in the melting-process of the ice, to 
that, which a trace of water occasions in the behavior of the 
solid acetic or formic hy dra te; and that the negative results, 
hitherto obtained by Pliicker and Geissler as well as by 
myself, were due to the. absolute purity of the water. I resolved 
first to try ordinary distilled water from one of the glass reser- 
voirs of the laboratory. The water bad been kept there more 
than a week, protected from dust etc, but in communication 
with the air of the laboratory room. Silver nitrate and chlorid 
of mercury with carbonate of sodium occasioned a faint opalisa- 
tion in the fluid; other agencies were powerless. A dröp of 
the water, cautiously evaporated ön a glass plate, left a visible 
residue. I concluded that, with the exception of slight traces 
of ammonium salts and of chlorine,* the water was pure. The 
volumes of ice from this sample of water are recorded in table 
III. In the vicinity of the melting point the ice shows a re- 
markable contraction of volume, ' which seems to begin already 



* This fact recalls to our mind the old hypothesis, once supported by 
Musohenbroek and de Mal r an, that the ice expands its volume, when 
cooled, and contracts, on being heated. Although this opinion was refuteil 
by the experiments of Placidus Heinrich already in the begin ning of 
this century, it was revived by Petzholdt in 1843, who tried to explain the 
movement of the glaciers by the dilatation of the ice, cansed by the winter 
cold, and its contraction by the heat of the summer. 

In onier to corroborate his theory, Petzholdt determined the expan- 
sion of ice by weighing a silver bottio filled with pure frazen water in ether 
at different temperatures (from —2*' to —SR**) below zero. In fact the 
coefficient of expansion was found to be negative at all temperatiires. 



VEOA-EXPEDITIONKNa VETKNaKAPLIGA ARBETEN. 273 



at — O^.ss c. Still more easily this contraction may be foUowed 
by the deflection of the curve III (marked with red) on plate 22. 
I next proceeded to the examination of entirely pure 
water, prepared by repeated distillation of water from the well 
of St. Eric in Upsala, which according to the analyses of Prof. 
Almén gives the purest drinking water in Sweden. Two sepa- 
rate experiments were made with such water. The volumes 
of the ice are found in tables I & II and are graphically re- 
presented in plate * 22 by the red curves I & II. These meas- 
urements were taken with two different dilatometers, hut this 
circumstance will hardly suffice to account for the marked 
discrepancy of the curves of volumes. The real cause seems 
to be, that in experiment II the water was boiled for more 
than an hour by the operation of filling the instrument and 
therefore has dissolved a trace of the substance of the glass 
reservoir. In experiment I, which I undertook last of all, I 
purposely restricted the boiling operation to the least possible 
time. Still the inflection of curve I on plate 21 & 22 clearly 
shows, that the purest water, which can be employed in dila- 
tometric experiments, also contracts its volume before melting. 

j». . . . Bei Abnahme der Temperatur fand stets eine Ausdehnang und 
bei Zunahme der Temperatar stets eine Zasammenziehung statt, and zwar 
ergab slch, wenn die Längenausdehnung bei — 1** B = 1 gesetzt wird, 

die lineare Ausdebnung im mittel fQr Erkältung iim l^^R 
in d..2ten Versuchsreihe, bei Erkält. v. — 2''R bis — 7**.ö R zu O.ooose.. 

♦ 1 3ten > » » > >— 2°»»— 7"»» O.ooo4o . . 

• » 4ten > > » » » — 2**»» — 8"»» O.ooosr . . 
etc...» [Beiträge zur Geognosie von Tyrol, Leipz. 1848]. 

If Petzholdt had employed ice from salt water in bis experiments, 
we woald find no difficulty in explaining the negative coefficient of expansion. 
In cbapter 4 we will meet with some specimens of sea ice, which show 
verv considerable contractions, when cooled. But as he asserts, that the ice 
of bis experiments was formed from pure water (»luftfreies destillirtes 
Wasser»), which does not show any abnormal contraction below — O**. a C, 
we must admit the justness of the remark of Brunner, who in 1845 re- 
peated the experiments of Petzholdt and found the coefficient of expan- 
sion of ice to be positive and greater than that of any other solid : 

»TI résulte don c de mes expériences, que la glace se contracte par le 
froid, ainsi que les autres corps solides, ce qui est directement opposé aux 
observations de Mr. Petzholdt» (Bibliothéque universelle de Geneve T. LVI). 

Notwithstanding this, some of the observations of Petzholdt on gla- 
ciers highly merit our attentlon. If we confine the application of bis theorj' 
to those limits, where a contraction by heat really taltes place in the glacier- 
ice, i. e. to temperatures in the immediate tncinity of zero, we certainly can 
not deny, that this phenomenon must have something to do with the move- 
ment of the glaciers. 

* For the sake of distinctness the curve II is Icft out in plate 21. 

18 



274 



rSTTEB8S0N, ON WATER AND JOB. 



Table I, i 



o 

Specific gravity of the icc at -rr^ = 0.91686 



L 

Q 
w 



49.1 

10. 1 % 

3902; 
35-7a 



Therm. Gu freez. p. — 


+ o\39 C 




q •=■ 0.00017905 HegJ 


» Gm » 


» — • 


-1- 0'.20 c 




g — 0.00002753 


I normal mm. corr. — 0.0002312 cc. 


Lg = 0.0013389 Qq = o 


.001 8 1 88 


f c. 

uncorr. 


f C. 

corr. 


Scale-tabe 


Total expaarioa of 


Cocfficieat of cxpBsiei 


mm. oorr. 


oc. corr. 


I cc. icc 

aio» 


r cc. waior 
ato» 


yxoxv. z cc icc 
ato» 


unit t <■"-■ •'^ 


+ 0-.37 


— 0*j02 












».•■>•-•• ' • 


+ o°.36 
+ o'.a4 
+ o'.i9 


— o'.03 

- 0-.I5 


— I 


+ 0.58 


0.000231 



— o.ooooo6o{ 

— 0.0000014 


— aooooo65 

— aoooooi5 


— 0000604 

— 0.00001 1 
+ 0.000056 


— 0.00005^ 

— 0,00001 

-f O.O00C61 


— .20 


0.000134 


•f- 0.0000020 


-^ 0.0000031 


+ o'.09 


— o*.3o 


2.51 


0.000580 


0.0000136 


0.0000149 


0.000136 


aoooil 


— o'.oi 


— o°.40 


2.30 


0.000531 


0.0000124 


0.0000135 


0.000124 


0.00013 


o^6I 


— 0^.50 


2.32 


0.000536 
0.002938 


aooooi25 


aooooi37 


0.000125 
0.000138 


0.00015 

O.OOClJ 


— I .00 


12.71 


0.0000094 


0.0000757 


- I^6I 


— 2*.0O 


26.87 


0.006212 


0.0001474 


0.0001608 


0000147 


o.oooifi 


— 2'.6l 


- 3'.oo 


26.96 


0.006233 


0.0001477 


0.0001611 


0.000147 


O.000ltl 


- 3".6i 


- 4^oo 


28.97 


0.006698 


aoooi594 


0.0001740 


0.000159 


o.oocr- 


— 5'.6i 


— 6\oo 


57.00 


0.01 2 1 78 


0.0003135 


0.0003420 


0000156 


o.oociri 


6\6i 


— 7\oo 


28.80 


0.006658 


0.0001590 


0.0001734 


0.000159 


0.00c »r. 


— 8*.8o 


a 

— 9 .00 


57.71 


0.013343 


0.0003173 


0.0003461 


0.000158 


0.00C1:; 


9'.8o 


— io*.oo 


28.60 


0.0066 1 2 


0.0001570 


0.0001713 


0.000157 


0.0001: 


— i6'.8o 


— i7*.oo 


"93-74 


0.044794 


0.0010598 


0.0011559 


0.00015 1 


0.00CI6 


— i7".8o 


— i8\oo 


27.01 


0.006244 


aoooi479 


0.0001605 


0.000147 


O.OCOItt 


1 








D e t e r m i 


n a t 1 9 


-o^jt-xf.Z — 0'— l8'l 


495" 
51841 


0.114473 
0. 1 1986 






O.OOOI51 
0.000147 


O.OOOlOl 


-o-.a-iS^.g 


— 0*— 19" 






o.oooit. 



VEQÄ-EXPEDITIOSXVS VSTENSKAPLia A ARBETES, 



275 



lire w^ater (ice). 



at o 

^ » (ice) 
» 3 (water) 



Chsmge of Voluxne by melting between 
Calculated per i cc of water at 
Volume of i cc of water, as ice at 



— o*'.03 C and o" = 3.24468 cc 
o" = 0.090686 cc 

— o*.03 C = 1.090686 cc 



Lg - Qq = 
— 0.0004598 



Voliise at t^ ef 



r 4. c ice 

at '.' 



0000000 

000006 



,000007 

999990 
999978 
999965 
999896 

999749 
999601 

999441 
999128 

1998969 
•998651 
L998494 

•■997435 
•.997287 



f c o n t 

>-907288 

>-997o63 



I oc water 
at o** 



0906794 

090686 

090688 

090685 

090670 

090656 

090642 

090^67 

090406 

090245 
090071 

089729 

089555 
089209 

089038 

087882 

087721 



r o 1 
.087728 

.087585 



Lg = 0.0014627 



q == O.000181 16 .[Wiilln.] 
g = 0.00002974 

Qq = 0.001 8403 ^^^^j^e 



T«tel ezpaa««a of 



I cc loe 

at 0° 



— 0.{ 

— O.OOOOOII 
-|- 0.0000029 

0.0000139 
00000126 
0.0000127 
0.0000704 
00001495 
0.0001500 
O.OOOI614 
0.0003177 
0.0001609 
00003216 
0.0001592 
0.0010745 
0.0001493 



X cc water 
at o** 



Cocfficieat of expaaston 



unit: X cc ice 

at o*» 



unicicc water 
at o" 



— 0.0000065 

— 0.0000012 
+ 0.0000032 

0.000015 1 
0.0000138 
0.0000139 
0.0000768 
0.0001630 
0.0001636 
0.0001762 

oxxx>3466 
0.0001755 
0.0003507 
0.0001736 
0.001 1720 
0.0001628 



— o.ooo6o2 

— 0.000009 
-(- 0.000059 

0.000139 
0.000126 
0.000127 
0.000140 
0.000149 
0.000150 
0.000161 
0.000158 
0.000160 
0.000160 
0.000159 
0.000153 
0.000149 



— 0000656 

— OOOOOIO 

-f- 0.000064 
0.0001 5 1 
0.000138 
0000139 
o.oooi 53 
0.000163 
0.000163 
0.000176 
0.000173 
0.000175 
0.000175 
0.000173 
0.000167 
0.000162 



Volame a' 



X cc ice 
at o® 



1. 0000000 

1.000006 

1.000007 

1.000004 

0.999990 

0.999976 

0999963 
0.9998193 
0.999744 
0.999594 

0.999433 
0.999115 

0.998954 
0.998632 

0.998473 

0.997399 
0.997249 



0.000152 
0.000151 



0.000166 
0.000165 



0.997250 
0.997122 



t« of 



oc water 

at o" 



.0906795 
^090686 

x>9o687 
.090684 
.090669 
.090655 
.090641 
.090564 
.090401 
.090238 
.090061 
.089715 

.089539 
.089188 
.089015 

.087843 
.087680 



1.087680 
1.087541 



276 



PKTTBR880N, OK WATSR AND ICE. 



Table I, B. Pure water (liquid), 

L = 49.1S40 cc at o'' c 
Qi = 13.4029 t » » » 

Wj = 357811 » » » » 



Therm. Gu freez. p. = + ©."jg C 
» Gi » » =-f ©."sé C 



I Donnal mm. corr. = 0.0002312 cc. 



q = 0.00017905 [Regn.] 
g =0.00002753 

Lg = 0.0013589 
Qiq = 0.0023998 
Lg = Qiq = — 0.0010409 



q = o.ooot8ll6 [W' 
g = 0.0002974 

Lg = 0.00146273 
Qiq = 0.0024281 
Lg — Qiq = —Oj 



f C. 

unoorr. 



t° C. 

corr. 



Scale-tehc 



mm. corr* 



— 3".6i 

— 2".6l 

— i\6i 

— o*.6i 
+ o'.39 
+ i'.39 
+ 2'-39 
+ 3^39 
+ 4'.39 
+ 5*.56 
+ 6-.56 

+ 7'.56 
+ 8'.56 
+ 9'.56 
+ »o'.56 

+ i2'.56 

+ I3^S6 

I + I4^56 



— 4 .00 

— 3'-oo 

— 2*.00 

— I ".00 

O 

I 

+ i*.ooi 
+ 2'.oo! 

+ 3'.oo; 

+ 4'.ool 
+ 5'.oo 

+ 6^oo! 

+ 7'.oo 
+ 8'.oo 
+ 9'.oo 
+ 10" .00 

+ ll^.OO 
+ I2''.00 

+ i3'-oo 
+ I4'.oo 
+ i5'.oo 



— 15,04 

— 12.57 

— 10.26 

— 741 

— 4.68 

— 1.56 
+ 0.38 

336 
5.28 
7.89 

9,95 
12.10 

»4.63 
16.28 
19.00 
20.79 
21.81 

239* 
26.20 



cc. corr* 



C«efflc. of exy. 

unh: I cc. water 
at o" 



0.003477 

0.002906 

0.002372 

0.0017 13 

0.001067 

0.000360 

0.000087 

0.000776 

0.001220 

0.001824 

0.002300 

0.002797 

000338 

0.003764 

0.004392 

aoo48o6 
aoo5042 
0.005528 
0.006057 



— 0.000126 

— 0.0001 10 

— OJO00095 

— aoooo76 

— 0.000059 

— 0.000039 

— 0.000026 

— 0.000007 
4-0.000005 

0.000021 
0.000035 
0.000Q49 
0.000065 
0.000076 
0.000094 
0.000105 
0.000112 
0.000125 
0.000140 



Yolmae at t* of Coefficof cx^ 



X cc water 

at ©• 



unic I o:, 
at 0° 



ter 



at t 



1.000408 
1.000282 
1.000172 
1.000076 
1.000000 
0.999940 
0.999901 

0.999874 
0.999867 

0.999872 

0.999894 

0.9999*9 

0.999978 
I.OOOQ44 

1.000120 

1.000214 

1.000320 

1.000433 

1.000559 

1.000699 



— OXXX>I24 

— o.oooto8 

— 0.000093 

— 0.000074^ 

— 0.000057 

— 0.000037 

— 0.000024 

— 0.000005 
-l- 0.000007 

0.000024 
0.000037 
0.000051 
0000067 
0.000078 
0.000096 
0.000107 
0.000114 
0.000128 
0.000142 



- 3'.6ii— 4.00 

+ o'.39 o' 

-f 12\56, -f 12' 

+ 0-.56 o'\ 
+ 13^-56 +13'/ I 



D e t e r m i n a t i o n s of c o n t r o 1 

1.000408 
1.000000 
1.000325 

1.000444 




0.0000271, 



126.99, 



0.0000341, 



0.0000292 
0.0000362 



0.999942 

0.9999051 
0.999S81 

0.999875 

0.9998S3 

0.999907 
0.999944 
0.999995 
1.000063 

1.000141 
1.00023S 

1.000345 
1.0OQ460 

1.0005$$ 

1.000751 



1.000399 
t. 000000 

1.000350 

1. 00047 1 



VKGA'BXPEDITIO»ENS VKTSN8KAPLIGÅ ÄRBBTEN. 277 

Every substance, as a rule, ought to expand its volume 
when heated and contract it oq cooling. Every exception to 
this rule either in the apparent or in the real change of vo- 
lume is in this and subsequent tables denoted by the sign — . 

As starting-point for my dilatometric experiments ^ I have 
always chosen O* C. The reason is obvious. This temperature 
can be maintained steady as long as you please, if the appa- 
ratus are surrounded with pure snow moistened with distilled 
water. I consider it to be the natural starting-point of all 
practical volumetric investigations, determinations of spee. 
gravity, calibrations etc. Therefore the unit of all volumes 
enumerated in this paper is 1 cc. of the liquid or solid sub- 
stance at (y* C. The specific gravity was always determined 
by the Sprengel pycnometer at (T C but afterwards referred 
to that of pure water at + 4° by calculation. I denote this 

by the sign 

o" 
+7 ^• 

I také a special pleasure in mentioning, that I had the 
advantage of securing the assistance of my former companion 
Mr. Larson in a part of the foregoing and also of the sub- 
sequent series of determinations. At my wish Mr. Larson 
undertook the leading of experiment I and likewise of V in 
the next chapter. With the assistance of Mr. Larson I found 
it possible to take the observations at regular thermometric 
intervals of temperature. 



* In order to give a clear view of the experi mental proceeding, I will 

here enumerate the weighing resulta belonging to I. 

Weight of the mercury, which fiUs the dilatometer entirely 

at O"* O 676.11Ä0 gnn. 

Weight of mercury in the capillary tubes, the stem, stop- 
cocks etc. which are not exposed to changes of tempera- 
ture 7.4186 » 

L 668.7014 grm. 

After the cloee of the experiments the weight of that mer- 
cury, which together with the water filled the instrument 

entirely at O', was found = 189.6»»o grm. 

therefrom to deduct .j 7.4186 > 

Qt 182.22g4 grm. 182.2254 grm. 

Wi 486.4760 grm. 

Weight of mercury imbibed through >b» at melting 44.1144 grm. 



278 



PETTKESBOir, OK WÄTER Altl> ICK, 



Table q 



Q 

w 

W, 



I543J 

49.968 



Therm. Gi freez. p = + o*.35 C 



I mm. corr. = 0.0002312 cc. 



q 

g 



Lg = 0.0019253 



OJOOO17905 Tlega 
0.00002753 

Qq == 0.002763: 



t« 


t" 


uncorr. 


corr. 


C. 


C. 





— o"*.oi 


+ o^32 


— o'.o3 


+ 0^.30 


— o'.o5 


+ o*.ao 


-o-.is 


+ o^Io 


-o";.25 


o' 


- o^35 


— o'.io 


-o^45 


— 0'.20 


-0-.55 


— o\3o 


— o'.65 


— 0*40 


-o\75 


— o\5o 


— 0^.85 


--3°-«> 


- 3^35 


— 4*.oo 


-4^35 


-5^oo 


~ 5^35 


— 6*.oo 


-6'.35 


— 7".oo 


- 7^35 


- 8^.38 


-8\73 


~9^38 


— 9'.73 


— io'.so 


— io\%s 



Scale-tmbc 



Total ezpaasiott 



D.m. corr. 



O 
— 544... 

— 33-43 
1^6 



+ 



2-93 
3.89 
343 
3.51 
3.79 
397 

3.85 
101^8 

41.34 
40.26 

41.35 
40.10 

54.36 
4ai2 
43.80 



— 10 .50 


— io\85 





— 0^.50 


— o\85 


402.31 


0' 


-o'.35 





— 3^oo 


3'-35 


120.03 



cc. corr. 



of X oc of ice 

at — 0^.05 



of i cc of watcr 
at o* 



0.12578 

0.007730 

0.000337 

0.000677 

0.000899 

0.000793 

0.0008 1 1 

0.000876 

0.000917 

0.000890 

0.023463 

aoo9558 
aoo93o8 
0.009560 
0.009271 
0.012568 
0.009276 
0.010127 



— 0.0023100 

— 0.0001421 
+ 0.0000046 

0.0000109 
0.0000149 
0.0000130 
0.0000133 
0.0000145 
0.0000153 
0.0000147 
0.0003920 
0.0001598 
0.0001552 
0.0001598 
0.0001545 
0.0002091 
0.0001545 
0.0001682 



— 0.002520 

— 0.0001550 
4- 0.0000050 

0.0000118 

0.0000163 

0.0000142 

0.0000145 

0.0000158 

0.0000166 

0.00001 6 1 

0.0004276' 

0.00017431 

0.0001693 

0.0001743 

0.0001685I 

0.0002280 

0.0001685 

0.0001835: 



Coefficieat of ex^mea 



umt: I oc loe 
at — o'.os 



luut: I Cv 
» 3- 



..j 



— 0.1 1 538 

— 0.007106 
4-0.000046 

0.000109 
0.000149 
0.000130 
0.000133 
0.000145 
0.000153 
0.000147 
0.000154 
0.000159 
0.000155 
0.000159 
0.000154 
0.0001 5 1 
0.000154 

aoooi5o 







D e 


termin 


0.093133 


.0.0015519 


0.0016950 


OJOOO155 


0.027751 


0.0004630 


0.00505 1 1 


0.000154 



— O.I25S" 

— 0.007731, 

-l- 0.00005a 

O.OOölI? 

O.OCCIt} 

0.00014: 
O.OOCI43 
0.000 1 u 
aooöic«é 
aocoiM 
0,00c r' 
0.00CI-J 

0.000 1' 

i 

o.ooci:^ 
ooocit*i 
o.oocit-^ 

O.OOClt! 
O.OOÖlt; 

ätit n "^ 



0.000 1 »^ 



o.oooiw 



VKGA-SXPSDITIOKXNa VBTSNaXAPLTaA ÄMBETSN, 



279 



lire Avater (ice). 

at o' c 
> » > 

: > — o' .05 C (ice) 
: ' o" C (water) 



— 0.0008379 


Lg = o. 


q = 
g = 

0020800 


: 0.0001 8 1 16 (Wulln. 

: 0.00002974 

Qq — 0.0027959 


• 

Lg-^Qq = 
— 0.0007159 


VoUve at t» of 


Total expansion 


Coefficient of expansion 


Volnae 


at t° of 


cc of ice 
t —o". 05 


1 cc of watef 
at o<* 


of I cc of ice 
at — flft.05 


of T CC. of water 
at o** 


unit: z cc ice 
at — o",o5 


unit: z cc water 
at 0" 


X cc of ice 
at — o*.os 


1 cc of water 
at 0* 


J-997539 


1.087993 
I.O90513 








0.997530 
O.999S49 


1.088000 


>.999849 


— 0.0023100 


— 0.0025200 


— 0.11538 


— 0.12587 


I.090512 


5.999991 
3.999986 


I.O9066S 


— 0.0001420 
4-O.OOOOQ48 


— 0.0001550 
+ 0.0000053 


— 0.007106 
+ 0.000048 


— 0.007751 
+ 0.000053 


0.999991 
0.999986 


1.090667 
1. 090661 


1.090003 


^•999975 


1.090652 


O.OOOOlII 


O.OOOOI2I 


0.0001 1 1 


0.000I2I 


0.999975 


1.090649 


D.999960 


1.090636 


0.000015 1 


0.0000166 


0.00015 1 


0.000166 


0.999960 


1.090633 


3.999947 


1.090622 


0.0000132. 


0.0000144 


0.000132 


0.000144 


0.999947 


1. 09061 8 


0-999933 


1.090607 


0.0000135 


0.0000148 


0.000135 


0.000148 


0.999934 


1.090603 


0.999919 


1.090592 


0.0000147 


• O.OOOOI6I 


0.000147 


0.0001 6 1 


0.999919 


1.090587 


0.999903 


1.090575 


0.0000155 


0.0000169 


0.000155 


0.000169 


0.999903 


1.090570 


0.999S89 


»090559 


0.0000150 


0.0000163 


0.000150 


0,000163 


O.999S88 


1.090554 


0-999497 


I.09OI31 


0.0003976 


0.0004297 


0.000156 


0.000x70 


0.999490 


1.090124 


0-999337 


1.089956 


0.0001 62 1 


0.0001768 


0.000162 


0.000176 


0.999328 


1.089947 


0.999182 


1.089787 


0.0001575 


0.0001 718 


0.000157 


0.0001 7 1 


O.999171 


1.089776 


0.999022 


I.089613 


0.0001620 


0.0001768 


0.000162 


0.000176 


0.999009 


1.089599 


0.998867 


1.089444 


0.0001567 


0.00017 10 


0.000156 


0.0001 7 1 


0.998852 


1.089428 


0.998658 


1. 0892 1 6 


0.0002122 


0.0002314 


0.000153 


0.000167 


0.998640 


1. 0891 96 


0.998504 


1.089048 


0.0001567 


0.0001 710 


0.000156 


0.00017 1 


0.998483 


1.089025 


0998335 


1.088864 


0.0001707 


0.0001862 


0.000152 


0.000 k 66 


0.998312 


1.088839 


^^ c n t r 


1 












0-998335 


1 














0-999887 
















• 


1 


0.0004697 


0.0005124 


0.000156 


0.000170* 








280 



PETTERSSON, ON WATER AND IC£. 



Table III. Ordinai 















' 


L - 56.50I 














Q= 799| 














w = 48.50I 














W, =44471 


Therm. 


* 

Gii freez. p. = + o°.35 C 




( 


q — o.cxx>i; 


7905 IReJ 


9 


Gm » 


» = +o\i8C 




1 


S - 0.00002753 1 


I norma 


1 mm. corr. = o.cxx)23i2 cc. 


Lg = 0.0015554 


Qq=0. 


OO14321 1 


uncorr. 
C. 


t» 

corr. 
C. 


Scale-tvbe 


Toul ezpasaioa 


Coefllcieat of ezfaa»M 1 


inin. corr. 


cc corr. 


of X cc. of ice 
at —o".» 


of z ccof water 
at o* 


uuic X cc ioe 
at --o'.2 


unit: I cc *-äM 
ato' J 


+ O-.33 
+ 0^.32 
+ 0^30 
+ 0'*.20 


— 0'.02 








••••••■••••• 




— o'.o3 

— o^o5 

- o^l5 


— 186.00 


0.043005 

0.03237 

0.035837 




— 0.0009668 

— 0.0007277 

— 0.0008057 




^o.0966Ss| 


— 140.00 

— 155OO 






— 0.036387 ■ 


— 0.0007388 


— 0.007388 


— 0.0080571 


+ o^Io 


— 0".2S 


— 32.00 


0.007398 


— 0.0001525 


— 0.0001663 


— 0.000525 


— 0.00166; 1 


o*" 


- o^35 


— 7.00 


O.OOI618 


— 0.0000331 


— 0.0000361 


-—0.000331 


— 0.000361 1 


— 0*.20 


- 0^.55 


+ 3.23 


0.000768 


+ 0.0000159 


+ 0.0000178 


+ 0.000079 


+ 0.0000S9I 


— o'. 70 


- r.05 


9.42 


0002178 


0.0000461 


0.0000500 


0.000092 


0.000100 ■ 


— r.70 


— 2".os 


32.22 


0.007449 


0.0001560 


0.0001702 


0.000156 


0.000170I 


— 2^70 


- 3^os 


32.33 


0.007474 


0.0001565 


0.-0001707 


0.000156 


0.0001 70 1 


— 3"-70 


- 4^o5 


3230 


0.007468 


0.0001564 


0.0001 701 


0.000156 


0.000170! 


— 6°.7o 


- 7^o5 


96.31 


0.022267 


0.0004660 


0.0005082 


0.000155 


0.0001 69 1 


- 7^7o 


— 8'.o5 


32.17 


0.007438 


0.0001556 


0.0001697 


0.000155 


0.000169 1 


~ 8^.70 


9\os 


33.02 


0.007634^ 


0.0001597 


0.000 1 74 1 


0.000159 


0.000174 f 


— 9'-7o 


— io'*.o5 


32.10 


0.007421 


0.0001553 


00001693 


0.000155 


0.000169 


— io°.70 


— 1 1 ".05 


31.79 


0.007350 


0.0001538 


0.0001677 


0.000153 


0.00016: 1 


— 11 ".70 


— I2^o5 


31.79 


0.007350 


0.0001537 


0.0001676 


0000153 


0.000167 


— I2'.86 

- I3'.86 


i3".04 
I4^04 














31.63 


0007313 


0.0001525 


0.0001663 


0.000152 


0.000166 


— 14".86 


- I5^04 


32.02 


0.007403 


0.0001544 


0.0001683 


0.000154 


o.oooi6iy 


— I5".86 


— i6'.04 


31.40 


0.007259 


0.00015 14 


0.0001650 


0.0001 51 


0.000165 


— i6".86 


I7'.04 


31.10 


0.0071901 


0.0001499 


0.0001634 


0.000149 


0.000163 ' 


— I7'.86 


— i8'.04 


32.44 


0.007500^ 


0.000156 1 


0.0001703 


0.000156 


aoooi7o 


— I9'.86 


— 20*. 04 


61.08 


O.OI4122 


0.0002942 


0.0003208 

] 


0.000147 

e t e r m 


0.000160 

i n a t i n s 


— 2°.o 

— I2°.0 


- 2".35\ 

- "^35/ 


• 322.2 


0.07449 


0.0001558 


0.0001699 


0.000155 


0000169 

• 


- 7'.87 
— l2^86 


- 8^05l 

- I3^04/ 


159.00 


0.036827 


0.0001538 


0.0001677 


0.000153 


0.000167 1 



TEOA-EXPEDITIONEHa VETENSKAPLIGA AMBETEy. 



281 



istilled water (ice). 



at o' c 

, ^ , Change of Volume by melting between — o" .05 and o** = 3.98368 cc 

_• _^ /- /• \ Calculated pr. i cc. of water at o' 

• O .20 C (iCe) xr 1 r r 

, _ , \ ' Volume of 1 cc. of water as ice at — o .05 

> O C (water) 



= 0.089566 cc. 
= 1.089566 cc. 



-g Qq — 
- 0.0001233 


q — 0.00018116 [Wulln.] 
g — 0.00002974 

Lg - 0.00016803 Qq - O.OO14491 +^o.OcS2^3 1 2 


roUme at t» of 


Total ezpaatioa 


Cocfficieot of expaosioo 


Volvne at t** of 

I cc. of water 
at o» 


I cc. of water 
at 0^ 


of I cc. of ice 
at — o».» 


of X cc. of water 
at 0" 


unit: 1 cc. ice 

at — o*» a 


unit: I cc water 
at 0" 


1.087871 










1.088838 












1.089566 












1. 090371 










1 .090538 












1 .090574 






+ 0.000083 
0.000094 
0.000158 
0.000158 
0.000158 
0.000157 
0.000157 
0.000161 
0.000157 
0.000156 
0.000156 




1.090574 
1.090555 
1.090504 
1.090331 
1.090159 
1.089986 
1.089471 
1.089298 
1.089122 
1.088950 

1.088779 
1.088609 

1.088448 
1.088279 
1.088108 
1.087941 

1.087775 
1.087602 

1.087276 


1.090556 
1.090506 
1 .090336 
1.090165 

1.089995 
1.089487 
I.089317 

1. 089143 

1.088973 
1.088806 

1.088638 


+ 0.0000167 
0.0000472 
0.0001583 
0.0001587 
0.0001585 
0.0004727 
0.0001578 
0.0001619 
0.0001575 
0.0001561 
0.0001560 


+ 0.0000183 
0.0000515 
0.0001726 
0.0001722 
0.0001729 
0.0005155 
0.0001721 
0.0001765 
0.0001717 
0.0001709 
00001701 


+ 0.000091 
0.000103 
0.000172 
0.000172 
0.000172 
0.000171 
0.000172 
0.000176 
0.000171 
0.000170 
0.000170 


I 088478 
1.0883 12 

1. 088144 

1.087979 
1.087815 

1.087645 
1.087324 


0.0001547 
0.0001566 
0.0001536 
0.0001521 
0.0001584 
0.0002986 

1 


0.0001688 
0.0001708 
0.0001674 
0.0001659 
0.0001727 
0,0003257 


0.000154 
0.000156 
0,000153 
0.000152 
0.000158 
0.000149 

0.000158 
0.000156 


0.000168 
0.000170 
0.000167 
0.000165 
0.000172 
0.000162 

0.000172 
0.000170 


f C D t r 

















282 PKTTMHSaON, os WATEB ÅSD ICE, 

The determination of the change of volume by the melting 
of the ice in experiment II miscarried. I was obliged there- 
fore to start from the volume of the ice (= I.obqoss) at — 10" C 
found in experiment I, in calculating the volumes of the frozen 
water in Table II. It is evident that this circumstance does 
not alter the whole character or the outline of curve II in 
plate 22 in the slightest degree, although its position (i. e. the 
exact value of the sp. volume of the ice) may be either a few 
millionths higher or lower than the numbers given in Table II. 

From the above tables and from the graphic representa- 
tion in plates 21 & 22 it will be seen, that also the purest ice, 
which can be tested by experiments, is liable to premature 
contraction of volume before melting. Jt is impossible to 
decide, if absolutely pure water would be entirely free from 
this weakness or not, since we can not assume that water, 
which bas boiled for a quarter of an hour or more in a glass 
vessel, is absolutely free from minimal quantities of foreign 
substances as f. ex. sodium salts, silicia etc. For my own 
part I am rather inclined to think, that absolutely pure water, 
if it could be tested, would show an absolutely fixed melting 
point, but I think, that this problem very much resembles 
another question still undecided, viz. is dbsohUdy pure water a 
€ondt*cting or non-conducting substance for dedricity? In fact 
Kohlrausch has found, that the purer the water is, the 
greater is the resistance, which it offers to the electric current, 
and that we may by chemical purification and repeated distil- 
lations etc. approach a point, where the resistance tends to be 
insurmountable for every electromotoric force. In the beha- 
vior of solid bodies just before their melting points I think I 
have found another, almost equally sensible, proof of their 
chemical purity. The regular coefGcient of expansion of pure 
water in the solid state (see Table I) slowly increases from 
0.000165 [the average value between — 17° C and — 10° C] to 
0.000171 or 0.000174 [between — 4° and — 3° C] but then gra- 
dually begins to decrease and finally changes its sign between 
— 0^15 and — 0°.o3 C, where the ice begins to contract instead 
of expanding its volume. This point of inversion is reached 
by water II already between — O^.so and — O^.os C and by III 
between — O^.ss and — 0°.25. In order to obtain a stricter 
comparison we must refer to the preceding tables, as the gra- 
phic representation on plate 22 does not give us a clear idea 
of variations beyond O.ooooi of the unit of volume [1 cc. of the 
water at 0°] 



rxoA-sxpKDiTioNXsa rBTxtrasAPLieA abbkteh. 



283 



I 



II 



III 



if C 


extract from ihe 

gth column of 

the table 


e c 


extract from the 

8<li column of 

the table 


t*» c 


extract from the 

gib column of 

the uble 


--7'.oo 
— 6'.oo 




— 3'.35 




— 8'.o5 

- 7^o5 




0.000173 


0.000174 


0.000169 


-4'.oo 


0.0001 7 1 


— o^85 


0.000168 


-4^o5 


0.000169 


— 3'.oo 


0.000174 


— o".75 


0.000 1 61 


-3^o5 


0.000170 


— 2*.0O 


0.00016 1 


— o^65 


0.000166 


— 2".05 


0.000170 


r.oo 


0.000160 


-o\sS 


0.000158 


-i".o5 


0.000170 


— o".5o 


0.00015 1 


- o'.45 


v 0.000145 


-o'.55 


0.000100 


— o^^^o 


0.000137 


- o'.35 


0.000142 


- o^35 


0.000099 


— 0^,30 


0.000135 


— o'.25 


0.000163 


— o'.25 


— 0.000361 


— o^2o 


0.000149 


— o^l5 


O.OOOII8 


-o\i5 


— 0.001663 


— o'.i5 


0.000063 


— o°.os 


0.000050 


— o\o5 


— 0.008057 


— o^o3 


— 0.000012 


— o^03 


— 0007751 


— o'.o3 


— 0.03638... 


— 0*.02 


— 0.000689 


— O^-OI 


— 0.1258... 


— 0'.02 


— 0.09668 . . . 



The dififerent behavior of these samples of ice before melt- 
ing is obvious, and yet from an analytical point of view 
they must be regarded as pure water, since no impurity can 
be detected by chemical agencies in I & II and only sligbt 
traces of chlorine etc were found in III. 

If we admit, that minimal quantHies of foreign substances 
are the real cause of the peculiar behavior of the ice-samples 
I, II and III, we will be justified in concluding, that all kinds 
of ice or snow occurring in nature willshow this irregularity 
in a still higher degree. The purest ice, that covers a high- 
land lake in winter, will scarcely be as free from impurities 
as ice from destilled water (Number III) but will probably 
contain a minimal quantity of calcium-salts, sulphates etc, 
which must occasion a greater irregularity of expansion ^than 
that shown in table III. A transparent block of bluish gla- 
cier-ice will hardly surpass III in purity and in all cases be 
inferior to II. Consequently we must acknowledge the fact, 
that the ke-masses of the glöders are liable to cofttraction of volume 
at temperatures bdow their meUing point, a circumstance, which 
henceforth can not be left without consideration in the theory 
of glaciers. , 

Although the contraction of volume, which precedes the 
melting of the ice, may be new to science, there is no lack of 



y 



284 



FBTTERBSOH. OS WATES AXD ICS. 



observations already coUected long ago to corroborate this 
fact. It bas long been a aubject of discussion, whether th© 
ice is a brittle or b plastic substauce. All observers agree, 
that pnre ice, taken far below zero under ordinary pressure, 
is not plastic at all. But we nevertbeless must confess, tbat 
ice in the vicinity of 0° somehow or other can behave like a 
plastic body, in order to account for a great many well known 
facts and in the first place for the movement of the glaciers. 
We may f. ex. attribute the fact, that two blocks of ice, wbicb 
are brougbt into contact in a warm room, iinmediately adhere 
to each other like wax, to the peculiar molecular state of the 
ice particles at the free surfacea, which by their contact are 
brougbt into altered conditions of cohesion, or we may aacribe 
this and similar phenomena to a regdalion, i. e. a temporary 
melting process, caused by the lowering of the melting poiot 
by pressure and restoration of the initial state of aggregation, 
as Boon as the pressure ceases; we may, in short, declare the 
plastic condition of the ice at its melting point to depend ou 
an apparetil instead of a real toughness of its substauce — 
but we still can not deny such observations, which pkinly 
show US, that every kind of ice, which we may test, soflem 
hefore melting. 

In bis admirable researches on the latent heat of melting 
bodies. Person' observed some irregularities in the specific 
heat of ice below zero, which led him to adopt the theory, 
that the ice does not melt at once at a fixed temperature, but 
already some degrees below the melting point begins to weaken. 

The mechanical softeuing of pure ice below zero has been 
testified by many observers. It will auffice to cite a few lines 
from a paper by Pfaff entitled >Ver8uche uber die Plasticitfit 
des Eisesj. * 

»Es geht aus meinen Verauchen hervor, dass avich der 
geringste Druck hinreicht, um Eistheilchen zu verscliiebeo, 
wenn er anhaltend wirhi und die Temperatur des Eises und der 
Utngénmg nake dem Schmelspunkie isl.i 

>Es ergiebt sich, dass das Eis sich nahe aeinetu Scbtneli- 

punkte in der That me Wachs verbalt und bei einem Drucke 

von nur zwei Atmosphären aich so nachgiebig zeigt, dasai.^- 

m. Durchmesaeruo^ 

Temperatvir zwiache" 

eindrang, Welchen 



VEOA-EXPEDITI0NKK8 VSTENBKAPLIGÅ ÄEBETEK, -286 

Einfluss die Temperatur hat, dafiir will ich nur einige Data 
au8 meinen Versuchen anfubren.» 

»Derselbe Eisencylinder sank unter demselben Drucke bei 
• €iner Temperatur zwichen — 4° und — I'' in 12 Stunden um 
!'/♦ m.m. tief ein, während bei einer zwischen — 6** und — \2^ 
schwankenden Temperatur in 5 Tagen bei einem Drucke von 
5 Atmosphären das Einsinken nur 1 m.m. betrug, also in 12 
Stunden nur %0 m.9ii.> 

»Steigt die Temperatur der Umgebung tiber den Schmelz- 
punkt, so wird die Weichbeit des Eises so gross, dass in einer 
Stunde schon derselbe Eisencylinder 3 cm. tief unter dem 
gleich geringen Drucke sich senkte, obwohl er vollständig von 
Schnee eingebtillt war, um die Erböhung der Temperatur des 
Eisency Unders iiber Null zu vermeiden.» 

I tbink tbat these observations of Person, Pfaff a. O. 
concern tbe same change in tlie molecular constitution of 
the ice, which in my dilcUometric experiments appears cts a shrinh 
ing of its volume, and I also tbink, tbat this contraction of 
volume, whicb we may study by regular observations for every 
tenth or hundredth of a centigrade degree, affords us the best 
measurement ' of the progress of the weakening of the ice. It 
will also appear from the above experiments and likewise fro^hi 
tbe determinations in the next chapter on ice from salt water, 
that this emollescence most probably is no inherent property 
of the chemical compound Ha O hut is caused by the influence 
' of slight quantities of foreign substances, salts, etc, the pres- 
ence of which bas the power of modifying the whole melting- 
process astoundingly. 

The process of thatving may thus be considered altoays to begin 
hdoic eero. Every kind of ice, whicb occurs in nature, will at 
a sufficiently low temperature be bard and brittle. In this 
State, the ice, if tested, will also be found to expand regularly, 
The commencement of the thawing or emollescence of the ice 
is entirely dependent upon the amount of salt etc it contains. 
Volumetrically the softening of the ice is announced by a 
gradual diminution of the coefficient of expansion and finally 
by a real contraction of its volume. The tables in this and 
the following chapter, together with the curves on plate 21 will 



' As a good example of the congraent results of widely diflferent meth- 
oils we may point out the fact, that Person could not detect any signs 
of Boftening in pure ice below — 2" C. Now a glance at the extract from 
table I on page 274 will show us, that the regular coefficient of expansion 
of volume begins to diminish just hefore — j8° C. 



286 • FETTXRaaojr, on wåteb akd ice. 

in 8ome degree afford a scale for our appreciation of the in- 
fluence of the foreign substancee in the ice. If we consider: 

tfaat an amount of cblorine of 0.27s per cent causes the ico 
[see table V and curv^ V on plate 21] to contract already at 
— 14^0 

that a sample of ice, which contains O.015 p. c. of chlorine- 
begins to contract at — 4** C (see table IV and curve IV) 

and that ice from ordinary distilled water, which contains 
scarcely perceptible traces of chlorine, begins to shrink in 
volume at abont — 0°.25 C, we will hardly feel inclined to 
underrate the inäuence of foreign substances on the entire 
physical behavior of the ice and especially on the thawin^ 
process. Many facts, familiar to most of my readers, will find 
their interpretation from this circumstance. 

Walking upon a snowy plain on a winter day, when the 
thermometer shows about — 7° or — 8** C in the air, we will 
perceive, that every footstep causes a keen, crunching sound 
from the ice-particles crushed under our feet. Suppose the 
temperature of the atmosphere to rise a few centigrades f. ex. 
to — 5° or — 4"* C, then we will tread quite noiselessly upon 
the snow. The ice particles still retain their solid form, but 
tUe thawing has already begun; instead of a network of härd 
and brittle crystal needles, we tread upon a soft mäss, which 
shrinks beneath our feet to a plastic mould and retains the 
impression of the footsteps. 

Our pleasure of skating is very much dependent upon ' 
the temperature, but also in a certain degree upon the pu- 
rity of the i«e. If the temperature of the air, and conse- 
quently also of the upper layer of the ice, is next to zero, the 
Steel of the skotes will draw deeper furrows in the ice, and 
the friction will be considerably increased. The same will be 
the case, if we practise upon a frozen fiord, where the ice 
has formed from salt water, instead of on the ice of an in- 
land lake. 

Ice, which arises by the freezing of salt water, retains a. 
part of its saltness, the greater, the more suddenly the freezing 
has begun. We are told by eye witnesses, such as Wey* 
precht, Nordenskiöld a. O. that the new ice, which arises 
by sudden freezing of the calra surface of the arctic sea, is a 
tough substance, which can be wrinkled and folded by external 
pressure without breaking. Although it may be thick enough 
to bear the weight of a man, it is so plastic, that a footstep 
makes a deep impression as in mouldable clay. *If you 



rXOA-EXPSDITIONXKB VSTKN SKAPLIOA AnBSTES. 



287 



chance to walk över a plain of newly formed ice before any 
snow has fallen, you will be astonished to find every footstep 
impressed in tbe mäss just as in melting snow. If unacqaaint- 
ed with the fact, you will in vain try to understand, how 
the solid ice can be in a melting condition at a temperature 
of — 40° C or still rnore» [Weyprecht]. The specimen of 
ice examined in series VI of the following chapter and repre- 
sented in curve VI of plate 21 claims to be a representative 
of this kind of polar ice. It is formed by sudden freezing of 
ocean water of ordinary saltness from Uie Siberian sea and 
itself contains O.eie p. c. of chlorine, according to the titration. 

The plastic properties of such ice, described by Wey- 
precht, will be found to correspond to a premature contrac- 
tion of volume, which begins already at — 20° C. The prece- 
ding diminution of expansion dates from a stage of tempera- 
ture far beyond — 20° C, the limit of my invesligations. 

. We may now understand, why people of the trade are so 
very particular about the locality, from which the ice of com- 
raérce is taken. Everbody knows, that ice from the open sea 
would not do for the märket, but I dåre say, that everybody 
does not know the reason why. Somebody may hint, that 
ice from salt water must be disagreeable to the taste, but this 
is far from being always the case. The most refined palate 
will fail to detect the slight saltness of eld sea-ice. At Cloven 
clifif, northwest of Spitzbergen, I have collected blocks of ice 
from the polar drift-current, which contained less than one 
fourth of the amount of chlorides, which is found in the 
drinking water of Stockholm. It is solely on account of the 
physical properties accompanying this diminutive percentage 
of salt, that sea-ice is rejected by the trade. Only the almost 
chemically pure ice, produced by freezing of inland lakes, 
deficient in chlorides etc. will bear trän sporta tion without 
erumbling and conserve the glass-like hardness and trans- 
parency, which is an indispensable condition of ice as an ar- 
tide of con sump tion and of luxury. 

Any physicist, familiar with the use of Bunsen's ice 
calorimeter, will also, like the author, be familiar with the 
capriciousness of this instrument. Bunsen prescribes, that 
the calorimeter should be placed in a big vessel filled with 
entirdy pure snow. Although I have had abundant quantities 
of the purest snow at my disposal, I do not hesitato to de- 
clare, having tried during a whole winter to obtain reliable 
results with the original arrangement of the inventor, that 



288 PETTERSSON, OK WATER AND ICE, 

the instrument would be impracticable to me, without the 
improvement devised by Schuller and Wartha, viz. to im- 
merse the calorimeter in a vessel containing ice and pnre 
water at 0^. Still the advantage of this arrangement is not 
to prevent variations in the position of the mercury index of 
the instrument, but to make them quite regular. 

The variations are- declared by some physicists to depend 
upon the vacillations of the atmospheric pressure, which 
lowers or raisee the melting point of the ice, but I dåre say 
from long experience, that the movement of the mercury 
column is in some way infiuenced by the temperature of the 
air in the room, but is whoUy independent of the barometric 
variations. The real cause of the unsteadiness of the index 
seems to me to lie in the impurities absorbed by the water, 
which has been kept boiling for almost an hour in the glass 
reservoir by the iilling of the instrument. Thus the ice will 
be exactly in the same condition as the sample II in the 
above tables, viz. it will possess no äbsoltåtdy fixeä volume just 
below its melting point. The specific volume of the ice in the 
instrument will thus correspond to some point of the sloping 
branch of the curve II, see plate 22, between — O^.os and O*. Now 
suppose the water in the external vessel to be either a little 
pur er than that of the calorimeter or vice versa. In the 
former case its temperature, i. e. its melting point will be 
situated a few thousandths of a centigrade higher, and the 
volume of the ice in the calorimeter will move downwards 
on the branch of the curve in the attempt to gain the tem- 
perature of the surrounding medium. Then the index will 
move slowlv backwards, in the other case the coordinate of 
specific volume of the ice will move upwards on the sloping 
branch, and the index of the scale-tube will march forward. 
I think we could diminish this inconvenience by filling the 
scrupulously cleansed calorimeter with repeatedly distilled 
water and bj' confining the boiling operation to the least pos- , 
sible time. 

In studying the phenomena of the movement of glabiers, 
we of course must acknowledge the powerful action of pres- 
sure, but we will do well also to bear in mind, that an increase 
of pressure, equal to the weight of a vertical column of ice 
of 400 feet, is required only in order to make the melting 

* Still I cannot dispute the possibility of the hypothesis nphcld by my 
former companion. Professor Nilson, yie. that the eontraction of the glass 
reservoir may have soinething to do with t hese variations. 



VEGA-EXPEDITIONSNH VETENSKAPLIGA AHBETEK, 289 



point of the ice sink 0°.io C below zero, while the presence of 
a minimal quantity of impurity [the influence of which can 
not be ignored in tbat part of the glacier, which is in eontact 
with the rocky ground and the déhris separated from it by 
erosion] is sufficient, to lower the melting point considerably 
and make the ice soften and shrink in volume long before. 
It mnst, in short, be taken into consideration, that every kind 
of ice in nature becomes plastic and tough in the vicinUy of its 
melting point, ' 

I next proceeded to the determination of the volumes of 
the liquid water [sample I]. These numbers [see table I, B] are 
graphically represented by the red line in plate 23. The curve 
is traced under the assumption of 

q = 0.00017905 
g = 0.00002754. 

It will give the reader an opportuuity of comparing the 
performance of the new dilatometer with the results obtained 
formerly by means of other methods. 



CHAPTER 4. 

On ice and water of little saltness. 

From the reasons given in chapter 1, pages 250 — 253, 1 have 
ventured to draw the conchision, that the ice of the Siberian 
sea is formed to a great part by the freezing of the brackish 

* With thia restriction I think we may safely adopt the glacier theor>' 
of Rendu or Förbe e. Some important observations made on glaciers will 
tbereby be explained in the most natural manner, viz. the relativcly rapid 
progress of the ice masses in summertime and the birth of the glacier rem- 
nants, which, according to eye-witnesses, takes place most frequently in hot 
weather. Petzholdt in tho work already alluded to in this chapter cites 
some ob8er>'ation8 concerning this subject by Hugi, Agassiz, Vogt a. O. 
In every case the breaking up of a rift in the glacier was observed on some 
very hot summer day. Tlie rift was at flrst only a few ihches deep, but 
gradually increased, and the bursting of the ice was accompanied by a sharp 
crack, like a peleton fire. From the behavior of the ice represented on plate 
28 we might just expect such effects to take place. The upper layer of the ice 
at first expands very regiilarly under the influence of the summer heat. but, 
as its temperature approaches the melting point, suddenly begins to contract 
its volume enormously. This causes a härd strain upon its surface, wbicli 
ends with the breaking up of fissures and remnants. 

19 



290 PETTBRB80N, ON WATER AND ICS. 

water of little saltness, which is abundantly expanded över the 
arctic sea from the sestuaries of the great Siberian rivers. I 
therefore eonsidered it a question of importance to examine 
the "behavior of ice, which has been formed under similar con- 
ditions. Among the material coUected by the Vega expedition 
and forwarded to me, there was however no samples of water 
formed by melting of real arctic ice. Still I deemed it in- 
dispensable to test the properties of such ice, which really 
had existed as ice in the sea and therefore tried by the kind 
assistance of Captain Malmberg, Director of the Swedish 
Nautieal Meteorological Bureau, to obtain samples of sea ice 
from several places of the Baltic and likewise from the coast 
of Bohuslän. Minute instructions, enjoining the necessary pre- 
cautions to be taken in coUecting the ice, were issued from 
the Bureau to the functionaries of the pilot office, and every 
sample was accompanied by a report. The specimen chosen 
for the first of the foUowing experiments was coUected in Fe- 
bruary or March 1880 in the midst of the Baltic sea just out- 
side the harbor of Wisby. After the termination of the experi- 
ment, the specific gravity, the latent heat and the percentage 
of chlorine were ascertained immediately in the same qiiantity 
of water, which had been employed in the dilatometer, The water 
quantity was just sufficient for these purposes. But for the 
chlorine determination the sample was found to be scanty. 
I therefore made another titration with a greater quantity of 
the original ice-water. 

Original sample. Ice-wat«r IV. 

O** 

spec. gr. at xrjö C l.oooso 

p. c. of Cl 0.016 0.014 

I consider this specimen of ice to be a good representative 
of that kind of arctic ice, which is commonly called bay-ice. 
A sample of such ice, which I found myself in July 1882 in 
Danes Gat at Spitzbergen, containcd O.ou % chlorine. Another 
sample from the Ice-fiord contained O.oio % Cl. But the mani- 
fold gradation in the saltness of the polar ice, whereof the 
reader will get an idea by a glance at the tables in the next 
chapter, forbids us to rely exclusively on conclusions drawn 
from the examination of a single specimen. Besides, the per- 
centage of chlorine is no adequate criterium of the chemical 
constitution of ice [although it is a good standard of compari- 
son for seawater], on account of the chemical metamorphosis, 
which gradually takes place in the ice. Therefore I choée for 



VEOA-EXPEDITtOKElfS VErSNSKAPLlGA ARBETES. 



291 



the next series of determinations another specimen of ice-water 
from the sea-ice in Kattegatt, obtained in December 1881 at 
Marstrand. 

When the outer layer of the frozen ice in the dilatometer 
is thawed, in order to get the solid eylindre surrounded by a 
rind of mercury (see the discription of this operation on page 
263 and fig. 2 on plate 1), one or two cc. of water are ordinarily 
expelled through the capillary. In this case the water was 
found to be of an extremely Uiter salt taste. The original 
ice-water had thus separated in two parts of different chemical 
constitnents. The remaining quantity of ice in the dilato- 
meter was naturally deficient in saltness relatively to the ice 
formed at first. After the close of the experiment, the melted 
ice-water of the dilatometer was examined as usual with 
regard to its latent heat, its percentage of chlorine and specific 
gravity. The water of sample V was found to possess: 

_ Original Mmplo. Ice-wat«r V. 

spec. gr. atqrp C l.oiio l.oods 

p. c. of Cl. 0.727 0.278. 

The important question of the latent heat of the ice-water will 
be discussed in the last chapter. 

PMnally I repeated exactly the same series of operations 
and measurements with a real specimen of salt water from 
the deeper strata of the Siberian sea, in order to study the 
formation of ice from real ocean water. The ice, which had 
formed at first in the instrument, on superficial thawing, gave 
ofF a few cc. of a very concentrated solution of bitter taste. 

' OrlgiDftl sample. lo -wat»-r VI. 

spec. gr. atT^C I.0278 I.0094 

p. c. of Cl. 1.91 0.649. 

The numerical results of the determinations on the samples 
IV, V, VI are recorded in tables IV, V, VI and are graphi- 
cally represented on plate 21 (the volumes of the ice) and on 
plate 23 (the vol. of the waters). In the calculation of the vol- 
umes I have started from the assumption 

q = 0.0001 7905 
g =0.00002753 

to avoid unnecessary complication. All the numbers given 
in this chapter refer to special kinds of sea-ice and cannot 
be considered to be fixed constants of nature, like the vol- 
umes of pure ice and pure water, which must be calculated 
with the utmost accuracy attainable in the present state of 
physical science. 



292 



PETTSRSaON, OK WÅTSB AND ICB, 



Table IV. Ice from 

Specific gravity at x^ C = loooj) 







A. Ice. 










L — 51.1922 cc at 0' 


C 








Q - 7.5584 » » — 


o^9 c 








Wi 40.1024 » > 0' 


c (water) 








q 0.00017905 [Regn.] 




• 




g -0.00002753 






Lg = o 


.0014144 


Qq = 0.0013533 


Lg-Qq = 


+ 0.000061 1 


t« c 


Scale-tabe 


ToUl expaniåoB of 


Coeff. of czpaai. 


Volane it t' C 


corr. 


mm* corr. 


cc. corr. 


aio« 


at 0° 


aio' 


— O** .90 

I^6o 










1.088132 


— 35.00 


0:008092 


— 0.000200 


— 0.000286 


1.088355 


2^6o 


— 28.12 


0.006501 


— 0.000160 


— 0.000160 


I.08&494 


— 4".6o 


+ 30.62 


0.007079 


+ 0.000179 


+ 0.000089 


1.088314 


- 5^6o 


19.50 


0.004510 


o.oooi 14 


O.OOOII4 


1.088300 


— 6^6o 


23.00 


0.005317 


0.000134 


0.000134 


i.oSSo6ä 


— 7'.2o 


13.51 


0.003123 


0.000078 


0.00013 1 


i.o879Sr 


— 9'.20 


51.24 


0.011847 


0.000298 


0.000149 


1.0876S9 


— 1 1 ".20 


54.16 


0.012522 


0.000315 


0.000157 


1.087374 


— 13^20 


54.41 


0.012580 


0.000316 


0.000158 


1.08705: 


— 14*". 20 


26.53 


0.006133 


0.000154 


0.000154 


i.oS6<3C3 


— I5^2o 


27.15 


0.006277 


0.000158 


0.000158 


1.086745 


— l6*'.20 


27.06 


0.006256 


0.000157 


0.000157 


1.0S65?: 




De t erm inåt i n s of con 


trol 




- o^9 

— 6'.2 


,.,,,,,,,,,, 








1 o8Sii2 


+ 4.00 


0.000924 


— 0.00003 1 


4- 0.0000058 


1. 088101 


— I6\2 / 


264.06 


0.061052 


+ 0.001541 


— 0.0001007 


1.0S6591 



Total change of volume by liquefaction at — o*.90 C - 3.5314 cc. 
Calculated for 1 cc. of the water = 0.088059 cc. 

Volume of 1 cc. water at o" as ice at — o**.90 C = 1.088132 cc. 



VBGA'EXPKDITI0SSN8 VETBN8KAPLJOA ABSSTSy. 



293 



le Baltic (Wisby). 

Tcentage of chlorine = 0.014. 



B. Water. 

L = 51.1922 cc at o* C 
Qi = 11.0898 > » o' 
W, =40.1024 1 > o" 
q = 0.00017905 [Regn.] 
g = 0.00002753 



Lg-o 


.0014144 


Qq — 0.0019856 


Lg-Qq- 


— 0.0005711 


t' c 


Scale-tvbe 


Total expamtioa of 

I cc. water 
at 0" 


Coci. of expaai. 

unit. I cc. water 
at 0" 


Volume at t" C 

of I cc. water 
at 0' 


corr. 


mm. corr. 


Gc. corr. 


— 4 .00 










1.000405 
1.000275 


- 3^oo 


— 20.06 


0.004638 


— 0.000130 


— 0.000130 


— 2''.00 


— 16.70 


0.003861 


— o.oooi 10 


— 0.0001 10 


1.000164 


— ©".QO 










1.000074 
1. 000000 


-0""} 


— 23.60 


0.005456 


— 0.000164 


— 0.000082 


-T r.oo 


7.40 


0.001 71 1 


— 0.000056 


— 0.000056 


0.999943 


f 2\00 


470 


0.001086 


— 0.000041 


— 0.000041 


0.999901 


T 3 '00 


— 1.40 


0.000323 


— 0.000022 


— 0.000022 


0.999879 


+ 4°.oo 


+ 0.90 


0.000208 


— 0.000009 


— 0.000009 


0.999870 


-i- 5^00 


320 


0.000739 


+ 0.000004 


+ 0.000004 


0.999874 


T 6\oo 


7.00 


O.OOI618 


0.000026 


0.000026 


0.999900 


-h 7 '00 


8.80 


0.002034 


0.000036 


0.000036 


0.999937 


^ 8\oo 


10.80 


0.002497 


0.000048 


0.000048 


0.999985 


-h 9'.oo 


13.20 


0.003052 


0.000062 


0.000062 


1.000047 


-T 10'' .00 


15.20 


0.003514 


0.000073 


0.000073 


1. 0001 20 


-f II^oo 


18.77 


OOO4339 


0.000094 


0.000094 


1.000214 


-h I2\00 


20.40 


0.004716 


0.000103 


0.000103 


1.000317 


-f 13 .00 


23.02 


0.005322 


O.OOOI 18 


0.000118 


1.000435 


-r 14 .00 


2539 


005870 


0.000132 


0.000132 


1.000568 


-h 15^00 


27.92 


0.006455 


0.000146 


0.000146 


1.000715 






Determinat 


tions of con 


trol 















1. 000000 
1.000121 


10" .00 


45.60 


0.01273 


0.000121 


0:000012 


iS^.oo 


161. 10 


0.03724 


0.000717 


0.000047 


1.000717 



294 



PETTKA8S0N, ON WATEB AND ICB, 



Table V. Ice froB 

Specific gravity (ice-water) at ^7^ = ixxy^i 
A. Ice. 
L = 49.1840 cc at o' C 

Q = 11.5978 » » — 2".2 C 

W, = 34.9040 » » o** C (water) 
q = 0.00017905 [Regn.] 
g =0.00002753 



Lg 0.0013589 


Qq-o. 


0020765 


Lg-Qq = . 


— 0.00071-5 


t» c 

corr. 


Scale-t«b« 


ToUl ezpaation of 

t cc. water 

at o« 


Cocff. of expaas. 
unit. I cc. water 

at 0" 


Volnme at t C 

of I ^-^- saiLT 


mm. corr. 


cc. corr. 


at 0" 


— 2*.20 

— 3'.20 










I.0767S4 


— 586.87 


0.13569 


— 0.003907 


— 0.003907 


I.0S0691 


— 4'. 20 


— 343.94 


0.07952 


— 0.002298 


— 0.002298 


1.082900 


— 5'.20 


— 175.92 


0.04067 


— O.OOII86 


— 0.001 186 


I.0S4176 


— 6^20 


— 106.00 


0.02450 


— 0.000722 


— 0.000722 


i.o84Sq§ 


— 7".20 


— 81.90 


0.018936 


— 0.000563 


— 0.000563 


1. 085461 


— 8^2o 


— 49-97 


O.OII553 


— 0.000351 


— 0.000351 


1.085812 


— 9*.20 


— 33.37 


0.007715 


— 0.000241 


— aooo24i 


1.0S6055 


— I0°.20 


-- 21.04 


0.004864 


— 0.000159 


— 0.000159 


1.0S6212 


— Il'.20 


— 10.05 


0.002323 


— 0.000087 


— 0.000087 


i.o862«>; 


— I2*.20 


4.93 


0.00 1 139 


— 0.000053 


— 0.000053 


1.0S6352 


— I3'.20 


+ 0.98 


0.000226 


— 0.000014 


— 0.000014 


1.0S6566 


— I4*.20 


3-95 


0.000858 


-{-0.000005 


. ~\- 0.000005 


i.o86;6i 


— I5^2o 


7.20 


0.001664 


0.000027 


0.000027 


1.086334 


— I6*.20 


9.56 


0.002210 


0.000043 


0.000043 


1 .086291 






Determina 


1 1 io n of c onl 


trol 


, 


— 2'.20 










1.0767S4 
1.08634^ 


— 12^.20 


— 1415 


0.32716 


— 0.009558 


— 0.000955 



The change in the volume by the liquefaction of the ice was detenxiine<1 l^> 'i 
— 2'.20 C and — o\39 C. 

Total change of volume bctween — 2". 2 C & — 0^.39 C = 2.67985 cc. 
Calculated for i cc. of the water = 0.076772 cc, 

Volume of i cc. of water at o* as ice at — 2*. 2 C = 1.076784 cc. 

Increase of volume of the water, if solidif. at — 2". 2 C = 0.076650 cc. 



VEGA-EXPEDITIONMKa VBTEN8KAPLI0 A ARBETES'. 



205 



Lattegatt (Marstrand). 

.Tcentage of chlorine (ice-water) = 0.273. 

B. Water. 

L = 49.1840 cc at o*" C 
Qj = 14.2800 > » o" C 
W, = 34.9040 1 » *o" C 
q =0.00017905 [Regn.] 
g =0.00002753 



Lg = 0.0013589 



Qq = 0.0025 568 Lg — Qq = — o.ooi 1978 



t" c 

corr. 



8^^o 
6 .40 

4^4ol 

o'. 10/ 
3^40 

2\40\ 

o'. 10/ 

i .40/ 

o'. 90 
o*.io\ 

o\io\ 

0^.10 

2'.90 

o^.ioV 

3" -90/ 
4-90 

5 '90 
6^90 

7'.90 
8*90 

9' -90 
o'*.io\ 

9^90/ 

-|- io'*.90 

-r ii"-90 

r- 1 2*90 

4- »3^90 

*- 14 .90 



- 6^4o/ 



:} 



Scale-taW 



mm. oorr. 



O .10 

1 4'.90 



} 



23.45 
21.65 

17.75 
14.73 

3«.34 

9.41 

10.46 



I - 6.38 

— " 0.58 
+ 1.88 

3X>8 

6.51 

"93 

8.91 
11.78 

13.02 
15.12 

17.41 

19.10 

98.27 

21.60 
22.70 
24.90 
26.20 
28.17 

— 62.42 
+ 221.84 



cc. corr. 



0.005420 
0.005004 
0.004103 
0.003405 

0.007246 

0.002175 

0.002418 

O.OOI 46 1 

0.000134 
0.000434 

0.000480 

0.001505 

0.002989 

0.002060 
0.002723 
0.003010 

0.003495 
0.004025 

0.004416 

0.022759 

0.004994 
0.005249 
0.005757 
0.006057 
0.006513 

Deterinina 
0.014499 

0.051419 



Totat expaaaioa of 

I cc. water 
at o*' 



— 0.000189 

— 0.000177 

— 0.00015 1 

— 0.000129 

— 0.000358 

— 0.000096 

— 0,000155 

— 0.000076 

— 0.000038 

— 0.000056 

— 0.000067 

— 0.000059 

— 0.000051 

+ 0.000024 
0.000043 
0.000051 
0.000065 
0.000081 
0.000092 

0.000308 

0.000108 
0.000116 
0.000130 
0.000139 
0.000152 

tions of cont 

— 0.000634 

+ 0.000960 



Coeff. of expaat. 

unit. I cc. water 

at o* 



— 0.000189 
• — 0.000177 

— 0.000151 

— 0.000129 

— 0.000081 

— 0.000096 

— 0.000064 

— 0.000076 

— 0.000038 

— 0.000028 

— 0.000028 

— 0.000019 

— 0.000013 

+ 0.000024 
0.000043 
0.000051 
0.000065 
0.000081 
0.000092 

0.000030 

0.000108 
0.000116 
0.000130 
0.000139 
0.000152 



rol 



Volame at t<> C 

of X cc. water 
at o"* 



0.000099 



0.000064 



1.001008 
1.000818 
1.000641 
1.000489 

1.000358 

1.000251 

1.000155 

1.000078 

1.000002 
0.999963 

0.999945 
0.999934 
0.999942 

0.999950 

0.999975 
1.000018 
1.000070 
1.000136 
1.000217 
1.000309 

1.000310 

1.000418 
1.000534 
1.000665 
1.000804 
1.000957 



1.000634 
1.000960 



296 



PETTERSSON, ON WATER AND 10 E, 



Table VI. 



L = 



Ocean water (arctic) 76° 04' Lal 

Specific gra vi ty (ice- water) at^A = 1-0094 

A. Ice. 
51.1922 cc. at o' C 







Q — 16.6967 cc. at — 


4^4 C 








W| = 32.042 cc. at 0° C (water) 








q -0.00017905 [Regn.] 




• 




g =0.00002753 




Lg = 


o.ooi 4 1 44 Qq 0.0029895 Lg — Qq — 


0.0015751 


f C 


Scale-t«bc 


ToUl expaatioa of 


Cotfllc. of exp. 


Telna« at v 

öf t c^ ^ af ^ 


corr. 


mm. corr. 


cc. corr. 


"ato« 


ato' 


at 0' 


— A^.AO 




» 






I.O76S45 


— 6^.40 


— 396.20 


0.091604 


— 0.002957 


— 0.001478 


I.079S02 


— 7^20 


134.14 


0.03 10 1 4 


— 0.001025 


— 0.000854 


I.O8082S 


— 8\20 


— 103.68 


0.023995 


— 0.000795 


— 0.000795 


1. 08 1 624 


— 9'.20 


75.14 


0.017375 


— 0.000589 


— 0.000589 


1. 0822 13 


— I0'.20 


54.43 


0.012584 


— 0.000440 


— 0.000440 


1.082653 


— I^^20 


— 40.46 


0.009354 


— 0.000339 


— 0.000339 


1.082993 


— I2'.20 


— 26.24 


0.006066 


— 0.000237 


— 0.000237 


1.083230 


— I3'.20 


— 21.47 


0.004964 


— 0.000202 


— 0.000202 


1.083432 


— 14^.20 


- 13.66 


0.003158 


— 0.000146 


— 0.000146 


I.08357S 


— 15'.20 


— 6.78 


0.001567 


— 0.000096 


— 0.000096 


1.083675 


— I6^2o 


— 4.86 


0.001 1 23 


— 0.000085 


— 0.000085 


1.083760 


— I7^2o 


-h 0.97 


0.000224 


— 0.000043 


— 0.000043 


I.OS3804 


— I8\20 


2.92 


0.000675 


— 0.000029 


— 0.000029 


I.083S33 


— I9*.20 


5.83 


0,001347 


~ 0.000008 


— 0.000008 


I.083S4I 






1 

Det er m i na t i n of control 




— I0'.2 










I 0826^; 


— 16^2 


— 113.50 


0.026235 


— O.OOI 105 


— 0.000184 


'o837v^ 



The change in the volume by the liquefaction of the ice was determincd at 
Total change of voInme at — 4** .4 C — 2.45353 

Calculated for i cc. of the water =-= 0.076597 

Volume of i cc. of water at o" as ice at — 4*.4 C = 1.076845 



~4 -4 ^ 



VEGA-EXFEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



29' 



16^ 09' Long. E. G. Depth 59 Metres. 

JTcentage of chlorine (ice-water) = 0.649. 

B. Water. 
L = 51.1922 cc. at o"* C 

Qi = 19- 1502 * 

W, = 32.0420 » 
q = 0.00017905 [Regn.] 
g ^0.00002753 



» 



•> 



» 



Lg = 


= O.OOI4144 Qq — 0.0034288 


Lg-Qq = 


— 0.0020144 


t' C 


Scale-tttbe 


Total expaatioa of 


. Coefllc. of exp. 


VoUiBC at t*> 


<u>rr. 


mm. corr. 


cc. corr. 


ai 0' 


at 0" 


at 0" 


- 0.60/ 


— 42.83 


0.009902 


— 0.000792 


— O.OOOOIO 


1.000804 


- 8\40 


— 28.21 


0.006522 


— 0.000329 


— 0.000164 


1.000803 


- 6'.4o 


— 13.80 


0.003190 


— 0.000225 


— 0.000112 


1.000473 


- 4 40 


— 4.44 


0.001026 


— 0.000094 


— 0.000094 


1.000248 


- 3 .40 


+ 0.49 


0.000113 


— 0.000059 


— 0.000059 


1.000153 


— 2^40 


1.97 


0.000455 


— 0.000048 


— 0.000048 


1.000094 


- r.40 


3.46 


0.000799 


— 0.000037 


— 0.000037 


1.000045 


— .60 


1.97 








1.000012 
1.000007 


— o''.40 


0.000455 


— 0.000007 


— 0.000022 













1. 000000 
0.999988 




7.21 


0.001667 


— 0.000023 


— 0.000019 


-f 2'.6o/ 


23.55 


0.005445 


— 0.000029 


— 0.000009 


0.999982 


— o\6o^ 
+ 3^65l 


36.40 


0.0084x6 


— 0.000004 


— 0.000001 


1.000007 


- o\6o^ 
+ 4^85/ 


52.77 


O.OI220I 


+ 0.000038 


-f 0.000007 


1.000050 


o'.6ol 
+ 5 .40/ 


62.22 


0.014386 


0.000071 


0.000011 


1.000083 


- .601 
-h 6^40/ 


78.64 


O.OI8182 


o.oooi 27 


0.000018 


1.000139 


- o\6o| 


144.61 


0.033435 


0.000418 


0.000041 


1.000427 


- Q\eo\ 

+ i3'^o/ 


252.61 


0.058406 


0.000942 


0.000067 


1.000954 



298 PeTTKRSSON. ON WATKB, AND JCS, 

We must now try to get ari idea of the bearing of the 
above results * on the phenomena, which really take place in 
the arctic sea. On plate 21 we will find representations of tbe 
raost prominent kinds of polar ice. I have ventured to estab- 
lish the foUowing types of ice, partly from their manner of 
formation, partly from the resemblance in their chemical com- 
jjosition shown by titration. We may understand the red line 
III approximately to designate the volumes of fresh water-ice, 
as for example the glacier-ice. The changes in the volume of 
such ice are most uniform and regular, and therefore the ice- 
blocks and icebergs arriving from the ice fiords of Greenland 
will conserve their form and size longer than any other kind 
of ice, in spite of the abrupt changes of atmospheric tempera- 
ture, which the icebergs must be exposed to, incomparably 
more than all other kinds of ice. This ice will survive the 
mouldering process, which incessantly frets upon such ice as 
contains a minimal quantity of salt, even at low temperatures, 
and will succumb only to the influence of a warmer atmos- 
phere or to the corrosion of the warm water of the Atlantic 
upon itö base. But we may see from the abruptly sloping 
branch of curve III, that just in the vicinity of the melting 
point destruction rapidly approaches the solid framework of 
ihe ice-colosses ; an extremely little variation in temperature 
will cause expansions or contractions in the mäss, which may 
suffice to carve out and split the gigantic structures into 
fantastical shapes. 

The Curve IV will give us a representation of the vol- 
umes of old hay-ice and of the freshly formed ice of brackish 
water [see page 308 & 309]. Also the ice of the torosses or 
hummocks, which has been long exposod to the air, belongs to 
this type (see the titrations on page 308 by Nordenskiöld, 
Palander, Almqvist a. O. on samples of toross-ice). Accord- 
ing to the analytical determination on page 307 the constitu- 
tion of sample V accords well with that of the new bay-iee, 
which successively formed during the winter at the coast of 
Pitlekaj. The titrations by Nordenskiöld a. O. indicate a 
percentage of chlorine of about O.i? . . in such ice. We may 
therefore consider V to represent the type of ice, which in 
the winter covers the havs and fiords of the arctic sea. In 
the sample VI we meet with an exact counterfeit * of that 



* Owing to the system of observation, adopted in the experimental 
series V, £ and VI. B, the arrangeuient of the numbers enumerated in the 
tables is somewhat different from the usual. 

* Äceording to its manner of formation (see page 291). 



rEGÄ'BXFKDlTI0NKN8 VETMN8KAPLIG Å ÄMBETES, 299 



kind of ice, which is formed directly by the freezing of the 
water of the open ocean, before it has been subject to the 
thawing inäuence of the weather in the spring or of the arctic 
summer. 

The reports of arctic explorers, who have passed winters 
in the midst of the polar ice, abound in descriptions of the 
terrors caused by the pressure of the pack-ice. A ship, fettered 
for the winter within the boundaries of the pack-ice of the 
•open sea, seems to be doomed to ultimate destructioD. The 
danger of the situation lies in the incessantly renewed rifts 
in the ice: * »The ice is broken up and limed together again 
inte new combinations of the debris b v the united eflforts of 
the wiuds and sea-currents, as well as by the iniluence of the 
cold, which causes the ice to contract its volume and thus 
gives birth to innumerable rifts. By ^xxÅåQn faU of temperature 
these rifts increase ia-number astoundingly. If the snow is 
«wept away in the spring, there will scarcely be found a 
square-meter, which is destitute of such rifts» 

If the pack-ice of the open sea possessed the propertyof 
regular expansion, which characterizes the pure ice, it would 
be wholly incomprehensible to us, how the rifts can be formed 
so abundantly or give birth to such pernicious effects. But 
a glance at the curve of volumes of sample V and VI will 
give US a clue, how to explain the breaking up of innumer- 
able rifts in the ice hy a sudden fall of temperature. 

Suppose the ice to have been formed by freezing of ocean- 
water of ordinary saltness, then the- variations of its volumes 
will be approximately represented either by V or VI. A 
sudden fall of temperature only afFects the upper layers of 
the ice, while that part of the ice submerged into, or in con- 
tact with the water, retains the constant temperature of its 
freezing point i. e. — 1° or — 2° C. From the graphic illustra- 
tion we see, that insiead of being contraded hy the cold the vol- 
ume of the ice increases exlraordinarily, Between — 2^ and — 3° C 
ice of the type V will expand O.0039, and between — 4°.4 and 
— 6°.4 C ice of the same kind as VI expands its volume O.002957. 
Such extraordinary variations of volume, which are contrary 
to all former notions of the behavior of the ice, can not be 
compared to the ordinary expansion or contraction by heat 
of any liquid or solid body, but will only bear comparison 
with the changes of volume effected by temperature in gaseous 
bodies. The efifect will be a härd strain upon the upper 

* Tho following description is taken principally from AVcyprecht. 



300 PETTERSSON, OK WATER AND ICE 

s träta, which will tend to bend the ice upwards. Still the ice 
will not generally break, on account of its toughness, until 
the tetnperature has sunk below the point of inflectioD of the 
curves V or VI. Then the ice will begin to assume the pro- 
perties of a härd body and, being unable to resist the strain 
on the upper strata any longer, will break up into innumer- 
abie rifts. The violence of the catastrophe announces itself 
bv sudden cracks, which bv sorne witnesses have been com- 
pared to the explosions of thunder or the report of acannon. 
By external pressure of the surrounding pack-ice the dislocated 
pieces will be piled up against each other, or on each other, to 
thoso hummocks or torosses, so eloquently described by arctic 
travellers, which make sledging excursions över the ice a 
thing next to impossible and caused one of the members of 
the 1860 expedition of Hayes to stigmatize the difficulty of 
penetrating farther to the north över. the gigantic torosses of 
the ice of the polar basin thus: >you might as well try to 
cross the city of NewYork över the tops of the houses.» 

I think the result of the present research can be briefly 
expressed thus: we must henceforth attribute the frequent 
ruptures of the sea ice and the heaping of its fragments into 
hummocks or torosses by pressure to an expansion instead of 
a cofiiradum of its volume. The sole cause of this pheno- 
menon we have found to lie in the peculiar modification of 
the physical properties of the solid water by a slight quantity 
of dissolved salt. We must of course acknowledge the fact, 
that sea-ice begins to contract its volume, like any other kind 
of ice, at a sufficiently low teraperature, but it must be observed, 
that the coefficient of the regular expansion of sea-ice is less 
t han that of pure water and widely inferior to the great 
ohanges in volume of the reverse order, which take place 
nearer to the melting point. 

We may also draw the conclusion from the numerica] 
ilata, that everv kind of sea-ice is remarkablv inferior in vol- 
ume to fresh-water ice and consequently sinks deeper into the 
water. 

On plate 23 the reader will find a graphic representation 
of the volumes of the ice-waters from samples V and VI at 
different temperatures. The volumes of IV are recorded in 
table IV, B, but the curve belonging to this water could.notbe 
traced on plate 23 with distinctness, because it would be hardly 
discernible from the red line representing the volumes of pure 
water. The slight saltnoss of sample IV ^only O.014 % of chlor- 



VEGA 'EXPEDITION EN 8 VETENSKAPLIGA ARBETEN 301 



ine) ocöasions no great discrepancy in the behavior of the 
liquid water IV from that of pure water. In the solid state 
however, the diflference is very considerable. 



CHAPTER 5. 



Chemical changes in the composition of water 

• caused by freezing. 

From the preceding chapters the reader must have discov- 
ered the weighty influence, which the saltness of the ice, 
however slight it be, has upon its physical properties. I hope, 
it will appear from this exposition, that the composition of 
the sea-ice is a subject of such importance, that it ought to 
attract the attention of the chemists as well as the physicists 
more and more. For my part I confess, that I write this 
chapter more in the hope of winning the interest of mj' 
readers for the following questions than from any hope I have 
of being able to give a conclusive answ^r to them myself. 

Is the saU a constant and normal component of the sea-ice? 
^Ir. F. Guthrie tried to decide this question by artificial 
freezing of sea-water from Dover. The ice, which formed 
freely from the sea-water, contained about */5 of the iisual 
percentage of salt, but a part of it, which had been pressed 
l)etween linen and flannel in a screw-press, was found to hold 
only Vi5. Guthrie observes, »that the almost undiminished 
«altness of the unpressed ice is due, as suggested by Dr. 
Hae, to the entanglement amidst the ice-crystals of a brine 
richer in solid constituents than the original water itself. 
Such brine, which is here squeezed out in the press, drains 
in nature down from the upper surface of the ice-floe by gra- 
vitation and also is replaced by osmic action by new sea- 
Tvater, which again yields up fresh ice, so that, while new 
floes are porous and salt, old ones are more compact and 
xauch fresher, as the traveller observed». All other observers, 
«xcept Dr. Buchanan,* agree in the opinion, that the saltness 
of the sea-ice is due to the entanglement of salt brine in the 

» Proc. R. S. XXIV, p. 611. 



302 PETTERSaON, ON WATER AKD lOE, 

network of the crystallized water, and that the brine^is after- 
wards separated from the ice by the inäuence of variations ol 
temperature. On the nature of this metamorphosis, two dif- 
ferent hypotheses have been» propounded, which are diametri- 
cally opposite to each other. Dr. Walker* believed, that the 
brine was squeezed out by the contraction of the ice hy coJd. 
I think the impossibility of this hypothesis is sufficiently 
proved in the foregoing chapter. In fact, sea-ice, which con- 
tains any considerable part of its original saltness, is expand- 
ed instead of contracted by the cold. Professor Norden- 
skiöld and Dr. Almqvist are prone to conclude, from their 
observations during the winter 1878 at Pitlekaj, »that the in- 
cluded brine slowly frets its way to the surface of the iceftoe^ 
where it was found on several occasions as a concentrated 
overflow, which frequently deposited an efflorescence * of crys-' 
tal-needles consisting of an aqueous double salt of NaCl 
and CaCU. For this metamorphosis of the salt ice a tempera- 
ture near the melting point is necessary, as the peculiar con- 
dition of the ice at those temperatures facilitates the penetra- 
tion of the bladders and dröps of salt brine to the surface». 
The general opinion thus seems to be, that the ice, even 
if it separates from salt water, is chemically entirely free from 
salt, although it may contain a slight quantity mechanically, 
which adheres to it as salt-crystals or salt-solution. Although 
combatted by at least one important authority, Dr. Buchanan 
of the Challenger expedition, this opiniojn still predominates 
among the majority of natural philosophers. One reason at 
least speaks strongly in its favour, viz. the changeable amount 
of salt, which is found in the ice. To those, who are prone 
to limit the dominion of Chemistry to only combinations of 
fixed proportions, the sea-ice never will appear to be anything 
but a mechanical mingling of crystallized water with an in- 
significant quantity of sodium- and calciumsalts etc. I have 
tried to do full justice to this point of view, just because it 
is not my own. I do not pretend to see a well delSned chemi- 
cal compound in every bit of floating sea-ice, but I think I 
can show, that at the formation of the ice of the ocean forces 
of quite another order, than the mechanical adhesion, are at 
work to connect the salt with the ice. 



» Of the M'Clintock expedition 1857—59. 

* The efflorescence of salt crystals upon the sarface of newly frozen 
ice was observed also by Wrangel and is minutely described by Wey^ 
precht a. O. 



VEOA-SXPEDITJONEyS VETESSKAPLIGA ARBETEN. ^05 

To begin with, it can be proved, that the freezing of sea- 
water involves a total revolution of its chemical constitution. 
Chemical analysis shows, that the quantitative proportion of 
the constituents Ca, Mg, Na, Ka, Cl, H2SO4 is other in ice 
than in sea water. 

It was believed formerly that the composition of the water 
did change from one part of the ocean to another, un til For- 
ghammer, by application of exact analytical methods, showed » 
that the chemical constitution of sea-water is nearly the same 
över the whole earth. The relation of the chemical compo- 
nents of the salt of the ocean is according to Forchammer 
(if the amount of Chlorine is assumed = 100) 

Cl Ca o Mg O SOs Total amoant of salt. 

100 2.93 11.03 11.88 181.1 

These numbers are on the whole confirmed by recent investi- 
gations. Only with regard to the proportions of MgO and SOj 
differences have been found, which are however so slight, 
that the hydrographers are uncertain, whether to attribute 
them to a real unsteadiness in the composition of sea-water 
or to inevitable analytical errors. I will return to this remark- 
able circumstance låter. 

Those, who support the common theory, that sea-ice is in 
itself whoUy destitute of salt and only mechanically encloses 
a certain quantity of unfrozen and concentrated sea-water, 
must confess, that we in this case ought to find by chemical 
analysis exactly the same proportion between Cl, MgO, CaO> 
SO3 etc. . . in the ice and in the brine as in the sea-water itself. 

In order to decide the question, I requested Mr. Fors- 
berg, the assistant teacher of analytic chemistry of the labora- 
tory, to undertake a complete quantitative analysis of the fol- 
lowing six water-samples. J^g 1 — 4 I chose out of the collec- 
tions of the Vega, so as to represent the constitution of the 
Siberian sea-water at dififerent depths and of diflferent specific 
gravity. JS b & 6 are samples of unfrozen brine coUected by 
the Vega-explorers on the surface of the ice during cold 
winter days. I feel bound on this occasion to express my 
sincere gratitude to Mr. Forsberg for bis skilful assistance. 
The particulars of the analyses, the methods etc. will be 
treated in next paper, which is specially devoted to the hydro- 
graphy of the Siberian sea. The numbers of this table repre- 
sent the proportions of the constituents if chlorine is = 100 



ErTBUBSOS. os WATKR AK 



Table i. Sea-w^aters. 











3? 


Sp«. 


T™p.» 
















» 


!>.«. 


Ui. 


E-Gnei. 


sr 


(found,. 


C. 


Ll 


'-'" 


Mgo 


KO, 


ka^ 


s.,» 


, 


» Aug. 1878 


77° 40' 


105° 10 


128 


I.OI74 


-.°.2 


100 


1,97 


11.3a 


i(.70 


2.59 


74-99 


2 


6-7Sept.. 


70° 14' 


170° 17 


22 


1.0242 


— I°,2 


100 


3.01 


11.60 


"1-49 


H"S3 


3 


25 Aug. . 


73' 59' 


n3''i» 


■1 


1.0151 


+ 2-.6 




3.00 


11.60 


11.71 


2.48 


7i-*1 


4 


31 ■ • 


73°oS 


144° ao 


7 


1.01 10 


+ i°.8 




3- '4 


"■44 


11.89 


2.48 


74.3S 



Table 2. Brines. 



s 


,.». 


Phyi 


= ™.p!= «c. 


Sp«, 
gr.vily 
(found) 


t™„„- 


c, 


CiO 


MgO 


Sd, 


lUiO 


N^' 


iMarch 


879 


,i 


«id brine 


...s. 


-30-1* 


100 


3S2 


■4.Sä 


1.14 


2.n 


61.3*1 


6 






r. 


e separaled 
Tio» o' ' 


■■»' 


-3-l| 


100 


4.48 


19.80 


1.67 


1,87 


'*! 



This shows, that the brine, which is eliminated from newly 
formed sea-ico, can not be regarded as concentrated sea-water. 
sinee it bas a totalhj different chemiml composilion. The freeziog 
of sea-water coiisequently must invo]ve some chemical process, 
which alters the proportions of its constituents. I deemed it 
necessary to study the proportions of some of the chemical 
components of the sea-ice, in order to get a clearer idea of 
this matter. Unhappily for my purpose, the Vega-espedition 
had not brought horae any samples of melted ice. I tbere- 
före tested several sDecimens of sea-ice from Kattegatt, the 
gen. ' 

ith Prof. Nordenskiöld I rcBolved to ask 
it to acoompany the Swedieh meleorolo^oil 
zbergcn. Being connniBsioned by the R. Aca- 
the coast of SpitEbergen in Jnly tmd Augnst 
abip Vrd and, thanka to the kind aid of tbt 
Capt&iu Palander af Vega, waa able to 
irctic ice of differcnt origin. My eiperimeni-- 
from terminfltcd, I eran here give only a pan 
cbemical constitulion of sen-ice. 



rEGA-BXPSDITIOKSKS VETENSKAPLIGA AJtBETEX. 305 



Table 3. Sea-ice. 



Ice>water from 



Marstrand 

Danes Gat (Spitzbergen) 

Clovcn cliff > 

» » » 

Magdalena Bay » 

Ice-fiord » glacial ice (floating) 



Percentage of 
chlorine (titr.)< 


Cl 
(- 'oo) 


SOs 


0.727. % 


100 


12.80 


0.0145 % 


100 


14.97 


0.0020 % 


100 


43.65 


0.0019 % 


100 


4367 


0.0014 % 


100 


62.8 . . 


O.OOIO % 


100 


76.6 . . 



From the above tables we may draw the foUowing con- 
clusions : 

I. Ocean-water is divided by freezing, not into pur^ water 
and a raore or less concentrated solution of ordinary sea-salt, 
as was formerly believed, but into two saliniferous parts, one 
liquid and one solid, which are of different chemical compo- 
sition. 

II. The formation of sea-ice is chemically a selective 
process. Some of the elements of the salt water are more fit 
than others to enter into the solid state by freezing, those, 
which are rejected by the ice, will be preponderating in the 
brine and vice versa, Taking the relation Cl : SO3 as standard 
of comparison, we may characterize the most striking feature 
of the freezing process thus: that the ice is richer in sulphates, 
the brine in chlorides. 

III. The extraordinarv variation both in saltness and in 
chemical composition of every individual specimen of sea-ice 
and sea-brine, shown by the tables, depends upon a secondary 
process or metamorphosis of the ice, Its ultimate tendency 
is similar to that of the original act of freezing. The ice 
seems to give up its chlorides more and more, but to retain 
its sulphates. The cause of this metamorphosis has justly 
been ascribed to the combined influence of time and varia- 
tions of temperature. 

IV. The circumstance just alluded to forbids us to regard 
the percentage of chlorine, found by titration in the ice or in 
the brine, as a standard index of its entire saltness, but it 
will prove invaluable to us, if we wish to form an idea of the 
development of the metamorphosing action of time and tem- 
perature on sea-ice. In the daily journal of the Vega for the 
winter months 1878—79 many titrations on ice-waters and on 
©alt brines are recorded. The results are given in the fol- 

20 



lowing table together with some titrations on samples of sea- 
ice from other localities. 

All numbers in the two following tables denote grammes 
of chlorine in 100 tx. of the liquid, The titratioDS signed V 
are executed by membera of the Vega-expedition. [The others 
are signed : P = Pettersson. L =^ Larsson. E = Ekendahl. F = 
Forsberg,] >Ro6sol> is the denomioation used by Norden- 
skiöld on crystallized combinations of aea-ealt with ice. 

Salt brineB, Bnow, "BobsoI", cr^tals, etc. 



VEGA-EXPKDlTIONESa VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



807 





Tempera- 


Dat«. 


ture of 
the alr. 




C. 


April 22 


15° 


&23 


to 




^0° 


? 


? 


?. 


? • 



Pbyiical cooditiooB of the tample, ete. 



Hezagonal crystals resembling snow- 
flakes taken from the surface of newly 
frozen ice 

»Bossol» in needles 

a sligbt qnantity of »Rossol» coUected 
on the ice 



Cl in 
grammea. 



3.163 
3.091 

6.184 
3.77 



er 



P 

V 



It is interesting to foUow the increasing concentration of 
the overflowing waters and brines with the winter cold. We 
know, that such brines have beön used at several localities of 
the Siberian coast in the fabrication of salt. * From the ana- 
lyses in table 2, of this chapter, we see, that this method of 
fabrication has its drawbacks (at least theoretically). By con- 
centration by cold the proportion of sodium is diminished 
and the amount of magnesium increased in the brine. 

Ice formed during the winter 1878—79. 



Date. 


The aampla waa 

UkMi „ cantim: 

from the lurfece 

of tbe iee-floe. 


1879 
Jan. 12 


cm. 


» » 


4 » 


» » 


26 » 


» D 


72—75 » 


Marek 1 


» 




35 » 




75 • 




115 » 


April 1 


>» 
40 » 




80 » 


• 


120 » 



Ice-floe formed bj ftreezing of the aea water 

daring tbe winter. 

Pbysical eoBditiona of tbe aample, etc. 



The ice-floe was 75 cm. thick^greenish 
and of homogeneoas structore. The 
layer of compact snow on its sur- 
face possessed an amount of 0.585 
of Cl. 

The ice-floe was 115 cm. thick 

Thickness of the ice =120 cm. Its 
undermost part was very loose 
and porous. 



* Soamise å la congélation Teau de mer fournit de la glace pure, et la 
partie restée liquide se concentre. On finit par avoir une eau tres chargée» 
dont on achéve la concentration dans des chaudiéres. On obtient ainsi un 
sel impnre . . . (Extrait from Wtirtz' Dictionnaire de Chimie.) 



Cl in 


•t 


grammea. 


^ 


0.432 


v 


0.134 


v 


0.111 


v 


0.182 


v 


0.214 


•v 


0.142 


v 


0.175 


v 


0.133 


v 


0.086 


v 


0.086 


v 


0.119 


v 


0.011 


v 



308 



PETTBB880N, OS WATBR AND ICB, 



Datc. 


The lample wu 

Ukeo > eaoUm: 

from the surfoce 

of the ice-floe. 


Ice-floe rormed by fk-eeslng of the eea-water 

dnriof the wlnter. 

Phyelcal eonditlone of the eample. etc. 


Cl in 
grammee. 


•• 


Jane 1 
Febr. 28 


one side 

the midnt 

the other 

side 

the top 
» > 

the surface 


Samples from a block of ice, which 
had been left standing on the deck 
of the Vega from T* of Maroh until 
1** of June, when it partly m^lted. 


0.060 
0.062 

0.045 

0.035 
0.063 
0.069 


v 
v 

v 


Ice-sample taken from a toross, which 
had been formed of newly frozen ice 
by the screwing of the pack-ice in 
November to a height of 6 — 7 metres 



From these and similar observations Nordenskiöld 
drpw the conclusions: 

that the saltness is greatest in the upper layers of the 
ice-floes and gradually changes its place, from the inner part 
of the ice, until it reaches the surface; 

that the rise of teraperature in spring or summer is the 
chief cause of this metamorphosis. 

It can hardly be denied, that the saltness somehow or 
other has the power of penetrating through.the masö of the 
ice to its surface, and that this is effected, not by any con- 
traction of the mäss of the ice by cold, but by the thawing 
process, which, as we have seen before, coramences in the 
sea-ice far below its melting point. Therefore the age of the 
sea-ice has a decided influence on its chemical constitution. 
This will be seen more clearly from the foUowing titrations 
on ice-samples from old sea-ice. 



Old sea-ice. 



Date. 


Loeality. 


Pbysieal conditionf of the aample, etc. 


Cl in 
gramme«. 


• 


1878 
Oct. 1 

» 16 

» 18 

>' 18 


Pitlekaj 

> 

* 


Sample from a foundered ice-floe ... 
* of £Teen ice 


m 

0.0068 
0.0012 
0.0016 
0.0010 


v 
v 
v 
v 


» * blue » 1 j T^ . 

, , } dnft-ice 
j' » blue » f 



VEGA'EXPED1TI0NEN8 VET EV SK APhlOÅ ARBETEK, 



309 



Date. 



March 5 



Lo«alIty. 



Fitlek^j 



)> » 


» 


> » 


» 


1880 


The Baltic 


1882 
Jnly 


Danes Qat 
Spitzbergen 
Cloven cliff 


9 


Spitzbergen 
Magd. Bay 
Spitzbergen 
The Icefiord 


T> 


Spitzbergen 



Phyiical condltions of tbe sample, eto. 



Drinking water obtained from a great 
blue ice-block 

D:o from old blue ice 

I}:o » » -• » 

CoUectedoutside theharbourof Wisby 
\ Old bay ice \ 

?Ice from the polar drift-current ... S 

\ Glacier ice floating upon the sea { 

I T. / 

/ D:o- » » » 3 \ 



Cl in 
grammM. 



0.0025 
0.0319 
0.0193 

0.0140 
0.0146 
0.0145 
0.0020 
0.0019 
0.0014 
0.0014 
Ö.OOlp 
0.0010 



^ 



V 
V 
V 

L 
E 
E 
E 
E 
E 
E 
E 
E 



Most of the above samples are representatives of the last 
stage of the metamorphosis of the sea-ice. Ice of this kind 
shows, according to the analyses in table 2, of this chapter, 
quite another proportion between its chemical constituents 
than sea-water. The amount of sulphates has increased enor- 
raously in proportion to the chlorides. Therefore we must con- 
clude, that sulphates of sodium and calcium will be carried 
far away from the aretic ocean by the drift-ice. This fact 
gives US the clue to the observations already mentioned, that 
the percentage of sulphuric acid in the sea-water is slightly 
variable. By Forchammer and recently by Mr. Schmelck,* 
hydrographer of the Norwegian expedition 1876 — 78, it was 
ascertained, that the maximum amount of sulphuric acid in 
the sea between Greenland and Norway is found souih of the 
polar circle. ^ To this fact we must also attribute the observa-, 
tions of Mr. Schmelck and of Prof. Ekman, that the per- 

■ 

* Nyt Magazin for Naturvidenskaberne 1879. It is very remarkable, 
that Schmelck did not find any. increase of the percentage of SO» in that 
part of the sea crossed by the great ice-current at the eastem- coast of 
Greenland. This shows, that the sea-ice does not part with its sulphates 
before it is entirely liqiiefied. 

' In this part of the ocean, which is swept by the Gulf-stream, the last 
products of the original decomposition of the aretic sea-water by freezing 
can still be discovered by chemical analysis, although these traces most 
probably have twice crossed the Atlantic. 



310 PETTKRSaOif, OK WATER ÅttD ICR, 



centage of sulphuric acid is greater at the surface of the sea (han 
at the bottom. 

I think the theory >on salt solutions and attached water> 
published in 1875 by Prof. Guthrie will best account for the 
observations enumerated above. Prof. Guthrie found, that 
every diluted salt solution, on being cooled sufficiently, yields 
up ice, until its temperature reaches a certain point peculiar 
to the salt, when it solidifies as a whole, maintaining through- 
out that constant temperature. The proportion of water 
relatively to the salt in these »cryohydrates» is ordinarih" 
very large and makes the molecular formulse given to these 
combinations appear somewhat exuberant to the chemist. 
This must have induced a short-sighted critic to overlook the 
importance of the discovery of Mr. Guthrie, which still 
aflFords the only starting-point for an acceptable theory of the 
origin of the sea-ice. 

»Beafing in mind the existence of the cryohydrates, cer- 
tainly of sulphate of magnesium and doubtless also of chloride 
of calcium (?), at temperatures not far below 0° C, a rapid fall 
of temperature may be accompanied by more complex pheno- 
mena of gelation; for if the ice be quickly removed from a 
large mäss of water by freezing, the resulting brine may easily 
be so enriched, as to throw out one or more cryohydrates, 
which thus perpetuate in siiu a definite amount of saline 

matter The saltness of a floe depends not only upon its 

age but also upon the rapidity, with which it was at first 
formed and upon the lowest temperature, to which it has 
subsequently been exposed.» 

We will leave the question of the appropriate chemical 
formula of the cryohydrates aside and listen to some simple 
facts, told US by Prof. Guthrie, about the freezing points and 
the chemical composition of some of the cryohydrates, which 
can possibly arise from the freezing of sea-water. 



The cryohydrate of 


containi 




tolidiaes at 


Na Cl 


76.39 % W 


atcr 


22° C 


Ka Cl 


80.00 % 


\ 
m 


11°.4 C 


CaCU 


72.00 % 


y . 


37°. C 


MgSO* 


78.14 % 


)» 


5°.o C 


Naj SO4 


95.45 % 


)f 


0°.7 C 



According to this table we ought to expect, that the cryo- 
hydrate of Na2S04 

4.55 % of Na2S04 + 95.46 % of H2O 



VEGA'KXPMDITI0NSK8 VETBNSKAPLIGÅ ÄMBETEN, 311 

would be among the first to separate from the cooled sea-water 
already at — 0°.? C. This agrees well with the table 1, of this 
chapter, which shows, tbat of all the constituents of the sea- 
water the brines are most deficient in Na2 and SOj. The 
percentage of sulphuric acid in ocean water is about O.2228 
{calculated as SOs). Suppose all this to combine with its equi- 
valent of Na20 and freeze out as a cryohydrate in the ratio 

[0.8954 % Na202S02 + 8.8947 % HjO] + 91.3... % aq. 
(cryohydrate) ■ (ice) 

then 8.69 % of the frozen sea-ice ought to consist of the solid 
<;ryohydrate of Na2S04 instead of pure ice with a few dröps 
of concentrated brine, as is ordinarily assumed. It would be 
impossible to explain, how an amount of O.S954 % of foreign 
matter could so essentially modify the physical properties of 
the ice, as is seen in the foregoing chapters, if the substance 
was included in the ice as solid crystals or as adhering dröps 
of brine, but we will have no difficulty to admit, that the 
presence of 8.69 5^ of a solid cryohydrate, which physically 
and chemically is a different body from the pure ice, can 
modify its properties considerably. Moreover this solid has 
its melting point at — 0°.? C. Consequently it will endure in 
the solid state as long as the ice itself Other cryohydrates, 
as for example MgSOé, MgCU, GaCla, NaCl, which arise at 
lower temperatures, will consequently melt again long before 
the rest of the ice. Therefore every rise of temperature will 
promote the metamorphosis of the ice extraordinarily. The 
-cryohydrates of the chlorides will liquefy and escape, if any 
chance is left to them. This is realized by the abnormal 
contraction of the sea-ice by the fall of temperature, which 
causes a strain and a bending on its surface, which finally 
•ends with its bursting and breaking up into remnants and 
fissures. ' When the temperature rises again, the liquefied 



* The reader will of course perceive, that I do not mean to say, that 
the sulphuric acid of the sea-water freezes out at once as a cryohydrate at 
— 0/7 etc. but that I only wish to give an idea of the whole, very compli- 
cated, process by the chosen example. * 

• The uppermost layer of the ice, having acquired the temperature of 
the air, will begln to assume the properties of a härd body and c(mtractits 
volume (while the next layers, to which the atmospheric cold penetrates 
more slowly, is still expanding) and consequently breaks up into innumer- 
able rifts. In short I believe, that the regular expansion or contraction 
seldom canses any violent dislocation of the ice. Such effects are due to 
the great abnormal changes of volume, which take place in fresh-water ice, 



312 rsTTERaaos, on water and ice. 



cryohydrates will escape to the surface of the ice througb 
these channels and engender those unfrozen brines, whicb 
attracted the attention of Nordenskiöld and his followers. 

The sea-ice is certainly no homogeneous body. I would 
compare it to a crystalliue rock, for example a granite, wbich 
contains a number of difFerent crystallized combinations. 
Every one of the constituents : the feldspar, the mica, the 
silicia is liable to decomposition in its own peculiar y ay . The 
products of this decomposition escape in the form of aqeou& 
Solutions, until the remainder, which can not be decomposed 
any more in situ, is mechanically earried otf as clay and sand 
with the glaciers or with the water of the rivers to give birth 
to new geological formations. Thus the crystallized constitu- 
ents of the sea-ice, one by one, are attacked by decomposition^ 
even before the arctic summer has brofcen the ties, which bind 
the ice-floe to its birth-place. The rest, which can not be 
attained by metamorphosis in these high latitudes, viz. the 
pure ice and the raost perdurable cryohydrates, is caught by 
the mechanical force of the ice-current, which carries the skel- 
etons of the polar ice back to southern latitudes to unite 
again with the warmer parts of the ocean. 



CHAPTER 6. 

On the latent heat of fresh and salt water» 

conclusions. 

Pure water. 

The latent heat of pure water below zero is, as already 
raeutioned, theoretically calculated by Person. From my ex- 
perimental verification ' of his formula the foUowing table is 
cited : 



when the temperatiire approaches the melting-point, and in sea-ice by fal) 
of temperature (see the illustrations on plate 21 & 22). 

^ The foUowing table is reproduced here, because the sabject is of 
essential importance to the description of the physical properties of pure 



VKGÅ'EXPEDtTI0ifEN8 VETENSKAPLIOA ÄMBETEN. 



3ia 



Table i. 



Exp: 


Weight of 
the water 


Initial temp. 

of freezing 

C 


Final temp. 

of the exp. 

C 


Final temp. 

correct. 

C 


Toul in- 

crease of 

temp. 


Devcloped 
heat in 
calories 


Heat deve- 

loped by 

1 gr. water 


Heat calc 

for X gr. 

water 


I 


3-23095 


— 2^8o 


— I^I05 


-o^945 


i°.8s5 


251.09 


77.71 


77.85 


2 


1.3027 


-4^995 


— 4° 30 


— 4'.26 


• o».73S 


99.79 


76.60 


76.75 


3 


5.4814 


6'.28 


- 3^46 


3'.235 


3°04S 


416.27 


75.94 


76.11 


4 


3.5088 


6^.50 


— 4'.6i 


-4'.55 


«°.95 


266.79 


76.03 


76.00 


5 


2.5630 


6^62 


- r.2i 


-5^I8 


«°-44 


194.77 


75.99 


75-94 



Weight of the mercury of the calorimeter in exp. i & 2 3899.114 gr. 



D:o in 3, 4 & 5 

Weight of the iron vessel & stirrcr 

Weight of the mercury of the thermometer. 
Weight » » glass > » » . 
Spec. heat of the mercury at o" 



3862.607 
45.017 

25-04 . 
2.05 

0.033266. 



ScJt water. 

Iinniediately after the close of the volumetric experiments 
the latent heat was determined of the water-samples IV, V & 
VI. In the foUowing table I give also a description of some 
determinations on a watersample taken by Mr. Tornoe from 
the surface of the arctic sea, south-east of Jan Mayn, 68° 32' 
Lat. 6*^26' Long. W. G., and kindly forwarded to me, and of 
fresh water from the surface, formed by the melting of the 
sea-ice at Pitlekaj. 



Watersample 
r (sea- water) 
VI (ice-water) 
V d:o 
IV d:o 
J 



Locality 

Jan Mayn 

Siberian sea 

Kattegatt 

Baltie 
Pitlekaj 



0° 



Table 2. 

Spec. gravity qp^ 

1.0282 
1.0090 
1.0053 
1.0003 
1.000.. 



GI % salt in % 

1.927 3.53 

0.649 — 

0.273 — 

0.014 — 

0.00 . . — 



water. Moreover I have bitherto only published these results in the Swedish 
language (öfversigt K. V. A. Förh. 1878) and especially wish to correct an 
inadvertence in the description of exp. 2, where an erroneous number, rela- 
ting to an unsuccessful experiment, was inserted in the original instead of 
the right one [1.8037 grammes of water]. 



314 



PETTEB880K, OK WÅTER AND ICE, 



Water 

sample 


Weight of 
water in gr. 


Hiermal 

constant of 

the enttre 

calor. 


Initial 

tcmperature 

C 


Final 

tcmperature 

corr. 

C 


Deyeloped heat 

1 


found in 
calor. 


calculated 

pr. salt -\- 

aqual 


found pr 

X gr. of 

the water 


'■{ 

v,{ 

IV 


3.9736 

3-74545 
4-8761. 
4-5972 

2.7555 
5-6358 
4-0949 
3-93 »3 


13702 

136-84 

134-99 

139-53 

13359 
140.70 

»36.99 
134.49 


- 9' .00 

-8-.3^S 

- 7-.3I 

- 6^77 

- 7'.78 

- 6^49 

- 5'.8i 

- 5'.46 


- 7^47 
-6'.94 

- 4'.855 
-4^6o5 

- 6'.285 
-3'.685 

- 3^55 

— 3'.22. 


209.6 
192.9 

33 »4 
302.1 

199.8 

394.6 

309.5 
301.2 


286 
271 

364 

344 
206 

426 

3" 

301 


52.7 
51.5 
67-9 

65-7 
72.5 
70.0 
75.6 
76.6 1 



It strikes us at once, that the latent heat, developed by 
the freezing of sea- water, is exiraordinarily inferior to that of 
pure teater, We further observe, that the law of Person has 
no application to sea-water. Its latent heat seeins to be greater 
at lower temperatures than nearer to its melting-point. Un- 
happily the ratio of this alteration of the latent heat cannot 
be determined with the same exactness as in pure water, on 
account of the slowness of the freezing process in salt water. 
Still I think much can be done by further expeiiments in this 
way, for the present it will suffice to call attention to the fact, 
that water of the sample V at — 7**. 73 showed a latent heat 
of 72.5 cal. and at — 6**.49 only 70.o cal. etc. 

From these observations the foUowing conclusions are 
inevitable : 

I. Any theory, which considers the salt of the sea-ice to 
be mechanically included as crystallized salt, must be false. 
For in this case we ought to have found for the developed 
heat the values of column 7 instead of those in column 6. 

II. Any theory, which ascribes the saltness to adhering 
dröps of liquid, concentrated brine, will prove insufficient. 

Sea-water seems to be divided by freezing into three parts: 
ice, solid cryohydrates and liquid brine containing dissolved 
salts. The relative proportion of these components depends 
upon the freezing temperature. By the freezing of sea-water 
in nature, the salt brine for the most part separates from the 
ice and mingles with the adjacent unfrozen water. This was 
not the case in my experiments. The brine remained in the 



^ The slight amount of heat, which ought to be developed by the snp- 
posed crystallisation of the salt, is not taken into account here. 



VSOA-EXPEDITIONSNS VETEKaKAPLJGÅ ÄMBETEN, 315 

spiral (see p. 269) together with the frozen substance. Thereby 
we may in some degree account for the extremely low latent 
heat of the watersamples r (ocean-water from Jan Mayn), but 
the difficulty still remains to account for the deficiency in 
latent heat of the foUowing water-samples VI, V, IV, which 
were obtained by melting of sea-ice and consequenily only ought 
to coniain such constituents as are capaUe of solidification. From 
sample VI, which was formed by freezing of sea-water, the 
liquid brine had been separated previously (see p. 291). We 
must, however, admit as probable, that even in these cases 
(VI & V) a diminutive part of the sample was kept from 
freezing, until lower temperatures, as a concentrated brine, 
from the fact, that the latent heat as well as the volume of 
the frozen substance (see plate 21, VI & V) increased as the 
freezing temperature sunk. But as an explanation it is in- 
sufficient. It does not hold good in case of sample IV, which 
is certainly solidified entirely at — 5^8i C, and also in V & 
VI the discrepancy of the latent heat calculated and found is 
sufficiently great to authorize the conclusion, that: 

III. The latent heat of ice is diminished, if it separates 
from salt water and in combination with some part of the 
salt. We could form an idea as to the causes of the low 
latent heat developed by VI & V at — 6° or — 8** C by sup- 
posing, that the formula of the depression of the latent heat 
with the freezing temperature given by Clausius and Person 

^ = — 05 

dt 

does not hold good for such ice, on account of its spec. heat 
in the solid and liquid state c and ci being different from 
that of pure ice. 



Everybody must admit, that the latent heat developed by 
the freezing of the sea-water has the greatest influence on the 
conditions of the arctic oceans and on the climate of arctic 
countries. It will be important then to observe, that the 
latent heat, which is developed immediately by the solidifica- 
tion of ocean-water, is very inferior to that of fresh water, 
but that the freezing process, from a thermic point of view, 
is not entirely concluded with the solidification of the sea- 
water. On further sinking of the temperature, still unfrozen 
cryohydrates will be solidified and develop heat, until the 
whole mäss of the ice-floe, at sufficiently low temperature, is a 
solid rock of crystaliized matter. At the rise of temperature 



316 PETTSR880N, ON WATBR AND lOE. 

these substances will melt, one by one, and absorb heat in 
so doing. Tbus the thermal processes in the mäss of the ice- 
fioes will to a certain degree counteract the influence of the 
sudden variations in temperature of the atmosphere. 

I have already mentioned the fact, that I found durin^ 
my dilatometric researches, that pure ice did assume the tem- 
perature of the mercury-bath surprisingly soon, and that the 
case was quite reversed, when I operated with ice containing 
any amount of salt, especially at those temperatures, where it 
upon cooling showed an abnormal expansion of volume. I 
can not decide, whether sea-ice is really a worse conductor of 
heat than pure ice, or if this behavior is due to the thermal 
processes just alluded to, having no quantitative measure- 
ments to judge from, but I consider, that the sea-ice will be^ 
have in nature just as it did, when tested in my apparatus,. 
• viz. very slowly propagate thermic impulses from without. 



There is every reason to believe, that the formation of 
ice in that part of the arctic ocean north of Europé even 
in winter-time is limited to very high latitudes. In winter as 
well as in summer a mighty stream of warm water sets in 
between Scotland and Iceland sweeping the coast of Norway 
(which is entirely free of ice) and spreading its waters unto 
the coasts of Spitzbergen and Novaya Zemlya. Thereby the 
freezing of the arctic ocean is prevented and delayed, until 
very high latitudes. We know, that the old polar-ice is trans- 
ported along the eastern shore of Greenland and America 
to relatively low latitudes, where it melts by the combined 
influence of a warmer atmosphere and a warmer sea. Thus the 
melting of the sea-ice and the freezing of the sea-water are 
processes of reverse order, which take place at widely distant 
latitudes. The solar heat stored up in the ice by its lique- 
faction at low latitudes is déveloped again at 70° or 80° Lat. N. 
by the latent heat of the freezing sea-water. Its eflfects will 
naturally not consist in any raising of the temperature of the 
sea, but indirectly it will counteract the heaping of great ice 
masses north of Europé, because: 

>Water can not freeze to ice, even at its freezing point, if 
it can not transfer its latent heat to a colder medium?» [Ed- 
lund]. 

The influence of the Gulf-stream on'the climate of Europé 
is said to be a theme nearly worn out, but I think the influence 



VSaA-KXl-ED!TlOKXSS VBTKKBKAPLiaA ARBBTRH. 317 

of Ihe latent heat of its water is well-nigh overlooked. The 
influence of its temperature being a few degrees above zero is 
of little consequence compared to tbe quaotity of solar energy 
stored up in its water as latent heat, which is made useful 
by freezing. Moreover tbe warm temperature of its water is 
reduced considerably during its course by the inSuence of tbe 
atmospbere, but tbe latent beat is a reserved capital, wbich 
can not be expended before tbe exact momeDt of freezing. 



Ekst of Newfoundland, at 45° or 47° Lat. N., tbe arctic 
current in spring and early in summer pours great masses of 
polar ice into the midst of the Gulf-stream. Another battle- 
field of tbe warm and cold Atlantic currents is, according to 
Petermann,' Irminger^ a. O, the sea east of Iceland and 
west of Beeren Island. In eacb of these placea masses of 
drift-ice are melted at the cost of the solar energy stored up 

' Der Golfström, Mitth. 1870. 

■ Die Temperatnr im Nördl. Atl. Meer etc.. Mittli. 1870. 



318 PETTERSaON, ON WÄTBR AND I OK. 

in the water of the warm Atlantic stream. We can therefore 
safely imagine the following cycle to take place. 

Suppose a quantity of ice, say 1 kgr, to melt at 45** Lat. 
N. and the issuing water to be transported with the Atlantic 
current up to the western coast of Spitzbergen, where it at 
last solidifies by the inäuence of the winter cold and is after- 
wards brought back again with the arctic current to 45° Lat.^ 
there to melt once more in the heated water of the Gulf-streain. 

If the latent heat absorbed by the melting of 1 kgr. of 
ice, at 45° Lat., was identicallv equal to the amount of heat 
set free by the freezing of the seawater, at 75° or 80° Lat., the 
whole result of tho imaginary process, chosen as example> 
would be a transport of about 79.2 Calories from the 45*^ 
to the 80"* paralleL In tliis case the transport of the heat 
must be performed by some extemal force, due either to the 
trade wiuds or to the abundant supply of river water to the 
Mexican Gulf, which causes the niveau of the water there to 
stånd higher than in the arctic sea. ^ 

We know from the foregoing, that the ice, which arrives 
so far to the south as to 45° Lat., is relatively pure and only 
contains a very little amount of salt, consisting principally of 
chlorides and sulphates. The latent heat absorbed at its mel- 
ting (=Q) therefore must be a trifle less than 79.25 Calories. 
If the water of the ocean did not contain any salt, we might 
expect an identically great amount of heat to be developed 
by the freezing of 1 kgr. of water at 80° Lat., provided that 
it was not over-cooled before freezing. 

By the saltness of the ocean the character of the process 
is essentially changed. The latent heat (=R) developed at 
the freezing of salt water is, as will be seen from the second 
table of this chapter, very inferior to that of fresh water. 
Even if we do not take into account the diminution of the 
latent heat caused by the dissolved salt (which is however 
very considerable), we must admit, that: 

R< Q, 

because the maximum temperature [T = — 2° C or — 1°.9 C] 
of freezing ocean- water is considerably lower^ than the melting^ 



^ The difference of level at tlie eqnator and at the pole ought to be 
abont 2 metros, according to Colding [Skand. Nat. Forskare-Sällak. Möte 
1863, Bilaga D] and Guldberg [Polyt. Tidskrift, 8, 1872]. 

* As a thermometer immersed in a mixture of snow and sea-water^ 
which is conatantly atirredj indicates — l^.s C, we may regard this as the 
upper limit of the freezing- and the nether limit of the melting-temperatures 



VEGÄ'BXPSDITI0KKN8 VETRN 8KÄFLIO A ARBETES, 



319 



temperature [Ti = — O*. . . C] of nearly pure ice. Water can 
not äbsorb or develop the same quaniiiy of latent heat at two di/" 
ferent temperatures. Besides, the presence of salt in freezing 
water has the property of diminishipg its latent heat, at least 
if the solidification, as always in nature, takes place a few 
degrees below zero. * 2 or 3 p.c. of salt disöolved in pure 
water has the same depressing influence on its latent heat 
and likewise on its freezing temperature as an increase of 
pressure amounting to some hundreds of atmospheres. 

From these premises we can draw the foUowing conclu- 
sions : 

1. In the imagined example a eomplete cycle^ of heat 
takes place. The quantity of ice (= 1 kgrm), which was sup- 
posed to melt in the warm water of the Gulf-stream, is also 
supposed to return to its original point of depart, in its initial 
state of pure or nearly pure ice. 

2. Meanwhile it undergoes the following transformations : 
it melts at — 0° . . [absolute temperature T = 273**]. 

Thereby it absorbs the latent heat Q ^ 

it mingles with the surrounding ocean- 

water and thereby absorbs heat, qi jr 

of sea-water. Bnt in those parts ol the ocean, where a real melting of sea- 
ice takes place, the temperature never sinka so low. Tliat part of the ice^ 
which is firat liquefied, forms a stratam of fresh water around the ice-floe 
wherein the rest of the ice liquefies at its ordinary melting point. Very 
often the fresh or diluted sea-water in the vicinity of melting ice is found 
to be of surprisingly high temperature. The lowest temperature observed 
on the bank of New-Foundland during 5 yeare was — O'.» R, the mean tem- 
perature was + 3^ol R. [Proceedings of R. S. 1869. Jf 3.] On the other 
hand the temperature of freezing sea-water has never been found to be 
higher than the ordinary freezing point of the water. See the observations 
of Scoresby 1810—1817 and those of the Vega-expedition in Sept. 1878 a. O. 

^ I consider this reservation to be necessary, because the temperatures 
of the freezing experiments, enumerated in table 2 of this chapter, da 
not exceed the limits — 9° C and — 3° O. Having no experiments to rely 
opon at lower or higher temperatures, I do not wish to extend the rule 
beyond the dominions of experience. 

* In order to prepare the application of Carnot^s theorem to the ex- 
ample in question, I denote the quantities of heat absorbed or developed 
by the water at every one of these secondary changes by >q» and in the 
case of ice by >r». The corresponding absolute temperatures are T, Ti^ 
Ta . . . r, Ti,.., Thus we may form the quotients |i , 3* ... Il , Ii etc. . . 

Ti Tg Ti Tg 

[»die Aequivalenzwerthe» of Clausius]. 



320 PETTEIiSaOK ON WATKR AND ICE, - 



it receives and gives out heat to the at- 
mosphere, the surrounding water, etc. . . by ra- 

diation and convection, q^, qa, ^ ^t " 

it separatas from the surrounding water 
at — 2*" C [abs. temp. T' = 271] by freezing as 
ice + solid cryohydrates, * thereby developing 

the latent heat R ^i 

the ice receives and imparts heat to the 
atmosphere etc... rj, r2, ^, ^... 

3. The algebraic sum of the fractions: 

m » m" • • • m7 > m^ ' ' ' ^*'^' • ' < ^l 

since the ice is supposed to return to its initial state. We 
can not evaluate all these quantities, hut we nevertheless can 
form an idea of the character of the whole cycle from the 

head members 

Q , R 
^ ana ^> 

the influence of which must be predominating. If we leave 

aside the secondary changes, represented by |r , y - "f^ T 
etc. . . we conclude from the fact, that 

Q > R and T > T', 

that the result of the melting and freezing of sea-ice is two- 
fold, viz: 

a quantity of heat, R, is transported as thermic energy 
from one part of the ocean (where the melting takes place) to 
another (where the water freezes again); 

another quantity of heat can simultaneously be träns- 
formed into mechanic energy. If we assume T = — O". . . C 
and T' = — 1°.9, the quantity of heat availdbJe for mechanic 
effect would be 

Q ' =0.55. . Cal. for every kgr. of ice. 

We must expect it to be far less in reality. That part of the 
available energy, which is really transformed into work, is 
surely too small to influence the experimental measurements. 
Exact calculus is impossible at present, because we do not 
know the exact value of the quantities T, R, qi, qo . . . etc. .. 

* Some unfrozen cryohydrates will also be enclosed in the new sea-ice, 
'^'hich afterwards solidify and melt as the temperature falls or rises. The 
thermic influence of these processes will on the whole neutralixe each other. 



VEGA-EXfSDITIONEKS VETRS6KAPL1GÅ A Ji BETES, 321 



The numbers found in the experiments V & VI of table 2 of 
this chapter can not be substituted for R, because these deter- 
minations were executed at temperatures 6 or 7 degrees lower 
than T' and the latent heat is calculated for 1 kgr. of the salt 
waier examined, without deduction for tbat part, which must be 
enclosed as unfrozen brine, in case the temperature at the free- 
zing was so high as T'. Besidee we have hitherto supposed 
the whole process to be. a regular cyde, where every alteration 
represented by the fractions § , Si . . . ^ , 'l . . . , is reversihle. 

From this there will in reality be found to be several excep- 
tions, since many phenoraena connected with the freezing of 
sea-water, the overcooling etc. . . . are not of reversihle nature, 
and the evaporation, which constantly takes place from the 
water ,and the ice, gives rise to a series of thermodynamic 
processes, which doubtlessly are of influence upon the move- 
ment of the ocean, hut fall entirely beyond the reach of the 
present discussion. 

Nevertheless it seems probable from the general outlines 
of the phenomenon, which I have endeavoured to sketch in 
the foregoing, that the transport of the warm water across 
the ocean to high latitudes need not to be attributed solely 
to external forces, since the melting and freezing of sea-ice is 
found to involve the possiXnlity of a transformation of thermic energy 
into tnechanic force. 

If we admit the possibility that by the peculiar conditions, 
under which the melting and freezing of sea-water takes place, 
a certain quantity of solar heat is made useful for mechanic 
purposes, it can not be difficult to understand how the melting 
of ice in sea water can give rise to an ocean current. Professor 
Ekman in his paper upon the origin of currents * has proved 
that this must be the effect of the melting, as foUows: 

Suppose a bit of pure ice, which swims/ree?y in salt water, 
to melt and the liquefied ice to retain its former place, then 
the level of the fresh water will stånd higher than the sur- 
rounding sea, on account of the greater spec. volume of the 
fresh water. This makes it expand above the surface of the 
salt water. Pure ice, melting in pure water, occasions no 
current, because its spec. volume is equal to that of the sur- 

rounding fluid. If we pursuc the subject further, we 

find, that the sea-water in the moment of freezing must perform 
a certain amount of worh^ by raising a part of the ice above the 



» Öfvers. K. V. A. F(>rh. 1875. N:o 7. 

21 



322 PETTBRBSON, ON WATBR AND JOM. 



level of the eea, contrary to the action of gravitation. This 
amount of work, which must be executed at the cost of the 
latent heat developed by the water [because it is the immediate 
consequence of its freezing], is stored up in the ice and can 
not be expended before the moment of melting, when it is 
transformed into actual energy or vis viva of the water par- 
ticles, derived from the higher level of the ice-water relatively 
to that of the surrounding sea, which, as Ekman justly 
observed, must occasion a surface current. ' The ice, which the 



a 



t 



Ice. 




By tho freezing of ttac water the sarface of the ice-floe is Ufted the distance ae contrary 
to the action of the gravitation [and of conne alto to the atmospheric presanre]. Ib ts the 
nlveau of the ice>water after melting. The difference be canses the surface-carrent. At the 
melting of ice in fresh water hc is = 0. 



arctic current forces into the angle between the American 
continent and the powerful stream from the Mexican Gulf, 
must, when melted, spread över the ocean in north-easterly 
direction. The rotation of the earth exercises upon this cur- 
rent a directing, hut nowhere an irapelling force. ^ We are 
accustomed to ascribe the movements of the currents of the 
atmosphere and the ocean to the solar heat. True; hut solar 
heat can not be transformed into mechanic energy without the 
conditions of the second principle of thermodynamics beiug 
fulfilled. The cycle of heat performed by the freezing and 
melting of ice is of a different nature from the cycle of free 
heat in the water caused by radiation and refrigeration, 



" * At the freezing of fresh water, as for example rivers, lakes etc. . . 
one part of the latent heat is likewise transformed into work, which is 
again changed into heat at the melting of the ice, without giving rise to 
any mechanic effects, or motion of tbe water, currents etc. 

* See Guldberg: Tlieorien for vandets og luftens strömninger paa 
jordens overflade, Polytekn. Tidsskr. 1872. 



TKOA-EXPSDITIONEUa VETESSKAPLIGA ARBETES 323 



1) because the heat, which passes över from T to T' is latent, 
and 

2) because its influence is localized to those parts of the ocean, 
where the arctic current pours its ice-masses into the warm 
stream. 

It has long since attracted the attentiou of hydrographers, 
that the Gulf-stream increctses considerably after every com- 
bat with the arctic current, although the temperature of 
its water diminishes. According to Mr. Findlay* and Dr. 
Carpenter* the original stream from the Gulf of Mexico 
and the Florida strait can hardly be recognized in the great 
Atlantic current, which sweeps the coasts of Europé. A glance 
at the maps in the Geogr. Mitth. of Petermann representing 
the Gulf-stream in summer and winter convinces us at once of 
the remarkable influence of the seasons upon its course. In 
winter, when the supply of cold water from the arctic current 
is reduced to its minimum, the water of the Gulf-stream is 
limited to a narrower space than in summer. Colding^ has 
called special attention to the fact, that the Gulf-stream takes 
a möte northerlv direction, whenever the influence of the 
arctic current diminishes. Thus it tnay be possible, that it 
reaches farther to the East in winter, when it is unimpaired 
by the arctic ice-masses, than in summer. This would be the 
only plausible explanation of the observations cited by Mid- 
dendorff* and Petermann,* according to which the winter 
climate of the northern part of Xovaya Zemlya and the Tai- 
mur peninsula is milder than that of Siberia. For, as I 
intend to show in the next paper from the observations of 
the Vega-expedition, there is scarcely to be found, from a 
hydrographic point of view, any direct signs of the influence 
of the. warm water of the Gulf-stream upon the sea north of 
the Taimur peninsula and Cape Tcheljuskin in summer time. 



> Proceed. R. G. S. XIII. 

* Ocean circulation, Contemp. Review, 1875. 

> 1. c. 

* Der Golfström, Geogr. Mitth. 1870. 

* Der Golfström ostwärts vom Nordkap, Geogr. Mittli. 1871. 



CONTRIBUnONS 



TO 



THE HYDROGRAPHY 



OF THE 



SIBERIAN S E A 



BY 



OTTO PETTERSSON. 



•*• 



Introductory remarks. 



During the voyage of the Vega along the Siberian coast 
great attention was paid to the hydrographic constitution of 
the sea. Beside the regular observations at midnigbt, 4 & 8 
a.m., nooD, 4 & 8 p.m., of the temperature and density of the 
water at the surface, which are registered in the meteorological 
journal, a serial deep-sounding was made at least once a day 
by means of the isolating apparatus invented by Professor F. 
L. Ekman. This instrument is too well known by professional 
experimenters and students of hydrography to need any de- 
scription here. For a shallow sea, like the Siberian (the depth 
of which nowhere exceeds 200 metres), with very variable 
water-strata, it is indeed unequalled. Immediately after the 
isolated capsule, containing a sample of water from a certain 
depth had been hauled on board, the temperature of the water 
was determined with a thermometer * and its density with an 
areometer manufactured by A der man. 

Lieutenant G. Bo ve of the R. Italian Navy had the man- 
agement of the hydrographic operations during the expedition. 
I have calculated the foUowing results from bis annotations 
in the hydrographic journal of the Vega. 

The observations are regularly registered in the journal 
from the departure of the Vega from Yugor Schar, the southern 
entrance to the Kära Sea, on the 1" August, 1878, until the 
ar rival at Koljutchin bay on the 23'^ Sept., about 119' from 
the Behring strait. During the winter some observations 
concerning the temperature of the sea-water, the thickness of 
the ice etc... were made by various.members of the expedi- 
tion. Some of these observations I have discussed in the 
preceding paper. The regular series of hydrographic annota- 



» ThiB instrument is gradaated in Vio of a centigrade, although ^,o 
can be easily estimated by the observer. It is of very elaborate workman- 
»hip and possesses the remarkable advantage of an ahnost steady point of 
zero. like most of the Åderman thennometers. 



328 PETTERSSON, aiBERlÄS SEÅ. 

tions commenced again on July 24*^, 1879, at Port Clarence 
and was continued during the cruise of the Vega in the 
Behring Sea until August 7***. 

The available material for scientific investigation con- 
sisted of: 

1). A complete series of observations regarding the tem- 
perature and specific gravity of sea-water from different depths. 

2). Annotations concerning the percentage of chlorine in 
samples of water and ice found by titration on board the ship. 
As far as regards the samples of ice water these titrations are 
recorded in chapter 5 of the preceding paper. According to 
the annotations these determinations . seem to have been 
executed by Nordenskiöld, Palander, Almqvist and 
other members of the expedition. 

3). A coUection of about 30 water-aamples * sealed up 
in fläsks of 250 cc. each. Among these I found 4 specimens 
of melted rossol and of very concentrated brines coUected on 
cold winter days from the surface of ice-floes. 

4) The thermometer (Aderman) and one of the areometers 
(also by Aderman) employed in the hydrographic measure- 
ments (for waters of the spec. gravity from I.0290 to l.oiso). 

It must be obvious to the reader that our discussion of 
the hydrographic conformation of the Siberian sea must be 
based principally on the observations 1). In order to calculate 
the percentage of salt in the waters from their spec. gravity 
the latter must be referred to one common standard of tern- 
perature. 

The advantage of choosing the point of 0° C for this pur- 
pose is so great, that I dåre say, that every calculus based 
upon an other principle, instead of simplifying the matter, 
would prove to be an unnecessary complication. 

In the sixth column of the foUowing tables I, II, III A IV 
the temperatures of the water-samples in siiu are recorded. We 
may see from this, that zero is the natural point of comparison, 
aye, almost the arithmetical mean of these numbers, the greater 
part of the temperatures being situated a few degrees above 
or.below 0° C. The only exception is due to the warm water 
of sliglU specific weight from the surface, especially in the vici- 
nity of the rivers. A few metres lower the usual temperature 
of the water, from — 2'' to + I"* or + 2° C, prevails almost 

* The original number, which was far greater, was reduced to this, 
every fläsk being rejected, which was not authentically signed or hermetic- 
ally closed. 



VgOA'EXPKDlTI0NEN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 329 

anexceptionally. I therefore, as already mentioned in the 
foregoing, consider 0° theoretically and practically to be the 
natural starting-point of all volumetric experiments connected 
with ardic hydrography. Consequently I intend to refer the 
observed numbers of specific gravity to the common standard 

O" 

T-jö C, notmtJistanding the areonieter tvås adjusted conformably to 

another, viz. ätj^ G* 

The practical advantages will best be seen from the fol- 
lowingi example. 

Suppose the areometer to have attained its equilibrium 
in the water. Then the weight of the instrument is counter- 
balanced by the weight of the displaced volume of water — 
therefore it sinks in the fluid to a certain mark and not 
further. In order to obtain satisfactory results the glass body 
of the areometer must have the temperature of the fluid. 
Only in the case of the dilatation of the fluid being equal to 
that of the glass it would be immaterial to our purpose, at 
what temperature the measurement was performed, and the 
readings of the areometer could be used without any correc- 
tions whatever. The coefficient of dilatation of sea-water, as 
may be seen from the tables and plates of the foregoing 
paper, is highly dependant upon its amount of salt and like- 
wise upon its temperature. At + 15° C and + 17^5 C, the 
points, to which ordinarily areometric measureraents are 
referred, the difiference of the expansion of sea-water and of 
glass is very great and necessitates careful corrections, hut 
at temperatures not exceeding a few degrees on either side of 
0° C we may totally dispense with every correction depending 
on the temperature and still obtain numbers representing the 
specific gravity of the water with correctness in the fourth 
decimal. 

The areometer used on the Vega and afterwards forwarded 
for my inspection was graduated so as to allow observations 
of 0.0001 of the specific gravity. For the present problems 
of hydrography this approximation is quite sufficient, because 
it enables us to calculate the saltness of the water unto O.oi %. 

* The following application of the principle of Archimedes could 
easily be disguised in a more mathematical garb. The advantage, however, 
of more generalized formulse would not in the eyes of the author compensate 
for the loss of a plain manner of demonstration, intelligible to every student 
of hydrography. 



330 



PETTSBS80K, 81BES1AN 8EÅ, 



h 



Suppose a glass vessel A measaring exactly 1 cc. to be 

iramersed in sea-water of I.0280 sp. gravity \-rjo\ at O*. The 

weight of the vessel and likewise of the displaced volume of 
water must be exaetly 

1.0280 gr. 

If we substitute sea-water of I.0279 sp. gr. instead of the 
original liquid, the weigbt of the displaced water (sapposing 
the temperature constant and the instrument to occupy its 
former position), whicli tends to lift the vessel, is also I.0279 
gr. instead of I.02B0 gr. The difference 

0.0001 gr. 
makes A sink to the next mark »b> on its scale, wfaere it 
attains a new state of equilibrium. 

Now we could produce ex- 
aetly the same effect by raisiug 
the temperature of vessel and 
liquid simultaneously. The di- 
latation of 1 cc. of glass for 
every centigrade is 

g = 0.00002753 

(see the preceding paper). 
Consequently the volume of A 
at + 1° C is 

1.00002758 cc. 

The volume of sea-water, which 
is displaced by A at + 1** C weighs 

1.00002758 X 1.0280 — 

if X denotes the volume of 1 cc. 
• ' ~""- ^^^ — of sea-water (of 0° C) at + V C. 

This weight, which tends to lift 
the instrument, is inferior to the 
weight of A (= I.0280 gr.) ii se > 1.00002753. The difference 

1 - 1.0280 1.0280 , . 

1.0280 — 1.00002758 — — * = — "- " (X — 1.00002753) 

makes the vessel A sink deeper in the fluid. By equalling 
this quantity to the weight O.oooi gr., which is necessary in 
order to produce an appreciable effect, i.e. make the instru- 
ment sink to the next mark, we may form an idea as to the 
mfluence exercised by the temperature, at which the areo- 
metric experiment is performed, upon the exactness of the 
specific gravity 




rgOA-EXPEDITIOKEKB VKTKK8KAPL1GÅ AU BET KS, 881 



^ l.Of SO , . . 

U.OOOl = — — {X — 1.00002754) 

X= 1.000124 

that is : only in case the coefficient of expansion of the water 
was =r 0.000124 or greater, would the rise of temperature from 
0° to + V C have any perceptible influence on the areometric 
determination of the spec. gravity. According to Ekmans 
determinations, which are graphically represented in plate 
23, the volume at + 1° of 1 cc. of the sea- water in question 
is about 

X = 1.000060 

the coefficient of expansion between (f and + 1° C being less 
than 0.000062. We would therefore obtain with our instrument 
precisely the same result at + V C as at zero, and the num- 
ber found at + V C can be used indiscriminately to denote 
the specific gravity at 0°. Pursuing this calculus further we 
find, that we need not apply any correction on account of 
the temperature to 

water of I.0280 spec. gr. from a few degrees below 0° to + 3** C 

» » 1.0170 > > > (f to + 5^ C 

» * 1.0090 > » > 0° to + 9°.5 c. 

I have tested the truth of this experimentally with the Vega 
areometer and 3 samples of sea- water of different spec. gravity 
1.02819, 1.02548 aud 1.01708 aud found, that the instrument floats 
quite immovably in these waters between the aforesaid limits 
of temperature. 

We may infer from this, that the freezing point of water 
theoretically and practically is the best adapted starting- 
point for areometric measurements of the specific gravity of 
all kinds of sea-water, as the instrument in the vicinity of zero 
is freed from the disturbing influence of variations of temperature. 
If experimenting a few degrees above or below zero, as was 
usually the case on board the Vega, we need not mind the 
temperature at all, * the readings on the scale of the areom- 
eters denote without corrections the true specific gravity at 

ö"^ or qrj^ C — provided the instrument was originally adjusted 
to these standards of temperature. Otherwise, as in the case 
of the Vega areometer, which is graduated at q-jjo C, a special 

correction is necessary, which can only be supplied by experi- 
ment. For the numbers representing the specific gravitj' 

* Not even to keep it constanti 



332 



PETTERSSON» 8IBERIÄK 8EA. 



between I.0260 and I.0150 this was tolerably easy, because tbe 
areoraeter was at my disposal, but for the numbers of lower 
spec. weight, the case looked somewhat doubtful, as the instru- 
ment had been löst during the voyage. 

From the coUection of the Vega I selected 3 hermetically 
sealed water-samples, the specific weight of which had been 
tested during the expedition with the areometers. By means 
of the Sprengel pycnometer I ascertained their spec. gravity 



a t _r V" ^« 










Dftte. 

• 


Deptb. 


Spec gr. 
Temp. (areometer). 


St>«c. gravity 
(Sprengel pyen.). 


Diir. 


1878 6&7Sept. 


12 M. 


— 1°.3 C 1.0288 


1.02440 at , .0 C 


0.00060 


1878 25Aug. 


14 > 


+ 2^3 c 1.0146 


1.01487 > » 5 


0.00027 


1878 26Aug. 


5 » 


+ 1°.5 C 1.01Q4 


1.01040 > 1 > 


0. 



I next proceeded to the examination of the areometer. I 
prepared 2 samples of salt-water by diluting sea-water from 
Beeren Island of I.02829 sp. gr. with distilled water. The third 
sample is a solution of Na Cl in water used by Mr. A der man 

as standard by the determinations of the point I.0150 at tti^ C 
on bis areometers. The spec. weight of the solutions was 
ascertained on the same occasion with the Sprengel pycno- 

meter at x^o C. The result of the comparison was 



Temp. 
— 0°.26 C 

+ (y.u c 

+ 2°.! c 



Spec. gr. 
(areo meter). 

1.0250 

1.0182 
1.0158 



Kpee. irrATtty 
(Sprengel pycn.). 

O** 
1.02548 at V^* C 

1.01862 ^ "> > 
1.01603 9 ^ i 



Diff. 

0.00048 

0.00042 
0.00023 



The corrections, which can be deduced from both series 
of experiments, agree tolerably well. In order to supply the 
numbers still wanting, I made some determinations with the 

o 

standard areometer of Mr. Ad er man, which had served as 
controlling instrument in the fabrication of the Vega areo- 
meters, thereby assisted by Mr. Åderman himself. The fol- 
lowing table of corrections is constructed by means of these 

experiments. 

0° 
In order to obtain the true specific weights at ^rrp C from 

the areometric determinations registered in the Vega journal, 
I have added 



rEGA'KXPSDITI0SEN8 YETES8KAPLXG A ARBETE», 



333 



^rj-^^/O.oooc to the oba. numbers of sp. weight, which are higher tlian 1.02«6 



® ^ lo.ooo» » 

^^•T O.OOOB » 
o o g 

o S 3)0.ooo« » 



» 






> 



from 1.0285 to 1.0200 

1.0200 > 1.0180 

1.0180 > 1.0150 

1.0150 » 1.0140 

1.0140 > l.bl04 

1.0104 » 1.0000 



The greatest discrepancy between the corrections (= O.00012) 
is at 1.0240 and I think the computed spec. weights can be 
considered to be true within O.0002. This ambiguity causes 
an uncertainty of O.02 p. C. in the calculated amount of salt. 
These corrections, however, are strictly applicable only in 
case the original observation was made within those limits of 

temperature, where the correction from the temperature of the 

o* 
water-sample in situ to ^tjb C is less 'than O.oooi and conse- 

quently can be omitted. The observations taken on board 
the Vegagenerally fulfill this condition, with the exception of 
the determinations in the winter months, which were executed 
in the. cabin at a temperature of about + 10° or + 11° C. I 
have recorded these observations without any corrections at 
all. Happily the titrations of chlorine executed on board the 
Vega are sufficient to give one an idea of the saltness of these 
water-samples. 

O" 

From the reduced spec. weights at rr^ C the percentage 

of salt in the water-samples is computed by means of the 
coefficient 123.8. I deduced this number from the analyses of 
the following 4 water-samples. 



Temp. 
in situ. 






ä. t/i 




I 

> 


Spec. 


u 


Cl 


3 



c 


gravity 


^ « 3 


titration. 





observed. 


^^ % <. 





"^ 




• 




P 



o X 
c 55 

r» O 



O 2. 8 



Salt 
analysis. 



1.0274 


1.0279 


1.920 % 


1.803 


3463 % 


1.0242 


1.0247 


1. 691 % 


1.799 


3.044 % 


I.0I5I 


1. 01 54 


1.064 % 


1.796 


1.911 % 


I.OIIO 


1.0112 


0.763 Yo 


1.814 


1.384 S 






rneati = 


' 1.803 


mean — 




334 PBTTSRSSON, SIBKRIÅN SEA. 



The Kära Sea. 

Ten years have scarcely elapsed since the Kära Sea was 
opened anew to the investigations of science as well as to 
traffic and trade by the expeditions of Nordenskiöld in 1875 
& 1876. In order to ensure the interests and lessen the risks 
of the Siberian trade, nothing conld be more desirable than a 
thorough knowledge of the hydrographic conformation of the 
ice and the water-strata of this sea. I hope, that the present 
paper will contribute to prove the importance of further in- 
vestigations on this subject. For, as I will try to show in 
the foUpwing, there are reasons to suppose, that the possibil- 
ity of safe navigation in this sea depends not only upon the 
mere changes of wind and weather or iipon the influence of a 
warmer or colder summer, but also upon the conformation of 
its deeper strata. Little as we know at present of this subject, 
we can not fail to recognize the prevailing diflFerence in salt- 
ness and temperature between the upper and lower layers of 
the Kära Sea as the most characteristic feature of its hydro- 
graphic constitution. In the summer months a thin layer of 
warm and relatively fresh water covers the surface of the 
Kära Sea, while a few metres below there is found a stratum 
of salt water, cooled unto (and in some cases even be^ond) its 
freezing point. I have already alluded to this fact in the 
introductory chapter of the foregoing paper. 

In the eastern and northern parts of the Kära Sea this 
difference is greatest on account of the masses of fresh and 
warm water emerging from the sestuaries of the Obi and 
Yenisei rivers. On the hydrographic map [plate 24] I have 
inserted some temperatures observed by Captain Mack, one 
of the first explorers of the Kära Sea in 1871, showing that 
the influence of these rivers still prevails at the latitudes of 
Cape Nassau and the Oranie Islands. According to Mack, 
Johannesen a. O. the water here is so fresh as to be almost 
drinkable, whenever the sea is calm and unrufflod by tempest, 
which however soon mingles the water of the thin superficial 
stratum with the ice-cold water from below. As for the eastern 
part of the sea, I can refer to the observations of the Vega- 
expedition from the 10*** to the 19**» of^ August, 1878. The tem- 
perature of the surface, which was H- 8° or + 9° at Port Dick- 
son, gradually diminished and at last sunk below (f C north 



rXOA'EXPBDIT10SEN8 TETEV 8KAPJ,1QÅ AEBETES, 385 

of the Taimur bay, at IV Lat. N. At the bottom, however, the 
temperature was found — 1° C immediately .north of Port 
Dickson. On the sections III, IV, V we can trace the isotherm 
of — 0^.5 C, which continually rises, until it reaches the sur- 
face of the sea a few miles east of Cape Tcbeljuskio. Thus 
the Kära Sea north and east of the rivers Obi and Yenisei is 
covered by a layer of almost fresh flowing water, which at 
73'' 30' Liat. occupies the entire depth of the sea (about 20 metres), 
from the surface to the bottom showing a temperature of + 6"* 
to + 9° C, and then becomes gradually thinner and colder as 
it spreads wider to the north. In the bighest latitudes ever 
reached by ship in the Eara Sea its original character of a 
fresh water stream is still well recognizable. This stream 
contains the united water-masses of the Obi and the Yenisei. 
On section II we can traee the influence of each river sepa- 
rately in the temperature of the surface, which shows two 
maxima, one at 75^8o Long. E. G. [the Obi-stream] = '+ 6^.8 C, 
the other south of Port Dickson [the Yenisei-stream] = + g**.» C. 
A close scrutiny of the numbers on the map reveals to us 
the fact, that each current deviates considerably to the east, 
an observation, which, as we will see further below, is equally 
applicable to all rivers of Siberia. * 



' These conclusione, which I will try to prove subeequently from the 
observations of the Vega-expedition, are already foresliadowed in the pro- 
gram of the expedition, presented in July, 1877, by Professor Nordenskiöld 
to H. M. the King [see: Vegas fKrd kring Asien och Europa, page 11 of the 
Swedish edition]. 

>Between Port Dickson and the Beli-Island a mighty current of fresli 
water flows in northerly direction. As the influence of the earth'8 rotation 
at these latitudes upon currents moving in the direction of the meridian is 
very considerable it must impart an easterly direction to the flowing water. 
Therefore the river- water from the Obi— Yenisei must flovv as an isolated 
stream along the Taimur coast as for as Cape Tcheljuskin, where it becomes 
free to spread farther to the north-east or east. At 74' Lat. N, in calm 
weather, I have observed a temperature of 4-9"* O of the w^ater north of 
ihe embouchure of the Yenisei [17"* Aug. 1876] and + B** C north of the 
Obi River [10*** Aug. that year]. As usual this stream from the south gives 
rise to an undercurrent of cold water, which by tempests mixes with the 
saperficial layer and makes its temperature sink. Likewise it engenders a 
cold icy sidewise current a t the surface in the opposite direction, which, on 
aecount of the earth'8 rotation, takes a westerly direction and makes its 
way between Cape Tcheljuskin and the north point of Novaya Zemlya 
towards the east side of that island. This is probably the cuuse of the 
heaping of the drift-ice at this coast in summer. According to my own 
experience and to the unanimous statement of the crews of the Norwegian 
whaling ships this ice melts away in autumn completely.» 



336 rSTTBRBSOK, 8IBERIAN 8SA. 

The influence of the Yenisei river annoances itself still 
more elearly .by the diminishing saltness of the water. On 
both sides of the Sibiriakoff island the saltness was found 
to be only 0.4» p. c. while the sea- water a few miles farther 
to the west, which consists of the outflow from the Gulf of 
Obi, contains three times as much. In accordance with this 
fact we find, that also in the North, at 74.8o Lat, the saltness 
increases and the temperature diminishes the more we ap- 
proach the west side of the Kära Sea and vice versa, See 
section XI, which is based upon the observations from 1875 
together with those from 1878. The fresh and- warm water 
from the Yenisei thus surging up to the east against the 
Taimur coast natnrally makes the level of the sea stånd 
higher in summer at this shore, on account of the higher 
temperature and greater spec. volume of the water. This 
difference of niveau, together with the reaction from the coast 
upon the äowing water, makes its uppermost Idyers ^ take a 
westerly direction towards Novaya Zemlya, where its influence 
is felt by the dirainution of the saltness ^ and the melting of 
the ice-floes, formed during winter in this part of the sea. 
The melting of the ice, which requires an incessant supply 
of warm water, can not ho^ever be completed before late in 
the summer, in August or September, when the current from 
the river system of the Obi and Yenisei has had due time to 
develop its full vigor and direct all the resources of solar 
heat stored up in its waters to a successfuU attack upon the 
ice of the western basin of the Kära Sea. Until then the warm 
water current, instead of clearing the sea from ice and open- 
ing navigable water, will have the contrary effect, viz. to 
barrieade the eastern entrance to the Matochkin Schar by 
pressing the rest of the pack ice against the coast of Novaya 
Zemlya. 

The intensity of the surface current, just spöken of, is 
sufficiently attested by the fact, that the yacht Proven, be- 
longing to the first Swedish expedition in 1875, on its return 
from Port Dickson, the 21'^ August, was driven from its course 
from 74° o: Lat. 71° O' Long. to 75n4' Lat. 68° 45' Long., i. e. 
more than one degree northward and two degrees westward 



* The pregsure of which is not, like that of the deeper ones, equilibratecl 
by the adjacent water strata and consequcntly must overflow. 

' The saltness at the surface in this part of the sea varies between 
2.80 p. o. and 3.04 p. c. (see the map, plate 24). 



TE0Å'BXPEDITIONEKa VETKNaKAPLIOA ÄRBETEK. 887 



by the stream, in spite of a heavy gale from N and NNW 
blowing the whole day. * 

According to the observations of Captain Johannesen^ 
in 1870, one part of the stream takes a southerly direction 
along the coast of Novaya Zemlya, ^ while another part seems 
to round the northern point of that island and penetrate 
further into the aretic sea. 

>Nac.h Johannesen treflfen an dem nordöstlichsten Ende 
von Nowaja Semlä zwei Strömungen zusammen, von denen 
die eine von Westen kommt, der ganzen West- und Nordkuste 
des Ländes folgend, eine Fortsetzung des Golfstromes, die 
andere von Suden, eine Fortsetzung der Gewässer des Obi 
und Jenissei.» 

As already mentioned, there begins to appear immediately 
north of Port Dickson and the 74''*^ parallel a layer of cold 
and salt water at the bottom of the sea beneath the warm and 
fresh river-water at its surface. This is proved sufficiently 
by the deep-soundings in section XI [on plate 26]. I consider 
this cold stratum to be an influx of water from the aretic 
ocean * caused by the mechanical reaction of the surface water 
in motion upon the deeper layers. 

The principle of this phenomenon is discussed in the 
paper upon the general causes of the ocean-currents, by Prof. 
F. L. Ekman, who shows, that every river, which flows into 
the sea, gives rise to an under-current of sea-water directed 
towards its embouchure. If there is no bank at the mouth 
of the river, which stops the intercourse of the deeper strata, 
the salt water from the ocean also penetrates into the bed of 
the river. Mr. Ekman has minutely studied a very remark- 
able example of this kind of under-current, which occurs in 
the Göta-Elf at Gothenburg. 

»Here an under-current of salt water from the Kattegatt 
enters the Elfsborg-fiord towards the mouth of the river, where 
the salter water rises higher and nearer to the surface the 
more the stream approaches the embouchure of the river, so 

* See the report of Dr. Kjell man in the desciiption of the Swedish 
expedition in 1875 to the Yenisei river [Bih. K. V. A. Handl. B. 4 N:o 1]. 

' »Die Erschliessung eines Theils des nönil. Eismeeres in 1870», P et er- 
man n, Mitth. 1870, see also: Kapitan Johannesen'8 Umfahning v. Nowaja 
Semlä im Sommer 1870, ibid. 

' The original map (manuscript) of Captain Johannesen'8 voyage, 
on which the direction of this stream is marked out, is in the possession 
of Prof. Nordenskiöld. 

* See the programme of the expedition by Nordenskiöld 1. c. 

22 



338 PBTTBB880N, 8IBERIAN SEA. 



that for a certain depth the saltness appears to increase in 
the direction towards the lattor. This under-current also 
penetrates into the bed of the river itself, where its saltness 
at a given level now no longer inereases; but neither does it 
decrease in any sensible degree in the lowest strata. While 
the under-current thus proceeds at the bottom of the river, it 
is constantly reduced in thickness; indeed its thickness at the 
innermost point, at which I could distinctly observe it, was 
less than two feet, as may be seen from the following special 
series taken on the 7'^ August, 18,500 f. above the mouth: 



Depth in foot. 


Saltness in grammes on lOOO cc. 
of the wat€r. 





0.23 


6 


0.35 


8 


0.40 


10 


4.33 


12 (bottom) 


20.02. 



»The existence of the under-current was made visible bv 
means of a sunken body, which was moved by it in a contrary 
direction to that of the upper-stream. The water of the under- 
current was clear and cold, whereas that of the superficial 
stream was very muddy, a further proof that the under- 
current continually received fresh supplies from the fiord.> 

The author then proceeds to show, that the force, whicb 
urges the under-current of salt water from the Kattegatt 
towards the mouth of the Göta Elf, a distance of at least 
12,000 metres, and thence 5 to 6 kilometres up the river, 
simultaneously raising the niveau of the salt water stratuni, 
can not be ascribed to any difference of spec. gravity or 
hydrostatic pressure, etc. . . but is due to a dynamic pheno- 
menon, which is caused solely by the vis viva of the surface 
current. He concludes: 

>A river may therefore, as regards its efifect upon the sea- 
water at its embouchure, be compared to a pump. the piston 
of which throws out as much water * as it sucks up from 
behind; the force. that sets the pump-piston in motion, here 
corresponds to the river- waters' vis viva,* 

* This of course does not refer to the fresh river-water itself. which 
by its kinetic energy sets the whole system of ciirrents in motion, but to 
that part of the salt water, which by adhesion or difFusion becomes inter- 
mingled with the river-water inside or outside its embouchure and, partaking 
of its motion, is spread further över the surface of the sea. This water 
naturally requires to be supplied by sea water either from the side or from 
below. Hence the under-current. 



TBOA-BXPBDITlQNBNa VBTEN8KAPLI0 A ARBETEN, 339 



We must expect, that the united water-masses of the rivers 
Obi and Yenisei by their outflow into the sea must give rise 
to a whole system of »reaction-currents» of salt water from 
the sides and from below. The question naturally arises, 
whether there is to be found any influx of cold aretic sea- 
water in the bed of the Yenisei river, similar to that observed 
by Ekman in the Göta-Elf at Gothenburg. 

A deep-sounding, made the 24*^^ August, 1876, in the Yenisei 
river at Korepovskoi, has settled this question:» 

Depth in metres. Spec. weight at Ttrö ^' * ^^^^ * *° P* ^- 

O 1.0001 0.01 

3.56 1.0001 0.01 

7.12 1.0001 0.01 

10.68 1.0001 0.01 

16.02 not salter than the above samples. 

If we may judge from this example, the entrance of an 
under-current of aretic water into the Yenisei seems to be 
cut off by the shallowness of the water at its embouchure. 

Instead, we have positive proofs of the existence of side- 
currents, caused by the influence of the flowing river-water 
from the Obi and Yenisei upon the adjacent ocean-water. In 
the section I on plate 24 is represented the constitution of 
the Eara Sea along the course of the Vega according to- the 
deep-soundings registered in the journal from the 1** August, 
the day of departure from the Yugor Schar, until the 4**" Aug. 
at 8 o'clock a. m., when she rounded the north-western point 
of the Beli-Ostrow island. The observations from the 2°^ 
Aug. 8 p. m. to the S""** Aug. 8 p. m. are of special interest as 
showing, that a stream of fresh and warm river-water emerges 
from the Malygin strait, ploughing a furrow in the surround- 
ing deeper strata of sea-water, which is surged up on both 
sides as banks of cold and salt water — doubtlessly by the 
sidewise reaction of the flowing warm water upon the adjacent 
layers. By its influence the cold and salt water [temperature 
_ 2° or — P.8, saltness = 3.44 p. C], which originally belongs 
to a far deeper stratum of the sea, as we may see from the 
foregoing deep-soundings in the section, is lifted nearer to the 
surface to a level, which water of this kind never reaches 
any where else in the whole Kära Sea. The natural conse- 

» The determinations of the sp. w. and saltness are made by F. L. 
Ekman. 



340 PETTERSSON, 8IBERIÅN 8EA. 



quence of this is also to be seen in the graphic illustration 
on section I, viz. that the ice at the surface is prevented 
from melting by the vicinity of the ice-cold water a score of 
metres below. Just at those places indicated in sectiou I, 
where the isothermal lines of — 2^ and — P.s rise from the 
deep to within 20 metres from the surface, the Vega encoun- 
tered väst ice-floes. In his report to Dr. Oscar Dickson 
Nordenskiöld writes: * 

»I bad long indulged in the hope of reporting, that we 
bad arrived at the Yenisei without meeting with a single 
block of ice. At our arrival at the latitudes of Beli Ostrow, 
however, waves and wind died away in a manner, which 
unmistakably indicated the presence of ice. Subsequently we 
encountered väst floes of drift ice, which, bowever, were suffi- 
ciently ecattered and corroded not to put any serious obstacles 
to the progress of our ship. East of the Beli Ostrow island 
we found the sea entirely free from ice>. 

From a close inspection of the following sections [f. ex. 
III, VII & VIII] we learn, that almost in every place, where 
the ships journal tells us of an encounter with the ice, there 
is a marked tendency in the cold-water isotherms to rise 
towards the surface. In the following I intend to return once 
more to this fact. 

Petermann,^ endeavouring to trace the isotherms of the 
surface water of the Kära Sea for July and August from the 
Norwegian observations in 1870, stated the fact, that the 
middle part of the sea between Novaya Zemlya and the Beli 
Ostrow island bas the loicest temperature and is frequently 
covered with ice in summer. This observation bas been con.- 
firmed by every expedition of låter years. 

»Die Norwegischen Beobachtungen weisen hier fur die 
Monate Juli und August in den meisten Theilen des Meeres 
eine durchschnittliche Temperatur zwischen ?* und 4** auf, 
ganz besonders im siidwestlichen und nordöstlichen Theile, 
dazwischen in der Mitte des' Meeres zeigt sich eine Stelle 
unter 2°, in ihrer Mitte eine noch geringere, unter 0° und bis 

— 0°.8 » Es erinnert dies an den Schraelzprocess des 

Winteroises unserer Teiche auf denen zuletzt nur noch in der 
Mitte eine Eisscheibe ubrig bleibt.» 

* Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser, Vol. 1, page 12. 

* Geogr. Mitth. 1871. Die Erschliessimg eines Theiles des nördl. Eis- 
meeres, 1870. 



VKGA'EXPEDITI0SEN3 VETEN8KAPLIGÅ ÄMBETEN. 341 



The voyage of Nordenskiöld with the Ymer in 1876 
gives a good example of the usual condition of this part of 
the Kära Sea in the suinmer. After entering the Kära Sea by 
the Matochkin strait the ship was obliged to take a semi-circular 
route to the soulhward, in order to avoid the still unmelted 
ice-floes in the midst of the sea, and reached the open sea 
north of the Beli Ostrow island after a struggle of some days 
with the ice west and south-west of this island. 

From the observations of the Vega-expedition, which had 
the good luck of crossing the Kära Sea without any serious 
hindrance from the ice, we see (section I), that the temperature 
at the surface sunk and the saltness increased on approaching 
the middle of the sea, where the iso-saline curve indicating 
3.08 p. c. of salt rose to the surface. I consider this surging 
up of cold and salt water from below, in the midst of the 
Kära Sea, to be due to the sidewise action of the great current 
from the Obi and Yenisei upon the adjacent water, just as 
the relatively little stream from the Malygin strait makes the 
cold water rise like a bank on both sides, as shown in section 
I. This cold water naturally prevents the mel ting of the ice 
or delays it until very late in the summer. 

Besides, if we consider the salt water at the bottom of the 
deep western basin of the Kära Sea along the coast of Novaya 
Zemlya [see the profile of the bottom in sect. I & XI] to be 
an indraught of arctic water from the Siberian sea — which 
is by no means improbable, since the fauna of this part of the 
sea is almost exclusively . of arctic origin — we must admit, 
that the deeper layers of this water ought, by its own motion, 
to be surged up around the banks in the midst of the Kära 
Sea between the 73^^ and the 74*^ parallel. Great masses of 
foundered ice-blocks are frequently heaped up on these banks, 
which therefore have been mistaken for real islands by some 
explorers. 

Beside the Vega-observations there are a few previous , 
deep-soundings made in 1875 and 1876 by Nordenskiöld 
and Kjellman in the deep basin of the Kära Sea along the 
coast of Novaya Zemlya and the Waigatch island, which are 
of great importance as showing, that the conformation of the 
deep water-strata is left completely undisturbed from one 
year to the other by the influence of the temporary chauges 
of the climate, the seasons, the winds etc, which afifect the 
upper layers. 



342 TSTTMBsaoir, aiBsaiA» sea. 



(1) . . . . Lat. 75n4'; Long. 68nO' (22"' Aug. 1875). 

Depth. Temp. 

Om. + 5^2 C [Kjellman] 

222 m. — r.4 C > 

(2) Lat. 75° 40'; Long. 65° [25'" Aug. 1875]. 

Depth. Temp. 

Om. + Va c [Kjellman] 

107 m. — 1°.8 C 

(3) . . . . Lat. 75° 30"; Long. 64° 40' [24'" Aug. 1875]. 

Depth. Saltness. 

O m. 3.07 p. C. [anal. by Ekman], 

107 m. 3.41 p. C. [ > ^ > ]. 

(4) Lat. 73^34'; Long. 58° [31^»^ Aug. 1875]. 

Depth. Temp. 

O m. + 3^9 C [Kjellman] 

44.5 m. — 1^4 C 
98 m. — V.i C 

(5) . . . . Lat. 70^35; Long. 61M2' [7**^ Aug. 1876]. 

Depth. Saltness. 

O m. 2.67 p. C. [anal. by Ekman] 

3.5 m. 2.66 ? > ^ ) > 

7.1 m. 3.03 » » > > > 

8.9 m. 3.2G > > ' » > ; 

35.6 m. 3.33 > > i > » 

107 m. 3.42 : 



.' "^ 



(6) Lat. 70° 10'; Long. 61° [3"» Aug. 1875]. 

Depth. Saltne^s. 

O m. 2.73 p. C. [anal. by Ekman] 

107 m. 3.19 :^ :^ ' j > 

(7) . . . . Lat. 70^22'; Long. GPIO' [3'^ Aug. 1875]. 

Depth. Temp. 

O m. + 3^9 C [Kjellman] 

17.8 m. + 0°.9 v :, 

53.4 m. — 1°.5 > > 

106.8 m. — 1^9 > > 

178 m. — r.9 > > 



VEGA'EXrEDITI0NEK8 VETEX8KAPLIGÅ ARBETEN. 



343 



(«) 


Lat. 70' 56'; Long. 63° [4'" 


Aug. 


1875]. 




I>epth. Baltnest [Ekman]. 




Temp [Kjellman]. 




in. 2.98 p. C. 




+ 4°.8 c 




26.7 m. 3.23 > » 




— r.i c 




63.3 m. 3.28 > > 




— r.» c 




115.7 m. 3.32 > » 




— v.n c 




160.2 m. 




— 1°.7 c 



Some of these observations from 1875 & 1876 were taken 
nearly at the same place as those of the Vega-expedition in 

1878. 



1875, 3" 


' Aug. 


1876, 7 


"* Aug. 


1878, i*»Aug. 


Lat. 70' 22' ; Long. 6 1 "* 10' 


Lat. 70*35'; Long. 61° 42' 


Lat. 70*' 22'; Long. 61" 42' 


Depch. 


Temperature. 


Depth. 


Saltness. 


Depth. 


Saltness. 
2.91 p. C. 


1 emperature. 

+ 5°> C 


metres 


+ 3^9 c 


metres 


2.67 p. C. 


metres 






7.1 > 


303 » 












8.9 > 


3.26 > 


10 > 


2.96 > 


+ o'.3 C 


17.8 i 


+ o^9 c 


35.6 . 


• 

3.33 » 








53.4 * 


— i\s c 






50 . 


346 » 


— i°.6 C 


106.8 » 


~ i".9 c 


106.8 > 


342 » 








178 


— 1".9 C 













It may be worth observing, that in 1875 as well as in 
1878, whieh was by far the most favorable for navigation, the 
cold and salt water, represented by the iso-saline of 3 p. c, 
was found at a greater distance from the surface than in 1876, 
the most unfavorable year of the three. 



1875, 4''' August. 


1878, 2'"^ August. 


Lat. 70" 55'; Long. 63' 


Lat. 5 


ri°3'; Long. 63** 46' 


Depth. 


Temperature. 

+ 4^2 c 


Saltness. 


Depth. 


Temperature. 


Saltness. 


m. 


2.98 p. C. 


m. 


+ 4^I c 


3.03 p. C. 








10 m. 


-f.3".9 c 


3.17 p. C. 


26.7 m. 


— i'.iC 


323 p. C. 














50 m. 


— i".9C 


3.45 P. C. 


1 15.7 m. 


— i".7 C 


332 p. C. 


115 m. 


— i'.9 C 


3-49 P- c. 


160.2 m. 


— 1^7 c 











344 PETTERSSON, SIBEHIAN SEA. 

Thus the constitution of the water in the deeper stråla 
and at the bottom was found to be almost unchanged in 1875, 
76 & 78, and yet we know that, from a naulic point of view, 
the condition of the Kära Sea was very different in 1876 from 
in 1875 or 1878. 

I next wish to call attention to the important fact, that 
the same constitution of the deeper water-strata with regard 
to saltness and temperature also prevails in that part of the 
Barentz Sea west of the Waigatch and Novaya Zemlya, as may 
be seen from the following observations by the Swedish expe- 
dition, 1875, and the Holland, 1881. 

Western entrance to the Matochkin strait; 13'*^ July 1875. 

Deptb Temperature. Saltness [anal. by Ekman]. 

Om. + 6^1 C 3.03 p. c. 

23 m. + 4^2 C 
35 m. (bottom) 3.38 p. c. 

Ibid. Lat. 73^5'; Long. 52° 14'; 6*^ August 1881. 

Depth. Temperature. 

O m. + 3^0 C [Holland expedition] 

64 m. (bottom) —QCaG > ^ 

Barentz Sea, west of Besimannaya Bay, Lat. 72° 43'; Long. 

52°; 30^^ June 1875. 

Bepth. Temperature. Saltness [anal. by Ekman]. 

Om. -h 0°.6 C 3.27 p. c. 

17.8 m. — 1°.4 C 

35.6 m. — 1°. 9 C 

53.4 m. — 1°.7 C 

89 -m. (bottom) 3.42 p. c. 

Barentz Sea, Lat. 70° 49'; Long. 50° 47'; 26'^ July 1881. 

Depth Temperature. 

O m. — 0°.8 C [Holland expedition] 

120 m. (bottom) — 1°.4 C > > 

Some miles farther to the south-west a very dififerent 
result was obtained 

Barentz Sea, Lat. 70° 30'; Long. 49° 41'; 29'^ 1881. 

Depth. Temperature. 

Om. + 5°.7 C [Holland expedition] 

96 m. (bottom) 4- 3°.8 C ^ > 



rXGA 'EXPEDITIONEN a VETEN8KAPLI0Ä AR B ET KM, 



345 



As may be seen from the hydrographic map [plate 24] a 
channel of deep water extends along the west side of the 
Waigatch island and the southern part of Novaya Zemlya, 
containing at its bottom water of about the same saltness and 
temperature as the deep western basin of the Kära Sea. The 
question naturally arises, if there be any communication be- 
tween the cold and salt water at the bottom of the sea, east 
and west of the Novaya Zemlya and Waigatch Islands. The 
only way, in which this might take place would be through 
the Kära strait, since the Yugor Shar is not deep enough to 
allow any intercourse between the deeper strata. Besides, 
direct observations show, that the water at the bottom of the 
Yugor strait has a temperature above zero. 

Yugor Shar ^°^ August 1875. 

Depth. Temperatnre. Saltnets [anal. by Ekman]. 

Om. -f 4^.2 C 2.65 p. c. 

5.8 m. + P.7 C 

35 m. (bottom) + 0°.6 C 3.24 p. c. 

In want of direct determinations of the saltness and tem- 
perature of the bottom-strata in the Kära strait, I can only 
try to settle this question by referring to the discovery of 
Liitke,* that a stream of cold water is flowing constantly 
from the Kära strait northward along the western coast of 
Novaya Zemlya. Middendorff writes:- 

>An die Westkiiste Novaja Semlä's prallt der Golfström 
nicht unmittelbar an, sondern er wird von dem Lande durch 
einen beispielsweise 60 nautische Meilen breiten Kiistenstreif 
kalten Wassers (wir beobachteten 6°.i, bis 4''V2) geschieden, 
welches einer tiefen Thalfurche im Meeresgrunde entspricht, 
von der wenigstens die Siidhälfte Nowaja Seralä's umgiirtet 
wird.> 

Stränge to say, the Vega-observations from the 29^^ and 
30'** July, 1878, seem to bear out quite an opposite result. In 
the. following table the observations of the Vega-expedition 
from the 25*** July, the day of departure from Mageroe, until 
the 30'** July, when she anchored at Chabarova in the Yugor 
strait, are enumerated. 



' Viermalige Reise durch das nördliche Eismeer. 

* Der Golf-Btrom ostwärts vom Nordkap, Geogr. Mitth. 1871. At the 
western side of this deep- water channel, Middendorf found the tempera- 
ture at the boUom to be + 0^8; at the eastern (at Kostin Schar) = + 2^4 R. 



346 



PETTERSSON, SIBERIAK SEA, 



Table I. 



Hydrographic observations during the first part of the 
voyage, from Norway to the Yugor Shar, ^5'" July to 1" August, 
■ 1878. 





Time of 




T r* f> 


Depth. 


Tcmp. 


Spec. grav. 


Spec. grav. 


p. c. of 


Date. 
1878 


the day. 


Lat. N. 


Long. K. Vi. 


Metres. 


C. 


observed. 


red: to -; — 

4-4 


salt. 
















July 25 


8 p. m. 


Mageroe 





+ 6'.6 


1.0270 


1.0275 


3.40 


» 26 


a. m. 


71^ 3' 


26° 41' 





+ 7°.2 


1.0270 


1.0275 


3.40 




4 a. m. 


71'' 16' 


28' 6' 





+ 7°.4 


1.0280 


1.0285 


3.52 




8 a. m. 


71^ 14' 


29" 40' 





+ 7°.2 


1.0268 


1.0273 


3.38 




noon 


71'* n' 


31" 12' 





+ 6\8 


1.0268 


1.0273 


3.38 




4 p. m. 


71 9 


33" 1' 





+ 6\6 


1.0272 


1.0277 


343 




8 p. m. 


71° 12' 


34" 33* 





4-6\o 


1.0266 


1. 027 1 


3.35 


> 27 


a. m. 


71° 15' 


35^51' 





+ 5°.6 


1.0274 


1.0279 


3.45 




4 a. m. 


71° 18' 


37° 26' 





+ 5°.4 


1.0270 


10275 


3-40 




8 a. m. 


71° 22' 


38'' 54' 





+ 5°.5 


1.0274 


1.0279 


3.45 




noon 


71° 24' 


40^ 





-|-5°.8 


1.0268 


1.0273 


3-38 




4 p. m. 


71' 28' 


41° 9' 





+ 6\2 


1.0276 


1. 028 1 


3.48 




8 p. m. 


71° 30' 


42" 6' 





+ 5°.8 


1.0270 


1.0275 


3.40 


> 28 


a. m. 


71° 33' 


43° 30' 





+ 5°.8 


1.0270 


1.0275 


3-40 




4 a. m. 


71° 34' 


44° 50' 





+ 5°.2 


1.0270 


1.0275 


340 




8 a. m. 


7i'36' 


45° 56' 





+ 4°.7 


1.0268 


1.0273 


3.38 




noon 


7>°37' 


47° I' 





+ 4°.8 


1.0264 


1.0269 


3.33 




4 p. m. 


7»° 35' 


48° 32' 





+ 4°.8 


1.0266 


1.027 1 


3.35 




8 p. m. 


71"' 37' 


50' 6' 





+ 5°.2 


1.0266 


1. 027 1 


3.35 


» 29 


a. m. 


7«°33' 


51° 36' 





+ 5°.4 


1.0260 


1.0265 


3.28 




4 a. m. 


71° 14' 


52° 13' 





+ 5°.3 


1.0258 


1.0259 


3.20 




8 a. m. 


70' 57' 


52' 45' 





+ 6^4 


1.0245 


1.0250 


3.09 




noon 


70"" 43' 


53° 7' 





+ 7°.4 


1.0240 


1.0245 


3.03 




4 p. m. 


70' 32' 


54° 13' 





+ 9°.4 


1.0240 


1.0245 


3.03 




8 p. m. 


70' 20' 


55° 24' 





+ 7°.2 


1.0235 


1.0240 


2.97 


» 30 


a. m. 


70' 9' 


56' 27' 





+ 7°.6 


1.0229 


1.0234 


2.83 




4 a. m. 


70° 3' 


57° 10' 





^-8^2 


1.0230 


1. 0235 


2.90 




8 a. m. 


69° 51' 


58' i6' 





+ 7°.5 


1. 0218 


1.0223 


2.76 




noon 


69° 46- 


59° T 





^-6^4 


1.0246 


1.025 1 


3.10 




4 p. m. 


69° 35' 


61" 36' 





+ 6'.4 


1.0240 


1.0245 


3.03 




8 p. m. 


Chabi 


arova 





+ 6\o 


1.0243 


1.0248 


3.07 


» 31 


Q a. m. 









+ 5°.8 


1.0250 


1.0255 


3.15 




4 a. m. 









+ 4°.8 


1. 025 1 


1.0256 


3.16 




8 a. m. 









+ 5°-2 


1.0253 


1.0258 


3.18 




noon 









4-4°.4 


1.0255 


1.0260 


3.21 




4 p. m. 









+ 6'.4 


1.0246 


1.025 1 


3.10 




8 p. m. 









+ 7°.o 


1.0230 


1.0235 


2.90 


Aug. I 


a. m. 









+ 4°.8 


1.0260 


1.0265 


3.28 




4 a. m. 









+ 4°.6 


1.0260 


1.0265 


3.28 




8 a. m. 









+ 4°.8 


1.0255 


1.0260 


3.21 




noon 









+ 6'.o 


1.0250 


1.02S5 


3-15 ' 



s 



VEGA'EXPEDITI0NEN8 VETSSSKAPLIGA ÄMBETEN, 347 

On the map [plate 24] we can foUow the variations of tern- 
perature still more easily. From the description of Midden- 
<1 o r f f we ought to have expected, tbat the Vega, after a traverse 
of some days tbrough the Barentz sea in relatively warm water, 
would have encountered a broad stripe of cold water 60 or 
70 nautic miles from the coast of Novaya Zemlya. Instead 
the temperature rose from + 4**.8 C to + 9^.8 and 4- 6°.4 during 
the voyage along the coast of Novaya Zemlya and Wajgatch 
on the 29'*^ and 30'*^ July. 

It is quite impossible in this case to ascribe the high tem- 
peratures of this part of the sea to the influence of the Gulf- 
stream, as Middendorff is prone to do, because the numbers 
registered in the journal on the 29'** and SO'** July are higher 
than the temperature of the western part of the Barentz sea. 
Besides, we see from the table, that the saUness of the water di- 
^ninishes as its temperature increases, This effect can certainly 
not be due to the Gulf-stream. 

The most plausible explanation seems to be, that the warm 
water at the surface is due to the outflow from the Russian 
rivers, especially the Petehora, together with the creeks and 
rivulets on Novaya Zemlya * and Waigatch. 

We can gain an idea as to the powerfurinfluence of the 
waters from the Petehora upon the surrounding sea from 
some observations of the Holland expedition in 1881. 

Immediately north of the Timan coast, at 69'' 6' Lat. N. 
55° 11' Long. on the 31'*" July 1881, the temperature of the 
water at the surface was + 6°.o C [spec. weight = 1.0155] and a 
little farther to the north, Lat. 69° 23', Long. 54" 50' (the fol- 
lowing day), it was found = + 9^i C [spec. weight = l.oioo]. 

But the outflow from the Petehora, like that of rivers in 
general, does not-extend its warming influence to the lower 
strata. The Holland expedition found the temperature at the 
bottom on the banks outside the mouth of the Petehora ^ 
= + 0°.5 C (d^pth = 9 m.) and = — 0°.8 C (depth = 29 m.). 

We can trace the warming and diluting elfect of the 
outflow from the Petehora, and adjacent rivers at the coast, 



* The remarkably rapid e£fect of the Bummer heat upon the ice and 
snow in these places has attracted the attention of Beveral travel lers as 
Middendorff, Nordenskiöld a. O. 

* >De laag wann en vrij zoet water was dus zeer dunn en bestond 
zeker hoofzakelijk uit water van de Petshora, die hier in de nabijheid in 
zee valt.» Verslagen omtrent den vierden Tocht van de Willem Barentz 
naar de ijszee in den zomer van 1881, page 48. 



348 PBTTBR880S, SIBBSIAN SBA, 



upon the sea to the north and especially to the east. Accord- 
ing to the Norwegian observations in July, August and Sep- 
tember, 1870, the sea-water along the west coast of Wajgatcb 
and also in the south-eastern part of the Kära Sea had a broum 
colour and possessed an exceedingly high temperatur e ' (+ 9^ C 
to 4- IT C). This superficial layer of warm water together 
with the frequent rain-fall and the thunder-storms, which often 
occur here in summer, must have the eflfect of accelerating 
the melting of the ice and the opening of the southern en- 
tranees of the Kära Sea to navigation. Ordinarily the Yugor 
strait seems to be more free from ice than the Kära straitv 
The cause of this can be twofold: 

1) The Yugor strait is, according to its situation, more 
exposed to the influence of the river water from the coast; 

2) There is no under-current of cold water at the bottom 
of this strait, which could tend to neutralize the heat of the 
superficial stratum of warm water. 

The high temperature of the sea, found by the Vega- 
expedition the 29'^ and 30^*^ of July, 1878, may thus be due to 
a superficial layer of warm water, which occasionally över- 
flows 2 the cold water emerging from the Kära strait. A single 
deep-sounding would have sufficed to settle this questioni 

From the Matochkin strait we have discrepant statements.** 

* See the map: >Die Temperatarverhältnisse im Karischen Meere im 
Sommer 1870.» Geogr. Mitth. 1871. 

* In the Yugor Shar the surface current changes its direction with 
the winds and the tidee. According to the statements of Swedish and 
Norwegian travellers the same observation is due also to the Kära strait. 
Krusenstem, however, in 1860 and Ssidorofif in 1869 found that the water 
in this strait flowed steadily from west to east. 

Russische Xordpolar-Forschungen 1869 & 1870. Geogr. Mitth. 1870. 

3 The Swedish expedition in 1875 fonnd: 

Western entrance to the Matochkin, Middle part of the strait, 

IS»»» July. 8»»» Sept. 

Dcpth. Temperature. Depth. Temperataro. 

O m. +6'.! C Om. 4-6".o G 

21.8 m. +r.2 C 12.4 m. +6".» C 

23.1 m. +4\2 C 

From these observations Nordenskiöld concluded (in accordance witb 
former investigatore), *that a warm stroam, probably a branch of the Gulf- 
stream, fills the entire depth of this sound». In the report of the Holland 
expedition in 1881, however, we read the following lines (page 63): »Wij 
namen eene temperatuurwaameming op verschillende diepten [in the Ma- 
tochkin strait near the hut of Rosmyslow]. Wij kregen daarmede geheel 
andere uitkomsten dan Nordenskiöld in 1876 aan bord van de Proven 
gevonden had. Op den bodeni (37 vaam) was de temperatur nu — 0'.9, op 



VEOÅ-EXPBDITIONESS VETENSKÅPLiaA ARBETES, 349 

It seems probable that the direction of the upper- and under- 
-current in this strait is variable and depends upon causes, 
Tvhich bighly require repeated investigation. 

The investigation of the conditions of the Kära Sea and 
adjacent parts of the arctic ocean is of course a very compli- 
cated problem to the metereologists as well as to the hydro- 
graphers. The climate of the north Asiatic continent in winter 
is excessively cold and even the sudden change of temperature 
in the summer months, witnessed by the rise of the June and 
July isotherms, would be insufficient to break the icy bound- 
aries of the sea, if the warm water from the Siberian rivers 
-did not conduce to the same eflfect. Therefore the condition 
of the Kära Sea in August and September, the only season 
adapted for navigation, must to a great part be dependent 
upon the amount of sunshine and rain-fall bestowed in the 
<50urse of spring and summer upon countries far away from 
the Yalmal and Taimur coasts. 

Moreover the effect of the heat of the river-water upon 
the sea is limited to its surface, where it is absorbed in the 
melting of the ice. From a few metres beneath the ice to 
the bottora, there is an indraught of salt water from the arctic 
^ea north of Siberia, which is sufficiently cold [ — l°.s unto 
— 1° 7 or — 1°.9 C] to prevent the melting of the ice and even 
to make the iuundating superficial stratum of brackish water 
give up ice, if it does not constantly receive fresh supply 
from the rivers. 

An excellent illustration of this statement is the curious 
experiment mentioned by Nordenskiöld in his work »Vegas 
färd kring Asien och Europa». If a vessel filled with water 
from the surface of the Kära Sea is immersed deeper into the 
sea, then the water in the vessel soon freezes into ice. 

Moreover Nordenskiöld asserts that the brackish water 
at the surface acts like poison upon most part of the animals 
living below. 

The mechanic reaction of the flowing water makes the 
cold water below rise nearer to the surface in some parts of 
the Kära Sea, which accordingly are found to be more impracticahJe 



30 vademen — 1**.ö, op 20 vademen — 1'.4, op 10 vademen — 0'.4 en aan de 
oppervlakte + O^.e . . . . De bovenstroora liep hier onafgebroken om de west, 
doch door eene waanieming met den duiker bleek, det het onderwater of 
om de oost liep 6f wel stationair bleef. Heet voortdurend om de west 
loopen van den stroom in de Matoschkinsbarr, waarvan Lutke en andere 
spreken, hadden wij vroeger, d. i. in 1878 en 1879, niet kunnen waarnemen.» 



350 PETTERSSON, 8IBERJAN 8EÅ, 

to navigation than otherwise. This circumstance alone is suf- 
ficient to make a hydrographic survey ^ of the Kära Sea highly 
desirable; for in spite of the changeable condition of the 
upper strata, there is every reason to expect that the confor- 
mation of the deeper layers \^ill be found to be far more 
constant and regular. 

Another circumstance, which must exert the greatest 
influence upon the condition of the Kära Sea in summer is 
the direction of the winds. By sotdhern winds the superficial 
layer of warm water, flowing from the rivers northwards, 
which contains the necessary amount of heat for the hque- 
faction of the ice, must be accelerated and spread further ta 
the north or north-east över the arctic sea and thus with- 
drawn from acting upon the ice. On the other hand we can 
infer, that winds from the north or north-east must have the 
effect of retaining the greatest part of the flowing water within 
the limits of the Kära Sea. 

It can be proved that the main direction of the winds in 
August during the years most favorable to navigation was N 
and NNE. 

In 1870, August and September, the Kära Sea was found 
almost free from ice, with the aforesaid exception of the middle 
part of the sea between Novaya Zemlya and the Yalmal pen- 
ninsula. From the 1*^ of August until the 9'^ September Gap- 
tain Johannesen - cruised in the northern parts of the sea 
without meeting with any hinderance from the ice. 

:>Bis zur nordöstlichen Kiiste von Nowaja Semlä hatte 
das Meer eine braune und griine Farbe bewahrt, hier wurde 
es blau. Am Lande ' fanden sich einzelne kleine Eisstreifen, 

» Although a special hydrographic Biirvey of the Kära- and the Barenti: 
Sea would give most useful and interesting resnlts, I think, that frequently 
repeated deep-soundings in the course of a series of years ought to give a 
still more valuahle and generalized account of the hydrographic conforraatioii 
of this part of the ocean, as we might thereby perhaps get a cue to the periodic 
variations in the stato of this sea. As there is no hope of getting a special 
expedition started every year for scientific purposes, I think the best thiujr 
for the present wonld be to entrust an isolatingdeep-water-bottle of Ekman'8 
model, with the necessarj^ instnictions for uso, to the care of the captain or 
navigating officer of every conimercial steamer boand for the Yenisei, who 
is willing to take the trouble. The price of the instrument is moderate 
{£, 10 or there-abouts), it requires no special arrangements and perform» 
admirably. 

Kapitän Johanncscn's Unifahrung von Nowaja Semlä in Sept. 1870. 
Geogr. Mitth. 1871. 

^ North, east part of Novaya Zemlya, between Cape Mauritius and Capo 
Vlissingher. 



VEGÅ-SXPEDITIONESS YBTENSKAPLIQA AHBETEN, 351 

tceJche tcarscheinlich von den nordöstlichen und nördlichen Winden, 
die d£ti ganzeti August hindurch getveht halten, herbeigefiihrt sein 
mochten.» • 

The following extract from the meteorological journal of 
the Nordenskiöld expedition in 1875 will give an idea of the 
prevailing direction of the winds in August that year, which 
was, as is well remembered, uncommonly favorable for navi- 
gation. 

In calculating the following results I have left out of 
consideration all observations, wherein the force of the wind 
is denoted by the numbers 1, 2 & 3 of the scale, because I 
consider sueh winds to be too feeble to exert any remarkable 
influence upon oeean-currents. 

From the 1*** August until the 3'^ Sept., the wind blew: 

from NW during 8 hours with an average strength of B 



> 


N 


» 


36 


•) 


:> 


,-i 


:> 


> 


.» 7 


> 


NNE 


J> 


4<) 


•> 


) 


> 


^ 


.■> 


:> 5 


3 


NE 


s 


4 


» 


J 


> 


3 


> 


> 4 


> 


SW 


> 


12 


^> 


» 


•> 


» 


> 


■> 6 


-i 


ssvv 


:> 


8 


:> 


> 


■> 


> 


^ 


» 6 


•y 


wsw 


» 


4 


3 


> 


:> 


•> 


5 


> 5 


» 


SE 


» 


8 


» 


9 


» 


> 


d 


■■> 5. 



The following transumt is taken from the observations of 
the Vega-expedition, 1*^ to 19'^ Aug., 1878. 

wind from N during 24 hours with an average strength of 5 
:> 5 NNE T> 4> 5^ > > »5 

» > NE » 4 "> ;> :> » » > 5 

> » ENE >16» 3> > > >5 

> > NW >,8» ^» > > >5 
>»E» *> »» » > >8. 

Still there is a remarkable item to the above rule in the 
following circumstance. The aforesaid winds from N and NE, 
although highly effective in clearing the wain j^ar^ of the Kära 
Sea from ice, may still be a hindrance to navigation by drifting 
the remainder of the ice towards the shore of Waigatch and 
thereby closing the Kära- and the Yugor strait until late in 
summer. Nordenskiöld ascribes ^ the delay caused by the 
ice, on his second voyage to the Yenisei in 1876 with the 
Ymer, to the cold weather and the prevailing unfavorable 
winds from E and NE. But we can on the other side ascribe 



* Vegas fUrd kring Asien och Europa, Swedish Edition, page 15. 



352 PETTEB880y, 81BEMIÄN S£A. 



to the influence of the same winds from N and NE the fact, 
that the Ymer, on her return from the Yenisei the 1** Sep- 
tember, crossed the whole»Kara Sea from Port Dickson to the 
Matotchkin Shar and even made a long detour to the North 
up to 75** 30' Lat. without meeting with any obstruetion from 
the ice. * 

In the following table are registered all observations cod- 
cerning the temperature, saltness and spec. gravity of the sea- 
water at various depths, which were made during the traverse 
of the Kära Sea from the !•' to the 20'*^ of August, 1878. Of 
the chlorine titrations one part i& made on board the Vega 
by various members of the expedition. The numbers thus 
obtained are signed »V». Another part (denoted by »P») is 
made by the author on water-samples from the coUections of 
the expedition. On the hydrographic maps [plates 24, 25, 26] 
the results of the investigation is graphically represented by 
raeans of the sections I — XI. These sections, which show the 
depth of the sea and the conformation of rts deeper water- 
strata, correspond exactly to the track of the Vega represented 
by the black line on the map. Neither the tables nor the 
maps need any further explanation. Every date, which is 
necessary in order to initiate the reader into the hydrographic 
state of the sea, can easily be found either in the tables I, II, 
III & IV or by a comparison of the map and the sections. 
My sole object has been to arrange the matter in a manner 
adapted to study and inspection. The graphic illustrations 
as well as the description on the foregoing pages apply strictly 
to the actual state of things at the time of observation i. e. 
August & September, 1878. I am well aware, that the conditions 
of all parts of the Siberian ocean and th^ Kära Sea most of all 
are liable to great variations from one j^^ear to another. This 
is especially the case with the conformation of the upper 
strata, therefore the temperatures and sp. weights observed in 
the water at the surface are of far less importance than the 
observations from the deeper layers. 

' . . . Noua gouvern&mes alors, comme Tannée passée, au Cap Mid- 
dendorff. La mer était d'abord cntiérement exempte de glace; ce ne fat 
qa'en arrivant tout prés de la cöte orientale de la Noiivclle-Zemble, par 
75"* 30' Lat. N. que nons aper<?ilme8 un banc de glace rongée, qui s'étendait 
le long de la cöte vers le Matotchkin. ... Si en quittant le port Dickaon, 
nous étions allés directement au Matotchkin en doublant Tile Blanche, 
nous n'aurion8 certaiuement pas rencontré un seul gla<;on. [Expéditioup 
Suédoiscs de 1870 au Yéniséi]. Rai)port de M. le professeur Nordenskiöld 
å M.M. Oscar Dickson et Alexandre Sibiriakoff. 



VEGA'EXPBDIT101fEK8 rBTEKSKAPLIOA ARBET^K, 



353 




Table ±. 

Hydrographic observations during the seeond part of the^' 
voyage, from the Yugor Shar [1«* Aug. 1878] to Cape Tchel- 
juskin [20*»* Aug. 1878]. See the map, plate 24, seetions I II 
III & IV. ' ' 



_ « 



Date 
1878. 


Time of 
the day. 


Lat. 


Long. 
E. G. 


Aug. 1 


a. m. 


Chab 


arova 




4 a. m. 




> 




8 a. m. 




> 




Doon 


69" SÖ- 


60' 42' 




4 p. m. 


ro' 14' 


61" 21' 




8 p. in. 


70'' 23' 


61^42' 


• 2 


a. m. 


70' 33' 


62" 18' 




4 a. m. 


70' 50' 


63" 10' 




8 a. m. 


7r 6' 


63^ 59' 




noon 


71' 23' 


64' 32' 




4p. m. 


71'' 41' 


65' i6' 




8 p. m. 


72" 6' 


66' 10' 


• 3 


a. m. 


72' 19' 


66*^37' 




4 a. m. 


72° 32' 


67' 30' 




8 a. m. 


72' 42- 


68' 02' 




noon 


73' 


68" 14' 




4 p. m. 


73' n' 


68^ 32' 




8 p. m. 


73° 28- 


68' 1 8' 


» 4 


a. m. 


73' 4»' 


68' 50' 




4 a. ra. 


73' sr 


68^ 39' 







+ 4^7 


1.0260 





+ 4'.6 


1.0260 





+ 4^7 


1. 0255 





+ 5^9 


1.0250 





+ 4^3 


X.0220 





+ 5^2 


1.0230 


10 


+ o'.4 


10234 


50 


-I^5 


1.0275 





+ 5^9 


1 .0226 





+ s^7 


1.0230 





+ 4^I 


1.0240 


10 


+ 4^o 


1.0243 


50 


I^o• 


1.0274 


"5 


o'.9* 


1.0277 





+ 3^6 


1.0245 


10 


+ 2^I 


1.0248 


25 


-0'.2 


1. 026 1 


50 


-2^4 


1.0270 


122 


— 2'.0 


1.0277 





-^-3^7 


1.0240 





+ 3^5 


1 .0240 


25 


2'.2 


1.0270 


SO 


-2^4 


1.0274 


150 


~2^3 


1.0277 





+ 2^4 


1.0220 





4- 2'.0 


1.0260 





-^-2^9 


1.0234 


15 


+ I^3 


1.0237 


30 


+ I'.2 


1.0240 





+ 2^5 


1. 0201 


10 


+ o'.8 


1.0242 


22 


-2^o 


1.0273 





-h r.8 


1. 01 80 





+ i'.o 


1. 01 40 


10 


-o'.4 


I.O2I0 


20 


r.8 


1.0270 





+ 2^I 


1. 01 48 





+ 2\5 





. ^ C/) 

'c/u 


•0 

Ii 


... 


3 ? ' 


•» *• 


s 


h ^2 


« 2, 


■s 


% 5 t 


SG 


3 


• 


•-S- 




1.0265 




3.28 


1.0265 




3.28 


1.0260 




3.21 


1.0255 




3.IS 


1.0225 




2.78 


1.0235 


I.S5 V. 


2.90 


1.0239 




2.96 


1.0280 


1.90 V. 


3.46 


1.023 1 




2.85 


1.0235 




2.91 


1.0245 




303 


i. 0248 




3.07 


1.0279 




3.4S 


1.0282 




3.49 


1.0250 




3 10 


1.0253 




3.13 


X.0266 


1.80 V. 


327 


1.0275 




340 


1.0282 




3-49 


1.0245 




303 


1.0245 




303 


1.0275 




3.40 


1.0279 




3.44 


1.0282 




3.49 


1.0225 




2.78 


1.0265 




3.28 


1.0239 




2.95 


1.0242 




2.99 


1.0245 




303 


1.0206 




2.54 


1.0247 




3.06 


1.0278 




3.44 


1.0183 




2.26 


1.0143 


i.oi V. 


1.77 


1. 021 5 


1.47 V. 


2.66 


1.0275 


1.84 V. 


340 


1.0150 




1.85 



23 



. SIBEBIÅS 8EA. 



74 9 

74° 9' 

73° 59' 
73° 5»' 
73° 43' 
73* 36' 
73° *9' 



70 4" 

71° o' 
73° '4' 
74° a6' 
73° 58' 

73" S6' 
7S° IS' 
76° 3& 
77° 4*' 
78° 5* 
79° 4a' 



73 


5*' 


73° 


48' 


74 


S' 


74" 


8' 



il 



009a 


.0098 


0081 


1.0081 


0084 


1.0084 


0044 


1.0044 


0040 


1.0040 


0033 


1.0033 


«>35 


•<»3S 


0026 


i.ooa6 


0017 


1.0017 


0016 


1.0016 


0036 


1,0036 


0033 


'■«»33 


0035 


1.003S 


oo»7 


1.0017 


0019 


1.0019 


0017 


1.0017 


0034 


1.0034 


0031 


1. 003 1 


ooz6 


1.0016 


0028 


i.ooiS 


0026 


1.0016 


0014 


1.0014 


0038 


1.0038 


003' 


1.0031 


Q015 


I.0O2S 


0023 


1.0013 


0023 


1.0013 


0047 


1.0047 


0075 


1.0075 


OIQS 


I.OI99 


oa6o 


I.016S 


0080 


10080 


0085 


,0085 


0096 


i,oo9s 



o-*7 
0.38 
oas 



3"8 
0.9S 



VEQA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



355 



Daie 

1878. 

1 


Time of 
ihe day. 


Lat. 


Long. 
E. G. 


1 

5 

i 


-1 

3 


Spec. gravity 
observed. 


°n°|l 

*. % s t 
-= 

• 


5P 

i 

Q 

« 


g; 

5' 

a 


Aug. 10 








15 


+ i°.a • 


1.0205 


1.0210 


1.42 V. 


2.60 










35 


-l'.o 


1.0266 


1.0271 




3.35 




8 p. m. 


74' 18' 


82" 30' 





+ 8'.o 


1.0080 


1.0080 


0.56 v. 


0.99 










20 


-o°.5 


1.0233 


1.0238 


1.60 v. 


2.94 










40 


->°.4 


1. 0261 


1.0266 


1.81 v. 


3.29 


> II 


a. m. 


74' 32' 


83' 52' 





+ 8°.2 


1.0086 


1.0086 




1.06 




4 a. m. 


74^44' 


84^52' 





+ 8'.o 


1.0079 


1.0079 




0.98 




Sam. 


74" 51' 


85^ 03' 





+ 8'.2 


1.0092 


1.0092 




»•'3 










10 


+ i°.o 


IOI33 


1.0135 




1.67 




noon 


* 


> 





+ 8'.2 


1. 0091 


1.0091 




1.12 




4p. m. 


> 


> 





+ 7°.^ 


1.0093 


1.0093 




1.15 




8 p. ra. 


75' 6- 


85^ 52' 





+ 6°.o 


I.OIO9 


1.0110 


0.75 v. 


1.36 










10 


+ 5°.5 


1. 01 19 


1.0I2I 




1.49 










18 


-o°.S 


1.0240 


1.0245 


1.67 v. 


3.03 


> 12 


a. m. 


75* 21' 


86" 0' 





+ 5°.4 


1. 01 23 


1.0125 




"54 




4 a. m. 


75° 40' 


86" 18' 





+ 3°.6 


I.OI3I 


»o» 33 




1.65 




8 a. m. 


75' 45' 


87"* 46' 





+, 3°.a 


1. 0182 


1.0186 


1.26 v. 


2.30 










10 


-o'.4 


1.0224 


1.0230 


1.44 v. 


2.84 




noon 


75° 57- 


88" 40' 





+ 3°.6 


1.0193 


1.0197 




2.44 




4 p. m. 


76° T 


90" 20' 





+ 1°.2 


1. 01 80 


1.0184 




2.27 










15 


+ 0'.2 


1.0234 


1.0239 


1.63 v. 


2.96 










30 


— I°.I 


1. 0261 


1.0266 


1.82 v. 


3.29 




8 p. m. 


75° 56- 


91 





+ o'.8 


I.OIIO 


I.OIIO 




1.36 


» 13 


a. m. 


75° 55' 


Qi** 35' 





+ 2°.2 


I.OI85 


1.0189 




2.34 




4 a. m. 


76° T 


92" 20' 





+ 2°.2 


1. 01 70 


I.OI74 




2.15 




8 a. m. 


76" 2' 


94" 30' 





+ 2°.I 


I.OI97 


1.0201 


1.36 v. 


2.49 










38 


\\o 


1.0263 


1.0268 




331 




noon 


76° i8* 


94** 3' 





+ 2'.0 


1.0197 


1.0201 




2.49 




4 p. m. 


76° 19' 


94" 10' 





+ 0-.7 


1. 01 65 


1:0169 




2.09 




8 p. m. 


» 


> 





+ »°.2 


1.0060 


1.0060 




0.76 


• 14 


a. m. 









+ o°.8 


1.0070 


1.0Ö70 




0.86 




4 a. m. 









+ o'.4 


1.0065 


1.0065 




0.80 




8 a. m. 


76" 8' 


94° 58- 





+ o°.6 


1.0078 


1.0078 




0.97 










30 


-i°.3 


1.0258 


1.0263 


1.81 v. 


3.25 


, 








70 


-i°.4 


1.0261 


1.0266 


1.84 v. 


329 




10 a. m. 


76** 18' 


95° 35' 





+ o'.9 


1.0094 


1.0094 




1.16 










5 


+ o°.i 


1. 01 20 


1.0122 




1.50 










10 


- i°.07 


I.OI82 


1.0186 




2.30 










»5 


— i°.30 


1.0239 


1.0244 




302 










20 


- i°.38 


1.0249 


1.0254 




3.»4 










25 


- i°.38 


1.0259 


1 .0264 




3.26 










30 


I ".40 


1.0262 


1.0267 




330 










35 


— I ".40 


1.0264 


1.0269 




3-33 










40 


— l'.40 


1.0269 


1.0274 




3.39 










45 


- i°.45 


1.0265 


1.0270 




3.34 










50 


- i°.4S 


1.0270 


1.0275 




340 



SIJIKSIÅ» SjEJ. 



76° 19' 9S° 48' 



76 


a.V 


7(> 


IJ' 


76 


41' 


76 


50' 


77 


O' 


77 


•4' 


77 


*4' 


77 


33' 



SS 


_,' 


4S 


IOJ6S 


1. 0273 




60 


— r 


45 


1.0*67 


1.0273 




+r 





1.0C387 


1.0087 







+ '' 


1 


1.0134 


1.0136 







+ 1° 


I 


1.0176 


1.0179 




□ 


+ >' 


□ 


1.0171 


1,0174 







+ '° 





1.0186 


1.0190 




□ 


+ '° 


2 


io,6s 


IO16S 







+ 0° 


9 


1.0155 


1.0.58 




□ 


+ 1° 


4 


10186 


1. 01 90 







+ 0' 


4 


1.0199 


10203 







+ r' 





i.oigi 


1.0195 







+ 0' 


2 


10205 


1.0210 







+ '° 


i 


1.0178 


1.0181 







+ '■'■ 


g 


1.0161 


1. 0164 







+ 1° 


6 


1. 0163 


1.0.6S 







:*"' 


6 


1.0161 


1.0164 







+ 1' 


4 


1. 01 63 


.0.65 







+ 1° 


4 


1.016J 


10165 







+ 1° 


4 


1.0163 


i.ai66 







+ 1" 


S 


1.0162 


.0.65 







+ 1° 


8 


1.0164 


1.0167 







+ 1° 


3 


1.0191 


1. 01 95 




1 


— 0° 


30 


I.0231 


1.0226 




3 


— 0" 




I.0222 


1.0226 




5 


— 0° 


35 


1,0237 


1.0232 




7 


— 0. 


5 


1.0231 


1.0336 




9 


— 0" 


6 


1.0235 


10240 




II 


— 0^ 


6 


1.0334 


1.0239 







+ °° 


8 


I.0300 


1.0205 











1.0200 


1.0205 







+ °° 


2 


1.01 61 


1.0164 







+ 0° 


g 


1.0157 


1.0160 







+ '' 


I 


1.0134 


1.0136 






+ 3' 




1.0125 









+ *" 


6 


1.0082 


1.0083 







+ '° 


6 


I.OO9S 


1-0098 







+ 0' 


4 


1.0183 


1.01S7 




lO 


+ 0' 


4 


'.0193 
I.0316 


1.0197 




22 


— 1° 


5 


1.0250 


1.0225 


173 V, 





— 0' 


3 


1.0209 


1.0214 




10 


— r 





I.02I9 


1.0224 




30 


— 1° 


4 


'■0^53 


1.0258 




35 


— r 


6 


1.0262 


1.0367 







— □" 


1 


I0311 


1.02 16 





rSOA-EXPSDITIONBNa VETENSKAPLIG A ARHETEiT, 



357 



Date 
1878. 


Time of 
the day. 


Lat. 


Long. 
E. G. 


5' 
3 

-a 


PS 

c 


•5 


• 


7 

§ 

2. 


OJ 

5' 

• 


Ang. 19 


8 p. m. 


If 36' 


.103° as' 





-o\\ 


1.0224 


I 0229 




2.83 


> 20 


a. m. 


Cape Tcheljoskin 





-o^6 


1.0225 


1.0230 




2.84 




4 a. m. 


> 





-0\2 


1.0228 


1.0233 




2.88 




8 a. m. 


» 





0\2 


1.0226 


1. 023 1 




2.86 




noon 


» 








1.0226 


1. 023 1 




2.86 




4 p. m. 


77' 44' 


104' T 





-o'.4 


1.0232 


1.0237 




2.93 




8 p. m. 


77° 39' 


los' T 





-t-o°.o 


1.0225 


1.0230 




2.84 













-i°.4 


1.0259 


1.0264 


1.87 V. 


3.26 










128 


-r.2 


1 .0274 


1.0279 


1.92 p. 


3-45 



The temperatures found at the deep-sounding, Åug. 2°*^, 8 
o'cIock a. m., [= — T.o C at 50 m. and — 0^.9 C at 115 m. 
below the surface] are very remarkable, especially if compared 
with the results obtained 4 hours låter at similar depths 
[= — 2^.4 C at 50 m. and — 2°.o C at 122 m.]. It is indeed 
very stränge, that the temperature ai the bottom should change 
so much within so short a distance, although the chemical 
and physical properties of the water, represented by its saltness 
and spec. gravity, remains almost identically the same. It 
has occurred to me, that this anomaly may be explained as 
an error of annotation and that the real numbers ought to 
be — 2°.o C (instead of — l°.o C) and — 1°.9 C (instead of 
— 0°.9 C) since this seems to be the normal temperature of 
the Kära Sea so deep below the surface. We can see from 
the following that the spec. weights I.0279 — 1.0282 (saltness 
3.45 & 3.49 p. c.) has never been observed in the Siberian Sea 
except in water of the temperature — 1°.4 C to — 2*^.4 C. It 
must be observed, however, that there is no ambiguousness 
in the ciphers of the manuscript journal, which warrants my 
supposition. 



The Siberian Sea. 

The whole distance from the Taimur peninsula to Long's 
strait was before the voyage of the Vega almost a mare in- 
cogniium to hydrography. In want of reliable facts, from which 
we might judge of the real condition of this sea, we are wont 
to attach a great deal of hypothetical assumption to the subject. 

Thus f. ex. the question, whether the Gulf-stream pene- 



358 PETTERSaOS. SIBBRIAK 8EA. 

trätes into the Kära and Siberian Sea or not, has been much 
debated. Petermann and Middendorff * are prone to assert 
that the warm water of the Gulf-stream is spread beyond 
Novaya Zemlya and the Taimur peninsula to the longitudes 
of Cape Yakan and even to Behring strait. The remarkably 
mild climate even in winter of the northern parts of these 
countries compared to the rest of the North-Åsiatic continent 
makes this hypothesis by no means unacceptable. 

Hedenström^ during his voyage to the Siberian Islands, 
and W rang el, * on his sledging expeditions on the frozen sea 
found, that the sea-ice became thinner and more corroded, 
the more they proceeded northward, until it finally gave way 
to open water »the polynia» extending northward beyond 
eyesight. — Although a similar phenomenon has been observed 
occasionally almost everywhere along the coast of the arctic 
sea in winter [f. ex. in Smith' s Sound, in Austria Sound at 
Franz Joseph Land, at Spitzbergen, Novaya Zemlya etc. . .] and 
has ordinarily been found lo be limited to short spaces of the 
ocean, the >polynia» is often regarded as the southern part 
of a polar sea, unfrozen even in winter, which is kept open ' 
by a branch of the Gulf-stream undermining the arctic drift- 
ice current etc. . . 

Lately Lieutenant Hovgaard, one of the members of the 
Vega-expedition, has propounded the hypothesis of the existence 
of two polar continents north of Siberia, separated from each 
other by a sound at the longitude of Cape Tcheljuskin, opening 
from the Siberian Sea straightway into the polar basin. 

I fear that the results of the Vega-expedition will not 
contribute much to solve the mystery of these questions. We 
can not reasonably expect, that the observations of a single 
expedition will reveal to us all the secrets of the immense 
ocean, which borders on the Siberian coast. 

As for . the polar continents north of Siberia, there is 
scarcely to be found anything in the hydrographic observa- 
tions of the Vega, which could tend to corroborate the hypo- 
thesis of Mr. Hovgaard. According to his theory the Franz 
Joseph archipelago would extend eastward to the longitude 
of Cape Tcheljuskin and be connected with the Taimur and 
Yalmal peninsulae by a submarine plateau. Consequently the 

' Middendorff: Der Golfström östlichvom Nordkap. Geogr. Mitth. 1871. 

* Wrangel: Reise längs der Noixikftste von Sibirien see aleo: Ermaii*s 
»BusBisches Archiv», vol. XXIV, 1865. 

* Petermann: Der Golfström, Geogr. Mitth. 1870, page 229—230. 



VKGÅ'BXPEDITI0NEN8 VSTKNSKAPLTGA ABSSTKK. 359 



deep basin in the western part of tbe Kära Sea along the 
coast of Novaya Zemlya ought to be entirely separated from 
ihe deep sea east of Cape Teheljtiskin, from whicb a deep channel 
is supposed to extend between the aforesaid continents to the 
vicinity of the north pole. It is true, that the depth of the 
sea increases abruptly immediately east of Cape Tcheljuskin, 
but we can see from section V (plate 34) that a little more 
to the east it decreases again to about 60 metres,* the same 
depth, which was found at the Taimur coast a few miles north- 
west of Actinia Bay [see section IV]. Moreover, the tempera- 
ture and the saltness of the water at the bottom of the sea 
east of Cape Tcheljuskin [t = — V.a C or — V.2 C, saltness 
= 3.45 p. c] is almost identieal with that of the deeper strata 
of the western basin of the Kära Sea [t = — V,s C, saltness 
= 3.49 p. c.]. We could as well fancy the bottom of the shallow 
sea north of the Obi and Yenisei to be formed by the deposits 
from these rivers as to be a submarine plateau connecting 
the northern part of Asia with an unknown continent. 

But, if there is very little in the Vega observations to 
strengthen the hypothesis of Mr. Hovgaard, there is on the 
other hand nothing, which is absolutely contradictory to it, 
so we must be content to hope, that this question will be 
settled soon in a satisfactory manner by the Dijmphna-expedition. 

The opinion, that the »polynia» of the Siberian Sea is a 
branch of an open arctic ocean, unfrozen even in winter, bas 
received an irreparable shock by the experiences of the 
Jeannette-expedition. Still there is full evidence from the 
Vega observations of the fäet, first observed by Wrangel, 
that the ice of the Siberian Sea breaks up partly on several 
occasions in the course of every winter. The 31'* December, 
1878, Lieutenant Bove * made an excursion to a large clearing 
in the ice, which bad formed in the course of the previous 
day. He found the teraperature of the water to be — 2° C, 
which proves that the open water was not due to any melting 

* >In altre sei o sette occasioni e sempreché Bpirarono tempeste dal 
sad-est o dal sud-ovest, aprironsi bacini al nord della posizione della Vega.* 
.... >Era un vastissimo bacino che si perdeva verso Test e verso il nord, 
mentreché alFovest era limitato da alto catene di hutnmocks* .... >Mon- 
tammo su di una coUina di ghiaccio per avere una pid chiara idea del bacino 
d'acqaa che avevamo in cospetto; ma anche dairallto di quelVosservatorio 
non potemmo vedere i limiti di quella piccola Folyniä* .... »Trovammo 
la temperatura delVacqua a —2' e diverei scandagli ci diedero 'un 'altezza 
di fondo di 24 a 25 metri. 

Giacomo Bove: Öpedizione Artica Svedese 1878—79. 



360 PETTKHSSOS, 8 IR ER I AX SKA, 



of the ice caused by a warm under-current etc. . , but solely 
to tbe mecbanical force of a violent tempest from the soutb 
whicb bad blown during 10 or 11 bours tbe day before. 

Tbe only point on tbe route of tbe Vega, where we could 
expect to trace tbe influence of tbe Gulf-stream — if tbere 
really sbould exist anytbing wortby of tbat name in tbe Sibe- 
rian ocean — uudisturbed by tbe effluvia from tbe rivers, 
is tbe sea nortb and east of Cape Tcbeljuskin. Tbe observa- 
tions on tbe 19, 20, 21, 22°** August (see section V on plate 
24) are somewbat scanty, but will nevertbeless furnish a 
reply to tbe question, as far as regards tJie adual cofulilions of 
the sea at that season of the year. 

We are wont to attacb tbe idea of a relatively warm and 
salt surface-current of clear bluisb coloured water witb tbe 
name of tbe Gulf-stream. None of tbese cbaracteristics are 
applicable to tbe sea, wbicb borders on tbe nortbest point of 
Asia. Its maximum saltness at tbe surface was 2.93 p. c. Its 
temperature varied from + O^a C to — O^.s C and tbe eolour of 
its water was green. Now it is- a wcU-proved trutb, tbat tbe 
last out-parts of tbe warm Atlantic water to tbe nortb must 
not always be sougbt for at ilie surface. In very bigb latitudes 
tbe isotberms of tbe warm water often take tbe sbape of 
closed curves, sbowing tbat tbe warm surface stream bas 
been partially inundated by arctic water, wbicb contains less 
of salt and tberefore, notwithstanding its lower temperature, 
can be ligbter tban tbe Atlantic water between certain limits 
of temperature. Tbus, to cite one example of many, Professor 
Mobn, tbe leader of tbe Norwegian Nortb- Atlantic expedition, 
discovered an isolated warm spöt in tbe sea west of Spitz- 
bergen at about 79^—80° Lat. N. But tbe results of tbe deep- 
soundings on tbe 21** and 22°*^ August [section VJ convinces 
US, tbat tbere exists no sucb pbenomenon bere. 

From a few metres below tbe surface and unto tbe bottom 
tbe temperature of tbe water was — 1°.2 to — 1°.4 C. But if 
tbere is no trace to be found of a warm current of Atlantic 
water nortb of Cape Tcbeljuskin in summer, it may still be 
possible, t bat sucb a current exists tbere in winter. * 

* See the last page of the preceding paper. Petermann has tried to 
find a connection between the direction of the ocean-corrents in winter along 
the north-eastem coast of 8iberia and that of the Qnlf-Bti^am. »Der Golf- 
ström» Mitth. 1870. »Bemerkenswerth ist eine Thatsache in den Strömungs- 
Beobachtungen Wrangels in Nordost-Sibirien. Bekanntlich gehen dort die 
Strömungen im Frtthjahr und Sommer nach Westen, im Herbst und Winter 
nach Osten, in der Richtung des Golfstromes*. 



VEOÄ-EXPEDITIONKSS V ET EN 8KAPLIQA A RB ETSN. ^^I 

The numbers [pointed with blue] in sections IV, V & VI, 
which represent the saltness in p. c. of the surface-water, reveal 
to US another very important fact, viz. that the greai fresh-water 
current of the Kära Sea^ derived from the Ohi and Yenisei rivers, 
does not reachfarther eastw€Mrd than Cape Tcheljtishin, The diluted 
water at the surfaee, north of the Taimur peninsula, is of course 
due to an admixture of river-water, but this water does not 
belong to the Obi and Yenisei, but to the great Siberian river- 
system east of the Taimur land. For in case the fresh- 
water current from the Kära Sea reached beyond the Taimur 
peninsula, we ought to find the saltness of its water continu- 
aUy increasing along its whole course. Instead, it reaches its 
maximum at Cape Tchcljushin, The foUowing series is the result 
of the regular observations of the saltness of the water at the 
surface between Port Actinia and the Chatanga Bay (see sec- 
tions IV, V, VI on plate 24 & 25) 

1.9S p. c; 1,54 p. c; 1.01 p. c; L20 p. c; 2.26 p. c; 2.44 p. c; 

Actinia Bay. Taimur Bay. 

2.6o p. C. ; 2.79 p. C. ; 2.88 p. c. ; 2J9S p. c. ; 2.84 p. c. ; 2.83 p. c. ; 

Cape Tcheljaskln. 

2.73 p. c; 2.76 p. c; 2.71 p. c; 2.80 p. c; 2.82 p. c; 2.78 p. c; 
2.81 p. c; 2.77 p. c; 2.73 p. c; 2.74 p. c; 2.73 p. c; 2.75 p. c; 

East point of 
tbe Taimar Land. 

2.73 p. c; 2.64 p. c; 2.40 p. c; 2.31 p. c; 1.43 p. c; 1.36 p. c 

Chatanga Bay. 

eic. • • 

This fact is the more remarkable as we might rather 
anticipate the contrary. It can be seen most unmistakably 
from the sections VII, VIII, IX that the currents from the 
rivers Chatanga, Olonek, Anabara, Lena, Indigirka, Kolyma 
etc. . . are always deviating to the east; consequently we should 
expect that the upper-current of the Kära Sea, after rounding 
the northem and eastern capes of the Taimur coast, would 
penetrate into the Siberian Sea. From the other side there 
is no current of river-water along the east side of the Taimur 
land, which could directly neutralize the former. From section 
VI we see, that the outflow from the Chatanga bay takes an 
easterly and southerly direction. Towards the north it is 
limited by a »wall» of relatively cold and salt water. I think 
the problem can be explained as follows: The average niveau 
of the Siberian Sea, east of the Taimur peninsula, is raised by 



362 PETTERSSON, 8IBBRIÅS SEÄ. 



the abundant supply of fresh water from the rivers in summer 
almost as much as that of the Kära Sea; consequently there 
is no tendency on either side to encroach upon the other. 

The sections VI — IX on plate 25, which represent the 
conformation of the sea along the course of the Vega, also 
give a transverse section of the fresh-water currents from the 
rivers outside the river-mouths. 

A closer inspection of the temperature, the saltness and 
likewise of the change of colour in the water shows that the 
main mäss of the river-water is invariably found at a consid- 
erable distance to the east of the mouth of the river, from 
which it originates. If we choose for example the section VII, 
which represents the state of the sea outside the moutbs of 
the Anabara, the Lena and the Jana rivers, we find that the 
head mäss of the fresh water from the Lena flows between 
the ISO**" and the \.Z&^ degree Long. E. G., i. e. 3 longitudinal 
degrees east of the embouchure of the river. Here the saltness 
at the surface sunk to only O.49 or O.91 p. c. and the water 
was clay-coloured. A similar remark is due also to the waters 
emerging from the Anabara and Jana-rivers. 

At some distance to the west of the warm and fresh river- 
water there will invariably also be found a layer of cold salt 
water at the bottom of the sea. This is, as already mentioned, 
an indraught of arctic water from the north, caused by the 
mechanic reaction of the outflow of the rivers. 

The same influence of the earths rotation, which forces 
the upper-current to take an easterly direction, also directs 
the under-current to the west. The existence of such an 
under-current of salt water, cooled unto its freezing-point, 
explains to us the stränge phenomenon, that the expedition 
very often had to struggle with pack-ice or foundered ice-floes 
in the imraediate vicinity of the warm river-water, as for ex. 
east of the Chatanga bay and the Lena delta. In such places 
väst masses of drifting ice-floes or massive foundered iceblocks 
were found in the raid st of almost fresh flowing river-water 
of relatively high temperature. The warm water could only 
attack the superficial la y ers of the ice, which as a rule were 
found to be much corroded, while its bulk was protected from 
melting by the cold water at the base. Lieutenant Bove ^ 



* >Ling%ia di ghiaccio. — La corrente del Katanga aveva accamulato, 
lungo il Buo margine, una longa e compatta Hngua di vecchi ghiacci tra i 
quali passammo con qualche difficoltå e con gravi pericoli per il timone e 
Telica.» 



rEGA-SXPKDITIONBNa VETENaKAPLlOA AliBETKN, 



363 



has drawn special attention to the frequent occurence of ice 
masses in those parts of the sea, which we should expect to 
be most free of ice, although he seems not to have appreciated 
the real cause of the phenomenon. 

Another remarkable phenomenon, which certainly must 
be due to the influence of the cold water-stratum below, was 
observed on the evening of the 30^** August. Nordenskiöld 
writes : 

>The temperature of the water near the surface varied 
between + 1** and + 1^6 C, the temperature of the air was 
found + V.fi to + V.B C. Notwithstanding both air and water 
had a temperature higher than (f , ice began to appear at the 
surface of the sea (which was quite calm and unruffled) in 
the shape of needles or a thin film of frozen water. Several 
times before I had witnessed the formation of ice in the arctic 
sea, when the temperature of the air was above zero. In this 
case, when the temperature of the upper water-stratum was 
also above zero, the formation of the ice clearly must depend 
upon a radiation of heat either upwards to the air or down- 
wards to the cool water-stratum at the bottom.» 

I think the most plausible explanation of the phenomenon 
is : that the undermost layer of the fresh-water at the surface 
of the sea, being cooled below its freezing point [= — 0°.76 C 
corresponding to the spec. weight = l.oiio], gave up ice, which 
on account of its higher spec. volume rose to the surface of 
the calm sea and thus made the impression upon the spectators 
of a spontaneous formation of ice-crystals from the surface- 



Very interesting is the description of the encounter of the Vega with 
ice in the raidst of the waters of the Lena river in the afternoon of the 
28*** August. From the map (plate 26) and the section VII the reader will 
get an idea of the situation. 

^Incontro di nuovo ghiaccio. — Fummo anche costretti a farlo dall' 
apparire di alcuni pezzi di ghiaccio che per la loro natura indicavano che 
non si erano staccati da molto tempo dal banco principale. £d in fatti 
verso le 2, il ghiaccio comincio a spesseggiare, ed alle 4 pom. divenne tanto 
denso, da obbligarci ad * avanzare lentamente e con continuo maneggio di 
timone.> 

*In presenza del ghiaccio nessun sensibile cambiamento avviene nella 
temperatura e colore delle acqiie. — Contrariamento a quanto ci era sin qui 
accadato, Vapprossimarsi del ghiaccio non fn annunciato da alcun sensibile 
cambiamento di temperatura e di scoloramento dell' aequa; la temperatura 
deir acqua alla superficie ed a qualche metro di profonditå si mantenne al 
disopra de' -+- 3* ed il colore continnö ad essere di un giallo terreo, le quali 
cose indicavano che non eravamo ancora usciti dall' estuario della Lena* . . . 

[Spedizione artica Svedese, G. Bo ve.] 



364 PETTERSSON, SIBERIAN SEA. 

water. Unhappily there exists, as may be seen from the table, 
no deepsounding from this place. 

From Cape Irkaipij [on the 12'^ Sept.] to the arrival at 
Pitlekaj [on the 28^** Sept.] the temperature of the sea was 
found to be at its freezing point and the progress of the 
expedition was accompanied with a continual struggle against 
the ice. The deep-soundings from this part of the voyage are 
represented on diagram X. 



The depths of the sea are not expressly mentioned in the 
tables 1 — 4, because the necessary information can be got most 
easily from the hydrographic maps. The nature of the sea- 
bottom* is registered in Dr. Stuxberg's paper: »Evertebrat- 
faunan i Sibiriens ishaf», Vega-expeditionens vetenskapUga 
iakttagelser, I. Some minor discrepancies between the anno- 
tations in the meteorologic and the hydrographic journal 
regarding the loealities, from which the samples were taken, 
the spec. gra vi ty of the sea- water at the surface, the depths 
and the occurrence of ice etc. . . I have tried to remove by 
comparison with the lög-boqk of the ship, the reports of Prof. 
Nordenskiöld, the It^lian description of the Vega- voyage 
by Mr. Bo ve etc. . . 



' Vegas Alrd kring Asiea och Europa, page 405 (Swedish edition). 

* Reganling the colour of the water of the Siberian Sea I wish to call 
attention to an important investigation entitled: >La eouleur des eaux», 
recently published by Professor W. Spring, from which I borrow the fol- 
lowing lines, which will be found to have a direct application on the obser- 
vations of the Vega*expeiiition (see the maps, plate 24 & 25). 

»On sait que i'argile ou le silicate d^aluminium, sans étre soluble dans 
Teau, dans Tacception propre du mot, fomie cependant avec elle nne peeudo- 
solntion: de Teau d'un fleuve, roulant sur un limon gräs, argileux, ne devient 
jamais complétement lunpide par le repos. Uargile. sans étre dissoute, est 
comme emulsionnée dans le liqnide. Mais si Ton vient a ajouter k Tean 
une solution d'un sel, du chlorure de sodium, par exemple. alors le sUicate 
d'alumimum se précipitera rapidement On observe ce fait, sur une échelle 

enorme k rembouohure des grands lleuves Le sel hAte la précipitation 

du silicate d'aluminium, dont la présence ilans Tean, sons la forme de 
precipité naissant, contribue au déirloppement de la eouleur certe des eaux.> 



FEG A- EXPEDIT JO K EKS VETENSKAPLIGA A K B ET EK, 



365 



Table 3. 

Hydrographic observations during the third part of the 
voyage, from Cape Tcheljuskin (21"* Aug.) to Pitlekaj (29—30 
Sept. 1878) see the map, plate 25, sections V — X. 



1 








!? 


kj 


C/3 


ti- <r. 


? 


1 


Daie 

1878. 


Time of 
the day. 


Lat. 


Long. 

•e. g. 


■2 

3' 

3 

n 

• 


-.1 

c 
3 


1-1 

^5 


°r.°lJ 

r. ^ 


f» 



Q 

• 


••• 

9 

n 


Ang. 21 


a. m. 


77" 35' 


106' 12' 





— o\S 


1.0229 


1.0234 




2.89 1 




4 a. m. 


77" 32' 


107" 24' 





+ 0-.2 


I.0216 


1.0221 




2.73 




8 a. m. 


77" 24' 


io8' 20' 





-ho\5 


*I.02l8 


1.0223 




2.76 










50 


- r.2 


1.0269 


1.0274 




3-39 

1 










100 


-l^4 


1.0270 


1.0275 




340 




noon 


77" 25' 


109" 13' 





+ o^8 


1. 0214 


1.0219 




2.71 




4p. m. 


77" 20' 


110' 12' 





-0\2 


1.0222 


1.0227 




2.80 




8 p. m. 


77" 15' 


I II" 43' 





-0-.2 


1.0223 


1.0228 




2.82 


> 22 


a. m. 


77" 10' 


113" 10' 





+ 0'.2 


1.0220 


1.0225 




2.78 




4 a. m. 


77" 6* 


114^40' 





+ 0^2 


X.0222 


1.0227 




2.81 




Sam. 


76' 55' 


"5" 15' 





— o'.i 


I.O219 


1.0224 




2.77 




noon 


76' 54' 


Ii6' 9' 





— 0'.2 


1. 021 6 


1.0221 




2-73 




4 p. m. 


76- 50' 


"5" 58- 





~o\5 


I.O216 


1.0221 




2-73 1 




6 p. m. 


76^ 4' 


116" 9' 





-o^6 


1.0217 


1.0222 




2.74 










10 


i-.o 


1.0223 


1.0228 




2.82 










20 


-I^l 


1.0236 


I 0241 




2.98 










30 


-I-.3 


1.0253 


1.0258 




319 










40 


-l^3 


1.0266 


1.0271 


1.87 P. 


3-35 










50 


-I^4 


1.0267 


1.0272 


1.87 P. 


3.36 










59 


-I-.4 


1.0273 


1.0278 




344 




8 p. m. 


76' 45' 


115-52' 





-o'.4 


1.0219 


1.0224 




2.77 










30 


-l".4 


1.0249 


1.0254 




3.14 










59 


-I-.4 


1 0266 


1.0271 




3.77 


» 23 


a. m. 


76'' 35' 


i'5"45' 





o\8 


1.0220 


1.0225 




2.7S 




4 a. m. 


76" 32' 


"5" 38' 





-r.o 


1.0218 


I 0223 




2.76 




g a. m. 


76' 40' 


115-28' 





o'.6 


1.0218 


1.0223 




2.76 










30 


-I-.4 


1.0262 


1 .0267 


1.73 V. 


3-30 










60 


— r.6 


1.0275 


1.0280 




346 




Doon 


76' 48' 


115- o' 





+ o\4 


1.0216 


1.0221 




2.30 




4 p. m. 


76" 47' 


"3" 55' 





-o^5 


1.0216 


1.0221 




2.73 




8 p. m. 


76" 23' 


1 13" 40' 





- o\4 


I 0212 


1.0217 




2.68 


» 24 


a. m. 


75" 58' 


114- 22' 





+ o".8 


1.0208 


1.0213 




2.64 




4 a. m. 


75" 40' 


114" 37' 





-f-0'.2 


1. 0190 


1.0194 




2.40 




8 a. m. 


75" 17' 


114" r 





+ 1-.4 


1.0183 


1.0187 




2.31 




noon 


75" 0' 


"3" 33' 





-f-4".o 


1.0114 


1.0116 




1-43 










20 


+ i".8 


1.0190 


I.OI94 


1.32 v. 


2.40 










40 


-o'.8 


1.0238 


1.0243 


I.6S V. 


301 




4 p. m. 


74" 49' 


113" 16' 





+ 4".6 


1.0120 


1.0122 




1.50 




8 p. m. 


74" 44' 


113" 10' 





+ 4".5 


1.0121 


1.0123 




1.52 


. 25 


a. m. 


74" 37' 


"3" 7' 





+ 4" 2 


1.0108 


1.0110 




136 




4 a. ni. 


74" 18' 


"3" 17' 





+ 4^4 


1.0104 


I.OIO6 




»31 











"1 


' 


Duc 






I.on(. 








*e d.y. 


Ut. 


E. G. 


g 












-i 




Sep.. 4 


Sa. m. 


70° 27 


"63' 59 





_ 




noon 


70° 16 


163° 35 





— 




4p. m. 


70° 2 


163° 16 





— 




8p.m, 


69° 5" 


163° ao 





+ 


• 5 




69' 45 


164=31 


O 


+ 




4 a. m. 


69° 4a 


165' 15 





+ 




8 a. m. 


69° 38 


166' 30 





+ 




noon 


69' 40 


167° 17 





+ 




4p. m. 


70° 4 


168" 10 





+ 




8p.n.. 


70° 13 


169° 3° 





— 


> 6 




70° 14 


(70° 17 


° 


I 


- 








32 


I 




4«.m. 


70' 8 


170° 31 





— 




8a.m. 


70° s 


171° ao 





+ 




noon 


70° s 


171° 7 





+ 




4p. m. 


70° I 


173° 48 





+ 




8p. m. 


69=58 


173° " 





+ 


» 7 


°'"' 


69-56 


'74° *7 


as 


- 




4«. m. 


69° 56 


"74° 56 





+ 




ga. m. 


69° 58 


175° a8 





— 




noon 


69-56 


176° 10 





— 




4 p. m. 


69' 51 


176" 4> 





+ 




8p.m. 


69' 39 


177° 8 





— 


> 8 


o a. m. 


69" 3» 


177° 4» 





— 




4 a. m. 


69° 30 


177° 16 


1 - 




8 a. m. 


69' »7 


177° '4 





— 




noon 


69° =5 


177° 30 





„ 




4p. m. 


69° 2» 


•77° 38 





— 




8p,n>, 


• 




5 


z 


■ 9 


o a. in. 






10 


~ 




411. m. 











— 




8 a. m. 








° 


~ 




4 p. m. 











— 




8p. m. 











— 


. lO 


oa. m. 











~ 




4 a, m. 
8 a. m. 








° 


z 




noon 


69 


36 


177° 30 





— 




4p. m. 


69 


16 


•77' 30 





— 






1.0170 




6 


1.0165 






1.01 84 
t.otaa 
1.0099 


I. 




t.oiai 


l.C 




'OIS3 












I.03I0 






I.OJ34 


1. 




1.0132 
1.0238 
1.0242 






1.0252 






1.0232 






t.oiSi 






1.019a 






•.0207 






•.0141 






1.0244 






1.0250 






1.0225 
1.0235 

1.0239 
1.0250 


]'l 




1.0246 






1.0250 
1.0338 






1.0Z42 






1.0243 






• 0338 






1.0233 

1.0233 
1.0243 






1.0137 






1-0343 






1.0337 






1.0337 

..oa37 
1.0236 






1.0330 






1.0338 






1.0337 






1.0330 

1.0232 





.0099 

o 1 55 



.0339 
.0337 
.0343 

.0347 

.03SJ 

.0337 



0235 

.0149 
.0355 
.0330 

.0244 
.0255 



,0343 
.0347 

.0248 

0237 
.0238 
.0348 

.0248 

.0135 
.0243 

-OS3S 

.0237 



3°6 
3.18 
a.93 

2-37 
3.63 



TEGÅ-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA AltDKTEK. 



369 











!? 


I.J 


CA 


t 


I? 


'1 


Date 

1878 


Ttme of 
the day. 


Lat. 


Long. 
E. G. 


5* 
S' 

g 

i.. 




1? 

•< 


° Is 
+ °-3 

r. ^ 


Q 


5' 
T! 

• 


Scpl. 10 


S p. m. 


69^26' 


177*30' 





- r.2 


1. 024 I 


1.0246 




304 


f II 


a. m. 


1! 


> 





-I^4 


1.0242 


1.0247 




3.05 




4 a. m. 


» 


> 





i\6 


^^^ZZ 


1.0238 




2.94 




8 a. xn. 


69" 2a' 


178' 12' 





-I^3 


1.0245 


1.0250 




309 




noon 


69' lo- 


178^58' 





o\8 


1.0232 


10237 




2-93 




4 p. m. 


69' 8- 


1 78" 48' 





o\8 


1.0230 


1.0235 




2.91 




8 p. xn. 


69' 3' 


179^28- 





-I^3 


1.0232 


1.0237 


1,63 P. 


2.93 










5 


-1^3 


1.0232 


1.0237 


1.64 P. 


2.93 










10 


- r.2 


1.0243 


1.0248 


1,66 P. 


307 


• 12 


a. m. 


69' 3' 


179^28' 





-|^4 


1.0232 


10237 




2.93 




4 a. m. 


69' 3' 


179^28' 





-r.4 


1.0232 


1.0237 




2.93 




8 a. m. 


69' o' 


180' 10' 





- r.o 


1.0225 


1.0230 




2.84 




noon 


68' SS' 


180 


'52' 





- l\2 


1.0233 


1.0238 




2.94 




4 p. m. 


68' SS' 


180 


'40- 





- r.2 


1.0229 


1. 0234 




2.89 


• 


8 p. m. 











- r.o 


1.0220 


1.0225 




2.78 


• 13 


a. m. 











-- i\o 


I.O2I3 


I.O2I8 




2 70 




4 a. m. 











i'.o 


1.0225 


1.0230 




2.84 




8 a. Dl. 




) 







- r.2 


1.0226 


1. 023 I 




2.85 




noon 











- r.o 


1.0229 


1.0234 




2.89 




4 p. m. 











1 .2 


1.0233 


1.0238 




2.94 




8 p. m. 











- r.i 


I .0230 


1.0235 




2.91 


• M 


a. m. 











- r.2 


1.0230 


1.0235 




2.91 




4 a. m. 











-I^3 


1 .0230 


1.0235 




2.91 




8 a. m. 











- r.2 


1.0230 


1.0235 




2.91 










2 


r.2 


I .0230 


1.0235 




2.91 










4 


— 1^2 


1.0229 


1.0234 




2.89 


• 








6 


— l^I 


1.0230 


1.0235 




2.91 










8 


-1^3 


1.0234 


1.0239 




295 










10 


-i'3 


1.0236 


I. 024 1 




2.98 




noon 











l''2 


1.0230 


10235 




2.91 




4 p. ro. 




1 







I^2 


1 .0230 


1.0235 




2.91 




8p. m. 











- l".2 


1.0230 


1.0235 




2.91 


» »5 


a. ro. 











-i'.4 


1.0230 


1.0235 




2.91 




4 a. ro. 











-i"4 


1.0230 


1.0235 




2.91 




8 a. ro. 




. 







-1^4 


1.0230 


1.0235 




2.91 




noon 











-I^4 


1.0225 


1.0230 




2.84 




4 p. m. 











-i'.4 


1.0230 


1.0235 




291 




8 p. ro. 




' 







~ I^3 


1.0230 


1.0235 




2.91 


> 16 


a. ro. 











I^o 


1.0230 


1.0235 




2.91 




4 a. ro. 











- r.2 


1.0230 


1.0235 




2.91 




8 a. ro. 











- r.2 


10233 


1.0237 




'2.93 










5 


- r.2 


1.0230 


1.0235 




2.96 










10 


-l^3 


1.0235 


1 .0240 




297 




noon 


» 


» 





r.2 


1.0230 


10235 




2.91 




4p. ro. 


» 


> 





r.2 


1.0232 


1.0237 




293 




8 p. ro. 


> 


i 


t 





- r.2 


1.0232 


1.0237 




2.93 



24 



368 



PETTERSSON, 8IBEB1AN 8EA. 



Date 

1878. 


Time of 
the day. 


Lat. 


Long. 
E. G. 


1 

Depth in metres. 

1 


3 


Spec. gravity 
obaerved. 




Percent of Ci. 

t 


1 
5* 

i 

• 


Sept. 4 


8 a. m. 


70' 27' 


163'' 59' 





I^o 


1. 01 70 


10174 




2.15 




noon 


70" 16' 


163° 35' 





— o^6 


1.0165 


1.0168 




2.09 




4 p. m. 


70' 2' 


163- 16' 





-o^6 


I.OI84 


1.0188 




2.34 




8 p. m. 


69' 52' 


163' 20' 





+ 3^5 


1. 01 20 


1. 01 22 




1.48 


» 5 


a. m. 


69^45' 


164- 21' 





+ 3^5 


1.0099 


1.0099 




0.97 




4 a. m. 


69^42' 


165- 15' 





+ r.o 


1. 01 22 


1. 01 24 




1.50 




8 a. m. 


69-38' 


166" 20' 





+ 2^o 


I 01 53 


1.0155 




1-93 




noon 


69^ 40' 


167- 17' 





+ I^o 


1.0200 


1.0205 


2.53 




4 p. ni. 


70' 4' 


168" 10' 





+ o".6 


1. 02 10 


1.02 15 


2.66 




8 p. m. 


70'' 12' 


169- 30' 





-0-.4 


1.0234 


1.0239 




2.95 


> 6 


a. m. 


70' 14' 


»70- 17' 





-o'.9 


1.0232 


1.0237 


I.61 P. 


2.93 










12 


^^2 


1.0238 


1.0243 


1.68 P. 


3.01 


^ 








22 


I°.2 


1.0242 


1.0247 


1.69 P. 


306 


^w 








32 


-I^3 


1.0252 


1.0257 


1.72 P. 


318 




4 a. m. 


70'' 8' 


170° 32' 





-o^9 


1.0232 


1.0237 




2.93 




8 a. m. 


70'' 5' 


171'* 20' 





+ 2^6 


1.0x81 


1.0185 




2.29 




noon 


70^ 5' 


172- 7' 





+ 2'.0 


I.OI92 


1.0196 




2.37 




4 p. m. 


70^ 1' 


172-48' 





+ i°.6 


1.0207 


1.0212 




2.62 




8 p. m. 


69-58' 


173' 22' 





-h I^o 


1.0220 


1 0225 




2.78 


» 7 


a. m. 


69-56' 


174-27' 





-l^3 


1. 0241 


1.0246 


1.69 P. 


3-04 










12 


I^o 


1.0244 


1.0249 


1.70 P. 


3.08 










25 


-o'.9 


1.0250 


1.0255 


1.74 P. 


3.15 




4 a. ni. 


69- 56' 


174" 56' 





+ o\6 


1.0225 


1.0230 




2.84 




8 a. m. 


69-58' 


175*28' 


i — o°.3 


1. 0235 


1.0240 




2.97 




noon 


69- 56' 


176° 10' 


1 — o^8 


1.0239 


1.0244 




3.02 




4 p. m. 


69^51' 


176-41' 


i + o^2 


1.0250 


10255 




3'5 




8 p. m. 


69" 39' 


177*' 8' 





o^6 


1.0246 


1.025 1 




3.10 


> 8 


a. m. 


69'' 32' 


177° 41' 





I^o 


1.0250 


1.0255 


• 


3.15 




4 a. m. 


69- 30' 


177" 26' 





-I^2 


1.0238 


1.0243 




3.01 




8 a. m. 


69- 27' 


177' 14' 





— I^o 


1.0242 


1.0247 




. 3.05 




nuon 


69- 25- 


177" 20' 





— o".8 


1. 0243 


1.0248 




3.07 




4 p. m. 


69" 22' 


177^38' 





~o\9 


10238 


1.0243 




3.01 




8 p. m. 


» 


» 





-1-.4 


1.0232 


10237 




2.93 










5 


-I^3 


1.0233 


1.0238 




2.94 










10 


I^2 


1.0243 


1.0248 




307 


» 9 


a. in. 









- i°.4 


1.0237 


1.0242 




3.00 




4 a. m. 









l^6 


1.0243 


1.0248 




3.07 




8 a. m. 









-r.8 


1.0237 


1.0242 




300 




noon 









I-.2 


1.0237 


1.0242 




3.00 




4 p. m. 









~I^5 


1.0237 


X.0242 




3.00 




8 p. m. 









~I^5 


1.0236 


1. 024 i 




2.98 


» 10 


a. m. 




y 





— 1^6 


1.0230 


1.0235 




2.91 




4 a. m. 









r.6 


1.0238 


1.0243 




301 




8 a. m. 









— ^^6 


1.0237 


1.0242 




300 




noon 


69- 26' 


177^30' 





-I°.4 


1.0230 


1.0235 




2.91 




4 p. m. 


69** 26' 


177' 30' 





-I^4 


1.0232 


1.0237 




2.93 



T EGA' EXPEDITION EKS VETENSKAPLIGA A It B ET EN. 



369 



Date 

1878 


Time of 
the day. 


Lat. 


Long. 
E. G. 


II Deplh in mctres. 


c 


•< 


Vif 

•^ 7 5. 
^ 


PerccnC of Cl. 


Salt in percent. 


Sept. 10 


S p. m. 


69' 26' 


177' 30' 





r.2 


1.024 1 




1.0246 




3.04 


f II 


a. m. 


^ 


» 





-I^4 


1.0242 




1.0247 




3.05 




4 a. m. 


> 


> 





- 1^6 


J'0233 




1.0238 




2.94 




8 a. m. 


69- 22' 


178' 12' 





-1^3 


1.0245 




1.0250 




309 




noon 


69" lO' 


178" 58' 





-o'.8 


1.0232 




10237 




2.93 




4 p. m. 


69' 8- 


1 78' 48' 





o\8 


1.0230 




1.0235 




2.91 




8 p. m. 


69^ 3' 


1 79' 28' 





-l^3 


1.0232 




1.0237 


1.63 P. 


293 










5 


-1^3 


1.0232 




[.0237 


1.64 P. 


2.93 










10 


- I^2 


1.0243 




[.0248 


1.66 P. 


'3.07 


» 12 


a. m. 


69' 3' 


179^28' 





-i°.4 


1.0232 


• 


10237 




2.93 




4 a. m. 


69' 3' 


179^28' 





— I .4 


1.0232 




1.0237 




2.93 




8 a. m. 


69' o' 


180' 10' 





r.o 


1.0225 




t .0230 




2.84 




noon 


68' 5S' 


180' 52' 





- l\2 


L0233 




1.0238 




2.94 




4 p. m. 


68' 55' 


180'' 40' 





- r.2 


1 .0229 




[.0234 




2.89 


• 


8 p. m. 











-r.o 


1.0220 




1.0225 




2.78 


• »3 


a. m. 











- r.o 


1.0213 




[.0218 




2 70 




4 a. m. 











r.o 


1.0225 




[.0230 




2.84 




8 a. m. 











- r.2 


1.0226 


■ 


[.0231 




2.85 




noon 











— I .0 


1.0229 




1.0234 




2.89 




4 p. m. 











r.2 


1.0233 




1.0238 




2.94 




8 p. m. 











- r.i 


1 .0230 




1.0235 




2.91 


' 14 


a. m. 











- l\2 


1.0230 




1.0235 




2.91 




4 a. m. 











-I^3 


X.0230 




1.0235 




2.91 




8 a. m. 











1 .2 


1.0230 




1.0235 




2.91 










2 


-I^2 


1 .0230 




1.0235 




2.91 










4 


-r.2 


1.0229 




[.0234 




2.89 










6 


-r.i 


1.0230 




1.0235 




2.91 










8 


-1^3 


1.0234 




t .0239 




295 










10 


-1^3 


1.0236 




[.0241 




2.98 




noon 


J 









r2 


1.0230 




10235 




2.9X 




4 p. ro. 


1 




> 





— r.2 


x.0230 




1.0235 




2.91 




8p. ni. 


J 









r.2 


1.0230 




1.0235 




2.91 


» 15 


a. m. 


J 









-l'.4 


1.0230 




1.0235 




2.91 




4 a. m. 


J 









-I' 4 


1.0230 




1.0235 




2.91 




8 a. m. 


\ 









-i"4 


1.0230 




[.0235 




2.91 




noon 


t 









- I°.4 


1 .0225 




r.0230 




2.84 




4 p. m. 


J 









-l'.4 


1.0230 




1.0235 




291 




8 p. m. 


1 









-l°.3 


1.0230 




[.0235 




2.91 


> 16 


a. m. 


] 









- r.o 


1.0230 




[.0235 




2.91 




4 a. m. 


> 




^ 





- l'.2 


1.0230 




1.0235 




2.91 




8 a. in. 


■ 









- I°.2 


1.0233 




1.0237 




'293 










5 


- l'.2 


x.0230 




r.0235 




2.96 










10 


-'"•3 


1.0235 




1 .0240 




297 




noon 


» 


» 





— I .2 


1 .0230 




1.0235 




2.91 




4 p. m. 


» 


> 





- r.2 


1.0232 




10237 




293 




8 p. m. 


1 


* 


» 





r.2 


1.0232 




1.0237 




2.93 



24 



370 



PBTTERSaON, äilBERIAN 8EA. 



Date 


Tixnc of 




Lx>ng. 


!? 

5* 


PS 

c 


Spec. 
obse 




i 




1878. 


the day. 


Lat. 


E. G. 


5* 

1 


3 ? 






Q 

• 


s 

• 


Sept. 17 


a. m. 


68- 55' 


180" 40' 





— r.2 


1.0232 


1.0237 





2.93 




4 a. m. 









-l^4 


X.0225 


1.0230 




2.84 




8 a. xn. 









l".2 


1.0230 


1.0235 




2.91 




noon 









-0-.9 


1.0225 


1.0230 




2.84 




4 p. m. 









-o^9 


1.0228 


1.0233 




2.88 




8 p. III. 









- 1^2 


1.0228 


»0233 




2.88 


> 18 


a. m. 









-l^4 


1 .0225 


1.0230 




2.84 




4 a. m. 









- 1^2 


1.0226 


1.0231 




2.85 


é 


8 a. m. 









r.2 


1.0225 


1.0230 




2.84 




noon 









~r.2 


1 .0226 


1.0231 




2.85 




8 p. m. 


68*^ 55' 


180" 35' 





r.2 


1.0225 


1.0230 




2.84 










I 


r.2 


1.0226 


1.0231 




2.85 










2 


r.2 


1 .0226 


1.0231 




2.85 










3 


-r.2 


1.0227 


1.0232 




2.86 










4 


r,2 


1.0229 


1.0234 




2.89 










5 


- l\2 


1.0230 


1.0235 




2.91 










6 


— r.i 


1 .0230 


1.0235 




2.91 










7 


l".2 


1. 0231 


1.0236 




2.92 










8 


- - I-.3 


1.0233 


1.0238 




2.94 










9 


-1^3 


1.0234 


1.0239 




2.95 










10 


-i'.3 


10235 


1.0240 




2.97 


> 19 


a. m. 


68' 45' 


178° 45' 





-o\6 


1. 01 82 


1.0186 




2.3» 




4 a. m. 


68^ 45* 


178° 45" 








1.0115 


1.0118 




245 




8 a. m. 


68" 35' 


178° r 





+ o^4 


1.0175 


1.0179 




2.21 




noon 


68" 23' 


177° 30' 





o^8 


1. 0210 


1.0215 




2.66 




4 p. m. 


68' 19' 


176° 58' 





-f 0°.2 


1. 01 54 


1.0158 




1.94 




8 p. m. 


68° 12' 


176° 43' 





-fo^8 


1. 01 20 

• 


1.0123 




150 


> 20 


a. m. 


68' 12' 


176° 43' 





+ o\8 


1.0122 


1.0125 




1.51 




4 a. m. 


68" 12' 


»76'' 43' 





+ o\i 


I.0130 


10133 


0.92 P. 


1.65 










4 


-o\4 


1.0141 


1.0144 


f.OI P. 


1.78 










8 


-0-.7 


I 01 55 


1.0158 


1.09 P. 


1.95 










12 


- 1 .4 


1.0215 


1.0220 


1.50 P. 


2.66 










16 


- I ".6 


1.0228 


1.0233 


1.58 P. 


2.88 










20 


- 1^2 


1.0233 


1.0238 


1.64 P. 


2.94 




8 a. m. 


68" 1 2' 


n^o 25' 





— o".6 


1.0138 


1.0142 




1.71 




noon 


68" 12' 


176" 32' 





i".o 


1. 01 30 


>oi33 




1.65 










4 


-0-.4 


1.0129 


1.0132 




1.63 










8 


o\6 


I.0139 


1.0142 




1,76 










16 


— r.i 


1. 01 69 


1.0172 


1.14 P. 


2.13 




4 p. m. 












1.0107 


1.0109 




1.33 


« 


8 p. m. 


> 







+ o".4 


I.0100 


1.0100 




1.23 


» 21 


a. m. 









+ 0^2 


1.0089 


1.0089 




1. 10 




4 a. m. 









+ o\4 


1.0082 


1.0082 




1. 00 




8 a. m. 












1.0113 


1.0115 




1.43 




noon 












1.0106 


1.0107 




1.29 




4 p. m. 









+ 0".2 


1.0106 


1 .0107 




1.29 



v EG A' EXPEDITION ESS VETEN8KAPLIOA ARBETEN. 



371 



Date 

1878. 


Time of 
thc day. 


Lat. 


Long. 
E. G. 


1 

sr 

5* 

3 
n 

- _ __ 



PS 

c 
3 


c« 

Ti. 


t 0m c. 

vy 

+1 2.S 

n ^ 
» 


5» 

i 

Q 

• 


Salt in percent. 


Sept.2i 


8 p. m. 


68" 12' 


176 


'32' 


+ o^2 


i.oro2 


1.0102 




1.23 


> 22 


a. m. 


> 












1. 0100 


I.OIOO 




1.22 




4 a. m. 


> 









+ o^3 


1.0089 


1.0089 




I.IO 




8 a. ni. 


> 









+ o^6 


1.0084 


1.0084 




1.04 




noon 


> 









-|-o'.8 


1.0079 


1.0079 




0.98 




4 p. ni. 


> 









-f i'.o 


1.0079 


1.0079 




0.98 




8 p. ixi. 


» 









+ o^7 


1.0077 


1.0077 




0.95 


» 23 


a. m. 


> 









+ o^7 


1.0066 


1.0066 




0.81 




4 a. m. 


> 









+ o'.6 


1.0065 


1.0065 




0.80 




8 a. m. 


68"^ II' 


176 


"27' 





+ o\6 


1.0027 


1.0027 




0.33 




noon 


68" I o* 


176' 22' 





-o\2 


1.0089 


1.0089 




I.IO 




4 p. no. 


68' 8' 


176^12' 





-o\4 


I.OI43 


T. 0146 




1.82 




8 p. m. 


68' 0' 


176" 6' 








1.0090 


1.0090 




1.11 










5 


-o\9 


1.0142 


1.0145 




1.79 










10 


-t°.3 


1. 02 10 


I.O215 




2.66 










15 


-«^4 


1.0225 


1.0230 




2.84 










20 


-.°.4 


1.0237 


1.0242 




3.00 


* 24 


a. m. 


68** 0' 


176' 6' 





0°.2 


1.0089 


1.0089 




I.IO 




4 a. m. 


68^ 0' 


176' 6' 





-o\4 


1.0089 


1.0089 




I.IO 




8 a. m. 


67" 5^' 


176' 10' 








1.0098 


1.0098 




1.20 




noon 


67' 53' 


176' 6' 








1.0079 


1.0079 




0.98 




4 p. m. 


> 


< 










1.0077 


1.0077 




0.95 




8 p. m. 


> 


' 







-0=.4 


1.0078 


1.0078 




0.96 


• 25 


a. m. 


> 









-0\2 


1.0077 


1.0077 




0.95 




4 a. m. 


> 









- o^4 


1.0077 


1.0077 




0.95 




8 a. m. 


» 












1.0067 


1.0067 




0.82 




nooD 


> 









-i-o^8 


1.0062 


1.0062 




0.78 


> 26 


a. m. 


67° 47' 


176' 0' 





-0\2 


1.0050 


1.0052 




0.64 




4 a. m. 


67' 47' 


176° 0' 








1.0052 


1.0052 




0.64 




8 a. m. 


67' 46' 


175^25' 





-f o^8 


1.0039 


1.0039 




0.48 




noon 


67° 41' 


174' 42' 





+ o^8 


1.0060 


1.0060 




0.76 




4 p. m. 


67° 40' 


174"* 39' 








1.0093 


1.0093 




1.15 




8 p. m. 


67° 34' 


»74''39' 





-o\8 


1.0152 


I.OI55 




1.90 


> 27 


a. m. 


t 


> 





— r.2 


1. 01 50 


1.0153 




1.89 




4 a. m. 


» 


•i 





I^2 


1. 01 50 


IOI53 




1.89 




8 a. m. 


67° 29' 


1 74° 20' 





o^8 


1. 01 63 


1.0166 




2.05 




noon 


67° 16' 


174- 12' 





o^2 


1. 01 71 


1.0174 




1.15 




4 p. m. 


67° 4' 


173' 35' 








1.0112 


I.OII4 




1-39 




8 p. m. 


67° 7' 


173° 32' 





o°.6 


1.0116 


1.0118 




1.45 


> 28 


a. m. 


> 


> 





o^8 


I 01 10 


1.0112 




1.38 




4 a. m. 


» 


> 





-0-.8 


1.0120 


1.0122 




1.49 




8 a. m. 


67° 5' 


J73'i5' 





-o'.8 


1. 0108 


1.01 10 




1.36 




noon 


Pittekaj 





o^2 


1.0092 


1.0092 




1.13 


- 


4 p. m. 


> 





— o^8 


1.0080 


1.0080 




0.99 




8 p. m. 


> 





-0°.4 


1.0092 


1.0092 




1.13 


« 29 


a. m. 




* 







-o°.4 


1.0095 


1.0095 




1.17 



372 



VKTTERSSOK, SIBKHIAN SE A. 



Date 


Time of 




Ix>ng. 




^ 3 

PS 

c 


er 


s 


7 
8 

9 


c/3 

£. 
5* 


Z878. 


the day. 


Lat. 


E. G. 


s 
3 




11 




Q 

• 


■s 
i 


Sept. 29 


4 a. m. 


Pitlekaj 


-o'.4 


1.0093 


1.0093 




1. 14 




8 a. m. 








— .4 


1.0097 


1.0097 




I.I9 




noon 







— o\o 


1.0089 


I 0089 




1. 10 




4 p. m. 







-0\2 


1. 0091 


I 0091 




1. 12 




8 p. m. 







-0'.2 


1.0095 


10095 




I.I7 1 


» 30 


a. m. 







— o^8 


1.0092 


1.0092 




1. 13 




4 a. m. 







0.8 


1.0095 


1.0095 




1. 17 




8 a. m. 







— o\8 


1.0095 


1.0095 




1.17 




noon 







-o\8 


1.0095 


1.0095 




X.I7 




4 p. m. 







-o\8 


1.0096 


1.0096 




I.18 




8 p. m. 




9 





— o\8 


1.0096 


1.0096 




I.18 



Winter-observations at Pitlekaj. 



Some of these observations, which conccrn the saltness of 
the ice, the efflorescence of Rossol salt and the appearance of 
salt brines on the surface of the ice-floes are discussed in the 
foregoing paper. In the following table are enumerated some 
determinations of the temperature and spec. gravity of the 



sea-water beneath the 
board the ship. 



ice. ' The titrations were made on 



Dq>th. 


Oct. 15. 
XI a. m. 


Nov. 1. 
XI a. m. 


Nov. 15. 
10 a. m. 


Oec. I. 
10 a. m. 


Dec. ao. 
IX a. m. 


Jan. xo. 
II a. m 


Jan. 39. 
4 P.m. 


Febr. 10. 
noon. 


m. 


— r.4C 


- l^5 c 


- r.5 c 


- I .4 C 


r.5 C 


-r.5C 


— r.9C 


r.6c 


2 ni. 


— r.6c 


r.5c 


— r.6c 


1. 6 c 


- i\8 C 


- r.sc 


- r.sc 


- i'.7 c 


5 m. 


- 2 .0 c 


r.5C 


i\8C 


2\o C 


- I^8c 


— l\^ c 


- I^9C 


- r.7c 


8 in. 


i".6C 


-r.7C 


l'.8C 


— r.7C 


— r.8c 


- l^9C 


— 2\o c 


— r.8 c 


10 m. 


- i".8C 


— r.9C 


- 2^I c 


- r.8 c 


- 2^oc 


-1 .9 c 


2^2 c 


- 2\2 c 



* The thickucss of the ice was lueasured once or twice everv month. 
The following transumt is taken from »Vegas färd kring Asien och Europa> 
<page 449, Swedish edition): 



Dec. 


1« 


.... 66 


Jan. 


!•* 


.... 92 


Febr. 


l'« 


.... 108 


> 


W^ 


.... 120 


March 


1« 


.... 123 


April 


1-» 


.... 128 


> 


15»»" 


.... 139 



1"* 164 centimetres 



June 



July 



16'»> 


162 


r* 


164 


15»»» 


161 


!•* 


104 


15"> 


67 


18'" 





rXOA'£XPEDITJOIfEN8 VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



373 



From the 28'** Febr. 1879 regular areometric determinations 
of the spec. gravity of the water-saroples and titrations of Cl 
were made simultaneously with the temperature observations. 



Bate 

1879. 


Time of 
the day. 


? 

•0 
3* 

2* 
3 

p 


"i 

• 


Spec. gravity 


Grammes of Cl 
in 1000 cc. water. 


P. c. of Cl. 


P. c. of 
salt. 

. 


obscrvcd. 


at » C. 


Febr. 28 


noon 

• 



2 

4.4 

6 

8 

10 


-i'-5 
-i'.7 

-2°.3 




■ 


16.6 
16.6 

16.8 






March ix 


10 a. ri). 





-i°.9 
















2 


2''0 


1.0220 


+ 8^6 


16:6 


1.62 


2.92 






4 


— 2\6 


1. 0221 


+ 8\6 


17.0 


1.67 


3.01 






6 


-i^4 


1.0222 


+ 9'.o 


17.0 


1.67 


3.01 






8 


2".0 


1.0228 


+ 8\6 


17.4 


1.70 


3.06 






10 


-2\o 


1.0225 


-f 9^o 


17.5 


1.72 


3.00 


April I 


2 p. m. 





I°.8 
















2 


-r.8 


I 0220 


+ lO^O 


17.1 


1.67 


3.01 






4 


— 2^o 


1. 022 1 


-i- io\6 


17.1 


1.67 


3.01 






6 


-2^o 


1. 022 1 


-h io'.6 


17.3 


1.70 


3.06 






8 


— 2\2 


1.0223 


+ io\4 


17.3 


1.70 


3.06 






10 


2\0 


1.0224 


+ io^4 


154 


1.70 


3.06 


. 14 


2 a. m. 





2^o 
















2 


-2^8 


1.0227 


+ 7^8 


16.3 


1.60 


2.89 






4 


~3^o 


1.0217 


+ 7^2 


15.5 


I.51 


2.72 






6 


-2\4 






16.8 










8 


— 2\o 






16.5 










10 


-2'.4 






14.7 






> 26 


10 a. m. 




5 


r.6 

— ^^8 


1 .0208 


+ 8\2 


16.6 


1.51 


2.72 






10 


-1^4 


1.0225 


+ 8^2 


16.6 


1.63 


2.93 


May 3 


9 a. m. 





-2\0 
















4 


2\l 


1.0226 


+ 8'.5 


16.6 


1.63 


2.93 






6 


-2^3 


1.0225 


-i- 8^8 


16.5 


I.61 


2.90 






8 


— 2^o 


1.0229 


+ 8^3 


16.7 


1.64 


2.94 






10 


I^8 


1.0227 


+ 8\3 


16.6 


1.62 


2.92 


June 9 







r.o 


1.0223 


+ ll^6 


16.4 


1.61 


2.90 






3 


-1^5 


1.0223 


+ 12".0 


16.6 


1 62 


2.92 






6 


-I^4 


1.0224 


+ 12\2 


16.8 


1.64 


2.95 






10 


-1^5 


1.0226 


+ 12^4 


16.9 


1.65 


2.96 



The titrations, which were executed in the cabin by 
laraplight are of course only approximately exact. Still they 
bear out an important and unexpected result, viz. that the 



374 PETTBRSSOy, 8IBER1AS SEA, 

water beneath the ice was for the most part cooled below its 
normal freezing point [ — P.n to — 1°.7 C]. From the increasing 
thickness of the ice-floes we must infer, that the sea-water 
below was constantly giving up ice. Consequently we ought 
to expect, that its temperature would remain precisely at the 
normal freezing-point during the whole time. Although I am 
acquainted with many similar observations from previous 
deep-soundings in arctic seas, I can find no plausible explana- 
tion for the stränge fact, that water, which is in contact with 
ice, can be over-cooled at the same time. From a physical 
point of view such temperatures as f. ex. — 2**.8 C or — 3°.o C 
in water, which does not contain more than 2.72 p. c. of salt 
and has a spec. weight of not more than I.0217 — 1.0227 or 
thereabouts must be considered as abnormal. 

The lowest temperatures hitherto observed in the ocean 
are those found in Baffin Bay [t = — 2^.8 C; depth = 1478 
metres (Parry), and t = — 3°.7 C; depth = 1243 metres (Ros s 
& Sa bi ne) and west of Spitzbergen, 1873, by the Swedish 
expedition [t = — 3^2 C; depth = 142 metres] and (in the same 
year) by Mr. Leigh Smith [t = — 5^i C; depth = 1005 metres]. 
The numbers in the above tables, taken from the observations 
in the winter 1878—79 at Pitlekaj, do not range among the 
lowest submarine temperatures ever observed, hut are, however, 
still more remarkable by the circumstance, that the cold layer 
was found only a few metres below the surface. The low 
temperatures observed in the sea east and west of Greenland 
belonged to a stratum of water 140 to 1000 metres beneath 
the surface, which was exposed to an enormous pressure. 
The råte, at which the freezing point of salt water decreases 
under the influence of pressure, is at present totally unknown 
to US. It might therefore be possible that the water of — 5"* G 



* We ought by no means a priori to apply the formula found by J. 
Thomson (Transact. R. »S. E. T. XVI) for the depression of the freezing- 
l>oint of pure water al so to sea-water. The inistakes, which have ar isen 
from confounding the properties of sea-water and fresh water, or sea-ice with 
fresh-water-ice, are too numerous and flagrant not to impress the necessity 
of experimental investigation. In the same way, aK the majority of hydro- 
graphers 30 or 40 years ago took for granted, that the maximum deneity of 
sea-water was a t + 4^ O, like that of fresh water, and that thö eea from a 
thousand metres from the surface to the bottom had a constant tempera- 
ture etc, science has hitherto tacitly supposed, that the dilatation, the eheni- 
ical composition and the latent heat of sea-ice was equal or almost equal 
to that of fresh-water-ice. In the preceding paper I have tricd to show up 
the fallacy of these assumptions. 



VEGA-EXPEDITIOIfKKS VETEHaKAPLIGA ARBETEK, 



375 



was not over-cooled, but was kept liquid by tbe influence of 
the pressufe, but in tbe case f. ex. of tbe observations from 
tbe 14^^ April 1879 at Pitlekaj we can not well resort to tbis 
explanation. 

From tbe commencement of June tbe tbickness of tbe ice 
began to diminisb and tbe temperature of tbe sea-water in- 
creased. Tbe foUowing table contains tbe last deep-soundings 
made at Pitlekaj. 



Depth. 


June ai. 
II a. m. 


June as. 
II a. m. 

+ o\9 C 


July I. 
lo a. m. 

+ 0\2 C 




July 7 (xo a. m 


■) 


Temperature. 


P. c. of Cl. 
0.026 p. C. 


Pl c. of salt. 


O 


+ 2°.5 c 


+ 4^I c 


0.047 P- C. 


5 





— o\4 C 


O C 


+ o\6 C 


0.072 » 


0.129 » 


7 





o'.9C 


— 0\2 C 


— r.oC 


r.27 > 


2.28 » 


lO 


— i''.4C 


— 1^4 C 


- 1^2 c 


o\6C 


1.65 > 


2.97 . 



Water-analyses. 

I cboose tbis opportunity to mention briefly tbe results 
of some quantitative analyses on samples of sea-water taken 
from various localities and from dififerent deptbs of the Siberian 
Ocean. A t my request Mr. Forsberg, assistant teacber of 
cbemical analysis at tbe laboratory of tbe university of Stock- 
bolm, undertook tbese determinations. Tbe experimental 
raetbods for tbe determination of tbe constituent parts of 
sea-water: sodium, potassium, lime, magnesium etc... are too 
w^ell known to need any description bere. Some practical 
precautions in tbe analytical operations bave been reeommend- 
ed lately by experienced cbemists and bydrograpbers, sueb 
as Prof. Ekman ^ and Mr. Scbmelck. ^ Mr. Forsberg 
agreed witb my opinion, that tbe experimental proeeeding ougbt 
to be conducted strictly in accordance witb tbesé principles, 
in order to make tbe investigation of the Siberian Ocean con- 
forraable to tbe previous researches on the water of the 
North-Atlantic, tbe Kattegatt and tbe Baltic. Suffice it tben 
to say, tbat tbe amount of 

1) Lime was weigbed * as CaO, obtained by calcination of 

1 Om havsvattnet utmed Bohuslänska kusten. K. V. A:8 H. Bd 9. N:o 4. 

« Norwegian North-Atlant. exped. 1876—78. IX. 

* According to my own opinion it would be far bett er to calculate the 
amount of Na, Ka, Mg, Ca, SO4, Cl contained in 1000 cc. of the sea-water 
[at O* C], but as the usual method is: to represent empirically the composi- 



376 



PETTBH880S, 8IBERIAS SE A. 



the oxalate after doubly repeated precipitation with oxalate 
of ammonium. 

2) Magnesia was weighed as Mg2 04P203. 

3) Sulphuric acid [calculated as SO3] was determined as 
BaOj SOi. 

4) Potassium [calculated as Ka2 0] was determined as 
KaiCUPtClj. 

5) Sodium [calculated as NaoO] was determined as NaCl 
[from the diflference between the sum of chlorides [KaCl + Na Cl} 
and Ka Cl]. 

6) Chlorine + Brpmine was determined by titration with 
silver nitrate [by the author]. 



Sea-waters (Siberian ocean). 



Locality. 


Dcpth. 
Meire». 


KaiO 
in pcrccni. 


NajO 
in percent. 


MgO 
in percent. 


CaO 
in percent. 


SO3 
in percent. 


Cl + Br. 
in percent. 


Lat. 


Long. 
E.G. 


if 39' 


105" 0' 


128 


0.0493 


1.4272 


0.2155 


0.0565 


0.2228 


1.920 


70^ 14' 


170^17' 


22 


00440 


1.2440 


0.1963 


0,0510 


0.1944 


1 691 


73^59' 


113' 12' 


II 


0.0265 


0.7817 


0.1236 


0.0320 


0.1248 


1.065 


73' 05' 


144" 40* 


7 


0.0190 


0.5680 


0.0874 


0.0240 


0.0908 


0763 


Salt brines and crystals 1 

• 


found upon the ice. 




liquid intermingled with 








» 




crystals of snow collected . 


0.1802 


5.3812 


1.9080 


0.4323 1 O.1617 


9.636 


at - 32^ C 








1 

1 




liquid iniindating the ice 














at — 32" C (free from 


0.2787 


8.2247 


1.9168 


04646 


0.1508 


13.198 




snow). 


J 















The proportions of the constituents relatively to chlorine 
(= 100) are .represented in the tables 1 & 2 in the 5*^** Chapter 
of the preceding paper. The chemical composition of the 
water from the different strata of the Siberian Ocean is — 



tion of sea- water by its percentage of KaA Na^O, MgO, CaO, Cl, SO3, I felt 
bound to obey the general rule, of which I, however, can not approve, althongh 
it is supported by eminent authorities. On the other hand I have purposely 
abstained from the manner of rational compiitation usually adopted in water- 
analysis, viz. to groupe together the basic and acid or halogen radicals into 
definite saline compounds: NaCl, MgSOi, etc... which depends upon hypo- 
thetical assuniptions not sufficiently warranted by facts. 1 think that the 
discrepancies in the hydrographical measures and methods could best be 
removed by international agreement. 



ySGA- EXPEDITION EN a VETENSKAPLIGA ARBETEN, 



377 



contrary to what might be expected — not more variable 
tban in the Atlantic. 



Sea-waters (Siberian ocean). 



Lat. 


Long. 
E. Gre«n. 


Depth. 
Metres. 


Cl. 


CaO- 


MgO. 


SO3. 


Ka.O. 


Na^O. 


if 40' 


105' 10' 


128 


100 


2.97 


11.32 


11.70 


2.59 


74.99 


70' 14' 


170" 17* 


22 


100 


3.0 « 


11.60 


11.49 


2.60 


7353 


73' 59' 


113^13' 


II 


100 


300 


11.60 


II. 71 


2.48 


7340 


73^05' 


144' 40' 


7 


100 


314 


11.44 


11.89 


2.48 


74.38 






Brines 


m 




• 




brine free from crystalsl 
(snow?) / 


100 


352 


1452 


1.14 


2. II 


62.32 


liquid br 


ine with c 
snovv ? 


rystals,1 


100 


4.48 


19.80 


1.67 


1.87 


55.84 



In tbe waters from tbe North- Atlantic Mr. Schmelck 
found the following proportions. 



CaOiCl (= 100) 

MgOiCl ( > ) 

SOa-.Cl ( > ) 


Surface. 


Intermed. 
depths. 


Bottom. 


Mean 
value. 


Maximum. 


Minimum. 


2.98 
IX. 42 
11.46 


2.98 

1137 
11.49 


3.01 
11.42 
11.42 


2.99 
11.40 
11.46 


3.08 

11.77 
II 64 


2.79 
10.90 
II. 14 



The amount of SO3 and CaO relatively to Cl in the upper 
layers of the Siberian sea is greater than in the Atlantic. 
The cause of this is twofold, viz. the admixture of river-water 
and the chemical phenomena accompanying the freezing and 
melting of sea-ice. 



Hydrographic observations in the Behring Sea. 



The following table contains the results of the deep- 
soundings in the Behring Sea. The results obtained during 
the voyage from Port Clarence on the American coast to 
Konyam Bay on the Asiatic side of the strait are graphically 
represented on section XII, plate 26. 



378 



PETTEBaaON, SIBEHIAN SSA. 





Table 


4- 








Daie 
1879. 


Time of 
thc day. 


Lat. 


Long. 
V. G. 


Depth. 


C 

3 


1 

Spec. gravity 
observed. 


Ml 


9> 

r- 8 




July 24 


noon 


Port Clarence 





+ II^8 


1. 0140 


1.0143 


1-77 








7 


-f 6'.8 


1. 0194 


1. 01 98 


2.45 


> 25 


a. m. 


> 



7 


+ Io^2 

+ 6\4 


I.0I20 


I 0122 


1.50 


> 26 


8 p. m. 


65° 13' 


166^43' 





-i- ii'.o 


1.0190 


I.OI94 


2.40 










4 


+ io'-9 


I.OI9I 


1.0195 


2.41 










8 


+ 8\8 


1.0206 


I.02II 


2.61 










12 


+ 7^4 


1.0223 


1.0228 


2.82 


» 27 


a. m. 


65' 8' 


167^ 59' 





+ 6^5 


1.0244 


1.0249 


2.08 










i3 


+ 5^8 


1.0247 


1.0252 


3." 










27 


+ 2\6 


1.0248 


1.0253 


3.13 










40 


+ 5'.2 


1.0248 


1.0253 


3.13 




4 a. m. 


65' 3' 


1 68' 50' 





+ 2\8 


1.0240 


1.0245 


3.03 










15 


+ 2^o 


1.0239 


1 .0244 


3.02 










30 


+ o^8 


1 .0242 


1.0246 


304 










55 


+ I^5 


1.0238 


1.0243 


301 




8 a. ni. 


65' IS- 


169^ 7' 





-f 3^6 


1.025S 


1 .0260 


3.22 










59 


+ 2''.2 


1.0250 


1.0255 


3*5 




noon 


ÖS" 9' 


169° 47' 





-f 3^3 


1.0238 


1.0243 


3.01 










20 


+ I '.9 


1.0240 


1.0246 


304 










40 


+ 4^8 


1.0242 


1.0246 


304 










60. 


4- I ".6 










4 p. ni. 


65' s' 


170' 23' 





+ 2^7 


1.0252 


1.0257 


3.18 










16 


+ 2^4 


1.0253 


1.0258 


319 










32 


+ I ".9 


1.0253 


1.0258 


3«9 










50 


+ 2^0 


1.0253 


1 0258 


319 




8 p. m. 


65' 1' 


170" 58' 





+ 2^6 


1.0252 


1.0257 


3.18 










16 


+ 2\0 


1.0252 


10257 


3.18 










32 


+ 2^2 


1.0252 


1.0257 


318 










52 


+ 2\3 


1.0252 


1.0257 


3-i8 


» 28 


a. m. 


64' 57' 


i7i°35' 





■+ 3^o 


1. 02 16 


1.0221 


373 










12 





1.0250 


1.0255 


3.15 










24 


+ o'.4 


1.0250 


1.0255 


3.15 










36 


+ o'.8 


1.0250 


1.0255 


315 


» 29 


8 a. m. 


64" 49' 

; Konya 


172^58' 

m bay) 





+ 5°-o 


1. 0100 


1. 0100 


1.23 










6 


- o'.3 


1.0230 


1.0235 


2.91 










II 


- l°.4 


1 .0240 


1.0245 


303 










>7 


o'.6 


I.024S 


1.0253 


3.13 


> 30 


8 p. m. 


64' 49' 


172 37' 





+ 6^4 


I.OI30 


I 0232 


1.63 










30 


o\8 


1.0234 


10239 


2.96 










60 


- o'.4 


1.0235 


1.0239 


2.96 










88 


— o\2 


1.0238 


1.0243 


3.01 


♦ 3» 


4 a. ni. 


64' 30' 


171 '43' 





+ »'.2 


1.0228 


I 0233 


2.88 



v EGA 'EXPEDITION ESS V ETSN8KAPLIOA ARBETES. 



379 



Date 

. • "879- 


Time of 
the day. 


Lat 


Long. 
V. G. 


Depth. 


Tempcrature 
C. 


C/) 


VM 

. — « ■ ■ , _ 


Saltness in 
p. c. 


' 








10 


+ 0\2 


1.0240 


1.0245 


303 






. 


« 


21 


+ ,6 


1.0242 


1 .0247 


305 










44 


-h i'.2 


1.0243 


1.0248 


307 


Aug. I 


8 a. m. 


64' 48' 
(St. Lawi 


171' 25' 
rence Islj 





+ 5^4 


1 .0236 


I.014I 


2.9& 










5 


+ 5^4 


1.0235 


1.0240 


2.97 








\ 


10 


+ 5^4 


1.0236 


1.0235 


2.90 










16 


-h5'.4 


1.0238 


1.0243 


301 


» 4 


4 p. m. 


63' 16' 


nf 2' 





-\-6\o 


1.0243 


1.0248 


3.07 










30 


-o^2 


1.0244 


1 .0249 


308 










60 


o^8 


1.0249 


1.0254 


314 










90 


-f o^8 


1.0252 


1.0247 


3.18 


> 5 


4 p. m. 


62" 37' 


176^39' 





4-6\5 


1.0244 


I 0249 


308 










65 


+ o^4 


1.0249 


1.0254 


3.14 


• 








100 


-V I^2 


1.0259 


1.0264 


3.26 


» 6 


4 p. m. 


61^52' 


179'' 43' 





+ 8\2 


1.0238 


1.0245 


3.03 










50 


- r.2 


1.0249 


1.0254 


314 










100 


+ i°.5 


I.O25I 


1.0256 


3.17 










>53 


+ 2\5 


1.0254 


1.0259 


3.20 


> 7 


4 p. m. 


60' 20' 


179^32' 





















50 


+ 2\4 


1.0254 


1.0259 


3.20 










100 


-f 2^0 


1.0254 


1.0259 


3.20 










170 


-f 2\2 


10254 


1.0259 


3.20 



The rnost interesting observations are those from the 27^^ 
<fe 28'^ July 1879. The section XII on plate 26 represents the 
constitution of the sea a few miles south of Behiing strait. 
In Mr. Bovens description of the Vega-expedition the reader 
will find a diagram representing the teraperatures at different 
depths in this strait. They seem to bear out that a current of 
wärm water from the Pacific flows into the Siberian Sea, along 
the American eoast, while a cold current of arctic water passes 
in the contrary direction along the Asiatic side of the strait. 
The above table as well as section XII shows, that the tem- 
perature of the water is much higher at the American side, 
but neither the temperature nor the saltness of the water at 
the Asiatic side seems to warrant the conehision, that it 
sliould -belong to a cold siream from the arctic ocean. The 
sea-currents on both sides of the Behring strait are far from 
sufficiently explored yet, and the Vega-expedition could do 
very little to this purpose. Previous observations niade by 



380 



PETTKRSSON, SIBKRIAN SBA. 



Wf ängel and by American officers bear out the fact, that the 
current in this strait and in the adjacent parts of the Siberian 
Sea changes its direction with the seasons. Dr. Stuxberg' 
asserts that, according to the statement of the aborigines, the 
water in auturan and winter flows from the arctic sea into 
the Pacific, in spring and summer in the contrary direction. 
The observations of the Vega-expedition, made on the 27**^ & 
28'^ July, do not contradict this rule. The temperature and 
saltness of the water at the Asiatic coast can very well belong 
to a current of Pacific water flowing northward, whereof the 
warmer branch takes its way along the eastern coast of the 
Behring strait. 

* »Evcrtebratfaunan i Sibiriens Ishaf.» Vega- expeditionens vetenskap- 
liga iakttagelser, Bd I. Lately Mr. H. W. Dall has publishetl some observ- 
ations from the Behring Strait made on board the schooner Yukon. [Ameri- 
can Journal of Sciences XXI, 1881] from which I cite the following lines: 
»The water is warmest toward the American side. The highest temperatyre 
(commencement of Sept.) is 48" F. and the lowest about 86* F. . . . The 
uniformity of the temi)eratures from top to bottom does away with the idea 
of a sub-surface current from the Arctic ocean carryingcold water southward.* 



n 



CH^TOPODER 



FBÄK 



SIBIRISKA ISHAFVET och BERINGS HAF 



INSAMLADE UNDER VEGA-EXPEDITIONEN 



1878-1879 



BESTÄMDA 



AF 



A. WIRÉN. 



■- H^ — 



Innan vi öfvergå till en mera i detalj gående behandling 
af vårt ämne^ torde det måhända ej sakna intresse att, om 
också blott helt flygtigt, egna någon uppmärksamhet åt chaeto- 
podfaunans allmänna grunddrag i de af Vega-expeditionen un- 
dersökta hafven. 

Jämföra vi fynden från de olika stationerna, visar det sig, 
att denna fauna öfverallt i de delar af Sibiriska ishafvet, der 
chsetopoder i något större antal äro funna, har liknande sam- 
mansättning och ungefär samma skaplynne som i den genom 
1875 och 1876 års expeditioner väl kända södra och vestra 
delen af Kariska hafvet, ehuru vi icke annanstädes utanför 
Sibiriens kust påträflfa en så stor formrikedom som idettahaf, 
hvarifrån man känner ej mindre än 69 arter bor stfo tingar, under 
det att från hela den öfriga delen af Sibiriska ishafvet — Berings 
haf oberäknadt — endast 53 sådana hittills äro bekanta. Vid 
denna jämförelse måste man dock taga i betraktande, att hela 
det ofantliga området mellan Dicksons hamn och Vegas öfver- 
vintringsställe naturligtvis ej under den korta tiden af ungefär 
2 månader kunnat hinna undersökas lika fullständigt som det 
Kariska hafvet af de två expeditioner, som sysselsatt sig med 
detsammas utforskande. Det är således antagligt, att de ofvan 
anförda siffrorna ej fullt riktigt uttrycka förhållandet mellan 
antalet arter i sistnämnda häf och i den östra delen af Sibiriens 
ishaf. Emellertid är det otvifvelaktigt, att faunan, åtminstone 



* Då jag först anmodades att deltaga i bearlDetandet af den under Vega- 
expeditionen hopbragta samling af chsetopoder från Sibiriska ishafvet och 
Berings haf, var det från början afsedt, att jag häruti skulle bitrfida docen- 
ten d:r Hj. Théel, åt hvilkens ledning professor Nordenskiöld önskade an- 
förtro den vetenskapliga undersökningen af denna del af expeditionens sam- 
lingar. Ehuru arbetet sedermera i sin helhet öfverlemnades åt mig, har lik- 
väl d:r Théel ständigt bistått mig med värderika rå<l och upplysningar, hvar- 
förutom han stält till min disposition sin egen rikhaltiga samling af hit- 
hörande literatur. Det är för mig en kftr pligt att erkänna den stora för- 
bindelse, i hvilken jag står till d:r Théel och att till honom få uttala min 
uppriktigaste och varmaste tacksägelse för den aldrig tröttnande välvilja, 
med hvilken han understödt mitt arbete. 



384 WIRÉN, CHJETOPODER. 



hvad chffitopoder beträffar, är ytterst, torftig utefter hela kusteu 
från Anabarflodens mynning ända till närheten af Tschaunbaj' 
eller mellan 116 och 169 graders ostlig longitud. Från hela 
detta betydliga område erhöUos nämligen endast 13 arter och 
de flesta af dessa blott i ett ringa antal exemplar. 

Hvad vi nu anfört om den större artrikedomen i vester 
står endast skenbart i strid med hvad vi yttrat om chsetopod- 
faunans likformiga sammansättning i de flesta delar af Sibiriens 
ishaf. Öfverallt — naturligtvis med undantag af det nyss om- 
talade artfattiga området — äro nämligen ej allenast samma fa- 
miljer och i det närmaste samma slägten representerade, ut^n 
i det hela gäller ock, att öfverallt samma arter äro de all- 
männaste och för faunan mest utmärkande. 

Bland sådana för hela ifrågavarande område karakteristi- 
ska arter äro följande de vigtigaste: 

Polpnov scahra (Orsted) Théel, 

» inibricata (Linné) Théel, 

» Sarsi (Kinberg) Théel, 
Nephthys creca (Fabri cius), 

» Mahngreni Théel, 

Phyllodoce groenlandica Orsted, 
Nereis zonata Malmgren, 
Scoloplos armige^' (Muller) Orsted, 
Amphideis Vega Wirén, 
TerebeUides Stroemi Särs, 
Basychone infarcta (Kröyer) Malmgren, 
Chone infundihdifottnis Kröyer. 

Förutom det ofvan omtalade böra vi dock här anmärka 
några andra vigtigare undantag från regeln om cha)topod- 
faunans likformighet i Sibiriska ishafvets olika delar. Föl- 
jande arter, som i Kariska hafvet ej tillhöra de mest sällsynta, 
saknas, för så vidt man hittills har sig bekant, öster om Dick- 
sons hamn: 

Eumenia longisetosa Théel, 
Bräda mllosa (Rathke) Malmgren, 
Spioch<ptopt€rus iypicus Särs, 
Amphideis ardica Malmgren, 
Fista cristata (Muller) Malmgren, 
Leucariste albicans Malmgren, 
Chone Duneri Malmgren. 

Af dessa är dock en art, Amphideis ardica Malmgren, funnen 
äfven i Berings sund, hvadan det knapt är troligt, att den 



VEOJEXrEDITIOIiEKS Y ETKK SKÅPhlOA ABBETEK, ^^^ 

belt och hållet saknas i mallersta och östra delarne af Sibiriens 
Ishaf. Förutom de ofvan uppräknade känner man från Kariska 
hafvet flere andra arter, hvilka ej anträffats öster om detta 
haf. De äro dock alla ytterst sällsynta, och flere af dem sta 
mvcket nära andra allmännare former, de kunna således här 
förbigås. Bland de arter, som mera allmänt förekomma i östra 
delen af Sibiriska Ishafvet, saknas endast en, Nicolea arctico 
Malmgren, så vidt man hittills känner, i Kariska hafvet. 
Denna är dock funnen utanför vestra kusten af Novaja Semlja 
och torde möjligen förekomma äfven i Kariska hafvet, ehuru 
den ännu ej der anträffats. Då fråga är om olikheter i cha»- 
topodfaunans sammansättning i östra och vestra delarne af 
Sibiriska Ishafvet, bör äfven anmärkas, att MeUmis Lovéni 
Malmgren och Siphonoslomum vaginiferum Rathke äro vida 
allmännare öster om Tajmyrhalfön än vester om densamma. 
Motsatsen är förhållandet med Onuphis conchylega Särs och 
Scion^. lobaia Malmgren. 

Beringshafvets fauna är, enligt hvad d:r Stuxberg anty- 
der,' till sin sammansättning betydligt olik det Sibiriska Is- 
haf vets. Detta gäller äfven, om man uteslutande fäster sig vid 
chtetopodernas utbredning. Af sådana insamlades under Vega- 
expeditionen 28 arter från Berings haf. Bland dessa saknas 
Nephihys Malmgreni Théel och Amphicleis Feflpa Wirén, hvilka 
i Sibiriska Ishafvet äro allmänna, vidare saknas alla repre- 
sentanter af familjerna ScaiibregmidcB, CMortemidce, SpionidfP, och 
familjerna Amphareiidre och Sahellidte äga i Berings haf endast 
tvänne arter hvardera — Amphideis arctica QHvlXxxi gr e\\) ooh A. 
Goesi (Malmgren), Sabella crassicomis Särs och PotamiUa neglecta 
(Särs). Alla de nämnda familjerna representeras i Sibiriska 
Ishafvet af flere och' delvis ganska allmänna arter. Deremot 
anträffades i Berings haf följande arter, som saknas i sist- 
nämnda haf: 

Spiniher ardicus Särs, 
Eupolynov aniicostiensis M*Intosh, 
Goniada Nordmanni (Malmgren) Ehlers, 
Axiothea catenata Malmgren, 
Amphideis Goesi (Malmgren) Théel, 
SäbélUdes sibirica Wirén, 
Amphitrite cirrata Muller, 
Pofamilh negleda Särs. 



« Stuxberg, Kvertebratfaunan i Sibiriens Ishaf, förelöpande meddelanden, 
Vega-Exp. vetenskapliga nrl»eten I, sid. 67y. 



386 WlfiKX, CH.ETOrODBE. 



Af dessa tillhöra Spinther arciicus Särs och Goniada Nord- 
nMftni (Malmgren) familjer, som ej förekomma i Sibiriska 
Ishafvet. 

En egendomlighet, som, äfven vid en hastig blick på Vega- 
expeditionens samlingar, tilldrager sig uppmärksamhet, är de 
sibiriska borstmaskarnes ringa storlek: Flere af de allmän- 
naste formerna t. ex. Nereis, Nephthf^s-ATieTna, Phyllodoce m. fl. 
nå här i allmänhet ej mer än ungefär hälften af samma 
arters storlek vid Spetsbergen. Om också skilnaden vanligen 
är mindre, är den dock i de allra flesta fall ej obetydlig, un- 
dantagen härifrån äro få, t. ex. Polynoe Sarsi, Bräda inhafnlis, 
Spinther ardieus. 

Efter dessa anmärkningar öfvergå vi nu till en närmare 
redogörelse för de under expeditionen anträffade arterna. 



Fam. I. AmphinomidsB. 
1. Spinther arcticus Särs. 

Tafl. 27, fig. 1—5. 

1850 Oniscosoma arcticum Sare, Nyt. Mag. f. Naturv. Vol. 6. pag. 210. 
1861 Spinther arctictis Särs, Forh. i Videnskabe-Selsk. i Cbrist. pag. 64. 
1880 Spinther nrcticiis G. A. Han sen. Nyt. Mag. f. Naturv. Vol. 25, pag. 

224. Pl. I fig. 1-5. 
Hab. 41, 43, 44. (specimina 5.) 

Specimina nostra a H. arctico Särs notis sequentibus lUfierunt. Corpus 
ovale vel subrotundum, eegmentis circa 40 — 50 conipositum. Lobus cepna- 
licus niillus distinctuB, pai)illa subglobosa in dorso segmenti tertii iusidens. 
Oculi nulli. Pinna criet^etormis Buperior in spec. max. P/i mm. älta. SetiD 
capillares curvatte vel rectae, apice furcato vel truncato, e cute setas conjun- 
^'onte vix vel distincte prominulo. Cirri anales nulli. Color in spiritu gri- 
sens vel albus. 

Ett ex. af denna art från ^t. 43, Tafl. 27, fig. 1,2, 4, 5, har 52 
segment och mäter, ehuru sammandraget af alkoholen, 50 mm. 
i längd. Rygglamellerna äro hos detta ex. krusiga — möjligen 
en följd af sammandragning — vid kroppens midt 1*;2 mm. höga 
och minst V2 mm. tjocka, de beröra hvarandra icke med sidorna 
och stöta icke tillhopa i ryggens midt. Mellan tredje segmen- 
tets lameller, hvilka äro något kortare än de öfriga, befinner sig, 
sittande i en svag insänkning i huden, den ofvan nämnda 
rundade papillen, hvilken väl motsvarar den af Särs omta- 
lade opariga tentakeln. Ryggborsten sitta i 2 rader på hvarje 
lamell, utskjuta endast vid bakre kroppsändan något ur hu- 



VEGA-EXPEDITIONENS VETESSKAPHGAARBETEN. 387 



den, i spetsen äro de antingen enkla och trubbiga eller något 
tvåklufna, Tafl. 27, fig. 5. Färgen öfverallt hvit. 

Alla de öfriga exemplaren äro mindre — det minsta 22 mm. 
långt och 16 mm. bredt — mera rundade och till ftrgen grå- 
aktiga. Rygglamellerna sluta tätt intill hvarandra såväl på 
sidorna som i ryggens midtlinie, deras borst äro öfverallt tem- 
ligen långt utskjutande, något böjda och i spetsen enkla eller 
tudelade. 

Ehuru de ofvan beskrifna exemplaren i åtskilliga hän- 
seenden afvika från den typiska Spinther arctictssStirs, kunna 
vi dock ej anse dessa afvikelser vara af sådan vigt, att de 
böra föranleda till uppställande af en ny art. Vi äro så myc- 
ket mera benägna för denna uppfattning, som Hansen,hvil- 
ken utan tvifvel haft tillfälle att granska Särs' original- 
exemplar, ej tvekar att bestämma en af honom på ofvan an- 
förda ställe beskrifven Spintherform till S. arcficuÄ Särs, ehuru 
nämnda forms afvikelser från den typiska äro ännu längre 
drifna än de af oss undersökta individens. 



II. Fam. PolynoidsB. 
2. Nychia cirrosa .(Pallas) Malmgren. 

1776 Aphrodita cirrosa Pallas, Miscell. zool. p. 96, Pl. VIII, fig. 8—6. 
1865 Nychia cirrosa Malmgren, Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, 

p. 58, Pl. VIII, Hg. 1 . 
Hab. 20, 40. (Specimina pauca, manca.) 



3. Polynoe scabra (Örsted) Théel. 

Tafl. 28, fig. 1, 2. Tafl. 29, fig. 1. ' 

1843 Lepidofwte scabra Örsted, Grönl. Ann. dorsibr. p. 164, fig. 2, 

7, 10, 12, 13, 17, 18. 
1860 Polt/noé nodosa Särs, Forh. i Videnskabs-Selsk. i ChriBt. 

p. 68. 

1865 Eunoé örstedi Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad Förh. 

1865, p. 61, Pl. VIII, fig. 3. 

1866 Eunoé nodosa Malmgren, 1. c. p. 64, Pl. VIII, fig. 4. 

1877 Polynoe {Eunoé) islandica G.' A. Hansen, Nyt. Mag. f. Naturv. VoL 

XXIV, p. 2, Pl. II. 

1878 Polynoe arctica Hansen, Nyt. Mag. f. Naturv. (aeparatj. 

1879 Polynoe scabra Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl. VoL XVI 

N:o 8, sid. 7. 
Hab. 14, 18, 19, 36, 48, 52. 



388 WIHÉK, CHJSTOPODER, 



D:r Théel har i ofvan anförda arbete visat, att Polymk* 
nodosa Särs och Eunoe Orstedi Malmgren endast kunna be- 
traktas som tvänne föga konstanta former af samma art. för 
hvilken han upptagit Orsteds namn scabra. Ehuru vi icke 
haft tillfälle att granska originalexemplar af de former, som 
Hans en beskrifvit under namn af Polynoe islandica och arc- 
tica, äro vi dock öfvertygade om, att dessa endast äro ovä- 
sentliga varieteter af Poiywo^/^cafera (Or st ed), åtminstone fram- 
går ingenting annat af Hansens egna beskrifningar och figurer. 
jP. ardica Hans en skulle skilja sig från P. noc/o^a Särs endast 
genom några ytterst obetydliga afvikelser i fjällens bygnad och 
färg samt tentakelns och palpernas relativa längd. P. islandica 
Hansen skulle utmärkas af storadeladeknölar på fjällen samt 
genom saknaden af cilier på tentakeln, antennerna och tentakular- 
cirrerna. Ingen af dessa egendomligheter kunna vi anse som 
artkarakter, dels derför att de träffa just de organ, som hos 
Polynoäformer i allmänhet äro underkastade de största indi- 
viduela. variationer, dels derför att vi sett talrika öfvergångar 
mellan såväl de Hansenska formerna sins emellan som mellan 
dem och P. nodosa Särs och E. Orstedi Malmgren. Bland 
de talrika under Vega-expeditionen insamlade exemplaren af 
P. scabra {Öraied) Théel finnes nämligen intet enda, som i 
alla detaljer öfverensstämmer med någon af de 4 ofvannämnda 
hithörande former, deremot förenar ofta ett enda individ egen- 
skaper, som hvar för sig skulle vara särskildt utmärkande för 
2 eller 3 af dessa former. 

Med hänsyn till fjällens bygnad kan man bland de af 
oss undersökta exemplaren jämte talrika mellanformer urskilja 
följande typer. 

1. Fjällen afiångt njurformiga, liksom hos de följande 
formerna utom den 3:dje betäckta af en mängd små, med blotta 
^gat knapt urskiljbara hårda papiller, dessutom längs yttre 
kanten försedda med en rad medelstora, rundade, odelade knö- 
lar — såsom Polynoe nodosa Särs. 

2. Fjällen bredt njurformiga, nära yttre kanten med en 
rad medelstora, i toppen delade eller ojämnt knottriga knölar 
— mest öfverensstämmande med P. arcHca Hansen. 

3. Fjällen bredt njurlika, öfverallt betäckta af en mängd 
mycket små, mot yttre kanten vanligen något större, i toppen 
delade knölar, Tafl. 28, fig. 1 — öfverensstämmer mest med 
-E. Orstedi Malmgren. 

4. Fjällen ra. 1. m. smalt njurformiga, med 1 eller mera 



YEOA-BXPED1T10SBS8 VETEK8KA PLIO A ARBETEN, 389 

Sällan 2 stora, hela eller i toppen knottriga knölar samt flere 
medelstora, i spetsen delade, Tafl. 28, fig. 2. 

5. Fjällen af samma form som föregående, med 1 — 2 höga 
smala, i spetsen stjernlikt delade knölar samt flere mindre hela 
eller delade, Tafl. 29, fig. 1 — öfverensstämmer mest med P. 
islandica Han sen. 

Alltid äro fjällen, åtminstone i bakre kanten, försedda med 
cilier, till färgen äro de vanligen gul- och brunbrokiga, endast 
de, som tillhöra 3:dje typen, äro eniUrgadt gråbruna. Före- 
komma mycket stora knölar, äro dessa vanligen mörka. Det 
första paret fjäll äro i allmänhet rundade till formen, men 
om de öfriga äro mycket smala, kunna äfven de första (såsom 
hos P. islandica Han sen) vara m. 1. m. njurformiga. Ett 
ex. från st. 18 har fjäll både af formen 3 och 4. 

Med hänsyn till de mjuka bihangens storlek och ciliering 
samt borstens längd förekomma små variationer, hvilka dock 
icke stå i något bestämdt förhållande till fjällens olikheter. 
Detsamma gäller om hufvudets form och segmentens antal, 
hvilket senare vexlar mellan 35 och 37. 

Exemplaren från st. 43 hafva på sidan mellan hvarje fot 
en mycket tydlig svart punkt. 



4. Polynofi rarispina Särs. 

1860 Polynoe rarispina Särs, Forh. i Videnskabs-Selsk. i Christ. p. 00. 
1865 Lagisca rarispina Malmgren, Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, p. 

05, Pl. VIII, f. 8. 
Hab. 17, 18, 25. 

Från st. 25 uppdraggades 4 små individ — det största 23 
mm. långt och 8 mm. bredt med borsten — hvilka afvika från 
<len vanliga formen derutinnan, att fjällens taggar från smal 
bas blifva betydligt tjockare mot midten, t. o. m. äggformiga. 
De närma sig således till Lagisca propinqua Malmgren. 



5. Polynoe Imbricata (Linné) Théel. 

1767 Aphrodita imbricata Linné, Syst. Nat. ed. XII, p. 1084. 

1865 Harmathoé imbricata Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1806, 

p. 66, Pl. IX, fig. 8. 
1879 Folynoe itnbricata Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl. Vol. XVI, N:o 

3, p. y. 
Hab. 1, 15, 28, 30, 40, 43, 46, 47. 



390 WIHÉS, CHJSTOPODE . 



6. Poiynoe Sarsl (Kinberg) Théel. 

1862 Antinoé Sarai Kinberg, msc. 

1879 Polynoe Sarai Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl. Vol. XVI, N:o 3,p. h'>. 

Hab. 1, 6, 10, 17, 18, 24, 25, 28, 30, 32, 39, Hvitö. 

Denna art, som i närheten af Novaja Semlja endast an- 
träfifats på 3 punkter, synes vid Sibiriens nordkust vara den 
vanligaste af alla polynoider. Det största exemplaret (från st. 
27) är 51 mm. långt, 23 mm. bredt med borsten och räknar 
36 segment. 



7. Polynofi badia Théel. 

1879 Polynoe hadia Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl. Vol. XVI, N.o 3,p.lS. 
Hab. 17, 25, 28, 30, 32, 33. 

Denna art, som i allmänhet fans tillsammans med före- 
gående, ehuru på färre ställen och sf)arsammare än denna, 
visar sig alltid vara väl skild från föregående genom borstens 
beskaffenhet samt fjällens och kroppens färg. Det minsta exem- 
plaret är 16 mm. långt, 9 mm. bredt och har 33 segment, det 
största ej mer än 44 mm. långt och 25 mm. bredt med bor- 
sten, det är i bakre ändan regenereradt. 



8. EupolynoS antlcostiensis MIntosh. 

Tafl. 29, fig. 2. 

1874 Eupolynoc anticostiensis M'Intosh. Ann. and Mag. of Nat. Hist. April 

1874, p 285. Pl. X, fig. 1^4. 
Hab. 45. (specimina 14.) 

Donna lilla, särdeles karakteristiska annelid upptäcktes 
1873 i S:t Lawrence bav, der den fans i stort antal. M'Intosh 
har öfver densamma lemnat en god beskrifning, men han näm- 
ner intet om dimensionerna eller segmentens antal. Det stör- 
sta af oss undersökta exemplaret är omkring 20 mm. långt, 
7 mm. bredt med borsten och har 35 fotbärande segment. 

Fotens (Tafl. 29, fig. 2) dorsala gren, som är betydligt kor- 
tare och mindre än den ventrala, bär, hufvudsakligen på sin 
öfre del, ett antal korta, grofva, böjda och i spetsen något trub- 
biga borst. Det vida öfvervägande antalet af öfre fotgrenens 



VEGA EXPEDITIONEKS V ET ESSK APLIG A AUBETES. ^^^ 



borst har långt utdragna fina spetsar såsom hos Nychia. 
Detta slags borst är likväl på de af oss undersökta exem- 
plaren gröfre och mera hastigt afsmalnande nära spetsen än 
M'Intoshs figur visar. De öfre smalspetsade och i yttersta 
spetsen tudelade borsten på den ventrala fotgrenen äro alltid 
få, vanligen 2 — 3 och något längre än de öfriga. Ventralcirren 
är liten, endast hälften så lång som foten. 



9. Melanis Lovéni Malmgren. 

Tafl. 28, fig. 4. Tafl. 29, iig. Ji. 

1865 Melcenis Lovéni Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, p. 78, 

Pl. X, fig. 10. 
Hab. freqtienter 30, 31, 32, 42. 

Alla de vid ofvannämnda stationer uppdraggade exem- 
plaren af denna art öfverensstämma såväl till färgteckning som 
-öfriga karakterer fullkomligt med den typiska Jtf. ioveni Malm- 
gren, om man blott undantager den afvikelsen, att fjällen 
vanligen lemna de 3 — 6 sista segmentens ryggar alldeles obe- 
täckta. 

Melaenis Lovéni Malmgren var gigantea n. 

Tafl, 28. fifs. 3. Tafl. 29, fig. 4. 
Hab. 46 (specimina 2). 

Elytra totum dorsiim, segmontis 8 nltimis exceptis, fere perfecte 
tegentia; magna, mollia, parte laterall duplicata. Setae rami supenoris di- 
«tincte 3-8eriales, setarum rami iiiferioris plurimae apice bifurcato, non- 
nnllse apice tenuissime attenuato. Segmenta setigera 41. 

Colar griseo-brunneus, fasciis transversalibus nullis. 

Denna varietet, som till alla väsentliga karakterer öfver- 
ensstämmer med hufvudformen, afviker dock rätt betydligt 
ifrån denna genom hela sin habitus — Tafl. 28, fig. 3 visar 
Mél(enis Lovéni var. gigantea. För jämförelses skull hafva vi äfven 
afbildat en typisk MeUenis Lovéni, Tafl. 28, fig. 4. — Kroppen af- 
smalnar hos var. småningom mot främre ändan och är i den 
bakre temligen tvärt afskuren, i motsats till hufvudformen, som 
i båda kroppsändarne är likformigt afrundad. Hela djuret är 
nästan enfärgadt gråbrunaktigt, i vecken mellan segmenten dock 
något ljusare. Fjällen äro alldeles enfärgade, hälft genom- 
skinliga, betydligt större än hos hufvudformen, mot sidorna 
oregelbundet veckade och buktiga. De starka borsten på öfre 
fotgrenen sitta i 3 tydliga längsgående rader, de som tillhöra 



392 WIRÉN, CHjSTOPODEJi, 



flen yttersta raden äro de största, de i den innersta de minsta 
och stundom knappast märkbara med blotta ögat. En dylik 
anordning hafva vi icke funnit hos hufvudformen. Se Tafl. 
29, fig. 4, fot af M. Lovéni var. giganten n., d fotens dorsala gren 
med de derpå sittande stora borsten. Tafl. 29, fig. 3, fot af 
typisk M. Lovéni Malmgren. 

Det största af de båda exemplaren är ungefär 100 mm. 
långt, 27 mm. bredt utom borsten och har 41 fotbärande seg- 
ment; det andra är 72 mm. långt och 24 mm. bredt, i bakre 
ändan något skadadt. 

10. Eucranta villosa Malmgren. 

18«5 Eucranta villosa Malmgren, Öfvcr». af K. Vet. Akad. Förh. 1865, p. 

80, Pl. X, fig. \). 
Hab, 14, IC, (specimina 2). 



III. Fam. NephthyidsB. 
11. Nephthys c»ca (Fabr.). 

Tafl. 30, fig. 1—3. Tafl. 31, fig. 1—8. 

1780 Nercis ccsca O. Fabr. Fauna Groenl. p. 304. 

\im Nephthys ciliata Mueller, Zool. Dan. III, p. 14, Pl. LXXXIX. 

fig. 1-4. 
1843 yephthys catca Örsted, Grönl. Ann. dorsibr. p. 193, fig. 73, 74, 

77—86. 
1843 Nephthys longisetosa Örsted, 1. c. p. 195, åg, 75, 76, 
1843 'f Nephthys borealis Örsted, Ann. Dan. consp. p. 82, fig. 8. • 
1865 Nephthys ciliata Malmgren, Öfver«. af K. Vet Akad. Förh. 1865, 

p. 104, Pl. XII, fig. 17. 
1865 Nephthys cmca Malmgren, I. c. p. 104, Pl. XII, fig. 18. 

1868 Nephthys c(eca Ehlers, Die Borstenwflrmer I, p. 688, P1.XXI1I> 

fig. 10—34. 
1868 Nephthys cirrosa Ehlers, 1. o. p. 624, Pl. XXIII, fig. 6, 37, 88. 
1868 Nephthys ciliata Ehlers, 1. c. p. 629, Pl. XXIII, Åg, 36. 

1874 Nephthys emarginata A. AV. Malm, K. Vet. o. Vitt. Samh. i Göteb. Handl. 

XIV, p. 77, Pl. 1, fig. 1. 
1879 Nephthys ciliata Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl. Vol. XVI, N:o 

3, p. 24. 
1879 NepUhys cosca Théel, 1. c. p. 30. 

1881 Nephthys longisetosa R. Horst, Niederl. Arch. f. Zool. 8uppl. I, 1881, 

p. 8, fig. 1. 
Hah. 2, 6, 7, 16, 17, 20, 27, 29, 32, 33, 37, 39, 42, 45, 49, Hvitö. 

Flere af de författare, hvilka beskrifvit Nephthys-former, 
hafva, synes det oss, varit allt för benägna att öfverdrifvabe- 



VEGA-BXPEDITIOSKSS VETES8K APLI G A ARBETES. 



39^ 



tydeisen af de karnkterer, som hemtats från fötternas byg- 
nad. Det torde isynnerhet vara vågad t att betrakta den 
relativa storleken af någon till foten hörande del, t. ex. la- 
mellernas storlek i förhållande till de borstbärande partiernas^ 
som artkarakter, detsamma gäller i ännu högre grad om min- 
dre afvikelser i de olika delarnes form. Dylika karakterer äro 
nämligen så föga konstanta, att man stundom hos ett och 
samma individ har svårt att finna tvänne fötter, mellan hvilka 
icke någon märkbar olikhet i form och storlek kan påvisas. 
Alla de här ofvan såsom synonyma upptagna Nephthys-arterna 
ha åtskilts på grund af olikheter i fötternas bygnad. Man be- 
höfver emellertid endast granska de beskrifningar, som i ofvan 
anförda arbeten lemnas, för att finna, att man här har framför 
sig en formserie, hvilkens extremer förbindas med hvarandra 
genom tydliga öfvergångar. 

Fäster man sig vid de bakre* lamellernas storlek, stå N. 
c(eca och ciliata vid hvar sin ändpunkt af serien, tar man åter 
hänsyn till de borstbärande fotpartierna, erbjuda N. caeca och 
longisetosa de största olikheterna. 

För att närmare visa detta meddela vi här följande ut- 
drag ur de bästa oss tillgängliga beskrifningar af hithörande 
former. 

Beskrifhingar på de bakre lamellerna. 

N. caca (Fabr.) Malmgren, setigera seque longa, lamella 

Ehlers Théel. autem rami inferioris maxima^ 

subrhomboidea, parte setigera 

Rame dorsale: Lame po- altior et duplo longior, mar- 

s^térieure simple, grande et sen- gine inferiori extrorsum pro- 

giblement plus longue que la funde exciso. (Malm.) 
rame elle-méme. Rame ventrale : 

Lame postérieure sensiblement ^^ longisetosa Örst., Horst. 
plus grande que la rame elle- _. , . t. i ^ 

mérae et un peu plus longue ^le hmtere L.ppe des obe- 

que la lame postérieure de la j;«° ^stes ragt wie ein rundes 

rame dorsale. (Thé-el.) Blått uber den medianen Theil 

des Astes hmaus. 

n" emarginata Malm. ^'^ ^intere Lippe des un- 

teren Astes ist viel grösser 

Lamella rami superioris me- als die des oberen Astes und 

diocris, semicircularis, parte ragt wie ein långes ovales Blått 



De främre lamellerna äro hos dessa former alltid rudimentära. 



394 



WIRÉK, CHJETOPODER, 



nach auswärts uber die Firste 
hiuaus. (Hor st). 

N. cirrosa Ehlers. 

Oberer Ast mitkurzer, uach 
oben gegen die Körperwand 
an Ausdehnuug abnehmender 
hinterer Lippe. 

Unterer Ast mit breitlierz- 
förmiger, weiter als der obere 
Ast hinausreiebender hinterer 
Lippe. (Ehlets.) 



N. ciliata Malmgren, Eh- 
lers, Théel m. fl. 

Rame dorsale: Lame po- 
stérieure simple, presque aussi 
longue ou un peu plus courte 
que la rame elle-méme. Rarae 
ventrale: Lame postérieure 
simple, aussi longue que la 
rame elle-méme ou un peu 
plus. (Théel). 



Beskrifhingar på fötternas terminalpartier. 



N. caca (Fabr.) Malmgren, 
Ehlers, Théel. 

Partie terminale divisée en 
deux lobes par une échan- 
crure assez profonde. Pointe 
de Tacicule ä la base de Té- 
chancrure. (Théel.)* 

N. ciliata Malmgren, Eh- 
lers, Théel m. fl. 

Partie terminale divisée 
par une profonde échanerure 
en deux lobes arrondis. La 
pointe de Tacicule se trouve 
h la base de Téchancrure. 
(Théel.)» 

N. cirrosa Ehlers. 

Oberer Ast mit sehwach 
zweilappiger Firste. Unterer 



Ast mit ungetheilter Firste. 
(Ehlers.) 

N. emarginata Malm. 

Malm nämner i sin be- 
skrifning på denna art intet 
om formen på fotgrenarnes 
spetsar, men hans figur visar, 
att åtminstone den ventrala 
grenen är enkel, den dorsala 
dereraot torde ha en mindre 
inskärning. 

N. longisetosa. 

Die Firste des oberen Astes 
ist leicht convex, ohne jeden 
Einschnitt an der Stelle, \vo 
die Spitze der Acicula liegt. 

Die Firste des unteren Astes 
ist abgerundct rechteckig ohne 
jeden Einschnitt, gleich wie 
die des oberen. (Hor st.) 



Af denna jemförelse framgår, att N. emarglnala, N. longisetosa 
och N. cirrosa, hvad de bakre lamellernas storlek beträffar, äro 
öfvergångsformer mellan N. ciliata och K c<jtca, de båda först- 
nämnda mera öfverensstämmande med Is. C(pca, N. cirrosa åter- 

* Kaiuc dorsale = rame ventrale. 



VEGA-EXPEDIT10NEN8 VETENSKAPLIG A ARBETES, 395 



igen mera närmande sig N. ciliata. Följande tabellariskt upp- 
stälda jämförelse mellan några Nephthys-individ från Sibiriens 
kust torde äfven visa, att h varken of vannämnda lamellers eller 
de borstbärande fotpartiernas beskaffenhet här vid lag kan 
användas som artkarakterer. De variera härför ofta allt för 
mycket och på ett allt för oregelbundet sätt t. o. m. på olika 
delar af ett och samma individ. För att förtydliga meningen 
med de relativa uttrycken i tabellen hänvisa vi till taflorna. 
Tafl. 30, fig. 1 visar 40:de foten af N, cteca från st. 17, fig. 2 
50:de foten af det i tabellen först angifna exemplaret från 
Hvitön, fig. 3 30:de foten af exemplar från st. 45. Tafl. 31, 
fig. 1 visar 40:de foten af det andra i tabellen åsyftade exem- 
plaret från Hvitön, fig. 2 samma fot af exemplar från st. 49, 
fig. 3 samma fot af exemplar från st. 39. Alla de afbildade 
fötterna jemföras äfven i tabellen. 

Nu återstå inga andra skilnader mellan de 5 af oss hop- 
slagna Nephthys-arterna än ringa olikheter i hufvudlobens 
form och antalet papiller på proboscis samt när- eller från- 
varon af en oparig cirr ' på öfre delen af proboscis, allt olik- 
heter, som i allmänhet ej tillmätas någon synnerlig betydelse, 
och som ej heller vi anse berättiga uppställandet af flere arter. 

Namnet cceca är det äldsta, som gifvits åt någon hithö- 
rande form, hvarför vi upptaga detta såsom betecknande hela 
arten. Huruvida ej ännu flere än de ofvan ofta omtalade 
formerna böra föras hit (t. ex. N. picta Ehlers) lemna vi tills- 
vidare osagdt, emellertid är detta naturligtvis förhållandet med 
N. borealis Orsted, ifall denna art, såsom Ehlers förmodar, 
befinn es vara densamma som N. ciliaia Mueller. 

Alla under Vega-expeditionen insamlade exemplar af denna 
art hafva, förvarade i sprit, en hvitaktig färg, med undantag 
af ett ifrån S:t Lawrence bay, som är gråbrunt med en mörkblå 
rand midt på undre sidan. Det största exemplaret är ej mer 
än 116 mm. långt eller föga mer än hälften så stort som exem- 
plar från Spetsbergen, beskrifna af. Malmgren. 

12. Nephthys Malmgren! Théel. 

1879 Nephthys Malmgreni Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl. Vol. XVI, N:o 

3, p. 2(>, Pl. 1, fig. 17. 
1877 (?) Nephthys atlavtica Han sen, Nyt. Mag. f. Katurv. Vol. XXIV, Heft. 

1, p. 4, Pl. III, fig. 1—4. 
Hab. 1, 4, 5, 10, 11, 17, 18, 19, 21, 23. 25, Hvitö. 



' Denna cirr iir, såsom Malm anmärker, endast en af de vanliga papil 
I erna, h vilken blifvit något längre än de ofri ga. 



(K.V, CH.BT0POI>EK. 



Öfversigt öfver variationerna i fotdelarnee form 



Insam- 
liiigsort 






Öfr 




otgrenen 


1 


Un 


d 


e 


t 


t 


g"- 


ene 


n 




öfre toi- 


förde 
jenifOrda 
indivi- 
den. 




T 


■kU-Dltic de 


lig InikKc- 
nlög. 


>lldel»°Ui> 
inikilrning. 


ttm bom- 




20 


80 


40 


60 


» 


30 


40 


so 


20 
X 


30 

X 

X 


«0 
X 


-.0.20 


30 


40 


SO 


20 


30 


40 


60 


X 


SO 
X 

X 


40 

X 
X 


60 
X 


M 


80 

X 
X 

X 


40 


'* 

^ 


Hvitön 


































H*iUtn 










X 








..jiX 
















... X 


8t. 4-. 
. 32 
> 2l< 
. 3a 

. 37 
■ 42 




X 


X 


^ 


i 


X 


X 


X 
X 


X 

X 








X 
X 


X 


X 






X 


X 

X 
X 

X 


X ... 

Xi;... 

xix 

..1... 
■1 


X 
X 










xL. 


X 

X 
X 


XX 




















^ 


X 

X 


X 


X 










>= 


X 










X 






X 






X 
X 


X 
X 
X 
X 


,, 


X 
X 

X 


X 
















>^ 


X X 

X'X 


X 


X 












xix 
xix 
xl... 






















X 


















,_, 










X 








X 




X 












X 


X 




X 





' Siffrorna i denna roi] utmärka de undersökta fötternas 



VEO A- EXPEDITION ESS VSTEUSKAPLIG A AJtBKTEy. 



397 



och relativa storlek hos N^hthys c<eca (Fabricius). 



jonens bakre lamell 



icke högre 

Kn fotens 

borstbiiran- 

de parti. 



längre Kn 

fölens borst- 

bSrande 

parti. 



20 
X 



|X 
'X 



30 



40 50120 

x!x 

XiX 



X 



30 



X 
X 
X 



40 



50|20 
X 



icke längre 
än fotens 

borstb&ran- 
de parti. 



Undre fotgrenens bakre lamell. 



betydligt 

längre än 

fotspetsen. 



X 
X 
X 
X 
X 



X 
X 



30 
X 
X 
X 
X 
X 
X 
X 



X 
X 
X 
X 



40 
X 
X 
X 
X 

• • « 

X 
X 
X 
X 
X 
X 



50 20 
X|... 

I 

X ... 

X! 

X 

I 

X 

1 

X 

I 

X' 



30 



40 



>0 



lika läng 
som fotspet- 
sen. 



20 
X 
X 



30 
X 
X 



40 
X 
X 



med en stor 
grund in- 
skärning 
undertill. 



utan inskär- 
ning i nndre 
kanten. 



Krop- 
pens 

längd 
mm. 



I 



r>0 20 
X 



obetydligt längre än foten 



..|X 
X XX 

I 

XX 



X 
X 



X X 



30 



X 
X 



40 



X 



60 



X 
X 



20 
X 
X 
X 
X 



30 
X 
X 



40 
X 
X 
X 
X 



I 
cO' 

ii 

X. 

II 

XI, 



obetydligt längre än foten och föga inskuren. 



X 


X 


X 


X 


X 

1 


X 


X 


X 


X 


X 


X 


X 


X 


X 


X 


X 


X 


• > « 


X 


X 



X 
X 
X 
X 



I 



X 

X|X 

... X 

... X 

.. X 



X 
X 
X 
X 
X 



X 
X 



X 

X 

X 

X X 



, 83 
40 
46 

02 
63 



.'>2 



61 



116 



398 WIRÉS, CHJETOPODBR, 



Denna art är utefter större delen af Sibiriens kust all- 
männare än föregående, men synes icke gå så långt mot öster 
som denna, den är nämligen ej anträffad i närheten af Vegas 
vinterläger, ej heller i Berings haf. 

Herr Hans en har under namn af N. cUlatUica beskrifvit 
några, under Norska Nordhafsexpeditionen 1876 funna, frag- 
mentariska exemplar af en Nephthys-form, som enligt vår 
åsigt icke är något annat än en fullt typisk N. Malmgreni 
Härför talar åtminstone den uppgiften, att branchien (cirren) 
endast finnes på 13 — 35 segmenten. Do afbildade fötterna sy- 
nas äfven, så vidt man af en ej synnerligen omsorgsfullt ut- 
förd figur kan döma, ha liknat fötter af N. Malmgreni, hvilken 
ofta har branchien slakt nedhängande, blott med spetsen inåt- 
böjd. Emellertid är Hansens beskrifning så ofullständig, att. 
frågan endast genom en granskning af originalexemplar kan 
med full visshet afgöras, vi hafva derför bibehållit namnet 
Malmgreni, ehuru det är yngre än atlantica. 



Från st. 2 finnas några Nephthys-ungar af ungefär 1 cm. 
längd, de äro så outvecklade, att de ej med säkerhet kunna 
bestämmas; sannolikt tillhöra de dock N. Malmgreni, 

Båda fotgrenarne äro, åtminstone de på kroppens midt, 
spetsiga, lamellerna äro endast antydda, branchien är kort, 
tjock och nästan rak, dock något konvex utåt och konkav 
inåt och visar således anlag att böja sig i spiral inåt som hos 
JV. Malmgreni, ej utåt såsom hos nästan alla öfriga arter inom 
slägtet. 



IV. Fam. PhyllodoceidaB. 
13. Eteone flava (Fabricius) Örsted sec. Malmgren. 

178(.) Nertm flava Fabricius, Fauna Groenlandica, p. 299 (sec. Malmgren). 
1843 Eteone flava Örsted, Grönl. Ann. dorsibr. p. 180, fig. 47 (sec. Malm- 
gren). 
1865 Eteone flava Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1866, p. 102, 

• Pl. XV, fig. 86. 
1867 Eteofie flava Malmgren, Ann. polycbaeta, p. 29, Pl. III, hg. 21. 
Hab. 19, 22. (Specimina 2). 

Det största exemplaret (från st. 19) mäter i längd 87 miu. 
och 4 mm. i bredd samt räknar omkring 180 segment. Krop- 
pen är på buksidan nästan plan, på ryggsidan konvex, mot 



VEGJ- EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN, 399 



båda ändar så sniåniDgom afsmalnande^ dock så att den 
bakre ändan är smalare och spetsigare än den främre. Huf- 
vudloben är kort och trubbig, af betydligt större bredd än 
längd. Ögon har jag icke kunnat se. Tentakularcirrerna äro 
sins emellan ungefÄr lika stora och nästan mer än dubbelt 
så långa som tentaklerna. Fötternas öfrebladformiga cirrer 
äro vid kroppens midt och främre del triangulärt rundade af 
något större bredd än längd, mot den bakre kroppsändan 
blifva de något smalare och mindre trubbiga i spetsen. De 
äro med sin undre kant tryckta intill fotens borstbärande 
parti. Den ventrala cirren är snedt äggrund, rundtrubbig 
eller spetsig, märkbart längre än sjelfva foten. Proboscis är 
beklädd med en stor mängd låga, oregelbundet kantiga, del- 
vis i rader ordnade papiller, hvilka mot främre ändan tilltaga 
i antal och storlek. Dessa papiller, hvilka ha ungefär samma 
färg som proboscis, äro vanligtvis försedda med ett mindre 
antal ljusare, upphöjda punkter — rugis 3 — 5 punctatis yL^Xm- 
gren. — Analcirrer fattas på de af oss undersökta exemplaren. 
Färgen på spritlagda exemplar är gulbrunaktig med något 
ljusare gråaktig anstrykning på de öfre fotlamellerna. 

Såsom af ofvanstående synes, afvika de under Vega-expe- 
ditionen insamlade exemplaren af denna art något från Malm- 
grens beskrifning af Eteone flava, isynnerhet hvad hufvud- 
lobens form och tentakularcirrernas längd beträffar, men äfven 
med hänsyn till dorsalcirrernas form. Dessa afvikelser kunna 
vi dock icke anse vara af stor betydelse, isynnerhet som 
Malmgrens beskrifning och figurer ej fullt öfverensstämma 
med hvarandra. Hvad särskildt hufvudlobens form beträffar, 
ändras den hos Eteone- och Phyllodocearter såväl som hos 
många andra chsetopoder ej obetydligt, allt efter som probo- 
scis är utdragen eller ej. Sistnämnda organs karakteristiska 
papillbetäckning öfvertygar oss tillräckligt om, att de af oss 
undersökta individen tillhöra samma art som Malmgrens 
Eteofie flava, huruvida denna åter är identisk med Orsteds 
likbenämda art och med Fabricii Nereis flava, våga vi ej af- 
göra. 

14. Eteone arctica Malmgren. 

1867 Eteone arctica Malmgren, Annulata polychseta, p. 27, Pl. 2, Åg. 12. 
Hab. 32. 

Kroppen är hos denna art mera jemnbred än hos före- 
gående, mot båda ändarne kort och likformigt afsmalnande, 



400 IF/nÉS, CH.ETOPODEli. 



konvex både på öfre och undre sidan, ehuru något mera pa 
den öfre. Hufvudloben är på de individ vi undersökt viii 
basen nästan bredare än lång, åtminstone när proboscis är ut- 
sträckt. Ögonen äro ot3'dliga och tentakularcirrerna något 
kortare än hos föregående. Proboscis är klubb- eller smalt 
päronlik, stundom något uppåtböjd, i alla händelser befinner 
sig den af 14 — 15 jemnstora, rundade papiller omgifna, vid», 
cirkelrunda mynningen nästan på öfre sidan. Hela proboscis är 
svagt tvärstrimmig, den främre mest uppsvälda delen för öf- 
rigt nästan glatt, hela den smalare bakre och mellersta delen 
eller också endast den senare är tätt eller glest besatt med 
rundade ojemna och olikstora, vanligen i otydliga tvärradcr 
ordnade papiller, h vilka sakna de hos föregående art före- 
kommande ljusa punkterna. 

Fötternas dorsala cirr är mycket liten, alltid långt aflägs- 
nad från sjelfva foten och riktad snedt uppåt och något bakåt, 
till formen mer eller mindre bredt äggrund. Det borstbärande 
fotpartiet är icke såsom hos öfriga arter inom detta slägte 
tvåklufvet. Den ensamma acikoln slutar i en spets. Ventral- 
cirren är mycket liten, jemnbred, trubbig, kortare än foten. 
Borsten sitta nästan i ett knippe, deras* sista led är kort. 

De båda analcirrerna äro korta, ovala. 

Färgen är hos exemplar, förvarade i alkohol, gråbrun- 
aktig eller nästan hvit. 

Eteane arctica är isynnerhet genom proboscis* egendomliga 
bygnad en af de mest karakteristiska arterna inom sitt slägte. 
Från den anförda lokalen upptogs ett temligen stort antal 
exemplar, men då intet enda är helt, kunna vi ej angifva 
längd eller segmentens antal, det största stycket är omkring 
3 cm. långt. 



15. Myste barbata Malmgren. 

1865 Mysta barbata Malmgren, Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, p. im. 

Pl. XV, f. 34. 
1867 Mysta barbata Malmgren, Annulata polycheeta, p. 26, Pl. Ill, f. 20. 
Hab. 1 (specimina 2). 



lU. Phyllodoce groenlandica Örsted. 

1843 Phyllodoce groenlandica Örsted, Grönl. Ann. dorsibr. p. 102, fig- 1^. 

21, 22, 29. 82. 
Hab. 4, .'i, 11, 17, 18. 19, 20, 25, 32, 39, 42. 46, 50, 51, Hvitö. 



rEOARXPEDITIOKENS VETEK8KAPLIGA ARBETEN. 401 



Denna art, som vid Sibiriens kust är en af de allra all- 
männaste chsetopoder, förekom isynnerhet i stor mängd vid st. 
42 och var i allmänhet talrikare vid de östliga stationerna 
än vid de vestliga. 

Det största indi videt mäter i längd ungefär 200 m.m. och 
är således betydligt mindre än exemplar från Kariska hafvet, 
hemförda under 1875—76 års expeditioner. 

Från st. 17 finnes ett exemplar, som företer den egen- 
domligheten, att proboscis, som i främre delen är mörkt röd- 
brun, utom de vanliga 12 raderna af papiller är såväl på den 
ffämre som på den bakre delen försedd med ett stort antal 
oregelbundet spridda, låga, rundade, ljusa vårtor eller papiller. 
Måhända torde dessa vara någon sjuklig bildning. 



17. Anaitis Wahlbergii Malmgren. 

1865 Anaitis Wahlherffii Malmgren, Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 94, 

Pl. XIV, f. 31. 
Hab. 17 (epecimen 1). 



V. Fam. HesionidaB. 
18. Castalia aphroditoides (Fabricius). 

1790 Nereis aphroditoides O. Fabricius, Fauna Groenl. N:o 278, p. 296. 
1867 Castalia Fabricii Malmgren, Annulata Polychwta p. 82.. 
1867 Castalia arctica Malmgren, Annulata Polychseta, p. 32. 
Hab. 1, 12, 25. 

Vi förena de båda af Malmgren åtskilda arterna C Fa- 
bricii och arctica till en enda på grund af de öfvergångsformer 
mellan dem, som vi funnit bland de af Vega hemförda sam- 
lingarne. Enligt Malmgren skola dessa båda arter åtskiljas 
eudast på olikheter i aciklarnes och segmentens antal. C, Fa- 
hricii har nämligen 45 kroppsringar och i fotens dorsala gren 
2, i den ventrala 3 — 4 aciklar, C. arctica deremot har i dor- 
sala grenen 1 och i den ventrala 2 sådana samt endast 35 
segment. Med afseende på aciklarnes antal hafva vi på exem- 
plar från stationerna 1 och 25 funnit följande modifikationer: 
1) i den dorsala fotgrenen endast en rudimentär, i den ven- 
trala 2 tydliga aciklar, 2) i öfre grenen 1, i den undre 2 tyd- 
liga aciklar, hvartill stundom kommer i den ena eller andra 
eller båda fotgrenarne ett rudiment till ännu en acikel, 3) i 

26 



402 IVIRÉS, CH.ETOrODEB. 



hvardera grenen 2 tydliga aciklar, 4) 1 acikel i den dorsala och 
3 lika stora i den ventrala grenen. Detta sistnämnda förhål- 
lande är temligen vanligt. På grund häraf kunna vi endast 
betrakta Malmgrens Castalia arciica såsom en med hänsyn 
till fötternas utbildning mera reducerad form af C Fabricii, 
för hvilken vi upptagit det -gamla artnamnet aphrodiiaides, då 
det oss veterligen ej förut är gifvet åt någon annan art inom 
detta slägte. 

Exemplaren från Sibiriska ishafvet äro i allmänhet min- 
dre än de af Malmgren undersökta från Grönland och Spets- 
bergen, det största är nämligen endast 13 m.m. långt och un- 
gefär 3 m.m. bredt med borsten samt räknar omkring 40 seg- 
ment. 



VI. Fam. Syllid». 
19. Syl I is fasciata Malmgren. 

1867 Syllis fasciata Malmgren, Annulata Polychaeta, p. 48, Pl. VII, fig. 47. 
Hab. 47 (specimen 1 mancum). 



VII. Fam. NereidsB. 
20. Nereis zonata Malmgren. 

1867 yereis zonata Malmgren, Annulata Polychseta, p. 46, Pl. V, fig. 34. 
Hab. 4, 14, 15, 17, 18, 19, 23, 2ö, 44. 



VIII. Fam. LumbrinereidaB. 
21. Lumbrlnereis fragilis (Mueller) Aud. & M. Edv. 

1776 Lumbricus fragilis O. F. Muéller, Prodr. Zool. Dan., p. 216. 

1832 Lumbrinereis fragilis Aud. & M. Edv., Hist. Natur. littor. delaFrance 

n, p. 170. 
Hab, 46. 

22. Lumbrinereis minuta Théel. 

1879 Lumbrinereis minuta Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl., vol. XVI N:o3, 

p. 42, Pl. IV, ^g. 67—59. 
Hab, 4, 6, U, 47, Hvitö. 



rSOA-EXPEDITlOKJSNS YKTRUBKÅPhlO Å ARBETEN. 403 



IX. Fam. Onuphidad. 

23. Onuphis conchylega Särs. 

1835 Onuphis conchylega Särs, Beskr. og laktt., p. 61, Pl. X, fig. 28 a— e. 
Hab, 3, 14, 16, 18. 

Af denna art, som är ganska allmän vid Grönland, Spets- 
bergen och Finmarken samt i Kariska hafvet, hafva endast 
från hvardera af de anförda stationerna ett fåtal individ jemte 
några tomma rör insamlats. Det största exemplaret är unge- 
fär 40 m.m. långt och har 36 segment. 

24. Hyalinoecia tubicola (Mu eller) Malmgren. 

1776 Nereis tiOficola Mueller, Prodr. Zool. Dan., p. 217, N:o 2,625. 

1667 Hyalinoecia tubicola Malmgren, Annulata polycheeta, p. 67, Pl. VIII 

fig. 49. 
Hab, 16 (specimen 1 mancum). 

Ehuru det exemplar, vi bestämt till Hyalinoecia tubicola^ är 
mycket ofullständigt och dessutom illa konserveradt, äro vi dock 
öfvertygade om att det verkligen hör hit, de karakteristiska 
borsten, dorsal- och analcirrerna öfverensstämma nämligen 
fullkomligt med motsvarande organ hos denna art. Hufvudet 
och hela främre kroppshalfvan samt rör saknas tyvärr. 

Temligen allmän vid Sveriges vestra samt Norges vestra 
och södra kuster, vid Shetlandsöarne m. fl. trakter är denna 
annelid aldrig förr funnen i arktiska regioner, hvarför dess 
förekomst så högt upp mot norden som vid 77 breddgraden 
är egnadt att väcka så mycket större uppmärksamhet. 

X. Fam. GoniadidsB. 

25. Goniada Nordmanni (Malmgren) Ehlers. 

Tafl. 80, fig. 4, 6. Tafl. 82, fig. 1—2. 

1865 Eone Nordmanni Malmgren, öfvers. af K. Sv. Vet. Akad. Förh. 

1866, p. 409. 

1867 Eone Nordmanni Malmgren, Annulata Polycheeta, p. 69, Pl. XI,. 

fig. 64. 

1868 Qoniada Nordmanni Ehlers, Die Borsten wtlrmer, p. 708. 
Hab. 46 (specimina 6). 

Då Malmgrens befikrifning på denna art, särskildt hvad 
fötternas bygnad beträfiEar, lider af några ofuUständigheter^ 



404 WIBÉS, CHJSTOPODBU, 



och då exemplaren från Lawrence viken i åtskilliga detaljer 
afvika från den bohuslänska formen, skola vi söka utförligare 
beskrifva densamma. 

Corpus siibliiieare, utrinque fere tequaliter attenuatum, ex duabus par- 
tibus difformibus compositum. Pars antica eonvexiuncala, ex segmentis 42 
setigeris constans, pedibus uniremibus preedita. Pars postica planiuseula, 
antica parte paulo latior, segmentis in speciminibus maximis circa 55 coni* 
posita. Lobiis cephalicns latior qaani in fomia Bahusiense, conicus, ex 10 
annulis constans, apice tentaculis 4 brevissimis, articulatis. Oculi duo in 
annulo primo siti. Maxillee circa 80, apicem pharyngidis coronantes, 2 ma- 
jores inferiores quinquedentatse, dentlbus curvatis, valde inaequalibus, cetera' 
mi^^ores utrinque circa 14, 2— 4-dentat8e. Maxillse angulat® laterales nulla*. 
Pedes antici cirris dorsualibus et ventralibus instructi, pars setigera pedis 
duabus lamellis, anteriore et posteriore, bases setarum obtegentibus prsedita. 
Setse capillares compositae mediocres, apice paulnm cnrrato. Pedes pöste- 
rioris partis corporis distincte bireines. Ramus superior cirro dorsuali per- 
brevi, lato, fere triangulari instructus, bilobus, lobulis minutis rotnndatis. 
Ramus inferior ramo superiori inulto longior. simplex, acuminatns, lamelliit 
ut pedes uniremes antici prseditus. Lamella anterior late ovata — rotun- 
data, apice subito procurrente, longe attenuato, lineari, obtusato. Lamella 
posterior brevior, ovata, apice haud attenuato, obtusato — subacuminato. 
Cirrus ventralis sat brevis, latus, subacuminatus. Setse rami superioris pauca», 
e cute vix vel perpaulum prominentes, apice infra mucronem brevem tuber- 
culo minuto obliquo prsedito. Betee rami inferioris numerosaB, setis anterioris 
partis corporis similes sed illls duplo vel triplo longiores. Cirri duo anales 
sub ano. Color in spiritu fusco-brunneus, 

Longitudo corporis 80 m.m., latitudo cum pedibus sine setis 2 m.nu 

Såsom af ofvanstående framgår, skiljer sig den ostasia- 
tiska formen från den bohuslänska rätt betydligt med afseende 
på antalet segment i de båda olika kroppsdelarne. Den se- 
nare har nämligen endast 20—30, den förra ej inindre än 40 
segment med enkla fötter, en olikhet som är af så mycket 
större betydelse, då man måste taga i betraktande, att kropps- 
ringarnes antal i sin helhet hos den bohuslänska formen är 
nästan dubbelt så stor som hos den från Lawrenceviken. Den 
bakre kroppsdelen är hos d^nna senare form betydligt längre 
än den främre, oaktadt den icke innehåller många flere segment. 

Öfvergången mellan de båda olika kroppspartierna är 
mycket hastig, 42:dra fotparet afviker ej synnerligen från de före- 
gående, hvarken till borstens längd eller öfriga delar, det 43:dje 
segmentets fötter deremot lia temligen tydliga dorsalgrenar 
samt märkbart längre borst än de föregående, det 44:de seg- 
mentet öfverensstämmer fullkomligt med de följande, (seTafl. 
32, fig. 1.) 

Malmgren nämner intet om den ventrala fotgrenens 
(hvilken är den enda, som återstår på de främre segmenten) 



VBOA-EXPBDITIOIfESa VETENSKAPUGA AnBBTElT. 405 



lameller, och på hans figurer äro några sådana ej betecknade. 
Då vi icke haft tillfälle se originalexemplar, veta vi ej, om 
detta beror på ett förbiseende, hvilket lätt låter tänka sig i 
betraktande af ifrågavarande delars ringa storlek, eller om den 
af Malmgren beskrifna formen verkligen helt och hållet sak- 
nar dessa organ, i senare fallet torde den asiatiska formen 
rättast böra betraktas såsom en ifrån denna skild art, ehuru 
i många afseenden förvillande lik densamma. 

De omtalade lamellerna märkas redan på första segmen- 
tets fötter, de äro här liksom på de närmast följande unge- 
ftlr jemnstora, till formen äggrunda med knappt utdragen 
spets. På 20:de foten ungefär börjar den främre blifva något 
längre än den bakre och båda antaga så småningom de ka- 
rakteristiska former, som visas af fig. 4, Tafl. 30 (30:de foten på 
högra sidan sedd bakifrån). Redan på 30:de segmentet äro 
de fullt utbildade, här är den främre från bred bas bredt 
äggrund eller rundad med en hastigt afsatt, jemnbred, rund- 
trubbig spets. Den bakre lamellen, som är både kortare 
och smalare än den förra, är äggrund, vanligen något till- 
spetsad ehuru i sjelfva spetsen trubbig och med smal bas 
fäst nära spetsen af fotens borstbärande parti. På de två- 
grenade fötterna är den bakre lamellen kort och bred, se Tafi. 
30, fig. 5. (50:de foten på högra sidan, sedd bakifrån.) 

Borsten öfverensstämma fullkomligt med Malmgrens 
beskrifning, men de sammansatta borsten på kroppens bakre 
del äro betydligt längre än bans figur visar (Tafl. 32, fig. 1.) 

Hufvudloben är något bredare än Malmgren uppger, 
och ögonen sitta ej midt på dess sidor utan närmare den öfre 
ytan. Tentaklerna äro ledade (Tafl. 32, fig. 2). 

Vi instämma med Ehlers, som anser att Eone Nord- 
manni Malmgren ej afviker så väsendtligt från slägtet 
Goniada, att den förtjenar att uppställas som typ för ett nytt 
genus. 



XI. P^am. AriciidsB. 
26. Scoloplos armiger (Mueller) Orsted. 

1776 Lumbricua armiger Mueller, Zool. Dan. I, p. 22, Pl. XXIII. 

1843 Aricia Muelleri Rathke, Beitr. zur Fauna Norw., p. 176, Pl. VIII, 

fig. 9—15. 
1843 Scoloplos armiger örsted, Grönl. Ann. Dorsibr., p. 201, f. 113, 118. 
Hab. 1, 11, 12, 16, 21, 24, 39, 45. 



406 WIRÉN, CHJETOPODER, 



De största exemplaren af denna art uppnå en längd af 
40—50 m.m., i allmänhet är den dock endast hälften eller 
tredjedelen så stor. Vid de fleste af de anförda stationerna 
är den synnerligen allmän. 



Xn. Fam. Opheliided. 
27. Ammotrypane aulogaster Rathke. 

1848 Ammotrypane aulogaster H. Rathke, Beitr. zur Fauna Korw., p. 186. 

Pl. X, fig. 1—3. 
Hab, 10) 42, 45 (specimina 6). 

28. Ammotrypane cylindricaudatus Han sen. 

1877 Ammotrypane cylindricaudatus Han sen, Nyt. Mag. f. Naturv., Vol. 

XXlVy h. 8, p. 8, Pl. \% f. 1—8. 
Hab. ad. Hvitö (specimina 3). 

Alla 3 exemplaren äro mycket små, det största endast 13 m.m. 
långt och knappt 1 m.m. bredt, det har inalles 28 borstbärande 
segment, af hvilka det första saknar cirr, 2 — 8 och 21 — 24 seg- 
menten ha en väl utvecklad sådan, hvaremot detta organ sak- 
nas eller är rudimentärt på 9 — 20 kroppsringarne. För öfrigt 
öfverensstämma dessa ungar fullkomligt med de af Hans en 
beskrifna äldre individen. 



29. Ophelia limacina (Rathke) Malmgren. 

1843 Ammotrypane limacina H. Rathke, Beitr. zur Fauna Norw., p. 190, 

Pl. X, lig. 4—8. 
1843 Ophelia hicornis örsted, Grönl. Ann. Dorsibr., p. 204, fig. 104, 

105, 115, 116. 121. 
1867 Ophelia limacina Malmgren, Annulata Polychseta, p. 74. 

Hab. 87, 49 (epecimina 3). 

30. Travisia Forbesii Johnston. 

1840 Travisia Forbesii J o h n 8 1 o n , Ann. Nat. Hist. IV, p. 873, Pl. XI, fig. 11-18. 
Hab. 12, 37. 

Xm. Fam. Scalibregmid». 
31. Eumenia crassa Örsted /orwia arctica n. var. 

Hab. 12, 37. 



rF.OA'EXPBDITI0NBS8 VBtESHK APLIG A ARBKTBK. 407 

CorpuB antice crasaias, segmenta circa 15 anteriora e quatemis — quinis 
annulis composita, tubercalis setigeris perminatis instructa, plerumque valde 
infläta. Segmenta circa 20 sequentia fere sequalia, doreo convexo, ventre sub- 
piano, e qnatemis annulis semper composita, tuberculis setigeris majoribuS) 
disticfais gaudentia. Reliqua pars corporis postice sensim attenoata, ex seg- 
mentis S-annulatis circa 10 constans. Anus papillis circa 10 rotundatis coro- 
natns. Cirri anales 8 parvi sub ano, quornm duo bifurcati, medius impar 
simplex. Cetera ut in Eumenia craaaa forma typica. 

Longitndo corporis jn speciminibns maximis 70 m.m., latitudo maxima 
in anteriore parte corporis 15 m.m. et ultra, in media parte autem circa 
6 — 8 m.m. 

Vi hafva ansett oss böra fästa uppmärksamheten på denna 
form såsom särdeles intressant derför, att den i åtskilliga hän- 
seenden närmar sig Scalibregma inflatutn (Rathke), hvilkenden 
till habitus något liknar, för öfrigt torde den utan gräns öfvergå 
i hufvudformen. En sådan öfvergång är det enda från sta- 
tionen 12 hemförda exemplaret, det är nämligen i främre än- 
dan betydligt mindre uppblåst än de andra, har de främre 
segmenten bildade endast af 4 ringar och mindre men dock 
märkbara analcirrer. 

Från st. 37 finnes ett stort antal exemplar, de flesta stora 
och fullt utbildade, ett par halfvuxna individ äro mindre upp- 
svälda än de öfriga. 



32. Eumenia longisetosa Théel. 

1879 Eumenia longisetosa Théel, K. Sv, Vet. Akad. Handl., Vol. XVI, N:o 

3, p. 49, Pl. III, fig. 46-47. Pl. IV, fig. 46-48. 
Hab. 2 (specimina 2). 



XIV. Fam. Telethuseaö. 
33. Arenicola marina (Linné) Malmgren. 

1772 Lumhricus marinus Linné, S. N. ed. XII 1:2 p. 1077. 
1867 Arenicola marina Malmgren, Annulata Polychieta p. 78. 
Hab. 32 (specimen I). 



XV. Fam. OhloraamidsB. 
34. Siphonostomum vaginlferum Rathke. 

1848 Siphonostoma vaginifenm H. Rathke, Beitr. zur Fauna Norw. p. 211, 

Pl. VI, fig. 3-10. 
Hab. 16, 17, 19, 27, 30. 



408 WIRÉN, CH^ETOPODER. 



35. Bräda granuiata Malmgren. 

^867 Bräda granuiata Malmgren, Annulata Polychseta, p. 85, P]. XII,fig. 71. 
Hab, 16 (specimina II). 



36. Bräda inhabilis (Rathke) Malmgren. 

1848 Siphonosionui inJuibile H. Rathke, Beitr. zur Faana Norw. p. 218, Fl. 

XI, fig. 18. 
1869 Bräda inhabilis Malmgren, Annulata Polychjeta, p. 84. 

Hab. 27 (specimina multa, magna). 

Denna art fans i stort antal tillsammans med EumetiM 
crassa /. ardica. Längd i medeltal 60 m.m., bredd 10—12 m.m., 
borstbärande segment 25 — 26. Färgen nästan alldeles svart. 



37. Bräda villosa (Rathke) Malmgren. 

1848 Siphofwstoma villosum H. Rathke, Beitr. zur Fauna Norw. p. 215, PI. 

XI, jög. 11. 
1867 Bräda villosa Malmgren, Annulata Polychseta, p. 84. 

Hab. 1 (specimina multa, parva). 

Fans tillsammans med Sjno fiUcornis m. fl. mindre anne- 
lider mycket allmän. Alla exemplaren så väl af denna som 
af föregående art ha tentakler och cirrer indragna och full- 
komligt dolda af veck af den yttre huden. 



XVI. Fam. Spionid89. 
38. Nerlne vulgaris Johnston. 

1838 Nerine vulgaris Johnston, Mag. Zool. & Bot. II, p. 70, Pl. II, fig. 1— 8. 
1862? Nerine vulgaris Särs, Christiania Vid. Selsk. Forh. 1861, p. 65. 
1865 Nerine vulgaris Johnston, Cat. Brit. Mus. p. 200, Pl. XVII, fig.l-S. 
Hab. 2, 8, 11, 12. 

Af denna, förut ej i arktiska trakter anträffade annelid, 
finnes från hvardera af de anförda lokalerna endast ett fåtal 
ofullständiga exemplar, alla saknande den bakre kroppsdelen. 
De öfverensstämma med hänsyn till de dorsala bihangens 
form och storlek fullkomligt med Johnstons figurer i Cat. 
Brit. Mus. och hafva ofta tydliga ögon. Hakborsten börja 



VEGA 'EXPEDIT JONEN a VETSN8KAPL1GA ARBETEN, ^^9 



ungefär på 60:de segmentet och uppträda till en början en- 
dast i den ventrala fotgrenen, längre bakåt anträffas ett och 
annat sådant äfven i den dorsala. 



39. Nerine cirrata Särs. 

1851 NeHne cirrata Särs, Nyt. Mag. f. Naturv. VI, p. 207. 

1862 Nerine cirrata Sare, Forh. i Videnskabs Selsk. i Christ. 1861, p. 64. 

Hdb. 4, 5 (specimina pauca). 



40. Spio ftlicornis (Fabricius) Malmgren. 

1780 Nereia filicomis Fabricius, Fauna Groenl., p. 307. 

1867 Spio fiXiconiis Malmgren, Annulata Polychaeta, p. 91, Pl. I, fig. 1. 

Hah. 1, 32. 

Vid båda stationerna insamlades ett mycket stort antal 
exemplar af detta djur, de flesta små, 5 — 10 m.m. långa. De 
från st. 1 ha, förvarade i sprit, en temligen mörk gråbrun 
färg, de andra äro ljusare nästan hvitaktiga. Hos de minsta 
individen äro tentakularcirrerna relativt mycket större än hos 
de fullväxta, nästan af hela kroppens längd. 



41. Prionospio (?) cirrifera n. sp. 

Hah. 12 (specimina pauca, manca). 

Pars anterior corporis — pars posterior speciminibus nostris deest — 
elongata, linearis, paulum depressa. Lobus cephalicns brevis, pars frontalis 
parum elevata, subrectangularis, antice paulo latior, truncata. AntenncenuUfie. 
Tentaculum nullum. Oculi 4, duo anteriores majores magis distantes quam 
posteriores. Cirri duo tentaculares longissimi, segmentorura circa 20 anti- 
corum longitudinem fiequantes, spiraliter contorti, apicem versus attenuati^ 
unus utrinque in margine postico lobi cepbalici insidens. Segmentum pri- 
mum tuberculis setigeris pinneeformibas parvis rotnndatis, branchiis carens. 
Segmenta 6 — 6 sequentia branchiis proedita subsimilibus, postice sensim lon- 
gitudine decrescentibus. Tubercula setigera in his segmentis magna foliacea^ 
labio superiore oblique ovato-lanceolato, in dorsum inclinato, acuminato. La- 
biam inferius in segmento seeundo late ovatum, subacuminatum, apice deor- 
sum tendente, in segmentis 3 — 7 late ovatum, subrotundatum, obtusatum. 
Tubercula setigera in segmento 8 et sequentibus branchiis carentibus similia 
pinnis compressis parum discretis, labiis miuutis. Setse in segmentis anticis 
circa 15 modo capillares in utraque pinna, in segmentis 20—30 cnpillares et 
uncinatae in pinna ventrali, modo capillares in dorsali. Sette capillares ver- 
sus apicem curvatum attenuatum augustissime limbatie in segmentis anticis. 



410 WIRÉN» CH^TOPODER. 



in posticis autem vix limbat». Uncini apice late limbati, vextice bidentati. 

Set» duo infiina3 rami inferioris in segmento 10 et sequentibus falcis instar 

cirvatae, ceteris validiores, apice param attenuatae. 

Color in spiritu albus. ♦ 

Longitudo fragmenti 11 m.m.^ latitudo l^/s, segmenta c. 30. 

Denna lilla annelid liknar i många hänseenden mycket 
Prionospio Steensirupi Malmgren (Annulata Polycheeta p. 93, 
Pl. IX, fig. 55) men är å andra sidan väl skild frän densamma 
isynnerhet genom branchiernas likformighet. Ehuru dessa bran- 
chier, som ofvan nämnts, bakåt så småningom aftaga i stor- 
lek, äro de dock på det sista segmentet der de förekomma myc- 
ket tydliga och helt och hållet skilda från dorsallamellen. Så 
väl i följd häraf som derigenom, att dorsallamellen hastigt 
aftager i storlek, är detta segment betydligt olikt det närmast 
följande, som saknar hvarje spår till branchie. Kroppen synes 
sålunda t. o, m. för blotta Ögat delad i' 2 tydligt begränsade 
afdelningar. 

Tentakularcirrerna hafva gått förlorade på alla exemplar 
utom ett enda och äfven på detta återstår endast den ena. 
Dessa organ surnas således hos denna art lika lätt bortfalla 
som hos åtskilliga andra Spionider t. ex. ^mne-arter. Må- 
hända eger äfven Prionospio Steensirupi Malmgren sådana 
tentakularcirrer, ehuru de på de individ, som af denne för- 
fattare undersökts, försvunnit. I sådant fall äro likheterna 
mellan vår art och den sistnämnda så stora, att de utan tvif- 
vel böra föras till samma slägte. 



XVn. Fam. OirratuUdsB. 
42. Cirratulus cirratus (Mueller) Malmgren. 

1776 Lumbricua cirratus Mueller, Zool. Dan. Prodr. N.o 2,608, p. 214. 
1867 Cirratulus cirratus Malmgren, Annulata Polychjeta, p. 95. 
Hab. 15, 25. Hvitö (specimina pauca). 

43. Chastozone setosa Malmgren. 

1867 Chcetozone setosa Malmgren, Annulata Polychseta, p. 96, Pl. XIV £.84. 
Hab. 80, 45 (specimina 8). 



XVIK Fam. MaldanidsB. 
44. Niomache lumbricalis (Fabricius) Malmgren. 

1780 Sabella Inmbricalis O. Fabricius, Fauna Groenl. p. 374. 



rEOA'KXPEDITI0KEN8 VETEN8K APLIO A ARBETBH. 411 

1866 Nwmaeke lumbriealis Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1866, 

p. 190. 

1867 Niomache lumbriealis Malmgren, Annulata Polychaeta, p. 99, Pl. X, 

fig. 61. 
Hab. 4, 10, 11, 16, 17, 18. 



45. Maldane Sarsi Malmgren. 

1865 Maldane Sarsi Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, p. 188. 
1867 Maldane Sarsi Malmgren, Annulata Polycbseta, p. 99, Pl. X, fig. 57. 
Hab, 6, 11, 26, 47, Hvitö. 

Från hvar och en af de anförda stationerna hafva endast 
€tt fåtal exemplar hemförts. Ett ifrån Hvitön företer ett högst 
egendomligt utseende, de 10 första segmenten äro normala, unge- 
fär 4 m.m. breda, hela den öfriga delen af kroppen är deremot 
regenerad, trådsmal men dock ej mindre än 32 m.m.lång. 



46. Axiothea catenata Malmgren. 

1865 Axiothea catenata Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, 

p. IW. 
1867 Axiothea catenata Malmgren, Annulata Polychaeta, p. 99, Pl. X. fig. 59. 
Hab. 34. 35. 

Denna art är förut funnen i Kattegat, vid Grönland och 
Spetsbergen, förekommer deremot icke i hafven omkring No- 
vaja Semlja och uppträder i Sibiriska ishafvet först i dess öst- 
ligaste del i närheten af Berings haf. 



47. Praxilla pratermissa Malmgren. 

1865 Praxilla proetermissa Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p 191. 
1867 Praxilla prcetertnissa Malmgren, Annulata Polychseta, p. 100, Pl. XI, 

fig. 62. 
Hab. 1, 10, 45, Hvitö. 

Af denna art funnos endast några få exemplar, alla myc- 
ket ofullständiga. Till hufvudets och borstens beskaffenhet 
öfverensstämma de med Malmgrens beskrifning och figurer 
men afvika med afseende på de främre segmentens form. De 
tre främre segmenten äro nämligen på de af oss undersökta 
exemplaren ungefär lika långa som breda, hvaremot de på 



412 WIRÉN, CH^TOPODER. 



den typiska formen enligt Malmgren äro dubbelt längre^ 
härigenom närma sig dessa exemplar till den för öfrigt myc- 
ket närstående PraxiUa gracUis (Särs). 



XIX. Fam. AmmocharideB. 
48. Ammochares assimilis Särs. 

1851 AmmocJiares assimilis Sara, Nyt. Mag. f. Natar. VI, p. 201. 

1867 Ammochares assimilis Malmgren, Annulata Polychseta, p. 101, Pl. XI, 

fig. 65. 
liab. 11. (specimen unicum). 



XX. Fam. AmphictenidsB. 
49. Pectinaria granulata (Linné). 

1772 Sabella granulata Linné, S. N. ed. XII 1, p. 1208, N:0 809 (sec. 

Malmgren. 
Pectinaria groenlandica Grube, Familien der Anneliden, p. 82, et. 138. 
1866 Cistenides granulata Malmgren, öf vers. af K . Vet. Åkad. , Förh. 1 865, 

^ p. 369. 
Hah. 26, 27 (tubus) 34 (tubi) 43. 

Från hvardera af stationerna 25 och 43 finnes ett exem- 
plar, från de öfriga endast tomma rör. Antalet nackborst 
är på exemplaret från den förra stationen 8 på den ena och 
9 på den andra sidan, på det från st. 43 endast 6 på ena 
sidan och 8 på den andra. Det senare är 26 m.m. långt och 
6V'2 m.m. bredt i främre kroppsändan, det förra 19 m.m. långt 
och 5 m.m. bredt. 



50. Pectinaria hyperborea (Malmgren) Théel. 

1865 Cistenides hyperborea Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., p. 360, 

Pl. XVIII, fig. 40. 
1879 Pectinaria hyperborea Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl., Vol. XVI, N:o 

3, p. 59. 
Hab. 17 an 18? (speciniina 2 et tubi permulti). 

Det ena exemplaret har på hvardera sidan 11, det andra 
på ena sidan 12, på aqdra 14 nackborst. Denna och före- 



VEGA-EXPEDITIOKESa VETES8K Å'PHG A ARBETEN, 413 

gående art stå hvarandra utan tvifvel mycket nära, habituelt 
likna de hvarandra nästan fullkomligt och skiljas endast på 
nackborstens antal och form samt tubens färg ; allt karakterer, 
som kunna synas vara af mindre betydelse, isynnerhet som 
rätt stora variationer åtminstone beträffande nackborstens an- 
tal kunna förekomma hos båda formerna. Anmärkningsvärdt 
år likväl, att de, så vidt kändt är, i det hela hafva en olika 
geografisk utbredning, de äro endast vid Grönland funna till- 
sammans, der de dock båda äro aHmänna. För öfrigt är Pec- 
Hnaria hyperhorea allmän äfven vid Spetsbergen och Finmar- 
ken (enligt Malmgren), den är funnen på åtskilliga stäl- 
len vester om Novaja Semlja och är åter allmän i Kariska 
hafvet (enligt Théel) och förekommer till 116° 0. Pectinaria 
grantdaia deremot saknas såväl vid Spetsbergen som vid 
Norges, Rysslands och vestra Sibiriens kuster. Först vid 
170^0 är den anträflFad men synes vid Asiens norra kust aldrig 
blifva allmän. Under den britiska nordpolsexpeditionen 1873 
anträffades den i Discovery bay norr om Baffins bay ungefär 
vid 70° W, vid Island är den enligt M'Intosh och Malm- 
gren allmän och vid Grönland är den funnen på flere ställen 
än föregående. 

En del af skörden från stationerna 17 och 18 hade råkat 
sammanblandas, så att vi veta ej om Pectinaria hyperhorea fans 
vid båda dessa stationer eller endast vid den ena. 



Vid stationen 1 funnos 2 små ungefär 12 m.m, långa rör 
af en Pectinaria, sannolikt P. hyperhorea. 



Magen på en vid Naitschkoj öster om Vegas vinterläger 
fångad Cottus quadricornis innehöll lemningar af Pectinaria gra- 
nulata. 



XXI. Fam. AmpharetidaB. 
51. Amphicteis Grubei (Malmgren) Théel. 

1866 Ampharete Qmbei Malmgren, öfvers. af K. Sv. Vet. Akad. Förh. 1866, 

p. 368, Pl. XIX, s. 44. 
1879 Amphicteis Qt-ubei Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl., Vol. XVI, N:o 3, 

p. 69, 
Sab. 1, 40, 46, Hvitö. 



414 WlSÉy, CHJETOrOD*E», 



Från hvardera af stationerna 40 och 46 finnes endast I 
exemplar, det från den förra är 56 m.m. långt och i främre- 
ändan 8 m.m. bredt utom fotknölarne, med dessa men utont- 
borsten 10 m.m. Det har på hvardera sidan omkring 30 från 
hvarandra något utstående nackborst. Exemplaret från st. 46 
har varit af ungefär samma storlek som det förra, det har 
nackborsten alldeles samstående. Båda ha på andra segmen- 
tets undre sida en antydan till ett sådant mörkt tvärband^ 
som enligt Malmgren är utmärkande för Amphideis ardica^ 
(Malmgren). 

Från st. 1 och från Hvitöu insamlades ett stort antal 
små, högst 14 m.m. långa, individ, af hvilka de flesta äro ho> 
nor, fulla med mogna ägg, alla äro de utrustade med 2 tyd- 
liga ögon, belägna ett på hvardera sidan vid bakre (öfre) kan- 
ten af hufvudlobeus panndel. De variera betydligt till näck- 
borstens ställning och riktning, dessa äro nämligen än ut- 
spärrade från hvarandra än alldeles samstående och i senare 
fallet riktade framåt, uppåt, åt sidan eller snedt inåt, så att 
den ena sidans nackborst framför pannan stöta ihop med den 
andra sidans. Utan tvifvel kunna djuren sjelfva förändra 
deras ställning, hvarför det torde vara tvifvel underkastadt, 
huruvida denna kan användas som artkarakter. En liten cirr 
vid de bakre, hakborstförande fotknölarne finnes hos några 
individ men saknas hos de fleste. En sådan liten cirr är ej 
ovanlig hos ungar af flere arter inom denna familj och före- 
kommer regelbundet äfven hos fullväxta individ af Sabellides- 
borealis och octocirrata. 

Ett individ från Hvitön har på den ena sidan 14 men på 
den andra 15 fotknölar med hårlika borst. Af större intresse 
än denna abnormitet är, att vi funnit de bakre segmenten» 
antal hos mycket små men dock stundom äggförande exem- 
plar från st. 1 vara långt ifrån konstant 12 utan ofta färre, i 
ett fall endast 8. Ett individ från Hvitön, endast 14 m.m. långt,, 
har deremot ej mindre än 14 segment uteslutande förande 
hakborst, men då det föröfrigt fullkomligt öfverensstämmer 
med typiska exemplar af Amphicteis Grubd (Malmgren) hafva 
vi ej tvekat att hänföra det till denna art. De anförda variatio- 
nerna i segmentens antal visa emellertid, att man ej härvid 
får fästa allt för uteslutande vigt vid den för öfrigt ganska 
svåra artbegränsningen inom detta slägte. 

Hvad förekomsten af ögon beträffar, anse vi denna vara 
af mycket ringa betydelse för artbegränsningen inom denna 
grupp, emedan individuella eller möjligen på lokala och andra 



VEG A-EXPEDIT JONKS 3 VET ES8KÅPLIG A ARBETES, 415 

förhållanden beroende olikheter i detta hänseende äro syn- 
nerligen vanliga bland sådana annelidslägten och familjer, 
der en del arter hafva mer eller mindre tydliga, andra normalt 
sakna ögon, man jemföre i detta afseende till exempel de olika 
beskrifningarne på flere Eteone-arter. 



52. Amphicteis Goesi (Malmgren) Théel. 

1866 Ampharete Goesi Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., p. 864, 

Pl. XIX, fig. 45. 
1879 Amphicteis Goesi Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl., Vol. XVI, N.o 8, 

p. 60. 
Hab. 60 (specimen unicum). 

Det enda under Vega-expeditionen uppdraggade exemplar 
af denna art, är fullt utveckladt (50 m.m. långt) och alldeles 
typiskt. 

Afven denna art har på andra segmentets undersida en 
antydan till ett mörkt tvärband. 



53. Amphicteis arctica (Malmgren) Théel. 

1865 Ampharete arctica Malmgren, öfvers. af K. Sv. Vet. Akad. Förh., p. 

864, Pl. XXVI, f. 77. 
1879 Amphicteis arctica Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl., Vol. XVI, N:o 8, 

p. 61. 
Hab. 46 (specimina pauca). 



54. Ampliicteis Vega n. sp. 

Taft. 32, fig. 8—4. 
Hab. frequenter 8, 20, 28, 32. 

Lobus cephalicus sabpeutangularis. Pars f rontalis sulcis profandis sepo- 
sita, convexa, sulco inedio nullo, postice latior rotundata, antice in promi- 
nentiam subacuminatam producta. Oculi duo minuti, cute obtecti, unus utrin 
que prope marginem postienm frontis. Segmentum buccale simplex, supra 
brevissimum subtus longior, labium inferium fingens, a segmento secundo 
brevissimo simplici incisura haud profunda et in lateribus corporis indistincta, 
sepositam. Tentacula numerosissima, ciliis bevibus obsita. Segmentum ter- 
tium simplex, super segmentum secundum prominens. Palmul» in dorso 
segmenti tertii insidentes, minutse, plus minusve expansae, palearum circa 
10 — 13 setis capillaribus pedum perpaulo longiorum et validiorum. Bran- 
chise compressffi, laeves, attenuatae, latitudinem anterioris partis corporis fere 
bis sequantes, ntrinque duo in segmento tertio, una in segmento quarto,una 



^^^ WIRÉS, Cff.KTOPODEH. 



in Begmento quinto insidentes. BaseB branchiarnm inter se et cum dorso 
conjuct», ita ut a fronte viaae omnes.in segmento tertio insidere videantar. 
Segmentum quartum subtus sulco transverso bipartitum, supra papilUs mi- 
nutis rotundatis. 

Tubercula setigera in segmentis 14 obvia, a segmento 4 incipienta. Pin- 
nulae uncinigene a segmento sexto, hoc est tertio setigero, incipientes usque 
ad segmentum anteanale obvi». Segmenta posterioris partis corporis pinnn* 
lis uncinigeris solum praedita 27—28. Cirris dorsualibus nuUis. In dorso 
segmentorum 18 et 19 tubercula magna super pinnulas uncinigeras, unum 
utrinque in utroque segmento. Inter segmentum 20 et 21 insisura profunda. 
Segmenta posteriora brevia. Anus absque cirris, papillis tamen perminntis 
insequalibus circa 12 coronatus. 

SetfB capillarcs apice curvato tenni attenuato paulum limbato. acie ere- 
bre subserrulata. Uncini pectiniformes numerosi uniseriales quadridentati, 
deutibus sat longis curvatis acutis. 

Color in spiritu albus. 

Longitudo maxima animalis 50 m.m., latitudo in anteriore i)arte cor- 
poris sine setis 4 m.m. 

Tubus e limo et arenulis min ut is confectus, pariete p^mm crasso^ intns 
membrfina laeve tenui vestitus. 

Från alla de uppgifna lokalerna finnas flera exemplar af 
denna mycket utmärkta art, talrikast förekom den dock vid 
stationerna 8 och 28. Den föredrager sandblandad lerbotten 
och är endast anträfifad på grundt, högst 9 famnar djupt vat- 
ten. Vid stationen 8, Dicksons hamn, erhölls ett stort antal 
små, 10—12 m.m. långa individ, som dock alla äro fullt ut- 
bildade — några innehålla massor af ägg — och bestå af det 
normala antalet segment. De flesta och största exemplaren 
funnos vid stationen 28 på ett djup af endast 4 famnar. 

Kroppens form är i främre delen nästan cylindrisk, först 
vid 19 segmentet börjar en hastig afsmalning bakåt, som slu- 
tar i den starka inskärningen* mellan 20 och 21 segmenten, 
(jemför Tafl. 32, fig. 3, i) en inskärning som är mycket djup på 
ryggen och sidorna, undertill deremot grundare. Vid 21 :sta seg- 
mentet tilltar åter kroppen i början hastigt, i bredd och tjocklek 
till 23 — 25 segmenten, hvarefter den så småningom afsmalnar 
bakåt. Hela den bakre kroppsdelen är något nedtryckt, bero- 
ende derpå,. att buksidan är nästan plan samt i allmänhet 
något framåtböjd likasom hos alla andra arter inom denna 
familj. Framtill är kroppen hastigt snedt afskuren. Pannan, 



» En dylik inskärning nfvensom en antydan till de på 18 och 19 seg- 
mentens rygg befintliga knölarne förekomma afven mer eller mindre tydligt 
hos fiere andra Amphicteis-arter (t. ex. A, Grrubet) hvilka ju alla till den 
yttre kroppsformen Uro hvarandra mycket lika, men vi hafva aldrig funnit 
de nftmnda karnktererna så konstanta och så tydligt utpräglade som ho.< 
A, Vega, 



VKOA-SXPEDITIONSNB VSTES8KAPLIGA ARBETEN. 417 

den öfriga delen af hufvudloben, första och andra segmentet 
samt det tredjes främre kant äro ungefär lika höga, hvarige- 
nom främre kroppsändan, oafsedt fårorna mellan de olika par- 
tierna, blir nästan plan, ett förhällande, som förlänar denna 
art ett ganska egendomligt utseende och som skiljer den från 
nästan alla dess samslägtingar. 

Pannan har en karakteristisk form (se Tafl. 32, fig. 4 f.) 
och är försedd med två små ögon, hvilka sitta på ungefär 
samma ställe som hos ungarne af Amphicteis Grubei, d. v. s. 
vid pannans bakre hörn. På hvardera sidan om pannans 
främre del finnas tvänne små upphöjda hudveck. 

Branchieriia äro glatta, spetsiga, plattade, det mellersta 
paret utgår från fjerde, det näst mellersta från femte segmen- 
tet. Dessa fyra branchier äro med sina nedre delar fast sam- 
manvuxna med djurets rygg ända till främre kanten af tredje 
segmentet, der de förena sig med baserna af de derifrån ut- 
gående båda återstående paren. Branchiernas sålunda sam- 
manväxta basalstycken bilda, framifrån sedda, ett från tredje 
segmentets främre kant utgående band- eller listformigt parti, 
hvars höjd är något större än branchiernas största bredd 
(Tafl. 32, fig. 4). En följd af dessa anordningar är, att branchi- 
erna äro fast förenade med kroppen, under det de hos andra Am- 
phicteis-arter i allmänhet lätt afifalla, ofta vid minsta beröring. 

Innanför och vid basen af de från fjerde segmentet utgå- 
ende branchierna finnas två små rundade papiller, mellan dessa 
en liten grop. (Tafl. 32, fig. 3.) 

Tentaklerna äro synnerligen talrika, men hos intet enda 
exemplar voro de utskjutna utom munöppningen, de äro vid 
basen nästan glatta, föröfrigt besatta med små cilier isyn- 
nerhet på ena sidan. 

De segment, som uteslutande föra hakborst, äro i regeln 
28, men någon gång hafva vi funnit, att deras antal sjunker 
till 27 hos individ, som föröfrigt i intet hänseende afvika från 
de typiska. 



55. Amphicteis Sundewalli Malmgren. 

1865 Amphicteis Sundewalli Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 

366, Pi. XXV, fig. 73. 
Hab, 20, 24, Hvitön. 

Af denna art insamlades ett stort antal exemplar vid sta- 
tionerna 20 och 24 samt några ungar vid Hvitön. Antalet 

27 



418 wj^Éx, ohjEtopodbr. 



segment i bakre kroppsdelen är konstant 19. Färgen är ljust 
rödaktig, något glänsande, mörkare rödbruna partier före- 
komma isynnerhet på ryggsidan af de främre kroppsringarne 
och på branohierna. Borstens struktur öfverensstämmer ej 
fullt med Malmgrens beskrifning och af bildning. Enligt 
denne författare skola nämligen de hårlika borsten endast på 
den utbredda delen (limbus) vara försedda med snedt tvärgående, 
fina och otydliga strimmor. Alla de borst, vi undersökt, äro 
deremot öfver hela sin yta men isynnerhet på midten försedda 
med talrika snedt långsgående, fina strimmor, hvilka förläna 
borsten utseende af att bafva en tradig konsistens. 

Ögon saknas icke heller hos detta djur, men de äro små 
och otydliga samt ofta flere närsittande på hvardera sidan. 

Den mycket närstående Amphicteis 6rt<nii^i (Särs), h vilken 
är allmän vid Skandinaviens vestra och norra kuster och som 
är funnen på flere ställen vid Spetsbergen, Grönland och i 
Kariska hafvet, anträffades icke under Vega-expeditionen. 

56. Sabellides borealis Särs. 

1866 Sabellides borealis Särs, Fauna lit. Norvegiae, p. 22. 

1865 Sabellides borealis Malmgren, Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, p. 

368, Pl. XX, fig. 47. 
Hab. 15 (specimina IT). 

Till förut befintliga beskrifningar af denna art kunna vi 
tillägga, att på andra segmentets buksida här, liksom hos flere 
andra AmpJiaretider, finnes ett smalt mörkt tvärband. 

57. Sabellides sibirica n. sp. 

Hab. 34, 47 (specimina 6). 

Lobus cephaliciis rotunclatus vel subquadrangularis, pars frontalis sul- 
ois seposita, trapezoidea, antice panlaiu dilatata, margine antico arcaato, 
sulco medio nullo. Tentacula numerosa filifonnia apicem versas incrassata, 
ciliis longioribus filiformibus obsita. Palmulae nullae. Brancbiae atrinque 4 
in dorso segmenti tertii insidentes, filiformes, obtusatse, inseqoales, låtit adinem 
corporis vix vel fere bis sequantes. Tubercula setigera in segmentis 14 obvia 
a segmento tertio incipientia, primum et secnndam fere sequalia, ceteris mi- 
nera. Pinnulie uncinigerse a segmento quinto, h. e. tertio setigero indpientes 
usqne ad segmentam anteanale obviae absque cirris dorsualibus. Segmenta 
posterioris partis corporis pinnalis iincinigeris solnm prsedita c. 20. Setie ca- 
pillares apice recto acuminato Itevi. Uncini pectiniformes quadridentati. Cirri 
duo anales brevissimi. 

Color in spiritu griseo-bninneus. 

Longitndo corporis 37 mm., latitudo 3 mm. 

Tubus e limo et fragment is algaram confectns. 



VEGA'EXPEDIT10SSS8 VBTSN8KAPLIO A ARBETEN, 



419 



Denna art, som till hela sin habitus är ganska lik Sabd- 
lides boreaUs Särs, torde likväl genom de anförda karaktererna 
vara väl skild såväl frän denna som från den närstående Sa- 
hellides octocirrata Särs. De bakre fotknölarnes dorsalcirrer före- 
trädas på en del segment af en mycket liten, rundad ansväll- 
ning ofvanför den • hakborstbärande fotknölen. Den bakre 
kroppsdelens sista segment äro mycket korta. 

Det mörka tvärstrecket på andra segmentets buksida är äfven 
hos denna art antydt, ehuru mindre tydligt än hos föregående. 



XXII. Fam. TerebellidsB. 

58. ?Amphitrite oirrata Mueller. 

1776 Amphitrite cirrata Mueller, Prodr. Zool. Dan. N;o 2617. 

1865 Amphitrite cirrata Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 376, 

Pl. XXI, ^^ 58. 
Hah. 43 (specimina 2). 

Det ena exemplaret är mycket ofullständigt, men öfver- 
ensstämmer till hufvudlobens och gälarnes form med A. cir- 
rata. Det andra, som är fullständigt, liknar också mest denna 
art i afseende på de nämnda delarnes form, men har endast om- 
kring 60 segment och saknar papiller under de borstbärande fot- 
knölarne på 3—9 segmenten. Hakborsten ha både rostrum och 
manubrium mindre än hvad förhållandet är hos A. cirrata. Vi 
äro derför något tveksamma om, hvart vi böra föra detta individ. 

59. Amphitrite afAnis Malmgren. 

1865 Amphitrite affinia Malmgren, "Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 876, 

Pl. XXn, fig. 65. 
Hah, 14, 15, 25 (specimina pauca). 

Sinå rundade papiller under de borstförande fotknölarne 
på de främre segmenten finnas någon gång äfven hos denna 
art, isynnerhet på 2 — 4 segmenten. Såväl hos denna som 
hos föregående art finnes på andra segmentets buksida ett 
sådant smalt, mörkt tvärstreck, som förekommer hos flere arter 
inom föregående familj. 



Från stationen 18 finnes ett fragmentariskt exemplar af 
en Amphitrite, som har endast 14 segment försedda med borst- 
bärande öfre fotgrenar, men deremot en dubbel rad hakborst 
på 7 — 16 borstbärande segmenten. Måhända är detta en ny 



420 W!RÉN, CHJBTOPODER, 



art, men, då exemplarets dåliga skick ej medgifver en full- 
ständig beskrifning (gälarne äro bortslitna och främre kropps- 
ändan trasig, den bakre fattas helt och hållet), hafva vi en 
dast i korthet velat omnämna detsamma. 



60. Nicolea arctica Malmgren. 

1865 Nicolea arctica Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, p. 

381, Pl. XXIV, fig. 66 et 67. 
Hab. frequenter 25, 80, 47. 

Denna art är sannolikt endast en större, arktisk form af den 
vid Skandinaviens kuster förekommande Nicolea eostericola Ör- 
sted. Medelstora exemplar från Sibiriska Ishafvet hafva van- 
ligen de bakre gälarne märkbart mindre än de främre och 12 
å 13 ventralplåtar. 

De största exemplaren af denna art nå en längd af om- 
kring 70 mm. och räkna 46 segment. 



61. Pista cristata (Mueller) Malmgren. 

1876 Amphitrite cristaia Mueller, Prodr. Zool. Dan. p. 216. 

1865 Fista cristata Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, p. 

382, Pl. XXn, fig. 59. 
Mab. 1 (Bpecimina pauca, parva). 



62. Scione lobata Malmgren. 

1865 Scione lobata Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 883, Pl. 

XXIII, fig. 62. 
Bab, 8, 13, 14, 16, 16, 25. 

Vid vestra delen af Sibiriens kust är denna art ej så säll- 
synt, isynnerhet på djupare vatten. Vid stationen 3 samlades 
en stor mängd exemplar med rör af ända till 300 mm. längd. 
Färgen är på spritlagda exemplar gulhvit, med nästan alldeles 
svarta gälar, ett förhållande, hvarigenom denna art äfven vid 
hastigt påseende lätt igenkännes. 



63. Telephus circinnatus (Fabrieius) Malmgren. 

1780 Amphitrite circinnata Fabrieius, Fauna Groenlandica, p. 286. 

1866 Telephus circinnata Malmgren, öfvers. af K. .Vet. Akad. Förh, p, 

887, Pl. XXn, fig. 58. 
Hab. 17, 18, 19 (specimina 8). 



yBOAEXPBDITIOSBSS VETENSKAPLIGA ARSETSy. ^21 



64. Artaoama probosoidea Malmgren. 

1865 Ärtacania prohoscidea Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 

394, Pl. XXIII, fig. 60. 
Hab, 19, 46 (Bpecimina pauca). 

65. Terebellides Strömi Särs. 

1836 Terebellidea . Stroemi Särs, Beskr. o. laktt. p. 43, Pl. XIII, fig. 81, a— d. 

1866 Terebellides Stroemi ^Almgren, Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 396, 

PL XIX, f. 48. 
Hab. 1, 2, 5, 10, 11, 16, 17, 18, 20, 29, 34, 45, 46, öl. 

Denna art har mycket stor utbredning, den förkommer 
nämligen i Adriatiska hafvet, i norra delen af Atlantiska haf- 
vet, i Nordsjön och Östersjön, i Ishafvet frän Grönland till 
Berings haf, om den äfven är funnen utanför Amerikas norra 
kust, nafva vi oss icke bekant. Ofver allt synes den höra till 
de mest allmänna annelider. Den förekommer så väl på ler- 
8om på sand- och stenbotten och är ej heller nogräknad på 
vattnets djup. Vid stationen 1 fans den i mängd på 5 fam- 
nars djup. Vid st. 2 erhöllos tvänne individ på 116 famnars 
djup, enligt Malmgren är den vid Spetsbergen och Grönland 
allmän på ett djup af 200—250 famnar. 



XXin. Fam. SabeUidsB. 
66. Sabelia crassicornis. 

1861 Sabelia crassicornis Särs, Nyt. Mag. for Naturv. VI, p. 202. 

IS66 Sabelia crassicornis Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 

399, Pl. XXVIII, fig. 83. 
1866 Sabelia spetsbergensis Malmgren, 1. c. p. 399, Pl. XXIX, fig. 93. 
1879 Sabelia crassicornis Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl. Vol. XVI, N:o 

3, p. 65. 
Hab. 26. 47. 

67. Dasychone infarcata (Kröyer) Malmgren. 

1866 Sabelia infarcata Kröyer, Overe. af K. Danske Vid. Selskabs Förh. 

p. 21. 
1866 Dasyschone infarcata Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 

403, Pl. XXVIII, fig. 86. 
Hab. 3, 5, 10, 17, 18, 23, 25. 

Denna vackra annelid är vid Sibiriens kust den allmän- 
naste representanten af sin familj, men når här ej på långt 
när samma storlek som vid Spetsbergen. 



422 WIRÉN, CH^TOPODBR. 



I diagnosen öfver slägtet Da^ychone anför Malmgren, 
att halssegmentets ventralfiikar hos detsamma skulle vara 
böjda nedåt mot buksidan, detta är endast förhållandet, då 
djuret delvis har krupit fram ur tuben, så att främre kropps- 
ändan är fri, i annat fall äro ventralflikarne raka och upp- 
räta. Samma anmärkning gäller äfven föregående och näst- 
följande art, sannolikt flere. 

68. Potamilla neglecta (Särs) Malmgren. 

1861 Sabella neglecta Särs, Nyt. Mag. for Naturv. Vol. VI, p. 208. 

1865 Patamilla neglecta Malmgren, Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 401, PI. 

XXVn, fig. 84. 
Hab. 62. (specimen 1). 

Af denna art erhölls endast ett skadadt och abnormt 
exemplar, det har på främre kroppsdelen på ena sidan 9 och 
på den andra det normala antalet 8 borstbärande knölar. 

69. Chone infUndibuliformis Kröyer. 

1866 CJwne infundibuliformis Kröyer, Overs. af K. Danske Vid. Selsk. Forh. 

p. 33. 

1866 Chone infundibtdiformia Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p, 

404, Pl. XXVIII, fig. 87. 
Hab. 18, 16, 26, 29. 

Exemplaren från station 26 bebo synnerligen hårda, grofva 
och tjocka brunröda rör af helt annat utseende än denna arts 
hus i allmänhet. 



70. Chone Dunéri Malmgren. 

1867 Chone Ihinéri Malmgren, Annulata Polychseta, p. 116, Pl. XIII, fig. 75. 
Hab. sat frequenter ad Hvitö. 

Till Malmgrens kortfattade beskrifning på detta djur 
kunna vi tillägga följande: 

Kroppen är nästan cylindrisk, mot den bakre spetsiga 
ändan hastigt afsmalnande, ofta svagt S-formigt böjd. Hals- 
kragen är icke såsom hos föregående art tryckt intill gälarnes 
bas utan, isynnerhet vid sidorna, något utböjd. Branchierna 
äro på hvardera sidan 12, till en tredjedel eller nära hälften 
af sin längd förenade med hvarandra genom en ytterst fin 
och tunn hinna, hvilken lätt sönderrifves, så att branchierna 
ofta synas vara fria. Tentakularcirrerna äro på hvardera sidan 



VEGA-EXPBDITIONEIfa VETRSSKAPLIG Å ÅBBETBN. 423 

ungef&r 10 till antalet, korta och fina. De spadlika borsten 
på de 8 främre segmenten ha mycket längre spetsar än hos 
föregående art, vanligen märkbart längre än den utplattade 
delen af borstet. Kroppsringarnes antal är på exemplaren 
från Hvitön omkring 55, men dessa exemplar äro mindre än 
de af Malmgren undersökta från Spetsbergen och Whalers- 
point, eller på sin höjd 16 mm. långa. 



71. Euchone analis (Kröyer) Malmgren. 

1856 Sabella analis Kröyer, Overs. af K. Danske Vid. Selsk. Forh. p. 17. 
1866 Euchone analia Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. p. 406, Pl. 

XXVIII, fig. 88. 
Hab. 24 (specimen 1). 



72. Euchone papillosa (Särs) Malmgren. 

1851 Sabella papillosa Särs, Nyt. Mag. f. Naturv. p. 208. 

1865 Euchone papillosa Malmgren, öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1865, p. 

407, Pl. XXIX, fig. 94, exd. fig. 94 G. 
Hab. 15, 17 (specimina pauca). 



XXIV. Fam. SerpulidsB. 
73. Apomatus globifer Théel. 

1879 Apomatus globifer Théel, K. Sv. Vet. Akad. Handl. Vol. XVI, N.o 3, 

p. 66, Pl. IV, fig. 63—65. 
Hab. 14, 16. 



Från stationen 53 finnas fragment af en Serpulid, som 
svårligen kan bestämmas, då locket gått förloradt. 



424 



WIMEN, CHAiTOPODER. 



Förteoknixiff öf^er de af Vesa-expeditionen i Sibiriska Ishafv^et 
ooh Berinffs haf utförda draffffninirar, under hvilka 

chsBtopoder erhöUos.* 



30 

2? 


Stai 
Staxl 












c 




|?;fi? 




Stationernas IXge: { 


Bottnenfl bedkaf- 


— 






F-e.8 
-4 


Tid. 


Latitud. 


LoQgitud. 


fenbet. 


B 

9 
•t 


Ortnamn. 


1 




»Vt 1878 






1 
1 


1 med stenar o.J 
\ spongior. j 


5-8 


/Jugor Schar: 
\ Chabarova. 


2 4 


V'8 » 


70' 


14' N. 


6r2r 0. 


Fin, mjuk lera. 


116 


Kariska hafvet. 


3 12 

1 


% > 


IV 


3' > 


68'46' > 


/ Fin, diurfat- \ 
\ tig lera. / 


70 


> > 


4 


14 


^/» > 


IV 


21' . 


64'63' » 


/ Grönaktigt \ 
\ grå lera. / 


60 


> > 

* 


5 


24 


*/8 » 


72- 


6' » 


66'10' » 


( Fin, mjuk, \ 
\gråbrun lera./ 


1 

86 


» » 


6 


29 


^'b » 


73' 


0' . 


68'15' » 


/Brun lerblan-\ 
\ dad sand. / 


8 


» > 


7 


81 


^'8 > 


73' 


28' * 


68^32' » 


/Gråbrun ler-\ 
\blandad sand/ 


10 


> 4 


8 

1 


69 


% • 


73'' 


30' » 


80'68' » 


i Fin, ytterst 
mjuk, ljus- 
brun lera 


4—5 


1 Dicksons 
\ hamn. 


i 9 


67 


'% » 


73' 


62' . 


82'12' . 


Grå lera 


20 




:io 


68 


"/s y 


74' 


8' » 


82' 12' » 


Grå lera 


19 




u 


69 


"/^ » 


74' 


18' > 


83'8' » 


Lera 


24 




'12 

1 


60 


"/b > 


74' 


62' > 


85°8' » 


i Sand med \ 
\ högre alger / 


6 


1 


1 

18 


61 


'*/9 > 


76' 


8' > 


90'26' > 


/Sten med hö-\ 
\ gre alger / 

f Brun lera 


16 


/ Norr om ve- \ 
\ strå Tajmyr. 


14 

1 


62 


'% » 


76' 


18' > 


92'20' » 


1 med stora 
1 stenar och 
1 alger 


40 


/ Norr om ve- 
\ strå Tajmyr. 


1 

15 


63 


"/8 > 


76' 


18' » 


94'3' . 


rSten med hö-\ 
\ gre alger / 


3—10 


D:o. 


16 


68 


*V/e > 


77' 


15' . 


111'46' » 


Grå lera 


22 


/Norr om östra 
\ Tajmyr. 


.17 


70 


«/8 » 


76' 


62- . 


116'0' » 


Fin, grå lera 


36 


D:0. 


18 


71 


«»/8 > 


76' 


40' » 


116'80' » 


Lera 


36 




19 


72 


*V8 > 


75' 


0' . 


113'30' » 


i Lera med \ 
\ stenar / 


15 


/ Cliatangavi- 
\kens mynning 


20 


74 


"/« > 


73' 


41' » 


114'68' » 


Lera? 


6 




'21 

1 


79 


"'8 > 


73' 


63' » 


184'26' » 


Grå, fet lera 


9 


/ Strax V. om | 
\ Stolbowojön. 



* Under expeditionen insamlades äfven annelider från Hvitön eller Beli- 
Ostrow, belägen i Kariska hafvet strax N. om Jalmai, men, då den under 
resan förda journalen ej innehåller några uppgifter om de der utförda dragg- 
ningarna, haf va dessa ej upptagits i ofvanstående tabell. I det föregående 
har Bärskildt angifvits, hvilka arter som funnos vid nftmnda ö. 

* Vega-exp. vetensk. arbeten, del. I, sid. 682. 



rSOA-BXPSDlTIOA'BNa VETESaKAPLIOA ARBETEN. 



425 





- ? = g SJ 








1 


3. 

s 


g 3 ;o « o 




Stationernas läge: 


Bottnens beskaf- 


•o 1 


*3 "2.3 


Tid. 


Latltad. 


Longitud. 


fenhet. 

1 


^ j Ortnamn. 

5 


• 1 










a 

• 




t 








[MellanStolbo- 


22 


80 


"/.1878 74^* 4' N. 


135''38' 0. 


Brnn lera 


16 


<woj 0. Blisch- 


23 81 


"/• » 


73' 58' > 


138'0' » 


Mjuk, grå lera 


12 


[ nij. 


24 


84 


"/« > 


73° 5' » 

* 


144'20' » 


Grä, fin lera 


8 




25 88 


» % » 


70' 14' . 


170^17' > 


i Lera lued \ 
\ stenar / 


12 




26 


89 


*^'/« » 


69' 66' » 


174'26' . 


Grå lera 


16 




27 


91 


'-»/• * 


1 
69' 32' > 


177'41' > 


/Sand och leral 
\ med stenar/ 


12 




28 


92 


•/9 * 


69' 22' . 


177'28' * 


/ Lerblandad \ 
\ sand / 


4 




29 


93 


to/j . 


69" 26* » 


178'0' . 


/ Sand med \ 
\ småstenar / 


10 




30 


9i 


t*-l«/, , 


68' 65' > 


179'25' V. 


/ Stenar med \ 
\ högre alger / 


3—6 




31 


95 


»% ^ > 


68' 12* y 


176'82: » 


Hård sand 


6 




32 


97 


«/» » 


67' 53' > 


176'6' * 


Hård, grå sand 


4—6 




33 


99a 


»/lo • 


67' T y 


17324' . 


Brun, hård sand 


4—5 












( Stenar och • 






34 




»V61879 






I söndergru- 
1 sade snilck- 
1 skal 

Lösa stenar \ 

med lera \ 

h. o. d. j 


9—10 


/Norrom Vegas 
\ vinterhamn. 


35 




";« » 






15 


D:o. 
















361 










Vegas vinter h. 


37 




"/e » 






/ Hård sand \ 
\ och stenar / 


12 


/ N.N.V. om 
\ Vega. 


38 
39 




«ö' , 






/Stenig 8and-\ 


12 


/2 eng. mil N. 
\ om Vega. 




6 • 






\ botten / 


40 




V, . 










D:o. 


41 




*/7 » 






/ Sand med \ 
\ stenar / 


10-14 

i 


i I 4.en öppna 
t rännan norr 
[ om Vega. 


42 




"/7 » 








' 4—5 


Vegas vinterh. 


43 

1 




^Vt » 






/ Stenar med \ 
\ alger / 

rGrå fin sand| 
{(troligen ock- 5 
[ så berg) J 


1 4—6 

! 


piynniugen af 
{ S:t Lawrence 
1 Bay. 


44 

1 




**/7 ^ 


66' 34' > 


168'37' . 


30 




45 




"/7 » 


66' 2' » 


I7r0' > 


Sandbiand, lera 


25; 


46 




*»/7 • 


64' 52' . 


172'3' » 




18 




47 




«/, , 






/Föga lerblan-\ 
\ dad sand / 


15—16 


Konyamviken. 


48 




31/, , 


64' 30' > 


17r45' > 


Sten 


25 




1 










ra) Ren sandi 

b) stora lösal 

granitblock 


1 












1 irN.V. ändan af 
1 — 4;{S:t Lawrence- 


49 




»-% » 
















\ med högre 
[ alger 




{ ön. 

















426 



WIRÉK, tHJETOPODEn. 



09 

Bo 

?3 



S 



50 
51 
52 
53 



g-Bs: 

9 



Tid. 



V81879 



»/, 



8 



7« 



18 



/8 



Btationernat IKgo: 
Latitud. Longitud. 



63'' 12' N. 
62" 39* » 
61" 46' . 
55° 24' * 



174"45' V. 
177^5' » 
180' 



Bottnens beskaf- 
fenhet. 



Grä lera 

Grå lera 

Lerbland. sand 



a 



B 

D 

IB 

n 



166*'87' O.lLerbland. sand 



46; 

55; 

76. 
76 



Ortnamn. 



Berings 0. 



Explicatio tabularum. 

Tak 27: hg. 1, 2, 4, 5, Spiffither arotious Särs e. st. 43: 
fig. 1, animal supra visum. ^'i. 
fig. 2, animal infra visum. '/i. 
fig. 4, setse rami pedis inferioris. ^*> i. 
fig. 5, setse capillares, a setse apice furcato, h seta apice 

truncato. ^®/i. 
fig. 3, Spinther arcticus Särs e. st. 44: 
animal supra visum. ^/i. 
Tab. ^8; fig. 1, Polynofi scabra (Örsted) Théel e. st. 35: 

elytron 7 ^li, p margo posterior. 
fig. 2, Polynoö scabra (Örsted) Théel e. st. 18: 

elytron e media parte corporis */i, p margo po- 
sterior, t tuberculum maximum, 
fig. 3, MeiaBnis Lovéni Malmgrenv.gigantea Wirén 

e. st. 46: animal supra visum \'i. 
fig. 4, Melanis Lovéni Malmgren e. st. 30: 
animal supra visum. Vi- 
Tah, 29: Rg, 1, PolynoB scabra (Örsted) Théel e. st. 14: 

elytron 10 */i, p margo posterior, / tuberculum 
maximum. 

fig. 2, Eupolynofi anticostlensis M'Intosh e. st. 45: 
pes 10 *"/i, d ramus dorsualis, v ramus ven- 
tralis. 

fig. 3, MeiaBnis Lovéni Malmgren e. st. 30: pes 16 
**/i, d ramus dorsualis, v ramus ventralis. 

fig. 4, MeiaBnis Lovéni Malmgrenv.gigantea Wirén: 
pes e media parte corporis ^/i, d ramus dor- 
sualis, v ramus ventralis. 
Tah. 30: fig. 1, Nephthys casca (Fabricius) e. st. 17: pes 40 

sinister. '*/i. 

fig. 2, Neplltliys caBCa (Fabricius) e. Hvitö: pes 50 
dexter. *®;i. 

fig. 3, Neplithys casca (Fabricius) e. st. 45: pes 30 
sinister. '^i. 



428 WJBÉN, CHJETOPODER. 



Tab. 30: fig. 4—5, Goniada Nordmanni (Malmgren) Ehlers 

e. st. 45: fig. 4 pes 30 dexter ^^/i, cd cirrus 
dorsualis, ev cirrus ventralis; fig. 5 pes 50 
dexter ^°/i, d ramus dorsualis, cd cirrus dor- 
sualis, v ramus ventralis, ev cirrus ventralis. 

Tab. 31: fig. 1, Nephthys caca (Fabricius) e. Hvitö, pes 40 

dexter. 'Vi. 
fig. 2, Nephthys caca (Fabricius) e. st. 49: pes 40 

sinister. **/i. 
fig. 3, Nephthys c»ca (Fabricius) e. st. 39: pes 40 
dexter. '* i. 

Täb. 32: fig. 1—2, Goniada Nordmanni (Malmgren) e. st. 45: 

fig. 1 animal supra visum, c */i; fig. 2 lobus 
cephalicus supra visus ^®/i, i tentacula. 
fig. 3—4, Amphicteis Vega Wirén e. st. 28; fig. 3 animal 
supra visum ^/i hk tubercula in dorso segmen- 
torum 18 et 19, i insicura inter segmentum 
20 et 21 ; fig. 4 lobus cephalicus a fronte visixs 
*** 1 / fröns, c lobus cephalicus s 1, 2 segmen- 
tum priuium et secundum. 



OBSERVATIONS MA6NÉTIQFE8, 



FAITES PENDANT L'EXPEDITION DE LA VEGA 



1878—80, 



RÉDIGÉES 



PAR 



AUG. WIJKANDEB. 



I. 



-0^> 



Observations magnétiques de Texpédition 

de la Vega. 

L'expédition suédoise qui, dirigéeparM. le baron Norden- 
skiöld, a fait le tour de TEurope et de TAsie en 1878—1880 
sur le bateau-ä-vapeur la Yéga, a exécuté des observations 
magnétiques, renfermant, pour toutes les trois composantes 
de la force magnétique terrestre, des déterminations absolues 
aussi bien que des observations de variation. Ces observations 
ont été faites sous la direction deM. lelieutenant Hovgaard, 
assisté de neuf autres merabres de Texpédition. Toutes les dé- 
terminations absolues et celles des con stantes des instruments 
de variation sont dues å M. Hovgaard seul; les lectures 
réguliéres des instruments de variation ont été partagées entré 
lui et les neuf autres observateurs : MM. le baron Norden- 
skiöld, Palander af Vega, commandant du navire, les doc- 
teurs Almquist, Kjellman et Stuxberg, les lieutenants 
Bove, Brusevitz et Nordquist, et enfin les matelots Lund- 
gren et Nordström. 

Pour les déterminations absolues, on a fait usage de Téqui- 
pement dont Tauteur 8'est servi, en 1872 — 1873, pendant son hi- 
vernage au Spitzberg, ^ savoir: uninclinatoire de Gambey, ap- 
partenant ä Tuniversité d'Upsala, et un théodolite de voyage 
de Lamont, avec appareil pour la détermination absolue de la 
déclinaison, prété ä Texpédition par TAcadémie des sciences 
de Stockholm. Outre les déterminations effectuées en Suéde 
avant et apres le voyage, on en a fait le long des cötes sep- 
tentrionales de TAsie et sur quelques points de la partie la 
plus septentrionale du Pacifique. Il n'y en a pas eu pendant le 
reste du voyage. Pour Tobservation des variations magnétiques, 
on s'est servi des instruments déjä employés au Spitzberg 
par M. le professeur Lemström d'Helsingfors (Finlande), et 
appartenant aussi ä TAcadémie des sciences de Stockholm. 



Wijkander: Observations magnétiques, faites pendant Texpédition 
arctique snédoise en 1872—78, K. Vet. Akad. Handlingar XIII, N^ 15, et 
XIV, N* 16. 



432 WIJKASDEB, OBSERVATIONS MÄGNÉTIQUB8, 

M. Hovgaard en a décrit la construction dans la no te sui- 
vante: 

»Ces instruments ressemblent en principe ä ceux de La- 
mont, employés aussi parrauteurpendantrhivernageauSpitz- 
berg, mais Tinstrument destiné ä Fintensité horizontale ne 
posséde qu'un aimant de déviation fixe, et celui de Tintensité 
verticale u'était muni que d'une barre dUnduction de fer. Il 
n'a été fait d' observations de Tespéce qu'au quartier d'hiver 
de Pitlekaj.» 

Quant aux arrangements pris ä Pitlekaj, M. Hovgaard 
en a donné Texposé suivant, qui, tout en ayant principale- 
ment en vue de rendre compte des observations sur les varia- 
tions de la force magnétique, contient aussi des renseignements 
sur toutes les autres espéces d'observations magnétiques. Voici 
la note de M. Hovgaard en traduction franpaise: 

»Pendant le premier mois de notre séjour ä Pitlekaj, nous 
ne fimes pas de préparatifs en vue d'observations de varia- 
tion. Ce n'est que le 24 octobre que, le froid rendant peu 
probable que nous pussions éviter un hivernage, et la glace 
ayant atteint une épaisseur suffisante pour nous fournir des 
matériaux de construction, nous nous mimes ä elever un ob- 
servatoire sur le rivage, ä 1,200 métres ä peu prés de notre 
navire. Nous sciämes, tout prés du rivage, des blocs de glace 
d'un raétre de longueur sur un demi-métre de largeur et O, is 
m. d^épaisseur. La largeur de ces blocs devint Tépaisseur des 
murs, sauf pour le mur C (voir le tableau), que nous flmes 
deux fois plus épais que les autres. Le passage D, conduisant 
ä Tobservatoire, avait 0,9 n;. de largeur; Tobservatoire méme 
tenait, en dedans, dans la direction du mur A, 3,o m. et dans 
celle du mur B, 3,75 m. La hauteur intérieure était d'environ 
2 m. Le passage D pouvait étre fermé par une couverture 
de laine suspendue ä la traverse a. Le toit consistait en 
planches de bois, reposant sur les six traverses a, dont les 
bouts étaient portés par les poutres 6. Sur les planches 
était tendue une toile h voiles goudronnée, et sur cette toile 
venait une couche de glace de 1 épaisseur indiquée. L'angle 
nord de la maison, comme le montre la figure, était arrondi. 
Il y avait dans ce mur, vers le N. vrai et le NE., deux ouver- 
tures c et d, destinées ä des observations d'analyse spectrale, 
et que Von pouvait fermer au moyen de sacs de foin. La 
porte était une porte de cabine, dont nous avions enlevé avec 
grand soin tout ce qu'il y avait de fer, comme ä tous les 
autres objets en dedans et autour de Tobservatoire. Les murs 



VEOA-BXPEDITIONENa VETENSKAPLIGA ARB ET EK. 



433 



A ei B avaient des fenétres, /, larges de0,28in. encarré;uiais, 
au bout d'une quinzaine de jours, le vent ayant transformé 
les murs en vrais cribles et rendu nécessaire leur renforcement 
par de la toile a voiles recouverte d'une couche de neige, les 
fenétres se trouvérent totalement condamnées. La couverture 
de toile dont nous venons de parler s'étendait, depuis la porte 
€, le long des murs SE, SO et NO, jusqu'ä Touverture c.» 

»Les trois instruments de variation étaient dressés sur 
des poteaux de bois fixés dans le sol gelé. I est Tinstrument 
de déclinaison, II celui de Tintensité horizontale, et III celui 
de rintensité verticale. Ces poteaux, dont le premier avait 
un diamétre de 0,8 m., les deux autres . de 0,3 m., étaient 
enfoncés d'un métre dans la terre, et s'élevaient k la méme 
hauteur au-dessus du sol. Les tubes t et Jes échelles 5 étaient 
placés sur une table rectangulaire, longue de l,i5 m., large 
de 0,9 m., portée par un poteau des mémes dimensions que le 
N:o I. Afin d'occuper le moips d'espace possible, Téchelle de 
rinstrument de déclinaison était placée sur un brås latéral, 
fixé par un bout ä la table et par Tautre ä un poteau plus 
petit que les autres. Les échelles étaient en papier et coUées 
sur du bois. La distance du miroir k Téchelle était la méme 
pour les trois instruments, savoir 1,3066 m.» 

»Les instruments avaient été construits par M. le general 
de Wrede. Cétait d'abord une boite en bois, de forme cu- 
bique, k cötés de 0,i m. Au centre du couvercle, fixé sur la 
bolte au moyen de quatre vis, et pouvant en étre enlevé, se 
trouvait un tube de verre, haut de 0,2 m., attaché au cou- 
vercle avec de la cire ä cacheter. Le bout supérieur de ce 
tube était fermé par un bouchon de liége, rauni d'unt;ylindre 
da laiton, qui portait une petite plaque percée d'un trou de 
faible calibre. Le fil de cocon était fixé dans ce trou par le 
moyen d'un tampon de bois. Deux cötés opposés du cube 
étaient en verre. Le miroir, large de 0,o28 m. en carré, pouvait 
étre tourné de maniére ä étre placé dans tous les angles vou- 
lus par rapport ä Taimant. Les aimants suspendus dans les 
boites, aussi bien que Taimant de déviation de Tinstrument 
pour la détermination de Tintensité horizontale, avaient 44,» 
inm. de longueur, sur 6,o mm. de largeur et 1,2 mm. d'épaisseur. 
La barre de fer doux jointe ä Tinstrument pour la détermina- 
tion de rintensité verticale, était longue de 209,(i mm,, large 
de 15,1 mm., et épaisse de 6,8 mm. Il est ä remarquer que 
les instruments, attachés aux poteaux par une vis, ne possé- 
daient pas de plaques ä torsion. Les 3 vis de pied ordinaires 

28 



434 WIJKANDER, OBSERVATIONS MAONÉTIQUBS, 



avaient été jugées superflues, le diariiétre du tube de. verre 
(0,015 m.) laissant un jeu parfaitement libre au fil de suspension. > 

»L^instrument de Tintensité horizontale, ainsi que celui 
de Tintensité verticale, n'avait qu'un brås en bois, de la lon- 
gueur de 0,i5 mm. Le long du brås du premier instrument, se 
trouvait un sillon aussi large que Taimant de déviation et auasi 
profond que celui-ci était épais. Le brås de Tinstrument de Tin- 
tensité verticale était percé d'outre en outre d'un autre sillon, 
dont la largeur correspondait ä Tépaisseur de la barre de fer 
doux. Cette barre était suspendue ä une goulette de laiton 
passant k travers un trou de la barre, et reposant sur les 
deux bords du brås de bois, de maniére que le bout supérieur 
s'en trouvät au niveau de Faimant. 

»L^observatoireg était éclairé par une lampe ä pétrole p; 
devant les échelles on se servait de bougies. Ayant éprouvé 
le besoin de chaufFer Tobservatoire, nous essayåmes de le faire 
au moyen d^un poéle en euivre,. mais le tuyau étant trop étroit, 
il fallut bientöt y renoncer. Il y avåit dans Tobservatoire, en 
cas d'attaque de la part des betes féroces, un revolver placé^ 
toujours dans la méme position, dans un ereux r du mur C. 
Les armes apportées depuis le bateau étaient déposées dans 
une caisse, k la distance d'å peu prés huit métres au sud de 
Tobservatoire, avec quelques provisions, pour le cas oi!i la 
communication avec le bateau serait interrompue. L'observa- 
toire contenait en outre deux matelas de caoutchouc, deux 
pelisses de peau de renne, une de peau de mouton, quelques 
peaux de renne et quelques couvertures de laine. Le thermo- 
métre était accroché en t; ä la barre rt2, ä cinq pieds au-dessus 
du sol.»* 

»Le barométre (anéroide) était suspendu au poteau de .la 
table, tandis que les autres instruments météorologiques occu- 
paient une cage ä thermométres ordinaire, ä la distance de 
dix ä quinze métres de la maison de glace. Un mät, portant 
une girouette, était dressé en g.» 

'>En janvier, nous éleväraes, pour les observations ma- 
gnétiques absolues, une maison de neige ä peu prés ä quinze 
métres au sud de Tobservatoire. Cette petite maison avait la 
forme d'une ruche d^abeilles, et était mise en communication 
par une sonnette avec Tobservatoire. EUe mesurait tout-prés 
du sol un diamétre d'environ deux métres et demi, et au centre 
la méme hauteur. Un poteau en bois était placé au milieu de 
la maison, de la méme fa<?on que ceux déjä mentionnés. La 
route entré le bateau et Tobservatoire était jalonnée par des 



rEOA-EXPEDITIONEKa VETENSKAPLIGA ARBETEN, ^36 

> 

blocs de glace, placés ä des distances respectives de douze 
métres, et reliés par une ligne desonde. Ces blocs, au moment 
od on les dressa, avaient plus d'un métre de hauteur, mais 
au bout de quelques mois ils se trouvaient si bien enfoncés 
dans la neige, qu'il fallut les relever. 

>Le poteau désigné pour les observations absolues, était 
ä une distance de 19 m. de la girouette, dans la vraie direction 
de S 11 E. Le poteau de Tinstrument de passage était éloigné 
de q de 30 m. dans la vraie direction de S40E. 

>La distance du bateau, sur lequel se fäisaient les observa- 
tions de latitude, ä la girouette, mesurée ä partir du gouver- 
nail de la Vega, était de 1418 ra. La distance du gouvernail 
au grand måt comportait 18 m.> * 

Je m'efforcerai, dans la discussion suivante, de suivre 
autant que possible le plan et d'employer les signes dont je 
me suis servi en publiant les observations magnétiques faites 
ä Polhem, au Spitzberg, en 1872 — 1873. Je vais donc rendre 
compte d'abord des déterminations absolues, puis traiter les 
observations de variation. 



* Yoir, å la fin de ce travail, le plan de Tobservatoire. 



A. Déterminations absolues faites pendant 

le voyage. 

• 1. Intensité horizontale. 

Pour la détermination de la grandeur de Tintensité hori- 
zontale, M. Hovgaard avait, nous Tavons déjä dit, le méme 
théodolite de voyage de Lamont que j'ai employé pendant 
riiivernage au Spitzberg. La majeure partie de cet instrument 
était emballée dans une caisse en bois, qu'une personne 
pouvait facilement porter en la passant dans une courroie. 
Le brås de déviation, placé dans une boite spéciale, et le pied 
de Tinstrument étaient portés a part. Deux défleeteurs, 
appartenant ä Tinstrument, n'ont pas été employés dans ce 
voyage. On avait deux aimants. de déviation, marqués des 
numéros 1 et 2. 

L'instrument n'ayant pas subi de changement depuis 
Texpédition de 1872 — 1873, on put se servir des anciennes 
constantes. En vue de les contröler et afin de réduire toutes 
les déterminations ä un état normal connu, on fit, avant le 
départ et apres le retour, des déterminations d'intensité ä 
Upsala, ot la force magnétique terrestre est connue avec une 
grand e exactitude, et oh M. le professeur Thalén, qui prenait 
un vif interét ä Texpédition, fit tout pour faciliter ces com- 
paraisons. L'instrument vient, du reste, d'étre examiné encore 
une fois ä Upsala, le printemps dernier, avant d'étre emporté 
par r expedition suédoise qui est allée prendre part, au Spitz- 
berg, aux recherches arctiques internationales. 

Le 5 janvier 1879, Tinstrument fut exposé ä un léger 
accident: le brås de déviation ayant re<;u un choc, la soudure 
de Tun des appuis auxquels il était fixé se détacha. Heureuse- 
ment, cela ne causa pas de dommage grave au brås de dévia- 
tion, et la discussion suivante sera de nature ä montrer que 
cet accident n'amena pas d'erreur notable dans les observa- 
tions. Le plus grand inconvénient qui en soit résulté, c'est 



VEGA-EXPEDITIONESS VETENSKÄPLIOA ARBETES, 437 

que M. Hovgaard n'osant pas, vu le dérangement du brås 
de déviation, en faire usage, apres le départ de Pitlekaj, aux 
endroits visités par Texpédition dans Tété de 1879, se contenta 
de n^observer que les oscillations. Or, les moments magné- 
tiques des aimants de déviation se sont montrés si constants, 
qu'il ne parait pas étre résulté ici non plus dMnexactitudes 
bien sensibles. 

En faisant les déterminations, M. Hovgaard a pris, dans 
la régle, tant. les déviations que les oscillations. Parfois, il 
dut y renoncer, soit par manque de temps, soit par d*autres 
obstacles; au cap Tscheljuskin, p. ex., Tintensité horizontale 
était si faible, que la longueur du brås de déviation n'était 
pas suffisante pour permettre d'observer les déviations. L'åge 
des aimants, la Constance qu'en ont acquise, par suite, les 
moments magnétiques, les erreurs que doivent inévitablement 
presenter les déterminations détachées, quand il faut les 
exécuter sans instruments de variation et dans des circon- 
stances aussi variables qu'eu voyage, m'ont fait essayer, dans 
la discussion suivante, de déduire, pour les moments .magné- 
tiques des aimants, des valeurs moyennes de longues périodes, 
valeurs dont je me suis ensuite servi dans le calcul des ob- 
servations particuliéres. 

Les aimants de déviation pouvaient étre placés, sur le 
brås de déviation, ä deux différentes distances de Taimant 
mobile, et y étre fixés par des ressorts. Une disposition pareille 
est de rigueur pour que Tinstrument puisse servir pendant 
un long voyage, oti Tintensité horizontale présente des valeurs 
fort diverses. Au cap Tscheljuskin, cette intensité était méme 
si petite, que la plus grande distance de Taimant de déviation 
ne suffisant pas, une troisiéme position eut été ä désirer. Les 
observations d'oscillations étaient faites ä Toeil nu. Le théo- 
dolite avait des microscopes. 

Cinq déterminations de déviation, faites pendant Thiver 
avec Taimant N® 1, présentent des erreurs qui me paraissent 
inexplicables. Le double angle de déviation semble étre trop 
grand de juste dix-huit degres, dont dix tornbent d'un cöté 
du méridien magnétique, et huit de Tautre cöté. Toutefois, 
comme il m'a été impossible de m'expliquer Torigine de cette 
faute, je n'ai pas cru devoir appliquer a lä valeur de Tangle 
de déviation une correction de neuf degres; j'ai préféré omettre 
de la discussion ces cinq observations, d'autant qu'il existe, 
pour ces mémes jours, des observations exécutées avec Taimant 
N^ 2. 



438 WlJKANDER, OBSERVATIONS MAGNÉTIQUES. 

Les observations ont en general été faites dans Tordre 
suivant: d'abord, une serie d^oscillations, puis une de dévia- 
tions, enfin une nouvelle serie d'oscillations. Les déviations 
ont d'ordinaire été prises au nombre de sept, dont les quatre 
premiéres ont été exécutées dans les différentes positions de 
l'aimant de déviation et les trois suivantes dans Tordre inverse 
des trois premiéres, afin d'éliminer Terreur que pouvait causer 
le changement de la déclinaison. Pour les oscillations, on a 
observé tous les trois passages, dix fois au commencement et 
dix fois å la fin de la serie, en laissant, entré les observations 
qui se correspondaient, un intervalle de cent oscillations. 
Kamplitude était lue k peu prés ä la soixantiéme oscillation. 

Pendant le voyage, on s'est en general servi des chrono- 
métres de poche Frodsham N^* 8872 & 8873, qui donnaient les 
deux cinquiémes de seconde. A Lund et ä Upsala, on avait 
emprunté des chronométres appartenant aux institutions scien- 
tifiques de ces villes. La marche en a été si petite qu'on a 
pu la négliger. 

Dans la réduction k des arcs infiniment petits, j'ai emplové 
le tableau auxiliaire suivant^ qu'a calculé M. Lamont pour 
cet appareil-ci. L'argument h y signifie la raoitié de Tamplitude, 
lue ä la soixantiéme oscillation, et mesurée dans les unités 
arbitraires d'une petite échelle en ivoire fixée au fond de la 
boite; JlogT donne la correction ä des area infiniment petits 
pour le logarithme de la durée d'oscillation : 



h 


-ilogT 


h 


JlogT 


2 


0,00016 


i 


0,00198 


3 


3G 


8 


258 


4 


64 


9 


331 


m0 




100 


10 


0,00412 


6 


0,00144 







En calculant les observations, je me suis servi des for- 
mules suivantes. 

log/i ===C+V2 log Sinf— log T+ifc/ + (ifc+*V' + 0.2171/r(JÄr--2V), 
logX= log /i — log Sin p — 2 {k + k') i', et 
logX= 2 C — log;^ — 2 log T + 2 kf; 

oti ^ est une quantité proportionnelle aux moments magné- 
tiques des aim^nts de déviation, X la composante horizontale 
du magnctisme terrestre . avant qu'il soit réduit k un état 
normal k Taide des instruments de variation, ^ et T les 



rSGJ 'EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



439 



valeurs corrigées de Taiigle de déviation et de la durée d*une 
oscillation, celle-ci exprimée en secondes de temps moyen, / et ^ 
la température et Tétat de Tinstrument de variation ä Tépoque 
des oscillations, ( et N" les quantités eorrespondantes ä Tépoque 
des déviations, P la valeur de Tunité de Téchelle de Tinstru- 
ment de variation qui donne Tintensité horizontale, et C, k 
et i' des constantes. 

Les coefficients de température des aimants de déviation 
ont été admis selon la détermination de Lamont. 

01=0.000219; 02=0.000253. 

•v 

Quand les aimants sont placés k la^plus courte distance 
du centre de Tinstrument, les constantes sont aussi admises 
comme comportant selon Lamont: 

Cl =0.61734 C2 = 0.60721 
kl = 0.00005,34 k2 = 0.00006,08 
Äir= 0.00000,95 i.' = 0.00000,95. 

Les observations ci-bas ont été faites pour déterminer 
la correction a que subit la constante C, quand les aimants 
de déviation sont placés h la plus grande distance. Quant 
aux déterminations exécutées ä Upsala en 1878, les instruments 
de variation furent lus simultanément. M. Thalén a com- 
muniqué la formule suivante pour réduire ä un état normal 
I'intensité horizontale touvée ä Taide des lectures des instru- 
ments de variation: 

dx = 0.0001,58 {n — 1,58 (/ —15°)} ; 

f ', t' et n sont obtenus quand Taimant de déviation est placé 
^ la plus petite distance, f>", t" et n", au contraire, quand il 
se trouve ä la plus grande distance. 



I 


Lieu. 


Date. 

• 


> 

• 


9' 


f 


w' 


(f" <" 


n" 


a 


Lund 


1878 avril I 


2 


39^27'.4I" 


+ :^9 




22^ 16'. 26" 


+ 7',3 




— 0. 1 1227 


2 


> 


' ' 5 


I 


36. 33. 21 


5,5 




20^ 46. 50 


5,« 




251 


3 


Upsala 


> mai 24 


2 


42. 24. 52 


12,3 


237,» 


23- 4>38 


12,7 


231,7 


226 


4 




> > > 


> 


42. 20. 56 


12,7 


257.0 


23. 40. 38 


12,3 


256,8 


236 


5 




» > 25 


I 


38. 58- 12 


10,9 


257,6 


22. 0. 50 


10,7 


257,3 


240 


6 




> * » 


1 


39- o- 18 


10,5 


257,» 


22. I. 2 


10,7 


257.1 


250 


7 




1880 > 2 


> 


39- 7. 24 


10,9 




22. I. 35 


IO,a 




302 


8 




> > » 


2 


42. 19. 36 


+ 11,1 




23. 37. 55 


+ 10,0 




—0. 1 1 270 



Comme Tinstrument n'a subi aucun changement extérieur, 
jai cru important de comparer, dans le tableau suivant, toutes 



n.» 



440 



WIJKASDER, 0B8EEVATI0N8 MAGNÉTJQUE8, 



les valeurs obtenues k des époques diverses. Les preiniéres 
out été dérivées, et m'ont été communiquées par Lamont, sans 
que je sache sur cotnbien de déterminations elles s'appuyent. 
Les valeurs de 1872 ont été trouvées par Tauteur. Les autres 
sont Urées du tableau précédent. 



Lamont 


«i 
— 0.11261 


Poida 


a« 


Poid« 


— 


— O.II228 






— 0.11220 


2 


— 0.II220 


2 


1872^ . 


237 
— 0.11259 


I 
I 


224 
219 


2 
1 


1 

Moy. 






— 0.II232 


1 


— 0.11234 




— 0.11223 






— 0.11251 


I 


— O.II227 


I 


1878 1 


240 


2 


226 


2 


Moy. 


— 0.11250 


2 


— 0.11236 


2 


— 0. 1 1246 




— 0.11230 




1880 


— 0.11302 




— O.II270 





Des valeurs citées, ou peut conclure qu'il est possible que 
la correction a se soit légérement augmentée h la suite de 
l'accideut du 5 janvier 1879, mais qu'au reste elle s'est main- 
tenue constante. Toutefois, comme le nombre des détermina- 
tions de 1880 est tres petit, et que je ne connais pas de lectures 
simultanées des instruments de variation, je n'ai pas cru 
devoir me servir de corrections difFérentes pour les diverses 
parties du voyage; j'ai donc employé pour tout le temps les 
moyennes citées pour 1878. J'ai d'autant moins hésité ä le 
faire, qu'il resultera plus loin de la discussion des observations 
d'Upsala, que la constante C n'a pas subi de changement 
notable pendant Texpédition. 

Dans les deux tableaux* suivants, j'ai réuni les détermi- 
nations du log // obtenues pendant le voyage.. La premiére 
colonne contient les numéros des observations de Tintensité 
horizontale, tirées du tableau general. La signification des 
autres colonnes resgort de Texposé précédent. J'ai employé. 
pour les instruments de variation qui fonctionnaient ä Pitlekaj, 
les formules sui vantes, dont la dérivation sera indiquée plus bas : 

Avant 1879, janv. 13 17^-^ = 0.0002,23 (n — w') ou 

dX = 0.0002,94 (n — n) ; 
dX 



aprös 



id. 



id. id. ^ = 0.0002,77 (n — n) ou 
dX = 0.0003,65 (« — »'). 



VEGA-EXPEDITIOKESS VETES SKAPLIGA ARliETEK. 



441 



O 

s 

E 

5 



a 
o 



S 





1 
















^- 


— 1 












' '*• 




ro 


00 






r^ 






\rt 






N 




^\ 


ro 








^ 






\r\ 




^ 

s 


O 




§" 


O 
O 






{ 


] 






r 






o 




O 


O 






6 






o 






















L_^ 




















^^' 


"""* 






^^ 
















ON o fO 


M^ 


^4 


ro 


\r% m 


m 


^^ 


^ 


!>► 


\r% 


^>M 


.00 NO 


^ 




9* 


r* 


ro 


* « 


( 3 


ro 


N 


f 


nO 


•« sO 


I 


M •« M 

M ■« *« 

O O 


O 

** 

o 


r 




o 


sf 


1 


8 


O 

mm 

o 


1 


ri 




6 6 6 


o 


o 





c 


O 


O 


o 





6 


o o 










m 


* 


• 






3v 




l/> 


♦ 

















r> 


#^ 














^» 


» 


r» 




















N 


NO 












W 


ro 


00 


"8 


un 








• 










^ 


un 












k« 


*« 


r^ 


n 








c 










N 


N 












1 


] 


N 


ro 


ro 












X 1 


■) 


« 


»r> 





^ 4 








v» 


q. 


1»» 





eo irt 




r^ 1 


o c 


^ 


^ 


W 


NO 


00 ro 


o 


d" 


ro 


N 


^O 


\ri ro 


• 








••4 


** 


mm 






'm 


to4 


*" 


mm 




•« (M 




+ + 4- + + + + + 


1 




+ + -!- + + 




Os C 


> c 


4 


00 


r«» 


M 


M QS 


N 


IN. 


r* 


00 


M 


N O 


. 


W f 


o c 


4 


^ 


ro 


tm 


»* »^ 


un 


^ 


r^ 


00 





00 *- 




3; c 


f c 


1 


? 


■8 


00 


s>« 




»io 




un 


s 


t 8^ 


n* ^ 


t ' 


«• 


vr\ 


un 


\n 


t>. un 


\r% 


un 


u% 


un 


un 


XTi un 




O c 


> < 


> 





O 


O 


d ö 


6 


O 


O 


6 


O 


O O 


1 








♦ 


♦ 








^ 


o* 


\n 


00 





1 


. 










h« 


t>. 












M 


N 


OS 




\rk 








m 

< 












un 


















O 

ro 


ro 










m 






























- *• ( 


!t « 


r» 


o> 


r* 


lO 


n ( 


♦) 


n 


m 


•n 





eo 


o o> 






#h 






»» 


^*- 


#« 


r* 






#« 


^ 


r» 


" ••. 


, 1 


u> »- 


r» 1^ 


r> 


O 


O 


vO 


« C 


> 


•^ 


^ 


ro 


ro 


un 


•4 O 


V. 








M 


Ml 








Mt 


mm 








mm mm 




+ ^ 


h H 


h + + + + 




1 


1 


+ + + + + 




1 

00 o 


5 ^ 


4 


00 


un 


ro 


r^ v 


n 


»O 


•^ 


NO 


NO 


»M 


W "^ 




M 


C 


1 


ro 


»« 


ro 


»4 




lr^ 




"^ 




W4 


M M 


'•^ 


vi f 


O f 


• 


• 

un 


Ch 


vO' 


4 « 


• 

1 


• 


• 


CTN 


• 

NO 


• 


«^ «^ 




1 ro r 


o r 


O 




un 


un 


•^ " 


± 


^ 


mm 


^ 


* 


^ 


v\ 




o 


> v< 


■ 

3 


6^ 


• 

00 


• 
mm 


S 1 


• 

o 


• 


• 


• 

O 


■ 

O 


6 


00* ds 




fO f 


O r 


*> 


fO 


fO 


yo 


o 


^ 


M 


XTi 


1A> 


un 


ro ro 


■ 






• 


rt 




a 

> 
o 


c 


■ 

5 


• 










c« 


• 


w 






^-4 




c. 


<?* .. 




*""*% 










p*^ 


3 1 


C 






eS 




ti 


£ 




ct 










c4 




I 


^ « 


k 


■A 


t 




;2 






A 


«* 


A 


* 




p« »^ 


n M 


n 


wn 




^ 


NO ' 


T 


un 


t^ 


P4 


ro 


r*. 


M N 




« e 


« 




fl 




ro 


mm m 


4 


mm 


»« 


w 


« 


N 




5 


! ^ 


e 


4 

4 


'5 


A 


5 


-1 ^ 

2 ' 

ra b 


• 


> 



c 


A 


'c3 


M 


m 


• A 


Q 


1 " 

00 


























o 




00 ' 


« « 


» 


A 


* 


r 


«» »I 


t 


* 


A 


00 


A 


fk 


00 • 
























»4 






■4 








^ 




^ 
^ 


















ro 

mm 








« 




ro 












ro 


M 


00 


« O 

NO ^o 










r*. 


Tj- 


O 


N r 


O 


« 


00 


ro 


^ 


-* 




fO y 


5 t 


>^ 


ro 


ts 


un 


NO t 


"» 


00 


00 


mm 


*i« 


M4 


« 


1 


t v 




1 

fO 


mm 

ro 

1 

00 
ro 


00 


% ', 


<* 


1 

& 


1 


mm 

ro 

mm 


% 

mm 


1 


^ dv 

un >0 

■■ »ii* 

NO 



442 



WIJKANDEM, OBaEBVÄTlONS UAGNÉTIQUES. 



o 



QO 

ö 



m 
O 



Na 

o 
6 



00 

o 
o 



o 

O 
O 



O 



•^^^ ^^roO^ t>.r*0^ -asO O ÖOO ro»-" ro— O^N 'tO NC^ 
30 OnoO 9^90 O r«roOQ ^oOO^O t^t^O^oO O^O\00 O^O^QO r«»t>kt<«r^ 



OO . 

fO fO ro fO ^o 

o o o o o o 

• ■ ■ • • « 

o o o o o o 



^ fO fS ffO f*i fO fO fO fO fO ro fO PO ro ro rO fO rO r*) 

ooooooooooooooooooo 
6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 o 6 o d 



ro fO 
O O 

d d 



ini/^O mOO m t>«0 



r«> oo M 



irt 






•* •- « 5^cor«»t«»t**t^t^oo o w 

Il I II 



\n 



►"^ 0_ 



»oo^o ^^>o OOOOO t^fOW 



o « 

o o 



ro »^ ^ o' N* c^ «" «r »O ef cT rT w 



+ + + + + + + + + + + + I I I I I I I I I I + + + + 



C9 






»AWO — ^PO^Of^Qw^vOQ0a^00«O^O^OPOQ0O^***'^O^Qf^ 
« fOiTiC^OO O O ^^O ^O^r>.fcn00 OOO 0^»>.^0^0 m^OO ÖOvC 
P P p ffi ffi f^ ^ O O <K N mvOOvO ««»vOvO^ONO>OVO c»o»o^.? 

ro OO QO I** ^ 









t>. 00 00 to 

^ ^ ^ U^ NO ^O 



>0 ^0 






OPPOPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPCO 



fO w^ 
fl N 



eT rT ^ cT u% o<r «** fO p" vo' «A »n fö 
•1 — f* ^co»-*r-*r-*t«»»>»oo p « 



I I I I I 






o 

■Ö 

fl 
O 

I 

2 



00 



m ^0 



m M 



poitnM w\o ON«-« ei w 



NO^Mnmou^OmeoOmoooOOC- 

P p v^a>ooo w ^^ -»tON^tomO" 



+ + + + + + + + + + I + I I II I I I I II + + + + + 



35" 


»4 


ro 




VO 


00 


ON ««* 




CO 


CO 


ro 00 
w c* 


S- 


»o 


»^ 


»o 


p 


P 

fO 




»O 


so 


to M N 






• 


« 


m 


ei 


m 

M 




• 

ro 

mm 




• 


■ * • 

^ »o 


• 

ro 


• 


cö 

lO 


• 


d» 


• 




^ 


00 
to 


tö M d 
tn »• 


d 


o 

PN 

CO 


ro 


c* 

fO 


• 
M 


• 




• • 

VO 00 


m 

00 




dv 
»o 


■ • 

tn lO 
m to 


• 

M 


* 

lO 
lO 


6\ 


• 

ps 


• 


• 

PN 


• • 

M t4 


6^ 


to 
to 


• • • 
to \o e« 
to to ^ 





3 



c 

S 



C •= 

c« O .S 

> M *» 

el O -« " 

Q^ J= 1-^ UJ 



^ ^ - 



C 
t; 

_c • • 

o < U 

^ _S Jl 



el 
Ti 



&. ;= 



ON •-• to 5t 



•M a^^>o ^^00 tot^r-*tocoei tn^woo •-• cot^*"« 
ro mmimmC4mmC4 — — w««eiW 



-i? 



2 r= 



5 Ji "= 






c .Sk «s 



63 A ft « ^ 

s 



00 
00 



00 



4 

00 



ro 



^ 



ON 'I 



00 . 



px <it 



p\ vp p\ to « 

N CO CO ^ VO 



P 



p- 8 to *? 



to 

M 



pv ^ P 

r«*coNO pNt>>p\o o^io»" ^t*»0 •■• — 

^tOtOtOVOt^r^r^QO PNpSpSM m mm 

M I I I I I I I I I II I II I II I 

to— ^i^tooo ^t>.ropN« toi>.« t*»« t^5tr»c0 

^tototnvOvO l^t>iOOOO o^o^p — — « « coco 









iir' 



Ov 



O 

ve 



• • 



YEOA-SXPKDJTI0NEN8 V ETEif 8KAVL1G Å AhBETES. 



443 



En déduisaat les valeurs moyennes du log ;", employées 
dans la discussion suivante, j'ai basé ces moyennes sur des 
observations embrassant de tres longues périodes. J'ai cru 
obtenif de la sorte un resultat plus exact qu'en prenant des 
intervalles plus courts. Les deux aimants de déviation sont 
si vieux, que la modification de leurs moments est presque 
nulle depuis le commeneement du voyage jusqu'å la fin. On 
a eu soin, du reste, pendant Texpédition, de préserver les 
aimants de toiit contact, soit entré eux, soit avec d'autres 
objets en fer. Les variations que présentent les valeurs en 
question, résultent donc probablement d'erreurs d' observation 
on d'accid^nts plus ou moins difficiles ä calculer. Il me semble 
singulier que Taimant N"* 1 ait un si petit lAoment pendant 
le mois de novembre 1878. J'ai déjä dit que, dans les mois 
suivants, jusqu'en mai 1879, il a fallu négliger toutes les 
déterminations faites avec cet aimant. 

J'ai rapproché, dans le tablenu ci-bas, la totalité des 
déterminations de Tintensité horizontale qui m'ont paru de 
quelque valeur. A indique la position de Taimant de déviation 
quand celui-ci est ä la plus petite distance ; B, quand il est ä 
la plus grande. Les nombres cités sous v, prés des déviations, 
représentent les moyennes des deux lectures obtenues en 
lisant le cadran, quand Taimant de déviation était appliqué 
aux deux cötés de Tinstrument. Ces moyennes appartiennent, 
par conséquent, 2 ou 4, ä chaque détermination, celles ren- 
ferm^ées dans la ligne suivante devant étre lues en sens inverse 
de celles de la ligne précédente. Je les ai citées: en partie, 
pour montrer quelles ont été, ä chaque occasion, les conditions 
raagnétiques, et, par conséquent, quelle peut étre la valeur de 
la détermination méme; en partie parce que plus tärd, en 
parlant des déterminations de déclinaison, nous pourrons nous 
en servir pour déterminer la torsion, en n'ayant qu'ä indiquer 
le numéro de Tobservation contenu dans ce tableau. ^f 
exprime la correction qu'exige Tangle de déviation, tiré des 
nombres précédents, par suite de Tinégalité des angles quand 
l'aimant est pose aux deux différents cötés de Tinstrument. 

To représente Tintervalle observé entré la premiére et la 
derniére oscillation de Taimant, a le nombre des oscillations, 
Ti la durée d'une oscillation obtenue en divisant les nombres 
précédents Tun par Tautre; enfin, Texécution de la correction 
^ arcs infiniment petits mentionnée ci-dessus, a fourni pour 
Ja durée d'une oscillation la valeur T. 

Une description plus détaillée des divers lieux d'observa- 



444 WJJKASDBR^ OBaBRVATIONa MAGSÉTIQVBS. 

tion sera donnée plus tärd. Toutes les observations ont été 
faites par M. Hovgaard. Le temps civil est employé, et 
(y* = minuit ; Theure est réduite au temps moyen du lieu d'ob- 
servation. 

X est la valeur de Tintensité horizontale, tirée des 
moyennes du log /u contenues dans le tableau précédent. La 
correetion pour la lecture de Tinstrument de variation appliquée, 
X, devient Xn. La derniére colonne en contient les moyennes. 
A Upsala, dans Tété de 1878, Xn est réduit ä la division 
d'échelle marquée 250. Pour les observations de Pitlekaj, je 
donnerai plus tärd des renseignements plus détaillés. Les 
valeurs de Tétat de Tinstrument de variation d^Upsala que 
renferme le taBleau, sont déjä réduites ä la température de 
15° d'aprés la formule mentionnée ci-dessus. 






VEGÄ-EXPEDITIONENS YETENSKAI^LIGÄ AltBETEK, 



445 



• 

u 

c 




r^ 






On 






VO 


to 










O 






g 




S 












CO 


Ov 










« 






r 


1 


r^ 






f>. 






«^ 


1^ 










r» 






s 




M 






•M 






Hl 






^ <* 






1 




^^ 




• 


1 
1 




































.« 






































\ 








































00 


O 


M 


w 




to >0 


QO 


« lO ^ 


mm 




^ 


O 


lO 




? 




Q 00 




o^ 


»4 


*^ 


o 




O 


» 


*« 


NO o ^ 


NO 




T 


CO 


o 






•j 


¥m 


M 


M 


N 




ei 




N 


« w c* 


»« 




N 


« 


N 




M 




C« C( 


•^ 


1 t«» 


tx. 


r* 


t^ 




1^ 


f* 


t>. 


««» »^ r>. 


r* 




tN. 


r- 


r* 




t^ 




r>i f>. 


• 


»« 


•« 


»4 






p* 


^14 


•N 


»i« »« *M 


•i* 




m' 




N* 




M 




mm M 


K 


I 




m 





(t 




« 





«« 


00 n 




en 








et 




«*- 




^ 9^ 




O 












*. 


*^ 


m> ^ ^* 




^ 






^ 










• 


, >o 


IT) 


o^ vo 




lO 


rf vo 


O to 00 


r- 1^ 


CO 

mm 


Ov 


»o 


to CN 




to ON' 




+ 


+ + + 




+ + + 


+ + + 


+ + + + 


+ 


+ + 




++ 


Js- 


o 


oo 


C^ 


vO 




00 


tn 


O 


«rt o NO 


M NO 


00 


"8 


»« 


o OO 




mm ^« 


fO 


N« 


M 


M 






CO 


N 


CO fO CO 


^ 


M 


M 


mm 


to CO 




CO W 


? 


s; 


• 




3: 




• 

fO 


t 


R 


. O o 
r* f* r^ 


• • 

t<« NO 


O 


1 


m 

CO 


NO $ 




CO ON 




^ 


fO 


•t 


•<- 




eo 


'^ 


t 


^* ■<<• -^ 


M 1 


M 


"* 


•^f 


•O 


« 


<*• -^ 




CO ^ 


^ 


O 


• 


O 


o 




• 


O 


6 


O. O 


ef* i 


• 


O 


O 


■ 

NO 


( 


6 d 




NO O 


^ 




CO 








CO 






CO 


CO 


N 






CO 


( 


N 




CO 






00 










lO 


o 


O »o 


3- 




0^ 


o 


<A 


»v 








00 
« lO 

9- «^ 


*^ 


c« 


o 


e*> 


M 




o" 


»4 


CO 


O ro CO 


o 





•^ 


CO 


M 




« 




M Cl 


^ 


1 
















1 


1 








1 










1 


1 


5 S 


NO 

1 


eo 

lO 


in 
»n 

i 


Sv 


ro « 




«n ^ 
cs lo o» 

^ r« *. 

00 On O 
to to « 


S 

KM 

N 




to 


M n 

^ ^ r^ 

to to NO 

to to to 


o •• 

*^ SI 

IO ^ 


M 

M 

to 
to 


»O 2 


rfö 


o 


o • 


O 


O 


00 


QO 


O 


o 


toso O 


• • • 

to to CO 


• 

ro 


d 


o 


00 00 


• 


4 O 


00 


00 o 


k* 










»o 

»i* 


»O 






lO »o 

fm N« 


CO CO to 1 


lO 






CO CO 


to 


to 


CO 


CO 


8 


8 


1 1 


8 8 


1 


1 


8 8 


8 8 


1 1 


1 


8 8 


1 1 




1 8 


1 


8 




•i* 


1 1 


•i4 


¥m 


1 




^m 


*m 


■M M 






•4 


mm 






« 




»M 




%i 


% 8 


IS. 


r>. 


*n 


O 


S 





m m r« A 
•« m m >o 


«« «n n 




$ 


00 


IO 


« 




IN. 


s? « 






m 


n 


« 


M 


ih 


o* Cl M 


t^. 


1^ 


« 


» in 


m 


K fn 


^ 


eo c% 




tt 


~ t- 


r^ 


•* 


ri» 


^. 


•« 


^k 


^% #^ «^ ^ 


«^ ^. ^. 




w^ 






»• 


_r- "• 






N 


M 


Cl 00 


M 


M 


»4 


■^ 


C4 


lO 


to ^ »O lO 


CO to ^ 


CO 


to 


M 


to CO 





2. *^ 


to 


^ N 




M 


ir» 


»4 


mm 


tTi 


to 


m* 


»O 


CO CO to to 


iO to to 


to 


to 


mm 




eo 


CO mm 




mm 


<i» 


,. 


• 


































fe 


u 


«-• 


m 


irt 


»4 


*4 


»O 


•^t- 


^ ^ ^ "^ 


^ <^ 1^ 


t>. 


•<l- 


to 


e< M 


NO NO to 


M 


M to 




»o 


tr» »n 






ro 


CO 






fO CO 


M M ON 


ON 






M M 


0^ 


CTN 


mm 


M 


• 




ro fo 






M 








C4 M 


»4 IM 








*« »4 






" 


P« 


Position. 


, 1 


» 


1 




■ 

< 








• 

< 


• 

< M 








• 


P3 




^ 


1 


Aimant. 


!, - 


M 


A 


m 


A 




A 


M 


m mm 


• m 




A 


»K 


Ä 


A 


A 


« 


A 


1 

1 





































;3 



c 
-3 



Heure. 



ca 

Q 



^. 



ON 



B 

00 
00 * 



*• c* 



*^'* *2^- **-* ** *to* * •*» *» 

* "> ^ *** 

AMM .AAA AAA A MMA • AA A 

CO^to NOI>>Q0 OnO»* « CO^tO vo ».00 O^ 



446 



WIJKANDER, OBSERVATIONS MAGSÉTIQUE8, 



v 

c 

B 
1 



.« 

•^ 



5n 

JO 
c» 



O 



VO 



8v ov ao 


*■ 


^ 00 ^ 00 


X 


n 


yi\ 


O^ 


VO ^ VO ev 


30 


M 


r* 


M M a^ 


IX 


«« »4 M« »« 


■• 


N 


■4 


VO VO VO 


vO 


VO VO VO VO 


VO 


VO 


«o 



o 


1 

• 


00 

*4 
N 


O 


O VO 
r^ NO 


O 

VO 


Ov 
VO VO 


M 

NO 


r>i v6 

VO «0 


©1 lO 

t^ 00 
VO VO 


^ Q ^ 
r»» 00 
»4 w *- 
VO VO VO 




M 


fr^ 




mm M 


m* 


M W« 


M 


«■ M« 


»•« M 


»4 M •« 






tx 


fl 


fH 


os 


00 


00 M U> 


ro 





* 


m 


so 










^ 




^ v» #« 


*• 


9* 


r* 




^ 


»M 


am 


r^ 


e* 


«i^ 


VO 


VO VO r» 


ON 


Cl 




W 


»TV 


^ 


fO 


fO 


>**• 


m 


u^ 


m »o vn 


U^ 


^ 


-* 


"t 


irt 


w 


N 


(^ 


t4 


M 


M 


N « e* 


w 


« 


(S 


01 


« 






»o 





m 





fo 


r«. 


m 











fn 





f» 





«« 


«» 


n 

















#* 


#* 


^ 












•> 










00 


»Tk 00 


»n 


^ 


^ 


M 


N 


^ 


»I- 


to 


N 


^ 


w 


^ 


•^ 





^ 


^ 



+ ++ + + + + + + -I- + + + 4- + + + + + 



c« 

O 



^ o 
o 

c- Ö 



« 



\0 1^ 


•i- 


00 


r^s 


os 
ro 


• 


** t^ 


00 


m 


« ^ 


"^ 


•^f 


dv o 


O 


ro 


fO 




« 



M 00 N 

»n 00 t^ 

. fO ro 
^ 00 00 

N O d 



VO 






00 ^ VO *>. 00 
ro CS w^ ao »o 

ro . ro 00 
O 00 NO 00 O 



00 00 !>> 
fO *0 »A 

. OO OC 

li^ o o 

m lA 



ro 



N 



O O 



ro 



O O 



•< 
^ 



ro 



•^ o 



r^ lA r^ 

ro ^ #* 

O N W 



O 

m 

O 



o »^ o 
O « ro 



r« ^ ^» ^- ^ ^ 

O O <^ O M 04 



n fO N 



I I 



I 



1 



g ,J? ^^ ^ r. « 



flfOr^O « nf>iOO r^ir>«-ROs«AVOvO «• mvoro 

- r^ av N »C ^^ 'Cl '? :i Q «. O, *:> », -1 »a - »^ « 0^ £:• *> 

r-ovo OO o o^o ov»«vo^^a. i^oooo^%i-»^oo o *- ^ ^ 

t^ Mr>kM»4r^00M mmQOOO iOt/^00r4000roro0O 






t>^i>iO O ^^\o\o 

^ ^ 00 00 VO vO 

N W W N 



O O 



V» un fO ro '^ »'^ 

vO VO 00 00 vO 

N « N N P» 



O O 



00 00 
vO VO 
« M 



O o 



Sk 



8||8||88||||88||||8|88mS8 







s- 


t». 











n 


m 

w* 


M 



00 


n 
00 


fo 


N 


Ä 


a 


ro 


& 


vS- 


3. 


Sv 







^^^ un un 








*» 


*- 










»^ 




#* 


r* 










#<» 




•» 


•- 






\r\ 


un 


un 


un 


^ 


C^ 


un 





t^ 


^ 


^ 


ro 


"^ 


Ov 





"^ 


Ov 




N 


un 


ro 


N 


t« 


un 


un 


un 


un 




ro 


ro 










-^ 


'^ 


»4 


M 




*4 




N 


^ 


■* 


N 


M 



so .... 

•^ \r\ \£^ ^ \r\ \e\ 



\n ** — o O un»oovON*^ ■< unO ununvovo»A»A 
rorounun ^^roro "n '*■"* 

ro ro ro ro ro ro ro ro ro ro ro 



Position. ' 


• 

< 


1 < 


• 

S2 


• 

< 


A 


A « 


cd 


<■ 1 


< 1 


Aimant. 


04 * 


«k A A « 


1 • 


• 


A 


<» « 


A 


ADA 


•i* * • A 



3 
V 



5 - 






Heure. 



ti 



, ^- 


A 


00 


A 




ro 




• * 


*4 


A 





A 


A 


h« 


A 


N 00 


XTi 0. 


A 


A 


A 




A 


<« 


A A 


* 


A 


A 


A 


A 


VO 


A 


• 


































> • 


« 


A 


« 


C6 


A 


A 


A A 


A 


A 


« 


<* 


A 


A 


A 


A • 



00 

00 



• <• 



^ 



o - 

0< 04 



04 ro 

04 N 



5t un vO 

04 01 04 






00 Ov o 
04 04 ro 



ro 



04 «o '^ «n VO 

ro ro oO ro 00 



tN. 00 
«0 r^ 



TEGA-BXPEDITIONESS V ETEK SKADLIGA ARBETEN, 



447 





• 


1 
































\ 












§ 


f 






















ro 
un 


ro 

00 




rx 

1 






S 
£■ 


2 


1 




















^^ 


1 


■4 




»4 


^_ 







_i^ 













'' 




1 


u% 






vr> 








vn 


ON 


























» 











00 








ON 00 


























« 




r« 






•M 








•M 


tm 


























"^ 




NO 






NO 

»4 








NO 

• 


NO 

• 






























r* 






•^ 








« 


M« 


^ 




^ NO 00 




rf un 


ro 




** 


ro 


^x 




ro !>• 






M« 






OS 











NO 




NO 00 




00 h* 


C* 




^ 


« 


ro 




•00 ro 


ij 




C* 














M 


N 


U^ 




tn un to 




un un 


& 







un 




\n un 


t 




VO 






NO 








NO 


NO 


^m 




M M M 




m» »4 




r^ 


00 


NO 




NO VO 




1 


^* 






** 








"• 


»« 


»N 




M M M 




M4 M 


















d d 






>o 




ro 







H« 




Cl 


P^ 
















• 












1 






r» 










#* 




























• 




t^ 




1** 


NO 




t^ 




r* 


t^ 


























s 


















vn 

« 




























1 


1 


o* 




r<k 







r*. 




lO 


in 












«r> 







m 










m 


) 








#« 










tf^ 














j.** 




*» 


^ 






^ m» 


1 












t4 












M 


VO 




NO VO NO 




NO VO 







On 





00 




•• 00 


%k 


1 


^J 




M« 


*m 




m* 




^m 


•4 


»* 




»« m* 




»« 


»4 






M 










1 
i 


+ 




+ + 




+ 




■+ + + 




+ + + 




+ + + 




+ + + 




+ + 


^ 




■« 







fO 




N 




00 


N 


ir% 




"58 




ro rf 


1 




ON 


»^ 


^ 




tx M 




»« 




m 


ro 








»i« 


N 









ro W 




N 


% 


^f 




^ p 


be 


♦ 


• 




• 


00 










00 


r^ 




. r^ "H 




*4 






£ 




Cl C^ 


o 




00 






















10 




N un 00 




NO 00 


ro 




ON 


ro 




'Si 




• 






fl 


• 






• 




• 


m 




■ 






^ un un 

^- ö d 




ir» un VO 

«• ö 6 




• 


NO 

* 




NO 

d 




•N vO 


Ö* 




00 




C« 






W 




ro 








rx 




NO 






\r\ 








00 


• 

•4; 




M 




f*\ 






IX 




« 








VO 




l« 






\ri 








tx 










•* 


« 




ro 




n 





tn 




•4 rx n 




00 m 


»X 




M 


IX 


»n 




Qo rx 












«« 




#« 






#»• 


m. 




^ ^ ^ 




fk r> 


n 




^ 


#* 


0^ 




*> T 




** 







CO 









•4 


•««■ 


« 




N ro 




N 


« 







M 


-^ 




•♦ 


-^ 








1 


















1 


















1 


• 




w 





^ 


^ 


«£> 


5. 


irt 





NO 


ON 


IX 


fn Ov 


!£> 


IX 00 


rf 


N 


"? 


\ri 


^ 


« 


00 00 


^ 


^* 


«0 


■♦ 


r«» 








Cl 


w 


00 


N 


IX 


", N ^ 


o> 


"^ rf 


ro 


H 


00 


S? 


M 


* 


r^ M 


? 


\ri 


\rt 


<* 


^ 


00 


^ 


\r% 


M 


NO 


■8 


»^ 


0" 


^ *^ ^ 


rx 


Ov ^ 


vO 








VO 


*4 


un NO -•? 


'^ 


■^ 


w> 


m 





\rt 


\ri 


"^ 


^ 


m 


N 


N ir^ 00 


^r% 


\n 00 


ro 


« 


C4 


ro 


00 


ro 


ro og 




m 








U-» 










\ri 


m 




\r^ \r^ 




un VO 






NO 


VO 




VO 


t 


e 
00 


00 


• 


• 





\r% 


• • 

m 00 


00 








• 
^4 


«• 


m 


N 





• 

rf 


• 








00' 


00 


1» 


VO 


NO 


00 


00 




00 


00 


NO 


NO 






"^ 


•^f 


un 


Wi 




** 


^4 






ro 


ro 




Cl 


N 


N 


N 




M 


« 


N 


N 






ro 


ro 


ro 


ro 




W4 


•4 






C4 


N 


S 




1 


1 


1 


8 

»4 






1 




8 8 

•4 kH 


1 


8 8 

»4 *4 




1 8 8 






8 8 

*4 »^ 




8 


r 


i 






• 


















« 




00 


00 






^ 


1 




00 






tv 




« 






m 




»n 


00 


8, 


rt « ►* 
iT) 00 ■«■ 


8. 


N 00 


<? 


s. 


sS 


S 


s 


0* y 


» • 














0^ 




0S 


•• 




#>. 


•» _f »• 


•* 


^ #* 


^« 




^ 




»• 






N 


u% 


U^ NO 


t«* 




^*. 


t-*. 


NO 


t>. 


M 





^ 


ir» •* 


C4 


•^ « 


N 


On 


ON 


N 





^H 


- 


«« 


•^ 


^ 


m 


»0 


li^ 


m 


^ 


•* 


M 




"* 


^ N 


un 


un N 


M 


•4 


w« 


»i« 








b 




NO 


• 

NO 


Cn 


ON 


• 

8 


CTN 


Cnno* 


NO* 


• • 

un \o 


• 


• • • 

•^ NO VO 


• 
NO 


NO no" 




• 

ro 


ro 


• • 


ro 


• • 

ro 00 




•^ 


rf 


w 


w 


»i^ 


w 


M 


"^ 


"^ 






W 


N 


»4 


»4 




f4 


M 






rf 


rf 




fO 


CO 


ro 


fO 




ro 


fO 


ro 


ro 






»•< 


»•* 


M 


»i« 




W 


C4 










Position. 


• 




n 




1 


n 




• 




■ 

1 




• 

< 


1 1 


• 






PQ 






1 


tfi 




Aimant. 


M 




/» 




A 


« 




A 




A 


N 


<« 


A *^ 


A 


A 


« 


A 




A 


A 


m 


A 
























(t 



















v 

*5 

••4 




























>• 










•ji 
















c« 































a, 








u 






• 

s 
v 


'3 

(A 

O. 




A 




A 


A 




A 




m 


.C 


4« 


A A 


A 


A 


2 

ka 


0^ 


A 




A 


< 

-a 

1 


« 


A 


Heure. 


00 




ON 




A 


s 




A 




m 


rx 00 


, «> 


<( 




»4 


VO 

»4 


rx 

h4 




00 


On 


A 











m 




A 


A 




A 




A 


»4 
ro 


A 


A A 


A 


*. 


Cn 


A 




A 


»4 


^ 


A 


ii 


'3 

B 




« 




<» 


A 




A 




A 


4.4 


A 


« « 


A 


« 


c 


A 




A 


A 


« 


m 


Q 


00' 

00 

*4 




Ä 




*k 


•» 




A 




A 


A 


<« 


A A 


m 


A 


* 


A 




A 


A 


A 


A 


« 


Ox 









M 


N 




fO 




? 


m NO 


t^ 00 


ON 





M 


N 




ro 


^ 


*rt 


VO 


PO 




'»J- 




"* 


•^ 




^ 




'^ 


-^f 


rf -if 


"^ 


un 


\r% 


un 




\r\ 


un 


un 


u^ 



448 



WIJKÅNDEB, OBSERVATIONS M ÅGSÉTXQVES. 



• 


1 

1 


ON 




VO 




Ma 


>**• 






« 






»O 




« 




e 




m 




^ 




00 


> 


a 






f« 






VO 






o 




m 




m 




VO 


vO 






ro 






ro 




ro 




>o 




VO 




tr\ 


O 






M 






w 




ro 


s ^ 


O 


_^ ^_ 


O 


_, 


O 


o 


«^ 




* 


m 




,^__ 


»« 


^^^ 




1 


^^^ 


" 




■■ 





• 


1 










































^ 














































ro 




S 


CO fl 

ro On 




8 8s 


00 00 00 




s 




s 






Cl 


ro 




o« O X 

Ov ro 00 






»; 


1 u^ 




\r\ 


m »n 




w^ 


tr) \0 VO «0 




:s 


VO 


fO 




vn 


CO 


ro 




ro ro 


ei 




eo e« 


•^ 


>o 




>o 


«o « 




VO 


O 


tn U^ NO 




VO 


Cl 




M 


et 


e» 




ei v« 


ro 




ro p^ 


• 


d 




O 


O o 


— 


d 


o 


o o o 




O 


O 







• 


mm 






M »« 






•■ •« 


« 


m 




n 


« 


— 


w 





o o 




« 





C 




•♦ 


o 







»-1 


o 




- : 








#^ 








•» 






^ 










^ 














• 


QO 




M 


00 OO 




W 


00 


«r> «i% t<» 




« 


«>» 


ro 




O 


ro 


ro 




o ro 


N 




« 




+ 




+ + + 




+ + + + + 




+ + + 




1 


+ + 




'1 + + 




-f- 


Ss* 


. DO 






«r>00 




r* 


^ »O *• N 




eo 00 


O 




ro 


ro 


m 




1/^ ro 


M 




eo * 


M 




^ 


\r% O 




m* 




•- « t«* 






fO 


»o 




M 


^ 


rs. 




00 


.8 




« 0> 


M 


. & 




• 


Q fO 

W O 






fO 


\n \r\ CO 




• 


»^ 


N 




• 


M 


VO 




«:s 




. 1/V 


? 




<o 




t 


O 


fO fO t«* 




Ov 


r* 


-^ 




? 


•^ 


SO 




M 




^ N 


^rt 


; ^o 




»« 


ND ro 




t^ 


r^ r^ vO 




\r% \0 


\ri 




m 


vy 




^ tn 


»O 




M lA 


<^ 


1 o 




• 
c 


O O 




t 


O 


d d d 




dv 


O 


O 




• 

Ov 


O 







tn O 


O 




»AO 


^* 






M 












»^ 








in 








\r% 






ir% 




1 
1 




OO 






































m 
Ht 






m 






c* 








00 








« 








m 






s 


^ 









« 




00 


r^ 


m c« 




r* 


o 


« 




f*> 


m 


r» 




r^ i« 







M bl 


c« 


r- 






m »• 




»• 


»* 


««k »K «. 




^ 


• 














_■» •• 






^•" _1 


U^ 




O 


•^ VO 




o 


*r\ 


ro ro W 




O 


m 


N 




O 


ei 


ti 




O w 


eo 




rn 


^ 






1 






1 

1 
















1 
1 








1 








• 


>o 


8. 


8 

TT 


■t « 


n 


w 


CO 


>**•*- 00 





N 


00 


00 





c% 


1** 


ro 


r« 


rv r>» 


00 


e«. 


« 


^ 

? 


1 e« 






00 




1 


VO VO OO 
trt tn OO 


»o 

ofT 


M 

oo" 


ro VO 
00 e* 


ro 


ro 


VO 


8. 


in 

vo" 


« o eo 

00 »^ VO 


Cl m «^ 


00 


to 


CO 


ro 


ro 


ro ro »^ 


fO 


fO 


t»* 


^ 


*r% 


trt 


•^ VO 




VO 


«« 


ro 


r«} n 


^ 


1 vO 






\0 »*• 






r* 


**• b* \0 






VO 


\n 






tr% 


ir» 




tr% 


w^ 




i/i 


<SA 


: d 





« 


O o 


ri 


• 


• 

O 


• • ■ 

O O O 


• 


• 


O 


• 

O 


m 


m 


O 


• 

O 


• 

CM 


« O 


• 

o 


Ov 


60 


»t 


1 

1 








^ 

•« 


^ 

»• 






00 


00 

•4 






*m 


= 






M 


A* 




eo 


eo 


8 


8 


\ 




8-8 


1 




8 8 8 8 

pm mt m* mm 




• 


8 8 


1 


1 


8 8 

»« A* 




1 8 8 


1 


8 




f ^ 






\ 5 






eo 


o <o 














w 






n 


1 




_ •» 




S 


m 


8 




O» 




O O ^ 


^ 


**> 


<? 


00 

00 


8" 




r»i 

OO 


8 




et C 


? 




^ SI 


F • 


'^ 




^ 


1» »• 




#»• 


m 


• «^ • 


^ 


^ 




»^ 


r» 


^> 






^ 


^« ^ 


>» 






5n 


b 


vr% 


ro 


o VO 


SO 


Ov \0 


^ ^ »^ 


t«<. 00 


VO 


95. 


u^ 


O 


00 


ov 


A* 


^ Ov VO 


t^ SO ^' 


(^ 






N 






M 


ir» 


ro 


ro 


»O 


^ 


M 


M 


•^ 




ro 


ro 


ro 




n 


» 


• 

6 


o 


• • • 

»^ 00 00 


• 




• 

00 


• • • 

Ov Ov t»* 




■ 




%r% 


• 


ir> 


• 


vd 


tö 


• • 

ro VO 


tfi 


Q d .;! 




00 


00 


00 




00 


00 






^ 


•««■ 






ro 


ro 






eo 


ro 




<:• 


O 




« 


N 


ei 




e« 


M 






ro 


ro 






e< 


M 






ei 


« 




••4 


»« 


Position. 


[ 


n 




1 1 


n 






1 


OQ 




1 


1 


• 

< 




1 




• 

-< 


1 


1 


• 
< 


1 


Aimant. 


M« ÄI-.A ^ % ^ ^ m »mm m m m »M* • 




tf) 














.S n 






























1 ^ 










































C 






















• 














• 






















s o. 








PQ 














< 






• 


■ < 


A 




* A 


« 




n 




<* 




A 


O. 


• 




A 


A 


A 


tk 




» 


A 


J 


-c 
o 

1 Pm 














1 1 








et 




















Heure. 




A 




•r . 


00 




A 


« Ov 


« 




O 


00 

M« 


« 




OV 

A« 


« 


A 


S 


O 


M 


« 




1 NO 

1 »* 


A 




• 


l> 




A 


Ov - ^ 


* 




« 


-**• 

*« 


A 




A 


A 


* 


A 


X 


A 


A 


• 

s 

& 


oo" 






* * 


• 




*» 
m 


• • *» 

M «• A 


A 




A 
A 


■ 

c- 

vt 

• 


A 
* 




A 
A 


A 
* 


A 
A 


• 
* 


A 
A 


• 


A 
A 


« 


r«* 


00 




a» Q 

»o NO 


M 




« 


fO ^ to VO 




t«* 


00 


OV 




O 


^ 


M 


ro 


^ 


m 


\0 


tr% 


VO 




VO 




VO 


VO VO NO 


VO 




VO 


VO 


VO 




r^ 


1** 


r« 


r* 


»^ 


r^ 


l> 



TEOA-EXPEDITJONENS VETElfSKAPLlOÅ ABBETEK. 



449 



• 

•> 

s 

g 




























å 




























• 








O 


1 




t?o5 


^ ro 
" fi 


s 


8 ;r 




O 00 « 
ro Ov u^ 


M M NO tn ov *« 
Ov Cv rN o vO X 


Ov 

rN 


ro »N 

tin mm 


-i 


w fn « 


N 


*M 


f* w 


N M 


ro 


ro 


N 1^ 1^ 


»« M »« N »• »• 


»X 


« N 


to fo fo 


ro 

• 


ro 

• 


ro 

• 


«7 ro 


ro ro 

• ■ 


ro 

■ 


ro ro 

• 


ro 

• 


ro ro ro 

• • • 


ro ro ro ro ro ro 

• ••••• 


ro 

• 


ro ro 

> • 




••»*»* 




»« 




** M 




»14 
















o oo o 


00 


♦ 




to 00 


%n 


o« 


m oo 


O 


(1 t> o 


ov M Ok m Ok 


00 


cn 




M ^ ><• 


^ 










•• 






• •> •- 


cC uS ^ lo ^ ^ 
tn VO M3 VO NO NO 


^ 


•« m 




W W .fO 


N 


M 


ro 


w « 


r* ro 


N 


ro 00 


O^ 


Ok rN oo 


Ov 


5?| 


• 


M M M 


»« 


m* 


•i* 


M M 


»M mm 


•i4 


^ w 


M 


w m u^ 


ov 


K 


1 1 1 






1 


1 


1 1 


1 


1 


1 


mm 


M M M M M 


mm 


N M 




o 





« 


o 


O lO 


•O m 


m 


u> m 


O 


O >o 


-V- O O 





■0 




o -'t o 


O' 


^ 


O 


o" ^ 


O" O" 


^ 


o ro 


ON 




v« ^ v« «» «k ^k 

VO ^ VO vn \n xri 


wn 


ro ^ 


^» 


»«»«»« 


•N 


P* 


^4 


M »« 


»« *4 


>i4 


mm 




M« »i« 






Cl 




1 1 1 




1 


1 


1 1 


1 




1 


1 


1 1 


1 1 


1 


1 • 


Sn" 




U% 


O» 


O O 


NO >0 


•^ 


rN o 


ro 


w» N rN 


1^ tN Ov O 00 00 


ro 


-" 00 


0\ ti vo 


rf 


»O 


\r% 


»n -* 


VO -^ 




^ »N 


m 


S^ . 


00 Ov M^ b* t^ ir» 


rN 


»-« tin 


be 


O . • >o 


»« 


• 


^4 


VO . 




• 


- ND 


• 


VO VO . VO (^ »« 


fN 


. ■• 


o, 


M tn M 


m 


Ov 


»Ti 


« ►- 


« m 


IT» 


%n iM 


tN. 


w f« ro 


W W tN M »r> »n 


N 


VO tin 




f^ M o 


\r% 


^ 


U% 


»n ro 


\ri irt 


pm 


trt m 


»4 


ir> m f^ 


»n tn ^ kO u-k un 


*o 


tr\ tin 


t 


Ö e • Ö 


• 

O 


• 


• 

O 


O C. 


m 9 

O o 


m 
tN 


d d 


• 


O O <f, 


O O <f, O O O 


• 




Ö.O- 


\r% 




<♦ 




n 




M 




»o 


d 


« 




M 




vr» 


























1 

• 


>n h!. •» 





SJ 


ir> 


r. *S 


IN 


?; 


<o 


"«r 


0* 


o o o o tf> 





s . 


9- 








«i> 






» 


»■ ^ 






K M » «• r- «> 


»» 


jV •> 


« O « 


fO 


o 

1 


M 


« O 

1 


w ro 


o 


ro W 


O 

1 


ro N o 

1 


w w O ro W w 

1 


eo 


ro 

1 


• 


-.'^-^ 


00 


00 


fO 00 tn 
OO r- w 


Ov OO 


& 


ro ^ 

QO av 




Sf ' 


S»::" »."S 55 


f 


%"8. 


? 


r^ j^ NO 


mm 


\£\ 


•x 


"8 ^ 


VO »x 


n 


M VO 


vf> 


tN tN. M rN ».< *m 


00 


►T ■• 


MW 


\r% 


fO 


»n 


M \r% 


vn 


xn M 




« « M 


« N ti^ N ti^ un 


M 


M t/n 




*0 • *0 


m 




U^ 


»O ^ 


ir> ir% 




\rt ir% 




u% m *^ 


un un un t^ to 


tin 


t/n 


^ 


O ''u^ O 


O 


• 


O 


O r^ 


O O 


• 


6 6 


rN 


O O »A 


O O (^ O O 


d 


dkd 


H 


O 




*4 




ro 




ro 




O 


"* 


ro 




»« 




ro 




eo 




»« 




*m 




9m 


»4 


»« 






s 


8 1 8 8 


1 


8 8 1 


8 8 


1 


8 8 

mm mm 




8 8 


8 8 8 8 8 8 

mm mm »« »4 »« »« 


1 8 






"1 


^ 


*4 


ro 


s? % 


m 


M \0 


IN 


irt öv « 


fO M M »O (1 




« 'S 




o *■ ♦ 


r^ 


r^ m 


« n 


r*. 


M ♦ 


'T 


tN ^ 00 


m <o »« «««••«*» 


«*> 


rs ♦ 


En* 




tf» 




0^ 






*• 




^ 


•« #> w 






^ ^ 


^ CO fo 


>o 


^o 


^C 


VO O 


NO NO 


ro VO NO 


n 


NO NO 00 


NO VO t^ NO VO VO 


rN 


ro VO 


^ 


to 


¥* 


ir» 


ro N 


ro m 


M 


m ro 


•^ 


ro ro 


fO ro N ro un tn 


ro 


-^ lin 


& 




• 


m 

N 


• 




• • 


8. 


• • 


• 


• • • 

m tn vr> 

S 


• ••••• 

t/n un ro m tn tn 


• 

10 


dv tin 

tN 












»« 




tm 




M 


*" 






Position, 


1 <• 1 


1 


• 

-< 


1 


1 å 


1 1 


OQ 


1 


• 

< 


l« 


1 «i 


1 


OQ 


Aimant. 


« «» •» 


*4 


A 


« 


M » 


A M 


A 


« M 


A 


It A A 




M 


A M 




O * * 


* 


< 


'S 


A M 


• 


A 


A A 


A 


>>. A A 


• 

Ä ?3 Ä Ä Ä ^ 


• 


A M 


• 




























^ 


** 


• 


#» 


m 


\ Ä 


* « 


A 


« A 


A 


A A A 




•« 


A A 


Hcure. 


« * 2 


* 


• 


ro 


^ • 


2 * 


<« 


ro « 

»■ mm 


»i* 


A ^ • 


2 ** * '^ n^ * 


VO 


ro VO 




"^ * • 








r^ ^ 










* "^ A 


A ^ A • A A 





tr» ro 




« * * 








M ** 












■" 


im mm 




• 


















• 

> 




• 

1. 


t 


• 


ä • • 


M 


» 


Ik 


* « 


* « 


* 


A A 


A 


A S A 




> 


A C) 


i3 


B 


















•— ^ 




«*a 


S 


P 


oo" 


A 


* 


A 


* • 


« A 


A 


* A 


• 


00 




m 


A A 


^ 


*N 00 o> 
r^ t** tN 


.s 


öo 


00 


ro -^ 
00 00 


OO 00 


00 


00 00 


8- 


— N r^ 

Ov Ov C> 


^ tn VO fN 00 2v g 

öv Ov Cv Ov Ov O^ 





























■" 


M ■« 



29 



450 



WrJKANDER, OBSERVATIONS MAGNÉTIQUES. 



m 








































s 








































• 


1 






































H 










































l>. «i% oo 


»4 


« 


ro 


V4 M OS 


ro 


■^ 


N 


k4 


-<t 


r^ 


ss: 


8 


SO ro 


M 


00 


M 


to »• r*j ^0 




N On 


^4 


>o 


»« 


»T» 


P OS 00 

N M M 


•■ 


r^ 


M 


t>. 


tNI 


00 


OS M 


00 




ä 


Os f ^ 'O 


^. 


C« •-• 


M 


»4 


M 


tm 


N 


•4 


N 


M 


»4 


M 


b4 M4 


c» 


^ w 


»4 


N 


*4 H »4 N 


ro ro 

• • 


ro 

• 

•i4 


ro 

• 


ro 

• 
•i4 


ro 

■ 

»4 


ro ro ro 

• • • 

»« M (14 


ro 

* 
^4 


ro 

• 


ro 

■ 


ro 

»4 


ro 

• 


ro 

■ 


ro ro 

• • 
M »14 


ro 

• 
«4 


ro ro 

• • 


ro 

• 

»4 


ro 

• 


ro 

• 


ro *o r^ fO 

• • • • 

»4 »4 M M 




o\ ►< 


t*. 





M 


irt 


O» »rt 


'T 





Ov 





»> 


»rt 


^ 00 


Irt 


m » 


r» 


«n 


n 


|«) t^ O IS. 




« so" 


00 


t^ 


00 


00 


00 «0 os 

t^ «o ^o 


to SO 


to 00 


å 


•^ 


ro ^ 


^ 


-^ o' 


O 


k4 


M 


ro t^ so 1^ 




O C^ 00 


t^ 


t«* 


t«» 


t«* 


r^ 


««* 


»^ 


t^ 


t»* 1** SO 


so c^ 


r<« 


t«» 


t<* 


tN. fo r» t^ 


st 


c< »* 


tm 


»4 


»4 


»4 


•N M »4 


pm 




»4 




»4 


*i4 


»4 M 


»4 


»4 b4 


»4 


k4 


»4 


ki4 M M M 




^ .« 


a 








»rt 


M o 


Cl ■ 


«o 


»rt 


•rt 





O 


>rt 





irt tn 


Irt 


»rt 


•n 


O O « C_ 


-i 


^ to 00 

»4 




o" 

^4 


b4 


— ^ ^ ^ 

o C<( M 

M »4 *4 


P4 


^4 




os 

A« 


8 


Os 


r4 M 


»4 
P* 


»4 M 


^ 


^4 


d- 

*i4 


*^* oo" a » 


• 


1 








1 


1 1 1 


1 






1 








\ 


i 




1 


1 


1 1 i 


, • 


i-i Vooo 


O 


^ 


O 


^ 00 « 


^ 


O 


ro 


pm 


ro 


to 


«^ *4 


Os 


M SO 


M 


•^ 


OS 


t"* ro r* « 


?N 


o »n 


ro 


53* 


m4 


o u^ so 


tN. 


ro 


t>. 


to 


"l^ 


r^ 


T!8 


rf 


to to 


•i« 


18 


-'t 


fto to lo so 


?' 


f^ . • 






>o 




t»» M M 


SO 




so 


»4 


»4 


so 


»4 


»14 ^ 


• 


»4 


M NO .NO 


O o- 


M 


t^ 


f« 


On 


ti \n %rk 


r« 


K 


n 


to 


to 


M 


»>. M 


to 


to M 


SO 


M 


to 


•T) N OO n 


M 
^ 


• 

O» 


• 


>0 

o 




\r% \rt \ri 

• • • 

O O 


»o 

• 

O 


Os 


»o 

6 


to 

6 


to 

• 

o 


to 

• 

o 


ds O 


to 

Ö 


to to 

• • 

O O 


d. 


to 

• 

O 


to 

• 

o 


to to ^ u% 

d d ös ö 


<gk. 


os 


N 


w 




M 






w 










N 






M 






M 


• 


*L 


M 

O 


;r 


« 


Z 


»rt «rt »rt 


m 


s 


r^ 


M 


»rt 


N 


5» 


y^ 


»rt o 


8 


o 





W IV »ft 


e- 




o' 


o' 


•• 


O 


M M N 




o 






« 




o ro 




N ro 


o 


ro 


M 


rT ef d w' 




1 


1 










1 










1 






1 








• 


»^ 2 


r*. 


cS 


1^ 


(1 


00 N ti^ 00 


t» 


»4 


S 


t>. 


ro 


t". *«* 


ro 'O « 


N 


8 


to 


*^ ■• S )S 


«^ 


fO ."- 


00 


o 


»« 


(<« 00 00 


OS 





O 


SO 


^ 


~^ gs 


r>. 


r^ os 


^ 


SO 


t^ 00 tVDO 




**• o^ 


ns 


5 


t«* 


Ch 


r* N* « 


yo 


M 


!>. 


»4 


N4 


SO 


d^ so 


•4 


M \o 


t^ 


r^ 


to« 


^ vO w o 


^ 


¥4 S: 


^^ 


M 


u*> 


n m u^ 


C4 


(S 


M 


to 


to 


M 


ro W 


to 


lO « 


•4 


M 


to 


to N iTk ri 


o 


*^ T 






»n 




to ir> u^ 


to 




to 


to 


to 


to 


to 


to 


to »o 




to 


to 


to to srt 


di 


Ö-^ro 


m 


ro 


O 


• 


d d 


O 


Os 


O 


o 


o 


O 


ti o 


o 


d d 


tö 


O 


d 


d d .Å 


Sk 


OS 


»^ 
M 


»i4 




oo 






lO 

•4 










«4 






r>. 


• 




•M 


SS 


8 

»4 


1 




8 


1 


8 8 8 8 

•M »4 (i* »4 


1 


8 8 8 8 

»4 a^ M4 »4 


1 8 8 8 8 

«■ k4 »4 »M 




8 8 8 8 1 8 

M M M M ' •• 




J 5 


»o 


S 


s 


irt 


m O « 


% 


Cl 


s 


8 


S 


»rt 


n 00 


ert 


«0 00 

Irt •♦ 


Irt 


3- 


S 


*^ ^ .. 1 




M 


»rt 


irt 


»<• fO frt 


♦ 


n 


»o 


n 


M 


■*• 


»rt ♦ 


N 


n ♦ 


00 


m 


M 


W « "1 ♦ 












^» 


r* r* ^ 


•* 






»• 








■ 




•» 


m» 




— _♦• _•• «r 


tN 




ro 


O 


^0 


r^ 


so NO so 


so 


r<. so 


so 


SO 


SO 


to SO 


so 


SO SO 


o» SO 


SO 


»O vO O 


då 




w 


ro 


ro 


ro »n «o 


ro 


to 


ro 


to 


»O 


ro 


»- ro 


to 


to ro 


^ 


ro 


to 


to ro ro f*» 


ii 


a ro 


»■« 


ro 


m 


5- 


un to tn 


»o 


00 


»o 


to 


»o 


»O 


i>. to 

00 

»4 


to 


to to 


4 

ro 


to 


to 


to tö tn »'i 


Position. 


1 «■ 


PQ 


« 


1 


— T" 

OS 


1 




» 


1 


1 


1 


1 


a 1 


1 




PQ 


1 


u 


Il « 1 


Aimant. 


M A 


« 


A 


A 


A 


A n A 


M 


« 


A 


•M 


A 


n 


Ä • 


N4 


tk M 


A 


A 


- 


« « A « 




u * 


m 


A 


A 


A 


A A A 


A 


A 


A 


• 
A 


A 


• 


A /» 


A 


A A 


A 


« 


n 


A A A • 


i 


c? 






































v 


.:i< 






































p^ 




r- 


A 


A 


« 


A A A 


A 


A 


t 


A 


« 


n 


A A 


A 


A # 


A 


A 


A 


A « * A 


Hcure. 


>0 ro >0 

»4 M ^ 


O 




A 
A 


- - 2 


SO 

*•* 

A 


A 


A 


»4 




SO 


- ^ 


pm 

»4 

r« 


N SO 

M »4 
A A 


A 


A 


■4 
•14 


A « A »^ 

" »4 • — 




ro »O 

»4 »m 


ON 


*m 


N 


** »^ A 


A 


A 


'i- 

►4 


A 


A 


A A 


A 


OO 


A A A A 




C 




• «iH 


































& 


et 0* 
S 

00 




> 

rt 

ty 




A 
A 


«t • A 
A « • 


• 
A 


A 
A 


A 
A 


A 
A 


A 
A 


A 
A 


A A 


A 


A A 

A A 


A 
A 




A 
A 


• A A A 

A A A « 


», 


o o 


O 


■8 


O 

MM 


QO 
O 


OS O « 
o ** ^* 

»a »4 »M 


M 

»14 


ro 

•4 


»4 
M 


to so 

pm »4 

M N4 


■4 


00 Ov 

»4 »4 

k4 «4 




•4 ti4 


ro 
w 

»4 


■4 


to »O ^* OO q 
« « N « « 

•H 114 K •■ •" 



VEO A- EXPEDIT JON ENS VETENSKAPLIGA A HB ET EN. 



451 



e 
8 
o 






N OO QO 



t«(>l|MMMM*NMP«»i<C<Me4MMMMMMMMOSÖ^t^C*orOtO 

f*5fOrOfOrOfOrOfOfOforororororororO**>rO^ ^fOrO^^«nu^ 



m •* « ^ PO O* 
■* fOfO'^Q0 romo ^* 



0\ 



« 



>n<omaOMM\OMr^aoi/)tnm>oooo 

r«i>.t>>ii>«QOQO0OOOOOOO**P«r4MMM 
■< « N N « « N cOPOrorOfOrOfOrOfOrOPOfO 



rifOPOf0^^porrrON'pnro«sref»i^cf\cr»rivo" 



o 



O tn 
rf vd" 






q_ 



o o 



I -f + -f + + + + + 4- + 4-4- + 4-4- + + + + + + + 4--i- + + 



9. 



>OW.'Na» .O^O .0>W .NO> .O^ .fO<>0«»-!socS^O*wr> 

f« »noi^^^^oo *^ N lON mvo »nn •-• rou^t»**oro« "^ -* n O w o 

\ri \r% .^ \r% \n in \r\ \rt xTi xTi \n ■^ \r% \r^ \^i \f^ ^ \r% \n \r% \r% \r\ \n \n \n ^ 

d d p • O d ^ 6 ö uS» O ö o O ö vo* ö d o O d d ö d O d d d 

o lo un tr» u^ »r^ 






m" rö V ro «" 



5 »^ N 

d^ N* rf 



Ov O 



m I* 



n 



s 



o N N 



^«"fOd"r6rOfO"SfOfOM'"N'"infOrffO 



N 
Si 



vn 



O O 



^0 



a- 

o 
'O 



OOO '^fOO^ftP'-' tO^'0»'^»'>'0rOPOr^t>»vOO^t«*N 
fOO^^^O^O^NO O fO*» rOO -^O "^M ^QO N -^vO O»'^'^^ 
»'^N »n« W mPO»'>^ unroiinro*'>io*'^rO'-' ^"* fOO « 0>- 
iA> »o lo lo un vr> un un un un un \f% if\ vr> un un un \r^ ^ 



m 



QO 



un 

C4 






88188 



J^ 



8 S 



P* N 

O o 



S 8 



8 ^ 



CN 



00 Q 
ON O 



8 8 S 8 8 8 8 



it 



SS '2 »^ 2. S 






in 

O 



«C ^ m 
NO m 00 



<S 



fv t« 
•-> »n 



00 K, 

CO Ix 

ti fo 



Cl 



c 

ro 



M Tfun"nununo »*> 

N« ^ l^ ,^ ^f. ^J^ ^ 



•^ ^ CK i>» 0^ ^ ^ 
un ro un ro »'^ fO 



£1 o 

fn * 

n 

•-•' un 

un Tf 



l^f 



un 00 



C* 00 
9k 00 

M CO 

un 00 

fO fO 



'g 



_ 00 ö* 

» » ^ 

o « fO 

N ro •* 



s no ^NOunro»'»»'^'-" unvovONO voo ununfo 
un ro NO ^ ro N fO 



\r^\ri\r\\r%\n\£^\ri\rt\jr% 



Position. 



Aiinant. 



< 



< 



M 



N 









C 

v 

b. 

I 
— I 

V 

'S 
PQ 



O) 

U 



o 



C 
O 



1) 
'é3 



c 

ha 

m I 
C/3 
0) 

-o 



PQ •-< 



Heure. 



^2::2^-^-«'^:r--2 = ''^- 



2 « 



ro ON 






o 

(S 

Q 



so « 

'3 






• • A i- « ^ 



MA«>A&AAA*M, A 



I» « /^ A 



'5 



m ^ 
" « 



00 



* o 



00 



:? 



o "^ W ro^^^^vO t^OO 0^0 •-• N ro^i^^NOt^ 

rorororororororororo^^^^^^^^ 



00 o^ 


^ N ro ^ un >o 



452 



WIJ KASDBR, OBSERVATIONS MAGSÉTIQCES, 



1 


1 








< 


"O t>. 






""■^~ 








CO 00 


■^~~ 








u 










t 


N QO 














to 


>* 










e 


NO 


Q 






1 


N — 














w« 












B 


ÖV 


s 






NO VO 

« « 














VO 


VO 










§• ■ 


O 


O 






»4 »« 
















mm 










25 1 




• 




_ 


• • 

^ 13 














-•e 










— 1 
i 






































^ 






































1 

1 


1^ 


O 




ro t»* « 
On QO NO 


^ »>. 00 Q 










. 


tn 






§. 




^SK 


^* ' 


• 


QO 


e« 




»4 


»« M 


N M M •« 












•* 


»• 




M* 




•■MM 


^ 1 

1 


9 


• 




VO 


NO NO 

• ■ 


VO VO O VO 

• • • • 

M M »i^ M 












VO 

• 

to* 


VO 

• 




vq 




VO VO >0 
• • • 

M M M 


« 

c 


« 




n 


O 


o 




o 


OO 00 


»000 




M 









00 







0, 




« »n 


< 


*4 
mm 


»« 
•« 






o 


k4 M 


cfi o o o 

»4 M M 




d 




d 

mm 




d 

P4 


*« 




^4 




»• *• M 




+ + 


+ 




+++++++ 




4- 




+ 




+ 


+ 




+ 




+ + + 


?; 


O 


l>> 


* 




VO 


i 1 


^ M ^ \n 




»o 




m 




ov 


O 








« 1^ « 




ro 


N 




M 


fO •- ö »^ 
& of o 00 




ro 




m 






^ 




^ 




(«) M M 


^ 


N 


On 


• 




• 




• 




« 














Ov OO 


o 


\r\ 


M 


r« 




O 


o 00 




mm 




t» 




r* 


r^ 




Ov 




^ 

e- 1 


? 


• 

O 


• 

o 




mm 

m 

«4 


•0 t 
O o 


\r\ '^ \r% -^ 

« • • • 

O O O O 




• 




CO 

• 

ro 




• 

Ov 


• 

Ov 




• 




« 






00 




^ 








M 




«4 




CO 


CO 




-^ 




^ 








CO 
































• 

dä 


t*. 


o 


CO 




8 


e^ o 


M o Cl 




P; 




O 




lA 


R 









y •« C. 


eo 


\r% 






o 


PO ^ 


CO « CO ro 

• 




d 




d 






taa 




d 




O «o fO 


'^ 






1 








i 








1 




1 






1 






(^ 1 


i v? 


r- S, 


lO 




n 


VO 1J- 


O O w% 


^f% 


«n 






^S 


n 


lO 






*r\ 


li^OO 
to * 


fO .^ 


■♦ 


lA 


m 


ro *r\ 


r<« ro ^ M 


t* 


00 


♦ 


» 


t*\ 


« !«• 


00 


o 


t» 


1 ! 




2. o 

5:; 


6 

V4 


?^ 


0\ VO 

00 


O 00 O 0? 
lo "(f u% ^ 


VO 


VO 


ro 


CO VO 


to 
to 


0" oi 


•^ 


'^f 


CO 


« 
& 


o 


o 


• 

O 


■8 


"8 


6 d 


O O O O 


• 

X 


S 


^^ 


• 




to 

o 


"8 "8 jg"? j" " 






»ii» 


M 


im 


*H 














mm 


mm 


M mm 


mm 


»4 


»« 


k« 


s 


%'S^ 1 


1 


1 


1 


1^8888 


1 




1 


1 


i 




1 1 


1 




1 


1 §i 






%-- 


»« 


r* 


!C 


n r^ 


§ *& 1? ^ 


r» 


C^ 


N 


•o 


r« 


50 


m »<« 


«n 


r«. 


lo 


» n n 




« 


*■ 


(• 


O» 


- 00. 


r* 


* 


Cl 


m 


M 


Ov 


m 00 


fo 


♦ 


m 


O o ao 


Fn 


m 


• 


N 


m 


ro 


fO »O 


M ^ CO u% 


W 


N 


r^ 00 


00 


00 


N mm 


CO VO 


CO 


CO CO »O 


dd 


ro 


d 






w 


t« «• 






c« 


f4 


ro 


CO 


^ •<- 


(4 


« 


M 


M Cl 


& 


E 


^ t^ 


■ 


jf 


• 




■ • • • 

u% m tn to 


• 


• 


CO 


ro 


• 


• 


• • 




• 


• 


^ to in 




"^ 


« 


N 


N 






^ 


-^ 


^ 




M 


« 


N M 


Cl 


N 


e« 


Position. 




< 




• 

< 




1 


1 1 1 


n 




n 




• 

< 




< 


• 

< 




■ 

< 


1 1 


Aimant. 


»« 


w « 




c« 




•- « 


**«*-«*» 


« 




M 




mm 




A 


« 




<t 


m* « 




6fi 






































C 




































p 




* M 
























/ 










§ 


» 


(A 




A 




A A 


A A A « 


A 




A 




A 




« 


A 




A 


A A 


»J 


4) 

•C 


* 


































Heure. 


•a 


'^ :? 




#k 




? « 


ir * ^ " 


00 




A 




ta* 




A 


N 




A 


- * 




O 


« •• 










A A N A 






















« * 




pm 






































*-» 


^^ 


































• 


«3 


e« 




































S 


" E 




* 




• A 


A A * A 


A 




« 




A 




A 


A 




A 


A « 


Q 


•> 


»• 




































oo 






A 




A A 


A i% A * 


A 




A 




A 




A 


A 




A 


• m 




N« 


M 


































« 








•i« 




SO VO 


ro ^ u% VQ 
VO VO VO vO 

N« »4 »« M 


VO 

*4 




00 
vO 




q 




O 


•i* 




1^ 


CO ^ 
r* t» 

•a M 



VEGA-EXPEDITIONESS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 



453 



Si Ton réunit, chaque groupe pour soijtoutésles observations 
faites ä Upsala avant le départ, on obtient le tableau suivant: 



Date. 


Heure. 


I. Dév. 


I. 0$c. 


II. Dév. 


11. Osc. 


1878, mai 24 
. 25 


,2»» 

14 

18 

'19 
20 

» 

II 

12 

18 

19 
20 








I.6190 
I.6191 
I.6181 






I.619O 










I.6191 
I.6148 






I.6164 
1. 61 64 






I.6188 


I.6198 
I.6212 
I.6175 
I.6185 
I.6189 








X.62OS . 










1.6195 










I.6196 


I.6192 


I.6176 


1.6178 


1.6 


194 


1.6 


177 



Il est ä regretter que les instruments de variation n'aient 
pas été lus simultanéraent dans les déterminations qui ont eu 
lieu ä Upsala apres le retour. Il m'a du moins été impossible 
de découvrir de notes ä cet égard. En moyenne, M. Hov- 
gaard a trouvé en 1880. les valeurs suivantes de Tintensité 
horizontale: 



Date. 


Heure. 


1 

Aim. I. Heure. ' Aim. II. 

1 ' 


1880, mai I 

9 • 2 


15" 
10 


1.6223 
I.6153 


15- 
II 


1.6187 
1. 6148 



En 1872, j'ai obtenu ä Upsala, avec le méme instrument, 
pour Taimant I: X40 = 1.6100, et pour Taimant II: X4o = 1.6104, 
soit en moyenne 1.6102. Apres le retour du Spitzberg en 1873, 
j'ai obtenu au méme endroit, avec Taimant I: Xiio = 1.6123, 
et avec Taimant II: Xiio = 1.6102. » 

M. Thalén a eu Tobligeance de me communiquer les 
valeurs suivantes que M. le candidat Solander a trouvées 
pendant Tautomne de 1881 pour Tinstrument, dont le brås de 
déviation était encore ä cette époque dans le méme état de 
rupture que pendant la derniére partie du voyage. 

* Ges valeurs different un peu de celles que j*ai données dans mon 
mémoire cité. Cela dépend de ce que je m^étais mépris sur la formule de 
la correction de la température que M. Thalén m'avait communiquée pour 
les instruments de variation d'UpBala, de sorte que je Tappliquais avec un 
signe contraire aux déterminations que j'y avais faites en 1872—1873. Avec 
le signe correct, Taccord dos observations devient meilleur, et les valeurs 
citées dans le texte se transforment en définitives. 



454 



WIJKANDBB, OBSERVATIONS MAGNÉTIQCES. 



Date. 


AimanL 


-^W 


Nombre d ob- 
servaiioas. 


iS8i, sept. 8—19 


I 


1.6169 


6 


» aout 4 — 29 


2 


1.6152 


16 


* sept. 9 — 19 


2 


1.6146 


9 


1.6149 


< 



Si nous commenQons par la discussion du rapport mutuel 
des deux aimants, Ton constate immédiatement que Taccord 
montré par eux avant le voyage de 1872, quand on employait 
les valeurs des constantes que M. Lamout a déterminées, et 
que nous avons citées plus haut, a disparu pendant Thivernage 
au Spitzberg, et que la diflFérence est restée dés lors ä peu 
prés invariable. Cette diflFérence était: 



Époqne. 


Aim. I — Alm. II. 


1872 


— 0.0004 


1873 


+ 0.0021 


1878 


00017 


1880 (incorr.) 


0.0020 


1881 


+ 0.0020 


soit en moyenne 


+ 0.0020, 



correspondant å un 
changement de O.OOOöO dans la constante C, 

Comme je Tai dit dans mon exposé des observations du 
voyage de 1872 — 1873, on peut, avec une tres grande chance 
de probabilité, chercher Torigine de la diflFérence entré les 
aimants dans le contact subi pendant Thiver de 1872 — 1873 par 
Taimant I avec un autre aimant tres fort. Il est tres probable 
qu'il en est résulté, non-seulement un afiTaiblissement, mais 
encore un changement dans la distribution du magnétisme. 
Voilk pourquoi j'ai appliqué, dans la discussion suivaute, aux 
valeurs obtenues avec Taimant I, une correction correspondant 
å une correction de — 0.00050 dans C. En vue de contröler 
rinvariabilité des constantes que M. Lamo n t avait déterminées 
en 1872 pour Tinstrument donné, et dont je me suis servi, 
comme on Ta vu, pendant tout le teraps, j'ai rapproché, dans 
le tableau suivant, * les valeurs de Tintensité horizontale d'Up- 

'M. Thalén m' avait promis de me donner, atissitöt qu^il Ini serait 
possible, les dates nécessaires pour les années 1872, 187S et 1881, mais 
malheurensement il n'a pas encore pu me les communiquer, de sorte qoe je 
me vois forcé de renvoyer la pnblication définitive de ce tableau å la seconde 
partie de ce mémoire. On voit cependant qu'en 1881 la différence n^est pas 
encore devenue bien grande entré les deux instruments. 



VEGA-EXPEDITIOSEKS VETkS SK AVI.I6 A AU BETES. 



455 



sala, obtenues avec rinstrument de M. Thalén et avec eelui 
de M. Hovgaard. 



Époque. 




Lamont. 


Thalén. 


Lam. — Thal. 


1872, mai 

1873, septembre 
1878, mai 
1881, aout— sept. 


-Vi 10 

-^800 


I.6102 
I.6102 
X.6176 

1. 6 149 


I.6145 


+ 0.0004 



Il résulte de ces nombres, que les constantes de M. La- 
mont se sont tenues assez invariables pour pouvoir étre aussi 
etnployées dans le calcul des observations de M. Hovgaard. 
Ils montrent en outre que les constantes n'ont pas subi de 
changement appréciable du fait de Taccident survenu au brås 
de déviation en janvier 1879. La difFérence entré les valeurs 
obtenues avec les constantes de M. Lamont, et celles qu'ont 
données les constantes de M. Thalén, est si petite, qu'elle 
tombe ä peu prés dans les'erreurs inévitables des détermina- 
tions absolues. Elle a aussi diminué avec le temps. Voilä 
pourquoi je n'ai pas cru ä propos d'appliquer des corrections, 
sauf celle que j'ai mentionnée plus haut pour la réduction de 
Taimant I ä Taimant II. 

Le tableau suivant contient les valeurs définitives de Tin- 
tensité horizontale pour le quartier d'hiver de Texpédition å 
Pitlekaj. Dans la cinquiéme colonne, j'ai annoté la moyenne 
diurne de Tinstrument de variation ; quand j'en ai pu déduire 
vine de quelque valeur, j'ai réduit alors Tobservation ä cette 
derniére; mais, quand Tétat normal de Tinstrument de varia- 
tion a été trop variable, ou que Ton n'a pas fait d' observa- 
tions de variation, j'ai annoté dans la méme colonne la correc- 
tion que doivent subir les observations selon la variation 
diurne réguliére, telle que cette variation se montre en moyenne 
pour les trois mois de janvier — mars. Pour les mois d'avril 
et de mai, od Ton n'a fait des observations de variation que 
deux fois par jour, j'ai réduit les observations k celle od la 
variation diurne réguliére rend la correction probable la plus 
petite, et j'ai appliqué en méme temps cette derniére. La 
partie gauche du tableau embrasse les observations faites avec 
Taimant I, et la partie droite celles de Taimant IL 



456 



IV I J KAN DER. OBS ER VA T 10 SS MA G S E T IQ UES. 



m 

V 










































G 




tn 




P 


t^ 




OV 








M 


4 








N 




V 




H* 




r 


> 


r^ 




OV 








Ov 








00 




>« 




« 




»4 


»4 




•^ 








» 


4 










• 




mm 




ro 




ro 


ro 




ro 








'O 








ro 




^ 




• 










• 




• 










» 










• 








•ii* 




mm 


»4 




mm 








»4 








mt 


■ 






1 

n 




- 






^^^ 


^^^ 


^^^ 




- ■• 


^^^ 








— — 


"^^^ 


^^" 


— 




^ 




o 


O 




« 




"M 




« 


M 


1\ 












9« 








Poids. 


v4 


« ~ 


w 


mm 


v« 


mm 




»4 




M 




»4 


•4 


•i4 


»4 


mm 




•4 


«4 


O 




^ 


VO 


>o 


00 


r» 


8 


»4 


vO 


ro 


ro 


rs. 


Ov 


^ 


VO 


N 


N 


ro 


tv. 


»4 


rv 


• 


M 


fO 


•«»■ 


o\ 


o> 


ro 


Cl 


»4 


ro 


t^ 


00 


Ov 


ov 


O 


Ov 


VO 


%n 


U^ 


ro 


.« 


N 


N 


N 


>i« 


»* 


M 


mm 


« 


N 


»4 


»4 


•M 


»4 


»4 


w 


»4 


N 


•« 


»4 


M 




ro 

• 


fO 

• 


ro 

■ 


ro 

• 

mm 


ro 

• 


ro 

• 

»4 


ro 

• 

»4 


ro 

• 

mm 


ro 

■ 

M4 


ro 

• 

»4 


ro 

• 

»4 


ro 

■ 

mm 


ro 

• 

»4 


ro 

• 

mm 


ro 

• 

»4 


ro 

• 


ro 

• 
»i4 


ro 

• 

mm 


ro 

• 

»4 


ro 

• 

*4 


• 


^ 








b» 














"* 


















ti 


— " 


■♦ 


r» 


♦ 

^ 


*> 


Is. 


N 


«» 


w 

«- 


o 




.. - 


•♦ 

^ 


«e 


♦ 

^ 


•♦ 

» 


»4 







* 


n 


N 


M 


vO 


N 


\r\ 


r^ 


N 


»14 


ro 


»4 


N 


O 


O 


O 


O 


O 


O 


rv 


\f\ 


+ + + 


NO 


+ 


% 


»4 


s 


O 


OV 

»4 


00 

mm 


+ + 4- + 4- 


1 


+ 


O 

ro 


ro 


Ö 2 










































•t» 
























r*\ 










^ 








1 


m 


m 





C* 





CO 


ro 


a> 


m 


fH 





00 


n 


tv 


o 


m 


00 


lA 




« 


N 


O» 


r* 


iTi 


Cv 


ro 


M 


VO 


t^ 


r^ 


oo 


\r\ 


^ 





rv 


^ 


»o 


tn 


N 


;t 


•H 


^i* 


N 


\r\ 


vO 


Cv 


w 


O 


Ov 


00 


r» 


l^ 


r^ 


r» 


t>» 


rv 


t^ 


00 


O 


« 


1 


1 


1 


»14 

1 






mm 


w 


N 


»4 


»4 


»4 


mm 


»4 


*4 


»i4 


»4 


»4 


M 


ro 


ro 




t^ 


ON 


00 


ro 


r^ 


ev 


ro 


tN. 


»r> 


00 


►4 


s> 


ro 


iTi 


»4 


»4 


ro 


VO 


tv, 


r» 




f* 


M 


ro 


r^ 


00 


t^ 


iO 


M 


Ov 


•^ 


VO 


OV 


GN 


O 


OV 


VO 


xri 


■^ 


M 


. • 


« 


N 


M 


»4 


»i« 


»4 


mm 


W 


mm 


►4 


h4 


»4 


»4 


•4 


N 


mm 


M 


MM 


•14 


»4 


•^ 


ro 

■ 


ro 


ro 

• 


ro 

• 

mm 


ro 

• 

mm 


ro 

• 

VO 

mm 


ro 

• 

»4 

ro 

»4 


ro 

• 

*m 
VO 

mm 


ro 

• 

»4 

ro 

»4 


ro 

• 

VO 

»4 


TO 

■ 

O 


ro 

« 
»4 

»4 
»4 


ro 

• 
NN 

vO 

mm 


ro 

■ 

»4 

VO 

»4 


ro 

■ 

VO 

»4 


ro 

• 
9mt 


ro 

»4 


ro 

• 
^4 


ro 

»4 


ro 

• 

mm 


Heure. 


*i4 


»4 
»14 




mm 

»4 


VO 


rv 

»4 


VO 


VO 


*4 


Poids 


^W 


-J** 

"< 




— . 








•4_ 










mm 


- 


W« 


M 




*4 


»4 


O 




^ 


m 




r^ 






i^ 










^ 


»4 


r«« 


8 




»4 


O 


Ov 


- 


On 


O^ 






VO 






Ov 










O 


^ 


O 




O 


00 


N 


.^ 


»4 


»« 






mt 






•* 








• 


r* 


■4 


« 


M 




w 


*M 


«4 


••*■ 

1 


ro 


ro 






ro 






ro 










ro 


ro 


ro 


»O 




ro 


ro 


ro 




•H 


»4 






■•« 






mm 










"* 


»4 


"* 


*4 




»4 


»M 


** 


• 


fH 




































M 




M 


■5 " 


IV 






*- 






rv 










n 


IV 


^ 


"•• 




IV 


— - 


^ 


c^ 


w 






mm 






N 










VO 


■^ 


»4 


t^ 




»n 


O 


O 




+ + 






+ 



















»4 


IV. 

mm 


1^ 
»4 




^ 


1 


+ 


-v 












































C> 


p* 






\n 

















« 


er. 


■* 


r« 




• 


•4 


o 


















^ 












•^ 


^ 


» 




^ 




^ 




N 


ro 






•«*■ 






^ 










00 


Ov 


'^ 


N 




00 


rv 


»i% 


« 




»4 

1 




■ 


VO 

»4 

















*4 


P4 


►4 


1^ 

•4 




rv 


s, 


ro 




>o 


»^ 






O 






r< 










u-» 


OO 


ro 


ro 




t^ 


o 


00 




00 


00 






VO 






O 










»>. 


m 


00 


oo 




t^ 


00 


r« 


H 


p* 


*« 






»i« 






N 










•M • 


•M 


»4 


r« 




»4 


»4 


M 


fO 


ro 






ro 






ro 










ro 


ro 


ro 


ro 




ro 


ro 


ro 




1^ 


k* 






»i< 






•i4 










mm 


»4 


*4 


»4 




»4 


*4 


»4 


Hcure 




M 






ro 






VO 










»4 


»4 


»4 


^ 




»4 


fv 


O 




■4 


m* 






ki« 






^ 










»4 


»4 


•" 


»4 




»4 


mm 


*" 




ti^ 


Jh* 


t>. 


\ri 


ro 


O 


vn 


ro 


ir> 


c> 


IM 


M 


fcO 


^ 


M 


00 


VO 


»4 


ro 


tv. 




»^ 


r« 


w 




•14 


^^ 


»4 


** 


•4 


».4 








»4 


N 


N 




N 


« 


r* 


<5 


• 
> 

O 


« 


M 


> 

G 


M 


• 

> 


A 


1 


A 


A 


> 
ti 


A 


« 


M 


M 


m 


'S 


A 


A 


A 


& ' 


fl 






ti 




Cä 




















B 










00 






o> 




































QO 


M 


« 


AT 


«« 


A 


»^ 


M 


tk 


A 


A 


A 


0* 


A 


A 


* 


«k 


A 


« 


A 




*4 






*4 



































VEGA-EXFKDIT10NEK8 VETENSKäFLIG A ÄMBETES, 



457 



J'ai essayé de former des moyennes mensuelles des ob- 
servations du tableau précédent. Malheureusement, la qualité 
des observations exécutées est de nature ä faire reconnaitre 
immédiatement Timpossibilité de les déduire avec une precision 
permettant d'en déterminer la variation annuelle avec quelque 
certitude. Je me suis efforcé de donner le poids convenable 
aux observations différentes de chaque groupe. Il ne vaut pas 
la peine de les discuter de plus prés. Les principes que j'ai 
suivis, seront facilement reconnus par quiconque le désirera. 
La marche des moyennes mensuelles est trop irréguliére pour 
que Ton puisse en dériver, méme approximativement, la vraie 
variation annuelle. 

Enfin, le tableau suivant résume les déterrainations de 
rintensité horizontale pour les divers lieux d'observation. 



Lieu. 


Heure. 


Xn. 


Poids. 


Lund 


19" 

12 

20 

13 
12 

18 

Moy. 

8 
10 

Moy. 

17 

20 

17 
18 

Moy. 
20 
20 

19 
20 

Moy. 
II 


I.7187 
I 7179 
1.7236 

I.7195 
I.719O 

1.7202 


I 
2 


I 

4 

2 

I 
2 

I 
I 
I 

I 
I 


Chabarova 


1.7190 

M535 
1. 1570 


1 

Port Dickson 

Port des Actinies 

• 

Cao Tschcliuskin 


1.1558 
0.8007 

0.6560 

0.6559 
6.6539 


0.6553 

5675 
0.6614 

1.2322 
1.2351 


lie Preobrascheni 


• 

Irkaipi B 


» 


Pitlckaj A 


Jf-2338 
1.3306 



■ 



^», 



I ' -t 



2. Déterminations de déclmaison. 

Ces observations ont été faites k Taide des instruments 
^mployés pendant Thivernage au Spitzberg, savoir en partie 
avec le tbéodolite destiné ä la détermination de Tintensité 
horizontale, en partie avec Tappareil pour la détermination 
absolue de la déclinaison, duquel se servait ordinairement M. 
Lamont. Dans ce dernier oas, la torsion du fil a été écartée 
au commencement de Tobservation; dans le premier, elle a 
^té déduite des déviations. 

La principale condition pour que le tbéodolite de voyage 
ordinaire, qui ne permet pas de retourner Taimant sur lui- 
méme, puisse étre appliqué ä la mesure de la déclinaison, 
c^est que Terreur de collimation reste constante et soit connue. 
Il résulte de la discussion suivante, que les observations ne 
nous permettent pas de déterminer avec une forte somme de 
precision la grandeur de Terreur de collimation, mais que nous 
pouvons Testimer d'une maniére approximative. Pour cette 
raison, et encore plus par suite de la difficulté d'obtenir une 
valeur precise de la torsion du fil de suspension, les détermina- 
tions prises avec le tbéodolite de voyage sont beaucoup moins 
exactes que celles faites ä Taide de Tautre appareil. Il est 
surtout ä déplorer que nous ayons de Pitlekaj si peu d^ob- 
servations d'biver effectuées avec le dernier instrument, et 
qui puissent servir ä déterminer la variation annuelle. Dans 
les autres lieux, le manque d'une grande precision importe 
moins. Comme les déviations locales exercent une tres grande 
influence, et que les lieux d'observation, en general tres 
peu arrétés, ne peuvent étre retrouvés dans la suite qu'avec 
peu de siireté, une erreur d'un demi-degré tout au plus ne 
saurait jouer un röle important. 

Pour trouver la directlon du méridien géographique du 
lieu, M. Hovgaard a observé d'ordinaire le soleil avec un 
petit instrument de passage, appartenant au tbéodolite, muni 
d'une lunette excentrique et manquant de cercle de bauteurs. 



460 WIJKANDER, OBSERVATIONS MAQNÉTIQUES* 

A quelques occasions, M. Hovgaard a aussi donné Tazimut 
sur Tautorité de M. Bove, sans que je connaisse de quelle 
maniére il a été trouvé. M. Bove Taura probablement déter- 
miné en connexion avec les petites cartes de détrail qu'il a 
dressées. Les chronométres de poche avec lesquels M. Hov- 
gaard a fait ses observations, ont été comparés tous les jours 
aux chronométres normaux de Linderoth N:o 28 ou de Freds- 
ham N:o 3194. La discussion de Tétat et de la marche de ces 
chronométres a été faite par M. Arvid Lindhagen, simul 
tanément avec le calcul des observations astronomiques de 
Texpédition. Je citerai plus bas les valeurs que j'ai employées 
pour Tétat des chronométres, rapporté au temps de Greenwich. 
A Lund, on a fait usage, pendant les observations, d'un chro- 
nométre auxiliaire, qui a ensuite été comparé ä la pendule 
normale de Tobservatoire. 

J'ai rapproché dans le tableau suivant les mesures azi- 
mutales des mires. L'instrument était toujours ajusté de 
fa(;on que Tinclinaison de Taxe pöt étre négligée. L'erreur 
de coUimation était mesurée en observant la mire dans les 
deux positions de Tinstrument. c exprime la grandeur de Ter- 
reur en question, calculée de maniére que Taxe optique dé- 
crivit un angle de 90° + c avec la portion de Taxe située 
vers le centre de Tinstrument. d est la déclinaison du soleil 
En general, M. Hovgaard a d'abord pris un passage des deux 
bords du soleil, puis un autre passage apres que rinstrument 
avait été tourné de 180°. Les nombres insérés au-dessous du 
nom du chronométre, sont les moyennes des temps de passage 
des deux bords du soleil. « désigne les lectures simultanées 
du cadran. Mér. est la lecture du cercle azimutal, que le 
calcul fait correspondre au point sud du méridieh. Mire 
signifie la lecture faite quand la mire était visée, et A Tazimut 
de la mire compté du point du sud par Touest. Le temps 
astronomique est employé dans ce tableau-ci, le seul, oä il en 
ait été fait usage. 



VEOÅ'EXPEDITI0h'ES8 YETES8KAl'HG A AU B ET EK, 



46] 















• 












e«^ 












1i^ 












cf 












m ** 
CO 












cc 












'^ 












g' 












• 

g 












Ol 












«£ 












c^ 












o 












• 












• 








• 




"^ 












^" 






• 






1 












1 




• 


Cl 






• 


m 










Cl 




■C 


Cl 






1 

o 

•2 


•9, 


• 
e 

oc 

01 








t- 

oc 

• 




X 


« 

c 

Cl 
Cl 






T 
























• 




• 
• 










■ 

C 




• 
• 






S3 «Q 




V-* 








(2 


»O 




»O 








• 




o 








►3 


• 


• 

8 


• 






Jr 




• 










• 

e 


"x 

cc 

■ 


*• 




O» 

O 






c 




5 










c 

o» 










S 1' 




• 








1 


II 










• 




»a 








1 


• 




• 






g-Ä 




Oi 








1 


55 










« 


, 


• 


• 






O 




■ 


f* 






1 « 
1 


a 

o 
u 

t 


S 

• 


O» 


• 

Cl 


• 

OD 
1- 


i 


oS 

1-:; 


n 

• 


• 

S 

• 






• 




CO 


fl 


• 


• 


»-• 


• 




ff. 










Ol 


oc 


1—» 


OC 


C 

® 

^ 


• 

S 




Cl 


• 

"o »tT 
Cl d 


• 


OQ Cl 












OR 

O. 

Ti 
es 


• 






• 

c • 

Cl f- 




SS 




• 




• 

cT 


• 

■e 
•k 

t'- 

Cl 


.C 

1 






Cl Oä 

! 1 

1 i 


oc 

Cl 

1 


ra W 






• 
o 


(A 


• 

OC 


> 

• 

fl 


p4 




■ 

OC 




<j 


la pen 
Long. 


• 


ol 

• 

e 

'^ 
OC 


00 

Cl 


1-^ 
1— 1 

1 


1 


• 






■ 

p 

Cl 
Cl 


s s 




c; 






• 


£ 


■< 












. 


00 

t! - " 




• 






6 

• 


Cl 




• 






o O 




GC 








et 






^ 






O « • 




*cc 










• 
CC 










^^ 




r^ 








rt 




• 


Cl 






• 


• 

8 


• 

O 








CJ 


1 


8 


• 

e 
Cl 







«o 



.-5 I 



• 


03 


»o 


O^ 


Cl 


S 


g 


•4^ 


es 




S 




oc 


• 


r'- 




or, 


T 




-W 



Cl 
Cl 



00 

C 



c 

c s 

.a w 

» 
X 
CC 
Cl 



''C 



os 






^ ,• 






S £ 






S '^ 






-2 =• 

cc "_ 






O 1 


• 

?2 


• 
00 


' 


« 




cj w 


00 


g 


c^ 2U 




« 


^ S 


Cb 


cc 


« <D 




• 


»— ; -«J 




Cl 








•j- ^ 




'^ 


•i-S »^ 






?^" r^ 






1— ^ 






x q* 






--W 







C 



■ Pii« 



Cl 



462 



WIJKAyDEJt, 0B8BRVÅTI0SS MAGSÉTJQUS8, 



O 



«o 



^ E 

P^ . 
I 

"^ CU 

^ S 
o 



® 
T3 



OC 



X 






01 



fl 












o 




• 








^ j: 




t» 








^ «L 




^ 








J2 ^ 


• 

8 


*x 










• 








, • 













l.se 












fl 






















• •-4 












^!^ 




* 








=>• ^ 




• 








1 


o 


• 

s 








1 




^ 








1 . 

• 


s 


Cl 








1 *^ 




i: 




• 


• 


• • 




^i^ 


*0 


X 


*^ 


r3 s 






»C 


Cl 


Cl 


C -^ 






• 






3 ^. 






c 


ec 


cå 








-^ 


eo 


CO 


® o 






»4 


Cl 


Cl 


"^ :i 






1 


II 


II 








• 


£ 


< 






• 






. c 




Vi 








1- o 


ti 


O 








■cT^ 


55 


• 
c 

?^1 








^1^ 




* * 








• 




'^ 








■| "- 




r-< 








""^ 












• 












X '«*• 




• 








a> ^^ 




« 









»O 



o 
ja = 

Cl 



o 








• 








r- 






o 


ro 






w 


• 






"w 


JZ 

-^ 




• 

-o 


*"^ 


"^ 




;9 


o 


4- 
,1 






Cl 


1 1 

• 

fl 


• 
* 






o 


eo 






u 






• 


jc: 








o 


^ " 




» 


^ 


O 
•O 


• 


^H 




• 





• 

c 




SO 




X 


-^ 


cO 




CO 


c» 


il 






W4 






^^ 


• 






• 


tzj 








• 




o 




ei 




Cl 


m 


^ 


é 


c« 


C 




o 


• 


SO 




k< 


E 


'^ 


• 




»O 


• 


o 


^ 


f— • 








• 


^i^ 


s* 




^ 






CO 


1 


o 







ri 



-^ 


:| 


c- 


il 


rc 


w 


• 


fl 




o 


0) 


H^ 


• 

»4 


• 


b 


•• 


O 




o 


'* 

^iH 




• 
C 


OD 


'^ 


«« 


II 



Cl 



e^ 



M 1-» 



Cl X 



Vi 
-O 



eo 



X 
Cl 






CO 

II 

< 



o 

Cl 

• 

o 
X 






Cl 




eo 


'^ 






• ^4 • 






CmS 






•s =^ 






^ 






^ 




•a 


1— 1 




•1 

m 

Cl 


'I 


• 

a 


^ 


s 

^ O) 


o 


• 


hl 

g 


B 

• 


$ (D 




CO 


== 'S 






r- i 






X ^ 







eo 



VEQÅ-EXPEDITJONBSB VSTBKaKAPLlGA ARBETEN, 



463 



CO 



XI 
TO 



s 
o 

u 






to 



O 



«o 






Ai 





s. 




a 




ig 


s 


o 




T3 


00 


• 


t^ 









■ 

CO 



CO . 




(M 






^ 525 










kl 










P4 ^ 










a 










m 




• 

e 






h- 




9 






»O 




O 






a * O* 


• 


'^ 






!h *« 


a 
o 


• 






• 

a 


hl 

Xi 


• 
JZ 




• 
•< 


1 .' 

o» ^ 

*-• 
CO 






O» 


\o ^' 


eo 




"-< 


1-^ 
•— ( o 


• 








1 


II 


rr. de 
Long 




• • 

CO 

• 


^ £ 


< 


o 


•« 


o 






O - 


>} 


O 






^^ tfk 




•-H 






•-H 




W 






. »O 










»« 










•^ _ • 




















c*] 










II 




• 






« 1 




t^ 







CO 

• 

o 

C0 
CO 



o 

a ^ 

g CO 

ca 



• 

o 


.© 




.: *^ 


• 

9 


-6 CO 


X 


a • 


CO 


CO 


• 


CO 



+ 



«o 



• 


c 
1^ 


• 

8 


O 








fi 


cO 


c 








Q 






o 








^4 


1 




Oa 








O 


• 












Q) 


^ 














• 












• 
t4 


^ 




• 

•o 








1^ 


■ 


• 

a 


»C 

• 










oa 


o 


B 








• 


• 




X 








• 


g 




. 








•• 


m 




« 








1 


• 






• 


©; 


m 

O 


1 


C^l 






CO 


t— • 


^ 




r-1 






• 



• 


• 










CO 


t^ 


O» 


rt* 






CO 


CO 


o 


ca 


• 










eo 


re 


» 






II 


1 


1 


• 


n 




• 


i 




<1 


• 


• 




*co 

CO 








6 


O 

t— • 


a 


e 

?o 

CO 









O 

Cl 



« 



*^ 



»o 



ce — • 

O) 



2-^ 



S II 

CO g 

S-S 

00 C^^ 



O 

o 

ca 



•o 
«^ 

m 

. CO 


o ^ 
ca 



»O 



CO 



464 



WIJKÄNDEB, 0B8ERVÅTI0N8 MAGNÉTIQUE8. 



• 

E 

•A 
»O 



II 

00 
OC' 

u 



-§5 

;3 II 






Oi 



Ol 



oc 



CO 

■ 

o 

Ol 

CO 



o» 








CO 








• 

E 








OC 








lA 














• 

o 


•^ 






OC 


II 




• 


w 


W 




^ 




CC 


^- 






tA 


QC 








OC 








• 

u 








Pm 








I 


• 




.-* 


1 


■^ 




t^ 








T^ 


.a 


e 


• 


m 
O 

O 


h:^ 


II 




t- 






1-^ 



«o 



OC 



. c8 












%>^ 




• 

eo 








• 


• 

?2 


OC 








O» 


s 


• 








II •« 


• 


s 

cC 








m 


PE> 




• 


• 


• 


.a <?' 






Cl 


MS 

t— • 


(O 

•> 
CO 
Cl 


^ *• 






■ 






04 






o 

00 
CO 


CO 


O» 


fc r-! 










CO 








II 


II 


O pÉ] 












O 






• 


2 


< 


. ä» 




• 


•4> 


lå 




«. o 




•» 

^ 








-o ^ 


• 


OC 








Cl 


•* 
» 


• 

o 








II < 




OC 










CO 








^ CO 












r— 












. o 












CO ^ 












r^ 
















• 








• 


'co 










• 

8 


• 









d-o 




Cl 








»« 




CO 








• ^_ • 












C8* E 












*i4 CO 












O 
























^5 












• ^^ 












'^ 1 


• 


• 

ca 

* 








. 55 


s 


1— 








CO e- 


åg 


• 








•5 -2 


• 

(k. 


s 

Cl 

• 








08 




£ 








a ^ 




-^ 








^ 'TS 












p" -^ 












t^ ^ 












oo .*2^ 












---w 













6 (« 



CO 



II 






P »O 

•^ f— • 



^ w 



o 



. • o 

Cl 



R 



CO 



§ 


E 








• 


-«* 








h 


• 


—^ • 


^ « 






ji 


ce « 


e» e 


^ 




Cl 


» " •■ 


■< •> 


«% 




O 


O f^ 


C» CO 


pM 




^» ^ 


Cl "^ 


CO Cl 


CO 






• 

• 


• • 


• 






CO CO 


o» a> 


Oa 






o »A 


»A »A 


»A 






»—1 1-H 


CO CO 


CO 






II 


II Ii 






• 


Mér. 
Mire 


< < 

m • 

t* 


• 






•A 

Cl 

• 
p 

CO 

»A 



P 

O 

1 



M 9 






Cl 




• 
to 


ire 




*«o 


a *•« 


• 

9 


CO 

• 



• • 




f— • 


"^ 






•^^ — • 






eö* S 






M CO 






- I 




• 


-*^ 1 




« 


d. II 


m 


»A 

Cl 


09 


s 


E 


O ^ 


• 


t- 


Cl S 




CO 


o; 




• 


"3 *^ 




Cl 


P c? 




Cl 


o* ^ 






2^ 







VEOA-XXPSDITIOKEKa YKTKUBKAFLIOA AJtB£T£K. 



465 



CO 

■ 

E 

CO 

»ii 



o» 

CO 

B 

eo 

01 



11 

oo 

u 



■o ©I 

o 



2 






oa CO 

CO o 

. o 

h CO 

^ II 

- • . • 

CO 

^ eS 



II v 

O» 8 

•-^ ^• 

00 CO 

•^ II 

I w 

a» 

■o O 
Cl 



II 



CO 



Cl 



c» 



oc 

S s 

. »-^ 






o> 



c^ 
t- 



o ■ 

cq O 

II II 

u £ 



II 
< 



■s ® 






C^ 




v 


O 




ex 


g 








"^ 


»S-^ 


• 

B 


F-4 
• 


• 




e 


öb .• 




Oa 


^ <o 






O 






^ E* 






<D O 










• 


Ö 55 




Oi 


• 


CO 


Ol PLI 


Se 


B " 


^ a 


• 


1- 


« « 


Ek 


CO 


Ä ■*^ 




• 






^ 


•g © 




Cl 


-JStS 




<N 









24* 







o 


^^* A 




1-^ 


CO lO 


• 

8 


CO 


CO 




• 

o 


s 




CO 




a> 


.•55 






»^ 






CO -t» 




m 


. «8 




e 


5,^ 


• 






a 


r-* 


1 .• 


o 


• 

s 


' o 

1 r 


g 


Cl 
Cl 


'^ Ii 




• 


o» »« 




I-H 


:^ ** 




Cl 


CO e. 






^-1 






^ i 






^ w 






fc §> 






J5 O 




e* 


O H^ 


• 


m 




■t 


"^ 


07 ^ 


a 


• 



. ^ •» 




r^H 


r! ""^ 




CO 


w ^ 






• 



o 










t Cl 






. 1 




• 

•O 
«■ 


8^c 


• 




d 


9 




S>^ 







b •* 




oc 


^ £J 




o> 


• 






-^ ^^ 






^ CO 






fS + 




• 

iO 


. i 




v 
00 


C'^ -. 




»« 


01 ^ 


• 

a 
o 


• 

s 




s 


oc 

1-H 


^ ^*^ 




• 


•>^ 




j: 


=s © 






•-^•TJ 




cJ 


^" B 






1-^ r^ 






oc ,57^ 






r^-W 







*CO <0 1 CO 

«o' 

Cl 

II 



CO CO 

• 

I-H »'• 

II II 

»^ 2 



30 



466 



WIJKANDSn, 0B8ERVÅTI0K8 MA0NÉTIQUB3, 



00 

Cl 



II 






CO 



•o 



o 



00 

e 

Cl 

»o 

Cl 

II 

fl 

2 

O 



•« 

s 



eo 






pH «» 




'o 

Cl 








• 




• 

8 


• 


O 








^ II 




Cl 








• 












^ ^ 












1 ^ 




• 








ce 
1 ^ 




• 

»o 

CO 








'^ 


e3 

o 


• 

E 








O» • • 


»« 


»O 








-H Cl 


<(3 


f^ 








CO •-• 


^^ 


• 


m 


o 


^• 


*: C 




CO 




#» 


00 


fi^ 00 






CO 


-«*• 


o 


o «* 








O 


• 


ci 


TJ Cl 






r» 


UD 


i-H 


■ 






Cl 


•-H 


^i^ 


orr 






1 




1 


^W 






• 

u 


s 


<1 






• 


*« 


^ 




«- e« 




»O 


s 


iå 




- J" ö 




-^ 








<o o 


^ 


A 








^' ij 




o 









II 



Cl 



2 "o» 




• 


§ II 




00 


M-fe 


s 


• 



J2 




1^ 
O 
Cl 


o ^ 












o6 






PQ o 






. + 






^1 g, 


a 


'^ 

» 


Het 
tern 


ht 


s 

o 


•fi 






^ o 




.e 


•^'S 




CO 


1879, 
Équ. 







pH 5 

• 


• 


• 














O 








• • CO 




O 








Cl «o 




^H 








*^ .. 












s- II 






• 






^55 

• 




• 
• 








•«a 




C» 








e8 


• 


• 

B 








o 


o 

u 

ja 


CO 










U 


• 








eo 30 
Cl 

• 




Cl 


• 


■ 


• 
€D 


£ '^ 






'x 




CO 






*-H 




1^ 


CO 












o 






9 


• 


m 


'ö * 






«o 


CO 


CO 


Cl 






t* 


^H 


Cl 


^1 








Cl 


Cl 


r^ 1 






Ii 


II 


II 


O . 










« 


pq 




• 


• 

-© 


§ 


< 


."- ti 


• 


'co 


s 


iå 




^ 9 


•9» 


Cl 








Cl o 

II ^ 


:>} 


• 

e 










r- 
















# 




u • 












00 












«ft 












. Cl 












•M ^m 












fl 




B 








C o 




SO 








u 00 




^ 
« 








5 — 




O 








ee 


• 


CO 








^ 


B 


• 

e 








CO ''^ 




O 








® 












'^ v 












00 












O 












•— E 












HH 5^ 




• 




















CO 2 


• 


'^ 








Om 


a 


• 








Het 
tern 


o 

s 


B 

• 








• w^ 




ji 








© 




^^ 




• 




"^^ 




Cl 




















*- ^ 













24* 



Cl 



VEOA-BXPEDITIOKENS VETBNSKAPLIOA ARBETEN. 



467 











1 

X 


fl 


08 3 

^ 5 


fl 
08 


1 • 

Cl. fl 

fl -^ 










• 

fl 

08 

a 

.pH 

08 


fl 


03 


• 








•4^ 

C 


fl 
O 




fl 

08 

fl 


c8 
(O g 

2 fl 


• 








• pH 

08 

fl 

•pH 


•^ 








'TS 


fl 





© »73 












*© 


• 

g 




• 




C 


•^3 


2 ® 


u 

> 


'3 £ 










© 
HD 


•73 


• 


u 


o 




^^^^ 


"^ 


>*N © 


fl 


.p-, 53 










•4.» 






-o 








£ 


fl Ö 
g^ fl 


© 


^ © 










fl 
© 




"-1 

Ii 

• 

B 

2 




O 




Q) 
2 


O 


CO 


<s> 










s 


QO 
© 




90 




SÖ 


fl 

08 


g s 

S 03 


© 

fl 

08 


© 
00 

© Mt 










© 

CQ 

»H 

© 

> 
fl 


• 

p2 


.— • TJI 

1 


• 

8 


• 

eo 

• 

t* 

CO 

• 


o 

CO 





O 

GO 

'3 

fl 

»pH 


• 

fl 
O 

-*» 
cö 


fl ^ 

OD fl 

fl O 


a 
•1-4 

05 

1— 1 

*o3 


al 

•T3 
CO fl 




CO 




0S 


10 


© 
(h 

p2 

QO 

*© 

»H 
04 

08 


p— I 
© 

pfl 
© 

T3 

03 
fl 



.• • 








n3 


08 




^^^ >^ 




QO 


^ 


CO 




• »•* 
CO 

• pH 

> 

• rH 

fl 
© 

© 
*© 


1 
II «)■ 


• 

a 
o 

Kl 


• 

•a 
• 

s 

to 


."- « 


eo 


98 
1— 1 

'O 

GQ 


> 
'O 

GQ 

fl 


'"i 

fl o 

" fl 
fl ^ 


fl 

© 
p— * 

*© 

-** 


fl4 
^ fl 

00 rj 

-•3 




.pH 
U .PH 

> 03 




© 

fl 
08 
> 
08 

QO 


2 °^ 






*Q0 1-^ 


»» 
O 


'o 


a 


08 5 
fa O 

w G, 

•pH 

ri .1-4 
S 08 


© 


-5ä r^ 










5 


a 

• PH 

u 

CL, 

© 

•« • 

^ SL 
a *« 

W) 


• 

ja 

o 1 
'd . 

• 




o 


• 

e . 

CO 


• 

CO 

(O 

1 


CO 

-i 

C 
O 

oS 
C 


fl 

CO 

fl 

CO 
0> 


fl 

-© 


öfl 

.pH QO 

S» p2^ 

CD 00 
> «> 

fl ^ 
0.? 










.pH 

«^ 

CQ 
© 

fl 

© 

© 


t: - 

o c^ 




• 
CD 


sii 




•4^ 

fl 


■+3 

fl 










09 

© 


p^ ^-i 


o ö 




■^ 






o 


•^ ^ 


c3 


tH H-» 










rö © 


• 
09 


•o 


o 

O 
CO 




'O 

CO 


s 

fl 

c8 


t? IS 

ä .fe 

•» •'OJ 


c8 
© 


PH Ö 

'^ fl 


• 


CO 


10 




CO CO 


fl 
© 

cfl 

•l-H 


Ii 

n 

K .1-1 

*© ^ 
:^ © 

^ <© 


1 "l; 

eo 
. ^ 

•C ' 


• 

8 


• 

»O 

• 





fl 

O 

•4^ 


3 

fl 

• l-J 
CO 

c3 


2 w) 

a ö 

CO 

• 


*© 

»pH 
'fl 

© 
fl 


!^ 9 

fl pO 

0^ >H 

•^ fl 

^2 t; 


■ • 

u 

fl 


fl 

n3 


CO lO 

CO •l-H 

03 > 


3S 


fl 

bO 

.pH 

03 

»4 

Q 

-tid 
© 


• 




CO 




C 

> 

fl 

CO 


fl 
O 

"5* 




•I-H 

fl 



fl © 

08 

3^ 


13 

a 










9^ 

fl 

p2 



•43 © 

© -g 


+ 




• 




*#i* 


M 


5.^ 


• i-H 
•4-9 


fl ^ 


d 








3 


» 




• 

a 
o 




fl 

C8 




1-1 


08 
• i-H 


•2 a 

T5 fl 


08 








08 

-♦a 


© *o 


%* 
ua 


3 




C? 


0H 


fl ^ 


08 
> 


.pH © 










© 


l-H © 


S -S 


O 


Tj« 




^ 




fl 


^ 00 


9*> 












s^ 




O 




08 


<i 


^ 


^ 


ä »pH 

© 


© 








OD 

c 


1879, 
Équ. 








Q 
»J 


• 

fl 
O 


© > 

<© 


© 


fl :-^ 


fl 

■73 

.pH 








cd 


CO -r 
'O 

fe5 % 


cö 

1-H 












•4^ 
• i-H 




fl 

© 
© 


© fl 

:ih fl 
^ 

*c3 ©- 


© 

•s 











468 WIJKÅKDSR, OBSERVATIONS MÄGKÉTIQUES. 

1. 1878, mars 25, ll\ Lund. Mire = 76". 38,7; A = 168". 27>; 

79\50>. 72°.37'.s. iT. 7',5. Ouest. 
79. 57,2. 72. 38,0. 11,4. » 

Moy. = 11. 9,4. p 

2. 1878, sept. 12, 18\ Irkaipi A, Mire 324". 10>; A = 43\l,i; 

a. »i. å, 

169". 18>. 17". 53>. Est. 

3. 1878, oct. 4, 10\ Pitlekaj B. Mire 253". 6',6; A = 359". 20>; 

52". 5,4. 53". 3',9. 19". 52,4. Est. 



52. 4,1. 53. 2,3. 53,9. 



» 



Moy. = 19. 53,1. » 

4. 1879, mars 13, 15\ Pitlekaj C. Mire = 99". 4',o; A = 170' 48',7; 

68". 31',». 71". 52>. 19". 40,7. 350,». + 3^. 19". 44>. Est. 
68. 19,4. 71. 50,2. 47,9. 350,o. +3,7. 52,8. » 

Moy. = 19. 48,8. » 

5. 1879, avril 5, ll\ Ibidem. Mire 307". 27',i; A = 359\3r,4; 

106". 9,5. 108". 21,6. 19".43>. 359,5. -f 3>. 19". 47 >. Est. 
106. 5,6. 108. 15,5. 48,2. 360,o. +2,5. 51,5. > 

Moy. = 19. 49,8. » 

6. 1879, avril 14, 15\ Ibidem. Mire = 260". 9',o; A = 359\ 31,4; 

a. aj. d. ». A^— «. dn. 

58". 12',o. 62". r,5. 19". 33',7. 334,o. + 8>. 19". 44,8. Est. 
58. 11,0. 62. 6,0. 31,9. 334,5. +7,5. 41,8. » 

Moy. = 19. 43,0, » 

7. 1879, avril 22, 15\ Ibidem. Mire = 307". 2 1'.»; A = 359". 3r,4; 

a. ai. d. «• A— «. ^„ 

104". 44,6. 109". 34'4. 19". 43',4. 349,6. + 3^5. 19". 4 8>. Est. 
104. 49,6. 109. 32,8. 41,7. 349,5. + 3,5. 46,». i 

Moy. = 19. 47,1. » 



VBaA-EXPBDITIOUKIfS VKTENSKAPLIO A ARSBTXS, ^Ö9 

8. 1879, avril 28, lö\ Ibidem. Mire = 142*. 52,4; A = 359\ 31 >; 

o. ai. å, «. -V— «• ån, 

120\27>. *125". 9',4. 19\35>. 360,0. + 4V. 19^4^,l.Est. 
120. 21,6. 125.16,0. 35,0. 359,o. +5,». 42,2. » 

Moy. = 19. 41,6. > 

9. 1879, mai 6, 15*. Ibidem. Mire « 247'. 52',8.; A = 359°. 3l',4; 



o. aj. 6. «• N—H. Sm. 

47'. 36,7. 48'. 7,6. 19'. 32,1. 362,o. + 2^o. 19'. 34',?. Est. 
47. 39,4. 48. 6,8. 31,4. 361,«. +2,5. 34,7. » 

Moy. = 19. 34,7. > 
10. 1879, mai 23, 15^ Ibidem. Mire = 188'. 26,8; A = 359'. 31,4. 

a, «!. <y. «• N—n. J^ 

348'. 7> 347'. 46>. 20'. 0>. 291,5. + 4V. 20'. 6>. Est. 
348. 5,1. 347. 47,7. 1,3. 292,o. 4-3,5^ 5^. » 

Moy. = 20. 6,0. > 



11. 1879,jiiillet21,ir. BaiedeS-Laurent. Mire=24r.l4,ö; A=52 .1 ,2; 

92'. 52',2. 20'. 23,5. Est. 

12. 1879,juillet23, 10\ Port Clarence. Mire = 53'.13',o; A = 223'.56',8; 

a. fltf. J. 

73'. 37',6. 74'. 24',5. 23'. 8>. Est. 



13. 1879, juillet 24. Ibidem. Mire = 318'. 36',o; A = 223'. 56,8; 

o. Ui. d. 

340'. 5',o. 339'. 13,0. 22'. 53',8. Est. 

Selon 12 : 23 '. 88. > 

Moy. = 23. ],3. » 



14. 1879,juillet28, 16\ Baie de Konyam. Mire=15 .23 ,8; A=112 .58,*; 

a. O]. d. 

291'. 5',4. 289'. 54',2. 17'. 51>. Est, 



• La lecture augmentée d'un degré. 



470 WIJKÅVBER, O B SERVAT 10 NB MAGNÉTIQUK8, 

f_ 

lö. 1879, aoåt 1, A. M. IledeS--Laurent. Mire = 69\6*,i; A=223\l3>; 

94'. 0> 92'. 28',t. 19\ö',4. Est. 



16. 1879, aoåt 17, A. M. IledeBéring. Mire=112.12; A=263.56,j; 

a. ax. å. 

19l\38',o. 192°. 47,0. 3°. 55,8. Est. 



Voici une paralléle des valeu 


rs absolues de la déclinai- 


son que M. Hovgaard a obtenues 


pour le lieu d'hivernage ä 


Pitlekaj : 






1879, mars 13 


W 


'. 48',8 Est. 


avril 5 




49,2 > 


> 14 




43,0 . 


» 22 




47,1 » 


» 28 




41,6 > 


niai 6 




34,7 > 


23 




66,0 » 


ou, en moyenne, 1879, avril 


19° 


.47',2 Est. 



Pour déterminer Terreur de collimation du miroir du 
théodolite de voyage, j'ai rapproché dans le tableau suivant 
les observations que M. Hovgaard a prises avec cet instru- 
ment ä Pitlekaj pendant les mémes jours qu'il a fait des dé- 
terminations absolues. Naturellement, j'ai réduit les nombres 
aux états normaux donnés ci-dessus. La torsion est calculée 
selon la formule: 



* = [^^-'^(u. + u,)]^^i^. 



od ^ est Taugle de torsion, exprimé en degres, V la direction 
non corrigée de Taimant de déclinaison, u^ et u^ les directions 
déviées, et ^ Tangle de déviation. Dans le tableau suivant, 
/9 signifie Texpression [^^— VsCu, + Uj)]; Mér. N:o et Int. N:o 
désignent les numéros de la détermination de Tazimut de la 
mire et de celle de Tintensité horizontale d^oti la torsion 
est déduite. Kancieune erreur de collimation du miroir, em- 
ployée pendant Texpcdition de 1872—1873 au Spitzberg, était 
de -f 27',1 ; en calculant la déclinaison, je Tai appliquée pro- 
visoirement. 



TEGA-EXPEDITIONBSB VETENSKAPLIGA ARBBTEK, 



471 





w 












•*rf 


1 


^ 


A 


• 


A 


A 


M 


^ 


• 


» 


M 


♦ 


*• 


♦ 





« 


-^ 


1 ^' 




•« 

^ 


M 


un 


00 


»« 




tr% 


-♦ 


^ 


^ 


CO 


CO 


^ 




© 




• 








• 


1 


O^ 












OS 




1 w 

1 
1 












»4 
















• 




«1 


■♦ 
«* 


»4 

*0 


M 


M 


rs 


O 


1 


• 

o 


vr% 




CO 


fO 


CO 




• 




lA 


«ft 


»r> 





•n 




K 


^ 


•k 


•^ 




»» 


■ 




1 


b 


M 


N 


M 


^ 


M 




4 


+ 


1 


+ + + + 




1 


O 


lA 


lO 





»f> 









»■ 






*• 


» 






• 

« 


Cl 


? 


O 


M 

SO 


to4 

O» 


CO 

os 






CO 


ro 


ro 


ro 


M 


M 






1 

00 

1 .... . 


1 


^ 

^ 
















M 














• 


m 














< 


; S 


A 


p» 


*k 


A 


M 






1 




r« 










• 
















o 






« 










s 


t 




• 
e 
** 












^^" 


— 


- 




^^^ 


^^ 






^ 
















»A» 


f^ 


r* 


CO 


-^t 







• 


fO 


\r\ 


^ 


un 








•o 


< • 
















O 


• 


• 


• 


• 


• 






m 


O 


•K 


»« 


M 


M 






% 


f. 


t 


00 




R 




»aa. 


V 


00 


VO- 




»>. 


e- 

.^ 






1 ^ 




•■« 


»M 


-^ 


CO 




• 


\r% 


»14 


*«* 


ro 


ro 


VO 




J« 








CO 




»4 








1 i! 



2 



Heure. 



Q 



M 


♦ 


O» 


♦ 


00 


« 






*• 


•k 






*^ 


vO 


o 


00 


o 


VO 


e5 


CO 


tm 


VO 


•^ 


CO 


o 


• 


m 


• 


• 


• 


Ov 


^» 


lO 


VO 


VO 


VO 


00 


to 


O 


^ 


Tf 


-^ 


»N 


M 


M 




CO 


CO 


r^ 


et 


»•• 


O 


f*» 


M 



zq r^ i^ VO ov O^ 
^ ^ ei io ei C4 



''^ O^ t-* r^ 00 00 
*• un O ^ 00 00 
CO CO w •• ►* 



CO 



^, 



\0 VO 1^ VO VO 



lO 5t « 00 CO 

i>4 M M e< 



cs 

00 



11 

fl JD 
o fl 

09 00 



OQ 

"© 

OQ 

Cd 

c3 

fl 

© 



^^ © .^ 



Tt< © 

»• g. 

fl "^-^ 

O ^^ 

-O 

.^ © 

fl n3 
© 

^ © 

o fl 

^ © 

o t3 

5 © 

© ^ 

^ fl 

d © 

fl "•-' 

o © 

fl öT 

S 2 

t» fl 

•i-i 1-^ 

06 O 

'^ fl 

I— I ^j 

^ a 

fl fc 



o 

fl 

fl 
O 

;S 
o 
> 



fl 
o 

03 

> 

© 

GQ 
O 



00 

fl 

os 
'V 

•*A 
fl 
© 

P 

^* 

fl 

QG 

fl 

© 

«© 

a 

© 

o 

© 

C3 

© 

fl 
O 

© 

fl 
o 

92 

03 

fl 



rfl ;^ 



© 



© 



© 



CQ 

fl . - 

© 4- © 

2 © 
o ^^ © 

fl 

09 

S 03 fl 

Sa 

o .^ CO 
n3 ;i3 © 

^. <=> ^ 

© O -4J 

w ^ 2 



® fl 
C <=> 






08 SR 



c3 
© 



fl ® 



-2 a 



© 
© 



© 



*© 



c3 fl 
fl^ fl 

i-S 

© -*j 

2 s^ 

'^ er» 



o 



© 

fl 

•^ fl 
© S 



fl 

03 
> 

fl 

00 



c 

© 

-© 

© 

*© 

fl 

oS 
© 

3 

03 

© 

QQ 

fl 

Cd 

© 

fl 

CQ 

© 

a 

<© 

a 

OQ 

© 



fl 

O 

OQ 

OQ 

C. 

O 

C3 

fl 

W) . 

•^ 

GQ 
-© 

'^ 

OQ 
© 



S -fl 03 
^ S © 

03»^^ 
O © 

fl-, J>> © 

c/2 Cl fl o ^J 



»- C4 CO ^ VO VO 



O 

os 



CO a 

fl © 

03 *di 



fl 
© 



OQ 

© 

U 

-•^ 

fl 
CS 

OQ 

© 



472 



WIJKANDBR, OBSERVATIOKS MAOyÉTJQUES. 



o 



o 

CO 



ca 



o 

N 



'^NOM^mwiocoQoom» o 

0«0000-"00ro»o0fO00 «*> 



M 









^41 



»4 * 



N 



> 

& 



fO 






m 



*0 

V. 

w 

o 
00 



eo 

t"* 



»O 



M 



to 



O t^ 



8 






00 

NO 



00 

^0 



00 



ro N 



o 



o 



00 

o" 



fo 

»< 

-♦ 






ro « 

• ■ 



yr% 



5 






M O >0 •• 

•s •* •■• •* 

1^ fO QO •* 

»n r^ ^ 






I I 



N •* •« 



VO 



«:: «* 'S 'S "S ?: 'S « 



00 






•* ro 

ro ** 



M moonO q ^r*N o***^ 
mmmimvOu-iQOOm^ 






00 M tn 00 M 

M M M M 



fO VO 



^ »O tn to VO 



I I 






ji. O^cno^inoo^t^OkO^oo^n^n ^ 
"g^ Ö o" "^ ** d^ r^ o' l>^ "^ 00 ^ dv vo" 



to tn lo 

0^ «^ «^ 



lO vO so 
l«« 00 00 



lO to 
to to 



Q 1^ »i« »« »M \Q 

F« M M M ro ^ 

»-I fO « N « 



•v l^ 



rv oo 



s 



Hcurc. 



'ONOd «tf C^Cvvo^^•^^o'>0^loo^^ 
MNMM(«)ror«tlto fO^ 



t>. »^ r*. h* 
o^ r>. »^ t>» 



OQ 00 
ÖO 00 



O^ O^ W Ov fO fO ro QO 
« N«\0»oto00ro 
fo ro N -< N^ N w 



o rOM M r>oooo Cvt««O^vO00 o ^ 



ONa»-« lO 



§1 



p^ ^ o» ^ NO 



ro 

*3 



o 
et 



ON 00 






ti 

T3 



v 



00 
00 



t; 



> 
o 

bl 

c« 

J2 
e« 

.C 

U 



c 
o 

tn 









< 

tn 



o 



CO 

.fl 
u 



rt .t: 



:?: 



« M rO^tovor^OO C>0 ** N fO"^ 



C 


•=1 


C 


i 




ti 
o 


»* 

s 


Si 


© 


O 

a 






er" 

O 

o* 


QO o 


© 

*© 
•1— • 

c 


ti 

cS 

OQ 
© 




-© 

© 






© 

93 


U 




.*» 


Ss 


QO 
© 


© 




ti 


c 

O 


Ǥ 


93 

08 


ti 




ti 


#* 


§.-§ 


P^ 


^ 
o 




© 


on 


— © 


• ^^ 


© 




QO 




00 pr* 

88 .^ 


© 
OO 


© 
ti 

• •-4 




© 


^ 


*- no 


© 


© 




s 




d S 


S 


cu 




o 

00 




fri 


© 


r2 




'3 


c 


Q 99 


c 


•»d 




»rt 


0? 
O 


o ^ 


© 

o 
S 

• 


<ti 

> 
ti 




© 

© 

ao 

ti 
O 


a 


S 5^ 


© 


US 




• I-* 


;3 


•^^ 


© 




CS 

ti 

a 

© 


<4^ 


93 O 


• 1-4 

s 


OQ 








o 

ti 


Cl4 




o 

c 
o 




o 

CO 


os 
fl 




•4^ 
*© 


cc2 


© 


© 




09 


c 
a 




•4^ 

© 
fl 


© 

ti 
O" 




09 
© 


Hq 




M 


5 




ti 

Q 


00 


08 "S 


© 
ti 

ti 


(4 

o 

09 




© 

n3 


• »ii* 


.-> ^ 


93 

C 


© 




-a> 




§ 2 


'O 




a 




•^ c: 


cd 






ti 

00 


OQ 

S 
O 


^ a 


^ 


p 






f^ 


O 






• »"i^ 


93 


.«i» 






-♦a 

> 


£i 


© 

ti 

O 


QO 

O 




ti 
ti 


0? 

09 

O 


© 


o. 

ti 

QO 


• 

83 

OS 


© 
© 


X 

Ö 






© 
2S 


> 


> 
•»i« 

ti 

09 


s3 


T3 0) 


© 


© 


O 


4J 

»i* 

CS 

a 
C? 


QQ 


© 

> 

oS 

-^ 

00 


QO 

ti 

03 


* 


QO 

bc 


03 
© *tJ 


•T3 
© 


© 

'V 


a> *© 






© 

© 


*© 


QO 

ti 
o 


53 

© 




n3 


c3 


^ 


'O 



TKOA-EXPBDITlONSSa VBTENSKAPLIOA ARBETEN, 



473 



Lieu. 



Temps. 



Heure. 



<r. 



Poids. 



Lund, 



Chabarova 



Port Dickson. 



Port des Acttnies 



Cap Tscheljuskin 



Irkaipi A . 
Pitlekaj A 



B 



Baie de Sl-Laurent 



Port Clarence. 



Baie de Konyam 
lie de S!*LaoreDt 
lic de Béring 



1878, avril 
mars 



juiUet 
aoiit 



sept. 



oct. 

1879. av"^ 
juillet 



aofit 



II^ i6',8 Ouest I 
9-4 ■ 2 



Moy. 

8»» 

17 

15 

19 
18 

II 

10 



II 



10 



16 



II. 11,9 

17. 6.9 Est 

26. 25 

29. 21 o 
129. 9 

17- 53-7 

19- 33tO 

19- 53.» 



— 19. 47,2 



A. M. 



A.M. 



20. 23,5 



23. 1,3 



17. 51.9 



19- 5i4 



3. 55.8 



3. DéterminationB dlnclinaison. 

Toutes les observations ont été exécutées avec le méme 
inclinatoire de Gambey qui fut employé pendant Vhivernage 
au Spitzberg en 1872 — 1873. Elles sont toutes prises dans le 
méridien magnétique, et consistent en seize lectures faites avec 
les précautions ordinaires. Deux bonnes aiguilles avaient été 
emmenées. Aussitöt que Tinclinaison s'élevait å 75°, elles 
donnaient des resultats tres conformes; mais, k une inclinaison 
d'environ 70°, il s'était montré en Suéde une différence de 
quelques minutes, dont les valeurs de Taiguille 2 étaient au- 
dessous de celles de Taiguille 1. M. Hovgaard n'a guére 
employé que Taiguille 2 pendant Texpédition, cela par des 
raisons qui me sont inconnues. Voilä pourquoi je n'ai pas 
pu déterminer des observations suivantes la dififérence plus 
precise entré les aiguilles. La correction qui aurait pu résulter 
d'une telle discussion, se serait, d^autre part, trouvée sans 
aucun doute si petite, qu'on peut la négliger ä Tégard des 
variations de Tinclinaison pendant la journée, comme h celui 
des anomalies locales. 

A Pitlekaj, les instruments de variation ont été lus simul- 
tanément ä chaque observation, mais ils présentent si peu de 
precision, que je n'ai pas cru convenable de me servir de ces 
lectures, et que je les ai omises. 

Toutes les déterminations de Tinclinaison sont renfermées 
dans le tableau suivant. La colonne Aigu. désigne Taiguille 
qui a été employée. La colonne M. N. (S.), T. E. (W.) contient 
la moyenne des quatre nombres que Ton obtient quand la 
pointe marquée de Taiguille a été le p6le du nord (du sud), et 
que les tetes de quelques vis des aiguilles étaient tournées a 
Test (ä Touest). I est Tinclinaison, comme on la trouve en 
prenant la moyenne des nombres précédents. 



TBOA'EXPED1TIONKK8 rBTESBKÅFLlGÅ ARBETEN. 



475 






00 



M ^^«o»n^tAtAodoo 

t/t^«/irOM M ^ \r\ \r% \f\ xTk 






»/% \r% 



«k ^ «k 

O O ^ 



e'0OQO « rO^OCOPO*>»*OVOO I*^ 
00\o«QOOOQOOOQO lN»r^l«*r*r* 
^0 



r<> r« c» t>> >o ^O 



ti o* 







m 


m 




lA 


m 


m 


os 





fi 


»H 


O 


»«. 


n 


r» 


• 






*. 




» 




■k 


Ov 


f*^ 


vO 


M 


*• 


r^ 


tr% 


»>. 



q q 

*4 ä> 



m 






Cl 



\r\ 



^ M% 



M M M M M r« 






ir> 



•A 

IS. 



q^ »n q, o 
QÖ ^tCto\ooood>o 



O Ö^ ^ f*> to fö fO ^ 00 

o^>o>ooooooooooo r^ 

NO 



ri*r^r^»>.t>»r*»««*t>i»>»t>i»s,r..i>»r*. 






•n 



m 



O r^ 






<5 o 

O 00 

o*QÖOO ci fOrÖro»*>»^>d 
qovonooqoooooooo t^»^ 

^0 





•A 


m 




tf> 












lA 




m 


m 


C* 


n 





M 


»o 





«n 


C 


»n 


Cl 


irt 


r* 




*^ 


•k 


» 


•t 


» 






^ 


• 


• 


^ 




« 


O^ 


N 


»■ 


O 


00 


fO 


Tf 


^ 


« 


u^ 


»■ 


•" 



^^^0«O^O^O^O^O^O>O^O^O^ 






. "■ B * 



q_ q »A o^ 
O ro "^ ^Ti Os \0 \0 
ro fO ro W ►-• 



«rt 



in 












N 






t>itooo r^ONOO ^o^O ^ 
«^cOfOto»o ^ xr. \n 



c« o «n 

M 00 00 
^ ro ro 



lA 



Cl 



ON ts. 00 
CO ro 



c 00 00 

00 VO >o 

so 



Cl 

00 



ro *0 CO <^ 

00 00 00 00 



t«,\0\ov0>0 ^^^O^O^O^O^O^O^OsO 



Cd 

m 






m 










•A 






lA 




lA 




lA 








tA 






«A 








M 


♦ 


M 


0. 


m 


r» 





lA 

• 


n 


•A 


C« 


»A 

« 




O 


»A 


lA 




»A 


lA 


«^ 


»A 

• 


lA 

•ta 


lA 

•• 


00 


00 


O 


N 


•* 


»a 


o^ 


Tf 


\rt 


>o 


«** 


^ 


w 


l^ 


*m 


^4 


fO 


cf 


M* 


00 


r*» 


N 


O» 


•^ 


"* 


^ 


CO 


CO 


« 


•i« 


•* 








\rt 


»4 




¥* 


»4 


^ 


^m 


pm 






»m 












• 


• 


« 


• 


m 


• 


• 


• 


■ 


• 


m 


m 


■ 


m 


• 


• 


■ 


■ 


• 


o 


00 


00 


f« 


ro 


to 


to 


to 


00 


t>. 


»^ 


>o 


r*» 


»^ 


r* 


t^ 


l>i 


t^ 


t^ 


»s. 


IS. 


t>» 


r»» 


00 


^0 


^0 


00 


00 


00 


oo 


00 


r* 


r*« 


r*» 


»>► 


i^ 


r* 


»N. 


l^ 


l>i 


r«. 


rs. 


»>. 


t>i 


r>» 


t>» 


>o 














































N 


«k 


A 


A 


A 


A 


• 


A 


A 


A 


A 


A 


A 


«k 


A 


<k 


A 


M 


A 


A 


A 


A 


m 






c 



C 

o 






SJ ■= 

.S (A 

< J 

u 

H 

o. 

ett 

u 



(fl 



a 

u 
(fl 



PQ < o 



a, a 
fi •«• pu, 






s. 

6 



I I I I I I I I 



N ro 
c9 M 



os ^ ON 






I 2 



VO to^tot*»^ oo t^ 



^00 *nt^rs.tntoO \r% \rt o^ mt m 



^ ^ 00 *n t^ ts 
el 1^ M i-i M t4 



A O 
C3 



O, 

Cfl 



> 
O 

c 



00 
00 



ON 






•c 

et 



00 



•m M fo^*nvo r^oo ONQ *• « to-^t^^vo e^oo 



os O - 
»^ « « 






ro 



476 



WJJKASDER, 0B8BRVATI0N8 MAaNÉTIQUES. 





M 


O» 





M 


rt 


m 


IS, 


♦ 


l*> 


•« 


« 


tn 


>o 


m 






»• 


■» 


•^ 


»k 


«k 






» 


•k 


«k 


• 


•b 


m^ 




|N« 


O 


O^ 


>o 


OO 


in 


C« 


»<« 


o 


On 


m 


m 


NO 


M 


• 






\r% 


»Ti 


^ 


»n 






•« 




M 


t« 


ro 


CO 




^ 


• 


m 


• 


• 


• 


■ 


• 


• 


• 


• 


« 


• 


• 




e 


»■<• 


VO 
1» 


so 

t» 


>o 




NO 


NO 






s 


••• 


S 


;§ 




t>. 


% 


























m 


•o 
et 




1*. 




K 











•o 


•o 


o 





>n 


O 






•^ 


• 








• 














•« 


H 


O^ 


O 


t>. 


O^ 


vr» 


V4 


-»f 


ON 


NO 


00 


ON 


(S 


NO 


»4 


»i* 


M 


9m 








N« 


M4 


w 


M 


CO 


t!- 


vn 




* 


1 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


■ 


• 


• 


m 





1» 








NO 


NO 
Co 


NO 


»o 


1^ 




R 


S 


NO 


S 


»** 




























(d 


«n 


m 


m 


«o 










«A 














t^ 


ro 


»o 


tn 


to 


■A) 


o 


»>. 














»ft 






•k 






mk 




















H 


»4 


»N 


kW 


ON 


m4 


ro 


*m 


00 


O 


••• 


ro 


O 


u^ 


Cl 




\n 


tn 


»O 


^ 


ITi 


^ 






%o 




»m 


w 


N 


CO 


• 




• 




• 


■ 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


■ 


a 


CA 

• 


e 


so 


>o 

t*. 


NO 


NO 


t*» 


NO 


NO 

fr* 




t*. 


2 


'I- 


S 


S 


»^ 




























• 


lO 







»o 


tn 


o 


O 











R 


v> 










, » 




•> 


•«• 


m 






«k 


^ 






• 






H 


NO 


r<. 


»O 





t>. 


o 


\r% 


O 


N 


\r\ 


d 


0^ 


m 


ON 




^ 


•* 


w^ 


fO 


tn 


XTi 




*« 


\n 


w 


»•m 


M 




• 




• 


• 


• 


■ 


• 


• 


• 


• 


• 


• 


« 


■ 




2 




vO 


so 


NO 


NO 




»o 


NO 




(Ni 






« 


S 


• 


1 




























o: 


1 . 




v» 

M 




irt 


m 


m 


»n 











lO 





ITJ 


• 




v« 




•• 




■k 




•* 








•• 


•s 


«k 


r> 


*o 


^ 


N« 


•* 


00 


r* 


O 


M 


N 


ON 


^ 


o 


O 


r* 




** 






m 


fo 








»i« 




N 


N 


* 


r< 


• 




• 


• 


• 


• 


• 


■ 


• 


• 


• 


• 




• 


• 


Ä 





t» 




NO 


NO 


NO 


NO 


NO 










« 


S 


2 


r*» 




























• 
9 






























M 


e« 


tk 


« 


1» 


ft 


A 


■4 


M 


to« 


Cl 


»4 


C* 


^* 


C4 


<; 














■ 




























a 


V 




B 

vi 




■ta 

S 




t4 




Lieu. 


• 


m 


«k 


A 


* 


s 

2 

1 


a 


* 


§ 


A 


3 

1 


A 


C 

u 


A 




A 


^ 


A 


A 


X 


U 




i) 




*• 1 

73 




o; 




1 
1 


iC 












1 


^ 


1 


A 


JU 


A 


T3 

.SJ 


• 


• 

3 


"b 


t>. 


»n 


••• 


•i« 





^ 




r«* 




O 


tt 


r«« 


A 


«; 


to4 


•i« 


^i4 


•« 


»4 


^14 






»4 




•« 




•H 




X 
































1 
1 

N 


00 


vo 


M 


r*» 


>i< 


ro 




00 


^ 


M 


Ä 


NO 


m 




N 


N 




n 


N 


n 


d 




M 






»« 


• 

c 


1 


m 


••« 


« 


• 


JU 

*5 


4« 


^ 


A 


A 


*4 

1 


A 


A 


A 












•»— « 


















H 


' 00 


m 


«* 


« 


* 


» 


<>> 


A 


A 


A 


A 


A 


A 


A 
































J^ 


1- 


vr» 


NO 


r*« 


00 


CN 





»« 


N 


fO 


1" 


IT» 


NO 


r^ 


' M 


t< 


N 


M 


n 


« 


fO 


^O 


eo 


fO 


fO 


ro 


fO 


CO 



VEGÅ'EXPEDITI0NES8 VETEK8 KA VLIG A AJiBETEK. 



477 



Voici maintenant les déterminations de rinclinaison faites 
pendant rexpédition, rangées d'aprés les lieux d^observation: 



Lieu. 



Temps. 



Heure. 



I. 



Poids. 



Lund 



> 



Port Dickson 

» des Actinies 

Cap Tscheljuskin 



lie Preobrascheni 

Irkaipi B 

Pitlekaj A. 



Pitlekaj C. 



B 
t 
» 

M 
> 

> 



Baie de S!-Laurent 



Port Clarence 
1 f 



Baie de Konyam 



lie de S!-Laurent 



lie de Béring 



1879, iniLTS 



aoAt 



t» 



» 



»■ 
sept. 



nov. 



1879, janv. 
» > 

> févr. 

» » 

* mars 
» avril 



» 
* 

> 



> 

Y 



9 

> 



> 
» 
» 
» 

mai 

> 
> 



juillet 






1879, aout 



> 






Moy. 



Moy. 
P. M. 

12 

> 

» 
16 

13 
14 
13 
17 
II 
10 
16 

17 
10 

17 
>S 
M 
II 

Moy. 
10 

10 

» 

Moy. 

17 
Moy. 

10 

» 

Moy. 

17 

» 

Moy. 



68 . 48^9 

51.6 
49.9 



68. 50,1 

82\ 54''7 
83- 36,4 

83. 15 7 

144 



83. IS o 

83.45.» 
77. 55.8 
76. 58.7 

76. 58,6 

55.S 

60,1 

66.7 
63.» 

•62.2 

66.1 

61,4 

59.9 
58,8 

60,0 
60.1 
66,6 
67.1 
60.9 
59.0 
56.1 
48.3 



77. 0,6 
75. 55,5 



76. 


2.7 
7.4 


76. 


5.0 


75. 


10.3 
9,« 


75. 


9,7 


74. 25,= 

25,5 


74. 


25,3 


66. 


36,6 
32.5 



66. 34,5 



I 

I 



4. Description des lieuz d'ob8ervation. 

Les longitudes sont comptées de Greenwich. 

Lufid: Long. E. 0^52"* 46', Lat. N. 55^ 41 ',9. Jardin de Fob- 
servatoire astronomique, ä SO. de celui-ci, ä 10 m. au X 
de la table et des bancs. M. Hovgaard a employé comme 
mires les bords d'une cheminée de fabrique dans la direction 
de NO. 

Upsala: Long. E. 1M0"30', Lat. N. 59°51',5. Observatoire 
magnétique. 

Chabarova: Long. E. 4^ 1"^ 14", Lat. N. 69*'38',8. Environ 
18 pas ä SO de Tangle SO de la chapelle, prés de la riviére. 
La raire était une tente vers Test, dans Tintérieur du pays. 

Port bickson: Long. E. 5^ 29"* 20", Lat. N. 73° 32'. Pointe 
NO du port. La mire était une perche de signal, plantée par 
M. B o ve pour la triangulation du port. 

Port des Actinies: Long. E. 6^ 21°* 47', Lat. N. 76°15',3. Le 
lieu oh les observations astronomiques ont été faites, ä Test 
du port, et k 20 pas du rivage. La mire était une roche 
pointue sur les montagnes k N. 

Cap TscMjuskin: Long. E. 6^ 53" 40», Lat. N. 77°36',6. Prés 
du cairn mémoratif élevé par Texpédition. La mire était le 
Cap nord de l'Asie. 

lie Preohrasckeni: Long. E. 7**32°*40«, Lat. N. 74° 44'. Pied 
de la imontagne aux oiseaux», k 50 pas du rivage, partie ouest 
de nie. 

Irkaipi: A. Long. E. 12^0°*0«, Lat. Lat. N. 68°50',o. Sur 
la glace, k un mille anglais du village. B. Long. E. 12^ O" O', 
Lat. N. 68° 51'. A cinquante pas du rivage, sur la péninsule 
située le plus k Touest, environ ä SO du dernier mouillage 
de la Vega. 

Pitlékaj: A. Long. E. 12^ 25°* 59", Lat. N. 67° 4',?. Sur la 
glace k laquelle la Vega était aniarrée le 28 sept. 1878 A. M. 
B, Long. E. 12^ 25"* 59», Lat. N. 67° 5'. Sur la glace, au point 
d'hivernage de la Vega. C. Long. E. 12^ 25"* 59, Lat. N. 67° 4'. 
L'observatoire magnétique. 



VEOÄ-BXPEDITIOKBSa VSTSNSKAPLIOA ABBE TEN, 



479 



Baie de S^-Laureni: Long. E. 12^ 37" 4% Lat. N. öö^^Sö'. Sur 
le rivage, immédiatement ä Test de la riviére de Nuniagmo. 
La mire était un sommet de montagne au sud de la baie. 

Port Clarence: Long. E. 12^ 54"» O', Lat. N. 65° 17'. Prés du 
rivage de Pest, partie NE du port. Un pic de montagne 
au sud de la baie fut employé comme mire. 

Baie de Kanyam: Long. E. 12^ 28" 12% Lat. N. 64° 50'. Tout 
prés de la chute d'eau, au sud de la Vega. La mire était 
un pic de montagne. 

lie de S'-Laurent: Long. E. 12^ 34" 28% Lat. N. 63° 43'. La 
mire était une pierre. 

ne de Béring: Long. E. 11^3"28S Lat. N. 65° 14'. Sur le 
rivage au nord-ouest du clocber. La mire était le måt de 
pavillon de la Oompagnie. 



5. Paralléle entré lee déterminattoiis préoédentee et 
d'autree faitee dans les mömeB regions. 

Plusieurs personnes sont actuellement occupées ä des 
recherches spéciales sur la grandeur de la force magnétique 
terrestre dans les regions arctiques; voilä pourquoi je n'ai pas 
cru å propos de faire une paralléle aussi compléte qu'il m'eiit 
été possible. Je me borne donc aux courtes annetations qui 
suivent. 

En Suéde, Upsala est le seul endroit oh la force magné- 
tique ait été de nos jours Tobjet de recherches plus precises, 
et c'est principalement aux travaux systématiques et exaets 
de M. le professeur R. Thalén que nous le devons. Mainte- 
nant que Tuniversité de Lund a obtenu un observatoire magné- 
tique en vue de Texploration arctique qui vient d'étre mise 
en oeuvre, il y a toute cause d'espérer que nous aurous lä aussi 
des travaux magnétiques importants. Les déterminations sui- 
vantes sont les seules qui, de mon su, aient été faites ä cet 
observatoire. 

La composante horizontale de la force magnétique terrestre 
a été déterminée par M. le professeur G. Lundqvist* en 
1869, par M. Thalén* en 1871, et par M. Hovgaard en 1878. 
Voici les valeurs obtenues, telles qu'elles sont données par 
ces différents observateurs. 

Temps. Liea. X ObseTTmtenr. 

f Jardin de robservatoire astronomique 1)6985) a - * 

^^ \ Promenade å lest de la vUle 1,6956 I J^«°^<i^«*- 

1 87 1 Jardin de robservatoire astronomiqne I16999 Thalén. 

1878 Id. id. 1,7204 Hovgaard. 

Les trois observateurs précités ont fait leurs observations 
sur le méme point, et les instruments dont ils se sont servis 

» G. LundqviRt: Bidrag till kännedomen af den jordmagnetiska in- 
tensiteten o<*h inklinationen i mellersta och sOdra Sverige; K. Sv. Vet, Aka<i. 
Ilandl. T. IX N:o 10. 

* Rob. Thalén: Jordmagnetiska IjestAmningar i Sverige nnder åren 
186m-71 ; K. Sv. Vet. Akad. Handl. T. X X.o 12. 



TEGÅ-EXPEDITIONENS VETEN8KAFLIGÄ AEBETEK, 



481 



ont été comparés entré eux. C*est pourquoi j'ai cru qu'il 
pourrait étre intéressant de voir de quelle fa^on la variation 
séculaire sort de ces valeurs-lä. M. Thalén a trouvé * la re- 
lation sui vante entré ses nombres et ceuxdeM. Lundqvist: 

X 

(Thalén) 

Maliieureusement, M. Thalén n'ayant pas encore pu donner 
définitivement Tétat de ses instruments de variation magné- 
tiques pour 1878, il esl impossible, comme nous Tavons dit 
plus haut, de fixer jusqu'& nouvel ordre la relation entré les 
valeurs de M. Thalén et celles de M. Hovgaard; mais il ne 
peut pas y avoir une bien grande erreur, si nous supposons que 



X^ . .^^ + 0.0030. 
(Lundqvist) 



. X ^ ,, = X „ , — 0.0005. 

(Thalén) (Hovgaard) 

En employant ces corrections, on obtient les valeurs sui- 
vantes pour le jardin de Tobservatoire astronomique. Les 
valeurs calculées sont déduites de la formule 

X = 1.7007 + 0.0024 {t — 1870). 



Tcmps. 


Obs. 

1,7015 
1,6999 

1,7199 


Calc. 


Obs. — Calc. 


Observateurs. 


1869 
1871 

1878 


1,6983 
1,7031 
1,7199 


+ 0,0032 

— 0,0032 

0,0000 


Lundqvist 

Thalén 

Hovgaard 



A Upsala, M. Thalén'^ a trouvé que la variation annuelle 
de rintensité horizontale est 0.0025. La formule citée plus 
haut donne une variation annuelle de 0.0024, et la precision 
avec laquelle elle rend les observations est si grande, qu'elle 
doit étre tres .prés de la vérité. Il faut néanmoins se rap- 
peler que les observations employées ne sont pas nombreuses, 
et qu'elles n^embrassent que peu de temps. 

Les premiéres déterminations que je connaisse de la dé- 
clinaison et de Tinclinaison de Lund, ont été faites par M. le 
professeur A. Ekelund en 1854. Selon ce qu'il m'a commu- 
niqué verbalement, les observations furent exécutées dans 
l'aneien jardin botanique, environ entré To^angerie et la bi- 
bliothéque, sur un pilier de pierre, oti un cadran était ordi- 
nairement placé. M. Ekelund trouva une valeur de 15** 12' 
Ouest, mais il dit lui-méme que la precision n' était pas tres 
grande. Si Ton compare la valeur de la déclinaison que M. 
Hovgaard trouva en 1878 dans le jardin de Tobservatoire 



» 1. c. p. 72. 
« 1. c. p. 48. 



31 



482 wijkåndeb, obsebvätioss mågkétiques. 



astronomique, ou 11° 12' Ouest, il résulte que la variation 
annuelle a été — 10' en moyenne pour cette période de 24 ans. 
A la méme époque, M. Ekelund obtint, pour Tinclinaison 
ä 9** du matin, une valeur de 69** 30',3 en moyenne de trois 
déterminations. Pendant les années 1863 — 1865, M. le professeur 
B.-G. Göransson^ fit une serie de déterminations d'inclinai- 
son avec un instrument qui appartient au cabinet de physique 
de Tuniversité de Lund, et que, plus tärd, j'ai eu Toccasion 
d'étudier de plus prés. Il y appartenait deux aiguilles qui ne 
donnaient pas des valeurs d'inclinaison conformes. En reje- 
tant, par suite de cet écart, les valeurs de T une des aiguilles 
(B), il n'employa que Tautre (A). Il obtint ainsi les nombres 
suivants : 



Temps. 


• 


1863 ' 


69^ i2',3 


1864 


11,9 


1865 


69. 8,5 


OU eD moyenne: 1864 


69. 10,9. 



Pendant les recherches que j'ai plus tärd entreprises avec 
le méme instrument et les deux aiguilles qui y appartiennent, 
j'ai trouvé le méme désaccord entré les valeurs des deux 
aiguilles, mais il s'est montré que Terreur était plutöt dans 
Taiguille considérée la meilleure par M. Göransson, que 
dans Tautre. Par de nombreuses déterminations en dedans 
et en dehors du méridien, j'ai trouvé que Pon obtient les 
valeurs les plus probables, si Ton corrige d'environ — 5' les 
valeurs que donne Taiguille (A) et qu'a employées M. Görans- 
son. On aura ainsi pour 1864 le nombre 69**5',9. Les obser- 
vations de M. Göransson ont été probablément prises ä peu 
prés ä la méme plaee que plus tärd celles de MM. Lund- 
qvist etHovgaard, comme aussi les miennes. 

En 1869, M. Lundqvist^ trouva que Tinclinaison était 
ä ce point 69"^ 4',?, et, dans la promenade å Pest de la ville, 
69'*8',5. Il résulte de la discussion suivante, que les valeurs 
de M. Lundqvist sont plutöt hautes que basses, ce qui 
affirme encore dgvantage ses conclusions sur la diflférence de 
ses deux aiguilles. La valeur de Pinclinaison de 1869 ne 
reposant guére que sur une observation, et ayant été prise 
pendant un jour évidemment tres inquiet au point de vue 
magnétique, j'y ai donné moins de poids qu'aux autres. 

* Göransson, Observationer öfver magnetiska inklinationen i Lund, 
diss., Lund, 1865. 

* 1. c, p. 56. 



VEGä-EXPSDITJONENS vetbnskåplioä arbbteh. 483 

En aout 1876, j'ai moi-méme fait une série de détermina- 
tions de rinclinaison de Lund, dans le méridien magnétique 
aussi bien qu'en dehors. L'instrument n'était pas des meilleurs, 
mals je crois que la valeur moyenne trouvée par moi, ou 
68°52',9, sera tres precise. J*y ai employé la variation diurne 
de rinclinaison que M. Lloyd a déduite pour Dublin. Nous 
avons vu ci-haut que la valeur de M. Hovgaard pour mai 
1878, était 68°oO',i. Voici donc le tableau définitif: 



Moy. 



Temps. 




• 


Poids. 


Observateur. 


1854 


69°. 


30',3 




Ekelund. 


1864 


69. 


5-9 


4 


Göransson. 


1869 


69. 


4,7 


I 


Lundqvist. 


y. 1865 


69. 


5,6 






1876 


68. 


52.9 


I 


Wijkander. 


1878 


68. 


50,1 


I 


Hovgaard. 



Moy. 1877 68. 51,8 

La variation annuelle moyenne a donc été: 

de 1854 a 1865 — 2',3; 
de 1865 å 1877 — 1,1. 

L'inclinaison s'approche donc ä Lund rapidement d'un 
minimum, mais elle ne semble pas encore y étre parvenue en 
1878. Il est naturellement impossible de déduire, avec une 
chance quelconque d'exactitude, des observations citées, k 
quelle époque le minimum aura lieu : tantöt, en efifet, le nombre 
et la precision des observations sont loin d'étre grands, tantöt 
la variation annuelle ne semble pas changer assez réguliére* 
ment pour qu'une extrapolation soit permise. En vue d'ob- 
tenir une réponse approximative ä cette question, j'ai calculé 
la formule ci-bas des observations qui précédent: 

/ = 69° 30',3 — 2'.77 (t — 1854) + 0',04763 {t — 1854)2. 

Selon cette formule, le minimum aura lieu en 1883, et rincli- 
naison sera alors 68° 50'. 

Quant aux observations dans les regions arctiques, j'ai 
mis dans le tableau suivant les valeurs de la force magnétique 
totale de Texpédition de la Vega en paralléle avec celles que 
donne la carte^* des isedynames pour 1880, que la Deutsche 
Seewarte a publiée Tannée derniére. La colonne T contient 
les valeurs de M. Hovgaard, la colonne C celles de la carte, 
et T — C la correction de celles-ci. 



^ Isodynamen und Werthe des magneti schen Potentials filr )880. Gaus- 
sische (metrische) Einheit. 



lyiJKÄSHSB, OBSER VA TIOSB MAOXÉTIQUSS. 



Kony»m | 


1,473 


75- 'O 


I[e de SI- ) 
Laurent j 


..». 


74-25 


He <le Béring 


*,<SJ 


66.35 





C. 

S.J 

5,75 
5.75 
5,9 

5.!» 
S.9i 

6,Q 

6,= 
5» 
5,9 


T- c 


å. 


AL 


A, 


J/i;. 


jAn. 


/. 


Ji. 1 


50 

i] 

B) 
"3 


+ O.B 

-0,91. 

+ 0,-7 

— 0,05 
-0,03 

— 0,.7 

— 0.1 


i7°.- 

»6,4 

19.3 
139,1 

17.9 
19.7 

17-9 
>9.' 

3.9 


!! 

33 

13,5 
»4 

16 

s 


"7 

S 


+ 0',6 

+ S,^ 
+ 8,, 

+ 107.. 

- 4.e 

— 3,6 


+ 0°.- 

+ 5.4 

+ 8.. 

+ I07.r 

— 3.' 

— *.ä 

— 3,1 

— '.9 

— 3,4 


_ 

76',6 

76,6 

75,0 


-0',, 
-0,! 

-0.6 



Il résulte de Tinspection des trois colonnes sus-nommées, 
comme auasi de la discussion bastie sur elle, que les coDtrée? 
situées vers la pointe septentrionale de TAsie sont remarqtifi- 
bles au poiot de vue magnétique. La position des isodynfl- 
mes est tout autre que la carte la donne, mais les observations 
sont ä peine assez nombreuses pour en faire connaitre les 
allures. Tout montre que, prbs de cette extreme region sep- 
tentrionale du continent asiatique, il existe des anomalies 
localcs trfes grandes et tres intenses. Dans les regions du 
détroit de Béring, la correction de la carte seinble ctre d'eu- 
viron — 0,2. L'erreur va en diminuant de lå vers le nord- 
ouest (Pitiekaj) et vers le sud (ile de Béring). 

Dans le tableau qui précöde, la colonne rf contient len 
valeurs de la déclinaison que M. Hovgaard a trouvées, 1» 
colonne Al. les valeurs de la déclinaison tiréea des jcartes 
magnétiques pour Tan 1880,o» de la Deutsche Seewart*, et la 
colonne An. celles de la carte de Tarairauté anglaise. Je n'ai 
toutefois pas eu les publications originalcs ö. ma diaposition, 
mais je me auis servi de la »carte des ligaes d'égale déclinai- 
son magnétique, construite pour Tépoque 1880,o par M. A. de 
Tillo, avec le but de montrer la différence entré les cartes 
isogoniques de Tan 1880,o des amirautés allemande et anglaise 
(Leipzig lS81)s. Les colonnes JAl. et 4An. eontienuent les 
corrections des cartes respectives. 



VEGA-EXPEDITJOKEKB TETES SRABlsJOÅ A RE ET KU, 



485 



Ces corrections croissent quand on 8'approche du cap 
Tscheljuskin, oti la déclinaison se sépare de la carte de plus 
d'un angk droit, ce qui est d'autant plus étrange, que Tin- 
clinaisou ne montre pas de déviations analogues. Pour les 
contrées riveraines du détroit de Béring, la carte anglaise 
est décidément plus precise que rallemande. La correction 
de celle-ci est en nioyenne — 3^7, celle de la carte anglaise 
— 2°,i. Les déviations dépendent évidemment de ce que la 
variation séculaire n'a pas été connue, et qu'on s'est servi des 
auciennes déterminations dans ces regions sans pouvoir y 
appliquer de réductions ä Tépoque donnée. Ceat surtout 
le cas de la carte allemande. Ce sont principalement ^ les 
observations de Kellet (1849—1850), de Liitke (1828), de 
Collinson (1850—1861) et de Wr ängel (1823), qui servent 
de base aux cartes. Si Ton fixe donc approximativement ä 
une moyenne de quarante ans le temps écoulé depuis ces 
époques, et que Ton suppose que la correction de la carte 
allemande peut étre regardée comme exprimant la grandeur 
de la variation pendant ces années-lä, supposition qui se trouve 
en ce cas tres prés de la vérité, comme j'ai eu Toccasion de 
m'en convaincre, il résulte que la déclinaison orientale décroit 
dans ces regions d'environ 5 ä 6 minutes par an. 

Pour rinclinaison, je n'ai pas eu ä ma disposition d'autres 
travaux que le mémoire déjä cité de M. Sabine, lequel est 
calculé pour Pépoque 1842,5. Sous la colonne /c, j'ai annoté 
dans le tableau précédent les valeurs que j'y ai trouvées, et 
qui peuvent servir ä une comparaison. EUes ne sont pas 
nombreuses. L'inclinaison semble ainsi avoir diminué pendant 
les derniers quarante ans d environ la moitié d'un degré dans 
le détroit de Béring. On au ra probablement eu un maximum 
d'inclinaison pendant la premiére moitié de cette période. 



B. Observations de variation. 

J'ai décrit déjä, dans Tintroduction, les instruments em- 
ployés ä Pitlekaj, pendant Thivernage, pour observer les varia- 
tions magnétiques, ainsi que leur position et leur agencement. 
Comme Texpédition avait Tavantage de se trouver assez prés 

* E. Sabine, Contributions to terrestrial magnetism, N« 13; Pbil- 
Träns, of Roy. Soc. of Lond., T. 162, No 16. 



486 WIJKANDBB,- OBSERVATIONS MAGNÉTIQUES. 



de la terre ferme pour étre k méme de donner des bases excel- 
lentes ä ses instruments, il aurait été ä désirer que ceux-ci 
eussent eu une construction plus solide. On etit alors évité 
les nombreuses lacunes que nous trouvons maintenant dans 
les tableaux. A Téquipement de Texpédition, on s^était laissé 
guider par le principe que les instruments devaient étre assez 
simples pour pouvoir étre rapidement mis en ordre et embal- 
lés de nouveau, et, si nécessaire, dressés sur la glace, dans le 
cas od la Vega, enfermée par elle, eiit été, loin de la terre 
ferme, entrainée pendant Thiver avec les glaces flotttantes. 

Les observations de variation avaient réguliérement lieu ä 
toutes les heures de la journée, mais le I et le 15 de chaque 
mois, on en faisait toutes les cinq minutes. Je suis obligé, 
par plusieurs raisons, de me borner, dans ce premier mémoire, 
ä donner la partie générale des variations de la déclinaison 
et de rintensité horizontale, et k diflférer ä Thiver prochain 
une discussion plus détaillée, ainsi que Texposé des variations 
de rintensité verticale et les observations pendant les jours 
de terme. 

M. Hovgaard ne m'a communiqué que peu de détails 
sur la détermination des constantes. Voici ce que j'en sais. 
Les distances entré les miroirs des instruments et les échelles 
étaient rendues aussi égales Tune ä Tautre que possible. Les 
mesures les ont données égales ä 1,3066 m. Les échelles étant 
divisées en millimétres, la valeur d'une division d'échelle était 

J*=1'19". 

Un nombre croissant sur réchelle correspond ä un accroisse- 
ment de la déclinaison orientale. JS devient ainsi positif. 

Les instruments furent ajustés de nouveau le 13 janvier 
1879, mais la valeur d'une division d'échelle en are n'en subit 
aucun changement. La constante de Tinstrument de Tintensité 
horizontale fut déterminéo suivant la méthode exposée au § 166 
du »Handbuch des Erdmagnetismus» de Lamont. La distance 
entré Taimant auxiliaire et les instruments fut, les deux 
premiers jours, 1,667 m., et les deux derniers 1,653 ra. Voici 
le resultat trouvé: 

1878, novembre Ib <p = 60'. 10',o. 

17 y = 59. 23,7. 

Moyenne avant le 13 janvier: ^ = 59. 46,8. 

1879, avril 2 p = 54°. 13',4. 
» 6 p = 54. 1,2. 

Moyenne apres le 13 janvier: ^ = 54. 7,3. 



VB0A'EXPED1TI0NEN8 VETENSKAPLIGA ARBETEK, 



487 



En employant ces valeurs de f, j'ai déduit les formules 
suivantes; pour Tintensité horizontale de Pitlekaj, je me suis 
servi de la valeur 1,32. 

Avant le 13 janvier: -_^ = 0.0002,23 (»' — n) ou 

dX = 0.0002,94 (n' — w) ; 

apres le 13 janvier: -^ = 0.0002,77 (w' — «) ou 

dX = 0.0003,65 («' — n). 

Une lecture croissante de Téchelle correspond ä une augmen- 
tation de Tintensité horizontale. 

Les observations horaires des variations magnétiques 
commencérent le 27 novembre 1878 ä midi, et elles continuérent 
jusqu'au premier avril 1879. Pendant la plus grande partie 
des mois d'avril et de mai, on fit une ou deux lectures par 
jour. Pendant les mois de novembre et de décembre, les 
instruments subirent, d'heure en heure, de tres grandes varia- 
tions qui ne sont pas faciles ä expliquer, mais qui naissaient 
peut-étre de changements dans la torsion des fils de suspen- 
sion. Cependant, les instruments se sont montrés si instables 
durant ce temps, que Ton ne peut pas méme déduire la varia- 
tion diurne pour cette période, et j'ai négligé par cette raison 
les observations faites pendant les mois précités. Les observa- 
tions d'avril et de mai sont publiées malgré leur petit nombre, 
parce qu'elles possédent une certaine valeur pour les déter- 
minations absolues. 

Les tableaux suivants contien»Bnt done les variations de 
la décliuaison et celles de Tintensité horizontale pour les mois 
de janvier — mai 1879 ä Pitlekaj, exprimées en divisions d'é- 
chelle dont la valeur est donnée plus haut. Un petit i, juxta- 
posé aux lectures, signifie que celles-ci sont interpolées. Les 
nombres entré parenthése ne sont pas compris dans les moy- 
eanes, pour ne pas nuire ä celles-ci par la dyssymétrie des 
observations de la journée. Par suite de Tajustement des 
échelles, j'ai partagé les observations de janvier et celles de 
février en deux groupes, et pris des moyennes de chacun k 
part, puis j'ai calculé la moyenne des moyennes en question, 
en me servant des poids annotés. 



488 




WIJKANDEH, i 


0BaEBVÄTIO2f8 MÅGNÉTIQUK8, 








Décl., Janvier 1879. 








Minuit. 


1 


2 


3 

» 


4 


5 


6 


7 


8 


9 


10 > II 

1 


I 
2 


[376.0 


409.0 


450.0 


450.0 


447.0 


462.0 


450.0 


479.0 


499.0] 


— 


~" 1 ~ 


3 


[593-0 


585.0 


591.0 


612.0 


612.0 


613.0 


613.0 


612.0 


612.0 


614.0 


616.C 6i8.'3 


4 


632.0 


634.0 


634.0 


640.0 


637.0 


640.5 


6420 


646.0 


650.0 


653.0 


654.0 6j2.) 


5 


653.0 


652.0 


658.0 


671.0 


662.0 


662.0 


658.0 


656.0 


6640 


659.0 


669.0 öyul 


6 


657.0 


662.0 


660.0 


671.0 


671.0 


671.0 


668.0 


666.0 


6640 


674.0 


669.5 663^1