Skip to main content

Full text of "Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser bearbetade af deltagare i resan och andra forskare"

See other formats 


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 

to  make  the  world's  books  discoverablc  onlinc. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  cxpirc  and  the  book  to  cntcr  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expircd.  Whcthcr  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discovcr. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 

publishcr  to  a  library  and  fmally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  stcps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  usc  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfivm  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogXt  "watermark" you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpeopleabout  this  project  andhelping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  lesponsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whelher  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  seveie. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.   Google  Book  Search  helps  rcaders 
discovcr  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at|http  :  //books  .  google  .  com/| 


Google 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyllor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 

den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Don  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 

som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 

varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 

som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  fiinis  med  i  filon.  Det  är  en  påiniimelse  om  bokens 

långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  h;ir  blivit  Jillmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  odi  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.    Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.    Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 
Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  ftam  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  oeli  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  textigenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  laghgt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  b  ok  sökning 

Googles  mål  är  att  ordna  väi'ldens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 
på  följande  länk |http :  //books . google .  com/| 


ICI1«1 


A 


^^h 


C 


L 


4 


YEGA-EXPEDITIONENS 


^TENSKAPLIGA  IAKTTAGELSER 


BEARBETADE 


AP 


DELTA&ABE  I  BESAN  OOH  AKDBA  FOBBEABE 


XJTQIPNA 


AP 


A.  E.  NOHDENSKIÖLD^^^^^JIfl 


ANDRA  BANDET. 


(MKD    82   TAFLOR.) 


V  *  V  't   ^  ^;^ 


»  ♦ 


STOCKHOLM, 

F.   ft  O.   BBIJBR8   FÖBIiAQ, 

1883. 


Stockholm, 
tryckt  hos  Ä.  L.  Normans  Boktryckeri» Aktiebolag, 

1888. 


ANDRA  BANDETS  INNEHÅLL. 


A.    Text. 

8id. 

Kjellmän,  F.   B.,    Fanerogamfloran   pä   S:t   Lawrenceön. 

(Härtili  tafl.   1  &  2) 1—23. 

Kjellman,  F.  B.,  Fanerogamer  från  VestEskimåernas  land. 

(Härtill  tafl.  3)  25—60. 

NofiDQTiST,  O.,  Anteckningar  och  studier  till  Sibiriska  Is- 

hafskustens  däggdjursfauna 61 — 117. 

Nathorst,  a.  o.,  Bidrag  till  Japans  fossila  flora.    (Härtill 

tafl.  4—19)  119—225. 

NoRDQViST,  O.,  Bidrag  till  kännedomen  om  tschuktscherna  227—246. 
Pettersson,  O.,  On  the  properties  of  water  and  ice.  (Här- 
till tafl.  20—23) 247—323. 

Pettersson,  O.,  Contributions  to  the  hydrography  of  the 

Siberian  Sea.     (Härtill  tafl.  24—26) 325—380. 

Wirén,  A.,-  Chsetopoder  frän  Sibiriska  Ishafvet  och  Berings 

haf,  insamlade  under  Vega-expeditionen  1878 — 1879. 

(Härtill  tafl.  27—32) 381—428. 

WiJKANDER,  AuG.,  Observations  magnétiques,  faites  pendant 

1'expédition  de  la  Vega  1878—80.    I 429—504. 

Lindhagen,  A.,  Bilaga  till  uppsatsen  om  Vega-expeditionens 

geografiska  ortsbestämningar 505—516. 


B.    Taflor. 

Tafi.  1.     Cineraria  frigida  f.  tomentosa. 

Tafl,  2.     Saxifraga  neglecta  f.  stolonifera  och  f.  congesta. 

Tafi,  3,     Draba  Falanderiana. 

Tq/l.  4 — 19.     Fossila   växter   frän  Japan,   tecknade  af  W.  £.  Behm. 

Jfr  8.  220  o.  f. 
Tqfi,  20.    Apparates  for  thermic  and  volumetric  measurementa. 


Tafi,  21.     Volumes  of  1  c.c.  of  fresh  and  salt  water  (of  O**  C)  in  the 

State  of  ice. 
Tafl,  22.     Changes  in  the  volumes  of  fresh-water-ice  between  0°  and 

-  r  C. 

Tafl.  23.    Volumes  of  1  c.c.  of  fresh  and  salt  water  (of  O"  C)  at  dif- 

ferent  temperatures. 
Tafl.  24 — 26.     Hydrographic  maps  of  the  Eara  Sea  and  the  Siberian 

Sea  with  sections  and  diagram. 
Tafl.  27.     Spinther  arcticus,  tecknad  af  G.  Kolthoff. 
Tafl.  28.     Polynoé' scabra,  Melsenis  Lovéni  och  Melaenis  Lovéni  v.  gi- 

gantea,  tecknade  af  O.  Kolthoff  och  A.  Rönqvist. 
Tafl.  29.     Polynoé    scabra,    Eupolynoe  anticostiensis,  Melaenis  Lovéni 

och    Melaenis    Lovéni  v.  gigantea,    tecknade  af  O.   Kolthoff 

och  A.  Rönqvist. 
Tafl.   30.     Nephthys    cseca    och    Ooniada   Nordmanni,    tecknade  af  G. 

Kolthoff. 
Tafl.  31.     Nephthys  cseca,  tecknad  af  G.  Kolthoff. 
Tafl.  32.     Goniada  Nordmanni   och  Amphicteis  Vega,   tecknade  af  G. 

Kolthoff. 


^ 


FANEROGAMFLORAN 


i'Å 


S:T  LAWRENCE-ÖN 


AF 


F.  R.  KJELLMAN. 


(HÄBTILL   TVÅ  TAFLOi:.) 


I  södra  delen  af  Berings  sund  eller,  måhända  riktigare, 
strax  söder  om  detta  sund  ligger  något  närmare  det  asiatiska 
än  amerikanska  fastlandet  S:t  Lawrence-ön.  Den  skares  af 
den  170:de  längdgraden  vest  firån  Greenwich  och  den  63:de 
nordliga  breddgraden.  Vid  denna  ös  nordvestkust  uppehöll 
sig  Vega-expeditionen  den  31  juli  och  1  augusti  1879.  En  del 
af  sistnämnda  dag  använde  jag  till  att  insamla  fanerogamer 
på  den  del  af  ön,  som  låg  invid  fartygets  ankarplats.  Jag 
skall  här  lemna  en  förteckning  öfver  de  hopbragta  samlingar- 
nas innehåll. 

Så  vidt  jag  af  literaturen  kunnat  finna,  har  ön  endast 
två  gånger  förut  varit  besökt  af  naturforskare,  som  sysselsatt 
sig  med  undersökning  af  dess  växtlighet,  båda  gångerna  under 
Kotzebues  expedition,  nämligen  den  27  juli  1816  och  den  10 
juli  1817. '  Vid  bägge  tillfällena  landade  expeditionen  vid  öns 
sydkust,  år  1816  vid  63^3'  lat.  n.,  år  1817  vid  62^47'  lat.  n. 
och  då  något  ostligare  än  året  förut.  ^ 


•  Den  af  MiddendorfT  i  hans  stora  reseverk  (IV:  1,  sid.  677)  omtalade 
lärorika  berättelsen  äf  en  rysk  sjöman,  som  besökt  S:t  Lawrence-ön,  har 
jag  icke  kunnat  taga  del  af.  Om  det  är  på  uppgifter  i  denna  som  Midden- 
dorff  stöder  den  åsigt  om  S:t  Lawrence-öns  växtlighet  han  på  angifvet  ställe  • 
uttalar,  så  torde  man  hafva  anledning  att  icke  sätta  allt  för  stor  tillit  liJL' 
denne  sjömans  meddelanden.  Middendorffs  utlåtande  lyder:  »Derselben 
Ureache  wegen  (die  vemichtende  Gewalt  der  nasskalten  Seewinde  die  vom 
Eismeere  biåsen)  ist  der  Anblick  der  S:t  Lorenz-Insel  im  Beringsmeere  sa 
tröstlös.  Obgleich  sie  einige  Grade  slidlicher  liegt  als  der  Polar kreis,  so 
sielit  man  auf  ihr  doch  keinen  Strauch,  geschweige  denn  Baum,  ja  kaum 
Gräs.»  Då  detta  skrefs  (1864)  hade  åtminstone  största  delen  af  Chamissos 
iakttagelser  öfver  öns  fanerogama  växtlighet  blifvit  offentliggjorda.  Deraf 
framgår,  att  han  på  S:t  Lawrence-ön  anträffat  åtminstone  4  Salix-arter,  af 
hvilka  med  säkerhet  en,  S.  arctica,  höjer  sig  öfver  marken  och  på  sina  stäl- 
len, såsom  t.  ex.  pä  nordvestkusten,  bildar  ganska  märkbara  snår.  Här 
kläddes  också  öfver  vida  sträckor  den  magra  sandstranden  i  en  vacker 
grönska  af  täta,  yppiga,  om  ock  till  marken  tryckta  buskar  af  S.  fumosa. 

'  Jfr  Linnsea  I,  sid.  4. 


KJBLLMÅN,   FANBROGAMFLORÅN  PÅ  S:T  LAiVRENCEÖK. 


Enda  källan  för  vår  kunskap  om  öns  växtlighet  skulle 
alltså  vara  redogörelserna  *  för  denna  expeditions  samlingar 
och  iakttagelser.  Dessa  upptaga  en  del  arter,  hvilka  saknas  i 
mina  samlingar  och  som  jag  icke  såg  på  den  af  mig  under- 
sökta delen  af  ön.     Dessa  äro : 

Pedkularis  lanata  Willd.  —  I^inneea  II,  sid.  583. 

Androsace  Chamaejasme  Wulf.  —  Linnsea  I,  sid.  217. 

PotentUla  nivea  L. 

f.  arctica  Cliam.  et  Schlecht.  —  Linnsea  II,  sid.  21. 

PotentUla  viUosa  Pursh.  ^  —  Linnsea  II,  sid.  22. 

Dryas  integrifolia  Vahl.  —  Linnsea  II,  sid.  3. 

Saxifraga  Cymbalaria  Tourn.  1.  nova  species  Sternb.  —  Linnsea 
VI,  sid.  555. 3 

Corydalis  pauciflora  Pers.  —  Linnsea  I,  sid.  560. 

Papaver  nudicanie  L.  —  Linna)a  I,  sid.  551. 

Parrya  macrocarpa  R.  Br.  —  Linna>a  I,  sid.  18. 

Cardamine  purpurea  Cham.  et  Schlecht.  — Linna3a  I,  sid.  20. 

Draba  alpina  L.  —  Linnaea  I,  sid.  22. 

Dräba  rupestris  R.  Br.  —  Linntea  I,  sid.  23. 

Änemone  Richardsoni  Ho  o  k.  —  Linna>a  VI,  sid.  575. 

Arenaria  arctica  Stev.  —  Linnsea  I,  sid.  54. 

Sdlix  anglorum  Cham.  —  Linnsea  VI,  sid.  541. 

Glyceria   (Arctopoa)  gluniaris  (Trin.)   Ledeb.  —  Fl.  ross.  IV, 
.      sid.  392. 

AlopecuYus  alpinus  Sm.  —  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  sid.  461. 

Carex  melanocarpa  Cham.  —  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  sid.  302. 

Eriophorum  callithrix  Cham.  —  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  sid.  254. 

Bomamoffia  unalaschkensis  Cham.  —  I  Pl.  Raddeanse  sid.  556 
uppger  Herder  denna  art  såsom  förekommande  på  S:t 
Lawrence-ön,  tagen  derstädes  under  Kotzebues  färd  af 
Choris.  Emellertid  nämner  Chaniisso,  som  utförligt  be- 
skrifvit  arten  (Linmca  II,  sid.  607 — 609),  ingenting  om 
dess  förekomst  på  ön,  och  icke  heller  finnes  någon  sådan 
uppgift  i  Ledeb.  Fl.  ross.  (jfr  III,  sid.  181).  Det  torde 
derför  kunna  ifrågasättas,  om  icke  de  af  Choris  meddelade 

1  I  Linnaea  I— VI,  Ledcbours  Fl.  ross.  och  Herd.  Pl.  Raddeanie.  Be- 
träffande desBa  och  de  i  det  följande  anförda  arbetena  hänvisar  jag  till  den 
literaturförteckning,  som  åtföljer  en  uppsats  i  första  delen :  Asiatiska  Berings- 
sunds-kustens  fanerogamflora. 

•  Jfr  Kjellnian,  Asiatiska  Beringssunds-kustens  fanerogamflora,  sid. 
ö26— Ä26. 

*  Osäkert  är,  hvilken  växt  här  nienan.  I^deb.  (Fl.  ross.  II,  sid.  221) 
hänför  den  med  tvekan  till  S.  rivularis  L. 


VEOA-EXPEDITIONENB    VETEN8KAFLIGA   AJtbETSN, 


exemplaren  af  arten  blifvit  felaktigt  etiketterade.  Tills- 
vidare upptar  jag  icke  denna  växt  såsom  tillhörande  S:t 
Lawrence-öns  flora. 
Mertensia  paniculata  Don.  —  I  anförda  arbete  sid.  511 — 512  an- 
ger Herder  också  denna  art  för  S:t  Lawrence-ön,  enligt 
exemplar  hemförda  af  Eschscholtz.  I  Flora  rossica  III, 
sid.  134,  der  växten  bär  namnet  M.  pilosa  D.C.,  uppgifves 
den  såsom  tagen  på  ön  af  Chamisso  och  Eschscholtz. 
Chamisso  säger  dock  (Linnsea  IV,  sid.  449)  beträffande 
dess  fyndort:  »E  sinu  Eschscholzii.  Americse  transberin- 
gianse  retulimus»  och  nämner  icke  ett  ord  om  dess  före- 
komst  på  S:t  Lawrence-ön.  Afven  denna  art  torde  man 
derför  ej  heller  böra  för  närvarande  anse  såsom  känd 
från  den  ifrågavarande  ön. 

Medräknas  icke  dessa  båda  sist  anförda  arter,  och  uteslu- 
ter man  dessutom  den  tvifvelaktiga  Saxifraga  Cymbalaria  1. 
nova  species  samt  betraktar  i  enlighet  med  Regel  Potentilla 
villosa  såsom  en  form  af  P.  fragiformis  (hvars  vanliga,  ark- 
tiska varietet  parviflora  anträffades  på  S:t  Lawrence-ön  af  mig), 
skulle  alltså  antalet  arter  med  säkerhet  förekommande  på  S:t 
Lawrence-ön,  men  icke  derstädes  funna  af  mig  under  Vega- 
expeditionen,  uppgå  till  17. 

Mina  samlingar  innehålla  följande  53  (52)  för  ön  nya  arter: 

Leucanthemum  arcticum, 
Artemisia  vulgaris  f.  Tilesii, 
Arnica  alpina, 
Senecio  Pseudo- Arnica, 
Saussurea  alpina  f.  angustifolia, 
Taraxacum  officinale, 
Valeriana  capitata, 
Linnsea  borealis, 
Gentiana  glauca  f.  minor, 

>         frigida, 
?  Lagotis  glauca  f.  Stelleri,  * 
Pedicularis  capitata, 
Stenhammaria  maritima, 
Pyrola  grandiflora, 
Andromeda  polifolia  f.  acerosa, 
Hedysarum  obscurum, 
Cubus  Chamaemorus, 
Romarum  palustre, 

'  Jfr  Linnasa  II,  p.  563  under  Gymnandra  Stelleri. 


6  KJELLMAS,  FANEnOGAMFLOHAN  PÄ  8:T  LAWREKCE-ÖS. 


Hippuris  vulgaris, 
Saxifraga  stellaris  f.  comosa, 

>  neglecta  f.  stolonifera, 

Angelica  Archangelica, 
Cardamine  pratensis, 
Ranuuculus  Pallasii, 

»  Chamissonis, 

>  hyperboreus, 

Aconitum  Napellus  f.  delphinifolia, 
Claytonia  acutifolia, 
Stellaria  humifusa, 
Sagina  nivalis, 
Halianthus  peploides, 
Polygonum  viviparum, 
Kumex  arcticus, 
Koenigia  islandica, 
Salix  boganidensis  f.  latifolia, 
»      Chamissonis, 
»      fumosa, 

»      polaris  f.  subarctica, 
Elymus  mollis, 
Poa  flexuosa, 
Arctophila  effusa, 
Glyceria  vilfoidea, 
Colpodium  latifolium, 
Catabrosa  algida, 
Dupontia  Fischeri, 
Hierochloa  pauciflora, 
Carexsalina  f.  subspathacea, 

»       glareosa, 
Eriophorum  angustifolium, 
»  russeolum, 

t  Scheuchzeri, 

Juncus  biglumis, 
Luzula  Wahlenbergii. 

Förteckningeu  öfver  de  af  mig  på  S:t  Lawrence-ön  funna 
fanerogamerna  upptager  96  arter.  Hela  antalet  för  närvarande 
med  säkerhet  från  ,  denna  ö  kända  arter  blomväxter  uppgår 
alltså  till  113,  ett  antal  som  helt  visst  genom  mera  utförliga 
och  under  längre  tid  fortsatta  undersökningar  skall  betydligt 
ökas.    Dessa  113  arter  gruppera  sig  på  följande  sätt: 

Monoeotyledoneee 22  arter, 

Dieotyledonese 91      »      af  hvilka 


V£6A'EXPEDITI0NEK8   VETEK8KAPLIGA  Alt  BETES. 


Gamopetahe 31, 

Eleutheropetalfö  och  Apetalse  60; 
efter  familjer: 

Graminece  11  arter 

Compositce  O  >' 

Eanunculacea  9  > 

^axifragacece 8  w 

Crncifer€e 8  > 

Caryophyllacefe 8  > 

Persanatce 7  > 

Salicinece 7  * 

Cyperace<e 7  » 

Senficoste 6  > 

Polygonacece  4  » 

Primulaceee 3  > 

Juncace(e 3  » 

Geniianacece  2  > 

Polemonictcete 2  » 

Ericace<e 2  » 

Papilionaceof 2  » 

Portulacacete 2 

Valerianacere 1  » 

CaprifoUacete 1  >  , 

SdaginacetB 1  » 

Asperifolire 1  > 

Pyrolaceee  1  > 

Vacciniacete  1  » 

Hdloragidete  1  » 

Crasstdacete  1  » 

Umbelliferte   1  » 

Efnpetracete 1  » 

FumariaceiB  1  » 

Papaveracece 1  » 

Liliacete   1  » 

S:t  Lawrence-ön  hör  i  floristiskt  hänseende  till  det  ark- 
tiska området.  Florans  fysiognomi  är  arktisk,  och  nästan  alla 
^ess  fanerogama  beståndsdelar  äro  kända  från  trakter  med  af- 

^ord  arktisk  prägel.    De  enda  undantagen  härifrån  bilda: 

Senecio  Pseudo-Arnica, 
Linnsea  borealis, 
Cardamine  purpurea  och 
Glyceria  glumaris. 


KJELLMAS,  FASEROGAMFLORAS  PA    S:T  LAWRENCE-ÖN. 


3: 


De  allmänna  dragen  af  de  från  S:t  Lawrence-ön  kända 
arternas  utbredning  inom  det  arktiska  området  anger  följande- 
tabell  : 

I  cisnralska  Samojedlandet  förekomma 62  arter,  * 

på  Spetsbergen  och  Beeren  Eiland  ^  51 

>    Novaja  Semlja  och  Wajgatsch  ^  71 

I  arktiska  Westsibirien  *  >  79 

>  Ostsibirien  *  »  • 105 

>  Westamerika  •  >  101 

»  Ostamerika  ^  t>  72 

på  Grönland  3  62 

Endast  ett  jämförelsevis  ringa  antal  arter  äro  kända  såsom 
cirkumpolära  i  den  mening,  att  de  anträffats  polen  rundt. 
såväl  i  de  kontinentala  delarne  af  det  arktiska  området  som 
på  Ishafsöarna:  Spetsbergen,  Beeren  Eiland,  Novaja  Semlja^ 
Wajgatsch,  amerikanska  Arkipelagen  och  Grönland.  Detta 
gäller  icke  om  mer  än  26  %  af  S:t  Lawrence-öns  arter,  näm- 
ligen  följande: 

Taraxacum  officinale, 
Dryas  octopetala, 
Saxifraga  rivularis,  * 
>  cernua, 

)  Hirculus, 

:>  hieraciifolia, 

»  Stellaria  f.  comosa, 

Cardamine  pratensis, 
Eutrema  Edwardsii, 
Draba  alpina, 
Cochlearia  fenestrata, 
Ranunculus  hyperboreus, 
>  pygmoeus, 

*  Antagligt  är  vill,  att  här  också  finnas  sådana  arter  som  Draba  rupes- 
t  ris,  Papaver  nudicaule  och  Sagina  nivalis.  De  uppgifvas  dock  icke  för  denna 
trakt  af  Schrenk  eller  Ruprecht. 

*  Med  undantag  af  Rhodiola  rosea  äro  alla  dessa  anträlfade  på  Spets- 
bergen. 

»  Af  hvilka  tvänne,   Cineraria  frigida  och  Eriophorum  rnsseohnn,  äro 

kända  erdast  från  Wajgatsch. 

«  Räknadt  från  ITral  till  125"  long.  o.  fr.  Greenw. 

»  Käknailt  från  126'  long.  o.  fr.  Greenw.  till  Berings  sund. 

o  Häri  inbegripet  West-Eskimåernas  land. 

'  Me<i  inbegrepp  af  Amerikanska  arktiska  arkipelagen. 

»  Som  dock  förekommer  på  S:t  Lawrence-ön  under  en  annan  form  än 
annorstädes  i  arktiska  området. 


VEGA-EXPEDJTlOSESa   VETENSKAPLIGA  A  HB  ET  EK,  *«^ 

Ranunculus  nivalis, 
Wahlbergella  apetala, 
Stellaria  hurnifusa, 
Cerastium  alpinum, 
Halianthus  peploides, 
Polygonum  vi  viparum, 
Oxyria  digyna, 
Salix  reticulata, 
Poa  flexuosa, 
Colpodium  latifoliura, 
Catabrosa  algida, 
Dupontia  Fischeri,  * 
Hierochloa  alpina, 
Eriophorum  angustifolium, 

»  Scheuchzeri, 

Juncus  bigluinis, 
Luzula  arcuata.  - 

Ofvan  anförda  siffror  visa,  såsom  ju  också  a  priori  var 
att  antaga,  att  fanerogamfloran  på  8:t  Lawrence-ön  är  närmast 
beslägtad  med  den  Ostsibiriska  och  den  Westamerikanska. 
Med  båda  har  den  ett  så  nära  lika- stort  antal  arter  gemen- 
samma, att  det  på  grund  endast  häraf  är  omöjligt  att  afgöra^ 
till  hvilkendera  den  med  största  skäl  bör  räknas.  Den  något 
större  öfverensstämmelsen  med  den  Ostsibiriska  torde  vara 
mera  skenbar  än  verklig.  Ostsibirien  är  nämligen  tvifvels- 
utan  för  närvarande  bättre  kändt  i  floristiskt  hänseende  än 
Vestamerika,  och  måhända  äro  derför  i  detta  senare  område 
ännu  åtskilliga  af  S:t  Lawrence-öns  blomväxter  att  finna. 

Enligt  hittills  föreliggande  uppgifter,  som  äro  mig  bekanta^ 
skulle  i  arktiska  Ostsibirien  följande  saknas  af  de  på  S:t  La- 
wrence-ön anmärkta  arterna: 

Senecio  Pseudo-Arnica, 

Linnsea  borealis, 

Cardamine  purpurea, 

Claytonia  sarmentosa, 

Koenigia  islandica, 

Salix  anglorum, 

Glyceria  glumaris, 

Carex  salina, 

'  Om  Dupontia  psilosantha  från  Grönland  tillhör  denna  art.  Jfr  Vega- 
expeditionens  vetenskapliga  iakttagelser  Bd  T,  sid.  346. 

'  Dock  på  S:t  Lawrence-ön  under  en  annan  form  än  på  de  flesta  andra 
delar  i  arktiska  området. 


10  KJELLMAK,   FAK EROGAMFIO R AK  VÄ  8:T  LAWIt BKCE-ÖK. 

af  hvilka  åtminstone  tvänne,  Cardamine  purpurea  och  Clay- 
tonia  sarmentosa  och  möjligen  också  Koenigia  islandica  torde 
kunna  anses  bärstamma  från  Amerika  och  härifrån  utbredt 
sig  till  S:t  Lawrence-ön. 

I  arktiska  Vestamerika  äro  följande  på  S:t  Lawrence-ön 
och  i  arktiska  Ostsibirien  förekommande  arter  icke  anmärkta : 

Gentiana  frigida  (alpin  i  Klippbergen), 

Hedysarum  obscurum, 

Saxifraga  neglecta,  * 

Banunculus  Chamissonis, 

Anemone  narcissiflora  (alpin  i  vestliga  Nordamerikas  bergs- 
trakter), 

Salix  Chamissonis, 
>      arctica, 

Glyceria  vilfoidea, 

Eriophorum  russeolum, 

Garex  melanocarpa, 

Luzula  Wahlenbergii, 
hvilka  nästan  alla  hafva  en  vidsträckt  utbredning  i  Sibirien. 

Nio  af  de  på  8:t  Lawrence-ön  förekommande  arterna  och 
formerna  syuas  inom  det  arktiska  området  vara  inskränkta 
till  Ostsibirien  och  Vestamerika,  nämligen: 

Artemisia  arctica, 

Saussurea  alpina  f.  angustifolia, 

Gentiana  glauca, 

Pedicularis  Langsdorffii, 

Primula  nivalis, 
»  borealis, 

Potentilla  fragiformis  f.  villosa, 

Claytonia  acutifolia, 

Corydalis  pauciflora. 

Den  förstnämnda  af  dessa  förekommer  i  Amerika  vid  Be- 
ringssunds-kusten  och  i  Vestamerikas  bergstrakter.  Dess  ut- 
bredning i  Sibirien  känner  jag  ej  med  bestämdhet.  Så  mycket 
Hr  visst,  att  den  är  allmän  i  Tschuktschlandet  från  Irkajpi  till 
Berings  sund.  Antagligt  är,  att  den  förekommer  i  hela  Ost- 
sibirien (jfr  Vega-expeditionens  vetenskapliga  iakttagelser  Bd  I, 
sid.  500). 

Saussurea  alpina  f.  angustifolia  är  i  Sibirien  anmärkt 
endast  i  östligaste  delen.  I  Amerika  förekommer  den  med 
säkerhet   vid   Beringssunds-kusten,  men  är  sannolikt  här  vid- 

*  Denna  förekommer  dock  på  S:t  Lawrenco-ön  under  en  annan  form 
iln  i  Ostsibirien. 


YKGA-KXPKDITIONENa   VETENSKAPLJOA  ÄRBETBlf,  H 


sträckt  utbredd.  Den  synes  nämligen  vara  identisk  med  S. 
monticola  ^ 

Gentiana  glauca  är  anfräffad  i  södra  Ostsibirien  och  i  ark- 
tiska Ostsibirien  från  Lena — Olenek  till  Berings  sund.  I  Ame- 
rika är  den  känd  från  Beringssunds-trakterna  och  Klippbergen. 

Primula  nivalis  är  i  Amerika  inskränkt  till  Beringssunds- 
trakten,  men  har  en  vidsträckt  utbredning  i  Sibirien.  Här  är 
den  känd  från  Tschuktschlandet,  södra  Ostsibirien  och  Central- 
Sibiriens  bergstrakter. 

Primula  borealis  förekommer,  så  vidt  kändt  är,  såväl  i 
Asien  som  i  Amerika  endast  vid  Berings  sund. 

Potentilla  fragiformis  f.  villosa  syne»  vara  en  till  Asiens 
nordost-  och  Amerikas  nordvestkust  inskränkt  form. 

Claytonia  acutifolia,  som  i  Sibirien  är  känd  från  Olenek 
till  Berings  sund,  påträffades,  så  vidt  jag  känner,  i  arktiska 
Amerika  för  första  gången  under  Vega-expeditionen  och  då 
vid 'Berings  sund. 

Pedicularis  Langsdorfiii  har  ungefär  samma  utbredning 
som  föregående  art. 

Corydalis  pauciflora  är  i  Amerika  känd  endast  från  Port 
Clarence  vid  Berings  sund  och  floden  Krich  pok,  men  går  i 
arktiska  Sibirien  bort  till  Olenek  och  är  i  södra  Asien  utbredd 
från  Kaukasus  till  Kamtschatka. 

Efter  de  föreliggande  uppgifterna  att  döma  skulle  alltså 
flertalet  af  dessa  arter  hafva  en  vidsträcktare  utbredning  i 
Asien  än  i  Amerika. 

Ett  antal  af  S:t  Lawrence-öns  fanerogamer,  *  som  äro  ut- 
bredda öfver  hela  arktiska  Sibirien,  äro  kända  från  Vestamerika, 
men  saknas  i  Ostamerika  och  på  Grönland.    Sådana  äro: 

Pedicularis  verticillata, 

»  Oederi, 

Androsace  villosa, 
Saxifraga  punctata, 
Ranunculus  Pallasii, 
Aconitum  Napellus, 
Alsine  macrocarpa, 
Rumex  arcticus, 
Salix  boganidensis, 

af  hvilka  de  flesta,  så  vidt  jag  känner,  i  Amerika  äro  inskränkta 
till  Beringssunds-kusten. 


»  Se  Hook.  Fl.  bor.  Amer.  I,  sid.  808. 

^  Jfr  Kjellm.  Asiatiska  Beringsunds-kustens  fanerogamflora. 


12  KJELLMAN,  FAN  KROG  AMFLORAS  PÅ  8:T  LAWRENCE-ÖN. 


Följande  arter  synas  deremot  hafva  en  vidsträcktare  ut- 
bredning i  Amerika  än  i  Sibirien: 

Leucanthemum  arcticum, 

Mertensia  maritima, 

Diapensia  lapponica, 

Potentilla  nivea, 

Dryas  integrifolia, 

Anemone  Richardsonii, 

Silene  acaulis. 

Endemiska  arter  äger  S:t  Lawrence-öns  fanerogamäora 
icke.  Egendomliga  för  den  äro  dock,  så  vidt  hittills  kändt  är> 
de  former,  som  i  det  följande  beskrifvas  under  namnen  Cine- 
raria  frigida  f.  tomentosa  och  Saxifraga  neglecta  f.  stolonifera^ 
hvilka  visa  så  betydande  afvikelser  från  sina  typiska  former, 
att  de  måhända  skulle  kunna  uppfattas  såsom  särskilda  arter. 

Af  hittills  föreliggande  fakta  synes  man  kunna  sluta,  att 
de^  växtvandringar  och  floristiska  utvecklingsförhållanden^ 
som  fordom  ägt  rum  i  norra  Asien  och  norra  Amerika  och 
haft  till  följd  den  väsentliga  öfverensstämmelse,  som  råder  i 
fanerogamilorans  sammansättning  på  båda  sidor  om  Berings 
sund,  äfven  sträckt  sig  till  S:t  Lawrence-ön,  och  att  denna 
mottagit  växtarter  såväl  öster  som  vester  ifrån,  af  hvilka  en 
del  öster  ifrån  kommande  icke  gått  öfver  till  den  asiatiska 
sidan,  en  del  vestliga  åter  icke  framträngt  till  Amerika.  Den 
likhet  i  sammansättning  öns  flora  visar  med  så  väl  den  asia- 
tiska som  amerikanska  Beringssunds-kusten  är  så  nära  af 
samma  betydenhet,  att  det  är  i  hög  grad  vanskligt  att  be- 
stämma, till  hvilketdera  området  ön  i  iloristiskt  hänseende 
bör  föras.  Dock  synes  den  omständigheten,  att  den  äger  något 
flere  arter  gemensamma  med  Sibirien  än  Amerika  och  ett 
större  antal  som  hafva  vidsträcktare  utbredning  i  Sibirien  än 
i  Amerika,  häntyda  på  en  närmare  förbindelse  med  den  gamla 
än  den  nya  verlden. 


Förteckning  på  de  under  Vega-expeditionen  på 
S:t  Lawrence-ön  anmärkta  fanerogamema. 

Fam.  OompositaB. 

Leucanthemum  arciictim  (L.)  DC. 

Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  541;  Chrj'santheraum  arcticum  Less. 
in  Xiinnsea  VI,  p.  169. 

Artemisia  vulgaris  L. 

f.  Tilesii  Ledeb. 
Ledeb.   Fl.    ross.   II,   p.   585 — 586;  Artemisia  Tilesii  Less. 
in  Linnsea  VI,  p.  214. 

Artemisia  arctica  Less. 

in  Linnaea  VI,  p.  213;  Ledeb,  Fl.  ross.  II,  p.  591. 

Amica  alpina  O  lin. 

Less.  in  Linnsea  VI,  p.  235;  Amica  montana /9  stenoph vila 
et  Arnica  alpina  Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  622  et  623. 

Cineraria  frigida  Richards. 

f.  typica. 
Richards.   Fl.   Polarl.    p.  507;  Hook.   Fl.  bor.  Araer.  tab. 
112;  Senecio  frigida  Less.  in  Linnsea  VI,  p.  239  ex  parte. 

f.  tomentosa  mihi. 
f.  qvam  f.  typica  multo  robustior;  srepe  csespitosa,  caulis  10 — 
15  ctmr  altus  usque  ad  apicem  foliatus,  parte  superiore  invo- 
lucroque  tomento  densissimo  atropurpureo  tectus;  folia  radi- 
calia  numerosa,  petiolo  laminam  longe  superante,  oblonga 
parce,  grosse  dentata,  glaberrima,  caulina  ovata,  ovato-lanceo- 
lata,  semiamplexicaulia,  integra  vel  denticulata,  tomento  albo, 
parco,  deciduo  et  pilis  atropurpureis,  plus  minus  densis  ad- 
spersa;  capitula  solitaria,  magna,  diametro  4  ctmr,  radiis  nu- 
merosis,  15 — ^20  m.m.  longis,  4 — 5  m.m.  latis;  pappus  purpura- 
scens.   Tab.  I. 

Habitat  in  insula  Sancti  Laurentii  in  declivibus  humidis 
sat  copiosa,  f.  typica  vulgatior.    Florentem  legi  31  jul. 

Senecio  Pseudo-Amica  Less. 

in  Linmea  VI,  p.  240;  Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  642. 


14  KJEIjLMAN,   FANEROOåMFLORAN  pä  S:T  LAWRESCE'ÖS, 

Petas-ites  frigida  (L.)  Fr. 

Nardosmia   frigida  Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  467;  Nardosmia 
angulosa  Less.  in  Liunsea  VI,  p.  107. 

Satissurea  alpina  (L.)  DC. 

f.  angiAstifolia  (DC.)  Reg.  et  Til. 
Fl.    Ajan.    p.    107;  Saussurea  angustxfolia  Ledeb.  Fl.  roas. 
II,   p.   668;   Saussurea   alpina  Less.   in  Linnaea  VI,  p.  87,  ex 
parte. 

Taraxacum  officinale  Web. 

Taraxacum  officinale  et  T.  ceratophorum  Ledeb.  Fl.  ross.. 

II,  p.  812  et  813. 

Fam.  Valerianacead. 

Valeriana  capitata  Pall. 

Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  435;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnsea. 

III,  p.  130. 

Fam.  OaprifoliaceaB. 
Linnaa  horealis  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  392;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnea 
III,  p.  137. 

Fam.  G«ntianac68B. 
Gentiana  glauca  Pall. 

Ledeb.  Fl.   ross.  III,  p.  66;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnaea. 
I,  p.  175. 

f.  minor  Ledeb.  1.  c. 

Gentiana  frigida  Hsenke. 

Ledeb.   Fl.  ross.  III,  p.  65;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnsea 
I,  p.  173. 

f.  genuina  Griseb. 

Cfr  Herd.  Pl.  Raddeana)  p.  452. 

Fam.  SelaginacesB. 
Lagotis  glauca  Gärtn. 

f.  Sielleri  Trautv. 
Pl.  Sib.  boreal.  p.  95;  Gymnandra  Stelleri  Ledeb.  Fl.  ross.. 
III,  p.  332;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnaea  II,  p.  563. 

Fam.  Personates. 
Pedicidaris  verticillata  L. 

Bunge  in  Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  270;  Cham.  et  Schlecht. 
in  Linnaea  II,  p.  582. 


VKOA-EXVEDJTIOSSSa   VETES8KAPLI0A  ARBETEIT. 


15 


Pedicularis  palustris  L. 

Bunge  in  Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  283. 
f.  arciica  Kjellm. 

Asiat.  Beringssunds-kust.  fl.  p.  508;  Pedicularis  palustris 
Cham.  et  Schlecht.  in  Linnsea  II,  p.  582. 

PedicuJaris  sudetica  Willd. 

Bunge   in  Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  286;  Cham.  et  Schlecht. 
in  Linnsea  II,  p.  583. 
f.  lanata  Walp. 

Trautv.  Fl.  rip.  Kolym.  p.  550. 

Pedicularis  Langsdorffii  Fisch. 

Bunge  in  Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  288;  Cham.  et  Schlecht. 
in  Linntear  II,  p.  583—584. 

Pedicularis  Oederi  Va  hl. 

Pedicularis  versicolor  Bunge  in  Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p. 
300;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linneea  II,  p.  585. 

Pedicularis  capitaia  Adams. 

Bunge  in  Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  301;  Cham.  et  Schlecht. 
in  Linnsea  II,  p.  582. 

Fam.  Asperifoliad. 

Stenhamniaria  maritima  (L.)  Re  i  ch  en  b. 

Mertensia  maritima  Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  132;  Pulmo- 
naria  maritima  Cham.  in  Linna?a  IV,  p.  447. 

Fam.  Polemoniacese. 

Polemoptium  coeruleum  L. 

f.  acuHflora  (Willd.)  Ledeb. 
Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  83;  Polemonium  acutiflorum  Cham. 
in  Linnsea  VI,  p.  551. 

Diapensia  lapponica  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  85;    Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  553. 

Fam.  PrimulacesB. 

Primtda  nivalis  Pall. 

Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  10;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnsea 
I,  p.  215. 

Speciei  hujus  in  insula  S:ti  Laurentii  duas  inveni  formas, 
alteram  exilem,  totam  efarinosam  vel  calyce  intus  farina  par- 
cissime    adsperso,    cauli    parte   superiore   calyceque   atropur- 


16  KJET.LMåS,   FÅNEROGAMFLORAN  på  S:T  LAWREyCF.'ÖK. 


pureis,   alteram  formas  robustas  terr»  Tscliuktschorum  semu- 
lantem  pedunculis  et  calyce  intus  valde  farinosis. 

Primula  borealis  Du  by. 

Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  15;  Primula  mistassinica  Cham.  et 
Schlecht.  in  Linnsea  I,  p.  213. 

Växten  var  här  gröfre,  rikblommigare  (ända  till  8-blom- 
mig),  med  talrikare,  mera  tydligt  tandade  blad  än  på  Tschuktseh- 
landets  ostkust. 

Fam.  PyrolacesB. 

Pyrola  grandifiora  Rad. 

Pyrola  rotundifolia  f.  pumila  Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  928; 
Pyrola  pumila  Nolte  in  Linnsea  I,  p.  514. 

Alla  exemplar  jag  anträffade  voro  utan  blommor.  Be- 
stämningen är  derför  något  osäker. 

Fam.  VacciniaceaB. 

Vaccinium  vitis  ideea  L. 
f.  pumila  Horn. 
Ledeb.   Fl.    ross.  II,  p.  901,  ex  parte;    Cham.   et  Schlecht. 
in  Linnaia  I,  p.  526. 

Fam.  Ericacesd. 

Andromeda  poUfolia  L. 
f.  acerosa  C.  H. 
Skand.  Fl.  p.  319.    Cfr  Linnsea  I,  p.  518. 

Cassiope  tetragona  (L.)  Don. 

Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  912;  Andromeda  tetragona  Cham. 
et  Schlecht.  in  Linnsea  I,  p.  516. 

Fam.  Papilionacesd. 

Hedysarum  ohscurum  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  706;  Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  547. 

Oxytropis  nigrescens  (Pall.)  Fisch. 
f.  genuina, 
Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  588;  Cham.  in  Linna^a  VI,  p.  546. 

Fam.  Senticos». 

Buh(S  Chamoemorus  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  71;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnroa 
II,  p.  7. 


VEGAEXPEDITIONKNS   Y  ETKK  8KAPLIQÅ  AUBETKK,  17 


Toteniilla  fragiformis  W  i  1 1  d. 
f.  parviflora  Trautv. 
Cfr  Fl.  Nov,  Semlja  p.  66. 

Comarum  palustre  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  63;  Potentilla  Comarum  Cbam.  et 
Schlecht.  in  Linnsea  II,  p.  25. 

Dryas  octopetcäa  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  20;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnsea 
II,  p.  3,  ex  parte. 

Fam.  HaloragideaB. 

Hippuris  vulgaris  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  119;  Cham.  in  Linnsea  IV,  p.  506. 

Fam.  SaxifragacesB. 

Saxifraga  rivtdaris  L. 

f.  Laurentiana  Ser. 
Engl.  Saxifr.  p.  105;  Saxifraga  Laurentiana  Cham.  in  Lin- 
nsea  VI,  p.  556. 

Saxifraga  cernua  L. 

Engl.  Saxifr.  p.  106;  Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  554. 

Saxifraga  Hirculus  L. 

Engl.  Saxifr.  p.  122;  Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  555. 

Saxifraga  neglecta  Bray. 
f.  stolonifera  mihi. 

Engl.  Saxifr.  p.  129;  Chjim.  in  Linnsea  VI,  p.  556. 

Planta  stolones  longiores,  scapigeros,  parce  radicantes, 
ramosos  emittens.  Rami  vel  internodiis  elongatis  stoloni- 
formes  vel  internodiis  abbreviatis  rossulam  foliorum  geren- 
tes,  e  quorum  axillis  novi  stolones  egrediuntur.  Stolones 
ramique  eorum  denique  sejuncti,  nova  individua  constituentes. 
Folia  stolonum  eis  plantse  typicse  simillima  at  minora,  ssepe 
tridentata.  Scapus  superne  calyxque  atropurpureo  tincti. 
Inflorescentia  pauciflora,  quam  in  forma  typica  contractior, 
floribus  pedicellos  longitudine  superantibus.  Bracte»  srepe  in 
utroque  margine  dente  minuto  prseditae.  Petala  elliptica  vel 
^ubovato-elliptica,  distincte  unguiculata;  fruetus  ignotus.  Ceteris 
a  forma  typica  vix  diversa. 

Hab.  in  insula  S:ti  Laurentii  in  declivibus  humidis  mus- 
-eosis  sat  copiosa.    Florentem  legi  1  aug. 

2 


18  KJEhLUAH,  FANBBOGAMFLOBÄN  PÅ  B:T  LAWBRNCE-ÖN. 


Saxifraga  stellaris  L. 
f.  comosa  Poir. 
Engl.  Saxifr.  p.  133;  Saxifraga  stellaris  var.  prolifera  Chatn. 
in  Linnaea  VI,  p.  554. 

Saxifraga  pundata  L. 

Engl.  Saxifr.  p.  137;  Cham.  in  Linnaea  VI,  p.  554. 

Saxifraga  hieraciifolia  Waldst.  et  Kit. 

Engl.  Saxifr.  p.  151;  Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  554. 

Chrysosplenium  aUernifolium  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  226;  Cham.  in  Linnaea  VI,  p.  557. 

f.  tetr andra  Lund. 
Cfr  Maxim.  Diagn.  pl.  Asiat.  I,  p.  343. 

Fam.  OrassulacesB. 
Rhodiola  rosea  L. 

Sedum  Rhodiola  et  S.  elongatum  Ledeb.  Fl.  ross  II,  p. 
178 — 179;  Sedum  Rhodiola  Cham.  in  Linnaea  VI,  p.  548. 

Fam.  UmbelliferaB. 
Ängdica  Archangelica  L. 

Cham.  et  Schlecht.  in  Linnaea  I,  p.  394;  Archangelica 
officinalis  Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  297. 

Blommande  exemplar  voro  omkring  6  ctmr  höga,  med  6 
ctmr  långa  blad,  hvilkas  yttersta  grenar  äga  en  längd  af  unge- 
fär 1  ctmr,  blomflockarna  hålla  omkring  3  ctmr  i  radie. 

Fam.  Empetra^esd. 
Etnpetrum  nigrum  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  555;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnaea 
I,  p.  538. 

Fam.  OrucifersB. 
Cardamine  bdlidifolia  L. 

Cham.  et  Schlecht.  in  Linnaea  I,  p.  19 ;  Cardamine  bellidi- 
folia  et  C.  lenensis  Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  123. 

Cardamine  praiensis  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  125;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnaea  I, 
p.  19. 

Eulrema  Edwardsii  R.  Br. 

Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  197 ;  Draba  laevigata  Cham.  et  Schlecht 
in  Linnaea  I,  p.  25. 


TEGA-EXPEDITIOSENS   VETENSKAPLIGA  AEBETElf.  1^ 

Cachlearia  fenestrata  R.  Br. 
f.  typica  Malmgr. 
f.  prostraia  Malmgr. 
Spetsb.  Fl.  p.  240. 

Fam.  RanuncolaceaB. 
Banunculus  Chamissonis  Schlecht. 

Animadv.  I,  p.  12;  Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  31. 

BanuncuJus  PaUasii  Schlecht. 

Linnsea  VI,  p.  577;  Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  31. 

Ranunculiis  hyperhoreus  Rott  b. 

Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  35;  Schlecht.  in  Linneea  VI,  p.  578. 

Ranuncuius  pygmcetts  Wg.     ' 

Ledeb.  FL  ross.  I,  p.  36;  Schlecht.  in  Linnsea  VI,  p.  578. 

Sanunctdus  nivdlis  L. 

Ledeb.  Fl.. ross.  I,  p.  36;  Schlecht.  in  Linnsea  VI,  p.  578. 

Anemone  narcissiftora  Lr. 
f.  monantha  DC. 
Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  18;  Schlecht.  in  Linnsea  VI,  p.  576. 

CaUha  palustris  L. 

f.  radicans  (DC). 
Cfr  Ledeb.   Fl.   ross.  I,  p.  48  et  Schlecht.  in  Linnsea  VI> 
p.  580. 

Aconitum  NapeUus  L. 

f.  ddphinifolia  (Reichenb.)  Reg. 
Trautv.  Fl.  rip.  Kolym.  p.  503;  Aconitum   delphinifolium 
Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  70;  Aconitum  delphinifolium  et  D.  Cha« 
missonianum  Schlecht.  in  Linnsea  VI,  p.  582. 

Fam.  PortulacacesB. 
Claytania  acutifolia  Willd. 

Ledeb.  Fl.   ross.  II,  p.  147;  Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  560. 

Claytonia  sarmentosa  C.  A.  Mey. 
f.  tenella  Ledeb. 
Fl.   ross.   II,  p.    149;   Claytonia   arctica   var.  gracilescens 
Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  559 — 560. 

Fam.  OaryophyllacesB. 
SUene  acaulis  L. 

Ledeb.   Fl.   ross.  I,  p.  303;  Cham.  et  Schlecht.  in  Linnsea 
I,  p.  39. 


20  KJELLMAN,  FANEROGAMFLORAN  PÄ  8: T  LAWRENCE-ÖN, 


Wahlbergdla  apetala  (L.)  Fr. 

'Melandrium  apetalum  Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  326;  Lychnis 
apetala  Cham.  et  Scblecht.  in  Linnaea  I,  p.  42. 

Stdlaria  humifusa  Rott  b. 

Fenzl   in  Ledeb.  Fl.  ross.   I,   p.   384;   Stellaria   crassifolia 
Cham.  et  Scblecht.  in  Linnsea  I,  p.  50  sec.  Fenzl  1.  c. 

CerasHum  alpinum  L. 

f.  legitima  Lind  bl. 
J.  Lge   Grönl.   Fl.    p.  31;  Cerastiura  alpinum  a  hirsutum 
Fenzl   in    Ledeb.    Fl.  ross.  I,  p.  411;  Cerastium  Fischerianum 
Cham.  et  Scblecht.  in  Linnsea  I,  p.  60(?) 

Älsine  macrocarpa  (Pursh)  Fenzl 

in  Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  353;  Årenaria  macrocarpa  Cham. 
et  Scblecht.  in  Linnsea  I,  p.  55. 

Sagina  nivalis  (Lind bl.)  Fr. 

Hn  Skand.  Fl.  p.  245;  Lge  Grönl.  Fl.  p.  22. 

Halianthus  peploides  (L.)  Fr. 

Honkeneja   peloides   Fenzl    in   Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  358; 
Årenaria  peploides  Cham.  et  Scblecht.  in  Linneea  I,  p.  57. 

Fam.  Polygonac68B. 

Folygonum  viviparum  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  519;  Cham.  et  Scblecht.  in  Linnsea 
III,  p.  38. 

Rumex  arciicus  Trautv. 

Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  506. 

Oxyria  digyna  (L.)  Hill. 

Oxyria  reniformis  Ledeb.    Fl.    ross.    III,  p.  498;  Cham.  et 
Scblecht.  in  Linnsea  III,  p.  58. 

Koenigia  islandica  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  535;  Cham.  et  Scblecht.  in  Linnsea 
III,  p.  36. 

Fam.  SalicinesB.  ^ 

Salix  boganidensis  Trautv. 
f.  latifolia  Trautv. 
Fl.  Tschuktsch.  p.  34.     Cfr  Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  616. 


*  Dr   A.   N.   Lundström  har  godhetsfullt   bestämt  dessa  liksom  också 
öfriga  af  mig  under  Vega-förden  insamlade  Salices. 


VKOÄ'EXPEDITI0NBN8   YETKN8KAPLIO  Ä  A  HB  STEN,  21 


SaJfix  Chamissonis  Ands. 

Salix  myrsinites  Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  540.  Cfr  Trautv. 
Fl.  Tschuktsch.  p.  35. 

Salix  arctica  Pall. 

Lundstr.  Weid.  Now.  Semljas  p.  5,  31  et  sequent.;  Salix 
arctica  Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  540  ex  parte  sec.  Lundstr.  1.  c. 
p.  36. 

Saiix  fumosa  T  u  r  c  z. 

f.  saxcUilis  (Turcz.) 
Trautv.  Pl.  Sib.  boreal.  p.  107;    Salix  saxatilis  Ledeb.  Fl. 
ross.  III,  p.  621. 

SiHix  reticulata  L. 

f.  glabra  Trautv. 
Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  623;  Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  542. 

Salix  polaris  Wg. 

f.  subaräica  Lundstr.  mscr. 
f.  foliis  tenuioribus,  subtus  margineque  pilis  longis  parce 
adspersis;  squamis  atris,  obtusis;  stylo  elongato.    (Lundström 
in  litteris.) 

Fam.  OraminesB. 
Elymus  moUis  Trin. 

Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  332. 

Poa  flextu)sa  Wg. 

f.  genuina  J.  Lge. 
Grönl.  Fl.  p.  178;  Poa  arctica  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  373. 

Arciophila  effusa  J.  Lge. 

Grönl.  Fl.  p.  167;  Colpodium  pendulinum  Ledeb.  Fl.  ross. 
IV,  p.  386. 

Glyceria  vilfoidea  (Ands.)  Th.  Fr. 
J.  Lge  Grönl.  Fl.  p.  170. 

Colpodium  latifolium  R.  Br. 

Arctagrostis  latifolia  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  434. 

Caiabrosa  algida  (Sol.)  Fr. 

Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  388. 

Dupontia  Fischeri  R.  Br. 

Dupontia  Fischeri   et  D.  psilosantha  Ledeb.  Fl.  ross.  IV, 

p.  386. 

Hierochloa  pauciflora  R.  Br. 

Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  407. 


22  KJELLMAN,  FÅNEROGAMFLORÅN  PÄ  8: T  LAWRESCB-ÖN, 

Hierochloa  alpina  (Liljebl.)  Roem.  et  Sch. 
Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  408. 

Fam.  OyperaoeaB. 

Garex  salina  Wg. 

f.  sfibspathacea  Wormskj. 
Cfr  Almqv.  in  Hn  Skand.  Fl.  p.  465;   Carex  subspathacea 
Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  304. 

Carex  glareosa  Wg. 

Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  284. 

Eriopharum  angustifolium  Roth. 
Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  254. 

Eriophorum  russeolum  Fr. 

Eriophorum  Chamissonis  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  253. 

Eriophorum  Scheucheeri  Hoppe. 
Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  253. 

Fam.  JuncacesB. 

Juncus  higlumis  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  233;  E.  Mey.  in  Linnsea  III,  p.  374. 

Luztda  Wahlenbergii  Rupr. 

Hn  Skand.  Fl.  p.  426;  Luzula  spadicea  tj  Kunthii  E.  Mey, 
in  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  217. 

Luztda  arcuata  (Wg.)  Sv. 
f.  latifoUa  Kjellm. 
Asiat.  Beringssunds-kust.  Fl.  p.  566. 

Fam.  Liliac68B. 

Lloydia  serotina  (L.)  Reichenb. 

Ledeb.   Fl.    ross.    IV,   p.    144;   Nectarobothrium   striatum 
Cham.  in  Linnsea  VI,  p.  585. 


rE0Ä'EXPEDITI0NKN8    VETSNSKÅPLIGÄ   ARBETES, 


23 


Ezplicatio  tabularum. 

Tab.  I. 

Cineraria  IVigida  Richards, 
f.  tomentosa  Kjellm. 

Tab.  n. 

Fig.  1—7.    Saxifraga  neglecta  Bray. 

f.  stolonifera  Kjellm. 

Fig.    1 — ^3   modum    stolonum    evolutionis    diversum 

perhibentes. 

>  4.    Sepalum. 

>  5.    Petalum. 

»     6.    Pistillum  et  stamina. 

Fig.  8—13.    Saxifraga  neglecta  Bray. 

f.  congesta  Kjellm.  ^ 

Fig.    8.    Planta  florens. 
»       9.    Sepalum. 
*     10.    Petalum. 

>  11.    Pistillum  et  stamina. 

>  4 — 6  et  9 — 11  bis  amplificatee. 


'  Den  på  TBchuktschlandets  ostkust  förekommande  formen.   Jfr  Kjellm. 
Asiatiska  Beringssnnds-ku stens  fanerogamflora,  p.  581. 


"4^ 


FANEROGAMER 


FRÅN 


VEST-ESKIMAEKNAS  LAND 


BESTÄMDA 


AF 


F.  B.  KJELLMAN. 


(härtill  bn  tafla.) 


H — 


Engelska  polarforskare  beteckna  med  namnet  Vest-Eski- 
måernas  land  det  nordvestra  hörnet  af  Nordamerika,  det  mel- 
lan Norton  Sound  och  Point  Barrow  liggande  området,  hvilket 
sträcker  sig  frän  eö""  till  7V  28'  lat.  n.  Dess  sydligaste  del 
bildar  en  mellan  de  båda  djupa  och  breda  hafsvikarne  Norton 
Sound  och  Kotzebue  Sound  framskjutande  halfö,  hvars  längst 
mot  vester  utgående  udde  kap  Prince  of  Wales  begränsar  den 
smalaste  delen  af  Berings  sund  mot  öster.  Några  latituds- 
minuter söder  om  denna  udde  intränger  en  Q  ord  med  smal 
mynning,  Port  Clarence.  Här  uppehöll  sig  Vega-expeditionen 
under  tiden  från  den  22  till  den  26  augusti  1879,  hvarunder 
jag  hade  tillfälle  att  göra  några  exkursioner  för  insamling  af 
fanerogamer  i  i] ordens  omgifningar  och  på  stränderna  af  en  i 
fjorden  utmynnande  flod. 

Oaktadt  mina  samlingar  icke  kunna  utgifvas  för  fullstän- 
diga, har  jag  dock  ansett  dem  förtjenta  att  till  sitt  innehåll 
offentliggöras.  Hvarje  nytt  bidrag,  som  kan  lemnas  till  känne- 
domen om  växtligheten  i  dessa  långt  från  forskningens  me- 
delpunkter belägna  nejder,  hvilka  utgöra  ett  öfvergångsområde 
mellan  ett  arktiskt  och  ett  tempereradt  florgebit,  och  der  den 
nya  verlden  går  närmast  och  endast  genom  ett  några  mil 
bredt  sund  är  skild  från  den  gamla,  bör  tvifvelsutan  vara  väl- 
kommet för  vöxtgeografen  och  föra  honom  i  någon  mån  när- 
mare kunskapen  om  de  rörelser,  hvilka  ägt  rum  inom  växt- 
verlden,  och  om  de  orsaker,  af  hvilka  växtlighetens  nuvarande 
utseende  och  fördelning  på  jorden  betingats. 

En  sammanställning  af  de  fanerogama  växter,  hvilka  an- 
träffats i  Vest-Eskimåernas  land  intill  början  af  1850-talet,  äga 
vi  uti  B.  Seemans  »Flora  of  the  Western  Eskimaux-Land».  * 
Denna  upptar  242  arter  som  funna  i  denna  del  af  verlden. 
Detta  tal  ökas  genom  mina  undersökningar  med  omkring  45 
arter,  af  hvilka  en,  så  vidt  jag  kunnat  finna,  hittills  obeskrifven. 
Att    en  *så  betydande  efterskörd  kunde  under  några  timmar 

*  Utgör  en  del  af  The  Botany  of  the  Voyage  of  H.  M.  S.  Herald  by 
Berthold  Seeman.    London  1852—1867. 


28         kjellmån,  fanehog.  frän  ve8T'E8K!mäerna8  land. 


göras,  då  äere  naturforskare,  en  Cbamisso,  Nelson,  Collie^ 
Seeman  m.  ö.  under  längre  tider  egnat  sin  uppmärksamhet  åt 
landets  växtlighet,  anger  temligen  tydligt,  att  fortsatta  under- 
sökningar äro  nödiga,  för  att  florans  sammansättning  skall 
kunna  anses  något  så  när  fullständigt  utredd.  Under  sådana 
förhållanden  torde  det  vara  riktigast  att  icke  inlåta  sig  på 
fiorans  statistik  eller  på  en  diskussion  om  dess  utvecklingshi- 
storia och  förvandtskap  med  andra  trakters  floror.  Jag  in- 
skränker mig  derför  för  närvarande  till  att  lemna  en  förteck- 
ning öfver  de  under  Vega-expeditionen  i  Vest-Eskimåernas 
land  iakttagna  fanerogamerna.  I  afseende  på  traktens  fysiskt- 
geografiska  förhållanden  hänvisar  jag  till  den  framställning 
häraf,  som  lemnas  af  Nordenskiöld  i  »Vegas  färd  kring 
Asien  och  Europa»  (Bd  2,  sid.  227  och  följande)  och  af  See- 
man i  inledningen  till  den  ofvan  omnämnda  Flora  of  the 
Western  Eskimaux-Land. 


Blomväxter  samlade  under  Vega-expeditionen 
vid  Port  Clarence  i  Vest-Eskimåemas  land. 

Fam.  OompositsB. 

Leucanthemum  arcticum  (L.)  DC. 

Seem.  Fl.  Eskim.  p.  33;  Chrysanthemum  arcticum  Hook. 
Fl.  bor.  Amer.  I,  p.  319. 

Sparsam  på  hafsstranden.    Blommande. 

Leucanthemum  integrifoUum  (Richards.)  DC. 

Seem.  l.c.  p.  33;  Chrysanthemum  integrifolium  Hook.  Le* 
I,  p.  319. 

Här  och  der  på  strandslätterna  vid  Port  Clarence  funnos 
leriga,  mycket  växtfattiga  ställen.  På  dylika  lokaler  fans 
denna  art  temligen  ymnig.  I  knopp,  blommande  och  ut- 
blommad. 

Artemisia  borealis  Pall. 

Ilook.  l.c.  I,  p.  326;  Seem.  l.c.  p.  33. 

f.  Ledébourii  Bees. 
Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  568. 


v  KG  A' EXPEDITION  ENS    V  ET  EN  SKAPLIGA    ARBETEN,  29 

Sparsam  på  strandsluttningar.  I  knopp  och  blommande. 
Spädare,  mindre  tufvig  och  med  fattigare  blomställning  än 
den  i  arktiska  Asien  vid  Berings  sund  förekommande  formen. 

Artemisia  vulgaris  L. 

f.  Tilesii 

Seem.  l.c.  p.  33;  Artemisia  Tilesii  Hook.  l.c.  I,  p.  324. 

På  hafsstranden  vid  gamla  boningsplatser  temligen  all- 
män.   I  knopp. 

Gröfre  och  storbladigare  än  vid  arktiska  Asiens  kuster. 

Arteniisia  glomerata  Ledeb. 

Hook.  l.c.  I,  p.  324;  Seem.  l.c.  p.  34. 

Sparsam  på  torra  delar  af  strandsluttningarna.  Endast 
sterila  exemplar  sågos. 

Artemisia  arctica  Less. 

Artemisia  Chamissoniana  Hook.  l.c.  I,  p.  324;  Seem.  l.c. 
p.  34. 

Jämte  föregående  och  liksom  den  sparsam.     Blommande. 
Amerikanska   exemplar   likna  asiatiska  från   Tschuktsch- 
landet. 

Arnica  alpina  Olin. 

Arnica  montana  y9  angustifolia  Hook.  l.c.  I,  p.  330;  Arnica 
angustifolia  Seem.  l.c.  p.  35. 

Allmänt  spridd  på  strandsluttningar.    I  knopp  och  blom- 
mande.   Betydligt  kraftigare  än  i  Tschuktschernas  land. 
Blommande  exemplar  äro  ända  till  20  ctmr  höga. 

Cineraria  palustris  L. 

f.  lacerata  Ledeb. 

Fl.  ross.  n,  p.  648. 

Sparsam  på  hafsstranden  i  närheten  af  menniskoboningar. 
I  knopp. 

Cineraria  integrifoUa  (L.)  Murr. 

Senecio  integrifoliUs  Hook.  l.c.  I,  p.  335;  Senecio  Hookeri 
<?)  Seem.  l.c.  p.  34. 


30  KJKLLMÅN,  FÄNEROG.  FrIn  VSaT-B8KiMÄERNÄ8  LAND, 

Sparsam  på  strand  slätter.  Endast  sterila  exemplar  an- 
träffades. 

Cineraria  frigida  Richards. 

f.  typica  Kjellm. 
S:t  Lawr.-öns  fl.  p.  13. 

Senecio  frigidus  Hook.  l.c.  p.  334;  Seem.  l.c.  p.  35. 

Temligen  allmän  pä  fuktiga  strandslätter.    Blommande. 

Den  här  förekommande  formen  öfverensstämmer  mycket 
väl  med  den  figur  af  Senecio  frigidus,  hvilken  lemnats  på  tafl. 
112  i  Hook.  Fl.  bor.  Amer.  (Jfr  Kjellm.  anf.  st.) 

Senecio  lagens  Richards. 

Hook.  l.c.  I,  p.  332;  Seem.  l.c.  p.  34. 

Ej  sällsynt  på  flodstränder  i  busksnår.  I  knopp  och 
(sparsamt)  i  blom. 

På  de  af  mig  vid  Port  Clarence  insamlade  exemplaren  af 
ifrågavarande  växt  träffar  Hookers  beskrifning  och  figur  öfver 
Senecio  lugens  (anf.  st.  och  tafl.  114)  mycket  väl  in.  Svår- 
ligen låta  de,  så  vidt  jag  kan  finna,  hänföra  sig  till  Senecio 
pratensis  f.  borealis  Reg.  et  Til.,  med  hvilken  form  enligt  FL 
Ajan.  sid.  105  en  af  Ledebour  S.  lugens  benämnd  växt,  tagen 
i  Vest-Eskimåernas  land  vid  Kotzebue  Sound  under  Kotzebues 
expedition,  skall  vara  identisk. 

Senecio  resedcefolius  Less. 

Hook.  l.c.  p.  333;  Seem.  l.c.  p.  35. 

Sparsam  på  strandsluttningar.     Blommande. 

Antennaria  alpina  (L.)  R.  Br. 
f.  Friesiana 

Cfr  Hook.  l.c.  I,  p.  329;  Seem.  l.c.  p.  34. 

Sparsam  på  strandsluttningar.  Blommande  och  utblom- 
mad. 

Större  (ända  till  12  ctmr  hög)  och  kraftigare  än  i  Tschuk- 
tschernas  land. 

Erigeron  uniflorus  L. 

Hook.  l.c.  n,  p.  17;  Seem.  l.c.  p.  33. 

Sparsam  på  strandsluttningar.    Blommande. 
Föga  kraftigare  utvecklad  än  vid  Berigssundets  vestkust. 


VKG A-EXPEDITION ES8    YETSN8KAPL1GÄ   ÄMBETEN,  31 

Solidago  virgaurea  L. 

f.  ardica  Ledeb. 

Solidago  multiradiata  Hook.  l.c.  II,  p.  5;  Solidago  Virgau- 
rea var.  multiradiata  Seem.  l.c.  p.  33. 

Temligen  vanlig  isynnerhet  på  sluttningar  i  busksnår. 
Blommande. 

Största  mängden  af  den  Solidago  virgaurea  jag  såg  på 
ifrågavarande  ställe  tillhör  den  angifna  forma  arctica.  Några 
exemplar  närmade  sig  den  typiska  formen,  men  torde  dock 
riktigast  böra  räknas  till  den  arktiska  varieteten.  Växten  blir 
här  större  och  yppigare  än  i  Tschuktschernas  land;  mina 
samlingar  innehålla  ett  exemplar,  som  är  30  ctmr  långt  och 
har  20  ctmr  långa  och  2  ctmr  breda  blad. 

FetasUes  frigida  (L.)  Fr. 

f.  corymhosa  (R.  Br.)  Herd. 
Nardosmia  corymbosa  Hook.  l.c.  I,  p.  307;  Seem.  l.c.  p.  33. 

Fuktiga  strand  slätter,  temligen  allmän.  Blommande  och 
utblommad. 

Formen  corymbosa  är  föga  skild  från  hufvudformen,  i 
hvilken  den  utan  gräns  öfvergår.  Jfr  Trautv.  Fl.  rip.  Kolym. 
sid.  534. 

Saussurea  alpina  (L.)  DC. 

f.  angtistifolia  (DC.)  Reg.  et  Til. 

Saussurea  angustifolia  Ledeb.  Fl.  ross.  II,  p.  668;  S.  mon- 
ticola  Hook.  l.c.  I,  p.  303  et  Seem.  Le.  p.  35? 

Sparsam   på  strandsluttningar.    I  knopp  och  blommande. 
Amerikanska  exemplar  likna  asiatiska,  men  äro  något  högre, 
spensligare  och  tätbladigare. 

Taraxacum  officinale  Web. 

Leontodon  Taraxacum  et  L.  palustre  Hook.  l.c.  I,  p.  296; 
Taraxacum  Dens-leonis  et  T.  palustre  Seem.  l.c.  p.  35. 

Temligen  vanlig  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Yaungia  pygmoea  Ledeb. 

f.  lyraia  Ledeb. 

Fl.  ross.  II,  p.  838. 

Planta  nostra  ccespites  densos,  plane  disciformes,  solo  ad- 


32  KJBLLUåS,  fås  bro  g.  från   VKST-SSKiMÄERKAS  LAND. 


pressos  format.  Radix  valida,  verticaliter  descendens.  Folia 
plant©  juvenilis,  nondum  florentis  longe  petiolata,  ovata,  ro- 
tundata  vel  late  elliptica,  integerrima  vel  parce  denticulata, 
crassa,  subtus  glaucescentia,  quibus  in  planta  florente  plus 
minus  emarcidis,  persistentibus  succedunt  folia  longiora,  elon- 
gato-obovata,  lyrato-pinnatipartita,  concoloria.  Caules  nume- 
rosiores,  simplices  vel  parce  ramosi  foliis  lyratis  breviores  vel 
equilongi. 

Allmän  på  en  grusig,  steril  del  af  hafsstranden.  Blommande. 

Ny'  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Fam.  Valerianacesd.  . 

Valeriana  capitaia  PalL 

Hook.  l.c.  I,  p.  292;  Seem.  l.c.  p.  32. 

Sparsam  på  strandsluttningar  och  strandslätter.  Blom- 
mande. 

Fam.  OampanulacesB. 

Campanula  uniflora  L. 

.  ^  Hook.  l.c.  II,  p.  29 ;  Seem.  l.c.  p.  35. 

Sparsam  på  torra  strandsluttningar.    I  knopp. 

Campantda  lasiocarpa  A.  DC. 

Hook.  l.c.  II,  p.  28;  Seem.  l.c.  p.  35. 

Endast  ett  par  små,  5 — 6  ctmr  höga  exemplar  anträffades 
på  en  fjällsida  några  mil  från  kusten.  Blommande  och  ut- 
blommad. 

Fam.  OaprifoliacesB. 

Linnfea  horealis  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  285;  Seem.  l.c.  p.  32. 

Temligen  allmän  på  grusiga  backsluttningar  några  mil 
från  kusten.    Steril. 

Fam.  Bubiace». 
Galium  horeale  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  289;  Seem.  l.c.  p.  32. 

Temligen  allmän  på  flodbranter  i  busksnår.  Ej  blom- 
mande. 


TMGA^EXPEDITIONKlfa   VETKX8KAPLIGA  AMBSTSST,  ^^ 

De  här  insamlade  exemplaren  äro  mycket  gröfre  och  kraf- 
tigare än  de  jag  såg  vid  Tschuktscblandets  ostkust. 

Fam.  Gtontianaceae. 

'Geniiana  glauca  Pall. 

Hook.  l.c.  II,  p.  59;  Seem.  l.c.  p.  36. 

f.  minor  Ledeb. 

Fl.  ross.  III,  p.  66. 

Hparsam  och  mycket  spridd  på  strandslätter.  Endast 
l>lomlösa  exemplar  anträffades. 

Fam.  SelaginaceaB. 

Lagotis  glauea  Gsertn. 

f.  StéOeri  (Cham.  et  Schlecht.) 

Gymnandra  Stelleri  Hook.  Le.  II,  p.  102;  Seem.  l.c.  p.  38. 

Temligen  allmän  på  fuktiga  strandsluttningar.  Blommande. 

Den  amerikanska  formen,  sådan  den  förekom  vid  Port 
•Clarence,  synes  genom 'spensligare  växt,  kortare,  få-  och  gles- 
bladigare  ax  skild  från  den  asiatiska. 

Fam.  Lentibulariaceae. 

IHnguicula  viUosa  L. 
Seem.  l.c.  p.  38. 

Sparsam  i  Sphagnum-kärr  i  det  inre  af  landet.   Blommande. 

Fam.  OrobancheacesB. 

Boschniakia  glabra  Bunge. 

Orobanche  glabra  Hook.  l.c.  II,  p.  91 — 92  tab.  167. 

Från  en  färd  inåt  landet  på  den  i  det  föregående  om- 
nämnda floden  medförde  Nordqvist  ett  blommande  exemplar 
af  denna  art.    Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Fam.  PeiBonatsB. 

<Jastilleja  pallida  Kunth. 

Hook.  l.c.  II,  p.  105;  Seem.  l.c.  j).  37. 

Allmän  på  strandslätter.    Blommande. 

3 


34  KJBLLMÄN,  FÄSBROO.  FRÄS   VBaT-B8KI U ÄERNÄS  LAND. 

Pedicularis  euphrasioides  Steph. 

Hook.  l.c.  II,  p.  109;  Seem.  l.c.  p.  38. 

Allmän  på  flodbranter  i  busksnår.    Blommande. 
Växten  är  vid  Port  Clarence  stundom  polykarpisk. 

Pedicularis  sudetica  Willd. 

Hook.  l.c.  II,  p.  109;  Seem.  l.c.  p.  38. 

f.  lanata  Walp. 
Cfr  Trautv.  Fl.  rip.  Kolym.  p.  550. 

Ej  sällsynt  på  fuktiga  strandslätter.    Blommande. 
Vid  Port  Clarence  större,  yppigare  och  rikbladigare  än  i 
Tschuktschlandet. 

Pedicularis  Langsdorffii  Willd. 

Pedicularis  Langsdorffii  ex  parte  Hook.  l.c.  II,  p.  109  (et 
Seem.  l.c.  p.  38?). 

Temligen  allmän  på  samma  slags  lokaler  som  föregående. 
Blommande. 

Pedicularis  lanata  Willd. 
f.  leiantha  Trautv. 

Pedicularis   Langsdorffii   ex    parte    Hook.    l.c.    II,    p.   109. 

(Seem.  ?). 

Temligen  allmän  på  strandslätter.  Blommande  och  ut- 
blommad. 

Arten  är  här  mycket  storväxt.  Mina  samlingar  innehålla 
exemplar,  som  äro  20  ctmr  höga,  med  10  ctmr  långa  ax. 

Pedicularis  hirsuta  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  109;  Seem.  l.c.  p.  38. 

Sparsammare  än  någon  af  de  tre  föregående,  tillsammans 
med  hvilka  den  växer. 

Pedicularis  Oeder  i  Vahl. 

Pedicularis  versicolor  Hook.  l.c.  II,  p.  110;  Seem.  p.  38. 
Sparsam  på  strandsluttningar.    Utblommad. 

Pedicularis  capifala  Adams. 

Hook.  l.c.  II,  p.  106;  Seem.  l.c  p.  38. 
Spridd  på  strandsluttningar. 


YXGA^EXPSniTIONEIfa   VETMNSKAPLIOA  AMBETBIT.  35 


Fam.  AsperifolisB, 

Eritrichium  aretioides  (Cham.  et  Schlecht.)  DC. 
Seem.  l.c.  p.  37. 

Sparsam  på  strandsluttningar.     Blommande. 
Något   kraftigare  och  yppigare  än -vid  Tschuktschlandets 
ostkust,  men  för  öfrigt  till  alla  delar  lik  exemplar  derifrån. 

MyosoHs  silvatica  Hoffm. 
f.  alpestris  Koch. 

Myosotis  alpestris  Hook.  l.c.  II,  p.  81;  Myosotis  silvatica 
Seem.  l.c.  p.  37. 

Allmän  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Stenlujtmniaria  maritima  (L.)  Re  i  ch  en  b. 

Lithospermum  maritimum  Hook.  l.c.  II,  p,  86;  Mertensia 
maritima  Seem.  l.c.  p.  37. 

Allmän  på  hafsstränder.    Blommande. 

Sienhammaria  paniculaia  (Don.) 

Lithospermum  denticulatum  Hook.  l.c.  II,  p.  87 ;  Mertensia 
pilosa  Seem.  l.c.  p.  37.    Cfr  Herd.  Pl.  Raddeanae  p.  511. 

Allmän  på  flodbranter.    Blommande. 

Fam.  Polemoniacead. 
Pohnionium  coeruleum  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  71;  Seem.  l.c.  p.  37. 

f.  actäiflora  Willd. 

Temligen  allmän  på  olikartade  lokaler.    Blommande. 

Den  vid  Port  Clarence  förekommande  formen  af  P.  coeru- 
leum står  tvifvelsutan  närmast  f.  acutiflora,  men  är  mindre 
hårig,  fåbladigare  och  har  mindre  starkt  cilierade  kronblad 
än  i  östra  delen  af  arktiska  Asien. 

Diapensia  lapponica  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  76;  Seem.  l.c.  p.  37. 

Temligen  allmän  på  grusiga  strandsluttningar.  Blommande. 

Phloz  sibirica  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  73;  Seem.  l.c.  p.  37. 


36  KJBLLMÄN,  FÄNBBOG.  FMÄN  rBSTBBKJMÄBBNAB  lAJfD, 


Sparsam  på  sterila,  grusiga  delar  af  strandslätter.  Blom- 
mande. 

Fam.  Plumbaginacead. 

Armeria  sihirica  Turcz. 

Siatice  Armeria  (ex  parte?)  Hook.  l.c.  II,  p.  123;  Armeria 
arctica  Seem.  l.c.  p.  39. 

Fam.  PrimulaceaB. 

Primula  nivalis  Pall. 
Hook.  l.c.  II,  p.  120;  Seem.  l.c.  p.  38. 
f.  pygnuea  Ledeb. 

Temligen  allmän  pä  hafsstranden.  Blommande  och  ut- 
blommad. 

Den  vid  Port  Clarence  förekommande  formen  liknar  den 
från  Tschuktschlandet.  Blommande  exemplar  hafva  en  höjd 
af  25  ctmr  med  7 — flere  blommor. 

Primula  borealis  Du  by. 

Primula  Hornemanniana  Hook.  l.c.  p.  120;  Primula  stricta 
Seem.  l.c.  p.  38  saltim  ex  parte. 

Ymnig  på  hafsstränder.    Blommande. 

Det  synes  mig  föga  sannolikt,  att  verklig  Pr.  Horneman- 
niana eller  stricta  finnes  vid  Amerikas  Beringssunds-kust. 

All  den  Primula  af  Aleuritia-gruppen,  jag  såg  vid  Port 
Clarence,  tillhörde  samma  art,  Pr.  borealis,  som  förekommer  i 
Tschuktschlandet  och  på  S:t  Lawrence-ön. 

Dodecatheon  friffidum  Cham.  et  Schlecht. 

Hook.  l.c.  II,  p.  119;  Seem.  l.c.  p.  38. 

Temligen  allmän  på  strandsluttningar  i  busksnår.  Blom- 
mande. 

Andrqsace  mllosa  L. 

f.  latifolia  Ledeb. 

Androsace  Chamaejasme  Hook.  l.c.  II,  p.  119;  Seem.  l.c. 
p.  38. 

Allmän  på  strandsluttningar.    Blommande. 
Större  —  till  12  ctmr  hög  —  yppigare  och  rikblommigare 
än  på  asiatiska  sidan. 


TEGA-EXPEDITIONRJfa  VKTElfaKAPLIGA  ARDKTEIf.  37 


Androsace  septemtriondlis  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  119;  Seem.  l.c.  p.  38. 

Allmän  på  vissa  delar  af  den  sandiga  hafsstranden.  Blom- 
mande. 

Frodig  och  kraftig,  ända  till  15  ctmr  hög,  med  stundom 
18  blombärande  axlar  på  ett  individ. 

Fam.  PyrolaceaB. 

Fyrola  grandifiorä  Rad. 

Pyrola  rotundifolia  y  pumila  Hook.  l.c.  II,  p.  46;  Pyrola 
rotundifolia  Seem.  l.c.  p.  36  (?) 

Temligen  allmän  på  sluttningar  såväl  vid  hafsstranden 
som  vid  flodstränder  några  mil  inåt  landet.    Blommande. 

Fani.  RhodoracesB. 

Loiseleuria  procumbens  (L.)  De  sv. 

Seem.  l.c.  p.  36;  Azalea  procumbens  Hook.  l.C/  II,  p.  44. 
Torra,  grusiga  hafsstrandsluttningar,  sparsam.  Blommande. 

Bhododendron  lapponicum  (L.)  Wg. 

Hook.  l.c.  II,  p.  43;  Seem.  l.c.  p.  36. 

På  en  bergsluttning  några  mil  från  kusten.    Blommande. 

Ledum  palustre  L. 

f.  decutnbens  A  i  t. 

Ledum  palustre  a  angustifolium  Hook.  l.c.  II,  p.  44;  Le- 
dum palustre  Seem.  l.c.  p.  36  (ex  parte  ?). 

\ 

» 

Fam.  EricaceeB. 

Ärdostaphylos  alpina  (L.)  Spreng. 

Seem.  l.c.  p.  36;  Arbutus  alpina  Hook.  l.c.  II,  p.  37. 

f.  typka 
Hook.  Le.  II,  p.  37;  Seem.  l.c.  p.  36. 

f.  angustifolia  Nob. 
f.    foliis  quam  in  forma  typica  angustioribus  tenuioribus* 
que,   fere  lasvibus,  lanceolatis   vel   obovato-lanceolatis,  acutis, 
argutius  dentaiis,  nervis  subtus  obsolete  elevatis,  petiolis  gla- 
bris.     Flores  fructusque  ignoti. 


38  KJBLLMAN,  FÅSBROG,  FRÄN   VB8T  ESKIMÅERNAS  LAND. 


Hufvudformen  anträffades  på  en  backsluttning  några  mil 
från  kusten.  I  yttre  hafsbandet  såg  jag  endast  f.  angustifolia. 
Denna  var  här  allmän  på  torra  delar  af  strandslätterna.  Ingen- 
dera formen  var  i  blom. 

Andromeda  poUfolia  L. 

f.  acerosa  Hn. 

Andromeda  polifolia  Hook.  l.c.  II,  p.  38;  Seem.  l.c.  p.  36 
ex  parte. 

Allmän  på  sumpiga  ställen  på  strandslätterna.  Blommande. 

Cassiope  tetragona  (L.)  Don. 

Seem.  l.c.  p.  36 ;  Andromeda  tetragona  Hook.  l.c.  II,  p.  38. 

Fam.  VacciniaceaB. 

Vaccintum  vitis  idcea  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  34;  Seem.  l.c.  p.  36. 

Temligen  allmän  på  strandslätter.  Blommande  och  med 
mogen  frukt  sedan  föregående  år. 

Oxycoccus  paiustris  Pers. 

Vaccinium  oxycoccos  Hook.  l.c.  II,  p.  34;  Oxycoccos  vul- 
jgaris  Seem.  l.c.  p.  36. 

f.  microcarpa  Turcz. 

Sparsam  i  Sphagnum-kärr  några  mil  från  kusten.  Blom- 
mande. 

MyrtiUus  uUginosa 

Vaccinium  uliginosum  Hook.  l.c.  II,  p.  32;  Seem.  l.c.  p.  35. 
f.  fere  typica, 
fc  Kruhsiana  (Fisch.). 
f.  microphyUa  Lge. 

Allmän  på  strandslätter  och  flodstränder.    Blommande. 

Vid  Port  Clarence  föreföll  f.  Kruhsiana  att  vara  den  van- 
ligaste formen  af  arten.  Någon  fullt  typisk  form  anträffades 
icke,  men  mina  samlingar  innehålla  åtskilliga  exemplar,  som 
stå  emellan  hufvudformen  och  f.  microphylla,  men  dock,  såsom 
det  synes,  närmare  den  förra. 


VEOÄ-EXPEDITIOKEKS  VETENSKAFLIOA  AliliKTEN.  39 

Fam.  PapiliönaoesB. 

• 

Lathyrus  maritimus  (L.)  Bigel. 

Seem.  l.c.  p.  28;  Lathyrus  pisiformis  Hook.  l.c.  I,  p.  158. 

Allmän  på  hafsstränder.    Blommande. 

Hedysarum  boreale  Nu  1 1. 

Hook.  Le.  I,  p.  155;  Seem.  l.c.  p.  28. 

Sparsam  på  flodbranter  några  mil  från  kusten.  Blom- 
mande. 

Ifrågavarande  växt  är  utan  tvifvel  en  från  Hedysarum 
cbscurum  väl  skild  art. 

Phaca  frigida  L. 

f.  littaralis  Hook. 
l.c.  I,  p.  140;  Phaca  frigida  Seem.  l.c.  p.  28. 

Sparsam  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Oxyiropis  nigrescens  (Pall.)  Fisch. 
f.  pygmaea  Cham. 
in  Linnsea  VI,  p.  546;  Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  588;  Oxytropis 
arctica  Seem.  l.c.  p.  28.  ? 

Sparsam  på  grusbackar.  .  Endast  sterila  exemplar  erhöllos. 

De  få  exemplar  af  denna  växt,  hvilka  jag  kom  öfver,  och 
som  alla  voro  utan  blommor,  likna  med  hänsyn  till  det  vege- 
tativa systemet  exemplar  af  angifna  form  från  Tschuktsch- 
landet.    Möjligen  ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Oxytropis  leucantha  (Fall.)  Bunge. 

O.  borealis  Hook.  1.  c.  I,  p.  145;  Seem.  1.  c.  p.  28. 

Allmän  på  strandslätter.    Blommande. 

Amerikanska  exemplar  af  arten  äro  i  allmänhet  mera 
långhåriga  och  mindre  glandulösa  särskildt  på  de  blombärande 
axlarne,  yppigare  och  storblommigare  än  exemplar  från  Asiens 
Beringssunds-kust. 

Ltipinus  Noothatensis  Don. 
Hook.  1.  c.  I,  p.  163. 

A  planta  homonyraa  nostra  dilBFert  foliis  vulgo  angustio- 
ribus,  lanceolatis  vel  obovato-lanceolatis,  stipulis  demidium 
foliolorum  majorum  vix  excedentibus,  calycis  labio  inferiore 
distincte  tridentato.  Bracteolas  non  inveni.  Ceteris  descrip- 
tio  J.  G.  Agardhii  (Synopsis  generis  Lupini  p.  21)  et  figura 
in  Bot.  mag.  tab.  131  data  in  plantam  nostram  optime  quadrant. 


40  KJBLLJiAN,  FANEROG.  FrAn  VEST-ESKIMIeRKAS  LAJfD. 

Allmän  på  flodbrauter  i  busksnår  några  mil  från  kusten. 
Blommande  och  utblommad. 

Seeman  (jfr  anf.  st  sid.  28)  uppger  i<^e  denna  art  för 
Vest-Eskimåernas  land,  men  väl  Lupinus  perennis.  Till  denna 
art  kan  jag  icke  fera  den  växt,  som  jag  insamlade  vid  Port 
Clarence.  Från  denna  afviker  den  genom  sin  långbårighet,. 
genom  olika  bladform,  de  stora,  lancettlika  stiplerna,  genom 
den  öfre  foderläppens  tydliga  och  djupa  urringning  och  mång- 
fröiga  baljor  m.  m.  Är  Seemans  bestämning  riktig,  skulle 
alltså  i  Vest-Eskimåernas  land  finnas  tvänne  arter  Lupinus,. 
L.  perennis  och  L.  Nootkatensis. 

Fam.  Senticosee. 

Rubus  arcticus  L. 

f.  grandiflora  Ledeb. 
Rubus  acaulis  Hook.  l.c.  I,  p.  182;  Rubus   arcticus  Seem. 
l.c.  p.  30  saltim  ex  parte. 

Temligen  allmän  på  strandslätter  och  strandafsatser.  Blom- 
mande. 

RubtiS  Chamcsmorus  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  183;  Seem.  l.c.  p.  29. 

Strandslätter  allmän.    Blommande  och  utblommad. 

PotentiUa  anserina  L. 

f.  groenlandica  Ser. 
Hook.  l.c.  I,  p.  189.    Cfr  Seem.  l.c.  p.  29. 

Sparsam  på  strandslätter.    Blommande. 

Poientilla  biflora  Willd. 

Hook.  l.c.  I,  p.  195;  Seem.  l.c.  p.  29. 

Ej  sällsynt  på  strandslätter,  isynnerhet  på  leriga  ställen. 
Blommande  och  utblommad. 

Större,  gröfre,  mera  starkt  tufvig  och  rikblommigare  ärk 
vid  Asiens  Beringssunds-kust. 

Potenlilla  frulicosa  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  186;  Seem.  l.c.  p.  29. 

Temligen  allmän,  särskildt  på  fiodbranter  några  mil  från 
kusten.    I  knopp. 

Knapt  kraftigare  utvecklad  vid  Port  Clarence  än  vid  Kon- 
yam  bay  i  Tschuktschlandet. 


TEaA-EXFEDITIOVEJTB  rBTEEBKÅfhlQ A  ÅMSETEK,  41 

Comarum  paiusire  L. 

Seem.  l.c.  p.  29;  Potentilla  palustris  Hook.  l.c.  I,  p.  187. 

Allmän  vid  insjöstränder.    Ej  blommande. 

Dryas  inUegrifolia  Vahl. 

Hook.  l.c.  I,  p.  174;  Seem.  l.c.  p.  29. 

Temligen  allmän  på  strandsluttningar.    Blommande. 
Stor,  kraftig  och  rikblommig. 

Rosa  aeicularis  Lindbl. 

Rosa  blanda  Hook.  l.c.  I,  p.  199  et  Seem.  l.c.  p.  30> 
sal  tim  ex  parte. 

Ej  sällsynt  på  flodbranter  ett  par  mil  från  kusten  jämte 
åtskilliga  andra  buskarter,  Alnus  ovata,  Betula  glandulosa» 
Potentilla  fruticosa  o.  s.  v.    I  knopp. 

Den  vid  Fort  Clarence  förekommande  Rosa-arten  kan  jag 
ej  skilja  från  europeiska  och  asiatiska  exemplar  af  Rosa  aeicu- 
laris. Märkas  må  dock,  att  jag  sett  hvarken  fullt  utvecklade 
blommor  eller  frukt.    (Jfr  Hook.  anf.  st.) 

Spircea  hetuUefolia  Pall. 

Hook.  l.c.  I,  p.  172;  Seem.  l.c.  p.  28. 

f.  typica. 
Cfr  Maxim.  Spirseac,  p.  208. 

Ganska  allmän  på  flodbranter.  Blommande  och  utblom- 
mad.   Något  högre  och   storbladigare  än  i  Tschuktschlandet. 

Fam.  HaJoragidesB. 

Hippuria  vidgaris  L. 

Hippuris  maritima  Hook.  l.c.  I,  p.  218;  Seem.  l.c.  p.  30. 

Temligen  allmän  vid  insjöar  och  mindre  vattensamlingar. 
Blommande. 

Fam.  Oenothera.C68B. 

Epilobium  angustifolium  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  205;  Seem.  l.c.  p.  30. 

Temligen  allmän  på  flodbranter  i  busksnår.   Ej  blommande. 

EpUohium  laiifolium  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  205;  Seem.  l.c.  p.  30. 

Allmän  här  och  der  pä  hafsstranden.  I  knopp  och  spar- 
samt blommande. 


42  KJSLLMÅIf,  FAN  KROG.  FRÄS   VEaT-BSKJUlERKAS  LAND, 

Fam.  Pamassiacead. 

Parnassia  Kotzébuei  Cham.  et  Schlecht. 
Hook.  1.  c.  I,  p.  83;  Seem.  1.  c.  p.  25. 

Temligen  allmän  utefter  insjöar.    Blommande. 
Större,   gröfre   och   mera  tufvig   än    i    Tschuktschlandet. 
Öfvervintrade  fruktexemplar  äro  ända  till  20  ctmr  höga. 

Fam.  Saxifi*agac68B. 

Saxifraga  rivularis  L. 

f.  hyperhorea  (R.  Br.) 
Hook.  l.e.  I,  p.  246;  Seem.  l.c.  p.  32. 

Temligen  allmän  på  strandafsatser.    Blommande. 

Saxifraga  cemua  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  245;  Seem.  l.c.  p.  31. 

Ej  sällsynt  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Saocifraga  Richardsonii  Hook. 

l.c.  I,  p.  247;  Seem.  l.c.  p.  32. 

Sparsam  på  en  bergsluttning. 

Saxifraga  Hirculus  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  252;  Seem.  le.  p.  31. 

Strandslätter  temligen  allmän.    Blommande. 

Saxifraga  pundata  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  251;  Saxifraga  aestivalis  Seem.  l.c.  p.  31. 

Allmänt  spridd  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Saocifraga  nivalis  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  248;  Seem.  l.c.  p.  31. 

Sparsam  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Saocifraga  Jneraciifolia  W  al  ds  t.  et  K  i  t. 
Hook.  l.c.  I,  p.  249;  Seem.  l.c.  p.  31. 

Spridd  på  strandafsatser.    Blommande. 

Saxifraga  dedpiens  Ehrh. 
f.  ccBspitosa  (L.) 
Saxifraga  ccespitosa  Hook.  l.c.  I,  p.  244;  Seem.  l.c.  p.  31. 

Spridd  på  torra,  grusiga  delar  af  strandslätterna.    I  blom. 


rXOA-SXPXDITIOIfEKS    YKTEKSKAPLIOA  ÅBBETBK.  43 

Saocifraga  opposUifdlia  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  242;  Seem.  l.c.  p.  30. 

Allmän  på  strand  slätter.    Blommande  och  utblommad. 

<Jhrysospl€nium  aUemifoliam  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  241;  Seem.  l.c.  p.  32. 
f.  fetrandra  Lund. 

Ej  sällsynt  på  strandslätter.  Blommande  och  utblommad. 
Kågra  exemplar  af  den  typiska,  oktandriska  formen  innehålla 
icke  mina  samlingar. 

Fam.  OrassulaceaB. 

likodiola  rosea  L. 

Sedum   Rhodiola   Hook.  l.c.  I,  p.  227;   Seem.  l.c.  p.  30. 

Temligen  ymnig  på  strandafsatser.  Blommande  och  ut- 
blommad. 

Fam.  OomaceaB. 
Cornus  suecka  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  277;  Seem.  l.c.  p.  32. 

Ej  sällsynt  på  flodbranter  och  på  strandslätter  i  busksnår. 
Blommande. 

Fam.  UmbelliferaB. 

Bupleurum  raniincuJoides  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  263;  Seem.  l.c.  p.  32. 

Allmän  på  hafsstränder,  särskildt  i  närheten  af  eskimåer- 
nas tält.    Blommande. 

Hdloscias  scoticum  (L.)  Fr. 

Ligusticum  scoticum  Hook.  l.c.  I,  p.  265;  Seem.  l.c.  p.  32. 

Allmän  på  hafsstränderna.    Blommande. 

Selinum  cnidiifolium  Turcz. 
Ledeb.  Fl.  ross.  H,  p.  293. 

Temligen  ymnig  på  hafsstranden  invid  eskimåernas  tält. 
Knapt  blommande. 

Förut  ej  känd  från-  West  Eskimåernas  land. 

Angdica  Archangdica  L. 

Arcbangelica  officinalis  Hook.  l.c.  I,  p.  267. 

Temligen   allmän  jämte  föregående.    Knapt  blommande. 


44  KJELLMAS,  FANMBOO,   FRÄN  VEaT-XSKIMÄESJfAa  LASD. 

Se  em  an  upptar  icke  denna  växt  såsom  tillhörande  Vest-Eski- 
måernas  land.  Chamisso  uppger  sig' dock  hafva  funnit  den 
vid  Eschscholtz'  bay.    (Jfr  Linncea  I,  sid.  394  och  Hook.  anf.  st.) 

Fam.  EmpetracesB. 

Empetrum  nigrum  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  140;  Seem.  l.c.  p.  30. 

Allmän  på  strandslätter.     Blommande. 

Fam.  ViolacesB. 

Viola  palustris  L. 

Ledeb.  Fl.  ross.  I,  p.  247. 

Sparsam  på  strandslätter  i  busksnår.    Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Fam.  Orucifersd. 

Matthiola  nudicaulis  (L.)  T  r  au  t  v. 

Parrya  macrocarpa  Hook.  l.c.  I,  p.  47;  Seem.  l.c.  p.  24. 

Allmän  på  strandsluttningar  och  strandslätter.  Blom- 
mande. 

Större  och  yppigare  samt  med  rikligare  och  starkare  för- 
grenade blad  än  i  Tschuktschlandet. 

Cardamine  pratei%sis  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  45;  Seem.  l.c.  p.  24. 

Temligen  allmän  isynnerhet  vid  stränderna  af  insjöar 
och  smärre  vattensamlingar.    Blommande. 

Cardamine  digitcUa  Richards. 

Hook.  l.c.  I,  p.  45;  Seem.  l.c.  p.  24. 
f.  oxyphylla  Trautv. 

Ej  sällsynt  på  strandslätter  och  strandafsatser.  Blom- 
mande. Exemplar  från  Port  Clarence  äro  något  större  och 
yppigare,  men  i  öfrigt  lika  sådana  från  Tschuktschlandet. 

Cardamine  purpurea  Cham.  et  Schlecht. 
Hook.  l.c.  I,  p.  44;  Seem.  l.c.  p.  23. 

Allmän  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Braya  alpina  Sternb.  et  Hoppe. 
f.  glabella  (Richards.) 
Braya  glabella  Hook.  1.  cl,  p.  65. 


VKGÅ-gXPEDITIONEKS  rSTEK8KÅPLI€ A  ABBSTES.  45 

Växten  var  här  i  allmänhet  liten,  späd,  få-  stundom  t.  o. 
T£L  enblommig,  men  alltid  med  en  i  förhållande  till  årsskotten 
mycket  kraftigt  utvecklad  rot. 

Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

^uirema  Edwardsii  R.  Br. 
Hook.  l.c.  I,  p.  67. 

Temligen  allmän  på  strandsluttningar  och  strandslätter. 
Utblommad. 

Några  exemplar  i  .mina  samlingar  äro  30  ctmr  höga  och 
<lerutöfver.  En  så  betydlig  storlek  når  den,  så  vidt  min  er- 
farenhet sträcker  sig,  icke  vid  Asiens  Beringssunds-kust.  Ny 
för  Vest-Eskimåernas  land. 

Cochlearia  fenestrata  R.  Br. 

Hook.  l.c.  I,  p.  57;  Seem.  l.c.  p.  24. 
f.  iypka  Malmgr. 
f.  prostrata  Malmgr. 

Allmän  på  hafsstränderna  och  strandslätterna. 

All  den  Cochlearia  jag  såg  och  insamlade  vid  Port  Cla- 
rence  synes  mig  kunna  hänföras  till  anförda,  i  hela  arktiska 
Asien,  på  Novaja  Semlja,  Wajgatsch  och  Spetsbergen  vanliga  . 
former  af  Cochlearia  fenestrata  R.  Br.  Jag  måste  lemna  oaf- 
gjordt,  om  de  båda  andra  Cochlearia-arter,  C.  anglica  och  C. 
oblongifolia,  hvilka  af  Seeman  angifvas  för  Vest-Eskimåernas 
land,  verkligen  låta  skilja  sig  från  Cochlearia  fenestrata. 

Vesicaria  arctica  Richards. 
Hook.  l.c.  I,  p.  48. 

Endast  två   exemplar   anträfifades   på  en  sluttning  några 
kilometer  från  kusten.    Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Draha  aspera  Adams'. 

Ledeb.  FL  ross.  I,  p.  146. 

Mina  samlingar  innehålla  endast  ett  par  små  blommande 
exemplar  af  arten.  Dessa  likna  exemplar  från  Tschuktsch- 
landet,  men  hafva  blomaxeln  något  hårig.  Ny  för  Vest-Eski- 
måernas land. 

Draha  Palanderiana  mihi. 

Chrysodraba  perennis,  laxe  csespitans,  radice  valida,  ra- 
mosa;  caudiculis  sat  longis,  foliis  emarcidis  persistentibus  plus 


46  KJELLMAN,  FÅNE  RO  G,  FRÄS   VBaT-BaKIMÄERNAa  LAND, 

minus  obsitis;  foliis  vegetis  dense  rossulatis,  crassiuscalis,  obo- 
vatis,  ellipticis,  obtusis,  integerrimis,  utrinque  pubo  brevi, 
stellata  densissime  vestitis,  basin  versus  pilis  simplicibus  parcc 
ciliatis ;  scapis  aphyllis,  sub  anthesi  circa  10  ctmr  altis,  inferne 
pilis  brevibus  stellatis  parce  conspersis,  saepe  pulchre  pur- 
pureis,  parte  superiore,  pedunculisque  glaberrimis;  floribus 
racemosis,  magnitudine  Drabse  alpin»;  sepalis  ovato-oblongis, 
apice  parce  pilosis;  petalis  flavis,  late  obovatis,  emarginatis, 
circa  5  m.m.  longis,  4  latis,  sepala  subtriplo  excedentibus ;  sili- 
ciilis  ereeto  patentibus,  pedunculis  brevioribus,  ovatis,  oblongis^ 
i^laberrimis  circa  6  m.ni.  longis,  4  latis,  stylo  distincto  coronatis. 
Tab.  III. 

Hab.  in  America  boreali-occidentali  in  declivibus  aridis. 
rara.     Plantas  florentes  et  fructiferas  25  jul.  legi. 

Species  pulcberrima  et  distinctissima  cum  nullis  aliis  mihi 
notis  confundenda,  foliis  Drabam  nivalem,  florum  magnitudine 
coloreque,  silicularum  forma  Drabam  alpinam  »mulans. 

Optavi  plantulam  hane  elegantem  nomen  tenacissimi  in- 
vestigatoris,  navigatoris  peritissimi,  celeberrimi  Vegte  ducis^ 
amicissimi  Palanderi  portaturam. 

Draba  Wahlenbergii  Hn, 

Draba  lapponica  Hook.  l.c.  I,  p.  53. 

Temligen  allmän  på  strandsluttningar.    Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Draba  hirta  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  52;  Seem.  l.c.  p.  24. 
f.  leiocarpa  Reg.  et  Til. 
f.  subamplexicatdis  (C.  A.  Mey.) 

Allmän  på  strandsluttningar.  Blommande  och  med  mogen 
frukt. 

Den  allmännaste  af  traktens  Draba-arter.  De  former, 
under  hvilka  den  här  uppträder,  synas  njig  lämpligast  kunna 
hänföras  till  de  ofvan  angifna.  Dock  finnas  åtskilliga  exem- 
plar, hänförda  till  f.  leiocarpa,  med  de  blombärande  axlarne 
mera  rikbladiga  och  i  växtsätt  mycket  erinrande  om  Dr.  in- 
eana,  som  möjligen  med  större  skäl  bort  betraktas  såsom  en 
sär.skild  form. 

Fam.  FumariaceaB. 
CorydaUs  pauciflora  Pers. 

Hook.  l.c.  I,  p.  37;  Seem.  l.c.  p.  23. 
f.  sibirica  Reg.  et  Til. 


VKOÄ^EXPEDJTlONESa   VETEN8KAFL1GA  ABSETSy, 


47 


Sparsam  på  strandsluttningar.  Blommande  och  utblom- 
mad. Exemplar  från  Port  Clareuce  likna  dem  från  Tscbuktsch- 
landet,  men  äro  något  större  än  dessa.  Alla  de  af  mig  sam- 
lade exemplaren  utom  ett  bafva  sporren  rak  eller  nästan  rak. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Fam.  PapaveracesB. 

Papaver  nudicaule  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  34;  Seem.  l.c.  p.  23. 

Temligen  allmän  på  strandslätter  och  strandsluttningar. 
Blommande. 

Fam.  BanunculacesB. 

Ranufictdus  Pallam  Schlecht. 

Hook.  l.c.  I,  p.  10;  Seem.  l.c.  p.  22. 

Sparsam  i  smärre  vattensamlingar  på  strandslätterna. 
Blommande. 

Större  och  betydligt  gröfre  än  i  Tschuktschlandet. 

Ranunctdus  nivalis  L. 

'  Hook.  l.c.  I,  p.  17;  Seem.  l.c.  p.  23. 

Ej  allmän  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Ranunculus  pygtnceus  Wg. 

Hook.  l.c.  I,  p.  16;  Seem.  l.c.  p.  23. 

Temligen  allmän  på  strandsluttningar.  Blommande  och 
utblommad. 

Ranunculus  lapponicus  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  16;  Seem.  l.c.  p.  23. 

Temligen  allmän  på  strandslätter.    Blommande. 
T   arktiska   Asien   har  jag  ingenstädes  sett  denna  växt  så 
kraftigt  utvecklad  som  den  var  vid  Port  Clarence, 

Ranuncuhis  affinis  R.  Br. 

Hook.  l.c.  I,  p.  12;  Seem.  l.c.  p.  22. 

Sparsam  på  strandslätter.    Blommande. 

Thalicirum  alpinum  L. 
Seem.  l.c.  I,  p.  23. 

Temligen  allmän  på  strandsluttningar.    Blommande. 


48  KJELLUÅM,  FåKBBOO.  FRÅN  VE8T'E8KlMÄERIfAa  LAKD. 

Anemone  parviflora  Michx. 

Hook.  l.c.  I,  p.  6;  Seem.  l.c.  I,  p.  22. 

Sparsam  på  strandslätter  i  busksnår.    Blommande. 

Anemone  Richardsoni  Hook. 
l.c.  I,  p.  6;  Seem.  l.c.  p.  22. 

Något   mindre  sparsam  än  föregående.    Växer  på  samma 
lokaler  som  denna.    Blommande  och  utblommad. 

Anemone  multifida  Poir. 
Seem.  l.c.  p.  22. 

f.  uniflora  D.  C. 
Anemone  multifida  /9.    Hook.  l.c.  I,  p.  7, 

Sparsam  på  strand  slätter.    Utblommad. 

Aconituni  Napdlus  L. 

f.  delphinifoUa  (Re  i  ch  en  b.) 
Hook.  1.  c.  I,  p.  26;  Seem.  1.  c.  p.  23. 

Sparsam  på  strandslätter  och  flodbranter.    I  knopp. 

Fam.  PortulacacesB. 

Claytonia  acuiifolia  Willd. 

Ledeb.  Fl.  ross.  H,  p.  147. 

Sparsam  på  grusiga  delar  af  strandslätterna.    Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Claytonia  sarmentosa  C.  A.  Mey. 
Seem.  l.c.  p.  27. 

Allmän  på  strandsluttningar  i  busksnår.    Blommande. 

Fam.  Oaryophyllacefid. 

Sil^ne  acaulis  L. 

Hook.  l.c.  I,  p.  87;  Seem.  l.c.  p.  27. 

Temligen  allmän  på  strandafsatser.     Blommande. 

Wahlhergdla  apetala  (L.)  Fr. 

Lychnis  apetala  Hook.  l.c.  I,  p.  91;  Seem.  l.c.  p.  27. 

Sparsam  på  strandslätter  och  strandafsatser.   Blommande. 

Stdlaria  longipes  Goldie. 

Hook.  l.c.  I,  p.  95;  Seem.  l.c.  p.  26. 
f.  peduncuJaris  (B  un  ge). 


VEGA' EXPEDITIONEKS   VETENSKAPLIG  A   AEDETEN,  49 


Allmän  på  strandsluttningar  i  busksnår.    Blommande, 
f.  humUis  Fenzl. 

Temligen  allmän  på  strandslätter  och  torra  strandslutt- 
ningar.   Blommande. 

Cerastium  alpinum  L. 

f.  legitima  Lind  bl. 
Hook.  l.c.  I,  p.  104;  Seem.  l.c.  p.  26. 

Allmän  på  strand  slätter.    Blommande. 

Arenaria  IcUeriflora  L. 
Hook.  l.c.  I,  p.  102. 

Sparsam  på  stränderna.    Blommande. 
Nv  för  Vest-eskimåernas  land. 

AJsine  vema  Bar  ti. 
f.  rubella  Wg. 
Arenaria  rubella  Hook.  l.c.  I,  p.  100;  Arenaria  hirta  Seem. 
l.c.  p.  26  saltim  ez  parte. 

Sparsam  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Alsine  macrocarpa  (Pursh)  Fenzl. 

Arenaria  macrocarpa  Hook.  l.c.  I,  p.  101. 

Ej  sällsynt  på  strandslätter  och  strand  af  satser.  Ej  blom- 
mande. 

Seeman  upptar  ej  denna  art  för  Vest-Eskimåernas  land, 
Att  den  dock  är  funnen  här  framgår  af  Hookers  redogörelse 
för  artens  utbredning  i  Norra  Amerika.    (Jfr  anf.  st.) 

Alsine  ardica  (St ev.)  Fenzl. 

Arenaria  arctica  Hook.  l.c.  I,  p.  100;  Seem.  l.c.  p.  26. 

f.  scapigera  Regel. 

f.  breviscapa  Regel. 
Allmän  på  strandslätter.    Blommande. 
De  anförda  formerna  öfvergå  utan  gräns  i  hvarandra. 

Alsine  siricta  (Sw.)  Wg. 

Hn  Skand.  Fl.  p.  244;  vix  Arenaria  stricta  Hook.  l.c.  I, 
p.  99. 

Sparsam  på  strandslätter.    Blommande. 

Exemplar  från  Port  Clarence  likna  sådana  från  Tschuktsch- 
landet  oc^  öfverensstämma  med  den  skandinaviska  formen. 
Svårligen  torde  Hookers  Arenaria  stricta  vara  identisk  med 
denna.    Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

4 


50  KJELLMAS,  FAXtiEO*;.  FMAy   r£ST-ESEJMAEMXA8  LAXD. 

Soffitia  mi€i(dis  (Lindbl.)  Fr. 
J.  Lge  GroDl.  FL  p.  22. 

Ej  säUsynt  på  grasiga  delar  af  strandslåiter  och  strand-^ 
slmtningar.    Utblommad. 

Nv  för  Vest-Eskimåernas  land. 

HalianikMS  peploides    L.)  F  r. 

Arenaria  peploides  Hook.  I.c.  I,  p,  102;  Honckeoya  pe~ 
ploides  Seem.  I.c.  p.  26. 

Allmän  på  stränder.    Blommande. 

Fam.  PöIygonacesB. 
P^jf^oHitm  Bisiarta  L. 

Hook.  Le.  II,  p.  130;  Seem.  Lo.  p.  39. 

Temligen  allmän  på  strandsluttningar.    Blommande. 

iVff^^MiirM  riripamm  L. 

Hook.  Le.  n,  p.  130:  Seem.  Le.  p,  39. 

Allmän  på  strandsluttningar. 

Rtnm^s  areiints  Trautv. 

Ledeb.  FL  ross.  Hl,  p.  öOi>. 

Temligen  allmän  på  strandslätter  vid  smärre  vattensam- 
lingar. 

Exemplar  från  Port  Clarence  lika  asiatiska,  men  äro  något 
grofre  och  rikbladigare  än  dessa.  Xv  tor  Vest-Eskimåemas 
land.  så  framt  ej  Seemans  Rumex  domesticus  är  ifrågavarande 
art. 

i^iiMrx  ^ramimir\iiitiS  Lam  b. 

Ledeb.  FL  ross.  III.  p.  512. 

• 

Mina  samlingar  innehålla  endast  ett  par  exemplar,  tagna 
enligt  vidfogad  etikett  på  stranden  i  närheten  af  eskimåernas 
bostäder.    Blommande. 

Xv  for  Yest  Eskimåernas  land. 


I    »-III:  -; 


Fam. 

LedeK  Fl.  rv>ss.  HL  p.  6ld 

Specimina  coUecta.  amentis  distituta  fonnam  aberrantem» 

non  t  ute  distinsuendam  sistunt. 

--  « 

S*.randslätter  spar«axii. 

Xv  fi>r  Yest-Eskimåemas  land. 


VEGÅ-EXPEDITIOSENS    VETENSKAPLIGA  AHLETEN.  51 

Salix  hoganidensis  T  r  au  t  v. 

f.  iatifolia  Trautv. 

Fl.  Tschuktsch.  p.  34. 

Planta  nostra  in  tota  regione  freti  Beringii  e.  gr.  in  terra 
Tachuktschorum,  insula  S:ti  Laurentii  et  ad  Port  Clarence 
Americse  arcticse  occidentalis  sat  frequens  formam  Trautvetteri- 
anani  supra  allätarn  certe  sistit.  Foliorum  forma  in  figuram 
Salicis  tajmyrensis  in  Fl.  tajmyr.  tab.  6  datam  optime  quadrat, 
stipulis  elongatis,  persistentibus  formam  S.  boganidensis  se 
prsebet.  Specimina  tamen  vidi  nonnulla  ab  aliis  stipulis  mi- 
nutis,  caducis  discrepantia,  characteribus  ceteris  persimilia. 

Den  allmännaste  af  de  vid  Port  Clarence  förekommande 
Salix-arterna.    Utblommad. 

Bland  de  Salices,  som  Seeman  uppger  för  Vest-Eskimåernas 
land,  finnes,  så  vidt  jag  kan  inse,  icke  denna  art. 

Salix  glauca  L. 

f.  subaräica  Lundstr. 
Weid.  Now.  Semljas  p.  39. 

Allmän  på  strandslätter  och  strandsluttningar.  Utblommad. 

Enligt  Lundström  öfverensstämma  de  exemplar,  som  mina 
samlingar  innehålla,  med  den  växt  från  Novaja  Semlja,  hvil- 
ken  han  beskrifvit  under  ofvan  anförda  namnkombination. 
Vid  Port  Clarence  blir  den  nästan  manshög  och  bildar  jämte 
föregående  de  busksnår,  hvilka  förekomma  på  strandslätter 
och  strandsluttningar.  Icke  heller  denna  uppger  Seeman  för 
Vest-Eskimåernas  land. 

Salix  gr oenlandica  Ands,  (Lundstr.) 

Lundstr.  Weid.  Now.  Semlj.  p.  36;  Salix  arctica  Hook.  l.c. 
II,  p.  152;  Seem.  l.c.  p.  40  (ex  parte?), 
f.  longijuUs  Lundstr.  mscr. 

f.  foliis  obovato-lanceolatis,  basi  longe  angustatis,  3,5 — 6,5 
ctmr  longis,  1—1,5  ctmr  latis,  longe  petiolatis;  amentis  cylin- 
dricis  pedunculo  incluso  usque  15  ctmr  longis  (Lundström 
in  litteris). 

Sparsam  på  strandslätter.     Utblommad. 

Jag  förmodar,  att  det  är  denna  eller  någon  med  den  när- 
beslägtad  form,  som  Hooker  och  Seeman  anf.  st.  förstå  med  S. 
arctica  R.  Br.    Någon  visshet  härom  äger  jag  dock  icke. 

Saiix  fumosa  Turcz. 

f.  saxatilis  (Turcz.) 
Trautv.  Pl.  Sib.  boreal.  p.  107. 


52  KJRLhMAN,  FASEROG,  FRÅS   VEST-ESKIMÄERK A8  LAND. 

Allmän  på  sandstränder.    Blommande  och  utblommad. 
Jag  träffade  af  denna  art  både  han-  och  honbuskar.   Synes 
vara  ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Soilix  Anglorum  Cham. 

Trautv.  Fl.  Tsehuktsch.  p.  37;  Salix  retusa  Hook.  Le.  II, 
p.  153;  Seem.  l.c.  p.  40  saltim  ex  parte. 

Sparsam  på  torra,  leriga  ställen  på  strand  slätterna.  Endast 
sterila  exemplar  erhöUos. 

Salix  reticulata  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  151;  Seem.  l.c.  p.  40. 

f.  glabra  Trautv. 
Ledeb.  Fl.  ross.  III,  p.  623. 

Temligen  allmän  på  strandslätter.    Blommande. 

Salix  polaris  Wg. 
f.  typica,  , 
Hook.  l.c.  II,  p.  153;  Seem.  l.c.  p.  40. 
Temligen  allmän  på  strandslätter.    Utblommad. 

Salix  spec. 

Species  nana  ob  amenta  parum  evoluta  non  determinanda 
6.  polari  proxima,  a  qua  recedit  foliis  persistentibus,  junioribus 
margine  lanatis.    (Lundström.) 

Salix  spec, 

Sp.  dubia,  S.  bastatad  proxima.  Specimina  coUecta  tantum 
amentis  masculis  prsedita.    (Lundström.) 

Fam.  BetuldiCesB. 

Älnus  ovata  (Se hr.)  J.  Lge. 
f.  repens  Wormskj. 
Alnus  viridis  Hook.  l.c  II,  p,  157;  Seem.  Le.  p.  41. 

Allmän  på  flodstränder.     Utblommad. 

Betula  humilis  Sch  rank. 
f.  genuina  Reg. 
in  D.C.  Prodrom.  16:  2,  p.  174. 

Temligen  allmän  på  flodstränder.    Utblommad. 

Den  växt,  jag  här  menar,  synes  vara  den  varietet  af  Re- 
gels B.  humilis  a  genuina,  hvilken  på  anf.  st.  karakteriseras: 
»Foliis  subgrosse  dentatis».  Den  bildade  vid  Port  Clarence 
på    flodstränderna   jämte    Alnus   ovata   och   Salix-arter   täta, 


rKGA-EXPRDITIOSKSa    V KTEK SK ÅVhIGA   AHJiF.TK2f.  53 


manshöga  snår.  Dess  grenar  äro  korta,  tätt  kådprickiga,  så- 
som mycket  unga  svagt  småludna.  Bladen  på  sin  höjd  tums- 
långa och  tvåtredjedels  tum  breda,  tjocka,  fasta,  med  vid  tork- 
ningen på  öfre  sidan  framträdande  nerver,  rhombiskt  ägg- 
runda, temligen  glest  och  groft,  ojämnt  sågade.  Honbängena 
kortskaftade,  omkring  en  half  tum  långa,  upprätta,  såsom 
unga  cylindriska  eller  cylindriskt-klubblika.  Frukternas  ving- 
kanter dubbelt  smalare  än  sjelfva  nöten.  Anmärkas  må  dock, 
att  jag  ej  sett  mogna  frukter. 

Växten  synes  vara  ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

• 

JSe^uia  Middendorffii  Trautv.  et  Mey. 
Regel  1.  c.  p.  170. 

Flodstränder. 

På  bestämningen  af  denna  växt  är  jag  ej  säker.  Jag  var 
sjelf  icke  i  tillfälle  att  taga  den,  och  har  vid  bestämningen 
att  tillgå  endast  ett  par  bladbärande  grenar,  hvilka  kamraterna 
förde  med  sig  från  en  färd  till  det  inre  af  landet  upp  för  flo- 
den. Dessa  öfverensstämma  dock  så  nära  med  den  bild,  som 
de  anförda  författarne  i  FL  Ochot.  tab.  21  gifva  af  Betula 
Middendorffii  och  deras  samt  Regels  diagnoser  på  denna,  att 
det  synes  mig  i  hög  grad  sannolikt,  att  det  är  denna  Betula- 
art,  som  äfven  förekommer  i  Vest-Eskimåernas  land,  vid  Be- 
ringssunds-kusten  och  under  Vega-expeditionen  för  första 
gången  anmärkts  härstädes.  Om  dess  förekomst  känner  jag 
icke  något  närmare. 

Betala  glundulosa  Michx. 
f.  rotundifolia  Reg. 
l.c.   p.  172;  Betula  glandulosa  et  B.  nana  /9;  Hook.  l.c.  II, 
p.  156  sec.  Regel  l.c.  B.  nana  ex  parte;  Seem.  l.c.  p.  41. 

Temligen  allmän  på  strandslätter.    Utblommad. 

Växten  är  vid  Amerikas  Beringssunds-kust  större  (2—3 
fot  hög)  kraftigare  utvecklad,  rik-  och  storbladigare  än  i 
Tschuktschlandet.  Betula  nana  såg  jag  icke  vid  Port  Cla- 
rence.  Antagligen  förstår  Seeman  under  detta  namn  B.  glan- 
dulosa. 

Fam.  PotamogetonesB. 

Zosiera  marina  L. 

Hn  Skand.  Fl.  p.  439. 

Sparsam  i  de  inre  delarne  af  Port  Clarence.    Steril. 

Ny   för   Vest-Eskimåernas  land.    Den    nordligaste  hittills 


54  KJELLMÄN,  FÅNBROG,  FRÅN  VBST-ESKIMAbRK ÄS  LAND. 

kända   förekomstorten   för  denna  art  i  Beringhafvet  var  Una- 
lascbka. 

Fam.  OraminesB. 
Elymu^  mollis  Trin. 

Hook.  l.c.  II,  p.  255. 

Allmän  strandväxt.     Blommande. 

Seeman  uppger  icke  denna  art  för  Vest-Eskim&ernas  land, 
hvarest  den  dock  (enl.  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  332)  iakttogs 
under  Kotzebues  expedition.  Möjligen  förstår  han  den  under 
E.  arenarius. 

Festuca  ovina  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  250;  Seem.  l.c.  p.  43. 

Allmän  på  strandsluttningar.     Blommande. 

Festuca  rubra  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  250;  Seem.  l.c.  p.  43. 

f.  glabra  Trautv. 

f.  arenaria  Os  b. 
Sparsam  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Festuca  dltaica  Trin. 

Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  354;  Festuca  scabrella  Hook.  l.c. 
II,  p.  252  ? 

Temligen  allmän  på  strandsluttningar  i  busksnår.  Ny  för 
Vest-Eskimåernas  land.  Mina  exemplar  likna  figuren  af  F. 
scabrella  på  tafl.  233  i  Hookers  Fl.  bor.  Americana.  Innan 
jag  sett  exemplar  af  den  så  benämnda  växten,  anser  jag  mig 
dock  icke  böra  identifiera  dem. 

Poa  pratensis  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  246;  Seem.  l.c.  p.  43. 

f.  alpigena  Fr. 
Cfr  J.  Lge  Grönl.  Fl.  p.  176. 

Allmän  på  strand  slätter.     Blommande. 

Poa  Jlexuosa  Wg. 

Poa  arctica  Hook.  l.c.  II,  p.  246;  Seem.  l.c.  p.  43. 
f.  fypica. 

Allmän  på  strandsluttningar.    Blommande. 

De  amerikanska  exemplaren  afvika  från  asiatiska  af  samma 
art  genom  kortare,  fattigare  och  kortgrenigare  vippa,  samt 
något  mindre  ax. 


yEGÄ'BXPEDITJ0NEN8   VETKN8KAPLI0A  AltBKTEJf, 


55 


Poa  glauca  M.  Vahl. 

Poa  nemoralis  var.  glauca  Hook.  1.  c.  II,  p.  246;  Poa  ne- 
moralis  Seem.  1.  c.  p.  43.  (?) 

Sparsam  på  strandsluttningar.    Blommande. 

Denna  art  uppträder  vid  Port  Clarence  under  samma  form 
som  i  Tschuktschlandet  vid  Konyam  bay.  (Jfr  Vega-exp. 
vetenskapl.  iakttagelser,  p.  553.)  Jag  förmodar,  att  det  är  den, 
h vilken  Seeman  förstår  under  benämningen  P.  nemoralis. 
Hvarom  icke,  är  den  ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Arctophila  effusa  J.  Lge. 
Grönl.  Fl.  p.  167. 

Temligen  allmän  vid  små  vattensamlingar  på  strandslät- 
terna.   Blommande. 

Synes  vara  ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Colj^odium  latifolium  R.  Br. 
f.  arundinacea  Trin. 
Colpodium    arundinaceum    Hook.    l.c.    II,   p.   238;  Seem. 
l.e.  p.  43. 

Allmän  på  strandslätter.    Utblommad. 

Genom  vippans  form  afviker  denna  form  i  hög  grad  från 
-den  typiska.  Denna  såg  jag  ingenstädes  vid  Port  Clarence. 
Den  uppgifves  dock  af  Seeman  från  Vest-Eskimåernas  land. 

Duponlia  Fischeri  R.  Rr. 

Hook.  l.c.  II,  p.  242;  Seem.  l.c.  p.  43. 

Temligen  sparsam  på  strandslätter.     Blommande. 

Triseium  subspicatum  (L.)  P.  B. 

Hook.  l.c.  p.  244;  Seem.  l.c.  p.  43. 

Ej  sällsynt  på  strand  slätter.    Blommande. 

Triseium  flavescens  (L.)  P.  B. 

Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  417 ;  Cfr  Trautv.  Pl.  Sib.  boreal.  p.  141. 

Sparsam  på  strandafsatser.     Blommande. 

Växten  uppträder  här  under  samma  form  som  i  Lena — 
Olenek-området  och  i  Samojedernas  land.  Den  Trisetum,  som 
Ruprecht  i  Fl.  Samojed.  p.  65  beskrifver  under  namn  Trisetum 
sibiricum,  är  utan  tvifvel  densamma,  hvilken  förekommer  vid 
Port  Clarence.  Den  afviker  något  från  den  vanliga  Trisetum 
flavescens,  såsom  redan  Trautvetter  (anf.  st.)  påpekat.  Ny  för 
Vest-Eskimåernas  land. 


66  KJELLMÅS,  rASEROG.  FRÄN   VEST-ESKIMAERJiAS  LAIfD. 

HierocJdoa  borealis  (Schrad.)  Roem.  et  Sch. 
Uook.  I.c.  II,  p.  234;  Seem.  Le.  p.  43. 

Sparsam  på  strandslätter.    Blommande. 

Hierochloa  alpina  (Liljebl.)  Roem.  et  Sch. 
Hook.  I.c.  p.  234;  Seem.  l.c.  p.  43. 

Temligen   allmän   på   strandslätter.    Blommande   och  ut- 
blommad. 

Hierochloa  pauciftara  R.  Br. 
Hook.  I.c.  II,  p.  234. 

Fuktiga  ställen,  särskildt  vid  smärre  vattensamlingar  spar- 
sam.   Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Fam.  Oyperace». 

Carex  puUa  Good. 

Carex   saxatilis  et  C.  membranacea   Hook.  I.c.    II,  p.  220; 
Seem.  I.c.  p.  42. 

f.  läxa  Trautv. 
f.  tristigmaiica  Trautv. 
Cfr  Pl.  Sib.  boreal.  p.  130  et  J.  Lge  Grönl.  Fl.  p.  153. 

Temligen  allmän  på  strandslätter.    Utblommad. 

Carex  usfulafa  Wg. 

Hook.  I.c.  II,  p.  224. 

Temligen  allmän  på  s trän daf satser.     Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Carex  misandra  R.  Br. 

Carex  fuliginosa  Hook.  I.c.  p.  224;  Seem.  I.c.  p.  42. 

Allmän   på   torra,   grusiga   delar   af  strandslätterna.    Ut- 
blommad. 

Carex  rariflora  Wg. 

Hook.  I.c.  II,  p.  224. 

Temligen    allmän    på    sumpiga  delar   af  strandslätterna^ 
Blommande. 

Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Carex  podocarpa  R.  Br. 
Hook.  I.c.  p.  224. 

Temligen  allmän  i  busksnår.    Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 


VBGÅ-EXPBDJTI0NEN8*VETESSKAPLIGA   AJiBETEN.  57 

Carex  vaginata  Tausch. 

Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  291. 

Sparsam  på  strandsluttningar.    Blommande*. 
Nv  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Carex  cryptocarpa  C.  A.  Mey. 

Hook.  l.c.  II,  p.  219. 

Temligen  allmän  på  sumpiga  delar  af  strandslätterna. 
Blommande. 

Ny  for  Vest-Eskimåernas  land. 

Carex  salina  Wg. 

f.  subspathacea  Wormskj. 

Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  304.  Cfr  Hook.  l.c.  II,  p.  226  sub. 
C.  phfeostachya  et  J.  Lge  Grönl.  Fl.  p.  149  sub.  C.  panicea 
var.  tumidula. 

Sparsam  på  leriga  ställen  på  strandslätterna.    Blommande. 

Nv  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Carex  aquatilis  Wg. 

f.  epigejos  LsBst. 
Hn  Skand.  Fl.  p.  467. 

Temligen  allmän  på  kärrmark.    Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Carex  rigida  Good. 

Hook.  l.c.  II,  p.  217;  Seem.  l.c.  p.  42. 

f.  inferalpina  Lsest. 
Cfr  Hn  Skand.  Fl.  p.  467. 

Allmän  på  strandslätter.    Utblommad. 

Den  af  mig  från  Port  Clarence  hemförda  Caréx  rigida  har 
synts  mig  komma  närmast  den  formserie,  hvilken  i  Hartmans 
Skandinaviens  flora  af  Almqvist  upptages  under  namn  infer- 
alpina Lsest.    Någon  fullt  typisk  form  innehåller  samlingen  icke. 

Carex  glareosa  Wg. 

Hook.  l.c.  II,  p.  214. 

Sparsam  på  strandslätter.    Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Carex  incurva  Lighf. 
Hook.  l.c.  II,  p.  211. 

Sparsam  på  stränder.    Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 


58  KJtLLMAS.  FÄS  E  BOG.  FBAS  VBST-ESKtMÅKB  XAS  LAS  b. 


Carex  rtipesiris  All. 

Hook.  l.c.  II,  p.  209. 

Sparsam  på  strandsluttningar.    Utblommad. 
Xy  for  Vest-Eskimåernas  land. 

Carex  scirpoidea  Michx. 

Hook.  l.c.  II,  p.  208. 

Temligen  allmän  på  sluttningar  i  busksnår. 

Blommande  och  utblommad.  Ny  för  Vest-Eskimåernas 
land. 

Kobresia  scirpina  Willd. 

Elyna  spicata  Hook.  l.c.  II,  p.  228. 

Mina  samlingar  innehålla  endast  ett  blommande  exemplar 
af  denna  art. 

Nv  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Kobresia  caricina  Willd. 

Elyna  caricina  Hook.  l.c.  II,  p.  228. 

Temligen  allmän  på  strandafsatser.    Blommande. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Eriophorum  angusiifoUum  Roth. 

Hook.  l.c.  II,  p.  231;  Seem.  l.c.  p.  42.  Eriophorum  po- 
lystachyon  Seem.  l.c. 

f.  typica, 

f.  elatior  Mer  t.  et  K. 
Cfr  Hn  Skand.  Fl.  p.  449. 

Allmän  på  fuktiga  delar  af  strandslätterna.  Blommande 
och  utblommad. 

Den  form,  hvilken  jag  ofvan  benämnt  f.  elatior,  afviker 
genom  betydligare  storlek  och  genom  bredare,  platta  eller 
nästan  platta  blad  från  den  typiska  formen.  Dess  bladform 
påminner  mera  om  E.  latifolium  än  E.  angustifblium. 

Eriophorum  vaginaium  L. 
Hook.  l.c.  p.  231. 

Allmän  på  strandslätter.     Utblommad. 
Ny  för  Vest-Eskimåernas  land. 

Eriophortnn  Callithrix  Cham. 

in  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  254. 

Temligen  allmän  på  fuktiga  strandafsatser.    Utblommad. 
Uppgifves  ej  af  Seeroan  för  Vest-Eskimåernas  land. 


TEGA-EXPEDITIONENS    VETENSKAPLIGA   AHDETKS,  59 


ScirptiS  ccdspitosus  L. 

Eleocharis  caespitosus  Hook.  Le.  II,  p.  229. 

Sparsam  på  fuktiga  strandslätter.     Blommande. 

Mina  samlingar  innehålla  endast  ett  par  små,  10 — 12  ctmr 
höga  exemplar  med  mycket  små,  2-blommiga  ax.  Ny  för  Vest- 
Eskimåernas  land. 

Fam.  JuncaiCesB. 

JunciiS  castaneus  J.  E.  Sm. 

Hook.  l.c.  II,  p.  192;  Seem.  l.c.  p.  42. 

Allmän  på  strandslätter.  Yppig  vid  stranden  af  små  vat- 
tensamlingar i  busksnår.     Blommande. 

I  mina  samlingar  finnas  några  öfvervintrade,  qvarsittande 
fruktställningar  bärande  exemplar,  som  äro  30 — 35  ctmr  höga. 

Juncus  Inglumis  L. 

Hook.  l.c.  II,  p.  192. 

Spridd  på  strandslätterna.     Blommande. 

Uppgifves  ej  af  Seeman  såsom  tillhörande  Vest-Eskimåer- 
nas  land.  Den  anträffades  dock  här  under  Kotzebues  expedi- 
tion.   (Se  Ledeb.  Fl.  ross.  IV,  p.  233  och  Linnaea  III,  p.  374.) 

Luzula  arcunta  (Wg.)  Sw. 

Hook.  l.c.  II,  p.  189;  Seera.  l.c.  p.  42. 
f.  typica. 

f.  confusa  Lindeb. 
f.  latifolia  Kjellm. 

Allmän  på  olika  lokaler.     Blommande  och  utblommad. 

Den  vanligaste  af  de  anförda  formerna  var  f.  latifolia, 
sällsyntast  f.  typica,  som  mycket  väl  stämmer  öfverens  med 
exemplar  af  denna  form  från  Skandinaviens  fjälltrakter. 

Fam.  ColchicacesB. 

Veratrum  albtim  L. 

Veratrum  viride  Hook.  l.c.  II,  p.  178. 

Sparsam  på  strandafsatser.    Ej  blommande. 

Hvilkén  af  artens  former,  den  hvit-  eller  den  grönblom- 
miga, det  är  som  förekommer  vid  Port  Clarence  kan  jag  ej 
afgöra,  emedan  växten  här  ännu  icke  hade  hvarken  blommor 
eller  mera  utvecklade  blomknoppar.  Antagligen  är  det  väl 
formen  viridis.    Nv  för  Vest-Eskimåernas  land. 


60  KJELLMAy,  FANBROa.  FBÅN  VEST-ESKt MÄERSÅS  LAND, 

Tofiéldia  coccinea  Richards. 

Hook.  l.c.  II,  p.  179;  Seem.  l.c.  p.  41. 

Allmän  pä  strandsluttningar.    Blommande. 

Anticlea  glauca  (Nu  1 1)  Kunth. 

Zigadenus  chloranthus  Hook.  l.c.  II,  p.  177;  Seem.*  l.c.  p.  41, 

Allmän   på   en   strandslätt  i  närheten  af  eskimåernas  bo- 
städer.    Blommande. 

Fam.  LiliacesB. 

Allium  sibiricum  L. 

AUium   Schoenoprasum   Hook.   l.c.    II,   p.    185;  Seem.  l.c. 
p.  41  saltim  ex  parte. 

Temligen  allmän  på  strandafsatser.    Blommande. 

Lloydia  serotina  (L.)  Reichenb. 

Anthericum    serotinum   Hook.  l.c.    II,   p.    183;    Seem.  l.c. 
p.  41. 

Allmänt  spridd  på  strandsluttningar.    Blommande. 


E^plicatio  Tabulse. 

Tab.  ni. 

Draba  Palanderiana  Kjellman. 

Fig.  1,  2.    Planta  florifera  et  fructifera. 

>  3.    Folia  radicalia. 

»      4.    Sepalum  a  superficie  interiore  visum. 

>  5.    Sepalum  a  latere  visum. 
»      6.     Petalum. 

»      7.    Androecium  et  gynoecium. 
Fig.  4 — 7.     bis  amplificata3. 


'¥t 


ANTECKKINGAR  OCH  STUDIER 


TILL 


SIBIRISKA  ISHAFSKUSTENS 


DÄGGDJURSFAUNA 


AF 


OSCAR  N0BDQVI8T. 


■H- 


Uti  efterföljande  arbete  har  jag  sammanstält  mina  anteck- 
ningar från  Vegas  färd  och  öfvervintring  vid  Sibiriens  nord- 
kust med  studier,  som  jag  senare  gjort  så  väl  på  de  hemförda 
samlingarna  som  ock  uti  S:t  Petersburgska  och  Stockholmska 
vetenskaps-akademiernas  samt  Köpenhamns  universitets  zoo- 
logiska museer.  Isynnerhet  är  jag  tack  skyldig  direktorn  för 
S:t  Petersburgska  vetenskaps-akademiens  zoologiska  museum, 
hr  akademikern  A.  Strauch,  för  den  liberalitet,  med  hvilken 
han  tillåtit  mig  studera  detta  museums  rika  samlingar  af  dägg- 
djur från  Sibirien  och  Berings  haf.  För  samlandet  af  de  an- 
teckningar, som  expeditionens  olika  deltagare  gjort  under 
resan  före  öfvervintringen  och  äfven  under  en  del  af  denna, 
har  jag  att  tacka  dr  Kjellman.  Slutligen  får  jag  tillägga,  att 
detta  arbete  blifvit  nedskrifvet  uti  en  småstad,  der  intet  biblio- 
tek eller  andra  vetenskapliga  samlingar  varit  att  tillgå. 

Hvaldjuren  hafva  icke  blifvit  omnämnda  i  denna  uppsats, 
emedan  professor  A.  W.  Malm  egnat  dem  en  utförligare  under- 
sökning, hvars  resultat  med  det  snaraste  torde  komma  att 
ofifentliggöras. 

Kuopio  i  november  1881. 


Osc»   NorcLqvist. 


Ett  utmärkande  drag  för  hela  det  arktiska  områdets  fauna 
är,  att  hafsdjuren  der  äro  betydligt  talrikare  än  landdjuren 
såväl  till  art-  som  isynnerhet  till  individantal.  Att  så  är  fallet 
med  de  högre  ryggradsdjuren,  d.  v.  s.  däggdjuren  och  fåglar  ne, 
är  en  naturlig  följd  af  hafvets  rikedom  på  ryggradslösa  djur, 
hvilka  till  största  delen  utgöra  deras  föda.  Vid  en  sådan 
kust,  som  den  Sibiriska  Ishafskusten,  är  dock  tydligt  att 
hafsdj  urens  procenttal  icke  kan  vara  lika  stort  som  t.  ex.  vid 
Spetsbergen  eller  Grönland.  Den  väldiga  asiatiska  kontinenten 
måste  åt  denna  kusts  djurverld  gifva  en  mer  kontinental  prä- 
gel, än  de  anförda  ölandens  faunor  kunna  hafva.  Dock  är 
äfven  här  hafsdjurens  stora  procent  märkbar. 

Af  de  29  däggdjursarter  —  h valarne  oberäknade  — ,  som 
vi  antingen  sjelfva  under  resan  och  vistelsen  vid  Sibiriens  Is- 
hafskust  påträffat,  eller  om  hvilka  vi  genom  tschuktscherna 
erhållit  kunskap,  äro  7  uteslutande  hafsdjur.  Till  dessa  måste 
dessutom  äfven  räknas  isbjörnen,  såsom  änder  största  delen 
af  året  genom  sin  föda  hänvisad  till  hafvet.  Lägga  vi  härtill 
de  minst  6  eller  7  hvalarter,  som  förekomma  vid  olika  delar 
af  den  Sibiriska  nordkusten,  så  uppgår  antalet  der  förekom- 
mande hafsdäggdjur  till  omkring  15  arter.  —  Af  de  20  land- 
djur, som  jag  här  kommer  att  behandla,  gå  endast  15  med 
full  säkerhet  utom  skogsgränsen,  och  endast  sådana  kunna 
räknas  till  den  arktiska  faunan.  Läggas  härtill  två  eller  tre* 
arter,  som  af  andra  forskare,  såsom  A.  Th.  v.  Middendorff,  blifvit 
anträffade  norr  om  skogsgränsen,  så  uppgår  hela  antalet  från 
detta  område  kända  landdäggdjur  till  17  eller  18  arter.  Här- 
af  synes,  att  det  icke  är  stor  skilnad  uti  antalet  af  de  på  Si- 
biriens nordkust  förekommande  land-  och  hafsdäggdjuren,  då 
deremot  uti  sydligare  kusttrakter  antalet  landdäggdjur  van- 
ligen betydligt  öfverstiger  antalet  vid  samma  kust  förekom- 
mande hafsdäggdjur. 

Att  indela  det  Sibiriska  Ishafvet  och  tillgränsande  asiatiska 
kustland  uti  några  bestämda  djurgeografiska  områden  är,  med 

5 


66  NORDQVJST,  8IBIIL  I8HAF8KUSTENS   DAGG DJUBSFAUXA. 

den  kanskap  vi  för  närvarande  besitta  om  dessa,  ett  ganska 
vanskligt  företag.  Visserligen  afviker  såväl  hafs-  som  land- 
faunan  närmast  Berings  sund  betydligt  från  det  öfriga  här 
behandlade  områdets,  isynnerhet  från  Kariska  hafvets  och 
Vest-Sibiriens,  men  hvar  gränsen  mellan  dessa  områden  bör 
dragas  är  tills  vidare  omöjligt  att  bestämma.  För  Berings 
sunds-faunan  är  det  mest  utmärkande  däggdjuret  Phoca  fctsciata. 

Ett  annat  för  Berings-armen  *  egendomligt  djur  är  Stilla 
hafs-hvalrossen  (Odohosnus  rosmarus  v,  dbesus),  Deremot  torde 
icke  Stilla  hafs-formen  af  Phoca  vitulina,  nämligen  Ph.  vitviina 
v,  largha,  gå  norr  om  Berings  sund. 

Landet  närmast  Berings  sund,  d.  v.  s.  Tschuktsch-halfön, 
karakteriseras  af  Spermophilus  Parryi,  Lagomys  hyperboreus^ 
Lepus  timidus  v,  tschuktschorum  och  Arvicola  Jcamischatica  —  dägg- 
djur som  icke  förekomma  uti  Vest-Sibirien.  Ännu  större  är 
dessa  trakters  rikedom  på  egendomliga  fåglar.  Hela  den  öfriga 
delen  af  Sibiriska  Ishafskusten  har  icke  några  egendomliga 
däggdjursformer,  utan  hyser  samma  arter,  som  de  flesta  andra 
arktiska  trakter.  Sålunda  är  det  vanligast  förekommande  dägg- 
djuret uti  hafvet  från  Jugor  schar  till  Berings  sund  Phoca 
foetida.  Längs  hela  denna  kust  förekommer  äfven  isbjörnen, 
och  detsamma  torde  äfven  vara  fallet  med  Phoca  barbata,  hvil- 
ken  dock,  emedan  den  icke  är  en  högarktisk  art,  allmännäst 
förekommer  uti  Kariska  hafvet  och  hafven  på  båda  sidor  om 
Berings  sund. 

De  allmännaste  däggdjuren  uti  hela  det  nord-sibiriska 
kustlandet  synas  vara  Canis  lagopus,  C.  vulpes  och  C.  lupuSy, 
Rangifer  tarandtis,  Myodes  obensis,  Cuniculus  torquatus  och  haren 
—  om  samma  form  som  på  Tschuktsch-halfön  eller  den  van- 
liga Leptis  timidus,  vet  jag  icke.  Det  senare  är  dock  sanno- 
likare. Dessutom  höra .  till  detta  område  två  -irwote-arter, 
som  v.  MiddendorfF  hämtat  från  Tajmyr-landet,  och  som  I.  S. 
*Poljakoff  beskrifvit  under  namnen  A.  Middendorffii  och  A.  Nor- 
denskiöldiL  Den  förra  af  dessa  arter  har  en  mycket  vidsträckt 
utbredning  inom  Sibirien;  af  den  senare  känner  Poljakofif 
endast  de  af  v.  Middendorflf  från  Tajmyr-landet  hemförda 
exemplaren.    Måhända   är   den  en  för  dessa  trakter  egen  art. 

En  företeelse,  som  hittills  allt  för  litet  blifvit  af  zoologer 
beaktad,  är  däggdjurens  i  stora  skaror  och  måhända  periodiskt 
skeende  flyttningar.  Att  vanliga  fjellemmeln  (Myodes  lemmus) 
oftast  om  hösten  vandrar  ut  i  stora  skaror,  är  en  sedan  gam- 

*  Detta  namn  har  v.  Middendorflf  gifvit  åt  östra  delen  af  Sibiriska  Is- 
hafvet.    Den  vestra  delen  har  han  kallat  Atlanter-armen. 


VMGA-VXPSDITIONEKa  VETENSKAPLIG  A  ARBETEN,  67 

malt  känd  sak.  Afvenledes  vet  man,  att  Myodes  obensis  och 
Cunicnlas  torquatus  företaga  dylika  vandringar.  Om  renarnes 
vandringar  har  F.  v.  Wrangel  lemnat  några  upplysningar  uti 
sitt  reseverk.  Uti  en  uppsats,  skrifven  af  den  ryske  missionä- 
ren Argentoff  *  för  att  bevisa  förekomsten  af  ett  land  eller  en 
ögrupp  norr  om  Sibiriska  fastlandet,  har  jag  funnit  åtskilliga 
vigtiga  bidrag  till  kännedomen  om  däggdjurens  vandringar  vid 
Sibiriens  nordkust.  Då  denna  uppsats  troligtvis  är  föga  känd 
af  vetenskapsmän  utom  Ryssland,  tillåter  jag  mig  att  här  i 
öfversättning  meddela  den  del  deraf,  som  kan  belysa  frågan 
om  däggdjurens  vandringar. 

"^Om  renar 8 f  fjaUråfvars,  råfvars,  vargars  och  lemlars  vandrin- 
gar öfver  Ishafvet.  Dessa  flyttningar,  som  försiggå  periodiskt, 
äro  iakttagna  på  tre  ställen,  nämligen  i  Tschuktschernas  land, 
vid  Svjatoj  nos  och  på  Kolyma-Alaseja-tundran.  ^ 

>I  Tschuktschernas  land,  vester  om  Jakan,  finnes  en  by, 
som  heter  Koevgun.  I  april  1852  var  jag  i  tillfälle  att  per- 
sonligen besöka  denna  by.  Der  bodde  då  vid  mynningen  af 
en  .liten  å  tvänne  familjer  kust-tschuktscher,  som  lefde  af  säl-, 
räf-  och  renjagt.  Dessa  tschuktscher  berättade,  att  tio  år  tidi- 
gare hade  norr  ifrån  från  hafvet  simmat  till  Koevgun,  rakt 
mot  tälten,  en  ofantlig  hjord  vilda  renar,  af  h vilka  många, 
isynnerhet  ungrenar,  drunknade  af  sjögången  och  blefvo  upp- 
vräkta på  stranden.  Detta  inträffade  om  sommarn.  Infödin- 
garna hopsamlade  drunknade  renar  i  tre  dygns  tid.  Enligt 
tschuktschernas  utsago  händer  det  sällan,  att  renar  om  som- 
marn komma  öfver  Ishafvet;  deremot  inträffar  det  mycket 
ofta  om  vintern,  då  hafvet  är  betäckt  med  sammanhängande 
is,  att  renar  vandra  öfver,  än  från  Koevgun  norr  ut,  obekant 
hvart,  än  norr  ifrån  till  Koevgun.  Efter  renarne  följa  vanli- 
gen deras  fiender  vargarne;  på  samma  ställe  vandra  äfven 
QäUräfvar  och  räfvar  öfver.  Dessa  intressanta  underrättelser, 
som  jag  erhållit  af  invånarne  i  Koevgun,  har  jag  senare  kon- 
trollerat genom  förfrågningar  på  kap  Schelagskoj,  vid  Tscha- 
van  och  på  andra  ställen ;  tschuktschernas  svar  voro  öfverallt 
öfverensstämmande.  Wrangel  omnämner  äfven  uti  sin  resa, 
att  renar  komma  från  Ishafvet;  vi  vilja  anföra  ett  stycke  från 


*  Uppsatsen  finnes  uti  Ryska  Geografiska  Sällskapets  »Sapi8ki>  för  &r 
1861  och  bar  till  titel  »Det  nordliga  landet».  Författaren  har  länge  vistats 
vid  Ishafvets  kust. 

•  Jag  har  dessutom  hört  talas  om  ett  fjerde  ställe  p&  Sibiriens  nord- 
kust, der  fjällräfvar  gä  i  land;  detta  är  Turukhanska  områdets  kust.  Fjäll- 
Tftfvar  komma  hit  i  stor  mängd  på  isfUlt,  som  drifva  omkring  på  Ishafvet. 


68  NOEDQViaT,  aiBJB.  ZSHAFSKCSTSKa  DÄGGDJUHaFAUKA. 

hans  intressanta  skildring.  'Mellan  kap  Erren  (så  kalla  tschuk- 
tscherna  kap  Schelagskoj)  och  Ryrkajpija  ser  man  under  klara 
sommardagar  från  kustbergen,  som  befinna  sig  nära  mynnin- 
gen af  en  å,  i  norr  bakom  hafvet  höga,  snöbetäckta  berg. 
Troligtvis  kommo  derifrån  fordom  stora  hjordar  af  vilda  renar 
öfver  till  asiatiska  kusten;  men  då  de  blifvit  förföljda  och  ut- 
rotade af  tschuktscher  och  vargar,  hafva  de  icke  visat  sig  nu- 
mera (detta  skrefs  1823).  Berättaren,  schelagska  tschuktschen 
Kymakaj,  hade  sjelf  en  gång  i  april  månad  en  hel  dag  för- 
följt en  hjord  vilda  renar;  men  på  något  afstånd  från  stran- 
den blef  hafsisen  så  ojämn,  att  jägaren,  som  åkte  i  en  släde, 
förspänd  med  två  renar,  blef  tvungen  att  vända  om\ 

>Den  å,  om  hvilken  här  talas,  är  utan  tvifvel  densamma 
Koevgun,^  som  af  mig  nyss  omnämndes;  i  närheten  af  den 
finnas  verkligen  strandklippor.  Det  finnes  två  öar  med  samma 
namn ;  de  äro  båda  belägna  nära  hvarandra.  Tschuktschernas 
berättelser  gälla  den  vestra  Koevgun. 

>En  annan  känd  trakt,  der  renar  komma  i  land  från  haf- 
vet, är  Ustjanska  området  och  isynnerhet  den  der  belägna 
udden  Svjatoj  nos.  Köpmannen  Ljachoff,  som  i  dessa  trakter 
sökte  efter  mammutbetar,  såg  år  1770  en  stor  mängd  vildrenar, 
som  i  hjordar  tågade  öfver  Ishafvet  norr  ifrån  till  Svjatoj 
nos.  Ljachoff,  hvars  vetgirighet  dref  honom  att  taga  reda  på 
hvarifrån  dessa  djur  kommo,  begaf  sig  med  hundar  norr  ut 
utåt  hafvet  längs  de  af  renarna  upptrampade  vägarne  och 
uppnådde  sålunda  de  närmaste  öarne,  som  äro  kända  under 
namnet  Ljachoffs  första  och  andra  ö.  Två  år  senare  följde 
Ljachoff  renspåren  ännu  längre  norr  ut  och  upptäckte  ytterligare 
en  ö,  på  hvars  strand  han  till  sin  förvåning  såg  en  koppar- 
kittel  och  huggen  ved.  I  anledning  häraf  blef  den  nyupp- 
täckta Ljachoffska  ön  kallad  Koteljnij  (Kittelön).  Ljachoff  har 
icke  anstalt  några  andra  iakttagelser  öfver  renarnes  flyttnin- 
gar, men  om  man  tar  i  betraktande  följande  omständigheter, 
så  kan  man  draga  den  slutsatsen,  att  de  af  honom  sedda  re- 
narne icke  hörde  till  den  på  Nysibiriska  öarne  förekommande 
rasen;  icke  heller  hörde  de  till  den  ras,  som  förekommer  på 
fastlandet  inom  Verchojanska  området. 

»Fångstmännen  i  det  Ustjanska  området  skilja  mellan 
tvänne  former  af  arktiska  vildrenar,  af  hvilka  den  ena  af  dem 
kallas  tundraren^  den  andra  hafsren.  Tundrarenarne  tillbringa 
sommarn  på  tundran  och  vid  Ishafskusten ;  så  snart  hösten 
inträdt  aflägsna  de  sig  åt  söder  och  öfvervintra  uti  Verchojan- 
ska skogsbältet.    Hafsrenarne  tillbringa  sommarn  någonstädes 


VKOA-BXPSDlTIONSira    VETEKBKAPLIOA   AJilt£T£N.  69 

på  andra  sidan  hafvet,  hvarifrån  de  om  hösten  komraa  till 
asiatiska  fastlandet  och  öfvervintra  pä  Indigirka-Janska  tun- 
dran. Detta  lefnadssätt  ligger  till  grund  för  de  här  förekom- 
mande renarnes  indelning  uti  tundra-  och  hafsrenar.  Tydligt 
är,  att  detta  är  tvänne  olika  former  af  renen.  Enligt  fångst- 
männens försäkran  undvika  tundra-  och  hafsrenarne  hvar- 
andra  och  träfiPas  aldrig  i  samma  hjord;  råkas  de  deremot 
någongång,  så  uppstå  alltid  dem  emellan  strider.  Det  allra 
yigtigaste,  som  jag  af  infödda  fångstmän  fått  veta  om  de  båda 
i  Ustjanska  området  förekommande  formerna  af  vildrenen,  är, 
att  hafsrenarne  äro  mindre  till  växten  än  tundrarenarne  och 
komma  —  åtminstone  gjorde  de  det  förut  —  årligen  i  stor 
mängd  till  tundran. 

>0m  de  på  Nysibiriska  öarne  förekommande  renarne  har 
jag  hört,  att  de  l:o)  äro  större  än  fastlandets  renar ;  ^  2:o)  till- 
bringa de  både  sommar  och  vinter  på  Nysibirien;  3:o)  finnes 
på  Nysibirien  mera  litet  ren.  Derför  tror  jag,  att  de  småväxta 
renarne,  som  årligen  i  stor  mängd  infinna  sig  på  Indigirka- 
Janska  tundran,  icke  komma  från  Nysibirien,  utan  från  några 
hittills  okända  öar  uti  Ishafvet. 

»Det  tredje  stället  är  floden  Kolymas  mynning  och  den 
tillgränsande  s.  k.  Alasejska  tundran,  d.  v.  s.  kuststräckan 
mellan  floderna  Kolyma  och  Alaseja.  Hit  anlända  tidtals 
fjällräfvar,  vanligen  efter  en  mellantid  af  sju  år,  men  ibland 
först  efter  tio,  hvilket  naturligtvis  beror  af  Ishafvets  tillfry- 
sande, som  möjliggör  dessa  vandringar.  För  att  skilja  dem 
från  fastlandets  fjällräfvar  kallas  dessa  hafsfjällräfvar.  De 
komma  ibland  i  enormt  antal  från  hafvet.  Sålunda  kom  vin- 
tern 1842 — 43  en  stor  mängd  hafsfjällräfvar  till  Kolymska 
tundran;  i  anledning  häraf  hade  de  der  boende  fångstmännen 
under  sommarn  och  hösten  1843  en  särdeles  ymnig  fångst 
af  detta  djur,  och  isynnerhet  togos  en  mängd  ungar,  som  ännu 
icke  lemnat  lyorna. 

»Till  Kolyma- Alaseja-  och  Jana-Indigirka-tundrorna  komma 
äfven  tidtals  från  Ishafvet  ett  oräkneligt  antal  lemlar.  Då 
dessa  smådjur  komma  till  asiatiska  kontinenten,  förorsaka  de 
en  ofantlig  förödelse  på  växtligheten;  de  uppäta  såväl  allt 
gräs  på  ängarne  som  jakuternas  höförråd,  och  i  följd  deraf 
uppstår  der  icke  sällan  foderbrist,  hvaraf  boskapen  omkommer. 
Af  en  sådan  olycka  hemsöktes  trakten  omkring  Sredne-Kolymsk 
vintern    1849,   då  många  boskapsägare  blefvo  fullständigt  rui- 

*  Detta  låter  dock  ganska  osannolikt,  då,  såsom  kändt,  öraser  i  allmän- 
het äro  mindre  än  kontinentala  raser. 


70  NORDQVIST,  8IBIB.  ISHAFSKUSTBya   DÅOG DJ U RSFåUNA, 

nerade  i  följd  deraf,  att  der  om  hösten  uppträdde  en  mängd 
lemlar,  hvilka  uppåto  såväl  gräset  på  ängarne  som  de  sam- 
lade höförråden.  Dessa  lemlarnes  flyttningar  från  Ishafvet 
till  asiatiska  kontinenten  försiggå  i  ofantlig  skala.  Under 
den  långsamma  vandringen  öfver  hafvet  uppäta  lemlarne 
hvarandra;  detta  synes  deraf,  att  många  af  dem  hafva  svan- 
sen och  öronen  af  bitna;  då  dessa  vandrande  lemmelskaror 
starkt  decimeras  af  de  dem  beständigt  följande  fjällräfvarne 
och  räfvarne,  så  kan  man  tänka  sig  huru  stor  mängd  af  dessar 
djur  det  måste  finnas  på  andra  sidan  hafvet  och  i  hvilket  för- 
vånande antal  de  måtte  begifva  sig  ut  på  dessa  Syttningståg. 
Jag  tror,  att  dessa  lemlar  härstamma  från  det  arktiska  landet 
(förf.  menar  här  Wrangels  land).  Enligt  min  åsigt  kunna 
Nysibiriska  öarne,  som  hafva  en  ytters-t  torftig  vegetation, 
icke  gifva  upphof  åt  en  sådan  mängd  lemlar.  Dessa  ofrukt- 
bara öar  kunna  hvarken  framalstra  en  sådan  mängd  lemlar 
eller  den  för  dem  nödiga  födan.  Dertill  kommer,  att  fångst- 
männen försäkra,  att  det  ett  år  på  Nysibiriska  öarne  kan  fin- 
nas en  mängd  lemlar,  då  de  deremot  ett  annat  år  kunna 
nästan  alldeles  saknas.  Följaktligen  komma  lemlarne  äfven 
till  dessa  öar  tidtals,  måhända  också  från  det  arktiska  landet 
(Wrangels  land).» 

Vespertitionidarum  sp. 

Tschuktsch.    Taljatschkin, 

Tschuktscherna  vid  Vegas  vinterqvarter  känna  djur  af 
denna  grupp  och  hafva  meddelat  mig,  att  de  sett  sådana,  efter 
all  sannolikhet  vid  Kolyma.  Möjligen  är  det  Vesperugo  borealis 
Nilss.,  som  v.  Middendorflf  erhöll  vid  Stanovoj bergen,  *  eller 
Vesperfilio  Dauhentonit  Leisler,  som  enligt  6.  Rådde  skall  före- 
komma på  Kamtschatka.  *  v.  Kittlitz  »  omnämner  inga  fladder- 
möss från  sin  resa  genom  Kamtschatka. 

?  Sorex  sp. 

Tschuktsch.  Jireir. 

Tschuktscherna  vid  vinterqvarteret  påstodo,  att  der  finnes 
utom  Cuniculus  torquatus,  Myodes  obensis  och  Arvicola  kam- 

»  v.  Middendorffs  Reise  II,  2  pag.  78  och  Lilljeborgs  Däggdjur  pag.  132. 
*  Lilljeborgs  Däggdjur  pag.  164. 

^  Denkwdrdigkeiten  einer  Reise  nach  dem  rusBischen  Amerika,  nach 
Mikronesien  und  durch  Kamtschatka.    Gotha  1S58. 


VKGA-EXPBDJTIONBSa   VETKNaKÄPLIOÄ  AMBKTEN.  71 

tschatica  en  liten  mus,  som  skulle  vara  mindre  än  de  upp- 
räknade och  hafva  lång  nos.  Då  afbildningar  visades  af  van- 
liga näbbmusen,  sade  de,  att  det  var  den.  I  Skandinavien  gå 
både  Sorex  vulgaris  och  S.  pygmsBus  upp  i  Lappmarken,  och 
enligt  v.  Middendorff  *  och  Rådde  förekomma  de  äfven  i  östra 
Sibirien  och  Kamtschatka. 

Arvicola  kamtschatica  Poljakoff. 

Tschuktsch.  Pipikadlin. 

Den  8  maj  hämtade  en  tschuktsch  från  byn  Tjapka,  be- 
lägen några  mil  öster  om  vinterqvarteret,  8  exemplar  af  en 
Arvicola-art.  Den  14  maj  erhöll  jag  ett  exemplar  från  Irgun- 
nuk  och  den  14  juni  åter  ett.  Efter  hemkomsten  från  expedi- 
tionen lemnade  jag  5  af  dessa  exemplar  till  granskning  åt 
magister  I.  S.  Poljakofif  i  S:t  Petersburg,  som  fann  dem  till- 
höra den  af  honom  uppstälda  arten  Arvicola  kamtschatica^  förut 
känd  från  Kamtschatka  och  Aleutiska  öarne.  ^ 

Denna  sork  var  redan  känd  af  Pallas,  som  upptog  den 
som  varietet  under  Mus  oeconomus. 

Hr  Poljakofif  har  i  sitt  nyss  citerade  arbete  visat,  att  de 
säkraste  artkar  ak  terem  a  för  sorkarne  finnas  uti  främsta  kind- 
tanden i  nedre  käken  och  i  sista  kindtanden  i  öfre  käken, 
hvilka  i  motsats  till  första  kindtanden  i  öfre  käken,  som  hos 
alla  arter  har  samma  antal  ut-  och  ingående  vinklar  och  emalj- 
slyngor,  äro  olika  hos  olika  arter.'  I  öfverensstämmelse  här- 
med karakteriserar  Poljakofif  Arv.  kamtschatica  på  följande 
sätt.  »Främsta  kindtanden  i  nedre  käken  har  på  yttre  sidan 
3  ut-  och  3  ingående  vinklar,  på  inre  sidan  5  ut-  och  4  in- 
gående vinklar;  femte  ingående  vinkeln  är  omärklig  eller 
mycket  litet  utvecklad.  Antalet  emaljslyngor  på  tandens 
öfre  yta  är  7,  sällan  8,  hvarjämte  de  två  sista  slyngorna  äro 
förenade  med  hvarandra.»* 

Om  de  af  oss  vid  vinterqvarteret  erhållna  färska  exempla- 
ren har  jag  antecknat  följande  (måtten  äro  millimeter): 

»  Reise  II,  2  pag.  77  och  Lilljeb.  Dttggdjur  pag.  125  och  129. 

'  I.  S.  Poljakoff,  Systematisk  öfversigt  af  de  i  Sibirien  förekommande 
fiorkama.  (Kejs.  Petersb.  Vetensk.-Akad.  Sapiski.  Tillägg  till  T.  XXXIX, 
N:o  2.)    S:t  Petersburg  1881.    Pag.  43.    (På  ryska.) 

•  Op.  cit.  pag.  9. 

*  Op.  cit.  pag.  43. 


72 


N0RDQVI8T,  8IBIR.    ISHAFSKUaTESS   DAQGDJURSFAUHA. 


N:0  1. 

N:o  2. 

N:o  3. 

N:0  4. 

131 

121 

122 

132 

31 

31 

31,5 

— 

11 

10,5 

11 

11 

45 

41 

39 

33 

35 

33 

31 

29 

21 

19,5 

20 

20,6 

5 

5 

5 

5 

4 

3.5 

4 

4.. 

Afståndet  från  noBspetsen  till  anus... 

Hufvudets  längd 

Örats  längd  frän  basen  af  dess  yttre 

kant 

Anus — spetsen  af  svansens  hårpensel 
Anns — spets,  af  svansen  utan  hårpensel 

Bakfotens  längd 

Bakfotens  mellersta  klo 

Framfotens  mellersta  klo 


Om  de  tre  första  exemplarens  drägt  har  jag,  strax  efter 
det  de  blifvit  tagna,  antecknat  följande:  Nosen,  hufvudets  öfre 
sida  ända  ned  under  ögonen  samt  hela  ryggsidan  gråbruna. 
Ryggons  bakre  del  något  ljusare  än  den  främre.  Trakten  om- 
kring munnen  och  hela  buksidan  hvitgråa.  Framfötternas  hela 
undre  sida  framom  tummen  bar;  Öfre  sidan  täckt  af  glänsande 
hvita  hår.  Bakfotens  undre  sida  svagt  hårig  till  trampdy- 
norna; framom  de  öfversta  trampdynorna  bar;  öfre  sidan  täckt 
af  ljusgråa  glänsande  hår.  Svansens  öfre  sida  gråsvart,  undre 
sidan  hvitgrå. 

Om  det  fjerde  exemplaret,  fångadt  den  14  maj,  har  jag 
antecknat:  Ryggsidan  jämnt  gråbrun.  Buksidan  gråhvit.  Vid 
den  ganska  skarpa  gränsen  mellan  rygg-  och  buksidorna  stater 
bukens  gråhvita  f&rg  något  i  smutsgult.  Fötternas  öfre  sida 
glänsande  hvitgrå,  bakfötternas  mörkare;  undre  sidan  bar,  på 
framfötterna  framom  tummen,  på  )3akfötterna  framom  den 
bakersta  trampknölen.  Svansens  undre  sida  hvitgrå,  mot 
spetsen  något  mörkare;  öfre  sidan  mörkt  brungrå. 

Ungarno  äro  på  ryggsidan  mörkare  och  gråare,  på  buk- 
sidan ljusare  än  de  fullvuxna. 


Cuniculus  torquatus  (Pall.) 

Tschuktsch.  Eupipikadlin. 

Donna  lommel  har  vanligtvis  blifvit  förd  till  slägtet  Myo- 
des,  hvttrifrån  don  dock  genom  sin  tandbygnad  betydligt  af- 
vikor.  Waglor  *  förde  den  derför  till  ett  skildt  slägte,  som 
han  kallade  Cuniculus,    Detta  slägtnamn  återupptogs  af  Lillje- 

*  Natflrliches  SyBtom  der  Amphibien,  mit  vorangehender  Claseification 
der  SUugothiere  und  Vögel,  pag.  21. 


VSOA-EXPEDITIOIfKNB   VETENSKAPLIGA  ARBETES, 


7a 


borg,  som  dock  räknade  dit  endast  här  ifrågavarande  art.  > 
Utan  att  känna  dessa  arbeten  uppstälde  Poljakoff  för  denna 
art  slägtet  Borunkon.  ^  Egendomligt  nog  hafva  vi  under 
Vegas  färd  ej  funnit  ett  enda  exemplar  af  denna  lemmel  förr 
än  på  Tscbuktsch-halfön,  der  den  förekom  i  stor  mängd. 
Då  det  emellertid  är  en  känd  sak,  att  denna  art  är  allmän  i 
hela  norra  Sibirien  och  äfven  förekommer  på  Novaja  Semlja, 
så  är  det  möjligt,  att  de  tillfälligtvis  hade  utvandrat  till  trak- 
ter belägna  längre  bort  från  kusten.  Om  dessa  vandringar 
har  jag  redan  uti  inledningen  anfört  åtskilliga  intressanta 
meddelanden  af  den  ryske  missionären  Argentoff. 

Beträffande  denna  lemmel  har  jag  specielt  sökt  lösa  två 
frågor:  l:o)  den  egendomliga  dubbelklobildningens  på  fram- 
fbtterna  olika  skeden  och  2:o)  drägtombytet.  Genom  v.  Mid- 
dendorffs  undersökningar  har  blifvit  utredt,  att  dubbelklobild- 
ningen,  likasom  drägten,  varierar  efter  årstiden.  Huru  för- 
ändringarna försiggå,  'och  om  de  äro  beroende  af  könet  eller 
icke,  var  omöjligt  att  utreda  med  det  material,  som  stod  v. 
Middendorff  till  buds.  Huru  dessa  förändringar  försiggå  har 
jag  delvis  lyckats  få  reda  på  genom  att  följa  dubbelklornas 
olika  utvecklingsstadier.  Deremot  har  jag  icke  lyckats  utröna, 
om  denna  bildning  är  beroende  af  könet,  emedan  vi  under 
vintern  icke  erhöUo  någon  enda  hona  af  denna  art.  Alla  hals- 
bandslemlar,  som  vi  under  denna  årstid  lyckades  få,  hade 
isynnerhet  på  framfötternas  3:dje  och  4:de  tår  sista  ledens 
trampdyna  utvuxen  och  förenad  med  klon  till  en  s.  k.  dubbel- 
klo eller  >hof  (kåpytzo)»,  som  ryska  befolkningen  i  norra  Si- 
birien kallar  den.  På  de  öfriga  tårna  var  denna  bildning  icke 
sä  utvecklad.  Tummen  utgöres  icke,  såsom  v.  Middendorff' 
säger,  af  en  vårta,  utan  af  en  liten  spetsig  klo,  under  hvilken 
en  betydligt  större  och  mjukare  vårta,  som  motsvarar  de  andra 
tårnas  transformerade  trampdynor,  är  belägen.  De  mellersta 
tårnas  trampdynor,  hvilkas  främre  del  är  hård  som  horn,  äro 
närmare  basen  mjuka  och  innehålla  der  blodkärl.  Mot  vår- 
vintern blir  trampdynan  längre  än  sjelfva  klon  och  börjar 
kröka  sig  nedåt.  En  sådan  dubbelklo  är  återgifven  i  Bild  1. 
Derpå  börjar  främre  delen  af  trampdynan  att  torka  ihop  och 


»  Systematisk  öfversigt  af  de  Gnagande  Däggdjuren,  Glires,  inbjudnings- 
skrift till  Philosophie  Doctors  Promotionen  1866,  sid.  23.  Jfr  äfven  samme 
författares  Sveriges  och  Norges  Ryggradsdjur,  I  Däggdjuren  1874,  pag.  278. 

*  Systematisk  öfversigt  af  de  i  Sibirien  förekommande  sorkarne.  S:t 
Petersburg  1881.    Pag.  34.    (På  ryska.) 

•  Reise  Band  2  Theil  2,  pag.  94. 


74  NOBDQVIST,  SIBIB,  ISHAFSKUSTENS  DÅGGDJUnSFAUNA. 

aflösa  sig  från  den  bakre.  Bild  2  framställer  detta  stadium. 
Sedan  faller  denna  hoptorkade  främre  del  af  trampdynan  bort. 
Om   icke   den  i  Bild  3  återgifna   begynnande   lösslitningen  af 


Bild  1.  Bild  2.  Blid  8. 


trampdynans  bakre  del  endast  beror  på  någon  tillfällig  om- 
ständighet, så  skulle  häraf  framgå,  att  hela  trampdynan  af- 
faller  under  samma  vår,  men  i  två  stycken,  först  främre  delen 
och  sedan  den  bakre. 

På  vidstående  Bild  4  har  jag  afbildat 
3:dje  klon  på  framfoten  af  en  hona  tagen  vid 
byn  Jinretlen  den  27  juni  1879.  Klons  höjd 
och  trampdynans  form  synas  tala  för,  att  äf- 
ven  honan  till  vintern  får  dubbelklor. 
Bii^i  ^  En   mycket   intressant  fråga  är  drägtom- 

bytet  hos  denna  art.    Innan  jag  öfvergår  der- 
till,  vill  jag  först  anföra  de  anteckningar,  som 
jag   under  öfvervintringen  fört  öfver  de  erhållna  exemplarens 
dr  ägt. 

Den  12  januari  1879  fångades  ett  exemplar,  som  sprang 
på  snön.  Hårets  färg  hvit  med  en  dragning  åt  grått.  Den 
25  mars  dödades  ett  exemplar  (c^)  på  isen  bredvid  fartyget. 
Drägten  helt  hvit.  Håren  mellan  skuldrorna  omkr.  20  och 
ända  till  22  m.m.  långa.  Hårens  hvita  spetsar  på  samma 
ställe  8 — 10  m.m.  Hårens  längd  på  ryggen  mellan  bakre  extre- 
miteterna  29 — ^30  m.m.  De  hvita  spetsarne  ända  till  14  m.m. 
Under  mikroskopet  .visade  det  sig,  att  håren  voro  platta  och 
något  spolformiga,  bredast  ungefär  på  midten  och  afsmalnande 
mot  ändarne.  På  det  bredaste  stället  sågos  mellan  hårets 
väggar  tre  rader  ljusa  pigmentkorn;  närmare  ändarne  voro 
två  rader  pigmentkorn  och  derpå  endast  en  rad.  Uti  den  när- 
mare roten  belägna  ändan  voro  kornen  större  och  mörkare. 
Närmast  roten  kunde  jag  icke  upptäcka  några  pigmentkorn. 
Den  27  januari  erhöll  jag  ett  tredje  exemplar  ((^)  af  denna 
art.  Detta  var  hvitt,  utom  ett  smalt  mörkt  band,  som  sträckte 
sig  från  nosspetsen  längs  ryggen  ungefär  ^/^  af  kroppens  längd 


VEGA-EXPEDITJOSEIfa   YETEK8KAFLIQÅ  A&BETEK. 


75 


bakåt  Öronhåreus  spetsar  voro  rödbruna.  Det  mörka  ban- 
det var  bredast  (omkr.  7  m.m.)  något  framom  ryggens  midt 
och  afsmalnade  derifrån  såväl  åt  svansen  som  åt  nacken. 
Ofre  sidan  af  hufvudet  var  Ijusgrått.  Den  31  mars  dödade 
jag  ett  exemplar  på  stranden  bredvid  vårt  observatorium. 
Det  hoppade  upp  i  luften  emot  mig,  då  jag  närmade  mig. 
Dess  drägt  helt  hvit  utom  ett  smalt  mörkgrått  band  ofvanpå 
nosen.  Den  2  april  hämtades  ett  exemplar  och  den  4  april 
ett  annat.  Båda  voro  helt  hvita.  Den  8  april  hämtades  ett 
exemplar  (c^)  från  Jinretlen  (en  by  i  närheten  af  vinterqvar- 
teret).  Det  var  hvitt  utom  trakten  omkring  öronen  och  ett 
ungefär  30  m.m.  bredt  band  längs  ryggen.  Kanterna  af  detta 
band  voro  rent  rostbruna;  längs  ryggens  midtlinie  stötte  det 
i  grått.  Hufvudets  och  svansens  öfre  sida  grå.  Den  16  april 
ett  exemplar  från  Majngatir  (mellan  vinterstationen  och  Kol- 
jutschin-viken).    Hvitt   utom   ett   smalt  Ijusbrunt  band,  som 


Bild  6. 


sträcker  sig  längs  ryggen  från  nosspetsen  till  närheten  af 
svansen  (ungefär  30  m.m.  från  spetsen  af  svansens  hårpensel). 
På  midten  af  ryggen  utbreder  sig  på  sidorna  af  det  bruna  ban- 
det en  mycket  ljus,  i  brunt  stötande  fläck.  Detta  exemplars 
^ygg^n  hade  omkring  25  m.m.  bakom  öronen  i  genomskärning 
följande  utseende  (Bild  5): 

a  den  mörkt  blågråa  bottenfäUen ;  I  de  gamla  hårens  hvita 
spetsar;  c  ryggbandets  bruna  spetsar;  d  närmast  ryggbandet 
frambrytande  bruna  hårspetsar;  e  något  längre  hvita  spetsar, 
också  af  unga  hår. 

Den  17  april  erhölls  en  nästan  helhvit  lemmel.  Endast 
öronen  och  en  jBäck  mellan  dem  voro  ljusbruna.  Inga  små 
hårspetsar,  dylika  som  på  föregående  exemplar,  kunde  af  mig 
iakttagas.  Ett  exemplar  erhållet  från  byn  Tjapka  den  27 
april.  Drägten  hvit  utom  hufvudets  öfre  sida,  som  är  ljusgrå 
(mörkast  strax  ofvanom  nosen),  och  ett  band  längs  ryggen 
samt  öronspetsarne,   hvilka  äro  blekt  gulbruna.    Ryggbandet 


76 


SORDHVIST,   SIBIB.  ISHAFSKUSTSXS  DÅOG DJUR8FÄUN A. 


räcker  från  nacken  omkr.  25  m.iD.  nära  svansens  hårspets  och 
är  bredast  ungefär  midt  på  ryggen.  En  schematisk  framställ- 
ning af  hårfällen  på  ryggen  bakom  skuldrorna  (transversal 
genomskärning)  lemnar  Bild  6  å  föregående  sida. 

a  den  grå  bottenfäUen ;  h  hvita  hårspetsar;  c  de  ljust  gul- 
bruna spetsarne  af  ryggbandet,  som  åt  sidorna  öfvergär  i 
hvitt;  d  (det  med  horisontela  streck  utmärkta)  de  bruna  spet- 
sarne af  unga  hår;  e  hvita  spetsar  af  unga  hår. 

Den  20  juni  fångades  ett  exemplar.  Det  hade  redan  till 
stor  del  antagit  den  vackra  sommardrägten.  Från  nosspetsen 
går  ett  smalt  brunsvart  band  nästan  fram  till  svansroten. 
Detta  band  utvidgar  sig  på  hjessan  till  en  brungrå  jBäck,  som 
åt  sidorna  sträcker  sig  till  de  mörkbruna  öroniläckarna.  Trak- 
ten mellan  nosen  och  ögonen  samt  omkring  dessa  senare  är 
ljust  blågrå.  I  bäckenregionen  utvidgar  sig  det  brunsvarta 
ryggbandet   till    en   rund  fläck  af  4 — 5  cm.  diameter.    Denna 

fläck    är    genomdragen     af 
små,   nästan  hvita  längsgå- 
ende  strimmor,  hvilka  upp- 
komma deraf,  att  håren  in- 
nanför   den   omkr.   5   m.m. 
långa     brunsvarta    spetsen 
hafva   ett   omkr.  2 — 3  m.m. 
bredt  hvitt  fält,  hvarpå  det 
ända    till    roten    räckande 
mörkt   blågråa    bottenfältet 
begynner.    Från  skuldertrakten  sträcker  sig  ett  ljusar^  band, 
på  hvardera  sidan  om  det  brunsvarta  ryggbandet,  till  midten 
af  ryggen.    Dessa   band   uppkomma   deraf,    att   hårens  hvita 
fält  här   träda  mer  fram  än  de  bruna  spetsarna.     Från  öron- 
trakten  nedåt  går  ett  brunt  band  omkring  halsen.    Detta  band 
är   mörkare   på  sidorna  än  på  strupen.    Från  detta  halsband 
sträcker   sig   ett  brunt  band  snedt  bakåt  och  uppåt,  på  hvar- 
dera sidan  om  ryggen  ända  till  den  brun  svarta  bäckenfläcken. 
Denna   sistnämndas   bakre   kant   är   ljust   blågrå.     Kroppens 
undre    sida,   fötterna   och    svansen  hvita.    Mellan  och  bakom 
framfötterna  skiftar  färgen  i  gult. 

Hos  en  <^  fångad  vid  Jinretlen  den  27  juni  hade  en  trans- 
versal genomskärning  af  ryggfäUen  bakom  skuldrorna  det  ut- 
seende som  ofvanstående  Bild  7  utvisar. 

a  de  bruna  och  brunsvarta  spetsarne  af  äldre  rygghår; 
h  ett  hvitt  fält  innanför  de  bruna  spetsarne  och  hvita  spet- 
sar  på   sidorna;   c  bruna   spetsar   af  unga  hår;  d  det  hvita 


i.m,  ,Ml1.Hi.irl>l  ■  LiyTiUti  ■„|Lil    „     .if  ,■„   '.Aii.i' 


BiM  7. 


I 

L 


VKGÅ-EXPBDlTIONBNa    VETENSKAFLIOA   ARBETEK, 


77 


fältet  innanför  dessa  spetsar;  e  hårens  mörkt  blågråa  botten- 
fäll;  g  skinnremsa,  på  hvilken  håren  sitta; /mörkt  blågråa 
pigmentband,  synliga  på  hudens  inre  sida  på  de  ställen  der 
unga  hår  frambryta. 

Af  ofvannämnda  fakta  framgår,  att  drägtombytet  hos  hals- 
bandslemmeln  står  i  samband  med  frambrytandet  af  små  bruna 
bårspetsar  på  båda  sidorna  om  ryggens  midtellinie,  och  att 
de  närmast  denna  belägna  hårspetsarne  äro  kortare  än  de 
längre  bort  belägna.  Egendomligt  är  äfven,  att  de  förra  icke 
äro  riktade  rakt  utåt,  d.  v.  s.  vinkelrätt  mot  det  kroppen  på 
samma  ställe  tangerande  planet,  utan  äro  vända  mot  midtel- 
linien,  såsom  synes  af  ofvanstående  genomskärningar.  Af 
den  kronologiska  följden  synes  äfven,  att  de  på  båda  sidorna 
om  ryggen  sig  sträckande  banden  af  små  hår  mot  sommarn 
aflägsna  sig  från  hvarandra.  Flår  man  en  lemmel,  hos  hvil- 
ken unga  hår  frambrutit,  så  ser  man  på  skinnets  inre  (kött-) 
sida  af  pigmentkorn  mörkt  blågråfärgade  band,  som  troget 
följa  de  ställen,  der  unga  hårspetsar  frambryta,  och  troligtvis 
gifva  näring  åt  dessa  under  deras  tillväxande.  Huru  drägt- 
ombytet i  sjelfva  verket  försiggår,  är  tills  vidare  outredt,  men 
8å  mycket  är  dock  vunnet,  att  man  vid  den  framtida  lösnin- 
gen af  denna  fråga  vet  att  taga  i  betraktande  lagerf  för  de 
unga  hårens  frambrytande. 


Myodes  obensis  Brants. 

Vid  Dicksons  hamn,  på  kap  Tscheljuskin  och  Preobra- 
scheni-ön  sågos  lemmelgångar,  men  om  de  voro  gjorda  af 
denna  art  eller  af  Cuniculus  torquatus,  blef  oafgjordt.  På 
Tajmyr-ön  fångades  ett  exemplar.  Vid  Vegas  vinterstation 
förekom  den  mycket  allmänt.  De  uppgifter,  enligt  hvilka  My- 
odes obensis  i  öster  skulle  gå  endast  till  Taj myrlandet,  äro 
s&ledes  oriktiga. 

Under  vintern  erhölls  denna  art  oftare  än  halsbandslem- 
meln,  troligtvis  emedan  dess  mörka  färg  lättare  förrådde  den. 
Sålunda  togos  mellan  den  13  februari  och  den  13  mars  5  ex- 
emplar, som  fångades  då  de  sprungo  på  snön.  Den  30  och 
31  mars  samt  2  april  erhöllos  4  exemplar.  Deras  större  rör- 
lighet dessa  dagar  berodde  troligen  af  vaknad  könsdrift.  Dock 
observerade  jag  redan  på  det  exemplar,  som  erhölls  den  12 
Diars,  att  pungen  var  spänd  af  de  uti  den  delvis  nedsjunkna 
testiklarna.    Den  25  april  hämtades  tvänne  ungar.    I  juni  och 


78 


NORDQVIST,  8IJBIB.  ISHAFSKUSTBNS  DAOODJ UR8FAUSÄ. 


juli,  då   Diarken  blifvit  bar,  anträflfades  denna  art  mycket  all- 
mänt, dock  icke  så  talrikt  som  Cuniculus  torquatus. 

Mått  i  millimeter  på  exemplar  från  Vegas  vinterqvarter. 


1. 

2. 

3. 

4. 

6. 

6. 

7. 

117 

110 

109 

120 

92 

119 

111 

82 

86 

29 

29 

83 

35 

11 

11 

9,5 

11,6 

— 

12,5 

14 

10 

— 

11 

14 

13 

14 

21 

20 

21 

21 

19 

21 

22 

16,6 

16,5 

14,5 

16 

15 

16 

15  ( 

8 

7 

8 

8 

7 

7 

21 

20 

20 

15 

14,6 

16 

18 

13 

16 

13 

9 

& 

C^ 

rf» 

C^ 

"/II 

20^,1 

«/iii 

'*/lII 

'»/m 

80/III 

'/v 

Längd    fr&n    noespetsen    till 

svansroten 

Hufvudets  längd 

Afst.    mellan     ögonens    inre 

kanter 

Afst.  mellan  ögats  yitre  kant 

och  örat 

Afst.  från  ögats  inre  kant  till 

nosspetsen 

Bakfotens   längd   från  hälen 

till  mellersta  klospetsen.... 
D:o  till  mellersta  klornas  bas 
örats  längd  (från  yttersidans 

bas) 

Svansens  längd  med  spets- 
håren   

D:o  utan  spetshår 

Kön .•. 

Tiden  då   exemplaret  erhölls 

Exemplaret  N:o  1  bar  dr  Kjellman  beskrifvit  på  följande 
sätt:  Ryggen,  halsens  öfre  sida,  nacken  och  pannan  ljust  rost- 
gula med  grå  anstrykning,  det  gråa  starkare  framtill.  Nosen 
ofvan  och  på  sidorna  mörkt  gråbrun,  spetsen  hvit.  Sidorna» 
buken  och  halsens  undre  sida  ljust  rostgula;  sidornas  färg 
mera  mättad.  Underkäken  framtill  hvit,  bakåt  och  på  sidorna 
småningom  öfvergående  i  gråhvitt.  •  Svansen  på  öfre  sidan 
mörkgrå,  under  gråhvit  med  dragning  åt  rostgult.  Fötterna 
stålgrå,  fotsulan  beklädd  med  långa  glesa  hår;  tårna' äro  hår- 
klädda  på  öfre  sidan  och  kantade  med  hår  nedtill.  Hårkläd- 
naden glesare  på  bak-  än  på  framfötterna.  Håren  mellan  skul- 
drorna 16  m.m.  långa,  till  två  tredjedelar  af  sin  längd  från 
roten  mörkt  gråblåa,  i  öfrigt  rostgula.  Jämte  de  tvåf&rgade 
håren  finnas  andra  inblandade  hår,  som  äro  till  hela  sin  längd 
gråblåa. 

N:o  2  skiljer  sig  från  föregående  exemplar  genom  gråare 
färg  på  ryggsidan.  Dessutom  sträcker  sig  längs  kroppens  hela 
undersida  ett  10  m.m.  bredt,  skarpt  begränsadt  ljust  rostgult 
band,  som  börjar  på  halsen. 

N:o  3.    Ryggen   och   isynnerhet   ett   från   nosspetsen  till 


TEGA-EXPKDITIOKENa   VETENaKÅPLIOÄ  ARBETEN,  79 


sransen  gående,  ända  till  20  m.m.  bredt  band  mörkgråa,  på 
bakre  hälften  af  kroppen  öfvergående  uti  gråbrant.  Sidorna 
rostgnla.  Buken  ljust  grågul.  Strupen  renare  grå.  Under- 
kåken och  svansens  undersida  ljusgråa,  nästan  hvita. 

N:o  4.  Hufvudets  öfre  sida  gråbrun.  Främre  hälften  af 
ryggen  mörkbrun,  bakre  hälften  ljust  rostbrun.  Sidor  och 
mage  gula.    Hake,  fötter  och  svansens  undre  sida  ljusgråa. 

N:o  5.  Ofre  sidan  äf  hufvudet  ända  nedanom  ögonen  och 
hela  ryggen  mörkt  gråbruna,  mörkast  på  hjessan  och  ljusast 
närmast  svansen.  Sidorna  gula.  Buksidan  på  midten  gulgrå, 
närmare  svansen,  men  isynnerhet  på  undre  sidan  af  hufvudet 
gråare.  Svansens  öfre  sida  nästan  svart,  undre  sidan  nästan 
hvit.  Fötterna  gråa;  bakfötternas  öfre  sida  något  mörkare. 
Undre  sidan  behårad  ända  till  och  emellan  trampknölarna. 
Troligtvis  höll  den  på  att  byta  om  drägt.  Håret  lossnade 
starkast  på  sidorna  och  på  ryggen  i  trakten  af  korset. 

N:o  6.  Hufvudets  öfre  sida  till  och  med  öronen  mörkt 
gråbrun.  Ryggen  ljust  rostbrun,  närmast  liknande  den  klara 
rostbruna  fläcken  på  midten  af  fig.  1  på  tafl.  VHI  i  Midden- 
dorffs  Reise  U,  2.  Sidorna  och  buken  ljusgula.  På  buken 
lyser  den  gråa  bottenfäUen  fram  isynnerhet  mellan  benen. 
Hakan  ljusgrå.    Fötternas  och  svansens  öfre  sida  mörkare  grå. 

N:o  7.  Nosen  grå.  Hufvudets  öfre  sida  grå  med  fram- 
stickande  gula  hår.  Nackens  och  framryggens  gråa  färg  öfver- 
går  midt  på  ryggen  uti  gulbrunt;  bakryggen  är  blekare.  En 
fläck  framför  hvardera  ögat,  kinderna  och  sidorna  gula,  af 
samma  färg  som  bakryggen.  Buken  blekt  grågul.  Hakan  och 
strupen  nästan  rent  hvita.  Fötterna  h vitgråa,  glänsande;  fram- 
föttarna  ljusare.  Svansens  undre  sida  hvit,  den  öfre  grå. 
Klorna  hvita,  framfötternas  tjocka  och  trubbiga,  bakfötternas 
smala  och  spetsiga. 

Den  21  juni  erhöll  jag  från  Koljutschin-ön  10  exemplar, 
af  dessa  3  ungar.  På  hufvudets  öfre  sida  och  framryggen 
voro  de  fullvuxna  exemplaren  mer  eller  mindre  brunsvarta. 
I  bäcken  regionen  hade  de  på  ryggen  en  stor  nästan  rent  mörkt 
rostbrun  fläck.  Buksidan,  utom  hakan  och  partiet  mellan  bak- 
benen, rostgul.  Sidorna  ännu  renare  rostgula.  Hakan  hvit. 
Mellan  bakbenen  voro  de  gråa.  Fötternas  öfre  sida  silfver- 
glänsande  grå  eller  hvit. 

Af  ofvan  anförda  beskrifningar  synes,  att  denna  art  är 
till  sin  drägt  ganska  variabel.  De  sist  beskrifna  exemplaren 
utvisa  dessutom,  att  äfven  M.  obensis  i  sin  sommardrägt  har 
den  svartbruna  fläcken  på  framryggen,  hvars  saknad  vanligen 


80 


NORDQVIST,  SiBIS.  I8BÄFBKU8TENa  DAGG DJU BaFAUK A. 


anföres  som  en  af  de  förnämsta  olikheterna  mellan  denna  art 
och  M.  lemmus.  Månne  man  icke  efter  en  noggrann  gransk- 
ning af  ett  stort  antal  exemplar  af  båda  formerna  uti  olika 
drägter  kommer  att  gå  tillbaka  till  Pallas'  åsigt,  att  de  endast 
äro  tvänne  ganska  närstående  f&rgvarieteter  af  samma  art? 

Ungarne  äro  på  ryggen  mörkt  brungråa.  Buksidan  ljusare 
grå  med  gul  anstrykning,  isynnerhet  mellan  frambenen.  Ha- 
kan nästan  hvit.  Fötternas  öfre  sida  mycket  mörkare  grå  än 
hos  fullvuxna  exemplar. 


Sciurus  vulgaris  L. 

Tschuktsch.   Raoålja  (Panradljgin  f). 

Några  tschuktscher,  med  hvilka  jag  sammanträffat,  känna 
detta  djur.  De  tyckas  hafva  sett  det  i  Kolyma-trakten.  Den 
9  maj  hämtade  en  ren-tschuktsch  ett  ofullständigt  skinn,  som 
möjligen  kan  hafva  tillhört  denna  art.  Ekorren  är  ett  af  Si- 
biriens vanligaste  pekdjur  och  exporteras  i  otrolig  mängd. 
En  stor  del  af  denna  handelsvara  går  till  Eina.  Ar  1815  ex- 
porterades till  detta  land  8,600,000  ekorrskinn,  år  1836  såldes 
dit  öfver  Kjachta  4,114,140  och  1837  2,931,347  skinn.  Öfver 
S:t  Petersburg  exporterades 

år  1836 907,285  ekorrskinn, 

y    1837 600.606 

>  1839 3,717,781 

>  1840 4,344,140 

1841 3,124,514 

1842 1,783,495 

1843 659,51W 

1844 2,298,347 

1845 3,038,887 

1846 1,361Ä>8 

1847 2,759,920 

1848 1,877,651 

1849 l,10i>,954 

1850 2,559,111 

>  1851 1,3:W,122 

>I  sydliga  trakter  är  ryggens  färg  gråbrun  och  t.  o.  m. 
rödaktig,  buken  är  hvit  med  en  gulaktig  anstrykning.  I  det 
mellersta   fältet  är   en  rödaktig  förgton  förherskande,  hvilken 


1 

> 
> 


'  Krivoschapkin :   Jenisejska  området  och  dess  lif.    S:t  Petersburg  1865. 
T.  II,  p.  4^  5&,  Ö6,    (P*  ryska  ) 


TEGA-EXPEDITlOKESa   V  ET  EV  8KÅVL1GA  ARBETES, 


81 


till  vintern  öfvergår  till  grå.  I  norden  får  ryggen  en  blågrå 
färg,  och  ju  längre  man  kommer  från  norra  Europa  öster  ut, 
dess  mörkare  blir  den  gråa  färgen,  så  att  den  vid  Lenas  östra 
tillflöden  blir  nästan  svart.  I  samma  mån  som  pelsverket  blir 
mörkare,  blir  det  äfven  dyrbarare.  Det  bör  dock  anmärkas, 
dtt  ekorrskinnet  förbättras  endaét  till  64°  n.  br,  hvarefter  det 
nllt  efter  skogarnes  öfvergång  till  tundra  förlorar  sina  goda 
egenskaper;  på  tundrorna  ft^rekommer  ekorren  alls  icke,  eAie- 
(lan  den  der  saknar  föda.»  ^ 


Spermophilus  Parryi  Richardson.  ^ 

Vid  vår  ankomst  till  vinterstationen  utbjödos  omkring  ett 
tjogtal  skinn  af  detta  djur.  Då  det  under  vintern  ligger  i 
dvala,  sågs  under  denna  årstid  intet  lefvande  exemplar.  Den 
26  maj  hämtade  en  tschuktsch  en  o^,  som  han  dödat  samma 
dag  vid  Rirajtinop  i  närheten  af  vinterstationen.  Enligt  hans 
utsago  hade  endast  en  och  annan  vid  den  tiden  kommit  ut  ur 
$«ina  hålor,  de  flesta  lågo  ännu  i  vinterdvala.  Om  detta  exem- 
plar har  jag  antecknat  följande: 

Nosspetsen  gulaktigt  grå  ofvan,  hvit  på  sidorna.  Hufvu- 
dets  öfre  sida  gulröd,  på  hjessan  med  inblandade  hvita  och 
svarta  hår.  Ryggen  gulgrå  med  hvita  och  svarta  hårspetsar. 
Lårens  yttre  sida  gulgrå,  skiljer  sig  från  ryggens  färg  der- 
igenom,  att  de  gulgråa  ullhåren  träda  mer  fram  och  att  de 
långa  hårens  spetsar  äro  ljusgula  och  icke  hvita,  som  på  ryg- 
gen. Hufvudets  och  halsens  sidor,  haken,  bröstet,  fram- 
benea,  lårens  inre  sida,  fötternas  undre  sida,  tårna  och  pun- 
gen hvitgråa,  de  två  förstnämnda  med  svarta  stänkhår. 

Buken  och  mellanfotens  öfre  sida  också  gula.  Svansens 
hårbeklädnad  på  undre  sidan  tvådelt;  håren  på  undre  sidan 
rödbruna,  på  sidorna  med  nästan  hvita  spetsar,  mot  svansens 
ända  svarta  med  hvita  spetsar;  på  öfre  sidan  äro  håren  röd- 
bruna med  hvita  och  svarta  spetsar,  mot  ändan  svarta  med 
hvita  spetsar.  Hårfällen  vid  roten  svart  och  stötande  något 
i  violett.    Klorna  svarta,  mot  spetsen  horngrå. 

Magsäcken  var  fyld  af  fint,  söndertuggadt  gräs.  Bland 
håren  funnos  en  mängd  acarider.  Inga  entozoa.  Den  27  maj 
?åg  jag  i  närheten  af  byn  Jinretlen  ett  exemplar  af  detta  djur 
sitta  upprätt  på  bakbenen  på  toppen  af  en  liten  kulle.    Derpå 

'  Ibid.  p.  42. 

*  Appendix  to  Parrv'8  Second  Vovage,  London  1825,  pag   810. 


I 


I 


I 


I 


82 


yORDQVISr.  SIDllt.  iSUAFSKUSTESa  DAGGDJURSFAUSA. 


sprang  det  litet  omkring  på  snön,  men  då  vi  kommo  det  pi 
100 — 150  stegs  afstånd,  ilade  det  pilsnabbt  in  i  sin  håla.  Denna 
hade  tvänne  ingångar  på  omkring  10  stegs  afstånd  från  hvar- 
andra. 

Den  1  juni  erhöUos  2  99-  Den  ena  af  dessa  hade  en  gul 
fläck  på  hvardera  sidan  om  huiVudet  vid  underkäkens  bakre 
spets.  Den  andra  skiljer  sig  från  den  förra  l:o)  derigenom 
att  den  gula  fläcken  på  underkäkens  •  bakre  kant  är  större 
och  sträcker  sig  längre  tillbaka;  2:o)  derigenom  att  det  gula 
på  armbågen  sträcker  sig  tvärs  öfver  benets  yttre  sida;  samt 
3:o)  derigenom  att  framfotens  öfre  sida  (utom  tårna)  är  guU 
liksom   bakfotens,  då  den  deremot  hos  föregående  var  grå. 

I  nedanstående  tabell  har  jag  sammanstält  de  mätningar^ 
som  jag  gjort  dels  af  ofvanbeskrifna,  dels  af  ett  par  andra 
exemplar  af  Sp.  Parryi  från  Vegas  vinterstation.  De  voro  alla 
nyss  dödade,  då  de  mättes. 


Kroppens  längd  från  nossp.  till  svansroten 

(mätt  öfver  ryggen  me<l  band) 

Svansens  längd  med  hårpensel  

Hårpenselns  längd 

Hufvudets  längd  (mätt  öfver  hjessan) 

Halsens  omfång 

Framfotens  längd  från  armbågen 

Bakbenens  längd  från  höftleden 

( )  rat  s  1  ä  n  gd 

Längden  af  2:dra  tåns  klo  på  f  rarafot  en... 
Längden  af  mellersta  tåns  klo  på  bakfoten 

Kön 

Fångsttid 


281 

159 
31 
81 

115 
78 

168 


2ÖV 


270 
100 

35 

70 
103 

82 
150 

12 

15,5 

12 
9 

»VI 


265 

155 
30 
71 

81 
147 
12.« 

13,5 

11 
9 

l/VI 


300 

170 

40 

74 

83 

154 

17 


»Vvi 


280 

167 

37 


8ö 
156 
14,5 


9 
"/VI 


Dessutom  har  jag  på  Petcrsburgska  Vetensk.-Akademiens 
zoologiska  museum  mätt  5  torra  skinn  af  denna  art  från 
Kadjak,  Ukamok  och  Kamtschatka.  Af  alla  dessa  mätningar 
synes  framgå,  att  hanen  är  något  större  än  honan. 

Kranium  af  en  hona  från  vinterstationen: 

Längd  från  condylen  till  näsbenspetsen  56.  Bredd  öfver 
kindbågarne  38.  Bredd  öfver  öronöppningarnes  yttre  kanter 
28.  Afståndet  mellan  orbitalbågarnes  bakre  spetsar  24,5.  Näs- 
benens längd  21.  De  båda  tillsammantagna  näsbenens  minsta 
bredd  6,  största  bredd  9,5  m.m. 


YEGÅ-EXPEDITIONEIfa   VETENSKAPLIGA   AJIBETKK.  ^^ 


Lagomys  hyperboreus  Pallas. 

Den  21  juli  1879  sköt  jag  3  exemplar  uti  granitstenramlen 
på  södra  sluttningen  af  ett  berg  NO  om  byn  Nunamo  vid 
Lawrence  bay  (Berings  sund).  I  dessa  stenraramel  förekommo 
de  i  ganska  stor  mängd  ända  till  omkr.  400  fots  höjd  öfver 
hafvet  jämte  Spermophilus.  Pipharens  läte  är  skarpt  och  lik- 
nar mycket  lätet  af  en  på  samma  ställe  förekommande  gul 
Motacilla.  De  sprungo  omkring  eller  också  sutto  de,  isynner- 
het middagstiden,  på  en  sten.  Nos,  läppar  och  trampdynor 
mörkgråa.  Från  nosspetsen  går  genom  ögonen  på  hvardera 
sidan  om  hufvudet  ett  gråaktigt  band.  Hjessan  och  ryggen 
gråbruna.  Hufvudets  och  kroppens  sidor  rostbruna.  Buk- 
sidan hvit,  stötande  i  smutsgult.  Fötterna  och  bakre  delen 
af  ryggen,  som  djuret  sitter  på,  äro  hvitgråa.  Öronen  svarta 
med  hvit  kant.  Klor  brunsvarta.  Af  denna  beskrifning  fram- 
går, att  våra  exemplar  tillhöra  den  af  Pallas  beskrifna  formen 
af  Lag.  hyperboreus.    (L.  v.  Schrenks  var.  normalis.) 

Mått  tagna  på  ett  af  ofvannämnda  i  sprit  förvarade  exem- 
plar från  Nunamo.  Längd  från  nosspetsen  till  svansroten 
omkr.  125  m.m.  Hufvudets  längd  40.  Frambenets  längd  från 
knäet  till  mellersta  klons  spets  37.  Bakfoten  från  hälen  23. 
Ofre  framtänderna  öfverensstämma  fullkomligt  med  framtän- 
derna  hos  Lag.  alpinus  och  med  Richardsons  beskrifning  på 
L.  princeps  från  Klippbergen.  De  undre  framtändernas  främre 
yta  är  utåt  afrundad ;  skärytan  blir  derigenom  sned  (utåt  upp- 
åtgående). Samma  är  fallet  hos  L.  alpinus.  Jämförelser  mel- 
lan kindtänderna  hos  denna  art  och  hos  L.  alpinus  hafva 
ådagalagt,  att  de  äro  alldeles  lika.  Äfven  öfverensstämma  de 
fullständigt  med  Richardsons  beskrifning  på  kindtänderna  hos 
L.  princeps. 

På  följande  sida  meddelar  jag  parallelt  dimensioner  af  en 
skalle  af  Lag.  hyperboreus,  hämtad  af  Rådde  från  Burejaber- 
gen  (1),  och  en  skalle  af  Lag.  alpinus,  som  också  förvaras  i  S:t 
Petersburgska  Vetensk.-Akademiens  zoologiska  museum  (2). 


84  NOJtDQVIST,  8IB1R*   I8HAF8KUaTKK8  DAG GDJ U RSFACN A. 


1. 

2.     1 

*"     1 

"e  spets 

41,5 

r>3 

)  basal- 

40 
20,5 

4.5 

53 

25 

6 

um  Nob. 

Skallens  längd  från  nack-kammen  till  näsbenens  främre  spets 
Afståndet  från  nack-kammen  till  framtändernas  främre  basal 

kant 

Skallens  bredd  öfver  okbågame 

Mellanbalken 


Lepus  timidus  L.  var.  tschuktschorum  Nob. 

Tschnktsch.  Méljotadlin. 

Redan  vid  första  anblicken  är  det  lätt  att  skilja  tschnktsch- 
haren  från  den  hos  oss  förekommande  L.  timidus  L.  (^=L. 
variabilis  Pall.)  på  dess  ansenliga  storlek,  på  dess  oftast  något 
större  hufvud  och  kortare  öron,  på  den  obetydliga  höjden  af 
den  svarta  öronspetsen  och  på  den  tjockare  och  yfvigare 
vinterpelsen. 

På  kraniet  finnas  äfven  flere  mer  eller  mindre  konstanta 
afvikelser. 

Sålunda   äro    näsbenen   mycket   mindre   afsmalnande  hos 
tschuktschharen,   och   deri    öfverensstämmer    den    mest   med 
grönlandsharen   (L.   glacialis  Leach).     Processus  postorbitales 
äro    starkare   utvecklade,    och  ossa  zygomatica  äro  högre  och 
luta   måhända    mera   hos   den   tschuktschiska  formen  än  hos 
den    skandinaviska.     Ofre   käkens   framtänder  äro    långa  och 
ganska   breda,   och   deras   främre   yta   är   lika  platt  som  hos 
nordharen,  hvarigenom  den  tschuktschiska  formen  afviker  från 
den  grönländska,  hos  hvilken  framtänderna  äro  smalare,  hvar- 
jämte   öfverkäkens   framtänder   hafva  den   främre   ytan  mera 
konvex.    Rännan    å   öfre  käkens  framtänder  är  hos  den  förra 
till    eller    öfver   bräddarne   fyld   med    ett   gulaktigt   tandkitt. 
(Bild  8,  9,  10.) 

Uti  nedanstående  tabell  har  jag  jämte  mått  å  tschuktsch- 
haren  för  jämförelse  efter  prof.  W.  Lilljeborg  ^  upptagit  några 
mätningar  af  de  båda  i  Skandinavien  förekommande  formerna 
af  L.  timidus. 


'  Sveriges  och  Norges  Ryggradsdjur  I,  pag.  422. 


v»     VETMHaKAPLlGA    AHbKTES. 

Tnb.  L 


Kön 

Uogd  från  nosspetsen  till 
avBneroton 

Ilufvodcts  längd  Ofv.  hjessan 

<irata  längd  (ntan  speUh&r] 

Det  svartas  höjd  på  örat ... 

Bakfotens  Ittngd  frfln  lifllen 
till  kloepcteen 

Bakbenets  längd  från  knä- 
skälen  till  klospetsen 

Kakbenete  längd  från  höft- 
leden till  kloepetsen 

Bakfotens  2:dni  klos  längd 

Frambeneta  längd  från  arm- 
bågen   

Fraoibeneta  längd  från  skul- 
derleden  

Framfotens  inelianklo 

Svansens  längd  ntan  bår... 


_ 

9 

d" 

? 

9 

0^ 

? 

9 

630 

610 

040 

672 

710 

A43 

570 

540 

130 

140 

ir.o 

155 

112 

111 

loy 

lOS 

110 

115 

/132 
(127 

120 

121 

ns 

120 

— 

10 

8 

« 

10 

— 

u 

20 

175 

170 

170 

17!t 

177 

162 

165 

1C2 

— 

— 

— 

335 

337 

— 

— 

— 







440 

4<:0 

_ 

_ 

_ 

— 

l'J,ii 

21 

23 

27 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

223 

225 

— 

213 

207 



_ 



330 

318 





_ 

17 

20 

— 

70 

m 

-.-■i 

— 

61 

65 

72 

Uti  följande  tabell  II  har  jag  sammanstält  inått,  tagna  pÄ 
skallar  af  L.  tachuktsohorum,  L.  glacialis  Leach,  L.  europffius 
Pall.,  L.  canescens  Nilss.  och  L.  horealis  Nilss. 


86 


N0HVQVI8T,  SIBIJi.  1 8UAF8KU  ST  EKS  DÅGGDJ  VRaFAUNA, 


Tab.  U* 


Fyndort 

Skallens  Btörsta  längd  (till  få- 
ran mellan  f ramtänderna) ... . 

Skallens  stOrsta  bredd  (öfvcr 
okben.) 

Näsbenens  längd 

Näsbenens  bredd  vid  basen .... 

Näsbenens  bredd  der  de  skilja 
sig  fr^  käkbenet 

Af  ståndet  mellan  öronöppn. 
yttre  kanter 

Största  bredd  af  okbågarne  .... 

Aiståndet  mellan  spetsen  af 
undre  framtänderna  och  kind- 
tändemas främre  alveolar- 
kant 

Kön 

Nummer 

och 
Museum 


L.  tschuktschorum 
Tsclmktsch-halfön. 


115,5 

109 

109 

107,6 

108,6 

104 

48,5 
28 

56 

48,5 

23,2 

55,5 

40 

25 

67 

45 
23 

55,6 

42 

22,6 

56 
41 
23,5 

21,3 

21 

22 

22+ 

20 

18,6 

41 

41,5 

43 

41 

40 

9 

9 

2r)9 
u 

209 
b 

256 

145 
a 

145 
b 

218 

L.  gla- 
Grön- 


Vegas  samlingar 


98 

94,6 

50 

48,5 

40 

42 

21 

22- 

18— 

17,6 

36 

36 

d" 

1568 


x29. 


Stockh. 
R.'  ]\I. 


Haren  förekom  talrikt  vid  Vegas  vinterstation.  Den  är  i 
vinterdrägt  helt  hvit  utom  de  svarta  öronspetsarne  och  föt- 
ternas undre  sida,  som  är  smutsigt  hvitgul. 

Den  15  december  fäldes  en  hare,  som  vägde  14,5  ®. '  Vid 
detta  tillfälle  sågos   14  stycken,  deraf  8  i  en  flock  (Almqvist). 

Den  22  december  sköts  åter  en  hare,  som  vägde  14  ^. 
Den  låg,  då  den  anträffades,  ute  vid  en  stor  grundis  V2 — 1 
eng.  mil  från  land. 

På  ett  af  dessa  djur  var  magsäcken  fyld  med  fint  för- 
delade växtämnen. 

Den  10  februari  sköts  en  9»  som  vägde  12,3  ^. 

*  Djuren  vägdes  alltid  mod  inelfvor. 


YEGÅ'EXFED2T10K£KS    VETES  SKAPLIG  A   ARBETEN. 


87 


Tab.  U. 


cialis. 
land. 

Tyskland. 
L.  europseus 

• 

1 

1  s 

s  gr 

■ 

• 

£    TT 

0>       Sk 

s 

QB 

Sibirien.  Tunguska 
L.  borealis 

Jenitland 
L.  borealis 

crS 

c     O: 

i  s- 

£.  C: 

k" 

OO 

07,* 

98  : 

'95 

94,» 

• 
100 

98,8 

97 

96 

98,» 

- 
92 

91,6 

91,» 

50 

51 

51 

48,» 

,51,2 

50 

47 

49,8 

46 

46 

49 

40,» 

41 

40 

89 

44 

(41) 

45,8 

41 

43 

36 

39,» 

37 

21 

22 

•  21,» 

21 

23 

2^ 

22,» 

19,» 

23 

20,» 

20 

18,» 

17,8 

19 

-18^8 

18 

19 

17 

18 

lo' 

13,» 

15 

13,0 

13,» 

>— . 

-«.. 

40 

36 

10,5 

11,» 

11 

11 

10,2 

10,5 

10 
26 

— 

1 

1 

? 

Ngh 
1833 

»  I  29 

1846 
Ret- 
ziuB 

1873 
Czek. 

9  I  21» 

I 

Löpen 

hamns 

M. 

StO( 

;kh.  R. 

M. 

■                   ■ 

Stockh 

.  R.  M. 

Framtänderna  hos  det  sist  nämnda  exemplaret  voro  på  ut- 
Jjidan  nästan  plana  med  en  tydlig  längsgående  fåra,  de  i  öfver- 
käken  9,5  m.m.  långa  (räknadt  vid  utkanten  från  tandköttet) 
och  3,0  breda  upptill ;  de  i  underkäken  12,o  m.m.  långa  och  3,2 
in.iD.  breda.  Kroppen  mager,  ytterst  obetydligt  subcutant  fett, 
nästan  intet  mesenterialt.  Endast  från  bakre  kanten  af  nju- 
rarne  sträckte  sig  en  i  genomskärning  trekantig  fettmassa, 
hvars  största  tjocklek  uppgick  till  22  m.m.  Magsäcken  fyld 
med  fint  fördelade  växtämnen.  Inga  endoparasiter,  deremot 
förekom  af  yttre  parasiter  Pediciilus,  men  sparsamt.  Intet 
tecken  till  drägtighet  visade  sig.  Vid  samma  tillfälle,  som 
denna  hare  sköts,  sågos  en  hel  mängd  andra  harar. 


"8  SOnVQVIåT,  SIBIB.  /SUAFSKI'HTKX8  DÅGGDJUK8FAVSA. 

Den  14  februari  sköts  en  rf",  som  vägde  11  a.  Kroppen 
ungefär  lika  fet  som  på  föregående.  Njurfettet  dock  mindre^ 
på  det  tjockaste  stället  15  m.m.  tjockt.  Ena  örat  kortare  än ' 
det  andra,  helt  hvitt;  sannolikt  afbitet  eller  tiffruset. 


Den  18  februari  sköts  en  f,  som  vitgde  9,2s  a.  Den  vnr 
magrare  än  någon  af  de  förut  erhållna. 

Den  29  mars  skiits  én  9,  som  mätte  650  m.m.  från  nos- 
spetsen  till  svansroten.  Uti  uturns  kunde  icke  mfirkas  någoik 
befruktning. 


VEOA-SXPEDjriOirENS   VKTESBKArLIGÅ   ARBETES.  ^^ 

Den   20  maj   skötos   2   harar»  d^  och  9)  hvilka  hvarderf^ 
vägde  11  ®. 

Den  27  maj  såg  jag  på  isen  en  flock  af  6  stycken  alldeles 
hvita  harar. 

Den  6  juni  skötos  2  harar.  Den  ena  af  dessa  vägde  9V2  9. 
Den  hade  ännu  till  största  delen  vinterdrägt.  Sommardrägten 
hade  brutit  fram  endast  i  skuldertrakten,  här  och  der  på  si- 
dorna samt  mellan  ögonen.  I  skuldertrakten  hade  den  gamla 
fallen  lossat  mest.  Här  var  vinterhårens  längd  omkr.  50  m.m. 
De  gråa  sommarhåren  voro  på  detta  ställe  omkr.  10  m.m.  långa. 
Mellan  ögonen  syntes  en  tofs  gråa  sommarhår  med  inblandade 
svart-  och  hvitbandade  längre  hår;  de  gråa  håren  voro  omkr. 
5  m.m.  För  öfrigt  fann  jag  spår  till  sommardrägt  endast  vid 
ena  höften.  Klorna  voro  brunsvarta,  i  spetsen  hvita.  På 
den  andra  af  dessa  harar  var  sommarfäUen  äfven  mest  utbil- 
dad i  skuldertrakten.  Vinterfällen  var  på  detta  ställe  40 — 50 
m.m.  lång,  sommarfällen  omkr.  10  m.m.  Sommarfäll  fans  för 
öfrigt  under  vinterfällen  på  hufvudets  öfre  sida  samt  på  fram- 
kroppen,  rygg  och  sidor.  På  framfötterna  var  klornas  inre 
hälft  brunsvart,  den  yttre  brungrå  med  genomlysande  spetsar. 
Bakfötternas  klor  mörka  endast  vid  basen;  den  yttersta  klon 
mörkast  (gråbrun),  den  innersta  ljusast  (nästan  hvit).  Denna 
hare  hade  i  uterus  8  (måhända  9)  ungar,  5  uti  ena  hornet  och 
3  (4?)  uti  det  andra.  En  af  utvidgningarne  skar  jag  upp  och 
fann  deri  ett  från  hjessan  till  svansroten  37  m.m.  långt  foster. 
Frambenets  längd  på  detta  foster  från  armbågen  9  m.m.,  bak- 
foten från  hälen  6,5;  från  knäleden  till  hälen  6,5;  ögats  dia- 
meter 3,4. 

Den  30  juli  sköt  kapten  Palander  en  unge  (9)  vid  Konyam 
bay.  Längd  från  nosspetsen  öfver  ryggen  till  svansroten  400 
m.m.  Hufvudets  längd  (i  rät  linie)  81  m.m.  Svansen  utan 
hårpensel  (mätt  på  undre  sidan)  41,  med  hårpensel  80.  Fram- 
foten  från  armbågen  146.  Bakbenet  från  höftleden  272,  från 
knäleden  97,  från  hälen  118.  Mellersta  klon  på  framfoten  9 
m.m.  —  Drägt:  Pannan,  hjessan,  öronens  främre  sida  och 
ryggen  brunaktigt  gråa  med  hvita  hårspetsar  och  långa  svarta 
stickelhår.  På  bäckenpartiet  hafva  äfven  dessa  senare  hvita 
spetsar.  Bakre  sidan  af  örat  längs  yttre  kanten  gråaktigt  hvit. 
På  öronspetsen  en  7  m.m.  hög  och  18  m.m.  bred  svart  fläck. 
Omkring  ögonen  en  ljusgrå  fläck.  Hufvudets  undre  sida,  buken 
och  benens  inre  sida  hvita.  Halsen,  sidorna  och  bakbenens 
yttre  och  bakre  sidor  gråa  (de  sistnämnda  renast  gråa).  Fram- 
benen   på   främre  och  yttre  sidan  brungråa.    Fotsulorna  gul- 


■^0  yoUVQVIST,  SIBIk,  ishafskvstess  dåggdjuhsfauna. 


bylta.    Svansen  gråhvit.    Klorna  gråsTarta.    Iris  gråbrun.  — 
Vigt  2,6  «. 

Mustela  nivalis  L. 

Tschnktscli .   Amtsrh atschohadlin . 

Ett  defekt  skinn  i  vinterdrägt  med  tänder  tillby ttes  af  en 
tschuktsch  från  byn  Mami,  som  hade  det  fastsydt  på  sin  pesk 
som  prydnad.  Den  9  maj  hämtade  rentschuktschen  Jettugin 
ett  skinn  af  denna  art  i  sommardrägt.  Den  11  juni  erhöll 
jag  ett  skinn  i  sommardrägt  från  Tjapka.  Djuret  var  tydligen 
icke  dödadt  samma  år. 

Antagligen  förekommer  M.  erminea  äfven  i  dessa  trakter, 
fastän  vi  icke  lyckades  erhålla  några  säkra  underrättelser  om 
den. 

Gulo  borealis  Retz. 

Tschuktsch.    Kiijpär. 

Tschuktscher  vid  vinterqvarteret  kände  jerfven,  men  tro- 
ligtvis hade  de  endast  sett  den  inom  skogsregionen. 

Lutra  vulgaris  Erxl. 

Tschuktsch.   Xannilt, 

Tschuktscherna  vid  vinterqvarteret  kände  ett  mårddjur. 
troligen  uttern.  Tschuktsch-höfdingen  Menka  berättade,  att 
jukagirerna  jaga  detta  djur,  men  att  alla  de  fällar,  som  säljas 
af  kusttschuktscherna,  erhållas  från  Amerika. 

Canis  familiaris  L. 

Tschuktsch.   Tttchiipakf  Käine(ik\  Åttan. 

Tschuktscherna  hafva  två  olika,  fastän  nära  beslägtade 
liundraser,  den  ena  släthårig  och  något  större  än  den  andra. 
*om  är  lurfvig.  Den  förra  kallas  Kömljoryattan,  den  senare 
ryattan.  De  likna  mycket  lapp-  och  eskimåhundarne,  men  äro 
något  mindre. 

Hunden  användes  af  kusttschuktschen  som  dragare.  Van- 
ligen ser  man  en  släde  och  karl  dragas  af  4 — 10  hundar,  be- 
roende på  vägens  längd  och  tschuktschens  förmögenhet.  Jag 
har  dock  en  gång  sett  en  tschuktsch  åka  en  sträcka  af  20 — 30 
kilometer  med  endast  två  hundar  och  utan  att  göra  mer  än 
4  eller  5  raster,  hvilka  räckte  högst  '4  timme.    Dessa  hundar. 


VEOA' EXPEDIT  JO  K  ESS    VKTKSSKAPLIGA  A  Ii  B  ET  EK.  91 


som  tillhörde  en  rentschuktsch,  voro  dock  bättre  födda  och 
till  följd  deraf  troligtvis  starkare,  än  kusttschuktschernas  hun- 
dar vanligen  äro.  För  föror,  som  släpas  långa  vägar,  spän- 
nas ända  till  30  hundar. 

Vi  hafva  från  resan  hemfört  4  hundskallar;  af  dessa  äro 
3  af  tschuktschhundar,  och  en  hittades  af  löjtnant  Bo  ve  på 
Preobrascheni-ön.  Detta  kranium,  som  är  af  ett  yngre  exem- 
plar, har  troligen  tillhört  en  dolganhund.  Enligt  v.  Midden- 
dorflf*  är  det  nämligen  bland  invånarne  vid  nedre  Chatanga 
en  mycket  omtyckt  sysselsättning  att  redan  i  februari  månad 
fara  till  Preobrascheni-ön  för  att  jaga  isbjörn.  Måhända  har 
den  här  ifrågavarande  hunden  omkommit  under  en  sådan  förd. 

Canis  lupus  L. 

Tschuktsch.  Aina. 

Många  af  de  tschuktscher,  som  besökte  oss  i  vinterqvar- 
teret,  hade  hufvor  kantade  med  vargskinn.  Dessa  skinn- 
styckens fårg  tycktes  ej  vara  olika  den  för  vargen  hos  oss 
vanliga,  möjligen  voro  de  något  ljusare.  Vargspår  iakttogos 
vid  åtskilliga  tillföllen  under  vinterns  lopp  i  trakten  omkring 
vinterqvarteret.  En  tschuktsch  från  bj'n  Ryrkajpija  uppgaf, 
att  der  under  vintern  fångats  en  varg.  Tschuktscherna  vid 
Pitlekaj  (Vegas  vinterqvarter)  sade,  att  vargen  ej  vågade  närma 
sig  deras  tält  af  fruktan  för  hundarne.  En  annan,  troligen 
mycket  vigtigare  orsak,  hvarför  vargar  icke  förekomma  i  någon 
större  mängd  vid  kusten,  är,  att  de  der  sakna  föda.  Troligt- 
vis hålla  de  sig  företrädesvis  till  sådana  trakter,  der  det  fin- 
nes renar.  Då  dessa  till  vintern  draga  sig  söder  ut,  inåt  lan- 
det, följa  vargarne  antagligen  med. 

VuLpes  vulgaris  J.  E.  Gray(?). 

Tschuktsch.   Rekokadlin, 

Räfvar  förekommo  allmänt  vid  Vegas  vinterstation,  och 
deras  spår  syntes  ofta  i  den  omgifvande  trakten.  Den  17  ok- 
tober om  aftonen  sköt  löjtnant  Brusewitz  en  räf,  som  bredvid 
fartyget  sökte  föda  bland  afskrädet.  Om  detta  djur  har  jag 
gjort  följande  anteckningar:  Kroppslängd  från  nosspetsen  till 
anus  555  m.m.  Svansens  längd  (spetshåren  inberäknade)  365 
m.m.     Frambenets  längd  från  armbågen  till  mellantåns  spets 


»  Reise  IV,  2,  pag.  934. 


92  NOJiVQVIST,  SlJiin.  ISHAFSKUSTENS   DAGG DJ UJiSFÄUSA. 

200.  Bakfoten  från  hälen  till  Sidje  klons  spets  135.  Hufvu- 
dets  längd  127.  Örats  längd  78  m.m.  Afståndet  mellan  ögo- 
nen lika  med  halfva  afståndet  mellan  ena  ögat  och  nosspetsen^ 
Afståndet  mellan  nosspetsen  och  ögats  främre  vinkel  mindre 
än  det  mellan  sistnämnda  och  örats  yttre  kant.  Den  fåra, 
som  delar  öfverläppen,  fortsätter  sig  icke  öfver  nosspetsen. 
Kroppsf&rgen  ljust  rödgul  med  en  gråaktig  nyans.  Öronen 
och  extremiteternas  framsida  mörka.  Strupen  hvit.  Trakten 
omkring  munnen  och  närmast  nosen  ljusgråa,  främre  delen  ar 
underkäkens  utsida  till  2:dra  kindtanden  mörkgrå.  Svans- 
spetsen hvit,  svansen  på  undre  sidan  närmast  innanför  det 
hvita  mörk,  på  öfre  sidan  med  en  svart  fläck.  Profilkonturens 
sänkning  framom  pannan  stark.  Trampknölarnes  undre  sida 
baktill  luden,  framtill  bar. 

Som  af  denna  beskrifning  synes  afviker  denna  räf  betyd- 
ligt från  den  skandinaviska.  Beklagligtvis  blef  skallen  genom 
ett  misstag  icke  tillvaratagen.  Antagligen  var  detta  exemplar 
icke  fullvuxet. 

Vulpes  lagopus  L. 

Tschuktsch.   Ådlirekokadlin, 

Vid  Dicksons  hamn  sågs  en  fjellräf.  Skinn  af  detta  djur 
utbjödos  i  mängd  till  salu  af  tschuktscher,  med  hvilka  vi 
kommo  i  beröring  från  kap  Schelagskoj  öster  ut.  Vid  vinter- 
stationen var  den  mycket  vanlig.  En  tschuktsch  berättade, 
att  den  anlägger  sommardrägt  under  månaden  »Tautinjadlin», 
d.  v.  s.  i  slutet  af  maj  eller  i  början  af  juni.  På  Bering-ön, 
der  den  på  Stellers  tid  förekom  i  otrolig  mängd,  har  den 
blifvit  mindre  talrik.  För  att  få  mera  blåräf  har  det  ameri- 
kanska kompani,  som  har  monopolet  på  all  fångst  på  ön, 
fredat  blåräfven  och  bestämt  skottpenningar  för  utrotandet 
af  den  hvita  formen. 

Beskrifning  af  en  skalle  (N:o  469)  från  Vegas  vinterqvar- 
ter:  Längd  från  framkanten  af  mellankäksbenen  till  nack- 
kammens  bakersta  kant  128  m.m.  Från  framkanten  af  mellan- 
käksbenet  till  condylens  bakre  kant  123.  Skallens  största  höjd 
40.  Skallens  minsta  bredd  bakom  orbitalbågarne  22.  Afstån- 
det mellan  postorbitalprocessernas  spetsar  32.  Från  främre 
kanten  af  mellankäkbenet  till  spetsen  af  postorbitalprocessen 
77.  Näsbenens  längd  47;  bredd  framtill  12.  Smalaste  delen 
af  nosen  bakom  hörntänderna  23,5.  Afståndet  mellan  de  yt- 
tersta   framtändernas    spetsar    17.      Minsta   afståndet    mellan 


TEGÅ-EXPBDITIOSENS    VETKK8KA PLIGÅ   JJtSKTEX.  93 

kindtänderna  16,5.  Mellankäkens  främre  kant  till  gommens 
bakre  kant  65.  Mellankäkens  främre  kant  till  näsbenens  bakre 
spets  61.  Postorbitalprocessens  spets  till  nack-kammens  bakre 
kant  60.  Underkäkens  längd  från  ledknappen  96.  Underkäks- 
kroppens största  höjd  vid  roftanden  13  m.m. 

Ursus  arctos  L. 

Tschuktsch.    Käinqen, 

Ett  par  gånger  hämtade  tschuktscber  stycken  af  land- 
björnskinn till  vinterqvarteret.  Ett  af  djuren  uppgafs  vara 
dödadt  vid  Koljutschin-ön.  Under  en  slädfärd  inåt  landet» 
som  jag  gjorde  i  sällskap  med  löjtnant  Hovgaard  i  början  af 
oktober,  sågo  vi  spår  af  landbjörn  2 — 3  sv.  mil  från  kusten. 
Tschuktscherna  berättade,  att  det  om  sommarn  är  ganska 
godt  om  landbjörnar  i  dessa  trakter. 

Ursus  maritimus  L. 

Tschuktsch.    Umku. 

Vid  Dicksons  hamn  skötos  4  isbjörnar,  bland  dessa  en 
mycket  stor  och  fet  hane.  I  dennes  magsäck  fans  endast 
vegetabilier.  En  annan,  som  sköts  af  löjtnant  Hovgaard  från 
däck  på  ångbåten  Lena,  silnmade  uti  det  fullkomligt  isfria 
hafvet  på  ett  afstånd  af  omkr.  två  engelska  mil  från  land. 
Vid  landstigningsstället  den  13  aug.,  beläget  mellan  Dicksons 
hamn  och  Tajmyr-ön,  sköts  en  isbjörn  af  kapten  Johannesen. 
Vid  kap  Tscheljuskin  sågs  en  isbjörn;  spår  efter  en  sådan 
«ågos  på  isen  den  22  aug.  Den  4  sept.,  då  vi  voro  utanför 
kap  BaranoflF,  syntes  färska  spår  och  exkreraenter  af  isbjörn. 
Vid  Ryrkajpija  (Nordkap)  funnos  offerplatser  med  en  stor 
mängd  björnskallar.  Äfven  vid  Jinretlen  (nära  Vegas  vinter- 
station) funnos  sådana  offerplatser.  Isbjörnshudar  hafva  vid 
flere  tillfällen  och  på  flere  ställen  utbjudits  till  salu  af  tschuk- 
tscber. Deremot  voro  isbjörnar  mycket  sällsynta  under  vin- 
tern uti  den  trakt,  der  vi  lågo  infrusna.  Spår  af  björn  sågos 
dock  under  hösten  1878  mellan  tschuktschbyarne  Pitlekaj  och 
Irgunnuk  och  på  isen  några  mil  norr  om  dessa  byar  vid  en 
*  tillfällig  öppning  i  isen.  I  medlet  af  februari  dödades  en  is- 
björn ute  på  isen  af  tschuktscber  från  Irgunnuk.  Med  undan- 
tag för  anförda  två  eller  tre  fall  sågos  under  hela  vintern  icke 
ens  några  spår  af  isbjörnar.  Orsaken  hvarför  detta  djur  om 
vintern  icke  närmar  sig  kusten  är  troligen  l:o)  att  hafvet  der 


94 


SORDQVIST,  SIBIR.  ISHAFSKUSTENS  DAGQDJUJtSFÄUXA. 


är  betäckt  af  fast  is;  sälar  och  andra  djur,  af  hvilka  de  leifva, 
kunna  de  deremot  endast  erhålla  vid  öppningar  i  isen  längre 
ut  i  hafvet;  2:o)  förföljas  de  vid  kusten  af  der  boende  tschuk- 
tscher. 

Odobanus  rosmarus  (Malmgr.)  Allén. 

Den  13  augusti  1878,  då  vi  voro  mellan  Jenisejs  mynning 
och  Tajmyr-ön,  sågs  en  hvalross,  vid  kap  Tscheljuskin  sågs 
en  unge,  den  22  augusti  åter  en  enstaka  hvalross,  samt  de 
båda  följande  dagarne,  då  vi  voro  norr  om  Preobrascheni-ön 
(Chatanga-viken),  en  stor  mängd  af  dem.  Sedan  sågs  ingen 
hvalross  förr  än  den  8  september,  då  vi  redan  voro  utanför 
tschuktschkusten.  Detta  var  antagligen  följande  form.  Under 
Nordenskiölds  expedition  till  Jenisej  år  1875  sågs  hvalrossen 
ännu  talrikt  i  Kariska  hafvet.  Härom  säger  dr  Kjellman:* 
^Hvalrossen  (Rosmarus  arcticus)  förekommer  här  ännu  talrikt 
och  har  under  de  sista  åren  varit  föremål  för  en  indrägtig 
fångst  från  norska  fångstmäns  sida.  Flerestädes  utefter  Jal- 
mal  och  Hvit-ön  sågo  vi  större  hjordar  af  detta  präktiga  djur. 
Ensamma  individer  eller  en  hona  med  sina  ungar  träffade  vi 
äfven  rätt  ofta  i  de  nordvestra  och  vestra  delarne  af  Kariska 
hafvet.»  Enligt  skriftligt  meddelande  af  dr  Stuxberg  finnes 
utanför  Samojedhalföns  vestkust,  på  72°  15'  n.  br.,  en  af  norr- 
männen årligen  skattad  hvalrossbank.  Dr  Stuxberg  meddelar 
mig  äfven,  att  utanför  Lenamynningen,  enligt  kapten  Johanne- 
sen,  finnes  en  rik  hvalrossbank.  Skulle  denna  intressanta 
iakttagelse  bekräfta  sig,  så  vore  afståndet  mellan  Atlanter- 
och  Stillahafs-hvalrossens  utbredningsområden  betydligt  mindre 
än  man  hittills  antagit.  Men  det  oaktadt  skiljas  de  af  ett 
omkr.  1000  engelska  mil  bredt  bälte,  der  ännu  intet  enda  in- 
divid af  denna  art  anträffats.  Det  är  visserligen  möjligt,  att 
detta  djur  förekommer  äfven  här,  oaktadt  det  till  följd  af  vår 
ringa  kännedom  om  detta  haf  ännu  icke  blifvit  sedt  här.  Detta 
motsäges  dock  af  följande  omständigheter: 

l:o)  omnämnes  hvalrossen  aldrig  af  de  ryska  resande,  som 
under  förra  och  i  början  af  innevarande  århundrade  besökte 
dessa  kuster; 

2:o)  berättade  tschuktscher,  att  hvalrossen  icke  anträffas 
vester  om  kap  Schelagskoj; 

'  A.  E.  Nordenskiöld,  Redogörelse  för  en  expedition  till  mynningen 
af  Jenisej  och  Sibirien  år  1875  (Bihang  till  K.  Svenska  Vet.-Akad.  Handl. 
Band  4.    N:o  1.)  pag.  58. 


VMOJ-EXrSDITIONENS   VETENSKAPLIGA  ARBETEK,  ^5- 


3:o)  talar  för  detta  påståendes  riktighet  äfven  den  omstän- 
digheten, att  de  amerikanska  hvalfångarfartygen  icke  utsträcka 
sina  fångstfärder  långt  vester  om  denna  udde.  Om  hvalrossen 
förekommer  uti  det  angifna  området,  d.  v.  s.  mellan  Chatanga- 
viken  eller  Lenaflodens  mynning  och  kap  Schelagskoj,  så  måste 
det  antagligen  vara  uti  mycket  ringa  antal. 

Förklaringen  af  detta  mäkvärdiga  förhållande  tror  jag  för- 
nämligast bör  sökas  uti  detta  områdes  fattigdom  på  de  moUu^ 
sker,  Mya  truncata  och  Saxicava  rugosa,  som  enligt  prof  A. 
J.  Malmgrens  *  undersökningar  vid  Spetsbergen  utgöra  hval- 
rossens  hufvudsakliga  föda.  För  att  öfvertyga  mig  härom,, 
skref  jag  till  dr  Stuxberg  och  bad  om  uppgift  på  alla  de  punk- 
ter, der  nyssnämnda  eller  närstående  molluskarter  blifvit  an- 
träffade. Svaret  inneliöll  följande  förteckning  på  fyndorter 
från  Sibiriska  Ishafvet.    För 

Mya  truncata  Linné 

station  16,^    8  famnars  djup,  föga  lerblandad  sandbotten, 
y       20,     12  famnar,  sandbotten, 

>  21,     10  famnar,  sandbotten, 

>  39^     20  famnar,  lerblandad  sand, 

>  99  c,  9 — 15  famnar,  stenig,  lerblandad  sandbotten, 
samt  möjligfen  ett  par  andra  ställen. 

Saxicava  pholadis  Linné 

station  32,  10  famnar,  sandbotten, 

>  41,  20  famnar,  lerbotten, 

>  45,    5  famnar,  lithothamniurabotten, 

>  72,  15  famnar,  stenig  lerbotten, 
men  knappast  annorstädes. 

Af  de  ofvan  uppräknade  stationerna  äro  16,  20,  21,  32, 
39,  41  och  45  belägna  inom  Kariska  hafvet  och  dess  närmaste 
grannskap,  d.  v.  s.  icke  öster  81°  ostl.  long.  fr.  Gr.  Stationen 
72  är  belägen  vid  Chatangavikens  mynning.  Öster  ut  här- 
ifrån är  ingendera  af  dessa  mollusker  anträffad  förr  än  vid 
stat.  99,  d.  v.  s.  Vegas  vinterqvarter.  Uti  hela  det  bälte,  der 
hvalrossen  hittills  ej  anträffats,  har  således  icke  heller  någon- 
dera af  ofvannämnda  båda  musslor  blifvit  funnen.  Om  de 
också    skulle   der   förekomma,    så   är  det  troligen  dock  icke  i 

*  Iakttagelser  och  anteckningar  till  Finmarkens  och  Spetsbergena  Dägg- 
djursfauna (Öfvers.  af  Kongl.  Vet.-Akad.  Förh.  1863,  N:o  2),  pag.  131. 

'  Jfr  Stuxberg,  Evertebrat faunan  i  Sibiriens  Tshaf.  Vega-expedi tionens 
vetenskapliga  iakttagelser,  Bd  I,  tafl.  16. 


96 


KORDQVIST,  SIBIR.  ISHAFSKUaTENS   DÅOG DJ U R8FÅUKA. 


någon  större  mängd.  I  allmänhet  kan  dessutom  sägas,  att 
det  Sibiriska  Ishafvet,  oakt^dt  sin  rikedom  pä  åtskilliga  andra 
djurklasser,  är  fattigt  på  mollusker,  åtminstone  på  större  så- 
dana, som  kunde  tjena  hvalrossen  till  föda. 

Såsom  ett  bidrag  till  kännedomen  af  hvalrossens  lif,  vill 
jag  här  anföra  ett  par  af  Vegas  norske  fångstmän  berättade 
och  af  dr  Kjellman  upptecknade  meddelanden:  »F.  d.  skeppa- 
ren Hougan,  hvilken  gjort  32  fångstresor  på  Ishafvet  och  der- 
under  besökt  Jan  Mayen,  Spetsbergen,  Novaja  Semlja,  Jalmal 
och  omgifvande  haf,  har  enligt  sin  egen  berättelse  endast  tre 
gånger  härunder  stuckit  hvalross  på  land: 

l:o)  Den  12  sept.  1860  vid  en  af  Tusenöarne,  benämnd  af 
norske  fångstmän  Tranbärsön,  belägen  öster  om  Vestspets- 
bergen.  På  en  låg  strand  lågo  här  omkring  300  hvalrossar 
och  kanske  lika  många  på  andra  sidan  ön.  142  stycken  »län- 
sades» (stuckos  med  lans);  af  dessa  var  endast  en  hona,  alla 
de  andra  voro  stora,  gamla  s.  k.  bankoxar.  Ingen  hud  vägde 
mindre  än  14  norska  vaag,  somliga  ända  till  17  vaag.  I  medel- 
tal gaf  hvarje  djur  2  tunnor  späck,  under  det  en  tunna  anses 
vara  det  vanliga  af  en  hvalross.  Tänderna  vägde  i  medeltal 
12  norska  <tK  paret.  Hafvet  omkring  Tusenöarne  var  vid  detta 
tillfälle  isfritt. 

2:o)  Den  23  juni  1863  i  Dyrebay  på  Spetsbergens  ostkust. 
Fjorden  var  isfri,  men  hafvet  utanför  fyldt  med  grof  is. 

Här  brukar  hvalrossen  årligen  gå  upp  på  land.  Omkring 
100  hvalrossar  lågo  denna  gång  på  stranden  i  det  inre  af 
fjorden,  deribland  en  del  honor,  hvilka  då,  såsom  alltid  skall 
vara  fallet,  hade  placerat  sig  närmast  strandkanten.  '  49  styc- 
ken djur  stuckos,  alla  stora  oxar.  Enligt  regeln  vid  detta 
slags  fångster  dödas  aldrig  de  närmast  strandkanten  liggande 
djuren. 

3:o)  Vid  Hopen  Island  på  Spetsbergens  ostkust.  Hval- 
rossar, omkring  3—400  stycken,  iakttogos  första  gången  lig- 
gande på  land  den  4  augusti,  men  vädret  tillät  då  ej  land- 
stigning. Under  de  följande  dagarne,  hvarunder  vädrets  dåliga 
beskaflfenhet  gjorde  det  omöjligt  för  fångstfolket  att  komma  i 
land,  gick  hvalrossen  flere  gånger  i  sjön  och  upp  på  land  igen. 

Det  är  en  åsigt  bland  fångstmännen,  att  hvalrossen  första 
gången  den  gått  på  land  ligger  längst  och  fastar.  Den  kan 
då,  om  den  ej  oroas,  ligga  ända  till  en  hel  månad.  Först  den 
22  augusti  kunde  fångstbåtarne  komma  i  land,  och  då  länsa- 
des 31  stora  oxar,  ingen  hona.  De  honor,  som  förekomma 
bland   dylika    skaror   af  gamla   oxar,  kallas  af  fångstmännen 


rMeA^EXPBDITIOSESa   VKTKN8KAPLIOA  AUSKTEX.  ^7 


gaUk4mor.  Fångstmannen  Jonsen  berättade,  att  han  endast 
en  gång  sett  hvalross  på  land,  nämligen  omkring  300  stycken 
på  en  sandstrand  vid  Hinlopen  Island.  Alla  voro  gamla, 
stora  oxar.» 


Odobanus  rosmarus  var.  obesus  (1 11  i  g.)  Allén. 

Tschaktsch.  JR^ka. 

Den  förste,  som  beskrifvit  och  afbildatStillahafs-hvalrossen, 
är   den   berömde   James  Cook. '    På  hans  plansch  framstäUes 
en  hvalrosshjord,    der   man    ser  djuren  i  olika  ställningar,  så 
väl  uppe  på  isen  som  i  vattnet.    Betarne  äro  hos  alla  ganska 
långa  och  smala.    På  hufvudfiguren,  som  är  vänd  åt  åskådaren, 
gå  deras  spetsar  alldeles  ihop.    Så  vidt  jag  vet,  är  G.  Shaw* 
den  förste  naturforskare,  som  jämfört  Stillahafs-hvalrossen  med 
den  från  Atlantiska  hafvet.    Han  kommer  till  den  slutsatsen, 
att  de  äro  två  olika  varieteter.    I  anf.    arbete   sid.   236   säger 
han :    ^It  is  easy,  however  to  perceive  a  remarkable  difiference 
between  the  tusks  of  this  last  (Stillahafs-formen),  and  those  of 
the  former  kind  figured  in  Jonston,  and  it  clearly  appears,  that 
though  this  difiference  is  not  such  as  to  justify  our  considering 
them  as  two  distinct  species,  yet  it  obliges  us  to  remark  them 
as   varieties;   and  it  should   seem,   that   in   the  regions,  then 
visited  by  captain  Cook,  viz.  the  icy  coasts  of  the  American 
continent,   in   lat.  70,  the  Whalrus  is  found  with  tusks  much 
longer,  thinner  and  far  more  sharp  pointed,  in  proportion,  than 
the  common  Whalrus;  and  they  have  a  slight  inclination  to  a 
subspiral  twist:  there  is  also  a  difference  in  the  position  of  the 
tusks  of  the  two  animals ;  those  of  the  variety  figured  in  cap- 
tain Cook's  voyage  curving  inwards  in  such  a  manner  as  nearly 
to  meet   at  thé  points,  while  those  of  the  former  divaricate. 
These   diCTerences   appear  very  striking  on  collating  dififerent 
heads  of  these   animals.    Something  may  however  be  allowed 
to   the   diflFerent  stages  of  growth  as  well  as  to  the  difiference 
of  sex.»    Af  näst  sista  meningen  synes  framgå,  att  han  haft 
tillgång  tMl  exemplar  af  de  båda  olika  formerna.    Illiger  '  upp- 
tager Stillahafs-hvalrossen    som  skild   art,  hvilken  han  kallar 
Trichechus  obesus,  utan  att  gifva  någon  beskrifning  på  djuret. 

'  Third  voyage,  II,  London  1874  in  4:o,  pag.  456  pl.  62. 

*  General  zoology,  or  systematic  natural  history  ....  in  8:o.  Vol.  1. 
London  1800. 

«  Pberblick  der  Säugethiere  nach  ihrer  Vertheilung  tiber  die  Welttheile 
<AU8  den  Abhandlungen  der  Berlin.  Academie  1804—11).  Stor  4:0.  Berlin  1816. 

7 


98  N0RDQVI3T,  8IBJR,  ISBAFSKUSTEyS  DÄGGDJ UR8FÄUN A. 

V.  Baer  ^  uttalar,  efter  att  hafva  anmärkt  om  Cooks  afbildning 
af  bvalrossen,   att   detta  djurs  klumpiga  form  hos  honom  är 
bättre   återgifven   än   på  alla  tidigare  afbildningar,  men  att 
den   synes   vara   något   öfverdrifven,  i  en  not  den  förmodan, 
att  östliga   hvalrossen   skulle  vara  mycket  tjockare  (>feister>) 
än  den  vestliga.    Dessutom  säger  han:    »Auffallend  ist  es  fer- 
ner   dass   der  borstige  Bart  gar  nicht  abgebildet  ist,  obgleich 
man  die  Löcher  fiir  die  Bartborsten  siéht.»    Leidy,  ^  som  sett 
två    exemplar    af   Stillahafs-hvalrossen,    anmärker   äfven,   att 
betarne   hos   desse   äro    smalare  och  hafva  en  annan  böjning 
samt   att   borsten  på  öfverläppen  äro  kortare.    Dessutom  har 
frågan  om  Stillahafs-hvalrossens  afvikelse  från  Atlanter-hval- 
rossen   blifvit  mer   eller   mindre  i   förbigående   omnämnd   af 
Fremery,   Stannius    och    v.    MiddendorfF.    Troligtvis  hafva  de 
alla   mer   eller   mindre   stödt   sig   på  de  uppgifter,  som  Cook 
lemnar.    De  ende  författare,  hvilka  —  så  vidt  jag  vet  —  sjelfva 
sett  Stillahaf s-formen,  äro,  utom  Cook,  Shaw  och  Leidy,  endast 
Scammon,  Elliott  och  AUen.    Scammon '  beskrifver  Stilla  hafs- 
hvalrossens  yttre  utseende,  lif  och  utbredning  utan  att  inlåta 
sig  på  någon  jämförelse  med  Atlanter-formen.    Han  uppgifver 
hvalrossens    längd   till    10 — 14   fot   och   omkretsen    till  8  fot. 
Om   skäggborsten   säger  han:     »The  cheeks  are  studded  with 
four   or   five   hundred  spines  or  whiskers,  some  of  which  are 
rudimentary  while  others  grow  to  the  length  of  three  or  four 
inches.»  —  Betarnes  medellängd  uppgifver  han  till  2  fot,  men 
enstaka   individer   finnas   med    2V/2 — 3   fot   långa   betar.     »At 
their  junction    with   the   skull,   they   are   about  three  inches 
asunder,  they  project  at  an  obtuse  angle  from  the  upper  jew, 
and  in  some  instances  nieet  at  their  extremities,  while  others 
grow   perpendicular   to   each  other,  or  tum  outward  on  each 
side.    There   is   considerable   diversity   in   the    length,    shape 
and    size  even  in  the  fullgrown  tusks,  some  being  very  short 
and   stout,    while  others  are  elongated  and  slender.»     Det  ser 
ut,    som   om    han  icke  skulle  veta,  att  honans  betar  äro  sma- 
lare och  mer  inåtböjda  än  hanens. 

Allén  är  dock  den  förste,  som  bestämdt  uttalar  den  åsigten. 


*  Anatomische  und  Zoologisehe  Uniersuchungen  iiber  das  Wallross 
(Trichechus  Rosmarus).  Mémoires  de  TAcadéiuie  Imp.  des  Sciences  de  6:t 
Pétersbourg.    öixiome  Serie,  Sciences  naturellés,  Torne  II.    1818).    Pag.  127. 

«  Transactions  of  the  American  Philosoph.  Soc.  held  at  Philadelphia> 
vol.  XI  new  series,  part  I.    1857.    Pag.  85. 

•  Marine  Mammals  of  the  Xorth-Westem  Coast  of  North- America.  San 
Francisco  and  New- York  1874  in  4:o. 


VMGA-MXFSDZTIONENS    VETENSKAPLIGA   AU  BETEN. 


99 


att  den  i  Stilla  hafvet  förekommande  hvalrossen  är  en  skild 
art  och  för  denna  äsigt  anför  en  mängd  bevis,  grundade  dels 
på  af  honom  sjelf  gjorda  jämförelser  af  skallar  af  båda  for- 
merna, dels  af  iakttagelser  gjorda  af  Scammon  och  Elliott  på 
lefvande  individer. 

AUen  *  skiljer  sin  O.  obesus  (111.)  från  O.  rosmarus  hufvud- 
sakligen  på  följande:  >The  tusks  are  longer  and  thinner, 
generally  more  convergent,  with  much  greater  inward  curva- 
ture;  the  mystacial  bristles  shorter  and  smaller,  and  the 
muzzle  relatively  deeper  and  broader,  in  correlation  with  the 
greater  breadth  and 
depth  of  the  skull 
anteriorly.»  »The 
chief  external  diffe-  / 
rence  between  the  ( 
two  species  appears 
to  consist  in  the 
sbape  of  the  muzzle 
and  the  size  and 
form  of  bristly  nose- 
pad,  Tvhich  bas  a 
vertical   breadth  at 

least  one-fourth 
greater  than  in  the 
Atlantic  species. 
Very  important  dif- 
ferences  between  the 
two  species  are  ex- 
bibited  in  the  skull.» 

Enligt    de    här 
anförda    författarne 
skiljer    sig    således 
Stillahafs-hvalros- 
sen  från  Atlanter-formen  till  sitt  yttre  utseende  genom: 

l:o)  högre  och  bredare  nos; 

2:o)  längre,  tunnare  och  mer  konvergenta  betar; 

3:o)  kortare  skäggborst. 

Beträffande  nosens  höjd  och  bre^d  vill  jag  endast  anmärka, 
att  den  beror  af  motsvarande  utveckling  af  skallens  främre 
del.  Derom  kommer  jag  att  tala  längre  fram.  Betarnes  längd, 
tjocklek  och  riktning  äro,  som  bekant,  mycket  variabla.    Ho- 

*  History  of  North- American  Pinnipeds.  Washington  1880.  (Departm. 
of  the  Interiör,  Geologieal  Survey.)    Pag.  147,  148. 


Bild.  11.  Bild.  12. 

Odobfenns  obesus,  9* 


100        JfOUDQViaT,  SIBJB.  ISHAFSKC STESS  pAGGDJ U HSFÅCK A. 


nornas  betar  äro  i  allmänhet  tunnare  och  mer  sammanlöpande 
mot  spetsen  än  hannarnes.  Dock  är  detta  icke  alltid* fallet. 
Äfven  framgår  af  de  af  Allén  sjelf  meddelade  talen,  att  be- 
tames  konvergens  på  långt  när  icke  är  en  konstant  karakter 
för  Stillahafs-formen.  Af  de  12  hanar  af  Odoboenus  obesns, 
som  AUen  har  mätt,  hafva  6  mot  spetsen  konvergerande  betar 
och  6  divergerande;  af  dessa  sistnämnda  har  dock  ett  exem* 
plar  nästan  parallelt  löpande  betar.  Ett  så  stort  procenttal 
af  hanar  med  konvergerande  betar  finner  man  visserligen 
icke  bland  Atlanter-hvalrossen,  men  till  artmärke  är  denna 
karakter  dock  oanvändbar. 

Jämför  man  Allens  fig.  14  och  15,  ^  så  är  beiarnes  form 
det  som  ovilkorligen  först  faller  i  ögonen,  i  det  att  Stillahafs- 
hTalrossen  är  framstiild  med  alldeles  raka  betar  och  Atlanter- 
hvalrossen  med  krokiga.  En  sådan  betames  rakhet  är  dock 
ingalunda  utmärkande  för  Stillahafs-hvalrossen.  I  hela  den 
stora  serie  af  betar,  som  vi  medfört  från  Berings  sund  och 
Tschuk  t  schemas  land,  fins  ingen  enda,  som  är  så  rak  som 
den  hos  AUen  på  tig.  14  framstälda.  Äfven  säger  Allén,  att 
skallens  främre  profil  är  hos  Atlanter-hvalrossen  mycket  sned, 
då  den  deremot  hos  Stillahafs-formen  är  nästan  vertikal. 
Denna  karakter  tvcks  dock  vara  underkastad  stora  variationer. 
Sålunda  är  främre  konturen  af  en  af  de  skallar,  som  vi  hämtat 
från  Tsohuktschhalfön>  ännu  snedare  än  hos  det  af  AUen  på 
fig.  15  framstälda  Atlanter-exemplaret. 

Det  Oiiktadt  svnes  Stillahafs-formen  hafva  skallens  främre 
del  mer  utvecklad  än  Atlanter-formen.  Den  förra  tvckes  äfven 
hafva  mindre  mastoid  del.  ehuru  man  tiU  formen  icke  kan 
uppställa  nå^on  besulmd  skilnad.  då  denna  är  >nterst  variabeL 
AUen  upptaiior  ;i:von.  :mtn  som  en  mindre  konstant  skilnad», 
att  i>å  unpi  :?kallar  af  Si;l]dhaf<-hvalro<5<n  intermaxiUarbenen 
sträcka  sic  tillbaka  på  sidorna  om  näbbenen  till  två  tredje- 
delar af  de  senartv  IäucvI.  På  Atlanter-hvalrossen,  säger  AJlen, 
up|v?tipi  iutcrmaxillarlvnen  icke  t:!;  skallens  dorsalsida.  På 
de  skall.-ir  jU"  unpi  Allau;or-<^xompI.ar,  som  jag  varit  i  tillfälle 
Ätt  granska,  hafva  båda  far.en  förekommit  lika  ofta.  Bullae 
äro  niinvin?  ooh  oklvAirarno  tu  ckare  hos  S::llahafs*f ormen. 
M<flt  d<»renu>t  befcr^r^tar  sic  ivke  Alléns  (xåi^täende.  att  fossae 
orb:ti*les  skulle  vara  Ur.iiro  vvh  smalare  hos  StiUahafs-,  kor- 
tÄT^  och  hnxiare  hos  Atlauterhvalrvx^s^^n. 

Vi  hafva  orbÄllit  ciuiasi  en  t"r;^:uro  del  al  en  underkäk 
fr^u  T:^ohxxktschhal;>»^,  ooh  den  Är  verkl-Äivn  ovanligt  klumpig 

*  v^^  <".i.  i>A^  r-'  Kvh  iv 


i 


rMOÅBXPEDtTiOKEjra  vethsskafliöa  AUtiETEn.  101 

och  Ofverensstämnier  fullständigt  med  Allens  beakrifning  och 
afbildning  (Bild  13). 

Af  det  ofvan  sagda  framgår,  att  fä 
af  de  olikbeter,  som  enligt  Ällea  skulle 
förelinnas  mellan  de  båda  formerna  af 
hvalross,  äro  sä  kdnstanta,  att  man  pä 
grund  af  dem  kunde  uppställa  tvänne 
Ohka   arter.  Oilobtenm  obesn». 

Den  första  under  Vega-expeditioneo 
antecknade  Stiilahafs-hvalrossen.  si^s  af 
dr  Kjellman  hos  de  tschuktscher,  med  hrilka  vi  samman- 
trftffade  den  8  september  1878  {69°  25'  nordl.  lat.,  177" 40'  ostl. 
long.).  Pä  morgonen  den  11  september  1878,  då  vi  voro  i  när- 
heten af  kap  Ryrkajpija  eller  Irkajpij,  som  det  vanligen  skrif- 
Tos,  sågs  en  hjord  af  10 — 12  hvalrossar  liggande  pä  ett  isflak. 
Den  19  juli  1879,  dä  vi  voro  ett  litet  stycke  nordvest  om  Be- 
rings sund,  säg  löjtnant  Brusewitz  en  hvalross  pä  ett  isstycke. 
Följande  dagen  sägs  en  annan  på  mycket  långt  håll  liggande 
på  isen  utanför  tiawrence-bugten. 


Odobnuus  obesus. 

Tänder  af  hvalross  blefvo  utbjudna  af  tschuktscher  vid 
många  tillfällen  och  vid  alla  tschiiktschbyai',  som  vi  anlöpte, 
samt  öfven  under  öfvervintringen  af  de  tschuktscher,  som  dä 
besökte  oss. 

I  närheten  af  byn  Jinretlen  hittades  pä  en  höjd  en  hval- 
ross-skalle  (?)  med  700  ra.m.  långa  betar  (se  bild.  11,  12).  Tro- 
ligen hade  den  blifvit  utlagd  som  offer  åt  gudarne.  På  stran- 
den vid  vinterqvarteret  och  i  närheten  af  tschuktschbyarne, 
särskildt  Ryrkajpija,  funnos  äfven  hvalross-skallar,  oftast  med 
uttagna  betar.    En  sådan  framställa  bilderna  14  och  15. 

Enligt  de  uppgifter,  som  jag  samlat  flf  tschuktscher,  t<>re- 
kommer  hvalrossen  längs  den  af  dem  bebodda  kusten  från 
Berings  sund  ända  till  kap  SchelagskoJ. 


102         NORDQVZST,  81BIR.  ISUAFSKUSTBN S  DAGG DJU R8FÅUS A, 

Tschuktscherna  hafva  äfven  meddelat  mig,  att  detta  djur 
ynglar  under  månaden  »Tautinjadlin»,  som  motsvarar  slutet 
af  maj  och  början  af  juni,  hvilket  äfven  öfverensstämmer  med 
A.  J.  Malmgrens  iakttagelser  från  Spetsbergen.  * 

Phoca  vitulina  O.  Fabricius. 

Denna  art  tycks  hafva  en  uteslutande  atlantisk  utbred- 
ning. Då  Fr.  Schmidt  hämtat  från  Jenisej  endast  ett  defekt 
skinn,  af  hvilket  det  är.  omöjligt  att  bestämma  arten,  och  ingen 
skalle,  så  är  hans  uppgift,  att  Ph.  vitulina  skulle  förekomma 
i  denna  flod,  tills  vidare  okonstaterad.  Det  är  sannolikt,  *att 
det  af  denne  forskare  hämtade  skinnet  tillhör  den  i  Kariska 
hafvet  allmänna  Ph.  foetida. 

I  Petersb.  Vetensk\-Akademiens  museum  finnes  ett  skinn 
(N:o  1923)  med  etiketten:  »Phoca  vitulina,  Kamtschatka,  Wos- 
nessensky».  På  ryggen  är  det  mörkt  brungrått  med  små  af- 
långa  ljusa  fläckar.  På  sidorna  och  buken  är  det  Ijusgrått. 
Morrhåren  äro  vågbräddade.  Troligen  tillhör  detta  skinn  for- 
men Ph.  Largha,  af  hvilken  på  samma  museum  finnas  en  mängd 
skallar  från  Kamtschatka  och  som  jag  upptagit  som  varietet 
under  Ph.  vitulina. 

Tills  vidare  har  Ph.  vitulina  ännu  aldrig  blifvit  tagen 
hvarken  i  Kariska  eller  i  någon  annan  del  af  det  Sibiriska  Is- 
hafvet. 

Phoca  vitulina  var.  Largha  Pallas. 

Pallas  -^  är  don  förste,  som  beskrifvit  Phoca  Largha  som 
egen    art   och   karakteriserat   den    genom   följande    artmärke: 

»P.  capite corpore  supra  nitido  albente,  maculis  nigris 

ovalibus  sparso.»  Längre  ned  säger  han  om  den  bland  annat: 
»Dentes  ut  Ph.  caninae.>  Genom  denna  sista  anmärkning  har 
Pallas  tydligt  angifvit,  hvilken  af  de  i  norra  Stilla  hafvet  före- 
kommande sälarne  han  menar. 

Man  har  ofta,  stödjande  sig  på  Temmincks  auktoritet,  an- 
sett en  japansk  sälart  Ph.  nummularis  Temm.  vara  identisk 
med  Ph.  Largha  Pall.  Hvad  denna  Ph.  nummularis  egentligen 
är,  anser  jag  vara  svårt  att  afgöra,  men  att  den  icke  kan  för- 

*  A.  J.  Malmgren,  Iakttagelser  och  anteckningar  till  Finmarkens  och 
Spetsbergens  Däggdjursfauna  (Öfvers.  af  K.  Vet.-Akad.  Förh.  1863,  N:o  2), 
pag.  132 

*  Zoographia  Rosso-Asiatica  (1811.)    Pag.  113. 


rSGA-EXPKDITI0NEN8   VBTSN8KAPLIGA  ARBETEN,  103 

blandas  med  Pb.  Largha  eller  någon  annan  form  af  Ph.  vitu- 
lina  synes  mig  frampå  af  Temmincks  påstående,  att  den  är 
en  mellanform  mellan  Ph.  groenlandica  och  Pb.  foetida.  Tem- 
minck  säger  dessutom,  att  den  till  skallens  form  och  tand- 
bildningen öfverensstämmer  med  Pb.  groenlandica.  Gray's 
påstående,  att  samma  exemplar,  som  Temminck  beskrifvit, 
hafva  >tbe  grinders  thick  whith  a  broad,  tbick  central  lobe, 
and  nearly  side  by  side>,  motsäger  detta  visserligen  i  en  viss 
mån,  men  uppbäfver  dock  icke  osannolikheten  af,  att  de  ifråga- 
varande skallarne  från  Japan  tillhöra  en  annan  sälart  än  Ph. 
vitulina. 

AUen  synes,  oaktadt  äfven  han  är  villrådig  om,  bvad  Pb. 
nummularis  bör  anses  vara  för  en  art,  dock  vara  böjd  att  tro 
den  vara  synonym  med  Ph.  Largha  (enligt  hans  åsigt  Ph. 
vitulina).  * 

Då  det  således  tills  vidare  måste  anses  vara  outredt,  bvad 
Ph.  nummularis  Temm.  egentligen  är,  så  kommer  jag  i  det 
följande  att  lemna  åsido  denna  japanska  säl  och  endast  be- 
handla Pallas'  Ph.  Largha,  som  jag  på  grund  af  ofvan  citerade 
anmärkning  »Dentes  ut  Ph.  caninae»  anser  vara  den  i  Stilla 
hafvet  forekommande  formen  af  Ph.  vitulina. 

I  Petersburgska  Vet. -Akademiens  zoologiska  museum  fin- 
nes en  serie  skallar  från  Unalaschka  (Aleutiska  ögruppen), 
som  äro  upptagna  under  namnet  Ph.  Largha.  Kindtänderna 
hos  dessa  skallar  äro  breda  samt  tätt  och  snedt  stälda  som 
bos  Ph.  vitulina.  De  hafva  en  eller  ingen  spets  framför  buf- 
vudspetsen  och  med  undantag  för  första  och  sista  kindtanden, 
som  har  en  spets  bakom  bufvudspetsen,  pastan  alltid  två 
spetsar  bakom  den.  I  skallens  allmänna  form  äfvensom  i  en- 
skilda karakterer  öfverensstämma  de  mest  med  Ph.  vitulina. 
Några  smärre  och  icke  fullkomligt  konstanta  olikheter  före- 
finnas  dock.  Sålunda  har  preparatorn  vid  Petersburgska  Vet.- 
Akademiens  zoologiska  museum,  hr  AnanofF,  fäst  min  upp- 
märksamhet vid  den  omständigheten,  att  hamuli  pterygoidei 
alltid  äro  utåtböjda  hos  Ph.  Largha,  då  de  deremot  hos  Ph. 
vitulina  äro  inåtböjda.  På  skallar  af  sistnämnda  art,  som  jag 
varit  i  tillfälle  att  undersöka  i  Stockholms  och  Köpenhamns 
museer,  hor  jag  dock  iakttagit,  att  hamuli  pterygoidei  äfven 
hos  denna  art  äro  emellanåt  inåtböjda.  Detta  synes  således 
ej  vara  någon  osviklig  karakter,  på  livilken  man  kunde  skilja 
dessa  båda  former.  Dock  synes  Stillabafs-formen  oftast  hafva 
hamuli    pterygoidei    utåtböjda,    då    deremot    Atlanter-formen 

*  Pinnipeds  pag.  579. 


104         S0RDQVI8T,  SIBIH.  ISHAFSKUSTKS8  DÅGGDJU B8FÅU NA, 

oftare  har  dem  inåtböjda.  Dessutota  skiljer  sig  Pb.  Largha 
från  Pb.  vitulina  derigenom,  att  mellanbalken  hod  den  förra  i 
allmänbet  är  tjockare,  byarjämte  skallar  af  denna  form  oftast 
ftro  betydligt  större  ocb  gröfre  än  den  senares.  Allt  detta 
tyder  på,  att  bär  båller  på  att  uppstå  en  ny  från  den  i  At- 
lantiska området  skild  art.  Vi  bafva  således  bär  ett  analogi 
fall  med  bildningen  af  tvänne  olika  arter  af  bvalrossen. 

Phoca  foetida  O.  F.  Muller. 

Tschuktsch.   Memetlj, 

Denna  sälart  är  den  allmännaste  längs  Sibiriens  hela 
nordkust.  I  Jugor  scbar  är  den  föremål  för  fångst.  Vi  sågo 
den  nästan  dagligen  under  bela  resan  ända  till  vinterstationen 
vid  Pitlekaj.  I  Koljutscbinviken  fans  den  i  sådan  mängd,  att 
professor  Nordenskiöld  sade  sig  under  alla  sina  arktiska  resor 
endast  en  gång  förut  bafva  sett  så  många  på  en  gång. 

Vid  den  af  tscbuktscberna  bebodda  delen  af  Ishafvets 
kust  förekommer  denna  art  bela  året  om.  Då  det  bildade  sig^ 
öppningar  uti  isen,  sågos  alltid  en  mängd  snaddar  uti  dessa. 
Aleuter  på  Beringön  berättade  mig,  att  merpa»  (aleut.  >issoh>) 
förekommer  vid  stränderna  af  denna  ö.  Troligen  är  det  Ph. 
foetida.  Alla  andra  sälarter,  som  ibland  der  anträffas,  ära 
ditförda  med  drifis. 

Enligt  uppgifter,  som  jag  erbållit  af  tscbuktscberna,  ynglar 
denna  sälart  i  dessa  trakter  i  april  och  maj.  En  ofödd  unge, 
tagen  ur  en  vid  Irgunnuk  den  12 — 14  februari  fångad  hona, 
vägde  2  |(  90  orV  Den  hade  en  längd  af  340  m.m.  från  nosen 
till  svansspetsen.  Yngletiden  är  således  här  ungefär  den- 
samma som  på  Island  ^  och  något  senare  än  i  Bottniska  viken, 
der  den  enligt  A.  J.  Malmgren  inträffar  mellan  slutet  af  fe- 
bruari ocb  slutet  af  mars.  ' 

Till  färgteckningen  varierar  snadden  hår  likasom  annor- 
städes. Ett  exemplar,  som  löjtnant  Hovgaard  såg  den  11  maj 
vid  tschuktschbyn  Najtscbkaj  och  som  hade  blifvit  dödadt 
samma  dag,  saknade  fläckar.  Kyggens  mörka  färg  aftog 
småningom  åt  sidorna.  Längd  frän  nosspetsen  till  spetsen  af 
bakre  extremiteterna  nära  150  cm.,  största  omkretsen  bakom 
främre  extrem.  UX>  cm.  Den  31  maj  sköts  en  hona  uti  en 
öppen    ränna  nära   Ve^^s  vinterstation.    Den  var  på  ryggen 

*  Jft    IJHjeborg,    Svoriges    och    Norjpes   RyjrOTki^nr  I.    Dftg]gtljuren, 

*  OfVvr^  Äf  K.  Vei.-AkaiL  l\^rhanai.  ISt^i,  pag.  148. 


VEOÄ-EXPSDZTIONEKa   VETENSKÄPhlG Ä   ABBETSK,  1^5 

svart  med  hvitgula  elliptiska  ringar.  Längd  frän  nosspetsen 
till  spetsen  af  bakre  extremiteterna  162  cm.  Specklagrets 
tjocklek  omkring  kroppens  midt  40 — 15  m.m.  I  magen  fans 
endast  ett  exemplar  af  en  Hippolyte  och  en  på  midten  itu- 
biten  Ånmiodytes,  som  tschuktscherna  kallade  »etschengerad- 
Iin>.  Kraniets  största  längd  171  m.m.,  bredd  öfver  kindbägarne 
106,  mellanbalkens  minsta  tjocklek  5,5  m.m.  Till  tandbygna- 
den  skiljer  sig  detta  exemplar  från  det  af  Lilljeborg  beskrifna 
derigenom,  att  det  bar  en  liten  spets  på  Irsta  kindtanden 
framom  den  mellersta  spetsen;  på  2:dra  och  3:dje  kindtanden 
i  öfre  käken  deremot  ingen  märkbar  dylik.  Denna  spets  på 
l.sta  kindtanden  (dock  endast  i  underkäken)  har  jag  äfven 
iakttagit  på  en  skalle,  som  troligtvis  härstammar  från  Ishafvet 
och  förvaras  uti  Petersburgska  Vetensk.-Akad.  zoologiska  mu- 
seum under  N:o  878.  Hos  unga  exemplar  af  denna  art  till- 
tager mellanbalkens  tjocklek  eller  bredd  hastigt  bakåt.  Der- 
igenom  får  det  unga  djurets  skalle  en  från  det  äldres  betydligt 
afvikande  form,  hvilket  gifvit  anledning  till,  att  man  i  det 
Petersburgska  museet  upptagit  alla  skallar  af  Neva-exemplar 
(alla  unga)  under  namnet  Ph.  annellata  Nilss.  och  Ishafs- 
exemplaren  under  namnet  Ph.  foetida,  anseende  dem  för  olika 
arter. 

Phoca  grcDnlandica  O.  F.  Muller. 

Enligt  dr  Kjellman '  är  Grönlandssälen  Kariska  hafvets 
vanligaste  sälart  och  skall  nästan  alltid  förekomma  uti  skaror 
på  20 — 30  stycken.  En  sådan  skara  kallade  fångstmännen  för 
en  t?ö.  Under  Vega-expeditionen  blef  denna  art  ingen  enda 
gång  med  säkerhet  iakttagen.  En  säl,  som  vi  eågo  på  afstånd 
liggande  på  ett  isstycke  under  färden  mellan  Jugor  schar  och 
Hvit-ön,  tillhörde  måhända  denna  art.  Huru  långt  öster  ut 
den  går  vet  jag  icke.  Ganska  säkert  är,  att  den  icke  före- 
kommer vid  Tschuktschkusten,  ty  då  hade  vi  ändå  någon 
gång  sett  skinn  eller  skallar  af  den.  »The  distribution  of 
this  species  in  the  North  Pacific  is  not  well  known.  Pallas 
(under  the  namn  Phoca  dorsata)  records  it  from  Kamtschatka, 
where  its  occurrence  is  also  affirmed  by  Steller.  Temminck 
mentions  having  examined  three  skins  obtained  at  Sitka,  hut 
adds   that  it  was  not  observed  by  'les  voyageurs  néerlandais* 

*  Jfr  Nordenskiöld,  Redogörelse  för  en  expedition  till  mynningen  af 
Jenisej  och  Sibirien  år  1875  (Bihang  till  K.  Svenska  Vet.-Akad.  Handl.  Bd 
4  N:o  1)  pag.  68. 


106         S0RDQVI8T,  8IBIB.  I8HAfSKUSTEN8  DÅGGDJU B8FAUKA. 

in  Japan.  In  the  collections  in  the  National  museum  from 
the  North  Pacific  this  species  is  unrepresented,  the  species  thus 
far  received  from  there  being  the  following  four,  namely: 
Phoca  vitulina,  Phoca  foetida,  Erignathus  barbatus  and  His- 
triophoca  fasciata.»  *  I  Petersburgska  Vet.-Akad.  zoologiska 
museum  finnas  några  skallar  och  skinn  upptagna  under  nam- 
net Phoca  dorsata  med  uppgift,  att  de  äro  från  Kamtscbatka. 
Dessa  tillhöra  utan  tvifvel  honor  och  unga  hanar  af  Phoca 
fasciata.  Se  härom  närmare  under  denna  art.  Tills  vidare 
synes  mig  denna  arts  förekomst  i  Stilla  hafvet  vara  högst 
osannolik. 

Phoca  barbata  O.  F.  Muller. 

Tschuktsch.    Unadlj. 

Den  13  augusti  observerades  mellan  Dicksons  hamn  och 
Tajmyrön  en  ensam  storsal,  som  låg  på  ett  isstycke.  Norske 
fångstmannen  Jonsen  uppgaf,  att  han  under  vägen  mellan 
Jenisej  och  viuterqvarteret  vid  åtskilliga  tillfällen  sett  exem- 
plar af  denna  art.  Åtskilliga  tschuktschtält  vid  Pitlekaj  voro 
delvis  klädda  med  skinn  af  storsalen.  Några  storsälskallar 
funnos  på  stranden  i  närheten  af  viuterqvarteret. 

Mått  i  m.m.  af  två  skallar  af  Ph.  barbata  från  viuter- 
qvarteret. 


Nummer  i  Vega-expeditionens  zoologiska  katalog  

Längd  frän  främre  kanten  af  os  intermaxill.  till  condylens 

bakre  kant 

Bredd  vid  mastoid-process 

Största  bredd  öfver  okbågarne 

Afstånd   från   främre    kanten  af  os  intermax.   till  liamuli 

pterygoidei 

Afstånd   från   främre   kanten   af  os   intermax.   till   bakre 

spetsen  af  sista  kindtanden 

Frilmre  kanten  af  os  intermax.  till  meatns  auditorius 

Pålat o-maxillar-siitu ren  till  hamuli  pteryg 

14om benens  bredd  vid  bakre  ändan  af  öfverkäkbenen 

Näsbenens  längd 

Näsbenens  bredd  vid  fronto-maxillar-sutur  

Näsbenens  bredd  i  främre  ändan  

Skallens  bredd  vid  hörntänderna  

Mellanbalkens  tjocklek 


435 

225 

139 
138 

128 

80 
165 
63,5 
57 

16 
21 
49 
28 


449 


229 
180 


133 

89 
169 

56 

52,5 

55,5 

14 
(23) 

44,5 

20 


Denna   art   skall    enligt    tschuktschernas   berättelser    icke 
förekomma  vid  deras  kust  om  vintern,  utan  infinna  sig  vid  is- 

*  AUen,  Pinnipeds,  pag.  041. 


VEOA 'EXPEDIT J0KEK8   V ETKVBKAFLIGÅ  ÄMBETE», 


107 


lossningstiden.  De  pästodo,  att  den  lefver  i  stora  flockar ;  om 
vintern,  då  den  häller  sig  långt  ute  i  hafvet,  skall  den  hafva 
blåshål  i  isen. 

Tschuktscher,  hvilka  jag  frågade  i  början  af  juli,  sade,  att 
den  då  redan  hade  kommit,  men  att  den  höll  sig  längre  ut 
ifrån  sjelfva  kusten.  Norske  fångstmannen  Jonsen  sade  sig 
hafva  sett  en  istorkobbe»  några  dagar  innan  vi  lemnade 
vinterstationen,  hvilket  inträffade  den  18  juli. 

Enligt  L.  von  Schrenck  förekommer  den  vid  kusterna  af 
södra  delen  af  Ochotska  hafvet  och  går  t.  o.  m.  in  i  Amur- 
floden.    Troligen  förekommer  den  vid  Sibiriens  hela  kust 

Yngle tiden  uppgafs  af  tschuktscher  vara  maj  och  juni. 
Detta  sades  af  olika  personer  och  skulle  vara,  ifall  det  be- 
kräftade sig,  ett  mycket  intressant  faktum.  I  Norge  infaller 
nämligen  storsalens  yngletid  om  hösten.  Fabricius  uppgifver 
dock  yngletiden  i  Grönland  till  slutet  af  april  eller  början  af 
maj,  och  Malmgren  anför,  att  man  vid  Spetsbergen  den  31  maj 
erhöll  en  hona  med  fullgånget  foster. '  Dessa  äldre  uppgifter 
skulle  i  förening  med  de  af  tschuktscherna  meddelade  utvisa, 
att  storsalen  har  olika  yngletid  i  det  rent  arktiska  området 
mot  i  Norge,  der  den  infaller  om  hösten. 

Phoca  fasciata  Zimmermann. 

Tschuktsch.    Kedlidlin, 

m 

Första  underrättelsen  om  denna  intressanta  sälart  publi- 
cerades af  Pennant  (efter  meddelande  och  teckning  af  Pallas) 
under  namnet  »Rubbon  Seal>  i  första  qvartoupplagan  af  >Hi- 
story  of  Qvadrupeds»  år  1781.  ^  År  1783  gaf  Zimmermann  åt 
Pennants  >Rubbon  Seal»  namnet  Phoca  fasciata.  ^  Ar  1800 
gaf  Shaw  ♦  åt  denna  säl  samma  namn,  troligen  utan  att  känna 
Zimmermanns  arbete.  Pallas  beskref  hanens  drägt  uti  sin 
år  1811  utkomna  »Zoographia  Rosso-Asiatica»  under  namnet 
Phoca  equestris.  De  bästa  beskrifningar  och  afbildningar 
öfver  denna  art  hafva  dock  lemnats  af  Leopold  von  Schrenck,  * 
som  äfven  beskrifver  honans  och  ungens  drägt. 

»  Lilljeborg,  Sveriges  och  Norges  Ryggradsdjur,  1  Däggdjuren,  pag.  702. 

*  History.  of  Quadrupeds  l:et  ed.,  1781,  II,  pag.  523;  Arctic  Zoology, 
Vol.  1,  1793,  pag,  193. 

'  Geograph.  Geschichte,  Vol.  III,  pag.  277. 

*  General  Zoology,  Vol.  I,  1800,  pag.  257. 

*  Reisen  und  Forschungen  im  Amur-I^nde  in  den  Jahren  18")4— 66. 
«:t  Petersburg  1858. 


108  NOBDQViaT,  aiSIJL  ISHAFSKUaTENa   DÅQODJURSFAUSA, 

Hittills  har  denna  sälart  varit  känd  endast  till  drägt  och 
tandbygnad.  Någon  afbildning  eller  beskrifning  af  skallen 
har  icke  funnits. 

Den  21  juli  1879  erhöllo  vi  af  tschuktscherna  vid  Lawrence 
bay  skinnet  och  skallen  af  en  kort  förut  dödad  Ph.  fasciata  cT* 

Beskrifning  på  den  då  erhållna  skallen  (jfr  bild.  16, 17, 18). 

Längd  från  öfverkäkens  främre  kant  till  bakre  kan- 
ten af  ena  eondylen  200,5  m.m. 

Bredd  öfver  okbågarne   128        » 

5  >      spendelen 129        > 

Mellanbalkens  minsta  tjocklek  11,5      > 

Betraktad  ofvan  ifrån  har  denna  skalle  en  oval  form,  i 
det  att  största  bredden  är  öfver  spendelarne.  Betraktar  man 
skallen  från  sidan,  så  ser  man  midt  på  hjessan  en  svag  upp- 
höjning, hvarifrån  konturen  framåt  bildar  först  en  obetydligt 
konkav  och  derpå  en  nästan  rät  linie  till  det  ställe,  der  näs- 
benen begynna,  hvarifrån  konturen  sluttar  något  mer. 

Bredden  af  foramen  magnum  38,  höjd  25  m.m.,  dess  öfre 
kant  bildar  en  båge.  Foramina  condyloidea  posteriora,  hvilka 
sitta  på  inre  sidan  af  foramen  magnum,  äro  stora.  Nackbenets 
basilardel  är  sammanvuxen  med  bakre  kilbenets  corpus  till 
ett  stycke,  mellan  hvars  delar  man  icke  upptäcker  någon  sutur. 
Framom  foramen  magnum  är  nackbenets  basilardel  genom- 
bruten af  ett  i  longitudinel  riktning  aflångt  hål.  På  nack- 
benets sidodelar  märkas  de  stora  foramina  condyloidea  ante- 
riora,  belägna  omedelbart  under  condylernas  främre  ände. 
Processus  paramastoideus  bildar  en  bakåt  och  nedåt  riktad 
kam.  Från  den  något  bakåt  vikna  och  obetydliga  cristte  lamb- 
doidea)  ändar  utgår  på  hvardera  sidan  ned  på  nackbenet  en 
hög  och  ytterst  smal  samt  ganska  kort  kam.  Processus  ma- 
stoideus  är  stor.  Den  stora  aflånga  bulla  ossea  utskjuter 
öfverst  en  framåtriktad  förtjockning,  som  omsluter  örouöpp- 
ningen.  Pars  squamosa  bildar  en  longitudinel  ränna  liksonj 
hos  Phoca  barbata,  dock  är  den  ofvanför  belägna  suturen 
mellan  IjäUbenet  och  hjessbenet  icke  så  upphöjd  som  hos 
denna.  Mellanbalken  har  snedt  afskurna  och  afrundade  kan- 
ter. Från  näsbenens  spets  går  en  smal  ränna  uppåt  längs 
pannans  midtellinie.  Gombenens  bakre  kant  är  rak;  dess 
crista  nasalis  är  baktill  långt  skild  från  kilbenet.  Näsbenens 
bakre,  mellan  pannbenen  inskjutande  del  är  litet  kortare  än 
den  yttre,  framom  dessa  liggande  delen.  Mellankäksbenen 
skjuta  upp  på  sidorna  om  näsbenen.    Öfverkäksbenets  okbens- 


rrOA-EXPSDlTIOKEKS   TETfUtaKAfLIGA  AIIBKTEH.  IDV 

utskott  är  mycket  otståeDcle,  snedt  stäldt  och  tunt.  Dä  skallen 
betraktas  uppifrån  synes  den  bakre  mynningen  af  den  vida 
canalis  infraorbitalis.  Foramioa  palatina  äro  belägna  omedel- 
bart framom  suturen.    Foramina  incisiva  Aro  ganska  stora 


Fhoca  fucikta. 

och  betraktade  framifrån  nästan  cirkelrunda.  Tuberculum 
aoteorbitale  är  tydlig.  Underkäken,  som  har  sin  största  bredd 
mellan  3:dje  och  4:de  kindtanden,  bildar  på  inre  sidan  en 
ränna,  som  går  n&stan  parallell  med  dess  nedre  kant. 

Af  framtänderua  äro   de  yttersta,   isynnerhet  de  öfre  i 


110 


NORDQVIST,  SIBIJi.   I8HAF8KU3rEN8   DAGGDJUaaFAUNA. 


käken,  betydligt  större  än  de  mellanliggande;  underkäkens 
äro  betydligt  mindre  än  öfverkäkens ;  de  äro  alla  kägelformiga 
med  tillbakaböjd  spets.  Hörntänderna  äro  böjda  och  icke 
särdeles  starka.  De  äro  nästan  af  samma  storlek  som  ho» 
lika  stora  exemplar  af  Ph.  groenlandica.  Kindtänderna  äro 
små,  kägelformiga  och  försedda  med  en  längskant  fram-  och 
baktill.  Första  kindtanden  är  enkel,  de  följande  hafva  ingen 
eller  en  knapt  märkbar  spets  framför  hufvudspetsen  och  en 
liten  spets  bakom  den.  Sista  kindtanden  är  trubbig  och  knöl- 
formig.  Alla  kindtänder,  utom  den  första,  hafva  två  rötter. 
Uti  Petersburgska  Vetensk.-Akademiens  zoologiska  museum 
finnes  en  skalle  af  denna  art  från  Kamtschatka  förvarad  under 
namnet   Ph.  equestris.    Den  skiljer  sig  endast  obetydligt  från 

den  af  oss  från  Lawrence  bay  hämtade 
skallen,  så  att  något  tvifvel  om  artiden- 
titeten icke  kan  komma  i  fråga.  Bland 
sådana  individuela  afvikelser  må  näm- 
nas, att  gombenens  bakre  kant  bildar  en 
oregelbunden  något  konkav  linie,  att 
mellanbalkens  kanter  icke  äro  så  afrun- 
dade  framtill  som  på  Vega-exemplaret, 
att  underkäken  har  sin  största  bredd 
mellan  4:do  och  5:te  kindtanden,  och  att 
några  kindtänder  (utom  första  och  sista) 
hafva  en  eller  två  spetsar  bakom  hufvud- 
spetsen. 

Men  utom  denna  skalle  finnes  uti 
Petersb.  Vet.-Akademiens  zoologiska  mu- 
seum några  sälskallar,  som  blifvit  upp- 
tagna under  namnet  Ph.  dorsata.  Dessa  skallar  afvika  —  på 
några  små  individuela  afvikelser  när  —  icke  alls  från  ofvan- 
beskrifna  tvänne  skallar.  Till  en  del  af  dessa  skallar  (N:o 
866)  finnes  äfven  skinnet  (N:o  1924,  9)-  På  ryggen  har  det  en 
något  otydlig  sadelformig  teckning,  som  slutar  med  en  spets 
i  nacken.  Ofvanstående  bild  19  gifver  ett  ungefärligt  begrepp 
om  fördelningen  af  färger. 

Skinnets  längd  från  nosspetsen  till  ändan  af  bakre  extre- 
miteterna  ungefär  12  d.m. 

Hos  ett  annat  exemplar,  N:o  1925,  ?,  är  ryggen  också  grå- 
brun, men  sadelformen  är  otydligare.  Dock  saknas  icke  heller 
här  den  månformiga  begränsningen  på  sidorna,  en  ljusare 
fläck  i  nacken  och  ett  ljust  tvärband  öfver  bakryggen.  Detta 
exemplars  längd  är  något  öfver  14  d.m. 


Bild  19. 

Schematisk  bild  af 

färgteckningen  hos 

Phoca  fasciata. 


YEGA-EXPEDITIONEKS   VETES  SKAPLIG  A  ARBETES,  111 

Ett  tredje  exemplar,  också  upptaget  under  namnet  Pb. 
dorsata  (N:o  1926,  (f\  bar  den  sadelformiga  teckningen  skarpt 
begränsad.  Exemplaret  är  uppstoppadt  och  uppstäldt  i  mu- 
seet. Måhända  bar  det  blifvit  något  blekt  häraf,  åtminstone 
är  sadeln  gråare  än  bos  föregående  exemplar  och  den  öfriga 
kroppen  nästan  gråbvit. 

Af  L.  von  Schrencks  beskrifning  framgår,  att  nyss  om- 
nämnda skinn  tillhört  honor  och  en  ung  hane  af  Ph.  fasciata. 
Då  jag  icke  här  har  till  hands  v.  Schrencks  arbete,  vill  jag 
anföra  Allens  *  öfversättniug  af  den  förres  beskrifning. 

^AduU  femaHe.  —  Uniform  påle  grayish-yellow  or  grajdsh- 
brown,  with  the  exception  of  an  obscure  narrow  transverse 
whitish  band  across  the  lower  portion  of  the  back.  The  extre- 
mities  and  the  back  are  darker,  with  a  faint  indication  of  the 
dark  'saddle'  —  mark  seen  in  the  male.  Young,  —  The  young 
of  both  sexes  are  said  to  resemble  the  adult  female.^^ 

Af  det  ofvan  sagda  framgår,  att  de  i  Petersburgska  Vet.- 
Akademiens  museum  under  namnet  Ph.  dorsata  upptagna 
skallarne  och  skinnen  böra  hänföras  till  Phoca  fasciata  Zimm. 
Månne  icke  Pallas,  förledd  af  den  ungefärliga  likheten  af  ryg- 
gens teckning,  hänfört  skinn  af  honor  och  unga  hanar  af 
Ph.  fasciata  till  sin  Ph.  dorsata  =  Ph.  groenlandica?  Der- 
igenom  skulle  äfven  förklaras  hans  uppgift,  att  Ph.  groenlan- 
dica förekommer  i  norra  delarne  af  Stilla  hafvet,  hvilket  åt- 
minstone tills  vidare  icke  torde  vara  säkert  konstateradt, 
äfvensom  att  han  icke  känner  honan  af  sin  Ph.  equestris  = 
Ph.  fasciata. 

Denna  sälart  tyckes  förekomma  uteslutande  uti  Berings 
och  Ochotska  hafven.  Den  nordligaste  punkt,  der  vi  anträffat 
den,  var  mellan  kap  Serdze-kamen  och  Ostkap,  der  vi  om  afto- 
nen den  19  juli  sågo  en  hane,  som  låg  på  ett  isstycke.  Föl- 
jande afton,  då  vi  voro  utanför  Lawrence  bay,  sågos  äfven  4 
eller  5  exemplar.  Enligt  v.  Schrenck  skall  den  i  söder  gå 
ända  till  Sachalins  södra  spets,  som  ligger  på  46°  n.  br. 

Yngletiden  inträffar  enligt  tschuktschernas  uppgift  i  maj 
eller  juni. 

Cervus  alces  L. 

Tschuktsch.   Opka, 

Vid  Ryrkajpija  (C.  North)  fans  på  en  offerplats  basaldelen 
af  ett  par  elghorn  med  ett  stycke  af  skallen.    Möjligt  är,  att 

*  Pinnipeds,  pag.  677. 


112         KORDQVIST,  81 B  IB,  I8BAF8KU8TBS8   DAGG  DJU  B8FAUKA, 

djuret  icke  blifvit  dödadt  i  denna  trakt,  utan  hämtadt  söder 
eller  vester  ifrån,  från  någon  skogstrakt,  v.  Wrangel  upp- 
gifver,  att  den  förekommer  i  skogarne  vid  Kolyma.  Detsamma 
sades  äfven  af  tschuktscherna,  äfvensom  att  den  fans  vid 
Anadyr  och  i  skogarne  mellan  dessa  båda  floder. 

v.  Middendorfif  bar  påvisat,  att  elgens  utbredningsområde 
i  Sibirien  under  senare  tider  blifvit  mindre  än  det  förut  varit. 
I  NO  ser  det  dock  ut,  som  om  den  ännu  skulle  gå  så  långt 
skogarne  räcka,  och  måhända  förirrar  den  sig  till  och  med 
ibland  utom  skogsgränsen.  På  Lenaflodens  östra  strand,  der 
den  ännu  nyligen  skall  hafva  gått  till  skogsgränsen,  har  den 
enligt  Czekanowsky  *  dragit  sig  söder  ut. 

Rangifer  tarandus  (L.)  Lilljeb. 

Tschuktsoh.  [Korang  -  tamreti. 

\Adljudlju  —  vildren. 

På  .Hvitön  sågs  en  mindre  hjord  om  ungefär  10  vildrenar. 
Vid  Dicksons  hamn  sköts  en.  På  Tajmyrön  såg  löjtnant 
Brusewitz  omkring  30  renar.  Dessutom  sågs  en  mängd  ren- 
spår vid  landningsstället  den  13  augusti  mellan  Dicksons 
hamn  och  Tajmyrön  samt  på  kap  Tscheljuskin.  Enligt  tschuk- 
tschernas  utsago  går  vildrenen  om  sommaren  ner  i  stora 
skaror  till  kusten  af  Ishafvet.  Om  vintern  skola  endast  en- 
staka exemplar  stanna  qvar  i  bergstrakterna  närmast  kusten ; 
de  fleste  draga  deremot  längre  söder  ut.  Den  23  mars  sågo 
löjtnant  Brusewitz  och  jag  under  en  exkursion  20 — 30  eng. 
mil  från  kusten  på  höjden  Hotschkanranga  två  färska  ren- 
spår, hvilka  enligt  tschuktschen  Nottis  påstående  voro  af  två 
dylika,  efterblifna  vildrenar. 

Tamren  hafva  vi  under  Vega-expeditionen  sett  hos  samo- 
jederna  och  ryssarne  vid  Jugor  schar  och  hos  rentschuk- 
tscherna.  Befolkningen  vid  Jugor  schar,  som  kommer  dit 
endast  för  sommaren,  men  om  vintern  vistas  i  Pustosersk  vid 
Petschora,  hade  förlorat  ofantligt  mycket  renar  genom  sibiriska 
pesten,  som  de  senaste  åren  härjat  i  dessa  trakter.  En  samo- 
jed  hade  af  1,000  renar  qvar  endast  200.  Den  största  ren- 
hjorden i  dessa  trakter  uppgafs  till  1,000  renar.  Deremot 
sades  de  i  Ischimsk  boende  syrjänerna  äga  hjordar,  som  upp- 
gå ända  till  4—5,000  stycken. 

För  att  gifva  ett  begrepp  om  de  samojediska  tamrenarnes 


»  Ryska  Geograf.  SäUsk.  Isvestija,  1875,  pag.  831. 


YKGÅ-EXPED  IT  JONENS    VETENBKAPLieA   ABBETEN, 


llS 


storlek  vill  jag  här  meddela  några  mått  tagna  vid  Chabarova 
<Jugor  schar): 


1. 

3. 
4. 
o. 


Kroppen*  längd 

fVin  crisU 

oeclpiulia  till 

•vantapetseu 

I  o.m. 


150 
140 
140 
140 
150 


HafvadeU 

'    längd. 


Kroppena  höjd 
öfvor  bogarne. 


40 
37 
40 
AK) 
43 


103 
103 
100 
103 

108 


Ryska  resande  hafva  uppgifvit,  att  tschuktscherna  och 
korjakerna  äga  ofantliga  renhjordar,  som  uppgå  till  10,00() 
renar  och  mera.  Sjelf  har  jag  aldrig  sett  så  stora  hjordar. 
De  rentschuktscher,  som  nomadisera  på  Tschuktschhalfön, 
hafva  i  allmänhet  små  hjordar.  De  största,  som  vi  sett,  upp- 
gingo  till  3—400  djur. 

Af  nedan  upptagna  mätningar  framgår,  att  den  tschuk- 
tschiska  tamrenen  är  betydligt  mindre  än  såväl  samojed-  som 
lapprenen. 

Mått  af  två  tschuktschiska  tararenar: 


• 

Kroppens  längd 

från  nosspeUen 

tlU  svanaroten 

i  cm. 

178 
1G2 

Härbudets 
längd. 

Kroppens  böjd 
öfver  bogame. 

1 

41 
39 

98 
94 

»é9     •••••«■•■•«••••••••«•■••••«••••■••■••••••«••••••          •• 

Dessa  båda  renar  mätte  jag  den  22  maj.  De  voro  uti 
öfvergång  från  vinter-  till  sommardrägt.  Från  nosen  till  och 
omkring  hvardera  ögat  voro  de  bruna.  Bukens  sidor  hade 
äfven  fått  en  brun  anstrykning.  Dessutom  voro  de  bruna  på 
en  del  af  ryggen.  Hornen  voro  ännu  ganska  små.  Den,  som 
hade  de  längsta,  hade  dem  något  öfver  en  fot  långa.  De  voro 
hos  båda  öfvervuxna  med  ett  tätt  mörkbrunt  hår. 

Den  28  april  hämtade  en  tschuktscli  till  oss  tvänne  slag- 
tade  tamrenar.  Hudarne  mätte  den  ena  125  etm.,  den  andra 
104  cm.  från  nosspetsen  till  svansroten.  De  voro  således 
ännu  icke  fuUvuxpa.  Den  ena  huden  var  på  80  ställen  ge- 
nomstungen af  renflugor,  hvilka  dit  lagt  sina  ägg. 

På  en  den  17  juni  af  dr  Almqvist  köpt  tschuktschisk 
tamren  har  jag  tagit  följande  mått: 

8 


114         NOBDQVIST,  alBIR.  iSBAFaXUSTENS  DÅiSGDJUE8FAUK A, 

_ 

Nackknölen — svansroien 1,200     m.m. 

.  >         — nosspetsen 378  > 

Nosspetsen — ögats  främre  vinkel \ 206  > 

Ögats  längd  28,5 

Ögats  bakre  vinkel — närliggande  horns  bas  70  > 

Ögats  främre  vinkel — närliggande  horns  bas 88  > 

Afståndet  mellan  ögonens  inre  vinkel 124  -> 

>              >        hornens  bas  60  > 

Hornens  bas — nosspetsen  283  > 

Örats  längd  med  håren,  räknad  fr.  yttre  sidans  bas  147  ^ 

Hårens  längd  på  öronspetsarne 18  > 

Afståndet  mellan  öronens  inre  basalkanter 123  > 

Nosspetsen — örats  främre  basalkant  (längs  sidan)  310  » 

Hornens  längd 255  > 

Hufvudets  omkrets  öfver  pannan  och  under  kä- 
karne    530  > 

Halsens  omkrets  bakom  öronen 460  > 

Frambenets  längd  från  skulderleden 742  > 

Frambenets  längd  från  armbågen 610  > 

Frambenets  längd  från  handleden  320  > 

Längden  af  frambenets  klöf,  räknadt  från  främre 

spetsen  till  dess  bakre  öfre  kant  78 

Längden  af  frambenets  lättklöf 65  > 

Kroppens  omkrets  bak  bogen 1,018  ^ 

Svansens  längd  utan  hår  103  > 

Vi  hafva  från  resan  hemfört  ett  fullständigt  skelett  och 
dessutom  en  skalle  af  tschuktschiska  tamrenen.  Olyckligtvis 
har  skallen  till  skelettet  blifvit  mycket  illa  skadad  derigenom 
att  nosen  krossats,  så  att  den  blifvit  ganska  litet  användbar. 
Här  nedan  har  jag  jämfört  den  fullständiga  skallen  med  skal- 
lar af  spetsbergs-  och  lapprenen. 


L'ftngd  från  nosspetsen — crista  occipitalis 
iJlngd  frän  nosspetsen — condylens  bakre 

kant 

Bredd  öfver  de  bakre  orbitalkanterna ' 

Längden  af  näsbenen 


TBchuk- 
tschisk 
tamren. 


365 

352 
167 
131^ 


T 


Spetbergs- 
ren.    c^ 

320  m.m. 

— —      > 

löO     > 

92      > 


VKOA-KXPEDJTJONEJia   VXTKK8KAFLJQA  ÄMBETES, 


115 


Tachiik- 
Uchiak 
tamren. 

Spetsbergs- 
ren.    o" 

62 

44,5  m.m 

60 

52       » 

129 

113       » 

37. 

41 

106 

—              } 

Bredden  at  näsbenen 

Afständ  mellan  hornens  vidfästning 

Pannbenens  längd    

Bredden  af  choanse  narium 

Höjden  af  choanse  narium 

Längden  af  apertura  nasi 


Apertura    nasi    innehålles   i  skallens  längd   hos   tschuk- 
tschiska  tamrenen  4  gånger,  hos  spetsbergsrenen  litet  öfver  3 
gånger.    På   vår  tschuktschiska  tamren s  skalle  är  nackbenets 
höjd   öfver    condylens   nedre   kant   till   öfre   kanten  af  crista 
occipitalis   82   m.m.    Från   bakre  kanten  af  crista   occipitalis 
till  nackbenets  främre  kant  är  ungefär  55  m.m.    Från  främre 
kanten  af  meatus   auditorius  till  främre  ändan  af  os  zygoma- 
ticiim  är  55  m.m.    Horisontela  bredden  af  os  zygom.  6  m.m., 
vertikala   höjden    något   öfver   4.    Nackbenet   är   nästan  lika 
stort   som  på  ett  lika  stort  lappskt  renkranium.    Os  zygoma- 
ticum  är  längre  hos  lapprenen  (63  m.m.).    Os  maxillare  supe- 
rius  är  lika   bredt   som   hos   lapprenen  (80  m.m.).    Os  inter- 
maxillare  +  os  supraraaxillare  accessorium  äro  på  öfre  sidan 
122  m.m.;  i  munhålan  äro  mellankäksbenen  86  m.m.    Nästan 
precis   lika   långa   äro   de  hos  lapprenen.    Näsbenen  äro  hos 
tschuktschrenen   ungefär   20   m.m.    längre  än  hos  lapprenen, 
men  bredden   är   nästan   densamma.    Apertura  nasi   är  den- 
samma  hos  tschuktsch-  och  lapprenen.     Ögonhålans  horison- 
tela diameter  (50  m.m.)  och  den  vertikala  (48)  äro  något  större 
än  hos  lapprenen.    Orbita  är  något  mindre  (smalare)  än  hos 
lapprenen.    Afståndet  mellan  pannbenens  foramina  är  lika  hos 
båda.    Afståndet  mellan  foramen  infraorbitale  och  intermaxillar- 
benets   främre   kant   (120)  är  obetydligt   mindre  än  hos  lapp- 
renen.    Skallens  bredd  öfver  bakre  orbitalkanterna  är  nästan 
densamma  (något   större  hos   lapprenen).     Afståndet   mellan 
kind-  och  hörntänderna  är  nästan  lika.    Underkäkens  största 
längd  hos  tschuktschrenen  328,  hos  lapprenen  323  m.m.  (mätt 
från   process,    coronoideus).     Afståndet   från   ledknappen  till 
underkäksspetsen  är  lika. 


116         N0RDQVI8T,  8IBIB.  1 8HÅF8KU8TEKS  DAGGDJV88FÅUS A. 

I  det  följande  har  jag  jämfört  det  öfriga  skelettet  af  en 
tschuktscbren,  en  spetsbergs-  och  en  lappren.  Tschuktsch- 
renen  är  ej  densamma,  hvars  skalle  jag  nyss  beskrifvit. 


Tacbaktach- 
ron. 

Bpeuberg*- 

ren. 

Lappren. 

217 

• 
195 

230 

201 

213 

248 

131» 

141 

187 

34 

32 

35 

230 

200 

248 

274 

245 

314 

182 

133 

-192 

151 

261 

115 

283 

249 

SOC 

243 

197 

270 

Längden  af  humems 

»         »   Bcapola 

Bredden  af       >       

»         »    collum  scapulse    

Längden  af  radius 

»         >   ulna  

Ob  metacarpi  medium  +  de  båda  accesso 

riaka  metacarpalbenen 

Bäckenets  längd 

»  största  bredd 

>  bredd  öfver  acetabuli  främre  kan- 
ter  

Längden  af  tibia 

•         >   tarsus  +  accessor 

På  skulderbladet  är  spina  ocli  acromion  mest  utveckladt 
hos  den  lappska,  dernäst  bos  spetsbergska  ocb  minst  bos 
tschuktscbrenen.  Humeri  extremiteter  äro  gröfst  bos  den 
tscbuktschiska,  dernäst  bos  lapp-  ocb  minst  bos  spetsbergs- 
renen.  Mellandelen  är  såväl  hos  spetsbergs-  som  lapprenen 
smalast  närmare  nedre  ändan.  Hos  tschuktscbrenen  är  mel- 
landelen mera  jämnbred  ocb  smalast  i  midten.  Höftbenens 
vingar  äro  mest  utåtvridna  bos  lapprenen,  minst  bos  tschuktscb- 
renen. 

Som  af  det  föregående  synes,  förefinnas  åtskilliga  olik- 
heter uti  skelettdelarnes  proportioner  mellan  de  mätta  exem- 
plaren af  tschuktscb-,  spetsbergs-  ocb  lapprenen.  Då  jag  till 
mitt  förfogande  endast  haft  ett  enda  skelett  af  tschuktscb- 
renen, är  det  omöjligt  att  ännu  afgöra,  om  denna  konstant  af- 
viker  från  de  båda  former  af  renen,  med  hvilka  jag  jämfört 
den,  eller  om  afvikelserna  endast  voro  individuela. 

En  högst  egendomlig  omständighet  är,  att  tschuktscbrenen 
enligt  infödingarnes  enstämmiga  påstående  saknar  gallblåsa. 
Detsamma  är  enligt  dr  King  äfven  fallet  med  den  amerikanska 
tundra-(barren  ground-)renen.  Hr  landssekreteraren  K.  Hil- 
dén  i  Uleåborg  har  godhetsfuUt  meddelat  mig,  efter  att  hafva 
frågat  »flere  med  renskötseln  förtrogna  personer,  hvilka  ned- 
slagtat   hundratals   renar»,   att  gallblåsa  alldeles  säkert  före- 


Defekt,  troligen  något  bredare. 


rE6A-EXPEDITI0»ENa   VETEN8KAPLIGA  ARBETEN.  H7 

finnes  hos  vår  vanliga  lappren.  Här  föreligger  således  en 
märklig  olikhet  mellan  den  ostasiatiska  och  amerikanska 
tundrarenen  å  ena  sidan  och  den  lappska  renen  å  den  andra. 
Huru  andra  renraser  förhålla  sig  i  detta  afseende  torde  icke 
ännu  vara  undersökt. 

I  följd  af  allt  det  ofvan  anförda  är  jag  böjd  att  antaga, 
att  den  i  nordöstra  Asien  förekommande*  renen  tillhör  en  från 
den  europeiska  renen  fullkomligt  skild  ras,  måhända  den 
samma  som  äfven  är  utbredd  i  det  arktiska  Amerika.  Af  det 
i  inledningen  på  tal  om  renarnes  vandringar  sagda  synes 
framgå,  att  i  Sibirien  finnas  flere  renraser,  hvilka  dock  tills- 
vidare äro  fullkomligt  oundersökta. 

Ovis  montana  Desm. ? 

Tscbuktsch.    Ktepadliru 

Tschuktscherna    vid    vinterqvarteret   sade,  att  detta  djur 
förekommer  uti  bergstrakterna  söder  och  vester  ut. 


•t- 


BIDRAG 


TILL 


JAPANS  FOSSILA  FLORA 


AF 


A.  O.  NATHOBST. 


(hArtill  TAKL.  4—1».) 


oStc- 


1. 

Floran  vid  Mogi. 

A.    Allmänna  anmärkningaj*  och  slutsatser. 

Af  Vega-expeditionens  geologiska  resultat  är  utan  tvifvel 
upptäckten  af  en  rik,  yngre  tertiär  eller  möjligen  qvartär  flora 
vid  Mogi  i  närbeten  af  Nangasaki  på  Japan  det  förnämsta. 
Dels  saknade  man  förut  fullständigt  hvarje  kännedom  om  Ja- 
pans tertiära  vegetation,  dels  har  upptäckten  af  tertiära  och 
qvartära  bladaftryck  i  detta  land  på  grund  af  åtskilliga  växt- 
geografiska spörsmål  länge  emotsetts  med  en  viss  spänning. 
Ty  dessa  skulle  afgöra,  om  de  åsigter  rörande  ursprunget  af 
Japans  nu  lefvande  vegetation,  som  på  visst  håll  gjort  sig 
gällande  och  enligt  hvilka  densamma  vore  en  qvarlefva  af  en 
dermed  ganska  likartad  tertiär  flora,  på  samma  gång  de  for- 
drade, att  istidens  temperaturnedsättuing  icke  sträckt  sig  hit 
eller  här  utöfvat  något  inflytande  på  vegetationen,  vore  riktiga 
eller  icke.  På  grund  af  fyndortens  läge  på  södra  delen  af 
ögruppen  —  vid  ungefär  33°  n.  lat.  —  samt  på  grund  af  florans 
allmänna  karakter  kan  man  draga  oväntadt  vigtiga  slutsatser 
i  berörda  hänseende,  och  det  var  derför  en  särdeles  lycklig 
omständighet,  som  lät  professor  Nordenskiöld  upptäcka  just 
deita  växtförande  lager  på  just  denna  plats. 

Som  sagdt  hade  man  före  Vega-expeditionen  ingen  känne- 
dom om  förekomsten  af  tertiära  bladaftryck  i  Japan.  Deremot 
hade  Geyler  beskrifvit  15  arter  juraväxter,  *  insamlade  af 
Rein  >aus  dem  oberen  Thale  des  Tetorigawa  der  Provinz 
Kaga  in  der  Landschaft  Hokurokudo  auf  der  Hauptinsel  Hons- 
hiu  (fälschlich  Nippon  genannt)  des  Japanischen  Inselreichs». 
Denna  flora  visade  sig  närmast  öfverensstämma  med  Jura- 
floran  i  Ostsibirien,  men  innehöll  dock  några  nya  arter,  af 
hvilka  Podozamites  Reinii  är  den  märkligaste. 


*  H.  Th.   Geyler,  Ueber  fossila  Pflanzen  aus  der  Juraformation  Ja- 
pans.   Palaontographica.  N.  F.  IV.  6.  (XXIV.)    Mit  6  Tafeln  Abbildungen. 


122  NATHORST,  JAPAK8  FOSSILA  FLORA, 


Utom  dessa  växter  hade  Rein  äfven  hemfört  ett  tertiärt 
hladaftryck  från  »Nikawa,  Nippon»,  hvilket  sedermera  af 
Geyler  identifierats  med  Carpinus  grandis  Unger.  *  Under 
våren  1881  lemnade  äfven  jag  det  första  meddelandet  om  de 
af  Nordenskiöld  upptäckta  växterna.'  De  slutsatser,  till 
hvilka  jag  kommit,  omnämnas  i  korthet  af  Nordenskiöld  i 
dennes  redogörelse  för  Vega-expeditionen,  der  äfven  träsnitt 
af  några  af  hladen  meddelas. ' 

Detta  torde  vara  allt»  som  hittills  publicerats  angående 
Japans  fossila  flora.  Godfrey  omnämner  visserligen,*  att 
hladaftryck  förekomma  tillsammans  med  kollagren  på  Kiousiou 
och  s^er,  att  de  ådagalägga,  att  kolen  tillhöra  kritformationen. 
Då  bladen  ej  äro  beskrifna,  äj  dock  denna  uppgifts  tillförlit- 
lighet ännu  osäker,  men  förekomsten  af  vida  yngre  växtafbryck 
vid  Mogi  behöfver  Tisst  icke  anses  tala  emot  riktigheten  af 
Godfreys  mening;  ty  det  är  ju  mycket  möjligt,  att  såväl 
kolförande  kritlager  som  tertiärlager  finnas  på  Kiousiou  i 
hvarandras  närhet. 

Växterna  från  Mogi  äro  dock  icke  de  enda,  som  af  Nor- 
denskiöld hemförts  från  Japan.  I  en  japansk  kuriositets- 
samling har  han  anträffat  en  stuff,  innehållande  några  mest 
fragmentariska  blad,  bland  hvilka  dock  en  Ulmus  (Mieroptdea), 
identisk  med  eller  närstående  parvifolia  Jacq.,  ganska  säkert 
kan  igenkännas.  De  öfriga  bladen  äro  obestämbara  och  utgöras 
dels  af  några  Corylusliknande,  dels  af  några  Carpinusliknande 
fragment.  Samtliga  dessa  blad  kunna  mycket  väl  tillhöra  i 
Japan  ännu  lefvandé  arter.  Den  bergart,  i  hvilken  de  före- 
komma, är  mycket  hård  med  mussligt  brott,  på  ytan  brunaktig, 
inuti  blågrå.  Den  har  ett  flintlikt  eller  jaspislikt  utseende, 
men  enligt  mikroskopisk  undersökning  af  professor  Brögger 
är  den  rik  på  plagioklas  och  är  antagligen  en  sammansintrad 
vulkanisk  aska. 

Vidare  har  Nordenskiöld  insamlat  blad  vid  kolgruf- 
vorna  på  ön  Takasima  några  kilometer  från  Nangasaki.   Dessa 


*  H.  Th.  Geyler.  CarpiniiB  grandis  Unger  in  der  Tertiftrformation  Ja- 
pans ^Botanische  Mittheilungen  von  Dr  H.  Th.  Geyler.  Frankfdrt  am  Main 
1881)  meii  afbildning  af  bladet. 

^  A.  G.  Xa  t  hors  t,  Förutskickadt  meddelande  om  tertifirfloran  vid 
Nangasaki  på  Japan.  Iveologiska  Föreningens  i  Stockholm  Förhandlingar 
Bd  V.  sid.  539. 

'  A.  £.  Nordenskiöld,  Vegas  ftrd  kring  Asien  och  Europa.  Senare 
delen,  sid.  S93. 

*  On  the  geologr  of  Japan.  Qoarterly  Jonmal  Geo).  Soc.  London.  Vol. 
ai.    1878. 


VEGA-KXPBDIT10NXN8    VETEVBKAPLIGÅ   ARBETEN,  123 

blad  äro  dock  i  de  flesta  fall  så  illa  bevarade,  att  de  ej  tillåta 
säker  bestämning.  De  omnämnas  närmare  och  afbildas  delvis 
längre  fram,  här  må  vara  nog  att  påpeka,  att  de  måste  vara 
af  en  helt  annan  ålder  än  bladen  vid  Mogi,  och  möjligen  är 
det  dessa,  om  hvilka  Godfrey  menar,  att  de  skola  tillhöra 
kritperioden.  I  alla  händelser  tala  de  om  ett  varmare  klimat 
iln  floran  vid  Mogi. 

Dessutom  fOrtjena  omnämnas  några  bladaftryck  från  Japan 
utan  närmare  angifvande  af  lokalen,  hvilka  finnas  i  Berlins 
mineralogiska  museum,  och  hvilka  genom  professor  Da  mes' 
«tora  beredvillighet  stälts  till  min  disposition.  De  beskrifvas 
längre  fram  i  ett  tillägg.  Den  bergart,  i  hvilken  de  förekomma, 
År  särdeles  lik  den  väx tfö rande  bergarten  vid  Mogi,  och  de 
kunna  möjligen  härröra  från  någon  annan  fyndort  i  närheten. 
Plorans  sammansättning  talar  icke  egentligen  emot  en  samtidig- 
het, ehuru  ingen  gemensam  art  förefinnes.  Dock  synes  den 
Fckgus  som  här  förekommer  vara  närmare  beslägtad  med  Ja- 
pans Fagus  Sieboldii,  och  det  är  derför  antagligt,  att  denna 
flora  är  yngre  än  den  vid  Mogi.  Den  innehåller  för  öfrigt 
C<istanea,  Acer,  Älnus,  Ulmus  ?  eller  Bettda  ?  samt  ett  par  andra 
ej  närmare  bestämbara  blad.  Denna  flora  är  således  ganska 
tempererad. 

Emellertid  äro  äfven  från  nordliga  Japan  tertiärväxter 
insamlade  och  af  kompetent  person  undersökta,  ehuru  visser- 
ligen ännu  ej  beskrifna.  Professor  Leo  Lesquereux  i  Colum- 
bus,  Ohio,  har  nämligen  skriftligen  meddelat  mig,  att  han  af 
mr  Lyman  vid  Japans  geologiska  undersökning  erhållit  åt- 
skilliga växtaftryck  till  bestämning.  Flertalet  härstammade 
från  Yeso  och  tillhöra  följande  arter: ' 

Equisdum  sp, 

Sequoia  Langsdorffii  B  ro  ngn.  sp.  ymnig. 

Foptdtis  arctica  Hr. 

>        n.  sp. 
Juglans  acuminata  var.  latifolia  H  r  (?). 
Fagus  sp.  fragment. 
Quercus  plaiania  H  r  (?)  fragment. 
Alnus  nostratum  Ung.  (?)  fragment. 
Carpinus  grandis  Ung. 
Plåtarna  Guillehnae  Göppert(?)  fragment. 
Acer  sp., 

och  från  Nippon: 

1  Professor  Lesquereux  har  godhetsfuUt  tillåtit  mig  omnämna  detta. 


124  NÅTHORST,  JAPANS  ¥0881  LA  FLORA, 

Lastrtea  cfr  styricica  Hr. 

Taxodium  distichum  miocenum  Hr, 
således  en  flora,  som  på  det  närmaste  ansluter  sig  till  Sacha- 
lins  miocena. 

Saehalins  tertiärflora  är  bekant  genom  tvänne  arbeten 
af  Heer;  ^  de  fossila  växterna  äro  insamlade  vid  Dui  och 
Mgratsch  på  vestkusten,  i  närheten  af  51:sta  breddgraden.  In- 
samlingarne äro  till  större  delen  gjqrda  af  Fr.  Schmidt  och 
P.  v.  Glehn,  dels  äfven  på  föranstaltande  af  amiral  Furu- 
hjelm. Inalles  känner  man  från  Sachalin  74  arter,  af  h vilka 
41  hafva  motsvarigheter  bland  nu  lefvande  växter,  nämligen 
sådana  som  förekomma  dels  inom  Amerika,  dels  inom  Asien 
och  Japan.  >Die  miocene  Flora  von  Sachalin  hat  daher  ein 
entscbieden  asiatiscb-amerikanisches  Gepräge  und  ist  aus 
Arten  zusammengesetzt,  welche  in  diesen  beiden  Welttheilen 
ihre  lebenden  Repräsen tanten  ausweisen.»  18  arter  äro  gemen- 
samma med  miocenfloran  i  Alaska  och  äro  ett  ytterligare  stöd 
för  den  af  Heer  redan  förut  uttalade  åsigten,  att  en  land- 
förbindelse under  den  miocena  tiden  egde  rum  mellan  Asien 
och  Amerika  öfver  det  nuvarande  Berings  sund.  27  arter  till- 
höra äfven  den  miocena  arktiska  floran.  Vid  jämförelse  mellan 
Sachalins  nu  lefvande  vegetation  och  dess  miocena  framgår, 
att  den  senare  talar  för  ett  varmare  klimat,  ehuru  visserligen 
allt  jämt  ett  tempereradt.  Under  det  att  skogarne  vid  Dui 
nu  hufvudsakligen  utgöras  af  pilar,  björkar,  alar  och  aspar 
samt  mindre  allmänt  almar,  ekar  och  lönnar,  herskade  under 
den  miocena  tiden  derstädes  äfven  bokar,  björkar,  popplar, 
almar  och  lönnar  jämte  valnötsträd,  lindar,  magnolior,  en 
StercuUa,  Sophora  samt  Prunns-aTiev  med  ständigt  grönskande 
blad,  h vartill  komma  en  cycadé  (Nilssonia),  Cinnamomum  (?), 
Saphidtis,  Cassia  och  Smilax,  De  sistnämnde  gifva  äfven  denna 
flora  en  varmare  prägel  än  Alaskas  miocena,  men  Heer  anser, 
att  denna  skilnad  ej  är  så  stor,  som  man  kunde  väntat  sig, 
och  att  det  derför  är  sannolikt,  att  klimatet  under  den  mio- 
cena tiden  i  dessa  trakter  mellan  50°  och  70°  n.  bredd  var 
temligen    likformigt.  ^    Redan   vid  undersökningen  af  Alaskas 

'  Heer,  Primitise  Florae  Foseilis  Sachalinensis.  Miocene  Flora  der  Insel 
Sachalin.  Mémoires  de  TAcad.  Impér.  des  Sciences  de  St.  Pétersbourg.  7:e 
Serie,  tome  26  N:o  7  och  Beiträge  zur  miocenen  Flora  von  Sachalin.  Kongl. 
Svenska  Vetenskaps- Akademiens  Handlingar  Bd  15.  N:o  4.  Båda  äro  in- 
tagna i  Flora  fossilis  arctica  Bd  5. 

^  Å  andra  sidan  skulle  den  anförda  omständigheten  kunna  förklaras 
pä  annat  sätt,  om  man  finge  antaga,  att  den  miocena  floran  vid  Dui  vore 
något  yngre  än  floran  pä  Alaska. 


VEGA-EXFRDiriOKKNS    VB7'EKSKAFLIGÅ   AU  BET  EK,  125 


fossila  flora  hade  Heer  påpekat,  att  isotermerna  under  den 
miocena  tiden  —  liksom  äfven  nu  är  förhållandet  —  vid  Be- 
rings sund  måste  hafva  gått  sydligare  än  i  Europa,  och  att 
sålunda  förstnämnda  trakter  äfven  då  vore  relativt  kallare 
än  de  senare.  Detta  bekräftas  ytterligare  af  miocenfloran  på 
Sachalin  och  framgår  isynnerhet  genom  en  jämförelse  med 
Kixhöfts  och  Samlands  motsvarande  floror.  Ty  ehuru  de  sist- 
nämnda lokalerna  ligga  5  breddgrader  nordligare  än  Dui,  har 
-deras  fossila  flora  dock  en  vida  sydligare  prägel;  den  inne- 
håller flere  jpVcw^-arter,  laurineer,  proteaceer,  myrsineer,  sapota- 
-ceer,  myrtaceer  och  en  Gardenia,  Också  är  det  gemensamma 
antalet  arter  med  de  arktiska  trakternas  miocena  flora  relativt 
mindre. 

På  Asiens  fastland  har  Schmidt  äfven  inom  Mandschuriet 
och  Amurlandet  upptäckt  miocena  växter.  ^  I  förstnämnda 
provins  äro  de  funna  dels  vid  43**  n.  bredd  vid  Possietviken, 
på  gränsen  mot  Korea,  dels  vid  Kengka-sjön  vid  45**  n.  bredd. 
De  äro  dock  helt  få,  på  förra  stället  Taxodium  distichum  mioce- 
^um,  Sequoia  Langsdarffii,  Osmunda  Heerti,  en  Poptdus,  Bex, 
Rhamnus  och  LeguminositeSy  på  det  senare  tvänne  JPinii^-arter, 
Planera  Ungeri  och  Acer  sp.  I  Amurlandet  träffades  växterna 
vid  floden  Burejas  nedre  lopp  vid  ungefär  52°  n.  bredd.  Äfven 
de  härstädes  funna  arterna  äro  helt  få,  Taxodium  distichum 
-miocenum,  Populus  arctica,  P,  Richardsonii,  Betula  sp.,  Laurus 
Schmidiiana  och  Bi^spyros  sp.,  af  hvilka  de  tre  förstnämnda 
tillhöra  den  miocena  arktiska  florans  mest  utbredda  arter. 
Några  vid  Baikalsjön  afj.  Czerski  funna  växter  äro  knap- 
past bestämbara,  dock  äro  såväl  Carpinus  grandis  Ung.  som 
Trapa  boredlis  Hr  antagligen  för  handen;-  denna  fyndort  är 
äfven  belägen  vid  52°  n.  bredd.  I  guvernementet  Jenisejsk 
upptäckte  Lopatin  i  närheten  af  byn  Simonova  vid  56°  n. 
bredd  18  arter  miocena  växter,  ^  af  hvilka  några,  såsom  Glyp- 
tostrobus  Ungeri,  Platanus  Guillélm(e,  Diospyros  brachysepala  och 
anceps  m.  fl.,  tillhöra  bekanta  miocena  arter,  under  det  att 
andra  äro  för  lokalen  egendomliga.  Gemensamma  arter  med 
Sachalin   har   dock   denna   fyndort  icke.     De  tre  förstnämnda 


*  Heer,  Beiträge  ziir  fossilen  Flora  Sibiriens  und  des  Amurlandes. 
Mém.  de  TAcad.  Impér.  des  Sciences  de  St.  Pétersbourg.  7:e  Serie,  tome 
26  N:o  6,  sid.  48.  Abtheilung  6.  Tertiäre  Pflanzen  aus  dem  Amurlando 
und  der  Mandschurei.    Äfven  denna  uppsats  i  Flora  fossilis  arctica  Bd  5. 

*  Heer.  Miocene  Flora  von  Sachalin,  sid.  5,  not  2. 

■  Heer,  Beiträge  zur  foss.  Flora  Sibiriens  l.c.  sid.  36.  Abtlieil.  5.  Mio- 
cene Pflanzen  aus  Stld- West-Sibirien. 


126  SATH0R8T,  JAPAMB  FOB&ILA  FLORA. 

växterna  finnas  i  den  miocena  arktiska  floran,  men  i  sin  hel- 
het här  floran  en  varmare  prägel  och  utgöres  äfven  af  en 
blandning  af  asiatiska  och  amerikanska  element  Den  miocena 
flora,  som  Czekanowski  upptäckt  vid  Lena  pä  65'' ö'  n.  bredd,^ 
är  ännu  mycket  ofullständigt  känd;  Taxodium  disiidium  mioce- 
num  är  nästan  den  enda  säkert  bestämbara  art,  som  tillhör 
någon  förut  bekant  miocen  växt.   Floran  räknar  endast  9  arter. 

På  Kamtschatka  har  en  tertiär  växtförande  formation  en 
mycket  ansenlig  utbredning  längs  halföns  vestra  sida.  Vid 
58^  nordlig  bredd  har  Ermann  redan  1829  samlat  åtskilliga 
bladaftryck,  hvilka  blifvit  bestämda  af  Göppert;  bland  dessa 
förekomma  Taxodium  distichum  miocemtm,  Alnus  Kefersteinii  och 
Juglans  acuminata  äfven  såväl  i  Sachalins  som  Alaskas  miocena 
flora.  De  växtförande  lagren  skola  enligt  Pallas  sträcka  sig^ 
ända  till  GSf"*  n.  bredd,  der  bladaftryck  ännu  äro  allmänna.  ^ 

Sachalins  tertiärflora  närstående  är  den  miocena  floran  på 
Alaska, '  af  hvars  56  arter  18,  eller  32  % ,  äfven  ingå  i  den 
förra.  Afven  Alaskas  fossila  flora  visar  en  blandning  af 
amerikanska  och  asiatiskt-europeiska  typer,  af  hvilka  dock  de 
förra  äro  öfvervägande.  Fyndorterna  äro  belägna  vid  ungefär 
QKP  n.  bredd,  och  flertalet  växter  äro  insamlade  af  bergmästare 
Hj.  Furuhjelm.  Med  den  arktiska  miocena  floran  äro  20 
arter  eller  36  %  gemensamma.  Åtskilliga  typer  bevisa  säkert» 
att  klimatet  äfven  här  under  miocentiden  måste  hafva  varit  ej 
obetydligt  varmare  än  nu,  men  subtropiska  former  förekomma 
icke,  och  egendomligt  nog  återfinnas  just  dessa  varmare  typer 
vid  Atanekerdluk  på  Grönland  vid  70°  u.  bredd  samt  vid 
Mackenziefloden  på  GSf  n.  bredd.  Heer  sluter  härutaf,  att 
isotermen  för  en  årlig  medeltemperatur  af  +  9**  C,  hvilken 
fordras  af  de  på  alla  dessa  ställen  förekommande  växterna,, 
har  på  Grönlands  vestkust  under  miocentiden  gått  vid  l(f  n. 
bredd,  vid  Mackenziefloden  vid  65""  och  vid  Alaska  ungefar 
vid  60*. 

Gå  vi  vidare  söderut  längs  Stilla  oceanens  östra  sida,  äro 
fossila  växter  af  Heer,  Lesquereux  och  Newberry  be- 
skrifna  från  Vancouvers  ö  och  britiska  Columbien,  men  då  de 
slutsatser,  till  hvilka  de  olika  författarno  kommit,  äro  hvar- 
andra   motsägande,  torde  det  vara  säkrast  att  i  enlighet  med 


^  Heer,  l.c.  sid.  30.  Abtheil.  4.  TertiAre  Pfianzen  von  Tschirimyi-Felse» 
an  der  Lena. 

'  Jfr  Heer,  Flora  fossilis  alaskana,  sid.  10,  noten.  K.  Svenska  Vet.- 
Akademiens  Handl.  Bd  8.    N:o  4. 

■  Heer,  l.c. 


VSGA-EXPEDJTIONEJfa   VKTBNaKAPLIOA  ARBETE  IT.  127 

Heers  förslag^  af  vakta  det  utslag,  som  kan  komma  att  gifvas 
af  ett  framtida  rikligare  material.  Ännu  längre  söder  ut  är  en 
pliocen  flora  funnen  i  de  guldförande  gruslagren  i  landskapen 
Nevada  och  Toulumne  inom  Californien.  Enligt  den  redo- 
görelse, som  öfver  densamma  lemnats  af  Lesquereux, '  in- 
gå i  denna  floras  50  arter  äfven  några  miocena,  men  dessa 
äro  att  anse  såsom  enstaka  qvarlefvor  från  den  mellersta 
tertiära  tiden,  ty  flertalet  öfriga  arter  äro  närmast  besläktade 
med  amerikanska  nu  lefvande,  detta  dock  ej  med  sådana,  som 
finnas  i  Californien,  utan  med  norra  Amerikas  atlantiska  flora. 
Att  dessa  i  allmänhet  icke  hafva  efterlemnat  några  afkomlin- 
gar  i  Californien  tillskrifver  Lesquereux  utbrottet  af  de  i 
dessa  trakter  så  ofantligt  utbredda  yngre  lavaströmmarna  lik- 
som äfven  den  Californiska  istidens  inverkan. 

Innan  vi  härifrån  vända  oss  till  Europas  och  de  arktiska 
ländernas  tertiära  floror  torde  böra  påpekas,  att  de  tertiära 
flororna  på  Java,  Sumatra  och  Borneo  enligt  Oöpperts,  Heers 
och  Geylers'  undersökningar  visa  en  vegetation,  som  till 
florans  allmänna  sammansättning  i  det  närmaste  öfverens- 
stämmer  med  den  i  dessa  länder  ännu  förekommande. 

Att  här  lemna  någon  vidlyftigare  skildring  öfver  Europas 
tertiära  floror  kan  naturligtvis  ej  ifrågakomma,  utan  får  jag 
angående  desamma  hänvisa  till  den  literatur,  som  om  dem 
redan  förefinnes.  Men  en  i  allmänna  drag  lemnad  antydan 
om  några  i  samband  med  dem  stående  växtgeografiska  spörs- 
mål torde  deremot  vara  på  sin  plats,  och  skall  jag  dervid 
följa  den  framställning,  som  jag  redan  förut  lemnat  i  mitt 
förutskickade  meddelande  om  Nangasakis  fossila  flora.  * 

När  Europas  tertiära  floror  började  blifva  kända,  blef  man 
öfverraskad  af  den  stora  mängd  amerikanska  element,  som  i 
desamma  ingingo.  Af  de  mer  än  700  arter,  som  beskrifvas  af 
Heer  från  Schweiz,  räknade  mer  än  30  %  eller  nära  en  tredje- 


■  Flora  fofisilis  alaskana,  sid.  9,  noten. 

*  Leo  Lesquereux,  Report  on  the  fossil  plants  of  the  auriferous 
gravel  deposits  of  the  Sierra  Nevada.  Memoirs  of  the  Museum  of  Compara- 
tive  Zoology  at  Harvard  College,  vol.  6.    N:o  2. 

*  Göppert,  Die  Tertiärfiora  auf  der  Insel  Java.  Herausgegeben  auf 
Veranlassung  und  mit  Unterstatzung  des  Ministeriums  der  Kolonien.  8gra- 
venhage  1864;  Heer,  Fossile  Pflanzen  von  Sumatra.  Abhandl.  d.  schweiz. 
palftontologischen  Gesellschaft.  Vol.  1.  1874;  Geyler,  Ueber  fossile  Pflanzen 
von  Borneo.  Palaeontographica  1876;  Heer,  Beitrttge  zur  fossilen  Flora  von 
Sumatra.  Nene  Denkschriften  d.  schweiz.  naturforsch.  Gesellschaft.  Vol.  28. 
Zflrich  1881. 

*  I  Geol.  Fören.  Förh;  Bd  6.  sid.  639. 


128  NATH0B8T,  JAPÅK8  FOSSfLA  FLORA. 


del  sina  närmaste  representanter  inom  norra  Amerika,  under 
det  att  Europa,  som  dernäst  följde  i  ordningen,  ej  hade  att 
uppvisa  mer  än  omkring  17  %  och  de  öfriga  verldsdelarne 
ännu  mindre.  Naturligtvis  låg  det  nära  till  hands,  att  maa 
till  en  början  —  och  vid  en  tid  dä  man  icke  genom  djup- 
draggningar  kände  något  om  hafvens  beskaffenhet  —  skulle 
söka  förklara  detta  förhållande  genom  antagandet  af  en  land- 
förbindelse mellan  Europa  och  Amerika  under  den  tertiära 
tiden,  detta  så  mycket  snarare  som  det  just  var  med  östra 
Nordamerikas  flora,  som  den  största  öfverensstämmelsen  egde 
rum.  Sagan  om  det  gamla  Atlantis  föll  nu  i  minnet,  ^  och 
man  trodde  sig  i  de  tertiära  växterna  hafva  ett  bevis  för,  att 
denna  sägen  möjligen  stödde  sig  på  faktisk  grund.  Heer  gaf 
äfven  det  förmodade  miocena  fastland,  som  skulle  förbundit 
Europa  och  Amerika,  och  srom  antogs  hafva  sträckt  sig  i  nord- 
sydlig  riktning  från  Island  till  ungefär  SS""  nordl.  lat.,  just 
samma  namn.  Atlantis.  Öfver  detta  skulle  sålunda  de  ameri- 
kanska växterna  under  tertiärperioden  hafva  invandrat  till 
Europa,  och  på  så  sätt  tycktes  frågan  löst  —  till  en  tid. 
Ung  er  omfattade  äfven  samma  åsigt  och  har  t.  o.  ra.  utgifvit 
ett  arbete  »Ueber  die  versunkene  Insel  Atlantis»,  men  ej  långt 
derefter  ändrade  han  sin  mening  så  till  vida  som  han  antog, 
att  östra  Amerikas  skogsilora  härstammade  från  Europas 
tertiära  och  ej  tvärt  om  (»Geologie  der  europäischen  Wald- 
bäume»).  Under  tiden  hade  emellertid  åtskilliga  svårigheter 
för  Atlantis-teorien  uppstått,  men  på  samma  gång  hade  man 
äfven  kommit  på  rätt  väg  till  frågans  lösning.  Ju  mer  man 
blef  bekant  med  Japans  och  östra  tempererade  Asiens  nu  lef* 
vande  flora,  dess  mera  föll  det  i  ögonen,  att  äfven  denna 
visade  en  stor  öfverensstämmelse  med  norra  Amerikas,  och 
detta  ej  med  detta  lands  vestra,  utan  liksom  Europas  tertiär- 
flora  med  dess  östra  skogsflora.-  Här  kunde  man  sålunda  icke 
taga  någon  forntida  kontinent  till  hjelp,  men  Asa  Gray  sökte 
förklaringen  på  en  annan  väg  och  träffade  dervid  den  rätta. 
Han  antog,  att  de  för  Japan  och  östra  Amerika  gemensamma 
växterna   fordom,  medan  klimatet  var  varmare,  funnits  ända 

'  iSoin  bekant  äger  man  denna  sägen  i  l)ehåll  genom  Platon,  hvilkeu 
<lerom  berättar,  att  när  Solon  kom  till  Egypten  för  att  inhämta  visdom  af 
<le88  prester,  förtäljde  en  af  dessa,  att  utanför  Ilerkules*  stöder  låg  fordom 
ett  stort  land,  hvars  invånare  försökte  underkufva  alla  länder  kring  Medel- 
hafvet.  De  blefvo  dock  tillbakaslagna  af  hellenerna,  hvilka  befriade  de 
tmderkufvade  folken.  Men  sedan  inträtfade  en  fruktansvärd  jordbäfning 
jämte  hög  flod,  och  på  en  <lag  och  en  natt  sjcink  Atlantis  me<l  sina  invånare 
ocli  grekernas  krigshär  i  liafvet. 


r£GA'£XPEDITI0NEN8    VRTRifBKÅFLIGÅ   ARBETEN,  129 


upp  vid  Berings  sund,  der  då  en  landförbindelse  mellan  Asien 
och  Amerika  ägde  rum,  samt  att  de  sedermera  vid  klimatets 
öfvergång  till  kallare  vandrade  dels  längs  Stilla  bafvets  vestra 
kust  till  Japan,  dels  mot  sydost  till  östra  Amerika.  Att  denna 
förklaring  var  riktig  bevisades  sedermera  genom  de  fossila 
växter,  som  af  bergmästare  Furuhjelm  anträffades  i  Alaska 
—  de  lemnades  af  honom  till  Nordenskiöld  och  blefvo  be- 
skrifna  af  Heer  — ,  samt  af  andra  fynd  vid  Mackenziefloden 
på  QSf  n.  latitud. 

Dessförinnan  hade  dock  äfven  frågan  om  det  ost-ameri- 
kanska elementet  i  Europas  tertiäräora  fått  sin  lösning.  Det 
har  icke  invandrat  från  Amerika  till  Europa  och  ej  heller 
tvärt  om,  den  ena  äoran  härstammar  icke  från  den  andra, 
utan  deras  öfverensstämmelse  beror  derpå,  att  de  båda,  liksom 
&fven  motsvarande  former  i  östra  Asien  och  på  Japan,  leda 
sitt  ursprung  från  tertiärtidens  cirkumpolära  vegetation.  Lik- 
som den  nuvarande  arktiska  floran  till  stor  del  är  cirkumpolär, 
likaså  var  förhållandet  med  de  växter,  som  under  tertiärtiden 
bebodde  samma  trakter.  Många  omständigheter  tala  för,  att 
ett  stort  fastland  eller  fiere  större  öar  då  förefunnos  rundt 
omkring  polen.  Detta  land  hyste  då  en  flora,  hvars  träd  och 
buskar  i  hög  grad  öfverensstämde  med  norra  Amerikas  (östra), 
ehuru  med  asiatiska  och  europeiska  element  deruti  inblan- 
dade. Allmännast  voro  mammutsträd,  sumpcypresser,  Ginkgo, 
Glypiostrobus,  granar,  tallar,  popplar,  alar,  björkar,  bokar,  ekar, 
hassel,  afvenbok,  plataner,  lager,  Sctssafras,  Diospyros,  Liqui- 
dambar,  lönnar,  lindar,  tulpanträd,  magnolior  m.  fl.  Detta  vet 
man  genom  fynden  vid  Atanekerdluk  (omkring  lOr"  n.  lat.)  på 
Grönland,  vid  Discovery  bay  (8P46'  n.  lat.)  på  Grinnells  land, 
samt  på  Grönlands  ostkust,  genom  surturbrandens  flora  på 
Island,  genom  den  otaliga  mängd  mioeena  växter,  som  Nor- 
denskiöld under  de  svenska  expeditionerna  hemfört  från 
Spetsbergen,  genom  fossilt  trä  fr£n  Kung  Karls  land,  genom 
fynden  af  sumpcypress,  Ginkgo  och  några  andra  vid  Lenafloden 
(65V2**  n.  lat.),  genom  de  förut  nämnda  fynden  i  Alaska  och 
vid  Mackenziefloden.  Ej  heller  bör  man  glömma  de  massor 
af  förkislade  trädstammar,  som  finnas  på  Banks  land  norr  om 
Amerika,  hvarest  hela  bergkullar  nästan  uteslutande  bestå  af 
sädana.  Heers  snillrika  bearbetning  af  materialet  har  man 
att  tacka  för,  att  dessa  floror  och  med  dem  i  samband  stående 
växtgeografiska  förhållanden  erhållit  sin  rätta  belysning. 

Från  denna  polarländernas  forna  flora  sprid  de  sig  under 
den  tertiära  tiden  en  stor  mängd  växter  i  radierande  riktnin- 

9 


130  NATHOBST,  JAPANS  FOSSILA  FLORA. 

gar  från  polen  söder  ut,  från  dem  och  ej  från  Amerika  här- 
stamma de  s.  k.  amerikanska  elementen  i  Europas  tertiära 
flora,  liksom  i  östra  Asiens  och  östra  Amerikas  nu  lefvande^ 
der  deras  direkta  afkomlingar  —  isynnerhet  i  sistnämnda  land 
—  ännu  fortlefva.  Dessa  floror  äro  således  derför  lika,  att  de 
hafva  samma  ursprung.  Att  vestra  Amerika  till  så  stor  del 
saknar  dem  kan  bero  på  fördelningen  af  land  och  baf  under 
tertiärtiden,  men  torde  snarast  kunna  sökas  i  klimatets  torr- 
het inom  denna  del  af  landet.  ^  Att  en  så  stor  mängd  af  de 
tertiära  elementen  eller  deras  afkomlingar  bibehållit  sig  i  östra 
Amerika  och  östra  Asien,  under  det  att  de  utdött  i  Europa> 
beror  utan  tvifvel,  såsom  A  sa  Gray  framhållit,  derpå,  att 
bergskedjorna  i  norra  Amerika  och  östra  Asien  hafva  en  mera 
nord-sydlig  riktning,  under  det  att  de  i  Europa  gå  från  öster 
till  vester.  På  de  förra  ställena  kunde  växterna  vid  klimatets 
temperaturnedsättning  under  istiden  vandra  söder  ut,  för  att 
sedan  vid  klimatets  tilltagande  mildhet  vandra  åter  mot  nor- 
den. Men  i  Europa  lade  bergskedjornas  ost-vestliga  riktning 
hinder  i  vägen  för  en  dylik  vandring,  ty  öfver  dessa  af  is  och 
snö  betäckta  höjder  kunde  de  i  fråga  varande  växterna  icke 
komma,  h  var  för  de  här  utdogo.  Det  är  sålunda  helt  natur- 
ligt, att  norra  Amerika  och  östra  Asien  skola  hafva  att  upp- 
visa skogsfloror,  ej  blott  betydligt  rikare  på  tertiära  typer^ 
utan  äfven  öfverhufvudtaget  på  arter.  Äfven  de  af  Europas 
skogar,  hvilka  hysa  den  största  möjliga  mängd  af  inhemska 
träd  och  buskar,  kunna  i  artrikedom  icke  på  långt  när  jäm- 
föras med  skogarne  i  Japan  och  norra  Amerika. 

Om  emellertid  påvisandet  af  den  cirkumpolära  miocena 
vegetationen  på  ett  så  öfverraskande  enkelt  sätt  löser  de  växt- 
geografiska .  spörsmål,  hvilka  här  vidrörts,  återstå  dock  några 
andra  frågor  i  samband  dermed,  hvilka  ensamt  ej  derigenom 
kunna  förklaras.  Ett  sådant  är  bland  annat  förekomsten  i 
Europas  tertiärlager  af  palmer,  beslägtade  med  dem,  som  fin- 
nas i  södra  delarne  af  Förenta  staterna.  Dessa  kunna  icke  här- 
stamma från  de  rent  arktiska  trakternas  miocena  vegetation,  ty 
den  innehöll  relativt  mer  tempererade  former.  *  Den  miocena 
floran  i  dessa  trakter  saknar  nämligen  alla  tropiska  och  sub- 
tropiska element,  och  detta  allt  mera  ju  mer  man  närmar  sig 

*  Jfr  dock  ofvan,  sid.  127. 

*  Man  märker  nämligen  ända  från  de  öfre  kritlagrens  floror  en  väsent- 
lig skilnad  i  temperaturförhållandena  vid  olika  breddgrader  —  något  som 
först  genom  de  svenska  polarexpeditionemas  insamlingar  af  fossila  växter 
«sh  Heers  bearbetning  af  materialet  blifvit  till  fullo  ådagalagdt. 


YEOA- EXPEDIT  JONES  8   VETENSKAPLIGA  ARBETEN.  131 


polen.  Atanekerdluk  innehåller  sålunda  betydligt  flere  sydliga 
former  än  Spetsbergen  och  Grinnells  land,  der  dock  den  fossila 
sampcypressen  alltjämt  förekommer.  Sannolikast  är  väl,  så- 
som Heer  antager,  att  den  arktiska  miocena  kontinenten 
sträckte  sig  söder  ut  så  långt  som  till  Irland.  Under  miocen- 
tiden  bör  nämligen  klimatet  vid  denna  breddgrad  varit  till- 
räckligt vaymt  för  att  äfven  palmer  der  skulle  kunna  trifvas. 
Denna  förklaring  är  vida  enklare  än  att  för  de  i  fråga  varan- 
des  skull  antaga  en  landförbindelse  mellan  Europa  och  Ame- 
rika tvärs  öfver  Atlanten,  hvilket  påtagligen  vore  föga  moti- 
veradt.  Djupdraggningarne  under  de  senare  åren  hafva  till 
fullo  bevisat,  att  de  stora  hafven  ända  från  äldsta  tider  varit 
haf,  att  kontinenterna  intaga  ungefär  samma  läge  nu,  som 
under  forna  geologiska  perioder. 

Några  växtgeografiska  slutsatser,  som  otvunget  framgå 
vid  betraktelser  öfver  den  tertiära  vegetationens  förhållande 
till  den  nutida,  torde  här  äfven  böra  påpekas.  Det  är  sålunda 
bland  annat  påtagligen  oriktigt,  att  på  grund  af  åtskilliga 
växters  nuvarande  uteslutande  förekomst  i  t.  ex.  Amerika  eller 
Japan  utan  vidare  anse  dem  för  i  dessa  länder  inhemska  arter 
och  derför  kalla  dem  för  respektive  amerikanska  eller  japanska. 
Sequoia  sempervirens  lefver  visserligen  nu  endast  i  Amerika 
och  Ginkgo  hiloha  endast  i  Japan,  men  den  förra  är  derför 
egentligen  ej  mera  amerikansk  än  den  senare;  från  växtgeo- 
grafisk  synpunkt  finnes  intet  hinder  hvarför  ej  Ginkgo  lika 
väl  skulle  kunna  hafva  bibehållit  sig  lefvande  i  Amerika  och 
Sequoia  i  Japan  som  tvärt  om.  Men  den  förra  hade  derför  ej 
kunnat  anses  för  ursprungligen  mera  amerikansk  eller  den 
senare  för  mera  japansk  för  det.  De  äro  båda  de  sista  qvar- 
lefvorna  af  den  forna  arktiska  cirkumpolära  tertiärfloran,  att 
den  ena  fortlefver  på  ett  ställe,  den  andra  på  ett  annat  är  en 
ren  tillfällighet,  beroende  af  helt  lokala  och  fysiska  förhållan- 
den. Såsom  Heer  framhållit*  borde  dessa  från  den  gamla 
arktiska  tertiärfloran  härstammande  element  rätteligen  kallas 
arktiska,  *  ty  de  arktiska  trakterna  synas  hafva  varit  deras 
bildningshärd.  Men  såsom  samme  författare  påpekat  är  det 
antagligt,  att  så  äfven  varit  fallet  med  de  äldre  formationernas 
floror  och  detta  af  lätt  insedda  skäl.  Har  nämligen  jorden 
ursprungligen  varit  glödande,  bör  den  första  afsvalningen  ägt 
rum  vid  polerna  och  följaktligen  det  organiska  lifvet  der  haft 
första  möjligheten   att  uppkomma.    Och   har  jordens  klimat 

>  Flora  foss.  alaskana,  sid.  12. 

«  PolartertiAr  toide  kanske  vara  en  ännu  lämpligare  benämning. 


132  NÅTB0R8T,  JAPANS  FOSSILA  FLORA, 


från  den  organiska  verldens  uppkomst  alltjämt  blifvit  kallare, 
måste  äfven  denna  förändring  fortfarande  hafva  gynnat  en  van- 
dring från  polartrakterna  till  lägre  breddgrader.  De  arktiska 
(och  antarktiska)  länderna  skulle  sålunda  alltjämt  hafva  varit 
de  vigtigaste  bildningscentra  för  jordens  vegetation,  till  bvilka 
dock  naturligtvis  komma  en  mängd  andra,  hvilkas  element 
stundom,  isynnerbet  då  de  förra  trakterna  varit  sänkta  under 
hafsytan,  kunnat  blifva  de  berskande.  Ocb  naturligtvis  ha 
äfven  under  växternas  vandringar  och  bvar  som  helst  nya 
arter  alltjämt  i  tidernas  lopp  kunnat  uppkomma.  Vid  betrak- 
tande af  dessa  förhållanden  må  man  derför  ej  förundra  sig 
öfver  de  stora  luckor,  som  ännu  finnas  i  vår  kännedom  om 
växtlighetens  utveckling  på  vår  jord,  det  är  snarare  egen- 
domligt, att  de  ej  äro  större.  Der  förändringarne  i  de  klima- 
tologiska förhållandena  skett  långsamt  och  detta  äfven  varit 
fallet  med  de  geologiska,  se  vi,  att  ett  lands  typer  genom 
oerhörda  tidrymder  kunna  vara  stationära  och  endast  i  sin 
mån  undergå  förändringar  till  arten.  En  stor  del  af  de  ter- 
tiära  formerna  i  norra  Amerikas  fiora  kunna  således  spåras 
tillbaka  till  kritan,  från  denna  hafva  de  så  småningom  för- 
ändrats genom  den  eocena  tiden  och  den  miocena.  ^  Men  i 
de  mellersta  miocena  aflagringarne  möta  vi  äfven  här  den 
cirkumpolära  fiorans  arter,  som  nu  invandrat  och  blandat  sig 
med  de  i  Amerika  förut  inhemska.  Hade  fördelningen  af  land 
och  haf  under  tertiärtiden  äfven  i  norra  Amerika  varit  under- 
kastad^ upprepade  vexlingar,  så  hade  väl  svårligen  dessa  äldre 
typer  så  länge  kunnat  bibehålla  sig.  Men  att  de  ena  elemen- 
ten äro  ursprungligen  inhemska,  att  de  andra  deremot  äro  in- 
vandrade, om  detta  hade  man  svårligen  kunnat  erhålla  någon 
kännedom  utan  studium  af  de  fossila  växterna,  och  den  växt- 
geografi, som  ej  tar  hänsyn  till  de  geologiska  förändringarne, 
utan  vill  basera  sig  uteslutande  på  växternas  nuvarande  ut- 
bredning, kan  derför  påtagligen  endast  genom  en  lycklig 
slump  träffa  den  rätta  lösningen.  Af  det  ofvan  sagda  torde 
äfven  en  annan  omständighet  utan  vidare  kunna  inses,  näm- 
ligen huru  utomordentligt  vigtig  undersökningen  af  polar- 
ländernas (och  äfven  de  antarktiska  ländernas)  fossila  florer 
måste  vara,  ty  af  allt  att  döma  har  man  just  der  bästa  utsigten 
att  lösa  en  mängd  spörsmål  rörande  växtlighetens  utveckling 
på  vår  jord. 

*  Lesquereux,  Contributions  to  the  fossil  flora  of  the  Western  Terri- 
tories.  Part  2.  The  tertiary  flora.  (F.  V.  Hayden,  Report  of  the  Unit«d 
States  geological  snrvey  of  the  territories.    Vol.  7.)    Washington  1878. 


VEQÄ-EXPEDITIONBKa   VETENSKAPLIGA  ARBETEK.  133 


För  att  efter  denna  digression  vända  oss  specielt  till  Japan 
och  detta  lands  växtlighet,  torde  till  en  början  böra  fram- 
hållas, att  med  undantag  af  nordligaste  delen  ligger  landet 
inom  den  tempererade  zonens  eqvatorialgördel, '  eller  närmare 
uttryckt  mellan  O*  isotermen  för  den  kallaste  månaden^  och 
årsisotermen  20°  C.  Vidare  kan  man  naturligtvis  redan  på 
förhand  till  en  viss  grad  sluta  sig  till  vegetationens  beskafiFen- 
het  endast  på  grund  af  landets  läge  och  dettas  utsträckning 
i  nord-sydlig  riktning.  Genom  Lu-tschu-öarne  m.  fl.  förmedlas 
nämligen  ett  slags  samband  söder  ut  med  Filippinerna,  liksom 
ä  andra  sidan  Yeso  genom  Sachalin  kan  sägas  stå  i  samband 
med  Amurlandet  och  genom  Kurilerna  med  Kamtschatka, 
under  det  att  Korea  förmedlar  ett  dylikt  samband  med  Mand- 
schuriet  och  Kina.  Då  dertill  kommer,  att  klimatet  är  temli- 
gen  insulärt,  hvartill  de  varma  hafsströmmarne  på  ömse  sidor 
om  kusterna  äfven  i  sin  mån  bidraga,  kan  man  utan  vidare 
inse,  att  Japans  flora  måste  till  större  eller  mindre  del  inne- 
hålla en  blandning  af  ost-asiatiska  och  ostindiska  former. 
Jämte  dessa  finnas  de  förut  vidrörda  amerikanska  eller  rättare 
polar-tertiära  elementen  samt  de  för  Japan  egendomliga  eller 
de  s.  k.  inhemska  typerna. 

Redan  ofvan  är  frågan  om  de  s.  k.  amerikanska  elemen- 
ten vidrörd.  De  hade  för  öfrigt  redan  tilldragit  sig  Thun- 
bergs  uppmärksamhet  och  påpekas  senare  äfven  af  Zuccarini, 
som  dessutom  framhöll  det  märkliga  förhållandet,  att  den 
största  öfverensstämmelsen  var  rådande  med  östra  Nordameri- 
kas flora.  Det  var  dock  A  sa  Gray,  som  först  i  detalj  sökte 
parallelisera  de  båda  ländernas  floror,  ^  liksom  han  äfven  sökte 
lösningen  af  det  anförda  förhållandet  genom  antagandet  *af  en 
landförbindelse  öfver  Berings  sund  under  en  förfluten  tid,  då 
klimatet  var  varmare  än  nu.  Man  kände  då  icke  de  arktiska 
trakternas  tertiära  floror,  men  man  kan  med  nu  vunnen  er- 
farenhet såsom  förut  anförts  modifiera  Åsa  Grays  åsigt  der- 
hän,  att  de  båda  flororna,  den  japanska  och  ost-amerikanska, 

*  Supan,  Die  Temperaturzonen  der  Erde.  Petermann'fi  Mittheilungen 
1879,  Bid.  349,  tafl.  18. 

*  Grisebach,  Die  Vegetation  der  Erde,  I,  sid.  598,  anger  dock  medel- 
temperaturen för  januari  vid  Yedo  till  —1'*.  Medeltemperaturen  för  juli  och 
aug.  dersammastädes  uppgifves  vara  19*^.  Japans  klimat  är  sålunda  betydligt 
mera  insulärt  än  det  närbelägna  Kinas  vid  Peking. 

*Asa  Gray,  Diagnostic  characters  of  new  species  of  phaenogamie 
plants,  collected  in  Japan  etc.  With  observations  upon  the  relations  of  the 
japanese  Flora  to  that  of  North  America.  —  Memoirs  of  the  American  Aca- 
demy.    New  Series,  vol.  6,  part  2.    1869. 


134  SATBOBST,  JAPAyS  FOSSILA  FLORA. 


derför  måste  anses  lika,  att  de  delvis  härstamma  från  den 
arktiska  tertiära  vegetationen;  de  behöfva  sålunda  ej  vara 
mera  ursprungliga  i  Amerika  än  på  Japan.  Heer  synes  vara 
den  förste  som  framhållit  detta  (i  Flora  fossilis  alaskana). 
Miquel  upptog  efter  Asa  Gray  frågan  om  den  japanska  flo- 
rans frändskapsförhållanden. '  Motståndare  till  utvecklings- 
teorien, ville  han  icke  erkänna  närstående  arters  härstamning 
från  en  gemensam  stamform,  och  han  trodde  sig  derför  böra 
inskränka  jämförelsen  mellan  Nordamerika  och  Japan  till  de 
identiska  arterna,  hvilkas  antal  han  beräknar  till  81  eller  Vie 
af  Japans  då  kända  flora.  De  närstående  eller  vikarierande 
lemnades  deremot  helt  och  hållet  utan  afseende.  För  öfrigt 
ansluter  han  sig  till  Asa  Gravs  antagande  om  en  forntida 
landförbindelse  mellan  Asien  och  Amerika  på  högre  bredd- 
grader. Men  han  framhåller  på  samma  gång,  att  ehuru  visser- 
ligen dessa  arter,  liksom  äfven  de  närstående  och  florans  hela 
prägel,  förläna  växtligheten  en  ej  obetydlig  grad  af  ameri- 
kansk karakter,  är  dock  förvandtskapen  med  östra  Asiens  — 
Ryska  Asiens,  Himalajas,  Khasias  och  norra  Kinas  —  ojäm- 
förligt större,  hvarjämte  han  anser  det  sannolikt,  att  när 
Kinas  och  Koreas  floror  blifva  mera  kända,  skall  öfverens- 
stämmelsen  visa  sig  i  ännu  högre  grad.  Derjämte  påpekas 
några  för  Japans  egen  vegetation  utmärkande  drag,  som  gifva 
åt  densamma  en  i  viss  mån  sjelfständig  prägel,  bland  annat 
det  ovanligt  höga  artantalet  inom  somliga  slägten,  såsom  hos 
Clematis  12  arter  mot  11  i  hela  ryska  riket,  12  berberideer 
mot  9,  16  arter  Acer  (incl.  Seguftdoj  mot  7,  under  det  att  Nord- 
amerika endast  har  att  uppvisa  6,  de  nästan  här  uteslutande 
förekommande  Hydrangea-SLTterns,  16  stycken;  12  arter  Vibtir- 
nunK  af  hvilka  10  här  uteslutande  finnas,  25  arter  ekar  mot 
en  art  i  Amurlandet,  Ilex  med  13  arter,  Polygonum  med  ej 
mindre  än  28-  o.  s.  v. 

I  samband  härmed  anmärkes,  att  det  är  de  tempererade 
slägtena,  som  isynnerhet  äro  rika  på  arter,  under  det  att  art- 
antalet aftager  i  samma  mån  som  slägtet  hör  till  de  sub- 
tropiska  eller   tropiska   elementen. '    Af  dessa    senare  nå  en 

^  MiqaeU  Över  de  Verwantschap  der  Flora  von  Japan  met  Azie  en 
Xoord-Amerika.  Verslagen  en  Mededeelingcn  der  Koninklijke  Akademie 
van  W€tenschapx)en.  2.-de  Beeks^  2.-de  DeeL  Afdeeling  Natnorkonde.  Am- 
sterdam 1868. 

*  Elfter  nn  herskande  uppfattning  räknar  i  Japan  vanligt  Franchet  och 
Savatier"^  Clrmatis  18  arter,  Bfrbfridecp  lika  många*  Acer  ^och  Xe^jundo^ 
22,  Hydmngta  7,  TiburnHm  15.  Quertu^  22,  Har  14,  Folygonmm  35. 

*  Detta  håller  dock  knappast  streck  fOr  laoivceemak  af  hvilka  Cinna- 
w^mum  rftknar  8  arter  (dock  alla  ej  säkert  vilda)  och  Lindera  lika  många. 


VEG A-EXPEDITIONENS    VETENSKAPLIGA   AHJBETEN,  135 

stor  mängd  familjer  eller  afdelningar  deraf  i  Japan  sin  nord- 
liga gräns,  såsom  t.  ex.  lauraceer,  tropiska  cupuliferer,  Poåo- 
carpus,  åtskilliga  euphorbiaceer  och  saxifrageer,  melastomaceer, 
lardizabaleer  etc,  till  hvilka  en  hel  mängd  andra  skulle  kunna 
fogas.  Och  på  samma  sätt  hafva  åtskilliga  nordliga  former 
bär  sin  sydliga  gräns. 

Grisebach,  ^  äfvenledes  en  motståndare  till  utvecklings- 
teorien, ville  i  likhet  med  Miquel  ej  tillerkänna  de  närståendQ 
«ller  vikarierande  arterna  någon  vigt  vid  frågan  om  de  s.  k. 
amerikanska  elementen  i  Japans  flora,  men  ej  nog  härmed, 
han  trodde  sig  äfven  kunna  helt  och  hållet  bortförklara  den 
ofta  vidrörda  företeelsen,  att  dessa  element  hade  sina  närmaste 
motsvarigheter  i  östra  Amerika.  Af  Miquels  81  arter  skulle 
nämligen  ej  mindre  än  41  finnas  i  vestra  Amerika  »und  also 
noch  täglich  ihre  Samen  tiber  das  stille  Meer  ausstreuen  kön- 
nen>.  *  Af  öfriga  arter  förklarade  han  en  del  tvifvelaktiga 
eller  icke  identiska,  och  beträffande  de  andra  hufvudsakligen 
mera  tempererade  och  hvilka  äfven  förekommo  i  Canada  an- 
såg han  det  sannolikt,  att  äfven  dessa  framdeles  skulle  finnas 
inom  vestra  Amerika  vid  Stilla  hafvets  kust.  På  detta  sätt 
fick  han  endast  tvänne  för  blott  östra  Amerika  och  Japan 
identiska  arter,  nämligen  tvänne  sumpväxter,  hvilka  som  be- 
kant vanligen  hafva  en  stor  utbredning.  De  nyaste  forsknin- 
garne i  Japan  hafva  emellertid  stadfästat  och  vidgat  den  äldre 
åsigten,  *  och  Grisebachs  slutsatser  kunna  derför  icke  till- 
mätas någon  betydelse,  isynnerhet,  såsom  Engler  påpekat, 
sedan  Alaskas  och  Sachalins  tertiärfloror  blifvit  kända. 

Engler  tillkommer  den  stora  förtjensten  att  hafva  sökt 
grunda  de  växtgeografiska  spörsmålen  på  paleontologiens  re- 
sultat. *  Det  blir  honom  derför  lätt  att  vederlägga  Grise- 
bachs of  van  vidrörda  mening.  Hvad  Japans  vegetation  för 
öfrigt   angår,    framhålles    först,    att   ännu    på  Yeso   liksom  i 


'  Grisebach,  Die  Vegetation  der  Erde.    Leipzig  1872. 

*  Grisebach  har  härvid  förbisett,  att  hafsströmmarne  (Kuro-Siwo)  gå 
från  Japan  mot  Amerika  och  ej  tvärt  om. 

»  För  öfrigt  bör  ihågkommas,  att  ej  blott  Japan,  utan  äfven  Amurlandet, 
Kina  och  Himalaja  likaledes  hafva  att  uppvisa  en  större  eller  mindre 
mängd  ostamerikanska  och  polartertiära  element.  Pä  tal  härom  torde  böra 
anmärkas,  att  enligt  Le  Marchant  Moore  (Journal  of  Botany  1875,  sid. 
225)  äfven  en  Liriodendron  finnes  i  Kina,  hvarför  Englers  uppgift  (sid. 
23  i  nedan  citerade  arbete),  att  slägtet  endast  förekommer  i  Amerika,  ej 
synes  vara  riktig. 

*  Engler,  Versuch  einer  Entwickelungsgeschichte  der  Pflanzenwelt,  1. 

Leipzig  1879. 


136  NATHOBST,  JAPAJfS  FOSSILA  FLORA, 


Amurlandet  finnas  åtskilliga  växter,  hvilka  mera  ansluta  sig  till 
det  tropiska  och  subtropiska  Asiens  arter  än  till  den  tempere- 
rade zonens.  Antalet  af  dessa  växter  är  visserligen  så  långt 
norr  ut  ej  stort,  men  det  stiger  ansenligt  på  Nippon  och 
Kiousiou;  ida  ist  die  innige  Verwantschaft  mit  der  chinesischen 
Flora  und  der  Ostindiens  wie  des  Archipels  ganz  aujffallend. 
Viele  Gattungen  zeigen  noch  eine  reiche  Entwicklung,  ähnlich 
wie  im  tropischen  Asien,  zahlreiche  Gattungen  tropischer  und 
subtropischer  Familien  aber  sind  monotypisch  und  dies  zeigt 
an,  dass  schon  seit  Langem  in  Japan  die  Flora  des  tropischen 
Asiens  vorhanden  war,  allmälig  aber  decimirt  wurde.»  Såsom 
ytterligare  stöd  för  denna  åsigt  påpekas,  att  Alaskas  och 
Sachalins  miocena  floror  tala  för  ett  klimat  ungefär  liknande 
norra  och  mellersta  Japans,  det  är  då  tydligt,  att  i  detta  land 
måste  klimatet  samtidigt  varit  mera  subtropiskt  än  nu  och 
dess  vegetation  än  mera  närmat  sig  de  ostindiska  öarnes. 
För  öfrigt  tillåter  jag  mig  att  ur  Englers  arbete  (sid.  37) 
äfven  anföra  följande: 

»Japan  und  die  Mandschurei  sind  reich  an  den  Typen, 
welche  die  Laubwälder  des  Tertiärlandes  zusammensetzten. 
Wie  im  Siiden  der  atlantischen  Staaten  Nordamerikas  sind 
dieselben  auch  im  siidlichen  Japan  mit  tropischen  und  sub- 
tropischen  Typen  gemischt.  Zwar  besitzen  wir  aus  der  Tertiär- 
zeit  Japans  selbst  noch  keine  Aufschltisse,  aber  schon  die  in 
Sachalin  unter  dem  öl""  gefundenen  Tertiärpfianzen  zeigen  eine 
ähnliche  Mischung  nördlicher  und  mehr  siidlicher  Baumformen, 
wie  sie  im  Tertiär  Amerikas  und  Grönlands  vorhanden  war 
und  auch  jetzt  noch  im  mittleren  und  selbst  noch  im  nord- 
lichen  Japan  angetroflFen  wird.  Neben  Populus,  Salix,  AlntiSy 
Betula,  Corylus,  Carpinus,  Fagas,  Quercus,  Ulmus  finden  sich 
Castanea,  Plafiera,  Celastras,  Juglans,  Ginkgo,  Sterculia.  Wenn 
wir  nun  ferner  beriicksichtigen,  dass  die  Flora  Japans  so  wenig 
arktische  Pflanzen  besitzt,  wie  oben  angefiihrt  wurde,  wenn 
wir  dann  aber  auch  beachten,  dass  Japan  so  ausserordentlich 
reich  ist  an  Gattungen  (ich  zähle  deren  uber  900  auf  nicht 
ganz  2800  Arten),  dass  die  Zahl  der  monotypischen  Gattungen 
mehr  als  80  beträgt,  so  känn  kein  Zweifel  dariiber  bestehen, 
dass  Japan  eine  urspriingliche  Flora  beherbergt,  dass  hier 
seit  langer  Zeit  keine  durchgreifenden  Veränderungen  statt- 
gefunden  haben,  und  wohl  nur  vorzugsweise  durch  Aussterben 
eines  guten  Theils  der  älteren  Formen  Umgestaltungen  in  der 
Flora  herbeigefiihrt  wurden.  Auch  der  ganz  allmälige  Ueber- 
gang   zwischen   den   Floren   der  gemässigten  und  der  subtro- 


VEGA'EXPEDITJ0NBN8    VETES 8KAPLJÖA   AltBETEX. 


137 


pischen  Zone,  der  allerdings  in  der  Configuratiou  des  Ländes 
begrundet  ist,  die  innigen  Beziehungen  der  subtropischen 
Flora  Japans  zu  der  des  tropischen  Asiens  zeigen,  dass  in 
diesem  Gebiet  solche  Störuugen,  wie  sie  wäbrend  der  Glacial- 
periode  in  Europa  und  Nordamerika  herbeigeföhrt  wiirden, 
hier  seit  der  Tertiärperiode  nicht  eingetreten  sind.i 

Enligt  dessa  åsigter  skulle  sålunda  den  nu  lefvande  ja- 
panska iloran  omedelbart  härstamma  från  en  med  densamma 
mycket  öfverensstämmande  tertiärflora,  och  särskildt  skulle  de 
subtropiska  och  tropiska  element,  som  ingå  i  den  japanska 
vegetationen,   ända   från  tertiärtiden  här  hafva  bibehållit  sig. 

Vi  skola  längre  fram  återkomma  till  dessa  frågor  för  att 
nu  slutligen  påpeka,  att  jämte  de  amerikanska,  ostasiatiska 
och  ostindiska  elementen  i  Japans  flora  ingå  der  äfven  euro- 
peiska. Af  Japans  2743  arter  finnas  sålunda  enligt  Englers 
beräkning  396  eller  något  mer  än  13  %  äfven  i  vestra  Europa. 
Dessa  europeiska  arter  äro  i  allmänhet  sådana,  som  hafva  en 
vidsträckt  utbredning  genom  hela  norra  Asien,  men  flere  af 
dem  äro  i  Europa  och  större  delen  af  Asien  helt  isolerade» 
under  det  att  deremot  östra  Asien  och  norra  Amerika  hafva 
att  uppvisa  närstående  arter. 

Såsom  sammanfattning  af  hvad  här  anförts  om  Japans 
vegetation  kan  densamma  sålunda  sägas  utgöras  dels  af  asiatiska 
element  (såväl  ostasiatiska  som  ostindiska),  dels  af  asiatiskt- 
amerikanska  eller  polartertiära,  dels  af  europeiskt-asiatiska, 
samt  slutligen  af  de  inhemska  eller  för  Japan  egendomliga. 
Ett  för  den  japanska  vegetationen  utmärkande  karaktersdrag 
är  den  stora  mängd  af  träd  och  buskar  i  förhållande  till  ört- 
artade  växter,  som  här  förekommer.  Redan  Zuccarini  fäste 
uppmärksamheten  härvid,  ehuru  visserligen  hans  uppskatt- 
ning af  förhållandet  mellan  trädartade  och  örtartade  växter 
var  något  för  hög  —  1:3,  under  det  att  förhållandet  snarare 
torde  vara  såsom  1:4  Detsamma  är  enligt  Grisebach  (l.c.) 
fallet  i  norra  Kina  kring  Peking,  under  det  att  förhållandet 
i  Amurlandet  gestaltar  sig  (liksom  i  norra  Amerika)  såsom 
1 : 6.  Längre  söder  ut  blir  skilnaden  ännu  mindre,  ty  vid 
Hongkong  utgöra  träden  enligt  Bentham  (citerad  af  Grise- 
bach l.c.)  hälften  af  hela  vegetationen.  På  grund  af  denna 
mångfald  af  trädslag  få  skogarne  i  Kina  och  Japan  ett  visst 
drag  gemensamt  med  tropikerna,  der  vexlingen  är  ännu  större, 
och  genom  de  mera  allmänna  subtropiska  former,  som  här 
förekomma,  såsom  bambu-  och  lagerarter,  blir  denna  likhet 
ytterligare  ökad.    Såsom   vi   framdeles   skola   se   finnas  dock 


138  KÅTH0R8T,  JAPANS  FOSSILA  FLOBA. 

icke  några  subtropiska  element  bland  de  fossila  växterna  vid 
Mogi,  och  då  den  fossila  floran  derstädes  har  en  samman- 
sättning, som,  oafsedt  de  för  Japan  nu  främmande  typerna, 
närmast  kan  jämföras  med  den  fiora,  som  är  rådande  i  detta 
lands  bergskogar,  torde  en  skildring  af  en  sådan  skogsflora 
väl  vara  på  sin  plats. 

Vi  välja  härtill  den  intressanta  vegetationsbild,  som  lem- 
nats  af  Rein*  från  dennes  bestigning  af  Fuji-no-yama,  så 
mycket  hellre  som  vi  här  finna  många  former  närstående  de 
fossila  växterna  vid  Mogi.  Fuji-no-yama  (eller  Fuji-san  och 
icke  som  man  vanligen  säger  Fuji-yama)  är  som  bekant  en 
kägelformig  3745  m.  hög  utslocknad  (eller  åtminstone  sedan 
1708  overksam)  vulkan,  belägen  vester  om  Yokohama.  På 
grund  af  sia  enorma  höjd  och  regelbundna  form  ^  är  berget 
vida  beryktadt  och  hålles  af  japanerna  för  heligt. 

Slättlandet  närmast  hafvet  samt  dalarne  till  en  höjd  af 
600 — 700  m.  äro  odlade,  utom  med  de  nordliga  kulturväxterna 
äfven  med  tebuskar  (Thea  chinensis),  Mitsumata  (Edgeworthia 
papyrifera  S.  et  Z.),  hvars  bast  användes  till  papper,  oljeträdet 
(Elceococca  cordata  Bl.)  m.  fl.  På  Fuji-no-yama  kunna  tre  vega- 
tationsbälten  särskiljas,  nederst  den  s.  k.  Håra,  deröfver  skogs- 
regionen och  högst  upp  den  alpina  zonen.  Håra  är  en  i  Japan 
vanlig  växtformation,  som  närmast  kan  förliknas  vid  våra 
skogs-  eller  bergsängar.  Dess  höjd  är  på  olika  ställen  olika, 
ligger  vanligen  mellan  300  och  2500  m.,  här  mellan  700  och 
1500.  Den  genomdrages  af  en  mängd  bäckar,  hvilka  utskurit 
djupa  klyftor,  bevuxna  af  alar,  deutzior,  diervillior,  azaleor 
och  andra  buskväxter.  Sjelfva  Håra  saknar  träd,  men  utgöres 
dock  ingalunda  af  en  egentlig  gräsmatta,  utan  af  en  blandning 
af  gräs,  örter,  halfbuskar  samt  åtskilliga  ormbunkar,  bildande 
ett  stort  blomsterfält  eller  »O  håna  batake»,  såsom  en  sådan 
Håra  på  ett  annat  ställe  af  japanerna  kallas.  En  stor  mängd 
af  dess  arter  äro  gamla  bekanta  från  Europas  skogsängar, 
ehuru  åtskilliga  hos  oss  företrädesvis  allmänna  växter  här 
saknas,  och  åter  andra  för  Japan  egendomliga  förläna  vegeta- 
tionen en  i  högre  eller  mindre  grad  för  europén  främmande 
prägel.  Så  frestande  det  än  vore  att  angifva  några  af  Håras 
vigtigaste  växter,  måste  vi  dock  här  såsom  för  vårt  egent- 
liga ändamål  obehöfligt  afstå  derifrån  för  att  i  stället  vända 
oss   till  skogsregionen.    Dennas  gräns  mot  Håra  är  ej  skarp, 

»  Peterman n'8  Mittheilungen  1879,  sid.  36.5. 

'  En  afbildning  af  berget,  dock  från  långt  håll,  finnes  i  Nordenskiöld 
Vegas  fhrd  kring  Asien  och  Europa,  2:dra  delen,  sid.  299. 


VEGA 'EXPEDITIONEN 8   VETENSKAPLIGA   ÄMBETEN,  139 

utan  åtskilliga  buskar  förmedla  öfvergången  mellan  dem 
båda. 

Skogsregionen  sträcker  sig  från  1500  till  2300  m.  eller  om 
<iess  sista  förkrympta  förposter  medräknas  till  2500  meters 
böjd.  Skildringen  af  densamma  må  återgifvas  med  Reins 
egna  ord:  iWir  mössen  hier  zunäcbst  der  nocli  immer  ver» 
breiteten  und  den  beschränkten  Beobachtungen  in  der  Umge- 
bung  der  bekannten  Hafenorte,  so  wie  des  Binnenmeeres  ent- 
nommenen  Bebauptung  entgegen  treten,  dass  in  Japan  der  Na- 
del^ald  vorberrscbe.  Im  Gebirgswald,  der  allein  noeb  den 
Cbarakter  der  Urwuchsigkeit  trägt,  tritt  vielmehr  das  Laub- 
bolz  entscbieden  in  den  Vordergrund,  während  die  Coniferen 
nur  in  gewissen  Regionen  geschlossene  Bestände  bilden. 
Einen  solchen  finden  wir  auf  der  Yosbida-Seite  gleicb  nacb 
dem  Ubergang  ans  der  Håra,  wo  Äbies  polita  S.  u.  Z.,  Ab. 
bicolar  Maxim.,  Ab,  firma  S.  u.  Z.,  so  wie  Larix  leptolepis  Gord. 
in  bunter  Mischung  erscbeinen  und  die  graue  Bartflechte  (Usnea 
sp.)  in  langen  Zöpfen  von  den  Asten  berunterbängt.  Bald 
aber  erlangt  das  Anfangs  nur  zerstreut  auftretende  Laubbolz 
das  Ubergewicbt  (auf  der  Subasbiri-Seite  und  in  vielen  ande- 
ren  Fallen  scbon  mehrere  bundert  Meter  tiefer),  und  wir  ge- 
langen  in  einen  bunten  Miscbwald  von  weiter  Erstreckung, 
wo  die  Mannigfaltigkeit  der  auf  engem  Raume  neben  einander 
auftretenden  meist  nur  sommergriinen  Bäume,  Sträucber  und 
Kräuter  oft  geradezu  verwirrt.  Sie  alle  aufzuzählen  biesse 
Hunderte  von  Namen  nennen.  Es  mogen  daher  bier  nur  die- 
jenigen  der  bervorragendsten  Bestandtbeile  eines  solchen  japa- 
uiscben  Bergwaldes,  wie  wir  ihm  am  Fuji  begegnet  sind,  folgen : 

Blattwechselnde  Eicben,  Buchen  und  Ahorne  stehen  ibrem 
bäufigen  Auftreten  nacb  unter  deji  Gliederri  des  Hocbwaldes 
oben  an.  Zu  ihnen  gesellen  sicb  Hainbucben,  Birken,  Linden 
und  Escben,  Nussbäume,  Rosskastanien,  Magnolien  und  baum- 
artige  Aralien,  die  an  Höhe  und  Starke  der  Stämme  mit 
einander  wetteifern.  Die  bier  vor  AUem  in  Betracht  kommen- 
den  Arten  der  genann  ten  Gattungen  sind:  Quercus  crispula 
BL,  Qu,  glanduUfera  BL,  Qil  serrata  Tbbg,  Fagus  Sieboldi 
En  dl.,  Zelkowa  Kedki  Sie  b.,  Carpinus  laxiflora  BL,  C.  cordata 
BL,  Juglans  Siéboldiana  Max.,  Pterocarya  rhoifolia  S.  et  Z.,  Acer 
japonicum  Thbg,  Ac.  pictum  Thbg,  Ac.  carpinifoUiim  S,  et  Z., 
Ac,  cissifolium  K  och,  Beiula  alba  L.,  Tilia  cordata  MilL,  Fraxi- 
nus  longictispis  S.  et  Z.,  Magnolia  hypoleuca  S.  et  Z.,  M,  Kobus 
D.C.,  Cercidiphyllum  japofiicum  S.  et  Z.,  Acanthopanax  ricinifolia 
S.  et  Z.,  Aesculus  tttrbinata  BL 


140  NATHORST,  JAPAK8  F088ILA  FLORA. 

Von  bemerkenswerthen  Kletter-  und  Schlingpflanzen,  welche 
iin  japanischen  Laubwalde  mit  den  Hochstämmen  und  Krö- 
nen der  genannten  und  anderer  Bäume  emporstreben,  nennen 
wir  vor  AUem  verschiedene  Arten  von  Ääinidia,  Evonymus^ 
radicans  Sb.,  Vitis  lahrusca  L.,  Rhus  Toxicodendron  L.  var  radicans,. 
Wistaria  chinensis  S.  et  Z.,  Schieophragma  hydrangeotdes  S.  et  Z.^ 
Kadsura  japonica  L.,  während  Äkébia,  Clematis  und  andere 
Scblinger  sich  mebr  an  die  Gebtische  der  Waldränder  und 
Hugellandsehaften  halten.  Artenreich  sind  die  schönen  Farn- 
kräuter,  welche  den  sehattigen  Boden  bedecken,  wie  nicht 
minder  diejenigen,   denen  alte  Stämme  zur  Unterlage  dienen. 

Den  Arteareichthum  der  Holzgewächse  und  die  Mannig- 
faltigkeit  in  der  Zusammensetzung  eines  japanischen  Berg- 
waldes  möge  ferner  folgendes  Verzeichniss  der  von  mir  am. 
Fuji-san  beobachteten  Sträucher  öder  niederen  Bäume  veran- 
schaulichen:  Schizandra  nigra  Max.,  Trochodendron  araliaides 
S.  et  Z.,  Stachyurus  praecox  S.  et  Z.,  Zanthoxylon  piperitum  D.C., 
Evonymus  Sieboldiana  Bl.,  Rhamnus  japonica  Max.,  Acer  rujifwrve 
S.  et  Z.,  Staphylea  Bumdlda  S.  et  Z.,  Meliosma  rigida  S.  et  Z., 
Bhv;S  semialata  Murr.  und  Rhus  sylvestris  S.  et  Z.,  Alhizeia  Jtäi- 
brissin  L.,  Crataegus  alnifolia  S.  et  Z.,  Hydrangea  panictdata  Sb.,. 
Ribes  alpinum  L.,  Hatnamdlis  japonica  S.  et  Z.,  Osheckia  chinensis 
L.,  Lagerströmia  indica  L.,  Marlea  pkUanifolia  S.  et  Z.,  Acantho- 
panax  spinosum  Miq.,  Fatsia  horrida  Smith ;  verschiedene  Arten 
von  Vihurnum,  Diervillia,  Lonicera,  Rhododendron  und  Andronieda, 
Symplocos  prunifolia  S.  et  Z.,  Styr  ax  japonicum  S.  et  Z.,  Lindera 
sericea  Bl.,  Corylus  heterophylla  Fisch.  und  C.  rostrata  Ait., 
Myrica  rubra  S.  et  Z.,  Alnus  viridis  D.C.,  A,  firma  S.  et  Z.,  A. 
incana  Wild.;  Salices,  Juniperus  rigida  S.  et  Z.,  Cephcdotaxus 
drupaceu^  S.  et  Z.,  Torreya  n^dfera  S.  et  Z.  —  Zahlreiche  Arten 
von  Rubus,  Hydrangea  und  verschiedenartigen  Kräutern  liber- 
gehen  win  .... 

Derefter  skildras  en  del  örtartade  växter,  hvilka  utrymmet 
ej  tillåter  oss  att  här  anföra.  På  några  andra  berg  följer 
ofvanför  löfskogen  ett  bälte  af  barrskog  hufvudsakligen  af 
Abies  Tsuga  S.  et  Z.,  A.  Veitchii  Hen  k.  et  H  och  st,  nederst 
med  Larix  lejHolepis,  högre  upp  blandade  med  björkar,  alar  och 
Pyrus  sambucifolia ;  derofvan  kommer  småskogsregionen.  På 
Fuji-san  är  dock  denna  barrträdszon  ej  fullt  utbildad  och 
öfvergången  till  småskogen  sker  mindre  hastigt.  Småskogen 
mellan  2200  och  2500  m.  består  af  Pinus  parviflora  S.  et  Z. 
jämte  de  ännu  högre  uppstigande  Betula  alba  L.,  Alnus  viridis 


I 


VKGA-RXPSDJTI0NBN8   VETEN8KAPLI0Å  ARBETEN. 


141 


D.C.  och  Tyrus  sambucifolia  Cham.    Deröfver  kommer  slutligen 
den  alpina  regionen,  bvilken  är  mycket  fattig  på  arter. 

Från  denna  vegetationsbild  från  det  nutida  Japan  skola 
vi  vända  oss  till  den  fossila  fioran  vid  Mogi  och  de  resultat, 
soni  af  dess  undersökning  synas  mig  framgå.  Dessförinnan 
är  det  dock  nödvändigt  att  i  korthet  redogöra  för  de  fossila 
bladens  förekomstsätt. 

Professor  Nordenskiöld  har  derom  meddelat,  att  de  växt- 
förande  lagren,  hvilka  påtagligen  fått  sitt  material  från  någon 
vulkan,  ligga  i  sjelfva  hafsbrynet,  der  likvisst  endast  vid  ebb- 
tid  insamlingar  kunna  ske.  De  äro  betäckta  af  några  hundra 
fot  mäktiga  lager  af  vulkanisk  tuff  m.  m.  och  utgöras  dels  af 
en  fin  hvit  vulkanisk  lera,  dels  af  en  något  gröfre,  lös,  nästan 
om  fint  murbruk  erinrande  massa,  hvilken  vexellagrar  med 
leran.  Under  mikroskopet  visa  sig  dessa  bergarter,  enligt  pro- 
fessor Bröggers  benägna  undersökning,  härröra  af  ytterst  fin 
vulkanisk  aska.  Bladen  äro  i  leran  särdeles  väl  bevarade  och 
äfven  lätta  att  medelst  mejsel  arbeta  fullständigt  fram,  men 
som  den  organiska  substansen  vanligen  helt  och  hållet  saknas, 
har  man  ofta  svårt  att  afgöra  om  ett  blad  varit  läderartadt 
eller  af  tunnare  konsistens,  hvilket  stundom  kan  försvåra  be- 
stämningen. En  annan  svårighet  vid  denna  är  den  omstän- 
digheten, att  med  undantag  af  de  ytterligt  allmänna  bokbladen, 
hvilka  säkerligen  utgöra  80  å  90  procent  af  aftrycken,  äro  en 
stor  mängd  blad  oftast  endast  funna  i  ett  enda  eller  helt  få 
exemplar,  hvarför  bestämningen  i  sådana  fall  måste  grundas 
på  ett  väl  inskränkt  material.  Denna  olägenhet  upphäfves  dock 
stundom  i  viss  mån  genom  bladens  utmärkta  bevariugstillstånd 
i  den  fina  leran.  Frön  och  frukter  saknas  —  med  undantag  af 
en  frukt  af  Carpinus  —  fullständigt,  och  alla  bestämningar 
hafva  sålunda  måst  grundas  på  bladen  ensamt,  hvilket  natur- 
ligtvis är  en  stor  olägenhet. 

Såsom  nyss  nämndes  äro  blad  af  en  bok  särdeles  allmänna, 
af  detta  trädslag  är  ej  heller  bark  sällsynt,  hvarför  aflagringen 
utan  tvifvel  bildats  i  omedelbar  närhet  af  en  bokskog.  Då 
boken  gerna  inom  sitt  område  är  det  öfvervägande  trädslaget, 
Hr  de  öfriga  bladens  relativa  sällsynthet  helt  naturlig,  några 
hafva  t.  o.  m.  törhända  ditförts  från  längre  håll.  Det  in- 
samlade materialets  mängd  har  dock  motverkat  äfven  denna 
olägenhet,  ty  det  innehåller  ej  mindre  än  omkring  70  olika 
arter,  och  medräknas  derjämte  små  obestämbara  fragment, 
stiger  antalet  än  högre. 

För  att  undvika  alla  oriktiga  slutsatser  har  jag  i  förteck- 


142 


KÅTH0R6T,  JAPANS  FOSSILA  FLOHA', 


ningen  öfver  arterna  upptagit  dem,  hvilka  säkrast  kunnat  be- 
stämmas, för  sig  och  derefter  de  mera  tvifvelaktiga.  På  detta 
sätt  behöfver  man  endast  grunda  sina  slutsatser  på  de  förra. 
Emellertid  syoas  äfven  de  senare,  för  så  vidt  man  af  dem  kan 
döma,  fälla  alldeles  samma  utslag  som  de  förra. 


FOrteckninir  dfrcr  de  fosslU  vixtemft 
Tid  Mogl. 


Nåmuurt  fOnraadU  lefvande  arter. 


1. 


TaZIK1L£. 
BP 


Graminea. 
%   PhyUites  bambuBoides  m. 

8ALlCI3iBJE. 

3.    Saliz  (7)  sp 


Bbtulac&£. 
4.    Betula  (7)  sp 


ITaxus  baccata  L.  Europa,  Armeni^, 
Himalaya,  Amurlandet.  T.  cuspidata 
S.  et  Z.,  bergsregionen  på  Xippon 
och  Kiousioa. 

Bambusa  och  Ärundinaria  m.  fl.  Ar- 
ter af  den  senare  finnas  utom  p4 
Japan  ftf  ven  på  Sacbalin  och  Kurilema. 


Betula  lenta  L.  m.  fl. 


JUOLANDACKJE. 

5.  Jufflans    Sieboldiana    Max. 
foMilis  m J.  Sieboldiana  yi  ti  X.  Bergen  på  Kion> 

siou,  Nippon  och  Yeso. 

6.  JufflanB  K^ollznani  m J.  regia  L.  var.  sinensisD.C.  I  bergs* 

skogame  på  mellersta  Xippon.   Kina. 

COBTLACR^C  I 

7.  Oarpinus  subcordata  xn |  C.  cordata  Bl.  Nippon,  i  skogame  pA 

Fuji-no-yama. 

stenophylla  xn I  C   Japoniea  Bl.     Bergsskogame  på 

'  Xippon. 


8. 
9, 


sp. 


10.  Ostrya  virffinica  Willd.  foB- 

silis  m 

CCPULIFEILfi. 

11.  Facrus  fdrraffinea  Ait.  fbssi- 

lia  xn 


12.    Querous  Stuzberffi  m 


Ulmaceac. 

18.    Zalkova  Keakii  Sieb.  fossi- 
Ils  xn 


C.    Tschonoskii  Maxim.    Nippon  på. 
Fnji-no-yama. 

O.  ftr^*>iica  Willd.  N.Amerika.  Yeso, 
N.  Nippon. 


F.ferruginea  Ait.    X.  Amerika  öster 

om  Mississippi  från  WinipegsjOn  till 

Florida. 

Qu.   glanca   Thbg.     I    skogame    på 

Kionsiou  och  Xippon. 


Z.  Keakii  Sieh.    Japans  skogar. 


YEGA'BXPEDITI0VKN8   YETEltaKÄPLIOA  ARBETES. 


143 


Förteckning  ÖOrer  de  foMlla  växterna 
▼id  Mogl. 


NKrmaat  förvandtft  lefvande  arter. 


17. 
18. 


19. 


14.  TJlxnus  sp 

15.  Aphananthe  "vibtimifolia  m. 

16.  Celtis  Nordenskiöldl  m 

liiiidera  sericea  Bl.  fossilis  m. 
P)      sp 

EUPBOBBIACKJE. 

Ezoecaria  Japonioa  J.  Muell. 
foBsilis  m 

Sttbacba. 

20.  Stsrrax  Obassia  B.  et  Z.  fos- 

sile  m 

21.  Styrax  Japonicuin   S.  et  Z. 

foBBUe  xn 

£bENACBw£. 

22.  Diospsrros  Nordqviati  xn 

Ebicacb^. 

23.  Clethra  Maxixnoviczi  m 

24.  Tripetaleja  Almquisti  m 

25.  Vaooinium  (7)  Saportanuxn  xn. 

Caprifoliace^. 

26.  Vibumuxn  sp 

Abaliacb^. 

27.  Acanthopaxiaz  acerifoliuxnm. 

Hamahblideje. 

28.  liiquidambarformosanaHan- 

ce  foBBlle  xn 

8azifbagBwS. 

29.  Deutzia  scabra  Thbff  fosei- 

118  xn 


i £7.  campestrtB  Sm.  /  Icevia  Planch. 
på  Nippons  berg,  södra  Yeso,  Amnr- 
landet. 

Ä.  aapera  Thbg  sp.  Japans  berg- 
skogar. 
C.  Toumefortii  Lam.  vid  Medelhaf- 
vet,  i  mindre  Asien,  Armenien;  C, 
\cauca8ica  Willd.  Caucasus,  Persien, 
I  Afghanistan,  Ofre  Indien. 


I 


L.  sericea  Bl.  Japans  bergskogar,  Yeso. 
L.  heterophylla  Meissn.  Sikkhims 
tempererade  region.  Cinnamomum 
camphora  Nees.    Japan. 

E.  japonica  J.  Muell.  Japans  berg. 


S.  Ohassia  S.  et  Z.  På  Nippon  i  pro- 
vinsen Senano. 

8.  japonicum  S.  et  Z.  Nippons  och 
Kiousious  bergskogar. 

D.  lotus  L.  och  Z).  Kaki  L.  Fil.  Nip- 
pons och  Kiousious  bergskogar,  äfven 
D.  virginiana  N.  Amerika. 

C.  harbinervis  S.  et  Z.  Japans  berg- 
skogar. 

T.  paniculata  8.  et  Z.  och  T.  bracteata 
Max.  på  Japans  berg. 
V.  densum  Miq.  Nilghiribergen  i  In- 
dien. 

V.  dilatatum  Thbg.  I  skogar  och 
bnskmarker  på  Japan. 

Ä.  ricinifolium  S.  et  Z.  sp.  1  Japans 
bergskogar,  Sachalin. 


L.  formosana  Hance.  Formosa,  Kina 
samt  antagligen  på  Japan. 


D.  scabra  Thbg.    Hela  Japan  från 
Kiousiou  till  Yeso. 


144 


NÅTH0R8T,  JäPAKS  FOSSILA  FLORA, 


Förteckning  öhrer  de  fossila  ▼Kztern* 
vid  Mogi. 

ROSACEA. 

80.  Prunus  Buerfferiana  Mlq.  fos- 

sills  m 

81.  Pninus  sp 

82.  Sorbua  Lesquereuxi  m 

83.  Oydonla  ohloranthoides  m... 

•LB0UM1K08.S. 

84.  Sophora  fallaz  xn. 

ANACABDIAGBiE. 

85.  RhUB    Qriffithsii     Hook.     fil 

foBsilis  m. 

86.  Rhus  Bnffleri  m 

Sabiacbjb. 

87.  Meliosma  myriantha  S.  et  Z. 

fossills  xn 

SAPIMDACEiE. 

38.    Aoer  Nordenskiöldi  m 

89.       >      piotum  Thbff  fossila  m. 

Rhamkba. 

40.  I(haxnnu8     costata    Maxim. 

fossills  m 

ÅMPELIDEiB. 

41.  Vitis  labrusoa  L.  fossills  xn. 

Ilioinb^. 

42.  nex  Heeri  xn 

RUTACEiG. 

43.  Zanthoxylon  ailanthoides  S. 

et  Z.  fossile  xn 

44.  Dictamnus  frazinella    Pers. 

fossills  xn 

TlLIAGE^. 

45.  Blsdooarpus       photiniSBfolia 

Hook.  et  Am.  fossills  xn 


NMrmait  fOrvandta  lefVande  arter. 


P.  Btiergeriana  Miq.    I  skogame  på 
vulkanen  Wnnsen  p&  Kionsiou. 
P.  pse%ido-cera8U8  Lin  dl.    Japan,  Sa- 
chalin. 

8.  cdnifolia  S.  et  Z.  sp,    Yeso,  mel- 
lersta Nippon. 

C.  japonica  Thbg   sp,    Buskmarker 
på  Japans  berg. 

8.  japonica  L.    Bergskogar  på  Kion- 
siou och  Nippon. 


R.    Qriffithsii  Hook.  fil.    Himalaja 
(Khasia)  i  det  tempererade  bältet. 
R.  sylvestris  S.   et  Z.  Japans  skogar 
(Eliousiou  och  Nippon). 


M,  myriantlia  8.  et  Z.  Skogame  på 
Kiousiou  och  mellersta  Nippon. 

Ä.  palmatum  Thbg.  Japans  skogar. 
A,  pictum  Thbg.  Bergskogar  på  Nip- 
pon, Sachalin,  Mandschuriet. 


R,   costata   Maxim.    Bergskogar  på 
Nippon. 

V,  labmsca  L.     Kiousiou   till  Yeso 
och  S.  Sachalin,  N.  Amerika. 

1.  rotunda  Thbg.    Japan,  Mandschu- 
riet.   /.  pedunculosa  Miq.    Japan. 


Z,  ailanthoides  8.  et  Z.  Bergsregionen 
på  Nippon. 

D.  fraxinella   Pers.     Medelhafslån- 
derna,  Japan. • 


E,  photiniafolia  H.  et  A.  äfven  på 
Japan. 


VEOA-EXPEDITIONSNa   YETSJSBKAPLIOA  ABBETEK. 


145 


Förteckning  dfver  de  fostilft  vUxterna 
▼id  Mogi. 


Nirmast  föryandla  l^fvande  arUr. 


46.  Tilia  8P 

47.  >      distans  m. 


Trrnbtbömiaceje. 

A%.   Stuartla  mooadelpha  S.  et  Z. 
foBsilis  m 

MAGNOLIACBiG. 

49.   Mafimolia  Dioksoniana  m 


50. 


sp. 


Banunculace.£. 
ol.   Olematis  Sibiriakoffl  m. 


OfullstJLsdioa  ellkr  illa  bbvaradk 
bj  båkebt  bestämbara  blad. 

52.   Phyllites  myricoides  m 


.53. 
54. 

55. 
56. 
57. 
58. 
59. 


60. 

61. 

62. 

63. 
64. 
65. 
66. 
67. 
68. 
69. 
70. 


oaryoides  xn. . 
attenxiatus  zn. 

crenatus  m.  .. 

sp 

ovatus  zn 

pusillus  m 

sp 


minutus  m. 


aouminatus  m. 
cissoldes  m 


9 
B 

> 
t 

> 

> 
1 


insBquabilis  m... 
allanthoideB  m. 

anffustus  m 

obsoletus  m 

fraxinoides  m.  . 

BP 

BP 

sp 


IT.  mandschuriea  Rupr.  et  Maxim. 
Nippons  bergskogar,  Mandschuriet, 
Amurlandet. 

T.  cordata  Mill.    Japans  bergskogar. 
T,  parvtfolia  Ehrh.    Europa,  Asien. 


S.  monadelpha  S.  et  Z.  De  höga  ber- 
gen på  ön  Sikok,  bergskogame  på 
Kiousion  och  Nippon. 

M.  acuminata  L.  och  cordata  yiichx. 
N.  Amerika.  M.  parviflora  S.  et  Z. 
Japans  bergskogar. 
M.  obovata  Thbg  och  amspicua 
Salisb.  Japan,  Kina.  M.Kobu8  DC, 
Yeso,  norra  och  mellersta  Nippon. 

C.  panictäataThhg.  Japan.  C.  ochro- 
leuca  A  i  t.    N.  Amerika. 


Arter,  mrd  hvilkas  blad  de  hafva 

LIKHET. 

Myrica  ruhra  S.  et  Z.  Kiousiou,  Nip- 
l)on. 

Carya  amara  Xutt.    N.  Amerika. 
Quercus  aquatica  AV  a  It.  m.  fl.  N.  Ame- 
rika. 

CeUis  sinensis  Pers.   Japan,  Kina. 
Flere  lauraceer. 

Elceagnus  macrophylla  Thbg.  Japan. 
Ligustmim  Ibota  S  i  e  b.  Japan,  Sachalin. 
Philadelphus  coronarius  L.  /?  Satzumi 
Maxim.    Japan. 

Lespcdeza  Buergeriana  Miq.  Japan, 
Korea. 

Vitis  flexuosa  Thbg  och  Iteterophylla 
Thbg,  båda  på  Japan.    Äfven  i  Kina. 
Ilex  pubigera  Bl.    Japan. 
Ailanthit8  glandulosa  Desf.    Kina. 

Fraxinus  SiehohUana  Bl.  Japans 
bergskogar. 


10 


146  NÄTH0B8T,  JAPANS  FOSSILA  FLORA. 

Med  ledning  af  ofvanstående  förteckning  är  det  ej  svårt 
att  göra  sig  en  bild  af  vegetationens  utseende  kring  den  vatten- 
samling, i  hvilken  de  växtförande  lagren  blifvit  afsatta.  Der 
fans  en  löfskog  med  en  talrik  vexling  af  träd  och  buskar,  mest 
att  förlikna  vid  skogarne  på  Japans  berg.  Frånvaron  af  orm- 
bunkar är  onekligen  egendomlig,  men  törhända  beror  detta 
derpå,  att  de  flesta  bladen  med  vinden  utförts  i  vattnet,  och 
.  då  ormbunkarne  hufvudsakligen  voro  örtartade  och  växte  i 
skuggan  af  träden,  hade  de  ej  så  stor  utsigt  att  föras  så  långt 
bort,  som  löfträdens  blad.  Den  nästan  totala  frånvaron  af 
barrträd  kunde  äfven  förefalla  besynnerlig,  om  vi  ej  genom 
Reins  of  van  anförda  skildring  fått  veta,  att  dessa  ingalunda 
öfverallt  ingå  i  Japans  skogar.  Man  kan  följaktligen  icke  af 
deras  frånvaro  på  denna  lokal  sluta  till,  att  de  äfven  måste 
saknas  i  andra  aflagr ingår  från  samma  tid.  Tvärtom  är  det 
väl  sannolikt,  att  de,  när  sådana  en  gång  blifvit  funna,  till 
större  eller  mindre  mängd  äfven  i  dem  skola  anträffas. 

Af  barrträd  är  endast  en  Taxites  här  representerad,  den 
synes  mest  öfverensstämma  med  den  vanliga  idegranen,  Taxus 
baccata  L.,  som  visserligen  ej  finnes  i  Japan,  men  väl  norr 
derifrån  i  Amurlandet  och  äfven  på  Himalaja.  Dock  har 
äfven  den  japanska  T.  cuspidata  S.  et  Z.  snarliknande  blad,  och 
då  det  enda  erhållna  exemplaret  ej  är  väl  bevaradt,  är  det  ej 
alldeles  omöjligt,  att  det  snarare  skulle  kunna  höra  till  den 
senare.  Gräsen  träda  oss  till  mötes  med  en  bambuform,  san- 
nolikt en  Ärundinaria,  af  hvilket  slägte  en  art  finnes  ännu  på 
södra  Sachalin  och  Kurilerna.  Af  löfträd  hafva  vi  en  obe- 
stämbar videart,  möjligen  en  björk,  tvänne  valnötsträd,  när- 
stående japanska,  två  eller  tre  afvenbokar  samt  en  Ostrya^ 
alla  närbeslägtade  med  japanska  former.  En  bok,  som  ej 
synes  vara  att  skilja  från  den  amerikanska  rödboken,  en  ek 
närmast  beslägtad  med  en  japansk  art.  Af  almar  hafva  vi  en 
art  närbeslägtad  med  den  vanliga  Vlmus  campestris,  vidare  den- 
samma Zelkova,  som  ännu  finnes  i  Japans  skogar,  och  hvars 
ved  skattas  såsom  bygnads virke,  en  Celiis,  närstående  arter  i 
Afghanistan  och  Kaukasus,  samt  en  Apliananthe,  snarlik  den 
ännu  på  Japan  förekommande.  Af  lagerarter  en  representant 
af  det  på  Japan  herskande  slägtet  Lindera  samt  möjligen  en 
Cinnamomum.  Af  euphorbiaceer  den  japanska  Exoecaria  japonica, 
af  styraceer  tvänne  ännu  i  Japans  skogar  lefvande  Styrax- 
arter,  ett  ebenholzträd,  tvänne  ericaceer  närstående  japanska^ 
en  snöbollsbuske,  en  Liquidamhar,  som  derför  är  af  intresse 
att  den  visar  slägtet  vara  på  Japan  inhemskt,  den  i  våta  träd- 


VEGA'EXPEDITI0NEK8    VETEK 8K APLIGA  AHLETES.  ^47 


gårdar  vanliga  japanska  Deutzian,  ett  par  Prunus-AvieT  när- 
stående japanska,  en  Sarbus  af  japansk  typ,  en  Cydonia;  tvänne 
arter  Bhus^  af  hvilka  den  ena  nu  lefver  på  Himalaja,  en  Me- 
liosma,  tvänne  lönnar  af  japansk  typ,  en  vinranka  af  samma 
art,  som  nu  finnes  både  i  norra  Amerika  och  östra  Asien,  en 
Ilex,  Zanthozylon,  EUeocarpus,  tvänne  lindar,  en  Stuartia,  två 
Magnolior  samt  en  Clematis.  Dessutom  nära  ett  tjogtal  arter, 
hvilka  på  grund  af  bladens  ofullständighet  eller  dåliga  be- 
varingstillstånd  ej  kunna  närmare  bestämmas. 

Vi  hafva  sålunda  sett,  att  antalet  träd  och  buskar,  som 
här  på  ett  ställe  förefunnits,  varit  ganska  stort,  hvilket  full- 
komligt öfverensstämmer  med  förhållandet  inom  det  nutida 
Japan.  Men  hvad  som  genast  derjämte  faller  i  ögonen  är  att 
floran  i  sin  helhet  visar  en  stor  öfverensstämmelse  med  den, 
som  nu  ingår  i  skogsregionen  på  Japans  berg.  I  den  ofvan 
efter  Rein  lemnade  skildringen  öfver  sagda  region  på  Fuji- 
no-yama  finnes  en  stor  mängd  arter,  identiska  med  eller  när- 
stående sådana  som  förekomma  fossila  vid  Mogi.  Man  kan 
sålunda  genast  säga,  att  denna  senare  fiora  till  sina  allmänna 
drag  liknar  sagda  skogsfiora.  Det  i  Mogifioran  allmänhast 
representerade  trädslaget,  boken,  står  visserligen  närmast  en 
amerikansk  art,  men  denna  är  på  samma  gång  så  nära  be- 
slägtad  med  Fuji-no-yamas  bok,  att  florans  allmänna  prägel 
ej  derigenom  får  någon  väsentlig  olikhet.  Några  andra  för 
Japan  nu  främmande  element  förefinnas  visserligen  derjämte, 
såsom  Celtis  Nordenskiöldi,  Rhus  Griffithsii,  Liquidamhar  formo- 
sana och  möjligen  Magnolia  Dicksoniana,  men  de  äro  helt  få  och 
hafva  derför  en  mycket  underordnad  betydelse.  MagnoUan  är 
törhända  liksom  boken  ett  amerikanskt  element,  Liquidamhar 
formosana  odlas  deremot  i  Yedo,  och  ehuru  den  visserligen  äfven 
finnes  i  Kina  och  derifrån  kan  vara  införd,  är  det  dock  ej  omöj- 
ligt, att  den  ännu  kan  finnas  lefvande  någonstädes  i  Japan. 
CéUis  Nordenskiöldi  har  sina  närmaste  anförvandter  mera  långt 
bort,  i  Kaukasus  och  Afghanistan;  Rhus  Griffithsii  lefver  nu 
på  Himalaja,  men  då  äfven  flere  af  Japans  nutida  arter  finnas 
derstädes,  blir  denna  omständighet  mindre  beaktansvärd. 

Man  får  dock  ej  utan  vidare  föreställa  sig,  att  Mogifioran 
var  fullt  identisk  med  skogsfloran  på  Japans  berg.  Flere 
arter  äro  ju  utdöda,  ehuru  äfven  de  hafva  sina  närmaste  för- 
vandter  inom  sagde  flora.  Sådana  arter  äro  Juglans  Kjéllmani, 
Carpinus  subcordata  och  stenophylla,  Quercus  Stuxbergi,  Aphanante, 
Diospyros  NordqvisH,  Clethra  Maximovicei,  Tripetdleja  Almqvisii, 
Sorbus  Lesquereuoci,   Rhus  Engleri,   Acer  Nordenskiöldi  och  Ilex 


148  SATHORST,  JAPÅN8  FOSSILA  FLORA, 


Heerif  af  hvilka  många  äro  så  närstående  ännu  lefvande  ja- 
panska arter,  att  de  senare  måste  anses  såsom  deras  direkta 
afkomlingar.  Möjligt  är  ock,  att  framtida  fynd  skola  ådaga- 
lägga, att  äfven  några  af  de  anförda  äro  fullt  identiska  med 
nu  lefvande.  Mest  afvikande  är  Sorbus  Lesquereuxi,  för  hvilken 
dock  äfven  en  beslägtad  lefvande  art  kan  påvisas,  nämligen 
Sorbus  alnifolia  S.  et  Z.  ^p.,  som  är  inhemsk  på  Japan.  Af- 
vikande är  äfven  Tilia  distans,  men  äfven  denna  erinrar  mest 
om  en  japansk  art. 

Former  som  finnas  i  skogsregionen  på  Japans  berg  samt 
inom  landets  norra  delar  äro,  såsom  af  förteckningen  fram- 
går, de  förherskande,  och  äfven  de  mera  främmande  arterna 
häntyda  på  ett  tempereradt  klimat.  Kiousiou  är  dock  den 
sydligaste  af  Japans  hufvudöar,  fyndorten  för  de  fossila  väx- 
terna är  belägen  vid  hafvets  nivå,  man  hade  sålunda  tvärtom 
alla  skäl  att  vänta  sig,  att  denna  fossila  flora  skulle  visa  en 
mera  sydlig  prägel  än  annorstädes  i  hela  landet.  Som  vi  sett 
är  detta  dock  så  långt  ifrån  att  vara  fallet,  att  den  tvärtom 
talar  för  ett  kallare  klimat  än  det,  som  för  närvarande  råder 
på  Kiousious  lågland.  Temperaturskilnaden  kan  ungefår  sägas 
vara  så  stor,  som  nu  skulle  fordras,  för  att  den  på  bergen  i 
mellersta  Japan  förekommande  skogsäoran  skulle  tvingas  att 
vandra  söder  ut  ända  till  Mogi  och  detta  vid  hafvets  nivå. 
De  sydligare  former,  som  ingå  i  Japans  nutida  flora,  saknas 
deremot  helt  och  hållet,  och  de  funnos  säkerligen  vid  denna 
tid  icke  härstädes.  Man  kunde  invända,  att  de  blad  som  fin- 
nas i  aflagringen  törhända  med  strömmar  från  bergen  förts 
till  detta  ställe,  och  att  de  växter  de  tillhört  icke  behöfva  bafva 
lefvat  i  närheten.  Men  oafsedt  att  bladens  fullständighet  (när 
de  äro  fragmentariska  beror  detta  derpå,  att  bergarten  blifvit 
sönderbruten  vid  insamlingen,  och  icke  på  att  bladen  ursprung- 
ligen varit  söndriga),  liksom  ock  den  stora  mängden  af  bokblad 
i  olika  utvecklingsstadier  samt  förekomsten  af  samma  träds 
bark  tala  emot  ett  sådant  antagande,  blefve  ej  heller  derigenom 
de  sydliga  formernas  frånvaro  förklarad,  ty  dessa  skulle  ju  då 
hafva  lefvat  i  närheten  af  aflagringen,  men  det  oaktadt  icke 
hafva  lemnat  några  blad,  som  kunnat  inbäddas  i  densamma. 
Och  då  härtill  kommer,  att  den  fossila  floran  vid  Mogi  äfven 
innehåller  sådana  former,  som  numera  icke  finnas  lefvande  på 
Kipusiou,  ej  ens  på  bergen,  men  väl  deremot  i  mellersta  och 
nordliga  Japan,  är  det  tydligt,  att  ifrågavarande  förklaring  icke 
kan  användas,  utan  att  den  tempererade  prägel,  som  utmärker 
denna   fossila  flora,  måste  stå  i  samband  med  en  temperatur- 


v  EG  Å-EXPEDITION  BUS    VETENSKAPLIGA  AU  B  ET  EN,  149 


nedsättning  i  klimatet,  hvilket  vid  tiden  för  aflagringens  upp- 
komst måste  hafva  varit  ej  obetydligt  kallare  än  det  som  nu 
på  Kiousiou  är  rådande. 

Tvänne  vigtiga  slutsatser  framgå  omedelbart  häraf,  dels 
att  istidens  temperaturnedsättning  sträckt  sitt  inflytande  ända 
till  södra  Japan,  dels  att  de  subtropiska  elementen  i  Japans 
nutida  vegetation  äro  de  till  detta  land  sist  invandrade  väx* 
terna. 

Det  är  nämligen  tydligt,  att  den  temperaturnedsättning, 
om  hvilken  Mogifioran  talar,  på  ett  eller  annat  sätt  måste  stå 
i  samband  med  istiden.  Klimat,  kallare  än  det  nutida  känner 
man  endast  från  sagde  tid  samt  tiden  närmast  före  eller  efter 
densamma.  På  grund  bärutaf  har  man  för  fiorans  ålder  att 
välja  mellan  yngsta  pliocen,  glacial  och  postglacial.  Att  den 
ej  kan  vara  postglacial  torde  kunna  anses  för  säkert  på  grund 
af  de  främmande  former  som  i  densamma  ingå;  den  borde  i 
så  fall  utgjorts  af  idel  ännu  lefvande  arter.  Detsamma  gäller 
för  ett  senare  skede  af  glacialtiden,  det  är  sålunda  antagligt, 
att  den  ej  kan  anses  yngre  än  glacialtidens  början.  Men  att 
närmare  precisera  dess  ålder  är  icke  möjligt  förrän  man  er- 
håller någon  kännedom  om  försteningarne  i  de  lager,  som 
betäcka  ifrågavarande  bildningar  här  eller  annorstädes.  Man 
måste  nämligen  kunna  jämföra  dem  med  något  yngre  lager 
(eller  äldre  om  sådana  vore  tillgängliga)  för  att  få  veta,  om 
ett  varmare  eller  än  kallare  klimat  följde  på  (eller  föregick) 
det,  som  herskade  då  Mogi-lagren  afsattes.  Så  länge  man  ej 
känner  hvad  äldre  och  yngre  lager  säga  härom,  kan  man  ej 
heller  afgöra,  om  floran  vid  Mogi  är  uttryck  för  den  lägsta 
temperaturnedsättning,  som  här  ägt  rum,  för  närvarande  kan 
man  blott  säga,  att  denna  åtminstone  gått  så  långt,  att  mel- 
lersta Japans  skogsflora  drifvits  ända  hit  ned  till  hafvets  nivå. 
Att  en  temperaturnedsättning  kan  påvisas  här,  är  emellertid 
redan  det  i  högsta  grad  vigtigt,  ty  det  blir  ett  ytterligare  be- 
vis derför,  att  istidens  kalla  klimat  sträckt  sig  öfver  hela  norra 
hemisferen,  ^  och  sålunda  icke  berott  af  lokala  förhållanden  i 
Europa  och  norra  Amerika.  Huru  det  detta  oaktadt  kommer 
sig,  att  den  rent  alpina  floran  är  på  Japans  berg  så  sparsamt 
representerad,   är  ett   spörsmål,  som  visserligen  nu  förefaller 


'  I  den  redogörelse  öfver  Przewaljskis  resor  i  Högasien,  som  finnes 
intagen  i  Finsk  Tidskrift,  omnämnes  (Torne  10,  haft.  8,  sid.  208,  Mars  1881) 
att  sagde  resande  redan  1871  skulle  iakttagit  »omisskänliga  spår  af  isperio- 
dens verkningai'»  på  bergskedjan  Suma— Häda  belägen  V  om  Kallgann  (NV 
om  Peking)  på  ungeiUr  41'  n.  latitud. 


150  XATHORST,  J  AF  AS  8  FOSSILA  FLORA. 


svårförklarligt,  men  som  väl  äfven  det  i  sinom  tid  skall  erhålla 
en  tillfredsställande  lösning.  Det  står  naturligtvis  ej  minst  i 
samband  med  åldern  af  Japans  bei^. 

Frågan  om  Mogiflorans  ålder  kan  sålunda  påtagligen  ej 
för  närvarande  erhålla  något  annat  svar  än  att  den  antingen 
måste  tillhöra  slutet  af  den  tertiära  eller  början  af  den  qvar- 
tära  tiden.  Då  någon  egentlig  gräns  mellan  de  bildningar, 
som  tillhöra  den  ena  elleY  andra  tidrymden,  naturligtvis  icke 
kan  dragas,  är  ett  närmare  bestämmande  af  aflagringens  ålder 
af  jämförelsevis  underordnad  vigt.  Med  dessa  slutsatser,  som 
hufvudsakligen  grundats  på  de  klimatologiska  förhållanden, 
öfver  h vilka  floran  gifver  vittnesbörd,  stämmer  fullkomligt  den- 
sammas  ställning  till  den  nutida  vegetationen.  Den  innehåller 
ju  nämligen  en  stor  mängd  med  de  nu  lefvande  antingen  iden- 
tiska eller  mycket  närbeslägtade  arter;  äldre, än  pliocen  kan 
floran  derför  svårligen  vara. 

En  jämförelse  med  Sachalins  och  Alaskas  miocena  floror 
är  härvid  intressant  nog.  Belägen  18  breddgrader  nordligare, 
utvisar  den  förra  helt  säkert  en  något  varmare  flora  än  Mogis, 
under  det  att  Alaskas,  9  grader  ännu  längre  mot  norr,  knap- 
past kan  sägas  vara  kallare.  Det  är  emellertid,  såsom  ofvan 
på]>ekats,  tydligt,  att  då  sagde  förhållanden  på  Sachalin  och 
Alaska  voro  rådande,  måste  Japans  klimat  varit  varmare  än 
nu,  således  floran  ännu  rikare  på  subtropiska  element  än  för 
närvarande.  Japans  miocena  flora  måste  sålunda  varit  vidt 
skild  från  Mogis.  Intressant  är  äfven  en  jämförelse  mellan 
denna  senare  och  den  miocena  floran  i  Schweiz,  14  ä  15  bredd- 
grader nordligare,  och  dock  innehållande  palmer,  Fiats,  Ärto- 
carpus^  CimmmomHrn  m.  fl.,  af  hvilka  flere  visserligen  hafva 
förvandter  bland  de  subtropiska  elementen  inom  Japans  nu  lef- 
vande flora,  men  icke  inom  den  fossila  floran  vid  Mogi.  Iso- 
termema  sänka  sig  visserligen  vid  östra  Asien,  men  ej  till 
den  grad.  att  en  sådan  olikhet  derigenom  skulle  kunna  för- 
klaras. 

Englers  ofvan  anförda  asigter,  att  istidens  temperatur- 
nedsättning  icke  skulle  sträckt  sitt  inflytande  till  Ja(>an,  äro 
sålunda  såsom  vi  redan  sett  icke  längre  hållbara.  Tvärtom 
kan  man  af  den  Ivckliira  omständiirheten,  att  dessa  fossila 
växter  upptäcktes  just  jvå  Japans  södra  del.  med  säkerhet  på- 
stå, att  sasrde  temperatumedsättning  utöfvat  sitt  inflytande  på 
växtlitrheten  åtminstone  ofver  hela  det  nutida  Japan,  samt 
troligen  äfven  något  sydligare,  ehuru  naturligtvis  med  af- 
tagande  intensitet.     Och    då    de   subtropiska   elementen,    som 


VE0A-EXPEDITI0NES8   VETENSKAPLIGA  ARBETES, 


151 


ingå  i  Japans  nutida  vegetation,  af  samma  skäl  måste  anses 
såsom  de  till  Japan  sist  invandrade,  torde  den  frågan  af  sig 
sjelf  inställa  sig,  hvarifrån  hafva  de  väl  kommit?  Ty  många 
af  dem  äro  monotypiska  (Engler  l.c.  sid.  21),  och  af  andra 
uppträda  här  arter,  som  icke  finnas  i  de  tropiska  länderna 
längre  söder  ut.  Svaret  på  denna  fråga  kan  svårligen  blifva 
annat  än  det,  som  jag  redan  i  mitt  förutskickade  meddelande 
afgifvit,  nämligen  att  dessa  element  antagligen  funnits  på  ett 
forntida  fastland,  som  sträckt  sig  från  Japan  åt  sydvest  mot 
Formosa  och  Filippinerna.  Ett  sådant  antagande  skulle  ock- 
så ytterligt  väl  förklara  det  nära  samband,  som  finnes  mellan 
flere  af  Japans  subtropiska  former,  Kinas  och  de  ostindiska 
öarnes.  Ej  heller  saknar  detsamma  stöd  af  geologiska  för- 
hållanden. De  växtförande  lagren  vid  Mogi  äro  antagligen 
på  grund  af  frånvaron  af  marina  försteningar  en  sötvattens- 
aflagring,  men  de  ligga  nu  i  sjelfva  hafsbrynet,  hvilket  sålunda 
skulle  antyda  en  sänkning.  En  dylik  bevisas  äfven  deraf,  att 
kollagren  i  södra  Japan  enligt  Godfrey  *  skola  hafva  en  stor 
utsträckning  på  hafsbottnen.  Man  vet  -visserligen  icke,  om 
dessa  kollager  äro  af  samma  ålder  som  Mogilagren,  de  skola 
enligt  Godfrey  i  stället  tillhöra  kritan,  men  i  alla  händelser 
bevisa  de  en  sänkning,  och  omöjligt  är  ju  icke,  att  denna  först 
efter  Mogilagrens  afsättning  ägt  rum.  Enligt  denna  uppfatt- 
ning skulle  sålunda  Lu-tschu-öarne  vara  delvisa  rester  af  en 
forntida  kontinent,  som  förmedlat  förbindelsen  mellan  Japan 
och  Filippinerna.  2 

Under  den  miocena  tiden  hade  Japan  utan  tvifvel  en  flora 
med  betydligt  flere  subtropiska  former  än  nu,  och  denna  vegeta- 
tion stod  genom  den  antagna  landförbindelsen  i  samband  med 
och  öfvergick  så  småningom  till  de  ostindiska  öarnes.  Mot 
slutet  af  den  pliocena  tiden  samt  under  istiden  kunde  sagde 
former  på  grund  af  temperatumedsättningen  ej  längre  lefva  i 
Japan,    utan   de   hade   vandrat  söder  ut  på  detta  land.    Sam- 


»  On  the  geology  of  Japan.  Quarterly  Journal  Geol.  Society.  Vol.  34. 
I^ndon  1878. 

*  Törhända  bör  dock  denna  åsigt  modifieras  derhän,  att  förbindelsen 
måste  anses  hafva  sträckt  sig  öfver  Korea  och  Formosa.  Djupförhållandena 
synas  nämligen  vara  sådana,  att  en  höjning  först  skulle  förbinda  Japans 
aödra  del  med  Korea  och  samtidigt  dess  norra  med  Sachalin  och  Amur- 
landet,  sä  att  japanska  hafvet  blefve  en  insjö.  Samtidigt  skulle  äfven  For- 
mosa blifva  förbunden  med  fastlandet  och  de  norra  Lu-tschu-öarne  med 
Japan,  under  det  att  de  sö<lra  förblefve  öar.  Detta  harmonierar  äfven  kanske 
allra  bäst  med  den  japanska  florans  frändskapsförhållanden  till  omgifvande 
länders. 


152  yATHORST,  JAPANS  FOSSILA  FLOHA, 


tidigt  hade  Japans  skogsflora  nedträngt  till  hafvets  nivå.  När 
klimatet  efter  istiden  ånyo  förmildrades,  kunde  dessa  växter 
återvandra  norr  ut  till  sitt  forna  hemvist  på  Japan,  senare 
inträdde  den  sänkning,  som  skilde  Korea  och  norra  Lu-tschu- 
öarnes  land  derifrån  och  förvandlade  det  senare  till  en  ögrupp. 
Men  under  dessa  vandringar  hade  flere  arter  gått  under,  och 
på  detta  sätt  uppstodo  måhända  de  monotypiska  slägten,  på 
hvilka  Japan  är  så  rikt.  Dessa  åsigter  öfverensstämma  i  det 
stora  hela  med  Englers,  nämligen  så  till  vida  som  Japans  nu- 
tida ilora  till  stor  del  anses  såsom  de  decimerade  qvarlefvoma 
af  en  äldre  vegetation,  skilnaden:  ligger  hufvudsakligen  deruti, 
att  denna  vegetation  måste  tänkas  hafva  företagit  tvänne  stora 
vandringar  sedan  den  miocena  tiden,  nämligen  en  från  Japan 
söder  ut  samt  derpå  en  annan  i  motsatt  riktning. 

Men  då  Japans  skogsflora  var  den  rådande  vid  Mogi, 
måste  norra  Japan  hafva  hyst  ännu  mera  nordliga  former, 
hvilka  då  å  ena  sidan  öfver  Sachalin  kunnat  invandra  från 
Amurlandet,  å  den  andra  öfver  Kurilerna  från  Kamtschatka. 
Vid  klimatets  senare  förmildring  kunde  dessa  sedermera  dels 
vandra  åter  till  sitt  forna  hemvist  dels  upp  på  Japans  berg, 
och  såsom  Rein  särskildt  framhållit  är  Japans  alpina  flora 
just  förvandt  med  floran  i  sagde  länder.  * 

Engler  har  lagt  en  särskild  betydelse  på  det  förhållande, 
att  Amurlandet  och  Yeso  hysa  en  mängd  växter,  som  visser- 
ligen äro  fullt  tempererade  former,  men  dock  hafva  sina  när- 
maste förvandter  i  södra  Japan  eller  på  de  ostindiska  öame. 
Han  söker  förklara  denna  omständighet  sålunda,  att  sagde 
former  skulle  vara  sådana  afkomlingar  af  eocen-  och  miocen- 
tidens  subtropiska  vegetation,  som  så  småningom  lämpat  sig 
efter  de  förändrade  förhållandena  och  dervid  gifvit  upphof  till 
nya,  tempererade  arter.  Mot  denna  förklaring  torde  visser- 
ligen ingen  berättigad  invändning  kunna  göras,  men  deremot 
torde  här  böra  påpekas,  att  uppkomsten  af  dylika  former  i 
hög  grad  måste  hafva  gynnats  af  den  starkare  kamp  för  exi- 
stensen, som  måste  hafva  uppstått  när  istidens  temperatur- 
nedsättning  här  gjorde  sig  gällande.  Ty  under  det  att  en 
del  former  härvid  utdogo,  kunde  andra,  som  voro  mera  pla- 
stiska och  härdiga,  lämpa  sig  efter  de  nyinträdda  betingel- 
serna och  på  samma  gång  gifva  upphof  till  nya  arter,  fullt 
lämpade  för  de  förändrade  förhållandena.    Och  liksom  man  i 

'  Huru  kallt  klimatet  i  norra  Japan  och  på  dess  h/)ga  berg  då  var  kan 
naturligtvis  ttnnn  ej  af  göras,  men  det  skulle  ej  numera  förefalla  o  väntad  t, 
om  man  der  kunde  p&visa  spÄr  af  lokala  glacierer. 


L 


VEGA-EXPEDITIOIfENa   VETEN8KAPLJGÄ  ARBETEN.  153 

Europa  måDgenstädes  kan  uppvisa  spridda  qvarlefvor  från  isti- 
dens vegetation,  likasä  torde  kanske  flere  nordliga  former,  som  nu 
finnas  på  Kiousious  berg,  vara  att  anse  för  dylika  »efterposteri. 
Afven  öfver  några  växtgeografiska  spörsmål  rörande  vegeta- 
tionen på  Himalaja  torde  Mogifioran  indirekt  kasta  något 
ljus.  Himalaja  äger  nämligen  några,  ehuru  visserligen  ej 
många,  amerikanska  tempererade  typer.  Såsom  Engler  på- 
pekat torde  det  vara  temligen  gifvet,  att  dessa  fordom  från 
länderna  vid  Berings  sund  vandrat  längs  de  berg,  bvilka  från 
Amurlandet  sträcka  sig  i  sydvestlig  riktning  utmed  öknen 
Gobi.  Nu  skulle  likvisst  en  sådan  vandring  icke  kunna  ske 
på  grund  af  klimatets  torrhet,  och  Engler  antager  der  för, 
att  den  skedde  fordom  då  Gobi,  såsom  Richthofen  ådaga- 
lagt, var  ett  stort  inhaf,  och  då  antagligen  klimatet  icke  längre 
lade  något  hinder  i  vägen  för  sagde  växters  spridning  längs 
bergen.  Emellertid  är  det  tydligt,  att  samma  temperaturned- 
sättning,  som  vid  tiden  för  Mogilagrens  bildning  drifvit  de 
subtropiska  växterna  från  Japan,  äfven  måste  hafva  gjort  sig 
gällande  på  Asiens  fastland.  ^  Och  då  detta  bland  annat  äfven 
måste  haft  till  verkan,  att  den  tempererade  floran  stigit  ned 
på  slätterna,  blir  härutaf  en  gifven  följd,  att  ifrågavarande 
former  just  under  eller  strax  före  istiden  haft  lättast  att  verk- 
ställa sin  vandring.  Eller  med  andra  ord,  under  och  före  is- 
tiden måste  Amurlandets  fiora  vandra  söder  ut,  och  samtidigt 
steg  Himalajas  tempererade  ned  på  lägre  nivå  vid  detta  bergs 
norra  sida,  hvarigenom  afståndet  mellan  de  båda  fiororna 
förminskades.  Liksom  den  alpina  och  arktiska  fioran  under 
istiden  kunde  blanda  sig  med  hvarandra  på  Europas  lågland, 
likaså  kunde  törhända  Amurlandets  och  Himalajas  tempere- 
rade floror  under  istiden  åtminstone  träda  i  utbyte  med  hvar- 
andra. Och  liksom  en  del  alpina  arter  i  Europa  mycket  väl 
ursprungligen  kunna  hafva  varit  arktiska,  fastän  de  nu  endast 
finnas  i  alpländerna,  likaså  kunna  de  amerikanska  former, 
som  i  Asien  nu  äro  inskränkta  till  Himalaja,  mycket  väl  for- 
dom hafva  funnits  i  Amurlandet.  Härmed  skall  ej  vara  sagdt, 
att  vandringen  måste  hafva  skett  just  under  istiden,  menin- 
gen är  endast  att  påpeka,  att  en  sådan  då  törhända  allra  lät- 
tast kunnat  ske. 

Som  vi  häraf  finna  är  upptäckten  af  Mogifioran  för  känne- 
domen om  östra  Asiens  forna  klimat  och  isynnerhet  för  i 
samband    dermed   stående   växtgeografiska   och  andra  veten- 

*  Se  härom  noten  pä  sid.  149  om  Przewaljekis  uppgift  om  gletscher- 
märken  på  Suma-Hada. 


skapliga  frågor  af  allra  största  betydelse.  Högligen  CnskT&rdt 
vore  det  derför,  om  denna  upptäckt  kunde  leda  till  insamling 
af  fossila  växter  äfven  i  andra  trakter  af  Japan. 


B.    Beskriffidng  ötver  arterna. 

Före  den  speciella  beskrifningen  öfver  bladaftrycken  torde 
en  öfversigt  af  bladens  nerveringsformer  här  vara  på  sin  plats, 
så  mycket  hellre  som  nerveringens  terminologi  härmed  fOr 
första  gängen  införes  i  svensk  drägt,  och  som  våra  botaniska 
handböcker  innehålla  intet  eller  mycket  ofullständigt  derom. 
Tyvärr  gäller  detsamma  om  hela  den  deskriptiva  botaniken, 
ty  ehuru  nerveringen  lemnar  de  allra  säkraste  karaktererna 
vid  bestämning  af  blad  eller  bladaftryck,  omnämnes  den 
dylika  arbeten  alls  icke  eller  så  ofullständigt,  att  växtpaleon- 
tologen  icke  kan  begagna  sig  af  de  uppgifter,  som  der  lemnas. 
Ja  icke  en  gång  vid  så  skilda  former  som  kantnående  sido- 
nerver i  motsats  mot  slingbildande  fästes  något  afseende,  och 
detta  ehuru  dessa  nerveringsformer  ofta  kunna  vara  utmär- 
kande för  hela  slägten  eller  t.  o.  m.  familjer.  Så  mycket  nog- 
grannare hafva  växtpaleontlogerna  egnat  sig  ät  studium  af 
bladens  nervoring,  och  flere  arbeten  öfver  de  nu  lefvande  väx- 
ternas nerveringsformer  äro  af  dem  utgifna  för  att  tjena  som 
ledning  vid  bestämmandet  af  de  fossila.  Att  de  deskriptiva 
botanisterna  det  oaktadt  icke  tagit  någon  hänsyn  dertill  torde 
helt  enkelt  bero  deraf,  att  för  de  lefvande  växtarternas  sär- 
skiljande behöfver  nerveringen  i  de  Sesta  fall  icke  rådfrågas. 

Leopold  v.  Buch  lade  den  första  grunden  till  nerverin- 
gens terminologi.  Den  har  sedermera  vidare  utvecklats  af  v. 
Ettingshausen  och  Heer.  I  enlighet  med  Schimper  skall 
jag  med  få  förändringar  följa  den  senares  framställning,  sådan 
den  lemnats  i  Flora  tertiaria  Helveti»,  såsom  pä  en  gäng 
mycket  enkel  och  lätt  öfverskådlig. 

A.    Fjädernerviga  blad  (fol.  penninervia). 

Här  har  man  först  och  isynnerhet  att  aktgifva  på  den 
Iken  sidonerverna  utträda,  deras  förlopp  och 
:  åtskilliga  blad  är  temligen  konstant,  under 
idra  icke  lemnar  någon  ledning).  De  grenar, 
o-(eller  sekundär-)nerverna  till  kauten,  kallas 
äer   det   att  de    nerver,  som  medelbart  eller 


VEGA-EXPEDITI0NKN8   VSTRN8KAPLIGA  ARBETEN.  155 

omedelbart  förbinda  sidonerver  na  sinsemellan,  kallas  nerviller 
<nervuli)  eller  smSnerver,  hvilka  vanligen  åter  äro  apprepadt 
grenade.  Om  nervillerna  för^binda  sidonerverna  såsom  tydliga 
raka  eller  böjda,  oafbrutna  tvärlinier,  kallas  de  öfvertvärande 
^nervuli  percurrentes),  äro  de  deremot  afbrutna  och  upplösas 
i  lika  starka  grenar,  kallas  de  afbrutna.  Genom  de  olika 
nerverna  indelas  bladskifvan  i  fölt  eller  ytor  af  olika  ordnin- 
gar. De,  som  begränsas  af  medelnerven  och  tvänne  sekundär- 
nerver, kallas  hufvudfält  (arese),  hvilka  genom  tertiärnerver 
eller  nerviller  delas  i  fält  nf  andra  ordningen,  sekundärfält 
(areolse),  oftast  omslutande  än  mindre  fält,  tertiärfält  (areolse 
tertiarise),  och  qvartärfält  (areolse  quaternarise).  Hos  många 
slägten,  såsom  hos  SaliXy  utskickar  medelnerven  sidonerver 
äfven  i  hufvudfälten,  hvilka  dock  antingen  upplösas  i  nerv- 
maskorna  eller  utmynna  i  de  större  sidonerverna,  och  hvilka 
man  i  motsats  till  de  fullständiga  sidonerverna  kan  beteckna 
såsom  ofullständiga.  Mänga  blad  (såsom  t.  ex.  Acer)  visa  de 
olika  fälten  skarpt  markerade,  under  det  att  de  hos  andra  äro 
otydliga  och  öfvergå  i  hvarandra. 

Sekundärnerverna  (sidonerverna)  kunna  vara: 

1.  Kantnående  (Randläufer;  nervi  craspedodromi). 

De  nå  ända  till  kanten;  dessa  blad  äro  vanligen  tandade, 
ehuru  ej  alltid  (Fagus  sUvatica),  och  nerven  går  i  förra  fallet 
till  tanden.    Hos  denna  klass  kunna  sidonerverna  vara 

a.  enkla  (Fagus,  Castanea  m.  fl.), 

b.  med  kantnående  tertiärnerver,  antingen  från  alla  eller 
de  nedersta  nervgrenarne  (Belula,  Corylus,  Ulmus,  Car- 
pinus  m.  fl.). 

2.  Slingbildande  (Bogenläufer ;  nervi  camptodromi). 

Hufvudfälten  sträcka  sig  här  ej  till  kanten,  utan  begränsas 
äfven  utåt  af  sekundärnerverna,  i  det  att  dessa  böja  sig  till- 
sammans (vanligen  böjer  sig  den  bakre  mot  den  främre)  och 
bilda  en  tydlig  slinga.  Detta  kan  antingen  ske  nära  kanten, 
så  att  de  mot  denna  från  slingan  löpande  nerverna  (kant-, 
nerverna),  såsom  t.  ex.  hos  Juglans,  omedelbart  nå  kanten, 
eller  ock  sammanlöpa  sidonerverna  närmare  medelnerven,  i 
hvilket  fall  man  vanligen  utanför  hufvudfältet  kan  urskilja 
en  eller  flere  rader  smärre  lÄlt,  de  s.  k.  kantfälten  (arese  margi- 
nales),   hvilka   åter,  när  flere  äro  förhanden,  kunna  särskiljas 


156  NATH0R9T,  JAPANS  FOSSILA  FLORA, 

s&som  inre,  mellersta  och  yttre.  Af  ven  kunde  man  uttrycka 
detta  förhällande  så,  att  en,  två  eller  flere  slingor  finnas  utan- 
för hufvudfälten.  *  I  motsats  möt  de  hufvudf&lt,  som  finnas 
bos  blad  med  kantnående  sidonerver,  och  h vilka  kunna  sägas 
vara   öppna,   äro   bufvudfälten   hos   de  ifrågavarande  slutna. 

3.    Blandade  (nervi  mixti). 

I  samma  blad  äro  några  sidonerver  kantnående,  andra 
slingbildande.  Detta  är  fallet  hos  blad  med  mera  enstaka 
flikar  eller  hörn,  i  hvilka  då  sidonerverna  äro  kantnående, 
under  det  att  de  för  öfrigt  äro  slingbildande  (Liriodendron, 
åtskilliga  ekar  m.  fi.). 

4    Kantföljande  (nervi  marginales). 

Längs  b  vardera  sidan  af  bladet  fortlöper  en  nerv  utmed 
kanten  från  bladbasen  till  spetsen.  Denna  nerv  utsänder 
inga  sidonerver,  men  mottager  dem,  som  komma  från  medel- 
nerven. Stundom  är  den  kantföljande  nerven  något  inåtböjd 
der  sagde  nerver  inmynna,  hvarigenom  öfvergång  till  sling- 
bildande nervering  uppkommer.  Kantföljande  nerver  finnas 
isynnerhet  hos  mänga  myrtaceer  (Myrius,  Eucalyptus  m.  fl.). 

5.     Otydliga  (Gewebläufer;  nervi  hyphodromi). 

Bladen  äro  läderartade,  medelnerven  starkt  framträdande, 
under  det  att  inga  sidonerver  kunna  iakttagas.  I  motsats 
mot  detta  slag  är  nerveringen  retikulerad  när  sekundärnerver 
och  tertiärnerver  i  förening  med  nervillerna  bilda  ett  utpräg- 
ladt  nätverk  (Salix  reticuUUa), 

6.    Spetslöpande  (nervi  acrodromi). 

Sidonerverna  äro  alla  i  spetsig  vinkel  böjda  mot  blad- 
spetsen, i  h vilken  de  öfversta  utmynna. 

a.  alla  sidonerverna  äro  jämnstarka  (Cornus), 

b.  de  två  nedersta  sidonerverna  är  starkare  än  de  följande 
(folia  triplinervia)  och  utsända  tertiärnerver  mot  kan- 
ten (Ceanothm  americanus  L.);  de  kunna  utgå  omedelbart 
vid  bladbasen  (nervi  laterales  basilares)  eller  först  högre 
upp  (suprabasilares). 

B.     Handnerviga  blad  (folia  palminervia). 

Primärnervernas  (hufvudnervernas)  antal  är  här  vanligen 
konstant,  så  att  man  har  3-,  5-  eller  7-nerviga  blad,  sällan  är 


VEGA'BXPSDITI0NBN8    VETEVSKAFLIGÅ  ABBETEN.  157 

nervantalet  högre.  An  kunna  dessa  nerver  vara  jämnstarka, 
än  är  den  mellersta  starkare  än  de  öfriga,  hvilka  äfven  sins* 
emellan  kunna  vara  af  olika  styrka.  Fälten  betecknas  på 
samma  sätt  som  hos  de  Qädernerviga  bladen,  och  ytorna 
mellan  primärnerverna  kallas  kardinalfält. 

Hos  de  ^andnerviga  bladen  kunna  primärnerverna  vara 

1.  Kantnäende: 

a.  med  kantnäende  sekundär-  och  tertiärnerver  (Vibumum 
optdus,  Acer  taiaricum), 

b.  med  slingbildande  sekundärnerver, 

c.  med  blandade  sekundärnerver  (Platanus). 

2.  Slingbildande, 

i  hvilket  fall  alltid  den  mellersta  utlöper  i  bladspetsen,  under 
det   att  de  öfriga  äro  förbundna  till  slingor  (Populus,  Morus). 

3.  Spetslöpande. 

Cinnamomum,  Coriaria,  Cornus  suecica. 

C.    Sköldnerviga  blad  (folia  peltata). 

Dessa  kunna  pä  ungefär  samma  sätt  som  de  handnerviga 
indelas  i  flere  underafdelningar,  hvilka  dock  ej  här  särskildt 
behöfva  anföras. 


Afven  den  mycket  vanskliga  frågan  om  de  fossila  bladens 
benämning '  torde  här  böra  vidröras,  detta  så  mycket  hellre 
som  vidt  skilda  meningar  i  detta  hänseende  sökt  göra  sig 
gällande.  A  ena  sidan  har  man  yrkat,  att  alla  fossila  blad, 
hvilka  till  en  viss  grad  öfverensstämma  med  nu  lefvande, 
äfven  böra  benämnas  med  deras  slägtnamn,  under  det  att 
man  å  andra  sidan  ansett  försigtigheten  bjuda,  att  äfven  tertiära 
blad,  huru  lika  med  nutida  de  än  må  vara,  dock  genom  ett 
'iies  fogadt  till  slägtnamnet  eller  på  annat  sätt  böra  från  de 
senare  särskiljas.  A  båda  sidor  har  man  påtagligen  gått  för 
långt.  Att  hänföra  sterila  ormbunksblad  och  barrträdsgrenar 
från  stenkolsformationen  till  nu  lefvande  slägten  innebär  i  de 
flesta   fall    en    ren    orimlighet,  men  det  är  ej  mindre  orimligt 


1Ö8  KÄTBORaT,  JAPANS  FOSSILA  FLORA. 


att  vilja  förneka  tillvaron  af  våra  nutida  slägten  inom  de 
tertiära  aflagringarne,  något  som  de  facto  sker  när  man  ej  för 
dem  vill  använda  de  vanliga  slägtnamnen.  Oriktigheten  här- 
af  är  för  öfrigt  bevisad  genom  den  stora  mängd  blommor  och 
frukter  i  några  af  dessa  aflagringar,  hvilka  med  bestämdhet 
hänvisa  flertalet  af  de  tertiära  växterna  en  plats  inom  nutida 
slägten.  Svårigheten  ligger  naturligtvis  i  ofiöjligheten  att 
säga  när  man  skall  sluta  med  användandet  af  dessa  slägtnamn 
och  i  stället  bilda  nya.  Man  har  t.  ex.  med  säkerhet  funnit, 
att  en  tertiär  växt  tillhör  ett  lefvande  slägte,  ehuru  dess  blad 
i  ett  visst  hänseende  aflägsna  sig  från  dettas  nutida  arter.  I 
kritan  finner  man  snarliknande  blad,  hvilka  dock  i  samma 
riktning  afvika  ännu  mera,  och  inga  frukter  äro  här  funna, 
som  kunna  fälla  något  utslag.  Bör  man  nu  hänföra  äfven 
kritans  art  till  det  lefvande  slägtet?  På  detta  kan  intet  säkert 
svar  gifvas,  .å  ena  sidan  skulle  ett  sådant  förfarande  måhända 
gifva  ett  oriktigt  begrepp  om  slägtets  utsträckning  och  upp- 
trädande, under  det  att  å  den  andra  möjligheten  af  en  så  tidig 
förekomst  och  en  sådan  omfattning  ej  helt  och  hållet  kan  för- 
nekas. Saken  är  så  mycket  svårare  som  åtskilliga  slägten, 
såsom  Ginkgo,  ända  från  jura tiden  med  säkerhet  ägt  bestånd, 
under  det  att  andra  uppträdt  långt  senare.  Från  teoretisk 
synpunkt  vore  det  onekligen  lämpligast  att  endast  hänföra 
sådana  blad  till  nutida  slägten,  som  synas  stå  i  direkt  för- 
bindelse med  någon  af  de  lefvande  arterna,  under  det  att  sä- 
dana, som  först  genom  andra  fossila  former  förbindas  med 
dem,  borde  hänföras  till  egna  slägten.  Men  härvid  kunde 
den  berättigade  anmärkningen  göras,  att  en  mängd  växter  af 
samma  slägte  med  hänseende  till  bladen  redan  hos  närstående 
arter  äro  mycket  skilda,  hvarför  den  anförda  grundsatsens 
tillämpning  ofta  kunde  göra  våld  på  naturen.  Försigtigbet 
är  i  alla  fall  mest  att  förorda,  och  de  för  nutida  växter  an- 
vända slägtbenämningarne  böra  derför  enligt  min  uppfattning 
endast  ifrågakomma,  när  öfverensstämmelsen  är  så  stor,  att 
något  tvifvel  ej  gerna  kan  uppstå.  Äldre,  men  med  de  förra 
antagligen  förbundna  typer  kunna  deremot  lämpligen  benäm- 
nas med  ett  eget  slägtnamn,  hvarvid  detta  naturligtvis  kan 
så  väljas,  att  namnet  antyder  den  frändskap,  som  sannolikt 
förefinnes.  Det  är  sålunda  i  min  tanke  absolut  oriktigt  att, 
så  länge  ej  fruktifikationsorgan  föreligga,  hänföra  kritans  diko> 
tyledona  blad  till  nutida  slägten.  Man  kommer  vid  ett  sådant 
förfaringssätt  att  lemna  den  orimliga  uppgiften,  att  dikotyle* 
donerna  med  ens  skulle  hafva  uppträdt  med  till  stor  del  samma 
slägten  som  nu. 


VEGA-EXPEDITIONSNa    VETES8KÄPLI6 A  ARBETES.  1Ö9 


Det  nybildade  slägtnamnet  är  naturligtvis  ofta  pä  samma 
gång  provisoriskt,  ty  skulle  man  genom  fynd  af  frukter  sedan 
finna,  att  växten  verkligen  tillhörde  det  lefvande  slägtet,  bör 
naturligtvis  i  så  fall  dettas  namn  användas.  För  dikotyledona 
blad,  hvilkas  ställning  för  tillfället  är  helt  och  hållet  osäker, 
eller  hvilka  af  ett  eller  annat  skäl  ej  tillåta  en  säker  bestäm- 
ning, bör  alltid  begagnas  den  kollektiva  slägtbenämningen 
PhyUUes. 

I  enlighet  med  dessa  grunder  har  jag  i  det  följande  der 
så  kunnat  ske  hänfört  de  fossila  bladen  till  nu  lefvande  släg- 
ten,  hvilkas  namn  oförändrade  användts.  När  detta  hän- 
förande ej  ansetts  fullt  säkert,  men  ändå  mycket  sannolikt, 
har  jag  påpekat  detta  genom  ett  efter  slägtbenämningen  inom 
klämmer  infördt  frågetecken  (?).  För  blad,  hvilka  ej  tillåta 
någon  slägtbestämning,  eller  om  hvilkas  ställning  jag  varit 
mera  oviss,  har  jag  användt  slägtbenämningen  Phyllites, 

En  annan  svårighet  är  frågan  om  man,  då  de  blad  som 
f()religga  fullkomligt  tyckas  öfverensstämma  med  en  nutida 
art,  bör  hänföra  desamma  till  denna  eller  icke.  A  ena  sidan 
kan  ej  möjligheten  af  sammanhörigheten  förnekas,  å  den  andra 
kan  den,  så  länge  inga  frukter  äro  kända,  icke  bevisas.  För 
att  undgå  denna  svårighet  kan  man  med  Heer  m.  fl.  till  den 
lefvande  växtens  artnamn  i  respektive  fall  tillfoga  t.  ex.  mio- 
cenum,  pliocenum,  fossile  o.  s.  v.,  hvilket  på  samma  gång 
bör  tagas  såsom  en  antydan,  att  arternas  fullkomliga  identitet 
dock  icke  är  fullt  säker.  Sannolikheten  för  en  sådan  ökas 
dock  naturligtvis  i  samma  mån  som  aflagringens  ålder  ligger 
närmare  nutiden. 

De  betydligt  svårare  förhållanden,  under  hvilka  växt- 
paleontologen  i  jämförelse  med  zoopaleontologen  måste  arbeta, 
göra  äfven,  att  han  på  förhand  måste  finna  sig  i  att  hafva 
begått  ett  och  annat  misstag.  Också  skall  jag  med  tacksamhet 
mottaga  hvarje  på  verkliga  grunder  fotadt  beriktigande. 

Förr  än  jag  öfvergår  till  beskrifningen  öfver  bladen  torde 
någta  ord  om  taflorna  äfven  böra  förutskickas.  Ritningarne 
äro  med  synnerlig  omsorg  och  skicklighet  utförda  af  herr 
W.  E.  Behm,  men  det  är  tydligt,  att  de  det  oaktadt  ej  kunna 
återgifva  allt,  h varför  jag  måste  anhålla  att  ej  blott  taflorna, 
utan  äfven  beskrifningarne  måtte  rådfrågas,  detta  så  mycket 
hellre  som  den  litografieringsmetod,  som  användts,  ej  vid  alla 
tillfällen  kunnat  återgifva  nerveringens  finaste  detaljer.  Jag 
har  här  vidare  på  taflorna  upptagit  ej  blott  de  bestämbara 
bladen,  utan  äfven  sådana,  hvilka  på  grund  af  det  ofullständiga 


160  NATHOnST.  JÅPÄS8  FOSSILA  FLORA. 

skick,  i  hvilket  de  förekomma,  helt  och  hållet  m&st  lemnas 
utan  afseende.  Detta  bar  skett  derför,  att  om  insamlingarne 
vid  Mogi  fortsättas,  är  det  sannolikt,  att  bestämbara  exemplar 
äfven  af  de  ifrågavarande  arterna  skola  påträffas.  Den,  som 
tilläfventyrs  kommer  att  beskrifva  de  nya  samlingarne,  bör 
då  i  många  fall  äfven  kunna  hänvisa  de  afsedda  bladfragmenten 
deras  rätta  plats.  På  detta  sätt  få  de  såsom  afbildade  ett 
större  värde  än  de  annars  skulle  hafva,  och  det  vore  onekligen 
önskligt  att  i  allmänhet  äfven  obestämbara  blad  och  blad- 
fragment blefve  afbildade  jämte  de  bestämbara. 

Jag  skall  slutligen  här  begagna  tillfället  att  offentligen 
uttrycka  min  tacksägelse  till  alla  dem,  som  på  ett  eller  annat 
sätt  understödt  mitt  arbete.  Till  professor  Nordenskiöld 
är  min  första  tack  egnad  för  det  han  velat  anförtro  bearbet- 
ningen af  detta  så  högligen  intressanta  material  åt  mig  samt 
derigenom  äfven  nödgat*  mig  att  genom  egna  forskningar  göra 
mig  mera  förtrogen  med  den  tertiära  vegetationen.  Till  pro- 
fessor Wittrock  står  jag  i  stor  förbindelse  för  det  han  lemnat 
mig  fritt  tillträde  till  Riksmusei  herbarium,  hvilket  innehåller 
en  rikhaltig  samling  japanska  växter;  professor  Th.  Fries  är 
jag  likaledes  tack  skyldig  för  det  han  visat  mig  samma  till- 
mötesgående i  Upsala  samt  för  det  han  lånat  mig  exemplar 
derifrån  till  jämförelse;  till  trädgårdsmästare  F.  Ulriksen 
står  jag  i  förbindelse  för  det  han  sändt  mig  japanska  växter 
från  Alnarps  trädgårdar.  Bland  utländska  vetenskapsmän  har 
jag  erhållit  några  upplysningar  af  professor  A.  Engler  i  Kiel, 
andra  genom  akademiker  Fr.  Schmidt  i  S:t  Petersburg,  men 
i  största  tacksamhetsskuld  står  jag  dock  till  professor  C.  J. 
Maximovicz  vid  kejserliga  botaniska  trädgården  der  samma- 
städes, hvilken  ej  blott  skickat  mig  exemplar  af  flere  japanska 
växter  till  jämförelse  (t.  o.  m.  af  sådana  som  ännu  ej  beskrif- 
vits),  utan  dessutom  äfven  lemnat  mig  åtskilliga  upplysningar 
af  vigt.  Och  slutligen,  fast  ej  minst,  är  jag  mycken  tack  skyl- 
dig min  mångårige  rådgifvare  och  vän  professor  Oswald 
Ileer  i  Ziirich  för  de  råd  och  upplysningar,  som  han  äfven 
vid  detta  arbete  låtit  komma  mic  till  del. 


VKGA-EXPEDITtOKEKS    V  ET  FN  SK  A  Ph  ICA   ARBETES^ 


16] 


1.    Taxites  sp. 

Tall.  4,  fig.  & 

Den  här  afbildade  grenen  är  den  enda  tillnärmelsevis  be- 
stämbara barrträdslemning,  som  vid  Mogi  blifvit  funnen.  Ty- 
värr är  den  ej  så  väl  bevarad  som  önskligt  vore.  Emellertid 
kan  man  se,  att  bladen  äro  tvåsidiga  kort  skaftade,  de  på 
stjelken  nedlöpande  skaften  bilda  snedt  stälda  ärr,  och  någon 
j«^mfÖrelse  med  Taxodium  kan  derför  ej  ifrågakomma.  Den 
temligen  tunna  grenen,  de  tvåsidiga  bladen,  anhäftade  såsom 
ofvan  angifvits,  hänvisa  arten  snarast  plats  antingen  inom 
slägtet  Taxus  eller  Sequoia,  Jag  jämförde  exemplaret  först  med 
den  spetsbergska  formen  af  Sequoia  Langsdorffii  Brongn.  sp., 
ehuru  jag  på  samma  gång  påpekade,  att  sammanhörigheten 
med  Taxus  äfven  vore  möjlig.  Bevaringstillståndet  är  visser- 
ligen ej  sådant,  att  frågan  säkert  kan  afgöras,  men  på  grund 
af  florans  allmänna  karakter,  som  väl  antyder  en  stor  öfver- 
cnsstämmelse  med  nu  lefvande  former,  men  icke  med  miocena, 
är  sammanhörigheten  med  Taxus  mest  sannolik,  ehuru  visser- 
ligen förekomsten  af  Sequoia  Langsdorffii  vore  mindre  oväntad, 
sedan   man   känner  densamma  fossil  från  Sachalin  och  Yeso. 

Af  arterna  inom  slägtet  Taxus  kommer  isynnerhet  T. 
haccata  i  fråga,  likheten  är  t.  o.  m.  så  stor,  att  en  identitet 
till  arten  visserligen  icke  vore  omöjlig.  T.  haccata  finnes  ej 
nu  på  Japan,  men  väl  i  Amurlandet  och  på  Himalaja.  När- 
stående är  äfven  den  japanska  Taxus  cuspidata  S.  et  Z.,  hos 
hvilken  dock  bladen  vanligen  äro  mera  hvälfda  samt  försedda 
med  tydlig  spets. 

De  isolerade  bladen,  figg.  9,  9  a,  10,  äro  möjligen  äfven 
hithörande.  Annars  kunna  de  äfven  jämföras  med  någon 
Äbies. 

GraniineaB. 
2.    Phyllites  bambusoides  m. 

Tafl.  4,  fig.  6,  7. 

Af  denna  art  föreligga  endast  do  afbildade  bladen,  och 
då  dessa  icke  äro  fullständiga,  har  jag  ej  ansett  lämpligt  att 
söka   inrangera   dem   inom   något  nu   lefvande   slägte.    Man 

11 


162  NÅTH0R8T,  JAPANS  FOSSILA  FLORA. 

återfinner  nämligen  liknande  nervering  och  bladbas  såväl 
inom  slägtena  Bambusa  och  Arundinaria  som  PhyUostachys^ 
Chusquea  m.  fl.  Emellertid  är  det  egentligen  med  de  båda 
förstnämnda,  som  någon  jämförelse  här  kan  ifrågakomma. 

Det  tydligaste  exemplaret  (fig.  6)  visar  det  med  kort  skaft 
försedda  bladets  nedre  del;  medelnerven  är  tydlig,  å  ömse 
sidor  finnas  4  k  5,  nästan  först  vid  förstoring  (fig.  6  a)  märk- 
bara sidonerver,  mellannerverha  äro  5  ä  7.  Troligen  hör  äfven 
det  lilla  bladet  fig.  7  till  samma  art. 

Bladen  kunna  jämföras  med  Bätnbusa  arundinacea  å  ena 
sidan  och  med  Arundinaria  teda  Muhl.  å  den  andra.  Den  på 
Sachalin  ^  förekommande  Ä,  hurilensis  Rupr.  har  jag  lika  litet 
som  den  japanska  A,  japonica  S.  et  Z.  haft  tillfälle  att  jämföra. 

Öfriga  vid  Mogi  funna  gräslemningar,  af  hvilka  några  af- 
bildats  å  tafl.  4,  fig.  3 — 5,  kunna  ej  ens  tillnärmelsevis  be- 
stämmas; man  kan  ej  en  gång  afgöra,  om  de  tillhört  bladens 
skifvor  eller  deras  slidor.  Några  andra  kölade  bladfragment 
antyda  törhända  äfven  närvaron  af  cyperaceer. 

SalicinesB. 
3.    Salix  (?)  sp. 

Tafl.  5,  ^g,  3. 

Ett  aflångt  helbräddadt  blad  med  bågformigt  framåtböjda 
slingbildande  sidonerver  och  mellan  de  fullständiga  antydan 
till  ofullständiga.  Den  ymniga  förekomsten  af  dessa  senare 
gör  bladets  hänförande  till  slägtet  Salix  mycket  sannolikt, 
ehuru  det  visserligen  ej  kan  med  någon  grad  af  säkerhet  be- 
stämmas. 

Utom  det  afbildade  har  sedermera  erhållits  ännu  ett  blad 
af  samma  art,  hvilket  är  bättre  bevaradt  och  genom  nerverin- 
gen äfven  i  hög  grad  talar  för  sammanhörigheten  med  slägtet 
Salix. 

BetulacesB. 
4.    Betula  (?)  sp. 

Tafl.  6,  fig,  4—6. 

Blott  de  afbildade  fn\gmenten  äro  funna.  De  förekomma 
i  don  gröfre  bergarten,  äro  illa  bevarade  och  ej  säkert  bestäm- 

*  Fr.  Schnnill,  Kei^^n  iin  Amurlandt^  unU  auf  der  Insel  Sachalin;  Bo- 
Uoischor  TheiL  Möui.  lie  TAi^,  Imp.  des  Soieaces  de  S:t  Pétersbourg. 
T:me  St^rie.    Ton^e  i:*,  N:o  2,  sid.  IV^. 


r  EOA- EXPEDIT  JOSESS    VETENSKAPLIGA  AHBETEN.  1^3 


bara.     Dock   synas   de   snarast   vara  att  jämföra  med  någon 
BetulGy  såsom  B,  lenta  m.  fl. 


JuglandacesB. 
5.    Juglans  Sieboldiana  Maxim,  fossllis  m. 

Tafl.  4,  fig.  18—17,  18  (?). 

Af  denna  art  föreligga  dels  en  ändflik,  dels  tvänne  sido- 
flikar.  Den  förra  (fig.  13  och  14,  motstycken  af  samma  exem- 
plar) visar  ett  mycket  tjockt  bladskaft,  som  fortsätter  såsom 
en  till  en  början  tjock,  men  sedan  temligen  hastigt  afsmalnande 
medelnerv.  Bladskifvans  bas  är  temligen  tvär  —  hvarigenom 
jämförelse  med  Carya  ej  kan  ifrågakomma  — ,  något  sned.  Sido- 
nerverna äro  ganska  regelbundet  stälda,  något  bågformigt 
framätböjda,  samt  bilda  vid  kanten  tydliga  slingor,  utanför 
dessa  gå  nervgrenar  till  tänderna  i  bladkanten.  Nervillerna 
öfvertvärande,  bilda  ej  fullt  rät  vinkel  med  sidonerverna. 
Tänderna  i  kanten  äro  ej  öfverallt  lika  stora.  Bladet  var 
spetsigt,  såsom  äfven  framgår  af  fig.  15.  Fig.  17  är  ett  par- 
blad, hvilket  synes  hafva  haft  en  mycket  sned  bas,  fig.  16 
torde  böra  anses  såsom  ett  af  de  allra  nedersta  parbladen, 
hvilka  äro  betydligt  mindre  än  de  öfriga.  Detta  så  väl  som 
fig.  17  hafva  mindre  och  spetsigare  tänder  än  ändfliken.  Fig. 
18  tillhör  törhända  äfven  någon  ändflik,  dess  sammanhörighet 
med  de  öfriga  är  dock  ej  fullt  säker. 

Af  Juglans  och  Pierocarya,  hvilka  endast  kunna  ifråga- 
komma vid  jämförelse  med  dessa  blad,  är  det  å  ena  sidan 
Juglans  cinerea  L.  och  Sieboldiana  Maxim.,  å  den  andra  Ptero- 
carya  rhoifolia  S.  et  Z.,  hvilkas  blad  likna  de  ifrågavarande. 
Ändfliken s  form,  samt  äfven  det  sneda  parbladet  (fig.  17),  de 
hos  ändfliken  ganska  regelbundet  stälda  sidonerverna,  dimen- 
sioner, nervering  och  tandning  hos  de  fossila  bladen  öfverens- 
stämma  så  mycket  med  Pterocarya  rhoifolia  S.  et  Z.,  att  jag 
först  hänförde  dem  till  denna  art,  hvilken  nu  förekommer 
växande  i  bergskogarne  på  mellersta  Nippon  samt  på  Yeso. 
Emellertid  är  likheten  med  Juglans  Sieboldiana,  af  hvilken  jag 
endast  kunnat  jämföra  unga  outvecklade  blad,  enligt  skriftligt 
meddelande  af  Maximovicz  ännu  större.  Denna  art  finnes 
på  Nippons  och  Kiousious  berg.  Af  fossila  arter  liknar  den 
ifrågavarande  isynnerhet  Juglans  nigella  Hr  och  picroides  Hr 
från  Alaska. »   Den  förra  jämföres  af  Heer  med  Juglans  cinerea, 

*  Heer,  Flora  fossilis  alaskana  l.c.  sid.  38  och  39. 


164  NATHOBST,  JAPANS  FOSSILA  FIORA. 

den  andra  med  Carya  amara.  De  torde  dock  emellertid  än 
mera  öfverensstämma  med  Plerocarya  rhoifolia  och  Juglans  Sie- 
boldiana,  och  kunna  båda  mycket  väl  tänkas  tillhöra  en  art. 
Äfven  bladen  af  Juglans  Qregoniana  Lsqx  från  Californiens 
pliocena  lager  hafva  någon,  ehuru  en  mera  aflägsen,  likhet 
med  dessa  blad. 


6.    Juglans  Kjellmanni  m. 

Tafl.  5,  fig.  10—12. 

Af  denna  art  föreligga  tvänne  ändflikar  samt  derjämte 
ännu  ett  blad,  om  hvilket  man  ej  kan  afgöra,  huruvida  det 
varit  en  ändflik  eller  ett  parblad.  Den  största  af  de  först- 
nämnda (fig.  10)  erinrar  mycket  om  motsvarande  hos  före- 
gående art,  och  hufvudsakliga  skilnaden  ligger  deruti,  att  kan- 
ten synes  vara  otandad.  Detta  kan  dock  endast  med  full  sä- 
kerhet afgöras  för  delen  närmast  basen,  den  öfriga  bladkanten 
är  ej  väl  bevarad,  och  det  ville  t.  o.  m.  synas  som  skulle  ett 
par  enstaka  tänder  förefinnas,  hvilket  för  öfrigt  äfven  bos 
Juglans  regia,  isynnerhet  hos  rotskottens  blad,  stundom  kan 
vara  fallet.  Ej  heller  å  de  öfriga  exemplaren  är  kanten  all- 
deles oskadad,  dock  tyckes  det  ä  fig.  12  afbildade  bladet  äfven 
hafva  ett  par  små  tänder  i  kanten. 

I  Riksmusei  herbarium  finnes  ett  exemplar  af  Plerocarya 
rhoifolia  med  kanten  hos  alla  parbladen  utom  ett  omslagen 
och  derfbr  skenbart  otandad.  Den  stora  öfverensstämmelsen 
mellan  de  båda  bladen  tafl.  5,  fig.  10  och  tafl.  4,  fig.  14,  som 
i  öfrigt  är  för  handen,  kunde  derför  visserligen  låta  förmoda, 
att  ifrågavarande  art  äfven  vore  ett  sådant  blad,  men  detta 
motsäges  af  kantens  tunna  konsistens  och  låter  ej  heller  för- 
ena sig  med  det  mindre  bladet  (fig.  12). 

Detta  senare  har  ej  obetydlig  likhet  med  Magnolia  Kobtts 
DC,  liksom  bladet  fig.  10  något  erinrar  om  Magnolia  hypoleuca 
S.  et  Z.,  men  att  de  ej  kunna  tillhöra  detta  slägte  ådagalägges 
af  de  förut  omnämnda  tänderna  i  kanten.  Under  sådana  för- 
hållanden kunna  bladen  endast  jämföras  med  Juglam  regia  L 
och  af  dess  olika  varieteter  med  var.  sinensis  DC,  som  finnes 
i  Kina  och  i  mellersta  Nippons  bergskogar.  Öfverensstäm- 
melsen med  densamma  är  mycket  stor.  Dess  blad  äro  ut- 
märkta genom  de,  isynnerhet  hos  ändfliken,  tätare  och  mera 
regelbundet  stälda  sidonerverna.  Hos  Riksmusei  exemplar  är 
ändflikens  bas  lika  tvär  som  hos  det  å  fig.  10  och  11  afbildade 


VEGA-EXPEDITI0NEN8    VETEN 8KAPLIOA   AJiBETEN.  165 


bladet.  Från  Juglans  acuminata  A.  Braun,  som  äfven  finnes  i 
Alaskas  miocena  lager,  skiljes  arten  genom  de  mera  regel- 
bundna och  tätare  stälda  sidonerverna. 


OorylacesB. 
Carpinus. 

Att  slägtet  Carpinus  bland  de  fossila  bladen  vid  Mogi  är 
representeradt  ådagalägges  med  säkerhet  af  den  frukt,  som  är 
af  bildad  å  tafl.  5,  fig.  20.  Den  visar  ett  djupt  skarpt  aftryck 
af  sjelfva  fröet  samt  en  del  af  svepeskålen.  Tyvärr  är  denna 
senare  så  ofullständig,  att  man  hvarken  kan  göra  sig  före- 
ställning om  dess  allmänna  form  eller  om  kantens  beskafifen- 
het.  De  jämnstarka  hufvudnerverna  förläna  fragmentet  isyn- 
nerhet en  stor  likhet  med  svepeskålen  hos  Carpinus  cordcUa 
Bl.  och  japanica,  BL,  under  det  att  deras  stora  afstånd  sins- 
emellan och  styrka  synas  förbjuda  jämförelse  med  Ostrya, 

Utom  Carpinus  finnas  på  Japan  några  andra  växter  med 
något  snarliknande  blad,  såsom  Betula  lenta  och  ulmifolia  samt 
framförallt  Acer  carpinifolium,  af  h vilka  dock  de  båda  första 
här  ej  kunna  ifrågakomma.  Japan  räknar  ej  mindre  än  6 
eller  7  arter  af  Carpinus  och  en  Ostrya.  Hos  Acer  carpinifolium 
äro  bladen  vid  basen  nästan  rudimentärt  5-nerviga,  så  att  bla- 
den derigenom  oaktadt  sin  afvikande  form  nästan  kunna  sägas 
hafva  bibehållit  en  karakter  gemensam  med  slägtets  öfriga 
arter. 

De  lefvande  Carpinus-arterna  hafva  hos  samma  art  ett 
temligen  konstant  antal  sidonerver,  hos  Betulus  och  orientalis 
12 — 13,  hos  americana  9 — 14.  Af  de  japanska  arterna,  hvilka 
alla  jag  kunnat  jämföra,  tack  vare  professor  Maximovicz' 
utomordentligt  välvilliga  tillmötesgående,  hafva  laxiflora  Bl., 
yedoensis  Maxim,  och  Tschonoskii  Maxim,  vanligen  11 — 15 
sidonerver,  cordata  Bl.  har  omkring  20,  oohjaponica  Bl.  20—25. 
Nervernas  antal  och  riktning,  bladets  tandning  och  konsistens 
samt  basens  beskaffenhet,  hvilken  senare  dock  såsom  hos  Ca/r- 
pinus  Betulus  kan  vara  ganska  variabel,  utgöra  de  karakterer, 
hvilka  i  förening  kunna  särskilja  de  olika  arterna.  Men  för 
de  fossila  bladen  möter  den  svårigheten,  att  nervernas  antal 
hos  Carpinus  grandis  Ung.  —  så  vida  verkligen  densamma  inne- 
fattar blott  en  art  —  varierar  mellan  12  och  20,  och  då  bladets 
föränderlighet   med    hänseende   till   formen    äfven    är  ganska 


166  NÄTHORar,  japans  fossila  flora. 


stor,  kommer  denna  enda  art  att  omfatta  flere  af  de  blad- 
former, som  hos  de  nu  lefvande  karakterisera  olika  arter.  I 
sjelfva  verket  torde  endast  Carp,  yedoensis  Max.,  cordaLa  Bl. 
och  japonica  Bl.  till  bladen  från  Carpinus  grandis  kunna  sär- 
skiljas. 

Hvad  de  vid  Mogi  förekommande  bladen  beträffar  kan 
man  först  och  främst  säga,  att  de  ej  kunna  tillhöra  Carpinus 
grandis.  Att  begränsa  de  olika  formerna  till  arten  är  deremot 
svårare,  enär  de  flesta  bladen  äro  fragmentariska.  De  mera 
fullständiga  låta  dock  antagligen  särskilja  åtminstone  3  arter. 


7.    Carpinus  subcordata  m. 

Tafl.  5,  fig.  18—18,  20. 

Blad  aflånga  eller  nästan  lancettlika  med  utdragen  spets, 
nästan  hjertlik  bas,  finsågade,  medelnerv  tydlig,  sidonerver 
hos  de  normala  bladen  omkring  20,  vanligen  raka,  utgående 
under  spetsig  vinkel,  sällan  grenade,  de  båda  nedre  med  flere, 
de  öfriga  med  enstaka  tertiärnerver  vid  kanten. 

Såsom  typ  för  denna  form  betraktas  det  å  tafl.  5,  fig.  14 
afbildade  bladet;  till  samma  typ  kunna  äfven  fig.  16 — 18  lätt 
hänföras.  Mest  afvikande  af  dessa  är  fig.  17,  dels  genom  sin 
mera  lancettlika  form,  dels  genom  de  något  mera  framåtriktade 
sidonerverna.  Fig.  14  är  så  till  vida  ej  fullt  riktigt  tecknad, 
som  medelnerven  ej  bort  gå  ända  ut  till  basen,  den  döljes  allra 
nederst  af  bladskifvan. 

Af  lefvande  Carpinus-arter  är  det  endast  C.  cordata  Bl. 
och  japonica  BL,  som  hafva  ett  lika  stort  antal  sidonerver 
som  den  ifrågavarande.  Men  japonica  kan  icke  ifrågakomma, 
emedan  den  vanligen  har  sned  bas ;  med  undantag  af  den  allra 
nedersta  sakna  dess  sidonerver  tertiärnerver,  tandningen  i 
kanten  är  ej  så  jämn,  hufvudtanden,  i  hvilken  sidonerven  ut- 
löper, är  större,  och  mellan  dessa  finnas  på  bladets  midt  van- 
ligen endast  en,  sällan  två  småtänder. 

Deremot  är  öfverensstämmelsen  med  Carpinus  cordata  så 
väl  hvad  form  som  nervering  och  tandning  angår  mycket 
stor.  Den  hufvudsakliga  afvikelsen  ligger  deruti,  att  de  fossila 
bladens  dimensioner  äro  mindre,  tänderna  till  följd  deraf  finare, 
hvarjämte  basen  ej  på  långt  när  är  så  utprägladt  hjertlik 
som  hos  cordcUa,  ehuru  visserligen  fig.  14  visar  en  antydan 
åt  samma  håll.  Mest  afvikande  är  som  nämndt  fig.  17,  detta 
blad  är  det  enda,  som  är  mera  likt  bladen  af  Acer  carpinifolium, 


VEGA-EXPBDITI0NEN8    VETENSKAPLIGA  ÄMBETEN.  167 


ehuru  tertiärnerverna  tala  mot  en  jämförelse  med  denna  växt. 
Som  jag  emellertid  endast  sett  trenne  blad  af  C.  cordata,  är 
Jag  ej  fullt  pä  det  klara  med  huru  långt  föränderligheten  hos 
denna  art  kan  gå.  Ej  heller  bör  förbises,  att  bladen  fig.  16 
och  17  å  tafl.  5  mycket  väl  skulle  kunna  tillhöra  Ostrya,  för 
hvilket  t.  o.  m.  de  utvecklade  tertiärnerverna  i  ej  ringa  grad 
synas  tala.  Carpinus  cardeUa  växer  i  Japan  pä  berget  Fuji-no- 
yama.  Till  dessa  blad  torde  äfven  den  å  fig.  20  afbildade 
frukten  böra  hänföras,  hvilken  såsom  redan  ofvan  nämnts, 
mycket  erinrar  om  cordcUa^s  frukt. 

Ehuru  visserligen  Carpinus  grandis  stundom  har  20  sido- 
nerver, kunna  de  fossila  bladen  ej  gerna  hänföras  till  den- 
samma, ty  dels  är  detta  nervantal  hos  den  förstnämnda  att 
anse  som  ett  undantag,  dels  är  bladkanten  vanligen  mycket 
tydligt  dubbelsågad,  hvartill  slutligen  kommer,  att  frukten  af 
Corp,  grandis  mest  liknar  den  hos  C.  BettUus.  Att  skilja  frag- 
ment af  de  båda  arterna  torde  emellertid  ej  vara  möjligt. 
Den  form  af  Carpinus  grandis,  som  förekommer  i  Sachalins 
miocena  lager,  har  ej  den  minsta  likhet  med  bladen  från  Mogi. 

De  blad,  som  sitta  vid  basen  af  de  bladbärande  grenarne 
hos  Carpinus,  äro  ofta  betydligt  mindre  och  af  något  olika  form 
mot  de  öfriga,  hvarjämte  antalet  sidonerver  ej  är  på  långt 
när  så  stort.  Ett  sådant  blad  är  antagligen  det  å  tafl.  5,  fig. 
13  afbildade  och  törhända  äfven  det,  som  afbildats  å  tafi.  6, 
fig.  3.  Det  senare  synes  liksom  bladet  å  tafl.  5,  fig.  15  hafva 
varit  tunnare  än  de  öfriga,  och  dessa  båda  hafva  derför  tör- 
hända tillhört  unga  ej  fullt  utvecklade  blad;  antalet  nerver 
har  påtagligen  äfven  hos  dessa  varit  mindre.  Omöjligt  är 
visserligen  ej,  att  de  kunna  hafva  tillhört  en  egen  art,  men 
den  uttalade  uppfattningen  är  för  närvarande  att  föredraga. 
Dock  kunna  de  lika  väl  tolkas  såsom  motsvarande  blad  af 
Osirya. 


8.    Carpinus  stenophylla  m. 

Tafl.  6,  fig.  16. 

Blad  aflångt-lancettlikt  med  smal  spets  och  antagligen 
vigglik  bas,  sågad  kant,  tydlig  medelnerv,  17  ä  18  under 
spetsig  vinkel  utträdande,  stundom  obetydligt  bågformiga, 
kantnående  sidonerver,  de  nedersta  med  korta  tertiärnerver, 
nerviller  otydliga,  bladets  konsistens  tjock  och  fast,  på  sina 
ställen  bilda  de  minsta  nervmaskorna  en  vid  förstoring  tydlig 


168  SÅTH0R8T,  JAPANS  FOSSILA  FLOBA,  . 


och  framträdande  retikulerad  struktur ;  tänderna  dels  midt  för 
hvarje  sidonerv,  dels  en,  eller  närmare  basen  två,  mellan  dem. 

Detta  blad  kan  närmast  jämföras  med  Carpinus  japomca 
Bl.  och  yedoensis  Maxim.,  ehuru  det  visserligen  afviker  från 
båda.  Det  har  mera  starkt  framåtriktade  sidonerver  och  mera 
vigglik  bas  än  den  förra,  hos  hvilken  för  öfrigt  endast  den 
nedersta  sidonerven  plägar  vara  försedd  med  tertiärnerver. 
Carpinus  yedoensis  åter  synes  hafva  högst  16  sidonerver,  tertiär- 
nerver saknas  ofta,  ehuru  ej  alltid,  helt  och  hållet,  och  basen 
är  mera  afrundad.  Annars  är  likheten  med  denna  art  ganska 
stor.  Man  kunde  äfven  ifrågasätta,  om  ej  detta  blad  kunde 
vara  ett  ungt  blad  af  Carpinus  subcordata.  Mot  ett  sådant  an- 
tagande talar  dock  bladets  konsistens  och  basens  afvikande 
form. 

Någon,  och  med  hänsyn  till  nerveringen  ej  obetydlig,  lik- 
het äger  ifrågavarande  blad  äfven  med  Alnus  Jlrmä,  men  tän- 
derna hos  denna  äro  betydligt  gröfre. 


9.    Carpinus  sp. 

Tafl.  5,  låg.  19. 

Endast  spetsen  af  ett  blad  föreligger.  Det  är  utmärkt 
genom  de  under  mycket  spetsig  vinkel  utträdande  sidoner- 
verna och  de  grofva  tänderna  i  kanten,  en  större,  i  hvilken 
sidonerven  utlöper,  samt  en  något  mindre  tand  mellan  dessa 
(på  teckningen  ej  fullt  tydligt,  emedan  de  större  ofta  äro  af- 
brutna);  tertiäirnerver  kunna  ej  iakttagas,  bladets  konsistens 
synes  hafva  varit  temligen  tunn. 

Af  lefvande  Carpinu^-arter  —  under  förutsättning  att  här 
ej  föreligger  ett  abnormt  utveckladt  blad  —  kan  den  ifråga- 
varande knappast  jämföras  med  någon  annan  än  de  båda  ja- 
panska arterna  Carpinus  Tschonoskii  Maxim,  och  C  yedoensis 
Maxim.,  hvilka  båda  hafva  lika  framåtriktade  sidonerver  och 
liknande  tandning.  Den  senare  arten  har  dock  betydligt 
tjockare  blad  än  den  förra,  och  de  minsta  nervmaskorna  bilda 
ett  starkt  framträdande  nätverk,  under  det  att  de  hos  C. 
Tschonoskii  knappast  äro  märkbara.  Så  väl  bladets  konsistens 
som  de  mycket  otydliga  nervmaskorna  (äfvensom  bladets 
bredd)  talar  isynnerhet  för  en  jämförelse  med  Carp.  Tschonoskii. 
Det  exemplar  af  denna,  som  Maximovicz  haft  godheten 
förära  mig,  är  taget  på  Fuji-no-yama.  Carpinus  japonica  Bl. 
har  ej  fullt  så  skarpt  framåtriktade  nerver,  dessa  äro  vanligen 


VEaJ-KXPEDITIOSKKS    VETSy  SKAPLIGA   AR  BET  EX. 


169 


mera  tättstälda,  och  bladets  konsistens  är  fastare  än  det  fos- 
sila synes  hafva  varit.  Dock  fordras  mera  material  för  att 
säkrare  än  som  nu  kunnat  ske  afgöra  dettas  förvandtskaper. 


10.    Ostrya  virginica  Willd.  fossiiis  m. 

Tari.  6,  fig.  2. 

Blad  ailångt-lancettlikt  med  något  tvär  bas,  medelnerv 
tydlig,  men  ej  särdeles  stark,  sidonerver  13 — 15,  temligen  spets- 
vinkliga,  kantnående,  något ^bågformigt  fraraåtböjda  med  båg- 
formiga  tertiärnerver  vid  kanten,  nerviller  fina  vanligen  öfver- 
tvärande,  areolsB  mycket  små. 

Med  hänseende  till  så  väl  form  som  konsistens,  tandning 
och  nervering  öfverensstämmer  detta  blad  till  den  grad  med 
vissa  bladformer  af  Ostrya  virginica  W.,  att  det  icke  gerna  kan 
anses  skildt  från  den  nu  lefvande  arten.  Denna  förekommer 
i  norra  Amerika  från  Nya  Brunswick  och  Winipegsjön  till 
Florida  samt  finnes  äfven  i  Mexiko  (DC.  Prodronie,  vol.  16, 
sid.  125).  Den  upptages  ej  af  Franchet  och  Savatier  bland 
de  japanska  växterna,  men  Maximovicz  har  sändt  mig  exem- 
plar af  denna  art  från  Oiwagi  vid  Hakodate. 

Det  fossila  bladets  förekomst  vid  Mogi  blir  derigenom 
mindre  oväntad  och  är  på  samma  gång  af  ytterst  stort  in- 
tresse, såsom  visande  att  samma  eller  en  närstående  art  fordom 
funnits  äfven  i  södra  Japan.  Med  Ostrya  carpinifolia  har  det 
fossila  bladet  obetydlig  likhet. 

Till  Ostrya  kunna,  såsom  ofvan  nämnts,  möjligen  äfven 
några  af  de  under  Carpinus  subcordata  upptagna  bladfragmenten 
höra. 


OupulifersB. 
11.    Fagus  ferruginea  Åit.  fossiiis  m. 

Tafl.  7,  fig.  11—24;  tafl.  8,  fig.  1—11;  tafl.  9,  ^g.  1. 

Fagus  ferti^ginea  pliocena  Nathorst,  Förutskickadt  meddelande  om  tertiitr- 

floran  vid  Xangasaki  på  Japan. 
>  >  »         Nathorst  i  Nordenskiöld,  Vegas  fUrd  kring  Asien 

och  Europa.    Band  2,  sid.  394,  bild.  1,  2. 

Blad    äggrunda    eller    äggrundt    lancettlika   eller    nästan 
lancettlika^   ofta   med   något  utdragen  spets,  bas  rundad  eller 


170  NATH0R8T,  JAPAK8  FOSSILA  FLORA. 

afsmalnande  eller  nästan  vigglik,  medelnerv  tydlig,  sidonerver 
11 — 13 — (sällan)  15  vanligen  raka,  de  nedre  ofta  lindrigt  utåt- 
böjda,  de  öfre  stundom  framåtböjda,  kantnående,  i  de  flesta 
fall  utlöpande  i  tydliga  skarpa  tänder,  nerviller  vanligen 
otydliga. 

Dessa  blad  äro  såsom  förut  nämnts  de  vid  Mogi  allmän- 
naste, de  finnas  i  nästan  h varenda  stuff  derifrån,  samt  före- 
ligga med  en  mängd  olika  former  från  unga,  ej  fullt  utveck- 
lade till  sådana,  hvilkas  längd  stiger  till  12  centimeter.  Så- 
dana afvikande  former  som  det  å  tafl.  7,  fig.  12  afbildade 
bladet  bar  jag  iakttagit  bland  affallna  blad  i  Skånes  bokskogar. 
Äfven  bark  (tafl.  7,  fig.  24)  är  ganska  vanlig,  hvilket,  då  bo- 
kens ej  af  sig  sjelf  aflossnar,  kunde  synas  egendomligt.  Men 
då  kullfallna  eller  äldre  träd  eller  grenar  förmultna,  blir 
veden  vanligen  först  upplöst  ocb  barken  återstår  eller  afloss- 
nar lätt  från  densamma.  Troligen  är  det  på  detta  sätt  fri- 
blifna  barkstycken,  som  kommit  ut  i  aflagringen  jämte  bladen. 
De  växtförande  lagren  bafva  derför  helt  säkert  bildats  i  ome- 
delbar närhet  af  någon  bokskog,  och  eget  är  onekligen,  iatt  de 
ej  innehålla  några  bokollon,  hvilka  dock  kanske  bottenfälts 
närmare  stranden. 

Af  lefvande  Fagus-arter  står  den  ifrågavarande  onekligen 
ytterligt  nära  den  amerikanska  rödboken  Fagus  ferruginea 
Ait.,  och  detta  ej  blott  hvad  beträffar  form  och  tandning,  utan 
äfven  antalet  sidonerver.  Exemplar  af  ferruginea  i  Riksmusei 
herbarium  visa  14  ä  16  sidonerver  hos  alla  blad  från  några 
ställen,  under  det  att  blad  från  andra  endast  hafva  10 — 11. 
Formen  hos  dessa  senare  öfverensstämmer  äfven  fullkomligt 
med  bladen  från  Mogi,  i  det  atf  basen  äfven  hos  dem  är  af- 
smalnande och  vigglik.  Största  olikheten  med  de  fossila  bla- 
den är,  att  dessa  senare  i  allmänhet  ej  bafva  mer  än  omkring 
11 — 13  sidonerver,  h vartill  kommer  att  tandningen  i  kanten  ej 
är  fullt  så  konstant  som  hos  ferruginea,  ja  stundom,  såsom  å 
bladet  tafl.  8,  fig.  11,  tyckes  vara  helt  och  hållet  frånvarande. 
Genom  dessa  karakterer  bilda  bladen  en  märkvärdig  mellan- 
form mellan  ferruginea^s  blad  och  bladen  af  en  ännu  i  Japan 
lefvande  bok,  hvilken  törhända  är  att  anse  för  en  direkt  af- 
komling  af  Mogilagrens  art.  Från  professor  Maximovicz 
har  jag  nämligen,  genom  professor  Fr.  Schmidt,  erhållit  blad 
af  bok  från  olika  trakter  af  Japan,  och  ehuru  detta  material 
visserligen  är  temligen  inskränkt,  kunna  dock  deraf  åtskilliga 
slutsatser  dragas.  Bladen  från  Hakodate  öfverensstämma  med 
Fagus  sylvatica,  de  hafva  helbräddad  kant  och  8  ä  9  sidonerver, 


v  EGA -EXPEDITIONEN  a    V  ETEN  SKAPhlOÅ   ARBETEN.  171 


de  från  Kiousiou  hafva  äfvenledes  8  &  9  sidonerver,  hvilka 
utmynna  i  obetydliga  inbugtningar  (såsom  ä  tafl.  8,  fig.  11), 
denna  form  är  F,  (crenata  Bl.)  Siéboldii  Endl.  Bladen  från 
Fuji-no-yama  hafva  deremot  11  ä  12  sidonerver,  inbugtningarhe 
äro  mycket  obetydliga,  och  stundom  finnes  någon  enstaka 
tand  i  bladkanten.  Sidonerverna  äro  dock  knappast  fullt 
kantnående,  de  böja  sig  invid  kanten  uppåt,  parallelt  med 
denna,  ungefär  såsom  å  högra  sidan  af  tafl.  8,  fig.  10.  Mogis 
fossila  bok  kan  sägas  antyda  en  öfvergång  till  denna  form 
från  ferruginea,  den  står  mellan  båda,  ehuru  ojämförligt  när- 
mare den  senare,  så  väl  med  hänseende  till  nervantalet  som 
till  kantens  tandning.  Formen  på  Fuji-no-yama  skulle  enligt 
denna  uppfattning  vara  en  afkomling  af  Fagus  ferruginea  fos- 
säis,  hvilken  åter  är  så  närstående  ferruginea,  att  den  till 
arten  ej  kan  skiljas  från  denna. 

Med  Alaskas  och  Sachalins  miocena  bok,  Fagus  Antipofi, 
utmärkt  af  15 — 17  sidonerver  och  helbräddad  kant  samt  större 
blad,  har  Fagus  ferruginea  fossHis  ingen  närmare  likhet.  Fagus 
pristina  Sap.  har  16 — 18  sidonerver,  och  kan  således  ej  heller 
jämföras  med  vår  art.  Deremot  är  denna  ej  olik  några  af  de 
från  Sinigaglia  af  Massalongo  beskrifna  arterna^  (ambigua, 
Chierici,  Gussoni  och  Marsilii),  hvilka  törhända  rättast  torde 
böra  sammanföras  till  en  enda.  Tandningen  hos  Fagus  ferru- 
ginea fossilis  synes  dock  vara  något  olika. 

Fagus  ferruginea  Ait.  förekommer  i  norra  Amerika  öster 
om  Mississippi  från  Winipegsjön  till  Florida. 


12.    Quercus  Stuxbergi  m. 

Tafl.  6,  fig.  18—20;  tafl.  7,  fig.  1—9,  10(?). 

Blad  af  fast  konsistens  äggrundt  lancettlika,  med  tydlig 
medelnerv  och  omkring  10  ä  11  något  bågböjda,  kantnående, 
ofta  i  en  tand  utlöpande  sidonerver,  nerviller  föga  framträ- 
dande, än  afbrutna  än  öfvertvärande. 

Närstående  Quercus  glauca  Thunbg,  isynnerhet  varieteterna 
caesia  BL  och  stenophylla  Bl. 

Med  den  senare  kunna  de  å  tafi.  6,  fig.  18,  19,  med  den 
förra  de  å  tafl.  7,  fig.  6,  7  afbildade  .  bladen  isynnerhet  jäm- 
föras. Det  lilla  bladet  å  tafl.  7,  fig.  •  2  och  3  (de  båda  mot- 
styckena  af  samma   exemplar)   äfvensom   fig.   4   har   en  fast 

*  Massalongo  e  Scarabelli,  Studii  sulla  Flora  fossiledelSenigalliese. 
Imola.    1859. 


172  KATHORST,  JAPANS  FOSSILA  FLORA, 


konsistens  med  de  minsta  nervmaskorna  under  förstoring  sär- 
deles tydliga.  Jag  trodde  först,  att  detta  blad  kunde  tillhöra 
Cokstanea,  men  har  sedan  funnit,  att  små  blad  af  Q,  glaucavar. 
stenaphylla  äfven  kunna  hafva  en  liknande  struktur. 

Bladen  hos  Quercus  glauca  äro  mycket  varierande  med  hän- 
seende till  form  och  tandning.  An  finnas  tänderna  endast 
mot  spetsen,  än  nästan  längs  hela  kanten,  än  äro  de  tydligare, 
än  blott  antydda;  i  allmänhet  saknas  de  närmast  basen. 
Samma  föränderlighet  möter  oss  hos  de  fossila  bladen,  men 
kan  följaktligen  icke  antyda  någon  artskilnad.  Mest  afvikande 
är  den  bladbas,  som  afbildats  å  tafl.  7,  fig.  1,  hos  hvilken  de 
*  nedersta  nerverna  ej  äro  fullt  kantnående.  Detta  exemplar 
visar  äfven  större  afstånd  mellan  sidonerverna,  hvilka  der- 
jämte  äro  något  mindre  framåtriktade;  det  liknar  ganska 
mycket  Quercus  acuta  Thunbg,  men  då  bladbasen  af  glauca 
stundom  äfven  kan  hafva  en  sådan  form  och  nervering,  torde 
det  vara  riktigast  att  hänföra  detta  exemplar  till  samma  art 
som  de  öfriga.  I  allmänhet  äro  sidonerverna  hos  glauca  mera 
framåtriktade  än  hos  de  ifrågavarande  bladen.  Huruvida  den 
å  tafl.  7,  fig.  10  afbildade  bladspetsen,  för  hvilken  sistnämnda 
anmärkning  dock  icke  gäller,  hör  till  ifrågavarande  art  eller 
till  Fagus  kan  ej  med  säkerhet  afgöras. 

Quercus  glauca   finnes  i  Japans  skogar  från  Nangasaki  till 
Yokohama. 


UlmacesB. 
13.    Zelkova  Keaki  Sieb.  sp.  fossHis  m. 

Tafl.'  10,  fig.  2-6;  tafl.  6,  fig.  1  (?). 

Blad  skaftade  aflånga,  sällan  rundadt  ovala,  spetsiga,  oftast 
med  utdragen  spets,  med  afrundad  tvär  eller  nästan  hjertlik 
bas,  groft  men  regelbundet  tandade,  med  framåtriktade  tänder, 
medelnerv  stark,  sidonerver  mer  och  mindre  regelbundet  tan- 
dade, utgå  under  temligen  öppen  vinkel,  något  bågformigt 
framåtböjda,  kantnående,  utlöpa  i  tänderna,  äro  stundom  gre- 
nade, nerviller  otydliga. 

Dessa  blad  kunna  icke  skiljas  från  bladen  af  den  i  sko- 
garne så  väl  på  Kiousiou  som  i  Nippon  lefvande  Zelkova  Keaki 
Sieb.  sp.y  men  då  det  naturligtvis  är  möjligt,  att  i  andra  hän- 
seenden skiljaktigheter  förefunnits,  har  jag  trott  mig  genom 
tillfogandet   af  benämningen  fossilis  åtminstone  böra  antyda, 


YKGÅ'EXPEDIT10SBN8    VETEK SKAPLIGA  ÄMBETEN.  173 


att   bladen   kunna   hafva   tillhört  en  från  den  lefvande  arten 
afvikande  form. 

Huruvida  ej  några  af  de  i  Europas  tertiärlager  till  Ulmus 
och  Planera  hänförda  bladen  snarare  böra  jämföras  med  Zdkova 
Keaki,  torde  med  skäl  kunna  ifrågasättas. 


14    Ulmus  sp.  (cfr.  ca m pestris  Sm.). 

Tafl.  10,  fig.  1. 

Endast  ett  enda  blad  föreligger  från  den  gröfre  bergarten. 

Att  döma  af  ett  aftryck  i  medelnervens  fortsättning  har 
det  varit  temligen  långt  skaftadt,  basen  är  sned,  medelnerven 
rak,  vid  basen  framträdande,  mot  spetsen  afsmalnande,  sido- 
nerver på  den  längre  sidan  tyckas  vara  omkring  12  ä  13,  de 
åro  kantnående,  de  nedre  raka,  de  öfre  något  framåtböjda, 
stundom  med  korta  tertiärnerver,  nerviller  otydliga,  de  qvar- 
tära  nervmaskorna  ställvis  mycket  tydliga,  bilda  små  jämn- 
stora fält;  bladkanten  är  nästan  öfverallt  trasig,  dock  synes 
på  ett  par  ställen,  att  den  varit  ganska  groft  tandad. 

Ehuru  visserligen  bladen  af  Ulmus  svårligen  tillåta  någon 
säker  artbestämning,  försåvidt  de  ej  föreligga  i  tillräckligt  an- 
tal och  äro  väl  bevarade,  må  dock  här  påpekas,  att  det  ifråga- 
varande bladet  på  grund  af  sitt  långa  skaft,  sin  form  och  sina 
dimensioner  isynnerhet  tyckes  öfverensstämma  med  vissa  varie- 
teter  af  Ulmtis  campestris,  såsom  t.  ex.  U.  campestris  Icevis  från 
Amur  och  Japan.  Genom  det  ringa  antalet  tertiärnerver  (dock 
finnas  möjligen  flere,  fastän  de  ej  kunna  iakttagas)  uppkommer 
äfven  någon  likhet  med  U.  americana,  hos  hvilken  dock  basen 
i  allmänhet  är  mera  sned. 

I  Japan  förekomma  Ulmus  montana  och  U.  campestris  dels 
på  Yeso,  dels  i  bergskogarne  på  mellersta  Nippon. 

15.    Aphananthe  viburnifolia  m. 

Tafl.  9,  fig.  2. 

Endast  öfre  delen  af  ett  blad  föreligger.  Det  är  ett  af- 
tryck af  öfversidan,  medelnerven  synes  upphöjd,  likaså  sido- 
nerverna, hvilka  utgå  under  ganska  spetsig  vinkel  och  böja 
sig  något  framåt,  de  nedre  med  tertiärnerver,  hvilka  der  kanten 
är  oskadad  synas  utlöpa  i  en  obetydlig  tand,  nerviller  tydliga, 
öfvertvärande,  de  nedre  bilda  nästan  rät  vinkel  med  medel- 
nerven. 


174 


NÄTH0R8T,  JAPANS  FOSSILA  FLORA. 


Detta  blad  öfverensstämmer  ganska  mycket  med  Apka- 
nanthe  aspera  Thunbg  sp.,  men  af  viker  derigenom,  att  de 
öfre  sidonerverna  sakna  tertiärnerver  samt  genom  de  föga  ut- 
vecklade tänderna  i  bladkanten.  Aphananthe  (ispera  förekom- 
mer i  Japans   bergskogar    såväl  på  Kiousiou  som  på  Nippon. 

Afven  Viburnum  dilataium  Thunbg  har  ganska  snarlik- 
nande  blad,  men  dessa  äro  tunnare  än  det  föreliggande  synes 
hafva  varit. 

16.    Celtis  Nordenskiöld!  m. 

Tafl.  9,  fig.  14—17;  tafl.  18,  fig.  2. 

Blad  skaftade  af  fast  konsistens,  mycket  eller  mindre  utpräg- 
ladt  sneda,  tillspetsade  3  å  4-nerviga  med  stark  medelnerv,  sido- 
nerver temligen  framåtriktade,  slingbildande,  hvilket  äfven  är 
fallet  med  den  nedre  primärnervens  sekundärnerver,  tertiärner- 
verna  kantnående,  utlöpande  i  de  temligen  grofva  tänderna,  ner- 
viller  glesa,  öfvertvärande  eller  afbrutna,  nervmaskor  delade  i 
tertiär-  och  qvartärmaskor,  de  senare  på  några  aftryck  skarpt 
framträdande,  nästan  förlänande  ytan  en  granulerad  struktur. 

Denna  art  erinrar  mycket  om  CéUis  caticasica  Willd.  och 
Tournefortii  Lam.  Hos  dessa  äro  bladen  stundom  fullt  ut  lika 
sneda  och  hafva  samma  form  som  de  å  tafl.  9,  fig.  15  och  16 
afbildade.  Dessa  öfverensstämma  genom  det  större  antalet 
sidonerver,  samt  derigenom  att  primärnerven  på  den  smalare 
sidan  fortlöper  så  nära  kanten,  mest  med  Tournefortii, 

Äfven  bladen  å  tafl.  9,  fig.  17  och  14  torde  ej  böra  skiljas 
från  de  båda  ofvan  beskrifna.  Det  förra  har  påtagligen  haft 
en  triangulär  bas,  men  basens  beskaffenhet  varierar  på  samma 
sätt  hos  de  motsvarande  lefvande  arterna,  och  det  förefinnes 
sålunda  intet  skäl  att  anse  de  ifrågavarande  bladen  såsom 
tillhörande  en  egen  art.  Hithörande  torde  äfven  vara  den  å 
tafl.  18,  fig.  2  afbildade  bladspetsen. 

Celtis  Tournefortii  lefver  dels  vid  Medelhafvet  (Sicilien, 
Grekland),  dels  i  Armenien  etc,  och  C,  cazico^a  på  Kaukasus» 
i  Persien,  Afghanistan,  Belutschistan  och  öfre  Indien. 

LauracesB. 
17.    Lindera  sericea  Bl.  fossilis  m. 

Tdfl.  11,  fig.  2—3. 

Blad  aflånga  med  något  utdragen  spets,  helbräddade,  fasta 
och  läderartade,  medelnerv  tydlig  ända  till  spetsen,  sidonerver 


VEOA-EXPEDITI0NEN8    VETENSKAPLIGA  ARBETEK.  175 

smala  men  tydliga,  något  bågformigt  böjda,  slingbildande,  de 
båda  nedre  mera  framåtriktade  än  de  öfriga,  hvilka  utträda 
under  mera  öppen  vinkel,  stundom  finnas  ofullständiga  sido- 
nerver mellan  de  fullständiga,  nerviller  än  öfvertvärande,  än 
bildande  regelbundet  polygonala  maskor,  hvilka  åter  äro  de- 
lade i  mindre  maskor  af  2:dra,  3:dje  och  möjligen  4:de  ord- 
ningen. Sädana  små  nästan  punktformiga  maskor,  som  äro 
förhanden  hos  en  stor  mängd  lauraceer,  finnas  dock  här  icke. 
Dessa  blad  öfverensstämma  mycket  med  bladen  Bi  Lindera 
sericea  BL,  som  lefver  i  bergskogar  ne  på  Nippon  samt  på 
Yeso.  Spetsen  å  det  fossila  bladet  är  dock  måhända  skarpare 
utpräglad  och  dimensionerna  äro  något  större  än  hos  de 
exemplar  af  L.  sericea,  som  jag  haft  tillfälle  ätt  rådfråga. 
Lindera  glauca  Bl.,  med  hvilken  jag  först  jämförde  arten,  har 
de  sista  nervmaskorna  nästan  punktformiga,  och  närmare  för- 
vandtskap  med  densamma  kan  derför  ej  ifrågakomma. 

18.    Lindera  (?)  sp. 

Tafl.  11,  fig.  4. 

Endast  det  afbildade  fragmentet  är  funnet,  det  visar  en 
tydlig  medelnerv  samt  ganska  starka,  mycket  framåtriktade 
nära  kanten  slingbildande  sidonerver,  nervmaskor  upplösta  i 
små  jämnstora  polygonala  tertiärmaskor,  i  hvilka  nervgrenarne 
tyckas  sluta.  Bladet  synes  hafva  varit  af  fast  och  läderartad 
konsistens. 

Till  form  och  nervering  öfverensstämmer  detta  blad,  så 
vidt  man  af  fragmentet  kan  döma,  ganska  mycket  med  Lindera 
häerophylla  Meissn.,  lefvande  i  Sikkhims  tempererade  region 
på  2,400—2,700  meters  (8—9,000  fots)  höjd.  Dock  äro  bladen 
af  denna  art  mera  örtartade  än  det  fossila  synes  hafva  varit, 
hvilket  derför  kanske  snarare  skulle  kunna  förliknas  vid  Cin- 
namomum  camphora  Nees.  Sekundärsegmenten  af  Äcanthopanax 
innavans  S.  et  Z.  erinra  stundom  äfven  något  om  bladet  i  fråga, 
men  nervillernas  förlopp  synes  vara  något  afvikande  och  bla- 
den äro  tunnare. 

Euphorbiaceae. 
19.    ExcoBcaria  japonica  J.  Muell.  fossilis  m. 

Tafl.  18,  fig.  13;  tafl.  16,  fig.  6. 

Blad  stort,  aflångt,  temligen  hastigt  tillspetsadt,  helbräd- 
dadt,   medelnerv  stark  når  ända  till  spetsen,  sidonerver  tem- 


176 


NATHOIiHT,  JAPANS   FOSSILA   FLORA, 


ligen  glesa,  ej  särdeles  regelbundet  stälda,  slingbildande  nära 
kanten,  nerviller  endast  på  en  fläck  iakttagbara,  och  de  synas 
der  ej  vara  tydligt  öfvertvärande,  utan  upplösta  till  ett  oregel- 
bundet nätverk. 


Bild  1. 

ExcGccaria  japonlca  J.  Maell.  fossilis. 


Sedan  taflorna  redan  utförts  har  jag  funnit,  att  den  å  tafl. 
13,  fig.  13  af  bildade  bladspetsen  är  fortsättning  på  det  å  tafl. 
16,  fig.  5  återgifna  bladfragmentet.  Här  bifogas  derför  (Bild  1) 
ett  träsnitt  (något  restaureradt),  visande  delarnes  inbördes 
ställning. 


TEOA- EXPEDITION  BK  8   VETENSKAPLIGA  A  h  Ii  ET  EN. 


177 


Bladet  öfvereDsstäramer  fullst&ndigt,  sävidt  iakttagas  kan, 
med  Exccecaria  japonica  J.  Muell.,  lef vande  i  bergsregionen 
såväl  pä  Kiousiou  som  på  Nippon.  En  aflägsen  likhet  exi- 
sterar äfven  med  Polygonum  cuspidatum^  hos  hvilken  dock  sido- 
nerverna ftro  betydligt  glesare  och  nervillerna  mera  fram- 
trädande. ^ 


Styrace». 
20.    Styrax  Obaasia  S.  et  Z.  fossile  m. 

Tafl.  18,  fig.  2— C;  tafl.  14,  fig.  7. 

Blad  kort  skaftade,  stundom  med  något  oliksidig  bas, 
bredt  rundade  (eller  någon  gång  ovala),  medelnerv  stark,  sido- 
nerver oregelbundet  stälda,  de  nedre  utgående  under  öppen 
vinkel,  de  öfre  mera  framåtriktade,  slingbildande,  utsända 
stundom  slingbildande  tertiärnerver,  hvilka  bilda  randfält, 
stundom  finnas  äfven  ofullständiga  sidonerver,  nerviller  starka, 
öfvertvärande,  raka  eller  böjda,  nervmaskor  delade  i  mindre. 

Dessa  blad  öfverensstämma  fullkomligt  med  bladen  åf 
Stjfrax  Obassia  S.  et  Z.,  växande  i  provinsen  Senano  på  Nip- 
pon. Visserligen  kunna  ej  några  tänder  med  full  säkerhet 
hos  de  fossila  bladen  iakttagas,  men  sådana  förekomma  hufvud- 
sakligen  mot  bladets  öfre  del  och  äro  så  små,  att  de  stundom 
äfven  hos  lefvande  blad  knappast  äro  skönjbara.  De  fossila 
bladen  äro  äfven  något  mindre  än  den  lefvande  växtens  hos 
det  exemplar  som  jag  af  denna  sett.  Alldeles  samma  oregel- 
bandenheter  med  hänseende  till  sidonerverna  som  hos  bladen 
från  Mogi  finnas  äfven  å  bladen  af  Styrax  Obassia  i  Upsala 
herbarium.  Närstående  är  äfven  den  amerikanska  Styrax 
grandifoUum  A  i  t. 


21.    Styrax  japonicum  S.  et  Z.  fossile  m. 

Tafl.  17,  fig.  6—8. 

Ett  nästan  fullständigt  blad  af  denna  art  föreligger  (de 
båda  motstyckena  fig.  7  och  8).  Det  är  aflångt,  regelbundet 
afsmalnande   mot   spets   och   bas,   har  i  kanten  små  enstaka 

»  Nyligen  har  jag  från  Maximovicz  erhållit  stora  blad  af  Magnolia 
Kobus  DC,  hvilka  äfven  visa  en  sUrdeles  stor  likhet  med  det  ifrågavarande. 

Anm.  undtr  ttyckningen. 

12 


178  KATH0R8T,  JAPANS  F088JLA  FLORA, 

taggar.  Medelnerven  är  stark,  de  nedre  sidonerverna  sj)ets- 
vinkliga,  bågböjda,  slingbildande  med  små  randi^lt  utanför 
primärfiälten,  de  öfre  ej  fullt  så  starkt  framåtriktade ;  i  bladets 
öfre  del  finnas  äfven  ofullständiga  sidonerver,  nerviller  öfver- 
tvärande,  nervmaskor  delade  i  föga  tydliga  polygonala  sekun- 
därmaskor.  Det  lilla  bladet  fig.  6  hör  antagligen  äfven  hit, 
ehuru  inga  taggar  kunna  märkas,  men  då  dessa  alltid  äro 
mycket  små  och  föga  starka,  kan  man  icke  vänta  sig,  att  de 
ständigt  skola  vara  bevarade. 

Bladen  öfverensstämma  så  godt  som  fullkomligt  med  bla- 
den af  den  i  Japans  bergskogar  —  såväl  på  Kiousiou  som  på 
Nippon  —  förekommande  Styrctx  japonicum  8.  et  Z.  Närstående 
äro  äfven  de  amerikanska  arterna  St.  Icevigatum  A  i  t.  och  ameri- 
canum  Lam. 

EbenacesB. 
22.    Diospyros  Nordqvisti  m. 

Tafl.  11,  fig.  1;  tafl.  17,  fig.  1—5. 

Blad  skaftade,  afiånga  eller  stundom  nästan  omvändt  ägg- 
runda, spetsiga,  med  rundad  eller  något  nedlöpande  bas, 
medelnerv  vid  basen  stark,  mot  spetsen  afsmalnande,  sido- 
nerver mer  eller  mindre  spetsvinkliga,  slingbildande,  närmast 
basen  tättstälda,  högre  upp  glesare,  nerviller  öfvertvärande 
temligen  tättstälda. 

Denna  beskrifning  afser  egentligen  de  båda  typiska  bladen 
tafi.  11,  fig.  1  och  tafl.  17,  fig.  4,  men  det  är  sannolikt,  att  icke 
blott  det  mycket  nedlöpande  bladet  fig.  6  å  sistnämnda  tafla, 
utan  äfven  bladet  fig.  2  dersammastädes,  hos  hvilket  sido- 
nerverna ej  äro  så  spetsvinkliga  samt  de  nedersta  ej  äro  tätt- 
stälda, är  hithörande.  Bland  lefvande  Diospyros-arter  erinra 
de  båda  typiska  bladen  mest  om  D.  lotus  och  virffiniana,  under 
det  att  bladet  fig.  2  mera  liknar  den  japanska  varieteten  af 
den  förra  (D.  japonica  S.  et  Z.)  Z).  Käki  har  nedlöpande  blad 
liksom  fig.  4  och  5,  men  sidonerverna  äro  vanligen  ej  vid 
basen  så  tättstälda.  Äfven  Orixa  japonica  Thunbg  har  snar- 
liknande  blad.  Bladet  fig.  3  är  ej  bestämbart,  men  törhända 
hithörande.  Under  en  viss  belysning  ville  det  synas,  som 
vore  kanten  tandad,  men  man  kan  ej  afgöra  om  denna  tand- 
ning är  ursprunglig  eller  beroende  deraf  att  kanten  skadats. 
Vore  tandningen  verklig,  vore  det  snarast  att  hänföra  till  Vac- 
ctnium.    Afven  bladet  tafl.  17,  fig.  1  erinrar  om  detta  slägte. 


u 


VEGA-EXPSDITIONMNS    VETKN8KAFLIGA   AJtBETEN.  179 

B.  virginiana  förekommer  i  norra  Amerika,  D,  Kaki  i  Ja- 
pans bergskogar,  och  B,  lotus  utom  i  Japans  bergskogar  i 
Kaukasus,  kring  Medelhafvet  etc. 


Ericacead. 
23.    Clethra  Maximoviczi  m. 

Tafl.  14,  fig.  18—20. 

Blad  ailånga  med  något  utdragen  spets,  groft  men  regel- 
bundet sågade  (tänder  med  glandier?),  medelnerv  stark,  sido- 
nerver något  bågböjda,  nära  kanten  slingbildande,  kantnerver 
utlöpande  i  tänderna,  nerviller  öfvertvärande,  ej  särdeles  regel- 
bundna. 

Första  intrycket  af  dessa  blad  är  onekligen,  att  de  tillhöra 
Juglans  eller  Carya,  men  de  äfven  hos  smärre  blad  (fig.  20) 
grofva  och  dock  regelbundna  tänderna  tala  mot  ett  hänförande 
till  dessa  slägten;  äfven  nervillerna  äro  relativt  mindre  fram- 
trädande än  hvad  hos  Juglans  plägar  vara  fallet.  De  arter  af 
Saurauja,  som  annars  skulle  kunna  jämföras  med  bladen  i 
fråga,  pläga  äfven  vara  mera  oregelbundet  tandade  samt  för- 
sedda »med  tertiärnerver.  Deremot  är  öfverensstämmelsen  i 
alla  hänseenden  särdeles  stor  med  Clethra  harbinervis  S.  et  Z. 
Dock  ville  det  synas  som  skulle  föreliggande  blad  ej  vara 
mot  basen  afsraalnande,  hvilket  deremot  hos  sagde  art  är 
fallet,  och  det  är  derför  troligt  att  den  fossila  arten  är  från 
den  lefvande  skild.  * 

C.  harbinervis  finnes  i  Japans  bergskogar,  äfven  på  Yeso. 


24.    Tripetaleja  Aimqvisti  m. 

Tafl.  12,  fig.  6,  12,  18;  tafl.  17,  fig.  14(?). 

Blad  aflångt  (stundom  nästan  omvändt)  äggrunda,  bredt 
lancettlika  eller  t.  o.  m.  lancettlika,  bladskifvan  nedlöpande, 
medelnerven  vid  basen  stark,  afsmalnar  uppåt  så  att  den  mot 
spetsen  nästan  försvinner,  sidonerver  vanligen  mycket  fina, 
de  nedre  starkt  framåtriktade,  närmade,  parallela  med  blad- 
kanten, de  öfre  glesare,  ej  så  spetsvinkliga,  slingbildande,  ner- 
viller fina,  nästan  af  samma  styrka  som  sidonerverna. 

*  I  Kiksmusei  herbarium  ligger  bland  exemplaren  af  Clethra  harbi- 
nervis ett  blad,  som  iifven  med  hänseende  till  basen  öfverensstämmer  med 
de  fossila.    Namnet  på  lokalen  är  ej  läsbart. 


180  sATaosaT,  japans  FOsaiiA  flora. 

Dessa  blad  kunna  allra  bäst  j&mföras  med  bladen  ^  7W- 
petaleja,  ett  i  Japans  bergsregion  med  tv&nne  arter  förekom- 
mande slägte.  Bladet  fig.  13  synes  fullkomligt*  SfTerensstOmma 
med  T.  panieutata  S.  et  Z.,  och  Gg.  6  kan  äfven  j&mföras  med 
äldre  btad  af  samma  art.  Fig.  12  skulle  möjligen  snarare 
kunna  höra  till  den  tillsammanB  med  föregående  lefvande 
Tripelaleja  bradeata  Maxim.,  hos  hvilken  bladen  äro  omvändt 
äggrunda,  men  d&  spetsen  ej  är  fullständig,  kan  detta  ej  sä- 
kert afgöras,  hvartill  kommer,  att  T.  paniculata  ofta  bar  o&got 
snarliknande  blad.  En  smalbladig  form  af  denna  art  är  san- 
nolikt äfven  det  ft  tail.  17,  fig.  14  afbildade  bladet.  Det  Hknar 
för  öfrigt  mycket  bladen  af  Vaccinium  Smallii  A.  Gray,  hvilka 
dock  i  kanten  äro  fint  sågade.  Möjligen  hithörande  äro  äfven 
tafl.  12,  fig.  7  och  tafl.  16,  fig.  12. 


25.    Vaoclnium  (?)  Saportanum  m. 

Tafl.  14,  flg.  6— e. 

Blad  adänga,  spetsiga  med  rundad  bas  och  aflägsna  tänder 
i  kanten.  Medelnerv  stark,  sidonerver  öppenvinkliga,  tydliga, 
vid  basen  närmade,  högre  upp  mera  afiägsna,  slingbildande 
med  ofullständiga  sidonerver  i  bufvudfÄtten,  nerviller  bilda 
oregelbundna  nervmaskor,  hvilka  åter  äro  delade  i  sekundSr- 
och  tertiärmaskor. 

Dessa  blad  tillhöra  en  inom  vidt  skilda  slägten  återkom- 
mande bladform  och  äro  derigenom  svåra  att  säkert  be- 
stämma, så  mycket  mera  som  intet  fullständigt  exemplar 
föreligger.  Man  kunde  tänka  på  jämförelse  med  Elfsocarpus 
japonicus,  hos  hvilken  dock  nervillerna  hafva  annan  riktning, 
med  olika  arter  af  Symplocos,  med  Prunus  af  samma  typ  som 
P.  macrophyUa  och  t.  o.  m.  med  Acer  mandschurieum  m.  fl.  Efter 
noggrann  och  upprepad  jämförelse  har  jag  dock  funnit  alla 
de  sagda  bladen  i  ett  eller  annat'  hänseende  så  afvika,  att 
jämförelse  med  dem  ej  kunnat  ifrågakonima.  Deremot  är 
öfverensstämmelsen  med  Yaecmium  densum  Miq.  ytterligt  stor, 
och  dä  äfven  andra  arter  hafva  snarliknande  blad  är  samman- 
olik,  så  mycket  mer 
på  Japan.    r.  densum 


v  EG  A' EXPEDIT  10  v  EN  8   VETEV  SKAPLIGA  AU  BETES, 


181 


Oaprifoliaces. 
26.    Vibumum  sp. 

Tafl.  9,  fig.  20. 

Endast  basen  af  ett  blad.  Medelnerv  stark,  sidonerver 
motsatta,  det  nedersta  paret  äro  basalnerver,  mindre  starka 
än  de  öfriga,  af  samma  styrka  som  tertiärnerverna.  Af  de 
senare  ntgå  äere,  raka,  sinsemellan  parallela  från  det  andra 
paret  sidonerver  till  bladkanten,  nerviller  öfvertvärande. 

Detta  blad  kan  å  ena  sidan  jämföras  med  några  bamame- 
lideer,  såsom  Corylopsis  spkata  och  pauciflora  samt  Hamamélis 
japanica  S.  et  Z.,  å  den  andra  med  arter  af  Vibumum,  Efter 
noggrann  jämförelse  har  jag  kommit  till  den  slutsats,  att  hän- 
förandet af  bladet  till  Corylopsis  (såsom  skedde  i  förutskickadt 
meddelande  etc.)  på  grund  af  de  båda  första  sidonervernas 
ställning  ej  har  så  många  skäl  för  sig  som  dess  hänförande 
till  Vibumum,  af  hvars  arter  några  hafva  en  liknande  nerve- 
ring.  Isynnerhet  är  detta  fallet  med  Vibumum  dikUaium 
Thunbg,  som  finnes  i  skogar  och  busktrakter  i  Japan,  såväl 
på  Kiousiou  som  på  Nippon. 

Afven  från  Vibumum  Schmidtianum  Hr  från  Sachalins 
miocena  lager  afviker  det  ifrågavarande  bladet  genom  de 
nedersta  sidonervernas  ställning.  Sagde  art  synes  mig  nästan 
snarare  kunna  jämföras  med  Hamamdis  japanica  eller  Coryl- 
opsis än  med  Vibumum. 


Araliacead. 
27.    Acanthbpanax  acerifoiium  m. 

Tafl.  11,  fig.  6;  tafl.  12,  fig.  1,  2. 

Blad  stora,  i  kanten  sågade,  ej  särdeles  djupt  3 — ö-fiikiga, 
5-(eller  nästan  7-)nerviga  med  hjertlik  (eller  rundad?)  bas, 
flikar  triangulära,  sekuniärnerver  på  de  öfre  flikarne  relativt 
mera  framträdande,  bågböjda,  vid  kanten  slingbildande,  ner- 
viller på  det  å  tafl.  12,  fig.  1  och  2  (motstycken  af  samma 
exemplar)  af  bildade  bladet  tydliga,  bilda  nervmaskor  som  åter 
äro  delade  i  mindre. 

Det  är  egentligen  endast  tvänne  slägten,  som  vid  jäm- 
förelse  med   dessa   blad   kunna   ifrågakomma  —  ty  endast  få 


182  nåthosst,  japans  fossila  flora. 


arter  af  Acer  hafva  jämn  tandning  i  kanten,  och  dessa  hafva 
ingen  likhet  ni^d  de  föreliggande  bladen  —  nämligen  Liqui- 
danAar  och  Äcanthopan($x.  I  det  förutskickade  meddelandet 
jämförde  jag  bladen  med  lAquidambar,  men  jag  är  numera 
böjd  att  anse  sammanhörigheten  med  Äcanihopanax  såsom 
mest  sannolik,  ehuru  jag  alltjämt  måste  erkänna,  att  jag 
länge  varit  tveksam  om  bestämningens  riktighet.  Vore  nerve- 
ringen tydlig,  så  att  äfven  de  allra  finaste  maskorna  kunnat 
iakttagas,  hade  bestämningen  varit  lättare,  ty  dessa  äro 
hos  AcanthopatMx  mindre  än  hos  Liquidanibar,  ^  men  nu  kunna 
de  ej  med  säkerhet  iakttagas.  Emellertid  förefaller  mig  sam- 
manhörigheten med  Liquidambar  mindre  sannolik  af  följande 
skäl:  l.o)  de  nedersta  primärnerverna  utgå  hos  Liquidambar 
ej  omedelbart  vid  bladstjelkens  inträde  i  bladet,  utan  något 
högre  upp  (såsom  äfven  hos  L,  formosana  fossäe,  tafl.  11,  fig. 
6 — 9);  detta  kan  stundom  vara  mindre  tydligt,  men  å  bladet 
tafl.  11,  fig.  5  är  något  sådant  påtagligen  icke  fallet;  2:o)  när 
blad  af  Liquidanibar  äro  femflikade,  äro  de  nedersta  flikarne 
bakåtriktade  eller  åtminstone  ej  framåtriktade,  såsom  å  den 
nedersta  fliken  till  venster  på  tafl.  12,  fig.  2,  och  ej  heller 
pläga  primärnerverna  vara  framåtböjda,  såsom  på  samma  blad 
är  fallet.  Sagde  karaktärer  stämma  deremot  mycket  väl  öfver- 
ens  med  hänförandet  af  bladen  till  Äcanihopanax,  närmast  A, 
ricinifolium.  Exemplar  af  denna  art  från  Kina  i  Riksmusei 
herbarium  hafva  samma  hjertlika  bas  som  bladet  å  tafl.  12 
och  äfven  lika  hastigt  tillspetsade  sidoflikar,  under  det  att 
exemplaren  från  Japan  hafva  mera  rund,  stundom  nästan 
vigglik  bas.  Afven  bladtänderna  hos  de  fossila  bladen  äro 
nästan  starkare  än  hos  Liquidambar  och  tala  sålunda  för  sam- 
manhörigheten med  Acanthopanax.  Den  enda  invändningen 
man  härvid  skulle  kunna  göra  vore,  att  dennas  blad  oftast 
äro  mera  tydligt  7-nerviga,  äfven  då  de  äro  blott  5-flikade, 
men  bladet  å  tafl.  12  har  dock  åtminstone  en  antydan  ditåt. 
Hance  omnämner  (Journ.  of  botany  1867,  sid.  110),  att  bladen 
af  Liquidambar  formosana  i  Kina  mycket  variera,  och  att  de 
der  äfven  kunna  vara  5-flikade.  Några  dylika  blad  har  jag 
tyvärr  icke  sett,  och  då  ej  heller  afbildningar  finnas,  får  man 
intet  begrepp  om  deras  utseende. 


*  Ettingshauscn  har  i  Blattskelete  der  Dikotyledonen,  Wien  1861, 
Taf.  17,  fig.  10  ett  natursjelf tryck  af  ett  blad,  som  uppgifves  vara  Liquidam- 
bar styracifluum.  På  grund  af  såväl  bladets  form  som  de  nästan  punktfina 
ner\'ma8koma  kan  denna  uppgift  icke  vara  riktig,  utan  torde  här  föreligga 
förvexling  med  Acanthopanax  fndnifolinm. 


TEGA-EXPBDITIONSNa  YXTBN8KÅPLI0Ä  ARBETEV,  1^3 

Acanthopanax  ricinifolium  S.  et  Z.  förekommer  i  Kina  samt 
i  bergskogarne  pä  Japan. 


HamamelidesB. 
28.    Liquidambar  formosana  Hance  fossile  m. 

Tafl.  11,  Åg.  6—9. 

Blad  trefiikade  med  bjertlik  bas,  trenerviga,  vinkeln  mellan 
flikarne  trubbig,  kanten  med  små  men  fasta  (glandelbärande) 
tänder,  från  de  båda  nedre  primärnerverna,  hvilka  äro  något 
bågformigt  utåtböjda,  utgå  strax  ofvanför  deras  utträdande  på 
ömse  sidor  om  basen  en  sekundärnerv,  hvilken  stundom  för- 
länar bladet  antydan  till  femnervighet.  Dessa  nervers  utträ- 
dande något  ofvanför  basen  är  för  Liquidambar  särdeles  karak- 
teristiskt. Ofriga  sekundärnerver  utgå  först  längre  från  basen, 
äro  föga  framträdande,  vanligen  något  bågformigt  böjda,  nära 
kanterw  slingbildande,  nerviller  föga  tydliga. 

Dessa  blad  öfverensstärama  fullkomligt  med  bladen  af 
Liquidanibar  formosana  Hance  från  Formosa  och  Kina.  Denna 
odlas  äfven  i  Yedo,  och  man  har  derför  antagit,  att  den  san- 
nolikt skulle  finnas  vild  någonstädes  på  Japan.  Bladen  från 
Mogi  äro  således  äfven  derför  af  intresse,  att  de  ådagalägga, 
att  arten  verkligen  är  inhemsk  i  detta  land. 


SazifragesB. 
29.    Deutzia  scabra  Thunbg  fossllis  m. 

Tafl.  10,  fig.  10. 

Af  denna  art  finnes  endast  det  afbildade  bladet,  hvilket 
dock  är  ovanligt  väl  bevaradt  och  mycket  fullständigt,  hvar- 
för  bestämningen  kunnat  ske  med  full  säkerhet. 

Bladet  är  lancettlikt  med  långsamt  afsmalnande  spets  och 
synes  hafva  varit  af  ganska  fast  konsistens,  medelnerven  lik- 
som sidonerverna  äro  på  öfre  sidan  nedsänkta  i  bladparen- 
kymet  men  likvisst  tydliga;  de  senare  äro  temligen  oregel- 
bundet stälda,  bågböjda,  tydligt  slingbildande,  bladkanten  är 
försedd  med  små,  men  särdeles  skarpa,  uppåtriktade  glandel- 
lika  taggar. 

Bladet   öfverensstämmer   i  alla   hänseenden   med   Beutzia 


184  NATHORaT,  JÅPÅN8  FOSSIL  A  FLORA. 


seabra  Thunbg  (crencUa  Sieb.)  enligt  exemplar  från  Alnarps 
trädgårdar.  Det  liknar  äfven  mycket  bladen  af  D.  parviftora 
Bunge  från  Kina. 

Detäzia   seabra    finnes    öfvei*    hela    Japan   från   Yeso   till 
Kiousiou. 


RosacesB. 
30.    Prunus  Buergeriana  Miq.  fo88ili8  m. 

Tafl.  14,  ^g.  9. 

Blad  aflångt,  skaftadt,  med  utdragen  spets,  i  kanten  hvasst 
sågadt,  medelnerv  vid  basen  stark,  aftagande  mot  spetsen,  i 
hvilken  den  dock  synes  utlöpa,  sidonerver  glesa,  aftaga  hastigt 
i  styrka  utåt,  slingbildande,  jämte  de  fullständiga  finnas  äfven 
ofullständiga,  nerviller  upplösta  bilda  ett  nätverk  af  polygonala 
maskor,  hvilka  äro  delade  i  sekundärmaskor  och  tertiärmaskor, 
i  hvilka  senare  de  sista  nervgrenarne  fritt  utmynna. 

Bladet  öfverensstämmer  fullkomligt  med  Prunus  Buergeriana 
Miquel,  som  finnes  i  skogarne  på  vulkanen  Wun sen  på  Kiou- 
siou; den  är  äfven  funnen  i  Yedo,  men  antagligen  der  blott 
odlad.  Prunus  Ssiori  Fr.  Schmidt  har  större  bas  och  mindre 
spetsvinkliga  sidonerver,  hvilka  dessutom  äro  mera  tättstälda. 
Äfven  Prunus  avium  L.  är  ganska  lik. 


31.    Prunus  8p. 

Tafl.  14,  fig.  8. 

Så  obetydligt  det  här  afbildade  fragmentet  än  är,  torde 
dess  sammanhörighet  med  slägtet  Prunus  knappast  vara  tvif- 
velaktig.  Också  är  öfverensstämraelsen  med  P.  (Cerasus) 
psetuio-cerasus  Lin  dl.  så  fullständig,  att  bladet  sannolikt  kan 
anses  såsom  tillhörande  denna  art,  hvilken  finnes  öfver  hela 
Japan,  mest  odlad  men  äfven  vild,  från  Yeso  till  Kiousiou. 

Prunus  Maximoviczi  Rupr.  från^mur  har  liknande  ner- 
vering,  men  betydligt  gröfre  tänder.  Utom  den  afbildade  blad- 
spetsen finnes  ett  annat  exemplar,  visande  bladets  midt.  Äfven 
detta  öfverensstämmer  fullkomligt  med  Prunus  pseudo-cerasus, 
ehuru  tänderna  i  kanten  äro  utplånade. 


VMQA-SXPSDITlONESa  VSTXSaKÄPLIGÅ  AltBETBS,  185 


32.    Sorbus  Lesquereuxi  m. 

Tafl.  6,  fig.  7—16;  tail.  18,  fig.  1. 

Blad  skaftade,  ganska  variabla,  äggrunda,  äggrundt-lancett- 
lika  eller  lancettlika,  stundom  något  oliksidiga,  än  med  tvär 
än  med  långsamt  afsmalnande  bas,  i  kanten  fint  dubbelsågade, 
medelnerv  stark,  sidonerver  tydliga,  kantnående,  ofta  något 
bågformigt  framåtböjda,  någon  gång  grenade,  utan  eller  stun- 
dom med  korta  tertiärnerver  vid  kanten,  nerviller  tättstälda 
föga  framträdande.  Dubbelsågningen  hos  bladet  är  ofta  mindre 
tydlig,  bäst  utpräglad  är  den  hos  det  å  tafl.  18,  fig.  1  afbildade, 
men  kan  ock  iakttagas  hos  tafl.  6,  fig.  8  samt  under  viss  be- 
lysning äfven  hos  flere  af  de  öfriga,  t.  o.  m.  fig.  7. 

Bestämningen  af  denna  art  har  vållat  mig  mycket  arbete, 
jag  ansåg  den  till  en  början  för  någon  Älnus,  utan  närmare 
motsvarighet  bland  nutida  arter,  ehuru  på  samma  gång  någon 
likhet  hos  några  exemplar  förefans  med  såväl  Aesculus  som 
Carpinus  grandis.  Sedan  jag  likvisst  genom  Maximovicz* 
aldrig  tröttnande  välvilja  blifvit  försatt  i  tillfälle  att  undersöka 
blad  af  Sorbus  cdnifolia  S.  et  Z.  sp^  synes  det  mig  utom  allt 
tvifvel,  att  de  fossila  bladen  måste  tillhöra  en  dermed  ganska 
närbeslägtad  art.  Man  återfinner  nämligen  hos  Sorbus  alnifolia 
samma  föränderlighet  med  hänseende  till  bladbasen  och  bla- 
dens form,  sidonerverna  äro  stundom  grenade,  än  mera  raka 
än  bågformigt  framåtböjda,  ehuru  sällan  sä  mycket  som  å 
fig.  7.  Tertiärnerver  äro  än  tillstädes,  än  saknas  de.  En 
olikhet  finnes  deruti,  att  bladen  hos  den  lefvande  arten  van- 
ligen äro  mera  groft  sågade,  men  det  är  ju  såsom  förut  på- 
pekats nästan  alltid  fallet,  att  de  fossila  bladen  vid  Mogi  äro 
mera  finsågade  än  deras  närmast  förvandta  lefvande  arter. 

Ä  alnifolia  förekommer  i  Japan  på  Yeso  och  på  berg  i 
mellersta  Nippon. 


33.    Cydonia  chioranthoides  m. 

Tafl.  10,  fig.  7. 

Endast  nedre  delen  af  ett  blad  föreligger.  Det  synes  hafva 
varit  af  läderartad  eller  fast  konsistens,  till  formen  antagligen 
bredt  lancettlikt,  är  i  kanten  försedt  med  ganska  skarpa  tän- 
der, hvilka  t.  o.  m.  äro  något  uppåtböjda  öfver  bladets  plan. 
Medelnerven   är   tydlig,   jämntjock   men   relativt   smal,   sido- 


186  NATHORST,  J  AF  AK  8  F08SJLA  FLORA. 

nerver  fina  men  tydliga,  slingbildande,  stundom  med  ofull- 
ständiga mellan  de  fullständiga,  utanför  hufvudfälten  finnas 
några  kantfält,  nerviller  fina,  bilda  polygonala  nervmaskor  de- 
lade i  mindre. 

Jag  jämförde  detta  blad  till  en  början  med  Chtaranihus, 
af  hvars  arter  några  hafva  särdeles  liknande  blad.  Dessa  äro 
dock  i  allmänhet  örtartade,  eller  i  alla  händelser  ej  så  fasta 
som  det  föreliggande  synes  hafva  varit.  I  detta  såväl  som  i 
alla  andra  hänseenden  öfverensstämmer  det  deremot  med  Cy- 
dania  japonica,  och  det  är  t.  o.  m.  möjligt  att  det  tillhör  denna 
art,  ehuru  försigtigheten  bjuder,  att  det  tillsvidare  ej  med  den- 
samma förenas. 

C  japonica  finnes  i  buskmarkerna  på  Japans  berg. 


LeguminossB. 
34.    Sophora  (?)  fallax  m. 

Tafl.  13,  fig.  11,  12;  t«fl.  14,  fig.  1,  2. 

Blad  med  kort,  med  .tvärrynkor  försedt,  skaft,  lancettlika 
eller  äggrundt  lancettlika,  medelnerv  ganska  stark,  sidonerver 
tättstälda,  nära  kanten  slingbildande. 

Dessa  blad,  hvilka  hafva  en  ganska  stor  likhet  med  bla- 
den af  Sophora  japonica  L.,  ansåg  jag  till  en  början  för  smärre 
blad  af  IJex  HeerL  men  de  svnas  likvisst  från  denna  afvika 
derigenom  att  de  äro  tunna,  under  det  att  bladen  hos  nämnda 
art  påtagligen  varit  fasta  och  läderartade.  Som  emellertid 
nervillernas  förlopp  ej  är  tydligt,  blir  bestämningen  alltjämt 
osäker. 


Anacardiacead. 
35.    Rhus  Grifnthsil  Hook.  fil.  fossllis  m. 

Tafl.  16,  ^g.  10,  11;  tafl.  17,  fig.  18. 

Blad  antagligen  afiånga,  helbräddade,  medelnerven  tydlig, 
sidonerver  ganska  tätt  och  regelbundet  stälda,  lindrigt  båg- 
böjda,  göra  nära  kanten  en  böjning  framåt  samt  tyckas  stun- 
dom i  sjelfva  kanten  vara  slingbildande,  nerviller  föga  starka, 
ej  särdeles  utpräglad  t  öf  vert  varande,  på  midten  vanligen  böjda 
och  svagare,  stundom  finnas  äfven  antydan  till  mycket  korta 


VKOA-KXPKDIT JONENS    VETSNSKAPLIOA  Ä&BKTSN.  187 

ofullständiga  sidonerver,  nervmaskor  delade  i  sekundär-  och 
tertiärmaskor.  Öfverensstämma  till  alla  delar  med  Rhus  Grif- 
JUhsii  Ho  o  k.  fil.,  som  förekommer  i  Khasias  tempererade  zon. 


36.    Rhus  Engleri  m. 

Tafl.  13,  fig.  1. 

Blad  (parblad)  jämnbredt-aflånga,  spetsiga,  medelnerv  stark, 
sidonerver  ganska  regelbundet  stälda,  smala,  utgå  under  sär- 
deles öppen,  stundom  nästan  rät  vinkel,  vid  kanten  ofta  de- 
lade i  tvänne  åt  respektive  sidor  slingbildande  grenar,  ner- 
viller  kunna  ej  iakttagas. 

De  båda  bladens  läge  i  stenen  göra  det  i  högsta  grad 
sannolikt,  att  man  här  har  framför  sig  de  tvänne  parbladen 
af  ett  sammansatt  blad.  Sidonervernas  ställning  och  förlopp 
hänvisa  åt  bladen  plats  inom  slägtet  Rhus,  Och  som  exem- 
plaret är  ett  aftryck  af  bladets  öfre  sida,  förklaras  sidonerver 
nas  relativa  finhet,  måhända  har  det  tillhört  ett  ungt  ej  fullt 
utveckladt  blad.  Äfven  Phellodendron  har  ej  obetydlig  likhet, 
men  dess  småblad  äro  kortare  och  sidonerverna  glesare,  af 
mindre  antal,  ofta  med  ofullständiga  mellan  de  fullständiga. 
Af  slägtet  Rhus*  arter  är  det  isynnerhet  sylvesiris  S.  et  Z.,  som 
erbjuder  likhet  med  bladen  i  fråga.  Dess  småblad  hafva 
samma  dimensioner,  sidonerverna  äro  lika  tättstälda  och  på 
öfre  sidan  lika  obetydligt  framträdande,  deras  riktning  är 
isynnerhet  hos  unga  blad  densamma.  Visserligen  äro  små- 
bladen hos  denna  art  utdragna  till  en  temligen  lång  spets, 
men  det  är  ju  möjligt  att  så  äfven  med  bladen  från  Mogi 
varit  fallet,  dessa  äro  nämligen  i  spetsen  afbrutna.  Rhus 
vemicifera  DC.  har  relativt  bredare  småblad.  Rhus  sijlvestris 
förekommer  i  Japans  skogar,  såväl  på  Kiousiou  som  på  Nippon. 


Sabia^cesB. 
37.    Meliosma  myriantha  S.  et  Z.  fossil  is  m. 

Tafl.  6,  fig.  17. 

Fragment  af  ett  blad,  som  antagligen  varit  jämnbredt- 
aflångt,  medelnerv  stark,  sidonerver  utträdande  under  temligen 
öppen   vinkel,  mer   eller  mindre  regelbundet  stälda,  vanligen 


188  NATH0R8T,  JAPANS  FOSSILA  FLORA. 

kantnående  men,  som  det  ville  synas,  äfven  någon  gång  vid 
kanten  otydligt  slingbildande,  obetydligt  framåtböjda,  ntlöpa 
på  några  ställen  i  antydningar  till  tänder.  Nerviller  öfver- 
tvärande  föga  tydliga. 

Jag  jämförde  detta  blad  till  en  början  oriktigt  med  Quercus 
Thomsoniana  DC.  Dennas  blad  har  emellertid  mera  regel- 
bundet stälda  och  mera  framåtriktade  sidonerver,  hvilka  ut- 
löpa i  mycket  tydliga  tänder,  hvartill  kommer,  att  bladen 
hafva  en  betydligt  fastare  konsistens  än  som  hos  det  fossila 
varit  fallet.  Detta  öfverensstämmer  i  stället  så  fullkomligt 
med  bladen  af  den  i  Japans  skogar,  såväl  på  Kiousiou  som 
Nippon,  lefvande  Méliosma  myriantha  S.  et  Z.,  att  det  ej  från 
densamma  till  arten  kan  skiljas. 


Sapindaceee. 
38.    Acer  Nordenskiöldl  m. 

Tafl.  14,  fig.  10—15,  16-17  (?). 

Blad  handflikiga  7-nerviga  med  grundt  eller  djupare  hjert- 
lik  bas,  delade  till  något  nedom  midten  i  7  smala  i  kanten 
sågade  flikar,  de  båda  nedre  betydligt  mindre  än  de  öfriga, 
bugterna  mellan  flikarne  bilda  särdeles  spetsiga  vinklar,  primär- 
nerverna kantnående,  utlöpande  i  flikarnes  spets. 

Dessa  blad  kunna  närmast  förliknas  med  Acer  palmatum 
Thunbg  var,  septemlobutn,  från  hvilken  dock  arten  genom  den 
obetydliga  tandningen  i  kanten  är  väl  skild.  Denna  tandning 
synes  bäst  å  bladet  fig.  11  och  är  derför  otydligare  eller  icke 
märkbar  hos  de  öfriga,  att  de  förekomma  i  en  temligen  lös 
varietet  af  bergarten.  Deremot  är  tandningen  mycket  tydlig 
hos  tvänne  fragmentariska  flikar  (fig.  16,  17),  hvilka  ligga  i 
den  gröfre  tuffen ;  huruvida  dessa  höra  till  samma  art  som  de 
öfriga  synes  mig  ej  fullt  säkert. 

A.  palmatum  Thunbg  finnes  i  skogarne  på  Kiousiou  och 
Nippon. 


39.    Acer  pictum  Thunbg  fossile  m. 

Tafl.  16,  fig.  2—8. 

Blad  handnerviga  med  grundt  hjertlik  bas  3-  (hos  unga) 
å  5*flikade  med  grunda  bugter,  men  flikarne  utdragna  i  långa 


v  EGA' EXPEDITIONEN  a  VETENSKAPLIGA  ABBETBN, 


189 


smala  spetsar,  i  kanten  helbräddade,  primärnerver  7,  de  båda 
nedre  betydligt  svagare  än  de  öfriga,  hvilka  utlöpa  i  flikarne 
(hos  3-flikade  unga  blad  sker  detta  naturligtvis  endast  med 
de  tre  öfre  nerverna),  sekundärnerver  föga  framträdande,  båg- 
böjda  slingbildande,  de  närstående  flikarnes  äfven  med  hvar- 
andra  anastomoserande,  nerviller  än  öfvertvärande,  än  upp- 
lösta, nervmaskor  delade  i  sekundär-  och  tertiärmaskor,  hvilka 
senare  tyckas  vara  delade  i  qvartära. 


Bild  2. 

Acer  pictuxn  Thunbg  fossile  m. 


Sedan  taflorna  redan  litografierats  har  jag  utrönt,  att 
bladet  fig.  8  är  omedelbar  fortsättning  af  fig.  7,  hvarför  ett 
träsnitt  här  bifogas  (Bild  2)  för  att  visa  formen  mera  full- 
ständigt. 

Dessa  blad  öfverensstämma  fullkomligt  med  bladen  af 
Acer  Mono  Maxim.,  hvilken  förekommer  i  bergskogar  på  Nip- 
pon,  på  Sachalin,  samt  i  hela  Mandschuriet  från  Korea  till 
nära  Amurs  mynning. 

Acer  Mono  upptages  numera  af  Maximovicz*  endast 
som  en  varietet  af  A.  pictum  Thbg.  Under  det  att  nämligen 
A.  Mono  i  Mandschuriet  alltid  är  konstant  och  der  ensamt 
förekommer,  är  den  i  Japan  medelst  öfvergångar  förbunden 
med  öfriga  varieteter  af  A.  pictum. 


'  Diagnoees  plantarum  novarum  asiaticarum.    8.    Mélanges  biologiques 
de  TAcad.  impér.  d.  sciences.    8:t  Pétersbourg.    Torne  10.    Maj  ISSO. 


190 


KÅTH0M8T,  JAPANS  F088ILA  FLORA. 


Rhamnead. 
40.    Rhamnus  costata  Maxim,  fossilis  m. 

Tafl.  4,  fig.  19;  tafl.  5,  fig.  2. 

De  båda  på  taflorna  afbildade  fragmenten  äro  naturligtvis 
icke    närmare    bestämbara,    men   sedan   taflorna  redan  voro 


BUd  s. 
Rhamnus  costata  Maxim,  foaailis  m. 


tryckta  fann  jag  fortsättningen  till  bladet  fig.  19,  sA  att  jag 
här  är  i  tillfölle  att  kunna  gifva  en  fullständig  (blott  obetyd- 
ligt  restaurerad)   bild  af  hela  bladet  (Bild  3).    Detta  är  ägg- 


TEOA-KXPEDITIONMNa   VETENSKAPLIGA  ARBETEN.  1^1 

rundt  lancettlikt  mera  långsamt  afsmalnande  mot  basen  än 
mot  spetsen,  medelnerven  är  vid  basen  mycket  stark,  aftager 
uppåt  så  att  den  mot  spetsen  är  helt  smal.  De  nedersta  sido- 
nerverna äro  tättstälda,  framätriktade,  de  öfriga  ej  så  spetsvink- 
liga,  ganska  regelbundna  slingbildande.  ,  Bladkanten  sågad. 

Bladet  kan  ej  skiljas  från  den  i  Nippons  bergskogar  före- 
kommande Bhamnus  cosiata  Maxim. 


AmpelidesB. 
41.    Vitis  labrusca  L.  fossil  is  m. 

Tafl.  10,  fig.  9,  8(?). 

Blad  med  mer  eller  mindre  djup  hjertlik  bas,  handnerviga, 
primärnerver  5,  kantnående,  den  mellersta  rak  af  ungefär 
samma  styrka  som  de  båda  nästföljande,  hvilka  äro  något  båg- 
böjda,  de  båda  nedre  något  svagare,  dessa  utsända  kantnående 
sidonerver  endast  åt  yttre  sidan,  under  det  att  det  andra 
nervparet  visserligen  utsänder  de  äesta  åt  samma  håll,  men 
äfven  några  uppåt  (å  föreliggande  exemplar  synes  endast  en), 
hvilket  talar  för  att  bladet  varit  något  treflikadt;  medelnerven 
utsänder  sidonerver  åt  ömse  sidor;  nerviller  tydliga,  öfver- 
tvärande  bildande  långdragna  eller  mot  kanten  polygonala 
nervmaskor.  Anmärkningsvärd  är  den  omständigheten,  att  de 
nedre  primärnervernas  första  sidonerv  ej  utträder  ur  blad- 
basen, utan  ett  stycke  från  denna,  parallelt  med  öfriga  sido- 
nerver; närmast  bladbasen  gifva  några  anastomoserande  ner- 
viller upphof  till  oregelbundna  nervmaskor.  Bladkanten  för- 
sedd med  glesa,  ej  särdeles  stora  tänder. 

Detta  blad  öfverensstämmer  mycket  med  några  Fi^w-arter, 
isynnerhet  till  den  grad  med  F.  lairusca  L.,  att  det  måste  an- 
ses tillhöra  denna  eller  en  dermed  mycket  närbeslägtad  art. 
F.  labrusca  förekommer  dels  i  norra  Amerika,  dels  öfver  hela 
Japan,  i  buskmark  från  Yeso  till  Kiousiou,  samt  finnes  äfven 
på  södra  delen  af  Sachalin. 

Jag  antog  först,  att  detta  blad  var  att  hänföra  till  någon 
af  de  mera  storbladiga  Ti7«a-arterna  såsom  T.  americana,  men 
efter  ytterligare  undersökning  har  jag  kommit  till  den  slut- 
sats, att  denna  jämförelse  var  helt  och  hållet  oriktig.  Detta 
på  grund  dels  af  den  nedersta  primärnervens  första  sidonerv, 
dels  på  grund  af  att  det  andra  paret  hufvudnerver  utsända 
sidonerver   framåt.    Blad   af  rotskott   bos    Tilia  äro  stundom 


192  NATHOBST,  JAPANS  FOSSILA  FLORA. 

något  treflikade  och  kunna  då  äfven  i  sistnämnda  hänseende 
likna  det  ifrågavarande,  men  det  är  ytterst  sällsynt,  att  basal- 
uervens  sidonerv  först  utträder  på  något  afstånd  från  basen; 
i  de  allra  flesta  fall  sker  det  i  stället  omedelbart  ur  denna. 
Till  Vitis  hör  saijnolikt  äfven  det  å  flg.  8  afbildade  bladet, 
hvilket  är  mycket  dåligt  bevaradt  och  hvilket  afviker  från  det 
större  genom  den  mindre  djupt  urringade  basen.  Då  bladen 
af  Vitis  emellertid  mycket  variera,  är  det  ej  osannolikt,  att 
äfven  detta  kan  tillhöra  Vitis  labrusca. 


nicinesB. 
42.    liex  Heeri  m. 

Tafl.  13,  fig.  7—10;  tafl.  14,  fig.  3. 

Blad  af  fast  konsistens  skaftade,  aflånga  med  afrundad 
bas  och  utdragen  spets,  medelnerv  framträdande  rak,  sido- 
nerver otydliga  nästan  insänkta,  temligen  spetsvinkliga,  upp- 
lösas mot  kanten  eller  äro  de  någon  gång  tydligt  slingbildande, 
nerviller  upplösta  till  ett  oregelbundet  nätverk  af  små  nerv- 
maskor  af  flere  ordningar. 

Nervillerna  kunna  endast  på  få  exemplar  något  tydligare 
iakttagas,  på  de  öfriga  äro  de  liksom  sidonerverna  svåra  att 
följa.  Ett  exemplar  (fig.  9)  visar  basen  af  ett  blad,  och  ner- 
villerna synas  härpå  i  reflekteradt  ljus  såsom  ett  glänsande 
nätverk.  Troligen  är  detta  exemplar  aftryck  af  bladets  under- 
sida. Formen  liksom  dimensionerna  variera,  men  jag  har  ej 
ansett  dessa  olikheter  böra  föranleda  uppställandet  af  olika 
arter.  Bladen  äro  relativt  ymnigare  än  flertalet  andra  arter 
med  undantag  af  Fagus  ferruginea  fossilis.  Anmärkas  bör,  att 
sidonerverna  å  afbildningarne  fig.  7  och  8  gå  längre  mot  kan- 
ten än  i  verkligheten.  Fig.  10  ger  derför  en  bättre  föreställ- 
ning af  deras  verkliga  förlopp.  Hithörande  är  sannolikt  äfven 
tafl.  15,  fig.  13. 

Bladen  öfverensstämma  mycket  med  Ilex  pedunculosa  Miq. 
utom  deruti,  att  de  äro  något  större  än  hos  denna  art  (åt- 
minstone än  hos  alla  de  exemplar,  som  jag  haft  tillfälle  att 
granska).  /.  rotunda  Thunbg  har  liknande  bladform,  men 
äfven  dess  blad  äro  mindre  Qch  dessutom  tunnare  än  som  hos 
de  fossila  synes  hafva  varit  faRet.  /.  rotunda  finnes  i  Japan 
på  Kiousiou,  /.  pedunculosa  i  Japan. 

Utom   med   Ilex  kunde   man   vara  benägen   att  jämföra 


yEOA-BXFBDiTIONESa    VETKNaKAPLlOA  ABBKTES.  193 


dessa  blad  med  Ligustrum  japanicum,  hvars  bladform  är  ganska 
snarlik  Ilex  Heerfa.  Men  sekundärnervema  äro  hos  denna 
helt  olika,  de  äro  mera  aflägsna  och  bilda  regelbundna  slingor. 
Ej  heller  tala  nervillerna  för  denna  jämförelse.  Huruvida  Li- 
gusirum  lucidum  från  Kina  och  L.  reticukUum  Bl.  från  Japan  i 
sagda  hänseende  mera  öfverensstämma,  har  jag  i  brist  pä 
jämförelsematerial  ej  kunnat  afgöra. 

Det  torde  äfven  böra  anmärkas,  att  bladen  af  några  legu- 
minoser,  såsom  Sophora  japonica  m.  fl.,  till  form  och  nervering 
ganska  mycket  likna  de  ifrågavarande.  Men  som  de  hafva 
en  vida  tunnare  konsistens  kan  någon  jämförelse  med  dem 
icke  gerna  ifrågasättas.  Att  jag  dock  till  en  början  uppfattade 
Sophora  (?)  fattax  m.  såsom  unga  blad  af  Ilex  Heeri  är  ofvan 
nämndt. 


Rutace». 
43.    Zanthoxilon  ailantholdes  S.  et  Z.  fossila  m. 

Tafl.  6,  fig.  4—9. 

Att  ifrågavarande  blad  endast  äro  parblad  antydes  genom 
basens  olika  beskafifenhet ;  hos  bladet  fig.  7  är  den  mycket 
sned,  under  det  att  den  hos  fig.  5  är  mera  symmetrisk;  detta 
senare  torde  derför  böra  anses  som  en  ändflik. 

Småbladen  äro  till  formen  lancettlika  med  temligen  ut- 
dragen spets, '  hos  ändfliken  med  mera  regelbunden,  hos  par- 
bladen med  sned  bas.  Kanten  fint  och  jämnt  sågad,  medel- 
nerven tydlig,  på  undre  sidan,  att  döma  af  ett  exemplar,  hårig; 
sidonerver  fina  men  tydliga,  ganska  regelbundet  stälda,  stun- 
dom motsatta,  utgå  under  mycket  öppen  vinkel,  något  båg- 
formigt  framåtböjda,  slingbildande,  tertiärnerver  eller  kant- 
nerver  utgå  från  slingorna  till  tänderna,  nerviller  öfvertvä- 
rande,  fälten  mellan  dem  delade  i  mvcket  små  nervrutor. 

Dessa  blad  öfverensstämma  till  form,  dimensioner  och 
nervering  i  så  hög  grad  med  den  i  Japans  bergsregion  f<Jre- 
kommande  Zanthoxilon  ailanthoides  S.  et  Z.,  att  de  måste  anses 
med  densamma  på  det  närmaste  beslägtade.  Från  Juglans 
nigra^  Carya  porcina  och  Pterocarya  denticulata  Web.  sp,  af  vika 
de  derigenom  att  nervslingorna  äro  mindre  tydligt  framträ- 
dande.   Äfven  äro  bladen  relativt  längre  och  smalare. 


13 


194  SATM0R8T,  JAPASa  FOSSILA  FLOBA, 

44.    Dictamnut  frtxinella  Pers.  fossilis  m. 

Tafl.  16,  fig.  6—9. 

Blad  (parblad)  kort  skaftade,  nästan  utdraget  rutformiga,  i 
kanten  otydligt  rundsågade,  medelnerv  tydlig  nästan  ända 
mot  spetsen,  sidonerver  tättatälda  fina,  temligen  spetsvinkliga, 
tyckas  nära  kanten  vara  slingbildande,  föga  starkare  än  ner- 
villerna,  hvilka  bilda  ett  oregelbundet  nätverk. 

Dessa  blad,  af  hvilka  flere  utom  de  afbildade  föreligga, 
öfverensstämma  i  alla  hänseenden  sä  fullkomligt  med  bladen 
af  Didamnus  fraxinéUa  Pers.,  att  deras  sammanhörighet  med 
denna  art  ej  kan  anses  tvifvelaktig.  Den  enda  skiljaktighet, 
som  möjligen  förefinnes,  är  att  den  lefvande  växten  har  helt 
och  häUet  oskaftade  småblad,  under  det  att  dessa  hos  den 
fossila  synas  vara  försedda  med  ett  ytterligt  kort  skaft  (fig.  6). 

Diäamnus  fraxindla  förekommer  i  södra  Europa  m.  fl.  st. 
samt  finnes  äfven  på  Japan. 


TiliacesB. 
45.    Elaooarpus  photinisBfolia  Ho  o  k.  et  Arn.  fossilis  m. 

Täfl.  12,  fig.  5. 

Blad  aflångt-lancettlika,  medelnerv  tydlig  fastän  föga  tjock 
sidonerver  isynnerhet  vid  basen  spets  vinkliga;  aflägsna,  sär 
deles  tydligt  slingbildande  med  randfält  utanför  hufvudfälten 
stundom  äfven  med  ofullständiga  sidonerver;  nerviller  fram 
träda  såväl  på  öfre  som  undre  sidan,  bilda  polygonala  nerv 
maskor,  hvilka  åter  äro  delade  i  sekundär-  och  tertiärmaskor 

Bladet,  som  antagligen  har  varit  af  temligen  fast  konsi 
stens,  är  i  kanten  försedt  med  ej  särdeles  tättstående,  snedt 
stälda  tänder. 

Ofverensstämmer  så  långt  iakttagas  kan  fullkomligt  med 
ElfBOcarpus photinitefolia  Hook.  et  Arn.,  h vilken  i  Japan  träffas 
lefvande  på  Kiousiou  och  i  provinsen  Kii.  Bladets  förekomst 
vid  Mogi  är  af  intresse,  emedan  man  ansett  det  osäkert,  huru- 
vida E.  photiniafolia  på  Japan  vore  ursprungligen  inhemsk, 
hvarom  dock  numera  föga  tvifvel  kan  föreligga. 


TKOA-EXFMDITIOirENB  VXTMITMKAPLIG A  ÄMBETEN.  1^5 


Tilia  L. 

Att  slägtet  Tilia  bland  de  fossila  bladen  från  Mogi  är 
representeradt  torde  vara  temligen  säkert  på  grund  af  det  å 
tafl.  9,  fig.  4  afbildade  fragmentet,  hvilket  väl  svårligen  kan 
vara  annat  än  del  af  ett  skärmblad  af  Tiliå;  på  motstycket, 
som  visar  aftryeket  något  högre  upp,  tyckes  t.  o.  m.  finnas 
antydan  till  det  ställe,  der  blomskaftet  utträdt  ur  detsamma. 
Möjligen  är  äfven  fig.  3  fragment  af  ett  skärmblad,  hvilket 
dock  ej  med  säkerhet  kan  bestämmas. 

På  grund  af  skärmbladets  ofuUständighet-och  dessa  organs 
likhet  hps  olika  arter  är  det  svårt  att  af  detsamma  draga 
några  slutsatser  angående  artförvandtskapen. 


46.    Tillä  8p. 

Tafl.  4,  fig.  12. 

Endast  den  ofullständiga  nedre  delen  af  ett  blad. 

Blad  osymmetriskt  med  tvär  bas,  4-nervigt  med  tydlig 
medelnerv,  på  dennas  ena  sida  2:ne,  på  andra  sidan  en  primär- 
nerv. Den  senare  utsänder  långa,  sinsemellan  parallela,  sling- 
bildande  sekundämerver  till  bladkanten,  hvilken  på  det  sättet 
är  tandad,  att  hvarje  sekundärnerv  motsvaras  af  en  tand, 
h vartill  kommer  ännu  en  mellan  sagde  nerver;  nerviller  öfver- 
tvärande,  glesa,  något  böjda,  bladets  konsistens  synes  hafva 
varit  fast. 

Detta  blad  kan  isynnerhet  jämföras  med  Tilia  mandsehurica 
Rupr.  et  Maxim.,  hvilken  det  i  så  hög  grad  liknar,  att  dess 
öfverensstämmelse  med  vissa  former  af  densamma  är  full- 
komlig.  I  brist  på  fullständigare  materia]  kan  dock  identiteten 
ej  ajises  fullt  säkert  konstaterad. 

Bladet  har  äfven  en  viss  likhet  med  åtskilliga  Poptdus- 
arter,  såsom  t.  ex.  P.  grandideniata  Michx  från  norra  Amerika. 
Att  det  dock  ej  kan  tillhöra  detta  slägte  framgår  af  dess 
osymmetriska  form  och  de  fyra  hufvudnerverna. 


47.    Tilia  distans  m. 

Tafl.  9,  flg.  6—18. 

Blad  skaftade,  snedt  hjertlika,  tätt  sågade,  spetsiga,  stun- 
dom  med  något  utdragen  spets,  3— 5-nerviga,  medelnerv  stark, 


106  SATBORBT»  JAPANS  FOSSILA  FLORA, 


sidonerver  mindre  framträdande,  något  bågformigt  framåt- 
böjda,  kantnående,  afståndet  mellan  basalnerverna  och  det 
första  från  medelnerven  utträdande  paret  relativt  stort,  tertiär- 
nerver  vanligen  kantnående. 

Blad  af  olika  lindarter  äro  hvarandra  ofta  så  lika  och  på 
samma  gång  så  variabla,  att  bestämning  grundad  endast  på 
dem  alltid  är  förenad  med  svårigheter.  Här  föreligga  dock 
lyckligtvis  flere  blad,  och  ehuru  intet  af  dem  är  alldeles  full- 
ständigt, kan  man  dock  af  alla  i  förening  göra  sig  en  ganska 
trogen  föreställning  om  bladens  utseende.  Till  en  början  upp- 
fattade jag  de  mindre  bladen  såsom  härrörande  af  en  särskild 
art,  men  en  ytterligare  jämförelse  har  öfvertygat  mig,  att  de 
alla  tillhöra  samma.  Den  karakter,  som  isynnerhet  skiljer 
dessa  blad  från  öfriga  arter  af  slägtét,  det  stora  afståndet 
mellan  basalnerverna  och  det  följande  paret  sidonerver,  hvar- 
till  kunde  fogas  sidonervernas  bågformiga  förlopp,  igenfinnes 
nämligen  äfven  hos  de  smärre  bladen,  om  ock  der  ej  fullt  så 
utveckladt  som  hos  de  större;  dertill  kommer  att  de  olika  for- 
merna, såsom  en  blick  på  afbildningarne  visar,  utan  gräns 
öfvergå  i  hvarandra. 

Af  lefvande  Tt^io-arter  har  jag  icke  funnit  någon,  som 
konstant  visar  en  sådan  ställning  hos  sidonerverna  som  hos 
ifrågavarande  blad.  Men  undantagsvis  kan  detta  likvisst  vara 
fallet,  såsom  jag  bland  annat  iakttagit  såväl  hos  T.  parvifolia 
Ehrh.  som  hos  T,  cordata  Maxim.,  isynnerhet  den  senare,  om 
ock  ej  i  så  hög  grad  som  hos  de  fossila  bladen.  Men  TUia 
cordata  har  icke  sneda  utan  fullt  symmetriska  blad,  hvarför 
jämförelsen  ej  vidare  synes  kunna  fullföljas.  Med  former  af 
Tilia  parvifolia  erbjuda  de  små  bladen  fig.  11 — 13  en  ganska  stor 
likhet,  men  de  kunna  påtagligen  icke  anses  såsom  skilda  från 
de  öfriga. 

Med  dessa  afvikande  karakterer  kunde  naturligtvis  sam- 
manhörigheten  med  Tilia  öfver  hufvud  taget  äfven  ifrågasättas. 
I  så  fall  kunde  jämförelse  i  första  rummet  med  Grewia  ifråga- 
komma,  men  äfven  de  till  formen  mest  liknande  arterna, 
såsom  6r.  crenata  Hr,  äro  mera  tydligt  handnerviga,  och  sido- 
nerverna utgå  först  betydligt  närmare  bladspetsen.  Hos  några 
^raZta-arter,  såsom  A.  racemosa  L.  kunna  småbladen  stundom 
hafva  någon  likhet  med  ifrågavarande  blad,  men  att  tolka 
dessa  såsom  sådana  kan  ej  gerna  ifrågakomma.  Äfven  Moms 
kan  stundom  visa  en  snarliknande  bladform. 


VXGA'EXPEDITI0SEN8  VKTKNSKAPLiaA  ARBETEN.  ^^"^ 

TemströmiaceaB. 
48.    Stuartia  monadelpha  S.  et  Z.  fossilis  m. 

Tafl.  17,  fig.  11,  12. 

Blad  äggrundt-Iancettlika,  i  kanten  särdeles  grundt  rund- 
sågade,  hvarje  tand  med  en  mycket  fin  och  kort  tagg  eller 
spets,  medelnerv  tydlig,  sidonerver  framåtböjda,  nästan  spets- 
löpande, slingbildande,  nerviller  otydliga,  synas  vara  öfver- 
tvärande. 

Beskrifningen  afser  egentligen  det  i  den  gröfre  bergarten 
förekommande  bladet  fig.  11.  men  det  är  väl  otvifvelaktigt, 
att  äfven  bladet  fig.  12  är  hithörande,  ehuru  ingen  tandning 
ä  detsamma  kan  iakttagas,  hvilket  torde  bero  af  bevarings- 
tillståndet. 

Bladen  öfverensstämma  till  de  minsta  detaljer  med  bladen 
af  Stuartia  monaddpha  S.  et  Z.,  som  finnes  på  de  höga  bergen 
pä  ön  Sikok,  i  bergskogarne  pä  Kiousiou  samt  på  Nippon. 

A  andra  sidan  förefinnes  äfven  en  ganska  stor  likhet  med 
bladen  af  Deutzia  scabra,  hos  hvilka  dock  tänderna  ej  pläga 
vara  så  långsträckta  som  hos  föreliggande  blad.  Samman- 
höjigheten  med  Stuartia  är  derför  mest  sannolik. 


MagnoliaceaB. 
49.    Magnolia  Dicksonlana  m. 

Tafl.  16,  fig.  1—3,  4  (?). 

Blad  stora,  skaftade,  äggrundt-aflånga,  spetsiga,  medelnerv 
mycket  stark,  af  smalnande  mot  spetsen,  sidonerver  alternerande, 
starka,  bågformigt  böjda,  slingbildande,  nerviller  öfvertvärande 
böjda  eller  raka.  Bladen  synas  hafva  haft  en  ganska  fast 
konsistens. 

Fig.  2  är  motstycket  till  öfre  delen  af  fig.  1 ;  efter  dessa 
båda  i  förening  samt  af  ännu  ett  dithörande  stycke  är  bi- 
fogade träsnitt  (Bild  4,  sid.  198)  utfördt.  Bladen  öfverens- 
stämma dels  med  Magnolia  parviflora  S.  et  Z.,  lefvande  i  Ja- 
pans bergskogar,  dels  med  de  nordamerikanska  M.  acuminata 
L.  och  M.  cardata  Michx.  Närstående  är  äfven  den  af  Les- 
quereux   från    Mississippis   tertiärlager  *   beskrifna  Magnolia 

*Leo  Lesquereux,  On  species  of  fossil  planta  from  the  tertiary  of 
the  state  of  Mississippi.  Träns.  American  Philos.  Soc.  vol.  13,  sid.  422,  tafl. 
21,  fig.  3,  4. 


198 


NATH0R6T,  JAFÅWB  F088tLA  FLOBA. 


B&4  4. 

VagmolU  Di 


YEGÅ-EXPKDlTIOKBXa   VSTKIf  SKAPLIG  A  ABBETEK,  199 

ovalis,  hvilken  dock  afviker  geuom  sin  runda  trubbiga  spets; 
annars  är  öfverensstämmelsen  med  denna  art  ytterligt  stor. 
Möjligen  är  arten  från  Mogi  en  afkomling  af  den  i  de  arktiska 
traktemas  och  äfven  Sachalins  miocena  bildningar  förekom- 
mande M,  NordensMöldi  Hr. 


50.    Magnolta  sp. 

Tafl.  16,  fig.  1. 

Blad  stora,  aflånga,  skaftade  med  något  nedlöpande  blad- 
skifva,  medelnerv  stark,  sidonerver  temligen  spetsvinkliga,  an- 
tagligen slingbildande,  nerviller  bilda  stora  polygonala  nerv- 
maskor,  äro  sällan  rakt  öfvertvärande. 

Genom  de  vanligen  icke  öfvertvärande  nervillerna,  hvilka 
i  stället  bilda  polygonala  nervmaskor,  är  bladets  samman- 
hörighet  med  Magnolia  temligen  säker.  Bladformen  har  an- 
tagligen varit  omvändt  äggrund,  och  bladet  öfverensstämmer 
härigenom  isynnerhet  med  M.  obavaia  Tbbg,  som  dock  endast 
skall  förekomma  odlad  i  Japan.  Äfven  med  M,  conspicua 
Salisb.  samt  M.  Kohus  DC.  finnes  någon  likhet. 


RajinnculacesB. 
51.    Clematis  SibirlakofR  m. 

Tafl.  12,  fig.  3. 

Blad  kretsrundt  med  intryckt  spets  och  bredt  skaft,  7- 
nervigt,  medelnerven  genomlöpande  ända  till  spetsen,  de  öfriga 
primärnerverna,  hvilka  redan  i  bladskaftet  kunna  iakttagas 
vid  sidan  af  medelnerven,  äro  något  bågböjda,  slingbildande 
med  rundade  kantfält  utanför  hufvudfälten,  snart  upplösta. 

Som  endast  det  afbildade  bladet  föreligger,  har  bestämnin- 
gen mött  åtskilliga  svårigheter,  ehuru  dess  sammanhörighet 
med  Clematis  ej  numera  synes  mig  tvifveiaktig.  Liknande 
bladform  hafva  småbladen  af  några  i  Riksmusei  herbarium 
befintliga  obestämda  arter  från  Japan,  och  ett  liknande  hredt 
bladskaft  har  den  nordamerikanska  Clematis  ochroleuca  A  i  t. 
Nerveringen  hos  denna  senare  erinrar  ock  om  ifrågavarande 
blad,  dock  äro  Clematis-hlaå  med  denna  form  vanligen  5-ner- 
viga,  mera  sällan  7-nerviga.  En  vigtig  öfverensstämmelse  med 
flere  lefvande   Clematis-SiTieT   ligger  deruti,   att  endast  medel- 


200  JTATHORST,  JAPAKB  FOSSILA  FLORA, 

nerven  når  spetsen,  under  det  att  de  öfriga  primämerverna 
äro  slingbildande.  Denna  omständighet  utestänger  en  mängd 
andra  slägten,  som  annars  skulle  kunna  ifirågakomma,  såsom 
till  en  början  Smilax  och  Dioseorea,  hvilka  dessutom  icke  hafva 
ett  sä  bredt  bladskaft.  Men  äfven  med  Cariaria  äger  det  för- 
hållandet rum,  att  de  båda  primärnerverna  på  ömse  sidor  om 
medelnerven  nå  ända  till  spetsen  eller  åtminstone  mera  än 
hos  det  föreliggande  bladet.  Annars  kan  isynnerhet  C.  rusa- 
folia  vara  ganska  lik  och  äfvenså  de  runda  blad  af  Coriaria 
japonica,  som  sitta  vid  grenarnes  bas.  Några  santalaceer,  så- 
som Exoearpos  och  Henslotcia,  hafva  ock  snarliknaude  blad^ 
dock  med  spetslöpande  primärnerver.  Hantago  kan  ej  heller 
ifrågakomma  och  lika  litet  Mimulus  med  dessas  örtartade 
blad,  om  ock  nerveringen  ej  är  olik.  Under  sådana  förhållan- 
den är  sammanhörigheten  med  Clemaiis  mest  antaglig,  och 
den  stämmer  ju  för  öfrigt  väl  öfverens  med  detta  slägtes  rike- 
dom på  arter  inom  det  nutida  Japan. 

Sedan  ofvanstående  var  skrifvet  har  jag  af  Maximovicz 
erhållit  blad  af  den  japanska  Clemaiis  paniculaia  Thunbg, 
hvilka  i  högsta  grad  likna  det  fossila  bladet. 


eller  illa  bevarade,  ej  nfirmare  best&m- 
bajra  blad. 

52.    PhyllHes  myriooides  m. 

Xafl.  4,  fig.  11. 

Bladet  fragmentariskt,  har  antagligen  varit  läderartadt, 
med  helbräddad  kant,  medelnerven  stark,  sidonerver  föga 
framätriktade,  smala,  tyckas  ej  nå  ända  till  kanten.  Af  nervil- 
ler  synas  blott  otydliga  spår,  deremot  kan  man  på  några 
ställen  på  ytan  vid  förstoring  iakttaga  en  mycket  fin  retiku- 
lerad  struktur,  eller  rättare  små  urgröpningar. 

Denna  struktur  i  förening  med  bladets  konsistens,  form 
och  nervering  gör  det  sannolikt,  att  det  tillhör  slägtet  Myrica. 
Såsom  analog  form  kan  anföras  den  japanska  Myrica  rubra 
Sieb^  et  Succ,  som  finnes  vid  Nangasaki,  på  Fuji-no-yama 
m.  fl.  st,  samt  kanske  äfven  Myrica  sapida  Wall.,  lefvande 
i  Nepal,  Khasia,  inom  det  tempererade  bältet  på  bergen,  men 
äfven  på  Malacca  och  Borneo.*  Dock  finnas  äfven  Quercus- 
arter  med  något  snarliknande  nervering. 


VSOA'EXPED1T1029EK8   VSTEV  8KÅPhlOÅ  ABB  ET  EN, 


201 


53.    Phyilites  oaryoides  m. 

Tafi.  5,  fig.  1. 

Endast  ett  fragment  af  bladspetsen,  hvilken  synes  hafva 
varit  sned.  Medelnerven  tydlig,  sidonerverna  slingbildande 
något  bågböjda,  äfven  några  ofullständiga  mellan  de  fullstän- 
diga, kantnerverna  utgå  direkt  från  sidonerverna  och  utlöpa, 
som  det  ville  synas,  i  tänder,  nerviller  skarpt  markerade, 
öfvertvärande,  i  tertiärf&Iten  synas  små  intryckta  punkter. 
Bladet  har  antagligen  varit  ganska  tjockt. 

Med  säkerhet  kan  detta  fragment  naturligtvis  icke  be- 
stämmas. Det  erinrar  dock  genom  sin  snedhet,  nervering  och 
tandning  i  hög  grad  om  Carya  amara.  Nerveringen  påminner 
dock  äfven  om  Salix.  Bladet  har  någon  obetydlig  likhet  med 
Juglans  Lamarmorm  Massalongo^  från  Sinigaglia. 


54.    Phyilites  attenuatus  m. 

Tafl.  18,  fig.  3. 

Den  långsamt  afsmalnande  nedre  delen  af  ett  blad  före- 
ligger; om  dettas  form  eller  möjliga  tandning  erhåUes  ingen 
kännedom,  medelnerven  är  tydlig,  sidonerver  särdeles  glesa, 
bågformiga  och,  åtminstone  de  nedre,  slingbildande,  nerviller 
öfvertvärande,  nervmaskor  delade  i  mindre. 

o 

Naturligtvis  kan  detta  fragment  ej  säkert  bestämmas.  A 
ena  sidan  kan  man  tänka  på  Magnolia,  af  hvars  arter  några, 
såsom  den  japanska  obovata  Thunbg,  visar  en  aflägsen  likhet 
med  ifrågavarande  blad-  A  andra  sidan  är  dock  bladet  ännu 
mera  likt  vissa  Qiterctés-SLTieT,  såsom  Q,  aquaiica  Walter  och 
Q,  ilicifolia  Wang.,  båda  från  norra  Amerika,  och  det  är  der- 
för  sannolikast,  att  det  tillhör  detta  slägte. 


55.    Phyilites  crenatus  m. 

Tafl.  9,  fig.  18,  19. 

Endast  tvänne  fragment.  Det  ena  (fig.  19)  har  tydlig 
medelnerv,  motsatta  något  bågböjda  slingbildande  sidonerver, 
några  af  tertiärnerverna  nå  kanten,  andra  bilda  kantfält,  blad- 

^  MassaloDgo  e  Scarabelli,  Studii  sulla  Flora  fossile  del  Senigalliese. 
Imola.    1859. 


202  NÄTBOBST,  JAPANS  FOSSILA  FLORA. 

kanten  rundsågad.  Detta  blad  öfverensstämmer  fullkomligt 
med  en  form  af  C^Utis  sinensis  Pere.  från  Japan  befintlig  i 
Riksmusei  herbarium  »ex  herbario  Lugduno  Batavo>.  Den 
afviker  från  öfriga  exemplar  af  arten  i  herbariet. 

Hithörande  är  troligen  äfven  det  å  tafl.  9,  fig.  IB  afbildade 
bladet.  Afven  detta  har  rundsågad  kant,  men  är  vigglikt  med 
alternerande  sidonerver.  Sådana  afvikelser  pläga  emellertid 
finnas  hos  de  vid  basen  af  grenarne  befintliga  bladen  hos  flere 
CéUis-SLTier  och  äfven  hos  C.  sinensis.  Denna  lefver  i  skogar 
och  buskmarker  på  Kiousiou  och  Nippou  samt  i  Kina. 


56.    Phyllites  sp. 

Tafl.  12,  fig.  11. 

Strukturen  af  detta  fragment  erinrar  om  Laurus,  men  det 

kan  naturligtvis  ej  ens  tillnärmelsevis  bestämmas. 


57.    Phyllites  (Elaagnus?)  ovatus  m. 

Tafl.  10,  fig.  11. 

Blad  helbräddadt,  äggrundt  med  tydlig  medelnerv  och 
bågböjda  slingbildande  sidonerver,  nerviller  ej  synliga.  Bladet 
ligger  i  den  gröfre  bergarten  och  är  ej  väl  bevaradt. 

Det  liknar  till  form  och  nervering  ej  obetydligt  den  på 
Japan  lefvande  Elteagnus  macrophylla  Thunbg. 


58.    Phyllites  (Ligustrum  ?)  puslllus  m. 

Tafl.  12,  fig.  9,  10. 

Blad  små,  afiångt  ovala,  skaftade,  temligen  fasta,  medel- 
nerv tydlig,  sidonerver  bågböjda,  slingbildande,  nerviller  bilda 
oregelbundna  nervmaskor. 

Dessa  blad  förete  en  ej  ringa  likhet  med  bladen  af  den 
såväl  i  Japan  som  på  Sachalin  förekommande  Ligustrum  Ibota 
Sieb.,  men  de  äro  för  ofullständiga  att  med  säkerhet  kunna 
bestämmas. 


VEOA-EXPEDITIONBNB   YKTKK8KÄPLJGÄ  AJtBETElT. 


203 


59.    PhyilKes  sp. 

Tafl.  10,  fi%.  12. 

Spetsen  af  ett  blad.  Medelnerv  tydlig,  sidonerver  oregel- 
bundna, bågformigt  framätböjda,  slingbildande,  bladkanten  glest 
tandad. 

Detta  blad  erinrar  om  åtskilliga  PAäocfelp&ti^-arter,  men 
är  för  ofullständigt  att  kunna  tillåta  en  säker  bestämning. 
På  Japan  finnes  Fh.  caronarius  med  tvänne  varieteter,  nämli- 
gen a  genuinas  Maxim,  i  norra  Japan,  och  ^  Satzumi  Maxim, 
i  skogarne  från  Yeso  till  Kiousiou. 


60.    Phyllites  (Lespedeza  ?)  minutus  m. 

Tafi.  11,  fig.  10,  11. 

Blad  aflångt,  hastigt  tillspetsadt,  spetsen  något  utdragen 
smal,  medelnerv  tydlig,  sidonerver  föga  framträdande,  temligen 
tättstälda,  slingbildande,  något  båg^böjda,  nerviller  bildande 
regelbundna  nervmaskor. 

De  båda  afbildade  exemplaren  äro  motstycken  af  samma 
blad.  Det  erinrar  något  om  parbladen  af  Lespedeza  Buergeriana 
Miq.,  lefvande  på  Japan  och  Korea.  Hithörande  är  troligen 
äfven  det  å  tafl.  12.  fig.  14  afbildade  bladet. 


61.    Phyllites  acumlnatus  m. 

Tafl.  11,  fig.  12,  18. 

Blad  lansformiga  med  sned  bas  och  utdragen  spets,  medel- 
nerv tydlig,  vid  basen  stark  mot  spetsen  afsmalnande,  sido- 
nerver föga  framträdande,  bågformigt  framåtböjda,  slingbil- 
dande, nerviller  mycket  fina,  nästan  insänkta,  bilda  polygonala 
maskor.  Dessa  blad  äro  möjligen  småblad  af  någon  leguminos, 
men  hafva  ej  kunnat  närmare  bestämmas. 


62.    Phyllites  cissotdes  m. 

Tafl.  9,  fig.  21. 

Fragment   af  ett   blad,   med  tydlig,  i  en  spets  utlöpande, 
medelnerv   och   oregelbundet   stälda,   bågformigt  framåtböjda, 


204  NATB0H8T,  JAPANS  FOSSILA  FLORA, 

kantnående,  i  tänder  utlöpande  sidonerver;  på  ett  ställe  synes 
äfven  en  tand  mellan  dessa. 

Flere  Cissus-  och  FÄw-arter  hafva  liknande  nervering,  och 
det  är  antagligt,  att  bladet  hör  till  något  af  dessa  slägten» 
hvilket  dock  ej  med  säkerhet  kan  afgöras.  Af  Cissus  må  näm- 
nas C,  Udifolia  Va  hl  och  af  Vitis  V.  caribasa  frän  Mexiko 
samt  af  japanska  arter  F.  flexuasa  Thunbg  (dock  ofta  med 
slingbildande  nerver)  och  V.  heterophyUa  Thunbg  var,  integri- 
folia,  såsom  erbjudande  likhet  med  det  föreliggande  bladet» 
hvilket  dock  naturligtvis  icke  kan  närmare  bestämmas. 


63.    Phyllites  (Ilex?)  Inaquabilis  m. 

Tafl.  12,  fig.  4;  tafl.  IS,  fig.  4. 

Blad  jämnbredt-lancettlika,  skaftade,  medelnerv  smal  men 
tydlig,  sidonerver  regelbundet  stälda,  slingbildande,  nerviller 
nästan  öfvertvärande,  bilda  polygonala,  ofta  fyrkantiga  nerv- 
maskor,  hvilka  åter  äro  delade  i  sekundär-  och  tertiärmaskor. 
Kantnerverna  utlöpa  ofta  i  små  taggar.  De  afbildade  exem- 
plaren äro  motstycken  af  samma  blad.  A  aftrycket  af  undre 
sidan  (tafl.  18,  fig.  4)  äro  endast  medelnerv  och  sidonerver 
synliga,  under  det  att  afbryck  af  öfversidan  (tafl.  12,  fig.  4) 
äfven  visar  aftryck  af  nervillerna. 

Bladet  öfverensstämmer  i  högsta  grad  med  en  Ilex  från 
Japan,  ^  men  är  på  samma  gång  lik  Vacdnium  japonicum  Miq. 
från  skogarne  i  Japans  bergsregion.  Bladets  ofullständighet 
tillåter  ej  någon  säker  bestämning,  dock  talar  äfven  formen 
mer  för  en  garamanhörighet  med  det  förra  af  de  båda  nämnda 
slägtena. 

64.    Phyllites  ailantholdes  m. 

Tafl.  11,  fig.  14,  15. 

Blad  (parblad  ?)  något  osymmetriska,  antagligen  snedt  ägg- 
runda eller  äggrundt-lancettlika,  medelnerv  tydlig,  sidonerver 
oregelbundet  stälda,  den  andra  nedifrån  å  den  smalare  sidan 
utsänder  tertiärnerver,  hvilka  bilda  slingor  med  den  första; 
de  öfriga  synas  mot  kanten  vara  upplösta,  nerviller  äro  ej 
iakttagbara. 

*  Enligt  exemplar  i  Riksmusei  herbarium,  benämndt  I.  puhigtra  Bl. 
Någon  art  med  detta  namn  upptages  ej  afFranchet  och  Savatier  och  ej 
heller  af  Maximovicz. 


YKOÅ-EXPEDITIOlfENB    VKTXNaKÅPLiaA  ÄMBETEN.  206 

Med  hänseende  till  form  och  nervering  öfverensstämma 
dessa  blad  mycket  med  parbladen  af  Äilanihus  glandtdosa  Desf., 
dock  saknas  de  för  denna  senare  utmärkande  glandelbärande 
tvänne  tänderna. 


65.  Phyllites  angustus  m. 

Tafl.  17,  fig.  15—17. 

4 

Blad  jämnbredt-lancettlika,  helbräddade,  med  rundad  bas, 
tydlig  medelnerv  och  temligen  glesa,  bågböjda  och  slingbil- 
dande  sidonerver.  Så  ofullständigt  bevarade  som  dessa  blad 
äro  kunna  de  naturligtvis  icke  ens  tillnärmelsevis  bestämmas. 

66.  Phyllites  obsoletus  m. 

Tafl.  12,  fig.  8. 

Den  nedre  delen  af  ett  skaftadt  jämnbredt  blad  med  stark 
och  rak  medelnerv,  inga  sköxjijbara  sidonerver. 

Man  kunde  ifrågasätta,  om  ej  detta  blad  kunde  tillhöra 
Ilex  Heeri  m.,  hvilket  dock  på  grund  af  dess  jämnbreda  form 
ej  synes  sannolikt.  Det  ligger  i  den  gröfre  bergarten  och  kan 
naturligtvis  icke  närmare  bestämmas.    Månne  Skimmia'9 

67.    Phyllites  fraxinoides  m. 

Tafl.  14,  flg.  4. 

Endast  fragment  af  ett  blad  föreligger.  Det  synes  hafva 
varit  lancettlikt,  är  glest  tandadt  med  jämntjock  medelnerv, 
slingbildande  sidonerver,  äfven  ofullständiga  mellan  de  full- 
ständiga, med  randfält,  kantnerverna  utmynna  i  inskärningarne 
framför  tänderna,  nervillerna  äro  upplösta  i  nervmaskor  af 
flere  ordningar. 

Professor  Maximovicz  har  benäget  fäst  min  uppmärk- 
samhet derpå,  att  detta  fragment  mycket  synes  öfverens- 
stämma med  bladen  af  Fraxinus  Sieboldiana  Bl.,  och  sedan 
j^g  af  honom  erhållit  jämförelsematerial  —  arten  saknas  i 
Riksmusei  herbarium  —  måste  jag  helt  och  hållet  biträda 
hans  åsigt.  Ofverensstämmelsen  är  i  sjelfva  verket  så  stor, 
att  man  säkerligen  ej  skulle  löpa  någon  stor  risk,  om  man 
upptoge  bladet  såsom  Fraxinus  Sieboldiana,  ehuru  försigtigheten 
bjuder  att  använda  det  beteckningssätt,  som  här  skett. 


206  NATB0R8T,  JAPANS  FOSSILA  FLORA. 

Jag  förenade  detta  fragment  till  en  början  med  Vacdnium(?) 
Saporianum  m.,  ocb  det  kan  onekligen  ifrågasättas,  om  ej  denna 
snarare  borde  hänföras  till  Fraxinus,  hvilket  dock  pä  grund 
af  den  mera  tvära  och  runda  basen  knappast  synes  böra  anses 
sannolikt.  Möjligt  är  dock  att  mera  fullständigt  material 
framdeles  skall  visa,  att  jag  bäruti  misstagit  mig. 

Fraxinus  Siéboldiana  Bl.  förekommer  i  buskmarkerna  pä 
Japans  berg. 

68.  Phyllites  sp. 

Tafl.  16,  fig.  9,  10. 

69.  Phyllitps  sp. 

Tafl.  16,  fig.  11. 

70.  Phyllites  sp. 

Tafl.  16,  fig,  12. 

Folia  varia  indeterminata. 

Tafl.  11,  åg.  16;  tafl.  17,  fig.  9,  10,  18—23. 


Utom  dessa  finnas  ännu  några  andra  ej  afbildade  fragment, 
hvilka  visserligen  äro  obestämbara,  men  bvilka  dock  angifva 
förekomsten  af  ännu  åtskilliga  arter  i  det  växtförande  lagret. 
Ytterligare  insamlingar  ur  detsamma  vore  derför  mycket 
önskvärda. 


Fossil  bladsvamp. 

Tafl.  4,  fig.  2,  2  a. 

På  ett  obestämbart  fragment  af  ett  blad  finnes  en  särdeles 
tydlig  och  väl  bibehållen  bladsvamp  (fig.  2).  Den  har  på  min 
anmodan  benäget  blifvit  undersökt  af  dr  J.  Eriksson,  som 
angående  densamma  meddelat,  att  den  tillhör  familjen  Sph^- 
riacetB  bland  Pyrenomycetes.  Han  har  äfven  bifogat  följande 
diagnos:  ^PepHthecia  sparsa,  spheeroidea,  atra,  Vs — V2  in.m.  lata. 
Äsci  ovoidei,  26 — 30  m.m.m.  longi.  Sports  (6:n8B?)  hyalinse, 
oblongatee,  12 — 14  m.m.m.  longoe,  6 — 10  m.m.m.  crassse,  sim- 
plices.» 


2. 
Bladaftryck  från  okänd  fyndort. 

I  en  japansk  kuriositetesamling  träffade  professor  Norden- 
skiöld en  stuff  med  bladaftryck  (tafl.  18,  fig.  5),  utan  att 
någon  upplysning  om  lokalen,  hvarifrån  den  härstammade» 
kunde  erhållas.  Denna  stuff  har  ett  jaspis-  eller  flintlikt  ut- 
seende, är  på  den  vittrade  ytan  brunaktig,  inuti  blågrå,  med 
något  skäligt  brott,  eldar  mot  stål.  Under  mikroskopet  visar 
den  sig  dock,  enligt  undersökning  benäget  verkstäld  af  pro- 
fessor Brögger,  vara  rik  på  plagioklas  och  är  antagligen  en 
sammansintrad  vulkanisk  aska.  Bladen  äro  inskränkta  till 
den  ena  ytan  och  tillhöra  trenne  olika  arter,  af  hvilka  dock 
endast  en  med  säkerhet  kan  till  slägtet  bestämmas.  Hvad 
dennas  artförvandtskaper  angår,  är  den  såväl  mycket  lik 
en  på  Japan  nu  lefvande  art  som  en  i  Europas  tertiära  lager 
förekommande,  och  då  det  ft^rhandenvarande  materialet  ej  till- 
låter att  afgöra,  med  h vilkendera  den  är  närmast  beslägtad, 
kan  man  om  stuffens  ålder  icke  fälla  något  bestämdt  ut- 
slag. Den  kan  vara  helt  modern,  men  den  skulle  ock  kunna 
vara  äldre  än  Mogifioran  —  något  som  synes  mig  mest  san- 
nolikt —  eller  samtidig  med  densamma.  Någon  med  nämnda 
flora  gemensam  art  finnes  icke.  Dock  tala  äfven  ifrågavarande 
växter  för  ett  tempereradt  klimat. 


1.    Ulnnus  subparvifolla  m. 

Tafl.  18,  flg.  6,  a— e. 

Blad  små,  lancettlika,  med  sned  bas,  enkelt  sågade,  medel- 
nerv tydlig,  sidonerver  kantnående,  stundom  grenade,  utlö- 
pande i  tänderna. 


208  NATHOBST,  JAPANS  FOSSILA  FLOMA, 

Erinrar  mycket  om  Ultnus  parvifolia  Jacq.,  lefvande  i 
Japan  och  Kina,  hos  hvilken  likvisst  sekundärnerverna  vida 
oftare  äro  förgrenade.  Härigenom  blifva  de  föreliggande  bla- 
den mera  lika  den  tertiära  Ulmus  minuta  Göpp.  samt  vissa 
former  af  U,  plurinervia  Ung.  Såsom  redan  nämnts  kan  man 
af  det  förhandenvarande  materialet  ej  afgöra,  med  hvilken  af 
dessa  arter  de  fossila  bladen  snarast  böra  jämföras. 


2.    Phyllites  coryloides  m. 

Tafl.  18,  fig.  6,  f— g. 

Fragment  af  några  temligen  breda  blad  med  kantnäende 
sidonerver  och  öfvertvärande  nerviller.  De  äro  ej  bestämbara, 
men  erinra  ej  obetydligt  om  bladen  af  Corylus.  Anmärkas 
bör,  att  bladkanten  ej  är  bibehållen,  och  den  å  taflan  synliga 
tandningen  är  sålunda  endast  skenbar.  På  Japan  finnas  tvänne 
arter  af  detta  slägte,  nämligen  (7.  heterophyUa  Fisch.  och 
roströda  A  i  t.  Bladen  kunna  dock  äfven  jämfbras  med  Alntås 
och  Quercus. 


3.    Phyllites  carplnoides  m. 

Tafl.  .18,  fig.  5,h— k. 

Blad  med  tydlig  medelnerv,  starka,  raka  eller  något  båg- 
böjda,  motsatta  eller  alternerande  kantnående  sidonerver,  ner- 
viller ganska  starka,  tydligt  öfvertvärande. 

Då  hvarken  bladkanten,  basen  eller  spetsen  är  bevarad, 
kunna  naturligtvis  dessa  blad  ej  säkert  bestämmas.  Emeller- 
tid har  man  knappast  mer  ä^  fyra  arter  att  välja  på,  till 
hvilka  bladen  skulle  kunna  höra,  nämligen  Carpinus  japoniea 
BL,  C.  cordata  Bl.,  Acer  carpinifolium  S.  et  Z.  samt  Quercus 
serrata  Thunbg.  Då  det  är  att  antaga  att  bladen  ej  kunna 
hafva  varit  särdeles  bredare  än  fragmenten  visa,  enär  dessa 
sinsemellan  visa  en  stor  öfverensstämmelse,  måste  i  första 
rummet  Carpinus  japoniea  ifrågasättas.  Denna  har  dock  i  all- 
mänhet mera  tättstälda  sidonerver,  och  nervillerna  äro  relativt 
mindre  framträdande.  I  dessa  båda  hänseenden  öfverens- 
stämmer  C.  cordata  bättre,  hvars  blad  dock  äro  vida  bredare, 
med  tertiärnerver.  Detsamma  gäller  om  Acer  ca/rpinifolium, 
under  det  att  Quercus  serrata  har  samma  form  som  de  fossila 
bladen,    samma   ställning  hos   sidonerverna  samt  lika  starka 


VEGÄ'EXPEDITI0NES8    VETENSKAPLIGA.  AJtJiETES.  ^^^ 


nerviller.  Dertill  kommer  att  det  verkligen. på  ett  par  ställen 
ville  synas  som  skulle  sidonerverna  utlöpa  i  korta  tänder, 
under  det  att  kanten  mellan  dem  tyckes  vara  otandad.  Fullt 
säkert  kan  detta  visserligen  icke  afgöras,  men  det  är  dock  ett 
ytterligare  skäl  att  närmast  jämföra  bladen  med  Querctis  serrata. 
Denna  finnes  i  skogar  och  buskmarker  såväl  på  Kiousiou  som 
på  Nippon. 


14 


3. 
Bladafbryck  från  kol^rUfVoma  p&  Takasima. 

Några  kilometer  söder  om  Nangasaki  ligger  den  lilla  ön 
Takasima,  vigtig  för  sina  kolgrufvor,  hvilka  enligt  Godfrey 
hysa  Japans  bästa  kol.  Detta  ställe  besöktes  äfven  af  pro- 
fessor Nordenskiöld,  som  här  insamlade  en  ganska  ansenlig 
mängd  växtlemningar.  Största  delen  utgöres  dock  af  obe- 
stämbara grenar  och  andra  fragment,  under  det  att  egentliga 
bladaftryck  äro  mera  sällsynta.  Dessa  förekomma  dels  i  en 
bituminös  skiffer,  antagligen  ursprungligen  en  gytjebildning, 
lik  den  bergart,  som  ofta  åtföljer  brunkolen,  dels  i  en  äfven- 
ledes  något  bituminös,  svårklufven  och  spröd,  finkornig  sandig 
bergart.  I  den  förra  finnas  endast  lemningar  af  monokotyle- 
doner,  i  den  senare  sällsynt  dikotyledona  blad  samt  dessutom 
några  djurlemningar,  såsom  fiskfjäll  m.  m. 

Beklagligen  äro  bladen  så  illa  bevarade,  att  de  icke  kunna 
bestämmas.  De  monokotyledona  lemningarne  äro  mycket  hop- 
tryckta och  så  ofullständiga,  att  man  ej  kan  erhålla  något 
begrepp  ens  om  deras  ungefärliga  form.  Och  hvad  de  öfriga 
bladen  angår,  äro  de  dels  ofullständiga,  dels  är  nerveringen 
antingen  icke  alls  bibehållen  eller  till  så  obetydlig  del  iakt- 
tagbar,  att  någon  bestämning  af  det  förhandenvarande  mate- 
rialet icke  kan  ifrågasättas.  Det  oaktadt  kan  man  af  florans 
hela  facies  med  bestämdhet  säga,  för  det  första  att  den  icke 
kan  vara  samtidig  med  de  växtförande  lagren  vid  Mogi,  och 
för  det  andra  att  den  antyder  ett -varmare  klimat. 

Det  förra  inses  derutaf,  att  några  för  de  båda  lokalerna 
gemensamma  arter  icke  förekomma,  hvilket  då  afståndet  ej 
är  större  knappast  låter  fi)rena  sig  med  antagandet  af  en  sam- 
tidighet, liksom  ett  sådant  antagande  ej  heller  harmonierar 
med  den  skiljaktighet  i  klimat  som  af  Takasimafloran  antydes. 
För   att  detta   var  varmare  tala  i  första  rummet  de  monoko- 


VEGA'BXPEDITI0NES8    VETENSK AFLIGA   ARBETEN,  211 


tyledona  resterna,  hvilka  påtagligen  tillhört  någon  subtropisk 
form  af  ett  eller  annat  slag.  Vidare' den  omständigheten  att 
flertalet  blad  äro  helbräddade  (äfven  det  tandade  bladet  till- 
hör för  öfrigt  en  bladform,  som  ej  är  sällsynt  bland  tropiska), 
och  slutligen  skulle  ju  äfven  det  stora  bladet  (tafl.  19,  fig.  3), 
hvilket  i  fullständigt  skick  måste  hafva  varit  ganska  ^ansenligt, 
äfven  i  någon  mån  kunna  sägas  tala  derför.  Hvad  florans 
ålder  angår,  kan  deremot  intet  med  säkerhet  af  det  föreliggande 
materialet  slutas.  Dock  är  det  väl  föga  tvifvelaktigt,  att  den 
måste  vara  äldre  än  lagren  vid  Mogi.  Om  den  härvid  tillhör 
den  miocena  tiden,  eocentiden  eller  kritan  kan  deremot  icke 
medelst  dessa  bladaftryck  bestämmas.  Att  under  sådana  för- 
hållanden upptaga  dem  under  särskilda  artnamn  anser  jag 
derför  icke  vara  lämpligt. 

1.  Phyllites  sp. 

Tafl.  19,  fig.  1,  2. 

Lemningar  af  några  större  monokotyledona  blad.  Endast 
fragment  föreligga,  de  äro  fint  strierade,  men  såsom  nämnts 
så  ofullständiga,  att  man  icke  kan  draga  några  slutsatser  an- 
gående deras  utseende  i  fullständigt  skick  eller  beträffande 
deras  förvandtskaper.  Några  exemplar  synas  snarast  härröra 
af  stjelkar. 

2.  Phyllites  sp. 

Tafl.  19,  fig.  8. 

Detta  fragment  är  påtagligen  del  af  något  handnervigt 
blad.  Primärnerverna  äro  mycket  starka,  sekundärnerverna 
tämligen  glesa,  slingbildande,  såväl  fullständiga  som  ofull- 
ständiga, nerviller  öfvertvärande.  Naturligtvis  är  detta  blad 
helt  och  hållet  obestämbart,  man  kan  ej  ens  veta  primär- 
nervernas antal  och'  får  således  icke  något  begrepp  om  bladets 
ursprungliga  form. 

3.  Phyllites  sp. 

Tafl.  19,  fig.  4,  6. 

Blad  skaftade,  äggrunda  eller  äggrundt-lancettlika  med 
utdragen  spets,  medelnerv  ganska  stark,  afsmalnar  mot  spetsen. 


212  KATHORST.  JAPANS  F088ILA  FLORA, 


Sidonerverna  kunna  icke  iakttagas  å  fig.  4,  men  deremot  del- 
vis å  fig.  5,  der  de  äro  fina,  temligen  tättstälda.  Säkert  är 
derför  icke,  att  de  båda  bladen  tillhöra  samma  art.  De  erinra 
om  åtskilliga  leguminoser,  såsom  Sophora,  Cassia  m.  fi.,  men 
om  de  verkligen  äro  dithörande,  kan  naturligtvis  icke  afgöras. 

4.    Phyllites  sp. 

Tafl.  19,  fig.  6. 

Del  af  ett  bredt  lancettlikt  blad  med  något  nedlöpande 
bladskifva,  tydlig  medelnerv  och  glesa  alternerande  sidonerver. 
Synes  under  viss  belysning  tandadt  i  ena  kanten,  men  troligen 
är  detta  endast  skenbart. 


5.    Phyllites  sp. 

Tafl.  19,  fig.  7. 

Fragment  af  ett  jämnbredt-lancettlikt  blad  med  tydlig 
medelnerv  och  slingbildande  glesa  sidonerver,  h vilka  isynner- 
het mot  bladspetsen  bilda  väl  utpräglade  slingor,  nerviller 
kunna  ej  iakttagas. 


6.  Phyllites  sp. 

Tafl.  19,  fig.  8,  9. 

Små   lancettlika  blad,   medelnerv  vid  basen  stark,  aftager 
.  hastigt  mot  spetsen.    Sidonerver  kunna  ej  iakttagas. 

7.  Phyllites  sp. 

Tafl.  19,  fig.  10. 

Blad  med  tydlig  medelnerv,  oregelbundet  stälda,  raka, 
kantnående,  i  grofva  tänder  utlöpande  sidpnerver,  nerviller  ej 
iakttagbara. 

Detta  blad  erinrar  något  om  den  miocena  Planera  Ungen. 
men  kan  äfven  jämföras  med  flere  andra  växter,  såsom  Rhm 
semi-älata,  Callicoma,  Queicns  m.  fl.  Kan  naturligtvis  icke  be- 
stämmas. 

Utom  dessa  afbildade  bladfragment  finnas  några  få  andra, 
hvilka  antyda  tillvaron  af  än  flere  arter.  De  äro  dock  ännu 
mera  ofullständiga  än  de  afbildade  bladen. 


VEGA'EXPEDITI0NEN8    VETENSKAPLIGA  ARBETEN.  2J3 


FiskfjSll. 

Tafl.  19,  fig.  11,  12  (förstoradt). 

Detta  på  grund  af  sin  väl  bibehållna  skulptur  ganska 
vackra  fiskQäU,  förekommande  bland  bladaftrycken,  har  jag 
icke  velat  underlåta  att  afbilda,  i  förhoppning  att  figuren  må 
falla  i  ögonen  på  någon  specialist,  som  törhända  skulle  kunna 
bestämma  detsamma. 


Bihang. 


4. 

Bladafbryck  firån  Japan,  till  Berlin  hemförda  af 

F.  Hilgendorf. 

Under  ett  besök  i  Berlin  1880  visade  mig  dr  F.  Kurtz 
några  i  universitetets  mineralogiska  museum  befintliga  växt- 
aftryck  från  Japan.  Sedermera  under  mitt  arbete  med  fioran 
från  Mogi  föll  det  mig  ofta  in,  att  det  skulle  vara  af  stort  in- 
tresse att  kunna  närmare  undersöka  äfven  de  i  Berlin  befint- 
liga bladen,  och  då  jag  med  anledning  deraf  vände  mig  till 
professor  Dames,  stälde  han  ej  blott  med  vanlig  beredvillighet 
sagda  material  till  min  disposition,  utan  föreslog  äfven,  att  jag 
skulle  beskrifva  detsamma  i  samband  med  de  öfriga  fossila 
växterna  från  Japan.  Sedan  professor  Nordenskiöld  god- 
hetsfuUt  medgifvit,  att  äfven  denna  beskrifning  finge  intagas 
tillsammans  med  afhandlingarne  öfver  de  af  Vega-expeditionen 
hemförda  japanska  växt-fossilen,  är  jag  redan  nu  i  tillfälle  att 
kunna  redogöra  för  de  berlinska  exemplaren.  Dessa  ligga  i 
en  bergart,  mycket  liknande  Mogis  växtförande  vulkaniska 
aska,  men  tyvärr  känner  man  intet  om  den  fyndort,  från 
hvilken  de  härstamma.*  Dr  Hilgendorff  hade  nämligen  ej 
sjelf  insamlat  bladaftrycken,  utan  på  Japan  erhållit  dem  till 
skänks,  dock  utan  någon  uppgift  på  den  lokal  der  de  funnits. 
Man  kan  sålunda  ej  draga  några  slutsatser  angående  förän- 
dringar i  klimatet  på  grund  af  de  arter  som  förekomma,  endast 
att  det  klimat  som  de  representera  måste  hafva  varit  tempe- 
reradt.    Stuflferna  äro  endast  fyra,  men  de  innehålla  ej  mindre 


^  Pä  baksidan  af  den  stuff,  som  innehåller  det  ä  tafl.  18,  fig.  11  af- 
bildade  lönnbladet,  finnas  några  japanska  bokstäfver,  dock  temligen  otydliga. 
I  tanke  att  dessa  möjligen  skulle  kunna  beteckna  fyndorten  blef  en  afskrift 
jhttraf  genom  biblioteksamanuensen  E.  W.  Dahlgrens  godhetsfulla  bemedling 
tillstäld  professor  de  Rosny  i  Paris.  Denne  lyckades  äfven  dechrffrera 
ordet,  hvilket  dock  endast  betydde  >blad  af  ett  träd». 


YEOA-EXPEDITIONEKS   VETEK8K APT.JCA   AltBETKS.  215 

än  7  olika  blad,  af  hvilka  dock  ej  alla  kunna  säkert  bestämmas. 
Ingen  af  dessa  arter  ingår  i  äoran  vid  Mogi,  och  då  den  i  de 
berlinska  profven  befintliga  Fagus  synes  vara  identisk  med  Ja- 
pans nu  lefvande  bok,  kunde  man  blifva  böjd  för  det  anta- 
gandet, att  den  aflagring,  hvarifrån  bladen  bärröra,  vore  yngre 
än  de  växtförande  lagren  vid  Mogi.  Å  andra  sidan  kunde 
härvid  invändas,  att  såväl  lönnbladet  som  det  förmodade  al- 
bladet  ej  synas  vara  fullt  identiska  med  nu  lefvande  japanska 
arter.  Några  bestämda  slutsatser  äro  desto  svårare  att  draga 
som  man  ej  kan  vara  viss  på,  att  alla  bladen  härröra  från 
samma  lager.  Det  vill  i  alla  händelser  synas  som  skulle  de 
vulkaniska  tufferna  på  Japan  innehålla  växtförande  lager  på 
olika  nivåer,  och  det  vore  onekligen  för  vetenskapen  särdeles 
önskvärdt,  om  insamlingar  från  flere  håll  samt  lika  omfattande 
som  de  från  Mogi  kunde  åstadkommas.  Helt  säkert  skulle 
också  ett  dylikt  företag  visa  sig  särdeles  tacksamt. 

Jag  öfvergår  nu  till  beskrifningen  af  bladen,  men  får  der- 
vid  påpeka  den  stora  svårighet,  som  bestämningen  här  möter, 
emedan  hvarje  art  är  representerad  endast  genom  ett,  ofta 
ofullständigt  exemplar. 


1.    Betula  eller  Ulmus. 

Tafl.  18,  fig.  7. 

« 

Ett  litet  fragment  visande  sjelfva  basen  af  ett  blad.  Denna 
är  sned,  den  första  sidonerven  på  den  längre  sidan  utsänder 
flere  tertiärnerver,  af  hvilka  den  första  utgår  nästan  ur  medel- 
nerven, de  öfriga  ett  stycke  längre  ut.  Dessa  tertiärnerver 
äro  liksom  sidonerverna  kantnående  och  utlöpa  i  de  temligen 
grofva  tänderna. 

Fragmentet  synes  i  hög  grad  öfverensstämma  med  mot- 
svarande parti  hos  Bäula  lenia  Willd.,  men  bladbasen  kan 
äfven  hos  Ultnus,  såsom  t.  ex.  campestris,  hafva  ett  snarlikt  ut- 
seende. Sagda  arter  förekomma  inom  skogsregionen  på  Ja- 
pans berg. 


2.    Alnus  subviridis  m. 

Tafl.  18,  fig.  8. 

Blad   med    kort   skaft,  i  kanten  sågadt,  rundadt  äggrundt, 
medelnerv  ganska  tydlig,  mot  spetsen  afsmalnande,  sidonerver 


216  SATHonaT»  japans  fossila  flora. 


få,  gksa,  å  hvarje  sida  antagligen  5,  alternerande,  bågformigt 
framåtböjda,  kantnående,  de  nedre  med  kantnående  tertiär- 
nerver,  nerviller  ej  synliga. 

Bestämningen  af  detta  blad  är  ej  f»llt  säker,  ty  det  är  ej 
omöjligt,  att  det  i  stället  kan  tillhöra  Bäula.  Af  dennas  arter 
hafva  dock  de,  hvilka  i  första  rummet  kunna  ifrågakomma, 
nämligen  B.  Middendorffii  Trautv.  et  Mey.,  B.  tartuosa  Ledeb. 
m.  fl.,  fastare  blad  än  det  föreliggande  synes  hafva  haft,  och 
sammanbörigheten  med  Älnus  synes  derför  mest  sannolik,  s& 
mycket  mera  som  öfverensstämmelsen  med  den  äfven  på  Ja- 
pan förekommande  A.  mridis  D.  C.  är  ganska  stor.  Dock  hafva 
dennas  blad  vanligen  tlere  och  mera  tättstående  sidonerver. 
Tyvärr  har  jag  ej  haft  tillgång  till  några  japanska  exemplar 
af  densamma.  Utom  de  båda  nämnda  slägtena  skulle  man 
äfven  kunna  tänka  på  Crcit^egus  samt  Rubus  (småblad)  och  det 
hade  onekligen  varit  önskvärdt  om  ytterligare  samt  mer  upp- 
lysande material  hade  förefunnits. 


3.    Fagus  Sieboldi  En  dl.  fos8ili8  m. 

Tafl.  18,  fig.  6. 

Mellersta  delen  af  ett  blad  med  helbräddad  kant,  tydlig 
raedelnerv,  raka  eller  något  utåtböjda  sidonerver,  hvilka  stun- 
dom ej  äro  alldeles  kantnående,  utan  i  sjelfva  kanten  böja  sig 
framåt  parallelt  med  denna  och  på  så  vis  nästan  blifva  sling- 
bildande.    Nerviller  ställvis  tydliga,  fina,  öfvertvärande. 

Öfverensstämmer  fullkomligt  med  de  blad  af  Fagus  Sie- 
boldi Endl.  från  Fuji-no-yama,  som  jag  har  framför  mig. 
Äfven  dessa  visa  den  egendomliga  slingbildning  i  kanten  som 
ofvan  beskrifvits. 

Fagtis  Sieboldi  Endl.,  hvilken  af  några  författare  anses 
identisk  med  F.  sylvcUica  L.,  finnes  i  Japans  bergskogar  (jäm- 
för ofvan  sid.  170). 


4.    Castanea  vulgaris  Lamk.  fossilis  m. 

Tafl.  18,  ^^.  10,  a,  9  (?). 

Af  denna  art  föreligga  antagligen  tvänne  blad  tillhörande 
olika  former.  Det  ena  (fig.  10,  a)  är  mellersta  delen  af  ett  stort 
blad  af  vanlig  form,  medelnerven  är  stark,  sidonerver  glesa, 
ganska   regelbundet   stälda,  raka  eller  något  utåtböjda,  utlöpa 


VEGA-EXPEDITIONENS   VETSN8K ÅPLIG A  ARBETES. 


2J7 


i  tydliga  och  skarpa  taggar.  På  bladets  nedre  del  synes  den 
hos  Ctistanea  vanliga  retikulerade  ytstrukturen  af  de  små 
nervmaskorna.  Det  öfverensstämmer  fullkomligt  med  Castimea 
mdgaris  och  isynnerhet  med  de  japanska  och  amerikanska  for- 
merna, hos  hvilka  tänderna  hafva  samma  form  som  hos  det 
ifrågavarande  bladset.  Deremot  är  det  först  efter  någon  tvekan, 
som  jag  äfven  till  Castanea  vtdgaris  hänför  bladet  fig.  9,  hvilket 
afviker  genom  sin  spetsiga  bladbas  och  sina  starkt  framåt- 
riktade  sidonerver.  I  sjelfva  verket  har  detta  blad  en  stor 
likhet  med  den  på  Java  förekommande  Qt^ercus  gemdUJlora  Bl., 
och  afviker  endast  derigenom  att  tänderna  äro  skarpare  samt 
att  de  börja  närmare  bladbasen;  i  andra  hänseenden  är  öfver- 
ensstämmelsen  fullkomlig.  Afven  med  vissa  former  af  Qiiercus 
glandulifera  Bl.,  som  lefver  på  Japan  och  Korea,  förefinnes  en 
ganska  stor  öfverensstämmelse ;  dock  •äro  dennas  blad  ej  så 
jämnbreda.  Man  ser  dock  stundom  hos  de  yngre  bladen  af 
Casianea  vulgaris  en  liknande  form,  hvarvid  dock  de  nedersta 
sidonerverna  pläga  vara  mera  tättstälda.  Hos  föreliggande 
blad  finnes  likvisst  antydan  till  ännu  en  eller  kanske  tvänne 
sidonerver  nedanför  de  å  teckningen  angifna,  ehuru  dessa 
visserligen  icke  äro  så  tättstående  som  hos  de  onmämnda  for- 
uier  af  Castanea,  hvilka  jag  haft  tillfälle  att  jämföra.  Men 
Blume  beskrifver  >  en  varietet  ookasi  af  den  japanska  kastanien, 
»foliis  basi  ssepe  acutiusculis»,  och  då  tandningen  äfven  talar 
för  Castanea,  torde  bladets  sammanhörighet  med  afsedda  form 
kunna  anses  såsom  mest  sannolik,  ehuru  visserligen  en  jäm- 
förelse med  densamma  ej  stått  mig  till  buds.  Florans  hela 
sammansättning  gör  det  i  alla  händelser  föga  troligt,  att  Quercus 
gemdliftora  här  skulle  vara  representerad.  Castanea  vulgaris 
var.  japonica  finnes  vild  i  hela  mellersta  Nippon  och  för  öfrigt 
allestädes  i  Japan  odlad.  Om  något  tvifvel  öfver  att  denna 
växt  vore  inhemsk  ännu  skulle  förefinnas,  så  vederlägges  det 
genom  de  här  beskrifna  bladen. 


5.    Aoer  Hilgendorfl  m. 

Tafl.  18,  fig.  11. 

Blad  femnervigt,  treflikadt  med  lancettlika,  smalspetsade 
flikar  och  derjämte  tvänne  mindre  flikar  vid  basen,  de  större 
flikarne  synas  vara  försedda  med  en  och  annan  enstaka  tand. 


>  Masenm  Lugduni-batavorum.    Vol.  1,  sid.  285. 


218  KATHORST,  JAPAK8  FOSSILA   FLORA, 

Det  är  ej  utan  tvekan,  som  jag  upptager  detta  blad  såsom 
tillhörande  en  ny  art,  men  då  jag  ej  kunnat  finna  någon  full- 
ständig öfverensstämmelse  hvarken  med  någon  nu  lefvande 
eller  fossil,  torde  åtgärden  tills  vidare  få  anses  berättigad. 
Bladets  första  intryck  är  att  det  öfverensstämmer  med  vissa 
former  af  A,  pictum  Thunbg,  men  att  det  ej  kan  vara  dit- 
hörande  inses  af  förekomsten  af  tänder,  hvilka  icke  hos  sagde 
art  äro  förhanden.  Unga  blad  af  Acer  trifidum  H.  et  A.  hafva 
visserligen  ett  något  liknande  utseende,  men  de  äro  —  åtmin- 
stone de  af  mig  undersökta  —  trenerviga,  under  det  att  de 
ifrågavarande  äro  tydligt  femnerviga,  detsamma  gäller  om  A, 
pilosum  Maxim.,  hvilken  annars  har  en  ganska  liknande  blad- 
form. Mig  förefaller  det  som  skulle  bladet,  såvida  det  hör  till 
någon  ännu  lefvande  art,  möjligen  vara  att  anse  för  ett  ungt 
blad  af  A,  diabolicum  Bl.,  af  hvilken  jag  dock  endast  sett  några 
fullt  utbildade.  Dock  tala  kanske  de  spetsiga  flikarne  äfven 
mot  denna  jämförelse,  och  ej  heller  synes  den  amerikanska  A, 
nigrum  Michx  vara  nog  öfverensstämmande  för  att  kunna 
ifrågakomma.  Under  sådana  förhållanden  torde  det  vara  lämp- 
ligast att  åtminstone  tills  vidare  upptaga  bladet  som  en  sär- 
skild art,  ehuru  det  väl  på  grund  af  materialets  otillräcklighet 
är  möjligt,  att  framtida  fynd  skola  kunna  bevisa  sammanhörig- 
heten  med  någon  redan  beskrifven. 


6.    Phyllites  illicioides  m. 

Tafl.  18,  ^^.  10,  b. 

Blad  skaftadt,  lancettlikt  (?),  mot  basen  långsamt  afsmal- 
nande,  helbräddadt,  medelnerv  tydlig,  sidonerver  mycket  svaga 
spets  vinkliga. 

De  växter,  med  hvilkas  blad  föreliggande  temligen  illa 
medfarna  aftryck  närmast  kan  jämföras,  äro  dels  Ilex  iniegra 
Thunbg,  dels  Hlicium  aniscUum  L.  (L  religiosum  S.  et  Z.).  Den 
förras  blad  äro  dock  vanligen  mindre  och  tjockare,  hvarjämte 
sidonerverna  äro  relativt  starkare.  Deremot  öfverensstämmer 
bladet  såväl  till  form  som  konsistens  (att  döma  af  aftrycket) 
och  nervering  vida  mer  med  den  senare,  h varför  det  är  möjligt 
att  det  verkligen  är  dithörande,  ehuru  försigtigheten  bjuder 
att  benämna  bladet  så  som  ofvan  skett.  Dock  förefinnes  äfven 
en  ej  obetydlig  likhet  med  den  på  Kiousiou  förekommande 
Symplocos  neriifoUa  S.  et  Z.  Illicium  anisaium  L.  förekommer 
på  Japan  kring  templen. 


YEGA'EXPKDITI0KEK8    VETENSKAPLIGA   ARBETES'.  219 


7.    Phyllites  trinervis  m. 

Tafl.  18,  fig.  10,  c. 

Spetsen  af  ett  ofullständigt,  trenervigt  blad,  som  synes 
hafva  varit  till  formen  ovalt,  medelnerven  är  starkare  än  de 
båda  spetslöpande  sidonerver  na.  Bestämbart  är  detta  blad 
icke,  det  synes  dock  snarast  likna  de  vid  basen  af  grenarne 
befintliga   mera  rundade  bladen  af  Coriaria  japonica  A.  Gray. 


Förklaring  till  tafloma. 

Taflan  4. 

Fig.  1.     Bladsvamp  eller  galläple  p&  blad  af  Fagus  ferruginea  fossilis. 
2.     Bladsvamp    af    sphsBriaceernas    familj    på    obestämbart  blad. 

2,  a  samma  förstorad. 
S — 5.     Obestämbara  gräslemningar. 

6,  Phyllites  bambnsoides   m.     6,  a  del*  af  bladskifvan  förstorad 

för  att  visa  nervenngen. 

7,  Phyllites  bambusoides  m. 

8,  Taxites  sp. 

9,  9j  ttj  10,     Blad  af  barrträd,  törhända  af  föregående,  men  möj- 

ligen af  Abies. 

11.  Phyllites  myricoides  m. 

12.  TUia  sp. 

13 — 18,  Juglans  Sieboldiana  Maxim,  fossilis  m.  13  och  14 
(motstycken  af  samma  blad)  samt  möjligen  18  ändflikar» 
16  och  17  parblad,  den  förra  från  bladets  bas,  den  senare 
högre  upp.     15  bladspets  af  ändflik  eller  parblad. 

19,     Rhamnus  costata  Maxim,  fossilis  m. 

Taflan  5. 

Fig,  1.     Phyllites  caryoides  m. 

2,  Rhamnus  costata  Maxim,  fossilis  m. 

3,  Salix  (?)  sp. 

4 — 9,     Zanthoxylon  ailanthoides  S.  et  Z.  fossile  m.,  fig.  5  möjli- 
gen ändflik,  de  öfriga  parblad. 
10 — 12.    Juglans  Kjellmani  m. 
13 — iS,  20.     Carpinus  subcordata  m. 
19.     Carpinus  sp. 

Taflan  6. 

Fig,  1.     Zelkova  Keaki   Sieb.    fossilis    m.     Bladkanten  ej  bibehållen. 
2.     Ostrya  virginica  Willd.  fossilis  m. 


rEOA-EXJ^EDITIOHJSNa   YRTES8KAPLIOA  AEBETEK, 


221 


Fig.  3.     Garpinns  snbcordata  m.  (?). 
4—6.    Betula  (?)  ep. 
7 — 15.     Sorbas  Lesquerenxi  m. 

16.  Carpinus  stenopbylla  m. 

17.  Meliosma  myriantba  S.  et  Z.  fossilis  m. 
18 — 20.     Quercas  Stuxbergi  m, 

Taflan  7. 

Fig.  1 — 8,  9,  10  (f).     Qaercus  Stuxbergi  m. 

11 — 23  blad,  24  bark  af  Fagos  fermginea  Ait.  fossilis  m. 

Taflan  8. 

Fig.  1 — 11.    Fagus  fermginea  Ait  fossilis  m. 

Taflan  O. 

Fig.  1.     Fagus  fermginea  Ait.  fossilis  m. 
2.     Aphananthe  vibumifolia  m. 
3?  4.     äkfirmblad  af  Tilia. 
5 — 13.    Tilia  distans  m. 
14 — 17.     Celtis  Nordenskiöldi  m. 
18 — 19.     Fhyllites  crenatus  m. 

20.  Vibumum  sp. 

21.  Fhyllites  cissoides  m. 

Taflan  10. 

Fig.  1.     Ulmus  sp. 

2 — 6.     Zelkova  Keaki  Sieb.  fossilis  m. 

7.     Cydonia  chloranthoides  m. 

8f  9.     Vitis  labrusca  L.  fossilis  m. 

10.  Deutzia  scabra  Thunbg  fossilis  m. 

11.  Fhyllites  ovatus  m. 

12.  Fhyllites  (Fhiladelphus?)  sp. 

13.  Fhyllites  sp.  indeterm. 

Taflan  11. 

Fig.  1.     Diospyros  Nordqvisti  m. 

2f  3.     Lindera  sericea  Bl.  fossilis  m. 

4.  Lindera  eller  Cinnamomum. 

5.  Liquidambar  eller  Acanthopanax. 

6 — .9.     Liquidambar  formosana  Hance  fossile  m. 
10 — 11.     Fhyllites  minutus  m. 


222  NATHORST,  JAPAX3  FOSSILA  FLORA. 

• 

jF^.  12 — IS,     Phyllites  acnmmatus  m. 
14 — 15,     Phyllites  ailanthoides  m. 
16,     Phyllites  sp.  indeterm. 

Taflan  12. 

Fig,  1,  2,     Acanthopanax  acerifoliam  m. 
S.     Clematis  Sibiriakoffi  m. 

4,  Phyllites  (Ilex?)  insequabilis  m. 

5,  Elseocarpns  photinisefolia  H.  et  A.  fossilis  m. 

6,  7  f  12—13,    Tripetaleja  Almqvisti  m. 

8.  Phyllites  obsoletus  m. 

9,  10,     Phyllites  (Ligustrum?)  pusillus  m. 
11,    Phyllites  sp.  indeterm. 

14,     Phyllites  sp.  indeterm. 

Taflan  13. 

Fig,  1,     Rhus  Engleri  m. 

2 — 6.     Styrax  Obassia  S.  et  Z.  fossile  m. 

7 — 10,    Ilex  Heeri  m.     Obs.  att  sidonervema  å  fig.  7  och  8  gå 

for  l&ngt  mot  kanten. 
11,  12,     Sophora(?;  fallax  m. 
13,     £xc(Bcaria  japonica  J.  Mnell.  fossilis  m. 

Taflan  14. 

Fig,  1—2,     Sophora  (?)  fallax  m. 

3,  Ilex  Heeri  m. 

4,  Phyllites  fraxinoides  m. 

5 — 6,     Vaccinium  (?)  Saportanam  m. 

7,  Styrax  Obassia  fossile. 

8,  Prunns  sp. 

9,  Pranus  Buergeriana  Miq.  fossilis  m. 
10—15,  16,  17,  Acer  Nordenskiöldi  m. 
18—20.     Clethra  Maximoviczi  m. 

Taflan  16. 

Fig.  1,     Magnolia  sp. 

2 — 8.     Acer  pictam  Thunbg  fossile  m. 
9 — 10.     Phyllites  sp.  indeterm. 

11,  Phyllites  sp.  indeterm. 

12,  Phyllites  sp.  indeterm. 

13,  Ilex  Heeri  m.  (?). 


VE0A'EXPEDITI0NES8    VETENSKAPLIGA   ARBETEN, 


223 


Taflan  16. 

Fig,  1 — 4,     Magnolia  Dicksoniana  m. 

5.  EzcQBcaria  japonica  J.  Mnell.  fossilis  m. 
6* — 9.     Dictamnus  fraxinella  Pers.  fossilis  m. 
10 — 11.     Rhns  Griffithsii  Hook.  fil.  fossilis  m. 
12,     Tripetaleja  Almqvisti  m.  (?). 

Taflan  17. 

Fig,  I — 5.     Diospyros  Nordqvisti  m. 

6 — 8.     Styrax  japonicam  S.  et  Z.  fossile  m. 

9—10.     Phyllites  sp. 

11 — 12.     Staartia  monadelpha  S.  et  Z.  fossilis  m. 

IS.     Rhns  Griffithsii  fossilis  m. 

14.     Tripetaleja  Almqvisti  m.  (?). 

15 — 17.     Phyllites  angustus  m. 

18 — 2H.     Obestämbara  bladfragment  af  olika  slag. 

Taflan  18. 

Fig.  1,     Sorbns  Lesqaereaxi  m. 

2.  Celtis  Norden 8 kiöldi  m. 

3.  Phyllites  attenuatns  m. 

4.  Phyllites  (Ilex?)  ineequabilis  m. 
o,  a — e.     Ulmns  subparvifolia  m. 
o,f — g.     Phyllites  coryloides  m. 

o,  Ä — k.     Phyllites  carpinoides  m. 

6.  Fagos  Sieboldi  Endl.  fossilis  m. 
•  7.     Betula  eller  Ulmns. 

8,  Alnus  subviridis  m. 

9,  10,  a.     Castanea  vulgaris  Lamk.  fossilis  m. 

10,  h.     Phyllites  illicioides  m. 

10,  c.     Phyllites  trinervis  m. 

11.  Acer  Hilgendorfi  m. 


Taflan  19. 


Fig.  1—2.     Phyllites  sp. 
S.     Phyllites  sp. 
4 — 5.     Phyllites  sp. 
6*.     Phyllites  sp. 
7.     Phyllites  sp. 
8—9.     Phyllites  sp. 

10.  Phyllites  sp. 

11,  12.     Fiskfjäll. 


Register. 


Acanthopanax  acerifolium  ni sid.  181. 

Acer  Hilgendorfi  m »  217. 

»    .  Nordenskiöldi  m »  188. 

>      pictiim  Thunbg  fossile  m »  188. 

Alnus  subviridis  m »  215. 

Apbananthe  viburnifolia  m »  173. 

Betula  (?)  sp »  162. 

Betula  eller  Ulmus >  215. 

Bladevamp  •  206. 

Carpinus  sp »  168. 

»         stenophylla  m »  167. 

»         subcordata  m »  166. 

Castanea  vulgaris  Lamk.  fossilis  m »  216. 

Celtis  Nordenskiöldi  m »  174. 

Clematis  Sibiriakoffi  -  199. 

Clethra  Maximoviczi  m »  179. 

Cvdonia  chlorantboides  m »  185. 

Deutzia  scabra  Thunbg  fossilis  m *  183. 

Dictamnus  fraxinella  Pers.  fossilis  m »  194. 

Diospyros  Nordqvisti  m »  178. 

Elseocarpus  photinirefolia  H.  et  A.  fossilis  m »  194. 

Excoecaria  japonica  J.  Muell.  fossilis  ra >  175. 

Fagus  femiginea  Ait.  fossilis  m »  169. 

»       Sieboldi  Endl.  fossilis  m *  216. 

Ilex  Heeri  m >  192. 

Juglans  Kjellmani  m »  164. 

»        Sieboldiana  Maxim,  fossilis  m >  163. 

Lindera  sericea  Bl.  fossilis  m _ >  174. 

(?)  sp >  175. 

Liquidambar  formosana  Hance  fossile  m *  188. 

Magnolia  Dicksoniana  m »  197. 

»         sp »  199. 

Meliosma  myriantha  S.  et  Z.  fossilis  m >  187. 

Ostrya  virginica  Willd.  fossilis  m >  169. 

Phyllites  acuminatus  m >  203. 

>  ailanthoides  m *■  204. 

»         angustus  m >  205. 

>  attenuatus  m »  201. 

»         bambusoides  m i  161. 

»         carjnnoides   m >  208. 


VEGA' EXPEDIT  10  K  ESS    VETESSKAPLIGA    ARBETEN, 


225 


Phyllites  caryoides  m 

*         cissoides  m 

»         corjioides  m 

»         crenatiis  m 

>  fraxinoides  m 

>  illicioides  m 

>  inseqiiabilis  m 

>  minutus  m 

»         mjTicoides  m 

»         obsoletus  m 

»         ovatus  m 

>  pusillus  m 

»         trinervis  m 

»         sp.  (olika  arter  från  Mogi)  sid.  202, 

>  8p.  (olika  arter  från  Takasinia)    sid. 

Prunus  Buergeriana  Miq.  fossilis  m 

>  sp 

Quercus  Stuxbergi  m 

Khamnus  costata  Maxim,  fossilis  m 

Khus  Engleri^m 

>  Griffithsii   Hook.  fil.  fossilis  m 

Salix  (?)  sp 

Sophora  (?)  fallax  m 

Sorbus  Lesquereuxi  m 

Stuartia  monadelpha  8.  et  Z.  fossilis  m 

Styrax  japonicum  S.  et  Z.  fossile  m 

>  Obassia  S.  et  Z.  fossile  ni 

Taxites  sp 

Tilia  distans  m 

>  sp 

Tripetaleja  Alinqvisti  m 

Ulmus  subparvifolia  m 

*       sp.  (cfr  campestris)  

Vacciniiim  (?)  Saportanum  m 

Viburnum  sp 

Vitis  labrusca  L.  fossilis  m 

Zanthoxvlon  ailanthoides  S.  et  Z.  fossile  m 

Zelkova   Keaki   8ieb.  fossilis  m 


sid.  201. 
203. 
208. 
201. 
205. 
218. 
204. 
203. 
200. 
205. 
202. 
202. 
219. 
203,  206. 
211,  212. 
sid.  184. 

184. 
171. 

190. 

187. 

186. 

162. 

186. 

185. 

197. 

177. 

177. 

161. 

195. 

195. 

179 

207. 

173. 

180. 

181. 

191. 

193. 

172. 


i4 


15 


BIDRAG 


TILL 


KÄNNEDOMEN  OM  TSCHMTSCHERNA 


AF 


OSOAB  NOBDQVIST. 


-t*^ 


1.    Några  anmärkningar  om  språket. 

Hela  kustbefolkningen  mellan  kap  Schelagskoj  och  Ostkap 
(=  kap  Deschneff)  talar  samma  språk  som  rentschuktscherna. 
Såväl  mider  färden  längs  denna  kuststräcka  som  isynnerhet 
under  öfvervintringen,  då  Vega  nästan  dagligen  besöktes  af 
t«chuktscher  från  de  mest  vidtskilda  trakter,  var  jag  i  tillialle 
att  öfvertyga  mig  härom.  Äfven  invånarne  uti  byn  Nunamo 
vid  Lawrence  bay  och  de  vid  Konyam  bay  bosatta  rentschuk- 
tscherna, med  hvilka  vi  under  hemfården  kommo  i  beröring, 
talade  samma  språk.  Då  samma  språk  talas  af  ett  folk,  som  är 
spridt  öfver  en  stor  jordyta,  så  måste  naturligtvis  uti  olika  trakter 
smärre  dialektskiljaktigheter  uppstå.  Att  så  äfven  är  fallet  uti 
tschuktschiska  språket  är  ganska  antagligt,  oaktadt  jag  icke  var 
tillräckligt  inkommen  deri  för  att  kunna  uppfatta  dessa.  Att 
några  större  olikheter  icke  förekomma  uti  det  på  oUka  trakter 
af  tschuktscher  talade  språket  är  dock  ganska  säkert,  och  det 
är  äfven  en  naturlig  följd  af  detta  folks  nomadiska  eller  half- 
nomadiska  lefnadssätt  samt  den  deraf  uppstående  Ufliga  förbin- 
delsen mellan  invånare  från  inbördes  aflägsna  trakter. 

För  uttalet  af  uti  denna  uppsats  förekommande  tschuktschiska 
ord  får  jag  hänvisa  till  den  ordlista,  som  jag  oflfentliggjort  på 
annat  ställe.  *  Jag  vill  här  endast  fästa  uppmärksamheten  vid 
ett  par  egendomligheter  uti  språket,  hvilka  jag  redan  påpekat 
uti  ordUstan. 

En  anmärkningsvärd  omständighet  är,  att  qvinnorna  i  stället 
för  r  säga  z  eller  dz  och  i  stället  för  ts  säga  ts.  Sålunda  säger 
en  tschuktsch  alltid  t.  ex.  r^rka  (=  hvalross),  en  tschuktschiska 
deremot  z^rka.  Jag  vill  här  anföra  några  andra  exempel  på 
samma  sak: 


^  Vega-expeditionens  vetenskapliga  iakttagelser,  bearbetade  af  deltagare 
i  resan  och  andra  forskare,  utgifna  af  A.  E.  Nordenskiöld,  Bd  I,  pag.  373. 
(Stockholm  1882.) 


230  NORDQVIST,   TILL  KÄNNEDOMEN  OM  T8CHUKT SCHERK A. 


KarUrnes 
nttal. 

Qvinnornas 
nttal. 

Nirak  —  två 

nidzak 

Koran  —  ren  (subst.) 

kozan 

Yärana  —  tält 

f/azaiia 

K^rgup*  —  hår 

k^zgv^z 

TseneV  —  kärl 

tseneV 

Ketsematlin  —  njure 

ketsematlin 

Thiutsu  —  tschuktsch 

tsdutsu 

T\uytSkay  —  en  bys  namn 

Ndytskcof 

Tséliij)  —  tuggbuss 

tséluj) 

TsétTu  —  röd 

tskVu, 

Etatsrådet  Rink  i  Kjöbenhavn  har  meddelat  mig,  att  saiimia 
egendomlighet  äfven  förekommer  uti  eskimåiskan. 

Uti  inledningen  till  min  ordlista  har  jag  påpekat  en  annan 
egendomlighet  uti  tsehuktschiska  språket,  nämligen  att  der  ofta 
förekommer  en  fördubbling  af  en  stafvelse.  Uti  sin  uppsats  >0n 
the  socalled  Chukchi  and  NamoUo  people  of  Eastern  Siberia»  * 
påstår  Mr  Dall,  att  detta  är  en  egendomlighet  hos  den  i  dessa 
farvatten  allmänt  använda  hvalfångarjargonen,  som  består  af  en 
blandning  af  tsehuktschiska,  ryska,  havaiiska  och  engelska  ord, 
och  att  en  sådan  fördubbling  är  ytterst  sällsynt  i  tsehuktschiska 
och  eskimåiska  språken.  Han  anför  vidare,  att  ordet  kdukau 
(=  mat),  som  af  oss  trötts  vara  tschuktschiskt,  är  ett  förvrängdt 
havaiiskt  ord.  Att  dessa  påståenden  i  öfrigt  äro  fullt  riktiga, 
vill  jag  mycket  gema  tro,  men  att  tschuktschiskan  skulle  vara 
fattig  på  ord,  som  bestå  af  en  fördubblad  stafvelse,  är  oriktigt. 
Till  de  i  inledningen  till  min  ordUsta  anförda  exemplen  kan  jag 
ytterligare  tillägga  följande: 

KédlikeiW  —  streck  TsétVutsetr  —  koppar,  guld 

Kitkit  —  några  Tsotsot  —  tröskel 

MidVlumir  —  tändapparat        Vi^irv^ir  —  barken  af  Alnaster 
Niitenut  —  land  och  Pinus  (färgämne) 

Ténte  —  hafsvatten  Kon^ekon'  —  häst. 

Therrutser  —  ockra  (subst.) 

Uti  en  del  af  dessa  ord  se  vi,  att  de  båda  lika  stafvelserna 
förbindas  af  någon  af  vokalerna  e,  i  eller  m.  Utaf  det  sist  an- 
förda ordet  kon  ekon  y  som  är  en  fördubbling  af  det  ryska  ordet 
kon  (uttalas  kon'  =  häst),  kan  man  till  och  med  draga  den  slut- 
satsen, att  benägenheten  uti  tsehuktschiska  språket  för  fördubb- 
ling är  så  stor,  att  äfven  främmande  enstafriga  ord,  som  upp- 
tagas i  språket,  fördubblas. 

'  The  American  Naturalist,  november  1881,  pag.  86r>. 


YKGÄ'EXPEDITI0NEN8    VETENSKArLIG A  AHBKTEK.  231 


2.    Folkets  namn  och  indelning. 

Uti  sin  ofvan  citerade  uppsats  har  Mr  Dall  indelat  de  under 
namnet  tsehuktscher  ofta  sammanblandade  folken  uti  följande 
grupper: 

1)  Tsau-pi  =  rentsehuktscher, 

2)  Chan-Chau  (egentl.  chauchu)  =  kusttschuktscherna  vid  Is- 

hafVet, 

3)  Yit-it  =  asiatiska  eskimåer, 

4)  Befolkningen  mellan  kap  Tschukotskoj  och  Ostkap. ' 
Enligt  min  erfarenhet  kalla  alla  egentliga  tsehuktscher,  d.  v.  s. 

<Je  uti  punkterna  1)  och  2)  angifna  grupperna,  sig  med  det  ge- 
mensamma namnet  t^au-t^u,  Kusttschuktscherna  (grupperna  2 
och  4)  hafva  dessutom  ett  annat  namn  på  sig  sjelfva,  nämligen 
ankadVi  =  hafsbor.  Troligen  räknar  sig  den  tschuktschiska  talan- 
de delen  af  befolkningen  mellan  kap  Tschukotskoj  och  Ostkap 
(punkten  4)  också  till  tsau-tht.  —  Mr  Dall  har  uttalat  den  för- 
modan, att  ljudet  ti  {=  engelsk,  ch)  uti  tidutsu  riktigare  borde 
uttalas  som  fs  (således  tsåutsu)  på  samma  sätt  som  i  många 
amerikanska  språk.  Af  det  ofvan  anförda  synes,  att  männens 
uttal  är  tiaittsvy  ^vinnornas  tsautsu.  Då  frågan  är  om  ett  fler- 
tal individer  utaf  tiaut^ufolket,  begagnas  äfven  pluralformen 
tsantsuat.  *  Såväl  rentschuktscherna  som  kustbefolkningen  mellan 
kap  Schelagskoj  och  Ostkap  kallade  sig  sålunda.  På  frågan,  till 
h\'ilket  folk  de  höra,  svarade  de  oftast  tsautsu  muH  =  vi  äro 
tlaut«u  (tsehuktscher).  Stäldes  frågan  till  kustbor,  fick  man 
stundom  äfven  svaret  anhadVi  muri  =  vi  äro  hafsbor.  Vid  när- 
mare efterfrågan  fick  man  dock  det  besked,  att  äfven  ankadVi 
äro  tiautHu,  Så  är  äfven  fallet,  ty  den  enda  väsentliga  skilnad, 
som  finnes  mellan  ren-  och  kusttschuktscher,  är  att  de  förra 
lefva  af  renskötsel  och  således  äro  tvungna  att  oftare  byta  om 
vistelseort  än  de  senare,  som  bo  vid  kusten  och  lefva  af  fångst 
och  fiske.  Ordet  ankadVi  är  pluralformen  af  aTHkadVin,  som  ge- 
nom tillägg  af  personaländelsen  -rf/Vw  är  härledt  utaf  ordet 
anka  =  haf. ' 

Af  det  anförda  synes,  att  Mr  DalFs  terminologi,  enUgt  hvil- 
ken  rentschuktscherna  skulle  kalla  sig  Tsau-t/tU  kusttschuktscherna 
deremot  Cliau-chau  eller  riktigare  Chan-chu,  är  ohållbar. 

«  Anf.  st.  p.  868. 

*  Måhända  fordrar  denna  forms  användning  äf\-en,  att  ordet  icke  efter- 
följes  af  något  annat  ord  (?). 

»  PÄ  samma  sätt  bildas  af  ortsnamnen  Kaytskay  Naytskaydrin  =  en 
Kaytskay-bo,  af  T'apka  T'apkadrin  -  en  T'apka-bo,  o.  s.  v. 


232  SORDQVIST,    TILL  KÄXSEDOMEN  OM   TSCH U KT SCUERNA. 


9 

Om  de  på  asiatiska  sidan  om  Berings  haf  boende  eskimå- 
ernes  benämning  på  sig  sjelfva  kan  jag  icke  afgifva  något  på 
egen  erfarenhet  grundadt  yttrande.  Säkert  är,  att  tschuktscherna 
kalla  dessa  eskimåer  dtfgaan^  kuststräckan  längs  Berings  haf  der 
de  bo  ÅyguaiV  och  detta  haf  AyguatVen  anka.  Som  jag  är  böjd 
att  tro,  inbegripa  såväl  rentschuktscherna  som  de  vid  Ishafvet 
boende  kusttschuktscherna  uti  detta  namn  äfven  den  tschuk- 
tschiska  talande  kustbefolkning,  som  bor  söder  om  Ostkap. 
Denna  min  förmodan  grundar  jag  derpå,  att  alla  de  tschuktscher, 
/Uied  hvilka  jag  under  Vegas  öfvervintring  samtalade,  och  som 
för  mig  uppräknade  de  längs  kusten  belägna  tschuktschiska 
byarna,  påstodo,  att  UedVe,  den  första  byn  vester  om  Ostkap,  är 
den  sista  af  tschuktscher  bebodda  plats,  och  att  den  följande 
byn  Peek,  som  enligt  deras  förklaring  borde  ligga  strax  söder 
om  Ostkap,  är  bebodd  af  iUjguan.  På  samma  sätt,  sade  de,  är 
fallet  med  den  öfriga  kuststräckan  söder  ut.  Som  redan  blifvit 
nämndt,  påträffade  vi  dock  uti  byn  Nunamo  tschuktschisk  be- 
folkning. Under  vistelsen  der  har  jag  om  denna  bys  befolkning 
antecknat  bland  annat  följande: 

Redan  innan  vi  hunnit  ankra,  kom  från  byn  en  båt  med 
karlar  till  fartyget.  Dessa  voro  inga  eskimåer,  som  jag  euhgt 
flere  författares  utsago  hade  trott,  utan  tschuktscher  —  åtmin- 
stone talade  de  såväl  sinsemellan  som  med  mig  tschuktschiska, 
så  att  jag  förstod  dem.  De  använde  dock  några  andra  ord  än 
de  tschuktscher,  som  vi  hittills  sett.  Sålunda  säga  de  i  stället 
för  tintin  (=  is)  ordet  iViL  Eljest  tyckes  språket  vara,  med  undan- 
tag för  några  små  olikheter  uti  uttalet,  hkt  de  öfriga  tschuk- 
tschernas.  Eget  är,  att  de  tschuktscher,  med  hvilka  vi  hittills 
sammanträflfat,  icke  synas  vilja  erkänna  dessa  för  sina  stamför- 
vandter,  utan  kalla  dem  dyguan  och  deras  land  Äyguat^L  Sålmida 
bådo  tschuktscherna  Notti  från  Reraytlnop  och  Ereren  från  Tdphay 
att  de  skulle  få  följa  med  fartyget  ett  stycke  öster  ut,  men  icke 
längre  än  till  byn  UedVe^  ty  längre  bort  bo  dyguan^  hvilkas  språk 
de  icke  förstå,  och  der  de  icke  skulle  få  någon  mat.  Då  vi  på 
morgonen  samma  dag,  som  vi  kommo  till  Nunamo^  passerade 
Ibrbi  LkdVe^  besöktes  vi  af  en  mängd  tschuktscher  från  denna 
by,  hvilka  äfven  påstodo,  att  uti  Nunamo  och  i  byarna  söder  ut 
bor  ett  annat  folk.  Sjelfva  ville  aVunamo-borna  icke  veta  af  be- 
nämningen dyguan^  utan  kallade  sig  likasom  tsckuktschema  längs 
ishafskusten  ånkadlL  Deras  drägt,  sättet  att  klippa  håret,  qvin- 
nornas  tatuering  och  tältens  form  och  inredning  äro  alldeles  de- 
samma som  hos  andra  tschuktscher.  Bygnadsmaterialet  är  olika 
och   utgöres   till   största   delen  af  hvalben  och  sälskinn,  då  der- 


VEGA' EXPEDIT  10  NEN  a    VETENSKAPLIGA  A  Ji  HETEN,  233 

emot  de  öfriga  tschuktschei^na  därtill  använda  trä  och  för  det 
mesta  renskinn.  Afven  utseendet  föreföll  mig  ofta  vara  eski- 
mäiskt.  Som  längre  fram  uti  kapitlet  om  »religiösa  begrepp» 
kommer  att  omtalas,  sålde  tschuktscher  från  byn  Nunamo  utan 
att  göra  svårigheter  åt  oss  en  sälskalle,  hvilket  ishafstsehuk- 
tscherna  aldrig  hade  gjort. 

Några  smärre  olikheter  förefinnas  således  mellan  denna  bys 
befolkning  och  ren-  och  ishafstschuktscherna.  Dessa  olikheter 
äro  dock  icke  större,  än  att  dylika  kunna  förekomma  hos  delar 
af  samma  folk,  som  bo  på  olika  trakter.  Jag  tror  dessutom,  att 
de  förklaras  derigenom,  att  en  uppblandning  ägt  och  måhända 
allt  fortfarande  äger  rum  mellan  tschuktscher  och  eskimåer,  och 
att  den  sålunda  uppkomna  befolkningen  tagit  språk  och  seder 
af  tschuktschema,  men  icke  erkännes  af  dessa  som  staraför- 
vandter,  utan  räknas  till  de  längs  samma  kust  boende  eskimå- 
erna eller  »äyguan». 

Af  Mr  Dallas  uppsats  framgår,  att  eskimåer  (Ya-it,  tschuk- 
tschemas  miguan)  ännu  i  denna  dag  eller  åtminstone  för  några 
år  sedan  bodde  uppå  kuststräckan  mellan  Ostkap  och  kap  Tschu- 
kotskoj.  Att  jag  uti  min  uppsats  om  kusttschuktscherna  uti 
Ryska  (Jeografiska  Sällskapets  »Isvestija^  1880,  häftet  2,  trott  mig 
böra  med  försigtighet  upptaga  påståendet,  att  eskimåer  nu  för 
tiden  skulle  bo  mellan  kap  Tschukotskoj  och  Ostkap,  är  en 
naturlig  följd  deraf,  att  vi  både  vid  Lawrence  och  Konyam  bay 
sågo  uteslutande  tschuktscher. 

Inom  tschuktschemas  land  förekomma  således  följande  be- 
folkningselement (gränsfolken  oberäknade): 

1.  TSautifu  (tschuktscher), 

a)  rentschuktscher, 

b)  kusttschuktscher  (ankadri),  ^ 

2.  Yu'it^    (asiatiska    eskimåer,   af  tschuktschema   kallade 

(h/gnan)y 
ii.    Blandningsfolket  vid   kusten   söder  om  Ostkap,  som  af 
öfriga  tschuktscher  räknas  till  dyguan. 


*  Kusttschuktscherna  kunna  icke  betraktas  som  ett  frän  rentschuk- 
tscherna  skildt  folk,  utan  förhålla  sig  till  dem  på  samma  sätt  som  fiskar- 
lapparna förhälla  sig  till  fjällapparna. 

*  Uti  Dairs  citerade  uppsats  finnes  uti  synonymin  för  Yu-it  upptagen 
benämningen  ^Emnun-ka*  (efter  Shismareflf).  Detta  ord  betyder  pätschuk- 
tschiska  9öder  och  har  antagligen  genom  nägon  missuppfattning  af  infödin- 
garnas tal  blifvit  ansedt  säsom  deras  namn  pä  de  asiatiska  eskimåerna. 


234  KORDQVIST.  TILI.  KÅSKBDOMEK  OK  TSCaVKTSCBSBKA. 

3.    Några  af  tschuktschemas  geografiska  begrepp. 

Som  jag  redan  tidigara  i  denna  uppsata  nämnt,  kalla  tschuk- 
tscherna  kuatlaudet  söder  om  Ostkap  {=  kap  Deschneff)  ÅyguaiT, 
befolkningen  på  denna  kust  of/guan  ocli  Berings  haf  ÅyguaiVeu 
åiika. 

Uti  benämningen   Pffk  synas  tschuktschema  innefatta  icke 

allenast  byn  af  samma  namn,   som  är  belägen  strax  sekler  om 

Ostkap,  utan  äfven  denna  udde  och  Berings  sund. '    En  utaf  de 

i  Berings  sund  belägna  Diomed-öama  kallas  af  dem  ImaäUn,  S:t 

Lawrence-ön  Engo^.    En  iiifttding  från  byn  Irgunnuk,  i  närheten 

af  liviiken    Vega    hade    sitt    vinterqvarter,   berättade  mig,   att 

tschuktschema  kalla  amerikanska  kusten  vid  Berings  sund  K^u- 

uiin.    Norr  om  K^umin,  på  andra  sidan  om  en  vik,  skulle  Tékkäu 

ligga.     Måhända  är  detta  sistnämnda  landet  norr  om  Xotzebue 

Sound(?)     De   amerikanska  eskimåerna  kallas  af  tschuktschema 

i/ek^rgaiili   eller   troligtvis    riktigare   uttaladt  tfek^rgaudVi,  som  är 

pluralformen  af  i/ek^gaudVin,    Detta  ord  är  härledt  ifrån  yek^rgiu 

=  mun;    dVin,    tidVin,    adViti   och    ^dVin    äro    i   tsohuktschiskau 

mycket  vanligt  förekommande  substantiviska  härledningsändelser. 

Att  tschuktschema   härledt   sin  benämning  på  eskimåerna  från 

ordet  1/ekp-gin  (=  mun)  är  mycket  lätt  förklärhgt  af  vesteskimä- 

ii-nas  bruk  att  insticka  fyrkantiga  eller  runda  bitar  af  trfi  eller 

dra  ämnen  uti  mungiporna.    Att  denna  förklaring  är  riktig 

visas  deraf,  att  tschuktschema  ofta,  då  de  tala  om  detta  folk, 

'  att  förtydliga,  att  de  mena  eskimåerna,  peka  med  fingrarna 

mungiporna.      Samme   tscbuktsch   från   Irgunnuk    berättade 

•en,  att  norr  ut  från  tschuktschemas  land  linnes  ett  land,  som 

n   kallade   LVnllin.    Enhgt  hans  utsago  brukar  balsbandslem- 

!ln   (Cuniculus   I.   Myodes  torquatus)  ibland  komma  derifrån 

'er  isen  till  deras  kust. 

4.    Uppfattning  af  naturen. 

Med  syemhimmeln  äro  tschuktschema  väl  förtrogna,  ocb  jag 
r  sett  dem  med  stor  skickhghet  begagna  sig  af  denna  kunskap 

<  I  anleUning  htiraf  ber  jag  att  fA  flieta  uppmftrksatnheWa  vid  foljaiide 
rande  af  N.  Witsen  (Noord  en  Oost  Tartaryen,  Eerete  Deel,  Tweede  Druk, 
iUHO  Uitg.  [Amsterdam  178S]  pag.  lS9)t  >Dat  het  woord  Feqnv  \-oor  en 
Uonpende  RivUr,  zoo  in't  Noorder  Amerika,  als  ia  Noord  Asia,  bekent  ia; 

dat  EOO  vrel  in  Japan  en  JesBO,  als  in  Amerika,  hy  de  Zon  geivooren 
rd,  getuigt  ook  gemelte  de  Groot.i  Som  bekant  rider  i  Beringa  sund 
lala  en  ytterst  etark  etröm.  H&httnda  har  det  deraf  erb&llit  sitt  namn. 
vidt  jag  vet,  förekommer  ordet  Peek  dock  icke  som  nomen  apt>ellativani 
tschnktachiskan. 


VEGA'EXPEDITI0SEN8   VETKS SK APLIGA   AtiBETEK.  235 

för  att  finna  vägen  om  natten  på  den  enformiga  tundran.  De 
hafva  namn  både  för  stjemgrupper  och  för  enskilda  stjemor. 
Dessa  äro  till  en  del  tagna  från  djurverlden.  Sålunda  heter, 
enligt  en  tschuktschs  uppgift,  stjernbilden  Cassiopea  MéVutankin, 
en  härledning  af  ordet  MéVotadlin^  som  betyder  hare.  EnUgt  en 
annan  uppgift  skulle  samma  stjernbild  heta  Umkan,  en  deriva- 
tion  af  ordet  l)mhu  =  isbjörn.  Orions  bälte  kallas  Rdu  —  hval- 
fisk.  En  del  stjemor  benämnas  efter  deras  förg.  Sålunda  kallas 
den  ^ödaktiga  Aldebaran  TietVomakomy  en  härledning  af  ordet 
tsétVu  =  röd.  Uti  första  delen  af  »Vega-expeditionens  vetenskap- 
liga iakttagelser»  har  jag  på  sid.  397  i  min  tschukt«chiska  ord- 
lista meddelat  alla  de  tschuktschiska  namn  på  stjernor  och  stjem- 
bilder,  som  jag  hört. 

Så  vidt  jag  kunnat  förstå,  tro  tschuktscherna,  att  såväl  stjer- 
norna  (andtVinan)  som  solen  (Hrkir)  och  månen  (t/édlin)  röra  sig 
på  undre  sidan  af  himlahvalfvet,  nårgine.  På  min  fråga,  om  på 
andra  sidan  om  himlahvalf\'et  skulle  finnas  något  land,  fick  jag 
visserligen  jakande  svar,  om  min  sagesman  tycktes  mena,  att 
man  kommer  dit  efter  döden,  men  alldeles  säker  är  jag  dock 
icke,  huruvida  vi  förstodo  hvarandra  rätt  eller  ej. 

Om  stjenifall  tro  tschuktscherna  detsamma  som  de  flesta 
andra  folk,  nämligen  att  de  äro  stjernor,  som  lossnat  från  himla- 
hvalfvet och  falla  ned.  Den  tschuktschiska  benämningen  på 
stjärnfall,  erAdVe  aMtVirian  är  äfven  härledd  af  verbet  erdt^rpin 
=  falla  och  anatrinan  ==  stjerna. 

För  norrsken  har  jag  erhållit  tvänne  benämningar,  nämligen 
7/eet^dli  och  nekirin  édVirkin.  Neklrin  betyder  »nattens»,  och 
edVirkin  är  tydligen  beslägtadt  med  orden  edV-  eller  edVu  =  hvit, 
ljus,  edVek  =  sommar,  edVönat  =  dag  och  edVuredlin  =  juni  — juli, 
d.  v.  8.  ljusaste  tiden  af  året.  Nekirin  édVirkin  skulle  således  be- 
tyda ordagrant  öfversatt  nattens  ljus  eller  något  liknande.  Om 
norrskenet  har  en  tschuktsch  berättat  mig,  att  det  är  skenet  af 
den  bakom  jorden  gömda  solen. 

Uti  de  arktiska  länderna  ser  man  ofta  praktfulla  haloer 
(gårdar)  omkring  solen.  Åt  dessa  hafva  tschuktscherna  gifvit 
namnet  yarar-kumVerdtirgin.  Den  första  delen  af  detta  ord,  näm- 
ligen yarar^  är  en  ofta  i  tschuktschiskan  återkommande  stam. 
Ordet  yarar  betyder  schamantrumma,  yararki  är  att  sjunga  till 
schamantrumman,  och  yarara  synes  betyda  amulett,  men  måhända 
Äfven  schaman,  trollkarl.  Det  ser  således  ut,  som  tschuktschema 
skulle  med  begreppet  solgård  förena  något  slags  hexeri. 


236  SORDQVIST,   TILL  KÅSNKDOMBii  OM  T8CHUKT8CHBRKA. 


5.    Religiösa  begrepp. 

På  eii  utfärd,  som  jag  gjorde  inåt  landet  för  att  fiska  uti  en 
insjö,  uppmanade  min  tsehuktschiske  fö^eslagare  Notti  mig  att 
offra  åt  sjöns  gudomlighet  flaken  kamaky  för  att  få  en  god  fångst 
i  nätet.  På  min  fråga,  huru  han  såg  ut,  svarade  Notti:  »utna 
/iTa/>«w»  =  jag  har  ej  sett.  Utom  demia  gud  finnes  det  enligt 
hans  utsago  gudomUgheter  äfveu  uti  strömmar,  uti  jorden  och 
på  några  berg.  Dessutom  offra  tschuktscherna  åt  solen  och 
månen.  Jag  frågade  nu,  hvad  man  kunde  offra  åt  guden,  hvar- 
till  Notti  svarade,  att  litet  bröd  och  bränvin  vore  lämpHgt.  Då 
jag  senare  gaf  åt  honom  en  skorpa  och  bad  honom  offra  den, 
gjorde  han  med  hälen  en  liten  fördjupning  uti  snön  på  insjöns 
is,  smulade  sönder  en  liten  bit  af  skorpan  och  kastade  smulorna 
i  gropen.  Resten  af  skorpan  gaf  han  tillbaka  med  den  förkla- 
ringen, att  >kamak:>  icke  behöfde  mera,  och  att  vi  nu  skulle  få 
mera  fisk  i  nätet  än  första  gången.  Notti  sade  ock,  att  tschuk- 
tscherna bruka  offra  för  hvarje  fångst.  Sålunda  hafva  troligtvis 
alla  de  samlingar  af  björn-  och  sälskallar  samt  renhorn  upp- 
kommit, som  vi  ofta  sett  på  den  tschuktschiska  kusten,  isynner- 
het på  höjder. 

Sådana  på  höjder  belägna  offerhögar  hafva  af  oss  blifvit 
sedda  vid  JRgrÄray/)iyti,  OnmaUy  Yinr^tren  och  på  ön  IdlidVa,  De 
förnämsta,  d.  v.  s.  på  ben  rikaste  offerplatser,  äro  de  vid  Ägr- 
kaypiya.  Denna  i  många  afseenden  märkvärdiga,  genom  ett  lågt 
och  smalt  sandnäs  med  fastlandet  förenade  udde  är  mest  känd 
genom  F.  v.  Wrangels  berättelse  om  de  der  försiggångna  stri- 
derna mellan  tschuktscherna  och  denna  kusts  forne  herrar,  de 
s.  k.  »onkilou),  hvilka  troligtvis  voro  eskimåer.  At  norr,  mot 
hafvet,  bildar  denna  udde  en  hög  och  brant  kUppvägg,  hvar- 
ifrån  åt  söder  sträcker  sig  en  i  början  mera,  men,  ju  längre  man 
kommer,  allt  mindre  brant  sluttning.  På  de  lägre  delarna  af 
denna  sluttning  ligga  ruinerna  af  onkilonfolkets  gamla  boningar, 
högre  upp  Ugga  offerplatser.  Här  ser  man  en  mängd  isbjörn- 
och  några  hvalross-skallar  lagda  uti  koncentriska  cirklar,  tätt 
intill  hvarandra  och  med  nosen  åt  cirkelns  medelpunkt.  Uti 
midten  af  en  sådan  oflerhög  voro  uppstaplade  åtskiUiga  renhorn 
och  basaldelen  af  ett  par  elghorn.  Under  stenarna  och  i  mossan 
på  detta  ställe  funno  vi  en  ofimtUg  mängd  klippben  af  säl  (åt- 
minstone till  största  delen  af  Phoca  foetida). 

I  många  afseenden  lik  Bt^rkai/pv/a  är  den  lilla  ön  IdluWay  som 
är  belägen   vid   kusten  mellan  Vegas  vinterstation  och  Berings 


WEOA-EXPEDIT. 


K£Sa   VETEKS. 


sund,  1 — 2  tilometer  från  byn  Ta/ika.  Ön  stupar  mod  brnntii 
granit\'{tggar  åt  norr,  öster  och  vester.  Söder  ut  bildar  den  en 
lägre,  men  också  ganska  brant  sluttning.  På  krönet  af  denim 
li^a  lemningar  efter  gamla  onkilonboningar.  som  tikiia  de  vid 
Rp-kaifptt/a  belägna,  men  delvis  äro  mer  sammansatta  Öns  liögn 
□ordtiga  utsprång  användas  troligen  också  som  offerplatser, 
hvilket  berisas  af  många  der  kringströdda  sälklippben  och  kfiknr. 
Uppå  den  ganska  höga,  i  närheten  af  Vegas  vinterstation  be- 
lägna udden  VinrftVen  finnes  en  offerhög,  som  består  af  isbjörn- 
skallar, lagda  i  en  cirkel  med  nosarne  inåt. 

Offerhögama  såväl  vid  Rorkaypiya  som  på  Yinretlen-nddoii 
hafva  småningom  hopats  under  årtionden,  ja  måhända  årlnm- 
draden,  hvilket  synes  af  de  laf-  och  mossbelupna  skallarna.  Må- 
hända förskrifva  sig  en  del  af  dessa  skallar  från  den  tiden,  da 
eskimåer  ännu  bodde  längs  denna  kust.  Att  dessa  otfer  allt 
ännu  fortfara  bevisas  af  de  alldeles  färska  björnskallar,  som  vi 
ofta  anträffade  uti  dessa  offerhögar. 

Den  omständigheten,  att  tschuktscherna  offra  åt  gudarna 
skallame  af  de  djur,  som  blifva  deras  byte,  förklarar  deras  obc- 
D^enhet  att  bortgifva  skallar  isynnerhet  af  björn  och  säl,  som 
tyckas  utgöra  de  förnämsta  offerdjuren.  Egendomligt  nog  liiulc 
de  tschuktscher,  med  hvilka  vi  sammanträffade  vid  Liiwrencc 
bay,  söder  om  Ostkap,  icke  denna  tSrdom.  De  gäfvo  utan  att 
göra  några  svårigheter  skallen  af  den  vackra  Histriophoca  fascitita , 
Skallar  af  dödade  djur  tyckas  dock  användas  af  tsckuktscberna 
utom  till  offer  såsom  ett  slags  amuletter  eller  skyddsmedel,  fiir 
att  från  deras  tält  afvända  sjukdomar  och  annat  ondt.  Ett  egen- 
domligt fall  af  en  varg.skalles  användande  antecknade  jag  under 
en  resa  till  Koljutsehinviken.  Jag  hade  hos  en  tschuktscli  i  byn 
Pidlin  sett  en  gammal  vargskalle  jämt*-  en  mängd  små  amuletter, 
en  toriisd  vargnos  och  en  platt  .sten  vara  upphängd  vi<l  en  smal 
rem  i  taket.  Jag  lyckades  efter  långa  underhandlingar  att  öfvcr- 
tala   tschukt«chcn  att  sälja  åt  mig  vargskallen  till  ett  högt  pris 


Men  strax  deri>å  ångrade  han  f 


■h  tog  den  tillbaka  med  der. 
nr  gamla  son  skulle  \'- 
HviJken  rol  den  der— 

uktscherna  berättar  *«i'  : 
iwdition  följde  m-'  ~-: 


238  NORDQVIST,   TILL  KANXEDOMBS  OM  T8CHUKT8CHERNÄ. 


alltid  för  detta  ändamål  något  ris.    Detta  gjordes  t.  o.  m.  då  de 
eljest  icke  hade  gjort  upp  eld  och  åto  kall  mat.» 

Bland  de  mera  bofasta  kusttschuktscherna,  som  resa  utan 
familj  och  tält,  har  jag  icke  observerat  något  dylikt.  De  från 
Pitlekay  under  vintern  bortflyttade  kusttschuktschema  dödade 
visserligen  innan  de  foro  några  af  sina  hundar.  Men  om  detta 
var  ett  offer  eller  endast  förorsakades  af  brist  på  föda  vet  jag 
icke.  Dock  är  det  förra  sannolikare.  I  sådant  fall  skulle  de 
hafva  för  sed  att  offra  livar  gång  de  byta  om  boningsplats. 

v.  Mavdell  berättar  om  ännu  andra  offer:  »Då  vi  anlände 
till  hafvet  bringades  igen  ett  ansenligt  antal  offer.  Så  snart 
alla  läger  voro  uppslagna,  hämtades  renlyordarne,  och  hvarje 
tschuktsch  utvalde  några  af  de  bästa  korrenarna,  allt  efter  för- 
mögenhetsvilkor:  om  jag  icke  missminner  mig,  offrade  Amrayrgiu 
(höfdingen)  8  renar.  Vanligtvis  leddes  renen  fram,  och  ägaren 
stack  den  i  bröstet  med  en  knif.»  * 

Jag  har  redan  ofvan  nämnt  några  ord  om  en  vargskalles 
användning  som  ett  slags  amulett.  Den  vanligaste  amulett,  som 
man  ser  de  flesta  tschuktscher  bära  vid  en  rem  på  halsen,  är  en 
hten  träklyka  om  4 — 5  centimeters  längd.  En  mängd  små  ben- 
sniderier,  som  tschuktscherna  hafva,  och  som  föreställa  menniskor, 
salar,  fåglar  m.  m.,  äro  sannolikt  äfven  något  slags  amuletter. 

En  högst  amnärkningsvärd  omständighet  är,  att  tschuk- 
tschiska  ordet  kamak  =  gud  tydUgen  har  samma  stam  som  det 
japanska  ordet  kajui  och  ainofolkets  (kurilemas)  kamoiy  hvilka  ord 
äfven  betyda  gud.  Uti  den  med  tschuktschiskan  mycket  nära 
beslägtade  korjakiskan,  som  talas  af  de  söder  om  tschuktscherna 
boende  korjakerna,  hvilkas  område  sträcker  sig  långt  in  i  Kam- 
tsehatka,  är  troligtvis  ordet  för  begreppet  gud  detsamma  som  i 
tschuktschiskan.  -  Vi  skulle  således  hafva  hos  nästan  hela  den 
serie  af  oUka  folkslag,  som  bebo  Stillahafs-kusten  från  och  med 
Japan  till  Berings  sund  och  tala  olika  språk,  samma  ord  för 
detta  begrepp.  Huru  kamtschadalerna  (Itelmen)  kalla  sina  gudar 
eller  andar,  vet  jag  ej. 

Uti  tschuktscliiskan  återfinna  vi  kamak  uti  ordet  kamakatany 
vara  sjuk.  Troligtvis  är  orsaken  till  förvandtskapen  mellan  dessa 
ord  att  söka  uti  den  hos  många  folk  gängse  tron,  att  sjukdomar 
förorsakas  af  onda  andar,  som  taga  säte  uti  den  sjukes  kropp. 
Måhända  är  ordet  kama^r^^t^n^  mammutbete,  äfven  beslägtadt  med 


'  Sibiriska  afdelningens  af  Ryska  Geogr.  Sällsk.  Isvestija.  T.  II.  N.  1 
och  2  pag.  68. 

*  Jag  har  för  tillfiUlet  ingen  korjakisk  ordlista  till  hands,  hvarigenom 
jag  skulle  kunna  öfvertyga  mig  om,  huruvida  sA  verkligen  Ur  förhållandet. 


VEGA'EXPEDITI0NXN8   VMTKS SKAFLIG A  AHBSTSy,  239 


kamak.  Den  senare  delen  af  detta  ord,  rgign  eller  r^ttqn,  betyder 
bete  eller  horn.  Dessa  betars  för  vilden  oförklarliga  ursprung 
har  i  sådant  fall  gifsrit  anledning  till  deras  benämning,  som  orda- 
grant öfversatt  troligtvis  betyder  guda-  eller  trollbete. 


6.    Lekar,  dans,  sångr  och  musik. 

En  af  de  första  dagarne  efter  det  Vega  stannat  vid  Pitlekay^ 
var  jag  i  land  med  några  af  besättningen.  För  att  få  tschuk- 
tscherna,  som  stodo  på  stranden  och  sågo  på  oss,  att  utföra 
några  af  sina  lekar,  började  jag  med  våra  sjömän  springa  »sista 
paret  ut».  Tschuktsclierna  ville  nu  i  sin  tur  visa  sin  skicklig- 
het och  stälde  derför  upp  sig  på  en  linie,  framför  hvilken  en 
tschuktsch  tog  plats  som  mål  på  ett  afstånd  af  omkr.  150  steg. 
På  ett  gifvet  tecken  sprungo  de  nu  i  kapp  till  detta  mål.  —  En 
annan  lek  bestod  deri,  att  tschuktschema  stälde  sig  uti  en  cirkel 
på  lika  afstånd  från  hvarandra,  hvarpå  de  i  sakta  lunk  sprungo 
efter  hvarandra. 

Något  motsvarande  vår  dans,  uti  hvilken  både  män  och 
qvinnor  skulle  deltaga,  har  jag  icke  sett  hos  tschuktschema.  De 
af  sång  eller  vanligen  af  mer  eller  mindre  oartikulerade  ljud  åt- 
följda danser,  som  jag  sett  hos  tschuktschema,  hafva  alltid  ut- 
förts endast  af  qvinnor  i  stående  eller  sittande  ställning.  De 
påminna  något  om  japanskornas  prestationer  i  dan^,  men  sakna 
deras  mjukhet  och  behag. 

Den  vanligaste  dans,  som  vi  under  öfvervintringen  voro  i 
tillfälle  att  se,  och  som  oftast  utfördes  af  små  flickor  (ibland 
äfven  af  någon  Hten  gosse),  har  jag  i  min  dagbok  beskrifvit  på 
följande  sätt: 

Två  flickor  ställa  sig  antingen  midt  emot  eller  bredvid  hvar- 
andra —  i  förra  fallet  bruka  de  lägga  händerna  på  hvarandras 
axlar  -—  vagga  turvis  åt  h vardera  sidan,  hoppa  emellanåt  fram 
och  svänga  om.  Till  dessa  rörelser  sjunga  eller  rättare  sagdt 
grymta  de  takten. 

En  annan  dans,  som  jag  sett,  är  mer  en  med  mimik  utförd 
sång  än  en  egentlig  dans.  Jag  såg  en  gång  ett  par  tschuktsch- 
(jvinnor  utföra  en  sådan  dans  i  sittande  ställning.  De  hade 
klädt  af  sig  ända  till  midjan,  så  att  öfre  delen  af  kroppen  var 
alldeles  bar.  Sången,  som  utgjordes  af  regelbundet  utstötta 
korta,  grymtande  och  hesa  ljud,  beledsagades  af  kroppens  svän- 
gande turvis  åt  höger  och  åt  venster  och  armamas  samtidiga 
sträckande  åt  samma  håll. 


240 


XOBDQVIST.   TILL  KÅKNBDOMEN  OM  TSCHUKT8CHERK A, 


Tschuktschemas  sång  är  ofta  endast  en  efterhärmning  af 
djurs  läten  —  åtminstone  gjorde  den  ofta  på  mig  detta  intryck  — 
eller  också  består  den  af  improvisationer  utan  någon  bestämd 
meter  eller  rytm  och  ganska  liten  omvexling  i  toner.  Icke  säU^ii 
äro  dock  de  deri  förekommande  ljuden  bestämda  och  återkomma 
i  en  viss  ordning,  oaktadt  de  oftast  icke  utgöras  af  ord,  som 
skulle  hafva  någon  mening.  Endast  ett  par  gånger  har  jag 
kunnat  urskilja  en  bestämd  melodi.  En  af  dessa  meddelar  jag 
här  nedan  som  prof.  Såväl  uti  melodin  som  isynnerhet  uti  tex- 
ten torde  finnas  fel  hufvudsakligen  mot  slutet.  Ett  unge&rligt 
begrepp  kan  denna  prof  bit  dock  gifva  om  tschuktschemas  sång: 


i 


t^  f^  p 


x=.t 


-<s-4a- 


t^f: 


X 


:t:=t:=f 


■=?sr: 


^i 


t=t:3::t=:t: 


Nu  -  za        nu  - za       nu  - za    pa • • i  - 


ta 


ak  -  ka     an  -  a 


fe 


t 


si^^3 


4=? 


X 


^■=1 


X 


3s: 


I 


tseiru     ma  -  ni 


kau-ko    tsi  -  -  na 


tsi  -  -  ka  tsa  -  ma 


kay. 


Sin  sång  accompagnera  tschuktscherna  ofta  på  ett  instru- 
ment, yaravy  som  liknar  en  tamburin.  Det  utgöres  af  en  träring, 
som  är  försedd  med  ett  kort  handtag.  Ofver  ringen  är  spänd 
en  trumhinna.  På  detta  instrument  slår  man  med  en  pinne  eller 
flisa  af  hvalfiskben  (hvalbard),  hvarigenom  ett  ganska  doft  buller 
åstadkommes^.  —  Yarar  bör  dock  icke  betraktas  som  ett  vanligt 
musikaliskt  instrument;  den  är  egentligen  en  s.  k.  schaman- 
trumma,  ett  redskap  som  användes  af  de  flesta  sibiriska  folks 
schamaner  (trollkarlar)  vid  utöfningen  af  deras  verksamhet.  En 
afbildning  af  detta  instrument  ocli  en  utförUgare  beskrifning 
öfver  dess  utseende  och  användning  finnes  uti  A.  E.  Norden- 
skiölds »Vegas  förd  kring  Asien  och  Europa»  senare  delen  sidd. 
2()  och  130.  På  sidan  134  uti  sanmia  arbete  finnes  af  bildadt  ett 
tschuktschiskt  blåsinstrument,  hvilket  jag  dock  aldrig  sett  an- 
vändas. 


7.    Tatuering. 

Bland  tschuktscherna  är  det  hufvudsakUgen  qvinnorna,  som 
tatuera  sig.  Tatueringen  verkställes  medelst  nålar  och  sot;  må- 
hända användes  dertill  äfven  grafit,  som  tschuktscherna  samla 
ur  sitt  lands  bäckar.  Qvinnornas  tatuering  synes  vara  den- 
samma längs  hela  tschuktschkusten  från  kap  Schelagskoj  till 
Bcrings  sund.    Den  vanligaste  ansigtstatueringen  finnes  afbildad 


VEGA' EXPEDITION  ESS    V  ET  EK  SK  AV  LIG  A  AR  BETES. 


241 


Bild  1. 

ADsigtstataering  hos  en 
tschiilctpchiska. 


a 


uti  Nordenskiölds  v  Vegas  färd  kring  Asien  och  Europas  senare 
delen  sid.  104.  Icke  sällan  är  tatueringen  på  kinden  dock  mer 
sammansatt  än  der  är  framstäldt.  Nedanstående  bild  1  återger 
•ett  sådant  tatueringsmönster. 

Jag  har  tyckt  mig  finna,  att 
flickor  under  9  eller  10  års  ålder 
aldrig  äro  tatuerade.  Derpå  erhålla 
de  småningom  de  båda  strecken,  som 
gå  från  nässpetsen  upp  till  hårfästet, 
sedan  följa  de  vertikala  hakstrecken 
och  till  sist  tatueringen  på  kinderna, 
hvaraf  de  främre  bågarna  först  upp- 
träda, den  bakre  delen  af  mönstret 
senast.  Denna  sistnämnda  är  äfven 
den  del  af  mönstret,  som  oftast 
saknas. 

I  nedanstående  bild  2  har  jag 
afbildat  armarnas  tatuering  hos  on 
qvinna  från  byn  Vapka. 

Tatueringsmönstret  sträcker  sig 
från.  skulderleden,  der  den  öfre  tre- 
dubbla ringen  (a)  är  belägen,  till 
handleden  (b).  Som  af  teckningen 
synes,  är  högra  och  venstra  armens 
tatuering  olika. 

Männen  vid  Vegas  vinterstation 
tatuerade  sig  endast  medelst  ett  eller 
två  korta,  horisontella  streck  öfver 
näsroten.  En  del  af  karlarne  vid 
R^rkaf/pit/a  (C.  North)  hade  deremot 
ett  kors  tatueradt  på  hvardera  kind- 
benet; andra  hade  endast  målat  dy- 
lika med  rödmylla.  Några  tschuk- 
tscher  på  denna  plats  hade  äfven 
öfv^erläppen  tatuerad. 

Jämför  man  de  här  meddelade 
teckningarna  af  tschuktschernas  ta- 
tueringsmönster med  de  uti  »Vegas 
färd  kring  Asien  och  Europa >,  senare 

ilelen  sid.  252  framstälda,.  af  dr  Stuxberg  afritade  eskimåiska 
tatueringsraönstren  från  S:t  Lawrence-ön,  så  finna  vi,  att  de  uti 
grunddragen  öfverensstämma,  fastän  de  tschuktschiska  mönstren 
äro  betydligt  enklare  än  de  eskimåiska. 


di 


Bild  2. 

Venstra  och  högra  armens 
tatuering  hos  en  tschuktschiska. 


242        yoRj)QVisi\  till  känxedomen  om  t  sen  u  ktsc  n  eh  s  a. 


8.    MorfologiBka  underBökningar. 

De  mätningar,  som  uti  nedanstående  uppsats  offentliggöras, 
har  jag  under  Vegas  öfvervintring  vid  Pitlekaj  verkstält  med 
tillhjelp  af  ett  rekrytmått,  ett  mätband  och  en  timmermans- 
krumcirkel.  Då  jäg  dessutom  förut  icke  haft  någon  öfning  uti 
anställandet  af  dylika  undersökningar,  så  är  det  naturligt,  att  de 
icke  kunna  vara  så  noggranna  som  de  borde.  I  brist  på  bättre 
kunna  de  dock  bidraga  till  att  i  någon  mån  fylla  den  stora 
lucka,   som   råder  i  vår  kunskap  om  tschuktschernas  morfologi. 

Kroppslängd.  Likasom  till  andra  morfologiska  karakterer 
äro  tschuktschema  äfven  till  sin  kroppslängd  mycket  varierande. 
Medellängden  af  51  tschuktscher,  män  och  qvinnor,  som  jag 
under  Vegas  öfvervintring  uppmätt,  utgör  1,G24  m.m.,  fotbekläd- 
naden inberäknad.  Subtraheras  (>  m.m.  bort  för  denna,  ^å  erhåUa 
vi  för  tschuktschema  en  ynedellängd  af  1,618  m.m.  Af  de  uppmätta 
individerna  voro  37  män  och  14  qvinnor;  de  förras  medellängd 
var  1,055,  de  senares  1,543  m.m.  Subtrahera  vi  här  likasom  i 
det  allmänna  medeltalet  6  m.m.  bort  för  fotbeklädnaden,  så  er- 
hålla vi  for  männen  en  tneddlängd  af  1,649,  för  qvimiorna  1,537 
m.m.  Af  de  af  mig  mätta  individerna  hade  dock  53  %  icke  nått 
en  ålder  af  30  år;  37  %  voro  ännu  uti  en  ålder  mellan  18  och 
25  år.  De  angifna  talen  kunde  således  måhända  ytterligare 
något  ökas.  *  Ett  större  antal  mätningar  kommer  trohgen  det 
oaktadt  att  något  sänka  medellängden  för  (| vinnorna,  emedan 
bland  de  14  af  mig  mätta  tschuktschiskorna  fans  en,  som  var 
1,744  m.m.  lång  och  genom  sin  ovanliga  längd  höjde  medeltalet 
med  16  m.m.  I  alla  fall  äro  de  anförda  talen  tillräckliga  för  att 
visa,  att  bland  tschuktschema  såväl  män  som  qvinnor  äro  af 
medellängd.  ^ 

Medeltal  gifva  dock  ännu  icke  ett  klart  begrepp  om  storleks- 
förhållanden. Afvikelserna  på  båda  sidor  om  medeltalet  kunna 
vara  större  eller  mindre  och  kunna  föi-ekomma  mer  eller  mindre 
vanligt.  För  att  äfven  antyda  dessa  omständigheter,  vill  jag 
meddela  följande  tal: 

*  Som  bekant  upphör  växandet  —  åtminstone  hos  en  del  folk  —  förat 
vid  30  års  ålder.    Jfr  Peschel,  Völkerknndo  (T>eipzig  1875)  pa^.  82. 
«  Peschel,  Völkorkunde  pag.  87. 


VEGA-EXPEDITIOSEXS    VETENSKAPLIGA    AHDETEN. 


243 


Lttngd 
1  Ri.xn. 

14Ö7  -1500 
150(J— 1(300 
16CX)     1700 
1700     1772 

Antal 

Män 

Längd 
I  m.m. 

mifn        qyinnor 

" 

5 

25 

i 

_ 

(> 
« 
1 
1 

Max. 
17i>2 

1744 

Min. 

1510 
1457 

Qvinnor 

Summa 

:57 

14 

Häraf  synes,  att  70  %  af  männen  hade  en  längd  mellan 
1600  och  1700  m.m.,  af  q  vinnorna  86  %  mellan  1463  och  1601 
m.m.  En  längd,  som  öfverstiger  1600  m.m.,  är  för  tschuktschema 
en  sällsynthet. 

Kroppshygnad.  Tschuktschema  äro  oftast  rätt  starkt  bygda 
och  hafva  välbildade,  men  något  smala  armar  och  ben.  I  syn- 
nerhet kortare  personer  äro  ofta  till  sin  kroppsbygnad  satta 
och  knubbiga,  men  någon  verkligen  fet  person  har  jag  aldrig 
påträffat  bland  dem.  Händer  och  fötter  äro  både  hos  män  och 
tivinnor  små.  Mätt  på  ryggsidan  från  handleden  till  långfinger- 
spetsen var  handens  längd  hos  tre  karlar  och  två  qvinnor 
följande: 


Karl 

»     

»     

Qvinna . 


Kropps- 

Handens 

IKogd 

längd 

1  n.in. 

i  m.m. 

Kwy 

160 

1(503 

153 

1(52(5 

1(54 

1477 

158 

150 

Männen  äro  goda  fotgängare  och  deras  gång  lätt  och  elastisk. 
Qvinnornas  gång  är  deremot  tung  och  vaggande,  hvilket  dock 
troligen  bör  tillskrifvas  deras  obeqväma  och  vida  kostym  af 
renskinn. ' 


»  Jag  begagnar  mig  af  tillfället  att  här  omnämna  en  egendomlig  stå- 
ende hvilostäUning,  som  tschuktschiskorna  ofta  intaga.  Derunder  luta  de 
kroppen  något  framåt,  böja  knäna  framåt,  så  att  låret  och  underbenet  bilda 
en  trubbig  eller  rät  vinkel,  stöda  ena  armbågen  mot  låret  och  låta  hakan 
hvila  i  handen.  Denna  särdeles  ograciösa  och  enligt  våra  begrepp  obeqväma 
ställning  hår  jag  aldrig  iakttagit  hos  något  annat  folk. 


244 


NOBDQVIST,   TILL  KANSBDOMEN  OM  TSCH  C  KTSCHERN  A. 


ä 

I 


HalseDS  IHngd  frftn  adamtlipplets                  *Q         fO         ^          \           i          u^         C 
öfre  rand  till  brörtbenat.           1             *-        oo         o          1           1          <e        oi 

Örats  största  Ittngd.                |'            ^                    S          1           1          S        S 

Mannens  bredd. 

t-           CO            i-<           p           «            '^           QO 

"^        "^        O        te        '^        »O        •-» 

AfstAndet  mellan  nftsTingarnes  yttre              oo         t^         p         wo        o         '^        t« 
kanter.                                       ©o        «>        ^        ^        co        ©o        -^ 

Afst&ndet  mellan  inre 
ögonyinklarne. 

o        r^        *o        »c        ^        o        ;c 
OO        00        CO        ^        eo        00        f-i 

Näsans  IHngd  frftn  nttsroten  till 
spetsen. 

p        r-         «         »o         p         **        »o 
•5        -^        "^        ^        ^        "*        1-I 

NKsans  IKngd  från  nttsroten  till 
subnasalpnnkton. 

kO           ^           ^9           lO           tC           tO           «^ 

Afst&ndet  mellan  hakans  midtpankt 
och  yttre  öronöpp ningen. 

0&            UO           I"*            CO            0&            CO            00 
1                <«««            <«t<            "«•            00            "^            00            f-i 

Afst&ndet  mellan  öfverlttppans  fram- 
kant och  yttre  öronSppningen. 

C4           Cl           OO           1-1           00            <«           91 

•^            00             00             CO            00            C^            r* 

Afständet  mellan  saboasalpnnkten 
och  yttre  liron öppningen. 

1 

0>           ri           t*           !-•           »O           »O           rH 

fl^        e^        c<i        c^        ©5        1-*        r- 

Afst&ndet  mallan  näsrotens  midt- 
pnnkt  och  yttre  öronöppnlng. 

«D        å^        p         »-H        *•»         ^        o 

^        ^        55        CQ        ^        p        »-• 

Ansigtets  bredd 
mätt  öfrer  okbågnrne. 

00         00        kO         •-<         «o        r«         0» 
^         ^        eo        ic         ^         «-^ 

Ansigtets  bredd    . 
mellan  anderkäksvluklarne. 

^           ^           p           O           o           '•^           OD 
91            C^            f-«            CO            fri            ^ 

Ansigtets  höjd 
fr&n  näsroten  tUi  hakan. 

o          »ö          t-          «C           X           P          »* 

91        9J        91       91        ^        f-1 

»-I              r-t              i-<              t-»              »^              »M 

Vertikal b&gen  öfver  hj essän 
mellan  Öronöppniugarne. 

«0           ^           P           o           91           o           «0 
^           ^           »O           »O            00           CO 
00            CO            CO            00            00            91 

1  1      1 

HufTndets  horisontella  omkrets  mätt              oo         o         o         lO         i-i         u;         o 
Öfver  glabella  och  bakhnfvadets                   «        S        S        t§         S         § 
yttersta  pnnkt.                                     to         »o         »o          -s         »a         lo 

Hnfvudets  bredd                                2        *I        22         S         2         SJ         *• 
Tid  öronöppningarnes  öfre  kant.                   ;!!         ^2         ^         ^         :!         S 

1 
> 

Hnfvadskålens  största  bredd. 

p           00           C-           l^           i^           Ci           CC 
»o          ^          <«♦          '"^          -^          -^ 

1, 
HufTndets  största  längd  från  gUbella.i            ^         ^        ^2         ::t         $e.         ?^         ^ 
till  bakhnfTudots  yttersta  pankt.                  S         2         S         S         S         ^ 

1 

Kroppslängd 
från  bjessan  till  marken. 

CO            00            ^            W           t'-                            w 
o           o           91           o           t-             1 
«0            CD            o            iC            ""if               1 

1-^                1-H                *i^                ^^                t-^ 

1 

Ålder.                                         co         »-•         oo        c^        §        w 

Kön.                                              ä          S          S         «-•        »-•         "^ 

\ 
1 

1 

Tifepao 
från  Pidlin 

RnVtiiifin 
från  Yinretien 

från  Yinretien 

Pedzaka 
från  Yinretien 

Aynaiia 
från  Yinretien 

från  Pidlin 

Nummer 

VEGA-BXPEDITlONENa    VETENSKAPLIGA   AEBETES.  245 


Af  måtten  är  n:o  1  taget  medelst  rekrytmått,  2,  3,  4  och 
7 — 20  med  krumdrkel,  och  slutligen  5  och  6  med  mätband. 

För  att  af  måtten  1  och  2  beräkna  kraniets  längd-bredd- 
index, måste  hudens  dubbla  tjocklek  först  subtraheras  från  dessa 
tal.  Dervid  har  jag  efter  professor  G.  Retzius '  antagit,  att 
tjockleken  af  hufvudets  hudbetäckning  i  allmänhet  är  omkring 
4  m.m.  Sedan  denna  reduktion  blifvit  verkstäld,  finner  man,  att 
längd-bredd-index  å  de  uppmätta  individernas  kranier  är  för 

Tseptho 78,4  % 

RidHugin 74,4  » 

Tsayguin 74,6  » 

Pedzaka 75,9  » 

At/iia7ia 76,4  » 

EdVmuiia 82,4  » 

Följa  vi  Brocas  nomenklatur,  ^  enligt  h vilken  en  längd-bredd- 
index af 

*       75,00  %  och  derunder  utmärker  doUchocephaler, 
75,01 — 77,77  »  sub-dölichocephaler, 

77,78 — 80,00  >  mesaticephaler, 

80,01 — 83,88  »  sub-brachycephaler, 

84,84  och  derutöfver  >  brachycephaler, 

så  måste  2  af  de  uppmätta  individerna  hänft^ras  till  doUchoce- 
phaler, 2  till  sub-dolichocephaler,  1  till  mesaticephaler  och  1  till 
sub-brachycephaler.  Medeltalet  af  de  anförda  längd-bredd-indices 
är  77. 

Ansigtsdrag.  Dessa  visa  tvänrie  olika  typer,  mellan  hvilka 
talrika  öfvergångar  finnas.  Den  ena  af  dessa  bär  den  rent  mon- 
goliska prägeln,  nämUgen  bredt  ansigte,  snedt  stälda  ögon,  ut- 
stående kindknotor  och  plattad  näsa;  den  andra  utmärker  sig 
genom  smalare  ansigte,  rätt  stälda  ögon  och  högre,  ibland  något 
krökt  näsa.  För  alla  tschuktscher  äro  gemensamma  den  låga 
pannan,  som  icke  sällan  nästan  alldeles  döljes  af  det  nedstrukna 
håret,  de  framstående  läpparna,  som  göra  den  äfven  eljest  något 
prognata  ansigtsprofilen  ännu  mer  framskjutande.  Ofverläppen 
är  derjämte  ofta  något  uppdragen,  så  att  munnen  i  sin  van- 
ligaste ställning  är  halföppen.  Ögonen  äro  af  medelmåttig  stor- 
lek, iris  svart  eller  brunsvart,  tänderna  oftast  hvita  och  vackra. 
Karlar  af  ansenUgare  längd  hafva  i  allmänhet  mera  smalt  an- 
sigte och  hög  näsa.  Qvinnorna  hafva  vanligen  bredt  och  något 
fylligt  ansigte. 

»  Finska  kranier  (Stockholm  1878)  pag.  158. 

*  P.  Topinard,  VAnthropologie  (Paris  1879)  pag.  242. 


246  XOJiDQVIST.   TILL  KÄSyKDOMEN  OM  TSCH  C  KT  SCH  EHK  A. 

Hyn  är  nästan  alltid  mer  eller  mindre  gul,  ibland  stötande 
i  kopparrödt,  ibland  nästan  hvit.  Den  skära,  genomskinliga  hy, 
som  utmärker  de  germaniska  folken,  ser  man  dock  aldrig.  Smuts 
bidrager  äfven  att  gifva  åt  huden  en  gråare  anstrykning  än  den 
i  sjelfva  verket  äger. 

Hårväxt.  Håret  är  svart,  rakt  och  groft.  En  enda  gång, 
nämligen  då  vi  passerade  kap  Schelagskoj,  har  jag  sett  en  enda 
tschuktsch  med  ljust  liår.  Detta  berodde  antagligen  på  inblan- 
dadt  främmande,  sannolikt  ryskt  blod.  Af  ålderdom  grånadt 
hår  är  sällsynt,  skallighet  ännu  sällsyntare.  Skäggväxten  är 
mycket  klen.    Bröst,  armar  och  ben  äro  hårfria. 


-«$'—- 


ON  THE  PROPERTIES 


OF 


WA  TER    AND     ICE 


BY 


OTTO  PETTERSSON. 


\YITH   FOUB  PLATKS. 


-*- 


CHAPTER  1. 


Introduction. 

The  object  of  this  paper  is  to  account  for  the  physical 
properties  of  water  in  the  liquid  and  solid  state  at  those  tern- 
peratures,  to  wbich  ice  and  water  are  generally  exposed  in 
the  arctic  sea.  The  author  has  limited  his  researches  to  tern- 
peratures  between  —  20°  C  and  +  15**  C,  as  the  changes  in  the 
volume  etc.  of  ice  below  — 20°  C  and  water  above  +  15°  C  are 
almost  entirely  void  of  interest  to  the  hydrographer.  But 
between  the  narrow  limits  thus  assigued,  it  has  been  the 
aim  of  the  author,  to  attain  the  greatest  possible  accuracy  of 
measurement.  The  interest  of  an  hydrographer  of  the  arctic 
ocean  naturally  concentrates  upon  the  formation  of  ice  and 
the  changes  in  the  physical  conditions  accompanying  the 
freezing  of  water  —  a  problem,  which,  stränge  to  say,  has 
never  before  been  subject  to  quantitative  researches  [as  far  as 
regards  ice  from  oceanwater],  although  a  great  amount  of 
most  valuable  observations  have  been  collectéd  by  arctic  ex- 
plorers. 

Being  commissioned  by  Professor  Nordenskiöld  to 
write  the  hydrographical  results  of  the  Vega-expedition>  I 
obtained  his  permission  to  insert  an  introductory  paper  on 
the  properties  of  sea-ice  and  sea-water.  In  the  first  place  I 
had  to  make  the  choice  of  an  appropriate  material  for  my 
experiments.  I  naturally  decided  to  put  to  the  test  samples 
of  such  kinds  of  water,  as  are  found  to  predominate  in  the 
arctic  seas.  In  the  Siberian  sea,  from  whence  the  hydrogra- 
phic  material  of  the  Vega-expedition  was  collectéd,  there  may 
be  found  water  of  almost  every  possible  gradation  in  saltness, 
from  the  oceanwater  at  the  bottom,  which  contains  3.4  per 
cent  of  salt,  to  the  fresh  water  in  the  upper  strata,  which  is 
spread    widely   över  the   surface  of  the  sea  by  the  powerful 


250  VETTERSSON,   ON    WATEK  AND  ICK. 

current  of  the  great  rivers  of  Siberia.  But  it  will  soon  be 
found,  that  all  these  kinds  of  water  are  not  of  equal  impor- 
tance.  The  peculiar  conforraation  of  the  Siberian  sea  seems 
to  depend  upon  two  main  components,  viz.  the  salt  water  from 
the  ocean,  which  on  account  of  its  specific  gravity  sinks  to 
the  bottom  and  is  found,  wherever  the  depth  of  the  sea  exceeds 
20  or  30  metres,  and  the  fresli  or  brackish  water  from  the 
estuaries  of.  the  rivers,  which  predominates  at  the  surface  and 
also  extends  to  the  bottom  of  the  shallow  parts  of  the  sea 
along  the  coast.  On  the  plates  of  the  foUowiug  paper,  where 
the  curves  of  equal  saltness  and  temperature  are  traced,  we 
will  everywhere  find  layers  of  little  or  no  saltness  superposed 
upon,  and  in  contact  witti  real  ocean  water,  the  intermediate 
layers  either  thinning  out  or  vanishing  altogether.  The  14^^' 
of  August  1878,  in  the  northeastern  part  of  the  Kära  Sea,  at 
76**  18'  Lat.  and  95"*  30'  Long.  E.  G.,  a  serial  deepsounding  was 
taken,  the  density  and  temperature  of  the  water  being  deter- 
mined  •  for  everv  5*^  metre  from  the  surface  to  the  bottoni. 
The  result  is  shown  in  the  following  table: 


1  In  metres 

Temp:  (observed) 

Specific  gravity  (obs:) 

Saltness  in  % 

0 

+  0°.9  C 

1.0094 

1.1 

5 

+  0.1 

1.0120 

1.4 

10 

1.07 

1.0182 

2.3 

15 

1.30 

1.0239 

3.0 

20 

1.38 

1.0240 

3.2 

25 

—  1.38 

1.0259 

3.S 

30 

1.40 

1.0262 

3.3 

35 

1.40 

1.0264 

3.4 

40 

—  1.40 

1.0269 

3.4 

45 

—  1.45 

1.0265 

3.4 

50 

—  1.45 

1.0270 

3.4 

55 

—  1.45 

1.0268 

3.4 

60 

—  1.45 

1.0267 

3.4 

Thus  the  samples  of  water  coUected  by  the  Vega-expedi- 
tion  present  the  most  striking  examples  of  abrupt  changes  in 
saltness  and  temperature,  proving  that  the  intermingling  of 
the  fresh  and  salt  water  had  just  begun  at  that  distance  from 
the  coast,  where  the  Vega  passed. 

It  is  not  very  probable,  that  the  Siberian  sea  ever  attains 
a  uniform  and  homogeneous  composition,  not  even  at  higber 
latitudes.    The   difference   in  the  temperature  of  the  salt  and 


TEG  Å-EXPEDITIONENS    VETENSKAPLIGA  A  Ji  BET  EN,  251 

fresh  strå  ta  will  of  course  tend  to  accelerate  the  diffusion, 
but  on  the  other  hand  it  must  be  remembered,  that  water- 
strata  of  different  origin  can  exist  isolated  for  a  very  long 
time  över  väst  spaces  of  the  open  ocean,  without  exchanging 
their  individual  properties.  Besides,  in  the  arctic  sea  there 
is  a  mighty  force  at  work  to  counteract  the  diffusion  of  the 
waters,  viz.  the  extreme  cold  of  the  winter  season,  which 
causes  the  water  to  freeze  solid  on  a  larger  scale  than  any 
where  else.  The  water  onee  transformed  into  ice  is  naturallv 
exempt  from  the  further  influence  of  diffusion,  and  moreover 
the  brackish  water,  which  has  been  formed  in  summer,  is  di- 
vided  b)'  freezing  into  salt  water  and  ice,  which  contains  little 
or  no  salt. 

Whether  the  ice  is  formed  entirelv  from  salt  water  as  in 
the  sea  between  Greenland,  Spitzbergen  and  Novaya  Zemlya  or 
from  the  fresh  or  brackish  water  forming  the  upper  layers  of 
the  Siberian  sea,  the  freezing  process  has  the  same  tendency 
to  make  the  difference  between  the  original  constituents  of 
the  sea  water  still  more  marked. 

Neither  does  the  melting  of  the  sea-ice  tend  in  any  high 
degree  to  unite  again  the  fresh  and  salt  water.  It  is  a  well- 
proved  fact,  that  a  great  deal  or  perhaps  the  most  part  of  the 
arctic  ice  never  melts  at  those  latitudes,  where  it  was  formed, 
but  is  carried  away  with  the  great  arctic  current  along  the 
eastern  coast  of  Greenland  and  America,  until  it  melts  in  the 
relatively  warm  part  of  the  Atlantic,  which  is  crossed  by  the 
Gulf-stream.  There  is  every  reason  to  suppose,  that  the  ice 
of  the  Siberian  sea  also  partakes  of  this  great  circulation. 
The  ice  drift  current  here  must  exist  at  latitudes  hitherto 
little  explored,  but  nevertheless  the  ships  of  the  two  most 
hazardous  expeditions  of  låter  years,  the  Tegetthoff,  of  the 
Austrian,  and  the  Jeannette  of  the  American  expedition  were 
caught  by  the  mighty  ice  drifts  of  this  current  and  carried 
away  to  the  north-west,  Tegetthoff  from  78°  42'  Lat.  73°  18'  Long. 
E.  G.  to  the  shores  of  Franz  Josef  Land  at  79°  43'  Lat.  60°  23' 
Long.  E.  G.,  where  she  was  abandoned  in  the  ice;  *  Jeannette 


'  «Ganz  bestimmt  zeigon  uns  unsere  Erfnhrungen,  dasp  ira  Söden  von 
Franz-Josef-Land  ein  fortwährender  Abfluss  von  Eis  von  Ost  gegen  West, 
also  aus  den  Sibirischen  Gewässern,  Statt  findet.  Aus  den  Winden  des 
letzten  Winters  habe  ich  die  t)berzeugung  gewonnen.  dass  wir  im  Norden 
von  Spitzbergen  wieder  ziim  Vorschein  gekommen  wären,  wenn  sich  nicht 
unser  Feld  bei  der  Wilczek-Insel  am  Landeise  festgelegt  hatte.» 

Schiffslieutn.  Weyprechts  Vortrag  ttber  die  von  ihm  geleiteten  »wissen- 


252  FETTKRSSON,   OS    WATEU  AND  ICE. 


from  tho  coast  of  WrangeFs  Land  to  77**  30'  Lat.  155°  Long. 
E.  G.» 

But  the  fäte  of  the  wrecked  expeditions  was  scarcely 
needed  to  convince  us  of  the  existence  of  an  ice-current  frorn 
east  to  west  in  the  northern  part  of  the  Siberian  sea,  since 
the  huge  accumulation  of  driftwood,  heaped  up  on  every  shoal 
coast  of  Spitzbergen,  must  unmistakably  be  deposits  arriving 
from  the  mouths  of  the  Siberian  rivers.  *  Spitzbergen  acts 
like  a  breakwater  on  this  ice-current,  forcing  it  to  round  the 
northern  points  of  the  North-East-Land  or  pass  through  Hin- 
loopen  Strait.  We  know,  that  the  northern  coast  of  Spitzbergen 
is  swept  by  the  drift  ice,  which  occasionally  leaves  a  narrow 
channel  of  navigable  water,  more  or  less  open,  extending  from 
the  Amsterdam  Island  archipelago  toward  the  north-east.  In 
the  Ergänzungsheft  N:o  16  zu  den  Geograph.  MittheiL,  where 
Pe  term  ann  has  inserted  a  map  of  Spitzbergen,  taken  from 
the  measurements  by  Nordenskiöld  and  Dunér  of  the 
Swedish  expeditions  1860 — 1864,  the  places,  where  driftwood 
is  principally  found,  are  marked  with  green  tints.  A  glance 
at  this  map  shows  us,  not  only  the  northern  coast  of  the 
North-East-Land  from  Döve  bay  to  Hinloopen  Strait  and 
likewise  the  Seven  Islands,  Moffen,  Low  Island,  but  also  the 
southem  coast  of  Stans'  Foreland,  the  Thousand  Islands  and 
the  ecLsiern  side  of  the  shoal  coast  of  South-cape,  where  a 
branch  of  the  ice-current  seeks  its  way  westward,  garnished 
with  driftwood. 

But  also  that  part  of  the  ice,  which  really  melts  in  the 
arctic  sea,  leaves  the  water  in  a  condition  little  favorable  for 
immediate  diffusion.  The  density  of  the  ice-water  at  the 
melting-point  being  very  inferior  to  that  of  the  salt  water 
beneath  the  ice,  the  melting  process  will  tend  to  produce  a 
thin  superficial  stratum  of  fresh  water,  which  the  remains  of 
the  floating  ice  will  protect  from  external  disturbance  by 
keeping  out  the  force  of  the  waves.  Some  examples  will  tend 
to  confirm  this. 

Early  in  summer  the  south-eastem  part  of  the  Barentz 
Sea  with  the  entrances  to  the  Kära  Sea,  the  Kära  Strait  and 
the  Yugor  Schar  are  barricaded  by  a  strong  barrier  of  pack- 
ice,  which  in  August  melts  away  very  rapidly.    In  this  part 

schaftlichen  Beobachtungen  während  der  2ten  Oesterr.-Ung.  Nordpolar-£x- 
pedition  unter  Weyprecht  u.  Payer  1872—74.    Wien  Jan.  18,  1878. 

>  Scientific  results  of  the  »Jeannettc*  expedition.  Nature,  Sept.  14, 18S2. 

*  See  Agardh,  öfvers.  K.  V.  A.  Förhandl.  1869. 


VBGÅ-KXPEDITIONKifa    V ETKS SKAPLIG Å   AHBETKK,  253 

of  the  sea,  the  3'*  August  1881,  a  deepsounding  was  made  by 
the  Holland  expedition  on  board  of  the  Willem  Barentz  *  with 
the  foUowing  result. 

Depth  in  fttthoms  Teoip.  Donsity 

0  +  8.2  1.006 

1  +  6.2  1.009 

2  -h  1.7  1.020 

3  —  1  1.0236 
5  —  1.5  1.02*7 
7  . —  1.5  1.0249 

10  —  1.6  1.0244 

20  —  1.6  1.0244 

30  — .  1.6  1.0264 

40  —  1  *                      1.0168 

55  —  1.4  1.022 

The  abrupt  change  in  the  quality  of  the  water,  which 
takes  place  at  a  depth  of  2  fathoms,  is  very  remarkable. 
Another  example.  In  the  beginning  of  July  1879  the  iee  began 
to  thaw  at  Pitlekaj,  the  winter  harbour  of  the  Vega.  The 
7*^  of  that  month,  11  days  before  the  ship  escaped  from  its  icy 
boundaries,    the   saltness  of  the  waterstrata  was  foiind  to  be: 


Depth  in  metren 

Temp.  (obgerved) 

SaUuess  in  ¥> 

0 

+  4''.i 

0.04 

5 

+  0.6 

0.13 

7 

1.0 

2.S 

10 

0.6 

3.0 

These  considerations  led  me  to  adopt  the  foUowing  plan. 
Wishing  to  direct  the  experimental  research  principally  to 
those  phenomena,  which  are  found  to  be  of  preponderating 
importance  in  nature,  I  resolved  to  study  separately  the 
change  of  heat  and  volume  by  the  freezing  of 

1.  pure  water  (chapter  3,  Tab:  I,  II,  III.) 

2.  brackish  water  of  little  saltness  (chapter  4,  Tab:  IV,  V.) 

3.  oceanwater  of  ordinary  saltness  (chapter  4,  Tab:  VI.). 
I  will  first  devote  a  couple  of  lines  to  the  results  already 

obtained  by  other  investigators. 

The  properties  of  pure  water  being  a  subject  of  funda- 
mental   importance   to    physieal   science  as  well  as  to  hydro- 


*  Verslagen  omtrent  den  vierden  tocht  van  de  Willem  Barentz  naer 
de  Yszee  in  den  Zoomer  van  1881.,  page  52.  The  author  observes:  >het 
warrae  Hchte  water  van  de  oppervlakte  is  slechts  een  groote  vaam  diep  en 
beweegt  zich  vrij  zeker  in  eene  andere  richting  als  de  koude  onderstrooni». 


264  PETTERSSOS,   OX    WATER   AND  ICE. 


graphy,  I  felt  convinced  beforehand,  that  no  valuable  observa- 
tion of  this  kind  could  have  escaped  the  notice  of  my  prede- 
cessors,  and  consequently  was  prepared  to  repeat  tbeir  deter- 
rainations  merely  in  order  to  verify  the  exaetness  of  the  new 
methods,  which  I  wished  to  introduce.  In  many  respects  I 
found  this  opinion  confirmed  —  not  in  all. 

On  the  dilatation  of  pure  liquid  water  there  have  been 
published  many  treatises  by  prominent  authors.  The  numbers 
derived  from  my  own  researches  in  Table  I,  B.  do  not  elaim 
any  superiority  to  those  already  published  by  Hällström, 
Kopp,  Pierre  a.  O.  On  the  contrary,  I  expressly  wish  to 
call  attention  to  the  fact,  that  my  dilatometer  [see  page  268]» 
if  once  adjusted  for  attaining  the  greatest  possible  accuracy 
of  determination  of  the  volumes  of  ice>  performs  its  functions 
under  somewhat  unfavorable  circumstances,  if  used  to  measure 
the  dilatation  of  the  melted  ice,  but  nevertheless  I  think,  that 
the  close  coincidence  of  the  numbers  in  Table  I,  B.  with  the 
results  of  Pierre,  Kopp,  Rossetti  a.  O.  will  testify,  that 
the  new  instrument  is  not  inferior  to  any  hitherto  used  in 
investigations  of  this  kind. 

Also  with  regard  to  the  change  of  volume  of  pure  water, 
when  transformed  into  ice  [at  0°  CJ,  my  experiment  is  to  be 
considered  only  as  a  repetition  of  the  determinations  of  Bun- 
sen.  *  This  might  be  foreseen,  because  in  this  peculiar  case 
the  dilatometer  performs  its  functions  exactly  in  the  same  way 
as  the  instrument  described  by  Bunsen  in  Pogg.  Ann.  CXLI. 

The  measurements  of  the  dilatation  of  pure  ice  hitherto 
published  cannot  be  compared  to  the  determinations  of  Kopp 
a.  O.  on  liquid  water  in  point  of  exactness  —  naturally  on 
ac(»ount  of  the  difficulty  of  the  problem,  whatever  method 
may  be  chosen  for  the  experiment.  Some  of  these  pjevious 
determinations  may  be  mentioned  here.  It  must  be  observed, 
that  the  result  is  found  to  be  different,  if  the  measurement  is 
made  on  ordinary  ice,  which  contains  air  (the  determinations  of 
the  coefficient  of  linear  expansion)  or  on  ice,  which  is  entirely 
free  from  air  [the  measurements  of  the  cubic  expansion]. 

Of  the  former  kind  there  exists  [besides  some  ancient 
observations  bv   Placidus  Heinrich^    and   more  reccnt  by 

»  The  provious  deternnnations  [by  Ermann,  Kopp,  Brunnar  a.  O.j 
ciin  be  safely  omitted  liere.  The  only  result,  which  really  can  compete  with 
the  determination  of  Bunsen,  is  that  of  Plttcker  and  Gcissler  (Pogg. 
Ann.  LXXXVI),  who  found  the  incroase  of  volume  at  O**  C  -  O.ooisfi. 

'^  Bair.  Acad.  Phys.  Abh.  ISOc»;  coefficient  of  exp.  —  O.000024. 


v  EG  A -EXPEDITIONEN  a    VETENSKAPLIGA   ARBETEN. 


255 


Er m ann]  a  series  of  determinations  from  1845 — 1846  by  the 
Pulkova  astronomers  Schumaeher,  Porth  and  Moritz, 
They  found  * 

the  linear  coefficient  of  dilatation  of  ice  =  O.00006424  (Schumaeher) 
»        »  »  »  >  *     >    -  0.00006887  (Porth) 

»        >  »  »  »  .     »    =  0.00006469  (Moritz) 

The  coefficient  of  cubic  dilatation  of  the  ice  was  determined 
bv  Brunner  '^ 

coefficient  of  ciibic  ex])ansion  of  ice  =  O.oooii.? 

This  number  is  decidedly  too  small.  More  exact  deter- 
minations on  pure  ice  vvere  made  in  1852  by  Pliicker  and 
Geissler.  ^  The  average  results  from  4  series  of  experiments 
executed  with  dilatometers  of  diminutive  size  but  admirable 
workmanship  were: 

1)  coefficient  of  cubic  expansion  of  ice  -  O.000105 


2) 
3) 
4) 


>  « 

•  9 

»  > 


> 


>  —0.000158 

>  =0.000156 
»     --  0.000170 


Plucker  and  Geissler  concluded  from  their  experiments, 
that  the  coefficient  of  expansion  by  heat  of  pure  ice  is  con- 
stant  and  its  dilatation  regular  at  all  temperatures  (from  O"" 
unto  —  20  or  —  24"  C). 

In  1879  the  author,  in  company  with  H.  Larson*,  tried 
to  trace  out  the  curve  of  volumes  of  the  ice  for  every  centi- 
grade  from  0°  to  — 12°.75  C.  We  found  it  easy  to  verify,  that 
the  average  coefficient  of  expansion  given  by  Plucker  and 
Geissler  was  right,  but  we  found  serious  reasons  to  doubt, 
that  the  dilatation  of  ice  was  uniform.  On  account  of  the 
imperfect  construction  of  my  dilatometer  at  this  tirae  and  in 
want  of  a  balance  adapted  for  exact  weighing  of  great  quanti- 
ties  of  mercury,  we  were  obliged  to  postpone  the  verification 
of  this  observation. 

In  the  following  it  will  be  shown,  that  we  were  not  mis- 
taken,  though  we  then  considerably  overrated  the  irregularity 
of  the  dilatation  of  the  ice. 

But   we    certainly    did   not   then   expect  to  find,  that  the 


*  Kecueil  des  Memoires  des  Astronoms  de  Pulkowa.    18ÖJ3. 

*  Ann.  chim.  et  phys.  (3)  14.    (1845). 
3  Pogg.  Ann.  LXXXVI. 

<  öfvers.  K.  V.  A.  Förhandl.  1879. 


256  PETTBRSSOS.   OS    WÅTKH    AND    ICK. 

volume  of  ice  decreases  ^  in  the  vieiniiy  of  its  tnelting  point. 
As  I  deem  this  fact  of  importance  to  meteorology  as  well  as 
to  hydrography,  I  have  tried  to  make  the  behavior  of  pure 
ice  in  the  vicinity  of  zero  one  of  the  main  objects  of  ray  in- 
vestigation. 

The  preceding  exposition  is  only  intended  to  give  a  gene- 
ral view  of  the  developraent  of  our  knowledge  of  the  proper 
ties  of  pure  water  and  ice,  which  was  to  be  the  first  object 
of  my  study  [see  page  253]. 

Regarding  the  problems  II  and  III,  viz.  the  properties  of 
ice  from  brackish  water  and  oceanwater,  no  previous  researches 
have  been  published,  nor  has  the  change  of  volume  etc.  of 
ice  formed  in  the  open  sea  forraerly  been  subject  to  quantita- 
tive  measurements. 

The  volumes  of  oceanwater  have  recently  been  very  care-^ 
fully  studied  by  L.  F.  Ekman,  by  means  of  Regnaulfs  dila- 
tometer.  Mr  H.  Tornoe,  hydrographer  of  the  Norwegian 
expedition,  has  repeated  the  determinations  of  Ekman  with 
the  Sprengel  pycnometer,  another  equally  sensible  instru- 
ment, and  obtained  almost  identical  results.  - 

I  therefore  thought  it  would  be  superfluous  to  again  test 
the  dilatation  of  salt  water  with  mv  own  dilatometer  and 
resolved  to  confine  mv  research  to  the  dilatation  of  brackish 
water  of  little  saltness,  an  object  of  still  greater  interest  for 
my  purpose,  such  water  being  formed  by  the  melting  of  sea- 
ice.  By  special  permission  from  professor  Ekman,  I  was 
authorized  to  insert  his  curves  [the  blue  lines  in  plate  23]  of 
volume  of  salt  water  together  with  my  own  determinations 
on  pure  and  brackish  water,  which  are  marked  in  plate  23 
with  black  and  red  colours. 


*  Nor  did  Piftckor  and  Geissler  observe  any  similar  phenoznenon. 
This  result  is  entirely  new  and  is  due  to  the  larger  scale  and  the  refine<l 
methods  of  measurement  adopted  in  the  present  series  of  experiments. 

•  *  The  numbers  given  by  Ekman  [K.  V.  A:8  Handl.  1870]  being  thus 
confirmed  by  Tornoe  [Norwegian  North-Atlantic  Expedition  1876—1878],  I 
think  it  superfluous  to  discuss  here  the  previous  determinations  by  Hub- 
bard,  Thorpe,  Rilcker,  Karsten  a.  O. 


VEGAEXPEDiriOSEKS   VETENSKAPLIGA   AB  HETEN.  257 


CHAPTER  2. 


Methods  and  instruments. 

In  the  course  of  the  experimental  research  some  delicate 
questions,  requiring  great  accuracy  in  the  determination  of 
teinperature,  arose.  I  therefore  think  it  advisable,  first  to  give 
an  exposition  of  the 


A.    Meaaurements  of  temperatures  and  determinations  of 
the  coefQcient  of  apparent  dilatation  of  mercury. 

The  temperature  was  observed  by  means  of  3  normal 
mercury  thermometers,  manufactured  expressly  for  these  pur- 
poses by  Dr.  Geissler  in  Bonn  and  his  successor,  Mr.  Franz 
Muller.  In  the  following  these  instruments  will  be  denoted 
by  G,,  Gn  &  G,„ 

G^    indicates  temperatures  from  —   1°  C  to  +  26°  C 
G„         »  1  »     —  12°C   »    +   5°C 

G„i        »  »  ,     —  22°  C   *    —   7°  C 

Gj  &  G|i  were  made  in  1875,  Gm  in  1880,  consequently  the 
correction  for  zero  at  present  ought  to  be  constant.  It  is 
however  liable  to  little  perturbations.  Espepially  in  Gj^  the 
final  State  of  equilibrium  of  the  molecules  seems  not  to  have 
been  attained  yet. 

By  a  great  number  of  observations  it  was  ascertained, 
that  the  indications  of  the  different  thermometers  above  zero 
corresponded  with  each  other  within  the  limits  of  O^^.oi  or 
0°.oi5  of  a  centigrade  degree.  Below  zero  the  correspondence 
could  not  be  observed  so  closely,  on  account  of  the  difficulty 
of  maintaining  the  temperature  steady  for  a  long  time.  It 
must  also  be  observed,  that  during  the  voluraetric  experiments 
the  dilatometer  and  the  thermometer  were  immersed  in  a  mer- 
cury vessel  of  wrought  iron.  Thé  pressure  of  the  mercury 
caused  a  rise  of  0^o2  C  in  the  indication  of  temperature.  This 
is  a  constant  error,  to  which  due  reference  has  been  made. 

The  correspondence  of  the  different  instruments  being 
ascertained  to  be  satisfactory,  another  question  arose  of  equal 

17 


258  PETTERSSON»  OS   WATRH    AND   ICE, 

importance  but  greater  difficulty:  are  tJ^e  indicalions  of  the  nor- 
mal thermometers  of  Dr,  Geissler  conformable  to  the  real  tempera- 
tures?  The  author  first  tried  to  decide  this  question  by  a 
strict  comparison  of  the  Geissler  thermometers  with  the  air- 
thermometer,  described  in  the  Journal  fur  prakt.  Chemie" 
1882.    The  result  was  the  following: 

The  mercury  thermometers  only  agree  exactly  with  the 
air-thermometer  a  few  degrees  above  and  below  zero,  for 
higher  temperatures  the  indications  of  the  two  instruments 
differ  sligHtly,  for  lower  temperatures  the  discrepancy  gra- 
dually   but   rapidly  increases  and  at  — 20""  C  is  considerable. 

If  the  indications  of  the  air-thermometer  are  considered 
to  be  the  standard  measure  of  temperature,  the  normal  mer- 
cury thermometers  are  far  from  being  right,  especially  belovr 
zero.  It  remained  to  be  seen,  if  the  Geissler  thermometers 
were  correctly  adjusted  after  the  principle  of  the  mercury  ther* 
mometers,  i.e.  if  every  centigrade  degree  on  their  scales  corres- 
ponded  to  an  equal  apparent  dilatation  of  the  mercury  in  the 
bulb.    I  resolved  to  test  this  in  the  following  way. 

The  dilatoraeter,  see  page  262  and  plate  20,  was  filled  with 
mercury,  which  was  boiled  -  in  the  reservoir.  After  cooling,  the 
instrument  was  placed  in  melting  snow  for  several  hours  and 
the  excess  of  mercury  allowed  to  escape  through  »b,»  until  the 
dilatometer  was  filled  exactly  to  the  stopcocks  and  weighed. 
Afterwards  the  dilatometer  was  immersed  in  a  mercury  vessel 
and  the  dilatation  of  the  mercury  in  the  instrument  between 
+  2^65  C  and  —  17°.i8  C  determiued  in  the  ordinary  way  (see 
page  264)  by  means  of  a  scale-tube.  The  Geissler  thermo- 
meters were  placed  immediately  beside  the  reservoir  and  the 
temperatures  read  off  with  a  kathetometer..  The  dilatoraeter 
was  thus  transformed  into  a  mercury  thermometer  of  extra- 
ordinary  size  with  a  carefully  calibrated  stem  (the  scale-tube). 


1  Journ.  pr.  Ch    [2]  Bd  25  p.  103. 

*  In  spite  of  the  fragile  form  of  the  ihstrument,  tliis  operation  is  not 
verv  hazardoiis.  Caro  nuist  be  taken,  that  the  quantities  of  mercury  entering 
through  the  capillary  tube  are  heated  bcforehand  to  200'  or  SOO"*  C. 


rXOA-EXPEDZTIONENa    YETENaKAPLIGA   ARBETEN, 


259 


Table  I.     Series  a. 

Thermometer  Gu,  melting  point  of  ice  =  +  o*'.35  C  on  the  scale. 

I  nornial  m.m.  of  the  scale-tube'   =  0.0002312  cc. 

Quantity  of  raercury  in  the  dilatometer  at  o"  C  =  558.400  Gr 

Volume     >  >         exposed  to  the  variations  of  temperature  =    41.0712  cc. 


Temperatiire 

Temperature 

Position  of  the 

Chan^e  of  Volume 
for  1**  C 

Coefficient  of 
apparent  dilatation 

observed 
C. 

corr. 
C. 

mercury  index  (corr.) 
in  the  scale-tube. 

in  millimetres  (corr.) 

of  mercury. 
ti 

of  the  scale-tube. 

+    3^00 

+ 

2^65 

847.18  m.m. 

=  27.23 

—  0.000153 

+     2".00 

+ 

2^.65 

819.95       » 

=  27.03 

=  0.000152 

+    i'.oo 

+ 

o\65 

792.92      ,. 

=  27.33 

=  0.000153 

0 

o^35 

765.59       > 

=  26.56 

=  0.000149 

—     I '.00 

l^35 

739.03       . 

=  26.59  -      , 

=  0.000149 

—    3^oo 

3^35 

685.85       . 

,              53.8a 
=  26.91  -      , 

=  0.00015 1 

-    5^oo 

^■■^ 

r.35 

632.03       > 

54.60 
-27.30--, 

=  0.000153 

—     f,QO     ' 

7'.35 

577.43       • 

:=    26.93   =  ^ 

=  0.00015 1 

—     9' .00 

9'.35 

523-S6     » 

=    27.02  =  ^ 

=  0.000152 

—  II^.OO 

"~^ 

ii'.35 

469.52      • 

=    27.41 

—  0.000154 

— I2^00 

— 

I2^35 

442.11      > 

Series  b. 


Thermometer  Gm,  melting  point  of  ice  =  +o''.i8  C  on  the  scale. 


Temperature 

observed 

C. 

Temperature 

corr. 

C. 

Position  of  the 

mercury  index  (corr.) 

in  the  scale-tube. 

Change  of  Volume 

for  i"  C 

in  millimetres  (corr.) 

of  the  scale-tube. 

Coefficient  of 

apparent  dilatation 

of  mercury. 

Ii 

0° 

— I2^oo 

—  14"  .00 

—  1 6*  .00 

— l7^oo 

—  O^I8 

I2^I8 
— I4^l8 

—  i6'.i8 

I7^I8 

750.83  m.m. 
430.87      » 

377.58      . 
322.92      > 

294.53      * 

=  26.64  =  ^ 
=  26.64  =  ^ 

54.66 
-  27.33  -      2 

=  28.39  (?) 

=  0.000150 
=  0.000150 
=  0.000153 
=  0.000159  (?) 

*  The  same  scale-tube  was  employed  in  all  the  following  experiments. 


260  PETTEBSaOS,  OK  WATER  AND  ICE, 


This  table  shows,  that  the  apparent  dilatation  of  the  mer- 
cury  in  the  dilatometer  was  equal  [=  27. . .  millimetres  =^ 
0.006242  cc]  for  every  centigrade  degree  observed  on  the  seales 
of  the  Geissler  thermometers  G^  &  G,„.  The  variations  [O.s 
unto  0.7  millimetre]  are  due  to  the  diffieulty  of  raaintaining  a 
steady  teraperature  in  the  mercury  vessel  for  a  sufficiently 
long  time.  I  estimate  the  unavoidable  oscillation  of  tempera- 
ture  at  about  0^o2  C  for  temperatures  above  — 10°  C.  For 
lower  temperatures  (as  for  example  — 16°  to  —  17°  C)  the  error 
is  somewhat  greater. 

This  speaks  strongly  in  favor  of  the  Geissler  thermo- 
meters. They  are  in  fact  excellently  graduated  after  the  prin- 
ciple  of  the  mercury  thermometers.  I  therefore,  upon  refiection, 
thought  it  advisable,  to  apply  this  principle  exclusively  to  all 
measurements  of  temperature  given  in  this  paper.  The  num- 
bers  therefore  refer  to  the  indications  of  correetly  calibrated 
mercury  thermometers.  Besides,  all  measurements  of  tempera- 
tures of  ice  or  water,  hitherto  published  in  hydrographic  re- 
searches,  are  made  with  mercury  thermometers,  and  the  fol- 
lowing  results  would  be  incapable  of  comparison  with  those 
of  my  predecessors,  if  I  were  to  apply  another  standard  of 
temperature.  Still  I  think  it  to  be  a  serious  inconvenience, 
that  scienee  nominally  proclaims  one  standard  of  temperature 
[the  dilatation  of  dry  air]  but  practically  applies  another  [the 
dilatation  of  mercury]. 

The  preceding  experiment  also  serves  another  purpose. 
For  the  following  determinations  it  was  necessary  to  know 
the  coefficient  of  absolute  dilatation  of  the  glass  reservoir  of 
the  dilatometer.  This  number  is  easily  calculated  from  the 
last  column  of  the  table  1  series  a  &  b.    If 

q  denotes  the'  coefficient  of  absolute  dilatation  of  mercury, 
p        »  >  »  »    apparent         >  »  > 

g        >  >  >  »    cubic  dilatation  of  glass, 

then 

yJ  being  a  constant  (see  last  column  of  table  1,  a  <fc  b),  the 
value  of  g  depends  upon  what  number  is  substituted  for  q. 
Here  another  great  inconvenience  arises  from  the  uncertainty 
of  the  absolute  coefficient  of  expansion  of  mercury  at  0°  and 
lower  temperatures.    According  to  Regna ulfs  determinations 

q  =0.00017905  at  0°. 
According  to  Wullner's  recalculation  of  Regnault's  experi- 
ments, it  ought  to  be 


VEOÄ-EXPEDITlOSESa   VETEN8KAI>LIG A   ARBETES'.  261 

q  =0.00018116 

in  the  first  case  g  is  =  0.00002753  [q:=0.oooi7905  Reg.] 
>  »  second  g  >  =0.00002974  [q  =  0.oooi8ii6  WuUn.] 
This  uncertainty,  which  does  not  amount  to  more  than 
0.00000221,  will  perhaps  seem  to  be  verv  unimportant  but  would 
indeed  be  most  fatal,  if  it  was  not  neutralized  to  a  great  degree 
by  a  stratagem  in  the  method.  An  easy  calculation  shows 
that  the  influence,  which  this  uncertainty,  as  to  the  roal  coeffi- 
cient  of  expansion  of  mercury,  excercises  upon  the  final  result, 
is  in  some  cases  about  5  to  10  times  greater  than  the  distur- 
bance  caused  by  unavoidable  errors  of  observation.  I  think, 
that  the  original  number  O.00017905  of  Regna uU  represents  the 
average  coefBcient  of  dilatation  of  mercury  below  zero  more 
closely  than  O.oooieiie.  Therefore  the  foUowing  results  are  cal- 
culated  by  means  of  the  constants 

q  =  0.00017905  g  =  0.00002753 

The  volumes  of  pure  waier  and  ice  are  also  calculated  by 
means  of 

q  =  O.OOOISUG  g  =  0.00002974 

to  facilitate  the  comparison  with  the  calculations  of  Plucker 
and  Geissler,  which  are  founded  upon  a  similar  asfeump- 
tion.  *  In  both  cases  the  values  of  q  and  g  are  supposed  to 
be  constant  within  the  teraperatures  of  observation. 

This  assumption  is  of  course  not  correct,  but  is  an  almost 
unavoidable  consequence  of  the  prevailing  uncertainty  as  to 
the  real  dilatation  of  mercury  ^  at  low  temperatures  and  from 
the  chosen  standard  of  temperature,  which  involves: 

q  —  g  =  constant 
from  which  it  follows,  that  the  variations  of  q  and  g  must 
be  equal.  The  value  of  g  being  only  Ve  of  q,  it  follows,  that 
the  expansion  of  glass  varies  6  times  more  rapidly  than  that 
of  mercury.  In  order  to  avoid  the  application  of  this  conse- 
quence, which  is  hardly  acceptable,  if  q  is  supposed  to  vary 
below  zero  in  the  ratio  given  by  the  formulae,  I  have  sup- 
posed both  q  and  g  to  remain  constant  and  consequently  to 

>  q  =  O.00018OS8. 

'  In  the  course  of  this  research  the  author  haa  gained  the  conviction, 
that  the  dilatation  of  mercury  below  zero  is  not  exactly  represen ted  by  the 
formulae  and  the  coefficients  given  by  Regnault  a.  O.  for  higher  tempera- 
tures, and  that  this  subject  highly  necds  a  repeated  experimental  research. 
The  alteration  in  the  coefficient  of  dilatation,  which  begins  to  appear  on 
approaching  the  point  of  solidification  of  mercury,  is  the  real  cause  of  the 
discrepancy  between  the  air-thermometer  and  the  mercury  thermometers. 
The  author  hopes  to  retum  to  this  subject  in  a  futurc  paper. 


262  PETTEltSSOK.  OK   WATBR  AKD  ICE. 


denote   the   average   coefficients  of  expansion  of  mercury  and 
glass. 

In  the  case,  that  q  should  be  experimentally  determined 
with  exactness  for  temperatures  below  zero,  all  the  elements 
are  at  hand  for  a  recalculation  of  the  following  results. 

B.    Measurements  of  volume. 

These  are  made  by  means  of  the  dilatometer  represented 
by  fig.  2  on  plate  20  in  the  following  way.  The  reservoir  B  is 
filled  to  '/a  with  mercury  and  cautiously  heated,  until  the  air 
adhering  to  the  surface  of  the  glass,  in  contact  with  the  mer- 
cury, has  escaped.  Wlien  the  last  traces  of  air  are  removed, 
and  a  real  ebullition  of  mercury  seems  to  begin,  the  stopcock 
d  is  closed  and  the  flame  allowed  to  sweep  the  upper  part  of 
B.  The  pressure  of  the  heated  air  and  the  mercury  vapour 
makes  the  hot  mercury  rise  in  the  capillary  stem  of  the  dila- 
tometer and  flll  the  side  tubes  b  and  c  and  the  upper  reser- 
voir A.  The  volume  of  the  mercury,  which  remains  in  B, 
must  not  exceed  */io  of  the  space  of  the  reservoir.  Then  the 
stopcocks  a,  b  and  c  are  shut  and  the  flame  removed  from 
B  to  C,  the  water  of  which  is  heated  to  boiling.  The  stopcock 
d  is  opened,  and  a  jet  of  hot  water  passes  from  C  to  B,  on  * 
account  of  the  rarefied  air  in  the  refeervoir.  When  B  is  half 
filled  with  water,  a  separate  flame  is  applied  to  it,  and  the 
water  in  B  and  C  is  assiduously  boiled,  until  every  trace  of  air 
is  removed.  If  B  is  allowed  to  cool,  it  is  rapidly  filled  with 
air-free  water  from  C,  which  is  still  kept  boiling.  When  the 
temperature  of  the  water  in  B  has  sunk  to  about  30"*  or  35°  C, 
the  capillary  tube  of  the  dilatometer  is  made  to  dip  in  the 
mercury,  which  covers  the  bottom  of  C,  and  then,  on  farther 
cooling,  a  tiny  column  of  mercury  enters  the  capiliary  tube 
in  the  manner  shown  in  fig.  2.  The  stopcock  d  is  shut,  a  is 
opened,  and  the  operation  of  filling  the  instrument  with  water 
is  completed. 

If  the  dilatometer  in  this  condition  is  combined  with  a 
calibrated  scale-tube,  the  whole  dilatation  of  water,  from  its 
boiling  to  far  below  its  freezing  point,  can  be  easily  deter- 
mined, but  if  also  the  change  of  volume  by  freezing  and  the 
dilatation  of  the  frozen  water  must  be  ascertained,  which  was 
the  case  in  my  experiments,  another  preparatory  operation, 
which  requires  the  greatest  caution,  is  necessary. 

The  freezing  of  the  water  in  the  dilatometer  must  be  con- 


v  EGA 'EXPEDITIONEN  8   VETENSKAPLIGA  ARBETEN.  263 


■ducted  very  slowly  from  the  upper  part  downwards,  until  the 
whole  luass  is  transformed  into  a  cylinder  of  ice.  The  ten- 
dency  of  the  ice  to  form  at  the  surface  of  the  mercury,  which 
on  account  of  its  superior  conductivity  is  cooler  than  the 
glass,  must  be  prevented  by  keeping  the  nether  part  of  the 
instrument  isolated  with  cotton.  *  The  operation  is  best  per- 
formed  on  a  cold  winter  day,  by  placing  the  instrument  in  a 
snowdrift  or  exposing  it  to  the  free  air.  The  freezing  process 
is  introduced  from  above,  by  surrounding  the  capillary  tube 
with  snow  and  a  few  cry stals  of  CaCU  +  6aq.  Ordinarily  the 
formation  of  the  whole  cylinder  lasted  6  to  8  hours.  This 
<iylinder  was  without  a  single  bubble  of  air  and  entirely  trans- 
parent, if  the  instrument  was  filled  with  pure  water  '-^  and  all 
operations  correctly  performed.  The  ice  from  salt  water  is 
somewhat  opaque  and  shows  a  radial  structure. 

Afterwards  the  dilatometer  is  either  dipped  for  a  moment 
in  water  of  +10'*  or  +  15°  C  or  warmed  by  the  hand,  until 
the  outer  layer  of  ice,  nearest  to  the  glass,  is  melted,  then  the 
stopcock  d  is  opened.  The  pressure  of  the  mercury  makes  a 
thin  film  of  metal  ascend  between  the  glass  and  the  compact 
ice  cylinder  in  the  reservoir,  which  will  thus  be  surrounded 
by  an  envelope  of  mercury.  The  melted  ice  leaves  the  instru- 
ment by  the  capillary  tube.  If  this  operation  is  conducted 
with  address,  the  ice  will  be  almost  completely  enveloped  with 
a  metallic  rind  and  only  be  visible  from  without  as  a  narrow 
«tripe,  where  the  ice  cylinder  touches  the  glass,  (see  plate  20). 

Finally  the  stopcock  d  is  shut  and  the  dilatometer  placed 
in  an  iron  vessel,  filled  with  mercury.  An  iron  hook  is  fixed 
in  the  bottom,  which  keeps  the  reservoir  and  a  part  of  the 
stem  and  the  capillary  tube  of  the  dilatometer  immersed  in 
the  fluid,  which  is  constantly  stirred  by  an  iron  paddle.  A 
thermometer  is  placed  beside  the  reservoir,  and  a  calibrated 
scale-tube  is  joined  to  the  dilatometer  at  c.  Outside  the  vessel 
a  cooling  mixture  of  snow  and  NnCl  is  applied,  which  makes 
the  temperature  of  the  mercury  sink  very  slowly. 

When  an  observation  is  to  be  made,  the  regular  sinking 
of  the  temperature  in  the  mercury  vessel  is  compensated  by 


*  This  part  of  the  experiment  requires  the  constant  watchfulness  of 
the  experimentalist. 

*  In  this  case  the  danger  of  bursting  is  infinite)y  greater  than  other- 
wise,  on  account  of  the  extreme  hardness  of  absolutely  pure  ice.  Ice  from 
«alt  water  is  much  weaker  and  seldom  causes  the  bursting  of  the  glass 
reservoir. 


264  PETTERaSON,  On   WATER  and  20E, 

means  of  a  test  tube  filled  with  warm  water,  which  is  dipped 
in  the  fluid.  If  the  quantity  of  mercurjr  is  large  [about  7  or 
8  kilogrammes],  and  the  stirrer  is  vigorously  moved,  the  index 
of  the  thermometer  can  be  kept  almost  stationary  by  means 
of  this  artifice,  *  with  exception  of  a  few  oscillations,  which 
only  at  very  low  temperatures  amount  to  (y.io  C  but  ordina- 
rily  do  not  exceed  (y.os  C.  On  account  of  the  large  capacity 
of  the  dilatometer,  the  oscillations  of  the  mercury  index  of  its 
scale-tube  are  not  perceptible,  the  meniscus  moves  very  rega- 
larly  över  the  usual  number  of  millimetres  (30  unto  50)  for 
every  centigrade  degree  and  then,  two  minutes  after  the  thermo- 
meter has  indicated  the  state  of  equilibrium  of  temperature  in 
the  mercury  bath,  ättains  a  fixed  position  without  any  oscilla- 
tions. ^  The  excellent  conductivity  of  air-free  ice,  which  is 
surrounded  by  a  metallic  rind,  is  indeed  surprising.  In  the 
vicinity  of  the  melting  point,  however,  the  behavior  of  the  ice 
is  totally  changed.  In  the  next  chapter  it  will  be  proved,  that 
at  these  temperatures  a  rapid  change  of  the  volume  of  the  ice 
takes  place.  Immediately  below  the  melting  point  the  abnormal 
change  of  volume  increases  enormousl3%  and  simultaneously 
the  index  of  the  dilatometer  becomes  extremely  sensitive  to 
slight  oscillations  of  temperature.  Happily,  it  is  an  easy  task 
to  maintain  the  temperature  absolutely  constant  for  a  long 
time  in  this  case,  because  we  may  dispense  with  the  cooling 
mixture,  provided  that  the  temperature  of  the  air  in  the  room 
is  kept  a  few  degrees  below  zero.  Then,  by  repeated  introduc- 
tion  of  a  warm  body  in  the  mercury  bath,  we  may  compen- 
sate  the  slight  loss  of  heat,  suffered  by  conduction  or  radia- 
tion,  and  approach  the  real  melting  point  by  regular  observa- 
tions unto  0°.o2  or  O^.oi  C. 

The  dilatation  of  the  frozen  water  being  ascertained  by 
one  or  two  series  of  observations  between  — 18°  and  the  mel- 
ting point,  it  remains  to  determine  the  change  of  volume  by 
the  melting  of  the  ice  and  the  expansion  of  the  liquid  water. 
For  this  purpose  b  is  made  to  dip  in  a  cup  containing  a 
weighed  quantity  of  mercury,  c  is  shut,  b  is  opened  and  the 
temperature  of  the  mercury  bath  raised  above  the  melting- 
point  of  the  ice.     After  several  hours  the  instrument  is  allowed 


'  The  operation,  like  most  of  these  experiments,  requires  theaidofan 
assistant,  who  with  a  magnifying  glass  reads  off  the  scale-tube  of  the  dila- 
tometer, while  the  experimentor  regulates  the  temperature  and  obserres 
the  thermometer  with  a  kathetometer. 

'  The  temperature  was  of  course  kept  constant  much  longer. 


VEOA-EXPEDITIOSBSa    VBTESBKAFLiaA    ARBETEH.  ■'»>> 

to  assume  its  original  temperatnre,  ana  the  contraction  of  vol- 
ume  caused  by  the  melting  process  is  determined  by  weighing 
the  remaining  quantity  of  mercury  in  the  cap.  Afterwarda  b 
is  shut,  c  is  opened  again,  and  the  expansion  of  the  liqnid 
for  every  centigrade  degree  measured  by  means  of  the  acale- 
tube  as  before.  But  in  this  case  the  dilatometer  needs  much 
more  time  [6  to  8  minutes]  to  attaia  a  uniform  temperatnre 
throughout  its  whole  mäss  than  before.  Therefore  the  time  of 
cach  observation  must  be  considerably  prolonged  [20  to  25 
minutesj. 


When  the  volumetric  determinations  are  completely  fin- 
isbed,  the  instrument  is  taken  from  the  mercury  bath  and 
placed  in  melting  snow  for  a  couple  of  hours.  The  superfluous 
mercury  iu  the  reservoir  is  removed,  so  that  the  dilatometer 
is  filled  exactly  to  the  stopcocks  a  and  c  with  mercury  (and 
water)  of  0^  C.  Afterwards  it  is  cleaned  and  weighed  at  ordi- 
nary  temperatnre.  The  mercury  is  collected  and  weighed 
separately. 

The  results  are  calculatcd  in  the  following  way.  •  From  A, 
B  and  downwards  the  instrument  is  iramersed  in  the  mercury- 
bath  and  partakes  of  its  variations  of  temperature.   The  volume 

'  6ee  the  preceding  figure. 


266  PETTERSSON,   OS   WATBH  AND  ICE. 


by  zero  of  this  part  [the  reservoir  and  stem]  is  denoted  by  L. 
Let  Q  be  the  volume  of  the  mercury  in  the  reservoir,  the  ca- 
pillary  and  the  stem  unto  A  and  B.  The  stånd  of  the  mercury 
column  in  the  scale-tube  at  zero  is  0.  When  the  temperature 
of  the  mercury  bath  has  risen  t  degrees  above  zero,  the  mercury 
index  is  supposed  to  have  moved  f  millimetres.  If  the  tem- 
perature rises  to  ti  degrees,  the  mercury  index  will  indicate 
fl  millimetres.  The  scale-tube  is  supposed  to  possess  the  tem- 
perature of  the  room,  which  was  regulated  so  as  never  to  varv 
more  than  from  2  to  4  degrees  from  zero,  and  the  mercury 
columns  measured  in  the  experiments  are  reduced  to  zero.  I 
think  this  calculation,  which  is  almost  without  any  influence 
upon  the  results,  may  be  safely  omitted  in  the  foUowing  for- 
mulse. 

q  is  the  coefficient  of  absolute  dilatation  of  mercury 

g  the  coefficient  of  absolute  dilatation  of  glass  [see  p.  261] 

x  the  total  dilatation  of  the  water  between  O""  and  t° 

xi  »     total  »  »      »         »  »        0°     >     ti° 

p  »     volume  in  cc.  corresponding  to  /   m.m. 

pi     >  »  ^      »  >  ^   fy       * 

W  is  the  volume  in  cub-centim.  at  O""  of  the  water  in  the  in- 
strument. Then  suppose  the  temperature  of  the  instrument 
to  rise  from  0°  to  t°     In  this  case 

(1)  ...: x  =  [Lg-Qq]  t  +  p  +  pqt      . 

and  if  the  temperature  rises  from  0°  to  ti*^, 

(2) xi  =  [Lg  — Qq]  ti  +  pi  +piqt,. 

By  subtraction  of  (1)  from  (2)  we  obtain : 

xi  —  X  =  [Lg  —  Qq]  (ti  —  t)  +  pi  —  p  +  (piti  —  pt)  q 

ra\  Xj  —  x        j  ^       ,    Pi  —  P    ,        Piti  — pt 

(3) j—^  =  hg-Qq  +  j—^  +  q  -fcTzrr- 

The  coefficient  of  expansion  >w>  of  water  between  t*'  and 
ti^  referred  to  the  unit  of  volume  at  O"*  will  be 

T  r\       I    Pi  — P    I        Piti— pt 

(4) ,v^Lg^Qq+^p;^  +  q-^^3T- 

W 

This  formula  also  holds  good  below  zero,  whether  the  water 
in  the  instrument  is  frozen  or  liquid.  The  standard  unit  in 
either  case  is  the  cub.  centim.  of  liquid  water  at  zero.  Only 
in  the  case  of  pure  ice  another  unit  of  volume  is  also  intro- 
duced,  viz.  the  cub.  centim.  of  the  ice  at  its  melting  point.  In 
the   case   of  ice  from  salt  or  brackish  water  this  calculus  be- 


VEGA- EXPEDIT  TONENS    VETENSKAPLIGA   AU  B  ET  EN.  267 

comes  impossible,  because  the  i^  from  such  water  has  no  definite 

volume  at  its  mélting  point.  * 

We  may  simplify  the  calculation  without  the  least  injury 

to   the   exactness   of  the   results,   by  assuming  pi  =  p  in  the 

quotient 

Piti  — pt 

<1       tx-t 

for  temperatures  not  exceeding  the  limits  — 10*  and  +  10°  C. 
The  formula  (4)  then  becomes 


(P) w  = 


Lg-Qq  +  qpi  +  f;^ 


W 

It  is  self-evident,  that  instead  of  the  volumes  L,  Q,  p,  pi,  W 
we  may  as  well  substitute  in  the  formula  the  weights  of  the 
corresponding  quantities  of  mercury. 

On  page  261  I  have  alluded  to  the  grave  inconvenience, 
which  the  uncertainty  of  the  real  value  of  the  coefficient  of 
expansion  of  mercury  involves.  I  will  now  try  to  show,  how 
the  errors  arising  from  this  deficiency  in  the  present  state  of 
Science  can  be  counterbalanced  and  for  a  great  part  eliminated 
/rom  the  results  by  a  special  arrangement. 

The  quantities  dependent  upon  the  value  ascribed  to  q  in 
formula  (5)  are 

Lg— Qq 
and 

The  latter  quantity  is  almost  devoid  of  influence  upon  the 
result,  on  account  of  its  smallness.  We  may  also  reduce  the 
influence  of  the  former  considerably  by  selecting  the  quanti- 
ties of  mercury  and  of  water  so,  that 

Lg  -^  Qq  =  0. 
In  this  case  the  quantity 

Pi  — P 
ti  — t' 

which  is  independant  of  q  and  can  be  determined  by  direct 
observations  with  great  exactness,  will  be  predominating  in 
the  result,  and  the  influence  of  erroneous  assumptions  of  the 
values  of  q  and  g  will  be  immaterial.  ^ 

In  the  series  of  determinations  of  the  volumes  of  the 
frozen  water  I,  A  given  in  chapter  3 

'  This  fact  (hitherto  unnoticed)  is  the  reason,  why  I  have  referred  the 
coefficients  of  dilatation  to  the  quantity  of  liquid  (instead  of  solid)  water 
contained  in  1  cc.  at  O''  C. 

*  It  must  be  remembered,  that  the  values  of  q  and  g  are  dependent  on 
each  other  and  must  vary  in  the  same  sense. 


268  PBTTEB880S,  OK  WATBR  AND  iCR, 


Lg  —  Qq  =  —  0.0004598  jj       =  —  0.0008776  YVölln 

•qpi       =0.0000042   cc. 


and 


tt  =  -  4n 
t   =-3''/ 


^   _l  =0.006698   CC. 

w  =  0.0001740  [Reg]  ....  w  =  0.0001762  [Wiilln] 


Difference =  1.2  %. 

But  it  must  be  observed,  that  afterwards,  when  the  volumes 
of  the  liquid  are  determined  with  the  same  instrument,  the^ 
relation 

Lg  —  Qq  =  —  0.0004598  etc.  .  .  . 

holds  good  no  longer.  The  volume  of  the  water  is  diminished 
by  the  melting,  and  consequently  the  volume  of  mercury  in 
the  instrument  is  no  longer  Q  but  Qi.  The  above  values  for 
liquid  water  then  become 

Lg  —  Qiq  =  —  0.0010409  ^     .  .  .  .  = 0.0009654  ^fliJn 

qpi  =      0.000000 

ti  =  —  r\     pi  — p  ^ 

t    =        oo[--j;—J-  =  — 0.0017132 

w  =  —  0.0000767  [Reg] w  =  — 0.0000748  [WuIIh] 

Difference =  2.5  %, 

If  the  dilatometer  is  thus  adjusted,  so  that  for  frozen  water 

Lg  —  Qq  =  O  (or  nearly  0), 

it  will  perform  its  fUnctions  under  more  unfavorable  '  circum- 
stances,  if  afterwards  applied  to  determine  the  expansion  of 
the  liquid  water  formed  by  melting  of  the  ice. 

The  change  of  volume  caused  by  the  melting  process  is 
naturally  independent  of  all  irregularities  of  this  kind,  be- 
cause  the  instrument  is  brought  back  again  to  its  original 
temperature  after  the  melting  is  finished.  The  operation  of 
melting  may  therefore  be  considered  to  be  accomplished  at 
constant  temperature. 

The  principle  of  the  artifice  just  described  was  originally 
invented  by  Plöcker  and  Geissler. 

C.    Determination  of  the  latent  heat  of  water. 

The  method  invented  for  this  purpose  is  minutely  de- 
scribed  in  Journ.   f.  prakt.  chem.  [2]  Bd.  24  p.  151  and  must 

•  I  have  chosen  here  the  must  unfavorable  example,  which  can  occur, 
viz.  the  determination  of  the  dilatation  between  O"  and  —  1**. 


VEGA' EXPEDITION  ENS    VETENSKAPLIGA   AU  B  ET  EN,  269 

therefore  be  mentioned  very  briefly  here.  A  glass  tube  of  the 
^hape  shown  in  fig.  1  on  plate  20  is  filled  wiih  water  and 
placed  in  an  iron  calorimeter  containing  a  weighed  quantity  of 
mercury.  The  calorimeter  is  protected  from  tBe  eondensing 
humidity  of  the  air  by  means  of  an  enelosing  cylinder  of  metal. 
The  air  enclosed  between  the  calorimeter  and  the  envelope  is 
tept  dry  by  means  of  conc.  sulphuric  acid.  The  calorimeter 
rests  upon  three  points  of  ivory  and  is  nowhere  in  contact 
with  the  metallic  capsule.  The  capsule  being  cooled  from 
without  by  means  of  a  freezing  mixture  of  snow  *and  NaCl, 
the  temperature  of  the  calorimeter  slowly  sinks  by  radiation  to 
—  6°  or  —  8°  C.  During  the  whole  time  (the  experiment  ordi- 
narily  lasts  6  or  7  hours)  the  mercury  is  constantly  stirred 
and  the  temperature  observed  every  half  minute,  as  soon 
as  it  has  approached  IV2  or  2  degrees  from  the  appointed 
temperature  of  solidification,  which  the  experimentor  is  at 
liberty  to  fix  beforehand,  according  to  bis  pleasure.  When 
the  temperature  has  sunk  sufficiently,  an  assistant  introduces 
z,  thin  thread  of  glass,  which  has  been  brought  in  contact 
with  a  snow  flake,  into  the  stem  of  the  tube,  the  water  of 
which  is  then  immediately  transformed  into  ice.  The  solidi- 
fication is  at  —  6°  or  —  8"*  C  almost  instantaneous :  a  sudden 
crack  is  heard,  the  tube  is  broken  into  pieces,  which  are  kept 
below  the  surface  of  the  mercury  in  the  calorimeter  by  a 
network  of  iron.  The  latent  heat  developed  by  the  freezing 
of  the  water  is  measured  by  the  rise  of  temperature  observed 
by  means  of  a  kathetometer  on  the  Geissler  thermometer  Gu. 
On  account  of  the  excellent  conductivity  of  mercury  relatively 
to  the  fluids  ordinarily  employed  in  calorimetric  experiments, 
the  equilibrium  of  temperature  is  established  in  a  very  short 
time  and  the  curves  representing  the  loss  of  heat  by  radiation 
•can  be  constructed  with  the  utmost  regularity. 

It  will  occur  to  the  reader,  that  this  method  gives  the 
latent  heat  of  the  fluid  enclosed  in  the  spiral  by  a  tempera- 
ture some  degrees  below  its  ordinary  melting  point.  Accor- 
ding to  the  law  of  Person  the  latent  heat  will  vary  a  little 
with  the  temperature  of  freezing,  variations,  which  may  be 
^alculated  from  the  difference  of  the  specific  heat  in  the  liquid 
and  solid  state.    Let  r  denote  the  latent  heat  at  the  ordinary 


*  In  tbe  Journal  f.  prakt.  Ohem.,  where  an  illustration  of  the  progress 
is  inserted,  the  author  has  published  his  determ  i  nations  of  the  latent  heat 
of  phosphorus  at  different  temi>erature8  below  its  real  melting  point. 


270 


PETTERSSON,  OK   WÅTER  AND  ICE. 


inelting  point,  Ci  the  specific  heat  of  the  solid,  c  of  the  liquid 
body,  then  the  variation  in  the  latent  heat  may  be  expressed  by 

dr 

According   to   Person  the  specific  heat  of  ice  is  half  of  that 
of  the  water,  then 

^=—0.5 

i.e.  the  latent  heat  of  water  will  be  found  O.5  calory  smaller 
for  every  centigrade  degree  below  zero. 

By  the  calorimetric  method  just  described  these  varia- 
tions, predicted  by  theory,  can  be  experimentally  verified.  The 
experiments  relating  to  pure  water  are  published  in  the  Ofvers. 
K.  V.  A.  Förhandl.  1878.  It  now  remainö  to  be  seen,  if  salt 
teater  by  freezing  shows  any  remarkable  anomaly  with  regard 
to  its  latent  heat.    Chapter  6  will  be  reserved  for  this  subject^ 


D.    Determinations  of  freezing  points  and  specific 

gravity  etc. 

The  freezing  point  of  each  water  was  first  roughly  ascer- 
tained  by  a  preliminary  experiment  with  an  ordinary  thermom- 
eter.  Afterwards  a  considerable  quantity  was  slowly  cooled 
to  about  0°.2  or  CT.s  C  below  its  normal  freezing  point,  then  a 
crvstal  of  snow  was  thrown  into  the  beaker  and  the  maximum 
of  t^mperature  observed  bj*  means  of  a  Geissler  thermometer. 
During  the  whole  process  the  water  was  constantly  mixed. 

The  following  table  shows  the  relation  between  the  specific 
weights  and  the  freezing  points  of  different  kinds  of  sea-water 

a  -  speo.  gravity  at^j^       J<r        r  =  freezing  point  Jr  -j— 

l.OäTl     j  1".S95   I 

i^ 0.0»»2T  I 0^1S  0.015» 

1.1244     I  —  r.TlS    ' 

J 0.OO96  j 0°.6d  0.01 3» 

1.014S    ^  1^«>25 


M 


I 0.""i26 


0^.115  . 0.0148 


l.'122     '  -r— 0."S5 

I 0.«ois  I 0\iS5  —  O.oisa 

l.-l..»4     I  —  o  .715   v 

I 0.-03  I 


1.      41     (  —  0.2T      j 


0\445  0.0141 


medium  =  —  0.014» 


VMGA'EX2*KDITJ0NEN8   VSTKNSKAPLJOA  AJIBETRS, 


271 


i.e.  an  increase  of  O.ooou  in  the  spec.  gravity  of  sea-water 
makes  its  freezing  point  sink  0^ol  C.  We  might  therefore  judge 
with  sufficient  accuracy  of  the  specific  gravity  and  the  percen- 
tage  of  salt  in  sea-water  from  its  freezing  point,  if  determined 
under  due  precautions  with  a  sensible  thermometer. 

All  determinations  of  specific  gravity  were  made  with  the 
Sprengel  pycnometer. 


CHAPTER  3. 

On  pure  water. 

Ermann*  aud  Kopp*,  in  their  celebrated  researches  on 
the  volumes  of  solid  and  liquid  bodies,  first  called  attention 
to  the  fact,  that  solids  are  sometimes  liable  to  irregularities 
of  volume  in  the  vicinity  of  their  meltiug  point.  Thus,  for 
example,  the  volume  of  sulphur  was  found  (by  Kopp)  to  in- 
crease extraordinarily  from  +  70"*  C  upwards.  The  melting 
process,  which  ordinarily  is  confined  to  a  fixed  teraperature, 
here  may  be  considered  to  begin  more  than  40  centigrades 
below  the  ordinary  melting  point.  Other  bodies,  for  example, 
phosphorus  and  ice,  did  not  show  any  similar  irregularity. 
Neither  Plucker  and  Geissler,  nor  the  author  and  H.  Lar- 
son were  able  to  discover  any  signs  of  premature  melting  of 
pure  ice  below  zero.  The  cause  of  the  anomaly  of  sulphur 
and  still  more  of  selenium  is  ordinarily  attributed  to  the  for- 
mation of  allotropic  modifications  of  these  elements.  Also  in 
the  case  of  compound  bodies,  as,  for  example,  wax,  stearine 
etc.  showing  similar  properties,  this  explanation  is  commonly 
adopted.  I  think,  however,  that  in  some  cases  another  inter- 
pretation may  be  possible. 

From  vny  previous  experiments  on  the  thermic  and  vo- 
lumetric  properties  of  the  hydrates  of  acetic  and  formic  acid 
I  had  learned,  that  the  whole  melting  process  of  a  solid  body 
may  be  essentially  altered,  in  case  a  slight  quantity  of  another 
substance  is  present,  tvhich  is  capable  of  entering  into  solution 
with  the  liquid  body.  I  found  that  traces  of  water,  too  slight 
to    be   detected  by  any  chemical  analysis,  are  able  to  disturb 

«  Pogg.  Ann.  IX. 

3  Liebig'8  Ann.  XGIII. 


272  PETTERSSON,   OK   WATER   AKD  ICE, 


the  regular  expansion  of  the  solid  hyd råtes  HCOOH  and 
CHjCOOH  for  many  degrees  below  their  melting  point.  The 
considerable  change  of  volume  accompanying  the  melting  pro- 
cess of  these  compounds  then  begins  at  a  premature  stage 
of  temperature  and  gradually  increases,  until  the  whole  mäss 
is  transformed  into  the  liquid  state. 

In  the  same  degree  that  the  acetic  acid  was  purified  from 
adhering  traces  of  water,  these  signs  of  premature  melting 
rapidly  diminislied,  and  the  curve  of  regular  expansion  of 
volume  began  to  extend  to  the  vicinity  of  the  real  melting 
point,  but  nevertheless  the  purest  hyd  råte,  which  I  eould 
prepare  by  repeated  distillation  and  crystallisation  from  10 
kilogrammes  of  ordinary  acid.  ^acet.  puriss.  did  not  show  a 
sudden  transition,  at  any  definite  temperature,  of  the  specific 
volume  of  the  solid  into  that  of  the  liquid  substance.  I  there- 
fore  suspected,  that  a  slight  trace  of  foreign  substances  would 
cause  a  similar  anomaly  in  the  melting-process  of  the  ice,  to 
that,  which  a  trace  of  water  occasions  in  the  behavior  of  the 
solid  acetic  or  formic  hy  dra  te;  and  that  the  negative  results, 
hitherto  obtained  by  Pliicker  and  Geissler  as  well  as  by 
myself,  were  due  to  the.  absolute  purity  of  the  water.  I  resolved 
first  to  try  ordinary  distilled  water  from  one  of  the  glass  reser- 
voirs  of  the  laboratory.  The  water  bad  been  kept  there  more 
than  a  week,  protected  from  dust  etc,  but  in  communication 
with  the  air  of  the  laboratory  room.  Silver  nitrate  and  chlorid 
of  mercury  with  carbonate  of  sodium  occasioned  a  faint  opalisa- 
tion  in  the  fluid;  other  agencies  were  powerless.  A  dröp  of 
the  water,  cautiously  evaporated  ön  a  glass  plate,  left  a  visible 
residue.  I  concluded  that,  with  the  exception  of  slight  traces 
of  ammonium  salts  and  of  chlorine,*  the  water  was  pure.  The 
volumes  of  ice  from  this  sample  of  water  are  recorded  in  table 
III.  In  the  vicinity  of  the  melting  point  the  ice  shows  a  re- 
markable contraction  of  volume, '  which  seems  to  begin  already 


*  This  fact  recalls  to  our  mind  the  old  hypothesis,  once  supported  by 
Musohenbroek  and  de  Mal r an,  that  the  ice  expands  its  volume,  when 
cooled,  and  contracts,  on  being  heated.  Although  this  opinion  was  refuteil 
by  the  experiments  of  Placidus  Heinrich  already  in  the  begin  ning  of 
this  century,  it  was  revived  by  Petzholdt  in  1843,  who  tried  to  explain  the 
movement  of  the  glaciers  by  the  dilatation  of  the  ice,  cansed  by  the  winter 
cold,  and  its  contraction  by  the  heat  of  the  summer. 

In  onier  to  corroborate  his  theory,  Petzholdt  determined  the  expan- 
sion of  ice  by  weighing  a  silver  bottio  filled  with  pure  frazen  water  in  ether 
at  different  temperatures  (from  —2*'  to  —SR**)  below  zero.  In  fact  the 
coefficient  of  expansion  was  found  to  be  negative  at  all  temperatiires. 


VEOA-EXPEDITIONKNa   VETKNaKAPLIGA  ARBETEN.  273 


at  —  O^.ss  c.  Still  more  easily  this  contraction  may  be  foUowed 
by  the  deflection  of  the  curve  III  (marked  with  red)  on  plate  22. 
I  next  proceeded  to  the  examination  of  entirely  pure 
water,  prepared  by  repeated  distillation  of  water  from  the  well 
of  St.  Eric  in  Upsala,  which  according  to  the  analyses  of  Prof. 
Almén  gives  the  purest  drinking  water  in  Sweden.  Two  sepa- 
rate  experiments  were  made  with  such  water.  The  volumes 
of  the  ice  are  found  in  tables  I  &  II  and  are  graphically  re- 
presented  in  plate  *  22  by  the  red  curves  I  &  II.  These  meas- 
urements  were  taken  with  two  different  dilatometers,  hut  this 
circumstance  will  hardly  suffice  to  account  for  the  marked 
discrepancy  of  the  curves  of  volumes.  The  real  cause  seems 
to  be,  that  in  experiment  II  the  water  was  boiled  for  more 
than  an  hour  by  the  operation  of  filling  the  instrument  and 
therefore  has  dissolved  a  trace  of  the  substance  of  the  glass 
reservoir.  In  experiment  I,  which  I  undertook  last  of  all,  I 
purposely  restricted  the  boiling  operation  to  the  least  possible 
time.  Still  the  inflection  of  curve  I  on  plate  21  &  22  clearly 
shows,  that  the  purest  water,  which  can  be  employed  in  dila- 
tometric  experiments,  also  contracts  its  volume  before  melting. 

j».  .  .  .  Bei  Abnahme  der  Temperatur  fand  stets  eine  Ausdehnang  und 
bei  Zunahme  der  Temperatar  stets  eine  Zasammenziehung  statt,  and  zwar 
ergab  slch,  wenn  die  Längenausdehnung  bei  —  1**  B  =  1  gesetzt  wird, 

die  lineare  Ausdebnung  im  mittel  fQr  Erkältung  iim  l^^R 
in  d..2ten  Versuchsreihe,  bei  Erkält.  v.  — 2''R  bis  — 7**.ö  R  zu  O.ooose.. 

♦  1   3ten         >  »        »         >         >—  2°»»—  7"»»   O.ooo4o . . 

•  »    4ten         >  >         »         »         »  — 2**»»    — 8"»»    O.ooosr . . 
etc...»     [Beiträge  zur  Geognosie  von  Tyrol,  Leipz.  1848]. 

If  Petzholdt  had  employed  ice  from  salt  water  in  bis  experiments, 
we  woald  find  no  difficulty  in  explaining  the  negative  coefficient  of  expansion. 
In  cbapter  4  we  will  meet  with  some  specimens  of  sea  ice,  which  show 
verv  considerable  contractions,  when  cooled.  But  as  he  asserts,  that  the  ice 
of  bis  experiments  was  formed  from  pure  water  (»luftfreies  destillirtes 
Wasser»),  which  does  not  show  any  abnormal  contraction  below  — O**. a  C, 
we  must  admit  the  justness  of  the  remark  of  Brunner,  who  in  1845  re- 
peated the  experiments  of  Petzholdt  and  found  the  coefficient  of  expan- 
sion of  ice  to  be  positive  and  greater  than  that  of  any  other  solid  : 

»TI  résulte  don  c  de  mes  expériences,  que  la  glace  se  contracte  par  le 
froid,  ainsi  que  les  autres  corps  solides,  ce  qui  est  directement  opposé  aux 
observations  de  Mr.  Petzholdt»  (Bibliothéque  universelle  de  Geneve  T.  LVI). 

Notwithstanding  this,  some  of  the  observations  of  Petzholdt  on  gla- 
ciers  highly  merit  our  attentlon.  If  we  confine  the  application  of  bis  theorj' 
to  those  limits,  where  a  contraction  by  heat  really  taltes  place  in  the  glacier- 
ice,  i.  e.  to  temperatures  in  the  immediate  tncinity  of  zero,  we  certainly  can 
not  deny,  that  this  phenomenon  must  have  something  to  do  with  the  move- 
ment  of  the  glaciers. 

*  For  the  sake  of  distinctness  the  curve  II  is  Icft  out  in  plate  21. 

18 


274 


rSTTEB8S0N,  ON   WATER  AND  JOB. 


Table  I,  i 


o 

Specific  gravity  of  the  icc  at  -rr^  =  0.91686 


L 

Q 
w 


49.1 

10. 1  % 

3902; 
35-7a 


Therm.  Gu  freez.  p.  — 

+  o\39  C 

q  •=■  0.00017905  HegJ 

»        Gm      » 

»  —  • 

-1-  0'.20  c 

g  —  0.00002753 

I  normal  mm.  corr.  —  0.0002312  cc. 

Lg  =  0.0013389       Qq  =  o 

.001 8 1 88 

f  c. 

uncorr. 

f  C. 

corr. 

Scale-tabe 

Total  expaarioa  of 

Cocfficieat  of  cxpBsiei 

mm.  oorr. 

oc.  corr. 

I  cc.  icc 

aio» 

r  cc.  waior 
ato» 

yxoxv.  z  cc  icc 
ato» 

unit  t  <■"-■  •'^ 

+  0-.37 

—    0*j02 

».•■>•-••      '  • 

+  o°.36 
+  o'.a4 
+  o'.i9 

—  o'.03 

-  0-.I5 

—      I 
0 

+      0.58 

0.000231 
0 

—  o.ooooo6o{ 

—  0.0000014 

—  aooooo65 

—  aoooooi5 

—  0000604 

—  0.00001 1 
+  0.000056 

—  0.00005^ 

—  0,00001 

-f  O.O00C61 

—  0  .20 

0.000134 

•f-  0.0000020 

-^  0.0000031 

+   o'.09 

—  o*.3o 

2.51 

0.000580 

0.0000136 

0.0000149 

0.000136 

aoooil 

—  o'.oi 

—   o°.40 

2.30 

0.000531 

0.0000124 

0.0000135 

0.000124 

0.00013 

o^6I 

—   0^.50 

2.32 

0.000536 
0.002938 

aooooi25 

aooooi37 

0.000125 
0.000138 

0.00015 

O.OOClJ 

—        I     .00 

12.71 

0.0000094 

0.0000757 

-  I^6I 

—     2*.0O 

26.87 

0.006212 

0.0001474 

0.0001608 

0000147 

o.oooifi 

—     2'.6l 

-   3'.oo 

26.96 

0.006233 

0.0001477 

0.0001611 

0.000147 

O.000ltl 

-   3".6i 

-   4^oo 

28.97 

0.006698 

aoooi594 

0.0001740 

0.000159 

o.oocr- 

—   5'.6i 

—   6\oo 

57.00 

0.01 2 1 78 

0.0003135 

0.0003420 

0000156 

o.oociri 

6\6i 

—   7\oo 

28.80 

0.006658 

0.0001590 

0.0001734 

0.000159 

0.00c  »r. 

—   8*.8o 

a 

—    9  .00 

57.71 

0.013343 

0.0003173 

0.0003461 

0.000158 

0.00C1:; 

9'.8o 

—  io*.oo 

28.60 

0.0066 1 2 

0.0001570 

0.0001713 

0.000157 

0.0001: 

—  i6'.8o 

—  i7*.oo 

"93-74 

0.044794 

0.0010598 

0.0011559 

0.00015 1 

0.00CI6 

—  i7".8o 

— i8\oo 

27.01 

0.006244 

aoooi479 

0.0001605 

0.000147 

O.OCOItt 

1 

D  e  t  e  r  m  i 

n  a  t  1 0  9 

-o^jt-xf.Z  — 0'— l8'l 

495" 
51841 

0.114473 
0. 1 1986 

O.OOOI51 
0.000147 

O.OOOlOl 

-o-.a-iS^.g 

— 0*— 19" 

o.oooit. 

VEQÄ-EXPEDITIOSXVS   VSTENSKAPLia A  ARBETES, 


275 


lire  w^ater  (ice). 


at  o 

^    »  (ice) 
»    3  (water) 


Chsmge  of  Voluxne  by  melting  between 
Calculated  per  i  cc  of  water  at 
Volume  of  i  cc  of  water,  as  ice  at 


—  o*'.03  C  and  o"  =  3.24468    cc 
o"  =  0.090686  cc 

—  o*.03  C  =  1.090686  cc 


Lg  -  Qq  = 
—  0.0004598 


Voliise  at  t^  ef 


r  4.  c  ice 

at  '.' 


0000000 

000006 


,000007 

999990 
999978 
999965 
999896 

999749 
999601 

999441 
999128 

1998969 
•998651 
L998494 

•■997435 
•.997287 


f     c  o  n  t 

>-907288 

>-997o63 


I  oc  water 
at  o** 


0906794 

090686 

090688 

090685 

090670 

090656 

090642 

090^67 

090406 

090245 
090071 

089729 

089555 
089209 

089038 

087882 

087721 


r  o  1 
.087728 

.087585 


Lg  =  0.0014627 


q  ==  O.000181 16  .[Wiilln.] 
g  =  0.00002974 

Qq  =  0.001 8403         ^^^^j^e 


T«tel  ezpaa««a  of 


I  cc  loe 

at  0° 


—  0.{ 

—  O.OOOOOII 
-|- 0.0000029 

0.0000139 
00000126 
0.0000127 
0.0000704 
00001495 
0.0001500 
O.OOOI614 
0.0003177 
0.0001609 
00003216 
0.0001592 
0.0010745 
0.0001493 


X  cc  water 
at  o** 


Cocfficieat  of  expaaston 


unit:   X  cc  ice 

at  o*» 


unicicc  water 
at  o" 


—  0.0000065 

—  0.0000012 
+  0.0000032 

0.000015 1 
0.0000138 
0.0000139 
0.0000768 
0.0001630 
0.0001636 
0.0001762 

oxxx>3466 
0.0001755 
0.0003507 
0.0001736 
0.001 1720 
0.0001628 


—  o.ooo6o2 

—  0.000009 
-(-  0.000059 

0.000139 
0.000126 
0.000127 
0.000140 
0.000149 
0.000150 
0.000161 
0.000158 
0.000160 
0.000160 
0.000159 
0.000153 
0.000149 


—  0000656 

—  OOOOOIO 

-f- 0.000064 
0.0001 5 1 
0.000138 
0000139 
o.oooi  53 
0.000163 
0.000163 
0.000176 
0.000173 
0.000175 
0.000175 
0.000173 
0.000167 
0.000162 


Volame  a' 


X  cc  ice 
at  o® 


1. 0000000 

1.000006 

1.000007 

1.000004 

0.999990 

0.999976 

0999963 
0.9998193 
0.999744 
0.999594 

0.999433 
0.999115 

0.998954 
0.998632 

0.998473 

0.997399 
0.997249 


0.000152 
0.000151 


0.000166 
0.000165 


0.997250 
0.997122 


t«  of 


oc  water 

at  o" 


.0906795 
^090686 

x>9o687 
.090684 
.090669 
.090655 
.090641 
.090564 
.090401 
.090238 
.090061 
.089715 

.089539 
.089188 
.089015 

.087843 
.087680 


1.087680 
1.087541 


276 


PKTTBR880N,  OK   WATSR  AND  ICE. 


Table  I,  B.     Pure  water  (liquid), 

L  =  49.1S40  cc  at  o''  c 
Qi  =  13.4029   t    »    »    » 

Wj  =  357811    »    »    »    » 


Therm.  Gu  freez.  p.  =  +  ©."jg  C 
»        Gi        »       »  =-f  ©."sé  C 


I  Donnal  mm.  corr.  =  0.0002312  cc. 


q    =  0.00017905  [Regn.] 
g    =0.00002753 

Lg  =  0.0013589 
Qiq  =  0.0023998 
Lg  =  Qiq  =  —  0.0010409 


q  =  o.ooot8ll6  [W' 
g  =  0.0002974 

Lg  =  0.00146273 
Qiq  =  0.0024281 
Lg  — Qiq  =  —Oj 


f  C. 

unoorr. 


t°  C. 

corr. 


Scale-tehc 


mm.  corr* 


—  3".6i 

—  2".6l 

—  i\6i 

—  o*.6i 
+  o'.39 
+  i'.39 
+  2'-39 
+  3^39 
+  4'.39 
+  5*.56 
+  6-.56 

+  7'.56 
+  8'.56 
+  9'.56 
+  »o'.56 

+  i2'.56 

+ I3^S6 

I  +  I4^56 


—  4  .00 

—  3'-oo 

—  2*.00 

—  I  ".00 

O 

I 

+   i*.ooi 
+  2'.oo! 

+  3'.oo; 

+   4'.ool 
+    5'.oo 

+  6^oo! 

+  7'.oo 
+  8'.oo 
+  9'.oo 
+  10"  .00 

+  ll^.OO 
+  I2''.00 

+  i3'-oo 
+  I4'.oo 
+  i5'.oo 


—  15,04 

—  12.57 

—  10.26 

—  741 

—  4.68 

—  1.56 
+  0.38 

336 
5.28 
7.89 

9,95 
12.10 

»4.63 
16.28 
19.00 
20.79 
21.81 

239* 
26.20 


cc.  corr* 


C«efflc.  of  exy. 

unh:  I  cc.  water 
at  o" 


0.003477 

0.002906 

0.002372 

0.0017 13 

0.001067 

0.000360 

0.000087 

0.000776 

0.001220 

0.001824 

0.002300 

0.002797 

000338 

0.003764 

0.004392 

aoo48o6 
aoo5042 
0.005528 
0.006057 


—  0.000126 

—  0.0001 10 

—  OJO00095 

—  aoooo76 

—  0.000059 

—  0.000039 

—  0.000026 

—  0.000007 
4-0.000005 

0.000021 
0.000035 
0.000Q49 
0.000065 
0.000076 
0.000094 
0.000105 
0.000112 
0.000125 
0.000140 


Yolmae  at  t*  of  Coefficof  cx^ 


X  cc  water 

at  ©• 


unic  I  o:, 
at  0° 


ter 


at  t 


1.000408 
1.000282 
1.000172 
1.000076 
1.000000 
0.999940 
0.999901 

0.999874 
0.999867 

0.999872 

0.999894 

0.9999*9 

0.999978 
I.OOOQ44 

1.000120 

1.000214 

1.000320 

1.000433 

1.000559 

1.000699 


—  OXXX>I24 

—  o.oooto8 

—  0.000093 

—  0.000074^ 

—  0.000057 

—  0.000037 

—  0.000024 

—  0.000005 
-l- 0.000007 

0.000024 
0.000037 
0.000051 
0000067 
0.000078 
0.000096 
0.000107 
0.000114 
0.000128 
0.000142 


-  3'.6ii—  4.00 

+  o'.39    o' 

-f  12\56,  -f  12' 

+  0-.56    o'\ 
+  13^-56  +13'/  I 


D  e  t  e  r  m  i  n  a  t  i  o  n  s  of  c  o  n  t  r  o  1 

1.000408 
1.000000 
1.000325 

1.000444 


0.0000271, 


126.99, 


0.0000341, 


0.0000292 
0.0000362 


0.999942 

0.9999051 
0.999S81 

0.999875 

0.9998S3 

0.999907 
0.999944 
0.999995 
1.000063 

1.000141 
1.00023S 

1.000345 
1.0OQ460 

1.0005$$ 

1.000751 


1.000399 
t. 000000 

1.000350 

1. 00047 1 


VKGA'BXPEDITIO»ENS   VKTSN8KAPLIGÅ  ÄRBBTEN.  277 

Every  substance,  as  a  rule,  ought  to  expand  its  volume 
when  heated  and  contract  it  oq  cooling.  Every  exception  to 
this  rule  either  in  the  apparent  or  in  the  real  change  of  vo- 
lume is  in  this  and  subsequent  tables  denoted  by  the  sign  — . 

As  starting-point  for  my  dilatometric  experiments  ^  I  have 
always  chosen  O*  C.  The  reason  is  obvious.  This  temperature 
can  be  maintained  steady  as  long  as  you  please,  if  the  appa- 
ratus  are  surrounded  with  pure  snow  moistened  with  distilled 
water.  I  consider  it  to  be  the  natural  starting-point  of  all 
practical  volumetric  investigations,  determinations  of  spee. 
gravity,  calibrations  etc.  Therefore  the  unit  of  all  volumes 
enumerated  in  this  paper  is  1  cc.  of  the  liquid  or  solid  sub- 
stance at  (y*  C.  The  specific  gravity  was  always  determined 
by  the  Sprengel  pycnometer  at  (T  C  but  afterwards  referred 
to  that   of  pure   water  at  +  4°  by  calculation.     I  denote  this 

by  the  sign 

o" 
+7  ^• 

I  také  a  special  pleasure  in  mentioning,  that  I  had  the 
advantage  of  securing  the  assistance  of  my  former  companion 
Mr.  Larson  in  a  part  of  the  foregoing  and  also  of  the  sub- 
sequent series  of  determinations.  At  my  wish  Mr.  Larson 
undertook  the  leading  of  experiment  I  and  likewise  of  V  in 
the  next  chapter.  With  the  assistance  of  Mr.  Larson  I  found 
it  possible  to  take  the  observations  at  regular  thermometric 
intervals  of  temperature. 


*  In  order  to  give  a  clear  view  of  the  experi mental  proceeding,  I  will 

here  enumerate  the  weighing  resulta  belonging  to  I. 

Weight  of  the  mercury,  which  fiUs  the  dilatometer  entirely 

at  O"*  O  676.11Ä0  gnn. 

Weight  of  mercury  in  the  capillary  tubes,  the  stem,  stop- 
cocks  etc.  which  are  not  exposed  to  changes  of  tempera- 
ture   7.4186         » 

L  668.7014  grm. 

After  the  cloee  of  the  experiments  the  weight  of  that  mer- 
cury, which  together  with  the  water  filled  the  instrument 

entirely  at  O',  was  found =  189.6»»o  grm. 

therefrom  to  deduct .j 7.4186      > 

Qt 182.22g4  grm.     182.2254  grm. 

Wi 486.4760  grm. 

Weight  of  mercury  imbibed  through  >b»  at  melting 44.1144  grm. 


278 


PETTKESBOir,  OK  WÄTER  Altl>  ICK, 


Table  q 


Q 

w 

W, 


I543J 

49.968 


Therm.  Gi  freez.  p  =  +  o*.35  C 


I  mm.  corr.  =  0.0002312  cc. 


q 

g 


Lg  =  0.0019253 


OJOOO17905  Tlega 
0.00002753 

Qq  ==  0.002763: 


t« 

t" 

uncorr. 

corr. 

C. 

C. 



—  o"*.oi 

+  o^32 

—  o'.o3 

+  0^.30 

—  o'.o5 

+  o*.ao 

-o-.is 

+  o^Io 

-o";.25 

o' 

-  o^35 

—  o'.io 

-o^45 

—  0'.20 

-0-.55 

—  o\3o 

—  o'.65 

—  0*40 

-o\75 

—  o\5o 

—  0^.85 

--3°-«> 

-  3^35 

—  4*.oo 

-4^35 

-5^oo 

~  5^35 

—  6*.oo 

-6'.35 

—  7".oo 

-  7^35 

-  8^.38 

-8\73 

~9^38 

—  9'.73 

—  io'.so 

— io\%s 

Scale-tmbc 


Total  ezpaasiott 


D.m.  corr. 


O 
—  544... 

—   33-43 
1^6 


+ 


2-93 
3.89 
343 
3.51 
3.79 
397 

3.85 
101^8 

41.34 
40.26 

41.35 
40.10 

54.36 
4ai2 
43.80 


— 10  .50 

— io\85 

0 

—  0^.50 

—  o\85 

402.31 

0' 

-o'.35 

0 

— 3^oo 

3'-35 

120.03 

cc.  corr. 


of  X  oc  of  ice 

at  —  0^.05 


of  i  cc  of  watcr 
at  o* 


0.12578 

0.007730 

0.000337 

0.000677 

0.000899 

0.000793 

0.0008 1 1 

0.000876 

0.000917 

0.000890 

0.023463 

aoo9558 
aoo93o8 
0.009560 
0.009271 
0.012568 
0.009276 
0.010127 


—  0.0023100 

—  0.0001421 
+  0.0000046 

0.0000109 
0.0000149 
0.0000130 
0.0000133 
0.0000145 
0.0000153 
0.0000147 
0.0003920 
0.0001598 
0.0001552 
0.0001598 
0.0001545 
0.0002091 
0.0001545 
0.0001682 


—  0.002520 

—  0.0001550 
4-  0.0000050 

0.0000118 

0.0000163 

0.0000142 

0.0000145 

0.0000158 

0.0000166 

0.00001 6 1 

0.0004276' 

0.00017431 

0.0001693 

0.0001743 

0.0001685I 

0.0002280 

0.0001685 

0.0001835: 


Coefficieat  of  ex^mea 


umt:  I  oc  loe 
at  —  o'.os 


luut:  I  Cv 
»  3- 


..j 


—  0.1 1 538 

—  0.007106 
4-0.000046 

0.000109 
0.000149 
0.000130 
0.000133 
0.000145 
0.000153 
0.000147 
0.000154 
0.000159 
0.000155 
0.000159 
0.000154 
0.0001 5 1 
0.000154 

aoooi5o 


D  e 

termin 

0.093133 

.0.0015519 

0.0016950 

OJOOO155 

0.027751 

0.0004630 

0.00505 1 1 

0.000154 

—  O.I25S" 

—  0.007731, 

-l- 0.00005a 

O.OOölI? 

O.OCCIt} 

0.00014: 
O.OOCI43 
0.000 1  u 
aooöic«é 
aocoiM 
0,00c  r' 
0.00CI-J 

0.000 1' 

i 

o.ooci:^ 
ooocit*i 
o.oocit-^ 

O.OOClt! 
O.OOÖlt; 

ätit  n  "^ 


0.000 1  »^ 


o.oooiw 


VKGA-SXPSDITIOKXNa    VBTSNaXAPLTaA   ÄMBETSN, 


279 


lire  Avater  (ice). 

at  o'  c 
>    »   > 

:  >   — o' .05  C  (ice) 
:  '  o"  C  (water) 


—  0.0008379 

Lg  =  o. 

q  = 
g  = 

0020800 

:  0.0001 8 1 16  (Wulln. 

:  0.00002974 

Qq  —  0.0027959 

• 

Lg-^Qq  = 
—  0.0007159 

VoUve  at  t»  of 

Total  expansion 

Coefficient  of  expansion 

Volnae 

at  t°  of 

cc  of  ice 
t  —o". 05 

1  cc  of  watef 
at  o<* 

of  I  cc  of  ice 
at  —  flft.05 

of  T  CC.  of  water 
at  o** 

unit:  z  cc  ice 
at  —  o",o5 

unit:  z  cc  water 
at  0" 

X  cc  of  ice 
at  —  o*.os 

1  cc  of  water 
at  0* 

J-997539 

1.087993 
I.O90513 

0.997530 
O.999S49 

1.088000 

>.999849 

—  0.0023100 

—  0.0025200 

—  0.11538 

—  0.12587 

I.090512 

5.999991 
3.999986 

I.O9066S 

—  0.0001420 
4-O.OOOOQ48 

—  0.0001550 
+  0.0000053 

—  0.007106 
+  0.000048 

—  0.007751 
+  0.000053 

0.999991 
0.999986 

1.090667 
1. 090661 

1.090003 

^•999975 

1.090652 

O.OOOOlII 

O.OOOOI2I 

0.0001 1 1 

0.000I2I 

0.999975 

1.090649 

D.999960 

1.090636 

0.000015 1 

0.0000166 

0.00015 1 

0.000166 

0.999960 

1.090633 

3.999947 

1.090622 

0.0000132. 

0.0000144 

0.000132 

0.000144 

0.999947 

1. 09061 8 

0-999933 

1.090607 

0.0000135 

0.0000148 

0.000135 

0.000148 

0.999934 

1.090603 

0.999919 

1.090592 

0.0000147 

•     O.OOOOI6I 

0.000147 

0.0001 6 1 

0.999919 

1.090587 

0.999903 

1.090575 

0.0000155 

0.0000169 

0.000155 

0.000169 

0.999903 

1.090570 

0.999S89 

»090559 

0.0000150 

0.0000163 

0.000150 

0,000163 

O.999S88 

1.090554 

0-999497 

I.09OI31 

0.0003976 

0.0004297 

0.000156 

0.000x70 

0.999490 

1.090124 

0-999337 

1.089956 

0.0001 62 1 

0.0001768 

0.000162 

0.000176 

0.999328 

1.089947 

0.999182 

1.089787 

0.0001575 

0.0001 718 

0.000157 

0.0001 7 1 

O.999171 

1.089776 

0.999022 

I.089613 

0.0001620 

0.0001768 

0.000162 

0.000176 

0.999009 

1.089599 

0.998867 

1.089444 

0.0001567 

0.00017 10 

0.000156 

0.0001 7 1 

0.998852 

1.089428 

0.998658 

1. 0892 1 6 

0.0002122 

0.0002314 

0.000153 

0.000167 

0.998640 

1. 0891 96 

0.998504 

1.089048 

0.0001567 

0.0001 710 

0.000156 

0.00017 1 

0.998483 

1.089025 

0998335 

1.088864 

0.0001707 

0.0001862 

0.000152 

0.000  k  66 

0.998312 

1.088839 

^^      c  0  n  t  r  0 

1 

0-998335 

1 

0-999887 

• 

1 

0.0004697 

0.0005124 

0.000156 

0.000170* 



280 


PETTERSSON,  ON   WATER  AND  IC£. 


Table  III.    Ordinai 


' 

L  -  56.50I 

Q=    799| 

w  =  48.50I 

W,  =44471 

Therm. 

* 

Gii  freez.  p.  =  +  o°.35  C 

( 

q  —  o.cxx>i; 

7905  IReJ 

9 

Gm      » 

»  =  +o\i8C 

1 

S  -  0.00002753         1 

I  norma 

1  mm.  corr.  =  o.cxx)23i2  cc. 

Lg  =  0.0015554 

Qq=0. 

OO14321    1 

uncorr. 
C. 

t» 

corr. 
C. 

Scale-tvbe 

Toul  ezpasaioa 

Coefllcieat  of  ezfaa»M   1 

inin.  corr. 

cc  corr. 

of  X  cc.  of  ice 
at  —o".» 

of  z  ccof  water 
at  o* 

uuic  X  cc  ioe 
at  --o'.2 

unit:  I  cc  *-äM 
ato'    J 

+    O-.33 
+    0^.32 
+    0^30 
+    0'*.20 

—     0'.02 

••••••■••••• 

—  o'.o3 

—  o^o5 

-  o^l5 

—  186.00 

0.043005 

0.03237 

0.035837 

—  0.0009668 

—  0.0007277 

—  0.0008057 

^o.0966Ss| 

—  140.00 

—  155OO 

—  0.036387  ■ 

—  0.0007388 

—  0.007388 

—  0.0080571 

+  o^Io 

—     0".2S 

—    32.00 

0.007398 

—  0.0001525 

—  0.0001663 

—  0.000525 

—  0.00166;  1 

o*" 

-    o^35 

—       7.00 

O.OOI618 

—  0.0000331 

—  0.0000361 

-—0.000331 

—  0.000361 1 

—    0*.20 

-  0^.55 

+       3.23 

0.000768 

+  0.0000159 

+  0.0000178 

+  0.000079 

+  0.0000S9I 

—   o'.  70 

-  r.05 

9.42 

0002178 

0.0000461 

0.0000500 

0.000092 

0.000100  ■ 

—     r.70 

—    2".os 

32.22 

0.007449 

0.0001560 

0.0001702 

0.000156 

0.000170I 

—     2^70 

-  3^os 

32.33 

0.007474 

0.0001565 

0.-0001707 

0.000156 

0.0001 70 1 

—   3"-70 

-    4^o5 

3230 

0.007468 

0.0001564 

0.0001 701 

0.000156 

0.000170! 

—    6°.7o 

-    7^o5 

96.31 

0.022267 

0.0004660 

0.0005082 

0.000155 

0.0001 69 1 

-    7^7o 

—    8'.o5 

32.17 

0.007438 

0.0001556 

0.0001697 

0.000155 

0.000169 1 

~   8^.70 

9\os 

33.02 

0.007634^ 

0.0001597 

0.000 1 74 1 

0.000159 

0.000174  f 

—   9'-7o 

—  io'*.o5 

32.10 

0.007421 

0.0001553 

00001693 

0.000155 

0.000169 

—  io°.70 

—  1 1  ".05 

31.79 

0.007350 

0.0001538 

0.0001677 

0.000153 

0.00016:   1 

—  11  ".70 

—  I2^o5 

31.79 

0.007350 

0.0001537 

0.0001676 

0000153 

0.000167 

—  I2'.86 

-  I3'.86 

i3".04 
I4^04 

31.63 

0007313 

0.0001525 

0.0001663 

0.000152 

0.000166 

— 14".86 

-  I5^04 

32.02 

0.007403 

0.0001544 

0.0001683 

0.000154 

o.oooi6iy 

—  I5".86 

—  i6'.04 

31.40 

0.007259 

0.00015 14 

0.0001650 

0.0001 51 

0.000165 

—  i6".86 

I7'.04 

31.10 

0.0071901 

0.0001499 

0.0001634 

0.000149 

0.000163  ' 

—  I7'.86 

—  i8'.04 

32.44 

0.007500^ 

0.000156 1 

0.0001703 

0.000156 

aoooi7o 

—  I9'.86 

—  20*. 04 

61.08 

O.OI4122 

0.0002942 

0.0003208 

] 

0.000147 

0  e  t  e  r  m 

0.000160 

i  n  a  t  i  0  n  s 

—   2°.o 

—  I2°.0 

-  2".35\ 

-  "^35/ 

•  322.2 

0.07449 

0.0001558 

0.0001699 

0.000155 

0000169 

• 

-   7'.87 
— l2^86 

-  8^05l 

-  I3^04/ 

159.00 

0.036827 

0.0001538 

0.0001677 

0.000153 

0.000167    1 

TEOA-EXPEDITIONEHa    VETENSKAPLIGA   AMBETEy. 


281 


istilled  water  (ice). 


at  o'  c 

,       ^    ,  Change  of  Volume  by  melting  between  —  o" .05  and  o**  =  3.98368    cc 

_•  _^  /-  /•     \  Calculated  pr.  i  cc.  of  water  at  o' 

•     O  .20  C  (iCe)  xr   1  r  r 

,    _  ,  \     '  Volume  of  1  cc.  of  water  as  ice  at        —  o  .05 

>  O   C  (water) 


=  0.089566  cc. 
=  1.089566  cc. 


-g       Qq  — 
-  0.0001233 

q —  0.00018116  [Wulln.] 
g  —  0.00002974 

Lg  -  0.00016803                 Qq  -  O.OO14491            +^o.OcS2^3 1 2 

roUme  at  t»  of 

Total  ezpaatioa 

Cocfficieot  of  expaosioo 

Volvne  at  t**  of 

I  cc.  of  water 
at  o» 

I  cc.  of  water 
at  0^ 

of  I  cc.  of  ice 
at  —  o».» 

of  X  cc.  of  water 
at  0" 

unit:  1  cc.  ice 

at  —  o*»  a 

unit:  I  cc  water 
at  0" 

1.087871 

1.088838 

1.089566 

1. 090371 

1 .090538 

1 .090574 

+  0.000083 
0.000094 
0.000158 
0.000158 
0.000158 
0.000157 
0.000157 
0.000161 
0.000157 
0.000156 
0.000156 

1.090574 
1.090555 
1.090504 
1.090331 
1.090159 
1.089986 
1.089471 
1.089298 
1.089122 
1.088950 

1.088779 
1.088609 

1.088448 
1.088279 
1.088108 
1.087941 

1.087775 
1.087602 

1.087276 

1.090556 
1.090506 
1 .090336 
1.090165 

1.089995 
1.089487 
I.089317 

1. 089143 

1.088973 
1.088806 

1.088638 

+  0.0000167 
0.0000472 
0.0001583 
0.0001587 
0.0001585 
0.0004727 
0.0001578 
0.0001619 
0.0001575 
0.0001561 
0.0001560 

+  0.0000183 
0.0000515 
0.0001726 
0.0001722 
0.0001729 
0.0005155 
0.0001721 
0.0001765 
0.0001717 
0.0001709 
00001701 

+  0.000091 
0.000103 
0.000172 
0.000172 
0.000172 
0.000171 
0.000172 
0.000176 
0.000171 
0.000170 
0.000170 

I  088478 
1.0883 12 

1. 088144 

1.087979 
1.087815 

1.087645 
1.087324 

0.0001547 
0.0001566 
0.0001536 
0.0001521 
0.0001584 
0.0002986 

0  1 

0.0001688 
0.0001708 
0.0001674 
0.0001659 
0.0001727 
0,0003257 

0.000154 
0.000156 
0,000153 
0.000152 
0.000158 
0.000149 

0.000158 
0.000156 

0.000168 
0.000170 
0.000167 
0.000165 
0.000172 
0.000162 

0.000172 
0.000170 

f       C  0  D  t  r 

282  PKTTMHSaON,  os   WATEB  ÅSD  ICE, 

The  determination  of  the  change  of  volume  by  the  melting 
of  the  ice  in  experiment  II  miscarried.  I  was  obliged  there- 
fore  to  start  from  the  volume  of  the  ice  (=  I.obqoss)  at  — 10"  C 
found  in  experiment  I,  in  calculating  the  volumes  of  the  frozen 
water  in  Table  II.  It  is  evident  that  this  circumstance  does 
not  alter  the  whole  character  or  the  outline  of  curve  II  in 
plate  22  in  the  slightest  degree,  although  its  position  (i.  e.  the 
exact  value  of  the  sp.  volume  of  the  ice)  may  be  either  a  few 
millionths  higher  or  lower  than  the  numbers  given  in  Table  II. 

From  the  above  tables  and  from  the  graphic  representa- 
tion in  plates  21  &  22  it  will  be  seen,  that  also  the  purest  ice, 
which  can  be  tested  by  experiments,  is  liable  to  premature 
contraction  of  volume  before  melting.  Jt  is  impossible  to 
decide,  if  absolutely  pure  water  would  be  entirely  free  from 
this  weakness  or  not,  since  we  can  not  assume  that  water, 
which  bas  boiled  for  a  quarter  of  an  hour  or  more  in  a  glass 
vessel,  is  absolutely  free  from  minimal  quantities  of  foreign 
substances  as  f.  ex.  sodium  salts,  silicia  etc.  For  my  own 
part  I  am  rather  inclined  to  think,  that  absolutely  pure  water, 
if  it  could  be  tested,  would  show  an  absolutely  fixed  melting 
point,  but  I  think,  that  this  problem  very  much  resembles 
another  question  still  undecided,  viz.  is  dbsohUdy  pure  water  a 
€ondt*cting  or  non-conducting  substance  for  dedricity?  In  fact 
Kohlrausch  has  found,  that  the  purer  the  water  is,  the 
greater  is  the  resistance,  which  it  offers  to  the  electric  current, 
and  that  we  may  by  chemical  purification  and  repeated  distil- 
lations  etc.  approach  a  point,  where  the  resistance  tends  to  be 
insurmountable  for  every  electromotoric  force.  In  the  beha- 
vior  of  solid  bodies  just  before  their  melting  points  I  think  I 
have  found  another,  almost  equally  sensible,  proof  of  their 
chemical  purity.  The  regular  coefGcient  of  expansion  of  pure 
water  in  the  solid  state  (see  Table  I)  slowly  increases  from 
0.000165  [the  average  value  between  — 17°  C  and  — 10°  C]  to 
0.000171  or  0.000174  [between  — 4°  and  — 3°  C]  but  then  gra- 
dually  begins  to  decrease  and  finally  changes  its  sign  between 
—  0^15  and  — 0°.o3  C,  where  the  ice  begins  to  contract  instead 
of  expanding  its  volume.  This  point  of  inversion  is  reached 
by  water  II  already  between  — O^.so  and  — O^.os  C  and  by  III 
between  — O^.ss  and  — 0°.25.  In  order  to  obtain  a  stricter 
comparison  we  must  refer  to  the  preceding  tables,  as  the  gra- 
phic representation  on  plate  22  does  not  give  us  a  clear  idea 
of  variations  beyond  O.ooooi  of  the  unit  of  volume  [1  cc.  of  the 
water  at  0°] 


rxoA-sxpKDiTioNXsa  rBTxtrasAPLieA  abbkteh. 


283 


I 


II 


III 


if  C 

extract  from  ihe 

gth  column  of 

the  table 

e  c 

extract  from  the 

8<li  column  of 

the  table 

t*»  c 

extract  from  the 

gib  column  of 

the  uble 

--7'.oo 
—  6'.oo 

—  3'.35 

—  8'.o5 

-  7^o5 

0.000173 

0.000174 

0.000169 

-4'.oo 

0.0001 7 1 

—  o^85 

0.000168 

-4^o5 

0.000169 

—  3'.oo 

0.000174 

—  o".75 

0.000 1 61 

-3^o5 

0.000170 

—  2*.0O 

0.00016 1 

—  o^65 

0.000166 

—  2".05 

0.000170 

r.oo 

0.000160 

-o\sS 

0.000158 

-i".o5 

0.000170 

—  o".5o 

0.00015 1 

-  o'.45 

v        0.000145 

-o'.55 

0.000100 

—  o^^^o 

0.000137 

-  o'.35 

0.000142 

-  o^35 

0.000099 

—  0^,30 

0.000135 

—  o'.25 

0.000163 

—  o'.25 

—  0.000361 

— o^2o 

0.000149 

—  o^l5 

O.OOOII8 

-o\i5 

—  0.001663 

—  o'.i5 

0.000063 

—  o°.os 

0.000050 

—  o\o5 

—  0.008057 

— o^o3 

—  0.000012 

—  o^03 

—  0007751 

—  o'.o3 

—  0.03638... 

—  0*.02 

—  0.000689 

—  O^-OI 

—  0.1258... 

—  0'.02 

—  0.09668  .  .  . 

The  dififerent  behavior  of  these  samples  of  ice  before  melt- 
ing  is  obvious,  and  yet  from  an  analytical  point  of  view 
they  must  be  regarded  as  pure  water,  since  no  impurity  can 
be  detected  by  chemical  agencies  in  I  &  II  and  only  sligbt 
traces  of  chlorine  etc were  found  in  III. 

If  we  admit,  that  minimal  quantHies  of  foreign  substances 
are  the  real  cause  of  the  peculiar  behavior  of  the  ice-samples 
I,  II  and  III,  we  will  be  justified  in  concluding,  that  all  kinds 
of  ice  or  snow  occurring  in  nature  willshow  this  irregularity 
in  a  still  higher  degree.  The  purest  ice,  that  covers  a  high- 
land  lake  in  winter,  will  scarcely  be  as  free  from  impurities 
as  ice  from  destilled  water  (Number  III)  but  will  probably 
contain  a  minimal  quantity  of  calcium-salts,  sulphates  etc, 
which  must  occasion  a  greater  irregularity  of  expansion  ^than 
that  shown  in  table  III.  A  transparent  block  of  bluish  gla- 
cier-ice  will  hardly  surpass  III  in  purity  and  in  all  cases  be 
inferior  to  II.  Consequently  we  must  acknowledge  the  fact, 
that  the  ke-masses  of  the  glöders  are  liable  to  cofttraction  of  volume 
at  temperatures  bdow  their  meUing  point,  a  circumstance,  which 
henceforth  can  not  be  left  without  consideration  in  the  theory 
of  glaciers.    , 

Although  the  contraction  of  volume,  which  precedes  the 
melting  of  the  ice,  may  be  new  to  science,  there  is  no  lack  of 


y 


284 


FBTTERBSOH.    OS    WATES   AXD  ICS. 


observations  already  coUected  long  ago  to  corroborate  this 
fact.  It  bas  long  been  a  aubject  of  discussion,  whether  th© 
ice  is  a  brittle  or  b  plastic  substauce.  All  observers  agree, 
that  pnre  ice,  taken  far  below  zero  under  ordinary  pressure, 
is  not  plastic  at  all.  But  we  nevertbeless  must  confess,  tbat 
ice  in  the  vicinity  of  0°  somehow  or  other  can  behave  like  a 
plastic  body,  in  order  to  account  for  a  great  many  well  known 
facts  and  in  the  first  place  for  the  movement  of  the  glaciers. 
We  may  f.  ex.  attribute  the  fact,  that  two  blocks  of  ice,  wbicb 
are  brougbt  into  contact  in  a  warm  room,  iinmediately  adhere 
to  each  other  like  wax,  to  the  peculiar  molecular  state  of  the 
ice  particles  at  the  free  surfacea,  which  by  their  contact  are 
brougbt  into  altered  conditions  of  cohesion,  or  we  may  aacribe 
this  and  similar  phenomena  to  a  regdalion,  i.  e.  a  temporary 
melting  process,  caused  by  the  lowering  of  the  melting  poiot 
by  pressure  and  restoration  of  the  initial  state  of  aggregation, 
as  Boon  as  the  pressure  ceases;  we  may,  in  short,  declare  the 
plastic  condition  of  the  ice  at  its  melting  point  to  depend  ou 
an  apparetil  instead  of  a  real  toughness  of  its  substauce  — 
but  we  still  can  not  deny  such  observations,  which  pkinly 
show  US,  that  every  kind  of  ice,  which  we  may  test,  soflem 
hefore  melting. 

In  bis  admirable  researches  on  the  latent  heat  of  melting 
bodies.  Person'  observed  some  irregularities  in  the  specific 
heat  of  ice  below  zero,  which  led  him  to  adopt  the  theory, 
that  the  ice  does  not  melt  at  once  at  a  fixed  temperature,  but 
already  some  degrees  below  the  melting  point  begins  to  weaken. 

The  mechanical  softeuing  of  pure  ice  below  zero  has  been 
testified  by  many  observers.  It  will  auffice  to  cite  a  few  lines 
from  a  paper  by  Pfaff  entitled  >Ver8uche  uber  die  Plasticitfit 
des  Eisesj.  * 

»Es  geht  aus  meinen  Verauchen  hervor,  dass  avich  der 
geringste  Druck  hinreicht,  um  Eistheilchen  zu  verscliiebeo, 
wenn  er  anhaltend  wirhi  und  die  Temperatur  des  Eises  und  der 
Utngénmg  nake  dem  Schmelspunkie  isl.i 

>Es  ergiebt  sich,  dass  das  Eis  sich  nahe  aeinetu    Scbtneli- 

punkte  in  der  That  me  Wachs  verbalt  und  bei  einem  Drucke 

von  nur  zwei  Atmosphären  aich  so  nachgiebig  zeigt,  dasai.^- 

m.  Durchmesaeruo^ 

Temperatvir  zwiache" 

eindrang,       Welchen 


VEOA-EXPEDITI0NKK8   VSTENBKAPLIGÅ  ÄEBETEK,  -286 

Einfluss  die  Temperatur  hat,  dafiir  will  ich  nur  einige  Data 
au8  meinen  Versuchen  anfubren.» 

»Derselbe  Eisencylinder  sank  unter  demselben  Drucke  bei 
•  €iner  Temperatur  zwichen  —  4°  und  —  I''  in  12  Stunden  um 
!'/♦  m.m.  tief  ein,  während  bei  einer  zwischen  —  6**  und  —  \2^ 
schwankenden  Temperatur  in  5  Tagen  bei  einem  Drucke  von 
5  Atmosphären  das  Einsinken  nur  1  m.m.  betrug,  also  in  12 
Stunden  nur  %0  m.9ii.> 

»Steigt  die  Temperatur  der  Umgebung  tiber  den  Schmelz- 
punkt,  so  wird  die  Weichbeit  des  Eises  so  gross,  dass  in  einer 
Stunde  schon  derselbe  Eisencylinder  3  cm.  tief  unter  dem 
gleich  geringen  Drucke  sich  senkte,  obwohl  er  vollständig  von 
Schnee  eingebtillt  war,  um  die  Erböhung  der  Temperatur  des 
Eisency Unders  iiber  Null  zu  vermeiden.» 

I  tbink  tbat  these  observations  of  Person,  Pfaff  a.  O. 
concern  tbe  same  change  in  tlie  molecular  constitution  of 
the  ice,  which  in  my  dilcUometric  experiments  appears  cts  a  shrinh 
ing  of  its  volume,  and  I  also  tbink,  tbat  this  contraction  of 
volume,  whicb  we  may  study  by  regular  observations  for  every 
tenth  or  hundredth  of  a  centigrade  degree,  affords  us  the  best 
measurement '  of  the  progress  of  the  weakening  of  the  ice.  It 
will  also  appear  from  the  above  experiments  and  likewise  fro^hi 
tbe  determinations  in  the  next  chapter  on  ice  from  salt  water, 
that  this  emollescence  most  probably  is  no  inherent  property 
of  the  chemical  compound  Ha  O  hut  is  caused  by  the  influence 
'  of  slight  quantities  of  foreign  substances,  salts,  etc,  the  pres- 
ence  of  which  bas  the  power  of  modifying  the  whole  melting- 
process  astoundingly. 

The  process  of  thatving  may  thus  be  considered  altoays  to  begin 
hdoic  eero.  Every  kind  of  ice,  whicb  occurs  in  nature,  will  at 
a  sufficiently  low  temperature  be  bard  and  brittle.  In  this 
State,  the  ice,  if  tested,  will  also  be  found  to  expand  regularly, 
The  commencement  of  the  thawing  or  emollescence  of  the  ice 
is  entirely  dependent  upon  the  amount  of  salt  etc  it  contains. 
Volumetrically  the  softening  of  the  ice  is  announced  by  a 
gradual  diminution  of  the  coefficient  of  expansion  and  finally 
by  a  real  contraction  of  its  volume.  The  tables  in  this  and 
the  following  chapter,  together  with  the  curves  on  plate  21  will 


'  As  a  good  example  of  the  congraent  results  of  widely  diflferent  meth- 
oils  we  may  point  out  the  fact,  that  Person  could  not  detect  any  signs 
of  Boftening  in  pure  ice  below  —  2"  C.  Now  a  glance  at  the  extract  from 
table  I  on  page  274  will  show  us,  that  the  regular  coefficient  of  expansion 
of  volume  begins  to  diminish  just  hefore  —  j8°  C. 


286  •  FETTXRaaojr,  on  wåteb  akd  ice. 

in  8ome  degree  afford  a  scale  for  our  appreciation  of  the  in- 
fluence  of  the  foreign  substancee  in  the  ice.    If  we  consider: 

tfaat  an  amount  of  cblorine  of  0.27s  per  cent  causes  the  ico 
[see  table  V  and  curv^  V  on  plate  21]  to  contract  already  at 
—  14^0 

that  a  sample  of  ice,  which  contains  O.015  p.  c.  of  chlorine- 
begins  to  contract  at  — 4**  C  (see  table  IV  and  curve  IV) 

and  that  ice  from  ordinary  distilled  water,  which  contains 
scarcely  perceptible  traces  of  chlorine,  begins  to  shrink  in 
volume  at  abont  — 0°.25  C,  we  will  hardly  feel  inclined  to 
underrate  the  inäuence  of  foreign  substances  on  the  entire 
physical  behavior  of  the  ice  and  especially  on  the  thawin^ 
process.  Many  facts,  familiar  to  most  of  my  readers,  will  find 
their  interpretation  from  this  circumstance. 

Walking  upon  a  snowy  plain  on  a  winter  day,  when  the 
thermometer  shows  about  — 7°  or  — 8**  C  in  the  air,  we  will 
perceive,  that  every  footstep  causes  a  keen,  crunching  sound 
from  the  ice-particles  crushed  under  our  feet.  Suppose  the 
temperature  of  the  atmosphere  to  rise  a  few  centigrades  f.  ex. 
to  — 5°  or  — 4"*  C,  then  we  will  tread  quite  noiselessly  upon 
the  snow.  The  ice  particles  still  retain  their  solid  form,  but 
tUe  thawing  has  already  begun;  instead  of  a  network  of  härd 
and  brittle  crystal  needles,  we  tread  upon  a  soft  mäss,  which 
shrinks  beneath  our  feet  to  a  plastic  mould  and  retains  the 
impression  of  the  footsteps. 

Our  pleasure  of  skating  is  very  much  dependent  upon ' 
the  temperature,  but  also  in  a  certain  degree  upon  the  pu- 
rity  of  the  i«e.  If  the  temperature  of  the  air,  and  conse- 
quently  also  of  the  upper  layer  of  the  ice,  is  next  to  zero,  the 
Steel  of  the  skotes  will  draw  deeper  furrows  in  the  ice,  and 
the  friction  will  be  considerably  increased.  The  same  will  be 
the  case,  if  we  practise  upon  a  frozen  fiord,  where  the  ice 
has  formed  from  salt  water,  instead  of  on  the  ice  of  an  in- 
land lake. 

Ice,  which  arises  by  the  freezing  of  salt  water,  retains  a. 
part  of  its  saltness,  the  greater,  the  more  suddenly  the  freezing 
has  begun.  We  are  told  by  eye  witnesses,  such  as  Wey* 
precht,  Nordenskiöld  a.  O.  that  the  new  ice,  which  arises 
by  sudden  freezing  of  the  calra  surface  of  the  arctic  sea,  is  a 
tough  substance,  which  can  be  wrinkled  and  folded  by  external 
pressure  without  breaking.  Although  it  may  be  thick  enough 
to  bear  the  weight  of  a  man,  it  is  so  plastic,  that  a  footstep 
makes    a   deep    impression    as   in    mouldable   clay.      *If  you 


rXOA-EXPSDITIONXKB   VSTKN SKAPLIOA  AnBSTES. 


287 


chance  to  walk  över  a  plain  of  newly  formed  ice  before  any 
snow  has  fallen,  you  will  be  astonished  to  find  every  footstep 
impressed  in  tbe  mäss  just  as  in  melting  snow.  If  unacqaaint- 
ed  with  the  fact,  you  will  in  vain  try  to  understand,  how 
the  solid  ice  can  be  in  a  melting  condition  at  a  temperature 
of — 40°  C  or  still  rnore»  [Weyprecht].  The  specimen  of 
ice  examined  in  series  VI  of  the  following  chapter  and  repre- 
sented  in  curve  VI  of  plate  21  claims  to  be  a  representative 
of  this  kind  of  polar  ice.  It  is  formed  by  sudden  freezing  of 
ocean  water  of  ordinary  saltness  from  Uie  Siberian  sea  and 
itself  contains  O.eie  p.  c.  of  chlorine,  according  to  the  titration. 

The  plastic  properties  of  such  ice,  described  by  Wey- 
precht, will  be  found  to  correspond  to  a  premature  contrac- 
tion  of  volume,  which  begins  already  at  —  20°  C.  The  prece- 
ding  diminution  of  expansion  dates  from  a  stage  of  tempera- 
ture far  beyond  —  20°  C,  the  limit  of  my  invesligations. 

.  We  may  now  understand,  why  people  of  the  trade  are  so 
very  particular  about  the  locality,  from  which  the  ice  of  com- 
raérce  is  taken.  Everbody  knows,  that  ice  from  the  open  sea 
would  not  do  for  the  märket,  but  I  dåre  say,  that  everybody 
does  not  know  the  reason  why.  Somebody  may  hint,  that 
ice  from  salt  water  must  be  disagreeable  to  the  taste,  but  this 
is  far  from  being  always  the  case.  The  most  refined  palate 
will  fail  to  detect  the  slight  saltness  of  eld  sea-ice.  At  Cloven 
clifif,  northwest  of  Spitzbergen,  I  have  collected  blocks  of  ice 
from  the  polar  drift-current,  which  contained  less  than  one 
fourth  of  the  amount  of  chlorides,  which  is  found  in  the 
drinking  water  of  Stockholm.  It  is  solely  on  account  of  the 
physical  properties  accompanying  this  diminutive  percentage 
of  salt,  that  sea-ice  is  rejected  by  the  trade.  Only  the  almost 
chemically  pure  ice,  produced  by  freezing  of  inland  lakes, 
deficient  in  chlorides  etc.  will  bear  trän sporta tion  without 
erumbling  and  conserve  the  glass-like  hardness  and  trans- 
parency,  which  is  an  indispensable  condition  of  ice  as  an  ar- 
tide of  con  sump  tion  and  of  luxury. 

Any  physicist,  familiar  with  the  use  of  Bunsen's  ice 
calorimeter,  will  also,  like  the  author,  be  familiar  with  the 
capriciousness  of  this  instrument.  Bunsen  prescribes,  that 
the  calorimeter  should  be  placed  in  a  big  vessel  filled  with 
entirdy  pure  snow.  Although  I  have  had  abundant  quantities 
of  the  purest  snow  at  my  disposal,  I  do  not  hesitato  to  de- 
clare,  having  tried  during  a  whole  winter  to  obtain  reliable 
results    with   the   original   arrangement  of  the  inventor,  that 


288  PETTERSSON,  OK   WATER  AND  ICE, 

the  instrument  would  be  impracticable  to  me,  without  the 
improvement  devised  by  Schuller  and  Wartha,  viz.  to  im- 
merse  the  calorimeter  in  a  vessel  containing  ice  and  pnre 
water  at  0^.  Still  the  advantage  of  this  arrangement  is  not 
to  prevent  variations  in  the  position  of  the  mercury  index  of 
the  instrument,  but  to  make  them  quite  regular. 

The  variations  are-  declared  by  some  physicists  to  depend 
upon  the  vacillations  of  the  atmospheric  pressure,  which 
lowers  or  raisee  the  melting  point  of  the  ice,  but  I  dåre  say 
from  long  experience,  that  the  movement  of  the  mercury 
column  is  in  some  way  infiuenced  by  the  temperature  of  the 
air  in  the  room,  but  is  whoUy  independent  of  the  barometric 
variations.  The  real  cause  of  the  unsteadiness  of  the  index 
seems  to  me  to  lie  in  the  impurities  absorbed  by  the  water, 
which  has  been  kept  boiling  for  almost  an  hour  in  the  glass 
reservoir  by  the  iilling  of  the  instrument.  Thus  the  ice  will 
be  exactly  in  the  same  condition  as  the  sample  II  in  the 
above  tables,  viz.  it  will  possess  no  äbsoltåtdy  fixeä  volume  just 
below  its  melting  point.  The  specific  volume  of  the  ice  in  the 
instrument  will  thus  correspond  to  some  point  of  the  sloping 
branch  of  the  curve  II,  see  plate  22,  between  — O^.os  and  O*.  Now 
suppose  the  water  in  the  external  vessel  to  be  either  a  little 
pur  er  than  that  of  the  calorimeter  or  vice  versa.  In  the 
former  case  its  temperature,  i.  e.  its  melting  point  will  be 
situated  a  few  thousandths  of  a  centigrade  higher,  and  the 
volume  of  the  ice  in  the  calorimeter  will  move  downwards 
on  the  branch  of  the  curve  in  the  attempt  to  gain  the  tem- 
perature of  the  surrounding  medium.  Then  the  index  will 
move  slowlv  backwards,  in  the  other  case  the  coordinate  of 
specific  volume  of  the  ice  will  move  upwards  on  the  sloping 
branch,  and  the  index  of  the  scale-tube  will  march  forward. 
I  think  we  could  diminish  this  inconvenience  by  filling  the 
scrupulously  cleansed  calorimeter  with  repeatedly  distilled 
water  and  bj'  confining  the  boiling  operation  to  the  least  pos-  , 
sible  time. 

In  studying  the  phenomena  of  the  movement  of  glabiers, 
we  of  course  must  acknowledge  the  powerful  action  of  pres- 
sure, but  we  will  do  well  also  to  bear  in  mind,  that  an  increase 
of  pressure,  equal  to  the  weight  of  a  vertical  column  of  ice 
of  400  feet,   is    required    only  in  order  to  make  the  melting 

*  Still  I  cannot  dispute  the  possibility  of  the  hypothesis  nphcld  by  my 
former  companion.  Professor  Nilson,  yie.  that  the  eontraction  of  the  glass 
reservoir  may  have  soinething  to  do  with  t  hese  variations. 


VEGA-EXPEDITIONSNH   VETENSKAPLIGA  AHBETEK,  289 


point  of  the  ice  sink  0°.io  C  below  zero,  while  the  presence  of 
a  minimal  quantity  of  impurity  [the  influence  of  which  can 
not  be  ignored  in  tbat  part  of  the  glacier,  which  is  in  eontact 
with  the  rocky  ground  and  the  déhris  separated  from  it  by 
erosion]  is  sufficient,  to  lower  the  melting  point  considerably 
and  make  the  ice  soften  and  shrink  in  volume  long  before. 
It  mnst,  in  short,  be  taken  into  consideration,  that  every  kind 
of  ice  in  nature  becomes  plastic  and  tough  in  the  vicinUy  of  its 
melting  point, ' 

I  next  proceeded  to  the  determination  of  the  volumes  of 
the  liquid  water  [sample  I].  These  numbers  [see  table  I,  B]  are 
graphically  represented  by  the  red  line  in  plate  23.  The  curve 
is  traced  under  the  assumption  of 

q  =  0.00017905 
g  =  0.00002754. 

It  will  give  the  reader  an  opportuuity  of  comparing  the 
performance  of  the  new  dilatometer  with  the  results  obtained 
formerly  by  means  of  other  methods. 


CHAPTER  4. 

On  ice  and  water  of  little  saltness. 

From  the  reasons  given  in  chapter  1,  pages  250 — 253, 1  have 
ventured  to  draw  the  conchision,  that  the  ice  of  the  Siberian 
sea  is  formed  to  a  great  part  by  the  freezing  of  the  brackish 

*  With  thia  restriction  I  think  we  may  safely  adopt  the  glacier  theor>' 
of  Rendu  or  Förbe e.  Some  important  observations  made  on  glaciers  will 
tbereby  be  explained  in  the  most  natural  manner,  viz.  the  relativcly  rapid 
progress  of  the  ice  masses  in  summertime  and  the  birth  of  the  glacier  rem- 
nants,  which,  according  to  eye-witnesses,  takes  place  most  frequently  in  hot 
weather.  Petzholdt  in  tho  work  already  alluded  to  in  this  chapter  cites 
some  ob8er>'ation8  concerning  this  subject  by  Hugi,  Agassiz,  Vogt  a.  O. 
In  every  case  the  breaking  up  of  a  rift  in  the  glacier  was  observed  on  some 
very  hot  summer  day.  Tlie  rift  was  at  flrst  only  a  few  ihches  deep,  but 
gradually  increased,  and  the  bursting  of  the  ice  was  accompanied  by  a  sharp 
crack,  like  a  peleton  fire.  From  the  behavior  of  the  ice  represented  on  plate 
28  we  might  just  expect  such  effects  to  take  place.  The  upper  layer  of  the  ice 
at  first  expands  very  regiilarly  under  the  influence  of  the  summer  heat.  but, 
as  its  temperature  approaches  the  melting  point,  suddenly  begins  to  contract 
its  volume  enormously.  This  causes  a  härd  strain  upon  its  surface,  wbicli 
ends  with  the  breaking  up  of  fissures  and  remnants. 

19 


290  PETTBRB80N,   ON   WATER  AND  ICS. 

water  of  little  saltness,  which  is  abundantly  expanded  över  the 
arctic  sea  from  the  sestuaries  of  the  great  Siberian  rivers.  I 
therefore  eonsidered  it  a  question  of  importance  to  examine 
the  "behavior  of  ice,  which  has  been  formed  under  similar  con- 
ditions.  Among  the  material  coUected  by  the  Vega  expedition 
and  forwarded  to  me,  there  was  however  no  samples  of  water 
formed  by  melting  of  real  arctic  ice.  Still  I  deemed  it  in- 
dispensable  to  test  the  properties  of  such  ice,  which  really 
had  existed  as  ice  in  the  sea  and  therefore  tried  by  the  kind 
assistance  of  Captain  Malmberg,  Director  of  the  Swedish 
Nautieal  Meteorological  Bureau,  to  obtain  samples  of  sea  ice 
from  several  places  of  the  Baltic  and  likewise  from  the  coast 
of  Bohuslän.  Minute  instructions,  enjoining  the  necessary  pre- 
cautions  to  be  taken  in  coUecting  the  ice,  were  issued  from 
the  Bureau  to  the  functionaries  of  the  pilot  office,  and  every 
sample  was  accompanied  by  a  report.  The  specimen  chosen 
for  the  first  of  the  foUowing  experiments  was  coUected  in  Fe- 
bruary  or  March  1880  in  the  midst  of  the  Baltic  sea  just  out- 
side  the  harbor  of  Wisby.  After  the  termination  of  the  experi- 
ment, the  specific  gravity,  the  latent  heat  and  the  percentage 
of  chlorine  were  ascertained  immediately  in  the  same  qiiantity 
of  water,  which  had  been  employed  in  the  dilatometer,  The  water 
quantity  was  just  sufficient  for  these  purposes.  But  for  the 
chlorine  determination  the  sample  was  found  to  be  scanty. 
I  therefore  made  another  titration  with  a  greater  quantity  of 
the  original  ice-water. 

Original  sample.  Ice-wat«r  IV. 

O** 

spec.  gr.  at  xrjö  C l.oooso 

p.    c.    of  Cl     0.016  0.014 

I  consider  this  specimen  of  ice  to  be  a  good  representative 
of  that  kind  of  arctic  ice,  which  is  commonly  called  bay-ice. 
A  sample  of  such  ice,  which  I  found  myself  in  July  1882  in 
Danes  Gat  at  Spitzbergen,  containcd  O.ou  %  chlorine.  Another 
sample  from  the  Ice-fiord  contained  O.oio  %  Cl.  But  the  mani- 
fold  gradation  in  the  saltness  of  the  polar  ice,  whereof  the 
reader  will  get  an  idea  by  a  glance  at  the  tables  in  the  next 
chapter,  forbids  us  to  rely  exclusively  on  conclusions  drawn 
from  the  examination  of  a  single  specimen.  Besides,  the  per- 
centage of  chlorine  is  no  adequate  criterium  of  the  chemical 
constitution  of  ice  [although  it  is  a  good  standard  of  compari- 
son  for  seawater],  on  account  of  the  chemical  metamorphosis, 
which  gradually  takes  place  in  the  ice.    Therefore  I  choée  for 


VEOA-EXPEDITtOKElfS   VErSNSKAPLlGA  ARBETES. 


291 


the  next  series  of  determinations  another  specimen  of  ice-water 
from  the  sea-ice  in  Kattegatt,  obtained  in  December  1881  at 
Marstrand. 

When  the  outer  layer  of  the  frozen  ice  in  the  dilatometer 
is  thawed,  in  order  to  get  the  solid  eylindre  surrounded  by  a 
rind  of  mercury  (see  the  discription  of  this  operation  on  page 
263  and  fig.  2  on  plate  1),  one  or  two  cc.  of  water  are  ordinarily 
expelled  through  the  capillary.  In  this  case  the  water  was 
found  to  be  of  an  extremely  Uiter  salt  taste.  The  original 
ice-water  had  thus  separated  in  two  parts  of  different  chemical 
constitnents.  The  remaining  quantity  of  ice  in  the  dilato- 
meter was  naturally  deficient  in  saltness  relatively  to  the  ice 
formed  at  first.  After  the  close  of  the  experiment,  the  melted 
ice-water  of  the  dilatometer  was  examined  as  usual  with 
regard  to  its  latent  heat,  its  percentage  of  chlorine  and  specific 
gravity.    The  water  of  sample  V  was  found  to  possess: 

_  Original  Mmplo.      Ice-wat«r  V. 

spec.  gr.  atqrp  C l.oiio  l.oods 

p.    c.    of  Cl. 0.727  0.278. 

The  important  question  of  the  latent  heat  of  the  ice-water  will 
be  discussed  in  the  last  chapter. 

PMnally  I  repeated  exactly  the  same  series  of  operations 
and  measurements  with  a  real  specimen  of  salt  water  from 
the  deeper  strata  of  the  Siberian  sea,  in  order  to  study  the 
formation  of  ice  from  real  ocean  water.  The  ice,  which  had 
formed  at  first  in  the  instrument,  on  superficial  thawing,  gave 
ofF  a  few  cc.  of  a  very  concentrated  solution  of  bitter  taste. 

'  OrlgiDftl  sample.      lo  -wat»-r  VI. 

spec.  gr.  atT^C I.0278  I.0094 

p.    c.    of  Cl. 1.91  0.649. 

The  numerical  results  of  the  determinations  on  the  samples 
IV,  V,  VI  are  recorded  in  tables  IV,  V,  VI  and  are  graphi- 
cally  represented  on  plate  21  (the  volumes  of  the  ice)  and  on 
plate  23  (the  vol.  of  the  waters).  In  the  calculation  of  the  vol- 
umes I  have  started  from  the  assumption 

q  =  0.0001 7905 
g  =0.00002753 

to  avoid  unnecessary  complication.  All  the  numbers  given 
in  this  chapter  refer  to  special  kinds  of  sea-ice  and  cannot 
be  considered  to  be  fixed  constants  of  nature,  like  the  vol- 
umes of  pure  ice  and  pure  water,  which  must  be  calculated 
with  the  utmost  accuracy  attainable  in  the  present  state  of 
physical  science. 


292 


PETTSRSaON,  OK   WÅTSB  AND  ICB, 


Table  IV.    Ice  from 

Specific  gravity  at  x^  C  =  loooj) 


A.    Ice. 

L  —  51.1922  cc  at  0' 

C 

Q  -  7.5584  »    »  — 

o^9  c 

Wi      40.1024   »    >  0' 

c  (water) 

q       0.00017905  [Regn.] 

• 

g  -0.00002753 

Lg  =  o 

.0014144 

Qq  =  0.0013533 

Lg-Qq  = 

+  0.000061 1 

t«  c 

Scale-tabe 

ToUl  expaniåoB  of 

Coeff.  of  czpaai. 

Volane  it  t'  C 

corr. 

mm*  corr. 

cc.  corr. 

aio« 

at  0° 

aio' 

—   O**  .90 

I^6o 

1.088132 

—    35.00 

0:008092 

—  0.000200 

—  0.000286 

1.088355 

2^6o 

—    28.12 

0.006501 

—  0.000160 

—  0.000160 

I.08&494 

—   4".6o 

+    30.62 

0.007079 

+  0.000179 

+  0.000089 

1.088314 

-   5^6o 

19.50 

0.004510 

o.oooi  14 

O.OOOII4 

1.088300 

—   6^6o 

23.00 

0.005317 

0.000134 

0.000134 

i.oSSo6ä 

—    7'.2o 

13.51 

0.003123 

0.000078 

0.00013 1 

i.o879Sr 

—    9'.20 

51.24 

0.011847 

0.000298 

0.000149 

1.0876S9 

—  1 1  ".20 

54.16 

0.012522 

0.000315 

0.000157 

1.087374 

—  13^20 

54.41 

0.012580 

0.000316 

0.000158 

1.08705: 

— 14*".  20 

26.53 

0.006133 

0.000154 

0.000154 

i.oS6<3C3 

— I5^2o 

27.15 

0.006277 

0.000158 

0.000158 

1.086745 

—  l6*'.20 

27.06 

0.006256 

0.000157 

0.000157 

1.0S65?: 

De  t  erm  inåt  i  0  n  s    of   con 

trol 

-  o^9 

—    6'.2 

,.,,,,,,,,,, 

1  o8Sii2 

+      4.00 

0.000924 

—  0.00003 1 

4-  0.0000058 

1. 088101 

—  I6\2   / 

264.06 

0.061052 

+  0.001541 

—  0.0001007 

1.0S6591 

Total  change  of  volume  by  liquefaction  at  —  o*.90  C  -  3.5314       cc. 
Calculated  for  1  cc.  of  the  water  =  0.088059  cc. 

Volume  of  1  cc.  water  at  o"  as  ice  at  — o**.90  C  =  1.088132  cc. 


VBGA'EXPKDITI0SSN8   VETBN8KAPLJOA  ABSSTSy. 


293 


le  Baltic  (Wisby). 

Tcentage  of  chlorine  =  0.014. 


B.    Water. 

L  =  51.1922  cc  at  o*  C 
Qi  =  11.0898   >    »    o' 
W,  =40.1024  1    >   o" 
q   =  0.00017905  [Regn.] 
g  =  0.00002753 


Lg-o 

.0014144 

Qq  —  0.0019856 

Lg-Qq- 

—  0.0005711 

t' c 

Scale-tvbe 

Total  expamtioa  of 

I  cc.  water 
at  0" 

Coci.  of  expaai. 

unit.  I  cc.  water 
at  0" 

Volume  at  t"  C 

of  I  cc.  water 
at  0' 

corr. 

mm.  corr. 

Gc.  corr. 

—    4  .00 

1.000405 
1.000275 

-  3^oo 

—    20.06 

0.004638 

—  0.000130 

—  0.000130 

—     2''.00 

—     16.70 

0.003861 

—  o.oooi  10 

—  0.0001 10 

1.000164 

—    ©".QO 

1.000074 
1. 000000 

-0""} 

—    23.60 

0.005456 

—  0.000164 

—  0.000082 

-T  r.oo 

7.40 

0.001 71 1 

—  0.000056 

—  0.000056 

0.999943 

f     2\00 

470 

0.001086 

—  0.000041 

—  0.000041 

0.999901 

T    3 '00 

—       1.40 

0.000323 

—  0.000022 

—  0.000022 

0.999879 

+    4°.oo 

+      0.90 

0.000208 

—  0.000009 

—  0.000009 

0.999870 

-i-    5^00 

320 

0.000739 

+  0.000004 

+  0.000004 

0.999874 

T    6\oo 

7.00 

O.OOI618 

0.000026 

0.000026 

0.999900 

-h    7 '00 

8.80 

0.002034 

0.000036 

0.000036 

0.999937 

^    8\oo 

10.80 

0.002497 

0.000048 

0.000048 

0.999985 

-h    9'.oo 

13.20 

0.003052 

0.000062 

0.000062 

1.000047 

-T  10'' .00 

15.20 

0.003514 

0.000073 

0.000073 

1. 0001 20 

-f  II^oo 

18.77 

OOO4339 

0.000094 

0.000094 

1.000214 

-h  I2\00 

20.40 

0.004716 

0.000103 

0.000103 

1.000317 

-f  13  .00 

23.02 

0.005322 

O.OOOI  18 

0.000118 

1.000435 

-r  14  .00 

2539 

0  005870 

0.000132 

0.000132 

1.000568 

-h  15^00 

27.92 

0.006455 

0.000146 

0.000146 

1.000715 

Determinat 

tions    of   con 

trol 

0 

1. 000000 
1.000121 

10"  .00 

45.60 

0.01273 

0.000121 

0:000012 

iS^.oo 

161. 10 

0.03724 

0.000717 

0.000047 

1.000717 

294 


PETTKA8S0N,  ON   WATEB  AND  ICB, 


Table  V.     Ice  froB 

Specific  gravity  (ice-water)  at  ^7^  =  ixxy^i 
A.    Ice. 
L  =  49.1840  cc  at  o'  C 

Q    =  11.5978    »     »    —  2".2   C 

W,  =  34.9040   »    »   o**  C  (water) 
q    =  0.00017905  [Regn.] 
g   =0.00002753 


Lg      0.0013589 

Qq-o. 

0020765 

Lg-Qq  =  . 

—  0.00071-5 

t»  c 

corr. 

Scale-t«b« 

ToUl  ezpaation  of 

t  cc.  water 

at  o« 

Cocff.  of  expaas. 
unit.  I  cc.  water 

at  0" 

Volnme  at  t   C 

of   I   ^-^-    saiLT 

mm.  corr. 

cc.  corr. 

at  0" 

—  2*.20 

—  3'.20 

I.0767S4 

—  586.87 

0.13569 

—  0.003907 

—  0.003907 

I.0S0691 

—    4'.  20 

—  343.94 

0.07952 

—  0.002298 

—  0.002298 

1.082900 

—     5'.20 

—  175.92 

0.04067 

—  O.OOII86 

—  0.001 186 

I.0S4176 

—    6^20 

—  106.00 

0.02450 

—  0.000722 

—  0.000722 

i.o84Sq§ 

—     7".20 

—    81.90 

0.018936 

—  0.000563 

—  0.000563 

1. 085461 

—  8^2o 

—   49-97 

O.OII553 

—  0.000351 

—  0.000351 

1.085812 

—     9*.20 

—    33.37 

0.007715 

—  0.000241 

—  aooo24i 

1.0S6055 

—  I0°.20 

--    21.04 

0.004864 

—  0.000159 

—  0.000159 

1.0S6212 

—  Il'.20 

—    10.05 

0.002323 

—  0.000087 

—  0.000087 

i.o862«>; 

—  I2*.20 

4.93 

0.00 1 139 

—  0.000053 

—  0.000053 

1.0S6352 

—  I3'.20 

+     0.98 

0.000226 

—  0.000014 

—  0.000014 

1.0S6566 

—  I4*.20 

3-95 

0.000858 

-{-0.000005 

.  ~\-  0.000005 

i.o86;6i 

— I5^2o 

7.20 

0.001664 

0.000027 

0.000027 

1.086334 

—  I6*.20 

9.56 

0.002210 

0.000043 

0.000043 

1 .086291 

Determina 

1 1  io  n    of  c  onl 

trol 

, 

—     2'.20 

1.0767S4 
1.08634^ 

—  12^.20 

—  1415 

0.32716 

—  0.009558 

—  0.000955 

The   change    in    the    volume    by    the    liquefaction    of  the    ice    was    detenxiine<1    l^>  'i 
—  2'.20  C  and  —  o\39  C. 

Total  change  of  volume  bctween  —  2". 2  C  &  —  0^.39  C  =  2.67985     cc. 
Calculated  for  i  cc.  of  the  water  =  0.076772  cc, 

Volume  of  i   cc.  of  water  at  o*  as  ice  at  — 2*.  2  C  =  1.076784  cc. 

Increase  of  volume  of  the  water,  if  solidif.  at  —  2".  2  C    =  0.076650  cc. 


VEGA-EXPEDITIONMKa   VBTEN8KAPLI0 A  ARBETES'. 


205 


Lattegatt  (Marstrand). 

.Tcentage  of  chlorine  (ice-water)  =  0.273. 

B.    Water. 

L  =  49.1840  cc  at  o*"  C 
Qj  =  14.2800  >  »  o"  C 
W,  =  34.9040  1  » *o"  C 
q  =0.00017905  [Regn.] 
g    =0.00002753 


Lg  =  0.0013589 


Qq  =  0.0025  568  Lg  —  Qq  =  —  o.ooi  1978 


t"  c 

corr. 


8^^o 
6  .40 

4^4ol 

o'. 10/ 
3^40 

2\40\ 

o'.  10/ 

i  .40/ 

o'. 90 
o*.io\ 

o\io\ 

0^.10 

2'.90 

o^.ioV 

3" -90/ 
4-90 

5 '90 
6^90 

7'.90 
8*90 

9' -90 
o'*.io\ 

9^90/ 

-|-  io'*.90 

-r  ii"-90 

r-  1 2*90 

4-  »3^90 

*-  14  .90 


-    6^4o/ 


:} 


Scale-taW 


mm.  oorr. 


O  .10 

1 4'.90 


} 


23.45 
21.65 

17.75 
14.73 

3«.34 

9.41 

10.46 


I    -     6.38 

—  "  0.58 
+      1.88 

3X>8 

6.51 

"93 

8.91 
11.78 

13.02 
15.12 

17.41 

19.10 

98.27 

21.60 
22.70 
24.90 
26.20 
28.17 

—  62.42 
+  221.84 


cc.  corr. 


0.005420 
0.005004 
0.004103 
0.003405 

0.007246 

0.002175 

0.002418 

O.OOI  46 1 

0.000134 
0.000434 

0.000480 

0.001505 

0.002989 

0.002060 
0.002723 
0.003010 

0.003495 
0.004025 

0.004416 

0.022759 

0.004994 
0.005249 
0.005757 
0.006057 
0.006513 

Deterinina 
0.014499 

0.051419 


Totat  expaaaioa  of 

I  cc.  water 
at  o*' 


—  0.000189 

—  0.000177 

—  0.00015 1 

—  0.000129 

—  0.000358 

—  0.000096 

—  0,000155 

—  0.000076 

—  0.000038 

—  0.000056 

—  0.000067 

—  0.000059 

—  0.000051 

+  0.000024 
0.000043 
0.000051 
0.000065 
0.000081 
0.000092 

0.000308 

0.000108 
0.000116 
0.000130 
0.000139 
0.000152 

tions    of  cont 

—  0.000634 

+  0.000960 


Coeff.  of  expaat. 

unit.  I  cc.  water 

at  o* 


—  0.000189 
• — 0.000177 

—  0.000151 

—  0.000129 

—  0.000081 

—  0.000096 

—  0.000064 

—  0.000076 

—  0.000038 

—  0.000028 

—  0.000028 

—  0.000019 

—  0.000013 

+  0.000024 
0.000043 
0.000051 
0.000065 
0.000081 
0.000092 

0.000030 

0.000108 
0.000116 
0.000130 
0.000139 
0.000152 


rol 


Volame  at  t<>  C 

of  X  cc.  water 
at  o"* 


0.000099 


0.000064 


1.001008 
1.000818 
1.000641 
1.000489 

1.000358 

1.000251 

1.000155 

1.000078 

1.000002 
0.999963 

0.999945 
0.999934 
0.999942 

0.999950 

0.999975 
1.000018 
1.000070 
1.000136 
1.000217 
1.000309 

1.000310 

1.000418 
1.000534 
1.000665 
1.000804 
1.000957 


1.000634 
1.000960 


296 


PETTERSSON,  ON   WATER  AND  10 E, 


Table  VI. 


L  = 


Ocean  water  (arctic)  76°  04'  Lal 

Specific  gra  vi  ty  (ice- water)  at^A  =  1-0094 

A.    Ice. 
51.1922  cc.  at  o'  C 


Q  —  16.6967  cc.  at  — 

4^4  C 

W|  =  32.042     cc.  at  0°  C  (water) 

q      -0.00017905  [Regn.] 

• 

g    =0.00002753 

Lg  = 

o.ooi  4 1 44            Qq      0.0029895           Lg  —  Qq  — 

0.0015751 

f  C 

Scale-t«bc 

ToUl  expaatioa  of 

Cotfllc.  of  exp. 

Telna«  at  v 

öf   t    c^    ^  af ^ 

corr. 

mm.  corr. 

cc.  corr. 

"ato« 

ato' 

at  0' 

—    A^.AO 

» 

I.O76S45 

—    6^.40 

—  396.20 

0.091604 

—  0.002957 

—  0.001478 

I.079S02 

—    7^20 

134.14 

0.03 10 1 4 

—  0.001025 

—  0.000854 

I.O8082S 

—    8\20 

—  103.68 

0.023995 

—  0.000795 

—  0.000795 

1. 08 1 624 

—    9'.20 

75.14 

0.017375 

—  0.000589 

—  0.000589 

1. 0822 13 

—  I0'.20 

54.43 

0.012584 

—  0.000440 

—  0.000440 

1.082653 

— I^^20 

—    40.46 

0.009354 

—  0.000339 

—  0.000339 

1.082993 

—  I2'.20 

—    26.24 

0.006066 

—  0.000237 

—  0.000237 

1.083230 

—  I3'.20 

—    21.47 

0.004964 

—  0.000202 

—  0.000202 

1.083432 

—  14^.20 

-    13.66 

0.003158 

—  0.000146 

—  0.000146 

I.08357S 

— 15'.20 

—     6.78 

0.001567 

—  0.000096 

—  0.000096 

1.083675 

— I6^2o 

—     4.86 

0.001 1 23 

—  0.000085 

—  0.000085 

1.083760 

— I7^2o 

-h     0.97 

0.000224 

—  0.000043 

—  0.000043 

I.OS3804 

— I8\20 

2.92 

0.000675 

—  0.000029 

—  0.000029 

I.083S33 

—  I9*.20 

5.83 

0,001347 

~  0.000008 

—  0.000008 

I.083S4I 

1 

Det  er  m  i  na  t  i  0  n    of  control 

—  I0'.2 

I  0826^; 

— 16^2 

—  113.50 

0.026235 

—  O.OOI  105 

—  0.000184 

'o837v^ 

The  change  in  the  volume  by  the  liquefaction  of  the  ice  was  determincd  at 
Total  change  of  voInme  at  —  4** .4  C  —  2.45353 

Calculated  for  i  cc.  of  the  water  =-=  0.076597 

Volume  of  i  cc.  of  water  at  o"  as  ice  at  — 4*.4  C  =  1.076845 


~4  -4  ^ 


VEGA-EXFEDITIONENS   VETENSKAPLIGA  ARBETEN. 


29' 


16^  09'  Long.  E.  G.  Depth  59  Metres. 

JTcentage  of  chlorine  (ice-water)  =  0.649. 

B.    Water. 
L  =  51.1922  cc.  at  o"*  C 

Qi  =  19- 1502   * 

W,  =  32.0420    » 
q    =  0.00017905  [Regn.] 
g    ^0.00002753 


» 


•> 


» 


Lg  = 

=  O.OOI4144             Qq  —  0.0034288 

Lg-Qq  = 

—  0.0020144 

t' C 

Scale-tttbe 

Total  expaatioa  of 

.  Coefllc.  of  exp. 

VoUiBC  at  t*> 

<u>rr. 

mm.  corr. 

cc.  corr. 

ai  0' 

at  0" 

at  0" 

-  0.60/ 

—    42.83 

0.009902 

—  0.000792 

—  O.OOOOIO 

1.000804 

-   8\40 

—    28.21 

0.006522 

—  0.000329 

—  0.000164 

1.000803 

-   6'.4o 

—     13.80 

0.003190 

—  0.000225 

—  0.000112 

1.000473 

-    4  40 

—       4.44 

0.001026 

—  0.000094 

—  0.000094 

1.000248 

-    3  .40 

+       0.49 

0.000113 

—  0.000059 

—  0.000059 

1.000153 

—   2^40 

1.97 

0.000455 

—  0.000048 

—  0.000048 

1.000094 

-     r.40 

3.46 

0.000799 

—  0.000037 

—  0.000037 

1.000045 

—    0  .60 

1.97 

1.000012 
1.000007 

—   o''.40 

0.000455 

—  0.000007 

—  0.000022 

0 

1. 000000 
0.999988 

7.21 

0.001667 

—  0.000023 

—  0.000019 

-f   2'.6o/ 

23.55 

0.005445 

—  0.000029 

—  0.000009 

0.999982 

—  o\6o^ 
+   3^65l 

36.40 

0.0084x6 

—  0.000004 

—  0.000001 

1.000007 

-  o\6o^ 
+   4^85/ 

52.77 

O.OI220I 

+  0.000038 

-f  0.000007 

1.000050 

o'.6ol 
+   5  .40/ 

62.22 

0.014386 

0.000071 

0.000011 

1.000083 

-  0  .601 
-h   6^40/ 

78.64 

O.OI8182 

o.oooi  27 

0.000018 

1.000139 

-  o\6o| 

144.61 

0.033435 

0.000418 

0.000041 

1.000427 

-  Q\eo\ 

+  i3'^o/ 

252.61 

0.058406 

0.000942 

0.000067 

1.000954 

298  PeTTKRSSON.  ON   WATKB,  AND  JCS, 

We  must  now  try  to  get  ari  idea  of  the  bearing  of  the 
above  results  *  on  the  phenomena,  which  really  take  place  in 
the  arctic  sea.  On  plate  21  we  will  find  representations  of  tbe 
raost  prominent  kinds  of  polar  ice.  I  have  ventured  to  estab- 
lish  the  foUowing  types  of  ice,  partly  from  their  manner  of 
formation,  partly  from  the  resemblance  in  their  chemical  com- 
jjosition  shown  by  titration.  We  may  understand  the  red  line 
III  approximately  to  designate  the  volumes  of  fresh  water-ice, 
as  for  example  the  glacier-ice.  The  changes  in  the  volume  of 
such  ice  are  most  uniform  and  regular,  and  therefore  the  ice- 
blocks  and  icebergs  arriving  from  the  ice  fiords  of  Greenland 
will  conserve  their  form  and  size  longer  than  any  other  kind 
of  ice,  in  spite  of  the  abrupt  changes  of  atmospheric  tempera- 
ture,  which  the  icebergs  must  be  exposed  to,  incomparably 
more  than  all  other  kinds  of  ice.  This  ice  will  survive  the 
mouldering  process,  which  incessantly  frets  upon  such  ice  as 
contains  a  minimal  quantity  of  salt,  even  at  low  temperatures, 
and  will  succumb  only  to  the  influence  of  a  warmer  atmos- 
phere  or  to  the  corrosion  of  the  warm  water  of  the  Atlantic 
upon  itö  base.  But  we  may  see  from  the  abruptly  sloping 
branch  of  curve  III,  that  just  in  the  vicinity  of  the  melting 
point  destruction  rapidly  approaches  the  solid  framework  of 
ihe  ice-colosses ;  an  extremely  little  variation  in  temperature 
will  cause  expansions  or  contractions  in  the  mäss,  which  may 
suffice  to  carve  out  and  split  the  gigantic  structures  into 
fantastical  shapes. 

The  Curve  IV  will  give  us  a  representation  of  the  vol- 
umes of  old  hay-ice  and  of  the  freshly  formed  ice  of  brackish 
water  [see  page  308  &  309].  Also  the  ice  of  the  torosses  or 
hummocks,  which  has  been  long  exposod  to  the  air,  belongs  to 
this  type  (see  the  titrations  on  page  308  by  Nordenskiöld, 
Palander,  Almqvist  a.  O.  on  samples  of  toross-ice).  Accord- 
ing  to  the  analytical  determination  on  page  307  the  constitu- 
tion  of  sample  V  accords  well  with  that  of  the  new  bay-iee, 
which  successively  formed  during  the  winter  at  the  coast  of 
Pitlekaj.  The  titrations  by  Nordenskiöld  a.  O.  indicate  a 
percentage  of  chlorine  of  about  O.i? . .  in  such  ice.  We  may 
therefore  consider  V  to  represent  the  type  of  ice,  which  in 
the  winter  covers  the  havs  and  fiords  of  the  arctic  sea.  In 
the    sample    VI   we   meet   with  an  exact  counterfeit  *  of  that 


*  Owing  to  the  system  of  observation,  adopted  in  the  experimental 
series  V,  £  and  VI.  B,  the  arrangeuient  of  the  numbers  enumerated  in  the 
tables  is  somewhat  different  from  the  usual. 

*  Äceording  to  its  manner  of  formation  (see  page  291). 


rEGÄ'BXFKDlTI0NKN8   VETMN8KAPLIG Å  ÄMBETES,  299 


kind  of  ice,  which  is  formed  directly  by  the  freezing  of  the 
water  of  the  open  ocean,  before  it  has  been  subject  to  the 
thawing  inäuence  of  the  weather  in  the  spring  or  of  the  arctic 
summer. 

The  reports  of  arctic  explorers,  who  have  passed  winters 
in  the  midst  of  the  polar  ice,  abound  in  descriptions  of  the 
terrors  caused  by  the  pressure  of  the  pack-ice.  A  ship,  fettered 
for  the  winter  within  the  boundaries  of  the  pack-ice  of  the 
•open  sea,  seems  to  be  doomed  to  ultimate  destructioD.  The 
danger  of  the  situation  lies  in  the  incessantly  renewed  rifts 
in  the  ice:  *  »The  ice  is  broken  up  and  limed  together  again 
inte  new  combinations  of  the  debris  b  v  the  united  eflforts  of 
the  wiuds  and  sea-currents,  as  well  as  by  the  iniluence  of  the 
cold,  which  causes  the  ice  to  contract  its  volume  and  thus 
gives  birth  to  innumerable  rifts.  By  ^xxÅåQn  faU  of  temperature 
these  rifts  increase  ia-number  astoundingly.  If  the  snow  is 
«wept  away  in  the  spring,  there  will  scarcely  be  found  a 
square-meter,  which  is  destitute  of  such  rifts» 

If  the  pack-ice  of  the  open  sea  possessed  the  propertyof 
regular  expansion,  which  characterizes  the  pure  ice,  it  would 
be  wholly  incomprehensible  to  us,  how  the  rifts  can  be  formed 
so  abundantly  or  give  birth  to  such  pernicious  effects.  But 
a  glance  at  the  curve  of  volumes  of  sample  V  and  VI  will 
give  US  a  clue,  how  to  explain  the  breaking  up  of  innumer- 
able rifts  in  the  ice  hy  a  sudden  fall  of  temperature. 

Suppose  the  ice  to  have  been  formed  by  freezing  of  ocean- 
water  of  ordinary  saltness,  then  the-  variations  of  its  volumes 
will  be  approximately  represented  either  by  V  or  VI.  A 
sudden  fall  of  temperature  only  afFects  the  upper  layers  of 
the  ice,  while  that  part  of  the  ice  submerged  into,  or  in  con- 
tact  with  the  water,  retains  the  constant  temperature  of  its 
freezing  point  i.  e.  —  1°  or  —  2°  C.  From  the  graphic  illustra- 
tion we  see,  that  insiead  of  being  contraded  hy  the  cold  the  vol- 
ume  of  the  ice  increases  exlraordinarily,  Between  —  2^  and  —  3°  C 
ice  of  the  type  V  will  expand  O.0039,  and  between  — 4°.4  and 
—  6°.4  C  ice  of  the  same  kind  as  VI  expands  its  volume  O.002957. 
Such  extraordinary  variations  of  volume,  which  are  contrary 
to  all  former  notions  of  the  behavior  of  the  ice,  can  not  be 
compared  to  the  ordinary  expansion  or  contraction  by  heat 
of  any  liquid  or  solid  body,  but  will  only  bear  comparison 
with  the  changes  of  volume  effected  by  temperature  in  gaseous 
bodies.    The   efifect   will   be   a   härd    strain    upon    the    upper 

*  Tho  following  description  is  taken  principally  from  AVcyprecht. 


300  PETTERSSON,  OK   WATER  AND  ICE 

s träta,  which  will  tend  to  bend  the  ice  upwards.  Still  the  ice 
will  not  generally  break,  on  account  of  its  toughness,  until 
the  tetnperature  has  sunk  below  the  point  of  inflectioD  of  the 
curves  V  or  VI.  Then  the  ice  will  begin  to  assume  the  pro- 
perties  of  a  härd  body  and,  being  unable  to  resist  the  strain 
on  the  upper  strata  any  longer,  will  break  up  into  innumer- 
abie  rifts.  The  violence  of  the  catastrophe  announces  itself 
bv  sudden  cracks,  which  bv  sorne  witnesses  have  been  com- 
pared  to  the  explosions  of  thunder  or  the  report  of  acannon. 
By  external  pressure  of  the  surrounding  pack-ice  the  dislocated 
pieces  will  be  piled  up  against  each  other,  or  on  each  other,  to 
thoso  hummocks  or  torosses,  so  eloquently  described  by  arctic 
travellers,  which  make  sledging  excursions  över  the  ice  a 
thing  next  to  impossible  and  caused  one  of  the  members  of 
the  1860  expedition  of  Hayes  to  stigmatize  the  difficulty  of 
penetrating  farther  to  the  north  över.  the  gigantic  torosses  of 
the  ice  of  the  polar  basin  thus:  >you  might  as  well  try  to 
cross  the  city  of  NewYork  över  the  tops  of  the  houses.» 

I  think  the  result  of  the  present  research  can  be  briefly 
expressed  thus:  we  must  henceforth  attribute  the  frequent 
ruptures  of  the  sea  ice  and  the  heaping  of  its  fragments  into 
hummocks  or  torosses  by  pressure  to  an  expansion  instead  of 
a  cofiiradum  of  its  volume.  The  sole  cause  of  this  pheno- 
menon  we  have  found  to  lie  in  the  peculiar  modification  of 
the  physical  properties  of  the  solid  water  by  a  slight  quantity 
of  dissolved  salt.  We  must  of  course  acknowledge  the  fact, 
that  sea-ice  begins  to  contract  its  volume,  like  any  other  kind 
of  ice,  at  a  sufficiently  low  teraperature,  but  it  must  be  observed, 
that  the  coefficient  of  the  regular  expansion  of  sea-ice  is  less 
t  han  that  of  pure  water  and  widely  inferior  to  the  great 
ohanges  in  volume  of  the  reverse  order,  which  take  place 
nearer  to  the  melting  point. 

We  may  also  draw  the  conclusion  from  the  numerica] 
ilata,  that  everv  kind  of  sea-ice  is  remarkablv  inferior  in  vol- 
ume  to  fresh-water  ice  and  consequently  sinks  deeper  into  the 
water. 

On  plate  23  the  reader  will  find  a  graphic  representation 
of  the  volumes  of  the  ice-waters  from  samples  V  and  VI  at 
different  temperatures.  The  volumes  of  IV  are  recorded  in 
table  IV,  B,  but  the  curve  belonging  to  this  water  could.notbe 
traced  on  plate  23  with  distinctness,  because  it  would  be  hardly 
discernible  from  the  red  line  representing  the  volumes  of  pure 
water.   The  slight  saltnoss  of  sample  IV  ^only  O.014  %  of  chlor- 


VEGA 'EXPEDITION  EN  8   VETENSKAPLIGA   ARBETEN  301 


ine)  ocöasions  no  great  discrepancy  in  the  behavior  of  the 
liquid  water  IV  from  that  of  pure  water.  In  the  solid  state 
however,  the  diflference  is  very  considerable. 


CHAPTER   5. 


Chemical  changes  in  the  composition  of  water 

•  caused  by  freezing. 

From  the  preceding  chapters  the  reader  must  have  discov- 
ered  the  weighty  influence,  which  the  saltness  of  the  ice, 
however  slight  it  be,  has  upon  its  physical  properties.  I  hope, 
it  will  appear  from  this  exposition,  that  the  composition  of 
the  sea-ice  is  a  subject  of  such  importance,  that  it  ought  to 
attract  the  attention  of  the  chemists  as  well  as  the  physicists 
more  and  more.  For  my  part  I  confess,  that  I  write  this 
chapter  more  in  the  hope  of  winning  the  interest  of  mj' 
readers  for  the  following  questions  than  from  any  hope  I  have 
of  being  able  to  give  a  conclusive  answ^r  to  them  myself. 

Is  the  saU  a  constant  and  normal  component  of  the  sea-ice? 
^Ir.  F.  Guthrie  tried  to  decide  this  question  by  artificial 
freezing  of  sea-water  from  Dover.  The  ice,  which  formed 
freely  from  the  sea-water,  contained  about  */5  of  the  iisual 
percentage  of  salt,  but  a  part  of  it,  which  had  been  pressed 
l)etween  linen  and  flannel  in  a  screw-press,  was  found  to  hold 
only  Vi5.  Guthrie  observes,  »that  the  almost  undiminished 
«altness  of  the  unpressed  ice  is  due,  as  suggested  by  Dr. 
Hae,  to  the  entanglement  amidst  the  ice-crystals  of  a  brine 
richer  in  solid  constituents  than  the  original  water  itself. 
Such  brine,  which  is  here  squeezed  out  in  the  press,  drains 
in  nature  down  from  the  upper  surface  of  the  ice-floe  by  gra- 
vitation and  also  is  replaced  by  osmic  action  by  new  sea- 
Tvater,  which  again  yields  up  fresh  ice,  so  that,  while  new 
floes  are  porous  and  salt,  old  ones  are  more  compact  and 
xauch  fresher,  as  the  traveller  observed».  All  other  observers, 
«xcept  Dr.  Buchanan,*  agree  in  the  opinion,  that  the  saltness 
of  the  sea-ice  is  due  to  the  entanglement  of  salt  brine  in  the 

»  Proc.  R.  S.  XXIV,  p.  611. 


302  PETTERSaON,  ON  WATER  AKD  lOE, 

network  of  the  crystallized  water,  and  that  the  brine^is  after- 
wards  separated  from  the  ice  by  the  inäuence  of  variations  ol 
temperature.  On  the  nature  of  this  metamorphosis,  two  dif- 
ferent  hypotheses  have  been»  propounded,  which  are  diametri- 
cally  opposite  to  each  other.  Dr.  Walker*  believed,  that  the 
brine  was  squeezed  out  by  the  contraction  of  the  ice  hy  coJd. 
I  think  the  impossibility  of  this  hypothesis  is  sufficiently 
proved  in  the  foregoing  chapter.  In  fact,  sea-ice,  which  con- 
tains  any  considerable  part  of  its  original  saltness,  is  expand- 
ed  instead  of  contracted  by  the  cold.  Professor  Norden- 
skiöld and  Dr.  Almqvist  are  prone  to  conclude,  from  their 
observations  during  the  winter  1878  at  Pitlekaj,  »that  the  in- 
cluded  brine  slowly  frets  its  way  to  the  surface  of  the  iceftoe^ 
where  it  was  found  on  several  occasions  as  a  concentrated 
overflow,  which  frequently  deposited  an  efflorescence  *  of  crys-' 
tal-needles  consisting  of  an  aqueous  double  salt  of  NaCl 
and  CaCU.  For  this  metamorphosis  of  the  salt  ice  a  tempera- 
ture near  the  melting  point  is  necessary,  as  the  peculiar  con- 
dition  of  the  ice  at  those  temperatures  facilitates  the  penetra- 
tion of  the  bladders  and  dröps  of  salt  brine  to  the  surface». 
The  general  opinion  thus  seems  to  be,  that  the  ice,  even 
if  it  separates  from  salt  water,  is  chemically  entirely  free  from 
salt,  although  it  may  contain  a  slight  quantity  mechanically, 
which  adheres  to  it  as  salt-crystals  or  salt-solution.  Although 
combatted  by  at  least  one  important  authority,  Dr.  Buchanan 
of  the  Challenger  expedition,  this  opiniojn  still  predominates 
among  the  majority  of  natural  philosophers.  One  reason  at 
least  speaks  strongly  in  its  favour,  viz.  the  changeable  amount 
of  salt,  which  is  found  in  the  ice.  To  those,  who  are  prone 
to  limit  the  dominion  of  Chemistry  to  only  combinations  of 
fixed  proportions,  the  sea-ice  never  will  appear  to  be  anything 
but  a  mechanical  mingling  of  crystallized  water  with  an  in- 
significant  quantity  of  sodium-  and  calciumsalts  etc.  I  have 
tried  to  do  full  justice  to  this  point  of  view,  just  because  it 
is  not  my  own.  I  do  not  pretend  to  see  a  well  delSned  chemi- 
cal  compound  in  every  bit  of  floating  sea-ice,  but  I  think  I 
can  show,  that  at  the  formation  of  the  ice  of  the  ocean  forces 
of  quite  another  order,  than  the  mechanical  adhesion,  are  at 
work  to  connect  the  salt  with  the  ice. 


»  Of  the  M'Clintock  expedition  1857—59. 

*  The  efflorescence  of  salt  crystals  upon  the  sarface  of  newly  frozen 
ice  was  observed  also  by  Wrangel  and  is  minutely  described  by  Wey^ 
precht  a.  O. 


VEOA-SXPEDITJONEyS   VETESSKAPLIGA  ARBETEN.  ^05 

To  begin  with,  it  can  be  proved,  that  the  freezing  of  sea- 
water  involves  a  total  revolution  of  its  chemical  constitution. 
Chemical  analysis  shows,  that  the  quantitative  proportion  of 
the  constituents  Ca,  Mg,  Na,  Ka,  Cl,  H2SO4  is  other  in  ice 
than  in  sea  water. 

It  was  believed  formerly  that  the  composition  of  the  water 
did  change  from  one  part  of  the  ocean  to  another,  un  til  For- 
ghammer,  by  application  of  exact  analytical  methods,  showed » 
that  the  chemical  constitution  of  sea-water  is  nearly  the  same 
över  the  whole  earth.  The  relation  of  the  chemical  compo- 
nents  of  the  salt  of  the  ocean  is  according  to  Forchammer 
(if  the  amount  of  Chlorine  is  assumed  =  100) 

Cl  Ca  o  Mg  O  SOs  Total  amoant  of  salt. 

100  2.93  11.03  11.88  181.1 

These  numbers  are  on  the  whole  confirmed  by  recent  investi- 
gations.  Only  with  regard  to  the  proportions  of  MgO  and  SOj 
differences  have  been  found,  which  are  however  so  slight, 
that  the  hydrographers  are  uncertain,  whether  to  attribute 
them  to  a  real  unsteadiness  in  the  composition  of  sea-water 
or  to  inevitable  analytical  errors.  I  will  return  to  this  remark- 
able circumstance  låter. 

Those,  who  support  the  common  theory,  that  sea-ice  is  in 
itself  whoUy  destitute  of  salt  and  only  mechanically  encloses 
a  certain  quantity  of  unfrozen  and  concentrated  sea-water, 
must  confess,  that  we  in  this  case  ought  to  find  by  chemical 
analysis  exactly  the  same  proportion  between  Cl,  MgO,  CaO> 
SO3  etc. . .  in  the  ice  and  in  the  brine  as  in  the  sea-water  itself. 

In  order  to  decide  the  question,  I  requested  Mr.  Fors- 
berg, the  assistant  teacher  of  analytic  chemistry  of  the  labora- 
tory,  to  undertake  a  complete  quantitative  analysis  of  the  fol- 
lowing  six  water-samples.  J^g  1 — 4  I  chose  out  of  the  collec- 
tions  of  the  Vega,  so  as  to  represent  the  constitution  of  the 
Siberian  sea-water  at  dififerent  depths  and  of  diflferent  specific 
gravity.  JS  b  &  6  are  samples  of  unfrozen  brine  coUected  by 
the  Vega-explorers  on  the  surface  of  the  ice  during  cold 
winter  days.  I  feel  bound  on  this  occasion  to  express  my 
sincere  gratitude  to  Mr.  Forsberg  for  bis  skilful  assistance. 
The  particulars  of  the  analyses,  the  methods  etc.  will  be 
treated  in  next  paper,  which  is  specially  devoted  to  the  hydro- 
graphy  of  the  Siberian  sea.  The  numbers  of  this  table  repre- 
sent  the  proportions  of  the  constituents  if  chlorine  is  =  100 


ErTBUBSOS.  os   WATKR  AK 


Table  i.   Sea-w^aters. 


3? 

Sp«. 

T™p.» 





» 

!>.«. 

Ui. 

E-Gnei. 

sr 

(found,. 

C. 

Ll 

'-'" 

Mgo 

KO, 

ka^ 

s.,» 

, 

»  Aug.  1878 

77°  40' 

105° 10 

128 

I.OI74 

-.°.2 

100 

1,97 

11.3a 

i(.70 

2.59 

74-99 

2 

6-7Sept.. 

70°  14' 

170°  17 

22 

1.0242 

—  I°,2 

100 

3.01 

11.60 

"1-49 

H"S3 

3 

25  Aug.     . 

73' 59' 

n3''i» 

■1 

1.0151 

+  2-.6 

3.00 

11.60 

11.71 

2.48 

7i-*1 

4 

31     ■        • 

73°oS 

144° ao 

7 

1.01  10 

+  i°.8 

3- '4 

"■44 

11.89 

2.48 

74.3S 

Table  2.    Brines. 


s 

,.». 

Phyi 

=  ™.p!=  «c. 

Sp«, 
gr.vily 
(found) 

t™„„- 

c, 

CiO 

MgO 

Sd, 

lUiO 

N^' 

iMarch 

879 

,i 

«id  brine 

...s. 

-30-1* 

100 

3S2 

■4.Sä 

1.14 

2.n 

61.3*1 

6 

r. 

e  separaled 
Tio»  o'  ' 

■■»' 

-3-l| 

100 

4.48 

19.80 

1.67 

1,87 

'*! 

This  shows,  that  the  brine,  which  is  eliminated  from  newly 
formed  sea-ico,  can  not  be  regarded  as  concentrated  sea-water. 
sinee  it  bas  a  totalhj  different  chemiml  composilion.  The  freeziog 
of  sea-water  coiisequently  must  invo]ve  some  chemical  process, 
which  alters  the  proportions  of  its  constituents.  I  deemed  it 
necessary  to  study  the  proportions  of  some  of  the  chemical 
components  of  the  sea-ice,  in  order  to  get  a  clearer  idea  of 
this  matter.  Unhappily  for  my  purpose,  the  Vega-espedition 
had  not  brought  horae  any  samples  of  melted  ice.  I  tbere- 
före  tested  several  sDecimens  of  sea-ice  from  Kattegatt,  the 
gen.  ' 

ith  Prof.  Nordenskiöld  I  rcBolved  to  ask 
it  to  acoompany  the  Swedieh  meleorolo^oil 
zbergcn.  Being  connniBsioned  by  the  R.  Aca- 
the  coast  of  SpitEbergen  in  Jnly  tmd  Augnst 
abip  Vrd  and,  thanka  to  the  kind  aid  of  tbt 
Capt&iu  Palander  af  Vega,  waa  able  to 
irctic  ice  of  differcnt  origin.  My  eiperimeni-- 
from  terminfltcd,  I  eran  here  give  only  a  pan 
cbemical  constitulion  of  sen-ice. 


rEGA-BXPSDITIOKSKS    VETENSKAPLIGA   AJtBETEX.  305 


Table  3.   Sea-ice. 


Ice>water  from 


Marstrand 

Danes  Gat  (Spitzbergen) 

Clovcn  cliff  >  

»         »  » 

Magdalena  Bay     »  

Ice-fiord  »  glacial  ice  (floating) 


Percentage  of 
chlorine  (titr.)< 

Cl 
(-  'oo) 

SOs 

0.727.    % 

100 

12.80 

0.0145    % 

100 

14.97 

0.0020    % 

100 

43.65 

0.0019    % 

100 

4367 

0.0014    % 

100 

62.8 . . 

O.OOIO    % 

100 

76.6 . . 

From  the  above  tables  we  may  draw  the  foUowing  con- 
clusions : 

I.  Ocean-water  is  divided  by  freezing,  not  into  pur^  water 
and  a  raore  or  less  concentrated  solution  of  ordinary  sea-salt, 
as  was  formerly  believed,  but  into  two  saliniferous  parts,  one 
liquid  and  one  solid,  which  are  of  different  chemical  compo- 
sition. 

II.  The  formation  of  sea-ice  is  chemically  a  selective 
process.  Some  of  the  elements  of  the  salt  water  are  more  fit 
than  others  to  enter  into  the  solid  state  by  freezing,  those, 
which  are  rejected  by  the  ice,  will  be  preponderating  in  the 
brine  and  vice  versa,  Taking  the  relation  Cl :  SO3  as  standard 
of  comparison,  we  may  characterize  the  most  striking  feature 
of  the  freezing  process  thus:  that  the  ice  is  richer  in  sulphates, 
the  brine  in  chlorides. 

III.  The  extraordinarv  variation  both  in  saltness  and  in 
chemical  composition  of  every  individual  specimen  of  sea-ice 
and  sea-brine,  shown  by  the  tables,  depends  upon  a  secondary 
process  or  metamorphosis  of  the  ice,  Its  ultimate  tendency 
is  similar  to  that  of  the  original  act  of  freezing.  The  ice 
seems  to  give  up  its  chlorides  more  and  more,  but  to  retain 
its  sulphates.  The  cause  of  this  metamorphosis  has  justly 
been  ascribed  to  the  combined  influence  of  time  and  varia- 
tions of  temperature. 

IV.  The  circumstance  just  alluded  to  forbids  us  to  regard 
the  percentage  of  chlorine,  found  by  titration  in  the  ice  or  in 
the  brine,  as  a  standard  index  of  its  entire  saltness,  but  it 
will  prove  invaluable  to  us,  if  we  wish  to  form  an  idea  of  the 
development  of  the  metamorphosing  action  of  time  and  tem- 
perature on  sea-ice.  In  the  daily  journal  of  the  Vega  for  the 
winter  months  1878—79  many  titrations  on  ice-waters  and  on 
©alt   brines   are   recorded.     The    results  are  given  in  the  fol- 

20 


lowing  table  together  with  some  titrations  on  samples  of  sea- 
ice  from  other  localities. 

All  numbers  in  the  two  following  tables  denote  grammes 
of  chlorine  in  100  tx.  of  the  liquid,  The  titratioDS  signed  V 
are  executed  by  membera  of  the  Vega-expedition.  [The  others 
are  signed :  P  =  Pettersson.  L  =^  Larsson.  E  =  Ekendahl.  F  = 
Forsberg,]  >Ro6sol>  is  the  denomioation  used  by  Norden- 
skiöld on  crystallized  combinations  of  aea-ealt  with  ice. 

Salt  brineB,  Bnow,  "BobsoI",  cr^tals,  etc. 


VEGA-EXPKDlTIONESa   VETENSKAPLIGA  ARBETEN. 


807 


Tempera- 

Dat«. 

ture  of 
the  alr. 

C. 

April  22 

15° 

&23 

to 

^0° 

? 

? 

?. 

?    • 

Pbyiical  cooditiooB  of  the  tample,  ete. 


Hezagonal  crystals  resembling  snow- 
flakes  taken  from  the  surface  of  newly 
frozen  ice  

»Bossol»  in  needles  

a  sligbt  qnantity  of  »Rossol»  coUected 
on  the  ice   


Cl  in 
grammea. 


3.163 
3.091 

6.184 
3.77 


er 


P 

V 


It  is  interesting  to  foUow  the  increasing  concentration  of 
the  overflowing  waters  and  brines  with  the  winter  cold.  We 
know,  that  such  brines  have  beön  used  at  several  localities  of 
the  Siberian  coast  in  the  fabrication  of  salt.  *  From  the  ana- 
lyses  in  table  2,  of  this  chapter,  we  see,  that  this  method  of 
fabrication  has  its  drawbacks  (at  least  theoretically).  By  con- 
centration by  cold  the  proportion  of  sodium  is  diminished 
and  the  amount  of  magnesium  increased  in  the  brine. 

Ice  formed  during  the  winter  1878—79. 


Date. 

The  aampla  waa 

UkMi  „  cantim: 

from  the  lurfece 

of  tbe  iee-floe. 

1879 
Jan.  12 

0  cm. 

»      » 

4     » 

»      » 

26     » 

»            D 

72—75  » 

Marek  1 

0     » 

35     » 

75     • 

115     » 

April  1 

0     >» 
40     » 

80     » 

• 

120     » 

Ice-floe  formed  bj  ftreezing  of  the  aea  water 

daring  tbe  winter. 

Pbysical  eoBditiona  of  tbe  aample,  etc. 


The  ice-floe  was  75  cm.  thick^greenish 
and  of  homogeneoas  structore.  The 
layer  of  compact  snow  on  its  sur- 
face possessed  an  amount  of  0.585 
of  Cl. 

The  ice-floe  was  115  cm.  thick 

Thickness  of  the  ice  =120  cm.  Its 
undermost  part  was  very  loose 
and  porous. 


*  Soamise  å  la  congélation  Teau  de  mer  fournit  de  la  glace  pure,  et  la 
partie  restée  liquide  se  concentre.  On  finit  par  avoir  une  eau  tres  chargée» 
dont  on  achéve  la  concentration  dans  des  chaudiéres.  On  obtient  ainsi  un 
sel  impnre  . . .  (Extrait  from  Wtirtz'  Dictionnaire  de  Chimie.) 


Cl  in 

•t 

grammea. 

^ 

0.432 

v 

0.134 

v 

0.111 

v 

0.182 

v 

0.214 

•v 

0.142 

v 

0.175 

v 

0.133 

v 

0.086 

v 

0.086 

v 

0.119 

v 

0.011 

v 

308 


PETTBB880N,  OS   WATBR  AND  ICB, 


Datc. 

The  lample  wu 

Ukeo  >  eaoUm: 

from  the  surfoce 

of  the  ice-floe. 

Ice-floe  rormed  by  fk-eeslng  of  the  eea-water 

dnriof  the  wlnter. 

Phyelcal  eonditlone  of  the  eample.  etc. 

Cl  in 
grammee. 

•• 

Jane  1 
Febr.  28 

one  side 

the  midnt 

the  other 

side 

the  top 
»      > 

the  surface 

Samples  from  a  block  of  ice,  which 
had  been  left  standing  on  the  deck 
of  the  Vega  from  T*  of  Maroh  until 
1**  of  June,  when  it  partly  m^lted. 

0.060 
0.062 

0.045 

0.035 
0.063 
0.069 

v 
v 

v 

Ice-sample  taken  from  a  toross,  which 
had  been  formed  of  newly  frozen  ice 
by  the  screwing  of  the  pack-ice  in 
November  to  a  height  of  6 — 7  metres 

From  these  and  similar  observations  Nordenskiöld 
drpw  the  conclusions: 

that  the  saltness  is  greatest  in  the  upper  layers  of  the 
ice-floes  and  gradually  changes  its  place,  from  the  inner  part 
of  the  ice,  until  it  reaches  the  surface; 

that  the  rise  of  teraperature  in  spring  or  summer  is  the 
chief  cause  of  this  metamorphosis. 

It  can  hardly  be  denied,  that  the  saltness  somehow  or 
other  has  the  power  of  penetrating  through.the  masö  of  the 
ice  to  its  surface,  and  that  this  is  effected,  not  by  any  con- 
traction  of  the  mäss  of  the  ice  by  cold,  but  by  the  thawing 
process,  which,  as  we  have  seen  before,  coramences  in  the 
sea-ice  far  below  its  melting  point.  Therefore  the  age  of  the 
sea-ice  has  a  decided  influence  on  its  chemical  constitution. 
This  will  be  seen  more  clearly  from  the  foUowing  titrations 
on  ice-samples  from  old  sea-ice. 


Old  sea-ice. 


Date. 

Loeality. 

Pbysieal  conditionf  of  the  aample,  etc. 

Cl  in 
gramme«. 

• 

1878 
Oct.     1 

»      16 

»      18 

>'      18 

Pitlekaj 

> 

* 

Sample  from  a  foundered  ice-floe  ... 
*        of  £Teen  ice  

m 

0.0068 
0.0012 
0.0016 
0.0010 

v 
v 
v 
v 

»        *     blue     »  1  j  T^ . 

, ,             }  dnft-ice 
j'        »     blue     »  f 

VEGA'EXPED1TI0NEN8    VET  EV  SK  APhlOÅ   ARBETEK, 


309 


Date. 


March  5 


Lo«alIty. 


Fitlek^j 


)>         » 

» 

>         » 

» 

1880 

The  Baltic 

1882 
Jnly 

Danes  Qat 
Spitzbergen 
Cloven  cliff 

9 

Spitzbergen 
Magd.  Bay 
Spitzbergen 
The  Icefiord 

T> 

Spitzbergen 

Phyiical  condltions  of  tbe  sample,  eto. 


Drinking  water  obtained  from  a  great 
blue  ice-block 

D:o  from  old  blue  ice 

I}:o      »       »        -•        »   

CoUectedoutside  theharbourof  Wisby 
\  Old  bay  ice \ 

?Ice  from  the  polar  drift-current ...  S 

\  Glacier  ice  floating  upon  the  sea  { 

I     T.  / 

/   D:o-      »      »    »   3  \ 


Cl  in 
grammM. 


0.0025 
0.0319 
0.0193 

0.0140 
0.0146 
0.0145 
0.0020 
0.0019 
0.0014 
0.0014 
Ö.OOlp 
0.0010 


^ 


V 
V 
V 

L 
E 
E 
E 
E 
E 
E 
E 
E 


Most  of  the  above  samples  are  representatives  of  the  last 
stage  of  the  metamorphosis  of  the  sea-ice.  Ice  of  this  kind 
shows,  according  to  the  analyses  in  table  2,  of  this  chapter, 
quite  another  proportion  between  its  chemical  constituents 
than  sea-water.  The  amount  of  sulphates  has  increased  enor- 
raously  in  proportion  to  the  chlorides.  Therefore  we  must  con- 
clude,  that  sulphates  of  sodium  and  calcium  will  be  carried 
far  away  from  the  aretic  ocean  by  the  drift-ice.  This  fact 
gives  US  the  clue  to  the  observations  already  mentioned,  that 
the  percentage  of  sulphuric  acid  in  the  sea-water  is  slightly 
variable.  By  Forchammer  and  recently  by  Mr.  Schmelck,* 
hydrographer  of  the  Norwegian  expedition  1876 — 78,  it  was 
ascertained,  that  the  maximum  amount  of  sulphuric  acid  in 
the  sea  between  Greenland  and  Norway  is  found  souih  of  the 
polar  circle.  ^  To  this  fact  we  must  also  attribute  the  observa-, 
tions  of  Mr.    Schmelck    and  of  Prof.  Ekman,   that  the  per- 

■ 

*  Nyt  Magazin  for  Naturvidenskaberne  1879.  It  is  very  remarkable, 
that  Schmelck  did  not  find  any.  increase  of  the  percentage  of  SO»  in  that 
part  of  the  sea  crossed  by  the  great  ice-current  at  the  eastem-  coast  of 
Greenland.  This  shows,  that  the  sea-ice  does  not  part  with  its  sulphates 
before  it  is  entirely  liqiiefied. 

'  In  this  part  of  the  ocean,  which  is  swept  by  the  Gulf-stream,  the  last 
products  of  the  original  decomposition  of  the  aretic  sea-water  by  freezing 
can  still  be  discovered  by  chemical  analysis,  although  these  traces  most 
probably  have  twice  crossed  the  Atlantic. 


310  PETTKRSaOif,  OK   WATER   ÅttD  ICR, 


centage  of  sulphuric  acid  is  greater  at  the  surface  of  the  sea  (han 
at  the  bottom. 

I  think  the  theory  >on  salt  solutions  and  attached  water> 
published  in  1875  by  Prof.  Guthrie  will  best  account  for  the 
observations  enumerated  above.  Prof.  Guthrie  found,  that 
every  diluted  salt  solution,  on  being  cooled  sufficiently,  yields 
up  ice,  until  its  temperature  reaches  a  certain  point  peculiar 
to  the  salt,  when  it  solidifies  as  a  whole,  maintaining  through- 
out  that  constant  temperature.  The  proportion  of  water 
relatively  to  the  salt  in  these  »cryohydrates»  is  ordinarih" 
very  large  and  makes  the  molecular  formulse  given  to  these 
combinations  appear  somewhat  exuberant  to  the  chemist. 
This  must  have  induced  a  short-sighted  critic  to  overlook  the 
importance  of  the  discovery  of  Mr.  Guthrie,  which  still 
aflFords  the  only  starting-point  for  an  acceptable  theory  of  the 
origin  of  the  sea-ice. 

»Beafing  in  mind  the  existence  of  the  cryohydrates,  cer- 
tainly  of  sulphate  of  magnesium  and  doubtless  also  of  chloride 
of  calcium  (?),  at  temperatures  not  far  below  0°  C,  a  rapid  fall 
of  temperature  may  be  accompanied  by  more  complex  pheno- 
mena  of  gelation;  for  if  the  ice  be  quickly  removed  from  a 
large  mäss  of  water  by  freezing,  the  resulting  brine  may  easily 
be  so  enriched,  as  to  throw  out  one  or  more  cryohydrates, 
which   thus   perpetuate   in   siiu   a   definite   amount   of  saline 

matter The   saltness  of  a  floe  depends  not  only  upon  its 

age  but  also  upon  the  rapidity,  with  which  it  was  at  first 
formed  and  upon  the  lowest  temperature,  to  which  it  has 
subsequently  been  exposed.» 

We  will  leave  the  question  of  the  appropriate  chemical 
formula  of  the  cryohydrates  aside  and  listen  to  some  simple 
facts,  told  US  by  Prof.  Guthrie,  about  the  freezing  points  and 
the  chemical  composition  of  some  of  the  cryohydrates,  which 
can  possibly  arise  from  the  freezing  of  sea-water. 


The  cryohydrate  of 

containi 

tolidiaes  at 

Na  Cl 

76.39    %    W 

atcr 

22°  C 

Ka  Cl 

80.00  % 

\ 
m 

11°.4  C 

CaCU 

72.00  % 

y  . 

37°.  0  C 

MgSO* 

78.14  % 

)» 

5°.o  C 

Naj  SO4 

95.45    % 

)f 

0°.7   C 

According  to  this  table  we  ought  to  expect,  that  the  cryo- 
hydrate of  Na2S04 

4.55  %  of  Na2S04  +  95.46  %  of  H2O 


VEGA'KXPMDITI0NSK8   VETBNSKAPLIGÅ  ÄMBETEN,  311 

would  be  among  the  first  to  separate  from  the  cooled  sea-water 
already  at  — 0°.?  C.  This  agrees  well  with  the  table  1,  of  this 
chapter,  which  shows,  tbat  of  all  the  constituents  of  the  sea- 
water  the  brines  are  most  deficient  in  Na2  0  and  SOj.  The 
percentage  of  sulphuric  acid  in  ocean  water  is  about  O.2228 
{calculated  as  SOs).  Suppose  all  this  to  combine  with  its  equi- 
valent  of  Na20  and  freeze  out  as  a  cryohydrate  in  the  ratio 

[0.8954  %  Na202S02  +  8.8947  %  HjO]  +  91.3...  %  aq. 
(cryohydrate)  ■  (ice) 

then  8.69  %  of  the  frozen  sea-ice  ought  to  consist  of  the  solid 
<;ryohydrate  of  Na2S04  instead  of  pure  ice  with  a  few  dröps 
of  concentrated  brine,  as  is  ordinarily  assumed.  It  would  be 
impossible  to  explain,  how  an  amount  of  O.S954  %  of  foreign 
matter  could  so  essentially  modify  the  physical  properties  of 
the  ice,  as  is  seen  in  the  foregoing  chapters,  if  the  substance 
was  included  in  the  ice  as  solid  crystals  or  as  adhering  dröps 
of  brine,  but  we  will  have  no  difficulty  to  admit,  that  the 
presence  of  8.69  5^  of  a  solid  cryohydrate,  which  physically 
and  chemically  is  a  different  body  from  the  pure  ice,  can 
modify  its  properties  considerably.  Moreover  this  solid  has 
its  melting  point  at  — 0°.?  C.  Consequently  it  will  endure  in 
the  solid  state  as  long  as  the  ice  itself  Other  cryohydrates, 
as  for  example  MgSOé,  MgCU,  GaCla,  NaCl,  which  arise  at 
lower  temperatures,  will  consequently  melt  again  long  before 
the  rest  of  the  ice.  Therefore  every  rise  of  temperature  will 
promote  the  metamorphosis  of  the  ice  extraordinarily.  The 
-cryohydrates  of  the  chlorides  will  liquefy  and  escape,  if  any 
chance  is  left  to  them.  This  is  realized  by  the  abnormal 
contraction  of  the  sea-ice  by  the  fall  of  temperature,  which 
causes  a  strain  and  a  bending  on  its  surface,  which  finally 
•ends  with  its  bursting  and  breaking  up  into  remnants  and 
fissures. '    When   the   temperature   rises   again,   the   liquefied 


*  The  reader  will  of  course  perceive,  that  I  do  not  mean  to  say,  that 
the  sulphuric  acid  of  the  sea-water  freezes  out  at  once  as  a  cryohydrate  at 
—  0/7  etc.  but  that  I  only  wish  to  give  an  idea  of  the  whole,  very  compli- 
cated,  process  by  the  chosen  example.  * 

•  The  uppermost  layer  of  the  ice,  having  acquired  the  temperature  of 
the  air,  will  begln  to  assume  the  properties  of  a  härd  body  and  c(mtractits 
volume  (while  the  next  layers,  to  which  the  atmospheric  cold  penetrates 
more  slowly,  is  still  expanding)  and  consequently  breaks  up  into  innumer- 
able  rifts.  In  short  I  believe,  that  the  regular  expansion  or  contraction 
seldom  canses  any  violent  dislocation  of  the  ice.  Such  effects  are  due  to 
the  great  abnormal  changes  of  volume,  which  take  place  in  fresh-water  ice, 


312  rsTTERaaos,  on  water  and  ice. 


cryohydrates  will  escape  to  the  surface  of  the  ice  througb 
these  channels  and  engender  those  unfrozen  brines,  whicb 
attracted  the  attention  of  Nordenskiöld  and  his  followers. 

The  sea-ice  is  certainly  no  homogeneous  body.  I  would 
compare  it  to  a  crystalliue  rock,  for  example  a  granite,  wbich 
contains  a  number  of  difFerent  crystallized  combinations. 
Every  one  of  the  constituents :  the  feldspar,  the  mica,  the 
silicia  is  liable  to  decomposition  in  its  own  peculiar  y  ay .  The 
products  of  this  decomposition  escape  in  the  form  of  aqeou& 
Solutions,  until  the  remainder,  which  can  not  be  decomposed 
any  more  in  situ,  is  mechanically  earried  otf  as  clay  and  sand 
with  the  glaciers  or  with  the  water  of  the  rivers  to  give  birth 
to  new  geological  formations.  Thus  the  crystallized  constitu- 
ents of  the  sea-ice,  one  by  one,  are  attacked  by  decomposition^ 
even  before  the  arctic  summer  has  brofcen  the  ties,  which  bind 
the  ice-floe  to  its  birth-place.  The  rest,  which  can  not  be 
attained  by  metamorphosis  in  these  high  latitudes,  viz.  the 
pure  ice  and  the  raost  perdurable  cryohydrates,  is  caught  by 
the  mechanical  force  of  the  ice-current,  which  carries  the  skel- 
etons  of  the  polar  ice  back  to  southern  latitudes  to  unite 
again  with  the  warmer  parts  of  the  ocean. 


CHAPTER  6. 

On  the  latent  heat  of  fresh  and  salt  water» 

conclusions. 

Pure  water. 

The  latent  heat  of  pure  water  below  zero  is,  as  already 
raeutioned,  theoretically  calculated  by  Person.  From  my  ex- 
perimental  verification '  of  his  formula  the  foUowing  table  is 
cited : 


when  the  temperatiire  approaches  the  melting-point,  and  in  sea-ice  by  fal) 
of  temperature  (see  the  illustrations  on  plate  21  &  22). 

^  The  foUowing  table  is  reproduced  here,   because  the  sabject  is  of 
essential  importance  to  the  description  of  the  physical  properties  of  pure 


VKGÅ'EXPEDtTI0ifEN8    VETENSKAPLIOA  ÄMBETEN. 


3ia 


Table  i. 


Exp: 

Weight  of 
the  water 

Initial  temp. 

of  freezing 

C 

Final  temp. 

of  the  exp. 

C 

Final  temp. 

correct. 

C 

Toul  in- 

crease  of 

temp. 

Devcloped 
heat  in 
calories 

Heat  deve- 

loped  by 

1  gr.  water 

Heat  calc 

for  X  gr. 

water 

I 

3-23095 

—  2^8o 

— I^I05 

-o^945 

i°.8s5 

251.09 

77.71 

77.85 

2 

1.3027 

-4^995 

—  4°  30 

—  4'.26 

•   o».73S 

99.79 

76.60 

76.75 

3 

5.4814 

6'.28 

-  3^46 

3'.235 

3°04S 

416.27 

75.94 

76.11 

4 

3.5088 

6^.50 

—  4'.6i 

-4'.55 

«°.95 

266.79 

76.03 

76.00 

5 

2.5630 

6^62 

-  r.2i 

-5^I8 

«°-44 

194.77 

75.99 

75-94 

Weight  of  the  mercury  of  the  calorimeter  in  exp.  i  &  2     3899.114        gr. 


D:o  in  3,  4  &  5  

Weight  of  the  iron  vessel  &  stirrcr  

Weight  of  the  mercury  of  the  thermometer. 
Weight  »  »  glass  >  »  »  . 
Spec.  heat  of  the  mercury  at  o" 


3862.607 
45.017 

25-04 . 
2.05 

0.033266. 


ScJt  water. 

Iinniediately  after  the  close  of  the  volumetric  experiments 
the  latent  heat  was  determined  of  the  water-samples  IV,  V  & 
VI.  In  the  foUowing  table  I  give  also  a  description  of  some 
determinations  on  a  watersample  taken  by  Mr.  Tornoe  from 
the  surface  of  the  arctic  sea,  south-east  of  Jan  Mayn,  68°  32' 
Lat.  6*^26'  Long.  W.  G.,  and  kindly  forwarded  to  me,  and  of 
fresh  water  from  the  surface,  formed  by  the  melting  of  the 
sea-ice  at  Pitlekaj. 


Watersample 
r  (sea- water) 
VI  (ice-water) 
V        d:o 
IV      d:o 
J 


Locality 

Jan  Mayn 

Siberian  sea 

Kattegatt 

Baltie 
Pitlekaj 


0° 


Table  2. 

Spec.  gravity  qp^ 

1.0282 
1.0090 
1.0053 
1.0003 
1.000.. 


GI  %    salt  in  % 

1.927  3.53 

0.649  — 

0.273  — 

0.014  — 

0.00 . .  — 


water.  Moreover  I  have  bitherto  only  published  these  results  in  the  Swedish 
language  (öfversigt  K.  V.  A.  Förh.  1878)  and  especially  wish  to  correct  an 
inadvertence  in  the  description  of  exp.  2,  where  an  erroneous  number,  rela- 
ting  to  an  unsuccessful  experiment,  was  inserted  in  the  original  instead  of 
the  right  one  [1.8037  grammes  of  water]. 


314 


PETTEB880K,  OK    WÅTER  AND  ICE, 


Water 

sample 

Weight  of 
water  in  gr. 

Hiermal 

constant  of 

the  enttre 

calor. 

Initial 

tcmperature 

C 

Final 

tcmperature 

corr. 

C 

Deyeloped   heat 

1 

found  in 
calor. 

calculated 

pr.  salt  -\- 

aqual 

found  pr 

X  gr.  of 

the  water 

'■{ 

v,{ 

IV 

3.9736 

3-74545 
4-8761. 
4-5972 

2.7555 
5-6358 
4-0949 
3-93  »3 

13702 

136-84 

134-99 

139-53 

13359 
140.70 

»36.99 
134.49 

-  9' .00 

-8-.3^S 

-  7-.3I 

-  6^77 

-  7'.78 

-  6^49 

-  5'.8i 

-  5'.46 

-  7^47 
-6'.94 

-  4'.855 
-4^6o5 

-  6'.285 
-3'.685 

-  3^55 

—  3'.22. 

209.6 
192.9 

33  »4 
302.1 

199.8 

394.6 

309.5 
301.2 

286 
271 

364 

344 
206 

426 

3" 

301 

52.7 
51.5 
67-9 

65-7 
72.5 
70.0 
75.6 
76.6      1 

It  strikes  us  at  once,  that  the  latent  heat,  developed  by 
the  freezing  of  sea- water,  is  exiraordinarily  inferior  to  that  of 
pure  teater,  We  further  observe,  that  the  law  of  Person  has 
no  application  to  sea-water.  Its  latent  heat  seeins  to  be  greater 
at  lower  temperatures  than  nearer  to  its  melting-point.  Un- 
happily  the  ratio  of  this  alteration  of  the  latent  heat  cannot 
be  determined  with  the  same  exactness  as  in  pure  water,  on 
account  of  the  slowness  of  the  freezing  process  in  salt  water. 
Still  I  think  much  can  be  done  by  further  expeiiments  in  this 
way,  for  the  present  it  will  suffice  to  call  attention  to  the  fact, 
that  water  of  the  sample  V  at  — 7**. 73  showed  a  latent  heat 
of  72.5  cal.  and  at  — 6**.49  only  70.o  cal.  etc. 

From  these  observations  the  foUowing  conclusions  are 
inevitable : 

I.  Any  theory,  which  considers  the  salt  of  the  sea-ice  to 
be  mechanically  included  as  crystallized  salt,  must  be  false. 
For  in  this  case  we  ought  to  have  found  for  the  developed 
heat  the  values  of  column  7  instead  of  those  in  column  6. 

II.  Any  theory,  which  ascribes  the  saltness  to  adhering 
dröps  of  liquid,  concentrated  brine,  will  prove  insufficient. 

Sea-water  seems  to  be  divided  by  freezing  into  three  parts: 
ice,  solid  cryohydrates  and  liquid  brine  containing  dissolved 
salts.  The  relative  proportion  of  these  components  depends 
upon  the  freezing  temperature.  By  the  freezing  of  sea-water 
in  nature,  the  salt  brine  for  the  most  part  separates  from  the 
ice  and  mingles  with  the  adjacent  unfrozen  water.  This  was 
not   the  case  in  my  experiments.    The  brine  remained  in  the 


^  The  slight  amount  of  heat,  which  ought  to  be  developed  by  the  snp- 
posed  crystallisation  of  the  salt,  is  not  taken  into  account  here. 


VSOA-EXPEDITIONSNS    VETEKaKAPLJGÅ   ÄMBETEN,  315 

spiral  (see  p.  269)  together  with  the  frozen  substance.  Thereby 
we  may  in  some  degree  account  for  the  extremely  low  latent 
heat  of  the  watersamples  r  (ocean-water  from  Jan  Mayn),  but 
the  difficulty  still  remains  to  account  for  the  deficiency  in 
latent  heat  of  the  foUowing  water-samples  VI,  V,  IV,  which 
were  obtained  by  melting  of  sea-ice  and  consequenily  only  ought 
to  coniain  such  constituents  as  are  capaUe  of  solidification.  From 
sample  VI,  which  was  formed  by  freezing  of  sea-water,  the 
liquid  brine  had  been  separated  previously  (see  p.  291).  We 
must,  however,  admit  as  probable,  that  even  in  these  cases 
(VI  &  V)  a  diminutive  part  of  the  sample  was  kept  from 
freezing,  until  lower  temperatures,  as  a  concentrated  brine, 
from  the  fact,  that  the  latent  heat  as  well  as  the  volume  of 
the  frozen  substance  (see  plate  21,  VI  &  V)  increased  as  the 
freezing  temperature  sunk.  But  as  an  explanation  it  is  in- 
sufficient.  It  does  not  hold  good  in  case  of  sample  IV,  which 
is  certainly  solidified  entirely  at  — 5^8i  C,  and  also  in  V  & 
VI  the  discrepancy  of  the  latent  heat  calculated  and  found  is 
sufficiently  great  to  authorize  the  conclusion,  that: 

III.  The  latent  heat  of  ice  is  diminished,  if  it  separates 
from  salt  water  and  in  combination  with  some  part  of  the 
salt.  We  could  form  an  idea  as  to  the  causes  of  the  low 
latent  heat  developed  by  VI  &  V  at  —  6°  or  —  8**  C  by  sup- 
posing,  that  the  formula  of  the  depression  of  the  latent  heat 
with  the  freezing  temperature  given  by  Clausius  and  Person 

^  =  —  05 

dt 

does  not  hold  good  for  such  ice,  on  account  of  its  spec.  heat 
in  the  solid  and  liquid  state  c  and  ci  being  different  from 
that  of  pure  ice. 


Everybody  must  admit,  that  the  latent  heat  developed  by 
the  freezing  of  the  sea-water  has  the  greatest  influence  on  the 
conditions  of  the  arctic  oceans  and  on  the  climate  of  arctic 
countries.  It  will  be  important  then  to  observe,  that  the 
latent  heat,  which  is  developed  immediately  by  the  solidifica- 
tion of  ocean-water,  is  very  inferior  to  that  of  fresh  water, 
but  that  the  freezing  process,  from  a  thermic  point  of  view, 
is  not  entirely  concluded  with  the  solidification  of  the  sea- 
water.  On  further  sinking  of  the  temperature,  still  unfrozen 
cryohydrates  will  be  solidified  and  develop  heat,  until  the 
whole  mäss  of  the  ice-floe,  at  sufficiently  low  temperature,  is  a 
solid   rock   of  crystaliized  matter.    At  the  rise  of  temperature 


316  PETTSR880N,  ON   WATBR  AND  lOE. 

these  substances  will  melt,  one  by  one,  and  absorb  heat  in 
so  doing.  Tbus  the  thermal  processes  in  the  mäss  of  the  ice- 
fioes  will  to  a  certain  degree  counteract  the  influence  of  the 
sudden  variations  in  temperature  of  the  atmosphere. 

I  have  already  mentioned  the  fact,  that  I  found  durin^ 
my  dilatometric  researches,  that  pure  ice  did  assume  the  tem- 
perature of  the  mercury-bath  surprisingly  soon,  and  that  the 
case  was  quite  reversed,  when  I  operated  with  ice  containing 
any  amount  of  salt,  especially  at  those  temperatures,  where  it 
upon  cooling  showed  an  abnormal  expansion  of  volume.  I 
can  not  decide,  whether  sea-ice  is  really  a  worse  conductor  of 
heat  than  pure  ice,  or  if  this  behavior  is  due  to  the  thermal 
processes  just  alluded  to,  having  no  quantitative  measure- 
ments  to  judge  from,  but  I  consider,  that  the  sea-ice  will  be^ 
have  in  nature  just  as  it  did,  when  tested  in  my  apparatus,. 
•  viz.  very  slowly  propagate  thermic  impulses  from  without. 


There  is  every  reason  to  believe,  that  the  formation  of 
ice  in  that  part  of  the  arctic  ocean  north  of  Europé  even 
in  winter-time  is  limited  to  very  high  latitudes.  In  winter  as 
well  as  in  summer  a  mighty  stream  of  warm  water  sets  in 
between  Scotland  and  Iceland  sweeping  the  coast  of  Norway 
(which  is  entirely  free  of  ice)  and  spreading  its  waters  unto 
the  coasts  of  Spitzbergen  and  Novaya  Zemlya.  Thereby  the 
freezing  of  the  arctic  ocean  is  prevented  and  delayed,  until 
very  high  latitudes.  We  know,  that  the  old  polar-ice  is  trans- 
ported  along  the  eastern  shore  of  Greenland  and  America 
to  relatively  low  latitudes,  where  it  melts  by  the  combined 
influence  of  a  warmer  atmosphere  and  a  warmer  sea.  Thus  the 
melting  of  the  sea-ice  and  the  freezing  of  the  sea-water  are 
processes  of  reverse  order,  which  take  place  at  widely  distant 
latitudes.  The  solar  heat  stored  up  in  the  ice  by  its  lique- 
faction  at  low  latitudes  is  déveloped  again  at  70°  or  80°  Lat.  N. 
by  the  latent  heat  of  the  freezing  sea-water.  Its  eflfects  will 
naturally  not  consist  in  any  raising  of  the  temperature  of  the 
sea,  but  indirectly  it  will  counteract  the  heaping  of  great  ice 
masses  north  of  Europé,  because: 

>Water  can  not  freeze  to  ice,  even  at  its  freezing  point,  if 
it  can  not  transfer  its  latent  heat  to  a  colder  medium?»  [Ed- 
lund]. 

The  influence  of  the  Gulf-stream  on'the  climate  of  Europé 
is  said  to  be  a  theme  nearly  worn  out,  but  I  think  the  influence 


VSaA-KXl-ED!TlOKXSS   VBTKKBKAPLiaA  ARBBTRH.  317 

of  Ihe  latent  heat  of  its  water  is  well-nigh  overlooked.  The 
influence  of  its  temperature  being  a  few  degrees  above  zero  is 
of  little  consequence  compared  to  tbe  quaotity  of  solar  energy 
stored  up  in  its  water  as  latent  heat,  which  is  made  useful 
by  freezing.  Moreover  tbe  warm  temperature  of  its  water  is 
reduced  considerably  during  its  course  by  the  inSuence  of  tbe 
atmospbere,  but  tbe  latent  beat  is  a  reserved  capital,  wbich 
can  not  be  expended  before  tbe  exact  momeDt  of  freezing. 


Ekst  of  Newfoundland,  at  45°  or  47°  Lat.  N.,  tbe  arctic 
current  in  spring  and  early  in  summer  pours  great  masses  of 
polar  ice  into  the  midst  of  the  Gulf-stream.  Another  battle- 
field  of  tbe  warm  and  cold  Atlantic  currents  is,  according  to 
Petermann,'  Irminger^  a.  O,  the  sea  east  of  Iceland  and 
west  of  Beeren  Island.  In  eacb  of  these  placea  masses  of 
drift-ice  are  melted  at  the  cost  of  the  solar  energy  stored  up 

'  Der  Golfström,  Mitth.  1870. 

■  Die  Temperatnr  im  Nördl.  Atl.  Meer  etc..  Mittli.  1870. 


318  PETTERSaON,  ON   WÄTBR  AND  I  OK. 

in  the  water  of  the  warm  Atlantic  stream.    We  can  therefore 
safely  imagine  the  following  cycle  to  take  place. 

Suppose  a  quantity  of  ice,  say  1  kgr,  to  melt  at  45**  Lat. 
N.  and  the  issuing  water  to  be  transported  with  the  Atlantic 
current  up  to  the  western  coast  of  Spitzbergen,  where  it  at 
last  solidifies  by  the  inäuence  of  the  winter  cold  and  is  after- 
wards  brought  back  again  with  the  arctic  current  to  45°  Lat.^ 
there  to  melt  once  more  in  the  heated  water  of  the  Gulf-streain. 

If  the  latent  heat  absorbed  by  the  melting  of  1  kgr.  of 
ice,  at  45°  Lat.,  was  identicallv  equal  to  the  amount  of  heat 
set  free  by  the  freezing  of  the  seawater,  at  75°  or  80°  Lat.,  the 
whole  result  of  tho  imaginary  process,  chosen  as  example> 
would  be  a  transport  of  about  79.2  Calories  from  the  45*^ 
to  the  80"*  paralleL  In  tliis  case  the  transport  of  the  heat 
must  be  performed  by  some  extemal  force,  due  either  to  the 
trade  wiuds  or  to  the  abundant  supply  of  river  water  to  the 
Mexican  Gulf,  which  causes  the  niveau  of  the  water  there  to 
stånd  higher  than  in  the  arctic  sea.  ^ 

We  know  from  the  foregoing,  that  the  ice,  which  arrives 
so  far  to  the  south  as  to  45°  Lat.,  is  relatively  pure  and  only 
contains  a  very  little  amount  of  salt,  consisting  principally  of 
chlorides  and  sulphates.  The  latent  heat  absorbed  at  its  mel- 
ting (=Q)  therefore  must  be  a  trifle  less  than  79.25  Calories. 
If  the  water  of  the  ocean  did  not  contain  any  salt,  we  might 
expect  an  identically  great  amount  of  heat  to  be  developed 
by  the  freezing  of  1  kgr.  of  water  at  80°  Lat.,  provided  that 
it  was  not  over-cooled  before  freezing. 

By  the  saltness  of  the  ocean  the  character  of  the  process 
is  essentially  changed.  The  latent  heat  (=R)  developed  at 
the  freezing  of  salt  water  is,  as  will  be  seen  from  the  second 
table  of  this  chapter,  very  inferior  to  that  of  fresh  water. 
Even  if  we  do  not  take  into  account  the  diminution  of  the 
latent  heat  caused  by  the  dissolved  salt  (which  is  however 
very  considerable),  we  must  admit,  that: 

R<  Q, 

because   the   maximum   temperature  [T  =  —  2°  C  or  —  1°.9  C] 
of  freezing  ocean- water  is  considerably  lower^  than  the  melting^ 


^  The  difference  of  level  at  tlie  eqnator  and  at  the  pole  ought  to  be 
abont  2  metros,  according  to  Colding  [Skand.  Nat.  Forskare-Sällak.  Möte 
1863,  Bilaga  D]  and  Guldberg  [Polyt.  Tidskrift,  8,  1872]. 

*  As  a  thermometer  immersed  in  a  mixture  of  snow  and  sea-water^ 
which  is  conatantly  atirredj  indicates  —  l^.s  C,  we  may  regard  this  as  the 
upper  limit  of  the  freezing-  and  the  nether  limit  of  the  melting-temperatures 


VEGÄ'BXPSDITI0KKN8  VETRN 8KÄFLIO A  ARBETES, 


319 


temperature  [Ti  =  —  O*. . .  C]  of  nearly  pure  ice.  Water  can 
not  äbsorb  or  develop  the  same  quaniiiy  of  latent  heat  at  two  di/" 
ferent  temperatures.  Besides,  the  presence  of  salt  in  freezing 
water  has  the  property  of  diminishipg  its  latent  heat,  at  least 
if  the  solidification,  as  always  in  nature,  takes  place  a  few 
degrees  below  zero.  *  2  or  3  p.c.  of  salt  disöolved  in  pure 
water  has  the  same  depressing  influence  on  its  latent  heat 
and  likewise  on  its  freezing  temperature  as  an  increase  of 
pressure  amounting  to  some  hundreds  of  atmospheres. 

From  these  premises  we  can  draw  the  foUowing  conclu- 
sions : 

1.  In  the  imagined  example  a  eomplete  cycle^  of  heat 
takes  place.  The  quantity  of  ice  (=  1  kgrm),  which  was  sup- 
posed  to  melt  in  the  warm  water  of  the  Gulf-stream,  is  also 
supposed  to  return  to  its  original  point  of  depart,  in  its  initial 
state  of  pure  or  nearly  pure  ice. 

2.  Meanwhile  it  undergoes  the  following  transformations : 
it  melts   at  —  0° . .    [absolute   temperature   T  =  273**]. 

Thereby  it  absorbs  the  latent  heat  Q ^ 

it   mingles    with   the    surrounding    ocean- 

water  and  thereby  absorbs  heat,  qi jr 

of  sea-water.  Bnt  in  those  parts  ol  the  ocean,  where  a  real  melting  of  sea- 
ice  takes  place,  the  temperature  never  sinka  so  low.  Tliat  part  of  the  ice^ 
which  is  firat  liquefied,  forms  a  stratam  of  fresh  water  around  the  ice-floe 
wherein  the  rest  of  the  ice  liquefies  at  its  ordinary  melting  point.  Very 
often  the  fresh  or  diluted  sea-water  in  the  vicinity  of  melting  ice  is  found 
to  be  of  surprisingly  high  temperature.  The  lowest  temperature  observed 
on  the  bank  of  New-Foundland  during  5  yeare  was  —  O'.»  R,  the  mean  tem- 
perature was  +  3^ol  R.  [Proceedings  of  R.  S.  1869.  Jf  3.]  On  the  other 
hand  the  temperature  of  freezing  sea-water  has  never  been  found  to  be 
higher  than  the  ordinary  freezing  point  of  the  water.  See  the  observations 
of  Scoresby  1810—1817  and  those  of  the  Vega-expedition  in  Sept.  1878  a.  O. 

^  I  consider  this  reservation  to  be  necessary,  because  the  temperatures 
of  the  freezing  experiments,  enumerated  in  table  2  of  this  chapter,  da 
not  exceed  the  limits  —  9°  C  and  —  3°  O.  Having  no  experiments  to  rely 
opon  at  lower  or  higher  temperatures,  I  do  not  wish  to  extend  the  rule 
beyond  the  dominions  of  experience. 

*  In  order  to  prepare  the  application  of  Carnot^s  theorem  to  the  ex- 
ample in  question,  I  denote  the  quantities  of  heat  absorbed  or  developed 
by  the  water  at  every  one  of  these  secondary  changes  by  >q»  and  in  the 
case  of  ice  by  >r».  The  corresponding  absolute  temperatures  are  T,  Ti^ 
Ta  . . .  r,  Ti,..,    Thus  we  may  form  the  quotients  |i ,  3* ...  Il  ,  Ii  etc. . . 

Ti      Tg  Ti       Tg 

[»die  Aequivalenzwerthe»  of  Clausius]. 


320  PETTEIiSaOK    ON   WATKR  AND  ICE,    - 


it  receives  and  gives  out  heat  to  the  at- 
mosphere,  the  surrounding  water,  etc. . .  by  ra- 

diation  and  convection,  q^,  qa, ^  ^t    " 

it  separatas  from  the  surrounding  water 
at  —  2*"  C  [abs.  temp.  T'  =  271]  by  freezing  as 
ice  +  solid  cryohydrates,  *  thereby  developing 

the  latent  heat  R ^i 

the  ice  receives  and  imparts  heat  to  the 
atmosphere  etc...  rj,  r2, ^,  ^... 

3.    The  algebraic  sum  of  the  fractions: 

m  »     m"    •   •  •     m7  >    m^    '   '  '     ^*'^'  •  '       <    ^l 

since  the  ice  is  supposed  to  return  to  its  initial  state.  We 
can  not  evaluate  all  these  quantities,  hut  we  nevertheless  can 
form   an   idea   of  the   character  of  the  whole  cycle  from  the 

head  members 

Q       ,  R 
^  ana  ^> 

the   influence    of  which   must  be  predominating.     If  we  leave 

aside  the  secondary  changes,  represented  by  |r ,  y  -  "f^  T 
etc. . .  we  conclude  from  the  fact,  that 

Q  >  R  and  T  >  T', 

that  the  result  of  the  melting  and  freezing  of  sea-ice  is  two- 
fold,  viz: 

a  quantity  of  heat,  R,  is  transported  as  thermic  energy 
from  one  part  of  the  ocean  (where  the  melting  takes  place)  to 
another  (where  the  water  freezes  again); 

another  quantity  of  heat  can  simultaneously  be  träns- 
formed  into  mechanic  energy.  If  we  assume  T  =  —  O". . .  C 
and  T'  =  — 1°.9,  the  quantity  of  heat  availdbJe  for  mechanic 
effect  would  be 

Q  '  =0.55. .  Cal.  for  every  kgr.  of  ice. 

We  must  expect  it  to  be  far  less  in  reality.  That  part  of  the 
available  energy,  which  is  really  transformed  into  work,  is 
surely  too  small  to  influence  the  experimental  measurements. 
Exact  calculus  is  impossible  at  present,  because  we  do  not 
know  the  exact  value  of  the  quantities  T,  R,  qi,  qo  . . .  etc. .. 

*  Some  unfrozen  cryohydrates  will  also  be  enclosed  in  the  new  sea-ice, 
'^'hich  afterwards  solidify  and  melt  as  the  temperature  falls  or  rises.  The 
thermic  influence  of  these  processes  will  on  the  whole  neutralixe  each  other. 


VEGA-EXfSDITIONEKS   VETRS6KAPL1GÅ  A Ji BETES,  321 


The  numbers  found  in  the  experiments  V  &  VI  of  table  2  of 
this  chapter  can  not  be  substituted  for  R,  because  these  deter- 
minations  were  executed  at  temperatures  6  or  7  degrees  lower 
than  T'  and  the  latent  heat  is  calculated  for  1  kgr.  of  the  salt 
waier  examined,  without  deduction  for  tbat  part,  which  must  be 
enclosed  as  unfrozen  brine,  in  case  the  temperature  at  the  free- 
zing  was  so  high  as  T'.  Besidee  we  have  hitherto  supposed 
the  whole  process  to  be.  a  regular  cyde,  where  every  alteration 
represented   by  the  fractions  § ,  Si . . .  ^ ,  'l  . . . ,   is  reversihle. 

From  this  there  will  in  reality  be  found  to  be  several  excep- 
tions,  since  many  phenoraena  connected  with  the  freezing  of 
sea-water,  the  overcooling  etc. . . .  are  not  of  reversihle  nature, 
and  the  evaporation,  which  constantly  takes  place  from  the 
water  ,and  the  ice,  gives  rise  to  a  series  of  thermodynamic 
processes,  which  doubtlessly  are  of  influence  upon  the  move- 
ment  of  the  ocean,  hut  fall  entirely  beyond  the  reach  of  the 
present  discussion. 

Nevertheless  it  seems  probable  from  the  general  outlines 
of  the  phenomenon,  which  I  have  endeavoured  to  sketch  in 
the  foregoing,  that  the  transport  of  the  warm  water  across 
the  ocean  to  high  latitudes  need  not  to  be  attributed  solely 
to  external  forces,  since  the  melting  and  freezing  of  sea-ice  is 
found  to  involve  the  possiXnlity  of  a  transformation  of  thermic  energy 
into  tnechanic  force. 

If  we  admit  the  possibility  that  by  the  peculiar  conditions, 
under  which  the  melting  and  freezing  of  sea-water  takes  place, 
a  certain  quantity  of  solar  heat  is  made  useful  for  mechanic 
purposes,  it  can  not  be  difficult  to  understand  how  the  melting 
of  ice  in  sea  water  can  give  rise  to  an  ocean  current.  Professor 
Ekman  in  his  paper  upon  the  origin  of  currents  *  has  proved 
that  this  must  be  the  effect  of  the  melting,  as  foUows: 

Suppose  a  bit  of  pure  ice,  which  swims/ree?y  in  salt  water, 
to  melt  and  the  liquefied  ice  to  retain  its  former  place,  then 
the  level  of  the  fresh  water  will  stånd  higher  than  the  sur- 
rounding  sea,  on  account  of  the  greater  spec.  volume  of  the 
fresh  water.  This  makes  it  expand  above  the  surface  of  the 
salt  water.  Pure  ice,  melting  in  pure  water,  occasions  no 
current,  because  its  spec.  volume  is  equal  to  that  of  the  sur- 

rounding  fluid. If  we  pursuc  the  subject  further,  we 

find,  that  the  sea-water  in  the  moment  of  freezing  must  perform 
a  certain  amount  of  worh^  by  raising  a  part  of  the  ice  above  the 


»  Öfvers.  K.  V.  A.  F(>rh.  1875.    N:o  7. 

21 


322  PETTBRBSON,  ON   WATBR  AND  JOM. 


level  of  the  eea,  contrary  to  the  action  of  gravitation.  This 
amount  of  work,  which  must  be  executed  at  the  cost  of  the 
latent  heat  developed  by  the  water  [because  it  is  the  immediate 
consequence  of  its  freezing],  is  stored  up  in  the  ice  and  can 
not  be  expended  before  the  moment  of  melting,  when  it  is 
transformed  into  actual  energy  or  vis  viva  of  the  water  par- 
ticles,  derived  from  the  higher  level  of  the  ice-water  relatively 
to  that  of  the  surrounding  sea,  which,  as  Ekman  justly 
observed,  must  occasion  a  surface  current. '    The  ice,  which  the 


a 


t 


Ice. 


By  tho  freezing  of  ttac  water  the  sarface  of  the  ice-floe  is  Ufted  the  distance  ae  contrary 
to  the  action  of  the  gravitation  [and  of  conne  alto  to  the  atmospheric  presanre].  Ib  ts  the 
nlveau  of  the  ice>water  after  melting.  The  difference  be  canses  the  surface-carrent.  At  the 
melting  of  ice  in  fresh  water  hc  is  =  0. 


arctic  current  forces  into  the  angle  between  the  American 
continent  and  the  powerful  stream  from  the  Mexican  Gulf, 
must,  when  melted,  spread  över  the  ocean  in  north-easterly 
direction.  The  rotation  of  the  earth  exercises  upon  this  cur- 
rent a  directing,  hut  nowhere  an  irapelling  force.  ^  We  are 
accustomed  to  ascribe  the  movements  of  the  currents  of  the 
atmosphere  and  the  ocean  to  the  solar  heat.  True;  hut  solar 
heat  can  not  be  transformed  into  mechanic  energy  without  the 
conditions  of  the  second  principle  of  thermodynamics  beiug 
fulfilled.  The  cycle  of  heat  performed  by  the  freezing  and 
melting  of  ice  is  of  a  different  nature  from  the  cycle  of  free 
heat  in  the  water  caused  by  radiation  and  refrigeration, 


"  *  At  the  freezing  of  fresh  water,  as  for  example  rivers,  lakes  etc. . . 
one  part  of  the  latent  heat  is  likewise  transformed  into  work,  which  is 
again  changed  into  heat  at  the  melting  of  the  ice,  without  giving  rise  to 
any  mechanic  effects,  or  motion  of  tbe  water,  currents  etc. 

*  See   Guldberg:   Tlieorien   for  vandets   og   luftens  strömninger  paa 
jordens  overflade,  Polytekn.  Tidsskr.  1872. 


TKOA-EXPSDITIONEUa    VETESSKAPLIGA   ARBETES  323 


1)  because  the  heat,  which  passes  över  from  T  to  T'  is  latent, 
and 

2)  because  its  influence  is  localized  to  those  parts  of  the  ocean, 
where  the  arctic  current  pours  its  ice-masses  into  the  warm 
stream. 

It  has  long  since  attracted  the  attentiou  of  hydrographers, 
that  the  Gulf-stream  increctses  considerably  after  every  com- 
bat  with  the  arctic  current,  although  the  temperature  of 
its  water  diminishes.  According  to  Mr.  Findlay*  and  Dr. 
Carpenter*  the  original  stream  from  the  Gulf  of  Mexico 
and  the  Florida  strait  can  hardly  be  recognized  in  the  great 
Atlantic  current,  which  sweeps  the  coasts  of  Europé.  A  glance 
at  the  maps  in  the  Geogr.  Mitth.  of  Petermann  representing 
the  Gulf-stream  in  summer  and  winter  convinces  us  at  once  of 
the  remarkable  influence  of  the  seasons  upon  its  course.  In 
winter,  when  the  supply  of  cold  water  from  the  arctic  current 
is  reduced  to  its  minimum,  the  water  of  the  Gulf-stream  is 
limited  to  a  narrower  space  than  in  summer.  Colding^  has 
called  special  attention  to  the  fact,  that  the  Gulf-stream  takes 
a  möte  northerlv  direction,  whenever  the  influence  of  the 
arctic  current  diminishes.  Thus  it  tnay  be  possible,  that  it 
reaches  farther  to  the  East  in  winter,  when  it  is  unimpaired 
by  the  arctic  ice-masses,  than  in  summer.  This  would  be  the 
only  plausible  explanation  of  the  observations  cited  by  Mid- 
dendorff*  and  Petermann,*  according  to  which  the  winter 
climate  of  the  northern  part  of  Xovaya  Zemlya  and  the  Tai- 
mur  peninsula  is  milder  than  that  of  Siberia.  For,  as  I 
intend  to  show  in  the  next  paper  from  the  observations  of 
the  Vega-expedition,  there  is  scarcely  to  be  found,  from  a 
hydrographic  point  of  view,  any  direct  signs  of  the  influence 
of  the.  warm  water  of  the  Gulf-stream  upon  the  sea  north  of 
the  Taimur  peninsula  and   Cape  Tcheljuskin  in  summer  time. 


>  Proceed.  R.  G.  S.    XIII. 

*  Ocean  circulation,  Contemp.  Review,  1875. 

>  1.  c. 

*  Der  Golfström,  Geogr.  Mitth.  1870. 

*  Der  Golfström  ostwärts  vom  Nordkap,  Geogr.  Mittli.  1871. 


CONTRIBUnONS 


TO 


THE  HYDROGRAPHY 


OF  THE 


SIBERIAN     S  E  A 


BY 


OTTO  PETTERSSON. 


•*• 


Introductory  remarks. 


During  the  voyage  of  the  Vega  along  the  Siberian  coast 
great  attention  was  paid  to  the  hydrographic  constitution  of 
the  sea.  Beside  the  regular  observations  at  midnigbt,  4  &  8 
a.m.,  nooD,  4  &  8  p.m.,  of  the  temperature  and  density  of  the 
water  at  the  surface,  which  are  registered  in  the  meteorological 
journal,  a  serial  deep-sounding  was  made  at  least  once  a  day 
by  means  of  the  isolating  apparatus  invented  by  Professor  F. 
L.  Ekman.  This  instrument  is  too  well  known  by  professional 
experimenters  and  students  of  hydrography  to  need  any  de- 
scription  here.  For  a  shallow  sea,  like  the  Siberian  (the  depth 
of  which  nowhere  exceeds  200  metres),  with  very  variable 
water-strata,  it  is  indeed  unequalled.  Immediately  after  the 
isolated  capsule,  containing  a  sample  of  water  from  a  certain 
depth  had  been  hauled  on  board,  the  temperature  of  the  water 
was  determined  with  a  thermometer  *  and  its  density  with  an 
areometer  manufactured  by  A  der  man. 

Lieutenant  G.  Bo  ve  of  the  R.  Italian  Navy  had  the  man- 
agement of  the  hydrographic  operations  during  the  expedition. 
I  have  calculated  the  foUowing  results  from  bis  annotations 
in  the  hydrographic  journal  of  the  Vega. 

The  observations  are  regularly  registered  in  the  journal 
from  the  departure  of  the  Vega  from  Yugor  Schar,  the  southern 
entrance  to  the  Kära  Sea,  on  the  1"  August,  1878,  until  the 
ar  rival  at  Koljutchin  bay  on  the  23'^  Sept.,  about  119'  from 
the  Behring  strait.  During  the  winter  some  observations 
concerning  the  temperature  of  the  sea-water,  the  thickness  of 
the  ice  etc...  were  made  by  various.members  of  the  expedi- 
tion. Some  of  these  observations  I  have  discussed  in  the 
preceding  paper.    The  regular  series  of  hydrographic  annota- 


»  ThiB  instrument  is  gradaated  in  Vio  of  a  centigrade,  although  ^,o 
can  be  easily  estimated  by  the  observer.  It  is  of  very  elaborate  workman- 
»hip  and  possesses  the  remarkable  advantage  of  an  ahnost  steady  point  of 
zero.  like  most  of  the  Åderman  thennometers. 


328  PETTERSSON,   aiBERlÄS  SEÅ. 

tions  commenced  again  on  July  24*^,  1879,  at  Port  Clarence 
and  was  continued  during  the  cruise  of  the  Vega  in  the 
Behring  Sea  until  August  7***. 

The  available  material  for  scientific  investigation  con- 
sisted  of: 

1).  A  complete  series  of  observations  regarding  the  tem- 
perature  and  specific  gravity  of  sea-water  from  different  depths. 

2).  Annotations  concerning  the  percentage  of  chlorine  in 
samples  of  water  and  ice  found  by  titration  on  board  the  ship. 
As  far  as  regards  the  samples  of  ice  water  these  titrations  are 
recorded  in  chapter  5  of  the  preceding  paper.  According  to 
the  annotations  these  determinations .  seem  to  have  been 
executed  by  Nordenskiöld,  Palander,  Almqvist  and 
other  members  of  the  expedition. 

3).  A  coUection  of  about  30  water-aamples  *  sealed  up 
in  fläsks  of  250  cc.  each.  Among  these  I  found  4  specimens 
of  melted  rossol  and  of  very  concentrated  brines  coUected  on 
cold  winter  days  from  the  surface  of  ice-floes. 

4)  The  thermometer  (Aderman)  and  one  of  the  areometers 
(also  by  Aderman)  employed  in  the  hydrographic  measure- 
ments  (for  waters  of  the  spec.  gravity  from  I.0290  to  l.oiso). 

It  must  be  obvious  to  the  reader  that  our  discussion  of 
the  hydrographic  conformation  of  the  Siberian  sea  must  be 
based  principally  on  the  observations  1).  In  order  to  calculate 
the  percentage  of  salt  in  the  waters  from  their  spec.  gravity 
the  latter  must  be  referred  to  one  common  standard  of  tern- 
perature. 

The  advantage  of  choosing  the  point  of  0°  C  for  this  pur- 
pose  is  so  great,  that  I  dåre  say,  that  every  calculus  based 
upon  an  other  principle,  instead  of  simplifying  the  matter, 
would  prove  to  be  an  unnecessary  complication. 

In  the  sixth  column  of  the  foUowing  tables  I,  II,  III  A  IV 
the  temperatures  of  the  water-samples  in  siiu  are  recorded.  We 
may  see  from  this,  that  zero  is  the  natural  point  of  comparison, 
aye,  almost  the  arithmetical  mean  of  these  numbers,  the  greater 
part  of  the  temperatures  being  situated  a  few  degrees  above 
or.below  0°  C.  The  only  exception  is  due  to  the  warm  water 
of  sliglU  specific  weight  from  the  surface,  especially  in  the  vici- 
nity  of  the  rivers.  A  few  metres  lower  the  usual  temperature 
of  the   water,  from  —  2''  to   +  I"*  or    +  2°  C,  prevails  almost 

*  The  original  number,  which  was  far  greater,  was  reduced  to  this, 
every  fläsk  being  rejected,  which  was  not  authentically  signed  or  hermetic- 
ally  closed. 


VgOA'EXPKDlTI0NEN8    VETENSKAPLIGA   ARBETEN.  329 

anexceptionally.  I  therefore,  as  already  mentioned  in  the 
foregoing,  consider  0°  theoretically  and  practically  to  be  the 
natural  starting-point  of  all  volumetric  experiments  connected 
with  ardic  hydrography.  Consequently  I  intend  to  refer  the 
observed  numbers  of  specific  gravity  to  the  common  standard 

O" 

T-jö  C,  notmtJistanding  the  areonieter  tvås  adjusted  conformably  to 

another,  viz.  ätj^  G* 

The  practical  advantages  will  best  be  seen  from  the  fol- 
lowingi  example. 

Suppose  the  areometer  to  have  attained  its  equilibrium 
in  the  water.  Then  the  weight  of  the  instrument  is  counter- 
balanced  by  the  weight  of  the  displaced  volume  of  water  — 
therefore  it  sinks  in  the  fluid  to  a  certain  mark  and  not 
further.  In  order  to  obtain  satisfactory  results  the  glass  body 
of  the  areometer  must  have  the  temperature  of  the  fluid. 
Only  in  the  case  of  the  dilatation  of  the  fluid  being  equal  to 
that  of  the  glass  it  would  be  immaterial  to  our  purpose,  at 
what  temperature  the  measurement  was  performed,  and  the 
readings  of  the  areometer  could  be  used  without  any  correc- 
tions  whatever.  The  coefficient  of  dilatation  of  sea-water,  as 
may  be  seen  from  the  tables  and  plates  of  the  foregoing 
paper,  is  highly  dependant  upon  its  amount  of  salt  and  like- 
wise  upon  its  temperature.  At  +  15°  C  and  +  17^5  C,  the 
points,  to  which  ordinarily  areometric  measureraents  are 
referred,  the  difiference  of  the  expansion  of  sea-water  and  of 
glass  is  very  great  and  necessitates  careful  corrections,  hut 
at  temperatures  not  exceeding  a  few  degrees  on  either  side  of 
0°  C  we  may  totally  dispense  with  every  correction  depending 
on  the  temperature  and  still  obtain  numbers  representing  the 
specific  gravity  of  the  water  with  correctness  in  the  fourth 
decimal. 

The  areometer  used  on  the  Vega  and  afterwards  forwarded 
for  my  inspection  was  graduated  so  as  to  allow  observations 
of  0.0001  of  the  specific  gravity.  For  the  present  problems 
of  hydrography  this  approximation  is  quite  sufficient,  because 
it  enables  us  to  calculate  the  saltness  of  the  water  unto  O.oi  %. 

*  The  following  application  of  the  principle  of  Archimedes  could 
easily  be  disguised  in  a  more  mathematical  garb.  The  advantage,  however, 
of  more  generalized  formulse  would  not  in  the  eyes  of  the  author  compensate 
for  the  loss  of  a  plain  manner  of  demonstration,  intelligible  to  every  student 
of  hydrography. 


330 


PETTSBS80K,  81BES1AN  8EÅ, 


h 


Suppose   a  glass   vessel  A  measaring  exactly  1  cc.  to  be 

iramersed  in  sea-water  of  I.0280  sp.  gravity  \-rjo\  at  O*.    The 

weight  of  the  vessel  and  likewise  of  the  displaced  volume  of 
water  must  be  exaetly 

1.0280  gr. 

If  we  substitute  sea-water  of  I.0279  sp.  gr.  instead  of  the 
original  liquid,  the  weigbt  of  the  displaced  water  (sapposing 
the  temperature  constant  and  the  instrument  to  occupy  its 
former  position),  whicli  tends  to  lift  the  vessel,  is  also  I.0279 
gr.  instead  of  I.02B0  gr.    The  difference 

0.0001  gr. 
makes   A   sink   to   the   next  mark   »b>  on  its  scale,  wfaere  it 
attains  a  new  state  of  equilibrium. 

Now  we  could  produce  ex- 
aetly the  same  effect  by  raisiug 
the  temperature  of  vessel  and 
liquid  simultaneously.  The  di- 
latation of  1  cc.  of  glass  for 
every  centigrade  is 

g  =  0.00002753 

(see  the  preceding  paper). 
Consequently   the   volume  of  A 
at  +  1°  C  is 

1.00002758    cc. 

The  volume  of  sea-water,  which 
is  displaced  by  A  at  +  1**  C  weighs 

1.00002758   X    1.0280  — 

if  X  denotes  the  volume  of  1  cc. 
•  '  ~""-     ^^^     —  of  sea-water  (of  0°  C)  at  +  V  C. 

This  weight,  which  tends  to  lift 
the  instrument,  is  inferior  to  the 
weight  of  A  (=  I.0280  gr.)  ii  se  >  1.00002753.    The  difference 

1         -  1.0280     1.0280  ,  . 

1.0280  —  1.00002758  — — *  =  — "- "  (X  —  1.00002753) 

makes  the  vessel  A  sink  deeper  in  the  fluid.  By  equalling 
this  quantity  to  the  weight  O.oooi  gr.,  which  is  necessary  in 
order  to  produce  an  appreciable  effect,  i.e.  make  the  instru- 
ment sink  to  the  next  mark,  we  may  form  an  idea  as  to  the 
mfluence  exercised  by  the  temperature,  at  which  the  areo- 
metric  experiment  is  performed,  upon  the  exactness  of  the 
specific  gravity 


rgOA-EXPEDITIOKEKB    VKTKK8KAPL1GÅ   AU  BET  KS,  881 


^         l.Of  SO  ,  .         . 

U.OOOl  =  — —  {X  —  1.00002754) 

X=  1.000124 

that  is :  only  in  case  the  coefficient  of  expansion  of  the  water 
was  =r  0.000124  or  greater,  would  the  rise  of  temperature  from 
0°  to  +  V  C  have  any  perceptible  influence  on  the  areometric 
determination  of  the  spec.  gravity.  According  to  Ekmans 
determinations,  which  are  graphically  represented  in  plate 
23,  the  volume  at  +  1°  of  1  cc.  of  the  sea- water  in  question 
is  about 

X  =  1.000060 

the  coefficient  of  expansion  between  (f  and  +  1°  C  being  less 
than  0.000062.  We  would  therefore  obtain  with  our  instrument 
precisely  the  same  result  at  +  V  C  as  at  zero,  and  the  num- 
ber  found  at  +  V  C  can  be  used  indiscriminately  to  denote 
the  specific  gravity  at  0°.  Pursuing  this  calculus  further  we 
find,  that  we  need  not  apply  any  correction  on  account  of 
the  temperature  to 

water  of  I.0280  spec.  gr.  from  a  few  degrees  below  0°  to  +  3**    C 

»        »   1.0170      >       >        >         (f      to  +  5^    C 

»       *  1.0090      >       »        >        0°     to  +  9°.5  c. 

I  have  tested  the  truth  of  this  experimentally  with  the  Vega 
areometer  and  3  samples  of  sea- water  of  different  spec.  gravity 
1.02819,  1.02548  aud  1.01708  aud  found,  that  the  instrument  floats 
quite  immovably  in  these  waters  between  the  aforesaid  limits 
of  temperature. 

We  may  infer  from  this,  that  the  freezing  point  of  water 
theoretically  and  practically  is  the  best  adapted  starting- 
point  for  areometric  measurements  of  the  specific  gravity  of 
all  kinds  of  sea-water,  as  the  instrument  in  the  vicinity  of  zero 
is  freed  from  the  disturbing  influence  of  variations  of  temperature. 
If  experimenting  a  few  degrees  above  or  below  zero,  as  was 
usually  the  case  on  board  the  Vega,  we  need  not  mind  the 
temperature  at  all,  *  the  readings  on  the  scale  of  the  areom- 
eters  denote   without   corrections   the  true  specific  gravity  at 

ö"^  or  qrj^  C  —  provided  the  instrument  was  originally  adjusted 
to  these  standards  of  temperature.  Otherwise,  as  in  the  case 
of  the  Vega  areometer,  which  is  graduated  at  q-jjo  C,  a  special 

correction  is  necessary,  which  can  only  be  supplied  by  experi- 
ment.     For    the    numbers    representing   the   specific    gravitj' 

*  Not  even  to  keep  it  constanti 


332 


PETTERSSON»  8IBERIÄK  8EA. 


between  I.0260  and  I.0150  this  was  tolerably  easy,  because  tbe 
areoraeter  was  at  my  disposal,  but  for  the  numbers  of  lower 
spec.  weight,  the  case  looked  somewhat  doubtful,  as  the  instru- 
ment had  been  löst  during  the  voyage. 

From  the  coUection  of  the  Vega  I  selected  3  hermetically 
sealed  water-samples,  the  specific  weight  of  which  had  been 
tested  during  the  expedition  with  the  areometers.  By  means 
of  the  Sprengel   pycnometer  I  ascertained  their  spec.  gravity 


a  t  _r  V"  ^« 

Dftte. 

• 

Deptb. 

Spec  gr. 
Temp.       (areometer). 

St>«c.  gravity 
(Sprengel  pyen.). 

Diir. 

1878  6&7Sept. 

12  M. 

—  1°.3  C       1.0288 

1.02440  at  ,  .0  C 

0.00060 

1878    25Aug. 

14  > 

+  2^3  c      1.0146 

1.01487    >       »      5 

0.00027 

1878    26Aug. 

5  » 

+   1°.5  C       1.01Q4 

1.01040    >       1      > 

0. 

I  next  proceeded  to  the  examination  of  the  areometer.  I 
prepared  2  samples  of  salt-water  by  diluting  sea-water  from 
Beeren  Island  of  I.02829  sp.  gr.  with  distilled  water.  The  third 
sample  is  a  solution  of  Na  Cl  in  water  used  by  Mr.  A  der  man 

as  standard  by  the  determinations  of  the  point  I.0150  at  tti^  C 
on  bis  areometers.  The  spec.  weight  of  the  solutions  was 
ascertained   on   the   same   occasion  with  the  Sprengel  pycno- 

meter  at  x^o  C.    The  result  of  the  comparison  was 


Temp. 
—  0°.26  C 

+  (y.u  c 

+  2°.!   c 


Spec.  gr. 
(areo  meter). 

1.0250 

1.0182 
1.0158 


Kpee.  irrATtty 
(Sprengel  pycn.). 

O** 
1.02548    at    V^*  C 

1.01862     ^         ">       > 
1.01603     9        ^       i 


Diff. 

0.00048 

0.00042 
0.00023 


The  corrections,  which  can  be  deduced  from  both  series 
of  experiments,  agree  tolerably  well.  In  order  to  supply  the 
numbers  still  wanting,  I  made  some  determinations  with  the 

o 

standard  areometer  of  Mr.  Ad  er  man,  which  had  served  as 
controlling  instrument  in  the  fabrication  of  the  Vega  areo- 
meters, thereby  assisted  by  Mr.  Åderman  himself.  The  fol- 
lowing  table  of  corrections  is  constructed  by  means  of  these 

experiments. 

0° 
In  order  to  obtain  the  true  specific  weights  at  ^rrp  C  from 

the  areometric  determinations  registered  in  the  Vega  journal, 
I  have  added 


rEGA'KXPSDITI0SEN8   YETES8KAPLXG A  ARBETE», 


333 


^rj-^^/O.oooc  to  the  oba.  numbers  of  sp.  weight,  which  are  higher  tlian  1.02«6 


®  ^  lo.ooo»  » 

^^•T  O.OOOB  » 
o  o  g 

o  S  3)0.ooo«  » 


» 


> 


from   1.0285  to  1.0200 

1.0200     >  1.0180 

1.0180     >  1.0150 

1.0150     »  1.0140 

1.0140     >  l.bl04 

1.0104    »  1.0000 


The  greatest  discrepancy  between  the  corrections  (=  O.00012) 
is  at  1.0240  and  I  think  the  computed  spec.  weights  can  be 
considered  to  be  true  within  O.0002.  This  ambiguity  causes 
an  uncertainty  of  O.02  p.  C.  in  the  calculated  amount  of  salt. 
These  corrections,  however,  are  strictly  applicable  only  in 
case  the  original  observation  was  made  within  those  limits  of 

temperature,  where  the  correction  from  the  temperature  of  the 

o* 
water-sample   in  situ  to  ^tjb  C  is  less  'than  O.oooi  and  conse- 

quently  can  be  omitted.  The  observations  taken  on  board 
the  Vegagenerally  fulfill  this  condition,  with  the  exception  of 
the  determinations  in  the  winter  months,  which  were  executed 
in  the.  cabin  at  a  temperature  of  about  +  10°  or  +  11°  C.  I 
have  recorded  these  observations  without  any  corrections  at 
all.  Happily  the  titrations  of  chlorine  executed  on  board  the 
Vega  are  sufficient  to  give  one  an  idea  of  the  saltness  of  these 
water-samples. 

O" 

From  the  reduced  spec.  weights  at  rr^  C  the  percentage 

of  salt  in  the  water-samples  is  computed  by  means  of  the 
coefficient  123.8.  I  deduced  this  number  from  the  analyses  of 
the  following  4  water-samples. 


Temp. 
in  situ. 


ä.  t/i 

I 

> 

Spec. 

u 

Cl 

3 

0 

c 

gravity 

^  «  3 

titration. 

0 

observed. 

^^  %  <. 

0 
"^ 

• 

P 

o    X 
c    55 

r»       O 


O      2.      8 


Salt 
analysis. 


1.0274 

1.0279 

1.920  % 

1.803 

3463  % 

1.0242 

1.0247 

1. 691  % 

1.799 

3.044  % 

I.0I5I 

1. 01 54 

1.064  % 

1.796 

1.911  % 

I.OIIO 

1.0112 

0.763  Yo 

1.814 

1.384  S 

rneati  = 

'    1.803 

mean  — 

334  PBTTSRSSON,  SIBKRIÅN  SEA. 


The  Kära  Sea. 

Ten  years  have  scarcely  elapsed  since  the  Kära  Sea  was 
opened  anew  to  the  investigations  of  science  as  well  as  to 
traffic  and  trade  by  the  expeditions  of  Nordenskiöld  in  1875 
&  1876.  In  order  to  ensure  the  interests  and  lessen  the  risks 
of  the  Siberian  trade,  nothing  conld  be  more  desirable  than  a 
thorough  knowledge  of  the  hydrographic  conformation  of  the 
ice  and  the  water-strata  of  this  sea.  I  hope,  that  the  present 
paper  will  contribute  to  prove  the  importance  of  further  in- 
vestigations  on  this  subject.  For,  as  I  will  try  to  show  in 
the  foUpwing,  there  are  reasons  to  suppose,  that  the  possibil- 
ity  of  safe  navigation  in  this  sea  depends  not  only  upon  the 
mere  changes  of  wind  and  weather  or  iipon  the  influence  of  a 
warmer  or  colder  summer,  but  also  upon  the  conformation  of 
its  deeper  strata.  Little  as  we  know  at  present  of  this  subject, 
we  can  not  fail  to  recognize  the  prevailing  diflFerence  in  salt- 
ness  and  temperature  between  the  upper  and  lower  layers  of 
the  Kära  Sea  as  the  most  characteristic  feature  of  its  hydro- 
graphic constitution.  In  the  summer  months  a  thin  layer  of 
warm  and  relatively  fresh  water  covers  the  surface  of  the 
Kära  Sea,  while  a  few  metres  below  there  is  found  a  stratum 
of  salt  water,  cooled  unto  (and  in  some  cases  even  be^ond)  its 
freezing  point.  I  have  already  alluded  to  this  fact  in  the 
introductory  chapter  of  the  foregoing  paper. 

In  the  eastern  and  northern  parts  of  the  Kära  Sea  this 
difference  is  greatest  on  account  of  the  masses  of  fresh  and 
warm  water  emerging  from  the  sestuaries  of  the  Obi  and 
Yenisei  rivers.  On  the  hydrographic  map  [plate  24]  I  have 
inserted  some  temperatures  observed  by  Captain  Mack,  one 
of  the  first  explorers  of  the  Kära  Sea  in  1871,  showing  that 
the  influence  of  these  rivers  still  prevails  at  the  latitudes  of 
Cape  Nassau  and  the  Oranie  Islands.  According  to  Mack, 
Johannesen  a.  O.  the  water  here  is  so  fresh  as  to  be  almost 
drinkable,  whenever  the  sea  is  calm  and  unrufflod  by  tempest, 
which  however  soon  mingles  the  water  of  the  thin  superficial 
stratum  with  the  ice-cold  water  from  below.  As  for  the  eastern 
part  of  the  sea,  I  can  refer  to  the  observations  of  the  Vega- 
expedition  from  the  10***  to  the  19**»  of^ August,  1878.  The  tem- 
perature of  the  surface,  which  was  H-  8°  or  +  9°  at  Port  Dick- 
son, gradually  diminished  and  at  last  sunk  below  (f  C  north 


rXOA'EXPBDIT10SEN8   TETEV 8KAPJ,1QÅ   AEBETES,  385 

of  the  Taimur  bay,  at  IV  Lat.  N.  At  the  bottom,  however,  the 
temperature  was  found  — 1°  C  immediately  .north  of  Port 
Dickson.  On  the  sections  III,  IV,  V  we  can  trace  the  isotherm 
of  — 0^.5  C,  which  continually  rises,  until  it  reaches  the  sur- 
face  of  the  sea  a  few  miles  east  of  Cape  Tcbeljuskio.  Thus 
the  Kära  Sea  north  and  east  of  the  rivers  Obi  and  Yenisei  is 
covered  by  a  layer  of  almost  fresh  flowing  water,  which  at 
73''  30'  Liat.  occupies  the  entire  depth  of  the  sea  (about  20  metres), 
from  the  surface  to  the  bottom  showing  a  temperature  of  +  6"* 
to  +  9°  C,  and  then  becomes  gradually  thinner  and  colder  as 
it  spreads  wider  to  the  north.  In  the  bighest  latitudes  ever 
reached  by  ship  in  the  Eara  Sea  its  original  character  of  a 
fresh  water  stream  is  still  well  recognizable.  This  stream 
contains  the  united  water-masses  of  the  Obi  and  the  Yenisei. 
On  section  II  we  can  traee  the  influence  of  each  river  sepa- 
rately  in  the  temperature  of  the  surface,  which  shows  two 
maxima,  one  at  75^8o  Long.  E.  G.  [the  Obi-stream]  =  '+  6^.8  C, 
the  other  south  of  Port  Dickson  [the  Yenisei-stream]  =  +  g**.»  C. 
A  close  scrutiny  of  the  numbers  on  the  map  reveals  to  us 
the  fact,  that  each  current  deviates  considerably  to  the  east, 
an  observation,  which,  as  we  will  see  further  below,  is  equally 
applicable  to  all  rivers  of  Siberia.  * 


'  These  conclusione,  which  I  will  try  to  prove  subeequently  from  the 
observations  of  the  Vega-expedition,  are  already  foresliadowed  in  the  pro- 
gram of  the  expedition,  presented  in  July,  1877,  by  Professor  Nordenskiöld 
to  H.  M.  the  King  [see:  Vegas  fKrd  kring  Asien  och  Europa,  page  11  of  the 
Swedish  edition]. 

>Between  Port  Dickson  and  the  Beli-Island  a  mighty  current  of  fresli 
water  flows  in  northerly  direction.  As  the  influence  of  the  earth'8  rotation 
at  these  latitudes  upon  currents  moving  in  the  direction  of  the  meridian  is 
very  considerable  it  must  impart  an  easterly  direction  to  the  flowing  water. 
Therefore  the  river- water  from  the  Obi— Yenisei  must  flovv  as  an  isolated 
stream  along  the  Taimur  coast  as  for  as  Cape  Tcheljuskin,  where  it  becomes 
free  to  spread  farther  to  the  north-east  or  east.  At  74'  Lat.  N,  in  calm 
weather,  I  have  observed  a  temperature  of  4-9"*  O  of  the  w^ater  north  of 
ihe  embouchure  of  the  Yenisei  [17"*  Aug.  1876]  and  +  B**  C  north  of  the 
Obi  River  [10***  Aug.  that  year].  As  usual  this  stream  from  the  south  gives 
rise  to  an  undercurrent  of  cold  water,  which  by  tempests  mixes  with  the 
saperficial  layer  and  makes  its  temperature  sink.  Likewise  it  engenders  a 
cold  icy  sidewise  current  a  t  the  surface  in  the  opposite  direction,  which,  on 
aecount  of  the  earth'8  rotation,  takes  a  westerly  direction  and  makes  its 
way  between  Cape  Tcheljuskin  and  the  north  point  of  Novaya  Zemlya 
towards  the  east  side  of  that  island.  This  is  probably  the  cuuse  of  the 
heaping  of  the  drift-ice  at  this  coast  in  summer.  According  to  my  own 
experience  and  to  the  unanimous  statement  of  the  crews  of  the  Norwegian 
whaling  ships  this  ice  melts  away  in  autumn  completely.» 


336  rSTTBRBSOK,  8IBERIAN  8SA. 

The  influence  of  the  Yenisei  river  annoances  itself  still 
more  elearly  .by  the  diminishing  saltness  of  the  water.  On 
both  sides  of  the  Sibiriakoff  island  the  saltness  was  found 
to  be  only  0.4»  p.  c.  while  the  sea- water  a  few  miles  farther 
to  the  west,  which  consists  of  the  outflow  from  the  Gulf  of 
Obi,  contains  three  times  as  much.  In  accordance  with  this 
fact  we  find,  that  also  in  the  North,  at  74.8o  Lat,  the  saltness 
increases  and  the  temperature  diminishes  the  more  we  ap- 
proach  the  west  side  of  the  Kära  Sea  and  vice  versa,  See 
section  XI,  which  is  based  upon  the  observations  from  1875 
together  with  those  from  1878.  The  fresh  and-  warm  water 
from  the  Yenisei  thus  surging  up  to  the  east  against  the 
Taimur  coast  natnrally  makes  the  level  of  the  sea  stånd 
higher  in  summer  at  this  shore,  on  account  of  the  higher 
temperature  and  greater  spec.  volume  of  the  water.  This 
difference  of  niveau,  together  with  the  reaction  from  the  coast 
upon  the  äowing  water,  makes  its  uppermost  Idyers  ^  take  a 
westerly  direction  towards  Novaya  Zemlya,  where  its  influence 
is  felt  by  the  dirainution  of  the  saltness  ^  and  the  melting  of 
the  ice-floes,  formed  during  winter  in  this  part  of  the  sea. 
The  melting  of  the  ice,  which  requires  an  incessant  supply 
of  warm  water,  can  not  ho^ever  be  completed  before  late  in 
the  summer,  in  August  or  September,  when  the  current  from 
the  river  system  of  the  Obi  and  Yenisei  has  had  due  time  to 
develop  its  full  vigor  and  direct  all  the  resources  of  solar 
heat  stored  up  in  its  waters  to  a  successfuU  attack  upon  the 
ice  of  the  western  basin  of  the  Kära  Sea.  Until  then  the  warm 
water  current,  instead  of  clearing  the  sea  from  ice  and  open- 
ing  navigable  water,  will  have  the  contrary  effect,  viz.  to 
barrieade  the  eastern  entrance  to  the  Matochkin  Schar  by 
pressing  the  rest  of  the  pack  ice  against  the  coast  of  Novaya 
Zemlya. 

The  intensity  of  the  surface  current,  just  spöken  of,  is 
sufficiently  attested  by  the  fact,  that  the  yacht  Proven,  be- 
longing  to  the  first  Swedish  expedition  in  1875,  on  its  return 
from  Port  Dickson,  the  21'^  August,  was  driven  from  its  course 
from  74°  o:  Lat.  71°  O'  Long.  to  75n4'  Lat.  68°  45'  Long.,  i.  e. 
more   than    one  degree  northward  and  two  degrees  westward 


*  The  pregsure  of  which  is  not,  like  that  of  the  deeper  ones,  equilibratecl 
by  the  adjacent  water  strata  and  consequcntly  must  overflow. 

'  The  saltness  at  the  surface  in  this  part  of  the  sea  varies  between 
2.80  p.  o.  and  3.04  p.  c.  (see  the  map,  plate  24). 


TE0Å'BXPEDITIONEKa   VETKNaKAPLIOA  ÄRBETEK.  887 


by  the  stream,  in  spite  of  a  heavy  gale  from  N  and  NNW 
blowing  the  whole  day.  * 

According  to  the  observations  of  Captain  Johannesen^ 
in  1870,  one  part  of  the  stream  takes  a  southerly  direction 
along  the  coast  of  Novaya  Zemlya,  ^  while  another  part  seems 
to  round  the  northern  point  of  that  island  and  penetrate 
further  into  the  aretic  sea. 

>Nac.h  Johannesen  treflfen  an  dem  nordöstlichsten  Ende 
von  Nowaja  Semlä  zwei  Strömungen  zusammen,  von  denen 
die  eine  von  Westen  kommt,  der  ganzen  West-  und  Nordkuste 
des  Ländes  folgend,  eine  Fortsetzung  des  Golfstromes,  die 
andere  von  Suden,  eine  Fortsetzung  der  Gewässer  des  Obi 
und  Jenissei.» 

As  already  mentioned,  there  begins  to  appear  immediately 
north  of  Port  Dickson  and  the  74''*^  parallel  a  layer  of  cold 
and  salt  water  at  the  bottom  of  the  sea  beneath  the  warm  and 
fresh  river-water  at  its  surface.  This  is  proved  sufficiently 
by  the  deep-soundings  in  section  XI  [on  plate  26].  I  consider 
this  cold  stratum  to  be  an  influx  of  water  from  the  aretic 
ocean  *  caused  by  the  mechanical  reaction  of  the  surface  water 
in  motion  upon  the  deeper  layers. 

The  principle  of  this  phenomenon  is  discussed  in  the 
paper  upon  the  general  causes  of  the  ocean-currents,  by  Prof. 
F.  L.  Ekman,  who  shows,  that  every  river,  which  flows  into 
the  sea,  gives  rise  to  an  under-current  of  sea-water  directed 
towards  its  embouchure.  If  there  is  no  bank  at  the  mouth 
of  the  river,  which  stops  the  intercourse  of  the  deeper  strata, 
the  salt  water  from  the  ocean  also  penetrates  into  the  bed  of 
the  river.  Mr.  Ekman  has  minutely  studied  a  very  remark- 
able example  of  this  kind  of  under-current,  which  occurs  in 
the  Göta-Elf  at  Gothenburg. 

»Here  an  under-current  of  salt  water  from  the  Kattegatt 
enters  the  Elfsborg-fiord  towards  the  mouth  of  the  river,  where 
the  salter  water  rises  higher  and  nearer  to  the  surface  the 
more  the  stream  approaches  the  embouchure  of  the  river,  so 

*  See  the  report  of  Dr.  Kjell  man  in  the  desciiption  of  the  Swedish 
expedition  in  1875  to  the  Yenisei  river  [Bih.  K.  V.  A.  Handl.  B.  4  N:o  1]. 

'  »Die  Erschliessung  eines  Theils  des  nönil.  Eismeeres  in  1870»,  P  et  er- 
man  n,  Mitth.  1870,  see  also:  Kapitan  Johannesen'8  Umfahning  v.  Nowaja 
Semlä  im  Sommer  1870,  ibid. 

'  The  original  map  (manuscript)  of  Captain  Johannesen'8  voyage, 
on  which  the  direction  of  this  stream  is  marked  out,  is  in  the  possession 
of  Prof.  Nordenskiöld. 

*  See  the  programme  of  the  expedition  by  Nordenskiöld  1.  c. 

22 


338  PBTTBB880N,  8IBERIAN  SEA. 


that  for  a  certain  depth  the  saltness  appears  to  increase  in 
the  direction  towards  the  lattor.  This  under-current  also 
penetrates  into  the  bed  of  the  river  itself,  where  its  saltness 
at  a  given  level  now  no  longer  inereases;  but  neither  does  it 
decrease  in  any  sensible  degree  in  the  lowest  strata.  While 
the  under-current  thus  proceeds  at  the  bottom  of  the  river,  it 
is  constantly  reduced  in  thickness;  indeed  its  thickness  at  the 
innermost  point,  at  which  I  could  distinctly  observe  it,  was 
less  than  two  feet,  as  may  be  seen  from  the  following  special 
series  taken  on  the  7'^  August,  18,500  f.  above  the  mouth: 


Depth  in  foot. 

Saltness  in  grammes  on  lOOO  cc. 
of  the  wat€r. 

0 

0.23 

6 

0.35 

8 

0.40 

10 

4.33 

12  (bottom) 

20.02. 

»The  existence  of  the  under-current  was  made  visible  bv 
means  of  a  sunken  body,  which  was  moved  by  it  in  a  contrary 
direction  to  that  of  the  upper-stream.  The  water  of  the  under- 
current  was  clear  and  cold,  whereas  that  of  the  superficial 
stream  was  very  muddy,  a  further  proof  that  the  under- 
current  continually  received  fresh  supplies  from  the  fiord.> 

The  author  then  proceeds  to  show,  that  the  force,  whicb 
urges  the  under-current  of  salt  water  from  the  Kattegatt 
towards  the  mouth  of  the  Göta  Elf,  a  distance  of  at  least 
12,000  metres,  and  thence  5  to  6  kilometres  up  the  river, 
simultaneously  raising  the  niveau  of  the  salt  water  stratuni, 
can  not  be  ascribed  to  any  difference  of  spec.  gravity  or 
hydrostatic  pressure,  etc. . .  but  is  due  to  a  dynamic  pheno- 
menon,  which  is  caused  solely  by  the  vis  viva  of  the  surface 
current.    He  concludes: 

>A  river  may  therefore,  as  regards  its  efifect  upon  the  sea- 
water  at  its  embouchure,  be  compared  to  a  pump.  the  piston 
of  which  throws  out  as  much  water  *  as  it  sucks  up  from 
behind;  the  force.  that  sets  the  pump-piston  in  motion,  here 
corresponds  to  the  river- waters'  vis  viva,* 

*  This  of  course  does  not  refer  to  the  fresh  river-water  itself.  which 
by  its  kinetic  energy  sets  the  whole  system  of  ciirrents  in  motion,  but  to 
that  part  of  the  salt  water,  which  by  adhesion  or  difFusion  becomes  inter- 
mingled  with  the  river-water  inside  or  outside  its  embouchure  and,  partaking 
of  its  motion,  is  spread  further  över  the  surface  of  the  sea.  This  water 
naturally  requires  to  be  supplied  by  sea  water  either  from  the  side  or  from 
below.    Hence  the  under-current. 


TBOA-BXPBDITlQNBNa   VBTEN8KAPLI0 A  ARBETEN,  339 


We  must  expect,  that  the  united  water-masses  of  the  rivers 
Obi  and  Yenisei  by  their  outflow  into  the  sea  must  give  rise 
to  a  whole  system  of  »reaction-currents»  of  salt  water  from 
the  sides  and  from  below.  The  question  naturally  arises, 
whether  there  is  to  be  found  any  influx  of  cold  aretic  sea- 
water  in  the  bed  of  the  Yenisei  river,  similar  to  that  observed 
by  Ekman  in  the  Göta-Elf  at  Gothenburg. 

A  deep-sounding,  made  the  24*^^  August,  1876,  in  the  Yenisei 
river  at  Korepovskoi,  has  settled  this  question:» 

Depth  in  metres.  Spec.  weight  at  Ttrö    ^'  *  ^^^^  *  *°  P*  ^- 

O  1.0001  0.01 

3.56  1.0001  0.01 

7.12  1.0001  0.01 

10.68  1.0001  0.01 

16.02  not  salter  than  the  above  samples. 

If  we  may  judge  from  this  example,  the  entrance  of  an 
under-current  of  aretic  water  into  the  Yenisei  seems  to  be 
cut  off  by  the  shallowness  of  the  water  at  its  embouchure. 

Instead,  we  have  positive  proofs  of  the  existence  of  side- 
currents,  caused  by  the  influence  of  the  flowing  river-water 
from  the  Obi  and  Yenisei  upon  the  adjacent  ocean-water.  In 
the  section  I  on  plate  24  is  represented  the  constitution  of 
the  Eara  Sea  along  the  course  of  the  Vega  according  to- the 
deep-soundings  registered  in  the  journal  from  the  1**  August, 
the  day  of  departure  from  the  Yugor  Schar,  until  the  4**"  Aug. 
at  8  o'clock  a.  m.,  when  she  rounded  the  north-western  point 
of  the  Beli-Ostrow  island.  The  observations  from  the  2°^ 
Aug.  8  p.  m.  to  the  S""**  Aug.  8  p.  m.  are  of  special  interest  as 
showing,  that  a  stream  of  fresh  and  warm  river-water  emerges 
from  the  Malygin  strait,  ploughing  a  furrow  in  the  surround- 
ing  deeper  strata  of  sea-water,  which  is  surged  up  on  both 
sides  as  banks  of  cold  and  salt  water  —  doubtlessly  by  the 
sidewise  reaction  of  the  flowing  warm  water  upon  the  adjacent 
layers.  By  its  influence  the  cold  and  salt  water  [temperature 
_  2°  or  —  P.8,  saltness  =  3.44  p.  C],  which  originally  belongs 
to  a  far  deeper  stratum  of  the  sea,  as  we  may  see  from  the 
foregoing  deep-soundings  in  the  section,  is  lifted  nearer  to  the 
surface  to  a  level,  which  water  of  this  kind  never  reaches 
any    where   else   in  the  whole  Kära  Sea.    The  natural  conse- 

»  The  determinations  of  the  sp.  w.  and  saltness  are  made  by  F.  L. 
Ekman. 


340  PETTERSSON,  8IBERIÅN  8EA. 


quence  of  this  is  also  to  be  seen  in  the  graphic  illustration 
on  section  I,  viz.  that  the  ice  at  the  surface  is  prevented 
from  melting  by  the  vicinity  of  the  ice-cold  water  a  score  of 
metres  below.  Just  at  those  places  indicated  in  sectiou  I, 
where  the  isothermal  lines  of  — 2^  and  — P.s  rise  from  the 
deep  to  within  20  metres  from  the  surface,  the  Vega  encoun- 
tered  väst  ice-floes.  In  his  report  to  Dr.  Oscar  Dickson 
Nordenskiöld  writes:  * 

»I  bad  long  indulged  in  the  hope  of  reporting,  that  we 
bad  arrived  at  the  Yenisei  without  meeting  with  a  single 
block  of  ice.  At  our  arrival  at  the  latitudes  of  Beli  Ostrow, 
however,  waves  and  wind  died  away  in  a  manner,  which 
unmistakably  indicated  the  presence  of  ice.  Subsequently  we 
encountered  väst  floes  of  drift  ice,  which,  bowever,  were  suffi- 
ciently  ecattered  and  corroded  not  to  put  any  serious  obstacles 
to  the  progress  of  our  ship.  East  of  the  Beli  Ostrow  island 
we  found  the  sea  entirely  free  from  ice>. 

From  a  close  inspection  of  the  following  sections  [f.  ex. 
III,  VII  &  VIII]  we  learn,  that  almost  in  every  place,  where 
the  ships  journal  tells  us  of  an  encounter  with  the  ice,  there 
is  a  marked  tendency  in  the  cold-water  isotherms  to  rise 
towards  the  surface.  In  the  following  I  intend  to  return  once 
more  to  this  fact. 

Petermann,^  endeavouring  to  trace  the  isotherms  of  the 
surface  water  of  the  Kära  Sea  for  July  and  August  from  the 
Norwegian  observations  in  1870,  stated  the  fact,  that  the 
middle  part  of  the  sea  between  Novaya  Zemlya  and  the  Beli 
Ostrow  island  bas  the  loicest  temperature  and  is  frequently 
covered  with  ice  in  summer.  This  observation  bas  been  con.- 
firmed  by  every  expedition  of  låter  years. 

»Die  Norwegischen  Beobachtungen  weisen  hier  fur  die 
Monate  Juli  und  August  in  den  meisten  Theilen  des  Meeres 
eine  durchschnittliche  Temperatur  zwischen  ?*  und  4**  auf, 
ganz  besonders  im  siidwestlichen  und  nordöstlichen  Theile, 
dazwischen  in  der  Mitte  des'  Meeres  zeigt  sich  eine  Stelle 
unter  2°,  in  ihrer  Mitte  eine  noch  geringere,  unter  0°  und  bis 

—  0°.8 »      Es    erinnert   dies    an   den   Schraelzprocess  des 

Winteroises  unserer  Teiche  auf  denen  zuletzt  nur  noch  in  der 
Mitte  eine  Eisscheibe  ubrig  bleibt.» 

*  Vega-expeditionens  vetenskapliga  iakttagelser,  Vol.  1,  page  12. 

*  Geogr.  Mitth.  1871.  Die  Erschliessimg  eines  Theiles  des  nördl.  Eis- 
meeres,  1870. 


VKGA'EXPEDITI0SEN3    VETEN8KAPLIGÅ   ÄMBETEN.  341 


The  voyage  of  Nordenskiöld  with  the  Ymer  in  1876 
gives  a  good  example  of  the  usual  condition  of  this  part  of 
the  Kära  Sea  in  the  suinmer.  After  entering  the  Kära  Sea  by 
the  Matochkin  strait  the  ship  was  obliged  to  take  a  semi-circular 
route  to  the  soulhward,  in  order  to  avoid  the  still  unmelted 
ice-floes  in  the  midst  of  the  sea,  and  reached  the  open  sea 
north  of  the  Beli  Ostrow  island  after  a  struggle  of  some  days 
with  the  ice  west  and  south-west  of  this  island. 

From  the  observations  of  the  Vega-expedition,  which  had 
the  good  luck  of  crossing  the  Kära  Sea  without  any  serious 
hindrance  from  the  ice,  we  see  (section  I),  that  the  temperature 
at  the  surface  sunk  and  the  saltness  increased  on  approaching 
the  middle  of  the  sea,  where  the  iso-saline  curve  indicating 
3.08  p.  c.  of  salt  rose  to  the  surface.  I  consider  this  surging 
up  of  cold  and  salt  water  from  below,  in  the  midst  of  the 
Kära  Sea,  to  be  due  to  the  sidewise  action  of  the  great  current 
from  the  Obi  and  Yenisei  upon  the  adjacent  water,  just  as 
the  relatively  little  stream  from  the  Malygin  strait  makes  the 
cold  water  rise  like  a  bank  on  both  sides,  as  shown  in  section 
I.  This  cold  water  naturally  prevents  the  mel  ting  of  the  ice 
or  delays  it  until  very  late  in  the  summer. 

Besides,  if  we  consider  the  salt  water  at  the  bottom  of  the 
deep  western  basin  of  the  Kära  Sea  along  the  coast  of  Novaya 
Zemlya  [see  the  profile  of  the  bottom  in  sect.  I  &  XI]  to  be 
an  indraught  of  arctic  water  from  the  Siberian  sea  —  which 
is  by  no  means  improbable,  since  the  fauna  of  this  part  of  the 
sea  is  almost  exclusively .  of  arctic  origin  —  we  must  admit, 
that  the  deeper  layers  of  this  water  ought,  by  its  own  motion, 
to  be  surged  up  around  the  banks  in  the  midst  of  the  Kära 
Sea  between  the  73^^  and  the  74*^  parallel.  Great  masses  of 
foundered  ice-blocks  are  frequently  heaped  up  on  these  banks, 
which  therefore  have  been  mistaken  for  real  islands  by  some 
explorers. 

Beside  the  Vega-observations  there  are  a  few  previous  , 
deep-soundings  made  in  1875  and  1876  by  Nordenskiöld 
and  Kjellman  in  the  deep  basin  of  the  Kära  Sea  along  the 
coast  of  Novaya  Zemlya  and  the  Waigatch  island,  which  are 
of  great  importance  as  showing,  that  the  conformation  of  the 
deep  water-strata  is  left  completely  undisturbed  from  one 
year  to  the  other  by  the  influence  of  the  temporary  chauges 
of  the  climate,  the  seasons,  the  winds  etc,  which  afifect  the 
upper  layers. 


342  TSTTMBsaoir,  aiBsaiA»  sea. 


(1)  .  .  .  .  Lat.  75n4';  Long.  68nO'  (22"'  Aug.  1875). 

Depth.  Temp. 

Om.  +  5^2  C  [Kjellman] 

222  m.  —  r.4  C  > 

(2) Lat.  75°  40';  Long.  65°  [25'"  Aug.  1875]. 

Depth.  Temp. 

Om.  +  Va  c  [Kjellman] 

107  m.  — 1°.8  C 

(3)  .  .  .  .  Lat.  75°  30";  Long.  64°  40'  [24'"  Aug.  1875]. 

Depth.  Saltness. 

O  m.  3.07  p.  C.  [anal.  by  Ekman], 

107  m.  3.41  p.  C.  [    >        ^  >     ]. 

(4) Lat.  73^34';  Long.  58°  [31^»^  Aug.  1875]. 

Depth.  Temp. 

O    m.  +  3^9  C  [Kjellman] 

44.5  m.  —  1^4  C 
98    m.  —  V.i  C 

(5)  .  .  .  .  Lat.  70^35;  Long.  61M2'  [7**^  Aug.  1876]. 

Depth.  Saltness. 

O    m.  2.67  p.  C.  [anal.  by  Ekman] 

3.5  m.  2.66    ?     >        ^         )  > 

7.1  m.  3.03    »    »         >         >  > 

8.9  m.  3.2G    >      >   '       »  >  ; 

35.6  m.  3.33    >    >         i        >  » 

107       m.  3.42      : 


.'     "^ 


(6) Lat.  70°  10';  Long.  61°  [3"»  Aug.  1875]. 

Depth.  Saltne^s. 

O  m.  2.73  p.  C.  [anal.  by  Ekman] 

107    m.  3.19     :^      :^             '           j                > 

(7)  .  .  .  .  Lat.  70^22';  Long.  GPIO'  [3'^  Aug.  1875]. 

Depth.  Temp. 

O    m.  +  3^9  C  [Kjellman] 

17.8  m.  +  0°.9    v               :, 

53.4  m.  — 1°.5  >            > 

106.8  m.  — 1^9  >             > 

178    m.  —  r.9   >             > 


VEGA'EXrEDITI0NEK8   VETEX8KAPLIGÅ  ARBETEN. 


343 


(«) 

Lat.  70' 56';  Long.  63°  [4'" 

Aug. 

1875]. 

I>epth.                                   Baltnest  [Ekman]. 

Temp   [Kjellman]. 

0     in.                      2.98  p.  C. 

+  4°.8  c 

26.7  m.                     3.23   >    » 

—  r.i  c 

63.3  m.                      3.28    >    > 

—  r.»  c 

115.7  m.                      3.32   >    » 

—  v.n  c 

160.2  m. 

— 1°.7  c 

Some  of  these  observations  from  1875  &  1876  were  taken 
nearly   at   the  same  place  as  those  of  the  Vega-expedition  in 

1878. 


1875,  3" 

'  Aug. 

1876,  7 

"*  Aug. 

1878,  i*»Aug. 

Lat.  70'  22' ;  Long.  6 1  "*  10' 

Lat.  70*35';  Long.  61°  42' 

Lat.  70*' 22';  Long.  61"  42' 

Depch. 

Temperature. 

Depth. 

Saltness. 

Depth. 

Saltness. 
2.91  p.  C. 

1  emperature. 

+  5°>  C 

0    metres 

+  3^9  c 

0    metres 

2.67  p.  C. 

0  metres 

7.1       > 

303       » 

8.9       > 

3.26       > 

10      > 

2.96       > 

+  o'.3  C 

17.8       i 

+  o^9  c 

35.6       . 

• 

3.33       » 

53.4       * 

—  i\s  c 

50      . 

346       » 

—  i°.6  C 

106.8       » 

~  i".9  c 

106.8       > 

342       » 

178 

— 1".9  C 

It  may  be  worth  observing,  that  in  1875  as  well  as  in 
1878,  whieh  was  by  far  the  most  favorable  for  navigation,  the 
cold  and  salt  water,  represented  by  the  iso-saline  of  3  p.  c, 
was  found  at  a  greater  distance  from  the  surface  than  in  1876, 
the  most  unfavorable  year  of  the  three. 


1875,  4'''  August. 

1878,  2'"^  August. 

Lat.  70"  55';  Long.  63' 

Lat.  5 

ri°3';  Long.  63**  46' 

Depth. 

Temperature. 

+  4^2  c 

Saltness. 

Depth. 

Temperature. 

Saltness. 

0     m. 

2.98  p.  C. 

0  m. 

+  4^I  c 

3.03  p.  C. 

10  m. 

-f.3".9  c 

3.17  p.  C. 

26.7  m. 

—  i'.iC 

323  p.  C. 

50  m. 

—  i".9C 

3.45  P.  C. 

1 15.7  m. 

—  i".7  C 

332  p. C. 

115  m. 

—  i'.9  C 

3-49  P-  c. 

160.2  m. 

— 1^7  c 

344  PETTERSSON,   SIBEHIAN  SEA. 

Thus  the  constitution  of  the  water  in  the  deeper  stråla 
and  at  the  bottom  was  found  to  be  almost  unchanged  in  1875, 
76  &  78,  and  yet  we  know  that,  from  a  naulic  point  of  view, 
the  condition  of  the  Kära  Sea  was  very  different  in  1876  from 
in  1875  or  1878. 

I  next  wish  to  call  attention  to  the  important  fact,  that 
the  same  constitution  of  the  deeper  water-strata  with  regard 
to  saltness  and  temperature  also  prevails  in  that  part  of  the 
Barentz  Sea  west  of  the  Waigatch  and  Novaya  Zemlya,  as  may 
be  seen  from  the  following  observations  by  the  Swedish  expe- 
dition, 1875,  and  the  Holland,  1881. 

Western  entrance  to  the  Matochkin  strait;  13'*^  July  1875. 

Deptb  Temperature.  Saltness  [anal.  by  Ekman]. 

Om.                   +  6^1  C  3.03  p.  c. 

23  m.                   +  4^2  C 
35  m.  (bottom) 3.38  p.  c. 

Ibid.    Lat.  73^5';  Long.  52°  14';  6*^  August  1881. 

Depth.  Temperature. 

O  m.  +  3^0  C  [Holland  expedition] 

64  m.  (bottom)  —QCaG        >  ^ 

Barentz  Sea,  west  of  Besimannaya  Bay,  Lat.  72°  43';  Long. 

52°;  30^^  June  1875. 

Bepth.  Temperature.  Saltness  [anal.  by  Ekman]. 

Om.                  -h  0°.6  C  3.27  p.  c. 

17.8  m.  — 1°.4  C  

35.6  m.  —  1°. 9  C  

53.4  m.  — 1°.7  C  

89    -m.  (bottom) 3.42  p.  c. 

Barentz  Sea,  Lat.  70°  49';  Long.  50°  47';  26'^  July  1881. 

Depth  Temperature. 

O  m.  — 0°.8  C  [Holland  expedition] 

120  m.  (bottom)  — 1°.4  C         >  > 

Some  miles  farther  to  the  south-west  a  very  dififerent 
result  was  obtained 

Barentz  Sea,  Lat.  70°  30';  Long.  49°  41';  29'^  1881. 

Depth.  Temperature. 

Om.  +  5°.7  C  [Holland  expedition] 

96  m.  (bottom)  4-  3°.8  C         ^  > 


rXGA 'EXPEDITIONEN  a   VETEN8KAPLI0Ä  AR  B  ET  KM, 


345 


As  may  be  seen  from  the  hydrographic  map  [plate  24]  a 
channel  of  deep  water  extends  along  the  west  side  of  the 
Waigatch  island  and  the  southern  part  of  Novaya  Zemlya, 
containing  at  its  bottom  water  of  about  the  same  saltness  and 
temperature  as  the  deep  western  basin  of  the  Kära  Sea.  The 
question  naturally  arises,  if  there  be  any  communication  be- 
tween  the  cold  and  salt  water  at  the  bottom  of  the  sea,  east 
and  west  of  the  Novaya  Zemlya  and  Waigatch  Islands.  The 
only  way,  in  which  this  might  take  place  would  be  through 
the  Kära  strait,  since  the  Yugor  Shar  is  not  deep  enough  to 
allow  any  intercourse  between  the  deeper  strata.  Besides, 
direct  observations  show,  that  the  water  at  the  bottom  of  the 
Yugor  strait  has  a  temperature  above  zero. 

Yugor  Shar  ^°^  August  1875. 

Depth.  Temperatnre.  Saltnets  [anal.  by  Ekman]. 

Om.  -f  4^.2  C  2.65  p.  c. 

5.8  m.  +  P.7  C  

35    m.  (bottom)  +  0°.6  C  3.24  p.  c. 

In  want  of  direct  determinations  of  the  saltness  and  tem- 
perature of  the  bottom-strata  in  the  Kära  strait,  I  can  only 
try  to  settle  this  question  by  referring  to  the  discovery  of 
Liitke,*  that  a  stream  of  cold  water  is  flowing  constantly 
from  the  Kära  strait  northward  along  the  western  coast  of 
Novaya  Zemlya.    Middendorff  writes:- 

>An  die  Westkiiste  Novaja  Semlä's  prallt  der  Golfström 
nicht  unmittelbar  an,  sondern  er  wird  von  dem  Lande  durch 
einen  beispielsweise  60  nautische  Meilen  breiten  Kiistenstreif 
kalten  Wassers  (wir  beobachteten  6°.i,  bis  4''V2)  geschieden, 
welches  einer  tiefen  Thalfurche  im  Meeresgrunde  entspricht, 
von  der  wenigstens  die  Siidhälfte  Nowaja  Seralä's  umgiirtet 
wird.> 

Stränge  to  say,  the  Vega-observations  from  the  29^^  and 
30'**  July,  1878,  seem  to  bear  out  quite  an  opposite  result.  In 
the.  following  table  the  observations  of  the  Vega-expedition 
from  the  25***  July,  the  day  of  departure  from  Mageroe,  until 
the  30'**  July,  when  she  anchored  at  Chabarova  in  the  Yugor 
strait,  are  enumerated. 


'  Viermalige  Reise  durch  das  nördliche  Eismeer. 

*  Der  Golf-Btrom  ostwärts  vom  Nordkap,  Geogr.  Mitth.  1871.  At  the 
western  side  of  this  deep- water  channel,  Middendorf  found  the  tempera- 
ture at  the  boUom  to  be  +  0^8;  at  the  eastern  (at  Kostin  Schar)  =  +  2^4  R. 


346 


PETTERSSON,  SIBERIAK  SEA, 


Table  I. 


Hydrographic   observations   during   the   first   part  of  the 
voyage,  from  Norway  to  the  Yugor  Shar,  ^5'"  July  to  1"  August, 
■   1878. 


Time  of 

T                 r*    f> 

Depth. 

Tcmp. 

Spec.  grav. 

Spec.  grav. 

p.  c.  of 

Date. 
1878 

the  day. 

Lat.  N. 

Long.  K.  Vi. 

Metres. 

C. 

observed. 

red:  to  -; — 

4-4 

salt. 

July  25 

8  p.  m. 

Mageroe 

0 

+  6'.6 

1.0270 

1.0275 

3.40 

»     26 

0  a.  m. 

71^    3' 

26°  41' 

0 

+  7°.2 

1.0270 

1.0275 

3.40 

4  a.  m. 

71''  16' 

28'    6' 

0 

+  7°.4 

1.0280 

1.0285 

3.52 

8  a.  m. 

71^  14' 

29"  40' 

0 

+  7°.2 

1.0268 

1.0273 

3.38 

noon 

71'*  n' 

31"  12' 

0 

+  6\8 

1.0268 

1.0273 

3.38 

4  p.  m. 

71     9 

33"    1' 

0 

+  6\6 

1.0272 

1.0277 

343 

8  p.  m. 

71°  12' 

34"  33* 

0 

4-6\o 

1.0266 

1. 027 1 

3.35 

>     27 

0  a.  m. 

71°  15' 

35^51' 

0 

+  5°.6 

1.0274 

1.0279 

3.45 

4  a.  m. 

71°  18' 

37°  26' 

0 

+  5°.4 

1.0270 

10275 

3-40 

8  a.  m. 

71°  22' 

38''  54' 

0 

+  5°.5 

1.0274 

1.0279 

3.45 

noon 

71°  24' 

40^ 

0 

-|-5°.8 

1.0268 

1.0273 

3-38 

4  p.  m. 

71'  28' 

41°   9' 

0 

+  6\2 

1.0276 

1. 028 1 

3.48 

8  p.  m. 

71°  30' 

42"    6' 

0 

+  5°.8 

1.0270 

1.0275 

3.40 

>     28 

0  a.  m. 

71°  33' 

43°  30' 

0 

+  5°.8 

1.0270 

1.0275 

3-40 

4  a.  m. 

71°  34' 

44°  50' 

0 

+  5°.2 

1.0270 

1.0275 

340 

8  a.  m. 

7i'36' 

45°  56' 

0 

+  4°.7 

1.0268 

1.0273 

3.38 

noon 

7>°37' 

47°    I' 

0 

+  4°.8 

1.0264 

1.0269 

3.33 

4  p.  m. 

7»°  35' 

48°  32' 

0 

+  4°.8 

1.0266 

1.027 1 

3.35 

8  p.  m. 

71"' 37' 

50'    6' 

0 

+  5°.2 

1.0266 

1. 027 1 

3.35 

»     29 

0  a.  m. 

7«°33' 

51°  36' 

0 

+  5°.4 

1.0260 

1.0265 

3.28 

4  a.  m. 

71°  14' 

52°  13' 

0 

+  5°.3 

1.0258 

1.0259 

3.20 

8  a.  m. 

70'  57' 

52'  45' 

0 

+  6^4 

1.0245 

1.0250 

3.09 

noon 

70""  43' 

53°    7' 

0 

+  7°.4 

1.0240 

1.0245 

3.03 

4  p.  m. 

70'  32' 

54°  13' 

0 

+  9°.4 

1.0240 

1.0245 

3.03 

8  p.  m. 

70'  20' 

55°  24' 

0 

+  7°.2 

1.0235 

1.0240 

2.97 

»     30 

0  a.  m. 

70'   9' 

56'  27' 

0 

+  7°.6 

1.0229 

1.0234 

2.83 

4  a.  m. 

70°   3' 

57°  10' 

0 

^-8^2 

1.0230 

1. 0235 

2.90 

8  a.  m. 

69°  51' 

58'  i6' 

0 

+  7°.5 

1. 0218 

1.0223 

2.76 

noon 

69°  46- 

59°    T 

0 

^-6^4 

1.0246 

1.025 1 

3.10 

4  p.  m. 

69°  35' 

61"  36' 

0 

+  6'.4 

1.0240 

1.0245 

3.03 

8  p.  m. 

Chabi 

arova 

0 

+  6\o 

1.0243 

1.0248 

3.07 

»     31 

Q  a.  m. 

0 

+  5°.8 

1.0250 

1.0255 

3.15 

4  a.  m. 

0 

+  4°.8 

1. 025 1 

1.0256 

3.16 

8  a.  m. 

0 

+  5°-2 

1.0253 

1.0258 

3.18 

noon 

0 

4-4°.4 

1.0255 

1.0260 

3.21 

4  p.  m. 

0 

+  6'.4 

1.0246 

1.025 1 

3.10 

8  p.  m. 

0 

+  7°.o 

1.0230 

1.0235 

2.90 

Aug.  I 

0  a.  m. 

0 

+  4°.8 

1.0260 

1.0265 

3.28 

4  a.  m. 

0 

+  4°.6 

1.0260 

1.0265 

3.28 

8  a.  m. 

0 

+  4°.8 

1.0255 

1.0260 

3.21 

noon 

0 

+  6'.o 

1.0250 

1.02S5 

3-15     ' 

s 


VEGA'EXPEDITI0NEN8    VETSSSKAPLIGA   ÄMBETEN,  347 

On  the  map  [plate  24]  we  can  foUow  the  variations  of  tern- 
perature  still  more  easily.  From  the  description  of  Midden- 
<1  o  r  f  f  we  ought  to  have  expected,  tbat  the  Vega,  after  a  traverse 
of  some  days  tbrough  the  Barentz  sea  in  relatively  warm  water, 
would  have  encountered  a  broad  stripe  of  cold  water  60  or 
70  nautic  miles  from  the  coast  of  Novaya  Zemlya.  Instead 
the  temperature  rose  from  +  4**.8  C  to  +  9^.8  and  4-  6°.4  during 
the  voyage  along  the  coast  of  Novaya  Zemlya  and  Wajgatch 
on  the  29'*^  and  30'*^  July. 

It  is  quite  impossible  in  this  case  to  ascribe  the  high  tem- 
peratures  of  this  part  of  the  sea  to  the  influence  of  the  Gulf- 
stream,  as  Middendorff  is  prone  to  do,  because  the  numbers 
registered  in  the  journal  on  the  29'**  and  SO'**  July  are  higher 
than  the  temperature  of  the  western  part  of  the  Barentz  sea. 
Besides,  we  see  from  the  table,  that  the  saUness  of  the  water  di- 
^ninishes  as  its  temperature  increases,  This  effect  can  certainly 
not  be  due  to  the  Gulf-stream. 

The  most  plausible  explanation  seems  to  be,  that  the  warm 
water  at  the  surface  is  due  to  the  outflow  from  the  Russian 
rivers,  especially  the  Petehora,  together  with  the  creeks  and 
rivulets  on  Novaya  Zemlya  *  and  Waigatch. 

We  can  gain  an  idea  as  to  the  powerfurinfluence  of  the 
waters  from  the  Petehora  upon  the  surrounding  sea  from 
some  observations  of  the  Holland  expedition  in  1881. 

Immediately  north  of  the  Timan  coast,  at  69'' 6'  Lat.  N. 
55°  11'  Long.  on  the  31'*"  July  1881,  the  temperature  of  the 
water  at  the  surface  was  +  6°.o  C  [spec.  weight  =  1.0155]  and  a 
little  farther  to  the  north,  Lat.  69°  23',  Long.  54" 50'  (the  fol- 
lowing  day),  it  was  found  =  +  9^i  C  [spec.  weight  =  l.oioo]. 

But  the  outflow  from  the  Petehora,  like  that  of  rivers  in 
general,  does  not-extend  its  warming  influence  to  the  lower 
strata.  The  Holland  expedition  found  the  temperature  at  the 
bottom  on  the  banks  outside  the  mouth  of  the  Petehora  ^ 
=  +  0°.5  C  (d^pth  =  9  m.)  and  =  —  0°.8  C  (depth  =  29  m.). 

We  can  trace  the  warming  and  diluting  elfect  of  the 
outflow   from  the  Petehora,  and  adjacent  rivers  at  the  coast, 


*  The  remarkably  rapid  e£fect  of  the  Bummer  heat  upon  the  ice  and 
snow  in  these  places  has  attracted  the  attention  of  Beveral  travel lers  as 
Middendorff,  Nordenskiöld  a.  O. 

*  >De  laag  wann  en  vrij  zoet  water  was  dus  zeer  dunn  en  bestond 
zeker  hoofzakelijk  uit  water  van  de  Petshora,  die  hier  in  de  nabijheid  in 
zee  valt.»  Verslagen  omtrent  den  vierden  Tocht  van  de  Willem  Barentz 
naar  de  ijszee  in  den  zomer  van  1881,  page  48. 


348  PBTTBR880S,  SIBBSIAN  SBA, 


upon  the  sea  to  the  north  and  especially  to  the  east.  Accord- 
ing  to  the  Norwegian  observations  in  July,  August  and  Sep- 
tember, 1870,  the  sea-water  along  the  west  coast  of  Wajgatcb 
and  also  in  the  south-eastern  part  of  the  Kära  Sea  had  a  broum 
colour  and  possessed  an  exceedingly  high  temperatur e '  (+  9^  C 
to  4-  IT  C).  This  superficial  layer  of  warm  water  together 
with  the  frequent  rain-fall  and  the  thunder-storms,  which  often 
occur  here  in  summer,  must  have  the  eflfect  of  accelerating 
the  melting  of  the  ice  and  the  opening  of  the  southern  en- 
tranees  of  the  Kära  Sea  to  navigation.  Ordinarily  the  Yugor 
strait  seems  to  be  more  free  from  ice  than  the  Kära  straitv 
The  cause  of  this  can  be  twofold: 

1)  The  Yugor  strait  is,  according  to  its  situation,  more 
exposed  to  the  influence  of  the  river  water  from  the  coast; 

2)  There  is  no  under-current  of  cold  water  at  the  bottom 
of  this  strait,  which  could  tend  to  neutralize  the  heat  of  the 
superficial  stratum  of  warm  water. 

The  high  temperature  of  the  sea,  found  by  the  Vega- 
expedition  the  29'^  and  30^*^  of  July,  1878,  may  thus  be  due  to 
a  superficial  layer  of  warm  water,  which  occasionally  över- 
flows  2  the  cold  water  emerging  from  the  Kära  strait.  A  single 
deep-sounding  would  have  sufficed  to  settle  this  questioni 

From  the  Matochkin  strait  we  have  discrepant  statements.** 

*  See  the  map:  >Die  Temperatarverhältnisse  im  Karischen  Meere  im 
Sommer  1870.»    Geogr.  Mitth.  1871. 

*  In  the  Yugor  Shar  the  surface  current  changes  its  direction  with 
the  winds  and  the  tidee.  According  to  the  statements  of  Swedish  and 
Norwegian  travellers  the  same  observation  is  due  also  to  the  Kära  strait. 
Krusenstem,  however,  in  1860  and  Ssidorofif  in  1869  found  that  the  water 
in  this  strait  flowed  steadily  from  west  to  east. 

Russische  Xordpolar-Forschungen  1869  &  1870.    Geogr.  Mitth.  1870. 

3  The  Swedish  expedition  in  1875  fonnd: 

Western  entrance  to  the  Matochkin,  Middle  part  of  the  strait, 

IS»»»  July.  8»»»  Sept. 

Dcpth.  Temperature.  Depth.  Temperataro. 

O     m.  +6'.!  C  Om.  4-6".o  G 

21.8  m.  +r.2  C  12.4  m.  +6".»  C 

23.1  m.  +4\2  C 

From  these  observations  Nordenskiöld  concluded  (in  accordance  witb 
former  investigatore),  *that  a  warm  stroam,  probably  a  branch  of  the  Gulf- 
stream,  fills  the  entire  depth  of  this  sound».  In  the  report  of  the  Holland 
expedition  in  1881,  however,  we  read  the  following  lines  (page  63):  »Wij 
namen  eene  temperatuurwaameming  op  verschillende  diepten  [in  the  Ma- 
tochkin strait  near  the  hut  of  Rosmyslow].  Wij  kregen  daarmede  geheel 
andere  uitkomsten  dan  Nordenskiöld  in  1876  aan  bord  van  de  Proven 
gevonden   had.    Op  den  bodeni  (37  vaam)  was  de  temperatur  nu  —  0'.9,  op 


VEOÅ-EXPBDITIONESS   VETENSKÅPLiaA  ARBETES,  349 

It  seems  probable  that  the  direction  of  the  upper-  and  under- 
-current  in  this  strait  is  variable  and  depends  upon  causes, 
Tvhich  bighly  require  repeated  investigation. 

The  investigation  of  the  conditions  of  the  Kära  Sea  and 
adjacent  parts  of  the  arctic  ocean  is  of  course  a  very  compli- 
cated  problem  to  the  metereologists  as  well  as  to  the  hydro- 
graphers.  The  climate  of  the  north  Asiatic  continent  in  winter 
is  excessively  cold  and  even  the  sudden  change  of  temperature 
in  the  summer  months,  witnessed  by  the  rise  of  the  June  and 
July  isotherms,  would  be  insufficient  to  break  the  icy  bound- 
aries  of  the  sea,  if  the  warm  water  from  the  Siberian  rivers 
-did  not  conduce  to  the  same  eflfect.  Therefore  the  condition 
of  the  Kära  Sea  in  August  and  September,  the  only  season 
adapted  for  navigation,  must  to  a  great  part  be  dependent 
upon  the  amount  of  sunshine  and  rain-fall  bestowed  in  the 
<50urse  of  spring  and  summer  upon  countries  far  away  from 
the  Yalmal  and  Taimur  coasts. 

Moreover  the  effect  of  the  heat  of  the  river-water  upon 
the  sea  is  limited  to  its  surface,  where  it  is  absorbed  in  the 
melting  of  the  ice.  From  a  few  metres  beneath  the  ice  to 
the  bottora,  there  is  an  indraught  of  salt  water  from  the  arctic 
^ea  north  of  Siberia,  which  is  sufficiently  cold  [ —  l°.s  unto 
—  1°  7  or  — 1°.9  C]  to  prevent  the  melting  of  the  ice  and  even 
to  make  the  iuundating  superficial  stratum  of  brackish  water 
give  up  ice,  if  it  does  not  constantly  receive  fresh  supply 
from  the  rivers. 

An  excellent  illustration  of  this  statement  is  the  curious 
experiment  mentioned  by  Nordenskiöld  in  his  work  »Vegas 
färd  kring  Asien  och  Europa».  If  a  vessel  filled  with  water 
from  the  surface  of  the  Kära  Sea  is  immersed  deeper  into  the 
sea,  then  the  water  in  the  vessel  soon  freezes  into  ice. 

Moreover  Nordenskiöld  asserts  that  the  brackish  water 
at  the  surface  acts  like  poison  upon  most  part  of  the  animals 
living  below. 

The  mechanic  reaction  of  the  flowing  water  makes  the 
cold  water  below  rise  nearer  to  the  surface  in  some  parts  of 
the  Kära  Sea,  which  accordingly  are  found  to  be  more  impracticahJe 


30  vademen  —  1**.ö,  op  20  vademen  — 1'.4,  op  10  vademen  —  0'.4  en  aan  de 
oppervlakte  +  O^.e  . . . .  De  bovenstroora  liep  hier  onafgebroken  om  de  west, 
doch  door  eene  waanieming  met  den  duiker  bleek,  det  het  onderwater  of 
om  de  oost  liep  6f  wel  stationair  bleef.  Heet  voortdurend  om  de  west 
loopen  van  den  stroom  in  de  Matoschkinsbarr,  waarvan  Lutke  en  andere 
spreken,  hadden  wij  vroeger,  d.  i.  in  1878  en  1879,  niet  kunnen  waarnemen.» 


350  PETTERSSON,  8IBERJAN  8EÅ, 

to  navigation  than  otherwise.  This  circumstance  alone  is  suf- 
ficient  to  make  a  hydrographic  survey  ^  of  the  Kära  Sea  highly 
desirable;  for  in  spite  of  the  changeable  condition  of  the 
upper  strata,  there  is  every  reason  to  expect  that  the  confor- 
mation  of  the  deeper  layers  \^ill  be  found  to  be  far  more 
constant  and  regular. 

Another  circumstance,  which  must  exert  the  greatest 
influence  upon  the  condition  of  the  Kära  Sea  in  summer  is 
the  direction  of  the  winds.  By  sotdhern  winds  the  superficial 
layer  of  warm  water,  flowing  from  the  rivers  northwards, 
which  contains  the  necessary  amount  of  heat  for  the  hque- 
faction  of  the  ice,  must  be  accelerated  and  spread  further  ta 
the  north  or  north-east  över  the  arctic  sea  and  thus  with- 
drawn  from  acting  upon  the  ice.  On  the  other  hand  we  can 
infer,  that  winds  from  the  north  or  north-east  must  have  the 
effect  of  retaining  the  greatest  part  of  the  flowing  water  within 
the  limits  of  the  Kära  Sea. 

It  can  be  proved  that  the  main  direction  of  the  winds  in 
August  during  the  years  most  favorable  to  navigation  was  N 
and  NNE. 

In  1870,  August  and  September,  the  Kära  Sea  was  found 
almost  free  from  ice,  with  the  aforesaid  exception  of  the  middle 
part  of  the  sea  between  Novaya  Zemlya  and  the  Yalmal  pen- 
ninsula.  From  the  1*^  of  August  until  the  9'^  September  Gap- 
tain  Johannesen  -  cruised  in  the  northern  parts  of  the  sea 
without  meeting  with  any  hinderance  from  the  ice. 

:>Bis  zur  nordöstlichen  Kiiste  von  Nowaja  Semlä  hatte 
das  Meer  eine  braune  und  griine  Farbe  bewahrt,  hier  wurde 
es  blau.    Am  Lande '   fanden  sich  einzelne  kleine  Eisstreifen, 

»  Although  a  special  hydrographic  Biirvey  of  the  Kära-  and  the  Barenti: 
Sea  would  give  most  useful  and  interesting  resnlts,  I  think,  that  frequently 
repeated  deep-soundings  in  the  course  of  a  series  of  years  ought  to  give  a 
still  more  valuahle  and  generalized  account  of  the  hydrographic  conforraatioii 
of  this  part  of  the  ocean,  as  we  might  thereby  perhaps  get  a  cue  to  the  periodic 
variations  in  the  stato  of  this  sea.  As  there  is  no  hope  of  getting  a  special 
expedition  started  every  year  for  scientific  purposes,  I  think  the  best  thiujr 
for  the  present  wonld  be  to  entrust  an  isolatingdeep-water-bottle  of  Ekman'8 
model,  with  the  necessarj^  instnictions  for  uso,  to  the  care  of  the  captain  or 
navigating  officer  of  every  conimercial  steamer  boand  for  the  Yenisei,  who 
is  willing  to  take  the  trouble.  The  price  of  the  instrument  is  moderate 
{£,  10  or  there-abouts),  it  requires  no  special  arrangements  and  perform» 
admirably. 

Kapitän   Johanncscn's  Unifahrung  von   Nowaja  Semlä  in  Sept.  1870. 
Geogr.  Mitth.  1871. 

^  North,  east  part  of  Novaya  Zemlya,  between  Cape  Mauritius  and  Capo 
Vlissingher. 


VEGÅ-SXPEDITIONESS  YBTENSKAPLIQA  AHBETEN,  351 

tceJche  tcarscheinlich  von  den  nordöstlichen  und  nördlichen  Winden, 
die  d£ti  ganzeti  August  hindurch  getveht  halten,  herbeigefiihrt  sein 
mochten.»  • 

The  following  extract  from  the  meteorological  journal  of 
the  Nordenskiöld  expedition  in  1875  will  give  an  idea  of  the 
prevailing  direction  of  the  winds  in  August  that  year,  which 
was,  as  is  well  remembered,  uncommonly  favorable  for  navi- 
gation. 

In  calculating  the  following  results  I  have  left  out  of 
consideration  all  observations,  wherein  the  force  of  the  wind 
is  denoted  by  the  numbers  1,  2  &  3  of  the  scale,  because  I 
consider  sueh  winds  to  be  too  feeble  to  exert  any  remarkable 
influence  upon  oeean-currents. 

From  the  1***  August  until  the  3'^  Sept.,  the  wind  blew: 

from    NW    during    8  hours  with  an  average  strength  of  B 


> 

N 

» 

36 

•) 

:> 

,-i 

:> 

> 

.»   7 

> 

NNE 

J> 

4<) 

•> 

) 

> 

^ 

.■> 

:>  5 

3 

NE 

s 

4 

» 

J 

> 

3 

> 

>  4 

> 

SW 

> 

12 

^> 

» 

•> 

» 

> 

■>  6 

-i 

ssvv 

:> 

8 

:> 

> 

■> 

> 

^ 

»   6 

•y 

wsw 

» 

4 

3 

> 

:> 

•> 

5 

>  5 

» 

SE 

» 

8 

» 

9 

» 

> 

d 

■■>  5. 

The  following  transumt  is  taken  from  the  observations  of 
the  Vega-expedition,  1*^  to  19'^  Aug.,  1878. 

wind  from   N   during  24  hours  with  an  average  strength  of  5 
:>         5    NNE     T>         4>  5^  >  >  »5 

»  >         NE  »  4  ">  ;>  :>  »  »  >    5 

>  »    ENE      >16»  3>  >  >  >5 

>  >     NW      >,8»  ^»  >  >  >5 
>»E»          *>          »»          »              >          >8. 

Still  there  is  a  remarkable  item  to  the  above  rule  in  the 
following  circumstance.  The  aforesaid  winds  from  N  and  NE, 
although  highly  effective  in  clearing  the  wain  j^ar^  of  the  Kära 
Sea  from  ice,  may  still  be  a  hindrance  to  navigation  by  drifting 
the  remainder  of  the  ice  towards  the  shore  of  Waigatch  and 
thereby  closing  the  Kära-  and  the  Yugor  strait  until  late  in 
summer.  Nordenskiöld  ascribes  ^  the  delay  caused  by  the 
ice,  on  his  second  voyage  to  the  Yenisei  in  1876  with  the 
Ymer,  to  the  cold  weather  and  the  prevailing  unfavorable 
winds  from  E  and  NE.    But  we  can  on  the  other  side  ascribe 


*  Vegas  fUrd  kring  Asien  och  Europa,  Swedish  Edition,  page  15. 


352  PETTEB880y,  81BEMIÄN  S£A. 


to  the  influence  of  the  same  winds  from  N  and  NE  the  fact, 
that  the  Ymer,  on  her  return  from  the  Yenisei  the  1**  Sep- 
tember, crossed  the  whole»Kara  Sea  from  Port  Dickson  to  the 
Matotchkin  Shar  and  even  made  a  long  detour  to  the  North 
up  to  75**  30'  Lat.  without  meeting  with  any  obstruetion  from 
the  ice.  * 

In  the  following  table  are  registered  all  observations  cod- 
cerning  the  temperature,  saltness  and  spec.  gravity  of  the  sea- 
water  at  various  depths,  which  were  made  during  the  traverse 
of  the  Kära  Sea  from  the  !•'  to  the  20'*^  of  August,  1878.  Of 
the  chlorine  titrations  one  part  i&  made  on  board  the  Vega 
by  various  members  of  the  expedition.  The  numbers  thus 
obtained  are  signed  »V».  Another  part  (denoted  by  »P»)  is 
made  by  the  author  on  water-samples  from  the  coUections  of 
the  expedition.  On  the  hydrographic  maps  [plates  24,  25,  26] 
the  results  of  the  investigation  is  graphically  represented  by 
raeans  of  the  sections  I — XI.  These  sections,  which  show  the 
depth  of  the  sea  and  the  conformation  of  rts  deeper  water- 
strata,  correspond  exactly  to  the  track  of  the  Vega  represented 
by  the  black  line  on  the  map.  Neither  the  tables  nor  the 
maps  need  any  further  explanation.  Every  date,  which  is 
necessary  in  order  to  initiate  the  reader  into  the  hydrographic 
state  of  the  sea,  can  easily  be  found  either  in  the  tables  I,  II, 
III  &  IV  or  by  a  comparison  of  the  map  and  the  sections. 
My  sole  object  has  been  to  arrange  the  matter  in  a  manner 
adapted  to  study  and  inspection.  The  graphic  illustrations 
as  well  as  the  description  on  the  foregoing  pages  apply  strictly 
to  the  actual  state  of  things  at  the  time  of  observation  i.  e. 
August  &  September,  1878.  I  am  well  aware,  that  the  conditions 
of  all  parts  of  the  Siberian  ocean  and  th^  Kära  Sea  most  of  all 
are  liable  to  great  variations  from  one  j^^ear  to  another.  This 
is  especially  the  case  with  the  conformation  of  the  upper 
strata,  therefore  the  temperatures  and  sp.  weights  observed  in 
the  water  at  the  surface  are  of  far  less  importance  than  the 
observations  from  the  deeper  layers. 

'  .  .  .  Noua  gouvern&mes  alors,  comme  Tannée  passée,  au  Cap  Mid- 
dendorff.  La  mer  était  d'abord  cntiérement  exempte  de  glace;  ce  ne  fat 
qa'en  arrivant  tout  prés  de  la  cöte  orientale  de  la  Noiivclle-Zemble,  par 
75"*  30'  Lat.  N.  que  nons  aper<?ilme8  un  banc  de  glace  rongée,  qui  s'étendait 
le  long  de  la  cöte  vers  le  Matotchkin.  ...  Si  en  quittant  le  port  Dickaon, 
nous  étions  allés  directement  au  Matotchkin  en  doublant  Tile  Blanche, 
nous  n'aurion8  certaiuement  pas  rencontré  un  seul  gla<;on.  [Expéditioup 
Suédoiscs  de  1870  au  Yéniséi].  Rai)port  de  M.  le  professeur  Nordenskiöld 
å  M.M.  Oscar  Dickson  et  Alexandre  Sibiriakoff. 


VEGA'EXPBDIT101fEK8   rBTEKSKAPLIOA  ARBET^K, 


353 


Table  ±. 

Hydrographic  observations  during  the  seeond  part  of  the^' 
voyage,  from  the  Yugor  Shar  [1«*  Aug.  1878]  to  Cape   Tchel- 
juskin  [20*»*  Aug.  1878].    See  the  map,  plate  24,  seetions  I   II 
III  &  IV.  '      ' 


_ « 


Date 
1878. 

Time  of 
the  day. 

Lat. 

Long. 
E.  G. 

Aug.  1 

0  a.  m. 

Chab 

arova 

4  a.  m. 

> 

8  a.  m. 

> 

Doon 

69"  SÖ- 

60' 42' 

4  p.  m. 

ro'  14' 

61"  21' 

8  p.  in. 

70''  23' 

61^42' 

•       2 

0  a.  m. 

70'  33' 

62"  18' 

4  a.  m. 

70'  50' 

63"  10' 

8  a.  m. 

7r  6' 

63^  59' 

noon 

71'  23' 

64'  32' 

4p.  m. 

71'' 41' 

65'  i6' 

8  p.  m. 

72"    6' 

66'  10' 

•       3 

0  a.  m. 

72'  19' 

66*^37' 

4  a.  m. 

72°  32' 

67'  30' 

8  a.  m. 

72'  42- 

68'  02' 

noon 

73' 

68"  14' 

4  p.  m. 

73'  n' 

68^  32' 

8  p.  m. 

73°  28- 

68'  1 8' 

»       4 

0  a.  m. 

73'  4»' 

68'  50' 

4  a.  ra. 

73'  sr 

68^  39' 

0 

+  4^7 

1.0260 

0 

+  4'.6 

1.0260 

0 

+  4^7 

1. 0255 

0 

+  5^9 

1.0250 

0 

+  4^3 

X.0220 

0 

+  5^2 

1.0230 

10 

+  o'.4 

10234 

50 

-I^5 

1.0275 

0 

+  5^9 

1 .0226 

0 

+  s^7 

1.0230 

0 

+  4^I 

1.0240 

10 

+  4^o 

1.0243 

50 

I^o• 

1.0274 

"5 

o'.9* 

1.0277 

0 

+  3^6 

1.0245 

10 

+  2^I 

1.0248 

25 

-0'.2 

1. 026 1 

50 

-2^4 

1.0270 

122 

—  2'.0 

1.0277 

0 

-^-3^7 

1.0240 

0 

+  3^5 

1 .0240 

25 

2'.2 

1.0270 

SO 

-2^4 

1.0274 

150 

~2^3 

1.0277 

0 

+  2^4 

1.0220 

0 

4-  2'.0 

1.0260 

0 

-^-2^9 

1.0234 

15 

+  I^3 

1.0237 

30 

+  I'.2 

1.0240 

0 

+  2^5 

1. 0201 

10 

+  o'.8 

1.0242 

22 

-2^o 

1.0273 

0 

-h  r.8 

1. 01 80 

0 

+  i'.o 

1. 01 40 

10 

-o'.4 

I.O2I0 

20 

r.8 

1.0270 

0 

+  2^I 

1. 01 48 

0 

+  2\5 

.     ^           C/) 

'c/u 

•0 

Ii 

... 

3        ?     ' 

•»    *• 

s 

h       ^2 

«  2, 

■s 

0  %  5  t 

SG 

3 

• 

•-S- 

1.0265 

3.28 

1.0265 

3.28 

1.0260 

3.21 

1.0255 

3.IS 

1.0225 

2.78 

1.0235 

I.S5   V. 

2.90 

1.0239 

2.96 

1.0280 

1.90  V. 

3.46 

1.023 1 

2.85 

1.0235 

2.91 

1.0245 

303 

i. 0248 

3.07 

1.0279 

3.4S 

1.0282 

3.49 

1.0250 

3  10 

1.0253 

3.13 

X.0266 

1.80    V. 

327 

1.0275 

340 

1.0282 

3-49 

1.0245 

303 

1.0245 

303 

1.0275 

3.40 

1.0279 

3.44 

1.0282 

3.49 

1.0225 

2.78 

1.0265 

3.28 

1.0239 

2.95 

1.0242 

2.99 

1.0245 

303 

1.0206 

2.54 

1.0247 

3.06 

1.0278 

3.44 

1.0183 

2.26 

1.0143 

i.oi    V. 

1.77 

1. 021 5 

1.47    V. 

2.66 

1.0275 

1.84    V. 

340 

1.0150 

1.85 

23 


.  SIBEBIÅS  8EA. 


74      9 

74°    9' 

73°  59' 
73°  5»' 
73°  43' 
73*  36' 
73°  *9' 


70  4" 

71°  o' 
73°  '4' 
74°  a6' 
73°  58' 

73"  S6' 
7S°  IS' 
76°  3& 
77°  4*' 
78°  5* 
79°  4a' 


73 

5*' 

73° 

48' 

74 

S' 

74" 

8' 

il 


009a 

.0098 

0081 

1.0081 

0084 

1.0084 

0044 

1.0044 

0040 

1.0040 

0033 

1.0033 

«>35 

•<»3S 

0026 

i.ooa6 

0017 

1.0017 

0016 

1.0016 

0036 

1,0036 

0033 

'■«»33 

0035 

1.003S 

oo»7 

1.0017 

0019 

1.0019 

0017 

1.0017 

0034 

1.0034 

0031 

1. 003 1 

ooz6 

1.0016 

0028 

i.ooiS 

0026 

1.0016 

0014 

1.0014 

0038 

1.0038 

003' 

1.0031 

Q015 

I.0O2S 

0023 

1.0013 

0023 

1.0013 

0047 

1.0047 

0075 

1.0075 

OIQS 

I.OI99 

oa6o 

I.016S 

0080 

10080 

0085 

,0085 

0096 

i,oo9s 

o-*7 
0.38 
oas 


3"8 
0.9S 


VEQA-EXPEDITIONENS   VETENSKAPLIGA  ARBETEN. 


355 


Daie 

1878. 

1 

Time  of 
ihe  day. 

Lat. 

Long. 
E.  G. 

1 

5 

i 

-1 

3 

Spec.  gravity 
observed. 

°n°|l 

*.  %  s  t 
0     -= 

• 

5P 

i 

Q 

« 

g; 

5' 

a 

Aug.  10 

15 

+  i°.a  • 

1.0205 

1.0210 

1.42   V. 

2.60 

35 

-l'.o 

1.0266 

1.0271 

3.35 

8  p.  m. 

74'  18' 

82"  30' 

0 

+  8'.o 

1.0080 

1.0080 

0.56  v. 

0.99 

20 

-o°.5 

1.0233 

1.0238 

1.60  v. 

2.94 

40 

->°.4 

1. 0261 

1.0266 

1.81   v. 

3.29 

>     II 

0  a.  m. 

74'  32' 

83'  52' 

0 

+  8°.2 

1.0086 

1.0086 

1.06 

4  a.  m. 

74^44' 

84^52' 

0 

+  8'.o 

1.0079 

1.0079 

0.98 

Sam. 

74"  51' 

85^  03' 

0 

+  8'.2 

1.0092 

1.0092 

»•'3 

10 

+  i°.o 

IOI33 

1.0135 

1.67 

noon 

* 

> 

0 

+  8'.2 

1. 0091 

1.0091 

1.12 

4p.  m. 

> 

> 

0 

+  7°.^ 

1.0093 

1.0093 

1.15 

8  p.  ra. 

75'    6- 

85^  52' 

0 

+  6°.o 

I.OIO9 

1.0110 

0.75  v. 

1.36 

10 

+  5°.5 

1. 01 19 

1.0I2I 

1.49 

18 

-o°.S 

1.0240 

1.0245 

1.67   v. 

3.03 

>     12 

0  a.  m. 

75*  21' 

86"    0' 

0 

+  5°.4 

1. 01 23 

1.0125 

"54 

4  a.  m. 

75°  40' 

86"  18' 

0 

+  3°.6 

I.OI3I 

»o»  33 

1.65 

8  a.  m. 

75'  45' 

87"*  46' 

0 

+,  3°.a 

1. 0182 

1.0186 

1.26  v. 

2.30 

10 

-o'.4 

1.0224 

1.0230 

1.44  v. 

2.84 

noon 

75°  57- 

88"  40' 

0 

+  3°.6 

1.0193 

1.0197 

2.44 

4  p.  m. 

76°    T 

90"  20' 

0 

+  1°.2 

1. 01 80 

1.0184 

2.27 

15 

+  0'.2 

1.0234 

1.0239 

1.63  v. 

2.96 

30 

—  I°.I 

1. 0261 

1.0266 

1.82   v. 

3.29 

8  p.  m. 

75°  56- 

91      0 

0 

+  o'.8 

I.OIIO 

I.OIIO 

1.36 

»     13 

0  a.  m. 

75°  55' 

Qi**  35' 

0 

+  2°.2 

I.OI85 

1.0189 

2.34 

4  a.  m. 

76°    T 

92"  20' 

0 

+  2°.2 

1. 01 70 

I.OI74 

2.15 

8  a.  m. 

76"    2' 

94"  30' 

0 

+  2°.I 

I.OI97 

1.0201 

1.36  v. 

2.49 

38 

\\o 

1.0263 

1.0268 

331 

noon 

76°  i8* 

94**    3' 

0 

+  2'.0 

1.0197 

1.0201 

2.49 

4  p.  m. 

76°  19' 

94"  10' 

0 

+  0-.7 

1. 01 65 

1:0169 

2.09 

8  p.  m. 

» 

> 

0 

+  »°.2 

1.0060 

1.0060 

0.76 

•     14 

0  a.  m. 

0 

+  o°.8 

1.0070 

1.0Ö70 

0.86 

4  a.  m. 

0 

+  o'.4 

1.0065 

1.0065 

0.80 

8  a.  m. 

76"    8' 

94°  58- 

0 

+  o°.6 

1.0078 

1.0078 

0.97 

30 

-i°.3 

1.0258 

1.0263 

1.81  v. 

3.25 

, 

70 

-i°.4 

1.0261 

1.0266 

1.84  v. 

329 

10  a.  m. 

76**  18' 

95°  35' 

0 

+  o'.9 

1.0094 

1.0094 

1.16 

5 

+  o°.i 

1. 01 20 

1.0122 

1.50 

10 

-  i°.07 

I.OI82 

1.0186 

2.30 

»5 

—  i°.30 

1.0239 

1.0244 

302 

20 

-  i°.38 

1.0249 

1.0254 

3.»4 

25 

-  i°.38 

1.0259 

1 .0264 

3.26 

30 

I  ".40 

1.0262 

1.0267 

330 

35 

—    I  ".40 

1.0264 

1.0269 

3-33 

40 

—  l'.40 

1.0269 

1.0274 

3.39 

45 

-  i°.45 

1.0265 

1.0270 

3.34 

50 

-  i°.4S 

1.0270 

1.0275 

340 

SIJIKSIÅ»  SjEJ. 


76°  19'      9S°  48' 


76 

a.V 

7(> 

IJ' 

76 

41' 

76 

50' 

77 

O' 

77 

•4' 

77 

*4' 

77 

33' 

SS 

_,' 

4S 

IOJ6S 

1. 0273 

60 

—  r 

45 

1.0*67 

1.0273 

0  +r 

0 

1.0C387 

1.0087 

0 

+  '' 

1 

1.0134 

1.0136 

0 

+  1° 

I 

1.0176 

1.0179 

□ 

+  >' 

□ 

1.0171 

1,0174 

0 

+  '° 

0 

1.0186 

1.0190 

□ 

+ '° 

2 

io,6s 

IO16S 

0 

+  0° 

9 

1.0155 

1.0.58 

□ 

+  1° 

4 

10186 

1. 01 90 

0 

+  0' 

4 

1.0199 

10203 

0 

+  r' 

0 

i.oigi 

1.0195 

0 

+  0' 

2 

10205 

1.0210 

0 

+  '° 

i 

1.0178 

1.0181 

0 

+  '■'■ 

g 

1.0161 

1. 0164 

0 

+  1° 

6 

1. 0163 

1.0.6S 

0 

:*"' 

6 

1.0161 

1.0164 

0 

+  1' 

4 

1. 01 63 

.0.65 

0 

+  1° 

4 

1.016J 

10165 

0 

+  1° 

4 

1.0163 

i.ai66 

0 

+  1" 

S 

1.0162 

.0.65 

0 

+  1° 

8 

1.0164 

1.0167 

0 

+  1° 

3 

1.0191 

1. 01 95 

1 

—  0° 

30 

I.0231 

1.0226 

3 

—  0" 

I.0222 

1.0226 

5 

—  0° 

35 

1,0237 

1.0232 

7 

—  0. 

5 

1.0231 

1.0336 

9 

—  0" 

6 

1.0235 

10240 

II 

—  0^ 

6 

1.0334 

1.0239 

0 

+  °° 

8 

I.0300 

1.0205 

0 

1.0200 

1.0205 

0 

+  °° 

2 

1.01 61 

1.0164 

0 

+  0° 

g 

1.0157 

1.0160 

0 

+  '' 

I 

1.0134 

1.0136 

+  3' 

1.0125 

0 

+  *" 

6 

1.0082 

1.0083 

0 

+  '° 

6 

I.OO9S 

1-0098 

0 

+  0' 

4 

1.0183 

1.01S7 

lO 

+  0' 

4 

'.0193 
I.0316 

1.0197 

22 

—  1° 

5 

1.0250 

1.0225 

173  V, 

0 

—  0' 

3 

1.0209 

1.0214 

10 

—  r 

0 

I.02I9 

1.0224 

30 

—  1° 

4 

'■0^53 

1.0258 

35 

—  r 

6 

1.0262 

1.0367 

0 

—  □" 

1 

I0311 

1.02 16 

rSOA-EXPSDITIONBNa   VETENSKAPLIG  A  ARHETEiT, 


357 


Date 
1878. 

Time  of 
the  day. 

Lat. 

Long. 
E.  G. 

5' 
3 

-a 

PS 

c 

•5 

• 

7 

§ 

2. 

OJ 

5' 

• 

Ang. 19 

8  p.  m. 

If  36' 

.103°  as' 

0 

-o\\ 

1.0224 

I  0229 

2.83 

>     20 

0  a.  m. 

Cape  Tcheljoskin 

0 

-o^6 

1.0225 

1.0230 

2.84 

4  a.  m. 

> 

0 

-0\2 

1.0228 

1.0233 

2.88 

8  a.  m. 

» 

0 

0\2 

1.0226 

1. 023 1 

2.86 

noon 

» 

0 

0 

1.0226 

1. 023 1 

2.86 

4  p.  m. 

77' 44' 

104'   T 

0 

-o'.4 

1.0232 

1.0237 

2.93 

8  p.  m. 

77°  39' 

los'   T 

0 

-t-o°.o 

1.0225 

1.0230 

2.84 

0 

-i°.4 

1.0259 

1.0264 

1.87    V. 

3.26 

128 

-r.2 

1 .0274 

1.0279 

1.92  p. 

3-45 

The  temperatures  found  at  the  deep-sounding,  Åug.  2°*^,  8 
o'cIock  a.  m.,  [= — T.o  C  at  50  m.  and  — 0^.9  C  at  115  m. 
below  the  surface]  are  very  remarkable,  especially  if  compared 
with  the  results  obtained  4  hours  låter  at  similar  depths 
[=  —  2^.4  C  at  50  m.  and  —  2°.o  C  at  122  m.].  It  is  indeed 
very  stränge,  that  the  temperature  ai  the  bottom  should  change 
so  much  within  so  short  a  distance,  although  the  chemical 
and  physical  properties  of  the  water,  represented  by  its  saltness 
and  spec.  gravity,  remains  almost  identically  the  same.  It 
has  occurred  to  me,  that  this  anomaly  may  be  explained  as 
an  error  of  annotation  and  that  the  real  numbers  ought  to 
be  —  2°.o  C  (instead  of  —  l°.o  C)  and  — 1°.9  C  (instead  of 
—  0°.9  C)  since  this  seems  to  be  the  normal  temperature  of 
the  Kära  Sea  so  deep  below  the  surface.  We  can  see  from 
the  following  that  the  spec.  weights  I.0279  — 1.0282  (saltness 
3.45  &  3.49  p.  c.)  has  never  been  observed  in  the  Siberian  Sea 
except  in  water  of  the  temperature  — 1°.4  C  to  —  2*^.4  C.  It 
must  be  observed,  however,  that  there  is  no  ambiguousness 
in  the  ciphers  of  the  manuscript  journal,  which  warrants  my 
supposition. 


The  Siberian  Sea. 

The  whole  distance  from  the  Taimur  peninsula  to  Long's 
strait  was  before  the  voyage  of  the  Vega  almost  a  mare  in- 
cogniium  to  hydrography.  In  want  of  reliable  facts,  from  which 
we  might  judge  of  the  real  condition  of  this  sea,  we  are  wont 
to  attach  a  great  deal  of  hypothetical  assumption  to  the  subject. 

Thus  f.  ex.  the   question,   whether  the  Gulf-stream  pene- 


358  PETTERSaOS.  SIBBRIAK  8EA. 

trätes  into  the  Kära  and  Siberian  Sea  or  not,  has  been  much 
debated.  Petermann  and  Middendorff  *  are  prone  to  assert 
that  the  warm  water  of  the  Gulf-stream  is  spread  beyond 
Novaya  Zemlya  and  the  Taimur  peninsula  to  the  longitudes 
of  Cape  Yakan  and  even  to  Behring  strait.  The  remarkably 
mild  climate  even  in  winter  of  the  northern  parts  of  these 
countries  compared  to  the  rest  of  the  North-Åsiatic  continent 
makes  this  hypothesis  by  no  means  unacceptable. 

Hedenström^  during  his  voyage  to  the  Siberian  Islands, 
and  W  rang  el,  *  on  his  sledging  expeditions  on  the  frozen  sea 
found,  that  the  sea-ice  became  thinner  and  more  corroded, 
the  more  they  proceeded  northward,  until  it  finally  gave  way 
to  open  water  »the  polynia»  extending  northward  beyond 
eyesight.  —  Although  a  similar  phenomenon  has  been  observed 
occasionally  almost  everywhere  along  the  coast  of  the  arctic 
sea  in  winter  [f.  ex.  in  Smith' s  Sound,  in  Austria  Sound  at 
Franz  Joseph  Land,  at  Spitzbergen,  Novaya  Zemlya  etc. . .]  and 
has  ordinarily  been  found  lo  be  limited  to  short  spaces  of  the 
ocean,  the  >polynia»  is  often  regarded  as  the  southern  part 
of  a  polar  sea,  unfrozen  even  in  winter,  which  is  kept  open ' 
by  a  branch  of  the  Gulf-stream  undermining  the  arctic  drift- 
ice  current  etc. . . 

Lately  Lieutenant  Hovgaard,  one  of  the  members  of  the 
Vega-expedition,  has  propounded  the  hypothesis  of  the  existence 
of  two  polar  continents  north  of  Siberia,  separated  from  each 
other  by  a  sound  at  the  longitude  of  Cape  Tcheljuskin,  opening 
from  the  Siberian  Sea  straightway  into  the  polar  basin. 

I  fear  that  the  results  of  the  Vega-expedition  will  not 
contribute  much  to  solve  the  mystery  of  these  questions.  We 
can  not  reasonably  expect,  that  the  observations  of  a  single 
expedition  will  reveal  to  us  all  the  secrets  of  the  immense 
ocean,  which  borders  on  the  Siberian  coast. 

As  for .  the  polar  continents  north  of  Siberia,  there  is 
scarcely  to  be  found  anything  in  the  hydrographic  observa- 
tions of  the  Vega,  which  could  tend  to  corroborate  the  hypo- 
thesis of  Mr.  Hovgaard.  According  to  his  theory  the  Franz 
Joseph  archipelago  would  extend  eastward  to  the  longitude 
of  Cape  Tcheljuskin  and  be  connected  with  the  Taimur  and 
Yalmal  peninsulae  by  a  submarine  plateau.     Consequently  the 

'  Middendorff:  Der  Golfström  östlichvom  Nordkap.  Geogr.  Mitth.  1871. 

*  Wrangel:   Reise  längs  der  Noixikftste  von  Sibirien  see  aleo:  Ermaii*s 
»BusBisches  Archiv»,  vol.  XXIV,  1865. 

*  Petermann:  Der  Golfström,  Geogr.  Mitth.  1870,  page  229—230. 


VKGÅ'BXPEDITI0NEN8    VSTKNSKAPLTGA   ABSSTKK.  359 


deep  basin  in  the  western  part  of  tbe  Kära  Sea  along  the 
coast  of  Novaya  Zemlya  ought  to  be  entirely  separated  from 
ihe  deep  sea  east  of  Cape  Teheljtiskin,  from  whicb  a  deep  channel 
is  supposed  to  extend  between  the  aforesaid  continents  to  the 
vicinity  of  the  north  pole.  It  is  true,  that  the  depth  of  the 
sea  increases  abruptly  immediately  east  of  Cape  Tcheljuskin, 
but  we  can  see  from  section  V  (plate  34)  that  a  little  more 
to  the  east  it  decreases  again  to  about  60  metres,*  the  same 
depth,  which  was  found  at  the  Taimur  coast  a  few  miles  north- 
west  of  Actinia  Bay  [see  section  IV].  Moreover,  the  tempera- 
ture  and  the  saltness  of  the  water  at  the  bottom  of  the  sea 
east  of  Cape  Tcheljuskin  [t  =  —  V.a  C  or  — V.2  C,  saltness 
=  3.45  p.  c]  is  almost  identieal  with  that  of  the  deeper  strata 
of  the  western  basin  of  the  Kära  Sea  [t  =  —  V,s  C,  saltness 
=  3.49  p.  c.].  We  could  as  well  fancy  the  bottom  of  the  shallow 
sea  north  of  the  Obi  and  Yenisei  to  be  formed  by  the  deposits 
from  these  rivers  as  to  be  a  submarine  plateau  connecting 
the  northern  part  of  Asia  with  an  unknown  continent. 

But,  if  there  is  very  little  in  the  Vega  observations  to 
strengthen  the  hypothesis  of  Mr.  Hovgaard,  there  is  on  the 
other  hand  nothing,  which  is  absolutely  contradictory  to  it, 
so  we  must  be  content  to  hope,  that  this  question  will  be 
settled  soon  in  a  satisfactory  manner  by  the  Dijmphna-expedition. 

The  opinion,  that  the  »polynia»  of  the  Siberian  Sea  is  a 
branch  of  an  open  arctic  ocean,  unfrozen  even  in  winter,  bas 
received  an  irreparable  shock  by  the  experiences  of  the 
Jeannette-expedition.  Still  there  is  full  evidence  from  the 
Vega  observations  of  the  fäet,  first  observed  by  Wrangel, 
that  the  ice  of  the  Siberian  Sea  breaks  up  partly  on  several 
occasions  in  the  course  of  every  winter.  The  31'*  December, 
1878,  Lieutenant  Bove  *  made  an  excursion  to  a  large  clearing 
in  the  ice,  which  bad  formed  in  the  course  of  the  previous 
day.  He  found  the  teraperature  of  the  water  to  be  —  2°  C, 
which  proves  that  the  open  water  was  not  due  to  any  melting 

*  >In  altre  sei  o  sette  occasioni  e  sempreché  Bpirarono  tempeste  dal 
sad-est  o  dal  sud-ovest,  aprironsi  bacini  al  nord  della  posizione  della  Vega.* 
....  >Era  un  vastissimo  bacino  che  si  perdeva  verso  Test  e  verso  il  nord, 
mentreché  alFovest  era  limitato  da  alto  catene  di  hutnmocks*  ....  >Mon- 
tammo  su  di  una  coUina  di  ghiaccio  per  avere  una  pid  chiara  idea  del  bacino 
d'acqaa  che  avevamo  in  cospetto;  ma  anche  dairallto  di  quelVosservatorio 
non  potemmo  vedere  i  limiti  di  quella  piccola  Folyniä*  ....  »Trovammo 
la  temperatura  delVacqua  a  —2'  e  diverei  scandagli  ci  diedero  'un  'altezza 
di  fondo  di  24  a  25  metri. 

Giacomo  Bove:  Öpedizione  Artica  Svedese  1878—79. 


360  PETTKHSSOS,  8 IR  ER  I  AX  SKA, 


of  the  ice  caused  by  a  warm  under-current  etc. . ,  but  solely 
to  tbe  mecbanical  force  of  a  violent  tempest  from  the  soutb 
whicb  bad  blown  during  10  or  11  bours  tbe  day  before. 

Tbe  only  point  on  tbe  route  of  tbe  Vega,  where  we  could 
expect  to  trace  tbe  influence  of  tbe  Gulf-stream  —  if  tbere 
really  sbould  exist  anytbing  wortby  of  tbat  name  in  tbe  Sibe- 
rian  ocean  —  uudisturbed  by  tbe  effluvia  from  tbe  rivers, 
is  tbe  sea  nortb  and  east  of  Cape  Tcbeljuskin.  Tbe  observa- 
tions  on  tbe  19,  20,  21,  22°**  August  (see  section  V  on  plate 
24)  are  somewbat  scanty,  but  will  nevertbeless  furnish  a 
reply  to  tbe  question,  as  far  as  regards  tJie  adual  cofulilions  of 
the  sea  at  that  season  of  the  year. 

We  are  wont  to  attacb  tbe  idea  of  a  relatively  warm  and 
salt  surface-current  of  clear  bluisb  coloured  water  witb  tbe 
name  of  tbe  Gulf-stream.  None  of  tbese  cbaracteristics  are 
applicable  to  tbe  sea,  wbicb  borders  on  tbe  nortbest  point  of 
Asia.  Its  maximum  saltness  at  tbe  surface  was  2.93  p.  c.  Its 
temperature  varied  from  +  O^a  C  to  —  O^.s  C  and  tbe  eolour  of 
its  water  was  green.  Now  it  is-  a  wcU-proved  trutb,  tbat  tbe 
last  out-parts  of  tbe  warm  Atlantic  water  to  tbe  nortb  must 
not  always  be  sougbt  for  at  ilie  surface.  In  very  bigb  latitudes 
tbe  isotberms  of  tbe  warm  water  often  take  tbe  sbape  of 
closed  curves,  sbowing  tbat  tbe  warm  surface  stream  bas 
been  partially  inundated  by  arctic  water,  wbicb  contains  less 
of  salt  and  tberefore,  notwithstanding  its  lower  temperature, 
can  be  ligbter  tban  tbe  Atlantic  water  between  certain  limits 
of  temperature.  Tbus,  to  cite  one  example  of  many,  Professor 
Mobn,  tbe  leader  of  tbe  Norwegian  Nortb- Atlantic  expedition, 
discovered  an  isolated  warm  spöt  in  tbe  sea  west  of  Spitz- 
bergen  at  about  79^—80°  Lat.  N.  But  tbe  results  of  tbe  deep- 
soundings  on  tbe  21**  and  22°*^  August  [section  VJ  convinces 
US,  tbat  tbere  exists  no  sucb  pbenomenon  bere. 

From  a  few  metres  below  tbe  surface  and  unto  tbe  bottom 
tbe  temperature  of  tbe  water  was  — 1°.2  to  — 1°.4  C.  But  if 
tbere  is  no  trace  to  be  found  of  a  warm  current  of  Atlantic 
water  nortb  of  Cape  Tcbeljuskin  in  summer,  it  may  still  be 
possible,  tbat  sucb  a  current  exists  tbere  in  winter.  * 

*  See  the  last  page  of  the  preceding  paper.  Petermann  has  tried  to 
find  a  connection  between  the  direction  of  the  ocean-corrents  in  winter  along 
the  north-eastem  coast  of  8iberia  and  that  of  the  Qnlf-Bti^am.  »Der  Golf- 
ström» Mitth.  1870.  »Bemerkenswerth  ist  eine  Thatsache  in  den  Strömungs- 
Beobachtungen  Wrangels  in  Nordost-Sibirien.  Bekanntlich  gehen  dort  die 
Strömungen  im  Frtthjahr  und  Sommer  nach  Westen,  im  Herbst  und  Winter 
nach  Osten,  in  der  Richtung  des  Golfstromes*. 


VEOÄ-EXPEDITIONKSS  V  ET  EN  8KAPLIQA  A  RB  ETSN.  ^^I 

The  numbers  [pointed  with  blue]  in  sections  IV,  V  &  VI, 
which  represent  the  saltness  in  p.  c.  of  the  surface-water,  reveal 
to  US  another  very  important  fact,  viz.  that  the  greai  fresh-water 
current  of  the  Kära  Sea^  derived  from  the  Ohi  and  Yenisei  rivers, 
does  not  reachfarther  eastw€Mrd  than  Cape  Tcheljtishin,  The  diluted 
water  at  the  surfaee,  north  of  the  Taimur  peninsula,  is  of  course 
due  to  an  admixture  of  river-water,  but  this  water  does  not 
belong  to  the  Obi  and  Yenisei,  but  to  the  great  Siberian  river- 
system east  of  the  Taimur  land.  For  in  case  the  fresh- 
water  current  from  the  Kära  Sea  reached  beyond  the  Taimur 
peninsula,  we  ought  to  find  the  saltness  of  its  water  continu- 
aUy  increasing  along  its  whole  course.  Instead,  it  reaches  its 
maximum  at  Cape  Tchcljushin,  The  foUowing  series  is  the  result 
of  the  regular  observations  of  the  saltness  of  the  water  at  the 
surface  between  Port  Actinia  and  the  Chatanga  Bay  (see  sec- 
tions IV,  V,  VI  on  plate  24  &  25) 

1.9S  p.  c;  1,54  p.  c;  1.01  p.  c;  L20  p.  c;  2.26  p.  c;  2.44  p.  c; 

Actinia  Bay.  Taimur  Bay. 

2.6o  p.  C. ;  2.79  p.  C. ;  2.88  p.  c. ;  2J9S  p.  c. ;  2.84  p.  c. ;  2.83  p.  c. ; 

Cape  Tcheljaskln. 

2.73  p.  c;  2.76  p.  c;  2.71  p.  c;  2.80  p.  c;  2.82  p.  c;  2.78  p.  c; 
2.81  p.  c;  2.77  p.  c;  2.73  p.  c;  2.74  p.  c;  2.73  p.  c;  2.75  p.  c; 

East  point  of 
tbe  Taimar  Land. 

2.73  p.  c;  2.64  p.  c;  2.40  p.  c;  2.31  p.  c;  1.43  p.  c;  1.36  p.  c 

Chatanga  Bay. 

eic.  •  • 

This  fact  is  the  more  remarkable  as  we  might  rather 
anticipate  the  contrary.  It  can  be  seen  most  unmistakably 
from  the  sections  VII,  VIII,  IX  that  the  currents  from  the 
rivers  Chatanga,  Olonek,  Anabara,  Lena,  Indigirka,  Kolyma 
etc. . .  are  always  deviating  to  the  east;  consequently  we  should 
expect  that  the  upper-current  of  the  Kära  Sea,  after  rounding 
the  northem  and  eastern  capes  of  the  Taimur  coast,  would 
penetrate  into  the  Siberian  Sea.  From  the  other  side  there 
is  no  current  of  river-water  along  the  east  side  of  the  Taimur 
land,  which  could  directly  neutralize  the  former.  From  section 
VI  we  see,  that  the  outflow  from  the  Chatanga  bay  takes  an 
easterly  and  southerly  direction.  Towards  the  north  it  is 
limited  by  a  »wall»  of  relatively  cold  and  salt  water.  I  think 
the  problem  can  be  explained  as  follows:  The  average  niveau 
of  the  Siberian  Sea,  east  of  the  Taimur  peninsula,  is  raised  by 


362  PETTERSSON,   8IBBRIÅS  SEÄ. 


the  abundant  supply  of  fresh  water  from  the  rivers  in  summer 
almost  as  much  as  that  of  the  Kära  Sea;  consequently  there 
is  no  tendency  on  either  side  to  encroach  upon  the  other. 

The  sections  VI — IX  on  plate  25,  which  represent  the 
conformation  of  the  sea  along  the  course  of  the  Vega,  also 
give  a  transverse  section  of  the  fresh-water  currents  from  the 
rivers  outside  the  river-mouths. 

A  closer  inspection  of  the  temperature,  the  saltness  and 
likewise  of  the  change  of  colour  in  the  water  shows  that  the 
main  mäss  of  the  river-water  is  invariably  found  at  a  consid- 
erable  distance  to  the  east  of  the  mouth  of  the  river,  from 
which  it  originates.  If  we  choose  for  example  the  section  VII, 
which  represents  the  state  of  the  sea  outside  the  moutbs  of 
the  Anabara,  the  Lena  and  the  Jana  rivers,  we  find  that  the 
head  mäss  of  the  fresh  water  from  the  Lena  flows  between 
the  ISO**"  and  the  \.Z&^  degree  Long.  E.  G.,  i.  e.  3  longitudinal 
degrees  east  of  the  embouchure  of  the  river.  Here  the  saltness 
at  the  surface  sunk  to  only  O.49  or  O.91  p.  c.  and  the  water 
was  clay-coloured.  A  similar  remark  is  due  also  to  the  waters 
emerging  from  the  Anabara  and  Jana-rivers. 

At  some  distance  to  the  west  of  the  warm  and  fresh  river- 
water  there  will  invariably  also  be  found  a  layer  of  cold  salt 
water  at  the  bottom  of  the  sea.  This  is,  as  already  mentioned, 
an  indraught  of  arctic  water  from  the  north,  caused  by  the 
mechanic  reaction  of  the  outflow  of  the  rivers. 

The  same  influence  of  the  earths  rotation,  which  forces 
the  upper-current  to  take  an  easterly  direction,  also  directs 
the  under-current  to  the  west.  The  existence  of  such  an 
under-current  of  salt  water,  cooled  unto  its  freezing-point, 
explains  to  us  the  stränge  phenomenon,  that  the  expedition 
very  often  had  to  struggle  with  pack-ice  or  foundered  ice-floes 
in  the  imraediate  vicinity  of  the  warm  river-water,  as  for  ex. 
east  of  the  Chatanga  bay  and  the  Lena  delta.  In  such  places 
väst  masses  of  drifting  ice-floes  or  massive  foundered  iceblocks 
were  found  in  the  raid  st  of  almost  fresh  flowing  river-water 
of  relatively  high  temperature.  The  warm  water  could  only 
attack  the  superficial  la  y ers  of  the  ice,  which  as  a  rule  were 
found  to  be  much  corroded,  while  its  bulk  was  protected  from 
melting   by   the   cold    water  at  the  base.    Lieutenant  Bove  ^ 


*  >Ling%ia  di  ghiaccio.  —  La  corrente  del  Katanga  aveva  accamulato, 
lungo  il  Buo  margine,  una  longa  e  compatta  Hngua  di  vecchi  ghiacci  tra  i 
quali  passammo  con  qualche  difficoltå  e  con  gravi  pericoli  per  il  timone  e 
Telica.» 


rEGA-SXPKDITIONBNa   VETENaKAPLlOA   AliBETKN, 


363 


has  drawn  special  attention  to  the  frequent  occurence  of  ice 
masses  in  those  parts  of  the  sea,  which  we  should  expect  to 
be  most  free  of  ice,  although  he  seems  not  to  have  appreciated 
the  real  cause  of  the  phenomenon. 

Another  remarkable  phenomenon,  which  certainly  must 
be  due  to  the  influence  of  the  cold  water-stratum  below,  was 
observed  on  the  evening  of  the  30^**  August.  Nordenskiöld 
writes : 

>The  temperature  of  the  water  near  the  surface  varied 
between  +  1**  and  +  1^6  C,  the  temperature  of  the  air  was 
found  +  V.fi  to  +  V.B  C.  Notwithstanding  both  air  and  water 
had  a  temperature  higher  than  (f ,  ice  began  to  appear  at  the 
surface  of  the  sea  (which  was  quite  calm  and  unruffled)  in 
the  shape  of  needles  or  a  thin  film  of  frozen  water.  Several 
times  before  I  had  witnessed  the  formation  of  ice  in  the  arctic 
sea,  when  the  temperature  of  the  air  was  above  zero.  In  this 
case,  when  the  temperature  of  the  upper  water-stratum  was 
also  above  zero,  the  formation  of  the  ice  clearly  must  depend 
upon  a  radiation  of  heat  either  upwards  to  the  air  or  down- 
wards  to  the  cool  water-stratum  at  the  bottom.» 

I  think  the  most  plausible  explanation  of  the  phenomenon 
is :  that  the  undermost  layer  of  the  fresh-water  at  the  surface 
of  the  sea,  being  cooled  below  its  freezing  point  [=  —  0°.76  C 
corresponding  to  the  spec.  weight  =  l.oiio],  gave  up  ice,  which 
on  account  of  its  higher  spec.  volume  rose  to  the  surface  of 
the  calm  sea  and  thus  made  the  impression  upon  the  spectators 
of  a  spontaneous   formation    of  ice-crystals   from  the  surface- 


Very  interesting  is  the  description  of  the  encounter  of  the  Vega  with 
ice  in  the  raidst  of  the  waters  of  the  Lena  river  in  the  afternoon  of  the 
28***  August.  From  the  map  (plate  26)  and  the  section  VII  the  reader  will 
get  an  idea  of  the  situation. 

^Incontro  di  nuovo  ghiaccio.  —  Fummo  anche  costretti  a  farlo  dall' 
apparire  di  alcuni  pezzi  di  ghiaccio  che  per  la  loro  natura  indicavano  che 
non  si  erano  staccati  da  molto  tempo  dal  banco  principale.  £d  in  fatti 
verso  le  2,  il  ghiaccio  comincio  a  spesseggiare,  ed  alle  4  pom.  divenne  tanto 
denso,  da  obbligarci  ad  *  avanzare  lentamente  e  con  continuo  maneggio  di 
timone.> 

*In  presenza  del  ghiaccio  nessun  sensibile  cambiamento  avviene  nella 
temperatura  e  colore  delle  acqiie.  —  Contrariamento  a  quanto  ci  era  sin  qui 
accadato,  Vapprossimarsi  del  ghiaccio  non  fn  annunciato  da  alcun  sensibile 
cambiamento  di  temperatura  e  di  scoloramento  dell'  aequa;  la  temperatura 
deir  acqua  alla  superficie  ed  a  qualche  metro  di  profonditå  si  mantenne  al 
disopra  de'  -+-  3*  ed  il  colore  continnö  ad  essere  di  un  giallo  terreo,  le  quali 
cose  indicavano  che  non  eravamo  ancora  usciti  dall'  estuario  della  Lena*  . . . 

[Spedizione  artica  Svedese,  G.  Bo  ve.] 


364  PETTERSSON,  SIBERIAN  SEA. 

water.   Unhappily  there  exists,  as  may  be  seen  from  the  table, 
no  deepsounding  from  this  place. 

From  Cape  Irkaipij  [on  the  12'^  Sept.]  to  the  arrival  at 
Pitlekaj  [on  the  28^**  Sept.]  the  temperature  of  the  sea  was 
found  to  be  at  its  freezing  point  and  the  progress  of  the 
expedition  was  accompanied  with  a  continual  struggle  against 
the  ice.  The  deep-soundings  from  this  part  of  the  voyage  are 
represented  on  diagram  X. 


The  depths  of  the  sea  are  not  expressly  mentioned  in  the 
tables  1 — 4,  because  the  necessary  information  can  be  got  most 
easily  from  the  hydrographic  maps.  The  nature  of  the  sea- 
bottom*  is  registered  in  Dr.  Stuxberg's  paper:  »Evertebrat- 
faunan  i  Sibiriens  ishaf»,  Vega-expeditionens  vetenskapUga 
iakttagelser,  I.  Some  minor  discrepancies  between  the  anno- 
tations  in  the  meteorologic  and  the  hydrographic  journal 
regarding  the  loealities,  from  which  the  samples  were  taken, 
the  spec.  gra  vi  ty  of  the  sea- water  at  the  surface,  the  depths 
and  the  occurrence  of  ice  etc.  .  .  I  have  tried  to  remove  by 
comparison  with  the  lög-boqk  of  the  ship,  the  reports  of  Prof. 
Nordenskiöld,  the  It^lian  description  of  the  Vega- voyage 
by  Mr.  Bo  ve  etc.  . . 


'  Vegas  Alrd  kring  Asiea  och  Europa,  page  405  (Swedish  edition). 

*  Reganling  the  colour  of  the  water  of  the  Siberian  Sea  I  wish  to  call 
attention  to  an  important  investigation  entitled:  >La  eouleur  des  eaux», 
recently  published  by  Professor  W.  Spring,  from  which  I  borrow  the  fol- 
lowing  lines,  which  will  be  found  to  have  a  direct  application  on  the  obser- 
vations of  the  Vega*expeiiition  (see  the  maps,  plate  24  &  25). 

»On  sait  que  i'argile  ou  le  silicate  d^aluminium,  sans  étre  soluble  dans 
Teau,  dans  Tacception  propre  du  mot,  fomie  cependant  avec  elle  nne  peeudo- 
solntion:  de  Teau  d'un  fleuve,  roulant  sur  un  limon  gräs,  argileux,  ne  devient 
jamais  complétement  lunpide  par  le  repos.  Uargile.  sans  étre  dissoute,  est 
comme  emulsionnée  dans  le  liqnide.  Mais  si  Ton  vient  a  ajouter  k  Tean 
une  solution  d'un  sel,  du  chlorure  de  sodium,  par  exemple.  alors  le  sUicate 
d'alumimum  se  précipitera  rapidement    On  observe  ce  fait,  sur  une  échelle 

enorme  k  rembouohure  des  grands  lleuves Le  sel  hAte  la  précipitation 

du   silicate  d'aluminium,   dont   la   présence  ilans   Tean,  sons   la  forme  de 
precipité  naissant,  contribue  au  déirloppement  de  la  eouleur  certe  des  eaux.> 


FEG  A- EXPEDIT  JO  K  EKS    VETENSKAPLIGA    A  K  B  ET  EK, 


365 


Table  3. 

Hydrographic  observations  during  the  third  part  of  the 
voyage,  from  Cape  Tcheljuskin  (21"*  Aug.)  to  Pitlekaj  (29—30 
Sept.  1878)  see  the  map,  plate  25,  sections  V — X. 


1 

!? 

kj 

C/3 

ti-  <r. 

? 

1 

Daie 

1878. 

Time  of 
the  day. 

Lat. 

Long. 

•e.  g. 

■2 

3' 

3 

n 

• 

-.1 

c 
3 

1-1 

^5 

°r.°lJ 

r.       ^ 

f» 

0 

Q 

• 

••• 

9 

n 

Ang.  21 

0  a.  m. 

77"  35' 

106'  12' 

0 

—  o\S 

1.0229 

1.0234 

2.89   1 

4  a.  m. 

77"  32' 

107"  24' 

0 

+  0-.2 

I.0216 

1.0221 

2.73 

8  a.  m. 

77"  24' 

io8'  20' 

0 

-ho\5 

*I.02l8 

1.0223 

2.76 

50 

-  r.2 

1.0269 

1.0274 

3-39 

1 

100 

-l^4 

1.0270 

1.0275 

340 

noon 

77"  25' 

109"  13' 

0 

+  o^8 

1. 0214 

1.0219 

2.71 

4p.  m. 

77"  20' 

110'  12' 

0 

-0\2 

1.0222 

1.0227 

2.80 

8  p.  m. 

77"  15' 

I  II"  43' 

0 

-0-.2 

1.0223 

1.0228 

2.82 

>  22 

0  a.  m. 

77"  10' 

113"  10' 

0 

+  0'.2 

1.0220 

1.0225 

2.78 

4  a.  m. 

77"  6* 

114^40' 

0 

+  0^2 

X.0222 

1.0227 

2.81 

Sam. 

76'  55' 

"5"  15' 

0 

—  o'.i 

I.O219 

1.0224 

2.77 

noon 

76'  54' 

Ii6'  9' 

0 

—  0'.2 

1. 021 6 

1.0221 

2-73 

4  p.  m. 

76-  50' 

"5"  58- 

0 

~o\5 

I.O216 

1.0221 

2-73  1 

6  p.  m. 

76^  4' 

116"  9' 

0 

-o^6 

1.0217 

1.0222 

2.74 

10 

i-.o 

1.0223 

1.0228 

2.82 

20 

-I^l 

1.0236 

I  0241 

2.98 

30 

-I-.3 

1.0253 

1.0258 

319 

40 

-l^3 

1.0266 

1.0271 

1.87  P. 

3-35 

50 

-I^4 

1.0267 

1.0272 

1.87  P. 

3.36 

59 

-I-.4 

1.0273 

1.0278 

344 

8  p.  m. 

76'  45' 

115-52' 

0 

-o'.4 

1.0219 

1.0224 

2.77 

30 

-l".4 

1.0249 

1.0254 

3.14 

59 

-I-.4 

1  0266 

1.0271 

3.77 

»  23 

0  a.  m. 

76''  35' 

i'5"45' 

0 

o\8 

1.0220 

1.0225 

2.7S 

4  a.  m. 

76"  32' 

"5"  38' 

0 

-r.o 

1.0218 

I  0223 

2.76 

g  a.  m. 

76'  40' 

115-28' 

0 

o'.6 

1.0218 

1.0223 

2.76 

30 

-I-.4 

1.0262 

1 .0267 

1.73  V. 

3-30 

60 

—  r.6 

1.0275 

1.0280 

346 

Doon 

76'  48' 

115-  o' 

0 

+  o\4 

1.0216 

1.0221 

2.30 

4  p.  m. 

76"  47' 

"3"  55' 

0 

-o^5 

1.0216 

1.0221 

2.73 

8  p.  m. 

76"  23' 

1 13"  40' 

0 

-  o\4 

I  0212 

1.0217 

2.68 

»  24 

0  a.  m. 

75"  58' 

114-  22' 

0 

+  o".8 

1.0208 

1.0213 

2.64 

4  a.  m. 

75"  40' 

114"  37' 

0 

-f-0'.2 

1. 0190 

1.0194 

2.40 

8  a.  m. 

75"  17' 

114"  r 

0 

+  1-.4 

1.0183 

1.0187 

2.31 

noon 

75"  0' 

"3"  33' 

0 

-f-4".o 

1.0114 

1.0116 

1-43 

20 

+  i".8 

1.0190 

I.OI94 

1.32  v. 

2.40 

40 

-o'.8 

1.0238 

1.0243 

I.6S  V. 

301 

4  p.  m. 

74"  49' 

113"  16' 

0 

+  4".6 

1.0120 

1.0122 

1.50 

8  p.  m. 

74"  44' 

113"  10' 

0 

+  4".5 

1.0121 

1.0123 

1.52 

.  25 

0  a.  m. 

74"  37' 

"3"  7' 

0 

+  4"  2 

1.0108 

1.0110 

136 

4  a.  ni. 

74"  18' 

"3"  17' 

0 

+  4^4 

1.0104 

I.OIO6 

»31 

"1 

' 

Duc 

I.on(. 

*e  d.y. 

Ut. 

E.  G. 

g 

-i 

Sep..  4 

Sa.  m. 

70°  27 

"63'  59 

0 

_ 

noon 

70°  16 

163°  35 

0 

— 

4p.  m. 

70°     2 

163°  16 

0 

— 

8p.m, 

69°  5" 

163°  ao 

0 

+ 

•      5 

69' 45 

164=31 

O 

+ 

4  a.  m. 

69°  4a 

165' 15 

0 

+ 

8  a.  m. 

69°  38 

166' 30 

0 

+ 

noon 

69' 40 

167°  17 

0 

+ 

4p.  m. 

70°   4 

168" 10 

0 

+ 

8p.n.. 

70°  13 

169° 3° 

0 

— 

>      6 

70°  14 

(70°  17 

° 

I 

- 

32 

I 

4«.m. 

70'   8 

170°  31 

0 

— 

8a.m. 

70°    s 

171° ao 

0 

+ 

noon 

70°  s 

171°    7 

0 

+ 

4p.  m. 

70°    I 

173°  48 

0 

+ 

8p.  m. 

69=58 

173° " 

0 

+ 

»      7 

°'"' 

69-56 

'74°  *7 

as 

- 

4«.  m. 

69°  56 

"74°  56 

0 

+ 

ga.  m. 

69°  58 

175°  a8 

0 

— 

noon 

69-56 

176°  10 

0 

— 

4  p.  m. 

69' 51 

176"  4> 

0 

+ 

8p.m. 

69' 39 

177°    8 

0 

— 

>       8 

o  a.  m. 

69"  3» 

177° 4» 

0 

— 

4  a.  m. 

69°  30 

177° 16 

0  1  - 

8  a.  m. 

69' »7 

177°  '4 

0 

— 

noon 

69°  =5 

177°  30 

0 

„ 

4p.  m. 

69°  2» 

•77° 38 

0 

— 

8p,n>, 

• 

5 

z 

■       9 

o  a.  in. 

10 

~ 

411.  m. 

0 

— 

8  a.  m. 

° 

~ 

4  p.  m. 

0 

— 

8p.  m. 

0 

— 

.       lO 

oa.  m. 

0 

~ 

4  a,  m. 
8  a.  m. 

° 

z 

noon 

69 

36 

177° 30 

0 

— 

4p.  m. 

69 

16 

•77'  30 

0 

— 

0 

1.0170 

6 

1.0165 

1.01 84 
t.otaa 
1.0099 

I. 

t.oiai 

l.C 

'OIS3 

I.03I0 

I.OJ34 

1. 

1.0132 
1.0238 
1.0242 

1.0252 

1.0232 

t.oiSi 

1.019a 

•.0207 

•.0141 

1.0244 

1.0250 

1.0225 
1.0235 

1.0239 
1.0250 

]'l 

1.0246 

1.0250 
1.0338 

1.0Z42 

1.0243 

•  0338 

1.0233 

1.0233 
1.0243 

1.0137 

1-0343 

1.0337 

1.0337 

..oa37 
1.0236 

1.0330 

1.0338 

1.0337 

1.0330 

1.0232 

.0099 

o  1 55 


.0339 
.0337 
.0343 

.0347 

.03SJ 

.0337 


0235 

.0149 
.0355 
.0330 

.0244 
.0255 


,0343 
.0347 

.0248 

0237 
.0238 
.0348 

.0248 

.0135 
.0243 

-OS3S 

.0237 


3°6 
3.18 
a.93 

2-37 
3.63 


TEGÅ-EXPEDITIONESS   VETENSKAPLIGA  AltDKTEK. 


369 


!? 

I.J 

CA 

t 

I? 

'1 

Date 

1878 

Ttme  of 
the  day. 

Lat. 

Long. 
E.  G. 

5* 
S' 

g 

i.. 

1? 

•< 

°   Is 
+   °-3 

r.       ^ 

Q 

5' 
T! 

• 

Scpl.  10 

S  p.  m. 

69^26' 

177*30' 

0 

-  r.2 

1. 024  I 

1.0246 

304 

f  II 

0  a.  m. 

1! 

> 

0 

-I^4 

1.0242 

1.0247 

3.05 

4  a.  m. 

» 

> 

0 

i\6 

^^^ZZ 

1.0238 

2.94 

8  a.  xn. 

69"  2a' 

178'  12' 

0 

-I^3 

1.0245 

1.0250 

309 

noon 

69'  lo- 

178^58' 

0 

o\8 

1.0232 

10237 

2-93 

4  p.  m. 

69'  8- 

1 78"  48' 

0 

o\8 

1.0230 

1.0235 

2.91 

8  p.  xn. 

69'  3' 

179^28- 

0 

-I^3 

1.0232 

1.0237 

1,63  P. 

2.93 

5 

-1^3 

1.0232 

1.0237 

1.64  P. 

2.93 

10 

-  r.2 

1.0243 

1.0248 

1,66  P. 

307 

•  12 

0  a.  m. 

69'  3' 

179^28' 

0 

-|^4 

1.0232 

10237 

2.93 

4  a.  m. 

69'  3' 

179^28' 

0 

-r.4 

1.0232 

1.0237 

2.93 

8  a.  m. 

69'  o' 

180'  10' 

0 

-  r.o 

1.0225 

1.0230 

2.84 

noon 

68'  SS' 

180 

'52' 

0 

-  l\2 

1.0233 

1.0238 

2.94 

4  p.  m. 

68'  SS' 

180 

'40- 

0 

-  r.2 

1.0229 

1. 0234 

2.89 

• 

8  p.  m. 

0 

-  r.o 

1.0220 

1.0225 

2.78 

•  13 

0  a.  m. 

0 

--  i\o 

I.O2I3 

I.O2I8 

2  70 

4  a.  m. 

0 

i'.o 

1.0225 

1.0230 

2.84 

8  a.  Dl. 

) 

0 

-  r.2 

1.0226 

1. 023  I 

2.85 

noon 

0 

-  r.o 

1.0229 

1.0234 

2.89 

4  p.  m. 

0 

1 .2 

1.0233 

1.0238 

2.94 

8  p.  m. 

0 

-  r.i 

I  .0230 

1.0235 

2.91 

•  M 

0  a.  m. 

0 

-  r.2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

4  a.  m. 

0 

-I^3 

1  .0230 

1.0235 

2.91 

8  a.  m. 

0 

-  r.2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

2 

r.2 

I  .0230 

1.0235 

2.91 

4 

— 1^2 

1.0229 

1.0234 

2.89 

• 

6 

—  l^I 

1.0230 

1.0235 

2.91 

8 

-1^3 

1.0234 

1.0239 

295 

10 

-i'3 

1.0236 

I. 024 1 

2.98 

noon 

0 

l''2 

1.0230 

10235 

2.91 

4  p.  ro. 

1 

0 

I^2 

1  .0230 

1.0235 

2.91 

8p.  m. 

0 

-  l".2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

»  »5 

0  a.  ro. 

0 

-i'.4 

1.0230 

1.0235 

2.91 

4  a.  ro. 

0 

-i"4 

1.0230 

1.0235 

2.91 

8  a.  ro. 

. 

0 

-1^4 

1.0230 

1.0235 

2.91 

noon 

0 

-I^4 

1.0225 

1.0230 

2.84 

4  p.  m. 

0 

-i'.4 

1.0230 

1.0235 

291 

8  p.  ro. 

' 

0 

~  I^3 

1.0230 

1.0235 

2.91 

>  16 

0  a.  ro. 

0 

I^o 

1.0230 

1.0235 

2.91 

4  a.  ro. 

0 

-  r.2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

8  a.  ro. 

0 

-  r.2 

10233 

1.0237 

'2.93 

5 

-  r.2 

1.0230 

1.0235 

2.96 

10 

-l^3 

1.0235 

1  .0240 

297 

noon 

» 

» 

0 

r.2 

1.0230 

10235 

2.91 

4p.  ro. 

» 

> 

0 

r.2 

1.0232 

1.0237 

293 

8  p.  ro. 

> 

i 

t 

0 

-  r.2 

1.0232 

1.0237 

2.93 

24 


368 


PETTERSSON,   8IBEB1AN  8EA. 


Date 

1878. 

Time  of 
the  day. 

Lat. 

Long. 
E.  G. 

1 

Depth  in  metres. 

1 

3 

Spec.  gravity 
obaerved. 

Percent  of  Ci. 

t 

1 
5* 

i 

• 

Sept.  4 

8  a.  m. 

70'  27' 

163''  59' 

0 

I^o 

1. 01 70 

10174 

2.15 

noon 

70"  16' 

163°  35' 

0 

—  o^6 

1.0165 

1.0168 

2.09 

4  p.  m. 

70'  2' 

163-  16' 

0 

-o^6 

I.OI84 

1.0188 

2.34 

8  p.  m. 

69'  52' 

163'  20' 

0 

+  3^5 

1. 01 20 

1. 01 22 

1.48 

»   5 

0  a.  m. 

69^45' 

164-  21' 

0 

+  3^5 

1.0099 

1.0099 

0.97 

4  a.  m. 

69^42' 

165-  15' 

0 

+  r.o 

1. 01 22 

1. 01 24 

1.50 

8  a.  m. 

69-38' 

166"  20' 

0 

+  2^o 

I  01 53 

1.0155 

1-93 

noon 

69^  40' 

167-  17' 

0 

+  I^o 

1.0200 

1.0205 

2.53 

4  p.  ni. 

70'  4' 

168"  10' 

0 

+  o".6 

1. 02 10 

1.02 15 

2.66 

8  p.  m. 

70''  12' 

169-  30' 

0 

-0-.4 

1.0234 

1.0239 

2.95 

>   6 

0  a.  m. 

70'  14' 

»70-  17' 

0 

-o'.9 

1.0232 

1.0237 

I.61  P. 

2.93 

12 

^^2 

1.0238 

1.0243 

1.68  P. 

3.01 

^ 

22 

I°.2 

1.0242 

1.0247 

1.69  P. 

306 

^w 

32 

-I^3 

1.0252 

1.0257 

1.72  P. 

318 

4  a.  m. 

70''  8' 

170°  32' 

0 

-o^9 

1.0232 

1.0237 

2.93 

8  a.  m. 

70''  5' 

171'*  20' 

0 

+  2^6 

1.0x81 

1.0185 

2.29 

noon 

70^  5' 

172-  7' 

0 

+  2'.0 

I.OI92 

1.0196 

2.37 

4  p.  m. 

70^  1' 

172-48' 

0 

+  i°.6 

1.0207 

1.0212 

2.62 

8  p.  m. 

69-58' 

173' 22' 

0 

-h  I^o 

1.0220 

1  0225 

2.78 

»   7 

0  a.  m. 

69-56' 

174-27' 

0 

-l^3 

1. 0241 

1.0246 

1.69  P. 

3-04 

12 

I^o 

1.0244 

1.0249 

1.70  P. 

3.08 

25 

-o'.9 

1.0250 

1.0255 

1.74  P. 

3.15 

4  a.  ni. 

69-  56' 

174"  56' 

0 

+  o\6 

1.0225 

1.0230 

2.84 

8  a.  m. 

69-58' 

175*28' 

0  i  —  o°.3 

1. 0235 

1.0240 

2.97 

noon 

69-  56' 

176°  10' 

0  1  —  o^8 

1.0239 

1.0244 

3.02 

4  p.  m. 

69^51' 

176-41' 

0  i  +  o^2 

1.0250 

10255 

3'5 

8  p.  m. 

69"  39' 

177*'  8' 

0 

o^6 

1.0246 

1.025 1 

3.10 

>   8 

0  a.  m. 

69''  32' 

177°  41' 

0 

I^o 

1.0250 

1.0255 

• 

3.15 

4  a.  m. 

69-  30' 

177"  26' 

0 

-I^2 

1.0238 

1.0243 

3.01 

8  a.  m. 

69-  27' 

177'  14' 

0 

—  I^o 

1.0242 

1.0247 

.  3.05 

nuon 

69-  25- 

177"  20' 

0 

—  o".8 

1. 0243 

1.0248 

3.07 

4  p.  m. 

69"  22' 

177^38' 

0 

~o\9 

10238 

1.0243 

3.01 

8  p.  m. 

» 

» 

0 

-1-.4 

1.0232 

10237 

2.93 

5 

-I^3 

1.0233 

1.0238 

2.94 

10 

I^2 

1.0243 

1.0248 

307 

»   9 

0  a.  in. 

0 

-  i°.4 

1.0237 

1.0242 

3.00 

4  a.  m. 

0 

l^6 

1.0243 

1.0248 

3.07 

8  a.  m. 

0 

-r.8 

1.0237 

1.0242 

300 

noon 

0 

I-.2 

1.0237 

1.0242 

3.00 

4  p.  m. 

0 

~I^5 

1.0237 

X.0242 

3.00 

8  p.  m. 

0 

~I^5 

1.0236 

1. 024  i 

2.98 

»  10 

0  a.  m. 

y 

0 

— 1^6 

1.0230 

1.0235 

2.91 

4  a.  m. 

0 

r.6 

1.0238 

1.0243 

301 

8  a.  m. 

0 

—  ^^6 

1.0237 

1.0242 

300 

noon 

69-  26' 

177^30' 

0 

-I°.4 

1.0230 

1.0235 

2.91 

4  p.  m. 

69**  26' 

177' 30' 

0 

-I^4 

1.0232 

1.0237 

2.93 

T  EGA' EXPEDITION  EKS   VETENSKAPLIGA  A  It  B  ET  EN. 


369 


Date 

1878 

Time  of 
the  day. 

Lat. 

Long. 
E.  G. 

II Deplh  in  mctres. 

c 

•< 

Vif 

•^  0  7  5. 
0       ^ 

PerccnC  of  Cl. 

Salt  in  percent. 

Sept.  10 

S  p.  m. 

69'  26' 

177' 30' 

0 

r.2 

1.024 1 

1.0246 

3.04 

f     II 

0  a.  m. 

^ 

» 

0 

-I^4 

1.0242 

1.0247 

3.05 

4  a.  m. 

> 

> 

0 

- 1^6 

J'0233 

1.0238 

2.94 

8  a.  m. 

69-  22' 

178'  12' 

0 

-1^3 

1.0245 

1.0250 

309 

noon 

69"  lO' 

178"  58' 

0 

-o'.8 

1.0232 

10237 

2.93 

4  p.  m. 

69'    8- 

1 78'  48' 

0 

o\8 

1.0230 

1.0235 

2.91 

8  p.  m. 

69^    3' 

1 79' 28' 

0 

-l^3 

1.0232 

1.0237 

1.63     P. 

293 

5 

-1^3 

1.0232 

[.0237 

1.64     P. 

2.93 

10 

-  I^2 

1.0243 

[.0248 

1.66    P. 

'3.07 

»     12 

0  a.  m. 

69'   3' 

179^28' 

0 

-i°.4 

1.0232 

• 

10237 

2.93 

4  a.  m. 

69'   3' 

179^28' 

0 

—  I  .4 

1.0232 

1.0237 

2.93 

8  a.  m. 

69'   o' 

180'  10' 

0 

r.o 

1.0225 

t  .0230 

2.84 

noon 

68'  5S' 

180'  52' 

0 

-  l\2 

L0233 

1.0238 

2.94 

4  p.  m. 

68'  55' 

180''  40' 

0 

-  r.2 

1 .0229 

[.0234 

2.89 

• 

8  p.  m. 

0 

-r.o 

1.0220 

1.0225 

2.78 

•     »3 

0  a.  m. 

0 

-  r.o 

1.0213 

[.0218 

2  70 

4  a.  m. 

0 

r.o 

1.0225 

[.0230 

2.84 

8  a.  m. 

0 

-  r.2 

1.0226 

■ 

[.0231 

2.85 

noon 

0 

—  I   .0 

1.0229 

1.0234 

2.89 

4  p.  m. 

0 

r.2 

1.0233 

1.0238 

2.94 

8  p.  m. 

0 

-  r.i 

1 .0230 

1.0235 

2.91 

'     14 

0  a.  m. 

0 

-  l\2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

4  a.  m. 

0 

-I^3 

X.0230 

1.0235 

2.91 

8  a.  m. 

0 

1 .2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

2 

-I^2 

1 .0230 

1.0235 

2.91 

4 

-r.2 

1.0229 

[.0234 

2.89 

6 

-r.i 

1.0230 

1.0235 

2.91 

8 

-1^3 

1.0234 

t  .0239 

295 

10 

-1^3 

1.0236 

[.0241 

2.98 

noon 

J 

0 

r2 

1.0230 

10235 

2.9X 

4  p.  ro. 

1 

> 

0 

—  r.2 

x.0230 

1.0235 

2.91 

8p.  ni. 

J 

0 

r.2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

»     15 

0  a.  m. 

J 

0 

-l'.4 

1.0230 

1.0235 

2.91 

4  a.  m. 

J 

0 

-I' 4 

1.0230 

1.0235 

2.91 

8  a.  m. 

\ 

0 

-i"4 

1.0230 

[.0235 

2.91 

noon 

t 

0 

-    I°.4 

1 .0225 

r.0230 

2.84 

4  p.  m. 

J 

0 

-l'.4 

1.0230 

1.0235 

291 

8  p.  m. 

1 

0 

-l°.3 

1.0230 

[.0235 

2.91 

>     16 

0  a.  m. 

] 

0 

-  r.o 

1.0230 

[.0235 

2.91 

4  a.  m. 

> 

^ 

0 

-  l'.2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

8  a.  in. 

■ 

0 

-    I°.2 

1.0233 

1.0237 

'293 

5 

-    l'.2 

x.0230 

r.0235 

2.96 

10 

-'"•3 

1.0235 

1 .0240 

297 

noon 

» 

» 

0 

—   I   .2 

1 .0230 

1.0235 

2.91 

4  p.  m. 

» 

> 

0 

-  r.2 

1.0232 

10237 

293 

8  p.  m. 

1 

* 

» 

0 

r.2 

1.0232 

1.0237 

2.93 

24 


370 


PBTTERSaON,  äilBERIAN  8EA. 


Date 

Tixnc  of 

Lx>ng. 

!? 

5* 

PS 

c 

Spec. 
obse 

i 

1878. 

the  day. 

Lat. 

E.  G. 

5* 

1 

3  ? 

0 

Q 

• 

s 

• 

Sept.  17 

0  a.  m. 

68-  55' 

180"  40' 

0 

—  r.2 

1.0232 

1.0237 

0 

2.93 

4  a.  m. 

0 

-l^4 

X.0225 

1.0230 

2.84 

8  a.  xn. 

0 

l".2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

noon 

0 

-0-.9 

1.0225 

1.0230 

2.84 

4  p.  m. 

0 

-o^9 

1.0228 

1.0233 

2.88 

8  p.  III. 

0 

- 1^2 

1.0228 

»0233 

2.88 

>  18 

0  a.  m. 

0 

-l^4 

1 .0225 

1.0230 

2.84 

4  a.  m. 

0 

- 1^2 

1.0226 

1.0231 

2.85 

é 

8  a.  m. 

0 

r.2 

1.0225 

1.0230 

2.84 

noon 

0 

~r.2 

1 .0226 

1.0231 

2.85 

8  p.  m. 

68*^  55' 

180"  35' 

0 

r.2 

1.0225 

1.0230 

2.84 

I 

r.2 

1.0226 

1.0231 

2.85 

2 

r.2 

1 .0226 

1.0231 

2.85 

3 

-r.2 

1.0227 

1.0232 

2.86 

4 

r,2 

1.0229 

1.0234 

2.89 

5 

-   l\2 

1.0230 

1.0235 

2.91 

6 

—  r.i 

1 .0230 

1.0235 

2.91 

7 

l".2 

1. 0231 

1.0236 

2.92 

8 

-  -  I-.3 

1.0233 

1.0238 

2.94 

9 

-1^3 

1.0234 

1.0239 

2.95 

10 

-i'.3 

10235 

1.0240 

2.97 

>  19 

0  a.  m. 

68'  45' 

178°  45' 

0 

-o\6 

1. 01 82 

1.0186 

2.3» 

4  a.  m. 

68^  45* 

178°  45" 

0 

0 

1.0115 

1.0118 

245 

8  a.  m. 

68"  35' 

178°  r 

0 

+  o^4 

1.0175 

1.0179 

2.21 

noon 

68"  23' 

177°  30' 

0 

o^8 

1. 0210 

1.0215 

2.66 

4  p.  m. 

68'  19' 

176°  58' 

0 

-f  0°.2 

1. 01 54 

1.0158 

1.94 

8  p.  m. 

68°  12' 

176°  43' 

0 

-fo^8 

1. 01 20 

• 

1.0123 

150 

>  20 

0  a.  m. 

68'  12' 

176°  43' 

0 

+  o\8 

1.0122 

1.0125 

1.51 

4  a.  m. 

68"  12' 

»76''  43' 

0 

+  o\i 

I.0130 

10133 

0.92  P. 

1.65 

4 

-o\4 

1.0141 

1.0144 

f.OI   P. 

1.78 

8 

-0-.7 

I  01 55 

1.0158 

1.09  P. 

1.95 

12 

-  1  .4 

1.0215 

1.0220 

1.50  P. 

2.66 

16 

-  I  ".6 

1.0228 

1.0233 

1.58  P. 

2.88 

20 

- 1^2 

1.0233 

1.0238 

1.64  P. 

2.94 

8  a.  m. 

68"  1 2' 

n^o   25' 

0 

—  o".6 

1.0138 

1.0142 

1.71 

noon 

68"  12' 

176"  32' 

0 

i".o 

1. 01 30 

>oi33 

1.65 

4 

-0-.4 

1.0129 

1.0132 

1.63 

8 

o\6 

I.0139 

1.0142 

1,76 

16 

—  r.i 

1. 01 69 

1.0172 

1.14  P. 

2.13 

4  p.  m. 

0 

0 

1.0107 

1.0109 

1.33 

« 

8  p.  m. 

> 

0 

+  o".4 

I.0100 

1.0100 

1.23 

»  21 

0  a.  m. 

0 

+  0^2 

1.0089 

1.0089 

1. 10 

4  a.  m. 

0 

+  o\4 

1.0082 

1.0082 

1. 00 

8  a.  m. 

0 

0 

1.0113 

1.0115 

1.43 

noon 

0 

0 

1.0106 

1.0107 

1.29 

4  p.  m. 

0 

+  0".2 

1.0106 

1 .0107 

1.29 

v  EG  A' EXPEDITION  ESS    VETEN8KAPLIOA   ARBETEN. 


371 


Date 

1878. 

Time  of 
thc  day. 

Lat. 

Long. 
E.  G. 

1 

sr 

5* 

3 
n 

-    _  __ 
0 

PS 

c 
3 

c« 

Ti. 

t  0m        c. 

vy 

+1  2.S 

n       ^ 
» 

5» 

i 

Q 

• 

Salt  in  percent. 

Sept.2i 

8  p.  m. 

68"  12' 

176 

'32' 

+  o^2 

i.oro2 

1.0102 

1.23 

>  22 

0  a.  m. 

> 

0 

0 

1. 0100 

I.OIOO 

1.22 

4  a.  m. 

> 

0 

+  o^3 

1.0089 

1.0089 

I.IO 

8  a.  ni. 

> 

0 

+  o^6 

1.0084 

1.0084 

1.04 

noon 

> 

0 

-|-o'.8 

1.0079 

1.0079 

0.98 

4  p.  ni. 

> 

0 

-f  i'.o 

1.0079 

1.0079 

0.98 

8  p.  ixi. 

» 

0 

+  o^7 

1.0077 

1.0077 

0.95 

»  23 

0  a.  m. 

> 

0 

+  o^7 

1.0066 

1.0066 

0.81 

4  a.  m. 

> 

0 

+  o'.6 

1.0065 

1.0065 

0.80 

8  a.  m. 

68"^  II' 

176 

"27' 

0 

+  o\6 

1.0027 

1.0027 

0.33 

noon 

68"  I  o* 

176'  22' 

0 

-o\2 

1.0089 

1.0089 

I.IO 

4  p.  no. 

68'  8' 

176^12' 

0 

-o\4 

I.OI43 

T. 0146 

1.82 

8  p.  m. 

68'  0' 

176"  6' 

0 

0 

1.0090 

1.0090 

1.11 

5 

-o\9 

1.0142 

1.0145 

1.79 

10 

-t°.3 

1. 02 10 

I.O215 

2.66 

15 

-«^4 

1.0225 

1.0230 

2.84 

20 

-.°.4 

1.0237 

1.0242 

3.00 

*  24 

0  a.  m. 

68**  0' 

176'  6' 

0 

0°.2 

1.0089 

1.0089 

I.IO 

4  a.  m. 

68^  0' 

176'  6' 

0 

-o\4 

1.0089 

1.0089 

I.IO 

8  a.  m. 

67"  5^' 

176'  10' 

0 

0 

1.0098 

1.0098 

1.20 

noon 

67'  53' 

176'  6' 

0 

0 

1.0079 

1.0079 

0.98 

4  p.  m. 

> 

< 

0 

0 

1.0077 

1.0077 

0.95 

8  p.  m. 

> 

' 

0 

-0=.4 

1.0078 

1.0078 

0.96 

•  25 

0  a.  m. 

> 

0 

-0\2 

1.0077 

1.0077 

0.95 

4  a.  m. 

> 

0 

-  o^4 

1.0077 

1.0077 

0.95 

8  a.  m. 

» 

0 

0 

1.0067 

1.0067 

0.82 

nooD 

> 

0 

-i-o^8 

1.0062 

1.0062 

0.78 

>  26 

0  a.  m. 

67°  47' 

176'  0' 

0 

-0\2 

1.0050 

1.0052 

0.64 

4  a.  m. 

67'  47' 

176°  0' 

0 

0 

1.0052 

1.0052 

0.64 

8  a.  m. 

67'  46' 

175^25' 

0 

-f  o^8 

1.0039 

1.0039 

0.48 

noon 

67°  41' 

174' 42' 

0 

+  o^8 

1.0060 

1.0060 

0.76 

4  p.  m. 

67°  40' 

174"*  39' 

0 

0 

1.0093 

1.0093 

1.15 

8  p.  m. 

67°  34' 

»74''39' 

0 

-o\8 

1.0152 

I.OI55 

1.90 

>  27 

0  a.  m. 

t 

> 

0 

—  r.2 

1. 01 50 

1.0153 

1.89 

4  a.  m. 

» 

•i 

0 

I^2 

1. 01 50 

IOI53 

1.89 

8  a.  m. 

67°  29' 

1 74°  20' 

0 

o^8 

1. 01 63 

1.0166 

2.05 

noon 

67°  16' 

174- 12' 

0 

o^2 

1. 01 71 

1.0174 

1.15 

4  p.  m. 

67°  4' 

173'  35' 

0 

0 

1.0112 

I.OII4 

1-39 

8  p.  m. 

67°  7' 

173°  32' 

0 

o°.6 

1.0116 

1.0118 

1.45 

>  28 

0  a.  m. 

> 

> 

0 

o^8 

I  01 10 

1.0112 

1.38 

4  a.  m. 

» 

> 

0 

-0-.8 

1.0120 

1.0122 

1.49 

8  a.  m. 

67°  5' 

J73'i5' 

0 

-o'.8 

1. 0108 

1.01 10 

1.36 

noon 

Pittekaj 

0 

o^2 

1.0092 

1.0092 

1.13 

- 

4  p.  m. 

> 

0 

—  o^8 

1.0080 

1.0080 

0.99 

8  p.  m. 

> 

0 

-0°.4 

1.0092 

1.0092 

1.13 

«  29 

0  a.  m. 

* 

0 

-o°.4 

1.0095 

1.0095 

1.17 

372 


VKTTERSSOK,   SIBKHIAN  SE  A. 


Date 

Time  of 

Ix>ng. 

^  3 

PS 

c 

er 

0     s 

7 
8 

9 

c/3 

£. 
5* 

Z878. 

the  day. 

Lat. 

E.  G. 

s 
3 

0 

11 

Q 

• 

■s 
i 

Sept.  29 

4  a.  m. 

Pitlekaj 

-o'.4 

1.0093 

1.0093 

1. 14 

8  a.  m. 

0 

0 
—  0  .4 

1.0097 

1.0097 

I.I9 

noon 

0 

—  o\o 

1.0089 

I  0089 

1. 10 

4  p.  m. 

0 

-0\2 

1. 0091 

I  0091 

1. 12 

8  p.  m. 

0 

-0'.2 

1.0095 

10095 

I.I7    1 

»    30 

0  a.  m. 

0 

—  o^8 

1.0092 

1.0092 

1. 13 

4  a.  m. 

0 

0.8 

1.0095 

1.0095 

1. 17 

8  a.  m. 

0 

—  o\8 

1.0095 

1.0095 

1.17 

noon 

0 

-o\8 

1.0095 

1.0095 

X.I7 

4  p.  m. 

0 

-o\8 

1.0096 

1.0096 

I.18 

8  p.  m. 

9 

0 

—  o\8 

1.0096 

1.0096 

I.18 

Winter-observations  at  Pitlekaj. 


Some  of  these  observations,  which  conccrn  the  saltness  of 
the  ice,  the  efflorescence  of  Rossol  salt  and  the  appearance  of 
salt  brines  on  the  surface  of  the  ice-floes  are  discussed  in  the 
foregoing  paper.  In  the  following  table  are  enumerated  some 
determinations   of  the   temperature  and   spec.  gravity  of  the 


sea-water   beneath   the 
board  the  ship. 


ice. '     The    titrations   were    made   on 


Dq>th. 

Oct.  15. 
XI  a.  m. 

Nov.  1. 
XI  a.  m. 

Nov.  15. 
10  a.  m. 

Oec.  I. 
10  a.  m. 

Dec.  ao. 
IX  a.  m. 

Jan.  xo. 
II  a.  m 

Jan.  39. 
4  P.m. 

Febr.  10. 
noon. 

0  m. 

—  r.4C 

-  l^5  c 

-  r.5  c 

-     I  .4  C 

r.5  C 

-r.5C 

—  r.9C 

r.6c 

2  ni. 

—  r.6c 

r.5c 

—  r.6c 

1. 6  c 

-  i\8  C 

-  r.sc 

-  r.sc 

-  i'.7  c 

5  m. 

-  2  .0  c 

r.5C 

i\8C 

2\o  C 

-  I^8c 

—  l\^  c 

-  I^9C 

-  r.7c 

8  in. 

i".6C 

-r.7C 

l'.8C 

—  r.7C 

—  r.8c 

-  l^9C 

—  2\o  c 

—  r.8  c 

10  m. 

-  i".8C 

—  r.9C 

-  2^I  c 

-  r.8  c 

-  2^oc 

-1 .9 c 

2^2  c 

-  2\2  c 

*  The  thickucss  of  the  ice  was  lueasured  once  or  twice  everv  month. 
The  following  transumt  is  taken  from  »Vegas  färd  kring  Asien  och  Europa> 
<page  449,  Swedish  edition): 


Dec. 

1«  

....     66 

Jan. 

!•*  

....     92 

Febr. 

l'«  

....   108 

> 

W^  

....  120 

March 

1«  

....  123 

April 

1-»  

....  128 

> 

15»»"  

....  139 

1"*  164  centimetres 


June 


July 


16'»>  

162 

r* 

164 

15»»»  

161 

!•*  

104 

15">  

67 

18'"  

rXOA'£XPEDITJOIfEN8  VETENSKAPLIGA  ARBETEN. 


373 


From  the  28'**  Febr.  1879  regular  areometric  determinations 
of  the  spec.  gravity  of  the  water-saroples  and  titrations  of  Cl 
were  made  simultaneously  with  the  temperature  observations. 


Bate 

1879. 

Time  of 
the  day. 

? 

•0 
3* 

2* 
3 

p 

"i 

•    0 

Spec.  gravity 

Grammes  of  Cl 
in  1000  cc.  water. 

P.  c.  of  Cl. 

P.  c.  of 
salt. 

. 

obscrvcd. 

at  »  C. 

Febr.  28 

noon 

• 

0 
2 

4.4 

6 

8 

10 

-i'-5 
-i'.7 

-2°.3 

■ 

16.6 
16.6 

16.8 

March  ix 

10  a.  ri). 

0 

-i°.9 

2 

2''0 

1.0220 

+    8^6 

16:6 

1.62 

2.92 

4 

—  2\6 

1. 0221 

+    8\6 

17.0 

1.67 

3.01 

6 

-i^4 

1.0222 

+    9'.o 

17.0 

1.67 

3.01 

8 

2".0 

1.0228 

+    8\6 

17.4 

1.70 

3.06 

10 

-2\o 

1.0225 

-f    9^o 

17.5 

1.72 

3.00 

April     I 

2  p.  m. 

0 

I°.8 

2 

-r.8 

I  0220 

+   lO^O 

17.1 

1.67 

3.01 

4 

—  2^o 

1. 022 1 

-i-  io\6 

17.1 

1.67 

3.01 

6 

-2^o 

1. 022 1 

-h  io'.6 

17.3 

1.70 

3.06 

8 

—  2\2 

1.0223 

+  io\4 

17.3 

1.70 

3.06 

10 

2\0 

1.0224 

+  io^4 

154 

1.70 

3.06 

.       14 

2  a.  m. 

0 

2^o 

2 

-2^8 

1.0227 

+    7^8 

16.3 

1.60 

2.89 

4 

~3^o 

1.0217 

+    7^2 

15.5 

I.51 

2.72 

6 

-2\4 

16.8 

8 

—  2\o 

16.5 

10 

-2'.4 

14.7 

>       26 

10  a.  m. 

0 

5 

r.6 

—  ^^8 

1 .0208 

+     8\2 

16.6 

1.51 

2.72 

10 

-1^4 

1.0225 

+  8^2 

16.6 

1.63 

2.93 

May     3 

9  a.  m. 

0 

-2\0 

4 

2\l 

1.0226 

+    8'.5 

16.6 

1.63 

2.93 

6 

-2^3 

1.0225 

-i-  8^8 

16.5 

I.61 

2.90 

8 

—  2^o 

1.0229 

+    8^3 

16.7 

1.64 

2.94 

10 

I^8 

1.0227 

+    8\3 

16.6 

1.62 

2.92 

June     9 

0 

r.o 

1.0223 

+  ll^6 

16.4 

1.61 

2.90 

3 

-1^5 

1.0223 

+   12".0 

16.6 

1  62 

2.92 

6 

-I^4 

1.0224 

+   12\2 

16.8 

1.64 

2.95 

10 

-1^5 

1.0226 

+   12^4 

16.9 

1.65 

2.96 

The  titrations,  which  were  executed  in  the  cabin  by 
laraplight  are  of  course  only  approximately  exact.  Still  they 
bear   out   an   important   and    unexpected  result,  viz.  that  the 


374  PETTBRSSOy,  8IBER1AS  SEA, 

water  beneath  the  ice  was  for  the  most  part  cooled  below  its 
normal  freezing  point  [ —  P.n  to  —  1°.7  C].  From  the  increasing 
thickness  of  the  ice-floes  we  must  infer,  that  the  sea-water 
below  was  constantly  giving  up  ice.  Consequently  we  ought 
to  expect,  that  its  temperature  would  remain  precisely  at  the 
normal  freezing-point  during  the  whole  time.  Although  I  am 
acquainted  with  many  similar  observations  from  previous 
deep-soundings  in  arctic  seas,  I  can  find  no  plausible  explana- 
tion  for  the  stränge  fact,  that  water,  which  is  in  contact  with 
ice,  can  be  over-cooled  at  the  same  time.  From  a  physical 
point  of  view  such  temperatures  as  f.  ex.  — 2**.8  C  or  — 3°.o  C 
in  water,  which  does  not  contain  more  than  2.72  p.  c.  of  salt 
and  has  a  spec.  weight  of  not  more  than  I.0217  — 1.0227  or 
thereabouts  must  be  considered  as  abnormal. 

The  lowest  temperatures  hitherto  observed  in  the  ocean 
are  those  found  in  Baffin  Bay  [t  =  —  2^.8  C;  depth  =  1478 
metres  (Parry),  and  t  =  —  3°.7  C;  depth  =  1243  metres  (Ros s 
&  Sa  bi  ne)  and  west  of  Spitzbergen,  1873,  by  the  Swedish 
expedition  [t  =  —  3^2  C;  depth  =  142  metres]  and  (in  the  same 
year)  by  Mr.  Leigh  Smith  [t  =  —  5^i  C;  depth  =  1005  metres]. 
The  numbers  in  the  above  tables,  taken  from  the  observations 
in  the  winter  1878—79  at  Pitlekaj,  do  not  range  among  the 
lowest  submarine  temperatures  ever  observed,  hut  are,  however, 
still  more  remarkable  by  the  circumstance,  that  the  cold  layer 
was  found  only  a  few  metres  below  the  surface.  The  low 
temperatures  observed  in  the  sea  east  and  west  of  Greenland 
belonged  to  a  stratum  of  water  140  to  1000  metres  beneath 
the  surface,  which  was  exposed  to  an  enormous  pressure. 
The  råte,  at  which  the  freezing  point  of  salt  water  decreases 
under  the  influence  of  pressure,  is  at  present  totally  unknown 
to  US.     It  might  therefore  be  possible  that  the  water  of  —  5"*  G 


*  We  ought  by  no  means  a  priori  to  apply  the  formula  found  by  J. 
Thomson  (Transact.  R.  »S.  E.  T.  XVI)  for  the  depression  of  the  freezing- 
l>oint  of  pure  water  al  so  to  sea-water.  The  inistakes,  which  have  ar  isen 
from  confounding  the  properties  of  sea-water  and  fresh  water,  or  sea-ice  with 
fresh-water-ice,  are  too  numerous  and  flagrant  not  to  impress  the  necessity 
of  experimental  investigation.  In  the  same  way,  aK  the  majority  of  hydro- 
graphers  30  or  40  years  ago  took  for  granted,  that  the  maximum  deneity  of 
sea-water  was  a  t  +  4^  O,  like  that  of  fresh  water,  and  that  thö  eea  from  a 
thousand  metres  from  the  surface  to  the  bottom  had  a  constant  tempera- 
ture etc,  science  has  hitherto  tacitly  supposed,  that  the  dilatation,  the  eheni- 
ical  composition  and  the  latent  heat  of  sea-ice  was  equal  or  almost  equal 
to  that  of  fresh-water-ice.  In  the  preceding  paper  I  have  tricd  to  show  up 
the  fallacy  of  these  assumptions. 


VEGA-EXPEDITIOIfKKS   VETEHaKAPLIGA  ARBETEK, 


375 


was  not  over-cooled,  but  was  kept  liquid  by  tbe  influence  of 
the  pressufe,  but  in  tbe  case  f.  ex.  of  tbe  observations  from 
tbe  14^^  April  1879  at  Pitlekaj  we  can  not  well  resort  to  tbis 
explanation. 

From  tbe  commencement  of  June  tbe  tbickness  of  tbe  ice 
began  to  diminisb  and  tbe  temperature  of  tbe  sea-water  in- 
creased.  Tbe  foUowing  table  contains  tbe  last  deep-soundings 
made  at  Pitlekaj. 


Depth. 

June  ai. 
II  a.  m. 

June  as. 
II  a.  m. 

+  o\9  C 

July  I. 
lo  a.  m. 

+  0\2  C 

July  7  (xo  a.  m 

■) 

Temperature. 

P.  c.  of  Cl. 
0.026  p.  C. 

Pl  c.  of  salt. 

O 

+  2°.5  c 

+  4^I  c 

0.047  P-  C. 

5 



—  o\4  C 

O      C 

+  o\6  C 

0.072      » 

0.129      » 

7 



o'.9C 

—  0\2  C 

—  r.oC 

r.27         > 

2.28        » 

lO 

—  i''.4C 

—  1^4  C 

- 1^2  c 

o\6C 

1.65        > 

2.97        . 

Water-analyses. 

I  cboose  tbis  opportunity  to  mention  briefly  tbe  results 
of  some  quantitative  analyses  on  samples  of  sea-water  taken 
from  various  localities  and  from  dififerent  deptbs  of  the  Siberian 
Ocean.  A  t  my  request  Mr.  Forsberg,  assistant  teacber  of 
cbemical  analysis  at  tbe  laboratory  of  tbe  university  of  Stock- 
bolm,  undertook  tbese  determinations.  Tbe  experimental 
raetbods  for  tbe  determination  of  tbe  constituent  parts  of 
sea-water:  sodium,  potassium,  lime,  magnesium  etc...  are  too 
w^ell  known  to  need  any  description  bere.  Some  practical 
precautions  in  tbe  analytical  operations  bave  been  reeommend- 
ed  lately  by  experienced  cbemists  and  bydrograpbers,  sueb 
as  Prof.  Ekman  ^  and  Mr.  Scbmelck.  ^  Mr.  Forsberg 
agreed  witb  my  opinion,  that  tbe  experimental  proeeeding  ougbt 
to  be  conducted  strictly  in  accordance  witb  tbesé  principles, 
in  order  to  make  tbe  investigation  of  the  Siberian  Ocean  con- 
forraable  to  tbe  previous  researches  on  the  water  of  the 
North-Atlantic,  tbe  Kattegatt  and  tbe  Baltic.  Suffice  it  tben 
to  say,  tbat  tbe  amount  of 

1)  Lime  was  weigbed  *  as  CaO,  obtained  by  calcination  of 

1  Om  havsvattnet  utmed  Bohuslänska  kusten.  K.  V.  A:8  H.  Bd  9.  N:o  4. 

«  Norwegian  North-Atlant.  exped.  1876—78.    IX. 

*  According  to  my  own  opinion  it  would  be  far  bett  er  to  calculate  the 
amount  of  Na,  Ka,  Mg,  Ca,  SO4,  Cl  contained  in  1000  cc.  of  the  sea-water 
[at  O*  C],  but  as  the  usual  method  is:  to  represent  empirically  the composi- 


376 


PETTBH880S,  8IBERIAS  SE  A. 


the   oxalate   after   doubly  repeated  precipitation  with  oxalate 
of  ammonium. 

2)  Magnesia  was  weighed  as  Mg2  04P203. 

3)  Sulphuric  acid  [calculated  as  SO3]  was  determined  as 
BaOj  SOi. 

4)  Potassium  [calculated  as  Ka2  0]  was  determined  as 
KaiCUPtClj. 

5)  Sodium  [calculated  as  NaoO]  was  determined  as  NaCl 
[from  the  diflference  between  the  sum  of  chlorides  [KaCl  +  Na  Cl} 
and  Ka  Cl]. 

6)  Chlorine  +  Brpmine  was  determined  by  titration  with 
silver  nitrate  [by  the  author]. 


Sea-waters  (Siberian  ocean). 


Locality. 

Dcpth. 
Meire». 

KaiO 
in  pcrccni. 

NajO 
in   percent. 

MgO 
in  percent. 

CaO 
in  percent. 

SO3 
in  percent. 

Cl  +  Br. 
in   percent. 

Lat. 

Long. 
E.G. 

if  39' 

105"    0' 

128 

0.0493 

1.4272 

0.2155 

0.0565 

0.2228 

1.920 

70^  14' 

170^17' 

22 

00440 

1.2440 

0.1963 

0,0510 

0.1944 

1  691 

73^59' 

113'  12' 

II 

0.0265 

0.7817 

0.1236 

0.0320 

0.1248 

1.065 

73' 05' 

144"  40* 

7 

0.0190 

0.5680 

0.0874 

0.0240 

0.0908 

0763 

Salt  brines  and  crystals  1 

• 

found  upon  the  ice. 

liquid   intermingled   with 

» 

crystals  of  snow  collected  . 

0.1802 

5.3812 

1.9080 

0.4323    1     O.1617 

9.636 

at  -  32^  C 

1 

1 

liquid  iniindating  the  ice 

at  —  32"  C  (free  from 

0.2787 

8.2247 

1.9168 

04646 

0.1508 

13.198 

snow). 

J 

The  proportions  of  the  constituents  relatively  to  chlorine 
(=  100)  are  .represented  in  the  tables  1  &  2  in  the  5*^**  Chapter 
of  the  preceding  paper.  The  chemical  composition  of  the 
water   from   the   different  strata  of  the   Siberian  Ocean  is  — 


tion  of  sea- water  by  its  percentage  of  KaA  Na^O,  MgO,  CaO,  Cl,  SO3,  I  felt 
bound  to  obey  the  general  rule,  of  which  I,  however,  can  not  approve,  althongh 
it  is  supported  by  eminent  authorities.  On  the  other  hand  I  have  purposely 
abstained  from  the  manner  of  rational  compiitation  usually  adopted  in  water- 
analysis,  viz.  to  groupe  together  the  basic  and  acid  or  halogen  radicals  into 
definite  saline  compounds:  NaCl,  MgSOi,  etc...  which  depends  upon  hypo- 
thetical  assuniptions  not  sufficiently  warranted  by  facts.  1  think  that  the 
discrepancies  in  the  hydrographical  measures  and  methods  could  best  be 
removed  by  international  agreement. 


ySGA- EXPEDITION  EN  a   VETENSKAPLIGA  ARBETEN, 


377 


contrary   to   what   might  be   expected  —  not  more   variable 
tban  in  the  Atlantic. 


Sea-waters  (Siberian  ocean). 


Lat. 

Long. 
E.  Gre«n. 

Depth. 
Metres. 

Cl. 

CaO- 

MgO. 

SO3. 

Ka.O. 

Na^O. 

if  40' 

105'  10' 

128 

100 

2.97 

11.32 

11.70 

2.59 

74.99 

70'  14' 

170"  17* 

22 

100 

3.0 « 

11.60 

11.49 

2.60 

7353 

73'  59' 

113^13' 

II 

100 

300 

11.60 

II. 71 

2.48 

7340 

73^05' 

144'  40' 

7 

100 

314 

11.44 

11.89 

2.48 

74.38 

Brines 

m 

• 

brine   free   from   crystalsl 
(snow?)                / 

100 

352 

1452 

1.14 

2.  II 

62.32 

liquid  br 

ine  with  c 
snovv  ? 

rystals,1 

100 

4.48 

19.80 

1.67 

1.87 

55.84 

In   tbe    waters   from   tbe   North- Atlantic  Mr.   Schmelck 
found  the  following  proportions. 


CaOiCl    (=  100) 

MgOiCl  (      >     ) 

SOa-.Cl     (      >     ) 

Surface. 

Intermed. 
depths. 

Bottom. 

Mean 
value. 

Maximum. 

Minimum. 

2.98 
IX. 42 
11.46 

2.98 

1137 
11.49 

3.01 
11.42 
11.42 

2.99 
11.40 
11.46 

3.08 

11.77 
II  64 

2.79 
10.90 
II. 14 

The  amount  of  SO3  and  CaO  relatively  to  Cl  in  the  upper 
layers  of  the  Siberian  sea  is  greater  than  in  the  Atlantic. 
The  cause  of  this  is  twofold,  viz.  the  admixture  of  river-water 
and  the  chemical  phenomena  accompanying  the  freezing  and 
melting  of  sea-ice. 


Hydrographic  observations  in  the  Behring  Sea. 


The  following  table  contains  the  results  of  the  deep- 
soundings  in  the  Behring  Sea.  The  results  obtained  during 
the  voyage  from  Port  Clarence  on  the  American  coast  to 
Konyam  Bay  on  the  Asiatic  side  of  the  strait  are  graphically 
represented  on  section  XII,  plate  26. 


378 


PETTEBaaON,   SIBEHIAN  SSA. 


Table 

4- 

Daie 
1879. 

Time  of 
thc  day. 

Lat. 

Long. 
V.  G. 

Depth. 

C 

3 

1 

Spec.  gravity 
observed. 

Ml 

9> 

r-  8 

0 

July  24 

noon 

Port  Clarence 

0 

+  II^8 

1. 0140 

1.0143 

1-77 

7 

-f    6'.8 

1. 0194 

1. 01 98 

2.45 

>      25 

0  a.  m. 

> 

0 
7 

+  Io^2 

+    6\4 

I.0I20 

I  0122 

1.50 

>      26 

8  p.  m. 

65°  13' 

166^43' 

0 

-i-  ii'.o 

1.0190 

I.OI94 

2.40 

4 

+  io'-9 

I.OI9I 

1.0195 

2.41 

8 

+    8\8 

1.0206 

I.02II 

2.61 

12 

+    7^4 

1.0223 

1.0228 

2.82 

»      27 

0  a.  m. 

65'   8' 

167^  59' 

0 

+  6^5 

1.0244 

1.0249 

2.08 

i3 

+  5^8 

1.0247 

1.0252 

3." 

27 

+      2\6 

1.0248 

1.0253 

3.13 

40 

+    5'.2 

1.0248 

1.0253 

3.13 

4  a.  m. 

65'   3' 

1 68'  50' 

0 

+      2\8 

1.0240 

1.0245 

3.03 

15 

+  2^o 

1.0239 

1 .0244 

3.02 

30 

+  o^8 

1 .0242 

1.0246 

304 

55 

+  I^5 

1.0238 

1.0243 

301 

8  a.  ni. 

65'  IS- 

169^    7' 

0 

-f    3^6 

1.025S 

1 .0260 

3.22 

59 

+      2''.2 

1.0250 

1.0255 

3*5 

noon 

ÖS"   9' 

169°  47' 

0 

-f  3^3 

1.0238 

1.0243 

3.01 

20 

+  I '.9 

1.0240 

1.0246 

304 

40 

+  4^8 

1.0242 

1.0246 

304 

60. 

4-    I  ".6 

4  p.  ni. 

65'   s' 

170' 23' 

0 

+    2^7 

1.0252 

1.0257 

3.18 

16 

+  2^4 

1.0253 

1.0258 

319 

32 

+  I  ".9 

1.0253 

1.0258 

3«9 

50 

+      2^0 

1.0253 

1  0258 

319 

8  p.  m. 

65'   1' 

170"  58' 

0 

+  2^6 

1.0252 

1.0257 

3.18 

16 

+     2\0 

1.0252 

10257 

3.18 

32 

+  2^2 

1.0252 

1.0257 

318 

52 

+      2\3 

1.0252 

1.0257 

3-i8 

»      28 

0  a.  m. 

64'  57' 

i7i°35' 

0 

■+    3^o 

1. 02 16 

1.0221 

373 

12 

0 

1.0250 

1.0255 

3.15 

24 

+    o'.4 

1.0250 

1.0255 

3.15 

36 

+    o'.8 

1.0250 

1.0255 

315 

»      29 

8  a.  m. 

64"  49' 

;  Konya 

172^58' 

m  bay) 

0 

+    5°-o 

1. 0100 

1. 0100 

1.23 

6 

-    o'.3 

1.0230 

1.0235 

2.91 

II 

-    l°.4 

1 .0240 

1.0245 

303 

>7 

o'.6 

I.024S 

1.0253 

3.13 

>      30 

8  p.  m. 

64'  49' 

172   37' 

0 

+  6^4 

I.OI30 

I  0232 

1.63 

30 

o\8 

1.0234 

10239 

2.96 

60 

-    o'.4 

1.0235 

1.0239 

2.96 

88 

—    o\2 

1.0238 

1.0243 

3.01 

♦     3» 

4  a.  ni. 

64'  30' 

171 '43' 

0 

+      »'.2 

1.0228 

I  0233 

2.88 

v  EGA 'EXPEDITION  ESS   V  ETSN8KAPLIOA   ARBETES. 


379 


Date 

.    •    "879- 

Time  of 
the  day. 

Lat 

Long. 
V.  G. 

Depth. 

Tempcrature 
C. 

C/) 

VM 

. — «  ■  ■     , _ 

Saltness  in 
p.  c. 

' 

10 

+  0\2 

1.0240 

1.0245 

303 

. 

« 

21 

+  0  ,6 

1.0242 

1 .0247 

305 

44 

-h  i'.2 

1.0243 

1.0248 

307 

Aug.   I 

8  a.  m. 

64'  48' 
(St.  Lawi 

171' 25' 
rence  Islj 

0 

+  5^4 

1 .0236 

I.014I 

2.9& 

5 

+  5^4 

1.0235 

1.0240 

2.97 

\ 

10 

+  5^4 

1.0236 

1.0235 

2.90 

16 

-h5'.4 

1.0238 

1.0243 

301 

»      4 

4  p.  m. 

63'  16' 

nf  2' 

0 

-\-6\o 

1.0243 

1.0248 

3.07 

30 

-o^2 

1.0244 

1 .0249 

308 

60 

o^8 

1.0249 

1.0254 

314 

90 

-f  o^8 

1.0252 

1.0247 

3.18 

>      5 

4  p.  m. 

62"  37' 

176^39' 

0 

4-6\5 

1.0244 

I  0249 

308 

65 

+  o^4 

1.0249 

1.0254 

3.14 

• 

100 

-V  I^2 

1.0259 

1.0264 

3.26 

»      6 

4  p.  m. 

61^52' 

179'' 43' 

0 

+  8\2 

1.0238 

1.0245 

3.03 

50 

-  r.2 

1.0249 

1.0254 

314 

100 

+  i°.5 

I.O25I 

1.0256 

3.17 

>53 

+  2\5 

1.0254 

1.0259 

3.20 

>      7 

4  p.  m. 

60'  20' 

179^32' 

0 

50 

+  2\4 

1.0254 

1.0259 

3.20 

100 

-f  2^0 

1.0254 

1.0259 

3.20 

170 

-f  2\2 

10254 

1.0259 

3.20 

The  rnost  interesting  observations  are  those  from  the  27^^ 
<fe  28'^  July  1879.  The  section  XII  on  plate  26  represents  the 
constitution  of  the  sea  a  few  miles  south  of  Behiing  strait. 
In  Mr.  Bovens  description  of  the  Vega-expedition  the  reader 
will  find  a  diagram  representing  the  teraperatures  at  different 
depths  in  this  strait.  They  seem  to  bear  out  that  a  current  of 
wärm  water  from  the  Pacific  flows  into  the  Siberian  Sea,  along 
the  American  eoast,  while  a  cold  current  of  arctic  water  passes 
in  the  contrary  direction  along  the  Asiatic  side  of  the  strait. 
The  above  table  as  well  as  section  XII  shows,  that  the  tem- 
perature  of  the  water  is  much  higher  at  the  American  side, 
but  neither  the  temperature  nor  the  saltness  of  the  water  at 
the  Asiatic  side  seems  to  warrant  the  conehision,  that  it 
sliould  -belong  to  a  cold  siream  from  the  arctic  ocean.  The 
sea-currents  on  both  sides  of  the  Behring  strait  are  far  from 
sufficiently  explored  yet,  and  the  Vega-expedition  could  do 
very    little    to    this   purpose.     Previous  observations  niade  by 


380 


PETTKRSSON,  SIBKRIAN  SBA. 


Wf  ängel  and  by  American  officers  bear  out  the  fact,  that  the 
current  in  this  strait  and  in  the  adjacent  parts  of  the  Siberian 
Sea  changes  its  direction  with  the  seasons.  Dr.  Stuxberg' 
asserts  that,  according  to  the  statement  of  the  aborigines,  the 
water  in  auturan  and  winter  flows  from  the  arctic  sea  into 
the  Pacific,  in  spring  and  summer  in  the  contrary  direction. 
The  observations  of  the  Vega-expedition,  made  on  the  27**^  & 
28'^  July,  do  not  contradict  this  rule.  The  temperature  and 
saltness  of  the  water  at  the  Asiatic  coast  can  very  well  belong 
to  a  current  of  Pacific  water  flowing  northward,  whereof  the 
warmer  branch  takes  its  way  along  the  eastern  coast  of  the 
Behring  strait. 

*  »Evcrtebratfaunan  i  Sibiriens  Ishaf.»  Vega- expeditionens  vetenskap- 
liga iakttagelser,  Bd  I.  Lately  Mr.  H.  W.  Dall  has  publishetl  some  observ- 
ations from  the  Behring  Strait  made  on  board  the  schooner  Yukon.  [Ameri- 
can Journal  of  Sciences  XXI,  1881]  from  which  I  cite  the  following  lines: 
»The  water  is  warmest  toward  the  American  side.  The  highest  temperatyre 
(commencement  of  Sept.)  is  48"  F.  and  the  lowest  about  86*  F.  .  .  .  The 
uniformity  of  the  temi)eratures  from  top  to  bottom  does  away  with  the  idea 
of  a  sub-surface  current  from  the  Arctic  ocean  carryingcold  water  southward.* 


n 


CH^TOPODER 


FBÄK 


SIBIRISKA  ISHAFVET  och  BERINGS  HAF 


INSAMLADE  UNDER  VEGA-EXPEDITIONEN 


1878-1879 


BESTÄMDA 


AF 


A.  WIRÉN. 


■- H^  — 


Innan  vi  öfvergå  till  en  mera  i  detalj  gående  behandling 
af  vårt  ämne^  torde  det  måhända  ej  sakna  intresse  att,  om 
också  blott  helt  flygtigt,  egna  någon  uppmärksamhet  åt  chaeto- 
podfaunans  allmänna  grunddrag  i  de  af  Vega-expeditionen  un- 
dersökta hafven. 

Jämföra  vi  fynden  från  de  olika  stationerna,  visar  det  sig, 
att  denna  fauna  öfverallt  i  de  delar  af  Sibiriska  ishafvet,  der 
chsetopoder  i  något  större  antal  äro  funna,  har  liknande  sam- 
mansättning och  ungefär  samma  skaplynne  som  i  den  genom 
1875  och  1876  års  expeditioner  väl  kända  södra  och  vestra 
delen  af  Kariska  hafvet,  ehuru  vi  icke  annanstädes  utanför 
Sibiriens  kust  påträflfa  en  så  stor  formrikedom  som  idettahaf, 
hvarifrån  man  känner  ej  mindre  än  69  arter  bor stfo tingar,  under 
det  att  från  hela  den  öfriga  delen  af  Sibiriska  ishafvet  —  Berings 
haf  oberäknadt  —  endast  53  sådana  hittills  äro  bekanta.  Vid 
denna  jämförelse  måste  man  dock  taga  i  betraktande,  att  hela 
det  ofantliga  området  mellan  Dicksons  hamn  och  Vegas  öfver- 
vintringsställe  naturligtvis  ej  under  den  korta  tiden  af  ungefär 
2  månader  kunnat  hinna  undersökas  lika  fullständigt  som  det 
Kariska  hafvet  af  de  två  expeditioner,  som  sysselsatt  sig  med 
detsammas  utforskande.  Det  är  således  antagligt,  att  de  ofvan 
anförda  siffrorna  ej  fullt  riktigt  uttrycka  förhållandet  mellan 
antalet  arter  i  sistnämnda  häf  och  i  den  östra  delen  af  Sibiriens 
ishaf.    Emellertid  är  det  otvifvelaktigt,  att  faunan,  åtminstone 


*  Då  jag  först  anmodades  att  deltaga  i  bearlDetandet  af  den  under  Vega- 
expeditionen  hopbragta  samling  af  chsetopoder  från  Sibiriska  ishafvet  och 
Berings  haf,  var  det  från  början  afsedt,  att  jag  häruti  skulle  bitrfida  docen- 
ten d:r  Hj.  Théel,  åt  hvilkens  ledning  professor  Nordenskiöld  önskade  an- 
förtro den  vetenskapliga  undersökningen  af  denna  del  af  expeditionens  sam- 
lingar. Ehuru  arbetet  sedermera  i  sin  helhet  öfverlemnades  åt  mig,  har  lik- 
väl d:r  Théel  ständigt  bistått  mig  med  värderika  rå<l  och  upplysningar,  hvar- 
förutom  han  stält  till  min  disposition  sin  egen  rikhaltiga  samling  af  hit- 
hörande literatur.  Det  är  för  mig  en  kftr  pligt  att  erkänna  den  stora  för- 
bindelse, i  hvilken  jag  står  till  d:r  Théel  och  att  till  honom  få  uttala  min 
uppriktigaste  och  varmaste  tacksägelse  för  den  aldrig  tröttnande  välvilja, 
med  hvilken  han  understödt  mitt  arbete. 


384  WIRÉN,   CHJETOPODER. 


hvad  chffitopoder  beträffar,  är  ytterst,  torftig  utefter  hela  kusteu 
från  Anabarflodens  mynning  ända  till  närheten  af  Tschaunbaj' 
eller  mellan  116  och  169  graders  ostlig  longitud.  Från  hela 
detta  betydliga  område  erhöUos  nämligen  endast  13  arter  och 
de  flesta  af  dessa  blott  i  ett  ringa  antal  exemplar. 

Hvad  vi  nu  anfört  om  den  större  artrikedomen  i  vester 
står  endast  skenbart  i  strid  med  hvad  vi  yttrat  om  chsetopod- 
faunans  likformiga  sammansättning  i  de  flesta  delar  af  Sibiriens 
ishaf.  Öfverallt  —  naturligtvis  med  undantag  af  det  nyss  om- 
talade artfattiga  området  —  äro  nämligen  ej  allenast  samma  fa- 
miljer och  i  det  närmaste  samma  slägten  representerade,  ut^n 
i  det  hela  gäller  ock,  att  öfverallt  samma  arter  äro  de  all- 
männaste och  för  faunan  mest  utmärkande. 

Bland  sådana  för  hela  ifrågavarande  område  karakteristi- 
ska arter  äro  följande  de  vigtigaste: 

Polpnov  scahra  (Orsted)  Théel, 

»        inibricata  (Linné)  Théel, 

»        Sarsi  (Kinberg)  Théel, 
Nephthys  creca  (Fabri cius), 

»  Mahngreni  Théel, 

Phyllodoce  groenlandica  Orsted, 
Nereis  zonata  Malmgren, 
Scoloplos  armige^'  (Muller)  Orsted, 
Amphideis  Vega  Wirén, 
TerebeUides  Stroemi  Särs, 
Basychone  infarcta  (Kröyer)  Malmgren, 
Chone  infundihdifottnis  Kröyer. 

Förutom  det  ofvan  omtalade  böra  vi  dock  här  anmärka 
några  andra  vigtigare  undantag  från  regeln  om  cha)topod- 
faunans  likformighet  i  Sibiriska  ishafvets  olika  delar.  Föl- 
jande arter,  som  i  Kariska  hafvet  ej  tillhöra  de  mest  sällsynta, 
saknas,  för  så  vidt  man  hittills  har  sig  bekant,  öster  om  Dick- 
sons hamn: 

Eumenia  longisetosa  Théel, 
Bräda  mllosa  (Rathke)  Malmgren, 
Spioch<ptopt€rus  iypicus  Särs, 
Amphideis  ardica  Malmgren, 
Fista  cristata  (Muller)  Malmgren, 
Leucariste  albicans  Malmgren, 
Chone  Duneri  Malmgren. 

Af  dessa  är  dock  en  art,  Amphideis  ardica  Malmgren,  funnen 
äfven  i  Berings    sund,    hvadan   det   knapt   är   troligt,  att  den 


VEOJEXrEDITIOIiEKS   Y ETKK SKÅPhlOA  ABBETEK,  ^^^ 

belt  och  hållet  saknas  i  mallersta  och  östra  delarne  af  Sibiriens 
Ishaf.  Förutom  de  ofvan  uppräknade  känner  man  från  Kariska 
hafvet  flere  andra  arter,  hvilka  ej  anträffats  öster  om  detta 
haf.  De  äro  dock  alla  ytterst  sällsynta,  och  flere  af  dem  sta 
mvcket  nära  andra  allmännare  former,  de  kunna  således  här 
förbigås.  Bland  de  arter,  som  mera  allmänt  förekomma  i  östra 
delen  af  Sibiriska  Ishafvet,  saknas  endast  en,  Nicolea  arctico 
Malmgren,  så  vidt  man  hittills  känner,  i  Kariska  hafvet. 
Denna  är  dock  funnen  utanför  vestra  kusten  af  Novaja  Semlja 
och  torde  möjligen  förekomma  äfven  i  Kariska  hafvet,  ehuru 
den  ännu  ej  der  anträffats.  Då  fråga  är  om  olikheter  i  cha»- 
topodfaunans  sammansättning  i  östra  och  vestra  delarne  af 
Sibiriska  Ishafvet,  bör  äfven  anmärkas,  att  MeUmis  Lovéni 
Malmgren  och  Siphonoslomum  vaginiferum  Rathke  äro  vida 
allmännare  öster  om  Tajmyrhalfön  än  vester  om  densamma. 
Motsatsen  är  förhållandet  med  Onuphis  conchylega  Särs  och 
Scion^.  lobaia  Malmgren. 

Beringshafvets  fauna  är,  enligt  hvad  d:r  Stuxberg  anty- 
der,' till  sin  sammansättning  betydligt  olik  det  Sibiriska  Is- 
haf vets.  Detta  gäller  äfven,  om  man  uteslutande  fäster  sig  vid 
chtetopodernas  utbredning.  Af  sådana  insamlades  under  Vega- 
expeditionen  28  arter  från  Berings  haf.  Bland  dessa  saknas 
Nephihys  Malmgreni  Théel  och  Amphicleis  Feflpa  Wirén,  hvilka 
i  Sibiriska  Ishafvet  äro  allmänna,  vidare  saknas  alla  repre- 
sentanter af  familjerna  ScaiibregmidcB,  CMortemidce,  SpionidfP,  och 
familjerna  Amphareiidre  och  Sahellidte  äga  i  Berings  haf  endast 
tvänne  arter  hvardera  —  Amphideis arctica  QHvlXxxi gr e\\)  ooh  A. 
Goesi  (Malmgren),  Sabella  crassicomis  Särs  och  PotamiUa  neglecta 
(Särs).  Alla  de  nämnda  familjerna  representeras  i  Sibiriska 
Ishafvet  af  flere  och'  delvis  ganska  allmänna  arter.  Deremot 
anträffades  i  Berings  haf  följande  arter,  som  saknas  i  sist- 
nämnda haf: 

Spiniher  ardicus  Särs, 
Eupolynov  aniicostiensis  M*Intosh, 
Goniada  Nordmanni  (Malmgren)  Ehlers, 
Axiothea  catenata  Malmgren, 
Amphideis  Goesi  (Malmgren)  Théel, 
SäbélUdes  sibirica  Wirén, 
Amphitrite  cirrata  Muller, 
Pofamilh  negleda  Särs. 


«  Stuxberg,  Kvertebratfaunan  i  Sibiriens  Ishaf,  förelöpande  meddelanden, 
Vega-Exp.  vetenskapliga  nrl»eten  I,  sid.  67y. 


386  WlfiKX,   CH.ETOrODBE. 


Af  dessa  tillhöra  Spinther  arciicus  Särs  och  Goniada  Nord- 
nMftni  (Malmgren)  familjer,  som  ej  förekomma  i  Sibiriska 
Ishafvet. 

En  egendomlighet,  som,  äfven  vid  en  hastig  blick  på  Vega- 
expeditionens  samlingar,  tilldrager  sig  uppmärksamhet,  är  de 
sibiriska  borstmaskarnes  ringa  storlek:  Flere  af  de  allmän- 
naste formerna  t.  ex.  Nereis,  Nephthf^s-ATieTna,  Phyllodoce  m.  fl. 
nå  här  i  allmänhet  ej  mer  än  ungefär  hälften  af  samma 
arters  storlek  vid  Spetsbergen.  Om  också  skilnaden  vanligen 
är  mindre,  är  den  dock  i  de  allra  flesta  fall  ej  obetydlig,  un- 
dantagen härifrån  äro  få,  t.  ex.  Polynoe  Sarsi,  Bräda  inhafnlis, 
Spinther  ardieus. 

Efter  dessa  anmärkningar  öfvergå  vi  nu  till  en  närmare 
redogörelse  för  de  under  expeditionen  anträffade  arterna. 


Fam.  I.    AmphinomidsB. 
1.    Spinther  arcticus  Särs. 

Tafl.  27,  fig.  1—5. 

1850  Oniscosoma  arcticum  Sare,  Nyt.  Mag.  f.  Naturv.    Vol.  6.  pag.  210. 
1861  Spinther  arctictis         Särs,  Forh.  i  Videnskabe-Selsk.  i  Cbrist.  pag.  64. 
1880  Spinther  nrcticiis        G.  A.  Han  sen.  Nyt.  Mag.  f.  Naturv.  Vol.  25,  pag. 

224.    Pl.  I  fig.  1-5. 
Hab.    41,  43,  44.  (specimina  5.) 

Specimina  nostra  a  H.  arctico  Särs  notis  sequentibus  lUfierunt.  Corpus 
ovale  vel  subrotundum,  eegmentis  circa  40 — 50  conipositum.  Lobus  cepna- 
licus  niillus  distinctuB,  pai)illa  subglobosa  in  dorso  segmenti  tertii  iusidens. 
Oculi  nulli.  Pinna  criet^etormis  Buperior  in  spec.  max.  P/i  mm.  älta.  SetiD 
capillares  curvatte  vel  rectae,  apice  furcato  vel  truncato,  e  cute  setas  conjun- 
^'onte  vix  vel  distincte  prominulo.  Cirri  anales  nulli.  Color  in  spiritu  gri- 
sens vel  albus. 

Ett  ex.  af  denna  art  från  ^t.  43,  Tafl.  27,  fig.  1,2, 4, 5,  har  52 
segment  och  mäter,  ehuru  sammandraget  af  alkoholen,  50  mm. 
i  längd.  Rygglamellerna  äro  hos  detta  ex.  krusiga  —  möjligen 
en  följd  af  sammandragning  —  vid  kroppens  midt  1*;2  mm.  höga 
och  minst  V2  mm.  tjocka,  de  beröra  hvarandra  icke  med  sidorna 
och  stöta  icke  tillhopa  i  ryggens  midt.  Mellan  tredje  segmen- 
tets lameller,  hvilka  äro  något  kortare  än  de  öfriga,  befinner  sig, 
sittande  i  en  svag  insänkning  i  huden,  den  ofvan  nämnda 
rundade  papillen,  hvilken  väl  motsvarar  den  af  Särs  omta- 
lade opariga  tentakeln.  Ryggborsten  sitta  i  2  rader  på  hvarje 
lamell,   utskjuta   endast  vid  bakre  kroppsändan  något  ur  hu- 


VEGA-EXPEDITIONENS  VETESSKAPHGAARBETEN.  387 


den,  i  spetsen  äro  de  antingen  enkla  och  trubbiga  eller  något 
tvåklufna,  Tafl.  27,  fig.  5.    Färgen  öfverallt  hvit. 

Alla  de  öfriga  exemplaren  äro  mindre  —  det  minsta  22  mm. 
långt  och  16  mm.  bredt  —  mera  rundade  och  till  ftrgen  grå- 
aktiga. Rygglamellerna  sluta  tätt  intill  hvarandra  såväl  på 
sidorna  som  i  ryggens  midtlinie,  deras  borst  äro  öfverallt  tem- 
ligen  långt  utskjutande,  något  böjda  och  i  spetsen  enkla  eller 
tudelade. 

Ehuru  de  ofvan  beskrifna  exemplaren  i  åtskilliga  hän- 
seenden afvika  från  den  typiska  Spinther  arctictssStirs,  kunna 
vi  dock  ej  anse  dessa  afvikelser  vara  af  sådan  vigt,  att  de 
böra  föranleda  till  uppställande  af  en  ny  art.  Vi  äro  så  myc- 
ket mera  benägna  för  denna  uppfattning,  som  Hansen,hvil- 
ken  utan  tvifvel  haft  tillfälle  att  granska  Särs'  original- 
exemplar, ej  tvekar  att  bestämma  en  af  honom  på  ofvan  an- 
förda ställe  beskrifven  Spintherform  till  S.  arcficuÄ Särs,  ehuru 
nämnda  forms  afvikelser  från  den  typiska  äro  ännu  längre 
drifna  än  de  af  oss  undersökta  individens. 


II.    Fam.  PolynoidsB. 
2.    Nychia  cirrosa  .(Pallas)  Malmgren. 

1776  Aphrodita  cirrosa  Pallas,  Miscell.  zool.  p.  96,  Pl.  VIII,  fig.  8—6. 
1865  Nychia  cirrosa       Malmgren,   Öfvers.    af   K.  Vet.   Akad.  Förh.  1865, 

p.  58,  Pl.  VIII,  Hg.  1 . 
Hab.  20,  40.    (Specimina  pauca,  manca.) 


3.    Polynoe  scabra  (Örsted)  Théel. 

Tafl.  28,  fig.  1,  2.    Tafl.  29,  fig.  1.  ' 

1843  Lepidofwte  scabra  Örsted,  Grönl.    Ann.  dorsibr.  p.  164,  fig.  2, 

7,  10,  12,  13,  17,  18. 
1860  Polt/noé  nodosa  Särs,   Forh.   i   Videnskabs-Selsk.   i   ChriBt. 

p.  68. 

1865  Eunoé  örstedi  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad  Förh. 

1865,  p.  61,  Pl.  VIII,  fig.  3. 

1866  Eunoé  nodosa  Malmgren,  1.  c.  p.  64,  Pl.  VIII,  fig.  4. 

1877  Polynoe  {Eunoé)  islandica  G.'  A.  Hansen,   Nyt.  Mag.  f.  Naturv.  VoL 

XXIV,  p.  2,  Pl.  II. 

1878  Polynoe  arctica  Hansen,  Nyt.  Mag.  f.  Naturv.  (aeparatj. 

1879  Polynoe  scabra  Théel,  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.  VoL  XVI 

N:o  8,  sid.  7. 
Hab.  14,  18,  19,  36,  48,  52. 


388  WIHÉK,  CHJSTOPODER, 


D:r  Théel  har  i  ofvan  anförda  arbete  visat,  att  Polymk* 
nodosa  Särs  och  Eunoe  Orstedi  Malmgren  endast  kunna  be- 
traktas som  tvänne  föga  konstanta  former  af  samma  art.  för 
hvilken  han  upptagit  Orsteds  namn  scabra.  Ehuru  vi  icke 
haft  tillfälle  att  granska  originalexemplar  af  de  former,  som 
Hans  en  beskrifvit  under  namn  af  Polynoe  islandica  och  arc- 
tica,  äro  vi  dock  öfvertygade  om,  att  dessa  endast  äro  ovä- 
sentliga varieteter  af  Poiywo^/^cafera  (Or  st  ed),  åtminstone  fram- 
går ingenting  annat  af  Hansens  egna  beskrifningar  och  figurer. 
jP.  ardica  Hans  en  skulle  skilja  sig  från  P.  noc/o^a  Särs  endast 
genom  några  ytterst  obetydliga  afvikelser  i  fjällens  bygnad  och 
färg  samt  tentakelns  och  palpernas  relativa  längd.  P.  islandica 
Hansen  skulle  utmärkas  af  storadeladeknölar  på  fjällen  samt 
genom  saknaden  af  cilier  på  tentakeln,  antennerna  och  tentakular- 
cirrerna.  Ingen  af  dessa  egendomligheter  kunna  vi  anse  som 
artkarakter,  dels  derför  att  de  träffa  just  de  organ,  som  hos 
Polynoäformer  i  allmänhet  äro  underkastade  de  största  indi- 
viduela.  variationer,  dels  derför  att  vi  sett  talrika  öfvergångar 
mellan  såväl  de  Hansenska  formerna  sins  emellan  som  mellan 
dem  och  P.  nodosa  Särs  och  E.  Orstedi  Malmgren.  Bland 
de  talrika  under  Vega-expeditionen  insamlade  exemplaren  af 
P.  scabra  {Öraied)  Théel  finnes  nämligen  intet  enda,  som  i 
alla  detaljer  öfverensstämmer  med  någon  af  de  4  ofvannämnda 
hithörande  former,  deremot  förenar  ofta  ett  enda  individ  egen- 
skaper, som  hvar  för  sig  skulle  vara  särskildt  utmärkande  för 
2  eller  3  af  dessa  former. 

Med  hänsyn  till  fjällens  bygnad  kan  man  bland  de  af 
oss  undersökta  exemplaren  jämte  talrika  mellanformer  urskilja 
följande  typer. 

1.  Fjällen  afiångt  njurformiga,  liksom  hos  de  följande 
formerna  utom  den  3:dje  betäckta  af  en  mängd  små,  med  blotta 
^gat  knapt  urskiljbara  hårda  papiller,  dessutom  längs  yttre 
kanten  försedda  med  en  rad  medelstora,  rundade,  odelade  knö- 
lar —  såsom  Polynoe  nodosa  Särs. 

2.  Fjällen  bredt  njurformiga,  nära  yttre  kanten  med  en 
rad  medelstora,  i  toppen  delade  eller  ojämnt  knottriga  knölar 
—  mest  öfverensstämmande  med  P.  arcHca  Hansen. 

3.  Fjällen  bredt  njurlika,  öfverallt  betäckta  af  en  mängd 
mycket  små,  mot  yttre  kanten  vanligen  något  större,  i  toppen 
delade  knölar,  Tafl.  28,  fig.  1  —  öfverensstämmer  mest  med 
-E.  Orstedi  Malmgren. 

4.  Fjällen   ra.  1.  m.  smalt  njurformiga,  med  1  eller  mera 


YEOA-BXPED1T10SBS8  VETEK8KA  PLIO  A  ARBETEN,  389 

Sällan  2  stora,  hela  eller  i  toppen  knottriga  knölar  samt  flere 
medelstora,  i  spetsen  delade,  Tafl.  28,  fig.  2. 

5.  Fjällen  af  samma  form  som  föregående,  med  1 — 2  höga 
smala,  i  spetsen  stjernlikt  delade  knölar  samt  flere  mindre  hela 
eller  delade,  Tafl.  29,  fig.  1  —  öfverensstämmer  mest  med  P. 
islandica  Han  sen. 

Alltid  äro  fjällen,  åtminstone  i  bakre  kanten,  försedda  med 
cilier,  till  färgen  äro  de  vanligen  gul-  och  brunbrokiga,  endast 
de,  som  tillhöra  3:dje  typen,  äro  eniUrgadt  gråbruna.  Före- 
komma mycket  stora  knölar,  äro  dessa  vanligen  mörka.  Det 
första  paret  fjäll  äro  i  allmänhet  rundade  till  formen,  men 
om  de  öfriga  äro  mycket  smala,  kunna  äfven  de  första  (såsom 
hos  P.  islandica  Han  sen)  vara  m.  1.  m.  njurformiga.  Ett 
ex.  från  st.  18  har  fjäll  både  af  formen  3  och  4. 

Med  hänsyn  till  de  mjuka  bihangens  storlek  och  ciliering 
samt  borstens  längd  förekomma  små  variationer,  hvilka  dock 
icke  stå  i  något  bestämdt  förhållande  till  fjällens  olikheter. 
Detsamma  gäller  om  hufvudets  form  och  segmentens  antal, 
hvilket  senare  vexlar  mellan  35  och  37. 

Exemplaren  från  st.  43  hafva  på  sidan  mellan  hvarje  fot 
en  mycket  tydlig  svart  punkt. 


4.    Polynofi  rarispina  Särs. 

1860  Polynoe  rarispina  Särs,  Forh.  i  Videnskabs-Selsk.  i  Christ.  p.  00. 
1865  Lagisca  rarispina  Malmgren,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1865, p. 

05,  Pl.  VIII,  f.  8. 
Hab.  17,  18,  25. 

Från  st.  25  uppdraggades  4  små  individ  —  det  största  23 
mm.  långt  och  8  mm.  bredt  med  borsten  —  hvilka  afvika  från 
<len  vanliga  formen  derutinnan,  att  fjällens  taggar  från  smal 
bas  blifva  betydligt  tjockare  mot  midten,  t.  o.  m.  äggformiga. 
De  närma  sig  således  till  Lagisca  propinqua  Malmgren. 


5.    Polynoe  Imbricata  (Linné)  Théel. 

1767  Aphrodita  imbricata    Linné,  Syst.  Nat.  ed.  XII,  p.  1084. 

1865  Harmathoé  imbricata  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1806, 

p.  66,  Pl.  IX,  fig.  8. 
1879  Folynoe  itnbricata        Théel,   K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.  Vol.  XVI,  N:o 

3,  p.  y. 
Hab.  1,  15,  28,  30,  40,  43,  46,  47. 


390  WIHÉS,  CHJSTOPODE    . 


6.    Poiynoe  Sarsl  (Kinberg)  Théel. 

1862  Antinoé  Sarai  Kinberg,  msc. 

1879  Polynoe  Sarai  Théel,  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.  Vol.  XVI,  N:o  3,p.  h'>. 

Hab.  1,  6,  10,  17,  18,  24,  25,  28,  30,  32,  39,  Hvitö. 

Denna  art,  som  i  närheten  af  Novaja  Semlja  endast  an- 
träfifats  på  3  punkter,  synes  vid  Sibiriens  nordkust  vara  den 
vanligaste  af  alla  polynoider.  Det  största  exemplaret  (från  st. 
27)  är  51  mm.  långt,  23  mm.  bredt  med  borsten  och  räknar 
36  segment. 


7.    Polynofi  badia  Théel. 

1879  Polynoe  hadia  Théel,  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.  Vol.  XVI,  N.o  3,p.lS. 
Hab.  17,  25,  28,  30,  32,  33. 

Denna  art,  som  i  allmänhet  fans  tillsammans  med  före- 
gående, ehuru  på  färre  ställen  och  sf)arsammare  än  denna, 
visar  sig  alltid  vara  väl  skild  från  föregående  genom  borstens 
beskaffenhet  samt  fjällens  och  kroppens  färg.  Det  minsta  exem- 
plaret är  16  mm.  långt,  9  mm.  bredt  och  har  33  segment,  det 
största  ej  mer  än  44  mm.  långt  och  25  mm.  bredt  med  bor- 
sten, det  är  i  bakre  ändan  regenereradt. 


8.    EupolynoS  antlcostiensis  MIntosh. 

Tafl.  29,  fig.  2. 

1874  Eupolynoc  anticostiensis  M'Intosh.  Ann.  and  Mag.  of  Nat.  Hist.  April 

1874,  p   285.  Pl.  X,  fig.  1^4. 
Hab.  45.  (specimina  14.) 

Donna  lilla,  särdeles  karakteristiska  annelid  upptäcktes 
1873  i  S:t  Lawrence  bav,  der  den  fans  i  stort  antal.  M'Intosh 
har  öfver  densamma  lemnat  en  god  beskrifning,  men  han  näm- 
ner intet  om  dimensionerna  eller  segmentens  antal.  Det  stör- 
sta af  oss  undersökta  exemplaret  är  omkring  20  mm.  långt, 
7  mm.  bredt  med  borsten  och  har  35  fotbärande  segment. 

Fotens  (Tafl.  29,  fig.  2)  dorsala  gren,  som  är  betydligt  kor- 
tare och  mindre  än  den  ventrala,  bär,  hufvudsakligen  på  sin 
öfre  del,  ett  antal  korta,  grofva,  böjda  och  i  spetsen  något  trub- 
biga  borst.    Det  vida  öfvervägande  antalet  af  öfre  fotgrenens 


VEGA    EXPEDITIONEKS  V  ET  ESSK  APLIG  A  AUBETES.  ^^^ 


borst  har  långt  utdragna  fina  spetsar  såsom  hos  Nychia. 
Detta  slags  borst  är  likväl  på  de  af  oss  undersökta  exem- 
plaren gröfre  och  mera  hastigt  afsmalnande  nära  spetsen  än 
M'Intoshs  figur  visar.  De  öfre  smalspetsade  och  i  yttersta 
spetsen  tudelade  borsten  på  den  ventrala  fotgrenen  äro  alltid 
få,  vanligen  2 — 3  och  något  längre  än  de  öfriga.  Ventralcirren 
är  liten,  endast  hälften  så  lång  som  foten. 


9.   Melanis  Lovéni  Malmgren. 

Tafl.  28,  fig.  4.    Tafl.  29,  iig.  Ji. 

1865  Melcenis  Lovéni  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1865,  p.  78, 

Pl.  X,  fig.  10. 
Hab.  freqtienter  30,  31,  32,  42. 

Alla  de  vid  ofvannämnda  stationer  uppdraggade  exem- 
plaren af  denna  art  öfverensstämma  såväl  till  färgteckning  som 
-öfriga  karakterer  fullkomligt  med  den  typiska  Jtf.  ioveni  Malm- 
gren, om  man  blott  undantager  den  afvikelsen,  att  fjällen 
vanligen  lemna  de  3 — 6  sista  segmentens  ryggar  alldeles  obe- 
täckta. 

Melaenis  Lovéni  Malmgren  var  gigantea  n. 

Tafl,  28.  fifs.  3.    Tafl.  29,  fig.  4. 
Hab.  46  (specimina  2). 

Elytra  totum  dorsiim,  segmontis  8  nltimis  exceptis,  fere  perfecte 
tegentia;  magna,  mollia,  parte  laterall  duplicata.  Setae  rami  supenoris  di- 
«tincte  3-8eriales,  setarum  rami  iiiferioris  plurimae  apice  bifurcato,  non- 
nnllse  apice  tenuissime  attenuato.    Segmenta  setigera  41. 

Colar  griseo-brunneus,  fasciis  transversalibus  nullis. 

Denna  varietet,  som  till  alla  väsentliga  karakterer  öfver- 
ensstämmer  med  hufvudformen,  afviker  dock  rätt  betydligt 
ifrån  denna  genom  hela  sin  habitus  —  Tafl.  28,  fig.  3  visar 
Mél(enis  Lovéni  var.  gigantea.  För  jämförelses  skull  hafva  vi  äfven 
afbildat  en  typisk  MeUenis  Lovéni,  Tafl.  28,  fig.  4.  —  Kroppen  af- 
smalnar  hos  var.  småningom  mot  främre  ändan  och  är  i  den 
bakre  temligen  tvärt  afskuren,  i  motsats  till  hufvudformen,  som 
i  båda  kroppsändarne  är  likformigt  afrundad.  Hela  djuret  är 
nästan  enfärgadt  gråbrunaktigt,  i  vecken  mellan  segmenten  dock 
något  ljusare.  Fjällen  äro  alldeles  enfärgade,  hälft  genom- 
skinliga, betydligt  större  än  hos  hufvudformen,  mot  sidorna 
oregelbundet  veckade  och  buktiga.  De  starka  borsten  på  öfre 
fotgrenen  sitta  i  3  tydliga  längsgående  rader,  de  som  tillhöra 


392  WIRÉN,   CHjSTOPODEJi, 


flen  yttersta  raden  äro  de  största,  de  i  den  innersta  de  minsta 
och  stundom  knappast  märkbara  med  blotta  ögat.  En  dylik 
anordning  hafva  vi  icke  funnit  hos  hufvudformen.  Se  Tafl. 
29,  fig.  4,  fot  af  M.  Lovéni  var.  giganten  n.,  d  fotens  dorsala  gren 
med  de  derpå  sittande  stora  borsten.  Tafl.  29,  fig.  3,  fot  af 
typisk  M.  Lovéni  Malmgren. 

Det  största  af  de  båda  exemplaren  är  ungefär  100  mm. 
långt,  27  mm.  bredt  utom  borsten  och  har  41  fotbärande  seg- 
ment; det  andra  är  72  mm.  långt  och  24  mm.  bredt,  i  bakre 
ändan  något  skadadt. 

10.    Eucranta  villosa  Malmgren. 

18«5  Eucranta    villosa   Malmgren,  Öfvcr».  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1865,  p. 

80,  Pl.  X,  fig.  \). 
Hab,  14,  IC,  (specimina  2). 


III.    Fam.  NephthyidsB. 
11.    Nephthys  c»ca  (Fabr.). 

Tafl.  30,  fig.  1—3.    Tafl.  31,  fig.  1—8. 

1780  Nercis  ccsca  O.  Fabr.    Fauna  Groenl.  p.  304. 

\im  Nephthys  ciliata  Mueller,   Zool.   Dan.   III,   p.    14,   Pl.  LXXXIX. 

fig.  1-4. 
1843  yephthys  catca  Örsted,   Grönl.  Ann.  dorsibr.    p.   193,  fig.  73,  74, 

77—86. 
1843  Nephthys  longisetosa  Örsted,  1.  c.  p.  195,  åg,  75,  76, 
1843  'f  Nephthys  borealis     Örsted,  Ann.  Dan.  consp.  p.  82,  fig.  8.     • 
1865  Nephthys  ciliata  Malmgren,  Öfver«.  af  K.  Vet   Akad.  Förh.  1865, 

p.  104,  Pl.  XII,  fig.  17. 
1865  Nephthys  cmca  Malmgren,  I.  c.  p.  104,  Pl.  XII,  fig.  18. 

1868  Nephthys  c(eca  Ehlers,  Die  Borstenwflrmer  I,  p.  688,  P1.XXI1I> 

fig.  10—34. 
1868  Nephthys  cirrosa         Ehlers,  1.  o.  p.  624,  Pl.  XXIII,  fig.  6,  37,  88. 
1868  Nephthys  ciliata  Ehlers,  1.  c.  p.  629,  Pl.  XXIII,  Åg,  36. 

1874  Nephthys  emarginata  A.  AV.  Malm,  K.  Vet.  o.  Vitt.  Samh.  i  Göteb.  Handl. 

XIV,  p.  77,  Pl.  1,  fig.  1. 
1879  Nephthys  ciliata  Théel,    K.   Sv.  Vet.  Akad.  Handl.  Vol.  XVI,  N:o 

3,  p.  24. 
1879  NepUhys  cosca  Théel,  1.  c.  p.  30. 

1881  Nephthys  longisetosa  R.   Horst,   Niederl.  Arch.  f.  Zool.  8uppl.  I,  1881, 

p.  8,  fig.  1. 
Hah.  2,  6,  7,  16,  17,  20,  27,  29,  32,  33,  37,  39,  42,  45,  49,  Hvitö. 

Flere   af  de  författare,  hvilka  beskrifvit  Nephthys-former, 
hafva,  synes  det  oss,  varit  allt  för  benägna  att  öfverdrifvabe- 


VEGA-BXPEDITIOSKSS  VETES8K  APLI G  A  ARBETES. 


39^ 


tydeisen  af  de  karnkterer,  som  hemtats  från  fötternas  byg- 
nad.  Det  torde  isynnerhet  vara  vågad  t  att  betrakta  den 
relativa  storleken  af  någon  till  foten  hörande  del,  t.  ex.  la- 
mellernas storlek  i  förhållande  till  de  borstbärande  partiernas^ 
som  artkarakter,  detsamma  gäller  i  ännu  högre  grad  om  min- 
dre afvikelser  i  de  olika  delarnes  form.  Dylika  karakterer  äro 
nämligen  så  föga  konstanta,  att  man  stundom  hos  ett  och 
samma  individ  har  svårt  att  finna  tvänne  fötter,  mellan  hvilka 
icke  någon  märkbar  olikhet  i  form  och  storlek  kan  påvisas. 
Alla  de  här  ofvan  såsom  synonyma  upptagna  Nephthys-arterna 
ha  åtskilts  på  grund  af  olikheter  i  fötternas  bygnad.  Man  be- 
höfver  emellertid  endast  granska  de  beskrifningar,  som  i  ofvan 
anförda  arbeten  lemnas,  för  att  finna,  att  man  här  har  framför 
sig  en  formserie,  hvilkens  extremer  förbindas  med  hvarandra 
genom  tydliga  öfvergångar. 

Fäster  man  sig  vid  de  bakre*  lamellernas  storlek,  stå  N. 
c(eca  och  ciliata  vid  hvar  sin  ändpunkt  af  serien,  tar  man  åter 
hänsyn  till  de  borstbärande  fotpartierna,  erbjuda  N.  caeca  och 
longisetosa  de  största  olikheterna. 

För  att  närmare  visa  detta  meddela  vi  här  följande  ut- 
drag ur  de  bästa  oss  tillgängliga  beskrifningar  af  hithörande 
former. 

Beskrifhingar  på  de  bakre  lamellerna. 

N.  caca  (Fabr.)  Malmgren,  setigera   seque   longa,  lamella 

Ehlers    Théel.  autem  rami  inferioris  maxima^ 

subrhomboidea,  parte  setigera 

Rame    dorsale:    Lame   po-  altior   et   duplo   longior,  mar- 

s^térieure  simple,  grande  et  sen-  gine   inferiori  extrorsum  pro- 

giblement   plus  longue  que  la  funde  exciso.  (Malm.) 
rame  elle-méme.  Rame  ventrale : 

Lame  postérieure  sensiblement  ^^    longisetosa  Örst.,  Horst. 
plus  grande  que  la  rame  elle-  _.     ,  .  t.         i        ^ 

mérae  et  un  peu  plus  longue  ^le  hmtere  L.ppe  des  obe- 

que  la  lame  postérieure  de  la  j;«°  ^stes  ragt  wie  ein  rundes 

rame  dorsale.     (Thé-el.)  Blått  uber  den  medianen  Theil 

des  Astes  hmaus. 

n"  emarginata  Malm.  ^'^  ^intere  Lippe  des  un- 

teren    Astes   ist    viel   grösser 

Lamella  rami  superioris  me-     als  die  des  oberen  Astes  und 

diocris,    semicircularis,    parte     ragt  wie  ein  långes  ovales  Blått 


De  främre  lamellerna  äro  hos  dessa  former  alltid  rudimentära. 


394 


WIRÉK,   CHJETOPODER, 


nach  auswärts  uber  die  Firste 
hiuaus.  (Hor st). 

N.   cirrosa  Ehlers. 

Oberer  Ast  mitkurzer,  uach 
oben  gegen  die  Körperwand 
an  Ausdehnuug  abnehmender 
hinterer  Lippe. 

Unterer  Ast  mit  breitlierz- 
förmiger,  weiter  als  der  obere 
Ast  hinausreiebender  hinterer 
Lippe.  (Ehlets.) 


N.  ciliata  Malmgren,  Eh- 
lers, Théel  m.  fl. 

Rame  dorsale:  Lame  po- 
stérieure  simple,  presque  aussi 
longue  ou  un  peu  plus  courte 
que  la  rame  elle-méme.  Rarae 
ventrale:  Lame  postérieure 
simple,  aussi  longue  que  la 
rame  elle-méme  ou  un  peu 
plus.  (Théel). 


Beskrifhingar  på  fötternas  terminalpartier. 


N.  caca  (Fabr.)  Malmgren, 
Ehlers,  Théel. 

Partie  terminale  divisée  en 
deux  lobes  par  une  échan- 
crure  assez  profonde.  Pointe 
de  Tacicule  ä  la  base  de  Té- 
chancrure.   (Théel.)* 

N.  ciliata  Malmgren,  Eh- 
lers, Théel  m.  fl. 

Partie  terminale  divisée 
par  une  profonde  échanerure 
en  deux  lobes  arrondis.  La 
pointe  de  Tacicule  se  trouve 
h  la  base  de  Téchancrure. 
(Théel.)» 

N.  cirrosa  Ehlers. 

Oberer  Ast  mit  sehwach 
zweilappiger    Firste.    Unterer 


Ast    mit    ungetheilter    Firste. 
(Ehlers.) 

N.  emarginata  Malm. 

Malm  nämner  i  sin  be- 
skrifning  på  denna  art  intet 
om  formen  på  fotgrenarnes 
spetsar,  men  hans  figur  visar, 
att  åtminstone  den  ventrala 
grenen  är  enkel,  den  dorsala 
dereraot  torde  ha  en  mindre 
inskärning. 

N.  longisetosa. 

Die  Firste  des  oberen  Astes 
ist  leicht  convex,  ohne  jeden 
Einschnitt  an  der  Stelle,  \vo 
die  Spitze  der  Acicula  liegt. 

Die  Firste  des  unteren  Astes 
ist  abgerundct  rechteckig  ohne 
jeden  Einschnitt,  gleich  wie 
die  des  oberen.   (Hor st.) 


Af  denna  jemförelse  framgår,  att  N.  emarglnala,  N.  longisetosa 
och  N.  cirrosa,  hvad  de  bakre  lamellernas  storlek  beträffar,  äro 
öfvergångsformer  mellan  N.  ciliata  och  K  c<jtca,  de  båda  först- 
nämnda mera  öfverensstämmande  med  Is.  C(pca,  N.  cirrosa  åter- 

*  Kaiuc  dorsale  =  rame  ventrale. 


VEGA-EXPEDIT10NEN8  VETENSKAPLIG  A  ARBETES,  395 


igen  mera  närmande  sig  N.  ciliata.  Följande  tabellariskt  upp- 
stälda  jämförelse  mellan  några  Nephthys-individ  från  Sibiriens 
kust  torde  äfven  visa,  att  h varken  of vannämnda  lamellers  eller 
de  borstbärande  fotpartiernas  beskaffenhet  här  vid  lag  kan 
användas  som  artkarakterer.  De  variera  härför  ofta  allt  för 
mycket  och  på  ett  allt  för  oregelbundet  sätt  t.  o.  m.  på  olika 
delar  af  ett  och  samma  individ.  För  att  förtydliga  meningen 
med  de  relativa  uttrycken  i  tabellen  hänvisa  vi  till  taflorna. 
Tafl.  30,  fig.  1  visar  40:de  foten  af  N,  cteca  från  st.  17,  fig.  2 
50:de  foten  af  det  i  tabellen  först  angifna  exemplaret  från 
Hvitön,  fig.  3  30:de  foten  af  exemplar  från  st.  45.  Tafl.  31, 
fig.  1  visar  40:de  foten  af  det  andra  i  tabellen  åsyftade  exem- 
plaret från  Hvitön,  fig.  2  samma  fot  af  exemplar  från  st.  49, 
fig.  3  samma  fot  af  exemplar  från  st.  39.  Alla  de  afbildade 
fötterna  jemföras  äfven  i  tabellen. 

Nu  återstå  inga  andra  skilnader  mellan  de  5  af  oss  hop- 
slagna Nephthys-arterna  än  ringa  olikheter  i  hufvudlobens 
form  och  antalet  papiller  på  proboscis  samt  när-  eller  från- 
varon af  en  oparig  cirr '  på  öfre  delen  af  proboscis,  allt  olik- 
heter, som  i  allmänhet  ej  tillmätas  någon  synnerlig  betydelse, 
och  som  ej  heller  vi  anse  berättiga  uppställandet  af  flere  arter. 

Namnet  cceca  är  det  äldsta,  som  gifvits  åt  någon  hithö- 
rande form,  hvarför  vi  upptaga  detta  såsom  betecknande  hela 
arten.  Huruvida  ej  ännu  flere  än  de  ofvan  ofta  omtalade 
formerna  böra  föras  hit  (t.  ex.  N.  picta  Ehlers)  lemna  vi  tills- 
vidare osagdt,  emellertid  är  detta  naturligtvis  förhållandet  med 
N.  borealis  Orsted,  ifall  denna  art,  såsom  Ehlers  förmodar, 
befinn es  vara  densamma  som  N.  ciliaia  Mueller. 

Alla  under  Vega-expeditionen  insamlade  exemplar  af  denna 
art  hafva,  förvarade  i  sprit,  en  hvitaktig  färg,  med  undantag 
af  ett  ifrån  S:t  Lawrence  bay,  som  är  gråbrunt  med  en  mörkblå 
rand  midt  på  undre  sidan.  Det  största  exemplaret  är  ej  mer 
än  116  mm.  långt  eller  föga  mer  än  hälften  så  stort  som  exem- 
plar från  Spetsbergen,  beskrifna  af.  Malmgren. 

12.    Nephthys  Malmgren!  Théel. 

1879  Nephthys  Malmgreni    Théel,  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.  Vol.  XVI,  N:o 

3,  p.  2(>,  Pl.  1,  fig.  17. 
1877  (?)  Nephthys  atlavtica  Han  sen,  Nyt.  Mag.  f.  Katurv.  Vol.  XXIV,  Heft. 

1,  p.  4,  Pl.  III,  fig.  1—4. 
Hab.  1,  4,  5,  10,  11,  17,  18,  19,  21,  23.  25,  Hvitö. 


'  Denna  cirr  iir,  såsom  Malm  anmärker,  endast  en  af  de  vanliga  papil 
I  erna,  h  vilken  blifvit  något  längre  än  de  ofri  ga. 


(K.V,  CH.BT0POI>EK. 


Öfversigt  öfver  variationerna  i  fotdelarnee  form 


Insam- 
liiigsort 

Öfr 

otgrenen 

1 

Un 

d 

e 

t 

t 

g"- 

ene 

n 

öfre  toi- 

förde 
jenifOrda 
indivi- 
den. 

T 

■kU-Dltic  de 

lig  InikKc- 
nlög. 

>lldel»°Ui> 
inikilrning. 

ttm  bom- 

20 

80 

40 

60 

» 

30 

40 

so 

20 
X 

30 

X 

X 

«0 
X 

-.0.20 

30 

40 

SO 

20 

30 

40 

60 

X 

SO 
X 

X 

40 

X 
X 

60 
X 

M 

80 

X 
X 

X 

40 

'* 

^ 

Hvitön 

H*iUtn 

X 

..jiX 

...  X 

8t.  4-. 
.     32 
>    2l< 
.    3a 

.     37 
■     42 

X 

X 

^ 

i 

X 

X 

X 
X 

X 

X 

X 
X 

X 

X 

X 

X 

X 
X 

X 

X  ... 

Xi;... 

xix 

..1... 
■1 

X 
X 

xL. 

X 

X 
X 

XX 

^ 

X 

X 

X 

X 

>= 

X 

X 

X 

X 
X 

X 
X 
X 
X 

,, 

X 
X 

X 

X 

>^ 

X  X 

X'X 

X 

X 

xix 
xix 
xl... 

X 

,_, 

X 

X 

X 

X 

X 

X 

'  Siffrorna  i  denna  roi]  utmärka  de  undersökta  fötternas 


VEO  A- EXPEDITION  ESS  VSTEUSKAPLIG  A  AJtBKTEy. 


397 


och  relativa  storlek  hos  N^hthys  c<eca  (Fabricius). 


jonens  bakre  lamell 


icke  högre 

Kn  fotens 

borstbiiran- 

de  parti. 


längre  Kn 

fölens  borst- 

bSrande 

parti. 


20 
X 


|X 
'X 


30 


40  50120 

x!x 

XiX 


X 


30 


X 
X 
X 


40 


50|20 
X 


icke  längre 
än  fotens 

borstb&ran- 
de  parti. 


Undre  fotgrenens  bakre  lamell. 


betydligt 

längre  än 

fotspetsen. 


X 
X 
X 
X 
X 


X 
X 


30 
X 
X 
X 
X 
X 
X 
X 


X 
X 
X 
X 


40 
X 
X 
X 
X 

•  • « 

X 
X 
X 
X 
X 
X 


50  20 
X|... 

I 

X  ... 

X! 

X 

I 

X 

1 

X 

I 

X' 


30 


40 


>0 


lika  läng 
som  fotspet- 
sen. 


20 
X 
X 


30 
X 
X 


40 
X 
X 


med  en  stor 
grund  in- 
skärning 
undertill. 


utan  inskär- 
ning i  nndre 
kanten. 


Krop- 
pens 

längd 
mm. 


I 


r>0  20 
X 


obetydligt  längre  än  foten 


..|X 
X  XX 

I 

XX 


X 
X 


X  X 


30 


X 
X 


40 


X 


60 


X 
X 


20 
X 
X 
X 
X 


30 
X 
X 


40 
X 
X 
X 
X 


I 
cO' 

ii 

X. 

II 

XI, 


obetydligt  längre  än  foten  och  föga  inskuren. 


X 

X 

X 

X 

X 

1 

X 

X 

X 

X 

X 

X 

X 

X 

X 

X 

X 

X 

•  >  « 

X 

X 

X 
X 
X 
X 


I 


X 

X|X 

...  X 

...  X 

..  X 


X 
X 
X 
X 
X 


X 
X 


X  

X  

X 

X X 


,  83 
40 
46 

02 
63 


.'>2 


61 


116 


398  WIRÉS,  CHJETOPODBR, 


Denna  art  är  utefter  större  delen  af  Sibiriens  kust  all- 
männare än  föregående,  men  synes  icke  gå  så  långt  mot  öster 
som  denna,  den  är  nämligen  ej  anträffad  i  närheten  af  Vegas 
vinterläger,  ej  heller  i  Berings  haf. 

Herr  Hans  en  har  under  namn  af  N.  cUlatUica  beskrifvit 
några,  under  Norska  Nordhafsexpeditionen  1876  funna,  frag- 
mentariska exemplar  af  en  Nephthys-form,  som  enligt  vår 
åsigt  icke  är  något  annat  än  en  fullt  typisk  N.  Malmgreni 
Härför  talar  åtminstone  den  uppgiften,  att  branchien  (cirren) 
endast  finnes  på  13 — 35  segmenten.  Do  afbildade  fötterna  sy- 
nas äfven,  så  vidt  man  af  en  ej  synnerligen  omsorgsfullt  ut- 
förd figur  kan  döma,  ha  liknat  fötter  af  N.  Malmgreni,  hvilken 
ofta  har  branchien  slakt  nedhängande,  blott  med  spetsen  inåt- 
böjd.  Emellertid  är  Hansens  beskrifning  så  ofullständig,  att. 
frågan  endast  genom  en  granskning  af  originalexemplar  kan 
med  full  visshet  afgöras,  vi  hafva  derför  bibehållit  namnet 
Malmgreni,  ehuru  det  är  yngre  än  atlantica. 


Från  st.  2  finnas  några  Nephthys-ungar  af  ungefär  1  cm. 
längd,  de  äro  så  outvecklade,  att  de  ej  med  säkerhet  kunna 
bestämmas;  sannolikt  tillhöra  de  dock  N.  Malmgreni, 

Båda  fotgrenarne  äro,  åtminstone  de  på  kroppens  midt, 
spetsiga,  lamellerna  äro  endast  antydda,  branchien  är  kort, 
tjock  och  nästan  rak,  dock  något  konvex  utåt  och  konkav 
inåt  och  visar  således  anlag  att  böja  sig  i  spiral  inåt  som  hos 
JV.  Malmgreni,  ej  utåt  såsom  hos  nästan  alla  öfriga  arter  inom 
slägtet. 


IV.    Fam.  PhyllodoceidaB. 
13.    Eteone  flava  (Fabricius)  Örsted  sec.  Malmgren. 

178(.)  Nertm  flava  Fabricius,  Fauna  Groenlandica,  p.  299  (sec.  Malmgren). 
1843  Eteone  flava  Örsted,  Grönl.  Ann.  dorsibr.  p.  180,  fig.  47  (sec.  Malm- 
gren). 
1865  Eteone  flava  Malmgren,   öfvers.   af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1866,  p.  102, 

•     Pl.  XV,  fig.  86. 
1867  Eteofie  flava  Malmgren,  Ann.  polycbaeta,  p.  29,  Pl.  III,  hg.  21. 
Hab.  19,  22.    (Specimina  2). 

Det  största  exemplaret  (från  st.  19)  mäter  i  längd  87  miu. 
och  4  mm.  i  bredd  samt  räknar  omkring  180  segment.  Krop- 
pen  är   på  buksidan  nästan  plan,  på  ryggsidan  konvex,  mot 


VEGJ- EXPEDITIONENS  VETENSKAPLIGA  ARBETEN,  399 


båda  ändar  så  sniåniDgom  afsmalnande^  dock  så  att  den 
bakre  ändan  är  smalare  och  spetsigare  än  den  främre.  Huf- 
vudloben  är  kort  och  trubbig,  af  betydligt  större  bredd  än 
längd.  Ögon  har  jag  icke  kunnat  se.  Tentakularcirrerna  äro 
sins  emellan  ungefÄr  lika  stora  och  nästan  mer  än  dubbelt 
så  långa  som  tentaklerna.  Fötternas  öfrebladformiga  cirrer 
äro  vid  kroppens  midt  och  främre  del  triangulärt  rundade  af 
något  större  bredd  än  längd,  mot  den  bakre  kroppsändan 
blifva  de  något  smalare  och  mindre  trubbiga  i  spetsen.  De 
äro  med  sin  undre  kant  tryckta  intill  fotens  borstbärande 
parti.  Den  ventrala  cirren  är  snedt  äggrund,  rundtrubbig 
eller  spetsig,  märkbart  längre  än  sjelfva  foten.  Proboscis  är 
beklädd  med  en  stor  mängd  låga,  oregelbundet  kantiga,  del- 
vis i  rader  ordnade  papiller,  hvilka  mot  främre  ändan  tilltaga 
i  antal  och  storlek.  Dessa  papiller,  hvilka  ha  ungefär  samma 
färg  som  proboscis,  äro  vanligtvis  försedda  med  ett  mindre 
antal  ljusare,  upphöjda  punkter  —  rugis  3 — 5  punctatis  yL^Xm- 
gren.  —  Analcirrer  fattas  på  de  af  oss  undersökta  exemplaren. 
Färgen  på  spritlagda  exemplar  är  gulbrunaktig  med  något 
ljusare  gråaktig  anstrykning  på  de  öfre  fotlamellerna. 

Såsom  af  ofvanstående  synes,  afvika  de  under  Vega-expe- 
ditionen  insamlade  exemplaren  af  denna  art  något  från  Malm- 
grens beskrifning  af  Eteone  flava,  isynnerhet  hvad  hufvud- 
lobens  form  och  tentakularcirrernas  längd  beträffar,  men  äfven 
med  hänsyn  till  dorsalcirrernas  form.  Dessa  afvikelser  kunna 
vi  dock  icke  anse  vara  af  stor  betydelse,  isynnerhet  som 
Malmgrens  beskrifning  och  figurer  ej  fullt  öfverensstämma 
med  hvarandra.  Hvad  särskildt  hufvudlobens  form  beträffar, 
ändras  den  hos  Eteone-  och  Phyllodocearter  såväl  som  hos 
många  andra  chsetopoder  ej  obetydligt,  allt  efter  som  probo- 
scis är  utdragen  eller  ej.  Sistnämnda  organs  karakteristiska 
papillbetäckning  öfvertygar  oss  tillräckligt  om,  att  de  af  oss 
undersökta  individen  tillhöra  samma  art  som  Malmgrens 
Eteofie  flava,  huruvida  denna  åter  är  identisk  med  Orsteds 
likbenämda  art  och  med  Fabricii  Nereis  flava,  våga  vi  ej  af- 
göra. 

14.    Eteone  arctica  Malmgren. 

1867  Eteone  arctica  Malmgren,  Annulata  polychseta,  p.  27,  Pl.  2,  Åg.  12. 
Hab.  32. 

Kroppen  är  hos  denna  art  mera  jemnbred  än  hos  före- 
gående,   mot  båda  ändarne  kort  och  likformigt  afsmalnande, 


400  IF/nÉS,  CH.ETOPODEli. 


konvex  både  på  öfre  och  undre  sidan,  ehuru  något  mera  pa 
den  öfre.  Hufvudloben  är  på  de  individ  vi  undersökt  viii 
basen  nästan  bredare  än  lång,  åtminstone  när  proboscis  är  ut- 
sträckt. Ögonen  äro  ot3'dliga  och  tentakularcirrerna  något 
kortare  än  hos  föregående.  Proboscis  är  klubb-  eller  smalt 
päronlik,  stundom  något  uppåtböjd,  i  alla  händelser  befinner 
sig  den  af  14 — 15  jemnstora,  rundade  papiller  omgifna,  vid», 
cirkelrunda  mynningen  nästan  på  öfre  sidan.  Hela  proboscis  är 
svagt  tvärstrimmig,  den  främre  mest  uppsvälda  delen  för  öf- 
rigt  nästan  glatt,  hela  den  smalare  bakre  och  mellersta  delen 
eller  också  endast  den  senare  är  tätt  eller  glest  besatt  med 
rundade  ojemna  och  olikstora,  vanligen  i  otydliga  tvärradcr 
ordnade  papiller,  h vilka  sakna  de  hos  föregående  art  före- 
kommande ljusa  punkterna. 

Fötternas  dorsala  cirr  är  mycket  liten,  alltid  långt  aflägs- 
nad  från  sjelfva  foten  och  riktad  snedt  uppåt  och  något  bakåt, 
till  formen  mer  eller  mindre  bredt  äggrund.  Det  borstbärande 
fotpartiet  är  icke  såsom  hos  öfriga  arter  inom  detta  slägte 
tvåklufvet.  Den  ensamma  acikoln  slutar  i  en  spets.  Ventral- 
cirren  är  mycket  liten,  jemnbred,  trubbig,  kortare  än  foten. 
Borsten  sitta  nästan  i  ett  knippe,  deras* sista  led  är  kort. 

De  båda  analcirrerna  äro  korta,  ovala. 

Färgen  är  hos  exemplar,  förvarade  i  alkohol,  gråbrun- 
aktig  eller  nästan  hvit. 

Eteane  arctica  är  isynnerhet  genom  proboscis*  egendomliga 
bygnad  en  af  de  mest  karakteristiska  arterna  inom  sitt  slägte. 
Från  den  anförda  lokalen  upptogs  ett  temligen  stort  antal 
exemplar,  men  då  intet  enda  är  helt,  kunna  vi  ej  angifva 
längd  eller  segmentens  antal,  det  största  stycket  är  omkring 
3  cm.  långt. 


15.    Myste  barbata   Malmgren. 

1865  Mysta  barbata  Malmgren,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1865,  p.  im. 

Pl.  XV,  f.  34. 
1867  Mysta  barbata  Malmgren,  Annulata  polycheeta,  p.  26,  Pl.  Ill,  f.  20. 
Hab.  1  (specimina  2). 


lU.    Phyllodoce  groenlandica  Örsted. 

1843  Phyllodoce  groenlandica  Örsted,   Grönl.    Ann.   dorsibr.    p.  102,  fig-  1^. 

21,  22,  29.  82. 
Hab.  4,  .'i,  11,  17,  18.  19,  20,  25,  32,  39,  42.  46,  50,  51,  Hvitö. 


rEOARXPEDITIOKENS  VETEK8KAPLIGA  ARBETEN.  401 


Denna  art,  som  vid  Sibiriens  kust  är  en  af  de  allra  all- 
männaste chsetopoder,  förekom  isynnerhet  i  stor  mängd  vid  st. 
42  och  var  i  allmänhet  talrikare  vid  de  östliga  stationerna 
än   vid  de  vestliga. 

Det  största  indi  videt  mäter  i  längd  ungefär  200  m.m.  och 
är  således  betydligt  mindre  än  exemplar  från  Kariska  hafvet, 
hemförda  under  1875—76  års  expeditioner. 

Från  st.  17  finnes  ett  exemplar,  som  företer  den  egen- 
domligheten, att  proboscis,  som  i  främre  delen  är  mörkt  röd- 
brun, utom  de  vanliga  12  raderna  af  papiller  är  såväl  på  den 
ffämre  som  på  den  bakre  delen  försedd  med  ett  stort  antal 
oregelbundet  spridda,  låga,  rundade,  ljusa  vårtor  eller  papiller. 
Måhända  torde  dessa  vara  någon  sjuklig  bildning. 


17.    Anaitis  Wahlbergii  Malmgren. 

1865  Anaitis    Wahlherffii  Malmgren,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  p.  94, 

Pl.  XIV,  f.  31. 
Hab.  17  (epecimen  1). 


V.    Fam.  HesionidaB. 
18.    Castalia  aphroditoides  (Fabricius). 

1790  Nereis  aphroditoides  O.  Fabricius,  Fauna  Groenl.  N:o  278,  p.  296. 
1867  Castalia  Fabricii       Malmgren,  Annulata  Polychwta  p.  82.. 
1867  Castalia  arctica         Malmgren,  Annulata  Polychseta,  p.  32. 
Hab.  1,  12,  25. 

Vi  förena  de  båda  af  Malmgren  åtskilda  arterna  C  Fa- 
bricii och  arctica  till  en  enda  på  grund  af  de  öfvergångsformer 
mellan  dem,  som  vi  funnit  bland  de  af  Vega  hemförda  sam- 
lingarne. Enligt  Malmgren  skola  dessa  båda  arter  åtskiljas 
eudast  på  olikheter  i  aciklarnes  och  segmentens  antal.  C,  Fa- 
hricii  har  nämligen  45  kroppsringar  och  i  fotens  dorsala  gren 
2,  i  den  ventrala  3 — 4  aciklar,  C.  arctica  deremot  har  i  dor- 
sala grenen  1  och  i  den  ventrala  2  sådana  samt  endast  35 
segment.  Med  afseende  på  aciklarnes  antal  hafva  vi  på  exem- 
plar från  stationerna  1  och  25  funnit  följande  modifikationer: 
1)  i  den  dorsala  fotgrenen  endast  en  rudimentär,  i  den  ven- 
trala 2  tydliga  aciklar,  2)  i  öfre  grenen  1,  i  den  undre  2  tyd- 
liga aciklar,  hvartill  stundom  kommer  i  den  ena  eller  andra 
eller   båda   fotgrenarne   ett  rudiment  till  ännu  en  acikel,  3)  i 

26 


402  IVIRÉS,   CH.ETOrODEB. 


hvardera  grenen  2  tydliga  aciklar,  4)  1  acikel  i  den  dorsala  och 
3  lika  stora  i  den  ventrala  grenen.  Detta  sistnämnda  förhål- 
lande är  temligen  vanligt.  På  grund  häraf  kunna  vi  endast 
betrakta  Malmgrens  Castalia  arciica  såsom  en  med  hänsyn 
till  fötternas  utbildning  mera  reducerad  form  af  C  Fabricii, 
för  hvilken  vi  upptagit  det  -gamla  artnamnet  aphrodiiaides,  då 
det  oss  veterligen  ej  förut  är  gifvet  åt  någon  annan  art  inom 
detta  slägte. 

Exemplaren  från  Sibiriska  ishafvet  äro  i  allmänhet  min- 
dre än  de  af  Malmgren  undersökta  från  Grönland  och  Spets- 
bergen, det  största  är  nämligen  endast  13  m.m.  långt  och  un- 
gefär 3  m.m.  bredt  med  borsten  samt  räknar  omkring  40  seg- 
ment. 


VI.    Fam.    Syllid». 
19.    Syl  I  is  fasciata  Malmgren. 

1867  Syllis  fasciata  Malmgren,  Annulata  Polychaeta,  p.  48,  Pl.  VII,  fig.  47. 
Hab.  47  (specimen  1  mancum). 


VII.    Fam.  NereidsB. 
20.    Nereis  zonata  Malmgren. 

1867  yereis  zonata  Malmgren,  Annulata  Polychseta,  p.  46,  Pl.  V,  fig.  34. 
Hab.  4,  14,  15,  17,  18,  19,  23,  2ö,  44. 


VIII.    Fam.  LumbrinereidaB. 
21.    Lumbrlnereis  fragilis  (Mueller)  Aud.  &  M.  Edv. 

1776  Lumbricus  fragilis       O.  F.  Muéller,  Prodr.  Zool.  Dan.,  p.  216. 

1832  Lumbrinereis  fragilis  Aud.  &  M.  Edv.,  Hist.  Natur.  littor.  delaFrance 

n,  p.  170. 
Hab,  46. 

22.    Lumbrinereis  minuta    Théel. 

1879  Lumbrinereis  minuta  Théel,  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.,  vol.  XVI  N:o3, 

p.  42,  Pl.  IV,  ^g.  67—59. 
Hab,  4,  6,  U,  47,  Hvitö. 


rSOA-EXPEDITlOKJSNS  YKTRUBKÅPhlO Å  ARBETEN.  403 


IX.  Fam.  Onuphidad. 

23.    Onuphis  conchylega  Särs. 

1835  Onuphis  conchylega  Särs,  Beskr.  og  laktt.,  p.  61,  Pl.  X,  fig.  28  a— e. 
Hab,  3,  14,  16,  18. 

Af  denna  art,  som  är  ganska  allmän  vid  Grönland,  Spets- 
bergen och  Finmarken  samt  i  Kariska  hafvet,  hafva  endast 
från  hvardera  af  de  anförda  stationerna  ett  fåtal  individ  jemte 
några  tomma  rör  insamlats.  Det  största  exemplaret  är  unge- 
fär 40  m.m.  långt  och  har  36  segment. 

24.    Hyalinoecia  tubicola  (Mu eller)  Malmgren. 

1776  Nereis  tiOficola  Mueller,  Prodr.  Zool.  Dan.,  p.  217,  N:o  2,625. 

1667  Hyalinoecia  tubicola  Malmgren,  Annulata  polycheeta,  p.  67,  Pl.  VIII 

fig.  49. 
Hab,  16  (specimen  1  mancum). 

Ehuru  det  exemplar,  vi  bestämt  till  Hyalinoecia  tubicola^  är 
mycket  ofullständigt  och  dessutom  illa  konserveradt,  äro  vi  dock 
öfvertygade  om  att  det  verkligen  hör  hit,  de  karakteristiska 
borsten,  dorsal-  och  analcirrerna  öfverensstämma  nämligen 
fullkomligt  med  motsvarande  organ  hos  denna  art.  Hufvudet 
och  hela  främre  kroppshalfvan  samt  rör  saknas  tyvärr. 

Temligen  allmän  vid  Sveriges  vestra  samt  Norges  vestra 
och  södra  kuster,  vid  Shetlandsöarne  m.  fl.  trakter  är  denna 
annelid  aldrig  förr  funnen  i  arktiska  regioner,  hvarför  dess 
förekomst  så  högt  upp  mot  norden  som  vid  77  breddgraden 
är  egnadt  att  väcka  så  mycket  större  uppmärksamhet. 

X.  Fam.  GoniadidsB. 

25.    Goniada  Nordmanni  (Malmgren)  Ehlers. 

Tafl.  80,  fig.  4,  6.    Tafl.  82,  fig.  1—2. 

1865  Eone  Nordmanni        Malmgren,   öfvers.   af  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Förh. 

1866,  p.  409. 

1867  Eone  Nordmanni        Malmgren,    Annulata  Polycheeta,  p.  69,  Pl.  XI,. 

fig.  64. 

1868  Qoniada  Nordmanni  Ehlers,  Die  Borsten wtlrmer,  p.  708. 
Hab.  46  (specimina  6). 

Då  Malmgrens  befikrifning  på  denna  art,  särskildt hvad 
fötternas   bygnad   beträfiEar,  lider  af  några  ofuUständigheter^ 


404  WIBÉS,   CHJSTOPODBU, 


och  då  exemplaren  från  Lawrence  viken  i  åtskilliga  detaljer 
afvika  från  den  bohuslänska  formen,  skola  vi  söka  utförligare 
beskrifva  densamma. 

Corpus  siibliiieare,  utrinque  fere  tequaliter  attenuatum,  ex  duabus  par- 
tibus difformibus  compositum.  Pars  antica  eonvexiuncala,  ex  segmentis  42 
setigeris  constans,  pedibus  uniremibus  preedita.  Pars  postica  planiuseula, 
antica  parte  paulo  latior,  segmentis  in  speciminibus  maximis  circa  55  coni* 
posita.  Lobiis  cephalicns  latior  qaani  in  fomia  Bahusiense,  conicus,  ex  10 
annulis  constans,  apice  tentaculis  4  brevissimis,  articulatis.  Oculi  duo  in 
annulo  primo  siti.  Maxillee  circa  80,  apicem  pharyngidis  coronantes,  2  ma- 
jores  inferiores  quinquedentatse,  dentlbus  curvatis,  valde  inaequalibus,  cetera' 
mi^^ores  utrinque  circa  14,  2— 4-dentat8e.  Maxillse  angulat®  laterales  nulla*. 
Pedes  antici  cirris  dorsualibus  et  ventralibus  instructi,  pars  setigera  pedis 
duabus  lamellis,  anteriore  et  posteriore,  bases  setarum  obtegentibus  prsedita. 
Setse  capillares  compositae  mediocres,  apice  paulnm  cnrrato.  Pedes  pöste- 
rioris  partis  corporis  distincte  bireines.  Ramus  superior  cirro  dorsuali  per- 
brevi,  lato,  fere  triangulari  instructus,  bilobus,  lobulis  minutis  rotnndatis. 
Ramus  inferior  ramo  superiori  inulto  longior.  simplex,  acuminatns,  lamelliit 
ut  pedes  uniremes  antici  prseditus.  Lamella  anterior  late  ovata  —  rotun- 
data,  apice  subito  procurrente,  longe  attenuato,  lineari,  obtusato.  Lamella 
posterior  brevior,  ovata,  apice  haud  attenuato,  obtusato  —  subacuminato. 
Cirrus  ventralis  sat  brevis,  latus,  subacuminatus.  Setse  rami  superioris  pauca», 
e  cute  vix  vel  perpaulum  prominentes,  apice  infra  mucronem  brevem  tuber- 
culo  minuto  obliquo  prsedito.  Betee  rami  inferioris  numerosaB,  setis  anterioris 
partis  corporis  similes  sed  illls  duplo  vel  triplo  longiores.  Cirri  duo  anales 
sub  ano.    Color  in  spiritu  fusco-brunneus, 

Longitudo  corporis  80  m.m.,  latitudo  cum  pedibus  sine  setis  2  m.nu 

Såsom  af  ofvanstående  framgår,  skiljer  sig  den  ostasia- 
tiska formen  från  den  bohuslänska  rätt  betydligt  med  afseende 
på  antalet  segment  i  de  båda  olika  kroppsdelarne.  Den  se- 
nare har  nämligen  endast  20—30,  den  förra  ej  inindre  än  40 
segment  med  enkla  fötter,  en  olikhet  som  är  af  så  mycket 
större  betydelse,  då  man  måste  taga  i  betraktande,  att  kropps- 
ringarnes  antal  i  sin  helhet  hos  den  bohuslänska  formen  är 
nästan  dubbelt  så  stor  som  hos  den  från  Lawrenceviken.  Den 
bakre  kroppsdelen  är  hos  d^nna  senare  form  betydligt  längre 
än  den  främre,  oaktadt  den  icke  innehåller  många  flere  segment. 

Öfvergången  mellan  de  båda  olika  kroppspartierna  är 
mycket  hastig,  42:dra  fotparet  afviker  ej  synnerligen  från  de  före- 
gående, hvarken  till  borstens  längd  eller  öfriga  delar,  det  43:dje 
segmentets  fötter  deremot  lia  temligen  tydliga  dorsalgrenar 
samt  märkbart  längre  borst  än  de  föregående,  det  44:de  seg- 
mentet öfverensstämmer  fullkomligt  med  de  följande,  (seTafl. 
32,  fig.  1.) 

Malmgren  nämner  intet  om  den  ventrala  fotgrenens 
(hvilken    är  den  enda,  som  återstår  på  de  främre  segmenten) 


VBOA-EXPBDITIOIfESa  VETENSKAPUGA  AnBBTElT.  405 


lameller,  och  på  hans  figurer  äro  några  sådana  ej  betecknade. 
Då  vi  icke  haft  tillfälle  se  originalexemplar,  veta  vi  ej,  om 
detta  beror  på  ett  förbiseende,  hvilket  lätt  låter  tänka  sig  i 
betraktande  af  ifrågavarande  delars  ringa  storlek,  eller  om  den 
af  Malmgren  beskrifna  formen  verkligen  helt  och  hållet  sak- 
nar dessa  organ,  i  senare  fallet  torde  den  asiatiska  formen 
rättast  böra  betraktas  såsom  en  ifrån  denna  skild  art,  ehuru 
i  många  afseenden  förvillande  lik  densamma. 

De  omtalade  lamellerna  märkas  redan  på  första  segmen- 
tets fötter,  de  äro  här  liksom  på  de  närmast  följande  unge- 
ftlr  jemnstora,  till  formen  äggrunda  med  knappt  utdragen 
spets.  På  20:de  foten  ungefär  börjar  den  främre  blifva  något 
längre  än  den  bakre  och  båda  antaga  så  småningom  de  ka- 
rakteristiska former,  som  visas  af  fig.  4,  Tafl.  30  (30:de  foten  på 
högra  sidan  sedd  bakifrån).  Redan  på  30:de  segmentet  äro 
de  fullt  utbildade,  här  är  den  främre  från  bred  bas  bredt 
äggrund  eller  rundad  med  en  hastigt  afsatt,  jemnbred,  rund- 
trubbig  spets.  Den  bakre  lamellen,  som  är  både  kortare 
och  smalare  än  den  förra,  är  äggrund,  vanligen  något  till- 
spetsad ehuru  i  sjelfva  spetsen  trubbig  och  med  smal  bas 
fäst  nära  spetsen  af  fotens  borstbärande  parti.  På  de  två- 
grenade  fötterna  är  den  bakre  lamellen  kort  och  bred,  se  Tafi. 
30,  fig.  5.    (50:de  foten  på  högra  sidan,  sedd  bakifrån.) 

Borsten  öfverensstämma  fullkomligt  med  Malmgrens 
beskrifning,  men  de  sammansatta  borsten  på  kroppens  bakre 
del    äro   betydligt  längre  än  bans  figur  visar  (Tafl.  32,  fig.  1.) 

Hufvudloben  är  något  bredare  än  Malmgren  uppger, 
och  ögonen  sitta  ej  midt  på  dess  sidor  utan  närmare  den  öfre 
ytan.    Tentaklerna  äro  ledade  (Tafl.  32,  fig.  2). 

Vi  instämma  med  Ehlers,  som  anser  att  Eone  Nord- 
manni  Malmgren  ej  afviker  så  väsendtligt  från  slägtet 
Goniada,  att  den  förtjenar  att  uppställas  som  typ  för  ett  nytt 
genus. 


XI.    P^am.  AriciidsB. 
26.     Scoloplos  armiger  (Mueller)  Orsted. 

1776  Lumbricua  armiger  Mueller,  Zool.  Dan.  I,  p.  22,  Pl.  XXIII. 

1843  Aricia  Muelleri        Rathke,   Beitr.  zur  Fauna  Norw.,  p.  176,  Pl.  VIII, 

fig.  9—15. 
1843  Scoloplos  armiger    örsted,  Grönl.  Ann.  Dorsibr.,  p.  201,  f.  113,  118. 
Hab.  1,  11,  12,  16,  21,  24,  39,  45. 


406  WIRÉN,   CHJETOPODER, 


De  största  exemplaren  af  denna  art  uppnå  en  längd  af 
40—50  m.m.,  i  allmänhet  är  den  dock  endast  hälften  eller 
tredjedelen  så  stor.  Vid  de  fleste  af  de  anförda  stationerna 
är  den  synnerligen  allmän. 


Xn.    Fam.  Opheliided. 
27.    Ammotrypane  aulogaster  Rathke. 

1848  Ammotrypane  aulogaster  H.   Rathke,   Beitr.   zur  Fauna  Korw.,  p.  186. 

Pl.  X,  fig.  1—3. 
Hab,  10)  42,  45  (specimina  6). 

28.    Ammotrypane  cylindricaudatus  Han  sen. 

1877  Ammotrypane  cylindricaudatus  Han  sen,   Nyt.   Mag.   f.   Naturv.,    Vol. 

XXlVy  h.  8,  p.  8,  Pl.  \%  f.  1—8. 
Hab.  ad.  Hvitö  (specimina  3). 

Alla  3  exemplaren  äro  mycket  små,  det  största  endast  13  m.m. 
långt  och  knappt  1  m.m.  bredt,  det  har  inalles  28  borstbärande 
segment,  af  hvilka  det  första  saknar  cirr,  2 — 8  och  21 — 24  seg- 
menten ha  en  väl  utvecklad  sådan,  hvaremot  detta  organ  sak- 
nas eller  är  rudimentärt  på  9 — 20  kroppsringarne.  För  öfrigt 
öfverensstämma  dessa  ungar  fullkomligt  med  de  af  Hans  en 
beskrifna  äldre  individen. 


29.    Ophelia  limacina  (Rathke)  Malmgren. 

1843  Ammotrypane  limacina  H.  Rathke,   Beitr.   zur  Fauna   Norw.,  p.  190, 

Pl.  X,  lig.  4—8. 
1843  Ophelia  hicornis  örsted,    Grönl.   Ann.  Dorsibr.,  p.  204,  fig.  104, 

105,  115,  116.  121. 
1867  Ophelia  limacina  Malmgren,  Annulata  Polychseta,  p.  74. 

Hab.  87,  49  (epecimina  3). 

30.    Travisia  Forbesii  Johnston. 

1840  Travisia  Forbesii  J  o  h  n  8 1  o  n ,  Ann.  Nat.  Hist.  IV,  p.  873,  Pl.  XI,  fig.  11-18. 
Hab.  12,  37. 

Xm.    Fam.  Scalibregmid». 
31.     Eumenia  crassa  Örsted /orwia  arctica  n.  var. 

Hab.  12,  37. 


rF.OA'EXPBDITI0NBS8  VBtESHK APLIG A  ARBKTBK.  407 

CorpuB  antice  crasaias,  segmenta  circa  15  anteriora  e  quatemis — quinis 
annulis  composita,  tubercalis  setigeris  perminatis  instructa,  plerumque  valde 
infläta.  Segmenta  circa  20  sequentia  fere  sequalia,  doreo  convexo,  ventre  sub- 
piano,  e  qnatemis  annulis  semper  composita,  tuberculis  setigeris  majoribuS) 
disticfais  gaudentia.  Reliqua  pars  corporis  postice  sensim  attenoata,  ex  seg- 
mentis  S-annulatis  circa  10  constans.  Anus  papillis  circa  10  rotundatis  coro- 
natns.  Cirri  anales  8  parvi  sub  ano,  quornm  duo  bifurcati,  medius  impar 
simplex.    Cetera  ut  in  Eumenia  craaaa  forma  typica. 

Longitndo  corporis  jn  speciminibns  maximis  70  m.m.,  latitudo  maxima 
in  anteriore  parte  corporis  15  m.m.  et  ultra,  in  media  parte  autem  circa 
6 — 8  m.m. 

Vi  hafva  ansett  oss  böra  fästa  uppmärksamheten  på  denna 
form  såsom  särdeles  intressant  derför,  att  den  i  åtskilliga  hän- 
seenden närmar  sig  Scalibregma  inflatutn  (Rathke),  hvilkenden 
till  habitus  något  liknar,  för  öfrigt  torde  den  utan  gräns  öfvergå 
i  hufvudformen.  En  sådan  öfvergång  är  det  enda  från  sta- 
tionen 12  hemförda  exemplaret,  det  är  nämligen  i  främre  än- 
dan betydligt  mindre  uppblåst  än  de  andra,  har  de  främre 
segmenten  bildade  endast  af  4  ringar  och  mindre  men  dock 
märkbara  analcirrer. 

Från  st.  37  finnes  ett  stort  antal  exemplar,  de  flesta  stora 
och  fullt  utbildade,  ett  par  halfvuxna  individ  äro  mindre  upp- 
svälda  än  de  öfriga. 


32.    Eumenia  longisetosa  Théel. 

1879  Eumenia  longisetosa  Théel,   K.   Sv,   Vet.  Akad.  Handl.,  Vol.  XVI,  N:o 

3,  p.  49,  Pl.  III,  fig.  46-47.    Pl.  IV,  fig.  46-48. 
Hab.  2  (specimina  2). 


XIV.    Fam.  Telethuseaö. 
33.    Arenicola  marina  (Linné)  Malmgren. 

1772  Lumhricus  marinus  Linné,  S.  N.  ed.  XII  1:2  p.  1077. 
1867  Arenicola  marina      Malmgren,  Annulata  Polychieta  p.  78. 
Hab.  32  (specimen  I). 


XV.    Fam.  OhloraamidsB. 
34.    Siphonostomum  vaginlferum  Rathke. 

1848  Siphonostoma   vaginifenm  H.  Rathke,  Beitr.  zur  Fauna  Norw.  p.  211, 

Pl.  VI,  fig.  3-10. 
Hab.  16,  17,  19,  27,  30. 


408  WIRÉN,   CH^ETOPODER. 


35.    Bräda  granuiata  Malmgren. 

^867  Bräda  granuiata  Malmgren,  Annulata  Polychseta,  p.  85, P].  XII,fig.  71. 
Hab,  16  (specimina  II). 


36.    Bräda  inhabilis  (Rathke)  Malmgren. 

1848  Siphonosionui  inJuibile  H.  Rathke,  Beitr.  zur  Faana  Norw.  p.  218,  Fl. 

XI,  fig.  18. 
1869  Bräda  inhabilis  Malmgren,  Annulata  Polychjeta,  p.  84. 

Hab.  27  (specimina  multa,  magna). 

Denna  art  fans  i  stort  antal  tillsammans  med  EumetiM 
crassa  /.  ardica.  Längd  i  medeltal  60  m.m.,  bredd  10—12  m.m., 
borstbärande   segment   25 — 26.    Färgen  nästan  alldeles  svart. 


37.     Bräda  villosa  (Rathke)  Malmgren. 

1848  Siphofwstoma  villosum  H.  Rathke,  Beitr.  zur  Fauna  Norw.  p.  215,  PI. 

XI,  jög.  11. 
1867  Bräda  villosa  Malmgren,  Annulata  Polychseta,  p.  84. 

Hab.  1  (specimina  multa,  parva). 

Fans  tillsammans  med  Sjno  fiUcornis  m.  fl.  mindre  anne- 
lider mycket  allmän.  Alla  exemplaren  så  väl  af  denna  som 
af  föregående  art  ha  tentakler  och  cirrer  indragna  och  full- 
komligt dolda  af  veck  af  den  yttre  huden. 


XVI.    Fam.  Spionid89. 
38.    Nerlne  vulgaris  Johnston. 

1838    Nerine  vulgaris  Johnston,  Mag.  Zool.  &  Bot.  II,  p.  70,  Pl.  II,  fig.  1— 8. 
1862?  Nerine  vulgaris  Särs,  Christiania  Vid.  Selsk.  Forh.  1861,  p.  65. 
1865    Nerine  vulgaris  Johnston,  Cat.  Brit.  Mus.  p.  200,  Pl.  XVII,  fig.l-S. 
Hab.  2,  8,  11,  12. 

Af  denna,  förut  ej  i  arktiska  trakter  anträffade  annelid, 
finnes  från  hvardera  af  de  anförda  lokalerna  endast  ett  fåtal 
ofullständiga  exemplar,  alla  saknande  den  bakre  kroppsdelen. 
De  öfverensstämma  med  hänsyn  till  de  dorsala  bihangens 
form  och  storlek  fullkomligt  med  Johnstons  figurer  i  Cat. 
Brit.    Mus.    och  hafva  ofta   tydliga  ögon.    Hakborsten  börja 


VEGA 'EXPEDIT  JONEN  a  VETSN8KAPL1GA  ARBETEN,  ^^9 


ungefär  på  60:de  segmentet  och  uppträda  till  en  början  en- 
dast i  den  ventrala  fotgrenen,  längre  bakåt  anträffas  ett  och 
annat  sådant  äfven  i  den  dorsala. 


39.    Nerine  cirrata  Särs. 

1851  NeHne  cirrata  Särs,  Nyt.  Mag.  f.  Naturv.  VI,  p.  207. 

1862  Nerine  cirrata  Sare,  Forh.  i  Videnskabs  Selsk.  i  Christ.  1861,  p.  64. 

Hdb.  4,  5  (specimina  pauca). 


40.    Spio  ftlicornis  (Fabricius)  Malmgren. 

1780  Nereia  filicomis  Fabricius,  Fauna  Groenl.,  p.  307. 

1867  Spio  fiXiconiis     Malmgren,  Annulata  Polychaeta,  p.  91,  Pl.  I,  fig.  1. 

Hah.  1,  32. 

Vid  båda  stationerna  insamlades  ett  mycket  stort  antal 
exemplar  af  detta  djur,  de  flesta  små,  5 — 10  m.m.  långa.  De 
från  st.  1  ha,  förvarade  i  sprit,  en  temligen  mörk  gråbrun 
färg,  de  andra  äro  ljusare  nästan  hvitaktiga.  Hos  de  minsta 
individen  äro  tentakularcirrerna  relativt  mycket  större  än  hos 
de  fullväxta,  nästan  af  hela  kroppens  längd. 


41.    Prionospio  (?)  cirrifera  n.  sp. 

Hah.  12  (specimina  pauca,  manca). 

Pars  anterior  corporis  —  pars  posterior  speciminibus  nostris  deest  — 
elongata,  linearis,  paulum  depressa.  Lobus  cephalicns  brevis,  pars  frontalis 
parum  elevata,  subrectangularis,  antice  paulo  latior,  truncata.  AntenncenuUfie. 
Tentaculum  nullum.  Oculi  4,  duo  anteriores  majores  magis  distantes  quam 
posteriores.  Cirri  duo  tentaculares  longissimi,  segmentorura  circa  20  anti- 
corum  longitudinem  fiequantes,  spiraliter  contorti,  apicem  versus  attenuati^ 
unus  utrinque  in  margine  postico  lobi  cepbalici  insidens.  Segmentum  pri- 
mum  tuberculis  setigeris  pinneeformibas  parvis  rotnndatis,  branchiis  carens. 
Segmenta  6 — 6  sequentia  branchiis  proedita  subsimilibus,  postice  sensim  lon- 
gitudine  decrescentibus.  Tubercula  setigera  in  his  segmentis  magna  foliacea^ 
labio  superiore  oblique  ovato-lanceolato,  in  dorsum  inclinato,  acuminato.  La- 
biam  inferius  in  segmento  seeundo  late  ovatum,  subacuminatum,  apice  deor- 
sum  tendente,  in  segmentis  3 — 7  late  ovatum,  subrotundatum,  obtusatum. 
Tubercula  setigera  in  segmento  8  et  sequentibus  branchiis  carentibus  similia 
pinnis  compressis  parum  discretis,  labiis  miuutis.  Setse  in  segmentis  anticis 
circa  15  modo  capillares  in  utraque  pinna,  in  segmentis  20—30  cnpillares  et 
uncinatae  in  pinna  ventrali,  modo  capillares  in  dorsali.  Sette  capillares  ver- 
sus apicem  curvatum  attenuatum  augustissime  limbatie  in  segmentis  anticis. 


410  WIRÉN»  CH^TOPODER. 


in  posticis  autem  vix  limbat».    Uncini  apice  late  limbati,  vextice  bidentati. 

Set»  duo  infiina3  rami  inferioris  in  segmento  10  et  sequentibus  falcis  instar 

cirvatae,  ceteris  validiores,  apice  param  attenuatae. 

Color  in  spiritu  albus.  ♦ 

Longitudo  fragmenti  11  m.m.^  latitudo  l^/s,  segmenta  c.  30. 

Denna  lilla  annelid  liknar  i  många  hänseenden  mycket 
Prionospio  Steensirupi  Malmgren  (Annulata  Polycheeta  p.  93, 
Pl.  IX,  fig.  55)  men  är  å  andra  sidan  väl  skild  frän  densamma 
isynnerhet  genom  branchiernas  likformighet.  Ehuru  dessa  bran- 
chier,  som  ofvan  nämnts,  bakåt  så  småningom  aftaga  i  stor- 
lek, äro  de  dock  på  det  sista  segmentet  der  de  förekomma  myc- 
ket tydliga  och  helt  och  hållet  skilda  från  dorsallamellen.  Så 
väl  i  följd  häraf  som  derigenom,  att  dorsallamellen  hastigt 
aftager  i  storlek,  är  detta  segment  betydligt  olikt  det  närmast 
följande,  som  saknar  hvarje  spår  till  branchie.  Kroppen  synes 
sålunda  t.  o,  m.  för  blotta  Ögat  delad  i'  2  tydligt  begränsade 
afdelningar. 

Tentakularcirrerna  hafva  gått  förlorade  på  alla  exemplar 
utom  ett  enda  och  äfven  på  detta  återstår  endast  den  ena. 
Dessa  organ  surnas  således  hos  denna  art  lika  lätt  bortfalla 
som  hos  åtskilliga  andra  Spionider  t.  ex.  ^mne-arter.  Må- 
hända eger  äfven  Prionospio  Steensirupi  Malmgren  sådana 
tentakularcirrer,  ehuru  de  på  de  individ,  som  af  denne  för- 
fattare undersökts,  försvunnit.  I  sådant  fall  äro  likheterna 
mellan  vår  art  och  den  sistnämnda  så  stora,  att  de  utan  tvif- 
vel  böra  föras  till  samma  slägte. 


XVn.    Fam.  OirratuUdsB. 
42.    Cirratulus  cirratus  (Mueller)  Malmgren. 

1776  Lumbricua  cirratus  Mueller,  Zool.  Dan.  Prodr.  N.o  2,608,  p.  214. 
1867  Cirratulus  cirratus  Malmgren,  Annulata  Polychjeta,  p.  95. 
Hab.  15,  25.  Hvitö  (specimina  pauca). 

43.    Chastozone  setosa  Malmgren. 

1867  Chcetozone  setosa  Malmgren,  Annulata  Polychseta,  p.  96,  Pl.  XIV £.84. 
Hab.  80,  45  (specimina  8). 


XVIK    Fam.  MaldanidsB. 
44.    Niomache  lumbricalis  (Fabricius)  Malmgren. 

1780  Sabella  Inmbricalis      O.  Fabricius,  Fauna  Groenl.  p.  374. 


rEOA'KXPEDITI0KEN8  VETEN8K APLIO A  ARBETBH.  411 

1866  Nwmaeke  lumbriealis  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1866, 

p.  190. 

1867  Niomache  lumbriealis  Malmgren,   Annulata   Polychaeta,   p.  99,  Pl.  X, 

fig.  61. 
Hab.  4,  10,  11,  16,  17,  18. 


45.    Maldane  Sarsi  Malmgren. 

1865  Maldane  Sarsi  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1865,  p.  188. 
1867  Maldane  Sarsi  Malmgren,  Annulata  Polycbseta,  p.  99,  Pl.  X,  fig.  57. 
Hab,  6,  11,  26,  47,  Hvitö. 

Från  hvar  och  en  af  de  anförda  stationerna  hafva  endast 
€tt  fåtal  exemplar  hemförts.  Ett  ifrån  Hvitön  företer  ett  högst 
egendomligt  utseende,  de  10  första  segmenten  äro  normala,  unge- 
fär 4  m.m.  breda,  hela  den  öfriga  delen  af  kroppen  är  deremot 
regenerad,  trådsmal  men  dock  ej  mindre  än  32  m.m.lång. 


46.    Axiothea  catenata  Malmgren. 

1865  Axiothea  catenata  Malmgren,   öfvers.   af  K.   Vet.   Akad.   Förh.  1865, 

p.  IW. 
1867  Axiothea  catenata  Malmgren,  Annulata  Polychaeta,  p.  99,  Pl. X. fig. 59. 
Hab.  34.  35. 

Denna  art  är  förut  funnen  i  Kattegat,  vid  Grönland  och 
Spetsbergen,  förekommer  deremot  icke  i  hafven  omkring  No- 
vaja  Semlja  och  uppträder  i  Sibiriska  ishafvet  först  i  dess  öst- 
ligaste del  i  närheten  af  Berings  haf. 


47.    Praxilla  pratermissa  Malmgren. 

1865  Praxilla  proetermissa  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  p  191. 
1867  Praxilla  prcetertnissa  Malmgren,  Annulata  Polychseta,  p.  100,  Pl.  XI, 

fig.  62. 
Hab.  1,  10,  45,  Hvitö. 

Af  denna  art  funnos  endast  några  få  exemplar,  alla  myc- 
ket ofullständiga.  Till  hufvudets  och  borstens  beskaffenhet 
öfverensstämma  de  med  Malmgrens  beskrifning  och  figurer 
men  afvika  med  afseende  på  de  främre  segmentens  form.  De 
tre  främre  segmenten  äro  nämligen  på  de  af  oss  undersökta 
exemplaren   ungefär   lika   långa    som   breda,  hvaremot  de  på 


412  WIRÉN,  CH^TOPODER. 


den  typiska  formen  enligt  Malmgren  äro  dubbelt  längre^ 
härigenom  närma  sig  dessa  exemplar  till  den  för  öfrigt  myc- 
ket närstående  PraxiUa  gracUis  (Särs). 


XIX.    Fam.  AmmocharideB. 
48.    Ammochares  assimilis  Särs. 

1851  AmmocJiares  assimilis  Sara,  Nyt.  Mag.  f.  Natar.  VI,  p.  201. 

1867  Ammochares  assimilis  Malmgren,  Annulata  Polychseta,  p.  101,  Pl.  XI, 

fig.  65. 
liab.  11.  (specimen  unicum). 


XX.    Fam.  AmphictenidsB. 
49.    Pectinaria  granulata  (Linné). 

1772  Sabella  granulata  Linné,   S.   N.   ed.  XII  1,  p.  1208,  N:0  809  (sec. 

Malmgren. 
Pectinaria  groenlandica  Grube,  Familien  der  Anneliden,  p.  82,  et.  138. 
1866  Cistenides  granulata        Malmgren,  öf vers.  af  K .  Vet.  Åkad. ,  Förh.  1 865, 

^        p.  369. 
Hah.  26,  27  (tubus)  34  (tubi)  43. 

Från  hvardera  af  stationerna  25  och  43  finnes  ett  exem- 
plar, från  de  öfriga  endast  tomma  rör.  Antalet  nackborst 
är  på  exemplaret  från  den  förra  stationen  8  på  den  ena  och 
9  på  den  andra  sidan,  på  det  från  st.  43  endast  6  på  ena 
sidan  och  8  på  den  andra.  Det  senare  är  26  m.m.  långt  och 
6V'2  m.m.  bredt  i  främre  kroppsändan,  det  förra  19  m.m.  långt 
och  5  m.m.  bredt. 


50.    Pectinaria  hyperborea  (Malmgren)  Théel. 

1865  Cistenides  hyperborea  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.,  p.  360, 

Pl.  XVIII,  fig.  40. 
1879  Pectinaria  hyperborea  Théel,  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.,  Vol.  XVI,  N:o 

3,  p.  59. 
Hab.  17  an  18?  (speciniina  2  et  tubi  permulti). 

Det  ena  exemplaret  har  på  hvardera  sidan  11,  det  andra 
på   ena   sidan   12,    på   aqdra    14  nackborst.     Denna  och  före- 


VEGA-EXPEDITIOKESa  VETES8K Å'PHG A  ARBETEN,  413 

gående  art  stå  hvarandra  utan  tvifvel  mycket  nära,  habituelt 
likna  de  hvarandra  nästan  fullkomligt  och  skiljas  endast  på 
nackborstens  antal  och  form  samt  tubens  färg ;  allt  karakterer, 
som  kunna  synas  vara  af  mindre  betydelse,  isynnerhet  som 
rätt  stora  variationer  åtminstone  beträffande  nackborstens  an- 
tal kunna  förekomma  hos  båda  formerna.  Anmärkningsvärdt 
år  likväl,  att  de,  så  vidt  kändt  är,  i  det  hela  hafva  en  olika 
geografisk  utbredning,  de  äro  endast  vid  Grönland  funna  till- 
sammans, der  de  dock  båda  äro  aHmänna.  För  öfrigt  är  Pec- 
Hnaria  hyperhorea  allmän  äfven  vid  Spetsbergen  och  Finmar- 
ken (enligt  Malmgren),  den  är  funnen  på  åtskilliga  stäl- 
len vester  om  Novaja  Semlja  och  är  åter  allmän  i  Kariska 
hafvet  (enligt  Théel)  och  förekommer  till  116°  0.  Pectinaria 
grantdaia  deremot  saknas  såväl  vid  Spetsbergen  som  vid 
Norges,  Rysslands  och  vestra  Sibiriens  kuster.  Först  vid 
170^0  är  den  anträflFad  men  synes  vid  Asiens  norra  kust  aldrig 
blifva  allmän.  Under  den  britiska  nordpolsexpeditionen  1873 
anträffades  den  i  Discovery  bay  norr  om  Baffins  bay  ungefär 
vid  70°  W,  vid  Island  är  den  enligt  M'Intosh  och  Malm- 
gren allmän  och  vid  Grönland  är  den  funnen  på  flere  ställen 
än  föregående. 

En  del  af  skörden  från  stationerna  17  och  18  hade  råkat 
sammanblandas,  så  att  vi  veta  ej  om  Pectinaria  hyperhorea  fans 
vid  båda  dessa  stationer  eller  endast  vid  den  ena. 


Vid  stationen  1  funnos  2  små  ungefär  12  m.m,  långa  rör 
af  en  Pectinaria,  sannolikt    P.  hyperhorea. 


Magen  på  en  vid  Naitschkoj  öster  om  Vegas  vinterläger 
fångad  Cottus  quadricornis  innehöll  lemningar  af  Pectinaria  gra- 
nulata. 


XXI.    Fam.  AmpharetidaB. 
51.    Amphicteis  Grubei  (Malmgren)  Théel. 

1866  Ampharete  Qmbei  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Förh.  1866, 

p.  368,  Pl.  XIX,  s.  44. 
1879  Amphicteis  Qt-ubei  Théel,  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.,  Vol.  XVI,  N:o  3, 

p.  69, 
Sab.  1,  40,  46,  Hvitö. 


414  WlSÉy,  CHJETOrOD*E», 


Från  hvardera  af  stationerna  40  och  46  finnes  endast  I 
exemplar,  det  från  den  förra  är  56  m.m.  långt  och  i  främre- 
ändan  8  m.m.  bredt  utom  fotknölarne,  med  dessa  men  utont- 
borsten  10  m.m.  Det  har  på  hvardera  sidan  omkring  30  från 
hvarandra  något  utstående  nackborst.  Exemplaret  från  st.  46 
har  varit  af  ungefär  samma  storlek  som  det  förra,  det  har 
nackborsten  alldeles  samstående.  Båda  ha  på  andra  segmen- 
tets undre  sida  en  antydan  till  ett  sådant  mörkt  tvärband^ 
som  enligt  Malmgren  är  utmärkande  för  Amphideis  ardica^ 
(Malmgren). 

Från  st.  1  och  från  Hvitöu  insamlades  ett  stort  antal 
små,  högst  14  m.m.  långa,  individ,  af  hvilka  de  flesta  äro  ho> 
nor,  fulla  med  mogna  ägg,  alla  äro  de  utrustade  med  2  tyd- 
liga ögon,  belägna  ett  på  hvardera  sidan  vid  bakre  (öfre)  kan- 
ten af  hufvudlobeus  panndel.  De  variera  betydligt  till  näck- 
borstens  ställning  och  riktning,  dessa  äro  nämligen  än  ut- 
spärrade från  hvarandra  än  alldeles  samstående  och  i  senare 
fallet  riktade  framåt,  uppåt,  åt  sidan  eller  snedt  inåt,  så  att 
den  ena  sidans  nackborst  framför  pannan  stöta  ihop  med  den 
andra  sidans.  Utan  tvifvel  kunna  djuren  sjelfva  förändra 
deras  ställning,  hvarför  det  torde  vara  tvifvel  underkastadt, 
huruvida  denna  kan  användas  som  artkarakter.  En  liten  cirr 
vid  de  bakre,  hakborstförande  fotknölarne  finnes  hos  några 
individ  men  saknas  hos  de  fleste.  En  sådan  liten  cirr  är  ej 
ovanlig  hos  ungar  af  flere  arter  inom  denna  familj  och  före- 
kommer regelbundet  äfven  hos  fullväxta  individ  af  Sabellides- 
borealis  och  octocirrata. 

Ett  individ  från  Hvitön  har  på  den  ena  sidan  14  men  på 
den  andra  15  fotknölar  med  hårlika  borst.  Af  större  intresse 
än  denna  abnormitet  är,  att  vi  funnit  de  bakre  segmenten» 
antal  hos  mycket  små  men  dock  stundom  äggförande  exem- 
plar från  st.  1  vara  långt  ifrån  konstant  12  utan  ofta  färre,  i 
ett  fall  endast  8.  Ett  individ  från  Hvitön,  endast  14  m.m.  långt,, 
har  deremot  ej  mindre  än  14  segment  uteslutande  förande 
hakborst,  men  då  det  föröfrigt  fullkomligt  öfverensstämmer 
med  typiska  exemplar  af  Amphicteis  Grubd  (Malmgren) hafva 
vi  ej  tvekat  att  hänföra  det  till  denna  art.  De  anförda  variatio- 
nerna i  segmentens  antal  visa  emellertid,  att  man  ej  härvid 
får  fästa  allt  för  uteslutande  vigt  vid  den  för  öfrigt  ganska 
svåra  artbegränsningen  inom  detta  slägte. 

Hvad  förekomsten  af  ögon  beträffar,  anse  vi  denna  vara 
af  mycket  ringa  betydelse  för  artbegränsningen  inom  denna 
grupp,  emedan  individuella  eller  möjligen  på  lokala  och  andra 


VEG A-EXPEDIT JONKS 3  VET ES8KÅPLIG A  ARBETES,  415 

förhållanden  beroende  olikheter  i  detta  hänseende  äro  syn- 
nerligen vanliga  bland  sådana  annelidslägten  och  familjer, 
der  en  del  arter  hafva  mer  eller  mindre  tydliga,  andra  normalt 
sakna  ögon,  man  jemföre  i  detta  afseende  till  exempel  de  olika 
beskrifningarne  på  flere  Eteone-arter. 


52.    Amphicteis  Goesi  (Malmgren)  Théel. 

1866  Ampharete  Goesi  Malmgren,   öfvers.   af  K.  Vet.  Akad.  Förh.,  p.  864, 

Pl.  XIX,  fig.  45. 
1879  Amphicteis  Goesi  Théel,   K.   Sv.    Vet.   Akad.  Handl.,  Vol.  XVI,  N.o  8, 

p.  60. 
Hab.  60  (specimen  unicum). 

Det  enda  under  Vega-expeditionen  uppdraggade  exemplar 
af  denna  art, är  fullt  utveckladt  (50  m.m.  långt)  och  alldeles 
typiskt. 

Afven  denna  art  har  på  andra  segmentets  undersida  en 
antydan  till  ett  mörkt  tvärband. 


53.    Amphicteis  arctica  (Malmgren)  Théel. 

1865  Ampharete  arctica  Malmgren,   öfvers.   af  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Förh.,  p. 

864,  Pl.  XXVI,  f.  77. 
1879  Amphicteis  arctica  Théel,  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.,  Vol.  XVI,  N:o  8, 

p.  61. 
Hab.  46  (specimina  pauca). 


54.    Ampliicteis  Vega  n.  sp. 

Taft.  32,  fig.  8—4. 
Hab.  frequenter  8,  20,  28,  32. 

Lobus  cephalicus  sabpeutangularis.  Pars  f rontalis  sulcis  profandis  sepo- 
sita,  convexa,  sulco  inedio  nullo,  postice  latior  rotundata,  antice  in  promi- 
nentiam  subacuminatam  producta.  Oculi  duo  minuti,  cute  obtecti,  unus  utrin 
que  prope  marginem  postienm  frontis.  Segmentum  buccale  simplex,  supra 
brevissimum  subtus  longior,  labium  inferium  fingens,  a  segmento  secundo 
brevissimo  simplici  incisura  haud  profunda  et  in  lateribus  corporis  indistincta, 
sepositam.  Tentacula  numerosissima,  ciliis  bevibus  obsita.  Segmentum  ter- 
tium  simplex,  super  segmentum  secundum  prominens.  Palmul»  in  dorso 
segmenti  tertii  insidentes,  minutse,  plus  minusve  expansae,  palearum  circa 
10 — 13  setis  capillaribus  pedum  perpaulo  longiorum  et  validiorum.  Bran- 
chise  compressffi,  laeves,  attenuatae,  latitudinem  anterioris  partis  corporis  fere 
bis  sequantes,  ntrinque  duo  in  segmento  tertio,  una  in  segmento  quarto,una 


^^^  WIRÉS,   Cff.KTOPODEH. 


in  Begmento  quinto  insidentes.  BaseB  branchiarnm  inter  se  et  cum  dorso 
conjuct»,  ita  ut  a  fronte  viaae  omnes.in  segmento  tertio  insidere  videantar. 
Segmentum  quartum  subtus  sulco  transverso  bipartitum,  supra  papilUs  mi- 
nutis  rotundatis. 

Tubercula  setigera  in  segmentis  14  obvia,  a  segmento  4  incipienta.  Pin- 
nulae  uncinigene  a  segmento  sexto,  hoc  est  tertio  setigero,  incipientes  usque 
ad  segmentum  anteanale  obvi».  Segmenta  posterioris  partis  corporis  pinnn* 
lis  uncinigeris  solum  praedita  27—28.  Cirris  dorsualibus  nuUis.  In  dorso 
segmentorum  18  et  19  tubercula  magna  super  pinnulas  uncinigeras,  unum 
utrinque  in  utroque  segmento.  Inter  segmentum  20  et  21  insisura  profunda. 
Segmenta  posteriora  brevia.  Anus  absque  cirris,  papillis  tamen  perminntis 
insequalibus  circa  12  coronatus. 

SetfB  capillarcs  apice  curvato  tenni  attenuato  paulum  limbato.  acie  ere- 
bre  subserrulata.  Uncini  pectiniformes  numerosi  uniseriales  quadridentati, 
deutibus  sat  longis  curvatis  acutis. 

Color  in  spiritu  albus. 

Longitudo  maxima  animalis  50  m.m.,  latitudo  in  anteriore  i)arte  cor- 
poris sine  setis  4  m.m. 

Tubus  e  limo  et  arenulis  min  ut  is  confectus,  pariete  p^mm  crasso^  intns 
membrfina  laeve  tenui  vestitus. 

Från  alla  de  uppgifna  lokalerna  finnas  flera  exemplar  af 
denna  mycket  utmärkta  art,  talrikast  förekom  den  dock  vid 
stationerna  8  och  28.  Den  föredrager  sandblandad  lerbotten 
och  är  endast  anträfifad  på  grundt,  högst  9  famnar  djupt  vat- 
ten. Vid  stationen  8,  Dicksons  hamn,  erhölls  ett  stort  antal 
små,  10—12  m.m.  långa  individ,  som  dock  alla  äro  fullt  ut- 
bildade —  några  innehålla  massor  af  ägg  —  och  bestå  af  det 
normala  antalet  segment.  De  flesta  och  största  exemplaren 
funnos  vid  stationen  28  på  ett  djup  af  endast  4  famnar. 

Kroppens  form  är  i  främre  delen  nästan  cylindrisk,  först 
vid  19  segmentet  börjar  en  hastig  afsmalning  bakåt,  som  slu- 
tar i  den  starka  inskärningen*  mellan  20  och  21  segmenten, 
(jemför  Tafl.  32,  fig.  3,  i)  en  inskärning  som  är  mycket  djup  på 
ryggen  och  sidorna,  undertill  deremot  grundare.  Vid  21  :sta  seg- 
mentet tilltar  åter  kroppen  i  början  hastigt,  i  bredd  och  tjocklek 
till  23 — 25  segmenten,  hvarefter  den  så  småningom  afsmalnar 
bakåt.  Hela  den  bakre  kroppsdelen  är  något  nedtryckt,  bero- 
ende derpå,.  att  buksidan  är  nästan  plan  samt  i  allmänhet 
något  framåtböjd  likasom  hos  alla  andra  arter  inom  denna 
familj.    Framtill  är  kroppen  hastigt  snedt  afskuren.     Pannan, 


»  En  dylik  inskärning  nfvensom  en  antydan  till  de  på  18  och  19  seg- 
mentens rygg  befintliga  knölarne  förekomma  afven  mer  eller  mindre  tydligt 
hos  fiere  andra  Amphicteis-arter  (t.  ex.  A,  Grrubet)  hvilka  ju  alla  till  den 
yttre  kroppsformen  Uro  hvarandra  mycket  lika,  men  vi  hafva  aldrig  funnit 
de  nftmnda  karnktererna  så  konstanta  och  så  tydligt  utpräglade  som  ho.< 
A,  Vega, 


VKOA-SXPEDITIONSNB  VSTES8KAPLIGA  ARBETEN.  417 

den  öfriga  delen  af  hufvudloben,  första  och  andra  segmentet 
samt  det  tredjes  främre  kant  äro  ungefär  lika  höga,  hvarige- 
nom  främre  kroppsändan,  oafsedt  fårorna  mellan  de  olika  par- 
tierna, blir  nästan  plan,  ett  förhällande,  som  förlänar  denna 
art  ett  ganska  egendomligt  utseende  och  som  skiljer  den  från 
nästan  alla  dess  samslägtingar. 

Pannan  har  en  karakteristisk  form  (se  Tafl.  32,  fig.  4  f.) 
och  är  försedd  med  två  små  ögon,  hvilka  sitta  på  ungefär 
samma  ställe  som  hos  ungarne  af  Amphicteis  Grubei,  d.  v.  s. 
vid  pannans  bakre  hörn.  På  hvardera  sidan  om  pannans 
främre  del  finnas  tvänne  små  upphöjda  hudveck. 

Branchieriia  äro  glatta,  spetsiga,  plattade,  det  mellersta 
paret  utgår  från  fjerde,  det  näst  mellersta  från  femte  segmen- 
tet. Dessa  fyra  branchier  äro  med  sina  nedre  delar  fast  sam- 
manvuxna med  djurets  rygg  ända  till  främre  kanten  af  tredje 
segmentet,  der  de  förena  sig  med  baserna  af  de  derifrån  ut- 
gående båda  återstående  paren.  Branchiernas  sålunda  sam- 
manväxta basalstycken  bilda,  framifrån  sedda,  ett  från  tredje 
segmentets  främre  kant  utgående  band-  eller  listformigt  parti, 
hvars  höjd  är  något  större  än  branchiernas  största  bredd 
(Tafl.  32,  fig.  4).  En  följd  af  dessa  anordningar  är,  att  branchi- 
erna  äro  fast  förenade  med  kroppen,  under  det  de  hos  andra  Am- 
phicteis-arter  i  allmänhet  lätt  afifalla,  ofta  vid  minsta  beröring. 

Innanför  och  vid  basen  af  de  från  fjerde  segmentet  utgå- 
ende branchierna  finnas  två  små  rundade  papiller,  mellan  dessa 
en  liten  grop.    (Tafl.  32,  fig.  3.) 

Tentaklerna  äro  synnerligen  talrika,  men  hos  intet  enda 
exemplar  voro  de  utskjutna  utom  munöppningen,  de  äro  vid 
basen  nästan  glatta,  föröfrigt  besatta  med  små  cilier  isyn- 
nerhet på  ena  sidan. 

De  segment,  som  uteslutande  föra  hakborst,  äro  i  regeln 
28,  men  någon  gång  hafva  vi  funnit,  att  deras  antal  sjunker 
till  27  hos  individ,  som  föröfrigt  i  intet  hänseende  afvika  från 
de  typiska. 


55.    Amphicteis  Sundewalli  Malmgren. 

1865  Amphicteis  Sundewalli  Malmgren,   öfvers.   af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  p. 

366,  Pi.  XXV,  fig.  73. 
Hab,  20,  24,  Hvitön. 

Af  denna  art  insamlades  ett  stort  antal  exemplar  vid  sta- 
tionerna  20   och   24  samt   några  ungar  vid  Hvitön.    Antalet 

27 


418  wj^Éx,  ohjEtopodbr. 


segment  i  bakre  kroppsdelen  är  konstant  19.  Färgen  är  ljust 
rödaktig,  något  glänsande,  mörkare  rödbruna  partier  före- 
komma isynnerhet  på  ryggsidan  af  de  främre  kroppsringarne 
och  på  branohierna.  Borstens  struktur  öfverensstämmer  ej 
fullt  med  Malmgrens  beskrifning  och  af  bildning.  Enligt 
denne  författare  skola  nämligen  de  hårlika  borsten  endast  på 
den  utbredda  delen  (limbus)  vara  försedda  med  snedt  tvärgående, 
fina  och  otydliga  strimmor.  Alla  de  borst,  vi  undersökt,  äro 
deremot  öfver  hela  sin  yta  men  isynnerhet  på  midten  försedda 
med  talrika  snedt  långsgående,  fina  strimmor,  hvilka  förläna 
borsten  utseende  af  att  bafva  en  tradig  konsistens. 

Ögon  saknas  icke  heller  hos  detta  djur,  men  de  äro  små 
och  otydliga  samt  ofta  flere  närsittande  på  hvardera  sidan. 

Den  mycket  närstående  Amphicteis  6rt<nii^i  (Särs),  h vilken 
är  allmän  vid  Skandinaviens  vestra  och  norra  kuster  och  som 
är  funnen  på  flere  ställen  vid  Spetsbergen,  Grönland  och  i 
Kariska  hafvet,  anträffades  icke  under  Vega-expeditionen. 

56.  Sabellides  borealis  Särs. 

1866  Sabellides  borealis  Särs,  Fauna  lit.  Norvegiae,  p.  22. 

1865  Sabellides  borealis  Malmgren,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1865,  p. 

368,  Pl.  XX,  fig.  47. 
Hab.  15  (specimina  IT). 

Till  förut  befintliga  beskrifningar  af  denna  art  kunna  vi 
tillägga,  att  på  andra  segmentets  buksida  här,  liksom  hos  flere 
andra  AmpJiaretider,  finnes  ett  smalt  mörkt  tvärband. 

57.  Sabellides  sibirica  n.  sp. 

Hab.  34,  47  (specimina  6). 

Lobus  cephaliciis  rotunclatus  vel  subquadrangularis,  pars  frontalis  sul- 
ois  seposita,  trapezoidea,  antice  panlaiu  dilatata,  margine  antico  arcaato, 
sulco  medio  nullo.  Tentacula  numerosa  filifonnia  apicem  versas  incrassata, 
ciliis  longioribus  filiformibus  obsita.  Palmulae  nullae.  Brancbiae  atrinque  4 
in  dorso  segmenti  tertii  insidentes,  filiformes,  obtusatse,  inseqoales,  låtit adinem 
corporis  vix  vel  fere  bis  sequantes.  Tubercula  setigera  in  segmentis  14  obvia 
a  segmento  tertio  incipientia,  primum  et  secnndam  fere  sequalia,  ceteris  mi- 
nera. Pinnulie  uncinigerse  a  segmento  quinto,  h.  e.  tertio  setigero  indpientes 
usqne  ad  segmentam  anteanale  obviae  absque  cirris  dorsualibus.  Segmenta 
posterioris  partis  corporis  pinnalis  iincinigeris  solnm  prsedita  c.  20.  Setie  ca- 
pillares  apice  recto  acuminato  Itevi.  Uncini  pectiniformes  quadridentati.  Cirri 
duo  anales  brevissimi. 

Color  in  spiritu  griseo-bninneus. 

Longitndo  corporis  37  mm.,  latitudo  3  mm. 

Tubus  e  limo  et  fragment  is  algaram  confectns. 


VEGA'EXPEDIT10SSS8  VBTSN8KAPLIO A  ARBETEN, 


419 


Denna  art,  som  till  hela  sin  habitus  är  ganska  lik  Sabd- 
lides  boreaUs  Särs,  torde  likväl  genom  de  anförda karaktererna 
vara  väl  skild  såväl  frän  denna  som  från  den  närstående  Sa- 
hellides  octocirrata  Särs.  De  bakre  fotknölarnes  dorsalcirrer  före- 
trädas på  en  del  segment  af  en  mycket  liten,  rundad  ansväll- 
ning ofvanför  den  •  hakborstbärande  fotknölen.  Den  bakre 
kroppsdelens  sista  segment  äro  mycket  korta. 

Det  mörka  tvärstrecket  på  andra  segmentets  buksida  är  äfven 
hos  denna  art  antydt,  ehuru  mindre  tydligt  än  hos  föregående. 


XXII.    Fam.  TerebellidsB. 

58.  ?Amphitrite  oirrata  Mueller. 

1776  Amphitrite  cirrata  Mueller,  Prodr.  Zool.  Dan.  N;o  2617. 

1865  Amphitrite  cirrata  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  p.  376, 

Pl.  XXI,  ^^  58. 
Hah.  43  (specimina  2). 

Det  ena  exemplaret  är  mycket  ofullständigt,  men  öfver- 
ensstämmer  till  hufvudlobens  och  gälarnes  form  med  A.  cir- 
rata. Det  andra,  som  är  fullständigt,  liknar  också  mest  denna 
art  i  afseende  på  de  nämnda  delarnes  form,  men  har  endast  om- 
kring 60  segment  och  saknar  papiller  under  de  borstbärande  fot- 
knölarne på  3—9  segmenten.  Hakborsten  ha  både  rostrum  och 
manubrium  mindre  än  hvad  förhållandet  är  hos  A.  cirrata.  Vi 
äro  derför  något  tveksamma  om,  hvart  vi  böra  föra  detta  individ. 

59.  Amphitrite  afAnis  Malmgren. 

1865  Amphitrite  affinia  Malmgren,  "Öfvers.   af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  p.  876, 

Pl.  XXn,  fig.  65. 
Hah,  14,  15,  25  (specimina  pauca). 

Sinå  rundade  papiller  under  de  borstförande  fotknölarne 
på  de  främre  segmenten  finnas  någon  gång  äfven  hos  denna 
art,  isynnerhet  på  2 — 4  segmenten.  Såväl  hos  denna  som 
hos  föregående  art  finnes  på  andra  segmentets  buksida  ett 
sådant  smalt,  mörkt  tvärstreck,  som  förekommer  hos  flere  arter 
inom  föregående  familj. 


Från  stationen  18  finnes  ett  fragmentariskt  exemplar  af 
en  Amphitrite,  som  har  endast  14  segment  försedda  med  borst- 
bärande  öfre  fotgrenar,  men  deremot  en  dubbel  rad  hakborst 
på   7 — 16   borstbärande   segmenten.    Måhända  är  detta  en  ny 


420  W!RÉN,   CHJBTOPODER, 


art,  men,  då  exemplarets  dåliga  skick  ej  medgifver  en  full- 
ständig beskrifning  (gälarne  äro  bortslitna  och  främre  kropps- 
ändan trasig,  den  bakre  fattas  helt  och  hållet),  hafva  vi  en 
dast  i  korthet  velat  omnämna  detsamma. 


60.    Nicolea  arctica  Malmgren. 

1865  Nicolea  arctica  Malmgren,   öfvers.   af  K.   Vet.   Akad.   Förh.  1865,  p. 

381,  Pl.  XXIV,  fig.  66  et  67. 
Hab.  frequenter  25,  80,  47. 

Denna  art  är  sannolikt  endast  en  större,  arktisk  form  af  den 
vid  Skandinaviens  kuster  förekommande  Nicolea  eostericola  Ör- 
sted.  Medelstora  exemplar  från  Sibiriska  Ishafvet  hafva  van- 
ligen de  bakre  gälarne  märkbart  mindre  än  de  främre  och  12 
å  13  ventralplåtar. 

De  största  exemplaren  af  denna  art  nå  en  längd  af  om- 
kring 70  mm.  och  räkna  46  segment. 


61.    Pista  cristata  (Mueller)  Malmgren. 

1876  Amphitrite  cristaia  Mueller,  Prodr.  Zool.  Dan.  p.  216. 

1865  Fista  cristata  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1865,  p. 

382,  Pl.  XXn,  fig.  59. 
Mab.  1  (Bpecimina  pauca,  parva). 


62.    Scione  lobata  Malmgren. 

1865  Scione  lobata  Malmgren,  öfvers.   af  K.   Vet.  Akad.  Förh.  p.  883,  Pl. 

XXIII,  fig.  62. 
Bab,  8,  13,  14,  16,  16,  25. 

Vid  vestra  delen  af  Sibiriens  kust  är  denna  art  ej  så  säll- 
synt, isynnerhet  på  djupare  vatten.  Vid  stationen  3  samlades 
en  stor  mängd  exemplar  med  rör  af  ända  till  300  mm.  längd. 
Färgen  är  på  spritlagda  exemplar  gulhvit,  med  nästan  alldeles 
svarta  gälar,  ett  förhållande,  hvarigenom  denna  art  äfven  vid 
hastigt  påseende  lätt  igenkännes. 


63.    Telephus  circinnatus  (Fabrieius)  Malmgren. 

1780  Amphitrite  circinnata  Fabrieius,  Fauna  Groenlandica,  p.  286. 

1866  Telephus  circinnata      Malmgren,   öfvers.  af  K.  .Vet.  Akad.  Förh,  p, 

887,  Pl.  XXn,  fig.  58. 
Hab.  17,  18,  19  (specimina  8). 


yBOAEXPBDITIOSBSS  VETENSKAPLIGA  ARSETSy.  ^21 


64.    Artaoama  probosoidea  Malmgren. 

1865  Ärtacania  prohoscidea  Malmgren,   öfvers.   af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  p. 

394,  Pl.  XXIII,  fig.  60. 
Hab,  19,  46  (Bpecimina  pauca). 

65.    Terebellides  Strömi  Särs. 

1836  Terebellidea .  Stroemi  Särs,  Beskr.  o.  laktt.  p.  43,  Pl.  XIII,  fig.  81,  a— d. 

1866  Terebellides  Stroemi  ^Almgren,  Öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  p.  396, 

PL  XIX,  f.  48. 
Hab.  1,  2,  5,  10,  11,  16,  17,  18,  20,  29,  34,  45,  46,  öl. 

Denna  art  har  mycket  stor  utbredning,  den  förkommer 
nämligen  i  Adriatiska  hafvet,  i  norra  delen  af  Atlantiska  haf- 
vet,  i  Nordsjön  och  Östersjön,  i  Ishafvet  frän  Grönland  till 
Berings  haf,  om  den  äfven  är  funnen  utanför  Amerikas  norra 
kust,  nafva  vi  oss  icke  bekant.  Ofver  allt  synes  den  höra  till 
de  mest  allmänna  annelider.  Den  förekommer  så  väl  på  ler- 
8om  på  sand-  och  stenbotten  och  är  ej  heller  nogräknad  på 
vattnets  djup.  Vid  stationen  1  fans  den  i  mängd  på  5  fam- 
nars djup.  Vid  st.  2  erhöllos  tvänne  individ  på  116  famnars 
djup,  enligt  Malmgren  är  den  vid  Spetsbergen  och  Grönland 
allmän  på  ett  djup  af  200—250  famnar. 


XXin.    Fam.  SabeUidsB. 
66.    Sabelia  crassicornis. 

1861  Sabelia  crassicornis     Särs,  Nyt.  Mag.  for  Naturv.  VI,  p.  202. 

IS66  Sabelia  crassicornis     Malmgren,   öfvers.  af  K.   Vet.   Akad.   Förh.  p. 

399,  Pl.  XXVIII,  fig.  83. 
1866  Sabelia  spetsbergensis  Malmgren,  1.  c.  p.  399,  Pl.  XXIX,  fig.  93. 
1879  Sabelia  crassicornis     Théel,    K.   Sv.  Vet.  Akad.  Handl.  Vol.  XVI,  N:o 

3,  p.  65. 
Hab.  26.  47. 

67.    Dasychone  infarcata  (Kröyer)  Malmgren. 

1866  Sabelia  infarcata        Kröyer,  Overe.  af  K.  Danske  Vid.  Selskabs  Förh. 

p.  21. 
1866  Dasyschone  infarcata  Malmgren,   öfvers.   af  K.  Vet.   Akad.  Förh.  p. 

403,  Pl.  XXVIII,  fig.  86. 
Hab.  3,  5,  10,  17,  18,  23,  25. 

Denna  vackra  annelid  är  vid  Sibiriens  kust  den  allmän- 
naste representanten  af  sin  familj,  men  når  här  ej  på  långt 
när  samma  storlek  som  vid  Spetsbergen. 


422  WIRÉN,  CH^TOPODBR. 


I  diagnosen  öfver  slägtet  Da^ychone  anför  Malmgren, 
att  halssegmentets  ventralfiikar  hos  detsamma  skulle  vara 
böjda  nedåt  mot  buksidan,  detta  är  endast  förhållandet,  då 
djuret  delvis  har  krupit  fram  ur  tuben,  så  att  främre  kropps- 
ändan  är  fri,  i  annat  fall  äro  ventralflikarne  raka  och  upp- 
räta.  Samma  anmärkning  gäller  äfven  föregående  och  näst- 
följande  art,  sannolikt  flere. 

68.    Potamilla  neglecta  (Särs)  Malmgren. 

1861  Sabella  neglecta       Särs,  Nyt.  Mag.  for  Naturv.  Vol.  VI,  p.  208. 

1865  Patamilla  neglecta  Malmgren,  Ofvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  p.  401,  PI. 

XXVn,  fig.  84. 
Hab.  62.  (specimen  1). 

Af  denna  art  erhölls  endast  ett  skadadt  och  abnormt 
exemplar,  det  har  på  främre  kroppsdelen  på  ena  sidan  9  och 
på  den  andra  det  normala  antalet  8  borstbärande  knölar. 

69.    Chone  infUndibuliformis  Kröyer. 

1866  CJwne  infundibuliformis  Kröyer,  Overs.  af  K.  Danske  Vid.  Selsk.  Forh. 

p.  33. 

1866  Chone  infundibtdiformia  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad. Förh.  p, 

404,  Pl.  XXVIII,  fig.  87. 
Hab.  18,  16,  26,  29. 

Exemplaren  från  station  26  bebo  synnerligen  hårda,  grofva 
och  tjocka  brunröda  rör  af  helt  annat  utseende  än  denna  arts 
hus  i  allmänhet. 


70.    Chone  Dunéri  Malmgren. 

1867  Chone  Ihinéri  Malmgren,  Annulata  Polychseta,  p.  116,  Pl.  XIII,  fig.  75. 
Hab.  sat  frequenter  ad  Hvitö. 

Till  Malmgrens  kortfattade  beskrifning  på  detta  djur 
kunna  vi  tillägga  följande: 

Kroppen  är  nästan  cylindrisk,  mot  den  bakre  spetsiga 
ändan  hastigt  afsmalnande,  ofta  svagt  S-formigt  böjd.  Hals- 
kragen är  icke  såsom  hos  föregående  art  tryckt  intill  gälarnes 
bas  utan,  isynnerhet  vid  sidorna,  något  utböjd.  Branchierna 
äro  på  hvardera  sidan  12,  till  en  tredjedel  eller  nära  hälften 
af  sin  längd  förenade  med  hvarandra  genom  en  ytterst  fin 
och  tunn  hinna,  hvilken  lätt  sönderrifves,  så  att  branchierna 
ofta  synas  vara  fria.    Tentakularcirrerna  äro  på  hvardera  sidan 


VEGA-EXPBDITIONEIfa  VETRSSKAPLIG Å  ÅBBETBN.  423 

ungef&r  10  till  antalet,  korta  och  fina.  De  spadlika  borsten 
på  de  8  främre  segmenten  ha  mycket  längre  spetsar  än  hos 
föregående  art,  vanligen  märkbart  längre  än  den  utplattade 
delen  af  borstet.  Kroppsringarnes  antal  är  på  exemplaren 
från  Hvitön  omkring  55,  men  dessa  exemplar  äro  mindre  än 
de  af  Malmgren  undersökta  från  Spetsbergen  och  Whalers- 
point,  eller  på  sin  höjd  16  mm.  långa. 


71.    Euchone  analis  (Kröyer)  Malmgren. 

1856  Sabella  analis    Kröyer,   Overs.  af  K.  Danske  Vid.  Selsk.  Forh.  p.  17. 
1866  Euchone  analia  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  p.  406,  Pl. 

XXVIII,  fig.  88. 
Hab.  24  (specimen  1). 


72.    Euchone  papillosa  (Särs)  Malmgren. 

1851  Sabella  papillosa    Särs,  Nyt.  Mag.  f.  Naturv.  p.  208. 

1865  Euchone  papillosa  Malmgren,  öfvers.  af  K.  Vet.  Akad.  Förh.  1865,  p. 

407,  Pl.  XXIX,  fig.  94,  exd.  fig.  94  G. 
Hab.  15,  17  (specimina  pauca). 


XXIV.    Fam.  SerpulidsB. 
73.    Apomatus  globifer  Théel. 

1879  Apomatus  globifer  Théel,   K.  Sv.   Vet.  Akad.  Handl.  Vol.  XVI,  N.o  3, 

p.  66,  Pl.  IV,  fig.  63—65. 
Hab.  14,  16. 


Från   stationen  53    finnas   fragment  af  en  Serpulid,  som 
svårligen  kan  bestämmas,  då  locket  gått  förloradt. 


424 


WIMEN,  CHAiTOPODER. 


Förteoknixiff  öf^er  de  af  Vesa-expeditionen  i  Sibiriska  Ishafv^et 
ooh  Berinffs  haf  utförda  draffffninirar,  under  hvilka 

chsBtopoder  erhöUos.* 


30 

2? 

Stai 
Staxl 

c 

|?;fi? 

Stationernas  IXge:      { 

Bottnenfl  bedkaf- 

— 

F-e.8 
-4 

Tid. 

Latitud. 

LoQgitud. 

fenbet. 

B 

9 
•t 

Ortnamn. 

1 

»Vt  1878 

1 
1 

1  med  stenar  o.J 
\    spongior.    j 

5-8 

/Jugor  Schar: 
\  Chabarova. 

2       4 

V'8       » 

70' 

14'  N. 

6r2r  0. 

Fin,  mjuk  lera. 

116 

Kariska  hafvet. 

3      12 

1 

%       > 

IV 

3'     > 

68'46'    > 

/  Fin,  diurfat-  \ 
\     tig  lera.     / 

70 

>            > 

4 

14 

^/»       > 

IV 

21'   . 

64'63'   » 

/  Grönaktigt  \ 
\     grå  lera.    / 

60 

>            > 

* 

5 

24 

*/8       » 

72- 

6'     » 

66'10'   » 

(  Fin,  mjuk,  \ 
\gråbrun  lera./ 

1 

86 

»            » 

6 

29 

^'b      » 

73' 

0'     . 

68'15'   » 

/Brun  lerblan-\ 
\   dad  sand.    / 

8 

»            > 

7 

81 

^'8       > 

73' 

28'  * 

68^32'   » 

/Gråbrun  ler-\ 
\blandad  sand/ 

10 

>                        4 

8 

1 

69 

%       • 

73'' 

30'   » 

80'68'   » 

i  Fin,  ytterst 
mjuk,  ljus- 
brun  lera 

4—5 

1     Dicksons 
\        hamn. 

i    9 

67 

'%       » 

73' 

62'   . 

82'12'   . 

Grå  lera 

20 

:io 

68 

"/s    y 

74' 

8'      » 

82' 12'   » 

Grå  lera 

19 

u 

69 

"/^    » 

74' 

18'    > 

83'8'     » 

Lera 

24 

'12 

1 

60 

"/b     > 

74' 

62'    > 

85°8'      » 

i   Sand  med   \ 
\  högre  alger  / 

6 

1 

1 

18 

61 

'*/9       > 

76' 

8'     > 

90'26'   > 

/Sten  med  hö-\ 
\    gre  alger    / 

f   Brun  lera 

16 

/  Norr  om  ve-  \ 
\  strå  Tajmyr. 

14 

1 

62 

'%       » 

76' 

18'   > 

92'20'   » 

1   med  stora 
1  stenar  och 
1        alger 

40 

/  Norr  om  ve- 
\  strå  Tajmyr. 

1 

15 

63 

"/8       > 

76' 

18'    » 

94'3'     . 

rSten  med  hö-\ 
\   gre  alger    / 

3—10 

D:o. 

16 

68 

*V/e     > 

77' 

15'   . 

111'46'    » 

Grå  lera 

22 

/Norr  om  östra 
\      Tajmyr. 

.17 

70 

«/8      » 

76' 

62-   . 

116'0'     » 

Fin,  grå  lera 

36 

D:0. 

18 

71 

«»/8       > 

76' 

40'   » 

116'80'    » 

Lera 

36 

19 

72 

*V8       > 

75' 

0'     . 

113'30'   » 

i    Lera  med   \ 
\       stenar       / 

15 

/  Cliatangavi- 
\kens  mynning 

20 

74 

"/«       > 

73' 

41'    » 

114'68'    » 

Lera? 

6 

'21 

1 

79 

"'8       > 

73' 

63'    » 

184'26'    » 

Grå,  fet  lera 

9 

/  Strax  V.  om  | 
\  Stolbowojön. 

*  Under  expeditionen  insamlades  äfven  annelider  från  Hvitön  eller  Beli- 
Ostrow,  belägen  i  Kariska  hafvet  strax  N.  om  Jalmai,  men,  då  den  under 
resan  förda  journalen  ej  innehåller  några  uppgifter  om  de  der  utförda  dragg- 
ningarna,  haf  va  dessa  ej  upptagits  i  ofvanstående  tabell.  I  det  föregående 
har  Bärskildt  angifvits,  hvilka  arter  som  funnos  vid  nftmnda  ö. 

*  Vega-exp.  vetensk.  arbeten,  del.  I,  sid.  682. 


rSOA-BXPSDlTIOA'BNa  VETESaKAPLIOA  ARBETEN. 


425 


-  ?  =  g  SJ 

1 

3. 

s 

g  3  ;o  «  o 

Stationernas  läge: 

Bottnens  beskaf- 

•o       1 

*3     "2.3 

Tid. 

Latltad. 

Longitud. 

fenhet. 

1 

^      j         Ortnamn. 

5 

•  1 

a 

• 

t 

[MellanStolbo- 

22 

80 

"/.1878  74^*  4'    N. 

135''38'  0. 

Brnn  lera 

16 

<woj  0.  Blisch- 

23     81 

"/•    » 

73'  58'    > 

138'0'     » 

Mjuk,  grå  lera 

12 

[          nij. 

24 

84 

"/«    > 

73°  5'     » 

* 

144'20'    » 

Grä,  fin  lera 

8 

25     88 

»   %    » 

70'  14'    . 

170^17'    > 

i   Lera  lued    \ 
\      stenar      / 

12 

26 

89 

*^'/«    » 

69'  66'    » 

174'26'   . 

Grå  lera 

16 

27 

91 

'-»/•    * 

1 
69'  32'   > 

177'41'    > 

/Sand  och  leral 
\  med  stenar/ 

12 

28 

92 

•/9       * 

69'  22'    . 

177'28'  * 

/  Lerblandad  \ 
\        sand        / 

4 

29 

93 

to/j     . 

69"  26*    » 

178'0'     . 

/   Sand  med  \ 
\   småstenar  / 

10 

30 

9i 

t*-l«/,       , 

68'  65'   > 

179'25'  V. 

/  Stenar  med  \ 
\  högre  alger  / 

3—6 

31 

95 

»%    ^  > 

68'  12*   y 

176'82:    » 

Hård  sand 

6 

32 

97 

«/»       » 

67'  53'    > 

176'6'     * 

Hård,  grå  sand 

4—6 

33 

99a 

»/lo     • 

67'  T     y 

17324'   . 

Brun,  hård  sand 

4—5 

(  Stenar  och  • 

34 

»V61879 

I   söndergru- 
1  sade  snilck- 
1        skal 

Lösa  stenar  \ 

med  lera     \ 

h.  o.  d.      j 

9—10 

/Norrom  Vegas 
\  vinterhamn. 

35 

";«   » 

15 

D:o. 

361 

Vegas  vinter h. 

37 

"/e    » 

/  Hård  sand  \ 
\  och  stenar  / 

12 

/   N.N.V.  om 
\        Vega. 

38 
39 

«ö'      , 

/Stenig  8and-\ 

12 

/2  eng.  mil  N. 
\    om  Vega. 

6      • 

\      botten      / 

40 

V,    . 

D:o. 

41 

*/7       » 

/   Sand  med  \ 
\      stenar      / 

10-14 

i 

i  I  4.en  öppna 
t  rännan  norr 
[    om  Vega. 

42 

"/7       » 

'     4—5 

Vegas  vinterh. 

43 

1 

^Vt    » 

/  Stenar  med  \ 
\       alger       / 

rGrå  fin  sand| 
{(troligen  ock- 5 
[     så  berg)     J 

1     4—6 

! 

piynniugen  af 
{  S:t  Lawrence 
1         Bay. 

44 

1 

**/7        ^ 

66'  34'   > 

168'37'   . 

30 

45 

"/7       » 

66'  2'     » 

I7r0'     > 

Sandbiand,  lera 

25; 

46 

*»/7       • 

64'  52'   . 

172'3'     » 

18 

47 

«/,       , 

/Föga  lerblan-\ 
\    dad  sand    / 

15—16 

Konyamviken. 

48 

31/,       , 

64'  30'   > 

17r45'   > 

Sten 

25 

1 

ra)  Ren  sandi 

b)  stora  lösal 

granitblock 

1 

1            irN.V.  ändan  af 
1 — 4;{S:t  Lawrence- 

49 

»-%       » 

\  med  högre 
[        alger 

{          ön. 

426 


WIRÉK,   tHJETOPODEn. 


09 

Bo 

?3 


S 


50 
51 
52 
53 


g-Bs: 

0  9  0 


Tid. 


V81879 


»/, 


8 


7« 


18 


/8 


Btationernat  IKgo: 
Latitud.      Longitud. 


63''  12' N. 
62"  39*    » 
61"  46'   . 
55°  24'   * 


174"45'  V. 
177^5'     » 
180' 


Bottnens  beskaf- 
fenhet. 


Grä  lera 

Grå  lera 

Lerbland.  sand 


a 


B 

D 

IB 

n 


166*'87'  O.lLerbland.  sand 


46; 

55; 

76. 
76 


Ortnamn. 


Berings  0. 


Explicatio  tabularum. 

Tak  27:  hg.  1,  2,  4,  5,  Spiffither  arotious  Särs  e.  st.  43: 
fig.  1,  animal  supra  visum.    ^'i. 
fig.  2,  animal  infra  visum.    '/i. 
fig.  4,  setse  rami  pedis  inferioris.    ^*>  i. 
fig.  5,  setse  capillares,  a  setse  apice  furcato,  h  seta  apice 

truncato.    ^®/i. 
fig.  3,  Spinther  arcticus  Särs  e.  st.  44: 
animal  supra  visum.    ^/i. 
Tab.  ^8; fig.  1,  Polynofi  scabra  (Örsted)  Théel  e.  st.  35: 

elytron  7  ^li,  p  margo  posterior. 
fig.  2,  Polynoö  scabra  (Örsted)  Théel  e.  st.  18: 

elytron  e  media  parte  corporis  */i,  p  margo  po- 
sterior, t  tuberculum  maximum, 
fig.  3,  MeiaBnis  Lovéni  Malmgrenv.gigantea  Wirén 

e.  st.  46:  animal  supra  visum  \'i. 
fig.  4,  Melanis  Lovéni  Malmgren  e.  st.  30: 
animal  supra  visum.    Vi- 
Tah,  29: Rg,  1,  PolynoB  scabra  (Örsted)  Théel  e.  st.  14: 

elytron  10  */i,  p  margo  posterior,  /  tuberculum 
maximum. 

fig.  2,  Eupolynofi  anticostlensis  M'Intosh  e.  st.  45: 
pes  10  *"/i,  d  ramus  dorsualis,  v  ramus  ven- 
tralis. 

fig.  3,  MeiaBnis  Lovéni  Malmgren  e.  st.  30:  pes  16 
**/i,  d  ramus  dorsualis,  v  ramus  ventralis. 

fig.  4,  MeiaBnis  Lovéni  Malmgrenv.gigantea  Wirén: 
pes   e  media  parte  corporis  ^/i,  d  ramus  dor- 
sualis, v  ramus  ventralis. 
Tah.  30:  fig.  1,  Nephthys   casca   (Fabricius)  e.  st.  17:  pes  40 

sinister.     '*/i. 

fig.  2,  Neplltliys  caBCa  (Fabricius)  e.  Hvitö:  pes  50 
dexter.     *®;i. 

fig.  3,  Neplithys  casca  (Fabricius)  e.  st.  45:  pes  30 
sinister.     '^i. 


428  WJBÉN,   CHJETOPODER. 


Tab.  30:  fig.  4—5,  Goniada    Nordmanni  (Malmgren)  Ehlers 

e.  st.  45:  fig.  4  pes  30  dexter  ^^/i,  cd  cirrus 
dorsualis,  ev  cirrus  ventralis;  fig.  5  pes  50 
dexter  ^°/i,  d  ramus  dorsualis,  cd  cirrus  dor- 
sualis,  v  ramus  ventralis,  ev  cirrus  ventralis. 

Tab.  31:  fig.  1,  Nephthys   caca   (Fabricius)  e.  Hvitö,  pes  40 

dexter.     'Vi. 
fig.  2,  Nephthys  caca    (Fabricius)  e.  st.  49:  pes  40 

sinister.     **/i. 
fig.  3,  Nephthys   c»ca   (Fabricius)  e.  st.  39:  pes  40 
dexter.     '*  i. 

Täb.  32:  fig.  1—2,  Goniada  Nordmanni  (Malmgren)  e.  st.  45: 

fig.  1  animal  supra  visum,  c  */i;  fig.  2  lobus 
cephalicus  supra  visus  ^®/i,  i  tentacula. 
fig.  3—4,  Amphicteis  Vega  Wirén  e.  st.  28;  fig.  3  animal 
supra  visum  ^/i  hk  tubercula  in  dorso  segmen- 
torum 18  et  19,  i  insicura  inter  segmentum 
20  et  21 ;  fig.  4  lobus  cephalicus  a  fronte  visixs 
***  1  /  fröns,  c  lobus  cephalicus  s  1,  2  segmen- 
tum priuium  et  secundum. 


OBSERVATIONS   MA6NÉTIQFE8, 


FAITES  PENDANT  L'EXPEDITION  DE  LA  VEGA 


1878—80, 


RÉDIGÉES 


PAR 


AUG.  WIJKANDEB. 


I. 


-0^> 


Observations  magnétiques  de  Texpédition 

de  la  Vega. 

L'expédition  suédoise  qui,  dirigéeparM.  le  baron  Norden- 
skiöld, a  fait  le  tour  de  TEurope  et  de  TAsie  en  1878—1880 
sur  le  bateau-ä-vapeur  la  Yéga,  a  exécuté  des  observations 
magnétiques,  renfermant,  pour  toutes  les  trois  composantes 
de  la  force  magnétique  terrestre,  des  déterminations  absolues 
aussi  bien  que  des  observations  de  variation.  Ces  observations 
ont  été  faites  sous  la  direction  deM.  lelieutenant  Hovgaard, 
assisté  de  neuf  autres  merabres  de  Texpédition.  Toutes  les  dé- 
terminations absolues  et  celles  des  con stantes  des  instruments 
de  variation  sont  dues  å  M.  Hovgaard  seul;  les  lectures 
réguliéres  des  instruments  de  variation  ont  été  partagées  entré 
lui  et  les  neuf  autres  observateurs :  MM.  le  baron  Norden- 
skiöld, Palander  af  Vega,  commandant  du  navire,  les  doc- 
teurs  Almquist,  Kjellman  et  Stuxberg,  les  lieutenants 
Bove,  Brusevitz  et  Nordquist,  et  enfin  les  matelots  Lund- 
gren et  Nordström. 

Pour  les  déterminations  absolues,  on  a  fait  usage  de  Téqui- 
pement  dont  Tauteur  8'est  servi,  en  1872 — 1873,  pendant  son  hi- 
vernage  au  Spitzberg,  ^  savoir:  uninclinatoire  de  Gambey,  ap- 
partenant  ä  Tuniversité  d'Upsala,  et  un  théodolite  de  voyage 
de  Lamont,  avec  appareil  pour  la  détermination  absolue  de  la 
déclinaison,  prété  ä  Texpédition  par  TAcadémie  des  sciences 
de  Stockholm.  Outre  les  déterminations  effectuées  en  Suéde 
avant  et  apres  le  voyage,  on  en  a  fait  le  long  des  cötes  sep- 
tentrionales  de  TAsie  et  sur  quelques  points  de  la  partie  la 
plus  septentrionale  du  Pacifique.  Il  n'y  en  a  pas  eu  pendant  le 
reste  du  voyage.  Pour  Tobservation  des  variations  magnétiques, 
on  s'est  servi  des  instruments  déjä  employés  au  Spitzberg 
par  M.  le  professeur  Lemström  d'Helsingfors  (Finlande),  et 
appartenant   aussi   ä  TAcadémie   des    sciences  de  Stockholm. 


Wijkander:  Observations  magnétiques,  faites  pendant  Texpédition 
arctique  snédoise  en  1872—78,  K.  Vet.  Akad.  Handlingar  XIII,  N^  15,  et 
XIV,  N*  16. 


432  WIJKASDEB,   OBSERVATIONS  MÄGNÉTIQUB8, 

M.    Hovgaard   en  a  décrit  la  construction  dans  la  no  te  sui- 
vante: 

»Ces  instruments  ressemblent  en  principe  ä  ceux  de  La- 
mont,  employés  aussi  parrauteurpendantrhivernageauSpitz- 
berg,  mais  Tinstrument  destiné  ä  Fintensité  horizontale  ne 
posséde  qu'un  aimant  de  déviation  fixe,  et  celui  de  Tintensité 
verticale  u'était  muni  que  d'une  barre  dUnduction  de  fer.  Il 
n'a  été  fait  d' observations  de  Tespéce  qu'au  quartier  d'hiver 
de  Pitlekaj.» 

Quant  aux  arrangements  pris  ä  Pitlekaj,  M.  Hovgaard 
en  a  donné  Texposé  suivant,  qui,  tout  en  ayant  principale- 
ment  en  vue  de  rendre  compte  des  observations  sur  les  varia- 
tions de  la  force  magnétique,  contient  aussi  des  renseignements 
sur  toutes  les  autres  espéces  d'observations  magnétiques.  Voici 
la  note  de  M.  Hovgaard  en  traduction  franpaise: 

»Pendant  le  premier  mois  de  notre  séjour  ä  Pitlekaj,  nous 
ne  fimes  pas  de  préparatifs  en  vue  d'observations  de  varia- 
tion. Ce  n'est  que  le  24  octobre  que,  le  froid  rendant  peu 
probable  que  nous  pussions  éviter  un  hivernage,  et  la  glace 
ayant  atteint  une  épaisseur  suffisante  pour  nous  fournir  des 
matériaux  de  construction,  nous  nous  mimes  ä  elever  un  ob- 
servatoire  sur  le  rivage,  ä  1,200  métres  ä  peu  prés  de  notre 
navire.  Nous  sciämes,  tout  prés  du  rivage,  des  blocs  de  glace 
d'un  raétre  de  longueur  sur  un  demi-métre  de  largeur  et  O, is 
m.  d^épaisseur.  La  largeur  de  ces  blocs  devint  Tépaisseur  des 
murs,  sauf  pour  le  mur  C  (voir  le  tableau),  que  nous  flmes 
deux  fois  plus  épais  que  les  autres.  Le  passage  D,  conduisant 
ä  Tobservatoire,  avait  0,9  n;.  de  largeur;  Tobservatoire  méme 
tenait,  en  dedans,  dans  la  direction  du  mur  A,  3,o  m.  et  dans 
celle  du  mur  B,  3,75  m.  La  hauteur  intérieure  était  d'environ 
2  m.  Le  passage  D  pouvait  étre  fermé  par  une  couverture 
de  laine  suspendue  ä  la  traverse  a.  Le  toit  consistait  en 
planches  de  bois,  reposant  sur  les  six  traverses  a,  dont  les 
bouts  étaient  portés  par  les  poutres  6.  Sur  les  planches 
était  tendue  une  toile  h  voiles  goudronnée,  et  sur  cette  toile 
venait  une  couche  de  glace  de  1  épaisseur  indiquée.  L'angle 
nord  de  la  maison,  comme  le  montre  la  figure,  était  arrondi. 
Il  y  avait  dans  ce  mur,  vers  le  N.  vrai  et  le  NE.,  deux  ouver- 
tures  c  et  d,  destinées  ä  des  observations  d'analyse  spectrale, 
et  que  Von  pouvait  fermer  au  moyen  de  sacs  de  foin.  La 
porte  était  une  porte  de  cabine,  dont  nous  avions  enlevé  avec 
grand  soin  tout  ce  qu'il  y  avait  de  fer,  comme  ä  tous  les 
autres  objets  en  dedans  et  autour  de  Tobservatoire.   Les  murs 


VEOA-BXPEDITIONENa   VETENSKAPLIGA  ARB  ET  EK. 


433 


A  ei  B  avaient  des  fenétres, /,  larges  de0,28in.  encarré;uiais, 
au  bout  d'une  quinzaine  de  jours,  le  vent  ayant  transformé 
les  murs  en  vrais  cribles  et  rendu  nécessaire  leur  renforcement 
par  de  la  toile  a  voiles  recouverte  d'une  couche  de  neige,  les 
fenétres  se  trouvérent  totalement  condamnées.  La  couverture 
de  toile  dont  nous  venons  de  parler  s'étendait,  depuis  la  porte 
€,  le  long  des  murs  SE,  SO  et  NO,  jusqu'ä  Touverture  c.» 

»Les  trois  instruments  de  variation  étaient  dressés  sur 
des  poteaux  de  bois  fixés  dans  le  sol  gelé.  I  est  Tinstrument 
de  déclinaison,  II  celui  de  Tintensité  horizontale,  et  III  celui 
de  rintensité  verticale.  Ces  poteaux,  dont  le  premier  avait 
un  diamétre  de  0,8  m.,  les  deux  autres  .  de  0,3  m.,  étaient 
enfoncés  d'un  métre  dans  la  terre,  et  s'élevaient  k  la  méme 
hauteur  au-dessus  du  sol.  Les  tubes  t  et  Jes  échelles  5  étaient 
placés  sur  une  table  rectangulaire,  longue  de  l,i5  m.,  large 
de  0,9  m.,  portée  par  un  poteau  des  mémes  dimensions  que  le 
N:o  I.  Afin  d'occuper  le  moips  d'espace  possible,  Téchelle  de 
rinstrument  de  déclinaison  était  placée  sur  un  brås  latéral, 
fixé  par  un  bout  ä  la  table  et  par  Tautre  ä  un  poteau  plus 
petit  que  les  autres.  Les  échelles  étaient  en  papier  et  coUées 
sur  du  bois.  La  distance  du  miroir  k  Téchelle  était  la  méme 
pour  les  trois  instruments,  savoir  1,3066  m.» 

»Les  instruments  avaient  été  construits  par  M.  le  general 
de  Wrede.  Cétait  d'abord  une  boite  en  bois,  de  forme  cu- 
bique,  k  cötés  de  0,i  m.  Au  centre  du  couvercle,  fixé  sur  la 
bolte  au  moyen  de  quatre  vis,  et  pouvant  en  étre  enlevé,  se 
trouvait  un  tube  de  verre,  haut  de  0,2  m.,  attaché  au  cou- 
vercle avec  de  la  cire  ä  cacheter.  Le  bout  supérieur  de  ce 
tube  était  fermé  par  un  bouchon  de  liége,  rauni  d'unt;ylindre 
da  laiton,  qui  portait  une  petite  plaque  percée  d'un  trou  de 
faible  calibre.  Le  fil  de  cocon  était  fixé  dans  ce  trou  par  le 
moyen  d'un  tampon  de  bois.  Deux  cötés  opposés  du  cube 
étaient  en  verre.  Le  miroir,  large  de  0,o28  m.  en  carré,  pouvait 
étre  tourné  de  maniére  ä  étre  placé  dans  tous  les  angles  vou- 
lus  par  rapport  ä  Taimant.  Les  aimants  suspendus  dans  les 
boites,  aussi  bien  que  Taimant  de  déviation  de  Tinstrument 
pour  la  détermination  de  Tintensité  horizontale,  avaient  44,» 
inm.  de  longueur,  sur  6,o  mm.  de  largeur  et  1,2  mm.  d'épaisseur. 
La  barre  de  fer  doux  jointe  ä  Tinstrument  pour  la  détermina- 
tion de  rintensité  verticale,  était  longue  de  209,(i  mm,,  large 
de  15,1  mm.,  et  épaisse  de  6,8  mm.  Il  est  ä  remarquer  que 
les  instruments,  attachés  aux  poteaux  par  une  vis,  ne  possé- 
daient  pas  de  plaques  ä  torsion.    Les  3  vis  de  pied  ordinaires 

28 


434  WIJKANDER,   OBSERVATIONS  MAONÉTIQUBS, 


avaient  été  jugées   superflues,   le   diariiétre  du  tube  de.  verre 
(0,015  m.)  laissant  un  jeu  parfaitement  libre  au  fil  de  suspension.  > 

»L^instrument  de  Tintensité  horizontale,  ainsi  que  celui 
de  Tintensité  verticale,  n'avait  qu'un  brås  en  bois,  de  la  lon- 
gueur  de  0,i5  mm.  Le  long  du  brås  du  premier  instrument,  se 
trouvait  un  sillon  aussi  large  que  Taimant  de  déviation  et  auasi 
profond  que  celui-ci  était  épais.  Le  brås  de  Tinstrument  de  Tin- 
tensité  verticale  était  percé  d'outre  en  outre  d'un  autre  sillon, 
dont  la  largeur  correspondait  ä  Tépaisseur  de  la  barre  de  fer 
doux.  Cette  barre  était  suspendue  ä  une  goulette  de  laiton 
passant  k  travers  un  trou  de  la  barre,  et  reposant  sur  les 
deux  bords  du  brås  de  bois,  de  maniére  que  le  bout  supérieur 
s'en  trouvät  au  niveau  de  Faimant. 

»L^observatoireg  était  éclairé  par  une  lampe  ä  pétrole  p; 
devant  les  échelles  on  se  servait  de  bougies.  Ayant  éprouvé 
le  besoin  de  chaufFer  Tobservatoire,  nous  essayåmes  de  le  faire 
au  moyen  d^un  poéle  en  euivre,.  mais  le  tuyau  étant  trop  étroit, 
il  fallut  bientöt  y  renoncer.  Il  y  avåit  dans  Tobservatoire,  en 
cas  d'attaque  de  la  part  des  betes  féroces,  un  revolver  placé^ 
toujours  dans  la  méme  position,  dans  un  ereux  r  du  mur  C. 
Les  armes  apportées  depuis  le  bateau  étaient  déposées  dans 
une  caisse,  k  la  distance  d'å  peu  prés  huit  métres  au  sud  de 
Tobservatoire,  avec  quelques  provisions,  pour  le  cas  oi!i  la 
communication  avec  le  bateau  serait  interrompue.  L'observa- 
toire  contenait  en  outre  deux  matelas  de  caoutchouc,  deux 
pelisses  de  peau  de  renne,  une  de  peau  de  mouton,  quelques 
peaux  de  renne  et  quelques  couvertures  de  laine.  Le  thermo- 
métre  était  accroché  en  t;  ä  la  barre  rt2,  ä  cinq  pieds  au-dessus 
du  sol.»* 

»Le  barométre  (anéroide)  était  suspendu  au  poteau  de  .la 
table,  tandis  que  les  autres  instruments  météorologiques  occu- 
paient  une  cage  ä  thermométres  ordinaire,  ä  la  distance  de 
dix  ä  quinze  métres  de  la  maison  de  glace.  Un  mät,  portant 
une  girouette,  était  dressé  en  g.» 

'>En  janvier,  nous  éleväraes,  pour  les  observations  ma- 
gnétiques  absolues,  une  maison  de  neige  ä  peu  prés  ä  quinze 
métres  au  sud  de  Tobservatoire.  Cette  petite  maison  avait  la 
forme  d'une  ruche  d^abeilles,  et  était  mise  en  communication 
par  une  sonnette  avec  Tobservatoire.  EUe  mesurait  tout-prés 
du  sol  un  diamétre  d'environ  deux  métres  et  demi,  et  au  centre 
la  méme  hauteur.  Un  poteau  en  bois  était  placé  au  milieu  de 
la  maison,  de  la  méme  fa<?on  que  ceux  déjä  mentionnés.  La 
route   entré  le  bateau  et  Tobservatoire  était  jalonnée  par  des 


rEOA-EXPEDITIONEKa   VETENSKAPLIGA  ARBETEN,  ^36 

> 

blocs  de  glace,  placés  ä  des  distances  respectives  de  douze 
métres,  et  reliés  par  une  ligne  desonde.  Ces  blocs,  au  moment 
od  on  les  dressa,  avaient  plus  d'un  métre  de  hauteur,  mais 
au  bout  de  quelques  mois  ils  se  trouvaient  si  bien  enfoncés 
dans  la  neige,  qu'il  fallut  les  relever. 

>Le  poteau  désigné  pour  les  observations  absolues,  était 
ä  une  distance  de  19  m.  de  la  girouette,  dans  la  vraie  direction 
de  S 11 E.  Le  poteau  de  Tinstrument  de  passage  était  éloigné 
de  q  de  30  m.  dans  la  vraie  direction  de  S40E. 

>La  distance  du  bateau,  sur  lequel  se  fäisaient  les  observa- 
tions de  latitude,  ä  la  girouette,  mesurée  ä  partir  du  gouver- 
nail  de  la  Vega,  était  de  1418  ra.  La  distance  du  gouvernail 
au  grand  måt  comportait  18  m.>  * 

Je  m'efforcerai,  dans  la  discussion  suivante,  de  suivre 
autant  que  possible  le  plan  et  d'employer  les  signes  dont  je 
me  suis  servi  en  publiant  les  observations  magnétiques  faites 
ä  Polhem,  au  Spitzberg,  en  1872 — 1873.  Je  vais  donc  rendre 
compte  d'abord  des  déterminations  absolues,  puis  traiter  les 
observations  de  variation. 


*  Yoir,  å  la  fin  de  ce  travail,  le  plan  de  Tobservatoire. 


A.   Déterminations  absolues  faites  pendant 

le  voyage. 

•  1.    Intensité  horizontale. 

Pour  la  détermination  de  la  grandeur  de  Tintensité  hori- 
zontale, M.  Hovgaard  avait,  nous  Tavons  déjä  dit,  le  méme 
théodolite  de  voyage  de  Lamont  que  j'ai  employé  pendant 
riiivernage  au  Spitzberg.  La  majeure  partie  de  cet  instrument 
était  emballée  dans  une  caisse  en  bois,  qu'une  personne 
pouvait  facilement  porter  en  la  passant  dans  une  courroie. 
Le  brås  de  déviation,  placé  dans  une  boite  spéciale,  et  le  pied 
de  Tinstrument  étaient  portés  a  part.  Deux  défleeteurs, 
appartenant  ä  Tinstrument,  n'ont  pas  été  employés  dans  ce 
voyage.  On  avait  deux  aimants.  de  déviation,  marqués  des 
numéros  1  et  2. 

L'instrument  n'ayant  pas  subi  de  changement  depuis 
Texpédition  de  1872 — 1873,  on  put  se  servir  des  anciennes 
constantes.  En  vue  de  les  contröler  et  afin  de  réduire  toutes 
les  déterminations  ä  un  état  normal  connu,  on  fit,  avant  le 
départ  et  apres  le  retour,  des  déterminations  d'intensité  ä 
Upsala,  ot  la  force  magnétique  terrestre  est  connue  avec  une 
grand e  exactitude,  et  oh  M.  le  professeur  Thalén,  qui  prenait 
un  vif  interét  ä  Texpédition,  fit  tout  pour  faciliter  ces  com- 
paraisons.  L'instrument  vient,  du  reste,  d'étre  examiné  encore 
une  fois  ä  Upsala,  le  printemps  dernier,  avant  d'étre  emporté 
par  r  expedition  suédoise  qui  est  allée  prendre  part,  au  Spitz- 
berg, aux  recherches  arctiques  internationales. 

Le  5  janvier  1879,  Tinstrument  fut  exposé  ä  un  léger 
accident:  le  brås  de  déviation  ayant  re<;u  un  choc,  la  soudure 
de  Tun  des  appuis  auxquels  il  était  fixé  se  détacha.  Heureuse- 
ment,  cela  ne  causa  pas  de  dommage  grave  au  brås  de  dévia- 
tion, et  la  discussion  suivante  sera  de  nature  ä  montrer  que 
cet  accident  n'amena  pas  d'erreur  notable  dans  les  observa- 
tions.   Le   plus   grand  inconvénient  qui  en  soit  résulté,  c'est 


VEGA-EXPEDITIONESS    VETENSKÄPLIOA  ARBETES,  437 

que  M.  Hovgaard  n'osant  pas,  vu  le  dérangement  du  brås 
de  déviation,  en  faire  usage,  apres  le  départ  de  Pitlekaj,  aux 
endroits  visités  par  Texpédition  dans  Tété  de  1879,  se  contenta 
de  n^observer  que  les  oscillations.  Or,  les  moments  magné- 
tiques  des  aimants  de  déviation  se  sont  montrés  si  constants, 
qu'il  ne  parait  pas  étre  résulté  ici  non  plus  dMnexactitudes 
bien  sensibles. 

En  faisant  les  déterminations,  M.  Hovgaard  a  pris,  dans 
la  régle,  tant.  les  déviations  que  les  oscillations.  Parfois,  il 
dut  y  renoncer,  soit  par  manque  de  temps,  soit  par  d*autres 
obstacles;  au  cap  Tscheljuskin,  p.  ex.,  Tintensité  horizontale 
était  si  faible,  que  la  longueur  du  brås  de  déviation  n'était 
pas  suffisante  pour  permettre  d'observer  les  déviations.  L'åge 
des  aimants,  la  Constance  qu'en  ont  acquise,  par  suite,  les 
moments  magnétiques,  les  erreurs  que  doivent  inévitablement 
presenter  les  déterminations  détachées,  quand  il  faut  les 
exécuter  sans  instruments  de  variation  et  dans  des  circon- 
stances  aussi  variables  qu'eu  voyage,  m'ont  fait  essayer,  dans 
la  discussion  suivante,  de  déduire,  pour  les  moments  .magné- 
tiques des  aimants,  des  valeurs  moyennes  de  longues  périodes, 
valeurs  dont  je  me  suis  ensuite  servi  dans  le  calcul  des  ob- 
servations particuliéres. 

Les  aimants  de  déviation  pouvaient  étre  placés,  sur  le 
brås  de  déviation,  ä  deux  différentes  distances  de  Taimant 
mobile,  et  y  étre  fixés  par  des  ressorts.  Une  disposition  pareille 
est  de  rigueur  pour  que  Tinstrument  puisse  servir  pendant 
un  long  voyage,  oti  Tintensité  horizontale  présente  des  valeurs 
fort  diverses.  Au  cap  Tscheljuskin,  cette  intensité  était  méme 
si  petite,  que  la  plus  grande  distance  de  Taimant  de  déviation 
ne  suffisant  pas,  une  troisiéme  position  eut  été  ä  désirer.  Les 
observations  d'oscillations  étaient  faites  ä  Toeil  nu.  Le  théo- 
dolite  avait  des  microscopes. 

Cinq  déterminations  de  déviation,  faites  pendant  Thiver 
avec  Taimant  N®  1,  présentent  des  erreurs  qui  me  paraissent 
inexplicables.  Le  double  angle  de  déviation  semble  étre  trop 
grand  de  juste  dix-huit  degres,  dont  dix  tornbent  d'un  cöté 
du  méridien  magnétique,  et  huit  de  Tautre  cöté.  Toutefois, 
comme  il  m'a  été  impossible  de  m'expliquer  Torigine  de  cette 
faute,  je  n'ai  pas  cru  devoir  appliquer  a  lä  valeur  de  Tangle 
de  déviation  une  correction  de  neuf  degres;  j'ai  préféré  omettre 
de  la  discussion  ces  cinq  observations,  d'autant  qu'il  existe, 
pour  ces  mémes  jours,  des  observations  exécutées  avec  Taimant 
N^  2. 


438  WlJKANDER,   OBSERVATIONS  MAGNÉTIQUES. 

Les  observations  ont  en  general  été  faites  dans  Tordre 
suivant:  d'abord,  une  serie  d^oscillations,  puis  une  de  dévia- 
tions,  enfin  une  nouvelle  serie  d'oscillations.  Les  déviations 
ont  d'ordinaire  été  prises  au  nombre  de  sept,  dont  les  quatre 
premiéres  ont  été  exécutées  dans  les  différentes  positions  de 
l'aimant  de  déviation  et  les  trois  suivantes  dans  Tordre  inverse 
des  trois  premiéres,  afin  d'éliminer  Terreur  que  pouvait  causer 
le  changement  de  la  déclinaison.  Pour  les  oscillations,  on  a 
observé  tous  les  trois  passages,  dix  fois  au  commencement  et 
dix  fois  å  la  fin  de  la  serie,  en  laissant,  entré  les  observations 
qui  se  correspondaient,  un  intervalle  de  cent  oscillations. 
Kamplitude  était  lue  k  peu  prés  ä  la  soixantiéme  oscillation. 

Pendant  le  voyage,  on  s'est  en  general  servi  des  chrono- 
métres  de  poche  Frodsham  N^*  8872  &  8873,  qui  donnaient  les 
deux  cinquiémes  de  seconde.  A  Lund  et  ä  Upsala,  on  avait 
emprunté  des  chronométres  appartenant  aux  institutions  scien- 
tifiques  de  ces  villes.  La  marche  en  a  été  si  petite  qu'on  a 
pu  la  négliger. 

Dans  la  réduction  k  des  arcs  infiniment  petits,  j'ai  emplové 
le  tableau  auxiliaire  suivant^  qu'a  calculé  M.  Lamont  pour 
cet  appareil-ci.  L'argument  h  y  signifie  la  raoitié  de  Tamplitude, 
lue  ä  la  soixantiéme  oscillation,  et  mesurée  dans  les  unités 
arbitraires  d'une  petite  échelle  en  ivoire  fixée  au  fond  de  la 
boite;  JlogT  donne  la  correction  ä  des  area  infiniment  petits 
pour  le  logarithme  de  la  durée  d'oscillation : 


h 

-ilogT 

h 

JlogT 

2 

0,00016 

i 

0,00198 

3 

3G 

8 

258 

4 

64 

9 

331 

m0 

0 

100 

10 

0,00412 

6 

0,00144 

En   calculant   les    observations,  je  me  suis  servi  des  for- 
mules  suivantes. 

log/i  ===C+V2  log  Sinf— log  T+ifc/  +  (ifc+*V'  +  0.2171/r(JÄr--2V), 
logX=  log /i  —  log  Sin  p  —  2  {k  +  k')  i',  et 
logX=  2  C  —  log;^  —  2  log  T  +  2  kf; 

oti  ^  est  une  quantité  proportionnelle  aux  moments  magné- 
tiques  des  aim^nts  de  déviation,  X  la  composante  horizontale 
du  magnctisme  terrestre  .  avant  qu'il  soit  réduit  k  un  état 
normal   k   Taide   des    instruments    de    variation,   ^  et    T  les 


rSGJ 'EXPEDITIONENS   VETENSKAPLIGA  ARBETEN. 


439 


valeurs  corrigées  de  Taiigle  de  déviation  et  de  la  durée  d*une 
oscillation,  celle-ci  exprimée  en  secondes  de  temps  moyen,  /  et  ^ 
la  température  et  Tétat  de  Tinstrument  de  variation  ä  Tépoque 
des  oscillations,  (  et  N"  les  quantités  eorrespondantes  ä  Tépoque 
des  déviations,  P  la  valeur  de  Tunité  de  Téchelle  de  Tinstru- 
ment  de  variation  qui  donne  Tintensité  horizontale,  et  C,  k 
et  i'  des  constantes. 

Les  coefficients  de  température  des  aimants  de  déviation 
ont  été  admis  selon  la  détermination  de  Lamont. 

01=0.000219;  02=0.000253. 

•v 

Quand  les  aimants  sont  placés  k  la^plus  courte  distance 
du  centre  de  Tinstrument,  les  constantes  sont  aussi  admises 
comme  comportant  selon  Lamont: 

Cl  =0.61734         C2  =  0.60721 
kl  =  0.00005,34    k2  =  0.00006,08 
Äir=  0.00000,95    i.' =  0.00000,95. 

Les  observations  ci-bas  ont  été  faites  pour  déterminer 
la  correction  a  que  subit  la  constante  C,  quand  les  aimants 
de  déviation  sont  placés  h  la  plus  grande  distance.  Quant 
aux  déterminations  exécutées  ä  Upsala  en  1878,  les  instruments 
de  variation  furent  lus  simultanément.  M.  Thalén  a  com- 
muniqué  la  formule  suivante  pour  réduire  ä  un  état  normal 
I'intensité  horizontale  touvée  ä  Taide  des  lectures  des  instru- 
ments de  variation: 

dx  =  0.0001,58  {n  —  1,58  (/  —15°)} ; 

f ',  t'  et  n  sont  obtenus  quand  Taimant  de  déviation  est  placé 
^  la  plus  petite  distance,  f>",  t"  et  n",  au  contraire,  quand  il 
se  trouve  ä  la  plus  grande  distance. 


I 

Lieu. 

Date. 

• 

> 

• 

9' 

f 

w' 

(f"             <" 

n" 

a 

Lund 

1878  avril  I 

2 

39^27'.4I" 

+  :^9 

22^  16'.  26" 

+    7',3 

— 0. 1 1227 

2 

> 

'        '     5 

I 

36.  33.  21 

5,5 

20^    46.    50 

5,« 

251 

3 

Upsala 

>    mai  24 

2 

42.   24.  52 

12,3 

237,» 

23-  4>38 

12,7 

231,7 

226 

4 

>       >     > 

> 

42.  20.  56 

12,7 

257.0 

23.  40.  38 

12,3 

256,8 

236 

5 

»       >    25 

I 

38.  58-  12 

10,9 

257,6 

22.     0.  50 

10,7 

257,3 

240 

6 

>       *     » 

1 

39-     o-  18 

10,5 

257,» 

22.     I.     2 

10,7 

257.1 

250 

7 

1880    >     2 

> 

39-     7.  24 

10,9 

22.     I.  35 

IO,a 

302 

8 

>       >     » 

2 

42.   19.  36 

+  11,1 

23.  37.  55 

+  10,0 

—0. 1 1 270 

Comme  Tinstrument  n'a  subi  aucun  changement  extérieur, 
jai  cru  important  de  comparer,  dans  le  tableau  suivant,  toutes 


n.» 


440 


WIJKASDER,  0B8EEVATI0N8  MAGNÉTJQUE8, 


les  valeurs  obtenues  k  des  époques  diverses.  Les  preiniéres 
out  été  dérivées,  et  m'ont  été  communiquées  par  Lamont,  sans 
que  je  sache  sur  cotnbien  de  déterminations  elles  s'appuyent. 
Les  valeurs  de  1872  ont  été  trouvées  par  Tauteur.  Les  autres 
sont  Urées  du  tableau  précédent. 


Lamont 

«i 
—  0.11261 

Poida 

a« 

Poid« 

— 

—  O.II228 

—  0.11220 

2 

—  0.II220 

2 

1872^   . 

237 
—  0.11259 

I 
I 

224 
219 

2 
1 

1 

Moy. 

—  0.II232 

1 

—  0.11234 

—  0.11223 

— 0.11251 

I 

—  O.II227 

I 

1878  1 

240 

2 

226 

2 

Moy. 

—  0.11250 

2 

—  0.11236 

2 

—  0. 1 1246 

—  0.11230 

1880 

—  0.11302 

—  O.II270 

Des  valeurs  citées,  ou  peut  conclure  qu'il  est  possible  que 
la  correction  a  se  soit  légérement  augmentée  h  la  suite  de 
l'accideut  du  5  janvier  1879,  mais  qu'au  reste  elle  s'est  main- 
tenue  constante.  Toutefois,  comme  le  nombre  des  détermina- 
tions de  1880  est  tres  petit,  et  que  je  ne  connais  pas  de  lectures 
simultanées  des  instruments  de  variation,  je  n'ai  pas  cru 
devoir  me  servir  de  corrections  difFérentes  pour  les  diverses 
parties  du  voyage;  j'ai  donc  employé  pour  tout  le  temps  les 
moyennes  citées  pour  1878.  J'ai  d'autant  moins  hésité  ä  le 
faire,  qu'il  resultera  plus  loin  de  la  discussion  des  observations 
d'Upsala,  que  la  constante  C  n'a  pas  subi  de  changement 
notable  pendant  Texpédition. 

Dans  les  deux  tableaux*  suivants,  j'ai  réuni  les  détermi- 
nations du  log  //  obtenues  pendant  le  voyage..  La  premiére 
colonne  contient  les  numéros  des  observations  de  Tintensité 
horizontale,  tirées  du  tableau  general.  La  signification  des 
autres  colonnes  resgort  de  Texposé  précédent.  J'ai  employé. 
pour  les  instruments  de  variation  qui  fonctionnaient  ä  Pitlekaj, 
les  formules  sui vantes,  dont  la  dérivation  sera  indiquée  plus  bas : 

Avant  1879,  janv.  13  17^-^  =  0.0002,23  (n  — w')  ou 

dX  =  0.0002,94  (n  —  n) ; 
dX 


aprös 


id. 


id.   id.  ^  =  0.0002,77  (n  —  n)  ou 
dX  =  0.0003,65  («  —  »'). 


VEGA-EXPEDITIOKESS   VETES  SKAPLIGA   ARliETEK. 


441 


O 

s 

E 

5 


a 
o 


S 


1 

^- 

— 1 

'             '*• 

ro 

00 

r^ 

\rt 

N 

^\ 

ro 

^ 

\r\ 

^ 

s 

O 

§" 

O 
O 

{ 

] 

r 

o 

O 

O 

6 

o 

L_^ 

^^' 

"""* 

^^ 

ON     o       fO 

M^ 

^4 

ro 

\r%    m 

m 

^^ 

^ 

!>► 

\r% 

^>M 

.00     NO 

^ 

9* 

r* 

ro 

*    « 

( 3 

ro 

N 

f 

nO 

•«     sO 

I 

M          •«          M 

M          ■«          *« 

O     O     0 

O 

** 

o 

r 

0 

o 

sf 

1 

8 

O 

mm 

o 

1 

ri 

6    6    6 

o 

o 

0 

c     0 

O 

O 

o 

0 

6 

o    o 

m 

* 

• 

3v 

l/> 

♦ 

0 

r> 

#^ 

^» 

» 

r» 

N 

NO 

W 

ro 

00 

"8 

un 

• 

^ 

un 

k« 

*« 

r^ 

n 

c 

N 

N 

1 

] 

N 

ro 

ro 

X                   1 

■) 

« 

»r> 

0 

^         4 

0 

0 

v» 

q. 

1»» 

0 

eo       irt 

r^    1 

o     c 

^ 

^ 

W 

NO 

00      ro 

o 

d" 

ro 

N 

^O 

\ri     ro 

• 

••4 

** 

mm 

'm 

to4 

*" 

mm 

•«             (M 

+  +  4-  +  +  +  +  + 

1 

+  +  -!-  +  + 

Os    C 

>     c 

4 

00 

r«» 

M 

M           QS 

N 

IN. 

r* 

00 

M 

N       O 

. 

W       f 

o    c 

4 

^ 

ro 

tm 

»*      »^ 

un 

^ 

r^ 

00 

0 

00       *- 

3;  c 

f   c 

1 

? 

■8 

00 

s>« 

»io 

un 

s 

t  8^ 

n*    ^ 

t    ' 

«• 

vr\ 

un 

\n 

t>.    un 

\r% 

un 

u% 

un 

un 

XTi    un 

O     c 

>    < 

> 

0 

O 

O 

d    ö 

6 

O 

O 

6 

O 

O      O 

1 

♦ 

♦ 

^ 

o* 

\n 

00 

0 

1 

. 

h« 

t>. 

M 

N 

OS 

\rk 

m 

< 

un 

O 

ro 

ro 

m 

-  *•     ( 

!t         « 

r» 

o> 

r* 

lO 

n       ( 

♦) 

n 

m 

•n 

0 

eo 

o      o> 

#h 

»» 

^*- 

#« 

r* 

#« 

^ 

r» 

"      ••. 

,         1 

u>    »- 

r»    1^ 

r> 

O 

O 

vO 

«     C 

> 

•^ 

^ 

ro 

ro 

un 

•4      O 

V. 

M 

Ml 

Mt 

mm 

mm       mm 

+  ^ 

h  H 

h  +  +  +  + 

1 

1 

+  +  +  +  + 

1 

00     o 

5      ^ 

4 

00 

un 

ro 

r^    v 

n 

»O 

•^ 

NO 

NO 

»M 

W       "^ 

M 

C 

1 

ro 

»« 

ro 

»4 

lr^ 

"^ 

W4 

M       M 

'•^ 

vi    f 

O     f 

• 

• 

un 

Ch 

vO' 

4   « 

• 

1 

• 

• 

CTN 

• 

NO 

• 

«^      «^ 

1       ro    r 

o    r 

O 

un 

un 

•^    " 

± 

^ 

mm 

^ 

* 

^ 

v\ 

o 

>    v< 

■ 

3 

6^ 

• 

00 

• 
mm 

S  1 

• 

o 

• 

• 

• 

O 

■ 

O 

6 

00*    ds 

fO     f 

O    r 

*> 

fO 

fO 

yo 

o 

^ 

M 

XTi 

1A> 

un 

ro     ro 

■ 

• 

rt 

a 

> 
o 

c 

■ 

5 

• 

c« 

• 

w 

^-4 

c. 

<?*  .. 

*""*% 

p*^ 

3     1 

C 

eS 

ti 

£ 

ct 

c4 

I 

^      « 

k 

■A 

t 

;2 

A 

«* 

A 

* 

p«     »^ 

n    M 

n 

wn 

^ 

NO         ' 

T 

un 

t^ 

P4 

ro 

r*. 

M        N 

«     e 

« 

fl 

ro 

mm        m 

4 

mm 

»« 

w 

« 

N 

5 

!    ^ 

e 

4 

4 

'5 

A 

5 

-1        ^ 

2    ' 

ra      b 

• 

> 

0 

c 

A 

'c3 

M 

m 

•           A 

Q 

1    " 

00 

o 

00       ' 

«       « 

» 

A 

* 

r 

«»       »I 

t 

* 

A 

00 

A 

fk 

00      • 

»4 

■4 

^ 

^ 
^ 

ro 

mm 

« 

ro 

ro 

M 

00 

«      O 

NO        ^o 

r*. 

Tj- 

O 

N     r 

O 

« 

00 

ro 

^ 

-* 

fO    y 

5      t 

>^ 

ro 

ts 

un 

NO       t 

"» 

00 

00 

mm 

*i« 

M4 

« 

1 

t    v 

1 

fO 

mm 

ro 

1 

00 
ro 

00 

%  ', 

<* 

1 

& 

1 

mm 

ro 

mm 

% 

mm 

1 

^    dv 

un    >0 

■■      »ii* 

NO 

442 


WIJKANDEM,   OBaEBVÄTlONS  UAGNÉTIQUES. 


o 


QO 

ö 


m 
O 


Na 

o 
6 


00 

o 
o 


o 

O 
O 


O 


•^^^    ^^roO^    t>.r*0^    -asO     O    ÖOO     ro»-"     ro—     O^N     'tO    NC^ 
30     OnoO     9^90     O    r«roOQ     ^oOO^O     t^t^O^oO     O^O\00     O^O^QO    r«»t>kt<«r^ 


OO  . 

fO  fO  ro  fO  ^o 

o  o  o  o  o  o 

•  ■      ■      •  •      « 

o  o  o  o  o  o 


^  fO  fS  ffO  f*i  fO  fO  fO  fO  fO  ro  fO  PO  ro  ro  rO  fO  rO  r*) 

ooooooooooooooooooo 
6   6   6  6   6  6   6   6  6   6   6   6   6   6   6   o    6   o  d 


ro    fO 
O     O 

d  d 


ini/^O      mOO      m      t>«0 


r«>    oo      M 


irt 


•*    •-    «    5^cor«»t«»t**t^t^oo    o    w 

Il    I    II 


\n 


►"^     0_ 


»oo^o    ^^>o    OOOOO    t^fOW 


o     « 

o  o 


ro  »^  ^  o'  N*  c^  «"  «r  »O  ef  cT  rT  w 


+  +  +  +  +  +  +  +  +  +  +  +    I      I      I      I      I      I      I      I      I      I    +  +  +  + 


C9 


»AWO  —  ^PO^Of^Qw^vOQ0a^00«O^O^OPOQ0O^***'^O^Qf^ 
«  fOiTiC^OO  O  O  ^^O  ^O^r>.fcn00  OOO  0^»>.^0^0  m^OO  ÖOvC 
P    P    p    ffi   ffi   f^  ^    O    O   <K    N    mvOOvO    ««»vOvO^ONO>OVO    c»o»o^.? 

ro  OO    QO     I**    ^ 


t>.  00    00     to 

^     ^     ^    U^   NO     ^O 


>0    ^0 


OPPOPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPCO 


fO  w^ 
fl     N 


eT  rT   ^  cT  u%  o<r  «**  fO  p"  vo'  «A  »n  fö 
•1    —    f*    ^co»-*r-*r-*t«»»>»oo    p    « 


I      I      I      I      I 


o 

■Ö 

fl 
O 

I 

2 


00 


m    ^0 


m     M 


poitnM    w\o    ON«-«    ei    w 


NO^Mnmou^OmeoOmoooOOC- 

P    p    v^a>ooo   w    ^^    -»tON^tomO" 


+  +  +  +  +  +  +  +  +  +     I     +     I        I        II        I        I        I        I        II     +  +  +  +  + 


35" 

»4 

ro 

VO 

00 

ON  ««* 

CO 

CO 

ro  00 
w  c* 

S- 

»o 

»^ 

»o 

p 

P 

fO 

»O 

so 

to  M  N 

• 

« 

m 

ei 

m 

M 

• 

ro 

mm 

• 

■   *   • 

^  »o 

• 

ro 

• 

cö 

lO 

• 

d» 

• 

^ 

00 
to 

tö  M  d 
tn    »• 

d 

o 

PN 

CO 

ro 

c* 

fO 

• 
M 

• 

•     • 

VO  00 

m 

00 

dv 
»o 

■     • 

tn  lO 
m  to 

• 

M 

* 

lO 
lO 

6\ 

• 

ps 

• 

• 

PN 

•     • 

M  t4 

6^ 

to 
to 

•   •  • 
to  \o  e« 
to  to  ^ 

3 


c 

S 


C  •= 

c«    O  .S 

>     M  *» 

el            O    -«  " 

Q^                  J=       1-^  UJ 


^  ^    - 


C 
t; 

_c  •      • 

o         <  U 

^  _S  Jl 


el 
Ti 


&.      ;= 


ON    •-•     to    5t 


•M    a^^>o    ^^00    tot^r-*tocoei    tn^woo    •-•    cot^*"« 
ro         mmimmC4mmC4  —  —    w««eiW 


-i? 


2  r= 


5         Ji  "= 


c  .Sk        «s 


63      A      ft     «     ^ 

s 


00 
00 


00 


4 

00 


ro 


^ 


ON     'I 


00    . 


px    <it 


p\  vp    p\  to  « 

N      CO    CO    ^  VO 


P 


p-  8  to  *? 


to 

M 


pv    ^  P 

r«*coNO    pNt>>p\o    o^io»"    ^t*»0    •■•  — 

^tOtOtOVOt^r^r^QO      PNpSpSM      m  mm 

M    I    I    I    I    I    I    I    I    I    II    I  II    I    II    I 

to—    ^i^tooo    ^t>.ropN«    toi>.«  t*»«    t^5tr»c0 

^tototnvOvO    l^t>iOOOO     o^o^p     —  —     «     «     coco 


iir' 


Ov 


O 

ve 


•    • 


YEOA-SXPKDJTI0NEN8    V ETEif 8KAVL1G Å  AhBETES. 


443 


En  déduisaat  les  valeurs  moyennes  du  log  ;",  employées 
dans  la  discussion  suivante,  j'ai  basé  ces  moyennes  sur  des 
observations  embrassant  de  tres  longues  périodes.  J'ai  cru 
obtenif  de  la  sorte  un  resultat  plus  exact  qu'en  prenant  des 
intervalles  plus  courts.  Les  deux  aimants  de  déviation  sont 
si  vieux,  que  la  modification  de  leurs  moments  est  presque 
nulle  depuis  le  commeneement  du  voyage  jusqu'å  la  fin.  On 
a  eu  soin,  du  reste,  pendant  Texpédition,  de  préserver  les 
aimants  de  toiit  contact,  soit  entré  eux,  soit  avec  d'autres 
objets  en  fer.  Les  variations  que  présentent  les  valeurs  en 
question,  résultent  donc  probablement  d'erreurs  d' observation 
on  d'accid^nts  plus  ou  moins  difficiles  ä  calculer.  Il  me  semble 
singulier  que  Taimant  N"*  1  ait  un  si  petit  lAoment  pendant 
le  mois  de  novembre  1878.  J'ai  déjä  dit  que,  dans  les  mois 
suivants,  jusqu'en  mai  1879,  il  a  fallu  négliger  toutes  les 
déterminations  faites  avec  cet  aimant. 

J'ai  rapproché,  dans  le  tablenu  ci-bas,  la  totalité  des 
déterminations  de  Tintensité  horizontale  qui  m'ont  paru  de 
quelque  valeur.  A  indique  la  position  de  Taimant  de  déviation 
quand  celui-ci  est  ä  la  plus  petite  distance ;  B,  quand  il  est  ä 
la  plus  grande.  Les  nombres  cités  sous  v,  prés  des  déviations, 
représentent  les  moyennes  des  deux  lectures  obtenues  en 
lisant  le  cadran,  quand  Taimant  de  déviation  était  appliqué 
aux  deux  cötés  de  Tinstrument.  Ces  moyennes  appartiennent, 
par  conséquent,  2  ou  4,  ä  chaque  détermination,  celles  ren- 
ferm^ées  dans  la  ligne  suivante  devant  étre  lues  en  sens  inverse 
de  celles  de  la  ligne  précédente.  Je  les  ai  citées:  en  partie, 
pour  montrer  quelles  ont  été,  ä  chaque  occasion,  les  conditions 
raagnétiques,  et,  par  conséquent,  quelle  peut  étre  la  valeur  de 
la  détermination  méme;  en  partie  parce  que  plus  tärd,  en 
parlant  des  déterminations  de  déclinaison,  nous  pourrons  nous 
en  servir  pour  déterminer  la  torsion,  en  n'ayant  qu'ä  indiquer 
le  numéro  de  Tobservation  contenu  dans  ce  tableau.  ^f 
exprime  la  correction  qu'exige  Tangle  de  déviation,  tiré  des 
nombres  précédents,  par  suite  de  Tinégalité  des  angles  quand 
l'aimant  est  pose  aux  deux  différents  cötés  de  Tinstrument. 

To  représente  Tintervalle  observé  entré  la  premiére  et  la 
derniére  oscillation  de  Taimant,  a  le  nombre  des  oscillations, 
Ti  la  durée  d'une  oscillation  obtenue  en  divisant  les  nombres 
précédents  Tun  par  Tautre;  enfin,  Texécution  de  la  correction 
^  arcs  infiniment  petits  mentionnée  ci-dessus,  a  fourni  pour 
Ja  durée  d'une  oscillation  la  valeur  T. 

Une  description  plus  détaillée  des  divers  lieux  d'observa- 


444  WJJKASDBR^   OBaBRVATIONa  MAGSÉTIQVBS. 

tion  sera  donnée  plus  tärd.  Toutes  les  observations  ont  été 
faites  par  M.  Hovgaard.  Le  temps  civil  est  employé,  et 
(y*  =  minuit ;  Theure  est  réduite  au  temps  moyen  du  lieu  d'ob- 
servation. 

X  est  la  valeur  de  Tintensité  horizontale,  tirée  des 
moyennes  du  log  /u  contenues  dans  le  tableau  précédent.  La 
correetion  pour  la  lecture  de  Tinstrument  de  variation  appliquée, 
X,  devient  Xn.  La  derniére  colonne  en  contient  les  moyennes. 
A  Upsala,  dans  Tété  de  1878,  Xn  est  réduit  ä  la  division 
d'échelle  marquée  250.  Pour  les  observations  de  Pitlekaj,  je 
donnerai  plus  tärd  des  renseignements  plus  détaillés.  Les 
valeurs  de  Tétat  de  Tinstrument  de  variation  d^Upsala  que 
renferme  le  taBleau,  sont  déjä  réduites  ä  la  température  de 
15°  d'aprés  la  formule  mentionnée  ci-dessus. 


VEGÄ-EXPEDITIONENS    YETENSKAI^LIGÄ  AltBETEK, 


445 


• 

u 

c 

r^ 

On 

VO 

to 

O 

g 

S 

CO 

Ov 

« 

r 

1 

r^ 

f>. 

«^ 

1^ 

r» 

s 

M 

•M 

Hl 

^  <* 

1 

^^ 

• 

1 
1 

.« 

\ 

00 

O 

M 

w 

to  >0 

QO 

«     lO    ^ 

mm 

^ 

O 

lO 

? 

Q    00 

o^ 

»4 

*^ 

o 

O 

» 

*« 

NO     o     ^ 

NO 

T 

CO 

o 

•j 

¥m 

M 

M 

N 

ei 

N 

«    w    c* 

»« 

N 

« 

N 

M 

C«     C( 

•^ 

1          t«» 

tx. 

r* 

t^ 

1^ 

f* 

t>. 

««»  »^  r>. 

r* 

tN. 

r- 

r* 

t^ 

r>i  f>. 

• 

»« 

•« 

»4 

p* 

^14 

•N 

»i«         »«         *M 

•i* 

m' 

N* 

M 

mm      M 

K 

I 

0 

m 

0 

(t 

« 

0 

«« 

00     n    0 

en 

0 

0 

et 

«*-     0 

^   9^ 

O 

*. 

*^ 

m>         ^         ^* 

^ 

^ 

• 

,    >o 

IT) 

o^  vo 

lO 

rf  vo 

O    to  00 

r-         1^ 

CO 

mm 

Ov 

»o 

to    CN 

to    ON' 

+ 

+  +  + 

+  +  + 

+  +  + 

+    +  +  + 

+ 

+  + 

++ 

Js- 

o 

oo 

C^ 

vO 

00 

tn 

O 

«rt     o     NO 

M                NO 

00 

"8 

»« 

o    OO 

mm       ^« 

fO 

N« 

M 

M 

CO 

N 

CO    fO    CO 

^ 

M 

M 

mm 

to    CO 

CO    W 

? 

s; 

• 

3: 

• 

fO 

t 

R 

.    O    o 
r*  f*  r^ 

•                         • 

t<«             NO 

O 

1 

m 

CO 

NO       $ 

CO     ON 

^ 

fO 

•t 

•<- 

eo 

'^ 

t 

^*    ■<<•  -^ 

M              1 

M 

"* 

•^f 

•O 

« 

<*•  -^ 

CO    ^ 

^ 

O 

• 

O 

o 

• 

O 

6 

O.   0    O 

ef*        i 

• 

O 

O 

■ 

NO 

( 

6   d 

NO    O 

^ 

CO 

CO 

CO 

CO 

N 

CO 

( 

N 

CO 

00 

lO 

o 

0     O     »o 

3- 

0 

0^ 

o 

<A 

»v 

00 
«        lO 

9-                 «^ 

*^ 

c« 

o 

e*> 

M 

o" 

»4 

CO 

O    ro  CO 

o 

0 

•^ 

CO 

M 

0    « 

M        Cl 

^ 

1 

1 

1 

1 

1 

1 

5    S 

NO 

1 

eo 

lO 

in 
»n 

i 

Sv 

ro  « 

«n     0      ^ 
cs     lo     o» 

^         r«         *. 

00     On    O 
to  to  « 

S 

KM 

N 

to 

0     M     n 

^          ^          r^ 

to    to  NO 

to  to  to 

o     •• 

*^  SI 

IO    ^ 

M 

M 

to 
to 

»O  2 

rfö 

o 

o           • 

O 

O 

00 

QO 

O 

o 

toso    O    0 

•            •            • 

to    to    CO 

• 

ro 

d 

o 

00    00 

• 

4   O 

00 

00    o 

k* 

»o 

»i* 

»O 

lO   »o 

fm      N« 

CO    CO    to    1 

lO 

CO    CO 

to 

to 

CO 

CO 

8 

8 

1      1 

8  8 

1 

1 

8  8 

8  8 

1    1 

1 

8  8 

1   1 

1  8 

1 

8 

•i* 

1      1 

•i4 

¥m 

1 

^m 

*m 

■M        M 

•4 

mm 

« 

»M 

%i 

%  8 

IS. 

r>. 

*n 

O 

S 

0 

m     m     r«    A 
•«     m     m    >o 

««     «n    n 

$ 

00 

IO    0 

« 

IN. 

s?  « 

m 

n 

« 

M 

ih 

o*       Cl         M 

t^. 

1^ 

« 

»     in 

m 

K      fn 

^ 

eo     c% 

tt 

~             t- 

r^ 

•* 

ri» 

^. 

•« 

^k 

^%      #^      «^      ^ 

«^        ^.        ^. 

w^ 

»• 

_r-        "• 

N 

M 

Cl    00 

M 

M 

»4 

■^ 

C4 

lO 

to    ^    »O    lO 

CO    to    ^ 

CO 

to 

M 

to   CO 

0 

2.  *^ 

to 

^    N 

M 

ir» 

»4 

mm 

tTi 

to 

m* 

»O 

CO   CO  to  to 

iO  to  to 

to 

to 

mm 

eo 

CO    mm 

mm 

<i» 

,. 

• 

fe 

u 

«-•    0 

m 

irt 

»4 

*4 

»O 

•^t- 

^  ^  ^  "^ 

^   <^  1^ 

t>. 

•<l- 

to 

e<    M 

NO    NO     to 

M 

M     to 

»o 

tr»  »n 

ro 

CO 

fO  CO 

M        M        ON 

ON 

M        M 

0^ 

CTN 

mm 

M 

• 

ro  fo 

M 

C4     M 

»4          IM 

*«        »4 

" 

P« 

Position. 

,      1 

» 

1 

■ 

< 

• 

< 

• 

<         M 

• 

P3 

^ 

1 

Aimant. 

!,  - 

M 

A 

m 

A 

A 

M 

m               mm 

•                m 

A 

»K 

Ä 

A 

A 

« 

A 

1 

1 

;3 


c 
-3 


Heure. 


ca 

Q 


^. 


ON 


B 

00 
00     * 


*•    c* 


*^'*        *2^-  **-*        **        *to*  *  •*»  *» 

*  "> ^  *** 

AMM                .AAA  AAA                     A                     MMA  •  AA  A 

CO^to          NOI>>Q0  OnO»*             «             CO^tO  vo  ».00  O^ 


446 


WIJKANDER,   OBSERVATIONS  MAGSÉTIQUE8, 


v 

c 

B 
1 


.« 

•^ 


5n 

JO 
c» 


O 


VO 


8v  ov  ao 

*■ 

^  00     ^  00 

X 

n 

yi\ 

O^ 

VO   ^  VO   ev 

30 

M 

r* 

M       M       a^ 

IX 

««         »4          M«          »« 

■• 

N 

■4 

VO    VO    VO 

vO 

VO    VO    VO    VO 

VO 

VO 

«o 

o 

1 

• 

00 

*4 
N 

O 

O   VO 
r^  NO 

O 

VO 

Ov    0 
VO    VO 

M 

NO 

r>i  v6 

VO    «0 

©1      lO 

t^  00 
VO    VO 

^  Q    ^ 
r»»  0  00 
»4    w    *- 
VO   VO  VO 

M 

fr^ 

mm        M 

m* 

M        W« 

M 

«■          M« 

»•«          M 

»4         M        •« 

0 

tx 

fl 

fH 

os 

00 

00            M           U> 

ro 

0 

* 

m 

so 

^ 

^           v»           #« 

*• 

9* 

r* 

^ 

»M 

am 

r^ 

e* 

«i^ 

VO 

VO   VO    r» 

ON 

Cl 

W 

»TV 

^ 

fO 

fO 

>**• 

m 

u^ 

m  »o  vn 

U^ 

^ 

-* 

"t 

irt 

w 

N 

(^ 

t4 

M 

M 

N    «    e* 

w 

« 

(S 

01 

« 

0 

»o 

0 

m 

0 

fo 

r«. 

m 

0 

0 

0 

fn 

0 

f» 

0 

«« 

«» 

n 

0 

#* 

#* 

^ 

•> 

00 

»Tk  00 

»n 

^ 

^ 

M 

N 

^ 

»I- 

to 

N 

^ 

w 

^ 

•^ 

0 

^ 

^ 

+     ++     +  +  +     +     +  +  -I-     +     +  +  4-  +  +     +  +  + 


c« 

O 


^  o 
o 

c-     Ö 


« 


\0    1^ 

•i- 

00 

r^s 

os 
ro 

• 

**   t^ 

00 

m 

«    ^ 

"^ 

•^f 

dv  o 

O 

ro 

fO 

« 

M    00     N 

»n  00    t^ 

.     fO    ro 
^  00    00 

N    O    d 


VO 


00     ^  VO     *>.  00 
ro  CS  w^  ao    »o 

ro     .    ro  00 
O    00    NO    00     O 


00    00     !>> 
fO    *0    »A 

.    OO   OC 

li^  o  o 

m  lA 


ro 


N 


O    O 


ro 


O    O 


•< 
^ 


ro 


•^   o 


r^     lA     r^ 

ro         ^         #* 

O     N     W 


O 

m 

O 


o     »^    o 
O    «    ro 


r«  ^  ^»  ^-  ^  ^ 

O  O    <^    O    M    04 


n     fO    N 


I  I 


I 


1 


g     ,J?    ^^    ^     r.     « 


flfOr^O      «      nf>iOO     r^ir>«-ROs«AVOvO      «•     mvoro 

-   r^  av  N   »C  ^^  'Cl  '?  :i  Q   «.  O,  *:>  »,  -1  »a  -  »^  «   0^  £:•  *> 

r-ovo   OO    o   o^o    ov»«vo^^a.  i^oooo^%i-»^oo    o   *-  ^  ^ 

t^  Mr>kM»4r^00M  mmQOOO  iOt/^00r4000roro0O 


t>^i>iO    O    ^^\o\o 

^    ^  00    00    VO    vO 

N     W     W     N 


O     O 


V»  un  fO  ro   '^    »'^ 

vO    VO    00    00  vO 

N     «      N     N  P» 


O     O 


00  00 
vO  VO 
«      M 


O  o 


Sk 


8||8||88||||88||||8|88mS8 


s- 

t». 

0 

n 

m 

w* 

M 
0 

00 

n 
00 

fo 

N 

Ä 

a 

ro 

& 

vS- 

3. 

Sv 

0 

^^^   un   un 

*» 

*- 

»^ 

#* 

r* 

#<» 

•» 

•- 

\r\ 

un 

un 

un 

^ 

C^ 

un 

0 

t^ 

^ 

^ 

ro 

"^ 

Ov 

0 

"^ 

Ov 

N 

un 

ro 

N 

t« 

un 

un 

un 

un 

ro 

ro 

-^ 

'^ 

»4 

M 

*4 

N 

^ 

■* 

N 

M 

so  .... 

•^  \r\  \£^   ^   \r\  \e\ 


\n  **    —    o    O    un»oovON*^    ■<    unO    ununvovo»A»A 
rorounun  ^^roro  "n  '*■"* 

ro   ro   ro   ro  ro   ro  ro   ro  ro  ro  ro 


Position.  ' 

• 

< 

1  < 

• 

S2 

• 

< 

A 

A         « 

cd 

<■  1 

<                1 

Aimant. 

04      * 

«k         A                      A         « 

1            • 

• 

A 

<»         « 

A 

ADA 

•i*         *                     •        A 

3 
V 


5  - 


Heure. 


ti 


,  ^- 

A 

00 

A 

ro 

•    * 

*4 

A 

0 

A 

A 

h« 

A 

N    00 

XTi      0. 

A 

A 

A 

A 

<« 

A         A 

* 

A 

A 

A 

A 

VO 

A 

0      • 

>        • 

« 

A 

« 

C6 

A 

A 

A         A 

A 

A 

« 

<* 

A 

A 

A 

A       • 

00 

00 


•     <• 


^ 


o    - 

0<      04 


04    ro 

04     N 


5t  un  vO 

04      01     04 


00     Ov    o 
04     04     ro 


ro 


04    «o  '^  «n  VO 

ro   ro  oO   ro  00 


tN.  00 
«0  r^ 


TEGA-BXPEDITIONESS    V ETEK SKADLIGA   ARBETEN, 


447 


• 

1 

\ 

§ 

f 

ro 
un 

ro 

00 

rx 

1 

S 
£■ 

2 

1 

^^ 

1 

■4 

»4 

^_ 

0 

_i^ 

0 

'' 

1 

u% 

vr> 

vn 

ON 

» 

0 

00 

ON  00 

« 

r« 

•M 

•M 

tm 

"^ 

NO 

NO 

»4 

NO 

• 

NO 

• 

r* 

•^ 

« 

M« 

^ 

^  NO    00 

rf  un 

ro 

** 

ro 

^x 

ro   !>• 

M« 

OS 

0 

NO 

0    NO    00 

00    h* 

C* 

^ 

« 

ro 

•00     ro 

ij 

C* 

M 

N 

U^ 

tn  un  to 

un  un 

& 

0 

un 

\n  un 

t 

VO 

NO 

NO 

NO 

^m 

M          M          M 

m»        »4 

r^ 

00 

NO 

NO     VO 

1 

^* 

** 

"• 

»« 

»N 

M        M        M 

M4        M 

0 

0 

0 

0 

d  d 

>o 

ro 

0 

H« 

Cl 

P^ 

• 

1 

r» 

#* 

• 

t^ 

1** 

NO 

t^ 

r* 

t^ 

s 

vn 

« 

1 

1 

o* 

r<k 

0 

r*. 

lO 

in 

0 

0          0          0 

«r>      0 

0 

m 

0 

0 

m     0 

) 

#« 

tf^ 

j.** 

*» 

^ 

^             m» 

1 

0 

0 

t4 

0 

0 

M 

VO 

NO     VO     NO 

NO    VO 

0 

On 

0 

00 

••    00 

%k 

1 

^J 

M« 

*m 

m* 

^m 

•4 

»* 

»«      m* 

»« 

»4 

M 

1 
i 

+ 

+  + 

+ 

■+  +  + 

+  +  + 

+  +  + 

+  +  + 

+  + 

^ 

■« 

0 

fO 

N 

00 

N 

ir% 

"58 

ro    rf 

1 

ON 

»^ 

^ 

tx     M 

»« 

m 

ro 

»i« 

N 

0 

ro  W 

N 

% 

^f 

^  p 

be 

♦ 

• 

• 

00 

00 

r^ 

.    r^  "H 

*4 

£ 

Cl    C^ 

o 

00 

0 

0 

0 

0 

10 

N     un  00 

NO    00 

ro 

ON 

ro 

'Si 

• 

0 

fl 

• 

0 

• 

• 

m 

0 

■ 

0 

^  un  un 

^-  ö  d 

ir»  un  VO 

«•    ö   6 

• 

NO 

* 

0 

NO 

d 

•N    vO 

Ö* 

00 

C« 

W 

ro 

rx 

NO 

\r\ 

00 

• 

•4; 

M 

f*\ 

IX 

« 

VO 

l« 

\ri 

tx 

•* 

« 

ro 

n 

0 

tn 

•4      rx     n 

00     m 

»X 

M 

IX 

»n 

Qo      rx 

«« 

#« 

#»• 

m. 

^      ^      ^ 

fk        r> 

n 

^ 

#* 

0^ 

*>         T 

** 

0 

CO 

0 

•4 

•««■ 

« 

0     N     ro 

0     N 

« 

0 

M 

-^ 

0    •♦ 

-^ 

1 

1 

1 

• 

w 

0 

^ 

^ 

«£> 

5. 

irt 

0 

NO 

ON 

IX 

fn    Ov   0 

!£> 

IX  00 

rf 

N 

"? 

\ri 

^ 

« 

00    00 

^ 

^* 

«0 

■♦ 

r«» 

0 

0 

Cl 

w 

00 

N 

IX 

",    N      ^ 

o> 

"^    rf 

ro 

H 

00 

S? 

M 

* 

r^  M 

? 

\ri 

\rt 

<* 

^ 

00 

^ 

\r% 

M 

NO 

■8 

»^ 

0" 

^     *^  ^ 

rx 

Ov  ^ 

vO 

0 

0 

VO 

*4 

un  NO   -•? 

'^ 

■^ 

w> 

m 

0 

\rt 

\ri 

"^ 

^ 

m 

N 

N     ir^  00 

^r% 

\n  00 

ro 

« 

C4 

ro 

00 

ro 

ro  og 

m 

U-» 

\ri 

m 

\r^  \r^ 

un  VO 

NO 

VO 

VO 

t 

e 
00 

00 

• 

• 

0 

\r% 

•             • 

m  00 

00 

0 

0 

• 
^4 

«•     0     0 

m 

N    0 

0 

• 

rf 

• 

0 

0 

00' 

00    0 

1» 

VO 

NO 

00 

00 

00 

00 

NO 

NO 

"^ 

•^f 

un 

Wi 

** 

^4 

ro 

ro 

Cl 

N 

N 

N 

M 

« 

N 

N 

ro 

ro 

ro 

ro 

W4 

•4 

C4 

N 

S 

1 

1 

1 

8 

»4 

1 

8  8 

•4      kH 

1 

8  8 

»4    *4 

1  8  8 

8  8 

*4     »^ 

8 

r 

i 

• 

« 

00 

00 

^ 

1 

00 

tv 

« 

m 

»n 

00 

8, 

rt      «      ►* 
iT)    00      ■«■ 

8. 

N      00 

<? 

s. 

sS 

S 

s 

0*    y 

»  • 

0^ 

0S 

•• 

#>. 

•»    _f      »• 

•* 

^                 #* 

^« 

^ 

»• 

N 

u% 

U^  NO 

t«* 

^*. 

t-*. 

NO 

t>. 

M 

0 

^ 

ir»   0     •* 

C4 

•^     « 

N 

On 

ON 

N 

0 

^H 

-    0 

«« 

•^ 

^ 

m 

»0 

li^ 

m 

^ 

•* 

M 

"* 

^            N 

un 

un  N 

M 

•4 

w« 

»i« 

b 

0 

NO 

• 

NO 

Cn 

ON 

• 

8 

CTN 

Cnno* 

NO* 

•                • 

un  \o 

• 

•               •               • 

•^  NO     VO 

• 
NO 

NO  no" 

• 

ro 

ro 

•        • 

ro 

•            • 

ro  00 

•^ 

rf 

w 

w 

»i^ 

w 

M 

"^ 

"^ 

W 

N 

»4 

»4 

f4 

M 

rf 

rf 

fO 

CO 

ro 

fO 

ro 

fO 

ro 

ro 

»•< 

»•* 

M 

»i« 

W 

C4 

Position. 

• 

n 

1 

n 

• 

■ 

1 

• 

< 

1    1 

• 

PQ 

1 

tfi 

Aimant. 

M 

/» 

A 

« 

A 

A 

N 

<« 

A      *^ 

A 

A 

« 

A 

A 

A 

m 

A 

(t 

0 

v 

*5 

••4 

>• 

•ji 

c« 

0 

a, 

u 

• 

s 
v 

'3 

(A 

O. 

A 

A 

A 

A 

m 

.C 

4« 

A          A 

A 

A 

2 

ka 
0 

0^ 

A 

A 

< 

-a 

1 

« 

A 

Heure. 

00 

ON 

A 

s 

A 

m 

rx  00 

,  «> 

<( 

0 

»4 

VO 

»4 

rx 

h4 

00 

On 

A 

0 

m 

A 

A 

A 

A 

»4 
ro 

A 

A         A 

A 

*. 

Cn 

A 

A 

»4 

^ 

A 

ii 

'3 

B 

« 

<» 

A 

A 

A 

4.4 

A 

«         « 

A 

« 

c 

A 

A 

A 

« 

m 

Q 

00' 

00 

*4 

Ä 

*k 

•» 

A 

A 

A 

<« 

A        A 

m 

A 

* 

A 

A 

A 

A 

A 

« 

Ox 

0 

M 

N 

fO 

? 

m  NO 

t^  00 

ON 

0 

M 

N 

ro 

^ 

*rt 

VO 

PO 

'»J- 

"* 

•^ 

^ 

'^ 

-^f 

rf    -if 

"^ 

un 

\r% 

un 

\r\ 

un 

un 

u^ 

448 


WIJKÅNDEB,  OBSERVATIONS  M ÅGSÉTXQVES. 


• 

1 

1 

ON 

VO 

Ma 

>**• 

« 

»O 

« 

e 

m 

^ 

00 

> 

a 

f« 

VO 

o 

m 

m 

VO 

vO 

ro 

ro 

ro 

>o 

VO 

tr\ 

O 

M 

w 

ro 

s          ^ 

O 

_^    ^_ 

O 

_, 

O 

o 

«^ 

* 

m 

,^__ 

»« 

^^^ 

1 

^^^ 

" 

■■ 



• 

1 

^ 

ro 

S 

CO    fl 

ro   On 

8  8s 

00    00    00 

s 

s 

Cl 

ro 

o«  O  X 

Ov    ro  00 

»; 

1       u^ 

\r\ 

m  »n 

w^ 

tr)  \0    VO    «0 

:s 

VO 

fO 

vn 

CO 

ro 

ro   ro 

ei 

eo  e« 

•^ 

>o 

>o 

«o  « 

VO 

O 

tn    U^  NO 

VO 

Cl 

M 

et 

e» 

ei    v« 

ro 

ro  p^ 

• 

d 

O 

O    o 

— 

d 

o 

o  o  o 

O 

O 



• 

mm 

M        »« 

•■    •« 

« 

m 

n 

0     « 

— 

w 

0 

o     0     o 

« 

0 

C 

•♦ 

o 

0 

»-1     0 

o 

-    : 

#^ 

•» 

^ 

^ 

• 

QO 

M 

00    OO 

W 

00 

«r>  «i%  t<» 

« 

«>» 

ro 

O 

ro 

ro 

o    ro 

N 

0   « 

+ 

+  +  + 

+  +  +  +  + 

+  +  + 

1 

+  + 

'1  +  + 

-f- 

Ss* 

.         DO 

«r>00 

r* 

^  »O     *•     N 

eo  00 

O 

ro 

ro 

m 

1/^   ro 

M 

eo  * 

M 

^ 

\r%  O 

m* 

•-    «    t«* 

fO 

»o 

M 

^ 

rs. 

00 

.8 

«    0> 

M 

.       & 

• 

Q     fO 

W     O 

fO 

\n  \r\  CO 

• 

»^ 

N 

• 

M 

VO 

«:s 

.     1/V 

? 

<o 

t 

O 

fO    fO    t«* 

Ov 

r* 

-^ 

? 

•^ 

SO 

M 

^    N 

^rt 

;    ^o 

»« 

ND    ro 

t^ 

r^  r^  vO 

\r%  \0 

\ri 

m 

vy 

^  tn 

»O 

M     lA 

<^ 

1    o 

• 
c 

O    O 

t 

O 

d  d  d 

dv 

O 

O 

• 

Ov 

O 

0 

tn  O 

O 

»AO 

^* 

M 

»^ 

in 

\r% 

ir% 

1 
1 

OO 

m 
Ht 

m 

c* 

00 

« 

m 

s 

^ 

0 

«      0 

00 

r^ 

m     c«      0 

r* 

o 

« 

f*> 

m 

r» 

r^     i« 

0 

M         bl 

c« 

r- 

m          »• 

»• 

»* 

««k     »K      «. 

^ 

• 

_■»      •• 

^•"      _1 

U^ 

O 

•^  VO 

o 

*r\ 

ro  ro  W 

O 

m 

N 

O 

ei 

ti 

O    w 

eo 

0    rn 

^ 

1 

1 

1 

1 
1 

1 

• 

>o 

8. 

8 

TT 

■t   « 

n 

w 

CO 

>**•*-    00 

0 

N 

00 

00 

0 

c% 

1** 

ro 

r« 

rv   r>» 

00 

e«. 

« 

^ 

? 

1       e« 

00 

1 

VO    VO    OO 
trt  tn  OO 

»o 

ofT 

M 

oo" 

ro  VO 
00    e* 

ro 

ro 

VO 

8. 

in 

vo" 

«    o    eo 

00    »^  VO 

Cl     m   «^ 

00 

to 

CO 

ro 

ro 

ro  ro  »^ 

fO 

fO 

t»* 

^ 

*r% 

trt 

•^  VO 

VO 

«« 

ro 

r«}  n 

^ 

1      vO 

\0    »*• 

r* 

**•  b*  \0 

VO 

\n 

tr% 

ir» 

tr% 

w^ 

i/i 

<SA 

:     d 

0 

« 

O    o 

ri 

• 

• 

O 

•            •            ■ 

O    O    O 

• 

• 

O 

• 

O 

m 

m 

O 

• 

O 

• 

CM 

«    O 

• 

o 

Ov 

60 

»t 

1 

1 

^ 

•« 

^ 

»• 

00 

00 

•4 

*m 

= 

M 

A* 

eo 

eo 

8 

8 

\ 

8-8 

1 

8  8  8  8 

pm      mt      m*      mm 

• 

8  8 

1 

1 

8  8 

»«         A* 

1  8  8 

1 

8 

f    ^ 

\    5 

eo 

o    <o 

w 

n 

1 

_    •» 

S 

m 

8 

O» 

O      O      ^ 

^ 

**> 

<? 

00 

00 

8" 

r»i 

OO 

8 

et      C 

? 

^    SI 

F    • 

'^ 

^ 

1»    »• 

#»• 

m 

•              «^            • 

^ 

^ 

»^ 

r» 

^> 

^ 

^«            ^ 

>» 

5n 

b 

vr% 

ro 

o   VO 

SO 

Ov  \0 

^    ^    »^ 

t«<.  00 

VO 

95. 

u^ 

O 

00 

ov 

A* 

^    Ov  VO 

t^  SO   ^' 

(^ 

N 

M 

ir» 

ro 

ro 

»O 

^ 

M 

M 

•^ 

ro 

ro 

ro 

n 

» 

• 

6 

o 

•           •           • 

»^  00   00 

• 

• 

00 

•            •            • 

Ov   Ov  t»* 

■ 

%r% 

• 

ir> 

• 

vd 

tö 

•           • 

ro  VO 

tfi 

Q  d  .;! 

00 

00 

00 

00 

00 

^ 

•««■ 

ro 

ro 

eo 

ro 

<:• 

O 

« 

N 

ei 

e« 

M 

ro 

ro 

e< 

M 

ei 

« 

••4 

»« 

Position. 

[ 

n 

1  1 

n 

1 

OQ 

1 

1 

• 

< 

1 

• 

-< 

1 

1 

• 
< 

1 

Aimant. 

M«               ÄI-.A               ^       %      ^      ^      m               »mm               m      m      m               »M*             • 

tf) 

.S         n 

1         ^ 

C 

• 

• 

s          o. 

PQ 

< 

• 

■             < 

A 

*           A 

« 

n 

<* 

A 

O. 

• 

A 

A 

A 

tk 

» 

A 

J 

-c 
o 

1      Pm 

1     1 

et 

Heure. 

A 

•r . 

00 

A 

0     «     Ov 

« 

O 

00 

M« 

« 

OV 

A« 

« 

A 

S 

O 

M 

« 

1         NO 

1         »* 

A 

• 

l> 

A 

Ov    -      ^ 

* 

« 

-**• 

*« 

A 

A 

A 

* 

A 

X 

A 

A 

• 

s 

& 

oo" 

*      * 

• 

*» 
m 

•      •      *» 

M            «•            A 

A 

A 
A 

■ 

c- 

vt 

• 

A 
* 

A 
A 

A 
* 

A 
A 

• 
* 

A 
A 

• 

A 
A 

« 

r«* 

00 

a»  Q 

»o  NO 

M 

« 

fO    ^   to  VO 

t«* 

00 

OV 

O 

^ 

M 

ro 

^ 

m 

\0 

tr% 

VO 

VO 

VO 

VO    VO    NO 

VO 

VO 

VO 

VO 

r^ 

1** 

r« 

r* 

»^ 

r^ 

l> 

TEOA-EXPEDITJONENS   VETElfSKAPLlOÅ  ABBETEK. 


449 


• 

•> 

s 

g 

å 

• 

O 

1 

t?o5 

^  ro 
"    fi 

s 

8  ;r 

O   00    « 
ro  Ov   u^ 

M    M  NO    tn  ov  *« 
Ov   Cv   rN  o   vO   X 

Ov 

rN 

ro  »N 

tin    mm 

-i 

w    fn  « 

N 

*M 

f*    w 

N     M 

ro 

ro 

N      1^      1^ 

»«       M       »«       N       »•       »• 

»X 

«     N 

to  fo  fo 

ro 

• 

ro 

• 

ro 

• 

«7   ro 

ro  ro 

•      ■ 

ro 

■ 

ro  ro 

• 

ro 

• 

ro  ro  ro 

•      •      • 

ro  ro  ro  ro  ro   ro 

•      ••••• 

ro 

• 

ro  ro 

>            • 

••»*»* 

»« 

**       M 

»14 

o    oo     o 

00 

♦ 

to     00 

%n     0 

o« 

m    oo 

O 

(1     t>    o 

ov    M     Ok    m    Ok    0 

00 

cn     0 

M       ^       ><• 

^ 

•• 

•     •>     •- 

cC  uS  ^  lo  ^   ^ 
tn  VO   M3   VO   NO   NO 

^ 

•«         m 

W     W    .fO 

N 

M 

ro 

w    « 

r*    ro 

N 

ro  00 

O^ 

Ok  rN  oo 

Ov 

5?| 

• 

M       M       M 

»« 

m* 

•i* 

M       M 

»M     mm 

•i4 

^    w 

M 

w    m  u^ 

ov 

K 

1  1  1 

1 

1 

1    1 

1 

1 

1 

mm 

M       M       M       M       M 

mm 

N     M 

o 

0 

« 

o 

O       lO 

•O     m 

m 

u>     m 

O 

0     O     >o 

0       -V-     O      0       O      0 

0 

■0     0 

o    -'t  o 

O' 

^ 

O 

o"  ^ 

O"   O" 

^ 

o    ro 

ON 

v«         ^         v«         «»         «k         ^k 

VO    ^  VO    vn  \n  xri 

wn 

ro  ^ 

^» 

»«»«»« 

•N 

P* 

^4 

M    »« 

»«    *4 

>i4 

mm 

M«        »i« 

Cl 

1  1  1 

1 

1 

1   1 

1 

1 

1 

1       1 

1   1 

1 

1  • 

Sn" 

U% 

O» 

O    O 

NO    >0 

•^ 

rN  o 

ro 

w»  N    rN 

1^   tN    Ov    O    00    00 

ro 

-"  00 

0\   ti   vo 

rf 

»O 

\r% 

»n  -* 

VO     -^ 

^      »N 

m 

S^  . 

00    Ov  M^  b*  t^  ir» 

rN 

»-«    tin 

be 

O  .  •  >o 

»« 

• 

^4 

VO         . 

• 

-    ND 

• 

VO   VO       .   VO    (^    »« 

fN 

.    ■• 

o, 

M    tn  M 

m 

Ov 

»Ti 

«   ►- 

«    m 

IT» 

%n  iM 

tN. 

w    f«    ro 

W    W    tN   M    »r>  »n 

N 

VO    tin 

f^  M    o 

\r% 

^ 

U% 

»n  ro 

\ri  irt 

pm 

trt  m 

»4 

ir>  m  f^ 

»n  tn  ^  kO  u-k  un 

*o 

tr\  tin 

t 

Ö  e  •     Ö 

• 

O 

• 

• 

O 

O    C. 

m              9 

O    o 

m 
tN 

d  d 

• 

O    O    <f, 

O    O    <f,   O    O    O 

• 

0 

Ö.O- 

\r% 

<♦ 

n 

M 

»o 

d 

« 

M 

vr» 

1 

• 

>n     h!.    •» 

0 

SJ 

ir> 

r.   *S 

IN     0 

?; 

0     <o 

"«r 

0      0      0* 

o     o     0     o     o     tf> 

0 

s  . 

9- 

«i> 

» 

»■       ^ 

K        M        »        «•        r-        «> 

»» 

jV       •> 

«    O     « 

fO 

o 

1 

M 

«    O 

1 

w    ro 

o 

ro  W 

O 

1 

ro  N    o 

1 

w    w    O    ro  W    w 

1 

eo 

0    ro 

1 

• 

-.'^-^ 

00 

00 

fO  00     tn 
OO    r-    w 

Ov  OO 

& 

ro   ^ 

QO    av 

Sf  ' 

S»::"  »."S  55 

f 

%"8. 

? 

r^  j^  NO 

mm 

\£\ 

•x 

"8  ^ 

VO     »x 

n 

M    VO 

vf> 

tN     tN.      M        rN      ».<        *m 

00 

►T  ■• 

MW 

\r% 

fO 

»n 

M    \r% 

vn 

xn  M 

«     «     M 

«      N     ti^    N     ti^    un 

M 

M    t/n 

*0    •   *0 

m 

U^ 

»O    ^ 

ir>   ir% 

\rt  ir% 

u%   m    *^ 

un  un         un  t^  to 

tin 

t/n 

^ 

O  ''u^  O 

O 

• 

O 

O    r^ 

O     O 

• 

6   6 

rN 

O     O    »A 

O    O    (^  O    O    0 

d 

dkd 

H 

O 

*4 

ro 

ro 

O 

"* 

ro 

»« 

ro 

eo 

»« 

*m 

9m 

»4 

»« 

s 

8  1  8  8 

1 

8  8  1 

8  8 

1 

8  8 

mm      mm 

8  8 

8  8      8  8  8  8 

mm      mm                »«      »4      »«      »« 

1  8 

"1 

^ 

*4 

ro      0 

s?     % 

m 

M       \0 

IN 

irt      öv      « 

fO       M       M      »O        0        (1 

«  'S 

o      *■    ♦ 

r^ 

r^     m 

«     n 

r*. 

M       ♦ 

'T 

tN        ^      00 

m    <o       »«       «««••«*» 

«*> 

rs     ♦ 

En* 

tf» 

0^ 

*• 

^ 

•«         #>         w 

^      ^ 

^  CO  fo 

>o 

^o 

^C 

VO     O 

NO     NO 

ro  VO   NO 

n 

NO    NO    00 

NO     VO      t^  NO     VO     VO 

rN 

ro  VO 

^ 

to 

¥* 

ir» 

ro  N 

ro  m 

M 

m  ro 

•^ 

ro   ro 

fO  ro  N    ro  un  tn 

ro 

-^    lin 

& 

• 

m 

N 

• 

•           • 

8. 

•            • 

• 

•             •             • 

m  tn  vr> 

S 

•      ••••• 

t/n  un  ro  m  tn  tn 

• 

10 

dv  tin 

tN 

»« 

tm 

M 

*" 

Position, 

1  <•  1 

1 

• 

-< 

1 

1  å 

1   1 

OQ 

1 

• 

< 

l« 

1  «i 

1 

OQ 

Aimant. 

«     «»     •» 

*4 

A 

« 

M      » 

A         M 

A 

«      M 

A 

It         A         A 

M 

A         M 

O    *    * 

* 

< 

'S 

A          M 

• 

A 

A          A 

A 

>>.          A          A 

• 

Ä     ?3      Ä      Ä      Ä       ^ 

• 

A          M 

• 

^ 

** 

• 

#» 

m 

\           Ä 

*         « 

A 

«          A 

A 

A          A          A 

•« 

A         A 

Hcure. 

«  *   2 

* 

• 

ro 

^          • 

2   * 

<« 

ro  « 

»■      mm 

»i* 

A        ^         • 

2  **   *   '^  n^  * 

VO 

ro  VO 

"^  *    • 

r^    ^ 

*        "^       A 

A         ^       A          •         A         A 

0 

tr»   ro 

«   *    * 

M     ** 

■" 

im      mm 

• 

• 

> 

• 

1. 

t 

• 

ä  •  • 

M 

» 

Ik 

*      « 

*   « 

* 

A          A 

A 

A         S        A 

> 

A          C) 

i3 

B 

•— ^ 

«*a 

S 

P 

oo" 

A 

* 

A 

*      • 

«    A 

A 

*           A 

• 

00 

m 

A          A 

^ 

*N  00    o> 
r^  t**  tN 

.s 

öo 

00 

ro  -^ 
00    00 

OO    00 

00 

00    00 

8- 

—     N     r^ 

Ov    Ov    C> 

^  tn  VO    fN  00    2v  g 

öv   Ov    Cv   Ov    Ov    O^    0 

0    0 

■" 

M        ■« 

29 


450 


WrJKANDER,  OBSERVATIONS  MAGNÉTIQUES. 


m 

s 

• 

1 

H 

l>.  «i%  oo 

»4 

« 

ro 

V4     M     OS 

ro 

■^ 

N 

k4 

-<t 

r^ 

ss: 

8 

SO    ro 

M 

00 

M 

to  »•    r*j  ^0 

N     On 

^4 

>o 

»« 

»T» 

P     OS  00 

N        M        M 

•■ 

r^ 

M 

t>. 

tNI 

00 

OS   M 

00 

ä 

Os    f    ^  'O 

^. 

C«     •-• 

M 

»4 

M 

tm 

N 

•4 

N 

M 

»4 

M 

b4        M4 

c» 

^    w 

»4 

N 

*4        H       »4      N 

ro  ro 

•            • 

ro 

• 

•i4 

ro 

• 

ro 

• 
•i4 

ro 

■ 

»4 

ro   ro   ro 

•      •      • 

»«        M       (14 

ro 

* 
^4 

ro 

• 

ro 

■ 

ro 

»4 

ro 

• 

ro 

■ 

ro  ro 

•             • 
M        »14 

ro 

• 
«4 

ro  ro 

•             • 

ro 

• 

»4 

ro 

• 

ro 

• 

ro  *o  r^  fO 

•      •      •     • 

»4        »4       M       M 

o\     ►< 

t*. 

0 

M 

irt 

0      O»     »rt 

'T 

0 

Ov 

0 

»> 

»rt 

^     00 

Irt 

m     » 

r» 

«n 

n 

|«)         t^        O       IS. 

«   so" 

00 

t^ 

00 

00 

00    «0     os 

t^  «o  ^o 

to  SO 

to  00 

å 

•^ 

ro    ^ 

^ 

-^  o' 

O 

k4 

M 

ro  t^  so   1^ 

O     C^  00 

t^ 

t«* 

t«» 

t«* 

r^ 

««* 

»^ 

t^ 

t»*   1**  SO 

so    c^ 

r<« 

t«» 

t<* 

tN.  fo  r»  t^ 

st 

c<   »* 

tm 

»4 

»4 

»4 

•N        M       »4 

pm 

»4 

»4 

*i4 

»4         M 

»4 

»4        b4 

»4 

k4 

»4 

ki4        M       M       M 

^   .« 

a 

0 

0 

»rt 

M     0      o 

Cl  ■ 

«o 

»rt 

•rt 

0 

O 

0      >rt 

0 

irt     tn 

Irt 

»rt 

•n 

O          O       «        C_ 

-i 

^    to  00 

»4 

o" 

^4 

b4 

— ^         ^         ^ 

o     C<(     M 

M       »4       *4 

P4 

^4 

os 

A« 

8 

Os 

r4    M 

»4 
P* 

»4        M 

^ 

^4 

d- 

*i4 

*^*  oo"  a  » 

• 

1 

1 

1      1      1 

1 

1 

\ 

i 

1 

1 

1       1      i 

,  • 

i-i  Vooo 

O 

^ 

O 

^  00     « 

^ 

O 

ro 

pm 

ro 

to 

«^  *4 

Os 

M    SO 

M 

•^ 

OS 

t"*  ro  r*  « 

?N 

o    »n 

ro 

53* 

m4 

o    u^  so 

tN. 

ro 

t>. 

to 

"l^ 

r^ 

T!8 

rf 

to  to 

•i« 

18 

-'t 

fto  to  lo  so 

?' 

f^  .  • 

>o 

t»»      M        M 

SO 

so 

»4 

»4 

so 

»4 

»14      ^ 

• 

»4 

M     NO        .NO 

O  o- 

M 

t^ 

f« 

On 

ti    \n  %rk 

r« 

K 

n 

to 

to 

M 

»>.    M 

to 

to    M 

SO 

M 

to 

•T)  N  OO   n 

M 
^ 

• 

O» 

• 

>0 

o 

\r%  \rt  \ri 

•             •             • 

O    0    O 

»o 

• 

O 

Os 

»o 

6 

to 

6 

to 

• 

o 

to 

• 

o 

ds    O 

to 

Ö 

to  to 

•                • 

O    O 

d. 

to 

• 

O 

to 

• 

o 

to  to  ^  u% 

d  d  ös  ö 

<gk. 

os 

N 

w 

M 

w 

N 

M 

M 

• 

0      *L 

M 

O 

;r 

« 

Z 

»rt     «rt     »rt 

m 

s 

r^ 

M 

»rt 

N 

5»   0 

y^ 

»rt     o 

8 

o 

0 

W       IV     0     »ft 

e- 

o' 

o' 

•• 

O 

M     M     N 

o 

« 

o    ro 

N    ro 

o 

ro 

M 

rT  ef  d  w' 

1 

1 

1 

1 

1 

• 

»^    2 

r*. 

cS 

1^ 

(1 

00     N     ti^  00 

t» 

»4 

S 

t>. 

ro 

t".  *«* 

ro  'O     « 

N 

8 

to 

*^  ■•    S  )S 

«^ 

fO  ."- 

00 

o 

»« 

(<«    00    00 

OS 

0 

O 

SO 

^ 

~^  gs 

r>. 

r^   os 

^ 

SO 

t^  00     tVDO 

**•  o^ 

ns 

5 

t«* 

Ch 

r*  N*    « 

yo 

M 

!>. 

»4 

N4 

SO 

d^  so 

•4 

M   \o 

t^ 

r^ 

to« 

^  vO    w  o 

^ 

¥4    S: 

^^ 

M 

u*> 

n    m  u^ 

C4 

(S 

M 

to 

to 

M 

ro   W 

to 

lO    « 

•4 

M 

to 

to   N    iTk  ri 

o 

*^  T 

»n 

to  ir>  u^ 

to 

to 

to 

to 

to 

to 

to 

to  »o 

to 

to 

to  to         srt 

di 

Ö-^ro 

m 

ro 

O 

• 

d  d  0 

O 

Os 

O 

o 

o 

O 

ti  o 

o 

d  d 

tö 

O 

d 

d    d  .Å  0 

Sk 

OS 

»^ 
M 

»i4 

oo 

lO 

•4 

«4 

r>. 

• 

•M 

SS 

8 

»4 

1 

8 

1 

8  8  8  8 

•M          »4         (i*          »4 

1 

8  8  8  8 

»4        a^       M4        »4 

1  8  8  8  8 

«■          k4          »4          »M 

8  8  8  8  1  8 

M        M        M        M         '         •• 

J  5 

»o 

S 

s 

irt 

m     O      « 

% 

Cl 

s 

8 

S 

»rt 

n     00 

ert 

«0      00 

Irt    •♦ 

Irt 

3- 

S 

*^       ^          ..        1 

M 

»rt 

irt 

»<•     fO     frt 

♦ 

n 

»o 

n 

M 

■*• 

»rt     ♦ 

N 

n      ♦ 

00 

m 

M 

W       «      "1      ♦ 

^» 

r*          r*          ^ 

•* 

»• 

■ 

•» 

m» 

—   _♦•  _••  «r 

tN 

ro 

O 

^0 

r^ 

so    NO    so 

so 

r<.  so 

so 

SO 

SO 

to  SO 

so 

SO    SO 

o»  SO 

SO 

»O   vO    0  O 

då 

w 

ro 

ro 

ro  »n  «o 

ro 

to 

ro 

to 

»O 

ro 

»-     ro 

to 

to  ro 

^ 

ro 

to 

to  ro  ro  f*» 

ii 

a     ro 

»■« 

ro 

m 

5- 

un  to  tn 

»o 

00 

»o 

to 

»o 

»O 

i>.  to 

00 

»4 

to 

to  to 

4 

ro 

to 

to 

to  tö  tn  »'i 

Position. 

1    «■ 

PQ 

« 

1 

— T" 

OS 

1 

» 

1 

1 

1 

1 

a   1 

1 

PQ 

1 

u 

Il  «  1 

Aimant. 

M        A 

« 

A 

A 

A 

A       n       A 

M 

« 

A 

•M 

A 

n 

Ä      • 

N4 

tk      M 

A 

A 

- 

«        «        A        « 

u   * 

m 

A 

A 

A 

A          A          A 

A 

A 

A 

• 
A 

A 

• 

A          /» 

A 

A          A 

A 

« 

n 

A        A        A       • 

i 

c? 

v 

.:i< 

p^ 

r- 

A 

A 

« 

A          A          A 

A 

A 

t 

A 

« 

n 

A          A 

A 

A           # 

A 

A 

A 

A           «          *         A 

Hcure. 

>0     ro  >0 

»4        M        ^ 

O 

A 
A 

-   -  2 

SO 

*•* 

A 

A 

A 

»4 

SO 

-         ^ 

pm 

»4 

r« 

N    SO 

M        »4 
A          A 

A 

A 

■4 
•14 

A      «        A       »^ 

"        »4        •        — 

ro  »O 

»4      »m 

ON 

*m 

N 

**        »^      A 

A 

A 

'i- 

►4 

A 

A 

A         A 

A 

OO 

A       A        A       A 

C 

•  «iH 

& 

et     0* 
S 

00 

> 

rt 

ty 

A 
A 

«t           •           A 
A         «          • 

• 
A 

A 
A 

A 
A 

A 
A 

A 
A 

A 
A 

A         A 

A 

A          A 

A         A 

A 
A 

A 
A 

•         A         A        A 

A        A         A        « 

», 

o   o 

O 

■8 

O 

MM 

QO 
O 

OS   O     « 
o    **    ^* 

»a       »4       »M 

M 

»14 

ro 

•4 

»4 
M 

to  so 

pm      »4 

M         N4 

■4 

00     Ov 

»4        »4 

k4        «4 

•4         ti4 

ro 
w 

»4 

■4 

to  »O  ^*  OO  q 
«    «    N    «    « 

•H          114         K         •■        •" 

VEO  A- EXPEDIT  JON  ENS    VETENSKAPLIGA   A  HB  ET  EN. 


451 


e 
8 
o 


N    OO    QO 


t«(>l|MMMM*NMP«»i<C<Me4MMMMMMMMOSÖ^t^C*orOtO 

f*5fOrOfOrOfOrOfOfOforororororororO**>rO^    ^fOrO^^«nu^ 


m   •*     «     ^    PO   O* 
■*    fOfO'^Q0    romo    ^* 


0\ 


« 


>n<omaOMM\OMr^aoi/)tnm>oooo 

r«i>.t>>ii>«QOQO0OOOOOOO**P«r4MMM 
■<     «     N     N     «     «     N     cOPOrorOfOrOfOrOfOrOPOfO 


rifOPOf0^^porrrON'pnro«sref»i^cf\cr»rivo" 


o 


O      tn 
rf  vd" 


q_ 


o     o 


I  -f +  -f  +  +  +  +  +  4-  +  4-4-  +  4-4-  +  +  +  +  +  +  +  4--i-  +  + 


9. 


>OW.'Na»      .O^O  .0>W       .NO>      .O^      .fO<>0«»-!socS^O*wr> 

f«    »noi^^^^oo    *^    N  lON    mvo    »nn    •-•    rou^t»**oro«    "^  -*    n    O    w    o 

\ri  \r%   .^  \r%  \n  in  \r\  \rt  xTi  xTi  \n   ■^  \r%  \r^          \^i  \f^   ^  \r%  \n  \r%  \r%  \r\  \n  \n  \n   ^ 

d   d  p  •  O   d  ^  6  ö  uS»  O  ö   o   O   ö  vo*  ö  d  o   O  d  d   ö  d   O   d  d  d 

o                   lo  un                  tr»                  u^                  »r^ 


m"    rö  V    ro   «" 


5       »^      N 

d^   N*  rf 


Ov      O 


m     I* 


n 


s 


o     N      N 


^«"fOd"r6rOfO"SfOfOM'"N'"infOrffO 


N 
Si 


vn 


O     O 


^0 


a- 

o 
'O 


OOO      '^fOO^ftP'-'     tO^'0»'^»'>'0rOPOr^t>»vOO^t«*N 
fOO^^^O^O^NO     O     fO*»     rOO     -^O     "^M     ^QO     N     -^vO     O»'^'^^ 
»'^N    »n«    W    mPO»'>^    unroiinro*'>io*'^rO'-'     ^"*    fOO    «    0>- 
iA>  »o         lo  lo         un  vr>         un  un         un  un         un  \f%  if\  vr>  un  un  un  \r^  ^ 


m 


QO 


un 

C4 


88188 


J^ 


8  S 


P*     N 

O    o 


S  8 


8  ^ 


CN 


00    Q 
ON    O 


8  8  S  8  8  8  8 


it 


SS    '2     »^    2.  S 


in 

O 


«C     ^     m 
NO      m    00 


<S 


fv     t« 
•->     »n 


00     K, 

CO        Ix 

ti      fo 


Cl 


c 

ro 


M    Tfun"nununo    »*> 

N«  ^      l^      ,^       ^f.      ^J^      ^ 


•^     ^   CK  i>»   0^   ^    ^ 
un  ro  un   ro  »'^   fO 


£1  o 

fn  * 

n 

•-•'  un 

un  Tf 


l^f 


un  00 


C*      00 
9k    00 

M         CO 

un  00 

fO    fO 


'g 


_  00  ö* 

»  »  ^ 

o  «  fO 

N  ro  •* 


s     no    ^NOunro»'»»'^'-"    unvovONO    voo    ununfo 
un  ro  NO  ^  ro  N  fO 


\r^\ri\r\\r%\n\£^\ri\rt\jr% 


Position. 


Aiinant. 


< 


< 


M 


N 


C 

v 

b. 

I 
—  I 

V 

'S 
PQ 


O) 

U 


o 


C 
O 


1) 
'é3 


c 

ha 

m       I 
C/3 
0) 

-o 


PQ         •-< 


Heure. 


^2::2^-^-«'^:r--2  =  ''^- 


2  « 


ro   ON 


o 

(S 

Q 


so     « 

'3 


•  •  A         i-         «  ^ 


MA«>A&AAA*M,       A 


I»         «         /^         A 


'5 


m    ^ 
"    « 


00 


*    o 


00 


:? 


o     "^     W     ro^^^^vO     t^OO     0^0     •-•     N     ro^i^^NOt^ 

rorororororororororo^^^^^^^^ 


00    o^ 

0    ^    N    ro  ^  un  >o 

452 


WIJ KASDBR,   OBSERVATIONS  MAGSÉTIQCES, 


1 

1 

< 

"O   t>. 

""■^~ 

CO  00 

■^~~ 

u 

t 

N    QO 

to 

>* 

e 

NO 

Q 

1 

N      — 

w« 

B 

ÖV 

s 

NO     VO 

«               « 

VO 

VO 

§•         ■ 

O 

O 

»4      »« 

mm 

25      1 

• 

_ 

•             • 

^  13 

-•e 

—            1 
i 

^ 

1 

1 

1^ 

O 

ro   t»*    « 
On  QO    NO 

^    »>.  00     Q 

. 

tn 

§. 

^SK 

^*      ' 

• 

QO 

e« 

»4 

»«         M 

N     M     M     •« 

•* 

»• 

M* 

•■MM 

^      1 

1 

9 

• 

VO 

NO     NO 

•         ■ 

VO    VO    O    VO 

•       •       •       • 

M        M        »i^        M 

VO 

• 

to* 

VO 

• 

vq 

VO  VO  >0 
•      •     • 

M       M      M 

« 

c 

« 

n 

O 

o 

o 

OO      00 

»000 

M 

0 

00 

0 

0, 

«     0     »n 

< 

*4 
mm 

»« 
•« 

o 

k4        M 

cfi  o  o  o 

»4        M        M 

d 

d 

mm 

d 

P4 

*« 

^4 

»•         *•        M 

+  + 

+ 

+++++++ 

4- 

+ 

+ 

+ 

+ 

+  +  + 

?; 

O 

l>> 

* 

VO 

i  1 

^    M     ^    \n 

»o 

m 

ov 

O 

«        1^      « 

ro 

N 

M 

fO   •-    ö    »^ 
&  of  o   00 

ro 

m 

^ 

^ 

(«)     M       M 

^ 

N 

On 

• 

• 

• 

« 

Ov   0  OO 

o 

\r\ 

M 

r« 

O 

o    00 

mm 

t» 

r* 

r^ 

Ov 

^ 

e-     1 

? 

• 

O 

• 

o 

mm 

m 

«4 

•0  t 
O    o 

\r\   '^   \r%  -^ 

«            •            •            • 

O    O    O     O 

• 

CO 

• 

ro 

• 

Ov 

• 

Ov 

• 

«   0  0 

00 

^ 

M 

«4 

CO 

CO 

-^ 

^ 

CO 

• 

dä 

t*. 

o 

CO 

8 

e^    o 

0       M       o       Cl 

P; 

O 

lA 

R 

0 

y    •«    C. 

eo 

\r% 

o 

PO    ^ 

CO  «    CO  ro 

• 

d 

d 

taa 

d 

O    «o  fO 

'^ 

1 

i 

1 

1 

1 

(^        1 

i      v? 

r-    S, 

lO 

n 

VO     1J- 

O    O    0    w% 

^f% 

«n 

^S 

n 

lO 

*r\ 

0    li^OO 
to  * 

fO  .^ 

■♦ 

lA 

m 

ro  *r\ 

r<«  ro   ^  M 

t* 

00 

♦ 

» 

t*\ 

«        !«• 

00 

o 

t» 

1     ! 

2.  o 

5:; 

6 

V4 

?^ 

0\    VO 

0  00 

O  00    O  0? 
lo   "(f  u%  ^ 

VO 

VO 

ro 

CO  VO 

to 
to 

0"  oi 

•^ 

'^f 

CO 

« 
& 

o 

o 

• 

O 

■8 

"8 

6  d 

O    O    O    O 

• 

X 

S 

^^ 

• 

0 

to 

o 

"8  "8  jg"?  j"  " 

»ii» 

M 

im 

*H 

mm 

mm 

M      mm 

mm 

»4 

»« 

k« 

s 

%'S^  1 

1 

1 

1 

1^8888 

1 

1 

1 

i 

1     1 

1 

1 

1  §i 

%-- 

»« 

r* 

!C 

n      r^ 

§    *&    1?   ^ 

r» 

C^ 

N 

•o 

r« 

50 

m     »<« 

«n 

r«. 

lo 

»    n     n 

« 

*■ 

(• 

O» 

-      00. 

r* 

* 

Cl 

m 

M 

Ov 

m    00 

fo 

♦ 

m 

O     o   ao 

Fn 

m 

• 

N 

m 

ro 

fO   »O 

M     ^    CO  u% 

W 

N 

r^  00 

00 

00 

N     mm 

CO  VO 

CO 

CO    CO  »O 

dd 

ro 

d 

w 

t«            «• 

c« 

f4 

ro 

CO 

^     •<- 

(4 

« 

M 

M     Cl 

& 

E 

^  t^ 

■ 

jf 

• 

■             •             •             • 

u%  m  tn  to 

• 

• 

CO 

ro 

• 

• 

•                • 

• 

• 

^  to  in 

"^ 

« 

N 

N 

^ 

-^ 

^ 

M 

« 

N     M 

Cl 

N 

e« 

Position. 

< 

• 

< 

1 

1  1      1 

n 

n 

• 

< 

< 

• 

< 

■ 

< 

1  1 

Aimant. 

»« 

w    « 

c« 

•-     « 

**«*-«*» 

« 

M 

mm 

A 

« 

<t 

m*      « 

6fi 

C 

p 

*    M 

/ 

§ 

» 

(A 

A 

A          A 

A          A         A          « 

A 

A 

A 

« 

A 

A 

A         A 

»J 

4) 

•C 

* 

Heure. 

•a 

'^  :? 

#k 

?   « 

ir  *  ^  " 

00 

A 

ta* 

A 

N 

A 

-        * 

O 

«  •• 

A          A         N         A 

«         * 

pm 

*-» 

^^ 

• 

«3 

e« 

S 

"    E 

* 

•          A 

A          A           *          A 

A 

« 

A 

A 

A 

A 

A         « 

Q 

•> 

»• 

oo 

A 

A           A 

A          i%          A           * 

A 

A 

A 

A 

A 

A 

•      m 

N« 

M 

« 

•i« 

SO    VO 

ro    ^    u%  VQ 
VO   VO   VO   vO 

N«       »4       »«       M 

VO 

*4 

00 
vO 

q 

O 

•i* 

1^ 

CO  ^ 
r*  t» 

•a     M 

VEGA-EXPEDITIONESS   VETENSKAPLIGA  ARBETEN. 


453 


Si  Ton  réunit,  chaque  groupe  pour  soijtoutésles  observations 
faites  ä  Upsala  avant  le  départ,  on  obtient  le  tableau  suivant: 


Date. 

Heure. 

I.  Dév. 

I.  0$c. 

II.  Dév. 

11.  Osc. 

1878,  mai  24 
.     25 

,2»» 

14 

18 

'19 
20 

» 

II 

12 

18 

19 
20 

I.6190 
I.6191 
I.6181 

I.619O 

I.6191 
I.6148 

I.6164 
1. 61 64 

I.6188 

I.6198 
I.6212 
I.6175 
I.6185 
I.6189 

X.62OS  . 

1.6195 

I.6196 

I.6192 

I.6176 

1.6178 

1.6 

194 

1.6 

177 

Il  est  ä  regretter  que  les  instruments  de  variation  n'aient 
pas  été  lus  simultanéraent  dans  les  déterminations  qui  ont  eu 
lieu  ä  Upsala  apres  le  retour.  Il  m'a  du  moins  été  impossible 
de  découvrir  de  notes  ä  cet  égard.  En  moyenne,  M.  Hov- 
gaard  a  trouvé  en  1880.  les  valeurs  suivantes  de  Tintensité 
horizontale: 


Date. 

Heure. 

1 

Aim.  I.         Heure.     '  Aim.  II. 

1                    ' 

1880,  mai  I 

9                •          2 

15" 
10 

1.6223 
I.6153 

15- 
II 

1.6187 
1. 6148 

En  1872,  j'ai  obtenu  ä  Upsala,  avec  le  méme  instrument, 
pour  Taimant  I:  X40  =  1.6100,  et  pour  Taimant  II:  X4o  =  1.6104, 
soit  en  moyenne  1.6102.  Apres  le  retour  du  Spitzberg  en  1873, 
j'ai  obtenu  au  méme  endroit,  avec  Taimant  I:  Xiio  =  1.6123, 
et  avec  Taimant  II:  Xiio  =  1.6102. » 

M.  Thalén  a  eu  Tobligeance  de  me  communiquer  les 
valeurs  suivantes  que  M.  le  candidat  Solander  a  trouvées 
pendant  Tautomne  de  1881  pour  Tinstrument,  dont  le  brås  de 
déviation  était  encore  ä  cette  époque  dans  le  méme  état  de 
rupture  que  pendant  la  derniére  partie  du  voyage. 

*  Ges  valeurs  different  un  peu  de  celles  que  j*ai  données  dans  mon 
mémoire  cité.  Cela  dépend  de  ce  que  je  m^étais  mépris  sur  la  formule  de 
la  correction  de  la  température  que  M.  Thalén  m'avait  communiquée  pour 
les  instruments  de  variation  d'UpBala,  de  sorte  que  je  Tappliquais  avec  un 
signe  contraire  aux  déterminations  que  j'y  avais  faites  en  1872—1873.  Avec 
le  signe  correct,  Taccord  dos  observations  devient  meilleur,  et  les  valeurs 
citées  dans  le  texte  se  transforment  en  définitives. 


454 


WIJKANDBB,   OBSERVATIONS  MAGNÉTIQCES. 


Date. 

AimanL 

-^W 

Nombre  d  ob- 
servaiioas. 

iS8i,  sept.  8—19 

I 

1.6169 

6 

»      aout  4 — 29 

2 

1.6152 

16 

*      sept.  9 — 19 

2 

1.6146 

9 

1.6149 

< 

Si  nous  commenQons  par  la  discussion  du  rapport  mutuel 
des  deux  aimants,  Ton  constate  immédiatement  que  Taccord 
montré  par  eux  avant  le  voyage  de  1872,  quand  on  employait 
les  valeurs  des  constantes  que  M.  Lamout  a  déterminées,  et 
que  nous  avons  citées  plus  haut,  a  disparu  pendant  Thivernage 
au  Spitzberg,  et  que  la  diflFérence  est  restée  dés  lors  ä  peu 
prés  invariable.     Cette  diflFérence  était: 


Époqne. 

Aim.  I  —  Alm.  II. 

1872 

—  0.0004 

1873 

+  0.0021 

1878 

00017 

1880  (incorr.) 

0.0020 

1881 

+  0.0020 

soit  en  moyenne 

+  0.0020, 

correspondant     å    un 
changement  de  O.OOOöO  dans  la  constante  C, 

Comme  je  Tai  dit  dans  mon  exposé  des  observations  du 
voyage  de  1872 — 1873,  on  peut,  avec  une  tres  grande  chance 
de  probabilité,  chercher  Torigine  de  la  diflFérence  entré  les 
aimants  dans  le  contact  subi  pendant  Thiver  de  1872 — 1873  par 
Taimant  I  avec  un  autre  aimant  tres  fort.  Il  est  tres  probable 
qu'il  en  est  résulté,  non-seulement  un  afiTaiblissement,  mais 
encore  un  changement  dans  la  distribution  du  magnétisme. 
Voilk  pourquoi  j'ai  appliqué,  dans  la  discussion  suivaute,  aux 
valeurs  obtenues  avec  Taimant  I,  une  correction  correspondant 
å  une  correction  de  — 0.00050  dans  C.  En  vue  de  contröler 
rinvariabilité  des  constantes  que  M.  Lamo n  t  avait  déterminées 
en  1872  pour  Tinstrument  donné,  et  dont  je  me  suis  servi, 
comme  on  Ta  vu,  pendant  tout  le  teraps,  j'ai  rapproché,  dans 
le  tableau  suivant,  *  les  valeurs  de  Tintensité  horizontale  d'Up- 

'M.  Thalén  m' avait  promis  de  me  donner,  atissitöt  qu^il  Ini  serait 
possible,  les  dates  nécessaires  pour  les  années  1872,  187S  et  1881,  mais 
malheurensement  il  n'a  pas  encore  pu  me  les  communiquer,  de  sorte  qoe  je 
me  vois  forcé  de  renvoyer  la  pnblication  définitive  de  ce  tableau  å  la  seconde 
partie  de  ce  mémoire.  On  voit  cependant  qu'en  1881  la  différence  n^est  pas 
encore  devenue  bien  grande  entré  les  deux  instruments. 


VEGA-EXPEDITIOSEKS    VETkS  SK  AVI.I6  A  AU  BETES. 


455 


sala,  obtenues  avec  rinstrument  de  M.  Thalén  et  avec  eelui 
de  M.  Hovgaard. 


Époque. 

Lamont. 

Thalén. 

Lam.  —  Thal. 

1872,  mai 

1873,  septembre 
1878,  mai 
1881,  aout— sept. 

-Vi  10 

-^800 

I.6102 
I.6102 
X.6176 

1. 6 149 

I.6145 

+  0.0004 

Il  résulte  de  ces  nombres,  que  les  constantes  de  M.  La- 
mont se  sont  tenues  assez  invariables  pour  pouvoir  étre  aussi 
etnployées  dans  le  calcul  des  observations  de  M.  Hovgaard. 
Ils  montrent  en  outre  que  les  constantes  n'ont  pas  subi  de 
changement  appréciable  du  fait  de  Taccident  survenu  au  brås 
de  déviation  en  janvier  1879.  La  difFérence  entré  les  valeurs 
obtenues  avec  les  constantes  de  M.  Lamont,  et  celles  qu'ont 
données  les  constantes  de  M.  Thalén,  est  si  petite,  qu'elle 
tombe  ä  peu  prés  dans  les'erreurs  inévitables  des  détermina- 
tions  absolues.  Elle  a  aussi  diminué  avec  le  temps.  Voilä 
pourquoi  je  n'ai  pas  cru  ä  propos  d'appliquer  des  corrections, 
sauf  celle  que  j'ai  mentionnée  plus  haut  pour  la  réduction  de 
Taimant  I  ä  Taimant  II. 

Le  tableau  suivant  contient  les  valeurs  définitives  de  Tin- 
tensité  horizontale  pour  le  quartier  d'hiver  de  Texpédition  å 
Pitlekaj.  Dans  la  cinquiéme  colonne,  j'ai  annoté  la  moyenne 
diurne  de  Tinstrument  de  variation ;  quand  j'en  ai  pu  déduire 
vine  de  quelque  valeur,  j'ai  réduit  alors  Tobservation  ä  cette 
derniére;  mais,  quand  Tétat  normal  de  Tinstrument  de  varia- 
tion a  été  trop  variable,  ou  que  Ton  n'a  pas  fait  d' observa- 
tions de  variation,  j'ai  annoté  dans  la  méme  colonne  la  correc- 
tion  que  doivent  subir  les  observations  selon  la  variation 
diurne  réguliére,  telle  que  cette  variation  se  montre  en  moyenne 
pour  les  trois  mois  de  janvier — mars.  Pour  les  mois  d'avril 
et  de  mai,  od  Ton  n'a  fait  des  observations  de  variation  que 
deux  fois  par  jour,  j'ai  réduit  les  observations  k  celle  od  la 
variation  diurne  réguliére  rend  la  correction  probable  la  plus 
petite,  et  j'ai  appliqué  en  méme  temps  cette  derniére.  La 
partie  gauche  du  tableau  embrasse  les  observations  faites  avec 
Taimant  I,  et  la  partie  droite  celles  de  Taimant  IL 


456 


IV I J  KAN  DER.  OBS  ER  VA  T 10  SS  MA  G  S  E  T  IQ  UES. 


m 

V 

G 

tn 

P 

t^ 

OV 

M 

4 

N 

V 

H* 

r 

> 

r^ 

OV 

Ov 

00 

>« 

« 

»4 

»4 

•^ 

» 

4 

• 

mm 

ro 

ro 

ro 

ro 

'O 

ro 

^ 

• 

• 

• 

» 

• 

•ii* 

mm 

»4 

mm 

»4 

mt 

■ 

1 

n 

- 

^^^ 

^^^ 

^^^ 

-  ■• 

^^^ 

—    — 

"^^^ 

^^" 

— 

^ 

o 

O 

« 

"M 

« 

M 

1\ 

9« 

Poids. 

v4 

«  ~ 

w 

mm 

v« 

mm 

»4 

M 

»4 

•4 

•i4 

»4 

mm 

•4 

«4 

O 

^ 

VO 

>o 

00 

r» 

8 

»4 

vO 

ro 

ro 

rs. 

Ov 

^ 

VO 

N 

N 

ro 

tv. 

»4 

rv 

• 

M 

fO 

•«»■ 

o\ 

o> 

ro 

Cl 

»4 

ro 

t^ 

00 

Ov 

ov 

O 

Ov 

VO 

%n 

U^ 

ro 

.« 

N 

N 

N 

>i« 

»* 

M 

mm 

« 

N 

»4 

»4 

•M 

»4 

»4 

w 

»4 

N 

•« 

»4 

M 

ro 

• 

fO 

• 

ro 

■ 

ro 

• 

mm 

ro 

• 

ro 

• 

»4 

ro 

• 

»4 

ro 

• 

mm 

ro 

■ 

M4 

ro 

• 

»4 

ro 

• 

»4 

ro 

■ 

mm 

ro 

• 

»4 

ro 

• 

mm 

ro 

• 

»4 

ro 

• 

ro 

• 
»i4 

ro 

• 

mm 

ro 

• 

»4 

ro 

• 

*4 

• 

^ 

b» 

"* 

0    ti 

—  " 

■♦ 

r» 

♦ 

^ 

*> 

Is. 

N 

«» 

w 

«- 

o 

..  - 

•♦ 

^ 

«e 

♦ 

^ 

•♦ 

» 

»4 

0 

* 

n 

N 

M 

vO 

N 

\r\ 

r^ 

N 

»14 

ro 

»4 

N 

O 

O 

O 

O 

O 

O 

rv 

\f\ 

+  +  + 

NO 

+ 

% 

»4 

s 

O 

OV 

»4 

00 

mm 

+  +  4-  +  4- 

1 

+ 

O 

ro 

ro 

Ö  2 

•t» 

r*\ 

^ 

1 

m 

m 

0 

C* 

0 

CO 

ro 

a> 

m 

fH 

0 

00 

n 

tv 

o 

m 

00 

lA 

« 

N 

O» 

r* 

iTi 

Cv 

ro 

M 

VO 

t^ 

r^ 

oo 

\r\ 

^ 

0 

rv 

^ 

»o 

tn 

N 

;t 

•H 

^i* 

N 

\r\ 

vO 

Cv 

w 

O 

Ov 

00 

r» 

l^ 

r^ 

r» 

t>» 

rv 

t^ 

00 

O 

« 

1 

1 

1 

»14 

1 

mm 

w 

N 

»4 

»4 

»4 

mm 

»4 

*4 

»i4 

»4 

»4 

M 

ro 

ro 

t^ 

ON 

00 

ro 

r^ 

ev 

ro 

tN. 

»r> 

00 

►4 

s> 

ro 

iTi 

»4 

»4 

ro 

VO 

tv, 

r» 

f* 

M 

ro 

r^ 

00 

t^ 

iO 

M 

Ov 

•^ 

VO 

OV 

GN 

O 

OV 

VO 

xri 

■^ 

M 

.  • 

« 

N 

M 

»4 

»i« 

»4 

mm 

W 

mm 

►4 

h4 

»4 

»4 

•4 

N 

mm 

M 

MM 

•14 

»4 

•^ 

ro 

■ 

ro 

ro 

• 

ro 

• 

mm 

ro 

• 

mm 

ro 

• 

VO 

mm 

ro 

• 

»4 

ro 

»4 

ro 

• 

*m 
VO 

mm 

ro 

• 

»4 

ro 

»4 

ro 

• 

VO 

»4 

TO 

■ 

O 

ro 

« 
»4 

»4 
»4 

ro 

• 
NN 

vO 

mm 

ro 

■ 

»4 

VO 

»4 

ro 

■ 

VO 

»4 

ro 

• 
9mt 

ro 

»4 

ro 

• 
^4 

ro 

»4 

ro 

• 

mm 

Heure. 

*i4 

»4 
»14 

mm 

»4 

VO 

rv 

»4 

VO 

VO 

*4 

Poids 

^W 

-J** 

"< 

—      . 

•4_ 

mm 

- 

W« 

M 

*4 

»4 

O 

^ 

m 

r^ 

i^ 

^ 

»4 

r«« 

8 

»4 

O 

Ov 

- 

On 

O^ 

VO 

Ov 

O 

^ 

O 

O 

00 

N 

.^ 

»4 

»« 

mt 

•* 

• 

r* 

■4 

« 

M 

w 

*M 

«4 

••*■ 

1 

ro 

ro 

ro 

ro 

ro 

ro 

ro 

»O 

ro 

ro 

ro 

•H 

»4 

■•« 

mm 

"* 

»4 

"* 

*4 

»4 

»M 

** 

• 

fH 

M 

M 

■5  " 

IV 

*- 

rv 

n 

IV 

^ 

"•• 

IV 

—  - 

^ 

c^ 

w 

mm 

N 

VO 

■^ 

»4 

t^ 

»n 

O 

O 

+  + 

+ 

0 

»4 

IV. 

mm 

1^ 
»4 

^ 

1 

+ 

-v 

C> 

p* 

\n 

0 

« 

er. 

■* 

r« 

• 

•4 

o 

^ 

•^ 

^ 

» 

^ 

^ 

N 

ro 

•«*■ 

^ 

00 

Ov 

'^ 

N 

00 

rv 

»i% 

« 

»4 

1 

■ 

VO 

»4 

0 

*4 

P4 

►4 

1^ 

•4 

rv 

s, 

ro 

>o 

»^ 

O 

r< 

u-» 

OO 

ro 

ro 

t^ 

o 

00 

00 

00 

VO 

O 

»>. 

m 

00 

oo 

t^ 

00 

r« 

H 

p* 

*« 

»i« 

N 

•M  • 

•M 

»4 

r« 

»4 

»4 

M 

fO 

ro 

ro 

ro 

ro 

ro 

ro 

ro 

ro 

ro 

ro 

1^ 

k* 

»i< 

•i4 

mm 

»4 

*4 

»4 

»4 

*4 

»4 

Hcure 

M 

ro 

VO 

»4 

»4 

»4 

^ 

»4 

fv 

O 

■4 

m* 

ki« 

^ 

»4 

»4 

•" 

»4 

»4 

mm 

*" 

ti^ 

Jh* 

t>. 

\ri 

ro 

O 

vn 

ro 

ir> 

c> 

IM 

M 

fcO 

^ 

M 

00 

VO 

»4 

ro 

tv. 

»^ 

r« 

w 

•14 

^^ 

»4 

** 

•4 

».4 

»4 

N 

N 

N 

« 

r* 

<5 

• 
> 

O 

« 

M 

> 

G 

M 

• 

> 

A 

1 

A 

A 

> 
ti 

A 

« 

M 

M 

m 

'S 

A 

A 

A 

&   ' 

fl 

ti 

Cä 

B 

00 

o> 

QO 

M 

« 

AT 

«« 

A 

»^ 

M 

tk 

A 

A 

A 

0* 

A 

A 

* 

«k 

A 

« 

A 

*4 

*4 

VEGA-EXFKDIT10NEK8   VETENSKäFLIG A  ÄMBETES, 


457 


J'ai  essayé  de  former  des  moyennes  mensuelles  des  ob- 
servations du  tableau  précédent.  Malheureusement,  la  qualité 
des  observations  exécutées  est  de  nature  ä  faire  reconnaitre 
immédiatement  Timpossibilité  de  les  déduire  avec  une  precision 
permettant  d'en  déterminer  la  variation  annuelle  avec  quelque 
certitude.  Je  me  suis  efforcé  de  donner  le  poids  convenable 
aux  observations  différentes  de  chaque  groupe.  Il  ne  vaut  pas 
la  peine  de  les  discuter  de  plus  prés.  Les  principes  que  j'ai 
suivis,  seront  facilement  reconnus  par  quiconque  le  désirera. 
La  marche  des  moyennes  mensuelles  est  trop  irréguliére  pour 
que  Ton  puisse  en  dériver,  méme  approximativement,  la  vraie 
variation  annuelle. 

Enfin,  le  tableau  suivant  résume  les  déterrainations  de 
rintensité  horizontale  pour  les  divers  lieux  d'observation. 


Lieu. 

Heure. 

Xn. 

Poids. 

Lund 

19" 

12 

20 

13 
12 

18 

Moy. 

8 
10 

Moy. 

17 

20 

17 
18 

Moy. 
20 
20 

19 
20 

Moy. 
II 

I.7187 
I  7179 
1.7236 

I.7195 
I.719O 

1.7202 

I 
2 
0 

I 

4 

2 

I 
2 

I 
I 
I 

I 
I 

Chabarova  

1.7190 

M535 
1. 1570 

1 

Port  Dickson 

Port  des  Actinies 

• 

Cao  Tschcliuskin 

1.1558 
0.8007 

0.6560 

0.6559 
6.6539 

0.6553 

0  5675 
0.6614 

1.2322 
1.2351 

lie  Preobrascheni  

• 

Irkaipi  B 

»                   

Pitlckaj  A 

Jf-2338 
1.3306 

■  0 


^», 


I       '  -t 


2.    Déterminations  de  déclmaison. 

Ces  observations  ont  été  faites  k  Taide  des  instruments 
^mployés  pendant  Thivernage  au  Spitzberg,  savoir  en  partie 
avec  le  tbéodolite  destiné  ä  la  détermination  de  Tintensité 
horizontale,  en  partie  avec  Tappareil  pour  la  détermination 
absolue  de  la  déclinaison,  duquel  se  servait  ordinairement  M. 
Lamont.  Dans  ce  dernier  oas,  la  torsion  du  fil  a  été  écartée 
au  commencement  de  Tobservation;  dans  le  premier,  elle  a 
^té  déduite  des  déviations. 

La  principale  condition  pour  que  le  tbéodolite  de  voyage 
ordinaire,  qui  ne  permet  pas  de  retourner  Taimant  sur  lui- 
méme,  puisse  étre  appliqué  ä  la  mesure  de  la  déclinaison, 
c^est  que  Terreur  de  collimation  reste  constante  et  soit  connue. 
Il  résulte  de  la  discussion  suivante,  que  les  observations  ne 
nous  permettent  pas  de  déterminer  avec  une  forte  somme  de 
precision  la  grandeur  de  Terreur  de  collimation,  mais  que  nous 
pouvons  Testimer  d'une  maniére  approximative.  Pour  cette 
raison,  et  encore  plus  par  suite  de  la  difficulté  d'obtenir  une 
valeur  precise  de  la  torsion  du  fil  de  suspension,  les  détermina- 
tions prises  avec  le  tbéodolite  de  voyage  sont  beaucoup  moins 
exactes  que  celles  faites  ä  Taide  de  Tautre  appareil.  Il  est 
surtout  ä  déplorer  que  nous  ayons  de  Pitlekaj  si  peu  d^ob- 
servations  d'biver  effectuées  avec  le  dernier  instrument,  et 
qui  puissent  servir  ä  déterminer  la  variation  annuelle.  Dans 
les  autres  lieux,  le  manque  d'une  grande  precision  importe 
moins.  Comme  les  déviations  locales  exercent  une  tres  grande 
influence,  et  que  les  lieux  d'observation,  en  general  tres 
peu  arrétés,  ne  peuvent  étre  retrouvés  dans  la  suite  qu'avec 
peu  de  siireté,  une  erreur  d'un  demi-degré  tout  au  plus  ne 
saurait  jouer  un  röle  important. 

Pour  trouver  la  directlon  du  méridien  géographique  du 
lieu,  M.  Hovgaard  a  observé  d'ordinaire  le  soleil  avec  un 
petit  instrument  de  passage,  appartenant  au  tbéodolite,  muni 
d'une  lunette  excentrique  et  manquant  de  cercle  de  bauteurs. 


460  WIJKANDER,  OBSERVATIONS  MAQNÉTIQUES* 

A  quelques  occasions,  M.  Hovgaard  a  aussi  donné  Tazimut 
sur  Tautorité  de  M.  Bove,  sans  que  je  connaisse  de  quelle 
maniére  il  a  été  trouvé.  M.  Bove  Taura  probablement  déter- 
miné  en  connexion  avec  les  petites  cartes  de  détrail  qu'il  a 
dressées.  Les  chronométres  de  poche  avec  lesquels  M.  Hov- 
gaard a  fait  ses  observations,  ont  été  comparés  tous  les  jours 
aux  chronométres  normaux  de  Linderoth  N:o  28  ou  de  Freds- 
ham  N:o  3194.  La  discussion  de  Tétat  et  de  la  marche  de  ces 
chronométres  a  été  faite  par  M.  Arvid  Lindhagen,  simul 
tanément  avec  le  calcul  des  observations  astronomiques  de 
Texpédition.  Je  citerai  plus  bas  les  valeurs  que  j'ai  employées 
pour  Tétat  des  chronométres,  rapporté  au  temps  de  Greenwich. 
A  Lund,  on  a  fait  usage,  pendant  les  observations,  d'un  chro- 
nométre  auxiliaire,  qui  a  ensuite  été  comparé  ä  la  pendule 
normale  de  Tobservatoire. 

J'ai  rapproché  dans  le  tableau  suivant  les  mesures  azi- 
mutales  des  mires.  L'instrument  était  toujours  ajusté  de 
fa(;on  que  Tinclinaison  de  Taxe  pöt  étre  négligée.  L'erreur 
de  coUimation  était  mesurée  en  observant  la  mire  dans  les 
deux  positions  de  Tinstrument.  c  exprime  la  grandeur  de  Ter- 
reur  en  question,  calculée  de  maniére  que  Taxe  optique  dé- 
crivit  un  angle  de  90°  +  c  avec  la  portion  de  Taxe  située 
vers  le  centre  de  Tinstrument.  d  est  la  déclinaison  du  soleil 
En  general,  M.  Hovgaard  a  d'abord  pris  un  passage  des  deux 
bords  du  soleil,  puis  un  autre  passage  apres  que  rinstrument 
avait  été  tourné  de  180°.  Les  nombres  insérés  au-dessous  du 
nom  du  chronométre,  sont  les  moyennes  des  temps  de  passage 
des  deux  bords  du  soleil.  «  désigne  les  lectures  simultanées 
du  cadran.  Mér.  est  la  lecture  du  cercle  azimutal,  que  le 
calcul  fait  correspondre  au  point  sud  du  méridieh.  Mire 
signifie  la  lecture  faite  quand  la  mire  était  visée,  et  A  Tazimut 
de  la  mire  compté  du  point  du  sud  par  Touest.  Le  temps 
astronomique  est  employé  dans  ce  tableau-ci,  le  seul,  oä  il  en 
ait  été  fait  usage. 


VEOÅ'EXPEDITI0h'ES8   YETES8KAl'HG  A  AU  B  ET  EK, 


46] 


• 

e«^ 

1i^ 

cf 

m   ** 
CO 

cc 

'^ 

g' 

• 

g 

Ol 

«£ 

c^ 

o 

• 

• 

• 

"^ 

^" 

• 

1 

1 

• 

Cl 

• 

m 

Cl 

■C 

Cl 

1 

o 

•2 

•9, 

• 
e 

oc 

01 

t- 

oc 

• 

X 

« 

c 

Cl 
Cl 

T 

• 

• 
• 

■ 

C 

• 
• 

S3     «Q 

V-* 

(2 

»O 

»O 

• 

0 

o 

►3 

• 

• 

8 

• 

Jr 

• 

0 

• 

e 

"x 

cc 

■ 

*• 

0 

O» 

O 

c 

5 

c 

o» 

S  1' 

• 

1 

II 

• 

»a 

1 

• 

• 

g-Ä 

Oi 

1 

55 

« 

, 

• 

• 

O 

■ 

f* 

1  « 
1 

a 

o 
u 

t 

S 

• 

O» 

• 

Cl 

• 

OD 
1- 

i 

oS 

1-:; 

n 

• 

• 

S 

• 

• 

CO 

fl 

• 

• 

»-• 

• 

ff. 

Ol 

oc 

1—» 

OC 

C 

® 

^ 

• 

S 

Cl 

• 

"o  »tT 
Cl   d 

• 

OQ      Cl 

OR 

O. 

Ti 
es 

• 

• 

c                • 

Cl     f- 

SS 

• 

• 

cT 

• 

■e 
•k 

t'- 

Cl 

.C 

1 

Cl     Oä 

!        1 

1         i 

oc 

Cl 

1 

ra  W 

• 
o 

(A 

• 

OC 

> 

• 

fl 

p4 

■ 

OC 

<j 

la  pen 
Long. 

• 

ol 

• 

e 

'^ 
OC 

00 

Cl 

1-^ 
1— 1 

1 

1 

• 

■ 

p 

Cl 
Cl 

s  s 

c; 

• 

£ 

■< 

. 

00 

t!   -   " 

• 

6 

• 

Cl 

• 

o    O 

GC 

et 

^ 

O  «  • 

*cc 

• 
CC 

^^ 

r^ 

rt 

• 

Cl 

• 

• 

8 

• 

O 

CJ 

1 

8 

• 

e 
Cl 

«o 


.-5    I 


• 

03 

»o 

O^ 

Cl 

S 

g 

•4^ 

es 

S 

oc 

• 

r'- 

or, 

T 

-W 

Cl 
Cl 


00 

C 


c 

c     s 

.a     w 

» 
X 
CC 
Cl 


''C 


os 

^    ,• 

S  £ 

S  '^ 

-2  =• 

cc    "_ 

O     1 

• 

?2 

• 
00 

' 

« 

cj    w 

00 

g 

c^     2U 

« 

^    S 

Cb 

cc 

«    <D 

• 

»— ;     -«J 

Cl 

•j-    ^ 

'^ 

•i-S  »^ 

?^"      r^ 

1—       ^ 

x    q* 

--W 

C 


■  Pii« 


Cl 


462 


WIJKAyDEJt,  0B8BRVÅTI0SS  MAGSÉTJQUS8, 


O 


«o 


^  E 

P^   . 
I 

"^  CU 

^  S 
o 


® 
T3 


OC 


X 


01 


fl 

o 

• 

^    j: 

t» 

^    «L 

^ 

J2  ^ 

• 

8 

*x 

• 

,      • 

0 

l.se 

fl 

•  •-4 

^!^ 

* 

=>•  ^ 

• 

1 

o 

• 

s 

1 

^ 

1           . 

• 

s 

Cl 

1      *^ 

i: 

• 

• 

•         • 

^i^ 

*0 

X 

*^ 

r3   s 

»C 

Cl 

Cl 

C    -^ 

• 

3  ^. 

c 

ec 

cå 

-^ 

eo 

CO 

®   o 

»4 

Cl 

Cl 

"^  :i 

1 

II 

II 

• 

£ 

< 

• 

.    c 

Vi 

1-     o 

ti 

O 

■cT^ 

55 

• 
c 

?^1 

^1^ 

*   * 

• 

'^ 

■|    "- 

r-< 

""^ 

• 

X     '«*• 

• 

a>   ^^ 

« 

»O 


o 
ja  = 

Cl 


o 

• 

r- 

o 

ro 

w 

• 

"w 

JZ 

-^ 

• 

-o 

*"^ 

"^ 

;9 

o 

4- 
,1 

Cl 

1 1 

• 

fl 

• 
* 

o 

eo 

u 

• 

jc: 

o 

^      " 

» 

^ 

O 
•O 

• 

^H 

• 
0 

• 

c 

SO 

X 

-^ 

cO 

CO 

c» 

il 

W4 

^^ 

• 

• 

tzj 

• 

o 

ei 

Cl 

m 

^ 

é 

c« 

C 

o 

• 

SO 

k< 

E 

'^ 

• 

»O 

• 

o 

^ 

f— • 

• 

^i^ 

s* 

^ 

CO 

1 

o 

ri 


-^ 

:| 

c- 

il 

rc 

w 

• 

fl 

o 

0) 

H^ 

• 

»4 

• 

b 

•• 

O 

o 

'* 

^iH 

• 
C 

OD 

'^ 

«« 

II 

Cl 


e^ 


M  1-» 


Cl  X 


Vi 
-O 


eo 


X 
Cl 


CO 

II 

< 


o 

Cl 

• 

o 
X 


Cl 

eo 

'^ 

•  ^4              • 

CmS 

•s  =^ 

^ 

^ 

•a 

1— 1 

•1 

m 

Cl 

'I 

• 

a 

^ 

s 

^      O) 

o 

• 

hl 

g 

B 

• 

$      (D 

CO 

==    'S 

r-     i 

X     ^ 

eo 


VEQÅ-EXPEDITJONBSB   VSTBKaKAPLlGA  ARBETEN, 


463 


CO 


XI 
TO 


s 
o 

u 


to 


O 


«o 


Ai 


s. 

a 

ig 

s 

o 

T3 

00 

• 

t^ 

0 

■ 

CO 


CO         . 

(M 

^  525 

kl 

P4   ^ 

a 

m 

• 

e 

h- 

9 

»O 

O 

a  *     O* 

• 

'^ 

!h     *« 

a 
o 

• 

• 

a 

hl 

Xi 

• 
JZ 

• 
•< 

1  .' 

o»    ^ 

*-• 
CO 

0 

O» 

\o    ^' 

eo 

"-< 

1-^ 
•— (    o 

• 

1 

II 

rr.  de 
Long 

•  • 

CO 

• 

^  £ 

< 

o 

•« 

o 

O    - 

>} 

O 

^^                   tfk 

•-H 

•-H 

W 

.      »O 

»« 

•^  _     • 

c*] 

II 

• 

«  1 

t^ 

CO 

• 

o 

C0 
CO 


o 

a       ^ 

g     CO 

ca 


• 

o 

.© 

.:    *^ 

• 

9 

-6    CO 

X 

a  0  • 

CO 

CO 

• 

CO 

+ 


«o 


• 

c 
1^ 

• 

8 

O 

fi 

cO 

c 

Q 

o 

^4 

1 

Oa 

O 

• 

Q) 

^ 

• 

• 
t4 

^ 

• 

•o 

1^ 

■ 

• 

a 

»C 

• 

oa 

o 

B 

• 

• 

X 

• 

g 

. 

•• 

m 

« 

1 

• 

• 

©; 

m 

O 

1 

C^l 

CO 

t— • 

^ 

r-1 

• 
0 

• 

• 

CO 

t^ 

O» 

rt* 

CO 

CO 

o 

ca 

• 

eo 

re 

» 

II 

1 

1 

• 

n 

• 

i 

<1 

• 

• 

*co 

CO 

6 

O 

t— • 

a 

e 

?o 

CO 

O 

Cl 


« 


*^ 


»o 


ce  — • 

O) 


2-^ 


S  II 

CO      g 

S-S 

00     C^^ 


O 

o 

ca 


•o 
«^ 

m 

.      CO 
0 

o    ^ 
ca 


»O 


CO 


464 


WIJKÄNDEB,  0B8ERVÅTI0N8  MAGNÉTIQUE8. 


• 

E 

•A 
»O 


II 

00 
OC' 

u 


-§5 

;3  II 


Oi 


Ol 


oc 


CO 

■ 

o 

Ol 

CO 


o» 

CO 

• 

E 

OC 

lA 

• 

o 

•^ 

OC 

II 

• 

w 

W 

^ 

0 

CC 

^- 

tA 

QC 

OC 

• 

u 

Pm 

I 

• 

.-* 

1 

■^ 

t^ 

T^ 

.a 

e 

• 

m 
O 

O 

h:^ 

II 

t- 

1-^ 

«o 


OC 


.     c8 

%>^ 

• 

eo 

• 

• 

?2 

OC 

O» 

s 

• 

II  •« 

• 

s 

cC 

m 

PE> 

• 

• 

• 

.a  <?' 

Cl 

MS 

t— • 

(O 

•> 
CO 
Cl 

^  *• 

■ 

04 

o 

00 
CO 

CO 

O» 

fc    r-! 

CO 

II 

II 

O    pÉ] 

O 

• 

2 

< 

.  ä» 

• 

•4> 

lå 

«.  o 

•» 

^ 

-o  ^ 

• 

OC 

Cl 

•* 
» 

• 

o 

II  < 

OC 

CO 

^      CO 

r— 

.    o 

CO     ^ 

r^ 

• 

• 

'co 

• 

8 

• 
0 

d-o 

Cl 

»« 

CO 

•  ^_      • 

C8*  E 

*i4    CO 

O 

^5 

•  ^^ 

'^  1 

• 

• 

ca 

* 

.     55 

s 

1— 

CO  e- 

åg 

• 

•5  -2 

• 

(k. 

s 

Cl 

• 

08 

£ 

a  ^ 

-^ 

^    'TS 

p"  -^ 

t^  ^ 

oo   .*2^ 

---w 

6        (« 


CO 


II 


P     »O 

•^    f— • 


^  w 


o 


.  •   o 

Cl 


R 


CO 


§ 

E 

• 

-«* 

h 

• 

—^       • 

^                 « 

ji 

ce     « 

e»      e 

^ 

Cl 

»   "      •■ 

■<      •> 

«% 

O 

O    f^ 

C»     CO 

pM 

^»  ^ 

Cl    "^ 

CO     Cl 

CO 

• 

0               • 

•            • 

• 

CO     CO 

o»   a> 

Oa 

o     »A 

»A    »A 

»A 

»—1     1-H 

CO   CO 

CO 

II 

II  Ii 

• 

Mér. 
Mire 

<  < 

m  • 

t* 

• 

•A 

Cl 

• 
p 

CO 

»A 


P 

O 

1 


M  9 

Cl 

• 
to 

ire 

*«o 

a  *•« 

• 

9 

CO 

• 
0 

•   • 

f— • 

"^ 

•^^   —  • 

eö*  S 

M      CO 

-        I 

• 

-*^        1 

« 

d.    II 

m 

»A 

Cl 

09 

s 

E 

O      ^ 

• 

t- 

Cl     S 

CO 

o; 

• 

"3   *^ 

Cl 

P    c? 

Cl 

o*    ^ 

2^ 

VEOA-XXPSDITIOKEKa   YKTKUBKAFLIOA  AJtB£T£K. 


465 


CO 

■ 

E 

CO 

»ii 


o» 

CO 

B 

eo 

01 


11 

oo 

u 


■o     ©I 

o 


2 


oa  CO 

CO  o 

.  o 

h  CO 

^  II 

-  •  .  • 

CO 

^  eS 


II  v 

O»  8 

•-^  ^• 

00  CO 

•^  II 

I  w 

a» 

■o     O 
Cl 


II 


CO 


Cl 


c» 


oc 

S   s 

.    »-^ 


o> 


c^ 
t- 


o  ■ 

cq  O 

II  II 

u  £ 


II 
< 


■s  ® 

0    C^ 

v 

O 

ex 

g 

"^ 

»S-^ 

• 

B 

F-4 
• 

• 

e 

öb  .• 

Oa 

^   <o 

O 

^    E* 

<D    O 

• 

Ö     55 

Oi 

• 

CO 

Ol       PLI 

Se 

B   " 

^  a 

• 

1- 

«     « 

Ek 

CO 

Ä    ■*^ 

• 

^ 

•g  © 

Cl 

-JStS 

<N 

24* 


o 

^^*      A 

1-^ 

CO     lO 

• 

8 

CO 

CO 

• 

o 

s 

CO 

a> 

.•55 

»^ 

CO     -t» 

m 

.      «8 

e 

5,^ 

• 

a 

r-* 

1  .• 

o 

• 

s 

'    o 

1  r 

g 

Cl 
Cl 

'^    Ii 

• 

o»    »« 

I-H 

:^  ** 

Cl 

CO   e. 

^-1 

^  i 

^  w 

fc  §> 

J5    O 

e* 

O    H^ 

• 

m 

■t 

"^ 

07       ^ 

a 

• 
0 

.    ^       •» 

r^H 

r!  ""^ 

CO 

w  ^ 

• 

0 

o 

t     Cl 

.  1 

• 

•O 
«■ 

8^c 

• 

d 

9 

S>^ 

0 

b  •* 

oc 

^  £J 

o> 

• 

-^  ^^ 

^    CO 

fS  + 

• 

iO 

.   i 

v 
00 

C'^      -. 

»« 

01      ^ 

• 

a 
o 

• 

s 

s 

oc 

1-H 

^   ^*^ 

• 

•>^ 

j: 

=s    © 

•-^•TJ 

cJ 

^"     B 

1-^     r^ 

oc    ,57^ 

r^-W 

*CO     <0    1    CO 

«o' 

Cl 

II 


CO  CO 

• 

I-H  »'• 

II  II 

»^  2 


30 


466 


WIJKANDSn,  0B8ERVÅTI0K8  MA0NÉTIQUB3, 


00 

Cl 


II 


CO 


•o 


o 


00 

e 

Cl 

»o 

Cl 

II 

fl 

2 

O 


•« 

s 


eo 


pH    «» 

'o 

Cl 

• 

0 

• 

8 

• 
0 

O 

^  II 

Cl 

• 

^   ^ 

1     ^ 

• 

ce 
1    ^ 

• 

»o 

CO 

'^ 

e3 

o 

• 

E 

O»   •  • 

»« 

»O 

-H      Cl 

<(3 

f^ 

CO    •-• 

^^ 

• 

m 

o 

^• 

*:  C 

CO 

#» 

00 

fi^     00 

CO 

-«*• 

o 

o  «* 

0 

O 

• 

ci 

TJ    Cl 

r» 

UD 

i-H 

■ 

Cl 

•-H 

^i^ 

orr 

1 

1 

^W 

• 

u 

s 

<1 

• 

*« 

^ 

«-    e« 

»O 

s 

iå 

-  J"  ö 

-^ 

<o    o 

^ 

A 

^'  ij 

o 

II 


Cl 


2  "o» 

• 

§    II 

00 

M-fe 

s 

• 
0 

J2 

1^ 
O 
Cl 

o   ^ 

o6 

PQ  o 

.  + 

^1    g, 

a 

'^ 

» 

Het 
tern 

ht 

s 

o 

•fi 

^   o 

.e 

•^'S 

CO 

1879, 
Équ. 

pH  5 

• 

• 

• 
0 

0 

O 

•  •     CO 

O 

Cl   «o 

^H 

*^    .. 

s-    II 

• 

^55 

• 

• 
• 

•«a 

C» 

e8 

• 

• 

B 

o 

o 

u 

ja 

CO 

U 

• 

eo    30 
Cl 

• 

Cl 

• 

■ 

• 
€D 

£  '^ 

'x 

CO 

*-H 

1^ 

CO 

o 

9 

• 

m 

'ö  * 

«o 

CO 

CO 

Cl 

t* 

^H 

Cl 

^1 

Cl 

Cl 

r^     1 

Ii 

II 

II 

O      . 

« 

pq 

• 

• 

-© 

§ 

< 

."-  ti 

• 

'co 

s 

iå 

^    9 

•9» 

Cl 

Cl    o 

II  ^ 

:>} 

• 

e 

r- 

# 

u     • 

00 

«ft 

.     Cl 

•M     ^m 

fl 

B 

C   o 

SO 

u    00 

^ 
« 

5  — 

O 

ee 

• 

CO 

^ 

B 

• 

e 

CO  ''^ 

O 

® 

'^  v 

00 

O 

•—    E 

HH    5^ 

• 

CO     2 

• 

'^ 

Om 

a 

• 

Het 
tern 

o 

s 

B 

• 

•  w^ 

ji 

0      © 

^^ 

• 

"^^ 

Cl 

*-      ^ 

24* 


Cl 


VEOA-BXPEDITIOKENS  VETBNSKAPLIOA  ARBETEN. 


467 


1 

X 

fl 

08     3 

^  5 

fl 
08 

1             • 

Cl.  fl 

fl  -^ 

• 

fl 

08 

a 

.pH 

08 

fl 
0 

03 

• 

•4^ 

C 

fl 
O 

fl 

08 

fl 

0    c8 
(O     g 

2  fl 

• 

•  pH 

08 

fl 

•pH 

•^ 

'TS 

fl 

0 

©  »73 

*© 

• 

g 

• 

C 

•^3 

2  ® 

u 

> 

'3  £ 

© 
HD 

•73 

• 

u 

o 

^^^^ 

"^ 

>*N         © 

fl 

.p-,  53 

•4.» 

-o 

£ 

fl          Ö 
g^       fl 

© 

^  © 

fl 
© 

"-1 

Ii 

• 

B 

2 

O 

Q) 
2 

O 

CO 

0  <s> 

s 

QO 
© 

90 

SÖ 

fl 

08 

g  s 

S    03 

© 

fl 

08 

© 
00 

©           Mt 

© 

CQ 

»H 

© 

> 
fl 

• 

p2 

.— •    TJI 

1 

• 

8 

• 

eo 

• 

t* 

CO 

• 
0 

o 

CO 

0 
O 

GO 

'3 

fl 

»pH 

• 

fl 
O 

-*» 
cö 

fl  ^ 

OD      fl 

fl     O 

a 
•1-4 

05 

1— 1 

*o3 

al 

•T3 
CO    fl 

CO 

0 

0S 

10 

© 
(h 

p2 

QO 

*© 

»H 
04 

08 

p— I 
© 

pfl 
© 

T3 

03 
fl 
0 

.•     • 

n3 

08 

^^^          >^ 

QO 

^ 

CO 

•  »•* 
CO 

•  pH 

> 

•  rH 

fl 
© 

© 
*© 

1 
II  «)■ 

• 

a 
o 

Kl 

• 

•a 
• 

s 

to 

."-  « 

eo 

98 
1— 1 

'O 

GQ 

> 
'O 

GQ 

fl 

'"i 

fl   o 

"  fl 
fl  ^ 

fl 

© 
p— * 

*© 

-** 

fl4 
^       fl 

00     rj 

-•3 

.pH 
U     .PH 

>     03 

© 

fl 
08 
> 
08 

QO 

2  °^ 

*Q0     1-^ 

»» 
O 

'o 

a 

08    5 
fa      O 

w    G, 

•pH 

ri    .1-4 
S      08 

© 

-5ä  r^ 

5 

a 

•  PH 

u 

CL, 

© 

•«       • 

^  SL 
a  *« 

0    W) 

• 

ja 

o     1 
'd     . 

• 

o 

• 

e             . 

CO 

• 

CO 

(O 

1 

CO 

-i 

C 
O 

oS 
C 

fl 

CO 

fl 

CO 
0> 

fl 

-© 

öfl  0 

.pH       QO 

S»    p2^ 

CD      00 
>      «> 

fl      ^ 
0.? 

.pH 

«^ 

CQ 
© 

fl 

© 

© 

t:    - 

o    c^ 

• 
CD 

sii 

•4^ 

fl 

■+3 

fl 

09 

© 

p^   ^-i 

o    ö 

■^ 

o 

•^         ^ 

c3 

tH      H-» 

rö      © 

• 
09 

•o 

o 

O 
CO 

'O 

CO 

s 

fl 

c8 

t?  IS 

ä  .fe 

•»  •'OJ 

c8 
© 

PH         Ö 

'^    fl 

• 

CO 

10 

0     0 

CO   CO 

fl 
© 

cfl 

•l-H 

Ii 

n 

K  .1-1 

*©  ^ 
:^  © 

^  <© 

1  "l; 

eo 
.    ^ 

•C      ' 

• 

8 

• 

»O 

• 
0 

fl 

O 

•4^ 

3 

fl 

•  l-J 
CO 

c3 

2  w) 

a  ö 

CO 

• 

*© 

»pH 
'fl 

© 
fl 

!^  9 

fl  pO 

0^      >H 

•^  fl 

^2  t; 

■  • 

u 

fl 
0 

fl 

n3 

CO  lO 

CO     •l-H 

03    > 

3S 

fl 

bO 

.pH 

03 

»4 

Q 

-tid 
© 

• 

CO 

C 

> 

fl 

CO 

fl 
O 

"5* 

•I-H 

fl 
0 

fl   © 

08 

3^ 

13 

a 

0 

9^ 

fl 

p2 

0 
•43  © 

©  -g 

+ 

• 

*#i* 

M 

5.^ 

•  i-H 
•4-9 

fl   ^ 

d 

3 

0     » 

• 

a 
o 

fl 

C8 

1-1 

08 
•  i-H 

•2  a 

T5     fl 

08 

08 

-♦a 

©  *o 

%* 
ua 

3 

C? 

0H 

fl  ^ 

08 
> 

.pH        © 

© 

l-H       © 

S  -S 

O 

Tj« 

^ 

fl 

^       00 

9*> 

s^ 

O 

08 

<i 

0   ^ 

^ 

ä     »pH 

© 

© 

OD 

c 

1879, 
Équ. 

Q 
»J 

• 

fl 
O 

©   > 

<© 

© 

fl  :-^ 

fl 

■73 

.pH 

cd 

CO  -r 
'O  0 

fe5  % 

cö 

1-H 

•4^ 
•  i-H 

fl 

© 
© 

©    fl 

:ih  fl 
^  0 

*c3    ©- 

© 

•s 

468  WIJKÅKDSR,  OBSERVATIONS  MÄGKÉTIQUES. 

1.  1878,  mars  25,  ll\     Lund.     Mire  =  76".  38,7;  A  =  168".  27>; 

79\50>.       72°.37'.s.       iT.    7',5.  Ouest. 
79.   57,2.        72.  38,0.  11,4.       » 

Moy.  =  11.     9,4.       p 

2.  1878,  sept.  12,  18\    Irkaipi  A,    Mire  324".  10>;  A  =  43\l,i; 

a.  »i.  å, 

169".  18>.       17".  53>.  Est. 

3.  1878,  oct.  4,  10\     Pitlekaj  B.     Mire  253".  6',6;  A  =  359".  20>; 

52".  5,4.       53".  3',9.       19".  52,4.  Est. 


52.   4,1.        53.   2,3.  53,9. 


» 


Moy.  =  19.  53,1.     » 

4.  1879,  mars  13,  15\    Pitlekaj  C.    Mire  =  99".  4',o;  A  =  170' 48',7; 

68".  31',».      71".  52>.      19".  40,7.      350,».      +  3^.     19".  44>.  Est. 
68.   19,4.       71.   50,2.  47,9.       350,o.      +3,7.  52,8.      » 

Moy.  =  19.    48,8.      » 

5.  1879,  avril  5,  ll\     Ibidem.     Mire  307".  27',i;  A  =  359\3r,4; 

106".  9,5.      108".  21,6.      19".43>.     359,5.      -f  3>.     19".  47 >.  Est. 
106.   5,6.        108.    15,5.  48,2.      360,o.      +2,5. 51,5.      > 

Moy.  =  19.  49,8.      » 

6.  1879,   avril   14,  15\     Ibidem.     Mire  =  260".  9',o;  A  =  359\  31,4; 

a.  aj.  d.  ».  A^— «.  dn. 

58".  12',o.       62".  r,5.       19".  33',7.      334,o.       +  8>.      19".  44,8.  Est. 
58.   11,0.        62.   6,0.  31,9.       334,5.      +7,5.  41,8.      » 

Moy.  =  19.   43,0,      » 

7.  1879,  avril  22,  15\     Ibidem.    Mire  =  307".  2 1'.»;  A  =  359".  3r,4; 

a.  ai.  d.  «•  A— «.  ^„ 

104".  44,6.      109".  34'4.     19".  43',4.     349,6.     +  3^5.     19".  4 8>.  Est. 
104.   49,6.       109.    32,8.  41,7.      349,5.      +  3,5.  46,».      i 

Moy.  =  19.    47,1.      » 


VBaA-EXPBDITIOUKIfS   VKTENSKAPLIO A  ARSBTXS,  ^Ö9 

8.  1879,  avril  28,  lö\     Ibidem.    Mire  =  142*.  52,4;  A  =  359\  31  >; 

o.  ai.  å,  «.  -V— «•  ån, 

120\27>.  *125".  9',4.     19\35>.     360,0.      +  4V.      19^4^,l.Est. 
120.   21,6.       125.16,0.  35,0.      359,o.      +5,». 42,2.     » 

Moy.  =  19.  41,6.     > 

9.  1879,  mai  6,  15*.     Ibidem.     Mire  «  247'.  52',8.;  A  =  359°.  3l',4; 


o.  aj.  6.  «•  N—H.  Sm. 

47'.  36,7.      48'.  7,6.       19'.  32,1.       362,o.       +  2^o.      19'.  34',?.  Est. 
47.    39,4.       48.  6,8.  31,4.        361,«.       +2,5. 34,7.      » 

Moy.  =  19.   34,7.     > 
10.   1879,  mai  23,    15^     Ibidem.     Mire  =  188'.  26,8;  A  =  359'.  31,4. 

a,  «!.  <y.  «•  N—n.  J^ 

348'.  7>       347'.  46>.       20'.  0>.      291,5.      +  4V.     20'.  6>.  Est. 
348.   5,1.        347.   47,7.  1,3.       292,o.       4-3,5^ 5^.     » 

Moy.  =  20.  6,0.     > 


11.  1879,jiiillet21,ir.  BaiedeS-Laurent.  Mire=24r.l4,ö;  A=52  .1 ,2; 

92'.  52',2. 20'.  23,5.  Est. 

12.  1879,juillet23,  10\  Port  Clarence.  Mire  =  53'.13',o;  A  =  223'.56',8; 

a.  fltf.  J. 

73'.  37',6.         74'.  24',5.         23'.  8>.  Est. 


13.   1879,  juillet  24.     Ibidem.    Mire  =  318'.  36',o;   A  =  223'.  56,8; 

o.  Ui.  d. 

340'.  5',o.         339'.  13,0.         22'.  53',8.  Est. 

Selon  12:    23'.     88.     > 

Moy.  =  23.      ],3.     » 


14.  1879,juillet28,  16\  Baie  de  Konyam.  Mire=15  .23  ,8;  A=112  .58,*; 

a.  O].  d. 

291'.  5',4.         289'.  54',2.         17'.  51>.  Est, 


•  La  lecture  augmentée  d'un  degré. 


470  WIJKÅVBER,   O  B  SERVAT  10  NB  MAGNÉTIQUK8, 

f_ 

lö.  1879,  aoåt  1,  A.  M.  IledeS--Laurent.  Mire  =  69\6*,i;  A=223\l3>; 

94'.  0>         92'.  28',t.  19\ö',4.  Est. 


16.  1879,  aoåt  17,  A.  M.  IledeBéring.  Mire=112.12;  A=263.56,j; 

a.  ax.  å. 

19l\38',o.  192°.  47,0.         3°.  55,8.  Est. 


Voici   une    paralléle   des   valeu 

rs  absolues  de  la  déclinai- 

son   que  M.  Hovgaard  a  obtenues 

pour  le  lieu  d'hivernage  ä 

Pitlekaj : 

1879,  mars  13 

W 

'.  48',8  Est. 

avril    5 

49,2     > 

>      14 

43,0     . 

»      22 

47,1     » 

»      28 

41,6      > 

niai       6 

34,7     > 

23 

66,0     » 

ou,  en  moyenne,  1879,  avril 

19° 

.47',2  Est. 

Pour  déterminer  Terreur  de  collimation  du  miroir  du 
théodolite  de  voyage,  j'ai  rapproché  dans  le  tableau  suivant 
les  observations  que  M.  Hovgaard  a  prises  avec  cet  instru- 
ment ä  Pitlekaj  pendant  les  mémes  jours  qu'il  a  fait  des  dé- 
terminations  absolues.  Naturellement,  j'ai  réduit  les  nombres 
aux  états  normaux  donnés  ci-dessus.  La  torsion  est  calculée 
selon  la  formule: 


*  =  [^^-'^(u.  +  u,)]^^i^. 


od  ^  est  Taugle  de  torsion,  exprimé  en  degres,  V  la  direction 
non  corrigée  de  Taimant  de  déclinaison,  u^  et  u^  les  directions 
déviées,  et  ^  Tangle  de  déviation.  Dans  le  tableau  suivant, 
/9  signifie  Texpression  [^^— VsCu,  +  Uj)];  Mér.  N:o  et  Int.  N:o 
désignent  les  numéros  de  la  détermination  de  Tazimut  de  la 
mire  et  de  celle  de  Tintensité  horizontale  d^oti  la  torsion 
est  déduite.  Kancieune  erreur  de  collimation  du  miroir,  em- 
ployée  pendant  Texpcdition  de  1872—1873  au  Spitzberg,  était 
de  -f  27',1 ;  en  calculant  la  déclinaison,  je  Tai  appliquée  pro- 
visoirement. 


TEGA-EXPEDITIONBSB  VETENSKAPLIGA  ARBBTEK, 


471 


w 

•*rf 

1 

^ 

A 

• 

A 

A 

M 

^ 

• 

» 

M 

♦ 

*• 

♦ 

0 

« 

-^ 

1     ^' 

•« 

^ 

M 

un 

00 

»« 

tr% 

-♦ 

^ 

^ 

CO 

CO 

^ 

© 

• 

• 

1 

O^ 

OS 

1          w 

1 
1 

»4 

• 

«1 

■♦ 
«* 

»4 

*0 

M 

M 

rs 

O 

1 

• 

o 

vr% 

CO 

fO 

CO 

• 

lA 

«ft 

»r> 

0 

•n 

K 

^ 

•k 

•^ 

»» 

■ 

1 

b 

M 

N 

M 

^ 

M 

4 

+ 

1 

+  +  +  + 

1 

O 

lA 

lO 

0 

»f> 

0 

»■ 

*• 

» 

• 

« 

Cl 

? 

O 

M 

SO 

to4 

O» 

CO 

os 

CO 

ro 

ro 

ro 

M 

M 

1 

00 

1  ....  . 

1 

^ 

^ 

M 

• 

m 

< 

;     S 

A 

p» 

*k 

A 

M 

1 

r« 

• 

o 

« 

s 

t 

• 
e 
** 

^^" 

— 

- 

^^^ 

^^ 

^ 

»A» 

f^ 

r* 

CO 

-^t 

0 

• 

fO 

\r\ 

^ 

un 

•o 

<                • 

O 

• 

• 

• 

• 

• 

m 

O 

•K 

»« 

M 

M 

% 

f. 

t 

00 

R 

»aa. 

V 

00 

VO- 

»>. 

e- 

.^ 

1       ^ 

•■« 

»M 

-^ 

CO 

• 

\r% 

»14 

*«* 

ro 

ro 

VO 

J« 

CO 

»4 

1  i! 


2 


Heure. 


Q 


M 

♦ 

O» 

♦ 

00 

« 

*• 

•k 

*^ 

vO 

o 

00 

o 

VO 

e5 

CO 

tm 

VO 

•^ 

CO 

o 

• 

m 

• 

• 

• 

Ov 

^» 

lO 

VO 

VO 

VO 

00 

to 

O 

^ 

Tf 

-^ 

»N 

M 

M 

CO 

CO 

r^ 

et 

»•• 

O 

f*» 

M 

zq     r^    i^     VO    ov    O^ 
^     ^    ei     io    ei     C4 


''^     O^    t-*    r^  00    00 
*•     un    O     ^  00    00 
CO    CO    w      ••      ►* 


CO 


^, 


\0     VO      1^    VO     VO 


lO     5t     «     00       CO 

i>4     M     M     e< 


cs 

00 


11 

fl  JD 
o    fl 

09     00 


OQ 

"© 

OQ 

Cd 

c3 

fl 

© 


^^    ©  .^ 


Tt<  © 

»•  g. 

fl  "^-^ 

O  ^^ 

-O 

.^  © 

fl  n3 
© 

^  © 

o  fl 

^  © 

o  t3 

5  © 

©  ^ 

^  fl 

d  © 

fl  "•-' 

o  © 

fl  öT 

S  2 

t»  fl 

•i-i  1-^ 

06  O 

'^  fl 

I— I  ^j 

^  a 

fl  fc 


o 

fl 

fl 
O 

;S 
o 
> 


fl 
o 

03 

> 

© 

GQ 
O 


00 

fl 

os 
'V 

•*A 
fl 
© 

P 

^* 

fl 

QG 

fl 

© 

«© 

a 

© 

o 

© 

C3 

© 

fl 
O 

© 

fl 
o 

92 

03 

fl 


rfl  ;^ 


© 


© 


© 


CQ 

fl   .   - 

©  4-    © 

2   © 
o  ^^   © 

fl 

09 

S    03    fl 

Sa 

o   .^     CO 
n3  ;i3     © 

^.     <=>  ^ 

©       O     -4J 

w  ^   2 


®    fl 
C    <=> 


08    SR 


c3 
© 


fl    ® 


-2  a 


© 
© 


© 


*© 


c3    fl 
fl^  fl 

i-S 

©  -*j 

2  s^ 

'^   er» 


o 


© 

fl 

•^   fl 
©  S 


fl 

03 
> 

fl 

00 


c 

© 

-© 

© 

*© 

fl 

oS 
© 

3 

03 

© 

QQ 

fl 

Cd 

© 

fl 

CQ 

© 

a 

<© 

a 

OQ 

© 


fl 

O 

OQ 

OQ 

C. 

O 

C3 

fl 

W)    . 

•^ 

GQ 
-© 

'^ 

OQ 
© 


S  -fl    03 
^    S    © 

03»^^ 
O    © 

fl-,  J>>  © 

c/2     Cl    fl     o  ^J 


»-      C4       CO     ^     VO    VO 


O 

os 


CO  a 

fl  © 

03   *di 


fl 
© 


OQ 

© 

U 

-•^ 

fl 
CS 

OQ 

© 


472 


WIJKANDBR,  OBSERVATIOKS  MAOyÉTJQUES. 


o 


o 

CO 


ca 


o 

N 


'^NOM^mwiocoQoom»  o 

0«0000-"00ro»o0fO00  «*> 


M 


^41 


»4         * 


N 


> 

& 


fO 


m 


*0 

V. 

w 

o 
00 


eo 

t"* 


»O 


M 


to 


O    t^ 


8 


00 

NO 


00 

^0 


00 


ro  N 


o 


o 


00 

o" 


fo 

»< 

-♦ 


ro  « 

•  ■ 


yr% 


5 


M  O       >0  •• 

•s  •*          •■•  •* 

1^  fO  QO  •* 

»n  r^   ^ 


I  I 


N     •*     •« 


VO 


«::  «*  'S  'S  "S   ?:  'S  « 


00 


•*    ro 

ro   ** 


M    moonO    q    ^r*N    o***^ 
mmmimvOu-iQOOm^ 


00  M  tn  00  M 

M   M   M    M 


fO  VO 


^  »O  tn  to  VO 


I    I 


ji.    O^cno^inoo^t^OkO^oo^n^n  ^ 
"g^  Ö  o"  "^  **  d^  r^  o'  l>^  "^  00  ^  dv  vo" 


to  tn  lo 

0^  «^  «^ 


lO  vO  so 
l««  00  00 


lO  to 
to  to 


Q    1^   »i«    »«    »M  \Q 

F«  M  M  M  ro  ^ 

»-I  fO  «   N  « 


•v   l^ 


rv  oo 


s 


Hcurc. 


'ONOd  «tf  C^Cvvo^^•^^o'>0^loo^^ 
MNMM(«)ror«tlto  fO^ 


t>.  »^  r*.  h* 
o^  r>.  »^  t>» 


OQ  00 
ÖO  00 


O^    O^    W     Ov   fO   fO   ro  QO 
«    N«\0»oto00ro 
fo  ro  N     -<     N^     N    w 


o    rOM    M    r>oooo    Cvt««O^vO00    o    ^ 


ONa»-«     lO 


§1 


p^     ^     o»    ^  NO 


ro 

*3 


o 
et 


ON  00 


ti 

T3 


v 


00 
00 


t; 


> 
o 

bl 

c« 

J2 
e« 

.C 

U 


c 
o 

tn 


< 

tn 


o 


CO 

.fl 
u 


rt  .t: 


:?: 


«     M     rO^tovor^OO     C>0     **     N     fO"^ 


C 

•=1 

C 

i 

ti 
o 

»* 

s 

Si 

© 

O 

a 

er" 

O 

o* 

QO      o 

© 

*© 
•1— • 

c 

ti 

cS 

OQ 
© 

-© 

© 

© 

93 

U 

.*» 

Ss 

QO 
© 

© 

ti 

c 

O 

Ǥ 

93 

08 

ti 

ti 

#* 

§.-§ 

P^ 

^ 
o 

© 

on 

—    © 

•  ^^ 

© 

QO 

00   pr* 

88    .^ 

© 
OO 

© 
ti 

•  •-4 

© 

^ 

*-  no 

© 

© 

s 

d    S 

S 

cu 

o 

00 

fri 

© 

r2 

'3 

c 

Q      99 

c 

•»d 

»rt 

0? 
O 

o  ^ 

© 

o 
S 

• 

<ti 

> 
ti 

© 

© 

ao 

ti 
O 

a 

S  5^ 

© 

US 

•  I-* 

;3 

•^^ 

© 

CS 

ti 

a 

© 

<4^ 

93     O 

•  1-4 

s 

OQ 

o 

ti 

Cl4 

o 

c 
o 

o 

CO 

os 
fl 

•4^ 
*© 

cc2 

© 

© 

09 

c 
a 

•4^ 

© 
fl 

© 

ti 
O" 

09 
© 

Hq 

M 

5 

ti 

Q 

00 

08  "S 

© 
ti 

ti 

(4 

o 

09 

© 

n3 

•  »ii* 

.->  ^ 

93 

C 

© 

-a> 

§   2 

'O 

a 

•^  c: 

cd 

ti 

00 

OQ 

S 
O 

^  a 

^ 

p 

f^ 

O 

•  »"i^ 

93 

.«i» 

-♦a 

> 

£i 

© 

ti 

O 

QO 

O 

ti 
ti 

0? 

09 

O 

© 

o. 

ti 

QO 

• 

83 

OS 

© 
© 

X 

Ö 

© 
2S 

> 

> 
•»i« 

ti 

09 

s3 

T3     0) 

© 

© 

O 

4J 

»i* 

CS 

a 
C? 

QQ 

© 

> 

oS 

-^ 

00 

QO 

ti 

03 

* 

QO 

bc 

03 
©  *tJ 

•T3 
© 

© 

'V 

a>  *© 

© 

© 

*© 

QO 

ti 
o 

53 

© 

n3 

c3 

^ 

'O 

TKOA-EXPBDITlONSSa  VBTENSKAPLIOA  ARBETEN, 


473 


Lieu. 


Temps. 


Heure. 


<r. 


Poids. 


Lund, 


Chabarova 


Port  Dickson. 


Port  des  Acttnies 


Cap  Tscheljuskin 


Irkaipi  A  . 
Pitlekaj  A 


B 


Baie  de  Sl-Laurent 


Port  Clarence. 


Baie  de  Konyam 
lie  de  S!*LaoreDt 
lic  de  Béring 


1878,  avril 
mars 


juiUet 
aoiit 


sept. 


oct. 

1879.  av"^ 
juillet 


aofit 


II^  i6',8  Ouest         I 
9-4      ■  2 


Moy. 

8»» 

17 

15 

19 
18 

II 

10 


II 


10 


16 


II.  11,9 

17.  6.9    Est 

26.  25 

29.  21  o 
129.      9 

17-  53-7 

19-  33tO 

19-  53.» 


—  19.   47,2 


A.  M. 


A.M. 


20.    23,5 


23.      1,3 


17.    51.9 


19-     5i4 


3.    55.8 


3.    DéterminationB  dlnclinaison. 

Toutes  les  observations  ont  été  exécutées  avec  le  méme 
inclinatoire  de  Gambey  qui  fut  employé  pendant  Vhivernage 
au  Spitzberg  en  1872 — 1873.  Elles  sont  toutes  prises  dans  le 
méridien  magnétique,  et  consistent  en  seize  lectures  faites  avec 
les  précautions  ordinaires.  Deux  bonnes  aiguilles  avaient  été 
emmenées.  Aussitöt  que  Tinclinaison  s'élevait  å  75°,  elles 
donnaient  des  resultats  tres  conformes;  mais,  k  une  inclinaison 
d'environ  70°,  il  s'était  montré  en  Suéde  une  différence  de 
quelques  minutes,  dont  les  valeurs  de  Taiguille  2  étaient  au- 
dessous  de  celles  de  Taiguille  1.  M.  Hovgaard  n'a  guére 
employé  que  Taiguille  2  pendant  Texpédition,  cela  par  des 
raisons  qui  me  sont  inconnues.  Voilä  pourquoi  je  n'ai  pas 
pu  déterminer  des  observations  suivantes  la  dififérence  plus 
precise  entré  les  aiguilles.  La  correction  qui  aurait  pu  résulter 
d'une  telle  discussion,  se  serait,  d^autre  part,  trouvée  sans 
aucun  doute  si  petite,  qu'on  peut  la  négliger  ä  Tégard  des 
variations  de  Tinclinaison  pendant  la  journée,  comme  h  celui 
des  anomalies  locales. 

A  Pitlekaj,  les  instruments  de  variation  ont  été  lus  simul- 
tanément  ä  chaque  observation,  mais  ils  présentent  si  peu  de 
precision,  que  je  n'ai  pas  cru  convenable  de  me  servir  de  ces 
lectures,  et  que  je  les  ai  omises. 

Toutes  les  déterminations  de  Tinclinaison  sont  renfermées 
dans  le  tableau  suivant.  La  colonne  Aigu.  désigne  Taiguille 
qui  a  été  employée.  La  colonne  M.  N.  (S.),  T.  E.  (W.)  contient 
la  moyenne  des  quatre  nombres  que  Ton  obtient  quand  la 
pointe  marquée  de  Taiguille  a  été  le  p6le  du  nord  (du  sud),  et 
que  les  tetes  de  quelques  vis  des  aiguilles  étaient  tournées  a 
Test  (ä  Touest).  I  est  Tinclinaison,  comme  on  la  trouve  en 
prenant  la  moyenne  des  nombres  précédents. 


TBOA'EXPED1TIONKK8  rBTESBKÅFLlGÅ  ARBETEN. 


475 


00 


M     ^^«o»n^tAtAodoo 

t/t^«/irOM      M      ^    \r\    \r%    \f\    xTk 


»/%    \r% 


«k  ^  «k 

O      O     ^ 


e'0OQO  «  rO^OCOPO*>»*OVOO  I*^ 
00\o«QOOOQOOOQO  lN»r^l«*r*r* 
^0 


r<>    r«    c»    t>>  >o    ^O 


ti     o* 


m 

m 

lA 

m 

m 

os 

0 

fi 

»H 

O 

»«. 

n 

r» 

• 

*. 

» 

■k 

Ov 

f*^ 

vO 

M 

*• 

r^ 

tr% 

»>. 

q      q 

*4   ä> 


m 


Cl 


\r\ 


^      M% 


M  M  M  M  M  r« 


ir> 


•A 

IS. 


q^     »n     q,     o 
QÖ     ^tCto\ooood>o 


O  Ö^      ^      f*>      to      fö      fO      ^     00 

o^>o>ooooooooooo     r^ 

NO 


ri*r^r^»>.t>»r*»««*t>i»>»t>i»s,r..i>»r*. 


•n 


m 


O       r^ 


<5     o 

O    00 

o*QÖOO      ci     fOrÖro»*>»^>d 
qovonooqoooooooo    t^»^ 

^0 


•A 

m 

tf> 

lA 

m 

m 

C* 

n 

0 

M 

»o 

0 

«n 

C 

»n 

Cl 

irt 

r* 

*^ 

•k 

» 

•t 

» 

^ 

• 

• 

^ 

« 

O^ 

N 

»■ 

O 

00 

fO 

Tf 

^ 

« 

u^ 

»■ 

•" 

^^^0«O^O^O^O^O^O>O^O^O^ 


.  "■        B        * 


q_     q      »A     o^ 
O      ro     "^      ^Ti     Os    \0     \0 
ro     fO     ro     W      ►-• 


«rt 


in 


N 


t>itooo     r^ONOO     ^o^O     ^ 
«^cOfOto»o  ^    xr.    \n 


c«       o       «n 

M     00     00 
^    ro    ro 


lA 


Cl 


ON     ts.    00 
CO    ro 


c        00     00 

00    VO    >o 

so 


Cl 

00 


ro    *0     CO    <^ 

00     00     00     00 


t«,\0\ov0>0     ^^^O^O^O^O^O^O^OsO 


Cd 

m 


m 

•A 

lA 

lA 

lA 

tA 

«A 

M 

♦ 

M 

0. 

m 

r» 

0 

lA 

• 

n 

•A 

C« 

»A 

« 

O 

»A 

lA 

»A 

lA 

«^ 

»A 

• 

lA 

•ta 

lA 

•• 

00 

00 

O 

N 

•* 

»a 

o^ 

Tf 

\rt 

>o 

«** 

^ 

w 

l^ 

*m 

^4 

fO 

cf 

M* 

00 

r*» 

N 

O» 

•^ 

"* 

^ 

CO 

CO 

« 

•i« 

•* 

\rt 

»4 

¥* 

»4 

^ 

^m 

pm 

»m 

• 

• 

« 

• 

m 

• 

• 

• 

■ 

• 

m 

m 

■ 

m 

• 

• 

■ 

■ 

• 

o 

00 

00 

f« 

ro 

to 

to 

to 

00 

t>. 

»^ 

>o 

r*» 

»^ 

r* 

t^ 

l>i 

t^ 

t^ 

»s. 

IS. 

t>» 

r»» 

00 

^0 

^0 

00 

00 

00 

oo 

00 

r* 

r*« 

r*» 

»>► 

i^ 

r* 

»N. 

l^ 

l>i 

r«. 

rs. 

»>. 

t>i 

r>» 

t>» 

>o 

N 

«k 

A 

A 

A 

A 

• 

A 

A 

A 

A 

A 

A 

«k 

A 

<k 

A 

M 

A 

A 

A 

A 

m 

c 


C 

o 


SJ    ■= 

.S        (A 

<  J 

u 

H 

o. 

ett 

u 


(fl 


a 

u 
(fl 


PQ       <       o 


a,    a 
fi    •«•    pu, 


s. 

6 


I       I       I       I       I       I       I       I 


N      ro 
c9       M 


os      ^      ON 


I     2 


VO    to^tot*»^    oo    t^ 


^00     *nt^rs.tntoO     \r%    \rt    o^    mt     m 


^    ^   00     *n    t^    ts 
el     1^     M     i-i     M     t4 


A       O 
C3 


O, 

Cfl 


> 
O 

c 


00 
00 


ON 


•c 

et 


00 


•m     M     fo^*nvo     r^oo     ONQ     *•     «     to-^t^^vo     e^oo 


os    O     - 
»^     «     « 


ro 


476 


WJJKASDER,  0B8BRVATI0N8  MAaNÉTIQUES. 


M 

O» 

0 

M 

rt 

m 

IS, 

♦ 

l*> 

•« 

« 

tn 

>o 

m 

»• 

■» 

•^ 

»k 

«k 

» 

•k 

«k 

• 

•b 

m^ 

|N« 

O 

O^ 

>o 

OO 

in 

C« 

»<« 

o 

On 

m 

m 

NO 

M 

• 

\r% 

»Ti 

^ 

»n 

•« 

M 

t« 

ro 

CO 

^ 

• 

m 

• 

• 

• 

■ 

• 

• 

• 

• 

« 

• 

• 

e 

»■<• 

VO 
1» 

so 

t» 

>o 

NO 

NO 

s 

••• 

S 

;§ 

t>. 

% 

m 

•o 
et 

1*. 

K 

0 

0 

0 

•o 

•o 

o 

0 

>n 

O 

•^ 

• 

• 

•« 

H 

O^ 

O 

t>. 

O^ 

vr» 

V4 

-»f 

ON 

NO 

00 

ON 

(S 

NO 

»4 

»i* 

M 

9m 

N« 

M4 

w 

M 

CO 

t!- 

vn 

* 

1 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

■ 

• 

• 

m 

0 

1» 

NO 

NO 
Co 

NO 

»o 

1^ 

R 

S 

NO 

S 

»** 

(d 

«n 

m 

m 

«o 

«A 

t^ 

ro 

»o 

tn 

to 

■A) 

o 

»>. 

0 

0 

0 

0 

»ft 

•k 

mk 

H 

»4 

»N 

kW 

ON 

m4 

ro 

*m 

00 

O 

••• 

ro 

O 

u^ 

Cl 

\n 

tn 

»O 

^ 

ITi 

^ 

%o 

»m 

w 

N 

CO 

• 

• 

• 

■ 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

■ 

a 

CA 

• 

e 

so 

>o 

t*. 

NO 

NO 

t*» 

NO 

NO 

fr* 

t*. 

2 

'I- 

S 

S 

»^ 

• 

lO 

0 

»o 

tn 

o 

O 

0 

0 

0 

R 

v> 

0 

0 

,  » 

•> 

•«• 

m 

«k 

^ 

• 

H 

NO 

r<. 

»O 

0 

t>. 

o 

\r% 

O 

N 

\r\ 

d 

0^ 

m 

ON 

^ 

•* 

w^ 

fO 

tn 

XTi 

*« 

\n 

w 

»•m 

M 

• 

• 

• 

• 

■ 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

« 

■ 

2 

vO 

so 

NO 

NO 

»o 

NO 

(Ni 

« 

S 

• 

1 

o: 

1     . 

v» 

M 

irt 

m 

m 

»n 

0 

0 

0 

lO 

0 

ITJ 

• 

v« 

•• 

■k 

•* 

•• 

•s 

«k 

r> 

*o 

^ 

N« 

•* 

00 

r* 

O 

M 

N 

ON 

^ 

o 

O 

r* 

** 

m 

fo 

»i« 

N 

N 

* 

r< 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

■ 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Ä 

0 

t» 

NO 

NO 

NO 

NO 

NO 

« 

S 

2 

r*» 

• 
9 

M 

e« 

tk 

« 

1» 

ft 

A 

■4 

M 

to« 

Cl 

»4 

C* 

^* 

C4 

<; 

■ 

a 

V 

B 

vi 

■ta 

S 

t4 

Lieu. 

• 

m 

«k 

A 

* 

s 

2 

1 

a 

* 

§ 

A 

3 

1 

A 

C 

u 

A 

A 

^ 

A 

A 

X 

U 

i) 

*•  1 

73 

o; 

1 
1 

iC 

1 

^ 

1 

A 

JU 

A 

T3 

.SJ 

• 

• 

3 

"b 

t>. 

»n 

••• 

•i« 

0 

^ 

r«* 

O 

tt 

r«« 

A 

«; 

to4 

•i« 

^i4 

•« 

»4 

^14 

»4 

•« 

•H 

X 

1 
1 

N 

00 

vo 

M 

r*» 

>i< 

ro 

00 

^ 

M 

Ä 

NO 

m 

N 

N 

n 

N 

n 

d 

M 

»« 

• 

c 

1 

m 

••« 

« 

• 

JU 

*5 

4« 

^ 

A 

A 

*4 

1 

A 

A 

A 

•»— « 

H 

'       00 

m 

«* 

« 

* 

» 

<>> 

A 

A 

A 

A 

A 

A 

A 

J^ 

1- 

vr» 

NO 

r*« 

00 

CN 

0 

»« 

N 

fO 

1" 

IT» 

NO 

r^ 

'         M 

t< 

N 

M 

n 

« 

fO 

^O 

eo 

fO 

fO 

ro 

fO 

CO 

VEGÅ'EXPEDITI0NES8    VETEK8 KA  VLIG  A   AJiBETEK. 


477 


Voici  maintenant  les  déterminations  de  rinclinaison  faites 
pendant  rexpédition,  rangées  d'aprés  les  lieux  d^observation: 


Lieu. 


Temps. 


Heure. 


I. 


Poids. 


Lund 


> 


Port  Dickson 

»     des  Actinies 

Cap  Tscheljuskin 


lie  Preobrascheni 

Irkaipi  B 

Pitlekaj  A. 


Pitlekaj  C. 


B 
t 
» 

M 
> 

> 


Baie  de  S!-Laurent 


Port  Clarence 
1  f 


Baie  de  Konyam 


lie  de  S!-Laurent 


lie  de  Béring 


1879,  iniLTS 


aoAt 


t» 


» 


»■ 
sept. 


nov. 


1879,  janv. 
»         > 

>      févr. 

»         » 

*      mars 
»      avril 


» 
* 

> 


> 

Y 


9 

> 


> 
» 
» 
» 

mai 

> 
> 


juillet 


1879,  aout 


> 


Moy. 


Moy. 
P.  M. 

12 

> 

» 
16 

13 
14 
13 
17 
II 
10 
16 

17 
10 

17 
>S 
M 
II 

Moy. 
10 

10 

» 

Moy. 

17 
Moy. 

10 

» 

Moy. 

17 

» 

Moy. 


68  .  48^9 

51.6 
49.9 


68.  50,1 

82\  54''7 
83-  36,4 

83. 15  7 

144 


83.  IS  o 

83.45.» 
77. 55.8 
76. 58.7 

76. 58,6 

55.S 

60,1 

66.7 
63.» 

•62.2 

66.1 

61,4 

59.9 
58,8 

60,0 
60.1 
66,6 
67.1 
60.9 
59.0 
56.1 
48.3 


77.    0,6 
75.  55,5 


76. 

2.7 
7.4 

76. 

5.0 

75. 

10.3 
9,« 

75. 

9,7 

74. 25,= 

25,5 

74. 

25,3 

66. 

36,6 
32.5 

66.  34,5 


I 

I 


4.    Description  des  lieuz  d'ob8ervation. 

Les  longitudes  sont  comptées  de  Greenwich. 

Lufid:  Long.  E.  0^52"*  46',  Lat.  N.  55^  41 ',9.  Jardin  de  Fob- 
servatoire  astronomique,  ä  SO.  de  celui-ci,  ä  10  m.  au  X 
de  la  table  et  des  bancs.  M.  Hovgaard  a  employé  comme 
mires  les  bords  d'une  cheminée  de  fabrique  dans  la  direction 
de  NO. 

Upsala:  Long.  E.  1M0"30',  Lat.  N.  59°51',5.  Observatoire 
magnétique. 

Chabarova:  Long.  E.  4^  1"^  14",  Lat.  N.  69*'38',8.  Environ 
18  pas  ä  SO  de  Tangle  SO  de  la  chapelle,  prés  de  la  riviére. 
La  raire  était  une  tente  vers  Test,  dans  Tintérieur  du  pays. 

Port  bickson:  Long.  E.  5^  29"*  20",  Lat.  N.  73°  32'.  Pointe 
NO  du  port.  La  mire  était  une  perche  de  signal,  plantée  par 
M.  B  o  ve  pour  la  triangulation  du  port. 

Port  des  Actinies:  Long.  E.  6^  21°*  47',  Lat.  N.  76°15',3.  Le 
lieu  oh  les  observations  astronomiques  ont  été  faites,  ä  Test 
du  port,  et  k  20  pas  du  rivage.  La  mire  était  une  roche 
pointue  sur  les  montagnes  k  N. 

Cap  TscMjuskin:  Long.  E.  6^  53"  40»,  Lat.  N.  77°36',6.  Prés 
du  cairn  mémoratif  élevé  par  Texpédition.  La  mire  était  le 
Cap  nord  de  l'Asie. 

lie  Preohrasckeni:  Long.  E.  7**32°*40«,  Lat.  N.  74°  44'.  Pied 
de  la  imontagne  aux  oiseaux»,  k  50  pas  du  rivage,  partie  ouest 
de  nie. 

Irkaipi:  A.  Long.  E.  12^0°*0«,  Lat.  Lat.  N.  68°50',o.  Sur 
la  glace,  k  un  mille  anglais  du  village.  B.  Long.  E.  12^  O"  O', 
Lat.  N.  68°  51'.  A  cinquante  pas  du  rivage,  sur  la  péninsule 
située  le  plus  k  Touest,  environ  ä  SO  du  dernier  mouillage 
de  la  Vega. 

Pitlékaj:  A.  Long.  E.  12^  25°*  59",  Lat.  N.  67°  4',?.  Sur  la 
glace  k  laquelle  la  Vega  était  aniarrée  le  28  sept.  1878  A.  M. 
B,  Long.  E.  12^  25"*  59»,  Lat.  N.  67°  5'.  Sur  la  glace,  au  point 
d'hivernage  de  la  Vega.  C.  Long.  E.  12^  25"*  59,  Lat.  N.  67°  4'. 
L'observatoire  magnétique. 


VEOÄ-BXPEDITIOKBSa  VSTSNSKAPLIOA  ABBE  TEN, 


479 


Baie  de  S^-Laureni:  Long.  E.  12^  37"  4%  Lat.  N.  öö^^Sö'.  Sur 
le  rivage,  immédiatement  ä  Test  de  la  riviére  de  Nuniagmo. 
La  mire  était  un  sommet  de  montagne  au  sud  de  la  baie. 

Port  Clarence:  Long.  E.  12^  54"»  O',  Lat.  N.  65°  17'.  Prés  du 
rivage  de  Pest,  partie  NE  du  port.  Un  pic  de  montagne 
au  sud  de  la  baie  fut  employé  comme  mire. 

Baie  de  Kanyam:  Long.  E.  12^  28"  12%  Lat.  N.  64°  50'.  Tout 
prés  de  la  chute  d'eau,  au  sud  de  la  Vega.  La  mire  était 
un  pic  de  montagne. 

lie  de  S'-Laurent:  Long.  E.  12^  34"  28%  Lat.  N.  63°  43'.  La 
mire  était  une  pierre. 

ne  de  Béring:  Long.  E.  11^3"28S  Lat.  N.  65°  14'.  Sur  le 
rivage  au  nord-ouest  du  clocber.  La  mire  était  le  måt  de 
pavillon  de  la  Oompagnie. 


5.    Paralléle  entré  lee  déterminattoiis  préoédentee  et 
d'autree  faitee  dans  les  mömeB  regions. 

Plusieurs  personnes  sont  actuellement  occupées  ä  des 
recherches  spéciales  sur  la  grandeur  de  la  force  magnétique 
terrestre  dans  les  regions  arctiques;  voilä  pourquoi  je  n'ai  pas 
cru  å  propos  de  faire  une  paralléle  aussi  compléte  qu'il  m'eiit 
été  possible.  Je  me  borne  donc  aux  courtes  annetations  qui 
suivent. 

En  Suéde,  Upsala  est  le  seul  endroit  oh  la  force  magné- 
tique  ait  été  de  nos  jours  Tobjet  de  recherches  plus  precises, 
et  c'est  principalement  aux  travaux  systématiques  et  exaets 
de  M.  le  professeur  R.  Thalén  que  nous  le  devons.  Mainte- 
nant  que  Tuniversité  de  Lund  a  obtenu  un  observatoire  magné- 
tique  en  vue  de  Texploration  arctique  qui  vient  d'étre  mise 
en  oeuvre,  il  y  a  toute  cause  d'espérer  que  nous  aurous  lä  aussi 
des  travaux  magnétiques  importants.  Les  déterminations  sui- 
vantes  sont  les  seules  qui,  de  mon  su,  aient  été  faites  ä  cet 
observatoire. 

La  composante  horizontale  de  la  force  magnétique  terrestre 
a  été  déterminée  par  M.  le  professeur  G.  Lundqvist*  en 
1869,  par  M.  Thalén*  en  1871,  et  par  M.  Hovgaard  en  1878. 
Voici  les  valeurs  obtenues,  telles  qu'elles  sont  données  par 
ces  différents  observateurs. 

Temps.  Liea.  X  ObseTTmtenr. 

f  Jardin  de  robservatoire  astronomique 1)6985)  a     -  * 

^^  \  Promenade  å  lest  de  la  vUle 1,6956  I  J^«°^<i^«*- 

1 87 1     Jardin  de  robservatoire  astronomiqne I16999  Thalén. 

1878  Id.  id.  1,7204  Hovgaard. 

Les  trois  observateurs  précités  ont  fait  leurs  observations 
sur  le  méme  point,  et  les  instruments  dont  ils  se  sont  servis 

»  G.  LundqviRt:  Bidrag  till  kännedomen  af  den  jordmagnetiska  in- 
tensiteten o<*h  inklinationen  i  mellersta  och  sOdra  Sverige;  K.  Sv.  Vet,  Aka<i. 
Ilandl.  T.  IX  N:o  10. 

*  Rob.  Thalén:  Jordmagnetiska  IjestAmningar  i  Sverige  nnder  åren 
186m-71 ;  K.  Sv.  Vet.  Akad.  Handl.  T.  X  X.o  12. 


TEGÅ-EXPEDITIONENS  VETEN8KAFLIGÄ  AEBETEK, 


481 


ont  été  comparés  entré  eux.  C*est  pourquoi  j'ai  cru  qu'il 
pourrait  étre  intéressant  de  voir  de  quelle  fa^on  la  variation 
séculaire  sort  de  ces  valeurs-lä.  M.  Thalén  a  trouvé  *  la  re- 
lation sui vante  entré  ses  nombres  et  ceuxdeM.  Lundqvist: 

X 

(Thalén) 

Maliieureusement,  M.  Thalén  n'ayant  pas  encore  pu  donner 
définitivement  Tétat  de  ses  instruments  de  variation  magné- 
tiques  pour  1878,  il  esl  impossible,  comme  nous  Tavons  dit 
plus  haut,  de  fixer  jusqu'&  nouvel  ordre  la  relation  entré  les 
valeurs  de  M.  Thalén  et  celles  de  M.  Hovgaard;  mais  il  ne 
peut  pas  y  avoir  une  bien  grande  erreur,  si  nous  supposons  que 


X^     .    .^^  +  0.0030. 
(Lundqvist) 


.  X  ^  ,,     =  X  „  ,  —  0.0005. 

(Thalén)  (Hovgaard) 

En  employant  ces  corrections,  on  obtient  les  valeurs  sui- 
vantes  pour  le  jardin  de  Tobservatoire  astronomique.  Les 
valeurs  calculées  sont  déduites  de  la  formule 

X  =  1.7007  +  0.0024  {t  —  1870). 


Tcmps. 

Obs. 

1,7015 
1,6999 

1,7199 

Calc. 

Obs.  —  Calc. 

Observateurs. 

1869 
1871 

1878 

1,6983 
1,7031 
1,7199 

+  0,0032 

—  0,0032 

0,0000 

Lundqvist 

Thalén 

Hovgaard 

A  Upsala,  M.  Thalén'^  a  trouvé  que  la  variation  annuelle 
de  rintensité  horizontale  est  0.0025.  La  formule  citée  plus 
haut  donne  une  variation  annuelle  de  0.0024,  et  la  precision 
avec  laquelle  elle  rend  les  observations  est  si  grande,  qu'elle 
doit  étre  tres  .prés  de  la  vérité.  Il  faut  néanmoins  se  rap- 
peler  que  les  observations  employées  ne  sont  pas  nombreuses, 
et  qu'elles  n^embrassent  que  peu  de  temps. 

Les  premiéres  déterminations  que  je  connaisse  de  la  dé- 
clinaison  et  de  Tinclinaison  de  Lund,  ont  été  faites  par  M.  le 
professeur  A.  Ekelund  en  1854.  Selon  ce  qu'il  m'a  commu- 
niqué  verbalement,  les  observations  furent  exécutées  dans 
l'aneien  jardin  botanique,  environ  entré  To^angerie  et  la  bi- 
bliothéque,  sur  un  pilier  de  pierre,  oti  un  cadran  était  ordi- 
nairement  placé.  M.  Ekelund  trouva  une  valeur  de  15**  12' 
Ouest,  mais  il  dit  lui-méme  que  la  precision  n' était  pas  tres 
grande.  Si  Ton  compare  la  valeur  de  la  déclinaison  que  M. 
Hovgaard   trouva   en   1878  dans  le  jardin  de  Tobservatoire 


»  1.  c.  p.  72. 
« 1.  c.  p.  48. 


31 


482  wijkåndeb,  obsebvätioss  mågkétiques. 


astronomique,  ou  11°  12'  Ouest,  il  résulte  que  la  variation 
annuelle  a  été  —  10'  en  moyenne  pour  cette  période  de  24  ans. 
A  la  méme  époque,  M.  Ekelund  obtint,  pour  Tinclinaison 
ä  9**  du  matin,  une  valeur  de  69**  30',3  en  moyenne  de  trois 
déterminations.  Pendant  les  années  1863 — 1865,  M.  le  professeur 
B.-G.  Göransson^  fit  une  serie  de  déterminations  d'inclinai- 
son  avec  un  instrument  qui  appartient  au  cabinet  de  physique 
de  Tuniversité  de  Lund,  et  que,  plus  tärd,  j'ai  eu  Toccasion 
d'étudier  de  plus  prés.  Il  y  appartenait  deux  aiguilles  qui  ne 
donnaient  pas  des  valeurs  d'inclinaison  conformes.  En  reje- 
tant,  par  suite  de  cet  écart,  les  valeurs  de  T  une  des  aiguilles 
(B),  il  n'employa  que  Tautre  (A).  Il  obtint  ainsi  les  nombres 
suivants : 


Temps. 

• 

1863    ' 

69^  i2',3 

1864 

11,9 

1865 

69.  8,5 

OU  eD  moyenne:     1864 

69.  10,9. 

Pendant  les  recherches  que  j'ai  plus  tärd  entreprises  avec 
le  méme  instrument  et  les  deux  aiguilles  qui  y  appartiennent, 
j'ai  trouvé  le  méme  désaccord  entré  les  valeurs  des  deux 
aiguilles,  mais  il  s'est  montré  que  Terreur  était  plutöt  dans 
Taiguille  considérée  la  meilleure  par  M.  Göransson,  que 
dans  Tautre.  Par  de  nombreuses  déterminations  en  dedans 
et  en  dehors  du  méridien,  j'ai  trouvé  que  Pon  obtient  les 
valeurs  les  plus  probables,  si  Ton  corrige  d'environ  — 5'  les 
valeurs  que  donne  Taiguille  (A)  et  qu'a  employées  M.  Görans- 
son. On  aura  ainsi  pour  1864  le  nombre  69**5',9.  Les  obser- 
vations de  M.  Göransson  ont  été  probablément  prises  ä  peu 
prés  ä  la  méme  plaee  que  plus  tärd  celles  de  MM.  Lund- 
qvist  etHovgaard,  comme  aussi  les  miennes. 

En  1869,  M.  Lundqvist^  trouva  que  Tinclinaison  était 
ä  ce  point  69"^  4',?,  et,  dans  la  promenade  å  Pest  de  la  ville, 
69'*8',5.  Il  résulte  de  la  discussion  suivante,  que  les  valeurs 
de  M.  Lundqvist  sont  plutöt  hautes  que  basses,  ce  qui 
affirme  encore  dgvantage  ses  conclusions  sur  la  diflférence  de 
ses  deux  aiguilles.  La  valeur  de  Pinclinaison  de  1869  ne 
reposant  guére  que  sur  une  observation,  et  ayant  été  prise 
pendant  un  jour  évidemment  tres  inquiet  au  point  de  vue 
magnétique,  j'y  ai  donné  moins  de  poids  qu'aux  autres. 

*  Göransson,  Observationer  öfver  magnetiska  inklinationen  i  Lund, 
diss.,  Lund,  1865. 

*  1.  c,  p.  56. 


VEGä-EXPSDITJONENS  vetbnskåplioä  arbbteh.  483 

En  aout  1876,  j'ai  moi-méme  fait  une  série  de  détermina- 
tions  de  rinclinaison  de  Lund,  dans  le  méridien  magnétique 
aussi  bien  qu'en  dehors.  L'instrument  n'était  pas  des  meilleurs, 
mals  je  crois  que  la  valeur  moyenne  trouvée  par  moi,  ou 
68°52',9,  sera  tres  precise.  J*y  ai  employé  la  variation  diurne 
de  rinclinaison  que  M.  Lloyd  a  déduite  pour  Dublin.  Nous 
avons  vu  ci-haut  que  la  valeur  de  M.  Hovgaard  pour  mai 
1878,  était  68°oO',i.     Voici  donc  le  tableau  définitif: 


Moy. 


Temps. 

• 

Poids. 

Observateur. 

1854 

69°. 

30',3 

Ekelund. 

1864 

69. 

5-9 

4 

Göransson. 

1869 

69. 

4,7 

I 

Lundqvist. 

y.     1865 

69. 

5,6 

1876 

68. 

52.9 

I 

Wijkander. 

1878 

68. 

50,1 

I 

Hovgaard. 

Moy.     1877        68.   51,8 

La  variation  annuelle  moyenne  a  donc  été: 

de  1854  a  1865  —  2',3; 
de  1865  å  1877  —  1,1. 

L'inclinaison  s'approche  donc  ä  Lund  rapidement  d'un 
minimum,  mais  elle  ne  semble  pas  encore  y  étre  parvenue  en 
1878.  Il  est  naturellement  impossible  de  déduire,  avec  une 
chance  quelconque  d'exactitude,  des  observations  citées,  k 
quelle  époque  le  minimum  aura  lieu :  tantöt,  en  efifet,  le  nombre 
et  la  precision  des  observations  sont  loin  d'étre  grands,  tantöt 
la  variation  annuelle  ne  semble  pas  changer  assez  réguliére* 
ment  pour  qu'une  extrapolation  soit  permise.  En  vue  d'ob- 
tenir  une  réponse  approximative  ä  cette  question,  j'ai  calculé 
la  formule  ci-bas  des  observations  qui  précédent: 

/  =  69° 30',3  —  2'.77  (t  —  1854)  +  0',04763  {t  —  1854)2. 

Selon  cette  formule,  le  minimum  aura  lieu  en  1883,  et  rincli- 
naison sera  alors  68°  50'. 

Quant  aux  observations  dans  les  regions  arctiques,  j'ai 
mis  dans  le  tableau  suivant  les  valeurs  de  la  force  magnétique 
totale  de  Texpédition  de  la  Vega  en  paralléle  avec  celles  que 
donne  la  carte^*  des  isedynames  pour  1880,  que  la  Deutsche 
Seewarte  a  publiée  Tannée  derniére.  La  colonne  T  contient 
les  valeurs  de  M.  Hovgaard,  la  colonne  C  celles  de  la  carte, 
et  T  —  C  la  correction  de  celles-ci. 


^  Isodynamen  und  Werthe  des  magneti schen  Potentials  filr  )880.   Gaus- 
sische  (metrische)  Einheit. 


lyiJKÄSHSB,   OBSER  VA  TIOSB  MAOXÉTIQUSS. 


Kony»m    | 

1,473 

75- 'O 

I[e  de  SI-  ) 
Laurent     j 

..». 

74-25 

He  <le  Béring 

*,<SJ 

66.35 

C. 

S.J 

5,75 
5.75 
5,9 

5.!» 
S.9i 

6,Q 

6,= 
5» 
5,9 

T- c 

å. 

AL 

A, 

J/i;. 

jAn. 

/. 

Ji.  1 

50 

i] 

B) 
"3 

+  O.B 

-0,91. 

+  0,-7 

—  0,05 
-0,03 

—  0,.7 

—  0.1 

i7°.- 

»6,4 

19.3 
139,1 

17.9 
19.7 

17-9 
>9.' 

3.9 

!! 

33 

13,5 
»4 

16 

s 

"7 

S 

+     0',6 

+     S,^ 
+     8,, 

+  107.. 

-  4.e 

—  3,6 

+    0°.- 

+       5.4 

+     8.. 

+  I07.r 

—  3.' 

—  *.ä 

—  3,1 

—  '.9 

—  3,4 

_ 

76',6 

76,6 

75,0 

-0',, 
-0,! 

-0.6 

Il  résulte  de  Tinspection  des  trois  colonnes  sus-nommées, 
comme  auasi  de  la  discussion  bastie  sur  elle,  que  les  coDtrée? 
situées  vers  la  pointe  septentrionale  de  TAsie  sont  remarqtifi- 
bles  au  poiot  de  vue  magnétique.  La  position  des  isodynfl- 
mes  est  tout  autre  que  la  carte  la  donne,  mais  les  observations 
sont  ä  peine  assez  nombreuses  pour  en  faire  connaitre  les 
allures.  Tout  montre  que,  prbs  de  cette  extreme  region  sep- 
tentrionale du  continent  asiatique,  il  existe  des  anomalies 
localcs  trfes  grandes  et  tres  intenses.  Dans  les  regions  du 
détroit  de  Béring,  la  correction  de  la  carte  seinble  ctre  d'eu- 
viron  — 0,2.  L'erreur  va  en  diminuant  de  lå  vers  le  nord- 
ouest  (Pitiekaj)  et  vers  le  sud  (ile  de  Béring). 

Dans  le  tableau  qui  précöde,  la  colonne  rf  contient  len 
valeurs  de  la  déclinaison  que  M.  Hovgaard  a  trouvées,  1» 
colonne  Al.  les  valeurs  de  la  déclinaison  tiréea  des  jcartes 
magnétiques  pour  Tan  1880,o»  de  la  Deutsche  Seewart*,  et  la 
colonne  An.  celles  de  la  carte  de  Tarairauté  anglaise.  Je  n'ai 
toutefois  pas  eu  les  publications  originalcs  ö.  ma  diaposition, 
mais  je  me  auis  servi  de  la  »carte  des  ligaes  d'égale  déclinai- 
son magnétique,  construite  pour  Tépoque  1880,o  par  M.  A.  de 
Tillo,  avec  le  but  de  montrer  la  différence  entré  les  cartes 
isogoniques  de  Tan  1880,o  des  amirautés  allemande  et  anglaise 
(Leipzig  lS81)s.  Les  colonnes  JAl.  et  4An.  eontienuent  les 
corrections  des  cartes  respectives. 


VEGA-EXPEDITJOKEKB   TETES  SRABlsJOÅ  A  RE  ET  KU, 


485 


Ces  corrections  croissent  quand  on  8'approche  du  cap 
Tscheljuskin,  oti  la  déclinaison  se  sépare  de  la  carte  de  plus 
d'un  angk  droit,  ce  qui  est  d'autant  plus  étrange,  que  Tin- 
clinaisou  ne  montre  pas  de  déviations  analogues.  Pour  les 
contrées  riveraines  du  détroit  de  Béring,  la  carte  anglaise 
est  décidément  plus  precise  que  rallemande.  La  correction 
de  celle-ci  est  en  nioyenne  — 3^7,  celle  de  la  carte  anglaise 
—  2°,i.  Les  déviations  dépendent  évidemment  de  ce  que  la 
variation  séculaire  n'a  pas  été  connue,  et  qu'on  s'est  servi  des 
auciennes  déterminations  dans  ces  regions  sans  pouvoir  y 
appliquer  de  réductions  ä  Tépoque  donnée.  Ceat  surtout 
le  cas  de  la  carte  allemande.  Ce  sont  principalement  ^  les 
observations  de  Kellet  (1849—1850),  de  Liitke  (1828),  de 
Collinson  (1850—1861)  et  de  Wr ängel  (1823),  qui  servent 
de  base  aux  cartes.  Si  Ton  fixe  donc  approximativement  ä 
une  moyenne  de  quarante  ans  le  temps  écoulé  depuis  ces 
époques,  et  que  Ton  suppose  que  la  correction  de  la  carte 
allemande  peut  étre  regardée  comme  exprimant  la  grandeur 
de  la  variation  pendant  ces  années-lä,  supposition  qui  se  trouve 
en  ce  cas  tres  prés  de  la  vérité,  comme  j'ai  eu  Toccasion  de 
m'en  convaincre,  il  résulte  que  la  déclinaison  orientale  décroit 
dans  ces  regions  d'environ  5  ä  6  minutes  par  an. 

Pour  rinclinaison,  je  n'ai  pas  eu  ä  ma  disposition  d'autres 
travaux  que  le  mémoire  déjä  cité  de  M.  Sabine,  lequel  est 
calculé  pour  Pépoque  1842,5.  Sous  la  colonne  /c,  j'ai  annoté 
dans  le  tableau  précédent  les  valeurs  que  j'y  ai  trouvées,  et 
qui  peuvent  servir  ä  une  comparaison.  EUes  ne  sont  pas 
nombreuses.  L'inclinaison  semble  ainsi  avoir  diminué  pendant 
les  derniers  quarante  ans  d  environ  la  moitié  d'un  degré  dans 
le  détroit  de  Béring.  On  au  ra  probablement  eu  un  maximum 
d'inclinaison  pendant  la  premiére  moitié  de  cette  période. 


B.   Observations  de  variation. 

J'ai  décrit  déjä,  dans  Tintroduction,  les  instruments  em- 
ployés  ä  Pitlekaj,  pendant  Thivernage,  pour  observer  les  varia- 
tions magnétiques,  ainsi  que  leur  position  et  leur  agencement. 
Comme  Texpédition  avait  Tavantage  de  se  trouver  assez  prés 

*  E.  Sabine,  Contributions  to  terrestrial  magnetism,  N«  13;  Pbil- 
Träns,  of  Roy.  Soc.  of  Lond.,  T.  162,  No  16. 


486  WIJKANDBB,- OBSERVATIONS  MAGNÉTIQUES. 


de  la  terre  ferme  pour  étre  k  méme  de  donner  des  bases  excel- 
lentes  ä  ses  instruments,  il  aurait  été  ä  désirer  que  ceux-ci 
eussent  eu  une  construction  plus  solide.  On  etit  alors  évité 
les  nombreuses  lacunes  que  nous  trouvons  maintenant  dans 
les  tableaux.  A  Téquipement  de  Texpédition,  on  s^était  laissé 
guider  par  le  principe  que  les  instruments  devaient  étre  assez 
simples  pour  pouvoir  étre  rapidement  mis  en  ordre  et  embal- 
lés  de  nouveau,  et,  si  nécessaire,  dressés  sur  la  glace,  dans  le 
cas  od  la  Vega,  enfermée  par  elle,  eiit  été,  loin  de  la  terre 
ferme,  entrainée  pendant  Thiver  avec  les  glaces  flotttantes. 

Les  observations  de  variation  avaient  réguliérement  lieu  ä 
toutes  les  heures  de  la  journée,  mais  le  I  et  le  15  de  chaque 
mois,  on  en  faisait  toutes  les  cinq  minutes.  Je  suis  obligé, 
par  plusieurs  raisons,  de  me  borner,  dans  ce  premier  mémoire, 
ä  donner  la  partie  générale  des  variations  de  la  déclinaison 
et  de  rintensité  horizontale,  et  k  diflférer  ä  Thiver  prochain 
une  discussion  plus  détaillée,  ainsi  que  Texposé  des  variations 
de  rintensité  verticale  et  les  observations  pendant  les  jours 
de  terme. 

M.  Hovgaard  ne  m'a  communiqué  que  peu  de  détails 
sur  la  détermination  des  constantes.  Voici  ce  que  j'en  sais. 
Les  distances  entré  les  miroirs  des  instruments  et  les  échelles 
étaient  rendues  aussi  égales  Tune  ä  Tautre  que  possible.  Les 
mesures  les  ont  données  égales  ä  1,3066  m.  Les  échelles  étant 
divisées  en  millimétres,  la  valeur  d'une  division  d'échelle  était 

J*=1'19". 

Un  nombre  croissant  sur  réchelle  correspond  ä  un  accroisse- 
ment  de  la  déclinaison  orientale.    JS  devient  ainsi  positif. 

Les  instruments  furent  ajustés  de  nouveau  le  13  janvier 
1879,  mais  la  valeur  d'une  division  d'échelle  en  are  n'en  subit 
aucun  changement.  La  constante  de  Tinstrument  de  Tintensité 
horizontale  fut  déterminéo  suivant  la  méthode  exposée  au  §  166 
du  »Handbuch  des  Erdmagnetismus»  de  Lamont.  La  distance 
entré  Taimant  auxiliaire  et  les  instruments  fut,  les  deux 
premiers  jours,  1,667  m.,  et  les  deux  derniers  1,653  ra.  Voici 
le  resultat  trouvé: 

1878,  novembre  Ib  <p  =  60'.  10',o. 

17  y  =  59.  23,7. 

Moyenne  avant  le  13  janvier:  ^  =  59.  46,8. 

1879,  avril  2  p  =  54°.  13',4. 
»      6  p  =  54.     1,2. 

Moyenne  apres  le  13  janvier:  ^  =  54.     7,3. 


VB0A'EXPED1TI0NEN8   VETENSKAPLIGA  ARBETEK, 


487 


En  employant  ces  valeurs  de  f,  j'ai  déduit  les  formules 
suivantes;  pour  Tintensité  horizontale  de  Pitlekaj,  je  me  suis 
servi  de  la  valeur  1,32. 

Avant  le  13  janvier:  -_^  =  0.0002,23  (»'  — n)  ou 

dX  =  0.0002,94  (n'  —  w) ; 

apres  le   13  janvier:  -^  =  0.0002,77  (w'  — «)  ou 

dX  =  0.0003,65  («'  —  n). 

Une  lecture  croissante  de  Téchelle  correspond  ä  une  augmen- 
tation  de  Tintensité  horizontale. 

Les  observations  horaires  des  variations  magnétiques 
commencérent  le  27  novembre  1878  ä  midi,  et  elles  continuérent 
jusqu'au  premier  avril  1879.  Pendant  la  plus  grande  partie 
des  mois  d'avril  et  de  mai,  on  fit  une  ou  deux  lectures  par 
jour.  Pendant  les  mois  de  novembre  et  de  décembre,  les 
instruments  subirent,  d'heure  en  heure,  de  tres  grandes  varia- 
tions qui  ne  sont  pas  faciles  ä  expliquer,  mais  qui  naissaient 
peut-étre  de  changements  dans  la  torsion  des  fils  de  suspen- 
sion. Cependant,  les  instruments  se  sont  montrés  si  instables 
durant  ce  temps,  que  Ton  ne  peut  pas  méme  déduire  la  varia- 
tion diurne  pour  cette  période,  et  j'ai  négligé  par  cette  raison 
les  observations  faites  pendant  les  mois  précités.  Les  observa- 
tions d'avril  et  de  mai  sont  publiées  malgré  leur  petit  nombre, 
parce  qu'elles  possédent  une  certaine  valeur  pour  les  déter- 
minations  absolues. 

Les  tableaux  suivants  contien»Bnt  done  les  variations  de 
la  décliuaison  et  celles  de  Tintensité  horizontale  pour  les  mois 
de  janvier — mai  1879  ä  Pitlekaj,  exprimées  en  divisions  d'é- 
chelle  dont  la  valeur  est  donnée  plus  haut.  Un  petit  i,  juxta- 
posé  aux  lectures,  signifie  que  celles-ci  sont  interpolées.  Les 
nombres  entré  parenthése  ne  sont  pas  compris  dans  les  moy- 
eanes,  pour  ne  pas  nuire  ä  celles-ci  par  la  dyssymétrie  des 
observations  de  la  journée.  Par  suite  de  Tajustement  des 
échelles,  j'ai  partagé  les  observations  de  janvier  et  celles  de 
février  en  deux  groupes,  et  pris  des  moyennes  de  chacun  k 
part,  puis  j'ai  calculé  la  moyenne  des  moyennes  en  question, 
en  me  servant  des  poids  annotés. 


488 

WIJKANDEH,  i 

0BaEBVÄTIO2f8  MÅGNÉTIQUK8, 

Décl.,  Janvier  1879. 

Minuit. 

1 

2 

3 

» 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10   >  II 

1 

I 
2 

[376.0 

409.0 

450.0 

450.0 

447.0 

462.0 

450.0 

479.0 

499.0] 

— 

~"   1  ~ 

3 

[593-0 

585.0 

591.0 

612.0 

612.0 

613.0 

613.0 

612.0 

612.0 

614.0 

616.C  6i8.'3 

4 

632.0 

634.0 

634.0 

640.0 

637.0 

640.5 

6420 

646.0 

650.0 

653.0 

654.0  6j2.) 

5 

653.0 

652.0 

658.0 

671.0 

662.0 

662.0 

658.0 

656.0 

6640 

659.0 

669.0  öyul 

6 

657.0 

662.0 

660.0 

671.0 

671.0 

671.0 

668.0 

666.0 

6640 

674.0 

669.5  663^1 

7 

680.0 

678.0 

665.0 

679.0 

674.0 

675.0 

6750 

674.0 

670.0 

680  0 

677.0  67;.: 

8 

664.0 

6§7.o 

667.0 

672.0 

669.0 

660.0 

6630 

662.0 

654.0 

i  666.0 

663.0  6;o.r 

9 

672.0 

671.0 

669.0 

675.0 

668.0 

668.0 

6690 

669.0 

671.0 

675.0 

675-  6;^ 

lO 

6740 

674.0 

682.0 

687.0 

676.0 

669.0 

679.0 

684.0 

686.0 

688.0 

687..  ^<5.: 
I 

II 

690  0 

694.0 

696.0 

694.0 

693.0 

694.0 

693.0 

692.0 

690.0 

695.0 

6970195:' 

12 

700.0 

6950 

696.0 

6980 

688.0 

6890 

6930 

699.0 

707.0 

710.0 

711.0  -11  :j 

13 
Moy. 

701.0 

704.0 

711.0 

714.0 

7iao 

7100 

712.0 

7«3o 

712.0 

700.0 

712c 

/O" 

079..' 

673-95 

674.4a 

67479 

680.76 

675'3 

673sa 

674.54 

675.11 

675.48 

678.35 

679  4> 

Poids  I 

—  2.91 

—  2.44 

—  2.07 

+  390 

—  1-73 

3.34 

2.3a 

—  1.75 

—  1.38 

+  1.49 

4-  2iJ.t2-«. 

14 

259.0 

258.0 

257.0 

259.0 

258.0 

256.0 

255.0 

257.0 

2580 

2620 

241.5  244.5 

15 

238.0 

236.0 

239.0 

239.0 

239.5 

250.5 

253.5 

252.0 

258.0 

254.0 

255=  253- 

i6 

264.0 

270.0 

268.0 

271.0 

270.0 

268.0 

271.0 

268.0 

269.0 

267.0 

265,0 

2t7-M 

'7 

256.0 

260.0 

260.0 

253.0 

262.0 

260.0 

263.0 

260.0 

253.0 

258.0 

261.0 

26a:  1 

i8 

257.0 

259.0 

254.0 

256.0 

258.S 

258.5 

260.0 

257.0 

256.0 

257.0 

258.0  258.;' 
1        I 

19 

2530 

2550 

254.0 

252.5 

252.5 

250.0 

248.5 

253.5 

251.0 

250.0 

25S-^  255.:  1 

20 

2450 

255.0 

250.0 

247.0 

249.0 

226.0 

235.0 

255.0 

247.0 

260.0 

258.0 .25^  , 

21 

256.0 

250.0 

2530 

243*0 

249.0 

269.0 

249.0 

251.0 

253.0 

250.0 

248.0  il3- 

22 

253.0 

256.0 

257.0 

259.0 

261.0 

257.0 

260.0 

253.0 

253.0 

2590 

256.0  :$4.  , 

23 

251.0 

257.0 

259.0 

259.0 

247.0 

245.0 

246.5 

248.0 

250.0 

264.0 

272.0  209. 
1 

24 

250.0 

244.0 

250.0 

260.0 

260.0 

259-0 

263.0 

265.0 

268.0 

267.0 

265.CI259'; 

25 

259.0 

258.0 

258.0 

262.0 

257.0 

258.0 

258.0 

256.0 

259.0 

259.0 

257  3  2$4-- 

1 

26 

243.0 

245.0 

249.0 

2560 

250  0 

252.0 

259.0 

255.0 

255.0 

257.0 

254.0  -a?)- 

27 

244.0 

244.0 

251.0 

255.0 

2490 

249.0 

2550 

252.0 

255.0 

260.0 

260.0 1256- 
1 

28 

253.0 

254.0 

252.0 

258.0 

257.0 

257.0 

260.0 

263.0 

268.0 

263.0 

259.0 ,252-' 

29 

260.0 

261.0 

262.0 

256.0 

256.5 

256.0 

255.0 

258.0 

259.0 

262.0 

259.0  260.. 

30 

253-0 

248.0 

251.0 

252.0 

247.0 

248.0 

250.0     251.0 

252.0 

255.0 

250.0  |249-- ' 

31 

Moy. 

250.0 

247.0     248.0 

251.0 

245.0 

243.0 

247.0     244.0 

249.0 

2560 

_2';i.o  \iyiL 

252.44 

253.17 

254.00 

254.9a 

253.78 

253.44 

254.92 

255.47 

256.28 

258.88 

256.9?  23?- ", 

Poids  2 

—  2.76 

—  2.03 

I.30 

0.28 

—  1.4a 

—  1.76 

—  O.aB 

+  0.27 

+  1.08 

+  3.68 

+  \.p  +Ö-** 

Moy. 

—  2.81 

—  2.17 

1.49 

-|-    I. II 

—  1 52 

2.29 

—  0.96 

—  0.40 

+  0.26 

+  2.95 

+  2.03 

l-fl-'' 

VEOA-EXPEJDITJONENS    VETENSKAPLIGA  AEBETES. 


489 


1 

13 

14 

15 

16 

17 
378.5 

18 

342.0 

19 

357.0 

20 

21 

22 

23 

Moy. 

— 

— - 

[413-5 

390.0 

374.0 

390.0 

447.0 

471.0] 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

[587.0 

576.0 

583.0] 

— 

6270 

627,0 

628.0 

634.0 

630.0 

634.0 

636.0 

636.0 

639.0 

635.0 

635.0 

634.0 

620.27 

'  650.0 

6540 

654.0 

655.0 

652.0 

642.0 

639.0 

652.0 

658.0 

660.0 

633.0 

651.0 

646.06 

'  670.0    665.0 

669.0 

668.0 

660.0 

» 

661.0 

662.0 

660.0 

6590 

668.0 

666.0 

660.0 

662.6a 

6O7.0    673.0 

É 

676.0 

677.0 

674.0 

6740 

6730 

6730 

677.0 

677.0 

677.0 

680.0 

670.60 

.    678.0 

674.0 

675.0 

675.0 

679.0 

670.0 

661.0 

665.0 

668.0 

670.0 

670.0 

666.0 

673.12 

666.0 

669.0 

669.0 

670.0 

668.0 

668.0 

665.0 

6660 

667.0 

672.0 

672.0 

670.0 

666.62 

^730 

674,0 

674.0 

681.0 

6720 

675.5 

679.0 

680.0 

678.0 

685.0 

665.0 

680.0 

673.98 

0S8.0 

685.0 

688.0 

692.0 

700.0 

698.0 

702.0 

700.0 

699.0 

703.0 

698.0 

704.0 

688.67 

6960 

6950 

6950 

696.0 

695.0 

695.0 

690.0 

690.0 

683.0 

698.0 

695.0 

694.0 

693.54 

/I)0 

711.0 

710.0 

712.0 

714.0 

713.0 

7II.0 

712.0 

709.0 

6730 

721.0 

705.0 

704.29 

71 1.0 

713.0 

712.0 

719.0 

713.0 

[238.0 

251.0 

254.0 

258.0 

257.0 

258.0] 

— 

678.87 

1 

678.34 

678.91 

680.88 

678.75 

677.00 

675.4a 

676.69 

676.66 

67663 

675-50 

676.37 

676.86 

1  r  2.0I 

+  1.48 

+  2.05 

+  4.09 

+  1.89 

+  0.14 

—  1.44 

—  O17 

—  0.20 

—  O23 

—  I  36 

0.49 

1 

,  245 -o 

243-0 

242.0 

246.0 

243.0 

2440 

247.0 

246.5 

248.0 

247.0 

239.0 

239.0 

249-75 

'  250.5 

252.0 

255.0 

260.0 

260.0 

256.0 

256.0 

259.0 

259.0 

264.0 

266.0 

266.0 

253-04 

,  265.0 

265.S 

264.0 

271.0 

268.0 

259.0 

260.0 

2620 

259.0 

266.0 

269.0 

267,0 

266.42 

258.0 

263.0 

262.0 

263.0 

265.0 

26J.0 

260.0 

256.0 

253.0 

259.0 

255.0 

255.0 

259.00 

1 257-0 

259.0 

257.0 

264.0 

260.0 

259.0 

259.0 

258.0 

258.0 

254.0 

259.C 

254.0 

257.79 

255.0 

250.0 

248.0 

249.0 

248.0 

249.0 

249.0 

247.0 

250.0 

249.0 

251.0 

250.0 

251.04 

2575 

249.0 

2450 

256.0 

258.0 

259.0 

254.0 

2530 

259.0 

2570 

252.0 

248.0 

251.35 

^()o 

251.0 

256.0 

257.0 

259.0 

256.0 

2550 

256.0 

256.0 

261.0 

255.0 

256.0 

253.'7 

254.0 

2530 

255.0 

260.0 

256.0 

253.0 

253.0 

253.0 

249.0 

2590 

244.0 

246.0 

254.71 

269.0 

267.0 

268.0 

272.0 

272.0 

270.0 

265.0 

266.0 

262.0 

266.0 

256.0 

226.0 

259.44 

257.0 

254.0 

254.0 

259.0 

260.0 

2595 

262.0 

262.0 

266.0 

269.0 

264.0 

265.0 

260.06 

2530 

256.0 

256.0 

259.0 

260.0 

270.0 

259.0 

255.0 

255.0 

257.0 

256.0 

250.0 

257.54 

2)3  0 

251.0 

250.0 

255.0 

251.0 

249.0 

248.0 

245.0 

245.0 

2530 

2530 

250.0 

251.46 

256.0 

252.0 

256.0 

270.0 

256.0 

254.0 

256.0 

256.0 

254.0 

256.0 

2530 

254.0 

254.29 

246.0 

246.0 

257.0 

259.0 

260.0 

263.0 

259.0 

257.0 

257-5 

261.0 

257.0 

256,0 

257>7 

■  25S.0 

r 

255.0 

254.0 

256.0 

255.0 

257.0 

254.0 

256.0 

250  0 

256.0 

251.0 

249.0 

256.48 

248.0 

245.0 

246.0 

245.0 

248.0 

.249.0 

247.0 

250.0 

244.0 

249.0 

248.0 

245.0 

248.75 

J49.5_ 

250.5 

255.5 

256.0 

254.0 

254.0 

258.0 

259.0 

258.0 

260.0 

256.0 

254.5 

252.06 

■  254.58 

253.44 

254.47 

258.72 

257.39 

256.75 

255.61 

255.36 

254.58 

25794 

254.67 

251.43 

255.20 

—  0.^,3 

-—  1.76 

0.73 

+  3-52 

+  2.T9 

+  1.55 

+  0.41 

+  0.16 

—  0.62 

+  2.74 

—  0.53 

—  3.78 

— 

+  0.2^: 

—  0.68 

+  0.20 

+  3.69 

+  2.09 

+  1.08 

—  0.21 

+  0.05 

—  0.48 

-f  1.75 

—  0.81 

—  2.68 

490 


WUKAKDER,   OBSERVATIONS  MAGKÉTIQUES. 


Décl.,  Février  1879. 


Minuit. 

I 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10     II 

• 

I 

2515 

247.0 

249.5 

251.0 

250.0 

247.0 

250.0 

252.0 

250.0 

249.0 

250^  :2jl. 

2 

253.0 

263,0 

264.0 

270.0 

265.0 

264.0 

265.0 

265.0 

262.0 

272.0 

2d8.c  '204.. 

3 

261.0 

260.0 

260.0 

261.5 

260.0 

255.0 

252.0 

257.0 

261.0 

272.0 

270.0  265.0 

4 

247.0 

248.0 

255-0 

254.0 

260.0 

259.0 

260.0 

256.0 

256.0 

259.0 

259.0  260..: , 

5 

255.0 

260.0 

259.0 

260.0 

258.0 

259.0 

258.0 

^59.0 

260.0 

263.0 

261. c  262.0 

6 

248.0 

251.0 

253.0 

261.0 

259.0 

258.0 

256.0 

257.0 

2580 

262.5 

264c  264.^ 

7 

257.0 

260.0 

257.0 

264.0 

260.0 

263.0 

257.0 

257.0 

256.0 

259.0 

255.C  252.. 

8 
Moy. 

[260.0 

264.0 

263.0 

263.0 

260.0 

262.0 

262.0 

251.0 

256.0 

267.0 

266.0  26j. 

253." 

255.57 

256.79 

260.21 

258.86 

257.86 

256.86 

257.57 

257-57 

262.36 

261. »259.4. 

Poids  I 

—  4.73 

—  2.37 

—  1.15 

+  2.27 

+  0.92 

—  0.08 

—  I.oS 

—  0.37 

—  0.37 

+  4.42 

+  5-:^-'-^-' 

9 

347.0 

340.0 

342.0 

342.0 

336.0 

335.0 

339.0 

330.0 

330.0 

335.0 

330-^  ,U»  ^' 

lO 

3330 

330.0 

333.0 

335.0 

334.0 

334.0 

332.5 

335.5 

342.0 

342.0 

347-^  :340- 

1 

II 

334.0 

336.0 

336.0 

337.0 

330.0 

330.0 

329.0 

329.0 

333.0 

3370 

r^i-^  ,350^^ 

12 

332.0 

336.0 

336.0 

338.0 

323.0 

335.0 

339.0 

341.0 

340.0 

343.0 

341  -^  341^^ 

'3 

345.0 

345.0 

346.0 

350.0 

348.0 

351.0 

360.0 

348.5 

348.0 

347.0 

345-  343^ 

14 

347.0 

346.0 

348.0 

348.0 

346.0 

344.0 

3450 

343.0 

342.0 

343.0 

348-=  343-^ , 

15 

351.0 

348.0 

347.0 

347.0 

342.0 

345.0 

348.0 

345.0 

341.0 

342.0 

344-^  '34<?-: 

i6 

1 

353.0 

353.0 

352.0 

355.0 

346.0 

3530 

353.0 

354.0 

354.0 

35^.0 

351.0  ;S4- 

i       17 

339.0 

336.5 

355.C 

367.0 

358.0 

355.0 

3530 

359.0 

356.0 

357.0 

360.0  ;35: 

i8 

347.0 

346.0 

349.0 

346.0 

346.0 

346.0 

346.0 

344.0 

345-0 

346.0 

347.0  343^ 

19 

341.0 

339.0 

338.0 

i  340.5 

343.0 

342,0 

341.0 

342.0 

340.0 

342.0 

339-^339 

20 

341.0 

339.0 

339.0 

342.0 

340.0 

341.0 

341.0 

340.0 

345.0 

344.0 

341.0  3+2.: 

21 

344.0 

344.0 

344.0 

348.0 

344.0 

344.0 

343.0 

343.0 

345.0 

354.0 

344-^  342.^ 

22 

343.0 

337.0 

346.0 

345.0 

346.0 

346.0 

344.0 

349.0 

349.0 

351.0 

347.0  ;344  ■' 

23 

345.0 

3450 

344.0 

350.0 

345.0 

344.0 

343.0 

347.0 

347.0 

3540 

349.0  343-^^ ; 

24 

335.0 

336.0 

335.0 

3430 

336.0 

335.0 

335.0 

335.0 

339.0 

334.0 

334--  '333  - 

25 

360.0 

337.0 

342.0 

336.0 

338.0 

334.0 

334.0 

332.0 

333.0 

333.0 

332.-.  32^-: 

26 

324.0 

331.0 

331.0 

330.0 

332.0 

336.0 

331.0 

330.0 

331.0 

328.0 

332.5  33--- 

27 

328.0 

326.0 

3290 

33  »o 

330.0 

329-0 

333.0 

331.0 

328.0 

330.0 

326.C  :32S-'- 

28 

327.0 

326.0 

324.0 

327.5 

324.5 

_J20.o 

324.0 

325.0 

325.0 

329.0 

JjLcJ^ 

I 

Moy. 

340.80 

338.82 

340.80 

342.90 

339.37 

339.95 

340.67 

340.15 

.340.65 

342.35 

34i.'>^33^-^ 

Poids  3 

+  0.77 

—  1. 21 

-f  0.77 

+  2.S7 

—  0.66 

—  O.oS 

+  0.64 

+  0.12 

+  0.62 

-1-2.3:1 

+  0...'-'-" 

1     Moy. 

—  0.60 

1.50 

-f  0.29 

+  2.72 

—  0.26 

—  0.08 

+  0,ai 

0.00 

+  0.37 

+  2.84 

4. 1.51  -0-- 

TEGÅ-BXPEDITIOSBNS  VET ESSKAPLIGÄ  ARDETEy, 


491 


'  Midi. 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

Moy. 

1  250.0 

250.0 

250.0 

252.0 

248.0 

253.0 

256.0 

256.0 

259.0 

257.0 

255.0 

253.0 

251.54 

262.0 

261.0 

260.0 

267.0 

262.0 

262.0 

261.0 

261.0 

.  256.0 

264.0 

261.0 

262.0 

263.08 

.  262.0 

263.0 

263.0 

264.5 

262.0 

262.0 

265.0 

264.5 

265.0 

265.0 

260.0 

250.0 

261.60 

'  259.0 

259.0 

259.0 

262.0 

259.0 

262.0 

259.0 

265.0 

263.5 

261.0 

258.0 

260.0 

258.3X 

260.0 

259.0 

258.0 

258.0 

258.0 

258.0 

256.0 

257.0 

258.0 

257.0 

253.0 

252.0 

258.25 

1  262.0 

■ 

264.0 

259.5 

262.0 

262.0 

260.0 

256.0 

249.0 

252.0 

260.0 

260.0 

258.0 

258.17 

'  253.0 

253.0 

253.5 

255.0 

239.0 

240.0 

251.0 

254.0 

257.0 

260.0 

251.0 

248.0 

254.65 

266.0 

265.0 

269.0 

261.0 

265.0 

260.0 

249.0 

257.0 

277.0 

360.0 

354.0 

350.0] 

— 

258.29 

258.43 

257.57 

260.07 

255.71 

256.71 

257.71 

258.07 

258.64 

260.57 

256.86 

254.71 

257.94 

'  +  0.35 

+0.49 

0.37 

+  2.X3 

—  2.23 

—  1.23 

—  0.23 

+  0.13 

+  0.70 

4-2.63 

—  I.o3 

3.»3 

;  3300 

326.0 

327.0 

332.0 

33*0 

329.0 

330.0 

330.0 

328.0 

332.0 

329.0 

330.0 

332.96 

339.0 

331.0 

328.0 

330.0 

335.0 

334.0 

33 '0 

331.0 

336.0 

337.0 

33 '0 

345.0 

335.67 

330.0 

321.0 

328.0 

333.0 

331.0 

333.0 

335.0 

333.0 

337.0 

339-0 

333.0 

329.0 

332.29 

'  342.0 

342.0 

342.0 

349.0 

346.0 

348.0 

349.0 

352.0 

3530 

354.0 

341.0 

337.0 

341.66 

'  347.0 

347.0 

346.0 

353.0 

346.0 

349.0 

349.0 

348.0 

341.0 

35  lo 

3450 

347.0 

347-73 

345.5 

353.0 

351.0 

353.0 

350.0 

354.0 

348.0 

347.0 

347.0 

356.0 

346.0 

336.0 

347.06 

340.0 

341.0 

342.0 

347.0 

350.0 

350.0 

3530 

350.0 

353.0 

353.0 

356.0 

351.0 

346.94 

:  354.0 

351.0 

351.0 

354.0 

352.0 

351.0 

351.0 

352.0 

353.0 

358.0 

344.0 

342.0 

351.96 

360.0 

361.0 

361.0 

358.0 

354.0 

358.0 

352.0 

349.0 

346.0 

352.0 

357.0 

.352.0 

354.69 

346.0 

344.5 

340.5 

341.0 

342.0 

343.0 

343.0 

340.0 

5430 

342.0 

341.0 

341.0 

344.»o 

342.0 

343.0 

342.0 

345.0 

340.0 

341.0 

342.0 

342.0 

340.0 

340.0 

338.0 

339.0 

340.85 

;  3450 

343.0 

345.0 

344.0 

346.0 

344.0 

339.0 

342.0 

341.0 

346.0 

343-0 

344.0 

342.37 

*  340.0 

338.0 

340.C 

344.0 

344.0 

343.0 

346.0 

344.0 

346.0 

346.0 

346.0 

345.0 

344." 

3450 

3450 

347.0 

345.0 

342.0 

341.5 

341.0 

342.0 

346.0 

349.0 

344.0 

340.0 

345.04 

347.0 

345.0 

337.0 

335.0 

341.0 

336.0 

337.0 

337.0 

336.0 

336.0 

337.0 

336.0 

342.33 

334.0 

334.0 

332.0 

331.0 

332.0 

333.0 

333.0 

3330 

3330 

328.0 

334.0 

333.0 

334.17 

327.0 

328.0 

330.0 

332.0 

33  »O 

332.0 

332.5 

329.0 

333.0 

334.0 

33^o 

330.0 

333.71 

338.0 

330.0 

328.0 

326.0 

328.0 

328.0 

328.0 

329.0 

329.0 

332.0 

333.0 

328.0 

330.»3 

327.0 

326.0 

326.0 

328.0 

326.0 

326.0 

328.0 

328.0 

329.0 

328.0 

329.0 

329.0 

328.29 

.  326.0 

325.0 

324.0 

325.0 

324.0 

323.0 

323.0 

320.0 

321.0 

327.0 

325.0 

323.0 

324.87 

340.22 

338.72 

338.37 

340.95 

339.55 

339.82 

339.5a 

338.90 

339-55 

342.00 

339.15 

338-15 

340.05 

+0.19 

—  1.31 

— 1.66 

-|-  0.22 

—  0.48 

—  0.21 

—  0.51 

~I.i3 

—  0.48 

+  1.97 

—  0.83 

—  1.88 

— 

+0.23 

—0.86 

—  1.34 

+  0.70 

—  0.92 

—  0.46 

—  0.44 

—  O.Bi 

—  0.18 

+  2.13 

—  0.93 

—  2.22 

— 

492 


WTJKASDER,  OBSERVATIONS  MAOHÉTIQUK8. 


Décl,  Mars 

1879. 

Minuit. 

•  I         2 

1 
1 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

II 

—    1 

• 
I 

323.0     314.0 

317.0 

316.0 

321.0 

322.0 

323.0 

322.0 

325.0 

324-0 

3240 .323-^ ; 

2 

328.0 

335.0 

336.0 

338.P 

328.0 

328.0 

330.0 

330.0 

328.0 

3*9.0 

330-°  '530' 

3 

326.0 

325.0 

325.5 

332.5 

3290 

3290 

327.0 

331.0 

333.0 

3320 

335.°  "334.'- 

4 

326.0 

325.0 

331.0 

327.0 

324.0 

3230 

321.0 

323.0 

3220 

327.0 

318.=  l^V  ■ 

5 

321.0 

320.0 

310.0 

325.0 

322.0 

325.0 

325.0 

322.0 

322.0 

322.0 

321.0  3».-: 

6 

3245 

322.5 

331.0 

328.0 

3150 

324.0 

324.0 

3250 

325.0 

328.0 

326.0  324.3 

7 

325.0 

3255 

327.0 

326.0 

326.0 

3290 

3290 

331.0 

330.0 

330.0 

327.0  y:>'[ 

8 

3220 

320.0 

318.5 

330.0 

327.5 

328.5 

3330 

326.0 

3270 

3215 

3  »7.'  3'S- 

9 

321.0 

322.0 

320.0 

321.0 

320.0 

318.0 

319.0 

321.0 

323.0 

324.0 

323.0  322.= 

1 

lO 

328.0 

329.0 

333.0 

334.0 

335.0 

334.0 

3360 

340.0 

339.0 

338.0 

327.0  '321.. 

II 

332.0 

333.0 

331.0 

3340 

333-5 

330.0 

338.0 

339.0 

341.5 

343.0 

339.=  1337.^ 
1       1 

12 

338.0 

340.0 

339.0 

340.0 

337.0 

340.0 

339.0 

3360 

3390 

342.0 

335.^'  '33S-= . 

»3 

3500 

351.0 

351.0 

3550 

3540 

354.0 

358.0 

360.0 

364.0 

354.5 

3SS-^  357.C 

14 

354.0 

355.0 

351.0 

358.0 

356.0 

356.0 

362.0 

3630 

359.0 

358.0 

369.0  '}H' 

15 

358.5 

353.0 

3540 

356.0 

3560 

359.0 

356.0 

361.0 

361.0 

361 0 

359.^  -35^- 

i6 

3620 

362.0 

365.0 

368.0 

3670 

370.0 

369.0 

372.0 

371.0 

360.0 

360.5  359-^ ' 

17 

370.0 

374.0 

355.0 

3750 

3660 

367.0 

366.0 

371.0 

372.0 

374-0 

373.0  370.' 

i8 

354.0 

362.0 

3660 

363.0 

362.0 

362.0 

3640 

365.0 

365.0 

3670 

365.0  364.: ' 

19 

361.0 

365.0 

3590 

364.0 

360.0 

359.0 

360.0 

361.0 

361.0 

367.0 

363.0  1363  - 

20 

36X.0 

360.0 

359.0 

362.0 

361.0 

366.0 

367.0 

369.0 

370.0 

371.0 

373.0  370- 

!            21 

361.0 

371.0 

3730 

3750 

3630 

365.0 

3670 

369.0 

368.0 

366.0 

364.^^  1305- 

22 

376.0 

3750 

374.0 

380.0 

376.0 

3770 

378.0 

381.0 

381.0 

387.0 

384  0  '}h' 

23 

376.0 

3830 

377.0 

385.0 

381.0 

380.0 

3840 

384.0 

380.0 

382.0 

378.0  3^v: 

1 

i     ^4 

377.0 

377.0 

382.0 

1381.0 

380.5 

396.5 

385.0 

385.5 

383.0 

380.0 

374.0  370-^ 

25 

372.0 

377.0 

377.0 

381.0 

376.0 

376.0 

380.0 

381.0 

381.0 

3870 

388.0  3^\'.' 

26 

380.0 

379.0 

382.0 

382.0 

382.0 

381.0 

381.0 

381.0 

3S2.0 

3850 

384oJ3i>o.: 

27 

378.0 

380.0 

3790 

382.0 

383.0 

383.0 

387.0 

386.0 

384.0 

384.0 

3840  }^2' 

28 

381.0 

383.0 

381.0 

384.0 

382.0 

380.0 

380.0 

382.0 

380.0 

3870 

386.0  I3S7' 

29 

3830 

382.0 

382.0 

380.0 

380.0 

381.0 

383.0 

382.0 

383.0 

383.0 

383.0  378^' 

30 

3730 

345.0 

386.5 

380  0 

3790 

381.0 

384.0 

378.0 

378.0 

381.0 

372  « 

360.C 

31 

3650 

370.0 

370.0 

373.0 

375.0 

375.0 

372.0 

378.0 

373.0 

372.0 

372  0  372.^ 

32 

3790 

373.0 

369.0 

368.0 

369.0 

372.0 

37I.O 

3710 

371.0 

370.0 

j7iiJS2i 

Moy. 

352.69 

352.75 

353.4S 

356.3^' 

353.95   355.34 

356.19 

1 
357.0S   356.9a 

357.41 

355.''3M'- 

■    Moy. 

—  1.36 

— 1.30 

-  0.57 

+  2.31 

— »  O.io 

+  1.29 

+  2.14 

+  3.03 

+  2.87 

+  3.36 

+ 1.57 

^C: 

VEGA-EXPEDITI0KBS8  VETESaKÅPLlOA  ARBETES. 


493 


Midi. 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

321.0 

'9 

20 

21 

22 

23 

Moy. 

1 

j  3".5 

320.0 

321.5 

323.0 

323.0 

325.0 

324.0 

324.0 

328.0 

327.0 

327.0 

322.50 

330.0 

328.0 

328.0 

330.5 

329.0 

330.0 

330.0 

324.5 

321.0 

329.0 

327.0 

326.0 

329.a9 

■  329^0 

330.0 

327.° 

330.0 

325.0 

325.0 

324.0 

321.0 

320.0 

326.0 

332.0 

323.0 

327.96 

i  318.0 

316.0 

315.0 

319.0 

317.0 

319.0 

320.0 

320.0 

322.0 

319.0 

318.0 

315.0 

320.9a 

'  318.0 

331.0 

322.0 

329.0 

322.0 

323.0 

327.0 

325.0 

332.5 

327.0 

328.0 

337.0 

324.02 

.  325.0 

325.0 

326.0 

326.0 

326.0 

324.0 

324.0 

323.0 

324.0 

326.0 

324.0 

325.0 

324.79 

'  325-0 

324.0 

323.0 

325.0 

324.0 

325.0 

323.0 

320.0 

319.0 

323.0 

323.0 

319.0 

325.69 

■  3'9.o 

322.0 

317.0 

316.0 

315.0 

3U.5 

316.0 

316.0 

318.0 

318.0 

320.0 

322.0 

320.94 

1  321.0 

322.0 

322.0 

321.5 

321.5 

323.0 

323.0 

324.0 

322.0 

325.0 

323.0 

320.0 

321.75 

■  3»7-o 

320.0 

320.0 

322.0 

324.0 

319.0 

326.0 

329.0 

329.0 

332.0 

329.5 

329.0 

328.77 

!  337.0 

336.0 

333.0 

334.0 

334.0 

334.0 

336.0 

336.0 

333.0  ■ 

337.0 

339.0 

338.0 

335.75 

1 338.0 

334.0 

336.0 

338.0 

3290 

336.0 

335.0 

341.0 

349.0 

349.0 

349.0 

351.0 

339.50 

.  351.0 

350.0 

353.0 

354.0 

351.0 

354.0 

352.0 

353.0 

351.0 

354.0 

354.0 

349.0 

353.73 

1363^ 

361.0 

359.0 

356.5 

359.0 

359.0 

356.0 

3590 

354.0 

i  357.0 

360.0 

355.0 

358.48 

■  356.0 

354.0 

355.0 

354.0 

352.0 

362.0 

359.0 

358.0 

357.0 

357.0 

362.0 

350.0 

357.02 

■  359-5 

368.5 

364.0 

364.0 

363.0 

365.0 

365.0 

364.0 

366.0 

367.0 

370.0 

363.5 

365.2, 

,  372.0 

372.0 

368.0 

366.0 

363.0 

366.0 

366.0 

369.0 

367.0 

370.0 

362.0 

363.0 

368.ai 

i  365.0 

364.0 

364.0 

363.0 

358.0 

364.0 

361.0 

i  362.0 

363.0 

362.0 

362.0 

360.0 

362.79 

.  363.0 

362.0 

361.0 

362.0 

364.0 

363.0 

364.0 

364.0 

363.5 

363.0 

361.0 

365.0 

362.44 

369.0 

369.0 

369.0 

365.0 

364.0 

364.0 

359.0 

364.0 

360.0 

366.0 

363.0 

361.0 

365.08 

364.0 

360.0 

358.0 

360.0 

360.0 

360.0 

362.0 

370.0 

377.0 

378.0 

375.0 

373.0 

366.83 

;  383.0 

382.0 

381.0 

378.0 

377.0 

379.0 

379.0 

377.0 

378.0 

383.0 

381.0 

381.0 

379.67 

379.0 

380.0 

380.0 

379.0 

379.0 

373.0 

374.0 

376.0 

372.0 

375.0 

375.0 

374.0 

378.75 

'  376.0 

375.0 

375.0 

376.0 

372.0 

375.0 

375.0 

377.0 

376.0 

379.0 

377.0 

377.0 

378.40 

381.0 

381.0 

378.0 

380,0 

382.0 

383.0 

380.0 

381.0 

381.0 

382.0 

379.0 

377.0 

380.17 

'380.0 

1 

378.0 

3750 

376.0 

375.0 

375.0 

378.0 

377.0 

375.0 

381.0 

380.0 

378.0 

379.46 

380.0 

379.0 

378.0 

382.0 

381.0 

377.0 

374.0 

380.0 

378.0 

380.0 

381.0 

381.0 

380.96 

384.0 

376.0 

3750 

378.0 

374.0 

374.0 

376.0 

375.0 

375.0 

378.0 

388.0 

383.0 

380.37 

.  378.0 

375.0 

370.0 

369.0 

372.0 

376.0 

376.0 

3750 

376.0 

375.0 

377.0 

378.0 

378.21 

372.0 

368.0 

368.0 

370.0 

371.0 

373.0 

373.0 

373.0 

374.0 

377.0 

375.0 

366.0 

373.60 

.  372.0 

367.0 

364.5 

369.0 

365.0 

366.0 

368.0 

369.0 

37o.a 

375.0 

372.0 

369.0 

370.56 

,369.0 

365.0 

364.0 

363.0 

364.0 

364.0 

366.0 

365.0 

367.0 

360.0 

361.0 

3630 

367.71 

353.62 

352.95 

351.56 

352.45 

351." 

352.17 

352." 

352.86 

352.94 

354.94 

354.83 

353-08 

354.05 

1— 0.43 

—  1. 10 

— 2.49 

— 1.60 

— 2.94 

—  1.88 

—  1.93 

—  1.19 

—  I. II 

+  0.89 

-f  0.78 

—  0.97 

— 

494 


WIJKANDER,  OBSERVÅTlONa  MAGNÉTIQUE8. 


Int.  hor.,  Janvier  1879. 


Minuit. 

I 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

II 

I 

2 

[286.0 

258.0 

216.0 

201.0 

204.0 

190,0 

202.0 

157.0 

161.0] 

— 

— 

3 

[i  17.0 

105.0 

102.0 

78.0 

78.0 

80.0 

82.0 

89.0 

88.0 

81.0 

80.0 ;  80.: ' 

1 

4 

79.0 

76.0 

77.0 

74.0 

77.0 

74.5 

74.0 

71.0 

69.0 

63.0 

59^ 

5S.- ; 

5 

76.0 

72.0 

64.0 

59.0 

64.0 

65.0 

74.0 

77.0 

68.0 

56.0 

'57.0 

1 

5H' 

6 

[1 13.0 

1 14.0 

120.0 

118.0 

120.0 

127.0 

133.0] 

— 

— 

— 

1    > 

7 

— 

— 

— 

[266.0 

271.0 

263.0 

252.0 

248.0 

257.0 

224.0 

197.0 199.: 

8 

203.0 

198.0 

197.0 

180.0 

200.0 

211.0 

200.0 

193.0 

196.0 

178.0 

181.0  i;S.' 

9 

163.0 

164.0 

166.0 

155.0 

181.0 

171.0 

169.0 

161.0 

164.0 

i  167.0 

171.0  1580 

lO 

164.0 

172.0 

166.0 

153.0 

164.0 

176.0 

167.0 

164.0 

161.0 

152.0 

15 1.0  149-f 

XI 

135.0 

I3I.0 

127.0 

1 1 5-5 

137.0 

140.5 

137.0 

1370 

143.5 

i40/> 

137.0  140.: 

12 

148.0 

153.0 

152.0 

145.0 

155.0 

160.0 

172.0 

169.0 

161.0 

149.0 

147.0  151.0 

»3 
Moy. 

i  163.0 

i  163.0 

i  162.0 

152.0 

167.0 

167.0 

166.0 

164.0 

162.S 

177.0 

165.5 

l6vo 

m 

140.46 

140.39 

138.32 

128.86 

142.94 

145.80 

I45-»3 

t42.55 

141.35 

136.16 

134^5 

Poids.  I 

+  2.29 

+  2.22 

+  0.15 

—  9.3» 

+  4.77 

+  7.63 

+  7.06 

+  4.38 

+  3.'8 

—  2.01 

—  3.5^'-^''' 

M 

—  7.0 

—  1.0 

5-0 

I.o 

5.0 

10.0 

13.0 

12.0 

1 1.0 

5.0 

25,5    2S.' 

15 

16.0 

38.0 

53.0 

65.5 

73.0 

60.5 

64.0 

70.5 

62.5 

73.5 

73.0 

74-^' 

i6 

90.0 

88.5 

82.0 

83.0 

84.0 

86.0 

85.0 

88.0 

86.0 

88.5 

S2,o 

84.- 

17 

[lOI.o 

99.0 

98.0 

76.0 

96.5 

98.0 

97.0 

106.0 

108.0 

92.0 

gl.o 

61. 

i8 

69.0 

68.0 

70.0 

64.0 

65.5 

67.5 

70.0 

70.0 

69.0 

67.0 

55-° 

63.: 

19 

73-0 

71.0 

71.0 

70.5 

72.0 

59.0 

69.5 

69.5 

58.0 

69.0 

68.0 

69- 

20 

73-0 

85.0 

79.0 

78.0 

81.5 

1 16.0 

116.0 

85.0 

99-5 

75.0 

770 

86..- , 

21 

98.0 

94.0 

89.0 

47.0 

70.5 

19.0 

63.0 

86.0 

79.0 

82.0 

95.0  '103.C 

22 

94-5 

87-5 

87.0 

85.0 

790 

86.0 

80.0 

75.0 

93-0 

84.0 

87.0   S6. 

23 

97.0 

89.0 

88.5 

84.5 

104.0 

114.0 

108.5 

109.0 

105.0 

88.0 

76.0    79'^' 

24 

106.0 

126.0 

III.O 

95-5 

96.0 

93.0 

930 

90.0 

90.0 

88.5 

87.C    94:-' 

25 

930 

94.5 

93.5 

89.0 

95.5 

93.0 

94.0 

96.0 

90.0 

87.0 

91.0   03' 

26 

1 13.0 

108.0 

IOI.5 

92.0 

75.0 

88.5 

85.5 

93.0 

89.0 

85.0 

88.0 1  W> , 

1 

27 

105.0 

106.0 

99.0 

99.0 

104.0 

105.0 

930 

98.0 

90.0 

78.0 

86.0  s--^' 

28 

109.0 

106.0 

108.0 

97.0 

102.0 

102.0 

92.0 

92.0 

92.0 

92.0 

93.0  .lO).^- 

29 

99.0 

99.5 

93.0 

103.0 

106.0 

104.0 

105.0 

lOO.o 

95.0 

88.0 

98.0 1  89.^' 

30 

1 1 2.5 

98.0 

104.0 

96.0 

108.0 

108.5 

106.0 

103.5 

102.0 

99.0 

103.0  lOI" 

31 

Moy. 

IIO.o 

II  4.0 

102.0 

102.0 

1 16.0 

122.0 

115.0 

123.0 

1 12.0 

103.5 

lOQ.?  104L 

88.72 

89.0S 

87.31 

82.06 

86.78 

86.32 

87.12 

87.31 

84.83 

80.43 

82.5r 

84.4.. 

Poids.  2 

+  2.95 

+  3-91 

+ 1.54 

—  3.7» 

-f  1. 01 

+  0.55 

+ 1.35 

+  1-54 

—  0.94 

—  5.34 

-3.,i 

—1.31 

Moy. 

+  2.73 

+  3.35 

+  1.08 

—  5.58 

+  2.16 

+  2.9X 

+  3.^5 

+  2.49 

+  0.43 

—  4.»3 

-3-3' 

-2.4>: 

TEGA-EXPEDITIOSEKS  V  ET  EySKÄPLlG  A  ARBETES. 


495 


Midi. 

»3 

14 

»5 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

Moy. 

— 

— 

— 

[207.0 

236.0 

246.5 

296.0 

276.0 

265.0 

263.0 

203.0 

179.0] 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

[98.0 

1 19.0 

107.0] 

— 

72.0 

73.0 

72.0 

62.5 

72.0 

71.0 

69.0 

69.0 

68.0 

71.0 

72.0 

74.0] 

79.40 

58.0 

•  57.S 

56.0 

56.0 

59.0 

79.0 

97.0 

73.0 

63.0 

66.0 

97.0 

790 

70.50 

57.5 

62.0 

57.0 

58.0 

70.0 

68.0 

69.0 

78.0 

75.0 

64.0 

66.0 

80.0 

66.44 

195.0 

198.0 

195.0 

189.0 

184.0: 

202.0      210.0 

203.0 

198.0 

194.0 

197.0 

200.0 

182.0 

167.0 

176.0 

1 71.0 

180.0 

179.0 

178.0 

174.0 

1730 

162.0 

163.0 

167.0 

182.80 

182.0 

1S1.0 

184.0 

168.0 

193.0 

174.5 

166.0 

163.0 

165.0 

154.0 

195.0 

158.0 

169.73 

14 1.0 

145.0 

140.0 

130.0 

124.0 

124.0 

120.0 

124.0 

125.0 

119.0 

125.0 

126.0 

145.08 

138.0 

140.0 

137^ 

139.0 

142.0 

142.0 

148.0 

158.0 

168.5 

146.0 

151.0 

152.0 

140.92 

148.0 

1 51.0 

152.0 

146.0 

146.0 

155.0 

157.0 

156.5 

159.5 

i  156.5 

i  162.0 

i  165.5 

154.88 

166.0 

164-5 

164.0 

161.0 

167.0 

— 

[-57.0 

-37.0 

—29.0 

—30.0 

-19.0 

-17.0: 

— 

»353^ 

135x4 

135.07 

130.63 

137.31 

138.25 

141.XZ 

139.37 

i39.='3 

131.23 

143.»^ 

139.85 

138.17 

-2.65 

—  3.03 

-3-0 

—  7.54 

—  0.86 

-I-O.08 

+  2.94 

+  I.ao 

+  1.06 

—  6.94 

+  505 

+  1.68 

28.0 

29.0 

33.0 

310 

31.0 

36.0 

37-5 

38.5 

38.0 

41.0 

51.0 

32.0 

22.23 

88.5 

88.0 

88.0 

87.0 

88.0 

96.0 

99.0 

92.0 

98.0 

88.0 

84.0 

86.0 

75.25 

.   85-5 

86.5 

90.0 

83.0 

92.0 

102.0 

99.0 

98.0 

107.0 

90.0 

lIO.o 

101.0 

90.45 

76.0 

61.0 

55.0 

49.0 

52.0 

55.0 

61.0 

66.0 

72.0 

66.0 

72.0 

72.0] 

— 

1   62.0 

65.0 

65.0 

58.0 

62.0 

66.0 

65.0 

65.0 

65.0 

67.5 

715 

70.5 

65.B6 

1\.o 

75.0 

81.0 

75.0 

79.0 

77.0 

78.0 

83.0 

76.0 

74.0 

76.0 

75.0 

72.48 

77.5 

91.0 

94.0 

81.0 

81.0 

78.0 

86.0 

•85.0 

76.0 

84.0 

1 00.0 

97.0 

86.73 

1    94.0 

91.0 

83.0 

83.0 

85.0 

91.0 

88.0 

85.0 

88.0 

82.5 

91.5 

100.0 

82.81 

90.0 

87.0 

85.0 

80.0 

89.0 

92.0 

95.0 

93.0 

101. 0 

82.5 

109.5 

105.0 

88.87 

78.0 

80.0 

79.0 

74.5 

75.0 

78.0 

.  85.0 

83.0 

89.0 

82.0 

99-0 

136.0 

90.87 

88.0 

94.0 

96.0 

90.0 

95-5 

91.5 

87.0 

85.5 

82.5 

81.0 

85.5 

87.0 

93.09 

92.0 

90.0 

90.0 

89.0 

85.0 

70.0 

85.5 

90.0 

90.0 

86.5 

86.0 

95.0 

89.94 

82.5 

87.0 

86.5 

72.0 

79.0 

102.0 

95.0 

1 00.0 

89.0 

87.0 

97.0 

100.0 

90.83 

87.0 

96.5 

87.5 

76.0 

94.0 

930 

98.5 

92.5 

92.0 

1 00.0 

104.0 

106.0 

94.88 

H5.0 

XI  2.0 

106.0 

102.5 

100.0 

94.0 

1 10.0 

1 12.0 

105.0 

102.0 

106.5 

105.5 

102.52 

95.0 

95.0 

97.0 

99.0 

104.0 

96.0 

98x> 

95.0 

102.0 

99.0 

105.0 

105.0 

98.73 

'  104.5 

107.5 

104.0 

103.0 

104  JO 

1    104.0 

106.0 

104.0 

113.0 

1  102.0 

119.0 

lOO.o 

104.69 

108.0 

107.5 

102.5 

!  104.0 

109.0 

108.0 

103.0 

lOI.o 

103.0 

1    97.0 

103.5 

107.5 

108.31 

1 

84.81 

86.62 

85-»8 

80.53 

84.04 

85.0S 

87.19 

86.13 

86.56 

82.25 

90.97 

1 
91.25 

85.77 

—  0.96 

+  0.85 

—  0.29 

—  5.«4 

—  1.73 

i  —0.69 

+  1.4X 

+  0.36 

■  +  0.79 

—  3.5» 

-h  5.- 

+  5.4S 

— 

-1.52 

—  0.44 

—  1.23 

—  6.01 

—  1.44 

—  0.43 

I+I.9» 

-f  0.^.4 

1  -f  o.6e 

—  4.<^- 

-f  5.'3 

+  4.2' 

— 

494 


WIJKANDBR,  0BSERVÄTI0S8  XÅGNÉTIQUE8. 


Int.  hor.,  Janvier  1879. 


Minuit. 

I 

2 

3 

4 

t 

1 

5.6           7 

1            I 

8 

9 

10 

H 

r 

L       _. 

I 

2 

[286.0 

258.0 

216.0 

201.0 

204.0 

190.0 

202.0 

157.0 

161.0] 

— 

1 

3 

[117.0 

105.0 

102.0 

78.0 

78.0 

80.0 

82.0 

89.0 

88.0 

81.0 

80.0   S0.0 

4 

79.0 

76.0 

77.0 

74.0 

77.0 

74.5 

74.0 

71.0 

69.0 

63.0 

59.0   58. 

5 

76.0 

72.0 

64.0 

59.0 

64.0 

65.0 

74.0 

77.0 

68.0 

56.0 

•57.0 .  58^- 

6 

["3.0 

114.0 

120.0 

118.0 

120.0 

127.0 

133.0] 

— 

— 

— 

—      - 

7 

— 

— 

— 

[266.0 

271.0 

263.0 

252.0 

248.0 

257.0 

224.0 

197.0 

I99.a 

8 

203.0 

198.0 

197.0 

180.0 

200.0 

211.0 

200.0 

193.0 

196.0 

178.0 

181.0 ,178.- 

9 

163.0 

164.0 

166.0 

155.0 

181.0 

171.0 

169.0 

161.0 

164.0 

i  167.0 

171.01155.: 

lO 

164.0 

172.0 

166.0 

153.0 

164.0 

176.0 

167.0 

164.0 

161.0 

152.0 

151.0 

149.* 

II 

135.0 

I3I0 

127.0 

115.5 

137.0 

140.5 

137.0 

137.0 

143-5 

140.0 

137/)  .14O0 

12 

148.0 

153.0 

152.0 

145.0 

155.0 

160.0 

172.0 

169.0 

161.0 

149.0 

147.0 ,151.0 

13 
Moy. 

i  163.0 

i  163.0 

i  162.0 

152.0 

167.0 

167.0 

166.0 

164.0 

162.5 

177.0 

'65.S , 

165.. 

140.46 

140.39 

138.32 

128.86 

142.94 

145.80 

I45.«3 

t42.55 

141.35 

136.16 

134.^5 

Poids.  I 

+  2.a9 

+  2,22 

+  0.15 

—  9-3» 

+  4.77 

+  7.63 

+  7.06 

+  4.38 

+  3.'8 

—  2.01 

-  3.5^'-4.7:' 
1       1 

H 

7.0 

—  1.0 

5.0 

1.0 

5.0 

10.0 

13.0 

12.0 

11.0 

5.0 

25.5     2g./ 

15 

16.0 

380 

530 

65.5 

73.0 

60.5 

64.0 

70.5 

62.5 

73.5 

73-0   74.' 

1 

i6 

90.0 

88.5 

82.0 

83.0 

84.0 

86.0 

85.0 

88.0 

86.0 

88.5 

82.0 ;  84.- 

11 

[101 .0 

99.0 

98.0 

76.0 

96.5 

98.0 

97.0 

106.0 

108.0 

92.0 

gl.o 

61. 

i8 

69.0 

68.0 

70.0 

64.0 

65.5 

67.5 

70.0 

70.0 

69.0 

67.0 

5S.0 

63.- 

1 

19 

73.0 

71.0 

71.0 

70.5 

72.0 

59.0 

69.5 

69.5 

58.0 

69.0 

68.0 

61)/ 

20 

73° 

85.0 

79.0 

78.0 

81.5 

116.0 

116.0 

85.0 

99.5 

75.0 

77.0 

bo.  . 

1 

21 

98.0 

94.0 

89.0 

47.0 

70.5 

19.0 

63.0 

86.0 

79.0 

82.0 

95,0  J103.' 

22 

94-5 

87.5 

87.0 

85.0 

79.0 

86.0 

80.0 

75.0 

93.0 

84.0 

87.0 

S6/ 

1 

23 

97.0 

89.0 

88.5 

84.5 

104.0 

114.0 

108.5 

109.0 

105.0 

88.0 

76.0 

79.'. ' 

24 

106.0 

126.0 

III.O 

95.5 

96.0 

93.0 

93.0 

90.0 

90.0 

88.5 

87.0 

94-3' 

25 

930 

94.5 

93.5 

89.0 

95.5 

930 

94.0 

96.0 

90.0 

87.0 

91.0 

ry^ 

26 

113.0 

108.0 

101.5 

92.0 

75.0 

88.5 

85.5 

93.0 

89.0 

85.0 

88.0 

W 

27 

105.0 

106.0 

99.0 

99.0 

104.0 

105.0 

930 

98.0 

90.0 

78.0 

86.0  S7.: 

2S 

109.0 

106.0 

108.0 

97.0 

102.0 

102.0 

92.0 

92.0 

92.0 

92.0 

93.0  105- 

29 

99.0 

99.5 

930 

103.0 

106.0 

104.0 

105.0 

100.0 

95.0 

88.0 

98.0   S9.C 

30 

1 12.5 

98.0 

104.0 

96.0 

108.0 

108.5 

106.0 

103.5 

102.0 

99.0 

103.0  iioi.^ . 

31 

Moy. 

IIO.o 

1 14.0 

102.0 

102.0 

116.0 

122.0 

115.0 

123.0 

1 12.0 

103.5 

109.5^ 

^41 
84.: 

88.72 

89.68 

87.31 

82.06 

86.78 

86.32 

87.12 

87.31 

84.83 

80.43 

82.5t 

Poids.  2 

+  2.95 

+  3.91 

+ 1.54 

3.71 

-f  l.OI 

+  0.55 

+  1.35 

+  1.54 

—  0.94 

—  5.34 

-3.« 

-IM 

Moy. 

+  2.73 

+  3-35 

+  I.oS 

-  5.5S 

+  2.16 

+  2.91 

+  3.25 

+  2.49 

+  0.43 

—  4.«3 

-3-3' 

-:.4' 

VEGA-EXPEDITIONESB  V BTEySK APLIG A  ARBETES. 


495 


'  Mi<Ii. 

13 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

203.0 

23 

Moy. 

1 

— 

— 

[207.0 

236.0 

246.5 

296.0 

276.0 

265.0 

263.0 

179.0] 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

[98.0 

119.0 

107.0] 

— 

72.0 

73.0 

72.0 

62.S 

72.0 

71.0 

69.0 

69.0 

68.0 

71.0 

72.0 

74.0] 

79.40 

58.0 

•  57-5 

56,0 

56.0 

59.0 

79.0 

97.0 

730 

63.0 

66.0 

97.0 

79.0 

70.50 

57.5 

62.0 

57.0 

58.0 

70.0 

68.0 

69.0 

78.0 

75.0 

64.0 

66.0 

80.0 

66.44 

195.0 

198.0 

195.0 

189.0 

184.0] 

202.0 

210.0 

203.0 

198.0 

194.0 

197.0 

200.0 

182.0 

167.0 

176.0 

I7I.0 

180.0 

179.0 

178.0 

174.0 

1730 

162.0 

163.0 

167.0 

182.80 

;  182.0 

1 81.0 

184.0 

168.0 

1930 

174.5 

166.0 

163.0 

165.0 

154.0 

195.0 

158.0 

169.73 

141.0 

145.0 

140.0 

1300 

124.0 

124.0 

120.0 

124.0 

125.0 

1 19.0 

125.0 

126.0 

145.08 

138.0 

140.0 

137.0 

139.0 

142.0 

142.0 

148.0 

158.0 

168.5 

146.0 

I5I.0 

152.0 

140.93 

,  148.0 

1 51.0 

152.0 

146.0 

146.0 

155.0 

157.0 

156.5 

159.5 

i  156.5 

i  162.0 

i  165.5 

154.88 

'  166.0 

164.S 

164.0 

1 61.0 

167.0 

— 

[-57.0 

-37.0 

— 29.0 

30.0 

-19.0 

-17.0] 

— 

135-52 

i35m 

135.07 

130.63 

137.31 

138.25 

141. II 

139.37 

139.33 

131.33 

143.33 

139.85 

138.17 

1  —  2.65 

—  303 

—  3.10 

—  7.54 

—  0.86 

-I-O.08 

+  2.94 

+  1.20 

+  1.06 

—  6.94 

+  5.05 

+  1.68 

1 

28.0 

1 

29.0 

33.0 

31.0 

31.0 

36.0 

37.5 

38.5 

38.0 

41.0 

51.0 

32.0 

22.33 

88.5 

88.0 

88.0 

87.0 

88.0 

96.0 

99.0 

92.0 

98.0 

88.0 

84.0 

86.0 

75.25 

85.5 

86.5 

90.0 

83.0 

92.0 

102.0 

99.0 

98.0 

107.0 

90.0 

IIO.o 

lOl.o 

90.45 

76.0 

61.0 

55.0 

49.0 

52.0 

55.0 

61.0 

66.0 

72.0 

66.0 

72.0 

72.0] 

— 

62.0 

65.0 

65.0 

58.0 

62.0 

66.0 

65.0 

65.0 

65.0 

67.5 

71-5 

70.5 

65.86 

71.0 

75.0 

81.0 

75.0 

79.0 

77.0 

78.0 

83.0 

76.0 

74.0 

76.0 

75.0 

72.48 

,  77.5 

91.0 

94.0 

81.0 

81.0 

78.0 

86.0 

^S.o 

76.0 

84.0 

1 00.0 

97.0 

86.73 

94.0 

91.0 

83.0 

83.0 

85.0 

91.0 

88.0 

85.0 

88.0 

82.5 

91.5 

1 00.0 

82.81 

90.0 

1 

87.0 

85.0 

80.0 

89.0 

92.0 

95.0 

93.0 

lOl.o 

82.5 

109.5 

105.0 

88.87 

78.0 

80.0 

79.0 

74.5 

75.0 

78.0 

.  85.0 

83.0 

89.0 

82.0 

99.0 

136.0 

90.87 

88.0 

94.0 

96.0 

90.0 

95.5 

91.5 

87.0 

85.5 

82.5 

81.0 

85.5 

87.0 

93.09 

92.0 

90.0 

90.0 

89.0 

85.0 

70.0 

85.5 

90.0 

90.0 

86.5 

86.0 

95.0 

89.94 

1    82.5 

87.0 

86.5 

72.0 

79.0 

102.0 

95.0 

100.0 

89.0 

87.0 

97.0 

100.0 

90.83 

1    87.0 

96.5 

87.5 

76.0 

94.0 

930 

98.5 

92.5 

92.0 

lOO.o 

104.0 

106.0 

94.88 

i  115.0 

1 1 2.0 

106.0 

102.5 

100.0 

94.0 

lIO.o 

112.0 

105.0 

102.0 

106.5 

105.5 

102.53 

95.0 

95.0 

97.0 

99.0 

104.0 

96.0 

98.0 

95.0 

102.0 

99.0 

105.0 

105.0 

98.73 

104.5 

107.5 

104.0 

103.0 

104.0 

104.0 

106.0 

104.0 

113.0 

102.0 

119.0 

1 00.0 

104.69 

108.0 

107.5 

102.5 

104.0 

109.0 

108.0 

103.0 

lOI.o 

103.0 

97.0 

103.5 

107.5 

lo8.ai 

1 
84.81 

86.63 

85.48 

80.53 

84.04 

85.08 

87.18 

86.13 

86.56 

82.35 

90.97 

91.25 

85.77 

—  0.96 

+  0.85 

—  0.39 

-5.>4 

—  1.73 

—  0.69 

+  1.41 

+  0.36 

+  0.79 

—  3.5a 

+  5.30 

+  S.48 

— 

i  —  1.52 

—  0.44 

—  1.33 

6.01 

—  1.44 

—  0.43 

+  I.9a 

+  0.64 

+  0.88 

—  4.66 

+  5.^5 

+  4." 

— 

496 

WIJKANDBR,   OBSERVATIONS  MAGNÉTIQUES. 

Int.  hor.,  Février  1879. 

Minuit. 
109.5 

I 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

il 

I 

1 18.0 

II4.0 

113.5 

118.0 

I22.0 

117.0 

1 1 8.0 

120.0 

1 19.0 

II9.0 

2 

121.0 

105.0 

103.0 

95.0 

103.0 

99.0 

103.5 

105.0 

103.5 

91.0 

94-0    960I 

3 

lOO.o 

101.5 

100.5 

101.5 

103.0 

113.5 

1 19.0 

113.5 

107.0 

92.0 

93.5  101.5 

4 

125.0 

130.0 

124.0 

1 14.0 

III.O 

II6.0 

1 1 1.0 

120.0 

1 22.0 

113.0 

11S.0 

I!6.r 

5 

1 19.0 

113.0 

117.0 

113.0 

115.0 

II  6.0 

116.0 

II6.0 

117.5 

1 10.0 

IIO.o 

IOS.5 

6 

129.5 

132.0 

118.5 

110.0 

114.0 

118.5 

I18.0 

119.0 

117.5 

108.5 

106.0 

IO5.C  ' 

j 

7 

115.0 

111.0 

II4.0 

103.0 

105.0 

1 10.0 

115.5 

1 16.0 

1 16.0 

1 10.0 

ir6.o 

120.: 

8 
Moy. 

[1330 

131.0 

130.0 

132.0 

139.0 

136.0 

137.0 

156.0 

146.0 

138.0 

137.0 

139-'- . 

117.00 

115.79 

11300 

107.14 

109.86 

113.57 

114.a9 

115.36 

114.79 

106.21 

108.07 109.-- 

• 

Poids.  I 

+  4.95 

+  3.74 

+  0.95 

—  4.91 

—  2.19 

+  1.5a 

+  2.a4 

+  3.31 

+  2.74 

-5.84 

-  3.0?'-2.i:_ 

9 

163.5 

175.0 

173.0 

171.0 

180.0 

188.0 

183.0 

193.0 

195.0 

187.0 

1 
196.0  1193.0 

lO 

206.0 

210.0 

212.0 

208.0 

21 1.0 

21 1.0 

205.5 

207.0 

203.0 

198.0 

189.0  i  19^.^' 

1 

II 

213.0 

208.0 

210.0 

207.0 

219.0 

220.0 

222.0 

228.0 

219.0 

217-5 

226.5 1234-5 
1       1 

12 

248.0 

244.0 

244.0 

241.0 

266.0 

249.5 

246.5 

244.0 

245.5 

240.0 

246.0  244'- 

13 

2390 

240.0 

248.0 

230.0 

231.0 

232.0 

213.5 

232.5 

229.5 

224.0 

227.0  !229'- 

14 

226.0 

228.0 

224.5 

221.0 

228.5 

232.0 

231.0 

226.5 

230.0 

221.5 

216.0 

223.= 

15 

216.0 

219.0 

222.0 

209.0 

217.0 

223.0 

222.0 

226.5 

230.0 

225.5 

220.0  226.^ 

i6 

209.0 

2II.0 

207.5 

198.0 

174.0 

205.0 

207.0 

208.0 

204.0 

196.0 

202.0  19S- 

17 

21 1.5 

220.5 

201.0 

185.5 

197.0 

200.0 

202.0 

191.5 

194.5 

192.0 

191.0 

iqo.. 

i8 

200.0 

202.0 

199.0 

195.0 

200.0 

200.0 

201.0 

202.0 

202.0 

195.0 

193-5 

195? 

19 

198.0 

201.0 

202.0 

i  200.5 

199.0 

202.0 

204.0 

200.0 

199.0 

198.0 

202.5  ^'^ 

20 

200.0 

201.5 

200.0 

19 1. 0 

207.0 

208.0 

207.0 

206.0 

197.0 

194.0 

197.0  '95- 

21 

202.0 

203.0 

203.0 

196.5 

206.5 

203.5 

205.0 

208.0 

206.0 

19I.0 

193-0  '9;-^ 

22 

200.0 

196.0 

196.0 

195.0 

194.0 

198.0 

193.5 

193.0 

I91.0 

188.0 

187.0  i<)2^ 

23 

199.0 

194.0 

201.0 

191.0 

200.0 

203* 

192.0 

190.0 

188.0 

180.0 

i8S.o'iS9- 

24 

198.0 

197.0 

198.0 

186.0 

196.5 

198.5 

195.0 

199.0 

194.0 

196.0 

195.0  19^- 

25 

211.0 

186.0 

175.0 

185.0 

192.0 

I9I.0 

187.0 

192.0 

188.0 

191.5 

193-0  ;'9S- 

26 

190.0 

188.0 

189.0 

190.0 

187.0 

181.0 

189.0 

188.0 

185.0 

185.0 

180.0 

iSo. 

27 

185.5 

189.5 

186.5 

186.0 

184.0 

181.0 

183.0 

182.0 

174.0 

179.0 

183.0 

176.- 

28 

Moy. 

189.0 

191.5 

204.5 

184.5 

192.5 

166.5 

180.5 

200.0 

195.0 

185.0 

18S.0  !iS3£, 

205  .M 

205.95 

204.80 

198.55 

204.10 

204.65 

203.47 

205.82 

203.47 

199.20 

200.::  201- 

Poids  3 

+   2.56 

+  2.59 

+  2.14 

—  4.11 

+  1.44 

+  1.99 

+  0.81 

+  3.T6 

+  0.81 

-3.46 

—  2.29,-<5.J. 

Moy. 

+  3.^6 

+  2.88 

+  1.84 

—  4.31 

+  0.53 

+  1.87 

+  I.X7 

+  3.ao 

+  1.89 

—  4.05 

—  2.7» 

t 

VEGÅ-EXPEDJTIOKESa  VETENSKAFLfGA  A  B  BETEN. 


497 


Midi. 


13 


1 19.0 

98.0 

100.5 

115.0 
109.0 
102.0 
I  1 16.0 

I  '39.0 

I  108.50 
I 
—  3.55 


122.0 
99.0 
98.0 

113-0 
107.0 

104.0 

117.0 

140.0 


H 


15 


16 


n 


18 


19 


20 


21 


22 


121.0 
100.0 

164.5 
109.0 
108.0 
107.5 

1x7.5 
1320 


II  9.0 
90.0 

85.5 
108.0 
109.0 
105.0 
1 1 5.0 
144.0 


125.0 

101.0 

86.0 

1 16.0 

III.O 

105.0 

143-5 
141.0 


121.5 
101.0 
92.0 
109.0 
110.0 
108.0 

146.S 
151.0 


118.0 

116.0 

1 1 2.0 

114.0 

10 1.0 

I02.0 

1 130 

98.0 

89.5 

91.5 

92.0 

91.0 

118.0 

105.0 

108.S 

109.0 

109.0. 

110.0 

105.0 

113.0 

118.0 

125.0 

124.0 

111.0 

132.0 

126.0 

128.5 

120.0 

173-0 

178.0 

201.0 

132.0 

119.0 
103.0 
102.0 
1 18.0 
122.0 
114.0 

145-0 

148.0 


23 

120.0 

99.5 

120.0 
110.0 
123.0 
114.0 
156.0 

157-0] 


Moy. 
118.11 

10I.09 

102.46 

114.94 
112.77 

113.9X 

121.43 


108.57 

—  3-48 


196.0 

201.0 

I93-0 

203.0 

235.0 

249.0 

243-0 

2430 

230,0 

229.0 

222.0 

212.5 

225.0 

225.0 

198.0 

198.0 

1S5.0 

183.5 

192.5 

188.5 

197.0 

201.5 

193.0 

199.0 

197.5 

199-S 

192.0 

189.0 

178.0 

183.0 

192.0 

192.0 

189.0 

189.0 

177.0 

181.0 

178.0 

182.0 

184.0 

185.0 

IlS.ai 

+  6.16 

200.0 
206.0 
239-5 

243-0 
228.0 

213.0 

225.5 
199.0 

185.5 
i  195.0 

202.0 
198.0 

199.5 
186.0 
191.0 

193.0 

187.0 
186.0 
182.0 
186.0 


104.50 

—  7.55 
195.0 

202.0 

233-5 

235-0 

218.0 

206.0 

213.0 
195.0 
186.5 

202.0 
196.0 

195.0 

190.0 
187.0 
192.0 
192.0 
189.0 
182.0 
178.0 
184.0 


112.50 

+  0.45 

199.0 
205.0 

239-5 

2390 

227.0 
211.0 
206.5 

197.0 

192.0 

195.0 

203.0 

197-0 
194.0 
195.0 

192.0 
196.0 

187.0 

182.0 
186.0 
188.0 


112.57 

+  0.5» 

205.0 
208.0 
240.0 

233-5 

225.0 
208.0 
211.0 

199.0 
185.0 

190.0 
201.0 
203.0 

1930 
197-5 
199.0 

196.0 
187.0 

185.0 
186.0 
188.0 


I12.ai 
+  0.16 

203.0 
207.0 
238.0 
230.0 
226.0 
216.0 
209.0 
198.0 
195.0 
192.0 

199-0 
210.0 
194.0 
198.0 
201.0 
196.0 
182.5 
185.0 
185.0 
iS^o 


110.79 

—  I.aé 

204.0 
2II.O 
240.5 
231.0 
225.0 
218.0 

213.5 
I96.0 
198.0 
196.0 
200.5 
205.0 
198.0 
201.0 
200.0 
198.0 
185.0 
186.0 
187.0 
187.0 


111.86 
—  0.19 

206.0 
206.0 

234-0 
232.0 
242.0 
218.0 
207.5 
192.0 
206.0 
188.5 
202.0 
207.0 
194-0 

195-0 
202.0 
195.0 
187.0 
186.0 
188.0 
1 91. o 


108.00 
—  4-05 

208.0 
204.5 
226.0 
225.0 
224.0 
206.0 
208.5 
186.0 
194.0 
197.0 

199-0 
198.0 

193-0 
188.0 

197.0 
200.0 
182.0 
^82.0 
183.0 
180.0 


116.57 

+  4.53 

209.0 
213.0 
238.0 

2430 
230.0 
220.0 
201.0 
214.0 
189.0 
198.0 
201.5 
204.0 

199-0 
1930 
196.0 

194-0 
189.5 
I81.0 
185.0 
187.0 


120.36 
+  8.31 

209.0 
229.0 
248.0 
250.0 
227.0 
242.0 
21 1.0 
2II.O 

194-0 
198.0 
203.0 
203.0 
196.0 
191.0 
197.0 

197-5 
183.0 

186.5 
188.0 
189.0 


112.05 


193.0a 

205.66 

.228.56 

241.9a 

229.44 

220.87 
2l7.ai 
200.  xo 
194-58 

196.57 
200.69 

200.65 

198.35 

i93-'9 
193-34 
195.X8 
188.50 

184-64 
183.23 
187.05 


199.85 

—  2.81 

—  3.00 


201.67 

—  0.99 

—  1.61 


202.35 
—  0.41 

+  l.«3 


198.55 

—  4.97 


201.55 

—  i.ii 

—  0.7a 


202.on 

—  0.66 

—  0.36 


202.37 

—  0.a9 

—  0.18 


204.0a 
+  1.36 
+  0.70 


203.95 

+  1.39 
+  0.93 


199.05 

—  3.61 

—  3.72 


204.35 

+  1-59 
+  2.32 


207.65 

+  4-99 
4-5.83 


202.66 


32 


498 


WIJKANDBR,  OBSBRVATIONS  MAGSÉTIQVES, 


Int.  hor..  Mars  1879. 


Minuit. 

• 
I 

2 

3 

1 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

1 

10       II 

I 

187.0 

198.0 

204.0 

202.0 

191.0 

195.5 

196.0 

195.0 

191.0 

1 91.0 

192.C  wJ 

2 

192.0 

179.0 

181.0 

188.0 

187.0 

182.0 

190.0 

190.0 

190.0 

188.0 

186.0  i8()x'> 

3 

192.0 

192.0 

190.5 

180.5 

185.0 

188.0 

189.0 

185.0 

181.0 

178.0 

175.0  'l72x 

4 

184.0 

173.0 

139.5 

176.0 

184.5 

177.0 

185.0 

184.0 

187.0 

183.0 

192.0 192X 

5 

197.0 

199.0 

187.0 

195.0 

198.0 

192.0 

193.0 

195.0 

194.0 

196.0 

196.0 196.. 

6 

193.5 

187.5 

190.5 

177.0 

171.5 

191.0 

179.0 

193.0 

193.0 

193.0 

195.0 191.: 

7 

195.0 

194.5 

197.0 

191.0 

192.0 

194.5 

184.0 

189.S 

190.0 

188.0 

190.0 

171.: 

8 

200.0 

180.0 

160.0 

184.0 

171.5 

173.0 

190.5 

193.0 

186.0 

187.5 

I97.C 

1&4.; 

9 

197.0 

198.0 

202.0 

199.0 

197.0 

178.0 

192.0 

198.0 

196.0 

196.0 

I98.C 

I92.V- 

lO 

220.5 

i88x) 

173.0. 

128.5 

128.5 

125.5 

189.0 

204.5 

204.0 

200.0 

20Ix  ÄJ^'  1 

11 

206.5 

205.0 

203.S 

196.0 

207.5 

206.5 

201.0 

200.0 

197.0 

199.0 

201.5  199-^' 

12 

205.0 

204.0 

207.0 

204.0 

209.0 

207.0 

205.0 

208.0 

208.0 

208.0 

207.0  »♦.: ' 

13 

205.0 

205.0 

205.0 

199.0 

205.0 

207.0 

204.0 

203.5 

200.0 

200.5 

201.5  19^--' 

14- 

207.0 

210.0 

212.0 

201.0 

203.0 

130.0 

168.0 

187.0 

180.5 

242.0 

234.0  iSl.: 

15 

193.S 

208.0 

206.5 

205.0 

203.0 

20X.0 

206.0 

200.5 

198.0 

199.0 

198.0  197:' 

i6 

203.0 

203.0 

198.0 

192.0 

196.0 

1 91.0 

193.5 

189.0 

188.0 

196.5 

186.5 

1S3.: 

17 

207.0 

123.5 

140.0 

188.0 

201.0 

200.0 

198.0 

187.0 

185.0 

X80.0 

174.0 

175.: 

i8 

186.0 

180.0 

191.0 

179.0 

192.0 

196.0 

192.5 

192.0 

190.0 

189.0 

188.0 'l»5.o 

19 

193.5 

194.0 

174.0 

191.0 

201.0 

204.5 

197.0 

192.0 

194.5 

193.° 

194.0   191  =  1 

20 

200.0 

202.0 

205.0 

199.0 

204.0 

195.0 

192.0 

189.0 

190.0 

186.0 

183.0    179- ' 

21 

201.5 

187.5 

179.5 

142.5 

158.0 

163.0 

179.0 

192.5 

?96.o 

195,0 

197.0  [193- 

22 

185.0 

191.0 

194.5 

182.5 

189.5 

185.5 

185.5 

185.0 

182.5 

174.0 

I7S.0  rry 

23 

178.0 

152.0 

151.5 

177.0 

183.0 

185.0 

184.0 

180.0 

182.0 

177,0 

181.0  i;5- 

24 

194.0 

187.0 

17 1.0 

i  147.5 

124.0 

146.5 

177.0 

175.5 

166.0 

172.0 

170-5 

iSv:  1 

25 

X80.0 

186.0 

192.0 

174.5 

184.0 

187.0 

179.0 

178.0 

177.5 

168.0 

162.0  !i6^'l 

26 

182.0 

184.0 

173.0 

168.0 

171.0 

178.5 

178.0 

175.0 

174.0 

166.0 

169.0.  i:5^- 

27 

184.0 

180.0 

184.0 

179.0 

178.0 

180.0 

180.0 

178.0 

175.0 

172.5 

173-0  '"'-^ 

28 

170.0 

168.0 

167.0 

1*65.0 

173.0 

172.0 

170.0 

172.0 

174.0 

163.0 

165.0  164-c 

29 

171.0 

168.0 

167.5 

165.0 

168.0 

164.0 

167.0 

165.0 

164.0 

162.0 

163.0  162.' 

1 

30 

157.0 

165.0 

135.0 

157.0 

156.5 

161.0 

157.0 

166.0 

162.0 

148.0 

149.0  162?  _ 

31 

179.0 

176.0 

173.0 

169.0 

167.0 

167.0 

170.0 

167.0 

169.0 

168.5 

167X)  '67.5  ■ 

1 

32 

Moy. 

183.0 

170.0 

186.0 

180.0 

180.0 

173.0 

176.0 

178.0 

177.0 

183.0 

i78.o_ 

2IE.' 

191.53 

185.59 

182.5a 

180.69 

183.11 

181.16 

185.84 

187,09 

185.69 

185.70 

185.5$ 

i82.r 

+  S.56 

—  0.38 

-3.45 

—  5.28 

—  2.86 

—  4.81 

—  0.13 

-|-  1.12 

—  0.a8 

—  0.«7 

-0.38 

-y- 

VEGA-BXPSDITIOKEira  VETENSKAPLIGA  ARBETEN, 


499 


NUdi. 

>3 

14 

15 

16 

17 

18 

19 

20 

21 

22 

23 

Moy. 

1S9.0 

191.0 

189.5 

188.0 

191.0 

189.0 

196.0 

199.0 

200.0 

195.0 

194.0 

193.9 

193.71 

1S4.0 

186.0 

185.0 

180.S 

179.0 

180.0 

180.0 

190.5 

193.0 

191.0 

195.0 

197.0 

186.67 

1*  *  - 

175.0 

176.0 

177.0 

185.0 

184.0 

185.0 

187.0 

189.0 

188.0 

181.5 

183.0 

182.99 

189.0 

194.0 

195.0 

189.0 

196.0 

196.0 

195.0 

196.0 

195.0 

192.5 

197.0 

200.0 

187.14 

200.5 

1S6.0 

198.0 

189.0 

196.0 

184.5 

i8ix> 

187.0 

176.5 

176.5 

175.5 

186.0 

190.60 

I90x> 

1 91.0 

189.0 

190.0 

190.0 

196.0 

200.0 

200.5 

199.0 

192.0 

198.0 

196.0 

191.Z1 

185.0 

188.0 

192.0 

188.0 

192.0 

189.0 

195.0 

201.0 

201.0 

197.0 

198.0 

196.0 

191.60 

187.5 

189.0 

»93.0 

195.0 

195.0 

196.5 

197.0 

187.0 

200.0 

194.0 

200.0 

198.0 

189.5a 

'93.5 

194.0 

199.0 

197.5 

196.5 

201.0 

203.0 

204.5 

204.5 

203.0 

209.0 

214.0 

198.86 

203.0 

204.0 

204.0 

206.0 

212.0 

220.0 

209.0 

207.Ö 

208.0 

204.0 

208.5 

210.0 

194.«3 

199.5 

197.5 

203.0 

202.0 

205.0 

209.0 

208.0 

207.0 

212.0 

206.<o 

204.0 

203.0 

203.27 

:04.o 

208.0 

204.0 

202.0 

221.0 

217.0 

224.0 

207.0 

207.0 

206.0 

208.0 

207.0 

207.96 

'199.0 

195.S 

196.5 

193.5 

203.5 

201.0 

206.0 

205.5 

208.5 

204.5 

206.5 

213.5 

202.71 

178.0 

186.0 

185.5 

191.0 

189.5 

190.0 

196.5 

191.5 

200.5 

i  201.0 

201.0 

200.0 

194.43 

199.0 

199.5 

198.0 

202.0 

207.0 

193.0 

201.0 

204.0 

205.0 

205.0 

200.0 

199.0 

201.17 

,  194.5 

187.0 

185.0 

188.5 

192.0 

•  189.5 

195.0 

189.0 

193.5 

1930 

190.5 

201.5 

192.52 

i  »75.0 

172.0 

176.0 

179.0 

188.0 

182.0 

185.0 

181.0 

184.0 

180.0 

193.0 

194.0 

181.14 

'  1&7.0 

1 

185.0 

185.0 

183.0 

195.0 

186.0 

196.0 

192.5 

189.0 

192.0 

195.0 

196.5 

189.40 

'  1S8.0 

188.0 

189.5 

190.0 

187.0 

192.0 

193.0 

191.0 

195.5 

192.5 

202.0 

205.0 

193.04 

179.0 

178.0 

178.0 

185.Q 

188.0 

190.0 

198.0 

193.5 

201.0 

190.0 

196.5 

199.0 

191.67 

189.0 

190.5 

190.0 

188.0 

195.0 

197.0 

197.0 

187.0 

182.0 

180.0 

188.5 

189.5 

185.76 

172.0 

172.0 

170.0 

175.0 

180.0 

178.0 

181.0 

186.0 

186.0 

181.0 

183.0 

184.0 

181.37 

175-0 

172.0 

170.0 

172.0 

174.0 

182.0 

188.0 

186.0 

191.0 

189.0 

187.0 

191.0 

178.31 

■  iSo.o 

177.5 

177.0 

173.0 

182.0 

179.0 

185.0 

181.0 

177.5 

183.0 

184.0 

185.0 

174.16 

169.0 

167.0- 

168.0 

168.0 

165.0 

169.0 

174.0 

175.0 

175.0 

172.0 

178.0 

180.0 

174.79 

170.0 

170.0 

175.0 

174.0 

180.0 

183.0 

184.0 

185.0' 

189.0 

178.0 

180.0 

182.0 

176.81 

171.5 

169.5 

169.0 

163.5 

159.5 

174.5 

183.0 

170.0 

175.5 

172.5 

172.0 

171.0 

174.44 

161.0 

166.0 

165.0 

162.0 

167.0 

169.0 

170.0 

172.0 

171.0 

167.0 

164.0 

164.5 

167.57 

;  161.0 

155.0 

151.0 

156.0 

163.0 

161.0 

162.0 

163.0 

163.0 

165.0 

173.0 

198.0 

164.89 

155.0 

152.0 

160.0 

159.0 

153.0 

151.0 

159.0 

164.0 

161.0 

160.0 

167.0 

185.0 

158.43 

164.0 

167.0 

169.5 

163.0 

169.5 

174.0 

175.0 

176.0 

173.0 

161.0 

170.5 

174.0 

169.84 

175.0 

178.0 

177.0 

179.5 

180.0 

186.0 

185.0 

188.0 

186.0 

194.0 

194.0 

192.0 

181.39 

1S2.52 

182.22 

183.20 

182.78 

186.77 

187.16 

190.20 

189.52 

190.37 

187.67 

190.44 

193.36 

185.98 

-3.45 

—  3.75 

—  2.77 

—  3.^9 

+  0.80 

+  1.19 

+  4.33 

+  3.55 

+  4.40 

+  1.70 

+  4.47 

+  7.39 

— 

500 


WIJKANDBR»  OBSERVATIONS  MAGNÉTIQCES. 


I 

Avril  1879 

Mai  1879 

Décl. 

Int. 

hor. 

Décl. 

Int. 

hor. 

lOh 

l6h 

lob 

i6h 

lOh 

I6h 

loh 

i6fc 

•  371.5 

364.0 

178.0 

180.0 

370.0 

364.0 

184.0 

192.5 

2 

377.0 

— 

166.0 

379.0 

374.0 

164.5 

168.0 

3 

372.0 

— 

173.0 

— 

370.0 

368.0 

165.0 

173.0 

4 

368.0 

170.S 

— 

370.0 

366.0 

165.0 

170.0 

5 

363.0 

362.0 

170.0 

— 

369.0 

364.0 

166.0 

1 7 1.0 

i 

6 

364.0 

— 

171.0 

— 

367.0 

361.0 

171S 

175.5 

7 

— 

— 

370.0 

365.0 

172.0 

171.S 

8 

368.0 

— 

170.0 

— 

369.0 

363.0 

174.0 

178.5 

9 

367.0 

— 

166.5 

368.0 

367.0 

182.0 

181.0 

10 

364.0 

— 

170.0 

— 

373.0 

368.0 

178.0 

189.0 

II 

367.0 

— 

166.0 

— 

373.0 

372.0 

178.0 

185.0 

12 

349.0 

— 

175.0 

377.0 

369.0 

179.0 

194.0 

13 

348.0 

344.0 

173.0 

178.0 

373.0 

376.0 

180.0 

188.0 

M 

344.0 

334.S 

179.0 

173.5 

378.0 

377.0 

182.0 

195.0 

* 

15 

346.0 

— 

185.0 

— 

383.0 

375.0 

184.0 

198.0 

i6 

— 

— 

383.0 

380.0 

190.0 

202.0 

17 

— 

388.0 

380.0 

186.0 

204.0 

i8 
19 

20 

— 

368.0 

360.0 

215.0 

230.0 

— 

327.0 

317.0 

263.0 

276.0 

21 

— 

— 

^^^^ 

312.0 

310.0 

278.5 

285.0 

22 

356.0 

350.0 

163.0 

171.0 

3090 

304.0 

278.0 

291.0 

23 

359.0 

352.0 

168.0 

175.0 

300.0 

291.0 

297.0 

308.0 

24 

360.0 

3S5.0 

172.0 

169.0 

296.0 

289.0 

299.0 

307.0 

25 

360.0 

355.0 

169.0 

174.0 

285.0 

294.0 

301.0 

301.0 

26 

357.0 

354.0 

181.0 

182.0 

.   278.0 

278.0 

316.0 

314.0 

27 

366.0 

362.0 

I74-0 

174.0 

270.0 

269.5 

325.0 

330.5 

28 

367.0 

362.0 

173.0 

176.0 

— 

— 

29 

369.0 

364.0 

174.5 

172.0 

— 

""" 

— 

30 

370.0 

368.0 

170.0 

175.0 

— 

^ 

— 

Bemarques. 

1879,  janv.  1:  0*^-714'',  la  déclinaison  au-dessus  de  500,  hors  de  Téchelle. 
2:  10*— 20**  id.  id. 

2:  21*" — 3:  8**,  les  lectures  approximatives,  hors  de  Téchelle,  en  em- 

ployant  une  bougie. 
3:  9*S  des  échelles  auxiliaires  dreasées. 
6:  7^—7:  2**,  rintensité  horizontale  hors  de  Téchelle. 
12:  21*"— 13:  2**,  rintensité  horizontale  interpolée  d'aprés  la  variation 

diume  de  février. 
13:  17*",  Ics  instruments  ajustés. 

17:  9"— 13^,  Téchelle  de  Tintensité  horizontale  ajustée. 
févr.     8:  21*»,  les  échelles  ajustées. 
mars  24:  3»',  grands  mouvements  irréguliers  chez  les  aiguilles. 


VEGA  BXPEDITTON ENS  VETENSKAPLIGA  ARBETES, 


501 


La  variation  de  la  température  dans  Tobservatoire  n'étant 
pas  grande,  on  peut*regarder  les  moyennes  horaires  des  ta- 
bleaux  précédents  comme  exprimant  avec  une  tres  grande 
precision  la  variation  diurne  de  la  déclinaison  et  de  Tintensité 
horizontale.  Si  Ton  transforme  les  divisions  d'échelle  en  minutes 
d'arc,  on  obtient  le  tableau  suivant  pour  la  variation  diurne 
de  la  déclinaison: 


Heure. 

Janv. 

Févr. 

Mars. 

Moy. 

Minuit 

—S-äq 

—  0.79 

—  1.78 

—  2.0Q 

I 

—  2.84 

—  1.98 

1.70 

—  2.X7 

2 

—  1.97 

+  0.38 

0.74 

—  0.78 

3 

+  1.46 

+  3.58 

+  3.<H 

+  2.69 

4 

—  2.00 

—  0.34 

0.12 

—  0.82 

5 

3.01 

—  0.11 

+  I.7X 

0.47 

6 

—  1.26 

+-0.27 

+  2.82 

+  0.6x 

7      . 

—  0.53 

0.00 

+  4.00 

+  1.16 

8 

+  0.34 

+  0.48 

+  3.78 

+  1.53 

9 

-^s-ss 

H-J.rj 

'\'4-43 

+  ^.0/ 

10 

+  2.65 

+  1.99 

+  2.08 

+  2.24 

II 

+ 1.40 

—  0.38 

+  0.83 

+  0.62 

Midi  ^ 

+  0.34 

+  0.30 

—  0.56 

+  0.03 

13 

O.QO 

— 1.13 

—  1.44 

—  I.x6 

M 

+  0.26 

— 1.76 

—  3.»7 

^'59 

IS 

+  4.86 

+  0.92 

—  2.10 

+  1.23 

i6 

+  2.75 

— 1.21 

S-ss 

—  0.77 

17 

+  1.43 

—  0.61 

—  2.47 

—  0.55 

i8 

—  0.27 

—  0.58 

—  2.53 

—  1.13 

19 

+  0.07 

—  1.06 

— 1.56 

—  0.85 

20 

—  0.64 

—  0.24 

—  1.45 

—  0.78 

21 

+  '?.J/ 

•^2.30 

■\-  I.tS 

+  ^./o 

22 

—  1.06 

—  1.22 

+ 1.04 

—  0.41 

•       23 

—  3-53 

2. g  2 

—  1.26 

—  2.57 

Minuit 

—S-äg 

0.79 

— 1.78 

2.0Q 

La  variation  ressemble  tres  peu  k  celle  car.actérisant  la 
zöne  tempérée,  mais  elle  n'appartient  pourtant  pas  au  type 
arctique.  Elle  semble  étre  un  intermédiaire  entré  les  deux. 
Le  maximum  oriental  principal  tombe  ä  9^.  Un  faible  maxi- 
mum Occidental  se  montre  ä  14**.  Pendant  presque  toute  Taprés- 
midi,  Taiguille  se  tient  ä  Touest  du  méridien,  jusqu'ä  ce  que 
tous  les  mois  présentent  ä  21^  un  maximum  oriental  se- 
condaire.'  Autour  de  minuit,  nous  avons  de  nouveau  un 
maximum  occidental,  qui,  en  moyenne  pour  tout  le  temps, 
surpasse  méme  en  grandeur  le  maximum  de  midi.   A  3^  tous 


502 


WJJKANDEB,  OBSERVATIONS  MAONÉTIQUES. 


les  trois  mois  présentent  un  maximum  oriental,  qui  néanmoins 
est  parfaitement  isolé,  et  résulte  peut-étte  de  perturbations. 

Il  ne  vaut  pas  la  peine  de  discuter  cette  variation  diurne 
de  plus  prés,  avant  que  je  n*aie  eu  Toccasion  de  donner  les  lois 
des  perturbations.  Le  trait  le  plus  marqué  est  le  maximum 
oriental  de  9^.  Pitlekaj  correspond  sous  ce  respect  tout-ä-fait 
aux  endroits  les  plus  proches  de  FAmérique  et  de  T Asie,  dont 
la  variation  est  connue.  Le  maximum  occidental  immédiate- 
ment  apres  midi,  caractéristique  pour  la  zone  tempérée,  est 
ä  peu  prés  eflfacé  ä  Pitlekaj.  Pendant  la  nuit,  la  variation 
n'est  pas  des  plus  réguliéres:  les  perturbations  jouent  un 
trop  grand  röle. 

En  moyenne  pour  les  trois  mois,  Tamplitude  n'a  été  que 
de  6,i'  minutes  d'arc,  correspondant  ä  une  foree  de  0,oo28  me- 
sure  absolue. 

La  variation  diurne  de  Tintensité  horizontale  ressort  du  ta- 
bleau  suivant,  dont  les  nombres  sont  exprimés  en  quatriéme  déci- 
male  de  mesure  absolue. 


Minuit 
I 

2 

3 
4 

5 

6 

7 
8 

9 

lO 

II 

Midi 

13 

15 
i6 

17 
i8 

19 

20 
21 
22 

23 

Minuit 


Janv. 


Févr. 


+  9-33 
+  "•43 

+    3-69 

—  l8.gt 

+  7-37 
+     9-93 

II.OQ 

+  8.50 
+      1.47 

—  1 4-4' 

—  Il.?7 

—  8.44 

—  5.^7 

—  1.49 

—  4.18 

—  20.48 

—  4.90 

—  1.45 
+  6.56 
4-  2.18 

+   3-o^ 

—  15-83 
+  17.57 
+  /^.Jö 
+     9-32 


+  11.54 
+  10.5a 

+  6.73 

—  IS '7  2 
+  1.94 
+  6.84 
+  4.28 
+  it.ög 
+    4-72 

— 1477 

—  9.88 

5 '02 

— 10.94 

—  5-87 

+   4.50 

—18.13 

—  2.61 

—  1.30 

—  0.64 

+  2.56 

+  3.36 

— 13-56 

+  8.47 

+  ".54 


Mars. 


+  20.29 

—  1.38 

—  12.59 
— 19.27 

—  10.44 

—  17.56 

—  0.47 
+  4-oS 

—  1.02 

—  0.99 

—  1.38 

—  12.45 

—  12.59 

—  i3'6S 

—  lO.n 

—  11.64 
+  2.92 
+  4.34 
+  15.44 
+  12.95 
+  16.06 
+  6.ao 
+  16.32 
-\'26.Qy 
+  20.29 


Moy. 


+  13-72 

+     6.86 

—  0.7a 

—  '7-97 

—  0.38 

—  0.26 

+  4-97 
+    8.oq 

+  1.72 
— 10.06 

—  7.5t' 

—  8.64 

—  9-57 

—  T.tyi 

—  3.26 

—  1.53 
+    0.53 

+  7-" 
+  5.90 
+    7.48 

—  7.75 
+  14-" 
+  20.S6 

+  13.72 


VE0A-KXPEDXTI0NEN8  TETENSKÄPLIGA  ARBET»EN.  ^^^ 


Les  minima  tombent  ä  3**  et  ä  9** — 15^,  et  les  maxima  ä  7*^ 
et  ä  23^ ;  le  dernier  est  décidément  le  plus  fort  et  le  plus  carae- 
téristique.    Voici  une  paralléle  avec  quelques  autres  endroits : 

Min.  Max.  Min.  Max. 

Zone  tempérée  i^  6**         /o*»         i8 

Lac  Athabasca 4  8          lo  17 — 23 

Pitlekaj 3  7  g— is       23 

Polhem  et  Cap  Wilczek  6  12 — 14  18 — 19  23 — 25 

La  position  intermédiaire  entré  ces  stations,  toutes  arctiques, 
et  celles  de  la  zone  tempérée,  qu'occupent  le  lac  Athabasca 
et  Pitlekaj,  est  tres  instructive.  Il  y  aura  lieu  de  revenir  ä 
ces  comparaisons  dans  la  seconde  partie  du  present  mémoire. 

L'amplitude  de  la  variation  diurne  de  Tintensité  horizon- 
tale  a  été  en  moyenne  0,oo39  en  mesure  absolue.  La  proportion 
entré  ce  nombre  et  celui  de  la  variation  de  la  déclinaison 
différe  beaucoup  de  celle  des  stations  positivement  arctiques. 
Chez  le  type  arctique,  Famplitude  de  la  déclinaison  surpasse 
décidément  celle  de  Tintensité  horizontale. 


"H- 


L'obB6rvatoire  magnétique. 


(Voir  pp.  432—485.) 


BILAGA  TILL  UPPSATSEN 


OM 


VEGA-EXPEDITIONENS 


GEOGRAFISKA  ORTSBESTÄMNINGAR 


AF 


ARVID  LINDHAGEN. 


-« 


De  i  uppsatsen  Vega-Expeditionens  Geografiska  Ortsbestäm- 
ningar  ^  beräknade  longituderna  basera  sig  alla  på  longituden 
för  vinterqvarteret  vid  Pitlekaj.  Denna  åter  bestämdes  under 
expeditionen  genom  en  måndistans  och  sex  stjernbetäckningar.  * 
De  enskilda  resultaten  äro  följande: 

Måndistansen ger  ;=  12*^  26"^  66' 

Okkultationen  af  17  Tauri  59 

»                   16  Tauri  17 

^                  23  Tauri  8 

»                   Tj    Tauri  17 

28  Tauri  18 

>                  27  Tauri  10 

Mediet  af  dessa  olika  bestämningar 

;i  =  12^26°^27\9 

antogs  i  nyss  nämnda  uppsats  såsom  den  definitiva  längden. 
Några  meddelanden  från  vice  direktorn  för  observatoriet  i 
Pulkowa,  A.  Wagner,  hafva  emellertid  föranledt  en  modifika- 
tion af  detta  resultat,  hvaraf  åter  följa  ändringar  i  expedi- 
tionens öfriga  longitudsbestämningar. 

Jag  tillåter  mig  att  till  herr  statsrådet  Wagner  hembära 
min  vördsamma  tacksägelse  för  hans  värdefulla  upplysningar. 


Såsom  man  genast  märker,  afviker  det  ur  okkultationen 
af  17  Tauri  härledda  värdet  för  longituden  betydligt  från 
resultaten  af  de  öfriga   stjernbetäckningarna,   hvilka   visa   en 


^  Bihang  till  K.  Svenska  Vet.-Akad.  Handlingar.  Band  6.^  N:o  6.  Stock- 
holm 1881.  Vega-expeditionens  vetenskapliga  iakttagelser.  Första  bandet. 
Stockholm  1882. 

*  För  observation  af  stjernbetäckningarna  använde  kapten  Palander 
ett  nniversal-instrument,  hvars  objektiv  hade  en  diameter  af  4.75  centimeter; 
löjtnant  Hovgaard  begagnade  en  ungefilr  6  fot  lång  terrester-kikare  af 
Dollond. 


508 


LiyDHAGEN,  GEOGRAFISKA  0BT8B BSTÅMSISGAR. 


temligen  god  inbördes  öfverensstämmelse.  För  att  förklara 
denna  omständighet  uttalade  herr  Wagner,  efter  noggrann 
pröfning  af  de  olika  möjligheterna,  den  förmodan,  att  de  an- 
gifna  kronometer-tiderna  vore  en  minut  felaktiga,  så  att  de 
borde  ändras  från 

(8873)  I""  58"  55«.o    och    (8872)  1^  13"^  30-.4 
till 

(8873)  7*»  57"  55'.o    och    (8872)  1^  12"  30».4. 

Riktigheten  af  detta  antagande  har  sedermera  fullständigt  be- 
kräftats. Professor  A.  Wijkander  i  Göteborg  har  nämligen 
bland  expeditionens  magnetiska  iakttagelser  funnit  antecknin- 
gar om  de  ifrågavarande  observationerna,  hvilka  anteckningar 
äro  af  tidigare  datum  än  de,  som  jag  haft  att  tillgå  vid  mina 
beräkningar.  Af  dessa  anteckningar  framgår,  att  i  observations- 
journalen ursprungligen  stått: 

(8873)  7»^  58"  55«.o    och    (8872)  1^  12"  30».4. 

Den  omständigheten,  att  okkultationsmomentet  inföll  i  slutet 
af  57:de  minuten  på  kronometern  8873,  har  uppenbarligen  för- 
anledt  nedskrifvandet  af  58"  i  st.  f.  57".  Misstag  af  detta  slag 
äro  som  bekant  alls  icke  ovanliga. 

Efter  denna  rättelse  ger  okkultationen  af  17  Tauri 

X  =  12**  26"  9" 

i  god  öfverensstämmelse  med  de  öfriga  stjernbetäckningarna. 

BeträfiFande  härledningen  af  det  definitiva  värdet  för  longi- 
tuden  har  herr  W agn  er  meddelat  följande. 

;>Das  raittlere  Resultat  aus  der  Plejadenbedeckung  weicbt 
nun  allerdings  um  53*  von  dem  im  October  aus  Monddistanzen 
abgeleiteten  ab.  Dies  braucht  aber  durchaus  nicht  aufzufallen, 
da  bekanntermassen  Monddistanzen,  namentlich  wenn  sie  ein- 
seitig  gemessen  sind,  mit  bedeutenden  constanten  Fehlern  be- 
haftet  sind.  —  Fur  die  allendlich  anzunehmende  Länge  des 
Winterquartiers  der  Vega  ist  es  wohl  das  Richtigste  das  aus 
den  Monddistanzen  abgeleitete  Resultat  des  constanten  Fehlers 
wegen  ganz  zu  vernachlässigen,  dagegen  den  Totalfehler  der 
Han  sen' schen  Mondtafeln  dadurch  zu  beriicksichtigen,  dass 
man  einfach  die  Epoche  derselben  um  eine  Constante  corrigirt, 
öder  annimmt,  dass  fur  die  Zeit  der  Vega-Expedition  die 
Mondörter  des  Nautical  Almanac  einem  Meridian  entsprechen, 
der  14*.6  westlich  von  Greenwich  liegt.  Durch  diese  Annahme 
wird  der  wahrscheinliche  Fehler  einer  in  Greenwich  beobach- 
teten   Mondrectascension   in    dem  Zeitraume  von  Januar  1878 


VEOA-BXPEDITIOSESS  VETRK6KAPLI0Ä  ARBETEN. 


509 


bis  Juni  1879  aus  131  dort  angestellten  Beobachtungen  auf 
die  auflfallend  kleine  Quantität  von  j+^2'.8  in  der  abgeleiteten 
Länge  des  Örtes  reducirt.  Wenn  man  bedenkt,  dass  fiir  die 
verschiedenen  Greenwicher  Beobachter  nicht  unerhebliche  per- 
sönliche  Gleichungen  fiir  die  Mondbeobachtungen  constatirt 
sind,  und  dass  auch  der  rein  zufällige  Beobachtiingsfebler  nicbt 
verschwindend  klein  ist,  so  wird  der  von  der  Ungenauigkeit 
der  Tafeln  herrtthrende  wahrscheinliche  Febler  der  Länge, 
wenn  man  vorher  obige  Correction  an  sie  angebracht  hat,  noch 
kleiner  anzunebmen  sein.  Fiir  das  Jahr  1881  habe  ich  aus 
16  Beobachtungen,  die  iiber  9  Monate  vertheilt  sind  und  sich 
auf  beide  Ränder  des  Mondes  beziehen,  die  an  die  mittelst 
des  Nautical  Almanac  aus  Beobachtungen  abgeleiteten  östlichen 
Längen  anzubringende  Correction  nicht  sehr  viel  verschieden 
davon  =  —  19*.o  ermittelt,  wobei  sich  der  wahrscheinHche 
Fehler  einer  Längenbestimmung  auf  weniger  als  +^2*.3  heraus- 
stellt.  Dies  bestätigt  das  in  Greenwich  gefundene  Resultat 
die  Zuverlässigkeit  der  Tafeln  betreflfend,  und  zeigt  zugleich, 
was  man  ja  auch  schon  friiher  wusste,  dass  die  Correction 
der  Epoche  öder  der  mittleren  Länge  sich  nur  langsam  ändert.» 
Om  man  derför  endast  fäster  afseende  vid  följande  obser- 
vationer: 

Okkultationen  af  17  Tauri  ;  =  12*»26"^  9"» 

16  Tauri  17 

23  Tauri  8 

>                    rj   Tauri  .17 

28  Tauri  18 

27  Tauri  10 

Medium:  >l  =  12** 26°^  13\2 

och  till  mediet  anbringar  korrektionen  — 14*.6,  så  blir  den 
definitiva  longituden: 

>i  =  12^25™58'.6. 

Angående  noggranheten  af  detta  värde  har  herr  W agn  er 
uttalat  den  meningen,  »dass  der  wahrscheinliche  Fehler  dieses 
Resultates  4"  kaum  iibersteigen  diirfte». 

Beträffande  ändringarna  i  expeditionens  öfriga  longituds- 
bestämningar  märkes,  att  såsom  förut: 

1878.  Juli  21.0        (3194)  r^  =  —  0^  54^2 

men  att  numera: 

1878.  Sept.  27.4        (3194)  /;,  =  —  1"*  57^o 


510  LISDHAGBif,  GEOGRAFISKA   0RT8BSSTÅMNISQAR, 

hvaraf 

(3194)  r^  =  —  (r  54'.2  —  0».9i8  {t  —  Juli  21.o). 

För  kronometern  28  blir  den  absoluta  dragningen  =  — 1*.422^ 
Hans  stånd  Aug.  9.9  beräknas  som  följer: 

Krön.  3194:  22^  15°^  46'.o  =  Krön.  28:  22^  15°^  16".o 
r^  =      -^1    12.&  22  14    33.5 

22  14    33.5  —42.5 

Således  gäller  formeln 

(28)  /;,  =  — 42*.5  — P.422  (/  —  Aug.  9.9) 

ur  hvilken  för  Aug..  13.o  erhålles: 

r«.  =  -46'.9. 

Med  dessa   data   finner   man    utan  svårighet  följande  värdea 
för  longituderna. 

Kyrkan  i  Samojedbyn  Chabarova  vid  Jugor  Schar. 

>l  =  4M'°14«.i 

Waigatsch'öns  södra  strand:  gudahögen. 

;.  =  4^0"40».i 

Ankarplatsen  på  aftonen  den  13  Aug.  1878. 

9  ^  I>iff.  D((r.  på  r 

76°  10'       6M9°^4P.i  .,  ^ 

76  25         6  19    46.8    ?  *'  ^'^^ 

76  40         6  19    52.0    ^'^    ^^ 

Taimyr-ön:  Aktinia-hamnefi. 
<p  A  Diff-.  Diff.  på  r 

76°  O'        6^19"^   3».4  ^^^,  .^, 

76  15         6  21    44.0    ^    f  '  f''' 

76  30         6  24   31.3    ' 

Kap  Tscheljuskin,  vestra  tidden,  vid  den  af  Vega-expeditionen 

uppresta  vården. 

;  =  6^52°»56^l 

Stranden  af  Sibiriens  nordkust:  instängnings-stället  öster  om 

Kap  Jakun. 

/  =  11^51«*20\2. 

Dessutom  inverkar  ändringen  af  longituden  för  Pitlekaj  äfven 
på  polhöjdsbestämningen  vid  Irkajpi,  enär  man  finner 


TEOA-EXPEDlTIOHEKa  VETEXB-KAPLIOA  ABBETEK. 


511 


1878.  Sept.  12.4        (3194)  /;,  =  —  1°  43'.2 
i  stället  för  —  2°  6*. i,  hvaraf  följer,  att  den  beräknade  latituden 

ip  =  68°  49'  14" 
icke  längre  svarar  mot  longituden  12''0'"0".o,  utan  mot 

k  =  11"  59°  37'.i. 
På  grund  häraf  får  hjelptabellen  följande  utseende. 

l  9>  Diff.  Diff.  på  /• 

11"  58"' 37'.  1        68°  46' 37" 

11  59   37.1         68  49  14    

12  O   37.1         68  51  48    

Vi  sammanställa  slutligen  koordinaterna  för  de  af  Vega-ex- 
peditionen  bestämda  orterna. 


2'  37" 
2  34 


2u 
*62 

2.57 


Orternas  namn. 

OBtl. 

long.  fr.  Oreenw. 

Foltattjd. 

♦ 

i  tu 

1. 

1  båge. 

Wai^tsch-öns  södra  strand :  guda- 

högen  

4h 

Qm 

40*.! 

eoMcy  1" 

69"  89'  42" 

Kyrkan   i  samojedbyn  Chabarova 

vid  Jugor  Schar* 

4 

1 

14.1 

60  18   31 

Ankarplatsen  på  aftonen  den  13 

Aug*  1878 

6 
6 

19 
21 

44.1 
47.8 

94  56     1 

95  26   49 

76  18     0 
76  15   18 

Taimyr-ön :  Aktinia-hamnen 

Kap  Tscheljuskin,  vestra  udden,  vid 

den  af  Vega-expeditionen  upp- 

resta värden 

6 

52 

56.1 

103  14     1 

77  36   49 

Utanför  Tschuktsch-halfön,  ungefär 

4'  från  land,  1878.  Aug.  24.  midd. 

7 

84 

12.0 

113  88     0 

75    0     0 

Utanför  Tschuktsch-halfön,  ungefUr 

4'  frän  land,  1878.  Aug.  25.  midd. 

7 

35 

32.0 

113  53     0 

73  45     0 

Stranden  af  Sibiriens  nordkust:  in- 

stängnings-stället öster  om  Kap 

Jakan 

11 

51 

20.2 

177  60     3 

69  28   32 

Irkajpi   (Nordkap):    Vega    förtöjd 

vid  isen  mellan  de  båda  berg- 

uddar, af  hvilka  Nordkap  består 

12 

0 

0.0 

180    0     0 

68  50   13 

Vegas  läge  vid  Pitlekaj  under  vin- 

< 

• 

tern  

12 

25 

68.6 

186  29   39 

67    4   49 

Det  magnetiska  observatoriet  vid 

vinterstationen 

12 

26 

58.(» 

186  29   39 

67     4     0 

»   Under    1875   års  expedition   bestämdes  ^  =  4>»  1»  19-.8  =  60'  19'  49", 
9  =  69'  38'  50". 


Kronometrarna  Linderoth  28  och  Frodsham  3194 

Mars— Okt.  1879. 

Enligt  den  telegrafiska  signalen  från  Stockholms  observa- 
torium  var  kronometerns  28  stånd  till  medeltid  i  Greenwich 

1878.    Juli.  21.0    •    r„  =  —  0°»  38'.2.  (1) 

I  sammanhang  med  tidsbestämningen  vid  Chabarova  juli 
30.4  gjordes  följande  kronometer-jämförelse: 

Krön,  8873:  10^21"14^o  =  Krön.  28:  4^*24°*  (T.o 
r^  =  — 1  56   40.5  4  23    19.4 

m.t.  vid  Chabarova  =      8  24   33.5  — 40.6 

;i=      4     1    14.1 

m.  t.  i  Greenwich  =      4  23    19.4 

således : 

1878.    Juli.  30.2        /;.  =  — 0°^40'.6.  (2) 

Enligt  sid.  510  i  denna  ..uppsats  var 

1878.    Aug.  9.9        r«  =  —  O"*  42*'.5.  (3) 

I  sammanhang  med  tidsbestämningen  vid  Pitlekaj  okt.  9.9 
gjordes  följande  kronometer-jämförelse: 

Krön.  8872:  19'*58"»39l5  =  Krön.  28:  9^23°^   0*.o 
y^  =  +  1  48     5.9  9  20   46.8 

m.  t.  vid  Pitlekaj  =    21  46   45.4  —2    13.2 

;.=    12  25   58.6 

m.  t.  i  Greenwich  =      9  20   46.8 

således: 

1878.    Okt.  9.4        r„  =  — 2°^13'.2.  (4) 


VSGA'EXPSDIT101fKS8  VKTE.YSKA  PLiG  A  ARBKTEN. 


513 


I  sammanhang  med  tidsbestämningen  vid  Pitlekaj  ok  t.  20.9 
gjordes  följande  kronometer-jämförelse: 

Krön,  887S:  19^39"   0".o  =  Krm.  28:  10^19"^   6».o 
r«  =  +  3     3    27.5  10  16   28.9 

m.  t.  vid  Pitlekaj  =    22  42   27.6  —2   37.i 

X=    12  25   58.6 

m.  t.  i  Greenwich  =    10  16   28.9 
således : 

1878.    Okt.  20.4        r«  =  — 2°*37".i.  (5) 

I  sammanhang  med  tidsbestämningen  vid  Pitlekaj  febr. 
28.9  gjordes  följande  kronometer-jämförelse: 

Krön.  8873:  23H2"*  O^.o  =  Krön.  28:  10M5°^46».o 
r,=  —34     4.5  10  11    56.9 

m.  t.  vid  Pitlekaj    =22  37    55.5  —3   49.i 

;i  =  12  25   58.6 

m.  t.  i  Greenwich     =  10  11    56.9 

således : 

1879.    Febr.  28.4        /;  =  — 3"*49«.i.  (6) 

Genom  jämförelser  i  Jokohama  och  Kobe  erhöll  expedi- 
tionen följande  uppgifter: 

1879.    Okt.  9  /;,==  —  5"^  10'.5.  (7) 

1879.    Okt.  15        r«  =  — 5°*2k8.  (8) 

Sammanställas  nu  uppgifterna  (1)— (8),  så  erhålles  följande 
tablå: 

Krön.  28  i'« 

1878.  Juli  21.0 —  0°»38^2 

30.2 : —O  40.6 

Aug.   9.9 -1-0  42.5 

Okt.    9.4 —2  13.2 

20.4 —2  37.1 

1879.  Febr.  28.4  =  Mars   1 —3  49.i 

Okt.    9 —5    10.5 

15 —5   21.3 

Denna  sammanställning  tyckes  utvisa,  att  man  knappast 
torde  begå  något  synnerligen  stort  fel  genom  att  antaga,  att 
kronometerns  dragning  varit  konstant  mellan  1879  Mars  1  och 
Okt.  9.  Under  denna  förutsättning  gäller  för  Krön.  28  föl- 
jande tabell: 

33 


(9) 


514  LINDHAGEN»  GEOGRAFISKA  OETaSBBTÅMKING AE, 


Krön.  28 

/'- 

1879.  Mars  1 

—  3»49'.i 

11 

52.8 

21 

3  56.4 

31 

4  0.1 

April  10 

3.8 

20 

7.4 

30 

11.1 

Maj  10 

14.6 

20 

18.4 

m 

22.1 

Juni  9 

25.8 

19 

29.4 

29 

33.1 

Juli   9 

36.8 

19 

40.4 

29 

44.1 

Aug.  8 

47.8 

18 

51.4 

28 

55.1 

Sept.  7 

4  58.8 

17 

—  5  2.4 

27 

6.1 

.  Okt.   7 

9.8 

9 

-5  10.5 

(10) 


Befogenheten  af  denna  tabell  styrkes  i  viss  mån  genom 
följande  omständighet.  Det  finnes  nämligen  en  anteckning  af 
löjtnant  Bo  ve,  att  han,  i  sammanhang  med  utfärden  till  det 
inre  af  tschuktsch-halfön  ^  af  kapten  Palander  erhållit  föl- 
jande uppgifter  om  kronometerns  28  stånd  till  medeltid  i 
Greenwich : 

1879.    Juni  13        r.  =  — 4™34^3 

18        /;,  =  -4   44.6 

Ur  tabell  (10)  finner  man: 

1879.    Juni  13        r«  =  — 4°»27«.2 

18        r„  =  -4   29.0 

Orsaken  till,  att  jag  ej  upptagit  Boves  uppgifter  i  ofvan- 
stående  tablå  (9)  utan  föredragit  att  använda  dem  som  kon- 
troll, är  den,  att  man  lemnas  i  fullkomlig  okunnighet  om  sät- 
tet för  deras  tillkomst  och  således  ej  kan  afgöra,  hvilket  värde 
man  bör  tillmäta  dem. 

»  Om  denna  utfHni  se  NordenBkiöld,  Vegas  färd,  II,  sid.  82. 


VEOÅ-BXPEDITIOKÉK8  VETEN8KAPLIOÄ  ARBETEN, 


515 


Hvad  åter  angår  kronometern  3194,  så  har  man  följande 
jämförelser : 

Krm,  28  Krön.  3194      (28)'-(B194)    /'«,  (28) 


1879.  Mars      1 

6 
7 

April  22 
26 
27 
28 

Maj  21 
23 
26 
27 

Juli  1 8 
21 

Aug.  1 
23 


11* 

8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
7 

11 
7 

10 


28'" 
48 

O 
35 
30 
36 
36 
40 
40 
40 
40 
45 
48 
35 

1 


0\o==  11**  27 


m 


0.0 
0.0 
0.0 
0.0 
0.0 
0.0 
0.0 
0.0 
0.0 
0.0 
0.0 
40.0 
0.0 
0.0 


8 
7 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 
8 

i 
11 

7 
10 


47 
59 
34 
30 
36 
36 
40 
40 
40 
40 
44 
48 
35 
1 


16*.B 

15.5 
17.0 
57.0 
13.0 

16.6 

20.0 
42.0 
44.fi 
47.5 
49.0 
54.0 
34.0 

8.2 

31.0 


+  43'.fi 
+  44.6 
+  43.0 
-f    3.0 

—  13.0 

—  16.6 

—  20.0 

—  42.0 

—  44.6 

—  47.6 
-49.0 
+  6.0 
+    6.0 

—  8.2 

—  31.0 


—  3 

—  3 

—  3 

—  4 

—  4 

—  4 

—  4 

—  4 

—  4 

—  4 

—  4 

—  4 

—  4 

—  4 

—  4 


m 


49'.i 
50.» 
51.3 
8.1 
9.C 
10.0 

10.4 

18.8 
19.» 
20.0 
21.0 
40.0 
41.1 
45.2 
53.2 


kil) 


der  sista  kolumnen  erhållits  genom  interpolation  i  tabell  (10). 


Om  de  båda  sista  kolumnerna  i 
för  Krön.  3194  följande  tabell: 

Krön.  3194 

1879.    Mars     1  — 

6  — 

7  - 
April  22  — 

26        — 


tabell  (11)  adderas,  så  får  man 


Maj 


Juli 


Aug. 


Okt. 


27 
28 
21 
23 
26 
27 
18 
21 

1 
23 

9 
15 


r» 

gm 

3 
3 

4 
4 
4 
4 
5 
5 
5 
5 
4 
4 
4 
5 
9 
10 


5'.6 
6.4 

8.3 

5.1 
22.0 
26.5 
30.4 

0.8 

4.0 
8.1 
10.0 
34.0 
35.1 
53.4 
24.2 
28.5 

0.8 


Daglig 
dragn. 


(12) 


De  båda  sista  uppgifterna  på  f^  hafva  erhållits  genom 
jämförelser  i  Jokohama  och  Kobe.  —  Så  vidt  man  af  denna  ta- 
bell får  sluta,  finner  man,  att  kronometern  under  tiden  Mars  1 
— Maj  27  i  allmänhet  dragit  «ig  före  mellan  1  och  2  sekun- 
der om  dygnet  (enl.  sid.  510  i  denna  uppsats  var  dragningen 
under  tiden  1878.  Juli  21.o— Sept.  27.4  =  — 0\9i8),  undmUagamJe 


516  LINDHAOBN,  GB0GEÅFI8KÅ  0HTHBE8TÅMIHNG AU. 

dagarna  Apr.  22 — ^28,  då  någon  tillfällig  anledning  tyckes  bafva 
inverkat  störande.  Detta  kan  möjligen  sättas  i  samband  med 
den  omständigheten,  att  månadens  termometer-maximum  in- 
föll på  den  26:te,  och  att  barometerståndet  samtidigt  var  un- 
derkastadt  hastiga  förändringar,  enär  månadens  minimum  iu- 
träffade  den  24:de  och  maximum  den  28:de  ^  Ätt  denna  ano- 
mali i  dragningen  (hvilken  orsak  den  än  haft)  ej  är  illusorisk, 
tyckes  framgå  äfven  af  följande  jämförelser: 

Krön,  8873        Krön.  3194  (8873)^(3194)       ^^^^ 

1879.  Mars     5  9**  32™    5'.6  =  8*"  35"  14'.«  +  56™  51'.o                 ,  q.  ^^ 

10  9  51  8.6=8  54  17.0  +56  51.« ^qJ^ 

15  9^6  9.5=8  39  19.o  +56  50.« -^Qvi 

20  9  39  9.6=8  42  20.o  +56  49.» —  Q  30 

25  9  36  5.0=8  39  17.o  +56  48.o _    ' 

April     1  9  36  7.6=8  39  23.o  +56  44.e _    * 

5  9  36  14.0=8  39  30.o  +56  44.0 ,     " 

10  9  44  21.0=8  47  33.6  +56  47.6 Z,q^^ 

15  10     4  27.0=9     7  44.o  +56  43.o ___    ' 

20  9  36  34.0=8  39  53.o  +56  41.0 _ /^^ 

25  9  36  40.8=8  40  8.6  +56  32.» _ /^, 

Maj        1  9  41  49.0=8  45  24.o  +56  25.o 

hvilket  visar,  att  den  relativa  dragningen  har  sitt  afgjordt 
största  negativa  värde  under  tiden  April  20 — Maj  1. 

Vi  fortsätta  granskningen  af  tabell  (12).  Samma  dragning 
(mellan  1  och  2  sekunder)  gäller  äfven  efter  afresan  från  Pit- 
lekaj  (juli  18),  så  länge  fartyget  befann  sig  i  arktiska  farvat- 
ten. Men  i  slutet  af  augusti  kom  Vega  till  varmare  trakter, 
och  i  följd  häraf  undergick  kronometerns  dragning  en  betyd- 
lig förändring.  Detta  hade  jag  väntat,  och  motsatsen  skulle 
hafva  förvånat  mig.  Ty  enligt  den  erfarenhet,  jag  (våren  1880 
— hösten  1881)  haft  om  kronometern,  är  han  ganska  känslig 
för  temporatur-vexlingar  och  påskyndar  sin  gång  vid  stigande 
temperatur.  Hvad  som  vållat  den  alldeles  afvikande  dragnin- 
gen +  0\6o  (Maj  27 — Juli  18),  torde  vara  svårt  att  säga.  Att 
denna  dragning  emellertid  ej  står  ensam,  visa  tidsbestämnin- 
garna Febr.  9.9  och  28.9,  hvilka  gifva  dragningen  +  0*.47. 

<  Hildebrandsson,  Observations  météorologiques  faites  par  Texpédi- 
tion  de  la  Vega.  Vega-expeditionens  vetenskapliga  iakttagelser.  Första 
bandet,  sid.  642. 


44- 


"^V^-^-sJ^' 


^s> 


ry 


uito^lipoig  'i3U3itaiCij,.[Ejiu33 


éi 


(^ 


iU[i86iBisa?uoojE[-E 


Bpa[5- 


->• 


Z  pg  'iiaisqjp  idejisuaisA  padxsE^aA 


Veg a -exp ed.  vetenskap]  arbelen,  1 


Central  -Tryckenet,  Si  o*holin 

Draba  Palanderiana  Kjellm 


L 


\      . 


»  t 


Liih  W  Eciilachier,  Siudshulm 


;  1 


'h' 


\. 


I  » 


/O 


/r 


1^ 

\  / 


«    v 


/vy 


,1'^ 


/5 


N 


V 


v 


N 


i 


s 


.•wJP^*» 


MC 


v;- 


\ 


i     ri     «. 


ir:.it:  ..[>■  <...  .r.i 


] 

1 

\ 

/r 

j 

IS.                        * 

Xff. 

^^ 

Lith  v;  SiliUcmer,  Siuckholm 


Vega-f^-xped  veleniik-u'!   dibert^ii,  iid  K 


Li*  W  Si:liUhtei'  Siucrtii 


yr     ^ 


■  V 


*   '  .'.\  '  ' '     r 


'i; 


.t    ■••j 


X 


11 


t 

K 


( 

i 


\ 


— . 


/ 


•.\. 


N 


^ 


ar»/.'  -^- 


i 


"^f^  •  JM*-.*! 


/ 


I 


4  « 


•?! 


A> 


S 


^O' 


N    / 


^^ 


r  *•'     «*•-  J 


'      1 


.,T.  ,^. 


^■.^ 


jr_----,ja;'^.f^'i^ 


/ 


\ 


\ 


irr,  VV  Scbladiier, 


K 


r 


ta 


4        A, 


W  ]'. ,  h  c}iin  del 


KC 


^-va-^-:^';  !!   V^r-^rckall     äfb?"'? 


A     C! 


v/  h  r.elim  aei 


[■rtfl      1?. 


lAri  V/  >'ch:d':hter  Si-JcKr.j..'. 


<^  I-'./: '  ^   v'-^  z^'  i; 


fl 


j  o 


h'!  ^ 


1 


jv;r.rr^  t\i 


■,  fl     ' 


v  v  T' 

xVi 

"'■-I 

vL 


Vegtt-exped  veiT-ikiip'    •irlcitn  Bd  2 


Liih  W  3chlachter,  StocWiolm 


Vcgacxci  volcnskapl  arbcton.  Ed  Si 


t      :' 


Liih.W  Schlachter,  Sfockholm 


IV' 


VePa-exp^^i  v^teT.okcipi  .iiberr":!,  Bd  fc 


W  E  Bfjl.m  de: 


Vegu-e>:;ed  v';ier„';kap;  uibf^ien,  Hdii. 


vi» 


\ 

■I 

/ 

i  ; 

\ 

\    1 

d. 

v 

v/  E  fichif.  it\ 


:a  f/ndorler,  JAPA^- 


>i.\\ 


v 


1-4  MOGl,    b,  6_ 


oi  fyndorter  JAPAN 


;,ith  v/  :;chiaci,iiii  ^lo.-Khui. 


Veéa-eapedvetenakapl  arbeteii,Bd  2 


Appamtes  ibr  thaintc^   and.  volum^tric  m^asuremsnts. 


-«?■* 


J^./. 


^^ 


A 


^W-' 


y 


.':  -  ^VT 


f  C"  ;-T       ^--  ' 


^     <• 


Vohunjts  of  /  CC.  of  /hej^/L  and  .sv/ 


Äf* 


-:?/" 


-»o 


-19' 


-/»• 


-//• 


-/tf' 


_«f* 


_/*•         _/J- 


_/je' 


_//' 


TTTTTTTTT 

.i.:i;ii:;t: 

4-»    •    1    '   «    T    • 

\.....  .  . 

^4  1  ,  .  i . ,  t 

-• »  •  .4  •  •  ■ 

4  »  v-  u  . . 


■  ■   T  ■   '  T 
•  •t  ♦*  -4- 


:t:t 


; 1 !! III ; JTTT 


f.0900 


.ft^s»/     4 


-nrrttft- 
i^:  Ur:: 


!ii 


-^-    ♦    -    J   ♦   t    t  • 

■»«♦.•-.♦», 


r:|trtrtt 

■  ■  i  .  i  1  «  «  1 


'T- 


■»-•♦♦.  — *--♦ 
t  »  .  «  .  I  -»>- 


rr4r44' 


^U±:tu: 


1 1 1 1 1 1 '  ■ 


__,  ,-^^<_  ♦..  ^  t^- 


I  I  I  '  t  ■  »     ■     I  ■  »  t  4 


— >  t  t  T  '  '  '  ' 

•^  t  ti  1 1  t  - 


^^n?tl; 


t— I- 


'-.».-.     -.4-.  t  f  .--fi-f-» 


:r:::n:rrrti: 


^  '  M  i  '  T  * 


r+t-- 


:r 


tttttr: 


■ttrr'^ 


-.  .-f .  .- 


Ill''"'"  "::*■■ 


/.  ö* A' 


tO»70 


:r.:-:i:tl' 

-i    .    ,    .    ,         ,   i 
1. 


i . . iX. . . 

-♦.,1.4,4 

♦  I  1-  4,  .  , 

♦  4  .-.,..  I  1 
'-''1  •  t  '  t  • 


t  t  -*  ♦  4 
■  ^i  •  -  • 


:-:;li:-: 


4  •   <   •   •   t 


/  (iitéO    "^ 


■rr: 


t: 


Loaåo 


/  o/i^ 


♦  • . .  ■  * 


♦  M  -♦- 


:ii!' 


;im.t- 


Trrr: 


^4  .^ 


4^*   4 


i,-j,44,-4t-4--.  .-f-l  4-4-*  i-4-^4,-4  f  -    .  .  i  .     -.-»-I  4  .  •4-4- 1 


^Ä 


rtrttr 


•-rnm 


"--    TT- 

:^^444 


ur- 


-riT- 


^";4i^ 


-XtTT 


a 


»*-  4    -.  ,  *  I  4»  ^. 


•*  ■    •--»  4  « 


«-*d 


-4  t  t 


•     ♦  ■•   ♦ 


»-♦-..*.». 


"fr\''t 


U 


ttt 


-rti,*: 


;-:i  -I 


:ni:tTti;r 


mirir:: 


rt 


'    i-«-   ♦     ♦-   ■   ♦   * 


Lt- 


""■^rttrt ''1.1 


^»-»  > .  »  t .  1 4.^  i ; .  4->- 

i  4  .  ^  l-U-l  4  4  i  i-Tl 
14  .  ,   l4.  t- 44-  -,4^- 

•  -  f  •  •  f  (-^♦■r  ♦  f '•r*- 


-*-4- 


\xtx 


n 


é 


rrr 


:n^; 


i- 


ri. 


il  - 4* ; .. . 


:-i4 


Ui 


tji-*--' 


?:im 


:aim 


4--f-    4 


,-.4- 


-+i- 


^E*-4^.  .  . 


k  ■  -4-.  »I 


Hä. 


itnir 


.  -4—  ♦-•  ^ -•-*-*  4 
—  »-4-4- 4-' 4— • 
f-     •■>■*■■■' 


HE: 


--  .  4  t . .  4  -  ■ — ^  - 


.t^n.-::^] 


r»^-^r ' 


,  4  i j-A . .  ^- 

4    .    .   4-4    t-t    44- 


4--V-:  ♦-,-.  4-4- 


t 


•  r-»  »-»  »  4  »4- 


t-^-l f— 

iirmTi.::. 


•r^-  ^  —  .  ♦— 


y^--  ♦*—-.-.  ^  . 


■»-•♦  -^  -r • 


^^H 


U^-i: 


^:i:-i 


u: 


; :  I : : 


;i:; 


♦  »-•     + 


-* —  t  ♦  •  * 

•- '  4 . , . 

t.  o /t  30  "trilt: 


»  ,  4 


*  *  ♦  *-! T ^ • '^  ""^"' "f"^^ ■  r  *  -^■•••— «<-•• 

»-|-,  ,    .^  ,—1  4  4.4  ..(_  ..  4-.--|-f  4-4  •-.  |-.  4  4-  4--->  4-. 
,4-  .  . -►14-.. 4- 4-4  4  .4-.  -^.  4-*  I  ,.,  4  i- 

.  I  I .  .,  _4  .  ,  ,  ,^,  4-^-  -44-4-^4  4  44  t 

-4-4     4     i—^     -4-4    4    4-4-4    »44-4.414-^.     .4 
4     .     .^      .     ^-.      .      4-       .4    _*i.    4-4    444-4^    I     44..     4      .      . 

-.-I 1  ■      ■  ■      I  U  t  t  M  .  I  i  i  I  ■  I  ♦  .  ,  ■  . 

'    »T*!*    •^^*       -•»•-I-i— *^    »-■■•  —T    »  -     i  •  -»   * 


U.^:Tt:rtrrt: 


:j 


-U-L 


T:rTFr;r:n:tnr^ 


iosw 


1.0S10 


v  I ' ;  -x 


.  4 , .  4  4 . 
::  i:;-  !;•' 

■4f 4  . .--. 4. t 

•  .n:  r::i;: 


:i:;t^: 


♦  — ,  t 


4  .  |I|*4. 

t  •  r 


;;t 


!i::4fr::[rtn-.fi4tUtl 

4-..»-4-       ^4-4-       <    .4     i    4       .i    i    t     4     t     1     4    4- 
.44.  4-4-4.4--   1     4     44-.-.    4     i     44   4    J      .- 

^4—  4-4^,  i4r44,-4-.  j-;444 


.     ...  4  4  ..  ,4  I  4  ...  ,..-4-  4  4  f-4.    44-»  *-4-'~*  •  t-t—  r-l    -  '-^7    4-r4  f 

é     i      ■     I      ■     4     »     *     *     ^  |444j*'.4**'**''''  »     t    »     *  t     i     ?     t   '       «     «     ^     4     »     >     *     *     * 


4   4-.  4-4    I    4-1     . 


.    I   .    .T-.  4   .    •    4  4    .  < 

.   I    ......   ,4^4- 


:irT 


f.OAOO    ~ 


■  i . » I . . . 


• . .-  4 1 


ui: 


/.  079i> 


1 07^0 


I.  O  7  70 


-l:; 


1 07 so 


r—  • 


/.^^-k;  U- 


t:£i 


4^  I 


l.,j._..4.  -4^.^.      4- 

-..{..    .^-     .    4    ,   .4^ -».-4--      ,     .- 


♦    .   .  .    .      -. 


t   4.  -    .    4    • 


»    t    •■•■ 


-4  4 -. 


.--    ..  -4.4-.    ,.-4..1.».,4~•♦'-44- 

4-.    4.    .       ^    ..   4     4-4    »^    •         «.*    .     4.    4.»     ...  4     -»  44U    .-^-__fc 

-» r  * '  T--rT't- 1 T  *  '"•  ^•  — »-  -4-*  44  4....-4  4  4-4  4-4 .-,- 
4  -  » 4-  »-f  t  4  .  4  4-4 -4-4  t  -f~t  ♦'■  4  f -*  ^-*  r  W ^1  ■""h*^*"*^ 


::4:-a|UU. 


4  4-T  ■  ■  ♦  4  -  -  t 


4X 


--  4-4  *  »-—I  I » 


r"3;r 


t: 


5t:  iHHiS"!- 


.  *— *  -—4  -^^  t  —  -  »  -— 


TTtTTT 


rTMrttnr; 


>  -.  ♦  1 — .-■ 


£^3 


-444^4 


^^:^', 


4-4,.    41», -4-       l-4«..«-l»^-.-4«4.4,4*-^.»-4  4— .,*   t   '  *"*   *■"*" 

-4^4Hi-;44  i^intt:  i;:r:4r :-; - iTtrLn;^-::: 


,  i  •  »  t  ■  >  ■  ■      •  ■  •  <  1  »  4  M      «  I  ■  «  >  ■  t  i  ■      t  >  t  ■  t  I  »  ■  I      ■  ■  I  ■  4  ■  ■  4  *      I      I  t      1  >  t  t    -* 
-.  ,-^.L,  1  4^.    4      •^.  -4-4  4  4-    .^4  f^f^-f  H  --4.— H-4  ♦-^-    ,44-;-4_4-.-^;-^_.-,44..-. 

•n-fff-H-^^-H  -*-^*  -r4*i-'4;--U-  H*-!»*   4-^-4^t;4*-  4rt-t--i--^  - 

-4     .    4  4-44   4-4-4      —    4-4  — -     -4    4-4-*.  .    .444-4  A  .^-.4-4-        4  4- 4   ^    i-.-^-^  ,.      4-4—4*4    •-,.  i  4 4.4  t-f-      444»-      * 


—4——    .  I  .  I  >  ■  ■  .  ■    ■»  »T 

•  •  ,^  .4 .  .4  ;*-.-4t   ^'t- 


: ;'^'^:::rt-i;:  4.4,4  -.-444 

4.4.        4  4-..  4  4-4  -4-44     .  -4  4-4      -.,  -4  -I ^. 

4~-  i ,  ■  M  I  ♦  nit .  I .  H44.a. 


4~-.  —    ,  ■  p  I  f  I   t  t      ■  I  »  4    -■  I  i  ^ 

-4-4      ,  4-^^*i-^.  »^     I    i  -'■■'-44  •    )-► 
-4    .4    ,-    4-4  44-4  4-4—*-.     -  t  4  4-4  4-.   -  4  4 


,f  4_1-.    4-4    , 

t  f -4  *-^■\^  » 


l4-|.4  4.-,4_i4 
■4  4-44-4-4  4-4-4. 


:C:tliu:l 


♦    ♦-»   4    4     4**    4     .  ' 
*-♦  .*   4-4-f-i-4      ■ 


K 


...-.•  i—»   ,— ^  «  «  « 

—  4-*^*.-,  i  4^^         .^ 


*  *"T   *"t-*  ■" --♦-*  •-•  i   *— *-|  •"T  *^^  4^^  •  t-^ 


^.  4  ^  ■  '."lil  I  ^  .    .   ,^TI-ri4lt4f-j-4  4-4-4-4  4-^  4 

,     -.^4    .—    .*--.  4-^    ,    ,-4-.    +4      -4    4_H4-.-4  4-4 


.-        .    ■     4  * 


u;^ 


*-  4  4-4-»  ,,._..,  4  .-•—  4-4  .  - 

4*4    4-**    .        4—4  *  *  t     4  4.4-4 

•  ;>'•■■    ■  t '  ■  '  '  t  ■  I  • 


•  |.  .  — i  ^  4  9  ^  ^f  .  f-  "4-i  .  *^*-» . 


.    .    4    44- 

■-yr:-;  , -..- 

•  '•••-  .44  -4-*-  -  - 

,      ,      .       1    *      .       .     -    .      4     4     {-.      .     .      . 


.^-         ,       .-_     i      .     f      .^      4-4      .      ,-.     4     I     .       .-.a     4     4      .4     4-,     .     t 

4  .►      ■   4-*4  4  t  •   •  -^  -  ♦  •  •   •  4—      -,    .,-4..-.4   4*44. 

4-4     4     4-4    4      t-*      I      .   4     4.   .      1     4     4      ^' 


■   ■»«.jI»-T"   ■■• — t  4  ■  •  ■  i  '  t  ■  t  t  ■  )  t  M  •  ■  ■   'T  ■  ■  ;  '      '  1  •  k     *•''    't''''*lt 

...^.4...,-      ^4-.    ,j....4-.J    —4.1      1-4    .4-4-4-4.1-,..,.      444.4.       f-fll      T"'~tTT*'^' 
.    4    .    I    I-     .    i    -(-.  »4   .    4    .--.   ^    -j    .    4   -4-4—    4     -1  4—4    1    L—,    t        44.J-4  .     4J    M       4-1-   4    f-4.- 


.  I  4  — .  .   ... 


.•44(4>4.*,..44.        *|..444*» 

4    4     .    4    1     ,     ,     ,     .     4    44    1     .    .   I   i     .     -,     .     .     r-. 
*-.»4.»4i.i|l.i4l4..(iii. 


♦.-k     •-     ♦-*       ^ 


»4  4-r-r- 


.--•    .-     .(    .    4    — t  -4—    4      ~t   4—4    !!-—,(         4  4  4-4  ■     4-4    1-1 

•  •  •  *     •  •-.  »4-.  •-*--'-  4—  t  *-•  ■  •  t  -    --^r  h  ^4-.-.  4 

|,4.      -4.    .|4.  -.4     4-4.    .44. -4..*      -4..|44-44-- 

!:  1U|4+ 

4   .,414-.  4 

«-( —    I  I  i  I 


-.-44  I  4-.  4  -*    f-.  — 4-  .-4.   44*1   *4   .-, 

-.4      .      4.-*44.         444      4     4      f    4—    4 

-4-~^Mt-r:r{i-:r! 


f4     ■    4     I     i     I     I     ■     I    p     4    <    ■     é     I     I  .      -4-1 I    I     )     I (  i     ■     ■     ■    ■     I     4    .  I     t    I     I     t     i     I     i     I 

::;:;-:;  U:t;r4 1; ::-  :rr titir-rr: rrt^tn in .Titrt 
: : : : ;  1  .ii.:  4 :  m  1  l;  ; :  :  •  ;4--tT-:  lirrt: ::-.7:i4;4^: rLi: : 


4,1.  -»4.- . .  ._ 


,      .      .       .      ,4     4      .    .     1.4    4      )     4      4-4— .      .    4-,      ,     4-4-4-,-4  4  i— »     ,      1— .      4.     .     **_.      ,-      1..- 

4  4  [{4..  1 4 .  »4 .--,  ..4_f.. -4 1  —4.  i..  4-4   i.,4-n 


I  •  4*-*-* 


Il  I     .  I    4     I  -I ■     I     .    I     ■    .   ■    I    )    ■    .    4    I     »         )    ■     ■     I     .     I     ■     É    1    i    .     I     .     I     I     ■    ,    f 

.      .      -      -  4     4     .       .      .     .       .     .     4     ...      ,      .      , 4     ..     .      .      ,     .-l_i,       -.j      t4-    J     4     .,      _-,     -^     4     ^1-4.      ,_J- 
I      .      4      .      .  ,      .      .      .      .        ..4-4.4..-. .    ^4-._,      4     4     4     4-        4-4-4     44-4     4      4      ,-.44.-4      4.4      .      i- 

4  .   -    ,   .  I    .    .   ,    (    .4  .  .  .-!  •   •  .  -44  --  .44—.,-     4-44-14-   .4-*4— •  i— 4-4  .— 

•I  -    .  4   •  •   4-4—4  - 


-4.J....,(.-i. 


.  ,  4  .  ,4  4-,  .  .  .  , 


1.4..4     4....44...,44,4  .»    ._4_f     .-4^  *,-*4-4.»*4 

I '  --r' —  f-444-.  4-^-^j..:4i- 

4.4.4...  4.     .4-4.    ..-.—.-..-4-4...  4.4-— 44.     ^4    J- 


t    ■     •     ' 


::4r  I 


-^|4-4--4 


m 


.^.  .-4     ^ 


TTPtirrt: 


.  -4-*-*-i-44.  4- 


^ 


MiS 
^li^iitt 


^ 


::m 


t-t-  -*  »^^  -4  4 .  - , .  - 


utHH^ 


.UUl-:; 


tttr: 

|.4_ 


urtn; 


a; 


-♦-«-*-4  .   4   .    ,-     t 


-^^\ 


mm 


*  -  4  -  4 .  *-  .- 

4  ...^.n* 

TITT 


;tl4:l4-;h:-:i;4t:t;:i; 

■     ■    -     ^  ■     '     -  '*I-_-I-4    '- 

4     4*44. 


*-|  '4  44  .  *  ♦• 

-     -     -  '  -     .4-   4 


trtinilr 
44.  *n,  4-4 


i'^|M 


I     :    I    i    T    -  4—4  T  *  *-4 

_.  4    4  4-4  .     —   ,    ,     .-4    — . 


t. 


♦•t-r     f-  — }t-H-t-t44-J  |- 
i  — »  ,  4  — .  4.  .    .  -t- .  , ..  4  --  ,  — 4 

';-+■•-+ H^-  +  -*- •  r'     '-14    J--- 4 

—4-4    4-     .     ,    44 -■      4-44.44        -4^,    .      .    4-4-.*     i 

.    .    4     t     ■    4    I    I    ■ 1    ■     ■  ,     I     ■     É       -4-4    ,     ,     i     ,     .     ,    I 


hri-lrrr*-. 


tJ  i4-^.nil-:  .:4!j4-4"4-4.4 


»     4-    -  4     4 


-  ■i'4.iitf4«'>iii.ii4iii»irTr- 


fc  •—  -  *  « 


-4  4  —  — .  4  —4. 


::-:;l4;: 


.4--..  .^_ 


**        d.|..,.,.l         ••  »-♦   ,         4     .  A-^    .  —  ♦  -4  -»    ,    . 

{::::;:;:;|.:::{::'.Vi:r:::r 


4  44  4*-.-^. 


-__j4_4.-y4  »-|-|*-. 


:rn:4 


■■H4. 


t-t-t 


^■ 


MinlinTT^Tr 


--^444- 


_-*-. 4-444— -    - 


,t::;.rt:r:.n:t4-t-Ur 

I  .  »  i   1  »  I   I   I  1  i  ■  >  ,  1 


4:.Xt 


-44-14^*-   • 


..4.4   .-»♦4  4-44..  -4-44-4 

.-,a  4*-t-.-I-4*  44--- 

-4:II'i;i.-lui 


-r*-  —t-—»  *-»'4-t  -^r"  "•-'" 

*-»♦»         -4  ■   *     •   4    4-4-4    -    -.-   . 

,..I.,4-|4-UW-f - 


^4f 


'•—»••'  — -t-.  •4'*  ♦  j  ♦   - 


4,1  ^i-,  i^„ 


*-"  ■  ■-■•  *--  »-^  «^ 


—  ♦.  --4  4  »-.-.  (— 4  4t^ 
..4-444-4-.  .-.  .^4  . 


4H:4^ittt 

.i-444 


■  —4  *    — 


_,     ,       .  tTr,> 

—  4-.-  *    ».4-.    *    4--**  -4-4    4—4-4   4. 
1     ■     .  Il    — »   •-■  -■     ■     •    ■    I    4    »    «   ^ 


4^4-44^. 
444  4-4   •    .-4  —  -44-4*  -4-4  4-f- 

I  ■  i  ■  J —   ■''■'-■'■     ' 


44-4-4    4^  .    -.-. 

4-4-4     4-4    *     .—4     .     . 

.1^1 — .^. 


:ti: 


..-  4 . 


4-t-^ 


»  ■   .  ♦—  4  . 

1— • -- i  • 


^ 


Bn-:::!: 


-4+4^-4   . 

—(    4.  ..   4-.J 

ttttri:::;: 

<    4    1    I    I     I     t     I  ..... 


rrrr: :;:  t :  ■ : 

44-.XZI^.-  ..... 


_*/■ 


-gO' 


-/.V 


Ay^ 


-//• 


-/tf" 


-fj' 


_/♦•       _/.?• 


-/«• 


_  ff 


M^afei'  /of  O^C J  ur  the  state  ofiee^ 


?ldte  21 


_J»*         -8*  -7*  _^  -6*  ^k'  -5*  _4r'         _/ 


t.oooo 


1 0890 


f.oaso 


t.  o  970 


t  aseo 


to 8 so 


f.08*0 


f,  o 9 so 


t.  0890 


l08W 


t.OåOO 


/.  0790 


1. 0780 


\0770 


\07fiO 


or  SO 


1.07W 


•:i:-^rT!ni 


-8*  _/• 


■^  *•'    b  for*" 


Vega-eiped,  vetenfitaifil  arbeten, Bd  2. 

i^MTiaes  in  the  vohunes  of  fi-esh.-water-ii 
bettireen-  0*and-t'Ci 


C(i<'nllr)CUr.tl.SlKkh 


/f.i^^a-expo  ^.  TeteiiskiL"!  ^ii^b^t-n, ii  2 


Volzunes  of  f  CC.  offrésh^   and^  salt  wa 


-r 


_*• 


-r 


_/• 


-♦• 


^r 


-• 


_/• 


_0 


/• 


jr* 


fO0fW 


taotao 


■^*.  «-i  «-♦-•  ♦  «   4.  ^  «.  4  4 


-•-♦  ♦♦■♦■♦  f  ♦■•-■♦ -*~**-f*-  *  ♦  *-4     t 


»  •  f  «■  +-.— »  f  «  -4 

,  «    k    f    ,  *-4- 


♦- «  »  «  4  4  »  —  f  ■»  ♦-♦-»     t  4  t  »4  '  i4-  ■  t  *  «  «-^<-*-i-«  «-i.,_>4  «--4. ,  ,  t  .  i«<-i.4  A  » .  t  I  I  «  '  t  ■ 

'  '   ■  '     -*-^«  ^    M  f   »  i-  ■  l^^<l^»l^^l^^■É^^^l^■tll^l^       »iiii-><ll|t       «  .   t  t 


■■*-t-t' 


-*,♦..<,<»  i-M  *4.4  +  ,,,,«  ....,  .^{»      ..,.,««.  .,iJ»,,.^,..i__fi.i  +  i»  '-♦-t.  t  ■«  »  .  -  (♦♦  +  ♦■    »  t  «--    t  '  M  f-f +  ♦  •  +*-»■-►■»•  .-t.;-l*4-»-^l-»-  ■  1  .  «  J  i  ■  ,-44  ♦■  • 
.  1  ,  .  1  .  ,  ,  .  i  ,^_.-«.^  ,  .  .  ,         ,.  ,  A  ♦-»  ♦  ^  .  .  1  ♦»  ,  4  +  4  4.i  J  .-k     . +^-«-,     ..-»-i_.4.i  ,  .4--4  4-f---^-^f  *  *f<-->4---4.   ^-K^^-t  -  f  .  »■^■-t-«-^^H-r-M 
-».•-tft-r*-»*.  ♦■-•-f-»  «...j.i>,.»,«i-,   .f.tviif-     ,.»...  »«^j    -4-i-<  ■!  *-4  ♦  •  -^44-4  *  *r4t  T-^-  -k-i  ♦-»-  -»4  4-*-|-t4  *-«- 1-4-4  «  t    -^4-14-4  +4-»-A 

■•■•■••-•■»■*■••—»<-»•-*- 4-^-  •«■  t       t  »■•  ♦♦♦•"t       *   •  •-'-4  t--   ♦-  4»  »-M-H      --«-     ■»  «  4  *  *  .    ■    t    ■    t   >.j    »    i    I    i    t  *•»     -4-i-4-  »4-»  ■»  <    I    1    '  H   »   4  *-■  -44-  -«4  ■    ■    t    I    i    i   i 

...«i,,<-..       i+»->i«(i.»44»-.44-*.t        '  '  -'■         I'--'-:  -i  ■  111.  T         ,1.  I  T 

.  — .   •   *  t   •    •    *-^       -■•    •   -4--^**+4-*    '    ♦44— •  4—^4  •   •   •  • 
L.         ...^..*        ..i..*^-^       t"**       *♦  ♦-•-♦■♦  4  •  •■  <   ♦ 
«>i.»**i-*        »^     .♦♦A» 
♦■pil    »>«4i    ti    I  .  -^»-  4   >  » 


1   ^* 

I*  »44»--.. 
t  -»-.'■4  >» 


■   t  1  ■•    »   ' 
►■♦  *      4  ■*  ♦  • 
♦»♦*-• 


■•»■♦♦    41 
■■-••441 


•-M-f-»  ■4!i«.44ii.titTiii  C4IJ  LTCL^Ti^i  1  ■  rn )  r.  4---4-1-  ixrc—iJ  i  »t  ^j  >  »T"^  *  *  ■  t  ■— 1 1 

.  .    ,4_.  ,-,  |4  4^.^.»4-x*|-t.^-^»  .._j_4  ,,,  v^4  4_»_»a  (  i  4  .  4i  4— 4  4-4- -*4-.-.  4  T   1-4-4-  -444-4  4  »--•-►4  •—' 
t  4  t  44  ■•  4-4--»-|-4-4»—-4-t-l-«  .-4-^-»4  4-4  •  .  t  «  i-X-^-f  4  »  .  4-1-    «  '  t  ■  »  4  ■•-♦4.    4--»4  ♦  4- 4— -4  •»-4->-» 

•■  »■»♦»«»*  4  ^  *  *4-  -»  *  4  ♦   4  4»  i   4     -4-»  4-4  4- 4- .-4   »-4   .   . 
-♦*T**"'   *   •♦  *■  p  t  -f  ■  •   f4-  f   «   f  ♦ 
'||l»lt'4llt»l 
■•"{•■    •—  ■  --^-t  •  44-* 

•  4  -r*  -•  •      »  •- 4. -A  4 -»-♦     ♦■4-»*.»  »  !♦-•  4-» 


tt**»*-"»«»4— -»4-.»  4*-«4  4»---»44- »  »  4  ♦-  ^»-^  ♦- 
ft»»  •-■■••  *-  -*— •  -  »4**4»**-*4-»-»*4  >  ♦  »  f  .  4  -»  i-4 
■♦•-■••■■•l^»--.-»-    ■♦-♦■»-►  4  4»  »-»-4..-K  »^1   4    )    I    i-  .*-4->  4- 

>i*.       .•»~.4t« ».4.»».»»«  -»-*  1-t.  »  •■  »  4   *■  t    4   >     ■-•-4  •■  »■ 

f  \  *•*■•■  ^   •-   4— •      »•♦-»♦4»4»-»>*»--#  4-  »  4  4  4-  -4  4  »-♦- 


■   -  V*-»-*  '  -4-4-^  ^  ♦    .4.  *-  I  »   ■  -  ---«-«  4  »  < 


■4»-»»4  »t-»»  f-» -f-»-*  ■•  ♦  -.  »i  .  4-4»  4  ♦-*-'  4"  ♦-►4-4-tT*  *  ■•"t"'  — •  •  1  ^ -■■>-*-  -♦■■»  «-»-4  4  I  t  »  t  >  ■  *—  >'«,«4'4<«''  'I')  -  »-4-»  4  ■►•4  i||4iill|i4i| 
-...4,.».  ,,,»,..».,.,  1  ,»  .4_»4.,.  4  ,..,  4  .  1  i.»  .  .  ,  ^^.J^t~i.A  ..  .^  >4  i-4_4  .  .  i  ,^.,,.  ^,-^^.^,  4.  .  »,  .4—4-4  .■»4-4  ■»-►-4  1-4-4-4-  -}-+-,  4..  4- 
-4,        »•    -t*-»-     .4-.f....t4.»4f44  444  4-»»«f44-.».4.4-..É.|.4-.-44.--4-4.4  44--»  4-4  t   t    ;   .  »-^4— 44     -4  4  -t  »  <-j_H-.. .  -,  .  .-^  4   »   t   4  4     ■  »  ••-^4- -44  4  »-  — ■ 

-*i  •  :*tTr*---^-»'''f  thr^  4.44^.^1^.. . . -M-f4U».  4.7x1x4  ■^4tWiH4Ttr++" — '■-*'^*t-H-rtf -"i  t-*^H^t-'-i-+^ 

-►  I  .  »  t  *  >  ■  4    —->  ».iiil<4|i»*l -»-.i.t.4fltti»«>44tl      ..■14(4ilti4l4|i4;i4«Ml»l'l      i44tiit4.i    Ii. 

«4-»»>     t  »-♦-.T- 44.-    >44  4  4-«4-.-»  »—4  *4->4  4  tt«».»..t.lji>ii444t4i.i4   -4>t  4  »  t  <  4  4  4--44  * 

,  ,  ...-»«  <.»_.,.  (,.»4».»44i»»  4-,^  ^.4-4»  ♦.»-.^4.4  4-«.l-4.4.4-4  j  4  4  ,4__^-j-44  4  4  4  «  t  »4-4  4  .  <.»4-,  I— 4  » 
.  t  •  •  »  .4  .  »  •  »- ■  »4.  .  4  •- <  4  4  »  »■  t  4.  4- .-»-4  ■»- -»-«.  I  (  )  4.  ■  y  I  ,  4  4-4-14.4-1  4  .  ■|-»^»4-»  ».(«>4-»«,— »4-t  4-.-*  4- 
44»». .»..-J-.-     »4.,4»»»44..-.»4.   I    t    ^    1        4»    .-4-4  »   4   4  »  V»   »  '  44444-4--  4»-»^4  ♦<-•  4.4     -»-44  f  •     1    .    ■  .-  ■»  4-4- 


.    4  ^  *44» 
f  ■  .  -«-4  *  4  +  4  4-44- 
}-►-*-■»  4-.-- 


-«-»«  *  .    4  . 


f.OOOåO 


/.0OOSO 


t.OOOTO 


toooeo 


•       .  * 


i;:: 


t   •  «  •  ♦-♦       * 


■:r 


itixd:.-ttth:;r!ir» 

4-»-  ■4**4  ■  .^— ►  •— +  *  ]"*-*-♦--  •  - 

^4-4-*  4  -I 
»  «  »  '  < 


' i  >  it  i  t 


l,oooio   ::;:. 


t.ooow 


♦  «   •  -   » 


IrM 


4  . . . . . 


hf.4 


tooojo  t: 


n: 


t:-.: 


♦  T  ♦  -•— »-r  t-      •  -«  -*-•  *•♦■      ♦**.t-i-*-—   «»t-< 


— *4-  |t..t.;..»-     ■.■...  4.,  .   ...   1  4    ■    ■    ■  t   1   »    ■    ■   — >  .-.. ►-- 

-  >  4  I  ». .   4  »4-4  ♦"•  '  '  4-»  -   •  «   •  —4-.-  -A  t4-t  ».4.  -{,.-.-...-♦ 

-  •4-4-+t  \*-^-r'^     -'^  •  ♦   ,    -4  -t  4»-^4t-  ■   .»4   ,..,.-.  *^  j^.      - 
■----''■'           .-.--1        ..  ......  ,_,   ,  ».»  1.1 

4444^»  I-  . 


.4    •       4  ».4,  »^»4-..»»» 

,        4-4  1^*4  ,-,4    ^»4  .  .. 
♦.-.  *  .   4  »  »   .   »       liif|-t>»t4.»*»».i».|.     ■  t  .  4.  f  I  ■  t  I-     M  *   ■   >  4-». 
.  »  »-    •   ■■  »-»-»  —.4»».,        ,«4.»,.  ._.   ..-.        ,_44— 4  »-•  »»..    4<  »-^ 
4-^»»..-      ,    ^.A.»»».   »^4.»*»  »—  •  -_,    ».*.     '  4  f    I  4-4  ♦  4     -4.^4-* 


».«..,   4.^.       ..^.t^..^.  .•  .-».»1   4»..»4...,j       «.♦.»,  4»»-. .»»_,,  »_»_,  ,,^4»».,        ,«4,»,.  ,_.  »_        ,_4_)_.,  ,_  »»..4.»  »-•-»  ,..44..     .».^»..»..     », 
»....i^Ai.  ».,..,    ..4        .    ,>•-(. 4    ,    |.li4»-l    »»...    !.!»»-.-»..«».  4f.».     .4».»».,-,    ,-^»»».»».|..,»»  .^— .  — ,    »4-     »  4  .    i -t-»..».).     _»^.4„»  •j,»4».,»,.,   »    .^,    __, 

••      ■'T''t\M''      '•■'      '\f*''"t"If  »»I-*-»  4  .      •  I  n  •  4-4  4  1..-»-»  .».-»4».-,...,..,..  .,,.^,-1  ».»»  .,^_,  ...l^.»,(_.,»^     .»_»^_14.4.»..      .t»)4,>  —  ,*.,., 

t  •■4  »-r  trl  'X    4  .  .  .     .  4  .  .»  ,  .44  4  4  .  J  .  t  »  .  .  .  4  44  ..»  I  L.  •  -...--.»»-,,_.   .4.^.»-.  ..f  ,  .4-,.,-4  ■'■MtM     r4.-. 44. i- ■»-)-.  ,-4. 444     .-4»»,.i^4 

4-^.4  4-^4»*  .»-»4-444  4  IL -4 44--  •-t-'-«-rlt  H4-'--'  »-44  1. 1  .*-h_.|,  »-.U-^-^- .-444»  4J-44-.4-  44-4-.- '  •  44-. »-{444 »»-4-4-  »-4x4  »u».»  4.-  . . 

»...». 4. ...l.i.     ^.,4  -\|--4  4.f  ..  »4.  v,  4  4.1  4f-4  4.-4  f  ■-4-.f..  .  .-f44--4.*-4-4  4  -«  4  4  4  »4-,  ♦-,-_»_   444»  .    -i.-.-.)  U4_f  »»^-t-il*-.-  •  4.  ».4.      .  » 
•  •     -  •  4  -  •  •  •  Af  I     1     4  •  .  •     .\-  .-4-,^»  ,  I  »  .*  »  4.  4  ►-    ,  4-4-  .  .,  ,    .44.444  4-»-4-  -4,  4  4f«  ..-.l»4.-f44-t4.     -►444     —4-   •  i  +  i  444-4*4.4  ►»144-4»».     . 

<,..t-.  .....v.     .1.....        4      .^.l.l»».,»»..44-4-r4--4-4.-.        <:».-.-      1^4   4- -.-»♦-.    .-.».4.,.,.»-  4_*  »  4-.        -ffc-4..4  »-.-'    »-4-44   4   »4.-44  44-.    »  ,   ,-.  4  .  . 

,    ■   .        •■♦-.•       4  »    -X    •    •   4  4    •        •-.    .    .  \r  4  »*»-44.    I    ».»(..       .,!(».  ^       ».-.-4  4-f  .   »    ■   *   «   I        4  4  .»»  f  »  4      ._.».  »   I    ..1-,  »   .       »_  »  »  .   «*  4_»^    4-r  4  .4        44.  .  .   1-4-4-4  4    I- »  »  4  -  •     ■ 
-4-4-»    -—  i      ■     i     4     .    ^ . >->-4-.-4-  'X    t     '      '-It'    -•'4'4''*-'»''4  44-,     >    \     t  »-»    P    ^     »    t     I     >     «    >    »    «    I    .  -I     I     ■     ■     i      ■     ■    I    I 1)1  I    >     I     I     I     I     t     I     I      I     ,    «     ■     »    I     ■     I  f  .»-<   _.-.     . 


-.-      '    ■   I    '-»-'^t   ^  1    I    ■  )    I    I   -  1   I  4   I   4   ■   1  4-1   »«  I   4  4 4-,   1   4   >  »-»  p   «   »  t  I   >   «   >   »  «  I  .  -I   I    ■   i    I    I    I 

'   »   •  -4  .  -.  «  IL.    .«444»*        .4^^  4.-»  44.»  4-4  --»14      -»..       -r  »444.^4        »t  ^-».  4  •  . 

,   ..  .    4    .     .    ^        1^4        .,»1*        --.|    »»»4»   4. »-4»».,   44,    ,..»+,     *   »  .4    f    *   4    4-»         .   »—»       »— 

.  .**.-,.     4      ^».  ..44.  ♦♦»♦  »-—      4      f     »-4     »  ».*,—   -.     .-»     4.       -4-.  ..4      ..»«»».      ..i—    ,-•-. 


4  4    »- »  . 

J. »-»-.  ». 


»    *-4-  1-4.444.  1.    .—  .4     .    ..-  , 

.-l.,4;|        •       ,4.  »4. -4.  .4 

♦  -4-4.»      ».,4.4  »».-..4,., 


T44»-  .4.4      .  t      •■     '  .  , 

,,...)..  4    4^4    t.    . 

4    T    4    ■     I    -    t   »■  4-  4  »    I     .    .    1     .     ■     . 


♦     .4»^»»»..f- 


•    •    ♦    t-"-    ■ 
1  4   4    4   4    4    . 


•  4    4  -4--.*  »  4 


.-  4  •  »-  4    *   4—  -*  4  -*-*   .    -4  ♦ 


■i-trrf  t 


4  ^-.- 


4      :     .^»     I  ,...4    . 


toMiw  .;:i:-4.irt 


i.aoofo 


4  4  4      -  4  - 

.     t     .     k    4    *  . 

♦  -.-•  |4-i4  . 


*-.    ».    »-»  4-  4     4     » 


«  4  • 

; » 4 . 


•  (    -^ 


4  4 1 . 4 »-.-. -, 

■4.    »»-4-.     t4»<--4  4t4..|. 


4    »44 


-»-*-4   ■   1   4  »    1    »    I  4-4-  .—-4  I    4   4  I    1    t    t   4    '    4   <    ■   4         ■    ■  .»-.♦  — 

4.4-»   4    *    '    »-».  ♦—    .  »-  ->  — -t      -»-»-t    44-».    --»4-  —    —  4* 

*»4.4        444.-»-»  — «  .«.».»-4     4    ».♦-•    »-»  .»4     ..4     —  •    »    •    ■ 

44»     4»         4-»       -»>-»•». 

«4J  ..»»-.»-»».».f  44-. 


-  ^C  4  444»,  ..»..♦,»   .4—        i-.   .4-»  ».»     -»*.f..44  .»—  »-».  *   ^».i  .»  ^    1    4    4    j    »  »-».•-.   t  4-»—    4-44"-*--.»  -4—  -    .4  . 

■  -^^4      -;— 4  ♦—    »         4  ♦-»  »  *»    .     4  ..-      4    »  *-»-♦    .    .     .     »    .    44-*    4-4-4  4-4     r  — -.».f44-«-t-4   T*-r*  ■•     t-*-  "4  *     •    4'4  4   4  •  4    —       -    .    4 

t  ■   ^4  4  «>  I  ..,■«<  I    ■   I   ,   t   I    I    )   4   I — 4  «  «   ■   ■       ltllll»44<'l«4lilit«l       »iiiliittf.t -»-. 

■'-.-..-^  4-4-1-»»"  \1.4        ,..4    .—_»..-,        4   ,-»  »  •   .    4    4  »  .f-l.  .      -»-4.  .  4    p»-»-.   4  4-4-» -»-4 -4-4  4-   4.»*4  »444  »-4-4   »-4-       ...... 

■  -»  — 4-\i  .  -4-44-  *  I  .-»-i4-.'  .-...-»  ..  44  -  4     4».*-»-»4.-4.-4i4.444     4-»4  f  444—  »—4-4  ♦-•44     ♦  -  »  ♦        »  . 


,  4  (  .  4  ~»  »T—  .  4  1   - 


-1 


..itT:i.z>, 


T^.  -.-      --.— .      -..»y-»4     .y — 4-    ,.»..«4  r.4      »      1.4»     .— »>  . — >     — —  -•    »    » 

•  *  *  "t     t"^  '  f  ♦     •-*-4-4  t  •"^  *  .  .  4-»  »        •- ^  "t*-*  *■♦  •■*♦ 

»..».■       —  4^       •—  ♦  — I  «  »-4  •  44-4     -»-.-4  4.  —  4  t  — 4-»  » 

(— _4  \    4  »  4».»    .  »-»..  —  -   .-t  »  4,   4  -  i.  .f  4  .4-.^-  !"*"*■*■     t"*   '  '"^ 


•  -'  »r-  •  i 

.»    .     ♦_4.)^.      I 


.     ..,4.    .-».♦-». i  —  4l.  '-»t  -'4    •     •     ♦"  4-4-»  .    ..-  .     4    ^-  4    » 

»-,,4.4  4-.,4i_Ll  ..4  ,_  .»    »   4   .   4    4    1-4- 1    .   .»4  4 

-.  •-  .—-i   4       *   .    ■    >    1    p    I    t    f   *  »  .-  I    4    I    4    4    i    »  4    4    4   4    t   4    I  I»  4-)n4- 

». .  4, .1  ,  .4  . 4 . .  4. 4 , .  t »-,--.4  i  .-i-4 4» .-, ;  4> 

,    4-.  ..   .4    I    ;    J   4       -..,,..,    4    1  .,-4»  4-4  4.i    44-4.»—  4   f  4- 

'   ■   '      1  4  i  »4  4  .-  —.4  .,-,4.^-*»ll,-..4 
,  4  :  .  4  .-^  .  »4. 1  ,  i  ^-.  .  .^  *-♦  *  ■  •  » 


:::rL:r^ 


;  4 1 

i, 


4,4:  .4.-^  .»-i.|,  .  ; 

—4—  -*..»,  4.. «* ..--_»..  -  -4  *  4  4  4   1  »  4  4-4 

— .^-4 . .  .  4-, . .    . ..-»-  .^..  4 ..; . .  4  i-^i  - 


4-. 4  4 

-.44. 


;;;H;:H:-FHtf:TirHSi 


»-»—  <  4 . » . 


-  4  4  — 

'      >    t-         4     •     4     4     ,      .     4 


4    —4-4-4  »»-.4   (  «  4  4-4 
--.4.»-*—.*—  4    .    »-.4  4    4-t-»   . 

.  »-4-4--    4-44     .      I      4      ■»-».«.   i-.) 


44.»» 


::n; 


^-4— ^-»"^  •  •-«•*  ■  ■     •-♦-♦  ■*-■      (-•  ^  ■*  •-*■•■•♦■*  •—  4  f-'*-*  I  *^  ♦  •— •■  ♦  ♦  ♦"*  •  *  ♦  *  •— •  4  .  .  . 

•-*■**  •'v* -t  •■      ^  ^-r-  *-  -t— t  ••-tf»»*»*'  ■»-•■*  I -i-»  *-  4  -"-r-*  *-•      ♦♦■•----♦-•♦-♦I   ■•      . 


-4    4-4  4-— 
•     4-44-4 


44  4.    -4  4-4  4-4-.-4  4-»*-4*  ■    »-*  * 


■».14 


/^mtt/m   -4  ♦..-..  4 1-4-4—  4-4-4 . .  » ,—    .  4  .  -.  4 1 ..  >  . 


44..-»-.    .  4  ' 

4      -  i     4      .       4      1     4     f 


4     t 


•    44—.    ».4.  4    ». 

4    .    .-r4-4.-4    f- 
*—    .  '     4    »   1      4   »     I   ..    4   ^ 


..  .    ^»  -     »  .    »    ,    .    4  .,    4     4    4    »4.»-,    .    4.    , 
t)-4--»4<4.     .»4j44r»444-» 


-4 '-t  4 


»-4-  4,  ......  , 

„  .  -  4  »  f     .  .  i  ,  .  . 


:tt-: 


l4  4        .    -   - 


0,9S»W 


- » •—  - 


-     4     .   -4     4- -.     »     ,     4     . 
.-44—-»-*      1      4 
.   ♦-4    4    .     »    1     ■     4-4—. 


'.     '.    \    H-^\    '.  4     4 

4,4.,» 4 


t  4  »♦  4  44-»  t   f 

-4.4-  4-*  4 .  1  4  ♦■ 

-  -t  I      •  •  ■•4-k'4 


•    •    4    *  »—  —  444*.  .4i    -»-.  4   P», 

.  ..4  L4  j  .4  4-4  .  .    )  4-  •  -Ji\- 


ra 


-  ♦-"       ♦-^  .    4   .  i  — .  *     .4.  ■•  *.4  •-»  «  4 

:4-nt3:-::riir;:itht^ 

-4.4-.    .4-    4-  *-  4»     -4.».4  ■    1-.   . 
.  14- 4-,  1-  -»44  .4  4-4-4-4  »-4-,  - 


t-Unt.iir 


■T  t-4-.4   - 


'.Xt: 


♦"t  •-♦-•-*  + 


«.        -    .^-^^ 


.-♦4. 


I  •  ■• 


:rr 


4t 


4-1-44 


{^iitriii 


t  4-f4      .-.p-4  4-* 

4-»444-»-4.-4- 
K-4-4  .  -4-4 
4.4..»4-    .4.4-, 


■   t   ■    I  1    I    >  J     ■  «  *   4  4-4 

— -  r-  -^-4- 1 4    .  •-<  t  t^ 


:m 


4     i     ... 


i      4      I 

i  4   4  4   t  .    4  . 
-f4...t4- 


I  4  .  »-.  4 

l   4    4    .   --» 


4   4 

•14 


T*  *t' t 
4»»»...   -   .   |4   .;--4-4».— .   f       4-.-»  »  4-  t   •  4-4  -.1-.  »-*-•- 

•     •    -  -    •     t-   4     .    -    4  -  —4    »4.      ,1,4.,  -i 

4  4  4.    .  »  .  .^(T^t44-|  i  4  ^^^^tT,-» -4- 

..•-44.       ..i44_4—     4..,-(44--»--444      •-»-.. 

.    ,    4  .    .  -    .    1    .    .  4  —  1    »-,.., .  ,    4    , 

....    4  .        .    j    4        .   -  .-.  4   4   .  .    I    .  -1.  .  4  -4    ,       »  . 

-—.--4   -».»»»-   4     4     4    »..-»-•      .  *     4     I     .4-4-,      4-»     4      ♦-*- 

.4.i44l.4».4l.4  -4-*    4  »    ^     j         4  .i-4   4-  4     i     J  -1 
I     .     .     .     .     I     .     .■     '     4    4  . <  4     i    4     4    ;     ,    .    -4-.  -     .    .     I     .     »-4— .»4     i     (     . 

4.,i(ii.      ^4 4- .».i,, i-4.  ,-»-4  -  -,-.  4    » t-4-rt4  -* 

4........  4      1       ...».,       4»,     4     4      4  -^.-4    >»     »  4-,.4-4-- 

4-»     —4 ,-■      I      4       i-4      I      ■      I      ■      I      1      4      .4      t      I  I (     J      I      ■      I      i      I      - 


t:.;-:-i 


'.4  4.-. 


I 4 


.-4  4-.-i.44-r- 
(  4--  »-4-1- 


*  -  -   •  *  » 


■  •*••  •»*-•  •*  •  k  »  « -»■  4 

>  •  •  ♦  ♦ 


I.         i         liiÄ.Éill.i 


_,»■ 


-*' 


•  ^ I . .  ^ .  4->. rp^.  4. 4-. -4» . . 

.    ,  .  4  4  4  ,  4  .  .  4  t  .  .  .  .. -„  ...  4-.--.-»  I  .  — -4»  • . 

..      ,.t  .4.4»4.4^.,.»4-.4..-4l...i-^.-(4»— -44. 

•44.4  .  1     1  .     ...    4         »4      -.»-J-4   4-4—4.»    .    .--4»..-. 

.4    ■  i ■  ■  ■     i  :  1     .  .     .     .  1  . 1 1  -  I  ■  I  I  :  1  ■  ■  ■  .  I  ■  . 

_/-•        -tf*        _J'        -«• 


,  ».  .        -4  4 


»   *  »    4   4- 

k-    .    4     . 

Ml'  . 

I  *  4  4  i 

«  »  <  ■  » 


»  .  4      t  4.14  »  4-._4  4  »-»-4  4-»-i-4  I  i  1  1   .  J   I   I   i  4  4-4-4  4-4-»4»-     .-.♦- 

..» 4.».  4X1  _  I  ^^,4-»  4^—^,4  4444 +4  4 -44*4  4  4-4-4.-^    ».  ). 
4-.-i4-4-i.4-4-r  4-4  I  4  i  >  t  «  I  4-4-4  I  f  <  t  4.44.^44.4.  -»  ,  —  4. 


,  .  -  .  »4-'   .  4-»  •-.•-  *-*--  »  i  -4-4.»  4  ».-•  r  - 

»-•     -      4      T    ♦    .  -4-»-.    »».—.»     4     44   »-♦     .-.♦    ♦    ♦ 

••••■■-'--'•T--- 


•-fe 


44 


.4...-.;,-. 


4    ■  ■  4-*--4- 


-•—t.  4-X-*     -.*«•.    . 


rrrt:t: 


-1  *  ♦  • 

^..4.4  4-4-1  -.  4  • 


t  I  1  I  4  *  1  »^ 

-444  4.'   " 


1 1:  :tr:r»:q;tr|t|tit;t::tti 


4.1-4-.  4  »-4  -  4 


4— {4-4-1.44-4^1-'-*— -  *  '  ♦  I  4-4-44-4>-»  4-444-444-4»  -.»  .  —  4-»     . 

I    »-,^^-       »4-4  4. ^.,,4..,.       44444.  »4  »  44  44   f    4  .    t     .    .    4.1    -        . 

4-4  1  »-»4  .  .  ».I--.  4  •  4-4  l-»4  ♦•♦-44  f--i  ;-t  -  --4  4  4  *  1  4-*  4  4  .  »  -  4  » 

,   4 4    —    4-4   »4-1   4  4-14  ..  _»-.    4-4-4   44   .   »_L-  »I.»   J    .....   f.         . 

.-»-    .»  4-4.  »—   .»4.       »»y— ,— 4--44  4-4-.-1  ♦-4-1-»  44-»  *   •       -   .   *  . 

till     ■  i  «  I  i  I  i  I  I  I  i  1  I  I    I  fc»  t  ».■  I  «  I  1  I  i ^     »  .-»_. 

-».-.-.-.—   »   .  »-f  »  .  »...   ,  -.  »  4.  -44  4-4.  4-4-4-»  4-1-4  4-4.4  t-».-..-  .    »- 


.—   .-».»  .   »—» 
4  4     -»4-»-»»  T 

-»  »  —  4-  j    »    4  ♦-•-4    4    4»-» 


r:u't:: 


-**  4  - 


■♦  -»  ♦-«— ^{  .  •- .  •  4     .  *  4-*-»-4-*--»-» — *-■♦  *  V-*-*  f  -r  +     ♦■M--  -*■-*-  •-—*-•  V-»  f  I  ♦- .  *-►  «-•«  *     * 

tr  r  r :  :t7  n  r  -f  tH  hrtT  t  rrt  t  rtinf  nrm  ntr^r.  "im^r  i, 
_j*        -^         -/•  <?  +/•         4.jr* 


Detet'mi7ttitia7is  ofKkmaih  Mnffi  lirffnuults  dilatonuter  fsee  K.V A  .IlafuUtnq^n 
„  ..  Petterssan   vritfi  the  Jie.w-  dilatanieter  f  see.  the   pncize^itiuj  j 


Pldte  23. 


f*  ^^» 


^  fof  O.C/  at   äifferent   tmtpera^twes. 


--»^4^.i,.,_.-IJ.l....^.,....,„^, 

"     *         -  -  -  ♦   -   .  -i  •— t   *-r«»   !-•    »—  ♦.    k-.    -*    »•    .-*   ^j^ 
-— .    .    t    t 4 — ■j.^CT 

— ---!-•  r  —  r*it 'f  —  ^-lljW-^^- •  ■ 


^    .    ♦    .- 


I  *j  fin  ti^  1 1 ', ' xx^- . .  ■ '. 


—  *- .   I    L. ! I .  i  i   ...   t  I  I   i  71   I 

>*•  ^.J"  ^éT 


■.  i-f  ■.-*— I  1  1  *-^?—  i-^t-t— -i  •  I-  -n  i-«  i-f-.-*-. ■  ii.  •  .4-^-.-^     *  T  •  •-*+4-t » ^ »-.  i  i  I-.  i-,  v -.,._.-» i ,.  t-»-  -r»-i-«  i  '  '  *T 

_-»...  i.  ..  .-i  .  I  *_».  .     .-I- 1  »i  f «.  >  j  ■  1  t  >-,  14.1.-.-.;.     .  .  .  ;  4  .  .  1  ,  .  j  ,  .  i-i  i  <  f  r  •  •  -»-.-i  -.-.ii-+ «.!.-•»••-• 
^   .  .  .^  {  .  .    -,  ^  i  t  :^-.  .  .-.-U  ■  f  .-f  ^^4^  I  .^  .  .  .~-i  .  i  ,.  .     .  .^  ,  -  ,  .  i  .  t  ,  .  i_-.^^^4  •  •  -+ *  • 


I  f.  4-4  4^-4  ,  i  .....  i  , 
-1  l  i  »  «  -»-f  -.  ♦  -f  i 

4-. -.-ti.-  ^.4  .^,---^1 . . . .  i-.^— »  , » , , , ^. .  -.  r 1  ,-^-..„^- 

.-|---„^-.-f,i..,.....,.|....,.,i.  i. ..»+-. -.-...♦,,+^i..,»       ..f.l  r'--4-,  •  •   '  t  t   T  r^ 


■-^iiiiii 


'  ♦    -^-^  ^-t  •  t  •-»+-— ^'  ♦♦•••*♦••  t..^^— . ,..,.. . — ^ .........  ^ ,j  . ....  . 

-^^    ..!  I  I  ...  4  1  i  t  >•  4  t  '  I  ■  I  •••"*'••'••*••'•■  ■      t  i  .  I  h      ■  ■  t  .  •  .  .  .  .  -  —  fl  I  ■  ■  .      ^  ■  .  t  -i.  .  I  ^ 

J--4»-^.-ri  .   »-   -44 -f  ..........    ..    .    ..i  i.  4-4  .,-4    ,    ,   .   f  .4  ^    .    .-     i    .    t-^J.-).i_    .4....^,.-,-..  .ilJ_. -,.-,.    i|.^4«... 

. ( jl  . . n  r .  - £44  .-,  -H^M  t  Hii^il t-  •  •-*  ttt *  t ' '  ^^^11 1  i  •  •   '   *  1  •  -  n'--T  + . .  i  ♦f^  ^  ■  •  r 

.    ,    4    ..|    .-.-.    .    ,-.   .-i   .    1    i  ♦-  .    .    .    i    .       -I    1    4  *  i   i*~^    \    •    '    •     'l^4t      -i»   4-4-t-H-4->   ir-^-if^t-t»        •^-4    *•♦•-»-»■••-     fi-. 

-   .    I   .  ,  t-.-4   •  ♦  ■  -  4  •—   t  4 -t-  .-.-4-i  -  ..i- J  4  »-.—  — .-^  f  ....».^if    -.l4,«4_t4.4i ,.-..-._. 14..,.-.  4,—  .  i  4. 

' . . .  .-i  f .-.  •  _rx4i.  ,4-.  -  .-4  L . ,-.  4  .xxxxTT , . .  i-.^--»  , » , , » ^. .  - .  r. 1  .-4-.-^^  •  ■  ■  •  iT  *-  »-t--. 


f.  00^40 


iOQiSO 


f.o0iaa 


/.OtHW 


tooioa 


f.00090 


loooao 


lOOOTO 


toooéo 


/.oooso 


f.ooow 


1 00030 


toooao 


f.OOtHO 


laoooo 


0.S»9»O 


O.amtso 


+  Ä' 


9' 


.to* 


//• 


/.Vf* 


«?* 


H' 


fS* 


'■.  (:  ■'•■">fi  •ii',:^  e'.cr   '.jtc:  "" 


Å 


Plate  24. 


/ 


CD 
CXI 

LJ 
< 


D_ 


1^    i     6     i 


I  r   ■     f        J  ■      1      ■    I'        >     '   J T" 

%   i   i   i   k   9   k    i    k 


i 


I 


§1111111 


-I L. 


$  %  t 

^ I  ■  i 


^     %     Si     I     I     I 

1  ■      ,  i    .,      1 L-        i       —i- 


-1- 


$  ^  ^  I 

5  N  *•  ■< 


§ 


^ 


tttt 


^ 


>  s  s  a 


Ve^a-exped  vetenskapi  arbeten  Bd? 


/n 


CKollhofr  del  Cenfral-Tryckenel,  Stocldioh 

Spmther  arclicus  Särs 


Vega-exped  velBnEkapl,  arbeten,  Bd  2 


Iriiofr  AARcntivisidel  Central-Trychenel,  Slockholm. 

1-2  Polynoé  scabra  (Orsted)  Théei  3  Melaer.-.s  Loven:  Malmgren 
v  äij^qr.teaV/irén.  4  Melaenis  Lovéni  Malmgren 


^_. 


m-^ 


\,.'    v 


\'-l 


Vega -eifp  ed  ve  ten  3  kapi  arbeten.Bd 


GKcJthoff  de!  Central-Tryckeiiel, Slockholm 

1-2.  Goniada  Nordmanni  (Malmgren)  Ehlers. 

2-i  Amphicleis  Vega  Wirén 


I 


t  •