(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Vårbrytningen"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



{ 



w 



L^ 




I 



TTIII&II 



UNGDOMSARBETEN 



AF 



AUGUST STRINDBERG 



I 



SKIZZER OCH UPPSATSER 



C^^^^ 



STOCKHOLM 
ADOLF BONNIER, 

KOXOL. HOF- OCH UNIVERSITETS-BOKHANDLARE. 



I* 







mfmå "^ 



*ä Of f'i- '^i 



*•• 



STOCKHOLM 

ISAAC MAECVS' BOKTHTCKERI-AKTIEBOLAO. 
1881. 



^^■I" 



^^•^^ 



F RÅN HAFVET. 



-.■<2,:>:-^- 



Sandhamn i storm 



-K 




yrtioåtta min. gissad distans O.S.O. till O. 
från Räntmästartrappan ligger det natursköna 
Sandhamn på tre sidor omflutet af vatten 
och på den flerde af hafvet. När det blåser, går 
det stora vågor icke allenast på hafvet utan äfven 
på land, ity att marken består af den finaste skrif- 
sand; eljest är det lugnt. När solen skiner är det 
vackert väder, utom vid inträffande tjocka, då likväl 
endast fyrvaktarne och lotsutkiken åtnjuta solsken. 
Se närmare väderleksrapporterna utanför telegraf- 
stationen vid Skeppsbron. 

o 

Areal: en mycket liten qvadratmil. Åker be- 
stående af ett par tunnland skursand, på hvilken 
raed m veken möda odlas sandhafre; men som man 
sedan urminnes tider endast haft dåliga år, måste 
invånarne hämta all sin spanmål från andra orter. I 



SANDHAJ^IN I STORM. 



brist på inhemsk spanmål har ön låtit bygga en 
kolossal väderqvarn, hvilken ger ett förmöget utse- 
ende åt det sädesfattiga landet. Af äng finnas några 
qvadratfot i tullens trädgård, oberäknadt ogräset på 
gatorna. Skogen består af 8,000 tallar och en gran, 
hvilken senare utgör ett föremål för Sandhamnarnes 
lifliga beundran och af barnen betraktas som en 
ytterst sällsynt växt. Tallarne förete ett särdeles 
ege~ndomligt yttre och se verkligen ut som de voro 
predestinerade till "prickar". (Se nautisk ordbok: 
en stång med en ruska i öfre ändan.) 

Ljung och lingon äro öns hufvudprodukter. 

Alldenstund björken icke förekommer härstädes, 
skulle man måhända tro att civilisation och upp- 
fostran icke heller trifdes, men som man enligt nyaste 
forskningar funnit, det kunskapens träd ej var någon 
björk, hvilket man förr trott, så har man uppfunnit 
nya, förbättrade metoder vid undervisningen och vun- 
nit särdeles gynsamma resultater. Den skola som 
Sandhamn sjelf håller sig kan ge intyg. 

Ur-invånarne*) äro med qvinnor och barn om- 
kring 300. De tlesta innehafva statsem))eten. Af 
icke-tjenstemän äro alla handtvei'kare utom en per- 
manent badgäst och en brefskrifvare, hvilken, då han 
reste hit i oktober månad, måste ge sig ut för att 
vara målare (kustmålare) för att undvika obehaget 
att bli ansedd som galen — ty så låga tankar hysa 
ur-inv^narne om sin ö — men hvilket föregifvande 
höll på att ådraga honom en svårare fiendskap med 



*) Här finnas barn på 10 år, hvilka aldrig hafva sett eu häst! 
Man har varit betänkt på kamelafvel, men kommunalstyrelsen har 
afslagit. 



SANDHAMK t STORM. * 5 



ortens ambulatoriske målare, hvilken vädrade en kon- 
kurrent, men lugnade sig då han fick höra att bref- 
skrifvaren bara målade vatten. 

Språket är den nautiska dialekten: talas både 
af herrar och damer. Prof: 

En väderlekskonversation: 

"God morgon, min fröken; vi ha en styf bram- 
segelskultje i dag." 

"Jag tror vi få nr 4 innan middan" — eller 

"God morgon, min fru; han går på osten, tror 

jag." 

"Tror ni att vi få vackert väder?" heter: "tror 
ni att han går på norden?" o. s. v. 

Religion. Männen äro i allmänhet gudfruktiga 
mot svårt väder. Jag har icke hört någon som för- 
nekat Guds existens, men tre som bestridt Kristi 
gudom; eljest är den kristna religionen forherrskande, 
ehuru i mindre grad om vintern, då på Sandhamn 
ingen kyrka eller prest finnes och predikan endast 
hålles den varmare årstiden 2 gånger i månaden. 

Läsare: en; idkar äfven borgerlig näring bredvid. 

Seder och bruk: oklanderiiga, likasom i en 
mindre sjöstad. De unga männen spotta på golfvet 
når de äro borta och hafva den oseden att tugga 
tobak när de inte röka; för öfrigt utmärkta i alla 
afseenden, hvartill mycket bidrager kommunens be- 
slut, att ej tillåta någon spritutskänkning på ön. 

De unga qvinnorna gifta sig vid uppnådd mogen 
ålder, såvida någon friare infinner sig ; eljest fortfara 
de att vara ogifta. 

Hufvudnäringen är statens tjenst samt fiske. 

Sandhamn är lots- och tullstation. Inkomsterna 



6 ftANDHAMK i StOttM. 



lära vara utmärkta, hvadan de flesta lotsarne och 
vaktmästariie äro husegare, utom det att de finnas 
som hafva andelar i fartyg. Jag törs icke inlåta mig 
på några detaljer af fruktan for att ådraga mina 
vänner taxeringskomiténs näsvisa forskningar. 

Sjukdomar få ej finnas på Sandhamn, allden- 
stund det ej finnes läkare. Emellertid lära icke så 
få i hemlighet vara bekajade med reumatism, hvilken 
sjukdom behandlas med en välkänd illasmakande 
dryck, kallad "gök". (Se Naut. ordb.) 

Teater: finns inte. 

Polis: dito dito. Gardister: dito. 

Historiska minnen: Elias Sehlstedt. Född 
1808 . . . dödsåret kan ej uppges alldenstund mannen 
är odödhg. 

Detta är i korthet Elias Sehlstedts Sandhamn — 
ett egendomligt litet ställe, dit bullret från den stora 
verlden endast kommer en gång i veckan om som- 
maren och om vintern sällan eller aldrig; hafvet med 
sina utomordentliga foreställningar; fyrarne, målen 
för oförgätliga lustresor; utkiken med sin präktiga 
arm- och bengymnastik; hamnen med sina vinddrif- 
vare och sina nattliga sexor ombord; tullkammaren 
med sina viror och telegrafen med sitt sköna bräd- 
spelsbord . . . åh, om jag så ock toge allt bläck som näs- 
visa brefskrifvare och fullt misslyckade poeter ödt 
och sandade med hela Sandhamn, min beskrifning 
blefve ändå . . . Derför slutar jag den och öfvergår 
till historien om de skeppsbrutne och kapten F. M. 

Det var en förmiddag i medio af oktober — 
en "nr 4" tjöt i knutarne — bränningarne vrålade 
— regnet trummade på rutorna — med ett ord alla 



SANDHAMN I STORM. 



möjliga djefvulska åtgärder voro vidtagna utomhus 
for att göra en aftonbrasa med toddy så angenäm 
som möjligt inomhus. Vi voro just inbegripna i ett 
lifligt samtal om reumatismens förbannelse eller syn- 
dens inflytande på menniskokroppen samt undrade 
huruvida Chambord var flintskallig eller rödhårig 
o. d., då dörren öppnas och in träder en jette, le- 
dande tvenne mindre personer med ganska nedslaget 
utseende, samt anhöll att på kungl. tullkammaren 
fä en sjöförklaring uppsatt om barkskeppet Neptuns 
förlisande å Finngrundet. 

Presentation. 

Kapten M. på Aimo. Kapten F. på Neptun 
med styrman X. 

Sedan gastarne, ty såsom sådane mottogos de, 
välkomnats med en styf bramsegelstoddy och sorgens 
beklagande var öfverstökadt, uppsattes sjöförkla- 
ringen med tillhjelp af förste styrmannens journal; 
och anföres i korthet följande, hvilket sedan skall 
romantiseras och kommenteras enligt enskilda med- 
delanden. 

"Utdrag af journalen, hållen ombord å bark- 
skeppet Neptun, som fördes af undertecknad, skep- 
pare, hemma i Malmö, på resa från Antwerpen till 
Ljusne. — ^ _ — 

— — — Den 19:de kl. 4 på morgonen pejlades 
Eggegrunds fyr uti S.V. ^ V. med 5 min. gissad di- 
stans och vinden N.N.V. med tilltagande storm. Öfra 
mersseglet, storseglet och klyfvaren fastgjordes nu, 
mesanen inhalades på gaffeln och vi vände undan 
vinden. Kl. 5 på morgonen loggades 4 minuter, kl. 
(> 4:^ min. kl. 7 4 min. med styrd N.O. kurs och 



8 SANDHAMN I STORM. 



2| strecks afdrift från hållen kurs. O.N.O. | O i be- 
håll alltså med summerad distans 12 1 min. 

Nu kommer det. 

Vakten purrades till vändning, men tornade far- 
tyget samtidigt. - — — Kl. 8 steg vattnet i rum- 
met öfver kölsvinet, och besättningen tillfrågades om 
den ansåg att något mer kunde göras för fartygets 
räddning. Alla man svarade "nej" och ansågo skeppet 
vara totalt förloradt och att det endast återstod att 
söka rädda lifvet. Order gafs nu att båten skulle 
sättas i sjön och med stor och ögonskenhg lifsfara 
kommo alla man i båten och lemnades skeppet kl. 
9 f. m. Tvenne skepp voro i sigte, hvarför nödflagg 
hissades, hvilket dock ej blef observeradt af om- 
nämnde seglare. Kl. 11 f. m. lade en treraastad 
skonare back, hvilken befans vara skonertskeppet 
Aimo, kapten F. M. på resa från Gefle till Grimsby, 
hvilken borgade båt och manskap kl. -1^ 1 e. m. 

Härpå inkallades den borgade besättningen, och 
13 mörka figurer inträdde och uppställde sig i bak- 
grunden - de sågo allvarhga ut, ty de hade ft)r- 
lorat sin lösegendom och det var ju ingenting att 
skratta åt — tycktes för öfrigt belåtna med att få 
komma i land. Sjöförklaringen undertecknades af 
samthge och den officiela afdelningen af akten var 
öfver. Nu inbjödos vi — brefskrifvaren, hvilken så- 
som skrifkunnig biträdt vid akten, fick följa med — 
att se hur kapten M. kunde ha det på Aimo. 

Qvällen hade blifvit vacker — stjernoma gjorde 
sig så breda som möjligt for att håna kapten C:s 
fotogenlampa på Korsö, vinden satt och hvisslade i 
mersarne på de förtöjda fartygen, och på famns- 



SANDHAMN 1 STORM. 9 



långa vågor blefvo vi omsider framvräkta till det 
ståtliga Aimo. 

AUdenstund både stewarden och konstapeln fått 
gå i land, dukade nu kaptenen sjelf fram i kajutan 
hvad huset förmådde och det var icke småsaker - 
danskt bränvin, norsk sill, svensk renstek, engelsk 
cakes, holländsk hummer o. s. v., och då slogs dör- 
ren till brödskottet upp och så börjades det. 

Stämningen, som förut varit något blandad, an- 
tog nu en betydligt gladare färg. 

Kapten M. "förtaide" historier på den älskligaste 
skånska och upphof jätteskratt under sitt röda skägg, 
som skulle skrämt nervösa personer, om ej hans 
stora ögon uttryckt det mest godmodiga lynne. 

Kapten F. lät då och då förleda sig till ett skratt, 
och så försjönk han i en djup melankoli, hvilken vi 
naturligtvis uteslutande tillskrefvo den förlust han 
lidit genom skeppsbrottet. Men det var inte der 
precis som skon för tillfället klämde — han kunde 
inte längre ensam bära på sin sorg, utan måste före- 
visa ett hälft dussin fotografier af sin käresta. 

Styrman X bara åt, teg och såg mulen ut. 

Nu började kapten F. berätta några detaljer om 
skeppsbrottet. 

Når båten sattes i sjön var skeppskatten den 
första som sprang ombord, nr 2 var märkvärdigt 
nog kocken, hvilken hela resan legat kränk, men 
nu återfick sin vigör. — Inga kläder fingo med- 
tagas, ty båten var för liten — endast en säck 
med proviant och ett kärl med bomolja. Sjöarne 
voro svåra, men — nu kommer en underbar upp- 
gift, som jag på flera sj()mäns hedersord ej har 



10 SANDHAMN I STOttM. 



rätt att jäfva — så snart en svårare sjö var i an- 
nalkande utslogs en qvantitet olja och se — vågen 
lade sig ! Denna rörelse fortsattes tills Aimo omsider 
lade bi. Hår visste ock kapten M., huruledes han 
blifvit purrad af vakten och varskodd angående en 
prick, som ej stod noterad i specialen — man anli- 
tade största kikarn och fann att det var en nöd- 
flagg, man lade back, föll ur kursen — och i våra 
dagar, då man icke allenast icke lår bry sig om 
skeppsbrutne, såsom tidsödande, utan till och med 
seglar midt igenom dem som gå i vågen, var detta 
ganska berömvårdt. Med ytterligare lifsfara lade 
båten till, och upp sprang en ung man, barhufvad 
och med glädjen i ögonen, kastade sig i armarne 
på den förvånade M. och tackade honom i det han 
nämde honom vid namn med det förtroliga Du. 
Igenkänningsscen. De båda sjömännen voro lands- 
män och hade icke sett hvarandra på 7 år, då de 
begge varit i Ufsfara på Malmö redd, i det att en 
ångpanna på en närliggande båt sprang i luften. — 
Slumpen hade förökat det rörande och intressanta i 
återseendet. 

Brorskålarne voro redan förbi och supén nalka- 
des punschen, då kapten M. af]3röt: "Mina herrar, 
nu kommer desserten" — upptog en smutsig säck 
från durken och öppnade den. "Det är kapten F. 
som bjuder". Ur säcken kom fram en pressylta, 
en hten fruntimmerspsalmbok och en kolossal ost. 

Kapten F. ryckte åt sig psalmboken 

första bladet, på hvilket stod vid 

hennes första nattvardsgång . . . ., vi togo till oss 
pressyltan, som svärmor sjelf lagat, och osten, som 



SANDHAMN 1 STORM. 11 



under de sekelslånga timmarne i skeppsbåten verk- 
ligen hade blifvit "gammal", var ganska välkommen 
för att dölja åtskilliga mer ån vanligt sentimentala 
sväljningar bch befanns så ovänligt stark, att tårarna 
kommo i ögonen. 

Nu kom punschen, och historierna, och 'visorna. 
Kapten F. glömde sig och sjöng en yankee-visa, kap- 
ten M. en dansk ~ jag tror det var om "Christians 
Möer", en mycket välkänd dansk personlighet af hälft 
mystiskt ursprung; sist kom turen till den tyste styr- 
mannen — han härskade sig, men fick inte fram 
något. 

På tillfrågan förklarade han att han kände sig 
ruskig, ty han satt i våta kläder och hade förlorat 
sina ombyten. "Inte annat", och nu, på riktigt 
sjömansvis, d. v. s. utan spår af prål, kastade jätten 
M. af sig rock och väst och fortsatte sitt värdskap 
i sticktröjan. 

Nu fick styrmannen mål i niun: och tänk, den 
gamle grobianen sjöng en kärleksvisa af det mest 
oskyldiga slag och berättade i samma vefva att han 
varit ringförlofvad sex gånger, men alltid haft otur 
hos fruntimmer, hvarför han till sist i förargelsen 
gått och gift sig, samt uttryckte nu sin stora miss- 
aktning för könet, till bekräftelse hvarpå han upp- 
tog ur byxfickan spillror af en tafvelram, några glas- 
bitar och en fotografi, föreställande ett fruntimmer 
med en liten flicka vid sidan. Om han hade varit 
ensam skulle han nog gifvit några vidare jäf mot sitt 
qvinnohat. 

Det var redan öfver midnatt och kapten F. hade 
smugit sig in i kojen och sof ut efter de sista dagar- 



12 SANDHAMN I STORM. 



nas mödor och bekymmer. Som vi ansågo det synd 
att väcka honom, afslutades samqvämet och vi styrde 
hem under det stjernorna blinkade ännu klarare ut- 
öfver hafvet — det stora bindestrecket mellan him- 
mel och jord. 



Huruledes jag fann Sehlstedt. 

X 




\^ 4^^ lockan är 5 en augustimorgon på Dalarö. So- 
^p^ len håller på att arbeta sig fram ur en hop 
trasiga Van-dykbruna moln i öster, tull- 
karlarne snarka vid öppet fönster i vaktstugan, on 
jsvart och hvit flugsnappare fångar flugor i)å gung- 
brädan ner vid tullbron, der kaptens ovåhga piga i 
går ställde en smör bytta i solskenet; amerikanska 
flaggan hänger som en kulört bomullsnäsduk på so- 
cietetens flaggstång, måsarne äta frukost ute på 
strömmen. Gästgifvaren vaknar, och ser efter om 
gurkorna frusit, anställer sina meteorologiska obsur- 
vationer och tar sig on sup inne vid smörgåsbordet; 
men Dalarö sofver än; och det är det man vot nere 
på tulljakten, der fyra unga män i tur och ordning 
tvätta sig på skansen. Jaktuppsyningsmannen lig- 
ger på knä vid masten och rakar sig framför en 



14 HUKULEDES JAG FANN SEHLSTEDT. 



spegel bit. Solen stiger ; tjäran börjar lukta i fogarne 
på jakten, gästgifvaren tar andra supen. Röken sti- 
ger ur kabyssen, men den stiger rätt upp; ingen 
vind! 

Klockan är 6. Sällskapet ligger inne i kajutan 
ocli har druckit kaffe. En och annan chagrinkänga 
börjar knarra på bron, en och annan resårstöfvel bör- 
jar gnissla mot spikarne, en hel trupp kopparförhydda 
barnkängor börja smälla öfver våra hufvuden. Dalarö 
har vaknat. Då börjar det slutligen lukta rök i ka- 
jutan! "nu är det här!" - "Hvilket?" - "Vädret!" 

Loss för, loss akter! hissa på stora klyfvaren, 
bär af, stick på skotet! segelsupen är intagen och 
vi äro ute, på tulljakten, på väg till Hufvudskär för 
att derifrån leta upp Sandhamn och se på Elias Sehl- 
stedt, ty det är ingen af oss som har sett honom 
eller känner honom. 

Vi äro ännu inom måsarnes region. Stränderna 
äro beklädda med löfträd och se ut som alla andra 
stränder. Nu gå vi om en udde. Bössorna klara! 
Vi äro inom skrakarnas region. Mycket rigtigt, der 
låg en kulle med ungskrak. De yngsta springa på 
vattnet och modern förut. Fadern — den är aldrig 
hemma; för resten brukar han flyga sin väg när det 
gäller. Två skott och familjen är gallrad. Nu gå 
vi ut genom sista gattet. Det är ejderfogelns re- 
gion. Här ser förfärligt ut. Bara kala klippor eller 
stenar, utkastade som tufvor i ett träsk, och det 
'skulle se löjligt ut, om inte hafvet utgjorde bakgrunden. 
Midt i denna öde skärgård höjer sig för våra blickar 
vertikalt mot horizonten en besynnerlig pjes. Den 
ser ut som en galge, men det är ingen galge, utan 



HURULEDES JAG F.VNN ÖEHL8TEDT. 15 

vid närmare påseende en tall. Stormarne ha brutit 
af kronan och endast lemnat en gren qvar. Midt på 
stammen sitter en snusfjerding, som en fiskare slagit 
botten ur och .hängt upp for att ejdern skall lägga 
ägg i åt honom, och det är ejdern nog dum att göra 
hvarje år. 

Der simmar en skara ungejder. Nu börjas vilda 
jagten. Hal an på skoten, hissa på toppen, lova! — 
fall! — Foglarne springa på vattnet och slå med 
vingarne, dyka och komma upp. Jakten, som seglar 
väl, vinner på dem och snart smäller ett skott. En 
trut, som observerat uppträdet, kastar sig ned som 
en pil och försvinner med bytet som han slukat. Nu 
höjes ett skri från alla kanter. Måsar, tärnor, labbar, 
svåltor, knipor, kråkor komma dragande i stora ska- 
ror. Der fick en mås en strömming. Han här re- 
dan sväljt den. Men det är inte för sent ändå, tän- 
ker en labb, ty djuren kunna numera också tänka, 
och han tar fart och angriper måsen uppe i luften, 
tvingar honom att ge upp bytet, som redan börjar 
falla med en hastighet lika med qvadraten på afstån- 
det eller något ditåt. Innan fisken nått vattenytan 
har labben redan ätit upp honom och tittar sig om 
efter mer. Nu konuna hafspapegojorna, svarta och 
dumma foglar, framför allt envisa. Om man gör sig 
besvär och går i land på en kobbe, der de ha sin 
äktenskaphga tillvaro, kan man slå i högen med en 
käpp och döda så många man har mage till, hvilket 
kanske ej vill säga mycket, ty de äro traniga i köttet. 

Nu syns en stor sten med en stång på. Det är 
Hufvudskär. Hundratals fiskarbåtar ligga rundt om- 
kring. Detta är strömmingens älsklingsplats, 



16 HURULEDES JAG FANN SEHLSTEDT. 

Emellertid har åtskilligt blifvit annorlunda, un- 
der dagens lopp. Måsarne ha blifvit hesare, krå- 
korna flyga åt land till, himlen har mulnat och vin- 
den har friskat. Toppen tas ned och lilla klyfvaren 
tas fram. Vinden ligger emot och vi få kryssa upp 
till Hufvudskär. 

Hufvudskär är en klippa så stor som Skepps- 
holmen. In te ett träd eller en buske, intet gräs, 
bara ljung betäcker stenarne här och der. På denna 
sten i hafvet bo några lotsar, iTågra tullvaktmästare 
och 300 fiskare under vår, sommar och höst. Dessa 
300 äro inhysta i 10 kojor, uppförda af strandgods, 
sönderbrutna åror, utslagna relingar, qvistar, ljung, 
lera och jordtorfvor. Hafvet är för fiskaren den 
gröna duken, som han spelar på. Om qvällen sät- 
ter han ut allt hvad han eger, sina dyrbara "brag- 
der", om morgonen tar han antingen in några tunnor 
strömming eller också ingenting, eller också har han 
förlorat sin egendom i hafvets djup. Det är skär- 
karlarnes Homburg, detta Hufvudskär — det är bara 
pistolerna som fattas. 

När vi anlände till Hufvudskär blåste det redan 
sina 7 skålpund, himlen var mörk och hafvet som 
bläck. Det var qväll. Nere vid stranden, på hafs- 
sidan till, stod ett kummel med ett hvitt kors på. 
Det såg ut som ett altare i ett grafkor. Här hade 
en dansk skonare förlist med manskai) och allt. Sjön 
hade redan börjat vräka och skummet fördes af vin- 
den högt upp på holmen. Ljungtufvorna lågo som 
remmar efter marken, horizonten, som mörknat allt 
mer, rock inpå, små holmar försvunne i en blink, 
hela marken dånade, man blef mörkrädd, ty det 



HtJRULEDES JAG FANN SEHLSTEDT. 17 



föreföll hvarje ögonblick som om denna vattenmassa 
skulle sluka upp hela skäret. 

Nere på jakten hade man emellertid fått toddy- 
vattnet i ordning och satt redan vid tända ljus och 
spelade kort på klaffen. När detta väl var undan- 
gjordt, trefvade vi oss i mörkret upp till tullstugan, 
der vi skulle beskänkas med en nattdryck. Det var 
det enklaste rum man kunde se. Hvitrappade väg- 
gar utan tapeter, en bänk, ett bord, en säng, i hvil- 
ken den vakthafvanäe mästaren låg och rökte ur en 
svartbränd träsnugga. Nu tog vår musikus fram 
sin Cremonesare ur sin jakarandalåda med röda 
sidenfodret och spelade m minnet Rohdes a-moll- 
konsert. Karlen i sängen reste sig upp — uppsy- 
ningsmännen, som sutto på sängkanten, höllo hvar- 
ann om lifvet och jemrade sig — talgljuset i buteljen 
snyftade och tårarna runno så strida — katten reste 
borst på ryggen — stormen fyllde i pauserna och 
piskade flagghnan mot stången — jag har aldrig 
hört nägot dylikt. När han slutat i ett pianissimo 
var det så tyst i rummet, att man endast hörde en 
trämask knäppa i väggen. En fluga som vaknat 
kretsade omkring ljuset tills hon med ett surrande 
kreverade öfver lågan. Stormen fortsatte. 

När vi vandrade åter ned till jakten brann ett 
och annat ljus i kojorna. Jag smög mig fram till 
ett fönster och tittade in. Der lågo trettio personer. 
Vid ljuset satt en gumma och spådde i kort; vid 
spiseln satt en kärring och "slog" i bibeln. Det fins 
många sätt. 

En storm i augusti är endast en nyck. Nästa 
morgon var det stillt. Solen belyste fiskarenas morgon- 

2 



lÖ HimULEDES JAG PAKN SEHLSTEDT. 

arbete. Man hade just kommit in från sjön när vi 
vaknade, och var sysselsatt att taga ut skötarne. 
En hade fått ett par tunnor på ett varp; i båten bred- 
vid hade man inte fått ett hf på två. Ingen hade 
förlorat. Hafvet låg blankt som qvicksilfver och sjö- 
arne hade redan antagit formen af långa dyningar, 
som ännu kunde bryta på några famnar. Det var 
ett egendomligt skådespel som nu företedde sig. 
Långt ut till sjös, der några undervattensref lågo, 
sågs plötsligen den blanka ytan afbrytas, en mörk 
vägg reser sig mot horizonten, den nalkas först lång- 
samt, nu springer den och i ett upplöser den sig i 
en kaskad af skum. 

Mot' eftermiddagen hade det blåst upp en liten 
bris och vi sträckte till hafs för att kryssa upp till 
Sandhamn, dit vi beräknade komma följande morgon 
i god tid. 

Det är en augustiafton. Solen är på nedgående 
och har endast några och tjugo grader qvar till hori- 
zonten. Sällskapet Hgger i nattrockar, tofflor och 
pipor — läsande, spelande bräde, sjungande — på 
däcket, under intagande af aftontoddyn. Första båts- 
mannen sitter i skansluckan och klackar stöflar, den 
andra ligger och röker Svarta Ankaret nere i sin 
koj. Sverige ligger som en lätt rökstrimma i vester. 
Längst i öster synes en seglare. Seglen äro eldröda 
af den nedgående solens reflexer. Kaskaderna derute 
vid brotten visa sig då och då, men äro nu rosen- 
färgade. Hafvet har samma ton som luften. Det 
hela är som en enda stor himmel. Några salar 
ligga och sola sig på ett skär. När de få sigte på 
jakten utstöta de ett bölande och kasta sig i sjön. 



HURULEDES JAG FAKN SEHLSTEDT. 19 

Kamraten med flöjten tar upp ett stycke ur Wilhelm 
Tell. Om en stund sticker ett mörkt hufvud upp 
en kabellängd akter om jakten. Fram med lod- 
bössorna! Sälarne äro begifna på musik. Det lurf- 
viga hufvudet dyker ned for att ej mer visa sig, och 
kustbevakame anse sig ha gjort en förlust på 30 rdr. 

Snart synas fyra andra lurfviga hufvuden kring 
jakten, som nu lovat och lagt upp mot vinden. Säll- 
skapet badar. Detta är något, att bada midt i hafvet, 
simma i den långa eldgatan solen till mötes och se 
huru röken stiger upp ur kabyssen, der potatisgrytan 
är påsatt, och veta att det finns bränvin i klaffen. 

Klockan är tolf på natten. Det har redan mörk- 
nat och nu borde månen gå upp, men det gjorde han 
icke. Men i dess ställe blixtar det till vid nord- 
vestra horizonten, men icke starkare än när man 
tänder en stryksticka, och så bhr det mörkt några 
minuter igen. Detta är Korsö fyr, Sandhamns första 
fyr, Sehlstedts gamla vän. 

Här berättade uppsyningsmannen: 

"Sandhamn är en temligen stor by med små 
krångliga gator och gränder. På sista åren, sedan 
gubben tagit afsked från tullen och icke längre bodde 
i tullhuset och om qvällen varit ute på något parti, 
gick han alltid hem efter fyrn. Han pejlade Korsö i 
syd till ost, ända till skomakarens knut, der tog han 
fyren, knuten, och en vedtrafve i ett streck full syd 
och kunde så gå baklänges upp i sin gränd och in 
genom sina grindar i kolaste mörkret." 

Nu gingo vi till kojs, sedan vi äfven fått Grön- 
skärs fyr i sigte och således hade omkring fem mil 
igen till Sandhamn. Följande morgon, då vi vaknade, 



$0 ttURIJLÉDÉS JAÖ FANK SEHLÖTEDt. 



befunno vi oss strax utanför fyrarne, som ännu 
brunno. Solen skulle just gå upp bakom Grönskär, 
som stod der lik en gammal borg på sin höga klippa, 
omgifven af en ganska vacker granskog. Fonden, 
ur hvilken solen skulle gå, bestod af lätta morgon- 
skyar, kantade med den briljantaste Cadmium. Högre 
upp belystes skyarne redan af solen. Ute till sjös 
uppfördes en 'annan scen. En ångbåt lovade och 
väntade på lots. Han såg så osäker ut i rörelserna. 
Den kunde vara ett par mil ute. Lotskuttern, med 
sin stubbade rigg och sin röda våd i geglet, kryssade 
och tog slag på slag. Ångbåten höll ned emot ho- 
nom så mycket han vågade för grunden. Det var, 
som de hade haft forstånd begge två. • Ett tu tre 
drabbade de ihop, ett ögonbhck, icke längre än som 
behöfs för att ge en kyss, och nu fick ångbåten lif 
och hållning, tog en säker kurs och styrde rakt på 
hamnen. Kuttern gick till hafs for att göra flera 
sådana der möten. Nu, alldeles som på regissörens 
signal, gick fonden. Tablå! Solen bröt fram bakom 
Korsö, fyren släckes i samma ögonblick, och him- 
mel och haf stodo i lågor. Grönskär dröjde några 
minuter ännu -- gubben B. går inte så fort i trap- 
porna han — och måsarne skrattade åt honom och 
löjorna tittade upp för att se om det var något 
mankemang med maskineriet. De kände troligen 
gubben B., ty han skulle ha lagt fingrarne på sitt 
astronomiska ur och svurit på, att solen gått for 
tidigt. Vi togo i land vid Korsö brygga och beslöto 
att sofva till fulla morgonen för att, efter att ha 
besett fyren, sträcka in till Sandhamn. 

Det fanns i sällskapet en ung, nervo-biliös per- 



IIURULEDES JAG FANN SEHLSTEDT. 21 



son, som läst för mycket estetik och fått för litet 
stryk i sina dar. Denne skiljde sig från de sofvan- 
des antal och gick i land. Jag höll utkik på honom 
och såg snart hans sittande konturer afteckna sig 
mot luften från en klippspets vid stranden. Han 
tog fram papper och penna. Då visste jag huru det 
stod till och gick lugn till kojs. 

På morgonen, når jag besökte platsen, hittade 
jag en mängd papperslappar, hvilka jag samman- 
fogade, och flck ihop följande dårskap, som hår nedan 
meddelas till varning för dem, som förläst sig på en 
känd bafsförfattare. 

Jag låg på kabelgattet, 
Rökte "fem blå bröder" 
Och tänkte på intet. 



Hafvet är så grönt, 

Så dunkelt absinthgrönt — 

Det är bittert som chlormagiiesium 

Och saltare än chlornatrium ; 

Det är kyskt som jodkalium. 

Och glömska, glömska 

Af stora synder och stora sorger 

Den ger endast hafvet 

Och absinth! 

O du gröna absinthhaf, 

O du stilla absinthglömsku, 

Döfva mina sinnen 

Och lät mig somna i ro 

Som förr jag somnade 

Öfver en artikel i 

Revue des deiix Mondes. 

Sverige ligger som en rök, 

Som röken af en Maduro-Havana 



22 IIURULEDES JAG FANN SEHLSTEDT. 



Och solen sitter bredvid 
Som en halfsläckt cigarr. 
Men rundt kring horisonten 
Stå brotten så röda 
Som bengaliska eldar • 
Och lysa på eländet! 

Vi stego upp i fyrtornet, beledsagade af fyr- 
mästaren, hvilken icke tycktes ha fått tala med men- 
niskor på långa tider, ty han ville aldrig släppa oss. 

Ändtligen nalkades vi målet: Sandhamn. Vi se 
redan folk på .bryggan "Är det der Sehlstedt?" — 
"Den der långa?" — "Nej, det är tullinspektören!" 
"Än den der korte!" — "Det är bogserkaptenen". — 
— Vi bléfvo mottagna på det vänUgaste och förda 
ner i trädgården, undfägnade med frukost och punsch, 
upptäckte att vi kunde sjunga qvartetter, och det 
blef middag. Men livar är Sehlstedt? Man iakttog 
en viss reserverad tystnad hvar gång hans namn 
nämdes. Vi sågo dörrstycken uppe i tullhuset, må- 
lade af Ehas sjelf, vi sjöngo hans visor efter frukosten 
med pianoackompanjemang; men han sjelf! Är han 
död, eller sofver han? Ändtligen ombeddes vi att i 
sluten trupp, under tuUinspektorens anförande, med 
sång tåga upp och helsa gubben. Vi gjorde så, 
trafvade genom den rysliga sanden upp till en backe, 
der en rödmålad stuga stod. Den såg precis ut som 
alla andra stugor med en förstuguqvist; på en ra- 
batt några dalier och htet reseda. Ofvanför dörren 
satt ett förgyldt posthorn. Vi stämde upp och stodo 
i anda,ktsfull tystnad, väntande att få se det glada 
hufvudet sticka ut genom ett fönster, som stod 
öppet! Sången var slut! Nej, det blef ingenting. Slut- 



HURULEDES JAG FANN SEHLSTEDT. 23 

ligen gick vår anförare in och kom efter en stund 
tillbaka med mannen, som syntes besvärad. Vi fingo 
sedan höra att han i sin blygsamhet ej tyckte om 
några byllningar eller förevisningar. Vi blefvo före- 
ställda. Han bad oss vara välkomna och så blef det 
tyst! Ja, så skulle vår nyfikenhet ha blifvit straffad 
och historien varit slut; men den gamle, som strax 
derpå gick in, lemnade oss i skötet af sin familj. 
Han återkom dock snart nog med konjak och vatten 
och hade skakat allvaret af sig. Nu deltog han i 
sången, var vänlig och blid, men föreföll aldrig rätt 
glad, och det troUga är, att han icke hade mycket 
att vara glad öfver. En illasinnad kamrat inom ver- 
ket och Sandhamnsbo hade uppträdt på ett gement 
sätt mot den gamle, och nu hatade han 'sitt gamla 
Sandhamn och skulle aldrig stannat der en dag längre, 
om han ej innehaft posttjensten. Efter några timmar 
lemnade vi den välvillige värden och han visade sig 
ej mer den dagen. Det fanns dock en autografsam- 
lare, som på eftermiddagen afskickade ett bref, på 
hvilket han kostade en rekommendation, endast och 
allenast för att få Sehlstedts autograf. Hvarför skulle 
du störa den gamles middagssömn! Förlåt honom 
från din himmel, Elias; det var för sin fåfängas 
skull han gjorde det och icke för din! 



På Kanholmsfjärden. 

(EU referat.) 
X 




J 



anholmbfjården ligger som en circus. 

Hvita niärren gnäggar i sina brädfogar 

och Harö-qvarnen sträcker på armarne och 
hjular på skogsbrynet — Kanholmsflården ligger som 
en nysopad dansbana och sydvesten spelar upp en 
dubbelrefvad merssegelspolska. Roslagarne ha valt 
Fjordholmarne till klädloge, och landsortstruppen ru- 
star sig till första representationen. Hår uppstod 
en paus, hvarunder prisdomrarne justera sina ur, 
åskådarne beslå sina pläids, brassa' rockarne för bag- 
bords knappar och leta fram sina sjötermer for att 
ha klara. Roslagarne plocka sten i sina båtar, hvil- 
ket for dem är lika med att refva. Just som rikets 
2,499 prester säga amen och solen visar tolf, brinner 
ett skott af från chefsfartyget, lika precis som ka- 
nonen i Palais-Royal. Roslagarne hissa- på, klippa 
med vingarne och göra slag åt fjärdens norra gått. 



PÅ KANHOLMSFJÄBDEN. 25 



Andra skottet brinner af. Vändning för styrbords 
halsar. Nu gäller det! Nr 12 Johannes Söderman, 
hala an styfvare om du skall ha första priset; håll 
inte for kärt, din snålvarg! Familjen Söderman sit- 
ter uppklättrad på lovarts låring och hviftar med 
mössorna när Sagan passerar akter på Färdig. 

Hvarför vänder inte Britannia? Tänker hon 
ligga öfver Fjordholmarna i nästa slag? Duger inte. 
Jaså, hon är vingskjuten. Klofallet har sprungit och 
storseglet hänger som en trasa. Adjö med dig, och 
Britannia försvinner i norr och står snart i ton med 
det blånande landet. Men vinden har redan blåst iit 
de brinnande förbannelserna och nr 2 finnes inte mer 
bland de täflande. Johannes Johansson ska' lära sig 
att refva, så slipper han sådant der. Och så gick det 
for fullt — alla tolf. Nu har Vingåker gått öfver 
till andra stranden och lagt sig mellan Hvita märren 
och Skarpö for att utgöra jnålet och sköta sin del 
af kontrollen. Återigen en paus, h var under Rosla- 
garne arbetade nere på östra delen af fjärden, och 
de lustfarande ångbåtarne förde hvarjehanda musi- 
kahskt oväsen på vestkusten. Nu komma de dän- 
gande först close akter om oss och sedan för styr- 
bords halsar för-om, för att sedan gå upp några 
kabellängder och lägga sig i lä om Skarpön, der de 
snart alla 10 — en till utom Britannia hade på ett 
obekant sätt förkommit — lågo i rad så lugnt och 
stilla som de bruka i Nybrohamnen. Här hade dock 
passioner varit i rörelse och en liten tvekamp ut- 
kämpats för-om Vingåker. Fyran och elfvan hade 
nämligen passerat aktern ungefär samtidigt, dock så 
att fyran låg öfver och således hade rättighet att 



26 PÅ KANUOLMSFJÄBDEN. 

■ 

vända först. Elf van ansåg dock listigare att göra 
slaget i lä om fyran, hvarigenom hon visserligen ri- 
skerade att förlora vinden, men också hade utsigter 
att komma först eller gå i qvaf. Nu ville det sig 
så, att fyran var en hetsig herre, och gör han vänd- 
ningen tvärt, när han märker medtäflarens afsigt, 
och hade han full rätt att segla ner elfvan, men 
denne uppgaf så lifliga nödrop, att kamraten lovade 
och släppte fram syndaren, som eljest ofelbart skulle 
ha blifvit krossad mot ångarens stäf. Men segel- 
sällskapet? Ja, det vet ingen hvar det håller hus, 
eller när det skall börja manövern, förr än någon 
upplyser om att de hålla på som bäst att segla, och 
verkligen skönjes en och annan hvit fläck i Qerran, 
inte större än en mås i naturhg storlek. Förstorin- 
gen ökas. Nu äro de här. Mathilda, tvåårigt sto, 
värdigt att vara fallet efter Ariel och Dagmar, 
fördt af ryttmästaren Harmens. Men se hur väl 
han sitter; i samlad galopp vänder han och så 
med sträckta tyglar full traf, skummet fräser om 
bringan, sidorna löddra sig. Här behöfs hvarken 
spö eller sporrar," och inte dammar det heller och 
inga hundar och inga gatpojkar! Hvad tycks om så- 
dan löpning? Så kommer Violet, en vacker lady af 
bästa familj, kastar med hufvudet bakåt och är skön 
som döden. H varför skulle du vara snål i sista ögon- 
blicket? Din herre och man skulle eljest ha fått 
dricka din skål ur en silfverbägare i marokängsfodral! 
Det der klädde dig inte, sköna Violet, så vida icke 
det var artighet mot den vackra Danskan, som för- 
vred hjernan på alla karlar den dagen. Och sedan 
Ariel! Meyers lexikon vet inte om det skall sätta 



PÅ KANHOLMSFJÄRDEN. 27 

dig bland luftandarne eller vattendemonerua, och san- 
nerligen jag vet det heller! Och sedan den vackra 
Danskan med sitt etatsråd och sin stora klyfvare. 

Det fans en gammal båtälskare ombord på vår 
ångare, och när han fick se Naja greps han af en 
sådan passion till den sköna, att han under senare 
delen af färden försjönk i ett djupt svårmod, så 
att han hvarken åt eller drack! 

Detta är ett mycket egendomligt fall af mania. 
Emellertid 

Sejlene faldt, 

Da steg det: 

"Hvor er Ormen Lange, 

Kommer ikke Olaf Tryggvason?" 

Ja, så steg ropet! Hvor är Dagmar? Kommer 
icke Dagmar! Nej, det kom ingen Dagmar; hon 
hade förlorat klofallsblock, och utan en sådan är det 
omöjligt att segla. Och inte kom tullkostern Ahce 
och inte Esther med sin stora topp och inte Alma 
och inte stadsfiskalen med sin Sigrid och inte Eol 
och inte Gurli. Men Brenda kom och Embla och 
Nornan och Mary och Falken och begge kostrarne 
Tryggve och Maria. Och så blef middagen färdig, 
och sedan fingo vi ta i land vid Skarpö och se på 
Roslagarnes pristagning. Det är en ganska vacker 
husslöjd detta Roslagsboarnes båtbyggeri, som egent- 
hgen bedrifves i Väddötrakten. Der gör man till och 
med skonare och briggar som bevaras af några bond- 
pojkar, hvilka aldrig varit till sjös, men ändå ge sig 
ut på långresor och leta sig fram både till England 
och Frankrike. Huru långt de drifvit sin färdighet, 
kan man finna af uppgifterna, som utvisa att stor- 



28 PÅ KANHOLMSFJÄRDEN. 



båten Sagan tillryggalade banan endast på elfva mi- 
nuter längre tid än Ariel. Tänk om en Sagan eller 
en Bernhardina en dag skulle få den äran att tvätta 
sina tjäriga bogar i en Ariels aristokratiska kölvat- 
ten och känna en tretungad flagg på sin oskrapade 
gaffel! Elfva minuter äro ingen evighet och värre har 
händt ! 

Solen har emellertid, börjat sjunka bort öfver 
Stafsnäs, och landen få fårg. Haröqvarnen, som hela 
dagen gått för bottenrefvadt, har nu lagt bi. Hvita 
märren kastar en skugga stor som Cheops' pyra- 
mid, och mästaren på Kanholmsfyren slår på olja. 
Svärtorna komma sträckande och leta upp sina nä- 
sten, sedan musiken och svordomarne lagt sig. En 
ung stockholmare, som aldrig sett hafvet eller hafs- 
vatten, skiljer sig från sällskapet och går med bråd- 
skande steg ner till stranden. Sedan han sett sig 
forsigtigt omkring, hemtar han upp en handfull vat- 
ten och smakar. Det är verkligen salt! Ja, det är 
det! Sedan tar han upp några tångbålar och under- 
söker dem noggrant. Det är verkligen tång! Ja, 
det är det! Sedan kastar han en vidtomfattande 
blick utåt Dalarögattet ! Detta streck är hafvet ; och 
han fotograferar taflan på sin näthinna. Om han 
kunnat dröja ett par timmar till, skulle han öfver 
sydöstra landet ha fått se Sandhamns fyrar; två 
ögon, som hålla utkik i mörkret, det ena alltjemt 
öppet, det andra då och då varnande med en bety- 
delsefull blinkning. Men ånghvisslan och fanfarerna 
kalla honom tillbaka, och Kanholmsfjärden hgger 
snart lika tyst och sorglig som den brukar om hvar- 
dagarne, vågorna ta af sig sina hvita lufvor och gå 



PÅ KANHOLMÖFJÅRDEN. 29 



till kojs; det stiger ett mörkt moln i vester; solen 
har ledsnat på spektaklet och tycker att det kan 
vara nog, allting går hem och lägger sig. Äro vi 
i väg än? Se så der ja! Loss! 



Markus Larssor\ advokat. 




or några år sedan afled historiemålaren D. 
i en vindskammare långt upp på Norra Bad- 
stugatan. Mannen kom mycket rigtigt i jor- 
den, blef någon tid derefter synlig i Illustrerad Tid- 
ning och beledsagades till glömskan af några med- 
lidsamma biografiska upplysningar. Vore icke hans 
namn upptaget i Boijes målarlexikon och hade icke 
Carl XIV Johan förevigat hans bataljmålningar på 
ett slott, skulle mannen ovilkorligen varit dömd till 
förintelsen. 

Dahlström tillhörde nemligen den sortens män- 
niskor, som tagit till sin uppgift att stöta sig med 
folk, och denna sin uppgift vidhöll han konseqvent, 
hvilket icke skulle ha varit iförenadt med några vi- 
dare obehag, om han haft tillräcklig tur, men detta 
måtte han på ett eller annat sätt ha saknat efter 
som han aldrig "blef något", som man säger. 



MAHKUS LARSSON ADVOKAT. 31 



Emellertid var gubben en ärans man med gam- 
malmodiga vanor. Långt bort på Badstugatan, på 
andra sidan om Surbrunnsgatan, hade han, som 
nämndes, på gamla dagar slagit sig ner och hyrt 
en vindslägenhet med trädgårdstäppa, som jag i 
egenskap af bekant pojke till hans pojkar hade 
nöjet att gräfva och ansa. Denna min lust för träd- 
gårdsskötsel, som likväl egentligen vaknade vid höst- 
arbetet med äppelträden, förskaffade mig entré i huset, 
der jag snart fick mig ålagda hvarjehanda små upp- 
drag, bland annat att stå modell eller kolorera plan- 
scher. Och att Dahlströms oförmåga härrörde af 
förakt for eller brist på modell, såsom en biograf 
påstått, vågar jag alltså jäfva, och det kan kostym- 
förvaltaren vid de kungl. teatrarne likaledes göra., ty 
så granna kläder som vi då fingo bära, har jag aldrig 
hvarken förr eller senare burit, och de voro just 
hemtade ur teaterns garderob. 

Om figurerna ändå blefvo inkorrekta, så var det 
mitt fel och icke sönernas, ty den äldste var en jätte 
till kroppen och "skapad" till Carl X, hvilken konung 
D. som oftast älskade att framställa. Den andre 
sonen var en lång räkel med ett Pfaltz-Zv^eibriickiskt 
ansigte och tjenstgiorde som Carl XI. 

Denne son är nu död, och "Carl X" är farmer i 
•Sydstaterna. 

Det var en afton åtta dar före jul. Jag stod 
utklädd till dalgosse och bar på enlitografisk sten, 
«om skulle föreställa en dalkarlsklocka. Gubben satt 
och tecknade: de båda Carlarne stodo och kolorerade 
litografier på ett strykbräde samt tittade då och då 
hånande efter mig om jag skulle tröttna. 



32 MAKKUÖ LARSSON ADVOKAT. 

Det drog i armarne och bultade i pulsarne, men jag 
hade fast beslutat mig att icke tröttna förr än gubben 
sjelf sade till om att upphöra. Detta glömde han dock 
vanligen. Då öppnades dörren, och in trädde Markus 
Larsson som räddaren, ty gubben steg genast upp 
och helsade honom. Larsson var nämligen en af de 
högst få, som någon gång besökte den gamle, och 
D. var förtjust i honom, ty han disputerade så bra 
och hade mycket af D:s oppositionslynne i sig, hvil- 
ket gjorde hetsiga diskurser möjhga. 

Larsson befalde genast fram romtoddy, och sam- 
talet var snart i gång. Larsson yttrade sig alltid med 
en afgjord bitterhet mot allt hvad menniskor hette 
och äflades att lägga i dagen en hårdhjertenhet och 
cynism, som var honom alldeles främmande, ty han 
var i grunden en mycket lättrörd natur, hvars goda 
hjerta ofta forsatte hans person i brydsamma om- 
ständigheter. Samtalet kom händelsevis in på ka- 
pitlet om att hjelpa, och Larsson yrkade afgjordt på 
att man aldrig skulle hjelpa någon menniska, ty "det 
vore att korrigera Försynen, som* sände både godt 
och ondt". Härvid uppstod en ytterst långspunnen 
och djupsinnig tvist, som ändades med att Larsson 
berättade ett äfventyr om huruledes han en gång 
skaffade en menniska två års straffarbete, då han- 
ville hjelpa honom från tre månaders enkelt fängelse. 

Det är denna skildring jag skall söka återgifva i 
Oratio recta så som den då stod för mig under det 
han berättade. Historien var visserligen endast äm- 
nad att meddelas upplysningsvis, men under gången 
af berättelsen, som han med sitt ofantUgt utveck- 
lade fiirgminne småningom återkallade i alla dess 



MARKUS LAHSSON ADVOKAT. 33 

detaljer, insåg han att den i sig sjelf ej var nog in- 
tressant och derför måste målas på, ty att han skulle 
minnas hvad han tänkte vid kortspelet eller huru 
luften såg ut vid den timman, då han passerade 
Skägga, kan icke gerna vara möjligt. Emellertid fick 
jag vara vittne till ett arbete, som på en gång var 
diktarens och målarens, som jag visserUgen aldrig 
förgätit, men som jag bäst kan framkalla ur minnet 
genom att föreställa mig berättaren. När han gaf 
en naturskildring rörde han handen så som om han 
fört penseln, och när han talade om solnedgången såg 
jag reflexerna i hans öga. Jag såg huru november- 
vinden blåste genom hans mörka, yfviga hår; huru 
mustacherna höjde sig af indignation när han stod 
inför domaren, och huru ett besynnerligt vekt ursinne 
gnistrade ur hans ögon när han, hånande sig sjelf, 
parodierade sitt forsvarstal. Hela mannen verkade 
som cinnober och asfalt, hans Uf-färger. 

Det var sol och det var likbår, eldsken och natt^ 
kanske äfven något afgrund och lågor. Han tillade 
sina substantiver epitet, hvilka verkade som rödt 
bredvid blått; adverber från mörkrets regioner togo 
adjektiver från himmelen under armen; han gjorde 
ett superlativ öfver superlativen, utan att begagna 
svordom, och han komponerade med toner: det var 
färgläran, tillämpad på språket. 

Han fantiserade kanske största delen, men det 
var vackert, och derför vill jag försöka att återge 
det; kan jag det icke — då har också jag fanti- 
serat. 



34 MARKUS LARSSON ADVOKAT. 



Märkas Larssons berättelse. 

"Det var i början af december för så och så 
inånga år se'n — det mins jag inte. Sandhamn låg som 
ett fyrfartyg ankradt i hafvet. All förbindelse med 
land var slut, ty det hvarken bar eller brast, och 
man hade provianterat för tre månader. Fyrarne 
voro icke släckta, ty hafvet gick ännu öppet, men 
man hade icke sett ett fartyg på tre veckor. 

Det var eget att iakttaga huru infamt goda alla 
menniskor blefvo så snart vintern kom. Alla små- 
stadstvister upphörde. Man spelade sitt domino på 
ölstugan i all fredhghet; man lånade till hvarandra 
än det ena, än det andra till lifvets uppehälle, ty man 
kunde aldrig sjelf gå säker från brist. 

Det var, nog af, en decemberafton. Snön hade 
redan faUit och satt sina hvita öfverdrag på kobbar 
och skär. Det blåste en dubbelrefvad märssegels- 
kultje, och termometern föll. Telegraftrådarna sjöngo 
jemmerligt om kommande kyla. Lotsarne suto inne 
och drömde vid ofantUga téknorrar om torra kläder 
och varma bäddar. Men på telegrafstationen suto 
jag, telegrafkommissarien och den infrusne presten på 
Möja, som inte kunde komma hem i brist på lägen- 
het, och spelade vira. Jag har alltid hatat kort, men ^ 
derför roa de mig ibland. 

Vi svalkade oss med romtoddar ur stora glas- 
bägare, tillhörande telegrafverket och afsedda för 
lokalbatteriet. Jag hade just tagit bort prestens tur- 
né sju med en gask på fyra och skulle till att visi- 
tera talongen. Spelet var galet, men jag beräknade 
mitt folk. 



1 



MARKUS LARSSON ADVOKAT. 35 

Kommissarien var en försigtig räknekarl, presten 
en deciderad kanalje, som å sin sida tog mitt lynne 
i beräkning och visste att jag skulle misskänna ho- 
nom. Jag ansåg alltså afgjordt att han icke hade 
några kort; den andra hade ett sjuspel och jag sjelf 
icke ett kort, alltså skulle det fmnas något i talon- 
gen. Då började med ens relaiet att skramla • • • 
^ 1^ ^ • och ofvanpå det • «. upprepade gånger. 

"D^t är bara mamsellen i Vaxholm som vill pra- 
ta", sade kommissarien, som icke ville försaka njut- 
ningen af att se mina illusioner om elfva spel gå öf- 
ver bord. Skramlet fortfor. Jag plockade och vän- 
de på lapparne utan att få syn på en enda figur. 

Nu blef larmet värre. 

Det eldade om donen, det fräste med utropstec- 
ken och det haglade skällsord, tills slutUgen klockan 
började ringa; då steg kommissarien upp, och jag la- 
de mig. 

Det var Stockholmarne. Sedan några officiella 
oqvådinsord blifvit utvexlade och lodet uppdraget, 
framkröp följande 20-ordiga privattelegram, som för 
visst folk blef uppslaget till en rätt sorglig historia. 

Lotsåldermannen, Sandhamn. 

Skonerten Jensina afgått Malmö. Väntas möjli- 

'gen i qväll. Utkik af nöden. Ankra på banken. 

Bogserare telegraferas. 

Flygarsson, 

Nu blef det oro i byn, och få minuter derefter 
syntes tvänne lotsar med nattkikaren klättra upp i 
tallen, hvilken tjenade som utkik och hvarifrån man 
kunde se ända till sex mil ut till hafs. 



36 mahkus lahsson advokat. 

Klockan åtta rapporterades en lanterna synlig 
i syd till vest. Kuttern gjordes klar, och 6 man rusta- 
de sig till fården, som lofvade att bli rätt intressant, 
ty mörkret var ogenomträngligt, snötjocka väntades, 
och sjön var svår, allt omständigheter som gjorde att 
jag beslöt följa med. 

Snart hade man skottat snön af däck och refvat 
det af frost styfnade storseglet. Under tiden satt 
jag nere i kajutan och värmde mig vid kaminen. 
Vid den svaga belysningen af ett talgljus tog jag 
interiören i betraktande: fyra britsar med fårskinns- 
fällar, en dragkista med klaff, ett. lotsreglemente, en 
psalmbok och några brödkanter, afsedda till brän- 
vinet. 

Inom några minuter märkte jag af ljusstakens 
rörelser att vi voro utom hamnen; jag surrade sta- 
ken och stufvade psalmboken och reglementet. 

Nu började båten att hugga, så att brödknallarne 
hoppade af förskräckelse, och i nästa ögonblick låg 
jag utsträckt baklänges som i en gungstol. Jag gick 
upp och tog mig fram på det isiga däcket, tills jag 
kom till kabelgattet, min- favoritplats. Jag hade be- 
räknat att få hålla mig i fockstaget, men det var re- 
dan upptaget. Der stod Otto Viklund, en ung lots, 
och stirrade ut öfver hafsytan. 

Jag sporde an honom, under det jag höll mig 
fast i spänntamparne på hans pels. 

"Hvem har uppassningen i qväll?" 

"Det har jag." 

"Är Otto rädd?" 

"Ah fan heller; men i qväll käns det så under- 
ligt!" 



MARKUS LARSSON ADVOKAT. 37 



Karlen var hvit om nosen och såg hemsk ut. 

"Hvad har händt?" 

"Om han är tyst får han väl höra!" 

Jag blef htet — jag vet inte hur jag skall säga 

- men situationen var gynnsam för vidskepelse. 
Vi hade just släppt Korsö och höllo kurs ut emellan 
Södergrundans och Stålbådans bojar. 

Framför oss endast en mörk vägg, så tjock, att 
man liksom kände huru det skulle ta emot när som 
helst, och på väggen två ljuspunkter. Den ena Grön- 
skärs fyr, lugn och oröriig; den andra skonarens lan- 
terna, orolig som en lyktgubbe, än uppe, än nere. 
Och så i mörkret höjde sig en ännu mörkare kropp : 
det var en sjö. Han reser sig hotande, högre än vå- 
ra hufvuden, han går mot oss, han springer ljudlös 

- nu är han här. 

Nu bUxtrar det till; midt på den mörka vågen 
.står en ljus cirkel, och vid skenet ser jag den hem- 
ska gröna fårgen, som i nästa ögonblick blir Ukhvitt. 
Vi åro uppe på vågen och skummet yr omkring öss, 
men återigen ser jag den lysande cirkeln flamma till 
och forsvinna i mörkret. Jag rycker lotsen i rocken 
öå att det brakar i knapparne: 

"Såg du inte?" 

"Jo visst, det är från vår lanterna!" 

Jag vände mig om, och ljuset från lanternan, 
bom vi hade hissat på toppen, föll mig i ansigtet. I 
detsamma hördes ett klämtslag, tungt och doft som 
en brandsignal. Nu var det lotsens tur. 

"Hörde han?" hviskade han konvulsiviskt, och 
jag kände huru hans andedrägt rimmade sig i mitt 
hår. 



38 MARKUS LARSSON ADVOKAT. 

Ett klämtslag till! 

Jag kände att jag frös ända ner i stöflarne och 
att håren reste sig på pelskragen. Ja, aldrig i mitt- 
usla lif har jag känt mig så liten, ty jag stod midt 
emot det oförklarliga. Ingen kyrka fanns på tre mils 
afstånd. Någon klock-prick finnes ej i hela Svenska 
skärgården, skonaren kunde icke ha en så stor kloc- 
ka, och till på köpet kom ljudet nedifrån. 

"Detta betyder något", sade lotsen, "ja, ja, jag 
vet nog att man inte kan undgå sitt öde. Vet herm 
jag ville lega ut vakten i qväll och bjöd pojkarne tio 
riksdaler, men ingen ville! Vi få väl se!" 

"Tror Otto på skrock?" 

"Man ska' inte kalla för skrock det som inte 
är' et!" 

Jag lät samtalet vara slut, ty jag hade just 
ingenting att tillägga. 

Vi voro snart ute på flacket och höllo ner emot 
skonaren, som kryssade för att komma in. Om en 
half timma hade vi honom rätt för-ut och höllo oss 
nu efter för att passa på när han skulle vånda. 

När vändningen var gjord, brassade han back 
och lade upp mot vinden. 

Det afgörande ögonblicket var inne. 

Kuttern höll fullt och sköt akterifrån fram utmed 
läsidan. I detsamma kom en sjö, lyfte oss upp i jemn- 
höjd med märsen, och med ett språng satt lotsen 
uppe i vanten. Jag kastade en blick ned på skonaren, 
och den öfversigt jag hann taga verkade lugnande. 
Konstapeln, som stod i öppna kabyssdörren, skakade 
grötkitteln på krokarfie; kocken skurade knifvar; 
kaptenen tittade ut ur kojen i skjortärmame och 



MAKKUS LAESSON ADVOKAT. 39 



helsade ett lugnt godafton; alla man stodo klara 
vid brassarne — det var en bit heralif i mås-per- 
spektiv på ett par sekmider — och vi voro åter ute 
i mörkret. 

Jag gick ner, lade mig på en brits och funderade. 
Åfven jag hade blifvit vidskeplig. 

Derpå tog man upp brödkanterna från durken 
och serverade bränvin. Kaminen rödglödgades af de 
hyggliga lotsarne, som svepte mig i fårskinn och 
tviingo mig att liggande spela smutsiga kort på 
byråklaffen. 

Under en animerad mariage inlupo vi åter i ham- 
nen och mottogos icke af några oroliga hustrur eller 
jemrande barn. 

Jag sof mycket illa om natten och hörde i söm- 
nen huru man knackade på fönsterrutor, ropade 
namn på lotsar och bullrade med rundhult. Dess- 
emellan tog blåsten ett tag i takresningen, gastkra- 
made skorstenen på min stuga och trängde in mel- 
lan hull och skinn, så att de lossnade tapeterna loss- 
nade än mera och ett regn af murbruk smattrande 
rann ned mellan rappningen och tapeten. Tittade 
jag då upp, blinkade Korsö fyr med sitt klipska öga 
liksom ville han hviska om något — men jag hade 
ingen håg att höra på, utan kröp ned under täcket. 

På morgonen passerade jag vid min vanliga pro- 
menad grupper af tystlåtne lotsar med hemlighets- 
fullt utseende. Det hade händt något. Jag frågade, 
men fick undvikande svar. Slutligen talade man 
om att Otto hade satt bort skonaren. Då ringde det 
i öronen på mig, och jag tänkte på klämtningen. 

Framåt middagen kom bogseraren i land med 



40 MABKUS LARSSON ADVOKAT. 

den bergade besättningen och den förolyckade lotsen. 
Åldermannen stod nere på bryggan och tog emot. 

"Hur i Herrans namn har du burit dig åt, Otto?" 

"Jag vet inte, jag; det var mitt öde. I Qorton 
år har jag fört in fartyg och i mycket svårare vä- 
der, men nu skulle olyckan vara framme, och då 
kunde ingen hjelpa", svarade Otto med fullkomhg 
resignation och förföll i tystnad. 

Härpå bröt kaptenen på skonaren ut i en skur 
af förbannelser öfver lotsen och lofvade att ta ut er- 
sättning till sista skillingen, om så lotsen skulle gå 
ifrån gård och grund. Detta gjorde ett starkt och 
obehagligt intryck på alla de närvarande, och jag af- 
lade i tysthet en ed att hjelpa lotsen,, om någon vån 
var, skulle det också gå löst på skepparen, ty jag 
kände på mig att lotsen var oskyldig, och att det 
fans dolda motiv, dem jag för en upplyst domare 
skulle dra' fram i dagen. 

Sällskapet for till staden, lotsen för att afvakta 
krigsrättens hållande. Jag var ute och åsåg berg- 
ningsarbetet samt gjorde studier — ovanligt sorghga. 

Derpå skaffade jag mig ett sjökort, ett lotsregle- 
mente och Klints navigation, samt började studera. 
Sedan jag så under förmiddagarne observerat platsen 
och pejlat fyrarne, sammankallade jag de sex som 
varit på vakten. Jag frågade dem om de hade nå- 
got att anföra till kamratens försvar. 

De hade ingenting. 

Kompasserna hade befunnits ny-justerade och rig- 
tiga; vädret var mulet, mea ingalunda disigt; sjelfva 
mörkret var gynnande för fyrarnes pejling, och ström- 
sättning fanns inte derute. Saken var alltså oför- 



MARKUS LABSSON ADVOKAT. 41 

klarlig. Lotsen var känd för stor ordentlighet och 
brukade aldrig supa, men han hade varit htet besyn- 
nerlig dagarne förut, ty hustrun hade just då varit 
mycket sjuk, och han hade vakat om nättema. 

"Der ha vi en punkt", tänkte jag. 

"Hvad straff tror ni han fåx?" 

"En tre månader!" 

"Straffarbete?" 

"Det blir väl fängelse, som vanligt." 

"Han skall vid min salighet gå fri, så sant jag 
heter Larsson, nu svor jag på't!" 

Gubbame sågo förvånade på mig; jag tackade 
dem för upplysningarne och gick. 

Otto kom tillbaka, nedslagen, och hade erkänt 
allt. Nästa krigsrätt skulle sitta om åtta dagar, och 
då skulle han få sin döm. Jag tog honom i enskildt 
förhör och fick smånmgom ur honom sex fakta, som 
jag ansåg vara friancje; dock fann han skamligt att 
skylla på hustruns sjukdom. 

"Var du lugn, min gosse, och se om din gumma, 
så följer jag med dig till sta'n när du skall in nästa 
gång, och lita på mig, du!" 

Den stackars lotsen gjorde så äfven. I fyra da- 
gar skref jag hans försvarstal, och .sedan lärde jag 
mig det utantill. Detta var nästan det värsta. Midt 
öfver ön, på andra sidan utkiken, låg stranden all- 
deles blottad för hafvet. När då det blåste hafsvind, 
kunde sjöarne vräka sig många famnar upp på den 
slåta sandstranden, och det var dit jag begaf mig för 
att få en lämplig lokal för min fingerade sjökrigsrätt. 

Rätt ut till hafs syntes de två masterna snedt 



42 MARKUS LARSSON ADVOKAT. 

skärande horizonten; straxt i ost Svartbådans spira, 
och längre bort Grönskärs fyr. 

Der kom en lång, genomskinlig sjö ; han var hvit 
i hufvudet: det var auditören. Jag sprang ut på 
sandbottnen när återsvallet drog sig tillbaka, och 
straxt kom en stor, tjock, grön kommendörkapten 
och sopade ut mina spår, men låg i nästa ögonblick 
krossad vid mina fötter. Jag talade mot vinden och 
vågen ; sandhafren böjde sig och slopades, men reste 
sig igen tills nästa våg kom. När jag hunnit till 
midten af talet, glömde jag bort resten och fortsatte 
på fri hand, kom ifrån ämnet, och slutade med en 
förtviflad bön om nåd. 

Detta förargade mig, ty jag stod endast på min 
rätt, och jag njöt när sanden piskade mig ' i ansigtet 
som en bestraffning för min feghet. 

Krypande uppför klipporna, ty vinden skulle ha 
slagit omkull mig, begaf jag mig upp i skogen, åt 
några ruttna lingon och började om igen för mitt 
nya auditorium. 

Den sjunde dagen var inne, och vi skulle resa. 
De inre fjärdarne åt Vaxholm till hade varit isbelagda, 
men bhfvit uppbrutna af en stark ostlig vind. Otto, 
hans broder och jag skulle anträda den svåra färden, 
seglande i en liten öppen båt. Klockan 12 på mid- 
dagen stodo vi resklädda nere vid stranden. Det var 
ett par grader kallt, vädret vai* klart, och med den 
vind vi hade, beräknades 8 eller 10 timmar till Vax- 
holm, der vi skulle ligga öfver natten. 

Jag var beredd på allt, och sedan vi inne hos 
några lotsar fått åtskiUiga färdknäppar, hade modet 
stigit i en så oerhörd grad, att jag icke fastade mig 



MARKUS LARSSON ADVOKAT. 43 

vid att båten endast var afsedd för tre personer och 
ändå lastad med en strömmingsfjerding, åtta tomma 
bränvinskaggar och ett par säckar med kläder, så 
att, när vi krupit ned, båtkanterna endast lågo ett 
qvarter öfver vattnet. Storseglet, en större uppspråt- 
tad säck, och focken, i förhållande dertill, hissades 
på, och vi voro till sjös. Otto satt till rörs, brodern 
skötte focken, och jag satt midskepps vid strömmings- 
Qerdingen. 

Sinnesstämningen var alls icke melankolisk. Jag 
trakterade en mungiga, som jag fått af en holländsk 
sjöman, och brodern sjöng yankee-visor. Vi rökte 
våra snuggor i samma lugn, som om vi sutit hemma. 
Solen började redan att rosfårga snön på de östra 
kobbame, då vi anlände till Smörasken. Här plockade 
man litet sten i båten. Detta föreföll mig misstänkt, 
men man skyllde på Kanholmsfjärden och på den fri- 
skande vinden. Vi lade ytterligare i land på Hassel- 
kobben, der supen af samma namn togs, ty nu skulle 
vi ut på öppna sjön. 

Solen gick ned, och i vestra horizonten hade 
mörka molnmassor hopat sig som berg. Ibland brusto 
de, och ut ur den svarta väggen flöt, som ur en vul- 
kan, en massa rödt ljus, så intensivt, att ögat blän- 
dades och såg allting ännu svartare sedan. Det bör- 
jade stänka framifrån stäfven; samtalet tystnade; 
snuggorna slocknade; sjöarne blefvo allt högre, och 
båtens rörelser oroligare. Man kände hvarje nyck 
af vinden. Då ryckte det till i seglet, läsidan låg 
under vattnet, och det forsade om fötterna. 

"Stick på skotet!" skrek jag ofrivilligt. 

"Är han rädd?" frågade Otto och höll an lika 



44 MARKUS LARSSON ADVOKAT. 



fullt. l)å teg jag. Båten pressades nu fram med 
slaksidan så hårdt, att intet vatten kom in mera. 
I stället slog sjön öfver från lovart. Framåt gick 
det, så att det pep om'et. Då sprang fockskotet. 
Båten girade till, seglet flaxade och slog så olycks- 
bådande, att jag verkligen blef rådd. Hela foretaget 
syntes mig så oerhördt oförskåmdt, så löjligt djerft, 
att jag började skratta. Jag satt liksom midtisjön. 
Vatten in i båten, halfkrossade sjöar bak ryggen, 
skummet som ett yr fram i fören, och läsidan ett 
qvarter under ytan. Emellertid började jag frysa, 
ty vattnet gick öfver pelskragen och sög sig ner 
efter ryggen. Fötterna voro i vattnet till smalbenet. 

Snart var skotet lagadt, och vi i full fart igen. 
Jag började tänka öfver belägenheten. Otto hade 
krupit upp på lovartsidan. Öfver kavajen hade han 
dragit en hvit sticktröja, som gjorde ett lika kallt 
intryck, som det af skjortärmar. Den sista röda sol- 
reflexen föll på hans mörka ansigte. Hvarje gång 
jag varnande tilltalade honom, svarade han med ett 
doft skratt och blef derefter tyst. Var han drucken? 
Det vet jag ej än i dag. Eller tänkte han segla oss 
i qvaf i sin förtviflan, ty han var förtviflad, fastän 
han höll god min. Jag knäppte emellertid upp pel- 
sen, för att vara beredd, upptog försigtigt min knif 
och afskar oförmärkt snörena på mina lapp-pjexor. 
Derpå stack jag den uppslagna knifven in i pelsär- 
men, fast besluten att kapa skotet vid förefallande 
behof. 

Ju längre vi kommo ut på ijärden, dess större 
andrum fick vinden, och sjöame blefvo allt längre. 
Till råga på eländet började jag frysa, men vågade 



MARKtJS LAHSÖON ADVOKAT. 45 



icke bedja om bränvinet, ty jag var rådd för hvarje 
rörelse man gjorde. Otto hade emellertid gjort fast 
skotet och började ösa. Då såg jag upp mot vind- 
sidan; det svartnade på en fläck, och efter oss ru- 
sade fram på vattnet en kåre, jag skulle vilja kalla 
den en ande, ty den var osynlig, fastän man såg 
dess mörka spår. 

"Stick på skotet, eller jag kapar!" — och knif- 
ven var framme som en blixt. I samma ögonblick 
satt jag med benen i vattnet, kände en stark arm 
fatta om min handlofve, och båten reste sig igen. 
Skotet var oskadadt, och det var räddningen. Då 
sade brodern med ett irriterande lugn: "segla inte 
så hårdt, Otto", och derpå: "herrn ska' inte vara 
rädd, för det här ä' ingenting." 

På detta sätt gick ytterligare en half timme, 
och det blef mörkt. Men fram mellan focken och 
staget såg jag den lilla Kan holmsfyren, scm lyste 
med sitt fasta, orörliga sken, och som skulle verkat 
lugnande, om icke mina nerver varit så ytterUgt 
retade af de oupphörliga ryckningarne. 

Jag fick dödsfantasier. Locket hade fallit af 
strömmin gsljerdingen, och jag såg med afund på de 
hvita skepnaderna, som sofvo der så lugnt med öppna 
ögon. Äfven de hade dött i blomman af sin ung- 
dom, under stilla promenader i de dunkla tångsko- 
game dernere på den otäcka sjöbottnen. 

I min betryckta ställning måste jag se på dem, 
ty jag kunde icke vända på mig, och hvad jag än 
tänkte på, såg jag alltjemt de öppna röda ögonen 
stirra på mig. Då förstod jag, hvarför pappa lade 
tolfskillingar på systers ögon när hon var död. Jag 



46 MARKUS LARSSON ADVOKAT. 

filosoferade öfver min stryksticksask för att förströ 
mina tankar. Jag såg ännu en ring efter stearin- 
ljuset som jag släckte i går qvåll, ty jag begagnade 
alltid asken som Ijusslåckare. Jag erinrade mig hvad 
jag hade låst just då, vid det der ljuset, innan jag 
somnade i min varma säng. Det var en obegriplig 
filosofi, som jag lånat af prosten. Som jag aldrig vi- 
ker i böcker, utan fäster pagina i minnet, erinrade 
jag mig genast sid. 26, der jag slöt. Det handlade 
om Kant. Det enda jag fattat af den mannens för 
öfrigt underliga läror var imperativet att man måste 
tro. Nu rock det till igen. Jag beslöt mig för att 
tro, men min hjerna var så förvirrad, att jag ej 
visste på hvad. 

På Otto trodde jag inte mera, ty han var tyd- 
ligen bortkommen och dessutom ej att lita på, då 
han ju nyss hade satt bort en skonare. Brodern var 
visserligen bättre, men han satt vid fockskotet. Så 
der raglade min hjerna af och an mellan för och ak- 
ter, tills jag slutUgen tror att jag trodde på Kan- 
holms fyr, med en hemlig reservation, i händelse vi 
snart skulle komma i lä under landet. 

Mycket rigtigt. Ryckningarne upphörde och med 
dem dödstankarne, och när vi straxt derpå passe- 
rade "Hvita Märrn", hvilken stod hkt ett hvitt spöke 
på sin khppa, kände jag mig som hemma hos mig, 
och satt redan och öste i allsköns ro efter en val- 
fången styrkdryck. Jag nickade vänligt åt fyren och 
tackade för godt sällskap, hvarpå vi vände ned mot 
ett annat ljus, som sken mycket oroligare, men också 
mycket varmare — det var smedens, hos hvilken 
vi skulle rasta. 



MARKUS LARSSON ADVOKAT. 47 



Hvilken vällust att få gå i land, och räta ut sin 
domnade kropp efter en sådan fård! 

Vi suto snart framför en stockeld inne hos sme- 
den, der man höll på med julrustningar, och talade 
om det öfverståndna som om en lustig bagatell. 

Sedan vi ätit och druckit, började vi att leka. 
Man dansade efter mungiga; hundarne skällde och 
hoppade kring golfvet som galningar; sjelfva Otto 
hade glömt sin sorg, och ingen frågade om orsaken 
till den sena resan. Der berättade äfven Otto om 
anledningen till den underbara klämtningen. Det var 
ledvagnen som fockskotet löper på, hvilken lossnat i 
den ena ändan, och sedan tjenstgjorde som en slags 
stämgaffel. 

Snart suto vi åter stufvade i vår båt, och skulle 
börja kryssningen öfver fjärdarne ned till Vaxholm. 
Jag hade noga förvissat mig om att inga större vat- 
ten förefunnos på den återstående vägen, och litade 
dessutom på de nyforvärfvade själskrafterna. 

Det dröjde dock icke länge, förr än ett nytt 
elände började, sju gånger värre än förut, och jag 
insåg snart, att Qärdar kunna vara ganska stora, 
fastån de äro små — för lotsar. Vi dublerade "Silf- 
verkannan", under fara att bli sönderslagna mot det 
branta berget. 

Månan hade emellertid gått upp och stack fram 
mellan trasiga moln, h vilket gjorde uppträdet ännu 
hemskare, ty nu såg man eländet i all dess storhet. 
Sjöarne voro svarta som bläck, och månljuset låg 
som drifvet silfver, fläckvis. Det stötte på hkvagn. 
Brodern, som satt i fören och höll utkik, hade dragit 
på sig en svart oljerock, hvilken alltjemt vättes af 



48 MAHKUS LAHSSOK ADVOKAT. 

sjöarne och när ljuset föll på rockens tunga, skarpa 
veck, såg mannen ut som enjernstaty. Vinden kom 
rytande öfver landen och kastade sig handlöst ned 
på båten, som pressades och våndades. Då vi vände 
under land, hördes ett ögonblick suset i de snöiga 
granarne eller hviskningen i vassen, hvarvid jag 
tänkte: "Herre Gud, den som vore i lai\d!" — Så 
voro vi åter ute igen, och då vaknade alla goda 
föresatser. "Du har . varit ett svin, Larsson, men 
kommer du med lifvet från den här fården, så 
skall det bU folk af dig", tänkte jag helt vackert. 
Jag var icke annars rädd för sjön, men nu voro mina 
nerver ytteriigt försvagade, helst som den artificiela 
sinnesstyrkan började blåsa bort. Jag domnade små- 
ningom af och förföll i en slags osalig dåsighet. "PUng, 
plang, kling, klung, klong", lät det .plötsUgen. Jag 
vaknade och lystrade. Omigen! Det var glasharmo- 
nika, speldosa, fortepiano, men det var vackert till- 
sammans, och jag .blef helt varm. Musik på sjön i 
månskenet, midt på Qärdenl 

"Kling, klang", ett långt kratsch som af en kran- 
såg, och båten stannade, midt i sjön. 

Det var isen. Stort allarm! Seglen ned och 
årorna ut. 

Jag vill endast tillägga att vi rodde två mil 
mot vinden och under idehgt pianoaccompagnement 
till Vaxholm. Första milen rodde jag, den andra 
sof jag. När jag vaknade på Trälhafvet, hade jag 
hufvudvärk, ty mössan hade fallit af. Jag yrade 
och såg i månskenet Christus på korset mellan de 
båda röfrarne, afteckna sig öfver skogen, och var 
fullt öfvertygad om verkligheten af synen, tills man 



MARKUS LARSSON ADVOKAT. 49 

senare förklarade den helt enkelt vara en aftacklad 
tremastare, hvilken lagt sig i vinterläger vid en 
strand. 

Om natten sofvo vi i Vaxholm och jag var frisk 
följande morgon. 

När vi gått på ångbåten som skulle föra oss 
till staden, leddes två tjufvar ombord och förtöjdes 
på fördäck, der de utgjorde föremål för publikens 
giriga blickar. 

Detta försatte Otto i en mycket dyster sinnes- 
stämning. 

Vi hade likväl icke hunnit längre än förbi Tenö, 
då han glad och nyter kom fram och bjöd oss på 
kaffe i försalongen. Han hade sålt sin strömmings- 
Qerding (min strömmingsfjerding) åt en passagerare. 
Stackars gosse! 



Klockan tre qvart till tolf stodo Otto och jag 
utanför kanslihuset på Skeppsholmen, efter att ha 
styrkt våra sinnen med en frukost på "Messings- 
stången". 

Kanonieren, som postade utanför, hade redan 
anstalt ett förberedande förhör med min stackars 
vän, hvilket jag förgäfves sökt afstyra. 

En och annan officer hade börjat komma. Vi 
gingo in och satte oss i förmaket eller rättare för- 
stugan. Nu kom skepparen med sitt ombud, en lång 
mäklarclerk. De helsade lotsen med . verkligt med- 
lidande och kastade misstänksamma ögon på mig 

4 



50 MARKUS LARSSON ADVOKAT. 

Under den rysliga' väntan som härpå följde fram- 
hviskades mellan båda kårandepartema ett samtal, 
rörande sig kring försäljningen af lotsens gård. Det 
kokade i mig, men jag teg. 

Målet uppropades, och vi trädde in i sessions- 
rummet. 

Kring ett svart bord suto sex officerare och en 
civil. Ordet fördes af en liten person med tre streck 
på halsen och ett på hufvudet samt en stor sabel 
om magen. Vid dörren satt en våbel, som skulle 
agera allmänna åklagaren, men han kom aldrig längre 
än till dörren och aldrig ett ord hörde jag honom 
säga. Skepparen och clerken stålde sig på den högra, 
lotsen och jag naturiigtvis på den venstra sidan. 

Sammankomsten öppnades med ett vänligt rytande 
i riktning åt mig: "Hvem år det?" 

"Åhörare", svarade jag. 
. Protokollet från förra ransakningen upplästes och 
justerades. "Har du något att invända, lots?" sporde 
ordföranden. 

Lotsen skulle till att svara, då han afbröts af 
skepparen, som började en harang. Lotsen fortsatte 
äfven, likmätigt befallningen, att tala. 

"Tyst lots, du ska' lära dig att tiga när folk 
talar!" skrek auditören, som i sin tur tog ordet af 
ordföranden. 

Då skrek jag så mycket jag förmådde: 
• "Jag skulle anmäla mig som ombud för lotsen!" 

Skepparen bleknade, auditören blef stum, och bi- 

^'% sittarne knäppte af sina koppel och sågo otåliga ut* 

ty de hade tänkt att få gå hem så fort som möjligt. 

Man hviskade och kastade på mig ursinniga blickar, 



MARKUS LARSSON ADVOKAT. 51 



hvilka inneburo allt det förakt som ligger i ordet 
"brånvmsadvokat". 

Slutligen af bröt ordföranden: "Det kan icke 
nekas". 

"Namn?" 

"Larsson." 

"Karaktär?" 

"Marinmålare." 

ögonblicket vår inne. Det var jag som var den 
anklagade. Jag darrade på benen som en stackare, 
men jag kände att det fanns någon osynlig närva- 
rande, som stod öfver hela sällskapet i makt och 
myndighet och som bragte dem till tystnad. Det var 
lagen, som gaf mig rätt att tala och befalde dem 
att tiga. 

Jag började med ett: "Mine herrar!" 

Ordföranden försökte att gäspa, och auditören 
låtsade låsa i en bok. 

I ett andedrag hade jag rullat upp inledningen. 
Jag talade om det vigtiga ögonblick i Ufvet, då qvin- 
nan skall föda barn — lotsens hustru hade nemUgen 
just varit ute för den åkomman; jag skildrade 
modersglädjen, kanske den renaste som ges i detta 
usla lif, der man om morgonen står upp som en 
hederlig karl och om aftonen lägger sig som en Lång- 
holmare. Jag lemnade en diagnos efter Hartman på 
sjukdomen in sömn i a eller sömnlöshet, h vilken verk- 
ligen år en sjukdomsform, fastän man icke tror det. 
Lotsen hade icke sofvit på tre nätter, alltså var han 
icke tilhräknelig. Härpå följde en liflig skildring af 
vår utfärd till skonaren. När jag kom till de märk- 
värdiga klåmtslagen, såg jag alla nio ansigtena vända 



52 MARKUS LARSSON ADVOKAT. 

emot mig. Uttrycken kunde jag ej läsa, ty jag var 
för upprörd, och som jag stod emot ljuset, låg hela 
rummet svart och ansigtena syntes endast som nio 
hvita fläckar i mörkret. Jag slutade inledningen med 
en framställning af menniskans obetydlighet i för- 
hållande till verds-alltet och isynnerhet tiU det oför- 
klariiga. 

Härpå fMjde försvaret. Lotsen hade tagit far- 
tyget utom sitt distrikt och hade således intet ansvar. 
Hvad pejlingen af fyrarne beträffar, så litar en lots 
hellre på sina landmärken än på en usel kompass, 
som kanske är falsk. Fartyget förde jernlast, och 
derför Utade han ej till kompassen. Hvad landmär- 
kena beträffar, så behöfver man bara vara aldrig så 
litet sjövan, för att veta huru de skenbara afstånden 
förändras vid oUka lufter. Här målade jag en marin 
med snö på land en och mist i luften. Lotsen vore 
alltså i dubbelt mått oskyldig, men än mer, han var 
icke allenast oskyldig, utan kaptenen var den brotts- 
hge. Han hade sofvit när olyckan skedde, och nu 
står det i lotsreglementet att "befälhafvaren ansvara 
sjelf för manövern, dock efter lotsens hörande". Hår 
hade dock inrotat sig den vanan, att man betraktade 
lotsen som befälhafvare, så snart han satt foten om 
bord. Detta missförhållande måste ändras, ty lotsen 
är icke navigatör, endast vägvisare. Han kan icke 
logga, behöfver icke kunna ta ett bestick, icke känna 
hvarje fartygs segelduglighet. Man tror att man 
skall få ha lotsen som en slags Christus, som vid 
hvarje olycksfall skall bära alla sjökapteners synder. 
Icke så! Svenska handelsflottan skall nog inse att 
dess intressen icke skola så vårdslösas; tiden är inne 



MARKUS LARSSON ADVOKAT. 53 



för en reform, och nu skall reformen ske — nu eller 
aldrig! 

"Men sjöförklaringen, invänden I, • mina herrar. 
Den är falsk, svarar jag; den är. lögn från början 
till slut. I veten kanske icke huru man gör en sjö- 
förklaring? Jo, skepparen, just han som oftast ligger 
och sofver, sätter upp en redogörelse öfver ett för- 
lopp, som han aldrig sett, och sedan läser han upp 
den for besättningen, som till hälften består af ut- 
ländingar, hvilka ej kunna ett ord svenska, och så 
skrifva de under på salighetsed. Och det skall få 
gå på detta sätt, tror man ? Jag skulle kunna an- 
klaga dem för mened, hela sällskapet; men det gör 
jag inte. Nu har jag sagt min tanke, så sant jag 
heter Larsson, och att hvad jag» sagt är sant 
som dagen, det kan ni ge er djefvulen på, hela 
surfven!" Och härvid slog jag näfven i bordet så det 
rungade. 

Stormen bröt lös; jag hade förlorat besinningen. 
Sablame skramlade, och jag minns ingenting vidare, 
förr än jag befann mig ute i förstugan, dit ett par 
kanonierer hade haft den artigheten att förpassa mig. 

Jag irrade ut i staden, förtärd af harm och van- 
ära. Icke vågade jag söka upp lotsen, som nu ovil- 
korligen var störtad. Mörkret föll snart pä, och jag 
befann mig. smygande utanför "Messingsstången", för 
att se om jag skulle upptäcka brödren och få veta 
utgången. — Förgäfves! Då gick jag till "Freden", 
för att få mig något att äta. Den förste jag fick 
sigte på var skepparen. Han satt ensam vid ett 
bord, lutade hufvudet i handen och såg mycket be- 
dröfvad ut. "Tänk om min anklagelse tagit skruf 



54 MARKUS LARSSON ADVOKAT. 

och jag störtat honom i olycka ! tänkte jag vidare. Ja, 
men jag vill inte göra någon menniska något ondt". — 

Jag gick fram till mannen. 

"God afton, kapten! Hur gick det?" 

"Hvarför kunde ni då inte ha sagt ett ord till 
mig först, innan ni gick åstad och förderfvade saken 
for den stackars lotsen!" 

"Hvad fick han?" 

"Två år!" 

"Ja, men jag går till högre rätt!" 

"Q-ör inte det, herre, det här är ingen vanlig 
domstol!" 

"Men mitt forsvar!" 

"Jo, det var vackert! Första delen skulle nog 
ha verkat som förmildrande omständigheter, men 
den andra! — I^i hade ju orätt i hvarenda punkt, 
utom i det att ni framstälde lotsen som lögnare, ty 
han talade ju emot sitt första erkännande. Och icke 
nog med det: ni höll på att sätta mig i omständig- 
heter, som kunnat bli svåra nog. Ni tror kanske 
att jag ville gossen illa? Tvertom, jag ämnade ge- 
nom auktion rädda hans gård åt honom. Detta har 
ni nära nog omöjliggjort. Ni tror kanske att jag har 
så roligt sjelf? Ni vet inte hvad det vill säga for 
en skeppare att sätta bort sitt fartyg. Jag får börja 
om igen som styrman. Jag skulle hem och gifta 
mig, ty jag har fästmö ; men deraf blir nu ingenting, 
ty jag förlorade allt mitt, som jag hade med mig. 
De beskyllningar ni utkastade mot mig upptogos 
begärligt af clerken, som rapporterar dem till mina 
redare, och hvem vet hvad öde de kunna bereda . 
mig! Nu skall jag hem till julen öfver Östersjön, 



MARKUS LARSSON ADVOKAT. 55 

och det blir ingen lustresa i öppen båt! Hvad jag 
skall lefVa af till våren vete Gud. Herre, ni hade 
gjort väl om ni hållit munnen!" 

Som en fordömd sprang jag ut från mannen och 
såg aldrig mera hvarken honom eller lotsen. Kanske 
inte det var en treflig historia? 

"Åh, för treflighetens skull så . . . men inte be- 
visar den heller, att man icke bör försöka hjelpa sina 
medmenniskor", invände D. "Man skall bara inte vara 
dum." 

"Man blir det, så snart man åbäkar sig med 
att hjelpa folk. Kom till mig, om du är i knipa, 
och lyckas du att röra mig, kan du vara säker om 
fångelse eller stupstock, allt efter som jag känner 
mig hjelpsam. Menniskan är en usel komposition, 
och jag är den uslaste af alla — god natt!" 

Och med hatten djupt nedtryckt öfver pannan 
och händerna nedborrade i fickorna, störtade Markus 
Larsson på dörren och skyndade med långa steg 
gatan framåt, som om han velat springa ifrån min- 
net af den olycklige lotsen. 



Er\ tirr\rr\e on\bord. 
— K — 




ag sprang upp på fallrepet och var o?nbord 
på briggen "Warrior". Dalarö låg snart bakom 
oss och vi höUo ned åt Vaxholmsleden. Efter 
att ha utbytt några ord med kapten gick jag fram 
åt skansen for att få ostörd läsa hennes bref. Omöj- 
ligt! Jag blef tilltalad af förste styrmannen. Då 
gick jag ut på bogsprötet, satte mig på eselhufvudet 
och med armen om forstängstaget började jag läsa. 
Det svartnade för ögonen, jag läste om och om igen ! 
Jag kysste brefvet, jag kysste kuvertet om och om 
igen! Jag ville kasta mig i framför bogen och låta 
kölhala mig tills alla känslor blifvit kylda och alla 
suckar qväfda! Det var slut! Hon hade tröttnat! 

Då ringde skeppsklockan, och konstapeln kom 
aktningsfullt och frågade om jag ville spisa middag 
med kaptenen. Jag beslöt att säga: tack, nej! men 
gick. Vi åto något salt och sedan något torrt, samt 



EN TIMME OMBORD. 57 



drucko något, som vax mycket starkt — och mycket. 
En hvit hand seiTerade. Jag talade visst engelska, 
och svor rysligt. Sedan gick jag ut på däck. Nu 
började jag urskilja föremål. Jag gick på ett golf 
sluttande som en scen. En gris sprang omkring och 
forsökte titta öfver relingen. Höns och gäss plockade 
korn ur en hvit hand. Mellan jiakterhuset och kaju- 
tan stodo blonmior i ring kring en grön bänk. Det 
var en trädgård. Jag satte mig i trädgården bred- 
vid en qvinna. Vi började tala — jag mins inte på 
hvad språk! — Det blåste kallt. Jag drog plaiden 
om mig. Då rock det till vid min sida. Hon hade 
knäppt igen sin vackra plyschkappa om min fula ylle- 
plaid! Jag steg upp och gick in i kajutan. Der 
fans ingen. Jag tog en stryksticka och tände eld 
på mitt bref, tände eld på kuvertet. Jag ville än 
en gång berusa mig af doften och lät röken stiga 
upp och kyssa mitt ansigte. Röken tog mig på 
orden. Ruset kom. Det bultade vid tinnirigarne och 
mörknade för ögonen, som sågo bilder af mer än 
vanligt virriga former. Vid hvarje fartygets rörelse 
kom en frossbrytning öfver mig, så våldsam, att 
klockan hoppade ur västfickan. — Till sist föll jag 
ned på durken, och skulle ofelbart legat afsvimmad, 
om jag icke slagit hufvudet mot spottlådskanten.' 
Detta räddade mig, ty af smärtan vaknade jag till 
^»esinning så mycket att jag kunde stiga upp och 
lägga mig i kaptenens soffa. Nu var febern i full 
gång. Én hvit hand — alltid den hvita handen! 
Hvarfor det då? Kanske emedan det bara fans fyra 
sådana ombord. En hvit hand hälde i mig whisky 
^ o, hvad det var Ijuft! — äfven whisky kan vara 



58 EN TIMME OMBORD. 



Ijuft! I en blink grep jag efter den lilla handen och 
förde den till mina läppar; i en blink byttes om hand, 
och jag mötte tvenne iskalla ringar! Detta återgaf 
mig besinningen. 

Jag blef ensam i kajutan en stund. Då kommer 
konstapeln in. Han betraktade mig med misstänk- 
samma blickar. Defpå lägger han sig på knä på 
durken, petar upp en inskuren jernring och öppnar 
en lucka ; der nedsticker han en lång metallstång och 
vrider den några slag. Jag började tänka, att karlen 
ville borra oss i sank, men beslöt att uppskjuta med 
skrikningen. Nu lutade han sig ned mot metallstån- 
gen, satte sin mun derintill och började suga. Ett 
stort vällustigt grin smög sig öfver hela hans fula 
ansigte; halsådrorna svällde och ögonen blefvo röda. 
Jag förstod ingenting utan föll i vanmagt! När jag 
vaknade igen, stod karlen vid min bädd och lade 
kuddar under mina fötter, så att dessa nådde i höjd 
med kajutsfönstret, allt under det hans kropp gjorde 
slingrande rörelser. Jag ville återigen skrika, ty jag 
trodde att man seglat bort med mig; att vi voro 
ute till sjös, men märkvärdigt nog kände jag intet 
af de rörelser, som karlens kropp antydde. Var jag 
galen eller var karlen. Hade jag fötterna vid huf- 
vudet, eller hufvudet vid fötterna? Det gick rundt 
omkring för mig! 

I detsamma bhxtrade den hvita handen genom 
rummet, och en örfil nedföll vid mina fötter på kon- 
stapelns ansigte. 

"Go to hell, you damned rascal! o. s. v. 

Det stod en stor groflemmad q vinna midt i rum- 
met, och inom ett ögonbhck var karlen fattad mel- 



EN TIMME OMBORD. 59 



lan båda axlarne och utkastad, hvarpå följde ett 
häftigt buller, som når man bryter sönder en stol, 
och i ett moln af yllekjortlar försvunne tvenne för- 
färliga vådor i röda strumpor genom dörren. 

Konstapeln hade vitjat spritdurken och var druc- 
ken. Jag vände mig åt väggen och sof ända till Vax- 
holm. När jag vaknade följande morgon på hotellet, 
var jag frisk till kropp och själ. 

Vid min säng stod läkaren. Han kände min 
puls och såg lugn ut. Derpå lemnade han mig ett 
papper, öfverst stod: Vaxholms apotek. Derun- 
der satt fastlackad och med apotekets sigill försedd 
en vacker ljusgrön remsa af det fatala kuvertet, 
bvarunder stod skrifvet: 

"Innehåller arsenik". 



HÄR OCH DER. 



-.•<(ä,9o«^'»~- 



Vårei\ på Djurgårderi. 

— H — 




f alla årstider är våren erkändt den mest obe- 
hagliga, isynnerhet för den som bor på Djm-går- 
den och ålskar ett ordnadt lefnadssätt. Jag 
flyttade dit ut i höstas, når de långa behagliga skym- 
ningarna kommo, och solen gick ned redan kl. 4,i5, och 
jag bodde der ända till den 12:te Maj, då jag flyttade 
in till staden. 

Sona jag ej hade min sysselsättning hemma, 
kunde jag endast under aftonen njuta af det lugna 
behaget att bo utom en tull. Allting var så regle- 
radt och gick sin gilla gång. Jag visste alltid, att 
jag skulle bU öfverfallen af två hundar vid 6:te lyk- 
tan på flottbron, och detta hade blifvit ett sådant 
behof, att jag saknade dem när de ej kommo, och 
jag ångrade mig bittert, att jag i min ficka burit 
sten ända från Skeppsholmen, för att jaga bort dem. 
I hörnet af Allmänna gränd stod alltid en polis och 



64 VÅREN PÅ DJURGÅRDEN. 

sof, hvaraiman qväll den med stora polissongerna, 
och hvar tredje den med de röda mustacherna. Mel- 
lan Manegen och Hasselbacken började några fulla 
karlar att hojta, och Kille på Alhambra skällde. 
Når jag så kom in på mitt vanUga toddyställe, sutto 
flickorna och sydde, . jag läste högt för dem ^ ur en 
aftontidning, och ingen störde oss. Når jag så kom 
dit der lyktorna slutade, gick en rysning öfver ryg- 
gen och det blef mörkt för ögonen. Smutsig om 
benen letade jag mig hem, och ref mig alltid på en 
spik när jag vred om portnyckeln. 

Bet låg ett visst behag i detta. Så lefde jag 
lyckUg tills den olyckliga Februari månad trädde in. 
Jag fick icke mera tända min lampa kl. 5, ty solen 
ville ej gå ner. Den 7:de blef jag öfverfallen af 3 
anemiska barn, som ville sälja blåsippor — jag har 
alltid hatat blåsippor. Detta upprepades sedan hvarje 
dag. Den 9:de väcktes jag kl. half 8 af en bofink, 
ehuru jag ej ville vakna förr än kl. half 9. Denna 
efterföljdes snart, af flera, som hvarje morgon för- 
nyade det störande uppträdet. I början af Mars blef 
saken betänkUgare. Jag kom in på mitt schweizeri 

— i salen stod o sex soffor, 5 voro lediga, den sjette 

— min soffa var upptagen. Jag satte mig i den femte 
och tog in cognac — hvarför skulle jag dricka toddy? 

Jag hade länge anat detta. Blef så varmt i luf- 
ten med solsken till. 

Öfverrocken blef grön på axlarna och hvit i knapp- 
hålen. Halfårsgamla fläckar stego upp ur schoddyns 
mossiga grafvar, hatten uppblöttes af de för jorden 
välgörande vårregnen, och lade sig i djupa veck öf- 
ver pannan. 



VÅREN PÅ DJITRGÅRDEK. 65 



En qväll — jag vill försöka att glömma den — 
kom jag in på mitt aftonställe. Ingen helsade på mig, 
ingen plats fans ledig — jag måste sitta i farstun vid 
kuskarnes bord och dricka absinth — hvarför skulle 
jag dricka cognac? 

Det var bittert. Nästa morgon skulle dock göra 
mitt öde fullständigt. 

Flottbron var indragen! 

Den som bott på Djurgården, vet hvad dessa 
ord innebära. Jag försökte med ångbåten, men han 
lade alltid ut när jag . kom. En gång låg han vid 
andra stranden, och då höll jag på att försona mig 
- men sedan dess gick jag kring Ladugårdslandet, 
ty jag ville icke ha slumpen att tacka för en lycka 
som jag förtjenar. 

Olyckoriia hopade sig. 

Jag hade ett vackert strandparti som jag höll 
på att studera. Ett aftackladt fartyg låg förtöjdt en 
kabellängd från land. En morgon hade akterkettin- 
gen sprungit, vinden var sydUg, vraket red för an- 
karet och taflan var oduglig. När det bhr N. N. O. 
V2O. får jag motivet igen. Detta har jag inte tid 
att vänta på. 

Jag hade utsökt en grupp björkar, som skulle 
tecknas. De stodo i en backe, der jag icke visste, 
herr D:s villa skulle komma att stå. Nu har man 
sprängt bort förgrunden och huggit ned björkarne; 
Jerför blefvo icke träden utförda på min tafla, som 
utställdes på Akademiens högtidsdag. 

Solen sjönk den sista aftonen bakom Kastellhol- 
mens flagga, jag vandrade framåt slätten för att på 
NoviUa säga farväl åt våren och Djurgården '— och 



^y 



66 VÅREN PÅ DJURGÅRDEN. 



ännu en gång värma mig yid minnena från den for- 
gångna vintern. Ve! Borta var den mörka vinter- 
grönska, som förr gladde det skumnaa ögat, kanarie- 
foglarne hade flyttat till svalare länder, artilleristerna 
hängt sina kornetter i Tivolis pilträd, på golfven stodo 
inga virabord, inga tobaksmoln förmildrade det bjerta 
solskenet, der förr var glädje och lif och värme, der 
ljusen från kronorna speglade sig i speglarne, och 
fontänen sorlade under lagrarnes kronor — der satt 
en herre och drack en kopp kaflfe, under det att en 
kylig vårvind strök sig in genom den öppna dörren. 



I dag på morgonen slog häggen utanför mitt 
fönster ut sin giftiga grönska, en blifvande härd för 
myggor och spindlar. Innan dess blommor hinna 
sprida sin stank kring backarna är jag borta. 



I Notre-Dame och Kölner-Domen. 

Två ögonblick. 
X 

w 

^y i hade ätit Ostende-ostron och druckit hvar 
$ sin Utre chablis; vi hade åkt på Skating- 
Rink' nedanför Henri IV och emottagit 
applåder af den på Pont-Neuf församlade publiken 
så ofta vi hotade att bryta armar och ben på den 
glatta asfaltbanan; oktobersblen sken hett, och med 
hattarne i handen, som de andre parisarne, stålde 
vi färden till la Cifé, passerade Palais de Justice, 
besågo S:te Chapelle, som alls icke är någon perla 
i arkitektur väg, huru ren ån stilen må vara, ty 
inuti verkar den som målning — ty den är all- 
deles bemålad — och utanpå verkar den icke alls 
och är liksom alla andra götiska kyrkor icke beräk- 
nad att ses utanpå. Vi marscherade vidare och 
iitodo så på torget framför Notre-Dame. Är det 
Notre-Dame? — Ja! så år det! — Det är ju en 



68 i NOTRE-DAME OCH KÖLNER-DOMEN. 

mycket vacker kyrka! — Ja! Défense d^afficher! 
Défense d'. . . stod det på muren. 

Utanför portalen upphandlade vi radband med 
Jesu heliga hjerta på och tilldelade två privilegierade 
blinda tiggare drickspengar. Vi voro inne! — Det 
är icke så högt; det år icke så långt; men det är 
ofantUgt vackert! 

Solen skiner fullt in genom alla de södra fön- 
sterna och de praktfulla målningarne aftecknas på 
stengolfvet — det år en kolossal Laterna Magica och 
in * skjuta solstrålarne mellan de korta och tjocka 
pelarne liksom i en ekskog och upp ur kapitålernas 
murgrön sträcka sig lisenerna, fortsatta af gördlarne, 
hvilkas väldiga grenar slingra sig samman och bilda 
det öppna, glada hvalfvet ! Men långt borta i skogen 
står en qvinna utanför S:t Josefs kapell, der hon 
tändt ett smalt vaxljus, icke större än en blyerts- 
penna, hvilket i den stora, förgylda kandelabern för- 
dunklas af sex tjocka ljus, dem den förnäma damen 
låtit tända, h vilken nyss satt den stora blombuketten 
i den äkta Sévré-vasen derinne på altaret fram- 
för S:te Geneviéve, derinne, der hon nyss biktat i 
den rikt skulpterade valnötsstolen för monseigneur 
sjelf, under det hennes ekipage väntade utanför på 
gatan och hennes negerpojkar gjorde narr af de blinda 
tiggarne. 

Hvad ber hon om denna gamla, midt på ljusa 
onsdagsmiddagen, ensam hållande Gudstjenst i hela 
den förfärligt stora, glada Notre-Dame? För ett sjukt 
barn? En vägfarande, kanske förlorad ansedd son? 
För en man, skjuten som en hund 1871 mot en mur 
i buttes Montmatre? 



I NOTRE-DAME OCH KÖLNER-DOMEN. 69 

Vi fördjupa oss in i skogens dunkel! I hvarje 
kapell blombuketter, tjugofrancsbuketter framfor de 
vackra marmorbilderna af alla dessa fattiga lidande 
Sankt Den och Sankta Den ; ljus, midt i solskenet — 
huru enfaldigt, men huru rörande som enfalden! 

Liksom i en mörk grotta i skogen hvälfde sig 
kor-omgången bakom altaret ! En Suisse, en person 
i uniform hejdade oss. En franc i entré. 

Vi fördes in i sakristian, der man höll på att 
visa dyrbarheterna för en hop förvånade landtbor. 
Den der messhaken skänktes af kejsar Napoleon III, 
då hans son föddes; den der monstransen skänktes 
af kejsarinnan då o. s. v. ; det der Ciborium skänktes 
af kejsar Napoleon III då o. s. v.; den der buglan 
på den der kalken gjordes af kommunarderna ... det 
der antependiet bars af erkebiskopen Darboy af 
Paris ... 

Vi lemnade séancen innan den var slut och van- 
drade ensamme i koret, bland de döde, bland de 
lidande. Hvad han I mot dessa helgonbilder, dessa 
monument, resta åt de olyckliga; som Udit och käm- 
pat for hvad som, på deras tid åtminstone, var idéer; 
de söka icke sina platser på gator och torg för att 
gerna varda helsade som verldens officerare till häst 
och fots, hvilka man så gerna tillber; tänd ljus för 
dessa arma, som lefvat i mörkret och som ännu i 
sin odödUghet gömma sig i kyrkans dunklaste vrå! 
Låt dem vara! 

En prest gick oss förbi; vi helsade såsom pläg- 
sed år och han besvarade vånUgt vår helsning. 

Promenaden hade tröttat oss och vi lemnade 
med saknad den glada, ljusa byggnaden. Viddörren 



70 I NOTRE-DAME OCH KÖLNER-DOMEN. 

räckte en gammal tjenare fram en vigvattensviska; 
vi mottogo hans artighet och lade en skärf i hans 
bössa. På pelaren ofvanför mannens hufvud stod 
ett anslag: Täriffe etc. Det var taxa på bönsto- 
larne. Nå, hvarfor icke, då man icke har några 
bänknycklar! 

Jag kastade en sista blick framåt midtelskeppet. 

Nu vet jag hvarfor hon år så glad! 

Hon år 34 fot lägre än Kölner-Domen (14 fot 
högre än Upsala domkyrka), men Kölner-Domen är 
blott 4 fot bredare. 

Och de korta romanska kolonnerna! ögat har 
pinnar att klifva på! 

Vi voro ute på gatan igen ; men den blåa himlen 
var ful; ögat var bortskämdt af det fårgade ljuset. 
Än en blick på facjaden. 

Icke ser hon så förfarlig ut som Victor Hugo 
sagt ! 

Det är en fästning snarare! HorisontaUinien 
håller henne qvar vid jorden, likasom det grekiska 
templet ! Det är ett vackert perspektiv å norra sidan, 
men icke oöfverskådligt; sträfpelarne åro indragna i 
kyrkan och man mäter sig så lätt upp för de fem 
afsatserna. 

"Ser du något af Quasimodo?" 

"Nej!" 

"Vi få väl ta Schnaase och Kugler med oss i 
morgon, så få vi se." 

"Och så låta vi bli att taga frukosten vid 
Chatelet! 



I NOTRE-DAME OCH KÖLNER-DOMEX. 71 

Vi skiljdes med tårar från den beskedlige värden 
och hans fru på Rue de Douai, der vi varit i pension 
i tre veckor; han kysste oss på kinden då han lem- 
nade räkningen, som började så här: A Monsieur 
2 Åmis. Huru oskuldsfullt! Han hade aldrig frågat 
efter våra namn, men gifvit oss husrum, choklad och 
tidning om morgnarne, små supéer om aftnarne och 
frukt, vin, cigairer och sifoner hela dagen ; han hade 
oss ovetande betalat våra små skomakar-, skräddar- 
och tvättnotor, ja, han hade till och med liqviderat 
en snickarräkning på 60 frcs ; det är en mycket vac- 
ker plägsed, den der! Det var emellertid frågan om 
afsked; kamraten skulle flytta till sin nya ateher 
och jag till Stockholm. Vädret var sådant det skall 
vara de sista dagarne i oktober och så svårt som 
det kan vara sista dagarne i Paris, så att det icke 
var med de gladaste känslor man satte sig i kupén 
kl. 4 e. m. for att i ett sträck åka till Köln och 
vara framme kl. 5 följande morgon. 

Men det bai* af; sofva blef icke frågan om, ty 
man hade nog med att passa på vagnombytena. Vid 
8-tiden talades en slags svenska som tyskarne kalla 
holländska; vinet upphörde i våntsalarne; i daggry- 
ningen voro vi i seidlarnes land och kl. 5 i Köln. 

Vid tillfrågan huru dags tåget skiille gå till 
Dtlsseldorf, försålde en jemvägstjensteman till mig 
en kommunikationstabell för ett ganska högt pris; 
men han sålde icke hemUgheten att begagna den ; jag 
måste förfråga mig- hos en annan tjensteman, som 
lemnade en annan uppgift, och så en tredje, som jäf- 
vade de förre och aflade högtidlig ed på att tåget 
skulle gå kl. 10 f. m. Det var en glad morgon! Fem 



72 I NOTRE-DAME OCU KÖLNER-DOMEN. 



timmar på en jernvägsstation ; utfrusen, sönderbrå- 
kad till kroppen, följaktligen åfven till själen, hung- 
rig, ledsen och eländig på alla sätt, smutsig så att 
ögonlocken knarrade på sina sotiga gångjern; ensam 
i en fremmande, sofvande stad, der icke en restaura- 
tion, ett kafé fans, fruktande för att ta in på ett 
hotell, med en liistoria i minnet om en landsman, 
som fick betala 30 francs for att han tvättade sig i 
Kiel; åsterstod blott att gå upp i staden och pro- 
menera i mörkret; ty det var mörkt ännu och lyk- 
torna voro släckta. 

Med filten, plaiden och nattsäcken i handen bör- 
jade jag min vandring. Det var en gråkall, mulen, 
fuktig, förfärlig morgon och stengatorna voro då- 
liga. Jag kom till en bro, som gick öfver floden; 
der satt en man till häst- på ett högt postament, jag 
tänkte icke på att erinra mig hvad han månde vara 
för en ; jag kunde för öfrigt icke se mer ån den sud- 
diga silhouetten mot den mörka himlen. Då erin- 
rade jag mig att det var Rhen som porlade under 
mina fötter; jag skänkte densamma en lång, oför- 
delaktig betraktelse; det var så långt jag kunde se 
ett smutsigt vatten mellan fula stränder — och in- 
genting vidare! 

Jag började anställa sjelfmordsdöftande reflexio- 
ner öfver min resa, som så vändt upp och ned på 
mina föreställningar om den synliga delen af verlden, 
som så skakat mig och sållat mma illusioner att 
der icke fans en qvar. 

Nordsjön var ju som en spegel i fyra dygn, och 
man hade sagt mig att den alltid var i uppror. När 
jag som barn reste öfver BjörkQärden hade man sagt: 



I NOTRE-DAME OCH KÖLNER-DO^fEN. 73 

det år ingenting mot när man kommer ut på Öster- 
sjön; når jag rest på Östersjön sade man att jag 
skulle se Kattegatt bara; jag reste på Kattegatt i 
storm och skröt med att Kattegatt var ingenting! 
Jag hade bara en illusion qvar: Nordsjön! Den skulle 
dock vara värre än det värsta! Vi beforo den i ok- 
tober: midsommarsväder; vi spelade trekarl på stor- 
luckan och icke en lapp rörde på sig. Jag har dock 
Atlantiska hafvet qvar, men det tänkte jag icke på 
når jag nu stod och såg på Rhen. 

Nattsäcken blef allt tyngre, fingrarne stelare och 
sinnet svartare. 

Under tiden började dagen gry. 

Jag vände om på mina spår, gick upp åfc staden 
och befann mig omsider framfor ett högt fjell som 
tycktes räcka upp i skyarne; det var beväxt med 
granskog ända upp åt ryggen, och i skogen sprungo 
vilda djur ; förfårUga ansigten af menniskor och vargar 
grinade mellan stammarne; då gick en rysning ge- 
nom märg och ben ; jag ville fly, men [då såg jag 
under baldakiner heliga män och qvinnor som tram- 
pade på onda menniskors hufvuden och vilda djurs; 
och de sågo saliga, leende ut och pekade uppåt gran- 
toppame, och der sutto korsblommor och rosor; och 
då hörde jag sång ur berget och såg ett svagt ljus- 
sken glimta mellan trådstammarne och en hten klocka 
väckte mig till besinning — jag stod utanför Kölner- 
Dömen. 

En gammal qvinna kom gående öfver torget och 
gick in i kyrkan; jag följde. (Jag hade icke varit i 
kyrka på åtta år.) Kommen inom dörrarne såg 
jag på en stund ingenting, ty det var mörkt; jag 



74 I NOTRE-DAME OCH KÖLNER-DOMEN. 

hörde ett hastigt uttalande af latinska ord af tre 
eller fyra röster, hvilka, då de upphörde, besvarades 
af en enda djup basröst från ett annat håll. Jag 
befann mig i tvärskeppet och kunde icke se högal- 
taret eller de talande; jag stålde mina knyten från 
mig vid dörren och smög fram. Jag blef rådd då 
jag fick se hvad jag såg; i den förfärligt stora kyrkan 
brunno två vaxljus vid högaltaret: der stodo tre pre- 
ster och en korgosse; ljuslågorna "kampade med mörk- 
ret och skenet klättrade uppför de höga pelarne, men 
nådde aldrig upp, ty dessas hufvuden slutade i ett 
mörker, men ändå längre upp trängde den gryende 
dagern in genom de målade fönstren och derofvan 
sköto de spetsiga hvalfven ännu högre upp; det var 
den högsta höjd jag sett; det var högre än himmelen! 
Jag har sett lampan tändas i Grönskärs fyr då en 
decembersol gick ner och Östersjön låg under mina 
fötter; jag har stått på Frognersaetern och sett Kri- 
stiania stift i fogelperspektiv, men detta var större! 

Framme i korets halfdunkel urskiljde jag fyra 
qvinnogestalter ; flera funnos icke i morgonbönen! 

Messan var slut; en af de offtcierande presterna 
kom ner från högaltaret åtföljd af korgossen, som 
bar en lykta framför honom. De fyra gummorna 
föllo ner på bönpallarne — och jag också; jag var 
så trött! Presten bar en monstrans; och när han 
gick fram pinglade små osynliga klockor, och skenet 
från gossens lykta irrade mellan pelarne. 

När jag steg upp var jag ensam! Det kom en 
ängslan öfver mig; de mörka hvalfven trängde sig 
tillhopa, och då jag såg uppåt hotade den spetsiga 
vinkeln att bli ändå spetsigare, pelarne sträckte på 



I NOTRE-DAME OCH KÖLNER-DOMEN. 75 



sig och syntes beredda att når som helst sluta le- 
derna och krossa mig. Jag tog mitt bylte och gick 
hastigt ut. 

Det var full dager. Jag kastade en blick på den 
maskstungna fagaden; den var ful, men den var of- 
vervåldigande. 

Jag lemnade Köln ganska uppskakad; ehuru jag 
forsökte resonnera bort min skrämsel med motiv så- 
dana som en sömnlös natt, hvalfvens oproportioner- 
ligt ringa spännvidd i förhållande till den orimliga 
höjden, den oaf brutna vertikala linien genomförd och 
tillämpad i allt, • så var dock intrycket qvar lika 
lifligt. 

Alltså fick jag ändå behålla två illusioner på 
den resan: Kölner-Dömen och Atlantiska hafvet. 



För Konster\. 



X- 




et var en vårdag i början af 60:talet. — Jag 
gick ned i torget för att höra på gardesmu- 
siken och visa en ny vårrock. 

Man spelade just ouvertyren till Don Juan, och jag 
hade hyrt mig en femöresstol tätt invid musiken för 
att taga något reda på instrumenteringen, ty jag var 
musikus, d. v. s. jag var e. o. i stadens auktionsverk 
och gaf lektioner å piano och violoncell. 

Jag blef störd i min musikaliska njutning af nå- 
gra taktstampningar tätt invid min stol. Då jag 
skådade upp, fick jag syn på en gammal man, sä- 
kert 60 år, med gråa, tofviga lockar och ett intelli- 
gent ansigte med dugtiga drag. Han var klådd i en 
lång rock af rödbrunt tyg — kläde var det ej. Man- 
nen var något lutad, men hade han sträckt på sig, 
skulle han beståmdt hållit sex och en half fot. 

Hans ögon voro oaf brutet fastade på musikan- 
terna; en underbar eld lyste i dessa ögon, och man 



FÖR KONSTEK. 77 



såg på hans åtbörder, att han drömde sig anföra 
musiken. 

Då musiken tystnat, hördes ett enstaka "bra!" 
Folket vände sig om; man såg på hvarandra och 
fnissade; barnen, som alltid äro hjertlösa, skrattade 
högt och pekade finger åt den gamle mannen, ty 
det var han som, nog barn att ej kunna lägga band 
på sina känslor, gifvit sitt högljudda bifall tillkänna. 
Det skar mig i hjertat; vårsolen blef mörk för mina 
^>gon; jag förargades öfver menniskornas ondska och 
ångrade att jag tagit den nya rocken för att lägga 
hyende under deras fåfänga. Det var naturUgtvis 
för deras skull som jag tagit på det nya plagget. 
Ett vemodigt, ömkande löje sväfvade öfver den gam- 
l^^s läppar. Jag steg upp från min stol och erbjöd 
honom åt den gamle; han såg på mig så underligt 
genomträngande, tackade för mitt anbud, men före- 
slog i stället att vi skulle promenera tillsammans. 

"Herrn är musikahsk?" sade han. 

"Jag älskar musiken, men hör ej till de ut. 
korade." 

"Vill herrn komma hem till mig, så ska vi göra 
musik? Hyad spelar herrn? 

"Piano." 

"Dåhgt instrument, men gör sig godt till en flöjt. 
Ser herm, jag blåser flöjt. Jag har hållit på i fem- 
tio år, för nu är jäg 67, och noter har jag för ett 
par tusen riksdaler, men kanske vi ska' äta middag 
mrst?" 

"Jag brukar äta på "Tennknappen". 

Vi följdes åt till nedre Fredsgatan och åto en 



78 FÖR KONSTEN. 



enkel middag. Vid bordet tog gubben upp ett parti 
klibröd ur bakfickan. 

"Ser herrn, det är så helsosamt, detta klibröd, 
och jag äter numera alltid på detta ställe, ty här 
tillåter man mig verkligen att åta hvad slags bröd 
jag vill. • På förra matstället skrattade man först åt 
mig, sedan nekade man att servera mig något, om 
jag fortfarande störde vissa herrars aptit med mitt 
osmakliga bröd. Äro ej menniskorna galna? Och 
det säger jag^ herrn, att om vi ska' bli vänner,* hvil- 
ket jag tror,- så tala aldrig med mig om spritdrycker 
eller tobak. — — — 

"Men nu ska' vi gå hem, så herrn får se hur 
vågmästar L. har det. 

Vi styrde af bort till Köpmangatan, fyra trappor 
upp i ett gammalt hus. Der hade gubben en dub- 
blett, högst egendomligt möblerad. Ett dåligt forte- 
piano, några, violer, en violoncell och till sist en gan- 
ska forsvarUg flöjt, jemte en hylla full med smutsiga 
och slitna noter. Här funnos från duetter och trios, 
ilnda till oktetter och orkestersaker, allt med flöjt. 

Redan vid första försöket — en duett för piano 
och flöjt — märkte jag det tragiska underlaget i 
gubbens lif. Han var född musikalisk, vurmade för 
musik, men saknade det förnämsta af allt — öra 
och taktsinne. 

Det ser verkligen ut som vår Herre skulle roat 
sig med att skämta med åtskilliga menniskor, ocli 
detta på ett ganska underligt sätt. Han ger dem 
en brinnande lust att frambringa något skönt eller 
åtminstone reproducera hvad andra frambragt, men 
nekar dem på samma gång förmåga att utföra det. 



FÖR KONSTEN. 7Ö 



Till ersättning slår han deremot dessa olyckliga med 
blindhet, så att de ej märka sin fattigdoml utan lefva 
nöjda i sin lilla drömda verld och skratta åt den 
skrattande hopen. 

Men jag vill först i korthet tala om L. foregående 
historia for att sedan kmina återge några drag ur 
vårt treåriga musikaliska samUf. 

L. var ett i Stockholm kåndt original, och som 
Blanche redan under L:s lifstid ej drog i betan- . 
kände att kasta in några skämtord om honom 
i en roman, tvekar jag icke att med några drag 
teckna och om möjUgt förklara .denna egendomUga 
personlighet från en tid, då ännu ej den moderna 
nivelleringsprincipen gjort sig gällande, hvilken vill 
sätta alla menniskor i en hyfvelbänk och så draga 
till med hyfveln efter vattenpass, att alla bli lika 
som ett par hyflade bräder. 

L. började sin bana i en hökarbod, men vi- 
sade redan der så stora anlag för musiken, att han 
blef bortkörd. Principalen fann honom en dag sit- 
tande innanför disken, blåsande på sin flöjt, hvilken 
han nyss smort med finaste nötolja, då en piga 
kommer in och begär ett hälft skålpund pottkäs. L- 
tittar upp från noterna om potkäsen skulle befinna 
sig i grannskapet. Tyvärr stod den längst uppe 
vid taket. 

"Fins inte", svarade han, utan att märka prin- 
cipalen. 

"Ja men jag ser att den står der uppe", åter- 
tog pigan. 

"Säljs inte", svarade Lampa och skulle just 
taga ihop med en skala, då principalen stiger fram 



80 FÖR KONSTEN. 



— rycker till sig flöjten och kastar den i en mjöl- 
tunna. 

Här är en lucka i biograflen, tills vi flnna L. 
såsom sin egen hökare. Huru detta kunnat tillgå 
känner jag ej; förmodligen genom arf, ty icke hade 
han kunnat tjent sig upp. Han hade emellertid nu 
bragt det så långt, att han kunde hvarje qväll hafva 
musiksoiréer hemma hos sig. Traktering ansåg han 
nu ej behöfva tryta, ty det var bara att taga ur bo- 
den, "så kostade det ingenting". Nog af, han måste 
göra cession, och alltihop var som bortblåst. Derpå 
tog han sig för att arrangera baler, men det gick 
icke bättre, och slutet blef den fatala konserten på 
börsen, der man blåste ut ljusen och ringde i kloc- 
kan, när L. uppträdde som solist på flöjt. 

Detta grep honom mycket djupt, men han gömde 
smärtan och talade aldrig om den saken för mig förr 
än sista qvällen han lefde. 

Oaktadt han redan var till åren, gick han in 
som e. o. tjensteman i vågen och blef snart ordi- 
narie. Vid den tid, jag gjorde hans bekantskap, upp- 
bar han 1,000 rdr i lön, men en vikarie befriade 
honom från tjenstgöring mot det att vikarien flck 
sportlerna, och nu florerade gubbens musik ända till 
sista veckorna af hans lefnad. 

Hvem helst han råkade, som kunde ett instru- 
ment, tog han hem med lock eller pock, helst så att 
de blefvo fyra, ty då drog han alltid fram med en 
qvartett af en tysk, vid namn Aigner,- der gubben 
hade en obligatflöjtstämma. 

Man följde med honom hem, dels af nyfikenhet, 
dels af medlidande. Det bände till och med att ut- 



FÖR KONSTEN. 81 



märkta amatörer stötte tillsammans hos Lampa; ja, 
jag kommer i håg en gång, då till och med några af 
kungliga teaterns artister gjorde honom den äran. 
Då var Lampa lycklig, men hans glädje blef ej ogrum- 
lad, ty han fick hela qvällen uppbära förebråelser för 
att han ej kunde hålla takten. Gubben skyllde på 
att han i följd af snufva ej hade någon "ambichy". 
Då det led fram åt qvällen, blef sällskapet oroligt, 
ty man hade ej sett en skymt af vått eller tort till 
förtäring, och då någon af de yngre var nog dristig 
att kasta fram iiågot om en hungrig mage, förkla- 
rade gubben, att han aldrig brukade äta om qväl- 
larne, och att han för öfrigt bjöd folk hem till sig för 
att göra niusik och inte för att äta och supa. 

Efter den förklaringen försvunne de fleste af de 
gamle, och nu återstod ej annat för honom än att 
samla unga omkring sig, i hvilkas sällskap han förut 
ej just funnit behag, emedan de kritiserade hans 
gamla älsklingskompositioner. Snart såg han sig om- 
giiven af en skara unga män, som voro roade af 
musiken, och som gubben fick kommendera dem och 
ingen vågade klandra hans takt eller ^'ambichy", 
blef han dem särdeles bevågen och bjöd dem som 
oftast på Piccardon och safTransflätor. 

"Tag mera bakelser, gossar", brukade gubben 
då säga. 

Den som höll längst ut af gamla gardet vai' en 
mycket besynnerlig figur. Han kallades magister 
Nyberg, var vikarierande lärare i en lägre apologist- 
^kola, hade förr varit student och spelt bort 11,000 
rdr - på viol. 

Han var gubbens protegé, d. v. s. Nyberg måste 

6 



82 FÖR KONSTEN. 



dagligen spela duetter med gubben samt uppbära 
snubbor hvar gång det gick sönder i takten, h vilket 
alltid var L:s eget fel. Till gengäld härför åtog sig 
L. att skaffa Nyberg en plats, hvilket tillgick på 
det sättet, att L. hvarje morgon vid sitt choklad läste 
annonserna i Dagbladet. 

Långa tider gingo om, utan att någonting ville 
låta höra af sig. Magistern svalt så han blef mager 
som en spik, men han tröstade sig med att violen 
dess bättre fick plats under den svarta bonjouren, 
hvilken blef allt vidare och vidare. 

"Herrn som tagit studentexamen skall bli tjenste- 
man, för man lefver inte på musikfen, herre. Herrn 
kommer, ta' mig tusan, att dö i en vedbod på en 
kista, om herm fortfar att spela. Kom i håg ved- 
boen och. kistan, herre!" 

Så brukade L. uppmuntrande tilltala den stac- 
kars magistern, hvilken aldrig svarade, af fruktan 
ajtt gå miste om det varma husrum, som han fick 
åtnjuta under de stunder, han var hos L. och spe- 
lade. Jag kan knappt påminna mig hafva hört 
den mannen yttra ett örd, mer än en* natt då vi 
gingo hem tillsammans och han berättade huru. han 
hört Mozarts G:moll symfoni spelas på en konsert. 
Han talade då så att han darrade i hela kroppen 
och grät som ett barn. 

Omsider lyckades L. en dag få tag uti något 
passande för den stackars magistern. Man annon- 
serade efter en person, kunnig i att måla Ukkistplåtar 
— med vers på. 

"Men inte kan jag göra vers", invände Nyberg, 
som helst ville bUfva qvitt arbetet. 



FÖR KONSTEN. 83 



"Men jag kan, jag, ser herrn", svarade Lampa. 
"Här fins härinne", tillade han och pekade på sin 
verkligen imponerande panna. "Och dessutom ha vi 
psalmboken." 

Och nu måste magistern under L:s öfverinse- 
ende måla hkkistplåtar. Gubben dikterade och Ny- 
berg skref. Medan de hvilade sig, gjordes duetter. 
Men snart ledsnade båda, och Lampa icke sist, ty 
han tyckte det vara alltför lifliga påminnelser om 
sin förestående bortgång, hvilken han önskade så af- 
lägsen som möjligt. Innan han låt magistern gå till 
magasinet för sista gången, ville han åndå två sina 
händer och gaf honom derfore en ytterUgare påmin- 
nelse om vedboden och kistan. 

En ny finansplan måste uppgöras for den fattige 
Nyberg. Att gifva honom några kontanter gjorde 
L. ej gerna, ty dels tyckte han det icke löna mö- 
dan, dels ansåg han arbete vara helsosamt. 

Han hade i sin ungdom hopsatt en "polacka" 
och låtit trycka densamma. Den var satt för piano, 
"men lämpade sig särdeles väl för flöjt", som det 
stod på titelbladet. Som nu ingen menniska hade 
köpt densamma, återstod blott för L. att sprida sitt 
kompositörsnamn för intet. Emellertid hade han väl 
tjugo exemplar i behåll. Af dessa skulle Nyberg få 
tio att sälja for underpris åt bekanta, på det han af 
inkomsten skulle kunna lefva tills han skaffat sig 
en plats, men ingen ville köpa, på grund deraf, att 
Nyberg aldrig ville bjuda ut kompositionerna, hvilka 
han var nog musikalisk att kunna värdera. Det blef 
alltså ingen inkomst af, och Nyberg fick lefva ändå 
- på hvad vete vår Herre. Magrare kunde han icke 



84 FÖR KONSTEN. 



blifva och ej olyckligare heller, men han klagade al- 
drig. Det är troUgt att L. kastade åt honom ett 
och annat ben från sitt magra bord. 

Tålamod hade han som en engel och ond var 
han blott en gång, som jag såg. Vi spelade en 'af 
Plegels trior. L. kom af sig, och trogen sin vana 
skrek han: 

"Det år då sjelfva fan att aldrig magistern kan 
hålla takt!" 

"Nej, si nu var det vågmästarn!" var Nyberg 
nog djerf att svara, hvarpå han steg upp, tog violen 
och gick. 

L. blef häpen öfver sådant mod hos deri besked- 
lige Nyberg. 

"Gemen karl att vara häftig också! ta' humör 
for så htet — beskedlig stackare — men kan aldrig 
lära sig takt. Han skulle ta' värfning på en tid och 
gå rekryt — hm! hm! förstöra nöjet med sitt retliga 
lynne. Vi få väl taga en duett, kära du." 

Och nu togo vi en duett för flöjt och violoncell. 
Gubben hade noter för alla instrumenter. 

På tre dagar syntes ej Nyberg till. L. blef 
orolig, men visste ej hvar magistern bodde eller om 
han bodde någonstädes, ty det talade aldrig Nyberg 
om. Fjerde dagen kom Nyberg tillbaka lika from 
som förr. Mat kunde han undvara, men ej musik. 

När jag blef närmare bekant med L., vann jag 
hans synneriiga förtroende och blef honom oum- 
bärlig. Jag var den skickligaste pianist i Stockholm, 
påstod gubben, och skälet var att jag aldrig tred- 
skades, utan följde med hans flöjt, huru illa han än 
drog i väg. 



FÖR KONSTEN. 85 



Under vårt snart dagliga umgänge hade jag till- 
fälle att iakttaga åtskilliga egenheter hos honom. 
Han var mycket ohågad att dö, och för att förlänga 
sitt lif, åt han på sistone rått kött och kUbröd, un- 
der det han fördjupade sig i studiet af gamla läkare- 
böcker. Om nätterna stod han i en vedkällare och 
sågade ved för att bli varm och sedan fä sofva desto 
båttre. Om dagarne tog han sig långa promenader 
och var vid sina 67 år vid full vigör. 

Under allt detta hans sökande efter helsans bi- 
behållande gömde sig dock något, som jag snart fick 
klart för mig. Gubben var giftassjuk, icke af håg 
för äktenskapet, utan af lystnad efter ett rikt parti, 
hvarigenom han skulle kunna komma i tillfålle att 
göra rigtig musik. Har jag endast fullt upp med 
mat och dryck, tänkte han, så får jag nog dem som 
spela. Dessutom hade han i många år drömt om en 
dyrbar "Böhmflöjt". Får jag blott en rik hustru 
så får jag nog en flöjt, och får jag en sådan flöjt, 
så skall ni, ta mig tusan, höra att Lampa har "am- 
bichy". Och gubben gick verkligen åstad att fria. 
Korgar fick han naturligtvis till höger och venster, 
men lät ej modet falla. 

Så hade han en gång fått spaning på ett gam- 
malt ogift fruntimmer, en rik och musikahsk mö. 
Om hon hade föräldrar i lifvet visste han ej, och det 
bekymrade honom föga. Han hade emellertid aning 
om att hennes fader skulle lefva i en mycket hög 
ålder. Nog af, L. klär sig svart med hvit halsduk, 
skickar magistern att köpa en blombukett, inrullar 
sin pölacka, omknuten med ett rödt sidenband, dock 
«å att kompositörens namn tydligen kunde läsas 



86 FÖR KONSTEK. 



utanpå, tar sig en droska och åker till den gamla 
mamsellens bostad. Han kommer dock icke längre 
än i förstugan, der han emottages mycket kallt af 
den blifvande makan. Han börjar med polackan. 
Mamsellen häpnar. Derpå rycker han fram med 
blombuketten och frieriet, men detta har till följd ett 
hysteriskt anfall, hvarvid fruntimret dock bibehåller 
nog besinning att öppna dörren, skjuta ut den ål- 
drige friaren och kasta blommorna och polackan efter 
honom. Af hela det förfäriiga ordsvallet kunde gub- 
ben ej uppfatta mer ån att hennes fader hade dött 
samma dag på morgonen. . 

"Hin till otur också, att gubben skulle dö just 
som jag kom att fria. Otur också att jag skulle komma 
att fria, just som gubben dog." 

Sedan friade L. aldrig mer. 

Hans lefnads slut nalkades, och symptomerna 
voro nog kraftiga att öfvertyga honom sjelf derora, 
han som likväl aldrig trott att han skulle dö, fi!)rr 
än åtminstone framåt sitt hundrade år. 

Han blef retlig till lynnet, och alla öfvergåfvo 
honom, till och med de unga. Blott Nyberg och jag 
höUo ut. 

En qväll hade vi gjort qvartetter tillsammans, 
och L. hade uppfångat en ung notarie som spelte 
altviol. Gubben var den qvällen alldeles omöjlig — 
ingen takt, ingen ton i flöjten; det gick sönder oupp- 
höriigt. 

Notarien, som brukade spela med i Mazérska 
qvartetten, blef ursinnig och gaf L. hårda ord hela 
qvällen. Till slut utbrast han med den mest öfver- 
lägstia ton: 



FÖR KONSTEN. 87 



"Hör nu, vågmästare ! - stoppa herrn sin pipa i 
säcken och knyt väl igen. Herrn skulle aldrig ha 
kommit sina läppar vid en flöjt, ty herrn har ju 
hvarken öra eller begrepp om takt!" 

L. satt mållös. Ännu hade- ingen haft hjerta 
att säga honom sanningen, och nu kom hon som 
ett åskslag öfver honom. Han förlorade det enda 
han hade att stödja sig vid — tron på sin musika- 
liska begåftiing. Hela hans förflutna hf låg som ett 
moln bakom honom, och nu förstod han med ens alla 
de lömska skratten, som han förut ej aktat på. 

Nyberg, den ädla själen, som alltid trott på L. 
och nu såg honom krossad och förödmjukad, blef 
upprörd i sitt innersta af harm och sprang upp från 
stolen med ovanhg Uflighet för att säga notarien en 
hel hop obehaghgheter. Läpparne darrade och ögo- 
nen voro fuktiga. Orden trängdes om hvarandra, 
och det enda han fick ordentligt fram var ett ljun- 
gande: 

"Skäms,' lymmel!" 

Notarien tog sin hatt och gick, i det han ytter- 
ligare kastade några glåpord åt L. och hans musik. 

"Magistern skall vara lugn. Det anstår en filo- 
sof", sade L. åt Nyberg, då denne ämnade skicka 
några afskedsord åt den bortgående. 

"Vill ni gå ut och gå, gossar?" fortfor han. Och 
då jag föreslog en trio, skakade han blott på hufvu- 
det och lade bort sin flöjt. 

Då vi kommit ut på gatan gingo vi helt tysta 
bredvid hvarandra, till dess L. först tog till ordet 
och till vår stora häpnad frågade om vi ville röka 



88 FÖR KONSTEN. 



en cigarr. Vi tackade och gubben gick- sjelf in i en 
cigarrbod och köpte två cigarrer. 

Medan vi väntade utanför, mumlade Nyberg for 
sig sjelf: "Stackars L., han lefver icke länge". 

Under vägen • vexlades icke många ord, och ej 
ett enda om musiken. 

Följande eftermiddag gick jag upp till L., som 
jag fann sängliggande och sjuk. Han hade stått' 
uppe halfva natten och klistrat ihop gamla noter, 
som skulle bindas, när han blef gift. Uttröttad deraf 
hade han lagt sig fram emot morgonen och vaknat, 
mycket sent, oförmögen att lemna sängen. Hans 
ansigte var betydligt förändradt, och hans röst matt. 
Bredvid sängen stod ett skärbräde med hackadt rått 
kött och en karafin vatten. 

"Det var snäUt att du kom, så att jag fick säga 
adjö - det bär af snart!" helsade mig gubben. 

Jag sökte öfvertyga honom, att det ej var så 
farligt, men det lönade ej mödan. 

"Vill du göra eld i kakelugnen? Det börjar bU 
svalt", afbröt han mig, och nu förstod jag huru det 
stod till. 

"Behöfver du "näfver", så tag i notskåpet. "Det 

räcker nog till", fortfor han. 

Jag svarade ej, utan skar några trästickor, och 

snart hade vi en duktig brasa. 

"Öppna nu chifTonierklaffen - tredje lådan till 

venster uppifrån — tag hit den!" 

Och nu gick han igenom en bundt papper och 
bref, som jag anmodades att kasta på elden. Sist 
återstod blott ett konvolut. Han stirrade på det och 
lade det under hufvudgärden. Efter en stund tycktes 



FÖR KONSTEN. 80 



han ångra sig och tog fram detsamma, öppnade det, 
och lemnade det åt mig att lägga på elden. Pappe- 
ret brann först, så att jag genom röken kunde se 
en flik af en fordom rosenröd klädning. Om ett 
ögonblick var den svart som den andra askan. 

"Hör du, Gustaf", började han ånyo efter en 
stunds tystnad, "tror du på ett hf efter detta?" 

"Visst gör jag det, farbror." 

"Ja, det gör jag allt med ! Man kan således räkna 
på att få lefva igen ett nytt hf, ett bättre än detta, 
som bara för mig varit ett stort misstag . . . Hvar- 
före blef jag lödd? Var det bara för att spela narr 
åt menniskorna? Jag vet att man skrattat åt mig, 
jag vet det; men jag lefde ändå, ty jag trodde på 
min kallelse. Nu tror jag inte längre. Derföre är 
det slut... Men hvem gaf mig den der tron? Vår 
Herre kanske? Då hade han väl någon mening 
med det? — Gif mig min flöjt! — — Kasta honom 
i elden." 

Jag hade ingenting att svara men dröjde likväl. 

"I elden med den bofven!" skrek gubben, och 
nu reste han sig på båda armarne, för att se hur 
det sprakade om buxbomen. 

"Hör du hur det hvisslar i honom? Nu kan han 
spela. Se bara hur klaffarne smälta hela skalan 
uppåt ... Så der, nu kommer C-klaffen. Hör du så 
han piper? Jag tror han gråter. Ja, gråt du! Det 
är ingen som skrattar åt dig, om det blir falskt." 

Gubben föll tillbaka på sin bädd och grät. 

Under tiden hade Nyberg kommit in och stannat 
vid dörren. Han förstod genast hvad det var frågan 



90 FÖR KONSTEN. 



om och derföre brydde han sig ej om att fråga hur 
det stod till. 

Då L. fick se honom, räckte han honom handen. 
Nyberg såg förtvifladt sorgsen ut och teg. Derpå 
satte han sig vid brasan. 

"Är inte violen med?" frågade L. 

Nyberg gick efter sin gamle vän. 

"Spela for mig, herr Nyberg!" 

Och Nyberg stämde och stämde; till sist kom 
han sig i gång. Han spelade utan noter, men stir- 
rade oaflåtligt in i kakelugnen på de ramlande brän- 
derna. Han måtte hafva sett underbara syner, ty 
så hade jag aldrig hört honom spela. Det var hela 
hans förflutna lif, som rullade upp sig för mina blickar. 
Först flöt ett adagio fram stilla och fridfullt, som 
barndomens dagar. Ljusa gestalter stego fram, ty 
tonerna togo form, och bland dem en qvinna, mild 
och helig, som minnet af en moder. Tempot ökade 
sig, och en hvirflande vals hoppade fram öfver strän- 
garna, så att det qvittrade om violen. Det var yng- 
lingalust och stormen af vaknande lidelser. Stråken 
tröttnade vid flänget och med en sista ansats gjorde 
han en djerf öfvergång. Då började ett ihållande 
allegro agitato i de mest söndershtande modulationer. 
— Svikna förhoppningar, bruten tro, allt hvad af sorg 
och elände som kan innebo i ett menniskohjerta fick 
nu ej längre rum i den trånga granlådan. Der hade 
sorgerna legat gömda i långa, långa år, som i en Uk- 
kista. Äi stego de döda minnena upp. Förtrollnin- 
gen var löst. Nu fick den olycklige ändtUgen fram 
hvad han så länge förgåfves sökt. Han fick gjuta 
ut sitt öfverfylda hjerta, men ej i sönderslitna suckar 



FÖR KONSTEN. - 91 



och brutna rop, dem ingen förstod, utan i ftiUa toner 
och rena harmonier. Hvarje sorgens mask, som frätt 
hans bröst, kröp fram och var en skön Qäril. Mörk- 
ret blef vårsol och suckarne fogeisån g. Det var ej 
en ynglings hejdlösa förtviflan^ det var en manlig 
sorg. Sjelf satt han hänryckt och förvånad öfver 
sin musik, ty sådant hade han aldrig hört förr, och 
när han tystnat och låtit violen sjunka mot knät, 
vaknade L. 

"Kom hit, gossar?" h viskade den gamle och tog 
våra händer; "god natt med er och tack för i dag; 
ni har aldrig skrattat åt mig. Låt bara bli den för- 
dömda musiken!" 

Nyberg satte sig på golfvet bredvid sången och 
höll gubbens hand. Han såg på honom så sorgset. 
Det var också den enda menniska som hyllat honom 
I>å hela jorden. 

Jag gick fram till sängen. Efter en stund var 
L. död, och Nyberg sof. 

Han såg så lycklig ut, att jag tyckte det vara 
synd att väcka honom. 

Når han vaknat och såg att L. var död, föll 
han på knä och kysste gubbens hand, utan att säga 
ett ord eller fälla en tår. 

Sedan vi lemnat nycklarne åt städerskan, gingo 
vi ut. Jag bjöd Nyberg att äta qväll på Freden. 
Då vi sutit ..till bords en stund, kom en herre in och 
såg särdeles nyter ut. 

"En nyhet, L. har slocknat!" skrek han åt källar- 
måstaren. 

"Hvad säger herrn?" 



92 FOR KONSTEN. 



"Jo, L., den der galne musikvurmen, har kolat 
af i qvåU." 

"Åh fan! Nå ja, det var inte för tidigt! Det var 
en snål kanalje och lär väl i alla fall ej lemnat mycket 
efter sig." 

"Det år visserligen bara möblemanget, och det 
köpte han på stadsauktion för 50 år se'n; men tror 
herrn inte ändå, att han hade dem som friade till 
det gamla skräpet? 

"Ah nej!" 

"Jo, det var två besynnerliga figurer, som slogo 
för gubben på sistone, men han lär inte ha gjort 
något testamente, så de ha allt spelt en dålig fiol." 

"Hade icke herrn också fått något löfte, vill jag 
minnas?" 

"Jo bevars, men det trodde jag aldrig på och 
derför gaf jag tusan att spela med gubben." 

Efter den qväUen såg jag aldrig Nyberg mer, 
icke en gång på L:s begrafning. 

Men af en slägtinge till honom haf jag sedan 
fått höra hans ganska romantiska lidanden och dod, 
hvilka bevittna hur trogen ända in i döden han blef 
sin första kärlek, musiken. 

Det var en nyårsafton, ett par år efter L:s 
död, då Nyberg, som under denna tid födt sig på 
vikariat i apologistskolan, omsider tröttnade på ett 
arbete, som, med undantag af psalmsånger vid mor- 
gonbönerna, beröfvade honom allt tillfälle till musika- 
liska sysselsättningar, tog sin Matts ur skolan och 
började spela fiol igen. 

Detta gaf intet bröd, och snart måste Nyberg 
fi)r fi)rsta gången i sitt lif gå ifrån sin fiol, för att 



FÖR KONSTEN. 93 



betäcka en del af hyran. Förut hade han alltid haft 
sin tillflykt hos L., hos hvilken han fick gömma sin 
skatt. Nu var det slut med glädjen for den stackars 
magistern. Hvad skulle han numera lefva för? In- 
genting, naturligtvis, och då tyckte magistern det 
vore bättre om hans tillvaro upphörde. Återstod 
alltså blott att dö. Han vandrade ut till Djurgården, 
der han åtminstone kunde få räkna på att vara en- 
sam. Det var en klar månskensqväll och så kallt, 
att sjelfva månen tycktes blekna. Tråden voro be- 
tåckta med rimfrostkristaller, hvilka bröto det klara 
raånljuset, så att luften syntes uppfylld af ett ofant- 
ligt antal små ljusflingor, hvilka hoppade från qvist 
till qvist. Stjernorna sköto bhxtar. Marken gnistrade. 
Hela naturen spred ljus, men ljus utan värme. 

Han satte sig i en drifva vid en stor alm, men 
när han sutit en stund, tyckte han det blef kallt och 
måste upp för att gå sig varm. Han var för mörk 
i hågen att kunna njuta af det magiska landskapet. 
Plötsligt stannade han. 

Någon hade ritat med en käpp i snön underliga 
tecken. Nyberg tänkte och sökte minnas. Han hade 
sett dessa, figurer förut. Hvar visste han ännu ej, 
men han blef så varm om hjertat. Han kände huru 
dunkla föreställningar stego upp och blefvo allt be- 
stämdare. Han var tillbaka i sin första barndom. 
Det var en julotta i Clara kyrka. Barnen sjöngo 
från orgelläktaren, och han trodde det var orgeln som 
^jOng. De många ljusen brunno så vackert till en 
^>örjan, men snart blefvo de rökiga, ty han hade förut 
med rädsla sett de stora spetsiga fönsterna stå der 
»vårta som spöken. Nu började det dagas, och de 



94 FOR KONSTEN. 



blefvo mörkblåa, men fönstret öfver altaret blef ljus- 
blått, och då såg han ett öga af guld, och i detta 
öga stod just detta underhga tecken — HlHi — ; och 

v 

ögat såg så skarpt på honom, mindes han, men ju 
högre solen steg, dess mindre blef dess blick. Snart 
stod fönstret i guld och purpur, och man sjöng jul- 
psalnien: "se natten flyr för dagens fröjd", och han 
gick hem för att se på sina julklappar, som han ej 
sett se'n gårdagen, och så glömde han bort ögat med 
de underhga tecknen. Sedan dess hade han visser- 
Ugen lärt hvad de betydde, men hän hade aldrig känt 
dem så djupt som just nu. 

Nyberg hade kommit midt för Fjällstugan och 
gick framåt, stirrande på marken. 

Då hörde Nyberg psalmsång ofvanförsitt hufvud. 
Han skådade upp och fick se Fjällstugan uppe i 
backen, strålande af ljus. O, det såg så varmt ut, 
det ljuset. Och han gick upp för backen och kom 
in i en förstuga och der satte han sig och glömde 
att det var kallt. Sången vaggade honom in i Ijuf- 
hga drömmar, och snart föll han i sömn, matt af 
hunger och köld. 

Ett litet sällskap andligt sinnade brukade hålla 
gudstjenst i Fjällstugan och när de församlade nu 
slutat det gamla året med bön och lofsång och kommo 
ut, fingo de se den hälft förfrusne mannen, som*satt 
med händerna hopknäpta öfver bröstet. De prisade 
Grud, som skickat dem en medbroder, på hvilken de 
kunde offra sin kärlek, och de togo in honom i stu- 
gan och skötte om honom. 

Åtta dagar lefde Nyberg efter denna nyårsnatt. 
Perpå dog han i en varm säng, omgifven af bedjande 



FÖR KONSTEN. 95 



systrar och bröder i Kristo. Om han blef "omvänd", 
innan han dog, vet jag ej, men nog var han lycklig, 
som fick dö, tacksam mot menniskorna, hvilka all- 
deles oforskyldt vårdade honom, och stolt i medve- 
tandet att vågmästarn en gång åtminstone fick orätt, 
då han spått honom att han skulle draga sista ande- 
draget i en vedbod. 



Början af 

Ån Bogsveigs saga. 

— K — 




> jörn hette en man och hans hustru Thorgerd. 
De hade två söner, Thore och An. Thore 
var hirdman hos kungen, men An låg hemma 
i kokhuset och var kolbitare. 

Nu var Ån florton vintrar, men ville ej göra 
gagn, utan satt med ena handen i hufvudet och ref 
i bränderna med den andra. Detta tyckte trålarne 
mycket illa om. 

Björn kom in: "Nu, frånde, bör du vara verkför. 
Det mildrar i luften, och kålen har gått ur jorden. 
Stig upp och hjelp oss bryta torf på tunet!" 

"Når jag hinner till märket, skall jag komma; 
nu rår jag inte." 

"Fånyttig är du, son, och litet hugn lär du gifva 
mig. Broder din är en frack karl, men du bUr en 
odåga. " 

Björn sparkade åt honom och gick. 



BÖRJAN AF ÄN B0G8VEIGS SAGA. 97 



o 

An hade skurit ett märke i golfvet, sju fotlång- 
der från elden, och trälarne hade gifvit honom in, 
att han inte var karl, förrän han hunnit märket. 

Ån hade ett hiskligt utseende. Trälarne hade 
genom att beständigt klifva öfver honom nött ut 
hans benklåder, så att knäna voro bara. Armbå- 
game stucko ut genom ärmarne. Röken hade färgat 
hans hår rödt och svärtat hans ansigte. Derfor logo 
alla åt honom. Modren ville ge honom en ny kläd- 
ning till julen, men Björn sade, att han ingen skulle få. 

Grisar sprungo omkring i stugan och gjorde ofog; 
men det var en, som var beskedligare än de andra, 
ty han smutsade ej Åns sänghalm och han var Ans 
vän. Ån kallade honom Grotte. Hvar gång fadern 
sparkade Ån, gjorde denne en visa for Grotte; ty 
det var ingen ann som förstod hvad Ån sjöng, och 
derför sa* de att han var dåre. Men Grotte kom all- 
tid luffande, satte sig på bakbenen och klippte med 
öronen: "det är bra". — 

Dagvården var färdig. 

"Lyft af kitteln!" sade en träl till Ån. 

"Inte", sa' Ån. 

Trälen tog med slefven i sådet och kastade på 
An. Ån torkade sig i ansigtet och teg. 

"Lägg till honom, du Ån!" skrek en annan träl. 
• "Jag rår inte", sa' Ån och lade sig i halmen. — 

Det började dagmejna och isen smalt från jöklar- 
na. Då blef Grotte orolig, ty en gylta hade kommit 
in i stugan. Han ledsnade på Åns visor och blef 

o 

borta en natt. An kunde inte sofva. På morgonen 
kom Grotte in och tittade i dörren. An lockade ho- 
nom, men då kröp han bakom riijöl-låren. 

7 



98 BÖRJAN AF ÅN BOGSVEIGS SAGA. 



Då qvad Ån: 

"Gångekarl, 
För goemånad 
Akta dig! 
Isen är hal, 
Skaren år lömsk, 
Skredet går, 
Bäcken går. 
Böljan går." 
Grotte kröp fram, och Ån torkade honom i ögo- 
nen med rockärmen. 

Nästa morgon låg gyltan död. 
När marken blef grön, gick Ån ut i dalen. 
Grannens dotter låg vid bäcken och tvättade 
lärft. Ån satte sig på en sten, lade händerna på 
knäna och såg på. 

"Fryser du om knäna?" sade Drifva. 
Ån blef blodröd i ansigtet. 
"Hjelp mig rulla hit bunken, goda Ån!" 
Ån steg upp och tog bunken på hufvet. 
Då log Drifva. 
"Hvarför ler du åt mig?" 
"Stackars Ån, som ska vara dåre!" 
Ån tog sig på hufvet och tänkte. 
Då skrattade Drifva, så att barmen spratt un- 
der linet. 

Thore kom tillstädes och satte Drifva på sitt 
knä. Ån blef hvit under ögonen och tog upp en 
sten. Då kom Grotte och rock honom i rocken, så 
att bakstycket gick. Ån lät stenen falla och vände 
sig om. Då skrattade Thore och Drifva igen. Men 
Ån stack fingerna i öronen och sprang hem. 



BÖRJAN AF ÅN BOGSVEIGS SAGA. 90 



Då solen steg på himlen och första hafsvaken 
syntes, skulle Thores bröllop stå. Derfor var nu 
mycket bång i kokhuset. 

Grotte kom en morgon gnällande och gömde sig 

o 

bakom An, ty trälarne voro hack i häl efter honom. 
Ån tog eldtången och slog omkring sig, så att Grotte 
ftck frid den dagen. 

o 

Nästa morgon var Grotte borta. An sprang 
upp. Största grytan var påsatt, och Grottes hufvud 
grinade mot Än. 

Då qvad Ån: 

"Sjung ej så sorgligt, gryta, du! 

Grotte min vän, han sofver nu. 

Röken stiger mot himmelen blå. 

Men jag ligger qvar på mitt smutsiga strå. 

Grotte, Grotte, ditt Uf man tog. 

Gyltan, din vän, var det jag som slog. 

Grotte, Grotte, grina ej så! 

Aldrig skall jag din gylta slå." 

Ån kastade sig på golfvet och öste halm öfver 
hufvudet. 

Björn kom in och ruskade i honom. 

"Vak upp, son, och hjelp bror din!" 

Ån teg. 

"Är du karl, du, och ligger som en illdöing i lorten?" 

Ån teg. 

Björn tog ett spett och slog honom öfver halsen. 

Ån vände på sig. 

Björn slog. 

Ån reste sig på armbågarne och såg fadern i 
ögonen. 

Björn höll upp. 



100 BÖRJAN AF ÄN BOGSVEIGS SAGA. 

^^'Res på dig!" 
Ån satt still. 
Björn slog af spettet. 

"Nu är det slut, far!" sa An och satte fadern 
i en fållbänk, så att gafveln gick ut. 
"Du år stark, du!" sa Björn. 
"Inte ännu" sa Ån. 
"Hvarför gör du ej gagn?" 
"Jag är inte vid märket än." 
"Dit kommer du aldrig." 
"Gör jag inte?" 

o 

An tog sig på hufvet och tänkte. 

Björn gick. 

Ån satt till qvällen och såg på märket. Sedan 
blef han borta i tre dygn. 

På tredje dagen, då Thores bröllop skulle stå, 
kom Ån uppifrån fjellet med en stol på ryggen. 

Först gick han till grannens gård och smög sig 
till vindögat på frustugan; derpå sprang han i fläng 
hem till modem. 

"Här ska du ha, mor!" sa Ån och ställde ned stolen. 

"Hvad skall jag med honom?" 
. "Du skall hvila dig." 

"Fötterna äro ju för höga, käre son, så jag 
aldrig kommer i honom." 

Ån tänkte. 

Björn kom in. 

"Hvar har du varit?" 

"Tyst, far!" sa Ån. 

"Hvem har gifvit dig eken?" 

"Tyst, far, när jag talar vid mor!" 

"Skäms du inte, pojke! Du har stulit mitt virke." 



BÖRJAi? A^ ÅK BOGSVEIGS SAGA. löl 



"Det ljög du, Björn!" 

Björn slog Ån på kinden. 

"Det gick något sönder", sa Ån och tog sig på' 
hufvet. Björn blef ån vredare och slog stolen mot 
golfvet, så att han föll i spillror. 

"Kan du laga den?" sa Ån. 

Då Björn gått, sade modern till Ån: 

"Hvar har du varit, son?" 

"Jag har sutit vid stranden." 

"Hvad gjorde du der?" 

"Jag väntade." 

"Väntade?" 

"Ja, det *brukar komma virke med vinden." 

"Du har inte stulit fars ek?" 

"Fars?" 

"Björns!" 

"Stulit?" 

Ån kastade sig på golfvet. Modern lade hans 
hufvud i sitt knä. Då stönade han och pustade, så 
att det rock i hela kroppen. 

Modern gaf An en kappa för att skyla sig, när 
bröllopsfolket skulle komma. 

Ån låg i kokhuset, ty Björn hade förbjudit ho- 
nom att visa sig. 

Mot natten voro alla gästerna druckna. Ån hade 
tömt en bytta öl, som trälarne gifvit honom. Deraf 
blef han så lustig att han bara skrattade. Då sam- 
lade han ihop bitarne af stolen i ett knyte, sotade 
sig i ansigtet, tog kappan på och gick in i salen. 
När han kommit midt på golfvet, släppte han knytet 
och slog upp ett skratt, så högljudt att gästerna sågo 
på hvarann och hundame började tjuta ute på tomten. 



102 BÖRJAN AF ÅN BOGSVEIGS SAGA. 

"En dåre, en dåre!" ropade de. "Det var en 
dråplig skämtan du skaffat oss, Björn." 

"Kan du göra visor?" frågade Ivar Bjesse. 

"Jag har bara gjort en stol." 

"Har du inte gjort visor förr?" 

"Jo, men det har gått sönder nu." 

"Hvad har du i knytet?" frågade Guse. 

"Der har jag en brudstol, men han år också 
sönder." 

Ån slog upp ett . skratt igen, än högljuddare. 

"Tag af dig kappan, når du kommer in till folk!" 
sade Guse. 

Ån teg. 

Då sprang en dörrsven bakifrån och drog af ho- 
nom kappan. 

Då logo gästerna. 

"Hvad heter du?" frågade Gisle. 

"Dåre!" 

"Det är du, men hvad heter du?" 

"Tjuf kallade min far mig, men nu har jag in- 
gen far." 

"Hvad fick du i riamnfåste?" 

"Fråga Björn!" 

"Hvad har du fått fatt den der dåren?" sade 
Gisle till Björn. 

"Jag känner honom inte", sa' Björn. 

Ån såg på modern. 

"Det år min yngre son", sade modern. 

"Du känner inte din hustrus barn, du?" sa' Gisle. 

Björn såg ned på golfvet. 

Ån tittade på fadern, löste opp knytet och tog 
fram den största stolsfoten. 



BÖRJAN AF ÅN BOGSVEIGS SAGA. 103 



"Du är en storkarl att göra pojkar, du!" sa' 
Gisle. 

Ån spottade på stolsfoten och slungade honom 
mot hufvet på Gisle, så att han föll sanslös under 
bordet. 

Gästerna sprungo emot Ån, men Björn gick 
emellan; då blef det tyst i salen. 

Trälarne buro in grisen och ställde honom fram- 
för bruden. Ån kände igen Grotte, gick fram och 
kysste honom mellan ögonen. 

Då log folket. 

"Känner du igen honom?" sa' Drifva. 

"Skulle jag inte känna min vän? Ty det var 
han ändå tills han sof hos gyltan; men jag dräp 
gyltan, och då dog Grotte." 

"Han sörjde sig till döden, tror du?" 

"Det tror jag inte. Det var för din skull han 
dog, och det gjorde han gerna." 

"Jag har gjort dig ondt. Ån?" 

"Det bUr väl värre." 

"H varför slog du gyltan?" 

"Det minns jag inte, men jag fick inte sofva." 

"Du skall bli en klok man en gång." 

"Tror du, tror du?" sa' Ån och tog sig på hufvet. 

"Bår inte något agg till mig. Ån!" sade Drifva. 

Ån spratt till, tog Grotte under armen och sprang 
ut i backen. Der grof han ner honom och kastade 
en jordhög öfver. Sedan låg han der fram emot 
morgonen. Då gick han och lade sig på tröskeln utan- 
för Drifvas sofkammare. 

När solen steg, gick han till bäcken och tvådde 



104 BÖRJAN AF ÅN BOGSVEIGS SAGA. 



sig från hufvud till fot. Derefter tog han på en ny 
klädning och en båge, som han gömt på ett loft. 

Thore skulle den dagen fara till kungen. Når 
han kom till stranden, satt Ån på en sten. 

"Bor kungen derborta?" sa' Ån och pekade ut 
åt hafvet. 

"Det gör han." 

"Är det långt dit?" 

"Du ser röken från hans arnar", sade Thore och 
visade på en morgonsky, som låg i hafsbrynet. 

"Jag har lust att följa med", sa' Ån. 

"Det tror jag, men det får du inte." 

Ån gick ombord och satte sig i lyftingen. 

Då gick en af Thores mån fram och slog ikull Ån. 

"Du år inte så stark, du, som du tror." ^ 

"Man vet inte hvad man ska tro", sa' Ån "och 
kastade mannen i sjön. 

Ån blef öfvermannad och bunden* vid en fura på 
stranden. Når ankaret lyftes, sprang Ån ombord 
med furan på ryggen. 

"Får jag bli din skosven?" sa' Ån till Thore. 

"Du skall bli kungens hirdman." 

"Jag är inte vid märket än." 

"Dit kommer du aldrig." 

"Tror du det också?" 

"Du slöt ju opp att växa for tu år sen." 

"Jag blir aldrig längre?" 

"Längst är lång nog." 

"Längst?" 

"Ja, du är längst." 

"Ån tog sig på hufvet. 

"Du är den starkaste också." 



BÖRJAN AF ÄN BOGSVEIGS SAGA. 105 



"Hvarför har du inte sagt det fbrr?" 

"Jag visste det inte." 

"Nej — inte jag heller." 

Draken blef rodd ut ur fjorden för att komma 
till väder. 

"Sa du farväl åt mor?" frågade Thore. 

"Det glömde jag. — Är kungen mycket lång?" 

"Kungen är mycket stor." 

En hvit duk fladdrade från en klippa på stran- 
den. Thore steg upp i bakstammen och viftade med 
sin sköld. An blef mörk, lade sig i förstäfven och 
stiirade fram åt den ljusa skyn. 

"Vill du inte säga farväl åt mor?" sade Thore. 

*Mor!" sade Ån och sprang tillbaka till brodern. 

Solen gick ned. Landet låg som en ljusblå rand 
bakom dem. Då hördes ett dån i luften. 

"Hvad är det?" sa Ån och sprang upp. 

"Det är vädret, som kommer." 

"Ha vi långt qvar?" 

"Vi ska börja nu" sa Thore och lät hissa på. 



FRÅN 



fJERDINGEN OCH SVARTBÅCKEN 



STUDIER VID >\KADEMIEI(. 



-<c4t>'- 




Inackorderingarne, 

K 

u hade han legat tre terminer på graden och 
inte giort ett Guds skapande grand, utan all- 
tid måst skrifva till fadern vid terminens slut 
och bekänna sina skulder. Då beslöt fadern att rädda 
sonen genom att inackordera honom hos en gammal 
prostinna; det var visseriigen dyrt, men hvad gör 
man inte för sina barn! 

Sonen hade alltid skyllt på den ensliga student- 
kammaren, bristen på umgänge, saknaden af familjen 
< bestående af fyra förtryckande bröder och några skri- 
kande syskon, han kunde icke erinra sig af hvad 
kön eller huru många), då han motiverade sina re- 
guliera källarbesök på aftnarne. Han hade nem- 
ligen kommit direkt från barnkammaren till Upsala. 
Han hade visserligen hört talas om, att gymnasie- 
kamraterna brukade "ta paraden" och dricka en blän- 
dare hos Andalusiskan, men han hade aldrig varit 
med om det sednare. På studentexamenssexan hade 
han blifvit sanslös vid smörgåsbordet, sedan han förut 
stött sig med alla kamraterna derför att han icke 
ville driclja skålen "för qvinnan" med den ryktbara 



1 10 INACKORDERINGARNE. 

uppasserskan, ty han var "idealist", ja han var "idea- 
list", stackars gosse, och han var nog dum att tala 
om det, när han kom till Upsala, ty han visste icke 
att det hade blifvit ett öknamn der. För att afbvå 
den fläck han genom denna barnkammarbekännelse 
fått på sig, måste han söka likna sina kamrater i 
allt. Följden blef ett oregelbundet lif, som slutade 
med en — inackordering. 

Alltså blef han introducerad hos prostinnan i 
Fjerdingen. 

Skilnaden var storartad mellan hans förflutna 
och nuvarande lif. Förr drack han endast sitt kaflfe, 
klockan 8 på Novum med Utet smör och bröd; nu 
fördes han kl. 9 på morgonen till ett väldigt du- 
kadt bord med bränvin, öl, varm mat och kaffe- 
pannan som dessert. 

I sällskap med ett dussin andra studenter för- 
des ett muntert samspråk och som man vanhgen 
druckit något qvällen förut, fann man inga hinder 
for att ta halfvan. Efter en så stark frukost måste 
man ha en promenad; denna sträckte sig vanligen 
så långt åt Stockholmsvägen, att klockan slog qvarten 
öfver tio då man var vid grindstugan; alltså for sent 
att besöka föreläsningen! 

Gick han så hem och rökte tre pipor, och för- 
sökte läsa, men kände sig tung och lutade sig. 

Innan han visste ordet af var det middag. 

Efter middagen skulle det hållas familjelif vid 
kaffet i prostinnans våning, hvarvid uppfördes ett 
quatre-mains, eller en flöjt-piano-duett. 

Under matfebern uppstege onda tankar, och nå- 
gon föreslog att sällskapet skulle vid en halfkanna 



INACKORDERING ARNE. 1 1 1 

på Norbergs formera närmare bekantskap. Så skedde, 
och så blef det qvåll; det var en hösttermin det 
hår, och då åro dagarne som bekant mycket korta, 
och den ljusa årstiden år universitetet stångdt för 
besökande. 

Dagen var emellertid skämd; ingen kom hem 
om qvållen, men man skildes med heUga löften att 
icke göra så mer! 

Följande eftermiddag hade en af sällskapet ten- 
terat och måste se på en halfkanna efter middagen. 
Samma orsak^ samma verkan. 

Dagen derpå hade en annan fått rek, och måste 
oviikorligen se på en halfkanna. 

Följden häraf blef oordentUgt lefnadssätt med 
stor ånger, fasta beslut att icke gå ut efter middagen 
utan gå upp på rummen och läsa. 

Trogen sitt dyra löfte vandrade vår man upp 
på sin kammare för att öfvertänka huru mycket tid 
han förlorat på de reducerade förmiddagarne, hvar- 
under han föll i djup slummer. 

Han vaknade synbarligen stärkt och frisk till 
tropp och själ; han gratulerade sig till sin nya upp- 
finning middagsslummern — en förfärUg uppfinning! 

Det hade emellertid blifvit mörkt; han tände 
Bitens lampa, hhdade sin nattrock om lifvet, stop- 
pade fötterna i påsen, dammade af sitt skritbord, 
lagade en pipa, putsade naglarne och satte sig 
sa med ett godt samvetes lugn att hänga öfver 
Atterboms Siare och Skalder, som han skulle kunna 
i examen. För tillfället blåste också en nordlig 
vind och skakade angenämt den gamla träkå- 
ken; allt var med ett ord så der lämpadt för 



112 INACKORDERING ARNE. 



att göra situationen aktningsbjudande ocli han skulle 
icke för allt i verlden velat bli störd, om icke för 
att ropa ett "stig in" och öppna dörren åt den öf- 
verraskande fadren. Då knackar det tre slag i väg- 
gen bakom hans stol: 

"Hvem der!" 

"Jag! Är du hemma!" 

"Ja, men jag läser? Bor du der, göteborgare?" 

"Kan du spela wira?" 

"Ja bevars!" 

"Kom in då, det är. bara östgöten, som bor 
vägg om vägg!" 

Kombinationen var gjord — för terminen. Det 
blef en terminswira — på upp- och afskrifning. 

Efter den dagen kunde prostinnan i sin hemliga 
rapport till fadren med liflig ed bestyrka att sonen 
alltid var hemma vid aftonmåltiderna. 

Dagarne gingo hastigt, ty de blefvo allt kortare, 
sedan endast förmiddagarne återstodo, men det kunde 
hända att äfven de sprungo på allra oskyldigaste 
vis. Prostinnan hyrde nemligen ett stort trähus, i 
hvilket hon hade sina tolf inackorderingar inhysta. 
Som hon endast höll två pigor och dessa måste fun- 
gera vid den stora morgonsexan, kunde det hända 
att rummen voro ostädade, i fall någon efter fruko- 
sten dit återvände. Under afvaktan på städningen 
satt man inne hos grannen och pratade, ja man 
kunde äfven ta ett oskyldigt parti bräde eller par. 
Nog af, tiden räckte ej till någon läsning, oaktadt 
han bodde i familj, men aldrig sågs ute på krogarne, 
hvilket ådrog honom den oförtjenta äran att anses 
som en flitig karl. — Hvad gör han uppe i Fjer- 



J 



INAGKORDERINGARNE, 1 1 3 

dingen, som aldrig syns till nere vid ån?" sade nå- 
gon. "Han är instängd och flitar." 

Det gick nemligen lika lätt att oförskyldt ådraga 
sig godt rykte som dåligt. 

Men var det vällefnad, prat, musik, kortspel, 
som nu i skygd af familjens heliga mantel hotat att 
bringa hans namn öfver på den stora restlängden, så 
återstod dock ännu det värsta. 

Aftonmåltiderna »började bli alltmer glest besökta, 
vare sig af ungherrarnes ledsnad vid den ständigt 
återvändande kosten eller af böjelse för utlif och 
fruktan for musiksoiréerna, då det skulle göras sa- 
long och man icke utan den största omtänksamhet 
eller det mest graverande skäl kunde aflägsna sig. 

Hela det med så mycken konst sammanfogade 
familjelifvet hotade att upplösas och ett annat skä- 
rande missljud hade låtit förnimma sig. Så kunde 
man vid frukostbordet höra den goda prostinnan säga 
fflilda sarkasmer. 

"God morgon, herr A. Hur har ni sofvit i natt?" 
... Nej, se herr B. Har ni varit bortrest?" 

Här inträdde med matta steg och dimmiga ögon 
on blek gestalt, som gjorde allt för att se så väl bi- 
behållen ut som möjligt. 

"Jag var åt Stockholm i aflTårer!" 

"Det var rohgt i Stockholm?" 

"Åhja!" 

Han slog ned ögonen under sällskapets fnissningar. 

"Bjud herr C. på sillen; göteborgarne hadezwiick 
i går på aftonen. Herrarne voro på Göteborgs nation 
allesammans? Jag satt ensam jag, med pastorn (den 

8 



114 INACKOEDEEmGAENE. 

åhtsta inackorctofingen, en prest, som läste på pastora- 
len) oÄ gossarne (de yngsta, som gingo i skolan)." 

Det låg någonting rörande i den gamlas sått att 
säga bitterheter; hon var en mild qvinna, ty hon 
hade haft pröfningar. 

Det blef förstämning och följaktligen tråkigt; man 
träffades visserligen om qvällen och hörde hm*u nå- 
gra sonater hasplades upp; man tummade böcker 
och vände ut och in på ett fotografi-album ; alla ville 
för den goda gummans • skull sitta qvar så länge som 
möjligt och ingen hade mod eller hjerta att bryta 
upp, så att for första gången hon sjelf måste ta 
initiativet och saga godnatt. 

. Det var under den natten som den afgrundstan- 
ken uppstod i den gamlas hjerna, att det icke var 
godt att de unge männen voro allena — och hon 
annonserade! 

Åtta dagar efter den sista ledsamma qvällen 
hade det lilla samhället undergått revolution. Alla 
befunne sig punktligt vid frukosten iklädda sina bästa 
kläder, väl rakade, omsorgsfullt kammade; man kon- 
verserade, men man disputerade inte, som förr, öf- 
ver ett fyra alnar långt bord; man stojade inte, man 
talade med halfhög röst och försökte säga genialite- 
ter för att ådraga sig uppmärksamhet mera genom 
det sagdas förträfflighet än genom röstens styrka; 
man var ))lyg, man öfverbjöd hvarandra i artighet, 
man var onaturlig, tillgjord, dum -- det satt två 
unga flickor vid bordet. Och den förträffliga prost- 
innan var lycklig! 

Vid soupén fattades ingen och icke efter heller! 



INACKORDEMNGARNE. 1 1 5 



Men sedan hölls en öfVerlåggning, som räckte till 
gryningen, huru man skulle roa de unga damerna. 
Man skulle arbeta på Sektioner. Sektionen A. skulle 
arrangera kålkåkning, B. skrifva pjes och göra säll- 
iskapsspektakel att vara i ordning till prostinnans 
tenninsbal o. s. v. Alla hade förlorat hufvudet utom 
pastorn. 

« 

Man var nu i första dagarne af November. Ter- 
minen ansågs skämd. 

Wirapartiet gick sönder ! Man repeterade pjeser, 
man lefde i sus och dus, man gaf hvarandra hemliga 
förtroenden, och omsider upptäckte vår hjelte en dag 
till sin fasa att han var kår! 

Han kunde icke bära sin förtviflan utan måste 
öppna sitt hjerta för kamraten till höger i farstun. 

Denne afhörde hans bekännelse med ett underligt 
leende, likgiltigt, medlidsamt. Slutligen frågade han? 

"I hvem?" 

"Den blonda!" 

"Det är jag med!" 

Man beklagade hvarandra och tr()Stade hvarandra, 
man beslöt att genom arbete och flit slå bort den för- 
härjande plågan, ja, han ville nu straxt gå på före- 
läsningen, men s5kulle först gå upp efter sitt kollegium, 
som han glömt i förmaket. Kamraten sökte fi)rgäf- 
ves afstyra detta okloka företag. 

Med darrande steg gick han upp i våningen, stan- 
nande utanför formäksdörren, knackade och skulle 
fråga om han vågade störa damerna. 

Fem mansröster svarade med ett enhälligt: 

"Stig in!" 



1 1 6 IN ACKORDERINGARNE. 

På golfvet stod en sybåge; omkring densamma 
sutto fem kamrater och sydde botten på ett tapisseri: 
bredvid satt prostinnan med flickorna och nystade silke. 

Tre qvållar å rad var han ute och rumlade; den 
Qerde kom han hem med en Laterna Magica som han 
köpt hos Rosenbergs. Efter soupén höll han f5revis- 
ning; men den mottogs med köld och kritik; man 
hade redan sett två dylika qvällarne förut! 

Medan hau .grubblade, handlade fem ! 

Men han var uppfinningsrik. Han visste att pro- 
stinnan gick till torget hvarje morgon kl. 8. Han 
misstänkte att flickorna gingo med för att lära sig. 
Hvad hindrade honom att gå samma väg? Intet! 

Han ställer sig i porten och vaktar. Mycket rig- 
tigt, der komma prostinnan och flickonia, åtföljda 
af de tre; de två andra hade forsofvit sig! 

"Nej se, år herr . . . uppe så tidigt!" 

Han var genomskådad! Återstod endast att sE 
det stora slaget! 

Han bjöd prostinnan och flickorna på sin nations 
bal, till hvilken inga fremlingar egde . tillträde. Nu 
hade han henne i fållan, och kamraterna, han visste 
icke säkert huru många,, skulle gå utanför pä gatan 
och afundsjukt blicka upp till de upplysta fönstren. 
Det var Ijuft. 

I glädjen går han på en festmiddag, .dricker for 
mycket vin och kommer för sent till balen! I sin se- 
gervisshet hade han underlåtit att bjuda upp. Följden: 
att ingen dans fans qvar åt honom, att damerna voro 
stötta och att han måste gå före soupén! 

De fem, som mycket rigtigt -patrullerat utanför, 
erbjödo honom välvilligt sina armar, men han fDrka- 



INACKORDERINGARNE. 1 1 7 

stade anbudet, och begaf sig ut på Vandring, förtviflad 
och med dödstankar. Han besökte kyrkogården, han 
{^nck på stenmuren utmed landsvågen från Fjerdings- 
tuU, utan att lyckas bryta halsen af sig, han under- 
isökte dikena nedanför Rackarnåbben, tills han förlo- 
rade minnet och vaknade vid — sång. 

Han låg i en snödrifva utanför sin bostad; det 
lyste i fruntimrens fönster och bredvid honom stodo 
ile fem och gåfvo serenad ! 

Första dagarne i December rappellerades sonen 
och anammades af fadern att skrifva in sig i Gene- 
raltullstyrelsen. 

Fjorton dagar före jul friade pastorn till den 
lilonda och fick nej! 

Och de fem, de fortsatte! 



Ensittaren. 

X 




an sökte aldrig någon, syntes aldrig ute och 
var mycket svår att träffa. Han bodde' vid 
kyrkogården i två rum och troligen kök, det 
fick man aldrig reda på. 

På hans tamburdörr, som var försedd med en 
raattslipad glasruta, stod ett otvetydigt anslag: "Träf- 
fas endast till kl. 7 f. m." 

Ringde man på, öppnades en helt annan dörr i 
förstugan och en ondsint äldre qvinna stack ut huf- 
vudet och frågade: Hvem är det? Svarade man då 
icke genast höfligt med sitt namn och sin nation, 
stängdes dörren för evigt. Envisades man med att 
ringa, tystnade klockan snart af sig sjelf, eller af 
någon annan. 

Kom man deremot in, såg man sig först i ett 
naturaliekabinett, med herbarier, uppstoppade foglar, 
iiisektslådor och aqvarier; sednare i ett förmakslikt 
studerrum, som bar spår af en halfförgången lyx. 



J 



ENSITTAKEN. 119 



Röda gchagg-emmor, broderade mattor, nötta kuddar 
med tapisserisöm, oljefårgstaflor på väggarne, till och 
med en gammal- flamländare af kåndt namn ; ett vac- 
kert bibliotek, ettf dyrbart mikroskop och ett staffli. 

Fastän gammal skolkamrat mottogs man af den 
tjugofyraårige niisantropen med en konventionel artig- 
het, blandad med misstroende och ovilja. 

"Förlåt att jag frågar, men har du galoscher? 
Får jag besvära bror att torka af sig i tamburen, 
det år nyskuradt och ..." 

Det var alltid nyskuradt! 

Han tog fram en cigarrlåda. 

"Tack, röker du inte sjelf?" 
. "Nej, aldrig!" 

"Ah! Men då skall inte jag forstöra dina gar- 
diner!" 

Hl 

"Grör ingenting, du kommer hit inte för att röka." 

"Du är bitter." 

"Åhnej! Jag erinrar mig, förlåt mitt propos, min 
iorsta termin. Jag • kände mig ensam en gång och 
bad några gamla vänner från skolan hem en qväll 
fi)r att dricka ett glas punsch och röka en cigarr, 
De kommo och rökte fulla mina båda rum, förstörde 
min skotska matta och väsnades i trapporna. Föl- 
jande dag kommo de igen och hade en kortlek med 
sig; dagen derpå åter, men då hade de druckit ur 
punschen och rökt upp cigarrerna." 

"Du skulle ha visat ut dem!" 

"Det behöfdes ej! De kommo aldrig igen!" 

Visiterna voro alltid stela; han talade endast om 
v^ gemensamma studium. 

Jag ville gerna komma honom närmare, men det 



120 ENSITTAREN. 



lyckades ej; jag ville ha hans historia, men han gaf 
den ej. Kamraterna sa', att han inte hade någon 
historia, att han var en gammal egoist, som åldrig 
lånade ut penningar; att man aldrig visste när han 
fick rekommenderadt, ty det stod ej på kartorna, att 
han lefde på råntor och var fader- och moderlös, att 
han var en odräglig menniska. 

De grinade åt honom, när de sågo hans bred- 
skyggiga hatt bakom tallarne i kronoparken, der han 
gick och tog arachnider, de grinade åt honom när de 
genom fönstret sågo honom vid sitt skrifbord lutad 
öfver mikroskopet, de grinade slutligen åt honom när 
helst han syntes ute och gick till posten, ty han hade 
stor korrespondens, de grinade som man gör åt det 
man inte förstår. 

Han var otillgänglig, hemhghetsfuU, kall, hård. 

Om man berättade honom ett dödsfall, sade han : 
gudskelof! Om ett barns födelse: stackars barn! och 
om en förlofning: infamt! Han såg allting genom 
mikroskop. 

En afton gick jag förbi hans fönster åt kyrko- 
gårdsgatan; rullgardinerna voro ej fålda och lampan 
brann klart derinne. Midt i rummet stod han och 
rökte en cigarr. Han rökte, han som aldrig rökte. 

Jag tillät mig stanna och observera, hvilket icke 
var svårt, då mannen bodde på nedra botten. 

Han tycktes njuta oerhördt af cigarren. Efter 
en stund lade han bort den och gjorde sig redo att 
gå till sängs. Han flyttade fram nattduksbordet till 
hufvudgärden, drog upp klockan och tog af rocken. 
Derefter bar han fram en stor glaskupa, ett aqvarium 
och stälde det försigtigt på bordet; som lampan stod 



ENSITTAKEN. 121 



pä andra sidan kunde jag mycket» väl ui^skilja de 
gröna saltvattensalgema, som flöto omkring, men ej 
en lefvande varelse syntes röra sig. Han återkom 
nu från det yttre rummet med en död groda förvand- 
lad till ett fysiologiskt preparat. Jag tryckte ansig- 
tet emot rutan. 

Nu tog han med pincetten några muskelknippen 
från högra låret och förde ned i vattnet; då blef 
der ett lif bland algerna; rudyngel och salamandrar 
kilade om hvarandra «och bakom en buskig Entero- 
morpha stack nu ett rosenrödt finger fram, och så 
ett, tills en vacker Medusa hjulade fram och lade 
sig på rygg; öppnade så munnen och fattade med de 
skära flngrarne de ännu skålfvande muskelfibrerna 
och åt. 

Då log den tjugufyraårige misantropen *så godt, 
så godt mot sin skyddsling. I detsamma stack den 
ondsinta gamla qvinnans hufvud upp öfver hans axel 
och hon lade sin hand på hans arm och lutade sig 
helt förtroligt ned öfver glaset för att se på! 

Hvem var den menniskan? Åter gåtor! 

Qvinnan försvann; han gick till sångs, låg en 
stund och njöt af att se sin tystlåtne väii hjulande 
taga sin motion på maten; derpå fördjupade han sig 
i en bok och jag gick. 

En mörk qväll hade en kamrat sett honom smyga 
pä kyrkogården med en lykta i handen. Det hviska- 
des hemska saker; jag försvarade honom, men visste 
y sjelf hvad jag skulle tro, ty han var fanatisk na- 
turforskare. Jag ansåg mig för hans heders skull 
böra fråga honom om verkliga förhållandet! 
Han blef ond och svarade intet. 



122 ENSITTAREN. 



Samtidigt härmed cirkulerade en annan mystisk 
historia. En ung student, mycket flitig och med stor 
håg för studier, hade i brist på medel att fortsätta, 
redan lagat sig i ordning att lemna Upsala och ge 
sig okända öden till mötes i hufvudståden. I afske- 
dets stund kommer postbäraren med ett rekommen- 
deradt bref innehållande en penningesuhima jemte 
löfte om lika mycket hvarje månad,' så länge han 
studerade och var flitig. 

Stilen var förvänd och underskriften pseudo. Hi- 
storien cirkulerade tills den blef gammal och den 
lyckhge unge studenten korresponderade med sin 
okände under en pseudonym a pöste restante. 

Jag gissade på enstöringen och var nog indiskret 
att åter ^ en gång fråga honom. Han bevisade mig 
det omöjhga häruti, ty han skulle visst icke korrigera 
de stora styrande lagarne, som årligen utgallra det 
alltför stora antalet af studerande; i kampen for 
tillvaron visar sig hvem som för naturens höga än- 
damål är lämpligast -att fortvara. 

"Och hvem är det?" 

"Den starkaste, naturligtvis!" 

"Och de andra?" 

"De må gå under." 

"Är detta ett ändamål?" 

"De starkare beböfde deras död för sin tillvaro." 

"Fy, sådana lagar!" 

"Jag har icke stiftat dem!" 

Dervid blef det; jag trodde honom! 

En vacker dag såg man i tidningen att han ta- 
git kandidaten. Ingen visste att han tenterat. Han 



ENSITTAREN. 123 



disputerade straxt derefter med högt betyg och så 
var han försvunnen. 

Tre månader sednare erhöll jag ett bref: Äix 
Bouches du Rhöne Provence. Det var från honom. 

Det andades lefnadslust och godt mod. Han bodde 
hos rika slägtingar i den vackraste trakt af Frank- 
rike, två mil från Medelhafvet och eklaterade nu sin 
forlofning efter att ha varit trolofvad i fyra år ! Och 
det visste ingen! 

Han skref bland annat: 

"Det var oklokt af mig att vara hemlighetsfull 
i en småstad ! hade jag talat mer om mig sjelf, hade 
man icke talat så mycket om mig! Jag skall ändra 
taktik. 

För att slippa bli föremål för vidare samtal skall 
jag för dig afslöja alla mitt lifs hemligheter på en 
gång. 

Hvem är jag? Ack! Kamraterna ha sagt det 
bå många gånger, jag har sjelf bekräftat det, men 
du tror icke! Du vill alltid ha något intressant! 
Jag år hvad man tar mig för — en obetydlighet, 
en egoist; jag fruktade nog ofta att man skulle ta 
mig för ett snille, och då hade min frid varit all! 
Jag läste in mig för att så snart som möjligt byta 
Upsala mot Provence; du tror att det var för ve- 
tenskapen! Vetenskapen var för mitt nöje, Upsala 
var för mitt nöje, ensamheten för mitt nöje? Du 
tror man lefver för att gagna; tro icke det! 

Hvad de anonyma penningsändningarne beträf- 
far, så voro dé anonyma, derför att jag icke ville 
öka mina ovänners tal. Tror du att han skulle ha 



124 ENSITTAREN. 



förlåtit mig det någonsin, han som aldrig kunde 
lida mig! 

Jag. är åfven skyldig dig förklaring öfver ett 
par mörka punkter i min Upsalahistoria. Hör då! 

Mina kyrkogårdspromenader vid lyktsken gällde 
en rar daggmask som jag höll på att beskrifva 
till Vetenskapsakademiens öfversigt. Min vetenskap- 
liga (ha! ha! ha!) afund tillåt mig icke röja mig, med 
fara att bli misstänkt som liktjuf! 

Till sist min historia! Premisserna till denna 
förtorkade* existens, orsakerna till denna verldsför- 
aktares mångåriga qval och bitterheter, jag är skyldig 
dig hela sanningen, ädle vän! 

Jag var blott sju år, en liten Ijuslockig pilt, med 
ett öppet oförderfvadt sinne, då jag började röka ci- 
garr. Passionen tilltog i sådan grad, att jag vid in- 
trädet på Gymnasium hade ådragit mig en kronisk 
magkatarrh: när jag kom till Upsala hade lefvern 
äfven blifvit lindrigt afficierad! Tänk lefvern! För 
att spara tid uppsköt jag brunnskuren till efter exa- 
men! Vattnet i Aix är förträffligt och jag är på 
bättringen, men icke fullt återstäld, som du kan höra! 
Jag känner dock dag för dag huru olyckorna upp- 
höra, huru ödet tröttnar att förfölja mig och huru 
menniskorna förbättras — jag har redan sett en 
engel här nere! 

Det var min historia! Går den inte an! 

Skall den vara krångligare! Det är inte så krång- 
lig här i verlden som du vill tro. Jag undrar om 
du inte skulle behöfva komma hit ner!" 

Följande dag mottog jag åter ett bref : Aix, Bou- 
ches du Rhöne, Provence. 



ENSITTAREN. 1^5 



Det innehöll endast detta, som aflyfte den sista 
stenen från mitt bröst. 

P. S. Jag glömde såga dig hvem den gamla 
afskräckande qvinnan var, som framlefde sin gåtfulla 
existens i mitt kök! Det var min städerska!^ 

D. S. 



Sorker\. 

— X — 




et är hans tolfte termin som går in ; han lä- 
ser på graden ännu; inte har han varit lat 
precis, men han har varit bland det folket, 
som aldrig kommer sig för att hålla sig framme. 
Han har sett yngre kamrater gå om. sig, men i stäl- 
let för att sporra honom har detta gjort honom re- 
signerad. Han betraktar sig som Upsalabo och har 
inte brådt, så länge fadren utan knöt skickar honom 
de sparsamma medlen, ty på de sex åren ha pen- 
garne sjunkit i värde. Hans olycka härrör af hans 
val af ämne, ty han hörde till den svärm som slog 
sig på estetik, då det var på modet, och man talar 
om att han skrifvit vers, som han lät trycka en 
gång, hvilket han numera förnekar. 

Nu hade han blifvit fet och med fetman gick 
ärelystnaden bort, men han behöfver sofva desto mer. 
Han besöker derför aldrig annat än en elfvaföreläs- 
ning, på Lilla Gustavianum, ty det drar på Stora och 
hans hår är förtunnadt. I bland får han der höra 
en stump ur filosofiens historia, en annan gång ett 



SORKEK. 127 



åttondedels kapitel ur Romarbrefvet, så ett stycke 
arkitekturens filosofi. Han sitter alltid på sista 
bänken uppe vid fönstret med fri utsigt åt gården; 
han har alltid fällknifven framme och har gjort djupa 
studier i xylografien; når han lyfter på den tjocka 
oljefårgshinnan, kan han bestamma huru många ter- 
miner han tjenstgjort] vid universitetet, ty han bör- 
jade skåra sina initialer på hebräiska redan första 
terminen, och sedan dess ha borden blott varit må- 
lade tre gånger. Han räknar årsringarne, säger han. 

När han kommer upp i termin, går han strax 
till nationen och lånar Nordbergs Carl XII; den skall 
han sofva middag på, ty det bestås inga kuddar i 
hans skinnsoffa och han har studerat skinnets märk- 
värdiga egenskaper att först kyla och sedan bränna. 

Han röker fortfarande pipa, hvilket gör hans 
rum mindre angenämt att vistas uti. Det är en liten 
vindskammare i Svartbäcken som han bebott, sedan 
han först kom upp; taket är brunt, tapeterna bruna, 
möblerna bruna, han har "rökt in" sin kammare sjelf, 
säger han gema med en viss stolthet. 

Han åter middag hemma ur mathemtaren och 
alltid i sällskap med någon likasinnad. Han har 
alltid 25 halfbuteljer öl vid dörren, och. blir samta- 
let hfligt, så kan han glömma sig qvar vid bordet 
ett par timmar med ölglaset och pipan; men sedan 
sofver han middag till klockan 7. Då, när skym- 
ningen inträder, går han till Phoenix och dricker 
toddy med en borgare, ty han tycker inte om stu- 
denter; de äro för unga for honom och för bråkiga. 
Han vill sitta tyst och stilla i ett soffhörn och hvirfla 
rök, under det att samtalet, helst ett politiskt, rör 



128 SORKEN. 



sig i jemna opassionerade perioder, interpunkterade 
med små klunkar ur den bruna toddyn. Drack han 
fler ån fyra toddar, kunde han bli sentimental, som 
han kallade det, och då berättade han gema sin hi- 
storia, hvaröfver han skämdes grufligt dagen efter. 
Hans historia var enkel och vanUg, och handlade inte 
om honom utan om ett fruntimmer. 

Han hade en passion, som kanske också bidrog 
att förlänga hans vistelse vid universitetet; han gick 
på bokauktion. Icke for att köpa böcker och icke 
läsa, utan for att höra på buden. Han betraktade 
böcker som typografiska alster; han talade aldrig 
om titeln eller författarens namn utan endast om 
boktryckaren. 

"I dag går en Amund Laurentzson; vill ni ha 
en Ignatius Meurer, så passa på om Lördag. Ni 
skulle ha sett en sådan Petrina; den här Niclas 
Wankijff var mig en stympare." 

Borgaren fick stundom åhöra sådana samtal och 
som han hade lätt att fatta, gick han sedan och 
spridde ut bland sina bekanta att t. ex. sextonhun- 
dratalets störste författare, Johann Kankel till Wi- 
singsborg hade skrifvit ett lärdt arbete, som hette 
Nils Matson Kiöping. 

Om söndagame åt han middag hos sin borgare, 
hvarefter de båda gingo i aftonsången och hörde nå- 
gon teologie Kandidat. 

Så framflöt hans Uf — stilla och lugnt; han 
gjorde aldrig något ondt, blef aldrig häcklad, var en 
god menniska, hade alla förträffliga egenskaper, gick 
i kyrkan, skref till sina föräldrar, opponerade sig 
aldrig, gick på föreläsningar, men tog aldrig examen. 






SORKEN. • 129 



Han lemnade Upsala vid 26 års ålder, utan nå- 
gon bitterhet mot lärare eller kamrater, lika värderad 
och afhållen som när han kom. Derpå gick han in 
i diskonten och köpte ett tryckeri i landsorten. 



9 



Mellar\ drabbningarne. 

— X — 




an var puckelrygg, den lilla stackarn, men 
han var glad och nöjd, ty han hade ett fromt 
sinne och hade lidit sig fram till den punkt 
der löjet vidtar. Men han var stolt också, ty han 
hade tagit medikofllen. Han hade en literi behändig 
hand och ett säkert öga, så att ingen afrådde honom 
från att fortsätta. Han var mycket fattig, men han 
hade inga skulder, men nu skulle de göras, ty hans 
stipendium på 200 rdr räckte endast till böcker. Det 
var den honetta fattigdomen, som lefver på försa- 
kelser. 

Hans studenttid — han var kandidat nu — hade 
alls icke varit roUg ! Hundra riksdaler i termin hade 
räckt; mjölk och bröd J' om morgonen, likadant om 
q vallen, och middagen i matlag med en kamrat for 
sex rdr i månaden. Ett vindsrum för femton rdr 
med en famn ved, som han köpte sjelf på torget 
för sju. 



MELLAN DRABBNINGARNE. 131 



Men det hade varit mycket svårt ibland, då extra 
utgifter, såsom till kläder, hade gjort en bresch i 
kassan, och han hade behöft sex tenniner till sin 
medikofil. 

Sista terminen var rigtigt svår och då just som 
han höll på med tentamina. Han flyttade om hösten 
in i ett gammalt träruckel vid Jernbron,- uppe på 
vinden naturUgtvis; rummet var inskjutet som en 
låda på gafveln och taket hade af åsen fått form af 
ett likkistlock. Långt ut i rummet sprang husets 
gemensamma skorsten fram; en tältsäng med ma- 
drass, täcke och dyna, men inga lakan; ett köksbord 
vid fönstret, en rödmålad byrå, och ett par stolar 
utgjorde möblemanget. Han läste vid ett talgljus i 
en .halfbutelj. 

Oktober månad kom och med den kylan; han 
hade ingen ved och kunde icke skaffa någon. Då 
upptäckte han att hans skorsten, som han förut 
ogillat for dess vanprydande fason, spred en behag- 
lig värme omkring i rummet. Han satte sig med 
ryggen mot densamma och läste. Denna glädje räckte 
i tr6 dagar, men på den fjerde var skorstenen obe- 
vekligen kall. Han sökte orsaken och fann att den 
endast tjenstgjorde åt bagarstugan, hvilken begagna- 
des blott hvar fjortonde dag. Det var ett svårt slag. 
Nöden började visa tänderna; han gjorde så också 
och bröt med mycken möda loss klädhängarne i 
skrubben; panelerna följde derpå. Dessemellan sprang 
han ut i skymningen med sin nattsäck och lånade 
hem en brasa ved af någon fattig kamrat — han 
kände inga rika. 

Når han gått flera gånger på samma ställe blyg- 



132 MELLAN DRABBNINGARNE. 



des han och fann sig nödsakad till en utväg som 
han förut bäfvat för, ja, som han ansåg Uka med ett 
brott. 

Det hade börjat snöa, men snön smälte och sög 
sig in genom takpannorna och genom läkterna och 
genom takpapperet, så att det dröp i hans säng, 
hvilken tjenade som soffa om dagen och apterades 
till säng om qvällarne helt enkelt genom att han 
lyfte på täcket; och nu när det blifvit kallt var sän- 
gen hans enda räddning äfvén om dagarne; han var 
uppjagad ur sitt bo, han var hotad i sin tillvaros 
första vilkor. Då fattade han beslutet att gå till 
"Feman". 

Det var ett bittert ögonblick, det gällde hans 
klocka, ett minne; men det gällde också hans fram- 
tid. Han slog upp rockkragen för att ej vara igen- 
känd och styrde genom snödrifvorna bort till den 
mörka Kungsdiksgatan. Han gick länge utanför med 
bultande hjerta. Han såg så många klockor, som 
hängde der i fönstret — så många minnen; han tyckte 
att han gjorde något illa; men så tänkte han på sin 
examen och han gick in. Det var en brokig anblick 
som gjorde honom något förvirrad. Nya kläder, mes- 
singsinstrument, fortepianos, skodon, böcker, tobaks- 
pipor, paraplyn; allt som en menniska kan undvara, 
utom mat och värme. 

Han mottogs vänligt af en medelålders fru och 
framstammade sitt ärende: han skulle fråga om han 
kunde få något på den här klockan ; han hade råkat 
i en tillfäUig förlägenhet, men han skulle ta ut den 
snart, den var ett minne. 



MELLAN DRABBNING ARNE. 133 



"Jaså, det är minne", sade frun med ett försmäd- 
ligt leende. 

Den stackars gossen visste icke att det var den 
vanliga formuleringen af en sådan låneansökan. 

Han fick en tia. 

"Namnet?" 

Hvilket ögonblick! Han förnekade sin identitet. 
Han ville störta ut, men i dörren möter han tre 
stojande kamrater, som väl tycktes känna vägen och 
som säkert icke voro der af samma skål som han. 

"Nej, se Ulla Anton! Vänta nu ska' vi vara till- 
sammans i qväll och ha rohgt. Här blir strax pengar!" 

Han skämdes, men han stannade och han följde 
med ut och han rumlade och blef drucken och hem- 
ford. Men han drömde så vackert och han vaknade 
förvånad; han låg i sin egen säng — med lakan — 
rena lakan för första gången på sex veckor. Hvem 
hade gifvit honom dem? 

Så kom ångesten öfver honom! Han hade varit 
ute och rumlat i går; han hade förstört sin tia; han 
hade ätit hummer; han hade druckit curaqao! Han 
hade varit hos pantlånerskan och fallit i röfvar- 
händer. 

Han såg åt hufvudgärden ; der stod en stol, med 
strykstickorna, ljusbuteljen, vattenkar afflnen, port- 
nyckeln, en uppslagen kardus Hoppet och hans tia; 
allt väl och ordentligt uppdukadt! 

Men han hade svårare perser än så; det var då 
når maten tog slut och han skämdes att gå och låna. 
Han svalt då, men han läste, läste oaflåtligt och för- 
summade aldrig föreläsning eller kollegium. 

En gång fann man honom på sin säng liggande 



134 MELLAN DRABBNINGARNE. 

afsvimmad öfver sin Fysik, som han skulle tentera 
dagen derpå. Han hade icke ätit på 48 timmar. 

Emellertid hade han tagit medikofiln och lade 
nu in sin ansökan till underlåkareplats på Garnisons- 
sjukhuset, der han skulle erhålla fria husrum och 60 
rdr i termin. Hans ansökan beviljades och han gjorde 
sin första ronde, men föll till golfvet när han fick 
åse en ledvricknings irättasättande. Fältläkaren, som 
med detsamma inträdde, blef högst förvånad öfver 
att se en liten menniska ligga på golfvet, blek och i 
kallsvett; han lyfte upp den stackars gossen och frå- 
gade medlidsamt: hvem är du, min lilla gosse? 

"Jag är underläkare på Garnison och medlem 
af Fältläkarekåren!" 

Man besparade den Ulla krymplingen den förkla- 
ringen, att ett brott mot reglementet i misstag blifvit 
begånget, och han fick stanna terminen ut. Han 
visste icke att han, var puckel! 

Så kom han åter till Upsala och gick på sjuk- 
huset; men det blef allt svårare för honom att reda 
sig. Men det gick! Tidigt var han uppe om morg- 
narne och skötte sina affärer, så att han var i arbete 
klockan 9. 

Det hade åter^ bUfvit vår och kamraterna hade 
skilts åt ohka håll; några hade gått ut på bevärings- 
mötena, andra till förordnanden i landsorten och andra 
åter till badorter. Han var ensam i staden och såg 
en förskräcklig sommar för sig i Upsala, der som- 
rarne kunna vara outhärdUga. 

Det var en majdags eftermiddag; han hade sutit 
i Karolinaparken och läst, och gick nu upp på Slotts- 
backen för att få litet horizont. Landskapet är inte 



MELLAN DBABBNINOABNE. 135 



just vackert, men det gaf icke heller någon längtan 
till landet, utan väcker snarare föreställningar om 
hafvet; och han var född vid kusten och blef hem- 
sjuk, då han såg ångbåten böka sig fram mellan de 
grufliga trådesåkrarna. Och han såg hela somma- 
rens fasor mot sig och han önskade att det var höst 
igen. 

"Nå se det var då tur att jag råkade dig; gå 
genast till inspektorn och lyft respengar; jag gratu- 
lerar! Men skynda dig innan patienten dör!" 

Conclusion: den lille reste qvällen derpå till Bo- 
huslån, för att inträda i sin befattning som husläkare 
hos en mäkta rik köpman, hvilken blifvit svagsint 
af yållefnad. För besväret erhöll han 200 rdr i må- 
naden och vivre, vivre på ett slott vid hafskusten. 
Och han andades åter! 

Den gamla byggnaden hade uppstått under Ostin- 
diska Compagniets glansperiod på 1740-talet, då nuva- 
rande egarens förfader hade samlat en kolossal för- 
mögenhet. Parken var anlagd i fullständigt Chine- 
sisk smak efter ett mönster från Cantons omgifningar. 

Der funnos ackasier och sykomorer, grottor och 
dammar med guldfiskar och svanor; små bambupa- 
viljonger och fontäner'; voUerer med fasaner och, på- 
foglar. Åkrame voro igenlagda och ängarne voro 
icke slagna i mannaminne. Hela trädgårdsland voro 
besådda med blommor; der fans en fruktträdgård 
med de Ijufligaste träd och en köksträdgård och me- 
lonbånkar och jordgubbsland, persikospaljer och vin- 
kast; hvart man kom mötte ögat väldiga vaser af 
äkta porslin från Mingdynastien och i rummen glänste 
det dyrbaraste Cracquelée bredvid Japanska emalj- 



136 MELLAN DRAHBNINGARNE. 



arbeten. Huset var omgifvet af verandor med mar- 
kiser af finaste bambu och nankin; hängmattor funnes 
anbragta hår och der emellan träden, och solskärmar 
af siden och damast stodo öfver allt till hands. I 
svandammarne och kanalerna lågo båtar, men längst 
ner vid hafsstranden låg en kutter med två båtsmän 
färdiga att hissa på vid kommando. I stallet funnos 
fullblod och jagtvagnar. Der var med ett ord alla 
ingredienserna till ett paradis, men der fattades ska- 
pelsens krona. Hushållet l)estod nemhgen endast af 
dåren, hvilken stod under en husfrus, en hofmåsta- 
res och en kammartjenares välde; men hvad brydde 
han, den hlla Doktorn, sig om menniskorna, då han 
för första gången fick ostördt njuta af sin frihet, af 
naturen och denna jordens timUga goda. 

Han blef yr af det myckna, men glömde icke 
att befria fången från det tryckande tyranniet, hvar- 
för också denne visade sig tacksam. 

Han och den sjuke suto ensamma vid middags- 
bordet och hade hvar sin betjent bakom stolen; han 
åt sjelf sex rätter mat, de härhgaste ostron och 
friskaste hummer och drack de Ijufligaste viner, un- 
der det att den rike mannen satt bredvid och åt 
kokta höns och mannagrynsvälling. Efter middagen 
lågo de båda i hängmattor af manillagarn, och den 
sjuke åsåg med afund huru den fattige kandidaten 
rökte fyrtioriksdalers cigarrer, och drack direkte im- 
porterad marasquino. 

Han seglade ut på hafvet och lät alla sorger 
blåsa bort; han rodde omkring på kanalerna och sköt 
kaniner med revolver; han satt i en kiosk och me- 
tade guldkarpar; men det var icke bra, ty dem bru- 



MELLAN DRABBNINGAKNE. 137 



kade husfrun göra sig en liten inkomst i)å om höst- 
arna och derför uppstod meningsbyte, hemlig korre- 
spondens till den sjukes förmyndare, hvilket åter gaf 
anledning till utfärdandet af en ukas, som gaf Dok- 
torn absolut beslutanderätt öfver allt lefvande både 
folk och få på hela gården. 

Augusti månad gick in och han besökte sina träd- 
gårdar; han fann behag i jordgubbarne och skickade 
upp pojkar i bigaråträden ; han pröfvade persikorna 
och vindrafvorna och fann att de ännu behöfde en 
månad på sig; han lät skörda hela fång med löfkojor, 
petunier och scabiosor för att sätta i sina mandarin- 
vaser; han njöt af ögonblicket som ett barn, han 
visste icke om han skulle få igen sådana dagar. 
Under sin promenad i trädgården får han se en ljus 
^ommarklädning och en liten halmhatt med blå slöja 
skymta mellan buskarne. Han blef så rädd, att hjer- 
tat begynte bulta och han gick upp på sitt rum och 
trodde icke att han vågade gå ut mer den dagen; 
han beslöt sednare på eftermiddagen att raka sig, 
hvarefter han påtog en hvit halsduk. Han kom dervid 
att kasta en blick i spegeln och fann att han var 
mycket ful. Han gick ner i salongen och gjorde 
J^ägra' slag öfver golfvet; der råkade sitta en stor 
trymå, som gjorde att han kunde se sig hel och 
hållen; han fann att axlarne sutto för högt upp! 

Derpå gick han upp i slottstornet, ända upp till 
liinterninen och såg på utsigten; han hade trädgården 
^»ch parken under sig och längst bort hafvet; han 
kunde se allt som rörde sig dernere och han såg en 
^m klädning röra sig i trädgården. 

Han gick ner i stallet och undrade om han skulle 



138 MELLAN DRABBNINGARNE. 

kunna sitta till häst. Derpå tände han en stor cigarr 
och gick utanför trädgårdsstaketet. 

När det blef qväll gick han till sjöpaviljongen 
och tyckte att det var tråkigt, så att han strax gick 
hem igen och beslöt att tillbringa en del af morgon- 
dagen i trädgården. 

Han steg upp^i tid följande morgon och rakade 
sig! Han slog upp fönstret och andades provinsrosor- 
nas doft och åhörde löfsångarens strofer med ovan- 
lig uppmärksamhet; han knöt länge på halsduken, 
polerade naglarne, tog hatt och käpp och gick, men 
möter i dörren en betjent med andan i halsen : patien- 
ten var illa sjuk. 

I två dagar satt han inne i sjukrummet och på 
den tredje fick han resa in till staden för att under- 
rätta om dödsfallet och samtidigt erhålla entledigande. 

Just nu när vindrufvorna skulle till att mogna 
och daliema började slå ut, måste han lemna para- 
diset och återvända till Upsala, utan att ha sett 
trädgårdsmästarens dotter, ty det var väl hon ändå. 

Han packade alltså in och återvände till Upsala. 



En Snobb. 

X — 




enne person var nog olycklig att vara son 
till en högre embetsäian, hvilken äfven var 
förmögen; derjemte bar han ett namn, som, 
ehuru det icke återfans i adelskalendern, dock egde 
en utmanande klang och som väckte desto större 
förargelse, som dess utländska stafningssätt alltid för- 
anledde dess origtiga uttalande ; der fans ett par bok- 
stäfver för mycket! 

Dessutom hade naturen begåfvat honom med ett 
fördelaktigt yttre, hvarför han visade sig tacksam 
genom att vårda detsamma; han älskade nya kläder 
hvarje halfår, hvilka han lät borsta hvarje morgon, 
^'h kunde icke förmå sig att gå på en förelåsning 
utan manchetter; när det var smutsigt ute stoppade 
han icke byxoma i stöflarne, utan tog på galoscher. 
^om hans ögon voro dåliga, begagnade han lorgnett, 
ty han ansåg sig för ung att nyttja glasögon. 

Denne afundade och skarpt klandrade man hade 



140 EN SNOBB. 



sin uppfostran att tacka för sina olyckor, och bör 
hans historia lända föräldrar och målsmän till var- 
ning. 

Han inskrefs efter sin fars önskan i X-lands na- 
tion, oaktadt han utgått från ett läroverk i hufvud- 
staden. När han nu inträdde på nationen fann han 
sig omgifven af sexfotlånga bredaxlade landsmän, 
hvilka han aldrig sett förr och som talade ett för 
honom främmande språk. De betraktade hans snygga 
kläder med misstänksamhet. Ingen vågade till en 
början dricka brorskål med honom, ty hans försynt- 
het togs för högfärd, tills en äldre föreslog en all- 
män brorskål med "rännstensungen" — så kallade 
, provinsen hufvudstadsbefolkningen den tiden. — Som 
offret icke ville öfverlasta sig, vägrade han att tömma 
hvarje särskildt glas i botten, hvilket framkallade 
en storm af ovilja. 

Han sökte närma sig några jemnåriga, men de 
voro fullt upptagna med att formera ärofullare be- 
kantskaper bland de äldre. 

Andra besöket på nationen utföll ändå sämre. 
Han kunde icke deltaga i en kavalleristrid derför att 
man under den nöjsamma gardistleken "spänna kyrka'' 
krossat hans lorgnett. En kavalleristrid tillgick så: 
nationen delades i två grupper; klädd i teatergarde- 
robens kaskar, sablar och harnesk satt man upp 
gränsle öfver stolarne och efter en allmän ridt om- 
kring salen, gjordes slutligen chock under förfarliga 
trumpetsignaler. De krossade stolarne sattes upp 
på nationens utgifter under rubriken teater. 

Följande nationszwiick upplåste en skald ett poem 
kalladt "Snobben", hvilket väckte allmänt jubel. I 



EN SNOBB. 141 



detta skaldestycke skildrades den olycklige från topp 
till tå; hans byxor, hans urkedja, hans manchetter, 
hans galoscher, hans dåliga ögon, hans rena näsdukar, 
hans far och mor. 

Från den stunden besökte snobben icke mera 
nationen, utan sökte upp sina gamla skolkamrater. 

Underliga rykten började gå. En hade sett ho- 
nom äta med gaffel på Gästis, en annan hade hört 
honom vägra att taga fyra supar vid smörgåsbordet, 
en annan hade sett honom rida på Stockholmsvägen. 
Han besökte föreläsningar och kollegier regelbundet; 
han var alltså ett dumhufvud, det syntes ju också 
j)å hans yttre. En morgon väckes den olycklige af 
en stor landsman, som svär på att han måste låna 
honom pengar. Protester hjelpte ej, ty landsmannen 
hull ett rekommenderadt bref i handen, hvilket han 
af artighet uttagit åt snobben; ja, han hade redan 
»^»ppnat det och broderligen delat summan i två olika 
btora delar, men han svor på, att han icke läst 
brefvet. 

Då adressaten förklarade sin missbelåtenhet med 
brefoppningen, lades detta honom till last vid nästa 
juniorsval. 

Numera kunde han aldrig besöka nationens läs- 
rum, ty alltid haglade försåthga tillmälen och lömska 
afsides. 

Följden blef att den unge personen tillsammans 
/ned andra olyckskamrater hyrde en särskild lokal, 
'ler de kunde läsa sina tidningar och äfven spela 
k(jrt. Detta var ytterst oförsigtigt, ty nu hade små- 
istadssqvallret fått eld i sina blår. 

Det talades om hemliga orgier, om osedligt lif 



142 EN SNOBB. 



i smyg; om man förut föraktat, så afskydde man 
numera alla bättre klädda studenter. 

Hans syster skulle resa till en pension i Lau- 
sanne, och som hon icke kunde medföra en liten 
vacker vindthund, lemnade hon den i brödrens vård. 

Aldrig hade i Upsala någon resande kunglig per- 
son väckt en sådan uppmärksamhet som den stackars 
hunden. Man stod i fil på trottoarkanterna och slog 
upp höga skrattsalvor; man hetsade större hundar 
på den lilla stackarn, och det kunde äfven hända att 
man gaf honom ett käpprapp i förbigående. När det 
blef tjugo grader kallt och hunden började frysa, fick 
han ett ylletäcke. Denna onödiga nyhet var oerhörd 
och indignationen allmän; det ljöd ett enda ursin- 
nigt rop: "en hund med hästtäcke", man trodde 
nemligen att endast hästar begagna täcken. 

Hunden måste skickas hem igen, sedan han först 
på en källare blifvit fågnad med sockerbitar doppade 
i Jkognak, hvaraf han blifvit sjuk. 

Han hade af en kär anförvandt vågat få en 
mycket vacker käpp, förfärdigad af nerven i ett palm- 
blad; som han fäst sig vid detta sällskap, lät han 
sätta en silfverskolla öfver knappen. Denna onödiga 
lyx hade kostat honom en riksdaler, eller "fyra tod- 
dar", som hans landsmän räknade; men som guld- 
smeden, vare sig af fåfänga eller oförsigtighet, kon- 
trollerat plåten, skulle denna oskyldiga pj[es bli en 
källa till många Udanden. En Y-länding råkar en 
afton, då han ^letade efter sitt spanska rör, upptäcka 
hemligheten; den spriddes som en löpeld. "Har ni 
sett käppen?" 

Käppen talades om i åtta dagar. Den sparka- 



EN SNOBB. 143 



des och pinades och kastades i alla kållartamburer ; 
plåten blef bucklig, fernissan skamfilades, men käp- 
pen höll, ty det var en god käpp, och det var hans 
olycka. 

En dag blef han borta; egaren letade den fbr- 
gåfves bakom galoschhyllan der den brukade ligga: 
den var borta. Egaren annonserade på knuten och 
lofvade en jemförelsevis stor belöning åt finnaren. 
Nu stod det folksamlingar vid knuten; man skrat- 
tade och hojtade och skref roliga kommentarier på 
annonsen. 

En morgon gick käppens egare sin promenad 
utmed ån! Han såg ängsmarken invid vägen upp- 
bökad; grästorfvor voro uppsparkade som man får 
se der boskap går på bete, men der gick icke boskap, 
och tydhga spår af klackjern syntes på den fuktiga 
jorden. I gråset blänkte något; det var den fatala 
silfverskoUan och bredvid låg käppen, sargad, tram- 
pad, böjd som en sprättbåge, men icke af; det var 
derfor marken var så bökad. Att det icke var en 
tjuf som tagit käppen, det vittnade det öfverskattade 
silfrets qvarvaro. Hvem var det då? 

I fyra långa år framsläpade denne unge man, 
på hvilken naturen och ödet slösat sina gåfvor, sitt 
lif som en biltog i den lilla staden. Han var aldrig 
student, fast han tillhörde kåren; han vågade aldrig 
gå på sången, aldrig på nationen, aldrig på installa- 
tioner och helsningar, aldrig på baler eller spektak- 
ler, ty han blef alltid skymfad ; han var "bland lands- 
männen" dum, högfärdig, ytlig, utsväfvande — med 
ett ord en Snobb! Och i verkligheten var han intet 
af allt detta. 



144 EN SNOBB. 



Efter fyra ledsamma år tog han en lysande 
Juriökandidat-examen* 

Vet ni hvg-d man sade då? 
— Ä-äh, sa' man. 



j 



Ett folknöje. 

K 




pikad ! — Så lydde det fåordiga telegram han 
i Maj månad 18 . . . erhöll från Upsala. 

I öfversättning skulle det heta: ditt namn 
har blifvit uppspikadt på en svart tafla i Dekanus' 
farstu, 2 tr. upp, Jernbrogatan 7; om du infinner 
dig der, så får du mot 2 rdr 50 öre lyfta ett hälft 
ark bikupa med två dåliga namnteckningar skrifna 
med gåspenna, lite diverse trycksaker och längst ned 
en 25-öreskarta ; detta papper — hvilken glädje för 
foräldrame, livilken tillfredsställelse för målsmännen 
— är ett pass, som för dig öppnar den stora utsig- 
ten till kanhända granparnassen i Domkyrkan, kan- 
hända till predikstolen eller lasarettet, detta papper 
skall hos dina förläggare gälla lika med ett lifförsäk- 
ringsbref, ty du har fått på hand på din framtid, du 
är räddad, — du har skrifvit ditt latin! 

Så stor rol spelade för många, många år sedan 
det romerska språket vid universiteten, att få exa. 
mina kunde afläggas utan att delinqventen först offent- 

10 



146 ETT FOLKNÖJE. 



ligen "författat" en latinsk "afhandling", som det så 
skönt hette. 

Att författa anses i allmänhet ganska svårt, men 
att författa offentligt är ansenligt mycket svårare. 
Derföre sökte man så mycket som möjligt underlätta 
arbetet, och hade på sistone dessa skrifningar, hvilka 
företogos två gånger om året, urartat ända derhän, 
att de betraktades som ett slags återkommande folk- 
nöjen, ty ingen behöfde bli kuggad om han blott för- 
stod att sköta sig. Härtill hörde, att en tid före den 
egentliga skrifningen hos vederbörande adjunkt eller 
professor samtidigt aflemna tr-enne uppsatser, trenne 
öfversättningar och tio riksdaler. Rättvisligen måste 
erkännas att priset var fixt. 

Afråddes man efter förberedande prof att gå upp, 
så borde man icke gerna göra det, ty det fans dock 
vissa grundsatser; tillråddes man, så utsåg man ett 
godt, pålitligt sällskap och gick upp. 



Det var i medio af April, dä värmen ej tillät nå- 
gon vidare läsning och terminen var skämd. Det 
fans så mycket oslagna käglor qvar hos Lambys och 
så mycken odrucken punsch på Hofvet. Man ville 
dock försona den förflutna terminens synder med att 
skrifva sitt latin. Förberedelserna voro undanstökade 
och dagen före den afgörande dagen var inne. 

Vid sextiden på qvällen strömmade skaror af 
studenter upp till Kuggis, åtföljda af städerskor med 
klädkorgar och nattsäckar fulla med böcker, hvilka 
dagen derpå skulle användas som källor. 

Det vimlade snart uppe i de låga rummen ; man 



ETT FOLKNÖJE. 147 



bildade partier och antecknade med krita sina namn 
på de svarta borden; deponerade ssina bokupplag på 
golfvet och mottog af kursor Bergholm goda råd och 
formaningar, isynnerhet om man såg grön ut. 

Mången öfverliggare, som i åratal pröfvat sin otur, 
lielsades af den gamle med en bekant nickning och 
löfte, att han den hår gången skulle söka göra något 
för dem. 

Följande morgon kl. 8 med qvart var man på 
platserna till ett antal af fyra hundra man, sedan 
middag först blifvit bestäld till kl. 1. 

Dekanus infann sig, sorlet lade sig, och nu upp- 
lästes under dödstystnad de ämnen öfver hvilka man 
skulle författa. 

Derpå uppträdde kursor och höll ett gammalt 
välkändt tal, innehållande ordningsreglerna, alltf()r de- 
taljerade att här kunna återges. Han var den som 
skulle uppehålla disciplinen, den närvarande docenten 
fungerade endast. Han var omutlig, stum och blind. 

Nu började man med ett konstladt lugn att for- 
mera blyertspennor, vika af papper, slå namnteckntn- 
gar och skugga bokstäfverna i det ämne man funde- 
rade på att välja. Man valde helst ett sådant, på 
hvars svenska betydelse man var bergsäker, ty man 
visste mycket väl, ^^att intet är i allmänhet osäkrare" 
än att öfversätta latin. Helst togs ett sådant ämne, 
der man uppdagat några gamla kända liamn som 
Sulla, Cato, Caesar, Alexander o. d., emedan man då 
hade de bästa utsigterna att få fram ur firfattarne, 
sådana som den gudomlige Cornelius, hvars uppsatser 
synas vara frukter af Förfis itererade latinskrifnin- 
gar, eller den outtömligo Livius, hvars sköna perioder 



148 ETT FOLKNÖJE. 



tyckas förfärdigade på- en strumpstickningsmaskin. 
Den sednare var i sjmnerhet god for dem som skulle 
ha högre betyg och skrifVa långt. Då drog man ut 
periodens skelett som ränningen ur en våf och så 
slog man i nytt! 

Nog af, den försigtige och svage skref en kort 
uppsats på så dålig och inkrånglad svenska som möj- 
ligt, med visshet att derigenom åstadkomma det 
bästa latinet. 

Och derpå öfversatte han! 

Voilä tout! 

Var man mycket dålig, så hade man gamla rät- 
tade temaböcker med sig och lokahserade. En upp- 
sats om Augustus t. ex. lokaliserades till en om Gu- 
staf III, Caesar blef till Napoleon o. s. v. 

Den skicklige deremot kunde, om han förstod att 
undvika alla svåra vändningar, och om han hade 
sina ramar af konjunktioner tillhands, samt kunde 
från paletten — en hsta med fraser och bons-mots 
ur Cicero — hemta en och annan fårgklatsch, tillreda 
en* ganska behaghg latin, som hugnades med det höga 
betyget approbatur. 

Förmiddagen slank tyst och stilla under djupsin- 
niga forskningar, högst sällan afbrutna af några svaga 
hviskningar. Vakthafvande docenten satt och låste 
borta i en smyg och såg ingenting; kursers blickar 
följde misstroget någon, som på tå smög sig fram 
mellan borden för att dricka ett glas vatten och på 
hemvägen lemna eller mottaga något halfhögt for- 
troende. 

Nu blef kl. tolf. Solen kastade sig ned öfver 
domkyrkan, snön smälte på taket och det började 



ETT FOLKNÖJE. . 149 



smattra på . fönsterplåtarne, kajorna stimmade kring 
toraet och katedralisterna, som sluppit lösa, lekte hök 
och dufva under högljudda skrik. 

"Om man skulle öppna ett fönster", föreslog nå- 
gon. Gjordt ! Och nu strömmade vårluften in och lif- 
vade upp sinnena; man drog andan och började små- 
prata. 

"Skrif fårdigt konceptet innan maten kommer", 
varnade en äldre kund, "jag känner till det der." 

Man skref nu allt hvad tygen höllo och klockan 
slog 1. Allmän resning, sträckningar och gäspningar ! 
Matkorgarne buros in och man dukade upp biffstekar 
och smöraskar, brödkorgar, soppterriner, vinbuteljer, 
konjakskaraffer och bränvinsflaskor. 

Gamla Kuggis har blifvit förvandlad till en fest- 
sal; det är en bankett af egendomligaste slag. 

En tjock teolog med servietten knuten om halsen 
ar nog oblyg att midt öfver rummet trycka en jurist 
i ett glas portvin. 

Korkar smälla, knifyar och gafflar skramla; en 
har tagit af sig i skjortårmarne och undrar om inte 
en cigarr ... En annan börjar, sedan han petat tän- 
derna med en trädgårdsknif, att hvissla en okänd me- 
lodi. Och vakthafvande docenten, han vänder ryggen 
åt alltihop, stirrar ut genom fönstret och äter ett 
hopslaget smörbröd. 

Hår dränktes betänkligheterna och i glädjen fat- 
tade mången det välvisa beslutet att skjuta upp hela 
skrifningen till hösten — man tyckte att det var 
synd att sitta inne en sådan vacker dag, och så 
gick man. 

De som stannade redigerade nu hvarandras opera. 



150 . ETT FOLKNÖJE. 



och en kamratlik fördelning af kunskaperna egde all- 
tid rum utan lårarens ingripande. 

När klockan blef 2 aflemnade emellertid han, som 
stannat qvar, följande snilleprof pro gradu, som här 
i svensk öfversättning meddelas. 

"Lucius Sulla botade fäderneslandet med 
starkare läkemedel än faran kräfde. 

"Sedan Carthago blifvit förstördt, började Roms 
gamla välde att ramla, ty upplösta af fruktan för 
den täflande staden och, mera öfvermodigt, än till- 
böriigt var, förlitande på sin magt, tvekade de aldrig 
att begå de orättvisaste dåd, hvartill äfven på den 
senare tiden kommit, att Attali skatt, och de rike- 
domar, som blifvit röfvade i Asien, i synnerhet hade 
bidragit dertill, att folkets seder förderfvades och att 
Romarne, svekfulla som de voro, hade bekrigat de 
närgränsande staterna, hyaraf följde, att de, då de 
kränkt det ingångna förbundets helgd, framställde 
det aldra sämsta exempel, hvilkét framkallade, att, 
då det redan hotande kriget med bundsförvandterna 
utbröt, den största olycka tillskyndades romerska 
väldet, och att, sedan fred bhfvit sluten, då medbor- 
garnes antal alltför mycket ökats, signalen gafs till 
det borgerliga kriget." 

— Det var Livius det der; nu kommer Tacitus. 
Kort galopp! 

"Detta krig störtade republiken och friheten; 
många brott mot gudarnc hade Romarne begått; ti- 
den var inne att de^sa skulle hämnas; en hämnare 
uppstår när statens undergång icke är fjerran; han 
begagnar det starkaste läkemedel, då han såg staten 
nära att uppge andan, ty han tror sig ännu kunna 



ETT FOLKNÖJE. 151 



bota den; SuUa tviflade ju icke, att ju fäderneslandet, 
ehiiru sakernas läge var förtvifladt, likväl skulle kunna 
befrias från yttre och inre fiender." 

— Och så i traf igen! 

"Till den ändan, då han, sedan kriget med Mithri- 
dates blifvit slutad t, hade fört hären tillbaka till Rom, 
började han att på det värsta sätt rasa mot sina 
motståndare, och på det han desto lättare skulle kunna 
fullfölja hvad han satt sig före, proclamerade han 
sina fienders namn och utfåstade belöningar åt dem 
som angåfvo desse. 

— Denna punkt tog han oförändrad ur Gedike's 
skrifofningar. 

"Hvaruti just orsaken, hvarför staten, sedan af 
preskriptionen de största brott blifvit födda, ram- 
lade, låg." 

Denna punkt hade han skrifvit sjelf ! 

Sedan 1872 genom, en kungörelse på konsistorii- 
dörren begagnandet af "spirituösa eller andra starka 
drycker" vid latinskrifningen blifvit förbjudet, äfven- 
som bruket af varm mat, afmattades intresset för 
den vackra idrotten i så hög grad, att Ecklesiastik- 
ministern 1873 helt och hållet afskaffäde latinet! 



En lofvande yngling. 



ycket lifligt var det på nationssalen; klubb- 
mästaren hade tagit fram fanan ur teater- 
garderoben och skulle hänga krusflor på den; 
sångame repeterade: "Jag går mot döden" inne i 
biblioteket; svartklädda landsmän sutto omkring våg- 
garne, läste tidningar och rökte cigarr ; vaktmästaren 
bar in en stor cypresskrans med långa hvita siden- 
band, på hvilka stod tryckt med guldkapitäler : af 
KAMRATER. Det hade varit meningsbyte om der icke 
skulle stå: af y-lands nation, och man hade stannat 
vid det förra. 

Nu ringde det frän Domkyrkotornet i student- 
klockan; taktpinnen hördes ännu en gång knacka 
mot notställaren derinne och mana första basarne till 
uthållighet i fermaten, kurator drog på hvita hand- 
skarne, fanföraren knäppte om sig bältet, tidnings- 
läsarne bröto upp och togo på ytterplaggen. Sången 
tystnade och nationen tågade ned till Trädgi 



EN LOFVANDE YNGLING. 153 



tan för att begrafva det bästa hufvudet och den bästa 
kamraten i nationen! 

Det var en kall Januari-eftermiddag, medan so- 
len ännu stod några minuter öfver horizonten. 

I sorgehuset var stor bedröfvelse, ty ende sonen 
var död — ifrån far och mor och två små systrai*. 
Tårarne voro slut och det låg ett doft lugn öfver 
huset. 

Tåget gick upp till kyrkogården ; det var trettio 
grader kallt, träden voro rimfrostiga och solen lyste 
ännu längst uppe i kronorna, men nere på marken 
var det redan skymning, och de lummiga träden ka- 
stade blåa skuggor öfver grafvarne; domherrarne scha- 
sade hvarandra och drogo ner små snöfall; hela kyrko- 
gården var en enda hvit duk med några ojemnheter 
hår och der, ty det hade fallit djup snö. 

Tåget stannade; sången gick oklanderhgt, pre- 
dikan likaså. Derpå höll den unge prosten ett tal. 

"Denne ynghng hade haft en vacker framtid för 
sig. menskUgt att döma; han var af ädel börd, hade 
föräldrar i mycket goda omständigheter och af hög 
samhällsställning, en from moder som var känd för 
sin välgörenhet i hela staden (särskildt för den skyd- 
dande stiftelse som kallas Magdalenahemmet), han 
var en ädel natur, afhållen af kamrater, värderad af 
lärare både för sina framstående kunskaper och sin 
flit, hvilka skulle ha fört honom långt på vetenska- 
pens ärofulla väg. Men nu hade Gud också fattat 
behag i denne ynghng och derföre slog han honom 
och tog han honom, ty Gud slår, som bekant, sina 
käraste; och han höll åfven modern mycket kär och 
fadern äfven, derfor hade han också slagit dem, och 



154 EN LOF VANDE YNGLING. 



hoppades talaren att det måtte ha tagit riktigt hårdt, 
så att de skulle gå till rätta med sig sjelfva och in- 
se hvilka stora syndare de voro och att det var för 
deras synders skull som de nu bhfvit slagna. Voro 
de icke syndare kanske? Jo men! Alla äro vi syn- 
dare, säger skriften, och förtjena icke annat än död 
och fördömelse! 

Här föll modern i en häftig gråt. Uppmuntrad 
häraf fortsatte den 27-årige talaren och öfvergick nu 
till betraktelsen öfver "den lofvande yngUngens fram- 
tid på andra sidan grafven!" Ämnet var visserli- 
gen grannlaga, men sanningen skulle till ljuset . . . 

"Mamma!" ljöd en genomträngande barnaröst, sä 
förtviflad, så full af gråt, att talaren blef stum. 

Modern hade afsvimmat i faderns armar. 

Då gick som en elektrisk stöt genom de unges 
hop ; det lät som om man bytt om fot, fanan gjorde 
en rörelse, kom åt en trädgren och en flock snöflin- 
gor föllo ned på den unge prostens kala hjessa. 

Det gnistrade i hans isgrå ögon, ty han var nog 
obfldad att tro på en afsigt i snöfallet, och öfver 
hans härjade drag spred sig en flammig rodnad. Han 
fortsatte, öch andedrägten syntes som en hvit rök 
ur hans mun och hans skägg var grått af rimfrosten. 

Han gjorde en volt i talet och skulle nu ur den 
öppnade grafven inhösta några lärdomar åt ungdo- 
men. Denne ynghng hade varit begåfvad med ett 
skarpt förstånd och han hade egnat sig åt den verl- 
dens visdom som kallas naturkunskap. Faran låg 
nära tillhands . . . 

Talaren, hvilken var den ende som hade tillfälle 
att hålla sig varm, märkte icke förr än nu att kylan 



EN I/)FVANDE YNGLING. 155 



tilltagit och att de små barnen greto af köld, sc^dan 
modem återkommit till sans. 

Han inskränkte sig derfor till att varna de unga 
for den verldsliga visdomen, som leder till förderf, och 
anbefalde det sanna uppenbarade ordet, som leder till 
Christus. 

Solen hade gått ner; och stjernorna tågade upp. 

Dödens frid låg öfver hela naturen ; processionen 
slingrade sig fram mellan de höga drifvorna, och snön 
gnisslade så skårande under fötterna. Men i spetsen 
gick fanan, och se hon bar icke sorgen längre, ty det 
svarta krusfloret var blifvet gnistrande hvitt; fridens 
engel hade andats deröfver, dödens engel hade fläktat 
med sin vinge. 

• * 



På aftonen, sedan den aflidnes kamrater i några 
vackra sånger utanför sorgehuset gifvit sina tänke- 
sätt om den dödes framtid tillkänna, samlades några 
närmare vänner till den bortgångne unge läkaren 
hos amanuensen i dennes rum bredvid pathologiska 
anatomisalen. 

Vid en förträffUg Tricoche och starka Havannor 
<li.skuterades den förflutna eftermiddagen. 

"Tänk om han varit- skendöd och hört hvaci 
s(jm sades", anmärkte en ung medikofllare känslo- 
fuUt. 

"Omöjligt; vi ha införlifvat den präktiga gossens 
hjerna med våra samlingar; vill ni se den?" 

"Nej, för Guds skull", svarades i korus. 



156 EN LOF VANDE YNGLING. 

"Det var ett makalöst gods; den vägde nära 
1,600 gram — Ni vet att Cuviers vägde 1,700 — och 
den grå substansen var så afgjordt öfvervågande — 
det var ingen hönshjerna, som Ni ha den åran att 
veta." 

"Det var", sade du, "en Meningitis som gjorde 
ända på den vackra historien?" 

"Ja och en genomgående sådan; hela membra- 
nen var förstörd ända intill pia mäter. . ." 

"Nej, sluta nu". 

"Ar du sentimental, din sprakfåle!" 

När de gingo ut för att supera och passerade 
stora salen, stannade amanuensen och visade på ett 
tomt bord till höger om en påbörjad medelålders 
man. 

På bordet låg ännu knifven bredvid ett brode- 
radt lakan, märkt med ett krönt namnchiffer. 

"Der hvilade han sist, gamle Tönnes, innan de 
svarte kommo och togo honom", sade han. 

De superade länge och drucko mycket; sedan 
följde sällskapet amanuensen på väg. När de kom- 
mo ett stycke ner på Trädgårdsgatan upphörde snön 
plötsUgen att knarra, marken var svart och mjuk 
och de kände en doft af granris. De voro utanför 
sorgehuset; det lyste i hans fönster. 

"Nu är modern derinne och gråter", anmärkta 
någon. 

"Hvem skulle det annars vara?" 

"Hm!" 

Amanuensen på pathologicum blef alldeles tyst, 
och när de kommo till hans port släppte han icke 
sällskapet förr än han öfvertalat en af dem att ki- 



EN LOFVANBE YNGLING. 157 



nesa hos sig, ty han bodde för tillfället ensam i hela 
huset. Lyckligtvis frågade ingen honom om han var 
mörkrsidd, ty han var af ett mycket våldsamt lynne 
när han hade fortärt något. 



Skalder\ och poeter\. 

— X — 






A 



an bar långt hår, hade dåligt bröst och drack 
absint. Hans gymnasieperiod hade infallit 
^i^ under den tid då de litterära föreningarne 
blomstrade; han hade alltså läst mycket dåligt öfver 
sina lexor, men skrifvit föredrag på både långa och 
korta rader. Det hade väl kunnat botas af kamra- 
terna i Upsala, men hvad värre var, hans hela rikt- 
ning hade blifvit bestämd ; han var blifven "idealist" 
och trodde på det overkliga, derför betraktade han 
hela sin Upsalavistelse såsom on overklighet, och det 
fick han lida för. 

Men under det han gick på gymnasium hade 
Upsala redan inträdt i reaktionen. Den siste skal- 
den hade skurit halsen af sig för att undgå hånet, 
ingen beklagade den vilsefördes öde, utan fastmer 
kunde icke hans biograf underlåta att kasta ett lätt 
löje öfver hans personlighet. Dessutom hade hela 
tiden antagit en praktisk riktning, hvilken äfven hade 
sitt direkta inflytande på studentlifvet; man kände 
att man reste till Upsala för att ta en examen och 



SKALDEN OCH POETEN. 159 



icke för att studera. Dertill kom äfven en annan 
omständighet; skandinavismens undergång i och ge- 
nom det olyckliga danska kriget hade beröfvat ung- 
domen tron på festtalet, och derför gick den och 
skeptiserade ; vidare hade de oartiga Norskarne vid 
sista studentmötet sagt att studenter inte voro nå- 
gonting; att de stodo i vägen för ljuset genom att 
bilda skrå, och att det icke kunde bli något riktigt 
bondelif förr ån man trädde ut ur "Studenterrammen", 
och annat mer som hade en viss af kylande verkan 
på studentgeisten. 

Nu kom han emellertid upp "med ett varmt, 
eldigt sinne| och öppet hjerta; han var en älskvärd yng- 
ling, vänsäll, renhjertad och troende; han trodde på 
allt godt och ädelt och stort och skönt", som en 
ordensbiograf vid ett gladt tillfälle yttrade. 

Men han kom också upp på nationssalen en af- 
ton, då det var zwuck, i samma sinnesförfattning 
och var nog oförsigtig att taga kuratorn på orden, 
då denne bad de nykomne kamraterna betrakta sig 
som hemma och med sina talanger bidraga till att 
illustrera festen. 

Han gick fram till bålen, kastade de ringlan- 
de lockarne öfver axlarne, blixtrade med ögonen, 
knackade och framsade fi)ljande skaldestycke med 
varma: 

Skynden <la fram pil den herrliga bnii, som i gläiiäande ringlar 
Svänger sin Ijnsrika väg hän öfver framtidens fält. 
Se, bort i fjerran der stå de tjusande okända fröjder, 
leende blickande fram, fastän ur dunklet likväl. 
Vinkande gladt som serafernas flock ur de rosiga molnen, 
Qvädande framtidens sång, Ijuflig, osäglig musik. — 



160 SKALDEN OCH POETEN. 



Hår afbröts talaren af en trumpetskräll borta 
ifrån pianohömet, der en landsman, som icke älskade 
poesi, forsökte fä ljud i tenorbasunen. 

Men skalden: 

Hästen dä trangtande fram på de olika lockande stigar, 
Trängen tiU grufvomajs djup, vetandets väldiga schakt — 

Hår brast hela forsamlingen ut i ett oslåckligt 
gapskratt, men skalden fortsatte, vildt, fanatiskt un- 
der ackompanjemang af skrattsalvor. 

Sväfven pä vingar dit upp till de klara forfriskande nejder, 
Diktens förtrollande hem, tankens etheriska verld. 
Mälen ock framtidens lockande bild i tjusande färger . . . 

Bravoropen och skrattsalvorna fortforo, och han 
fortfor också. Slutligen hördes en röst: Fy fan, det 
år ju allvar! Man bildade grupper och pratade högt! 
Men han fortsatte ändå; hans bröst flåmtade och 
hans ögon tårades. 

Når han slutat föreslog kurator hans skål och 
utbragte ett hurrarop för "skalden". 

Han hade störtat ut innan hurraropen tagit slut. 

Han visste icke att det just var en af de äldre 
landsmännens triumfer att på ett hyperpatetiskt satt 
framsäga valda stycken af Tegnér och att han nu 
först blifvit tagen som en imitatör (trumpetstöten), 
och lyckats vinna bifall, men slutUgen blifvit igen- 
känd och utskrattad som en "skalderacka". 

Nu tror man att han var botad; nej, martyr- 
glorian var alltför kär. Han samlar snart några hka- 
sinnade och bildar ett hemligt förbund som utöfvar 
poesi, hvilken på sammankomsterna bedömes under 
flitigt punschdrickande. 



SKALDEN OCH POETEN. 161 



Emellertid hade samma qvåll söm skalden, hvil- 
ket numera var hans öknamn, gjort fiasko, en annan 
ung nykommen också låtit narra sig att stiga fram 
och läsa upp ett poem; men det var annat! 

Han sjöng om de höga vedprisen, om sin stä- 
derska, om mathålet han åt på, om forelåsningarnes 
skadliga inflytande, om punschens förträfflighet, om 
borgmästaren, om huru man bäst skulle hundsvottera 
polisen, huru man skulle bedraga handtverkare på 
varor; vidare gaf han adress på bierstugor, talade 
om hur stor skuld han tänkte göra, att han troligen 
icke skulle ta någon examen utan sluta som student 
i Upsala; han satte äfven i fråga att han skulle dö 
i ett uthus, och beskref huru han då skulle förhålla 
sig m. m., som icke kan återges. 

Det var inte allvar, det! Bifallet var också oer- 
hordt och upprigtigt. Talen och svaren voro hjert- 
liga, nationen hade en poet! Och han blef bror med 
seniorer och kuratorer och byggnadsnämnd och 
lublioteksutskott. 

Inom en termin var han teaterdirektör; hade in- 
trådt i det lysande N. N. H., der han blef bror med 
docenten i sitt hufvud-ämne, hvilket var honom till 
stort gagn vid följande tentamen; dessutom hade han 
varit marskalk på en konsert i Katarina kyrka och 
hållit talet för qvinnan på Nordiska festen ; han var 
alltid lyckad och hade grundlagt ett varaktigt rykte. 

Afundsmän sade, att han var en narr och att 
han aldrig skulle ta examen. Men han gick på före- 
låsningarne ordentligt och satt alltid på första bän- 
ken; han tog rikligt med kollegier och fc')rsummade 
aldrig att kura; han var ingen rumlare, men var 

11 



162 SKALDEN OCH POETEN. 

ofta med i ett gladt lag och. umgicks i familjer, der 
han gema var sedd for sitt anspråkslösa sått och 
sina glada visor. 

Men skalden gick alltjemt och rufvade; håret 
blef allt längre och absinterna flera. Han föraktade 
poeten djupt; han gjorde som vanhgt skilnaden så: 
den der roar sig med att skrifva, jag skrifver på fullt 
allvar. Och det gjorde han, ty han gjorde intet an- 
nat. Han tog långa promenader ut till Gamla Upsala 
för att aflyssna nordanvindens sus i graname på 
kyrkogården några gamla sagor, han ropade upp 
kämpaskuggor ur högarne, men der kommo inga; 
han gick ut i kronoparken för att "ta stämning", 
men han fick ingen, han dref på landsvågen, men 
det blef ingenting af. Ingenting läste han annat än 
skönliteratur och de estetiska systemerna. Men om 
qvällarne skulle han ha sina beundrare omkring sig 
vid toddyn, och då först lefde han och kunde till och 
med bli genial ; dagen derpå vid skrif bordet var han 
åter steril. 

Så framlefde han några terminer och var mycket 
skygg; han tyckte sig läsa hån i allas anleten; till 
och med hans förbund hade börjat tvifla på hans 
begåfning och funno snart botten; de ledsnade på 
lionom och kunde icke finna honom intressant längre. 
Intressant, det var just det han ville ; han ville vara 
hånad, föraktad, blott han ådrog sig uppmärksam- 
heten, blott han fick sympati, sade han. Han måste 
vara intressant till hvad pris som helst. 

Då först hittade han på den "nya typen, som var 
så gammal, så gammal; han fann att han enligt 



SKALDEIJ OCH POETEN. 163 



Vischers system var ett "brutet geni", och nu skulle 
han bli bruten till hvad pris som helst. 

Han klippte af sig håret och lät ett par mustacher 
vexa ut; han klädde sig ordenthgt, skref oskickliga 
visor, förde ett rått språk och ett utsväfvande lif 
med dåliga bekantskaper. Dessemellan hade han 
hysteriska återfall och skref klagande sånger. Men 
som han nu lefvati flera år utan att ha lefvat ett 
lif i verkligheten, hade han ingenting att skrifva om, 
annat ån sin sorg, men hans sorg var icke någon 
sorg, ty han hade intet annat att sörja öfver än sig 
sjelf, och sig sjelf hade han pjaskat ut, och plottrat 
bort bit för bit, så det.-fans intet qvar. Det förstod 
han inte! 

Emellertid hade ryktet om sonens oregelbundna 
lif nått det aldrig otillgängliga fadersörat, och beslöt 
fadren, som var grosshandlare i Sundsvall, företaga 
on revisionsresa till Upsala, öfverraska sonen och 
hälla en gruflig räfst. Olyckan ville att han vid sin 
'ankomst till staden först råkar på en gammal vän, 
som han icke sett på många år och som derför ger 
middag, hvajrefter sonen skall öfverraskas. Middagen 
i)lir långvarig och rundlig, ty de begge vännerna hafva 
sa många projekt att diskutera rörande de åtgärder, 
som skola vidtagas med -den förlorade sonen. Sedan 
de ätit och bhfvit druckna, gingo de ut att söka det 
borttappade fåret. Han fans ej hemma, men troddes 
vara på Himmelriket eller hos Åicerstens. Efter att 
ha hvilat vid en toddy på Åkerstens, anlände man 
till Taddeis och fick reda på den lilla spiraltrappan 
som leder upp till himmelriket. Sedan de girat om- 
kring i den mörka gången åtskilliga hvarf, hördes 



164 SKALDEN OCH POETEN. 



ett skrik som ifrån afgrunden, en dörr slås upp och 
mot dem strömmar en flodafljus, tobaksrök, punsch- 
ångor och tjut. Det var himmelriket! Sonen står 
just i skjortärmarne vid en bål och skall hålla tal; 
han fattar i ett ögonbhck situationen, fyller glasen 
och ber sällskapet helsa hedersgästerna med ett fyr- 
faldigt hurra! 

Vindlingarne i trappan, öfvergången från mörkret 
till ljuset, hurraropen- och. kanske mest middagen be- 
döfvade den gamle så, att hans entré skulle blifvit 
ganska komprometterande om icke sonen, störtat 
i hans armar. 

Derpå druckos flere bålar Qch åts sexa i stora 
salen på Gästis, och der blef sång och tal; sonen 
höll tal för fadren och kamraterna för sonen, hvar- 
vid fadren blef så stolt öfver att ha en sådan, enligt 
beskrifning, förträfflig son, att han sednare tog ho- 
nom afsides i en fönstersmyg och frågade om han 
behöfde pengar, hvartill sonen sade — nej! Ett 
sådant nej var värdt mer än pengar, menade han. 
Senare på natten bars fadren omkring salen i en 
stol under allmänt afsjungande af folksången. 

Det blef ingen räfst af under sådana omständig- 
heter, och fadren reste med det allra bästa intryck 
dagen derpå: men sonen stannade och fortsatte sitt 
ogudaktiga lif, i hvilket han numera fann stort be- 
hag. Han blef fet och dugtig, och hans bröstlidande 
gaf sig, sedan han utbytt absinten mot punsch. Han 
försonade sig med mat och glädje och började åta 
frukost på källare samt lade sig till råtthund. 

Vid nästa Majfest höll han ett roligt tal på 
nationen, och till höstlandskapet hade han lärt sig tre 



SKALDEN OCH POETEN. 165 



oskickliga visor. Han var synbarligen på bättringen, 
och en och annan af hans vedersakare erkände öppet 
att de misstagit sig på honom. 

Hårunder hade han glömt bort allt hvad han 
lärt i skolan och insåg en dag, att han icke hade 
hufvud for att läsa. Då slog han graden ur hågen 
och sökte en plats hos en träpatron i Norrland. 

Nu år han den gladaste brädgårdsinspektor i 
Sundsvall, älskar god mat, starka anekdoter, men 
hatar poesi. 



Poeten deremot, han framgick tyst och stilla 
pa sin bana och tog en vacker examen. 

Han har skrifvit poem vid 1 drottnings begraf- 
ning (hvarför han erhöll en briljanterad kråsnål), 1 
kröning, 2 invigningar, 18 bröllop, 6 kristningar och 
många, många middagar, och lär ha fått beställning 
på en kantat till nästa jubelfest, hvad det nu blir 
för en! 

Sedan hans Samlade Dikter äfven utkommit, 
tillhör hans namn literaturhistorien. 

Han är biogi'aferad två gånger (andra gången i 
två upplagor) och man har redan utvalt buxbom till 
hans porträtt. *■' 



Offret. 

(Ett stycke bondelif). 
X 




adren egde en gård i Upland; han h^,de varit 
bonde, men var nu possessionat. Han åtnjöt 
ganska stort förtroende i orten, hade erhållit 
kommunala uppdrag och stänkröster vid riksdags- 
mannaval; han var med ett ord en aktad man, rätt- 
rådig, hederhg, oförvitlig och väl burgen; för öfrigt 
var han en mycket dåUg menniska, men det var ett 
naturfel som ingen hade rätt att klandra honom för, 
men det var mycket obehaghgt för sonen, som fick 
umgälla det. 

Det hade blifvit en hop barn i huset; inkomsterna 
vexte icke i samma proportion som barnens antal, 
derför måste det göras indragningar ; detta roade icke 
fadren; han älskade ostindiska näsdukar och ville ha 
rigtigt silfver på sina sjöskumspipor; han ansåg sin 
hustru icke böra gå i halfsiden då nämdemansfrun 
gick i hel. När han såg dessa sina. små önskningar 
hotade, blef han först ond på barnen, och låt dem 



OFFRET. 167 



gå dåligt klädda; sedan när de blefvo vuxna fingo 
de göra nytta och slutligen skötte han gården med 
dem. Det var en god affär, ty han hade dera för 
baxa maten! 

higen menniska misstänkte några dåliga motiv; 
alla berömde de utmärkta föräldrarne till de artiga 
och flitiga barnen, som skygga och darrande af hun- 
ger alltid helsade så höfligt. De fingo mycket litet 
mat: "det är så helsosamt," sade fadren, som alltid 
hade aktningsbjudande motiv för alla sina dåliga 
handlingar; de ftngo eländiga kläder: "barn ska hår- 
das," sade den hedervärda fadren; de fingo ingen 
uppfostran, men arbeta som drängar och pigor: "barn 
ska lära sig arbeta"; och folket sade: "hvilken för- 
träfflig uppfostran, och högfärdig är han inte fast 
han konmiit sig upp, ty hans barn få då gå som 
drängar och pigor!" 

Om de vetat hur högfärdig han var! Det jäste 
i honom att han skulle känna sin underlägsenhet 
under den der fattiga preststackarn, som han alltid 
sökte reta till strid på kommunalstämman, men som 
alltid falide honom på ett så humant sätt genom att 
meddela en faktisk upplysning i saken ur sitt förråd 
af kunskaper. Det mylrade i hans passionerade sinne, 
då han kände huru det dock fans något, som ej 
kunde fås för penningai*; han, som med sitt stigande 
välstånd fatt aktning, heder, ära, anseende, kunde 
dock icke fylla den afgrund som låg meilan honom 
och presten. Presten begagnade ord, som han icke 
förstod; presten kunde knyta ihop ända till tre tan- 
kar och dra till dem så att det kändes som en ränn- 
snara om förståndet; det var beståmdt finare 



168 OFFRET. 



hjul i prestens mekanik; dessutom — och det var 
det värsta — presten hade en söndag rättat ett par 
bokstäfver som kommit vilse i hans protokoll. Nog 
af, han hatade honom med hela den stjrrka, som 
nerver härdade vid plogen och slagan kunna utveckla. 
Han mönstrade en afton sin barnskara och ut- 
valde med sin fadersblick den svagaste bland gos- 
sarne. Han tog honom som af en händelse afsides 
och talade om Upsala, om studentfanan, om sången, 
om de hvita mössorna och mera. Derpå gaf han 
sonen lof att studera ; men, sade han, du år en fattig 
gosse och får reda dig sjelf ; jag kan icke göra något 
för dig, utan du får som andra fattiga gossar hjelpa 
dig fram med konditioner; blir du informator i nå- 
got förnämt hus, så kan din lycka vara gjord, sådant 
har man sett förr! 



Gossen kom i skola och var flitig. När kamra- 
terna voro lediga, så fick han gå bort och läsa lexor 
med minderåriga och det var ej roligt; sina egna 
lexor preparerade han om nätterna. Det lilla han 
förtjenade tog fadren om hand och köpte, åt honom 
de äldre brödernas aflagda kläder: "man skall be- 
hålla pengarna i huset", sade han. 

Emellertid gick han igenom sin ungdom under 
nöd och strid, men med fast mod, ty han trodde på 
framtiden. Blir jag blott student! var den tanke som 
höll honom uppe. Och han blef student! Han sprang 
från Kuggis och köpte för sina sista pengar en hvit 
mössa; och så gick han ut ur staden för att komma 



OFFRET. 169 



hem till sina föräldrar; han hade fyra mil att gå, 
men det var en v.årqväll! 

Han gick den långa förfärliga Vaksalavägen, och 
han tyckte den var vacker ; han sjöng och han sprang 
och han skrek för att få luft, ty han hade ju ingen 
att meddela sig med; han hade solen bakom sig och 
han såg sin skugga bU allt längre; men når han 
vände sig om, låg ännu alltid staden bakom honom, 
med Carolina, slottet och Domkyrkan; en gång uppe 
Yiå Vaksala kyrka hade han förlorat dem ur sigte, 
men så döko de upp igen. Når solen gick ner och 
lärkorna tystnat ute på de ändlösa åkrarne kände 
han sig trött; han hade inga pengar. Han fortsatte 
vågen och kände att han var hungrig, ty han hade 
icke ätit på hela dagen af bara öro. Men han gick 
på; han sjöng icke mer, men han tänkte på huru 
glada mor och systrar skulle bli, när de fingo se 
hans hvita mössa. Det började knastra under hans 
fötter, ty det frös på den ännu fuktiga vägen. Då 
fattade han mod och gick in i en stuga. Der sutto 
tre bonddrängar på spiselkanten och rökte pipa. 

"Förlåt -mig, kan herrarna ge mig lite mjölk och 
låta mig ligga öfver natten." 

De tre herrarna tittade på hvarandra, men sade 
ingenting. 

Han upprepade sin anhållan. 

"Inte!" ljöd omsider det vänhga svaret, och de 
tre försjönko äter i samma tysta häpnad och orör- 
hghet. 

Han gick; när han kommit ut på landsvägen 
vände han sig om; der lågo de tre herrarne med 
näsorna mot rutan och grinade. 



170 OFFRET. 



I nästa stuga blef han vänligt mottagen och 
fågnad grundligt, oaktadt hans uttryckUga förklaring, 
att han icke egde några pengar. 

"Håhå, rika Lundmarks äro inte utan, dfe!" 

Folket kände hans far; hans rika far. Det gaf 
honom att tänka på! 

Han lade sig i en mjuk säng och sof så godt, 
men drömde att han satt i skolan och skulle forhö- 
ras. Och när han vaknade i den lilla stugan var 
solen redan uppe och hans första bUck föll på den 
hvita mössan, som hängde vid fönstret; och det 
rosenröda sidenfodret lyste igenom den hvita sam- 
meten och den såg så fin ut, men så glad på samma 
gång! Och han betraktade sina dåliga kläder, som 
hängde på klockfodralet, och han såg på de söndriga 
stöflarne och han skämdes, ty han mmdes gummans 
ord. 

I detsamma öppnas dörren och en piga träder 
in, går rakt på hans stöflar och bär ut dem för att 
borstas. Derefter hör han dämpade skratt i köket 
utanför; han rodnade af harm och skam. 

När han sedan stigit upp och fått kaffe, tog 
han afsked och förnyade sin förklaring och ursäkt. 
Gumman försäkrade att hon ingenting begärde, men 
viUe han ge något åt flickan . . . Det var tunga steg 
öfver tröskeln! 

När han var utanför hörde han genom det öppna- 
fönstret : 

"Lika snål som fadren! Att inte ha så mycket 
ambition... utan komma som en tiggare!" 

Då gick han upp i skogsbacken vid vägen och 
stormgret; han visste icke om det var af harm eller 



OFFRET. 171 



sorg eller skam; men han kände att han fått ett 
sår in vårtes som blödde och förgiftade hans blod; 
ty onda och osunda tankar uppstodo hos honom. 
Han försökte en analys. Han fann att det icke var 
så mycket förödmjukelsen, ty den skolan hade han 
genomgått på sina konditioner; han hade åkt på 
kuskbocken, fått heta "han", mottagit julklappar af 
strumpor och andra nyttiga ting, fått tillbaka sina 
pengar då han måst spela fjerde man i en preferans 
och tappat; sådant kände han väl; nej, det var nå- 
got annat som kändes djupare'; han trodde att han 
förlorat tron på fadren, hvilken för honom alltid 
framstått som idealet ' för sanning, heder och rätt- 
rådighet. — Huru ofta hade han. icke hört honom 
såga: det fins intet så föraktligt som osanning; jag 
hatar ingenting så som orättfärdighet o. d. 

Men han blef snart glad igen, när han nalkades 
hemmet; han tänkte sig huru syskonen och modren 
skulle stå på verandan och vifta mot honom, när 
han kom på stora landsvägen, och så skulle syst- 
rarne springa mot honom med Tello i hälarne — 
det ögonblicket skulle ge honom allt igen! 



Det var fram på söndagsförmiddagen, mellan tio 
och elfva, då han stängde sista grinden och fick sitt 
hem i sigte. Han såg ingen mensklig varelse på 
verandan eller utanför. Han sökte ådraga sig upp- 
märksamhet genom att sjunga, men utan verkan! 

Han går in genom förstugan alltjämt sjungande, 
går igenom barnkammaren och gossarnes rum, utan 



172 OFFRET. 



att träflfa en menniska; hän går i köket, ingen piga; 
slutligen inträder han i salen alltjemt gnolande på 
Sångarfanan, då han mötes af ett dundrande: tyst! 

Han befann sig midt ibland familj och husfolk, 
hvilka åhörde huru modren låste predikan. Det blef 
en paus i låsningen, men blott ett ögonblick, ty en 
blick af fadren, och modren tog sina ögon från gos- 
sen, och fortsatte läsningen! 

Det var en förskräcklig halftimma som åter- 
stod; tvånne stämningar hade brutit hvarandra, och 
förtrollningen var också borta. 

Det blef ledsamt och kallt alltigenom ! Efter pre- 
dikan förde fadren sonen med sig ut och spatserade? 
Man tog af en händelse vägen åt kyrkan och råkade 
inträda der just som gudstjensten var slut. 

Fadren mottog lyckönskningar af kyrkfolket och 
syntes ganska förnöjd! Så kom prosten. 

"Guds frid, pastorn, nu skall han få prediko- 
hjelp". 

Pastorn lyckönskade sonen och tackade för den 
erbjudna hjelpen, men frågade om sonen redan hade 
så afgjord kallelse,* att han bestämt sig! 

"Kallelse?" sade fadren. "Hå, det skall väl inte 
kräfvas så strängt; man ser så mycket folk som 
bUr prester!" 

De följdes åt framåt prostgården. Sonen och 
presten voro snart i ett samtal, som fadren ej del- 
tog i, ty han visste ej hvarom det handlade. 

Framkomne till prestgården bad värden dem 
stiga in, men fadren sade tvärt: nej, tack ! tog sonen 
med och gick. 

De gingo tysta bredvid hvarandra länge, 



OFFRET. 173 



Slutligen sade fadren: 

"Jag hade tänkt att det inte var värdt att du 
blir prest!" 

"Jag har aldrig ämnat det?" 

"Har du inte?" 

"Nej, jag har inte kallelsen!" 

"Jaså! Men jag vill att du blir det!" 

"Jag menar jag blir hvad jag vill, när jag be- 
kostar mina studier sjelf — " 

Fadren tänkte en stund. 

"Om jag hjelper dig med studierna, blir du prest 
då?" 

Han fattade sonens hand och såg på honom. 

"Nej icke för vinnings skull!" 

"Om jag ber dig!" 

"Nej! Jag ar icke af den rena bekännelsen." 

"Det är icke jag heller", tröstade fadren, men 
det halp icke. 

Samtalet var slut. En märklig förändring hade 
försiggått med fadren på dessa timmar. 

Han hade fått samma sak mot sonen som han 
nyss haft mot prosten ; men hans fåfänga var större. 

Resultatet blef parlamenteringar, som strandade 
mot sonens fasta, beslut, att icke mot samvete åtaga 
sig att förkunna en lära som han. ej bekände helt 
och hållet. Modren skickades fram med sina böner, 
men intet halp. 

Då visade fadren honom ur huset. Genom gamla 
lärare erhöll han en sommarkondition, och med be- 
sparingärne reste han om hösten till Upsala och 
br)rjade låsa på graden. 



174 OPFRÉT. 



Vid första terminens slut hade han alldeles klart 
för sig, att en examen egentligen år en ekonomisk 
fråga, att akademiens vigtigaste person är råntmä- 
staren och att tal om jemvilja, flit o. d., år snack. 
Hår funnos en mångd opåräknade utgifter: inskrif- 
ningsafgifter, lösen, nationsafgifber, kollegier och 
böcker. Ett enda lexicon kostade lika mycket som 
han tänkte lefva på under terminen, och han lefde 
mycket sparsamt. Han bodde innanför ett arbets- 
folk som hade barn. Modem skickade i hemlighet 
en flaska mjölk i veckan, hvilken han gömde bakom 
en bjelke ute i vinden; när det var kallt fick han 
hugga en vak i flaskan och hemta sitt förråd för 
tillfallet. 

Det der gick ändå an; att han förkylt händerna 
gick också an; att han blef svag och eländig af dålig 
föda också, ty sådant tog icke skada på hans själ, 
men det var annat som förmådde det. 

Han kunde' icke betala nationsafgiften; lands- 
männen egde befria honom derifrån genom allmän 
omröstning på landskapet. Han stod i rummet utan- 
för, när de läste upp hans namn. 

En landsman begär ordet och, då han ej finner 
den sökande tillstädes, förklarar han, att det endast 
kan vara lågt .vinningsbegär, som dikterat denna an- 
sökan, då fadren vore känd som en, minst sagdt, 
välbergad person. 

Vid voteringen beviljades hans ansökan att blifva 

från terminsafgiften befriad med tre rösters pluralitet. 

- Han drog sig numera alldeles tillbaka, och de 

fä kanarater, som förut umgåtts med honom, stötte 

han ifrån sig genom sin misstänksamhet. 



i 



OFFRET. 175 



Det blef vår och det var en Valborgsmessoafton. 
Studenterna samlades som vanligt på torget om 
qvällen för att med fanor och sång tåga upp till 
Slottsbacken. 

Han hade varit ute och gått för att hålla sig 
varm och vände just om Carolinahörnet då han såg 
det långa tåget komma emot sig. Han blef blyg, 
han* blef rådd och ville springa sin väg; men han 
ville så gerna vara med; han hade ju rättighet; men 
så tänkte han på den der gången på nationen, och så 
blygdes han — han hade ju inga rättigheter. Nu tågade 
de förbi honom, han tyckte att alla de hvita mössorna 
sågo på honom ; sjelf hade han icke någon ren mössa, 
utan gick i hatt, och det kom också för honom. Han 
följde ändock efter och blef knuffad i folkhopen; han 
stannade med de andra åskådarne uppe på backen; han 
trängdes allt längre fram mot sångarne ; han kände igen 
gamla skolkamrater, men han vågade sig icke fram. 
Och nu klingade "Våren är kommen" så jublande 
friskt och oldarne lyste rundt kring horizonten. Här 
hade han stått som katedralist året förut och drömt 
om det ögonblicket då han skulle få vara med, och 
det stod så lifligt för honom, att han glömmer sig 
och faller in i sin sångstämma! 

"Åh, håll mun på dig, när studenterna sjunga!" 
röt en gesäll och knuffade honom i sidan! 

Nu hade han bevis på att han icke var student ! 

Han ville gå hem senare, men han gick ändå 
ut i staden för att höra på sången och se de glada 
upptågen. Det lyste i alla nationssalar; han tänkte 
ett ögonblick gå upp på sin; men det kostade pen- 
gar, och om han också haft skulle han ej vågat gå 



176 OFFRET. 



dit. Man skulle ha hviskat, så trodde den token, 
"har han råd med det?" 

Han kände att han den qvållen var på god väg 
att bli en dålig menniska! Han var så viss, att i 
hela det stora studentsamhållet ej fans en enda, som 
i denna qväll var så olycklig som han — och ändå . 
funnos der så många som voro fattigare. Det fans- 
en fläck på honom, och en sådan som han visste att 
ungdomen aldrig förlåter, och han var dock oskyldig ; 
det skulle ha varit en lisa att ha varit skyldig, 
tyckte han. 

När han kom hem och gick igenom arbetsfolkets 
rum, satt hela familjen omkring ett väl dukadt bord 
och åt. 

"Nej, kors, är inte magistern ute ; vi trodde vi 
inte skulle få se honom förr än i morgon bittida!" 

Och så skildrades för honom hur lustigt det 
brukar gå till; hur hela sta'n är vaken om natten 
och hur studenterna gå till slottskällan på morgo- 
nen i soluppgången; och hur roligt det skulle bli i 
morgon på första Maj! 

Han gick in till sig och slog upp fönstret. "Sjung 

om studentens lyckliga dag," hörde han. "Inga 

stormar än;" "Inga stormar, Inga stormar," sade 
basarne for att göra saken troligare, men han blef 
så ond, ty han älskade ännu sanningen, och han fick 
en hel hop onda tankar om poeterna, "dessa mensk- 
lighetens flatteurer", menade han. 

Han gick till sängs, hörde arbetarens barn läsa 
aftonbön, och somnade i den fulla öfvertygelsen att 
han var en förkastad menniska. 



OFFRET. 177 



o 

Åtta dagar senare skulle han upp på nationen 
för att låsa ett anslag om ett ledigt stipendium på 
15 rdr. Han valde en timma efter middagen då han 
nästan var säker på att ingen skulle finnas på lo- 
kalen.- 

Han fann tamburen full af rockar; han gick 
igenom läserumniet och fann dörren till salen stängd, 
raen hörde en röst som talade. Han lyssnade! 

"Mina herrar, då Xlands nation i dag har den 
äran och glädjen att; se sin inspektor hedra den- 
samoias enkla bord med sin närvaro, är det för 
oss en så mycket kärare anledning att få; helsa 
honom — — — 

Han tittade genom nyckelhålet och såg ett långt 
dukadt bord med ljus, vinglas och blommor ; kurator 
«tod med ett champagneglas i handen vänd mot 
nationens inspektor, professor X. 

— — — och jag ber på alla mina landsmäns 
vägnar härmed få föreslå en skål, en tacksamhetens, 
tor den aldrig tröttnande välvilja, hvarmed ni, herr 
professor, städse omfattat Xlands nation, en välön- 
skans för vetenskapens nestor, akademiens ära, som 
så håfdat Xländingarnes gamla namn! Lefve Xlands 
nations inspektor!" 

Hurra, hurra, hurra, hmTa! inföll nationen, och 
fanfarer skrällde. 

Han måste höra fortsättningen och satte sig ned 
vid dörren. 

Det knackade i ett glas och det blef dödstyst. 

"Mina herrar landsmän! — Jag har icke många 
ord att säga! Den oförtjenta ära, som kommit mig 

12 



178 OFFIIET. 



till del, då ni inbjudit mig till ert lysande bord, har 
tilltalat mig ganska lifligt. Det är godt för en gam- 
mal man att se sig afhållen af ungdomen, och det 
är desto kärare, som denna ungdom blifvit född och 
uppfödd i samma hembygd, ja, mina unga vänner; 
det samband, det osynliga samband, som eger rum 
mellan personer, födda och uppfödda i samma hem- 
bygd är i sanning egenartadt; man känner sig som 
barn af samma mor och man ålskar hvarandra som 
sannskyldiga frånder. Xlands nation har for mig 
alltid varit som en kär anförvandt och, oaktadt den 
ringa beröring man kommer till hvarandra, har jag 
dock fått er alla kära — och jag känner eder alla; 
det fins icke en af er som ej ligger mig om hjertat. 
I tycken måhända, att vi så sällan se hvarandra? 
Väl! Men jag ser er, jag ser med mitt vakande öga, 
ty jag älskar er! 

Vet ni, mina unga vänner, jag säger ibland för 
mig sjelf så här: Gud late aldrig Xlands nation kom- 
ma att ångra den stund då den utsåg mig till det 
ansvarsfulla kallet — — — 

Han sprang ut i tamburen för att få skratta 
ut och återvände sedan till nyckelhålet. 

Inspektorn stod der ännu med glaset i hand och 
tårarne i ögonen och talade. 

— i hemmet, mina unga vänner, är det vi få lära 
allt godt, i hemmet är vår lyckligaste tid; hm*u 
mycket hgger ej i detta enda ord: hem! Och I han 
alla lyckliga hem — jag vet det! Men derföre sko- 
len I också vara tacksamma! Tanken på denne fa- 
der, som för eder arbetar och trålar och drager 



OFFRET. 179 



dagens tunga och hetta; det är för er han arbetar, 
ty hvarför skulle han arbeta för sig sjelf — — — 

Han aflågsnade sig och mötte i trappan vakt- 
mästare med fat och buteljer. 

Det kändes som om något gått i baklås för ho- 
nom. Han tyckte att alla menniskor Ijögo; studen- 
terna i sin sång, kuratorn i sitt tal, inspektorn i sitt tal; 
men det värsta var, att de bestämdt trodde på hvad de 
sade; inspektorn gret ju! Eller var det kolsyran! De 
voro sålunda vilseförda! Han hade ju efter hand funnit 
att allt förhöll sig på ett rent motsatt förhållande i 
verkligheten mot hvad som sades af menniskorna. 
Icke hade inspektorn visat nationen någon välvilja, 
icke var han någon nestor i vetenskapen, han var 
ju ansedd för en stor medelmåtta; icke kändöinspek- 
tora alla landsmännen, han som aldrig såg dem 
mer ån en gång om året på vårmiddagen; och ordet 
hem, det väckte ju hos honom de allra obehagUgaste 
föreställningar; och hans far, icke arbetade han för 
«onen — det var ju lögn alltihop! 

Om qvällen skref han till fadren och sade, att 
nu ville han bli prest, ty han hade ändrat mening 
i vissa saker. 



Två år efteråt har han tagit diraissionsexamen 
Och håller på med den praktiska. 

Hans lefnadssätt och hans yttre ha undergått 
vissa förändringar. Han har genomlefvat en andlig 
l^ump, som numera är slut. Ansigtet är .något ål- 



180 OFFRET. 



drigt; näsan mera framskjuten och markerad; ansig- 
tets hud fast, gul, med två mörka skuggor efter 
skägget; vissa muskler omkring munnen (buccinato- 
rerna) mera rörliga och utvecklade, liksom alltid på 
språng; blickarne oåtkomliga; om man ser honoro 
i ögat, kan han kontrahera pupillen, så att man 
tror sig se en blind; det der lilla mörka pupillhå- 
let, der själen strålar ut, är han så rädd om; pan- 
nan är högre, men man ser platsen efter det gamla 
hårfästet; händerna äro vissna, men han har blif- 
vit fet. 

Hans studier bestå i homiletik och kateketik. 

När han står i katedern och extemporerar år 
han vältalare, men det är mera en exeget än en 
predikare man hör. 

Kateketiken är honom motbjudande, men han 
måste, och han är strängt pligttrogen. Han får tre 
af de värsta gossarne från Prinsens skola till sig 
kl. 6 hvarje morgon; dessa skola senare på dagen 
ge prof på lärarens skicklighet genom att svara på 
ett visst antal katekesfrågor; barnen tycka icke 
om att stiga upp i otid, derför äro de sömniga och 
tredska, men som de äro fattiga tycka de om slan- 
tar. Detta vet den unge menniskokännaren och 
derfor begagnar han detta vanliga och tiUåtUga 
medel. 

Hans två mellanår hade icke varit angenäma; 
han hade visserhgen fått umgänge genom kollegiet, 
men de voro icke behagliga dessa unga män, ty de 
voro så obildade, menade han, och dessutom hade 
de ett vakande öga på honom och umgingos hos en 
professor. 



OFFRET. 181 



Litet svårt hade han också haft att finna sig i 
den tyranniska ton, som lårame begagnade mot ho- 
nom, och tilltalsordet du kändes som ett tillhaka- 
flyttande i skolan; det verkade så förkrossande, att 
han ibland trodde det vara en villa att han arbetat 
sig ur gossåren, han tvitlade på all utveckling öfver- 
hufvud. 

Striden hade varit svår! Han hade slutat sin 
första period i tvifvel, då när han beslöt låsa på 
prosten, men han gick icke till botten med sin sak, 
utan kastade sig öfver till absolut stupidité. 

Han ville bli kristen på allvar, men han kunde 
icke; han ville prof va sig genom spåkning, sjelfför- 
våUade hdanden, men han fick aldrig extasen. Han 
slog en gång upp ett tryckt plakat på sin vägg med 
"Kom till Jesus I" Visserligen led han litet smälek 
derfior, men det var så Utet mot hvad han lidit förr, 
att han tog ner plakatet igen. 



Han prestvigdes i Domkyrkan i föråldrars och 
syskons åsyn. Fadern tog emot honom på korsgången 
och kysste honom; modern gret och syskonen också. 
Han var som vanligt lugn och kall. 

Når tiden blef fullbordad, erhöll han koministra- 
turen i hemsocknen. 

Nu är han mycket afhållen af sina försam- 
lingsbor, år ansedd som en snäll och hederlig man, 



182 OFFRET. 



och så år han ; men främmande folk från sta'n, som 
hört honom i kyrkan, säger att han är "död". 

Med fadern umgås han rätt förtroligt; de spela 
bräde om lördagarne och äta middag tillsammans om 
söndagarne. 



Lättsinnet. 

— X — 




ll.ätt och jemt hade han tagit en dålig student- 
examen, då fadern dog och lemnade honom 
fyratusen rdr i souvenir. Det var mycket 
pengar, menade sonen och reste om hösten till Up- 
sala för att ta graden. 

• Anländ till ort och ställe hyr han och två kam- 
rater en triplett på Svartbäcksgatan. Sedan går han 
ut och ser på sta'n; när han blifvit nykter, börjar 
han höra sig om fordringarna till graden. Han får 
flå veta att man icke kan tala om några fordringar, 
ty graden är helt enkelt frukten af mångåriga stu- 
dier vid universitetet, graden är krönet på bildnin- 
gen, graden är en utvidgad studentexamen, graden 
fir egentligen icke någon examen alls; för öfrigt an- 
vänder man första terminen till att uppvakta, och 
anmäla sig till föreläsningar utan att besöka dem, ty 
<l(nn kan man icke ha någon nytta af ännu, med ett 
ord — till att orientera sig! 



184 LÄTTSINNET. 



Och Gud, hvad han orienterade sig! 

Man såg honom uti Eklundshofskogen slå käglor 
och dricka punschbålar kl. 11 på formiddagen, och 
det var han som uppfann att ge åkarn tre riksdaler, 
för att han på hemvägen skulle köra omkull i svän- 
gen nedanför backen. 

Det var han som uppfann att man kunde rida 
på de förspända droskhästarne, när man ej fick rum 
i vagnen eller på kuskbocken. 

Det var han som fann upp, att man kunde simma 
öfver ån för att komma till Lamby's. 

Han anförde alla nattliga uppträden på torget; 
han sjöng första bas och försummade aldrig allmänna 
sången; han blåste b-kornett i nationen och införde 
det bruket, att nationsextetten alltid upplöste sina 
sammankomster på torget medelst fanfarer. 

Han var älskvärd i dessa upptåg, men han hade 
äfven sma stunder, då han var fruktansvärd. Det 
var då han blef utsläppt kl. 11 från ett schweizeri 
och icke kunde koijima in någonstans mera ; det var 
då berserkalynnet tog sig ut. Då gick han till torget 
och utvalde en handfast skara för att gå ut på strof- 
tåg. Först släcktes alla lyktor på Svartbäcksgatan 
och så bar det af till stadens utkant vid Kungsdi- 
ket. Der låg en ölstuga. Kom han ej in, då kunde 
han i raseri bryta ner hela längor med staket och 
gamla plank; han lät en gång bära en grind från 
Vaksala tull ner till Fyris — han tog ner skyltar 
och bar i ån, ja han låt en gång föra en släde från 
en gård och skjuta den ner i en vak, så att endast 
det yttersta af skalmarne syntes — allting skulle 
ner i ån. 



LÄTTSINNET. 185 



Allt detta nidingsverk, som numera upphört, tål- 
des af stadens borgare ; aldrig hörde man några kla- 
gomål åtminstone, hvilket gaf studenterna anledning 
förmoda att de togo igen skadan på annat sått. 

Hans mest berömda dåd var dock den i anna- 
lerna långe lefvande belägringen af "Tunnan", en öl- 
stuga en half iQerdingsväg utanför SvartbåckstuU, på 
en åker på våg till Gamla Upsala. Han tog ner ett 
staket och utdelade spjelorna som spakar, med hvilka 
dörrar och fönsterluckor skulle brytas upp på den 
lilla stugan, i hvilken fyra borgare hade stängt in 
sig. Han gick sjelf upp på taket och släppte ner 
stora stenar genom skorstenen, så att spjellet sprang 
sönder; han började lyfta af takpannorna och fick 
foten igenom de murkna läkterna, då ett väldigt skri 
förkunnade att dörren var uppbruten och att besätt- 
ningen kapitulerade. Han var fruktansvärd, der han 
stod i skjortårmarne i den kalla vinternatten, dry- 
pande af svett, och han skulle säkert ha blifvit gast- 
kramad som en värdig ättling, om någon af de gamle 
kämpar stigit upp från Fyrisvallen derute och sett 
på den belägringen. 

Nå, det der var nu hetta i blodet, som borde ha 
gifvit sig, innan de fyra .tusen riksdalerna tagit slut, 
men den gjorde inte det! 

Hans hem var oordentligt; det låg vid en stråk- 
väg och der spelades bräde och dracks öl hela for- 
middagame. När han mot slutet af terminen skulle 
ta fram sina böcker, fann han dem icke. Slutligen 
hittade han i en koffert bland orena kläder en psalm- 
bok, ett nya testamentet och Anna Maria Lönngren. 

Andra terminen, då han kommit under fund med 



186 LÄTTSINNET. 



att graden var en examen, till hvilken fordrades tolf 
betyg, började han läsa humaniora, det vill säga 
Paul de Kocks romaner på franska, "för språkets 
skull", diverse skönlitteratur och latinska gramma- 
tikan, ty han hade hört att man skulle skrifva latin 
en gång till. 

Nu var han blifven sexmåstare i nationen och 
det var ett magtpåliggande värf — och kostsamt. 

Tredje terminen tog han ett kollegium i latin- 
skrifning för att lugna sig, ty han började bli orolig. 
Hans hf fördystrades äfven af husliga bekymmer, ty 
han hade en kontubernal, som ville läsa och som ej 
kunde fördra de eviga kort- och brädspelen i hemmet. 

En qväll hade de slagits, och då kontubernalen, 
som var en inbunden, vildsint natur, dragit upp sin 
knif, fattade den andre sin laddade bössa och sköt 
af skottet i väggen. Saken gjorde ett obehagligt 
uppseende, men det hindrade icke honom att alltid ha 
bössan laddad öfver sin säng och att knäppa med 
hanen innan han lade sig, för att låta kamraten höra 
att han var på sin vakt. Ingen ville flytta midt i 
terminen, och man lefde på fältfot. Detta gjorde att 
han flydde hemmet och att vid fjerde terminens in- 
gång hans fyra tusen riksdaler voro slut. 

Det var en vändpunkt i hans hf — han skulle 
börja vigilera. 

Nu tror man att kamraterna öfvergåfvo honom, 
att alla så kallade vänner, som ätit hans sexor och 
druckit hans punsch, skulle vägra honom sin hjelp! 
Nej, visst icke; den penning, som cirkulerar i stu- 
dentrörelsen, är icke fi)rvärfvad af egaren och derfor 



LÄTTSINNET. 187 



betyder den så litet ; der i staden bedrifs så mycken 
hemlig socialism, att om föräldrarne bara visste! 

Att vara utan tillgångar är nu en sak, som i 
Upsala är lätt hjelpt, men att ha skuld är något 
värre, och det var det han hade. 

En morgon väcktes han af en karl, som visade 
en räkning på ett par blanklädersstöflar. Han hade 
aldrig i sitt lif dragit blankläder, men en provisor 
på apoteket skulle på en Gillebal och kunde icke få 
blanklädersstöflar utan att någon gick i borgen, pro 
forma. Han hade alltså gått i borgen. 

"Vill herm betala den här räkningen?" 

"Skall jag betala hans stöflar ! Jag känner knappt 
karlen!" 

"Men herrn har accepterat!" 

"Pro forma, ja, det har jag gjort! Gå sin 
vag nu!" 

Karlen gick, men han kom igen om åtta dagar, 
och då voro de två! 

"Vill herrn betala?" 

"Nej! Ska' jag betala andras stöflar; tycker 
horrn det är billigt? För öfrigt kan jag inte!" 

"Då blir det utmätning!" 
. Han låg i sängen och såg huru de upptecknade: 
ett beväringsbandoler, en bajonett (tillhörig K. Up- 
lands Regemente), en hamptygsrock, en tobaksburk 
(Utan lock), två kortlekar, en studentmössa. Han 
tvang dem vidare att upptaga: 8 tombuteljer, en 
galosch. Ödets lek (från ett lånbibliotek), en nattkappa 
och en latinsk temabok. 

Han fann uppträdet nytt och underhållande, livar- 



iSs LÄTTSINNET. 



för han bjöd herrarne på hvar sin half öl ^om de 
tacksamt emottogo. 

Vid närmare besinning fann han det ändå orätt- 
vist, att han skulle betala en annans stöflar och han 
gick till en kamrat, som läste på hofrätten. 

Han gjorde sin relation och förklarade sig miss- 
nöjd med domen. 

"Men du har ju redan skrifvit på utslaget, att 
du erkänt skulden?" 

"Ja, det år sant, jag skref på! Men det bryr 
jag mig inte om! Jag processar!" 

"Processa aldrig med handtverkare, ty du för- 
lorar alltid! Jag processade med min skräddare [om 
en öfverrock härom året och jag förlorade genast 
i törsta instansen!" 

"Men du hade fått rocken!" 

"Ja naturligtvis!" 

"Ja, men jag har aldrig fått några stöflar!" 

"Det är samma förhållande!" 

"Men, ponera casus!" . . . 

"Det hjelper inte!" 

Han blef slutligen öfvertygad om att han redan 
förlorat processen, och att han måste betala råtte- 
gångskostnaderna, så vida han ej ville bU bysatt, ty 
de upptecknade lösörena skulle säkerligen licke räcka! 

Han fick nödiga instruktioner att gå till Bolén 
för att skaflfa pengar. 

Bolén var en ockrare, som egde det största huset 
vid torget. Nu var han gammal, " hade upphört med 
rörelsen och blifvit metodist. Liksom för att försona 
sina synder, eller om af behof att se supplikanter, 



LÄTTSINNET. 189 



fortfor han ännu med att låna ut pengar utan ränta, 
men mot god borgen. 

Han gick alltså till Bolén; blef mottagen i en 
vacker salong, frågade om han hade äran tala vid 
brukspatronen (§ 1 i instruktionen). 

Brukspatron bad honom sitta och tog upp ett 
samtal ganska ledigt. Supplikanten förde konversa- 
tionen in på dagens reUgiösa frågor, talade om den 
gängse otron, prestbristen och statskyrkans intolerans. 
Hårunder hade han blifvit tillräckligt varm för att 
resa på sig och för att kasta betydelsefulla blickar 
på det album, som brukspatron nu (enligt § 2) skulle 
fatta. Det var ett fatalt ögonblick: han berömde 
pendylen, kjiticerade ett landskap, genomströfvade 
rummet i alla riktningar, men Bolén tog intet album. 

Enligt § 2 skulle nemhgen ockraren strax efter 
hans inträde, just då konversationen hotade att af- 
stanna, Uksom af en händelse fatta ett stort qvart- 
album, utstöta en suck och slå upp reformatorernas 
konterfej. Detta var det afgörande ögonblicket, på 
hvilket lånet berodde. Då skulle nemligen låntagaren 
ögonblickUgen, utan att klicka, falla in: "Det var 
en väldig Guds man, den Melanchton, eller Luther, 
eller Huss", hvem det nu var som låg uppslagen. 

Då skulle ockraren, enligt § 2 mom. 6, säga: 
"Nej, kors att herrn känner dem", hvarpå låntaga- 
ren: "O ja, visserligen känner jag dem!" 

Men ockraren kände icke instruktionen, utan 
fann ett så lifligt intresse i samtalet att han glömde 
sin vana. 

Situationen blef kritisk och han beslöt att bryta 
dess spets; han tar albumet sjelf, slår upp på en 



190 LÄTTSINNET. 



slump och utbrister: "Det var allt en satans karl, 
den Luther! Var det inte, brukspatron?" 

Lånet utföll icke. 

Affärerna blefvo allt sämre, och han kände redan 
under sina fötter den gungfly, som kunde bli hans 
graf. 

Upp till posten hvarje morgon för att spana 
efter rekommenderade bref, och så ut att låna och 
så ut att< betala. Hela dagen gick utan att tid blef 
att låsa. Fjerde terminen gick ut och han ansåg^ 
sig böra slå graden ur hågen. 

Kamrater gjorde upp hans skulder; sjelf sökte 
han en prediko-kondition och började läsa på presten. 



Primus ocl\ Ultimus. 

K 

^stgötarnes trädgård var rigtigt fin på eftermid- 
dagen den andra Juni det året, ty der skulle bli 
kransbindning till promotionen. Örtagårdsmästaren 
hade låtit kratta gångarna och rensa bort allt gam- 
malt löf se'n fjolåret; han hade med egen hand stöt- 
tat upp narcisserna och tulipanerna, som nu stodoi 
full blom, och halfva nationen hade dagen förut 
gräft upp rabatterna. I en berså af blommande 
syrenbuskar var ett stort bord dukadt med lätta 
förfriskningar för damerna; derbred vid ett annat med 
något soUdare varor för kandidaterna och sångarne. 
Tvenne lagerträd hade blifvit nedflyttade från Botani- 
cum för att lemna sin tribut till den ungdomens 
fest, som dagen derefter skulle begås. 

Af fruntimren voro somliga unga, andra äldrc; 
de voro antingen systrar, fåstmör eller mödrar, men 
i dag voro de alla vackra. 

Det låg öfver det lilla sällskapet en sådan däm- 
pad fridens stämning, som plägar infinna sig efter 
ullbordandet af ett långt, mödosamt arbete; all oro 



192 PTIMUS OCH ULTIMUS. 



var borta; segern var vunnen, man väntade endast 
på belöningen. 

Bland de unga männen var det två, som ådrogo 
öig uppmärksamheten framför de andra: det var i 
sjelfva verket primus och ultimus. 

Primus var en smärt, högväxt ung man med 
ett yttre som var felfritt; bröstet var höghvälfdt och 
bar alls icke några intryck efter ett långvarigt lutande 
öfver skrif bordet; skuldromas bredd ganska betyd- 
lig; de fina händerna, med phalangerna i fullt normal 
skönhetsproportion, vittnade om en ras, som ej under 
generationer haft kroppsarbetare i något led; man 
kunde ha sagt med ögonmått, att foten höll precis 
en hufvudlängd i profil och dess höga hvalf hade 
icke sjunkit under trampandet på en nedgången sko- 
sula; det var med ett ord en fullständig, oförstörd 
gestalt och ändå hade han det största betyg- 
antalet. Och icke ett spår af rynkor mellan ansig- 
tets muskler, som skyddades af ett tunt fettlager, 
hvilket aldrig behöft anUtas under det starka hjern- 
arbetet, ty egaren var sjelf rik och tillhörde en myc- 
ket rik köpmansslägt. Han hade dagarne förut på 
ett lysande sätt försvarat en utmärkt afhandling: 
Les différentes époques de la Poésie Pro- 
venqale jusqu'ä la mört de Louis le Débon- 
naire. 

Han bar sitt hufvud högt och var glad och 
öppen, artig och chevaleresk mot damerna som en 
medeltidsriddare, och när han nu föll på knä for sin 
trolofvade för att profva" lagerkransen, då var det en 
scen från en C o ur d'amour; han hade icke köpt 
denna belöning; han hade arbetat sig fram dertill, 



PRIMUS OCH ULTIMUS.. 193 



ty han hade ju kunnat skaflfa sig gård och hustru 
for fyra år se'n, men det ville han ej, och emedan 
han var rik, hade han ställt högre fordringar på sig 
än på de andra; ty han hade sina kunskaper till 
båttre pris. Men fyra år åro långa och han hade 
gjort sin riddarevakt med åra. 

Ultimus, caput för en fattig kommendörsått, var 
en trettioåring med fina drag, blek hy och mörkt 
hår; han var enkelt klådd, men ytterst omsorgsfullt, 
nästan ångsUgt, och hans kläder buro lätta antydnin- 
gar om borstens allför flitiga begagnande; han såg 
icke glad ut, icke lugn ens, ty tunga moln gingo då 
och då öfver hans panna. Han hade endast sin sy- 
ster med sig, ty han egde inga anhöriga eljest. Hon 
hade redan bundit hans krans, icke alltför omsorgs- 
fuUt, och var nu ifrigt upptagen af konversation med 
de andra oforlofvade kandidaterna, bland hvilka hon 
väckte ett visst uppseende genom sitt behagliga sått 
och sin ytterst smakfulla och eleganta toalett. 

Brodern kastade då och då en sorgsen blick på 
systern; han var. tio år äldre än hon, han hade vag- 
gat henne som litet barn och han hade varit hennes 
enda stöd — då kan man veta! Det hade varit en 
ganska mörk historia, icke så originel, ty värr,men 
tyst hade den varit och derför fordrar den vördnad. 
Han hade sett resande köpmän tillhandla sig skogame 
omkring hans hem, han hade sett huru samma köp- 
män inropat hans gamla fåderneboning, huru de rest 
upp torn i Nurnbergerstil i alla fyra hörnen på det 
gamla renaissanceslottet som de låtit hvitstryka, och 
han hade satt sig ett mål före, ett mål for lifvet — 
att åter en gång träda i besittning af det gamla 

13 



194 »PRIMUS OCn ITLTIMUS. 



godset och återställa det i dess forna skick. Men 
som han var en klok man och insåg tidens stråfvaD, 
fann han den enda möjliga utvägen bestå i att ar- 
beta, underlätta arbetet genom teoretiska kunskaper 
och derigenom komma till kapital — och sedan! Han 
hade derför valt naturvetenskaperna och disputerade 
om "Fenylsyrornas återförande på formeln 

Systeni hade aldrig förstått honom rigtigt; hon 
ville att han skulle bli officer som fadren hade varit; 
hon ville att han skulle lefva efter sitt stånd, som 
en gammal moster hade lärt henne säga, men brodern 
svarade endast med en kyss på pannan och såg noga 
till att intet fattades den älskade systern; han 
hade också dedicerat sin afhandUng till henne och det 
tyckte hon om, men hon kunde icke låta bU att 
skratta åt titeln, och det gjorde brodern ondt. Hon 
var afundsjuk på primus' fåstmö, som kunde låsa 
upp de fransyska verserna ur hans afhandUng och 
få förtjusta åhörare. Det der C, 2 H5 tyckte hon var 
så roUgt, och det sade hon nu högt, och det var 
derför brodern var ledsen, men det var nog för annat 
också. 

Emellertid började stämningen antaga en mun- 
trare karakter ; sånger och tal aflöste h varandra och 
ultimus blef anmodad att repetera sitt tal tillqvin- 
nan, som han i morgon skulle uppläsa i kyrkan. 
Som han aldrig skrifvit vers, hade han måst anmoda 
primus, hvars latinska tal till föräldrar, lärare och 
målsmän han i gengäld uppsatt. Han skulle just 
börja, då nationsvaktmästaren steg fram och hviskade 
honom något i örat; han blef litet blekare än förut, 



PRIMUS OCH ULTIMUS. 195 



bad om förlåtelse och gick ned åt porten till gatan. 
Der stod en karl och väntade honom; denne bad om 
ursäkt att han kom olägligt, men han hade bud från 
kamrern, att doktorns vexel, som troUgen blifvit 
glömd, hade förfallit i dag, och att banken väntade 
den skulle bli reglerad innan morgon middag klockan 
tolf. 

"Den förfaller icke förr än i öfvermorgon, då de 
fyra månaderna äro utel" 

"Det står 120 dagar och de tvenne sista måna- 
derna ha haft 31!" 

"Helsa att jag skall komma!" 

Han återvände till sällskapet nästan paralyse- 
rad, men måste vara med i glädjen; och det blef 
äfven gemensam supé med förberedande dans, tills 
ändtligen klockan blef elfva och man skildes. 



Klockan sex följande morgon var pilmus på 
benen, tog sitt bad, satt upp på sin häst och red ut 
åt Stockholmsvägen. Han var glad som en lärka och 
låt hästen emellanåt gå steg för steg, så att han 
fick repetera sitt tal, och han talade latin för tallarne 
så att det sjöng i skogen. När klockan slog sju 
började kanonerna på Slottsbacken att spela; då 
kastade han om hästen och red hem för att göra 
toalett. 

Ultimus hade haft en svår natt. Han visste 
att han blott behöfde räcka ut handen för att få en 
ny borgen af primus, ty han lånade aldrig pengar; 
han skulle gerna göra det i öfvermorgon, men icke i 



196 PRIMUS OCH ULTIMUS. 



dag — for sin systers skull, och utställaren var 
en fattig kamrat ! Han skulle ha mördat primus, om 
han sett en enda misstänkt blick under aftonens bal 
kastad på hans systers eleganta klädning. Han be- 
fann sig i en situation sådan som endast en ond 
stormakt kan uppfinna; hela hans med så mycken 
skicklighet uppförda finansbyggnad hotade att störta 
just nu, • då han stod vid ingången till en ny bana! 
Under .hans funderingar gick tiden, och kl. 8 skulle 
han vara på samlingsplatsen. Han kom dit och han 
kom i kyrkan och befann sig på hedersplatsen bred- 
vid primus. 

Kantaten spelades upp; promotor talade om 
matematikens ställning till de öfriga vetenskaperna 
i våra dagar; han kastade en hastig bhck på de ny- 
aste forskningarnes resultat; han redogjorde med 
några ord for Cauchy's skiljande af rötterna till sy- 
nektiska funktioner af en variabel, kom in på plana 
kurvors envelopper och singulära solutioner samt 
förirrade sig in på vederläggningar af Clairvaults 
och Eulers föråldrade teoremer. Ultimus följde med 
en stund, men tankarne lupo upp med de smala tre- 
qvartskolonnerna och gingo ned på andra sidan bå- 
gen. Han såg ett ögonblick att läktaren midt emot 
honom var klädd med unga damer; men då fick han 
ögonen på Prechtens våldsamma figurer på taber- 
naklet, och han kände hur de trampade honom på 
bröstet; han försökte nya uttydningar på kragste- 
narne i kor-omgången, men tankame lupo ändå rundt 
om ett litet aflångt blått papper; han försökte se ut 
på församUngen, men tyckte han såg kamreraren 
och kassören. Slutligen måste han upp; promotor 



PRIMUS OCH ULTIMUS. . 197 



hade sagt: att nu voro de vid ingången till veten- 
skapens herrliga tempel, och gaf han dem härmed 
fullmakt att inträda. Hans tankar rörde sig om en 
svafvelsyrefabrik, när han kände en krans läggas 
på sitt hufvud och ett skott small af. "Vale prae- 
clarissime Doctor" — han hörde endast ett val e, 
ett vale till allt som han hoppats på och sträfvat 
efter! Han fick ett pergament i handen med namn- 
teckningar under; han observerade att de voro obe- 
vittnade. 

Primus hade hållit sitt tal. Nu steg ultimus 
upp, darrande och blyg, och låste upp verserna. 

Han talade om qvinnan; huru hon i alla lifvets 
skiften är mannens stöd, som moder, som syster, — 
härvid gick hans blick upp till läktaren midtöfver 
och då han såg sin systers varma blickar blef han 
stark — och som brud. Nu slog klockan tolf — 
det fatala klockslaget; hans tal var slut, kanonerna 
dundrade, orgeln spelade upp och klockorna ringde. 

Den vackraste dagen i hans hf var förstörd ; han 
som så väl behöfde ett minne att värma och stärka 
sig vid, han fick det ej! 



Åtta dagar sednare, innan ännu lagerkransen 
vissnat, hade han inträdt i ett helt annat tempel än 
det som promotor öppnat för honom; han var an- 
ståld som kemist på en porsUnsfabrik -- han var 
arbetare. Första dagen kändes det något tungt att 
på slaget 7 vandra in genom den stora porten, som 
endast öppnades mot uppvisandet af ett märke, till- 



198 • PRIMUS OCH ULTIMUS. 

sammans med dessa tysta, misstänksamma män- 
niskor. 

Men när han inträdde i laboratoriet och hörde 
drejskifvors surrande öfver sitt hufvud, vagnars rul- 
lande, hissars gnällande och verkmästarns kom- 
mandoord, då kände han det fridfullare än på gamla 
Chemicum bland medikofilares lek och pojkstreck; 
han kände nu först hvad arbetets andakt var. När 
han kom in i ateliern, der unga flickor suto vid långa 
bord och målade porsUnet, och såg deras allvar, 
deras oafbrutna flit, som icke stördes af prat eller 
skratt, föll en bit fördom ur hans föreställningar om 
verlden ; men i nästa ögonblick kände han sig nästan 
ängslig till mods, ty han var ju i paritet med dessa, 
endast att han var primus, hvilket dock föreföll 
honom tvifvelaktigt! Han skulle anordna tillredning 
af de färger, med hvilka dessa skulle måla; de voro 
som artister mot honom; han skulle analysera kao- 
linet, innan arbetarn formade det, han skulle under- 
söka smaltsens sniältbarhet, innan godset sattes i 
ugnen — han var ju blott ett biträde åt arbetarna! 
Men han hade ett oerhördt behof af att vara något 
mer, han erfor det som en skyldighet ! Han läste då 
in sig på sitt laboratorium om nätterna och sönda- 
garne för att göra sin upptäckt; han såg att det 
fans mågot inom denna gren, som ännu icke var 
gjordt här i landet och icke ute heller; det var detta 
han skulle göra. Han underkastade Sévresporslinet 
de skarpaste analyser för att aflocka detsamma dess 
hemligheter; han måste upptäcka dessa lysande får- 
ger, som icke förändras i bränningen; en gång var 
han upptäckten på spår. Han visste noga chlorené 



PRIMUS OCH ULTIMU8. 199 



inverkan på koboltforeningar ; huru dessa under olika 
temperaturgrader förändra fårg; återstod då att fixera 
dessa fårger på olika stadier — att få en hel skala 
att röra sig med ; dessa resultatlösa försök togo må- 
nader! De voro icke angenäma för öfrigt. 

Mycket folk kom han i beröring med, men der 
kunde aldrig bli något förhållande, ty man saknade 
hvarandras förutsättningar. Principalen var rik och 
obildad, derför kände han sig honom både underlåg- 
5>en och öfverlägsen, men det kundQ aldrig bli något 
decideradt. 

Herrarne på kontoret voro godt folk nog, nien 
de smickrade honom och beklagade honom, och det 
i^enare var förödmjukande. De undrade så ofta "hur f-n 
man kunde uthärda i en smutsig blus och koka smörja, 
när man var doktor och .adelsman ! " Och det var 
just detta han ej ville säga dem. Försökte han un- 
der sina rastpromenader på den instängda fabriks- 
gården tala vid någon arbetare, möttas han alltid 
med misstroende ; var han ock klädd i sin blus, röjde 
de hvita händerna dufvan bland kajorna. Då kände 
han olyckan af att bära ett namn! 

En gång hörde han ett par arbetare i portgån- 
gen samtala om honom: 

"Det år då — att våran adel ska' gå på det 
der sättet!" ^ 

"Ah, var du lugn, han gjorde't inte, om inte en 
var nödd!" 

"Tror du det?" återtog den förste och knep med 
ögonen. 

"Var så säker; han var inte så gemen. mot oss 
annars." 



200 PRIMUS OCH ULTIMUS. 



"Men han år en snäll man!" 

"Tacka honom den för det; men han har hög- 
färden i sig, den fattiglappen, fast den inte syns!" 

Han återvände till sitt tysta rum och eldade på 
i reverberugnen for hundrade gången. Han såg hur 
smaltsen i digeln antog den ljusröda färgen, så ro- 
senröd som hans vackraste drömmar; han såg hur 
den blef blå som en vårhimmel — han ville fixera 
den, men då bleknade den och blef gråblå som en 
drinkares öga. 

En dag fann han några kristaller anskjutna på 
ett filter, som stått öfver några dagar. Han betrak- 
tade dem genom mikroskopet och kände dem ej ; han 
visste h vilka reagen tier han begagnat; dessa måste 
alltså ha varit orena. Han underkastade sina kri- 
staller den skarpaste analys; han förnyade den flera 
gånger, men kom ej till något resultat. Då slog det 
som en blixt för hans ögon; han stod vid odödlig- 
hetens tröskel, han hade upptäckt ett nytt enkelt 
ämne! Han sprang ut i ateliern och ville tala om det 
for flickorna, men han vände om i dörren och gick 
in till svarfvarne och frågade hvad klockan var, och 
så ned i magasinet och såg på priskuranterna och 
så tillbaka till sitt rum, der han andlös kastade sig 
på soffan och var galen i fem minuter! 

I Qorton dagar lefde han i ett febrilt tillstånd, 
men se'n hade han sin afhandling färdig, och med 
prof af den nya kroppen, som han gifvit namnet 
Ptyren, insände han densamma till vetenskapsaka- 
demien. 



PRIMUS OCH ULTIMU8. 201 



Primus hade uppskjutit sitt bröllop till hösten, 
emedan han fbrst ville göra en studieresa .till Italien 
för att lägga sista handen vid sin bildning. Mången 
hade funnit uppskofvet omotiveradt, och fästmön icke 
minst, som gerna velat vara med; men han var be^ 
stämd. De funnos dock, som starkt tillrådde resan, 
ty man hade trott sig märka, att den unge doktorn 
efter promotionsdagen undergått en märklig förän- 
dring; man sade till och med att han var litet vuTr 
mig efter det myckna läsandet, och trodde man att 
en utrikesresa skulle göra honom godt. 

Han reste — ensam. Icke såg han mycket på 
museerna, ty dem hade han tenterat förut, och han 
ville gerna behålla sina vackra tankar om de erkända 
stora snilleverken, men han företog ensliga resor upp 
åt Apenninerna och lefde herdelif i naturen; och allt 
var nytt för honom. Han fann träden så stora och 
så vackra i teckningen, att han kunde ligga och 
beundra dem en hel förmiddag, ty hans öga hade 
sett sig trött på boktryckarens små, små likformiga, 
hvassa typer. 

Under dessa vandringar gjorde han en ny och, 
som han tyckte, ganska intressant bekantskap — med 
sin egen personUghet. Så långe hade han umgåtts 
med andras tankar och meningar, att han alldeles 
glömt sina egna. Han fann en viss ursprunglighet 
i dem och tyckte att de kändes mycket varmare än 
de andras. Så tänkte han öfver sitt förflutna lif och 
fann det så solljust det kunde vara, för solljust. Allt 
hvad han hemhgast önskat hade han fått, allt hvad 
han företagit hade lyckats; alltid hade han fått sin 
vilja fram, ingen sorg hade han haft. Han kände sig 



202 PllIMUS OCH ULTIMUH. 



ofri härvid; lyckan tyranniserade honom! lyckan för- 
följde honom! Han erfor ett ödes hand öfversig, och 
han trodde sig vara den förste, som förstod att Poly- 
krates kunde vara olyckUg. Dessutom egde lifvet 
ingenting att ge honom mera; han visste sitt öde; 
han visste att han kimde vid 45 års ålder ega ett 
vetenskapligt rykte, han visste att han derigenom 
kunde nå äreställen; han hade redan den skönaste och 
bästa qvinna — om ett år kunde hon visserligen vara 
ful, sjuklig, kanske icke så god mer. Det hade han 
icke mod att bära, ty han kände att han icke öfvat 
sina krafter att bära något sådant, och å andra sidan: 
om så ej blefve förhållandet, så stod han åter på den 
gamla punkten med sin evinnerhga lycka, sin dödande 
lycka ! Han förundrade sig dessemellan öfver att han 
icke kände någon hemlängtan. 

När dessa tankar gjorde honom oro, reste han 
ner till Rom och umgicks med konstnärer och unga 
utländingar vid beskickningarne. Här fördes då ett 
lustigt hf, och det roade honom stundom. 

Den öfverenskomna tidpunkten för hans hemresa 
var förbi och han hade redan fått ett påminnelsebref 
Han begärde fjorton dagars uppskof Han låg nu i 
Neapel. 

En afton var han utbjuden till en rysk attaché, 
öom egde en villa vid golfen, en knapp mil söder 
om Vesuven. 

Det var en lysande fest; der voro eldiga viner 
och svarta ögon; han dansade mycket och var sär- 
deles upprymd. Tillsammans med några intima lem- 
nade han salongen och gick att promenera i parken. 
De togo vägen utåt en hög klippudde, som sköt rått 



PRIMUS OCH ULTIMUS. 203 



ut i hafvet och på hvilken var en belvedere. Solen 
hade gått ner och qvällshimmeln var redan svart, så 
att stjernorna brunno röda och stora genom den upp- 
värmda luften. Utsigten var så fri och storartad 
man ville se; rått ut mellan Capri och Ischia låg 
hafvet öppet; i norr bakom Vesuv syntes blott ännu 
alpha af Stora björnen, men i zenith hade de Perseus, 
Cepheus, Andromeda och Cassiopea. De gingo så 
långt ut på klippornas spets, att de hade under sig 
hela vattenytan, hvilken, lugn som en spegel, åter- 
gaf hela den del af stjernkartan som låg i zenith. 

Detta gjorde ett lifligt intryck på honom att se 
himlen under sina fötter, och han började svärma. 
Han lutade sig fram öfver barrieren och stirrade ned 
i djupet. 

"Sen I, så nära ha väl aldrig syndare haft att 
komma in i himmelen; men det år sant, jag är rik, 
och förr skall en kamel genom ett nålsöga . . . Nej, 
det är icke så! Hvad har jag brutit att jag skulle 
bli så rik, så lycklig, att jag ej får gå ditin ; jag årf- 
de den synden, det fins då arfsynd och det trodde 
jag ej! Men Perseus föddes af Danae och ett guld- 
regn, och jag ser ändå honom med dernere; demere, 
ja! Men himlen är ju deruppe;^ då måtte det hår 
vara det andra! 

I detsamma kom ett stjernfall i synbar rigtning 
Iran zenith; han såg endast reflexen i vattnet och 
hlef skrämd af den ljusa punkten, som tycktes komma 
underifrån rätt upp emot honom. Med ett anskri 
var han uppe på barrieren. 

"Jag kommer!" utropade han och kastade sig 
med hufvudet före ned i den mörka spegeln, som 



204 PRIMUS OCH ULTIMUS. 



spräcktes och förvandlades i en gnistrande kaskad. 
Han syntes snart öfver ytan och lade sig lugn på 
rygg betraktande stjemorna, tills båt kom och tog 
honom. 

"Jag är så lycklig", var hans enda yttrande^ 
når han fördes in till hospitalet för sinnessjuka i 
Neapel. 



Ultimus hade återfått sin afhandling jemte upp- 
lysning att samma "upptäckt" var gjord ett par år 
förut och att den obestämbara kroppen under spek- 
troskopet visat sig vara oxalsyra. 

Denna underrättelse skulle säkerligen ha förkortat 
hans lif om icke samtidigt han fått veta, att system 
blifvit förlofvad med en väl bergad person och att 
han derigenom befriades från hvarje ängslande om- 
sorg för henne. 

Då han nu befann sig ensam och fristående, 
kunde han icke underlåta att känna sig till en viss 
grad lugn och på samma gång en smula lycklig. 
Han eftertänkte om icke detta lugn skulle kunna 
fixeras; hvad som oroade honom och jagade honom 
var det löfte han gifvit sig om återupprättandet af 
familjens namn och glans. Men det fans ingen, som 
hört detta löfte, som han endast gifvit sig sjelf; han 
fann att hans olyckor härledde sig af den enkla om- 
ständigheten, att han satt nollpunkten på sin skala 
öfver lycka och olycka för högt; återstod endast att 
flytta ner den och han skulle bli lyckhg. Personli- 
gen var han icke äregirig, alltså skulle detta ganska 
lått gå för sig. 



PIUMIJS OCH ULTIMIT8. 205 



Han började i lugn betrakta sin belägenhet i 
lifvet och fann den bra. Han hade tre nätta rum 
att bebo, ordentligt bord, så stora inkomster att han 
ej behöfde neka sig något, och i det Ulla samhälle 
han tillhörde åtnjöt han högsta rang. 

Han hade beslutat att icke göra några upptäck- 
ter vidare och öfvade sig dagligen i resignationen. 
Härigenom inträffade, att han numera arbetade utan 
feber, och se, han såg klarare igenom hela serier af 
fakta, hvilka han förut under oron gyttrat ihop; nu 
fann han med lätthet den ena nya förbättringen efter 
den andra i arbetsmetoden, och lyckades till och med 
göra en "upptäckt", som gjorde fabrikens varor be- 
gärligare i marknaden. Han hade förut lefvat i fu- 
turum, och derföre blef allt imperfectum, nu lefde 
han fullt i den närvarande tiden, och derföre hade 
han alltid en fast trampad mark att gå ut ifrån, 
innan han tog ett steg framåt. Det eröfrade lugnet 
förlänade hela hans person och uppträdande denna 
säkerhet som inger förtroende, hvilket gjorde att han 
ofta togs till rådgifvare i bolagets vigtigare frågor. 

Inom året hade han köpt två aktier i fabriken, 
och vid sista bolagsstämman blef hajn vald till revi- 
sorssuppleant. 

"Den mannen kommer att gå långt", sade någon 
vid tillfållet. 

Sjelf trodde han ingenting, ty han visste af erfa- 
renhet huru litet eget arbete förmår. 



Det gait\la och det nya. 



fullt vårsolsken hade han stigit upp och 
ädt sig, derpå gått upp till slottet på öf- 
agen i sabelföring och dervid af misstag 
fått ett gyart-inom-hugg i högra knäet, så att han 
afsvimmat. När han vaknade till besinning, låg han 
ånyo afklädd till sängs, men han kände ej igen riini- 
met. En ft-ämmande doft af varmt vatten påminde 
om badhus och en stark carbolsyrelukt om bårhus. 
Denna senare föreställning slog honom med skräck, 
men då han skulle göra en vändning för att orien- 
tera sig, erfor han en sådan häftig smärta i knäet, 
att han blef liggande som han låg. Hans ögon föllo 
på ett tryckt anslag: Ordningsregler: § 1. "De 
sjuka böra beflita sig om gudsfruktan och sedlighet". 
Han var alltså på sjukhuset bland de lefvande, hvar- 
om han blef dess mer öfvertygad när han läste g 2. 
Patienten erhåller till frukost: 10 ort bröd, ett ägg, 
(i ort smör o. s. v. 



DET (^lAMLA OCH DET XYA. 207 



Nu hörde han ett väldigt knakande, och så ett 
fnysande och frasande och sparkande invid sig, och 
så en rostig, men dånande stämma: 

"Hvad går du i för klass, min gosse?" 

Han vände på hufvudet och såg att det stod en 
sang till i rummet och att i denna säng låg ett stort 
bylte insvept i filtar ; der hufvudet efter all beräkning 
skuDe vara syntes endast en massa bindlar med tre 
små öppningar på. Derefber blef han ond för att han 
tx)gs för en Scholaris och svarade: 

"Jag vet inte med hvem jag har den äran: mitt 
namn är Lundborg, Sörmländing. 

"Det är detsamma, jag säger du ändå; jag är 
vestmanländing, af 1852 års skörd och kallas van- 
ligen "svinet"; det får du säga också; vi ska' klinga, 
når sköterskan kommer med mjölken. Hur gammal 
Tir du, min gosse?" 

"Femton och ett hälft år", svarade den nykomne. 

"Det var betydligt, sa' grisen när han fick po- 
tatis till kålrötterna. Jag är trettiofem jag och har 
reumatism; det får man så lätt här i gamla Upsala 
om man ligger för länge. Jaså, du ar bara fem- 
\m år!" 

"Femton och ett hälft ..." 

"Då vet du inte mycket om verlden! Säg, hur 
trifs du på sjukhuset." 

"Trifs! Det är ju förfärligt att ligga här, när 
solen skiner så vackert och träden börja gi^önska." 

"Så ung du är! Inte är det vackert, när trä- 
den åro gröna ; det är ju en gemen färg och det der 
blåa se'n på himlen — det är ju så elemenskadt ba- 
nalt; det der har jag sett nu i så många Herrans år 



208 DET GAMLA OCH DET NYA. 



och alltid år det detsamma! Jag kryper derfor in och 
lägger mig hår, så snart det lider åt sommarn, för 
jag tål inte värmen. 

"Och du finner dig hår!" 

"Förträffligt! Ser du, när man blir gammal 
som jag, så sätter man värde på att bli skött och 
ombonad. Det enda som stör mig, år den här ronden, 
när läkaren kommer med sina pojkar och de ska' tala 
latin, gubevars. Jag fick recidiv häromdagen när jag 
hörde en sådan der kyckUng, som satte cum med 
accusativus. Du ska' få se att det inte blir tråkigt 
här — vi ha vår lilla vu*a om eftermiddagarne." 

I detsamma inträdde sköterskan: 
• "Jaså, unga herrn är vaken nu; hur står det 
till? Den der stora har också rört på sig." 

"Se en så'n liten vacker gosse Mari har fått: 
nu ska' hon sköta om honom väl." 

"Unga herrn ska' inte höra på den der stora 
otåcken ; han har förstört så mycket unga gossar hår 
i sta'n, så det år en skam åt det." 

"Mari ska' inte säga så der, för det har hon 
bara hört! Gör nu hvad hon ska' och se om gossen 
ordentligt bara." 

Sköterskan uppfyllde sina åligganden och gick. 

"Nu", sade svinet, "skall jag spela för dig så att 
du somnar." 

"Spela? hvad menar du med det?" 

"Jag skall prata för dig; jag har inte hört min 
röst på flera dar och då är det som musik för mig, 
när jag får höra den igen!" 

"Ja, men du får inte tala sådan der materia- 
lism, som du gjorde nyss." 



DET GAMLA OCH DET NYA. 209 



"Nej bevars! För resten var det inte materia- 
lism; det var Semipelagianism, men det vet du inte 
hvad det år, för du har inte gått på kollegiet." 

"Ah, sån't der låste vi i skolan, och Isagogiken 
med." 

"Isagogik! Hvad är det för slag?" 

"Vet du inte det! Det år ju så'nt der, som 
handlar om bibelns — mått, mål och vigt." 

"Åh, herre Gud, kallas det hm — som du sa' nyss. 
Det år för märkvärdigt hvad allting går framåt; det 
hette bibhska antiqviteter i min ungdom ; men jag år 
en gammal hund, jag. Jag åkte hit på diligence ! Det 
var den tiden då man kunde ta dimission på en får- 
bog och en tunna spisbröd i termin; då kunde man 
spela Fortuna hos Forssens en hel eftermiddag vid 
en sexskilUngs kopp kaflfe; men det är sant, du vet 
inte hvar Forssens år ; ni kalla det visst bakelseanum 
eller något annat dumt." 

Pang, small ett skott, så att rutorna skakade. 

"Nu kom första ångbåten i år; hör du så de 
hurra? Slinken skjuter som en karl i vår. Du vet 
naturligtvis inte hvem slinken är; han som sei*verar 
kanonerna vid Förderfvet; han lår ha varit student, 
säger man, men nu är han schåare." 

"Är han mycket gammal nu?" 

"Han är litet äldre än jag, men jag har en 
gård i Vestmanland, det är skilnaden ser du. Jag 
skulle bra gerna vilja vara på ångbåten i qväll, för 
de ha sådana goda toddar i förn; men det är sant, 
jag har inte frågat dig om du kan spela knack." 

"Jag kan nog, men jag vill inte; det är ett 
lofbe." 

14 



210 DET GAMLA OCH DET NYA. 



"Jaså; till din mamma? Hva'?" 

«Ja!" 

"Nå! — Vet du att jag har uppfunnit en ny 
dryck, som gjort mycket uppseende i den musikaliska 
verlden — du vet inte att jag år sångare — det år 
tydligt. Om du går in till Åkerstens, dit du aldrig 
brukar gå, för ni unga gå bara på Taddeis och Nor- 
bergs, och begår "Per Samuels rifvare", så skall du 
känna en Ijuflig ting; ser du det var min stolthet, 
min enda äregiriga dröm att få lemna mitt dopnamn 
till efterverlden på en god dryck. Jo, ser du, jag år 
den förste vis-sångaren i Upsala, men du har aldrig 
hört mig . . . Kör det inte med droskor ner på lands- 
vägen? Jo min själ; nu vet jag; de ha öppnat hof- 
vet i dag, och jag Ugger här som en stackare — vet du 
hvad hofvet år då? 

"Eklundshof förstås!" 

"Se, det kunde du! Annars vet ni fasligt lite, 
nutidens ungdom, men det är derföre att ni bara kom- 
mer hit och läser på examen, era kanaljer; förr låg 
man här och studerade ; men ni ha blifvit så prakti- 
ska nu; ni går heldre in i diskonten, än ni Ugger och 
informerar som man gjorde förr, för ni har lärt er 
att det blir uträkning i längden ; det kommer väl den 
dagen då studentkåren bildar ett stort aktiebolag 
— nå du har väl inte något diskontlån ännu?" 

"Nej, men jag har en liten vexel i Hjelmar-banken ; 
jag tog honom bra kort, men de långa äro så dyra." 

Nu började det att fnysa och pusta i byltet. 

"Vexel; kort, lång! Hvad säger du, gosse! Men 
du är ju inte myndig?" 



DET GA3ILA OCH DET NYA. 211 

"Ah, de se inte på trassenten, bara man har 
en styf acceptant!^' 

"Om jag förstod huru en vexel såg ut; hvad 
är acceptant förslag?" 

"Det är han som skrifver midt öfver pappe- 
ret!" 

"Det vill såga, han går i borgen?" 

"Ja, han måtte väl göra det, inte vet jag." 

"Nå hur får du en sådan der acceptant?" 

"Man tar en Ufförsäkring?" 

"Har du sådan med? Du var mig en baddare. 
Hör du, det der får du lof att lära mig, med ve- 
xeln!" 

"Ja, det är så vigt; och så sUpper man sprin- 
ga och bevittna namnteckningarne." 

Nu kom ronden; läkaren lade om gossens för- 
band, hvarefter denne föll i en feberslummer. 

När han vaknade, suto två främmande vid kam- 
ratens säng och spelade kort på en stol. De förde 
samtalet hviskande, och höjde någon på rösten, gjorde 
byltet en hotande åtbörd med näfven. När de en li- 
ten stund derefter gingo sina fårde, skedde detta så 
tyst, att han trodde de voro skuggfigurer af hans 
feberbilder, 

Då steg byltet upp och kastade af sig två öfver- 
flödiga nattrockar, tog af bindlame från hufvudet, göm- 
de ljusen bakom ett par stora böcker och gick fram 
till den sjuke. Han lade sin hand på hans panna, 
skakade på hufvudet; bredde sin filt öfver honom och 
gick tillbaka och satte sig på sängkanten och ringde 
med benen. 



212 DET GAMLA OCH DET NYA. 



Ljuset föll på hans ansigte, så att han kunde ob- 
serveras af den sjuke. 

Han hade ett jovialiskt ansigte, icke fult, med 
ytterligt trötta, men icke slappa drag. 

Den sjuke rörde på sig. 

"Är du vaken, hten"? frågade den tjocke med 
låg röst. 

"Ja, kamrat." 

"Vill du att jag skaU gå efter Mari åt dig?" 

"Nej tack, jag år båttre nu." 

"Skall jag spela för dig mera ?" 

"Ja, men du skall vara rolig!" 

"Rolig; ja, så att du får skrata åt mig! Det 
har jag varit nu i femton år och derför år jag der 
jag år. Tänk, att låta folk skratta åt sig, och finna 
nöje i det! Fåfängan förstås! Men de förakta en 
sedan! — Jag känner mig så förb. sentimental i qväll! 
Har du varit .kär, gosse?" 

"Åhja! Och du då?" 

"Joo! Hör på! Nu börjas det; men det blir 
inte långt. 

Naturen hade begåfvat mig med en ganska 
ovanlig mage, korta ben, ett fult, fett ansigte och 
en stark sångröst med en egendomhg näston, som 
kunde framkalla de förfäriigaste ski^attsalvor. Jag 
var smickrad af den uppmärksamhet, som visades 
min talang; jag slets från den ena bjudningen till 
den andra och utbildades småningom till en lustig- 
kurre, en gycklare; jag var med ett ord en "roHg d-1". 
Mina visor voro många, och ledsnade den ena gene- 
rationen på dem, så kom det alltid en ny och fann 
dem roliga. Men så for jag en sommar åt hembyg- 



DET GAMLA OCII DKT NYA. 213 



den, der jag hade en liten flicka, som jag tyckte om. 
Hon blef alldeles galen i mig, och sa' att jag. var 
den trefligaste karl hon visste. Jag tog hennes upp- 
märksamhet åt mig och vågade . en dag att i tråd- 
gården framföra min anhållan om hennes hjerta och 
hand. Hon svarade med ett gapskratt och ropade 
på några andra flickor, att de skulle komma och se 
på något rigtigt tokigt. Jag försäkrade, att det var 
allvar, men hon skrattade ändå mer och sade att 
jag var utmärkt. Jag måste hålla god min och vara 
utmärkt. Jag blef ledsen och förtviflad och sjöng 
inte på åtta dagar, utan sökte framstå så allvarlig 
som möjhgt. Hon fann mig först tråkig och till sist 
odräglig; det klädde mig inte, sa' hon, att vara så 
der, och hon erinrade sig med tårar i ögonen huru 
syperb jag var på slotterölet, när jag kom i strump- 
lästen och en ut- och invänd nattrock och gjorde 
bocksprång och bondgrin. Då föraktade jag henne! 
Bon soir! Och" så var det slut." 

"Sjunger du aldrig mer!" 

"Aldrig!" 

"Så dum du är! Inte var det något att gå 
och sörja öfver! 

^T)u vet inte hvad kärlek är!" 

"Gör inte jag? Det är en detalj af lifvet, och 
får icke vara mer! Vet du, jag håller med din 
fåstmö, att det inte klär dig att vara allvarsam. 
Föröfrigt skall jag fråga: hvad är det som är så all- 
varsamt? Jag för min del tycker, att det är ett 
stort gyckel alltihop ; och vet du hvarför menniskorna 
gå och se så tungsinta ut? Jo derför att de hålla 
sig för att skratta! Du grinade åt allting och du 



214 DET GAMLA OCH DET NYA. 



fick hela verlden med dig; gå på du och flina, och 
narra den der allvarliga masken af de hycklarne ; du 
har en stor uppgift, min bror!" 

"Kors i Herrans namn så du talar, gosse; får 
ni lära er sådant i skolorna nu för tiden? 

"Ja, det få vi ! Lägg dig nu, så skall jag spela 
för dig. Du tror att jag som ung har något att lära 
af din ålder; bort det! Allt hvad du lärt af lifvet 
har jag läst i böcker, till och med din banala kårleks- 
historia, på hvilken du tyckes grunda hela ditt kom- 
mande lif och som säkert blifvit ett kärkommet mo- 
tiv för din lättja. Nej bevars, du har mycket mera 
att lära af mig, ty det står ännu inte i böcker; du 
tillhör en förgången generation, som jag väl känner, 
jag tillhör en kommande, som du inte alls känner. 
Du har läst om våra dagars verldshändelser som man 
läser en tidningsartikel, vi ha lefvat dem och disku- 
terat dem; vi ha upphört att nära oss af. er poesi, 
vi läsa ekonomi och naturvetenskap; vi anse student- 
tiden som ett öfvergångsstadium, ni togo det som 
ett kall ; vi slåss aldrig på torget, anse det icke som 
en dygd att öfverlasta sig, förgripa oss icke på hvar- 
andras tillhörigheter, respektera den personliga fri- 
heten; det kalla ni snobberi; vi kalla er prisade 
öppenhet för brutalitet, era sentimentala famntag för 
råhet ; ni kritisera era lärares välvilliga suspenderingar 
af föråldrade stadgar, vi begagna oss af dem och tiga. 
Ni hade åsigter färdiga om allting, ni sjöngo frihets- 
sånger, ni hurrade för representationsförslaget; vi 
hurra för allting, vi känna på oss att någonting skall 
komma, och derföre afvakta vi; det blåser från så 
många håll, derför göra vi icke fast våra skot; men 



DHT GAMLA OCH DET NYA. 215 



for att icke stå redlösa, hålla vi oss tills, vidare vid 
det bestående; vi åro konservativa derför att vi 
frukta pöbelvåldet. . En konservativ ungdom ! Det är 
exempellöst! Men det har pöbeln gjort. Ni voro 
royalister; vi åro färdiga att bli imperialister om så 
behöfs!" 

"Svinet", som med häpnad afhört detta utbrott, 
steg upp och gick ut i korridoren för att såga åt 
sköterskan, att kamraten yrat, och bad att få ett 
annat rum till natten. 

Under det att sköterskan och kamraten vid 
fönstret tillagade ett kylande pulver, fortfor den 
sjuke: 

"Ni kalla oss blaserade, derför att vi åro fli- 
tiga och kloka; tro du mig, våra känslor äro mycket 
friskare der de ligga hermetiskt forvarade, ån edra 
som hängas utanför boddörren att flugsmutsas. Hvad 
år det for snack ni håller med er filosofi; ni tro att 
den runnit ur klassisk källa, och då år det bara ren 
"upplysning" hundra år efter upplysningen ; den skulle 
ha gått in som en tidskriftsartikel i en tysk små- 
stad; ni tyckte att det var stort att gendrifva läran 
om de yttersta straffen, det gjorde vi redan i sko- 
lan; ni lefva på de der magra skulorna, säga ni, ja, 
min själ, det synes; men vi läsa dem, ty vibehöfva 
dem i examen; ni tror att tysk syntax är Uka med 
filosofi, men ni vet inte, att det fins en fransk och 
en engelsk ; jag läste de der korrekturarken en qväll 
och jag fann — intet, inte en pinne för tanken att 
hvila på; det är en torr eqvationslösning, men der 
man redan satt in det önskade värdet på X för att 
satisfiera — ~ — Intresset är borta när man kän- 



216 DET GAMLA OCH DET NYA. 



ner resultatet; det der veta vi allt, men man säger 
icke sådant der, ty man kan misstaga sig."* 

Nu kunde kamraten icke styra sig. 

"Jaså, du insulterar den store mannen; gratu- 
lera dig att du är sjuk, annars skulle du fått ett 
kok stryk." 

"Han var icke stor, derföre att han var be- 
tydelselös!" 

"Skäms du inte, du vet icke att jag år Bo- 
strömmare!" 

"Jo! Det var ni alla; hvarfor skulle då icke 
till och med du! O, du stora tidehvarf, som går i 
grafven! det behöfdes en professor i filosofi för att 
narra ungdomen från att gå i kyrkan; du stora tid, 
som kunde häckla det tidehvarf, då man dyrkade 
förnuftet! du slog ner förnuftet och satte bondför- 
ståndet på tronen! Att vara är att förnimmas - 
det kliar i hjernan, då den stora tanken gör sitt in- 
tåg. God natt! Släck ljuset!" 

Sköterskan och Boströmmaren konsulterade; och 
man stannade vid kalla omslag om hufvudet. 



->^>- 



e^ 




-^ 2) 







I 



ffim@Ei 



%'' ^Ä-^^ 



UNGDOMSARBETEN 



AF 



AUGUST STRINDBERG 



n 



DRAMATISKA AEfiETEN 




STOCKHOLM 
ADOLF BONNIER, 

KOKOL. HOP- OCH UNIVEBSITETS-BOKHANDLAKE. 



STOCKHOLM 

I8AAC MABCUS* BOXTBTCKEBI-AKTIEBOLAG. 
1881. 



i 



I RO M 



DRAMATISK SITUATION 



I EN AKT 



UPPFÖBD ÅR 1870 PÅ KONGL. TEATEKN I STOCKHOLM 



ANDRA UPPLAGAN 

FÖRSTA UPPLAGAN 1870. 



-iGO^ 



PERSONER; 



Thorvaldsen. 

Pedersen. 

Marianne. 

RODRIGO. 

Lambert. 

SiR HOPE. 

En Polistjensteman. 



P^n cUclier. I fonden två fönster , genom hvtlka man skymtar ett 
ifaUenskt landskap; mellan fönstema eti soffa. Dörr till Iwgcr. Till ven- 
sto^' efi stor gips, fö^-eställande Jasmi; midt på golf vet en kavalett, vid 
hrilken Thm-raldsen står och. modellerar. Till höger ett staffli. Taflor pPi 
rr/ggaifie; eskisser och modeller. En guitarr står på golf vet, lutad mot 
mffan, på hvilkcn Federsen ligget', rökande pipa. För öfrigt lien-skar en 
^"artistisk oordning'^ i i-ummet.J 

PEDERSEN (gäspar). 
THORVALDSEN (vänder sig mnj. 

Jag tror du ligger och dig låtar än? 

PEDERSEN. 

Hvad skall man göra väl, min hedersvän, 
När ej siroccon nå'nsin vill passera? 

THORVALDSEN. 

Om du vill vara god och observera 
Igenom fönstret, skall du dock få se. 
Att sunnanvinden ändtligt måst sig ge 
För nordan; nu är tramontanan här. 
Som på sin vinge svalkan till oss bär. 

PEDERSEN. 

Gvid vare lof! Man slipper denna pina, 
Som kommer själens krafter att försina . . . 

THORVALDSEN.. 

Men ändå är dig så oändligt kär. 

Dä hon ett hyende åt lättjan är. 

Se så I Ryck upp dig ur din slöhets dvala! 



G _ / ROM 

PEDEKSEN. 

Men låt då luften först en stund sig svala! 

THORVALDSEN. 

Nej, stig nu genast ifrån soffan opp 
Och låna mig en stund din lata kropp, 
Ty jag vill sluta min eskiss i dag, 
Då snart min tid är ute. 

PEDEKSEN. 

Hvad för slag? 
Du tanker alltjemt ge dig härifrån 
Tillbaks till Holmens varf och tälja gubbar 
Åt beckbyxkompaniet . . . 

THOKVALDSEN. 

Ett Öppet hån 
Det vore om jag dröjde — och du tubbar 
Mig ej att stanna — ty de stafven bröto 
Helt säkert öiver mig .... 

PEDERSEN. 

Om ock de tjöto 
Sitt anathema öfver dig, så borde 
Du ändå stanna här. 

THORVALDSEN. 

Ej klokt jag gjorde. 
Om jag mig stötte med Akademien; 
Det kunde kanske blifva min ruin. 
Men låt oss lemna denna sorgsna fråga 
Och icke redan nu vårt sinne plåga! 
Ty än vi ha ju åtta dagar q var 
Att njuta här tillsammans, förren jag far. 
Upp med dig nu och sitt en stund modell, 
Så skall du sedan släcka få din törst 
Uti en flaska äkta muskatell. 

PEDERSEN. 

Men låt mig röka ut min pipa först! 



I ROM 7 

THORVALDSEN. 

Då blir du utan . vin, din lurifax. 

PEDERSEN. 

För all del, bror, då är jag redo strax. 

('Springei' upp ur soffan ^ kastar bo7'f pipan, fattar guitat^^cn och sätter 
sig pa en stol.) 

THORVALDSEN (sätten- limmn i e^i lämplig 

ställmtigj. 

Så der! Behåll nu denna posityr! 
Var stilla se'n och håll ej något fyr! 

PEDERSEN. 

Jag får ju under tiden musicera? 

THORVALDSEN. 

Det får du visst — det skall mig ej genera. 

PEDERSEN. 

Då börja vi. 

THORVALDSEN. 

Nu vred du åter nacken! 

PEDERSEN. 

Men hör då upp att bråka! Är det tacken 
För det besvär jag har mig gjort? 

THORVALDSEN. 

Se så! 
Nu skall du icke mera snäsor få. 

PEDERSEN (knäpper några aeko^-der på 
guit ärren och börjar sjunga). 

"Pä Arnos strand en lilja stod"; 

(Lägger bo7i guitai^m.) 

Nej! här i qvalmet går det ej att sjunga; — 
Den satans hettan torkat hals och lunga! 
Men du skall höra litet poesi, 
Som jag har gjort. 



8 I ROM 

THORVALDSEN. 

Så der jal Ett, tu, tri 
Så är du ock poet! 

PEDERSEN. 

Åh nej! min bror! 
Ej är så godt om skalder, som du tror, 
Ty ej är man poet för det man rimmar — 
Nej, gu' bevars! man nu för tiden simmar 
Tätt upp till hakan uti bouts-rimés. 
Som skickas till förläggaren exprés . . . 

THORVALDSEN. 

Nu är du elak — men hvem har dig lärt 
Att dikta? 

PEDERSEN. 

Det ju hvaijom är beskärdt 
Att kunna sätta rim i radens ända: — 
Du har väl aldrig gjort det du kanhända? 

THORVALDSEN. ' 

Min själ, deyi ädla konsten jag förstår! 

. PEDERSEN. 

Och varit uti Rom se'n fyra är! 

THORVALDSEN. 

Hvad hor det hit? Här blir man ej poet. 

PEDERSEN. 

Jo, jo! min bror, det kanske bäst jag vet. 

Här växa rim på alla trän, minsann. 

Och om man sedan "arrangera" kan. 

Så går det lätt att verser sammanskrifvra 

Se'n drufvran väl fått fantasien lifva. 

Hör blott: på alm och palm — det klingar bra! 

Och pinjer — vigner — ypperligt! — Hva sa* ? 

Jag vill nu icke nämna anemon. 



I ROM 9 

Som skulle gä tillsammans med citron . . . 

Ku skrifsras dessa på ett pappersblad 

Det ena på det andra i en rad, 

Och se'n man fyller i med vackra ord, 

Så — "hast du mir geseh^n" — är versen gjord. 

Nu skall jag deklamera upp min sång. 

THORVALDSEN. • 

Tack, tack! Den är väl inte allt för lång? 

PEDERSEN. 

Ah nej! Blott litet tålamod du har. 

THORVALDSEN. 

Ja, ännu har jag litet deraf qvar. 

PEDERSEN. . 

Uti en lund af palm 
Af lager, asp och alm 
Beskuggad utaf pinjer 
Emellan gröna vigner 
En liten bäck flöt fram — 
Der speglade en anemon 
Uti dess våg sin stam — 
Vid foten af en stor citron. 

THORVALDSEN. 

Det der — det var ju bara botanik! 

PEDERSEN. 

Ah skäms! Det är ju fin naturlyrik! 
Men du tycks inte ha det minsta sinne 
För hvad natur man kalla plär. 

THORVALDSEN. 

Håll inne 
Med slikt! Jag älskar högt naturn, den fria, 
Men höra på en jemmerlig kopia 
Utaf densamma kan jag icke lida — 



10 I ROM • 

Men nog! vi skola icke längre strida 
Om denna sak. — Se så, nu är du fri. 
Gå nu beskedligt bort till ditt staffli! 

PEDERSEN. 

Men först vi skulle ju ett glas oss få? 

THORVALDSEN. 

4 

Ja! det var sant! Men det beror dock på, 
Om det fins mynt i huset — låt oss se! 

(De leta i fickorna.) 

PEDERSEN. 

Hur var det! Sju bajochi. — Jag har tre. 

THORVALDSEN. 

Och lika många jag. — Det fattas en. 

PEDERSEN. 

Ja, det var tusan! Tyst — nu har jag den! 

(Gar till spcgelladan.) 
THORVALDSEN. 

Du tänker mynt ur spegellådan ta! 

PEDERSEN. 

Ja men! Se här — nu är det jemnt. Hurra! 

(En brefbärare lemnar ef t Irref.) 

PEDERSEN (tar cimt bi-cfvet, Vine^- tdan- 
skHftenJ. 

Se här ett bref, helt säkert från din far. 

THORVALDSEN. 

Jag undrar hvad han att förtälja har. 

(Uiae^" Jwfft.J 

"Min käre Bertel! 

Dä du nu hållit på med din konst i så mänga år, 
utan att ha gjort några framsteg, och Akademien har kallat 



I ROM 11 

dig tillbaka, så har jag tyckt bäst vara, att du öfvergaf 
det der onyttiga arbetet och hellre blef en duglig handt- 
verkare. Derföre har jag skaffat dig en plats vid varfvet, 
som du måste tillträda den 14 denna månad, precis j)ä 
dagen, såvida du skall kunna få den. Res derfxire åtta 
dagar förr än som bestämdt var! — Härmed respengar. 
— Nu har du hört din fars vilja. — Gud vare med dig!" 

Min Gud! Det skulle vara re'n i dag, 
I qväll, om tvenne timmar! 

PEDERSEN. 

Hvad fx)r slag? 

THORVALDSEN. 

Ja! vetturinen afgår ju i qväll. 
På slaget nio. 

PEDERSEN. 

Hör du — var nu snäll 
Och lugna dig — åtminstone en dag! 

THORVALDSEN, 

Nej! resa re'n i afton måste jag, 
Ty eljest dröjer det i åtta dar, 
FöiVn nästa vetturino åter far. 

PEDERSEN. 

An se'n? 

THORVALDSEN. 

Då kommer jag ju hem fiir sent. 

PEDERSEN. 

Än se'n! 

THORVALDSEN. 

Då blir mig platsen nog f(')rment. 

PEDERSEN. 

An se'n! 



12 I ROM 

THORVALDSEN. 
Än 8e'n? 

PEDERSEN. 

Ja! hvad kan du riskera. 
Om ock det föll dig in den da'n mankera? 
Nog kan du bli i alla fall en träl. 

THORVALDSEN. 

Min faders vilja är tillräckligt skäl. 

PEDERSEN. 

För dig att öfv^erge din konstnärsbana? 

Nej, bror! Du en gång svurit konstens fana. 

Då får du ej så skymfligt henne svika. 

THORVALDSEN. 

Ja, ja! Men alla äro icke lika 
Bekymmerslösa som du är. 

PEDERSEN. 

Hur sä? 

THORVALDSEN. 

Förlåt! Men nu skall du mig rätt förstå, 
Du legat här och målat åtta år 
Rätt snart; — ej derför jag dig förebrår; 
Men då du ej den minsta framgång rönt, 
Hur kan du då väl anse vara lönt 
Att sträfv^a på en sådan knagglig stråt, 
Der ej med hvarje steg det går framåt? 

PEDERSEN. * 

Du frågar, h varför ej jag tröttnat än — 
En mycket sällsam fråga, käre vän! 
Ty den som är i stånd att blifva trött 
På konstens väg — han har sin tid förnött. 
Men ej man glömma får: "festina lente"! 



I ROM 13 

THORVALDSEN. 

Som du har öfv^ersatt med: "far niente". 

PEDEESEN. 

Det blir en sak för sig; — men som vi blott 
Än äro lärlingar, hvarför så brådt 
Att pocka på odödlighet och ära. 

THORVALDSEN. 

Men just emedan man än går i lära 

Och ej det är för sent att återvända, 

Så önskar man — hvad sedan än må hända — 

Få utsagdt klart för sig — ja eller nej. 

Om man går rätta vägen eller ej. 

* PEDERSEN. 

Du om din kallelse då tvekan bär? 

THORVALDSEN. 

Ja, bror! Det är just det, som jemt mig tär. 

PEDERSEN. 

Var god och fråga Jason, som der står. 
Om han har gjort sig sjelf! 

THORVALDSEN. 

Jag ej förmår 
Att döma i min egen sak, men då 
Den ej publikens bifall kunnat nå . . . 

PEDERSEN. ' 

Derför den ej kan fattas utaf packet! 

THORVALDSEN. 

Men här ju varit flera män af facket. 
Som den med axelryckningar belönt. 

PEDERSEN. 

Tror du att dessa finna något skönt. 



11 I MOM 

Uti en naken kropp, då du har brutit 

De trånga skrankor de kring konsten slutit? 

THORVALDSEN. 

Hur skall jag då få visshet om det rätta? 

PEDERSEN. 

Till hjertats röst din lit du blott bör sätta. 

THORVALDSEN. 

Men om den mig på villovägar för? 

PEDERSEN. 

Det kan den ej: — »- det är Guds röst du hör. 

THORVALDSEN. 

Men skall jag ej min gamle fader lyda? 

PEDERSEN. 

Guds kallelse mer måtte väl betyda 
Än önskningar utaf din far och mor. 

THORVALDSEN. 

Min tack emot min far ej vore stor, 

Om nu jag stannar. Nej, min vän, jag bör 

Hans kärlek så ej gäcka. 

PEDERSEN. 

Ack! det gör 
Du ej, fast du i detta fall ej hör 
De goda råd, hans blinda kärlek gifver. 

THORVALDSEN. 

Jag hans befallning hört och dervid blifsrer. 
Nu, käre broder, — bjud ej längre till 
Att få mig qvar; — mitt bästa nog du vill, 
Men jag bör ej en stackars far bedröfv^a; 
Derför jag reser! — Som det ej lär töfv^a, 
Förr'n vagnen står för dörrn, så hjelp mig nu 



_ I ROM 15 

Att ^xn^cDra renseln; — se'n vi kunna ju 
Att "fcöxxima sista afskedsbägarn gå 
^^^ ^^^ stenan ut vid Buffalo. 

fTar fram »-^^^ rensel och bötjar ordna den; Fcdcrscn tUjcr en stund, 
derpa f<x ^^ ^:^,^^ /»«« renseln och kastar den i en vra.J 

PEDEESEN. 

Här l:>Xir vid Gud ej någon resa af! 
Vill dxa så slösa bort hvad Gud dig gaf 
Och ^ :ö:^s,ckt begå ett sådant själamord? — 
^^» J ^ I nu väljer jag ej mina ord — , 
^a :eaa.>:^ jag lof att något företa, 
feoia. l^an dig från förderfvets af grund dra. 
n\ "^^^^j d^ egensinniga krabat, 

clL ln^^pna, skratta, baxnas och blif flat, 
^ , ^^^tn en timme är det slut med nöden, 

cli. d^ kan le mot dina framtidsöden, 
j^^^^^^^i. i qväll med lyckan skall förenas — 

^^^^X>iiad af en liten fransk Msecenas.. 

THORVALDSEN. 

^ ^'^ ^å förklara då ditt galna prat! 

, j PEDERSEN. 

j \ ^^:rii du lugnar dig en smul', kamrat! 

g^ ^^^» ^^ j^g 1 Vatikanen gick, 
jg^jj^^^^l jag se en man med nobelt skick, 
0^ "tycktes för skulpturen intresserad — 

gg*j_^ ^^^^ minut så var jag presenterad, 
g^ ^^^ "V^ en stund der pratat med hvarandra, 
j^^^ "^^^^^m man, från det ena till det andra, 
jjä^^^ ^^^ila om hvad man inom skulpturen 
Då ^^ort inunder senaste sejouren. 

j^^^^^t^^ssade jag på oph ryckte fram 
Fr^ J^ason, talte om den kungastam, 

jjj^^^^ hvilken dina anor du skall leda. 
p.^ ^ l)lef förtjust och ville strax ha reda 

g^^^^in adress — och svor pä att din lycka 
• gåT^ -^^^ vore gjord. — Som jag dä kunde tycka, 
Q^-»^^5ir han visst en säker spekulant, 
du får se, att allting går galant! 



16 I ROM 

THORVALDSEN. 
Ej kan man väl vid lösa ord sig fösta. 

PEDERSEN. 

Men man skall alltid hoppas på det bästa. 

För öfrigt tycktes han ej vara svär 

Att vinna — Tyst! man uti trappan går. 

Det är visst han. Se så! se morsk ut bara, 

Och du får inte allt för artig vara, 

Ty dä han komme lätt på den idén, 

Att du i dina stycken vore klen; 

Och visa dig ej heller angelägen 

Att få affårn i gång! Var ej förlägen 

Ändå — jag skall ta' resten på min del. 

THORVALDSEN. 

Ja! Gifv^e Gud, att ej vårt hopp slog fel! 

PEDERSEN. 

Det knackar! — Det är han! — Var god stig pä! 
Låt mig nu honom först på lifv^et gå! 

LAMBERT. 

God afton, mina herrar! — Mycken ära! 
Men jag skall inte länge er besvära — 
Det är herr Thorvaldsen, jag gissar? 

THORVALDSEN. 

Ja! 

LAMBERT. 

Ja! ser ni hvilken blick, jag har — ha, ha! 

PEDERSEN. 

Men var sä god — stig. fram, monsieur Lambert, 
Och se pä denna piéce . . . 

LAMBERT (lorgnetterar JasonJ. ^ 

Ah bah! — mon cher, 
Och ni har gjort den der? — Mon Dieu! Mon Dieu! 



I ROM 

Men det ar ju ett mästerverk — parbleu! 

Se hit, Herr Pederseii! — Se hvilkeu kropp — 

En idealgestalt från tå till topp! 

Se hvilka linier — hvilken harmoni 

I proportionerna — hvad evrytmi! 

PEDERSEN. 

Och h vilket lif — se hur han rör sig blott! 

LAMBERT. 

Hvad? Rör han sig? 

PEDERSEN (betraktar Lamhcrt med en ge- 
nomträngande blick). 

Jag menar, att han fått 
En sådan rörelse. 

LAMBERT. 

Hm! Jag förstår — 
Och likväl hvilket plastiskt lugn der rår! 

PEDERSEN. 

Ni tyckes hemmastadd i estetiken. 

LAMBERT. 

Ja! något litet — och ser ni plastiken, 
Den är dock blomman utaf alla konster. 

• PEDERSEN. 

Och i kritik är ni ett rigtigt monster! 

LAMBERT. 

Ni tycker det? Men så skall ni ock veta, 
Att jag har något sett. Ja! ni får leta 
Uti Paris en atelier der man 
Ej känner till monsieur Lambert. 

« 

PEDERSEN. 

Minsann! 
Men låt oss gå tillbaks till sjelfva saken! 

2 



1 



1 8 I ROM 

Det är ju sant, ni aldrig skådat maken 
Till sådan grann staty? 

LAMBERT. 

Jag svär derpå! 

PEDERSÉN. 

Och dock är han af gips ännu — tänk då, 
Hur han i marmor kommer att se ut. 

LAMBERT. 

Ja! vi ska' hoppas, att han ock till slut 
En sådan värdig drägt får lägga an. 
Och nu jag Önskar er, . min imge man, 

(till Thmraldse^iJ 

All möjlig framgång på er vackra bana — 
Jag re'n i Qerran kan er framtid ana. 
Ty ni ett snille är af första rangen . . . 
Men jag beklagar, att jag på momangen 
Är nödgad lemna denna sköna staden 
Och träda an min resa upp till Baden, 
Ty eljest det en verklig jouissance 
Mig varit göra eder connaissance — 
Och nu, kom i min famn, du Phidias! 

(Omfammng.) 
Se här! (Letar i fsin plånbok.) 

PEDERÖEN (afddea). 

Nu kommer det, men — was ist das? 

I 

LAMBERT. 

Mitt kort. — Om eder väg en gång er för 
Till Seinens strand och ni mig nöjet gör 
Att då min boning gästa några dar. 
Så hoppas jag, att re'n jag kimskap har. 
Att ni beställning fått på er staty — 
Och det bör ej er göra mycket bry 
Att finna någon spekiilant, jag tänker. 
Dertill min välgångsönskan jag er skänker, 
Och nu jag lemnar er. Adjö! Adjö! (Gar.) 

(TIiwvaMscn förblir allvarsam och tynt.J 



I ROM 19 



PEDERSEN. 



Jo den! Han borde, ta mig fan, fått spö! 

Se! så'na äro våra msecenater! 

De träda upp med stS,t och lärda låter 

Och fiska fraser utur estetiken 

Att sedan kumia slå sig på kritiken. 

Ja! Gud bevare oss fx)r konstens vänner! 

För dem man sina kol förgäfves bränner. 

De stjäla bort vår tid med ord så söta 

Och smutsa våra golf och dörren nöta 

Att se^n med sitt beskyddarskap få skryta. 

Men bed om hjelp — då plär beskyddet tryta. 

De tro vi kunna lefva af tirader, . 

Exclamationer, prat och embrassader, 

Men glömma, att af jord vi ock ä' komna — 

Hvad nu, bror Bertel, tänker du att somna? 

Hvad — är det åt dig? — Men kan du ej svara? 

THORVALDSEN (liksom uppi^aknamlrj . 

Tag fram min rensel, ty jag måste fara! 

PEDERSEN. 

Det är ditt sista ord? 

THORVALDSEN. 

Det kan du fråga? 

PEDERSEN. 

Nu har jag ^ort hvad uti min förmåga 
Har stått att rädda dig. Jag kan ej mer, 
L)å sjelf din konst så fegt du öfverger. 

THORVALDSEN. 

Nej, Axel! du får inte vara bitter, 
r)å i min barm förtviilan sitter. 
Har jag ej allt försakat för mitt mål? 
Har jag ej lidit allt en dödlig tål? 
Och att jag nu en faders vilja hör. 
Det är en svaghet som jag ej rår för, 



20 I ROM 

Det får du ej som lumpen feghet svärta! 

Och tro ej, att med köld uti mitt hjerta 

Jag lemnar dig och mina andra vänner — 

Nej, nej! det djupt i själen bränner. 

Och Marianne — det kära barnet — hvad 

Skall hon väl säga? — Ej hon mer blir glad, 

Dä jag sä utan afsked reser bort 

Från henne; — ty dels tiden är för kort 

Att fä ett bud — dels har jag inte mod 

Att hennes tårar se. Hon är så god^ 

Den flickan, att det ondt i själen gör 

Att henne lemna. Men jag inte bör 

De sista stunderna med klagan störa — 

Nu hjelp mig, broder, att min rensel snöra! 

PEDERSEN. 

Du vill då resa från mig! — Ack, hvad lifv^et 
Ändå är uselt! — knappt blef det mig gifvet 
Att njuta af din ädla vänskaps lycka, 
Förr'n ödet henne från mig skulle rycka. 
Hvem skall nu mera dela sorg och fröjd 
Med mig? — Hvem gör mig med min lott förnöjd. 
Som du har gjort? För hvem skall jag min sång 
Nu stämma vid guitarm, när qvälln blir lång? 
Ack! ingen, ingen! — Tystna då, min lyra, 

(Sparkar till ffuifarrett.) 

Att ej du väcker upp de minnen dyra 
Från denna glada tid vi njutit här, 
Vid denna konstens härd, för oss så kär! 

THORVALDSEN. 

Jag tror, min gamle heders vän, du gråter! 

PEDERSEN. 

Visst gråter jag — men nu så vill jag åter 
Bli glad. — Se så! Tag nu och packa hop, 
Men jag går ut och skaffar oss ett stop 
Af bästa Montefiascone. 



I ROM 21 



THORVALDSEN. 

Men 
-f^ör all del, kära du, kom snart igen! fj*ederscn (fir.) 

^^^^cildac^i går mr/ra s% öfrc7' ffolfvet och stamiar framfih' Jasmi.J 

-^ <ietta verkligen den sköna bild 
^^ Hellas-sonen, jag fick se på färden, 

^^ själen, ifrån stoftets zoner skild, 

t^ lätta vingar steg mot andeverlden. 
Och vid hvars åsyn hvarje fiber skalf 
T^ , Jhjertats strängar dallrade af tjusning, 
"y ^ öfVer himlarymdens höga hvalf 
'^^^ skymtade af Gud en ^erran ljusning? 
p^^ ^^j^ I^et är én dunkel skenbild blott 
p. j ^ealet, som för mig sågs sväfv^a. 
^- Hvarför kunde icke då jag fått 

^^ sköna bilden i mitt sinne gräfv^a 

^^^ secian gifv^a den gestalt och form, 

^tt mea dess skönhet fröjda menskligheten! . . . 

^? gå.r det jordens son, när han med storm, 

^itaiie^ lik, vill uti sinligheten 

jr^^_^iirimelska idéen draga ner. 

^arOxanda har jag mig på vägen irrat, 

vroiJ^S liar svurit skönhetens baner. 

^^^^^i^da var fömuéet ock förvirradt 

p~ ^3^g<iomsyran, då jag öfvergaf 

A.f ^^Hsten allt och tog helt glad min staf 

j^ ^^ridra på den tömbeströdda stig, 

jj^j ^'^a.ii med nöden jemt får föra krig. 

j). .. "^isst! — Det måtte hafva varit så, 

£^. ^^rixi ej jag hunnit framåt gå 

Q^, ^^da §ät och dock så länge ströfvat 

Q^v ^Vaije konstens malmgång redligt pröfvat. 

j ^ ^^Vilket ömkligt friskverk har jag bragt 

p^^g^n! — Der det står som ett gif akt 

Q^r ^^ig att vända om. — Ditt rop jag hör, 
A ^ f^ ^u jag icke längre tveka bör 

*^lja varningen. Nåväl, friskt mod! 

T (Han fattar sin hammare.) 

^ ^kall dig störta ned, afgudastod. 



22 I It03f 

Som har mitt hjerta narrat till din dyrkan. 
Och nu, I Gudar! svike ej mig styrkan, 
Då jag^ vill mig ur d valan väcka opp 
Och slå till marken hvarje fävitskt hopp! 

f^iSprififfcr mot Jaaofi fw att krossa honam, men stannar ptötsUgaiJ 

Hvi ser du på mig så med sorgsna blickar 
Och vänligt varnande emot mig nickar? 

Min hand förlamas. (Han kastar bort hamnarefi.J 

Nej! jag kan ej slå 
Mitt eget barn, ty så du är ändå. 
Ja! har jag ej med smärta djup dig föd t, 
Och har ej hjertat utaf sorgen blödt, 
Då du, en del utaf mig sjelfj slets bort! — 
Men ock du fröjd mig skaffat, fastän kort, 
Ty du är skön ändå. O! nu jag känner 
Den eld, som nér i själens djup mig bränner! 
Ja! jag vill lefva att den elden vårda. 
Att den en gång må herrligt bryta ut 
Och må mig möta öden, än så hårda, 
Jag vill dock striden modigt kämpa slut! 

(En klocka höres ringa. San går till föfistret.) 

Gud! till ave kampanilen ringer 

Och manar mig att på min aflärd tänka. 

1 qväll dess ton ej friden kan mig skänka 
Som förr — nej, djupt i hjertat det mig stinger 
Att höra på den dystra sorgesång. 

Som dock så glädtigt klingat mången gång. 
Han likt min sällhets själaringning ljuder, 
Och till min glädjes jordafärd han bjuder. 
Ja! nu är all min lycka lagd på bår. 
Och ej en gnista hopp mig återstår. 

(Döljer ansigtet i händenia.) 

MARIANNE (inkommer sakta nied en frukt- 
korg på hufvud-et och en bU»n- 
biikett i handen, hvilken ho» 
lägger pä ett bord; derpå gar 
hon bort med korgen till TJior- 
valdsen och ställer den fram- 
för hotiomj. 

God afton, Bertel! Men hvad står nu på? 



I ROM 23 

^u gråtit ju — men säg, hvad är det dä 
for fel ? _ Nå tala om för din Marianne, 
^a sJca.ll du få min korg — ser du så grann 

i^eii är — och hvilka drufsror, se så klara! 

Oi^Qgen se'n — och fikonen så rara! 

^6ö_ s^ då på mig, stygge Bertel! Hör 

^ into hvad jag säger dig? Då gör 

^^ liksom du — jag sätter mig och tjurar; — 
^^ö fS.j;, (Ju ge^ Qna du utaf mig lurar 

^^t eiicia ord! • ^ 

(Sätter sig jm en stol.) 

THORVALDSEN (stiger upp och går till 

Marianne). 

Förlåt mig, Marianne! 

MARIANNE. 

•'* l^t mig vara! — Jag är ond. 



P" i»xt 



THORVALDSEN. 

Det kan 



^^t är sista qvälVn du är hos mig. 

MARIANNE. 

fvjtx ^-Jras bara för att god mig få 



THORVALDSEN. 

^ej, nej, min flicka, tro ej så; 



Jag är ej hågad för att skämta nu, 
På om en timme re'n jag reser. 

MARIANNE (springer upp). 

Du, 

Du vill från din Marianne då vända dig? 
Ack, du blott skämtar — men du ser på mig 
Så allvarsamt. Det är då sanning hvad 
Du säger, och du ger dig re'n åstad 
I qväll! — Och ej ett ord derom mig sändt! 



24 I ROM 



THORVALDSEN. 



Miu kära vän! det skulle aldrig häudt, 
Om ej i qväll först resan blef besluten .... 

MARIANNE. 

Men hvarför vill du lemna oss så der? • 
Har du väl ledsnat på att vistas här? 

THORVALDSEN. 

Ack nej! min studietid är nu förfluten, 
Och jag är tvungen vända åter hem. 

MARIANNE. 

Ej är du tvungen till att lyda dem; 
Du måtte väl din egen herre vara 
Och ej behöfva inför någon svara 
För dina gerningar . . . 

THORVALDSEN. 

Du kan ej fatta 
Hvad nöd vill säga. 

MARIANNE. 

Nå, jag måste skratta! 
Går det väl någon nöd på dig? Du har 
Ju allt hvad du behöfver — och, en karl 
Som du kan nog sig skaffa hvad som brister. 
Så fram t du icke kraft och helsa mister. 
Tänk efter bara! — Gubben, som der står, 
För den du minst en femti scudi får — 
Det är ju vackert det till böija med! 
Så får du vara här en tid i fred 
Och göra flera; om det ej förslår. 
Så skall du veta, att jag ock förstår 
Att skaffa någon inkomst Ser du, jag 
Kan sälja blommor, — och det gör hvar dag 
Men hvarför ser du på mig så der dyster? 



I ROM • 25 



THORVALDSEN. 



Du har nu varit for mig som en syster 

I trenne år. Du allt för mig försakat: 

När jag har legat sjuk, då har du vakat 

Och skött mig omsorgsfullt, som blott en qvinna 

Det kan, — och jag har än ej kunnat finna 

Ett sätt att all den godhet värdigt löna. 

Som jag så ofta utaf dig fått röna — 

Och nu du vill ditt sista offer bära 

Till mig. — Din godhet rör mig, flicka kära, 

Så djupt, att det mig helt förtviflad gör, 

Att med ett afelag jag din fröjd förstör. 

MARIANNE. 

Nej, nej! Det får du ej — du skall bli q var! 

THORVALDSEN. 

Nej, bed mig ej! Du vet jag har en far, 
Hvars önskan gema jag uppfylla vill. 

MARIANNE. 

Då frestar jag dig icke längre till 

Att stanna; men jag följer dig på färden, 

Om ock du bor på andra sidan verlden. 

THORVALDSEN. 

Men tänk då, flicka, på din gamla mor. 
Hur hon dig skulle sörja, om du for 
Från henne. 

MARIANNE. 

Du har rätt. Men hvad skall väl 
Jag göra? Ack, jag sörjer mig ihjel. 

PEDERSEN (som nyss har mkmnmit och 
»yncs något upprymd). 

Det skall du icke göra, Marianne, 
Ty jag på heder dig försäkra kan. 



26 / ROM ^ 

Att om ett år så är han åter här 
Hos lilla vännen, som han håller kär. 
Se så, lät oss nu alla vara glada 
Och våra sorgsna sinnen muntert bada 
I en foglietta Montefiascone, 
Och sedan högt ett hjertligt "vivat" dåne 
För vännen Bertel. 

MARIANNE. 

Har du intet hjerta, 
Ditt odjur, att så skämta med vår smärta? 

PEDERSEN (slår upp buteljen). 

Ack! säg ej så! då ej uti vår makt 

Det står att ändra hvad som ödet lagt 

På oss, så må vi ej med klagan öka 

Dess bitterhet, men då i stället söka i 

Att lindra smärtan med ett glädtigt sinne, \ 

Att ej vår vän ett allt för sorgligt minne 

Som ressällskap på vägen med sig för! 

THORVALDSEN. 

Rätt taladt, broder! Det är som sig bör. 

PEDERSEN (patetiskt). 

Och nu min vän, haf tack för flydda tider 

Och för ditt bistånd uti andens strider! 

Min helsning för till Grefions vana ö 

Och hennes sköna, bokbeklädda strand. 

Ja! helsa hvaije liten blåögd mö 

Och tryck från mig en kyss på hennes hand! 

(Man hör eté posthom utanför.) 
THORVALDSEN. 

O Gud! För porten står nu vetturin' — 
Och jag ej hunnit än att packa in! 

(De hjelpas ät att samla ihop nägra persedlar i renseht.) 
MARIANNE. 

För all del skynda! 



I ROM 27 

THORVALDSEN. 

Ack! det blir för seut. 

PEDERSEN. 

lät oss hjelpas åt. Det är dä rent 
Fördömdt i dag! 

(Xy h&i-nstöt J 
THORVALDSEN. 

Nu blåser han igen. 

RODRIGO (mkmnmer och stamiar d/ver- 
r äskad), 

Håhå! Hvarthan så brådt, min iinge vän? 
Vi ha en gås att plocka med hvarann — 

(Lcmnar en räknimj.J 

Jag tror, jag kom i rattan tid, minsann! 

THORVALDSEN. 

Men, bäste herr Rodrigo, låt mig fara! 

Min vän, herr Pedersen, för allt skall svara. 

RODRIGO. 

Er vän har ej betalt sin hyra än, 
Så den kan jag ej lita på. 

THORVALDSEN. 

An se'n? 
Ni har min Jason der i pant. 

RODRIGO. 

Hva sa'? 
Er Jason? — Hvad ska' jag med den? Haha! 
Tror ni, jag något för den der kan få? 
Ni sjelf fått intet, hvad får jag väl då? 

PEDERSEN. 

Håll mun: pä er, ni gamle skälm, och packa 
Er genast uti väg! 



28 I ROM 



MARIANNE. 



Stå ej och snacka 
Om saker, som ni ej förstår! Gå ii t, 
Min herre! 

RODRIGO. 

Sa* hon det, min sockerstrut? 

CHoitnslölarJ 
THORVALDSEN. 

Men lät mig komma ut! 

PEDERSEN fffar haftifff emot Rodrigo). 

Ur vägen, herre! 

RODRIGO. 

Ni vill då göra saken dubbelt värre? 
Tillbaka! Eller ropar jag polis. 

THORVALDSEN. 

Jag måste resa nu för hvarje pris. 

R013RIG0 (tittar ut genom dörren; man 
här buller af en vagn mn 
• rullar bort). 

Nu finnes intet hinder; var så god! 
Nu skall jag lemna er i allsköns ro. 
ödmjuka tjenare! 

PEDERSEN. 

Ni är en bof! 
Så går ni jemt och lurar på ert rof. 

RODRIGO. 

Jaså, ni talar i en sådan ton — 
Då skall jag snart er lära ta reson. 

THORVALDSEN. 

Men, Axel, lugna dig, var ej så het 
Du derigenom ådrar oss förtret ... 



I noM __ 20 

PEDERSEN. 

Var lugn du sjelf och låt mig tala slut! 

Det gör sä godt en gång få sjunga ut. 

Hör på, du gamla bräcka, som der står, 

Du är så visst af sjelfva fan ett hår, 

Som salig far min kristnad var till Peder; — 

Du har ej minsta känsla utaf heder — 

På hjerta är du ock totalt renonce 

Ja, känslolös och kall du är, som bronz; — 

När har du haft. med oss förbarmande 

Hvar dag du kommit hit in larmande 

För några fattiga Bajocchis skull? 

Din vedbod var i vintras öfverfull, 

Men skänkte du oss då en enda pinne, 

Fastän vi fröso bistert vi härinne. ^ 

Och när vi ofta varit utan mat 

Då har du gödt dig du vid fulla fat; 

Och se'n du fyllt din buk — då gick du hit. 

Predikade om vådan af kredit. 

Höll föreläsningar om sparsamhet. 

Om konsten att på ingenting bli fet! 

Du tror dig hafva privilegium 

Att klifsra på helt fiuckt i våra rum 

Och oss behandla så der nonchalant 

Och kritisera hvad vi gjort helt frankt. 

fll(tf(riffo står och Jifigrar pä en eskiss; Axel siar hotiom piijitigrarnamed 
m käpp.) 

Låt bli och klå på andras saker, nöt! 

« 

RODRIGO. 

Aj! aj! men skäms ni ingenting, — ni bröt 

Min tumme utur led — (ropar utåt.) Polis, hallå! — 

Man öfveifaller mig . . . 

EN POLISTJENSTEMAN (folk samlar sig i dihreu .) 

Hvem ropar så! 

RODRIOO. 

Jag blifvit förfördelad af de tvä 
Artisterna, som hyra i mitt hus, 



30 iji^oyf^ 

Den ena ville rymma helt burdus 
Förrän han hade inbetalt sin hyra. -^ 
Den andre, som har jemt haft svårt att styra 
Sitt satans lynne, slog mig med sitt rör, 
Alltså ni dem till rå'stun båda för. 

MARIANNE (springa- fram till RodrfgoJ. 

Min Gud, ni är väl ej ändå så hård! 

THORYALDSEN. 

Men vill ni inte gifva oss ackord? 

PEDERSEN. 

Vi ackordera med en sådan der! -- 

RODRIGO. 

Nu är ni styf, men snart ni mjukna lär! 
Konstapel, var så god och gör er pligt. — 

POLISMANNEN. 

I kraft utaf hans helighets edikt 

För främlingar som vistas i hans stad . . . 

(Sir Jfope, sam bland folkmassan rid dörren en stund betraktat ttppfradi^f, 
kommer in, trijeker några guldmynt i liänden-^ict på FolisMaftnef? och 
Itodrigo — dessa buga »ig och gå jenite folket.) 

PEDERSEN (afsides). 

Hvem är som kommer in så der gerad? 

SIR HOPE (går fram mat TJiorraMsefi ; 
talar med engelsk bi^ytnintf). 

Herr Thorvaldsen? 

THORYALDSEN. 

Jaha! 

HOPE (får sigte på Ja^on, uppgifrer ett 
uf7'op af beundran och betraktar 
den undei' djup tystnad). 



PEDERSEN (afsides). 

En msecenat! 






I nOM 31 



MARIANNE (afsid^sj. 

Ack! må han ej betala blott med prat! 

PEDERSEN (afaides). 

Se hur förtjust han är! Det var då väl, 
Att man fick se en enda konstnärssjäl 
Bland alla dessa atelier-flanörer 
Och hufvudlösa konstprodukt-klakörer. 

HOPE (vänder sig om och betraktar TJior- 
valdscfi ett ögonblick^ gar dcrpa 
helt lugnt fram, tar honom i famn 
och kysser lionom på pammnj. 

Vill ni en dylik Jason åt mig skänka? 

THORVALDSEN (förlägcfi.) 

I marmor? 

HOPE (betraktar honoH vänligt.) 

Unge vän, kan ni väl tänka 
Ett stoff, nog värdigt åt en sådan bild? 
Nog af — er möda skall ej bli förspild. 
Kom hem till mig i morgon! — Här mitt kort. 
Ni har fått glänta på Olympens port — 
Se till, att den ej stängs! Farväl, min vän! (Giir). 

PEDERSEN. 

Nå, ser du, der kom ändtligen vår deus 
Ex machina direkt — skål, fräter meus! 

■ MARIANNE. 

Nå, Bertel, vill du ej bli glad igen. 
Då lyckan kom så hastigt ifrån höjden? 

THORVALDSEN. 

Visst är jag glad; men aldrig blifver fröjden 
Fullkomlig här i lifvet — ty jag tänker. 
Min far ej alldeles så lätt mig skänker 
Sin tillgift. 



32 / HOM. 

PEDERSEN. 

Ah, den saken bra nog går. 
När om ditt renommé han höra får; 
Ty säkert är, min bror, att våra fåder 
Nog blifVa stolta och att det dem gläder 
Dä vi ha ära vunnit — men nu bastå 
För klagolåten — och låt oss bortkasta 
Allt dåligt lynne, då vår nöd är slut. 

THORVALDSEN. 

Klä'n på er nu, så vandra vi ditut 
Till osterian genast. 

PEDERSEN. 

Ja, må ske! 

THORVALDSEN. 

Men vi ska' skynda oss, att vi må se. 

Hur soPn Sankt Peters kors med strålglans höljer 

Förr'n bak Sabinerbergen han sig döljer. 

Kom nu, så gå vi genast! 

PEDERSEN. 

Hvarför sä? 
Tror du ej, att vi ändå kunna få 
Oss några bägare? 

THORVALDSEN. 

Det tror jag nog. 
Men jag vill lifsra upp ett gammalt minne: 
Ser du, i dag är just den dagen inne. 
Då jag för fyra år se'n vägen tog 
Till monte Pincio att få der betrakta 
Den helga staden uti all dess prakt . . . 
Jag kom och såg — mig grep en sällsam makt. 
Och mina knän sig böjde ned så sakta, 
Och hjertat klädde sig i andaktsskrud. 
En suck af tacksamhet smög från min mun: 
"Här är ett heligt rum, och här bor Gud" . . . 
Kom låt mig njuta än en sådan stund. fDc ffaj 



HERMIONE 



SORGESPEL 



ANDRA UPPLAGAN 

FÖRSTA UPPLAGAN 187I 



PERSONER: 

Philippos af Makedonien. 

Parmenion. 

Antipatee. 

Demosthenes. 

Ajschines. 

Kriton. 

Kallimakos. 

Alkinoos. 

Kreon. 

Kleobulos. 

Leukippos. 

Lysikrates. 

Kallias. 

Olympia. 

Hermione. 

polyxena. 

Bipersoner. 



Athenai. 

Sf^mposion hos XalUmakos. Hetairer. Sång och musik. 

KALLIMAKOS (till m slafj. 

Tag fram de större bägame och gif 

Oss kransar utaf hundrabladig ros 

Och helig myrten, att vårt dryckeslag 

Sin början taga må! — Och du, Leukippos, 

Skall blifva vår symposiark och föra 

Oss an i dryckesstriden. 

POLYXENA. 

Ej det höfves 
En gammal man bland ungdom föra gpiran, 
När den vill rasa ut med fria tyglar. 
Han skulle alltför mycket stäfja glädjen — 
Nej hyllom heldre då Kallimakos! 

LEUKIPPOS. 

Polyxena mig anser då så bräcklig, 
Att ej jag fylla kan ett sådant värf! 



POLYXENA. 

Ditt värf är att bland ungdom lära vishet. 

LEUKIPPOS. 
Än är du ej för gammal till att lära. 

POLYXENA. 

Men du — att ibland ungdom spela narr! 

LEUKIPPOS. 
Än kan jag rosor om min tinning vira. 



6 HERMIONE 



POLYXENA. 

Det tror jag knappast, då dig lockar tryta. 

LEUKIPPOS. 

Ej har min Lais än mig kyssen nekat. 

POLYXENA. 

Ej dig, men din olivegråa kind. 

KALLIM AKOS. 

Må trätor vara ^erran från vårt lag. 

POLYXENA, 

Ej är min sak med tvister störa glädjen; 
Men när Leukippos, gamle narren, böljar 
Att spela ung, då kan jag icke längre 
På tungan hålla styr. Tänk blott, hvad skulle 
Väl hans disciplar säga, om de såge 
Den gamle lärarn sitta här och gyckla, 
Då han i förmiddags med höglärd uppsyn 
Och bistert skick för dem om dygden talte — 
Och annat skräp, som han filosofi 

Benämner! 

» 

LEUKIPPOS. 

Om du ej för min person 
Bär aktning, så får du likväl ej smäda 
De höga läror jag förkunnar. 

POLYXENA. 

Prat! 

Jag vill ej gifva en obol för all 

Din lärdom, som du hvaije dag försäljer, 

Att se'n om natten rumla upp din vinst. 

LEUKIPPOS. 

Min lärdom säljer jag hvar dag, och du 

Hvar natt din skönhet. — Låt oss vara vänner! 



HERMIONE 



POLYXENA. 

Du drifver ocker på din nästas dårskap, 
Din mantel lägger du i sida veck 
Och låter skägget växa ut — att man 
Må genast kunna se du är en vis; 
Och så går du omkring på gatorna 
Och talar om hur många vers du gjort 
På dagen ... « 

KALLIMAKOS. 

Nej! det går ej an, min vän. 
Så häftig vara — och att tvisten slita 
Skall jag det glada värfvet åt er fylla. 

ALLA. 

Kallimakos, vår konung, hell! 

KALLIMAKOS. 

Tack! Tack! 
Och höj om nu den första dubbelbägarn 
För glädjen, som är lifvets högsta goda! 

ALKINOOS. . 

Förr var det sed att Zeus, allfadem, helga 
Det första dryckesoffret — andra bägarn 
För helsan tömdes, och den tredje tillkom 
Den Ijufva smärtbetvingarn Oneiros 
Den ^erde, om den kom i fråga, hörde 
Blott till omåttligheten. 

POLYXENA. 

Hör blott hur 
Förståndig vår Alkinoos har blifvit. 
Som fordom aldrig svek i Evans-kampen. 

ALKINOOS. 

Jag ej föraktar drufvans Ijufva must, 
Som mildt förjagar jordelifvets vånda; 



8 HERMIONE 



Men aldrig har jag älskat löga mig 
Deri^och öfsrermätt med trotsigt hån 
Bele allt högt och heligt och försmäda 
De höge Gudar, som I plagen göra. 

KALLIMAKOS. 

Du är en narr, Alkinoos! Hvem tror väl 
På några Gudar mer, söm aåmdsamt 
Och småsint oss med dumma lagar plåga? 
De finnas blott i sagorna numera — 
Ja, fråga du vår filosof Leukippos! 

LEUKIPPOS. 

Kallimakos har rätt — fullkomligt rätt, 
Att vi ha vuxit från förmynderskapet 
Af de olympiske tyrannerna. 

ALKJNOOS. 

I sägen så för att ert samvet' tysta 

Och att I ostördt eder sinlighet 

Må gifva fri och uti vällust dväljas. 

Men sägen mig upprigtigt: ha'n I aldrig 

I edra bröst en mägtig rörelse 

Bemärkt — en outsäglig känsla rönt 

Af himmelskt ursprung, då I ha'n betraktat 

En härlig gudabild af mästarhand? 

Om I det hafven känt, så veten, vänner. 

Att det en Gud är som till eder talat. 

KALLIMAKOS 

Jag börjar tro, du ej så orätt har; 

Ty när en bräddfyld festpokal jag tömt 

Af äkta medisk drufva, — ack, då sväller 

Mitt bröst af Ijufva känslor, då stå fram 

Inför mitt öga tusen sköna bilder 

Af luftig, obestämd gestalt, och hjertat 

Af trängtande begär så lifligt slår — 

Då är en Gud mig när. Han är Lyaios. 



HERMIONE 9 



ALKINOOS. 



Nåväl! den Guden kan du eg förneka, 
Då du har väldet af hans thyrsos känt; 
Men när du lyss till åskans dån och ser 
Hur blixtar klyfva molnens svarta väggar 
Och stormen öfver haf och land sin väg 
Med omotståndlig styrka rusar fram 
Och i ditt sinne fasan tränger ned, 
Då vill du dock förneka, att en Gud 
Det är som ofvan skyn sin spira för 
Och styr de dödlige med mäktig hand. 
Betrakta denna Zeusbild der, som dock 
Ett återsken helt svagt af Guden är, 
Och se hvad öfsrerväldigande magt 
Uti hans blickar ligger — ja, fall ned 
I stoftet och dig böj för Zeus Kroniden, 
Du myra, som utaf din makt vill skryta! 

» 

KALLIMAKOS. 

Tror du jag vill mitt knä för bilder böja! 
Har ha! Mig lyster se hvad magt kan ligga 
I detta döda marmorblock. — Din skål. 
Du gamla gråskägg! 

(Han slungar sin bägare mot en Zeusbild. Allmänt skratt. 

ALKINOOS. 

Ve dig, oförvägne, 
Som vågar trotsa de olympiske. 
Och bäfv^a för det straff dig väntar re'n. 
Jag vill i sådant samqväm ej ta del, 
Der man allt heligt ner i smutsen drar. 
Och ej bland gudsförnekare jag trifves — 
Derför skall ej din tröskel mer jag nöta. 

(Stiger iipp föl' att gn.J 
POLYXENA. 

Du tänker redan gå — och ej vi hört 
En enda sång utaf dig sjungas än. 



10 KERKIONE 



u 



ALKINOOS. 

Ej mina sånger passa eder mer . . . 
Då sist jag sjöng för er utur Homeros, 
Dä var han eder ej i lag. "För gammalt! 
Så ropten I i korus. AUtjemt nytt 
Och nytt igen! — Så slöa ha'n I blifvit! 
Och till med den veke Teosskalden, 
Med vinranksflätad lyra, vägren I — 
Då ej med plektem han förmår att reta 
De slumrande passionerna till lif. 

KALLIMAKOS. 

I dag tycks glädjen ej ha lust att bli 
Vår bordsgäst. 

LEUKIPPOS. 

Glädjen är en nyckfull ting, 
Han låter ej befalla sig. Just då 
Han sökes, står han ej till finnandes, 
Och när som minst han väntas, står han midt 
Ibland oss. — Men du får ej lemna oss — 
Så gör ej heller någon man med bildning — 
Med attisk bildning till på köpet. 

ALKINOOS. 

Ja, 

I skryten, I athenare, alltjemt 

Med eder fina bildning — men ändå 

Beten I er som om Boiotien 

Er fostrat. — Tron I bildningen väl ligger 

I sättet att ett samtal sirligt föra — 

Att kunna säga utantill hvad vinsort 

Man ställer för er — göra natt till dag 

Och dag till natt? 

POLYXENA. 

Låt nu det vara slut 
Med dina föreläsningar, min vän. 



HEEMIONE 11 



ALKINOOS. 

Ja, allt må vara slut emellan oss — 

Och allt må vara glömdt. — Det var en tid, 

Då jag i edert saraqväm fröjder njöt 

Af ädelt slag, då än I lyssnaden 

Med nöje till min enkla sång — och du, 

Kallimakos, en yngling var, så varm 

För allt det stora, sköna uti lifsret; 

Du var en värdig Hellas' son. — Så kom 

Den makedonska pesten med sitt gift 

Och angrep både ung och gammal; snart 

Var du ej mer densamma som du varit. 

Jag ville väcka dig utur ditt rus; 

Men du har icke velat. Derför tack 

För hvad som varit! — Våra vägar gå 

Till skilda håll — och nu jag lemnar dig, 

Då jag din glädje blott förstöra kan. 

Med hoppet och med öfvertygelsen. 

Att vi ännu en gång som stridskamrater 

Må träffas, när det vilda krigets flammor 

Slå upp och speglas i Saronska viken 

Och Hellas kämpa skall sin sista strid. 

Till dess ett hjertligt, broderligt farväl! 

(Gar. Allmän fwHfämnmg.) 

POLYXENA (till KalUmakos, rom blifrit 

allvarsam.) 

Hvad vållar denna tystnad — ej er bryr 
Hvad denna svärmare nyss profeterat! 
Jag tror du blifvit rädd, Kallimakos? 
Skall du nu blifv^a den som glädjen kör 
Pä porten? — Höj din bägare och låt 
Allt grubbleri af Bromiern blåsas bort! 

KALLIMAKOS. 

t 

Förlåt! Det var ett sorgligt minne blott. 
Som med sitt svarta vingpar fläktade 
Så kyligt på mitt hjerta; nu det gått 



12 HEMMIONE 

Förbi . . . och Glädje, du, som ej vill stiga 
Hit ned till oss, jag skall dig rycka ned 
Ifrån din boning, hvar han än må vara. 
Ja, om du låge gömd på hafvets botten, 
Så drack jag hafvet ur för att dig nå! 

(Han tötnmcr bägaren. Alla dricka utom Kallias.J 

Hvi tömmer du ej bägarn, Kallias? 

KALLIAS. 

Jag har ej kommit hit att dricka vin. 

POLYXENA. 

Men hvarfbr sitter du så tyst och trumpen? 
Du har ej sagt ett enda ord i qväll. 

KALLIAS. 

Mig lyster icke edert snöda tal. 

KALLIMAKOS. 

Men då min bjudning du tog an, så blef 
I samma stund också din skyldighet 
Att bidra till mitt sällskaps munterhet. 

KALLIAS. 

An har jag aldrig tagit narrens rol. 

KALLIMAKOS. 

Hvad skall du, vise man, bland dårar göra? 

KALLIAS. 

Mitt ärende var att se — nu har jag sett, 

KALLIMAKOS. 

En legd spion alltså! 

KALLIAS. 

Om du så vill. 

KALLIMAKOS. 

Och detta vågar du oss säga! 



HERMIONE 13 



KALLIAS. 

Ja! 

KALLIMAKOS. 

Du litat på min gastvänskap för mycket. 

KALLIAS. 

Jag börjar nästan tro det. 

KALLIMAKOS. 

Håll då opp 
Med dina vrängningar och svara öppet 
I h vilken afsigt du har kommit hit! 

KALLIAS. 

Jag kommit hit att se, om ert Athenai 
I grunden var så uselt som man sagt. 
Jag funnit har tyvärr det ryktet sannadt, 
Och ej en droppe blod skall Sparta spilla 
För er, när kriget en gång bryter löst. 

KALLIMAKOS. 

Hvem tänker väl på krig i dessa tider? 
Philippos är ju vänligt stämd mot oss 
Och är som bäst nu sysselsatt att hämnas 
Den oförrätt, som drabbat hela Hellas — 
Jag menar Delphoi-templets plundring af 
Phokeema. 

KALLIAS. 

Se'n kommer tum till er. 

KALLIMAKOS. 

Då har du alltför illa lärt att känna 

Den store makedoner-konungen, 

Ty han vill Hellas' bästa — det är visst. 

KALLIAS. 

Och derför vill han också styra det. 



14 HJCRMIONE 



KALLIMAKOS. 

Och om så vore? 

KALLIAS. 

Hör jag rätt? 

KALLIMAKOS. 

Fullkomligt. 

KALLLA.S. 

I skuUen vilja styras af barbaren? 

KALLIMAKOS. 

Ja, hvarfor inte? — Han är just den man, 
Som vi behöfvra i vår lumpna tid. 
Då statens skepp för vinden drifver kring; 
Han kan med kraftig hand dess roder fatta. 

KALLIAS. 

Jag har hört nog! 

POLYXENA (afbrytande). 

Och vi ha ock hört nog 
Af eder politik! — Är det väl artigt 
Att om så ledsamt ämne orda nu, 
Då vi till Evansdyrkan kommit samman? 

KALLIMAKOS. 

I dag ha alla onda magter svurit 
Sig samman att min glädjefest förstöra. 
Och det är desto mera ledsamt, som 
Det troligen rätt snart är slut för mig 
Med dessa glada orgier. 

ALLA. 

Hur så? 

KALLIMAKOS. 

Har jag då aldrig täljt er, att för mig 
Skall bröllopsfacklan tändas inom kort? 



\ 



HERMIONE 15 



POLYXENA. 

Och hvilkens gördel skall väl lösas då? 

KALLIMAKOS. 

Den gamle Aresprestens sköna dotter 
Hermione skall bli den lyckliga. 

POLYXENA. 

Hur lycklig hon lär bli — det tör man fråga 
Den Afrodite, som Pandemos kallas. 

KALLIMAKOS. 

Jag ber dig välja dina ord om henne, 
Som skall min maka bli. 

POLYXENA. 

Din maka? Säg, 
På huru länge? 

KALLIMAKOS. 

Jag kan icke lida, 
Att så du skämtar med en vigtig sak. 
Och re'n jag ångrar, att jag nämde här 
Det namn som för mig blifdt har så dyrt. 

POLYXENA. 

Jag tror du blif^it rent förälskad, gosse? 
Men det skall väl gå öfver, hoppas jag, 
När väl epithalamion är sjungen 
Och första natten — den der mystiska — 
Väl öfverstånden är. 

(Trumpetstötar och buller på gatan. Alla springa upp.) 
K AIj LIMAKOS (ser ut genom ett fönster). 

Hvad är å färde? 
Hvad vållar detta väsen ner pä gatan? 
Man springer af och an och ropar, tecknar 
Som om vår goda stad i lågor stod. 



L 



\ 



16 HERMIONE 



KALLIAS. 

En demagog förmodligen, som ger 
Åt pöbeln fiispektakel. 

LEUKIPPOS. 

Eller ock 
Ett sändebud från Sparta, som har råkat 
Bli näpst för sin nyfikenhet. 

EN MAKEDONIER finsWrtandej. 

Hjelp! Hjelp! 
Man vill mig mörda. 

KALLIMAKOS. 

Hvad? En makedonier! 
Hvad står då på? Är freden bruten? 

MAKEDONIERN. 

Ja! 

Så är det! Kungen har besatt Olynthos 
Så oförmodadt, att jag ej fått tid 
Att lemna staden, der i allsköns ro 
Jag uppehållit mig en längre tid, 
Ej anande hvad komma skulle. 

KALLIMAXOS. 

Nå! 
Ej bör du frukta något för den saken; 
Ty någon blodsutgjutelse lär väl 
Ej komma än i fråga — och på motstånd 
Ej någon klok lär tänka. 

MAKEDONIERN. 

Säg ej så; 
Ty jag har sett hvad verkan budet gjort. 

KALLIMAKOS. 

Berätta då hvad du har sett! 



KEEMIONE 17 



MAKEDONIERN. 

Men säg 
Mig först om jag hos er en fristad funnit; 
Ty man har sett mig gå hitin. 

KALLIMAKOS. 

Du är 
Min gäst — och det behöfs ej mer. Jag aktar 
För mycket eder store konung, att 
Jag skulle fegt forråda en utaf 
Hans undersåter, som i nöd har råkat 
Helt oforskyldt. 

MAKEDONIERN. 

Ditt ädelmod skall ej 
Bli obelönadt — derpå kan du lita. 
Men nu till saken. — Strax i skymningen 
Kom jag att gå förbi den plats, der stadens 
Pr3rtaner samlats till att spisa qväll. 
De skulle just till bords sig sätta, när 
Den odesdigra posten ankom dit. 
Då blef det en förfärlig villervalla. 
Först skickade man till Akropolis 
Befallning att .upptända eldame. 
Se'n skickades befallning att dem släcka. 
En ropade "till vapen" — och en annan 
Böd folket hålla sig i lugn och stillhet 
Och bida, tills den nye herskarn kom. 
Då trädde ibland mängden upp en man — 
Jag tror en Aresprest — och talade till folket 
Om deras gamla frihet och bedrifter, 
Om fådrens ära och om Hellas' storhet, 
Besvor dem vid de höge Gudar gripa 
Till vapen för att segra eller dö. 
En del af hopen lyssnade till talet. 
En annan ville tysta honom ned. 
Då uppstod strax tumult, och under striden 



18 ITERMhOXE 



Blef presten varse mig — då hetsade 
Han sitt parti emot mig. Jag begaf 
Mig genast af och kom med möda undan. 

KALLIMAKOS. 

Det var min svärfar Kriton troligen — 
Han brukar icke vara god att tas med. 

(liulkr pa (jaUin. Kallimakos gar till fiinfttret.) 

Man stornuir porten — gom dig medan än 

Det tider är! Förlåten, mina vänner, 

Att sådant snöpligt slut det blef på festen; 

Men jag kan icke mina dörrar stänga 

För fadern till min brud — jag såg han stod 

Dernere ibland folket — skynden pä! 

{Sälhkapet (Irakier sig tillbaka till (h inre rumine^}^ da J\rif&N kammn' in 

och varseblifver makedmiieni .) 

KALLIMAKOS (gar emot honomj. 

Välkonmien, fader Kriton, i mitt hus! 

KRITON. 

Du blygs ej ta emot mig med en lögn! 
Jag ser nog att jag icke kommer lägligt — 
Men lägligt nog ända att finna den 
Jag önskat icke finna här. Du hyser 
En fiende uti ditt hus — jag hoppas 
Han obedd kommit in bland dina gäster. 

KALLIMAKOS. 

Här äro mina vänner blott tillsammans. 

KRITON. 

Den makedoniern der är dock din ovän. 

KALLIMAKOS. 

Hur vet du det? 

KRITON. 

Han är din fiende 
Och hela landets fiende, så snart 



HEBMIONE' 19 



Hans konung brutit freden. Derför fordrar 
Jag ock, att han som gisslan leranas ut. 

KALLIMAKOS. 

Du talar bra förmätet. Tror du jag 
En gästvän skulle svik.a — till dä han 
Så oför vallandes i nöd har råkat! 

KRITON. 

Du säger: oförvållandes. Du vet 
Då ej kanhända i hvad afsigt han 
Sig uppehållit här? 

KALLIMAKOS. 

Det bryr mig ej. 

KRITON. 

Men mig det bryr rätt mycket, att han har 
Bland folket värfvat vänner ät Philippos. 

KALLIMAKOS. 

Det var förståndigt gjordt — så tyckes mig! 

KRITON. 
Hvad säger du? Betänk ditt ord, o yngling! 

KALLIMAKOS. 

Betänken edra handlingar, I män! 
I viljen offra edra landsmäns lif 
Uti en fåfäng strid mot öfvermagten 
Och störta hela staten i förderfvet. 

KRITON. 

Nu hör jag hvar du hem tat dina läror, 

Ej är det uti Agoran, ty der 

Man söker dig förgäfves — nej, dernere 

Uti Peiraieus' jungfruhus, i sällskap 

Med eitterspelerskor och danserskor. 

Som under skämt och glam helt oförmärkt 



20 HERMIONB 



Båd' mörda sinnets kraft och släcka känslan 
För allt det stora, höga som du förr 
Med håg och lust till lefhadsraål har satt. 
Och på rakstugan nöta dagen bort 
I prat med dessa själamördare, 
Som kalla sig sophister, — det är fyllest 
För att af landets ungdom bilda slafvrar. 
Men nog med lexor nu — ty det är fåfungt 
Att tala vid en drucken. Lemna blott 
Den mannen der i mina händer nu. 
Så skall du få förlåtelse i morgon. 
När ruset gått ifrån dig och du ångrar 
Ditt sätt att tala vid en gammal man. 

KALLIMAKOö. 

Jag är ej rusig — nej, med full besinning 
Har jag min tanke sagt och blir dervid, 
Och jag vill se den man, som vågar tränga 
In i mitt eget hus och bruka våld.. 

KRITON. 

Jag böljar tro, att det ditt fulla allvar är 
Att ställa dig på fiendernas sida. 
Nåväl! Så skyll dig sjelf, förrädare! 
Min svärson blir du ej — se der mitt ord. 

KALLIMAKOS. 

Nej! Nej! Så grym får du ej vara, fader! 
Förlåt min obetänksamhet och yra! 

KRITON. 

Du tar tillbaka då hvad nyss du yttrat 
Och vidtar ingen åtgärd att försvara 
Den makedonske mannen? 

KALLIMAKOS. 

Som du vill 
Skall ske. 



KE RM I ONE 21 



KRITON. 

Och du går också ut i striden 
Emot barbarerna? 

KALLIMAKOS. 

Allt hvad du vill 
Jag underkastar mig blott for att ega. 
Den herrligaste qvinna under solen. 

KRITON. 

Det är en värdig kärlek kan man säga! 
Allt oflfrar du för din Hermione 
Ej så? 

KALLIMAKOS. 
Ack jo! 

KRITON. 

Din öfsrertygelse 
Också? Jag har hört nog för att dig känna, 
Och min Hermione blir aldrig din. 
Nej, blott en man skall hennes make bli, 
En man som älskar med förnuft och ej 
Är redo för en kärlig blick uppoflSra 
Sin pligt som man och borgare i staten. 
Och nu för ut den makedonske hunden, 
Att han som pant må hällas qvar och ej 
Med sina granna ord må fresta folket 
Till affall! För hans lif går jag i borgen — 
Tills vidare. 

KALLIMAKOS. 

Jaså! Du talar i 
Den tonen, gubbe, då skall jag ock veta 
Att stämma om. Gå genast ur mitt hus, 
Ty jag ej längre tigga vill af dig 
Hvad sjelf jag krafter har att ta. 



22 HERMIONE 



KRITON. 

Vi fa 

Väl se, om Kriton låter narra sig — 

(Öppnar dörren och ropar tttai:) 

Hität, I männer! Tagen fast den skurken! 

KALLIMAKOS. 



Din möda är förgäfvres, fader Kriton, 
Ty fogeln redan hittat ut ur buren. 



KRITON. 



Vid Zeus! Det skall en dag dig stå rätt dyrt! 

(Hastar ut.) 



KALLIMAKOS. 



Ja, flamma upp, du krigets vilda brand, 
Min bröllopsfackla skall du endast bli. 
Och störta samman Hellas! — Din ruin 
Skall blifva grunden till min kärlekslycka. 



KERMIONE l'\ 



Agoran I Athenal. 

Kr it 011 »ittér pä en stetibänk. 

EPHEBEN (inkommery taUtr ufä/J. 

Farväl! Vi råkas åter på palästraii 
Att pröfv^a oljesmorda armars styrka, 
Sé'n vi en bagare korkyriskt tömt. 

KRITON. 

Hvarthän så brådt, o yngling? 

EPHEBEN. 

Ah, se Kriton! 
Hvad gör du här så tidigt, gubbe? 

KRITON. 

Vet du 
Dä ej, att här på Agoran skall kämpas 
Den sista striden om vårt Hellas' öde 
Emellan Aischines, den gamle räfven, 
Och vår Demosthenes,. Athenais lejon? 

EPHEBEN. 

Hvad rör det mig! De tro sig kunna krossa 
Philippos' öfverlägsna krigarskaror 
Med tal sä långa, att med dem man kunde 
Omgjorda Pnyx sju gånger, och med gester 
Som ville de Olympos famna om. 

KRITON. 

Du talar fävitskt. Månne älven du, 
Utaf Philippos' gyllne pilar skjuten, 
Ditt fosterland vill sälja? 



24 HERMIOXE 



EPHEBEN. 

Gubbe, tyst! 
Kan du väl tro att jag, Lysikrates, 
Af Eupatriders slägt, åt fienden 
Min frihet sälja ville? 

KRITON. 

Sådant har 
Man hört förut. 

EPHEBEN. 

Jag tror dock ej — om mig! 

KRITON. 

Jag vill ej tro att det är så — derför 
En stund jag ber dig stanna här, ty snart 
Församlas folket hit, och då behöfs 
Det män som ej sitt höga ursprung glömt 
Och sina faders tapperhet och dygder. 
Jag ber dig — stanna! 

EPHEBEN. 

Gema skulle jag 
Till viljes göra dig, om ej ett löfte 
Mig bunde. 

KRITON. 

Nå, hvad kan väl då för vigtig 
Förrättning hindra dig att med din röst 
Bidraga till ditt fosterlands försvar? 

EPHEBEN. 

Derom jag ej behöfvrer ge besked: 
Ett löfte är väl nog! 

KRITON. 

Ett gästabud 
Helt säkert väntar på dig. Skynda då! 
För all del maten blir ju kall — Philippos 
Nog väntar tills I blifvdt druckne. 



HERMIONE 25 



EPHEBEN. 

Gubbe ! 
Du skall ej säga så. En hederssak 
Mig kallar till Palästran. Timmen re*n 
Har runnit. Hån och smälek vänta mig, 
Om längre här jag dröjer. 

KRITON. 

Spar din kraft 
Till bättre värf än uti dårlig lek 
Blott för en lumpen pöbels bifallsrop 
Ditt lif på spel att sätta. 

EPHEBEN. 

Nu jag måste 
På väg mig ge. Om jag får tid, välan, 
Dä skall du se mig åter här, när Phoibos 
Sitt spann emot Okeanos styr ned. 

KRITON. 

Vid de Olympiske jag dig besvär! 

EPHEBEN. 

Farväl. 

KRITON. 

O Gudar! Sådan är den ungdom. 
Som stammar från Erekteus ned, och det 
Är den som blifva skall ditt värn, o Hellas! 
O låt mig aldrig se ditt fall! Må förr 
Den hulda modem Jord min aska gömma. 
Än jag må se Athenas helga borg 
Utaf barbarers råa händer skändad! 

DEMAGOGEN finkommerj. 

God dag, medborgare! Den Kriton är 
Minsann försigtig! 



(Går) 



20 HF.RMIONE 



KIIITON. 

Här blir mycket folk 
I dag. 

DEMAGOGEN. 

Vill hoppas det. 

KRITON. 

Nå säg mig nu, 
Hvad är din mening om vår stat? 

DEMAGOGEN. • 

Min mening? 
Jag menar att vi snart få krig. 

KRITON. 

Så spörjs det. 
Men säg, hvad är din åsigt om den saken? 

DEMAGOGEN. 

Jag anser att Philippos skall få stryk. 

KRITON. 

Det fågnar mig. Du sluter då dig till 
Demosthenes, som folkpartiets talan 
Skall föra? 

DEMAGOGEN. 

Jag behöfver ingen talman — 
Det bör du veta, som så ofta hört 
Mig föra ordet uti Agoran. 

KRITON. 

Visst det! Men oifra nu en gång den- äran 
För statens bästa. 

DEMAGOGEN. 

Pr9,ta. tok, min gubbe! 
Vi lefv^a i en kritisk tid, då man 
Behöfver karlar som ha hufvudet 
På rätta stället — och Demosthenes 



HF.RMIOXJ': ?! 



Är ej den rätta mannen till att styra, 

Tj han begriper ej det minsta grand 

Hur man skaU taga folket. Du har hört 

Hur haxi far ut mot dem och skäller ner dem 

Och SÄger dem otidigheter midt 

I sjnejn, och då stå de der helt slagna. 

Men t>ara jag står upp och öppnar munnen, 

I)å blir det visserligen tyst i början; 

Men när jag se'n begynner att helt vackert 

Om ciex-as dygder och förtjenster orda 

Och kallar dem det största folk på jorden, 

^Å t>lir- det jubelskrän förutan ända. 

Och, s^j. ^^^ (jå är öfvertaget mitt; 

^å Ic^Ln iag få dem göra hvad som helst 

Och tro att svart är hvitt och hvitt är svart. 

KRITON. 

Ja! Jst T jy^ är en trollkarl, det är sant. 
Mea K^rarfor ej begagna din förmåga 
TiU l>a^-|-i.e än att vinna folkets dyrkan 
•OcK sti^a upp till magt och ära? Hvarfor 
Katv <\x>. ej egen vinst åsidosätta, 
Näi- <i^t för hela statens bästa är 
Att xxitxxi med större insigt föra styret? 

DEMAGOGEN. 

Ha- Ari ^j jemnlikhet uti vår stat? 
^ ^^ 3 »g sämre jag än någon annan, 
OcVi ^:|^^^ ^^^^^ . ^^^iga Uti knget, 

^"^ ^o^lerskronan skall bli min belomug. 
Fa.rviil T ;^u går jag ut och läser öfver 
^^^^ tttl och förbereder folkets sinnen. 



(GärJ 



HERMIONE (inkmnmer och blir varse Kri- 
ton, som sitter heU tankjuUJ 



^n 8l^^5^^ -och lycklig dag må Gudame 
J3eskai-a. dig, min far. 



28 HEltMIONE 



Min dotter? 



KRITON. 

Hvad vill du här, 

HERMtONE. 



Ack, jag ville höra blott 
Hvad slutet blir på striden. 

KRITON. 

Den ej börjat 
Ännu; men här är ej din plats, Hermione, 
Bland männers skara. 

HERMIONE. 

Alltför väl jag vet det. 
Men jag ej hade någon ro att sitta 
Derhemma, när så vigtig sak bedrefs 
Härute. 

KRITON. 

Du förstår att älska högt 
Ditt fosterland. 

HERMIONE. 

Hvem gör väl icke det! 
Men säg mig, fader, hvi har sorgen lagt 
Uppå ditt änne detta mörka moln? 
Hvi skådar du så dystert för dig? Kanske 
De gamla såren ha gått upp igen 
Och plåga dig? 

KRITON. 

O dotter, ej de sår 
Jag fått på Mantineias fält, mig smärta. 
Nej! Nej! De äro nu för mig blott minnen 
.Af tider, då det än fans kraft och merg 
Hos Hellas' män och gladt man ofirade 
Den sista droppen blod för frihet, dygd 
Och fosterland. Den tiden är förbi. 



HERMIONB 20 



Nu skrattar man åt allt som fordom var 
Berömvärdt, stort och heligt.. Ej fiiis en 
Som våga vill ett hår for landets väl. 

HERMIONE. 

säg ej så, min far! Ditt tal är härdt, 
Ty min Kallimakos är dock ej feg. 

KRITON. 

Nämn aldrig mera detta namn! 

HERMIONE. 

Min far! 
Hv^ har då händt! 

KRITON. 

Kallimakos ej är 
Dig värdig. Usling och förrädare — 
Så är hans rätta namn. 

HERMIONE. 

Hur skall jag väl 
Förstå ditt tal! Har ej han priset vunnit 

1 knytnäfskamp och diskoskastning? 
Fins i Athenai en som sig berömmer 
Att honom ha i vapenkonst besegrat? 
Och honom kallar du för feg! 

KRITON. 

Tro ej, 
Hermione, att modet uti lansens 
Förgylda spets, i hårda näfv^en sitter. 
Nej, flammar icke Åres' helga låga 
På hjertats altare, då duga vapen 
Till intet. Blott kring fåfäng lek och skämt 
Den ynglingen sin håg nu vänder. Vin 
Och flickor, spel och dans och gästabud. 
Se der hans lefnads högsta mål! 



30 HERMIONE 

HERMIONE. 

Jag kan 
Ej tro att min Kalliraakos är sådan, 
Som du nu skildrat honom, nej! Af ungdora 
0(*h skönhet strålande, blir han helt visst 
Den förste ibland ynglingsskaran, som 
Till Prytaneion går och ger sitt namn. 
När väktarne på Pallas' borg till vapen 
I hornen blåsa. Då förlåter du 
Helt visst hans obetänksamhet och yra. 

KRITON. 

Min dotter, tala icke mer om honom, 
Ty han förtjenar ej de goda tankar 
Du hyser om hans sinnelag, och vet: 
Han sålt sig åt vår fiende — Philippos! 

HERMIONE. 

Nej! Nej! Det är ej möjligt! Dock, om så 

Det vore, är det ej för sent ännu 

Att rädda honom; jag det vill försöka.. 

KRITON. 

Det blir förgäfves, hoppas jag, ty aldrig 
Skall han dig ega, om han ock på knä 
Om min förlåtelse mig bad. Det är 
Mitt sista ord. Och nu, Herniione, 
Är tiden inne att du åter vänder hem. 
Ty solen sina hästar vändt mot vestern, 
Och snart det blåser kylig hafsvind från 
Peiraieus. 

HERMIONE. 

Fader, låt mig stanna qvar 
En stund, att jag betrakta må den store 
Demosthenes! Jag ser att folket nalkas 
Hitåt. 

(FoUc börjar samlas.) 



HERMIOXE 31 



EN HAROLD (går fram och ropar :) 

Gif plats vid talarstolen der! 

HERMIONE. 

Se der den store mannen! Se liur mörk 
Han framgår och ur ögat skjuter blixtar, 
Som om han ville genomforska hvarje 
Af hjertats hemligaste vrår. Nu böjer 
Han hufvudet och helsar värdigt, lik 
En Gud till sätt och låter. Stora tankar 
Arbeta tyckas under pannans sköna 
Olymposlika hvalf Farväl nu, fader! 

(Hermmie gar, då Demosthnws och Aischines uppträda.) 
DEMOSTHENES (fråu falarsfolrftj- 

Atheniensiske män! Olympens Gudar 
Uppväcke edra sömnförsj unkna sinnen, 
Att I mån höra hvad jag tala vill 
Och mina ord ej flyga bort i rymden • 
Som tomma ljud! Ur hjertan tagen nu 
Min helsning! 

Väl I veten alla, att vår stat 
Ar sjuk i sina lemmar, undergång 
Och död är nära. Det er kunnigt är; 
Men ändå tänker ingen på dess räddning. 
Ej någon sig besvärat med att forska 
Om detta ondas orsak, art och medlet 
Att bota det. 

I glädjens, då man prisar 
Fiirfadrens stora dygder, räknar upp 
De segrar som de med sitt lijertblod köpt; 
Men kommen ock ihåg, att de ha gjort 
Allt detta, ej på det I blott beundran 
Dem skänka skullen, utan att I måtten 
Dem likna uti deras manlighet. 



32 nERMTOKE 



Nu är just tiden inne till att visa, 

Det I ej ha'n yanslägtats och att Hellas 

Ännu har män och svärd. Välan, Philippos 

Är namnet på det onda som oss plågar, 

Och bo.temedlet heter krig. Ej fred 

Som hans bestuckne vänner vilja ha. 

I minnens huru de Phokeer bygde 

Kring Delphoitemplet sina hus. Nåväl! 

Det var så gräsligt brott ej, som man trodde, 

Ty ej så småsint är Apollon Phoibos; 

Men för "den der" Philippos dock det var 

En präktig förevändning att fä krig; 

Och split emellan våra städer väcka, 

Och sjelf på lur han låg, tills snart i flammor 

Han lyckats blåsa upp det vilda krig; 

Då störtade han fram, schakalen lik. 

Som sjelf ej mägtar ta* sitt rof i öppen 

Och ärlig strid. Nu har han Elateia 

Besatt, som nyckeln är till Hellas' städer. 

Och snart skall han på Kadmos' gamla borg 

Ge förespelet till det som vi sedan 

Få skåda på Akropolis. Och nu 

Han bjuder ädelmodigt fred. Kantänka 

Den der er bjuder fred, som redan segrat! 

Tron honom ej! Han ondt i sinnet har • 

Och fikar efter att af Hellas' folk 

Få kungadiademet. Skulle vi 

Åt en barbar den ära gifv^a, som 

Se'n Kodros ingen ansetts värdig bära, 

Och lida detta namnet konung, som 

Ej nämns af hellasbome män, om ej 

Som skymford mot en fiende? Bort det! 

Må förr Athenas stad och helgedom 

Från jorden plånas ut, än att vi honom 

Som konung hylla må. I minnens väl. 

Till hvilken skymflig fred I läten eder 

Af perserns guld och löften narras, då 

Helt fegt I lemnaden ät honom allt 



HURMIONE 33 



Som edra föder uti Mindre Asien 
Tillkämpat sig i mången blodig strid. 
Vanära, skymf och smälek se'n af persern 
I lida fått till tack for eder flathet. 
En annan perser nu I fått på halsen, 
Som I dock ansen farligare än 
Han är; ty genom eder sorglöshet, 
Athenare, ej genom egen kraft 
Till denna höjd han vuxit. Derför kunnen 
I hoppas honom störta, då han bygt 
Sin storhet uppå lösan sand. 

Jag vet, 
Här finnas fiender ibland oss. Ja, 
Den sluge Aischines Philippos tjenar 
Och rösta vill for fred. Athenare! 
Jag beder, jag besvär xiå alla Gudar, 
Att ej I lyssnen till hans fala tunga. 
Ty fred är död, men strid är lif för oss! 

O! att jag här nu kunde mana fram 

De store hjeltars skuggor ifrån Hades, 

Som vid Platää, Marathon och Leuktra, 

Vid Salamis och Mantineia oflS*at 

För fosterjorden sina lif, att de 

En gnista blott af sina stora sinnen 

I edra själar ville kasta ned 

Och väcka upp till lif de slappa andar. 

Som nu om statens öde köpslå! O! 

Med glädje gick jag då till Akerons 

Af skuggor fylda stränder ner att tälja 

Por fallne hjeltarne, hur Hellas' män 

Den sista striden kämpat mot barbaren 

Och fallit man för man, som förr de brukat. 

Kronion, fader! gif min tunga kraft 

Att han med tusen stämmors ljud må tala 

Och med ett enda ord upptända Hellas' 

I sömn försjunkna andar! 



34 HERMI02sE 



Upp till strid! 
Till strid, då tid än är, att ej en gång 
I skåda fån hur fienden Athenas, 
Vår skyddsgudinnas, bild från templets tinnar 
I stoftet störtar ned! 

Då skolen I 
Från edra barns och qvinnors läppar höra 
Det fasansfulla rop: for sent, för sent! 
Tills deras röster, qväfda utaf röken 
Från edra brända härdar, tystna bort. 

När i en framtid se'n en främling vandrar 

Uppå Ilissos' gröna strand och ser 

Athenas sekelgamla oleastrar 

Bland grus och spillror skjuta rötter ned. 

Och sunnan ifrån hafVet sorgligt sjunger 

Inunder deras kronors gröiia hvalf. 

Då skall han tyda vindens tysta klagan: 

Här stod en gång Athenai i sin glans. 

Nu ligger det begrafvet uti mull — 

Athenare det sålde åt barbaren. 

^(Går ned frän talarcstolcn.) 
KRITON. 

Vid Zeus, det får ej ske! Nej, upp till vapen! 
Och ropen: hell Demosthenes, vår fader! 

FOLKET. 

Demosthenes, vår fader, hell! Till vapen! 

AISCHINES. 

Medborgare! Hvad vållar dessa rop: 
Till vapen! Månne fienden är här? 

EN BORGARE. 

Låt ej den skurken tala! Bort med honom! 



HERMIONE 35 



AISCHINES. 



Förlåten, vänner, att jag glömde bort 
Först bedja er om tillstånd att få orda! 
Men när på spel står landets välfård, då 
Är det förlåtligt, om man krus och smicker 
Förglönmia skulle. Ån en gång — förlåten. 

EN ANNAN BORGARE. 

Lät höra hvad han att förkunna har, - 
Men fort! 

AISCHINES. 

Jag tackar er. Men jag kaii ej 
Sä vackert lägga mina ord, som nyss 
Den störste ibland talare har gjort. 
Derför begagnar jag med edert tillstånd 
En tolk, som saken i sin enkelhet 
För er förklara skall. Kom fram, du yngling, 
Och läs för oss det bud Philippos sänder! 

(En frigifven athensk yngUmg frmnträder.) 
FÖRSTA BORGAREN. 

Philippos' namn!* Mån aldrig annat hör. 
Dä Aischines sin tandgård öppnar. 

ANDRA BORGAREN. 

Tyst! 

DEN FRIGIFNE (läserj. 

"Philippos, kung af Makedonien, 

Athenais folk sin helsning sänder. 

I veten att vi tagit Pylema 

Och nu mot Thebais murar med vår här 

På väg begifvit oss. För er att gripa 

Till vapen ju en dårskap vore." 

FÖRSTA BORGAREN. 

Hör, 
Den skurken hånar oss! 



36 HERMIONE 

EN RÖST FRÅN FOLKET. 

Till vapen upp 
Emot den öfVermodige tyrannen! 

EN ANNAN RÖST FRÄN FOLKET. 

Tyst! Tyst! Låt höra ett förnuftigt ord! 

DEN FRIGIFNE ATHENAREN. 

"Derför vi bjuda eder fred på vilkor, 
Att I blott oss som höfding tagen an, 
Ej fordrande att I oss gifven skatt, 
Som förödmjukande I skullen iinna. 
Vi vilja deremot betala eder 
Hvad kriget kostat. Lefven väl!" 

ANDRA BORGAREN. 

I hören. 
Han vill ej konung nämnas och betalar 
Omkostnaderna sjelf. I sanning vackert! 

FÖRSTA BORGAREN. 

Du ser då ej försåtet här bakom! 

AISCHINES. 

I viljen redan taga från mig ordet? 

Nåväl! Nu ha'n I hört Philippos' tankar. 

Och jag vill hoppas, att I icke tveken 

Ett sådant ädelmodigt anbud taga 

Med bifall upp. Betänken väl, I spåren 

Båd' edert blod och edra hus och hem. 

Som eljest skulle blifva fiendens. 

Och icke nog dermed — Philippos ger 

Ju er förläningar, att I mån glömma 

Hvad ondt som fiende han måst er göra. 

Och vidare är eder kunnigt: persern 

Blott väntat har på detta för att gripa 

Oss uti ryggen, då Philippos vi 

På halsen fått. Derför det mycket bättre 



j 



HERMIONE 37 



Mig synes att en sådan vän oss skaffa 
Som denne är. I ha'n ej honom sett 
Tyvärr. En ädlare och större hjelte 
Ej någonsin I skåda fån. Från fot 
Till hjessa äkta krigare. För öfrigt, 
I veten ju, han är Epaminondas', 
Den store faltherrns, lärjunge, 
Och uti Thebai har han fostrats upp. 
Alltså Hellen som jag och I han är 
Och lär dessutom,' som man säger, leda 
Från Herakles sitt höga ursprung. Nog! 
Jag läser uti edra anlet re'n. 
Att I hans bön uppfylla viljen. Märken, 
Han tigger fred af er, som re'n han har 
Uti sitt våld; ty veten, ej för oss 
Fins räddning mer! 

(BifaUsrop frän en del af folket,) 
DEMOSTHENES. 

Du ljuger, niding! Hör: 
Än. iinnas män, som sig ej låta fånga 
Utaf din guldbesmidda tunga. Upp, 
I männer alla, upp till strid! Till strid! 
Se'n hur derborta ifrån Parthenon 
Oss Pallas vinkar med sitt spjut. Lät ej 
Förgäfsres henne varna. Höga dotter 
Af Zeus, o! skåda till ditt eget folk 
Och skydda än från fall din helga stad, 
Som aldrig än af fiender har egts! 

(BifalUi'op fmn en annan del af folket.) 
AISCHINES. 

Athena hör ej galnes galna böner. 

DEMOSTHENES. 

Må Zeus förbanna dig, förrädare! 

. AISCHINES. 

Till tack för allt mitt nit för fosterlandet. 



38 HERMTONE 

DEMOSTHENES. 

Att stortå det uti barbarisk traldora. 

AISCHINES. 

En kung är bättre än tyranner tio. 

DEMOSTHENES. 

Din kung går upp mot hundrade tyranner. 

AISCHINES. 

Ett herrskarsnille är han ock förvisso. 

DEMOSTHENES. 

Då skall han veta släcka frihetsgnistan. 

AISCHINES. 

Bort det! Dertill är han hellen för mycket. 

DEMOSTHENES. 

Begagna icke detta ord hellen 

Om honom, som dock är och blir barbar 

I allan evighet! Men säg, hur vågar 

Du här så &äckt den skurkens talan föra, 

Som är ditt lands afgjorde fiende? 

Och huru kunnen I, medborgare, 

Så tåligt lida dennes snöda tal, 

Som vågar här på Agoran offentligt 

Beprisa er och allas fiende? 

Han kan ju aldrig öppna på sin tandgård, 

Om ej Philippos' namn skall springa ut! 

AISCHINES. 

Philippos' namn! Se der din jframtid, Hellas, 

Infattad i ett enda ord! Se der 

Den grundsten, uppå hvilken du skall bygga 

På nytt din fallna storhet upp! Ty han, 

Philippos, är af Gudame visst sänd 

Att uti denna svåra tid oss rädda. 



HE RMIONE 39 

^å afiind, split och ränker skilt de stater, 

^om språk, natur och seder ämnat knyta 

i^ljl ett förbund, nog mägtigt till ett värn 

för hafomflutna Hellas. — Ja, och under 

Hans skepter skall Athenai åter blomstra, 

Auyo skola skaldens sånger klinga, 

^ch gudabilder, förr ej skådade, 

^r mästarhänder träda fram i ljuset; 

Och Perikles skall åter lefva upp 

^ honom, och hans höga anda gjutas 

U^t öfver detta nyingångna skede, 

oom uti tideböckema skall nämnas: 

Athenais ärorika tid. Då skola 

Uti en framtid andra slägten fira 

Athenais pånyttfödelse med offer. 

Och jmglingar och gubbar, festligt prydda 

Med heliga olivekransar, tåga 

Till Parthenon och under dans och sånger 

En snöhvit peplos utaf phrygisk ull 

At egisbärerskan Athena Polias 

Till minne skänka hvar olympiad 

Af denna stora dag, då Makedonien 

Ät Hellas räckte handen till dess räddning. 

fVöjTf delen af folket uttrycker sitt bifall till AiachincH tal med jubelrop. 
Några uttrycka sitt ogillande. TmnuU.) 

Och låtom oss nu gå till Prytaneion 
Att bedja statens styresmän betänka. 
Hur oundgängeligt det är att nu 
Få fred med Makedonien. 

(De (iimut ga.) 
KRITON. 

Vid Zeus, 
AUherrskaren, det får ej ske! I män ner 
Utaf Athenai, tanken än en gång 
På hvad I ämnen taga eder för! 
I hören ej min röst, I rusen ändå 
Emot förderfvets afgrund. Stannen! Stannen! 
I viljen ej! Nåväl, då skall jag rycka 



40 HERMIONE 



Förbannelsen ifrån din himlaborg, 

Zeus, och slunga öfVer detta folk, 

Bom glömskt har blifVit af allt rätt och heligt. 

Förbannad vare den som här ej stannar 

Och väpnar sig till fosterlandets väni! 

Mä honom aldrig mer förunnas nåd 

Att medelst bön och offer sona Gudar. 

Må ej hans åkrar några skördar bära, 

Ej vin hans vingård gifva. Må hans maka 

Ej njuta moderskänslans höga fröjd, 

Och må han sist kring jordens vida krets 

Af Kerema bli jagad utan ro, 

Tills på en öde strand han döden dör, 

Att ej hans ben af menskor täckas må 

Med. miill, och fredlös må han irra kring 

På Stygens strand, att der ett osällt lif 

1 evighet han föra må! 

(Aisckinea och den större delen af folket hafra gått.) 
NÅGRA AF FOLKET. 

Hör blott, 
Hvad fasans domar han förkunnar oss! 

DEMOSTHENES. 

Athenare, som ännu egen qvar 
En gnista mod, ghi ut i staden. I, 
Och samlen alla män ner, unga, gamla, 
Och manen dem att fatta sina vapen! 
Anställen oifer se'n till Gudame 
Och bedjen dem om nådigt hägn i striden, 
Som skall i morgon kämpas ut på Pnyx 
Om Hellas' framtidsöde. Och till dess 
Jag önskar eder hjertligt: lefven väl! 



HERMIONE 41 



Pnyx. 

HERMIONE {till Kritan). 

Nej, fader, låt mig stanna här en stund 
Och njuta af den fiiska aftonluften. 
Du vet hur denna platsen är mig kär, 
Och ingen klandrar Kritons dotter derfiir 
Att hon är ensam ute denna timme. 

KRITON. 

Det går ej an att bryta gamla seder. 
Det vet du ju, min dotter. 



HERMIONE. 

En gång dem vant dervid. 

KRITöN. 



Men då jag 



Din hurtighet 
Dig bringar väl till slut i någon fara. 
Nåväl, du skall få blifva qvar en stund; 
Men dröj ej alltfi)r länge. 

HERMIONE. 

Nej, min far, 

Jag kommer genast efter. Nu farväl! 

(KHtMi går.) 

En härlig afton! Se, här ligger nu 

Athenas stolta stad, så rik, så skön. 

Liksom en snäcka kastad upp på stranden, 

Infattad i Kephissos' silfvervågor. 

Än smygande emellan gröna ängar. 

Än döljande sig i olivelunden. 

Tills ändtligt den i hafvet störtar ned. 



42 HERMIONE 



Hvacl helig tystnad! Sorlet blott från staden 
8ig låter höra då och då likt stormen, 
Som än ej varsnad hörs i i^^rran växa, 
Först som en stilla susning, fruktansvärd 
Uti sitt lugn. Se'n ökas han, tills haf 
Och jord och luft i ett nu blandas hop 
I envig mot h varandra. O, mitt hjerta 
Af sorg vill brista, då jag tänker på, 
Att snart af all den härlighet jag skådar 
Ej något återstår, som vittne bär 
Om huru stort och skönt mitt fosterland 
En gång i tiden varit. 

KALLIMAKOS (inkominer). 

Hvad? Du här 
Så sent, Hermione! 

HERMIONE. 

Du vet, jag älskar 
Att här från Pnyx betrakta solens nedgång 
I hafvet. Men du kom just lägligt hit; 
Jag har så länge sökt att få dig träffa. 

KALLIMAKOS. 

Hvad har du då for vigtigt att mig säga? 
Jag gissar att vårt bröllop ligger dig 
Om hjertat, då snart bröllopsmånaden 
Till ända gått. 

HERMIONE. 

Hvem tänker väl på slikt 
I dessa dagar, så af oro fylda! 
Kallimakos, du vet, ditt fosterland 
I fara är; har du väl tänkt på dess 
Försvar ! 

KALLIMAKOS. 

Hvad hryr dig detta? Sköt du blott 
Din slända, och åt männen lemna krigets 
Högst otacksamma värf 



HERMIONE 43 



HERMIONE. 



O Gudar, nyss 
Jag trodde ej min faders ord — må det 
Förlåtas mig. Men säg: det är då sant, 
Du tänker sitta hemma uti vrån 
Vid härden, när i striden dina landsmän 
UppoflGra sina lif? 

KALLIMAKOS. 

Jag vill ej spilla 
Det lif som tillhör dig uti en kamp, 
Hvars utgång väl vi veta. 

HERMIONE. 

Hellas' öde 
Är lagdt i höge Gudars knän. 

KALLIMAKOS. 

Må vara! 
Men då det här i dag beslutet blef 
Att fatta vapnen mot barbarerna, 
Vaim saken sådan ytterst ringa genklang 
Hos menigheten, som till större delen 
Är nog förnuftig att sig sluta till 
Philippos, att en ringa skara blott 
Sig samlat för att gå en säker död 
Till mötes och — så mena de — åt Hellas 
Dess ära rädda om ej något annat. 

HERMIONE. 

Du vet, min fader nekat dig min hand 
Uti ett ögonblick af öfsrerilning. 
Då du hans vrede retat upp. Nåväl! 
Han är en man som står vid sina ord; 
Dock fins för dig ett sätt att blidka honom. 

KALLIMAKOS. 

Att låta slå ihjäl mig, menar du? 



44 HEUMIONB 



HERMIONE. 

Om så är Gudars vilja, må det ske! 
Då skall ditt namD ofläckadt lef\ra. Ja, 
Katt mången skall din lott afundas dig. 
Att ha fått stupa for ditt fosterland, 
Och vid din graf jag gjuta skall en tår 
Af sorg och saknad öfv^er den jag älskat, 
Af glädje och af stolthet öfv^er den, 
Som högre skattade sitt. Hellas' ära 
Än smekningar utaf en stackars flicka. 
Men skulle Gudame beskära dig 
Att lefva öfver segerns sälla dag. 
Då kan min fader icke längre neka 
Att ge min hand åt dig, den unge hjelten. 

KALLIM AKOS. 

Hermione, vill du uppmana mig 
Att kasta bort det lif, som dig tillhör? 
Och hvad nu faran lör vårt fosterland 
Beträffar, tror jag att hon vuxit har 
Uti ditt lilla hufnid blott till så 
Orimlig höjd . . . 

HERMIONE (med vngifvcUe). 

Ack nej! Tror du ej mig. 
Sä tro de höge Gudars vink. Se! Se, 
Hur solen blodröd ned i hafsret går 
Bak Salamis, som fjerran uti vester 
Med ethern smälter samman till en rand. 
Se, himlen uti lågor står och Phoibos, 
Guldlockig Gud, brandfacklan kastar ut, 
Som tända skall det stora offret, Hellas, 
Att blidka stränge Gudar, söm fortömats 
Att se hur Hellas' folk, de eviges 
Utvalde gunstlingar, sin frihet sälja. 
Nu sköt han sista gyllne pilen ut 
Emot egiden som Athena bär 
Uti sin hand der på Akropolis. 



Ö> 



HERMIONE 45 



Se, hur Gorgonerhufvrudet förfärligt 

Emot den vrider sina bistra drag 

Och skakar ormame kring hufvudet! 

Nu Hellas' sol gick ned — i blod. Förfärligt! 

Jag anar livad nu iblja skall. Ser du 

I norr den svarta fläcken? Snabbt nu stiger 

Han upp, han blir ett moln, det växer till 

Och släcker stjemoma hvar efter annan. 

Snart ligger hela staden uti mörker. 

Det är barbaren som sig störtar ned 

Från bergen nordanfrån och med sin natt 

Betacker Hellas' sköna land och släcker 

Det ljus, som från dess härd i sekler spridts 

Till §errbelägna folk. Men vid dess fall, 

Då det går upp i lågor, gnistor kastar 

Det rundt kring jordens krets och väcker upp 

Till nytt lif slägten, som ännu ej njutit 

Den helga flamman, som Prometheus stal 

Frän höge Gudar. Än i sena åldrar 

Ditt lof skall ljuda i hyperboreers 

Och aithiopers länder. Med beundran 

Man än skall blicka hän till Hellas' strand, 

Der bildningsgåfvan sett sin morgon gry. 

KALLIMAKOS. 

Du drömm«r, goda flicka! 

HERMIONE. 

Ja, kanhända. 
Men nu jag vakna vill, ty Hellas får 
Ej falla än. Åtminstone med ära 
Det falla skall. Hvar är ditt svärd? Hvad ser 
Jag väl? Du går ju klädd som en barbar, 
Med usel grannlåt prydd. Blygs du då for 
Den enkla drägt som dina fader buro? 

KALLIMxVKOH. 

Men lugna dina känslors vilda svall. 
Jag än ej ^ätt dig säga mina planer. 
Så hör mig då! 



46 HEJtMIONE 



Ditt sista ord! 



HERMIONE. 

Välan, jag höra vill 

KALLIMAKOS. 



Du hörde nyss att folket 
Beslutit har, dåraktigt nog, att spilla 
Uti en fåfång strid båd' hus och Jif. 
Nåväl, låt dem det göra som deri 
Sin fördel finna; jag det icke gör. 
Jag skattar alltför högt den lyckan att 
Dig ega för att nu den' kasta imdan. 
Derför slå bort de galna tankame 
Som nyss ditt hufvud gripit! Du skall se, 
Här blir för Hellas blott en nyttig hvälfhing. 
Först blir det strid, det är ju helt naturligt; 
Se'n få vi oss en kung, som väl behöfv^es, 
Och så är åter frid och lugn i staten. 
Vi båda kunna under tiden väl 
Oss hålla undan stridens alla faror 
Och fria oss ifrån en hårdsint fader, 
Som är nog grym att vägra vår förening. 
Hör mig, Hermione! Mig följer du 
Till Elis, der jag skaffat oss ett hem, 
Så fridfullt. Re*n galejan länge nog 
Har ryckt på kedjan att få lägga ut 
Från stranden och dig föra bort, när striden 
I lågor flammat upp. Nu är den stunden 
Ju kommen, och jag allt i ordning stält. 
När rosenfärgad Äos stiger upp 
Ur hafsrets svala sköte, spänna vi 
De hvita seglen och bege oss af 
Bort till Korinthos' rika nejder. Der 
Vi dröja, tills den kära gladan åter 
Förkunnar vårens ankomst. Då vi styra 
Ånyo ut till hafs och slå oss ned , 
Uti vårt nya hem invid Alpheios, 
Der han med hafsret blandar sina vågor, 



HERMIOXE ' 47 



Och sedan långt från stridens dån och buller 

Vi lefv^a lyckliga uti vår kärlek 

Och glömma allt, som glädjen störa kan. 

Tänk dig, Hermione, vid hafVets strand, 

Omsusade af ljumma vestanviudar, 

I skuggan utaf poppel och' cypress. 

På marken, doftande af anemoner. 

Vi hvila trötta lemmame och lyssna 

I sommarqvällen till cikadans säng, 

Tills nattens skuggor mana oss till sömn 

Och rycka bägarn ur den trötta handen. 

HERMIONE (drömmande). 

Och se'n, när kalla vintern stängt oss in 
Och svanoma sin sorgesång oss sjimgit. 
Då tälja vi vid brasan utaf cedern, 
Den välluktsrika, sagorna for barnen 
Om store hjeltar som vid Tröja kämpat 
Och lära dem Aisopos' fabler tolka. 

KALLIMAKOS. 

O, hvilket härligt lif! Du följer med? 

HERMIONE (liksom uppvaknande). 

En drömbild blott det var som hotade 

Ett ögonblick att snärja in mig i 

Sin trollkrets. Var det du, Kallimakos, 

Som nyss till mig här talte? Gå då bort 

Från mina ögon! Du, Kallimakos, 

Dig kallar den skönt stridande och vill 

Helt fegt fly bort och locka mig att lemna 

En stackars fader i sin ensamhet. 

O, neslighet! 

KALLIMAKOS. 

Förlåt mig för min kärlek! 

HERMIONE. 

Befläcka ej ett sådant heligt namn 
Med dina snöda läppar. 



48 HIJEMIONI! 



KALLIMAKOS. 

Men du rasar, 
Min .goda flicka. 

HERMIONE. 

Säg ej mera min, 
Ty blott en man jag skänka vill min kärlek. 
Ej dig, eländige! 

KALLIMAKOS. 

Du skymfar mig! 

HERMIONE. 

Så gör man mot sin fiende, och det 
Du är, då du ditt land vill sälja bort. 
Det kommer folk hitåt. Dröj hår en stund, 
Sä skall jag visa dem en värdig son 
Utaf det land, som bär det största stamträd 
Af ärorika namnj Du går din väg! 
Philippos' guld ej kunnat qväfv^a blygseln; 
Det fins då qvar ännu ett spår utaf 
Den själens adel, som du ärfl af iadren? 
O, lyssna då till hjertats ädla stämma! 
Han går ändå sin väg. Nåväl, tag med 
Din kärlek, som du en gång skänkte mig. 
Jag ger dig den tillbaka. 

(KaUimakos går. Hermione går in i an pmiik. Benmgogen och tvciuie 

bm'gare inkomma.) 

FÖRSTA BORGAREN. 

• Nä, mäster Kreon, vi fick inte höra 
Ditt vackra tal i går på Agoran. 

DEMAGOGEN. 

Ja, ni må tro, det var en stor förlust 
För er, som jemt trakteras blott med prat 
Om onda tider och om usla seder 
Af den der skräflaren Demosthenes, 



HEIIMIOXE 49 

Som tror sig ega rättighet att skälla 

Pä folk för att han fått en smula bildning 

Och är af bättre slägt, förstås. Men, ser ni, 

I dag sa blir det jag som sjunger ut 

Dä fräfijan blir om valet af befäl. 

Jag vet, Demosthenes är angelägen 

Att vinna högsta makten här i kriget, 

Men det ska' jag nog säga stopp för. 

ANDRA BORGAREN. 

Ja, 

Det har du rätt i. Inte duger han 
Att vara general för han kan prata; 
Men säg mig, hvarför har du inte förr 
Träd t upp emot den oförskämda karlen? 

DEMAGOGEN. 

Nej, ser ni, jag har varit sä belupen 

Med folk som gjort beställningar 

Till kriget, att min väfstol surrat pä 

Bäd' natt och dag, och det är inte god t 

Att skrifva vackra tal i bräda rapi)et; 

Men fast man är en fattig väfvare. 

Sä skall man väl ett ord ha med i laget. 

P^ÖR8TA BORGAREN. 

Vi fattiga ha länge nog fatt stryka 

Pä foten för det der förnäma folket. 

Men nu när nöden klämmer till, dä ska' 

Vi passa på och visa dem att det 

Ändå är vi — vi folket — som ha magten, 

Och utan oss bli allt de rika bet. 

ANDRA BORGAREN. 

Stå på dig dugtigt, mäster väfvaro. 
Der kommer just Demosthenes hit ät 
Med hela skaran som han skramlat hop. 

(DnnoHtheues mkommer jemtc Krifwi och AlhinooH samt cii folJchopJ 

G 



52 HERMIONE 



^Som \^s8erligen icke bär sig bra 

I dessa tider, då man heldre köper 

P^räii Mindre Asien och Korinthos mantlar 

Af uselt tyg och får betala dubbelt 

Mot hvad de kosta här i sta^n. Det vore 

En småsak dock, om maimen uti fråga 

Ej leddes af sitt ädla nit för staten; 

Ty mycken tid går bort vid skrifvandet 

Af dessa frihetsvarma tal, han håller. 

Alltså har han sig ^ort förtjent af staten 

Igenom dessa stora offer af 

Sin dyra tid. Han bör alltså bli vald. 

Det är visst sant, hans rygg har kroknat något 

Vid detta stillasittande i väfstoln. 

Men hvad gör det? En polemark behöfver 

Ej vara rak i ryggen, blott han eger 

Förmågan att i)ä folket hålla styr. 

Och det kan säkert nog vår mäster Kreon — 

Ty så är denne ädla mannens namn. 

I skullen se, med hvilken sällspord raskhet 

Han pryglar sina lärlingar derhemma. 

En elak tunga skulle \41ja påstå. 

Att mäster Kreon hyllar despotismen; 

Men annat vittna ju hans alla tal. 

Jag anser nu, att dessa hans förtjenster 

Tillräckligt tala för hans kompetens 

Till polemark för hären och jag beder 

Er alla enigt välja på den mannen, • 

Hvars öfv^erlägsna snille blir vår räddning. 

(Folket hUr vtllrmlujf.) 
DEMAGOGEN. 

Der hören I, athenske borgare. 
På hvilket giftigt sätt den uslingen 
Kan stjäla hedern af en stackare; 
Och sådant liden I hvarenda dag 
Och läten eder luras af hans skräfvel. 
Förstån I ej hans mening med sitt tal 
Och sina lömska smädelser mot mig? 



HERM I ONE 53 



Han sjelf vill ha befålet, det är saken, • 

Men jag vill hoppas, att I icke skänken 

Åt honom denna hedersplats, åt honom, 

Som samvetslöst ur vägen stöter alla 

Blott for att sjelf gå fram sin väg. I horden, 

Hur han oss hånade for det vi sakna 

Den bildning han haft råd att skaffa sig. 

DEMOSTHENES. 

Förlåten att jag faller uti talet. 
Men tiden hastar oss förbi forgäfves, 
Och för att göra slutet kort på saken 
Så ber jag eder hylla mäster Kreon 
Pä stället till vår polemark. Hell Kreon! 

ALLA. 

HeU Kreon! 

DEMAGOGEN. 

Hören mig, athenske män! 

ALLA. 

Hell Ki*eon, vår befriare! Hell Kreon! 

DEMAGOGEN. 

Ett missförstånd helt visst det är; ty ej 
Har jag för egen del sökt denna plats. 
Jag har* ju aldrig varit uti krig. 

DEMOSTHENES (öfvcrröstar honom). 

Hell Kreon, Hellas-härens polemark! 

(Stön'e diilen af folket gar, fiyrande Krcoii med suj i triumf.) 

KRITON. 

Du spelar högt, Demosthenes. 

DEMOSTHENES. 

Jag gör så. 
Men när ej annat återstår än stupa 



54 HERMIONE 



Så går det lika bra, om hären ledes 
Af åsnaa eller lejonet. 
Ej sant? 

KRITON. 

Har det dä gått derhän, att du också 
Förtviflar om en lycklig utgång? 

DEMOSTHENES. 

Ja! 

För dig jag tillstår det, min gamle vän. 

Här fins for Hellas ingen räddning mer. 

Det är förfärligt. O, jag ville gråta 

Invid ditt trogna bröst att lindra smärtan 

Af denna fasansfulla tanke: Hellas 

Är icke mer. Men nej, jag får ej klaga; 

Ty fastän Hellas ej kan räddas, skall 

Aida dess ära lika pförvansklig 

Stå qvar. I ledet skall jag stå och lära 

Mitt folk att stupa gladt till sista man. 

KRITON. 

O tala icke så, Demosthenes! 

Än är väl icke slut med allt vårt hopp. 

DEMOSTHENES. 

Du ser väl sjelf, hur liknöjdhet och feghet 
Ä ena sidan herska och å andra * 
En gruflig råhet, parad hop med afund, 
Som slår med blindhet viljans goda mening. 
Till råga på eländet har jag nyss 
Utaf harmosten Kleobulos fått 
Det budskap, att ej Sparta skickar hjelp. 
Då ej Athenai ändå räddas kan. 
Derför, min goda Kriton, fyll din pligt 
Den sista gången kanske här i lifv^et; 
Invig åt Hades denna skaras lif. 
Som vill i striden gifva dem till offer 
Ät fosterlandets ära. 



HEEMIONK 5:» 



KRITON. 

Ack, det är 
En sorglig pligt, men skön ändock. Ty vet, 
Jag har i dag fått svar af offerdjuren, 
Att uti döden oss odödligheten 
Skall följa i vårt sista ff)retag. 
Och derför träden fram, I ynglingar. 
Som re'n bekransat er till offret. 

(Ev skara festligt IWddu och bekransade yvglingar träda fram. Kriton 

hfftcr hffiidmfa mot himlmi och fmifar :) 

Fader 
Kronion, du som menskors öden styr. 
Du, moder Gaia, och du Helios, 
Som allting ser, I underjordiske. 
Som döma skolen alla hädangångne, 
O, våren vittnen I till det förbund, 
Som dessa ädla piglingar i dag 
Med herrskaren Aidoneus hafva slutit 
Att innan nästa solnedgång ha skänkt 
Hvaren sitt lif åt honom! Hören det, 
I Gudar alla! 

Nu, Alkinoos, 
Lät din paian dem gifva mod och lust. 
Att de med glädtigt mod må gå till döden. 
Som ginge de till älskarinnans möte! 

ALKINOOS (recitei-ar). 

Freden och trefiiaden herrskade nyss uti vara bygder; 

Skördarnes gulnade ax vaggade sakta fxir vind. 
Vinrankan lutade re'n mot jorden de mustfylda klasar. 

Väntande odlarens knif, fyllande rikligt hans hopp. 
Dä kom den stridslystne Åres och blåste i koppartrum})eten. 

Väckte det vilda krig, fylde vårt sinne med skräck. 
Snart ligger odlarens gröda förtrampad af stridshing- 
stens hofvar; 

Makan slits från sin man — barnet ur moderligt sköt. 
Gudanies vilja så är; då ej höfves oss klaga och knota. 

Fy Ilen då endast er pligt, striden som männer och dön. 
Derföre, ynglingar, sägen farväl till er hembygd, den kära, 



5(3 HERMIONE 



Och för den sista gång famnen den älskade mö. 
Aldrig I röken mer sen från hyddorna hvirfla mot ethem, 

Helsande ^erran ifrån honom som vändt till sitt hem. 
Tågen mot fienden djerft och skyn ej att falla de främste, 

Och till likbär enhvar bruke sin jeniskodda sköld. 
Lycklige I, som till Hades fån gä de förste af alla; 

Styggelsen slippen I se, fasorna lemnen I qvar. 
Hell er, som re*n i er ungdom odödligheten fått vinna; 

Ty fastän döden i dön, lefven I evigt ändå! 

(Alla aftciga, wuler det qvhmw och ha'i'n vinka dein afnkcd.) 

HERMIONE {träder fram ur jwrtike^i). 

O, gråt mitt hjerta! Ingen hör din klagan. 

Hvad sorglig syn jag fått bevittna här! 

De ädlaste af Hellas' ynglingar. 

Bekransade och redo att sig offra 

At detta grymma rofdjur, som re'n hotar. 

Att sluka upp vårt kära, sköna Hellas. 

Hur gladt, hur trotsigt de nyss firade 

Sin egen likbegängelse — och nu 

De gå att sjelfv^e svepa sina lik. 

O ve, hvem skall väl gräfva eder grafvar. 

När I för fienden ha^n stupat alla? 

Hvem skall obolen sätta I er mun 

Till farjlön öfv^er S tygens svarta bölja? 

Ej skall med phrygisk flöjt ert liktåg följas; 

Er sorgmusik blir korpars hesa skrän. 

ve, hvad gruflig lott er förestår! % 
Och ej en skymt af hopp att eder rädda 
Fins qvar. 

Re'n flämta eldame derborta 
På bergen och med sina röda flammor 
Belysa Parthenon. I morgon kanske 
Skall sjelf du gå i lågor upp och lysa 
På fiendenias väg, då de sitt intåg 

1 staden hälla, och du sjelf, Athena, 
Skall gömmas under dess kolonners grus. 
Nej! Nej! Det kan ej vara så din vilja, 



HERM I ox K hl 

Du gudaborna jungfru! Ej du vill 

Se hur din egen stad i gruset störtas 

Af denne skändlige barbarens hand? 

I Gudar, ha'n I ej tillräcklig magt 

Att krossa denne en des öfvermod? 

Och skola menskor mördas, städer sköfias? 

Skall man ix')r hans skull tvinga hop till strid 

Tvä folk, som intet gjort h varann for när? 

O, att jag vore man, att mina senor 

Fått denna samma styrka som mitt sinne! 

Då skulle snart var jord befrias frän 

Det odjur, som nu for sin ärelystnad 

Uppoffrar allt och öfvar nesligt våld. 

Men han är ju en dödlig blott som jag 

Och hvaije annan mensklig varelse. 

Är ej hans hjerta utaf kött och blod? 

Är ej hans lifstråd lika svag som andras? 

Jo visst! Då kan den skäras af helt lätt 

Med detta lilla ting som kallas dolk. 

En härlig tanke! Han skall dö, ja dö! 

Och Hellas skall bli räddadt. Höge Gudar, 

Hvi gåfven I mig icke fx)rr den tanken!. 

Hvad skall min far dock säga? Ej han vill 

Att jag min hand befläckar med ett lönmord 

Och störtar mig i alla krigets faror. 

Förläten dock, I Gudar, om min fader 

Jag gör emot, då jag ett högi'e mål 

Fullfölj a* vill. Och nu i natt jag måste 

På väg mig ge att hinna upp tyrannen, 

Förrän han utfört har sitt snöda dåd. 

Jag kan ej säga ett farväl till honom. 

Som har mig lifvet gifvit. Men hvad mer? 

Om han ej ser sitt barn i verlden mer. 

Sä har hans ålderdom den trösten vunnit, 

Att han har /ostrat Hellas' räddarinna. 

Och nu, I Gudar, leden rätt min stig, 

Att krigets brand i skurkens blod må släckas! 



58 HERMIONE 



Vid Chairone^ 

I f mulen HcrakUa^ tempel. — TiU venster en Jcälla^ vid hvilketi Kr i ton 
gitter förklädd till makedonisk soldtU. — Natt. 

HERMIONE (inkommer med en vattenkruka 
JM. hufvudetj åtföljda/ ett slaf). 

Här är då källan, som du talte om. 

Nu kan du lemna mig; jag skall nog sjelf 

Min väg tillbaka finna 

(Slafven går. Hertnione varseblir gubben.) 

Hvem är det, 
Som här så sent sin hvila tager? Gubbe, 
Låt eg den Ijufvra sömnen narra dig • 
Att glömma farorna, som hota. 

KRITON. 

Hvad! 
Hvad ser jag? Månne sömnens gyckelbilder 
Ännu för ögat spela? Nej, det är 
Ju du, min dotter! 

HERMIONE. 

O min far! Jag får 
Väl än begagna detta ord? Ack säg, 
Du vredgas ej på mig nu längre? 

KRITON. 

Barn, 
Kom till mitt bröst! Dig gudame ha utsett 
Till höga värf, som jag förut uti 
Min dårskap icke kunde fatta. Nu 
Du är mig kärare än någonsin. 



i 



HERMIONE 59 



Fastän du öfvergaf din gamle fader. 

Men säg mig först, hur har du kommit hit? 

HERMIONE. 

Då jag såg tvedrägt splittra våra krafter 
Och då ej- utsigt mer till räddning fans 
Igenom öppen strid, då gick jag, kallad 
Af gudars vink, hitöfver, utgaf mig 
För flykting från Athenai. Villigt tog man 
Mig upp, och som slafvinna uti lägret 
Kom jag till källan för att hem ta vatten. 

KRITON. 

Då Gudame din fot ha ledt. Uti 

En lycklig stund du kom; ty vet, du finner 

Mig här ej utan afsigt. 

HERMIONE. 

Vill du då 
Mig hindra i min plan, som du helt visst 
Fått kunskap om utaf vår tjenarinna 
Som skulle föra fram mitt bud till dig? 

KRITON. 

Tvertom, mitt barn; men säg, har du ännu 
Philippos sett? 

HERMIONE. 

Jag flera gånger skådat 
Med djup beundran denne store man. 

KRITON. 

Ej så, Hermione! Han är en skurk, 
Som aldrig medel skyr att nå sitt mål. 

HERMIONE. 

Visst är han såsom Hellas' fiende 
Förtjent att afskys utaf oss; men ändå 



60 HERM I ONE 



Är han ej utan många vackra sidor — 
En verklig hjeltetyp, sä manligt skön . . . 

KRITON. 

Nu är det nog. Du vet, att härarue 

Emot hvarandra legat flere dagar — 

I morgon tidigt blä^^er man till strids; 

Men (lä är det för sent att hoppas räddning. 

Philippos räknar varas antal dubbelt. 

Strategerna uti var här ej ense 

Om nägon stridsi)lan äro. Undergång 

Är viss för oss. Derför jag kommit hit 

I denna drägt att söka dig och stärka 

Din foresats; ty nu jag vet, dig kallar 

En högre makt att frälsa Hellas' folk. 

HERMIONE. 

Min far, jag fattar ej hur du har kommit 
Till sådan visshet. 

KRITON. 

Zeus, allfadern sjelf, 
Har sådan gifvit mig i sinnet in. 
Dä du mig lemnat, fattade mig sorgen, 
Farhugor tärde djupt min själ, tills jag 
Ej längre kunde härda ut. Då grep mig 
Helt plötsligt tanken att de höge Gudars 
Orubbeliga vilja forska ut. 
Jag vandrade åstad bort till Dodona, 
Att af oraklets svar bli kunnig om, 
Hvad öde dig och Hellas förestod. 

HERMIONE. 

Hvi gick du dä förbi det helga Delphoi? 

KRITON. 

Ack, det ju Pythia har öfvergifvit, 

Se'n man Apollons helgedom med plundring 

Besudlat. — Mycket ondt jag på min väg 



HERMJOXE 01 



Fick lida, tills jag sent omsider hann 

Mitt mål. Det var en natt; förfärligt mörker 

Betäckte redan hela nejden. Rund t 

Kring bergets toppar blixtar, fräsande, 

Upplyste templet som vid foten låg. 

Stormvinden skakade den gamla eken, 

Som i århundraden den store Zeus' 

Kjonions eviga beslut har tolkat 

Med sina tusen gröna tungor. Se'n 

Jag offerskänken gifvit, satte sig 

Prestimian under trädet till att lyssna 

Pä löfvens tysta språk och klangen af 

De kopparbäcken, som i trädet hängde. 

Hon bidde så det ögonblick, då Guden 

8ig skulle sänka ned i hennes sinne; 

Då reser hon sig plötsligt upp, och med 

En stämma, skälfvande af helig bäfvan. 

Uttalar hon de ödesdigra orden: 

"Offret re'n färdigt står; Athenas dotter det tänder". 

Jag sökte länge i min själ att vinna 

En lösning på den underbara, gåtan, 

^len utan att dess mening kunna finna. 

Då fi'ågade jag mina offerdjur 

Till råds och forskade med ifrigt sinne. 

Tills jag omsider fann ett nöjsamt svar. 

Athenas dotter, det var du; Philippos 

Var offret — icke Hellas som jag först 

Var böjd att tro. — Välan, Hermione, 

I deima natt, förrän Boioteos, 

Som sist bland stjernorna till hvila går, 

iVf Äos jagas i Okeanos, 

Skall du ditt verk uti fullbordan bragt. 

HERMIONE. 

Om så är Gudens vilja, må det ske. 
Betänk dock först, om mina krafter räcka 
Att taga i min svaga hand vårt Hellas' 
Och våra landsmäns öde. 



62 HERMIONE 



KRITON. 



Nej, min dotter, 
Här är ej tid att öfverlägga nu. 
Då Gudar tala, anstår oss att lyda. 
Och derf<)r skall du med en ed bekräfta 
Beslutet, att ej återgång för dig 
Står q var. 

HERMIONE. 

Ej några eder obetänksamt 
Man gifva bör; ty om mig stjrrkan sveke — 

KRITON. 

Du tvekar redan. Hvad betyder det? 
Jag känner ej igen Hermione. 

HERMIONE. 

Förlåt mig! Det var blott ett ögonblick 
Af svaghet, förorsakad af de mödor 
Jag utstått denna sista tid. — Nåväl, 
Nu är jag färdig. 

KRITON (öppnar ett knyte, 8om hanfTn' 
med sig). 

Då må offret börjas. 
Jag tagit med bad' offeiTin och trefot 
I händelse jag skulle träffa dig. 

« 

HERMIONE. 

Du varit omtänksam som vanligt, fader. 
Nu skall jag göra eld. 

(I)e reda tiU offret.) 
KRITON. 

Kanhända detta 
Ar sista gången som vi nu tillsammans 
Förena våra böner. O, mitt barn, 
Låt mig, om så det är, f^ trycka dig 



HERM I ONE 63 



LitiU mitt fadershjerta. Ej jag söijer 
Ändå, ty de Olympiske dig utsett 
Att föra deras planer ut. Till lön 
Du får ett namn, som ej skall dö, ^irrän 
Vårt sköna modersmål hört upp att ljuda 
Från menskoläppar. — Nu, I Gudar, tagen 
Den heligaste ed som ej kan lösas 
Af Zeus, allfadem, sjelf. 

HERMIONE (gjuter vin i elden och talar 
med dan'a»de fttämtna). 

Jag svär vid Styx, 
Som uti underjorden slingrar fram 
Sin svarta bölja, och vid alla Gudar, 
Som uti Hades' mörka boningar 
Och i Olympens ljusa salar dväljas, 
Att förr än Phoibos jagat natten bort 
Barbaren falla skall och Hellas åter 
Sin framtid se emot med gläd tigt hopp; 
Och om jag sviker, må min skugga då 
Kringirra fridlös intill evig tid. 

KRITON. 

Nu, dotter, är du icke mera min. 
Men än ett ord! När du ditt värf har fyllt, 
Så skynda hit till templet med en fackla, 
Stig upp på kullen och den sväng tre gånger 
Omkring ditt hufvud. Det for oss ett tecken 
Till anfall vara skall. Nu måtte Zeus 
Dig skydda, barn! Lef väl och 'gå förrän 
Ditt hjerta mjuknar upp af mina tårar! 

HERMIONE. 

Jag ljudet hör af steg; der komma män 
Från makedonska lägret. Dröj ej längre. 
!Min sista kyss och nu — farväl! 



64 HERMIONE 



KRITON. 



Men säg 

Mig f()rst, om du ej känner dessa män — 
De tyckas höra till strategerna. 

• HERMIONE. 

Nu ser jag — det är ju Philippos sjelf 
Och hans fortrogne vän Parmenion. 

KRITON. 

Philippos ! 

HERMIONE. 

Fader, känner du igen 
Den ynglingen som vid hans sida går? 

KRITON. 

Kallimakos! Glöm ej din ed, min dotter! 

{Krtton och Herfnione ga åt hr ar »itt ImU. 
FliilippoSy Farnwnion och Kalliniakos inträda'. 

PHILIPPOS. 

Vänd om till lägret du, Kallbnakos, 

Och fi*amf()r min befallning, att man genast 

Bereder sig till morgondagens strid. 

{Kallimakos gar.) 

Jag törs ej lita på förrädare. 

PARMENION. 

Än mindre gå i sällskap med en sådan. 

PHILIPPOS. 

Jag skyr ej medel for mitt stora mål. 
Men nog! Här är en lämplig plats för oss 
Att fiendernas ställning öfverskåda. 

PARMENION. 

Jag fruktar blott, vi kommit fram för långt. 
Betänk, o konung, att vi inom skjuthäll 



HERMIONE 65 



För deras bågar äro. Vore det 

Ej rådligt, att vi droge oss tillbaka? 

PHILIPPOS. 

Har ej Philippos alltid varit vän 

Med faran? Hvarför skulle han då nu 

Den finikta, då han nattens mörker har 

Till sköld och sin Parmenion till vapen? 

Men låt oss nu betrakta deras läger. 

Ser du den lilla flocken der åt venster, 

I purpur klädda? Det friskaran är 

Från Sparta. Något längre bort du ser 

Thebaneme; om nu- det vore ljust, 

Så skulle gyllne sphinxen, som de bära 

I sköldame, dem röja. Väl, jag känner 

Det folket, se'n jag stred i deras leder. 

På högra flygeln åter står Athenais' 

Åt underjordens Gudar vigda skara. 

Se hur vid skenet utaf eldame 

Bekransade de tömma sista bägarn 

Och under muntert glam fördölja tåren, 

Som ligger uti ögats vrå på lur 

Att störta fram! — O hvilket härligt folk! 

PARMENION. 

I sanning, konung, ej dess like finns; 
Och dock du hjerta har att det förstöra! 

PHILIPPOS. 

Du vet begagna denna rättighet 

Du fått att föra oförstäldt din tunga. 

Jag skall din halfva förebråelse 

Besvara. Ej jag vill forstöra Hellas. 

Nej! nej! Hvad skulle jag med brända städer. 

Förstörda åkrar och en hop med slafvar? 

Hvad vore väl för ära att af trålar 

Bli kallad konung? Den jag ringa skattar. 

Men att som höfding helsas utaf män. 

Som skatta frihet högst af allt på jorden. 

En sådan ära är just den jag drömt mig. 



66 HERM I ONE 



PARMENION. 

Men först du måste krossa detta folk, 
Och innan de sig gifv^a, nog de bäste 
Och ädlaste ha fallit. Nyss du nämnde 
Den helga skaran. Vet då, att bland dem 
Man räknar blomman utaf Hellas' män. 
Demosthenes Paianiéem, månne 
Det namnet är dig obekant? 

PHILIPPOS. 

Nej men! 
Han var hos mig en gång som sändebud 
Och talade mot mina fredsforslag 
Så eldigt, att jag sjelf på kriget röstat, 
Om jag hellen då varit. — Skada vore, 
Om han och flere af hans likar |^nu 
I striden föUo. Derföre jag vill 
Befallning gifva, att man högra flygeln 
Må skona mest för rytteriets framfart. 

PARMENION. 

Philipposl Du beundrar detta folk. 
Du önskade att sjelf hellen bli kallad. 
Du prisar deras lycka — dock din roflust 
Ej några gränser finner. Du vill röfv^a 
Åt dig den sällhet som de njuta. Vet, 
O konung! att i samma ögonblick, 
Som du förkrossat deras frihet, är 
Det också slut med deras storhet. Éj 
Det folket trifvas kan \iti den sol. 
Som strålar frän ditt kungadiadem. 
Vårt Makedoniens luft. är allt för kall 
För dessa, som ha fostrats upp i luftstreck. 
Der nästan evig sommar fröjdar sinnet. 

PHILIPPOS. 

Mitt ord är sagdt; man trugar fred ej bort. 
Och Hellas skall bli mitt! Tror du, jag skänkte 



HERMIONE 67 



Den äran bort, som re'n då jag var yngling 
Emot mig log? Jag nu har hunnit öfv^er 
Min lefiiads middagshöjd. Hvad har jag väl 
Uträttat — och hvad har jag vunnit? Jo, 
En bräcklig kropp, som hvaije dag och stund 
Påminner mig att tiden snart är ute 
Och manar mig att skynda för att nå 
Odödlighet och ära. Nu jag står 
Vid målet; Hellas ligger darrande 
Vid mina fötter — och jag skulle vara 
Enfaldig nog att ej det gripa? Nej, 
När solen fylt sitt nästa hvarf, skall jag 
Som Hellas' konung mitt triumftåg hålla, 
Och jag vill se, om ej mitt guld skall tala 
Långt mer än mina svärd och granna ord. 
Ty denna hjeltestam har sjunkit djupt. 
Och derfore behöfver den en man. 
Som kan den väcka upp och den beherska 
Med kraftig hand. Se'n vill jag Hellas med 
Mitt Makedonien till en stat ena, 
Som bilda skall mot Persien en förmur. 
Och resa upp ett rike, som skall sträcka 
Sin gräns till verldens slut. 

PARMENION. 

Om Gudarne 
Dig skulle straffa för ditt öfvermod 
Och rycka dig från dina planer? 

PHILIPPOS. 

Låt 
Så vara! Visst min helsa bruten är — 
Än håller jag dock ut. Och om jag äfven 
Midt i mitt verk helt hastigt skulle falla. 
Sä har jag ju en son. Visst är han skägglös 
Ännu, men det fins mycket hos den pojken 
Att göra af. Han har ett lejons mod 
Och räddade en gång mitt lif vid Menton. 



68 HERMIONi: 



Han derfor ock har fått sin egen skara; " 
Han skall fiillborda hvad jag börjat pä. 

PARMENION. 

Du ledes blindt utaf din ärelystnad, 

Och att densamma tillfredsställa har 

Du offrat tusen menskors lif och ej 

Engäng ditt eget spart om så det gällt. 

Men Gudame, som leda allt till bästa 

Och nyttja menskors lumpna lidelser 

Till sina högre mål, ha ock begagnat 

Din äregirighet som redskap for 

Vår hela stora menskoslägts förkofran. 

Ty här på denna lilla 'fläck af jorden 

Ha under seklers lopp sig samlat skatter 

Af bildning, vetenskap och konst, och folket. 

Likt girigbuken, har med omsorg stängt 

Sitt skrin och afundsamt missunnat andra 

Att njuta af dess häfvor. — Nu är Hellas 

I sista andedragen och förstår 

Ej sjelf förnuftigt nyttja sina skatter. 

Derför då ej med godo det vill göra 

Sitt testamente, så är den uti 

Sin rätt, som tvingar det att lemna 

Ifrån sig rikedomar, hvilka eljest 

Förutan gagn tillintetgöras skulle. - 

På grund deraf jag drager ut i kriget, 

Fastän det tyckes mången, att vi strida 

För orättfärdig sak. 

PHILIPPOS. 

Du talat väl. 
Men se blott hvilken trasig stackare 

(Diogenes inkotnnier) 

Der kommer klifvande — och lykta har han. 
Fast månen är uti sin tolfte natt. 
Han ser mig misstänkt ut. Hör på, kamrat, 
Hvad söker du så ifirigt der på marken? 



HERMIONE 69 



DIOGENES. 

Odödlighet och makt och rikedom 

Och granna kläder och en hatt med fjädrar 

Och så en byst att ställa på mitt as. 

PHILIPPOS. 

Din hjema är visst inte riktigt klar? 

DIOGENES. 

I forna tider var hon hjelplig nog; 

Men nu, se'n jag kom på den galna tanken 

Att bli odödlig, är hon lite krasslig 

Emellanåt. 

PHILIPPOS. 

Ar du väl äregirig? 

DIOGENES. 

Ah! Alldeles förbannadt! 

PHILIPPOS. 

Men det syns 
Då inte på dig. 

DIOGENES. 

Nå, man borde skämmas 
Att skylta med sin uselhet! Aj! Aj! 
Nu sätter hon mig an igen — just här 
I venstra sidan. — Vet du intet medel 
Att bota denna hiskeliga sjuka? 
Jag har försökt så mången kur, men ingen 
Har hjelpt. 

PHILIPPOS. 

Du vet ej hvem du talar vid? 

DIOGENES. 

I sanning, nej! 



70 HERM I OXE 



PHILIPPOS. 

I dag är jag Philippos; 
I morgon är jag din och Hellas' konung. 

DIOGENES. 

Då vill i dag jag säga dig ett ord. 
Jag vet, du vill förstöra Hellas, vill 
Uti elände störta tusentals 
Med menniskor — blott för din äras skull. 
Men tror du, att din ära skulle vinna 
Så mycket på det blod du låtit flyta? 
Då vore skäl, att du lät slagta ned 
All boskap, som du stal uti Illyrien, 
Och så förgylla upp din äras glans, 
Som har på sista tiden börjat rosta, 
Då det nödvändigt måste ske i blod. 
Nej, jag vet bättre. {Pathctiskt) 

Drag ditt svärd, o kung! 
Stöt ned mig — och ditt namn skall evigt lefva; 
Ty vet — du har besegrat filosofen 
Diogenes, den största menniska. 
Som någonsin på denna jord har vandrat. 

(i^ kfia)' 

Men skona. Hellas! 

PHILIPPOS {HU Pannemon). 

Fast han ej tycks klok. 
Så lyser kärleken till fosterjorden 
Likväl igenom dunklet, lifet en gnista. 
Som under askan af en herrlig eld 
Ännu ett ögonblick vill flamma upp. 
Det är ej utan att jag ömkar Hellas. {Till I)ioaenrs\ 
Men bort med dessa fega känslor! — Gå! 
Jag skänker dig ditt lif. 

DIOGENES. 

En kunglig skänk 
Minsann! Det kunde jag dig gifVa nyss. 

{Blåser ttt IJttsrf) 



HERMIONE 71 



Jag skall ej lysa på din fattigdom, 
Du mästerslagtare, du tjufvara kung, 
Du dårhuspatient, du narr, som sätter 
Ditt lif på spel för att få nöjet bära 
En silfv^erring på hufvnti 



PHILIPPOS. 



Gå din väg, 
Förrän jag tröttnar på ditt galna upptåg. 



DIOGENES. 

Farväl! Vi träffas, kung, hos maskame. 

{Går.) 
PHILIPPOS. 

Han är ej klok. — Men än en gång jag vill 
Dem bjuda fred på vilkor som förut. 
Parmenion! Sänd genast af ett bud 
Till lägret och låt en härold förkunna 
Mitt sista anbud, att man sedan ej 
Må säga, det jag som barbar mig ter. 
Jag väntar här på svar, och under tiden 
Skall jag en stund på marken hvila mig. 
Farväl! 

PARMENION. 

Om jag ej vore viss derpä, 
Att faran fruktar dig, så skulle jag 
Ett vänligt råd dig ge — att icke sofva 
På denna öppna platå. 

PHILIPPOS. 

Jag skall ej sofv^a. 

PARMENION. 

Rätt så! Ty sömnen alltid var bedräglig. {Går.) 

PHILIPPOS {läxfger sig på marken). 

Jag tror, naturen dock tar ut sitt kraf. 
Philippos är ju också menniska, 



72 SERMIONE 



Lik alla andra fjettrad utaf stoftet. 

H vårföre skulle jag då ej liksom 

De andra njuta af den IjufVa sömnen 

Och drömma nu — för sista gången kanske — 

Den sköna dröm, som innan nästa morgon 

Skall blifva verklighet? — O Hellas! Hellas! 

{Smnnar) 

HERMIONE {kUidd i en fältkappa, med en 
otänd fackla i handen; utan 
att se Fliiltppos). 

Han är ej qvar! Förunderligt — jag mötte 

Ju nyss den man, som följde honom hit. 

Måhända något förefallit här? 

Nej! Nej! Det är ej möjligt, att Philippos 

Bland sina landsmän räknar fiender. 

En sådan hjelte måste vara älskad. 

(Sätter siffpåefi sten vid kiilUin.) 

I vindar, svalken I mitt heta blod! 

I blommor, döfven med er doft mitt sinne! 

Hvi skulle friden blott en flyktig gäst 

Uti mitt sinne bli? — Blott några månhvarf 

Tillbaka och jag var ett glädtigt barn, 

Som jagade i yster lek och ras 

Kring fålt och kullar, sjungande i kapp 

Med sädesåkerns barn, den arla lärkan. 

Så kom en yngling, skön som Guden Phoibos, 

Och talte till mig på ett språk, som förr 

Jag aldrig hört. Jag blef så underlig 

Till mods. Mitt hjerta ^ille qväfva mig 

Med ängslan, och i nästa ögonblick 

Det sprang af fröjd. Det Eros var som nu 

Uti mitt sköte födts. Allt tycktes mig 

Så nytt och underbart: violens doft 

Ej förr så Ijuflig varit; ej cikadan 

Sä älskligt sjungit förr; ja, all naturen 

Mig tycktes klädd i festlig skrud för att 

Vårt snara bröllop fira. Och han sjelf 

Ibland ephebema, så manligt skön, 



HERMIONJC 7 3 



Gick främst, ett hufviid högre än de andra, 

Med kransen på de svarta lockame 

När han vid spelen vunnit priset. O! 

Då anade jag hjelten, som uti 

En framtid skulle danas utaf honom. 

Men, ack, den vackra bilden snart blef krossad; 

Det fans ej i hans själ hvad jag der sökte. 

Jag velat der den fHe mannen se, 

Men fann en träl som fegt sig drog tillbaka. 

När landets räddning fordrade hans arm. 

Hur allt är annorlunda! Flyktig vorden 

Bär jag inom mitt bröst ett stormigt haf. 

Bland råa krigare jag fått mitt hem 

Och vill förrädiskt mörda deras kung. 

fasa! Störta honom, hjeltekungen. 
Ifrån det glada jordelifvet ned 

Till Orkos' svarta nästen, der han ej 
Ett mål kan finna för sitt djerfva snille! 

{Stiger upp) 

Men tig, min tvekan! Ty jag måste ju. 
Mitt ödes lagar lyda. Tiden snart 
Ar ute, och jag Hellas' öde bär 

Invid min barm. {Framtar en dolk) 

Det kalla jernet bränner 
Som eld; det trängtar att få släckas snart 

1 blod. — Välan! Nu bistån mig, I Gudar! 

{Går ät makedonska lägret, men stannar 
då hon varseblir Thilippos) 

Det är han sjelf! — O, h vilken herrlig hjelte! 

Här ligger, han i sömn," så lugn, så trygg 

Som barnet invid modersbannen. Ej 

Han fruktat nattens fasor. Se, han ler. 

Som om han uti dnimmen såge bilder 

Ifrån sin barndomstid, och dock hvad allvar, 

Hvad majestätiskt lugn uppå hans panna 

Sig lägrat! O Selene, afundsvärda 

Gudinna, som hans ögon kyssa får! 

Jag ville stänga dina strålar ut 

Ifrån hans anlet. — Dock, då fick jag ju 



74 HBRMIONE 



Ej mera njuta af den ^köna synen. -^ 
O ve! Jag glömmer hvad mig kallat hit. 
Bort! Bort frän mina ögon, sköna bild! 
Jag hatar dig, du niding, som mitt land 
Vill röfva. Ja, du måste dö! Dö? Dö? - - 

Gudar, h varför fick ej Hellas föda 
En sådan man? Han hade uti nöden 
En räddare oss varit. Han ju sagt. 

Han vill ej Hellas krossa. Ja, han älskar, 
Beundrar detta folk — hvarför då icke? — 
Ve! Ve! Persephone har fått min ed. 
Och hotar mig med grymma straff. — Ve! Ve! 
Jag älskar dig, Philippos. Skall min kärlek 
Jag lyda eller dig som tog min ed? 

(Man hör ljudet af poster^ias ralcflloekor 
frän heUcnemaa läger.) 

Man manar mig att föra ut mitt dåd. 
Nåväl, mitt fosterland, tag mot mitt offer! 

{Hon fip^nnger fram för att döda Hälippos, 
men släpper dolken, innan hon hinner' fraw. ^ 
och stannar plötsligen.) 

PHILIPPOS {vaknar och springer upp). 

Hvar är. jag? Hvilken syn! En oread 
Helt säkert — eller månne skogens nymfer 
Dig glömt härute under månens sken. 
När de i festlig dans sig svingat kring 

1 mjuka gräset? Skön du är; dock ej 
Du lånat har din skönhet utaf Kypris. 
Om ej mitt öga gäckar mig, så har 
Den kyska Pallas stigit ner ifrån 
Olympens jungfrubur. — Men säg, hvem är du? 

HERMIONE. 

En dödlig blott som du jag är, o konung. 

PHILIPPOS. 

Och hvilket land kan sig berömma af 
Att hafva dragit upp en sådan blomma? 



HERMIONE 75 



HERMIONE. 

Uti Athenai har min vagga stått. 

PHILIPPOS. 

Och i hvad ärende har hit du kommit 
På denna plats och denna sena timme? 

HERMIONE. 

Du ser det blanka jemet, som i gräset 
Uppfångar månens strålar? 

PHILIPPOS. 

Det var ämnad t 
Åt mig? 

HERMIONE. 

Ja! 

PHILIPPOS. 

Sål Du är en hurtig flicka. 
Men säg, hvad har Philippos då dig gjort, 
Att du hans lif utsläcka ville? 

HERMIONE. 

Du 

Mig frågar slikt! Och re'n du lyftat har 
Ditt svärd att med ett hugg förgöra Hellas! 

PHILIPPOS. 

Fins det då icke män i Hellas q var, 

Som uti ärlig strid det kunna skydda. 

Då sina döttrar ut det skickar att 

Med lönmord fläcka sina rena händer? 

Hur kunde du till sådan neslig geming 

Dig låna? Och hvi förde du ej ut 

Ditt brott — ty annat namn jag ej kan finna 

För dylik handling — ? 



76 HERMIONE 



HERMIONE. 



Konung, säg ej så! 
Du har mitt lif i dina händer; men 
Ej såsom brottsling inför dig vill jag 
Mitt straff mottaga. Du ett ädelt sinne 
Inom dig bär och fattar väl, hur kärlek 
Till fosterbygd och hem en dödlig kan 
Förleda till att glömma bort hvad rätt 
Och ädelt kallas plär. 8å hör mig då, 
Förrän du dömer. 

PHILIPPOS. 

Jag vill höra dig, 
Min käcka flicka; ty du tyckes mig 
Ett manligt sinne bära i äin bann. 

• HERMIONE. 

Jag såg, med grämelse och sorg uti 
Mitt hjerta, hur ditt falska guld smögs in 
Och såsom långsamt gift sin smitta spred, 
Tills hela statens kropp förgiftad blef. 
När slutligen mitt Hellas' öde hängde 
På spetsen af ditt svärd, då greps jag af 
En helig trängtan att det rädda. Snart 
Jag visshet fick, att Gudarne mig kallat. 
Min far af Zeus det ödesdigra svaret 
Emottog, då han till Dodona sig 
Begaf. Af detta eldad, jag dig sökte. 
Och nu du ser mig här. Min svaga hand 
Du tack är skyldig, att du ännu skådar 
Selenes milda anlet. Men jag ber dig, 
Och ej du neka kan min sista bön. 

(lä k7iä.) 

PHILIPPOS. 

Stig upp! Ej höfsres en så modig flicka 
Om lifvet tigga. 



HERMIONE 77 



HERMIONE. 

Nej, jag tigger ej 
Af dig det lif, som hämndens gräsliga 
Gudinnor tillhör. — O, tag du mitt lif! 
Ty herrligare död kan jag ej få 
Än falla for den störste hjeltes hand, 
Som denna usla tid har födt. 

PHILIPPOS. 

Tror du, 
Jag fläcka vill min hand med qvinnoblod 
Och stöta bort den ädlaste bland qvinnor 
Jag än har träffat på min ,väg? Ty du 
Helt visst Athenas stolta sinne fått 
Och skall mig följa till mitt hus. 

HERMIONE. 

Ve! Ve! 
Det skulle blott förderf dig bringa, ty 
Jag brutit har min ed, som nyss jag svor 
Vid Styx. 

PHILIPPOS. 

Den skall jag lösa dig ifrån. 
Men se, der kommer min härold från lägret. 

EN HÄROLD (kommer). 

Man visade helt skamligt af ditt anbud, 
O konung! — och med ord så nesliga, 
Att jag ej vågar med dem skymfa dig! 

PHILIPPOS. 

Hvad svarade man dig? Säg ut! 

HÄROLDEN. 

Ack, herre! 
Man sade, att Philippos uti natt, 
Förren man till anfall blåst, i korpars kräfvor 
Re'n sin förvandling skall till mötes gå. 



78 SERMIONB 



PHILIPPOS. 

I 

En hekatomb, I Gudar, om I straffen j 

En sådan fräckhet! Gå — blås upp till strid! 

(Härolden går. — Manen 
har gått ned. — Mörker.) 

Och nu, min tappra flicka, tänd på facklan, 
Som ligger der, — den kom just bra till pass — 
Och lys mig pä min väg till lägret! Hvad? 
Du dröjer! H varför skälfver så din hand? 

HERMIONE. 

O Gudar! Nu förstår jag eder mening. 

Philippos, denna fac^a skulle bli 

Mitt tecken till hellenerna, att du 

Ej mera fans och att för Hellas' folk 

Dess frihets sol gått upp. Så hade jag 

Uti min dårskap Gudens vilja tolkat, 

Som bjöd mig, dotter af Athenai, tända 

Det redan fårdigredda offret. O! 

Det Hellas var, som stränge Gudar utsett 

Till offi-et, — icke du! Nåväl! Jag följer 

Befallningen. Då intet hopp är qvar. 

Så må de fege anse som en ära 

Att falla få i öppen strid och gå 

Till Hades, fåktande för sina lif 

Till sista man som Hellas' äkta söner. 

Nu eld på bålet, att det flamma må 

De höge, grymme Gudar till behag! 

(Hoit tänder facklan, springer upp på kullen och sväng et' den Öfrer sUi 

hufvvd. Man hör Iwllenémas härskri.) 

PHILIPPOS. 

Det Hellas' dödskri var. Philippos segrar. 

(I)e gå) 



KERMIOyE 79 



I Chaironea. 

En festsal. 
FÖRSTA ÄDLINGEN. 

. Men "drottningen, hon rasar utaf ilska 

Att se sig så tillbakasatt för henne. 

ANDRA ÄDLINGEN. 

Var säker du, Olympia skall veta 
Att göra sig den flickan qvitt. Lät bara 
Philippos sofVa af sig segerruset. 
Men se, der kommer flickan sjelf hitåt. 
Låt oss bege oss af; hon kanske skulle 
Anropa oss om bistånd, och jag alltid 
För qvinnotårar varit mycket rädd. 

HERMIONE ftfikofnmnj. 

Det är då här jag bida skall hans ankomst. 
Men här ser ut som man till fest har rustat, 
Hvad kan väl vara meningen med detta? 

FÖRSTA ÄDLINGEN. 

HaJT ingen sagt dig det förut? 

HERMIONE. 

Jag frågar 
Ju er. 

FÖRSTA ÄDLINGEN. 

Jo, kungen firar här sin seger, 
Och då plär det gä lustigt till — med dans 
Och sång och spel. Du får nog dansa, du. — 
Tänk på nu hur du skall behaga honom, (De gaj 



80 • HJ^IRMIOXE 



HERMIONE. 

O, hvilket grufligt öde väntar mig! 

Jag vaknar upp ur en förfärlig dröm, 

Ve öfver mig! Hvad har jag gjort? — Min handling 

Mig dömer fasligt för mitt samvets domstol. 

KRITON (inkommerj. 

Ve! Ve dig, djupt beklagansvärda barn! 
Att aldrig jag dig gifvit lifvet! O! 
I stränge Gudar, hvarför straffa mig, 
Eländige, med sådan grymhet? — Kom, 
Min dotter, till mitt slitna bröst och låt 
Mig än en gång dig trycka i min famn. 
Ack, se då på mig! Hvarför irrar då 
Din blick ett mål att finna? Hvarför söker 
Den ej det trogna fadersögat? Skulle 
Måhända du ha något att fördölja? 
Ack nej! Bort, bort, du lömska misstro, som 
Bedraga vill mitt arma hjerta! Kom, 
Mitt barn! Jag känner, ja jag vet, att du 
Är lika ren och fri från skuld som då 
Jag lemnade dig sist. — Hvi dröjer du? 

HERMIONE (pa knä). 

O, dyre fader, krossa ej ditt barn 

Med dessa milda ord! Nej, må din vrede 

Och din förbannelse mig drabba; ty 

Blott då kan blygselns rodnad släckas ut, | 

När jag umgälda får mitt brott. Ja, stöt 

Mig bort ifrån din famn, ös öfvrer mig 

Hvad smädelser du finna kan — och jag 

Skall nämna det långmodighet och mildhet. 

Ty vet, ej fins i Hades straff nog grymt 

För mig, som svek mitt fosterland. 

KRITON. 

Hvad hör jag, 
Hermione! ack säg: det är ej sant — 
Och jag dig tror. 



I 



HERM I ONE 81 



HERMIONE. 

Hvad båtar väl en lögn, 
När tusen fallnes dödsskri vittna om 
Mitt svek? Ty det var jag som tecknet gaf 
Till anfall. Då ej mer fans någon utväg 
Att genom nesligt mord vår frihet rädda, 
Så ville jag bereda mina landsmän 
Den äran att som hjeltar falla. 

KBITON. 

Ej 
Du sagt ännu hvad olyckshändelse 

Dig kom att bryta eden som du svor. 

Hvi förde du ej dådet ut, o säg? 

HERMIONE. 

Ack, fråga nattens tysta skuggor, som 

Bevittnade den strid mitt samvete 

Inom min barm utkämpade med viljan. 

Ja, fråga dem hvad magt min hand då höll 

Tillbaka, när mitt offer redan låg 

Med bröstet blottadt till att taga stöten; 

Ty ej jag sjelf än fattar det. Ej äran ' 

Att som mitt lands befrierska i häfden 

Odödligheten vinna, icke fruktan 

Att bryta eden, icke straffens fasor, 

Dem Minos, den förfärlige, på mig 

Utkräfva skulle, kunde spänna senan 

Uti min hand. Jag var för svag, och derför 

Är slut med Hellas; men Philippos lefv^er. 

KRITON. 

Må Gudame tillgifva dig, mitt barn, 

Din svaghet. Ack, blott mitt var felet. Hvarför 

Tog jag ej sjelf, fast gammal, på min lott 

Det värf, som var för stort för dig, min dotter? 

O, trefaldt ve mig, arme, som ej fick 

De minas öde dela, som på ängen 

8 



82 HERMIONB 

Derute sina hviloställen fått. 
De hvila efter lifvets strider, se'n 
De druckit glömska utur Lethes våg. 
O, jag förbannar denna stund, då jag 
Mitt enda barn uti förderfVet bragte. 

HERMIONE. 

Ack, fader, ej är skulden din. Du följde 
Ju Gudens maning blott. 

KRITON. 

O nej! Jag dåre, 
Som icke fattade hans mening! Allt, 
Allt är förbi; ej båtar mer att klaga. 
Hermione, vi måste nu begagna 
Ett lägligt ögonblick till flykt, på det 
Jag söka må en fläck utaf den mark 
Som mina fäder brutit, att jag der 
Må hvila mina trötta lemmar och 
Begråta der mitt arma, arma Hellas, 
Tills döden torkar bort den sista tåren. 
Men fort, mitt barn! Snart hit man samlas; då 
Min undergång är viss. Ty vet, jag flytt 
Från mina väktare, och nu de rasa 
Af harm, jag gissar. Fort då härifrån! 

HERMIONE. 

Ja, låt oss skynda . . . ! (Afs.J Men hvad omotståndlig 
Förtrollning binder mig vid denna plats? 
Samvetet ropar: "gå!" men hjertat ropar: 
"Blif qvar!" Jag hatar denna plats, och dock 
Den är ju mig så kär! 

KRITON. 

Hvad fattas dig, 
Mitt barn? Du yrar? Ej är tid att dröja 



HERMIONE 83 



HERMIONE. 

Nej, vänta blott ett ögonblick, jag ber. 
Jag följer dig. 

(Gar mot döt-ren nied Kritofi, men sprinr/er hastigt tillbaJca och blir .sta- 

ende midt i salen. J 

Nej! Nej! Jag stannar här! 
Ja, döda mig, min far, och jag vill tack 
På mina knän dig gifsra, om blott här. 
Inunder detta tak, jag sluta får 
Mitt lif. Jag kan ju ej ändå fly undan 
Mitt straff. Stöt dolken i mitt svaga bröst 
Och jaga anden ut ur hennes hydda — 
Då vill jag med mitt sista andedrag — 
Mitt hjertas hemlighet dig yppa, som 
Jag blott åt natten och åt Artemis, 
Den kyska, anförtrott. Så hör: jag älskar 
Philippos! 

KRITON. 

O, I stränge, grymme Gudar! 
Hvi skuUen I så mycken sorg och smälek 
Uppå mitt gamla hufvud hopa? Barn, 
Det var då uti kärleksyra som 
Du dig förleda lät till detta brott 
Emot den helga eden? Nyss du var 
Beklagansvärd blott, medan du ännu 
Stod ren inför mig; nu är du blott värd 
Förakt, då. du ditt land uppoffrat har 
För att en brottslig kärleks åtrå följa. 
Att du, en mö utaf Athenai, vill 
Din skönhet ge till plundring åt barbaren. 
Som gjort din gamle far och dina landsmän 
' Till slafvar! Du, den stolta, rika flickan, 
Vill nu hans segerfest försköna med 
Din fägring och din röst med deras blanda. 
Som här vårt Hellas' graföl fira! Ve! 
Ve öftrer dig, som har ditt land förrådt! 
Må flöjters och cymbalers ljud uti 
Ditt öra då förvandlas till de dinas 



84 BE RM I ONE 



FörtyiflansfuUa dödsskri, och när du 
Till segrams skål pokalen höjer, måtte . 
Då ångrens grymma qval ditt vin förgifta . . . 
Men nej! Hvad säger jag? Det får ej ske. 
Du är mitt barn, och fast- du väl förtjent 
Din hårda lott, skall man dock aldrig säga. 
Att jag min dotter lät i smälek dväljas. 
Nej, nej, min ära måste räddas, äf^en 
Om eget blod det skulle kosta. 

(Kritan går till andra sidan af nålen ^ der vapen är o uppJiängda såsom 
väggprydnader. Kan ämnar nedtaga ett svärd, da vd/atr inkmmua 
och gripa hottom.J 

HERMIONE. 

• Fly! 

KRITON. 



Hvem söken I? 



VAKTEN. 



En attisk fånge, som 
Helt nyss från oss har rymt och namnes Kriton, 
Men som vi nu ha lyckligtvis fått åter. 

HERMIONE. 

Af nåd — blott vanten till Philippos kommer! 

KRITON. 
Om Gudar vilja det, vi råkas åter. 

{Kriton och raklen gå.) 
HERMIONE. 

Må Phoibos släcka ut sitt ljus, att ej 
Det på min skam må lysa. Fasan bleker 
Den rodnad blygseln på min kind vill tända. 
Bort härifrån till mörka, djupa skogen. 
Att jag min skam må dölja i dess natt! 

(Hon springer mot dörren; den är stängd. Hon kastar sig pa en stol 
Dörren öppnas, ocJi Olympia, åtföljd af en slafvinna, intråder.J 



HERMIOXE 85 



OLYMPIA. 

Det måtte vara hon, som der sitt anlet 
Betäcker. Säkert blyges hon att skåda 
Sin herrskarinnas skönhet. Mig det lyster 
Att henne få betrakta. Upp, slafsdnna! 

HERMIONE (uppspringer). 

Hvem är du, att med sådant tilltal du 
Bemöta vågar dottern utaf Kriton, 
Athenais vidtberömde Aresprest? 
Hvi skratten I? Hvi skåden I pä mig. 
Som man ett vilddjur, nyss ur skogen taget, 
Betrakta plägar? 

OLYMPIA. 

Du ej tyckes veta 
Med hvem du talar. 

HERMIONE. 

En barbarisk qvinna, 
Jag gissar, om ej dina låter och 
Ditt råa tungomål ha ljugit. 

OLYMPIA^ 

Fräcka! 
När dig blir kunnigt hvem jag är, skall du 
I stoftet tigga om förlåtelse 
För olika ord af Hellas' drottning — så 
Jag nämns. 

HERMIONE. 

Bu ljuger! Äu har Hellas ej 
At någon drott skänkt diademet; derför 
Du stulit detta namn att öfverskyla 
Din ringhet med. 

OLYMPIA. 

Du usla mask! Du myra! 
Sa öfvermodigt skicka dig mot mig. 



86 HERMIONE 



Philippos' maka! Du föraktligaste 
Bland dödliga, som ville stjäla bort 
Från mig min makes kärlek, vet, jag blott 
Behöfver ge en vink — och du ej mer 
Skall skåda dagens ljus. Jag kommit hit 
Att få betrakta detta imderdjur, 
Som vågat tränga sig emellan mig 
Och honom som min make är. 

HERMIONE. 

Det är 
Ej sant: Du kallar dig Philippos' maka, 
Hans bädd du delar — och förstår dock ej 
Hvad kärlek är; ty då du dömde visst 
Pä annat sätt mig, arma barn, som blott 
Mig värma ville vid hans äras sol. 
Men ej om honom tvista. Så förmätet 
Jag aldrig sträckt min tanke som att ega 
Den störste, ja, den ende man jag skådat. 

OLYMPIA. 

Du fagra orm, som med din skönhet — ty 
Du är dock skön — dig tänkte nästla in 
Uti min makes hjerta, vet, din fågring 
Förgänglig är. Har du väl sett om hösten. 
Hur komosandalon, den fagraste 
Af hyacinthers slägte, huru hon. 
Med stolthet skådande på sina systrar, . 
Som blygsamt dölja sig i hennes skygd, 
Om aftonen helt sorglöst dricker daggen 
Uti sin granna kalk, ej anande 
Att innan nästa Äos nordan vindan 
Har brutit hennes stolta stam och blekt 
Den purpurstänkta kronans bjerta fårger? 
Då ligger hon i muUn förglömd, förvissnad; 
Men hennes blyga systrar lefsra ännu 
Och fröjda sig åt solens glada ljus. 
Ser du, en sådan frostnatt blott — och jag 
Ej fruktar dig, den vapenlösa, mer. 



HERMIONE 87 



HERMIONE. 

Hvad gräslighet har du i smnet väl? 

OLYMPIA. 

Se så, min sköna, nu tror jag, att modet 

Har gifvit med sig. Se, der kommer hämnden! 

EN HÄROLD. 

Gif plats för konungen! 

(VluUppos hikmniner, företrädd af mimkantcr, danser skor m. ji. och åtföljd 
af sviff deribland KaUimakos, jeinte en mängd krigsfcmgar, bland deni 
JCritofi. Denne gmmner sig bakom en pelare ^ så att han ej ses af 
ScrinioueJ ^ 

OLYMPIA. 

Jag helsar dig, 
Min konung och min make, nu långt mer 
Mig kär, se'n du med segerkransen om 
Din panna vänder, åter ifrån striden. 
Må segerropen nu med kopparns ljud 
Sig blanda och mot ethern stiga upp 
Och föra kring Philippos' lof så långt 
Som jordens länder sträcka sina gränseri 

ALLA. 

Philippos hell! 

PHILIPPOS. 



ffa^farer.J 



Haf tack, Olympia! 
Nu är mig^ segeni dubbelt skön, dä du 
Mig sådan hyllning skänker. Kom, låt mig 
Dig trycka till min jembeklädda barm! 
Var viss, mitt hjerta slår dock lika varmt 
Inunder den. Och låt ditt öga tolka 
Ditt hjertas hemligaste önskan; ty 
På sådan dag jag fylla vill din bön, 
Hvad än du fordra kan af mig. 



«8 HERMIONE 



OLYMPIA. 

Betänk 
Dig först, att icke ångern se'n må följa 
På ett förhastadt löfte. 

PHILIPPOÖ. 

Nej, min vän. 
Jag litar på ditt ädla hjerta, att 
Du icke fordrar något, som min glädje 
Förstöra skulle på min segerdag. 
Jag svär. Nåväl, är du nu nöjd? 

OLYMPIA. 

En ringa, 

Högst ringa ting begär jag. Det fins här 
Bland fångame en flicka, som jag fåst 
Mig vid, — och jag behöfver just en sådan. 
Stig jfram, Hermione! 

KALLIMAKOS (för sig). 

Hon här! O ve I 

PHILIPPOS (för sigi 

Fördömda öde! 

OLYMPIA. 

Hvad! Du tvekar redan? 

PHILIPPOS. 

Det är en särskild händelse. 

OLYMPIA. 

Du har 
Förglömt din ed. 

PHILIPPOS. 

Hon tillhör dig. 



HERMIONE 89 



OLYMPIA. 



Din gåfva 
Mig varit mera kär, om ej hon följts 
Af denna dystra blick. Haf tack ändå! 

PHILIPPOS. 

Till bords nu, vänner, och må festen börja! 

(De sätta sig och fylla bägame.) 
OLYMPIA. 

Ett härligt vin; jag ej dess like kant. 

KALLIMAKOS (för sig). 

Jag kan ej dricka. O, det luktar blod! 

PHILIPPOS. 

Det vill jag tro, då det så mycken möda 
Oss kostat har att det förskaffa; ty 
Det tappadt är just i Korinthos. Ha, 
Rätt lustigt! I går afton drucko de 
Mitt graföl. under trotsigt skämt — i dag 
Jag deras och ur samma legel. Så 
Föränderlig är lyckan. 

PARMENION. 

Sant du talar, 

konung! Må du sjelf ej glömma det 
Och tacka Gudame, som segern gåfvo. 

PHILIPPOS. 

Hvad säger du? Hvem gaf mig segern? Tog 
Jag ej den sjelf måhända? Och hvad har 
Den icke kostat mig? Min egen son 
Var nära att förgås, och på sin sjukbädd 
Han ligger, tärd af plågor, under det 
Att vi oss fröjda. Och hur mycket guld 
Har jag ej kastat ut att deras sinnen 
Uppmjuka? Ah, jag visste nog, det föll 

1 bördig jordmån. Nu jag skörda skall. 



90 HERMIONE 



Nu vill jag rycka masken af och visa, 

Att jag är herrskare och ej som förr 

En ödmjuk vän och bundsförvandt. För fram 

De fängne hit, midt för, att ock mitt öga 

Må någon njutning ha och att, då vinet 

Sitt täckelse för minnet släpper ned. 

Jag dock min seger skåda kan framför mig. 

PARMENION. 

Nej, håll! O konung, blygs du ej att så 
Thersites' snöda rol dig taga an 
Och lik en pojke nyss från ferlan sluppen, 
Förhäfva dig och skymfa dem, som drabbats 
Af ödets grymma nyck och nu i vanmakt 
För dina fötter ligga? 

PHILIPPOS. 

Hit, drabanter. 
Och gripen . . . ! Nej ! Befall musiken spela ! 
Nej, tyst! Gån bort, I slafvar, att er fröjda 
Med kostlig mat och dryck! Må fångarne* 
Er syssla sköta! Så min vilja är. 

(!SUtJ'v(n'^i€ (ja. Fangai^^ie kringbära kransar och vin. KHton kredennar 
bägaren at KalUmakos och smyger oförmärkt gift i vinet.) 

OLYMPIA (tar en krona och lägger den 
på FhiUppos* hufvud). 

O, att det vore diademet, som 
Jag nu uppå ditt hufvnd lade! Då 
Uti min lycka skulle intet fattas. 

PHILIPPOS. 

Var lugn, min vän; den dagen kommer ock. 

OLYMPIA. 

Nåväl! Jag vill då af ditt löfte njuta 
Och går nu att om diademet drömma; 
Ty ej mig höfves längre stanna här. 
Farväl, min vän! Kom med, Hermione! 



HBltMIONE 91 



KRITON (trädci' fram). 

O konung I Du kan ej en fader neka 
Att taga aisked af sin enda dotter? 

PHILIPPOS. 

Det vare dig beviljadt. 

KRITON (går emot lleriiumiej. 

Tack, O konung! 
Farväl, Hermione! 

(Stöter ned henne med en dolky sotn han dolt under kappan.) 

Nu är du räddad. 

HERMIONE (döendr). 

Tack, fader, tack! Farväl, du sköna Hellas, 

Du hafsomsköljda, fordom gudars hemvist! 

Var tyst, du näktergal i lagerlunden! 

Ej någon lyssnar mer till dina sånger. 

Det vilda kriget dödat dina åbor. 

Du tysta skog; den gamle Pan är död. 

Och alla Gudar öfsrergifvdt dig. 

Mitt arma fosterland. Mitt kära Hellas! 

Farväl, du Helios, som uti sekler 

Har skänkt ditt ljus åt denna hjeltestam, 

Som har i dag för alltid trädt från scenen! 

Släck ut ditt ljus, ty Hellas är ej mer! (Dör) 

KALLIMAKOS (som lyft upp sin bägare, 

släpper den). 

Se, det rinnande blodet från gyllne .pokaln. 

Hur pä marken det fräser och skummar! 

Det förbländar mitt öga och bränner min hand 

Mina lemmar af dödskylä isas. 

Spelen upp der, I männer, må flöjt och cymbal 

Tysta ned mina mördades dödsskri! 

Hvarför stirrar du på mig och hotar så vildt 

Och kring hufvudet ormame skakar? 

Ack, du ropar pä hämnd. Ve mig, som har sålt, 



92 HERMIONE 



För min kärlek mitt älskade Hellas! 

Nå välan, jag dig följer — med glädje jag dör, 

Då jag intet har mera att älska! (Där.) 

PHILIPPOS. 

O fasa! Begge döda — och du, gubbe, 
Är upphofsman till dessa tvenne dåd! 

KRITON. 

Du såg det sjelf. 

PHILIPPOS. 

Hvad är ditt namn och hvem 
Är du? 

KRITON. 

Jag nämndes Kriton, Hyknos' son 
Utaf Athenai; numer är jag namnlös. 

PHILIPPOS. 

Hur kunde du till sådant brott förledas? 

KRITON. . 

• 

o konung, aldrig har jag större handling 

Uti mitt lif fört ut, än då jag slog 

Mitt eget barn och släckte faderskänslan • 

För att befria henne ur ditt våld. 

Du hörde sjelf hur hon mig tackade. 

Hvad denna ynglingen beträffade. 

Så känner du tillräckligt af hans bragder. 

Att finna, det en öfverlöpare. 

En stackars vekling, som ej skydde medel 

För att sin lusta tillfredsställa få, 

Förtjente väl en neslig död med gift 

Och ej för svärdshugg falla. Han var just 

En värdig son utaf det ruttna Hellas. 

PHILIPPOS. 

Hon var din dotter, och du sände henne 
Att mörda mig: må hennes blod dig dömma. 
Hitåt, I männer, tagen fast den skurken! 



MERMIONE 93 



KRITON. 

Tillbaka, trålar! Ej en fri hellen 

Sig låter bindas af barbarers händer. 

Ja, yfs, Philippos, af din seger; se. 

Der ligger Hellas nu för dina fötter. 

Ett lik bekransadt med den dystra apiuni. 

Hvad vill du nu med henne? ögat släckt. 

Den friska kinden bleknad, snart en askhög 

Blott återstår utaf det sköna tempel. 

Der hennes höga själ sin boning haft. 

Ja, fråssa nu utaf förgängelsen! 

Res sedan upp en byggnad uppå Hellas' 

Ruiner och låt den mot himlen sträfva! 

Det kommer dock en tid för dig, så visst 

Som höge Gudar ännu skipa rått. 

Då den skall ramla. Kanske du förnummit 

Om detta underbara folk, som säges 

Ur oceanen stigit upp och nu 

Vid Tiberns stränder sina tjäll ha' bygt? 

Till dem sig Gudame ha vändt, då de 

Oss öfvergifvit. Ännu går det folket 

I sina bamskor; men den djerfve anden 

Hos ynglingen sig röjer och den växer . 

Med hvaije dag, tills mannen färdig står. 

Ve dig, du stolte makedonier. 

När du får skåda Romas djerfva örnar 

Ifrån de svarta skeppen flyga upp 

Och kretsa omkring dina Qell! Då är 

För dig ock hämndens timma kommen; då 

Skall samma ode drabba dina barnbarn. 

Som denna dag har drabbat Hellas. O! 

Hvad skall jag mer bland dessa slafvar göra. 

Som krypa vid tyrannens fötter? Nej, 

Som luften nödig är för menniskan. 

Så var för .Hellas' söner deras frihet 

Och henne man begrafvit här i dag, 

Derföre vill jag, medan jag ännu 

Är fri, i döden följa henne. 

(Dödar sig med dolken.) 



94 HERMIONE 



PHILIPPOS. 

Ve! 
Hvad sorglig s}ti! Det var en droppe malört 
Uti min glädjebägare. Jag skänker 
Er, fångar, frihet — dock på vilkor att 
I fören dessa två hem till Athenai, 
Som dem har fostrat. Men Kallimakos, 
Förrädaren, må blifv^a obegrafven. 
Se'n skolen I på Kerameikos fira 
Med offer likbegängelsen och resa 
På deras mull en minnesstod af marmor, 
Bom för ej födda slägten vittna skall. 
Att Hellas än var stort uti sitt fall. 



--GYU 



D EN FREDLÖSE 



SORGESPEL 



XTI*1»KÖRI> PÄ KONGL. DRAMATISKA TEATERN 1872 



->■ 



PERSONER. 



Thobfinn. 
Valgeed. 

GUNLÖD. 

Gunnar. 
Orm. 

Bipersoner. 
Handlingen på Island omkring 1100. 



J^n b-Higa. JJörr i bakg^tindcn. Vindöffo» ttlhlulna med trälnckoi-. 
Vägofaata hankar med Högbänken på venafra sidan. Högbänkatolpame 
itirade med bilder af Odin och Thor. Eld pa ärilen midt pä gol/vet. I 
taket rökfång. Väggbjelkarne beMngda med saxsvärdj yxor och skaklar. 
T'td högbänken en harpa. 

Grunlöd står vid det öppna vindögat och blickar utåt. Genom det- 
samma sköfijer man h^fvet belyst af norrsken. Valgerd sitter vid ärilen 
och finner. 



Stäug vindögat! 



I 



VALGERD. 

GUNLÖD (tigei'j. 
VALGERD. 



GunlÖd! 



GUNLOD. 

Du talade, moder? 

VALGERD. 

Hvad gör du? 

GUNLÖD. 

Jag ser på hafvet. 

VALGERD. 

När skall du lära dig glömma? 

GUNLÖD. 

Tag från mig allt — men lät mig behålla minnet! 



6 BEN FREDLÖSE 



VALGERD. 

Se framför dig, eller stupar du! 

GUNLÖD. 

Hvem lastar den starke vikingen att han ser tillbaka 
då han lemnar sin strand! 

VALGERD. 

Du har haft' tre vintrar att göra ditt afsked på. 

GUNLÖD. 

Du sade rätt — tre vintrar — ty här blef aldrig 
sommar. 

VALÖERD. 

När drifisen smälter blir det vår! 

GUNLÖD. 

Norrskenet smälter ingen is! 

VALGERD. 

Ej dina tårar heller. 

GUNLÖD. 

Du såg mi^ aldrig gråta. 

VALGERD. 

Jag hörde det — och så länge du gör så är du barn. 

GUNLÖD. 

Jag är ej något barn. 

VALGERD. 

Vill du bli qvinna, så lid tyst. 

GUNLÖD. 

Jag skall slå bort sorgen, moder. 

VALGERD. 

Nej, nej, göm henne som det dyi*aste du äger. Komet 



DEN FREDLÖSE 7 

fåi* icke ligga ofvan jord, om det skall bli ax och kärna. 
Du har en djup sorg. Hon skall bära stor frid och stor 
glädje. 

GUNLÖD (efter ficujot tippchallj. 

Jag skall glömma — 

VALGERD. 

Allt? 

GUNLÖD. 

Jag skall försöka! 

VALGERD. 

Vill du glömma din faders hårdhet? 

GUNLÖD. 

Henne har jag glömt I 

VALGERD. 

Vill du glömma att det var en tid, då din faderne- 
boning stod vid Bråvikens strand — att sunnan qvad visor 
i ekskogen, när isbandet gick upp, och granen doftade och 
finkarne qvittrade i linden och baldersbrå vyssjade dig till 
sömn pä grönan äng — vill du glömma detta då du* 
nu hör skrakame klaga på de nakna skären och nordans 
snöstormar tjuta kring de skrumpna dvergbjörkarne? 

GUNLÖD. 

Ja! 

VALGERD. 

Vill du glömma att du haft en barndomsvän, som 
(lin far slet dig ifrån, för att rädda dig undan hvite Christ? 

GUNLÖD (med fMHJlfmJ. 

Ja! ja! 

VALGERD. 

Nu gret du! 



8 DEX FllEDLOkii: 



GUNLOD (förtirradj. 

Det fi^ck någon på svalen — kanske far är kom- 
men hem! 

VALGERD. 

Vill du nu dagligen minnas, utan tårar, att vi bo 
i isames land — flyktiga från Svea rike och här hatade 
af Kristusmännen — ehuru vi ej äro blötare — derfor 
att vi ej vilja låta oss döpas och kyssa biskopens liand. 
Har du talat vid någon af de kristne sedan vi kom- 
mo hit? 

GUNLOD (efter en patisj. 

Nej I — Säg, moder, är det sant att far skall bli jarl 
på Island? 

VALGERD. 

Låt det ej bry dig, barn! 

GUNLÖD. 

Ack! då fruktar jag han kommer att fara illa med 
,de kristne. 

VALGERD. 

Fruktar du? 

GUNLÖD. 

Det går någon derute. 

VALGERD (aroUa). 

Såg du draken på fjorden i morse? 

GUNLÖD. 

O ja! Det är en sällspord glädje! 

VALGERD. 

Bär han Thorfinns märke? 



BEN FREDLÖSE 9 



GUNLÖD. 

Det kunde jag ej skönja! 

VALGERD. 

Tag dig i akt, flicka! 

GUNLÖD. 

Är det i qväll jag får gå ut? 

VALGERD. 

I morgon — det vet du. 

GUNLÖD. 

Moder! 

VALGERD (i det hon gar ufj. 

Se efter elden! 

GUNLOD fser en stund efter modern; 
dm'pä tar hon föraigtigt fram 
ett kora med Jesuabild, atäller 
det pä högbänken och faller pa 



Krist! Krist! förlåt mig den lögnen jag sade! (Sprin- 
ger upp da hon ser Inldema på högbänkaatolpamej. Nej, jag kan 

icke bedja då de stygga bilderna se på mig. (Hon söker en 
annan plats). Helige Sankt Olof och heliga . . . ack, att jag 
ej skall minnas hur biskopen kallade henne! Gud! Gud! 

— kasta mig icke i skärselden för denna syndens skull 

— jag skall bedja hela den långa, svåra bönen på munka- 
spräket — credo — credo — in patrera — ack, jag har 
ju glömt l^enne också — jag skall skänka fem stora vax- 
ljus åt Guds Moders altare nästa gång jag kommer till 
kapellet — credo in patrem omnipotentem. (Kyssei- ifngt 

kvrset.) * 

(i^ng utanför y heledaagad af citte^'spel) . 

Och riddaren for uti österland, 

Att bedja för kärestan sin: 

O Krist, tag jungfinins själ i din hand. 



10 BEN FREDLÖSE 



I himmelrik för henne in! 

Jag kommer väl äter när granen blommar. 

I somrame trenne han dröjer qvar, 

Der näktergal'n sjunger i qväll. 

Och messor han häller bäd' nätter och da'r 

I heliga grafvens kapell. 

Jag kommer väl äter när granen blommar. 

När palmerna knoppas vid Jordans strand, 

Dä ber han en bön till sin Gud, 

Att äter fä vända hem till sitt land, 

Och trycka i famnen sin brud. 

Jag kommer väl äter när granen blommar. 

GUNLÖD (8om vid ^mgena början spmngit 
upp och i förvirring lyssnat 
dertillf gar efter dess slut till 
dörren att skjuta för bommen, 
men gö^ detta så långsamt att 
GTJNNAE hinner komma in). 

GUNNAR (inträder, klädd som korsrid- 
dare, med cittra på axeln). 

Gunlöd! (Omf amning). 

GUNLÖD (sliter sig lös och gar mot dörren). 
GUNNAR. 

Du är rädd för mig — hvad är det, Gunlöd? 

GUNLÖD. 

Så tog du mig aldrig i famn förr. 

GUNNAR. 

Vi voro barn då! 

GUNLÖD. 

Du har rätt — vi voro barn dä. Hvad betyder den 
der silfverfalken du bär i skölden? Jag säg honom i morse 
pä din drake. 



DEN FREDLÖSE 11 



GUNNAR. 



Du såg min drake — du kände min sång, och du 
ville ändå stänga dörren för mig — hur skall jag förstå 
dig, Gunlöd? 

ÖUNLÖD. 

Ack! fråga mig ingenting — jag är så underlig till 
mods — men sitt ner och låt mig tala vid dig! 

GUNNAR (sätten- sig). 

Du tiger ju — 

GUNLÖD. 

Du säger ju ingenting heller. 

GUNNAR (trycket' hcmte i sin famn). 

Gunlöd! Gunlöd! har snön fallit så tätt, att minnet 
frusit bort — sjelfva eldi^^^^®* derute kan ju gråta eld — 
och du är kall som en snö vind — men tala — tala! 
Hvarför är du här — hvad har händt? 

GUNLÖD. 

Svårt har händt, värre kan hända, om du stannar 
längre — (sjnvfiger upp) Gå, innan far kommer. 

GUNNAR. 

Tror du jag släpper dig nu — jag som sökt dig i 
länga år? Då jag ej i hemlandet kunde finna dig, gick jag 
att i strid med Saracener och Blåmän söka dig på andra 
sidan grafven — men min tid var ej kommen, och dä det 
hlef vår fjerde gången fick jag höra af väringsmän att 
du fans här. Nu har jag dig — och du vill att jag 
skall lerana dig ensam i detta hedningamörker. 

GUNLÖD. 

Jag är ej ensam! 



12 DEN FREDLÖSE 



GUNNAR. 

Din far älskar dig ej — din mor forstår djg ej, och 
båda äro hedningar. 

GUNLÖD. 

Jag har kristna vänner I 

GUNNAR. 

Du blef då kristen, Gunlöd — den heliga jungfrun 
har hört min bön. 

GUNLÖD. 

Ja! ja! O låt mig kyssa korset du bär på din axel 

— det har du ju fått vid den heliga graiven? 

GUNNAR. 

Och nu ger jag dig den kristna broderskyssen, den 
första, Gunlöd, du fått af mig. 

GUNLÖD. 

Du får aldrig kyssa mig mer! 

GUNNAR. 

Men säg mig, hur blef du kristen? 

GUNLOD. 

Först trodde jag på min far — han var så stark — 
se'n trodde jag på min mor — hon var så god — sist 
trodde jag på dig — du var så stark och så god och — 
så skön; och när du for bort — stod jag så ensam — 
mig sjelf kunde jag aldrig tro på — jag var så svag. 
Då mindes jag din Gud, som du så ofta bedt mig älska 

— och jag bad till honom. 

GUNNAR. 

Och de gamle gudarne — 

GUNLÖD. 

Dem har jag aldrig kunnat tro på, fastän far befallt 
mig det — — de äro så elaka. 



DES FREDLÖSE 13 



GUNNAR. 



Och hvem lärde dig bekännelsen och gaf dig korset 
med Kristusbilden? 

GUNLÖD. 

Biskopen. 

GUNNAR. 

Och det vet ingen? 

GUNLÖD. 

Nej, ingen — ty jag har måst ljuga för min mor, 
och det oroar mig ofta. 

GUNNAR. 

Och din far gömde dig här, att ej de Kristne skulle 
se dig? 

GUNLÖD. 

Ja — och nu är han på väg från Norge, der han 
skaffat folk — ty han vill bli Jarl på ön. 

GUNNAR. 

Det förbjude Gud! 

GUNLÖD. 

Ja — ja — men du får ej dröja, ty han väntas hem 
i qväll. 

GUNNAR. 

Nåväl — der bortom Hjörlefsnäset ligger min drake 
— Ut till hafs! det blåser land vind, och innan första hane- 
gället äro vi utom synhåll. 

GUNLÖD. 

Ack ja! 

GUNNAR. 

Snart äro vi i Östergötland — der står sommaren 



14 LEN yUKLLOSE 

ännu grön — och der skall du bo på min borg, som jag 
byggt ^er din faders gärd legat! 

GUNLÖD. 

Står han ej qvar? 

GUNNAR. 

Nej, — han blef uppbränd. 

GUNLÖD. 

Af de kristne? 

GUNNAR. 

Du är så ifrig, Gunlöd! 

GUNLÖD 

Jag våndar jag hellre då vore hedning! 

GUNNAR. 

Hvad säger du, flicka? 

GUNLÖD. 

Förlåt mig! förlåt mig! jag är så vild till lynnes — 
och när jag ser de fromma kristne fara fram så — 

GUNNAR. 

Döda din tanke, Gunlöd — han är gudlös. Ser du 
denna krans? 

GUNLÖD. 

Hvar tog du honom? 

GUNNAR. 

Du känner dessa blommor, Gunlöd? 

GUNLÖD. 

De ha vuxit i min faders örtagård — får jag dem. 

GUNNAR. 

Gema — men hvad behöfver du dera, då vi resa? 



DEN FREDLÖSE 15 

GUNLÖD. 

Jag skall se på dem när den långa vintern kommer 
— granen skall minna mig på skogens grönska, och sip- 
poma på den blåa himmelen. 

GUNNAR. 

Och när de vissnat — — 

GUNLÖD. 

Det tänkte jag icke på! 

GUNNAR. • 

• 

Derfbre följ mig från detta föi^fårliga land dit bort 
(ler vår barndom flydde, och lef så fri som fogeln bland 
blommor och solljus och värme — der skall du ej be- 
höftra smyga dig till Herrans tempel, när klockan manar 
till sabbath. O! du skall se den nya kyrkan med det 
hvälfda taket och de höga pelargångame, och höra djek- 
names sång då biskopen tänder virak vid högaltaret, 
(ler skall du fira din gudstjenst med de kristne, och du 
skall fä se att ditt hjerta skall renas från synden. 

GUNLÖD. 

Skall jag fly från min mor? 

GUNNAR. 

Det skall hon förlåta dig — en gång. 

GUNLÖD. 

Men min far skall kalla mig feg och det får han ej. 

GUNNAR. 

Det må du lida för din tros skull. 

GUNLÖD. 

Thorfinns dotter var aldrig feg. 

GUNNAR. 

Din far älskar dig ej och skall hata dig, när han 
blir kunnig om din omvändelse. 



16 nHX FR ELLO SE 



GUNLÖD. 

Det må han göra — men han skall aldrig förakta mig. 

GUNNAR. 

Nu är du feg, Gunlöd! 

GUNLÖD. 

Nej! År det ej större att bära hans hat än att fly 
hans förakt? 

GUNNAR. 

Du dagtingar med din kärlek, Gunlöd! 

GUNLÖD. 

Kärlek?! Jag minnes — det var en jungfru 

— hon hade en vän som for bort — sedan var hon aldrig 
glad mera — hon satt blott och söramade silke och guld 

— hvad hon sydde fick ingen se, och när man sporde 
henne sä grät hon — och när man frågade hvarför hon 
grät, svarade hon ej utan endast grät — sedan blef hon 
blek om kinden, och hennes moder redde säng — 

Då kom en gammal qvinna dit och hon sade att det 
var kärlek, Gunnar — jag grät aldrig — då du for bort, 
ty far säger, det är skam att gråta; jag sömmade aldrig 
silke och guld, ty det har mor ej lärt mig — hade jag 
då icke kärleken? 

GUNNAR. 

Du har ofta tänkt på mig under dessa långa år? 

GUNLÖD.. 

Jag har så ofta drömt om dig, och när jag i morse 
stod vid vindögat, der jag så gema dröjer, och blickade ut 
åt hafvet, och såg din drake dyka upp i öster, blef jag 
så orolig, men jag visste ju ej, att det var din drake — 

GUNNAR. 

Hvarföre ser du så gerna utåt hafvet? 



1)EX FREDLÖISE 17 



GUNLÖD. 

Du frågar så mycket! 

GUNNAR. 

Hvarfore ville du stänga dörren för mig? 

GUNLÖD (Hgtn). 
GUNNAR. 

Hvarför stängde du henne ej? 

GUNLÖD (tiger). 
GUNNAR. 

Hvarför tiger du? 

GUNLÖD (InHster i Uftig gråt). 
GUNNAR. 

Du gråter, Gunlöd, och du vet ej hvarför? Jag vet 

(let — du har kärleken! (Tar Jwnm i famn och kf/sser lietmc). 

t* 

GUNLÖD (sUter sig lös). 

Du får ej kyssa mig — gå! 

GUNNAR. 

•Ja — och du skall följa mig. 

GUNLÖD. 

Jag tar ej emot bud af dig. Jag vill ej lyda dig. 

GUNNAR. 

Fjellet kastar eld — derför slocknar han. 

GUNLÖD. 

Du har stört min frid — för evigt — gå och låt 
mig glömma dig! 

GUNNAR. 

Vill du veta hvad silfverfalken med bandet betyder, 
det är den vilda flickan som jag skall . tämja. 



18 BEN FREDLÖSE 

_ 11 ■ ■■ I ■ m^^^^ ■ ■ m^, 

GUNLÖD. 

Du! — Gä innan jag hatar dig! — Mig har ännu 
ingen böjt. 

GUNNAR. 

Vilda blod, än sjuder det af vikingaelden, men han 
skall slockna. Gunlöd, ett dygn väntar jag dig, och du 
skall komma, mild som duf\ran, när hon söker skydd, fastän 
du nu likt falken vill flyga öfver molnen. — Jag håller 
ännu i bandet — det är din kärlek — och honom kan du 
ej slita. När nästa afton skymmer, kommer du. Till 

dess farväl! (Går mot dörren der han stannar). 

GUNLÖD (tiger). . 
GUNNAR (i det han går). 

Farväl ! 

GUNLÖD. 

Får väl se, du stolte riddare, hvem som kommer först 
— När denna krans grönskar härnäst, kommer jag. (Kaaar 

kransen på elden. Under det lian brinner, blir hon stående tankfull; 
när han brunnit upp brister hon i våldsam gråt och faller på knä.) Gud. 

Gud! Böj mitt hårda sinne — ack, att han skulle gå! 

(skyndar till dörren. I detsamma inkommer Valgerd och går förU Gun- 
löd fram till elden): 

VALGERD. 

Hvarfor har du ej skött om elden? 

GUNLÖD (tiger). 

VALGERD (lägger sin hand på Gunlöds 
hjerta). 

Du har en hemlighet. 

GUNLÖD. 

Ja, moder, ja! 

VALGERD. 

Göm henne väl! 



DEN FREDLÖSE 19 



GUNLÖD. 

Nej, jag måste tala — jag kan icke längre. 

VALGERD. 

När säg du en mor som icke visste sin dotters hem- 
lighet? 

GUNLÖD. 

Hvem har sagt dig min? 

VALGERD (siräftj. 

Torka af dina tårar! (Fam.j 

GUNLÖD. 

O, låt mig gå ut — på ^ellet — till stranden — 
här är så qvaft! 

VALGERD. 

Gå upp på löftet, så får du vara ensam! 

EN TRÄL (mkmmner.J 
VALGERD. 

. Hvad vill du? 

TRÄLEN. 

Jarlens lurar höras utom skären och stormen har vuxit. 

VAL GERD. 

Har mörkret fallit? 

TRÄLEN. 

Ja och ett hiskligt mörker! (Pam.) 

GUNLÖD. 

Skicka ut en snäcka — två — så många som finnas ! 

TRÄLEN. 

Alla snäckorna äro ute på jagten. 

10 



20 LEN FREDLÖSE 



GUNLÖD. 

Tänd upp våxdkasar! 

TBÅLEN. 

Virket är så vått, att vi ej haft så mycket som en 
spån på ärilen hela långa qvällen. 

VALGERD. 

Gå! 

TRÄLEN. 

Hur skall det nu gå med jarlen? 

VALGERB. 

Bi^r det dig? 

(Trälen går.) 
GUNLÖD. 

Du har ej glömt din skymf. 

VALGERD. 

Och ej min hämnd — man bär ej hand på en jarla- 
dotter! 

GUNLÖD. 

Nåväl! Nu är stunden kommen — tag din hämnd — 
så här . . . jag skall . lära dig! {^ar ett öIomJ Sätt nu detta 
bloss i högra vindögat, så stjelper du — Sätter du det i 
venstra, så hjelper du . . . 

VALGERD. 

Ge mig stickan och gå din väg! 

GUNLÖD. 

Det finnes ett offer som kan blidka dina Gudar — 
offra din hämnd. fOär.J 

VAL GERD ftar blosset och gar lufstigt till 
venstra vindögat, hvilket Jion öpp- 
nar. Man hor lurar utanför) 

Du slog mig, Thorfinn — jag svor att hämnas — 
jag skall åtminstone förödmjuka dig med en välgemiug. 



DEN FREDL Ö SE 21 



GUNLÖD (som obemärkt af Valgerd in- 
kommit ^ faUer henne om halsen). 

Tack, moder! 

VALGERD (bnjddj. 

Har du ej gått . . . 

GUNLÖD. 

Nu kan jag gå. (Gar.) 

VAL GERD (ensam vid' luckan). 

Du ropar på hjelp, du starke man, som alltid halp 
dig sjelf . . . (lurstötar) Hvar är nu din kraft — hvart tar 

ditt kungarike vägen — (En väderil skakar luckan och släcker blosset). 
— (Valgerd far förskräckt upp och tänder blosset ånyo.) O ! han för- 
gås — hvad skall jag göra! Bedja? till hvem? Odin? 
Njord? ögir? Jag har anropat dem i fyra gånger tio år, 
men aldrig ha de svarat! Jag har blotat, men aldrig ha 
de hulpit. — Du, Gud, hvad Du än må heta — Du mäg- 
tige, som låter solen gå upp och ned, Du väldige, som 
råder öfver vind och vatten, till Dig vill jag bedja — Dig 
vill jag offra min hämnd, om Du räddar honom! 

ORM (inkommer oförmärkt). 

God qväll, fru Valgerd! Ta'n på Er kappan, luften 
är skarp! 

VAL GERD {brydd., stänger litekan och tar 
ned blosset). 

Välkommen, Orm! 

ORM. 

Tack, fini! 

VALGERD. 

Hur är dig. Orm? 

ORM. 

Drägligt nog, när man kommer till brasan! 



22 DEN FREDLÖS E 

VALGERD {otaligt). 

- Hur gick färden, menar jag? 

ORM. 

Det blir en läng saga! 

VALGERD. 

Gör henne kort! 

ORM. 

Ja, som i veten, skulle vi fara till Norge för att 
skaffa folk och timmer. 

VALGERD. 

Orm I 

ORM. 

Fru Valgerd! 

VALGERD. 

Du har ej. sagt ett ord om jarlen, 

ORM. 
Ha'n I sport ett ord om Er make? 

VALGERD. 

Hvar är han? Lefver han? 

ORM. 

Jag vet ej. 

VALGERD. 

Du vet ej? Du hans fosterbroder! Hvar skiljdes du 
från honom? 

ORM. 

Åh, långt ute på färden. Der var lustigt mån I tro 
— I skullen ha sett honom, då han sam med min harpa 
i handen — Henne hade han lofvat hålla reda på; 



I) EX FREDLÖSE 23 



liafstångeu hade snott sig i hår och skägg, så att man 
var frestad att tro, det vore necken sjelf — I detsamma 
kom en våg — stor som ett hus — — 

VALGERD. 

Och sedan? 

ORM. 

Sedan — såg jag aldrig min harpa mer! 

VALGERD. 

Orm! Du söker skämt då din herre och broder kanske 
förgås derute. Jag befaller dig: gå genast och sök ho- 
nom! Hör du! 

ORM. 

Hvad går åt er? Förr frågaden I aldrig stort dier 
er make! — Nu kunnen I ha tid att ge mig en dryck 
öl innan jag går! 

VAL GERD. 

Värm dina knän vid spiseln, jag skall gå — jag 
skall trotsa våg öch storm! 

ORM (tar Iwimes händer). 

Qvinna! Qvinna! — I aren ändå qvinna! 

VALGERD (vred). 

Släpp min hand! 

ORM. 

Nu är jarlen räddad! 

VALGERD. 

Räddad? 

ORM. 

Ja, han har fått igen er — och det är just hans 
kraf nu. (Gm.) 



24 B EX FREDLÖSE 



THORFINN och ORM (röBter höras utanför, 

TJwrfinn skrattar Iwgt.) 

VALGERD. 

Jarlen kommer — han skrattar — det har jag aldrig 
hört — O, här är något forfårligt å bane! (H<m vrider sina 

händer.) 

THORFINN och ORM (inträdn). 

THORFINN (skrattande). 

Det var en dråplig syn — 

ORM. 

Ja, det lofvar jag! 

VALGERD. 

Välkommen hem, make! 

THORFINN. 

Tack, hustru! Har du varit ute i regnet — Du är 
våt i ögonen! 

VALGERD. 

Du är så lustig. 

THORFINN. 

Lustig — ja! ja! 

VALGERD. 

Hvad blef af dina drakar? 

ORM. 
De gingo till botten så när som på en. 

VALGERD (tiU TJwrfinn). 

Och du kan ändå vara glad. 

THORFINN. 

Hå! Det vexer mycket timmer NordaniQells! 



DEN FREDLÖSE 25 



ORM. 

Nu vore det kanske på tiden att få sig något till lifs! 

THORFINN. 

Du talar väl! Tag fram öl, hustru, så ska' vi vara 
muntra. 

ORM. 

Och så tacka vi gudame som räddat oss. 

THORFINN. 

När skall du vexa från de der sagorna, Orm? 

ORM, 

Hvarför vill du tvinga din hustru och din dotter att 
tro på dem. 

THORFINN. 

Qvinnfolk ska' ha gudar, 

ORM. 

Hvem tror du halp dig derute? 

THORFINN. 

Det gjorde jag sjelf! • 

ORM. 

Och ändå skrek du på Åke Thor när den stora vå- 
gen slok dig! 

THORFINN. 

Det log du! 

ORM. 

Orm lög aldrig!' 

THORFINN. 

Orm är skald. 



20 B JEN FMEDLÖSE 



ORM. 

Thor&iu sväljde visst för mycket hafsvatten, när han 
skrek på hjelp, efter han är så salt i munnen! 

THORFINN. 

Håll styr på din tunga, Orm! 

VALGERD {fned kamj. 

Se här, fosterbröder! jag dricker for eder sämja och 
bättre lycka till nästa sjötåg! 

THORFINN. 

Jag förbjuder dig att tala mer om detta! 

(Be dricka. TJtorfinn far brådt hornet frän munnen och frugar:) 

Hvar är barnet? 

VALGERD (oroUg). 

Hon är på löftet! 

THORFINN. 

Kalla henne hit! • 

VALGERD. 

Hon mår visst ej väl! 

THORFINM (hUckar skarpt på Valgerd). 

Hon skall komma! 

VALGERD. 

Det vill du ej! 

THORFINN. 

Hörde du mitt ord? ^ 

w 

VALGERD. 

Det är ej ditt sista! 

THORFINN. 

Mannen har blott ett, men qvinnan ska' alltid ha 
det sista! 



BEN FEEBLÖSE 27 



VALGERD (vekt). 

Du hånar mig. 

THORFINN. 

Du är vred, tror jag. 

VALGERD. 

Du skrattar så mycket i qväll! (Oar.) 

THORFINN. 

Orm! Jag fick en tanke! 

ORM. 

Är han stor — så göm på honom — Det är ondt 
.om stora tankar nu för tiden! 

THORFINN. 

Såg du på min hustru? 

ORM. 
Jag ser aldrig på andras hustrur. 

THORFINN. 

Hur vänlig och blid hon var. 

ORM. 

« 

Hon tyckte det var synd om dig! 

THORFINN. 

Synd om mig? 

ORM. 

Ja — ty den sorg som skrattar är en sorg till döden 
— tänkte hon! 

THORFINN. 

En qvinna kan ej tänka. 

ORM. 

Nej — ^^*® ^^^ hufVudet, men med hjertat — der- 
for har hon mindre hufvud, men större bröst än vi! 



28 BEN FREDLÖSE 



THORFINN. 

Onda aningar plåga mig! 

ORM. 

Stackars Thorfinn! 

THORFINN. 

Mitt bam! . . . Orm! när hon kommer skall du bjuda 
henne dricka ur hornet for Åsa-Odin. 

ORM. 
Käfven vädrar mot vind — jag förstår. 

THORFINN. 

Var beredd — De komma. 

ORM. 

Var ej hård mot barnet, Thorfinn! Då får du med 
mig att göra! 

VALGERD och GUNLÖD (inkomma; denaefiare 

' synes sönmdruekenj 

GUNLÖD. 

Välkommen hem, fader! 

THORFINN. 

Är det sanning? 

GUNLÖD (tiger). 
THORFINN. 

Du är sjuk? Icke sant? 

GUNLÖD. 

Jag mår ej rätt väl! 

THORFINN. 

Jag fruktar det! 

ORM. 

Gunlöd — nu skall du tömma ett signadt horn för 
Odin, som räddade din far ur sjönöd. 

(Tar hor7iet, för det öfver elden och räcker det åt Gunlöd. jiUa 
tötnma sina utom Gunlöd.) 



1 



BEN FREDLÖSE 29 



THORFINN (bäfrandey 



Dricky Gunlöd! 



GUNLÖD (kastar hofttet på golf vet ^ går 
fram oeh lägger sitt hufvud i 
Thorfifms knä). 

. Hör mig, fader — jag är kristen — gör med mig 
Il vad du vill — min själ kan du dock ej forderfva — 
Henne slcola Gud och alla helgon skydda! 

THORFINN (utom sig af sniärta och vrede 
stiger uppy skjuter undan Gun- 
löd och vill tala; orden svika 
honoin; han sätter sig tyst ned 
på bänken.) 

ORM (går till qrinnorna och talar sakta 
vid dan. De gå mot dörren y då 
GUNLÖD springei' tillbaka och stal- 
Ut sig mot lliorjinn). 

', GUNLÖD. ^ 

» ... 

"Jj^ejl jag går ej, jag måste tala, att ej du, min far, 
mål g§L i graiVen med en lögn — ty hela ditt lif har varit 
en lögnl Jag skall offra den barnsliga vördnaden — kär- 
leken Yiar jag aldrig känt — och visa dig, hvilken oerhörd 
skuld du samlat öfver ditt hufvud — Vet! Du har lärt 
mig Yiata — ty när gaf du mig karlek* — du lärde mig 
Aru^ta den store Thorfinn jarl och du har lyckats, ty jag 
bäfvar for din hårdhet, och jag hyser vördnad för dina 
mänga ärr och dina stora bragder — men du lärde mig 
aldrig älska min far — Du stötte bort mig hvar gång 
jag ville komma till dig — du förgiftade min själ — men 
nu ser du Guds straff — du har gjort mig till en brotts- 
ling — ty så är jag i detta ögonblick, men jag kan ej 
£Uina.t. Hvi hatar du min tro? — Jo, hon är kärleken 
ocb. din är hatet! O fader! fader! jag ville kyssa molnen 
£råxt din panna, jag ville smeka dina hvi ta lockar och 
Iconuna dig att glömma sorgerna som hvitnat dem — jag 
ville stötlja dig när en gång dina steg började stapla - - 
O! glöm hvad jag sagt — öppna din famn nu (på knä) och 



t 



30 JiEX FnEDLÖSE 



tag mig upp. Se på mig mildt — en enda gång — innan 

det blir för sent — Säg ett ord (sprittger upp.) O! 

jag fryser ihjel af dina blickar! Du vill ej! Jag skall bedja 

om kraft att älska dig! (Mäter i gråt och går följd af Valgerd.) 

m 

ORM (går fram till Thorfinn). 
THORFINN. 

Sjung, Orm! 

ORM. 

Orm sjunger bara lögner! 

THORFINN. 

Ljug då! 

ORM. 

Var sanningen så bitter? 

THORFINN. 

Hvad säger du! 

ORM. 

Åh ja — du skall få höra mera af mig — sedan — ^ 
Nu skall jag lugna odjuret med en vacker osanning! (fattar 

harpan och franinäger följande qväde med liarpslag mellan hvar vina.) 

När vårvind gick fram 
öfv^er vaggande sjö, 
Och brodden bröt upp 
Ur den bruna mull, 
Då drog drotten 
Draken ur lidret, 
Att fresta fården 
På fradgande våg. 

Med stäfveu vi lade 
Mot Leiregård; 
Då drucko vi mjöd 
Hos Dana-drotten; 



Dj^.x FRKDLosi: :u 



Foro vi östanled 
Till Micklagårds salar, 
Vi njöto drufvan 
Hos svartögd mö. 

/ Men hissades härsköld 

I högan mast, 
Der bräcktes brjnjor 
Och klöfvos sköldar. 
Och pilame sjöngo: 
"Det är vår, det är vår"; 
Som safven ur björken 
Ur såren sprang blod. 

Ej qvinna vågade 
Sin famn oss neka. 
Från bonden vid plogen 
Vi togo vårt kraf. 
Och gömde han tredsken 
Sitt gods och gull, 
\ Vi stekte hans boskap 

Vid lågan af hans gård. 

härligt, härligt 
Det lifvret var] 
När hafstrollen spände 
Mqt jembandad stäf ; 
Då slog af lifslust 
Vikingens hjerta. 
Då klungo från harpan 
Dråpliga qväden. 

Och nordmannastyrkan 

1 skaldemas qväden 
Då sjöngs öfver hela 
Verlden den vida. 
Nu rosta svärden 
Och dyrkas svaghet. 
Men sjökonung sofver 
Vid sotig härd. 






32 BEN FREDLÖSE 



Hvad månde skalden sjunga 
I bragdlös tid? 
Stålsträng ej likar sig 
Till joller och flärd; 
Hänga vill jag harpan, 
Hänga den pä vägg 
Se'n mitt afsked jag sjöng 
Till stordåd och kraft. 

THORFINN (vaknande upp ur sina tankar). 

Är det slut? . 

ORM. 

Ja, det brukar bli slutet på visan. 

THORFINN. 

Orm, du är min vän! 

ORM. 

Hm — måtte väl det! 

THORFINN. 

Jag saknar lugn. 

ORM. 

Det finnes två sätt att få lugn: det ena att aldrig 
göra hvad man ångrar — det andra att aldrig ångra hvad 
man gör! 

THORFINN. 

Och om man redan har gjort hvad man ångrar? 

ORM. 
Thorfinn! Du ångrar således din hårdhet mot barnet? 

THORFINN Qwftigt). 

Jag ångrar aldrig något — och hvad barnet angår — 
så håller du din mun! 



JOEN FREDLÖS K 33 



ORM. 



Hör du, Thorfinn — har du aldrig tänkt på ditt till- 
ryggalagda lif. 

THORFINN. 

Tänka må käringar göra vid brasan, handla var mitt lif! 

ORM. 
Hvad ämnar du nu ta' dig till? 

THORFINN. 

Hvad jag ämnar ta' mig till? 

ORM. 

Ja! 

THORFINN (ikakad, tt^er.) 
ORM. 

Ser du bara hur den lilla tanken slog dig- — tänk 
då om en stor tanke kom på dig. — Hvarför törs du ej 
se dig tillbaka? Jo, du är rädd att få se en hisklig syn! 

THORFINN. 

Låt det förflutna vara begrafvret! 

ORM. 

Nej! jag skall rifva upp liken ur sina högar, och de 
skola stirra på dig med sina tomma ögon, tills du faller 
samman af bäfv^an och ångest — och då skall du se att 
<lti med all din kraft ej var någon man! 

THORFINN. 

Hvad pratar du, din vettvilling? 

ORM. 

Skrik du — du är bara en pojke ännu! Ja du, 
jag såg stora, långa barn med yfv^igt skägg och grånadt 
hår och krokig rygg också. 



34 BEN FREDLÖSE 



THORFINN. 

Håll munnen, Orm! 

ORM. 

Skrik så att stugan ramlar — sanningen kan du 
ändå inte öfVerrösta" 

THORFINN. 

Tig, innan jag slår dig! 

ORM. 

Slå till — .slå ihjäl mig — ryck tungan ur min mun 

— sanningen skall ändå ropas med kopparlurar i dina 
öron — "ditt lif var en lögn"! 

THORFINN (med kuf vad vrede och mäiia). 

Orm, jag ber dig — tala ej mera! 

ORM. 

Jo, Thorfinn, jag skall tala! Känner du hur marken 
gungar under dig — det betyder jordbäfning! Hela verl- 
den bäfVar i dessa dagar, ty hon skall till att föda — 
hon skall föda fram, under grufliga smärtor, en härlig 
hjelte. öppna dina ögon och se! Ser du hur österns folk 
kämpar med vestems? Det är älskogens första strid — 
den nya makan darrar för deii gamles omfamningar, hon 
kämpar och lider — men snart skall hon fröjdas — och 
facklor skola tändas i tusendetal och hela jorden skall 
stråla af frid och glädje, ty han skall födas, den unge, den 
starke, den sköne drotten, som skall herska öfver alla folk 

— hvars spira heter kärlek och hvars krona heter ljus — 
och hvars namn är den nya tiden! — Thorfinn! mins du 
sagan om Thor hos Utgårda Loke? Katten lyfte han högt 
så att trollen bleknade — ur hornet drack han så djupt, 
att trollen bäfvade — men när käringen fållde honom på 
knä — Då skrattade trollen! Det var tiden som besegrade 
honom, och det är tiden du har kämpat mot och som slagit 
dig — ^ det är tidens herre — det är Gud som krossat dig! 



DEN FREDLÖSE 35 

THORFINN. 

Jag har aldrig känt någon annan gud än min egen 
kraft, och den guden tror jag på! 

ORM. 

Du känner honom icke — du som så länge legat i 
fejd med honom. Det var han som dref dig från ditt 
tädemesland, och du trodde dig undfly honom — det var 
han som slog sönder dina skepp och dränkte ditt kunga- 
rike, och din makt var slut — det var han som slet ditt 
bam från dig, och du påstod att du saknade lugn — det 
var han — 

EN BUDBÄRARE. 

Är du Thorfinn jarl? 

THORFINN. 

Det är jag. 

BUDBÄRAREN. 

Du gjorde strandhugg vid Reyd-Qord i våras? 

THORFINN (wubbUg). 

Jag gjorde så! 

BUDBÄRAREN. 

Du plundrade och du brände hos Hallfred pä Thor- 
valla. 

THORFINN. 

Ja! 

BUDBÄRAREN. 

Se'n for du dina farde. 

THORFINN (tiger). 
BUDBÄRAREN. 

Nu har Alltinget förklarat dig fredlös och nämnt ditt 

11 



30 DEN FREDLÖSE 



namn är niding. Din gård skall brännas och hvem som 
vill tar ditt lif. 

Fienderna äro öiVer dig — derfore fly medan det är 

tid — fly i denna natt! (Gar; det bUr ett uppeliM). 

ORM. 

Vet du hvem det var? 

THORFINN. 

Det må du spörja! 

ORM. 

Det var ett bud från den der gamla käringen — 
tiden! 

THORFINN. 

Du talar som en käring! 

ORM. 

Tiden vill ej våld! Du kränkte honom och han slår dig. 

THORFINN. 

Tiden kan ej kraft — derför dyrkar han svaghet. 

ORM. 

Thorfinn! Då du kom till ön svor du frid — du har 
brutit din ed, du har kränkt din ära — derför dör du 
som niding! 

THORFINN. 

Kallar du mig ock niding! 

ORM. 

Ja. 

THORFINN. 

Törs du bryta en ed — törs du kallas niding! 

ORM (tiger). 



BilN FREDLÖSE 37 



THORFINN. 

Stackare! Det är du som i^^ttrar mig, då jag vill 
flyga — du lindar dig som en orm kring mina ben — 
släpp mig! 

OEM. 

Jag har svurit fostbrödralagen. 

THORFINN, 

Den bryter jag! 

ORM. 

Det kan du ej! 

THORFINN. 

Då sparkar jag dig undan! 

ORM. 

Det blir vår död! 

THORFINN. 

Är du man du, Orm? 

ORM. 

Jag blef bara skald! 

THORFINN, 

Derför blef du aldrig något heller! 

ORM. 

Jag visste hvad jag ville, men kunde intet. Du kunde 
aljt, men du visste ej hvad du ville! 

THORFINN. 

Tack för din sång! Farväl! 

ORM. 
Hvera skall sjunga din dråpa? 



38 JJEN FREDLÖSE 



THORFINN. 

Korpanie troligen! 

ORM. 

Törs du dö, Thorfiim? 

THORFINN. 

Jag törs mer än dö — jag törs bli glömd! 

ORM. 
Du var alltid starkare än jag! Farväl! Vi räkas! (Gmr.) 

THORFINN. 

Ensam! Ensam! Ensam! . . . 

(UppeJiaU.J 

Jag mins, det var en höst, 

Dagjemningsstormen gick med våld 

Fram öfver Englands haf. Min drake krossades 

Och jag blef ensam kastad på ett skär! 

Se'n blef det stillt. — O! hvilka långa dygn! 

Blott molnfii himmel öfver mig 

Och ändlöst, djupblått haf omkring mig! 

Ej ljud af liflfyld varelse! 

Ej måsen väckte mig med sina skrän! 

Ej ens en kåre kom den lätta våg 

Att sqvalpa mot en sten. 

Det föreföll mig som jag sjelf var död; 

Jag högljudt talade och skrek, 

Men rösten skrämde mig 

Och torkan band min tunga. 

Blott hjertats jemna slag i bröstet 

Mig minde att jag fans! 

Men när en stund jag lyssnat till dess ljud 

Jag snart ej mer det hörde. 

Då for jag upp af bäfvran 

Och sä hvar gång, tills jag i vanmagt föll. 

När då jag vaknade till slut — jag hörde 

Invid mig sakta slag lik hjertats, 



LEN rit El) LO SK 39 



Jag hörde flåsande från mun som ej var min, 

Och modet vexte åter i min själ. 

Jag såg mig om, 

Det var ett säldjur, som sig sökte hvila; 

Det säg på mig med ögon friktiga, 

Som om medlidande med mig dem fyllt. 

Nu var jag icke mer allena. 

Jag sträckte ut min hand att smeka 

Dess sträfv^a kropp; då flydde det 

Och jag var dubbelt ensam. 

Nu står jag ock på skäret. 

Hvad fruktar jag? Jo ensamheten! 

Hvad är då ensamheten? 

Det är jag sjelf! 

Hvem är jag då att mig jag rädes? 

Är jag ej Thorfinn jaxl den starke, 

Som böjde tusen viljor under sin? 

Som aldrig kräfde vänskap eller älskog, 

Men sjelf bar sina sorger! 

Nej! nej! jag är en annan! 

Och derför rädes Thorfinn starke 

För" Thorfinn svage! — 

Hvem stal min kraft? Hvem slog mig? 

Månn' det var hafv^et? Slog jag icke hafvet 

Tre gånger tio resor, och det slog mig 

Blott en — men då till döden. 

Det var då starkare. Det är en Gud. 

Men hvem slog hafvet så att still det låg 

Då nyss det rasade! Hvem? Hvem? Hvem? 

Det var den starkaste! 

Hvem är då du, den starkaste? 

O, svara att jag må dig tro! — — — 

Han svarar ej! — Allt är så tyst! — 

Nu hör jag åter hjertats slag! 

hjelp! hjelp! jag är så kall. 

Jag fryser, — (Går m dm-rm och ropar:) Valgerd! 

TRÄLEN. 

1 ropade, heiTC jarll 



40 i>^>iV FREDLÖSE 

THORFINN (lu^fftar sig). 

Du hörde vilse! 

TRÄLEN. 

Får jag gå då, herre? 

THORFNIN (lägger sin hand på hans axel). 

Nej; du skall stanna en stund här hos mig. Tänd 
bloss — många bloss; här är -så mörkt — och lägg ved 
på ärilen; jag fiyser. 

TRÄ LEN (efter att ha la^t ved pa hramn 
och tändt bloss kinng räggamv). 

Viljen I intet annat? 

THORFINN. 

Du skall uträtta några befallningar. 

TRÄLEN. 

Ja, herre! 

THORFINN. 

Hur manstarka äro vi? 

TRÄLEN. 

Åh — halfttredje tjog — tror jag! 

THORFINN. 

Är du rädd for att dö, träl! 

TRÄLEN. 

Skall väl ej vara det, när jag tror jag blir salig. 

(G&r korstrckffrf.) 

THORFINN. 

Hvad betyder det der? 

TRÄLEN. 

Det har biskopen lärt oss! 



BEN FREDLÖSE 41 



THORFINN. 

Jag glömde att du är kristen! 

TRÄLEN. 

Men viljen I ha mig i tjenst, I som aren hedning! 

THORFINN. 

Jag vill visa hur litet jag aktar hvad man tror. — 
Vi ska' sätta dubbla bommar för norra porten! 

TRÄLEN. 

Ja, herre! Men tron är starkare än hundra bommar. 

THORFINN. 

Har jag frågat dig! (Pam). Hur gick det till när ni 
blef kristna här på ön? 

m 
TRÄLEN. 

Åh — det var mycket lättare än man kunde tro. 
De bara öste vatten på oss, under det biskopen läste i en 
stor bok — och så fingo vi hvar sin hvit skjorta! 

THORFINN. 

Du skall säga åt de tolf starkaste att ta' sina nya 
yxor — hör du det! 

TRÄLEN (vill gå). 

Ja, herre! 

THORFINN. 

Du får ej gå ännu! {Pam.) Mins du hvad det stod i 
den der stora boken? 

TRÄLEN. 

Inte har jag stort mycket i minnet, men det kommer 
jag ihåg, att de var på tal om två våldsmän som blefvo 
hängda på kors ihop med Guds son — men den ena kom 
till himlen. 



42 LEN FREDLÖSE 



THORFINN. 

Blef han också vattenöst? 

TRÄLEN. 

Nej, det sade inte biskopen! 

THORFINN. 

Vet du om vi ha några hästar på stallet? 

TRÄLEN. 

De äro visst ute på bet, jag skall se efter. 

THORFINN. 

Du får ej gå ifrån mig — stanna! (Pau8.) Kan du dö 
med lugn i denna natt? 

TRiijiEN. 

Ja, om jag bara hann göra en bön först. 

THORFINN. 

Får man lugn då? 

TRÄLEN. 

Ack ja, herre! 

THORFINN (stiger upp och tar en bägare). 

Du skall få den här om du beder för mig. 

TRÄLEN. 

Det är för litet! 

THORFINN. 

Du skall få tio — men om du nämner ett ord derom 
— tar jag ditt lif! 

TRÄLEN. 

Det hjelper ej om I också gåfsren mig hundra. I 

skolen bedja sjelf! 



_ji 



DEN FMELLÖ8E 43 



THORFINN. 

Jag kan ej! Men jag befaller dig! 

TRÄLEN. 

Jag skall lyda — men I fån se att det icke hjelper. 
(Beder.) Jesus Krist, förbarma dig öfver denna arma syndare, 
som tigger om nåd! 

THORFINN. 
Det är lögn — jag tigger aldrig om något! 

TRÄLEN. 

Sen I att det inte hjelper nu! 

THORFINN. 

Tag ner min brynja och hjelp mig. 

TRÄLEN (hjelper ?ionotn). 

I stån ju ej stilla — jag kan ej knäppa söljorne! 

THORFINN. 

Du är en stackare! * 

TRÄLEN. 

Men I darren i hela kroppen. 

THORFINN. 

Det ljuger du! 

VALGERD och GUNLÖD (komma). 
TRÄLEN. 

Får jag gå nu? 

THORFINN. 

Gå! 

VALGERD (trädiT fram). 

Du ropade mig! 



44 LEN FR EDL ÖSE 



THORPINN. 

Det är ej sant! 

VALGERD. 

Dina ovänner är o öfver dig! 

THORFINN. 

Hvad kommer det dig vid? 

VALGERD. 

Rusta dig — jag har hört hvad som timat! 

THORFINN. 

Då liker sig bäst att I gömmen er på svalen. 

EN NY BUDBÄRARE (inträder). 

Thorfinn Jarl — vi äro här! Vill du gifva dig för 
öfvermagten? 

THORFINN {tige^'). 
BUDBÄRAREN. 

Du svarar ej! Så låt dina qvinnor gå — ty stugan 
skola vi sätta eld på! 

THORFINN {figei'). 
BUDBÄRAREN. 

Ditt svar! 

OUNLÖD («om stått vid dörren, gar J^rean 
och tar en yxa frän vaggen). 

Jag skall ge dig svaret! Dia månde Jarl Thorfinn ha 
fostrat dotter sin och litet månde hans hustru älska, ho- 
nom, om nu de skulle svika. Der har du svaret! {fastar 

yxan fw hans fötter). 

BUDBÄRAREN. 

Du är manstarkare än jag trodde, Thorfinn. För din 
dotters skull skall du få rum att falla som hjelte och ej 



BEN FREDLÖSE 45 



som niding! Gör dig redo till öppen strid — ute på mar- 
ken. {Går.) 

THORFINN {till Valgcrd). 

Skam dig, fega, trolösa qvinna, som så illa vårdade 
min skatt. Du gjorde mitt barn till min fiende! 

GUNLÖD. 

O fader! är jag väl din fiende? 

THORFINN. 

Du är kristen; dock ännu är det ej för sent; vill 
du förneka hvita Krist? 

GUNLÖD. 

Aldrig — men jag vill följa dig i döden! 

VALGERD. 

Thorfinn! Du kallade mig feg! det må jag lida -- 
men trolös — deri gjorde du mig orätt! Om jag ej älskat 
dig så varmt som söderns qvinnor sägas älska — så 
har jag dock varit dig trofast genom ett helt lif, och 
jag har svurit följa dig i döden — så är ju gammal sed 
— Se här har jag redt min grafhög {öppnar en lucka på i/olf vet) 
här vill jag dö — under dessa sotiga bjelkar, som varit 
vittnen till mina sorger — tillsammans med dessa hög- 
bänkstolpar, som visade oss vägen hit — vill jag gå upp 
i lågorna och med röken skall min ande stiga mot Gimle 
och få klarhet och frid! 

GUNLÖD. 

Skall jag dä stå ensam sedan! O, låt mig följa eder! 

VAL GERD. 

Nej, barn — du är ung — du kan ännu planteras 
om under en mildare sol — men den gamla furan dör på 
sin rot! 

GUNLÖD. 

Fader! fader! du får ej dö! Jag skall rädda dig! 



46 BEN FREDLÖSE 



THORFINN. 

Du? 

GUNLÖD. 

Din Mnde Gunnar ligger bakom Hjärleifsnäs med 
sitt folk; skicka en träl dit ut på omvägar och han 
skall komma! 

THORFINN. 

Det var ur den källan du öste ditt mod. Behåll din 
hjelp och gå du om du vill! 

GUNLÖD. 

Du får ej kalla mig feg — jag följer dig, moder. 
Du kan ej hindra mig! 

THORFINN (går mot dih-ren döljande m 
rSrelseJ. 

VALGERD. 

Nej, stanna, Thorfinn, och öppna en enda gång din 
stora själ, att jag må läsa dina dunkla runor! 

THORFINN. 

Tror du jag står och tyder mina runor för dig. 
Vill du ej lära tolka dem, så må de plånas ut när stenen 
vittrar! 

VALGERD. 

Du är ej den hårda sten du synes — du har känslor 
— visa dem — låt dem strömma ut — det skall skänka 
dig frid! 

THORFINN^ 

Mina känslor är mitt hjertblod — vill du se det? 

(Man höt' stridsbuller ttianfö^'^ hvilket fortfar till dess Thmfimi ain hotn- 
mer in. När TJiorfim nu Iwr det, vill han ga). 

VALGERD. 

O, stanna och säg ett ord till afsked! 



DEN FRELLÖSE 47 



THORFINN. 

Qvinna, du rifver ned min styrka med dina känslor. 
Lät mig gå! X/eken har börjat! 

VALGERD. 

Säg ett farväl åtminstone! 

THORFINN {med ansträngnmg döljande sin 
rörelse). 

Farväl, barn! {Gm\) 

VALGERD. 

Den mannen böjer ingen. 

GUNLÖD. 

Gud gör det! 

VALGERD. 

Hans hårdhet är stor. 

GUNLÖD. 

Guds nåd är större! 

VALGERD. 

Lef väl, mitt barn! 

GUNLÖD. 

Törs du lemna mig ensam qvar!' 

VAL GERD (tar henne i famn). 

År du beredd? 

GUNLÖD. 

Den heliga jungfrun beder för mig! 

- VALGERD. 

Jag hoppas på den Gud, som är kärleken. 

GUNLÖD. 

Och på Guds moder. 



48 DEN FRELLÖSiE 



VALGERD. 

Henne känner jag ej. 

GUNLÖD. 

Du måste tro på henne! 

VALGERD. 

Din tro är icke min! 

GUNLOD. 
Förlät mig! fOm/amninff.J 

VALGERD. 

På din plats nu! 

GUNLÖD (öppnar vindögat och skådar ttt 
derigcnmn.. VALGERD stäUer 
sig vid golfluckan med ett bloss). 

Striden är skarp, moder! 

VALGERD. 

Ser du Jarlen? 

GUNLÖD. 

Han står midt i portlidret. 

VALGERD. 

Hur ter han sig? 

GUNLÖD. 

Allt viker för honom. 

VALGERD. 

Ar han trött? 

GUNLÖD. 

An håller han sig rak. Se hvilket förfårli*»! 

norrsken ! ^^ 



I)£X FREDLÖSE 49 



VALGERD. 

Ha många stupat? 

GUNLÖD. 

Jag kan ej urskilja det — de dra sig utom skidgår- 
den. — O, himlen är- röd som blod! (Fans) 

VALGERD. 

• 

Tala — hvad ser du? 

GUNLÖD (med KJUg glädje). 

SiliVerfalken ! 

VALGERD. 

Hvad såg du? 

GUNLÖD. 

Jag såg en falk! 

VALGERD. 

Det betyder något illa! 

GUNLÖD. 

Far kommer! 

VALGERD. 

Är han sårad? 

GUNLÖD. 

O, nu faller han! 

VALGERD. 

Stäng till dörren — och se'n i Guds namn! 

GUNLÖD. 

Nej, inte ännu — ett ögonblick! 

VALGERD. 

Är du feg? 



50 DEN FREDLÖS^B 



GUNLÖD. 
Nej! Nej! (Går mot dörren. StridsbuUret apager »nwniwjmC). 

THORFINN (kominer in blek och Mtrad). 



Vänta! 



VALGERD (går emot lumom). 
(PatM.) 

THORFINN {nätter sig i It^bänketi). 



Kom hit! 



VALGERD och GUNLÖD {gå tiU humorn; TJior- 

Jmn stryker Gunlöds 
lockar, kysser henne» 
panna, derpå fatfar 
han Valgerds hand^ 

THORFINN. 
Se mitt hjertblod nu! {kysser sin hustru) 

VALGERD {stiger upp for att taga blosset). 

Nu är vårt afsked gjordt! 

THORFINN. 

Stanna, och lef med ditt barn! 

VALGERÖ. 

Min ed! 

THORFINN. 

Hela mitt lif var en bruten ed — och jag hoppas 
ändå Det är större att lefva 

ORM {inkommer sårad, stannar i dörren). 

Får jag komma? 

THORFINN. 

Kom! 

ORM. 

Har du fått lugn nu? 



LEN FRELZÖSE 61 



THORFINN. 
Snart! Snart! {smeker qvhm&ma.) 

ORM. 

Då äro vi färdiga att resa? 

THORFINN {ser pä Valge^^d oeh Ganlöd). 

Inte ännu! 

ORM {sätter sig på en btrnk). 

Skynda dig ora du vill ha sällskap! 

THORFINN. 

Orm, är du kristen? 

ORM. 
Det må du spörja! 

THORFINN. 

Hvad är du då . . . gåta? 

ORM. 

Jag var allt — jag var intet — jag var skald. 

THORFINN. 

Tror du något! 

ORM. 

Jag fick en tro! 

THORFINN. 

Hvem gaP dig henne? 

ORM. 

Tviflet — olyckan — sorgen. 

T^HORFINN {till Valgerd). 

Valgerd, gif mig din hand; så der, håll fast 

Hårdare — - Du får ej släppa den förr än det • 

bJir slut! 

12 



52 DEN FRE DLÖSE 

GUNNAR {inkommande j stannar i dorrefij. 
THORFINN. 

Hvera är det? 

GUNNAR. 

Du känner mig! 

THORFINN. 

Jag känner dm röst, men mina ögon se dig ej! 

GUNNAR. 

Jag är din frände — Gminar! (Pau».j 

THORFINN. 



Stig fram! 



Är han här? 



GUNNAR (åtar qrar och ser forskande fn 
Gunlöd). 

THORFINN. 



GUNLÖD {stiger upp; går med långsamma 
steg och sänkt hufrud mot Gitv- 
noTj tar hans Iioftd och leder 
honom till Thorfiwn, der de falla 
på knä). 

THORFINN {läggen- sina händer på derat 
hufrud). 



Gud! {Dor.) 



-/?,9o- 



MÄSTER OLOF 



SKADESPEL 



FEM AKTER 



TRYCKT EFTER FÖRSTA MANUSKRIPTET 1872 



^ 



i 



PERSONER: 

Mästek.Olof (Olaus Petki). 

Gerdt Bokprentare. 

Gustaf Eriksson Vasa. 

Hans Brask i Linköping. 

MIns Sommar i Strengnäs. 

Lars Siggeson, Riksmarsk. 

Laurentius Andrea. 

Laurentius Petri. 

Hans Windrank, skeppare. 

Småländing. 

Tysk. 

Dansk. 

MÅRTEN I 

( Svartebröder. 
Nils ) 

Värdshusvärd. 

Likdräng. 

scholaris 1. 

scholaris 2. 

Kyrkvaktaren. 

Betjenten. 

Arbetsfogden. 

Borgaren. 

Fru Christina, Olofs moder. 
Adelsman. 

Christina, Gerdts dotter. 
Skökan. 

Borgarqvinnan. 
Kyrkvaktarens hustru. 
Bipersoner. 



Första akten. 

I Strengnäs. 

En korsgåttg utanför sttuUegarden med trädplanteringar. Längre bort 
klosterkyrkan. I bakgrunden mur o/van hvilken synas blommande frukt- 
träd. Olof sitter på en stenbänk; framför konom stå Scholares^ läsafide 
sina roler till Tobia Comcedia. 

1:STA SCHOLARIS. 

"Vi äro nu komne i vår fiendes garn, 
Ve oss, vi arme Israels barn"! 

2:DRA SCHOLARIS. 

"Ack, käre broder, hvad skole vi klaga! 
Nu 'äro komne vår jeramers dagar — 
Borta är oss både åker och ränta, 
Något godt hafve vi nu aldrig att vänta. 
Det hafver jag länge båd' talat och drömt, 
Att Abrahams löfte är länge bortglömdt". 



Hvad gör du? 



Jag leker! 



Du. leker? 



LARS (som inkommitj. 



OLOF. 



LARS. 



OLOF. 

Ja! Jag leker en liten comedia om •Israels bani och 
Babyloniska fångenskapen! 



G MÄSTER OLOF 

LARS. 

Har du icke bättre att göra? Större arbete åligger dig! 

OLOF. • 
Jag är för ung ännu! 

LAKS. 

Säg icke du är för ung! 

OLOF. 

Nej, ty de äro nog m^nga ändå som så ropa! 

LARS {rullar upp eH papper som han 
tagit fram; betraktar Olof en 
Httmd; derpå läser han). 

"Och Herrens ord skedde till Jeremias; 

Jag kände dig förrän jag tillredde dig i moderlifvet 
och utkorade dig förrän du af modren född A^^ardt och satte 
dig till en profet bland många folk. 

Men Jeremias sade: Ack Herre, Herre, jag duger icke 
till att predika; ty jag är för ung. 

Då sade Herren: säg icke: Jag är för ung; utan du 
skall gå, dit jag sänder dig, att predika, hvad jag befaller. 

Ty jag vill i denna dag gÖra dig till en fast stod, 
till en jempelare och till en kopparmur i hela landet emot 
Juda konungar, emot hans furstar, emot hans prester, emot 
folket i landet ; 

Så att, om de än strida emot dig, skola de likväl icke 
öfvervinna dig, ty jag är när dig, säger Herren, att jajr 
skall frälsa dig!" 

OLOF {ii]yi'ivgc7' upp). 

Sa' Herren det? 

LARS (fortsätter). 

"Sä omgjorda nu dina länder och statt upp och pre- 
dika för alla allt det jag dig bjuder". 

OLOF. 

Hvarför går icke du? 



MASTER OLOF 



LARS. 

Jag är for gammal! 

OLOF. 

Du är feg! 

LARS. 

Ja, ty jag har ej kraften; men den har du — Gud 
gifve dig nu tron. 

OLOF. 

O ja, jag hade en gång trons låga och hon brann 
berrligt, men munkeligan släckte af henne med sitt vig- 
vatten, då de ville läsa djefvulen ur kroppen på mig! 

LARS. 

Det var halm som skulle fladdra ut; men nu skall 
Herren tända dig en stockeld, som skall forbränna de fili- 
steers säd. Vet du hvad du vill, Olof? 

OLOF. 

Nej, men jag känner hur jag vill qväfvas, då jag 
tänker på detta arma folk som suckar efter förlossning. 
De ropa efter vatten, lefvande vatten, men der fins ingen 
som har något att ge. 

LARS. 

Rif ner det gamla murkna huset först, det kan du! 
Herren sjelf skall bygga dem ett nytt! 

OLOF. 

Men då bli de utan tak öfver hufvudet en tid! 

LARS. 

Då få de åtminstone frisk luft! 

OLOF. 

Men att röfva ett helt folk pä dess tro; de skola 
förtvifla! 



8 MÄSTFjR OLOF 



LARS. 

Ja, de skola fortvifla! 

OLOF. 

Men man skall ropa ve öfVer mig och smäda mig 
och dra' mig inför de öftrersta! 

LARS. 

Fruktar du? 

OLOF. 

Nej! — Men förargelsen — 

LARS. 

Olof! Du är född till förargelse; du är född till att 
slå. Herren skall nog hela. 

OLOF. 

Jag känner hur strömmen drar; ännu har jag taget 
q var i damluckan, men släpper jag, då drar strömmen 
mig med. 

LARS. 

Släpp du, de komma nog som hålla igen! 

OLOF. 

Räck mig din hand, Lars, om jag kommer för långt 
in i hvirfsreln. 

LARS. 

Det står ej i min magt, och du skall in i hvirfveln, 
äfv^en om du skall förgås. 

OLOF. 

Hvilka stormar du blåst upp i min själ; jag satt nyss 

och lekte i trädens skugga och det var pingstafton, och 

*det var vår och det var frid. Och nu — hvafför skakas 

icke träden, h varför mörknar icke himmelen! Lägg handen 

på min panna, känn hur blodets böljor böija gå! Lemna 



MÄSTER OLOF 9 



mig icke, Lars; jag ser en engel 'som kommer emot mig 
med en kalk; hon går på aftonskyn derborta, blodröd är 
hennes stig och hon har ett kors i handen — Nej, jag förmår 
icke, jag går tillbaka till den lugna dalen; må andra strida, 
jag skall se på. — Nej, jag skall gå eft;er och läka de så- 
rade, jag' skall hviska frid i de döendes öron. Frid! — 
Nej, jag vill strida med, men i de sista lederna; h varför 
skall jag gå främst? 

LARS. 

Derför att du är den djerfvaste! 

OLOF. 
Icke den starkaste? 

LARS. 

De starke komma efter: och den starkaste har du vid 
(lin sida; det är han som manar dig till kampen! 

OLOF. 

Hjelp mig. Gud! Nu går jag! 

LARS. 

Amen! 

OLOF. 

Och du följer mig! 

LARS. 

Du skall gå ensam med Gud! 

OLOF. 

Hvarför drar du dig tillbaka? 

LARS. 

Jag är icke född till stridsman; jag skall blott bli 
clin vapensmed! Guds rena ord skall bli dina vapen och 
du skall sätta dem i händerna på folket; ty nu är dörren 
till de påfliges rustkammare inslagen och hvar och en med 
namnet menniska skall sjelf kämpa för sin andes frihet! 



10 MÄSTER OLOF 



OLOF. 



Men hvar äro mina fiender? Jag brinner af stridslust, 
men jag ser ingen att strida mot! 

LARS. 

Du behöfver ej mana dem fram, de komma nog! Far- 
väl. Du kan börja när du vill! Gud vare med dig! 

OLOF. 

Gå icke, jag måste tala med dig längre! 

LARS. 

Här kommer förtruppen — rusta dig. (Går). 

(En skara borgare med qvitmor och barn gå fram mot ki^kdärren pa 
högra sidan. Der stanna de, lyfta pä hattarne och korsa sig.) 



GERDT BOKPRENTARE (förklädd tiU borgare). 

Man har icke ringt vespem på pingstafton — det är 
högst ovanligt! 

EN BORGARE. 

Och kyrkdörren är stängd! Möjligen är prosten sjuk. 

GERDT. 

Eller är han ej uppstigen! 

BORGAREN. 

Hvad sägen I? 

GERDT. 

Jag menar att han är sjuk! 

BORGAREN. 

Men dä har han så godt om messeläringar, att någou 
af dem kunde läsa oss en messa i hans stället 

GERDT. 

De äro väl sä upptagna. 



MASTER OLOF 11 



BORGAREN. 

Hvad med? 

GERDT. 

Ja, det är inte godt att veta! 

BORGAREN. 



Akta dig, min gode man! I tycks ha en släng af 
Lutherit! Biskop Hans från Linkiiping är i sta'n och kun- 
gen också! 

GERDT. 

Är Brask i sta'n? 

BORGAREN. 

Ja, Gud är han sä. Men vi ska' väl känna j)ä dörren 
foi-st om kyrkan är stängd. 

GERDT (springer' npp pa trappan och 
slår pä pm'tcn). 

Guds hus är stängdt på pingstaftonen. Det högvör- 
diga presterskapet ger icke audiens hos Gud i dag, derföre 
får det vällofliga borgerskapet gå hétn och lägga sig utan 
messa. Se hit, godt folk — här är en dörr, den är visser- 
ligen bara af trä, men det gör ingenting, ty den är fodrad 
med koppar, titta på den här dörren! Om jag nu säger er 
att Gud bor härinn anför, ty det är ju hans hus, om jag 
nu säger er, att biskopens diakonus eller seeretarius eller 
kanonikus eller någon annan man som slutas på us, ty det 
är bara andans män som slutas på us, om jag nu säger 
att en sådan man har nyckeln till denna dörr hängande 
på en spik inne i sitt sofrum, så säger jag dermed icke 
att han har låst in Gud för oss och hängt nyckeln på en 
spik i sitt sofrum, utan jag säger bara det, att vi få inte 
komma in och hålla någon Gudstjenst i qväll, vi som stre- 
tat sex dagar med att göra skor och rockar, och vi, som 
hela veckan hafva bryggt och bakat och slagtat åt hög- 
vördiga presterskapet, på det att de på den sjunde måtte 
orka hålla gudstjenst åt oss. Detta förebrår jag ingalunda 



12 MÄSTER OLOF 



höglofliga kapitlet, ty de äro ju bara menniskor de, och 
det var blott Gud som rådde arbeta i sex dagar och h^^- 
lade sig på den sjunde. 

BORGAREN. 

I hädar Gud, mäster borgare! 

GERDT. 

All ja, det hör han inte, när* dörren är stängd! 

EN QVINNA. 

Jesus! Maria! Det är en Antichrist! 

GERDT (bultar pä dörren). 

Hör ni så tomt det låter. — Det står i bibeln, att 
förlåten en gång remnat till det allraheligaste, och detta 
måste vara sant, men om de andliga sedan ha sytt ihop 
henne igen, det står inte i bibeln och derför behöfver det 
inte vara lögn. 

(Folket rusar mot Gerdt ; barnen skrika.) 
BORGAREN. 

Ve dig, Luther, J;y en sådan är du. Vi hafva syndat, 
derför har Herren stängt sitt hus. Hör du ej hur sjelfva 
barnen skrika vid din åsyn, du orena ande! 

GERDT. 

Ni trampar ju dem på tårna, käre vänner! 

QVINNAN. 

Kom icke honom vid; han hafver djefvulen! 

BORGARE. 

Ned med honom! Ned med honom! 

GERDT. 

Rör mig ej, ty på denna plats står jag i Guds hägii! 

BORGAREN. 

Gud skyddar ej den förkastade engeln! 



MJ STJSn OLO^ 13 

OERDT. 

Om ej Gud gör det, så gör den heliga kyrkan det, 
och jag är inom hennes vigda murar. 

BORGARE. 

Drag honom utanför kjrrkomuren! 

GERDT. 

Om I icke fiiikten Gud, så frukten åtminstone den 
heliga fadrens baim! 

QVINNAN. 

Släpa honom från dörren; det är hans orena ande som 
förhexat kyrkan! 

BORGAREN. 

Ja I Ja! Gud öppnar icke sin kyrka för djefv^ulen! 

{Be rusa mot Gerdt, då biskopens secretarius iniriidet% företrädd af en 

dictkonus som äskar Ijnd.J 

SECRETARIUS {läser). 

"Alldenstund vår stiftsstad ej fullgjort sin ränta till 
biskopsstolen och då staden fortfarande tredskas med ut- 
görandet af densamma har domkapitlet funnit godt, lik- 
mätigt sin rättighet och curians stadfästelse, stänga kyr- 
kans dörrar och upphöra med messor och offer tills nämnde 
miggförhållande vunnit rättelse, påminnande hvar och en 
.«om härefter ej rättar sig all vår onåd 

Datum vigilia assumptionis Marise 
Strengnäs kapitel". 

{Gar) 
GERDT. 

Hvad sägs, godt folk? 

BORGAREN. 

Ingen messa på pingstaftonen! Det är skamligt. 

GERDT. 

Akta er I säg intet ondt om presterna, det är väl inte 
Jeras fel. 



14 MÄSTER OLOF 



BORGAREN. 

Hvems är felet? 

. GERDT. 

Kyrkans! Den der osynliga, den der allsmägtiga! Det 
är kyrkan, per ni, pom stängt igen kyrkan. 

{Folket yttrar sitt missnöje.^ 

OLOF {har gått fram och Hftger nti i 
veaperklockan medelst en lina, som 
hänger ner från tornet'). 

Kr det allvar med er gudstjenst, så skall jag hälla 
er en messa! 

BORGAREN. 

m 

Taek, mäster Olof, men vet ni ej hvad följder detta 
kan ha'? 

OLOF. 

Låtom oss hellre frukta Gud än menniskor! 

{Folket fallet' pä l^tä.) 

"Käre vänner, bröder och systrar i Christo Jesu ! Efter 
vi nu församlade äre . . ." 

BORGAREN. 

Mäster Olof. . . 

OLOF. 

Hvad är det ? . . . 

BORGAREN. 

Vi vilja ha vår rigtiga messa och inga nya mensko- 
funder. 

GERDT. 

Käre mäster Olof, det får lof att vara på latin. 
annars förstå vi inte hvad ni säger! 



MÄSTER OLOF 15 



BORGAREN. 



På det heliga språket skall det vara, annars kan ju 
hvem som helst läsa messan. 



OLOF. 



Ja du, det är just så som det skall hli. Hvar och 
en för sig och med Gud! 



FOLKET. 

En Luther! En Luther! Antichrist! 

BORGAREN. 



Jaså, mäster Olof. Ni som är så ung och så varm, 
ni har smittats af den tyska djefsrulen. Jag är en gam- 
mal man och har sett verlden, jag vill er väl, vänd om 
medan ni ännu är ung. — Gör oss till viljes och läs den 
gamla messan! 



OLOF. 

Nej, det är slut meJ detta narrspel. — I anda och 
sanning skolen I bedja och ej med ord som I icke iörstä'n. 

BORGAREN. 

Tror ni icke, min unge vän, att vår Herre förstår 
latin? 

GERDT. 

Men svenska förstår han platt inte! 

BORGAREN. 

Mäster Olof! vill ni låta folket gå ifrån er utan ett 
uppbyggeisens ord — ser ni icke huru de längta efter sin 
Gud. Offra er egen syndiga vilja, och lät icke folket gå 
såsoni får dé der ingen herde hafva! 

OLOF. 
Ni kallar min vilja syndig? 

BORGAREN. 

Ni är en hård man! 

13 



16 MÄSTER OLOF 



OLOF. 

Säg icke. så! Vet ni hvad det kostar mig denna klock- 
ringning. 

BORGAREN. 

Er fåfånga! 

GERDT. 

Och er frid ! Ty det var stormklockan som ringde till 
strid! Hej, nu börjas det! snart skola Stockholms klockor 
ge svaret och dä skall Huss', då skall Ziskas, då skall de 
tusende böndemas blod komma öfver fbrstame och de påflige. 

QVINNAN. 

Ve OSS hvad rasar han? 

BORGAREN. 

Känner ni den mannen, mäster Olof. 

OLOF. 
Nej! 

GERDT. 

Olof! Du känner mig! Förneka mig ej! Fruktar du 
dessa arma eländiga som icke vilja sitt eget bästa — .som 
aldrig hört det ordet frihet! 

OLOF. 

Hvad heter du? 

GERDT. 

Om jag säger det skolen I bäfva! Ja det är sant, I 
masten bäfva för att vakna ur er sömn! Jag heter den 
förkastade engelen, som tiotusen gånger skall . gå igen, jag 
heter befriaren som kom för tidigt, jag heter satan, derför 
att jag älskade er högre än mitt lif, jag har hetat Luther, 
jag har hetat Huss, nu heter jag Anabaptista! 

FOLKET (far tilUamman ock korgar siff). 

Anabaptista! 



MASTER OLOF 17 



GERDT fdemaakerar sig och »tar nu fram 
hehjdligt äldre). 

Känner du mig nu, Olof! 

OLOF. 

Fader Gerdt! 

BORGAREN. 

Han kallar honom fader! 

FOLKET (drar sig undan). 

Anabaptista! Anabaptista! 

QVINNAN. 

Se'n I icke, det är den barfnlyste — — 

BORGAREN. 

Gerdt bokprentare. Braskens tryckare. 

EN ANNAN BORGARE. 

Han som tryckte Luther! 

QVINNAN. 

Ve oss och vår stad. Ve öfver våra prester då de 
pläga umgänge med Antichrist! 

BORGAREN. 

Han förnekar döpelsen! 

QVINNAN. 

Han förnekar Gud! 

(Folket går) 
OLOF. 

Fader Gerdt, du förde ett farligt tal. 

GERDT. 

Tror du det var farligt, Olof, Gud välsigne dig för det ! 

OLOF. 
Farligt för dig menar jag! 



18 MÄSTER OLOF 



GERDT. 

Icke för någon annan? 

OLOF. 

Låt 0S8 hoppas det! 

GERDT. 

Du har känt Luther? 

OLOF. 

O ja! Och nu vill jag verka hans verk i mitt fådernes- 
land ! 

GERDT. 

Icke mera? 

OLOF. 

Hvad menar du? 

GERDT. 

Det är for litet! Luther är död! Han har gort bör- 
jan! Vi skola fortsätta! 

OLOF. 

Hvart vill du föra mig! 

GERDT. 

Långt! Långt! Olof! 

OLOF. 

Jag är rädd for dig, fader Gerdt! 

GERDT. 

Jo! jo! Du skall bli mycket rädd, ty jag vill föra 
dig på ett högt berg och du skall derifrån skåda ut öfver 
verlden. feer du, Olof, vi ha pingst nu. Det var dåden 
Helige Ande steg ned och göt sig öfver apostlame, nej 
öfver hela menskligheten. Du kan få den Helige Ande, 



i 



MyiST£Ji OJ. OF 19 



jag har fått den Helige Ande, ty jag trodde det. Guds 
ande har stigit ned till mig, jag känner det, och derfbr har 
man spärrat in mig som vansinnig, men nu är jag M, nu 
skall jag tala ordet, ty ser du, Olof, nu stå vi på ber- 
get! Ser du huru folket krälar fram på sina knän till de 
två männen, som sitta på sina stolar. Den större har två 
nycklar i sin ena hand, en åskvigg i den andra, det är 
påfven. Nu lyfter han viggen och tusende själar draga in 
i fördömelsen, och de andra kyssa hans fot och sjunga 
Gloria Deo, — och han på stolen vänder sig om och ler. 
Se nu på den andre. Han har ett svärd och en spira. 
Böj dig for spiran eljest biter svärdet. Han rynkar sina 
ögonbryn och allt folket darrar. Då vänder han sig till 
sm granne på andra stolen och båda le. Det är två Baals- 
stoder. Men då höres ett gny i luften liksom sorl af folk. 
Hveni gnyr? ropar påfvren och skakar sin vigg. Hvem 
sorlar, och. kejsaren skakar sitt svärd. Ingen svarar. Men 
det gnyr ändå i luften och det susar och det ropar: "Tänk"! 
Och påfven far till samman och kejsaren bleknar och frå- 
gar: hvem ropade "tänk"! Tag fram honom och jag tager 
hans lif, och påfven ropar för hit honom och jag tager 
hans själ! Det var luften som ropade, det var ingen som 
ropade; men rösten stiger och en stormvind far fram och 
han går öfver Alperna och han ryter öfver Fichtelgebirge 
och han väcker upp österhafvet och det ger eko mot 
stränderna och tusendubbladt går ropet öfver verlden: fri- 
het! frihet! Och påfven kastar nycklgxne i sjön och kej- 
saren sticker sitt svärd i skidan, ty de förmå intet mot 
ropet! 

Olof! du vill slå påfven, men du glömmer kejsaren; 
kejsaren som mördar sitt folk utan att räkna dem, derför 
att de våga sucka då man trampar dem på bröstet. Du 
•vill slå påfven i Rom, men du vill som Luther ge dem 
en ny påfve i den heliga skrift. Hör du! Hör du! Bind 
icke andame med någon boja! Glöm icke den stora pingst- 
dagen, glöm icke ditt stora mål : andligt lif och andlig fri- 
het. Lyssna icke till det dödsropet "si det är 'allt godt!" 
ty då kommer ej det tusenåriga riket, frihetens rike, stånd, 
och det är just det som börjar nu! 



2ö MÄfiTBB OLOI 



OLOF (fmhUr tyst}. 
GERDT. 

Hispiiar du? 

. OLOF. 

4 

Du går för långt, Gerdt! 

GERDT. 

Det kommer en dag då man. skall kalla mig papist! 
Sigta mot skyn och du skall träffa skogsbr}met! 

OLOF. 

Gå tillbaka, Gerdt! Du drar ofåM öfver dig och. riket! 
Ser du icke huru landet ännu skälfver under sårfebem 
efter de sista .krigen, och du vill utså borgerligt krig, det 
är gudlöst! 

GERDT. 

Nej ! nu är knifven en gång i köttet, skär på, så kan 
kroppen räddas. 

OLOF. 

Jag anger dig som landsförrädare! 

GERDT. 

Det bör du inte göra, du som i dag ohjelpligt stött 
dig med kyrkan! Och för öfrigt — 

OLOF. 

Säg ut, Gerdt, du ser ut som satan i detta ögonblick! 

GERDT. 

Du skall få min hemlighet; sköt henne efter behag! 
Ser du kungen reser till Malmö, i dag; i öfvermorgon till 
exempel är Stockholm i uppror! 



OLOF. 



Hvad säger du? 



MÄSTER OLOF 21 



ÖERDT. 
Känner du Rink och Knipperdollink? 

OLOF (förskräckt), 

Vederdöpame 1 

GBRBT. 

Ja! Hvarför sä häpen! Det är ju bara två borgar- 
lunsar. En bundtmakare och en kräraare, som förneka 
dopets nytta på ett osjäligt barn och äro nog enfaldiga 
att sätta sig emot en uppsåtlig mened, aftvingad ett oför- 
nuftigt väsen. 

OLOF. 

Det är något mera? 

GERDT. 

Hvad kunde det vara? 

OLOF. 

De äro besatte! 

GERDT. 

Af anden, ja! Det är stormen som ropar genom dem! 
Akta dig om du kommer i. vägen ! 

OLOF. 

Det måste hindras! Jag går till kungen! 

GERDT. 

Olof! Vi böra vara vänner! Din moder bor ju i Stock- 
holm? 

OLOF. 

Det vet du! 

GERDT. 

Vet du att min dotter Christina bor hos din mor? 



22 MÄSTER OLOF 



OLOF. 
Christina? 

GERDT. 

Ja, tills vidare. Segra vi, skall din mor vara trygg 
for min dotters skull, segra de katolske, ja då är min 
dotter trygg för din mors skull. Och du är ju rädd om 
Christina? 

OLOF. 
Gerdt! Gerdtl Hvar blef du så klok? 

GERDT. 

På dårhuset! 

OLOF. 

Gå ifrån mig! Du drar mig i olyckan! 

GERDT. 

Ja, om det är en olycka att bli beröfvad all jordisk 
lycka, att släpas i fängelse, lida fattigdom, hånas och smä- 
das for sanningen. Då är du icke värd en så stor olycka. 
Jag trodde du skulle förstå mig; jag räknade på din hjelp, 
ty du har ännu elden qvar, men jag ser, verlden lockar 
dig; följ med strömmen ochblif lycklig! 

OLOF. 

Icke kan en man skapa om sin tid! 

GERDT. 

Luther gjorde det! 

OLOF. 

Icke kan en sätta sig mot strömmen! 

GERDT. 

Dåre! Led strömmen, ty strömmen äro vi, de gamla 
uro stillastående dypölar, dem behöfver du minsann ej 



MASTER OLOF 2^ 



streta emot; men låt dem icke ruttna eller torka ut; skaffa 
dem aflopp och de skola äfven strömma med I 



OLOF. 

O) j&g förstår dig; du har aflat en tanke i min själ, 
men jag måste qyäfva henne i födseln, eljest dödar hon mig ! 

GERDT. 

Tro mig, du skall bli en Daniel, som skall säga för- 
stame sanningen, och de skola stå dig efter lifVet, men 
Herren skall skydda dig. 

Nu går jag trygg; ty jag ser blixtar Ijunga i ditt 
öga, och eldstungan dallrar öfv^er ditt hufvud. Lycklig 
pingst, Mäster Olof! (l det han gårj. Här kommer flugomas 
konung; låt honom icke smutsa äf^en din rena själ! 

OLOF. 
Jesus hjelp mig! 

(Bishop Hans Brask och Måns Sommar inkotnmaj. 

MANS (gar mot Olof; Brask haller sig 
efter och betraktar omgifningen). 

Kanonikus! Hvem har ringt vespern. 

OLOF (med aaktmod och fasthet.) 

Jag! 

MÅNS. 

Kände ni ej befallningen! 

OLOF. 
Förbudet visste jag väl! 

MANS. 

Och ni har djerfts trotsa! 

OLOF. 

Ja! när folket släpptes såsom får utan herde, då ville 
jag samla dem! 



24 MÄSTER OLOI 



MANS. 

Ni förebrår oss våra göranden tror jag! Ni är i san- 
ning oförsynt. 

OLOF. 
Sanningen är alltid oför83mt. 

MÅNS. 

Jag tror min unge man vill spela en sanningsapostel; 
det har ni ingen tack för! 

OLOF. 
Jag begär blott otack! 

MÅNS. 

Spara på edra sanningar; de gå just icke länge i 
handeln. 

OLOF fhäfiigf). 

Ett råd värdigt lögnens fader! . . . (Mildt.j Förlåt mig! 

MÅNS. 

Vet ni hvem ni talar vid? . 

OLOF {med hetta). 

Vid seiTus servi servorum Måns Sommar! . . . 

BRASK (stiget- fram). 

Hvem är den mannen? 

MÅNS. 

Han hör till kyrkobetjeningen! 

BRASK. 

Hvad heter han? 

MÅNS. 

Olof Pederson, alias Olaus Petri! 



MÄSTER OLOF 25 



BKASK (/ixei-ar Olof). 

Är du mäster Olof! 

* 

OLOF (bugar fdg och betrak/ar BrankJ. 
BRASK. 

Jag tycker om dig? Vill du bli min secretarius? 

OLOF. 

Jag tackar ers nåde, men jag har inga rekommenda- 
tioner. 

> 

BRASK. 

Biskop Måns! Hvad har ni att säga! 

•MÅNS, 

Han lär ha vunnit rätt mycket lof af doktor Luther? 

BRASK. 

Jag har hÖrt det! Ungdomsmod bara! Vi ska' upp- 
fostra honom! 

OLOF. 

Jag fruktar det är for sent! 

BRASK. 

En ung vidja kan böjas! 

MÅNS. 

Ers nåde skall icke föda upp ormar! Vår kanonikus 
lutar starkt mot kätterit, och har i dag vågat trotsa 
vår befallning. 

BRASK. 

Såå? 

MÅNS. 

Vi proklamerade messfall på grunder fullt lagliga och 
han har djerfts hålla messa, och hvad värre är en Luthersk 
messa och derigenom retat upp folket! 



26 MÄSTER OLOI' 

BRASK. 

Akta dig, unge man! Vet du att bann drabbar dem 
*8ora proklamera Luther! 

OLOF. 

Det vet jag! Men jag fruktar ingen annan Gud än 
Gud! 

BRASK. 

Betänk dina ord! Jag ville dig väl och du stöter mig 
tillbaka! 

. OLOF. 

Ni ville köpa min förmåga för att rädda er sjuka 
sak, och jag var nog oblyg att inte sälja mig! 

BRASK. 

Jag tror vid Sanct Göran att du är frän dina sinnen! 

4 

OLOf. 

Om sä är, begagna icke samma kur med mig som 
med Gerdt Bokprentare, honom som ni lät sätta på hospi- 
talet. Han blef för mycket klok fruktar jag. 

BRASK (till MänsJ. 

Känner ni Gerdt? 

MÅNS. 

Nej, ers nåde! 

BRASK. 

Det var en galning, som begagnade min press för att 
trycka Lutherska skrifter *dä jag satte anti-Lufherska i 
hand på honom. Och så svärmade han om Apokalypsen 
och tusenåriga riket. {Till Olofj. Har du sett honom? 

OLOF. 

r 

Han var nyss här, och föga godt han I att vänta af 

honom! 



MÄSTER OLOF 27 



BRASK. 

Är han ute? 



.OLOF. 

Han är snart i Stockholm, och då lär I få höra af 
honom! Akta er, herr Biskop! 

BRASK. 

Håhå, än är ingen fara! 

OLOF. 

Vederdöparne äro i Stockholm! 

BRASK. 

Hvad säger du? 

OLOF. 

Vederdöparne äro i Stockholm! 

BRASK. I 

Vederdöparne? 

GUSTAF VASA (inträder hastigt). 

Hvad står på? Staden är i oro! Folket drar kring 
gatorna och ropar på messa! Hvad betyder det? 

BRASK. 

Okynne, ers nåde! 

GUSTAF. 

Biskop Måns! 

MÅNS. 

Staden har icke utgjort sin ränta. 

GUSTAF. 

Och derför vägren I göra gudstjenst! Guds död! 



28 MÄSTER OLOF 

BRASK. 

Ers nåde torde besinna ... 

/ GUSTAF. 

Biskop Måns! Svara! 

MÅNS. 

Ers nåde torde besinna att saker sådana som dessa, 
livilka falla under kyrkans doravärjo ... 

GUSTAF. 

Jag befaller er sköta er tjenst! 

BRASK. 

Svea rikes biskopar taga endast befallningar af sin 
öfverhöghet, påfven och den kanoniska lagen! 

GUSTAF (kufvadj. 

Det vet jag, men om påfven ej alltid kan ha ögat 
på eder? 

BRASK. 

Det blir vår sak! 

GUSTAF (flammar upp^ men Ittgnar siff). 

Ni har rätt, vördige biskop. Det skall få bli er sak. 

BRASK. 

För att lemna detta ämne. Stockholm lär stå i be- 
grepp att göra uppror! 

GUSTAF. 

Hvem säger det? 

MÅNS. 

Vår kanonikus! 

GUSTAF. 

Er skoleraästare ? Hvar är han? År det du? Hvad 

heter du? 



MÄSTER OLOF 20 



OLOF. 

Olof Pederson! 

GUSTAF. 



Mäster Olof! Du är kättare du? Och hyser planer 
mot den heliga kyrkan? Det är ett farligt värf! 



BRASK. 



Han har i dag lagt af masken och varit nog djerf 
att öppet bryta kapitlets förbud angående messfall, hvar- 
for vi fordra ers nådes samtycke att han vederbörligen 
straffas! 

GUSTAF. 

Den saken faller under domkapitlet och kommer mig 
ej vid! Men hvad är det för uppror du talar om i Stbck- 
hohn? 

OLOF. 
Vederdöparne! 

•GUSTAF. 

Intet annat! 

BRASK. 

Ers nåde, vet ni ej huru dessa galningar farit fram 
i Tyskland. Vi skulle föreslå det ws nåde sjelf vände 
tillbaka med sitt krigsfolk! 

GUSTAF. 

Den saken fallei* under mitt godtfinnande! 

BRASK. 

Men borgerligt krig! 

GUSTAF. 

Det blir min sak! Olof, jag nämner dig till skrifvare 
i Stockholms rådstuga. Du reser genast dit. Tala till 
folket! Jag litar på dig! 



30 MÄSTER OLOF 



BRASK. 

I fosterlandets intresse ber jag ers nåde betänka det 
dåraktiga i att tala till dårar! 

GUSTAF. 

Man knfv^ar icke andame med svärd! Betänken det, 
herrar biskopar! 

BRASK. 

Kyrkan har aldrig — 

GUSTAF. 

Ja, inte med nycklar heller! Gå till min kansler, får 
du fullmagten! 

BRASK. 

Kanonikus torde vänta ett Ögonblick! 

GUSTAF. 

Vår secretarius lyder ej edra bud före mina! 

BRASK. 

Kyrkans rätt skall först utkräfvas — Olof Pederson! 

GUSTAF {rättar). 

Secretarius . . . 

BRASK. 

Secretarius Olof Pederson lemnar ej staden förr än 
kapitlet fåUt sin dom. 

GUSTAF. 

Kapitlet faller ej sin dom förr än det ransakat! 

BRASK. 

Det blir vår sak! 

GUSTAF. 

Det blir ej er sak, biskop Brask! Ty kanonikus i 
Strengnäs dömmes ej af biskop i Linköping. Biskop Mäns, 
för er talan! 



MÄSTER OLOF 31 



•MANS. 

Efter hvad som tilldragit sig . . . hm I 

BRASK. 

Torde vidare utläggningar vara öfv^erflödiga ! 

GUSTAF. 

Biskop Brask torde vara tyst, eller också Tiflägsna sig 
då jag talar enskildt vid biskop Måns — — enskildt! — 
— Tala ut, herr Måns! 

MÅNS. 

Jag kan inte se annat — — — än — efter som 
hans högvördighet Biskop Brask — — — 

GUSTAF. 

Det är frågan om mäster Olof nu! Herrame kunna 
uppskjuta ransakn ingen. Våren goda och lemna oss. 

{Binkopame gå.) 
GUSTAF {och Olof). 

Vill du bli min man? 

OLOF. 

Ers nådes secretarius? 

GUSTAF. 

Nej ! Du skall bli min högra hand, på vilkor att den 
venstra tillsvidare icke vet hvad den högra gör. Res till 
Stockholm! 

OLOF. 

Kapitlet reklamerar mig, och lyser bann. 

GUSTAF. 

Innan de hunnit så långt skall du få skylla på mig. 
Men till dess stå för dig sjelf, så godt du kan! 

OLOF. 
Hvad vill eders nåde? 

14 



:^2 MÄSTER OLOF 



GUSTAF.. 

Du skall tala till svärmame i Stockholm. 

OLOF. 

Och sedan? 

GUSTAF. 

O, det är långt dit! Jag vågar ej tanka det ännu. — 
Låt dem predika, det kan ej skada försoffade att höra ett 
nytt ord äfven om det är galet; men våldsamheter få ej 
ega rum; då kommer svärdet med i leken. Farväl, OloH 

{Gar) 
OLOF (ensam). 

Kejsaren vill icke vara sams med påfven! 

(SchUareSj sam uppehållit sig i en allé i bakgrunden , träda fram.) 

1:A SCHOLARIS. 

Skola vi fortsätta leken nu, mäster Olof? 

OLOF. 

Det är slut med att leka nu, barn. 

1:A SCHOLARIS. - 

Skolen I lemna oss, mäster Olofl 

OLOF, 
Ja och för alltid troligen I 

. 1:A SCHOLARIS. 

I kunnen ju stanna öfver pingst så att \i få uppfora 
vår Comoedia! 

2:A SCHOLARIS. 

Och jag får spela engelen Gabriel! 

1:A SCHOLARIS. 

Gör oss till viljes, mäster Olof. I var den enda, som 
var beskedlig mot oss och lät oss slippa de grymma fastorna! 



MÄSTUn ÖLOl' 33 

2:A .SCHOLARIS. 

Ack, mäster Olof, gå inte ifrån oss! 

OLOF. 

Barn, I veten icke hvad I begären! Det skall komma 
en dag dä I tacken Gud att jag gick ifrån er. O nej! 
må den dagen aldrig komma! Låt oss göra värt afeke^l 
kort. Farväl, Nils, farväl, Vilhelm! 

(Kan tar dein i famn ^ de kyssa honoin på handin.) 

TiARS (har Monnmt och befraktar dm» 
uppinärksamtj . 

» 

1:A SCHOLARIS. 

Kommer I aldrig tillbaka, mäster Olof? 

LARS {träder frmnj. 

Är du fårdig att resa nu? 

OLOF {till gosnat^cj. 

Nej, jag kommer aldrig tillbaka. 

SCHOLARES (gaj. 

Farväl, mäster Olof, glöm inte bort oss! 

OLOF {ser efter dem), 
LARS. 

Jag har träffat kungen? 

OLOF {tanksp7'iddJ. 

Har du? 

■ ' LARS. 

Vet du hvad han sade? 

OLOF. 

Nej! 



M MASTER OLOF 



LARS. 

Jag har fått en stöfVare, som kan ta' upp, få se blott 
om han kommer tillbaka när jag hyisslar. 

OLOF. 

Ser du, nu sitta de bland grafvame och leka och 
plocka blommor och sjunga pingstvisor. 

LARS {tar honom i armev). 

Barn! 



Hvad säger du? 



OLOF (far ttpp). 



LARS. 



Jag trodde att du i dag tagit ett sådant tag i plogen, 
att det var f()r sent att se sig tillbaka! 

OLOF {rinJcar åt Scholares). 
LARS. 

Du drömmer ännu? 

OLOF. 

Det var den sista ljusa morgondrömmen som gick; 
förlåt mig — nu är jag vaken! 

{De ga åt högra sidan; då Olof kommet' i kulhuen vänder lum «i^ 
änn%t en gång oni för att se efter Scholares. Då hafra svaHcbroderna 
Mårten och Nils trädt fram just från den kulissen der Scholares gått ut 

OLOF (uppger' ett rop af ofririllig hf^j>- 
nod och far mrd ?ianden of nr 
pannanj. 

LARS fdrar honom med nig). 
Ridån faller. 



MÄSTER OLOF 35 



Andra Akten. 

Stockholm. 

E$i ölbod i storkyrkans mur. I fofiden en disk nted ölkamtar och 
nlop m. m. Till höger otn disken ett bordj bakotn hrilket man ser en 
jemdörr. Vid detta bord sitta tvä munkar förklädda (Mårten och NilsJ 
och dricka öl. Vid de öfriga borden tyska knektar, bönder och sjömän. 
Barrett tiU gatan är på Jtögra sidan. En spelman sitter på en tunna 
tned sin JUUa. Knektame spela tärning. Alla äro högljudda och druckna. 
Hane Windrankj ett småländingj en tysk borgare och en dansk sitta vid 
ett bord tillsaminans. 

TYSKEN (tiU dansken). 

Jaså, ni tar den blpdrackan Kristiem i forsvar! 

DANSKEN. 

I bevar' os! Han er dog et menneske! 

TYSKEN. 

Nej, han är ett odjur! En blodhund! En feg, falsk 
dansk! 

DANSKEN. 

Hillemend! De maa slet ikke snakke om Blod! Hug- 
ser de Käpplingemorden! da de tydske — — 

WINDRANK. 

Hör nu, herrame! Vi ska' vara ihop nu och ha* ro- 
ligt, så ska' jag tala om Amerikam! 

TYSKEN. 

Vill ni beskylla oss Liibeckare för hvad tyskame 

gjonle? 



36 MASTER OLOF 



DANÖKEN. 

I bevar' os! Jeg siger kun de Tydske -— — 

WINDRANK. 

Hör nu, inte ska' herrame gräla! (ropar åt värden) F}Ta 
bleckor bran vin! — Nu ska' vi vara angenäma och frid- 
samma så ska' jag tala om Amerikam.. . . 

(Bränvin sättes fram.) 
TYiSKEN (smakar). 

En herrlig dryck! Tänk dock, mina herrar, hur upp- 
lysningen gått framåt! I dag vexer kornet på åkern... 

WINDRANK. 

Och i morgon är det förvandladt till vin! Jag undrar 
* just hvem det var som gjorde den upptäckten. 

TYSKEN. 

Jag ber — det är en tysk uppfinning. - — Jag säger 
uppfinning — ty man upptäcker Ainerikam. 

V^INDRANK. 

Och tyskarne göra aldrig upptäckter. 

TYSKEN. 

Guds död! . , 

VV^INDRANK. 

Se så! Ni är ju inte tysk! 

DANSKEN {tiU tysken). . 

Kan de sige . mig da, hvem der fand op. att det var 
Tydskerne som gav Sverige sin nuvserende Konge. 

(skratt.) 
TYSKEN. 

Det var Liibeckame som gaf Sverige sin befriare, då 

det stod pä branten af sin undergäng. 



MÄSTER OLOF 37 



WINDRÄNK. 

Kungens skål! 

DANSKEN. 

Liibecks skål! 

TYSKEN (»mickrad). 

Jag finner verkligen ej ord . . . 

WINDKANK. 

Inte är ni kungen! 

TYSKEN. 

Jag ber, det var min danske broders — 

DANSKEN. 

De er jo ikke Liibeckere da de er borgere i Stockholm ! 

WINDRANK (till simländiitgcn). 

Hvarfbr dricker icke vår tyste broder! 

SMÅLÄNDINGEN. 

* Ert komvin skall jag dricka, men skålen gör jag så 
här med!. 

(Klämmer ihop bleckmåttet och kastar det på golfvet.J 
WINDRANK (letar efter »in knif). 

Ni vägrar att dricka kungens skål! 

SMÅLÄNDINGEN. 

Jag har så länge druckit ur hans kalk, att jag nu 
inte har lust att dricka hans skål. 

WINDRANK. 

Guds blod! 

TYSKEN (UJUgt). 

Tyst! Tyst! Låt oss höra på den mannen! 

DANSKEN (likanåj. 

I bevar! 



38 MÄSTER OLOi 



SMÅLÄNDINGEN. 



Gud hjelpe mig då jag kommer hem! 

WTNDRANK (rwd). 

Hvad är det, stackars man? Ni ser så ledsen ut, 
fattas det pengar? Se här må ni tro! (tar fram «« iw/w^y 
HalfVa hyran har jag qvar! Hvad är det med er? 

SMÅLÄNDINGEN. 

Lät oss inte tala om saken! Mera bran vin! bränvin! 
Jag har också pengar! Se här! Guld! (Bränvin kommer) Men 
det är inte mitt! Men jag ska' supa opp hvartenda öre! 
Och ni ska' vara hyggliga och hjelpa mig. 

VS^INDRANK. 

Det är ju inte edra pengar — hur går det till? 

TYSKEN. 

Hvem har gort er orätt, gode man, ty jag ser att det 
är något illa. 

SMÅLÄNDINGEN. 

Jag är forderfvad! Ser ni jag borgade 200 oxar, och 
när jag kom till Stockholm tog kungens fogde hand om 
affären och sa' att jag inte fick sälja dem öfver hans prisl 
Det är kungen som sätter priset på oxame; det är kungen 
som forderfsrat mig. 

TYSKEN. 

Åh nej? 

SMÅLÄNDINGEN. 

Ahå, jag vet mycket mera! Han lär snart vilja ta' 
bort munkame och prestema från oss bara för att vräka 
pä adeln. 

DANSKEN. 

Adeln? 



MÄSTIilt OLOF 39 



SMALANBINGEN. 

Jo, jo men! kung Kristiem kunde gerna klippt litet 
närmare; Gud välsigne honom! 

WINDRANK. 

Kors är kungen pä det sättet! Jag trodde han höll 
adeln i örat! 

SMÅLÄNDINGEN. ' 

■ 

Han? Nej han låter dera kläckas med rättighet att fålla 
ek på mina egor, om jag hade några q var, for ser ni jag 
har haft en jordlapp en gång, men så kom en herre och 
sa* att min morfars mor fått låna den af hans farmors 
far och sä var jag ifrån den historien. 

TYSKEN. 

Kan kungen vara så beskaffad? Det trodde jag då 
rakt inte! 

SMÅLÄNDINGEN. 

Jo, jo men! Och så springa adelspojkame med bössan 
i våra skogar och skjuta ner rådjur bara på okynne; 
men skulle vi bönder ligga för döden af svält och knäppa 
oss ett så'nt der djur, ja då slapp vi dö af svält — ty 
de hängde oss — icke i en ek, Gud bevare oss, det vore 
skam för det kungliga trädet — nej i en fura! Ser ni 
furan hon är inte född med krona hon och derför är hon 
inte kunglig . . . och derför står det så här i visan: 

"Och böndren dem hängde vi opp 
I ftironias högsta topp — " 

Det står inte krona — hör ni det. 

TYSKEN. 

Men furan sticker upp h'ufvu*t ändå, och ä* rak i 
ryggen! 



40 MÄSTER OLOF 



SMALANDINGEN. 

Sup, go' herrar! Det är väl menadt! Det var en väl- 
signad dryck! Bara jag inte hade hustrun och barnen 
hemma! Håhåjaja! Men det gör ingenting! Ah ja, jag vet 
mycket mer, men det talar jag vackert inte om! 

WINDEANK. 

Hvad vet ni då? 

TYSKEN. 

Kanske det är något roligt? 

SMÅLÄNDINGEN. 

Ser ni — om man skulle räkna ihop furorna i Smålen, 
tror jag allt de voro flera är ekarna! 

TYSKEN. 

Ni tror det? 

WINDRANK. 

Jag tycker icke om att man talar illa om kungen. 
Jag vet nu inte hvad han gör och låter och det rör mig 
inte heller, men det vet jag, att han är mån om sjöfarten! 
Ja, det är han som rustat ut spaniefarare, och gjort mig 
till skeppare, och då har jag väl inte något att klaga pä! 

TYSKPN. 

Och det har han gjort bara af elakhet för att krossa 
liibska handeln, Liibeck, till hvilken han står i så stor 
skuld ! 

SMÅLÄNDINGEN. 

Han skall njuta't. Oxanie ha hornen qvar ändå, fast 
man skurit dem! Tack för godt sällskap. — Jag måste 
gå nu! 

TYSKEN. 

Ah nej! En liten blecka till, så få vi spraka. 



MÄSTER OL OF 41^ 

SMÅLÄNDINGEN. 

Nej tack som är god, jag törs inte mer, for då ä' 
jag rädd att det inte blir bra! Ser ni, jag har hustru och 
barn hemma och nu ska' jag fara hem — och tala om 
att vi a' förlorade — nej — det törs jag inte. Jag ska' 
tacka er, herr tysk — vi ska' supa lite till! 

TYSKEN. 

Nå det var ordentligt! (De dricka). 

ÖMÅLÄNDINGEN (tömnwr sitt matt och far 

uppj. 

Fy tusan djeflar hvad det ar bittert! (Raglar ut). 

TYSKEN (till dansken). 

Jo! Den der, när han blir vaken! 

DANSKEN (mckar bifall) 

(Larmet har tiUtagity spelmannen spelar — Då höres orgeln stämma i 

i kyrkan). 

WINDRANK. 

Det är märkvärdigt ändå att kungen tillåter dem 
hälla krog i kyrkmuren! 

TYSKEN. 

Jag tror ni har skrupler, skeppare! Kungen vet inte 
af detta! 

WINDRANK. 

Ja, men det låter inte bra den der orgelmusiken till 
den här sången! Ser ni jag har alltid varit gudfruktig af 
mig, det har jag från hemmet. 

TYSKEN (ironiskt). 

Lycklig den som fått en sådan uppfostran! Ni hade 
en mor — — 

WINDRANK (rörd). 

Ja -- - - Ja! 



42 MÄSTER OLOF 



TYSKEN. 

Som stoppade om er om qvällarue och lärde er: "Det 
gick en engel kring vårt hus!" 

WINDRANK. 

Ack ja! 

TYSKEN. 

Det var en präktig qvinna. 

WINDRANK (blir rusig). 

O, om ni visste! 

TYSKEN. 

Gud har hört hennes böner! Ni gråter! Ni är en god 
menniska! 

DANSKEN. 

I be var! 

TYSKEN. 

Om er mor säge er nu! Med dessa tårar i era ögon! 

WINDRANK. 

Ack, jag är en svag syndare, det vet jag, men ser 
ni — hjerta det har jag, ta' mig fan. Kom en stackare 
och säg att han är hungrig, och jag ska' ta skjortan af mig I 

TYSKEN. 

Ska' vi inte ha oss ett mått till! 

WINDRANK. 

Nej, jag tror inte det! 

(yu horan imgra slag på jemdörren. Allmän uppståndclaej. 

WINDRANK. 
Oj! Oj! 

TYSKEN. 

Inte ska' ni vara rädd! Det är inte porten till himmel- 
riket! 



MÄSTER OLOF 43 



WINDRANK. 

Jag ska' aldrig dricka mer! Det lofvrar jagi 

TYSKEN (Hll Bamken). 

Ar icke bränviiiet en välsignad dryck, som kan röra 
en sådan skurk ända till svärmeri, ända till nykterhets- 
tankar. 

DANSKEN. 

De har ret! Magen til drikk fius der netop ikke! 

TYSKEN. 

Den slår upp hjertat på vid gafvel och stänger igen 
om hufv'et'; det vill säga den gör oss ti^l goda menniskor, 
ty goda äro ju de som hafva stort hjerta och litet hufvud! 

DANSKEN. 

Ja jeg gaar end videre; brsendvinet gör oss religiöse, 
ty det döder jo Förnuftet, og Förnuftet er jo den Klippe 
der hindrer Jleligionen at dragé in genem Hjertet! 

TYSKEN. 

Bränvinet är en helig dryck! Eget att inte . . . 

DANSKEN. 

Nok sagdt! 

(Slag höras ånyo pa jet^d^irren) 
WINDRANK (som sonwaf in, vaknar upp). 

Hjelp! Jag dör! 

TYSKEN. 

Skada på en så vacker själ! 

(Dörren sias upp, hrarrid Iwrdefj rid hrilket Märfen och Nils äro 
alHande, sias omkull med stop och bägare. En qv^inna klädd i svart och 
röd kjortel ined en minneslöja, öfrer hufvudet stö^iar in ; Gerdt visar sig ett 
iffjonhliek bakom henne i dmTCii, sotn straxt slås igen. 

SKÖKAN (ser sig häpen otnkring). 

Rädda niigl. Folket vill ta' mitt iif! 



44 MÄSTER OLOt 



EN TYSK KNEKT. 

En sköka i nunneslöja! Hahalia! 

(Sh-att). 
MÅRTEN (hwaar sig). 

En sköka! Hvem för in henne i detta aktningsvärda 
sällskap! Herr värd, för ut henne, såvida ni icke vill skada 
ställets anseende och kyrkans helgd. 

SKÖKAN. 

Fins det ingen som vill rädda mig? (VUrden har tagit 

lunne i armen för att leda henne ut pa gatan). Kasta mig icke ut 

bland det rasande folket! Jag ville smyga mig till Herrans 
hus för att få en smula af hans nåd, jag ville börja ett 
nytt lif — men munkame drefvo mig tillbaka och het- 
sade folket på mig; då kom fader Gerdt och räddade 
mig hit! 

MÅRTEN. 

Ni hör sjelfva! Hon har skändat Guds helgedom! 
Hon vill dölja skammens kjortel med helighetens slöja! 

TYSKEN. 

Och slöjan räckte inte till! 

MÅRTEN Cgar fram flh' att rycka af 
henne slöjan). 

Ryck af masken, och visa din styggelse! (Han studsar 

då han sei' hannes ansigte). 

SKÖKAN. 

Det är du, Mårten? Du, mördare! 

TYSKEN. 

Gamla bekanta! 

MÅRTEN. 

En skamlig lögn! Jag har aldrig sett henne förr! 
Jag är svartebroder Mårten och min broder Nils är mitt 
vittne! 



MÄSTER OLOF 45 



NILS (druckevj. 

Jag kan intyga — att broder Mårten aldrig sett den 
qvinnan ! 

SKÖKAN. 

Och ändå Nils, var det du som visade mig Mårtens 
absolutionsbref, då jag drefs ur klostret och han stannade 
qvar. 

NILS. 

Ja, det var så sant det! 

MAKTEN (utom sig af ilska drar JSlls i 
aritien). 

Du ljuger, du också ! I sen ju att han är drucken ! 

TYSKEN. 

Godt folk, jag intygar att den helige brodern är drucken 
och derför ljuger han! 

FOLKET^ (med ovilja). 

En drucken prest! ' 

TYSKEN. 

Nåja! Ruset ger Q,bsolution åt lögnen! Är det icke 
så, fader Mårten? 

VÄRDEN. 

Jag får säga det, att mitt ställe icke får vara sam- 
lingsplats för oroligheter; på det här viset blir jag af med 
mina kunder och kanske dragen inför kapitlet. Våren der- 
fore så goda och för ut den eländiga menniskan, som 
ställer till detta bullar! 

MÅRTEN. 

För ut henne eller skaffar jag er i bann ! Veten I ej 
att vi äro inom den heliga kyrkans murar, fastän kapitlet 
upplåtit detta uthus till resandes lekamliga förfriskning! 



40 MÄSTER f^^^^ 

TYSKEN. 

Godt folk, här är ett heligt rum och här bor visser- 
ligen Gud! 

FOLKET, (släpar skökan mot dörren). 

SKÖKAN. 

Jesus Christus, hjelp mig! 

OLOF (som står i dörren tränger sig 
fram, tar skökan Vfd handen och 
drar henne från de druckna). 

Svara mig! Hvem är denna qvinna? 

MÅETEN. 

Det är ingen qvinna! 

OLOF. 
Hvad sägen I? 

MÅRTEN. 

Det är ingen karl; fastän hon är förklädd! 

OLOF. 

I sägen hon, är hon då icke qvinna? 

MÅRTEN. 

Det är en sköka! 

OLOR fhäpcnj släpper hennes liandj. 

En sköka! 

TYSKEN. 

Släpp henne icke, Mäster Olof, dä springer hon sin väcr \ 

OLOF. 

Hvartör bären I hand på henne? Hvilket är hennes 
brott? 



MASTER OLOF 47 



TYSKEN. 
Att hon går i kyrkan! 

OLOF. 
Jag förstår! (Ser sig omkring). 

MÅRTEN. 

Hvad söken I? 

^ OLOF (bUr varse AtårtenJ. 

En prest! 

MÅRTEN. 

Jag är svartebroder! 

OLOF. 

Jaså! Jag gissade det! Det är I då som hetsat folket 
mot henne! 

MÅRTEN. 

Det är jag som skyddar kyrkan från slemhet och vill 
hålla henne ren från lasten. Det är en excomniunicerad 
qnnna som drifver ocker med sin kropp, hvilken borde 
vara ett Guds tempel! 

QVINNAN ffallei' pä knä fur Olof). 
OLOF (far liennes hand). 

Ser du, svartebroder, jag vågar ta' hennes hand och 
ställa henne mot dig! Hon har sålt sin kropp säger du, 
hur många själar har du köpt! 

Jag är också prest! Nej, jag är menniska, ty jag är 
ännu ej nog förmäten, att jag satt lås för Guds hus, och 
i^om syndig menniska räcker jag handen åt min medmen- 
niska, som icke kan vara utan synd. Kom fram den som 
är ren och kasta första stenen! 

Kom fram, broder Mårten, du ljusets engel, som klädt 
<lig i oskuldens svarta kläder och rakat ditt hår för att 
ingen skall, kunna se huru du grånat i synd! Eller har 

15 



48 MÄSTER OLOF 



du ingen sten tillreds kanske? Ve dig, hvar har du gjort 
af dem, som du skall räcka åt folket då de begära bröd? 
Har du redan gifsrit bort alla? 

Kora fram, du aktningsvärde borgare (tm Windrank »om 
sofrer på golfvet)y du som sofver djurets sömn, hvarför vaknar 
du icke for att kasta din knif! Sen I hur han rodnar? 
Är det af blygsel öfver det dåliga sällskapet I fört ho- 
nom i, eller är det af vällust? (Folket sorlar ogiUande). I SOr- 

len! Är det af blygsel öfver mina ord eller af skam for 
er sjelfva? Hvarfor kasten I icke sten? Det är sant. I 
ha'n inga! Nåväl! öppnen döjren! Ropen på folket och 
släpen ut qvinnan! Tron I icke att femtio karlar rå att 
slita henne i stycken, så våren öfvertygade att femhundra 
qvinnor skola göra det! Nå! I tigen! Qvinna! Stig uppl 
Man har frikänt dig! Gä! och synda icke härefter, men visa 
dig icke tör prestema, ty de skola kasta dig for qvinnoma! 

MÅRTEN (»om flera gcmger sökt afbryta 
Olof, »ten hållis tiUbaka af Ty- 
sken, tager fram ett papper}. 

Denne man, som I lyssnen till, är kättare, hvilket I 
hört på hans tal; men han är också bannlyst! Se häri 

Läsen sjelfv^a ! (Han tar ett ljus från ett af borden och kastar midt 

JM, golf vet). "Såsom det ljuset slocknar, som vi här utkasta, 
så slockne honom glädje och hugnad och allt det goda 
han må af Gud hafva!" 

FOLKET (kofrsar sig och ryggar UUbakå; 
Olof blir stående ensam med 
skökan midt på golfvet). 

Anathema ! 

MÅRTEN (tiU skökan). 

Nu hör du hvad kraft Mäster Olofs absolution har! 

OLOF (som stått försagd.J 

Qvinna! Törs du ännu lita på mina ord? Är du icke 
rädd för mig? Hör du icke bannstrålame hväsa omkring 
våra hufvuden? Hvarför går du ej öfvrer till dessa tjugu 
rättiilrdiga, som ännu stå qvar inom den heliga kyrkans 



MÄSTER OLOF 49 



/ 



hägn! — Svara mig! Tror du att Gud förkastat mig lik- 
som dessa ha gjort! 

SKÖKAN. 

Nej! 

OLOF (iar af sig hafinlyaningaplakatet). 

Nåväl! Den store biskopen i den lilla staden Linkö- 
ping har sålt min själ åt satan på lifstid, ty längre räcker 
icke hans magt, derför att jag bjöd folket vända sig till 
Gud på olaga tid; här är kontraktet: som kyrkan genom 
detta bundit mig vid helvetet, så löser jag mig sjelf ifrån 
detsamma, (han riftir »öndei' pergamefttetj och ifrån kyrkans 
bann! Gud hjelpe mig, amen! 

FOLKET {tjutei-J. 

Anathema! 

MÅRTEN. 

Drag ned honom! slå honom! Han är bannlyst! -I 

OLOF fställer sig framfö' skökan). ^ 

Hör du huru djeflame ropa efter sitt offer! Kommen 
mig icke vid. 

MÅRTEN. 

Framåt! Ned med honom! 

(En knekt lyfter sitt vapen; då slås jei^ndihren upp och vedei^döpamef 
företrädda af Kmpperdolbnky imnisa unde^' sh'ik, med sö-ndeislagna kt-ttci- 
Mt ftelgonbilder och söndeitifna korkåpor. Alla innevarande trängas mot 
utgången.) 

KNIPPERDOLLINK (som gått i spetsen, i det 

han slår tipp dörrcnj. 

Kom hit, folk; här är ett heligt hus till! Hvad bety- 
der detta, en krog i templet! sen I! sen I, styggelsen har 
gått så långt att man gkändar helgedomen. Men jag skall 
rena den med eld! Eld på kyrkan och helgonen på bålet! 

OLOF (träden- fram). 

Betänken hvad I ämnen göra! 



50 MASTER OLOF 



KNIPPERDOLLINK. 

Är du rädd att ölfaten skola springa sönder af hettan, 
du Belial; är du den påflige krögaren, som icke aktar fi)r 
rof att bygga lasten sitt kapell i kyrkrauren! 



OLOF. 



Jag är secretarius i rådstugan och bjuder eder iakt- 
taga ordning i konungens namn! 

KNIPPERDOLLINK. 

« 

Jaså, du är den man som konungen skickat ut att 
bekämpa vår heliga sak! Fram, fram I gudsmän, och gri- 
pen honom först, sedan skola vi rensa Herrans hus frän 
afguderiet! 

MÅRTEN. 

Gå'n på, godt folk, han är en kättare och bannlyst! 

KNIPPERDOLLINK. 

Kättare! Du är då icke en af de påfviske? 

OLOF. 
Sedan jag blifvit lyst i bann tillhör jag icke kyrkan mer! 

KNIPPERDOLLINK. 

Då är du på vår sida! 

OLOF (tiger). 
KNIPPERDOLLINK. 

Svara! Är du mot oss eller med oss! 

MÅRTEN. 

Han är Olof Pederson, som kungen skickat ut! 

KNIPPERDOLLINK. • ' 

Är du Olof Pederson? 

OLOF. 
Ja! 



MÄSTER OLOF 51 



KNIPPERDOLLINK. 

Men du är kättare! 



OLOF. 

Jag berömmer mig af att vara det! 

KNIPPERDOLLINK. 

Och går i tjenst hos kungen! 

OLOF. 
Ja! 

fVedcrdöpame skrika och omrivga Olof.) 
GERDT {rusar in genom jemdörren). 

Håll »"upp! Hvad gören I! 

KNIPPERDOLLINK. 

* 

Gerdt! Hvem är den här mannen? 

GERDT. 

Han år vår! Släpp honom, vänner, der står djefvu- 

lens Utskict ade ! (pekar på Mårten och Nils, hvilka ge sig ut genotn 
dötrcn. Vedtsrdöpame springa efter dem med hugg och slag. Gerdt vän^ 
der om vid dörren mot Olof. Skökan liar dragit »g unda^n i en vrå. 
Windrank sof ver fortfarande mider bordet. Olof stannar tankfull midt på 
golfvet.) 

GERDT (kastar sig på en bänk utmattad). 

Det är ett tungt arbete, Olof! 

OLOF. 

Hvad ha'n I gjort? 

GERDT. 

Vi ha gjort en rensning att börja med! 

OLOF. 

Den blir er dyr! 



52 MÄSTER OLOF 



GERDT. 

Än ha vi öfvertaget! Hela staden är i rörelsel Rink 
arbetar oppe i Görans kapell! Hör du, har kungen skickat 
dig mot oss? . 

OLOF. 
Ja! 

GEKDT. 

Det var mycket förståndigt! 

.OLOF. 

I morgon skall jag predika i nya predikstolen! 

GERDT. 

Nål Hur sköter du det kungliga kallet! Här står du 
ännu med armarne i kors! 

OLOF. 

Tag dina bröder med dig i kyrkan i morgon. 

GERDT. 

Blir det en högpåflig predikan? 

OLOF. 
Jag har blifvit bannlyst i dag! 

GERDT (far upp och tar Olof i fatnn). 

Gud välsigne dig, Olof! Det var nya födelsens dop I 

OLOF. 

Jag förstår eder ännu icke! Hvarför faren I fram som 
vilda djur! I skänden ju allt heligt! 

GERDT ftar t^ en söndcrttUtgen helgon- 
bild). 

Är den här helig, han? En sankt Nikolaus tror jag! 
Har då Christus Jesus * kommit och lefvrat förgäfves da 
man ännu dyrkar trästockar! Är det der en Gud, som jag 
kan slå sönder! Se bara! 



MJSTER OLOl 53 



OLOF. 

Men han är helig for folket! 

GERDT. 

Det var gyllne kalfven också, det var Zeus också, 
det var Thor och Oden med; och ändå slogos de ned! 
{får se skökan) Hvem är qvinnan der? Jaså, den som jag 
skulle rädda in till er! Olof! Säg mig en sak! Har kungen 
köpt dig? 

OLOF. 

Lemna mig, Gerdt! Jag hatar dig! 

GERDT. 

Hvem är det der svinet som ligger och sofver der 
borta? 

OLOF. 

När jag står infor dig, krymper jag ihop! Gä ifrån 
mig! Jag vill göra min gerning och icke din! 

GERDT. 

Hör nu ... ! 

OLOF. 

Du vill blanda ihop våra öden! 

GERDT. 

Hör nu! ... 

OLOF. 

Du har kastat ett osynligt, nät omkring mig; du pro- 
klamerar mig som vederdöpare. Hur skall jag stå till 
svars inför kungen! 

GERDT. 

Hvilken kung? 

OLOF. 

Konung Gustaf! 



54 MÄSTER OLOF 



GERDT. 

Jaså! — Han! Adjö med dig, Olof! ... Du predikar 

således i morgon! . . . Hvarför går inte qvinnan? . . . Adjö. 

(Gh). 

OLOF. 

Är det åt Gud eller satan han går ärender! 

SKÖKAN (går mot OlofochfaUcrpåkm). 

Låt mig tacka er! 

OLOF. 

Tacka endast Gud som räddat din själ och tro icke, 
att bvad du brutit, är försonadt i dag. Skaffa dig kraft 
att bära ett helt lifs förbannelse ! Gud har förlåtit dig — 
menniskoma skola aldrig göra det! 

(Olof tar herme vid handen och leder hemie ut genom dörren). 

O 

MÅRTEN (visar sig i jemdörren^ derpn 
OUfs moder och Chriätina^ Gerdlt 
dotterj. 



Vi gå visst orätt! 



MODERN (da hon varseblir Olof od^tkö- 
kan, utom sig). 



Olof! Olof! 

CHRISTINA. 

Hvem är den qvinnan? Hon ser så olycklig ut! 

MÅRTEN. 

Låt OSS lemna detta ohyggliga näste. 

OLOF (vänder sig om och springer tnot 
dörren, som slås igen af Mårten). 

Moder! Moder! 

(han springer ut genom andra dörren, det mörknar på scenen) 



MÄSTEE OLOF 55 



Mellanspel. 

Borren till kyrkan öppnas atcr försigtigt och orgeUrampanm-kyrkvak- 
faren med sin hustrtv och en lykta klifver försigtigt in. 

KYRKVAKTAREN. 

Katrina lilla! Håll i lyktan medan jag sätter häng- 
låset for! 

HUSTRUN. 

Kära Bengt, vi ska' väl se oss omkring på eländet 
först! Aldrig kunde jag tro det var så nära till krogen! 
Det är ju förskräckligt! Ser du stora tunnor med öl. 

KYRKVAKTAREN. 

Och bran vin sedan; känner du inte hur det luktar, 
jag får hufvudvärk om jag stannar längre. 

HUSTRUN. 

Gud sig forbarme sådant ogudaktigt lif här har förts ! 

KYRKVAKTAREN. 

Katrina lilla! 

HUSTRUN. 

Ja, min vän! 

KYRKVAKTAREN, 

Vet du jag känner mig illamående! Det är så kallt 
och fuktigt härnere! 

HUSTRUN. 

Kanske vi ska' gå hem! 

KYRKVAKTAREN. 

Jag tror jag måste sätta mig och hvila här på bänken! 



56 MASTER OLOF 



HUSTRUN. 

Du ska' inte sitta i fukten och kylan, låt oss gå ut 
i kyrkan! 

KYRKVAKTAREN. 

Nej vet du, jag tror att det var kallare derute! 

HUSTRUN. 

Kanske du har feber? 

KYRKVAKTAREN. 

Ja, jag tror nästan! Jag är så het. 

HUSTRUN. 

Kanske du vill ha något att dricka. 

KYRKVAKTAREN. 

Det vore kanske inte så illa! 

HUSTRUN. 

Jag skall se efter om det fins något vatten! 

KYRKVAKTAREN. 

Det lär väl inte finnas på ett sådant näste! 

HUSTRUN. 

Inte kan du väl dricka öl när du har feber! 

KYRKVAKTAREN. 

Vet du, jag tror att febern har gifvit sig; jag känner 
mig frusen. 

HUSTRUN. 

Jag skall leta efter något svagt öl! 

* KYRKVAKTAREN. 

Ska' det göra någon nytta får det allt vara starkt; 
ser du der ligger ett fat Rostock N:o 4 märkt A. W. 



MÄSTER OLOF 57 



HUSTRUN (letar). 

Jag ser inte till något! Här ligger ett Amsterdam 
N:o 3, 

KYKKVAKTAREN. 

Kan du inte se Qerde hyllan uppifrån ät högra sidan. 

HUSTRUN (letar). 
KYRKVAKTAREN. 

Metallkran ligger till venster alldeles bredvid tratten. 

HUSTRUN. 

Inte ser jag någon! 

KYRKVAKTAREN. 

Jag måste väl veta det! 

HUSTRUN. 

Nu har jag honom! 

KYRKVAKTAREN (stiger upp för att hjelpa 

henne f men kotnmer att tram- 
pa pa Windrank.) 

WINDRANK {vaknar). 

Oj! Oj! Jesus Christ! Sanet Per och Pål samt Ferdi- 
nand och Isabella och Göran och Draken och alla de andra, 
och in kom domen i dejom pote påtentum ämom tämom 
Jesu Christ, karlevagn äro forvisst, det gick en engel kring 
vårt hus, karlen var en sångthor in kom Nils i pottri 
Amen! Amen! — Hvem är det som trampar mig på magen? 

KYRKVAKTAREN (förskräckt). 

Var så nådig och säg om det är en menniska eller 
en gast? 

WINDRANK. 

Jag brukar vara gast, men for tillfallet är jag ett 



svin! 



58 ''MÄSTER OLOF 



KYRKVAKTAREN. 

Hvad för slags gast är herren om jag far fråga? 

WINDRANK. 

Jag är sjögast! Men inte behöfver herren trampa mig 
på bälgen för det! 

KYRKVAKTAREN. 

Ser herren det är mitt lefvebröd att trampa bälgen . . . 
till stora öijoma. 

WINDRANK. 

Jaså, det är orgeltramparen jag har den äran — 

KYRKVAKTAREN. 

Kyrkvaktare egentligen,- men jag har också ett Utet 
klädstånd i kyrkmuren! 

WINDRANK. 

Ni är således orgeltrampare, kyrkvaktare och kläd- 
mäklare — 

KYRKVAKTAREN. 

I en person! Utan sammanblandning eller förvandling... 

WINDRANK. 

Det var en respektabel treenighet! 

KYRKVAKTAREN. 

Man skämtar inte med sådana der saker. 

WINDRANK. 

Qj! Oj! Jag drunknar, hjelp! 

KYRKVAKTAREN. 

Hvad i Herrans namn nu? 

WINDRANK. 

Det kommer en flod — usch! 



» MÄSTEn OLOF 59 

KYRKVAKTAREN. 

Katrina lilla! Hvar är du min engell (sprittffer fram) 
Jesus, ni har skrämt slag på hustru mii;! Hon har sprun- 
git ifrån ölfatet... och tagit kran med sig! stig upp, stig 
upp och låt oss lemna detta ogudaktiga näste! 

WINDRANK. 

Käre vän, nu har jag just kommit i mitt element 
så nu lär jag nog stanna! 

KYRKVAKTAREN, 

För all del, klockan slår tolf nu, och* spöktimman 
börjar! 

WINDRANK (spnnger upp). 

Det var en annan sak! 

KYRKVAKTAREN (hdcT Windrank) 
WINDRANK. 

Hör nu, kjrrkvaktaren! Jag börjar anfåktas af starka 
tvifvel på treenigheten! 

KYRKVAKTAREN. 

Ja, jag säger väl det! . . . 

WINDRANK. 

Jag vienar er treenighet! 

KYRKVAKTAREN. 

Hvad kan herr kapten mena — 

WINDRANK. 

Herrarne ä' allt fyra ändå! 

KYRKVAKTAREN. 

Fyra? Hvilka? 

WINDRANK. 
Än öltapparen då? Får han inte vara med? 



GO MÄSTER OLOF 



KYRKVAKTAREN. 

Tyst! Tyst! Det är bara om nättema! 

{^De faUa begge omkull på den sönderslagna Nikolmu.) 
WINDRANK. 

Oj! Oj! spöken! Hjelp, Jungfru Maria! 

KYRKVAKTAREN {reser' sig och lufter upp 

bilden). 

Det är min själ så att håren kunna resa sig pä huf- 
vudet. Här ligger sankt Nikolaus sönderslagen, och sim- 
mar i ölet. Det går bra långt då det guddomliga 8ådra's 
ner i smutsen — Verlden lär inte stå länge; när sådant 
sker på det torra trä't — 

WINDRANK (smn repat sig). 

På det våta menar ni! 

KYRKVAKTAREN. 

Tyst, hädare! Sankt Niklas är mitt skyddshelgon. 
Jag är född på hans dag. 

WINDRANK. 

Det är väl derföre som herrame tycka om öl båda tvä. 

KYRKVAKTAREN. 

Det är på moden nu att vara kättare! 

WINDRANK. 

Ja, det måtte ligga i luften, för jag är annars en 
mycket gudfruktig menniska. Men var inte ledsen nu, så 
rkall jag låta limma ihop sankt Niklas åt er! 

KYRKVAKTAREN {ropar titåt ktnkan). 

Katrina! 

WINDRANK., 

Tyst, tyst! för tusan ropa inte fram spökena! 

KYRKVAKTAREN. 

Ah skäms! 

(De (jå.) 



MÄSTER OLOF 61 



Tablå. 



En dörr. En mindre upp till predikstolen. Messhakar och korkapor 
på väggame. Bönpallar och några mindre kistor. Solen It/ser in geftom 
ett fönster. Klockorna ga. Man hör ett oaf brutet mummel vid venstra 
raggen. Kyrkvaktaren och hustrun komma in, stanna vid dörren och göra 
(il tyst bön. 

KYRKVAKTAREN. 

Så der ja; skynda dig och damma af lite, Katrina 
lilla! 

HUSTRUN. 

Ahå! Det är väl inte så noga, det är ju bara den 
der mäster Olof som predikar i dag! Jag begriper inte 
hur kapitlet kan tillåta något sådant! 

KYRKVAKTAREN. 

Han har tillstånd af kungen, ser du! 

HUSTRUN. 

Jojo! Jojo! 

KYRKVAKTAREN. 

Och så har han låtit sätta en korg på väggen; bara 
nya iunder! Ja, jag säger den Luther! 

HUSTRUN. 

Det blir väl samma elände i dag som i går! Jag 
trodde de skulle ta' ner hela kyrkan. 

KYRKVAKTAREN {bär en bägare vatten upp 

till predikstolen). 

Han kan väl behöfva något att fukta strupen med i 
dag, den stackarn! 

HUSTRUN. 

Det kan just vara detsamma, tycker jag! 



G2 MÄSTER OLOF 



KYRKVAKTAREN (uppe i predikstolen). 

Katrina! Nu kommer magistern! 

HUSTRUN. 

Det var då fasligt och de ha' inte ringt i prestklockan 
än! Nej, nej, det lär väl inte bli någon klocka af för den der! 



OLOF (ifiträder äUvarlig och liögtidUg — 
gar fram till en bönpaU ochfaUer 
pä knä). 



KYRKVAKTAREN (kommer ned och tar fram 

en kappa, som han håller 
ät Olof). 

OLOF (stiger upp). 



Guds fred! 



HUSTRUN {niger och gar), 

KYRKVAKTAREN (räcker fram kappan). 
OLOF. 

Låt den hänga! 

KYRKVAKTAREN. 

Ska' inte magistern ha' kappa? 

OLOF. • 

Nej!. 

KYRKVAKTAREN. 

Men det är alltid brukligt! Än handklädet dä? 

OLOF. 

Behöfs inte! 

KY?.XVAKTARÉN. 

Jag säger då det! 

OLOF. 

Var god och lemna mig, min vän! 



MÄSTER OLOF 63 



KYRKVAKTAREN. 

Ska' jag gå min väg; jag brukar annars ... 

OLOF. 

Gror mig den tjensten! 

KYRKVAKTAREN.- 

Jaså! Jaha! Men först ska' jag tala om for magistern 
att jag lagt messboken till höger när man kommer opp, 
och så har jag lagt en sticka emellan der han ska' hålla, 
och så har jag ställt vattnet bredvid. Nu ska' magistern 
inte glömma att vända om timglaset, för då kan hända 
att det drar för långt om . . . 

OLOF. 

Var inte rädd, jag får nog dem som säga till när jag 
skall sluta! 

KYRKVAKTAREN. 

Ja, ja gudbevars, ber om ursäkt! Vi har våra bruk 
här si. 

OLOF. 

Säg mig, hvad är det för sorgligt mummel jag hör 
här bredvid? 

KYRKVAKTAREN. 

Det är någon from broder som läser för en stackars 
själ! (Går.) 

OLOF. 

"Så omgjorda nu dina länder och statt upp och pre- 
dika för folket allt det jag dig- bjuder." — — — 

Gud hjelpe mig! 

{Kastar sig ned pä en bönpall; hittar ett papper i densamma. Läser.) 

"Träd icke upp i dag; man står dig efter lifvet!" — 
Det hftr frestaren skrifvit! 

{rifver sönder papperet.) 

16 



64 MÄSTER 0L0:B 



MODERN (inkommerj. 

Du går pä villovägar, min son! 

OLOF. 

Hvem vet! 

MODERN. 

Jag vet det! Men som moder räcker jag dig handen! 
Vänd om! 

OLOF. 
Hvart vill du fora mig? 

MODERN. 

Till gudsfruktan och dygd! 

OLOF. 

Är påivens canceliebeslut dygd och gudsfruktan, dä 
är det tor sent! 

MODERN. 

Det är icke läran endast, det är lefvremet! 

OLOF. 

Jag vet du syftar på mitt sällskap i går qväll, men 
jag är för stolt att svara dig! Det skulle ej heller gagna! 

MODERN. 

O, att jag skulle få den lönen för de offer jag gjorde, 
då du fick komma ut i verlden och lära! 

OLOF. 

Ditt offer skall vid Gud ej bli fruktlöst! Det är dig, 
moder, jag har att tacka för denna dag, då jag ändtligen 
får stiga fram med öppen panna och tala sanningens ord! 

MODERN. 

Talar du om sanningen, du, som gjort dig till lögnens 
profet! 



MÄSTER OLOF 65 



OLOF. 

Det var ett hårdt ord, moder! 

MODERN. 

Kanske att jag och slägten före mig lefvat och 
trott och dött på en lögn. 

OLOF. 

Det var icke en lögn men det har blifvit. När du 
var mig moder hade du rätt, när jag blir gammal, ja, dä 
har jag kanske orätt I Man vexer inte i kapp med tiden! 

MODERN. 

Jag förstår dig icke! 

OLOF. 

Detta är min enda, mitt lifs stora sorg! Allt hvad 
jag gör och låter af renaste uppsåt måste för dig stå så- 
som brott och gudlöshet! 

modern! 

Olof! Jag vet ditt beslut, jag vet din förvillelse — den 
kan jag inte rubba, ty du är lärdare än jag, och Gud 
skall nog föra dig tillbaka, men jag ber dig, håll på ditt 
lif att du icke i dag rusar in i fördömelsen, förkorta icke 
ditt lif! 

OLOF. 

Hvad menar du? Icke slår man ihjel mig på predik- 
stolen! 

modern. 

Har du icke hört att biskop Brask underhandlar med 
päfven om införandet af den lagen, som dömer kättare 
till bålet! 

OLOF. 

Inqvisitionen? 

MODERN. 

Ja! Så heter det! 



66 MÄSTER OLOF 



OLOF. 

Lemna mig, mor, jag måste upp i dag och predika! 

MODERN. 

Du får icke gå! 

OLOF. 

Ingenting hindrar mig! 

MODERN. 

Jag har bedt till Gud att han skulle omvända ditt 
hjerta — jag skall säga dig, men du får ej omnämna det 

— jag Var svag af ålder och mina knän ville ej bära mig, 
jag sökte upp en Herrans tjenare och bad honom, som 
stod närmare sin Gud, hålla messor for din själ ! Han ne- 
kade, ty du var bannlyst. O, det är förfärligt! Gud for- 
läte min synd, jag bestack hans rena samvete med guld, 
med djefvulskt guld, blott för att rädda dig! 

OLOF. 

Hvad hör jag, moder! Det är ej möjligt! 

MODERN (tar Olofs hand oeh leder ho- 
nom till veftstra »tdan tnd vag- 
gen). 

Hör du! Hör du! Det är han som beder for dig i 
kapellet bredvid! 

OLOF. 

Det var dä detta mummel jag hörde! Hvem äx det? 

MODERN. 

Du känner svartebrodem Mårten — 

OLOF. 

Du låter satan läsa böner för mig! Förlåt mig, mor 

— din välmening tackar jag dig för. men — — 



MÄSTER OLOF 07 



MODERN {fräter; på km). 

Olof! Olofl 

OLOF. 

Bed mig icke! en mors bön kan fresta englar i him- 
raelen till afiall. Nu slutar psalmen, jag måste upp! 
Folket väntar! 

MODERN. 

Du för mig i grafven, Olof! 

OLOF (häftifft). 

Herren skall uppväcka dig! (K^ssn- hennes hand.) Tala 
icke mera vid mig, jag vet inte hvad jag säger! 

MODERN. 

Hör du! Hör du! Folket sorlar! 

OLOF. 

Jag kommer! Jag kommer! Den Gud som höll sin 
hand öfver Daniel i lejonkulan, han skall ock skydda mig! 

{Ohf går upp). 

{Undcf^ följande scener i sakristian höres en stark talande stämma, 
utan att man kan urskilja m^den. Kär predikan fwigått en stund, höres 
fscn'l, hrilket öfvergår till skrik.) 

CHRISTINA {kommen- in). 

Såg du honom, moder? 

MODERN. 

Är du här, barn? jag bad dig ju stanna hemma! 

CHRISTINA. 

Hvarför får icke jag gå i Herrans hus? Du döljer 
något för mig! 

MODERN. 

Gå hem, Christina! 



68 MÄSTER OLOF 



CHRISTINA. 

Får jag icke höra Olof predika? Det är ju Guds 
ord, säg mig, mor! 

MODERN (tiger). 
CHRISTINA. 

Du svarar ej! Hvad betyder detta? Har icke Olof 
tillstånd att gå upp ! Hvarför ser folket derute så hemlig- 
hetsfullt ut? Man sorlade dä jag kora. 

MODERN. 

Fråga mig ej! Gå tillbaka och tacka Gud för din 
okunnighet ! 

CHRISTINA. 

Är jag då ett barn att man icke törs säga mig — 

MODERN. 

Din själ är ännu ren och hon får ipke grumlas I 
Hvad har du att göra i striden! 

CHRISTINA. 

Striden? Jag anade något sådant! 

MODERN. 

Ja, här är strid, derför drag dig undan. Du vet vår 
lott då männen fora krig!- 

CURISTINA. 

Låt mig då veta hvad det är frågan om! Okunnig- , 
heten gör mig olycklig! Jag ser ett foidSrligt mörker, och 
skuggor som röra sig, gif mig ljus att jag må få visshet I 
Kanske jag känner dessa spöken! 

MODERN. 

Du skall bäfva då du får se hvilka'de äro! 

CHRISTINA. 

Låt mig då ba^a, hellre än att plågas af detta 
ohyggliga lugn! 



MÄSTER OLOF 69 

MODEBK. 

Bed icke fram blixten ur molnet, han skall krossa dig! 

CHRISTINA. 

Du förskräcker mig! Men säg mig sanningen, jag 
måste veta den, annars vänder jag mig till någon annan! 

MODERN. 

Är ditt beslut fast att träda inom klostrets heliga 
murar? 

CHRISTINA. 

Min far ville det! 

' MODERN. 

Du tvekar! 

CHRISTINA (Hger.) 
MODERN. 

Det är ett band, som håller dig?. 

CHRISTINA. 

Du vet det! 

MODERN. 

Jag vet det, och du måste slita det! 

CHRISTINA. 

Det är snart omöjligt. 

MODERN. 

Jag skall rädda dig, barn, ty du kan ännu räddas, 
jag skall ge Herren mitt största offer om blott en själ 
kan dragas undan fördömelsen! Min son! 

CHRISTINA. 

Olof? 



70 MÄSTER OLOF 



MODERN. 



Olof är förlorad, hor du, och det måste jag 
raoder säga dig! 



CHRISTINA. 



Förlorad? 



MODERN. 



Han är en lögnens profet! Djefnilen haf^er intagit 
hans själ! 

CHRISTINA {Mftigt). 

Det är inte sant! 

MODERN. 

Gud gifvre så vore! 

CHRISTINA. 

• 

Hvarför, hvarför säger du mig detta nu först! 

Men det är sant, .det är en lögn! (Går tiU dörren och öppnar 
den på glänt). Ser du, moder, der han står; är detta den 
onda anden som talar ur hans mun, är det en låga Mn 
helvetet som brinner i hans öga, säger man lögnen med 
skälfvande läppar, kan mörkret stråia ljus, ser du icke 
skenet kring hans hufvud! Du har orätt! Jag känner det! 
Jag vet icke hvilka läror han förkunnar, jag vet ej hvad 
han förnekar, men han har rätt! Han har rätt och Gud 
är med honom! 

MODERN. 

Du känner icke verlden, barn, du känner icke djeiVu- 

lens fiinder, tag dig till vara! (Hon drar Christina från dörren.) 

Du får icke höra honom, din själ är svag, han är Anti- 
christ's apostel! 

CHRISTINA. 

Hvem är Antichrist? 



MÄSTER OLOF 71 



MODERN. 

Han är en Luther! 

CHRISTINA. 

Du har aldrig sagt mig hvera Luther är, men är 
Olof hans apostel, då är Luther stor. 

MODERN. 

Luther hafVer djefvulen! 

CHRISTINA. 

Hvarför sade man mig ej detta förr! Nu tror jag 
det ickel 

MODERN. 

Jag säger dig det nu — ve mig, jag ville hålla dig 
borta från verldens ondska, derför höll jag dig i okun- 
nighet ... 

CHRISTINA. 

Jag tror dig icke! Släpp mig, jag måste se honom, 
jag måste höra honom, ty han talar icke som de andra! 

MODERN. 

Jesus min frälsare! Du också är besatt af den orene 
anden ! 

CHRISTINA {vid dÖ7Ten) . 

"I skolen icke binda själame", sade han, hör du! 

"I aren fria, ty Gud hafsrer gjort eder fria!" 

Ser du, folket bäf\rar vid hans ord, nu resa de på 
sig; de sorla. 

"I viljen icke frihet, ve eder, det är synd mot den 
helige Ande!" 

KYRKVAKTAREN (kommen- in). 

Jag tror inte det är rådligt att fruntimmerna stanna 
q var; folket börjar bli oroligt. Det här slutar aldrig väl 
för mäster Olof! 



72 MÄSTER OLOI 



MODERN. 

Jesus Maria! Hvad säger I? 

CHRISTINA. 

Frukta intet, Guds ande är med honom ! 

KYRKVAKTAREN. 

Ja, det vet jag inte, men det var en mästare att 
predika; så gammal •S3nidare jag är, sä kunde jag inte låta 
bli att gråta då jag satt uppe på orgelläktaren; jag förstår 
inte ändå hur en kättare och Antichrist kan tala på så- 
dant vis! Ja, jag säger den Luther! {Shnk ute % kyrkan). Se 
så, nu blir det väl något förskräckligt igen, och kungen 
som ska' vara borta också. 

MODERN. 

Låt oss gå härifrån! Är Gud med honom, då kuDna 

de intet skada! är det djefvnlen — så ske din vilje. Herre, 

men förlåt honom! {Skrik utanför. De gå.) 

(Scenen är tom ett ögonblick och man hör blott Olofs stämma än 
starkare — af bruten af rop och stenkastning). 

CHRISTINA (kommer ensam tiUbaka oeh 
stänger dörren inifrån^ hattar 
»ig ned på en bönpaU. Starka 
slag hörcu på dörren; tumuk 
ute i kyrkan. Detta tystnar, 
oeh Olof kommer ned med 
blodig panna oeh förstorat t^- 
utseende). 

OLOF {uian att jse Christina, kastar »$ 
i en stol), ^ 

Förgäfves! De vilja icke! Jag löser bojan på ftngen 
och han slår mig; jag säger "du är fri!" och han tror mig 
icke! Är det ordet då så stort, att det ej kan rymmas i 
en menskohjema! O, att det fans blott en som trodde — 
men nu ensam — en dåre, som ingen forstår . . . 

CHRISTINA {går fram). 

Olof! Jag tror på dig! 



MÄSTER OLOF 73 



OLOF. 

Christina! 

CHRISTINA. 

Du har rätt! 

OLOF. ' 

Hur vet du det? 

CHRISTINA. 

Jag vet inte, men jag tror det! Jag hörde dig nyss! 

OLOF. 

Och du förbannar mig icke! 

CHRISTINA. 

Det är ju Guds örd du predikar? 

• OLOF. 

Ja! 

CHRISTINA. 

Hvarför har man icke sagt oss detta förut, eller hvar- 
för talar man ett språk som vi inte förstå? 

OLOF. 

Flicka, hvem har lagt dig orden i munnen? 

CHRISTINA. 

Hvem? Det har jag icke tänkt på! 

OLOF. 

Din far? 

CHRISTINA. 

Han vill att jag skall gä i kloster! 

OLOF. ' 

Har det gått. så långt? Ock hvad vill du sjelf? 



74 MÄSTER OLOF 



CHRISTINA (f^r se Olofs sårade; panna). 

Olof, man har slagit dig; för Guds skull låt mig för- 
binda dig! 

OLOF (sätter sig). 

Christina, har jag. rubbat din tro? 

CHRISTINA {tar handklädet, rifver sönder 
och förbinder Olof under föl- 
jande). 

Min tro? Jag förstår dig ej! -^— --- Säg mig, hvem 
är Luther? 

OLOF. 

Det får jag inte säga. 

CHRISTINA. 

Alltid samma svar! Så säger min far, så säger din 
mor och så säger du! Törs man då icke säga mig san- 
ningen eller är sanningen farlig? 

OLOF. 
Sanningen är farlig! Du ser! {Tekar på sin panna). 

CHRISTINA. 

Du vill då att jag skall stängas in i en klostercell 
för att lefva ett liflöst lif i okunnighet. 

OLOF ffiffer). 
CHRISTINA. 

Du vill att jag skall gråta bort mitt lif, min ungdom, 
och bedja de långa eviga bönerna tills mii) själ somnat in. 
Nej — jag vill det icke, ty nu har jag vaknat, man kam- 
par omkring mig, man lider och förtviflar; jag har sett 
det, men jag får icke vara med, icke ens se på, icke ens 
veta hvad man strider för; I ha'n hållit mig i djurisk 
sömn; tron I icke att jag har en själ, som icke mättas af 
bröd eller torra böner, hvilka man lagt i min mun; "bin- 



MÄSTER OLOF 75 



den icke andame", sade du. O, om du visste hvad det 
ordet slog mig — det blef dag och de vilda skriken derute 
Ijödo som foglames morgonsång ... 

OLOF. 
Christina! Du är qvinna, du är ej född till att strida! 

CHEISTINA. 

Men lät mig åtminstone i Herrans namn lida, blott 
jag slipper sofv^a! Sen I, Gud väckte mig ändå! I haden 
aldrig vågat säga mig hvem Antichrist var, I haden aldrig 
låtit mig veta hvem Luther var, och när din mor skrämde 
mig med att du var en Luther, då välsignade jag Luther. 
Är han en kättare eller trogen, det vet jag ej, det bryr 
jag mig ej om, ty h varken Luther eller Påfven eller 
Antichrist kunna tillfredsställa min odödliga själ, då jag 
ej har tron på den evige Guden. 

OLOF. 

Christina! Vill du följa mig i striden, du kan stödja 
mig, ty du är den enda! 

CHRISTINA. 

Nu kan jag svara dig ett öppet ja, ty jag vet hvad 
jag vill, och utan att vädja till min far, ty jag är fri! 
O, jag är fri! 

OLOF. 

Vet du också hvad lif som väntar dig! 

CHRISTINA. 

Jag känner det nu! Och du skall inte behöfva rifva 
ned några falska drömmar — de äro borta; men du må 
tro jag har också drömt om riddaren, som skulle komma 
att bjuda mig ett kungarike och som talade om blommor 
och älskog — Olof, jag vill bli din maka, se här min 
hand. Jag säger dig dock, du var aldrig mina dröm- 
mars riddare, och jag tackar Gud att han aldrig kom, ty 
dä hade han gått — som en dröin! 



76 MÄSTER OLOI 



OLOF. 



Du vill bli min, Christina, och du skall bli lycklig, 
ty du var den som följde mig i minnet, dä jag var i be- 
dröfvelse och frestelse, och nu skall du följa mig vid sidan! 
Du var mina drömmars jungfru, som satt i tornet som 
fånge hos den stränge borgherren, och nu är du min! 



{^Slcbg pa dörreti.) 



CHRISTINA. 

Akta dig för drömmar, Olof! 

OLOF. 

Hvem är det? 

UTANFÖR. 

Gerdt! 

< 

OLOF. 

Hvad skall han säga? Mitt löfte! 

CHRISTINA. 

Fruktar du? Skall jag öppna? 

OLOF Cöppnar). 
GERDT (studsar). 

Christina? Olof! Du har brutit ditt löfle! 

OLOF. 

Nej! 

GERDT. 

Du ljuger! Du har stulit mitt barn, .min enda tröst, 

CHRISTINA. 

Olof ljuger icke! 

GERDT. 

Du har varit i kyrkan, Christina? 



MÄSTER OLOF 77 



CHRISTINA. 

Jag har hört det du ej ville! 

GERDT. 

Herre, du unnade mig icke den enda glädjen. 

OLOF. 

Strömmen, som du ville ha lös, tar sina offer hvar 
han får. 

GERDT. 

Du har röfvat henne, mitt barn! 

OLOF. 

Gif mig henne, fader Gerdt! 

GERDT. 

Aldrig! 

OLOF. 

År hon icke fri? 

GERDT. 

Hon är mitt barn! 

OLOF. 

Predikar du ej frihet! Hon är min! Gud har gif vit 
mig henne och du kan ej ta henne! 

GERDT. 

Du är. Gud vare lofv^ad — prest! 

' OLOF OCH CHRISTINA. 

Prest! 

GERDT. 

Och får således ej ingå äktenskap! 

OLOF. 

Om jag gör det ändå? 



78 MASTER OLOi 



GEBDT. 

Törs du det? 

OLOF. 

Ja! 

GERDT. 

Vill du ha en man som är bannlyst, Christina? 

CHRISTINA. 

Det vet jag ej hvad det är! 

OLOF. 

Ser du, Gerdt! Ser du! 

GERDT. 

Du straffar mig hårdt, min Gud! 

OLOF. 

Sanningen är for alla. 

GERDT. 

Er kärlek är större än min! Den var blott sjelfvisk- 
het. Gud välsigne er! Nu står jag ensam! (Otnfamningj, Se 
så! Gå hem, Christina, och lugna dem! Jag vill tala vid 
Olof! 

CHRISTINA (^år.; 
GERDT (m Olof). 

Nu är du min! 

OLOF. 

Hvad säger du! 

GERDT. 

Min frände! — Du fick mitt bref? 

OLOF. 

Det var du som rådde mig att ej gå upp! 



MÄSTER OLOF 79 



GERDT. 



Alldeles tvertom, fastän jag uttryckte mig litet besyn- 
nerligt! 



OLOF. 



Jag forstår dig inte! 



GERDT. 

Nej ! Nej ! Du är för ung ännu, derför behöfver du en 
forsyn! Åt en sådan karl som du säger man "låt bli det 
der**, då man vill ha något gjordt! 

OLOF. 
Hvarfor var du inte i kyrkan med de dina? 

GERDT. 

Det är blott de sjuka som behöfv^a läkare, vi arbe- 
tade på vårt håll! Du har gjort ett godt arbete i dag, och 
jag ser du har fått din lön! Jag har frigjort dig i dag, 
Olof! 

OLOF. 

Du? 

GERDT. 

Kuiigen befallde dig att stilla de upproriska, och hvad 
har du gjort! 

OLOF. 

Nu börjar jag förstå dig, fader Grerdt! 

GERDT. 

Det fagnar mig! Jo, du har' rört upp de lugna. 

OLOF). 
Ja, det har jag gjort! 

GERDT. 

Hvad tror du kungen säger om det? 

17 



80 MÄSTER OLOF 



OLOF. 

Det står jag forl 

GERDT. 

Godt! 

OLOF. 

Och kungen skall gilla mitt görande, ty han vill en 
reformation, men vågar ej sjelf ännu. 

GERDT. 

Toker! 

OLOF. 

Jag ser du vill sätta mig upp mot den laglige kungen. 

GERDT. 

Hör du, hur många herrar tror du att du kan tjena? 

OLOF (Hger.J 
GERDT. • 

Kungen är här! 

OLOF. 

Hvad säger du? 

GERDT. 

Kungen kom hem nyss! 

OLOF. 

Och vederdöpame! 

GERDT. 

Fångna, naturligtvis! 

OLOF. . 

Och du står här helt lugn! • 



MÄSTER OLOF 81 



GERDT. 

Jag är gammal nu, jag har också rasat som du, men 
jag blef bara trött! Rink och KnipperdoUink ha varit 
mina förtrupper! De skulle stupa, det var klart; nu börjar 
mitt arbete! 

(Trunmlag utanfw på gatan.') 
OLOF. 

Hvad är detta? 

GERDT. 

Det är de kungliga trummorna som hålla fångame 
sällskap till fängelset! Kom hit får du se! 

OLOF {stiger upp på en bänk och ser 
ut gcnmn fönstret.) 

Hvad ser jag; qvinnor och barn släpas mellan knek- 
tarne ! 

GERDT. 

Nå ja, de ha kastat sten på kungens vakt, inte går 
det an! 

OLOF. 

Skall man då föra dårar eller sjuka i fängelse! 

GERDT. 

Det fins två slags dårar: ena sorten sätter man på 
hospitalet och ger piller och kalla bad, andra sorten tar 
man hufVudet af; det är en radikal kur, men "så är den 
sorten farlig också! 

OLOF. 

Jag går till kungen; han kan ej vilja dessa skänd- 
ligfieter I 

• GERDT. 

Akta ditt hufsmd, Olof! 



82 MÄSTEE OLOF 



OLOF. 

Akta dig sjelf, fader Gerdt! 

GERDT. 
♦ 

Ingen fara med mig; jag har fiillmagt till hospitalet! 

OLOF. 

Jag kan icke lida att se detta; jag går till kungen 
om det också skall kosta mitt lif! 

{Gar mot dörren.) 
GERDT. 

Detta är en sak som kungen ej afgör! Du skall vända 
dig till lagen! 

OLOF. 

Kungen är lagen! 

GERDT. 

Ja tyvärr! . . . Om hästen- kände sin stjrrka, vore han 
ej så galen, som han nu är, att gå under oket — när han 
någongång blir klok och springer ifrån sin förtryckare — 
då kallar man honom galen . . . Låt oss be. till Gud för 
dessa armas förnuft! 



MÄSTER OLOh 83 



Tredje Akten. 



¥m sal pä Stockholms slott. I bakgrunden ett galleri, »om svdcrmcra 
afxkiljes genom en gardin. Jtn äldre betjent gar och väntar i ^ulkrkt. 

OLOF {träder inj. 

Träffas kungen i dag? 

BETJENTEN. 

Jo! 

OLOF. 

Kan du säga mig h varför man låtit mig gå ftirgäfves 
fyra dagar å rad? 

BETJENTEN. 

Nej för all del, jag vet ingenting! 

OLOF. 

Det förefaller mig besynnerligt att inte jag blifvit in- 
släppt. 

BETJENTEN. 

Hvad är det om? 

OLOF. 

Det rör dig inte! 

BETJENTEN. 

Nej, nej ! Det förstår jag, men jag tänkte, att jag möj- 
ligen kunde ge några upplysningar. 

OLOF. 

Brukar du sköta konungens mottagningar? 



84 MÄSTER OLOF 



BETJENTEN. 

Nej for all del, men se den, som får höra sä mycket 
8om jag, har allt reda på litet af h varje. 

(rauaj. 
OLOF. 

Dröjer det länge? 

BETJENTEN (låtsar ej hiha . 
OLOF. 

Vet du om kungen kommer snart? 

BETJENTEN {med ryggen åt OlofJ. 

H\V? 

OLOF. 

Vet du inte hvem du talar vid? 

BETJENTEN. 

Nej for all del! 

OLOF. 

Jag är konungens secretarius! 

BETJENTEN. 

Nej kors, är det mäster Olof! Jag kände far jag, 
Peder Smed, för si jag är från Örebro också! 

OLOF. 

Kan du inte vara höflig ändå! 

BETJENTEN. 

Jojo! så går det, när man kommer sig upp här i 
verlden, man glömmer sina fattiga fader! 

OLOF. 

Om min far verkligen hedrade dig med sin bekantskap, 
det är möjligt, men att han vid sin död insatt dig i fars 
ställe, det tror jag inte. 



MÄSTER OLOF 85 



BETJENTEN. 



Jojo! Ser man på! Stackare fru 'Christina! (Gar at 

rcnntcrj. 

OLOF. 
{Fam. Deijå LARS SIGGESON frän höger.) 

MARSKEN {utai) att sa pä Olof Å antar af 
honom kappan). 

Kora mer kungen snart? 

OLOF (far kappan och kastar dn pa 
golfvet.J 

Det vet jag inte! 

MARSKEN. 

Skaffa mig en stol! 

OLOF. 

Det är inte mitt göra! 

MARSKEN. 

Jag har inte reda på dörrvaktens instruktion! 

OLOF. 

Jag är inte dörrvakt! 

MARSKEN. 

Det rör mig inte hvad du är; jag bär inte matrikel 
Öfver drängarne på mig! Men höflig ska' du vara! 

OLOF (tigerj. 
MARSKEN. 

Blir det något? Jag tror djefvulen rider dig! 

OLOF. 

Förlåt mig; det ingår inte i min syssla som secre- 
tarius att passa upp. 



86 MÄtiTER OLOF 



MARSKEN. 

HvaM Mäster Olof! Jaså, det roar er att sitta vid 
dörren och spela dräng för att sedan afmaskera er som 
Gud ! Jag trodde ni var en stolt man ! (/ det han tar upp 

kappan cch lägger dcff pa batiken). 

OLOF. 

Herr Marsk! 

MARSKEN. 

Nej! Ni är en fäfång uppkomling! Var sä god och 
stig fram och sitt, herr secretarius! (Anvimr hmwm plats; gar 

in i ett HidorHm). 

OLOF (Hätter sig), 
{hn ung ndilMtian frän galletuef hchar Olof). 

ADELSMANNEN. 

God morgon, herr secretarius; ingen kommen ännu! 
Nå hur står det till hemma i Stockholm? Jag kommer 
direkt från Malmö. 

OLOF. 
Här är mycket bedröfligt! 

ADELSMANNEN. 

Ja, jag har hört sägas det! Packet bullrar som van- 
ligt när kungen vänder ryggen till ! Och så de der dumma 
prestema! Förlät mig ni är ju fri tänk are, herr secretarius! 

OLOF. 

Jag förstår inte! 

ADELSMANNEN. 

Genera er inte! Ser ni jag har fått min uppfostran i 
Paris! Frans den förste, oh Saint-Sauveur! det är en man 
som går långt; vet ni hvad han sa' åt mig på en bal 
masqué, nu sist under kamevalen! 

OLOF (tiger). 



, \ 



MÄSTER OLOF 87 



ADELSMANNEN. 

"Monsieur", sa' han, "la religion est morte, est morte", 
sa' han; men det hindrar honom inte att gå i messan! 

OLOF. 

Såå! 

ADELSMANNEN. 

Och vet ni hvad han sa', då jag frågade honom h var- 
för han gjorde så? — "Poesie! Poesie!" sa' han; äh han är 
guddom lig ! 

OLOF. 

Hva' sa' ni då? 

ADELSMANNEN. 

Ers majestät, sa' jag, på franska naturligtvis, lyckligt 
det land, som eger en konung, h vilken k^u så skåda ut 
öfver tidens tränga krets, att han ser tidsandans kraf, men 
likväl icke trugar de sofvande massorna att omfatta en 
högre åskådning, for hvilka de behöfde sekler att komma 
till mognad till I Var det iiite bra sagdt! 

OLOF. 

o 

Ahjo! Men det förlorade allt pä of Versättningeu ! 
Sån't der bör sägas pä franska! 

ADELSMANNEN (tankspridd ). 

Ni har fullkomligt rätt! — Säg mig, ni bör göra 
fortune! Ni som är en så långt framskriden man for er tid! 

OLOF. • 

Jag tror inte att jag går så långt! Tyvärr blef min 
uppfostran försummad, den gjordes i Tyskland som ni vet, 
och tyskarne ha ännu icke kommit ut öfver religionen! 

ADELSMANNEN. 

Jaja! Jaja! Kan ni säga mig hvarfor de bräka med 



88 MASTER OLOF 



den der reformatioueu nii i Tyskland! Luther är en upp- 
lyst man, jag vet det, jag tror det, men det kan han ju 
behålla for sig sjelf eller åtminstone inte kasta ut gnistor 
bland de råa massorna, som dock alltid blir perlor för 
svin. Öm man. riktar blicken ut öfsrer tiden, om man 
lefver något med i tankames stora rörelser, så skall man 
lätt se orsakerna till de missförhållanden i jemvigten, som 
nu göra sig gällande i de stora kulturländerna, jag talar 
nu inte om Sverige, ty det är intet kulturland. Vet ni 
hvad tyngdpunkten heter, denna tyngdpunkt, vid hvars 
rubbning allt går sönder och utan hvilkens stabilitet alh 
kastas öfv^er ända? Den heter adeln! Adeln är intelligen- 
sen! Feodal väldet är på fall — hoc est verlden, bildningen 
är .på förfall, kulturen dör! Jojo! Ni tror inte det! Men 
med den minsta historiska blick skall ni se det! Adeln 
gjorde korstågen, adeln gjorde det, adeln gjorde det! Hvar- 
f(*)r är Tyskland sönderslitet? Jo; bönderna resa sig upp 
mot adeln, hugga af sitt eget hufvud. Hvarför står Frank- 
rike, la France, jo derför att Frankrike är adeln och 
adeln är Frankrike, de äro identiska begrepp, de äro soli- 
dariska! Hvarför, frågar jag igen, är Sverige för närvarande 
uppskakadt i sina innersta grundvalar? Jo, adeln är kros- 
sad ! Christian den andre var en man med snille, han visste 
hur man skulle eröfra ett land, han sågade inte af ett ben 
eller en arm, nej, han slog af hufvet ! Nåväl! Sverigeskall 
räddas, konungen vet sättet: adeln skall upprättas och 
kyrkan skall krossas! Hvad sägs? 

OLOF [ntigcr upji). 

Ingenting ! 

{Paus.) 
, OLOF. 

Ni är fntänkare? 

ADELSMANNEN. • 

Ja visst! 

OLOF. 

Ni tror dä inte att Bileams åsna kunde tala? 



MÄSTER OLOF 89 



' ADELSMANNEN. 

Nej för tusan! 

OLOF 

Men det gör jag! 

ADELSMANNEN. 

Verkligen ! 

LARS ANDREJE {inkoMnwr). 

Guds fred, Olof! 

OLOF {ffrr /tonmn i famm»). 

Välkommen, Lars. 

ADELSMANNEN (ffår). 

Populace ! 

LARS. 

Hur trifs du här? 

OLOF. 

Det är så qvaft! 

LARS. 

Jojo ! 

OLOF. 

Och sä lågt i taket! 

LARS. 

Det är derför de ha så svårt att gå rakii. 

OLOF. 

Jag har på tio minuter* blifvit så hofinan att jag lärt 
mig tiga då en åsna talar! 

LARS. 

Det skadar inte det! 



00 MAiST£E OLOF 



OLOF, » 

Hvad tanker kungen? 

LARS. 

Det talar han inte om! 

XFolkitt har börjat samlas). 
OLOF. 

Hur ser han ut? 

LARS. 

Som ett frågetecken med åtskilliga utrop efteråt! 

BRASK {inträder; alla vika tmdatt). 

MARSKEN ^min kmnmit tillbaJca gar em' 
hotwm och helaari. 

OLOF {hehar Broffk. Denne ser for- 
^ vanad ut). 

BRASK {till Marsken). 

Är detta skrifvarenas plats! 

MARSKEN. 

Det borde inte vara det, men vår konung är så ofant- 
ligt nådig! 

BRASK. 

Nedlåtande menar ni! 

MARSKEN. 

Alldeles! 

BRASK. 

Det är stor audiens i dag! 

MARSKEN. 

Mest convenansbesök efter hans nådes lyckliga äter- 
komsf! 



MÄSTER OLOF » 91 



BRASK. 



T>eit är en glädje, herr marsk, att betyga vår konung 
ett oblandadt deltagande öfver frågans lyckliga lösning! 

MARSKEN. 

Herr biskopen är alltför artig, som gör sig omaket 
iif en så lång resa, helst då man är så till åren. 

BRASK. 

Jojo! Och helsan vill inte alltid stå bi! 

MARSKEN. 

Jaså, herr biskopens helsa är inte som sig bör! Dét 
är alltid sorgligt att inte ha sina krafter friska, helst då 
man bekläder en så hög och ansvarsfull plats! 

BRASK. 

Herr marsken ser kry ut! 

MARSKEN. 

Ja, Gudskelof ! 

(Fans.) 

BRASK (sättet' sig). 

Tycker inte herr marsken att det drar? 

MARSKEN. 

Jo — det är inte utan. Vi kanske ska* säga till att 
dörrame stängas! 

BRASK. 

Ah nej, jag tackar, jag tror inte det behöfs! 

fPaus.) 



Kungen dröjer! 



Ja! 



MARSKENL 



BRASK. 



94 MÄSTER OLOF 



' GUSTAF. 

Du är adelsman! 

MAKSKEN. 

Ja! och min öfvertygefee .är att bonden spelt ut sin 
röl: den råa kraftens att drifVa undan fienden med arm- 
styrka! Ers näde! Krossa kyrkan ty hon håller folket i 
bojor, tag kyrkans guld och betala rikets skuld — och 
gif åter åt den sjunkna adeln hvad kyrkan narrat af henne! 



Kalla in Brask! 



Ers nåde! 



Biskop Brask! 



GUSTAF. 



MARSKEN. 



GUSTAF. 



(MARSKEN går. BRASK kommer w) 
GUSTAF. 



Var god, herr biskop, och tala! 

BRASK. 

Jag ville framföra vår lyckönskan till . . . 

GUSTAF. 

Tack, herr biskop! Vidare! 

BRASK. 

Det har tyvärr försports klagomål från åtskilliga de- 
lar af riket angående obetalade silfs^erlån frän kyrkan som 
Ers näde tagit upp! 

GUSTAF. 

Och som ni kräfsrer nu ! Behöfvas verkligen alla kal- 
kame \\å kommunionen? 

BRASK. 

Ja! 



MÄSTER OLOF 95 



GUSTAF. 

Låt dem dricka ur tennstop då! 

BRASK. 

Ers nåde! 

GUSTAF. 

Är det något vidare? 

BRASK. 

Det värsta af allt, kätteriet. 

GUSTAF. 

Det rör mig inte, jag är inte påfve! 

BRASK. 



Det skall jag säga Ers nåde, att kyrkan sjelf tar ut 
sin rätt, äfven om hon skulle råka i strid 7- 

GUSTAF. 

Med hvem? 

BRASK. 

Med staten! 

GUSTAF. 

Jag ger eder kyrka djefvulen! Nu är det sagdt! 

BRASK. 

Det vet jag! 

GUSTAF. 

Och ni väntade blott ordet från min mun! 

BRASK. 

Ja! 

GUSTAF. 

Akta er! Ni reser med 200 man i sällskap och äter 
på silfver, då folket äter bark. 

18 



96 MÄSTER OLOF 



BRASK. 

Ers nä<le tar irågaii för .smått! 

GUSTAI'\ 

Känner I Luther då! I är en upplyst man! Hvad är 
detta for ett fenomen! Hvad säger I om rörelserna som 
gä genom Europa! 

BRAÖK. 

Ett framsteg baklänges! Luthers röl är blott den att 
tjena till skärseld åt det gamla, sekelboma, bepröfvade, att 
det må renas och genom strid segrande framgå! 

GUSTAF. 

Jag bryr mig icke om edra lärda disputatser! 

BRAJSK. 

Men Ers näde tar i^tt hägn förbrytare och ingriiier 
i kyrkang rätt! Mäster Olof har svårt kränkt kjrrkan! 

(tUSTAF. 

Bannlys honom då! 

BRASK. 

Det är gjordt, men ändå är han i Ers nådes tjenst! 

GUSTAF. 



Hvad vill ni göra honom mera! Säg! 

{Pam.) 
BRASK. 

Vidare lär han gått så långt, att han hemligen gift 
sig mot kanoniska lagen! 

GUSTAF. 

8åå! Det har gått fort det! 

BRASK. 

Det rör inte Ers nåde, nåväl; men om han uppviglar 
folket! 



MÄSTKIt OLOF 97 



GUSTAF. 

Då tar jag hand om saken! Är det något mer? 

BKAÖK {lifter ett uppehåll). 

Jag ber er for himlens skull störta icke landet åter 
i förderf; ty det är äimu icke moget for en ny lära! Vi 
äro svaga rön som kunna böjas, men tron, kyrkan, aldrig! 

GUSTAF iräeker honom handen). 

I har kanske rätt! Lät oss vara fiender, gamle biskop 
Hans, hellre än falska vänner! 

BRASK. 

Väl! Men gör aldrig hvad I ångrar! Hvarje sten I 
riftrer från kyrkan, skall folket kasta efler er! 

GUSTAF. 

Bringa mig icke till ytterligheter, biskop, ty då få vi 
.sannna förskräckliga skådespel här som i Tyskland! För 
sista gången viljen I görxi eftergifter om rikets välfärd står 
på ett kort? 

BRASK. 

Kyrkan — — 

GUSTAF. 

Kyrkan först, jaha! Farväl! 

{Brask går. Marsken kominer in.) 
GUSTAF. 

Biskopen har bekräftat er utsago! Ja, det var menin- 
gen det! Tag nu fram murare som kunna rifva; väggame 
ska' få stå, korsen skola få sitta qvar på taken och 
klockorna i tornen, men källranie bryter jag sönder; man 
börjar vid grunden, ser I! 

MARSKEN. 

Men folket skall inbilla sig att man tar bort tron ; 
de måste upplysas. 



98 MÄSTER OLOF 



GUSTAF. 

Vi ska' skicka upp mäster Olof och predika! 

MARSKEN. 

Mäster Olof är en farlig karl! 

GUSTAF. 

Han behöfs nu! 

MARSKEN. 

Han har farit fram som en vederdöpare i stället för 
att bekämpa dem. 

GUSTAF. 

Jag vet det! Det kommer se'n! Skicka in honom! 

MARSKEN. 

Lars kansler är bättre! 

GUSTAF. 

Tag in båda två! 

MARSKEN. 

Eller Olofs bror, Lars Pederson. 

GUSTAF. 

Duger inte ännu! Han är för blödig att slåss! Hans 
tid kommer också! 

("marsken inför OLOF och LARS.J 
GUSTAF (till Lar» kamler). 

Vill du hjelpa mig, Lars? 

LARS. 

Det gäller kyrkan? 

GUSTAF. 
Ja! Hon skall rifsras! 

LARS. 

Dertill är jag ej mannen! men om Ers nåde vänder 
sig till mäster Olof! 



MÄSTER OLOF 99 



GUSTAF. 

Du vill således inte? 

LARS. 

Jag kan ej! Men ett vapen kan jäg lemna! 

(kmnar fram nya Bibeln.J 

GUSTAF. 

Den heliga skrift! Det var ett godt vapen! Vill du 
föra detta, Olof? 

OLOF. 

Ja, med Guds hjelp! 

. GUSTAF (ger ett vink åt Lars att ga; 
han gär). 

Är du lugn ännu, Olof? 

OLOF (tiger.) • 
GUSTAF. 

Jag gaf dig fyra dagars betänketid! Hur har du skött 
ditt åliggande? 

OLOF (häftigt). 

Jag har talat till folket — 

GUSTAF. 

Så att du har feber ännu! Du ämnar försvara de der 
galningame, som man kallar vederdöpare? 

M 

OLOF (djerftj. 

Ja! 

GUSTAF. 

Lugn! Du har gift dig helt hastigt? 

OLOF. 

Ja! 

GUSTAF. 

Du är bannlyst? 



100 MÄSTER OLOF 



OLOF. 

Jal 

GUSTAF. 

Och ändå är du lika djerf! Om du nu som upprors- 
makare fick följa de andra till galgen, hvad säger du då? 

OLOF. 

Jag skulle beklaga att jag ej fått göra min geming, 
men tacka Gud för hvad jag fått göra. 

GUSTAF; 

Det är bra! Törs du fara upp till det gamla uggle- 
boet Upsala och säga de lärde att påfven inte är Gud 
och att han inte har med Sverge att göra? 

OLOF. 

Blott det? 

GUSTAF. 

Vill du säga att bibeln är Guds ord uteslutande? 

OLOF. 

Intet vidare? 

GUSTAF. 

Du får inte nämna Luthers namn! 

■ * 

OLOF ((iftei- betänkande). 

* 

Nej, det vill jag inte! 

GUSTAF. 

Går du hellre till döden? 

OLOF. 

Nej ! men min konung behöfver mig! 

GUSTAF. 

Du är inte ädel, Olof, som begagnar dig af min 



UASTEJt OLOF 101 



•olycka! Säg hvad du vill; men du får ursäkta om jag 
:se'n tar tillbaka något! 

OLOF. 

Man prutar inte på sanningen! 

GUSTAF, 

Guds död! ^»/Sf- wn) Gör som du vill! 

OLOF (jå knä). 

JsLg får då säga allt! 

GUSTAF. 



Ja! 



OLOF. 



Då är mitt lif ej förspildt om jag blott kastat en 
gnista af tvifsrel i det sof^ande folkets själar! Det skall 
då bli en reformation. 

* 

GUSTAF (efter ett uppehåll). 

Ja! 

(I*au8.) 
OLOF frädd). 

Hvad skall blifva af vederdöpame? 

GUSTAF. 

Du frågar mig? Dö ska' de! 

OLOF. 

Tillåter Ers nåde en fråga? 

GUSTAF. 

Säg mig, hvad vilja dessa galningar? 

OLOF. 

Olyckan är att de inte veta rigtigt- sjelfva! Och om 
jag skulle säga det — 



102 MASTER OLOF 



GUSTAF.. 

Säg uti 

OERDT (inkommer hastigt, spelande fa- 
nig.) 

GUSTAF. 

Hvem är du, som vågar tränga dig in här? 

GERDT. 

Jag skulle ödmjukast anhålla om Ers nådes intjg på. 
rigtigheten af detta utlåtande! 

GUSTAF. 

Vänta tills du blir kallad! 

GERDT. 

Ja, det kan jag göra, men vakten vill inte vänta på 
mig! Se jag rymde ur fångelset, ty der var inte min plats £ 

GUSTAF. 

Är du bland vederdöpame? 

GERDT. 

Ja, jag råkade komma med, men här har jag e» 
attest på att jag tillhör hospitalet, afdelningen n:o 3 för 
obotliga, cellen n:o 7! 

GUSTAF (tiU Olof). 

Säg till åt vakten! 

GERDT. 

Nej, det behöfs inte, jag begär bara rättvisa orfi den 
sköter inte vakten om! 

GUSTAF (Jix€rw,GerdtJ. 

Har du inte varit med om dessa skändligheter i sta- 
dens kyrkor? 



MÄSTER OLOF 105 



GER DT. 

Jo, det förstås, ty inte kan en klok menniska bäi^a. 
sig så galet åt! Vi ville bara göra några små förändringar- 
i stilen, se, det var för lågt i taket tyckte vi I 

GUSTAF. 

Hvad ville ni egentligen? 

GERDT. • 

Oh! Vi vill så mycket fast vi inte hunnit med hälf- 
ten ännu; ja, vi vill så mycket och så fort se'n, att inte 
tanken hinner med, och det är derför som den blir litet 
bakefter! Ja, och så ville vi tapetsera om lite i kyrkan och 
ta ut fönstema för det luktade unket. Ja, och så ville vi 
ändå mera, men det fir vara så länge! 

GUSTAF (iiU Ohf). 

Det är en farlig sjukdom, ty annat kan det inte varat 

OLOF. 

Hvem vet? 

GUSTAF. 

Nu är jag trött! Fjorton dagar för du att bereda dig 
på! Din hand på att du hjelper mig! 

OLOF. 

Jag skall göra mitt! 

GUSTAF. 

Säg till att man för Rink och Knipperdollink till 
Malmö. 

OLOF. 

Och sedan? 



104 MAHTER OLOF 



GUSTAF. 

Få de rjrmma! Den der token kan du låta fora till 
hospitalet! Farväl! 

(Gir) 
GERDT {knyter nåfven efier Gustaf). 

Ska' vi gå nu? 

OLOF. 

Hvart? 

GERDT. 

Hem! 

OLOF ftiffer.) 
OERDT. 

Vill du föra din svärfar till dårhuset, Olof? 

OLOF. 

Om jag vill? Min pligt! 

GERDT. 

Fins det inte högre pligter än en befallning? 

OLOF. 

Böljar du nu igen? 

GERDT. 

Hvad skall Christina säga då du lemnat hennes far 
l)land dårar? 

OLOF. 

Fresta mig icke! 

GERDT. 

Ser du hur svårt det är att tjena kungen! 

OLOF (tigerj. 



MÄSS^ TER OLOF 105 

GERDT. 

Stackars gosse, jag skall inte bedröfva dig! Här har 
ditt samvete absolution! (Visar ett papp&r). 

OLOF. 

Hvad ax det? 

GERDT. 

Ett friskbetyg! Ser du mau måste vara dåre bland 
kloka och klok bland dårar! 

OLOF. 

Hur fick du det? 

GERDT. 

Tycker du att jag inte förtjenar det! 

OLOF. 

Jag vet inte! 

GERDT. 

Det är sant; du törs inte ännu! 

BETJENTEN (kotmner in). 

Var så god och gå ut, det skall sopas här! 

GERDT. 

Kanske det skall vädras också? 

BETJENTEN. 

Jojo men! 

GERDT. 

Glöm inte att öppna fönstema! 

BETJENTEN. 

Nej för all del, det behöfs nog, för vi bruka inte ha 
8å'nt här sällskap. 



106 MÄSTER OLOF 



GERDT. 

Hör du, min gubbe lilla, jag skall helsa dig från 
din far I 

BETJENTEN. 

Jaså I 

GERDT. 

Kanske du inte känner honom! 

BETJENTEN. 

Jo for all del! 

GERDT. 

Vet du hvad han sa'? " 

BETJENTEN. 

Nej. 

GERDT. 

Du ska' vata på viskan, sa' han, annars dammar du 
ner dig. 

BETJENTEN. 

Jag forstår inte! 

GERDT. 

Det är din ursäkt. (Gar.) 

BETJENTEN. 

Pack! 



MÄSTER OLOF 107 



Tablå. 

Olof 8 arbetsrum. Fönster i fonden^ gcitotn hviVca solen skiner in; 
träd utanför. Christina stor vid ett föftster och vattnar blommor; under 
tiden jollrar hon nied foglame i en bur. Olof sitter oeh shrifver; med 
eti min af otaUghet ser hath upp frän papperet oeh bort till Christina lik- 
som viUe han tysta henne. Detta upprepas några gånger tills Christina 
slår ned en blomkruka 

OLOF (stampar lått i golfvet). 
CHRISTINA. 

Stackars min blomma! Ack, ser du, Olof, fyra knoppar 
gingo af! 

OLOF. 

Ja» JAg ser det! 

CHRISTINA. 

Nej, det gör du inte; du skall komma hit! 

OLOF. 

Kära vän, jag har inte tid. 

CHRISTINA. 

Du har inte sett åt mina steglitsor ännu, som jag 
köpte åt dig i morse. Tycker du inte att de sjunga vackert? 

OLOF. 

Åhjo! 

CHRISTINA. 

Åhjo? 

OLOF. 

Jag har så svårt att arbeta när de skrika. 



108 MASTJiR OLOF 



CHRISTINA. 



De skrika visst inte, Olof, men du tycks ha förkärlek 
for en skrikande nattfogel! Säg mig hvad betyder ugglan, 
som du bär i sigillringen. 

OLOF. 

Ugglan är en gammal vishetens symbol. 

CHRISTINA. 

Den tycker jag är dum — icke älskar den vise mörkreti 

OLOF. 

Den vise hatar mörkret och natten, men han gör 
natten till dag med sitt skarpa öga! 

CHRISTINA. 

Hvarförhar du alltid rätt, Olof? Kan du säga mig det! 

OLOF. 

Derför, min vän, att jag vet det roar dig att ge mig 
rätt! 

CHRISTINA. 

Nu har du återigen rätt. — Hvad är det du skrif- 
ver på? 

OLOF. 

Jag öfversätter! 

christina\ 
Läs litet for mig? 

OLOF. 

Jag tror inte att du förstår detta! 

CHRISTINA. 

Förstår! Är det inte svenska? 






MÄSTER OLOF 109- 



OLOF. 

Jo, men det är för omaterielt för dig. 

CHRISTINA. 

Omaterielt! Hvad är det? 

OLOF. 

Du skulle icke första mig om jag sade det, men om^ 
du icke förstår hvad jag läser för dig, så förstår du hvad 
som menas med omaterielt. 

CHRISTINA (tar ett Imlffärdigt HticktygJ. 

Läs du medan jag stickar. 

OLOF. 

Hör noga på och förlåt mig om du får tråkigt! 

CHRISTINA. 

Jag skall förstå dig; jag vill det! 

OLOF (läser). 

"Materien tänkt i sin abstraktion från formen är det 
fullkomligt predikatlösa, obestämda, åtskilnadslösa. Ty 
icke af det rena icke-varandet, utan blott ur verklighetens 
icke-varande, det vill säga ur varandet såsom möjlighet,, 
kan något uppkomma. Det möjliga varandet är lika så 
litet icke-varande som verklighet. Hvarje existens är der- 
för ett förverkligadt möjligt. Materien är således för Ari- 
stoteles ett vida positivare substrat än för Plato, som för- 
klarar henne för ett rent icke-varande. Häraf inser man 
huru Aristoteles kunde uppfatta materien i motsats mot 
formen som en positiv negativitet". 

CHRISTINA (kastar ifrån sig arbetet). 

Håll upp! Hvarfbr skall jag icke kunna fatta detta? 
Har icke jag samma själsförmögenheter som du? Jag blygs 
inför dig, Olof, att du skall ha en sådan stackars hustru, 
som icke begriper hvad du säger; nej, jag skall hålla mig 
till mitt sticktyg, jag skall städa och damma i ditt arbets- 



110 MASTER OLOF 



rum, jag skall åtminstone lära mig fatta önskningame i 
dina blickar, jag skall bli din slafvinna, men aldrig, aldrig 
skall jag förstå dig! Ack, Olof, jag är dig icke värdig, 
hvarför tog du mig till hustru? Du överskattade mig i 
ett ögonblick af berusning. Du skall ångra det och vi 
båda skola bli olyckliga! 

OLOF. 

Christina! Lugna dig, min vän. Sätt dig här hos 
mig! (Tar upp 8tickmngen.J Tror du mig om jag säger att det 
är mig omöjligt göra sådant arbete! Jag kan aldrig i lifVet 
göra det! År du då icke skickligare än jag och är jag 
icke mindre än du! 

CHRISTINA. 

Hvarför kan du inte det? 

OLOF. 

Af samma skäl som du ej förstod mig nyss; jag har 
icke lärt. Men vill du nu bli glad igen om jag säger dig, 
att * du kan lära dig förstå denna bok, som du noga bör 
skilja från mig, då jag deremot aldrig kan lära mig ditt 
arbete. 

CHRISTINA. 

Hvarför inte det? 

OLOF. 

Jag är inte skapad så och jag vill inte. 

CHRISTINA. 

Men om du ville? 

OLOF. 

Ser du, min vän, det är just min svaghet, jag kan 
aldrig vilja det. Tro mig, du är starkare än jag, du rår 
på din vilja, jag rår inte på min! 

CHRISTINA. 

Tror du att jag kan lära mig förstå din bok der? 



MÄSTER OLOF 111 



OLOF. 

Jag är öf\rertygad derom! Men det får du inte! 

CHRISTINA. 

Skall jag fortfarande hållas i okunnighet? 

OLOF. 

Nej, nej, förstå mig? Den stund du förstod hvad jag 
förstod, skulle du upphöra att akta mig . . . 

. CHRISTINA. 

Som en Gud . . . 

OLOF. 

Som du vill! Men tro mig, du skulle förlora det som 
nu gör dig större än jag; styrkan att kufva din vilja, och 
då blef du mindre än jag och då skulle jag ej akta dig! 
Förstå mig; vår glädje är att öfverskatta h varandra, låt 
oss behålla den villfarelsen! 

CHRISTINA. 

Nu är du obegriplig; men jag måste tro på dig, 
Olof. Du har rätt! 

OLOF. 

Lemna mig ensam, Christina, jag ber dig. 

CHRISTINA. 

Stör jag dig? 

OLOF. 

Jag har allvarliga tankar att sysselsätta mig med. 
Du vet jag väntar afgörandet i dag. Kungen har afsagt 
sig regeringen derför att man ej ville gå in på hans vilja. 
Denna dag skall jag antingen stå vid mitt mål eller börja 
om striden! 

CHRISTINA. 

Får jag icke vara glad i dag, Olof, på midsommar- 
afton? 

19 



112 MÄSTER OLOl! 

OLOF. 

Hvarfpr är din glädje sä stor i dag? 

CHRISTINA. 

Skall jag ej glädjas då jag sluppit ur träldomön, då 
jag blifvit din maka? 

OLOF. 

Förlåter du mig, om min glädje är mera allvarlig då 
min sällhet kostat mig — ^ en moder! 

CHRISTINA. 

Jag vet det, och jag känner det också djupt! Din 
mor skall, när hon fSr veta värt giftermål, förlåta dig, 
men förbanna mig. Hvem får t3aigsta bördan! Men det 
är detsamma, det är för din skull ! Jag vet detta, jag vet 
att stora strider förestå dig, att djerfva tankar födas i ditt 
hufvud, och att jag aldrig kan deltaga i striden, aldrig 
bistå dig med ett råd, aldrig försvara dig mot smädarne, 
men jag måste ändå se på, och under allt detta lefea i 
min lilla verld^ syssla med dessa småting, som jag tror 
du ej värderar men som du skulle sakna. Olof, jag kan 
icke gråta med dig, hjelp mig då du att le med mig, stig 
ned från din höjd dit jag ej når; vänd hem någon gång 
från de strider ni föra uppe på bergen; jag kan icke stiga 
upp till dig, gå då ned till mig ett ögonblick. Olo^ för- 
låt mig, om jag talar barnsligt. Du är en man sänd af 
Gud, jag vet det, och jag har känt välsignelsen af dina 
ord, men du är mera, du är menniska och du är min 
make eller du skulle vara det! Icke sjunker du från din 
höjd om du lägger bort ditt högtidliga tal och låter mol- 
net en gång dra bort från din panna. År du for stor 
att se på en blomma eller höra på en fågel. Olof, jag 
stälde blommorna på ditt bord för att hvila ditt öga, du 
låter flickan bära ut dem, ty du fick hufvudvärk ; jag ville 
afbryta din ensliga tystnad under arbetet och jag gaf dig 
fågelsång, det kallar du skrik; jag bad dig spisa middag 
för en stund se'n, du hade inte tid; jag vill tala vid dig, 
du har inte tid; du föraktar denna lilla verklighet, och 



MASTER OLOF 113 



ändå har du anvisat henne åt mig. Du vill icke lyfta 
mig, trampa då åtminstone icke ner mig! Jag skall af- 
lägsu^ allt som kan störa dina tankar. Du skall få vara 

i ro för mig — och mitt skräp. (Hon kastar bhmmoma ut 
genom fönstret, tar fägelhuren och ämnar gå utj. 

OLOF. 

Christina, kära barn, förlåt mig! Du förstår mig inte! 

CHRISTINA. 

Alltid samma du förstår mig inte! O, nu vet jag! 
Jag blef så brådgammal det der ögonblicket i sacristian, 
att jag blef barn på nytt! 

OLOF. 

Kära vän, jag skall se på dina fåglar och jollra med 
dina blommor. 

CHRISTINA {bär undan buren.) 

Åh nej! Det är slut med joller nu — här skall bli 
allvar; var inte rädd för min bullrande glädje, den var 
blott gjord för din skull, men eftersom det ej passar dig 
och ditt allvarliga kall, så — — (Hon brister i gråt.) 

OLOF (tar henne i armame och kysser 
henne.) 

Christina! Christina! Nu har du rätt! Förlåt mig! 

CHRISTINA. 

Olof, du gaf mig en olycklig gåfsra då du gaf mig 
friheten, jag kan icke sköta henne! Jag måste ha någon 
att lyda! 

OLOF. 

Det skall du få; men låt oss inte tala mera härom. 
Nu gä vi till bords, jag känner mig rätt himgrig! 

CHRISTINA (gladfj. 

Kan jdu verkligen vara hungrig! {Ser ut genmn fönstret 



114 MÄSTER OLOF 



och gör en rörelse af häpnad). Gå du, Olof, jag skall strax 

vara efter, jag vill städa litet först. 

OLOF (g^rj. 

Låt mig inte vänta så länge som du fått vänta på 



mig! 



CHRISTINA (sträcker händerna sm HU 
bön och ställer sig för att 
vänta någon som skall komma 
genom dörren åt gatan). 
{Faus). 

MODERN (inkommer, går förbi ChrisHm 
utan att vända sig om). 

Är mäster Olof hemma? 

CHRISTINA (soni gått einot henne md 
vänlighet, stannar först Uperi 
8cd<in (mslående samma tw 
som modem). 

Nej! Behagar ni sitta skall han komma snart. 

MODERN. 

Jag tackar! (Sätter sig) 

(Fatts). 

MODERN. 
Ge mig ett glas vatten! {Christina betjenar henne) Lemna 

mig! 

CHRISTINA. 

Som husmoder är det min skyldighet hålla eder säll- 
skap. 

MODERN. 

Jag visste inte att en prestmans hushållerska kallade 
sig husmoder! 

CHRISTINA. 

Mäster Olofs hustru är jag inför Gud! Ni vet då 
icke att vi äro vigda! 



MÄSTER OLOF 115 



MODEEN. 

Sköka är ni! Det vet jag. 

CHRISTINA. 

Jag forstår icke det ordet! 

MODERN. 

Ni är en sådan qvinna som mäster Olof talade vid 
om qvällen i ölboden! 

CHRISTINA, 

Hon som såg så olycklig ut; ja, jag är icke lycklig! 

MODERN. 

Nej, det tror jag! Gå ur min åsyn, ert sällskap är 
mig en skam! 

CHRISTINA OS knä). 

För er sons skull, smäda mig icke. 

MODERN. 

Med en moders magt förvisar jag er ur min sons hus, 
hvars tröskel ni vanhedrat. 

CHRISTINA. 

Såsom husmoder öppnar jag min dörr for hvem mig 
lyster. Jag skulle ha stängt henne for er, om jag gissat 
ert språk! 

MODERN. 

Stora ord minsann! Jag befaller er att gå! 

CHRISTINA. 

Med hvad rätt vågar ni göra hemgång och drifva 
mig ur mitt hus? Ni har fodt en son, gifVit honom upp- 
fostran, det var er skyldighet, er bestämmelse, och ni kan 
tacka Gud ni fått fylla den så väl, ty så lyckliga äro ej 
alla; nu står ni vid graf\rens rand; träd då af innan det 
blir slut; eller har ni så illa fostrat upp er son, att han 



116 MÄSTER OLOF 

ännu är barn och behöf\rer er ledning. Vill. ni ha tack- 
samhet, sök den, men på annat sätt; tror ni det är bar- 
nets bestämmelse att oflfra sitt lif blott för att visa er 
tacksamhet? Hans kallelsa ropar "gå dit"; ni ropar "otack- 
samme, kom hit"! Skall han gå vill, skall han offi*a sina 
krafter som tillhöra samhället, menskligheten, blott för att 
tillfredsställa er enskilda lilla sjelfviskhet eller anser ni er 
geming, att ha gify^it honom lifvet och uppfostran ens för- 
tjena tacksamhet? Var icke detta ert lifs uppgift och be- 
stämmelse, bör ni icke tacka Gud att ni fått så hög be- 
stämmelse, eller gjorde ni detta blott för att sedan ett 
hälft lif pocka på tacksamhet? Vet ni icke att ni med 
detta ord tacksamhet rifver ned hvad ni en gång bygt 
upp! Och hvad rättighet tar ni er öfvrer mig? Skall äkten- 
skapet vara en pantförskrifiiing af min fria vilja åt den 
som naturen gifvit till moder eller fader åt min make, 
som tyvärr icke kunde finnas utan båda? Ni är inte min 
mor, jag svor er aldrig trohet, då jag tog Olof till make, 
och jag har nog vördnad för min man, att jag icke tillåter 
någon förolämpa honom äfvren om det vore hans mor! 
Derför har jag talat! 

MODREN. 

Nu ser jag frukten af de läror min son sprider! 

CHRISTINA. 

Behagar ni smäda er son, så må det ske i hans när- 
varo! {Hon gar HU dörren och ropar) Olof. 

MODERN. 

Ni är redan så listig! 

CHRISTINA. 

Redan? Det har jag visst alltid varit fastän jag inte 
visste af det förr än jag behöfde! 

OLOF (hommcr in). 

Mor! Välkommen! 



MASTER OLOF 117 



MODERN. 

Tack, min son, farväl! 

OLOF. » 

Går du? hvad vill det säga? Jag önskar tala vid dig! 

MODERN. 

Det behöfs inte! Hon har sagt allt! Du skall inte 
behöfva visa mig dörren! 

OLOF. 

Moder, hvad i Guds namn säger du!. Christina! hvad 
är detta? 

MODERN (viU ga). 

Farväl, Olof, detta förlåter jag dig aldrig! 

OLOF (viU hålla henne qvar). 

Stanna och förklara dig åtminstone! * 

MODERN. 

Det är ovärdigt! Du skickar henne att säga. det du 
ej är skyldig mig något, att du ej behöfvrer mig längre! 
O, det är hårdt! 

(Hon gar.) 
OLOF. 

Hvad har du sagt, Christina? 

CHRISTINA. 

Jag mins inte nu, ty det var en hel mängd saker, 
som jag aldrig vågat tänka, me^ som jag måtte ha drömt 
under det min far höll mig i sitt slafvreri! 

OLOF. 

Jag känner inte igen dig, Christina! 

CHRISTINA. 

Vet du jag börjar finna mig sjelf litet bortkommen. 



118 MÄSTER OLOF 



OLOF. 

Du var ovänlig mot min moder! 

CHRISTINA. 

Ja, jag måste ha varit det I Tycker du inte att jag 
blifvit hård, Olof? 

OLOF, 

Visade du ut henne? 

CHRISTINA. 

Förlåt mig, Olof, jag var inte beskedlig mot henne! 

OLOF. 

För min skull kunde du ha sagt dina ord litet mil- 
dare! Hvarför kallade du icke genast in mig! 

CHRISTINA. 

• Jag ville se om jag inte rådde sköta min sak sjelf! 
Olof, offrar du mig åt din mor om hon ber? 

OLOF. 

En sådan fråga besvarar jag ej i hast! 

CHRISTINA. 

Jag skall svara! Det roar dig att sjelfnlligt böja dig 
under din moders vilja och önskningar, derför att du ar 
stark; mig kränker det deremot att göra det, ty jag är 
svag; jag gör det aldrig! 

OLOF. 
Om jag ber dig! • 

CHRISTINA. 

Det kan du inte begära! Eller vill du att jag skall 
hata henne! . . . Säg mig, Olof, hvad menas med en sköka. 

OLOF. 

Du kommer så underligt med dina frågor! 



MÄSTER OLOF 119 



CHRISTINA. 

Vill du beväxdiga mig med ett svar? 

OLOF. 

Förlåter du mig om jag tiger! 

CHRISTINA. 

Alltid denna eviga tystnad! Törs man fortfarande inte 
säga mig allt. Skall jag vara barn ännu? Sätt mig då 
i barnkammaren och jollra med mig! 

OLOF. 

Det är en olycklig qvinna! 

CHRISTINA. 

Nej! Det är något annat! 

OLOF. 

Har någon djerfts nämna dig vid det namnet? 

CHRISTINA (efter en paus). 

Nej! 

OLOF, 

Nu talar du inte sant, Christina? 

CHRISTINA. 

Jag ljuger, jag vet det; o, jag har blifvit så dålig 
sedan i går! 

OLOF. 

Det hände något i går, som du döljer! 

CHRISTINA. 

Ja! Jag trodde jag skulle kunna bära allt ensam, 
men nu rår jag inte mer. 

OLOF. 

Tala, jag ber dig! 



120 MJSTER OLOF 



CHEISTINA. 

Men du får ej kalla mig svag! En folkhop förföljde 
mig ända till porten och ropade detta förfårliga ord som 
jag ej förstår! En olycklig qvinlia skrattar man icke åt! 

OLOF. 

Jo, min vän, det är just det man gör! . 

CHRISTINA. 

Jag förstod icke deras ord, men deras åtbörder förstod 
jag tillräckligt för att bli elak! 

OLOF. 

Och ändå har du varit så vänlig mot mig! Förlåt 
mig om jag var hård mot dig! — Det är det namnet 
som den råa styrkan giivit åt sina offer! Du skall nog 
snart komma att erfara mera härom, men tag aldrig en 
"olycklig qvinna" i försvar, ty då skall man kasta smuts 

på dig! (ett bud med href.) Ändteligen! (läs&r heUhagtigt.) 

Läs, Christina, ty det är från dina läppar jag vill hora 
det glada budet. 

CHRISTINA (läser). 

"Du har segrat, unge man! Jag, din fiende, är den 
förste som säger dig det, och till dig vänder jag mig utan 
förödmjukelse, ty du förde andans vapen då du talade for 
den nya tron! Om du har rätt vet jag ej, men jag anser 
dig förtjena ett råd af en gammal man; stanna har, tv 
dina fiender äro borta. Gå icke att slåss mot luftandar, 
det skall förlama din arm och du skall sjelfdö. Lita icke 
uppå ftirstame, råder dig en fordom mägtig man, som nu 
träder undan och befaller i Herrans hand hvad ske 
med hans krossade kyrka." 

Johannes Brask. 

CHRISTINA. 

Du har segrat! 



MÄSTER OLOF 121 



OLOF iglaéT). 

Gud, jag tackar dig för denna stund! {Paus.) Nej! Jag 
är rädd, Christina! Denna lycka är för stor. Jag är för 
ung att redan stå vid målet! Intet vidare ha att uträtta, 
o det är en förfårlig tanke! Ingen strid mer, det är döden! 

CHRISTINA. 

Hvila dig ett ögonblick och var ' glad att det är 

slut! ' 

OLOF. 

Kan det finnas något slut! Ett slut på denna början! 
Nej! Nej! O, jag skulle vilja börja om igen! Det var icke 
segern jag ville, det var striden! 

CHRISTINA. 

Fresta icke Gud, Olof! Jag känner att här återstår 
mycket, mycket! 

ADELSMANNEN {kommer in). 

God dag, herr secretarius! Angenäma underrättelser! 

(Christina gar.) 
OLOF. 

Välkommen! Jag har redan hört något! 

ADELSMANNEN. 

Tack för det utmärkta försvaret mot den der dumma 
Galle; ni knäckte honom som en karl; lite för mycket 
bara, inte så mycket eld; lite gift skadar inte! 

OLOF. 

Ni har underrättelser från kungen? 

ADELSMANNEN. 

Ja! Ni skall få höra besluten i största korthet: 
l:o gemensam förbindelse att emotstå och straffa allt 
uppror! 



122 MÄSTER OLOF 

OLOF. 

Vidare om jag fSr be. 

ADELSMAKNEN. 

2:o. Rätt for konungen att till sig anamma biskop- 
ames slott och lasten, att bestamma deras inkomster... 

OLOF. 
3:o. 

ADELSMANNEN. 

Nu kommer det bästa, sjelf^a kärnpunkten i företaget: 
3:o. Rätt för adeln att återfå hvad af dess arf och eget 
sedan konung Carl Knutssons räfet år 1454 var kommet 
imder kyrkor och kloster ... 

OLOF. 

4:o. 

ADELSMANNEN. 

Så vida arfsringen med tolf mans ed dertill kan styrka 
sin bördsrätt vid tinget. 

(Lägger ihop papperet.) 
OLOF. 

Är det slut? 

ADELSMANNEN. 

Ja! Är det inte vackert detta! 

OLOF. 

Intet vidare! 

\ 

ADELSMANNEN. 

Jo, se'n komma litet sm^aker, men det 5r inte af 
synnerlig vigt. 

OLOF 

Låt mig höra! 



MÄSTER OLOF 123 



ADELSMANNEN {läserj. 

Det står ett 5:o om rätt for predikare att förkunna 
Guds ord, men det fingo de ju förut också! 

OLOF. 
Och ingenting mer? 

ADELSMANNEN. 

Jo, så kommer ordinantien: att register skall upprättas 
på alla biskopames, domkyrkornas och kanikemas ränta, 
och eger konungen sätta dem före, — — 

OLOF. 

Det hör ju inte hit. 

ADELSMANNEN. 

Huru mycket de deraf skola behålla och huru mycket 
de skola giiVa honom till kronans behof; att andliga em- 
beten", — det här bör intressera er — "andeliga embeten, 
ej blott högre utan äfven lägre, hädanefter endast skola 
tillsättas med konungens samtycke, sä att — 

OLOF. 

Var god läs upp den punkten, som handlar om tron 

ADELSMANNEN. 

Tron — det står ingenting nämndt. Jo, låt mig se 
— "evangelium skall efter denna dag läsas i alla skole- 
stugor**. 

OLOF. 

Är detta allt? 

ADELSMANNEN. 

Allt! Nej det är sant! Jag har särskild befallning 
frän konungen till er,, mycket förståndigt, att alldenstund 
folket är upprördt öfver de nya sakerna, ni ej får på nå- 
got vis rubba det gamla, ej borttaga messor, vigvatten eller 



124 MASTER OLOF 



andra öfriga bruk samt för öfiigt ej företaga några nya 
sjelfsvåldigheter, ty kungen kommer ej att blunda for era 
tilltag vidare såsom tillförene, då han ej hade ma^ att 
göra annat! 

OLOF. 

Jaså I Än nya tron, som han lät mig predika! 

ADELSMANNEN. 

Den skall mogna långsamt! Den kommer! Den kommer! 

OLOF. 

Är det något annat? 

ADELSMANNEN (stiger upp). 

Nej! Var nu blott lugn, så skall ni gå långt! Äh! 
Jag höll på att glömma det bästa! Herr kyrkoherde, jag 
har den äran att lyckönska; se här er fiillmagt! Kyrko- 
herde i stadens kyrka med 3,000 daler vid så unga år; 
minsann, nu kan ni slå er i ro och njuta af lifvet om ni 
också aldrig skulle komma längre. Det är vackert att ha 

hunnit sitt mål vid så unga år! Jag gratulerar! 

(GarJ 

OLOF (kastar fullmagten på golfvetj. 

Detta var allt jag kämpat och lidit för! En ftiUmagt! 
En kunglig fiillmagt! Jag tjente Belial i stället för Gud! 
Ve dig, falske konung, som sålde din Herre och Gud! ve 
mig som sålde mitt lif och mitt arbete åt manmiori! Gud 

i himmelen förlåt mig! {Kastar sig på en bänk och gråttrj. 

CHRISTINA OCH GERDT fCHBISTINA ^«r/rai», 

GEBDT stannar i bak- 
grttndenj 

CHRISTINA (tar upp fuUtnagten oeh läser, 
gå* derpå glad fram tiU Olof). 

Olof! Nu vill jag lyckönska dig med gladt bjerta! 

(Hon v. Il smeka Olof, han springer upp och stöter undan henne.) 



MÄSTER OLOF 125 



OLOF. 

Gå bort ifrån mig! Du också! 

GERDT {kommer framj. 

Nå, Olof! tron — 

OLOF. 

Otron menar du! 

GERDT. 

Påfsren är ju slagen! Ska' vi ta ihop med kejsaren 
snart! 

OLOF. 

Vi böljade i orätt ända! 

GERDT. 

Ändteligen 1 

OLOF. 

Du hade rätt, Gerdt! Här har du mig! Strid! Men 
öppet och ärligt! 

GERDT. 

Du har gått i barndrömmar tills i dag! 

OLOF. 

Jag känner det! Nu kommer floden! Nu må hao 
komma! Ve dem och oss! 

CHRISTINA. 

Olof, för himmelens skull, stanna! 

OLOF. 

Gå din väg, barn! här drunknar du, eller drar du 
mig ned! 

GERDT. 

Mitt barn! Hvad skulle du ute i stormen att göra! 

CHRISTINA (^år). 
[Klockringnituj, jiibclj musik och (rummor tUanför.J 



126 MÄSTER OLOF 

OLOF (g^r HU fönstret). 

Hyarför jublar folket? 

QERDT. 

Derför att kungen består majstång med musik utan- 
för Norreport! 

OLOF. 

Och de veta icke att han gifvit dem svärd i stallet 
for ris! 

GERDT. 

Veta? Om de visste! 

OLOF. 

Arma bara! de dansa efter hans pipor och gå till dö- 
den efler hans trummor — skola då alla do att en ma 
lefva! 

QERDT. 

En skall dö på det alla må lefva! 

OLOF (gör en röreke af nuUvilja «* 
häpnad.J 

Sidan faller. 



MÄSTER OLOF 127 



Fjerde Akten. 

Ett rum Jws Olofs moder. Till höger en sparlakanssäng y i hvilken 
modem ligger sjuk. Christina sitte^' i en stol och sofver. Lars Petri 
står olja på nattlampan och vänder på timglaset. 

LARS (för sig sjelf). 

Midnatt! . . . Det är nu det skall afgöras! (Han går till 

modems bädd och lyssnar). 

CHRISTINA (jemrar sig i sömnenj. 



LARS (går till diristina oeh väcker 
henne). 



Christina! 



CHRISTINA (sptntter tillj. 
LARS. 

Gå och lägg dig, barn, jag skall hålla vakt! 

CHRISTINA. 

Nej, jag vill vänta! Jag måste tala vid henne innan 
hon dör. . . Olof skall väl vara här snart! 

LARS. 

Det är för Olofs skull du vakar! 

CHRISTINA. 

Ja! du får inte tala om att jag sofvit! Hör du! 

LARS. 

Stackars barn ! . . . Du är inte lycklig ! 

CHRISTINA. 

Hvem har sagt att man skall vara lycklig! 
• 20 



128 MÄSTER OLOF 



LARS. 

Vet Olof att du är här? 

CHRISTINA. 

Nej I Det skulle han aldrig tillåta I Han vill ha mig 
som en helgonbild stående på en hylla. Ju mindre och 
svagare han får mig, dess större blir hans nöje att kasta 
af sin styrka vid mina fötter . . . 



MODERN (vaknar). 



Lars! 



Hvem är der? 



CHRISTINA (haOer Lars Hllbaka ock (får 
fram). 

MODERN. 



CHRISTINA. 



Er sjuksköterska. 

MODERN. 

Christina! . . . 

CHRISTINA. 

Vill ni något? \ ~ 

MODERN. 

Dig, ingenting! 

CHRISTINA. 

Fru Christina! 

MODERN. 

Förbittra icke min sista stund! Gå härifrån! 

LARS (träder fram). • 

Hvad vill du, moder? 



MÄSTER OLOF ' 129 



MODERN. 



För bort den qvinnan! Skaffa hit min biktfader, ty 
jag dör snart! 

LARS. 

Är icke din son värdig ditt sista förtroende? 

MODERN. 

Han har icke gjort sig förtjent deraf! Har Mårten 
kommit än! 

LARS. 

Mårten är en dålig menniska! 

MODERN. 

Gud, du straffar för hårdt! Mina barn ställa sig 
emellan mig och dig! Skall man neka mig religionens 
tröst i sista ögonblicket! Mitt lif han I tagit, vilj.en I nu 
ock förderfva min själ — er moders själ! (Hmfallei-ivamnagt). 

LARS. 

Du hör, Christina! Hvad skall man göra! Skall hon 
dö, bedragen af en sådan eländig som Mårten och kanske 
tacka oss, eller skall hennes sista bön bli en förbannelse. 
Nej! De må komma in! Hvad tänker du, Christina? 

CHRISTINA. 

Jag törs inte tänka någonting! 

LARS (går ut och kommer genast tillbaka). 

O det är förfårligt! De ha somnat in vid tärningar 
och glas! Och af dessa skall min mor beredas till döden! 

CHRISTINA. 

Men säg henne då öanningen! 

LARS. 

• Hon tror den ej, den skall falla ^tillbaka som en lögn 
på oss! 



130 MÄ8TBR OLOP 

MODERN. 

Son! Hör din moders sista bön! 

LARS (gSer). 

Gud förlåte mig! 

CHRISTINA. 

Detta gjorde aldrig Olof!* 

LARS (kommer in med Mårten och Ms 
samt f&r ChrUHm med sig ut). 

MÅRTEN (gar fram till sätigenj. 

Hon sofver! 

NILS (ställer ned ett skrin på golvet 
och öppnar detsamma^ framtar 
vigvatfenskärlf rökelsekar, smörje- 
hom, palmer och ljus). 

Vi få således inte böija arbetet än! 

MÅRTEN. 

Ha vi väntat så här länge, så kan vi vänta lite till, 
bara inte den satans presten kommer! 

NILS. 

Mäster Olof, menar du! . . . Tror du att han såg någon- 
ting derute! 

MÅRTEN. 

Det rör mig numera ingenting, bara käringen ta'r 
fram pengame, så är jag fri! 

NILS. 
Du är allt en bra stor rackare ändå! 

MÅRTEN. 

Ja, men det tröttar mig numera. Jag bÖijar längta 
till ro! Vet du hvad lifvet äj"? 



MÄSTER OLOi 131 



NILS. 

Nej! 

MÅETEN. 

Njuta! Köttet är Gud! Står det inte så någonstans! 

NILS. 

Ordet vardt kött, menar du! 

MÅRTEN. 

Jaså! Ja! 



NILS. 



Du skulle allt ha bliMt en duktig karl du, med ditt 
hufvud! 

MÅRTEN. 

Ja, det tror jag det! Det var det man fruktade och 
derfor piskade man anden ur kroppen på mig i klostret, 
ty jag hade en ande ändå. Men nu är jag bara kropp 
och nu ska' den ta' igen skadan! 

NILS. 

Nå de piskade väl ut samvetet på samma gång! 

MÅRTEN. 

Ja, i det närmaste ! . . . Men nu kan du tala om det 
der receptet på kryddadt Rochelle, som vi somnade ifrån 
derute! 

NILS. 

Sa' jag Rochelle? Jag menar Claret! Det vill säga 
det kan vara hvilket som helst. Jo, ser du, man tar på 
en kanna vin \ skalp, kardemumma, väl rensad — — 

MÅRTEN. 

Tyst för tusan, hon rör pä sig! Ta' fram boken! 



132 MASTER OLOF 



NILS (läser halfhögt under följande). 

Aufer iramensara, Deus aufer iram; 
Et cruentatum cohibe flagellum: 
Nec scelus nostrum proferes ad sequam 
Pendere lancem. 

MODERN. 

Ar det du, Mårten? 

MÅRTEN. 

Det . är min broder Nils som anropar den heliga jung- 



frun. 

NILS (tänder rökverket under det han 
läser). 

MODERN. 

Hvad Ijuflig tröst att höra Herrans ord på heligt 
tungomål! 

MÅRTEN. • 

Så Herranom behagligt offer aldrig gifs, som fromma 
själars bön! 

MODERN. 

Som rökelsen, mitt hjerta tändes upp af helig andakt! 

o 

MÅRTEN {bestänker henne med vigvatten). 

Från syndens smuts din Gud dig rentvår! 

MODERN. 

Amen! . . . Mårten, jag går hä4an, vår konungs ogud- 
aktighet förbjuder mig att genom jordiska gåfvor styrka 
den heliga kyrkan i hennes magt att frälsa själar; tag du, 
fromme man, min egendom och bed för mig och mina 
barn. Bed den allsmägtige vända deras hjertan fi-ån lög- 
nen, att vi en gång må träffas i himmelen. 



MÄSTER OLOF 133 



MAKTEN {tar emot en penningepase). 

Min fini, edert offer är Herran välbehagligt och för 
er skull skall Gud höra mina böner. 

MODERN. 

Nu vill jag sof\ra en stund för att hemta krafter till 
det sista sakramentets anammande! 

MÅRTEN. 

Ingen skall störa ert sista ögonblick; ej en gång de, 
som fordom voro edra barn. 

MODERN. 

Det är hårdt, fader Mårten, men Gud vill så ha det! 

MÅRTEN OCH NILS. 

o 

MÅRTEN (öppnar paseti och kysser guld- 
peng amej. 

Hvilka skatter af vällust äro icke förborgade i dessa 
härda guldstycken! Ack! 

NILS. 

Ska' vi gå nu? 

MÅRTEN. 

Det kunde jag visserligen göra efter förrättadt ärende, 
men det är synd om gumman att låta henne dö osalig! 



Osalig ! 



Ja! 



NILS. 



MÅRTEN. 



NILS. 



Tror du det? 



134 MÄSTER OLOF 



MÅRTEN. 

Man vet inte hvad man ska' tro i rappet! Den ena 
dör salig på det, den andra på det! Alla påstå sig ha 
åinnit sanningen! 

NILS. 

Om du skulle dö nu Mårten! 

MÅRTEN. 

Det är inte möjligt! 

NILS. 

Men om! 

MÅRTEN. 

Ja, då gick jag väl in i saligheten som alla de andra. 
Jag ville bara göra upp en liten räkning med mäster 
Olof först! Ser du det fins en vällust större än de andra, 
och det är hämnden! 

NILS. 

Hvad har han gjort dig för ondt? 

MÅRTEN. 

Han har vågat se midt igenom mig, han har afslöjat 
mig, han ser hvad jag tänker — oh! 

NILS. 

Och derför hatar du honom! 

MÅRTEN. 

Är det inte nog det! (Bet bultar på yUerdim-en). I^^t 
kommer någon! Läs för tusan! (NiU rabblar upp föregående vm. 
Dörren öppnas utifrån; man hör huru en nyckel skjutcs in i fåscti 

OLOF {inkommer med förvirradt utseende). 
MODERN (vagnar). 

Fader Mårten! 



MÄSTER OLOF 135 



OLOF {går fram till sängen). 



Här är din son, moder! Du lät mig ej veta att du 
var sjuk! 



MODEKN. 



Farväl, Olof! Jag förlåter dig hvad ondt du gjort mig 
om du ej stör det ögonblick jag bereder mig till him- 
melen! Fader Mårten! Gif mig den heliga smöijelsen att 
jag må dö i frid! 



OLOF. 

Det var derför du ej kallade mig! (lar ée pmmngepåam 

mn Mårten försummat dölja; rycker den af hoftomJ. Man handlar 

med själar här! Och detta är priset! Lemna detta rum 
och denna dödsbädd, här är min plats, icke er! 

MÅRTEN. 

Ni änmar hindra oss i vårt embete! 

OLOF. 

Jag visar er dörren! 

MAKTEN. 

Ej med påflig myndighet, men med kunglig äro vi 
här i förrättning, så länge vi ej äro suspenderade. 

OLOF. 

Jag skall rensa Herrans kyrka om också påfven och 
kungen ej vilja det! 

MODERN. 

Olof! Du vill störta min själ i fördömelsen, du vill 
låta mig dö med en förbannelse! 

OLOF. 

Var lugn, min mor; på en lögn skall du ej dö; sök 
din Gud sjelf i bönen! Han är ej så långt borta som du 
tror! 



136 MÄSTER OLOF 



MÅRTEN. 

Man skall vara en dje^mlens profet, om man ej vill 
bespara sin egen moder skärseldens qval! 

MODERN. 

Jesus Christus, hjelp min själ! 

OLOF. 

Gån ni från detta rwn eller brukar jag våld! Tag 

bort detta narrverk! {Sparkar undan apparaterna,) 

MÅRTEN. 

Om ni lemnar de pengar fru Christiiia gifdt till kyr- 
kan skall jag gå! 

MODERN. 

Det var derfor du kom, Olof, du vill ha mitt guld? 
Gif honom det, Mårten. Olof, du får allt om du lenmar 
mig i ro — du skall få mera! Du skall få allt! 

OLOF fförtviflad). 

I Herrans namn tag p^igame och gå! Jag ber er! 

MÅRTEN {rycker HU ng posen oeh går 
med Nils), 

Fru Christina! Der djefvnlen går är vår makt slut! 

Ni kättare är dömd för evigheten, ni lagbrytare får er 

dom redan här! Akta er för kungen! 

(Be fi.) 

OLOF ffaUer på knä vid modems bodd). 

Moder, hör mig innan du dör! 

MODERN {har faUä i vanmagt). 
OLOF. 

Moder, moder, lefver du, så tala vid din son! Förlät 
mig, men jag kan inte annat! Jag vet du har lidit ett 



MÄSTER OLOF 137 



helt lif för min skull, du har bedt Gud att jag skulle gå 
hans vägar, Herren har hört din bön; vill du nu att jag 
skall göra om intet hela ditt lif, vill du att jag skall 
krossa denna byggnad, som kostat dig så många mödor 
och tårar med att lyda dig! Förlåt migl 

MODEKN. 

Olof! Min själ hör ej mera till denna verlden, det är 
från det andra lifvet jag talar dig till — vänd om, slit 
detta orena band som din kropp ingått, tag åter den tro 
jag gifdt dig, och jag förlåter dig! 

OLOF (med tårar af förtviflan). 

Moder! Moder! 

MODERN. 

Svär mig att du gör det! 

OLOF (efter en paus). 

Nej! 

MODERN. 

Guds förbannelse h vilar öfver dig! Jag ser* honom, 
jag ser Gud med vredens blick, hjelp mig, heliga jungfru! 

OLOF. 
Det är inte den Gud som är kärleken! 

MODERN. 

Det är straffets Gud! . . . Det är du som förtömat 
honom, det är du som kastar mig i hans vredes eld — 
Förbannad vare den stund jag födde dig! 

(mr.J 
OLOF. 

Moder! Moder! (Han tar hennes Und.) Hon är död! Utan 
förlåtelse! — .0 om din själ ännu dväljes i detta rum, se 
ned till din son, jag vill göra din vilja, hvad som är dig 

heligt skall vara heligt för mig! {Han tänder de stora vaxljusen, 



138 MÄSTER OLOF 



8om munkame lemnafy och ställer kring sängen J Bu skall få de vigda 
ljusen som lysa dig på fården, {han sätter en paim ihetmeshmdj 

och med fridens palm skall du glönuna den sista kampen 
med det jordiska! O moder, om du ser mig, skall du för- 
låta mig! 

Solen har börjat stiga och lyser med rödaktigt sken på gardincrm. 

OLOF {springer tipp). 

Morgonsol, du bleker mina ljus! Du är kärleksfiiUare 
än jag! 

(Han går till fönstret och öppnar dä.) 
LÄKS (träder sakta in förvånad). 

Olof! 

OLOF {tar honom i famn). 

Broder! Det är slut! 

LARS (går fram till sängen, faller jw 
knä, stiger upp.) 

Hon är död! {Gör en tyst bön.) Du var ensam här! 

OLOF. 

Det var du som släppte in munkame! 

LABS. 

Du dref ut dem! 

OLOF. 

Ja, det hade varit ditt göra! 

LARS. 

Hon förlät dig? 

OLOF. 

Hon dog med förbannelse! 

(Paus) 

LARS (pekar pä Ijusefi). 

Hvem har ställt till de der ceremonierna! 

{Paus.) 



MÄSTER OLOF 139 



OLOF {retad och skamsen). 

Jag var svag ett ögonblick! 

LARS. 

Du är ändå menniska! Tack för det! 

OLOF. 

Hånar du min svaghet! 

JiARS. 

Jag prisar den ! 

OLOF. 

Jag förbannar den! Gud i himmelen har jag inte rätt! 

LARS. 

Du har orätt! 

CHRISTINA (som kommit in). 

Du har för mycket rätt! 

OLOF. 

* 

Christina! Hvad hade du här att göra! 

CHRISTINA. 

Det var sä tyst och ensamt der hemma! 

OLOF. 

Jag bad dig ej gå hit! 

CHRISTINA. 

Jag trodde att jag kunde vara till någon nytta, men 
jag ser nu! . . . Jag skall vara hemma en annan gång. 



OLOF. 
Du har vakat hela natten! 



140 MÄSTER OLOF 



CHRISTINA. 

Det är inte svårt! Jag skall gä nu om du befaller! 

OLOF. 
Gå in och hvila dig medan vi talas vid! 

CHRISTINA (går i foftkame och släcker 
ljusen.) 

OLOF. 

Hvad gör du, min vän? , 

CHRISTINA. 

Det är ju ljusan dager! 



LARS ffer OLOF en JMck. 



OLOF. 

Min mor är död, Christina! 



CHRISTINA (går mot Olof med ndm men 
kallt deltagande f&r att mottaga 
en kyss på pannan). 

Jag beklagar din sorg! {Går.) 

{Paus. LARS och OLOF ae först efter CHRISTINA, derjM få hm- 
andra.) 

LARS. 

Som broder och vän ber jag dig, Olof, far icke fraro 
som du gjort! 

OLOF. 

Ditt gamla språk ! Den som satt yxan till roten släpper 
ej förrän trädet ramlar. Kungen har svikit vår sak, jag 
skall nu ta hand om henne! 

LARS. 

Kungen är klok! 

OLOF. 
Jlan är en girigbuk, en förrädare och adelsgynnare. 



MÄSTER OLOF 141 



Först begagnar han mig som en hund, sedan sparkar han 
bort mig! 

LARS. 

Han ser längre än du I Om du skulle gå till 3 millio- 
ner menniskor och säga: er tro är falsk, tro på mina ord, 
anser du det möjligt att de skulle i ett ögonblick kasta 
bort hela sin innersta, genomlefVade öfv^ertygelse, som stått 
bi i sorg som i glädje I Nej, illa vore det bestäldt med 
själens lif om det gick så hastigt att vräka öfver bord 
det gamla. 

OLOF. 

Det är icke så! Hela folket tviflar, bland prestema 
fins knappt en som vet hvad han skall tro, om han ens 
tror något; allt är beredt for det nya, men I hafvren skul- 
den, I svage, som ej törs ta på edra samveten att kasta 
ut tvif\rel der blott en svag tro fins! 

LARS. 

Akta dig, Olof! Du vill spela Gud! 

OLOF. 

Ja, man måste det, ty Han lär ej stiga ner sjelf bland 
oss mer! 

LARS. 

Du rifver och rifv^er, Olof, så att det blir tomt snart, 
men när man .frågar hvad ger du i stället, svarar du "icke 
det", "icke det", men du svarar aldrig "det"! 

OLOF. 

Förmätne! Tror du att en kan ge bort en tro! Har 
Luther gifvit något nytt? Nej! Han har blott brutit ned 
skärmame, som stodo i vägen för ljuset! Det nya jag vill 
är tvifv^el på det gamla, icke derför att det är gammalt, 
utan derför att det är ruttet! 

LARS (visar pa modem.) 



142 MÄSTER OLOF 



OLOF. 



Jag vet hvad du menar! Hon var for gammal, och 
jag tackar Gud att hon dog! O, nu är jag fri, nu först; 
det var så Guds vilja! 



LARS. 

Du är frän dina sinnen, eller är du en dålig men- 
niska ! 

OLOF. 

Du skall inte förebrå mig! Jag vördar min moders 
minne lika väl som du, men hade hon icke gått nu, vet 
jag ej hur långt jag gått i mina offer! Broder, har du sett 
om våren huru förrårets affallna löfskrud täcker marken 
och vill qväfva de unga plantorna som skola fram. Hvad 
göra de? De skjuta antingen undan de torra löfv^en eller 
gå de midt igenom, ty de skola fram! 

LARS. 

Du har sant till en del ! . . . Olof, kyrkans lagar har 
du brutit under en tid af laglöshet och oro; hvad då var 
förlåtet måste nu straffas; tvinga icke kungen att visa 
sig sämre än han är ; nödga honom icke genom dina lag- 
öfverträdelser och ditt sjelfsvåld att straffa en man som 
han erkänner sig stå i tacksamhetsskuld till! 

OLOF. 

Sjelfsvåld är hans regering; han skall lära sig tåla 
det hos andra! Säg mig, du går i tjenst hos kungeri. Du 
ämnar arbeta mot mig! 

LARS. 

Ja! 

OLOF. 

Vi äro alltså fiender! Jag behöfver sådana, ty de gamla 
ha gått! 



MÄ8TBR OLOl 143 



LARS. 

Olof. blodet . . . 

OLOF. 

Det känner jag inte annat än i dess ursprung, hjertat! 

LARS. 

Du begret ändå din mor! 

OLOF. 

Svaghet, kanske också gammal tillgifVenhet och tack- 
samhet, men intet blod! Hvad är det för slag! 

LARS. 

Du är uttröttad, Olof! 

OLOF. 

Ja, jag är matt! jag har vakat hela natten! 

LARS. 

Du kom sä sent! 

OLOF. 

Jag var borta! 

LARS. 

Ditt arbete skyr dagsljuset! 

OLOF. 

Dagsljuset skyr mitt arbete! 

LARS. 

Akta dig för de falska ^hetsapostlame. 

OLOF {kämpnmde ined sötnn och tröttlictj. 

Det är en sjelfmotsägelse ! Tala inte vid mig, jag 
orkar inte längre! Jag har talat så mycket vid samman- 

21 



144 MÄSTER OLOF 



komsten — Det är sant, du vet inte vår förening. 

Concordia res parv» crescunt — Vi skola fiillfölja reforma- 
tionen — (Jenit är en långsynt man — jag är så liten 

bredvid honom. God natt, Lars. (San aomnar in % en stol.) 

LARS {betraktar honom wed deltagande h 

Stackars broder! Gud beskydde dig! (Man hör eiag på 

husporten) Hvad är det! {Han går HU fönstret). 

GEHDTS {röst). 

öppna för Guds skull! 

LARS (går ut). 

Det står val ej för lif^^et, fader Gerdt! 

GERDTS (röst). 

Låt mig komma in i Herrans namn! 

CHRISTINA (kommer in med en JiU). 

Olof! Hvarför bultar man? Han sof^er! {Hon sveper sin 
JiU om Olof.) Hvarför är jag icke sömnen att du flydde till 

mig, då du är trött af striden! {Man hör rasslet af en tung ÅMrra 
som stannar utanför huset). 

OLOF {spritter upp). 

Är klockan redan fem! 

CHRISTINA. 

Hon är blott tre! 

OLOF. 

Var det inte en bagarkärra jag hörde! 

CHRISJINA. 

Jag vet inte! Men den låter inte så tungt! {Gar tiu 
fönstret). Ser du, Olof! Hvad är detta? 

OLOF i^ar tiU fönstret). 

Bödelskärran! Nej! Det är inte bödelskärran. 



MÄSTER OLOF 145 



CHRISTINA. 



? 



En likvagn! 



Pesten! 



LARS. 



ALLA. 



Pesten! 



GERDT. 



Pesten har brutit ut ! Christina, mitt barn, lemna detta 
hus, dödsengeln har satt sitt märke på dess port. 

OLOF. 

Hvem har skickat hit kärran? 

GERDT. 

Den som tecknat det svarta korset på porten! Liken 
få ej stanna ett ögonblick i husen! 

OLOF. 

Det är Mårten, som är dÖdsengelen! Det är således 
eu lögn alltsammans. 

GERDT. 

Se ut genom fönstret skall du få se att vagnen är 
full! (Slag pa porten.) Hör du, man väntar! 

OLOF. 

Utan begrafiiing! Det sker inte! 

• LARS. 

Utan ceremonier, Olof! 

GERDT. 

Christina, kom med mig från denna förfarliga boning, 
jag skall föra dig ur staden till en friskare ort. 



146 MÄSTER OLOF 



' CHRISTINA. 

Numera följer jag Olof! Om du min far hade älskat 
mig litet mindre, sä hade du gjort mindre ondt! 

GERDT. 

Olof, du som har magten, befall henne följa mig! 

OLOF. 

En gång har jag befriat henne ur ditt våld, t sjelf- 
viske, dit kommer hon aldrig mer. 

GERDT. 

Christina, gå då ur detta hus, åtminstone! 

CHRISTINA. 

Inte ett steg, förr än Olof befaller mig! 

OLOF. 

Jag befaller dig ingenting, Christina, kom ihåg det! 

(Likdrängame komma ht). 
LIKDRÄNGEN. 

Jag skulle hemta ett lik! Brådtom! 

OLOF. 

Gå din* väg! 

LIKDRÄNGEN. 

Nådig befallning! 

LARS. 
Olof! Betänk dig! Lagen fordrar! 

GERDT. 

Här duger ej att dröj a J Folket, det vansinniga, är 
uppretadt mot dig, Olof! Detta hus var det första som 
märktes! "Guds straff öfver kättaren!" ropar man. 



MÄSTER OLOF 147 



OLOF (faUer pa knä vid sängen). 

Förlåt mig, moder! {Stiger upp.) Gör er tjenstl 

{Likdrängm^ne gå fram Qch börja rusta med linorna). 

GERDT (^7/ Olof enskildt). 

Guds straff öfsrer kungen! ropa vi. 



Ridån faller. 



148 MÄSTER OLOF 



Femte Akten. 

Saneta Claras kloaferkyrkogard. I fonden en till hälften raserad 
klMterbyggnad, ur hvilken arbetare bära timmer och gnts. Till venster 
ett btMttningskor ; Ijm synea genom fönstema ;' när dörren sedennera öpp- 
nas, ser man inne i koret en Kristusbild i stark belysning ofvanom en 
sarkofag. Grafvar äro öppnade här och der. Manen börjar ^iga upp 
bakom klosterruineft. Windrank sitter på vakt vid kordörren. Sång höres 
frän koret. 

NILS (inkommer och går emot Windrank). 

God afton, Windrank! 

WINDBANK. 

Var god och tala inte vid mig! 

NILS. 

Hvad är det nu då? 

WINDRANK. 

Hör ni inte hvad jag säger! 

NILS. 

Jaså, det der snöpliga afskedet ni fick frän fartyget 
sökte er, så att ni tänker gå i kloster! 

V^INDRANK. 

52, 53, 54, 55, 56, 57. 

NILS. 
Har ni blifvit galen? 

WINDRANK. . 

58, 59, 60. Var god gå er väg i Jesu namn! 



MASTER OLOF 14 



NILS.- 

Ni ska* ta' en liten nattdryck med mig! 

■» 

WINDRANK. 

64, 65. Jag kunde tro det, gå bort, frestare! Jag 
super aldrig mer — förrän i öfvermorgon. 

NILS. . 

Det är medicin mot pesten! Ni ska' akta er för lik- 
luften här! 

WINDRANK. 

70. Är det verkligen bra för pesten? 

NILS. 

Utmärkt! 

WINDRANK (tuper). 

Men bara litet! 

NILS. 

Bara lite! Men säg mig, har ni svindel efter ni räk- 
nar till hundra! 

WINDRANK. 

Tyst! Tyst! Det skall bli epok! 

NILS. 

* 
Epok? 

WINDRANK.' 

Ja, i öfvermorgon! 

NILS. 

Och derför räknar ni i hufvet! 

WINDRANK. 

Nej, det är bara för att jag har så svårt att hålla 



150 MÄSTER OLOF 



mun! Tyst for tusan! Var god och gå uu, annars blir jag 
olycklig! 71, 72, 73. 

NILS. 

Hvem är derinne? 

WINDRANK. 

74, 75. 

NILS. 

Är det begrafeing? 

WINDRANK. 

7G, 77. Var god och gå åt helvete! 

NILS. 

En liten till så går det lättare att räkna! 

WINDRANK. 

En liten till! Må gå! (Super). 

{Man hffr sång). 
NILS. 

Här kommer Clara nunnor att för sista gången fira. 
helgonets minne! 

WINDRANK. 

Hvad är det för ett spektakel i våra upplysta tider I 

NILS. 

De ha kungens tillstånd ! Ser ni, pesten bröt ut i 
Clara församling, och man tror det härröra af det gudlosa 
tilltaget att rasera den heliga Claras kloster. 

WINDRANK. 

Och nu skall man sjunga bort pesten! Den busen 
måtte vara musikhatare; men det förundrar mig inte om 
han flydde deras hesa skrän! 



MÄSTER OLOF 151 



NILS. 

Vill ni säga mig hvem som inkräktar denna sista 
helgedom, ty det är här som helgonets ben skola nedsättas, 
innan det rifi^es? 

WINDRANK. 

Då lär det allt bli slagsmål. 

{Sangen har nmtnaf sig; nu inträder en procession af dominikoner- 
u<ufikar och franeiskanemtmnor ; i spetsen Mårten. Be stanna oeh sjitnga. 
Arbetarne buUra i fonden). 

Cur super vermes luteos furorem 
Sumis, o magni fabricator orbis! 
Quid sumus quam fex, putris, umbra, pulvis 
Glebaque terrse! 

MÅRTEN {till abbedissan). 

Du ser, min syster, hur man sköflat Herrans boningar! 

ABBEDISSAN. 

Herran, som hafVer gifsdt oss i de egyptiers hand, 
skall forlpssa oss i sinom tid! 

MÅRTEN (tiU arbetarne). 

Håll upp med arbetet oeh stören icke vårt fromma 
forehafvrande! 

ARBETSFOGDEN. 

.r 

Vår befallning lyder att arbeta dag och natt tills 
detta näste är nedbrutet! 

ABBEDISSAN. 

Ve 088, otron har trängt så långt ned bland folket! 

MÅRTEN. 

Med konungens medgifvrande fira vi denna fest! 

ARBETSF.OGDEN. 

Ja, var så god! 



152 MÄSTER OLOF 



MÅETEN. 



På grund hvaraf jag befaller er upphöra med ert 
buller! Jag skall vända mig till era arbetare, som IWn 
tvungit till detta skändliga företag, jag skall vädja ti 
dem om de ännu ha nog vördnad för det heliga . . . 



ARBBTSFOGDEN. 



Det bör ni eg göra, ty det är jag som befaller här; 
för öfirigt skall jag säga er, att de äro nog glada att få 
rifva ned dessa gamla getingbon, som de sjelf^a f8,tt betala, 
och dertill äro de nog tacksamma att få arbetsfortjenst 
under hungersnöden! (Gar uppåt.) 

MÅRTEN. 

Låt oss glömma denna verldens ondska och larm och 
låt oss gå in i helgedomen att bedja för dem! 

ABBEDISSAN. 

Herre, Herre, din helgedoms städer äro öde vordne; 
Zion är öde vorden! Jerusalem ligger förstördtl 

WINDRANK. 

Hundra! Det kommer ingen in! 

DE SAMMANSVURNE {jnuH koret). 

Vi svärja! 

MÅRTEN. 

Hvem har inkräktat kapellet? 

WINDRANK. 

Det är intet kapell numera sedan det blifrit kungligt 
magasin! 

ABBEDISSAN. 

Det var derför den ogudaktige tillät vår fest! 

(/)ä?vTM till kapellet slås upp; de sammansvwme. Olof^ Lar», Gndt, 
tysken, dansken, smaländingen, m fl.) 



MÄSTER OLOF 153 



OLOF ' (tipphetsad^j. 

Hvad är detta för upptåg! 

MÅRTEN. 

Lemna plats för den heliga Claras tjenariiinor! 

OLOF. 

Tron I att edra afgudar kunna afvrärfa pesten, som 
den ende Guden skickat er till straff! Tron I att Herren 
iinner dessa benstumpar, som I bären i skrinet, så behagliga 
att han förlåter edra gräsliga synder! Bort med styggelsen! 

(Han rycker skHnet från Abbedissan och kastar det i en gr af) Af Jord 

är du kommen och till jord skall du vara om" du också 
heter sancta Clara da Spoleto och blott ätit tre lod bröd 
om da'n och sofvit bland svinen om natten! 

(Mtnnoma skrika.) 

MÅRTEN. 

Om du ej fruktar det heliga, så frukta din jordiske 
konung! Ser du, än har han så mycken vördnad qvar för 
det guddomliga att han fruktar helgonens vrede! (Vtsar 

Olof ett papper.) 

OLOF. 

Vet du hvad Herren gjorde med Assyriens konung 
då han tillstadde afguderi ! Han slog honom och hans folk ; 
derför får den rättfärdige lida med den orättfardige ! I den 
ende allsvåldige Gudens namn upphäfver ja^ denna Baals- 
dyrkan, om ock alla jordens konungar tillåta den; påfsren 
ville sälja min själ åt satan, men jag ref sönder kontrak- 
tet, mins du det; skulle jag nu frukta en konung som vill 
sälja sitt folk åt Baalim! 

(Han rifver sönder ordern.) 
MÅRTEN Ctill de sina). 

I aren mina vittnen att han smädar konungen! 

OLOF (^7/ de sina). 

I aren mina vittnen inför Gud att jag ledt hans folk 
från en ogudaktig konung! 



154 MÄSTER OLOF 



o 



MÅRTEN. 

Hören, I trogne ! Det är for den kättarens skull som 
Herren slagit oss med pesten, det var Guds straff som 
först drabbade hans moder! 

OLOF. 

Hören I; påf\rens otrogne! Det var Herrans straff öfrer 
mig derför att jag tjente Sanherib mot Juda! Jag skall 
bota mitt brott, jag skall föra Juda mot Assyriens och 
Egyptens konungar! 

(Manen har gått upp röd och ett rödt sken faUer öfver scenen. Fol- 
ket f&rskräekes.) 

OLOF (stiger upp pa en grafj. 

Himlen gråter blod öfver edra synder och eder afguda- 
dyrkan — , här kommer att straffas ty öfverheten hafrer 
sig försyndat I Sen I ej hur grafv^ame. öppna sina käftar 
efter rof — 

GERDT {tar Olof i amien, hmhar ho- 
nom till och for honom med.) 
(Panique.) 

ABBEDISSAN. 

Gif oss åter vårt skrin att vi må lemna denna för- 
ödelsens boning! 

MÅRTEN. 

Hellre må helgonets ben hvila i denna heliga jord än 
utsättas för kättares skändliga händer! 

OLOF. 

I iriikten pesten, I fege! Var er tro på heliga ben ej 
starkare än så! 

^GERDT hviskar till OLOF igen. D^ocessionen har skingrat sig ta att 
blott en del stannat inne på scenen.) 

OLOF {till Mårten). 

Du kan vara nöjd nti, hycklare! Gå och säg honom, 
som du tjenar, att man håller på att begrafva ett sllfVer- 



MÄSTER OLOF 155 



skrin, och han skall rifvå det ur mullen med sina naglar ; 
säg honom att månen, som annars är af silfVer, har for- 
vandlat sig till guld blott for att din herre en gång skall 
lyfta sitt öga mot himlen; säg honom att du med dina 
hädiska upptåg lyckats reta en ärlig mans förtrytelse — 

(Mårten och processionen ha gått.) 
GEEDT. 

^^Ef Olof! (^7/ de sammansvurfw utom Olof och Lärs) Lemna 
oss! fl>e hviska sina emellan och gå.) 

GERDT {till Olof och Lars Andretc.) 

Nu är det för sent att rygga 1 

OLOF. 

Hvad vill du, Gerdt, säg ut! 

GERDT (far fram en bok). 

Till eder båda, Guds tjenare, träder ett folk fram for 
att ge sin bikt. Erkännen I er ed! 

OLOF OCH LARS. 

Vi haf\ra svurit! 

GERDT. 

Denna bok är frukten af mitt tysta arbete! I skolen 
pä hvarje blad läsa ett klagoskri, en suck af tusen som 
varit nog blinda att tro det vara Guds vilja att de skola 
lida ens förtryck, de ha ansett som sin pligt att ej våga 
tro på befrielse — 

OLOF (läser.) 
GERDT. 

"I skolen höra klagomål ända ifrån Norrlands ur- 
bygder ned till sundet — af kyrkans spillror bygger adeln 
upp nya slott och nya fångelser åt folket — I skolen läsa 
huru kungen säljer lag och rätt då han låter mördare 
undgå straff om de fly till saltpannorna; I skolen läsa huru 



156 MÄSTER OLOF 



han beskattar lasten då han låter skökor betala för att 
de skola få drifva sin näring; ja, sjelfva fiskarne i flo- 
derna, sjelfva hafsvattnet har han slagit under sig, men 
det är slut nu, man har öppnat ögonen på folket, det 
jäser och det sjuder, snart skall fortrycket krossas och de 
skola vara ^a! 

OLOF. 

Hvem har diktat denna bok? 

GERDT. 

Folket! Det är folkvisor, ser du, så här. sjunger man 
då man går i oket! Jag har farit omkring i städerna och 
på landsbygden, jag har frågat dem: aren I lyckliga? och 
här äro svaren! Jag bar hållit ting! Här äro besluten b- 
skrifna! Tron I att millioner viljor rå på en! Tron I att 
Gud skänkt detta land med menniskosjälar och egendom 
åt en enda för att denne dermed skulle handla efter god- 
tycke, eller tron I ej snarare att han skall utföra hvad 
alla vilja! 

I svaren ej! Nåväl, I bäfven vid tanken på att det 
kan bli slut! Hören nu min bikt! I morgon dör förtrycka- 
ren och I aren alla fria! 

OLOF OCH LARS. 
Hvad säger du? 

GERDT. 

I förstoden • icke hvad jag talade vid våra samman- 
komster. 

OLOF. 
Du har bedragit oss! 

GERDT. 

Ingalunda! I aren fria! Två röster mindre göra intet! 
Allt är redo! 

LARS. 

Har du betänkt följderna? 



MÄSTER OLOI 157 



GERDT. 

Dåre, det var väl för följdemas skull jag gjorde detta! 

OLOF. 

Om du skulle ha rätt, Gerdt? Hvad säger du, Lars? 

LARS. 
Jag var icke todd att gå i spetsen! . 

OLOF. 

Alla äro födda att gå i spetsen, men alla vilja icke 
ofira sitt kött! 

GERDT. 

Blott den som har mod att bli beledd och hånad går 
förut, Hvad är deras hat mot det dödande löjet! 

OLOF. 

Om det misslyckas? 

GERDT. 

Väga äf\ren det! I veten ej att Thomas Miinster har 
upprättat ett nytt andligt rike i Miihlhausen, I veten icke 
att hela* Europa är i uppror. Hvem var Dacke om icke 
en de förtrycktes försvarare] hvad hafva dalkarlarne gjort 
vid sina uppror om icke försvarat sin frihet mot honom, 
som bröt tro och lofven. Det gör han ostraffadt, men när 
de vilja försvara sig, då skriker man på förräderi och 
uppror I 

OLOF. 

Det var dit du ville leda mig, Gerdt! 

GERDT. 

Har icke strömmen ledt dig hit! Du vill men du törs 
icke; I morgon i storkyrkan springer minan; det skall bli 
signalen till folket att resa sig och välja en furste efter 
sitt behag! 



158 MÄSTER OLOF 



OLOF (él^r i boken). 

Är (let allas vilja, då kan ingen hindra det! Gerdt, 
Icit mig gå till kungen med denna bok och visa honom 
hvad hans folk vill, och han skall ge dem ratt! 

GERDT. 

Barn! Han skall bli rädd ett ögonblick, kanske ge 
tillbaka ett silfverstop till någon kyrka; sedan skall han 
peka mot himlen och säga: det är ej min vilja som gör 
att jag sitter här och gör er orätt, det är Guds! 

OLOF. 
Sä ske Guds ^^lje! 

GERDT. 

Huru! 

OLOF. 

Han må dö att alla må lefva! Mördare, otacksam, 
förrädare skall jag heta, må vara! Jag offrade allt, till och 
med heder och samvete och tro — kunde jag gifsra mera åt 
dessa arma som ropa efter förlossning. Låt oss gå innan 
jag ångrar mig! 

GERDT. 

Om du ock gjorde det, är det för sent. Du vet ej 
att Mårten är spion; domen är kanske redan fålld öf\^er 
upprorsmakaren ! 

OLOF. 

Nåväl, jag skall icke ångra mig, och hvarför skulle 
jag ångra en handling, som är att utföra Guds domslut! 

Framåt i Herrans namn! 

{De gl) 

SKÖKAN fhar infrädt, faUU på knä vid 
en grafliög^ som hofi beströr med 
blmnnwrj. 

Har du slagit mig nog nu, Herre, att du kan fö^ 
låta mig! 



MÄSTER OLOF 159 



CHRISTINA (kommet' hastigt in). 

Säg mig, min fru, har ni sett mäster Olof? 

SKÖKAN. 

Är ni hans vän eller fiende? 

CHRISTNA. 

Ni förolämpar mig — 

SKÖKAN. 

Förlåt mig! Jag har inte sett honom sedan jag bad sist! 

CHRISTINA. 

Ni ser så bedröfvad ut! Jag känner igen er; det var 
er som Olof talade vid en qväll i storkyrkan. 

SKÖKAN. 

Ni bör icke tala vid mig så att någon ser det; ni 
vet ej hvem jag är? 

CHRISTINA. 

Jo, det vet jag! 

SKÖKAN. 

Ni vet det, man har då sagt er? 

CHRISTINA. 

Olof har sagt det! 

SKÖKAN. 

O min Gud! Och ni föraktar mig ej? 

CHRISTINA. 

Ni är en olycklig, förtrampad qvinna har Olof sagt 
mig, och hvarföre skulle jag förakta olyckan! 

SKÖKAN. 

Då är ni sjelf ej lycklig. 

22 



16Ö MÄSTER OLOF 



CHRISTINA. 

Nej ! Vi ha delat gamma öde! 

SKÖKAN. 

Jag är då ej ensam! Säg mig hvilken ovärdig skänkte 
ni er kärlek? 

CHRISTINA. 

Ovärdig? 

SKÖKAN. 

Förlåt mig, ingen är ovärdig den som älskar! Hvem 
har ni skänkt er kärlek? 

CHRISTINA. 

Ni känner mäster Olof? 

SKÖKAN. 

Säg mig att det ej är sant; beröfVa mig icke tron 
äfven på honom; det är det sista jag har qvar sedan Gud 
tog mitt barn! 

CHRISTINA. 

Har ni haft ett barn? Ni har då varit lycklig en 
gång! 

SKÖKAN. 

Jag tackar Gud som aldrig lät min son känna hur 
ovärdig hans mor var! 

CHRISTINA. 

Har ni begått något brott då ni talar så! 

SKÖKAN. 

Jag har begrafvit det nyss! 

CHRISTINA. 

Ert barn? Hvad säger ni! Och jag som ber Gud 
hvarje dag att han skall skänka mig en varelse, en enda, 
som jag må älska! 



MÄSTER OLOF 161 



SKÖKAN. 

Arma bam! Bed Gud bevara Er! 

CHRISTINA. 

Jag förstår er ej, min* fru ! 

SKÖKAN. 
Kalla mig ej så; ni vet ju hvem jag är! 

CHRISTINA. 

Beder man icke i kyrkorna för dem som hafva för- 
hoppningar! 

SKÖKAN. 

Icke för oss! 

CHRISTINA. 

Oss? 

SKÖKAN. 

De andra beder man för, oss förbannar man! 

CHRISTINA. 

Hvad menar ni med de andra! Jag föi*står er ej! 

SKÖKAN. 

Känner ni mäster Olofs hustru? 

* 

CHRISTINA. 

Det är ju jag! 

SKÖKAN. 

Ni! Hvarför såg jag ej det? Kan ni förlåta mig ett 
ögonblicks tvifvel? Skulle brottet se ut som ni och han? 
O ve! Lemna mig; ni är ett barn, som är okunnig om 
det onda! Ni bör inte tala längre vid mig! Gud välsigne 
er, farväl! 

{Hoti vill (,Ff.) 



162 MÄSTER OLOF 



CHRISTINA. 

Gå icke ifrån mig! Hvem ni är, stanna, för Guds 
skull; man har brutit in i vårt hus och min man är ej 
till finnandes. Följ mig härifrån, hem till er, hvart som 
helst. Ni är en god menniska, ni kan ej vara någon 
brottsling . . . 

SKÖKAN {afbryter). 

Om jag säger er att hopens råheter ej kunna skada 
er hälflen så mycket som mitt sällskap, så förlåter ni mig 
att jag går — 

CHRISTINA. 

Hvem är ni? 

SKÖKAN. 

Jag är en förkastad, på hvilken den iorbannelse, som 
Gud slungade of ver qvinnan vid syndafallet, har gått i 
fullbordan! Fråga mig ej mer, ty om jag sade er mer 
skulle er förkastelse fresta mig till sjelfibrsvar, hvilket vore 
än förkastligare! Här kommer en person, som kanske vill 
vara nog ädelmodig och följa er om ni lof\rar honom er 
heder och ära och eviga frid för besväret, ty mindre lär 
han ej begära för sitt beskydd på en så sen timma! För- 
låt mig, det är ej er som min bitterhet drabbar. 

WINDRANK {kominer in rusig). 

Det är då fan att man inte kan få vara ensam, inte 
en gång här bland liken. Hör nu, fruntimmer, var sa 
goda och fråga mig ingenting, för nu ansvarar jag inte fi)r 
att jag kommer att svara. I öfsrermorgon ska' jag tala 
om alltihop, för då är det för sent. Kanske herrskapet än) 
nunnor som äro husvilla! Jaja! fastän fruntimmema bara 
äro fruntimmer så anser jag mig inte derföre ha rättighet 
att vara ohöflig fastän solen gått ned; det fins visserligen 
en gammal lag på att ingen får gripas efter solnedgången, 
men lagen är en buse, som likvisst af artighet icke vill 
göra sig gällande mot fruntimmema. Tyst ! Tyst, min 
tunga; hon går ju som en spinnrock; men det är det f^r- 



MÄSTER OLOF . 163 



bannade bränvinet! Men hvarför ska' man dra' mig in i 
så'na der historier! Det är visserligen sant att jag får bra 
b^taldt och blir en bergad karl, men ni ska' inte tro att 
jag gör det för pengarnes skull. Men det är gjordt nu! 
Men jag vill inte, jag yill inte! Jag vill sofva i fred om 
nättema och inte oroas af spöken. Om jag skulle gå och 
tala om det? Nej, då griper man mig. Om någon annan 
skulle gå och tala om'et! Kanske någon af nunnorna vill 
vara så god och göra det! 

CHRISTINA (som rådffjort nwd skökan). 

Är det något ni bär på samvetet, som oroar er, så 
tala om! 

WINDRANK. 

Ska' jag tala om det? Det är just det jag vill slippa! 
Men det är förskräckligt, jag står inte ut längre! Och 
jag ska' göra't! Hvarföre just jag! Jag vill inte! 

CHRISTINA. 

Min vän, ni ämnar begå . . . 

WINDRANK. 

Ett mord? Hvem har sagt det? Gudskelof att ni vet 
det? Gå för all del och berätta det — genast, annars får 
jag ingen frid; ingen frid i evighet! 

CHRISTINA {som häpnat^ Jiemfar sig). 

Hvarför ska' ni mörda honom? 

VHNDRANK. 

Åh det är så mycket! Se bara hur han rifver ner 
edra kloster! 

CHRISTINA. 

Kungen ! 

WINDRANK. 

Jo, just han, landets befriare och fader; visst är han 
en plågare, men, han 'skall väl inte mördas för det! 



164 • MÄSTER OLOI 

CHRISTINA. 

När skall det fike? 

WINDRANK. 

I morgon, vet jag, i Storkyrkan, i sjelfv^a kyrkan! 

(Skökan gar på Christinas tysta vink). 
CHRISTINA. 

Hvarfor kunde man välja er att utföra ett sådant dåd? 

WINDRANK. 

Jo, se jag har mina små relationer bland kyrkobetje- 
ningen och så var jag fattig! Men, sak samma hvem som 
bränner af bössan, bara någon förståndig riktar henne, och 
dessutom ha' vi flera funderingar i reserv, fast jag skall 
öppna elden. Men h varför går ni inte och talar om? 

CHRISTINA. 

Det är redan gjordt! 

WINDRANK. 

Nä Gud vare tack och lof! Adjö mina pengar! 

CHRISTINA. 

Säg mig h vilka ni äro, ni sammansvuma? 

VHNDRANK. 

Ja, se det talar jag då rakt inte om! 

{Nils, knektar och foVc draga öfvcr scenen). 
CHRISTINA. 

Ser ni, man är redan på spår efter er! 

WTNDRANK. 

Jag tvår mina händer! 

NILS (går fram till Wtndrank utan (Ut 
se Christina). 

Har ni sett Olaus Petri? 



MÄSTER OLOF 165 



Hur så? 

NILS. 

Man söker honom! 

WINDRANK. 

Nej, jag har inte sett honom ! Är det flera som sökas ? 

NILS. 

Ahja, åtskilliga! 

WINDRANK. 

Nej, jag har inte sett någon alls! 

•NILS 

Vi komma strax till er! {går). 

CHRISTINA. 

Är det de sammansvume som man letar! 

WINDRANK. 

Ja! det ar en sak! Nu ger jag mig af! Adjö! 

CHRISTINA. 

Säg mig innan ni går . . . 

WINDRANK. 

Har inte tid! 

CHRISTINA. 

Är Mäster Olof med? 

WINDRANK. 

Ja visst! 

CHRISTINA (nedfaller sanslöa på en gr af). 
WINDRANK (bUr nykter och allvarligt rörd). 

Herre Gud i himmeleu, det var bestämdt hans hustru ! 



166 MÄSTER OLOF 



(Går till Christina.) 32ig tror att jag tagit lif^et af henne! 
Hans! Hans! Nu kan du gå och hänga dig! !Hvad hade 
du med bland de store att göra! Hitåt och hjelp en stackars 
qvinna! 

OLOF (föres mellan knektar med fäeklor, 
får ae Christina j sliter sig lös och 
faller på knä vid hemie). 

Christina! 

CHRISTINA. 

Olof! Du lefver! Låt oss gå härifrån hem till ossi 

OLOF (förkrossad). 

Det är för sent! 



MÄSTER, OLOF 167 



Tablå. 

En del af storkyrkan. Olof och GercU i fångkläder på skampallar 
vid dörren. Orgeln spelar. Klockorna ringa. Gttdsfjcnsfcti är slut och 
folket går ur kyrkan. Kyrkvaktaren och hans hustru stå något undan 
ned på scenen. 

KYRlCVAKTAREN. 

Lars kansler fick nåd han, men inte Mäster Olof! 

HUSTRUN. 

Kanslern har alltid varit en fredlig man, som inte 
gjort väsen af sig, och jag förstår inte hur han kunde vilja 
vara med om sådana der förskräckliga historier. 

KYRKVAKTAREN. 

Kanslern har alltid varit besynnerlig fast han inte 
sagt mycket. Och nåd fick han, men så kostade den ho- 
nom hela hans förmögenhet. Jag kan inte underlåta att 
tycka synd om Mäster Olof. Jag har alltid tyckt om ho- 
nom ändå, fastän han har varit svår. 

HUSTRUN. 

Ska' man sätta en så ung pojke till kyrkoherde också ? 

KYRKVAKTAREN. 

Ja, han var bra ung, det var allt hans fel det, men 
det går nog bort med tiden! 

HUSTRUN. 

Du pratar du, han skall ju gå till döden i denna dag ! 

KYRKVAKTAREN. 

Ja, Herre Gud, jag höll på att glömma bort det, 
men så förefaller det mig så orimligt också. 



168 MÄSTER OLOF 



HUSTRUN. 

Vet du om han har ångrat sig? 

KYRKVAKTAREN. 

Det tviflar jag nog på, for han är allt styf i nacken 
fortfarande. 

HUSTRUN. 

Men han ska' väl smälta ner nu när han får se sina 
läsbarn, som inte fick gå fram för honom. 

KYRKVAKTAREN. 

Jag får lof att säga det, att kungen är allt bra ge- 
men när han sätter till. Nu skall han låta kyrkoherden 
8tå kyrkplikt just samma dag, som hans barn gå fram. 
Det är nästan lika grufligt, som när han lät Gröran Dom- 
prost dricka du med bödeln eller när han lät prelaterna 
rida genom sta'n med näfverskäppor på hufv^et. 

HUSTRUN. 

Och så ska' brodern Lars bereda honom till döden. 

KYRKVAKTAREN. 

Ser du, här komma barnen; de se ledsna ut, jag sä- 
■ ger ingenting om'et. Jag tror jag får gå in till mig och 
gråta ... 

{Konfirnumdemaj flickor oéh goMor, taga förbi Olof med blotnqrtutar 
i händerna. De äro bedröfvade och gå med nedslagna ögon. Folk följer 
dem. Niifikna peka finger åt Olof andra tillrättavisa de förra. VILHELM 
(sc/wlarisj går sist i processionen; stannar blygt framför Olof faller pa 
knä och lägger sin blomqvast vid Olofs fötter utan att denne märker det, 
ty han har dragit htifvan öfver ansigfet. En del af folket mumlar ogil- 
landCj en aiinan bifaUande. Mrten går fram att taga undan blommorna, 
mm blir tillbakaträngd af folket. Knektar bana väg för Lars Fétri, sm 
framträder i ornat. Folket försvinner. Lars, Olof och Gerdt ensamma. 
Orgeln tystnar. Kloekoma gå fortfarande). 

LARS (tiU Olof). 

Olof! Kungen har afslagit borgerskapets nädeansökan. 
År du beredd att dö? 



MÄSTER OLOF 169 



OLOF. 

Jag kan inte tanka mig så långt! 

LARS. 

Man har uppdragit åt mig att bereda dig I 

OLOF. 

Det -bör gå hastigt det! Ännu går blodet i mina 
ådror! 

LARS. 

Har du ångrat dig? 

OLOF. 

Nej! 

LARS. 

Vill du gå in i evigheten med ett oförsonligt sinne? 

OLOF. 

Lägg bort formuläret, om du vill att jag skall höra 
på digj Jag tror inte att jag kan dö nu, jag har alldeles 
för mycken lifskraft qvar? 

LARS. 

Jag vill säga dig att jag tror detsamma och det är 
till ett nytt lif i denna verlden, jag bereder dig. 

OLOF. 

Jag får då lefva? 

LARS. 

Om du vill erkänna att det föregående var villfarelse, 
och om du återtager dina yttranden om kungen. 

OLOF. 

Hur skall jag kunna det? Det vore ju att dö! 



170 MÄSTER 9L0F 

LARS. 

Detta var hvad jag hade att säga dig! Afgör nu sjelf! 

OLOF. 

Man underhandlar inte om en öfvertygelse. 

LARS. 

Äfven en villfarelse kan bli öfvertygelse. Jag lemnar 
dig att betänka saken. {Går). 

GERDT, 

Vår skörd var ej mogen. Det skall falla mycket 
snö om höstsäden skall, gå, ja, sekler skola förgå innan 
man får se ens en brodd! De sammans vuma äro gripna, 
säger man, och håller tacksägelser; man misstar sig; här 
gå sammansvurne rundt omkring oss, i de kungliga ge- 
maken, i kyrkorna och på torgen, men de våga ej hvad 
vi vågat, dock skall det komma en gång. Farväl, Olof! 
Du bör lefsra längre, ty du är ung; jag skall dö med stor 
förnöjelse; hvarje ny martyrs namn blir ett nytt fåltrop 
för en ny skara. Tro aldrig att en lögn eldat en. men- 
niskosjäl, misstro aldrig de rörelser som skakat dig i ditt 
innersta, då du sett någon lida andligt eller lekamligt våld; 
om ock hela verlden säger du har orätt, så tro dock ditt 
hjerta, om du har mod dertill. Den dag du förnekar dig 
sjelf är du död, och evig fördömelse skall vara en nåd for 
den som begått synd mot den Heliga Anda! 

OLOF. 

Du talar med visshet onj min befrielse. 

GERDT. 

Borgerskapet har erbjudit 500 dukater i lösen for dig. 
När det bara kostade 2,000 att få Birgitta förklarad hel- 
gon, så skola väl 500 räcka att få dig förklarad obrottslig. 
Kungen törs inte ta' ditt lif ! 

LARS SIGGESON {med bödehi och knektarj. 

För bort Gerdt Bokprentare! 



MÄSTER OLOF 171 



GERDT {barfföres). 

Farväl, Olof! Tag hand om min dotter, och glöm 
aldrig den stora pingstdagen! 

MARSKEN. 

Mäster Olof! Ni är en ung man, som blifvit förd på 
villovägar! Konungen forlåter er for er ungdoms skull, 
men fordrar som säkerhet en af bön, deri ni återtar hvad 
ni handlat öfver och mot hans befallningar. 

OLOF. 
Kungen behöfver mig dä fortfarande? 

MARSKEN. 

Det är många som behöfva er. Men lita ej på nåd 
förrän ni uppfyllt vilkoret. Här är konungens fullmakt; 
nästa ögonblick kunna edra bojor vara lösta, om ni vill, men 
äfven detta papper kan vara sönderrifvet ! 

OLOF. 

Den som är nöjd med 500 dukater lär ej bry sig om 
ett återkallande — 

MARSKEN. 

Detta är en lögn! B(>deln väntar äfven på er! Men 
jag ber er höra några ord af en gammal man! Jag har 
också varit ung och drifvits af mäktiga lidelser; det hör 
till ungdomen, men dessa lidelser äro ämnade att dödas. 
Jag gjorde som ni, jag gick omkring och sade sanningar, 
men jag fick bara otack, i bästa fall ett löje; jag ville 
också bygga en liten himmel här på jorden, (med efterht/ck) 
naturligtvis på andra grunder än ni, men jag tog snart 
mitt fömufl till fånga och slog bort hjemspökena. Jag 
vill visst inte påstå att ni är en man, som vill vinna 
ryktbarhet genom att göra väsen af sig, det tror jag inte, 
det är välmening, men en välmening som gör mycket ondt. 
Ni har ett hett blod, som förblindar er, derför att ni ej 
lägger band på er; ni predikar frihet och störtar tusende 
i sjelfsvåldets slafveri. Gå tillbaka, unge man, och försona 



172 MASTElt OLOF 



hvad ni brutit, återställ hvad ni rifsrit ner och menniskoma 
skola välsigna er! 

OLOF (fMviflad och skakad). 

Ni talar sanning, . det hör jag; men hvem har lärt er 
detta tal? , 

MARSKEN. 

Erfarenheten! Den saknar ni! 

OLOF. 

Skulle jag ha leiVat och stridit för en lögn: skall jag 
pödgas förklara hela min ungdom och min bästa manna- 
ålder förlorade, gagnlösa, förspilda? Låt mig hellre dö med 
min villfarelse! 

MARSKEN. 

Ni skulle ha släppt era drömmar något tidigare. Men 
lugna er. Ni eger ännu lifvet för er, det förflutna har 
varit en skola, visserligen hård, men desto sundare. Ni 
har lefvat för hugskott och dårskaper hittilldags, ni har 
förnummit åtskilligt som verkligheten kräfsrer af er. UtÄn- 
för denna dörr stå edra gäldenärer med sina fordringar. 
Här äro deras papper! Den njc?. kyrkans, presterskap for- 
drar att ni skall lefva för att fiillborda hvad ni så vackert 
böljat. Stadens borgerskap fordrar sin secretarius i råd- 
stugan, församlingen fordrar sin herde, konfirmand! sin lä- 
rare. Detta äro de laglige fordringsegame. Men det står 
ännu en derute, som ni kanske är mest skyldig, och som 
dock fordrar intet, er unga maka. Ni har ryckt henne 
från en fader och kastar ut henne bland stormame, ni 
har ryckt ned hennes barnatro och kastat oro i hennes 
sinne; edra dårskaper ha retat en rä folkhop att drifva 
henne ur hennes hem, och hon fordrar ej ens kärlek af er, 
hon ber blott att få släpa fram sitt lif under lidanden vid 
er sida; ni ser att äfven vi sysselsätta oss med andra, 
fastän ni kallar oss sjelfviske. Låt mig öppna denna dörr, 
som skall leda er åter ut i verlden, böj edert sinne medan 
det ännu är mjukt och tacka Gud, som ännu ger er tid 
att verka för menskligheten! 



kiSTER OLOF 173 



OLOF (gråter). 

Jag är förlorad! 

MARSKEN (ger ett tecken åt bödeln^ smn 
aftage^' Olof bojorna ochfång- 
drä{jten. Derpå öppnar marsken 
dfh^ren till sakristian, och depu- 
terade af rådet, presterskapet 
• och borgerskapet träda in.) 

Olaus Petri, förr kyrkoherde i Stockholms storkyrka, 
gör ni härmed afbön för hvad ni brutit, återkallar ni hvad 
ni sagt mot och öfVer konungens befallning, samt förklarar 
ni er villig hålla er ed till Svea* rikes konung och honom 
troget tjena? 

OLOF (Hgci^). 

(LARS med CHRISTINA går mot Olof folket gm- bedjande åt- 
börder.) 

OLOF {kallt (tch bcstänuU). 

Ja! 

MARSKEN. 

I konungens namn, ni ar fri! 

(OLOF oeh CHRISTINA omfamna hvarandra. Folket taga Olof i hand 
och lyckönska honom). 

« 

OLOF {kallt). 

Innan jag lemnar detta rum, låt mig vara ensam ett 
ögonblick med min Gud; jag kan behöfva det! Här slog 
jag en gång mitt första slag och här . . . 

LARS. 

Här vann du den största segern i dag! 

(Alla gå titmn Olof.) 

OLOF (faller på knä). 

VILHELM {kotnmer försigfigf in. Blir 
förvånad att se Olof ensam 
och fri). 

Mäster Olof! Jag kommer för att säga er farväl innan 
ni går till ett annat lif. 



174 MÄSTER OLOF 



OliOF {stifier uppj. 

Vilhelm! du öfvergaf mig icke; låt mig gråta hos dig 
vid minnet af min ungdoms glada stunder. 

VILHELM. 

Innan ni dör ville jag tacka er för hvad godt ni gjort 
088. Det var jag som gaf er dessa blommor, men ni har 
inte sett dem . . . De äro söndertrampade ser jag . . . Jag 
ville ge er ett minne jfrån den tiden, då vi lekte under 
lindame på Strengnäs' klostergård; jag trodde att det skulle 
göra er godt att se, det vi ej tackat Gud för det att ni 
ej kom tillbaka, som ni då sade. Aldrig glömde vi er, 
ty ni befriade oss från de grymma straffen, .och det var ni 
som öppnade de tunga klosterdörrarne och gaf oss tillbaka 
friheten och den blåa himmelen och det glada lifvet. Hvar- 
före ni skall dö, veta vi ej, men aldrig kunde ni göra an- 
nat än rätt, och dör ni derför att ni understödt några för- 
tryckta menniskor, som man säger, så bör det ej smärta 
er om ock det skall göra oss , mycket, mycket ondt. Ni 
talte en gång om huru man brände Huss derföre att han 
vågat säga sanningen åt de mäktige, ni beskref huru han 
besteg bålet och med glädje befalde sig i Guds hand, profe- 
terande om den svanen som en gång skulle komma och 
sjunga nya sånger till den vaknade frihetens lof! Så har 
jag tänkt mig er gå döden till mötes, med öppen panna 
och blicken mot himlen under folkets rop: så dör ett vittne! 



Affälling! 



OLOF {slagen lutar sig nwt »kampallen). 
GERDTS {röst tångt' bort i kyrkan). 

OLOF {ncdfallei' på skampaUen tiUintet- 
ffjord). 

{Bidån fallc^'.) 
SLTTT. 



ANNO FYRTIÅTTA 



LUSTSPEL 



FYEA AKTER. 



(1875.) 



& 



23 



PERSONER: 



Abraham Larsson, bryggare och ryttmästare vid borgerskapets 

kavalleri, 53 är. 
Arvid, hans brorsou, student, 28 är. 
Gren, kominiuisteradjunkt, 49 är. 
Pkr, mälare, 27 är. 
Klinger, aktör, 41 är. 
K. Sektern, 33 år. 

LuNDQViST, bokhällare hos Larsson, 26 är. 
Pianostämmaren. 
Fru Larsson, 46 är. 
Linda, hennes dotter, 20 är. 
M:ll Dina, adjunktens tastmö, 47 är. 
Drängen. 
2 Pigor. 
2 Barn. 

Stockholm 1848. 



Första Akten. 

Larssons arbetsrum. 

Tvä dih-rdr i fonden : pä pelaren emellan, en chiffonier med Karl 
Johnna byst ; på höffra vä^ffen fönster och en dön'; nwbkmanget skinn och 
mahogny; spisel nwd pendyl och gammalt porslin; piphylla; forfunaspcl; 
tniclt på golf vet ett rundt bord med ostindisk båi och remmare; litografier 
och silhouetter på väggarne; vid högra dör7'en en käppsamling. Soffa och 
skrifbord på höger vägg. Tuff vid veiuter snedvägg, Svatia hattar stå 
Iiär och der. på bord och i fönstci\ 

Scen 1. 



Tva PIGOR sta och lyssna vid venstra fonddör^^en ; den ena tittar i 
nifckcUmlet. 



PIGAN- 1. 

Skriker han? 

PIGAN 2. 

Tyst, får vi höra hvad han skall heta! Nu sa' fadd- 
rame: ja! 

PIGAN 1. 

Låt mig titta! 

PIGAN 2. 

Nu kommer det: "Jag döper dig . . . Karl . . . Johan 

Abraham !" 

PIGAN 1. 

Karl Johan, se det är efter salig kungen och Abra- 
ham är efter patron. 



G ANNO FYRTIÄTTA 



PIGAN 2. 

Nu fä vi springa för nu börjar han med Herren väl- 
signe os?! 

Scen 2. 

DE FÖRRA, PER (« urvuxna, tarjliga urarta kläder). 

PER {med ett lätt paket i handen). 

Bota Mari, hjelp mig litet med det här, jag har så 

bradtom ! {Tar fram en ftattkappa ur paketet.) 

PIGAN 1. 

Jo, det är just att komma så här dags, när det är 



slut! 



PER. 



r> 

Ah det lär väl ingen sakna ritläram, som kommer 
for att äta raiddag; men vänta mig! 

PIGAN 2. 

Ja, det är nog sä det: men att den der tjocka bok- 
hållaren ska' få förhäfv^a sig så mot honom som är artist, 
det är allt retsamt! Men det är derför att han är svart- 
sjuk på honom för mamsell Lindas skull! Kom så ska' 

jag hjelpa! {Ho9i hjelper honom med nattkappan.) 

PER. 

Sätt bra med nålar i så att det sitter! 

PIGAN 2. 

Ta hit spegeln, Kristin! Så der! Ta nu den der hatten, 
for han kan inte gå in och helsa med mössan. 

{Ge^- honom en hatt »om »tar pa ett bord.^ 

PER. 

Tack, små vänner! {Justn-ar »ig och gar till rnmter i fwdm 
lYgortia åt höge9\) 



ANNO FY RT I ÄTT A 



Scen 3. 

LARSSON {i bm-gcrakapeta katalki-mmfmm). ADJUNKTEN (frm 

höger fonddörr), 

LARSSON. 

Nu ska' bror hjelpa mig brygga bålen! 

ADJUNKTEN. 

Efter P. B:8 recept, ja tusenfallt gerna. Meu, hör! 
Par jag lof att tala ett ord enskildt! Hm! Hra! 

LARSSON. 

Hvad är det nu om igen? 

ADJUNKTEN. 

Åh, det är det här välsignade, gamla lånet; det är 
fjerde omsättningen i morgon och jag tänkte passa på nu . . . 

LARSSON. 

Jaså! Ja, du känner mina principer, men for din skull 
har jag gjort det! Du vet jag gerna hjelper vetenskapens 
och konstens idkare, ty som högstsalig konung Karl den 
fjortonde brukade säga: ''Vetenskapen . . ." ta hit papperet! 

ADJUNKTEN (forine7'ar en gåspe^ma). 

Det är då för märkvärdigt att man aldrig skall komma 
ifrån sina gamla skulder; det är nu på tjugufemte året 
som jag halfårsvis vandrar upp för riksbankens mörka 
trappor; det är tunga steg ska' bror veta . . . 

LARSSON. 

Prata inte utan ta hit pennan. 

ADJUNKTEN {räd^. 

Och nu återstår blott . . . 

LARSSON. 
Nåå? 



8 ANNO FYRTIATTA 



ADJUNKTEN. 



Bror Larsson, jag vet du är min vän; du har ett stort 
sinne; ge mig 44 rdr och 32 skilling banko till omsätt- 
ningen, eller jag är förlorad. 

LARSSON. 

Jaså! Det är inte nog med att man skall gä i bor- 
gen, man skall också betala omsättningen; man har inte 

nog med sina egna affärer, (går till chiffonieren; såttei' nyckeln i 

klaffen) Utan man skall också . . . hur mycket var det? 

ADJUNKTEN (ödmjuktj. 

44 rdr 32 skillingar banko! 

LARSSON. 

Banko, ja! {Bröjcr och letar i en lådaj Gamla karlen ska'' 
behöfva låna pengar; Fy! Sé här har du, ditt kräk! Kom 
inte igen en gång till! Börja nu med att dra upp butel- 
jerna; jag ska' strax vara igen! 

ADJUNKTEN. 

Hvart ska' bror ta vägen! 

LARSSON (väljer ett par käppar). 

Jag skall ner och aflöna; jag har ett par lymlar qvar 
se'n i morgse som jag inte rådde med! 

Scen 4. 

DE FÖRRE, PER, K. SEKRETERAREN och AKTÖREN. 

' LARSSON (till Per.) 

Herrn kan stoppa piporna, så bär sektem fram For- 
tunan; jag är strax igen! (Går.) 

fADJUNKTEX drar upp buteljer, PER stoppar pipor./ 



K. SEKTERN. 



•k • 



Se så de arbeta! 



ANyO FYRTIATTA & 



AKTOREN. 

Hvad är det för folk? 

K. SEKTERN. 

Låntagare! . . . Xi har inträde i detta borgarhus, be- 
römdt för sin rikedora, sin frikostighet och sitt fina vett; 
ni har önskat se en värdig representant af det tredje stån- 
det, samma stånd, som genom den stora revolutionen till- 
kämpade sig de menskliga rättigheterna att gå på fyra 
fötter i kungligt livré, hvilket förut var dem nekadt! — 
Se här borgarkungens lifegna! 

AKTÖREN. 

Ni är röd, k. sekter? 

K. SEKTERN. 

Konservativ som ni. Vill ni t)li presenterad? 

AKTÖREN. 

Vi kan ju dröja litet! 

K. SEKTERN. 

Ni är rädd för sällskapet! Ni tror att det är suddar 
derfor att de icke äro väl kliidda! Långt derifrån! Se på 
<ien stackars prestmannen; det är en genialisk man; han 
är anstäld här i huset sedan tjugu år tillbaka; han är 
hoftiarr mot maten och kanske 100 rdr om året, som om- 
sättninganie gå till. Han måste alltid vara rolig; sjunga 
visor, hålla smickrande tal till värdinnan och fram på 
natten föredra tvetydiga poem! 

(Ltmdqriat kommer in.) 
K. SEKTERN (Hll Lxmdq^ht). 

Lundqvist, hjelp adjunkten! 

{Adjunkten brygget' hålen under följande.) 
K. SEKTERN. 

Och så den der som rensar piporna, målaren! Som 
ger mamsell Linda lektioner mot att han äter middag om 



10 ANNO FYltTIATTA 

torsdagarne ! Tror ni att hans beskyddare köper taflor af 
honom! Jo, han har köpt en — den sitter i förmaket och 
har förskaffat stor* ära åt — — br}^ggam! — Gossen låg 
sjuk och höll på att dö af svält! Då var det som Larsson 
var så ädelmodig och köpte taflan, oaktadt det '^stred mot 
haqs principer" att köpa taflor sedan han gått in i konst- 
föreningen; han köpte taflan för 10 rdr banko med ram! 
Vet ni hvad ramen kostat? 



AKTOREN. 



Ignobelt! 



20 rdr! 



K. SEKTERN. 



AKTÖREN. 

Ah! — Men er ställning i huset? 

K. SEKTERN. 

En kunglig sekters! 

AKTÖREN. 

Ni begagnar då också hans borgen? 

é K. SEKTERN. 

Nej, jag lånar kontant! . . . Jag resonnerar så! Tio års 
arbete har jag som extra ordinarie lånat staten, staten be- 
talar aldrig sina lån, som bekant; följaktligen måste den 
enskilde göra det för staten! 

AKTÖREN. 

Ni är kommunist? 

K. SEKTERN. 

Alls icke! Jag betalar sjelf mina lån och fordrar att 
staten också gör det. Jag lånar af Larsson, det är sant; 
men jag lånar frun bänknyckel i engelskan; jag står i kö 
när Jenny Lind uppträder; jag går med familjen i bild- 



ANNO FYItTlÄTTA 11 



ningscirkelu och köper för 30 banko åt barnen till jul . . . 
Är jag skyldig något? 

{Adjitnktm och Ver ha slutat arbeta.) 
K. SEKTERN (presentn-ar). 

Tillät presentera! Aktör Klinger, adjunkten Gren, 
{Luftdqrist sträcker sig fram) Lundqvist ... gå efter svafv^elstickor 
, . . Artisten Nygren! 

{Lundqvist går snopen.)' 

Scen 5. 

DE FÖRRE, LARSSON, 

LARSSON. 

Så der, mina herrar; slå er ned nu, sä ska' vi roa 
oss på vårt vis medan damerna dricka the! Er skål! 

{De gintppera sig omkring bordet med balen.) 
ADJUNKTEN. 

Nej, mina herrar! Karl Johan Abrahams skål, en 
utmärkt faders förhoppningsfulle son! 

{Ih^ickning.) 
LARSSON. 

Jag tackar er, mina herrar! — (giår adjunkten i ryggm) 
Se så, gamle Green, var rolig nu! Ta den der Ahlströniska 
biten, du vet, så ska' vi låta herr Klinger sjunga "O 
Isis" se'n. 

ADJUNKTEN. 

Min bäste bror, jag är verkjigen så trött, för jag har 
haft två lik före midda'n; men lite senare. 

LARSSON (ge^' honom en blick). 

Alltid skall du vara ögen när jag ber dig om något, 
men vänta du! — Spelar herr Klinger Fortuna? 

AKTÖREN. 

Nej, det gör jag inte! 



12 A XX O FYRTIATTA 

LARSSON. 

Nä, (lå slå vi oss ner och spraka, medan de andra 
herranie ta en pott! 

» 

AKTÖREN. 

Med nöje! 

{Orupperhiff. AKTÖREN och LARSSON i soffan vid runda bor- 
det. ADJUNKTEN, K. SEKTERN och PER vid Forfmmn. LUND- 

QVIST, ftoiH åtei'kommif med strt/katickoTy slår sig ner i soffan tid skrif- 
bordct.) 

Scen 6. 

DE FÖRRE, senare tm snå (fOSSAR som tysta sätta sig pa 
puffcn rid ccustra snedräggen och läsi i en bok. 

AKTÖREN. 

Ryttmästaren är såsom ledamot af borgarståndet au 
courant med dagens politiska idéer! 

LARSSON. 

Principer, om jag får be! Idéer äro hugskott; prin- 
cipen är deremot frukten af en långsamt mognad öfver- 
tygelse! 

AKTÖREN. 

Ni har då aldrig haft någon idé? 

LARSSON. 

Aldrig! (Stiger upp och fxcrar Liindqvisty sotn satt sig i soffan). 
Hvad är det för fasoner! (Lundqrist stiger upp och sätter sig 1^ 
en stol). 

AKTÖREN (gäspar). 

Men i politiken? 

LARSSON {djupt). 

Ah, i politiken! Ni vill se i mina kort! — Nåväl. 
Jag anser er vara en man af heder; jag känner er icke, 



I 



ANNO FYRTIÄTTA 13 



det är sant, men ni är min gäst; välan! jag skall tala! 
Ser ni, jag menar att känslan icke bör vara utesluten i 
sin rätt äfven i fall sådana som dessa! {Stiger npp, lägger 

armarna öfver bröstet, intar en napolec/nisk ställning oeh betonar i tfitt 
f&redrag de betydeUsetösa wden) Vi borgerskapet äro skyldiga 

dynastien tacksamliet — — tacksamhet är en känsla — 
icke sant? — Icke sant? 

AKTÖBEN. 

Alldeles rigtigt! 

LARSSON. 

Tacksamhet for h vad. vi äro; och den drägt jag bär, 
det vapen jag tillhör, älskar jag högt, min herre, ty de 
påminna mig om stora dagar! Ni vet hvad jag syftar på, 
icke sant? Med denna sabel har jag i spetsen för min 
sqvadron qväft revolutionen i sin linda adertonhundratrettio- 
åtta, då landets, konungens och folkets sanna frihet hängde 
på ett hår! (Rörd), Jag skall aldrig glömma det! 

AKTÖREN. 

Ni röstar dä alltid med regeringen? 

LARSSON. 

Alltid! 

AKTÖREN. 

Äfven i reformfrågan? 

LARSSON. 

Reform är tidens lösen! Den frågan kan icke falla, 
har Hans Majestät förklarat! 

AKTÖREN. 

Och allmän upplysning? 

LARSSON. 

I princip? Ja! 

AKTÖREN. 

Och religionsfrihet? 



14 ANNO FYRTIATTA 

LARSSON. 

Om regeringen vill det? Ja! 

AKTÖREN. 

Ni är således liberal? 

LARSSON. 

Liberal! Gud bevara mig! 

(Gossanw pä puffen släppa boken t golfvet.) 
Ly^RSSON {Mftigt), 

Hvad är det för ett förfärligt väsen på barnen! Gå. 
ut i bamkammam genast! Grenast, sa' jag! {Gassame po). 

Scen 7. 

DE FÖRRE {utom gossame), PIGAN 1. 
PIGAN 1. 

Frun ber att få tala med patron! 

LARSSON. 

Jag har inte tid! 

PIGAN 1-. 

Men frun sa* . . . 

LARSSON. 

Hörde du! {i*igan går dröjande). Gift er aldrig, herre! 

Scen 8. 

DE FÖRRE iutoiH PIGAN 1). Sedan MrLLES DINA ocÄ LINDA. 

LARSSON {antyder de spelande). 

Ni känner de der herrame? 

AKTÖREN. 

Nej, men det förvånar mig att se dem har! 



AI^NO FYRTIATTA 15. 

LARSSON. 

Ni menar att de se slarfviga ut . . . 

AKTÖREN. 

Nej, inte det! 

LARSSON. 

Det är genier, ska' ni tro; stora genier, men stora, 
stackare! 

AKTÖREN. 

De lära ega en god vän i er? 

LARSSON. 

Hå! Ja! Det förstås, man säger... 

(Mdles DINA och linda ga fram till de spelande). 

DINA {tiU adjunkten som f&r protokollet 
pa en griffeltajla). 

August lilla! Får jag tala med dig! 

ADJUNKTEN. 

Söta vän, du ser ju att jag är upptagen! {TiU k. sektem./ 
Gå och kurtisera henne, medan jag räknar! 

(K. SEKTERN Och DINA; LINDA OCh PER bevakade ff/LUNDQVIST.. 
AKTÖREN och LARSSON hos ADJUNKTEN. 

DINA. 

Det är förskräckligt hvad herrame röker! 

K. SEKTERN. 

Det är det enda som kan ersätta förlusten af damer- 
nas sällskap. 

DINA (»mäktande). 

Hvarför då öfverge oss? 

K. SEKTERN. 

Får jag hviska i ert öra? 

(PER och linda; lundqvist lyssnarj. 



16 AXXO FYltTlATTA 



LINDA. 

Ni säger att Arvid är orygglig i sitt beslut att icke 
vilja lenina studierna och bli bokhållare hos pappa? 

PER. 

Till ytterlighet! Han arbetar på sitt stora poem och 
vill dö på att han skall bli författare! 

LINDA. 

Hvad tror ni om det? 

PER. 

Jag tror att han bäst skulle passa till bryggare! 

LINDA. 

Kan ni vara så elak! 

PER. 

Ja, iiär jag är svartsjuk. . 

LINDA \till Lundqtht), 

Var snäll och gå efter min näsduk i matsalen! 

ClUNDQVIST går uramnig. LAKSiSON, ADJUNKTEN. AKTÖREN 
betraktar twgra planschcrj. 

LARSSON (tm AdjtmktenJ, 

Ska' vi be* Klinger sjunga! 

ADJUNKTEN. 

Inte kan han sjunga! 

LARSSON. 

Han är ju vid operan, sa' du! 

ADJUNKTEN. 

^ej, han är vid teatern! 

LARSSON. 

!Nå kan han inte agera något roligt? 



AKKO FYRTIÄTTA 17 



ADJUNKTEN. 

Nej, han spelar tragedi! 

LARSSON. 

Fy fan, hvad skulle han här att göra då? 

ADJUNKTEN. 

Han skulle "hedra" din sons döpelseakt, skref du ju 
sjelf! 

DINA och PER. 
DINA. 

Hur står det till med herr Nygren? Han ser så 
klen ut! 

PER. 

Tackar, inte bra! 

» 

DINA. 

Herr Nygren ska' hålla hög diet; dricka porter om 
niorgname och ett glas vin till middagen! 



PER {generad). 

Ja, läkarn sa' så han också! 



LUNDQVIÖT {kommei- tiUbaka med w«4- 
duken; ktmffar till per så 
att denne tappar pipan; Allan 
ttppmärksanilict fästes på PE K; 
LUNDQVIST Utropar:) 



Det brinner! 



{oclh rännet' sin hand innanför PERS rcst^ ryckn' till och får natt- 
kappan i handen. Alla skratta utan ADJUNKTEN, K. SEKTERN och AK- 
TÖREN, hrilka taga sig åt haha^^ne och jnste^-a linnet. PER rycker åt 
nig nattkappan ech störtar ut). 

LINDA. 

Hur kan Lundqvist bära sig så illa åt! 

24 



18 ANNO FYRTIÄTTA 



LUNDQVIST. 

Han föraktar mig, den stackaren, han som inte har 
råd att äta middag mer än en gång i veckan! 

LINDA. 

Det kan jag inte tro! 

LUNDQVIST. 

Vet mamsell Linda, att jag också tänker bli något? 

LINDA. 
Säå! 

LUNDQVIST. 

Jag tänker bli aktör, konstnär! 

LINDA. 

Tala inte om det for pappa; då vet Lundqvist hvad 
det vankas! 

LUNDQVIST. 

Mamsell Linda tror att patron vågar» ta' mig opp på 
vinden och slå mig, som han gjorde när jag ville gä på 
seminarium. Det är slut med det! — Ni skall få se! 

Scen 9. 

DE FÖRRE utwn PER och DINA sotn dragit nig ut. 

PIGAN 1. 

Patron, patron! 

LARSSON. 

Hvad är det för skrik! 

PIGAN 1. 

Kylskeppet har sprungit! 



AN^iO FYJiTlÄTTA 19 



LARSSON. 

O, du min evige skapare! 

(Störtar ut. LUl<rDQVIST efter). 

LARSSON (in igen och rycker åt sig två 
käppar; ttf). 

LINDA ((fär). 

Scen 10. 

AKTÖREN. K. SEKTERN. ADJUNKTEN. 

ADJUNKTEN. 

Hvad är ett kylskepp för slag? 

K. SEKTERN. 

Det är en så som rymmer 1,500 kannor öl! 

AKTÖREN. 

Inte annat! 

K. SEKTERN. 

Det här blir bestämdt inte roligt att få en närmare 
detaljerad beskrifiiing på. Jag föreslår att vi fara ut till 
Stallmästargården och se på kappkömingen ! 

AKTÖREN. 

Skulle vi inte säga adjö först! 

K. SEKTERN. 

Det behöfs inte! Frun i huset är dessutom sjuk. 

ADJUNKTEN. 

Nå, kör! 

(De göra nig i m-dning all (;a) 
DINA (i dörren). 

August lilla! 



o 



20 ANNO FYRTIATTA 



ADJUNKTEN. 

Ja, min söta! 

DINA. 

Kommer du inte ut snart? 

ADJUNKTEN. 

Jo, min lilla vän! 

DINA. 

Nå, så kom då! 

ADJUNKTEN. 

Genast, min dufva! genast! 

DINA {drar mg fillbakei). 
ADJUNKTEN. 

Rädda mig! 

K. SEKTERN. 

Gå köksvägen! 

ADJUNKTEN. 

Jag har min hatt derinne! 

K. SEKTERN. 

Säg att du ska' på bröUopp! 

ADJUNKTEN. 

Då går hon och ser på bruden! Hon ser alla brudar! 

K. SEKTERN. 

På begrafiiing dä! 

AD.TUNKTEN. 

Hon ser lik också! 

K. SEKTERN. 

Olycklige vän! 



ANNO FYRTIATTA 21 



DINA (som förut), 

August lilla! 

ADJUNKTEN. 

öfverge mig icke! 

K. SEKTERN. 

Du är förlorad! 

ADJUNKTEN. 

Jag måste med! Jag slår upp förlofuingen; jag måste 
åka efter bågar Reinholds Rölle! Åh, min passion! 

(K. SEKTERN OCh AKTÖREN §å.. 

Scen 11. 

ADJUNKTEN. DINA. 
DINA. 

Hvar äro herranie? 

ADJUNKTEN. 

De ha gått på begrafning! 

DINA. 

Och de sa' inte adjö! 

ADJUNKTEN. 

Nehej ! 

DINA. 

Du har inte gifvit mig någon puss på hela qvällen! 

ADJUNKTEN. 

Hvad ska' det vara för; vi a' alldeles för gamla! 

DINA. 

Men vi a' inte för gamla att fara till Stallmästare- 
gärden; han tror inte man hör, min gunstig herre! 



22 ANNO FYRTIÄTTA 



ADJUNKTEN. 

Ah, sesä! 

DINA. 

Mau ska' älska bra högt, soni jag . . . 

ADJUNKTEN. 

Älska? Hvad är det for prat? 

DINA. 

Ni blygs inte! 

ADJUNKTEN. 
Tyst, qvinua! 

DINA. 

Ni skymfar mig, men ni skall umgälla det, otack- 
samme! Hör ni det! {G&r.) 

Scen 12. 

ADJUNKTEN, sedan LARSSON. 
ADJUNKTEN. 

Så dum jag var, som inte följde med! 

(Säfttn' nig vid bordet oeh dricker ett rlas.) 

LARSSON (kommer itij klädd i unifortns- 
byxor, veafy ridtttiifiar, for skinn, 
pehy kawhett och med två käp- 
par). 

Åh, herre Gud! 

* 

ADJUNKTEN. 

Hur var det med kylskeppet nu? 

LARSSON. 

Sjuhundra kannor ha runnit bort; 2000 rdr riksgäld»! 
Om jag hade fått veta det förut; 2,000 rdr på fem minu- 
ter; om man beräknar läckans diameter till sex verktum, 
så blir det en hastighet af — låt mig se! 



ANNO FYKTIÄTTA 23 



Scen 13. 

ADJUNKTEN, LARSSON, AKVID kmmner in nåf/ot litet drucken, 

ARVID. 

God dag, morbror, hur står det till? 

LARSSON. 

Har du torkat dig* om fottenia? 

ARVID. 

Ja, gubevars! God dag, farbror Greeii! Jag tror far- 
bror sitter och pimplar ensam! 

LARSSON. 

Det gläder mig att du lydt min befallning, med lugn 
och nöje; jag lyckönskar dig på din nya bana. 

ARVID. 

Hvad är meningen? 

LARSSON. 

Meningen? Att herm har förstört pengar i tolf ter- 
miner i Upsala och nu ska lära sig bli en nyttig men- 
niska! Du har fått mitt bref? 

ARVID. 

Nej, j^g har inte fått något rekommenderadt . . . 

LARSSON. 

Nej, men orekommenderadt pojke! 

ARVID. 

Så'na läser vi aldrig i Upsala! 

LARSSON. 

Nå, då ska jag läsa för dig! Vet du att jag lofvat 
din salig mor att gÖra folk af dig! 



24 AyXO FYMTIATTA 



ARVID (driekcrj. 

Skål farbror Green ; se inte ledsen ut, för det här är 
så vanligt! Och det går snart öfver! 

LAKSÖON. 

Vet du att jag är din husbonde och att jag har rät- 
tighet att slå dig? 

ARVID. . 

En akademisk medborgare? 

LARSSON. 

Nej, du är dräng, och står under husagan tills du 
tjenat upp dig till bokhållare. 

ARVID {skriker). 

Hvad är det för dumheter! Jag väljer min bana sjelf! 

LARSSON. 

* Hvad heter den banan ? 

ARVID. 

Vi som lefva för idéer ha inga skyltar pä våra bodar! 

LARSSON. 

Jaså du lefVer för idéer; det var en annan sak! 
(mjcr på vn käpp) Jag hade en bror en gång som låg på en 
soffa i fem år och läste Walter Scotts romaner; allt hvad 
jag som bokhållare kunde förtjena, åt han upp! Eu dag 
frågade jag helt djerft hvad han gjorde pä soffan! Då sva- 
rade han, att han utvecklade sig för att kunna lefva för 
sin idé. 

Vet du hvad jag gjorde? jag tog herm i kragen — 
så här! och så rock jag upp honom från soffan der han 
legat i fem långa år — så här! och så sa' jag: der är 
dörm ! 

[Han har ryckt tipp ^nid från gtoUn.) 



ANNO FYRTIA TT A 25 



ARYID (ined glauet i hand). 

Ja, det var han! Meu det är en annan sak med mig; 
jag har skrifVit ett poem! Vill ni höra!- 

LARSSON. 

Jaså, du skrilVer poem! Det ska' \\ snart hjelpal 

(Går till f&nstret.) 

ARVID. 

Jaså, det är frågan om att slåss med drängar! 

LARSSON. 

Jag har tagit många idéer ur Lundqvist, jag, med 
stryk ! 

ARVID. 

Då går jag! 

LARSSON. 
Kom igen när du blir hungrig, så ska' vi talas vid! 

ARVID. 

Aldrig! Adjö, farbror Green! Var inte ledsen! Det 
här är så vanligt och det går snart öfver! (Går.) 

Scen 14. 

DE FÖRRE utmi ARVID. 
LARSSON. 

Kan man tänka sig en sådan lymmel ! 

ADJUNKTEN. 

En oförskämd pojke! 

LARSSON. 

Och så ville han läsa upp sitt poem! Men det var 
inte värdt att tänka pä det längre! Hvar äro de andra 
gökarna! 



20 ANNO FYRTIATTA 



ADJUNKTEN. 

De ha gått, och bad helsa! 

LARSSON. 

Gått? Hvad vill det sågar 

• ADJUNKTEN. 

Aktoren »kulle spela och sektem skulle gå på bal! 

LARSSON. 

Det vill säga, jag skall sitta eusam med dig och ha 
tråkigt till råga på min olycka! Fem minuter förut och 
det hade varit ogjordt; h varför sa' man mig icke detta? 
— Men det är sant! — En idé! Det är fredag i dag! Vi 
fara till Stallmästaregården; der är kappköming! 

ADJUNKTEN. 

Men fruntimmema! 

LARSSON, 

De fä roa sig sjelfva! {öppnar dra{fiuckan och ro/>.';r) Johans- 
son! Sätt for Svarten och Brunte; båda kappslädame; fast 
på framfottema; alla bjellroma; raska på! 

ADJUNKTEN CwolitjJ. 

Ja, men inte till Stallmästargården! 

LARSSON. 

Jo, just dit! Det ska' förarga de andra gökarna när 
de få hora't! 

ADJUNKTEN. 

Ja, men . . . 

LARSSON. 

Ta på dig! 

A D JUNKTEN. 

Min fästmö . . . 



ANNO FYRTIATTA 27 



LARSSON. 

Nå så stanna då! 

ADJUNKTEN. 

Ett, två, tre! Jag följer! 

{De kläda sig ; Larufton fm- ner pinkor.) 

Scen 15. 

DE FÖRRE. PIGAN 1. 
PIGAN 1. 

Frun ber att få tala med patron! 

LARSSON. 

Nu igen! Hvad ville hon nyss? 

PIGAN 1. 

Hon ville säga att kylskeppet höll på att springa, 
ior det vågade inte jag! 

DINA (i dör7'efij, 

August lilla! 

ADJUNKTEN (m- sig). 

Trogna varelse! {jtSgt) Ja, min dufva! 

LARSSON (klatschar; eftertänksamt). 

Säg åt Johansson att han tar ifrån! 

(Itidan fjller.) 



28 ANXO FYRTIÄTTA 



Andra Akten. 

Sceneri af delad i tvåj a. vm»ter; b. höffer. 

SL, 

{JlU mycket torftigt nwbleradt rum med kamin; dörr i fonden; fön- 
ster till VfifUfter; tva tältsängar; ett bord med shrifdmi; ett staffli; of riga 
målarattiraljer ; ett tvättfat på en stol). 

b. 
(iLtt enkelt tnen snygt rum^ som röjer en viss komfort, med fotiddörr; 
fötister pa högra väggen med blomkrukor och fogelbur ; säng med omkäfigen, 
soffa, nkrifbordj klädskåpj guitarr. Ett talrör mpnnar ut vid fönstret, I 
dagningen. ARVID ligger pa sin säng påklädd; LUNDQYI8T kokar kaffe 
pa iin kokare; läser i en rol; öppnar fönstret; vattnar blommorna; spra- 
kar med kanariefågeln). 

Scen 1, 
a. 

PER kommer in. ARVID »of ver. 
PER. 

Han sofver påklädd! Hvad vill det säga! (Ruskar på 
Arvid). Vakna! Det är dager, gosse! 

ARVID. 

O! väck mig inte! 

PER. 

Nå sof dä! — Men det var en bes3amerlig luft här- 
inne ! (Hostar, tager »ig för pannan, undersöker kaminen ) Jaså, ett 

sjelfmordsforsök! (öppnar fönstret.) Det är snart hjelpt; Fega 
stackare! Du ska' få när du vaknar! {Sätter sig oeh målar.) 



ANNO FYRTIATTA 20 



Scen 2. 
b. 

LUNDQVIST, sedan PIANOSTÄMMAREN. 

LUNDQVIST piar handakar på under hela 
denna scen, ntår upp och de- 
klamei'ar ur Karl Moor i 
Höf rar bandet. Han arrange- 
rar en pch pa en stol. och 
talar mot densamma). 

PIANOSTÄMMAREN {stannar mellan Lnndqvist 

och stolen; Lnndqvist ka- 
star sig öfrer honom och 
griper honörn o)n strupen 
med utropet ^^dö^ usling !^' 
Bada ramla (jfr er hvar- 
a7tdra med stol och pels). 

PIANOSTÄMMAREN. 

Är herrn galen? 

LUNDQVIST (stigcj' upp). 

Ursäkta, jag skall spela Rofvarbandet i Talias vän- 
ner om söndag, och när jag kommer i extasen, så kan jag 
inte styra mig! Hvad tycker hemi om min inspiration, 
allvarsamt? 

PIANOSTÄMMAREN {tar sig om halsen). 

För egen del, sä tycker jag att herm kunde ta' den 
lite' mera piano! Emellertid är kl. G och vi skulle kanske 

bölja sången nu! (Tage^- guHarren och stämmer). 

LUNDQVIST. 

Tror herrn att det kan bli något af mig? Allvarsam ti 

PIANOSTÄMMAREN. 

Såsom lärare kan jag inte annat än erkänna herrns 
goda anlag och ganska goda röst! 



30 ANNO FYRTIATTA 



LUNDQVIST {sätter notertta på Bpegelladan ; 
Piattoiftämmarcn räcker honotn 
guitarren). 

Vi ska' börja med "Du ger mig lifvet" hva'? 

PIANOSTÄMMAREN. 

Men herrn ska' ta' af sig handskarna, för all del. 
HvarfxSr har herm dem på sig inne? 

LUNDQVIST. . 

Jo, ser herrn, jag har forkylt mina händer och, och . . . 

PIANOSTÄMMAREN. 

Ni är kärl 

LUNDQVIST. 

Jag älskar . . .. 

PIANOSTÄMMAREN. 
Och hon? 

LUNDQVIST. 

Föraktar mig! 

PIANOSTÄMMAREN. 

Och ni ämnar bjuda henne er hand? 

LUNDQVIST. 

Och den får inte vara röd, menar ni, nej! — Men 
jag skall bli stor! Jag skall utmärka mig på ett eller an- 
nat sätt; jag skall bli konstnär, herre! Jag känner den 
guddomliga lågan brinna i mitt sargade bröst, den skall 
antingen glå ut i blom eller den skall qväfva mig! 

PIANOSTÄMMAREN. 

Det är vackert tänkt! så talade jag också när jag 
var ung. Herm tror inte att jag spelat på konsert i Kir- 
steinska huset, herre, Beethovens nionde konsert, och blef 
applåderad; och tidningame sa' .att jag var ett snille, och 
nu stämmer jag pianon för åtta skilling banco! 



ANNO FYJiTlÄTTA 31 



LUNDQVIST (som inte vill höra på). 

Ska' vi börja nu? Sjung före ni! 

PIANOSTÅMMAREN (nwd britten, darrande 

röfifj. 

"Du ger mig lifvet!" 

LUNDQVIöT (nicd dålig rwtt). 

"Du ger mig lifvet!" 

PIANOÖTÄMMAREN. 

"Du ger mig döden!" 

LUNDQVIST. 

"Du ger mig döden!" 

PIANOSTAMMAREN. 

Ska' vi ta' om det der en gång till, men med mera 
känsla! 

LUNDQVIST (som förtet). 

"Du ger mig lifvet" . . . 

LARSSONS (röst i talrön tj. 

Hvad är det for oväsen deruppe! 

LUNDQVIST ^far upp förskräckt, svarar i 
talröretj. 

Patron, jag sjunger! 

LARSSONS RÖST. 

Håll mun så att folk får sofva! 

LUNDQVIST (till piamstämnmrenj . 

Ah, ser ni, ser ni ! Man vill hindra mig på min bana, 
men jag ska' fram! Jag har hundra rdr på sparbanken. 
— I morgon träffas vi hos er vid samma tid! Hvar bor ni? 

PIANOSTÄMMAREN. 

Jag bor inne hos en annan, så jag kan inte ta' emot. 



32 ANNO FYRTIÄTTA 



men kau vi inte träffas någon annanstans, t. ex. fins det 
inte något vindskontor! — Jag har en skräddargesäll som 
får lektioner på flöjt i vedboen, for han tänker ofsrerraska 
sin fästmö på hennes namnsdag! 

LUNDQVIST. 

Ni sa' verkligen någonting; kom upp på höskullen, 
stora stallskullen i morgon kl. G, der är godt musikrum 
och der kan ingen höra oss! 

PIANOSTÄMMAREN. 

Sagdt! God morgon! 

LUNDQVIST. 
Adjö, herm! (Går af oeh an och Imcr tynt på Ktoi rolj. 

Scen 3. 

ARVID (m* på aiff). 
PER. 



Lefver du? 



ARVID. 



Jag vet inte; jag hörde himmelska toner som af de 
saligas harpor och jag kände vällukter som af Arabiens 
örter ... 

PER. 

Du sköt spjellet for tidigt i går afton, jag kom nyss 
hern och släppte ut oset; de himmelska harporna är Lund- 
qvists gamla guitarr, Arabiens vällukter är förmodligen 
oset från hans kaffekokare! Se så, opp nu och arbeta! 

ARVID. 

Är kaffet färdigt, sa' du? 



ANNO FYItTTATTA 33 



PER. 

Inte vårt! 

ARVID. 

Hvar är det då? 

PER. 

Det är väl inte bran dt än! 

ARVID. 

Hvad vill det säga, kommer inte din piga in och 
borstar ? ^ 

PER. 

Jag får allt vara piga sjelf! 

ARVID. 

Och på- sådana vilkor är du artist? 

PER. . 

Ja! 

ARVID. 

Py fan! {Stigci^ upp.) Hvar äter du middag i dag? 

PER. 
Jag äter inte middag i dag! 

ARVID. 

Inte? 

PER. 

Jag har inte råd annat än om torsdagarne! 

ARVID. 

Ärter och fläsk hos min söta morbror! Jag känner 
dem! — Kors i Herrans namn hvad jag är hungrig! 

PER. 

Du fick ingenting i går? 

25 



34 AXNO F YRT J ÅTTA 



ARVID. 

Inte ett grand! 

PER, 

Och flerC3r skot du spjellet? 

ARVID. 

Ah, det var annat också! Kan du tänka dig, jag var 
uppe hos den der redaktören med mitt stora poem; vet 
du hvad han sa'? Jag skall tala om'et för dig om du 
loiVar tiga. "Får jag behälla't?" sa' han. Jaa, sa' jag. 
Deri)å stoppade han manuskriptet i papperskorgen och frå- 
gade om det var något annat! 

PER. 
Hvad svarade du då? 

ARVID. 

Ingenting. Men dä sa' han att jag skulle fa eii 
korrekturläsarplats med 10 banko i månaden om jag hade 
lust! Jag ba' honom . . . och så gick jag! 

PER. 

Nå, jag gratulerar dig! 

ARVID. 

Till hvad då? 

PER. 

Till platsen! 

ARVID. 

Är du galen karl? Tror du jag vill vara dräng ät 
hans drängar; nej förr svälter ett snille ihjäl! 

PER. 

Är du högfiirdig, kamrat, så får du snart lära dig 
annat om du vill bli poet, som du säger; jag i&r vara 



AXyO FYUTIATTA 35 



ritlärare halfva da'n och artist ett par timmar bara; der- 
ior går det långsamt, men man får tåla! 

ARVID {vid fönstret). 

Ah Herre Gud hvad jag är hungrig! Ser du der nere 
på gården, hur de stora dränglunsame sitta oppradade på 
stegkärran och äta; sådana der ska' äta de, som inte göra 
någon nytta, liksom inte menskligheten skulle kunna reda 
sig utan öl! Och ändå skulle jag vilja vara i ett sådant 
der djurs ställe, i detta ögonblick! 

PER. 

Men inte i en korrekturläsares? 

ARVID. 

Håll mun på dig, det der förstår du inte! — Har 
du "några pengar? 

PER. 

Nej! 

ARVID. 

Du måste ut och låna! 

PER. 

Jag lånar aldrig! 

ARVID. 

Hvad gör du då? 

PER. 

Jag arbetar! 



ARVID. • 



Så dum du är! 



30 ANNO FYRTIÄTTA 



Scen 4. 

t 

a. 

DE FÖRRE. LUI^DQVIST (kammen' in). 
LUNDQVIST. 

Förlät, jag stiger på, men jag hörde magisterns röst 
härinne ! 

ARVID (far en »tor min på sig och »af ter 
»ig pä »tolenj. 

Hvad vill herrn? 

LUNDQVIST. 

Jag ville begära hjelp af magistern! 

ARVID. 

Tala! 

LUNDQVIST. 

Jag vill bli aktör! 

ARVID. 

Hvilken ond ande har inblåst detta i ditt öra, stackars 
yngling! 

LUNDQVIST. 

Kärlekens magt är oändlig! 

ARVID. 

Du är kär? — 

LUNDQVIST. 

O, ja, verkligen! 

ARVID. 

Lätta ditt hjerta, gosse, jag kan göra något f5r dig! 



AyXO FYRTIATTA 37 



LUNDQVJST. 

För att få bli aktör, måste jag först göra mig bemärkt! 
Jag ville lära mig spela och sjunga, men jag får inte för 
patron!» Nu har jag tänkt att jag måste hålla föredrag i 
bildningscirkeln ! 

ARVID. 

Det är rätt! {hostar) Ah, jag har så ondt i bröstet! 
Har du något varmt att dricka? 

LUNDQVIST. 

Ja, herr magistern, jag har kaffe! 

ARVID. 

Bär hit! Har du bröd också? 

LUNDQVIST. 

Ja, för all del! 

ARVID. 

Bär hit! Och smör med? 

LUNDQVJST {gh- xfier kaffet). 
ARVID ftiU PerJ, 

Han är kär i min kusin, den lymmeln; jag skall för- 
störa honom! 

PER, 
Han hatar och-afundas oss, den token! 

ARVID. 

Och du hatar honom! Du glömmer inte nattkappan! 
Jag skall hämnas! Var lugn! 

LUNDQVIST (kommer tw, AriUl åter och 
dricker tmdcr följaitdv). 

Se här, var så artig! 



38 AXNO FYRTIATTA 



ARVID. 

# 

Du skall alltså hålla föredrag i bildningscirkeln for 
att få stå i tidningen! Hvad heter ämnet? 

LUNDQVIST. 

"Arbetets ära!" 

ARVID. 

Ett dumt ämne; det är ingen ära att arbeta! Gå till 
dig sjelf! 

LUKDQVIST. 

Nej, det har jag nog sett; magistern kallar mig för 
du... 

ARVID. 

Det är i den högre stilen ser du ! Och nu skall jag 
skrifva åt dig om. "Arbetets ära"? 

LUNDQVIST. 

Ja, naturligtvis mot betalning! 

ARVID. 

Jag skall skrifva, så att det blir bra! Men säg mig, 
unge vän, har du noga betänkt följderna af att bli aktör, 
konstnär? 

LUNDQVIST. 

Jaa! 

ARVID. 

Nej, säger jag! Vet du, att du aldrig får dricka kaffe 
om morgnarne? 

LUNDQVIST. 

Ja, men jag får heta "herrn"! 

ARVID. 

Tyst, när jag talar! Vet du att du bara får middag 
en gång i veckan? 



ANNO FYItTIATTA 39 



LUNDQVIST. 

Anja, men jag får sofva till kl. 10 . . . och sä får jag 
sitta i soffan när det är fremmande! 

ARVID. 

Tyst! Vet du, att du bara får ren skjorta hvar sön- 
dag, att du inte får sätta något på sparbanken, inte åka 
bak till Stallmästargården, inte hålla mat åt kanariefoglar, 
inte röka Gefle vapen, inte ha kakelugn, inte klädskåp? 

LUNDQVIST. 

Ja, ja, men jag slipper arbeta! 

ARVID, 

Du sa' ordet! Du slipper arbeta! Du skall bli aktör, 
Lundqvist, stor aktör; men först hålla föredrag i bildnings- 
cirkeln! Hur mycket tror du, att ett så ansträngande ar- 
bete som mitt blir värdt? 

LUNDQVIST. 

Jag förstår inte, men jag tror, att en 2:a banko! 

ARVID. 

I förskott! Låt gå!. — En sak till! Du har pengar 
pä sparbanken? 

LUNDQVIST. 

Ja! 

ARMD. 

Ta ut dem; en sann konstnär får icke äga något; 
fattigdomen är hans skyddsgudinna som jagar honom mot 
sitt mål! 

• LUNDQVIST. 

Men hvad skall jag göra med pengame? 

ARVID. 

Dåre! — Förstör dem; bränn upp dem! 



40 AXyO FYRTIATTA 



LUNDQVIST. 

Då kan man väl roa dig i stallet! 

ARVID. 

« 

Det menar jag också; och roa sig kan man göra på 
två sätt: antingen ensam, eller i andras sällskap; en konst- 
när roar sig aldrig ensam; du skall fä mitt sällskap! 

LUNDQVIST. 

När behagar magistern? 

ARVID. 

När du sagt upp din plats! 

LUNDQVIST {blir eftertänksam). 
ARVID (mer), 
PER (tmlar). 

Scen 5. 

b. 

LARSSON komni&r in nicd en MURARE och en POLISKONSTA- 
PEL. Muraren, undersöker kakelttfjncn; Larsson går under tiden och 
snokar i rummet; far fatt i rolen. 

LARSSON. 

Ha ! han har fått nya idéer i hufvudet, den lymmeln ! 
det är väl det der artistpacket som satt det i honom, men 

ännu fins det medel! (tstoppar rolen i fckan, drar upp btfra&dor 

och gräfver i dem) "Och hafva en faderlig tillsyn öfver sina 
tjenares tillhörigheter, hafva omtq-nka om deras framtid" . . . 
står det i hustaflan ! {far fatt i guitnrren) Han har varit i 
vindskontoret och fått tag i min gamla guitarr, som jag^ 
spelte för fåstmön i verlden ! {sätter sig och knäppen) Ah, Herre 
Gud, så eget det låter! Så galen man kunde vara ändå 
när man var ung och kär, gubevars, och skulle ta liiVet 
af sig — det var modernt på 20-tälet! Jag undrar om 
Jag har glömt bort den der (sjunger) 



ANNO FYRTIÄTTA 41 



"Du ger mig lifvet, (accompagnenient) 

"Du ger mig döden . . . 

(Mtirarm sfammr i arbetet och lysa; FoUskoiwtapeln ser andäktig ut} 

"Ja blott af dig mina öden bero!" 

EN RÖST (i röret). 

Hvad är det fiSr oväsen deruppe; frun vill sofva! 

LARSSON (för »ig). 

Hon vill sofva! — Det sofs inte så mycket den tiden! 

Scen 6. 
b. 

LUNDQVIST {kotiimer iHy stamiar häpett t 
darr et f). 

LARSSON {stiger upp förliigeii). 

Lundqvist! Lundqvist ska' inte ha så'na här dum- 
heter för sig. {leimiar honom rolcn) Håll han sig på sin plats^ 
och han skall bli en nyttig medlem i samhället och han 
skall bli lycklig! 

POLIS^ONST. 

Det är klart nu, patron! 



LARSSON. 



Nästa! 



{Le gå utom Lundqvi9t,J 



Scen 7. 



Öppna! 



a. 

ARVID fJiar stängt darren i läs). 
LARSSON {rf/eker i döfrenj. 

ARVID. 



Hvem är det? 



42 AXyO FYR TIA TT A 



LARSSON. 

Brandsyn! 

ARVID. 

Här iins ingen kakelugn! 

LARSSON. 

öppna för värden! 

ARVID. 

Kors i Herrans namn, det är morbror! Din fattiga 
fan som inte har ett klädskåp! (^Han öppnar.) 

Scen 8. 
a. 

PER. ARVID. LARSSON. 

LARSSON (ond). 

Är du här, din odåga! Under mitt tak! — Ut! 

ARVID (faffar siffj. 

Vi ska' afsluta det här samtalet så fort som möjligt, 
för jag skall vara på byrån kl. 8! 

LARSSON. 

Ha, ha, ha! Byrån! Ar det hittegodsbyrån kanske; 
ska' du höra efter om någon hittat 12 Upsalaterminer 
fiom du förlorat! 

ARVID. 

Nej, det är "Den Konservatives" redaktionsbyrå, der 
jag är medarbetare med 50 rdr i månaden! 

fl 

LARSSON. 

HvaM Du? 

PER. 

Ja, Arvid har verkligen fått plats i "Den Konserva- 
tive" ! 



AKNO FYRTIÄTTA 43 



LARSSON. 

Nåväl, min gosse; det gläder mig att du fått arbete, 
och ett så aktningsvärdt till; jag känner redaktören, han 
är min speciele vän! — Apropos! Har ni hört den för- 
skräckliga nyheten som står i morgontidningen? 

PER OCH ARVID. 

Nej! 

• LARSSON. 

Det är revolution i Paris; packet har afsatt kungen; 
lagt sina smutsiga händer på hans krönta hjessa! Och vet 
ni livad? — Man väntar att . . . 

PER OCH ARVID. 

Hvad dä? 

LARSSON. 

Att Stockholm skall göra revolution! 

ARVID. 

Omöjligt*! 

LARSSON. 

Säg inte mig det; jag har q väft en revolution förr! 

ARVID. 

Här måste hållas en reformbankett! 

LARSSON. 

Ja, en reformbankett! Skrif om det i tidningen; sätt 
mitt namn i spetsen — eller hvar du vill! 

ARVID. 

Det skall jag göra! Och nu ska' morbror ta fram sin 
gamla motion om tjenstfolkéts klädsel! 

LARSSON. 

Det vore oförsigtigt! 



44 AyyO F YRT T A TT A 



ARVID. 



Nej ! Packet måste gå i gråa kläder, så att militären 
vet hvem de dca' skjuta på, när det blir revolution! 

LARSSON. 

Ja, det är rätt! Och du skrifver det der i tidningen 
alltihop! 

ARVID. 

Alltihop! 

LARSSON. 

Tack! — Min konung, som alltid haft sitt säkraste 
slod i det trogna borgerskapet, skall veta att belöna äfsren 
en så ringa undersåte som du! Adjö! — Jag måste ner 
och mönstra drängame; portarne skola stängas och alla 
folksamlingar undvikas! (Går.) 

»• 

Scen 9. 

PER. ARVID. 

ARVID. 

Hurra! Borgarkungen har stupat på sina penningpåsar, 
tredje ståndets välde är slut; lefve intelligensen! Nu är 
det vår tid, Per! 

PER. 

Hvad är en reformbankett för ting? 

ARVID. 

Det är en demonstration mot regeringen, men det be- 
griper inte den dumma gubben! 

PER. 
Men kungen vill ju ha reform! 



ANNO FYRTIATTA 45 



ARVID. 

Om han får göra den sjelf, ja! — Men nu skall jag 
nederslå mina fiender! Först Lundqvist och så gubben! — 
Jag går genast till "Den Konservative" och tar korrektur- 
platsen; får man bara ett finger i tidningen, så! — Lefve 
revolutionen! 

PER. 

År det bra när det är revolution? 

ARVID. 

Mycket bra! Allting blir som nytt! 

PER. 

Köper man taflor också? 

ARVID. 

Nej, men man förstör gamla, sii att det behöfs nya! 

* 

PER. 

Lefve revolutionen! 

- • 

ARVID. 

Och nu till verket! 

(Ridån faller.) 



46 Jyyo FYJtTIATTA 



Tredje Akten. 

På källaren Dufvan. 

Disk i fotiden ; fonat er smygar till höger och vcnster; dörr på högra 
och veiisfra sidan. 

PKR och ARVID vid ef t bord till höger drickande toddy; osynliga 
för dem som senare sätta »ig på venstra sidan. Kyparen vid disken. 

Scen 1. 

PER. 

Allting gick efter beräkningen? 

ARVID. 

Utmärkt! Lundqvists föredrag väckte mycken munter- 
het i cirkeln, och refereras i qväll i tidningen. {Till kyparen) 
Har aftontidningen kommit? 

KYPAREN. 

Inte än! 

ARVID. 

Nå! — vidare står att läsa om Gubbens Reform- 
bankett och motion med diverse hån! Nu gå de båda få- 
ren och njuta af sin inbillade berömdhet. 

Scen 2. 

LUNDQVIST. DE FÖRRE. 

LUNDQVIST (söndagsklädd och något på- 
struken). 

Får man lof att slå sig ner? 



dNNO FYRTiItTA 47 



ARVID. 

Nej, se Lundqvist! Så fin hau är, och ledig så här 
dags på da'n! 

LUNDQVIST. 

Ledig? Ja nu är jag ledig; jag har flyttat! 

ARVID. 

Har du flyttat? Hvad sa' gubben? 

LUNDQVIST. 

Han vet inte af* det ännu! 

ARVID. 

Jaså, man flyttar på det viset nu för tiden! 

LUNDQVIST. 

"Frihet är men^skans första rättighet" hade du sjelf 
skrifvit! Hvad behaga herrame dricka? 

ARVID. 

Toddy! 

LUNDQVIST. 

Nej, det är för simpelt! — En liten bål, kypare. 

ARVID (iiil PerJ. 

, Han är läraktig! (Höfft.J Nå Lundqvist, tycker du 
inte det är herrligt att vara fri? Du har aldrig sutit på 
en källare så här dags på da'n förr! 

LUNDQVIST. 

O, jag känner att jag börjar ett nytt lif. fBalen är 

framsatt). 

ARVID (ironiskt). 

Jag tror dig, Lundqvist! 

LUNDQVIST. 

. Skål för friheten! Lefve republiken! 



c 



48 . ANXO FYRTIATTA 



ARVID. 

Luudqvist ska' inte skrika så högt! 

LUNDQVIST. 

Har jag inte rättighet att skrika! Är jag inte en 
medborgare? 

ARVID. 

Jo, jo! — Nu skall du kalla mig du, Lundq\ist, 
efter du är artist! 

liUNDQVIST. 

Det behöfs inte, medborgare; titlame ä' bortlagda! 

ARVID. 

Jo, du är skon du! Hvad skulle du säga, om gubben 
trädde in nu och du har gått ifrån ditt arbete? 

LUNDQVIST. 

Tror du kanske jag skulle bli rädd? "Medborgare!" 
skulle jag säga, "vet ni hvad frihet är; jag har upphört 
att ge er mitt ärliga arbete i utbyte mot era lumpna 
pengar; jag är artist, herre!" 

ARVID. 

Det är bra sagdt! — Hör du, har du tagit ut dina 
pengar från sparbanken? 

LUNDQVIST. 

Ja, gu'bevars och förstört dem också, på en tia när. 

ARVID. 

Det var illa gjordt! Du skulle ha sagt till mig! Tänk 
om du skulle misslyckas! 

LUNDQVIST. 

Jag kan inte misslyckas! Jag skall tala om för er 
att jag redan profvat och — om söndag debuterar jag på 
Ladugårdslandsteatem ! 



ANNO FYRTIÄTTA 49 



ARVID. 

I Röfvarbandet ? 

LUNDQVIST. 

Ja! 

ARVID. 

Med ditt utseende och din röst måste du lyckas! 

LUNDQVIST. 

Allvarsamt ? 

ARVID. 

Allvarsamt! — Se här kommer bekanta! Låt oss 
tala tyst! 

Scen 3. 

ADJUNKTEN och AKTÖREN från venater slå sig ned vid ett bard 

utan att se DE FÖRRE. 

ADJUNKTEN. 

Två tutingar! 

AKTÖREN. 

Nå, min kära bror, är det sant att din fåstmö slagit 
upp? 

ADJUNKTEN. 

Ja, Gud ske lof, men vi ska' inte tala om så^nt 
der nu! 

AKTÖREN {tar upp en tidning). 

Nu ska' vi läsa i aftontidningen; det lär stå något 
om Larssons dumma påhitt med reformbanketten och hans 
gamla välkända motion! 

ADJUNKTEN. 

n 

Ah fan! 

26 



50 Ayyo FYRTIATTA 



AKTOREN (lä9€^'J. 



"Den politiska situationen I Att värt nådehimgriga 
Iwrgerekap skulle ga sd långt i naiveté, att de ta' regerin- 
gens refonnsträfvanden för rabulism och anordna reform- 
banketter, allt af* pur rojalism, hade man dock icke väntat. 
Så har t. ex. den konservative bryggaren Larsson i borgar- 
ståndet satt sitt namn under en iubjudningslista; på samma 
gäng som han lär ha' for afsigt att än en gång fram- 
komma med sin kända motion om en särskild drägt för 
tjenstefolket!" 

ADJUNKTEN. 

Han är syperb, min kära Larsson, när han skall leka 
politik! Nu kan man anse honom omöjlig för vasaorden! 

AKTÖREN. 

Och omöjlig att bli omvald. Blir det något upplopp 
som 38, så slår nog folket in fönstenia hos honom! 

Scen 4. 

DE FÖRRE. LARSSON kommer in (civil) från venster; slår sig ned 
hos aktöreu och adjunkten utan att ne PER, ARVID och LUNDQVIST. 

LARSSON. 

Har ni läst aftontidningen? 

ADJUNKTEN (forlägeti) 

Ja, men det ska' bror inte fasta sig vid! 

LARSSON. 

Bka' jag inte filsta mig vid ! Den lymmeln har ju 
uppviglat arbetsklassen, han har sagt -att det är skam att 
arbeta ! 

ADJUNKTEN. 

Hvad menar bror? 



ANXO FYRTIATTA 51 



LARJSSON. 



Har ni iute hört refemtet om Lundqvists fxiredrag i 
Bildniiigsoirkeln? ' 

•AKTÖUEy. 

Nej! Det ha vi inte läst! 

LARSSON. 

Hör pä ska' ni la höra; det är sä att hären kunna 
resa sig på ens hjessa! O! du min evige, en sådan vanära 
han hopat öfver mitt hus! Mitt hus, som aldrig hyst andra 
åsigter än jag, trogen som jag är min konung och det 
bestående! Jag skall anses som en rabulist och kanske 
drabbas af min konungs onåd! 

AKTÖREN. 

Äh, det kan väl ingen misstänka den konservative, 
den lojale Larsson för revolutionära meningar! 

LARSSON. 

Jag hoppas det! Men det är revolution i luften; den 
skall qväfvas! 

ADJUNKTEN. 

Låt höra livad den lymmeln säger! 

LARSSON. 

Hör på! "Det klassiska föredraget hade följande inne- 
håll ungefär: 

Om arbetets ära! 

Att arbeta har alltid varit en skam! Om man kastar 
en blick tillbaka pä Rom och Grekland, skall denna sats 
genast finna sin bekräftelse. I Grekland arbetade endast 
det sämre folket (hy ssn ingår) och de som icke arbetade, 
ansttilde ibland små jagtpartier, då man sköt slaf for rapp- 
hönshund och pilbåge. I våra dagar är det likadant; de 
som arbeta mest äro sämst klädda, äta sämst, sofva sämst! 
Arbete är likaledes skadligt for moralen, efter som sta- 



52 ASXO FYltriÄTTA 

ti^tikcn lär att de flesta brotten begä:^ af arbetsklassen 
eller packet, som det kall as v.. Här af bröts talaren af 
hyssuiugar sa att han måste sluta ! Reflexion ! Det är ett 
sorgligt tidens tecken att icke våra borgare hålla efter sitt 
folk bättre, utan att de till och med uppmuntra dem att 
besöka folksamlingar, der upproriskt och samhällsvådligt' 
prat föres!" 

Det var åt mig det der! Men hetre min Gud! kungen 
uppmuntrar ju bildningscirklanie, då är det väl inte farligt! 

ADJUNKTEN. 

Ja visst, men, det der att du inte håller reda pä ditt 
folk, tycker jag är värre! 

LARSSON. 

Håller jag inte reda på mitt folk! Gå upp på span- 
m åls vinden skall du se den flitige Lundqvist arbeta i sitt 
anletes svett; de hålla just på att ta upp kom! — Jag 
förstår inte Lundqvist, som alltid varit en, så utmärkt 
ordentlig yngling, som jag sjelf uppfostrat — och jag kan 
uppfostra folk jag . . . 

Scen 5. 

LUNDQVIST (höjer sitt glas). 

Skål, medborgare! Lefve republiken! 

LARSSON (itpp). 

Hvad är det? Evige förbarm are! — Lundqvist! — 
{Rtisar fram). Lundqvist! Lymmel ! Förrädare! Hvad gör du? 

LUNDQVIST {drtickm). 

Det rör dig inte, jag är en fri man! 

LARSSON. 

Fri! Du är i mitt bröd, skälm! 

LUNDQVIST. 

Nej, jag har flyttat! 



riNNO FYRTIATTA 53 



LARSSSON. 

Har du flyttat! När skedde det? 

LUNDQVIST. 

Nyss! Jag skall bli konstnär! 

LARSSON. 

Är du från dina sinnen? Vet du inte att bönderna 
stå och vänta med sina lass på gärden? Opp med dig 
genast ! 

LUNDQVIST. 

Tyst! 

LARSSON". 

Jag tror att karlen är bindgalen ! Och sådant sällskap, 
artistpack! Galgfåglar! {tui Ter) Dir din lilla beskedliga 
sudder, som jag dragit upp ur dyn; har jag inte fodt dig 
och klädt dig kanske, och nu narrar du mitt folk ifrån mig ; 
en så ung gosse, sitta på krogen, fy! Genier, gubevars ! 
Nej svin, lättingar, som inte vilja arbeta! Och, du din stora 
drummel; du har ljugit for mig; du har inte mer än 10 
Bco, du, fast du sa' att du hade 50 rdr och du är inte 
medarbetare! Du är for gammal att få stryk, men den der 
lymmeln, Lundqvist! Se så, upp, drummel, så ska' det bli 
annat af! 

Scen 6. 

DE FÖRRE, FRU LARSSON kmnmcn^ in. 
FRU LARSSON. 

Joho, alldeles som jag tänkte! På krogen skall man 
söka sin man; han sitter och rumlar, då- folket står i långa 
rader och väntar; och så tar han bokhållaren med sig, 
du min Gud! Det hade jag ändå aldrig trott! Du gamle 
man, förleder ungdomen ! Men det är inte ditt fel ! Du har 
dåligt sällskap, Abraham! Du ska' umgås med så'nt der 
aktörsfolk, som är det sämsta som fins, och presten — der. 



o 



54 ANNO FYllTIATTA 



jo det är en skön prest, — fy ! Han är inte en bit bättre 
än aktörn. Och sä narra de dig att gå och skrifva på 
borgen, det är tacken det! Men det går väl an; du vet 
väl livad som står i bladet i afton? 

LARSSON. 

O, jag vet! — Ser du, det bränner i mina hänider! 

{Buller utanför på gatanj 

Scen 7. 

DE FÖRRE, PIGAN 1. 

PIGAN 1. 
Frun, patron, det är revolution! 

LARSSON. 

Ha, revolution! Ser du, Lundqvist! Hvi gjorde du 
mig detta? 

PIGAN 1. 

Dräugarne kasta sten på patrons fönster och säga att 
han . . . 

FRUN. 

Hvad säga de? 

PIGAN 1. 

De säga att patron liedt riksda'n att tjenstefolket ska* 
få gå i kläder som korrektionister. 

LARSSON. 

Hur vet man det? Det har jag inte gjort! 

FRUN. 

Ah! så, du har inte läst bladet! 

LARSSON. 

Nej! 



AI^NO FYRTIÅTTÅ 55 



FRUN. 

Nå, så läs då, eländige! Kom, Marie! (De gå hastigt) 

Scen 8. 

DE FÖRRE {utwn FRUN och PIGAN 1). 

LARSSON (läser i fidmngen). 

Jag har gjort revolution! Du har gjort revolution! 
Lundqvist har gjort revolution ! Men jag skall qväfva den ! 

PER, ARVID OCH LUNDQVIST (tmsa upp). 

Revolution! det ska' vi se på! fj)e gå.) 

LARSSON. 

Lundqvist, säg till att man sadlar och sitter upp! 

LUNDQVIST. 

Jag är en fri man, medborgare! Lefv^e republiken! 

fGår.) 

Scen 9. 

DE FÖRRE utom PER, ARVID och LUNDQVIST, ADJUNK- 
TEN och AKTÖREN har dragit sig ut. TVÅ POLISER, en genotn 
hr ar dörr. 

POLIS 1 (tar Lundkvist i kragen). 

Jag arresterar dig som upprorsmakare ! 

POLIS 2. 
Här slipper ingen in! Källaren skall stängas! {Stänger 

dÖn'ame och gå. Tjut och oväsen utanförj. 

Scen 10. 

LARSSON ensmn, instängd sökei^ sig ut, men fwgäfves. 

LARSSON {rasar). 

Instängd! Nu, då min konung behöfver mig! — Jag 
har gjort revolution jag, jag, Jöns Abraham Larsson, och 



56 Ayyo FYRTIÄTTA 



kan inte (jväfva den ; jag, den laglydige, den trogne under- 
såten, har gjort revolution! — O, min sabel, min häst, — 
min häst! 

{Ett skott utatiför. Han nedfaller bakmn disken och står sönder glas 
i fallet) 

Ridå. 



ANXO FYRTIATTA 57 



Fjerde Akten. 

(-Hos LARSSON. Samnia rum som i fm-ata akt&ii men allt i om-dtiing ; 
FRU LARSSON sitter och vaggar; Adjunktens FÄSTMÖ står och klipper till 
ett klädmngsmöfister på skrif bordet ; GOSSARNE spela Fortufia j^JjlVJy A stär 
och strf/kcr vid det runda bordet; stolar och soffor belamrade med frun- 
timmersplagg.) 

Scen 1. 

LA RSSON i unifm^m från höger, går på tå till diiffonieren ; skram- 
lar med sabeln. 

FRU LARSSON. 

Tyst, när barnet ska' sofva! 

LARSSON. . 

Herre Gud, har du barnet här också I 

FRU LARSSON. 

Hvarför har du inte skickat etter glasmästam förr, 
så att man fått i fönsterna i sängkammaren? — Gå inte 
och skramla med den der gamla harvärjan! 

LARSSON. 

Det är order! Revolutionen är ännu icke qväfd; den 
glimmar som aska under elden! 

FRU LARSSON. 

Du qväfver visst någon revolution! Du som sprang 
och gömde dig när drängarne gjorde myteri och lät din 
hustru tas med dem; men jag fick håll på dem till sist 
och det med bara käppen; stora Anders ligger .''.llt stilla 
på Serafimen vid det här laget! 



58 ANNO FYRTIÄTTA 



LARSSON (till ffMnaitte). 

Hvad ser jag! Hur understår ni er att röra pappas 
H|)elbord ! 

GOSSEN 1. 

Vi ha fått lof af mamma! 

FRU LARSSON. 

Låt barnen lel^a med det der skräpet; det är inte för 
gammalt folk, tycker jag, eller hvad säger du. Dina? 

DINA. 

Det förvånar mig att du inte bränt upp det derförut! 

LARSSON (ob«ert'erar ititt »krifborä). 

Men min bästa mamsell; jag tror ni klipper sönder 
mina papper! 

FRU LARSSON. 

Hon har fått lof af mig! Det var inga farliga papper 
för öfrigt! 

LARSSON. 

Åh, det var min reservation till protokollet som jag 
arbetat på i fyra månader! 

FRU LARSSON. 

Nä det var då för väl att man slipper höra dig 
komma fram med flera dumheter på rikj5da'n! 

LARSSON. 

Men det är inte beskedligt . . . 

FRU LARSSON. 

Beskedligt! Hvem har retat folket sä att de slå in 
rutorna? Hva'! så man skall vara husvill! Har han ingen- 
ting att göra nu, så sätt sig på en stol och var tjrst; eller 
också kom hit och vagga medan jag ser på Linda! 



ANNO FYRTIÄTTA 59 



LARSSON {sätter sig lediien på en stol och 
vaggar med undergifven min. 
PausJ. 



Linda, stoppa mig en pip^! 



FRU LARSSON. 

•Linda har annat att göra! För öfrigt är det onödigt 
att röka på barnet! 

Scen 2. 

DE FÖRRA, PIGAN 1 med bref till Larsson. 

LARSSON {Ifiser). 

Order från tjenstgörande majoren: kungen skall upp- 
vaktas och gratuleras; borgerskapet skall anhålla ora att 
få öfverta bevakningen! 

FRU LARSSON. 

Ett så'nt onödigt fjesk; gamla karlame gå och spöka 
ut sig i kol tar och bevaka! Hvad ska' du bevaka fc)r slag? 

LARSSON. 

Tyst, hustru! Det är order! 

FRU LARSSON. 

Ska' du ta din stångbataljon med dig? 

LARSSON {svarar icke utan öppnar det 
andra bi^efvrt)» 

Ha, jag kunde tro det; Arvid är arresterad! 

FRU LARSSON. 

Hur kunde du tro det? 

LARSSON. ' 

Han satt och berusade sig nere på krogen då revolu- 
tionen bröt ut! 



60 ANNO FYRTIJTTA 



FRU LARSSON. 



Det var fler än han som ^orde det! — Emellertid — 
så är du så god och löser ut honom till en början — 



LARSSON. 



Pä ett vilkor, ja, att han lemnar sin usla bana och 
intar Lundqviste plats! 



FRU LARSSON. 



Du har dä en passion att göra alla menniskor till 
bryggare ; antar han ditt anbud — så var han inte bättre 
värd! 

LARSSON. 

Jag går; farväl, mina damer, kanske jag genast in- 
träder i tjenstgöring och då — ligger jag på slottet i natt! 

(Går med stolt »««.) 
GOSSARNE. 

Hurra! Nu gick pappa bort! 

FRU LARSSON. 

Tyst, bani, man ska' inte säga så! 

Scen 3. 

DE FÖRRE utom LARSSON och PIGAN 1. 

PIGAN 2 (kommer inj. 

Nu äro fonstenia isatta, Frun! 



FRU LARSSON. 

Det är bra; låt elda i alla rummen! 



{Figan går) 



DINA. 

Hör du, Amalia lilla; efter din man är borta och 
barnet- sofver, så tycker jag att vi gema kan gå i Engel- 
skan en stund och höra Rosenius! 



ANNO FYBTIATTA 61 



FRU LARSSON. 



Ja, vet du, det skulle allt vara godt att få höra ett 
Guds ord efter allt det här bråket! — Men tror du inte 
din fastman kommer upp något- i qväll! 



DINA. 



Hvad bryr jag mig om det; han får gå pä källarn 
när han vill, så må jag väl fä gå i kyrkan! 



FRU LARSSON. 



Ja, men i Engelskan . . . Hör du, är det sant, att du 
brutit med adjunkten? 



DINA. 



Nej visst inte; det var bara for att skrämma honom; 
det har jag gjort så många gånger förr! 

FRU LARSSON. 

Ja, ja, men akta dig du ; han är opålitlig ! — Se så 
der! Nu ska' Linda ha ett öga på barnen medan vi gå 
bort på en stund! 

LINDA. 

Ja, mamma lilla ! 

FRU LARSSON. 

Var snäll nu, gossar små, så ska' ni fä något godt 
när jag kommer hem! 

GOSSEN 1. 

Hvart ska' mamma gå? 

FRU LARSSON. 

I kyrkan, min vän! 

GOSSE^" 2. 

Är det söndag i dag? 



62 ANNO FYRTIÄTTA 



FRU LARSSON. 

Nej, mitt bani! Seså, adjö med er! 

(Fru LarMoti och Mamsell Dina ga.) 
GOSSARNE. 

Hurra! Nu gick mamma bort! 

Scen 4. 

LINDA. GOSSARNE. 

LINDA.* 

Nej, vet någoH, det här blir tråkigt; jag tror jag går 
midt öfver gatan till kusin och spelar quatremains! 

(Gar tiU dihren.) Marie! Marie! {Fiffan 1 komnier in). Ha ett Öga 

på barnen, medan jag går bort på en stund! 

PIGAN 1. 

Jaha, mamsell, det ska' jag visst! 

LINDA. 

Och om gossen vaknar, så ge honom — hvad Marie har! 

(Gar,) 

Scen 5. 

PIGAN 1. GOSSARNE. 

Nu ska' man vara barnpiga också, det har jag verk- 
ligen, inte åtagit mig; sina skyldigheter får man nog veta, 
men man har också rättigheter! Nu ska' gossame ha ett 
öga på lilla bror, medan jag går ner i kryddboden och 
läser bladet! — Hör gossarne det? — 

GOSSARNE. 

Ja, vars! 

{Fi^an gar.) 



Ayyo lYIiTlATTA 63 



Scen 6é 

(JOSSARNE. 
GOSSEN 1. 

Nu ä' pappa och mamma borta! nu ska' vi leka re- 
volution I 

GOSSEN 2. 

Hur ska' del vara? 

GOSSEN 1. 

Du tar stora käppen .som pappa kallar "aflönaren", 
så tar jag sabeln; så ska' du ropa reform, och dä slår 

jag ^Jgi 

GOSSEN 2. 

Ja, men man ska' kasta sten också, sa' mamma ! Nej 
då är det roligare att röka! 

GOSSEN 1. 
Ja, det ska' vi göra! {De stoppa och tända pipor.) 

GOSSEN 2.- 

Nu tar jag pappas nattrock och rökmössa pä mig, sä 
föreställer du farbror Ernst som kommer och går i borgen 
för pappa! 

GOSSEN 1. 

Det var en rysligt stark tobak! ... Fy! 

GOSSEN 2. 

Inte! Se på mig! 

GOSSEN 1. 

Oj! oj! jag får knip i magen! 

GOSSEN 2. 
Skrik inte, du väcker lilla bror! 



64 AN Ii O FYRTIATTA 

GOSSEN 1. 

Oj! oj! oj! jag dör! 

GOSSEN 2 (tar honom i fianden.) 

Kom ska' jag hjelpa dig ut . . . Jag tror att jag med 

blir sjuk! Oj! oj! oj! (De ragla ut hand i hand.) 

Scen 7. 

DE FÖRRE. K. SEKTERN. 

K. SEKTERN. 

Hvad är det med er, små medborgare! 

GOSSEN 1. 

Jag dör! jag dör! ^ 

K. SEKTERN. 

Jaså, ni har känt på tobaken] Ä' ni ensamma hemma, 
småttingar? 

GOSSEN 2. 
Mari är ner i bo'ri! 

K. SEKTERN. 

Och de andra? 

GOSSEN 1. 

Borta! 

K. SEKTERN. 

Revolutionens verkningar äro förfårliga! (tar hegge goa- 

aari-ne på armen och bar dem ut till renstek') Jo, jO, ni, så är det 

att göra revolution, när pappa och mamma ä' borta! {ropar 
i döt-ren) Christina, Marie, Sofi! Intet svar! Lovis, Adolfine, 
Margret, Josefin, King Charles, Revolution! {skrikerj Elden 
är lös! 



ANNO FYRTIA TTA 65 

Scen 8. 

EN DRÄNG k(mifner in, K. SEKTI;RN. 
K. SEKTERN. 

Hvar äro pigorna? 

DRÄNGEN. 

Flickorna äro borta! 

K. SEKTERN. 

• Borta! — Ta och bär in den der vaggan; klä sen 
af gossarne som äro sjuka! 

DRÄNGEN. 

Inte förstår jag mig på barn, inte! 

« 

K. SEKTERN. 

Du ska' öfva dig; det är godt att kunna! 

DRÄNGEN. 

Men om han skriker? 

K. SEKTERN. 

Dä ska' du ge hpnom mat, och se'n är det bara att 
vagga så länge han skriker! 

DRÄNGEN {bär ut vaggan). 

Scen 9. 

FRU LARSSON. K. SEKTERN. DINA. 

FRU LARSSON. 

Joo, det är ljusa tider! Kan ni tänka er att när vi 
kom till kyrkan, så gick vi in i förstugan och då hörde 
vi skrål och stim^ och när jag öppnar dörr'n så var hela 
kyrkan full med gardeskarlar! 

27 



66 AXNO FYRTIATTA 



DINA. 

Hela Uplands regemente låg inqvarteradt der, kan 
man tänka sig! Och de rökte tobak och spotta på golfvet! 

FRU LARSSON. 

Och hade vi inte träffat på herr Höming, så vet jag 
aldrig om vi kommit derifrån med li^et! Fy sådana men- 
niskor! 

K. SEKTERN. 

Ack, att jag inte fatt den äran följa damerna! 



DINA (hviskar at fru Larsson; derma 
pekar åt venstra fonddörren; 
de gå). 

Scen 10. 

DE FÖRRE, mom MLL DINA och FRU LARSSON. LARSSON 
kominer in nedsloffen. 

LARSSON (tar af sig sabeln obh kantar 
den i en vrå). 

Min rol är slut; min konung behöfver mig icke; hvem 
ingaf mig dessa satans idéer — jag som aldrig haft några 
idéer utan lefvat efter principen — Kunglig sektem som 
läst; hvad är principen till skilnad från idéen? 

K. SEKTERN. 

Principen är en långvarig idé! 

LARSSON. 

Det är alltså en idé? 

K. SEKTERN. 

På visst sätt; men genom sin utsträckning i tiden är 
han farligare än idéen! 

LARSSON. 

Det der förstod jag inte! . . . Vet ni hvad som blifVit 
af Lundqvist? 



ANNO FYETIÄTTA 67 



K. SEKTERN. 

Nej! 

LARSSON. 

Jo, hans gamla fosterfar blef skjuten i Storkyrkobrin- 
ken; Lundqvist ärfsrer honom och reser till Californien for 
Ätt gräfva guld! 

K. SEKTERN. 

Det kan man kalla tur! Men han öfvrerger då sin 
konst? 

LARSSON. 

Hans näsa blef krossad af en gatsten, "så att han inte 
kan uppträda på scenen! 

K. SEKTERN. 

Hans kallelse var då inte starkare än hans näsa! — 
Men jag kan tala om en annan nyhet! — Per har sålt 
sin tafla och blifvit utnämnd till agréé vid akademien ! 

LARSSON. 

Ser man på! Sa' jag inte det, att det skulle bli något 
af den pojken; han kommer väl hit i qväll! 

Scen 11. 

DE FÖRRE, FRU LARSSON fhalfklädd), MLL DINA. LINDA 
kommer in häftigt. 

FRU LARSSON. 

Hjelp, mördare, Jakobiner! De ha förgiftat mina gossar! 

LARSSON. 

Hvad är det? 

DINA. 

Det är en karl i bamkammam] 



68 AXXO FYnTlÄTTA 

FRU LARSSON. 

En jakobinl Han har tagit min lilla Abraham! V 

LARSSON (rtuarj. 

Ve! Revolutionen! Min sabel! Min häst! I gevär! 

Bataljon gä på! {Rusar mot dörren). 

Scen 12. 

DE FÖRRE. DRÄNGEN (kommer in). 

t 

DRÄNGEN (med Ulla barnet pä armen). 

Det var bara jag, go'a frun! 

ALLA. 

Johansson! 

K. SEKTERN. 

Ja, pigorna var borta och det fans ingen ann' att 
tillgå! 

FRU LARSSON. 

Men gossame! Mina gossar! 

K. SEKTERN. 

De ha gått och rökt tokakl Få de bara ett kok 
stryk så är lugnet snart återstäldt! 

FRU LARSSON (tiU ZarssonJ. 

Ser du, olycklige, revolutionens verkningar! 

DINA (till fru ZarssonJ. 

Tror du han såg oss? 

FRU LARSSON. 

Hyad skulle det göra! Drängen! 

DINA. 

Men det är en karl ändå! 

{Fru Zarssonj drängen^ Zindaj • Dina gä ut). 



ANNO FTRTiAtTA 69 



Scen 13. 

LARSSON. ADJUNKTEN. K. SEKTERN. 

ADJUl^TEN. 

God afton! Nå hvad sa' hon? 

LARSSON. 

Hvem menar du? 

ADJUNKTEN. 

Min fästmö, förstås! 

LARSSON. 

Ah, Herre Gud, det har jag glömt bort! 

ADJUNKTEN. 

Har du glömt bort det? 

LARSSON. 

Jag glömde att lemna henne igen ringen; jag tror 
jag har den här! (i^^ar i jkkomaj. 

ADJUNKTEN. 

O, du min evige, och jag , . . 

LARSSON. 

Hvad har du gjort? 

ADJUNKTEN. 

Jag har sagt ja! — Du vet den der gamla mamsell 
Bernhardina, hos öfversten, har friat till mig. 

LARSSON. 

Olycklige! Ve revolutionen! 

ADJUNKTEN. 

Ve oss! — Jag har henne demere i f arstu'n och ville 
höra mig for innan jag presenterade henne! 



70 ANNO FYRTIATTA 



Scen 14. 

DE FÖRRE. DINA. 

DINA (far se Adjunkterij störtar i hans 
armar). 

Agust, AgustI Du lefver då! O, hvar har du varit 
så länge; jag trodde du öfvergifVit migl 

ADJUNKTEN (tar på Hngen). 

Kära vän, det var du som öfvergaf mig. 

DINA. 

Nej, AgustI Jag Öfverger dig aldrig! 

ADJUNKTEN (for sig, suckar). 

Aldrig! 

Scen 15. 

DE FÖRRE. PIGAN 1. 
PIÖAN 1. 

Det är någon som står och väntar på adjunkten der 
nere i farstun! 

ADJUNKTEN. 
Åh! 

DINA. 
Hvem är det? (Larsson hviskar åt pigan IJ. 

PIGAN 1. 

Det är en herre! 

DINA. 

Jaså, du ska' ut och rumla nu igen! 



ANNO FYRTIÄTTA 71 



Scen 16. 

DE FÖRRE. ARVID. 
ARVID. 

Jag ger mig! — Jag är så förtvifladt hungrig! Få 
vi inte äta snart? 

LARSSON. 

Ser du, ser du! Dina idéer! 

ARVID. 

Än morbrors då? 

LARSSON. 

Tyst, pojke, jag har aldrig haft några idéer! 

ARVID. 

Än revolutionen då? 

LARSSON.. 

Det var Lundqvist! Han fick for litet stryk sist! 

Scen 17. 

DE FÖRRE, PER (i brun promenadfrack med blomma i knapphålet, 
blanklädersstöflar, siorrutiff väst^ röd htUsduk, klockkedja med berlocker, en 
reskikare i rem öfver axeln, gra JiSg hatt. 

PER. 

Mjukaste tjenare, herr patron! Det var en person der- 
nere i farstu*n, som bad mig lemna den här biljetten till 
adjunkten Green. 

LARSSON. 

Jag har den äran gratulera herr professorn! 

ARVID. 

Agrén, om jag får be! 



72 A XX O lYRTIATTA 



ADJUNKTEN fHU Laraaon). 

Räddad! 

LARSSON fläaer biljetten). 

Jag gratulerar! 

DINA. 

Hvad var det? En biljett! 

LARSSON. 

Jag skall läsa! 

ADJUNKTEN. 

I himlens namn, håll! 

DINA. 

Nej, läs, herr Larsson! 

LARSSON. 

a 

"Som du inte kommer, så gär jag. Du kan anse 
vår bekanskap afbruten eftersom du* låtit mig stå och 
frysa en hel halftimme!" 

DINA. 

En förförare mindre; nu får jag behålla dig i qvall, 
Agust! 

ADJUNKTEN. 

För alltid, min engel! 

PER (HU Laraaon). 

Skulle patron tillåta mig tala enskildt? 

LARSSON. 

Herm vill ha min borgen: mycket gema! 

PER. 

Nej, det var något annat! 



AXNO FYRTlATTA 73 

ARVID. 

Han vill ha Liudal 

PER. 

Tyst det har jag inte sagt . . . 

LARSSON. 

Vi ska' talas vid efter maten. 

PER (Hll Arvid), 

Tror du han- nekarf 

ARVID. 

Nej, gubevars! 

LARSSON (Hll K. sektem). 

K. sekter! Jag har läst edra känslqr, ni är en bra 
man; men — var inte ledsen att jag krossar edra illu- 
sioner. 

K. SEKTERN. 

Jag förstår inte! 

LARSSON. 

Ni älskar min dotter! 





K. SEKTERN. 


Jag? 


• 




LARSSON. 


Ja! 


' 




K. SEKTERN. 


Nej! 






LARSSON. 


Neka inte nu! 





74 ANNO FYRTIÄTTA 



• K. SEKTERN 

Jag svär att jag aldrig hyst några känslor för er 
dotter, och aldrig tänkt uppträda som friare! 

LARSSON. 

Hm! Hvad är ni for en besynnerlig man? 

K. SEKTERN. 

En kunglig sekter, herr patron! 

Scen 18, 

DE FÖRRE. FRU LARSSON och LINDA. 
FRU LARSSON. 

Bordet är serveradt! Behagar herrskapet stiga ut! 

ARVID. 

Ack ja! 

FRU LARSSON. 

Är det du, din spefågel! 

LARSSON {HU iV). * 

Efiter maten ska' vi talas vid! Bjud min dotter ar- 
men! Mitt herrskap! Revolutionens åskor ha tystnat; det 
svärd, anarkiens och våldets, som hängt öfver vår konungs 
och vårt fäderneslands hufvud, är stucket i skidan; låtom 
oss vid en glad aftonmåltid glömma det skedda och med 
hvarandra fira fredens, återställande i skötet af familjen, ' 
der intet missljud skall störa vår enkla samvaro! 

{Ett positiv utanför spelar upp ^^Ben tappre Zattdsoldat^^ under det 
de ga och ridan faUer.) 

SLUT. 



-ö«>«i<?- 



INNEHÅLL. 

I. Skizzer och uppsatser. 

Sid. 

Sandhamn i storm 3. 

Huruledes jag fann Sehlstedt 13. 

På Kanholmsfjärden 24. 

Markus Larson advokat 30. 

En timma ombord 56. 

Våren på Djurgården 63. 

I Notre-Dame och Kölner-Dömen 67. 

För konsten 76. 

Böljan af An Bogsveigs saga ....;.... 96. 

Inackorderingarhe 109. 

Ensittaren 118. 

Sorken 126. 

Mellan drabbningarne 130. 

En snobb .' .. 139- 

Ett folknöje 145. 

En lofvande yngling 152. 

Skalden och poeten 158. 

Offret : 166. 

Lättsinnet '. 183. 

Primus och Ultimus 19 V 

Bet gamla och det nya 206. 

II. Dramatiska arbeten. 



I Kom, dramatisk situation i en akt 

Hermione, sorgespel 

Ben fredlöse, sorgespel 

Mäster Olof, skådespel i fem akter 
Anno fyrtiåtta, lustspel i fyra akter 



•^ 



■' 7 



! J