Skip to main content

Full text of "Vårbrytningen:"

See other formats 


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 

to  make  the  world's  books  discoverablc  onlinc. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  cxpirc  and  the  book  to  cntcr  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expircd.  Whcthcr  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discovcr. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 

publishcr  to  a  library  and  fmally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  stcps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  lechnical  restrictions  on  automated  querying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfivm  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogXt  "watermark"  you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpeopleabout  this  project  and  helping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whether  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  severe. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.   Google  Book  Search  helps  rcaders 
discovcr  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at|http: //books,  google  .com/l 


Google 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyllor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 

den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Don  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 

som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 

varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 

som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  fiinis  med  i  filon.  Det  är  en  påiniimelse  om  bokens 

långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  h;ir  blivit  Jillmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  odi  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.    Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.    Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 
Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  ftam  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  oeli  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  textigenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  laghgt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  b  ok  sökning 

Googles  mål  är  att  ordna  väi'ldens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 
på  följande  länk |http :  //books . google .  com/| 


{ 


w 


L^ 


I 


TTIII&II 


UNGDOMSARBETEN 


AF 


AUGUST  STRINDBERG 


I 


SKIZZER  OCH  UPPSATSER 


C^^^^ 


STOCKHOLM 
ADOLF  BONNIER, 

KOXOL.  HOF-   OCH  UNIVERSITETS-BOKHANDLARE. 


I* 


mfmå  "^ 


*ä  Of  f'i-   '^i 


*•• 


STOCKHOLM 

ISAAC  MAECVS'  BOKTHTCKERI-AKTIEBOLAO. 
1881. 


^^■I" 


^^•^^ 


F  RÅN  HAFVET. 


-.■<2,:>:-^- 


Sandhamn  i  storm 


-K 


yrtioåtta  min.  gissad  distans  O.S.O.  till  O. 
från  Räntmästartrappan  ligger  det  natursköna 
Sandhamn  på  tre  sidor  omflutet  af  vatten 
och  på  den  flerde  af  hafvet.  När  det  blåser,  går 
det  stora  vågor  icke  allenast  på  hafvet  utan  äfven 
på  land,  ity  att  marken  består  af  den  finaste  skrif- 
sand;  eljest  är  det  lugnt.  När  solen  skiner  är  det 
vackert  väder,  utom  vid  inträffande  tjocka,  då  likväl 
endast  fyrvaktarne  och  lotsutkiken  åtnjuta  solsken. 
Se  närmare  väderleksrapporterna  utanför  telegraf- 
stationen vid  Skeppsbron. 

o 

Areal:  en  mycket  liten  qvadratmil.  Åker  be- 
stående af  ett  par  tunnland  skursand,  på  hvilken 
raed  m veken  möda  odlas  sandhafre;  men  som  man 
sedan  urminnes  tider  endast  haft  dåliga  år,  måste 
invånarne  hämta  all  sin  spanmål  från  andra  orter.    I 


SANDHAJ^IN  I  STORM. 


brist  på  inhemsk  spanmål  har  ön  låtit  bygga  en 
kolossal  väderqvarn,  hvilken  ger  ett  förmöget  utse- 
ende åt  det  sädesfattiga  landet.  Af  äng  finnas  några 
qvadratfot  i  tullens  trädgård,  oberäknadt  ogräset  på 
gatorna.  Skogen  består  af  8,000  tallar  och  en  gran, 
hvilken  senare  utgör  ett  föremål  för  Sandhamnarnes 
lifliga  beundran  och  af  barnen  betraktas  som  en 
ytterst  sällsynt  växt.  Tallarne  förete  ett  särdeles 
ege~ndomligt  yttre  och  se  verkligen  ut  som  de  voro 
predestinerade  till  "prickar".  (Se  nautisk  ordbok: 
en  stång  med  en  ruska  i  öfre  ändan.) 

Ljung  och  lingon  äro  öns  hufvudprodukter. 

Alldenstund  björken  icke  förekommer  härstädes, 
skulle  man  måhända  tro  att  civilisation  och  upp- 
fostran icke  heller  trifdes,  men  som  man  enligt  nyaste 
forskningar  funnit,  det  kunskapens  träd  ej  var  någon 
björk,  hvilket  man  förr  trott,  så  har  man  uppfunnit 
nya,  förbättrade  metoder  vid  undervisningen  och  vun- 
nit särdeles  gynsamma  resultater.  Den  skola  som 
Sandhamn  sjelf  håller  sig  kan  ge  intyg. 

Ur-invånarne*)  äro  med  qvinnor  och  barn  om- 
kring 300.  De  tlesta  innehafva  statsem))eten.  Af 
icke-tjenstemän  äro  alla  handtvei'kare  utom  en  per- 
manent badgäst  och  en  brefskrifvare,  hvilken,  då  han 
reste  hit  i  oktober  månad,  måste  ge  sig  ut  för  att 
vara  målare  (kustmålare)  för  att  undvika  obehaget 
att  bli  ansedd  som  galen  —  ty  så  låga  tankar  hysa 
ur-inv^narne  om  sin  ö  —  men  hvilket  föregifvande 
höll  på  att  ådraga  honom  en  svårare  fiendskap  med 


*)  Här  finnas  barn  på  10  år,  hvilka  aldrig  hafva  sett  eu  häst! 
Man  har  varit  betänkt  på  kamelafvel,  men  kommunalstyrelsen  har 
afslagit. 


SANDHAMK  t  STORM.  *  5 


ortens  ambulatoriske  målare,  hvilken  vädrade  en  kon- 
kurrent, men  lugnade  sig  då  han  fick  höra  att  bref- 
skrifvaren  bara  målade  vatten. 

Språket  är  den  nautiska  dialekten:  talas  både 
af  herrar  och  damer.    Prof: 

En  väderlekskonversation: 

"God  morgon,  min  fröken;  vi  ha  en  styf  bram- 
segelskultje  i  dag." 

"Jag  tror  vi  få  nr  4  innan  middan"  —  eller 

"God  morgon,  min  fru;  han  går  på  osten,  tror 

jag." 

"Tror  ni  att  vi  få  vackert  väder?"  heter:  "tror 
ni  att  han  går  på  norden?"  o.  s.  v. 

Religion.  Männen  äro  i  allmänhet  gudfruktiga 
mot  svårt  väder.  Jag  har  icke  hört  någon  som  för- 
nekat Guds  existens,  men  tre  som  bestridt  Kristi 
gudom;  eljest  är  den  kristna  religionen  forherrskande, 
ehuru  i  mindre  grad  om  vintern,  då  på  Sandhamn 
ingen  kyrka  eller  prest  finnes  och  predikan  endast 
hålles  den  varmare  årstiden  2  gånger  i  månaden. 

Läsare:  en;  idkar  äfven  borgerlig  näring  bredvid. 

Seder  och  bruk:  oklanderiiga,  likasom  i  en 
mindre  sjöstad.  De  unga  männen  spotta  på  golfvet 
når  de  äro  borta  och  hafva  den  oseden  att  tugga 
tobak  när  de  inte  röka;  för  öfrigt  utmärkta  i  alla 
afseenden,  hvartill  mycket  bidrager  kommunens  be- 
slut, att  ej  tillåta  någon  spritutskänkning  på  ön. 

De  unga  qvinnorna  gifta  sig  vid  uppnådd  mogen 
ålder,  såvida  någon  friare  infinner  sig ;  eljest  fortfara 
de  att  vara  ogifta. 

Hufvudnäringen  är  statens  tjenst  samt  fiske. 

Sandhamn  är  lots-  och  tullstation.   Inkomsterna 


6  ftANDHAMK  i  StOttM. 


lära  vara  utmärkta,  hvadan  de  flesta  lotsarne  och 
vaktmästariie  äro  husegare,  utom  det  att  de  finnas 
som  hafva  andelar  i  fartyg.  Jag  törs  icke  inlåta  mig 
på  några  detaljer  af  fruktan  for  att  ådraga  mina 
vänner  taxeringskomiténs  näsvisa  forskningar. 

Sjukdomar  få  ej  finnas  på  Sandhamn,  allden- 
stund  det  ej  finnes  läkare.  Emellertid  lära  icke  så 
få  i  hemlighet  vara  bekajade  med  reumatism,  hvilken 
sjukdom  behandlas  med  en  välkänd  illasmakande 
dryck,  kallad  "gök".    (Se  Naut.  ordb.) 

Teater:  finns  inte. 

Polis:  dito  dito.    Gardister:  dito. 

Historiska  minnen:  Elias  Sehlstedt.  Född 
1808 . . .  dödsåret  kan  ej  uppges  alldenstund  mannen 
är  odödhg. 

Detta  är  i  korthet  Elias  Sehlstedts  Sandhamn  — 
ett  egendomligt  litet  ställe,  dit  bullret  från  den  stora 
verlden  endast  kommer  en  gång  i  veckan  om  som- 
maren och  om  vintern  sällan  eller  aldrig;  hafvet  med 
sina  utomordentliga  foreställningar;  fyrarne,  målen 
för  oförgätliga  lustresor;  utkiken  med  sin  präktiga 
arm-  och  bengymnastik;  hamnen  med  sina  vinddrif- 
vare  och  sina  nattliga  sexor  ombord;  tullkammaren 
med  sina  viror  och  telegrafen  med  sitt  sköna  bräd- 
spelsbord . .  .  åh,  om  jag  så  ock  toge  allt  bläck  som  näs- 
visa brefskrifvare  och  fullt  misslyckade  poeter  ödt 
och  sandade  med  hela  Sandhamn,  min  beskrifning 
blefve  ändå .  . .  Derför  slutar  jag  den  och  öfvergår 
till  historien  om  de  skeppsbrutne  och  kapten  F.  M. 

Det  var  en  förmiddag  i  medio  af  oktober  — 
en  "nr  4"  tjöt  i  knutarne  —  bränningarne  vrålade 
—  regnet  trummade  på  rutorna  —  med  ett  ord  alla 


SANDHAMN  I  STORM. 


möjliga  djefvulska  åtgärder  voro  vidtagna  utomhus 
for  att  göra  en  aftonbrasa  med  toddy  så  angenäm 
som  möjligt  inomhus.  Vi  voro  just  inbegripna  i  ett 
lifligt  samtal  om  reumatismens  förbannelse  eller  syn- 
dens inflytande  på  menniskokroppen  samt  undrade 
huruvida  Chambord  var  flintskallig  eller  rödhårig 
o.  d.,  då  dörren  öppnas  och  in  träder  en  jette,  le- 
dande tvenne  mindre  personer  med  ganska  nedslaget 
utseende,  samt  anhöll  att  på  kungl.  tullkammaren 
fä  en  sjöförklaring  uppsatt  om  barkskeppet  Neptuns 
förlisande  å  Finngrundet. 

Presentation. 

Kapten  M.  på  Aimo.  Kapten  F.  på  Neptun 
med  styrman  X. 

Sedan  gastarne,  ty  såsom  sådane  mottogos  de, 
välkomnats  med  en  styf  bramsegelstoddy  och  sorgens 
beklagande  var  öfverstökadt,  uppsattes  sjöförkla- 
ringen med  tillhjelp  af  förste  styrmannens  journal; 
och  anföres  i  korthet  följande,  hvilket  sedan  skall 
romantiseras  och  kommenteras  enligt  enskilda  med- 
delanden. 

"Utdrag  af  journalen,  hållen  ombord  å  bark- 
skeppet Neptun,  som  fördes  af  undertecknad,  skep- 
pare, hemma  i  Malmö,  på  resa  från  Antwerpen  till 
Ljusne.  —   ^   _   — 

—  —  —  Den  19:de  kl.  4  på  morgonen  pejlades 
Eggegrunds  fyr  uti  S.V.  ^  V.  med  5  min.  gissad  di- 
stans och  vinden  N.N.V.  med  tilltagande  storm.  Öfra 
mersseglet,  storseglet  och  klyfvaren  fastgjordes  nu, 
mesanen  inhalades  på  gaffeln  och  vi  vände  undan 
vinden.  Kl.  5  på  morgonen  loggades  4  minuter,  kl. 
(>   4:^   min.  kl.  7  4  min.  med  styrd  N.O.  kurs  och 


8  SANDHAMN  I  STORM. 


2|  strecks  afdrift  från  hållen  kurs.    O.N.O.  |  O  i  be- 
håll alltså  med  summerad  distans  12 1  min. 

Nu  kommer  det. 

Vakten  purrades  till  vändning,  men  tornade  far- 
tyget samtidigt.  -  —  —  Kl.  8  steg  vattnet  i  rum- 
met öfver  kölsvinet,  och  besättningen  tillfrågades  om 
den  ansåg  att  något  mer  kunde  göras  för  fartygets 
räddning.  Alla  man  svarade  "nej"  och  ansågo  skeppet 
vara  totalt  förloradt  och  att  det  endast  återstod  att 
söka  rädda  lifvet.  Order  gafs  nu  att  båten  skulle 
sättas  i  sjön  och  med  stor  och  ögonskenhg  lifsfara 
kommo  alla  man  i  båten  och  lemnades  skeppet  kl. 
9  f.  m.  Tvenne  skepp  voro  i  sigte,  hvarför  nödflagg 
hissades,  hvilket  dock  ej  blef  observeradt  af  om- 
nämnde seglare.  Kl.  11  f.  m.  lade  en  treraastad 
skonare  back,  hvilken  befans  vara  skonertskeppet 
Aimo,  kapten  F.  M.  på  resa  från  Gefle  till  Grimsby, 
hvilken  borgade  båt  och  manskap  kl.  -1^  1  e.  m. 

Härpå  inkallades  den  borgade  besättningen,  och 
13  mörka  figurer  inträdde  och  uppställde  sig  i  bak- 
grunden -  de  sågo  allvarhga  ut,  ty  de  hade  ft)r- 
lorat  sin  lösegendom  och  det  var  ju  ingenting  att 
skratta  åt  —  tycktes  för  öfrigt  belåtna  med  att  få 
komma  i  land.  Sjöförklaringen  undertecknades  af 
samthge  och  den  officiela  afdelningen  af  akten  var 
öfver.  Nu  inbjödos  vi  —  brefskrifvaren,  hvilken  så- 
som skrifkunnig  biträdt  vid  akten,  fick  följa  med  — 
att  se  hur  kapten  M.  kunde  ha  det  på  Aimo. 

Qvällen  hade  blifvit  vacker  —  stjernoma  gjorde 
sig  så  breda  som  möjligt  for  att  håna  kapten  C:s 
fotogenlampa  på  Korsö,  vinden  satt  och  hvisslade  i 
mersarne   på    de   förtöjda   fartygen,    och   på  famns- 


SANDHAMN  1  STORM.  9 


långa    vågor   blefvo    vi  omsider  framvräkta  till  det 
ståtliga  Aimo. 

AUdenstund  både  stewarden  och  konstapeln  fått 
gå  i  land,  dukade  nu  kaptenen  sjelf  fram  i  kajutan 
hvad  huset  förmådde  och  det  var  icke  småsaker  - 
danskt  bränvin,  norsk  sill,  svensk  renstek,  engelsk 
cakes,  holländsk  hummer  o.  s.  v.,  och  då  slogs  dör- 
ren till  brödskottet  upp  och  så  börjades  det. 

Stämningen,  som  förut  varit  något  blandad,  an- 
tog nu  en  betydligt  gladare  färg. 

Kapten  M.  "förtaide"  historier  på  den  älskligaste 
skånska  och  upphof  jätteskratt  under  sitt  röda  skägg, 
som  skulle  skrämt  nervösa  personer,  om  ej  hans 
stora  ögon  uttryckt  det  mest  godmodiga  lynne. 

Kapten  F.  lät  då  och  då  förleda  sig  till  ett  skratt, 
och  så  försjönk  han  i  en  djup  melankoli,  hvilken  vi 
naturligtvis  uteslutande  tillskrefvo  den  förlust  han 
lidit  genom  skeppsbrottet.  Men  det  var  inte  der 
precis  som  skon  för  tillfället  klämde  —  han  kunde 
inte  längre  ensam  bära  på  sin  sorg,  utan  måste  före- 
visa ett  hälft  dussin  fotografier  af  sin  käresta. 

Styrman  X  bara  åt,  teg  och  såg  mulen  ut. 

Nu  började  kapten  F.  berätta  några  detaljer  om 
skeppsbrottet. 

Når  båten  sattes  i  sjön  var  skeppskatten  den 
första  som  sprang  ombord,  nr  2  var  märkvärdigt 
nog  kocken,  hvilken  hela  resan  legat  kränk,  men 
nu  återfick  sin  vigör.  —  Inga  kläder  fingo  med- 
tagas, ty  båten  var  för  liten  —  endast  en  säck 
med  proviant  och  ett  kärl  med  bomolja.  Sjöarne 
voro  svåra,  men  —  nu  kommer  en  underbar  upp- 
gift,   som  jag   på   flera   sj()mäns   hedersord    ej    har 


10  SANDHAMN  I  STOttM. 


rätt  att  jäfva  —  så  snart  en  svårare  sjö  var  i  an- 
nalkande utslogs  en  qvantitet  olja  och  se  —  vågen 
lade  sig !  Denna  rörelse  fortsattes  tills  Aimo  omsider 
lade  bi.  Hår  visste  ock  kapten  M.,  huruledes  han 
blifvit  purrad  af  vakten  och  varskodd  angående  en 
prick,  som  ej  stod  noterad  i  specialen  —  man  anli- 
tade största  kikarn  och  fann  att  det  var  en  nöd- 
flagg, man  lade  back,  föll  ur  kursen  —  och  i  våra 
dagar,  då  man  icke  allenast  icke  lår  bry  sig  om 
skeppsbrutne,  såsom  tidsödande,  utan  till  och  med 
seglar  midt  igenom  dem  som  gå  i  vågen,  var  detta 
ganska  berömvårdt.  Med  ytterligare  lifsfara  lade 
båten  till,  och  upp  sprang  en  ung  man,  barhufvad 
och  med  glädjen  i  ögonen,  kastade  sig  i  armarne 
på  den  förvånade  M.  och  tackade  honom  i  det  han 
nämde  honom  vid  namn  med  det  förtroliga  Du. 
Igenkänningsscen.  De  båda  sjömännen  voro  lands- 
män och  hade  icke  sett  hvarandra  på  7  år,  då  de 
begge  varit  i  Ufsfara  på  Malmö  redd,  i  det  att  en 
ångpanna  på  en  närliggande  båt  sprang  i  luften.  — 
Slumpen  hade  förökat  det  rörande  och  intressanta  i 
återseendet. 

Brorskålarne  voro  redan  förbi  och  supén  nalka- 
des  punschen,  då  kapten  M.  af]3röt:  "Mina  herrar, 
nu  kommer  desserten"  —  upptog  en  smutsig  säck 
från  durken  och  öppnade  den.  "Det  är  kapten  F. 
som  bjuder".  Ur  säcken  kom  fram  en  pressylta, 
en   hten  fruntimmerspsalmbok  och  en  kolossal  ost. 

Kapten  F.  ryckte  åt  sig  psalmboken 

första  bladet,  på  hvilket  stod vid 

hennes  första  nattvardsgång  .  .  .  .,  vi  togo  till  oss 
pressyltan,  som  svärmor  sjelf  lagat,  och  osten,  som 


SANDHAMN  1  STORM.  11 


under  de  sekelslånga  timmarne  i  skeppsbåten  verk- 
ligen hade  blifvit  "gammal",  var  ganska  välkommen 
för  att  dölja  åtskilliga  mer  ån  vanligt  sentimentala 
sväljningar  bch  befanns  så  ovänligt  stark,  att  tårarna 
kommo  i  ögonen. 

Nu  kom  punschen,  och  historierna,  och 'visorna. 
Kapten  F.  glömde  sig  och  sjöng  en  yankee-visa,  kap- 
ten M.  en  dansk  ~  jag  tror  det  var  om  "Christians 
Möer",  en  mycket  välkänd  dansk  personlighet  af  hälft 
mystiskt  ursprung;  sist  kom  turen  till  den  tyste  styr- 
mannen —  han  härskade  sig,  men  fick  inte  fram 
något. 

På  tillfrågan  förklarade  han  att  han  kände  sig 
ruskig,  ty  han  satt  i  våta  kläder  och  hade  förlorat 
sina  ombyten.  "Inte  annat",  och  nu,  på  riktigt 
sjömansvis,  d.  v.  s.  utan  spår  af  prål,  kastade  jätten 
M.  af  sig  rock  och  väst  och  fortsatte  sitt  värdskap 
i  sticktröjan. 

Nu  fick  styrmannen  mål  i  niun:  och  tänk,  den 
gamle  grobianen  sjöng  en  kärleksvisa  af  det  mest 
oskyldiga  slag  och  berättade  i  samma  vefva  att  han 
varit  ringförlofvad  sex  gånger,  men  alltid  haft  otur 
hos  fruntimmer,  hvarför  han  till  sist  i  förargelsen 
gått  och  gift  sig,  samt  uttryckte  nu  sin  stora  miss- 
aktning för  könet,  till  bekräftelse  hvarpå  han  upp- 
tog ur  byxfickan  spillror  af  en  tafvelram,  några  glas- 
bitar och  en  fotografi,  föreställande  ett  fruntimmer 
med  en  liten  flicka  vid  sidan.  Om  han  hade  varit 
ensam  skulle  han  nog  gifvit  några  vidare  jäf  mot  sitt 
qvinnohat. 

Det  var  redan  öfver  midnatt  och  kapten  F.  hade 
smugit  sig  in  i  kojen  och  sof  ut  efter  de  sista  dagar- 


12  SANDHAMN  I  STORM. 


nas  mödor  och  bekymmer.  Som  vi  ansågo  det  synd 
att  väcka  honom,  afslutades  samqvämet  och  vi  styrde 
hem  under  det  stjernorna  blinkade  ännu  klarare  ut- 
öfver  hafvet  —  det  stora  bindestrecket  mellan  him- 
mel och  jord. 


Huruledes  jag  fann  Sehlstedt. 

X 


\^  4^^  lockan  är  5  en  augustimorgon  på  Dalarö.  So- 
^p^  len  håller  på  att  arbeta  sig  fram  ur  en  hop 
trasiga  Van-dykbruna  moln  i  öster,  tull- 
karlarne  snarka  vid  öppet  fönster  i  vaktstugan,  on 
jsvart  och  hvit  flugsnappare  fångar  flugor  i)å  gung- 
brädan  ner  vid  tullbron,  der  kaptens  ovåhga  piga  i 
går  ställde  en  smör  bytta  i  solskenet;  amerikanska 
flaggan  hänger  som  en  kulört  bomullsnäsduk  på  so- 
cietetens  flaggstång,  måsarne  äta  frukost  ute  på 
strömmen.  Gästgifvaren  vaknar,  och  ser  efter  om 
gurkorna  frusit,  anställer  sina  meteorologiska  obsur- 
vationer  och  tar  sig  on  sup  inne  vid  smörgåsbordet; 
men  Dalarö  sofver  än;  och  det  är  det  man  vot  nere 
på  tulljakten,  der  fyra  unga  män  i  tur  och  ordning 
tvätta  sig  på  skansen.  Jaktuppsyningsmannen  lig- 
ger  på   knä   vid   masten  och  rakar  sig  framför  en 


14  HUKULEDES  JAG  FANN  SEHLSTEDT. 


spegel  bit.  Solen  stiger ;  tjäran  börjar  lukta  i  fogarne 
på  jakten,  gästgifvaren  tar  andra  supen.  Röken  sti- 
ger ur  kabyssen,  men  den  stiger  rätt  upp;  ingen 
vind! 

Klockan  är  6.  Sällskapet  ligger  inne  i  kajutan 
ocli  har  druckit  kaffe.  En  och  annan  chagrinkänga 
börjar  knarra  på  bron,  en  och  annan  resårstöfvel  bör- 
jar gnissla  mot  spikarne,  en  hel  trupp  kopparförhydda 
barnkängor  börja  smälla  öfver  våra  hufvuden.  Dalarö 
har  vaknat.  Då  börjar  det  slutligen  lukta  rök  i  ka- 
jutan! "nu  är  det  här!"  -  "Hvilket?"  -  "Vädret!" 

Loss  för,  loss  akter!  hissa  på  stora  klyfvaren, 
bär  af,  stick  på  skotet!  segelsupen  är  intagen  och 
vi  äro  ute,  på  tulljakten,  på  väg  till  Hufvudskär  för 
att  derifrån  leta  upp  Sandhamn  och  se  på  Elias  Sehl- 
stedt,  ty  det  är  ingen  af  oss  som  har  sett  honom 
eller  känner  honom. 

Vi  äro  ännu  inom  måsarnes  region.  Stränderna 
äro  beklädda  med  löfträd  och  se  ut  som  alla  andra 
stränder.  Nu  gå  vi  om  en  udde.  Bössorna  klara! 
Vi  äro  inom  skrakarnas  region.  Mycket  rigtigt,  der 
låg  en  kulle  med  ungskrak.  De  yngsta  springa  på 
vattnet  och  modern  förut.  Fadern  —  den  är  aldrig 
hemma;  för  resten  brukar  han  flyga  sin  väg  när  det 
gäller.  Två  skott  och  familjen  är  gallrad.  Nu  gå 
vi  ut  genom  sista  gattet.  Det  är  ejderfogelns  re- 
gion. Här  ser  förfärligt  ut.  Bara  kala  klippor  eller 
stenar,  utkastade  som  tufvor  i  ett  träsk,  och  det 
'skulle  se  löjligt  ut,  om  inte  hafvet  utgjorde  bakgrunden. 
Midt  i  denna  öde  skärgård  höjer  sig  för  våra  blickar 
vertikalt  mot  horizonten  en  besynnerlig  pjes.  Den 
ser  ut  som  en  galge,   men  det  är  ingen  galge,  utan 


HURULEDES  JAG  F.VNN  ÖEHL8TEDT.  15 

vid  närmare  påseende  en  tall.  Stormarne  ha  brutit 
af  kronan  och  endast  lemnat  en  gren  qvar.  Midt  på 
stammen  sitter  en  snusfjerding,  som  en  fiskare  slagit 
botten  ur  och  .hängt  upp  for  att  ejdern  skall  lägga 
ägg  i  åt  honom,  och  det  är  ejdern  nog  dum  att  göra 
hvarje  år. 

Der  simmar  en  skara  ungejder.  Nu  börjas  vilda 
jagten.  Hal  an  på  skoten,  hissa  på  toppen,  lova!  — 
fall!  —  Foglarne  springa  på  vattnet  och  slå  med 
vingarne,  dyka  och  komma  upp.  Jakten,  som  seglar 
väl,  vinner  på  dem  och  snart  smäller  ett  skott.  En 
trut,  som  observerat  uppträdet,  kastar  sig  ned  som 
en  pil  och  försvinner  med  bytet  som  han  slukat.  Nu 
höjes  ett  skri  från  alla  kanter.  Måsar,  tärnor,  labbar, 
svåltor,  knipor,  kråkor  komma  dragande  i  stora  ska- 
ror. Der  fick  en  mås  en  strömming.  Han  här  re- 
dan sväljt  den.  Men  det  är  inte  för  sent  ändå,  tän- 
ker en  labb,  ty  djuren  kunna  numera  också  tänka, 
och  han  tar  fart  och  angriper  måsen  uppe  i  luften, 
tvingar  honom  att  ge  upp  bytet,  som  redan  börjar 
falla  med  en  hastighet  lika  med  qvadraten  på  afstån- 
det  eller  något  ditåt.  Innan  fisken  nått  vattenytan 
har  labben  redan  ätit  upp  honom  och  tittar  sig  om 
efter  mer.  Nu  konuna  hafspapegojorna,  svarta  och 
dumma  foglar,  framför  allt  envisa.  Om  man  gör  sig 
besvär  och  går  i  land  på  en  kobbe,  der  de  ha  sin 
äktenskaphga  tillvaro,  kan  man  slå  i  högen  med  en 
käpp  och  döda  så  många  man  har  mage  till,  hvilket 
kanske  ej  vill  säga  mycket,  ty  de  äro  traniga  i  köttet. 

Nu  syns  en  stor  sten  med  en  stång  på.  Det  är 
Hufvudskär.  Hundratals  fiskarbåtar  ligga  rundt  om- 
kring.   Detta  är  strömmingens  älsklingsplats, 


16  HURULEDES  JAG  FANN  SEHLSTEDT. 

Emellertid  har  åtskilligt  blifvit  annorlunda,  un- 
der dagens  lopp.  Måsarne  ha  blifvit  hesare,  krå- 
korna flyga  åt  land  till,  himlen  har  mulnat  och  vin- 
den har  friskat.  Toppen  tas  ned  och  lilla  klyfvaren 
tas  fram.  Vinden  ligger  emot  och  vi  få  kryssa  upp 
till  Hufvudskär. 

Hufvudskär  är  en  klippa  så  stor  som  Skepps- 
holmen. In  te  ett  träd  eller  en  buske,  intet  gräs, 
bara  ljung  betäcker  stenarne  här  och  der.  På  denna 
sten  i  hafvet  bo  några  lotsar,  iTågra  tullvaktmästare 
och  300  fiskare  under  vår,  sommar  och  höst.  Dessa 
300  äro  inhysta  i  10  kojor,  uppförda  af  strandgods, 
sönderbrutna  åror,  utslagna  relingar,  qvistar,  ljung, 
lera  och  jordtorfvor.  Hafvet  är  för  fiskaren  den 
gröna  duken,  som  han  spelar  på.  Om  qvällen  sät- 
ter han  ut  allt  hvad  han  eger,  sina  dyrbara  "brag- 
der", om  morgonen  tar  han  antingen  in  några  tunnor 
strömming  eller  också  ingenting,  eller  också  har  han 
förlorat  sin  egendom  i  hafvets  djup.  Det  är  skär- 
karlarnes Homburg,  detta  Hufvudskär  —  det  är  bara 
pistolerna  som  fattas. 

När  vi  anlände  till  Hufvudskär  blåste  det  redan 
sina  7  skålpund,  himlen  var  mörk  och  hafvet  som 
bläck.  Det  var  qväll.  Nere  vid  stranden,  på  hafs- 
sidan  till,  stod  ett  kummel  med  ett  hvitt  kors  på. 
Det  såg  ut  som  ett  altare  i  ett  grafkor.  Här  hade 
en  dansk  skonare  förlist  med  manskai)  och  allt.  Sjön 
hade  redan  börjat  vräka  och  skummet  fördes  af  vin- 
den högt  upp  på  holmen.  Ljungtufvorna  lågo  som 
remmar  efter  marken,  horizonten,  som  mörknat  allt 
mer,  rock  inpå,  små  holmar  försvunne  i  en  blink, 
hela   marken   dånade,   man   blef  mörkrädd,   ty   det 


HtJRULEDES  JAG  FANN  SEHLSTEDT.  17 


föreföll  hvarje  ögonblick  som  om  denna  vattenmassa 
skulle  sluka  upp  hela  skäret. 

Nere  på  jakten  hade  man  emellertid  fått  toddy- 
vattnet  i  ordning  och  satt  redan  vid  tända  ljus  och 
spelade  kort  på  klaffen.  När  detta  väl  var  undan- 
gjordt,  trefvade  vi  oss  i  mörkret  upp  till  tullstugan, 
der  vi  skulle  beskänkas  med  en  nattdryck.  Det  var 
det  enklaste  rum  man  kunde  se.  Hvitrappade  väg- 
gar utan  tapeter,  en  bänk,  ett  bord,  en  säng,  i  hvil- 
ken  den  vakthafvanäe  mästaren  låg  och  rökte  ur  en 
svartbränd  träsnugga.  Nu  tog  vår  musikus  fram 
sin  Cremonesare  ur  sin  jakarandalåda  med  röda 
sidenfodret  och  spelade  m  minnet  Rohdes  a-moll- 
konsert. Karlen  i  sängen  reste  sig  upp  —  uppsy- 
ningsmännen,  som  sutto  på  sängkanten,  höllo  hvar- 
ann  om  lifvet  och  jemrade  sig  —  talgljuset  i  buteljen 
snyftade  och  tårarna  runno  så  strida  —  katten  reste 
borst  på  ryggen  —  stormen  fyllde  i  pauserna  och 
piskade  flagghnan  mot  stången  —  jag  har  aldrig 
hört  nägot  dylikt.  När  han  slutat  i  ett  pianissimo 
var  det  så  tyst  i  rummet,  att  man  endast  hörde  en 
trämask  knäppa  i  väggen.  En  fluga  som  vaknat 
kretsade  omkring  ljuset  tills  hon  med  ett  surrande 
kreverade  öfver  lågan.    Stormen  fortsatte. 

När  vi  vandrade  åter  ned  till  jakten  brann  ett 
och  annat  ljus  i  kojorna.  Jag  smög  mig  fram  till 
ett  fönster  och  tittade  in.  Der  lågo  trettio  personer. 
Vid  ljuset  satt  en  gumma  och  spådde  i  kort;  vid 
spiseln  satt  en  kärring  och  "slog"  i  bibeln.  Det  fins 
många  sätt. 

En  storm  i  augusti  är  endast  en  nyck.  Nästa 
morgon  var  det  stillt.  Solen  belyste  fiskarenas  morgon- 

2 


lÖ  HimULEDES  JAG  PAKN  SEHLSTEDT. 

arbete.  Man  hade  just  kommit  in  från  sjön  när  vi 
vaknade,  och  var  sysselsatt  att  taga  ut  skötarne. 
En  hade  fått  ett  par  tunnor  på  ett  varp;  i  båten  bred- 
vid hade  man  inte  fått  ett  hf  på  två.  Ingen  hade 
förlorat.  Hafvet  låg  blankt  som  qvicksilfver  och  sjö- 
arne hade  redan  antagit  formen  af  långa  dyningar, 
som  ännu  kunde  bryta  på  några  famnar.  Det  var 
ett  egendomligt  skådespel  som  nu  företedde  sig. 
Långt  ut  till  sjös,  der  några  undervattensref  lågo, 
sågs  plötsligen  den  blanka  ytan  afbrytas,  en  mörk 
vägg  reser  sig  mot  horizonten,  den  nalkas  först  lång- 
samt, nu  springer  den  och  i  ett  upplöser  den  sig  i 
en  kaskad  af  skum. 

Mot'  eftermiddagen  hade  det  blåst  upp  en  liten 
bris  och  vi  sträckte  till  hafs  för  att  kryssa  upp  till 
Sandhamn,  dit  vi  beräknade  komma  följande  morgon 
i  god  tid. 

Det  är  en  augustiafton.  Solen  är  på  nedgående 
och  har  endast  några  och  tjugo  grader  qvar  till  hori- 
zonten. Sällskapet  Hgger  i  nattrockar,  tofflor  och 
pipor  —  läsande,  spelande  bräde,  sjungande  —  på 
däcket,  under  intagande  af  aftontoddyn.  Första  båts- 
mannen sitter  i  skansluckan  och  klackar  stöflar,  den 
andra  ligger  och  röker  Svarta  Ankaret  nere  i  sin 
koj.  Sverige  ligger  som  en  lätt  rökstrimma  i  vester. 
Längst  i  öster  synes  en  seglare.  Seglen  äro  eldröda 
af  den  nedgående  solens  reflexer.  Kaskaderna  derute 
vid  brotten  visa  sig  då  och  då,  men  äro  nu  rosen- 
färgade. Hafvet  har  samma  ton  som  luften.  Det 
hela  är  som  en  enda  stor  himmel.  Några  salar 
ligga  och  sola  sig  på  ett  skär.  När  de  få  sigte  på 
jakten  utstöta  de  ett  bölande  och  kasta  sig  i  sjön. 


HURULEDES  JAG  FAKN  SEHLSTEDT.  19 

Kamraten  med  flöjten  tar  upp  ett  stycke  ur  Wilhelm 
Tell.  Om  en  stund  sticker  ett  mörkt  hufvud  upp 
en  kabellängd  akter  om  jakten.  Fram  med  lod- 
bössorna! Sälarne  äro  begifna  på  musik.  Det  lurf- 
viga  hufvudet  dyker  ned  for  att  ej  mer  visa  sig,  och 
kustbevakame  anse  sig  ha  gjort  en  förlust  på  30  rdr. 

Snart  synas  fyra  andra  lurfviga  hufvuden  kring 
jakten,  som  nu  lovat  och  lagt  upp  mot  vinden.  Säll- 
skapet badar.  Detta  är  något,  att  bada  midt  i  hafvet, 
simma  i  den  långa  eldgatan  solen  till  mötes  och  se 
huru  röken  stiger  upp  ur  kabyssen,  der  potatisgrytan 
är  påsatt,  och  veta  att  det  finns  bränvin  i  klaffen. 

Klockan  är  tolf  på  natten.  Det  har  redan  mörk- 
nat och  nu  borde  månen  gå  upp,  men  det  gjorde  han 
icke.  Men  i  dess  ställe  blixtar  det  till  vid  nord- 
vestra  horizonten,  men  icke  starkare  än  när  man 
tänder  en  stryksticka,  och  så  bhr  det  mörkt  några 
minuter  igen.  Detta  är  Korsö  fyr,  Sandhamns  första 
fyr,  Sehlstedts  gamla  vän. 

Här  berättade  uppsyningsmannen: 

"Sandhamn  är  en  temligen  stor  by  med  små 
krångliga  gator  och  gränder.  På  sista  åren,  sedan 
gubben  tagit  afsked  från  tullen  och  icke  längre  bodde 
i  tullhuset  och  om  qvällen  varit  ute  på  något  parti, 
gick  han  alltid  hem  efter  fyrn.  Han  pejlade  Korsö  i 
syd  till  ost,  ända  till  skomakarens  knut,  der  tog  han 
fyren,  knuten,  och  en  vedtrafve  i  ett  streck  full  syd 
och  kunde  så  gå  baklänges  upp  i  sin  gränd  och  in 
genom  sina  grindar  i  kolaste  mörkret." 

Nu  gingo  vi  till  kojs,  sedan  vi  äfven  fått  Grön- 
skärs fyr  i  sigte  och  således  hade  omkring  fem  mil 
igen  till  Sandhamn.   Följande  morgon,  då  vi  vaknade, 


$0  ttURIJLÉDÉS  JAÖ  FANK  SEHLÖTEDt. 


befunno  vi  oss  strax  utanför  fyrarne,  som  ännu 
brunno.  Solen  skulle  just  gå  upp  bakom  Grönskär, 
som  stod  der  lik  en  gammal  borg  på  sin  höga  klippa, 
omgifven  af  en  ganska  vacker  granskog.  Fonden, 
ur  hvilken  solen  skulle  gå,  bestod  af  lätta  morgon- 
skyar, kantade  med  den  briljantaste  Cadmium.  Högre 
upp  belystes  skyarne  redan  af  solen.  Ute  till  sjös 
uppfördes  en  'annan  scen.  En  ångbåt  lovade  och 
väntade  på  lots.  Han  såg  så  osäker  ut  i  rörelserna. 
Den  kunde  vara  ett  par  mil  ute.  Lotskuttern,  med 
sin  stubbade  rigg  och  sin  röda  våd  i  geglet,  kryssade 
och  tog  slag  på  slag.  Ångbåten  höll  ned  emot  ho- 
nom så  mycket  han  vågade  för  grunden.  Det  var, 
som  de  hade  haft  forstånd  begge  två.  •  Ett  tu  tre 
drabbade  de  ihop,  ett  ögonbhck,  icke  längre  än  som 
behöfs  för  att  ge  en  kyss,  och  nu  fick  ångbåten  lif 
och  hållning,  tog  en  säker  kurs  och  styrde  rakt  på 
hamnen.  Kuttern  gick  till  hafs  for  att  göra  flera 
sådana  der  möten.  Nu,  alldeles  som  på  regissörens 
signal,  gick  fonden.  Tablå!  Solen  bröt  fram  bakom 
Korsö,  fyren  släckes  i  samma  ögonblick,  och  him- 
mel och  haf  stodo  i  lågor.  Grönskär  dröjde  några 
minuter  ännu  --  gubben  B.  går  inte  så  fort  i  trap- 
porna han  —  och  måsarne  skrattade  åt  honom  och 
löjorna  tittade  upp  för  att  se  om  det  var  något 
mankemang  med  maskineriet.  De  kände  troligen 
gubben  B.,  ty  han  skulle  ha  lagt  fingrarne  på  sitt 
astronomiska  ur  och  svurit  på,  att  solen  gått  for 
tidigt.  Vi  togo  i  land  vid  Korsö  brygga  och  beslöto 
att  sofva  till  fulla  morgonen  för  att,  efter  att  ha 
besett  fyren,  sträcka  in  till  Sandhamn. 

Det  fanns  i  sällskapet  en  ung,  nervo-biliös  per- 


IIURULEDES  JAG  FANN  SEHLSTEDT.  21 


son,  som  läst  för  mycket  estetik  och  fått  för  litet 
stryk  i  sina  dar.  Denne  skiljde  sig  från  de  sofvan- 
des  antal  och  gick  i  land.  Jag  höll  utkik  på  honom 
och  såg  snart  hans  sittande  konturer  afteckna  sig 
mot  luften  från  en  klippspets  vid  stranden.  Han 
tog  fram  papper  och  penna.  Då  visste  jag  huru  det 
stod  till  och  gick  lugn  till  kojs. 

På  morgonen,  når  jag  besökte  platsen,  hittade 
jag  en  mängd  papperslappar,  hvilka  jag  samman- 
fogade, och  flck  ihop  följande  dårskap,  som  hår  nedan 
meddelas  till  varning  för  dem,  som  förläst  sig  på  en 
känd  bafsförfattare. 

Jag  låg  på  kabelgattet, 
Rökte  "fem  blå  bröder" 
Och  tänkte  på  intet. 


Hafvet  är  så  grönt, 

Så  dunkelt  absinthgrönt  — 

Det  är  bittert  som  chlormagiiesium 

Och  saltare  än  chlornatrium ; 

Det  är  kyskt  som  jodkalium. 

Och  glömska,  glömska 

Af  stora  synder  och  stora  sorger 

Den  ger  endast  hafvet 

Och  absinth! 

O  du  gröna  absinthhaf, 

O  du  stilla  absinthglömsku, 

Döfva  mina  sinnen 

Och  lät  mig  somna  i  ro 

Som  förr  jag  somnade 

Öfver  en  artikel  i 

Revue  des  deiix  Mondes. 

Sverige  ligger  som  en  rök, 

Som  röken  af  en  Maduro-Havana 


22  IIURULEDES  JAG  FANN  SEHLSTEDT. 


Och  solen  sitter  bredvid 
Som  en  halfsläckt  cigarr. 
Men  rundt  kring  horisonten 
Stå  brotten  så  röda 
Som  bengaliska  eldar    • 
Och  lysa  på  eländet! 

Vi  stego  upp  i  fyrtornet,  beledsagade  af  fyr- 
mästaren, hvilken  icke  tycktes  ha  fått  tala  med  men- 
niskor  på  långa  tider,  ty  han  ville  aldrig  släppa  oss. 

Ändtligen  nalkades  vi  målet:  Sandhamn.  Vi  se 
redan  folk  på  .bryggan  "Är  det  der  Sehlstedt?"  — 
"Den  der  långa?"  —  "Nej,  det  är  tullinspektören!" 
"Än  den  der  korte!"  —  "Det  är  bogserkaptenen".  — 
—  Vi  bléfvo  mottagna  på  det  vänUgaste  och  förda 
ner  i  trädgården,  undfägnade  med  frukost  och  punsch, 
upptäckte  att  vi  kunde  sjunga  qvartetter,  och  det 
blef  middag.  Men  livar  är  Sehlstedt?  Man  iakttog 
en  viss  reserverad  tystnad  hvar  gång  hans  namn 
nämdes.  Vi  sågo  dörrstycken  uppe  i  tullhuset,  må- 
lade af  Ehas  sjelf,  vi  sjöngo  hans  visor  efter  frukosten 
med  pianoackompanjemang;  men  han  sjelf!  Är  han 
död,  eller  sofver  han?  Ändtligen  ombeddes  vi  att  i 
sluten  trupp,  under  tuUinspektorens  anförande,  med 
sång  tåga  upp  och  helsa  gubben.  Vi  gjorde  så, 
trafvade  genom  den  rysliga  sanden  upp  till  en  backe, 
der  en  rödmålad  stuga  stod.  Den  såg  precis  ut  som 
alla  andra  stugor  med  en  förstuguqvist;  på  en  ra- 
batt några  dalier  och  htet  reseda.  Ofvanför  dörren 
satt  ett  förgyldt  posthorn.  Vi  stämde  upp  och  stodo 
i  anda,ktsfull  tystnad,  väntande  att  få  se  det  glada 
hufvudet  sticka  ut  genom  ett  fönster,  som  stod 
öppet!  Sången  var  slut!  Nej,  det  blef  ingenting.  Slut- 


HURULEDES  JAG  FANN  SEHLSTEDT.  23 

ligen  gick  vår  anförare  in  och  kom  efter  en  stund 
tillbaka  med  mannen,  som  syntes  besvärad.  Vi  fingo 
sedan  höra  att  han  i  sin  blygsamhet  ej  tyckte  om 
några  byllningar  eller  förevisningar.  Vi  blefvo  före- 
ställda. Han  bad  oss  vara  välkomna  och  så  blef  det 
tyst!  Ja,  så  skulle  vår  nyfikenhet  ha  blifvit  straffad 
och  historien  varit  slut;  men  den  gamle,  som  strax 
derpå  gick  in,  lemnade  oss  i  skötet  af  sin  familj. 
Han  återkom  dock  snart  nog  med  konjak  och  vatten 
och  hade  skakat  allvaret  af  sig.  Nu  deltog  han  i 
sången,  var  vänlig  och  blid,  men  föreföll  aldrig  rätt 
glad,  och  det  troUga  är,  att  han  icke  hade  mycket 
att  vara  glad  öfver.  En  illasinnad  kamrat  inom  ver- 
ket och  Sandhamnsbo  hade  uppträdt  på  ett  gement 
sätt  mot  den  gamle,  och  nu  hatade  han  'sitt  gamla 
Sandhamn  och  skulle  aldrig  stannat  der  en  dag  längre, 
om  han  ej  innehaft  posttjensten.  Efter  några  timmar 
lemnade  vi  den  välvillige  värden  och  han  visade  sig 
ej  mer  den  dagen.  Det  fanns  dock  en  autografsam- 
lare, som  på  eftermiddagen  afskickade  ett  bref,  på 
hvilket  han  kostade  en  rekommendation,  endast  och 
allenast  för  att  få  Sehlstedts  autograf.  Hvarför  skulle 
du  störa  den  gamles  middagssömn!  Förlåt  honom 
från  din  himmel,  Elias;  det  var  för  sin  fåfängas 
skull  han  gjorde  det  och  icke  för  din! 


På  Kanholmsfjärden. 

(EU  referat.) 
X 


J 


anholmbfjården  ligger  som  en  circus. 

Hvita   niärren  gnäggar  i  sina  brädfogar 

och  Harö-qvarnen  sträcker  på  armarne  och 
hjular  på  skogsbrynet  —  Kanholmsflården  ligger  som 
en  nysopad  dansbana  och  sydvesten  spelar  upp  en 
dubbelrefvad  merssegelspolska.  Roslagarne  ha  valt 
Fjordholmarne  till  klädloge,  och  landsortstruppen  ru- 
star sig  till  första  representationen.  Hår  uppstod 
en  paus,  hvarunder  prisdomrarne  justera  sina  ur, 
åskådarne  beslå  sina  pläids,  brassa' rockarne  för  bag- 
bords knappar  och  leta  fram  sina  sjötermer  for  att 
ha  klara.  Roslagarne  plocka  sten  i  sina  båtar,  hvil- 
ket  for  dem  är  lika  med  att  refva.  Just  som  rikets 
2,499  prester  säga  amen  och  solen  visar  tolf,  brinner 
ett  skott  af  från  chefsfartyget,  lika  precis  som  ka- 
nonen i  Palais-Royal.  Roslagarne  hissa-  på,  klippa 
med  vingarne  och  göra  slag  åt  fjärdens  norra  gått. 


PÅ  KANHOLMSFJÄBDEN.  25 


Andra  skottet  brinner  af.  Vändning  för  styrbords 
halsar.  Nu  gäller  det!  Nr  12  Johannes  Söderman, 
hala  an  styfvare  om  du  skall  ha  första  priset;  håll 
inte  for  kärt,  din  snålvarg!  Familjen  Söderman  sit- 
ter uppklättrad  på  lovarts  låring  och  hviftar  med 
mössorna  när  Sagan  passerar  akter  på  Färdig. 

Hvarför  vänder  inte  Britannia?  Tänker  hon 
ligga  öfver  Fjordholmarna  i  nästa  slag?  Duger  inte. 
Jaså,  hon  är  vingskjuten.  Klofallet  har  sprungit  och 
storseglet  hänger  som  en  trasa.  Adjö  med  dig,  och 
Britannia  försvinner  i  norr  och  står  snart  i  ton  med 
det  blånande  landet.  Men  vinden  har  redan  blåst  iit 
de  brinnande  förbannelserna  och  nr  2  finnes  inte  mer 
bland  de  täflande.  Johannes  Johansson  ska'  lära  sig 
att  refva,  så  slipper  han  sådant  der.  Och  så  gick  det 
for  fullt  —  alla  tolf.  Nu  har  Vingåker  gått  öfver 
till  andra  stranden  och  lagt  sig  mellan  Hvita  märren 
och  Skarpö  for  att  utgöra  jnålet  och  sköta  sin  del 
af  kontrollen.  Återigen  en  paus,  h  var  under  Rosla- 
garne arbetade  nere  på  östra  delen  af  fjärden,  och 
de  lustfarande  ångbåtarne  förde  hvarjehanda  musi- 
kahskt  oväsen  på  vestkusten.  Nu  komma  de  dän- 
gande  först  close  akter  om  oss  och  sedan  för  styr- 
bords  halsar  för-om,  för  att  sedan  gå  upp  några 
kabellängder  och  lägga  sig  i  lä  om  Skarpön,  der  de 
snart  alla  10  —  en  till  utom  Britannia  hade  på  ett 
obekant  sätt  förkommit  —  lågo  i  rad  så  lugnt  och 
stilla  som  de  bruka  i  Nybrohamnen.  Här  hade  dock 
passioner  varit  i  rörelse  och  en  liten  tvekamp  ut- 
kämpats för-om  Vingåker.  Fyran  och  elfvan  hade 
nämligen  passerat  aktern  ungefär  samtidigt,  dock  så 
att  fyran  låg  öfver  och  således  hade  rättighet  att 


26  PÅ  KANUOLMSFJÄBDEN. 

■ 

vända  först.  Elf  van  ansåg  dock  listigare  att  göra 
slaget  i  lä  om  fyran,  hvarigenom  hon  visserligen  ri- 
skerade att  förlora  vinden,  men  också  hade  utsigter 
att  komma  först  eller  gå  i  qvaf.  Nu  ville  det  sig 
så,  att  fyran  var  en  hetsig  herre,  och  gör  han  vänd- 
ningen tvärt,  när  han  märker  medtäflarens  afsigt, 
och  hade  han  full  rätt  att  segla  ner  elfvan,  men 
denne  uppgaf  så  lifliga  nödrop,  att  kamraten  lovade 
och  släppte  fram  syndaren,  som  eljest  ofelbart  skulle 
ha  blifvit  krossad  mot  ångarens  stäf.  Men  segel- 
sällskapet? Ja,  det  vet  ingen  hvar  det  håller  hus, 
eller  när  det  skall  börja  manövern,  förr  än  någon 
upplyser  om  att  de  hålla  på  som  bäst  att  segla,  och 
verkligen  skönjes  en  och  annan  hvit  fläck  i  Qerran, 
inte  större  än  en  mås  i  naturhg  storlek.  Förstorin- 
gen ökas.  Nu  äro  de  här.  Mathilda,  tvåårigt  sto, 
värdigt  att  vara  fallet  efter  Ariel  och  Dagmar, 
fördt  af  ryttmästaren  Harmens.  Men  se  hur  väl 
han  sitter;  i  samlad  galopp  vänder  han  och  så 
med  sträckta  tyglar  full  traf,  skummet  fräser  om 
bringan,  sidorna  löddra  sig.  Här  behöfs  hvarken 
spö  eller  sporrar,"  och  inte  dammar  det  heller  och 
inga  hundar  och  inga  gatpojkar!  Hvad  tycks  om  så- 
dan löpning?  Så  kommer  Violet,  en  vacker  lady  af 
bästa  familj,  kastar  med  hufvudet  bakåt  och  är  skön 
som  döden.  H varför  skulle  du  vara  snål  i  sista  ögon- 
blicket? Din  herre  och  man  skulle  eljest  ha  fått 
dricka  din  skål  ur  en  silfverbägare  i  marokängsfodral! 
Det  der  klädde  dig  inte,  sköna  Violet,  så  vida  icke 
det  var  artighet  mot  den  vackra  Danskan,  som  för- 
vred hjernan  på  alla  karlar  den  dagen.  Och  sedan 
Ariel!    Meyers  lexikon  vet  inte  om  det  skall  sätta 


PÅ  KANHOLMSFJÄRDEN.  27 

dig  bland  luftandarne  eller  vattendemonerua,  och  san- 
nerligen jag  vet  det  heller!  Och  sedan  den  vackra 
Danskan  med  sitt  etatsråd  och  sin  stora  klyfvare. 

Det  fans  en  gammal  båtälskare  ombord  på  vår 
ångare,  och  när  han  fick  se  Naja  greps  han  af  en 
sådan  passion  till  den  sköna,  att  han  under  senare 
delen  af  färden  försjönk  i  ett  djupt  svårmod,  så 
att  han  hvarken  åt  eller  drack! 

Detta  är  ett  mycket  egendomligt  fall  af  mania. 
Emellertid 

Sejlene  faldt, 

Da  steg  det: 

"Hvor  er  Ormen  Lange, 

Kommer  ikke  Olaf  Tryggvason?" 

Ja,  så  steg  ropet!  Hvor  är  Dagmar?  Kommer 
icke  Dagmar!  Nej,  det  kom  ingen  Dagmar;  hon 
hade  förlorat  klofallsblock,  och  utan  en  sådan  är  det 
omöjligt  att  segla.  Och  inte  kom  tullkostern  Ahce 
och  inte  Esther  med  sin  stora  topp  och  inte  Alma 
och  inte  stadsfiskalen  med  sin  Sigrid  och  inte  Eol 
och  inte  Gurli.  Men  Brenda  kom  och  Embla  och 
Nornan  och  Mary  och  Falken  och  begge  kostrarne 
Tryggve  och  Maria.  Och  så  blef  middagen  färdig, 
och  sedan  fingo  vi  ta  i  land  vid  Skarpö  och  se  på 
Roslagarnes  pristagning.  Det  är  en  ganska  vacker 
husslöjd  detta  Roslagsboarnes  båtbyggeri,  som  egent- 
hgen  bedrifves  i  Väddötrakten.  Der  gör  man  till  och 
med  skonare  och  briggar  som  bevaras  af  några  bond- 
pojkar, hvilka  aldrig  varit  till  sjös,  men  ändå  ge  sig 
ut  på  långresor  och  leta  sig  fram  både  till  England 
och  Frankrike.  Huru  långt  de  drifvit  sin  färdighet, 
kan  man  finna  af  uppgifterna,  som  utvisa  att  stor- 


28  PÅ  KANHOLMSFJÄRDEN. 


båten  Sagan  tillryggalade  banan  endast  på  elfva  mi- 
nuter längre  tid  än  Ariel.  Tänk  om  en  Sagan  eller 
en  Bernhardina  en  dag  skulle  få  den  äran  att  tvätta 
sina  tjäriga  bogar  i  en  Ariels  aristokratiska  kölvat- 
ten och  känna  en  tretungad  flagg  på  sin  oskrapade 
gaffel!  Elfva  minuter  äro  ingen  evighet  och  värre  har 
händt ! 

Solen  har  emellertid,  börjat  sjunka  bort  öfver 
Stafsnäs,  och  landen  få  fårg.  Haröqvarnen,  som  hela 
dagen  gått  för  bottenrefvadt,  har  nu  lagt  bi.  Hvita 
märren  kastar  en  skugga  stor  som  Cheops'  pyra- 
mid, och  mästaren  på  Kanholmsfyren  slår  på  olja. 
Svärtorna  komma  sträckande  och  leta  upp  sina  nä- 
sten, sedan  musiken  och  svordomarne  lagt  sig.  En 
ung  stockholmare,  som  aldrig  sett  hafvet  eller  hafs- 
vatten,  skiljer  sig  från  sällskapet  och  går  med  bråd- 
skande steg  ner  till  stranden.  Sedan  han  sett  sig 
forsigtigt  omkring,  hemtar  han  upp  en  handfull  vat- 
ten och  smakar.  Det  är  verkligen  salt!  Ja,  det  är 
det!  Sedan  tar  han  upp  några  tångbålar  och  under- 
söker dem  noggrant.  Det  är  verkligen  tång!  Ja, 
det  är  det!  Sedan  kastar  han  en  vidtomfattande 
blick  utåt  Dalarögattet !  Detta  streck  är  hafvet ;  och 
han  fotograferar  taflan  på  sin  näthinna.  Om  han 
kunnat  dröja  ett  par  timmar  till,  skulle  han  öfver 
sydöstra  landet  ha  fått  se  Sandhamns  fyrar;  två 
ögon,  som  hålla  utkik  i  mörkret,  det  ena  alltjemt 
öppet,  det  andra  då  och  då  varnande  med  en  bety- 
delsefull blinkning.  Men  ånghvisslan  och  fanfarerna 
kalla  honom  tillbaka,  och  Kanholmsfjärden  hgger 
snart  lika  tyst  och  sorglig  som  den  brukar  om  hvar- 
dagarne,  vågorna  ta  af  sig  sina  hvita  lufvor  och  gå 


PÅ  KANHOLMÖFJÅRDEN.  29 


till  kojs;  det  stiger  ett  mörkt  moln  i  vester;  solen 
har  ledsnat  på  spektaklet  och  tycker  att  det  kan 
vara  nog,  allting  går  hem  och  lägger  sig.  Äro  vi 
i  väg  än?     Se  så  der  ja!   Loss! 


Markus  Larssor\  advokat. 


or  några  år  sedan  afled  historiemålaren  D. 
i  en  vindskammare  långt  upp  på  Norra  Bad- 
stugatan.  Mannen  kom  mycket  rigtigt  i  jor- 
den, blef  någon  tid  derefter  synlig  i  Illustrerad  Tid- 
ning och  beledsagades  till  glömskan  af  några  med- 
lidsamma  biografiska  upplysningar.  Vore  icke  hans 
namn  upptaget  i  Boijes  målarlexikon  och  hade  icke 
Carl  XIV  Johan  förevigat  hans  bataljmålningar  på 
ett  slott,  skulle  mannen  ovilkorligen  varit  dömd  till 
förintelsen. 

Dahlström  tillhörde  nemligen  den  sortens  män- 
niskor, som  tagit  till  sin  uppgift  att  stöta  sig  med 
folk,  och  denna  sin  uppgift  vidhöll  han  konseqvent, 
hvilket  icke  skulle  ha  varit  iförenadt  med  några  vi- 
dare obehag,  om  han  haft  tillräcklig  tur,  men  detta 
måtte  han  på  ett  eller  annat  sätt  ha  saknat  efter 
som  han  aldrig  "blef  något",  som  man  säger. 


MAHKUS  LARSSON  ADVOKAT.  31 


Emellertid  var  gubben  en  ärans  man  med  gam- 
malmodiga vanor.  Långt  bort  på  Badstugatan,  på 
andra  sidan  om  Surbrunnsgatan,  hade  han,  som 
nämndes,  på  gamla  dagar  slagit  sig  ner  och  hyrt 
en  vindslägenhet  med  trädgårdstäppa,  som  jag  i 
egenskap  af  bekant  pojke  till  hans  pojkar  hade 
nöjet  att  gräfva  och  ansa.  Denna  min  lust  för  träd- 
gårdsskötsel, som  likväl  egentligen  vaknade  vid  höst- 
arbetet med  äppelträden,  förskaffade  mig  entré  i  huset, 
der  jag  snart  fick  mig  ålagda  hvarjehanda  små  upp- 
drag, bland  annat  att  stå  modell  eller  kolorera  plan- 
scher. Och  att  Dahlströms  oförmåga  härrörde  af 
förakt  for  eller  brist  på  modell,  såsom  en  biograf 
påstått,  vågar  jag  alltså  jäfva,  och  det  kan  kostym- 
förvaltaren vid  de  kungl.  teatrarne  likaledes  göra.,  ty 
så  granna  kläder  som  vi  då  fingo  bära,  har  jag  aldrig 
hvarken  förr  eller  senare  burit,  och  de  voro  just 
hemtade  ur  teaterns  garderob. 

Om  figurerna  ändå  blefvo  inkorrekta,  så  var  det 
mitt  fel  och  icke  sönernas,  ty  den  äldste  var  en  jätte 
till  kroppen  och  "skapad"  till  Carl  X,  hvilken  konung 
D.  som  oftast  älskade  att  framställa.  Den  andre 
sonen  var  en  lång  räkel  med  ett  Pfaltz-Zv^eibriickiskt 
ansigte  och  tjenstgiorde  som  Carl  XI. 

Denne  son  är  nu  död,  och  "Carl  X"  är  farmer  i 
•Sydstaterna. 

Det  var  en  afton  åtta  dar  före  jul.  Jag  stod 
utklädd  till  dalgosse  och  bar  på  enlitografisk  sten, 
«om  skulle  föreställa  en  dalkarlsklocka.  Gubben  satt 
och  tecknade:  de  båda  Carlarne  stodo  och  kolorerade 
litografier  på  ett  strykbräde  samt  tittade  då  och  då 
hånande  efter  mig  om  jag  skulle  tröttna. 


32  MAKKUÖ  LARSSON  ADVOKAT. 

Det  drog  i  armarne  och  bultade  i  pulsarne,  men  jag 
hade  fast  beslutat  mig  att  icke  tröttna  förr  än  gubben 
sjelf  sade  till  om  att  upphöra.  Detta  glömde  han  dock 
vanligen.  Då  öppnades  dörren,  och  in  trädde  Markus 
Larsson  som  räddaren,  ty  gubben  steg  genast  upp 
och  helsade  honom.  Larsson  var  nämligen  en  af  de 
högst  få,  som  någon  gång  besökte  den  gamle,  och 
D.  var  förtjust  i  honom,  ty  han  disputerade  så  bra 
och  hade  mycket  af  D:s  oppositionslynne  i  sig,  hvil- 
ket  gjorde  hetsiga  diskurser  möjhga. 

Larsson  befalde  genast  fram  romtoddy,  och  sam- 
talet var  snart  i  gång.  Larsson  yttrade  sig  alltid  med 
en  afgjord  bitterhet  mot  allt  hvad  menniskor  hette 
och  äflades  att  lägga  i  dagen  en  hårdhjertenhet  och 
cynism,  som  var  honom  alldeles  främmande,  ty  han 
var  i  grunden  en  mycket  lättrörd  natur,  hvars  goda 
hjerta  ofta  forsatte  hans  person  i  brydsamma  om- 
ständigheter. Samtalet  kom  händelsevis  in  på  ka- 
pitlet om  att  hjelpa,  och  Larsson  yrkade  afgjordt  på 
att  man  aldrig  skulle  hjelpa  någon  menniska,  ty  "det 
vore  att  korrigera  Försynen,  som*  sände  både  godt 
och  ondt".  Härvid  uppstod  en  ytterst  långspunnen 
och  djupsinnig  tvist,  som  ändades  med  att  Larsson 
berättade  ett  äfventyr  om  huruledes  han  en  gång 
skaffade  en  menniska  två  års  straffarbete,  då  han- 
ville  hjelpa  honom  från  tre  månaders  enkelt  fängelse. 

Det  är  denna  skildring  jag  skall  söka  återgifva  i 
Oratio  recta  så  som  den  då  stod  för  mig  under  det 
han  berättade.  Historien  var  visserligen  endast  äm- 
nad att  meddelas  upplysningsvis,  men  under  gången 
af  berättelsen,  som  han  med  sitt  ofantUgt  utveck- 
lade fiirgminne  småningom   återkallade  i  alla  dess 


MARKUS  LAHSSON  ADVOKAT.  33 

detaljer,  insåg  han  att  den  i  sig  sjelf  ej  var  nog  in- 
tressant och  derför  måste  målas  på,  ty  att  han  skulle 
minnas  hvad  han  tänkte  vid  kortspelet  eller  huru 
luften  såg  ut  vid  den  timman,  då  han  passerade 
Skägga,  kan  icke  gerna  vara  möjligt.  Emellertid  fick 
jag  vara  vittne  till  ett  arbete,  som  på  en  gång  var 
diktarens  och  målarens,  som  jag  visserUgen  aldrig 
förgätit,  men  som  jag  bäst  kan  framkalla  ur  minnet 
genom  att  föreställa  mig  berättaren.  När  han  gaf 
en  naturskildring  rörde  han  handen  så  som  om  han 
fört  penseln,  och  när  han  talade  om  solnedgången  såg 
jag  reflexerna  i  hans  öga.  Jag  såg  huru  november- 
vinden blåste  genom  hans  mörka,  yfviga  hår;  huru 
mustacherna  höjde  sig  af  indignation  när  han  stod 
inför  domaren,  och  huru  ett  besynnerligt  vekt  ursinne 
gnistrade  ur  hans  ögon  när  han,  hånande  sig  sjelf, 
parodierade  sitt  forsvarstal.  Hela  mannen  verkade 
som  cinnober  och  asfalt,  hans  Uf-färger. 

Det  var  sol  och  det  var  likbår,  eldsken  och  natt^ 
kanske  äfven  något  afgrund  och  lågor.  Han  tillade 
sina  substantiver  epitet,  hvilka  verkade  som  rödt 
bredvid  blått;  adverber  från  mörkrets  regioner  togo 
adjektiver  från  himmelen  under  armen;  han  gjorde 
ett  superlativ  öfver  superlativen,  utan  att  begagna 
svordom,  och  han  komponerade  med  toner:  det  var 
färgläran,  tillämpad  på  språket. 

Han  fantiserade  kanske  största  delen,  men  det 
var  vackert,  och  derför  vill  jag  försöka  att  återge 
det;  kan  jag  det  icke  —  då  har  också  jag  fanti- 
serat. 


34  MARKUS  LARSSON  ADVOKAT. 


Märkas  Larssons  berättelse. 

"Det  var  i  början  af  december  för  så  och  så 
inånga  år  se'n  —  det  mins  jag  inte.  Sandhamn  låg  som 
ett  fyrfartyg  ankradt  i  hafvet.  All  förbindelse  med 
land  var  slut,  ty  det  hvarken  bar  eller  brast,  och 
man  hade  provianterat  för  tre  månader.  Fyrarne 
voro  icke  släckta,  ty  hafvet  gick  ännu  öppet,  men 
man  hade  icke  sett  ett  fartyg  på  tre  veckor. 

Det  var  eget  att  iakttaga  huru  infamt  goda  alla 
menniskor  blefvo  så  snart  vintern  kom.  Alla  små- 
stadstvister upphörde.  Man  spelade  sitt  domino  på 
ölstugan  i  all  fredhghet;  man  lånade  till  hvarandra 
än  det  ena,  än  det  andra  till  lifvets  uppehälle,  ty  man 
kunde  aldrig  sjelf  gå  säker  från  brist. 

Det  var,  nog  af,  en  decemberafton.  Snön  hade 
redan  faUit  och  satt  sina  hvita  öfverdrag  på  kobbar 
och  skär.  Det  blåste  en  dubbelrefvad  märssegels- 
kultje,  och  termometern  föll.  Telegraftrådarna  sjöngo 
jemmerligt  om  kommande  kyla.  Lotsarne  suto  inne 
och  drömde  vid  ofantUga  téknorrar  om  torra  kläder 
och  varma  bäddar.  Men  på  telegrafstationen  suto 
jag,  telegrafkommissarien  och  den  infrusne  presten  på 
Möja,  som  inte  kunde  komma  hem  i  brist  på  lägen- 
het, och  spelade  vira.  Jag  har  alltid  hatat  kort,  men  ^ 
derför  roa  de  mig  ibland. 

Vi  svalkade  oss  med  romtoddar  ur  stora  glas- 
bägare, tillhörande  telegrafverket  och  afsedda  för 
lokalbatteriet.  Jag  hade  just  tagit  bort  prestens  tur- 
né sju  med  en  gask  på  fyra  och  skulle  till  att  visi- 
tera talongen.  Spelet  var  galet,  men  jag  beräknade 
mitt  folk. 


1 


MARKUS  LARSSON  ADVOKAT.  35 

Kommissarien  var  en  försigtig  räknekarl,  presten 
en  deciderad  kanalje,  som  å  sin  sida  tog  mitt  lynne 
i  beräkning  och  visste  att  jag  skulle  misskänna  ho- 
nom. Jag  ansåg  alltså  afgjordt  att  han  icke  hade 
några  kort;  den  andra  hade  ett  sjuspel  och  jag  sjelf 
icke  ett  kort,  alltså  skulle  det  fmnas  något  i  talon- 
gen. Då  började  med  ens  relaiet  att  skramla  •  •  • 
^  1^  ^  •  och  ofvanpå  det  •  «.  upprepade  gånger. 

"D^t  är  bara  mamsellen  i  Vaxholm  som  vill  pra- 
ta", sade  kommissarien,  som  icke  ville  försaka  njut- 
ningen af  att  se  mina  illusioner  om  elfva  spel  gå  öf- 
ver  bord.  Skramlet  fortfor.  Jag  plockade  och  vän- 
de på  lapparne  utan  att  få  syn  på  en  enda  figur. 

Nu  blef  larmet  värre. 

Det  eldade  om  donen,  det  fräste  med  utropstec- 
ken och  det  haglade  skällsord,  tills  slutUgen  klockan 
började  ringa;  då  steg  kommissarien  upp,  och  jag  la- 
de mig. 

Det  var  Stockholmarne.  Sedan  några  officiella 
oqvådinsord  blifvit  utvexlade  och  lodet  uppdraget, 
framkröp  följande  20-ordiga  privattelegram,  som  för 
visst  folk  blef  uppslaget  till  en  rätt  sorglig  historia. 

Lotsåldermannen,  Sandhamn. 

Skonerten  Jensina  afgått  Malmö.    Väntas  möjli- 

'gen   i    qväll.     Utkik  af  nöden.     Ankra  på  banken. 

Bogserare  telegraferas. 

Flygarsson, 

Nu  blef  det  oro  i  byn,  och  få  minuter  derefter 
syntes  tvänne  lotsar  med  nattkikaren  klättra  upp  i 
tallen,  hvilken  tjenade  som  utkik  och  hvarifrån  man 
kunde  se  ända  till  sex  mil  ut  till  hafs. 


36  mahkus  lahsson  advokat. 

Klockan  åtta  rapporterades  en  lanterna  synlig 
i  syd  till  vest.  Kuttern  gjordes  klar,  och  6  man  rusta- 
de sig  till  fården,  som  lofvade  att  bli  rätt  intressant, 
ty  mörkret  var  ogenomträngligt,  snötjocka  väntades, 
och  sjön  var  svår,  allt  omständigheter  som  gjorde  att 
jag  beslöt  följa  med. 

Snart  hade  man  skottat  snön  af  däck  och  refvat 
det  af  frost  styfnade  storseglet.  Under  tiden  satt 
jag  nere  i  kajutan  och  värmde  mig  vid  kaminen. 
Vid  den  svaga  belysningen  af  ett  talgljus  tog  jag 
interiören  i  betraktande:  fyra  britsar  med  fårskinns- 
fällar,  en  dragkista  med  klaff,  ett.  lotsreglemente,  en 
psalmbok  och  några  brödkanter,  afsedda  till  brän- 
vinet. 

Inom  några  minuter  märkte  jag  af  ljusstakens 
rörelser  att  vi  voro  utom  hamnen;  jag  surrade  sta- 
ken  och  stufvade  psalmboken  och  reglementet. 

Nu  började  båten  att  hugga,  så  att  brödknallarne 
hoppade  af  förskräckelse,  och  i  nästa  ögonblick  låg 
jag  utsträckt  baklänges  som  i  en  gungstol.  Jag  gick 
upp  och  tog  mig  fram  på  det  isiga  däcket,  tills  jag 
kom  till  kabelgattet,  min- favoritplats.  Jag  hade  be- 
räknat att  få  hålla  mig  i  fockstaget,  men  det  var  re- 
dan upptaget.  Der  stod  Otto  Viklund,  en  ung  lots, 
och  stirrade  ut  öfver  hafsytan. 

Jag  sporde  an  honom,  under  det  jag  höll  mig 
fast  i  spänntamparne  på  hans  pels. 

"Hvem  har  uppassningen  i  qväll?" 

"Det  har  jag." 

"Är  Otto  rädd?" 

"Ah  fan  heller;  men  i  qväll  käns  det  så  under- 
ligt!" 


MARKUS  LARSSON  ADVOKAT.  37 


Karlen  var  hvit  om  nosen  och  såg  hemsk  ut. 

"Hvad  har  händt?" 

"Om  han  är  tyst  får  han  väl  höra!" 

Jag  blef  htet  —  jag  vet  inte  hur  jag  skall  säga 

-  men  situationen  var  gynnsam  för  vidskepelse. 
Vi  hade  just  släppt  Korsö  och  höllo  kurs  ut  emellan 
Södergrundans  och  Stålbådans  bojar. 

Framför  oss  endast  en  mörk  vägg,  så  tjock,  att 
man  liksom  kände  huru  det  skulle  ta  emot  när  som 
helst,  och  på  väggen  två  ljuspunkter.  Den  ena  Grön- 
skärs fyr,  lugn  och  oröriig;  den  andra  skonarens  lan- 
terna, orolig  som  en  lyktgubbe,  än  uppe,  än  nere. 
Och  så  i  mörkret  höjde  sig  en  ännu  mörkare  kropp : 
det  var  en  sjö.  Han  reser  sig  hotande,  högre  än  vå- 
ra hufvuden,  han  går  mot  oss,  han  springer  ljudlös 

-  nu  är  han  här. 

Nu  bUxtrar  det  till;  midt  på  den  mörka  vågen 
.står  en  ljus  cirkel,  och  vid  skenet  ser  jag  den  hem- 
ska gröna  fårgen,  som  i  nästa  ögonblick  blir  Ukhvitt. 
Vi  åro  uppe  på  vågen  och  skummet  yr  omkring  öss, 
men  återigen  ser  jag  den  lysande  cirkeln  flamma  till 
och  forsvinna  i  mörkret.  Jag  rycker  lotsen  i  rocken 
öå  att  det  brakar  i  knapparne: 

"Såg  du  inte?" 

"Jo  visst,  det  är  från  vår  lanterna!" 

Jag  vände  mig  om,  och  ljuset  från  lanternan, 
bom  vi  hade  hissat  på  toppen,  föll  mig  i  ansigtet.  I 
detsamma  hördes  ett  klämtslag,  tungt  och  doft  som 
en  brandsignal.    Nu  var  det  lotsens  tur. 

"Hörde  han?"  hviskade  han  konvulsiviskt,  och 
jag  kände  huru  hans  andedrägt  rimmade  sig  i  mitt 
hår. 


38  MARKUS  LARSSON  ADVOKAT. 

Ett  klämtslag  till! 

Jag  kände  att  jag  frös  ända  ner  i  stöflarne  och 
att  håren  reste  sig  på  pelskragen.  Ja,  aldrig  i  mitt- 
usla  lif  har  jag  känt  mig  så  liten,  ty  jag  stod  midt 
emot  det  oförklarliga.  Ingen  kyrka  fanns  på  tre  mils 
afstånd.  Någon  klock-prick  finnes  ej  i  hela  Svenska 
skärgården,  skonaren  kunde  icke  ha  en  så  stor  kloc- 
ka, och  till  på  köpet  kom  ljudet  nedifrån. 

"Detta  betyder  något",  sade  lotsen,  "ja,  ja,  jag 
vet  nog  att  man  inte  kan  undgå  sitt  öde.  Vet  herm 
jag  ville  lega  ut  vakten  i  qväll  och  bjöd  pojkarne  tio 
riksdaler,  men  ingen  ville!  Vi  få  väl  se!" 

"Tror  Otto  på  skrock?" 

"Man  ska'  inte  kalla  för  skrock  det  som  inte 
är'  et!" 

Jag  lät  samtalet  vara  slut,  ty  jag  hade  just 
ingenting  att  tillägga. 

Vi  voro  snart  ute  på  flacket  och  höllo  ner  emot 
skonaren,  som  kryssade  för  att  komma  in.  Om  en 
half  timma  hade  vi  honom  rätt  för-ut  och  höllo  oss 
nu  efter  för  att  passa  på  när  han  skulle  vånda. 

När  vändningen  var  gjord,  brassade  han  back 
och  lade  upp  mot  vinden. 

Det  afgörande  ögonblicket  var  inne. 

Kuttern  höll  fullt  och  sköt  akterifrån  fram  utmed 
läsidan.  I  detsamma  kom  en  sjö,  lyfte  oss  upp  i  jemn- 
höjd  med  märsen,  och  med  ett  språng  satt  lotsen 
uppe  i  vanten.  Jag  kastade  en  blick  ned  på  skonaren, 
och  den  öfversigt  jag  hann  taga  verkade  lugnande. 
Konstapeln,  som  stod  i  öppna  kabyssdörren,  skakade 
grötkitteln  på  krokarfie;  kocken  skurade  knifvar; 
kaptenen    tittade    ut  ur  kojen  i  skjortärmame  och 


MAKKUS  LAESSON  ADVOKAT.  39 


helsade  ett  lugnt  godafton;  alla  man  stodo  klara 
vid  brassarne  —  det  var  en  bit  heralif  i  mås-per- 
spektiv på  ett  par  sekmider  —  och  vi  voro  åter  ute 
i  mörkret. 

Jag  gick  ner,  lade  mig  på  en  brits  och  funderade. 
Åfven  jag  hade  blifvit  vidskeplig. 

Derpå  tog  man  upp  brödkanterna  från  durken 
och  serverade  bränvin.  Kaminen  rödglödgades  af  de 
hyggliga  lotsarne,  som  svepte  mig  i  fårskinn  och 
tviingo  mig  att  liggande  spela  smutsiga  kort  på 
byråklaffen. 

Under  en  animerad  mariage  inlupo  vi  åter  i  ham- 
nen och  mottogos  icke  af  några  oroliga  hustrur  eller 
jemrande  barn. 

Jag  sof  mycket  illa  om  natten  och  hörde  i  söm- 
nen huru  man  knackade  på  fönsterrutor,  ropade 
namn  på  lotsar  och  bullrade  med  rundhult.  Dess- 
emellan tog  blåsten  ett  tag  i  takresningen,  gastkra- 
made  skorstenen  på  min  stuga  och  trängde  in  mel- 
lan hull  och  skinn,  så  att  de  lossnade  tapeterna  loss- 
nade än  mera  och  ett  regn  af  murbruk  smattrande 
rann  ned  mellan  rappningen  och  tapeten.  Tittade 
jag  då  upp,  blinkade  Korsö  fyr  med  sitt  klipska  öga 
liksom  ville  han  hviska  om  något  —  men  jag  hade 
ingen  håg  att  höra  på,  utan  kröp  ned  under  täcket. 

På  morgonen  passerade  jag  vid  min  vanliga  pro- 
menad grupper  af  tystlåtne  lotsar  med  hemlighets- 
fullt utseende.  Det  hade  händt  något.  Jag  frågade, 
men  fick  undvikande  svar.  Slutligen  talade  man 
om  att  Otto  hade  satt  bort  skonaren.  Då  ringde  det 
i  öronen  på  mig,  och  jag  tänkte  på  klämtningen. 

Framåt  middagen  kom  bogseraren  i  land  med 


40  MABKUS  LARSSON  ADVOKAT. 

den  bergade  besättningen  och  den  förolyckade  lotsen. 
Åldermannen  stod  nere  på  bryggan  och  tog  emot. 

"Hur  i  Herrans  namn  har  du  burit  dig  åt,  Otto?" 

"Jag  vet  inte,  jag;  det  var  mitt  öde.  I  Qorton 
år  har  jag  fört  in  fartyg  och  i  mycket  svårare  vä- 
der, men  nu  skulle  olyckan  vara  framme,  och  då 
kunde  ingen  hjelpa",  svarade  Otto  med  fullkomhg 
resignation  och  förföll  i  tystnad. 

Härpå  bröt  kaptenen  på  skonaren  ut  i  en  skur 
af  förbannelser  öfver  lotsen  och  lofvade  att  ta  ut  er- 
sättning till  sista  skillingen,  om  så  lotsen  skulle  gå 
ifrån  gård  och  grund.  Detta  gjorde  ett  starkt  och 
obehagligt  intryck  på  alla  de  närvarande,  och  jag  af- 
lade  i  tysthet  en  ed  att  hjelpa  lotsen,,  om  någon  vån 
var,  skulle  det  också  gå  löst  på  skepparen,  ty  jag 
kände  på  mig  att  lotsen  var  oskyldig,  och  att  det 
fans  dolda  motiv,  dem  jag  för  en  upplyst  domare 
skulle  dra'  fram  i  dagen. 

Sällskapet  for  till  staden,  lotsen  för  att  afvakta 
krigsrättens  hållande.  Jag  var  ute  och  åsåg  berg- 
ningsarbetet  samt  gjorde  studier  —  ovanligt  sorghga. 

Derpå  skaffade  jag  mig  ett  sjökort,  ett  lotsregle- 
mente  och  Klints  navigation,  samt  började  studera. 
Sedan  jag  så  under  förmiddagarne  observerat  platsen 
och  pejlat  fyrarne,  sammankallade  jag  de  sex  som 
varit  på  vakten.  Jag  frågade  dem  om  de  hade  nå- 
got att  anföra  till  kamratens  försvar. 

De  hade  ingenting. 

Kompasserna  hade  befunnits  ny-justerade  och  rig- 
tiga;  vädret  var  mulet,  mea  ingalunda  disigt;  sjelfva 
mörkret  var  gynnande  för  fyrarnes  pejling,  och  ström- 
sättning fanns  inte  derute.    Saken  var  alltså  oför- 


MARKUS  LABSSON  ADVOKAT.  41 

klarlig.  Lotsen  var  känd  för  stor  ordentlighet  och 
brukade  aldrig  supa,  men  han  hade  varit  htet  besyn- 
nerlig dagarne  förut,  ty  hustrun  hade  just  då  varit 
mycket  sjuk,  och  han  hade  vakat  om  nättema. 

"Der  ha  vi  en  punkt",  tänkte  jag. 

"Hvad  straff  tror  ni  han  fåx?" 

"En  tre  månader!" 

"Straffarbete?" 

"Det  blir  väl  fängelse,  som  vanligt." 

"Han  skall  vid  min  salighet  gå  fri,  så  sant  jag 
heter  Larsson,  nu  svor  jag  på't!" 

Gubbame  sågo  förvånade  på  mig;  jag  tackade 
dem  för  upplysningarne  och  gick. 

Otto  kom  tillbaka,  nedslagen,  och  hade  erkänt 
allt.  Nästa  krigsrätt  skulle  sitta  om  åtta  dagar,  och 
då  skulle  han  få  sin  döm.  Jag  tog  honom  i  enskildt 
förhör  och  fick  smånmgom  ur  honom  sex  fakta,  som 
jag  ansåg  vara  friancje;  dock  fann  han  skamligt  att 
skylla  på  hustruns  sjukdom. 

"Var  du  lugn,  min  gosse,  och  se  om  din  gumma, 
så  följer  jag  med  dig  till  sta'n  när  du  skall  in  nästa 
gång,  och  lita  på  mig,  du!" 

Den  stackars  lotsen  gjorde  så  äfven.  I  fyra  da- 
gar skref  jag  hans  försvarstal,  och  .sedan  lärde  jag 
mig  det  utantill.  Detta  var  nästan  det  värsta.  Midt 
öfver  ön,  på  andra  sidan  utkiken,  låg  stranden  all- 
deles blottad  för  hafvet.  När  då  det  blåste  hafsvind, 
kunde  sjöarne  vräka  sig  många  famnar  upp  på  den 
slåta  sandstranden,  och  det  var  dit  jag  begaf  mig  för 
att  få  en  lämplig  lokal  för  min  fingerade  sjökrigsrätt. 

Rätt  ut  till  hafs  syntes  de  två  masterna  snedt 


42  MARKUS  LARSSON  ADVOKAT. 

skärande  horizonten;  straxt  i  ost  Svartbådans  spira, 
och  längre  bort  Grönskärs  fyr. 

Der  kom  en  lång,  genomskinlig  sjö ;  han  var  hvit 
i  hufvudet:  det  var  auditören.  Jag  sprang  ut  på 
sandbottnen  när  återsvallet  drog  sig  tillbaka,  och 
straxt  kom  en  stor,  tjock,  grön  kommendörkapten 
och  sopade  ut  mina  spår,  men  låg  i  nästa  ögonblick 
krossad  vid  mina  fötter.  Jag  talade  mot  vinden  och 
vågen ;  sandhafren  böjde  sig  och  slopades,  men  reste 
sig  igen  tills  nästa  våg  kom.  När  jag  hunnit  till 
midten  af  talet,  glömde  jag  bort  resten  och  fortsatte 
på  fri  hand,  kom  ifrån  ämnet,  och  slutade  med  en 
förtviflad  bön  om  nåd. 

Detta  förargade  mig,  ty  jag  stod  endast  på  min 
rätt,  och  jag  njöt  när  sanden  piskade  mig '  i  ansigtet 
som  en  bestraffning  för  min  feghet. 

Krypande  uppför  klipporna,  ty  vinden  skulle  ha 
slagit  omkull  mig,  begaf  jag  mig  upp  i  skogen,  åt 
några  ruttna  lingon  och  började  om  igen  för  mitt 
nya  auditorium. 

Den  sjunde  dagen  var  inne,  och  vi  skulle  resa. 
De  inre  fjärdarne  åt  Vaxholm  till  hade  varit  isbelagda, 
men  bhfvit  uppbrutna  af  en  stark  ostlig  vind.  Otto, 
hans  broder  och  jag  skulle  anträda  den  svåra  färden, 
seglande  i  en  liten  öppen  båt.  Klockan  12  på  mid- 
dagen stodo  vi  resklädda  nere  vid  stranden.  Det  var 
ett  par  grader  kallt,  vädret  vai*  klart,  och  med  den 
vind  vi  hade,  beräknades  8  eller  10  timmar  till  Vax- 
holm, der  vi  skulle  ligga  öfver  natten. 

Jag  var  beredd  på  allt,  och  sedan  vi  inne  hos 
några  lotsar  fått  åtskiUiga  färdknäppar,  hade  modet 
stigit  i  en  så  oerhörd  grad,  att  jag  icke  fastade  mig 


MARKUS  LARSSON  ADVOKAT.  43 

vid  att  båten  endast  var  afsedd  för  tre  personer  och 
ändå  lastad  med  en  strömmingsfjerding,  åtta  tomma 
bränvinskaggar  och  ett  par  säckar  med  kläder,  så 
att,  när  vi  krupit  ned,  båtkanterna  endast  lågo  ett 
qvarter  öfver  vattnet.  Storseglet,  en  större  uppspråt- 
tad  säck,  och  focken,  i  förhållande  dertill,  hissades 
på,  och  vi  voro  till  sjös.  Otto  satt  till  rörs,  brodern 
skötte  focken,  och  jag  satt  midskepps  vid  strömmings- 
Qerdingen. 

Sinnesstämningen  var  alls  icke  melankolisk.  Jag 
trakterade  en  mungiga,  som  jag  fått  af  en  holländsk 
sjöman,  och  brodern  sjöng  yankee-visor.  Vi  rökte 
våra  snuggor  i  samma  lugn,  som  om  vi  sutit  hemma. 
Solen  började  redan  att  rosfårga  snön  på  de  östra 
kobbame,  då  vi  anlände  till  Smörasken.  Här  plockade 
man  litet  sten  i  båten.  Detta  föreföll  mig  misstänkt, 
men  man  skyllde  på  Kanholmsfjärden  och  på  den  fri- 
skande vinden.  Vi  lade  ytterligare  i  land  på  Hassel- 
kobben, der  supen  af  samma  namn  togs,  ty  nu  skulle 
vi  ut  på  öppna  sjön. 

Solen  gick  ned,  och  i  vestra  horizonten  hade 
mörka  molnmassor  hopat  sig  som  berg.  Ibland  brusto 
de,  och  ut  ur  den  svarta  väggen  flöt,  som  ur  en  vul- 
kan, en  massa  rödt  ljus,  så  intensivt,  att  ögat  blän- 
dades och  såg  allting  ännu  svartare  sedan.  Det  bör- 
jade stänka  framifrån  stäfven;  samtalet  tystnade; 
snuggorna  slocknade;  sjöarne  blefvo  allt  högre,  och 
båtens  rörelser  oroligare.  Man  kände  hvarje  nyck 
af  vinden.  Då  ryckte  det  till  i  seglet,  läsidan  låg 
under  vattnet,  och  det  forsade  om  fötterna. 

"Stick  på  skotet!"  skrek  jag  ofrivilligt. 

"Är  han  rädd?"  frågade  Otto  och  höll  an  lika 


44  MARKUS  LARSSON  ADVOKAT. 


fullt.  l)å  teg  jag.  Båten  pressades  nu  fram  med 
slaksidan  så  hårdt,  att  intet  vatten  kom  in  mera. 
I  stället  slog  sjön  öfver  från  lovart.  Framåt  gick 
det,  så  att  det  pep  om'et.  Då  sprang  fockskotet. 
Båten  girade  till,  seglet  flaxade  och  slog  så  olycks- 
bådande, att  jag  verkligen  blef  rådd.  Hela  foretaget 
syntes  mig  så  oerhördt  oförskåmdt,  så  löjligt  djerft, 
att  jag  började  skratta.  Jag  satt  liksom  midtisjön. 
Vatten  in  i  båten,  halfkrossade  sjöar  bak  ryggen, 
skummet  som  ett  yr  fram  i  fören,  och  läsidan  ett 
qvarter  under  ytan.  Emellertid  började  jag  frysa, 
ty  vattnet  gick  öfver  pelskragen  och  sög  sig  ner 
efter  ryggen.    Fötterna  voro  i  vattnet  till  smalbenet. 

Snart  var  skotet  lagadt,  och  vi  i  full  fart  igen. 
Jag  började  tänka  öfver  belägenheten.  Otto  hade 
krupit  upp  på  lovartsidan.  Öfver  kavajen  hade  han 
dragit  en  hvit  sticktröja,  som  gjorde  ett  lika  kallt 
intryck,  som  det  af  skjortärmar.  Den  sista  röda  sol- 
reflexen föll  på  hans  mörka  ansigte.  Hvarje  gång 
jag  varnande  tilltalade  honom,  svarade  han  med  ett 
doft  skratt  och  blef  derefter  tyst.  Var  han  drucken? 
Det  vet  jag  ej  än  i  dag.  Eller  tänkte  han  segla  oss 
i  qvaf  i  sin  förtviflan,  ty  han  var  förtviflad,  fastän 
han  höll  god  min.  Jag  knäppte  emellertid  upp  pel- 
sen,  för  att  vara  beredd,  upptog  försigtigt  min  knif 
och  afskar  oförmärkt  snörena  på  mina  lapp-pjexor. 
Derpå  stack  jag  den  uppslagna  knifven  in  i  pelsär- 
men,  fast  besluten  att  kapa  skotet  vid  förefallande 
behof. 

Ju  längre  vi  kommo  ut  på  ijärden,  dess  större 
andrum  fick  vinden,  och  sjöame  blefvo  allt  längre. 
Till  råga  på  eländet  började  jag  frysa,  men  vågade 


MARKtJS  LAHSÖON  ADVOKAT.  45 


icke  bedja  om  bränvinet,  ty  jag  var  rådd  för  hvarje 
rörelse  man  gjorde.  Otto  hade  emellertid  gjort  fast 
skotet  och  började  ösa.  Då  såg  jag  upp  mot  vind- 
sidan; det  svartnade  på  en  fläck,  och  efter  oss  ru- 
sade fram  på  vattnet  en  kåre,  jag  skulle  vilja  kalla 
den  en  ande,  ty  den  var  osynlig,  fastän  man  såg 
dess  mörka  spår. 

"Stick  på  skotet,  eller  jag  kapar!"  —  och  knif- 
ven  var  framme  som  en  blixt.  I  samma  ögonblick 
satt  jag  med  benen  i  vattnet,  kände  en  stark  arm 
fatta  om  min  handlofve,  och  båten  reste  sig  igen. 
Skotet  var  oskadadt,  och  det  var  räddningen.  Då 
sade  brodern  med  ett  irriterande  lugn:  "segla  inte 
så  hårdt,  Otto",  och  derpå:  "herrn  ska'  inte  vara 
rädd,  för  det  här  ä'  ingenting." 

På  detta  sätt  gick  ytterligare  en  half  timme, 
och  det  blef  mörkt.  Men  fram  mellan  focken  och 
staget  såg  jag  den  lilla  Kan  holmsfyren,  scm  lyste 
med  sitt  fasta,  orörliga  sken,  och  som  skulle  verkat 
lugnande,  om  icke  mina  nerver  varit  så  ytterUgt 
retade  af  de  oupphörliga  ryckningarne. 

Jag  fick  dödsfantasier.  Locket  hade  fallit  af 
strömmin gsljerdingen,  och  jag  såg  med  afund  på  de 
hvita  skepnaderna,  som  sofvo  der  så  lugnt  med  öppna 
ögon.  Äfven  de  hade  dött  i  blomman  af  sin  ung- 
dom, under  stilla  promenader  i  de  dunkla  tångsko- 
game  dernere  på  den  otäcka  sjöbottnen. 

I  min  betryckta  ställning  måste  jag  se  på  dem, 
ty  jag  kunde  icke  vända  på  mig,  och  hvad  jag  än 
tänkte  på,  såg  jag  alltjemt  de  öppna  röda  ögonen 
stirra  på  mig.  Då  förstod  jag,  hvarför  pappa  lade 
tolfskillingar  på  systers  ögon  när  hon  var  död.   Jag 


46  MARKUS  LARSSON  ADVOKAT. 

filosoferade  öfver  min  stryksticksask  för  att  förströ 
mina  tankar.  Jag  såg  ännu  en  ring  efter  stearin- 
ljuset som  jag  släckte  i  går  qvåll,  ty  jag  begagnade 
alltid  asken  som  Ijusslåckare.  Jag  erinrade  mig  hvad 
jag  hade  låst  just  då,  vid  det  der  ljuset,  innan  jag 
somnade  i  min  varma  säng.  Det  var  en  obegriplig 
filosofi,  som  jag  lånat  af  prosten.  Som  jag  aldrig  vi- 
ker i  böcker,  utan  fäster  pagina  i  minnet,  erinrade 
jag  mig  genast  sid.  26,  der  jag  slöt.  Det  handlade 
om  Kant.  Det  enda  jag  fattat  af  den  mannens  för 
öfrigt  underliga  läror  var  imperativet  att  man  måste 
tro.  Nu  rock  det  till  igen.  Jag  beslöt  mig  för  att 
tro,  men  min  hjerna  var  så  förvirrad,  att  jag  ej 
visste  på  hvad. 

På  Otto  trodde  jag  inte  mera,  ty  han  var  tyd- 
ligen bortkommen  och  dessutom  ej  att  lita  på,  då 
han  ju  nyss  hade  satt  bort  en  skonare.  Brodern  var 
visserligen  bättre,  men  han  satt  vid  fockskotet.  Så 
der  raglade  min  hjerna  af  och  an  mellan  för  och  ak- 
ter, tills  jag  slutUgen  tror  att  jag  trodde  på  Kan- 
holms  fyr,  med  en  hemlig  reservation,  i  händelse  vi 
snart  skulle  komma  i  lä  under  landet. 

Mycket  rigtigt.  Ryckningarne  upphörde  och  med 
dem  dödstankarne,  och  när  vi  straxt  derpå  passe- 
rade "Hvita  Märrn",  hvilken  stod  hkt  ett  hvitt  spöke 
på  sin  khppa,  kände  jag  mig  som  hemma  hos  mig, 
och  satt  redan  och  öste  i  allsköns  ro  efter  en  val- 
fången styrkdryck.  Jag  nickade  vänligt  åt  fyren  och 
tackade  för  godt  sällskap,  hvarpå  vi  vände  ned  mot 
ett  annat  ljus,  som  sken  mycket  oroligare,  men  också 
mycket  varmare  —  det  var  smedens,  hos  hvilken 
vi  skulle  rasta. 


MARKUS  LARSSON  ADVOKAT.  47 


Hvilken  vällust  att  få  gå  i  land,  och  räta  ut  sin 
domnade  kropp  efter  en  sådan  fård! 

Vi  suto  snart  framför  en  stockeld  inne  hos  sme- 
den, der  man  höll  på  med  julrustningar,  och  talade 
om  det  öfverståndna  som  om  en  lustig  bagatell. 

Sedan  vi  ätit  och  druckit,  började  vi  att  leka. 
Man  dansade  efter  mungiga;  hundarne  skällde  och 
hoppade  kring  golfvet  som  galningar;  sjelfva  Otto 
hade  glömt  sin  sorg,  och  ingen  frågade  om  orsaken 
till  den  sena  resan.  Der  berättade  äfven  Otto  om 
anledningen  till  den  underbara  klämtningen.  Det  var 
ledvagnen  som  fockskotet  löper  på,  hvilken  lossnat  i 
den  ena  ändan,  och  sedan  tjenstgjorde  som  en  slags 
stämgaffel. 

Snart  suto  vi  åter  stufvade  i  vår  båt,  och  skulle 
börja  kryssningen  öfver  fjärdarne  ned  till  Vaxholm. 
Jag  hade  noga  förvissat  mig  om  att  inga  större  vat- 
ten förefunnos  på  den  återstående  vägen,  och  litade 
dessutom  på  de  nyforvärfvade  själskrafterna. 

Det  dröjde  dock  icke  länge,  förr  än  ett  nytt 
elände  började,  sju  gånger  värre  än  förut,  och  jag 
insåg  snart,  att  Qärdar  kunna  vara  ganska  stora, 
fastån  de  äro  små  —  för  lotsar.  Vi  dublerade  "Silf- 
verkannan",  under  fara  att  bli  sönderslagna  mot  det 
branta  berget. 

Månan  hade  emellertid  gått  upp  och  stack  fram 
mellan  trasiga  moln,  h vilket  gjorde  uppträdet  ännu 
hemskare,  ty  nu  såg  man  eländet  i  all  dess  storhet. 
Sjöarne  voro  svarta  som  bläck,  och  månljuset  låg 
som  drifvet  silfver,  fläckvis.  Det  stötte  på  hkvagn. 
Brodern,  som  satt  i  fören  och  höll  utkik,  hade  dragit 
på  sig  en  svart  oljerock,  hvilken  alltjemt  vättes  af 


48  MAHKUS  LAHSSOK  ADVOKAT. 

sjöarne  och  när  ljuset  föll  på  rockens  tunga,  skarpa 
veck,  såg  mannen  ut  som  enjernstaty.  Vinden  kom 
rytande  öfver  landen  och  kastade  sig  handlöst  ned 
på  båten,  som  pressades  och  våndades.  Då  vi  vände 
under  land,  hördes  ett  ögonblick  suset  i  de  snöiga 
granarne  eller  hviskningen  i  vassen,  hvarvid  jag 
tänkte:  "Herre  Gud,  den  som  vore  i  lai\d!"  —  Så 
voro  vi  åter  ute  igen,  och  då  vaknade  alla  goda 
föresatser.  "Du  har .  varit  ett  svin,  Larsson,  men 
kommer  du  med  lifvet  från  den  här  fården,  så 
skall  det  bU  folk  af  dig",  tänkte  jag  helt  vackert. 
Jag  var  icke  annars  rädd  för  sjön,  men  nu  voro  mina 
nerver  ytteriigt  försvagade,  helst  som  den  artificiela 
sinnesstyrkan  började  blåsa  bort.  Jag  domnade  små- 
ningom af  och  förföll  i  en  slags  osalig  dåsighet.  "PUng, 
plang,  kling,  klung,  klong",  lät  det  .plötsUgen.  Jag 
vaknade  och  lystrade.  Omigen!  Det  var  glasharmo- 
nika,  speldosa,  fortepiano,  men  det  var  vackert  till- 
sammans, och  jag  .blef  helt  varm.  Musik  på  sjön  i 
månskenet,  midt  på  Qärdenl 

"Kling,  klang",  ett  långt  kratsch  som  af  en  kran- 
såg,  och  båten  stannade,  midt  i  sjön. 

Det  var  isen.  Stort  allarm!  Seglen  ned  och 
årorna  ut. 

Jag  vill  endast  tillägga  att  vi  rodde  två  mil 
mot  vinden  och  under  idehgt  pianoaccompagnement 
till  Vaxholm.  Första  milen  rodde  jag,  den  andra 
sof  jag.  När  jag  vaknade  på  Trälhafvet,  hade  jag 
hufvudvärk,  ty  mössan  hade  fallit  af.  Jag  yrade 
och  såg  i  månskenet  Christus  på  korset  mellan  de 
båda  röfrarne,  afteckna  sig  öfver  skogen,  och  var 
fullt  öfvertygad  om  verkligheten  af  synen,  tills  man 


MARKUS  LARSSON  ADVOKAT.  49 

senare  förklarade  den  helt  enkelt  vara  en  aftacklad 
tremastare,  hvilken  lagt  sig  i  vinterläger  vid  en 
strand. 

Om  natten  sofvo  vi  i  Vaxholm  och  jag  var  frisk 
följande  morgon. 

När  vi  gått  på  ångbåten  som  skulle  föra  oss 
till  staden,  leddes  två  tjufvar  ombord  och  förtöjdes 
på  fördäck,  der  de  utgjorde  föremål  för  publikens 
giriga  blickar. 

Detta  försatte  Otto  i  en  mycket  dyster  sinnes- 
stämning. 

Vi  hade  likväl  icke  hunnit  längre  än  förbi  Tenö, 
då  han  glad  och  nyter  kom  fram  och  bjöd  oss  på 
kaffe  i  försalongen.  Han  hade  sålt  sin  strömmings- 
Qerding  (min  strömmingsfjerding)  åt  en  passagerare. 
Stackars  gosse! 


Klockan  tre  qvart  till  tolf  stodo  Otto  och  jag 
utanför  kanslihuset  på  Skeppsholmen,  efter  att  ha 
styrkt  våra  sinnen  med  en  frukost  på  "Messings- 
stången". 

Kanonieren,  som  postade  utanför,  hade  redan 
anstalt  ett  förberedande  förhör  med  min  stackars 
vän,  hvilket  jag  förgäfves  sökt  afstyra. 

En  och  annan  officer  hade  börjat  komma.  Vi 
gingo  in  och  satte  oss  i  förmaket  eller  rättare  för- 
stugan. Nu  kom  skepparen  med  sitt  ombud,  en  lång 
mäklarclerk.  De  helsade  lotsen  med .  verkligt  med- 
lidande och  kastade  misstänksamma  ögon  på  mig 

4 


50  MARKUS  LARSSON  ADVOKAT. 

Under  den  rysliga'  väntan  som  härpå  följde  fram- 
hviskades  mellan  båda  kårandepartema  ett  samtal, 
rörande  sig  kring  försäljningen  af  lotsens  gård.  Det 
kokade  i  mig,  men  jag  teg. 

Målet  uppropades,  och  vi  trädde  in  i  sessions- 
rummet. 

Kring  ett  svart  bord  suto  sex  officerare  och  en 
civil.  Ordet  fördes  af  en  liten  person  med  tre  streck 
på  halsen  och  ett  på  hufvudet  samt  en  stor  sabel 
om  magen.  Vid  dörren  satt  en  våbel,  som  skulle 
agera  allmänna  åklagaren,  men  han  kom  aldrig  längre 
än  till  dörren  och  aldrig  ett  ord  hörde  jag  honom 
säga.  Skepparen  och  clerken  stålde  sig  på  den  högra, 
lotsen  och  jag  naturiigtvis  på  den  venstra  sidan. 

Sammankomsten  öppnades  med  ett  vänligt  rytande 
i  riktning  åt  mig:  "Hvem  år  det?" 

"Åhörare",  svarade  jag. 
.  Protokollet  från  förra  ransakningen  upplästes  och 
justerades.    "Har  du  något  att  invända,  lots?"  sporde 
ordföranden. 

Lotsen  skulle  till  att  svara,  då  han  afbröts  af 
skepparen,  som  började  en  harang.  Lotsen  fortsatte 
äfven,  likmätigt  befallningen,  att  tala. 

"Tyst  lots,  du  ska'  lära  dig  att  tiga  när  folk 
talar!"  skrek  auditören,  som  i  sin  tur  tog  ordet  af 
ordföranden. 

Då  skrek  jag  så  mycket  jag  förmådde: 
•   "Jag  skulle  anmäla  mig  som  ombud  för  lotsen!" 

Skepparen  bleknade,  auditören  blef  stum,  och  bi- 

^'%       sittarne  knäppte  af  sina  koppel  och  sågo  otåliga  ut* 

ty  de  hade  tänkt  att  få  gå  hem  så  fort  som  möjligt. 

Man  hviskade  och  kastade  på  mig  ursinniga  blickar, 


MARKUS  LARSSON  ADVOKAT.  51 


hvilka  inneburo   allt  det  förakt  som  ligger  i  ordet 
"brånvmsadvokat". 

Slutligen  af  bröt  ordföranden:  "Det  kan  icke 
nekas". 

"Namn?" 

"Larsson." 

"Karaktär?" 

"Marinmålare." 

ögonblicket  vår  inne.  Det  var  jag  som  var  den 
anklagade.  Jag  darrade  på  benen  som  en  stackare, 
men  jag  kände  att  det  fanns  någon  osynlig  närva- 
rande, som  stod  öfver  hela  sällskapet  i  makt  och 
myndighet  och  som  bragte  dem  till  tystnad.  Det  var 
lagen,  som  gaf  mig  rätt  att  tala  och  befalde  dem 
att  tiga. 

Jag  började  med  ett:  "Mine  herrar!" 

Ordföranden  försökte  att  gäspa,  och  auditören 
låtsade  låsa  i  en  bok. 

I  ett  andedrag  hade  jag  rullat  upp  inledningen. 
Jag  talade  om  det  vigtiga  ögonblick  i  Ufvet,  då  qvin- 
nan  skall  föda  barn  —  lotsens  hustru  hade  nemUgen 
just  varit  ute  för  den  åkomman;  jag  skildrade 
modersglädjen,  kanske  den  renaste  som  ges  i  detta 
usla  lif,  der  man  om  morgonen  står  upp  som  en 
hederlig  karl  och  om  aftonen  lägger  sig  som  en  Lång- 
holmare.  Jag  lemnade  en  diagnos  efter  Hartman  på 
sjukdomen  in  sömn  i  a  eller  sömnlöshet,  h  vilken  verk- 
ligen år  en  sjukdomsform,  fastän  man  icke  tror  det. 
Lotsen  hade  icke  sofvit  på  tre  nätter,  alltså  var  han 
icke  tilhräknelig.  Härpå  följde  en  liflig  skildring  af 
vår  utfärd  till  skonaren.  När  jag  kom  till  de  märk- 
värdiga klåmtslagen,  såg  jag  alla  nio  ansigtena  vända 


52  MARKUS  LARSSON  ADVOKAT. 

emot  mig.  Uttrycken  kunde  jag  ej  läsa,  ty  jag  var 
för  upprörd,  och  som  jag  stod  emot  ljuset,  låg  hela 
rummet  svart  och  ansigtena  syntes  endast  som  nio 
hvita  fläckar  i  mörkret.  Jag  slutade  inledningen  med 
en  framställning  af  menniskans  obetydlighet  i  för- 
hållande till  verds-alltet  och  isynnerhet  tiU  det  oför- 
klariiga. 

Härpå  fMjde  försvaret.  Lotsen  hade  tagit  far- 
tyget utom  sitt  distrikt  och  hade  således  intet  ansvar. 
Hvad  pejlingen  af  fyrarne  beträffar,  så  litar  en  lots 
hellre  på  sina  landmärken  än  på  en  usel  kompass, 
som  kanske  är  falsk.  Fartyget  förde  jernlast,  och 
derför  Utade  han  ej  till  kompassen.  Hvad  landmär- 
kena beträffar,  så  behöfver  man  bara  vara  aldrig  så 
litet  sjövan,  för  att  veta  huru  de  skenbara  afstånden 
förändras  vid  oUka  lufter.  Här  målade  jag  en  marin 
med  snö  på  land  en  och  mist  i  luften.  Lotsen  vore 
alltså  i  dubbelt  mått  oskyldig,  men  än  mer,  han  var 
icke  allenast  oskyldig,  utan  kaptenen  var  den  brotts- 
hge.  Han  hade  sofvit  när  olyckan  skedde,  och  nu 
står  det  i  lotsreglementet  att  "befälhafvaren  ansvara 
sjelf  för  manövern,  dock  efter  lotsens  hörande".  Hår 
hade  dock  inrotat  sig  den  vanan,  att  man  betraktade 
lotsen  som  befälhafvare,  så  snart  han  satt  foten  om 
bord.  Detta  missförhållande  måste  ändras,  ty  lotsen 
är  icke  navigatör,  endast  vägvisare.  Han  kan  icke 
logga,  behöfver  icke  kunna  ta  ett  bestick,  icke  känna 
hvarje  fartygs  segelduglighet.  Man  tror  att  man 
skall  få  ha  lotsen  som  en  slags  Christus,  som  vid 
hvarje  olycksfall  skall  bära  alla  sjökapteners  synder. 
Icke  så!  Svenska  handelsflottan  skall  nog  inse  att 
dess  intressen  icke  skola  så  vårdslösas;  tiden  är  inne 


MARKUS  LARSSON  ADVOKAT.  53 


för  en  reform,  och  nu  skall  reformen  ske  —  nu  eller 
aldrig! 

"Men  sjöförklaringen,  invänden  I,  •  mina  herrar. 
Den  är  falsk,  svarar  jag;  den  är.  lögn  från  början 
till  slut.  I  veten  kanske  icke  huru  man  gör  en  sjö- 
förklaring? Jo,  skepparen,  just  han  som  oftast  ligger 
och  sofver,  sätter  upp  en  redogörelse  öfver  ett  för- 
lopp, som  han  aldrig  sett,  och  sedan  läser  han  upp 
den  for  besättningen,  som  till  hälften  består  af  ut- 
ländingar,  hvilka  ej  kunna  ett  ord  svenska,  och  så 
skrifva  de  under  på  salighetsed.  Och  det  skall  få 
gå  på  detta  sätt,  tror  man  ?  Jag  skulle  kunna  an- 
klaga dem  för  mened,  hela  sällskapet;  men  det  gör 
jag  inte.  Nu  har  jag  sagt  min  tanke,  så  sant  jag 
heter  Larsson,  och  att  hvad  jag»  sagt  är  sant 
som  dagen,  det  kan  ni  ge  er  djefvulen  på,  hela 
surfven!"  Och  härvid  slog  jag  näfven  i  bordet  så  det 
rungade. 

Stormen  bröt  lös;  jag  hade  förlorat  besinningen. 
Sablame  skramlade,  och  jag  minns  ingenting  vidare, 
förr  än  jag  befann  mig  ute  i  förstugan,  dit  ett  par 
kanonierer  hade  haft  den  artigheten  att  förpassa  mig. 

Jag  irrade  ut  i  staden,  förtärd  af  harm  och  van- 
ära. Icke  vågade  jag  söka  upp  lotsen,  som  nu  ovil- 
korligen  var  störtad.  Mörkret  föll  snart  pä,  och  jag 
befann  mig. smygande  utanför  "Messingsstången",  för 
att  se  om  jag  skulle  upptäcka  brödren  och  få  veta 
utgången.  —  Förgäfves!  Då  gick  jag  till  "Freden", 
för  att  få  mig  något  att  äta.  Den  förste  jag  fick 
sigte  på  var  skepparen.  Han  satt  ensam  vid  ett 
bord,  lutade  hufvudet  i  handen  och  såg  mycket  be- 
dröfvad   ut.     "Tänk  om  min  anklagelse  tagit  skruf 


54  MARKUS  LARSSON  ADVOKAT. 

och  jag  störtat  honom  i  olycka !  tänkte  jag  vidare.   Ja, 
men  jag  vill  inte  göra  någon  menniska  något  ondt".  — 

Jag  gick  fram  till  mannen. 

"God  afton,  kapten!   Hur  gick  det?" 

"Hvarför  kunde  ni  då  inte  ha  sagt  ett  ord  till 
mig  först,  innan  ni  gick  åstad  och  förderfvade  saken 
for  den  stackars  lotsen!" 

"Hvad  fick  han?" 

"Två  år!" 

"Ja,  men  jag  går  till  högre  rätt!" 

"Q-ör  inte  det,  herre,  det  här  är  ingen  vanlig 
domstol!" 

"Men  mitt  forsvar!" 

"Jo,  det  var  vackert!  Första  delen  skulle  nog 
ha  verkat  som  förmildrande  omständigheter,  men 
den  andra!  —  I^i  hade  ju  orätt  i  hvarenda  punkt, 
utom  i  det  att  ni  framstälde  lotsen  som  lögnare,  ty 
han  talade  ju  emot  sitt  första  erkännande.  Och  icke 
nog  med  det:  ni  höll  på  att  sätta  mig  i  omständig- 
heter, som  kunnat  bli  svåra  nog.  Ni  tror  kanske 
att  jag  ville  gossen  illa?  Tvertom,  jag  ämnade  ge- 
nom auktion  rädda  hans  gård  åt  honom.  Detta  har 
ni  nära  nog  omöjliggjort.  Ni  tror  kanske  att  jag  har 
så  roligt  sjelf?  Ni  vet  inte  hvad  det  vill  säga  for 
en  skeppare  att  sätta  bort  sitt  fartyg.  Jag  får  börja 
om  igen  som  styrman.  Jag  skulle  hem  och  gifta 
mig,  ty  jag  har  fästmö ;  men  deraf  blir  nu  ingenting, 
ty  jag  förlorade  allt  mitt,  som  jag  hade  med  mig. 
De  beskyllningar  ni  utkastade  mot  mig  upptogos 
begärligt  af  clerken,  som  rapporterar  dem  till  mina 
redare,  och  hvem  vet  hvad  öde  de  kunna  bereda . 
mig!   Nu   skall  jag  hem  till  julen  öfver  Östersjön, 


MARKUS  LARSSON  ADVOKAT.  55 

och  det  blir  ingen  lustresa  i  öppen  båt!  Hvad  jag 
skall  lefVa  af  till  våren  vete  Gud.  Herre,  ni  hade 
gjort  väl  om  ni  hållit  munnen!" 

Som  en  fordömd  sprang  jag  ut  från  mannen  och 
såg  aldrig  mera  hvarken  honom  eller  lotsen.  Kanske 
inte  det  var  en  treflig  historia? 

"Åh,  för  treflighetens  skull  så . . .  men  inte  be- 
visar den  heller,  att  man  icke  bör  försöka  hjelpa  sina 
medmenniskor",  invände  D.  "Man  skall  bara  inte  vara 
dum." 

"Man  blir  det,  så  snart  man  åbäkar  sig  med 
att  hjelpa  folk.  Kom  till  mig,  om  du  är  i  knipa, 
och  lyckas  du  att  röra  mig,  kan  du  vara  säker  om 
fångelse  eller  stupstock,  allt  efter  som  jag  känner 
mig  hjelpsam.  Menniskan  är  en  usel  komposition, 
och  jag  är  den  uslaste  af  alla  —  god  natt!" 

Och  med  hatten  djupt  nedtryckt  öfver  pannan 
och  händerna  nedborrade  i  fickorna,  störtade  Markus 
Larsson  på  dörren  och  skyndade  med  långa  steg 
gatan  framåt,  som  om  han  velat  springa  ifrån  min- 
net af  den  olycklige  lotsen. 


Er\  tirr\rr\e  on\bord. 
— K — 


ag  sprang  upp  på  fallrepet  och  var  o?nbord 
på  briggen  "Warrior".  Dalarö  låg  snart  bakom 
oss  och  vi  höUo  ned  åt  Vaxholmsleden.  Efter 
att  ha  utbytt  några  ord  med  kapten  gick  jag  fram 
åt  skansen  for  att  få  ostörd  läsa  hennes  bref.  Omöj- 
ligt! Jag  blef  tilltalad  af  förste  styrmannen.  Då 
gick  jag  ut  på  bogsprötet,  satte  mig  på  eselhufvudet 
och  med  armen  om  forstängstaget  började  jag  läsa. 
Det  svartnade  för  ögonen,  jag  läste  om  och  om  igen ! 
Jag  kysste  brefvet,  jag  kysste  kuvertet  om  och  om 
igen!  Jag  ville  kasta  mig  i  framför  bogen  och  låta 
kölhala  mig  tills  alla  känslor  blifvit  kylda  och  alla 
suckar  qväfda!  Det  var  slut!  Hon  hade  tröttnat! 

Då  ringde  skeppsklockan,  och  konstapeln  kom 
aktningsfullt  och  frågade  om  jag  ville  spisa  middag 
med  kaptenen.  Jag  beslöt  att  säga:  tack,  nej!  men 
gick.    Vi  åto  något  salt  och  sedan  något  torrt,  samt 


EN  TIMME  OMBORD.  57 


drucko  något,  som  vax  mycket  starkt  —  och  mycket. 
En  hvit  hand  seiTerade.  Jag  talade  visst  engelska, 
och  svor  rysligt.  Sedan  gick  jag  ut  på  däck.  Nu 
började  jag  urskilja  föremål.  Jag  gick  på  ett  golf 
sluttande  som  en  scen.  En  gris  sprang  omkring  och 
forsökte  titta  öfver  relingen.  Höns  och  gäss  plockade 
korn  ur  en  hvit  hand.  Mellan  jiakterhuset  och  kaju- 
tan stodo  blonmior  i  ring  kring  en  grön  bänk.  Det 
var  en  trädgård.  Jag  satte  mig  i  trädgården  bred- 
vid en  qvinna.  Vi  började  tala  —  jag  mins  inte  på 
hvad  språk!  —  Det  blåste  kallt.  Jag  drog  plaiden 
om  mig.  Då  rock  det  till  vid  min  sida.  Hon  hade 
knäppt  igen  sin  vackra  plyschkappa  om  min  fula  ylle- 
plaid!  Jag  steg  upp  och  gick  in  i  kajutan.  Der 
fans  ingen.  Jag  tog  en  stryksticka  och  tände  eld 
på  mitt  bref,  tände  eld  på  kuvertet.  Jag  ville  än 
en  gång  berusa  mig  af  doften  och  lät  röken  stiga 
upp  och  kyssa  mitt  ansigte.  Röken  tog  mig  på 
orden.  Ruset  kom.  Det  bultade  vid  tinnirigarne  och 
mörknade  för  ögonen,  som  sågo  bilder  af  mer  än 
vanligt  virriga  former.  Vid  hvarje  fartygets  rörelse 
kom  en  frossbrytning  öfver  mig,  så  våldsam,  att 
klockan  hoppade  ur  västfickan.  —  Till  sist  föll  jag 
ned  på  durken,  och  skulle  ofelbart  legat  afsvimmad, 
om  jag  icke  slagit  hufvudet  mot  spottlådskanten.' 
Detta  räddade  mig,  ty  af  smärtan  vaknade  jag  till 
^»esinning  så  mycket  att  jag  kunde  stiga  upp  och 
lägga  mig  i  kaptenens  soffa.  Nu  var  febern  i  full 
gång.  Én  hvit  hand  —  alltid  den  hvita  handen! 
Hvarfor  det  då?  Kanske  emedan  det  bara  fans  fyra 
sådana  ombord.  En  hvit  hand  hälde  i  mig  whisky 
^  o,  hvad  det  var  Ijuft!  —  äfven  whisky  kan  vara 


58  EN  TIMME  OMBORD. 


Ijuft!  I  en  blink  grep  jag  efter  den  lilla  handen  och 
förde  den  till  mina  läppar;  i  en  blink  byttes  om  hand, 
och  jag  mötte  tvenne  iskalla  ringar!  Detta  återgaf 
mig  besinningen. 

Jag  blef  ensam  i  kajutan  en  stund.  Då  kommer 
konstapeln  in.  Han  betraktade  mig  med  misstänk- 
samma blickar.  Defpå  lägger  han  sig  på  knä  på 
durken,  petar  upp  en  inskuren  jernring  och  öppnar 
en  lucka ;  der  nedsticker  han  en  lång  metallstång  och 
vrider  den  några  slag.  Jag  började  tänka,  att  karlen 
ville  borra  oss  i  sank,  men  beslöt  att  uppskjuta  med 
skrikningen.  Nu  lutade  han  sig  ned  mot  metallstån- 
gen, satte  sin  mun  derintill  och  började  suga.  Ett 
stort  vällustigt  grin  smög  sig  öfver  hela  hans  fula 
ansigte;  halsådrorna  svällde  och  ögonen  blefvo  röda. 
Jag  förstod  ingenting  utan  föll  i  vanmagt!  När  jag 
vaknade  igen,  stod  karlen  vid  min  bädd  och  lade 
kuddar  under  mina  fötter,  så  att  dessa  nådde  i  höjd 
med  kajutsfönstret,  allt  under  det  hans  kropp  gjorde 
slingrande  rörelser.  Jag  ville  återigen  skrika,  ty  jag 
trodde  att  man  seglat  bort  med  mig;  att  vi  voro 
ute  till  sjös,  men  märkvärdigt  nog  kände  jag  intet 
af  de  rörelser,  som  karlens  kropp  antydde.  Var  jag 
galen  eller  var  karlen.  Hade  jag  fötterna  vid  huf- 
vudet,  eller  hufvudet  vid  fötterna?  Det  gick  rundt 
omkring  för  mig! 

I  detsamma  bhxtrade  den  hvita  handen  genom 
rummet,  och  en  örfil  nedföll  vid  mina  fötter  på  kon- 
stapelns ansigte. 

"Go  to  hell,  you  damned  rascal!  o.  s.  v. 

Det  stod  en  stor  groflemmad  q  vinna  midt  i  rum- 
met, och  inom  ett  ögonbhck  var  karlen  fattad  mel- 


EN  TIMME  OMBORD.  59 


lan  båda  axlarne  och  utkastad,  hvarpå  följde  ett 
häftigt  buller,  som  når  man  bryter  sönder  en  stol, 
och  i  ett  moln  af  yllekjortlar  försvunne  tvenne  för- 
färliga vådor  i  röda  strumpor  genom  dörren. 

Konstapeln  hade  vitjat  spritdurken  och  var  druc- 
ken. Jag  vände  mig  åt  väggen  och  sof  ända  till  Vax- 
holm. När  jag  vaknade  följande  morgon  på  hotellet, 
var  jag  frisk  till  kropp  och  själ. 

Vid  min  säng  stod  läkaren.  Han  kände  min 
puls  och  såg  lugn  ut.  Derpå  lemnade  han  mig  ett 
papper,  öfverst  stod:  Vaxholms  apotek.  Derun- 
der  satt  fastlackad  och  med  apotekets  sigill  försedd 
en  vacker  ljusgrön  remsa  af  det  fatala  kuvertet, 
bvarunder  stod  skrifvet: 

"Innehåller  arsenik". 


HÄR  OCH  DER. 


-.•<(ä,9o«^'»~- 


Vårei\  på  Djurgårderi. 

— H — 


f  alla  årstider  är  våren  erkändt  den  mest  obe- 
hagliga, isynnerhet  för  den  som  bor  på  Djm-går- 
den  och  ålskar  ett  ordnadt  lefnadssätt.  Jag 
flyttade  dit  ut  i  höstas,  når  de  långa  behagliga  skym- 
ningarna kommo,  och  solen  gick  ned  redan  kl.  4,i5,  och 
jag  bodde  der  ända  till  den  12:te  Maj,  då  jag  flyttade 
in  till  staden. 

Sona  jag  ej  hade  min  sysselsättning  hemma, 
kunde  jag  endast  under  aftonen  njuta  af  det  lugna 
behaget  att  bo  utom  en  tull.  Allting  var  så  regle- 
radt  och  gick  sin  gilla  gång.  Jag  visste  alltid,  att 
jag  skulle  bU  öfverfallen  af  två  hundar  vid  6:te  lyk- 
tan på  flottbron,  och  detta  hade  blifvit  ett  sådant 
behof,  att  jag  saknade  dem  när  de  ej  kommo,  och 
jag  ångrade  mig  bittert,  att  jag  i  min  ficka  burit 
sten  ända  från  Skeppsholmen,  för  att  jaga  bort  dem. 
I  hörnet  af  Allmänna  gränd  stod  alltid  en  polis  och 


64  VÅREN  PÅ  DJURGÅRDEN. 

sof,  hvaraiman  qväll  den  med  stora  polissongerna, 
och  hvar  tredje  den  med  de  röda  mustacherna.  Mel- 
lan Manegen  och  Hasselbacken  började  några  fulla 
karlar  att  hojta,  och  Kille  på  Alhambra  skällde. 
Når  jag  så  kom  in  på  mitt  vanUga  toddyställe,  sutto 
flickorna  och  sydde, .  jag  läste  högt  för  dem  ^  ur  en 
aftontidning,  och  ingen  störde  oss.  Når  jag  så  kom 
dit  der  lyktorna  slutade,  gick  en  rysning  öfver  ryg- 
gen och  det  blef  mörkt  för  ögonen.  Smutsig  om 
benen  letade  jag  mig  hem,  och  ref  mig  alltid  på  en 
spik  när  jag  vred  om  portnyckeln. 

Bet  låg  ett  visst  behag  i  detta.  Så  lefde  jag 
lyckUg  tills  den  olyckliga  Februari  månad  trädde  in. 
Jag  fick  icke  mera  tända  min  lampa  kl.  5,  ty  solen 
ville  ej  gå  ner.  Den  7:de  blef  jag  öfverfallen  af  3 
anemiska  barn,  som  ville  sälja  blåsippor  —  jag  har 
alltid  hatat  blåsippor.  Detta  upprepades  sedan  hvarje 
dag.  Den  9:de  väcktes  jag  kl.  half  8  af  en  bofink, 
ehuru  jag  ej  ville  vakna  förr  än  kl.  half  9.  Denna 
efterföljdes  snart,  af  flera,  som  hvarje  morgon  för- 
nyade det  störande  uppträdet.  I  början  af  Mars  blef 
saken  betänkUgare.    Jag  kom  in  på  mitt  schweizeri 

—  i  salen  stod  o  sex  soffor,  5  voro  lediga,  den  sjette 

—  min  soffa  var  upptagen.  Jag  satte  mig  i  den  femte 
och  tog  in  cognac  —  hvarför  skulle  jag  dricka  toddy? 

Jag  hade  länge  anat  detta.  Blef  så  varmt  i  luf- 
ten med  solsken  till. 

Öfverrocken  blef  grön  på  axlarna  och  hvit  i  knapp- 
hålen. Halfårsgamla  fläckar  stego  upp  ur  schoddyns 
mossiga  grafvar,  hatten  uppblöttes  af  de  för  jorden 
välgörande  vårregnen,  och  lade  sig  i  djupa  veck  öf- 
ver pannan. 


VÅREN  PÅ  DJITRGÅRDEK.  65 


En  qväll  —  jag  vill  försöka  att  glömma  den  — 
kom  jag  in  på  mitt  aftonställe.  Ingen  helsade  på  mig, 
ingen  plats  fans  ledig  —  jag  måste  sitta  i  farstun  vid 
kuskarnes  bord  och  dricka  absinth  —  hvarför  skulle 
jag  dricka  cognac? 

Det  var  bittert.  Nästa  morgon  skulle  dock  göra 
mitt  öde  fullständigt. 

Flottbron  var  indragen! 

Den  som  bott  på  Djurgården,  vet  hvad  dessa 
ord  innebära.  Jag  försökte  med  ångbåten,  men  han 
lade  alltid  ut  när  jag .  kom.  En  gång  låg  han  vid 
andra  stranden,  och  då  höll  jag  på  att  försona  mig 
-  men  sedan  dess  gick  jag  kring  Ladugårdslandet, 
ty  jag  ville  icke  ha  slumpen  att  tacka  för  en  lycka 
som  jag  förtjenar. 

Olyckoriia  hopade  sig. 

Jag  hade  ett  vackert  strandparti  som  jag  höll 
på  att  studera.  Ett  aftackladt  fartyg  låg  förtöjdt  en 
kabellängd  från  land.  En  morgon  hade  akterkettin- 
gen  sprungit,  vinden  var  sydUg,  vraket  red  för  an- 
karet och  taflan  var  oduglig.  När  det  bhr  N.  N.  O. 
V2O.  får  jag  motivet  igen.  Detta  har  jag  inte  tid 
att  vänta  på. 

Jag  hade  utsökt  en  grupp  björkar,  som  skulle 
tecknas.  De  stodo  i  en  backe,  der  jag  icke  visste, 
herr  D:s  villa  skulle  komma  att  stå.  Nu  har  man 
sprängt  bort  förgrunden  och  huggit  ned  björkarne; 
Jerför  blefvo  icke  träden  utförda  på  min  tafla,  som 
utställdes  på  Akademiens  högtidsdag. 

Solen  sjönk  den  sista  aftonen  bakom  Kastellhol- 
mens  flagga,  jag  vandrade  framåt  slätten  för  att  på 
NoviUa  säga  farväl  åt  våren  och  Djurgården  '—  och 


^y 


66  VÅREN  PÅ  DJURGÅRDEN. 


ännu  en  gång  värma  mig  yid  minnena  från  den  for- 
gångna  vintern.  Ve!  Borta  var  den  mörka  vinter- 
grönska,  som  förr  gladde  det  skumnaa  ögat,  kanarie- 
foglarne  hade  flyttat  till  svalare  länder,  artilleristerna 
hängt  sina  kornetter  i  Tivolis  pilträd,  på  golfven  stodo 
inga  virabord,  inga  tobaksmoln  förmildrade  det  bjerta 
solskenet,  der  förr  var  glädje  och  lif  och  värme,  der 
ljusen  från  kronorna  speglade  sig  i  speglarne,  och 
fontänen  sorlade  under  lagrarnes  kronor  —  der  satt 
en  herre  och  drack  en  kopp  kaflfe,  under  det  att  en 
kylig  vårvind  strök  sig  in  genom  den  öppna  dörren. 


I  dag  på  morgonen  slog  häggen  utanför  mitt 
fönster  ut  sin  giftiga  grönska,  en  blifvande  härd  för 
myggor  och  spindlar.  Innan  dess  blommor  hinna 
sprida  sin  stank  kring  backarna  är  jag  borta. 


I  Notre-Dame  och  Kölner-Domen. 

Två  ögonblick. 
X 

w 

^y  i  hade  ätit  Ostende-ostron  och  druckit  hvar 
$  sin  Utre  chablis;  vi  hade  åkt  på  Skating- 
Rink'  nedanför  Henri  IV  och  emottagit 
applåder  af  den  på  Pont-Neuf  församlade  publiken 
så  ofta  vi  hotade  att  bryta  armar  och  ben  på  den 
glatta  asfaltbanan;  oktobersblen  sken  hett,  och  med 
hattarne  i  handen,  som  de  andre  parisarne,  stålde 
vi  färden  till  la  Cifé,  passerade  Palais  de  Justice, 
besågo  S:te  Chapelle,  som  alls  icke  är  någon  perla 
i  arkitektur  väg,  huru  ren  ån  stilen  må  vara,  ty 
inuti  verkar  den  som  målning  —  ty  den  är  all- 
deles bemålad  —  och  utanpå  verkar  den  icke  alls 
och  är  liksom  alla  andra  götiska  kyrkor  icke  beräk- 
nad att  ses  utanpå.  Vi  marscherade  vidare  och 
iitodo  så  på  torget  framför  Notre-Dame.  Är  det 
Notre-Dame?   —  Ja!    så    år  det!   —  Det   är  ju   en 


68  i  NOTRE-DAME  OCH  KÖLNER-DOMEN. 

mycket  vacker  kyrka!  —  Ja!  Défense  d^afficher! 
Défense  d'. . .  stod  det  på  muren. 

Utanför  portalen  upphandlade  vi  radband  med 
Jesu  heliga  hjerta  på  och  tilldelade  två  privilegierade 
blinda  tiggare  drickspengar.  Vi  voro  inne!  —  Det 
är  icke  så  högt;  det  år  icke  så  långt;  men  det  är 
ofantUgt  vackert! 

Solen  skiner  fullt  in  genom  alla  de  södra  fön- 
sterna  och  de  praktfulla  målningarne  aftecknas  på 
stengolfvet  —  det  år  en  kolossal  Laterna  Magica  och 
in  *  skjuta  solstrålarne  mellan  de  korta  och  tjocka 
pelarne  liksom  i  en  ekskog  och  upp  ur  kapitålernas 
murgrön  sträcka  sig  lisenerna,  fortsatta  af  gördlarne, 
hvilkas  väldiga  grenar  slingra  sig  samman  och  bilda 
det  öppna,  glada  hvalfvet !  Men  långt  borta  i  skogen 
står  en  qvinna  utanför  S:t  Josefs  kapell,  der  hon 
tändt  ett  smalt  vaxljus,  icke  större  än  en  blyerts- 
penna, hvilket  i  den  stora,  förgylda  kandelabern  för- 
dunklas af  sex  tjocka  ljus,  dem  den  förnäma  damen 
låtit  tända,  h vilken  nyss  satt  den  stora  blombuketten 
i  den  äkta  Sévré-vasen  derinne  på  altaret  fram- 
för S:te  Geneviéve,  derinne,  der  hon  nyss  biktat  i 
den  rikt  skulpterade  valnötsstolen  för  monseigneur 
sjelf,  under  det  hennes  ekipage  väntade  utanför  på 
gatan  och  hennes  negerpojkar  gjorde  narr  af  de  blinda 
tiggarne. 

Hvad  ber  hon  om  denna  gamla,  midt  på  ljusa 
onsdagsmiddagen,  ensam  hållande  Gudstjenst  i  hela 
den  förfärligt  stora,  glada  Notre-Dame?  För  ett  sjukt 
barn?  En  vägfarande,  kanske  förlorad  ansedd  son? 
För  en  man,  skjuten  som  en  hund  1871  mot  en  mur 
i  buttes  Montmatre? 


I  NOTRE-DAME  OCH  KÖLNER-DOMEN.  69 

Vi  fördjupa  oss  in  i  skogens  dunkel!  I  hvarje 
kapell  blombuketter,  tjugofrancsbuketter  framfor  de 
vackra  marmorbilderna  af  alla  dessa  fattiga  lidande 
Sankt  Den  och  Sankta  Den ;  ljus,  midt  i  solskenet  — 
huru  enfaldigt,  men  huru  rörande  som  enfalden! 

Liksom  i  en  mörk  grotta  i  skogen  hvälfde  sig 
kor-omgången  bakom  altaret !  En  Suisse,  en  person 
i  uniform  hejdade  oss.    En  franc  i  entré. 

Vi  fördes  in  i  sakristian,  der  man  höll  på  att 
visa  dyrbarheterna  för  en  hop  förvånade  landtbor. 
Den  der  messhaken  skänktes  af  kejsar  Napoleon  III, 
då  hans  son  föddes;  den  der  monstransen  skänktes 
af  kejsarinnan  då  o.  s.  v. ;  det  der  Ciborium  skänktes 
af  kejsar  Napoleon  III  då  o.  s.  v.;  den  der  buglan 
på  den  der  kalken  gjordes  af  kommunarderna  ...  det 
der  antependiet  bars  af  erkebiskopen  Darboy  af 
Paris ... 

Vi  lemnade  séancen  innan  den  var  slut  och  van- 
drade ensamme  i  koret,  bland  de  döde,  bland  de 
lidande.  Hvad  han  I  mot  dessa  helgonbilder,  dessa 
monument,  resta  åt  de  olyckliga;  som  Udit  och  käm- 
pat for  hvad  som,  på  deras  tid  åtminstone,  var  idéer; 
de  söka  icke  sina  platser  på  gator  och  torg  för  att 
gerna  varda  helsade  som  verldens  officerare  till  häst 
och  fots,  hvilka  man  så  gerna  tillber;  tänd  ljus  för 
dessa  arma,  som  lefvat  i  mörkret  och  som  ännu  i 
sin  odödUghet  gömma  sig  i  kyrkans  dunklaste  vrå! 
Låt  dem  vara! 

En  prest  gick  oss  förbi;  vi  helsade  såsom  pläg- 
sed  år  och  han  besvarade  vånUgt  vår  helsning. 

Promenaden  hade  tröttat  oss  och  vi  lemnade 
med  saknad  den  glada,  ljusa  byggnaden.    Viddörren 


70      I  NOTRE-DAME  OCH  KÖLNER-DOMEN. 

räckte  en  gammal  tjenare  fram  en  vigvattensviska; 
vi  mottogo  hans  artighet  och  lade  en  skärf  i  hans 
bössa.  På  pelaren  ofvanför  mannens  hufvud  stod 
ett  anslag:  Täriffe  etc.  Det  var  taxa  på  bönsto- 
larne.  Nå,  hvarfor  icke,  då  man  icke  har  några 
bänknycklar! 

Jag  kastade  en  sista  blick  framåt  midtelskeppet. 

Nu  vet  jag  hvarfor  hon  år  så  glad! 

Hon  år  34  fot  lägre  än  Kölner-Domen  (14  fot 
högre  än  Upsala  domkyrka),  men  Kölner-Domen  är 
blott  4  fot  bredare. 

Och  de  korta  romanska  kolonnerna!  ögat  har 
pinnar  att  klifva  på! 

Vi  voro  ute  på  gatan  igen ;  men  den  blåa  himlen 
var  ful;  ögat  var  bortskämdt  af  det  fårgade  ljuset. 
Än  en  blick  på  facjaden. 

Icke  ser  hon  så  förfarlig  ut  som  Victor  Hugo 
sagt ! 

Det  är  en  fästning  snarare!  HorisontaUinien 
håller  henne  qvar  vid  jorden,  likasom  det  grekiska 
templet !  Det  är  ett  vackert  perspektiv  å  norra  sidan, 
men  icke  oöfverskådligt;  sträfpelarne  åro  indragna  i 
kyrkan  och  man  mäter  sig  så  lätt  upp  för  de  fem 
afsatserna. 

"Ser  du  något  af  Quasimodo?" 

"Nej!" 

"Vi  få  väl  ta  Schnaase  och  Kugler  med  oss  i 
morgon,  så  få  vi  se." 

"Och  så  låta  vi  bli  att  taga  frukosten  vid 
Chatelet! 


I  NOTRE-DAME  OCH  KÖLNER-DOMEX.  71 

Vi  skiljdes  med  tårar  från  den  beskedlige  värden 
och  hans  fru  på  Rue  de  Douai,  der  vi  varit  i  pension 
i  tre  veckor;  han  kysste  oss  på  kinden  då  han  lem- 
nade  räkningen,  som  började  så  här:  A  Monsieur 
2  Åmis.  Huru  oskuldsfullt!  Han  hade  aldrig  frågat 
efter  våra  namn,  men  gifvit  oss  husrum,  choklad  och 
tidning  om  morgnarne,  små  supéer  om  aftnarne  och 
frukt,  vin,  cigairer  och  sifoner  hela  dagen ;  han  hade 
oss  ovetande  betalat  våra  små  skomakar-,  skräddar- 
och  tvättnotor,  ja,  han  hade  till  och  med  liqviderat 
en  snickarräkning  på  60  frcs ;  det  är  en  mycket  vac- 
ker plägsed,  den  der!  Det  var  emellertid  frågan  om 
afsked;  kamraten  skulle  flytta  till  sin  nya  ateher 
och  jag  till  Stockholm.  Vädret  var  sådant  det  skall 
vara  de  sista  dagarne  i  oktober  och  så  svårt  som 
det  kan  vara  sista  dagarne  i  Paris,  så  att  det  icke 
var  med  de  gladaste  känslor  man  satte  sig  i  kupén 
kl.  4  e.  m.  for  att  i  ett  sträck  åka  till  Köln  och 
vara  framme  kl.  5  följande  morgon. 

Men  det  bai*  af;  sofva  blef  icke  frågan  om,  ty 
man  hade  nog  med  att  passa  på  vagnombytena.  Vid 
8-tiden  talades  en  slags  svenska  som  tyskarne  kalla 
holländska;  vinet  upphörde  i  våntsalarne;  i  daggry- 
ningen voro  vi  i  seidlarnes  land  och  kl.  5  i  Köln. 

Vid  tillfrågan  huru  dags  tåget  skiille  gå  till 
Dtlsseldorf,  försålde  en  jemvägstjensteman  till  mig 
en  kommunikationstabell  för  ett  ganska  högt  pris; 
men  han  sålde  icke  hemUgheten  att  begagna  den ;  jag 
måste  förfråga  mig-  hos  en  annan  tjensteman,  som 
lemnade  en  annan  uppgift,  och  så  en  tredje,  som  jäf- 
vade  de  förre  och  aflade  högtidlig  ed  på  att  tåget 
skulle  gå  kl.  10  f.  m.  Det  var  en  glad  morgon!  Fem 


72  I  NOTRE-DAME  OCU  KÖLNER-DOMEN. 


timmar  på  en  jernvägsstation ;  utfrusen,  sönderbrå- 
kad till  kroppen,  följaktligen  åfven  till  själen,  hung- 
rig, ledsen  och  eländig  på  alla  sätt,  smutsig  så  att 
ögonlocken  knarrade  på  sina  sotiga  gångjern;  ensam 
i  en  fremmande,  sofvande  stad,  der  icke  en  restaura- 
tion, ett  kafé  fans,  fruktande  för  att  ta  in  på  ett 
hotell,  med  en  liistoria  i  minnet  om  en  landsman, 
som  fick  betala  30  francs  for  att  han  tvättade  sig  i 
Kiel;  åsterstod  blott  att  gå  upp  i  staden  och  pro- 
menera i  mörkret;  ty  det  var  mörkt  ännu  och  lyk- 
torna voro  släckta. 

Med  filten,  plaiden  och  nattsäcken  i  handen  bör- 
jade jag  min  vandring.  Det  var  en  gråkall,  mulen, 
fuktig,  förfärlig  morgon  och  stengatorna  voro  då- 
liga. Jag  kom  till  en  bro,  som  gick  öfver  floden; 
der  satt  en  man  till  häst-  på  ett  högt  postament,  jag 
tänkte  icke  på  att  erinra  mig  hvad  han  månde  vara 
för  en ;  jag  kunde  för  öfrigt  icke  se  mer  ån  den  sud- 
diga silhouetten  mot  den  mörka  himlen.  Då  erin- 
rade jag  mig  att  det  var  Rhen  som  porlade  under 
mina  fötter;  jag  skänkte  densamma  en  lång,  oför- 
delaktig betraktelse;  det  var  så  långt  jag  kunde  se 
ett  smutsigt  vatten  mellan  fula  stränder  —  och  in- 
genting vidare! 

Jag  började  anställa  sjelfmordsdöftande  reflexio- 
ner öfver  min  resa,  som  så  vändt  upp  och  ned  på 
mina  föreställningar  om  den  synliga  delen  af  verlden, 
som  så  skakat  mig  och  sållat  mma  illusioner  att 
der  icke  fans  en  qvar. 

Nordsjön  var  ju  som  en  spegel  i  fyra  dygn,  och 
man  hade  sagt  mig  att  den  alltid  var  i  uppror.  När 
jag  som  barn  reste  öfver  BjörkQärden  hade  man  sagt: 


I  NOTRE-DAME  OCH  KÖLNER-DO^fEN.  73 

det  år  ingenting  mot  när  man  kommer  ut  på  Öster- 
sjön; når  jag  rest  på  Östersjön  sade  man  att  jag 
skulle  se  Kattegatt  bara;  jag  reste  på  Kattegatt  i 
storm  och  skröt  med  att  Kattegatt  var  ingenting! 
Jag  hade  bara  en  illusion  qvar:  Nordsjön!  Den  skulle 
dock  vara  värre  än  det  värsta!  Vi  beforo  den  i  ok- 
tober: midsommarsväder;  vi  spelade  trekarl  på  stor- 
luckan och  icke  en  lapp  rörde  på  sig.  Jag  har  dock 
Atlantiska  hafvet  qvar,  men  det  tänkte  jag  icke  på 
når  jag  nu  stod  och  såg  på  Rhen. 

Nattsäcken  blef  allt  tyngre,  fingrarne  stelare  och 
sinnet  svartare. 

Under  tiden  började  dagen  gry. 

Jag  vände  om  på  mina  spår,  gick  upp  åfc  staden 
och  befann  mig  omsider  framfor  ett  högt  fjell  som 
tycktes  räcka  upp  i  skyarne;  det  var  beväxt  med 
granskog  ända  upp  åt  ryggen,  och  i  skogen  sprungo 
vilda  djur ;  förfårUga  ansigten  af  menniskor  och  vargar 
grinade  mellan  stammarne;  då  gick  en  rysning  ge- 
nom märg  och  ben ;  jag  ville  fly,  men  [då  såg  jag 
under  baldakiner  heliga  män  och  qvinnor  som  tram- 
pade på  onda  menniskors  hufvuden  och  vilda  djurs; 
och  de  sågo  saliga,  leende  ut  och  pekade  uppåt  gran- 
toppame,  och  der  sutto  korsblommor  och  rosor;  och 
då  hörde  jag  sång  ur  berget  och  såg  ett  svagt  ljus- 
sken glimta  mellan  trådstammarne  och  en  hten  klocka 
väckte  mig  till  besinning  —  jag  stod  utanför  Kölner- 
Dömen. 

En  gammal  qvinna  kom  gående  öfver  torget  och 
gick  in  i  kyrkan;  jag  följde.  (Jag  hade  icke  varit  i 
kyrka  på  åtta  år.)  Kommen  inom  dörrarne  såg 
jag  på  en  stund  ingenting,  ty   det  var  mörkt;  jag 


74      I  NOTRE-DAME  OCH  KÖLNER-DOMEN. 

hörde  ett  hastigt  uttalande  af  latinska  ord  af  tre 
eller  fyra  röster,  hvilka,  då  de  upphörde,  besvarades 
af  en  enda  djup  basröst  från  ett  annat  håll.  Jag 
befann  mig  i  tvärskeppet  och  kunde  icke  se  högal- 
taret eller  de  talande;  jag  stålde  mina  knyten  från 
mig  vid  dörren  och  smög  fram.  Jag  blef  rådd  då 
jag  fick  se  hvad  jag  såg;  i  den  förfärligt  stora  kyrkan 
brunno  två  vaxljus  vid  högaltaret:  der  stodo  tre  pre- 
ster  och  en  korgosse;  ljuslågorna  "kampade  med  mörk- 
ret och  skenet  klättrade  uppför  de  höga  pelarne,  men 
nådde  aldrig  upp,  ty  dessas  hufvuden  slutade  i  ett 
mörker,  men  ändå  längre  upp  trängde  den  gryende 
dagern  in  genom  de  målade  fönstren  och  derofvan 
sköto  de  spetsiga  hvalfven  ännu  högre  upp;  det  var 
den  högsta  höjd  jag  sett;  det  var  högre  än  himmelen! 
Jag  har  sett  lampan  tändas  i  Grönskärs  fyr  då  en 
decembersol  gick  ner  och  Östersjön  låg  under  mina 
fötter;  jag  har  stått  på  Frognersaetern  och  sett  Kri- 
stiania stift  i  fogelperspektiv,  men  detta  var  större! 

Framme  i  korets  halfdunkel  urskiljde  jag  fyra 
qvinnogestalter ;  flera  funnos  icke  i  morgonbönen! 

Messan  var  slut;  en  af  de  offtcierande  presterna 
kom  ner  från  högaltaret  åtföljd  af  korgossen,  som 
bar  en  lykta  framför  honom.  De  fyra  gummorna 
föllo  ner  på  bönpallarne  —  och  jag  också;  jag  var 
så  trött!  Presten  bar  en  monstrans;  och  när  han 
gick  fram  pinglade  små  osynliga  klockor,  och  skenet 
från  gossens  lykta  irrade  mellan  pelarne. 

När  jag  steg  upp  var  jag  ensam!  Det  kom  en 
ängslan  öfver  mig;  de  mörka  hvalfven  trängde  sig 
tillhopa,  och  då  jag  såg  uppåt  hotade  den  spetsiga 
vinkeln  att  bli  ändå  spetsigare,  pelarne  sträckte  på 


I  NOTRE-DAME  OCH  KÖLNER-DOMEN.  75 


sig  och  syntes  beredda  att  når  som  helst  sluta  le- 
derna och  krossa  mig.  Jag  tog  mitt  bylte  och  gick 
hastigt  ut. 

Det  var  full  dager.  Jag  kastade  en  blick  på  den 
maskstungna  fagaden;  den  var  ful,  men  den  var  of- 
vervåldigande. 

Jag  lemnade  Köln  ganska  uppskakad;  ehuru  jag 
forsökte  resonnera  bort  min  skrämsel  med  motiv  så- 
dana som  en  sömnlös  natt,  hvalfvens  oproportioner- 
ligt ringa  spännvidd  i  förhållande  till  den  orimliga 
höjden,  den  oaf  brutna  vertikala  linien  genomförd  och 
tillämpad  i  allt,  •  så  var  dock  intrycket  qvar  lika 
lifligt. 

Alltså  fick   jag  ändå  behålla  två  illusioner  på 
den  resan:  Kölner-Dömen  och  Atlantiska  hafvet. 


För  Konster\. 


X- 


et  var  en  vårdag  i  början  af  60:talet.  —  Jag 
gick  ned  i  torget  för  att  höra  på  gardesmu- 
siken och  visa  en  ny  vårrock. 

Man  spelade  just  ouvertyren  till  Don  Juan,  och  jag 
hade  hyrt  mig  en  femöresstol  tätt  invid  musiken  för 
att  taga  något  reda  på  instrumenteringen,  ty  jag  var 
musikus,  d.  v.  s.  jag  var  e.  o.  i  stadens  auktionsverk 
och  gaf  lektioner  å  piano  och  violoncell. 

Jag  blef  störd  i  min  musikaliska  njutning  af  nå- 
gra taktstampningar  tätt  invid  min  stol.  Då  jag 
skådade  upp,  fick  jag  syn  på  en  gammal  man,  sä- 
kert 60  år,  med  gråa,  tofviga  lockar  och  ett  intelli- 
gent ansigte  med  dugtiga  drag.  Han  var  klådd  i  en 
lång  rock  af  rödbrunt  tyg  —  kläde  var  det  ej.  Man- 
nen var  något  lutad,  men  hade  han  sträckt  på  sig, 
skulle  han  beståmdt  hållit  sex  och  en  half  fot. 

Hans  ögon  voro  oaf  brutet  fastade  på  musikan- 
terna; en  underbar  eld  lyste  i  dessa  ögon,  och  man 


FÖR  KONSTEK.  77 


såg  på  hans  åtbörder,  att  han  drömde  sig  anföra 
musiken. 

Då  musiken  tystnat,  hördes  ett  enstaka  "bra!" 
Folket  vände  sig  om;  man  såg  på  hvarandra  och 
fnissade;  barnen,  som  alltid  äro  hjertlösa,  skrattade 
högt  och  pekade  finger  åt  den  gamle  mannen,  ty 
det  var  han  som,  nog  barn  att  ej  kunna  lägga  band 
på  sina  känslor,  gifvit  sitt  högljudda  bifall  tillkänna. 
Det  skar  mig  i  hjertat;  vårsolen  blef  mörk  för  mina 
^>gon;  jag  förargades  öfver  menniskornas  ondska  och 
ångrade  att  jag  tagit  den  nya  rocken  för  att  lägga 
hyende  under  deras  fåfänga.  Det  var  naturUgtvis 
för  deras  skull  som  jag  tagit  på  det  nya  plagget. 
Ett  vemodigt,  ömkande  löje  sväfvade  öfver  den  gam- 
l^^s  läppar.  Jag  steg  upp  från  min  stol  och  erbjöd 
honom  åt  den  gamle;  han  såg  på  mig  så  underligt 
genomträngande,  tackade  för  mitt  anbud,  men  före- 
slog i  stället  att  vi  skulle  promenera  tillsammans. 

"Herrn  är  musikahsk?"  sade  han. 

"Jag  älskar  musiken,  men  hör  ej  till  de  ut. 
korade." 

"Vill  herrn  komma  hem  till  mig,  så  ska  vi  göra 
musik?  Hyad  spelar  herrn? 

"Piano." 

"Dåhgt  instrument,  men  gör  sig  godt  till  en  flöjt. 
Ser  herm,  jag  blåser  flöjt.  Jag  har  hållit  på  i  fem- 
tio år,  för  nu  är  jäg  67,  och  noter  har  jag  för  ett 
par  tusen  riksdaler,  men  kanske  vi  ska'  äta  middag 
mrst?" 

"Jag  brukar  äta  på  "Tennknappen". 

Vi  följdes  åt  till  nedre  Fredsgatan  och  åto  en 


78  FÖR  KONSTEN. 


enkel  middag.    Vid  bordet  tog  gubben  upp  ett  parti 
klibröd  ur  bakfickan. 

"Ser  herrn,  det  är  så  helsosamt,  detta  klibröd, 
och  jag  äter  numera  alltid  på  detta  ställe,  ty  här 
tillåter  man  mig  verkligen  att  åta  hvad  slags  bröd 
jag  vill.  •  På  förra  matstället  skrattade  man  först  åt 
mig,  sedan  nekade  man  att  servera  mig  något,  om 
jag  fortfarande  störde  vissa  herrars  aptit  med  mitt 
osmakliga  bröd.  Äro  ej  menniskorna  galna?  Och 
det  säger  jag^  herrn,  att  om  vi  ska'  bli  vänner,*  hvil- 
ket  jag  tror,-  så  tala  aldrig  med  mig  om  spritdrycker 
eller  tobak.  —   —  — 

"Men  nu  ska'  vi  gå  hem,  så  herrn  får  se  hur 
vågmästar  L.  har  det. 

Vi  styrde  af  bort  till  Köpmangatan,  fyra  trappor 
upp  i  ett  gammalt  hus.  Der  hade  gubben  en  dub- 
blett, högst  egendomligt  möblerad.  Ett  dåligt  forte- 
piano, några,  violer,  en  violoncell  och  till  sist  en  gan- 
ska forsvarUg  flöjt,  jemte  en  hylla  full  med  smutsiga 
och  slitna  noter.  Här  funnos  från  duetter  och  trios, 
ilnda   till   oktetter  och  orkestersaker,  allt  med  flöjt. 

Redan  vid  första  försöket  —  en  duett  för  piano 
och   flöjt  —  märkte  jag  det  tragiska  underlaget  i 
gubbens  lif.    Han  var  född  musikalisk,  vurmade  för 
musik,   men  saknade  det  förnämsta  af  allt  —  öra 
och  taktsinne. 

Det  ser  verkligen  ut  som  vår  Herre  skulle  roat 
sig  med  att  skämta  med  åtskilliga  menniskor,  ocli 
detta  på  ett  ganska  underligt  sätt.  Han  ger  dem 
en  brinnande  lust  att  frambringa  något  skönt  eller 
åtminstone  reproducera  hvad  andra  frambragt,  men 
nekar  dem  på  samma  gång  förmåga  att  utföra  det. 


FÖR  KONSTEN.  7Ö 


Till  ersättning  slår  han  deremot  dessa  olyckliga  med 
blindhet,  så  att  de  ej  märka  sin  fattigdoml  utan  lefva 
nöjda  i  sin  lilla  drömda  verld  och  skratta  åt  den 
skrattande  hopen. 

Men  jag  vill  först  i  korthet  tala  om  L.  foregående 
historia  for  att  sedan  kmina  återge  några  drag  ur 
vårt  treåriga  musikaliska  samUf. 

L.  var  ett  i  Stockholm  kåndt  original,  och  som 
Blanche  redan  under  L:s  lifstid  ej  drog  i  betan- . 
kände  att  kasta  in  några  skämtord  om  honom 
i  en  roman,  tvekar  jag  icke  att  med  några  drag 
teckna  och  om  möjUgt  förklara  .denna  egendomUga 
personlighet  från  en  tid,  då  ännu  ej  den  moderna 
nivelleringsprincipen  gjort  sig  gällande,  hvilken  vill 
sätta  alla  menniskor  i  en  hyfvelbänk  och  så  draga 
till  med  hyfveln  efter  vattenpass,  att  alla  bli  lika 
som  ett  par  hyflade  bräder. 

L.  började  sin  bana  i  en  hökarbod,  men  vi- 
sade redan  der  så  stora  anlag  för  musiken,  att  han 
blef  bortkörd.  Principalen  fann  honom  en  dag  sit- 
tande innanför  disken,  blåsande  på  sin  flöjt,  hvilken 
han  nyss  smort  med  finaste  nötolja,  då  en  piga 
kommer  in  och  begär  ett  hälft  skålpund  pottkäs.  L- 
tittar  upp  från  noterna  om  potkäsen  skulle  befinna 
sig  i  grannskapet.  Tyvärr  stod  den  längst  uppe 
vid  taket. 

"Fins  inte",  svarade  han,  utan  att  märka  prin- 
cipalen. 

"Ja  men  jag  ser  att  den  står  der  uppe",  åter- 
tog pigan. 

"Säljs  inte",  svarade  Lampa  och  skulle  just 
taga  ihop  med  en  skala,  då  principalen  stiger  fram 


80  FÖR  KONSTEN. 


—  rycker  till  sig  flöjten  och  kastar  den  i  en  mjöl- 
tunna. 

Här  är  en  lucka  i  biograflen,  tills  vi  flnna  L. 
såsom  sin  egen  hökare.  Huru  detta  kunnat  tillgå 
känner  jag  ej;  förmodligen  genom  arf,  ty  icke  hade 
han  kunnat  tjent  sig  upp.  Han  hade  emellertid  nu 
bragt  det  så  långt,  att  han  kunde  hvarje  qväll  hafva 
musiksoiréer  hemma  hos  sig.  Traktering  ansåg  han 
nu  ej  behöfva  tryta,  ty  det  var  bara  att  taga  ur  bo- 
den, "så  kostade  det  ingenting".  Nog  af,  han  måste 
göra  cession,  och  alltihop  var  som  bortblåst.  Derpå 
tog  han  sig  för  att  arrangera  baler,  men  det  gick 
icke  bättre,  och  slutet  blef  den  fatala  konserten  på 
börsen,  der  man  blåste  ut  ljusen  och  ringde  i  kloc- 
kan, när  L.  uppträdde  som  solist  på  flöjt. 

Detta  grep  honom  mycket  djupt,  men  han  gömde 
smärtan  och  talade  aldrig  om  den  saken  för  mig  förr 
än  sista  qvällen  han  lefde. 

Oaktadt  han  redan  var  till  åren,  gick  han  in 
som  e.  o.  tjensteman  i  vågen  och  blef  snart  ordi- 
narie. Vid  den  tid,  jag  gjorde  hans  bekantskap,  upp- 
bar han  1,000  rdr  i  lön,  men  en  vikarie  befriade 
honom  från  tjenstgöring  mot  det  att  vikarien  flck 
sportlerna,  och  nu  florerade  gubbens  musik  ända  till 
sista  veckorna  af  hans  lefnad. 

Hvem  helst  han  råkade,  som  kunde  ett  instru- 
ment, tog  han  hem  med  lock  eller  pock,  helst  så  att 
de  blefvo  fyra,  ty  då  drog  han  alltid  fram  med  en 
qvartett  af  en  tysk,  vid  namn  Aigner,-  der  gubben 
hade  en  obligatflöjtstämma. 

Man  följde  med  honom  hem,  dels  af  nyfikenhet, 
dels  af  medlidande.    Det  bände  till  och  med  att  ut- 


FÖR  KONSTEN.  81 


märkta  amatörer  stötte  tillsammans  hos  Lampa;  ja, 
jag  kommer  i  håg  en  gång,  då  till  och  med  några  af 
kungliga  teaterns  artister  gjorde  honom  den  äran. 
Då  var  Lampa  lycklig,  men  hans  glädje  blef  ej  ogrum- 
lad, ty  han  fick  hela  qvällen  uppbära  förebråelser  för 
att  han  ej  kunde  hålla  takten.  Gubben  skyllde  på 
att  han  i  följd  af  snufva  ej  hade  någon  "ambichy". 
Då  det  led  fram  åt  qvällen,  blef  sällskapet  oroligt, 
ty  man  hade  ej  sett  en  skymt  af  vått  eller  tort  till 
förtäring,  och  då  någon  af  de  yngre  var  nog  dristig 
att  kasta  fram  iiågot  om  en  hungrig  mage,  förkla- 
rade gubben,  att  han  aldrig  brukade  äta  om  qväl- 
larne,  och  att  han  för  öfrigt  bjöd  folk  hem  till  sig  för 
att  göra  niusik  och  inte  för  att  äta  och  supa. 

Efter  den  förklaringen  försvunne  de  fleste  af  de 
gamle,  och  nu  återstod  ej  annat  för  honom  än  att 
samla  unga  omkring  sig,  i  hvilkas  sällskap  han  förut 
ej  just  funnit  behag,  emedan  de  kritiserade  hans 
gamla  älsklingskompositioner.  Snart  såg  han  sig  om- 
giiven  af  en  skara  unga  män,  som  voro  roade  af 
musiken,  och  som  gubben  fick  kommendera  dem  och 
ingen  vågade  klandra  hans  takt  eller  ^'ambichy", 
blef  han  dem  särdeles  bevågen  och  bjöd  dem  som 
oftast  på  Piccardon  och  safTransflätor. 

"Tag  mera  bakelser,  gossar",  brukade  gubben 
då  säga. 

Den  som  höll  längst  ut  af  gamla  gardet  vai'  en 
mycket  besynnerlig  figur.  Han  kallades  magister 
Nyberg,  var  vikarierande  lärare  i  en  lägre  apologist- 
^kola,  hade  förr  varit  student  och  spelt  bort  11,000 
rdr  -  på  viol. 

Han  var  gubbens  protegé,  d.  v.  s.  Nyberg  måste 

6 


82  FÖR  KONSTEN. 


dagligen  spela  duetter  med  gubben  samt  uppbära 
snubbor  hvar  gång  det  gick  sönder  i  takten,  h vilket 
alltid  var  L:s  eget  fel.  Till  gengäld  härför  åtog  sig 
L.  att  skaffa  Nyberg  en  plats,  hvilket  tillgick  på 
det  sättet,  att  L.  hvarje  morgon  vid  sitt  choklad  läste 
annonserna  i  Dagbladet. 

Långa  tider  gingo  om,  utan  att  någonting  ville 
låta  höra  af  sig.  Magistern  svalt  så  han  blef  mager 
som  en  spik,  men  han  tröstade  sig  med  att  violen 
dess  bättre  fick  plats  under  den  svarta  bonjouren, 
hvilken  blef  allt  vidare  och  vidare. 

"Herrn  som  tagit  studentexamen  skall  bli  tjenste- 
man,  för  man  lefver  inte  på  musikfen,  herre.  Herrn 
kommer,  ta'  mig  tusan,  att  dö  i  en  vedbod  på  en 
kista,  om  herm  fortfar  att  spela.  Kom  i  håg  ved- 
boen och. kistan,  herre!" 

Så  brukade  L.  uppmuntrande  tilltala  den  stac- 
kars  magistern,  hvilken  aldrig  svarade,  af  fruktan 
ajtt  gå  miste  om  det  varma  husrum,  som  han  fick 
åtnjuta  under  de  stunder,  han  var  hos  L.  och  spe- 
lade. Jag  kan  knappt  påminna  mig  hafva  hört 
den  mannen  yttra  ett  örd,  mer  än  en*  natt  då  vi 
gingo  hem  tillsammans  och  han  berättade  huru. han 
hört  Mozarts  G:moll  symfoni  spelas  på  en  konsert. 
Han  talade  då  så  att  han  darrade  i  hela  kroppen 
och  grät  som  ett  barn. 

Omsider  lyckades  L.  en  dag  få  tag  uti  något 
passande  för  den  stackars  magistern.  Man  annon- 
serade efter  en  person,  kunnig  i  att  måla  Ukkistplåtar 
—  med  vers  på. 

"Men  inte  kan  jag  göra  vers",  invände  Nyberg, 
som  helst  ville  bUfva  qvitt  arbetet. 


FÖR  KONSTEN.  83 


"Men  jag  kan,  jag,  ser  herrn",  svarade  Lampa. 
"Här  fins  härinne",  tillade  han  och  pekade  på  sin 
verkligen  imponerande  panna.  "Och  dessutom  ha  vi 
psalmboken." 

Och  nu  måste  magistern  under  L:s  öfverinse- 
ende  måla  hkkistplåtar.  Gubben  dikterade  och  Ny- 
berg skref.  Medan  de  hvilade  sig,  gjordes  duetter. 
Men  snart  ledsnade  båda,  och  Lampa  icke  sist,  ty 
han  tyckte  det  vara  alltför  lifliga  påminnelser  om 
sin  förestående  bortgång,  hvilken  han  önskade  så  af- 
lägsen  som  möjligt.  Innan  han  låt  magistern  gå  till 
magasinet  för  sista  gången,  ville  han  åndå  två  sina 
händer  och  gaf  honom  derfore  en  ytterUgare  påmin- 
nelse om  vedboden  och  kistan. 

En  ny  finansplan  måste  uppgöras  for  den  fattige 
Nyberg.  Att  gifva  honom  några  kontanter  gjorde 
L.  ej  gerna,  ty  dels  tyckte  han  det  icke  löna  mö- 
dan, dels  ansåg  han  arbete  vara  helsosamt. 

Han  hade  i  sin  ungdom  hopsatt  en  "polacka" 
och  låtit  trycka  densamma.  Den  var  satt  för  piano, 
"men  lämpade  sig  särdeles  väl  för  flöjt",  som  det 
stod  på  titelbladet.  Som  nu  ingen  menniska  hade 
köpt  densamma,  återstod  blott  för  L.  att  sprida  sitt 
kompositörsnamn  för  intet.  Emellertid  hade  han  väl 
tjugo  exemplar  i  behåll.  Af  dessa  skulle  Nyberg  få 
tio  att  sälja  for  underpris  åt  bekanta,  på  det  han  af 
inkomsten  skulle  kunna  lefva  tills  han  skaffat  sig 
en  plats,  men  ingen  ville  köpa,  på  grund  deraf,  att 
Nyberg  aldrig  ville  bjuda  ut  kompositionerna,  hvilka 
han  var  nog  musikalisk  att  kunna  värdera.  Det  blef 
alltså  ingen  inkomst  af,  och  Nyberg  fick  lefva  ändå 
-  på  hvad  vete  vår  Herre.    Magrare  kunde  han  icke 


84  FÖR  KONSTEN. 


blifva  och  ej  olyckligare  heller,  men  han  klagade  al- 
drig. Det  är  troUgt  att  L.  kastade  åt  honom  ett 
och  annat  ben  från  sitt  magra  bord. 

Tålamod  hade  han  som  en  engel  och  ond  var 
han  blott  en  gång,  som  jag  såg.  Vi  spelade  en  'af 
Plegels  trior.  L.  kom  af  sig,  och  trogen  sin  vana 
skrek  han: 

"Det  år  då  sjelfva  fan  att  aldrig  magistern  kan 
hålla  takt!" 

"Nej,  si  nu  var  det  vågmästarn!"  var  Nyberg 
nog  djerf  att  svara,  hvarpå  han  steg  upp,  tog  violen 
och  gick. 

L.  blef  häpen  öfver  sådant  mod  hos  deri  besked- 
lige Nyberg. 

"Gemen  karl  att  vara  häftig  också!  ta'  humör 
for  så  htet  —  beskedlig  stackare  —  men  kan  aldrig 
lära  sig  takt.  Han  skulle  ta'  värfning  på  en  tid  och 
gå  rekryt  —  hm!  hm!  förstöra  nöjet  med  sitt  retliga 
lynne.    Vi  få  väl  taga  en  duett,  kära  du." 

Och  nu  togo  vi  en  duett  för  flöjt  och  violoncell. 
Gubben  hade  noter  för  alla  instrumenter. 

På  tre  dagar  syntes  ej  Nyberg  till.  L.  blef 
orolig,  men  visste  ej  hvar  magistern  bodde  eller  om 
han  bodde  någonstädes,  ty  det  talade  aldrig  Nyberg 
om.  Fjerde  dagen  kom  Nyberg  tillbaka  lika  from 
som   förr.    Mat  kunde  han  undvara,  men  ej  musik. 

När  jag  blef  närmare  bekant  med  L.,  vann  jag 
hans  synneriiga  förtroende  och  blef  honom  oum- 
bärlig. Jag  var  den  skickligaste  pianist  i  Stockholm, 
påstod  gubben,  och  skälet  var  att  jag  aldrig  tred- 
skades,  utan  följde  med  hans  flöjt,  huru  illa  han  än 
drog  i  väg. 


FÖR  KONSTEN.  85 


Under  vårt  snart  dagliga  umgänge  hade  jag  till- 
fälle att  iakttaga  åtskilliga  egenheter  hos  honom. 
Han  var  mycket  ohågad  att  dö,  och  för  att  förlänga 
sitt  lif,  åt  han  på  sistone  rått  kött  och  kUbröd,  un- 
der det  han  fördjupade  sig  i  studiet  af  gamla  läkare- 
böcker. Om  nätterna  stod  han  i  en  vedkällare  och 
sågade  ved  för  att  bli  varm  och  sedan  fä  sofva  desto 
båttre.  Om  dagarne  tog  han  sig  långa  promenader 
och  var  vid  sina  67  år  vid  full  vigör. 

Under  allt  detta  hans  sökande  efter  helsans  bi- 
behållande gömde  sig  dock  något,  som  jag  snart  fick 
klart  för  mig.  Gubben  var  giftassjuk,  icke  af  håg 
för  äktenskapet,  utan  af  lystnad  efter  ett  rikt  parti, 
hvarigenom  han  skulle  kunna  komma  i  tillfålle  att 
göra  rigtig  musik.  Har  jag  endast  fullt  upp  med 
mat  och  dryck,  tänkte  han,  så  får  jag  nog  dem  som 
spela.  Dessutom  hade  han  i  många  år  drömt  om  en 
dyrbar  "Böhmflöjt".  Får  jag  blott  en  rik  hustru 
så  får  jag  nog  en  flöjt,  och  får  jag  en  sådan  flöjt, 
så  skall  ni,  ta  mig  tusan,  höra  att  Lampa  har  "am- 
bichy".  Och  gubben  gick  verkligen  åstad  att  fria. 
Korgar  fick  han  naturligtvis  till  höger  och  venster, 
men  lät  ej  modet  falla. 

Så  hade  han  en  gång  fått  spaning  på  ett  gam- 
malt ogift  fruntimmer,  en  rik  och  musikahsk  mö. 
Om  hon  hade  föräldrar  i  lifvet  visste  han  ej,  och  det 
bekymrade  honom  föga.  Han  hade  emellertid  aning 
om  att  hennes  fader  skulle  lefva  i  en  mycket  hög 
ålder.  Nog  af,  L.  klär  sig  svart  med  hvit  halsduk, 
skickar  magistern  att  köpa  en  blombukett,  inrullar 
sin  pölacka,  omknuten  med  ett  rödt  sidenband,  dock 
«å  att  kompositörens   namn    tydligen   kunde  läsas 


86  FÖR  KONSTEK. 


utanpå,  tar  sig  en  droska  och  åker  till  den  gamla 
mamsellens  bostad.  Han  kommer  dock  icke  längre 
än  i  förstugan,  der  han  emottages  mycket  kallt  af 
den  blifvande  makan.  Han  börjar  med  polackan. 
Mamsellen  häpnar.  Derpå  rycker  han  fram  med 
blombuketten  och  frieriet,  men  detta  har  till  följd  ett 
hysteriskt  anfall,  hvarvid  fruntimret  dock  bibehåller 
nog  besinning  att  öppna  dörren,  skjuta  ut  den  ål- 
drige friaren  och  kasta  blommorna  och  polackan  efter 
honom.  Af  hela  det  förfäriiga  ordsvallet  kunde  gub- 
ben ej  uppfatta  mer  ån  att  hennes  fader  hade  dött 
samma  dag  på  morgonen.  . 

"Hin  till  otur  också,  att  gubben  skulle  dö  just 
som  jag  kom  att  fria.  Otur  också  att  jag  skulle  komma 
att  fria,  just  som  gubben  dog." 

Sedan  friade  L.  aldrig  mer. 

Hans  lefnads  slut  nalkades,  och  symptomerna 
voro  nog  kraftiga  att  öfvertyga  honom  sjelf  derora, 
han  som  likväl  aldrig  trott  att  han  skulle  dö,  fi!)rr 
än  åtminstone  framåt  sitt  hundrade  år. 

Han  blef  retlig  till  lynnet,  och  alla  öfvergåfvo 
honom,  till  och  med  de  unga.  Blott  Nyberg  och  jag 
höUo  ut. 

En  qväll  hade  vi  gjort  qvartetter  tillsammans, 
och  L.  hade  uppfångat  en  ung  notarie  som  spelte 
altviol.  Gubben  var  den  qvällen  alldeles  omöjlig  — 
ingen  takt,  ingen  ton  i  flöjten;  det  gick  sönder  oupp- 
höriigt. 

Notarien,  som  brukade  spela  med  i  Mazérska 
qvartetten,  blef  ursinnig  och  gaf  L.  hårda  ord  hela 
qvällen.  Till  slut  utbrast  han  med  den  mest  öfver- 
lägstia  ton: 


FÖR  KONSTEN.  87 


"Hör  nu,  vågmästare !  -  stoppa  herrn  sin  pipa  i 
säcken  och  knyt  väl  igen.  Herrn  skulle  aldrig  ha 
kommit  sina  läppar  vid  en  flöjt,  ty  herrn  har  ju 
hvarken  öra  eller  begrepp  om  takt!" 

L.  satt  mållös.  Ännu  hade-  ingen  haft  hjerta 
att  säga  honom  sanningen,  och  nu  kom  hon  som 
ett  åskslag  öfver  honom.  Han  förlorade  det  enda 
han  hade  att  stödja  sig  vid  —  tron  på  sin  musika- 
liska begåftiing.  Hela  hans  förflutna  hf  låg  som  ett 
moln  bakom  honom,  och  nu  förstod  han  med  ens  alla 
de  lömska  skratten,  som  han  förut  ej  aktat  på. 

Nyberg,  den  ädla  själen,  som  alltid  trott  på  L. 
och  nu  såg  honom  krossad  och  förödmjukad,  blef 
upprörd  i  sitt  innersta  af  harm  och  sprang  upp  från 
stolen  med  ovanhg  Uflighet  för  att  säga  notarien  en 
hel  hop  obehaghgheter.  Läpparne  darrade  och  ögo- 
nen voro  fuktiga.  Orden  trängdes  om  hvarandra, 
och  det  enda  han  fick  ordentligt  fram  var  ett  ljun- 
gande: 

"Skäms,'  lymmel!" 

Notarien  tog  sin  hatt  och  gick,  i  det  han  ytter- 
ligare kastade  några  glåpord  åt  L.  och  hans  musik. 

"Magistern  skall  vara  lugn.  Det  anstår  en  filo- 
sof", sade  L.  åt  Nyberg,  då  denne  ämnade  skicka 
några  afskedsord  åt  den  bortgående. 

"Vill  ni  gå  ut  och  gå,  gossar?"  fortfor  han.  Och 
då  jag  föreslog  en  trio,  skakade  han  blott  på  hufvu- 
det  och  lade  bort  sin  flöjt. 

Då  vi  kommit  ut  på  gatan  gingo  vi  helt  tysta 
bredvid  hvarandra,  till  dess  L.  först  tog  till  ordet 
och  till  vår  stora  häpnad  frågade  om  vi  ville  röka 


88  FÖR  KONSTEN. 


en  cigarr.    Vi  tackade  och  gubben  gick-  sjelf  in  i  en 
cigarrbod  och  köpte  två  cigarrer. 

Medan  vi  väntade  utanför,  mumlade  Nyberg  for 
sig  sjelf:  "Stackars  L.,  han  lefver  icke  länge". 

Under  vägen  •  vexlades  icke  många  ord,  och  ej 
ett  enda  om  musiken. 

Följande  eftermiddag  gick  jag  upp  till  L.,  som 
jag  fann  sängliggande  och  sjuk.  Han  hade  stått' 
uppe  halfva  natten  och  klistrat  ihop  gamla  noter, 
som  skulle  bindas,  när  han  blef  gift.  Uttröttad  deraf 
hade  han  lagt  sig  fram  emot  morgonen  och  vaknat, 
mycket  sent,  oförmögen  att  lemna  sängen.  Hans 
ansigte  var  betydligt  förändradt,  och  hans  röst  matt. 
Bredvid  sängen  stod  ett  skärbräde  med  hackadt  rått 
kött  och  en  karafin  vatten. 

"Det  var  snäUt  att  du  kom,  så  att  jag  fick  säga 
adjö  -  det  bär  af  snart!"  helsade  mig  gubben. 

Jag  sökte  öfvertyga  honom,  att  det  ej  var  så 
farligt,  men  det  lönade  ej  mödan. 

"Vill  du  göra  eld  i  kakelugnen?  Det  börjar  bU 
svalt",  afbröt  han  mig,  och  nu  förstod  jag  huru  det 
stod  till. 

"Behöfver  du  "näfver",  så  tag  i  notskåpet.    "Det 

räcker  nog  till",  fortfor  han. 

Jag  svarade  ej,  utan  skar  några  trästickor,  och 

snart  hade  vi  en  duktig  brasa. 

"Öppna  nu  chifTonierklaffen  -  tredje  lådan  till 

venster  uppifrån  —  tag  hit  den!" 

Och  nu  gick  han  igenom  en  bundt  papper  och 
bref,  som  jag  anmodades  att  kasta  på  elden.  Sist 
återstod  blott  ett  konvolut.  Han  stirrade  på  det  och 
lade  det  under  hufvudgärden.    Efter  en  stund  tycktes 


FÖR  KONSTEN.  80 


han  ångra  sig  och  tog  fram  detsamma,  öppnade  det, 
och  lemnade  det  åt  mig  att  lägga  på  elden.  Pappe- 
ret brann  först,  så  att  jag  genom  röken  kunde  se 
en  flik  af  en  fordom  rosenröd  klädning.  Om  ett 
ögonblick  var  den  svart  som  den  andra  askan. 

"Hör  du,  Gustaf",  började  han  ånyo  efter  en 
stunds  tystnad,  "tror  du  på  ett  hf  efter  detta?" 

"Visst  gör  jag  det,  farbror." 

"Ja,  det  gör  jag  allt  med !  Man  kan  således  räkna 
på  att  få  lefva  igen  ett  nytt  hf,  ett  bättre  än  detta, 
som  bara  för  mig  varit  ett  stort  misstag . . .  Hvar- 
före  blef  jag  lödd?  Var  det  bara  för  att  spela  narr 
åt  menniskorna?  Jag  vet  att  man  skrattat  åt  mig, 
jag  vet  det;  men  jag  lefde  ändå,  ty  jag  trodde  på 
min  kallelse.  Nu  tror  jag  inte  längre.  Derföre  är 
det  slut...  Men  hvem  gaf  mig  den  der  tron?  Vår 
Herre  kanske?  Då  hade  han  väl  någon  mening 
med  det?  —  Gif  mig  min  flöjt!  —  —  Kasta  honom 
i  elden." 

Jag  hade  ingenting  att  svara  men  dröjde  likväl. 

"I  elden  med  den  bofven!"  skrek  gubben,  och 
nu  reste  han  sig  på  båda  armarne,  för  att  se  hur 
det  sprakade  om  buxbomen. 

"Hör  du  hur  det  hvisslar  i  honom?  Nu  kan  han 
spela.  Se  bara  hur  klaffarne  smälta  hela  skalan 
uppåt ...  Så  der,  nu  kommer  C-klaffen.  Hör  du  så 
han  piper?  Jag  tror  han  gråter.  Ja,  gråt  du!  Det 
är  ingen  som  skrattar  åt  dig,  om  det  blir  falskt." 

Gubben  föll  tillbaka  på  sin  bädd  och  grät. 

Under  tiden  hade  Nyberg  kommit  in  och  stannat 
vid  dörren.    Han  förstod  genast  hvad  det  var  frågan 


90  FÖR  KONSTEN. 


om  och  derföre  brydde  han  sig  ej  om  att  fråga  hur 
det  stod  till. 

Då  L.  fick  se  honom,  räckte  han  honom  handen. 
Nyberg  såg  förtvifladt  sorgsen  ut  och  teg.  Derpå 
satte  han  sig  vid  brasan. 

"Är  inte  violen  med?"  frågade  L. 

Nyberg  gick  efter  sin  gamle  vän. 

"Spela  for  mig,  herr  Nyberg!" 

Och  Nyberg  stämde  och  stämde;  till  sist  kom 
han  sig  i  gång.  Han  spelade  utan  noter,  men  stir- 
rade oaflåtligt  in  i  kakelugnen  på  de  ramlande  brän- 
derna. Han  måtte  hafva  sett  underbara  syner,  ty 
så  hade  jag  aldrig  hört  honom  spela.  Det  var  hela 
hans  förflutna  lif,  som  rullade  upp  sig  för  mina  blickar. 
Först  flöt  ett  adagio  fram  stilla  och  fridfullt,  som 
barndomens  dagar.  Ljusa  gestalter  stego  fram,  ty 
tonerna  togo  form,  och  bland  dem  en  qvinna,  mild 
och  helig,  som  minnet  af  en  moder.  Tempot  ökade 
sig,  och  en  hvirflande  vals  hoppade  fram  öfver  strän- 
garna, så  att  det  qvittrade  om  violen.  Det  var  yng- 
lingalust och  stormen  af  vaknande  lidelser.  Stråken 
tröttnade  vid  flänget  och  med  en  sista  ansats  gjorde 
han  en  djerf  öfvergång.  Då  började  ett  ihållande 
allegro  agitato  i  de  mest  söndershtande  modulationer. 
—  Svikna  förhoppningar,  bruten  tro,  allt  hvad  af  sorg 
och  elände  som  kan  innebo  i  ett  menniskohjerta  fick 
nu  ej  längre  rum  i  den  trånga  granlådan.  Der  hade 
sorgerna  legat  gömda  i  långa,  långa  år,  som  i  en  Uk- 
kista.  Äi  stego  de  döda  minnena  upp.  Förtrollnin- 
gen var  löst.  Nu  fick  den  olycklige  ändtUgen  fram 
hvad  han  så  länge  förgåfves  sökt.  Han  fick  gjuta 
ut  sitt  öfverfylda  hjerta,  men  ej  i  sönderslitna  suckar 


FÖR  KONSTEN.    -  91 


och  brutna  rop,  dem  ingen  förstod,  utan  i  ftiUa  toner 
och  rena  harmonier.  Hvarje  sorgens  mask,  som  frätt 
hans  bröst,  kröp  fram  och  var  en  skön  Qäril.  Mörk- 
ret blef  vårsol  och  suckarne  fogeisån  g.  Det  var  ej 
en  ynglings  hejdlösa  förtviflan^  det  var  en  manlig 
sorg.  Sjelf  satt  han  hänryckt  och  förvånad  öfver 
sin  musik,  ty  sådant  hade  han  aldrig  hört  förr,  och 
när  han  tystnat  och  låtit  violen  sjunka  mot  knät, 
vaknade  L. 

"Kom  hit,  gossar?"  h viskade  den  gamle  och  tog 
våra  händer;  "god  natt  med  er  och  tack  för  i  dag; 
ni  har  aldrig  skrattat  åt  mig.  Låt  bara  bli  den  för- 
dömda musiken!" 

Nyberg  satte  sig  på  golfvet  bredvid  sången  och 
höll  gubbens  hand.  Han  såg  på  honom  så  sorgset. 
Det  var  också  den  enda  menniska  som  hyllat  honom 
I>å  hela  jorden. 

Jag  gick  fram  till  sängen.  Efter  en  stund  var 
L.  död,  och  Nyberg  sof. 

Han  såg  så  lycklig  ut,  att  jag  tyckte  det  vara 
synd  att  väcka  honom. 

Når  han  vaknat  och  såg  att  L.  var  död,  föll 
han  på  knä  och  kysste  gubbens  hand,  utan  att  säga 
ett  ord  eller  fälla  en  tår. 

Sedan  vi  lemnat  nycklarne  åt  städerskan,  gingo 
vi  ut.  Jag  bjöd  Nyberg  att  äta  qväll  på  Freden. 
Då  vi  sutit  ..till  bords  en  stund,  kom  en  herre  in  och 
såg  särdeles  nyter  ut. 

"En  nyhet,  L.  har  slocknat!"  skrek  han  åt  källar- 
måstaren. 

"Hvad  säger  herrn?" 


92  FOR  KONSTEN. 


"Jo,  L.,  den  der  galne  musikvurmen,  har  kolat 
af  i  qvåU." 

"Åh  fan!  Nå  ja,  det  var  inte  för  tidigt!  Det  var 
en  snål  kanalje  och  lär  väl  i  alla  fall  ej  lemnat  mycket 
efter  sig." 

"Det  år  visserligen  bara  möblemanget,  och  det 
köpte  han  på  stadsauktion  för  50  år  se'n;  men  tror 
herrn  inte  ändå,  att  han  hade  dem  som  friade  till 
det  gamla  skräpet? 

"Ah  nej!" 

"Jo,  det  var  två  besynnerliga  figurer,  som  slogo 
för  gubben  på  sistone,  men  han  lär  inte  ha  gjort 
något  testamente,  så  de  ha  allt  spelt  en  dålig  fiol." 

"Hade  icke  herrn  också  fått  något  löfte,  vill  jag 
minnas?" 

"Jo  bevars,  men  det  trodde  jag  aldrig  på  och 
derför  gaf  jag  tusan  att  spela  med  gubben." 

Efter  den  qväUen  såg  jag  aldrig  Nyberg  mer, 
icke  en  gång  på  L:s  begrafning. 

Men  af  en  slägtinge  till  honom  haf  jag  sedan 
fått  höra  hans  ganska  romantiska  lidanden  och  dod, 
hvilka  bevittna  hur  trogen  ända  in  i  döden  han  blef 
sin  första  kärlek,  musiken. 

Det  var  en  nyårsafton,  ett  par  år  efter  L:s 
död,  då  Nyberg,  som  under  denna  tid  födt  sig  på 
vikariat  i  apologistskolan,  omsider  tröttnade  på  ett 
arbete,  som,  med  undantag  af  psalmsånger  vid  mor- 
gonbönerna, beröfvade  honom  allt  tillfälle  till  musika- 
liska sysselsättningar,  tog  sin  Matts  ur  skolan  och 
började  spela  fiol  igen. 

Detta  gaf  intet  bröd,  och  snart  måste  Nyberg 
fi)r  fi)rsta  gången  i  sitt  lif  gå  ifrån  sin  fiol,  för  att 


FÖR  KONSTEN.  93 


betäcka  en  del  af  hyran.  Förut  hade  han  alltid  haft 
sin  tillflykt  hos  L.,  hos  hvilken  han  fick  gömma  sin 
skatt.  Nu  var  det  slut  med  glädjen  for  den  stackars 
magistern.  Hvad  skulle  han  numera  lefva  för?  In- 
genting, naturligtvis,  och  då  tyckte  magistern  det 
vore  bättre  om  hans  tillvaro  upphörde.  Återstod 
alltså  blott  att  dö.  Han  vandrade  ut  till  Djurgården, 
der  han  åtminstone  kunde  få  räkna  på  att  vara  en- 
sam. Det  var  en  klar  månskensqväll  och  så  kallt, 
att  sjelfva  månen  tycktes  blekna.  Tråden  voro  be- 
tåckta  med  rimfrostkristaller,  hvilka  bröto  det  klara 
raånljuset,  så  att  luften  syntes  uppfylld  af  ett  ofant- 
ligt antal  små  ljusflingor,  hvilka  hoppade  från  qvist 
till  qvist.  Stjernorna  sköto  bhxtar.  Marken  gnistrade. 
Hela  naturen  spred  ljus,  men  ljus  utan  värme. 

Han  satte  sig  i  en  drifva  vid  en  stor  alm,  men 
när  han  sutit  en  stund,  tyckte  han  det  blef  kallt  och 
måste  upp  för  att  gå  sig  varm.  Han  var  för  mörk 
i  hågen  att  kunna  njuta  af  det  magiska  landskapet. 
Plötsligt  stannade  han. 

Någon  hade  ritat  med  en  käpp  i  snön  underliga 
tecken.  Nyberg  tänkte  och  sökte  minnas.  Han  hade 
sett  dessa,  figurer  förut.  Hvar  visste  han  ännu  ej, 
men  han  blef  så  varm  om  hjertat.  Han  kände  huru 
dunkla  föreställningar  stego  upp  och  blefvo  allt  be- 
stämdare. Han  var  tillbaka  i  sin  första  barndom. 
Det  var  en  julotta  i  Clara  kyrka.  Barnen  sjöngo 
från  orgelläktaren,  och  han  trodde  det  var  orgeln  som 
^jOng.  De  många  ljusen  brunno  så  vackert  till  en 
^>örjan,  men  snart  blefvo  de  rökiga,  ty  han  hade  förut 
med  rädsla  sett  de  stora  spetsiga  fönsterna  stå  der 
»vårta  som  spöken.     Nu  började  det  dagas,  och  de 


94  FOR  KONSTEN. 


blefvo  mörkblåa,  men  fönstret  öfver  altaret  blef  ljus- 
blått, och  då  såg  han  ett  öga  af  guld,  och  i  detta 
öga  stod  just  detta  underhga  tecken  —  HlHi  — ;  och 

v 

ögat  såg  så  skarpt  på  honom,  mindes  han,  men  ju 
högre  solen  steg,  dess  mindre  blef  dess  blick.  Snart 
stod  fönstret  i  guld  och  purpur,  och  man  sjöng  jul- 
psalnien:  "se  natten  flyr  för  dagens  fröjd",  och  han 
gick  hem  för  att  se  på  sina  julklappar,  som  han  ej 
sett  se'n  gårdagen,  och  så  glömde  han  bort  ögat  med 
de  underhga  tecknen.  Sedan  dess  hade  han  visser- 
Ugen  lärt  hvad  de  betydde,  men  hän  hade  aldrig  känt 
dem  så  djupt  som  just  nu. 

Nyberg  hade  kommit  midt  för  Fjällstugan  och 
gick  framåt,  stirrande  på  marken. 

Då  hörde  Nyberg  psalmsång  ofvanförsitt  hufvud. 
Han  skådade  upp  och  fick  se  Fjällstugan  uppe  i 
backen,  strålande  af  ljus.  O,  det  såg  så  varmt  ut, 
det  ljuset.  Och  han  gick  upp  för  backen  och  kom 
in  i  en  förstuga  och  der  satte  han  sig  och  glömde 
att  det  var  kallt.  Sången  vaggade  honom  in  i  Ijuf- 
hga  drömmar,  och  snart  föll  han  i  sömn,  matt  af 
hunger  och  köld. 

Ett  litet  sällskap  andligt  sinnade  brukade  hålla 
gudstjenst  i  Fjällstugan  och  när  de  församlade  nu 
slutat  det  gamla  året  med  bön  och  lofsång  och  kommo 
ut,  fingo  de  se  den  hälft  förfrusne  mannen,  som*satt 
med  händerna  hopknäpta  öfver  bröstet.  De  prisade 
Grud,  som  skickat  dem  en  medbroder,  på  hvilken  de 
kunde  offra  sin  kärlek,  och  de  togo  in  honom  i  stu- 
gan och  skötte  om  honom. 

Åtta  dagar  lefde  Nyberg  efter  denna  nyårsnatt. 
Perpå  dog  han  i  en  varm  säng,  omgifven  af  bedjande 


FÖR  KONSTEN.  95 


systrar  och  bröder  i  Kristo.  Om  han  blef  "omvänd", 
innan  han  dog,  vet  jag  ej,  men  nog  var  han  lycklig, 
som  fick  dö,  tacksam  mot  menniskorna,  hvilka  all- 
deles oforskyldt  vårdade  honom,  och  stolt  i  medve- 
tandet att  vågmästarn  en  gång  åtminstone  fick  orätt, 
då  han  spått  honom  att  han  skulle  draga  sista  ande- 
draget i  en  vedbod. 


Början  af 

Ån  Bogsveigs  saga. 

— K — 


>  jörn  hette  en  man  och  hans  hustru  Thorgerd. 
De  hade  två  söner,  Thore  och  An.  Thore 
var  hirdman  hos  kungen,  men  An  låg  hemma 
i  kokhuset  och  var  kolbitare. 

Nu  var  Ån  florton  vintrar,  men  ville  ej  göra 
gagn,  utan  satt  med  ena  handen  i  hufvudet  och  ref 
i  bränderna  med  den  andra.  Detta  tyckte  trålarne 
mycket  illa  om. 

Björn  kom  in:  "Nu,  frånde,  bör  du  vara  verkför. 
Det  mildrar  i  luften,  och  kålen  har  gått  ur  jorden. 
Stig  upp  och  hjelp  oss  bryta  torf  på  tunet!" 

"Når  jag  hinner  till  märket,  skall  jag  komma; 
nu  rår  jag  inte." 

"Fånyttig  är  du,  son,  och  litet  hugn  lär  du  gifva 
mig.  Broder  din  är  en  frack  karl,  men  du  bUr  en 
odåga. " 

Björn  sparkade  åt  honom  och  gick. 


BÖRJAN  AF  ÄN  B0G8VEIGS  SAGA.        97 


o 

An  hade  skurit  ett  märke  i  golfvet,  sju  fotlång- 
der  från  elden,  och  trälarne  hade  gifvit  honom  in, 
att  han  inte  var  karl,  förrän  han  hunnit  märket. 

Ån  hade  ett  hiskligt  utseende.  Trälarne  hade 
genom  att  beständigt  klifva  öfver  honom  nött  ut 
hans  benklåder,  så  att  knäna  voro  bara.  Armbå- 
game  stucko  ut  genom  ärmarne.  Röken  hade  färgat 
hans  hår  rödt  och  svärtat  hans  ansigte.  Derfor  logo 
alla  åt  honom.  Modren  ville  ge  honom  en  ny  kläd- 
ning  till  julen,  men  Björn  sade,  att  han  ingen  skulle  få. 

Grisar  sprungo  omkring  i  stugan  och  gjorde  ofog; 
men  det  var  en,  som  var  beskedligare  än  de  andra, 
ty  han  smutsade  ej  Åns  sänghalm  och  han  var  Ans 
vän.  Ån  kallade  honom  Grotte.  Hvar  gång  fadern 
sparkade  Ån,  gjorde  denne  en  visa  for  Grotte;  ty 
det  var  ingen  ann  som  förstod  hvad  Ån  sjöng,  och 
derför  sa*  de  att  han  var  dåre.  Men  Grotte  kom  all- 
tid luffande,  satte  sig  på  bakbenen  och  klippte  med 
öronen:    "det  är  bra".  — 

Dagvården  var  färdig. 

"Lyft  af  kitteln!"  sade  en  träl  till  Ån. 

"Inte",  sa'  Ån. 

Trälen  tog  med  slefven  i  sådet  och  kastade  på 
An.    Ån  torkade  sig  i  ansigtet  och  teg. 

"Lägg  till  honom,  du  Ån!"  skrek  en  annan  träl. 
•     "Jag  rår  inte",  sa'  Ån  och  lade  sig  i  halmen.  — 

Det  började  dagmejna  och  isen  smalt  från  jöklar- 
na. Då  blef  Grotte  orolig,  ty  en  gylta  hade  kommit 
in  i  stugan.    Han  ledsnade  på  Åns  visor  och  blef 

o 

borta  en  natt.  An  kunde  inte  sofva.  På  morgonen 
kom  Grotte  in  och  tittade  i  dörren.  An  lockade  ho- 
nom, men  då  kröp  han  bakom  riijöl-låren. 

7 


98  BÖRJAN  AF  ÅN  BOGSVEIGS  SAGA. 


Då  qvad  Ån: 

"Gångekarl, 
För  goemånad 
Akta  dig! 
Isen  är  hal, 
Skaren  år  lömsk, 
Skredet  går, 
Bäcken  går. 
Böljan  går." 
Grotte  kröp  fram,  och  Ån  torkade  honom  i  ögo- 
nen med  rockärmen. 

Nästa  morgon  låg  gyltan  död. 
När  marken  blef  grön,  gick  Ån  ut  i  dalen. 
Grannens   dotter  låg  vid  bäcken  och  tvättade 
lärft.    Ån   satte   sig  på  en  sten,  lade  händerna  på 
knäna  och  såg  på. 

"Fryser  du  om  knäna?"  sade  Drifva. 
Ån  blef  blodröd  i  ansigtet. 
"Hjelp  mig  rulla  hit  bunken,  goda  Ån!" 
Ån  steg  upp  och  tog  bunken  på  hufvet. 
Då  log  Drifva. 
"Hvarför  ler  du  åt  mig?" 
"Stackars  Ån,  som  ska  vara  dåre!" 
Ån  tog  sig  på  hufvet  och  tänkte. 
Då  skrattade  Drifva,  så  att  barmen  spratt  un- 
der linet. 

Thore  kom  tillstädes  och  satte  Drifva  på  sitt 
knä.  Ån  blef  hvit  under  ögonen  och  tog  upp  en 
sten.  Då  kom  Grotte  och  rock  honom  i  rocken,  så 
att  bakstycket  gick.  Ån  lät  stenen  falla  och  vände 
sig  om.  Då  skrattade  Thore  och  Drifva  igen.  Men 
Ån  stack  fingerna  i  öronen  och  sprang  hem. 


BÖRJAN  AF  ÅN  BOGSVEIGS  SAGA.        90 


Då  solen  steg  på  himlen  och  första  hafsvaken 
syntes,  skulle  Thores  bröllop  stå.  Derfor  var  nu 
mycket  bång  i  kokhuset. 

Grotte  kom  en  morgon  gnällande  och  gömde  sig 

o 

bakom  An,  ty  trälarne  voro  hack  i  häl  efter  honom. 
Ån  tog  eldtången  och  slog  omkring  sig,  så  att  Grotte 
ftck  frid  den  dagen. 

o 

Nästa  morgon  var  Grotte  borta.  An  sprang 
upp.  Största  grytan  var  påsatt,  och  Grottes  hufvud 
grinade  mot  Än. 

Då  qvad  Ån: 

"Sjung  ej  så  sorgligt,  gryta,  du! 

Grotte  min  vän,  han  sofver  nu. 

Röken  stiger  mot  himmelen  blå. 

Men  jag  ligger  qvar  på  mitt  smutsiga  strå. 

Grotte,  Grotte,  ditt  Uf  man  tog. 

Gyltan,  din  vän,  var  det  jag  som  slog. 

Grotte,  Grotte,  grina  ej  så! 

Aldrig  skall  jag  din  gylta  slå." 

Ån  kastade  sig  på  golfvet  och  öste  halm  öfver 
hufvudet. 

Björn  kom  in  och  ruskade  i  honom. 

"Vak  upp,  son,  och  hjelp  bror  din!" 

Ån  teg. 

"Är  du  karl,  du,  och  ligger  som  en  illdöing  i  lorten?" 

Ån  teg. 

Björn  tog  ett  spett  och  slog  honom  öfver  halsen. 

Ån  vände  på  sig. 

Björn  slog. 

Ån  reste  sig  på  armbågarne  och  såg  fadern  i 
ögonen. 

Björn  höll  upp. 


100  BÖRJAN  AF  ÄN  BOGSVEIGS  SAGA. 

^^'Res  på  dig!" 
Ån  satt  still. 
Björn  slog  af  spettet. 

"Nu   är  det  slut,  far!"  sa  An  och  satte  fadern 
i  en  fållbänk,  så  att  gafveln  gick  ut. 
"Du  år  stark,  du!"  sa  Björn. 
"Inte  ännu"  sa  Ån. 
"Hvarför  gör  du  ej  gagn?" 
"Jag  är  inte  vid  märket  än." 
"Dit  kommer  du  aldrig." 
"Gör  jag  inte?" 

o 

An  tog  sig  på  hufvet  och  tänkte. 

Björn  gick. 

Ån  satt  till  qvällen  och  såg  på  märket.  Sedan 
blef  han    borta  i  tre  dygn. 

På  tredje  dagen,  då  Thores  bröllop  skulle  stå, 
kom  Ån  uppifrån  fjellet  med  en  stol  på  ryggen. 

Först  gick  han  till  grannens  gård  och  smög  sig 
till  vindögat  på  frustugan;  derpå  sprang  han  i  fläng 
hem  till  modem. 

"Här  ska  du  ha,  mor!"  sa  Ån  och  ställde  ned  stolen. 

"Hvad  skall  jag  med  honom?" 
.   "Du  skall  hvila  dig." 

"Fötterna  äro  ju  för  höga,  käre  son,  så  jag 
aldrig  kommer  i  honom." 

Ån  tänkte. 

Björn  kom  in. 

"Hvar  har  du  varit?" 

"Tyst,  far!"  sa  Ån. 

"Hvem  har  gifvit  dig  eken?" 

"Tyst,  far,  när  jag  talar  vid  mor!" 

"Skäms  du  inte,  pojke!  Du  har  stulit  mitt  virke." 


BÖRJAi?  A^  ÅK  BOGSVEIGS  SAGA.  löl 


"Det  ljög  du,  Björn!" 

Björn  slog  Ån  på  kinden. 

"Det  gick  något  sönder",  sa  Ån  och  tog  sig  på' 
hufvet.    Björn  blef  ån  vredare  och  slog  stolen  mot 
golfvet,  så  att  han  föll  i  spillror. 

"Kan  du  laga  den?"  sa  Ån. 

Då  Björn  gått,  sade  modern  till  Ån: 

"Hvar  har  du  varit,  son?" 

"Jag  har  sutit  vid  stranden." 

"Hvad  gjorde  du  der?" 

"Jag  väntade." 

"Väntade?" 

"Ja,  det  *brukar  komma  virke  med  vinden." 

"Du  har  inte  stulit  fars  ek?" 

"Fars?" 

"Björns!" 

"Stulit?" 

Ån  kastade  sig  på  golfvet.  Modern  lade  hans 
hufvud  i  sitt  knä.  Då  stönade  han  och  pustade,  så 
att  det  rock  i  hela  kroppen. 

Modern  gaf  An  en  kappa  för  att  skyla  sig,  när 
bröllopsfolket  skulle  komma. 

Ån  låg  i  kokhuset,  ty  Björn  hade  förbjudit  ho- 
nom att  visa  sig. 

Mot  natten  voro  alla  gästerna  druckna.  Ån  hade 
tömt  en  bytta  öl,  som  trälarne  gifvit  honom.  Deraf 
blef  han  så  lustig  att  han  bara  skrattade.  Då  sam- 
lade han  ihop  bitarne  af  stolen  i  ett  knyte,  sotade 
sig  i  ansigtet,  tog  kappan  på  och  gick  in  i  salen. 
När  han  kommit  midt  på  golfvet,  släppte  han  knytet 
och  slog  upp  ett  skratt,  så  högljudt  att  gästerna  sågo 
på  hvarann  och  hundame  började  tjuta  ute  på  tomten. 


102  BÖRJAN  AF  ÅN  BOGSVEIGS  SAGA. 

"En   dåre,   en   dåre!"  ropade  de.    "Det  var  en 
dråplig  skämtan  du  skaffat  oss,  Björn." 

"Kan  du  göra  visor?"  frågade  Ivar  Bjesse. 

"Jag  har  bara  gjort  en  stol." 

"Har  du  inte  gjort  visor  förr?" 

"Jo,  men  det  har  gått  sönder  nu." 

"Hvad  har  du  i  knytet?"  frågade  Guse. 

"Der  har  jag   en   brudstol,  men  han  år  också 
sönder." 

Ån  slog  upp  ett .  skratt  igen,  än  högljuddare. 

"Tag  af  dig  kappan,  når  du  kommer  in  till  folk!" 
sade  Guse. 

Ån  teg. 

Då  sprang  en  dörrsven  bakifrån  och  drog  af  ho- 
nom kappan. 

Då  logo  gästerna. 

"Hvad  heter  du?"  frågade  Gisle. 

"Dåre!" 

"Det  är  du,  men  hvad  heter  du?" 

"Tjuf  kallade  min  far  mig,  men  nu  har  jag  in- 
gen far." 

"Hvad  fick  du  i  riamnfåste?" 

"Fråga  Björn!" 

"Hvad  har  du  fått  fatt  den  der  dåren?"    sade 
Gisle  till  Björn. 

"Jag  känner  honom  inte",  sa'  Björn. 

Ån  såg  på  modern. 

"Det  år  min  yngre  son",  sade  modern. 

"Du  känner  inte  din  hustrus  barn,  du?"  sa'  Gisle. 

Björn  såg  ned  på  golfvet. 

Ån  tittade  på  fadern,  löste  opp  knytet  och  tog 
fram  den  största  stolsfoten. 


BÖRJAN  AF  ÅN  BOGSVEIGS  SAGA.  103 


"Du  är  en  storkarl  att  göra  pojkar,  du!"  sa' 
Gisle. 

Ån  spottade  på  stolsfoten  och  slungade  honom 
mot  hufvet  på  Gisle,  så  att  han  föll  sanslös  under 
bordet. 

Gästerna  sprungo  emot  Ån,  men  Björn  gick 
emellan;  då  blef  det  tyst  i  salen. 

Trälarne  buro  in  grisen  och  ställde  honom  fram- 
för bruden.  Ån  kände  igen  Grotte,  gick  fram  och 
kysste  honom  mellan  ögonen. 

Då  log  folket. 

"Känner  du  igen  honom?"  sa'  Drifva. 

"Skulle  jag  inte  känna  min  vän?  Ty  det  var 
han  ändå  tills  han  sof  hos  gyltan;  men  jag  dräp 
gyltan,  och  då  dog  Grotte." 

"Han  sörjde  sig  till  döden,  tror  du?" 

"Det  tror  jag  inte.  Det  var  för  din  skull  han 
dog,  och  det  gjorde  han  gerna." 

"Jag  har  gjort  dig  ondt.  Ån?" 

"Det  bUr  väl  värre." 

"H varför  slog  du  gyltan?" 

"Det  minns  jag  inte,  men  jag  fick  inte  sofva." 

"Du  skall  bli  en  klok  man  en  gång." 

"Tror  du,  tror  du?"  sa'  Ån  och  tog  sig  på  hufvet. 

"Bår  inte  något  agg  till  mig.  Ån!"  sade  Drifva. 

Ån  spratt  till,  tog  Grotte  under  armen  och  sprang 
ut  i  backen.  Der  grof  han  ner  honom  och  kastade 
en  jordhög  öfver.  Sedan  låg  han  der  fram  emot 
morgonen.  Då  gick  han  och  lade  sig  på  tröskeln  utan- 
för Drifvas  sofkammare. 

När  solen  steg,  gick  han  till  bäcken  och  tvådde 


104      BÖRJAN  AF  ÅN  BOGSVEIGS  SAGA. 


sig  från  hufvud  till  fot.  Derefter  tog  han  på  en  ny 
klädning  och  en  båge,  som  han  gömt  på  ett  loft. 

Thore  skulle  den  dagen  fara  till  kungen.  Når 
han  kom  till  stranden,  satt  Ån  på  en  sten. 

"Bor  kungen  derborta?"  sa'  Ån  och  pekade  ut 
åt  hafvet. 

"Det  gör  han." 

"Är  det  långt  dit?" 

"Du  ser  röken  från  hans  arnar",  sade  Thore  och 
visade  på  en  morgonsky,  som  låg  i  hafsbrynet. 

"Jag  har  lust  att  följa  med",  sa'  Ån. 

"Det  tror  jag,  men  det  får  du  inte." 

Ån  gick  ombord  och  satte  sig  i  lyftingen. 

Då  gick  en  af  Thores  mån  fram  och  slog  ikull  Ån. 

"Du  år  inte  så  stark,  du,  som  du  tror."  ^ 

"Man  vet  inte  hvad  man  ska  tro",  sa'  Ån  "och 
kastade  mannen  i  sjön. 

Ån  blef  öfvermannad  och  bunden*  vid  en  fura  på 
stranden.  Når  ankaret  lyftes,  sprang  Ån  ombord 
med  furan  på  ryggen. 

"Får  jag  bli  din  skosven?"  sa'  Ån  till  Thore. 

"Du  skall  bli  kungens  hirdman." 

"Jag  är  inte  vid  märket  än." 

"Dit  kommer  du  aldrig." 

"Tror  du  det  också?" 

"Du  slöt  ju  opp  att  växa  for  tu  år  sen." 

"Jag  blir  aldrig  längre?" 

"Längst  är  lång  nog." 

"Längst?" 

"Ja,  du  är  längst." 

"Ån  tog  sig  på  hufvet. 

"Du  är  den  starkaste  också." 


BÖRJAN  AF  ÄN  BOGSVEIGS  SAGA.      105 


"Hvarför  har  du  inte  sagt  det  fbrr?" 

"Jag  visste  det  inte." 

"Nej  —  inte  jag  heller." 

Draken   blef  rodd  ut  ur  fjorden  för  att  komma 
till  väder. 

"Sa  du  farväl  åt  mor?"  frågade  Thore. 

"Det  glömde  jag.  —  Är  kungen  mycket  lång?" 

"Kungen  är  mycket  stor." 

En  hvit  duk  fladdrade  från  en  klippa  på  stran- 
den. Thore  steg  upp  i  bakstammen  och  viftade  med 
sin  sköld.  An  blef  mörk,  lade  sig  i  förstäfven  och 
stiirade  fram  åt  den  ljusa  skyn. 

"Vill  du  inte  säga  farväl  åt  mor?"  sade  Thore. 

*Mor!"  sade  Ån  och  sprang  tillbaka  till  brodern. 

Solen  gick  ned.    Landet  låg  som  en  ljusblå  rand 
bakom  dem.    Då  hördes  ett  dån  i  luften. 

"Hvad  är  det?"  sa  Ån  och  sprang  upp. 

"Det  är  vädret,  som  kommer." 

"Ha  vi  långt  qvar?" 

"Vi  ska  börja  nu"  sa  Thore  och  lät  hissa  på. 


FRÅN 


fJERDINGEN  OCH  SVARTBÅCKEN 


STUDIER  VID  >\KADEMIEI(. 


-<c4t>'- 


Inackorderingarne, 

K 

u  hade  han  legat  tre  terminer  på  graden  och 
inte  giort  ett  Guds  skapande  grand,  utan  all- 
tid måst  skrifva  till  fadern  vid  terminens  slut 
och  bekänna  sina  skulder.  Då  beslöt  fadern  att  rädda 
sonen  genom  att  inackordera  honom  hos  en  gammal 
prostinna;  det  var  visseriigen  dyrt,  men  hvad  gör 
man  inte  för  sina  barn! 

Sonen  hade  alltid  skyllt  på  den  ensliga  student- 
kammaren, bristen  på  umgänge,  saknaden  af  familjen 
<  bestående  af  fyra  förtryckande  bröder  och  några  skri- 
kande syskon,  han  kunde  icke  erinra  sig  af  hvad 
kön  eller  huru  många),  då  han  motiverade  sina  re- 
guliera  källarbesök  på  aftnarne.  Han  hade  nem- 
ligen  kommit  direkt  från  barnkammaren  till  Upsala. 
Han  hade  visserligen  hört  talas  om,  att  gymnasie- 
kamraterna brukade  "ta  paraden"  och  dricka  en  blän- 
dare hos  Andalusiskan,  men  han  hade  aldrig  varit 
med  om  det  sednare.  På  studentexamenssexan  hade 
han  blifvit  sanslös  vid  smörgåsbordet,  sedan  han  förut 
stött  sig  med  alla  kamraterna  derför  att  han  icke 
ville  driclja  skålen  "för  qvinnan"  med  den  ryktbara 


1 10  INACKORDERINGARNE. 

uppasserskan,  ty  han  var  "idealist",  ja  han  var  "idea- 
list", stackars  gosse,  och  han  var  nog  dum  att  tala 
om  det,  när  han  kom  till  Upsala,  ty  han  visste  icke 
att  det  hade  blifvit  ett  öknamn  der.  För  att  afbvå 
den  fläck  han  genom  denna  barnkammarbekännelse 
fått  på  sig,  måste  han  söka  likna  sina  kamrater  i 
allt.  Följden  blef  ett  oregelbundet  lif,  som  slutade 
med  en  —  inackordering. 

Alltså  blef  han  introducerad  hos  prostinnan  i 
Fjerdingen. 

Skilnaden  var  storartad  mellan  hans  förflutna 
och  nuvarande  lif.  Förr  drack  han  endast  sitt  kaflfe, 
klockan  8  på  Novum  med  Utet  smör  och  bröd;  nu 
fördes  han  kl.  9  på  morgonen  till  ett  väldigt  du- 
kadt  bord  med  bränvin,  öl,  varm  mat  och  kaffe- 
pannan som  dessert. 

I  sällskap  med  ett  dussin  andra  studenter  för- 
des ett  muntert  samspråk  och  som  man  vanhgen 
druckit  något  qvällen  förut,  fann  man  inga  hinder 
for  att  ta  halfvan.  Efter  en  så  stark  frukost  måste 
man  ha  en  promenad;  denna  sträckte  sig  vanligen 
så  långt  åt  Stockholmsvägen,  att  klockan  slog  qvarten 
öfver  tio  då  man  var  vid  grindstugan;  alltså  for  sent 
att  besöka  föreläsningen! 

Gick  han  så  hem  och  rökte  tre  pipor,  och  för- 
sökte läsa,  men  kände  sig  tung  och  lutade  sig. 

Innan  han  visste  ordet  af  var  det  middag. 

Efter  middagen  skulle  det  hållas  familjelif  vid 
kaffet  i  prostinnans  våning,  hvarvid  uppfördes  ett 
quatre-mains,  eller  en  flöjt-piano-duett. 

Under  matfebern  uppstege  onda  tankar,  och  nå- 
gon föreslog  att  sällskapet  skulle  vid  en  halfkanna 


INACKORDERING  ARNE.  1 1 1 

på  Norbergs  formera  närmare  bekantskap.  Så  skedde, 
och  så  blef  det  qvåll;  det  var  en  hösttermin  det 
hår,  och  då  åro  dagarne  som  bekant  mycket  korta, 
och  den  ljusa  årstiden  år  universitetet  stångdt  för 
besökande. 

Dagen  var  emellertid  skämd;  ingen  kom  hem 
om  qvållen,  men  man  skildes  med  heUga  löften  att 
icke  göra  så  mer! 

Följande  eftermiddag  hade  en  af  sällskapet  ten- 
terat och  måste  se  på  en  halfkanna  efter  middagen. 
Samma  orsak^  samma  verkan. 

Dagen  derpå  hade  en  annan  fått  rek,  och  måste 
oviikorligen  se  på  en  halfkanna. 

Följden  häraf  blef  oordentUgt  lefnadssätt  med 
stor  ånger,  fasta  beslut  att  icke  gå  ut  efter  middagen 
utan  gå  upp  på  rummen  och  läsa. 

Trogen  sitt  dyra  löfte  vandrade  vår  man  upp 
på  sin  kammare  för  att  öfvertänka  huru  mycket  tid 
han  förlorat  på  de  reducerade  förmiddagarne,  hvar- 
under  han  föll  i  djup  slummer. 

Han  vaknade  synbarligen  stärkt  och  frisk  till 
tropp  och  själ;  han  gratulerade  sig  till  sin  nya  upp- 
finning middagsslummern  —  en  förfärUg  uppfinning! 

Det  hade  emellertid  blifvit  mörkt;  han  tände 
Bitens  lampa,  hhdade  sin  nattrock  om  lifvet,  stop- 
pade fötterna  i  påsen,  dammade  af  sitt  skritbord, 
lagade  en  pipa,  putsade  naglarne  och  satte  sig 
sa  med  ett  godt  samvetes  lugn  att  hänga  öfver 
Atterboms  Siare  och  Skalder,  som  han  skulle  kunna 
i  examen.  För  tillfället  blåste  också  en  nordlig 
vind  och  skakade  angenämt  den  gamla  träkå- 
ken;  allt    var   med    ett    ord   så    der  lämpadt  för 


112  INACKORDERING  ARNE. 


att  göra  situationen  aktningsbjudande  ocli  han  skulle 
icke  för  allt  i  verlden  velat  bli  störd,  om  icke  för 
att  ropa  ett  "stig  in"  och  öppna  dörren  åt  den  öf- 
verraskande  fadren.  Då  knackar  det  tre  slag  i  väg- 
gen bakom  hans  stol: 

"Hvem  der!" 

"Jag!    Är  du  hemma!" 

"Ja,  men  jag  läser?    Bor  du  der,  göteborgare?" 

"Kan  du  spela  wira?" 

"Ja  bevars!" 

"Kom  in  då,  det  är.  bara  östgöten,  som  bor 
vägg  om  vägg!" 

Kombinationen  var  gjord  —  för  terminen.  Det 
blef  en  terminswira  —  på  upp-  och  afskrifning. 

Efter  den  dagen  kunde  prostinnan  i  sin  hemliga 
rapport  till  fadren  med  liflig  ed  bestyrka  att  sonen 
alltid  var  hemma  vid  aftonmåltiderna. 

Dagarne  gingo  hastigt,  ty  de  blefvo  allt  kortare, 
sedan  endast  förmiddagarne  återstodo,  men  det  kunde 
hända  att  äfven  de  sprungo  på  allra  oskyldigaste 
vis.  Prostinnan  hyrde  nemligen  ett  stort  trähus,  i 
hvilket  hon  hade  sina  tolf  inackorderingar  inhysta. 
Som  hon  endast  höll  två  pigor  och  dessa  måste  fun- 
gera vid  den  stora  morgonsexan,  kunde  det  hända 
att  rummen  voro  ostädade,  i  fall  någon  efter  fruko- 
sten dit  återvände.  Under  afvaktan  på  städningen 
satt  man  inne  hos  grannen  och  pratade,  ja  man 
kunde  äfven  ta  ett  oskyldigt  parti  bräde  eller  par. 
Nog  af,  tiden  räckte  ej  till  någon  läsning,  oaktadt 
han  bodde  i  familj,  men  aldrig  sågs  ute  på  krogarne, 
hvilket  ådrog  honom  den  oförtjenta  äran  att  anses 
som  en  flitig  karl.    —  Hvad  gör  han  uppe  i  Fjer- 


J 


INAGKORDERINGARNE,  1 1 3 

dingen,  som  aldrig  syns  till  nere  vid  ån?"  sade  nå- 
gon.   "Han  är  instängd  och  flitar." 

Det  gick  nemligen  lika  lätt  att  oförskyldt  ådraga 
sig  godt  rykte  som  dåligt. 

Men  var  det  vällefnad,  prat,  musik,  kortspel, 
som  nu  i  skygd  af  familjens  heliga  mantel  hotat  att 
bringa  hans  namn  öfver  på  den  stora  restlängden,  så 
återstod  dock  ännu  det  värsta. 

Aftonmåltiderna  »började  bli  alltmer  glest  besökta, 
vare  sig  af  ungherrarnes  ledsnad  vid  den  ständigt 
återvändande  kosten  eller  af  böjelse  för  utlif  och 
fruktan  for  musiksoiréerna,  då  det  skulle  göras  sa- 
long och  man  icke  utan  den  största  omtänksamhet 
eller  det  mest  graverande  skäl  kunde  aflägsna  sig. 

Hela  det  med  så  mycken  konst  sammanfogade 
familjelifvet  hotade  att  upplösas  och  ett  annat  skä- 
rande missljud  hade  låtit  förnimma  sig.  Så  kunde 
man  vid  frukostbordet  höra  den  goda  prostinnan  säga 
fflilda  sarkasmer. 

"God  morgon,  herr  A.  Hur  har  ni  sofvit  i  natt?" 
...  Nej,  se  herr  B.    Har  ni  varit  bortrest?" 

Här  inträdde  med  matta  steg  och  dimmiga  ögon 
on  blek  gestalt,  som  gjorde  allt  för  att  se  så  väl  bi- 
behållen ut  som  möjligt. 

"Jag  var  åt  Stockholm  i  aflTårer!" 

"Det  var  rohgt  i  Stockholm?" 

"Åhja!" 

Han  slog  ned  ögonen  under  sällskapets  fnissningar. 

"Bjud  herr  C.  på  sillen;  göteborgarne  hadezwiick 
i  går  på  aftonen.  Herrarne  voro  på  Göteborgs  nation 
allesammans?  Jag  satt  ensam  jag,  med  pastorn  (den 

8 


114  INACKOEDEEmGAENE. 

åhtsta  inackorctofingen,  en  prest,  som  läste  på  pastora- 
len) oÄ  gossarne  (de  yngsta,  som  gingo  i  skolan)." 

Det  låg  någonting  rörande  i  den  gamlas  sått  att 
säga  bitterheter;  hon  var  en  mild  qvinna,  ty  hon 
hade  haft  pröfningar. 

Det  blef  förstämning  och  följaktligen  tråkigt;  man 
träffades  visserligen  om  qvällen  och  hörde  hm*u  nå- 
gra sonater  hasplades  upp;  man  tummade  böcker 
och  vände  ut  och  in  på  ett  fotografi-album ;  alla  ville 
för  den  goda  gummans  •  skull  sitta  qvar  så  länge  som 
möjligt  och  ingen  hade  mod  eller  hjerta  att  bryta 
upp,  så  att  for  första  gången  hon  sjelf  måste  ta 
initiativet  och  saga  godnatt. 

.  Det  var  under  den  natten  som  den  afgrundstan- 
ken  uppstod  i  den  gamlas  hjerna,  att  det  icke  var 
godt  att  de  unge  männen  voro  allena  —  och  hon 
annonserade! 

Åtta  dagar  efter  den  sista  ledsamma  qvällen 
hade  det  lilla  samhället  undergått  revolution.  Alla 
befunne  sig  punktligt  vid  frukosten  iklädda  sina  bästa 
kläder,  väl  rakade,  omsorgsfullt  kammade;  man  kon- 
verserade, men  man  disputerade  inte,  som  förr,  öf- 
ver  ett  fyra  alnar  långt  bord;  man  stojade inte, man 
talade  med  halfhög  röst  och  försökte  säga  genialite- 
ter  för  att  ådraga  sig  uppmärksamhet  mera  genom 
det  sagdas  förträfflighet  än  genom  röstens  styrka; 
man  var  ))lyg,  man  öfverbjöd  hvarandra  i  artighet, 
man  var  onaturlig,  tillgjord,  dum  --  det  satt  två 
unga  flickor  vid  bordet.  Och  den  förträffliga  prost- 
innan var  lycklig! 

Vid  soupén  fattades  ingen  och  icke  efter  heller! 


INACKORDEMNGARNE.  1 1 5 


Men  sedan  hölls  en  öfVerlåggning,  som  räckte  till 
gryningen,  huru  man  skulle  roa  de  unga  damerna. 
Man  skulle  arbeta  på  Sektioner.  Sektionen  A.  skulle 
arrangera  kålkåkning,  B.  skrifva  pjes  och  göra  säll- 
iskapsspektakel  att  vara  i  ordning  till  prostinnans 
tenninsbal  o.  s.  v.  Alla  hade  förlorat  hufvudet  utom 
pastorn. 

« 

Man  var  nu  i  första  dagarne  af  November.  Ter- 
minen ansågs  skämd. 

Wirapartiet  gick  sönder !  Man  repeterade  pjeser, 
man  lefde  i  sus  och  dus,  man  gaf  hvarandra  hemliga 
förtroenden,  och  omsider  upptäckte  vår  hjelte  en  dag 
till  sin  fasa  att  han  var  kår! 

Han  kunde  icke  bära  sin  förtviflan  utan  måste 
öppna  sitt  hjerta  för  kamraten  till  höger  i  farstun. 

Denne  afhörde  hans  bekännelse  med  ett  underligt 
leende,  likgiltigt,  medlidsamt.   Slutligen  frågade  han? 

"I  hvem?" 

"Den  blonda!" 

"Det  är  jag  med!" 

Man  beklagade  hvarandra  och  tr()Stade  hvarandra, 
man  beslöt  att  genom  arbete  och  flit  slå  bort  den  för- 
härjande plågan,  ja,  han  ville  nu  straxt  gå  på  före- 
läsningen, men  s5kulle  först  gå  upp  efter  sitt  kollegium, 
som  han  glömt  i  förmaket.  Kamraten  sökte  fi)rgäf- 
ves  afstyra  detta  okloka  företag. 

Med  darrande  steg  gick  han  upp  i  våningen,  stan- 
nande utanför  formäksdörren,  knackade  och  skulle 
fråga  om  han  vågade  störa  damerna. 

Fem  mansröster  svarade  med  ett  enhälligt: 

"Stig  in!" 


1 1 6  IN  ACKORDERINGARNE. 

På  golfvet  stod  en  sybåge;  omkring  densamma 
sutto  fem  kamrater  och  sydde  botten  på  ett  tapisseri: 
bredvid  satt  prostinnan  med  flickorna  och  nystade  silke. 

Tre  qvållar  å  rad  var  han  ute  och  rumlade;  den 
Qerde  kom  han  hem  med  en  Laterna  Magica  som  han 
köpt  hos  Rosenbergs.  Efter  soupén  höll  han  f5revis- 
ning;  men  den  mottogs  med  köld  och  kritik;  man 
hade  redan  sett  två  dylika  qvällarne  förut! 

Medan  hau  .grubblade,  handlade  fem ! 

Men  han  var  uppfinningsrik.  Han  visste  att  pro- 
stinnan gick  till  torget  hvarje  morgon  kl.  8.  Han 
misstänkte  att  flickorna  gingo  med  för  att  lära  sig. 
Hvad  hindrade  honom  att  gå  samma  väg?   Intet! 

Han  ställer  sig  i  porten  och  vaktar.  Mycket  rig- 
tigt,  der  komma  prostinnan  och  flickonia,  åtföljda 
af  de  tre;  de  två  andra  hade  forsofvit  sig! 

"Nej  se,  år  herr . . .  uppe  så  tidigt!" 

Han  var  genomskådad!  Återstod  endast  att  sE 
det  stora  slaget! 

Han  bjöd  prostinnan  och  flickorna  på  sin  nations 
bal,  till  hvilken  inga  fremlingar  egde .  tillträde.  Nu 
hade  han  henne  i  fållan,  och  kamraterna,  han  visste 
icke  säkert  huru  många,,  skulle  gå  utanför  pä  gatan 
och  afundsjukt  blicka  upp  till  de  upplysta  fönstren. 
Det  var  Ijuft. 

I  glädjen  går  han  på  en  festmiddag,  .dricker  for 
mycket  vin  och  kommer  för  sent  till  balen!  I  sin  se- 
gervisshet hade  han  underlåtit  att  bjuda  upp.  Följden: 
att  ingen  dans  fans  qvar  åt  honom,  att  damerna  voro 
stötta  och  att  han  måste  gå  före  soupén! 

De  fem,  som  mycket  rigtigt -patrullerat  utanför, 
erbjödo  honom  välvilligt  sina  armar,  men  han  fDrka- 


INACKORDERINGARNE.  1 1 7 

stade  anbudet,  och  begaf  sig  ut  på  Vandring,  förtviflad 
och  med  dödstankar.  Han  besökte  kyrkogården,  han 
{^nck  på  stenmuren  utmed  landsvågen  från  Fjerdings- 
tuU,  utan  att  lyckas  bryta  halsen  af  sig,  han  under- 
isökte  dikena  nedanför  Rackarnåbben,  tills  han  förlo- 
rade minnet  och  vaknade  vid  —  sång. 

Han  låg  i  en  snödrifva  utanför  sin  bostad;  det 
lyste  i  fruntimrens  fönster  och  bredvid  honom  stodo 
ile  fem  och  gåfvo  serenad ! 

Första  dagarne  i  December  rappellerades  sonen 
och  anammades  af  fadern  att  skrifva  in  sig  i  Gene- 
raltullstyrelsen. 

Fjorton  dagar  före  jul  friade  pastorn  till  den 
lilonda  och  fick  nej! 

Och  de  fem,  de  fortsatte! 


Ensittaren. 

X 


an  sökte  aldrig  någon,  syntes  aldrig  ute  och 
var  mycket  svår  att  träffa.    Han  bodde'  vid 
kyrkogården  i  två  rum  och  troligen  kök,  det 
fick  man  aldrig  reda  på. 

På  hans  tamburdörr,  som  var  försedd  med  en 
raattslipad  glasruta,  stod  ett  otvetydigt  anslag:  "Träf- 
fas endast  till  kl.  7  f.  m." 

Ringde  man  på,  öppnades  en  helt  annan  dörr  i 
förstugan  och  en  ondsint  äldre  qvinna  stack  ut  huf- 
vudet  och  frågade:  Hvem  är  det?  Svarade  man  då 
icke  genast  höfligt  med  sitt  namn  och  sin  nation, 
stängdes  dörren  för  evigt.  Envisades  man  med  att 
ringa,  tystnade  klockan  snart  af  sig  sjelf,  eller  af 
någon  annan. 

Kom  man  deremot  in,  såg  man  sig  först  i  ett 
naturaliekabinett,  med  herbarier,  uppstoppade  foglar, 
iiisektslådor  och  aqvarier;  sednare  i  ett  förmakslikt 
studerrum,   som   bar  spår  af  en  halfförgången  lyx. 


J 


ENSITTAKEN.  119 


Röda  gchagg-emmor,  broderade  mattor,  nötta  kuddar 
med  tapisserisöm,  oljefårgstaflor  på  väggarne,  till  och 
med  en  gammal-  flamländare  af  kåndt  namn ;  ett  vac- 
kert bibliotek,  ettf  dyrbart  mikroskop  och  ett  staffli. 

Fastän  gammal  skolkamrat  mottogs  man  af  den 
tjugofyraårige  niisantropen  med  en  konventionel  artig- 
het, blandad  med  misstroende  och  ovilja. 

"Förlåt  att  jag  frågar,  men  har  du  galoscher? 
Får  jag  besvära  bror  att  torka  af  sig  i  tamburen, 
det  år  nyskuradt  och ..." 

Det  var  alltid  nyskuradt! 

Han  tog  fram  en  cigarrlåda. 

"Tack,  röker  du  inte  sjelf?" 
.    "Nej,  aldrig!" 

"Ah!  Men  då  skall  inte  jag  forstöra  dina  gar- 
diner!" 

Hl 

"Grör  ingenting,  du  kommer  hit  inte  för  att  röka." 

"Du  är  bitter." 

"Åhnej!  Jag  erinrar  mig,  förlåt  mitt  propos,  min 
iorsta  termin.  Jag  •  kände  mig  ensam  en  gång  och 
bad  några  gamla  vänner  från  skolan  hem  en  qväll 
fi)r  att  dricka  ett  glas  punsch  och  röka  en  cigarr, 
De  kommo  och  rökte  fulla  mina  båda  rum,  förstörde 
min  skotska  matta  och  väsnades  i  trapporna.  Föl- 
jande dag  kommo  de  igen  och  hade  en  kortlek  med 
sig;  dagen  derpå  åter,  men  då  hade  de  druckit  ur 
punschen  och  rökt  upp  cigarrerna." 

"Du  skulle  ha  visat  ut  dem!" 

"Det  behöfdes  ej!    De  kommo  aldrig  igen!" 

Visiterna  voro  alltid  stela;  han  talade  endast  om 
v^  gemensamma  studium. 

Jag  ville  gerna  komma  honom  närmare,  men  det 


120  ENSITTAREN. 


lyckades  ej;  jag  ville  ha  hans  historia,  men  han  gaf 
den  ej.  Kamraterna  sa',  att  han  inte  hade  någon 
historia,  att  han  var  en  gammal  egoist,  som  åldrig 
lånade  ut  penningar;  att  man  aldrig  visste  när  han 
fick  rekommenderadt,  ty  det  stod  ej  på  kartorna,  att 
han  lefde  på  råntor  och  var  fader-  och  moderlös,  att 
han  var  en  odräglig  menniska. 

De  grinade  åt  honom,  när  de  sågo  hans  bred- 
skyggiga  hatt  bakom  tallarne  i  kronoparken,  der  han 
gick  och  tog  arachnider,  de  grinade  åt  honom  när  de 
genom  fönstret  sågo  honom  vid  sitt  skrifbord  lutad 
öfver  mikroskopet,  de  grinade  slutligen  åt  honom  när 
helst  han  syntes  ute  och  gick  till  posten,  ty  han  hade 
stor  korrespondens,  de  grinade  som  man  gör  åt  det 
man  inte  förstår. 

Han  var   otillgänglig,  hemhghetsfuU,  kall,  hård. 

Om  man  berättade  honom  ett  dödsfall,  sade  han : 
gudskelof!  Om  ett  barns  födelse:  stackars  barn!  och 
om  en  förlofning:  infamt!  Han  såg  allting  genom 
mikroskop. 

En  afton  gick  jag  förbi  hans  fönster  åt  kyrko- 
gårdsgatan; rullgardinerna  voro  ej  fålda  och  lampan 
brann  klart  derinne.  Midt  i  rummet  stod  han  och 
rökte   en   cigarr.    Han  rökte,  han  som  aldrig  rökte. 

Jag  tillät  mig  stanna  och  observera,  hvilket  icke 
var  svårt,  då  mannen  bodde  på  nedra  botten. 

Han  tycktes  njuta  oerhördt  af  cigarren.  Efter 
en  stund  lade  han  bort  den  och  gjorde  sig  redo  att 
gå  till  sängs.  Han  flyttade  fram  nattduksbordet  till 
hufvudgärden,  drog  upp  klockan  och  tog  af  rocken. 
Derefter  bar  han  fram  en  stor  glaskupa,  ett  aqvarium 
och  stälde  det  försigtigt  på  bordet;  som  lampan  stod 


ENSITTAKEN.  121 


pä  andra  sidan  kunde  jag  mycket»  väl  ui^skilja  de 
gröna  saltvattensalgema,  som  flöto  omkring,  men  ej 
en  lefvande  varelse  syntes  röra  sig.  Han  återkom 
nu  från  det  yttre  rummet  med  en  död  groda  förvand- 
lad till  ett  fysiologiskt  preparat.  Jag  tryckte  ansig- 
tet  emot  rutan. 

Nu  tog  han  med  pincetten  några  muskelknippen 
från  högra  låret  och  förde  ned  i  vattnet;  då  blef 
der  ett  lif  bland  algerna;  rudyngel  och  salamandrar 
kilade  om  hvarandra  «och  bakom  en  buskig  Entero- 
morpha  stack  nu  ett  rosenrödt  finger  fram,  och  så 
ett,  tills  en  vacker  Medusa  hjulade  fram  och  lade 
sig  på  rygg;  öppnade  så  munnen  och  fattade  med  de 
skära  flngrarne  de  ännu  skålfvande  muskelfibrerna 
och  åt. 

Då  log  den  tjugufyraårige  misantropen  *så  godt, 
så  godt  mot  sin  skyddsling.  I  detsamma  stack  den 
ondsinta  gamla  qvinnans  hufvud  upp  öfver  hans  axel 
och  hon  lade  sin  hand  på  hans  arm  och  lutade  sig 
helt  förtroligt  ned  öfver  glaset  för  att  se  på! 

Hvem  var  den  menniskan?    Åter  gåtor! 

Qvinnan  försvann;  han  gick  till  sångs,  låg  en 
stund  och  njöt  af  att  se  sin  tystlåtne  väii  hjulande 
taga  sin  motion  på  maten;  derpå  fördjupade  han  sig 
i  en  bok  och  jag  gick. 

En  mörk  qväll  hade  en  kamrat  sett  honom  smyga 
pä  kyrkogården  med  en  lykta  i  handen.  Det  hviska- 
des  hemska  saker;  jag  försvarade  honom,  men  visste 
y  sjelf  hvad  jag  skulle  tro,  ty  han  var  fanatisk  na- 
turforskare. Jag  ansåg  mig  för  hans  heders  skull 
böra  fråga  honom  om  verkliga  förhållandet! 
Han  blef  ond  och  svarade  intet. 


122  ENSITTAREN. 


Samtidigt  härmed  cirkulerade  en  annan  mystisk 
historia.  En  ung  student,  mycket  flitig  och  med  stor 
håg  för  studier,  hade  i  brist  på  medel  att  fortsätta, 
redan  lagat  sig  i  ordning  att  lemna  Upsala  och  ge 
sig  okända  öden  till  mötes  i  hufvudståden.  I  afske- 
dets  stund  kommer  postbäraren  med  ett  rekommen- 
deradt  bref  innehållande  en  penningesuhima  jemte 
löfte  om  lika  mycket  hvarje  månad,'  så  länge  han 
studerade  och  var  flitig. 

Stilen  var  förvänd  och  underskriften  pseudo.  Hi- 
storien cirkulerade  tills  den  blef  gammal  och  den 
lyckhge  unge  studenten  korresponderade  med  sin 
okände  under  en  pseudonym  a  pöste  restante. 

Jag  gissade  på  enstöringen  och  var  nog  indiskret 
att  åter  ^  en  gång  fråga  honom.  Han  bevisade  mig 
det  omöjhga  häruti,  ty  han  skulle  visst  icke  korrigera 
de  stora  styrande  lagarne,  som  årligen  utgallra  det 
alltför  stora  antalet  af  studerande;  i  kampen  for 
tillvaron  visar  sig  hvem  som  för  naturens  höga  än- 
damål är  lämpligast  -att  fortvara. 

"Och  hvem  är  det?" 

"Den  starkaste,  naturligtvis!" 

"Och  de  andra?" 

"De  må  gå  under." 

"Är  detta  ett  ändamål?" 

"De  starkare  beböfde  deras  död  för  sin  tillvaro." 

"Fy,  sådana  lagar!" 

"Jag  har  icke  stiftat  dem!" 

Dervid  blef  det;  jag  trodde  honom! 

En  vacker  dag  såg  man  i  tidningen  att  han  ta- 
git kandidaten.    Ingen  visste  att  han  tenterat.    Han 


ENSITTAREN.  123 


disputerade  straxt  derefter  med  högt  betyg  och  så 
var  han  försvunnen. 

Tre  månader  sednare  erhöll  jag  ett  bref:  Äix 
Bouches  du  Rhöne  Provence.     Det  var  från  honom. 

Det  andades  lefnadslust  och  godt  mod.  Han  bodde 
hos  rika  slägtingar  i  den  vackraste  trakt  af  Frank- 
rike, två  mil  från  Medelhafvet  och  eklaterade  nu  sin 
forlofning  efter  att  ha  varit  trolofvad  i  fyra  år !  Och 
det  visste  ingen! 

Han  skref  bland  annat: 

"Det  var  oklokt  af  mig  att  vara  hemlighetsfull 
i  en  småstad !  hade  jag  talat  mer  om  mig  sjelf,  hade 
man  icke  talat  så  mycket  om  mig!  Jag  skall  ändra 
taktik. 

För  att  slippa  bli  föremål  för  vidare  samtal  skall 
jag  för  dig  afslöja  alla  mitt  lifs  hemligheter  på  en 
gång. 

Hvem  är  jag?  Ack!  Kamraterna  ha  sagt  det 
bå  många  gånger,  jag  har  sjelf  bekräftat  det,  men 
du  tror  icke!  Du  vill  alltid  ha  något  intressant! 
Jag  år  hvad  man  tar  mig  för  —  en  obetydlighet, 
en  egoist;  jag  fruktade  nog  ofta  att  man  skulle  ta 
mig  för  ett  snille,  och  då  hade  min  frid  varit  all! 
Jag  läste  in  mig  för  att  så  snart  som  möjligt  byta 
Upsala  mot  Provence;  du  tror  att  det  var  för  ve- 
tenskapen! Vetenskapen  var  för  mitt  nöje,  Upsala 
var  för  mitt  nöje,  ensamheten  för  mitt  nöje?  Du 
tror  man  lefver  för  att  gagna;  tro  icke  det! 

Hvad  de  anonyma  penningsändningarne  beträf- 
far, så  voro  dé  anonyma,  derför  att  jag  icke  ville 
öka  mina  ovänners  tal.    Tror  du  att  han  skulle  ha 


124  ENSITTAREN. 


förlåtit  mig  det  någonsin,  han  som  aldrig  kunde 
lida  mig! 

Jag.  är  åfven  skyldig  dig  förklaring  öfver  ett 
par  mörka  punkter  i  min  Upsalahistoria.    Hör  då! 

Mina  kyrkogårdspromenader  vid  lyktsken  gällde 
en  rar  daggmask  som  jag  höll  på  att  beskrifva 
till  Vetenskapsakademiens  öfversigt.  Min  vetenskap- 
liga (ha!  ha!  ha!)  afund  tillåt  mig  icke  röja  mig,  med 
fara  att  bli  misstänkt  som  liktjuf! 

Till  sist  min  historia!  Premisserna  till  denna 
förtorkade*  existens,  orsakerna  till  denna  verldsför- 
aktares  mångåriga  qval  och  bitterheter,  jag  är  skyldig 
dig  hela  sanningen,  ädle  vän! 

Jag  var  blott  sju  år,  en  liten  Ijuslockig  pilt,  med 
ett  öppet  oförderfvadt  sinne,  då  jag  började  röka  ci- 
garr. Passionen  tilltog  i  sådan  grad,  att  jag  vid  in- 
trädet på  Gymnasium  hade  ådragit  mig  en  kronisk 
magkatarrh:  när  jag  kom  till  Upsala  hade  lefvern 
äfven  blifvit  lindrigt  afficierad!  Tänk  lefvern!  För 
att  spara  tid  uppsköt  jag  brunnskuren  till  efter  exa- 
men! Vattnet  i  Aix  är  förträffligt  och  jag  är  på 
bättringen,  men  icke  fullt  återstäld,  som  du  kan  höra! 
Jag  känner  dock  dag  för  dag  huru  olyckorna  upp- 
höra, huru  ödet  tröttnar  att  förfölja  mig  och  huru 
menniskorna  förbättras  —  jag  har  redan  sett  en 
engel  här  nere! 

Det  var  min  historia!    Går  den  inte  an! 

Skall  den  vara  krångligare!  Det  är  inte  så  krång- 
lig här  i  verlden  som  du  vill  tro.  Jag  undrar  om 
du  inte  skulle  behöfva  komma  hit  ner!" 

Följande  dag  mottog  jag  åter  ett  bref :  Aix,  Bou- 
ches  du  Rhöne,  Provence. 


ENSITTAREN.  1^5 


Det  innehöll  endast  detta,  som  aflyfte  den  sista 
stenen  från  mitt  bröst. 

P.  S.  Jag  glömde  såga  dig  hvem  den  gamla 
afskräckande  qvinnan  var,  som  framlefde  sin  gåtfulla 
existens  i  mitt  kök!    Det  var  min  städerska!^ 

D.  S. 


Sorker\. 

— X — 


et  är  hans  tolfte  termin  som  går  in ;  han  lä- 
ser på  graden  ännu;  inte  har  han  varit  lat 
precis,  men  han  har  varit  bland  det  folket, 
som  aldrig  kommer  sig  för  att  hålla  sig  framme. 
Han  har  sett  yngre  kamrater  gå  om.  sig,  men  i  stäl- 
let för  att  sporra  honom  har  detta  gjort  honom  re- 
signerad. Han  betraktar  sig  som  Upsalabo  och  har 
inte  brådt,  så  länge  fadren  utan  knöt  skickar  honom 
de  sparsamma  medlen,  ty  på  de  sex  åren  ha  pen- 
garne sjunkit  i  värde.  Hans  olycka  härrör  af  hans 
val  af  ämne,  ty  han  hörde  till  den  svärm  som  slog 
sig  på  estetik,  då  det  var  på  modet,  och  man  talar 
om  att  han  skrifvit  vers,  som  han  lät  trycka  en 
gång,  hvilket  han  numera  förnekar. 

Nu  hade  han  blifvit  fet  och  med  fetman  gick 
ärelystnaden  bort,  men  han  behöfver  sofva  desto  mer. 
Han  besöker  derför  aldrig  annat  än  en  elfvaföreläs- 
ning,  på  Lilla  Gustavianum,  ty  det  drar  på  Stora  och 
hans  hår  är  förtunnadt.  I  bland  får  han  der  höra 
en  stump  ur  filosofiens  historia,  en  annan  gång  ett 


SORKEK.  127 


åttondedels  kapitel  ur  Romarbrefvet,  så  ett  stycke 
arkitekturens  filosofi.  Han  sitter  alltid  på  sista 
bänken  uppe  vid  fönstret  med  fri  utsigt  åt  gården; 
han  har  alltid  fällknifven  framme  och  har  gjort  djupa 
studier  i  xylografien;  når  han  lyfter  på  den  tjocka 
oljefårgshinnan,  kan  han  bestamma  huru  många  ter- 
miner han  tjenstgjort]  vid  universitetet,  ty  han  bör- 
jade skåra  sina  initialer  på  hebräiska  redan  första 
terminen,  och  sedan  dess  ha  borden  blott  varit  må- 
lade tre  gånger.    Han  räknar  årsringarne,  säger  han. 

När  han  kommer  upp  i  termin,  går  han  strax 
till  nationen  och  lånar  Nordbergs  Carl  XII;  den  skall 
han  sofva  middag  på,  ty  det  bestås  inga  kuddar  i 
hans  skinnsoffa  och  han  har  studerat  skinnets  märk- 
värdiga egenskaper  att  först  kyla  och  sedan  bränna. 

Han  röker  fortfarande  pipa,  hvilket  gör  hans 
rum  mindre  angenämt  att  vistas  uti.  Det  är  en  liten 
vindskammare  i  Svartbäcken  som  han  bebott,  sedan 
han  först  kom  upp;  taket  är  brunt,  tapeterna  bruna, 
möblerna  bruna,  han  har  "rökt  in"  sin  kammare  sjelf, 
säger  han  gema  med  en  viss  stolthet. 

Han  åter  middag  hemma  ur  mathemtaren  och 
alltid  i  sällskap  med  någon  likasinnad.  Han  har 
alltid  25  halfbuteljer  öl  vid  dörren,  och. blir  samta- 
let hfligt,  så  kan  han  glömma  sig  qvar  vid  bordet 
ett  par  timmar  med  ölglaset  och  pipan;  men  sedan 
sofver  han  middag  till  klockan  7.  Då,  när  skym- 
ningen inträder,  går  han  till  Phoenix  och  dricker 
toddy  med  en  borgare,  ty  han  tycker  inte  om  stu- 
denter; de  äro  för  unga  for  honom  och  för  bråkiga. 
Han  vill  sitta  tyst  och  stilla  i  ett  soffhörn  och  hvirfla 
rök,  under  det  att  samtalet,  helst  ett  politiskt,  rör 


128  SORKEN. 


sig  i  jemna  opassionerade  perioder,  interpunkterade 
med  små  klunkar  ur  den  bruna  toddyn.  Drack  han 
fler  ån  fyra  toddar,  kunde  han  bli  sentimental,  som 
han  kallade  det,  och  då  berättade  han  gema  sin  hi- 
storia, hvaröfver  han  skämdes  grufligt  dagen  efter. 
Hans  historia  var  enkel  och  vanUg,  och  handlade  inte 
om  honom  utan  om  ett  fruntimmer. 

Han  hade  en  passion,  som  kanske  också  bidrog 
att  förlänga  hans  vistelse  vid  universitetet;  han  gick 
på  bokauktion.  Icke  for  att  köpa  böcker  och  icke 
läsa,  utan  for  att  höra  på  buden.  Han  betraktade 
böcker  som  typografiska  alster;  han  talade  aldrig 
om  titeln  eller  författarens  namn  utan  endast  om 
boktryckaren. 

"I  dag  går  en  Amund  Laurentzson;  vill  ni  ha 
en  Ignatius  Meurer,  så  passa  på  om  Lördag.  Ni 
skulle  ha  sett  en  sådan  Petrina;  den  här  Niclas 
Wankijff  var  mig  en  stympare." 

Borgaren  fick  stundom  åhöra  sådana  samtal  och 
som  han  hade  lätt  att  fatta,  gick  han  sedan  och 
spridde  ut  bland  sina  bekanta  att  t.  ex.  sextonhun- 
dratalets störste  författare,  Johann  Kankel  till  Wi- 
singsborg  hade  skrifvit  ett  lärdt  arbete,  som  hette 
Nils  Matson  Kiöping. 

Om  söndagame  åt  han  middag  hos  sin  borgare, 
hvarefter  de  båda  gingo  i  aftonsången  och  hörde  nå- 
gon teologie  Kandidat. 

Så  framflöt  hans  Uf  —  stilla  och  lugnt;  han 
gjorde  aldrig  något  ondt,  blef  aldrig  häcklad,  var  en 
god  menniska,  hade  alla  förträffliga  egenskaper,  gick 
i  kyrkan,  skref  till  sina  föräldrar,  opponerade  sig 
aldrig,  gick  på  föreläsningar,  men  tog  aldrig  examen. 


SORKEN.  •    129 


Han  lemnade  Upsala  vid  26  års  ålder,  utan  nå- 
gon bitterhet  mot  lärare  eller  kamrater,  lika  värderad 
och  afhållen  som  när  han  kom.  Derpå  gick  han  in 
i  diskonten  och  köpte  ett  tryckeri  i  landsorten. 


9 


Mellar\  drabbningarne. 

— X — 


an  var  puckelrygg,  den  lilla  stackarn,  men 
han  var  glad  och  nöjd,  ty  han  hade  ett  fromt 
sinne  och  hade  lidit  sig  fram  till  den  punkt 
der  löjet  vidtar.  Men  han  var  stolt  också,  ty  han 
hade  tagit  medikofllen.  Han  hade  en  literi  behändig 
hand  och  ett  säkert  öga,  så  att  ingen  afrådde  honom 
från  att  fortsätta.  Han  var  mycket  fattig,  men  han 
hade  inga  skulder,  men  nu  skulle  de  göras,  ty  hans 
stipendium  på  200  rdr  räckte  endast  till  böcker.  Det 
var  den  honetta  fattigdomen,  som  lefver  på  försa- 
kelser. 

Hans  studenttid  —  han  var  kandidat  nu  —  hade 
alls  icke  varit  roUg !  Hundra  riksdaler  i  termin  hade 
räckt;  mjölk  och  bröd J' om  morgonen,  likadant  om 
q  vallen,  och  middagen  i  matlag  med  en  kamrat  for 
sex  rdr  i  månaden.  Ett  vindsrum  för  femton  rdr 
med  en  famn  ved,  som  han  köpte  sjelf  på  torget 
för  sju. 


MELLAN  DRABBNINGARNE.  131 


Men  det  hade  varit  mycket  svårt  ibland,  då  extra 
utgifter,  såsom  till  kläder,  hade  gjort  en  bresch  i 
kassan,  och  han  hade  behöft  sex  tenniner  till  sin 
medikofil. 

Sista  terminen  var  rigtigt  svår  och  då  just  som 
han  höll  på  med  tentamina.  Han  flyttade  om  hösten 
in  i  ett  gammalt  träruckel  vid  Jernbron,-  uppe  på 
vinden  naturUgtvis;  rummet  var  inskjutet  som  en 
låda  på  gafveln  och  taket  hade  af  åsen  fått  form  af 
ett  likkistlock.  Långt  ut  i  rummet  sprang  husets 
gemensamma  skorsten  fram;  en  tältsäng  med  ma- 
drass, täcke  och  dyna,  men  inga  lakan;  ett  köksbord 
vid  fönstret,  en  rödmålad  byrå,  och  ett  par  stolar 
utgjorde  möblemanget.  Han  läste  vid  ett  talgljus  i 
en  .halfbutelj. 

Oktober  månad  kom  och  med  den  kylan;  han 
hade  ingen  ved  och  kunde  icke  skaffa  någon.  Då 
upptäckte  han  att  hans  skorsten,  som  han  förut 
ogillat  for  dess  vanprydande  fason,  spred  en  behag- 
lig värme  omkring  i  rummet.  Han  satte  sig  med 
ryggen  mot  densamma  och  läste.  Denna  glädje  räckte 
i  tr6  dagar,  men  på  den  fjerde  var  skorstenen  obe- 
vekligen  kall.  Han  sökte  orsaken  och  fann  att  den 
endast  tjenstgjorde  åt  bagarstugan,  hvilken  begagna- 
des blott  hvar  fjortonde  dag.  Det  var  ett  svårt  slag. 
Nöden  började  visa  tänderna;  han  gjorde  så  också 
och  bröt  med  mycken  möda  loss  klädhängarne  i 
skrubben;  panelerna  följde  derpå.  Dessemellan  sprang 
han  ut  i  skymningen  med  sin  nattsäck  och  lånade 
hem  en  brasa  ved  af  någon  fattig  kamrat  —  han 
kände  inga  rika. 

Når  han  gått  flera  gånger  på  samma  ställe  blyg- 


132  MELLAN  DRABBNINGARNE. 


des  han  och  fann  sig  nödsakad  till  en  utväg  som 
han  förut  bäfvat  för,  ja,  som  han  ansåg  Uka  med  ett 
brott. 

Det  hade  börjat  snöa,  men  snön  smälte  och  sög 
sig  in  genom  takpannorna  och  genom  läkterna  och 
genom  takpapperet,  så  att  det  dröp  i  hans  säng, 
hvilken  tjenade  som  soffa  om  dagen  och  apterades 
till  säng  om  qvällarne  helt  enkelt  genom  att  han 
lyfte  på  täcket;  och  nu  när  det  blifvit  kallt  var  sän- 
gen hans  enda  räddning  äfvén  om  dagarne;  han  var 
uppjagad  ur  sitt  bo,  han  var  hotad  i  sin  tillvaros 
första  vilkor.  Då  fattade  han  beslutet  att  gå  till 
"Feman". 

Det  var  ett  bittert  ögonblick,  det  gällde  hans 
klocka,  ett  minne;  men  det  gällde  också  hans  fram- 
tid. Han  slog  upp  rockkragen  för  att  ej  vara  igen- 
känd och  styrde  genom  snödrifvorna  bort  till  den 
mörka  Kungsdiksgatan.  Han  gick  länge  utanför  med 
bultande  hjerta.  Han  såg  så  många  klockor,  som 
hängde  der  i  fönstret  —  så  många  minnen;  han  tyckte 
att  han  gjorde  något  illa;  men  så  tänkte  han  på  sin 
examen  och  han  gick  in.  Det  var  en  brokig  anblick 
som  gjorde  honom  något  förvirrad.  Nya  kläder,  mes- 
singsinstrument,  fortepianos,  skodon,  böcker,  tobaks- 
pipor, paraplyn;  allt  som  en  menniska  kan  undvara, 
utom  mat  och  värme. 

Han  mottogs  vänligt  af  en  medelålders  fru  och 
framstammade  sitt  ärende:  han  skulle  fråga  om  han 
kunde  få  något  på  den  här  klockan ;  han  hade  råkat 
i  en  tillfäUig  förlägenhet,  men  han  skulle  ta  ut  den 
snart,  den  var  ett  minne. 


MELLAN  DRABBNING  ARNE.  133 


"Jaså,  det  är  minne",  sade  frun  med  ett  försmäd- 
ligt leende. 

Den  stackars  gossen  visste  icke  att  det  var  den 
vanliga  formuleringen  af  en  sådan  låneansökan. 

Han  fick  en  tia. 

"Namnet?" 

Hvilket  ögonblick!  Han  förnekade  sin  identitet. 
Han  ville  störta  ut,  men  i  dörren  möter  han  tre 
stojande  kamrater,  som  väl  tycktes  känna  vägen  och 
som  säkert  icke  voro  der  af  samma  skål  som  han. 

"Nej,  se  Ulla  Anton!  Vänta  nu  ska'  vi  vara  till- 
sammans i  qväll  och  ha  rohgt.   Här  blir  strax  pengar!" 

Han  skämdes,  men  han  stannade  och  han  följde 
med  ut  och  han  rumlade  och  blef  drucken  och  hem- 
ford. Men  han  drömde  så  vackert  och  han  vaknade 
förvånad;  han  låg  i  sin  egen  säng  —  med  lakan  — 
rena  lakan  för  första  gången  på  sex  veckor.  Hvem 
hade  gifvit  honom  dem? 

Så  kom  ångesten  öfver  honom!  Han  hade  varit 
ute  och  rumlat  i  går;  han  hade  förstört  sin  tia;  han 
hade  ätit  hummer;  han  hade  druckit  curaqao!  Han 
hade  varit  hos  pantlånerskan  och  fallit  i  röfvar- 
händer. 

Han  såg  åt  hufvudgärden ;  der  stod  en  stol,  med 
strykstickorna,  ljusbuteljen,  vattenkar afflnen,  port- 
nyckeln, en  uppslagen  kardus  Hoppet  och  hans  tia; 
allt  väl  och  ordentligt  uppdukadt! 

Men  han  hade  svårare  perser  än  så;  det  var  då 
når  maten  tog  slut  och  han  skämdes  att  gå  och  låna. 
Han  svalt  då,  men  han  läste,  läste  oaflåtligt  och  för- 
summade aldrig  föreläsning  eller  kollegium. 

En  gång  fann  man  honom  på  sin  säng  liggande 


134  MELLAN  DRABBNINGARNE. 

afsvimmad  öfver  sin  Fysik,  som  han  skulle  tentera 
dagen  derpå.    Han  hade  icke  ätit  på  48  timmar. 

Emellertid  hade  han  tagit  medikofiln  och  lade 
nu  in  sin  ansökan  till  underlåkareplats  på  Garnisons- 
sjukhuset, der  han  skulle  erhålla  fria  husrum  och  60 
rdr  i  termin.  Hans  ansökan  beviljades  och  han  gjorde 
sin  första  ronde,  men  föll  till  golfvet  när  han  fick 
åse  en  ledvricknings  irättasättande.  Fältläkaren,  som 
med  detsamma  inträdde,  blef  högst  förvånad  öfver 
att  se  en  liten  menniska  ligga  på  golfvet,  blek  och  i 
kallsvett;  han  lyfte  upp  den  stackars  gossen  och  frå- 
gade medlidsamt:  hvem  är  du,  min  lilla  gosse? 

"Jag  är  underläkare  på  Garnison  och  medlem 
af  Fältläkarekåren!" 

Man  besparade  den  Ulla  krymplingen  den  förkla- 
ringen, att  ett  brott  mot  reglementet  i  misstag  blifvit 
begånget,  och  han  fick  stanna  terminen  ut.  Han 
visste  icke  att  han,  var  puckel! 

Så  kom  han  åter  till  Upsala  och  gick  på  sjuk- 
huset; men  det  blef  allt  svårare  för  honom  att  reda 
sig.  Men  det  gick!  Tidigt  var  han  uppe  om  morg- 
narne  och  skötte  sina  affärer,  så  att  han  var  i  arbete 
klockan  9. 

Det  hade  åter^  bUfvit  vår  och  kamraterna  hade 
skilts  åt  ohka  håll;  några  hade  gått  ut  på  bevärings- 
mötena,  andra  till  förordnanden  i  landsorten  och  andra 
åter  till  badorter.  Han  var  ensam  i  staden  och  såg 
en  förskräcklig  sommar  för  sig  i  Upsala,  der  som- 
rarne  kunna  vara  outhärdUga. 

Det  var  en  majdags  eftermiddag;  han  hade  sutit 
i  Karolinaparken  och  läst,  och  gick  nu  upp  på  Slotts- 
backen för  att  få  litet  horizont.    Landskapet  är  inte 


MELLAN  DBABBNINOABNE.  135 


just  vackert,  men  det  gaf  icke  heller  någon  längtan 
till  landet,  utan  väcker  snarare  föreställningar  om 
hafvet;  och  han  var  född  vid  kusten  och  blef  hem- 
sjuk, då  han  såg  ångbåten  böka  sig  fram  mellan  de 
grufliga  trådesåkrarna.  Och  han  såg  hela  somma- 
rens fasor  mot  sig  och  han  önskade  att  det  var  höst 
igen. 

"Nå  se  det  var  då  tur  att  jag  råkade  dig;  gå 
genast  till  inspektorn  och  lyft  respengar;  jag  gratu- 
lerar! Men  skynda  dig  innan  patienten  dör!" 

Conclusion:  den  lille  reste  qvällen  derpå  till  Bo- 
huslån, för  att  inträda  i  sin  befattning  som  husläkare 
hos  en  mäkta  rik  köpman,  hvilken  blifvit  svagsint 
af  yållefnad.  För  besväret  erhöll  han  200  rdr  i  må- 
naden och  vivre,  vivre  på  ett  slott  vid  hafskusten. 
Och  han  andades  åter! 

Den  gamla  byggnaden  hade  uppstått  under  Ostin- 
diska Compagniets  glansperiod  på  1740-talet,  då  nuva- 
rande egarens  förfader  hade  samlat  en  kolossal  för- 
mögenhet. Parken  var  anlagd  i  fullständigt  Chine- 
sisk  smak  efter  ett  mönster  från  Cantons  omgifningar. 

Der  funnos  ackasier  och  sykomorer,  grottor  och 
dammar  med  guldfiskar  och  svanor;  små  bambupa- 
viljonger och  fontäner';  voUerer  med  fasaner  och,  på- 
foglar.  Åkrame  voro  igenlagda  och  ängarne  voro 
icke  slagna  i  mannaminne.  Hela  trädgårdsland  voro 
besådda  med  blommor;  der  fans  en  fruktträdgård 
med  de  Ijufligaste  träd  och  en  köksträdgård  och  me- 
lonbånkar  och  jordgubbsland,  persikospaljer  och  vin- 
kast; hvart  man  kom  mötte  ögat  väldiga  vaser  af 
äkta  porslin  från  Mingdynastien  och  i  rummen  glänste 
det  dyrbaraste  Cracquelée  bredvid  Japanska  emalj- 


136  MELLAN  DRAHBNINGARNE. 


arbeten.  Huset  var  omgifvet  af  verandor  med  mar- 
kiser af  finaste  bambu  och  nankin;  hängmattor  funnes 
anbragta  hår  och  der  emellan  träden,  och  solskärmar 
af  siden  och  damast  stodo  öfver  allt  till  hands.  I 
svandammarne  och  kanalerna  lågo  båtar,  men  längst 
ner  vid  hafsstranden  låg  en  kutter  med  två  båtsmän 
färdiga  att  hissa  på  vid  kommando.  I  stallet  funnos 
fullblod  och  jagtvagnar.  Der  var  med  ett  ord  alla 
ingredienserna  till  ett  paradis,  men  der  fattades  ska- 
pelsens krona.  Hushållet  l)estod  nemhgen  endast  af 
dåren,  hvilken  stod  under  en  husfrus,  en  hofmåsta- 
res  och  en  kammartjenares  välde;  men  hvad  brydde 
han,  den  hlla  Doktorn,  sig  om  menniskorna,  då  han 
för  första  gången  fick  ostördt  njuta  af  sin  frihet,  af 
naturen  och  denna  jordens  timUga  goda. 

Han  blef  yr  af  det  myckna,  men  glömde  icke 
att  befria  fången  från  det  tryckande  tyranniet,  hvar- 
för  också  denne  visade  sig  tacksam. 

Han  och  den  sjuke  suto  ensamma  vid  middags- 
bordet och  hade  hvar  sin  betjent  bakom  stolen;  han 
åt  sjelf  sex  rätter  mat,  de  härhgaste  ostron  och 
friskaste  hummer  och  drack  de  Ijufligaste  viner,  un- 
der det  att  den  rike  mannen  satt  bredvid  och  åt 
kokta  höns  och  mannagrynsvälling.  Efter  middagen 
lågo  de  båda  i  hängmattor  af  manillagarn,  och  den 
sjuke  åsåg  med  afund  huru  den  fattige  kandidaten 
rökte  fyrtioriksdalers  cigarrer,  och  drack  direkte  im- 
porterad marasquino. 

Han  seglade  ut  på  hafvet  och  lät  alla  sorger 
blåsa  bort;  han  rodde  omkring  på  kanalerna  och  sköt 
kaniner  med  revolver;  han  satt  i  en  kiosk  och  me- 
tade guldkarpar;  men  det  var  icke  bra,  ty  dem  bru- 


MELLAN  DRABBNINGAKNE.  137 


kade  husfrun  göra  sig  en  liten  inkomst  i)å  om  höst- 
arna och  derför  uppstod  meningsbyte,  hemlig  korre- 
spondens till  den  sjukes  förmyndare,  hvilket  åter  gaf 
anledning  till  utfärdandet  af  en  ukas,  som  gaf  Dok- 
torn absolut  beslutanderätt  öfver  allt  lefvande  både 
folk  och  få  på  hela  gården. 

Augusti  månad  gick  in  och  han  besökte  sina  träd- 
gårdar; han  fann  behag  i  jordgubbarne  och  skickade 
upp  pojkar  i  bigaråträden ;  han  pröfvade  persikorna 
och  vindrafvorna  och  fann  att  de  ännu  behöfde  en 
månad  på  sig;  han  lät  skörda  hela  fång  med  löfkojor, 
petunier  och  scabiosor  för  att  sätta  i  sina  mandarin- 
vaser; han  njöt  af  ögonblicket  som  ett  barn,  han 
visste  icke  om  han  skulle  få  igen  sådana  dagar. 
Under  sin  promenad  i  trädgården  får  han  se  en  ljus 
^ommarklädning  och  en  liten  halmhatt  med  blå  slöja 
skymta  mellan  buskarne.  Han  blef  så  rädd,  att  hjer- 
tat  begynte  bulta  och  han  gick  upp  på  sitt  rum  och 
trodde  icke  att  han  vågade  gå  ut  mer  den  dagen; 
han  beslöt  sednare  på  eftermiddagen  att  raka  sig, 
hvarefter  han  påtog  en  hvit  halsduk.  Han  kom  dervid 
att  kasta  en  blick  i  spegeln  och  fann  att  han  var 
mycket  ful.  Han  gick  ner  i  salongen  och  gjorde 
J^ägra'  slag  öfver  golfvet;  der  råkade  sitta  en  stor 
trymå,  som  gjorde  att  han  kunde  se  sig  hel  och 
hållen;  han  fann  att  axlarne  sutto  för  högt  upp! 

Derpå  gick  han  upp  i  slottstornet,  ända  upp  till 
liinterninen  och  såg  på  utsigten;  han  hade  trädgården 
^»ch  parken  under  sig  och  längst  bort  hafvet;  han 
kunde  se  allt  som  rörde  sig  dernere  och  han  såg  en 
^m  klädning  röra  sig  i  trädgården. 

Han  gick  ner  i  stallet  och  undrade  om  han  skulle 


138  MELLAN  DRABBNINGARNE. 

kunna  sitta  till  häst.    Derpå  tände  han  en  stor  cigarr 
och  gick  utanför  trädgårdsstaketet. 

När  det  blef  qväll  gick  han  till  sjöpaviljongen 
och  tyckte  att  det  var  tråkigt,  så  att  han  strax  gick 
hem  igen  och  beslöt  att  tillbringa  en  del  af  morgon- 
dagen i  trädgården. 

Han  steg  upp^i  tid  följande  morgon  och  rakade 
sig!  Han  slog  upp  fönstret  och  andades  provinsrosor- 
nas doft  och  åhörde  löfsångarens  strofer  med  ovan- 
lig uppmärksamhet;  han  knöt  länge  på  halsduken, 
polerade  naglarne,  tog  hatt  och  käpp  och  gick,  men 
möter  i  dörren  en  betjent  med  andan  i  halsen :  patien- 
ten var  illa  sjuk. 

I  två  dagar  satt  han  inne  i  sjukrummet  och  på 
den  tredje  fick  han  resa  in  till  staden  för  att  under- 
rätta om  dödsfallet  och  samtidigt  erhålla  entledigande. 

Just  nu  när  vindrufvorna  skulle  till  att  mogna 
och  daliema  började  slå  ut,  måste  han  lemna  para- 
diset och  återvända  till  Upsala,  utan  att  ha  sett 
trädgårdsmästarens  dotter,  ty  det  var  väl  hon  ändå. 

Han  packade  alltså  in  och  återvände  till  Upsala. 


En  Snobb. 

X — 


enne  person  var  nog  olycklig  att  vara  son 
till  en  högre  embetsäian,  hvilken  äfven  var 
förmögen;  derjemte  bar  han  ett  namn,  som, 
ehuru  det  icke  återfans  i  adelskalendern,  dock  egde 
en  utmanande  klang  och  som  väckte  desto  större 
förargelse,  som  dess  utländska  stafningssätt  alltid  för- 
anledde dess  origtiga  uttalande ;  der  fans  ett  par  bok- 
stäfver  för  mycket! 

Dessutom  hade  naturen  begåfvat  honom  med  ett 
fördelaktigt  yttre,  hvarför  han  visade  sig  tacksam 
genom  att  vårda  detsamma;  han  älskade  nya  kläder 
hvarje  halfår,  hvilka  han  lät  borsta  hvarje  morgon, 
^'h  kunde  icke  förmå  sig  att  gå  på  en  förelåsning 
utan  manchetter;  när  det  var  smutsigt  ute  stoppade 
han  icke  byxoma  i  stöflarne,  utan  tog  på  galoscher. 
^om  hans  ögon  voro  dåliga,  begagnade  han  lorgnett, 
ty  han  ansåg  sig  för  ung  att  nyttja  glasögon. 

Denne  afundade  och  skarpt  klandrade  man  hade 


140  EN  SNOBB. 


sin  uppfostran  att  tacka  för  sina  olyckor,  och  bör 
hans  historia  lända  föräldrar  och  målsmän  till  var- 
ning. 

Han  inskrefs  efter  sin  fars  önskan  i  X-lands  na- 
tion, oaktadt  han  utgått  från  ett  läroverk  i  hufvud- 
staden.  När  han  nu  inträdde  på  nationen  fann  han 
sig  omgifven  af  sexfotlånga  bredaxlade  landsmän, 
hvilka  han  aldrig  sett  förr  och  som  talade  ett  för 
honom  främmande  språk.  De  betraktade  hans  snygga 
kläder  med  misstänksamhet.  Ingen  vågade  till  en 
början  dricka  brorskål  med  honom,  ty  hans  försynt- 
het togs  för  högfärd,  tills  en  äldre  föreslog  en  all- 
män brorskål  med  "rännstensungen"  —  så  kallade 
,  provinsen  hufvudstadsbefolkningen  den  tiden.  —  Som 
offret  icke  ville  öfverlasta  sig,  vägrade  han  att  tömma 
hvarje  särskildt  glas  i  botten,  hvilket  framkallade 
en  storm  af  ovilja. 

Han  sökte  närma  sig  några  jemnåriga,  men  de 
voro  fullt  upptagna  med  att  formera  ärofullare  be- 
kantskaper bland  de  äldre. 

Andra  besöket  på  nationen  utföll  ändå  sämre. 
Han  kunde  icke  deltaga  i  en  kavalleristrid  derför  att 
man  under  den  nöjsamma  gardistleken  "spänna  kyrka'' 
krossat  hans  lorgnett.  En  kavalleristrid  tillgick  så: 
nationen  delades  i  två  grupper;  klädd  i  teatergarde- 
robens kaskar,  sablar  och  harnesk  satt  man  upp 
gränsle  öfver  stolarne  och  efter  en  allmän  ridt  om- 
kring salen,  gjordes  slutligen  chock  under  förfarliga 
trumpetsignaler.  De  krossade  stolarne  sattes  upp 
på  nationens  utgifter  under  rubriken  teater. 

Följande  nationszwiick  upplåste  en  skald  ett  poem 
kalladt   "Snobben",  hvilket  väckte  allmänt  jubel.    I 


EN  SNOBB.  141 


detta  skaldestycke  skildrades  den  olycklige  från  topp 
till  tå;  hans  byxor,  hans  urkedja,  hans  manchetter, 
hans  galoscher,  hans  dåliga  ögon,  hans  rena  näsdukar, 
hans  far  och  mor. 

Från  den  stunden  besökte  snobben  icke  mera 
nationen,  utan  sökte  upp  sina  gamla  skolkamrater. 

Underliga  rykten  började  gå.  En  hade  sett  ho- 
nom äta  med  gaffel  på  Gästis,  en  annan  hade  hört 
honom  vägra  att  taga  fyra  supar  vid  smörgåsbordet, 
en  annan  hade  sett  honom  rida  på  Stockholmsvägen. 
Han  besökte  föreläsningar  och  kollegier  regelbundet; 
han  var  alltså  ett  dumhufvud,  det  syntes  ju  också 
j)å  hans  yttre.  En  morgon  väckes  den  olycklige  af 
en  stor  landsman,  som  svär  på  att  han  måste  låna 
honom  pengar.  Protester  hjelpte  ej,  ty  landsmannen 
hull  ett  rekommenderadt  bref  i  handen,  hvilket  han 
af  artighet  uttagit  åt  snobben;  ja,  han  hade  redan 
»^»ppnat  det  och  broderligen  delat  summan  i  två  olika 
btora  delar,  men  han  svor  på,  att  han  icke  läst 
brefvet. 

Då  adressaten  förklarade  sin  missbelåtenhet  med 
brefoppningen,  lades  detta  honom  till  last  vid  nästa 
juniorsval. 

Numera  kunde  han  aldrig  besöka  nationens  läs- 
rum, ty  alltid  haglade  försåthga  tillmälen  och  lömska 
afsides. 

Följden  blef  att  den  unge  personen  tillsammans 
/ned  andra  olyckskamrater  hyrde  en  särskild  lokal, 
'ler  de  kunde  läsa  sina  tidningar  och  äfven  spela 
k(jrt.  Detta  var  ytterst  oförsigtigt,  ty  nu  hade  små- 
istadssqvallret  fått  eld  i  sina  blår. 

Det  talades  om  hemliga  orgier,  om  osedligt  lif 


142  EN  SNOBB. 


i  smyg;  om  man  förut  föraktat,  så  afskydde  man 
numera  alla  bättre  klädda  studenter. 

Hans  syster  skulle  resa  till  en  pension  i  Lau- 
sanne,  och  som  hon  icke  kunde  medföra  en  liten 
vacker  vindthund,  lemnade  hon  den  i  brödrens  vård. 

Aldrig  hade  i  Upsala  någon  resande  kunglig  per- 
son väckt  en  sådan  uppmärksamhet  som  den  stackars 
hunden.  Man  stod  i  fil  på  trottoarkanterna  och  slog 
upp  höga  skrattsalvor;  man  hetsade  större  hundar 
på  den  lilla  stackarn,  och  det  kunde  äfven  hända  att 
man  gaf  honom  ett  käpprapp  i  förbigående.  När  det 
blef  tjugo  grader  kallt  och  hunden  började  frysa,  fick 
han  ett  ylletäcke.  Denna  onödiga  nyhet  var  oerhörd 
och  indignationen  allmän;  det  ljöd  ett  enda  ursin- 
nigt rop:  "en  hund  med  hästtäcke",  man  trodde 
nemligen  att  endast  hästar  begagna  täcken. 

Hunden  måste  skickas  hem  igen,  sedan  han  först 
på  en  källare  blifvit  fågnad  med  sockerbitar  doppade 
i  Jkognak,  hvaraf  han  blifvit  sjuk. 

Han  hade  af  en  kär  anförvandt  vågat  få  en 
mycket  vacker  käpp,  förfärdigad  af  nerven  i  ett  palm- 
blad; som  han  fäst  sig  vid  detta  sällskap,  lät  han 
sätta  en  silfverskolla  öfver  knappen.  Denna  onödiga 
lyx  hade  kostat  honom  en  riksdaler,  eller  "fyra  tod- 
dar",  som  hans  landsmän  räknade;  men  som  guld- 
smeden, vare  sig  af  fåfänga  eller  oförsigtighet,  kon- 
trollerat plåten,  skulle  denna  oskyldiga  pj[es  bli  en 
källa  till  många  Udanden.  En  Y-länding  råkar  en 
afton,  då  han  ^letade  efter  sitt  spanska  rör,  upptäcka 
hemligheten;  den  spriddes  som  en  löpeld.  "Har  ni 
sett  käppen?" 

Käppen  talades  om  i  åtta  dagar.    Den  sparka- 


EN  SNOBB.  143 


des  och  pinades  och  kastades  i  alla  kållartamburer ; 
plåten  blef  bucklig,  fernissan  skamfilades,  men  käp- 
pen höll,  ty  det  var  en  god  käpp,  och  det  var  hans 
olycka. 

En  dag  blef  han  borta;  egaren  letade  den  fbr- 
gåfves  bakom  galoschhyllan  der  den  brukade  ligga: 
den  var  borta.  Egaren  annonserade  på  knuten  och 
lofvade  en  jemförelsevis  stor  belöning  åt  finnaren. 
Nu  stod  det  folksamlingar  vid  knuten;  man  skrat- 
tade och  hojtade  och  skref  roliga  kommentarier  på 
annonsen. 

En  morgon  gick  käppens  egare  sin  promenad 
utmed  ån!  Han  såg  ängsmarken  invid  vägen  upp- 
bökad; grästorfvor  voro  uppsparkade  som  man  får 
se  der  boskap  går  på  bete,  men  der  gick  icke  boskap, 
och  tydhga  spår  af  klackjern  syntes  på  den  fuktiga 
jorden.  I  gråset  blänkte  något;  det  var  den  fatala 
silfverskoUan  och  bredvid  låg  käppen,  sargad,  tram- 
pad, böjd  som  en  sprättbåge,  men  icke  af;  det  var 
derfor  marken  var  så  bökad.  Att  det  icke  var  en 
tjuf  som  tagit  käppen,  det  vittnade  det  öfverskattade 
silfrets  qvarvaro.    Hvem  var  det  då? 

I  fyra  långa  år  framsläpade  denne  unge  man, 
på  hvilken  naturen  och  ödet  slösat  sina  gåfvor,  sitt 
lif  som  en  biltog  i  den  lilla  staden.  Han  var  aldrig 
student,  fast  han  tillhörde  kåren;  han  vågade  aldrig 
gå  på  sången,  aldrig  på  nationen,  aldrig  på  installa- 
tioner och  helsningar,  aldrig  på  baler  eller  spektak- 
ler,  ty  han  blef  alltid  skymfad ;  han  var  "bland  lands- 
männen" dum,  högfärdig,  ytlig,  utsväfvande  —  med 
ett  ord  en  Snobb!  Och  i  verkligheten  var  han  intet 
af  allt  detta. 


144  EN  SNOBB. 


Efter   fyra  ledsamma   år   tog   han   en  lysande 
Juriökandidat-examen* 

Vet  ni  hvg-d  man  sade  då? 
—  Ä-äh,  sa'  man. 


j 


Ett  folknöje. 

K 


pikad !  —  Så  lydde  det  fåordiga  telegram  han 
i  Maj  månad  18 . . .  erhöll  från  Upsala. 

I  öfversättning  skulle  det  heta:  ditt  namn 
har  blifvit  uppspikadt  på  en  svart  tafla  i  Dekanus' 
farstu,  2  tr.  upp,  Jernbrogatan  7;  om  du  infinner 
dig  der,  så  får  du  mot  2  rdr  50  öre  lyfta  ett  hälft 
ark  bikupa  med  två  dåliga  namnteckningar  skrifna 
med  gåspenna,  lite  diverse  trycksaker  och  längst  ned 
en  25-öreskarta ;  detta  papper  —  hvilken  glädje  för 
foräldrame,  livilken  tillfredsställelse  för  målsmännen 
—  är  ett  pass,  som  för  dig  öppnar  den  stora  utsig- 
ten  till  kanhända  granparnassen  i  Domkyrkan,  kan- 
hända till  predikstolen  eller  lasarettet,  detta  papper 
skall  hos  dina  förläggare  gälla  lika  med  ett  lifförsäk- 
ringsbref,  ty  du  har  fått  på  hand  på  din  framtid,  du 
är  räddad,  —  du  har  skrifvit  ditt  latin! 

Så  stor  rol  spelade  för  många,  många  år  sedan 
det  romerska  språket  vid  universiteten,  att  få  exa. 
mina  kunde  afläggas  utan  att  delinqventen  först  offent- 

10 


146  ETT  FOLKNÖJE. 


ligen  "författat"  en  latinsk  "afhandling",  som  det  så 
skönt  hette. 

Att  författa  anses  i  allmänhet  ganska  svårt,  men 
att  författa  offentligt  är  ansenligt  mycket  svårare. 
Derföre  sökte  man  så  mycket  som  möjligt  underlätta 
arbetet,  och  hade  på  sistone  dessa  skrifningar,  hvilka 
företogos  två  gånger  om  året,  urartat  ända  derhän, 
att  de  betraktades  som  ett  slags  återkommande  folk- 
nöjen, ty  ingen  behöfde  bli  kuggad  om  han  blott  för- 
stod att  sköta  sig.  Härtill  hörde,  att  en  tid  före  den 
egentliga  skrifningen  hos  vederbörande  adjunkt  eller 
professor  samtidigt  aflemna  tr-enne  uppsatser,  trenne 
öfversättningar  och  tio  riksdaler.  Rättvisligen  måste 
erkännas  att  priset  var  fixt. 

Afråddes  man  efter  förberedande  prof  att  gå  upp, 
så  borde  man  icke  gerna  göra  det,  ty  det  fans  dock 
vissa  grundsatser;  tillråddes  man,  så  utsåg  man  ett 
godt,  pålitligt  sällskap  och  gick  upp. 


Det  var  i  medio  af  April,  dä  värmen  ej  tillät  nå- 
gon vidare  läsning  och  terminen  var  skämd.  Det 
fans  så  mycket  oslagna  käglor  qvar  hos  Lambys  och 
så  mycken  odrucken  punsch  på  Hofvet.  Man  ville 
dock  försona  den  förflutna  terminens  synder  med  att 
skrifva  sitt  latin.  Förberedelserna  voro  undanstökade 
och  dagen  före  den  afgörande  dagen  var  inne. 

Vid  sextiden  på  qvällen  strömmade  skaror  af 
studenter  upp  till  Kuggis,  åtföljda  af  städerskor  med 
klädkorgar  och  nattsäckar  fulla  med  böcker,  hvilka 
dagen  derpå  skulle  användas  som  källor. 

Det  vimlade  snart  uppe  i  de  låga  rummen ;  man 


ETT  FOLKNÖJE.  147 


bildade  partier  och  antecknade  med  krita  sina  namn 
på  de  svarta  borden;  deponerade  ssina  bokupplag  på 
golfvet  och  mottog  af  kursor  Bergholm  goda  råd  och 
formaningar,  isynnerhet  om  man  såg  grön  ut. 

Mången  öfverliggare,  som  i  åratal  pröfvat  sin  otur, 
lielsades  af  den  gamle  med  en  bekant  nickning  och 
löfte,  att  han  den  hår  gången  skulle  söka  göra  något 
för  dem. 

Följande  morgon  kl.  8  med  qvart  var  man  på 
platserna  till  ett  antal  af  fyra  hundra  man,  sedan 
middag  först  blifvit  bestäld  till  kl.  1. 

Dekanus  infann  sig,  sorlet  lade  sig,  och  nu  upp- 
lästes under  dödstystnad  de  ämnen  öfver  hvilka  man 
skulle  författa. 

Derpå  uppträdde  kursor  och  höll  ett  gammalt 
välkändt  tal,  innehållande  ordningsreglerna,  alltf()r  de- 
taljerade att  här  kunna  återges.  Han  var  den  som 
skulle  uppehålla  disciplinen,  den  närvarande  docenten 
fungerade  endast.    Han  var  omutlig,  stum  och  blind. 

Nu  började  man  med  ett  konstladt  lugn  att  for- 
mera blyertspennor,  vika  af  papper,  slå  namnteckntn- 
gar  och  skugga  bokstäfverna  i  det  ämne  man  funde- 
rade på  att  välja.  Man  valde  helst  ett  sådant,  på 
hvars  svenska  betydelse  man  var  bergsäker,  ty  man 
visste  mycket  väl,  ^^att  intet  är  i  allmänhet  osäkrare" 
än  att  öfversätta  latin.  Helst  togs  ett  sådant  ämne, 
der  man  uppdagat  några  gamla  kända  liamn  som 
Sulla,  Cato,  Caesar,  Alexander  o.  d.,  emedan  man  då 
hade  de  bästa  utsigterna  att  få  fram  ur  firfattarne, 
sådana  som  den  gudomlige  Cornelius,  hvars  uppsatser 
synas  vara  frukter  af  Förfis  itererade  latinskrifnin- 
gar,  eller  den  outtömligo  Livius,  hvars  sköna  perioder 


148  ETT  FOLKNÖJE. 


tyckas  förfärdigade  på-  en  strumpstickningsmaskin. 
Den  sednare  var  i  sjmnerhet  god  for  dem  som  skulle 
ha  högre  betyg  och  skrifVa  långt.  Då  drog  man  ut 
periodens  skelett  som  ränningen  ur  en  våf  och  så 
slog  man  i  nytt! 

Nog  af,  den  försigtige  och  svage  skref  en  kort 
uppsats  på  så  dålig  och  inkrånglad  svenska  som  möj- 
ligt, med  visshet  att  derigenom  åstadkomma  det 
bästa  latinet. 

Och  derpå  öfversatte  han! 

Voilä  tout! 

Var  man  mycket  dålig,  så  hade  man  gamla  rät- 
tade temaböcker  med  sig  och  lokahserade.  En  upp- 
sats om  Augustus  t.  ex.  lokaliserades  till  en  om  Gu- 
staf III,  Caesar  blef  till  Napoleon  o.  s.  v. 

Den  skicklige  deremot  kunde,  om  han  förstod  att 
undvika  alla  svåra  vändningar,  och  om  han  hade 
sina  ramar  af  konjunktioner  tillhands,  samt  kunde 
från  paletten  —  en  hsta  med  fraser  och  bons-mots 
ur  Cicero  —  hemta  en  och  annan  fårgklatsch,  tillreda 
en*  ganska  behaghg  latin,  som  hugnades  med  det  höga 
betyget  approbatur. 

Förmiddagen  slank  tyst  och  stilla  under  djupsin- 
niga forskningar,  högst  sällan  afbrutna  af  några  svaga 
hviskningar.  Vakthafvande  docenten  satt  och  låste 
borta  i  en  smyg  och  såg  ingenting;  kursers  blickar 
följde  misstroget  någon,  som  på  tå  smög  sig  fram 
mellan  borden  för  att  dricka  ett  glas  vatten  och  på 
hemvägen  lemna  eller  mottaga  något  halfhögt  for- 
troende. 

Nu  blef  kl.  tolf.  Solen  kastade  sig  ned  öfver 
domkyrkan,   snön   smälte  på  taket  och  det  började 


ETT  FOLKNÖJE.      .  149 


smattra  på  .  fönsterplåtarne,  kajorna  stimmade  kring 
toraet  och  katedralisterna,  som  sluppit  lösa,  lekte  hök 
och  dufva  under  högljudda  skrik. 

"Om  man  skulle  öppna  ett  fönster",  föreslog  nå- 
gon. Gjordt !  Och  nu  strömmade  vårluften  in  och  lif- 
vade  upp  sinnena;  man  drog  andan  och  började  små- 
prata. 

"Skrif  fårdigt  konceptet  innan  maten  kommer", 
varnade  en  äldre  kund,  "jag  känner  till  det  der." 

Man  skref  nu  allt  hvad  tygen  höllo  och  klockan 
slog  1.  Allmän  resning,  sträckningar  och  gäspningar ! 
Matkorgarne  buros  in  och  man  dukade  upp  biffstekar 
och  smöraskar,  brödkorgar,  soppterriner,  vinbuteljer, 
konjakskaraffer  och  bränvinsflaskor. 

Gamla  Kuggis  har  blifvit  förvandlad  till  en  fest- 
sal; det  är  en  bankett  af  egendomligaste  slag. 

En  tjock  teolog  med  servietten  knuten  om  halsen 
ar  nog  oblyg  att  midt  öfver  rummet  trycka  en  jurist 
i  ett  glas  portvin. 

Korkar  smälla,  knifyar  och  gafflar  skramla;  en 
har  tagit  af  sig  i  skjortårmarne  och  undrar  om  inte 
en  cigarr ...  En  annan  börjar,  sedan  han  petat  tän- 
derna med  en  trädgårdsknif,  att  hvissla  en  okänd  me- 
lodi. Och  vakthafvande  docenten,  han  vänder  ryggen 
åt  alltihop,  stirrar  ut  genom  fönstret  och  äter  ett 
hopslaget  smörbröd. 

Hår  dränktes  betänkligheterna  och  i  glädjen  fat- 
tade mången  det  välvisa  beslutet  att  skjuta  upp  hela 
skrifningen  till  hösten  —  man  tyckte  att  det  var 
synd  att  sitta  inne  en  sådan  vacker  dag,  och  så 
gick  man. 

De  som  stannade  redigerade  nu  hvarandras  opera. 


150  .       ETT  FOLKNÖJE. 


och  en  kamratlik  fördelning  af  kunskaperna  egde  all- 
tid rum  utan  lårarens  ingripande. 

När  klockan  blef  2  aflemnade  emellertid  han,  som 
stannat  qvar,  följande  snilleprof  pro  gradu,  som  här 
i  svensk  öfversättning  meddelas. 

"Lucius  Sulla  botade  fäderneslandet  med 
starkare  läkemedel  än  faran  kräfde. 

"Sedan  Carthago  blifvit  förstördt,  började  Roms 
gamla  välde  att  ramla,  ty  upplösta  af  fruktan  för 
den  täflande  staden  och,  mera  öfvermodigt,  än  till- 
böriigt  var,  förlitande  på  sin  magt,  tvekade  de  aldrig 
att  begå  de  orättvisaste  dåd,  hvartill  äfven  på  den 
senare  tiden  kommit,  att  Attali  skatt,  och  de  rike- 
domar, som  blifvit  röfvade  i  Asien,  i  synnerhet  hade 
bidragit  dertill,  att  folkets  seder  förderfvades  och  att 
Romarne,  svekfulla  som  de  voro,  hade  bekrigat  de 
närgränsande  staterna,  hyaraf  följde,  att  de,  då  de 
kränkt  det  ingångna  förbundets  helgd,  framställde 
det  aldra  sämsta  exempel,  hvilkét  framkallade,  att, 
då  det  redan  hotande  kriget  med  bundsförvandterna 
utbröt,  den  största  olycka  tillskyndades  romerska 
väldet,  och  att,  sedan  fred  bhfvit  sluten,  då  medbor- 
garnes  antal  alltför  mycket  ökats,  signalen  gafs  till 
det  borgerliga  kriget." 

—  Det  var  Livius  det  der;  nu  kommer  Tacitus. 
Kort  galopp! 

"Detta  krig  störtade  republiken  och  friheten; 
många  brott  mot  gudarnc  hade  Romarne  begått;  ti- 
den var  inne  att  de^sa  skulle  hämnas;  en  hämnare 
uppstår  när  statens  undergång  icke  är  fjerran;  han 
begagnar  det  starkaste  läkemedel,  då  han  såg  staten 
nära  att  uppge  andan,  ty  han  tror  sig  ännu  kunna 


ETT  FOLKNÖJE.  151 


bota  den;  SuUa  tviflade  ju  icke,  att  ju  fäderneslandet, 
ehiiru  sakernas  läge  var  förtvifladt,  likväl  skulle  kunna 
befrias  från  yttre  och  inre  fiender." 

—  Och  så  i  traf  igen! 

"Till  den  ändan,  då  han,  sedan  kriget  med  Mithri- 
dates  blifvit  slutad  t,  hade  fört  hären  tillbaka  till  Rom, 
började  han  att  på  det  värsta  sätt  rasa  mot  sina 
motståndare,  och  på  det  han  desto  lättare  skulle  kunna 
fullfölja  hvad  han  satt  sig  före,  proclamerade  han 
sina  fienders  namn  och  utfåstade  belöningar  åt  dem 
som  angåfvo  desse. 

—  Denna  punkt  tog  han  oförändrad  ur  Gedike's 
skrifofningar. 

"Hvaruti  just  orsaken,  hvarför  staten,  sedan  af 
preskriptionen  de  största  brott  blifvit  födda,  ram- 
lade, låg." 

Denna  punkt  hade  han  skrifvit  sjelf ! 

Sedan  1872  genom,  en  kungörelse  på  konsistorii- 
dörren  begagnandet  af  "spirituösa  eller  andra  starka 
drycker"  vid  latinskrifningen  blifvit  förbjudet,  äfven- 
som  bruket  af  varm  mat,  afmattades  intresset  för 
den  vackra  idrotten  i  så  hög  grad,  att  Ecklesiastik- 
ministern 1873  helt  och  hållet  afskaffäde  latinet! 


En  lofvande  yngling. 


ycket  lifligt  var  det  på  nationssalen;  klubb- 
mästaren hade  tagit  fram  fanan  ur  teater- 
garderoben och  skulle  hänga  krusflor  på  den; 
sångame  repeterade:  "Jag  går  mot  döden"  inne  i 
biblioteket;  svartklädda  landsmän  sutto  omkring  våg- 
garne,  läste  tidningar  och  rökte  cigarr ;  vaktmästaren 
bar  in  en  stor  cypresskrans  med  långa  hvita  siden- 
band, på  hvilka  stod  tryckt  med  guldkapitäler :  af 
KAMRATER.  Det  hade  varit  meningsbyte  om  der  icke 
skulle  stå:  af  y-lands  nation,  och  man  hade  stannat 
vid  det  förra. 

Nu  ringde  det  frän  Domkyrkotornet  i  student- 
klockan; taktpinnen  hördes  ännu  en  gång  knacka 
mot  notställaren  derinne  och  mana  första  basarne  till 
uthållighet  i  fermaten,  kurator  drog  på  hvita  hand- 
skarne,  fanföraren  knäppte  om  sig  bältet,  tidnings- 
läsarne  bröto  upp  och  togo  på  ytterplaggen.  Sången 
tystnade  och  nationen  tågade  ned  till  Trädgi 


EN  LOFVANDE  YNGLING.  153 


tan  för  att  begrafva  det  bästa  hufvudet  och  den  bästa 
kamraten  i  nationen! 

Det  var  en  kall  Januari-eftermiddag,  medan  so- 
len ännu  stod  några  minuter  öfver  horizonten. 

I  sorgehuset  var  stor  bedröfvelse,  ty  ende  sonen 
var  död  —  ifrån  far  och  mor  och  två  små  systrai*. 
Tårarne  voro  slut  och  det  låg  ett  doft  lugn  öfver 
huset. 

Tåget  gick  upp  till  kyrkogården ;  det  var  trettio 
grader  kallt,  träden  voro  rimfrostiga  och  solen  lyste 
ännu  längst  uppe  i  kronorna,  men  nere  på  marken 
var  det  redan  skymning,  och  de  lummiga  träden  ka- 
stade blåa  skuggor  öfver  grafvarne;  domherrarne  scha- 
sade hvarandra  och  drogo  ner  små  snöfall;  hela  kyrko- 
gården var  en  enda  hvit  duk  med  några  ojemnheter 
hår  och  der,  ty  det  hade  fallit  djup  snö. 

Tåget  stannade;  sången  gick  oklanderhgt,  pre- 
dikan likaså.    Derpå  höll  den  unge  prosten  ett  tal. 

"Denne  ynghng  hade  haft  en  vacker  framtid  för 
sig.  menskUgt  att  döma;  han  var  af  ädel  börd,  hade 
föräldrar  i  mycket  goda  omständigheter  och  af  hög 
samhällsställning,  en  from  moder  som  var  känd  för 
sin  välgörenhet  i  hela  staden  (särskildt  för  den  skyd- 
dande stiftelse  som  kallas  Magdalenahemmet),  han 
var  en  ädel  natur,  afhållen  af  kamrater,  värderad  af 
lärare  både  för  sina  framstående  kunskaper  och  sin 
flit,  hvilka  skulle  ha  fört  honom  långt  på  vetenska- 
pens ärofulla  väg.  Men  nu  hade  Gud  också  fattat 
behag  i  denne  ynghng  och  derföre  slog  han  honom 
och  tog  han  honom,  ty  Gud  slår,  som  bekant,  sina 
käraste;  och  han  höll  åfven  modern  mycket  kär  och 
fadern  äfven,  derfor  hade  han  också  slagit  dem,  och 


154  EN  LOF VANDE  YNGLING. 


hoppades  talaren  att  det  måtte  ha  tagit  riktigt  hårdt, 
så  att  de  skulle  gå  till  rätta  med  sig  sjelfva  och  in- 
se hvilka  stora  syndare  de  voro  och  att  det  var  för 
deras  synders  skull  som  de  nu  bhfvit  slagna.  Voro 
de  icke  syndare  kanske?  Jo  men!  Alla  äro  vi  syn- 
dare, säger  skriften,  och  förtjena  icke  annat  än  död 
och  fördömelse! 

Här  föll  modern  i  en  häftig  gråt.  Uppmuntrad 
häraf  fortsatte  den  27-årige  talaren  och  öfvergick  nu 
till  betraktelsen  öfver  "den  lofvande  yngUngens  fram- 
tid på  andra  sidan  grafven!"  Ämnet  var  visserli- 
gen grannlaga,  men  sanningen  skulle  till  ljuset . . . 

"Mamma!"  ljöd  en  genomträngande  barnaröst,  sä 
förtviflad,  så  full  af  gråt,  att  talaren  blef  stum. 

Modern  hade  afsvimmat  i  faderns  armar. 

Då  gick  som  en  elektrisk  stöt  genom  de  unges 
hop ;  det  lät  som  om  man  bytt  om  fot,  fanan  gjorde 
en  rörelse,  kom  åt  en  trädgren  och  en  flock  snöflin- 
gor föllo  ned  på  den  unge  prostens  kala  hjessa. 

Det  gnistrade  i  hans  isgrå  ögon,  ty  han  var  nog 
obfldad  att  tro  på  en  afsigt  i  snöfallet,  och  öfver 
hans  härjade  drag  spred  sig  en  flammig  rodnad.  Han 
fortsatte,  öch  andedrägten  syntes  som  en  hvit  rök 
ur  hans  mun  och  hans  skägg  var  grått  af  rimfrosten. 

Han  gjorde  en  volt  i  talet  och  skulle  nu  ur  den 
öppnade  grafven  inhösta  några  lärdomar  åt  ungdo- 
men. Denne  ynghng  hade  varit  begåfvad  med  ett 
skarpt  förstånd  och  han  hade  egnat  sig  åt  den  verl- 
dens  visdom  som  kallas  naturkunskap.  Faran  låg 
nära  tillhands  . . . 

Talaren,  hvilken  var  den  ende  som  hade  tillfälle 
att  hålla  sig  varm,  märkte  icke  förr  än  nu  att  kylan 


EN  I/)FVANDE  YNGLING.  155 


tilltagit  och  att  de  små  barnen  greto  af  köld,  sc^dan 
modem  återkommit  till  sans. 

Han  inskränkte  sig  derfor  till  att  varna  de  unga 
for  den  verldsliga  visdomen,  som  leder  till  förderf,  och 
anbefalde  det  sanna  uppenbarade  ordet,  som  leder  till 
Christus. 

Solen  hade  gått  ner;  och  stjernorna  tågade  upp. 

Dödens  frid  låg  öfver  hela  naturen  ;  processionen 
slingrade  sig  fram  mellan  de  höga  drifvorna,  och  snön 
gnisslade  så  skårande  under  fötterna.  Men  i  spetsen 
gick  fanan,  och  se  hon  bar  icke  sorgen  längre,  ty  det 
svarta  krusfloret  var  blifvet  gnistrande  hvitt;  fridens 
engel  hade  andats  deröfver,  dödens  engel  hade  fläktat 
med  sin  vinge. 

•  * 


På  aftonen,  sedan  den  aflidnes  kamrater  i  några 
vackra  sånger  utanför  sorgehuset  gifvit  sina  tänke- 
sätt om  den  dödes  framtid  tillkänna,  samlades  några 
närmare  vänner  till  den  bortgångne  unge  läkaren 
hos  amanuensen  i  dennes  rum  bredvid  pathologiska 
anatomisalen. 

Vid  en  förträffUg  Tricoche  och  starka  Havannor 
<li.skuterades  den  förflutna  eftermiddagen. 

"Tänk  om  han  varit-  skendöd  och  hört  hvaci 
s(jm  sades",  anmärkte  en  ung  medikofllare  känslo- 
fuUt. 

"Omöjligt;  vi  ha  införlifvat  den  präktiga  gossens 
hjerna  med  våra  samlingar;  vill  ni  se  den?" 

"Nej,  för  Guds  skull",  svarades  i  korus. 


156  EN  LOF VANDE  YNGLING. 

"Det  var  ett  makalöst  gods;  den  vägde  nära 
1,600  gram  —  Ni  vet  att  Cuviers  vägde  1,700  —  och 
den  grå  substansen  var  så  afgjordt  öfvervågande  — 
det  var  ingen  hönshjerna,  som  Ni  ha  den  åran  att 
veta." 

"Det  var",  sade  du,  "en  Meningitis  som  gjorde 
ända  på  den  vackra  historien?" 

"Ja  och  en  genomgående  sådan;  hela  membra- 
nen var  förstörd  ända  intill  pia  mäter. . ." 

"Nej,  sluta  nu". 

"Ar  du  sentimental,  din  sprakfåle!" 

När  de  gingo  ut  för  att  supera  och  passerade 
stora  salen,  stannade  amanuensen  och  visade  på  ett 
tomt  bord  till  höger  om  en  påbörjad  medelålders 
man. 

På  bordet  låg  ännu  knifven  bredvid  ett  brode- 
radt  lakan,  märkt  med  ett  krönt  namnchiffer. 

"Der  hvilade  han  sist,  gamle  Tönnes,  innan  de 
svarte  kommo  och  togo  honom",  sade  han. 

De  superade  länge  och  drucko  mycket;  sedan 
följde  sällskapet  amanuensen  på  väg.  När  de  kom- 
mo ett  stycke  ner  på  Trädgårdsgatan  upphörde  snön 
plötsUgen  att  knarra,  marken  var  svart  och  mjuk 
och  de  kände  en  doft  af  granris.  De  voro  utanför 
sorgehuset;  det  lyste  i  hans  fönster. 

"Nu  är  modern  derinne  och  gråter",  anmärkta 
någon. 

"Hvem  skulle  det  annars  vara?" 

"Hm!" 

Amanuensen  på  pathologicum  blef  alldeles  tyst, 
och  när  de  kommo  till  hans  port  släppte  han  icke 
sällskapet  förr  än  han  öfvertalat  en  af  dem  att  ki- 


EN  LOFVANBE  YNGLING.  157 


nesa  hos  sig,  ty  han  bodde  för  tillfället  ensam  i  hela 
huset.  Lyckligtvis  frågade  ingen  honom  om  han  var 
mörkrsidd,  ty  han  var  af  ett  mycket  våldsamt  lynne 
när  han  hade  fortärt  något. 


Skalder\  och  poeter\. 

— X — 


A 


an  bar  långt  hår,  hade  dåligt  bröst  och  drack 
absint.  Hans  gymnasieperiod  hade  infallit 
^i^  under  den  tid  då  de  litterära  föreningarne 
blomstrade;  han  hade  alltså  läst  mycket  dåligt  öfver 
sina  lexor,  men  skrifvit  föredrag  på  både  långa  och 
korta  rader.  Det  hade  väl  kunnat  botas  af  kamra- 
terna i  Upsala,  men  hvad  värre  var,  hans  hela  rikt- 
ning hade  blifvit  bestämd ;  han  var  blifven  "idealist" 
och  trodde  på  det  overkliga,  derför  betraktade  han 
hela  sin  Upsalavistelse  såsom  on  overklighet,  och  det 
fick  han  lida  för. 

Men  under  det  han  gick  på  gymnasium  hade 
Upsala  redan  inträdt  i  reaktionen.  Den  siste  skal- 
den hade  skurit  halsen  af  sig  för  att  undgå  hånet, 
ingen  beklagade  den  vilsefördes  öde,  utan  fastmer 
kunde  icke  hans  biograf  underlåta  att  kasta  ett  lätt 
löje  öfver  hans  personlighet.  Dessutom  hade  hela 
tiden  antagit  en  praktisk  riktning,  hvilken  äfven  hade 
sitt  direkta  inflytande  på  studentlifvet;  man  kände 
att  man  reste  till  Upsala  för  att  ta  en  examen  och 


SKALDEN  OCH  POETEN.  159 


icke  för  att  studera.  Dertill  kom  äfven  en  annan 
omständighet;  skandinavismens  undergång  i  och  ge- 
nom det  olyckliga  danska  kriget  hade  beröfvat  ung- 
domen tron  på  festtalet,  och  derför  gick  den  och 
skeptiserade ;  vidare  hade  de  oartiga  Norskarne  vid 
sista  studentmötet  sagt  att  studenter  inte  voro  nå- 
gonting; att  de  stodo  i  vägen  för  ljuset  genom  att 
bilda  skrå,  och  att  det  icke  kunde  bli  något  riktigt 
bondelif  förr  ån  man  trädde  ut  ur  "Studenterrammen", 
och  annat  mer  som  hade  en  viss  af  kylande  verkan 
på  studentgeisten. 

Nu  kom  han  emellertid  upp  "med  ett  varmt, 
eldigt  sinne|  och  öppet  hjerta;  han  var  en  älskvärd  yng- 
ling, vänsäll,  renhjertad  och  troende;  han  trodde  på 
allt  godt  och  ädelt  och  stort  och  skönt",  som  en 
ordensbiograf  vid  ett  gladt  tillfälle  yttrade. 

Men  han  kom  också  upp  på  nationssalen  en  af- 
ton, då  det  var  zwuck,  i  samma  sinnesförfattning 
och  var  nog  oförsigtig  att  taga  kuratorn  på  orden, 
då  denne  bad  de  nykomne  kamraterna  betrakta  sig 
som  hemma  och  med  sina  talanger  bidraga  till  att 
illustrera  festen. 

Han  gick  fram  till  bålen,  kastade  de  ringlan- 
de lockarne  öfver  axlarne,  blixtrade  med  ögonen, 
knackade  och  framsade  fi)ljande  skaldestycke  med 
varma: 

Skynden  <la  fram  pil  den  herrliga  bnii,  som  i  gläiiäande  ringlar 
Svänger  sin  Ijnsrika  väg  hän  öfver  framtidens  fält. 
Se,  bort  i  fjerran  der  stå  de  tjusande  okända  fröjder, 
leende  blickande  fram,  fastän  ur  dunklet  likväl. 
Vinkande  gladt  som  serafernas  flock  ur  de  rosiga  molnen, 
Qvädande  framtidens  sång,  Ijuflig,  osäglig  musik.  — 


160  SKALDEN  OCH  POETEN. 


Hår  afbröts  talaren  af  en  trumpetskräll  borta 
ifrån  pianohömet,  der  en  landsman,  som  icke  älskade 
poesi,  forsökte  fä  ljud  i  tenorbasunen. 

Men  skalden: 

Hästen  dä  trangtande  fram  på  de  olika  lockande  stigar, 
Trängen  tiU  grufvomajs  djup,  vetandets  väldiga  schakt  — 

Hår  brast  hela  forsamlingen  ut  i  ett  oslåckligt 
gapskratt,  men  skalden  fortsatte,  vildt,  fanatiskt  un- 
der ackompanjemang  af  skrattsalvor. 

Sväfven  pä  vingar  dit  upp  till  de  klara  forfriskande  nejder, 
Diktens  förtrollande  hem,  tankens  etheriska  verld. 
Mälen  ock  framtidens  lockande  bild  i  tjusande  färger . . . 

Bravoropen  och  skrattsalvorna  fortforo,  och  han 
fortfor  också.  Slutligen  hördes  en  röst:  Fy  fan,  det 
år  ju  allvar!  Man  bildade  grupper  och  pratade  högt! 
Men  han  fortsatte  ändå;  hans  bröst  flåmtade  och 
hans  ögon  tårades. 

Når  han  slutat  föreslog  kurator  hans  skål  och 
utbragte  ett  hurrarop  för  "skalden". 

Han  hade  störtat  ut  innan  hurraropen  tagit  slut. 

Han  visste  icke  att  det  just  var  en  af  de  äldre 
landsmännens  triumfer  att  på  ett  hyperpatetiskt  satt 
framsäga  valda  stycken  af  Tegnér  och  att  han  nu 
först  blifvit  tagen  som  en  imitatör  (trumpetstöten), 
och  lyckats  vinna  bifall,  men  slutUgen  blifvit  igen- 
känd och  utskrattad  som  en  "skalderacka". 

Nu  tror  man  att  han  var  botad;  nej,  martyr- 
glorian var  alltför  kär.  Han  samlar  snart  några  hka- 
sinnade  och  bildar  ett  hemligt  förbund  som  utöfvar 
poesi,  hvilken  på  sammankomsterna  bedömes  under 
flitigt  punschdrickande. 


SKALDEN  OCH  POETEN.  161 


Emellertid  hade  samma  qvåll  söm  skalden,  hvil- 
ket  numera  var  hans  öknamn,  gjort  fiasko,  en  annan 
ung  nykommen  också  låtit  narra  sig  att  stiga  fram 
och  läsa  upp  ett  poem;  men  det  var  annat! 

Han  sjöng  om  de  höga  vedprisen,  om  sin  stä- 
derska, om  mathålet  han  åt  på,  om  forelåsningarnes 
skadliga  inflytande,  om  punschens  förträfflighet,  om 
borgmästaren,  om  huru  man  bäst  skulle  hundsvottera 
polisen,  huru  man  skulle  bedraga  handtverkare  på 
varor;  vidare  gaf  han  adress  på  bierstugor,  talade 
om  hur  stor  skuld  han  tänkte  göra,  att  han  troligen 
icke  skulle  ta  någon  examen  utan  sluta  som  student 
i  Upsala;  han  satte  äfven  i  fråga  att  han  skulle  dö 
i  ett  uthus,  och  beskref  huru  han  då  skulle  förhålla 
sig  m.  m.,  som  icke  kan  återges. 

Det  var  inte  allvar,  det!  Bifallet  var  också  oer- 
hordt  och  upprigtigt.  Talen  och  svaren  voro  hjert- 
liga,  nationen  hade  en  poet!  Och  han  blef  bror  med 
seniorer  och  kuratorer  och  byggnadsnämnd  och 
lublioteksutskott. 

Inom  en  termin  var  han  teaterdirektör;  hade  in- 
trådt  i  det  lysande  N.  N.  H.,  der  han  blef  bror  med 
docenten  i  sitt  hufvud-ämne,  hvilket  var  honom  till 
stort  gagn  vid  följande  tentamen;  dessutom  hade  han 
varit  marskalk  på  en  konsert  i  Katarina  kyrka  och 
hållit  talet  för  qvinnan  på  Nordiska  festen ;  han  var 
alltid  lyckad  och  hade  grundlagt  ett  varaktigt  rykte. 

Afundsmän  sade,  att  han  var  en  narr  och  att 
han  aldrig  skulle  ta  examen.  Men  han  gick  på  före- 
låsningarne  ordentligt  och  satt  alltid  på  första  bän- 
ken; han  tog  rikligt  med  kollegier  och  fc')rsummade 
aldrig   att   kura;   han   var  ingen  rumlare,  men  var 

11 


162  SKALDEN  OCH  POETEN. 

ofta  med  i  ett  gladt  lag  och. umgicks  i  familjer,  der 
han  gema  var  sedd  for  sitt  anspråkslösa  sått  och 
sina  glada  visor. 

Men  skalden  gick  alltjemt  och  rufvade;  håret 
blef  allt  längre  och  absinterna  flera.  Han  föraktade 
poeten  djupt;  han  gjorde  som  vanhgt  skilnaden  så: 
den  der  roar  sig  med  att  skrifva,  jag  skrifver  på  fullt 
allvar.  Och  det  gjorde  han,  ty  han  gjorde  intet  an- 
nat. Han  tog  långa  promenader  ut  till  Gamla  Upsala 
för  att  aflyssna  nordanvindens  sus  i  graname  på 
kyrkogården  några  gamla  sagor,  han  ropade  upp 
kämpaskuggor  ur  högarne,  men  der  kommo  inga; 
han  gick  ut  i  kronoparken  för  att  "ta  stämning", 
men  han  fick  ingen,  han  dref  på  landsvågen,  men 
det  blef  ingenting  af.  Ingenting  läste  han  annat  än 
skönliteratur  och  de  estetiska  systemerna.  Men  om 
qvällarne  skulle  han  ha  sina  beundrare  omkring  sig 
vid  toddyn,  och  då  först  lefde  han  och  kunde  till  och 
med  bli  genial ;  dagen  derpå  vid  skrif  bordet  var  han 
åter  steril. 

Så  framlefde  han  några  terminer  och  var  mycket 
skygg;  han  tyckte  sig  läsa  hån  i  allas  anleten;  till 
och  med  hans  förbund  hade  börjat  tvifla  på  hans 
begåfning  och  funno  snart  botten;  de  ledsnade  på 
lionom  och  kunde  icke  finna  honom  intressant  längre. 
Intressant,  det  var  just  det  han  ville ;  han  ville  vara 
hånad,  föraktad,  blott  han  ådrog  sig  uppmärksam- 
heten, blott  han  fick  sympati,  sade  han.  Han  måste 
vara  intressant  till  hvad  pris  som  helst. 

Då  först  hittade  han  på  den  "nya  typen,  som  var 
så   gammal,   så   gammal;   han  fann   att  han  enligt 


SKALDEIJ  OCH  POETEN.  163 


Vischers  system  var  ett  "brutet  geni",  och  nu  skulle 
han  bli  bruten  till  hvad  pris  som  helst. 

Han  klippte  af  sig  håret  och  lät  ett  par  mustacher 
vexa  ut;  han  klädde  sig  ordenthgt,  skref  oskickliga 
visor,  förde  ett  rått  språk  och  ett  utsväfvande  lif 
med  dåliga  bekantskaper.  Dessemellan  hade  han 
hysteriska  återfall  och  skref  klagande  sånger.  Men 
som  han  nu  lefvati  flera  år  utan  att  ha  lefvat  ett 
lif  i  verkligheten,  hade  han  ingenting  att  skrifva  om, 
annat  ån  sin  sorg,  men  hans  sorg  var  icke  någon 
sorg,  ty  han  hade  intet  annat  att  sörja  öfver  än  sig 
sjelf,  och  sig  sjelf  hade  han  pjaskat  ut,  och  plottrat 
bort  bit  för  bit,  så  det.-fans  intet  qvar.  Det  förstod 
han  inte! 

Emellertid  hade  ryktet  om  sonens  oregelbundna 
lif  nått  det  aldrig  otillgängliga  fadersörat,  och  beslöt 
fadren,  som  var  grosshandlare  i  Sundsvall,  företaga 
on  revisionsresa  till  Upsala,  öfverraska  sonen  och 
hälla  en  gruflig  räfst.  Olyckan  ville  att  han  vid  sin 
'ankomst  till  staden  först  råkar  på  en  gammal  vän, 
som  han  icke  sett  på  många  år  och  som  derför  ger 
middag,  hvajrefter  sonen  skall  öfverraskas.  Middagen 
i)lir  långvarig  och  rundlig,  ty  de  begge  vännerna  hafva 
sa  många  projekt  att  diskutera  rörande  de  åtgärder, 
som  skola  vidtagas  med  -den  förlorade  sonen.  Sedan 
de  ätit  och  bhfvit  druckna,  gingo  de  ut  att  söka  det 
borttappade  fåret.  Han  fans  ej  hemma,  men  troddes 
vara  på  Himmelriket  eller  hos  Åicerstens.  Efter  att 
ha  hvilat  vid  en  toddy  på  Åkerstens,  anlände  man 
till  Taddeis  och  fick  reda  på  den  lilla  spiraltrappan 
som  leder  upp  till  himmelriket.  Sedan  de  girat  om- 
kring i   den   mörka  gången  åtskilliga  hvarf,  hördes 


164  SKALDEN  OCH  POETEN. 


ett  skrik  som  ifrån  afgrunden,  en  dörr  slås  upp  och 
mot  dem  strömmar  en  flodafljus,  tobaksrök,  punsch- 
ångor och  tjut.  Det  var  himmelriket!  Sonen  står 
just  i  skjortärmarne  vid  en  bål  och  skall  hålla  tal; 
han  fattar  i  ett  ögonbhck  situationen,  fyller  glasen 
och  ber  sällskapet  helsa  hedersgästerna  med  ett  fyr- 
faldigt  hurra! 

Vindlingarne  i  trappan,  öfvergången  från  mörkret 
till  ljuset,  hurraropen- och.  kanske  mest  middagen  be- 
döfvade  den  gamle  så,  att  hans  entré  skulle  blifvit 
ganska  komprometterande  om  icke  sonen,  störtat 
i  hans  armar. 

Derpå  druckos  flere  bålar  Qch  åts  sexa  i  stora 
salen  på  Gästis,  och  der  blef  sång  och  tal;  sonen 
höll  tal  för  fadren  och  kamraterna  för  sonen,  hvar- 
vid  fadren  blef  så  stolt  öfver  att  ha  en  sådan,  enligt 
beskrifning,  förträfflig  son,  att  han  sednare  tog  ho- 
nom afsides  i  en  fönstersmyg  och  frågade  om  han 
behöfde  pengar,  hvartill  sonen  sade  —  nej!  Ett 
sådant  nej  var  värdt  mer  än  pengar,  menade  han. 
Senare  på  natten  bars  fadren  omkring  salen  i  en 
stol  under  allmänt  afsjungande  af  folksången. 

Det  blef  ingen  räfst  af  under  sådana  omständig- 
heter, och  fadren  reste  med  det  allra  bästa  intryck 
dagen  derpå:  men  sonen  stannade  och  fortsatte  sitt 
ogudaktiga  lif,  i  hvilket  han  numera  fann  stort  be- 
hag. Han  blef  fet  och  dugtig,  och  hans  bröstlidande 
gaf  sig,  sedan  han  utbytt  absinten  mot  punsch.  Han 
försonade  sig  med  mat  och  glädje  och  började  åta 
frukost  på  källare  samt  lade  sig  till  råtthund. 

Vid  nästa  Majfest  höll  han  ett  roligt  tal  på 
nationen,  och  till  höstlandskapet  hade  han  lärt  sig  tre 


SKALDEN  OCH  POETEN.  165 


oskickliga  visor.  Han  var  synbarligen  på  bättringen, 
och  en  och  annan  af  hans  vedersakare  erkände  öppet 
att  de  misstagit  sig  på  honom. 

Hårunder  hade  han  glömt  bort  allt  hvad  han 
lärt  i  skolan  och  insåg  en  dag,  att  han  icke  hade 
hufvud  for  att  läsa.  Då  slog  han  graden  ur  hågen 
och  sökte  en  plats  hos  en  träpatron  i  Norrland. 

Nu  år  han  den  gladaste  brädgårdsinspektor  i 
Sundsvall,  älskar  god  mat,  starka  anekdoter,  men 
hatar  poesi. 


Poeten  deremot,  han  framgick  tyst  och  stilla 
pa  sin  bana  och  tog  en  vacker  examen. 

Han  har  skrifvit  poem  vid  1  drottnings  begraf- 
ning  (hvarför  han  erhöll  en  briljanterad  kråsnål),  1 
kröning,  2  invigningar,  18  bröllop,  6  kristningar  och 
många,  många  middagar,  och  lär  ha  fått  beställning 
på  en  kantat  till  nästa  jubelfest,  hvad  det  nu  blir 
för  en! 

Sedan  hans  Samlade  Dikter  äfven  utkommit, 
tillhör  hans  namn  literaturhistorien. 

Han  är  biogi'aferad  två  gånger  (andra  gången  i 
två  upplagor)  och  man  har  redan  utvalt  buxbom  till 
hans  porträtt.     *■' 


Offret. 

(Ett  stycke  bondelif). 
X 


adren  egde  en  gård  i  Upland;  han  h^,de  varit 
bonde,  men  var  nu  possessionat.  Han  åtnjöt 
ganska  stort  förtroende  i  orten,  hade  erhållit 
kommunala  uppdrag  och  stänkröster  vid  riksdags- 
mannaval;  han  var  med  ett  ord  en  aktad  man,  rätt- 
rådig, hederhg,  oförvitlig  och  väl  burgen;  för  öfrigt 
var  han  en  mycket  dåUg  menniska,  men  det  var  ett 
naturfel  som  ingen  hade  rätt  att  klandra  honom  för, 
men  det  var  mycket  obehaghgt  för  sonen,  som  fick 
umgälla  det. 

Det  hade  blifvit  en  hop  barn  i  huset;  inkomsterna 
vexte  icke  i  samma  proportion  som  barnens  antal, 
derför  måste  det  göras  indragningar ;  detta  roade  icke 
fadren;  han  älskade  ostindiska  näsdukar  och  ville  ha 
rigtigt  silfver  på  sina  sjöskumspipor;  han  ansåg  sin 
hustru  icke  böra  gå  i  halfsiden  då  nämdemansfrun 
gick  i  hel.  När  han  såg  dessa  sina.  små  önskningar 
hotade,   blef  han  först  ond  på  barnen,  och  låt  dem 


OFFRET.  167 


gå  dåligt  klädda;  sedan  när  de  blefvo  vuxna  fingo 
de  göra  nytta  och  slutligen  skötte  han  gården  med 
dem.  Det  var  en  god  affär,  ty  han  hade  dera  för 
baxa  maten! 

higen  menniska  misstänkte  några  dåliga  motiv; 
alla  berömde  de  utmärkta  föräldrarne  till  de  artiga 
och  flitiga  barnen,  som  skygga  och  darrande  af  hun- 
ger alltid  helsade  så  höfligt.  De  fingo  mycket  litet 
mat:  "det  är  så  helsosamt,"  sade  fadren,  som  alltid 
hade  aktningsbjudande  motiv  för  alla  sina  dåliga 
handlingar;  de  ftngo  eländiga  kläder:  "barn  ska  hår- 
das," sade  den  hedervärda  fadren;  de  fingo  ingen 
uppfostran,  men  arbeta  som  drängar  och  pigor:  "barn 
ska  lära  sig  arbeta";  och  folket  sade:  "hvilken  för- 
träfflig uppfostran,  och  högfärdig  är  han  inte  fast 
han  konmiit  sig  upp,  ty  hans  barn  få  då  gå  som 
drängar  och  pigor!" 

Om  de  vetat  hur  högfärdig  han  var!  Det  jäste 
i  honom  att  han  skulle  känna  sin  underlägsenhet 
under  den  der  fattiga  preststackarn,  som  han  alltid 
sökte  reta  till  strid  på  kommunalstämman,  men  som 
alltid  falide  honom  på  ett  så  humant  sätt  genom  att 
meddela  en  faktisk  upplysning  i  saken  ur  sitt  förråd 
af  kunskaper.  Det  mylrade  i  hans  passionerade  sinne, 
då  han  kände  huru  det  dock  fans  något,  som  ej 
kunde  fås  för  penningai*;  han,  som  med  sitt  stigande 
välstånd  fatt  aktning,  heder,  ära,  anseende,  kunde 
dock  icke  fylla  den  afgrund  som  låg  meilan  honom 
och  presten.  Presten  begagnade  ord,  som  han  icke 
förstod;  presten  kunde  knyta  ihop  ända  till  tre  tan- 
kar och  dra  till  dem  så  att  det  kändes  som  en  ränn- 
snara   om    förståndet;    det  var    beståmdt    finare 


168  OFFRET. 


hjul  i  prestens  mekanik;  dessutom  —  och  det  var 
det  värsta  —  presten  hade  en  söndag  rättat  ett  par 
bokstäfver  som  kommit  vilse  i  hans  protokoll.  Nog 
af,  han  hatade  honom  med  hela  den  stjrrka,  som 
nerver  härdade  vid  plogen  och  slagan  kunna  utveckla. 
Han  mönstrade  en  afton  sin  barnskara  och  ut- 
valde med  sin  fadersblick  den  svagaste  bland  gos- 
sarne.  Han  tog  honom  som  af  en  händelse  afsides 
och  talade  om  Upsala,  om  studentfanan,  om  sången, 
om  de  hvita  mössorna  och  mera.  Derpå  gaf  han 
sonen  lof  att  studera ;  men,  sade  han,  du  år  en  fattig 
gosse  och  får  reda  dig  sjelf ;  jag  kan  icke  göra  något 
för  dig,  utan  du  får  som  andra  fattiga  gossar  hjelpa 
dig  fram  med  konditioner;  blir  du  informator  i  nå- 
got förnämt  hus,  så  kan  din  lycka  vara  gjord,  sådant 
har  man  sett  förr! 


Gossen  kom  i  skola  och  var  flitig.  När  kamra- 
terna voro  lediga,  så  fick  han  gå  bort  och  läsa  lexor 
med  minderåriga  och  det  var  ej  roligt;  sina  egna 
lexor  preparerade  han  om  nätterna.  Det  lilla  han 
förtjenade  tog  fadren  om  hand  och  köpte,  åt  honom 
de  äldre  brödernas  aflagda  kläder:  "man  skall  be- 
hålla pengarna  i  huset",  sade  han. 

Emellertid  gick  han  igenom  sin  ungdom  under 
nöd  och  strid,  men  med  fast  mod,  ty  han  trodde  på 
framtiden.  Blir  jag  blott  student!  var  den  tanke  som 
höll  honom  uppe.  Och  han  blef  student!  Han  sprang 
från  Kuggis  och  köpte  för  sina  sista  pengar  en  hvit 
mössa;  och  så  gick  han  ut  ur  staden  för  att  komma 


OFFRET.  169 


hem  till  sina  föräldrar;  han  hade  fyra  mil  att  gå, 
men  det  var  en  v.årqväll! 

Han  gick  den  långa  förfärliga  Vaksalavägen,  och 
han  tyckte  den  var  vacker ;  han  sjöng  och  han  sprang 
och  han  skrek  för  att  få  luft,  ty  han  hade  ju  ingen 
att  meddela  sig  med;  han  hade  solen  bakom  sig  och 
han  såg  sin  skugga  bU  allt  längre;  men  når  han 
vände  sig  om,  låg  ännu  alltid  staden  bakom  honom, 
med  Carolina,  slottet  och  Domkyrkan;  en  gång  uppe 
Yiå  Vaksala  kyrka  hade  han  förlorat  dem  ur  sigte, 
men  så  döko  de  upp  igen.  Når  solen  gick  ner  och 
lärkorna  tystnat  ute  på  de  ändlösa  åkrarne  kände 
han  sig  trött;  han  hade  inga  pengar.  Han  fortsatte 
vågen  och  kände  att  han  var  hungrig,  ty  han  hade 
icke  ätit  på  hela  dagen  af  bara  öro.  Men  han  gick 
på;  han  sjöng  icke  mer,  men  han  tänkte  på  huru 
glada  mor  och  systrar  skulle  bli,  när  de  fingo  se 
hans  hvita  mössa.  Det  började  knastra  under  hans 
fötter,  ty  det  frös  på  den  ännu  fuktiga  vägen.  Då 
fattade  han  mod  och  gick  in  i  en  stuga.  Der  sutto 
tre  bonddrängar  på  spiselkanten  och  rökte  pipa. 

"Förlåt  -mig,  kan  herrarna  ge  mig  lite  mjölk  och 
låta  mig  ligga  öfver  natten." 

De  tre  herrarna  tittade  på  hvarandra,  men  sade 
ingenting. 

Han  upprepade  sin  anhållan. 

"Inte!"  ljöd  omsider  det  vänhga  svaret,  och  de 
tre  försjönko  äter  i  samma  tysta  häpnad  och  orör- 
hghet. 

Han  gick;  när  han  kommit  ut  på  landsvägen 
vände  han  sig  om;  der  lågo  de  tre  herrarne  med 
näsorna  mot  rutan  och  grinade. 


170  OFFRET. 


I  nästa  stuga  blef  han  vänligt  mottagen  och 
fågnad  grundligt,  oaktadt  hans  uttryckUga  förklaring, 
att  han  icke  egde  några  pengar. 

"Håhå,  rika  Lundmarks  äro  inte  utan,  dfe!" 

Folket  kände  hans  far;  hans  rika  far.  Det  gaf 
honom  att  tänka  på! 

Han  lade  sig  i  en  mjuk  säng  och  sof  så  godt, 
men  drömde  att  han  satt  i  skolan  och  skulle  forhö- 
ras. Och  när  han  vaknade  i  den  lilla  stugan  var 
solen  redan  uppe  och  hans  första  bUck  föll  på  den 
hvita  mössan,  som  hängde  vid  fönstret;  och  det 
rosenröda  sidenfodret  lyste  igenom  den  hvita  sam- 
meten och  den  såg  så  fin  ut,  men  så  glad  på  samma 
gång!  Och  han  betraktade  sina  dåliga  kläder,  som 
hängde  på  klockfodralet,  och  han  såg  på  de  söndriga 
stöflarne  och  han  skämdes,  ty  han  mmdes  gummans 
ord. 

I  detsamma  öppnas  dörren  och  en  piga  träder 
in,  går  rakt  på  hans  stöflar  och  bär  ut  dem  för  att 
borstas.  Derefter  hör  han  dämpade  skratt  i  köket 
utanför;  han  rodnade  af  harm  och  skam. 

När  han  sedan  stigit  upp  och  fått  kaffe,  tog 
han  afsked  och  förnyade  sin  förklaring  och  ursäkt. 
Gumman  försäkrade  att  hon  ingenting  begärde,  men 
viUe  han  ge  något  åt  flickan . . .  Det  var  tunga  steg 
öfver  tröskeln! 

När  han  var  utanför  hörde  han  genom  det  öppna- 
fönstret : 

"Lika  snål  som  fadren!  Att  inte  ha  så  mycket 
ambition...  utan  komma  som  en  tiggare!" 

Då  gick  han  upp  i  skogsbacken  vid  vägen  och 
stormgret;  han  visste  icke  om  det  var  af  harm  eller 


OFFRET.  171 


sorg  eller  skam;  men  han  kände  att  han  fått  ett 
sår  in  vårtes  som  blödde  och  förgiftade  hans  blod; 
ty  onda  och  osunda  tankar  uppstodo  hos  honom. 
Han  försökte  en  analys.  Han  fann  att  det  icke  var 
så  mycket  förödmjukelsen,  ty  den  skolan  hade  han 
genomgått  på  sina  konditioner;  han  hade  åkt  på 
kuskbocken,  fått  heta  "han",  mottagit  julklappar  af 
strumpor  och  andra  nyttiga  ting,  fått  tillbaka  sina 
pengar  då  han  måst  spela  fjerde  man  i  en  preferans 
och  tappat;  sådant  kände  han  väl;  nej,  det  var  nå- 
got annat  som  kändes  djupare';  han  trodde  att  han 
förlorat  tron  på  fadren,  hvilken  för  honom  alltid 
framstått  som  idealet '  för  sanning,  heder  och  rätt- 
rådighet. —  Huru  ofta  hade  han. icke  hört  honom 
såga:  det  fins  intet  så  föraktligt  som  osanning;  jag 
hatar  ingenting  så  som  orättfärdighet  o.  d. 

Men  han  blef  snart  glad  igen,  när  han  nalkades 
hemmet;  han  tänkte  sig  huru  syskonen  och  modren 
skulle  stå  på  verandan  och  vifta  mot  honom,  när 
han  kom  på  stora  landsvägen,  och  så  skulle  syst- 
rarne  springa  mot  honom  med  Tello  i  hälarne  — 
det  ögonblicket  skulle  ge  honom  allt  igen! 


Det  var  fram  på  söndagsförmiddagen,  mellan  tio 
och  elfva,  då  han  stängde  sista  grinden  och  fick  sitt 
hem  i  sigte.  Han  såg  ingen  mensklig  varelse  på 
verandan  eller  utanför.  Han  sökte  ådraga  sig  upp- 
märksamhet genom  att  sjunga,  men  utan  verkan! 

Han  går  in  genom  förstugan  alltjämt  sjungande, 
går  igenom  barnkammaren  och  gossarnes  rum,  utan 


172  OFFRET. 


att  träflfa  en  menniska;  hän  går  i  köket,  ingen  piga; 
slutligen  inträder  han  i  salen  alltjemt  gnolande  på 
Sångarfanan,   då  han  mötes  af  ett  dundrande:  tyst! 

Han  befann  sig  midt  ibland  familj  och  husfolk, 
hvilka  åhörde  huru  modren  låste  predikan.  Det  blef 
en  paus  i  låsningen,  men  blott  ett  ögonblick,  ty  en 
blick  af  fadren,  och  modren  tog  sina  ögon  från  gos- 
sen, och  fortsatte  läsningen! 

Det  var  en  förskräcklig  halftimma  som  åter- 
stod; tvånne  stämningar  hade  brutit  hvarandra,  och 
förtrollningen  var  också  borta. 

Det  blef  ledsamt  och  kallt  alltigenom !  Efter  pre- 
dikan förde  fadren  sonen  med  sig  ut  och  spatserade? 
Man  tog  af  en  händelse  vägen  åt  kyrkan  och  råkade 
inträda  der  just  som  gudstjensten  var  slut. 

Fadren  mottog  lyckönskningar  af  kyrkfolket  och 
syntes  ganska  förnöjd!  Så  kom  prosten. 

"Guds  frid,  pastorn,  nu  skall  han  få  prediko- 
hjelp". 

Pastorn  lyckönskade  sonen  och  tackade  för  den 
erbjudna  hjelpen,  men  frågade  om  sonen  redan  hade 
så  afgjord  kallelse,*  att  han  bestämt  sig! 

"Kallelse?"  sade  fadren.  "Hå,  det  skall  väl  inte 
kräfvas  så  strängt;  man  ser  så  mycket  folk  som 
bUr  prester!" 

De  följdes  åt  framåt  prostgården.  Sonen  och 
presten  voro  snart  i  ett  samtal,  som  fadren  ej  del- 
tog i,  ty  han  visste  ej  hvarom  det  handlade. 

Framkomne  till  prestgården  bad  värden  dem 
stiga  in,  men  fadren  sade  tvärt:  nej,  tack !  tog  sonen 
med  och  gick. 

De  gingo  tysta  bredvid  hvarandra  länge, 


OFFRET.  173 


Slutligen  sade  fadren: 

"Jag  hade  tänkt  att  det  inte  var  värdt  att  du 
blir  prest!" 

"Jag  har  aldrig  ämnat  det?" 

"Har  du  inte?" 

"Nej,  jag  har  inte  kallelsen!" 

"Jaså!  Men  jag  vill  att  du  blir  det!" 

"Jag  menar  jag  blir  hvad  jag  vill,  när  jag  be- 
kostar mina  studier  sjelf  — " 

Fadren  tänkte  en  stund. 

"Om  jag  hjelper  dig  med  studierna,  blir  du  prest 
då?" 

Han  fattade  sonens  hand  och  såg  på  honom. 

"Nej  icke  för  vinnings  skull!" 

"Om  jag  ber  dig!" 

"Nej!  Jag  ar  icke  af  den  rena  bekännelsen." 

"Det  är  icke  jag  heller",  tröstade  fadren,  men 
det  halp  icke. 

Samtalet  var  slut.  En  märklig  förändring  hade 
försiggått  med  fadren  på  dessa  timmar. 

Han  hade  fått  samma  sak  mot  sonen  som  han 
nyss  haft  mot  prosten ;  men  hans  fåfänga  var  större. 

Resultatet  blef  parlamenteringar,  som  strandade 
mot  sonens  fasta,  beslut,  att  icke  mot  samvete  åtaga 
sig  att  förkunna  en  lära  som  han. ej  bekände  helt 
och  hållet.  Modren  skickades  fram  med  sina  böner, 
men  intet  halp. 

Då  visade  fadren  honom  ur  huset.  Genom  gamla 
lärare  erhöll  han  en  sommarkondition,  och  med  be- 
sparingärne  reste  han  om  hösten  till  Upsala  och 
br)rjade  låsa  på  graden. 


174  OPFRÉT. 


Vid  första  terminens  slut  hade  han  alldeles  klart 
för  sig,  att  en  examen  egentligen  år  en  ekonomisk 
fråga,  att  akademiens  vigtigaste  person  är  råntmä- 
staren  och  att  tal  om  jemvilja,  flit  o.  d.,  år  snack. 
Hår  funnos  en  mångd  opåräknade  utgifter:  inskrif- 
ningsafgifter,  lösen,  nationsafgifber,  kollegier  och 
böcker.  Ett  enda  lexicon  kostade  lika  mycket  som 
han  tänkte  lefva  på  under  terminen,  och  han  lefde 
mycket  sparsamt.  Han  bodde  innanför  ett  arbets- 
folk som  hade  barn.  Modem  skickade  i  hemlighet 
en  flaska  mjölk  i  veckan,  hvilken  han  gömde  bakom 
en  bjelke  ute  i  vinden;  när  det  var  kallt  fick  han 
hugga  en  vak  i  flaskan  och  hemta  sitt  förråd  för 
tillfallet. 

Det  der  gick  ändå  an;  att  han  förkylt  händerna 
gick  också  an;  att  han  blef  svag  och  eländig  af  dålig 
föda  också,  ty  sådant  tog  icke  skada  på  hans  själ, 
men  det  var  annat  som  förmådde  det. 

Han  kunde'  icke  betala  nationsafgiften;  lands- 
männen egde  befria  honom  derifrån  genom  allmän 
omröstning  på  landskapet.  Han  stod  i  rummet  utan- 
för, när  de  läste  upp  hans  namn. 

En  landsman  begär  ordet  och,  då  han  ej  finner 
den  sökande  tillstädes,  förklarar  han,  att  det  endast 
kan  vara  lågt  .vinningsbegär,  som  dikterat  denna  an- 
sökan, då  fadren  vore  känd  som  en,  minst  sagdt, 
välbergad  person. 

Vid  voteringen  beviljades  hans  ansökan  att  blifva 

från  terminsafgiften  befriad  med  tre  rösters  pluralitet. 

-    Han   drog  sig   numera  alldeles  tillbaka,  och  de 

fä  kanarater,  som  förut  umgåtts  med  honom,  stötte 

han  ifrån  sig  genom  sin  misstänksamhet. 


i 


OFFRET.  175 


Det  blef  vår  och  det  var  en  Valborgsmessoafton. 
Studenterna  samlades  som  vanligt  på  torget  om 
qvällen  för  att  med  fanor  och  sång  tåga  upp  till 
Slottsbacken. 

Han  hade  varit  ute  och  gått  för  att  hålla  sig 
varm  och  vände  just  om  Carolinahörnet  då  han  såg 
det  långa  tåget  komma  emot  sig.  Han  blef  blyg, 
han*  blef  rådd  och  ville  springa  sin  väg;  men  han 
ville  så  gerna  vara  med;  han  hade  ju  rättighet;  men 
så  tänkte  han  på  den  der  gången  på  nationen,  och  så 
blygdes  han  —  han  hade  ju  inga  rättigheter.  Nu  tågade 
de  förbi  honom,  han  tyckte  att  alla  de  hvita  mössorna 
sågo  på  honom ;  sjelf  hade  han  icke  någon  ren  mössa, 
utan  gick  i  hatt,  och  det  kom  också  för  honom.  Han 
följde  ändock  efter  och  blef  knuffad  i  folkhopen;  han 
stannade  med  de  andra  åskådarne  uppe  på  backen;  han 
trängdes  allt  längre  fram  mot  sångarne ;  han  kände  igen 
gamla  skolkamrater,  men  han  vågade  sig  icke  fram. 
Och  nu  klingade  "Våren  är  kommen"  så  jublande 
friskt  och  oldarne  lyste  rundt  kring  horizonten.  Här 
hade  han  stått  som  katedralist  året  förut  och  drömt 
om  det  ögonblicket  då  han  skulle  få  vara  med,  och 
det  stod  så  lifligt  för  honom,  att  han  glömmer  sig 
och  faller  in  i  sin  sångstämma! 

"Åh,  håll  mun  på  dig,  när  studenterna  sjunga!" 
röt  en  gesäll  och  knuffade  honom  i  sidan! 

Nu  hade  han  bevis  på  att  han  icke  var  student ! 

Han  ville  gå  hem  senare,  men  han  gick  ändå 
ut  i  staden  för  att  höra  på  sången  och  se  de  glada 
upptågen.  Det  lyste  i  alla  nationssalar;  han  tänkte 
ett  ögonblick  gå  upp  på  sin;  men  det  kostade  pen- 
gar, och  om  han  också  haft  skulle  han  ej  vågat  gå 


176  OFFRET. 


dit.  Man  skulle  ha  hviskat,  så  trodde  den  token, 
"har  han  råd  med  det?" 

Han  kände  att  han  den  qvållen  var  på  god  väg 
att  bli  en  dålig  menniska!  Han  var  så  viss,  att  i 
hela  det  stora  studentsamhållet  ej  fans  en  enda,  som 
i  denna  qväll  var  så  olycklig  som  han  —  och  ändå . 
funnos  der  så  många  som  voro  fattigare.  Det  fans- 
en fläck  på  honom,  och  en  sådan  som  han  visste  att 
ungdomen  aldrig  förlåter,  och  han  var  dock  oskyldig ; 
det  skulle  ha  varit  en  lisa  att  ha  varit  skyldig, 
tyckte  han. 

När  han  kom  hem  och  gick  igenom  arbetsfolkets 
rum,  satt  hela  familjen  omkring  ett  väl  dukadt  bord 
och  åt. 

"Nej,  kors,  är  inte  magistern  ute ;  vi  trodde  vi 
inte  skulle  få  se  honom  förr  än  i  morgon  bittida!" 

Och  så  skildrades  för  honom  hur  lustigt  det 
brukar  gå  till;  hur  hela  sta'n  är  vaken  om  natten 
och  hur  studenterna  gå  till  slottskällan  på  morgo- 
nen i  soluppgången;  och  hur  roligt  det  skulle  bli  i 
morgon  på  första  Maj! 

Han  gick  in  till  sig  och  slog  upp  fönstret.  "Sjung 

om  studentens  lyckliga  dag,"  hörde  han. "Inga 

stormar  än;"  "Inga  stormar,  Inga  stormar,"  sade 
basarne  for  att  göra  saken  troligare,  men  han  blef 
så  ond,  ty  han  älskade  ännu  sanningen,  och  han  fick 
en  hel  hop  onda  tankar  om  poeterna,  "dessa  mensk- 
lighetens  flatteurer",  menade  han. 

Han  gick  till  sängs,  hörde  arbetarens  barn  läsa 
aftonbön,  och  somnade  i  den  fulla  öfvertygelsen  att 
han  var  en  förkastad  menniska. 


OFFRET.  177 


o 

Åtta  dagar  senare  skulle  han  upp  på  nationen 
för  att  låsa  ett  anslag  om  ett  ledigt  stipendium  på 
15  rdr.  Han  valde  en  timma  efter  middagen  då  han 
nästan  var  säker  på  att  ingen  skulle  finnas  på  lo- 
kalen.- 

Han  fann  tamburen  full  af  rockar;  han  gick 
igenom  läserumniet  och  fann  dörren  till  salen  stängd, 
raen  hörde  en  röst  som  talade.    Han  lyssnade! 

"Mina  herrar,  då  Xlands  nation  i  dag  har  den 
äran  och  glädjen  att;  se  sin  inspektor  hedra  den- 
samoias  enkla  bord  med  sin  närvaro,  är  det  för 
oss  en  så  mycket  kärare  anledning  att  få;  helsa 
honom   —   —  — 

Han  tittade  genom  nyckelhålet  och  såg  ett  långt 
dukadt  bord  med  ljus,  vinglas  och  blommor ;  kurator 
«tod  med  ett  champagneglas  i  handen  vänd  mot 
nationens  inspektor,  professor  X. 

—  —  —  och  jag  ber  på  alla  mina  landsmäns 
vägnar  härmed  få  föreslå  en  skål,  en  tacksamhetens, 
tor  den  aldrig  tröttnande  välvilja,  hvarmed  ni,  herr 
professor,  städse  omfattat  Xlands  nation,  en  välön- 
skans för  vetenskapens  nestor,  akademiens  ära,  som 
så  håfdat  Xländingarnes  gamla  namn!  Lefve  Xlands 
nations  inspektor!" 

Hurra,  hurra,  hurra,  hmTa!  inföll  nationen,  och 
fanfarer  skrällde. 

Han  måste  höra  fortsättningen  och  satte  sig  ned 
vid  dörren. 

Det  knackade  i  ett  glas  och  det  blef  dödstyst. 

"Mina  herrar  landsmän!  —  Jag  har  icke  många 
ord  att  säga!   Den  oförtjenta  ära,  som  kommit  mig 

12 


178  OFFIIET. 


till  del,  då  ni  inbjudit  mig  till  ert  lysande  bord,  har 
tilltalat  mig  ganska  lifligt.  Det  är  godt  för  en  gam- 
mal man  att  se  sig  afhållen  af  ungdomen,  och  det 
är  desto  kärare,  som  denna  ungdom  blifvit  född  och 
uppfödd  i  samma  hembygd,  ja,  mina  unga  vänner; 
det  samband,  det  osynliga  samband,  som  eger  rum 
mellan  personer,  födda  och  uppfödda  i  samma  hem- 
bygd är  i  sanning  egenartadt;  man  känner  sig  som 
barn  af  samma  mor  och  man  ålskar  hvarandra  som 
sannskyldiga  frånder.  Xlands  nation  har  for  mig 
alltid  varit  som  en  kär  anförvandt  och,  oaktadt  den 
ringa  beröring  man  kommer  till  hvarandra,  har  jag 
dock  fått  er  alla  kära  —  och  jag  känner  eder  alla; 
det  fins  icke  en  af  er  som  ej  ligger  mig  om  hjertat. 
I  tycken  måhända,  att  vi  så  sällan  se  hvarandra? 
Väl!  Men  jag  ser  er,  jag  ser  med  mitt  vakande  öga, 
ty  jag  älskar  er! 

Vet  ni,  mina  unga  vänner,  jag  säger  ibland  för 
mig  sjelf  så  här:  Gud  late  aldrig  Xlands  nation  kom- 
ma att  ångra  den  stund  då  den  utsåg  mig  till  det 
ansvarsfulla  kallet  —  —   — 

Han  sprang  ut  i  tamburen  för  att  få  skratta 
ut  och  återvände  sedan  till  nyckelhålet. 

Inspektorn  stod  der  ännu  med  glaset  i  hand  och 
tårarne  i  ögonen  och  talade. 

—  i  hemmet,  mina  unga  vänner,  är  det  vi  få  lära 
allt  godt,  i  hemmet  är  vår  lyckligaste  tid;  hm*u 
mycket  hgger  ej  i  detta  enda  ord:  hem!  Och  I  han 
alla  lyckliga  hem  —  jag  vet  det!  Men  derföre  sko- 
len I  också  vara  tacksamma!  Tanken  på  denne  fa- 
der,  som  för  eder  arbetar  och  trålar  och  drager 


OFFRET.  179 


dagens  tunga  och  hetta;  det  är  för  er  han  arbetar, 
ty  hvarför  skulle  han  arbeta  för  sig  sjelf  —   —   — 

Han  aflågsnade  sig  och  mötte  i  trappan  vakt- 
mästare med  fat  och  buteljer. 

Det  kändes  som  om  något  gått  i  baklås  för  ho- 
nom. Han  tyckte  att  alla  menniskor  Ijögo;  studen- 
terna i  sin  sång,  kuratorn  i  sitt  tal,  inspektorn  i  sitt  tal; 
men  det  värsta  var,  att  de  bestämdt  trodde  på  hvad  de 
sade;  inspektorn  gret  ju!  Eller  var  det  kolsyran!  De 
voro  sålunda  vilseförda!  Han  hade  ju  efter  hand  funnit 
att  allt  förhöll  sig  på  ett  rent  motsatt  förhållande  i 
verkligheten  mot  hvad  som  sades  af  menniskorna. 
Icke  hade  inspektorn  visat  nationen  någon  välvilja, 
icke  var  han  någon  nestor  i  vetenskapen,  han  var 
ju  ansedd  för  en  stor  medelmåtta;  icke  kändöinspek- 
tora  alla  landsmännen,  han  som  aldrig  såg  dem 
mer  ån  en  gång  om  året  på  vårmiddagen;  och  ordet 
hem,  det  väckte  ju  hos  honom  de  allra  obehagUgaste 
föreställningar;  och  hans  far,  icke  arbetade  han  för 
«onen  —  det  var  ju  lögn  alltihop! 

Om  qvällen  skref  han  till  fadren  och  sade,  att 
nu  ville  han  bli  prest,  ty  han  hade  ändrat  mening 
i  vissa  saker. 


Två  år  efteråt  har  han  tagit  diraissionsexamen 
Och  håller  på  med  den  praktiska. 

Hans  lefnadssätt  och  hans  yttre  ha  undergått 
vissa  förändringar.  Han  har  genomlefvat  en  andlig 
l^ump,  som   numera  är  slut.    Ansigtet  är  .något  ål- 


180  OFFRET. 


drigt;  näsan  mera  framskjuten  och  markerad;  ansig- 
tets  hud  fast,  gul,  med  två  mörka  skuggor  efter 
skägget;  vissa  muskler  omkring  munnen  (buccinato- 
rerna)  mera  rörliga  och  utvecklade,  liksom  alltid  på 
språng;  blickarne  oåtkomliga;  om  man  ser  honoro 
i  ögat,  kan  han  kontrahera  pupillen,  så  att  man 
tror  sig  se  en  blind;  det  der  lilla  mörka  pupillhå- 
let, der  själen  strålar  ut,  är  han  så  rädd  om;  pan- 
nan är  högre,  men  man  ser  platsen  efter  det  gamla 
hårfästet;  händerna  äro  vissna,  men  han  har  blif- 
vit  fet. 

Hans  studier  bestå  i  homiletik  och  kateketik. 

När  han  står  i  katedern  och  extemporerar  år 
han  vältalare,  men  det  är  mera  en  exeget  än  en 
predikare  man  hör. 

Kateketiken  är  honom  motbjudande,  men  han 
måste,  och  han  är  strängt  pligttrogen.  Han  får  tre 
af  de  värsta  gossarne  från  Prinsens  skola  till  sig 
kl.  6  hvarje  morgon;  dessa  skola  senare  på  dagen 
ge  prof  på  lärarens  skicklighet  genom  att  svara  på 
ett  visst  antal  katekesfrågor;  barnen  tycka  icke 
om  att  stiga  upp  i  otid,  derför  äro  de  sömniga  och 
tredska,  men  som  de  äro  fattiga  tycka  de  om  slan- 
tar. Detta  vet  den  unge  menniskokännaren  och 
derfor  begagnar  han  detta  vanliga  och  tiUåtUga 
medel. 

Hans  två  mellanår  hade  icke  varit  angenäma; 
han  hade  visserhgen  fått  umgänge  genom  kollegiet, 
men  de  voro  icke  behagliga  dessa  unga  män,  ty  de 
voro  så  obildade,  menade  han,  och  dessutom  hade 
de  ett  vakande  öga  på  honom  och  umgingos  hos  en 
professor. 


OFFRET.  181 


Litet  svårt  hade  han  också  haft  att  finna  sig  i 
den  tyranniska  ton,  som  lårame  begagnade  mot  ho- 
nom, och  tilltalsordet  du  kändes  som  ett  tillhaka- 
flyttande  i  skolan;  det  verkade  så  förkrossande,  att 
han  ibland  trodde  det  vara  en  villa  att  han  arbetat 
sig  ur  gossåren,  han  tvitlade  på  all  utveckling  öfver- 
hufvud. 

Striden  hade  varit  svår!  Han  hade  slutat  sin 
första  period  i  tvifvel,  då  när  han  beslöt  låsa  på 
prosten,  men  han  gick  icke  till  botten  med  sin  sak, 
utan  kastade  sig  öfver  till  absolut  stupidité. 

Han  ville  bli  kristen  på  allvar,  men  han  kunde 
icke;  han  ville  prof  va  sig  genom  spåkning,  sjelfför- 
våUade  hdanden,  men  han  fick  aldrig  extasen.  Han 
slog  en  gång  upp  ett  tryckt  plakat  på  sin  vägg  med 
"Kom  till  Jesus  I"  Visserligen  led  han  litet  smälek 
derfior,  men  det  var  så  Utet  mot  hvad  han  lidit  förr, 
att  han  tog  ner  plakatet  igen. 


Han  prestvigdes  i  Domkyrkan  i  föråldrars  och 
syskons  åsyn.  Fadern  tog  emot  honom  på  korsgången 
och  kysste  honom;  modern  gret  och  syskonen  också. 
Han  var  som  vanligt  lugn  och  kall. 

Når  tiden  blef  fullbordad,  erhöll  han  koministra- 
turen  i  hemsocknen. 

Nu  är  han  mycket  afhållen  af  sina  försam- 
lingsbor, år  ansedd  som  en  snäll  och  hederlig  man, 


182  OFFRET. 


och  så  år  han ;  men  främmande  folk  från  sta'n,  som 
hört  honom  i  kyrkan,  säger  att  han  är  "död". 

Med  fadern  umgås  han  rätt  förtroligt;  de  spela 
bräde  om  lördagarne  och  äta  middag  tillsammans  om 
söndagarne. 


Lättsinnet. 

— X  — 


ll.ätt  och  jemt  hade  han  tagit  en  dålig  student- 
examen, då  fadern  dog  och  lemnade  honom 
fyratusen  rdr  i  souvenir.  Det  var  mycket 
pengar,  menade  sonen  och  reste  om  hösten  till  Up- 
sala  för  att  ta  graden. 

•  Anländ  till  ort  och  ställe  hyr  han  och  två  kam- 
rater en  triplett  på  Svartbäcksgatan.  Sedan  går  han 
ut  och  ser  på  sta'n;  när  han  blifvit  nykter,  börjar 
han  höra  sig  om  fordringarna  till  graden.  Han  får 
flå  veta  att  man  icke  kan  tala  om  några  fordringar, 
ty  graden  är  helt  enkelt  frukten  af  mångåriga  stu- 
dier vid  universitetet,  graden  är  krönet  på  bildnin- 
gen, graden  är  en  utvidgad  studentexamen,  graden 
fir  egentligen  icke  någon  examen  alls;  för  öfrigt  an- 
vänder man  första  terminen  till  att  uppvakta,  och 
anmäla  sig  till  föreläsningar  utan  att  besöka  dem,  ty 
<l(nn  kan  man  icke  ha  någon  nytta  af  ännu,  med  ett 
ord  —  till  att  orientera  sig! 


184  LÄTTSINNET. 


Och  Gud,  hvad  han  orienterade  sig! 

Man  såg  honom  uti  Eklundshofskogen  slå  käglor 
och  dricka  punschbålar  kl.  11  på  formiddagen,  och 
det  var  han  som  uppfann  att  ge  åkarn  tre  riksdaler, 
för  att  han  på  hemvägen  skulle  köra  omkull  i  svän- 
gen nedanför  backen. 

Det  var  han  som  uppfann  att  man  kunde  rida 
på  de  förspända  droskhästarne,  när  man  ej  fick  rum 
i  vagnen  eller  på  kuskbocken. 

Det  var  han  som  fann  upp,  att  man  kunde  simma 
öfver  ån  för  att  komma  till  Lamby's. 

Han  anförde  alla  nattliga  uppträden  på  torget; 
han  sjöng  första  bas  och  försummade  aldrig  allmänna 
sången;  han  blåste  b-kornett  i  nationen  och  införde 
det  bruket,  att  nationsextetten  alltid  upplöste  sina 
sammankomster  på  torget  medelst  fanfarer. 

Han  var  älskvärd  i  dessa  upptåg,  men  han  hade 
äfven  sma  stunder,  då  han  var  fruktansvärd.  Det 
var  då  han  blef  utsläppt  kl.  11  från  ett  schweizeri 
och  icke  kunde  koijima  in  någonstans  mera ;  det  var 
då  berserkalynnet  tog  sig  ut.  Då  gick  han  till  torget 
och  utvalde  en  handfast  skara  för  att  gå  ut  på  strof- 
tåg.  Först  släcktes  alla  lyktor  på  Svartbäcksgatan 
och  så  bar  det  af  till  stadens  utkant  vid  Kungsdi- 
ket. Der  låg  en  ölstuga.  Kom  han  ej  in,  då  kunde 
han  i  raseri  bryta  ner  hela  längor  med  staket  och 
gamla  plank;  han  lät  en  gång  bära  en  grind  från 
Vaksala  tull  ner  till  Fyris  —  han  tog  ner  skyltar 
och  bar  i  ån,  ja  han  låt  en  gång  föra  en  släde  från 
en  gård  och  skjuta  den  ner  i  en  vak,  så  att  endast 
det  yttersta  af  skalmarne  syntes  —  allting  skulle 
ner  i  ån. 


LÄTTSINNET.  185 


Allt  detta  nidingsverk,  som  numera  upphört,  tål- 
des af  stadens  borgare ;  aldrig  hörde  man  några  kla- 
gomål åtminstone,  hvilket  gaf  studenterna  anledning 
förmoda  att  de  togo  igen  skadan  på  annat  sått. 

Hans  mest  berömda  dåd  var  dock  den  i  anna- 
lerna långe  lefvande  belägringen  af  "Tunnan",  en  öl- 
stuga en  half  iQerdingsväg  utanför  SvartbåckstuU,  på 
en  åker  på  våg  till  Gamla  Upsala.  Han  tog  ner  ett 
staket  och  utdelade  spjelorna  som  spakar,  med  hvilka 
dörrar  och  fönsterluckor  skulle  brytas  upp  på  den 
lilla  stugan,  i  hvilken  fyra  borgare  hade  stängt  in 
sig.  Han  gick  sjelf  upp  på  taket  och  släppte  ner 
stora  stenar  genom  skorstenen,  så  att  spjellet  sprang 
sönder;  han  började  lyfta  af  takpannorna  och  fick 
foten  igenom  de  murkna  läkterna,  då  ett  väldigt  skri 
förkunnade  att  dörren  var  uppbruten  och  att  besätt- 
ningen kapitulerade.  Han  var  fruktansvärd,  der  han 
stod  i  skjortårmarne  i  den  kalla  vinternatten,  dry- 
pande af  svett,  och  han  skulle  säkert  ha  blifvit  gast- 
kramad  som  en  värdig  ättling,  om  någon  af  de  gamle 
kämpar  stigit  upp  från  Fyrisvallen  derute  och  sett 
på  den  belägringen. 

Nå,  det  der  var  nu  hetta  i  blodet,  som  borde  ha 
gifvit  sig,  innan  de  fyra  .tusen  riksdalerna  tagit  slut, 
men  den  gjorde  inte  det! 

Hans  hem  var  oordentligt;  det  låg  vid  en  stråk- 
väg och  der  spelades  bräde  och  dracks  öl  hela  for- 
middagame.  När  han  mot  slutet  af  terminen  skulle 
ta  fram  sina  böcker,  fann  han  dem  icke.  Slutligen 
hittade  han  i  en  koffert  bland  orena  kläder  en  psalm- 
bok, ett  nya  testamentet  och  Anna  Maria  Lönngren. 

Andra  terminen,  då  han  kommit  under  fund  med 


186  LÄTTSINNET. 


att  graden  var  en  examen,  till  hvilken  fordrades  tolf 
betyg,  började  han  läsa  humaniora,  det  vill  säga 
Paul  de  Kocks  romaner  på  franska,  "för  språkets 
skull",  diverse  skönlitteratur  och  latinska  gramma- 
tikan, ty  han  hade  hört  att  man  skulle  skrifva  latin 
en  gång  till. 

Nu  var  han  blifven  sexmåstare  i  nationen  och 
det  var  ett  magtpåliggande  värf  —  och  kostsamt. 

Tredje  terminen  tog  han  ett  kollegium  i  latin- 
skrifning  för  att  lugna  sig,  ty  han  började  bli  orolig. 
Hans  hf  fördystrades  äfven  af  husliga  bekymmer,  ty 
han  hade  en  kontubernal,  som  ville  läsa  och  som  ej 
kunde  fördra  de  eviga  kort-  och  brädspelen  i  hemmet. 

En  qväll  hade  de  slagits,  och  då  kontubernalen, 
som  var  en  inbunden,  vildsint  natur,  dragit  upp  sin 
knif,  fattade  den  andre  sin  laddade  bössa  och  sköt 
af  skottet  i  väggen.  Saken  gjorde  ett  obehagligt 
uppseende,  men  det  hindrade  icke  honom  att  alltid  ha 
bössan  laddad  öfver  sin  säng  och  att  knäppa  med 
hanen  innan  han  lade  sig,  för  att  låta  kamraten  höra 
att  han  var  på  sin  vakt.  Ingen  ville  flytta  midt  i 
terminen,  och  man  lefde  på  fältfot.  Detta  gjorde  att 
han  flydde  hemmet  och  att  vid  fjerde  terminens  in- 
gång hans  fyra  tusen  riksdaler  voro  slut. 

Det  var  en  vändpunkt  i  hans  hf  —  han  skulle 
börja  vigilera. 

Nu  tror  man  att  kamraterna  öfvergåfvo  honom, 
att  alla  så  kallade  vänner,  som  ätit  hans  sexor  och 
druckit  hans  punsch,  skulle  vägra  honom  sin  hjelp! 
Nej,  visst  icke;  den  penning,  som  cirkulerar  i  stu- 
dentrörelsen, är  icke  fi)rvärfvad  af  egaren  och  derfor 


LÄTTSINNET.  187 


betyder  den  så  litet ;  der  i  staden  bedrifs  så  mycken 
hemlig  socialism,  att  om  föräldrarne  bara  visste! 

Att  vara  utan  tillgångar  är  nu  en  sak,  som  i 
Upsala  är  lätt  hjelpt,  men  att  ha  skuld  är  något 
värre,  och  det  var  det  han  hade. 

En  morgon  väcktes  han  af  en  karl,  som  visade 
en  räkning  på  ett  par  blanklädersstöflar.  Han  hade 
aldrig  i  sitt  lif  dragit  blankläder,  men  en  provisor 
på  apoteket  skulle  på  en  Gillebal  och  kunde  icke  få 
blanklädersstöflar  utan  att  någon  gick  i  borgen,  pro 
forma.    Han  hade  alltså  gått  i  borgen. 

"Vill  herm  betala  den  här  räkningen?" 

"Skall  jag  betala  hans  stöflar !  Jag  känner  knappt 
karlen!" 

"Men  herrn  har  accepterat!" 

"Pro  forma,  ja,  det  har  jag  gjort!  Gå  sin 
vag  nu!" 

Karlen  gick,  men  han  kom  igen  om  åtta  dagar, 
och  då  voro  de  två! 

"Vill  herrn  betala?" 

"Nej!  Ska'  jag  betala  andras  stöflar;  tycker 
horrn  det  är  billigt?    För  öfrigt  kan  jag  inte!" 

"Då  blir  det  utmätning!" 
.  Han  låg  i  sängen  och  såg  huru  de  upptecknade: 
ett  beväringsbandoler,  en  bajonett  (tillhörig  K.  Up- 
lands  Regemente),  en  hamptygsrock,  en  tobaksburk 
(Utan  lock),  två  kortlekar,  en  studentmössa.  Han 
tvang  dem  vidare  att  upptaga:  8  tombuteljer,  en 
galosch.  Ödets  lek  (från  ett  lånbibliotek),  en  nattkappa 
och  en  latinsk  temabok. 

Han  fann  uppträdet  nytt  och  underhållande,  livar- 


iSs  LÄTTSINNET. 


för  han  bjöd  herrarne  på  hvar  sin  half  öl  ^om  de 
tacksamt  emottogo. 

Vid  närmare  besinning  fann  han  det  ändå  orätt- 
vist, att  han  skulle  betala  en  annans  stöflar  och  han 
gick  till  en  kamrat,  som  läste  på  hofrätten. 

Han  gjorde  sin  relation  och  förklarade  sig  miss- 
nöjd med  domen. 

"Men  du  har  ju  redan  skrifvit  på  utslaget,  att 
du  erkänt  skulden?" 

"Ja,  det  år  sant,  jag  skref  på!  Men  det  bryr 
jag  mig  inte  om!    Jag  processar!" 

"Processa  aldrig  med  handtverkare,  ty  du  för- 
lorar alltid!  Jag  processade  med  min  skräddare  [om 
en  öfverrock  härom  året  och  jag  förlorade  genast 
i  törsta  instansen!" 

"Men  du  hade  fått  rocken!" 

"Ja  naturligtvis!" 

"Ja,  men  jag  har  aldrig  fått  några  stöflar!" 

"Det  är  samma  förhållande!" 

"Men,  ponera  casus!"  . . . 

"Det  hjelper  inte!" 

Han  blef  slutligen  öfvertygad  om  att  han  redan 
förlorat  processen,  och  att  han  måste  betala  råtte- 
gångskostnaderna,  så  vida  han  ej  ville  bU  bysatt,  ty 
de  upptecknade  lösörena  skulle  säkerligen  licke  räcka! 

Han  fick  nödiga  instruktioner  att  gå  till  Bolén 
för  att  skaflfa  pengar. 

Bolén  var  en  ockrare,  som  egde  det  största  huset 
vid  torget.  Nu  var  han  gammal, "  hade  upphört  med 
rörelsen  och  blifvit  metodist.  Liksom  för  att  försona 
sina  synder,  eller  om  af  behof  att  se  supplikanter, 


LÄTTSINNET.  189 


fortfor  han  ännu  med  att  låna  ut  pengar  utan  ränta, 
men  mot  god  borgen. 

Han  gick  alltså  till  Bolén;  blef  mottagen  i  en 
vacker  salong,  frågade  om  han  hade  äran  tala  vid 
brukspatronen  (§  1  i  instruktionen). 

Brukspatron  bad  honom  sitta  och  tog  upp  ett 
samtal  ganska  ledigt.  Supplikanten  förde  konversa- 
tionen in  på  dagens  reUgiösa  frågor,  talade  om  den 
gängse  otron,  prestbristen  och  statskyrkans  intolerans. 
Hårunder  hade  han  blifvit  tillräckligt  varm  för  att 
resa  på  sig  och  för  att  kasta  betydelsefulla  blickar 
på  det  album,  som  brukspatron  nu  (enligt  §  2)  skulle 
fatta.  Det  var  ett  fatalt  ögonblick:  han  berömde 
pendylen,  kjiticerade  ett  landskap,  genomströfvade 
rummet  i  alla  riktningar,  men  Bolén  tog  intet  album. 

Enligt  §  2  skulle  nemhgen  ockraren  strax  efter 
hans  inträde,  just  då  konversationen  hotade  att  af- 
stanna,  Uksom  af  en  händelse  fatta  ett  stort  qvart- 
album,  utstöta  en  suck  och  slå  upp  reformatorernas 
konterfej.  Detta  var  det  afgörande  ögonblicket,  på 
hvilket  lånet  berodde.  Då  skulle  nemligen  låntagaren 
ögonblickUgen,  utan  att  klicka,  falla  in:  "Det  var 
en  väldig  Guds  man,  den  Melanchton,  eller  Luther, 
eller  Huss",  hvem  det  nu  var  som  låg  uppslagen. 

Då  skulle  ockraren,  enligt  §  2  mom.  6,  säga: 
"Nej,  kors  att  herrn  känner  dem",  hvarpå  låntaga- 
ren:  "O  ja,  visserligen  känner  jag  dem!" 

Men  ockraren  kände  icke  instruktionen,  utan 
fann  ett  så  lifligt  intresse  i  samtalet  att  han  glömde 
sin  vana. 

Situationen  blef  kritisk  och  han  beslöt  att  bryta 
dess  spets;   han  tar  albumet  sjelf,  slår  upp  på  en 


190  LÄTTSINNET. 


slump   och   utbrister:    "Det  var  allt  en  satans  karl, 
den  Luther!    Var  det  inte,  brukspatron?" 

Lånet  utföll  icke. 

Affärerna  blefvo  allt  sämre,  och  han  kände  redan 
under  sina  fötter  den  gungfly,  som  kunde  bli  hans 
graf. 

Upp  till  posten  hvarje  morgon  för  att  spana 
efter  rekommenderade  bref,  och  så  ut  att  låna  och 
så  ut  att<  betala.  Hela  dagen  gick  utan  att  tid  blef 
att  låsa.  Fjerde  terminen  gick  ut  och  han  ansåg^ 
sig  böra  slå  graden  ur  hågen. 

Kamrater  gjorde  upp  hans  skulder;  sjelf  sökte 
han  en  prediko-kondition  och  började  läsa  på  presten. 


Primus  ocl\  Ultimus. 

K 

^stgötarnes  trädgård  var  rigtigt  fin  på  eftermid- 
dagen den  andra  Juni  det  året,  ty  der  skulle  bli 
kransbindning  till  promotionen.  Örtagårdsmästaren 
hade  låtit  kratta  gångarna  och  rensa  bort  allt  gam- 
malt löf  se'n  fjolåret;  han  hade  med  egen  hand  stöt- 
tat upp  narcisserna  och  tulipanerna,  som  nu  stodoi 
full  blom,  och  halfva  nationen  hade  dagen  förut 
gräft  upp  rabatterna.  I  en  berså  af  blommande 
syrenbuskar  var  ett  stort  bord  dukadt  med  lätta 
förfriskningar  för  damerna;  derbred vid  ett  annat  med 
något  soUdare  varor  för  kandidaterna  och  sångarne. 
Tvenne  lagerträd  hade  blifvit  nedflyttade  från  Botani- 
cum  för  att  lemna  sin  tribut  till  den  ungdomens 
fest,  som  dagen  derefter  skulle  begås. 

Af  fruntimren  voro  somliga  unga,  andra  äldrc; 
de  voro  antingen  systrar,  fåstmör  eller  mödrar,  men 
i  dag  voro  de  alla  vackra. 

Det  låg  öfver  det  lilla  sällskapet  en  sådan  däm- 
pad fridens  stämning,  som  plägar  infinna  sig  efter 
ullbordandet  af  ett  långt,  mödosamt  arbete;  all  oro 


192  PTIMUS  OCH  ULTIMUS. 


var  borta;  segern  var  vunnen,  man  väntade  endast 
på  belöningen. 

Bland  de  unga  männen  var  det  två,  som  ådrogo 
öig  uppmärksamheten  framför  de  andra:  det  var  i 
sjelfva  verket  primus  och  ultimus. 

Primus  var  en  smärt,  högväxt  ung  man  med 
ett  yttre  som  var  felfritt;  bröstet  var  höghvälfdt  och 
bar  alls  icke  några  intryck  efter  ett  långvarigt  lutande 
öfver  skrif bordet;  skuldromas  bredd  ganska  betyd- 
lig; de  fina  händerna,  med  phalangerna  i  fullt  normal 
skönhetsproportion,  vittnade  om  en  ras,  som  ej  under 
generationer  haft  kroppsarbetare  i  något  led;  man 
kunde  ha  sagt  med  ögonmått,  att  foten  höll  precis 
en  hufvudlängd  i  profil  och  dess  höga  hvalf  hade 
icke  sjunkit  under  trampandet  på  en  nedgången  sko- 
sula; det  var  med  ett  ord  en  fullständig,  oförstörd 
gestalt  och  ändå  hade  han  det  största  betyg- 
antalet. Och  icke  ett  spår  af  rynkor  mellan  ansig- 
tets  muskler,  som  skyddades  af  ett  tunt  fettlager, 
hvilket  aldrig  behöft  anUtas  under  det  starka  hjern- 
arbetet,  ty  egaren  var  sjelf  rik  och  tillhörde  en  myc- 
ket rik  köpmansslägt.  Han  hade  dagarne  förut  på 
ett  lysande  sätt  försvarat  en  utmärkt  afhandling: 
Les  différentes  époques  de  la  Poésie  Pro- 
venqale  jusqu'ä  la  mört  de  Louis  le  Débon- 
naire. 

Han  bar  sitt  hufvud  högt  och  var  glad  och 
öppen,  artig  och  chevaleresk  mot  damerna  som  en 
medeltidsriddare,  och  när  han  nu  föll  på  knä  for  sin 
trolofvade  för  att  profva"  lagerkransen,  då  var  det  en 
scen  från  en  C  o  ur  d'amour;  han  hade  icke  köpt 
denna  belöning;   han   hade  arbetat  sig  fram  dertill, 


PRIMUS  OCH  ULTIMUS..  193 


ty  han  hade  ju  kunnat  skaflfa  sig  gård  och  hustru 
for  fyra  år  se'n,  men  det  ville  han  ej,  och  emedan 
han  var  rik,  hade  han  ställt  högre  fordringar  på  sig 
än  på  de  andra;  ty  han  hade  sina  kunskaper  till 
båttre  pris.  Men  fyra  år  åro  långa  och  han  hade 
gjort  sin  riddarevakt  med  åra. 

Ultimus,  caput  för  en  fattig  kommendörsått,  var 
en  trettioåring  med  fina  drag,  blek  hy  och  mörkt 
hår;  han  var  enkelt  klådd,  men  ytterst  omsorgsfullt, 
nästan  ångsUgt,  och  hans  kläder  buro  lätta  antydnin- 
gar om  borstens  allför  flitiga  begagnande;  han  såg 
icke  glad  ut,  icke  lugn  ens,  ty  tunga  moln  gingo  då 
och  då  öfver  hans  panna.  Han  hade  endast  sin  sy- 
ster med  sig,  ty  han  egde  inga  anhöriga  eljest.  Hon 
hade  redan  bundit  hans  krans,  icke  alltför  omsorgs- 
fuUt,  och  var  nu  ifrigt  upptagen  af  konversation  med 
de  andra  oforlofvade  kandidaterna,  bland  hvilka  hon 
väckte  ett  visst  uppseende  genom  sitt  behagliga  sått 
och  sin  ytterst  smakfulla  och  eleganta  toalett. 

Brodern  kastade  då  och  då  en  sorgsen  blick  på 
systern;  han  var.  tio  år  äldre  än  hon,  han  hade  vag- 
gat henne  som  litet  barn  och  han  hade  varit  hennes 
enda  stöd  —  då  kan  man  veta!  Det  hade  varit  en 
ganska  mörk  historia,  icke  så  originel,  ty  värr,men 
tyst  hade  den  varit  och  derför  fordrar  den  vördnad. 
Han  hade  sett  resande  köpmän  tillhandla  sig  skogame 
omkring  hans  hem,  han  hade  sett  huru  samma  köp- 
män inropat  hans  gamla  fåderneboning,  huru  de  rest 
upp  torn  i  Nurnbergerstil  i  alla  fyra  hörnen  på  det 
gamla  renaissanceslottet  som  de  låtit  hvitstryka,  och 
han  hade  satt  sig  ett  mål  före,  ett  mål  for  lifvet  — 
att  åter  en   gång  träda  i  besittning  af  det  gamla 

13 


194  »PRIMUS  OCn  ITLTIMUS. 


godset  och  återställa  det  i  dess  forna  skick.  Men 
som  han  var  en  klok  man  och  insåg  tidens  stråfvaD, 
fann  han  den  enda  möjliga  utvägen  bestå  i  att  ar- 
beta, underlätta  arbetet  genom  teoretiska  kunskaper 
och  derigenom  komma  till  kapital  —  och  sedan!  Han 
hade  derför  valt  naturvetenskaperna  och  disputerade 
om    "Fenylsyrornas    återförande   på   formeln 

Systeni  hade  aldrig  förstått  honom  rigtigt;  hon 
ville  att  han  skulle  bli  officer  som  fadren  hade  varit; 
hon  ville  att  han  skulle  lefva  efter  sitt  stånd,  som 
en  gammal  moster  hade  lärt  henne  säga,  men  brodern 
svarade  endast  med  en  kyss  på  pannan  och  såg  noga 
till  att  intet  fattades  den  älskade  systern;  han 
hade  också  dedicerat  sin  afhandUng  till  henne  och  det 
tyckte  hon  om,  men  hon  kunde  icke  låta  bU  att 
skratta  åt  titeln,  och  det  gjorde  brodern  ondt.  Hon 
var  afundsjuk  på  primus'  fåstmö,  som  kunde  låsa 
upp  de  fransyska  verserna  ur  hans  afhandUng  och 
få  förtjusta  åhörare.  Det  der  C,  2  H5  tyckte  hon  var 
så  roUgt,  och  det  sade  hon  nu  högt,  och  det  var 
derför  brodern  var  ledsen,  men  det  var  nog  för  annat 
också. 

Emellertid  började  stämningen  antaga  en  mun- 
trare karakter ;  sånger  och  tal  aflöste  h varandra  och 
ultimus  blef  anmodad  att  repetera  sitt  tal  tillqvin- 
nan,  som  han  i  morgon  skulle  uppläsa  i  kyrkan. 
Som  han  aldrig  skrifvit  vers,  hade  han  måst  anmoda 
primus,  hvars  latinska  tal  till  föräldrar,  lärare  och 
målsmän  han  i  gengäld  uppsatt.  Han  skulle  just 
börja,  då  nationsvaktmästaren  steg  fram  och  hviskade 
honom  något  i  örat;  han  blef  litet  blekare  än  förut, 


PRIMUS  OCH  ULTIMUS.  195 


bad  om  förlåtelse  och  gick  ned  åt  porten  till  gatan. 
Der  stod  en  karl  och  väntade  honom;  denne  bad  om 
ursäkt  att  han  kom  olägligt,  men  han  hade  bud  från 
kamrern,  att  doktorns  vexel,  som  troUgen  blifvit 
glömd,  hade  förfallit  i  dag,  och  att  banken  väntade 
den  skulle  bli  reglerad  innan  morgon  middag  klockan 
tolf. 

"Den  förfaller  icke  förr  än  i  öfvermorgon,  då  de 
fyra  månaderna  äro  utel" 

"Det  står  120  dagar  och  de  tvenne  sista  måna- 
derna ha  haft  31!" 

"Helsa  att  jag  skall  komma!" 

Han  återvände  till  sällskapet  nästan  paralyse- 
rad, men  måste  vara  med  i  glädjen;  och  det  blef 
äfven  gemensam  supé  med  förberedande  dans,  tills 
ändtligen  klockan  blef  elfva  och  man  skildes. 


Klockan  sex  följande  morgon  var  pilmus  på 
benen,  tog  sitt  bad,  satt  upp  på  sin  häst  och  red  ut 
åt  Stockholmsvägen.  Han  var  glad  som  en  lärka  och 
låt  hästen  emellanåt  gå  steg  för  steg,  så  att  han 
fick  repetera  sitt  tal,  och  han  talade  latin  för  tallarne 
så  att  det  sjöng  i  skogen.  När  klockan  slog  sju 
började  kanonerna  på  Slottsbacken  att  spela;  då 
kastade  han  om  hästen  och  red  hem  för  att  göra 
toalett. 

Ultimus  hade  haft  en  svår  natt.  Han  visste 
att  han  blott  behöfde  räcka  ut  handen  för  att  få  en 
ny  borgen  af  primus,  ty  han  lånade  aldrig  pengar; 
han  skulle  gerna  göra  det  i  öfvermorgon,  men  icke  i 


196  PRIMUS  OCH  ULTIMUS. 


dag  —  for  sin  systers  skull,  och  utställaren  var 
en  fattig  kamrat !  Han  skulle  ha  mördat  primus,  om 
han  sett  en  enda  misstänkt  blick  under  aftonens  bal 
kastad  på  hans  systers  eleganta  klädning.  Han  be- 
fann sig  i  en  situation  sådan  som  endast  en  ond 
stormakt  kan  uppfinna;  hela  hans  med  så  mycken 
skicklighet  uppförda  finansbyggnad  hotade  att  störta 
just  nu,  •  då  han  stod  vid  ingången  till  en  ny  bana! 
Under  .hans  funderingar  gick  tiden,  och  kl.  8  skulle 
han  vara  på  samlingsplatsen.  Han  kom  dit  och  han 
kom  i  kyrkan  och  befann  sig  på  hedersplatsen  bred- 
vid primus. 

Kantaten  spelades  upp;  promotor  talade  om 
matematikens  ställning  till  de  öfriga  vetenskaperna 
i  våra  dagar;  han  kastade  en  hastig  bhck  på  de  ny- 
aste forskningarnes  resultat;  han  redogjorde  med 
några  ord  for  Cauchy's  skiljande  af  rötterna  till  sy- 
nektiska  funktioner  af  en  variabel,  kom  in  på  plana 
kurvors  envelopper  och  singulära  solutioner  samt 
förirrade  sig  in  på  vederläggningar  af  Clairvaults 
och  Eulers  föråldrade  teoremer.  Ultimus  följde  med 
en  stund,  men  tankarne  lupo  upp  med  de  smala  tre- 
qvartskolonnerna  och  gingo  ned  på  andra  sidan  bå- 
gen. Han  såg  ett  ögonblick  att  läktaren  midt  emot 
honom  var  klädd  med  unga  damer;  men  då  fick  han 
ögonen  på  Prechtens  våldsamma  figurer  på  taber- 
naklet, och  han  kände  hur  de  trampade  honom  på 
bröstet;  han  försökte  nya  uttydningar  på  kragste- 
narne  i  kor-omgången,  men  tankame  lupo  ändå  rundt 
om  ett  litet  aflångt  blått  papper;  han  försökte  se  ut 
på  församUngen,  men  tyckte  han  såg  kamreraren 
och   kassören.    Slutligen   måste  han  upp;  promotor 


PRIMUS  OCH  ULTIMUS.  .  197 


hade  sagt:  att  nu  voro  de  vid  ingången  till  veten- 
skapens herrliga  tempel,  och  gaf  han  dem  härmed 
fullmakt  att  inträda.  Hans  tankar  rörde  sig  om  en 
svafvelsyrefabrik,  när  han  kände  en  krans  läggas 
på  sitt  hufvud  och  ett  skott  small  af.  "Vale  prae- 
clarissime  Doctor"  —  han  hörde  endast  ett  val e, 
ett  vale  till  allt  som  han  hoppats  på  och  sträfvat 
efter!  Han  fick  ett  pergament  i  handen  med  namn- 
teckningar under;  han  observerade  att  de  voro  obe- 
vittnade. 

Primus  hade  hållit  sitt  tal.  Nu  steg  ultimus 
upp,  darrande  och  blyg,  och  låste  upp  verserna. 

Han  talade  om  qvinnan;  huru  hon  i  alla  lifvets 
skiften  är  mannens  stöd,  som  moder,  som  syster,  — 
härvid  gick  hans  blick  upp  till  läktaren  midtöfver 
och  då  han  såg  sin  systers  varma  blickar  blef  han 
stark  —  och  som  brud.  Nu  slog  klockan  tolf  — 
det  fatala  klockslaget;  hans  tal  var  slut,  kanonerna 
dundrade,   orgeln  spelade  upp  och  klockorna  ringde. 

Den  vackraste  dagen  i  hans  hf  var  förstörd ;  han 
som  så  väl  behöfde  ett  minne  att  värma  och  stärka 
sig  vid,  han  fick  det  ej! 


Åtta  dagar  sednare,  innan  ännu  lagerkransen 
vissnat,  hade  han  inträdt  i  ett  helt  annat  tempel  än 
det  som  promotor  öppnat  för  honom;  han  var  an- 
ståld  som  kemist  på  en  porsUnsfabrik  --  han  var 
arbetare.  Första  dagen  kändes  det  något  tungt  att 
på  slaget  7  vandra  in  genom  den  stora  porten,  som 
endast  öppnades  mot  uppvisandet  af  ett  märke,  till- 


198  •  PRIMUS  OCH  ULTIMUS. 

sammans    med    dessa    tysta,    misstänksamma  män- 
niskor. 

Men  när  han  inträdde  i  laboratoriet  och  hörde 
drejskifvors  surrande  öfver  sitt  hufvud,  vagnars  rul- 
lande, hissars  gnällande  och  verkmästarns  kom- 
mandoord, då  kände  han  det  fridfullare  än  på  gamla 
Chemicum  bland  medikofilares  lek  och  pojkstreck; 
han  kände  nu  först  hvad  arbetets  andakt  var.  När 
han  kom  in  i  ateliern,  der  unga  flickor  suto  vid  långa 
bord  och  målade  porsUnet,  och  såg  deras  allvar, 
deras  oafbrutna  flit,  som  icke  stördes  af  prat  eller 
skratt,  föll  en  bit  fördom  ur  hans  föreställningar  om 
verlden ;  men  i  nästa  ögonblick  kände  han  sig  nästan 
ängslig  till  mods,  ty  han  var  ju  i  paritet  med  dessa, 
endast  att  han  var  primus,  hvilket  dock  föreföll 
honom  tvifvelaktigt!  Han  skulle  anordna  tillredning 
af  de  färger,  med  hvilka  dessa  skulle  måla;  de  voro 
som  artister  mot  honom;  han  skulle  analysera  kao- 
linet,  innan  arbetarn  formade  det,  han  skulle  under- 
söka smaltsens  sniältbarhet,  innan  godset  sattes  i 
ugnen  —  han  var  ju  blott  ett  biträde  åt  arbetarna! 
Men  han  hade  ett  oerhördt  behof  af  att  vara  något 
mer,  han  erfor  det  som  en  skyldighet !  Han  läste  då 
in  sig  på  sitt  laboratorium  om  nätterna  och  sönda- 
garne för  att  göra  sin  upptäckt;  han  såg  att  det 
fans  mågot  inom  denna  gren,  som  ännu  icke  var 
gjordt  här  i  landet  och  icke  ute  heller;  det  var  detta 
han  skulle  göra.  Han  underkastade  Sévresporslinet 
de  skarpaste  analyser  för  att  aflocka  detsamma  dess 
hemligheter;  han  måste  upptäcka  dessa  lysande  får- 
ger,  som  icke  förändras  i  bränningen;  en  gång  var 
han  upptäckten  på  spår.    Han  visste  noga  chlorené 


PRIMUS  OCH  ULTIMU8.  199 


inverkan  på  koboltforeningar ;  huru  dessa  under  olika 
temperaturgrader  förändra  fårg;  återstod  då  att  fixera 
dessa  fårger  på  olika  stadier  —  att  få  en  hel  skala 
att  röra  sig  med ;  dessa  resultatlösa  försök  togo  må- 
nader!   De  voro  icke  angenäma  för  öfrigt. 

Mycket  folk  kom  han  i  beröring  med,  men  der 
kunde  aldrig  bli  något  förhållande,  ty  man  saknade 
hvarandras  förutsättningar.  Principalen  var  rik  och 
obildad,  derför  kände  han  sig  honom  både  underlåg- 
5>en  och  öfverlägsen,  men  det  kundQ  aldrig  bli  något 
decideradt. 

Herrarne  på  kontoret  voro  godt  folk  nog,  nien 
de  smickrade  honom  och  beklagade  honom,  och  det 
i^enare  var  förödmjukande.  De  undrade  så  ofta  "hur  f-n 
man  kunde  uthärda  i  en  smutsig  blus  och  koka  smörja, 
när  man  var  doktor  och  .adelsman ! "  Och  det  var 
just  detta  han  ej  ville  säga  dem.  Försökte  han  un- 
der sina  rastpromenader  på  den  instängda  fabriks- 
gården tala  vid  någon  arbetare,  möttas  han  alltid 
med  misstroende ;  var  han  ock  klädd  i  sin  blus,  röjde 
de  hvita  händerna  dufvan  bland  kajorna.  Då  kände 
han  olyckan  af  att  bära  ett  namn! 

En  gång  hörde  han  ett  par  arbetare  i  portgån- 
gen samtala  om  honom: 

"Det  år  då  —  att  våran  adel  ska'  gå  på  det 
der  sättet!"  ^ 

"Ah,  var  du  lugn,  han  gjorde't  inte,  om  inte  en 
var  nödd!" 

"Tror  du  det?"  återtog  den  förste  och  knep  med 
ögonen. 

"Var  så  säker;  han  var  inte  så  gemen. mot  oss 
annars." 


200  PRIMUS  OCH  ULTIMUS. 


"Men  han  år  en  snäll  man!" 

"Tacka  honom  den  för  det;  men  han  har  hög- 
färden  i   sig,  den  fattiglappen,  fast  den  inte  syns!" 

Han  återvände  till  sitt  tysta  rum  och  eldade  på 
i  reverberugnen  for  hundrade  gången.  Han  såg  hur 
smaltsen  i  digeln  antog  den  ljusröda  färgen,  så  ro- 
senröd som  hans  vackraste  drömmar;  han  såg  hur 
den  blef  blå  som  en  vårhimmel  —  han  ville  fixera 
den,  men  då  bleknade  den  och  blef  gråblå  som  en 
drinkares  öga. 

En  dag  fann  han  några  kristaller  anskjutna  på 
ett  filter,  som  stått  öfver  några  dagar.  Han  betrak- 
tade dem  genom  mikroskopet  och  kände  dem  ej ;  han 
visste  h vilka  reagen tier  han  begagnat;  dessa  måste 
alltså  ha  varit  orena.  Han  underkastade  sina  kri- 
staller den  skarpaste  analys;  han  förnyade  den  flera 
gånger,  men  kom  ej  till  något  resultat.  Då  slog  det 
som  en  blixt  för  hans  ögon;  han  stod  vid  odödlig- 
hetens tröskel,  han  hade  upptäckt  ett  nytt  enkelt 
ämne!  Han  sprang  ut  i  ateliern  och  ville  tala  om  det 
for  flickorna,  men  han  vände  om  i  dörren  och  gick 
in  till  svarfvarne  och  frågade  hvad  klockan  var,  och 
så  ned  i  magasinet  och  såg  på  priskuranterna  och 
så  tillbaka  till  sitt  rum,  der  han  andlös  kastade  sig 
på  soffan  och  var  galen  i  fem  minuter! 

I  Qorton  dagar  lefde  han  i  ett  febrilt  tillstånd, 
men  se'n  hade  han  sin  afhandling  färdig,  och  med 
prof  af  den  nya  kroppen,  som  han  gifvit  namnet 
Ptyren,  insände  han  densamma  till  vetenskapsaka- 
demien. 


PRIMUS  OCH  ULTIMU8.  201 


Primus  hade  uppskjutit  sitt  bröllop  till  hösten, 
emedan  han  fbrst  ville  göra  en  studieresa  .till  Italien 
för  att  lägga  sista  handen  vid  sin  bildning.  Mången 
hade  funnit  uppskofvet  omotiveradt,  och  fästmön  icke 
minst,  som  gerna  velat  vara  med;  men  han  var  be^ 
stämd.  De  funnos  dock,  som  starkt  tillrådde  resan, 
ty  man  hade  trott  sig  märka,  att  den  unge  doktorn 
efter  promotionsdagen  undergått  en  märklig  förän- 
dring; man  sade  till  och  med  att  han  var  litet  vuTr 
mig  efter  det  myckna  läsandet,  och  trodde  man  att 
en  utrikesresa  skulle  göra  honom  godt. 

Han  reste  —  ensam.  Icke  såg  han  mycket  på 
museerna,  ty  dem  hade  han  tenterat  förut,  och  han 
ville  gerna  behålla  sina  vackra  tankar  om  de  erkända 
stora  snilleverken,  men  han  företog  ensliga  resor  upp 
åt  Apenninerna  och  lefde  herdelif  i  naturen;  och  allt 
var  nytt  för  honom.  Han  fann  träden  så  stora  och 
så  vackra  i  teckningen,  att  han  kunde  ligga  och 
beundra  dem  en  hel  förmiddag,  ty  hans  öga  hade 
sett  sig  trött  på  boktryckarens  små,  små  likformiga, 
hvassa  typer. 

Under  dessa  vandringar  gjorde  han  en  ny  och, 
som  han  tyckte,  ganska  intressant  bekantskap  —  med 
sin  egen  personUghet.  Så  långe  hade  han  umgåtts 
med  andras  tankar  och  meningar,  att  han  alldeles 
glömt  sina  egna.  Han  fann  en  viss  ursprunglighet 
i  dem  och  tyckte  att  de  kändes  mycket  varmare  än 
de  andras.  Så  tänkte  han  öfver  sitt  förflutna  lif  och 
fann  det  så  solljust  det  kunde  vara,  för  solljust.  Allt 
hvad  han  hemhgast  önskat  hade  han  fått,  allt  hvad 
han  företagit  hade  lyckats;  alltid  hade  han  fått  sin 
vilja  fram,  ingen  sorg  hade  han  haft.   Han  kände  sig 


202  PllIMUS  OCH  ULTIMUH. 


ofri  härvid;  lyckan  tyranniserade  honom!  lyckan  för- 
följde honom!  Han  erfor  ett  ödes  hand  öfversig,  och 
han  trodde  sig  vara  den  förste,  som  förstod  att  Poly- 
krates  kunde  vara  olyckUg.  Dessutom  egde  lifvet 
ingenting  att  ge  honom  mera;  han  visste  sitt  öde; 
han  visste  att  han  kimde  vid  45  års  ålder  ega  ett 
vetenskapligt  rykte,  han  visste  att  han  derigenom 
kunde  nå  äreställen;  han  hade  redan  den  skönaste  och 
bästa  qvinna  —  om  ett  år  kunde  hon  visserligen  vara 
ful,  sjuklig,  kanske  icke  så  god  mer.  Det  hade  han 
icke  mod  att  bära,  ty  han  kände  att  han  icke  öfvat 
sina  krafter  att  bära  något  sådant,  och  å  andra  sidan: 
om  så  ej  blefve  förhållandet,  så  stod  han  åter  på  den 
gamla  punkten  med  sin  evinnerhga  lycka,  sin  dödande 
lycka !  Han  förundrade  sig  dessemellan  öfver  att  han 
icke  kände  någon  hemlängtan. 

När  dessa  tankar  gjorde  honom  oro,  reste  han 
ner  till  Rom  och  umgicks  med  konstnärer  och  unga 
utländingar  vid  beskickningarne.  Här  fördes  då  ett 
lustigt  hf,  och  det  roade  honom  stundom. 

Den  öfverenskomna  tidpunkten  för  hans  hemresa 
var  förbi  och  han  hade  redan  fått  ett  påminnelsebref 
Han  begärde  fjorton  dagars  uppskof  Han  låg  nu  i 
Neapel. 

En  afton  var  han  utbjuden  till  en  rysk  attaché, 
öom  egde  en  villa  vid  golfen,  en  knapp  mil  söder 
om  Vesuven. 

Det  var  en  lysande  fest;  der  voro  eldiga  viner 
och  svarta  ögon;  han  dansade  mycket  och  var  sär- 
deles upprymd.  Tillsammans  med  några  intima  lem- 
nade  han  salongen  och  gick  att  promenera  i  parken. 
De  togo  vägen  utåt  en  hög  klippudde,  som  sköt  rått 


PRIMUS  OCH  ULTIMUS.  203 


ut  i  hafvet  och  på  hvilken  var  en  belvedere.  Solen 
hade  gått  ner  och  qvällshimmeln  var  redan  svart,  så 
att  stjernorna  brunno  röda  och  stora  genom  den  upp- 
värmda luften.  Utsigten  var  så  fri  och  storartad 
man  ville  se;  rått  ut  mellan  Capri  och  Ischia  låg 
hafvet  öppet;  i  norr  bakom  Vesuv  syntes  blott  ännu 
alpha  af  Stora  björnen,  men  i  zenith  hade  de  Perseus, 
Cepheus,  Andromeda  och  Cassiopea.  De  gingo  så 
långt  ut  på  klippornas  spets,  att  de  hade  under  sig 
hela  vattenytan,  hvilken,  lugn  som  en  spegel,  åter- 
gaf  hela  den  del  af  stjernkartan  som  låg  i  zenith. 

Detta  gjorde  ett  lifligt  intryck  på  honom  att  se 
himlen  under  sina  fötter,  och  han  började  svärma. 
Han  lutade  sig  fram  öfver  barrieren  och  stirrade  ned 
i  djupet. 

"Sen  I,  så  nära  ha  väl  aldrig  syndare  haft  att 
komma  in  i  himmelen;  men  det  år  sant,  jag  är  rik, 
och  förr  skall  en  kamel  genom  ett  nålsöga  .  .  .  Nej, 
det  är  icke  så!  Hvad  har  jag  brutit  att  jag  skulle 
bli  så  rik,  så  lycklig,  att  jag  ej  får  gå  ditin ;  jag  årf- 
de  den  synden,  det  fins  då  arfsynd  och  det  trodde 
jag  ej!  Men  Perseus  föddes  af  Danae  och  ett  guld- 
regn, och  jag  ser  ändå  honom  med  dernere;  demere, 
ja!  Men  himlen  är  ju  deruppe;^  då  måtte  det  hår 
vara  det  andra! 

I  detsamma  kom  ett  stjernfall  i  synbar  rigtning 
Iran  zenith;  han  såg  endast  reflexen  i  vattnet  och 
hlef  skrämd  af  den  ljusa  punkten,  som  tycktes  komma 
underifrån  rätt  upp  emot  honom.  Med  ett  anskri 
var  han  uppe  på  barrieren. 

"Jag  kommer!"  utropade  han  och  kastade  sig 
med  hufvudet  före   ned   i  den  mörka  spegeln,  som 


204  PRIMUS  OCH  ULTIMUS. 


spräcktes  och  förvandlades  i  en  gnistrande  kaskad. 
Han  syntes  snart  öfver  ytan  och  lade  sig  lugn  på 
rygg  betraktande  stjemorna,  tills  båt  kom  och  tog 
honom. 

"Jag  är  så  lycklig",  var  hans  enda  yttrande^ 
når  han  fördes  in  till  hospitalet  för  sinnessjuka  i 
Neapel. 


Ultimus  hade  återfått  sin  afhandling  jemte  upp- 
lysning att  samma  "upptäckt"  var  gjord  ett  par  år 
förut  och  att  den  obestämbara  kroppen  under  spek- 
troskopet  visat  sig  vara  oxalsyra. 

Denna  underrättelse  skulle  säkerligen  ha  förkortat 
hans  lif  om  icke  samtidigt  han  fått  veta,  att  system 
blifvit  förlofvad  med  en  väl  bergad  person  och  att 
han  derigenom  befriades  från  hvarje  ängslande  om- 
sorg för  henne. 

Då  han  nu  befann  sig  ensam  och  fristående, 
kunde  han  icke  underlåta  att  känna  sig  till  en  viss 
grad  lugn  och  på  samma  gång  en  smula  lycklig. 
Han  eftertänkte  om  icke  detta  lugn  skulle  kunna 
fixeras;  hvad  som  oroade  honom  och  jagade  honom 
var  det  löfte  han  gifvit  sig  om  återupprättandet  af 
familjens  namn  och  glans.  Men  det  fans  ingen,  som 
hört  detta  löfte,  som  han  endast  gifvit  sig  sjelf;  han 
fann  att  hans  olyckor  härledde  sig  af  den  enkla  om- 
ständigheten, att  han  satt  nollpunkten  på  sin  skala 
öfver  lycka  och  olycka  för  högt;  återstod  endast  att 
flytta  ner  den  och  han  skulle  bli  lyckhg.  Personli- 
gen var  han  icke  äregirig,  alltså  skulle  detta  ganska 
lått  gå  för  sig. 


PIUMIJS  OCH  ULTIMIT8.  205 


Han  började  i  lugn  betrakta  sin  belägenhet  i 
lifvet  och  fann  den  bra.  Han  hade  tre  nätta  rum 
att  bebo,  ordentligt  bord,  så  stora  inkomster  att  han 
ej  behöfde  neka  sig  något,  och  i  det  Ulla  samhälle 
han  tillhörde  åtnjöt  han  högsta  rang. 

Han  hade  beslutat  att  icke  göra  några  upptäck- 
ter vidare  och  öfvade  sig  dagligen  i  resignationen. 
Härigenom  inträffade,  att  han  numera  arbetade  utan 
feber,  och  se,  han  såg  klarare  igenom  hela  serier  af 
fakta,  hvilka  han  förut  under  oron  gyttrat  ihop;  nu 
fann  han  med  lätthet  den  ena  nya  förbättringen  efter 
den  andra  i  arbetsmetoden,  och  lyckades  till  och  med 
göra  en  "upptäckt",  som  gjorde  fabrikens  varor  be- 
gärligare i  marknaden.  Han  hade  förut  lefvat  i  fu- 
turum,  och  derföre  blef  allt  imperfectum,  nu  lefde 
han  fullt  i  den  närvarande  tiden,  och  derföre  hade 
han  alltid  en  fast  trampad  mark  att  gå  ut  ifrån, 
innan  han  tog  ett  steg  framåt.  Det  eröfrade  lugnet 
förlänade  hela  hans  person  och  uppträdande  denna 
säkerhet  som  inger  förtroende,  hvilket  gjorde  att  han 
ofta  togs  till  rådgifvare  i  bolagets  vigtigare  frågor. 

Inom  året  hade  han  köpt  två  aktier  i  fabriken, 
och  vid  sista  bolagsstämman  blef  hajn  vald  till  revi- 
sorssuppleant. 

"Den  mannen  kommer  att  gå  långt",  sade  någon 
vid  tillfållet. 

Sjelf  trodde  han  ingenting,  ty  han  visste  af  erfa- 
renhet huru  litet  eget  arbete  förmår. 


Det  gait\la  och  det  nya. 


fullt  vårsolsken  hade  han  stigit  upp  och 
ädt  sig,  derpå  gått  upp  till  slottet  på  öf- 
agen  i  sabelföring  och  dervid  af  misstag 
fått  ett  gyart-inom-hugg  i  högra  knäet,  så  att  han 
afsvimmat.  När  han  vaknade  till  besinning,  låg  han 
ånyo  afklädd  till  sängs,  men  han  kände  ej  igen  riini- 
met.  En  ft-ämmande  doft  af  varmt  vatten  påminde 
om  badhus  och  en  stark  carbolsyrelukt  om  bårhus. 
Denna  senare  föreställning  slog  honom  med  skräck, 
men  då  han  skulle  göra  en  vändning  för  att  orien- 
tera sig,  erfor  han  en  sådan  häftig  smärta  i  knäet, 
att  han  blef  liggande  som  han  låg.  Hans  ögon  föllo 
på  ett  tryckt  anslag:  Ordningsregler:  §  1.  "De 
sjuka  böra  beflita  sig  om  gudsfruktan  och  sedlighet". 
Han  var  alltså  på  sjukhuset  bland  de  lefvande,  hvar- 
om  han  blef  dess  mer  öfvertygad  när  han  läste  g  2. 
Patienten  erhåller  till  frukost:  10  ort  bröd,  ett  ägg, 
(i  ort  smör  o.  s.  v. 


DET  (^lAMLA  OCH  DET  XYA.  207 


Nu  hörde  han  ett  väldigt  knakande,  och  så  ett 
fnysande  och  frasande  och  sparkande  invid  sig,  och 
så  en  rostig,  men  dånande  stämma: 

"Hvad  går  du  i  för  klass,  min  gosse?" 

Han  vände  på  hufvudet  och  såg  att  det  stod  en 
sang  till  i  rummet  och  att  i  denna  säng  låg  ett  stort 
bylte  insvept  i  filtar ;  der  hufvudet  efter  all  beräkning 
skuDe  vara  syntes  endast  en  massa  bindlar  med  tre 
små  öppningar  på.  Derefber  blef  han  ond  för  att  han 
tx)gs  för  en  Scholaris  och  svarade: 

"Jag  vet  inte  med  hvem  jag  har  den  äran:  mitt 
namn  är  Lundborg,  Sörmländing. 

"Det  är  detsamma,  jag  säger  du  ändå;  jag  är 
vestmanländing,  af  1852  års  skörd  och  kallas  van- 
ligen "svinet";  det  får  du  säga  också;  vi  ska'  klinga, 
når  sköterskan  kommer  med  mjölken.  Hur  gammal 
Tir  du,  min  gosse?" 

"Femton  och  ett  hälft  år",  svarade  den  nykomne. 

"Det  var  betydligt,  sa'  grisen  när  han  fick  po- 
tatis till  kålrötterna.  Jag  är  trettiofem  jag  och  har 
reumatism;  det  får  man  så  lätt  här  i  gamla  Upsala 
om  man  ligger  för  länge.  Jaså,  du  ar  bara  fem- 
\m  år!" 

"Femton  och  ett  hälft  ..." 

"Då  vet  du  inte  mycket  om  verlden!  Säg,  hur 
trifs  du  på  sjukhuset." 

"Trifs!  Det  är  ju  förfärligt  att  ligga  här,  när 
solen  skiner  så  vackert  och  träden  börja  gi^önska." 

"Så  ung  du  är!  Inte  är  det  vackert,  när  trä- 
den åro  gröna ;  det  är  ju  en  gemen  färg  och  det  der 
blåa  se'n  på  himlen  —  det  är  ju  så  elemenskadt  ba- 
nalt; det  der  har  jag  sett  nu  i  så  många  Herrans  år 


208  DET  GAMLA  OCH  DET  NYA. 


och  alltid  år  det  detsamma!  Jag  kryper  derfor  in  och 
lägger  mig  hår,  så  snart  det  lider  åt  sommarn,  för 
jag  tål  inte  värmen. 

"Och  du  finner  dig  hår!" 

"Förträffligt!  Ser  du,  när  man  blir  gammal 
som  jag,  så  sätter  man  värde  på  att  bli  skött  och 
ombonad.  Det  enda  som  stör  mig,  år  den  här  ronden, 
när  läkaren  kommer  med  sina  pojkar  och  de  ska'  tala 
latin,  gubevars.  Jag  fick  recidiv  häromdagen  när  jag 
hörde  en  sådan  der  kyckUng,  som  satte  cum  med 
accusativus.  Du  ska'  få  se  att  det  inte  blir  tråkigt 
här  —  vi  ha  vår  lilla  vu*a  om  eftermiddagarne." 

I  detsamma  inträdde  sköterskan: 
•  "Jaså,   unga  herrn   är   vaken  nu;  hur  står  det 
till?   Den  der  stora  har  också  rört  på  sig." 

"Se  en  så'n  liten  vacker  gosse  Mari  har  fått: 
nu  ska'  hon  sköta  om  honom  väl." 

"Unga  herrn  ska'  inte  höra  på  den  der  stora 
otåcken ;  han  har  förstört  så  mycket  unga  gossar  hår 
i  sta'n,  så  det  år  en  skam  åt  det." 

"Mari  ska'  inte  säga  så  der,  för  det  har  hon 
bara  hört!  Gör  nu  hvad  hon  ska'  och  se  om  gossen 
ordentligt  bara." 

Sköterskan  uppfyllde  sina  åligganden  och  gick. 

"Nu",  sade  svinet,  "skall  jag  spela  för  dig  så  att 
du  somnar." 

"Spela?  hvad  menar  du  med  det?" 

"Jag  skall  prata  för  dig;  jag  har  inte  hört  min 
röst  på  flera  dar  och  då  är  det  som  musik  för  mig, 
när  jag  får  höra  den  igen!" 

"Ja,  men  du  får  inte  tala  sådan  der  materia- 
lism, som  du  gjorde  nyss." 


DET  GAMLA  OCH  DET  NYA.  209 


"Nej  bevars!  För  resten  var  det  inte  materia- 
lism; det  var  Semipelagianism,  men  det  vet  du  inte 
hvad  det  år,  för  du  har  inte  gått  på  kollegiet." 

"Ah,  sån't  der  låste  vi  i  skolan,  och  Isagogiken 
med." 

"Isagogik!   Hvad  är  det  för  slag?" 

"Vet  du  inte  det!  Det  år  ju  så'nt  der,  som 
handlar  om  bibelns  —  mått,  mål  och  vigt." 

"Åh,  herre  Gud,  kallas  det  hm  —  som  du  sa'  nyss. 
Det  år  för  märkvärdigt  hvad  allting  går  framåt;  det 
hette  bibhska  antiqviteter  i  min  ungdom ;  men  jag  år 
en  gammal  hund,  jag.  Jag  åkte  hit  på  diligence !  Det 
var  den  tiden  då  man  kunde  ta  dimission  på  en  får- 
bog och  en  tunna  spisbröd  i  termin;  då  kunde  man 
spela  Fortuna  hos  Forssens  en  hel  eftermiddag  vid 
en  sexskilUngs  kopp  kaflfe;  men  det  är  sant,  du  vet 
inte  hvar  Forssens  år ;  ni  kalla  det  visst  bakelseanum 
eller  något  annat  dumt." 

Pang,  small  ett  skott,  så  att  rutorna  skakade. 

"Nu  kom  första  ångbåten  i  år;  hör  du  så  de 
hurra?  Slinken  skjuter  som  en  karl  i  vår.  Du  vet 
naturligtvis  inte  hvem  slinken  är;  han  som  sei*verar 
kanonerna  vid  Förderfvet;  han  lår  ha  varit  student, 
säger  man,  men  nu  är  han  schåare." 

"Är  han  mycket  gammal  nu?" 

"Han  är  litet  äldre  än  jag,  men  jag  har  en 
gård  i  Vestmanland,  det  är  skilnaden  ser  du.  Jag 
skulle  bra  gerna  vilja  vara  på  ångbåten  i  qväll,  för 
de  ha  sådana  goda  toddar  i  förn;  men  det  är  sant, 
jag  har  inte  frågat  dig  om  du  kan  spela  knack." 

"Jag  kan  nog,  men  jag  vill  inte;  det  är  ett 
lofbe." 

14 


210  DET  GAMLA  OCH  DET  NYA. 


"Jaså;  till  din  mamma?  Hva'?" 

«Ja!" 

"Nå!  —  Vet  du  att  jag  har  uppfunnit  en  ny 
dryck,  som  gjort  mycket  uppseende  i  den  musikaliska 
verlden  —  du  vet  inte  att  jag  år  sångare  —  det  år 
tydligt.  Om  du  går  in  till  Åkerstens,  dit  du  aldrig 
brukar  gå,  för  ni  unga  gå  bara  på  Taddeis  och  Nor- 
bergs, och  begår  "Per  Samuels  rifvare",  så  skall  du 
känna  en  Ijuflig  ting;  ser  du  det  var  min  stolthet, 
min  enda  äregiriga  dröm  att  få  lemna  mitt  dopnamn 
till  efterverlden  på  en  god  dryck.  Jo,  ser  du,  jag  år 
den  förste  vis-sångaren  i  Upsala,  men  du  har  aldrig 
hört  mig  .  .  .  Kör  det  inte  med  droskor  ner  på  lands- 
vägen? Jo  min  själ;  nu  vet  jag;  de  ha  öppnat  hof- 
vet  i  dag,  och  jag  Ugger  här  som  en  stackare  —  vet  du 
hvad  hofvet  år  då? 

"Eklundshof  förstås!" 

"Se,  det  kunde  du!  Annars  vet  ni  fasligt  lite, 
nutidens  ungdom,  men  det  är  derföre  att  ni  bara  kom- 
mer hit  och  läser  på  examen,  era  kanaljer;  förr  låg 
man  här  och  studerade ;  men  ni  ha  blifvit  så  prakti- 
ska nu;  ni  går  heldre  in  i  diskonten,  än  ni  Ugger  och 
informerar  som  man  gjorde  förr,  för  ni  har  lärt  er 
att  det  blir  uträkning  i  längden ;  det  kommer  väl  den 
dagen  då  studentkåren  bildar  ett  stort  aktiebolag 
—  nå  du  har  väl  inte  något  diskontlån  ännu?" 

"Nej,  men  jag  har  en  liten  vexel  i  Hjelmar-banken ; 
jag  tog  honom  bra  kort,  men  de  långa  äro  så  dyra." 

Nu  började  det  att  fnysa  och  pusta  i  byltet. 

"Vexel;  kort,  lång!  Hvad  säger  du,  gosse!  Men 
du  är  ju  inte  myndig?" 


DET  GA3ILA  OCH  DET  NYA.  211 

"Ah,  de  se  inte  på  trassenten,  bara  man  har 
en  styf  acceptant!^' 

"Om  jag  förstod  huru  en  vexel  såg  ut;  hvad 
är  acceptant  förslag?" 

"Det  är  han  som  skrifver  midt  öfver  pappe- 
ret!" 

"Det  vill  såga,  han  går  i  borgen?" 

"Ja,  han  måtte  väl  göra  det,  inte  vet  jag." 

"Nå  hur  får  du  en  sådan  der  acceptant?" 

"Man  tar  en  Ufförsäkring?" 

"Har  du  sådan  med?  Du  var  mig  en  baddare. 
Hör  du,  det  der  får  du  lof  att  lära  mig,  med  ve- 
xeln!" 

"Ja,  det  är  så  vigt;  och  så  sUpper  man  sprin- 
ga och  bevittna  namnteckningarne." 

Nu  kom  ronden;  läkaren  lade  om  gossens  för- 
band, hvarefter  denne  föll  i  en  feberslummer. 

När  han  vaknade,  suto  två  främmande  vid  kam- 
ratens säng  och  spelade  kort  på  en  stol.  De  förde 
samtalet  hviskande,  och  höjde  någon  på  rösten,  gjorde 
byltet  en  hotande  åtbörd  med  näfven.  När  de  en  li- 
ten stund  derefter  gingo  sina  fårde,  skedde  detta  så 
tyst,  att  han  trodde  de  voro  skuggfigurer  af  hans 
feberbilder, 

Då  steg  byltet  upp  och  kastade  af  sig  två  öfver- 
flödiga  nattrockar,  tog  af  bindlame  från  hufvudet,  göm- 
de ljusen  bakom  ett  par  stora  böcker  och  gick  fram 
till  den  sjuke.  Han  lade  sin  hand  på  hans  panna, 
skakade  på  hufvudet;  bredde  sin  filt  öfver  honom  och 
gick  tillbaka  och  satte  sig  på  sängkanten  och  ringde 
med  benen. 


212  DET  GAMLA  OCH  DET  NYA. 


Ljuset  föll  på  hans  ansigte,  så  att  han  kunde  ob- 
serveras af  den  sjuke. 

Han  hade  ett  jovialiskt  ansigte,  icke  fult,  med 
ytterligt  trötta,  men  icke  slappa  drag. 

Den  sjuke  rörde  på  sig. 

"Är  du  vaken,  hten"?  frågade  den  tjocke  med 
låg  röst. 

"Ja,  kamrat." 

"Vill  du   att  jag  skaU  gå  efter  Mari  åt  dig?" 

"Nej  tack,  jag  år  båttre  nu." 

"Skall  jag  spela  för  dig  mera  ?" 

"Ja,  men  du  skall  vara  rolig!" 

"Rolig;  ja,  så  att  du  får  skrata  åt  mig!  Det 
har  jag  varit  nu  i  femton  år  och  derför  år  jag  der 
jag  år.  Tänk,  att  låta  folk  skratta  åt  sig,  och  finna 
nöje  i  det!  Fåfängan  förstås!  Men  de  förakta  en 
sedan!  —  Jag  känner  mig  så  förb.  sentimental  i  qväll! 
Har  du  varit  .kär,  gosse?" 

"Åhja!   Och  du  då?" 

"Joo!  Hör  på!  Nu  börjas  det;  men  det  blir 
inte  långt. 

Naturen  hade  begåfvat  mig  med  en  ganska 
ovanlig  mage,  korta  ben,  ett  fult,  fett  ansigte  och 
en  stark  sångröst  med  en  egendomhg  näston,  som 
kunde  framkalla  de  förfäriigaste  ski^attsalvor.  Jag 
var  smickrad  af  den  uppmärksamhet,  som  visades 
min  talang;  jag  slets  från  den  ena  bjudningen  till 
den  andra  och  utbildades  småningom  till  en  lustig- 
kurre,  en  gycklare;  jag  var  med  ett  ord  en  "roHg  d-1". 
Mina  visor  voro  många,  och  ledsnade  den  ena  gene- 
rationen på  dem,  så  kom  det  alltid  en  ny  och  fann 
dem  roliga.    Men  så  for  jag  en  sommar  åt  hembyg- 


DET  GAMLA  OCII  DKT  NYA.  213 


den,  der  jag  hade  en  liten  flicka,  som  jag  tyckte  om. 
Hon  blef  alldeles  galen  i  mig,  och  sa'  att  jag.  var 
den  trefligaste  karl  hon  visste.  Jag  tog  hennes  upp- 
märksamhet åt  mig  och  vågade  .  en  dag  att  i  tråd- 
gården framföra  min  anhållan  om  hennes  hjerta  och 
hand.  Hon  svarade  med  ett  gapskratt  och  ropade 
på  några  andra  flickor,  att  de  skulle  komma  och  se 
på  något  rigtigt  tokigt.  Jag  försäkrade,  att  det  var 
allvar,  men  hon  skrattade  ändå  mer  och  sade  att 
jag  var  utmärkt.  Jag  måste  hålla  god  min  och  vara 
utmärkt.  Jag  blef  ledsen  och  förtviflad  och  sjöng 
inte  på  åtta  dagar,  utan  sökte  framstå  så  allvarlig 
som  möjhgt.  Hon  fann  mig  först  tråkig  och  till  sist 
odräglig;  det  klädde  mig  inte,  sa'  hon,  att  vara  så 
der,  och  hon  erinrade  sig  med  tårar  i  ögonen  huru 
syperb  jag  var  på  slotterölet,  när  jag  kom  i  strump- 
lästen och  en  ut-  och  invänd  nattrock  och  gjorde 
bocksprång  och  bondgrin.  Då  föraktade  jag  henne! 
Bon  soir!  Och"  så  var  det  slut." 

"Sjunger  du  aldrig  mer!" 

"Aldrig!" 

"Så  dum  du  är!  Inte  var  det  något  att  gå 
och  sörja  öfver! 

^T)u  vet  inte  hvad  kärlek  är!" 

"Gör  inte  jag?  Det  är  en  detalj  af  lifvet,  och 
får  icke  vara  mer!  Vet  du,  jag  håller  med  din 
fåstmö,  att  det  inte  klär  dig  att  vara  allvarsam. 
Föröfrigt  skall  jag  fråga:  hvad  är  det  som  är  så  all- 
varsamt? Jag  för  min  del  tycker,  att  det  är  ett 
stort  gyckel  alltihop ;  och  vet  du  hvarför  menniskorna 
gå  och  se  så  tungsinta  ut?  Jo  derför  att  de  hålla 
sig  för  att   skratta!    Du  grinade  åt  allting  och  du 


214  DET  GAMLA  OCH  DET  NYA. 


fick  hela  verlden  med  dig;  gå  på  du  och  flina,  och 
narra  den  der  allvarliga  masken  af  de  hycklarne ;  du 
har  en  stor  uppgift,  min  bror!" 

"Kors  i  Herrans  namn  så  du  talar,  gosse;  får 
ni  lära  er  sådant  i  skolorna  nu  för  tiden? 

"Ja,  det  få  vi !  Lägg  dig  nu,  så  skall  jag  spela 
för  dig.  Du  tror  att  jag  som  ung  har  något  att  lära 
af  din  ålder;  bort  det!  Allt  hvad  du  lärt  af  lifvet 
har  jag  läst  i  böcker,  till  och  med  din  banala  kårleks- 
historia,  på  hvilken  du  tyckes  grunda  hela  ditt  kom- 
mande lif  och  som  säkert  blifvit  ett  kärkommet  mo- 
tiv för  din  lättja.  Nej  bevars,  du  har  mycket  mera 
att  lära  af  mig,  ty  det  står  ännu  inte  i  böcker;  du 
tillhör  en  förgången  generation,  som  jag  väl  känner, 
jag  tillhör  en  kommande,  som  du  inte  alls  känner. 
Du  har  läst  om  våra  dagars  verldshändelser  som  man 
läser  en  tidningsartikel,  vi  ha  lefvat  dem  och  disku- 
terat dem;  vi  ha  upphört  att  nära  oss  af.  er  poesi, 
vi  läsa  ekonomi  och  naturvetenskap;  vi  anse  student- 
tiden som  ett  öfvergångsstadium,  ni  togo  det  som 
ett  kall ;  vi  slåss  aldrig  på  torget,  anse  det  icke  som 
en  dygd  att  öfverlasta  sig,  förgripa  oss  icke  på  hvar- 
andras  tillhörigheter,  respektera  den  personliga  fri- 
heten; det  kalla  ni  snobberi;  vi  kalla  er  prisade 
öppenhet  för  brutalitet,  era  sentimentala  famntag  för 
råhet ;  ni  kritisera  era  lärares  välvilliga  suspenderingar 
af  föråldrade  stadgar,  vi  begagna  oss  af  dem  och  tiga. 
Ni  hade  åsigter  färdiga  om  allting,  ni  sjöngo  frihets- 
sånger, ni  hurrade  för  representationsförslaget;  vi 
hurra  för  allting,  vi  känna  på  oss  att  någonting  skall 
komma,  och  derföre  afvakta  vi;  det  blåser  från  så 
många  håll,  derför  göra  vi  icke  fast  våra  skot;  men 


DHT  GAMLA  OCH  DET  NYA.  215 


for  att  icke  stå  redlösa,  hålla  vi  oss  tills,  vidare  vid 
det  bestående;  vi  åro  konservativa  derför  att  vi 
frukta  pöbelvåldet.  .  En  konservativ  ungdom !  Det  är 
exempellöst!  Men  det  har  pöbeln  gjort.  Ni  voro 
royalister;  vi  åro  färdiga  att  bli  imperialister  om  så 
behöfs!" 

"Svinet",  som  med  häpnad  afhört  detta  utbrott, 
steg  upp  och  gick  ut  i  korridoren  för  att  såga  åt 
sköterskan,  att  kamraten  yrat,  och  bad  att  få  ett 
annat  rum  till  natten. 

Under  det  att  sköterskan  och  kamraten  vid 
fönstret  tillagade  ett  kylande  pulver,  fortfor  den 
sjuke: 

"Ni  kalla  oss  blaserade,  derför  att  vi  åro  fli- 
tiga och  kloka;  tro  du  mig,  våra  känslor  äro  mycket 
friskare  der  de  ligga  hermetiskt  forvarade,  ån  edra 
som  hängas  utanför  boddörren  att  flugsmutsas.  Hvad 
år  det  for  snack  ni  håller  med  er  filosofi;  ni  tro  att 
den  runnit  ur  klassisk  källa,  och  då  år  det  bara  ren 
"upplysning"  hundra  år  efter  upplysningen ;  den  skulle 
ha  gått  in  som  en  tidskriftsartikel  i  en  tysk  små- 
stad; ni  tyckte  att  det  var  stort  att  gendrifva  läran 
om  de  yttersta  straffen,  det  gjorde  vi  redan  i  sko- 
lan; ni  lefva  på  de  der  magra  skulorna,  säga  ni,  ja, 
min  själ,  det  synes;  men  vi  läsa  dem,  ty  vibehöfva 
dem  i  examen;  ni  tror  att  tysk  syntax  är  Uka  med 
filosofi,  men  ni  vet  inte,  att  det  fins  en  fransk  och 
en  engelsk ;  jag  läste  de  der  korrekturarken  en  qväll 
och  jag  fann  —  intet,  inte  en  pinne  för  tanken  att 
hvila  på;  det  är  en  torr  eqvationslösning,  men  der 
man  redan  satt  in  det  önskade  värdet  på  X  för  att 
satisfiera  —   ~  —  Intresset  är  borta  när  man  kän- 


216  DET  GAMLA  OCH  DET  NYA. 


ner  resultatet;  det  der  veta  vi  allt,  men  man  säger 
icke  sådant  der,  ty  man  kan  misstaga  sig."* 

Nu  kunde  kamraten  icke  styra  sig. 

"Jaså,  du  insulterar  den  store  mannen;  gratu- 
lera dig  att  du  är  sjuk,  annars  skulle  du  fått  ett 
kok  stryk." 

"Han  var  icke  stor,  derföre  att  han  var  be- 
tydelselös!" 

"Skäms  du  inte,  du  vet  icke  att  jag  år  Bo- 
strömmare!" 

"Jo!  Det  var  ni  alla;  hvarfor  skulle  då  icke 
till  och  med  du!  O,  du  stora  tidehvarf,  som  går  i 
grafven!  det  behöfdes  en  professor  i  filosofi  för  att 
narra  ungdomen  från  att  gå  i  kyrkan;  du  stora  tid, 
som  kunde  häckla  det  tidehvarf,  då  man  dyrkade 
förnuftet!  du  slog  ner  förnuftet  och  satte  bondför- 
ståndet på  tronen!  Att  vara  är  att  förnimmas  - 
det  kliar  i  hjernan,  då  den  stora  tanken  gör  sitt  in- 
tåg.   God  natt!    Släck  ljuset!" 

Sköterskan  och  Boströmmaren  konsulterade;  och 
man  stannade  vid  kalla  omslag  om  hufvudet. 


->^>- 


e^ 


-^ 2) 


I 


ffim@Ei 


%''  ^Ä-^^ 


UNGDOMSARBETEN 


AF 


AUGUST    STRINDBERG 


n 


DRAMATISKA  AEfiETEN 


STOCKHOLM 
ADOLF  BONNIER, 

KOKOL.  HOP-   OCH  UNIVEBSITETS-BOKHANDLAKE. 


STOCKHOLM 

I8AAC  MABCUS*  BOXTBTCKEBI-AKTIEBOLAG. 
1881. 


i 


I   RO  M 


DRAMATISK    SITUATION 


I  EN  AKT 


UPPFÖBD     ÅR    1870    PÅ    KONGL.    TEATEKN    I    STOCKHOLM 


ANDRA     UPPLAGAN 

FÖRSTA   UPPLAGAN    1870. 


-iGO^ 


PERSONER; 


Thorvaldsen. 

Pedersen. 

Marianne. 

RODRIGO. 

Lambert. 

SiR   HOPE. 

En  Polistjensteman. 


P^n  cUclier.  I  fonden  två  fönster ,  genom  hvtlka  man  skymtar  ett 
ifaUenskt  landskap;  mellan  fönstema  eti  soffa.  Dörr  till  Iwgcr.  Till  ven- 
sto^'  efi  stor  gips,  fö^-eställande  Jasmi;  midt  på  golf  vet  en  kavalett,  vid 
hrilken  Thm-raldsen  står  och.  modellerar.  Till  höger  ett  staffli.  Taflor  pPi 
rr/ggaifie;  eskisser  och  modeller.  En  guitarr  står  på  golf  vet,  lutad  mot 
mffan,  på  hvilkcn  Federsen  ligget',  rökande  pipa.  För  öfrigt  lien-skar  en 
^"artistisk  oordning'^  i  i-ummet.J 

PEDERSEN  (gäspar). 
THORVALDSEN  (vänder  sig  mnj. 

Jag  tror  du  ligger  och  dig  låtar  än? 

PEDERSEN. 

Hvad  skall  man  göra  väl,  min  hedersvän, 
När  ej  siroccon  nå'nsin  vill  passera? 

THORVALDSEN. 

Om  du  vill  vara  god  och  observera 
Igenom  fönstret,  skall  du  dock  få  se. 
Att  sunnanvinden  ändtligt  måst  sig  ge 
För  nordan;  nu  är  tramontanan  här. 
Som  på  sin  vinge  svalkan  till  oss  bär. 

PEDERSEN. 

Gvid  vare  lof!  Man  slipper  denna  pina, 
Som  kommer  själens  krafter  att  försina . . . 

THORVALDSEN.. 

Men  ändå  är  dig  så  oändligt  kär. 

Dä  hon  ett  hyende  åt  lättjan  är. 

Se  så  I  Ryck  upp  dig  ur  din  slöhets  dvala! 


G  _  / ROM 

PEDEKSEN. 

Men  låt  då  luften  först  en  stund  sig  svala! 

THORVALDSEN. 

Nej,  stig  nu  genast  ifrån  soffan  opp 
Och  låna  mig  en  stund  din  lata  kropp, 
Ty  jag  vill  sluta  min  eskiss  i  dag, 
Då  snart  min  tid  är  ute. 

PEDEKSEN. 

Hvad  för  slag? 
Du  tanker  alltjemt  ge  dig  härifrån 
Tillbaks  till  Holmens  varf  och  tälja  gubbar 
Åt  beckbyxkompaniet . . . 

THOKVALDSEN. 

Ett  Öppet  hån 
Det  vore  om  jag  dröjde  —  och  du  tubbar 
Mig  ej  att  stanna  —  ty  de  stafven  bröto 
Helt  säkert  öiver  mig .... 

PEDERSEN. 

Om  ock  de  tjöto 
Sitt  anathema  öfver  dig,  så  borde 
Du  ändå  stanna  här. 

THORVALDSEN. 

Ej  klokt  jag  gjorde. 
Om  jag  mig  stötte  med  Akademien; 
Det  kunde  kanske  blifva  min  ruin. 
Men  låt  oss  lemna  denna  sorgsna  fråga 
Och  icke  redan  nu  vårt  sinne  plåga! 
Ty  än  vi  ha  ju  åtta  dagar  q  var 
Att  njuta  här  tillsammans,  förren  jag  far. 
Upp  med  dig  nu  och  sitt  en  stund  modell, 
Så  skall  du  sedan  släcka  få  din  törst 
Uti  en  flaska  äkta  muskatell. 

PEDERSEN. 

Men  låt  mig  röka  ut  min  pipa  först! 


I  ROM 7 

THORVALDSEN. 

Då  blir  du  utan .  vin,  din  lurifax. 

PEDERSEN. 

För  all  del,  bror,  då  är  jag  redo  strax. 

('Springei'  upp   ur   soffan ^   kastar   bo7'f  pipan,  fattar  guitat^^cn  och  sätter 
sig  pa  en  stol.) 

THORVALDSEN  (sätten-    limmn   i    e^i   lämplig 

ställmtigj. 

Så  der!  Behåll  nu  denna  posityr! 
Var  stilla  se'n  och  håll  ej  något  fyr! 

PEDERSEN. 

Jag  får  ju  under  tiden  musicera? 

THORVALDSEN. 

Det  får  du  visst  —  det  skall  mig  ej  genera. 

PEDERSEN. 

Då  börja  vi. 

THORVALDSEN. 

Nu  vred  du  åter  nacken! 

PEDERSEN. 

Men  hör  då  upp  att  bråka!  Är  det  tacken 
För  det  besvär  jag  har  mig  gjort? 

THORVALDSEN. 

Se  så! 
Nu  skall  du  icke  mera  snäsor  få. 

PEDERSEN   (knäpper    några    aeko^-der   på 
guit ärren  och  börjar  sjunga). 

"Pä  Arnos  strand  en  lilja  stod"; 

(Lägger  bo7i  guitai^m.) 

Nej!  här  i  qvalmet  går  det  ej  att  sjunga;  — 
Den  satans  hettan  torkat  hals  och  lunga! 
Men  du  skall  höra  litet  poesi, 
Som  jag  har  gjort. 


8  I  ROM 

THORVALDSEN. 

Så  der  jal  Ett,  tu,  tri 
Så  är  du  ock  poet! 

PEDERSEN. 

Åh  nej!  min  bror! 
Ej  är  så  godt  om  skalder,  som  du  tror, 
Ty  ej  är  man  poet  för  det  man  rimmar  — 
Nej,  gu'  bevars!  man  nu  för  tiden  simmar 
Tätt  upp  till  hakan  uti  bouts-rimés. 
Som  skickas  till  förläggaren  exprés  . . . 

THORVALDSEN. 

Nu  är  du  elak  —  men  hvem  har  dig  lärt 
Att  dikta? 

PEDERSEN. 

Det  ju  hvaijom  är  beskärdt 
Att  kunna  sätta  rim  i  radens  ända:  — 
Du  har  väl  aldrig  gjort  det  du  kanhända? 

THORVALDSEN.  ' 

Min  själ,  deyi  ädla  konsten  jag  förstår! 

.  PEDERSEN. 

Och  varit  uti  Rom  se'n  fyra  är! 

THORVALDSEN. 

Hvad  hor  det  hit?  Här  blir  man  ej  poet. 

PEDERSEN. 

Jo,  jo!  min  bror,  det  kanske  bäst  jag  vet. 

Här  växa  rim  på  alla  trän,  minsann. 

Och  om  man  sedan  "arrangera"  kan. 

Så  går  det  lätt  att  verser  sammanskrifvra 

Se'n  drufvran  väl  fått  fantasien  lifva. 

Hör  blott:  på  alm  och  palm  —  det  klingar  bra! 

Och  pinjer  —  vigner  —  ypperligt!  —  Hva  sa*  ? 

Jag  vill  nu  icke  nämna  anemon. 


I  ROM  9 

Som  skulle  gä  tillsammans  med  citron . . . 

Ku  skrifsras  dessa  på  ett  pappersblad 

Det  ena  på  det  andra  i  en  rad, 

Och  se'n  man  fyller  i  med  vackra  ord, 

Så  —  "hast  du  mir  geseh^n"  —  är  versen  gjord. 

Nu  skall  jag  deklamera  upp  min  sång. 

THORVALDSEN.     • 

Tack,   tack!  Den  är  väl  inte  allt  för  lång? 

PEDERSEN. 

Ah  nej!  Blott  litet  tålamod  du  har. 

THORVALDSEN. 

Ja,  ännu  har  jag  litet  deraf  qvar. 

PEDERSEN.  . 

Uti  en  lund  af  palm 
Af  lager,  asp  och  alm 
Beskuggad  utaf  pinjer 
Emellan  gröna  vigner 
En  liten  bäck  flöt  fram  — 
Der  speglade  en  anemon 
Uti  dess  våg  sin  stam  — 
Vid  foten  af  en  stor  citron. 

THORVALDSEN. 

Det  der  —  det  var  ju  bara  botanik! 

PEDERSEN. 

Ah  skäms!  Det  är  ju  fin  naturlyrik! 
Men  du  tycks  inte  ha  det  minsta  sinne 
För  hvad  natur  man  kalla  plär. 

THORVALDSEN. 

Håll  inne 
Med  slikt!  Jag  älskar  högt  naturn,  den  fria, 
Men  höra  på  en  jemmerlig  kopia 
Utaf  densamma  kan  jag  icke  lida  — 


10  I  ROM        •  

Men  nog!  vi  skola  icke  längre  strida 
Om  denna  sak.  —  Se  så,  nu  är  du  fri. 
Gå  nu  beskedligt  bort  till  ditt  staffli! 

PEDERSEN. 

Men  först  vi  skulle  ju  ett  glas  oss  få? 

THORVALDSEN. 

4 

Ja!  det  var  sant!  Men  det  beror  dock  på, 
Om  det  fins  mynt  i  huset  —  låt  oss  se! 

(De  leta  i  fickorna.) 

PEDERSEN. 

Hur  var  det!  Sju  bajochi.  —  Jag  har  tre. 

THORVALDSEN. 

Och  lika  många  jag.  —  Det  fattas  en. 

PEDERSEN. 

Ja,  det  var  tusan!  Tyst  —  nu  har  jag  den! 

(Gar  till  spcgelladan.) 
THORVALDSEN. 

Du  tänker  mynt  ur  spegellådan  ta! 

PEDERSEN. 

Ja  men!  Se  här  —  nu  är  det  jemnt.     Hurra! 

(En  brefbärare  lemnar  ef  t  Irref.) 

PEDERSEN   (tar    cimt   bi-cfvet,  Vine^-  tdan- 
skHftenJ. 

Se  här  ett  bref,  helt  säkert  från  din  far. 

THORVALDSEN. 

Jag  undrar  hvad  han  att  förtälja  har. 

(Uiae^"  Jwfft.J 

"Min  käre  Bertel! 

Dä   du   nu   hållit  på  med  din  konst  i  så  mänga   år, 
utan  att  ha  gjort  några  framsteg,  och  Akademien  har  kallat 


I  ROM  11 

dig  tillbaka,  så  har  jag  tyckt  bäst  vara,  att  du  öfvergaf 
det  der  onyttiga  arbetet  och  hellre  blef  en  duglig  handt- 
verkare.  Derföre  har  jag  skaffat  dig  en  plats  vid  varfvet, 
som  du  måste  tillträda  den  14  denna  månad,  precis  j)ä 
dagen,  såvida  du  skall  kunna  få  den.  Res  derfxire  åtta 
dagar  förr  än  som  bestämdt  var!  —  Härmed  respengar. 
—    Nu   har  du  hört  din  fars  vilja.  —  Gud  vare  med  dig!" 

Min  Gud!  Det  skulle  vara  re'n  i  dag, 
I  qväll,  om  tvenne  timmar! 

PEDERSEN. 

Hvad  fx)r  slag? 

THORVALDSEN. 

Ja!  vetturinen  afgår  ju  i  qväll. 
På  slaget  nio. 

PEDERSEN. 

Hör  du  —  var  nu  snäll 
Och  lugna  dig  —  åtminstone  en  dag! 

THORVALDSEN, 

Nej!  resa  re'n  i  afton  måste  jag, 
Ty  eljest  dröjer  det  i  åtta  dar, 
FöiVn  nästa  vetturino  åter  far. 

PEDERSEN. 

An  se'n? 

THORVALDSEN. 

Då  kommer  jag  ju  hem  fiir  sent. 

PEDERSEN. 

Än  se'n! 

THORVALDSEN. 

Då  blir  mig  platsen  nog  f(')rment. 

PEDERSEN. 

An   se'n! 


12 I  ROM 

THORVALDSEN. 
Än  8e'n? 

PEDERSEN. 

Ja!  hvad  kan  du  riskera. 
Om  ock  det  föll  dig  in  den  da'n  mankera? 
Nog  kan  du  bli  i  alla  fall  en  träl. 

THORVALDSEN. 

Min  faders  vilja  är  tillräckligt  skäl. 

PEDERSEN. 

För  dig  att  öfv^erge  din  konstnärsbana? 

Nej,  bror!  Du  en  gång  svurit  konstens  fana. 

Då  får  du  ej  så  skymfligt  henne  svika. 

THORVALDSEN. 

Ja,  ja!  Men  alla  äro  icke  lika 
Bekymmerslösa  som  du  är. 

PEDERSEN. 

Hur  sä? 

THORVALDSEN. 

Förlåt!  Men  nu  skall  du  mig  rätt  förstå, 
Du  legat  här  och  målat  åtta  år 
Rätt  snart;  —  ej  derför  jag  dig  förebrår; 
Men  då  du  ej  den  minsta  framgång  rönt, 
Hur  kan  du  då  väl  anse  vara  lönt 
Att  sträfv^a  på  en  sådan  knagglig  stråt, 
Der  ej  med  hvarje  steg  det  går  framåt? 

PEDERSEN.  * 

Du  frågar,  h varför  ej  jag  tröttnat  än  — 
En  mycket  sällsam  fråga,  käre  vän! 
Ty  den  som  är  i  stånd  att  blifva  trött 
På  konstens  väg  —  han  har  sin  tid  förnött. 
Men  ej  man  glömma  får:  "festina  lente"! 


I  ROM 13 

THORVALDSEN. 

Som  du  har  öfv^ersatt  med:  "far  niente". 

PEDEESEN. 

Det  blir  en  sak  för  sig;  —  men  som  vi  blott 
Än  äro  lärlingar,  hvarför  så  brådt 
Att  pocka  på  odödlighet  och  ära. 

THORVALDSEN. 

Men  just  emedan  man  än  går  i  lära 

Och  ej  det  är  för  sent  att  återvända, 

Så  önskar  man  —  hvad  sedan  än  må  hända  — 

Få  utsagdt  klart  för  sig  —  ja  eller  nej. 

Om  man  går  rätta  vägen  eller  ej. 

*  PEDERSEN. 

Du  om  din  kallelse  då  tvekan  bär? 

THORVALDSEN. 

Ja,  bror!  Det  är  just  det,  som  jemt  mig  tär. 

PEDERSEN. 

Var  god  och  fråga  Jason,  som  der  står. 
Om  han  har  gjort  sig  sjelf! 

THORVALDSEN. 

Jag  ej  förmår 
Att  döma  i  min  egen  sak,  men  då 
Den  ej  publikens  bifall  kunnat  nå . . . 

PEDERSEN. ' 

Derför  den  ej  kan  fattas  utaf  packet! 

THORVALDSEN. 

Men   här  ju  varit  flera  män  af  facket. 
Som   den  med  axelryckningar  belönt. 

PEDERSEN. 

Tror  du  att  dessa  finna  något  skönt. 


11  I  MOM 

Uti  en  naken  kropp,  då  du  har  brutit 

De  trånga  skrankor  de  kring  konsten  slutit? 

THORVALDSEN. 

Hur  skall  jag  då  få  visshet  om  det  rätta? 

PEDERSEN. 

Till  hjertats  röst  din  lit  du  blott  bör  sätta. 

THORVALDSEN. 

Men  om  den  mig  på  villovägar  för? 

PEDERSEN. 

Det  kan  den  ej:  — »-  det  är  Guds  röst  du  hör. 

THORVALDSEN. 

Men  skall  jag  ej  min  gamle  fader  lyda? 

PEDERSEN. 

Guds  kallelse  mer  måtte  väl  betyda 
Än  önskningar  utaf  din  far  och  mor. 

THORVALDSEN. 

Min  tack  emot  min  far  ej  vore  stor, 

Om  nu  jag  stannar.     Nej,  min  vän,  jag  bör 

Hans  kärlek  så  ej  gäcka. 

PEDERSEN. 

Ack!  det  gör 
Du  ej,  fast  du  i  detta  fall  ej  hör 
De  goda  råd,  hans  blinda  kärlek  gifver. 

THORVALDSEN. 

Jag  hans  befallning  hört  och  dervid  blifsrer. 
Nu,  käre  broder,  —  bjud  ej  längre  till 
Att  få  mig  qvar;  —  mitt  bästa  nog  du  vill, 
Men  jag  bör  ej  en  stackars  far  bedröfv^a; 
Derför  jag  reser!  —  Som  det  ej  lär  töfv^a, 
Förr'n  vagnen  står  för  dörrn,  så  hjelp  mig  nu 


_  I  ROM  15 

Att    ^xn^cDra  renseln;  —  se'n  vi  kunna  ju 
Att    "fcöxxima  sista  afskedsbägarn  gå 
^^^     ^^^  stenan  ut  vid  Buffalo. 

fTar  fram  »-^^^         rensel  och   bötjar   ordna   den;    Fcdcrscn    tUjcr   en  stund, 
derpa  f<x  ^^  ^:^,^^  /»««  renseln  och  kastar  den  i  en  vra.J 

PEDEESEN. 

Här      l:>Xir  vid  Gud  ej  någon  resa  af! 
Vill       dxa  så  slösa  bort  hvad  Gud  dig  gaf 
Och  ^  :ö:^s,ckt  begå  ett  sådant  själamord?  — 
^^»  J  ^  I    nu  väljer  jag  ej  mina  ord  — , 
^a  :eaa.>:^    jag  lof  att  något  företa, 
feoia.       l^an  dig  från  förderfvets  af  grund  dra. 
n\  "^^^^j  d^  egensinniga  krabat, 

clL      ln^^pna,  skratta,  baxnas  och  blif  flat, 
^  ,      ^^^tn  en  timme  är  det  slut  med  nöden, 

cli.       d^  kan  le  mot  dina  framtidsöden, 
j^^^^^^^i.    i  qväll  med  lyckan  skall  förenas  — 

^^^^X>iiad  af  en  liten  fransk  Msecenas.. 

THORVALDSEN. 

^  ^'^       ^å  förklara  då  ditt  galna  prat! 

,  j  PEDERSEN. 

j  \       ^^:rii  du  lugnar  dig  en  smul',  kamrat! 

g^  ^^^»    ^^  j^g  1  Vatikanen  gick, 
jg^jj^^^^l  jag  se  en  man  med  nobelt  skick, 
0^  "tycktes  för  skulpturen  intresserad  — 

gg*j_^      ^^^^  minut  så  var  jag  presenterad, 
g^     ^^^  "V^  en  stund  der  pratat  med  hvarandra, 
j^^^  "^^^^^m  man,  från  det  ena  till  det  andra, 
jjä^^^    ^^^ila  om  hvad  man  inom  skulpturen 
Då  ^^ort  inunder  senaste  sejouren. 

j^^^^^t^^ssade  jag  på  oph  ryckte  fram 
Fr^  J^ason,  talte  om  den  kungastam, 

jjj^^^^      hvilken  dina  anor  du  skall  leda. 
p.^     ^       l)lef  förtjust  och  ville  strax  ha  reda 

g^^^^in  adress  —  och  svor  pä  att  din  lycka 
•  gåT^    -^^^    vore  gjord.  —  Som  jag  dä  kunde  tycka, 
Q^-»^^5ir  han  visst  en  säker  spekulant, 
du  får  se,  att  allting  går  galant! 


16  I  ROM 

THORVALDSEN. 
Ej  kan  man  väl  vid  lösa  ord  sig  fösta. 

PEDERSEN. 

Men  man  skall  alltid  hoppas  på  det  bästa. 

För  öfrigt  tycktes  han  ej  vara  svär 

Att  vinna  —  Tyst!  man  uti  trappan  går. 

Det  är  visst  han.     Se  så!  se  morsk  ut  bara, 

Och  du  får  inte  allt  för  artig  vara, 

Ty  dä  han  komme  lätt  på  den  idén, 

Att  du  i  dina  stycken  vore  klen; 

Och  visa  dig  ej  heller  angelägen 

Att  få  affårn  i  gång!  Var  ej  förlägen 

Ändå  —  jag  skall  ta'  resten  på  min  del. 

THORVALDSEN. 

Ja!  Gifv^e  Gud,  att  ej  vårt  hopp  slog  fel! 

PEDERSEN. 

Det   knackar!   —  Det  är  han!  —  Var  god  stig  pä! 
Låt  mig  nu  honom  först  på  lifv^et  gå! 

LAMBERT. 

God  afton,  mina  herrar!  —  Mycken  ära! 
Men  jag  skall  inte  länge  er  besvära  — 
Det  är  herr  Thorvaldsen,  jag  gissar? 

THORVALDSEN. 

Ja! 

LAMBERT. 

Ja!  ser  ni  hvilken  blick,  jag  har  —  ha,  ha! 

PEDERSEN. 

Men  var  sä  god  —  stig.  fram,  monsieur  Lambert, 
Och  se  pä  denna  piéce  . . . 

LAMBERT   (lorgnetterar  JasonJ.  ^ 

Ah  bah!  —  mon  cher, 
Och  ni  har  gjort  den  der?  —  Mon  Dieu!  Mon  Dieu! 


I  ROM 

Men  det  ar  ju  ett  mästerverk  —  parbleu! 

Se  hit,  Herr  Pederseii!   —  Se  hvilkeu  kropp  — 

En  idealgestalt  från  tå  till  topp! 

Se  hvilka  linier  —  hvilken  harmoni 

I  proportionerna  —  hvad  evrytmi! 

PEDERSEN. 

Och  h vilket  lif  —  se  hur  han  rör  sig  blott! 

LAMBERT. 

Hvad?  Rör  han  sig? 

PEDERSEN  (betraktar  Lamhcrt  med  en  ge- 
nomträngande blick). 

Jag  menar,  att  han  fått 
En  sådan  rörelse. 

LAMBERT. 

Hm!  Jag  förstår  — 
Och  likväl  hvilket  plastiskt  lugn  der  rår! 

PEDERSEN. 

Ni  tyckes  hemmastadd  i  estetiken. 

LAMBERT. 

Ja!  något  litet  —  och  ser  ni  plastiken, 
Den  är  dock  blomman  utaf  alla  konster. 

•       PEDERSEN. 

Och  i  kritik  är  ni  ett  rigtigt  monster! 

LAMBERT. 

Ni  tycker  det?  Men  så  skall  ni  ock  veta, 
Att  jag  har  något  sett.     Ja!  ni  får  leta 
Uti  Paris  en  atelier  der  man 
Ej  känner  till  monsieur  Lambert. 

« 

PEDERSEN. 

Minsann! 
Men  låt  oss  gå  tillbaks  till  sjelfva  saken! 

2 


1 


1 8 I  ROM 

Det  är  ju  sant,  ni  aldrig  skådat  maken 
Till  sådan  grann  staty? 

LAMBERT. 

Jag  svär  derpå! 

PEDERSÉN. 

Och  dock  är  han  af  gips  ännu  —  tänk  då, 
Hur  han  i  marmor  kommer  att  se  ut. 

LAMBERT. 

Ja!  vi  ska'  hoppas,  att  han  ock  till  slut 
En  sådan  värdig  drägt  får  lägga  an. 
Och  nu  jag  Önskar  er, .  min  imge  man, 

(till  Thmraldse^iJ 

All  möjlig  framgång  på  er  vackra  bana  — 
Jag  re'n  i  Qerran  kan  er  framtid  ana. 
Ty  ni  ett  snille  är  af  första  rangen . . . 
Men  jag  beklagar,  att  jag  på  momangen 
Är  nödgad  lemna  denna  sköna  staden 
Och  träda  an  min  resa  upp  till  Baden, 
Ty  eljest  det  en  verklig  jouissance 
Mig  varit  göra  eder  connaissance  — 
Och  nu,  kom  i  min  famn,  du  Phidias! 

(Omfammng.) 
Se  här!   (Letar  i  fsin  plånbok.) 

PEDERÖEN   (afddea). 

Nu  kommer  det,  men  —  was  ist  das? 

I 

LAMBERT. 

Mitt  kort.  —  Om  eder  väg  en  gång  er  för 
Till  Seinens  strand  och  ni  mig  nöjet  gör 
Att  då  min  boning  gästa  några  dar. 
Så  hoppas  jag,  att  re'n  jag  kimskap  har. 
Att  ni  beställning  fått  på  er  staty  — 
Och  det  bör  ej  er  göra  mycket  bry 
Att  finna  någon  spekiilant,  jag  tänker. 
Dertill  min  välgångsönskan  jag  er  skänker, 
Och  nu  jag  lemnar  er.     Adjö!  Adjö!  (Gar.) 

(TIiwvaMscn  förblir  allvarsam  och  tynt.J 


I  ROM  19 


PEDERSEN. 


Jo  den!  Han  borde,  ta  mig  fan,  fått  spö! 

Se!  så'na  äro  våra  msecenater! 

De  träda  upp  med  stS,t  och  lärda  låter 

Och  fiska  fraser  utur  estetiken 

Att  sedan  kumia  slå  sig  på  kritiken. 

Ja!  Gud  bevare  oss  fx)r  konstens  vänner! 

För  dem  man  sina  kol  förgäfves  bränner. 

De  stjäla  bort  vår  tid  med  ord  så  söta 

Och  smutsa  våra  golf  och  dörren  nöta 

Att  se^n  med  sitt  beskyddarskap  få  skryta. 

Men  bed  om  hjelp  —  då  plär  beskyddet  tryta. 

De  tro  vi  kunna  lefva  af  tirader, . 

Exclamationer,  prat  och  embrassader, 

Men  glömma,  att  af  jord  vi  ock  ä'  komna  — 

Hvad  nu,  bror  Bertel,  tänker  du  att  somna? 

Hvad  —  är  det  åt  dig?  —  Men  kan  du  ej  svara? 

THORVALDSEN   (liksom  uppi^aknamlrj . 

Tag  fram  min  rensel,  ty  jag  måste  fara! 

PEDERSEN. 

Det  är  ditt  sista  ord? 

THORVALDSEN. 

Det  kan  du  fråga? 

PEDERSEN. 

Nu  har  jag  ^ort  hvad  uti  min  förmåga 
Har  stått  att  rädda  dig.     Jag  kan  ej  mer, 
L)å  sjelf  din  konst  så  fegt  du  öfverger. 

THORVALDSEN. 

Nej,  Axel!  du  får  inte  vara  bitter, 
r)å  i  min  barm  förtviilan  sitter. 
Har  jag  ej  allt  försakat  för  mitt  mål? 
Har  jag  ej  lidit  allt  en  dödlig  tål? 
Och  att  jag  nu  en  faders  vilja  hör. 
Det  är  en  svaghet  som  jag  ej  rår  för, 


20 I  ROM 

Det  får  du  ej  som  lumpen  feghet  svärta! 

Och  tro  ej,  att  med  köld  uti  mitt  hjerta 

Jag  lemnar  dig  och  mina  andra  vänner  — 

Nej,  nej!  det  djupt  i  själen  bränner. 

Och  Marianne  —  det  kära  barnet  —  hvad 

Skall  hon  väl  säga?  —  Ej  hon  mer  blir  glad, 

Dä  jag  sä  utan  afsked  reser  bort 

Från  henne;  —  ty  dels  tiden  är  för  kort 

Att  fä  ett  bud  —  dels  har  jag  inte  mod 

Att  hennes  tårar  se.     Hon  är  så  god^ 

Den  flickan,  att  det  ondt  i  själen  gör 

Att  henne  lemna.     Men  jag  inte  bör 

De  sista  stunderna  med  klagan  störa  — 

Nu  hjelp  mig,  broder,  att  min  rensel  snöra! 

PEDERSEN. 

Du  vill  då  resa  från  mig!  —  Ack,  hvad  lifv^et 
Ändå  är  uselt!  —  knappt  blef  det  mig  gifvet 
Att  njuta  af  din  ädla  vänskaps  lycka, 
Förr'n  ödet  henne  från  mig  skulle  rycka. 
Hvem  skall  nu  mera  dela  sorg  och  fröjd 
Med   mig?   —  Hvem  gör  mig  med  min  lott  förnöjd. 
Som  du  har  gjort?  För  hvem  skall  jag  min  sång 
Nu  stämma  vid  guitarm,  när  qvälln  blir  lång? 
Ack!  ingen,  ingen!  —  Tystna  då,  min  lyra, 

(Sparkar  till  ffuifarrett.) 

Att  ej  du  väcker  upp  de  minnen  dyra 
Från  denna  glada  tid  vi  njutit  här, 
Vid  denna  konstens  härd,  för  oss  så  kär! 

THORVALDSEN. 

Jag  tror,  min  gamle  heders  vän,  du  gråter! 

PEDERSEN. 

Visst  gråter  jag  —  men  nu  så  vill  jag  åter 
Bli  glad.  —  Se  så!  Tag  nu  och  packa  hop, 
Men  jag  går  ut  och  skaffar  oss  ett  stop 
Af  bästa  Montefiascone. 


I  ROM  21 


THORVALDSEN. 

Men 
-f^ör    all  del,  kära  du,  kom  snart  igen!  fj*ederscn  (fir.) 

^^^^cildac^i  går  mr/ra  s%  öfrc7'  ffolfvet  och  stamiar  framfih'  Jasmi.J 

-^  <ietta  verkligen  den  sköna  bild 
^^  Hellas-sonen,  jag  fick  se  på  färden, 

^^    själen,  ifrån  stoftets  zoner  skild, 

t^    lätta  vingar  steg  mot  andeverlden. 
Och    vid  hvars  åsyn  hvarje  fiber  skalf 
T^ , Jhjertats  strängar  dallrade  af  tjusning, 
"y  ^    öfVer  himlarymdens  höga  hvalf 
'^^^  skymtade  af  Gud  en  ^erran  ljusning? 
p^^    ^^j^  I^et  är  én  dunkel  skenbild  blott 
p.  j  ^ealet,  som  för  mig  sågs  sväfv^a. 
^-  Hvarför  kunde  icke  då  jag  fått 

^^    sköna  bilden  i  mitt  sinne  gräfv^a 

^^^    secian  gifv^a  den  gestalt  och  form, 

^tt    mea  dess  skönhet  fröjda  menskligheten! . . . 

^?  gå.r    det  jordens  son,  när  han  med  storm, 

^itaiie^    lik,  vill  uti  sinligheten 

jr^^_^iirimelska  idéen  draga  ner. 

^arOxanda  har  jag  mig  på  vägen  irrat, 

vroiJ^S    liar  svurit  skönhetens  baner. 

^^^^^i^da  var  fömuéet  ock  förvirradt 

p~   ^3^g<iomsyran,  då  jag  öfvergaf 

A.f    ^^Hsten  allt  och  tog  helt  glad  min  staf 

j^    ^^ridra  på  den  tömbeströdda  stig, 

jj^j    ^'^a.ii  med  nöden  jemt  får  föra  krig. 

j).     ..  "^isst!  —  Det  måtte  hafva  varit  så, 

£^.    ^^rixi  ej  jag  hunnit  framåt  gå 

Q^,    ^^da  §ät  och  dock  så  länge  ströfvat 

Q^v     ^Vaije  konstens  malmgång  redligt  pröfvat. 

j  ^    ^^Vilket  ömkligt  friskverk  har  jag  bragt 

p^^g^n!  —  Der  det  står  som  ett  gif  akt 

Q^r    ^^ig  att  vända  om.  —  Ditt  rop  jag  hör, 
A  ^ f^    ^u  jag  icke  längre  tveka  bör 

*^lja  varningen.     Nåväl,  friskt  mod! 

T  (Han  fattar  sin  hammare.) 

^     ^kall  dig  störta  ned,  afgudastod. 


22  I  It03f 

Som  har  mitt  hjerta  narrat  till  din  dyrkan. 
Och  nu,  I  Gudar!  svike  ej  mig  styrkan, 
Då  jag^  vill  mig  ur  d valan  väcka  opp 
Och  slå  till  marken  hvarje  fävitskt  hopp! 

f^iSprififfcr  mot  Jaaofi  fw  att  krossa  honam,  men  stannar  ptötsUgaiJ 

Hvi  ser  du  på  mig  så  med  sorgsna  blickar 
Och  vänligt  varnande  emot  mig  nickar? 

Min  hand   förlamas.   (Han  kastar  bort  hamnarefi.J 

Nej!  jag  kan  ej  slå 
Mitt  eget  barn,  ty  så  du  är  ändå. 
Ja!  har  jag  ej  med  smärta  djup  dig  föd  t, 
Och  har  ej  hjertat  utaf  sorgen  blödt, 
Då  du,  en  del  utaf  mig  sjelfj  slets  bort!  — 
Men  ock  du  fröjd  mig  skaffat,  fastän  kort, 
Ty  du  är  skön  ändå.     O!  nu  jag  känner 
Den  eld,  som  nér  i  själens  djup  mig  bränner! 
Ja!  jag  vill  lefva  att  den  elden  vårda. 
Att  den  en  gång  må  herrligt  bryta  ut 
Och  må  mig  möta  öden,  än  så  hårda, 
Jag  vill  dock  striden  modigt  kämpa  slut! 

(En  klocka  höres  ringa.     San  går  till  föfistret.) 

0  Gud!  till  ave  kampanilen  ringer 

Och  manar  mig  att  på  min  aflärd  tänka. 

1  qväll  dess  ton  ej  friden  kan  mig  skänka 
Som  förr  —  nej,  djupt  i  hjertat  det  mig  stinger 
Att  höra  på  den  dystra  sorgesång. 

Som  dock  så  glädtigt  klingat  mången  gång. 
Han  likt  min  sällhets  själaringning  ljuder, 
Och  till  min  glädjes  jordafärd  han  bjuder. 
Ja!  nu  är  all  min  lycka  lagd  på  bår. 
Och  ej  en  gnista  hopp  mig  återstår. 

(Döljer  ansigtet  i  händenia.) 

MARIANNE  (inkommer  sakta  nied  en  frukt- 
korg på  hufvud-et  och  en  bU»n- 
biikett  i  handen,  hvilken  ho» 
lägger  pä  ett  bord;  derpå  gar 
hon  bort  med  korgen  till  TJior- 
valdsen  och  ställer  den  fram- 
för hotiomj. 

God  afton,  Bertel!  Men  hvad  står  nu  på? 


I  ROM  23 

^u  gråtit  ju  —  men  säg,  hvad  är  det  dä 
for  fel  ?  _  Nå  tala  om  för  din  Marianne, 
^a  sJca.ll  du  få  min  korg  —  ser  du  så  grann 

i^eii    är    —  och  hvilka  drufsror,  se  så  klara! 

Oi^Qgen  se'n  —  och  fikonen  så  rara! 

^6ö_  s^    då  på  mig,  stygge  Bertel!  Hör 

^  into  hvad  jag  säger  dig?  Då  gör 

^^  liksom  du  —  jag  sätter  mig  och  tjurar;  — 
^^ö    fS.j;,  (Ju  ge^  Qna  du  utaf  mig  lurar 

^^t  eiicia  ord!  •  ^ 

(Sätter  sig  jm  en  stol.) 

THORVALDSEN   (stiger    upp    och    går    till 

Marianne). 

Förlåt  mig,  Marianne! 

MARIANNE. 

•'*     l^t  mig  vara!  —  Jag  är  ond. 


P"   i»xt 


THORVALDSEN. 

Det  kan 


^^t  är  sista  qvälVn  du  är  hos  mig. 

MARIANNE. 

fvjtx       ^-Jras  bara  för  att  god  mig  få 


THORVALDSEN. 

^ej,  nej,  min  flicka,  tro  ej  så; 


Jag  är  ej  hågad  för  att  skämta  nu, 
På  om  en  timme  re'n  jag  reser. 

MARIANNE   (springer  upp). 

Du, 

Du  vill  från  din  Marianne  då  vända  dig? 
Ack,  du  blott  skämtar  —  men  du  ser  på  mig 
Så  allvarsamt.     Det  är  då  sanning  hvad 
Du  säger,  och  du  ger  dig  re'n  åstad 
I  qväll!  —  Och  ej  ett  ord  derom  mig  sändt! 


24  I  ROM 


THORVALDSEN. 


Miu  kära  vän!  det  skulle  aldrig  häudt, 
Om  ej  i  qväll  först  resan  blef  besluten .... 

MARIANNE. 

Men  hvarför  vill  du  lemna  oss  så  der?  • 
Har  du  väl  ledsnat  på  att  vistas  här? 

THORVALDSEN. 

Ack  nej!  min  studietid  är  nu  förfluten, 
Och  jag  är  tvungen  vända  åter  hem. 

MARIANNE. 

Ej  är  du  tvungen  till  att  lyda  dem; 
Du  måtte  väl  din  egen  herre  vara 
Och  ej  behöfva  inför  någon  svara 
För  dina  gerningar  . . . 

THORVALDSEN. 

Du  kan  ej  fatta 
Hvad  nöd  vill  säga. 

MARIANNE. 

Nå,  jag  måste  skratta! 
Går  det  väl  någon  nöd  på  dig?  Du  har 
Ju  allt  hvad  du  behöfver  —  och,  en  karl 
Som  du  kan  nog  sig  skaffa  hvad  som  brister. 
Så  fram  t  du  icke  kraft  och  helsa  mister. 
Tänk  efter  bara!  —  Gubben,  som  der  står, 
För  den  du  minst  en  femti  scudi  får  — 
Det  är  ju  vackert  det  till  böija  med! 
Så  får  du  vara  här  en  tid  i  fred 
Och  göra  flera;  om  det  ej  förslår. 
Så  skall  du  veta,  att  jag  ock  förstår 
Att  skaffa  någon  inkomst     Ser  du,  jag 
Kan  sälja  blommor,  —  och  det  gör  hvar  dag 
Men  hvarför  ser  du  på  mig  så  der  dyster? 


I  ROM  •  25 


THORVALDSEN. 


Du  har  nu  varit  for  mig  som  en  syster 

I  trenne  år.     Du  allt  för  mig  försakat: 

När  jag  har  legat  sjuk,  då  har  du  vakat 

Och  skött  mig  omsorgsfullt,  som  blott  en  qvinna 

Det  kan,  —  och  jag  har  än  ej  kunnat  finna 

Ett  sätt  att  all  den  godhet  värdigt  löna. 

Som  jag  så  ofta  utaf  dig  fått  röna  — 

Och  nu  du  vill  ditt  sista  offer  bära 

Till  mig.  —  Din  godhet  rör  mig,  flicka  kära, 

Så  djupt,  att  det  mig  helt  förtviflad  gör, 

Att  med  ett  afelag  jag  din  fröjd  förstör. 

MARIANNE. 

Nej,  nej!  Det  får  du  ej  —  du  skall  bli  q  var! 

THORVALDSEN. 

Nej,  bed  mig  ej!  Du  vet  jag  har  en  far, 
Hvars  önskan  gema  jag  uppfylla  vill. 

MARIANNE. 

Då  frestar  jag  dig  icke  längre  till 

Att  stanna;  men  jag  följer  dig  på  färden, 

Om  ock  du  bor  på  andra  sidan  verlden. 

THORVALDSEN. 

Men  tänk  då,  flicka,  på  din  gamla  mor. 
Hur  hon  dig  skulle  sörja,  om  du  for 
Från  henne. 

MARIANNE. 

Du  har  rätt.     Men  hvad  skall  väl 
Jag  göra?  Ack,  jag  sörjer  mig  ihjel. 

PEDERSEN   (som    nyss   har    mkmnmit   och 
»yncs  något  upprymd). 

Det  skall  du  icke  göra,  Marianne, 
Ty  jag  på  heder  dig  försäkra  kan. 


26 /  ROM ^ 

Att  om  ett  år  så  är  han  åter  här 
Hos  lilla  vännen,  som  han  håller  kär. 
Se  så,  lät  oss  nu  alla  vara  glada 
Och  våra  sorgsna  sinnen  muntert  bada 
I  en  foglietta  Montefiascone, 
Och  sedan  högt  ett  hjertligt  "vivat"  dåne 
För  vännen  Bertel. 

MARIANNE. 

Har  du  intet  hjerta, 
Ditt  odjur,  att  så  skämta  med  vår  smärta? 

PEDERSEN   (slår  upp  buteljen). 

Ack!  säg  ej  så!  då  ej  uti  vår  makt 

Det  står  att  ändra  hvad  som  ödet  lagt 

På  oss,  så  må  vi  ej  med  klagan  öka 

Dess  bitterhet,  men  då  i  stället  söka  i 

Att  lindra  smärtan  med  ett  glädtigt  sinne,  \ 

Att  ej  vår  vän  ett  allt  för  sorgligt  minne 

Som  ressällskap  på  vägen  med  sig  för! 

THORVALDSEN. 

Rätt  taladt,  broder!  Det  är  som  sig  bör. 

PEDERSEN  (patetiskt). 

Och  nu  min  vän,  haf  tack  för  flydda  tider 

Och  för  ditt  bistånd  uti  andens  strider! 

Min  helsning  för  till  Grefions  vana  ö 

Och  hennes  sköna,  bokbeklädda  strand. 

Ja!  helsa  hvaije  liten  blåögd  mö 

Och  tryck  från  mig  en  kyss  på  hennes  hand! 

(Man  hör  eté  posthom  utanför.) 
THORVALDSEN. 

O  Gud!  För  porten  står  nu  vetturin'  — 
Och  jag  ej  hunnit  än  att  packa  in! 

(De  hjelpas  ät  att  samla  ihop  nägra  persedlar  i  renseht.) 
MARIANNE. 

För  all  del  skynda! 


I  ROM 27 

THORVALDSEN. 

Ack!  det  blir  för  seut. 

PEDERSEN. 

lät  oss  hjelpas  åt.     Det  är  dä  rent 
Fördömdt  i  dag! 

(Xy  h&i-nstöt  J 
THORVALDSEN. 

Nu  blåser  han  igen. 

RODRIGO   (mkmnmer    och    stamiar   d/ver- 
r  äskad), 

Håhå!  Hvarthan  så  brådt,  min  iinge  vän? 
Vi  ha  en  gås  att  plocka  med  hvarann  — 

(Lcmnar  en  räknimj.J 

Jag  tror,  jag  kom  i  rattan  tid,  minsann! 

THORVALDSEN. 

Men,  bäste  herr  Rodrigo,  låt  mig  fara! 

Min  vän,  herr  Pedersen,  för  allt  skall  svara. 

RODRIGO. 

Er  vän  har  ej  betalt  sin  hyra  än, 
Så  den  kan  jag  ej  lita  på. 

THORVALDSEN. 

An  se'n? 
Ni  har  min  Jason  der  i  pant. 

RODRIGO. 

Hva  sa'? 
Er  Jason?  —  Hvad  ska'  jag  med  den?  Haha! 
Tror  ni,  jag  något  för  den  der  kan  få? 
Ni  sjelf  fått  intet,  hvad  får  jag  väl  då? 

PEDERSEN. 

Håll  mun:  pä  er,  ni  gamle  skälm,  och  packa 
Er  genast  uti  väg! 


28  I  ROM 


MARIANNE. 


Stå  ej  och  snacka 
Om  saker,  som  ni  ej  förstår!  Gå  ii  t, 
Min  herre! 

RODRIGO. 

Sa*  hon  det,  min  sockerstrut? 

CHoitnslölarJ 
THORVALDSEN. 

Men  lät  mig  komma  ut! 

PEDERSEN   fffar  haftifff  emot  Rodrigo). 

Ur  vägen,  herre! 

RODRIGO. 

Ni  vill  då  göra  saken  dubbelt  värre? 
Tillbaka!  Eller  ropar  jag  polis. 

THORVALDSEN. 

Jag  måste  resa  nu  för  hvarje  pris. 

R013RIG0   (tittar    ut   genom   dörren;  man 
här    buller    af    en    vagn    mn 
•  rullar  bort). 

Nu  finnes  intet  hinder;  var  så  god! 
Nu  skall  jag  lemna  er  i  allsköns  ro. 
ödmjuka  tjenare! 

PEDERSEN. 

Ni  är  en  bof! 
Så  går  ni  jemt  och  lurar  på  ert  rof. 

RODRIGO. 

Jaså,  ni  talar  i  en  sådan  ton  — 
Då  skall  jag  snart  er  lära  ta  reson. 

THORVALDSEN. 

Men,  Axel,  lugna  dig,  var  ej  så  het 
Du  derigenom  ådrar  oss  förtret ... 


I  noM  __     20 

PEDERSEN. 

Var  lugn  du  sjelf  och  låt  mig  tala  slut! 

Det  gör  sä  godt  en  gång  få  sjunga  ut. 

Hör  på,  du  gamla  bräcka,  som  der  står, 

Du  är  så  visst  af  sjelfva  fan  ett  hår, 

Som  salig  far  min  kristnad  var  till  Peder;  — 

Du  har  ej  minsta  känsla  utaf  heder  — 

På  hjerta  är  du  ock  totalt  renonce 

Ja,  känslolös  och  kall  du  är,  som  bronz;  — 

När  har  du  haft.  med  oss  förbarmande 

Hvar  dag  du  kommit  hit  in  larmande 

För  några  fattiga  Bajocchis  skull? 

Din  vedbod  var  i  vintras  öfverfull, 

Men  skänkte  du  oss  då  en  enda  pinne, 

Fastän  vi  fröso  bistert  vi  härinne.  ^ 

Och  när  vi  ofta  varit  utan  mat 

Då  har  du  gödt  dig  du  vid  fulla  fat; 

Och  se'n  du  fyllt  din  buk  —  då  gick  du  hit. 

Predikade  om  vådan  af  kredit. 

Höll  föreläsningar  om  sparsamhet. 

Om  konsten  att  på  ingenting  bli  fet! 

Du  tror  dig  hafva  privilegium 

Att  klifsra  på  helt  fiuckt  i  våra  rum 

Och  oss  behandla  så  der  nonchalant 

Och  kritisera  hvad  vi  gjort  helt  frankt. 

fll(tf(riffo  står  och  Jifigrar  pä  en  eskiss;  Axel  siar  hotiom  piijitigrarnamed 
m  käpp.) 

Låt  bli  och  klå  på  andras  saker,  nöt! 

« 

RODRIGO. 

Aj!  aj!  men  skäms  ni  ingenting,  —  ni  bröt 

Min  tumme  utur  led  —  (ropar  utåt.)  Polis,  hallå!  — 

Man  öfveifaller  mig  . . . 

EN   POLISTJENSTEMAN   (folk  samlar  sig  i  dihreu .) 

Hvem  ropar  så! 

RODRIOO. 

Jag  blifvit  förfördelad  af  de  tvä 
Artisterna,  som  hyra  i  mitt  hus, 


30 iji^oyf^ 

Den  ena  ville  rymma  helt  burdus 
Förrän  han  hade  inbetalt  sin  hyra.  -^ 
Den  andre,  som  har  jemt  haft  svårt  att   styra 
Sitt  satans  lynne,  slog  mig  med  sitt  rör, 
Alltså  ni  dem  till  rå'stun  båda  för. 

MARIANNE   (springa-  fram  till  RodrfgoJ. 

Min  Gud,  ni  är  väl  ej  ändå  så  hård! 

THORYALDSEN. 

Men  vill  ni  inte  gifva  oss  ackord? 

PEDERSEN. 

Vi  ackordera  med  en  sådan  der!  -- 

RODRIGO. 

Nu  är  ni  styf,  men  snart  ni  mjukna  lär! 
Konstapel,  var  så  god  och  gör  er  pligt.  — 

POLISMANNEN. 

I  kraft  utaf  hans  helighets  edikt 

För  främlingar  som  vistas  i  hans  stad  . . . 

(Sir  Jfope,  sam  bland  folkmassan  rid  dörren  en  stund  betraktat  ttppfradi^f, 
kommer  in,  trijeker  några  guldmynt  i  liänden-^ict  på  FolisMaftnef?  och 
Itodrigo  —  dessa  buga  »ig  och  gå  jenite  folket.) 

PEDERSEN  (afsides). 

Hvem  är  som  kommer  in  så  der  gerad? 

SIR   HOPE    (går  fram  mat    TJiorraMsefi ; 
talar  med  engelsk  bi^ytnintf). 

Herr  Thorvaldsen? 

THORYALDSEN. 

Jaha! 

HOPE  (får  sigte  på  Ja^on,  uppgifrer  ett 
uf7'op  af  beundran  och  betraktar 
den  undei'  djup  tystnad). 


PEDERSEN  (afsides). 

En  msecenat! 


I  nOM  31 


MARIANNE  (afsid^sj. 

Ack!  må  han  ej  betala  blott  med  prat! 

PEDERSEN  (afaides). 

Se  hur  förtjust  han  är!  Det  var  då  väl, 
Att  man  fick  se  en  enda  konstnärssjäl 
Bland  alla  dessa  atelier-flanörer 
Och  hufvudlösa  konstprodukt-klakörer. 

HOPE  (vänder  sig  om  och  betraktar  TJior- 
valdscfi  ett  ögonblick^  gar  dcrpa 
helt  lugnt  fram,  tar  honom  i  famn 
och  kysser  lionom  på  pammnj. 

Vill  ni  en  dylik  Jason  åt  mig  skänka? 

THORVALDSEN  (förlägcfi.) 

I  marmor? 

HOPE   (betraktar  honoH  vänligt.) 

Unge  vän,  kan  ni  väl  tänka 
Ett  stoff,  nog  värdigt  åt  en  sådan  bild? 
Nog  af  —  er  möda  skall  ej  bli  förspild. 
Kom  hem  till  mig  i  morgon!  —  Här  mitt  kort. 
Ni  har  fått  glänta  på  Olympens  port  — 
Se  till,  att  den  ej  stängs!  Farväl,  min  vän!  (Giir). 

PEDERSEN. 

Nå,   ser  du,  der  kom  ändtligen  vår  deus 
Ex  machina  direkt  —  skål,  fräter  meus! 

■  MARIANNE. 

Nå,  Bertel,  vill  du  ej  bli  glad  igen. 
Då  lyckan  kom  så  hastigt  ifrån  höjden? 

THORVALDSEN. 

Visst  är  jag  glad;  men  aldrig  blifver  fröjden 
Fullkomlig  här  i  lifvet  —  ty  jag  tänker. 
Min  far  ej  alldeles  så  lätt  mig  skänker 
Sin  tillgift. 


32 /  HOM. 

PEDERSEN. 

Ah,  den  saken  bra  nog  går. 
När  om  ditt  renommé  han  höra  får; 
Ty  säkert  är,  min  bror,  att  våra  fåder 
Nog  blifVa  stolta  och  att  det  dem  gläder 
Dä  vi  ha  ära  vunnit  —  men  nu  bastå 
För  klagolåten  —  och  låt  oss  bortkasta 
Allt  dåligt  lynne,  då  vår  nöd  är  slut. 

THORVALDSEN. 

Klä'n  på  er  nu,  så  vandra  vi  ditut 
Till  osterian  genast. 

PEDERSEN. 

Ja,  må  ske! 

THORVALDSEN. 

Men  vi  ska'  skynda  oss,  att  vi  må  se. 

Hur  soPn  Sankt  Peters  kors  med  strålglans  höljer 

Förr'n  bak  Sabinerbergen  han  sig  döljer. 

Kom  nu,  så  gå  vi  genast! 

PEDERSEN. 

Hvarför  sä? 
Tror  du  ej,  att  vi  ändå  kunna  få 
Oss  några  bägare? 

THORVALDSEN. 

Det  tror  jag  nog. 
Men  jag  vill  lifsra  upp  ett  gammalt  minne: 
Ser  du,  i  dag  är  just  den  dagen  inne. 
Då  jag  för  fyra  år  se'n  vägen  tog 
Till  monte  Pincio  att  få  der  betrakta 
Den  helga  staden  uti  all  dess  prakt . . . 
Jag  kom  och  såg  —  mig  grep  en  sällsam  makt. 
Och  mina  knän  sig  böjde  ned  så  sakta, 
Och  hjertat  klädde  sig  i  andaktsskrud. 
En  suck  af  tacksamhet  smög  från  min  mun: 
"Här  är  ett  heligt  rum,  och  här  bor  Gud" . . . 
Kom  låt  mig  njuta  än  en  sådan  stund.  fDc  ffaj 


HERMIONE 


SORGESPEL 


ANDRA     UPPLAGAN 

FÖRSTA    UPPLAGAN   187I 


PERSONER: 

Philippos  af  Makedonien. 

Parmenion. 

Antipatee. 

Demosthenes. 

Ajschines. 

Kriton. 

Kallimakos. 

Alkinoos. 

Kreon. 

Kleobulos. 

Leukippos. 

Lysikrates. 

Kallias. 

Olympia. 

Hermione. 

polyxena. 

Bipersoner. 


Athenai. 

Sf^mposion  hos  XalUmakos.     Hetairer.     Sång  och  musik. 

KALLIMAKOS   (till  m  slafj. 

Tag  fram  de  större  bägame  och  gif 

Oss  kransar  utaf  hundrabladig  ros 

Och  helig  myrten,  att  vårt  dryckeslag 

Sin  början  taga  må!  —  Och  du,  Leukippos, 

Skall  blifva  vår  symposiark  och  föra 

Oss  an  i  dryckesstriden. 

POLYXENA. 

Ej  det  höfves 
En  gammal  man  bland  ungdom  föra  gpiran, 
När  den  vill  rasa  ut  med  fria  tyglar. 
Han  skulle  alltför  mycket  stäfja  glädjen  — 
Nej  hyllom  heldre  då  Kallimakos! 

LEUKIPPOS. 

Polyxena  mig  anser  då  så  bräcklig, 
Att  ej  jag  fylla  kan  ett  sådant  värf! 


POLYXENA. 

Ditt  värf  är  att  bland  ungdom  lära  vishet. 

LEUKIPPOS. 
Än  är  du  ej  för  gammal  till  att  lära. 

POLYXENA. 

Men  du  —  att  ibland  ungdom  spela  narr! 

LEUKIPPOS. 
Än   kan  jag  rosor  om  min  tinning  vira. 


6  HERMIONE 


POLYXENA. 

Det  tror  jag  knappast,  då  dig  lockar  tryta. 

LEUKIPPOS. 

Ej  har  min  Lais  än  mig  kyssen  nekat. 

POLYXENA. 

Ej  dig,  men  din  olivegråa  kind. 

KALLIM  AKOS. 

Må  trätor  vara  ^erran  från  vårt  lag. 

POLYXENA, 

Ej  är  min  sak  med  tvister  störa  glädjen; 
Men  när  Leukippos,  gamle  narren,  böljar 
Att  spela  ung,  då  kan  jag  icke  längre 
På  tungan  hålla  styr.     Tänk  blott,  hvad  skulle 
Väl  hans  disciplar  säga,  om  de  såge 
Den  gamle  lärarn  sitta  här  och  gyckla, 
Då  han  i  förmiddags  med  höglärd  uppsyn 
Och  bistert  skick  för  dem  om  dygden  talte  — 
Och  annat  skräp,  som  han  filosofi 

Benämner! 

» 

LEUKIPPOS. 

Om  du  ej  för  min  person 
Bär  aktning,  så  får  du  likväl  ej  smäda 
De  höga  läror  jag  förkunnar. 

POLYXENA. 

Prat! 

Jag  vill  ej  gifva  en  obol  för  all 

Din  lärdom,  som  du  hvaije  dag  försäljer, 

Att  se'n  om  natten  rumla  upp  din  vinst. 

LEUKIPPOS. 

Min  lärdom  säljer  jag  hvar  dag,  och  du 

Hvar  natt  din  skönhet.  —  Låt  oss  vara  vänner! 


HERMIONE 


POLYXENA. 

Du  drifver  ocker  på  din  nästas  dårskap, 
Din  mantel  lägger  du  i  sida  veck 
Och  låter  skägget  växa  ut  —  att  man 
Må  genast  kunna  se  du  är  en  vis; 
Och  så  går  du  omkring  på  gatorna 
Och  talar  om  hur  många  vers  du  gjort 
På  dagen ...  « 

KALLIMAKOS. 

Nej!  det  går  ej  an,  min  vän. 
Så  häftig  vara  —  och  att  tvisten  slita 
Skall  jag  det  glada  värfvet  åt  er  fylla. 

ALLA. 

Kallimakos,  vår  konung,  hell! 

KALLIMAKOS. 

Tack!  Tack! 
Och  höj  om  nu  den  första  dubbelbägarn 
För  glädjen,  som  är  lifvets  högsta  goda! 

ALKINOOS.      . 

Förr  var  det  sed  att  Zeus,  allfadem,  helga 
Det  första  dryckesoffret  —  andra  bägarn 
För  helsan  tömdes,  och  den  tredje  tillkom 
Den  Ijufva  smärtbetvingarn  Oneiros 
Den  ^erde,  om  den  kom  i  fråga,  hörde 
Blott  till  omåttligheten. 

POLYXENA. 

Hör  blott  hur 
Förståndig  vår  Alkinoos  har  blifvit. 
Som  fordom  aldrig  svek  i  Evans-kampen. 

ALKINOOS. 

Jag  ej  föraktar  drufvans  Ijufva  must, 
Som  mildt  förjagar  jordelifvets  vånda; 


8  HERMIONE 


Men  aldrig  har  jag  älskat  löga  mig 
Deri^och  öfsrermätt  med  trotsigt  hån 
Bele  allt  högt  och  heligt  och  försmäda 
De  höge  Gudar,  som  I  plagen  göra. 

KALLIMAKOS. 

Du  är  en  narr,  Alkinoos!  Hvem  tror  väl 
På  några  Gudar  mer,  söm  aåmdsamt 
Och  småsint  oss  med  dumma  lagar  plåga? 
De  finnas  blott  i  sagorna  numera  — 
Ja,  fråga  du  vår  filosof  Leukippos! 

LEUKIPPOS. 

Kallimakos  har  rätt  —  fullkomligt  rätt, 
Att  vi  ha  vuxit  från  förmynderskapet 
Af  de  olympiske  tyrannerna. 

ALKJNOOS. 

I  sägen  så  för  att  ert  samvet'  tysta 

Och  att  I  ostördt  eder  sinlighet 

Må  gifva  fri  och  uti  vällust  dväljas. 

Men  sägen  mig  upprigtigt:  ha'n  I  aldrig 

I  edra  bröst  en  mägtig  rörelse 

Bemärkt  —  en  outsäglig  känsla  rönt 

Af  himmelskt  ursprung,  då  I  ha'n  betraktat 

En  härlig  gudabild  af  mästarhand? 

Om  I  det  hafven  känt,  så  veten,  vänner. 

Att  det  en  Gud  är  som  till  eder  talat. 

KALLIMAKOS 

Jag  börjar  tro,  du  ej  så  orätt  har; 

Ty  när  en  bräddfyld  festpokal  jag  tömt 

Af  äkta  medisk  drufva,  —  ack,  då  sväller 

Mitt  bröst  af  Ijufva  känslor,  då  stå  fram 

Inför  mitt  öga  tusen  sköna  bilder 

Af  luftig,  obestämd  gestalt,  och  hjertat 

Af  trängtande  begär  så  lifligt  slår  — 

Då  är  en  Gud  mig  när.     Han  är  Lyaios. 


HERMIONE  9 


ALKINOOS. 


Nåväl!  den  Guden  kan  du  eg  förneka, 
Då  du  har  väldet  af  hans  thyrsos  känt; 
Men  när  du  lyss  till  åskans  dån  och  ser 
Hur  blixtar  klyfva  molnens  svarta  väggar 
Och  stormen  öfver  haf  och  land  sin  väg 
Med  omotståndlig  styrka  rusar  fram 
Och  i  ditt  sinne  fasan  tränger  ned, 
Då  vill  du  dock  förneka,  att  en  Gud 
Det  är  som  ofvan  skyn  sin  spira  för 
Och  styr  de  dödlige  med  mäktig  hand. 
Betrakta  denna  Zeusbild  der,  som  dock 
Ett  återsken  helt  svagt  af  Guden  är, 
Och  se  hvad  öfsrerväldigande  magt 
Uti  hans  blickar  ligger  —  ja,  fall  ned 
I  stoftet  och  dig  böj  för  Zeus  Kroniden, 
Du  myra,  som  utaf  din  makt  vill  skryta! 

» 

KALLIMAKOS. 

Tror  du  jag  vill  mitt  knä  för  bilder  böja! 
Har  ha!  Mig  lyster  se  hvad  magt  kan  ligga 
I  detta  döda  marmorblock.  —  Din  skål. 
Du  gamla  gråskägg! 

(Han  slungar  sin  bägare  mot  en  Zeusbild.     Allmänt  skratt. 

ALKINOOS. 

Ve  dig,  oförvägne, 
Som  vågar  trotsa  de  olympiske. 
Och  bäfv^a  för  det  straff  dig  väntar  re'n. 
Jag  vill  i  sådant  samqväm  ej  ta  del, 
Der  man  allt  heligt  ner  i  smutsen  drar. 
Och  ej  bland  gudsförnekare  jag  trifves  — 
Derför  skall  ej  din  tröskel  mer  jag  nöta. 

(Stiger  iipp  föl'  att  gn.J 
POLYXENA. 

Du  tänker  redan  gå  —  och  ej  vi  hört 
En  enda  sång  utaf  dig  sjungas  än. 


10  KERKIONE 


u 


ALKINOOS. 

Ej  mina  sånger  passa  eder  mer . . . 
Då  sist  jag  sjöng  för  er  utur  Homeros, 
Dä  var  han  eder  ej  i  lag.     "För  gammalt! 
Så  ropten  I  i  korus.     AUtjemt  nytt 
Och  nytt  igen!  —  Så  slöa  ha'n  I  blifvit! 
Och  till  med  den  veke  Teosskalden, 
Med  vinranksflätad  lyra,  vägren  I  — 
Då  ej  med  plektem  han  förmår  att  reta 
De  slumrande  passionerna  till  lif. 

KALLIMAKOS. 

I  dag  tycks  glädjen  ej  ha  lust  att  bli 
Vår  bordsgäst. 

LEUKIPPOS. 

Glädjen  är  en  nyckfull  ting, 
Han  låter  ej  befalla  sig.     Just  då 
Han  sökes,  står  han  ej  till  finnandes, 
Och  när  som  minst  han  väntas,  står  han  midt 
Ibland  oss.  —  Men  du  får  ej  lemna  oss  — 
Så  gör  ej  heller  någon  man  med  bildning  — 
Med  attisk  bildning  till  på  köpet. 

ALKINOOS. 

Ja, 

I  skryten,  I  athenare,  alltjemt 

Med  eder  fina  bildning  —  men  ändå 

Beten  I  er  som  om  Boiotien 

Er  fostrat.  —  Tron  I  bildningen  väl  ligger 

I  sättet  att  ett  samtal  sirligt  föra  — 

Att  kunna  säga  utantill  hvad  vinsort 

Man  ställer  för  er  —  göra  natt  till  dag 

Och  dag  till  natt? 

POLYXENA. 

Låt  nu  det  vara  slut 
Med  dina  föreläsningar,  min  vän. 


HEEMIONE  11 


ALKINOOS. 

Ja,  allt  må  vara  slut  emellan  oss  — 

Och  allt  må  vara  glömdt.  —  Det  var  en  tid, 

Då  jag  i  edert  saraqväm  fröjder  njöt 

Af  ädelt  slag,  då  än  I  lyssnaden 

Med  nöje  till  min  enkla  sång  —  och  du, 

Kallimakos,  en  yngling  var,  så  varm 

För  allt  det  stora,  sköna  uti  lifsret; 

Du  var  en  värdig  Hellas'  son.  —  Så  kom 

Den  makedonska  pesten  med  sitt  gift 

Och  angrep  både  ung  och  gammal;  snart 

Var  du  ej  mer  densamma  som  du  varit. 

Jag  ville  väcka  dig  utur  ditt  rus; 

Men  du  har  icke  velat.     Derför  tack 

För  hvad  som  varit!  —  Våra  vägar  gå 

Till  skilda  håll  —  och  nu  jag  lemnar  dig, 

Då  jag  din  glädje  blott  förstöra  kan. 

Med  hoppet  och  med  öfvertygelsen. 

Att  vi  ännu  en  gång  som  stridskamrater 

Må  träffas,  när  det  vilda  krigets  flammor 

Slå  upp  och  speglas  i  Saronska  viken 

Och  Hellas  kämpa  skall  sin  sista  strid. 

Till  dess  ett  hjertligt,  broderligt  farväl! 

(Gar.     Allmän  fwHfämnmg.) 

POLYXENA    (till    KalUmakos,    rom    blifrit 

allvarsam.) 

Hvad  vållar  denna  tystnad  —  ej  er  bryr 
Hvad  denna  svärmare  nyss  profeterat! 
Jag  tror  du  blifvit  rädd,  Kallimakos? 
Skall  du  nu  blifv^a  den  som  glädjen  kör 
Pä  porten?  —  Höj  din  bägare  och  låt 
Allt  grubbleri  af  Bromiern  blåsas  bort! 

KALLIMAKOS. 

t 

Förlåt!  Det  var  ett  sorgligt  minne  blott. 
Som  med  sitt  svarta  vingpar  fläktade 
Så  kyligt  på  mitt  hjerta;  nu  det  gått 


12  HEMMIONE 

Förbi . . .  och  Glädje,  du,  som  ej  vill  stiga 
Hit  ned  till  oss,  jag  skall  dig  rycka  ned 
Ifrån  din  boning,  hvar  han  än  må  vara. 
Ja,  om  du  låge  gömd  på  hafvets  botten, 
Så  drack  jag  hafvet  ur  för  att  dig  nå! 

(Han  tötnmcr  bägaren.     Alla  dricka  utom   Kallias.J 

Hvi  tömmer  du  ej  bägarn,  Kallias? 

KALLIAS. 

Jag  har  ej  kommit  hit  att  dricka  vin. 

POLYXENA. 

Men  hvarfbr  sitter  du  så  tyst  och  trumpen? 
Du  har  ej  sagt  ett  enda  ord  i  qväll. 

KALLIAS. 

Mig  lyster  icke  edert  snöda  tal. 

KALLIMAKOS. 

Men  då  min  bjudning  du  tog  an,  så  blef 
I  samma  stund  också  din  skyldighet 
Att  bidra  till  mitt  sällskaps  munterhet. 

KALLIAS. 

An  har  jag  aldrig  tagit  narrens  rol. 

KALLIMAKOS. 

Hvad  skall  du,  vise  man,  bland  dårar  göra? 

KALLIAS. 

Mitt  ärende  var  att  se  —  nu  har  jag  sett, 

KALLIMAKOS. 

En  legd  spion  alltså! 

KALLIAS. 

Om  du  så  vill. 

KALLIMAKOS. 

Och  detta  vågar  du  oss  säga! 


HERMIONE  13 


KALLIAS. 

Ja! 

KALLIMAKOS. 

Du  litat  på  min  gastvänskap  för  mycket. 

KALLIAS. 

Jag  börjar  nästan  tro  det. 

KALLIMAKOS. 

Håll  då  opp 
Med  dina  vrängningar  och  svara  öppet 
I  h vilken  afsigt  du  har  kommit  hit! 

KALLIAS. 

Jag  kommit  hit  att  se,  om  ert  Athenai 
I  grunden  var  så  uselt  som  man  sagt. 
Jag  funnit  har  tyvärr  det  ryktet  sannadt, 
Och  ej  en  droppe  blod  skall  Sparta  spilla 
För  er,  när  kriget  en  gång  bryter  löst. 

KALLIMAKOS. 

Hvem  tänker  väl  på  krig  i  dessa  tider? 
Philippos  är  ju  vänligt  stämd  mot  oss 
Och  är  som  bäst  nu  sysselsatt  att  hämnas 
Den  oförrätt,  som  drabbat  hela  Hellas  — 
Jag  menar  Delphoi-templets  plundring  af 
Phokeema. 

KALLIAS. 

Se'n  kommer  tum  till  er. 

KALLIMAKOS. 

Då  har  du  alltför  illa  lärt  att  känna 

Den  store  makedoner-konungen, 

Ty  han  vill  Hellas'  bästa  —  det  är  visst. 

KALLIAS. 

Och  derför  vill  han  också  styra  det. 


14  HJCRMIONE 


KALLIMAKOS. 

Och  om  så  vore? 

KALLIAS. 

Hör  jag  rätt? 

KALLIMAKOS. 

Fullkomligt. 

KALLLA.S. 

I  skuUen  vilja  styras  af  barbaren? 

KALLIMAKOS. 

Ja,  hvarfor  inte?  —  Han  är  just  den  man, 
Som  vi  behöfvra  i  vår  lumpna  tid. 
Då  statens  skepp  för  vinden  drifver  kring; 
Han  kan  med  kraftig  hand  dess  roder  fatta. 

KALLIAS. 

Jag  har  hört  nog! 

POLYXENA    (afbrytande). 

Och  vi  ha  ock  hört  nog 
Af  eder  politik!  —  Är  det  väl  artigt 
Att  om  så  ledsamt  ämne  orda  nu, 
Då  vi  till  Evansdyrkan  kommit  samman? 

KALLIMAKOS. 

I  dag  ha  alla  onda  magter  svurit 
Sig  samman  att  min  glädjefest  förstöra. 
Och  det  är  desto  mera  ledsamt,  som 
Det  troligen  rätt  snart  är  slut  för  mig 
Med  dessa  glada  orgier. 

ALLA. 

Hur  så? 

KALLIMAKOS. 

Har  jag  då  aldrig  täljt  er,  att  för  mig 
Skall  bröllopsfacklan  tändas  inom  kort? 


\ 


HERMIONE  15 


POLYXENA. 

Och  hvilkens  gördel  skall  väl  lösas  då? 

KALLIMAKOS. 

Den  gamle  Aresprestens  sköna  dotter 
Hermione  skall  bli  den  lyckliga. 

POLYXENA. 

Hur  lycklig  hon  lär  bli  —  det  tör  man  fråga 
Den  Afrodite,  som  Pandemos  kallas. 

KALLIMAKOS. 

Jag  ber  dig  välja  dina  ord  om  henne, 
Som  skall  min  maka  bli. 

POLYXENA. 

Din  maka?  Säg, 
På  huru  länge? 

KALLIMAKOS. 

Jag  kan  icke  lida, 
Att  så  du  skämtar  med  en  vigtig  sak. 
Och  re'n  jag  ångrar,  att  jag  nämde  här 
Det  namn  som  för  mig  blifdt  har  så  dyrt. 

POLYXENA. 

Jag  tror  du  blif^it  rent  förälskad,  gosse? 
Men  det  skall  väl  gå  öfver,  hoppas  jag, 
När  väl  epithalamion  är  sjungen 
Och  första  natten  —  den  der  mystiska  — 
Väl  öfverstånden  är. 

(Trumpetstötar  och  buller  på  gatan.     Alla  springa  upp.) 
K  AIj LIMAKOS   (ser  ut  genom  ett  fönster). 

Hvad  är  å  färde? 
Hvad  vållar  detta  väsen  ner  pä  gatan? 
Man  springer  af  och  an  och  ropar,  tecknar 
Som  om  vår  goda  stad  i  lågor  stod. 


L 


\ 


16  HERMIONE 


KALLIAS. 

En  demagog  förmodligen,  som  ger 
Åt  pöbeln  fiispektakel. 

LEUKIPPOS. 

Eller  ock 
Ett  sändebud  från  Sparta,  som  har  råkat 
Bli  näpst  för  sin  nyfikenhet. 

EN   MAKEDONIER  finsWrtandej. 

Hjelp!  Hjelp! 
Man  vill  mig  mörda. 

KALLIMAKOS. 

Hvad?  En  makedonier! 
Hvad  står  då  på?  Är  freden  bruten? 

MAKEDONIERN. 

Ja! 

Så  är  det!  Kungen  har  besatt  Olynthos 
Så  oförmodadt,  att  jag  ej  fått  tid 
Att  lemna  staden,  der  i  allsköns  ro 
Jag  uppehållit  mig  en  längre  tid, 
Ej  anande  hvad  komma  skulle. 

KALLIMAXOS. 

Nå! 
Ej  bör  du  frukta  något  för  den  saken; 
Ty  någon  blodsutgjutelse  lär  väl 
Ej  komma  än  i  fråga  —  och  på  motstånd 
Ej  någon  klok  lär  tänka. 

MAKEDONIERN. 

Säg  ej  så; 
Ty  jag  har  sett  hvad  verkan  budet  gjort. 

KALLIMAKOS. 

Berätta  då  hvad  du  har  sett! 


KEEMIONE  17 


MAKEDONIERN. 

Men  säg 
Mig  först  om  jag  hos  er  en  fristad  funnit; 
Ty  man  har  sett  mig  gå  hitin. 

KALLIMAKOS. 

Du  är 
Min  gäst  —  och  det  behöfs  ej  mer.     Jag  aktar 
För  mycket  eder  store  konung,  att 
Jag  skulle  fegt  forråda  en  utaf 
Hans  undersåter,  som  i  nöd  har  råkat 
Helt  oforskyldt. 

MAKEDONIERN. 

Ditt  ädelmod  skall  ej 
Bli  obelönadt  —  derpå  kan  du  lita. 
Men  nu  till  saken.  —  Strax  i  skymningen 
Kom  jag  att  gå  förbi  den  plats,  der  stadens 
Pr3rtaner  samlats  till  att  spisa  qväll. 
De  skulle  just  till  bords  sig  sätta,  när 
Den  odesdigra  posten  ankom  dit. 
Då  blef  det  en  förfärlig  villervalla. 
Först  skickade  man  till  Akropolis 
Befallning  att  .upptända  eldame. 
Se'n  skickades  befallning  att  dem  släcka. 
En  ropade  "till  vapen"  —  och  en  annan 
Böd  folket  hålla  sig  i  lugn  och  stillhet 
Och  bida,  tills  den  nye  herskarn  kom. 
Då  trädde  ibland  mängden  upp  en  man  — 
Jag  tror  en  Aresprest  —  och  talade  till  folket 
Om  deras  gamla  frihet  och  bedrifter, 
Om  fådrens  ära  och  om  Hellas'  storhet, 
Besvor  dem  vid  de  höge  Gudar  gripa 
Till  vapen  för  att  segra  eller  dö. 
En  del  af  hopen  lyssnade  till  talet. 
En  annan  ville  tysta  honom  ned. 
Då  uppstod  strax  tumult,  och  under  striden 


18  ITERMhOXE 


Blef  presten  varse  mig  —  då  hetsade 
Han  sitt  parti  emot  mig.  Jag  begaf 
Mig  genast  af  och  kom  med  möda  undan. 

KALLIMAKOS. 

Det  var  min  svärfar  Kriton  troligen  — 
Han  brukar  icke  vara  god  att  tas  med. 

(liulkr  pa  (jaUin.     Kallimakos  gar  till  fiinfttret.) 

Man  stornuir  porten  —  gom  dig  medan  än 

Det  tider  är!  Förlåten,  mina  vänner, 

Att  sådant  snöpligt  slut  det  blef  på  festen; 

Men  jag  kan  icke  mina  dörrar  stänga 

För  fadern  till  min  brud  —  jag  såg  han  stod 

Dernere  ibland  folket  —  skynden  pä! 

{Sälhkapet  (Irakier  sig  tillbaka  till  (h  inre  rumine^}^  da  J\rif&N   kammn'  in 

och  varseblifver  makedmiieni .) 

KALLIMAKOS   (gar  emot  honomj. 

Välkonmien,  fader  Kriton,  i  mitt  hus! 

KRITON. 

Du  blygs  ej  ta  emot  mig  med  en  lögn! 
Jag  ser  nog  att  jag  icke  kommer  lägligt  — 
Men  lägligt  nog  ända  att  finna  den 
Jag  önskat  icke  finna  här.     Du  hyser 
En  fiende  uti  ditt  hus  —  jag  hoppas 
Han  obedd  kommit  in  bland  dina  gäster. 

KALLIMAKOS. 

Här  äro  mina  vänner  blott  tillsammans. 

KRITON. 

Den  makedoniern  der  är  dock  din  ovän. 

KALLIMAKOS. 

Hur  vet  du  det? 

KRITON. 

Han  är  din  fiende 
Och  hela  landets  fiende,  så  snart 


HEBMIONE'  19 


Hans  konung  brutit  freden.     Derför  fordrar 
Jag  ock,  att  han  som  gisslan  leranas  ut. 

KALLIMAKOS. 

Du  talar  bra  förmätet.     Tror  du  jag 
En  gästvän  skulle  svik.a  —  till  dä  han 
Så  oför vallandes  i  nöd  har  råkat! 

KRITON. 

Du  säger:  oförvållandes.     Du  vet 
Då  ej  kanhända  i  hvad  afsigt  han 
Sig  uppehållit  här? 

KALLIMAKOS. 

Det  bryr  mig  ej. 

KRITON. 

Men  mig  det  bryr  rätt  mycket,  att  han  har 
Bland  folket  värfvat  vänner  ät  Philippos. 

KALLIMAKOS. 

Det  var  förståndigt  gjordt  —  så  tyckes  mig! 

KRITON. 
Hvad  säger  du?  Betänk  ditt  ord,  o  yngling! 

KALLIMAKOS. 

Betänken  edra  handlingar,  I  män! 
I  viljen  offra  edra  landsmäns  lif 
Uti  en  fåfäng  strid  mot  öfvermagten 
Och  störta  hela  staten  i  förderfvet. 

KRITON. 

Nu  hör  jag  hvar  du  hem  tat  dina  läror, 

Ej  är  det  uti  Agoran,  ty  der 

Man  söker  dig  förgäfves  —  nej,  dernere 

Uti  Peiraieus'  jungfruhus,  i  sällskap 

Med  eitterspelerskor  och  danserskor. 

Som  under  skämt  och  glam  helt  oförmärkt 


20  HERMIONB 


Båd'  mörda  sinnets  kraft  och  släcka  känslan 
För  allt  det  stora,  höga  som  du  förr 
Med  håg  och  lust  till  lefhadsraål  har  satt. 
Och  på  rakstugan  nöta  dagen  bort 
I  prat  med  dessa  själamördare, 
Som  kalla  sig  sophister,  —  det  är  fyllest 
För  att  af  landets  ungdom  bilda  slafvrar. 
Men  nog  med  lexor  nu  —  ty  det  är  fåfungt 
Att  tala  vid  en  drucken.     Lemna  blott 
Den  mannen  der  i  mina  händer  nu. 
Så  skall  du  få  förlåtelse  i  morgon. 
När  ruset  gått  ifrån  dig  och  du  ångrar 
Ditt  sätt  att  tala  vid  en  gammal  man. 

KALLIMAKOö. 

Jag  är  ej  rusig  —  nej,  med  full  besinning 
Har  jag  min  tanke  sagt  och  blir  dervid, 
Och  jag  vill  se  den  man,  som  vågar  tränga 
In  i  mitt  eget  hus  och  bruka  våld.. 

KRITON. 

Jag  böljar  tro,  att  det  ditt  fulla  allvar  är 
Att  ställa  dig  på  fiendernas  sida. 
Nåväl!  Så  skyll  dig  sjelf,  förrädare! 
Min  svärson  blir  du  ej  —  se  der  mitt  ord. 

KALLIMAKOS. 

Nej!  Nej!  Så  grym  får  du  ej  vara,  fader! 
Förlåt  min  obetänksamhet  och  yra! 

KRITON. 

Du  tar  tillbaka  då  hvad  nyss  du  yttrat 
Och  vidtar  ingen  åtgärd  att  försvara 
Den  makedonske  mannen? 

KALLIMAKOS. 

Som  du  vill 
Skall  ske. 


KE  RM  I  ONE  21 


KRITON. 

Och  du  går  också  ut  i  striden 
Emot  barbarerna? 

KALLIMAKOS. 

Allt  hvad  du  vill 
Jag  underkastar  mig  blott  for  att  ega. 
Den  herrligaste  qvinna  under  solen. 

KRITON. 

Det  är  en  värdig  kärlek  kan  man  säga! 
Allt  oflfrar  du  för  din  Hermione 
Ej   så? 

KALLIMAKOS. 
Ack  jo! 

KRITON. 

Din  öfsrertygelse 
Också?  Jag  har  hört  nog  för  att  dig  känna, 
Och  min  Hermione  blir  aldrig  din. 
Nej,  blott  en  man  skall  hennes  make  bli, 
En  man  som  älskar  med  förnuft  och  ej 
Är  redo  för  en  kärlig  blick  uppoflSra 
Sin  pligt  som  man  och  borgare  i  staten. 
Och  nu  för  ut  den  makedonske  hunden, 
Att  han  som  pant  må  hällas  qvar  och  ej 
Med  sina  granna  ord  må  fresta  folket 
Till  affall!  För  hans  lif  går  jag  i  borgen  — 
Tills  vidare. 

KALLIMAKOS. 

Jaså!  Du  talar  i 
Den  tonen,  gubbe,  då  skall  jag  ock  veta 
Att  stämma  om.     Gå  genast  ur  mitt  hus, 
Ty  jag  ej  längre  tigga  vill  af  dig 
Hvad  sjelf  jag  krafter  har  att  ta. 


22  HERMIONE 


KRITON. 

Vi  fa 

Väl  se,  om  Kriton  låter  narra  sig  — 

(Öppnar  dörren  och  ropar  tttai:) 

Hität,  I  männer!  Tagen  fast  den  skurken! 

KALLIMAKOS. 


Din  möda  är  förgäfvres,  fader  Kriton, 
Ty  fogeln  redan  hittat  ut  ur  buren. 


KRITON. 


Vid  Zeus!  Det  skall  en  dag  dig  stå  rätt  dyrt! 

(Hastar  ut.) 


KALLIMAKOS. 


Ja,  flamma  upp,  du  krigets  vilda  brand, 
Min  bröllopsfackla  skall  du  endast  bli. 
Och  störta  samman  Hellas!  —  Din  ruin 
Skall  blifva  grunden  till  min  kärlekslycka. 


KERMIONE  l'\ 


Agoran  I  Athenal. 

Kr  it 011  »ittér  pä  en  stetibänk. 

EPHEBEN   (inkommery  taUtr  ufä/J. 

Farväl!  Vi  råkas  åter  på  palästraii 
Att  pröfv^a  oljesmorda  armars  styrka, 
Sé'n  vi  en  bagare  korkyriskt  tömt. 

KRITON. 

Hvarthän  så  brådt,  o  yngling? 

EPHEBEN. 

Ah,  se  Kriton! 
Hvad  gör  du  här  så  tidigt,  gubbe? 

KRITON. 

Vet  du 
Dä  ej,  att  här  på  Agoran  skall  kämpas 
Den  sista  striden  om  vårt  Hellas'  öde 
Emellan  Aischines,  den  gamle  räfven, 
Och  vår  Demosthenes,.  Athenais  lejon? 

EPHEBEN. 

Hvad  rör  det  mig!  De  tro  sig  kunna  krossa 
Philippos'  öfverlägsna  krigarskaror 
Med  tal  sä  långa,  att  med  dem  man  kunde 
Omgjorda  Pnyx  sju  gånger,  och  med  gester 
Som  ville  de  Olympos  famna  om. 

KRITON. 

Du  talar  fävitskt.     Månne  älven  du, 
Utaf  Philippos'  gyllne  pilar  skjuten, 
Ditt  fosterland  vill  sälja? 


24  HERMIOXE 


EPHEBEN. 

Gubbe,  tyst! 
Kan  du  väl  tro  att  jag,  Lysikrates, 
Af  Eupatriders  slägt,  åt  fienden 
Min  frihet  sälja  ville? 

KRITON. 

Sådant  har 
Man  hört  förut. 

EPHEBEN. 

Jag  tror  dock  ej  —  om  mig! 

KRITON. 

Jag  vill  ej  tro  att  det  är  så  —  derför 
En  stund  jag  ber  dig  stanna  här,  ty  snart 
Församlas  folket  hit,  och  då  behöfs 
Det  män  som  ej  sitt  höga  ursprung  glömt 
Och  sina  faders  tapperhet  och  dygder. 
Jag  ber  dig  —  stanna! 

EPHEBEN. 

Gema  skulle  jag 
Till  viljes  göra  dig,  om  ej  ett  löfte 
Mig  bunde. 

KRITON. 

Nå,  hvad  kan  väl  då  för  vigtig 
Förrättning  hindra  dig  att  med  din  röst 
Bidraga  till  ditt  fosterlands  försvar? 

EPHEBEN. 

Derom  jag  ej  behöfvrer  ge  besked: 
Ett  löfte  är  väl  nog! 

KRITON. 

Ett  gästabud 
Helt  säkert  väntar  på  dig.     Skynda  då! 
För  all  del  maten  blir  ju  kall  —  Philippos 
Nog  väntar  tills  I  blifvdt  druckne. 


HERMIONE  25 


EPHEBEN. 

Gubbe ! 
Du  skall  ej  säga  så.     En  hederssak 
Mig  kallar  till  Palästran.     Timmen  re*n 
Har  runnit.     Hån  och  smälek  vänta  mig, 
Om  längre  här  jag  dröjer. 

KRITON. 

Spar  din  kraft 
Till  bättre  värf  än  uti  dårlig  lek 
Blott  för  en  lumpen  pöbels  bifallsrop 
Ditt  lif  på  spel  att  sätta. 

EPHEBEN. 

Nu  jag  måste 
På  väg  mig  ge.     Om  jag  får  tid,  välan, 
Dä  skall  du  se  mig  åter  här,  när  Phoibos 
Sitt  spann  emot  Okeanos  styr  ned. 

KRITON. 

Vid  de  Olympiske  jag  dig  besvär! 

EPHEBEN. 

Farväl. 

KRITON. 

O  Gudar!  Sådan  är  den  ungdom. 
Som  stammar  från  Erekteus  ned,  och  det 
Är  den  som  blifva  skall  ditt  värn,  o  Hellas! 
O   låt  mig  aldrig  se  ditt  fall!  Må  förr 
Den  hulda  modem  Jord  min  aska  gömma. 
Än  jag  må  se  Athenas  helga  borg 
Utaf  barbarers  råa  händer  skändad! 

DEMAGOGEN  finkommerj. 

God  dag,  medborgare!  Den  Kriton  är 
Minsann  försigtig! 


(Går) 


20  HF.RMIONE 


KIIITON. 

Här  blir  mycket  folk 
I  dag. 

DEMAGOGEN. 

Vill  hoppas  det. 

KRITON. 

Nå  säg  mig  nu, 
Hvad  är  din  mening  om  vår  stat? 

DEMAGOGEN.     • 

Min  mening? 
Jag  menar  att  vi  snart  få  krig. 

KRITON. 

Så  spörjs  det. 
Men  säg,  hvad  är  din  åsigt  om  den  saken? 

DEMAGOGEN. 

Jag  anser  att  Philippos  skall  få  stryk. 

KRITON. 

Det  fågnar  mig.     Du  sluter  då  dig  till 
Demosthenes,  som  folkpartiets  talan 
Skall  föra? 

DEMAGOGEN. 

Jag  behöfver  ingen  talman  — 
Det  bör  du  veta,  som  så  ofta  hört 
Mig  föra  ordet  uti  Agoran. 

KRITON. 

Visst  det!  Men  oifra  nu  en  gång  den- äran 
För  statens  bästa. 

DEMAGOGEN. 

Pr9,ta.  tok,  min  gubbe! 
Vi  lefv^a  i  en  kritisk  tid,  då  man 
Behöfver  karlar  som  ha  hufvudet 
På  rätta  stället  —  och  Demosthenes 


HF.RMIOXJ': ?! 


Är  ej    den  rätta  mannen  till  att  styra, 

Tj  han    begriper  ej  det  minsta  grand 

Hur  man  skaU  taga  folket.     Du  har  hört 

Hur   haxi  far  ut  mot  dem  och  skäller  ner  dem 

Och    SÄger  dem  otidigheter  midt 

I  sjnejn,  och  då  stå  de  der  helt  slagna. 

Men    t>ara  jag  står  upp  och  öppnar  munnen, 

I)å  blir  det  visserligen  tyst  i  början; 

Men     när  jag  se'n  begynner  att  helt  vackert 

Om    ciex-as  dygder  och  förtjenster  orda 

Och     kallar  dem  det  största  folk  på  jorden, 

^Å  t>lir-    det  jubelskrän  förutan  ända. 

Och,     s^j.    ^^^  (jå  är  öfvertaget  mitt; 

^å  Ic^Ln     iag  få  dem  göra  hvad  som  helst 

Och     tro     att  svart  är  hvitt  och  hvitt  är  svart. 

KRITON. 

Ja!    Jst  T      jy^  är  en  trollkarl,  det  är  sant. 
Mea     K^rarfor  ej  begagna  din  förmåga 
TiU     l>a^-|-i.e  än  att  vinna  folkets  dyrkan 
•OcK     sti^a  upp  till  magt  och  ära?  Hvarfor 
Katv     <\x>.    ej  egen  vinst  åsidosätta, 
Näi-     <i^t    för  hela  statens  bästa  är 
Att     xxitxxi  med  större  insigt  föra  styret? 

DEMAGOGEN. 

Ha-    Ari      ^j  jemnlikhet  uti  vår  stat? 
^  ^^    3  »g  sämre  jag  än  någon  annan, 
OcVi     ^:|^^^  ^^^^^  .       ^^^iga  Uti  knget, 

^"^    ^o^lerskronan  skall  bli  min  belomug. 
Fa.rviil  T   ;^u  går  jag  ut  och  läser  öfver 
^^^^    tttl  och  förbereder  folkets  sinnen. 


(GärJ 


HERMIONE   (inkmnmer  och  blir  varse  Kri- 
ton,   som  sitter  heU  tankjuUJ 


^n   8l^^5^^  -och  lycklig  dag  må  Gudame 
J3eskai-a.    dig,  min  far. 


28  HEltMIONE 


Min  dotter? 


KRITON. 

Hvad  vill  du  här, 

HERMtONE. 


Ack,  jag  ville  höra  blott 
Hvad  slutet  blir  på  striden. 

KRITON. 

Den  ej  börjat 
Ännu;  men  här  är  ej  din  plats,  Hermione, 
Bland  männers  skara. 

HERMIONE. 

Alltför  väl  jag  vet  det. 
Men  jag  ej  hade  någon  ro  att  sitta 
Derhemma,  när  så  vigtig  sak  bedrefs 
Härute. 

KRITON. 

Du  förstår  att  älska  högt 
Ditt  fosterland. 

HERMIONE. 

Hvem  gör  väl  icke  det! 
Men  säg  mig,  fader,  hvi  har  sorgen  lagt 
Uppå  ditt  änne  detta  mörka  moln? 
Hvi  skådar  du  så  dystert  för  dig?  Kanske 
De  gamla  såren  ha  gått  upp  igen 
Och  plåga  dig? 

KRITON. 

O  dotter,  ej  de  sår 
Jag  fått  på  Mantineias  fält,  mig  smärta. 
Nej!  Nej!  De  äro  nu  för  mig  blott  minnen 
.Af  tider,  då  det  än  fans  kraft  och  merg 
Hos  Hellas'  män  och  gladt  man  ofirade 
Den  sista  droppen  blod  för  frihet,  dygd 
Och  fosterland.     Den  tiden  är  förbi. 


HERMIONB  20 


Nu  skrattar  man  åt  allt  som  fordom  var 
Berömvärdt,  stort  och  heligt..  Ej  fiiis  en 
Som  våga  vill  ett  hår  for  landets  väl. 

HERMIONE. 

0  säg  ej  så,  min  far!  Ditt  tal  är  härdt, 
Ty  min  Kallimakos  är  dock  ej  feg. 

KRITON. 

Nämn  aldrig  mera  detta  namn! 

HERMIONE. 

Min  far! 
Hv^  har  då  händt! 

KRITON. 

Kallimakos  ej  är 
Dig  värdig.     Usling  och  förrädare  — 
Så  är  hans  rätta  namn. 

HERMIONE. 

Hur  skall  jag  väl 
Förstå  ditt  tal!  Har  ej  han  priset  vunnit 

1  knytnäfskamp  och  diskoskastning? 
Fins  i  Athenai  en  som  sig  berömmer 
Att  honom  ha  i  vapenkonst  besegrat? 
Och  honom  kallar  du  för  feg! 

KRITON. 

Tro  ej, 
Hermione,  att  modet  uti  lansens 
Förgylda  spets,  i  hårda  näfv^en  sitter. 
Nej,  flammar  icke  Åres'  helga  låga 
På  hjertats  altare,  då  duga  vapen 
Till  intet.     Blott  kring  fåfäng  lek  och  skämt 
Den  ynglingen  sin  håg  nu  vänder.     Vin 
Och  flickor,  spel  och  dans  och  gästabud. 
Se  der  hans  lefnads  högsta  mål! 


30  HERMIONE 

HERMIONE. 

Jag  kan 
Ej  tro  att  min  Kalliraakos  är  sådan, 
Som  du  nu  skildrat  honom,  nej!  Af  ungdora 
0(*h  skönhet  strålande,  blir  han  helt  visst 
Den  förste  ibland  ynglingsskaran,  som 
Till  Prytaneion  går  och  ger  sitt  namn. 
När  väktarne  på  Pallas'  borg  till  vapen 
I  hornen  blåsa.     Då  förlåter  du 
Helt  visst  hans  obetänksamhet  och  yra. 

KRITON. 

Min  dotter,  tala  icke  mer  om  honom, 
Ty  han  förtjenar  ej  de  goda  tankar 
Du  hyser  om  hans  sinnelag,  och  vet: 
Han  sålt  sig  åt  vår  fiende  —  Philippos! 

HERMIONE. 

Nej!  Nej!  Det  är  ej  möjligt!  Dock,  om  så 

Det  vore,  är  det  ej  för  sent  ännu 

Att  rädda  honom;  jag  det  vill  försöka.. 

KRITON. 

Det  blir  förgäfves,  hoppas  jag,  ty  aldrig 
Skall  han  dig  ega,  om  han  ock  på  knä 
Om  min  förlåtelse  mig  bad.     Det  är 
Mitt  sista  ord.     Och  nu,  Herniione, 
Är  tiden  inne  att  du  åter  vänder  hem. 
Ty  solen  sina  hästar  vändt  mot  vestern, 
Och  snart  det  blåser  kylig  hafsvind  från 
Peiraieus. 

HERMIONE. 

Fader,  låt  mig  stanna  qvar 
En  stund,  att  jag  betrakta  må  den  store 
Demosthenes!  Jag  ser  att  folket  nalkas 
Hitåt. 

(FoUc  börjar  samlas.) 


HERMIOXE  31 


EN   HAROLD   (går  fram  och  ropar :) 

Gif  plats  vid  talarstolen  der! 

HERMIONE. 

Se  der  den  store  mannen!  Se  liur  mörk 
Han  framgår  och  ur  ögat  skjuter  blixtar, 
Som  om  han  ville  genomforska  hvarje 
Af  hjertats  hemligaste  vrår.     Nu  böjer 
Han  hufvudet  och  helsar  värdigt,  lik 
En  Gud  till  sätt  och  låter.     Stora  tankar 
Arbeta  tyckas  under  pannans  sköna 
Olymposlika  hvalf     Farväl  nu,  fader! 

(Hermmie  gar,  då  Demosthnws  och  Aischines  uppträda.) 
DEMOSTHENES   (fråu  falarsfolrftj- 

Atheniensiske  män!  Olympens  Gudar 
Uppväcke  edra  sömnförsj unkna  sinnen, 
Att  I  mån  höra  hvad  jag  tala  vill 
Och  mina  ord  ej  flyga  bort  i  rymden    • 
Som  tomma  ljud!  Ur  hjertan  tagen  nu 
Min  helsning! 

Väl  I  veten  alla,  att  vår  stat 
Ar  sjuk  i  sina  lemmar,  undergång 
Och  död  är  nära.     Det  er  kunnigt  är; 
Men  ändå  tänker  ingen  på  dess  räddning. 
Ej  någon  sig  besvärat  med  att  forska 
Om  detta  ondas  orsak,  art  och  medlet 
Att  bota  det. 

I  glädjens,  då  man  prisar 
Fiirfadrens  stora  dygder,  räknar  upp 
De  segrar  som  de  med  sitt  lijertblod  köpt; 
Men  kommen  ock  ihåg,  att  de  ha  gjort 
Allt  detta,  ej  på  det  I  blott  beundran 
Dem  skänka  skullen,  utan  att  I  måtten 
Dem  likna  uti  deras  manlighet. 


32  nERMTOKE 


Nu  är  just  tiden  inne  till  att  visa, 

Det  I  ej  ha'n  yanslägtats  och  att  Hellas 

Ännu  har  män  och  svärd.     Välan,  Philippos 

Är  namnet  på  det  onda  som  oss  plågar, 

Och  bo.temedlet  heter  krig.     Ej  fred 

Som  hans  bestuckne  vänner  vilja  ha. 

I  minnens  huru  de  Phokeer  bygde 

Kring  Delphoitemplet  sina  hus.     Nåväl! 

Det  var  så  gräsligt  brott  ej,  som  man  trodde, 

Ty  ej  så  småsint  är  Apollon  Phoibos; 

Men  för  "den  der"  Philippos  dock  det  var 

En  präktig  förevändning  att  fä  krig; 

Och  split  emellan  våra  städer  väcka, 

Och  sjelf  på  lur  han  låg,  tills  snart  i  flammor 

Han  lyckats  blåsa  upp  det  vilda  krig; 

Då  störtade  han  fram,  schakalen  lik. 

Som  sjelf  ej  mägtar  ta*  sitt  rof  i  öppen 

Och  ärlig  strid.     Nu  har  han  Elateia 

Besatt,  som  nyckeln  är  till  Hellas'  städer. 

Och  snart  skall  han  på  Kadmos'  gamla  borg 

Ge  förespelet  till  det  som  vi  sedan 

Få  skåda  på  Akropolis.     Och  nu 

Han  bjuder  ädelmodigt  fred.     Kantänka 

Den  der  er  bjuder  fred,  som  redan  segrat! 

Tron  honom  ej!  Han  ondt  i  sinnet  har  • 

Och  fikar  efter  att  af  Hellas'  folk 

Få  kungadiademet.     Skulle  vi 

Åt  en  barbar  den  ära  gifv^a,  som 

Se'n  Kodros  ingen  ansetts  värdig  bära, 

Och  lida  detta  namnet  konung,  som 

Ej  nämns  af  hellasbome  män,  om  ej 

Som  skymford  mot  en  fiende?  Bort  det! 

Må  förr  Athenas  stad  och  helgedom 

Från  jorden  plånas  ut,  än  att  vi  honom 

Som  konung  hylla  må.     I  minnens  väl. 

Till  hvilken  skymflig  fred  I  läten  eder 

Af  perserns  guld  och  löften  narras,  då 

Helt  fegt  I  lemnaden  ät  honom  allt 


HURMIONE  33 


Som  edra  föder  uti  Mindre  Asien 
Tillkämpat  sig  i  mången  blodig  strid. 
Vanära,  skymf  och  smälek  se'n  af  persern 
I  lida  fått  till  tack  for  eder  flathet. 
En  annan  perser  nu  I  fått  på  halsen, 
Som  I  dock  ansen  farligare  än 
Han  är;  ty  genom  eder  sorglöshet, 
Athenare,  ej  genom  egen  kraft 
Till  denna  höjd  han  vuxit.     Derför  kunnen 
I  hoppas  honom  störta,  då  han  bygt 
Sin  storhet  uppå  lösan  sand. 

Jag  vet, 
Här  finnas  fiender  ibland  oss.     Ja, 
Den  sluge  Aischines  Philippos  tjenar 
Och  rösta  vill  for  fred.     Athenare! 
Jag  beder,  jag  besvär  xiå  alla  Gudar, 
Att  ej   I  lyssnen  till  hans  fala  tunga. 
Ty  fred  är  död,  men  strid  är  lif  för  oss! 

O!  att  jag  här  nu  kunde  mana  fram 

De  store  hjeltars  skuggor  ifrån  Hades, 

Som  vid  Platää,  Marathon  och  Leuktra, 

Vid  Salamis  och  Mantineia  oflS*at 

För  fosterjorden  sina  lif,  att  de 

En  gnista  blott  af  sina  stora  sinnen 

I  edra  själar  ville  kasta  ned 

Och  väcka  upp  till  lif  de  slappa  andar. 

Som  nu  om  statens  öde  köpslå!  O! 

Med  glädje  gick  jag  då  till  Akerons 

Af  skuggor  fylda  stränder  ner  att  tälja 

Por  fallne  hjeltarne,  hur  Hellas'  män 

Den  sista  striden  kämpat  mot  barbaren 

Och  fallit  man  för  man,  som  förr  de  brukat. 

Kronion,  fader!  gif  min  tunga  kraft 

Att  han  med  tusen  stämmors  ljud  må  tala 

Och  med  ett  enda  ord  upptända  Hellas' 

I  sömn  försjunkna  andar! 


34  HERMI02sE 


Upp  till  strid! 
Till  strid,  då  tid  än  är,  att  ej  en  gång 
I  skåda  fån  hur  fienden  Athenas, 
Vår  skyddsgudinnas,  bild  från  templets  tinnar 
I  stoftet  störtar  ned! 

Då  skolen  I 
Från  edra  barns  och  qvinnors  läppar  höra 
Det  fasansfulla  rop:  for  sent,  för  sent! 
Tills  deras  röster,  qväfda  utaf  röken 
Från  edra  brända  härdar,  tystna  bort. 

När  i  en  framtid  se'n  en  främling  vandrar 

Uppå  Ilissos'  gröna  strand  och  ser 

Athenas  sekelgamla  oleastrar 

Bland  grus  och  spillror  skjuta  rötter  ned. 

Och  sunnan  ifrån  hafVet  sorgligt  sjunger 

Inunder  deras  kronors  gröiia  hvalf. 

Då  skall  han  tyda  vindens  tysta  klagan: 

Här  stod  en  gång  Athenai  i  sin  glans. 

Nu  ligger  det  begrafvet  uti  mull  — 

Athenare  det  sålde  åt  barbaren. 

^(Går  ned  frän  talarcstolcn.) 
KRITON. 

Vid  Zeus,  det  får  ej  ske!  Nej,  upp  till  vapen! 
Och  ropen:  hell  Demosthenes,  vår  fader! 

FOLKET. 

Demosthenes,  vår  fader,  hell!  Till  vapen! 

AISCHINES. 

Medborgare!  Hvad  vållar  dessa  rop: 
Till  vapen!  Månne  fienden  är  här? 

EN    BORGARE. 

Låt  ej  den  skurken  tala!  Bort  med  honom! 


HERMIONE  35 


AISCHINES. 


Förlåten,  vänner,  att  jag  glömde  bort 
Först  bedja  er  om  tillstånd  att  få  orda! 
Men  när  på  spel  står  landets  välfård,  då 
Är  det  förlåtligt,  om  man  krus  och  smicker 
Förglönmia  skulle.     Ån  en  gång  —  förlåten. 

EN  ANNAN   BORGARE. 

Lät  höra  hvad  han  att  förkunna  har,  - 
Men  fort! 

AISCHINES. 

Jag  tackar  er.     Men  jag  kaii  ej 
Sä  vackert  lägga  mina  ord,  som  nyss 
Den  störste  ibland  talare  har  gjort. 
Derför  begagnar  jag  med  edert  tillstånd 
En  tolk,  som  saken  i  sin  enkelhet 
För  er  förklara  skall.     Kom  fram,  du  yngling, 
Och  läs  för  oss  det  bud  Philippos  sänder! 

(En  frigifven  athensk  yngUmg  frmnträder.) 
FÖRSTA   BORGAREN. 

Philippos'  namn!*  Mån  aldrig  annat  hör. 
Dä  Aischines  sin  tandgård  öppnar. 

ANDRA  BORGAREN. 

Tyst! 

DEN  FRIGIFNE   (läserj. 

"Philippos,  kung  af  Makedonien, 

Athenais  folk  sin  helsning  sänder. 

I  veten  att  vi  tagit  Pylema 

Och  nu  mot  Thebais  murar  med  vår  här 

På  väg  begifvit  oss.     För  er  att  gripa 

Till  vapen  ju  en  dårskap  vore." 

FÖRSTA  BORGAREN. 

Hör, 
Den  skurken  hånar  oss! 


36 HERMIONE 

EN   RÖST   FRÅN   FOLKET. 

Till  vapen  upp 
Emot  den  öfVermodige  tyrannen! 

EN   ANNAN   RÖST   FRÄN   FOLKET. 

Tyst!  Tyst!  Låt  höra  ett  förnuftigt  ord! 

DEN  FRIGIFNE   ATHENAREN. 

"Derför  vi  bjuda  eder  fred  på  vilkor, 
Att  I  blott  oss  som  höfding  tagen  an, 
Ej  fordrande  att  I  oss  gifven  skatt, 
Som  förödmjukande  I  skullen  iinna. 
Vi  vilja  deremot  betala  eder 
Hvad  kriget  kostat.     Lefven  väl!" 

ANDRA  BORGAREN. 

I  hören. 
Han  vill  ej  konung  nämnas  och  betalar 
Omkostnaderna  sjelf.     I  sanning  vackert! 

FÖRSTA   BORGAREN. 

Du  ser  då  ej  försåtet  här  bakom! 

AISCHINES. 

I  viljen  redan  taga  från  mig  ordet? 

Nåväl!  Nu  ha'n  I  hört  Philippos'  tankar. 

Och  jag  vill  hoppas,  att  I  icke  tveken 

Ett  sådant  ädelmodigt  anbud  taga 

Med  bifall  upp.     Betänken  väl,  I  spåren 

Båd'  edert  blod  och  edra  hus  och  hem. 

Som  eljest  skulle  blifva  fiendens. 

Och  icke  nog  dermed  —  Philippos  ger 

Ju  er  förläningar,  att  I  mån  glömma 

Hvad  ondt  som  fiende  han  måst  er  göra. 

Och  vidare  är  eder  kunnigt:  persern 

Blott  väntat  har  på  detta  för  att  gripa 

Oss  uti  ryggen,  då  Philippos  vi 

På  halsen  fått.     Derför  det  mycket  bättre 


j 


HERMIONE  37 


Mig  synes  att  en  sådan  vän  oss  skaffa 
Som  denne  är.     I  ha'n  ej  honom  sett 
Tyvärr.     En  ädlare  och  större  hjelte 
Ej  någonsin  I  skåda  fån.     Från  fot 
Till  hjessa  äkta  krigare.     För  öfrigt, 
I  veten  ju,  han  är  Epaminondas', 
Den  store  faltherrns,  lärjunge, 
Och  uti  Thebai  har  han  fostrats  upp. 
Alltså  Hellen  som  jag  och  I  han  är 
Och  lär  dessutom,'  som  man  säger,  leda 
Från  Herakles  sitt  höga  ursprung.     Nog! 
Jag  läser  uti  edra  anlet  re'n. 
Att  I  hans  bön  uppfylla  viljen.     Märken, 
Han  tigger  fred  af  er,  som  re'n  han  har 
Uti  sitt  våld;  ty  veten,  ej  för  oss 
Fins  räddning  mer! 

(BifaUsrop  frän  en  del  af  folket,) 
DEMOSTHENES. 

Du  ljuger,  niding!  Hör: 
Än.  iinnas  män,  som  sig  ej  låta  fånga 
Utaf  din  guldbesmidda  tunga.     Upp, 
I  männer  alla,  upp  till  strid!  Till  strid! 
Se'n  hur  derborta  ifrån  Parthenon 
Oss  Pallas  vinkar  med  sitt  spjut.     Lät  ej 
Förgäfsres  henne  varna.     Höga  dotter 
Af  Zeus,  o!  skåda  till  ditt  eget  folk 
Och  skydda  än  från  fall  din  helga  stad, 
Som  aldrig  än  af  fiender  har  egts! 

(BifalUi'op  fmn  en  annan  del  af  folket.) 
AISCHINES. 

Athena  hör  ej  galnes  galna  böner. 

DEMOSTHENES. 

Må  Zeus  förbanna  dig,  förrädare! 

.    AISCHINES. 

Till  tack  för  allt  mitt  nit  för  fosterlandet. 


38 HERMTONE 

DEMOSTHENES. 

Att  stortå  det  uti  barbarisk  traldora. 

AISCHINES. 

En  kung  är  bättre  än  tyranner  tio. 

DEMOSTHENES. 

Din  kung  går  upp  mot  hundrade  tyranner. 

AISCHINES. 

Ett  herrskarsnille  är  han  ock  förvisso. 

DEMOSTHENES. 

Då  skall  han  veta  släcka  frihetsgnistan. 

AISCHINES. 

Bort  det!  Dertill  är  han  hellen  för  mycket. 

DEMOSTHENES. 

Begagna  icke  detta  ord  hellen 

Om  honom,  som  dock  är  och  blir  barbar 

I  allan  evighet!  Men  säg,  hur  vågar 

Du  här  så  &äckt  den  skurkens  talan  föra, 

Som  är  ditt  lands  afgjorde  fiende? 

Och  huru  kunnen  I,  medborgare, 

Så  tåligt  lida  dennes  snöda  tal, 

Som  vågar  här  på  Agoran  offentligt 

Beprisa  er  och  allas  fiende? 

Han  kan  ju  aldrig  öppna  på  sin  tandgård, 

Om  ej  Philippos'  namn  skall  springa  ut! 

AISCHINES. 

Philippos'  namn!  Se  der  din  jframtid,  Hellas, 

Infattad  i  ett  enda  ord!  Se  der 

Den  grundsten,  uppå  hvilken  du  skall  bygga 

På  nytt  din  fallna  storhet  upp!  Ty  han, 

Philippos,  är  af  Gudame  visst  sänd 

Att  uti  denna  svåra  tid  oss  rädda. 


HERMIONE  39 

^å  afiind,  split  och  ränker  skilt  de  stater, 

^om  språk,  natur  och  seder  ämnat  knyta 

i^ljl  ett  förbund,  nog  mägtigt  till  ett  värn 

för  hafomflutna  Hellas.  —  Ja,  och  under 

Hans  skepter  skall  Athenai  åter  blomstra, 

Auyo  skola  skaldens  sånger  klinga, 

^ch  gudabilder,  förr  ej  skådade, 

^r  mästarhänder  träda  fram  i  ljuset; 

Och  Perikles  skall  åter  lefva  upp 

^  honom,  och  hans  höga  anda  gjutas 

U^t  öfver  detta  nyingångna  skede, 

oom  uti  tideböckema  skall  nämnas: 

Athenais  ärorika  tid.     Då  skola 

Uti  en  framtid  andra  slägten  fira 

Athenais  pånyttfödelse  med  offer. 

Och  jmglingar  och  gubbar,  festligt  prydda 

Med  heliga  olivekransar,  tåga 

Till  Parthenon  och  under  dans  och  sånger 

En  snöhvit  peplos  utaf  phrygisk  ull 

At  egisbärerskan  Athena  Polias 

Till  minne  skänka  hvar  olympiad 

Af  denna  stora  dag,  då  Makedonien 

Ät  Hellas  räckte  handen  till  dess  räddning. 

fVöjTf  delen  af  folket  uttrycker  sitt  bifall  till  AiachincH  tal  med  jubelrop. 
Några  uttrycka  sitt  ogillande.     TmnuU.) 

Och  låtom  oss  nu  gå  till  Prytaneion 
Att  bedja  statens  styresmän  betänka. 
Hur  oundgängeligt  det  är  att  nu 
Få  fred  med  Makedonien. 

(De  (iimut  ga.) 
KRITON. 

Vid  Zeus, 
AUherrskaren,  det  får  ej  ske!  I  män  ner 
Utaf  Athenai,  tanken  än  en  gång 
På  hvad  I  ämnen  taga  eder  för! 
I  hören  ej  min  röst,  I  rusen  ändå 
Emot  förderfvets  afgrund.     Stannen!  Stannen! 
I  viljen  ej!     Nåväl,  då  skall  jag  rycka 


40  HERMIONE 


Förbannelsen  ifrån  din  himlaborg, 

0  Zeus,  och  slunga  öfVer  detta  folk, 

Bom  glömskt  har  blifVit  af  allt  rätt  och  heligt. 

Förbannad  vare  den  som  här  ej  stannar 

Och  väpnar  sig  till  fosterlandets  väni! 

Mä  honom  aldrig  mer  förunnas  nåd 

Att  medelst  bön  och  offer  sona  Gudar. 

Må  ej  hans  åkrar  några  skördar  bära, 

Ej  vin  hans  vingård  gifva.     Må  hans  maka 

Ej  njuta  moderskänslans  höga  fröjd, 

Och  må  han  sist  kring  jordens  vida  krets 

Af  Kerema  bli  jagad  utan  ro, 

Tills  på  en  öde  strand  han  döden  dör, 

Att  ej  hans  ben  af  menskor  täckas  må 

Med.  miill,  och  fredlös  må  han  irra  kring 

På  Stygens  strand,  att  der  ett  osällt  lif 

1  evighet  han  föra  må! 

(Aisckinea  och  den  större  delen  af  folket  hafra  gått.) 
NÅGRA   AF   FOLKET. 

Hör  blott, 
Hvad  fasans  domar  han  förkunnar  oss! 

DEMOSTHENES. 

Athenare,  som  ännu  egen  qvar 
En  gnista  mod,  ghi  ut  i  staden.  I, 
Och  samlen  alla  män  ner,  unga,  gamla, 
Och  manen  dem  att  fatta  sina  vapen! 
Anställen  oifer  se'n  till  Gudame 
Och  bedjen  dem  om  nådigt  hägn  i  striden, 
Som  skall  i  morgon  kämpas  ut  på  Pnyx 
Om  Hellas'  framtidsöde.     Och  till  dess 
Jag  önskar  eder  hjertligt:  lefven  väl! 


HERMIONE  41 


Pnyx. 

HERMIONE   {till  Kritan). 

Nej,  fader,  låt  mig  stanna  här  en  stund 
Och  njuta  af  den  fiiska  aftonluften. 
Du  vet  hur  denna  platsen  är  mig  kär, 
Och  ingen  klandrar  Kritons  dotter  derfiir 
Att  hon  är  ensam  ute  denna  timme. 

KRITON. 

Det  går  ej  an  att  bryta  gamla  seder. 
Det  vet  du  ju,  min  dotter. 


HERMIONE. 

En  gång  dem  vant  dervid. 

KRITöN. 


Men  då  jag 


Din  hurtighet 
Dig  bringar  väl  till  slut  i  någon  fara. 
Nåväl,  du  skall  få  blifva  qvar  en  stund; 
Men  dröj  ej  alltfi)r  länge. 

HERMIONE. 

Nej,  min  far, 

Jag  kommer  genast  efter.     Nu  farväl! 

(KHtMi  går.) 

En  härlig  afton!  Se,  här  ligger  nu 

Athenas  stolta  stad,  så  rik,  så  skön. 

Liksom  en  snäcka  kastad  upp  på  stranden, 

Infattad  i  Kephissos'  silfvervågor. 

Än  smygande  emellan  gröna  ängar. 

Än  döljande  sig  i  olivelunden. 

Tills  ändtligt  den  i  hafvet  störtar  ned. 


42  HERMIONE 


Hvacl  helig  tystnad!  Sorlet  blott  från  staden 
8ig  låter  höra  då  och  då  likt  stormen, 
Som  än  ej  varsnad  hörs  i  i^^rran  växa, 
Först  som  en  stilla  susning,  fruktansvärd 
Uti  sitt  lugn.     Se'n  ökas  han,  tills  haf 
Och  jord  och  luft  i  ett  nu  blandas  hop 
I  envig  mot  h varandra.     O,  mitt  hjerta 
Af  sorg  vill  brista,  då  jag  tänker  på, 
Att  snart  af  all  den  härlighet  jag  skådar 
Ej  något  återstår,  som  vittne  bär 
Om  huru  stort  och  skönt  mitt  fosterland 
En  gång  i  tiden  varit. 

KALLIMAKOS   (inkominer). 

Hvad?  Du  här 
Så  sent,  Hermione! 

HERMIONE. 

Du  vet,  jag  älskar 
Att  här  från  Pnyx  betrakta  solens  nedgång 
I  hafvet.     Men  du  kom  just  lägligt  hit; 
Jag  har  så  länge  sökt  att  få  dig  träffa. 

KALLIMAKOS. 

Hvad  har  du  då  for  vigtigt  att  mig  säga? 
Jag  gissar  att  vårt  bröllop  ligger  dig 
Om  hjertat,  då  snart  bröllopsmånaden 
Till  ända  gått. 

HERMIONE. 

Hvem  tänker  väl  på  slikt 
I  dessa  dagar,  så  af  oro  fylda! 
Kallimakos,  du  vet,  ditt  fosterland 
I  fara  är;  har  du  väl  tänkt  på  dess 
Försvar ! 

KALLIMAKOS. 

Hvad  hryr  dig  detta?  Sköt  du  blott 
Din  slända,  och  åt  männen  lemna  krigets 
Högst  otacksamma  värf 


HERMIONE  43 


HERMIONE. 


O  Gudar,  nyss 
Jag  trodde  ej  min  faders  ord  —  må  det 
Förlåtas  mig.     Men  säg:  det  är  då  sant, 
Du  tänker  sitta  hemma  uti  vrån 
Vid  härden,  när  i  striden  dina  landsmän 
UppoflGra  sina  lif? 

KALLIMAKOS. 

Jag  vill  ej  spilla 
Det  lif  som  tillhör  dig  uti  en  kamp, 
Hvars  utgång  väl  vi  veta. 

HERMIONE. 

Hellas'  öde 
Är  lagdt  i  höge  Gudars  knän. 

KALLIMAKOS. 

Må  vara! 
Men  då  det  här  i  dag  beslutet  blef 
Att  fatta  vapnen  mot  barbarerna, 
Vaim  saken  sådan  ytterst  ringa  genklang 
Hos  menigheten,  som  till  större  delen 
Är  nog  förnuftig  att  sig  sluta  till 
Philippos,  att  en  ringa  skara  blott 
Sig  samlat  för  att  gå  en  säker  död 
Till  mötes  och  —  så  mena  de  —  åt  Hellas 
Dess  ära  rädda  om  ej  något  annat. 

HERMIONE. 

Du  vet,  min  fader  nekat  dig  min  hand 
Uti  ett  ögonblick  af  öfsrerilning. 
Då  du  hans  vrede  retat  upp.     Nåväl! 
Han  är  en  man  som  står  vid  sina  ord; 
Dock  fins  för  dig  ett  sätt  att  blidka  honom. 

KALLIMAKOS. 

Att  låta  slå  ihjäl  mig,  menar  du? 


44  HEUMIONB 


HERMIONE. 

Om  så  är  Gudars  vilja,  må  det  ske! 
Då  skall  ditt  namD  ofläckadt  lef\ra.     Ja, 
Katt  mången  skall  din  lott  afundas  dig. 
Att  ha  fått  stupa  for  ditt  fosterland, 
Och  vid  din  graf  jag  gjuta  skall  en  tår 
Af  sorg  och  saknad  öfv^er  den  jag  älskat, 
Af  glädje  och  af  stolthet  öfv^er  den, 
Som  högre  skattade  sitt.  Hellas'  ära 
Än  smekningar  utaf  en  stackars  flicka. 
Men  skulle  Gudame  beskära  dig 
Att  lefva  öfver  segerns  sälla  dag. 
Då  kan  min  fader  icke  längre  neka 
Att  ge  min  hand  åt  dig,  den  unge  hjelten. 

KALLIM  AKOS. 

Hermione,  vill  du  uppmana  mig 
Att  kasta  bort  det  lif,  som  dig  tillhör? 
Och  hvad  nu  faran  lör  vårt  fosterland 
Beträffar,  tror  jag  att  hon  vuxit  har 
Uti  ditt  lilla  hufnid  blott  till  så 
Orimlig  höjd  . . . 

HERMIONE   (med  vngifvcUe). 

Ack  nej!  Tror  du  ej  mig. 
Sä  tro  de  höge  Gudars  vink.     Se!  Se, 
Hur  solen  blodröd  ned  i  hafsret  går 
Bak  Salamis,  som  fjerran  uti  vester 
Med  ethern  smälter  samman  till  en  rand. 
Se,  himlen  uti  lågor  står  och  Phoibos, 
Guldlockig  Gud,  brandfacklan  kastar  ut, 
Som  tända  skall  det  stora  offret,  Hellas, 
Att  blidka  stränge  Gudar,  söm  fortömats 
Att  se  hur  Hellas'  folk,  de  eviges 
Utvalde  gunstlingar,  sin  frihet  sälja. 
Nu  sköt  han  sista  gyllne  pilen  ut 
Emot  egiden  som  Athena  bär 
Uti  sin  hand  der  på  Akropolis. 


Ö> 


HERMIONE  45 


Se,  hur  Gorgonerhufvrudet  förfärligt 

Emot  den  vrider  sina  bistra  drag 

Och  skakar  ormame  kring  hufvudet! 

Nu  Hellas'  sol  gick  ned  —  i  blod.     Förfärligt! 

Jag  anar  livad  nu  iblja  skall.     Ser  du 

I  norr  den  svarta  fläcken?  Snabbt  nu  stiger 

Han  upp,  han  blir  ett  moln,  det  växer  till 

Och  släcker  stjemoma  hvar  efter  annan. 

Snart  ligger  hela  staden  uti  mörker. 

Det  är  barbaren  som  sig  störtar  ned 

Från  bergen  nordanfrån  och  med  sin  natt 

Betacker  Hellas'  sköna  land  och  släcker 

Det  ljus,  som  från  dess  härd  i  sekler  spridts 

Till  §errbelägna  folk.     Men  vid  dess  fall, 

Då  det  går  upp  i  lågor,  gnistor  kastar 

Det  rundt  kring  jordens  krets  och  väcker  upp 

Till  nytt  lif  slägten,  som  ännu  ej  njutit 

Den  helga  flamman,  som  Prometheus  stal 

Frän  höge  Gudar.     Än  i  sena  åldrar 

Ditt  lof  skall  ljuda  i  hyperboreers 

Och  aithiopers  länder.     Med  beundran 

Man  än  skall  blicka  hän  till  Hellas'  strand, 

Der  bildningsgåfvan  sett  sin  morgon  gry. 

KALLIMAKOS. 

Du  drömm«r,  goda  flicka! 

HERMIONE. 

Ja,  kanhända. 
Men  nu  jag  vakna  vill,  ty  Hellas  får 
Ej   falla  än.     Åtminstone  med  ära 
Det  falla  skall.     Hvar  är  ditt  svärd?  Hvad  ser 
Jag  väl?  Du  går  ju  klädd  som  en  barbar, 
Med  usel  grannlåt  prydd.     Blygs  du  då  for 
Den  enkla  drägt  som  dina  fader  buro? 

KALLIMxVKOH. 

Men  lugna  dina  känslors  vilda  svall. 
Jag  än  ej  ^ätt  dig  säga  mina  planer. 
Så  hör  mig  då! 


46  HEJtMIONE 


Ditt  sista  ord! 


HERMIONE. 

Välan,  jag  höra  vill 

KALLIMAKOS. 


Du  hörde  nyss  att  folket 
Beslutit  har,  dåraktigt  nog,  att  spilla 
Uti  en  fåfång  strid  båd'  hus  och  Jif. 
Nåväl,  låt  dem  det  göra  som  deri 
Sin  fördel  finna;  jag  det  icke  gör. 
Jag  skattar  alltför  högt  den  lyckan  att 
Dig  ega  för  att  nu  den'  kasta  imdan. 
Derför  slå  bort  de  galna  tankame 
Som  nyss  ditt  hufvud  gripit!     Du  skall  se, 
Här  blir  för  Hellas  blott  en  nyttig  hvälfhing. 
Först  blir  det  strid,  det  är  ju  helt  naturligt; 
Se'n  få  vi  oss  en  kung,  som  väl  behöfv^es, 
Och  så  är  åter  frid  och  lugn  i  staten. 
Vi  båda  kunna  under  tiden  väl 
Oss  hålla  undan  stridens  alla  faror 
Och  fria  oss  ifrån  en  hårdsint  fader, 
Som  är  nog  grym  att  vägra  vår  förening. 
Hör  mig,  Hermione!  Mig  följer  du 
Till  Elis,  der  jag  skaffat  oss  ett  hem, 
Så  fridfullt.     Re*n  galejan  länge  nog 
Har  ryckt  på  kedjan  att  få  lägga  ut 
Från  stranden  och  dig  föra  bort,  när  striden 
I  lågor  flammat  upp.     Nu  är  den  stunden 
Ju  kommen,  och  jag  allt  i  ordning  stält. 
När  rosenfärgad  Äos  stiger  upp 
Ur  hafsrets  svala  sköte,  spänna  vi 
De  hvita  seglen  och  bege  oss  af 
Bort  till  Korinthos'  rika  nejder.     Der 
Vi  dröja,  tills  den  kära  gladan  åter 
Förkunnar  vårens  ankomst.     Då  vi  styra 
Ånyo  ut  till  hafs  och  slå  oss  ned  , 
Uti  vårt  nya  hem  invid  Alpheios, 
Der  han  med  hafsret  blandar  sina  vågor, 


HERMIOXE  '  47 


Och  sedan  långt  från  stridens  dån  och  buller 

Vi  lefv^a  lyckliga  uti  vår  kärlek 

Och  glömma  allt,  som  glädjen  störa  kan. 

Tänk  dig,  Hermione,  vid  hafVets  strand, 

Omsusade  af  ljumma  vestanviudar, 

I  skuggan  utaf  poppel  och'  cypress. 

På  marken,  doftande  af  anemoner. 

Vi  hvila  trötta  lemmame  och  lyssna 

I  sommarqvällen  till  cikadans  säng, 

Tills  nattens  skuggor  mana  oss  till  sömn 

Och  rycka  bägarn  ur  den  trötta  handen. 

HERMIONE  (drömmande). 

Och  se'n,  när  kalla  vintern  stängt  oss  in 
Och  svanoma  sin  sorgesång  oss  sjimgit. 
Då  tälja  vi  vid  brasan  utaf  cedern, 
Den  välluktsrika,  sagorna  for  barnen 
Om  store  hjeltar  som  vid  Tröja  kämpat 
Och  lära  dem  Aisopos'  fabler  tolka. 

KALLIMAKOS. 

O,  hvilket  härligt  lif!  Du  följer  med? 

HERMIONE  (liksom  uppvaknande). 

En  drömbild  blott  det  var  som  hotade 

Ett  ögonblick  att  snärja  in  mig  i 

Sin  trollkrets.     Var  det  du,  Kallimakos, 

Som  nyss  till  mig  här  talte?  Gå  då  bort 

Från  mina  ögon!  Du,  Kallimakos, 

Dig  kallar  den  skönt  stridande  och  vill 

Helt  fegt  fly  bort  och  locka  mig  att  lemna 

En  stackars  fader  i  sin  ensamhet. 

O,  neslighet! 

KALLIMAKOS. 

Förlåt  mig  för  min  kärlek! 

HERMIONE. 

Befläcka  ej  ett  sådant  heligt  namn 
Med  dina  snöda  läppar. 


48  HIJEMIONI! 


KALLIMAKOS. 

Men  du  rasar, 
Min  .goda  flicka. 

HERMIONE. 

Säg  ej  mera  min, 
Ty  blott  en  man  jag  skänka  vill  min  kärlek. 
Ej  dig,  eländige! 

KALLIMAKOS. 

Du  skymfar  mig! 

HERMIONE. 

Så  gör  man  mot  sin  fiende,  och  det 
Du  är,  då  du  ditt  land  vill  sälja  bort. 
Det  kommer  folk  hitåt.     Dröj  hår  en  stund, 
Sä  skall  jag  visa  dem  en  värdig  son 
Utaf  det  land,  som  bär  det  största  stamträd 
Af  ärorika  namnj  Du  går  din  väg! 
Philippos'  guld  ej  kunnat  qväfv^a  blygseln; 
Det  fins  då  qvar  ännu  ett  spår  utaf 
Den  själens  adel,  som  du  ärfl  af  iadren? 
O,  lyssna  då  till  hjertats  ädla  stämma! 
Han  går  ändå  sin  väg.     Nåväl,  tag  med 
Din  kärlek,  som  du  en  gång  skänkte  mig. 
Jag  ger  dig  den  tillbaka. 

(KaUimakos  går.     Hermione  går   in  i  an  pmiik.     Benmgogen  och  tvciuie 

bm'gare  inkomma.) 

FÖRSTA   BORGAREN. 

•    Nä,  mäster  Kreon,  vi  fick  inte  höra 
Ditt  vackra  tal  i  går  på  Agoran. 

DEMAGOGEN. 

Ja,  ni  må  tro,  det  var  en  stor  förlust 
För  er,  som  jemt  trakteras  blott  med  prat 
Om  onda  tider  och  om  usla  seder 
Af  den  der  skräflaren  Demosthenes, 


HEIIMIOXE  49 

Som  tror  sig  ega  rättighet  att  skälla 

Pä  folk  för  att  han  fått  en  smula  bildning 

Och  är  af  bättre  slägt,  förstås.     Men,  ser  ni, 

I  dag  sa  blir  det  jag  som  sjunger  ut 

Dä  fräfijan  blir  om  valet  af  befäl. 

Jag  vet,  Demosthenes  är  angelägen 

Att  vinna  högsta  makten  här  i  kriget, 

Men  det  ska'  jag  nog  säga  stopp  för. 

ANDRA   BORGAREN. 

Ja, 

Det  har  du  rätt  i.     Inte  duger  han 
Att  vara  general  för  han  kan  prata; 
Men  säg  mig,  hvarför  har  du  inte  förr 
Träd  t  upp  emot  den  oförskämda  karlen? 

DEMAGOGEN. 

Nej,  ser  ni,  jag  har  varit  sä  belupen 

Med  folk  som  gjort  beställningar 

Till  kriget,  att  min  väfstol  surrat  pä 

Bäd'  natt  och  dag,  och  det  är  inte  god  t 

Att  skrifva  vackra  tal  i  bräda  rapi)et; 

Men  fast  man  är  en  fattig  väfvare. 

Sä  skall  man  väl  ett  ord  ha  med  i  laget. 

P^ÖR8TA   BORGAREN. 

Vi  fattiga  ha  länge  nog  fatt  stryka 

Pä  foten  för  det  der  förnäma  folket. 

Men  nu  när  nöden  klämmer  till,  dä  ska' 

Vi  passa  på  och  visa  dem  att  det 

Ändå  är  vi  —  vi  folket  —  som  ha  magten, 

Och  utan  oss  bli  allt  de  rika  bet. 

ANDRA  BORGAREN. 

Stå  på  dig  dugtigt,  mäster  väfvaro. 
Der  kommer  just  Demosthenes  hit  ät 
Med  hela  skaran  som  han  skramlat  hop. 

(DnnoHtheues  mkommer  jemtc  Krifwi  och  AlhinooH  samt  cii  folJchopJ 

G 


52  HERMIONE 


^Som  \^s8erligen  icke  bär  sig  bra 

I  dessa  tider,  då  man  heldre  köper 

P^räii  Mindre  Asien  och  Korinthos  mantlar 

Af  uselt  tyg  och  får  betala  dubbelt 

Mot  hvad  de  kosta  här  i  sta^n.     Det  vore 

En  småsak  dock,  om  maimen  uti  fråga 

Ej  leddes  af  sitt  ädla  nit  för  staten; 

Ty  mycken  tid  går  bort  vid  skrifvandet 

Af  dessa  frihetsvarma  tal,  han  håller. 

Alltså  har  han  sig  ^ort  förtjent  af  staten 

Igenom  dessa  stora  offer  af 

Sin  dyra  tid.     Han  bör  alltså  bli  vald. 

Det  är  visst  sant,  hans  rygg  har  kroknat  något 

Vid  detta  stillasittande  i  väfstoln. 

Men  hvad  gör  det?  En  polemark  behöfver 

Ej  vara  rak  i  ryggen,  blott  han  eger 

Förmågan  att  i)ä  folket  hålla  styr. 

Och  det  kan  säkert  nog  vår  mäster  Kreon  — 

Ty  så  är  denne  ädla  mannens  namn. 

I  skullen  se,  med  hvilken  sällspord  raskhet 

Han  pryglar  sina  lärlingar  derhemma. 

En  elak  tunga  skulle  \41ja  påstå. 

Att  mäster  Kreon  hyllar  despotismen; 

Men  annat  vittna  ju  hans  alla  tal. 

Jag  anser  nu,  att  dessa  hans  förtjenster 

Tillräckligt  tala  för  hans  kompetens 

Till  polemark  för  hären  och  jag  beder 

Er  alla  enigt  välja  på  den  mannen,    • 

Hvars  öfv^erlägsna  snille  blir  vår  räddning. 

(Folket  hUr  vtllrmlujf.) 
DEMAGOGEN. 

Der  hören  I,  athenske  borgare. 
På  hvilket  giftigt  sätt  den  uslingen 
Kan  stjäla  hedern  af  en  stackare; 
Och  sådant  liden  I  hvarenda  dag 
Och  läten  eder  luras  af  hans  skräfvel. 
Förstån  I  ej  hans  mening  med  sitt  tal 
Och  sina  lömska  smädelser  mot  mig? 


HERM  I  ONE  53 


Han  sjelf  vill  ha  befålet,  det  är  saken,  • 

Men  jag  vill  hoppas,  att  I  icke  skänken 

Åt  honom  denna  hedersplats,  åt  honom, 

Som  samvetslöst  ur  vägen  stöter  alla 

Blott  for  att  sjelf  gå  fram  sin  väg.     I  horden, 

Hur  han  oss  hånade  for  det  vi  sakna 

Den  bildning  han  haft  råd  att  skaffa  sig. 

DEMOSTHENES. 

Förlåten  att  jag  faller  uti  talet. 
Men  tiden  hastar  oss  förbi  forgäfves, 
Och  för  att  göra  slutet  kort  på  saken 
Så  ber  jag  eder  hylla  mäster  Kreon 
Pä  stället  till  vår  polemark.     Hell  Kreon! 

ALLA. 

HeU  Kreon! 

DEMAGOGEN. 

Hören  mig,  athenske  män! 

ALLA. 

Hell  Ki*eon,  vår  befriare!  Hell  Kreon! 

DEMAGOGEN. 

Ett  missförstånd  helt  visst  det  är;  ty  ej 
Har  jag  för  egen  del  sökt  denna  plats. 
Jag  har* ju  aldrig  varit  uti  krig. 

DEMOSTHENES  (öfvcrröstar  honom). 

Hell  Kreon,  Hellas-härens  polemark! 

(Stön'e  diilen  af  folket  gar,  fiyrande  Krcoii  med  suj  i  triumf.) 

KRITON. 

Du  spelar  högt,  Demosthenes. 

DEMOSTHENES. 

Jag  gör  så. 
Men  när  ej  annat  återstår  än  stupa 


54  HERMIONE 


Så  går  det  lika  bra,  om  hären  ledes 
Af  åsnaa  eller  lejonet. 
Ej  sant? 

KRITON. 

Har  det  dä  gått  derhän,  att  du  också 
Förtviflar  om  en  lycklig  utgång? 

DEMOSTHENES. 

Ja! 

För  dig  jag  tillstår  det,  min  gamle  vän. 

Här  fins  for  Hellas  ingen  räddning  mer. 

Det  är  förfärligt.     O,  jag  ville  gråta 

Invid  ditt  trogna  bröst  att  lindra  smärtan 

Af  denna  fasansfulla  tanke:  Hellas 

Är  icke  mer.     Men  nej,  jag  får  ej  klaga; 

Ty  fastän  Hellas  ej  kan  räddas,  skall 

Aida  dess  ära  lika  pförvansklig 

Stå  qvar.     I  ledet  skall  jag  stå  och  lära 

Mitt  folk  att  stupa  gladt  till  sista  man. 

KRITON. 

O  tala  icke  så,  Demosthenes! 

Än  är  väl  icke  slut  med  allt  vårt  hopp. 

DEMOSTHENES. 

Du  ser  väl  sjelf,  hur  liknöjdhet  och  feghet 
Ä  ena  sidan  herska  och  å  andra       * 
En  gruflig  råhet,  parad  hop  med  afund, 
Som  slår  med  blindhet  viljans  goda  mening. 
Till  råga  på  eländet  har  jag  nyss 
Utaf  harmosten  Kleobulos  fått 
Det  budskap,  att  ej  Sparta  skickar  hjelp. 
Då  ej  Athenai  ändå  räddas  kan. 
Derför,  min  goda  Kriton,  fyll  din  pligt 
Den  sista  gången  kanske  här  i  lifv^et; 
Invig  åt  Hades  denna  skaras  lif. 
Som  vill  i  striden  gifva  dem  till  offer 
Ät  fosterlandets  ära. 


HEEMIONK  5:» 


KRITON. 

Ack,  det  är 
En  sorglig  pligt,  men  skön  ändock.     Ty  vet, 
Jag  har  i  dag  fått  svar  af  offerdjuren, 
Att  uti  döden  oss  odödligheten 
Skall  följa  i  vårt  sista  ff)retag. 
Och  derför  träden  fram,  I  ynglingar. 
Som  re'n  bekransat  er  till  offret. 

(Ev    skara  festligt  IWddu  och  bekransade  yvglingar  träda  fram.     Kriton 

hfftcr  hffiidmfa  mot  himlmi  och  fmifar :) 

Fader 
Kronion,  du  som  menskors  öden  styr. 
Du,  moder  Gaia,  och  du  Helios, 
Som  allting  ser,  I  underjordiske. 
Som  döma  skolen  alla  hädangångne, 
O,  våren  vittnen  I  till  det  förbund, 
Som  dessa  ädla  piglingar  i  dag 
Med  herrskaren  Aidoneus  hafva  slutit 
Att  innan  nästa  solnedgång  ha  skänkt 
Hvaren  sitt  lif  åt  honom!  Hören  det, 
I  Gudar  alla! 

Nu,  Alkinoos, 
Lät  din  paian  dem  gifva  mod  och  lust. 
Att  de  med  glädtigt  mod  må  gå  till  döden. 
Som  ginge  de  till  älskarinnans  möte! 

ALKINOOS  (recitei-ar). 

Freden  och  trefiiaden  herrskade  nyss  uti  vara  bygder; 

Skördarnes  gulnade  ax  vaggade  sakta  fxir  vind. 
Vinrankan  lutade  re'n  mot  jorden  de  mustfylda  klasar. 

Väntande  odlarens  knif,  fyllande  rikligt  hans  hopp. 
Dä  kom  den  stridslystne  Åres  och  blåste  i  koppartrum})eten. 

Väckte  det  vilda  krig,  fylde  vårt  sinne  med  skräck. 
Snart  ligger  odlarens  gröda  förtrampad  af  stridshing- 
stens hofvar; 

Makan  slits  från  sin  man  —  barnet  ur  moderligt  sköt. 
Gudanies  vilja  så  är;  då  ej  höfves  oss  klaga  och  knota. 

Fy  Ilen  då  endast  er  pligt,  striden  som  männer  och  dön. 
Derföre,  ynglingar,  sägen  farväl  till  er  hembygd,  den  kära, 


5(3  HERMIONE 


Och  för  den  sista  gång  famnen  den  älskade  mö. 
Aldrig  I  röken  mer  sen  från  hyddorna  hvirfla  mot  ethem, 

Helsande  ^erran   ifrån  honom   som  vändt  till  sitt  hem. 
Tågen  mot  fienden  djerft  och  skyn  ej  att  falla  de  främste, 

Och  till  likbär  enhvar  bruke  sin  jeniskodda  sköld. 
Lycklige  I,  som  till  Hades  fån  gä  de  förste  af  alla; 

Styggelsen  slippen  I  se,  fasorna  lemnen  I  qvar. 
Hell  er,  som  re*n  i  er  ungdom  odödligheten  fått  vinna; 

Ty  fastän  döden  i  dön,  lefven  I  evigt  ändå! 

(Alla  aftciga,  wuler  det  qvhmw  och  ha'i'n  vinka  dein  afnkcd.) 

HERMIONE  {träder  fram  ur  jwrtike^i). 

O,  gråt  mitt  hjerta!  Ingen  hör  din  klagan. 

Hvad  sorglig  syn  jag  fått  bevittna  här! 

De  ädlaste  af  Hellas'  ynglingar. 

Bekransade  och  redo  att  sig  offra 

At  detta  grymma  rofdjur,  som  re'n  hotar. 

Att  sluka  upp  vårt  kära,  sköna  Hellas. 

Hur  gladt,  hur  trotsigt  de  nyss  firade 

Sin  egen  likbegängelse  —  och  nu 

De  gå  att  sjelfv^e  svepa  sina  lik. 

O  ve,  hvem  skall  väl  gräfva  eder  grafvar. 

När  I  för  fienden  ha^n  stupat  alla? 

Hvem  skall  obolen  sätta  I  er  mun 

Till  farjlön  öfv^er  S tygens  svarta  bölja? 

Ej  skall  med  phrygisk  flöjt  ert  liktåg  följas; 

Er  sorgmusik  blir  korpars  hesa  skrän. 

0  ve,  hvad  gruflig  lott  er  förestår!  % 
Och  ej  en  skymt  af  hopp  att  eder  rädda 
Fins  qvar. 

Re'n  flämta  eldame  derborta 
På  bergen  och  med  sina  röda  flammor 
Belysa  Parthenon.     I  morgon  kanske 
Skall  sjelf  du  gå  i  lågor  upp  och  lysa 
På  fiendenias  väg,  då  de  sitt  intåg 

1  staden  hälla,  och  du  sjelf,  Athena, 
Skall  gömmas  under  dess  kolonners  grus. 
Nej!  Nej!  Det  kan  ej  vara  så  din  vilja, 


HERM  I  ox  K  hl 

Du  gudaborna  jungfru!  Ej  du  vill 

Se  hur  din  egen  stad  i  gruset  störtas 

Af  denne  skändlige  barbarens  hand? 

I  Gudar,  ha'n  I  ej  tillräcklig  magt 

Att  krossa  denne  en  des  öfvermod? 

Och  skola  menskor  mördas,  städer  sköfias? 

Skall  man  ix')r  hans  skull  tvinga  hop  till  strid 

Tvä  folk,  som  intet  gjort  h varann  for  när? 

O,  att  jag  vore  man,  att  mina  senor 

Fått  denna  samma  styrka  som  mitt  sinne! 

Då  skulle  snart  var  jord  befrias  frän 

Det  odjur,  som  nu  for  sin  ärelystnad 

Uppoffrar  allt  och  öfvar  nesligt  våld. 

Men  han  är  ju  en  dödlig  blott  som  jag 

Och  hvaije  annan  mensklig  varelse. 

Är  ej  hans  hjerta  utaf  kött  och  blod? 

Är  ej  hans  lifstråd  lika  svag  som  andras? 

Jo  visst!  Då  kan  den  skäras  af  helt  lätt 

Med  detta  lilla  ting  som  kallas  dolk. 

En  härlig  tanke!  Han  skall  dö,  ja  dö! 

Och  Hellas  skall  bli  räddadt.     Höge  Gudar, 

Hvi  gåfven  I  mig  icke  fx)rr  den  tanken!. 

Hvad  skall  min  far  dock  säga?  Ej  han  vill 

Att  jag  min  hand  befläckar  med  ett  lönmord 

Och  störtar  mig  i  alla  krigets  faror. 

Förläten  dock,  I  Gudar,  om  min  fader 

Jag  gör  emot,  då  jag  ett  högi'e  mål 

Fullfölj  a*  vill.     Och  nu  i  natt  jag  måste 

På  väg  mig  ge  att  hinna  upp  tyrannen, 

Förrän  han  utfört  har  sitt  snöda  dåd. 

Jag  kan  ej  säga  ett  farväl  till  honom. 

Som  har  mig  lifvet  gifvit.     Men  hvad  mer? 

Om  han  ej  ser  sitt  barn  i  verlden  mer. 

Sä  har  hans  ålderdom  den  trösten  vunnit, 

Att  han  har  /ostrat  Hellas'  räddarinna. 

Och  nu,  I  Gudar,  leden  rätt  min  stig, 

Att  krigets  brand  i  skurkens  blod  må  släckas! 


58  HERMIONE 


Vid  Chairone^ 

I  f mulen  HcrakUa^  tempel.  —  TiU  venster  en  Jcälla^  vid  hvilketi  Kr  i  ton 
gitter  förklädd  till  makedonisk  soldtU.  —  Natt. 

HERMIONE  (inkommer  med  en  vattenkruka 
JM. hufvudetj  åtföljda/ ett slaf). 

Här  är  då  källan,  som  du  talte  om. 

Nu  kan  du  lemna  mig;  jag  skall  nog  sjelf 

Min  väg  tillbaka  finna 

(Slafven  går.     Hertnione  varseblir  gubben.) 

Hvem  är  det, 
Som  här  så  sent  sin  hvila  tager?  Gubbe, 
Låt  eg  den  Ijufvra  sömnen  narra  dig  • 
Att  glömma  farorna,  som  hota. 

KRITON. 

Hvad! 
Hvad  ser  jag?  Månne  sömnens  gyckelbilder 
Ännu  för  ögat  spela?  Nej,  det  är 
Ju  du,  min  dotter! 

HERMIONE. 

O  min  far!  Jag  får 
Väl  än  begagna  detta  ord?  Ack  säg, 
Du  vredgas  ej  på  mig  nu  längre? 

KRITON. 

Barn, 
Kom  till  mitt  bröst!  Dig  gudame  ha  utsett 
Till  höga  värf,  som  jag  förut  uti 
Min  dårskap  icke  kunde  fatta.     Nu 
Du  är  mig  kärare  än  någonsin. 


i 


HERMIONE  59 


Fastän  du  öfvergaf  din  gamle  fader. 

Men  säg  mig  först,  hur  har  du  kommit  hit? 

HERMIONE. 

Då  jag  såg  tvedrägt  splittra  våra  krafter 
Och  då  ej-  utsigt  mer  till  räddning  fans 
Igenom  öppen  strid,  då  gick  jag,  kallad 
Af  gudars  vink,  hitöfver,  utgaf  mig 
För  flykting  från  Athenai.     Villigt  tog  man 
Mig  upp,  och  som  slafvinna  uti  lägret 
Kom  jag  till  källan  för  att  hem  ta  vatten. 

KRITON. 

Då  Gudame  din  fot  ha  ledt.     Uti 

En  lycklig  stund  du  kom;  ty  vet,  du  finner 

Mig  här  ej  utan  afsigt. 

HERMIONE. 

Vill  du  då 
Mig  hindra  i  min  plan,  som  du  helt  visst 
Fått  kunskap  om  utaf  vår  tjenarinna 
Som  skulle  föra  fram  mitt  bud  till  dig? 

KRITON. 

Tvertom,  mitt  barn;  men  säg,  har  du  ännu 
Philippos  sett? 

HERMIONE. 

Jag  flera  gånger  skådat 
Med  djup  beundran  denne  store  man. 

KRITON. 

Ej  så,  Hermione!  Han  är  en  skurk, 
Som  aldrig  medel  skyr  att  nå  sitt  mål. 

HERMIONE. 

Visst  är  han  såsom  Hellas'  fiende 
Förtjent  att  afskys  utaf  oss;  men  ändå 


60  HERM  I  ONE 


Är  han  ej  utan  många  vackra  sidor  — 
En  verklig  hjeltetyp,  sä  manligt  skön  . . . 

KRITON. 

Nu  är  det  nog.     Du  vet,  att  härarue 

Emot  hvarandra  legat  flere  dagar  — 

I  morgon  tidigt  blä^^er  man  till  strids; 

Men  (lä  är  det  för  sent  att  hoppas  räddning. 

Philippos  räknar  varas  antal  dubbelt. 

Strategerna  uti  var  här  ej  ense 

Om  nägon  stridsi)lan  äro.     Undergång 

Är  viss  för  oss.     Derför  jag  kommit  hit 

I  denna  drägt  att  söka  dig  och  stärka 

Din  foresats;  ty  nu  jag  vet,  dig  kallar 

En  högre  makt  att  frälsa  Hellas'  folk. 

HERMIONE. 

Min  far,  jag  fattar  ej  hur  du  har  kommit 
Till  sådan  visshet. 

KRITON. 

Zeus,  allfadern  sjelf, 
Har  sådan  gifvit  mig  i  sinnet  in. 
Dä  du  mig  lemnat,  fattade  mig  sorgen, 
Farhugor  tärde  djupt  min  själ,  tills  jag 
Ej  längre  kunde  härda  ut.     Då  grep  mig 
Helt  plötsligt  tanken  att  de  höge  Gudars 
Orubbeliga  vilja  forska  ut. 
Jag  vandrade  åstad  bort  till  Dodona, 
Att  af  oraklets  svar  bli  kunnig  om, 
Hvad  öde  dig  och  Hellas  förestod. 

HERMIONE. 

Hvi  gick  du  dä  förbi  det  helga  Delphoi? 

KRITON. 

Ack,  det  ju  Pythia  har  öfvergifvit, 

Se'n  man  Apollons  helgedom  med  plundring 

Besudlat.  —  Mycket  ondt  jag  på  min  väg 


HERMJOXE  01 


Fick  lida,  tills  jag  sent  omsider  hann 

Mitt  mål.     Det  var  en  natt;  förfärligt  mörker 

Betäckte  redan  hela  nejden.     Rund  t 

Kring  bergets  toppar  blixtar,  fräsande, 

Upplyste  templet  som  vid  foten  låg. 

Stormvinden  skakade  den  gamla  eken, 

Som  i  århundraden  den  store  Zeus' 

Kjonions  eviga  beslut  har  tolkat 

Med  sina  tusen  gröna  tungor.     Se'n 

Jag  offerskänken  gifvit,  satte  sig 

Prestimian  under  trädet  till  att  lyssna 

Pä  löfvens  tysta  språk  och  klangen  af 

De  kopparbäcken,  som  i  trädet  hängde. 

Hon  bidde  så  det  ögonblick,  då  Guden 

8ig  skulle  sänka  ned  i  hennes  sinne; 

Då  reser  hon  sig  plötsligt  upp,  och  med 

En  stämma,  skälfvande  af  helig  bäfvan. 

Uttalar  hon  de  ödesdigra  orden: 

"Offret  re'n  färdigt  står;  Athenas  dotter  det  tänder". 

Jag  sökte  länge  i  min  själ  att  vinna 

En  lösning  på  den  underbara,  gåtan, 

^len  utan  att  dess  mening  kunna  finna. 

Då  fi'ågade  jag  mina  offerdjur 

Till  råds  och  forskade  med  ifrigt  sinne. 

Tills  jag  omsider  fann  ett  nöjsamt  svar. 

Athenas  dotter,  det  var  du;  Philippos 

Var  offret  —  icke  Hellas  som  jag  först 

Var  böjd  att  tro.  —  Välan,  Hermione, 

I  deima  natt,  förrän  Boioteos, 

Som  sist  bland  stjernorna  till  hvila  går, 

iVf  Äos  jagas  i  Okeanos, 

Skall  du  ditt  verk  uti  fullbordan  bragt. 

HERMIONE. 

Om  så  är  Gudens  vilja,  må  det  ske. 
Betänk  dock  först,  om  mina  krafter  räcka 
Att  taga  i  min  svaga  hand  vårt  Hellas' 
Och  våra  landsmäns  öde. 


62  HERMIONE 


KRITON. 


Nej,  min  dotter, 
Här  är  ej  tid  att  öfverlägga  nu. 
Då  Gudar  tala,  anstår  oss  att  lyda. 
Och  derf<)r  skall  du  med  en  ed  bekräfta 
Beslutet,  att  ej  återgång  för  dig 
Står  q  var. 

HERMIONE. 

Ej  några  eder  obetänksamt 
Man  gifva  bör;  ty  om  mig  stjrrkan  sveke  — 

KRITON. 

Du  tvekar  redan.     Hvad  betyder  det? 
Jag  känner  ej  igen  Hermione. 

HERMIONE. 

Förlåt  mig!  Det  var  blott  ett  ögonblick 
Af  svaghet,  förorsakad  af  de  mödor 
Jag  utstått  denna  sista  tid.  —  Nåväl, 
Nu  är  jag  färdig. 

KRITON    (öppnar  ett  knyte,  8om  hanfTn' 
med  sig). 

Då  må  offret  börjas. 
Jag  tagit  med  bad'  offeiTin  och  trefot 
I  händelse  jag  skulle  träffa  dig. 

« 

HERMIONE. 

Du  varit  omtänksam  som  vanligt,  fader. 
Nu  skall  jag  göra  eld. 

(I)e  reda  tiU  offret.) 
KRITON. 

Kanhända  detta 
Ar  sista  gången  som  vi  nu  tillsammans 
Förena  våra  böner.     O,  mitt  barn, 
Låt  mig,  om  så  det  är,  f^  trycka  dig 


HERM  I  ONE  63 


LitiU  mitt  fadershjerta.     Ej  jag  söijer 
Ändå,  ty  de  Olympiske  dig  utsett 
Att  föra  deras  planer  ut.     Till  lön 
Du  får  ett  namn,  som  ej  skall  dö,  ^irrän 
Vårt  sköna  modersmål  hört  upp  att  ljuda 
Från  menskoläppar.  —  Nu,  I  Gudar,  tagen 
Den  heligaste  ed  som  ej  kan  lösas 
Af  Zeus,  allfadem,  sjelf. 

HERMIONE    (gjuter  vin  i  elden  och  talar 
med  dan'a»de  fttämtna). 

Jag  svär  vid  Styx, 
Som  uti  underjorden  slingrar  fram 
Sin  svarta  bölja,  och  vid  alla  Gudar, 
Som  uti  Hades'  mörka  boningar 
Och  i  Olympens  ljusa  salar  dväljas, 
Att  förr  än  Phoibos  jagat  natten  bort 
Barbaren  falla  skall  och  Hellas  åter 
Sin  framtid  se  emot  med  gläd  tigt  hopp; 
Och  om  jag  sviker,  må  min  skugga  då 
Kringirra  fridlös  intill  evig  tid. 

KRITON. 

Nu,  dotter,  är  du  icke  mera  min. 
Men   än  ett  ord!  När  du  ditt  värf  har  fyllt, 
Så  skynda  hit  till  templet  med  en  fackla, 
Stig  upp  på  kullen  och  den  sväng  tre  gånger 
Omkring  ditt  hufvud.     Det  for  oss  ett  tecken 
Till  anfall  vara  skall.     Nu  måtte  Zeus 
Dig  skydda,  barn!  Lef  väl  och 'gå  förrän 
Ditt  hjerta  mjuknar  upp  af  mina  tårar! 

HERMIONE. 

Jag  ljudet  hör  af  steg;  der  komma  män 
Från  makedonska  lägret.     Dröj  ej  längre. 
!Min  sista  kyss  och  nu  —  farväl! 


64  HERMIONE 


KRITON. 


Men  säg 

Mig  f()rst,  om  du  ej  känner  dessa  män  — 
De  tyckas  höra  till  strategerna. 

•      HERMIONE. 

Nu  ser  jag  —  det  är  ju  Philippos  sjelf 
Och  hans  fortrogne  vän  Parmenion. 

KRITON. 

Philippos ! 

HERMIONE. 

Fader,  känner  du  igen 
Den  ynglingen  som  vid  hans  sida  går? 

KRITON. 

Kallimakos!  Glöm  ej  din  ed,  min  dotter! 

{Krtton  och  Herfnione  ga  åt  hr  ar  »itt  ImU. 
FliilippoSy  Farnwnion  och  Kalliniakos  inträda'. 

PHILIPPOS. 

Vänd  om  till  lägret  du,  Kallbnakos, 

Och  fi*amf()r  min  befallning,  att  man  genast 

Bereder  sig  till  morgondagens  strid. 

{Kallimakos  gar.) 

Jag  törs  ej  lita  på  förrädare. 

PARMENION. 

Än  mindre  gå  i  sällskap  med  en  sådan. 

PHILIPPOS. 

Jag  skyr  ej  medel  for  mitt  stora  mål. 
Men  nog!  Här  är  en  lämplig  plats  för  oss 
Att  fiendernas  ställning  öfverskåda. 

PARMENION. 

Jag  fruktar  blott,  vi  kommit  fram  för  långt. 
Betänk,  o  konung,  att  vi  inom  skjuthäll 


HERMIONE  65 


För  deras  bågar  äro.     Vore  det 

Ej  rådligt,  att  vi  droge  oss  tillbaka? 

PHILIPPOS. 

Har  ej  Philippos  alltid  varit  vän 

Med  faran?  Hvarför  skulle  han  då  nu 

Den  finikta,  då  han  nattens  mörker  har 

Till  sköld  och  sin  Parmenion  till  vapen? 

Men  låt  oss  nu  betrakta  deras  läger. 

Ser  du  den  lilla  flocken  der  åt  venster, 

I  purpur  klädda?  Det  friskaran  är 

Från  Sparta.     Något  längre  bort  du  ser 

Thebaneme;  om  nu-  det  vore  ljust, 

Så  skulle  gyllne  sphinxen,  som  de  bära 

I  sköldame,  dem  röja.     Väl,  jag  känner 

Det  folket,  se'n  jag  stred  i  deras  leder. 

På  högra  flygeln  åter  står  Athenais' 

Åt  underjordens  Gudar  vigda  skara. 

Se  hur  vid  skenet  utaf  eldame 

Bekransade  de  tömma  sista  bägarn 

Och  under  muntert  glam  fördölja  tåren, 

Som  ligger  uti  ögats  vrå  på  lur 

Att  störta  fram!  —  O  hvilket  härligt  folk! 

PARMENION. 

I  sanning,  konung,  ej  dess  like  finns; 
Och  dock  du  hjerta  har  att  det  förstöra! 

PHILIPPOS. 

Du  vet  begagna  denna  rättighet 

Du  fått  att  föra  oförstäldt  din  tunga. 

Jag  skall  din  halfva  förebråelse 

Besvara.     Ej  jag  vill  forstöra  Hellas. 

Nej!  nej!  Hvad  skulle  jag  med  brända  städer. 

Förstörda  åkrar  och  en  hop  med  slafvar? 

Hvad  vore  väl  för  ära  att  af  trålar 

Bli  kallad  konung?  Den  jag  ringa  skattar. 

Men  att  som  höfding  helsas  utaf  män. 

Som  skatta  frihet  högst  af  allt  på  jorden. 

En  sådan  ära  är  just  den  jag  drömt  mig. 


66  HERM  I  ONE 


PARMENION. 

Men  först  du  måste  krossa  detta  folk, 
Och  innan  de  sig  gifv^a,  nog  de  bäste 
Och  ädlaste  ha  fallit.     Nyss  du  nämnde 
Den  helga  skaran.     Vet  då,  att  bland  dem 
Man  räknar  blomman  utaf  Hellas'  män. 
Demosthenes  Paianiéem,  månne 
Det  namnet  är  dig  obekant? 

PHILIPPOS. 

Nej  men! 
Han  var  hos  mig  en  gång  som  sändebud 
Och  talade  mot  mina  fredsforslag 
Så  eldigt,  att  jag  sjelf  på  kriget  röstat, 
Om  jag  hellen  då  varit.  —  Skada  vore, 
Om  han  och  flere  af  hans  likar |^nu 
I  striden  föUo.     Derföre  jag  vill 
Befallning  gifva,  att  man  högra  flygeln 
Må  skona  mest  för  rytteriets  framfart. 

PARMENION. 

Philipposl  Du  beundrar  detta  folk. 
Du  önskade  att  sjelf  hellen  bli  kallad. 
Du  prisar  deras  lycka  —  dock  din  roflust 
Ej  några  gränser  finner.     Du  vill  röfv^a 
Åt  dig  den  sällhet  som  de  njuta.     Vet, 
O  konung!  att  i  samma  ögonblick, 
Som  du  förkrossat  deras  frihet,  är 
Det  också  slut  med  deras  storhet.     Éj 
Det  folket  trifvas  kan  \iti  den  sol. 
Som  strålar  frän  ditt  kungadiadem. 
Vårt  Makedoniens  luft.  är  allt  för  kall 
För  dessa,  som  ha  fostrats  upp  i  luftstreck. 
Der  nästan  evig  sommar  fröjdar  sinnet. 

PHILIPPOS. 

Mitt  ord  är  sagdt;  man  trugar  fred  ej  bort. 
Och  Hellas  skall  bli  mitt!  Tror  du,  jag  skänkte 


HERMIONE  67 


Den  äran  bort,  som  re'n  då  jag  var  yngling 
Emot  mig  log?  Jag  nu  har  hunnit  öfv^er 
Min  lefiiads  middagshöjd.     Hvad  har  jag  väl 
Uträttat  —  och  hvad  har  jag  vunnit?  Jo, 
En  bräcklig  kropp,  som  hvaije  dag  och  stund 
Påminner  mig  att  tiden  snart  är  ute 
Och  manar  mig  att  skynda  för  att  nå 
Odödlighet  och  ära.     Nu  jag  står 
Vid  målet;  Hellas  ligger  darrande 
Vid  mina  fötter  —  och  jag  skulle  vara 
Enfaldig  nog  att  ej  det  gripa?     Nej, 
När  solen  fylt  sitt  nästa  hvarf,  skall  jag 
Som  Hellas'  konung  mitt  triumftåg  hålla, 
Och  jag  vill  se,  om  ej  mitt  guld  skall  tala 
Långt  mer  än  mina  svärd  och  granna  ord. 
Ty  denna  hjeltestam  har  sjunkit  djupt. 
Och  derfore  behöfver  den  en  man. 
Som  kan  den  väcka  upp  och  den  beherska 
Med  kraftig  hand.     Se'n  vill  jag  Hellas  med 
Mitt  Makedonien  till  en  stat  ena, 
Som  bilda  skall  mot  Persien  en  förmur. 
Och  resa  upp  ett  rike,  som  skall  sträcka 
Sin  gräns  till  verldens  slut. 

PARMENION. 

Om  Gudarne 
Dig  skulle  straffa  för  ditt  öfvermod 
Och  rycka  dig  från  dina  planer? 

PHILIPPOS. 

Låt 
Så  vara!  Visst  min  helsa  bruten  är  — 
Än  håller  jag  dock  ut.     Och  om  jag  äfven 
Midt  i  mitt  verk  helt  hastigt  skulle  falla. 
Sä  har  jag  ju  en  son.     Visst  är  han  skägglös 
Ännu,   men  det  fins  mycket  hos  den  pojken 
Att  göra  af.     Han  har  ett  lejons  mod 
Och  räddade  en  gång  mitt  lif  vid  Menton. 


68  HERMIONi: 


Han  derfor  ock  har  fått  sin  egen  skara;  " 
Han  skall  fiillborda  hvad  jag  börjat  pä. 

PARMENION. 

Du  ledes  blindt  utaf  din  ärelystnad, 

Och  att  densamma  tillfredsställa  har 

Du  offrat  tusen  menskors  lif  och  ej 

Engäng  ditt  eget  spart  om  så  det  gällt. 

Men  Gudame,  som  leda  allt  till  bästa 

Och  nyttja  menskors  lumpna  lidelser 

Till  sina  högre  mål,  ha  ock  begagnat 

Din  äregirighet  som  redskap  for 

Vår  hela  stora  menskoslägts  förkofran. 

Ty  här  på  denna  lilla  'fläck  af  jorden 

Ha  under  seklers  lopp  sig  samlat  skatter 

Af  bildning,  vetenskap  och  konst,  och  folket. 

Likt  girigbuken,  har  med  omsorg  stängt 

Sitt  skrin  och  afundsamt  missunnat  andra 

Att  njuta  af  dess  häfvor.  —  Nu  är  Hellas 

I  sista  andedragen  och  förstår 

Ej  sjelf  förnuftigt  nyttja  sina  skatter. 

Derför  då  ej  med  godo  det  vill  göra 

Sitt  testamente,  så  är  den  uti 

Sin  rätt,  som  tvingar  det  att  lemna 

Ifrån  sig  rikedomar,  hvilka  eljest 

Förutan  gagn  tillintetgöras  skulle. - 

På  grund  deraf  jag  drager  ut  i  kriget, 

Fastän  det  tyckes  mången,  att  vi  strida 

För  orättfärdig  sak. 

PHILIPPOS. 

Du  talat  väl. 
Men  se  blott  hvilken  trasig  stackare 

(Diogenes  inkotnnier) 

Der  kommer  klifvande  —  och  lykta  har  han. 
Fast  månen  är  uti  sin  tolfte  natt. 
Han  ser  mig  misstänkt  ut.     Hör  på,  kamrat, 
Hvad  söker  du  så  ifirigt  der  på  marken? 


HERMIONE  69 


DIOGENES. 

Odödlighet  och  makt  och  rikedom 

Och  granna  kläder  och  en  hatt  med  fjädrar 

Och  så  en  byst  att  ställa  på  mitt  as. 

PHILIPPOS. 

Din  hjema  är  visst  inte  riktigt  klar? 

DIOGENES. 

I  forna  tider  var  hon  hjelplig  nog; 

Men  nu,  se'n  jag  kom  på  den  galna  tanken 

Att  bli  odödlig,  är  hon  lite  krasslig 

Emellanåt. 

PHILIPPOS. 

Ar  du  väl  äregirig? 

DIOGENES. 

Ah!  Alldeles  förbannadt! 

PHILIPPOS. 

Men  det  syns 
Då  inte  på  dig. 

DIOGENES. 

Nå,  man  borde  skämmas 
Att  skylta  med  sin  uselhet!     Aj!  Aj! 
Nu  sätter  hon  mig  an  igen  —  just  här 
I  venstra  sidan.  —  Vet  du  intet  medel 
Att  bota  denna  hiskeliga  sjuka? 
Jag  har  försökt  så  mången  kur,  men  ingen 
Har  hjelpt. 

PHILIPPOS. 

Du  vet  ej  hvem  du  talar  vid? 

DIOGENES. 

I  sanning,  nej! 


70  HERM  I  OXE 


PHILIPPOS. 

I  dag  är  jag  Philippos; 
I  morgon  är  jag  din  och  Hellas'  konung. 

DIOGENES. 

Då  vill  i  dag  jag  säga  dig  ett  ord. 
Jag  vet,  du  vill  förstöra  Hellas,  vill 
Uti  elände  störta  tusentals 
Med  menniskor  —  blott  för  din  äras  skull. 
Men  tror  du,  att  din  ära  skulle  vinna 
Så  mycket  på  det  blod  du  låtit  flyta? 
Då  vore  skäl,  att  du  lät  slagta  ned 
All  boskap,  som  du  stal  uti  Illyrien, 
Och  så  förgylla  upp  din  äras  glans, 
Som  har  på  sista  tiden  börjat  rosta, 
Då  det  nödvändigt  måste  ske  i  blod. 
Nej,  jag  vet  bättre.   {Pathctiskt) 

Drag  ditt  svärd,  o  kung! 
Stöt  ned  mig  —  och  ditt  namn  skall  evigt  lefva; 
Ty  vet  —  du  har  besegrat  filosofen 
Diogenes,  den  största  menniska. 
Som  någonsin  på  denna  jord  har  vandrat. 

(i^  kfia)' 

Men  skona.  Hellas! 

PHILIPPOS  {HU  Pannemon). 

Fast  han  ej  tycks  klok. 
Så  lyser  kärleken  till  fosterjorden 
Likväl  igenom  dunklet,  lifet  en  gnista. 
Som  under  askan  af  en  herrlig  eld 
Ännu  ett  ögonblick  vill  flamma  upp. 
Det  är  ej  utan  att  jag  ömkar  Hellas.  {Till  I)ioaenrs\ 
Men  bort  med  dessa  fega  känslor!  —  Gå! 
Jag  skänker  dig  ditt  lif. 

DIOGENES. 

En  kunglig  skänk 
Minsann!     Det  kunde  jag  dig  gifVa  nyss. 

{Blåser  ttt  IJttsrf) 


HERMIONE  71 


Jag  skall  ej  lysa  på  din  fattigdom, 
Du  mästerslagtare,  du  tjufvara  kung, 
Du  dårhuspatient,  du  narr,  som  sätter 
Ditt  lif  på  spel  för  att  få  nöjet  bära 
En  silfv^erring  på  hufvnti 


PHILIPPOS. 


Gå  din  väg, 
Förrän  jag  tröttnar  på  ditt  galna  upptåg. 


DIOGENES. 

Farväl!     Vi  träffas,  kung,  hos  maskame. 

{Går.) 
PHILIPPOS. 

Han  är  ej  klok.  —  Men  än  en  gång  jag  vill 
Dem  bjuda  fred  på  vilkor  som  förut. 
Parmenion!  Sänd  genast  af  ett  bud 
Till  lägret  och  låt  en  härold  förkunna 
Mitt  sista  anbud,  att  man  sedan  ej 
Må  säga,  det  jag  som  barbar  mig  ter. 
Jag  väntar  här  på  svar,  och  under  tiden 
Skall  jag  en  stund  på  marken  hvila  mig. 
Farväl! 

PARMENION. 

Om  jag  ej  vore  viss  derpä, 
Att  faran  fruktar  dig,  så  skulle  jag 
Ett  vänligt  råd  dig  ge  —  att  icke  sofva 
På  denna  öppna  platå. 

PHILIPPOS. 

Jag  skall  ej  sofv^a. 

PARMENION. 

Rätt  så!  Ty  sömnen  alltid  var  bedräglig.    {Går.) 

PHILIPPOS  {läxfger  sig  på  marken). 

Jag  tror,  naturen  dock  tar  ut  sitt  kraf. 
Philippos  är  ju  också  menniska, 


72  SERMIONE 


Lik  alla  andra  fjettrad  utaf  stoftet. 

H vårföre  skulle  jag  då  ej  liksom 

De  andra  njuta  af  den  IjufVa  sömnen 

Och  drömma  nu  —  för  sista  gången  kanske  — 

Den  sköna  dröm,  som  innan  nästa  morgon 

Skall  blifva  verklighet?  —  O  Hellas!  Hellas! 

{Smnnar) 

HERMIONE  {kUidd  i  en  fältkappa,  med  en 
otänd  fackla  i  handen;  utan 
att  se  Fliiltppos). 

Han  är  ej  qvar!     Förunderligt  —  jag  mötte 

Ju  nyss  den  man,  som  följde  honom  hit. 

Måhända  något  förefallit  här? 

Nej!  Nej!  Det  är  ej  möjligt,  att  Philippos 

Bland  sina  landsmän  räknar  fiender. 

En  sådan  hjelte  måste  vara  älskad. 

(Sätter  siffpåefi  sten  vid  kiilUin.) 

I  vindar,  svalken  I  mitt  heta  blod! 

I  blommor,  döfven  med  er  doft  mitt  sinne! 

Hvi    skulle  friden  blott  en  flyktig  gäst 

Uti  mitt  sinne  bli?  —  Blott  några  månhvarf 

Tillbaka  och  jag  var  ett  glädtigt  barn, 

Som  jagade  i  yster  lek  och  ras 

Kring  fålt  och  kullar,  sjungande  i  kapp 

Med  sädesåkerns  barn,  den  arla  lärkan. 

Så  kom  en  yngling,  skön  som  Guden  Phoibos, 

Och  talte  till  mig  på  ett  språk,  som  förr 

Jag  aldrig  hört.     Jag  blef  så  underlig 

Till  mods.     Mitt  hjerta  ^ille  qväfva  mig 

Med  ängslan,  och  i  nästa  ögonblick 

Det  sprang  af  fröjd.     Det  Eros  var  som  nu 

Uti  mitt  sköte  födts.     Allt  tycktes  mig 

Så  nytt  och  underbart:  violens  doft 

Ej  förr  så  Ijuflig  varit;  ej  cikadan 

Sä  älskligt  sjungit  förr;  ja,  all  naturen 

Mig  tycktes  klädd  i  festlig  skrud  för  att 

Vårt  snara  bröllop  fira.     Och  han  sjelf 

Ibland  ephebema,  så  manligt  skön, 


HERMIONJC  7  3 


Gick  främst,  ett  hufviid  högre  än  de  andra, 

Med  kransen  på  de  svarta  lockame 

När  han  vid  spelen  vunnit  priset.     O! 

Då  anade  jag  hjelten,  som  uti 

En  framtid  skulle  danas  utaf  honom. 

Men,  ack,  den  vackra  bilden  snart  blef  krossad; 

Det  fans  ej  i  hans  själ  hvad  jag  der  sökte. 

Jag  velat  der  den  fHe  mannen  se, 

Men  fann  en  träl  som  fegt  sig  drog  tillbaka. 

När  landets  räddning  fordrade  hans  arm. 

Hur  allt  är  annorlunda!    Flyktig  vorden 

Bär  jag  inom  mitt  bröst  ett  stormigt  haf. 

Bland  råa  krigare  jag  fått  mitt  hem 

Och  vill  förrädiskt  mörda  deras  kung. 

0  fasa!     Störta  honom,  hjeltekungen. 
Ifrån  det  glada  jordelifvet  ned 

Till  Orkos'  svarta  nästen,  der  han  ej 
Ett  mål  kan  finna  för  sitt  djerfva  snille! 

{Stiger  upp) 

Men  tig,  min  tvekan!     Ty  jag  måste  ju. 
Mitt  ödes  lagar  lyda.     Tiden  snart 
Ar  ute,  och  jag  Hellas'  öde  bär 

Invid  min   barm.     {Framtar  en  dolk) 

Det  kalla  jernet  bränner 
Som  eld;  det  trängtar  att  få  släckas  snart 

1  blod.  —  Välan!     Nu  bistån  mig,  I  Gudar! 

{Går  ät  makedonska  lägret,  men  stannar 
då  hon  varseblir  Thilippos) 

Det  är  han  sjelf!  —  O,  h vilken  herrlig  hjelte! 

Här  ligger,  han  i  sömn,"  så  lugn,  så  trygg 

Som  barnet  invid  modersbannen.     Ej 

Han  fruktat  nattens  fasor.     Se,  han  ler. 

Som  om  han  uti  dnimmen  såge  bilder 

Ifrån  sin  barndomstid,  och  dock  hvad  allvar, 

Hvad  majestätiskt  lugn  uppå  hans  panna 

Sig  lägrat!     O  Selene,  afundsvärda 

Gudinna,  som  hans  ögon  kyssa  får! 

Jag  ville  stänga  dina  strålar  ut 

Ifrån  hans  anlet.  —  Dock,  då  fick  jag  ju 


74  HBRMIONE 


Ej  mera  njuta  af  den  ^köna  synen.  -^ 
O  ve!  Jag  glömmer  hvad  mig  kallat  hit. 
Bort!  Bort  frän  mina  ögon,  sköna  bild! 
Jag  hatar  dig,  du  niding,  som  mitt  land 
Vill  röfva.     Ja,  du  måste  dö!  Dö?  Dö?  -  - 

0  Gudar,  h varför  fick  ej  Hellas  föda 
En  sådan  man?  Han  hade  uti  nöden 
En  räddare  oss  varit.     Han  ju  sagt. 

Han  vill  ej  Hellas  krossa.     Ja,  han  älskar, 
Beundrar  detta  folk  —  hvarför  då  icke?  — 
Ve!  Ve!  Persephone  har  fått  min  ed. 
Och  hotar  mig  med  grymma  straff.  —  Ve!  Ve! 
Jag  älskar  dig,  Philippos.     Skall  min  kärlek 
Jag  lyda  eller  dig  som  tog  min  ed? 

(Man  hör  ljudet  af  poster^ias  ralcflloekor 
frän  heUcnemaa  läger.) 

Man  manar  mig  att  föra  ut  mitt  dåd. 
Nåväl,  mitt  fosterland,  tag  mot  mitt  offer! 

{Hon    fip^nnger  fram  för   att  döda  Hälippos, 
men   släpper  dolken,  innan  hon  hinner'  fraw.         ^ 
och  stannar  plötsligen.) 

PHILIPPOS  {vaknar  och  springer  upp). 

Hvar  är.  jag?     Hvilken  syn!     En  oread 
Helt  säkert  —  eller  månne  skogens  nymfer 
Dig  glömt  härute  under  månens  sken. 
När  de  i  festlig  dans  sig  svingat  kring 

1  mjuka  gräset?  Skön  du  är;  dock  ej 
Du  lånat  har  din  skönhet  utaf  Kypris. 
Om  ej  mitt  öga  gäckar  mig,  så  har 
Den  kyska  Pallas  stigit  ner  ifrån 
Olympens  jungfrubur.  —  Men  säg,  hvem  är  du? 

HERMIONE. 

En  dödlig  blott  som  du  jag  är,  o  konung. 

PHILIPPOS. 

Och  hvilket  land  kan  sig  berömma  af 
Att  hafva  dragit  upp  en  sådan  blomma? 


HERMIONE  75 


HERMIONE. 

Uti  Athenai  har  min  vagga  stått. 

PHILIPPOS. 

Och  i  hvad  ärende  har  hit  du  kommit 
På  denna  plats  och  denna  sena  timme? 

HERMIONE. 

Du  ser  det  blanka  jemet,  som  i  gräset 
Uppfångar  månens  strålar? 

PHILIPPOS. 

Det  var  ämnad  t 
Åt  mig? 

HERMIONE. 

Ja! 

PHILIPPOS. 

Sål  Du  är  en  hurtig  flicka. 
Men  säg,  hvad  har  Philippos  då  dig  gjort, 
Att  du  hans  lif  utsläcka  ville? 

HERMIONE. 

Du 

Mig  frågar  slikt!  Och  re'n  du  lyftat  har 
Ditt  svärd  att  med  ett  hugg  förgöra  Hellas! 

PHILIPPOS. 

Fins  det  då  icke  män  i  Hellas  q  var, 

Som  uti  ärlig  strid  det  kunna  skydda. 

Då  sina  döttrar  ut  det  skickar  att 

Med  lönmord  fläcka  sina  rena  händer? 

Hur  kunde  du  till  sådan  neslig  geming 

Dig  låna?     Och  hvi  förde  du  ej  ut 

Ditt  brott  —  ty  annat  namn  jag  ej  kan  finna 

För  dylik  handling  — ? 


76  HERMIONE 


HERMIONE. 


Konung,  säg  ej  så! 
Du  har  mitt  lif  i  dina  händer;  men 
Ej  såsom  brottsling  inför  dig  vill  jag 
Mitt  straff  mottaga.     Du  ett  ädelt  sinne 
Inom  dig  bär  och  fattar  väl,  hur  kärlek 
Till  fosterbygd  och  hem  en  dödlig  kan 
Förleda  till  att  glömma  bort  hvad  rätt 
Och  ädelt  kallas  plär.     8å  hör  mig  då, 
Förrän  du  dömer. 

PHILIPPOS. 

Jag  vill  höra  dig, 
Min  käcka  flicka;  ty  du  tyckes  mig 
Ett  manligt  sinne  bära  i  äin  bann. 

•  HERMIONE. 

Jag  såg,  med  grämelse  och  sorg  uti 
Mitt  hjerta,  hur  ditt  falska  guld  smögs  in 
Och  såsom  långsamt  gift  sin  smitta  spred, 
Tills  hela  statens  kropp  förgiftad  blef. 
När  slutligen  mitt  Hellas'  öde  hängde 
På  spetsen  af  ditt  svärd,  då  greps  jag  af 
En  helig  trängtan  att  det  rädda.     Snart 
Jag  visshet  fick,  att  Gudarne  mig  kallat. 
Min  far  af  Zeus  det  ödesdigra  svaret 
Emottog,  då  han  till  Dodona  sig 
Begaf.     Af  detta  eldad,  jag  dig  sökte. 
Och  nu  du  ser  mig  här.     Min  svaga  hand 
Du  tack  är  skyldig,  att  du  ännu  skådar 
Selenes  milda  anlet.     Men  jag  ber  dig, 
Och  ej  du  neka  kan  min  sista  bön. 

(lä  k7iä.) 

PHILIPPOS. 

Stig  upp!     Ej  höfsres  en  så  modig  flicka 
Om  lifvet  tigga. 


HERMIONE  77 


HERMIONE. 

Nej,  jag  tigger  ej 
Af  dig  det  lif,  som  hämndens  gräsliga 
Gudinnor  tillhör.  —  O,  tag  du  mitt  lif! 
Ty  herrligare  död  kan  jag  ej  få 
Än  falla  for  den  störste  hjeltes  hand, 
Som  denna  usla  tid  har  födt. 

PHILIPPOS. 

Tror  du, 
Jag  fläcka  vill  min  hand  med  qvinnoblod 
Och  stöta  bort  den  ädlaste  bland  qvinnor 
Jag  än  har  träffat  på  min  ,väg?     Ty  du 
Helt  visst  Athenas  stolta  sinne  fått 
Och  skall  mig  följa  till  mitt  hus. 

HERMIONE. 

Ve!  Ve! 
Det  skulle  blott  förderf  dig  bringa,  ty 
Jag  brutit  har  min  ed,  som  nyss  jag  svor 
Vid  Styx. 

PHILIPPOS. 

Den  skall  jag  lösa  dig  ifrån. 
Men  se,  der  kommer  min  härold  från  lägret. 

EN   HÄROLD   (kommer). 

Man  visade  helt  skamligt  af  ditt  anbud, 
O  konung!  —  och  med  ord  så  nesliga, 
Att  jag  ej  vågar  med  dem  skymfa  dig! 

PHILIPPOS. 

Hvad  svarade  man  dig?     Säg  ut! 

HÄROLDEN. 

Ack,  herre! 
Man  sade,  att  Philippos  uti  natt, 
Förren  man  till  anfall  blåst,  i  korpars  kräfvor 
Re'n  sin  förvandling  skall  till  mötes  gå. 


78  SERMIONB 


PHILIPPOS. 

I 

En  hekatomb,  I  Gudar,  om  I  straffen  j 

En  sådan  fräckhet!  Gå  —  blås  upp  till  strid! 

(Härolden  går.  —  Manen 
har  gått  ned.  —  Mörker.) 

Och  nu,  min  tappra  flicka,  tänd  på  facklan, 
Som  ligger  der,  —  den  kom  just  bra  till  pass  — 
Och  lys  mig  pä  min  väg  till  lägret!     Hvad? 
Du  dröjer!     H varför  skälfver  så  din  hand? 

HERMIONE. 

O  Gudar!  Nu  förstår  jag  eder  mening. 

Philippos,  denna  fac^a  skulle  bli 

Mitt  tecken  till  hellenerna,  att  du 

Ej  mera  fans  och  att  för  Hellas'  folk 

Dess  frihets  sol  gått  upp.     Så  hade  jag 

Uti  min  dårskap  Gudens  vilja  tolkat, 

Som  bjöd  mig,  dotter  af  Athenai,  tända 

Det  redan  fårdigredda  offret.     O! 

Det  Hellas  var,  som  stränge  Gudar  utsett 

Till  offi-et,  —  icke  du!  Nåväl!  Jag  följer 

Befallningen.     Då  intet  hopp  är  qvar. 

Så  må  de  fege  anse  som  en  ära 

Att  falla  få  i  öppen  strid  och  gå 

Till  Hades,  fåktande  för  sina  lif 

Till  sista  man  som  Hellas'  äkta  söner. 

Nu  eld  på  bålet,  att  det  flamma  må 

De  höge,  grymme  Gudar  till  behag! 

(Hoit   tänder  facklan,   springer  upp  på  kullen  och  sväng  et'  den  Öfrer  sUi 

hufvvd.     Man  hör  Iwllenémas  härskri.) 

PHILIPPOS. 

Det  Hellas'  dödskri  var.     Philippos  segrar. 

(I)e  gå) 


KERMIOyE  79 


I  Chaironea. 

En  festsal. 
FÖRSTA  ÄDLINGEN. 

.  Men  "drottningen,  hon  rasar  utaf  ilska 

Att  se  sig  så  tillbakasatt  för  henne. 

ANDRA   ÄDLINGEN. 

Var  säker  du,  Olympia  skall  veta 
Att  göra  sig  den  flickan  qvitt.     Lät  bara 
Philippos  sofVa  af  sig  segerruset. 
Men  se,  der  kommer  flickan  sjelf  hitåt. 
Låt  oss  bege  oss  af;  hon  kanske  skulle 
Anropa  oss  om  bistånd,  och  jag  alltid 
För  qvinnotårar  varit  mycket  rädd. 

HERMIONE   ftfikofnmnj. 

Det  är  då  här  jag  bida  skall  hans  ankomst. 
Men   här  ser  ut  som  man  till  fest  har  rustat, 
Hvad  kan  väl  vara  meningen  med  detta? 

FÖRSTA   ÄDLINGEN. 

HaJT  ingen  sagt  dig  det  förut? 

HERMIONE. 

Jag  frågar 
Ju  er. 

FÖRSTA   ÄDLINGEN. 

Jo,  kungen  firar  här  sin  seger, 
Och  då  plär  det  gä  lustigt  till  —  med  dans 
Och  sång  och  spel.     Du  får  nog  dansa,  du.  — 
Tänk  på  nu  hur  du  skall  behaga  honom,    (De  gaj 


80  •     HJ^IRMIOXE 


HERMIONE. 

O,  hvilket  grufligt  öde  väntar  mig! 

Jag  vaknar  upp  ur  en  förfärlig  dröm, 

Ve  öfver  mig!  Hvad  har  jag  gjort?  —  Min  handling 

Mig  dömer  fasligt  för  mitt  samvets  domstol. 

KRITON   (inkommerj. 

Ve!  Ve  dig,  djupt  beklagansvärda  barn! 
Att  aldrig  jag  dig  gifvit  lifvet!  O! 
I  stränge  Gudar,  hvarför  straffa  mig, 
Eländige,  med  sådan  grymhet?  —  Kom, 
Min  dotter,  till  mitt  slitna  bröst  och  låt 
Mig  än  en  gång  dig  trycka  i  min  famn. 
Ack,  se  då  på  mig!  Hvarför  irrar  då 
Din  blick  ett  mål  att  finna?  Hvarför  söker 
Den  ej  det  trogna  fadersögat?  Skulle 
Måhända  du  ha  något  att  fördölja? 
Ack  nej!  Bort,  bort,  du  lömska  misstro,  som 
Bedraga  vill  mitt  arma  hjerta!  Kom, 
Mitt  barn!  Jag  känner,  ja  jag  vet,  att  du 
Är  lika  ren  och  fri  från  skuld  som  då 
Jag  lemnade  dig  sist.  —  Hvi  dröjer  du? 

HERMIONE   (pa  knä). 

O,  dyre  fader,  krossa  ej  ditt  barn 

Med  dessa  milda  ord!  Nej,  må  din  vrede 

Och  din  förbannelse  mig  drabba;  ty 

Blott  då  kan  blygselns  rodnad  släckas  ut,  | 

När  jag  umgälda  får  mitt  brott.     Ja,  stöt 

Mig  bort  ifrån  din  famn,  ös  öfvrer  mig 

Hvad  smädelser  du  finna  kan  —  och  jag 

Skall  nämna  det  långmodighet  och  mildhet. 

Ty  vet,  ej  fins  i  Hades  straff  nog  grymt 

För  mig,  som  svek  mitt  fosterland. 

KRITON. 

Hvad  hör  jag, 
Hermione!  ack  säg:  det  är  ej  sant  — 
Och  jag  dig  tror. 


I 


HERM  I  ONE  81 


HERMIONE. 

Hvad  båtar  väl  en  lögn, 
När  tusen  fallnes  dödsskri  vittna  om 
Mitt  svek?  Ty  det  var  jag  som  tecknet  gaf 
Till  anfall.     Då  ej  mer  fans  någon  utväg 
Att  genom  nesligt  mord  vår  frihet  rädda, 
Så  ville  jag  bereda  mina  landsmän 
Den  äran  att  som  hjeltar  falla. 

KBITON. 

Ej 
Du  sagt  ännu  hvad  olyckshändelse 

Dig  kom  att  bryta  eden  som  du  svor. 

Hvi  förde  du  ej  dådet  ut,  o  säg? 

HERMIONE. 

Ack,  fråga  nattens  tysta  skuggor,  som 

Bevittnade  den  strid  mitt  samvete 

Inom  min  barm  utkämpade  med  viljan. 

Ja,  fråga  dem  hvad  magt  min  hand  då  höll 

Tillbaka,  när  mitt  offer  redan  låg 

Med  bröstet  blottadt  till  att  taga  stöten; 

Ty  ej  jag  sjelf  än  fattar  det.     Ej  äran    ' 

Att  som  mitt  lands  befrierska  i  häfden 

Odödligheten  vinna,  icke  fruktan 

Att  bryta  eden,  icke  straffens  fasor, 

Dem  Minos,  den  förfärlige,  på  mig 

Utkräfva  skulle,  kunde  spänna  senan 

Uti  min  hand.     Jag  var  för  svag,  och  derför 

Är  slut  med  Hellas;  men  Philippos  lefv^er. 

KRITON. 

Må  Gudame  tillgifva  dig,  mitt  barn, 

Din  svaghet.     Ack,  blott  mitt  var  felet.     Hvarför 

Tog  jag  ej  sjelf,  fast  gammal,  på  min  lott 

Det  värf,  som  var  för  stort  för  dig,  min  dotter? 

O,  trefaldt  ve  mig,  arme,  som  ej  fick 

De  minas  öde  dela,  som  på  ängen 

8 


82 HERMIONB 

Derute  sina  hviloställen  fått. 
De  hvila  efter  lifvets  strider,  se'n 
De  druckit  glömska  utur  Lethes  våg. 
O,  jag  förbannar  denna  stund,  då  jag 
Mitt  enda  barn  uti  förderfVet  bragte. 

HERMIONE. 

Ack,  fader,  ej  är  skulden  din.     Du  följde 
Ju  Gudens  maning  blott. 

KRITON. 

O  nej!  Jag  dåre, 
Som  icke  fattade  hans  mening!  Allt, 
Allt  är  förbi;  ej  båtar  mer  att  klaga. 
Hermione,  vi  måste  nu  begagna 
Ett  lägligt  ögonblick  till  flykt,  på  det 
Jag  söka  må  en  fläck  utaf  den  mark 
Som  mina  fäder  brutit,  att  jag  der 
Må  hvila  mina  trötta  lemmar  och 
Begråta  der  mitt  arma,  arma  Hellas, 
Tills  döden  torkar  bort  den  sista  tåren. 
Men  fort,  mitt  barn!  Snart  hit  man  samlas;    då 
Min  undergång  är  viss.     Ty  vet,  jag  flytt 
Från  mina  väktare,  och  nu  de  rasa 
Af  harm,  jag  gissar.     Fort  då  härifrån! 

HERMIONE. 

Ja,  låt  oss  skynda . . . !  (Afs.J  Men  hvad  omotståndlig 
Förtrollning  binder  mig  vid  denna  plats? 
Samvetet  ropar:  "gå!"  men  hjertat  ropar: 
"Blif  qvar!"  Jag  hatar  denna  plats,  och  dock 
Den  är  ju  mig  så  kär! 

KRITON. 

Hvad  fattas  dig, 
Mitt  barn?  Du  yrar?  Ej  är  tid  att  dröja 


HERMIONE  83 


HERMIONE. 

Nej,  vänta  blott  ett  ögonblick,  jag  ber. 
Jag  följer  dig. 

(Gar    mot  döt-ren   nied  Kritofi,  men  sprinr/er  hastigt  tillbaJca  och  blir  .sta- 

ende  midt  i  salen. J 

Nej!  Nej!  Jag  stannar  här! 
Ja,  döda  mig,  min  far,  och  jag  vill  tack 
På  mina  knän  dig  gifsra,  om  blott  här. 
Inunder  detta  tak,  jag  sluta  får 
Mitt  lif.     Jag  kan  ju  ej  ändå  fly  undan 
Mitt  straff.     Stöt  dolken  i  mitt  svaga  bröst 
Och  jaga  anden  ut  ur  hennes  hydda  — 
Då  vill  jag  med  mitt  sista  andedrag  — 
Mitt  hjertas  hemlighet  dig  yppa,  som 
Jag  blott  åt  natten  och  åt  Artemis, 
Den  kyska,  anförtrott.     Så  hör:  jag  älskar 
Philippos! 

KRITON. 

O,  I  stränge,  grymme  Gudar! 
Hvi  skuUen  I  så  mycken  sorg  och  smälek 
Uppå  mitt  gamla  hufvud  hopa?  Barn, 
Det  var  då  uti  kärleksyra  som 
Du  dig  förleda  lät  till  detta  brott 
Emot  den  helga  eden?  Nyss  du  var 
Beklagansvärd  blott,  medan  du  ännu 
Stod  ren  inför  mig;  nu  är  du  blott  värd 
Förakt,  då. du  ditt  land  uppoffrat  har 
För  att  en  brottslig  kärleks  åtrå  följa. 
Att  du,  en  mö  utaf  Athenai,  vill 
Din  skönhet  ge  till  plundring  åt  barbaren. 
Som  gjort  din  gamle  far  och  dina  landsmän 
'  Till  slafvar!  Du,  den  stolta,  rika  flickan, 
Vill  nu  hans  segerfest  försköna  med 
Din  fägring  och  din  röst  med  deras  blanda. 
Som  här  vårt  Hellas'  graföl  fira!  Ve! 
Ve  öftrer  dig,  som  har  ditt  land  förrådt! 
Må  flöjters  och  cymbalers  ljud  uti 
Ditt  öra  då  förvandlas  till  de  dinas 


84  BE  RM  I  ONE 


FörtyiflansfuUa  dödsskri,  och  när  du 
Till  segrams  skål  pokalen  höjer,  måtte     . 
Då  ångrens  grymma  qval  ditt  vin  förgifta  .  . . 
Men  nej!  Hvad  säger  jag?  Det  får  ej  ske. 
Du  är  mitt  barn,  och  fast-  du  väl  förtjent 
Din  hårda  lott,  skall  man  dock  aldrig  säga. 
Att  jag  min  dotter  lät  i  smälek  dväljas. 
Nej,  nej,  min  ära  måste  räddas,  äf^en 
Om  eget  blod  det  skulle  kosta. 

(Kritan  går  till  andra  sidan  af  nålen  ^  der  vapen  är  o  uppJiängda  såsom 
väggprydnader.  Kan  ämnar  nedtaga  ett  svärd,  da  vd/atr  inkmmua 
och  gripa  hottom.J 

HERMIONE. 

•     Fly! 

KRITON. 


Hvem  söken  I? 


VAKTEN. 


En  attisk  fånge,  som 
Helt  nyss  från  oss  har  rymt  och  namnes  Kriton, 
Men  som  vi  nu  ha  lyckligtvis  fått  åter. 

HERMIONE. 

Af  nåd  —  blott  vanten  till  Philippos  kommer! 

KRITON. 
Om  Gudar  vilja  det,  vi  råkas  åter. 

{Kriton  och  raklen  gå.) 
HERMIONE. 

Må  Phoibos  släcka  ut  sitt  ljus,  att  ej 
Det  på  min  skam  må  lysa.     Fasan  bleker 
Den  rodnad  blygseln  på  min  kind  vill  tända. 
Bort  härifrån  till  mörka,  djupa  skogen. 
Att  jag  min  skam  må  dölja  i  dess  natt! 

(Hon    springer   mot    dörren;  den  är  stängd.     Hon  kastar  sig  pa  en  stol 
Dörren  öppnas,  ocJi  Olympia,  åtföljd  af  en  slafvinna,  intråder.J 


HERMIOXE  85 


OLYMPIA. 

Det  måtte  vara  hon,  som  der  sitt  anlet 
Betäcker.     Säkert  blyges  hon  att  skåda 
Sin  herrskarinnas  skönhet.     Mig  det  lyster 
Att  henne  få  betrakta.     Upp,  slafsdnna! 

HERMIONE   (uppspringer). 

Hvem  är  du,  att  med  sådant  tilltal  du 
Bemöta  vågar  dottern  utaf  Kriton, 
Athenais  vidtberömde  Aresprest? 
Hvi  skratten  I?  Hvi  skåden  I  pä  mig. 
Som  man  ett  vilddjur,  nyss  ur  skogen  taget, 
Betrakta  plägar? 

OLYMPIA. 

Du  ej  tyckes  veta 
Med  hvem  du  talar. 

HERMIONE. 

En  barbarisk  qvinna, 
Jag  gissar,  om  ej  dina  låter  och 
Ditt  råa  tungomål  ha  ljugit. 

OLYMPIA^ 

Fräcka! 
När  dig  blir  kunnigt  hvem  jag  är,  skall  du 
I  stoftet  tigga  om  förlåtelse 
För  olika  ord  af  Hellas'  drottning  —  så 
Jag  nämns. 

HERMIONE. 

Bu  ljuger!  Äu  har  Hellas  ej 
At  någon  drott  skänkt  diademet;  derför 
Du  stulit  detta  namn  att  öfverskyla 
Din  ringhet  med. 

OLYMPIA. 

Du  usla  mask!  Du  myra! 
Sa  öfvermodigt  skicka  dig  mot  mig. 


86  HERMIONE 


Philippos'  maka!  Du  föraktligaste 
Bland  dödliga,  som  ville  stjäla  bort 
Från  mig  min  makes  kärlek,  vet,  jag  blott 
Behöfver  ge  en  vink  —  och  du  ej  mer 
Skall  skåda  dagens  ljus.     Jag  kommit  hit 
Att  få  betrakta  detta  imderdjur, 
Som  vågat  tränga  sig  emellan  mig 
Och  honom  som  min  make  är. 

HERMIONE. 

Det  är 
Ej  sant:     Du  kallar  dig  Philippos'  maka, 
Hans  bädd  du  delar  —  och  förstår  dock  ej 
Hvad  kärlek  är;  ty  då  du  dömde  visst 
Pä  annat  sätt  mig,  arma  barn,  som  blott 
Mig  värma  ville  vid  hans  äras  sol. 
Men  ej  om  honom  tvista.     Så  förmätet 
Jag  aldrig  sträckt  min  tanke  som  att  ega 
Den  störste,  ja,  den  ende  man  jag  skådat. 

OLYMPIA. 

Du  fagra  orm,  som  med  din  skönhet  —  ty 
Du  är  dock  skön  —  dig  tänkte  nästla  in 
Uti  min  makes  hjerta,  vet,  din  fågring 
Förgänglig  är.     Har  du  väl  sett  om  hösten. 
Hur  komosandalon,  den  fagraste 
Af  hyacinthers  slägte,  huru  hon. 
Med  stolthet  skådande  på  sina  systrar,    . 
Som  blygsamt  dölja  sig  i  hennes  skygd, 
Om  aftonen  helt  sorglöst  dricker  daggen 
Uti  sin  granna  kalk,  ej  anande 
Att  innan  nästa  Äos  nordan  vindan 
Har  brutit  hennes  stolta  stam  och  blekt 
Den  purpurstänkta  kronans  bjerta  fårger? 
Då  ligger  hon  i  muUn  förglömd,  förvissnad; 
Men  hennes  blyga  systrar  lefsra  ännu 
Och  fröjda  sig  åt  solens  glada  ljus. 
Ser  du,  en  sådan  frostnatt  blott  —  och  jag 
Ej  fruktar  dig,  den  vapenlösa,  mer. 


HERMIONE  87 


HERMIONE. 

Hvad  gräslighet  har  du  i  smnet  väl? 

OLYMPIA. 

Se  så,  min  sköna,  nu  tror  jag,  att  modet 

Har  gifvit  med  sig.     Se,  der  kommer  hämnden! 

EN   HÄROLD. 

Gif  plats  för  konungen! 

(VluUppos  hikmniner,  företrädd  af  mimkantcr,  danser  skor  m.  ji.  och  åtföljd 
af  sviff  deribland  KaUimakos,  jeinte  en  mängd  krigsfcmgar,  bland  deni 
JCritofi.  Denne  gmmner  sig  bakom  en  pelare ^  så  att  han  ej  ses  af 
ScrinioueJ  ^ 

OLYMPIA. 

Jag  helsar  dig, 
Min  konung  och  min  make,  nu  långt  mer 
Mig  kär,  se'n  du  med  segerkransen  om 
Din  panna  vänder,  åter  ifrån  striden. 
Må  segerropen  nu  med  kopparns  ljud 
Sig  blanda  och  mot  ethern  stiga  upp 
Och  föra  kring  Philippos'  lof  så  långt 
Som  jordens  länder  sträcka  sina  gränseri 

ALLA. 

Philippos  hell! 

PHILIPPOS. 


ffa^farer.J 


Haf  tack,  Olympia! 
Nu  är  mig^  segeni  dubbelt  skön,  dä  du 
Mig  sådan  hyllning  skänker.     Kom,  låt  mig 
Dig  trycka  till  min  jembeklädda  barm! 
Var  viss,  mitt  hjerta  slår  dock  lika  varmt 
Inunder  den.     Och  låt  ditt  öga  tolka 
Ditt  hjertas  hemligaste  önskan;  ty 
På  sådan  dag  jag  fylla  vill  din  bön, 
Hvad  än  du  fordra  kan  af  mig. 


«8  HERMIONE 


OLYMPIA. 

Betänk 
Dig  först,  att  icke  ångern  se'n  må  följa 
På  ett  förhastadt  löfte. 

PHILIPPOÖ. 

Nej,  min  vän. 
Jag  litar  på  ditt  ädla  hjerta,  att 
Du  icke  fordrar  något,  som  min  glädje 
Förstöra  skulle  på  min  segerdag. 
Jag  svär.     Nåväl,  är  du  nu  nöjd? 

OLYMPIA. 

En  ringa, 

Högst  ringa  ting  begär  jag.     Det  fins  här 
Bland  fångame  en  flicka,  som  jag  fåst 
Mig  vid,  —  och  jag  behöfver  just  en  sådan. 
Stig  jfram,  Hermione! 

KALLIMAKOS  (för  sig). 

Hon  här!  O  ve  I 

PHILIPPOS  (för  sigi 

Fördömda  öde! 

OLYMPIA. 

Hvad!  Du  tvekar  redan? 

PHILIPPOS. 

Det  är  en  särskild  händelse. 

OLYMPIA. 

Du  har 
Förglömt  din  ed. 

PHILIPPOS. 

Hon  tillhör  dig. 


HERMIONE  89 


OLYMPIA. 


Din  gåfva 
Mig  varit  mera  kär,  om  ej  hon  följts 
Af  denna  dystra  blick.     Haf  tack  ändå! 

PHILIPPOS. 

Till  bords  nu,  vänner,  och  må  festen  börja! 

(De  sätta  sig  och  fylla  bägame.) 
OLYMPIA. 

Ett  härligt  vin;  jag  ej  dess  like  kant. 

KALLIMAKOS  (för  sig). 

Jag  kan  ej  dricka.     O,  det  luktar  blod! 

PHILIPPOS. 

Det  vill  jag  tro,  då  det  så  mycken  möda 
Oss  kostat  har  att  det  förskaffa;  ty 
Det  tappadt  är  just  i  Korinthos.     Ha, 
Rätt  lustigt!  I  går  afton  drucko  de 
Mitt  graföl.  under  trotsigt  skämt  —  i  dag 
Jag  deras  och  ur  samma  legel.     Så 
Föränderlig  är  lyckan. 

PARMENION. 

Sant  du  talar, 

0  konung!  Må  du  sjelf  ej  glömma  det 
Och  tacka  Gudame,  som  segern  gåfvo. 

PHILIPPOS. 

Hvad  säger  du?  Hvem  gaf  mig  segern?  Tog 
Jag  ej  den  sjelf  måhända?  Och  hvad  har 
Den  icke  kostat  mig?  Min  egen  son 
Var  nära  att  förgås,  och  på  sin  sjukbädd 
Han  ligger,  tärd  af  plågor,  under  det 
Att  vi  oss  fröjda.     Och  hur  mycket  guld 
Har  jag  ej  kastat  ut  att  deras  sinnen 
Uppmjuka?  Ah,  jag  visste  nog,  det  föll 

1  bördig  jordmån.     Nu  jag  skörda  skall. 


90  HERMIONE 


Nu  vill  jag  rycka  masken  af  och  visa, 

Att  jag  är  herrskare  och  ej  som  förr 

En  ödmjuk  vän  och  bundsförvandt.     För  fram 

De  fängne  hit,  midt  för,  att  ock  mitt  öga 

Må  någon  njutning  ha  och  att,  då  vinet 

Sitt  täckelse  för  minnet  släpper  ned. 

Jag  dock  min  seger  skåda  kan  framför  mig. 

PARMENION. 

Nej,  håll!  O  konung,  blygs  du  ej  att  så 
Thersites'  snöda  rol  dig  taga  an 
Och  lik  en  pojke  nyss  från  ferlan  sluppen, 
Förhäfva  dig  och  skymfa  dem,  som  drabbats 
Af  ödets  grymma  nyck  och  nu  i  vanmakt 
För  dina  fötter  ligga? 

PHILIPPOS. 

Hit,  drabanter. 
Och  gripen  . . . !  Nej !  Befall  musiken  spela ! 
Nej,  tyst!  Gån  bort,  I  slafvar,  att  er  fröjda 
Med  kostlig  mat  och  dryck!  Må  fångarne* 
Er  syssla  sköta!  Så  min  vilja  är. 

(!SUtJ'v(n'^i€    (ja.     Fangai^^ie   kringbära  kransar  och  vin.     KHton  kredennar 
bägaren  at  KalUmakos  och  smyger  oförmärkt  gift  i  vinet.) 

OLYMPIA  (tar    en    krona    och  lägger  den 
på  FhiUppos*  hufvud). 

O,  att  det  vore  diademet,  som 
Jag  nu  uppå  ditt  hufvnd  lade!  Då 
Uti  min  lycka  skulle  intet  fattas. 

PHILIPPOS. 

Var  lugn,  min  vän;  den  dagen  kommer  ock. 

OLYMPIA. 

Nåväl!  Jag  vill  då  af  ditt  löfte  njuta 
Och  går  nu  att  om  diademet  drömma; 
Ty  ej  mig  höfves  längre  stanna  här. 
Farväl,  min  vän!  Kom  med,  Hermione! 


HBltMIONE  91 


KRITON  (trädci'  fram). 

O  konung  I  Du  kan  ej  en  fader  neka 
Att  taga  aisked  af  sin  enda  dotter? 

PHILIPPOS. 

Det  vare  dig  beviljadt. 

KRITON  (går  emot  lleriiumiej. 

Tack,  O  konung! 
Farväl,  Hermione! 

(Stöter  ned  henne  med  en  dolky  sotn  han  dolt  under  kappan.) 

Nu  är  du  räddad. 

HERMIONE  (döendr). 

Tack,  fader,  tack!  Farväl,  du  sköna  Hellas, 

Du  hafsomsköljda,  fordom  gudars  hemvist! 

Var  tyst,  du  näktergal  i  lagerlunden! 

Ej  någon  lyssnar  mer  till  dina  sånger. 

Det  vilda  kriget  dödat  dina  åbor. 

Du  tysta  skog;  den  gamle  Pan  är  död. 

Och  alla  Gudar  öfsrergifvdt  dig. 

Mitt  arma  fosterland.     Mitt  kära  Hellas! 

Farväl,  du  Helios,  som  uti  sekler 

Har  skänkt  ditt  ljus  åt  denna  hjeltestam, 

Som  har  i  dag  för  alltid  trädt  från  scenen! 

Släck  ut  ditt  ljus,  ty  Hellas  är  ej  mer!     (Dör) 

KALLIMAKOS    (som    lyft    upp    sin  bägare, 

släpper  den). 

Se,  det  rinnande  blodet  från  gyllne  .pokaln. 

Hur  pä  marken  det  fräser  och  skummar! 

Det  förbländar  mitt  öga  och  bränner  min  hand 

Mina  lemmar  af  dödskylä  isas. 

Spelen  upp  der,  I  männer,  må  flöjt  och  cymbal 

Tysta  ned  mina  mördades  dödsskri! 

Hvarför  stirrar  du  på  mig  och  hotar  så  vildt 

Och  kring  hufvudet  ormame  skakar? 

Ack,  du  ropar  pä  hämnd.     Ve  mig,  som  har  sålt, 


92  HERMIONE 


För  min  kärlek  mitt  älskade  Hellas! 

Nå  välan,  jag  dig  följer  —  med  glädje  jag  dör, 

Då  jag  intet  har  mera  att  älska!  (Där.) 

PHILIPPOS. 

O  fasa!  Begge  döda  —  och  du,  gubbe, 
Är  upphofsman  till  dessa  tvenne  dåd! 

KRITON. 

Du  såg  det  sjelf. 

PHILIPPOS. 

Hvad  är  ditt  namn  och  hvem 
Är  du? 

KRITON. 

Jag  nämndes  Kriton,  Hyknos'  son 
Utaf  Athenai;  numer  är  jag  namnlös. 

PHILIPPOS. 

Hur  kunde  du  till  sådant  brott  förledas? 

KRITON.       . 

• 

o  konung,  aldrig  har  jag  större  handling 

Uti  mitt  lif  fört  ut,  än  då  jag  slog 

Mitt  eget  barn  och  släckte  faderskänslan   • 

För  att  befria  henne  ur  ditt  våld. 

Du  hörde  sjelf  hur  hon  mig  tackade. 

Hvad  denna  ynglingen  beträffade. 

Så  känner  du  tillräckligt  af  hans  bragder. 

Att  finna,  det  en  öfverlöpare. 

En  stackars  vekling,  som  ej  skydde  medel 

För  att  sin  lusta  tillfredsställa  få, 

Förtjente  väl  en  neslig  död  med  gift 

Och  ej  för  svärdshugg  falla.     Han  var  just 

En  värdig  son  utaf  det  ruttna  Hellas. 

PHILIPPOS. 

Hon  var  din  dotter,  och  du  sände  henne 
Att  mörda  mig:  må  hennes  blod  dig  dömma. 
Hitåt,  I  männer,  tagen  fast  den  skurken! 


MERMIONE  93 


KRITON. 

Tillbaka,  trålar!  Ej  en  fri  hellen 

Sig  låter  bindas  af  barbarers  händer. 

Ja,  yfs,  Philippos,  af  din  seger;  se. 

Der  ligger  Hellas  nu  för  dina  fötter. 

Ett  lik  bekransadt  med  den  dystra  apiuni. 

Hvad  vill  du  nu  med  henne?  ögat  släckt. 

Den  friska  kinden  bleknad,  snart  en  askhög 

Blott  återstår  utaf  det  sköna  tempel. 

Der  hennes  höga  själ  sin  boning  haft. 

Ja,  fråssa  nu  utaf  förgängelsen! 

Res  sedan  upp  en  byggnad  uppå  Hellas' 

Ruiner  och  låt  den  mot  himlen  sträfva! 

Det  kommer  dock  en  tid  för  dig,  så  visst 

Som  höge  Gudar  ännu  skipa  rått. 

Då  den  skall  ramla.     Kanske  du  förnummit 

Om  detta  underbara  folk,  som  säges 

Ur  oceanen  stigit  upp  och  nu 

Vid  Tiberns  stränder  sina  tjäll  ha'  bygt? 

Till  dem  sig  Gudame  ha  vändt,  då  de 

Oss  öfvergifvit.     Ännu  går  det  folket 

I  sina  bamskor;  men  den  djerfve  anden 

Hos  ynglingen  sig  röjer  och  den  växer . 

Med  hvaije  dag,  tills  mannen  färdig  står. 

Ve  dig,  du  stolte  makedonier. 

När  du  får  skåda  Romas  djerfva  örnar 

Ifrån  de  svarta  skeppen  flyga  upp 

Och  kretsa  omkring  dina  Qell!  Då  är 

För  dig  ock  hämndens  timma  kommen;  då 

Skall  samma  ode  drabba  dina  barnbarn. 

Som  denna  dag  har  drabbat  Hellas.     O! 

Hvad  skall  jag  mer  bland  dessa  slafvar  göra. 

Som  krypa  vid  tyrannens  fötter?  Nej, 

Som  luften  nödig  är  för  menniskan. 

Så  var  för  .Hellas'  söner  deras  frihet 

Och  henne  man  begrafvit  här  i  dag, 

Derföre  vill  jag,  medan  jag  ännu 

Är  fri,  i  döden  följa  henne. 

(Dödar  sig  med  dolken.) 


94  HERMIONE 


PHILIPPOS. 

Ve! 
Hvad  sorglig  s}ti!  Det  var  en  droppe  malört 
Uti  min  glädjebägare.     Jag  skänker 
Er,  fångar,  frihet  —  dock  på  vilkor  att 
I  fören  dessa  två  hem  till  Athenai, 
Som  dem  har  fostrat.     Men  Kallimakos, 
Förrädaren,  må  blifv^a  obegrafven. 
Se'n  skolen  I  på  Kerameikos  fira 
Med  offer  likbegängelsen  och  resa 
På  deras  mull  en  minnesstod  af  marmor, 
Bom  för  ej  födda  slägten  vittna  skall. 
Att  Hellas  än  var  stort  uti  sitt  fall. 


--GYU 


D  EN  FREDLÖSE 


SORGESPEL 


XTI*1»KÖRI>   PÄ   KONGL.    DRAMATISKA    TEATERN    1872 


->■ 


PERSONER. 


Thobfinn. 
Valgeed. 

GUNLÖD. 

Gunnar. 
Orm. 

Bipersoner. 
Handlingen  på  Island  omkring  1100. 


J^n  b-Higa.  JJörr  i  bakg^tindcn.  Vindöffo»  ttlhlulna  med  trälnckoi-. 
Vägofaata  hankar  med  Högbänken  på  venafra  sidan.  Högbänkatolpame 
itirade  med  bilder  af  Odin  och  Thor.  Eld  pa  ärilen  midt  pä  gol/vet.  I 
taket  rökfång.  Väggbjelkarne  beMngda  med  saxsvärdj  yxor  och  skaklar. 
T'td  högbänken  en  harpa. 

Grunlöd  står  vid  det  öppna  vindögat  och  blickar  utåt.  Genom  det- 
samma sköfijer  man  h^fvet  belyst  af  norrsken.  Valgerd  sitter  vid  ärilen 
och  finner. 


Stäug  vindögat! 


I 


VALGERD. 

GUNLÖD  (tigei'j. 
VALGERD. 


GunlÖd! 


GUNLOD. 

Du  talade,  moder? 

VALGERD. 

Hvad  gör  du? 

GUNLÖD. 

Jag  ser  på  hafvet. 

VALGERD. 

När  skall  du  lära  dig  glömma? 

GUNLÖD. 

Tag  från  mig  allt  —  men  lät  mig  behålla  minnet! 


6  BEN  FREDLÖSE 


VALGERD. 

Se  framför  dig,  eller  stupar  du! 

GUNLÖD. 

Hvem  lastar  den  starke  vikingen  att  han  ser  tillbaka 
då  han  lemnar  sin  strand! 

VALGERD. 

Du  har  haft' tre  vintrar  att  göra  ditt  afsked   på. 

GUNLÖD. 

Du   sade  rätt   —  tre  vintrar   —   ty  här  blef  aldrig 
sommar. 

VALÖERD. 

När  drifisen  smälter  blir  det  vår! 

GUNLÖD. 

Norrskenet  smälter  ingen  is! 

VALGERD. 

Ej  dina  tårar  heller. 

GUNLÖD. 

Du  såg  mi^  aldrig  gråta. 

VALGERD. 

Jag  hörde  det  —  och  så  länge  du  gör  så  är  du  barn. 

GUNLÖD. 

Jag  är  ej  något  barn. 

VALGERD. 

Vill  du  bli  qvinna,  så  lid  tyst. 

GUNLÖD. 

Jag  skall  slå  bort  sorgen,  moder. 

VALGERD. 

Nej,  nej,  göm  henne  som  det  dyi*aste  du  äger.     Komet 


DEN  FREDLÖSE  7 

fåi*  icke  ligga  ofvan  jord,  om  det  skall  bli  ax  och  kärna. 
Du  har  en  djup  sorg.  Hon  skall  bära  stor  frid  och  stor 
glädje. 

GUNLÖD  (efter  ficujot  tippchallj. 

Jag  skall  glömma  — 

VALGERD. 

Allt? 

GUNLÖD. 

Jag  skall  försöka! 

VALGERD. 

Vill  du  glömma  din  faders  hårdhet? 

GUNLÖD. 

Henne  har  jag  glömt  I 

VALGERD. 

Vill  du  glömma  att  det  var  en  tid,  då  din  faderne- 
boning stod  vid  Bråvikens  strand  —  att  sunnan  qvad  visor 
i  ekskogen,  när  isbandet  gick  upp,  och  granen  doftade  och 
finkarne  qvittrade  i  linden  och  baldersbrå  vyssjade  dig  till 
sömn  pä  grönan  äng  —  vill  du  glömma  detta  då  du* 
nu  hör  skrakame  klaga  på  de  nakna  skären  och  nordans 
snöstormar  tjuta  kring  de  skrumpna  dvergbjörkarne? 

GUNLÖD. 

Ja! 

VALGERD. 

Vill    du  glömma  att   du  haft  en  barndomsvän,   som 
(lin  far  slet  dig  ifrån,  för  att  rädda  dig  undan  hvite  Christ? 

GUNLÖD  (med  fMHJlfmJ. 

Ja!  ja! 

VALGERD. 

Nu  gret  du! 


8  DEX   FllEDLOkii: 


GUNLOD  (förtirradj. 

Det  fi^ck  någon  på  svalen  —  kanske  far  är  kom- 
men hem! 

VALGERD. 

Vill  du  nu  dagligen  minnas,  utan  tårar,  att  vi  bo 
i  isames  land  —  flyktiga  från  Svea  rike  och  här  hatade 
af  Kristusmännen  —  ehuru  vi  ej  äro  blötare  —  derfor 
att  vi  ej  vilja  låta  oss  döpas  och  kyssa  biskopens  liand. 
Har  du  talat  vid  någon  af  de  kristne  sedan  vi  kom- 
mo  hit? 

GUNLOD  (efter  en  patisj. 

Nej  I  —  Säg,  moder,  är  det  sant  att  far  skall  bli  jarl 
på  Island? 

VALGERD. 

Låt  det  ej  bry  dig,  barn! 

GUNLÖD. 

Ack!   då  fruktar  jag  han  kommer  att  fara  illa    med 
,de  kristne. 

VALGERD. 

Fruktar  du? 

GUNLÖD. 

Det  går  någon  derute. 

VALGERD    (aroUa). 

Såg  du  draken  på  fjorden  i  morse? 

GUNLÖD. 

O  ja!  Det  är  en  sällspord  glädje! 

VALGERD. 

Bär  han  Thorfinns  märke? 


BEN  FREDLÖSE  9 


GUNLÖD. 

Det  kunde  jag  ej  skönja! 

VALGERD. 

Tag  dig  i  akt,  flicka! 

GUNLÖD. 

Är  det  i  qväll  jag  får  gå  ut? 

VALGERD. 

I  morgon  —  det  vet  du. 

GUNLÖD. 

Moder! 

VALGERD  (i  det  hon  gar  ufj. 

Se  efter  elden! 

GUNLOD  fser  en  stund  efter  modern; 
dm'pä  tar  hon  föraigtigt  fram 
ett  kora  med  Jesuabild,  atäller 
det  pä  högbänken  och  faller  pa 


Krist!  Krist!  förlåt  mig  den  lögnen  jag  sade!    (Sprin- 
ger   upp    da   hon    ser    Inldema   på  högbänkaatolpamej.     Nej,  jag  kan 

icke  bedja  då  de  stygga  bilderna  se  på  mig.  (Hon  söker  en 
annan  plats).  Helige  Sankt  Olof  och  heliga  . . .  ack,  att  jag 
ej  skall  minnas  hur  biskopen  kallade  henne!   Gud!   Gud! 

—  kasta    mig  icke  i  skärselden  för  denna  syndens  skull 

—  jag  skall  bedja  hela  den  långa,  svåra  bönen  på  munka- 
spräket  —  credo  —  credo  —  in  patrera  —  ack,  jag  har 
ju  glömt  l^enne  också  —  jag  skall  skänka  fem  stora  vax- 
ljus åt  Guds  Moders  altare  nästa  gång  jag  kommer  till 
kapellet   —   credo   in  patrem  omnipotentem.     (Kyssei-  ifngt 

kvrset.)  * 

(i^ng  utanför y  heledaagad  af  citte^'spel) . 

Och  riddaren  for  uti  österland, 

Att  bedja  för  kärestan  sin: 

O  Krist,  tag  jungfinins  själ  i  din  hand. 


10  BEN  FREDLÖSE 


I  himmelrik  för  henne  in! 

Jag  kommer  väl  äter  när  granen  blommar. 

I  somrame  trenne  han  dröjer  qvar, 

Der  näktergal'n  sjunger  i  qväll. 

Och  messor  han  häller  bäd'  nätter  och  da'r 

I  heliga  grafvens  kapell. 

Jag  kommer  väl  äter  när  granen  blommar. 

När  palmerna  knoppas  vid  Jordans  strand, 

Dä  ber  han  en  bön  till  sin  Gud, 

Att  äter  fä  vända  hem  till  sitt  land, 

Och  trycka  i  famnen  sin  brud. 

Jag  kommer  väl  äter  när  granen  blommar. 

GUNLÖD  (8om  vid  ^mgena  början  spmngit 
upp  och  i  förvirring  lyssnat 
dertillf  gar  efter  dess  slut  till 
dörren  att  skjuta  för  bommen, 
men  gö^  detta  så  långsamt  att 
GTJNNAE  hinner  komma  in). 

GUNNAR   (inträder,    klädd    som  korsrid- 
dare, med  cittra  på  axeln). 

Gunlöd!   (Omf amning). 

GUNLÖD   (sliter  sig  lös  och  gar  mot  dörren). 
GUNNAR. 

Du  är  rädd  för  mig  —  hvad  är  det,  Gunlöd? 

GUNLÖD. 

Så  tog  du  mig  aldrig  i  famn  förr. 

GUNNAR. 

Vi  voro  barn  då! 

GUNLÖD. 

Du  har  rätt  —  vi  voro  barn  dä.  Hvad  betyder  den 
der  silfverfalken  du  bär  i  skölden?  Jag  säg  honom  i  morse 
pä  din  drake. 


DEN  FREDLÖSE  11 


GUNNAR. 


Du  såg  min  drake  —  du  kände  min  sång,  och  du 
ville  ändå  stänga  dörren  för  mig  —  hur  skall  jag  förstå 
dig,  Gunlöd? 

ÖUNLÖD. 

Ack!  fråga  mig  ingenting  —  jag  är  så  underlig  till 
mods  —  men  sitt  ner  och  låt  mig  tala  vid  dig! 

GUNNAR  (sätten-  sig). 

Du  tiger  ju  — 

GUNLÖD. 

Du  säger  ju  ingenting  heller. 

GUNNAR   (trycket'  hcmte  i  sin  famn). 

Gunlöd!  Gunlöd!  har  snön  fallit  så  tätt,  att  minnet 
frusit  bort  —  sjelfva  eldi^^^^®*  derute  kan  ju  gråta  eld  — 
och  du  är  kall  som  en  snö  vind  —  men  tala  —  tala! 
Hvarför  är  du  här  —  hvad  har  händt? 

GUNLÖD. 

Svårt  har  händt,  värre  kan  hända,  om  du  stannar 
längre  —  (sjnvfiger  upp)  Gå,  innan  far  kommer. 

GUNNAR. 

Tror  du  jag  släpper  dig  nu  —  jag  som  sökt  dig  i 
länga  år?  Då  jag  ej  i  hemlandet  kunde  finna  dig,  gick  jag 
att  i  strid  med  Saracener  och  Blåmän  söka  dig  på  andra 
sidan  grafven  —  men  min  tid  var  ej  kommen,  och  dä  det 
hlef  vår  fjerde  gången  fick  jag  höra  af  väringsmän  att 
du  fans  här.  Nu  har  jag  dig  —  och  du  vill  att  jag 
skall  lerana  dig  ensam  i  detta  hedningamörker. 

GUNLÖD. 

Jag  är  ej  ensam! 


12  DEN   FREDLÖSE 


GUNNAR. 

Din  far  älskar  dig  ej  —  din  mor  forstår  djg  ej,  och 
båda  äro  hedningar. 

GUNLÖD. 

Jag  har  kristna  vänner  I 

GUNNAR. 

Du   blef  då  kristen,  Gunlöd  —  den  heliga  jungfrun 
har  hört  min  bön. 

GUNLÖD. 

Ja!  ja!   O  låt  mig  kyssa  korset  du  bär  på  din  axel 

—  det  har  du  ju  fått  vid  den  heliga  graiven? 

GUNNAR. 

Och  nu  ger  jag  dig  den  kristna  broderskyssen,  den 
första,  Gunlöd,  du  fått  af  mig. 

GUNLÖD. 

Du  får  aldrig  kyssa  mig  mer! 

GUNNAR. 

Men  säg  mig,  hur  blef  du  kristen? 

GUNLOD. 

Först  trodde  jag  på  min  far  —  han  var  så  stark  — 
se'n  trodde  jag  på  min  mor  —  hon  var  så  god  —  sist 
trodde  jag  på  dig  —  du  var  så  stark  och  så  god  och  — 
så  skön;  och  när  du  for  bort  —  stod  jag  så  ensam  — 
mig  sjelf  kunde  jag  aldrig  tro  på  —  jag  var  så  svag. 
Då  mindes  jag   din  Gud,  som  du  så  ofta  bedt  mig  älska 

—  och  jag  bad  till  honom. 

GUNNAR. 

Och  de  gamle  gudarne  — 

GUNLÖD. 

Dem  har  jag  aldrig  kunnat  tro  på,  fastän  far  befallt 
mig  det  —  —  de  äro  så  elaka. 


DES   FREDLÖSE  13 


GUNNAR. 


Och  hvem  lärde  dig  bekännelsen  och  gaf  dig  korset 
med  Kristusbilden? 

GUNLÖD. 

Biskopen. 

GUNNAR. 

Och  det  vet  ingen? 

GUNLÖD. 

Nej,  ingen  —  ty  jag  har  måst  ljuga  för  min  mor, 
och  det  oroar  mig  ofta. 

GUNNAR. 

Och  din  far  gömde  dig  här,  att  ej  de  Kristne  skulle 
se  dig? 

GUNLÖD. 

Ja  —  och  nu  är  han  på  väg  från  Norge,  der  han 
skaffat  folk  —  ty  han  vill  bli  Jarl  på  ön. 

GUNNAR. 

Det  förbjude  Gud! 

GUNLÖD. 

Ja  —  ja  —  men  du  får  ej  dröja,  ty  han  väntas  hem 
i   qväll. 

GUNNAR. 

Nåväl  —  der  bortom  Hjörlefsnäset  ligger  min  drake 
—  Ut  till  hafs!  det  blåser  land  vind,  och  innan  första  hane- 
gället  äro  vi  utom  synhåll. 

GUNLÖD. 

Ack  ja! 

GUNNAR. 

Snart   äro  vi   i   Östergötland   —   der  står  sommaren 


14  LEN  yUKLLOSE 

ännu  grön  —  och  der  skall  du  bo  på  min  borg,  som  jag 
byggt  ^er  din  faders  gärd  legat! 

GUNLÖD. 

Står  han  ej  qvar? 

GUNNAR. 

Nej,  —  han  blef  uppbränd. 

GUNLÖD. 

Af  de  kristne? 

GUNNAR. 

Du  är  så  ifrig,  Gunlöd! 

GUNLÖD 

Jag  våndar  jag  hellre  då  vore  hedning! 

GUNNAR. 

Hvad  säger  du,  flicka? 

GUNLÖD. 

Förlåt  mig!  förlåt  mig!  jag  är  så  vild  till  lynnes  — 
och  när  jag  ser  de  fromma  kristne  fara  fram  så  — 

GUNNAR. 

Döda   din  tanke,  Gunlöd  —  han  är  gudlös.      Ser  du 
denna  krans? 

GUNLÖD. 

Hvar  tog  du  honom? 

GUNNAR. 

Du  känner  dessa  blommor,  Gunlöd? 

GUNLÖD. 

De  ha   vuxit  i  min  faders  örtagård  —  får  jag  dem. 

GUNNAR. 

Gema  —  men  hvad  behöfver  du  dera,  då  vi  resa? 


DEN  FREDLÖSE 15 

GUNLÖD. 

Jag  skall  se  på  dem  när  den  långa  vintern  kommer 
—  granen  skall  minna  mig  på  skogens  grönska,  och  sip- 
poma  på  den  blåa  himmelen. 

GUNNAR. 

Och  när  de  vissnat  —  — 

GUNLÖD. 

Det  tänkte  jag  icke  på! 

GUNNAR.  • 

• 

Derfbre  följ  mig  från  detta  föi^fårliga  land  dit  bort 
(ler  vår  barndom  flydde,  och  lef  så  fri  som  fogeln  bland 
blommor  och  solljus  och  värme  —  der  skall  du  ej  be- 
höftra  smyga  dig  till  Herrans  tempel,  när  klockan  manar 
till  sabbath.  O!  du  skall  se  den  nya  kyrkan  med  det 
hvälfda  taket  och  de  höga  pelargångame,  och  höra  djek- 
names  sång  då  biskopen  tänder  virak  vid  högaltaret, 
(ler  skall  du  fira  din  gudstjenst  med  de  kristne,  och  du 
skall  fä  se  att  ditt  hjerta  skall  renas  från  synden. 

GUNLÖD. 

Skall  jag  fly  från  min  mor? 

GUNNAR. 

Det  skall  hon  förlåta  dig  —  en  gång. 

GUNLÖD. 

Men  min  far  skall  kalla  mig  feg  och  det  får  han  ej. 

GUNNAR. 

Det  må  du  lida  för  din  tros  skull. 

GUNLÖD. 

Thorfinns  dotter  var  aldrig  feg. 

GUNNAR. 

Din  far  älskar  dig  ej  och  skall  hata  dig,  när  han 
blir  kunnig  om  din  omvändelse. 


16  nHX   FR  ELLO  SE 


GUNLÖD. 

Det  må  han  göra  —  men  han  skall  aldrig  förakta  mig. 

GUNNAR. 

Nu  är  du  feg,  Gunlöd! 

GUNLÖD. 

Nej!  År  det  ej  större  att  bära  hans  hat  än  att  fly 
hans  förakt? 

GUNNAR. 

Du  dagtingar  med  din  kärlek,  Gunlöd! 

GUNLÖD. 

Kärlek?! Jag  minnes   —  det  var  en  jungfru 

—  hon  hade  en  vän  som  for  bort  —  sedan  var  hon  aldrig 
glad  mera  —  hon  satt  blott  och  söramade  silke  och  guld 

—  hvad  hon  sydde  fick  ingen  se,  och  när  man  sporde 
henne  sä  grät  hon  —  och  när  man  frågade  hvarför  hon 
grät,  svarade  hon  ej  utan  endast  grät  —  sedan  blef  hon 
blek  om  kinden,  och  hennes  moder  redde  säng  — 

Då  kom  en  gammal  qvinna  dit  och  hon  sade  att  det 
var  kärlek,  Gunnar  —  jag  grät  aldrig  —  då  du  for  bort, 
ty  far  säger,  det  är  skam  att  gråta;  jag  sömmade  aldrig 
silke  och  guld,  ty  det  har  mor  ej  lärt  mig  —  hade  jag 
då  icke  kärleken? 

GUNNAR. 

Du  har  ofta  tänkt  på  mig  under  dessa  långa  år? 

GUNLÖD.. 

Jag  har  så  ofta  drömt  om  dig,  och  när  jag  i  morse 
stod  vid  vindögat,  der  jag  så  gema  dröjer,  och  blickade  ut 
åt  hafvet,  och  såg  din  drake  dyka  upp  i  öster,  blef  jag 
så  orolig,  men  jag  visste  ju  ej,  att  det  var  din  drake  — 

GUNNAR. 

Hvarföre  ser  du  så  gerna  utåt  hafvet? 


1)EX  FREDLÖISE  17 


GUNLÖD. 

Du  frågar  så  mycket! 

GUNNAR. 

Hvarfore  ville  du  stänga  dörren  för  mig? 

GUNLÖD   (Hgtn). 
GUNNAR. 

Hvarför  stängde  du  henne  ej? 

GUNLÖD  (tiger). 
GUNNAR. 

Hvarför  tiger  du? 

GUNLÖD   (InHster  i  Uftig  gråt). 
GUNNAR. 

Du  gråter,  Gunlöd,  och  du  vet  ej  hvarför?    Jag  vet 

(let  —   du   har  kärleken!   (Tar  Jwnm  i  famn  och  kf/sser  lietmc). 

t* 

GUNLÖD   (sUter  sig  lös). 

Du  får  ej  kyssa  mig  —  gå! 

GUNNAR. 

•Ja  —  och  du  skall  följa  mig. 

GUNLÖD. 

Jag  tar  ej  emot  bud  af  dig.     Jag  vill  ej  lyda  dig. 

GUNNAR. 

Fjellet  kastar  eld  —  derför  slocknar  han. 

GUNLÖD. 

Du  har  stört  min  frid  —  för  evigt  —  gå  och  låt 
mig  glömma  dig! 

GUNNAR. 

Vill   du  veta  hvad  silfverfalken  med  bandet  betyder, 
det  är  den  vilda  flickan  som  jag  skall .  tämja. 


18  BEN  FREDLÖSE 

_  11  ■  ■■       I  ■  m^^^^  ■  ■  m^, 

GUNLÖD. 

Du!  —  Gä  innan  jag  hatar  dig!  —  Mig  har  ännu 
ingen  böjt. 

GUNNAR. 

Vilda  blod,  än  sjuder  det  af  vikingaelden,  men  han 
skall  slockna.  Gunlöd,  ett  dygn  väntar  jag  dig,  och  du 
skall  komma,  mild  som  duf\ran,  när  hon  söker  skydd,  fastän 
du  nu  likt  falken  vill  flyga  öfver  molnen.  —  Jag  håller 
ännu  i  bandet  —  det  är  din  kärlek  —  och  honom  kan  du 
ej    slita.     När    nästa    afton    skymmer,  kommer  du.     Till 

dess  farväl!   (Går  mot  dörren  der  han  stannar). 

GUNLÖD   (tiger).  . 
GUNNAR  (i  det  han  går). 

Farväl ! 

GUNLÖD. 

Får  väl  se,  du  stolte  riddare,  hvem  som  kommer  först 
—  När  denna  krans  grönskar  härnäst,  kommer  jag.  (Kaaar 

kransen  på    elden.      Under   det   lian    brinner,    blir  hon  stående  tankfull; 
när  han  brunnit  upp  brister  hon  i  våldsam  gråt  och  faller  på  knä.)  Gud. 

Gud!  Böj  mitt  hårda  sinne  —  ack,   att  han   skulle  gå! 

(skyndar  till  dörren.     I  detsamma  inkommer  Valgerd  och  går  förU  Gun- 
löd  fram  till  elden): 

VALGERD. 

Hvarfor  har  du  ej  skött  om  elden? 

GUNLÖD   (tiger). 

VALGERD  (lägger  sin  hand  på  Gunlöds 
hjerta). 

Du  har  en  hemlighet. 

GUNLÖD. 

Ja,  moder,  ja! 

VALGERD. 

Göm  henne  väl! 


DEN  FREDLÖSE  19 


GUNLÖD. 

Nej,  jag  måste  tala  —  jag  kan  icke  längre. 

VALGERD. 

När  säg  du  en  mor  som  icke  visste  sin  dotters  hem- 
lighet? 

GUNLÖD. 

Hvem  har  sagt  dig  min? 

VALGERD  (siräftj. 

Torka  af  dina  tårar!    (Fam.j 

GUNLÖD. 

O,  låt   mig  gå  ut   —  på  ^ellet  —  till  stranden  — 
här  är  så  qvaft! 

VALGERD. 

Gå  upp  på  löftet,  så  får  du  vara  ensam! 

EN   TRÄL   (mkmmner.J 
VALGERD. 

.  Hvad  vill  du? 

TRÄLEN. 

Jarlens  lurar  höras  utom  skären  och  stormen  har  vuxit. 

VAL  GERD. 

Har  mörkret  fallit? 

TRÄLEN. 

Ja  och  ett  hiskligt  mörker!     (Pam.) 

GUNLÖD. 

Skicka  ut  en  snäcka  —  två  —  så  många  som  finnas ! 

TRÄLEN. 

Alla  snäckorna  äro  ute  på  jagten. 

10 


20  LEN  FREDLÖSE 


GUNLÖD. 

Tänd  upp  våxdkasar! 

TBÅLEN. 

Virket  är  så  vått,  att  vi  ej  haft  så  mycket  som  en 
spån  på  ärilen  hela  långa  qvällen. 

VALGERD. 

Gå! 

TRÄLEN. 

Hur  skall  det  nu  gå  med  jarlen? 

VALGERB. 

Bi^r  det  dig? 

(Trälen  går.) 
GUNLÖD. 

Du  har  ej  glömt  din  skymf. 

VALGERD. 

Och  ej  min  hämnd  —  man  bär  ej  hand  på  en  jarla- 
dotter! 

GUNLÖD. 

Nåväl!  Nu  är  stunden  kommen  —  tag  din  hämnd  — 
så  här . . .  jag  skall .  lära  dig!  {^ar  ett  öIomJ  Sätt  nu  detta 
bloss  i  högra  vindögat,  så  stjelper  du  —  Sätter  du  det  i 
venstra,  så  hjelper  du  . . . 

VALGERD. 

Ge  mig  stickan  och  gå  din  väg! 

GUNLÖD. 

Det  finnes  ett  offer  som  kan  blidka  dina  Gudar  — 
offra  din  hämnd.  fOär.J 

VAL  GERD  ftar  blosset  och  gar  lufstigt  till 
venstra  vindögat,  hvilket  Jion  öpp- 
nar.    Man  hor  lurar  utanför) 

Du  slog  mig,  Thorfinn  —  jag  svor  att  hämnas  — 
jag  skall    åtminstone  förödmjuka  dig  med  en  välgemiug. 


DEN  FREDL  Ö  SE  21 


GUNLÖD  (som   obemärkt  af  Valgerd  in- 
kommit ^  faUer  henne  om  halsen). 

Tack,  moder! 

VALGERD  (bnjddj. 

Har  du  ej  gått . . . 

GUNLÖD. 

Nu  kan  jag  gå.  (Gar.) 

VAL  GERD  (ensam  vid' luckan). 

Du   ropar  på  hjelp,  du  starke  man,  som  alltid  halp 
dig  sjelf . . .  (lurstötar)    Hvar  är  nu  din  kraft  —  hvart  tar 

ditt  kungarike  vägen  —  (En  väderil  skakar  luckan  och  släcker  blosset). 
—  (Valgerd  far  förskräckt  upp  och  tänder  blosset  ånyo.)  O !  han  för- 
gås —  hvad  skall  jag  göra!  Bedja?  till  hvem?  Odin? 
Njord?  ögir?  Jag  har  anropat  dem  i  fyra  gånger  tio  år, 
men  aldrig  ha  de  svarat!  Jag  har  blotat,  men  aldrig  ha 
de  hulpit.  —  Du,  Gud,  hvad  Du  än  må  heta  —  Du  mäg- 
tige,  som  låter  solen  gå  upp  och  ned,  Du  väldige,  som 
råder  öfver  vind  och  vatten,  till  Dig  vill  jag  bedja  —  Dig 
vill  jag  offra  min  hämnd,  om  Du  räddar  honom! 

ORM  (inkommer  oförmärkt). 

God    qväll,   fru  Valgerd!   Ta'n  på  Er  kappan,  luften 
är  skarp! 

VAL  GERD  {brydd.,  stänger  litekan  och  tar 
ned  blosset). 

Välkommen,  Orm! 

ORM. 

Tack,  fini! 

VALGERD. 

Hur  är  dig.  Orm? 

ORM. 

Drägligt  nog,  när  man  kommer  till  brasan! 


22 DEN  FREDLÖSE 

VALGERD  {otaligt). 

-   Hur  gick  färden,  menar  jag? 

ORM. 

Det  blir  en  läng  saga! 

VALGERD. 

Gör  henne  kort! 

ORM. 

Ja,  som  i  veten,  skulle  vi  fara  till  Norge  för  att 
skaffa  folk  och  timmer. 

VALGERD. 

Orm  I 

ORM. 

Fru  Valgerd! 

VALGERD. 

Du  har  ej.  sagt  ett  ord  om  jarlen, 

ORM. 
Ha'n  I  sport  ett  ord  om  Er  make? 

VALGERD. 

Hvar  är  han?  Lefver  han? 

ORM. 

Jag  vet  ej. 

VALGERD. 

Du  vet  ej?  Du  hans  fosterbroder!  Hvar  skiljdes  du 
från  honom? 

ORM. 

Åh,  långt  ute  på  färden.  Der  var  lustigt  mån  I  tro 
—  I  skullen  ha  sett  honom,  då  han  sam  med  min  harpa 
i    handen    —    Henne    hade    han    lofvat    hålla    reda    på; 


I) EX  FREDLÖSE  23 


liafstångeu  hade  snott  sig  i  hår  och  skägg,  så  att  man 
var  frestad  att  tro,  det  vore  necken  sjelf  —  I  detsamma 
kom  en  våg  —  stor  som  ett  hus  —  — 

VALGERD. 

Och  sedan? 

ORM. 

Sedan  —  såg  jag  aldrig  min  harpa  mer! 

VALGERD. 

Orm!  Du  söker  skämt  då  din  herre  och  broder  kanske 
förgås  derute.  Jag  befaller  dig:  gå  genast  och  sök  ho- 
nom! Hör  du! 

ORM. 

Hvad  går  åt  er?  Förr  frågaden  I  aldrig  stort  dier 
er  make!  —  Nu  kunnen  I  ha  tid  att  ge  mig  en  dryck 
öl  innan  jag  går! 

VAL GERD. 

Värm  dina  knän  vid  spiseln,  jag  skall  gå  —  jag 
skall  trotsa  våg  öch  storm! 

ORM   (tar  Iwimes  händer). 

Qvinna!  Qvinna!  —  I  aren  ändå  qvinna! 

VALGERD  (vred). 

Släpp  min  hand! 

ORM. 

Nu  är  jarlen  räddad! 

VALGERD. 

Räddad? 

ORM. 

Ja,  han  har  fått  igen  er  —  och  det  är  just  hans 
kraf  nu.  (Gm.) 


24  B  EX  FREDLÖSE 


THORFINN   och   ORM    (röBter    höras    utanför, 

TJwrfinn  skrattar  Iwgt.) 

VALGERD. 

Jarlen  kommer  —  han  skrattar  —  det  har  jag  aldrig 
hört  —  O,  här  är  något  forfårligt  å  bane!  (H<m  vrider  sina 

händer.) 

THORFINN   och   ORM   (inträdn). 

THORFINN  (skrattande). 

Det  var  en  dråplig  syn  — 

ORM. 

Ja,  det  lofvar  jag! 

VALGERD. 

Välkommen  hem,  make! 

THORFINN. 

Tack,  hustru!  Har  du  varit  ute  i  regnet  —  Du  är 
våt  i  ögonen! 

VALGERD. 

Du  är  så  lustig. 

THORFINN. 

Lustig  —  ja!  ja! 

VALGERD. 

Hvad  blef  af  dina  drakar? 

ORM. 
De  gingo  till  botten  så  när  som  på  en. 

VALGERD  (tiU  TJwrfinn). 

Och  du  kan  ändå  vara  glad. 

THORFINN. 

Hå!  Det  vexer  mycket  timmer  NordaniQells! 


DEN  FREDLÖSE  25 


ORM. 

Nu  vore  det  kanske  på  tiden  att  få  sig  något  till  lifs! 

THORFINN. 

Du  talar  väl!  Tag  fram  öl,  hustru,  så  ska'  vi  vara 
muntra. 

ORM. 

Och  så  tacka  vi  gudame  som  räddat  oss. 

THORFINN. 

När  skall  du  vexa  från  de  der  sagorna,  Orm? 

ORM, 

Hvarför  vill  du  tvinga  din  hustru  och  din  dotter  att 
tro  på  dem. 

THORFINN. 

Qvinnfolk  ska'  ha  gudar, 

ORM. 

Hvem  tror  du  halp  dig  derute? 

THORFINN. 

Det  gjorde  jag  sjelf!    • 

ORM. 

Och   ändå  skrek  du  på  Åke  Thor  när  den  stora  vå- 
gen  slok  dig! 

THORFINN. 

Det  log  du! 

ORM. 

Orm  lög  aldrig!' 

THORFINN. 

Orm  är  skald. 


20  B  JEN  FMEDLÖSE 


ORM. 

Thor&iu  sväljde  visst  för  mycket  hafsvatten,  när  han 
skrek  på  hjelp,  efter  han  är  så  salt  i  munnen! 

THORFINN. 

Håll  styr  på  din  tunga,  Orm! 

VALGERD  {fned  kamj. 

Se  här,  fosterbröder!  jag  dricker  for  eder  sämja  och 
bättre  lycka  till  nästa  sjötåg! 

THORFINN. 

Jag  förbjuder  dig  att  tala  mer  om  detta! 

(Be  dricka.     TJtorfinn  far  brådt  hornet  frän  munnen  och  frugar:) 

Hvar  är  barnet? 

VALGERD  (oroUg). 

Hon  är  på  löftet! 

THORFINN. 

Kalla  henne  hit!  • 

VALGERD. 

Hon  mår  visst  ej  väl! 

THORFINM  (hUckar    skarpt  på  Valgerd). 

Hon  skall  komma! 

VALGERD. 

Det  vill  du  ej! 

THORFINN. 

Hörde  du  mitt  ord?  ^ 

w 

VALGERD. 

Det  är  ej  ditt  sista! 

THORFINN. 

Mannen    har    blott  ett,   men   qvinnan  ska'   alltid  ha 
det  sista! 


BEN   FEEBLÖSE  27 


VALGERD  (vekt). 

Du  hånar  mig. 

THORFINN. 

Du  är  vred,  tror  jag. 

VALGERD. 

Du  skrattar  så  mycket  i  qväll!  (Oar.) 

THORFINN. 

Orm!  Jag  fick  en  tanke! 

ORM. 

Är  han  stor  —   så  göm  på  honom  —  Det  är  ondt 
.om  stora  tankar  nu  för  tiden! 

THORFINN. 

Såg  du  på  min  hustru? 

ORM. 
Jag  ser  aldrig  på  andras  hustrur. 

THORFINN. 

Hur  vänlig  och  blid  hon  var. 

ORM. 

« 

Hon  tyckte  det  var  synd  om  dig! 

THORFINN. 

Synd  om  mig? 

ORM. 

Ja  —  ty  den  sorg  som  skrattar  är  en  sorg  till  döden 
—  tänkte  hon! 

THORFINN. 

En  qvinna  kan  ej  tänka. 

ORM. 

Nej  —  ^^*®  ^^^  hufVudet,  men  med  hjertat  —  der- 
for  har  hon  mindre  hufvud,  men  större  bröst  än  vi! 


28  BEN  FREDLÖSE 


THORFINN. 

Onda  aningar  plåga  mig! 

ORM. 

Stackars  Thorfinn! 

THORFINN. 

Mitt  bam! . . .  Orm!  när  hon  kommer  skall  du  bjuda 
henne  dricka  ur  hornet  for  Åsa-Odin. 

ORM. 
Käfven  vädrar  mot  vind  —  jag  förstår. 

THORFINN. 

Var  beredd  —  De  komma. 

ORM. 

Var   ej   hård    mot  barnet,   Thorfinn!   Då  får  du  med 
mig  att  göra! 

VALGERD   och   GUNLÖD   (inkomma;  denaefiare 

'   synes  sönmdruekenj 

GUNLÖD. 

Välkommen  hem,  fader! 

THORFINN. 

Är  det  sanning? 

GUNLÖD  (tiger). 
THORFINN. 

Du  är  sjuk?  Icke  sant? 

GUNLÖD. 

Jag  mår  ej  rätt  väl! 

THORFINN. 

Jag  fruktar  det! 

ORM. 

Gunlöd   —   nu   skall  du  tömma  ett  signadt  horn  för 
Odin,  som  räddade  din  far  ur  sjönöd. 

(Tar   hor7iet,  för  det   öfver   elden    och  räcker  det  åt  Gunlöd.     jiUa 
tötnma  sina  utom  Gunlöd.) 


1 


BEN  FREDLÖSE  29 


THORFINN  (bäfrandey 


Dricky    Gunlöd! 


GUNLÖD  (kastar  hofttet  på  golf  vet  ^  går 
fram   oeh  lägger  sitt  hufvud  i 
Thorfifms  knä). 

.  Hör  mig,  fader  —  jag  är  kristen  —  gör  med  mig 
Il  vad  du  vill  —  min  själ  kan  du  dock  ej  forderfva  — 
Henne    slcola    Gud  och  alla  helgon  skydda! 

THORFINN  (utom  sig  af  sniärta  och  vrede 
stiger  uppy  skjuter  undan  Gun- 
löd  och  vill  tala;  orden  svika 
honoin;  han  sätter  sig  tyst  ned 
på  bänken.) 

ORM  (går  till  qrinnorna  och  talar  sakta 
vid  dan.  De  gå  mot  dörren y  då 
GUNLÖD  springei'  tillbaka  och  stal- 
Ut  sig  mot  lliorjinn). 

',  GUNLÖD.     ^ 

»  ... 

"Jj^ejl  jag  går  ej,  jag  måste  tala,  att  ej  du,  min  far, 
mål  g§L  i  graiVen  med  en  lögn  —  ty  hela  ditt  lif  har  varit 
en  lögnl  Jag  skall  offra  den  barnsliga  vördnaden  —  kär- 
leken Yiar  jag  aldrig  känt  —  och  visa  dig,  hvilken  oerhörd 
skuld  du  samlat  öfver  ditt  hufvud  —  Vet!  Du  har  lärt 
mig  Yiata  —  ty  när  gaf  du  mig  karlek*  —  du  lärde  mig 
Aru^ta  den  store  Thorfinn  jarl  och  du  har  lyckats,  ty  jag 
bäfvar  for  din  hårdhet,  och  jag  hyser  vördnad  för  dina 
mänga  ärr  och  dina  stora  bragder  —  men  du  lärde  mig 
aldrig  älska  min  far  —  Du  stötte  bort  mig  hvar  gång 
jag  ville  komma  till  dig  —  du  förgiftade  min  själ  —  men 
nu  ser  du  Guds  straff  —  du  har  gjort  mig  till  en  brotts- 
ling —  ty  så  är  jag  i  detta  ögonblick,  men  jag  kan  ej 
£Uina.t.  Hvi  hatar  du  min  tro?  —  Jo,  hon  är  kärleken 
ocb.  din  är  hatet!  O  fader!  fader!  jag  ville  kyssa  molnen 
£råxt  din  panna,  jag  ville  smeka  dina  hvi  ta  lockar  och 
Iconuna  dig  att  glömma  sorgerna  som  hvitnat  dem  —  jag 
ville  stötlja  dig  när  en  gång  dina  steg  började  stapla  -  - 
O!    glöm  hvad  jag  sagt  —  öppna  din  famn  nu  (på  knä)  och 


t 


30  JiEX   FnEDLÖSE 


tag  mig  upp.     Se  på  mig  mildt  —  en  enda  gång  —  innan 

det  blir  för  sent  —  Säg  ett  ord (sprittger  upp.)  O! 

jag  fryser  ihjel  af  dina  blickar!  Du  vill  ej!  Jag  skall  bedja 

om   kraft   att   älska   dig!     (Mäter  i  gråt  och  går  följd  af  Valgerd.) 

m 

ORM   (går  fram  till  Thorfinn). 
THORFINN. 

Sjung,  Orm! 

ORM. 

Orm  sjunger  bara  lögner! 

THORFINN. 

Ljug  då! 

ORM. 

Var  sanningen  så  bitter? 

THORFINN. 

Hvad  säger  du! 

ORM. 

Åh  ja  —  du  skall  få  höra  mera  af  mig  —  sedan  — ^ 
Nu  skall  jag  lugna  odjuret  med  en  vacker  osanning!  (fattar 

harpan  och  franinäger  följande  qväde  med  liarpslag  mellan  hvar  vina.) 

När  vårvind  gick  fram 
öfv^er  vaggande  sjö, 
Och  brodden  bröt  upp 
Ur  den  bruna  mull, 
Då  drog  drotten 
Draken  ur  lidret, 
Att  fresta  fården 
På  fradgande  våg. 

Med  stäfveu  vi  lade 
Mot  Leiregård; 
Då  drucko  vi  mjöd 
Hos  Dana-drotten; 


Dj^.x  FRKDLosi:  :u 


Foro  vi  östanled 
Till  Micklagårds  salar, 
Vi  njöto  drufvan 
Hos  svartögd  mö. 

/  Men  hissades  härsköld 

I  högan  mast, 
Der  bräcktes  brjnjor 
Och  klöfvos  sköldar. 
Och  pilame  sjöngo: 
"Det  är  vår,  det  är  vår"; 
Som  safven  ur  björken 
Ur  såren  sprang  blod. 

Ej  qvinna  vågade 
Sin  famn  oss  neka. 
Från  bonden  vid  plogen 
Vi  togo  vårt  kraf. 
Och  gömde  han  tredsken 
Sitt  gods  och  gull, 
\  Vi  stekte  hans  boskap 

Vid  lågan  af  hans  gård. 

0  härligt,  härligt 
Det  lifvret  var] 
När  hafstrollen  spände 
Mqt  jembandad  stäf ; 
Då  slog  af  lifslust 
Vikingens  hjerta. 
Då  klungo  från  harpan 
Dråpliga  qväden. 

Och  nordmannastyrkan 

1  skaldemas  qväden 
Då  sjöngs  öfver  hela 
Verlden  den  vida. 
Nu  rosta  svärden 
Och  dyrkas  svaghet. 
Men  sjökonung  sofver 
Vid  sotig  härd. 


32  BEN  FREDLÖSE 


Hvad  månde  skalden  sjunga 
I  bragdlös  tid? 
Stålsträng  ej  likar  sig 
Till  joller  och  flärd; 
Hänga  vill  jag  harpan, 
Hänga  den  pä  vägg 
Se'n  mitt  afsked  jag  sjöng 
Till  stordåd  och  kraft. 

THORFINN  (vaknande  upp  ur  sina  tankar). 

Är  det  slut?     . 

ORM. 

Ja,  det  brukar  bli  slutet  på  visan. 

THORFINN. 

Orm,  du  är  min  vän! 

ORM. 

Hm  —  måtte  väl  det! 

THORFINN. 

Jag  saknar  lugn. 

ORM. 

Det  finnes  två  sätt  att  få  lugn:  det  ena  att  aldrig 
göra  hvad  man  ångrar  —  det  andra  att  aldrig  ångra  hvad 
man  gör! 

THORFINN. 

Och  om  man  redan  har  gjort  hvad  man  ångrar? 

ORM. 
Thorfinn!  Du  ångrar  således  din  hårdhet  mot  barnet? 

THORFINN  Qwftigt). 

Jag  ångrar  aldrig  något  —  och  hvad  barnet  angår  — 
så  håller  du  din  mun! 


JOEN  FREDLÖS  K  33 


ORM. 


Hör  du,  Thorfinn  —  har  du  aldrig  tänkt  på  ditt  till- 
ryggalagda  lif. 

THORFINN. 

Tänka  må  käringar  göra  vid  brasan,  handla  var  mitt  lif! 

ORM. 
Hvad  ämnar  du  nu  ta'  dig  till? 

THORFINN. 

Hvad  jag  ämnar  ta'  mig  till? 

ORM. 

Ja! 

THORFINN  (ikakad,  tt^er.) 
ORM. 

Ser  du  bara  hur  den  lilla  tanken  slog  dig- —  tänk 
då  om  en  stor  tanke  kom  på  dig.  —  Hvarför  törs  du  ej 
se    dig  tillbaka?  Jo,  du  är  rädd  att  få  se  en  hisklig  syn! 

THORFINN. 

Låt  det  förflutna  vara  begrafvret! 

ORM. 

Nej!  jag  skall  rifva  upp  liken  ur  sina  högar,  och  de 
skola  stirra  på  dig  med  sina  tomma  ögon,  tills  du  faller 
samman  af  bäfv^an  och  ångest  —  och  då  skall  du  se  att 
<lti  med  all  din  kraft  ej  var  någon  man! 

THORFINN. 

Hvad  pratar  du,  din  vettvilling? 

ORM. 

Skrik  du  —  du  är  bara  en  pojke  ännu!  Ja  du, 
jag  såg  stora,  långa  barn  med  yfv^igt  skägg  och  grånadt 
hår  och  krokig  rygg  också. 


34  BEN  FREDLÖSE 


THORFINN. 

Håll  munnen,  Orm! 

ORM. 

Skrik  så  att  stugan  ramlar  —  sanningen  kan  du 
ändå  inte  öfVerrösta" 

THORFINN. 

Tig,  innan  jag  slår  dig! 

ORM. 

Slå  till  —  .slå  ihjäl  mig  —  ryck  tungan  ur  min  mun 

—  sanningen  skall  ändå  ropas  med  kopparlurar  i  dina 
öron  —  "ditt  lif  var  en  lögn"! 

THORFINN  (med  kuf  vad  vrede  och  mäiia). 

Orm,  jag  ber  dig  —  tala  ej  mera! 

ORM. 

Jo,  Thorfinn,  jag  skall  tala!  Känner  du  hur  marken 
gungar  under  dig  —  det  betyder  jordbäfning!  Hela  verl- 
den  bäfVar  i  dessa  dagar,  ty  hon  skall  till  att  föda  — 
hon  skall  föda  fram,  under  grufliga  smärtor,  en  härlig 
hjelte.  öppna  dina  ögon  och  se!  Ser  du  hur  österns  folk 
kämpar  med  vestems?  Det  är  älskogens  första  strid  — 
den  nya  makan  darrar  för  deii  gamles  omfamningar,  hon 
kämpar  och  lider  —  men  snart  skall  hon  fröjdas  —  och 
facklor  skola  tändas  i  tusendetal  och  hela  jorden  skall 
stråla  af  frid  och  glädje,  ty  han  skall  födas,  den  unge,  den 
starke,  den  sköne  drotten,  som  skall  herska  öfver  alla  folk 

—  hvars  spira  heter  kärlek  och  hvars  krona  heter  ljus  — 
och  hvars  namn  är  den  nya  tiden!  —  Thorfinn!  mins  du 
sagan  om  Thor  hos  Utgårda  Loke?  Katten  lyfte  han  högt 
så  att  trollen  bleknade  —  ur  hornet  drack  han  så  djupt, 
att  trollen  bäfvade  —  men  när  käringen  fållde  honom  på 
knä  —  Då  skrattade  trollen!  Det  var  tiden  som  besegrade 
honom,  och  det  är  tiden  du  har  kämpat  mot  och  som  slagit 
dig  — ^  det  är  tidens  herre  —  det  är  Gud  som  krossat  dig! 


DEN  FREDLÖSE 35 

THORFINN. 

Jag  har  aldrig  känt  någon  annan  gud  än  min  egen 
kraft,  och  den  guden  tror  jag  på! 

ORM. 

Du  känner  honom  icke  —  du  som  så  länge  legat  i 
fejd  med  honom.  Det  var  han  som  dref  dig  från  ditt 
tädemesland,  och  du  trodde  dig  undfly  honom  —  det  var 
han  som  slog  sönder  dina  skepp  och  dränkte  ditt  kunga- 
rike, och  din  makt  var  slut  —  det  var  han  som  slet  ditt 
bam  från  dig,  och  du  påstod  att  du  saknade  lugn  —  det 
var  han  — 

EN  BUDBÄRARE. 

Är  du  Thorfinn  jarl? 

THORFINN. 

Det  är  jag. 

BUDBÄRAREN. 

Du  gjorde  strandhugg  vid  Reyd-Qord  i  våras? 

THORFINN  (wubbUg). 

Jag  gjorde  så! 

BUDBÄRAREN. 

Du  plundrade  och  du  brände  hos  Hallfred  pä  Thor- 
valla. 

THORFINN. 

Ja! 

BUDBÄRAREN. 

Se'n  for  du  dina  farde. 

THORFINN  (tiger). 
BUDBÄRAREN. 

Nu  har  Alltinget  förklarat  dig  fredlös  och  nämnt  ditt 

11 


30  DEN  FREDLÖSE 


namn  är  niding.     Din  gård  skall  brännas  och  hvem  som 
vill  tar  ditt  lif. 

Fienderna  äro  öiVer  dig  —  derfore  fly  medan  det  är 

tid   —   fly   i   denna  natt!   (Gar;  det  bUr  ett  uppeliM). 

ORM. 

Vet  du  hvem  det  var? 

THORFINN. 

Det  må  du  spörja! 

ORM. 

Det    var    ett  bud  från  den  der  gamla   käringen  — 
tiden! 

THORFINN. 

Du  talar  som  en  käring! 

ORM. 

Tiden  vill  ej  våld!  Du  kränkte  honom  och  han  slår  dig. 

THORFINN. 

Tiden  kan  ej  kraft  —  derför  dyrkar  han  svaghet. 

ORM. 

Thorfinn!  Då  du  kom  till  ön  svor  du  frid  —  du  har 
brutit  din  ed,  du  har  kränkt  din  ära  —  derför  dör  du 
som  niding! 

THORFINN. 

Kallar  du  mig  ock  niding! 

ORM. 

Ja. 

THORFINN. 

Törs  du  bryta  en  ed  —  törs  du  kallas  niding! 

ORM  (tiger). 


BilN   FREDLÖSE  37 


THORFINN. 

Stackare!  Det  är  du  som  i^^ttrar  mig,  då  jag  vill 
flyga  —  du  lindar  dig  som  en  orm  kring  mina  ben  — 
släpp  mig! 

OEM. 

Jag  har  svurit  fostbrödralagen. 

THORFINN, 

Den  bryter  jag! 

ORM. 

Det  kan  du  ej! 

THORFINN. 

Då  sparkar  jag  dig  undan! 

ORM. 

Det  blir  vår  död! 

THORFINN. 

Är  du  man  du,  Orm? 

ORM. 

Jag  blef  bara  skald! 

THORFINN, 

Derför  blef  du  aldrig  något  heller! 

ORM. 

Jag  visste  hvad  jag  ville,  men  kunde  intet.  Du  kunde 
aljt,  men  du  visste  ej  hvad  du  ville! 

THORFINN. 

Tack  för  din  sång!  Farväl! 

ORM. 
Hvera  skall  sjunga  din  dråpa? 


38  JJEN  FREDLÖSE 


THORFINN. 

Korpanie  troligen! 

ORM. 

Törs  du  dö,  Thorfiim? 

THORFINN. 

Jag  törs  mer  än  dö  —  jag  törs  bli  glömd! 

ORM. 
Du  var  alltid  starkare  än  jag!  Farväl!  Vi  räkas!  (Gmr.) 

THORFINN. 

Ensam!  Ensam!  Ensam! . . . 

(UppeJiaU.J 

Jag  mins,  det  var  en  höst, 

Dagjemningsstormen  gick  med  våld 

Fram  öfver  Englands  haf.     Min  drake  krossades 

Och  jag  blef  ensam  kastad  på  ett  skär! 

Se'n  blef  det  stillt.  —  O!  hvilka  långa  dygn! 

Blott  molnfii  himmel  öfver  mig 

Och  ändlöst,  djupblått  haf  omkring  mig! 

Ej  ljud  af  liflfyld  varelse! 

Ej  måsen  väckte  mig  med  sina  skrän! 

Ej  ens  en  kåre  kom  den  lätta  våg 

Att  sqvalpa  mot  en  sten. 

Det  föreföll  mig  som  jag  sjelf  var  död; 

Jag  högljudt  talade  och  skrek, 

Men  rösten  skrämde  mig 

Och  torkan  band  min  tunga. 

Blott  hjertats  jemna  slag  i  bröstet 

Mig  minde  att  jag  fans! 

Men  när  en  stund  jag  lyssnat  till  dess  ljud 

Jag  snart  ej  mer  det  hörde. 

Då  for  jag  upp  af  bäfvran 

Och  sä  hvar  gång,  tills  jag  i  vanmagt  föll. 

När  då  jag  vaknade  till  slut  —  jag  hörde 

Invid  mig  sakta  slag  lik  hjertats, 


LEN   rit  El)  LO  SK  39 


Jag  hörde  flåsande  från  mun  som  ej  var  min, 

Och  modet  vexte  åter  i  min  själ. 

Jag  såg  mig  om, 

Det  var  ett  säldjur,  som  sig  sökte  hvila; 

Det  säg  på  mig  med  ögon  friktiga, 

Som  om  medlidande  med  mig  dem  fyllt. 

Nu  var  jag  icke  mer  allena. 

Jag  sträckte  ut  min  hand  att  smeka 

Dess  sträfv^a  kropp;  då  flydde  det 

Och  jag  var  dubbelt  ensam. 

Nu  står  jag  ock  på  skäret. 

Hvad  fruktar  jag?  Jo  ensamheten! 

Hvad  är  då  ensamheten? 

Det  är  jag  sjelf! 

Hvem  är  jag  då  att  mig  jag  rädes? 

Är  jag  ej  Thorfinn  jaxl  den  starke, 

Som  böjde  tusen  viljor  under  sin? 

Som  aldrig  kräfde  vänskap  eller  älskog, 

Men  sjelf  bar  sina  sorger! 

Nej!  nej!  jag  är  en  annan! 

Och  derför  rädes  Thorfinn  starke 

För"  Thorfinn  svage!  — 

Hvem  stal  min  kraft?  Hvem  slog  mig? 

Månn'  det  var  hafv^et?  Slog  jag  icke  hafvet 

Tre  gånger  tio  resor,  och  det  slog  mig 

Blott  en  —  men  då  till  döden. 

Det  var  då  starkare.     Det  är  en  Gud. 

Men  hvem  slog  hafvet  så  att  still  det  låg 

Då  nyss  det  rasade!  Hvem?  Hvem?  Hvem? 

Det  var  den  starkaste! 

Hvem  är  då  du,  den  starkaste? 

O,  svara  att  jag  må  dig  tro!  —  —  — 

Han  svarar  ej!  —  Allt  är  så  tyst!  — 

Nu  hör  jag  åter  hjertats  slag! 

0  hjelp!  hjelp!  jag  är  så  kall. 

Jag  fryser,   —   (Går  m  dm-rm  och  ropar:)  Valgerd! 

TRÄLEN. 

1  ropade,  heiTC  jarll 


40  i>^>iV   FREDLÖSE 

THORFINN  (lu^fftar  sig). 

Du  hörde  vilse! 

TRÄLEN. 

Får  jag  gå  då,  herre? 

THORFNIN  (lägger  sin  hand  på  hans  axel). 

Nej;  du  skall  stanna  en  stund  här  hos  mig.  Tänd 
bloss  —  många  bloss;  här  är  -så  mörkt  —  och  lägg  ved 
på  ärilen;  jag  fiyser. 

TRÄ  LEN   (efter  att  ha  la^t  ved  pa  hramn 
och  tändt  bloss  kinng  räggamv). 

Viljen  I  intet  annat? 

THORFINN. 

Du  skall  uträtta  några  befallningar. 

TRÄLEN. 

Ja,  herre! 

THORFINN. 

Hur  manstarka  äro  vi? 

TRÄLEN. 

Åh  —  halfttredje  tjog  —  tror  jag! 

THORFINN. 

Är  du  rädd  for  att  dö,  träl! 

TRÄLEN. 

Skall  väl  ej  vara  det,  när  jag  tror  jag  blir  salig. 

(G&r  korstrckffrf.) 

THORFINN. 

Hvad  betyder  det  der? 

TRÄLEN. 

Det  har  biskopen  lärt  oss! 


BEN  FREDLÖSE  41 


THORFINN. 

Jag  glömde  att  du  är  kristen! 

TRÄLEN. 

Men  viljen  I  ha  mig  i  tjenst,  I  som  aren  hedning! 

THORFINN. 

Jag  vill  visa  hur  litet  jag  aktar  hvad  man  tror.  — 
Vi   ska'  sätta  dubbla  bommar  för  norra  porten! 

TRÄLEN. 

Ja,  herre!   Men  tron  är  starkare  än   hundra  bommar. 

THORFINN. 

Har  jag  frågat  dig!  (Pam).  Hur  gick  det  till  när  ni 
blef  kristna  här  på  ön? 

m 
TRÄLEN. 

Åh  —  det  var  mycket  lättare  än  man  kunde  tro. 
De  bara  öste  vatten  på  oss,  under  det  biskopen  läste  i  en 
stor   bok  —  och  så  fingo  vi  hvar  sin  hvit  skjorta! 

THORFINN. 

Du  skall  säga  åt  de  tolf  starkaste  att  ta'  sina  nya 
yxor  —  hör  du  det! 

TRÄLEN    (vill  gå). 

Ja,  herre! 

THORFINN. 

Du  får  ej  gå  ännu!  {Pam.)  Mins  du  hvad  det  stod  i 
den  der  stora  boken? 

TRÄLEN. 

Inte  har  jag  stort  mycket  i  minnet,  men  det  kommer 
jag   ihåg,  att  de  var  på  tal  om  två  våldsmän  som  blefvo 
hängda  på  kors  ihop  med  Guds  son  —  men  den  ena  kom 
till  himlen. 


42  LEN  FREDLÖSE 


THORFINN. 

Blef  han  också  vattenöst? 

TRÄLEN. 

Nej,  det  sade  inte  biskopen! 

THORFINN. 

Vet  du  om  vi  ha  några  hästar  på  stallet? 

TRÄLEN. 

De  äro  visst  ute  på  bet,  jag  skall  se  efter. 

THORFINN. 

Du  får  ej  gå  ifrån  mig  —  stanna!  (Pau8.)  Kan  du  dö 
med  lugn  i  denna  natt? 

TRiijiEN. 

Ja,  om  jag  bara  hann  göra  en  bön  först. 

THORFINN. 

Får  man  lugn  då? 

TRÄLEN. 

Ack  ja,  herre! 

THORFINN  (stiger  upp  och  tar  en  bägare). 

Du  skall  få  den  här  om  du  beder  för  mig. 

TRÄLEN. 

Det  är  för  litet! 

THORFINN. 

Du  skall  få  tio  —  men  om  du  nämner  ett  ord  derom 
—  tar  jag  ditt  lif! 

TRÄLEN. 

Det    hjelper  ej   om  I  också  gåfsren  mig   hundra.      I 

skolen  bedja  sjelf! 


_ji 


DEN  FMELLÖ8E  43 


THORFINN. 

Jag  kan  ej!  Men  jag  befaller  dig! 

TRÄLEN. 

Jag  skall  lyda  —  men  I  fån  se  att  det  icke  hjelper. 
(Beder.)  Jesus  Krist,  förbarma  dig  öfver  denna  arma  syndare, 
som  tigger  om  nåd! 

THORFINN. 
Det  är  lögn  —  jag  tigger  aldrig  om  något! 

TRÄLEN. 

Sen  I  att  det  inte  hjelper  nu! 

THORFINN. 

Tag  ner  min  brynja  och  hjelp  mig. 

TRÄLEN  (hjelper  ?ionotn). 

I  stån  ju  ej  stilla  —  jag  kan  ej  knäppa  söljorne! 

THORFINN. 

Du  är  en  stackare!  * 

TRÄLEN. 

Men  I  darren  i  hela  kroppen. 

THORFINN. 

Det  ljuger  du! 

VALGERD   och   GUNLÖD   (komma). 
TRÄLEN. 

Får  jag  gå  nu? 

THORFINN. 

Gå! 

VALGERD  (trädiT  fram). 

Du  ropade  mig! 


44  LEN  FR  EDL  ÖSE 


THORPINN. 

Det  är  ej  sant! 

VALGERD. 

Dina  ovänner  är  o  öfver  dig! 

THORFINN. 

Hvad  kommer  det  dig  vid? 

VALGERD. 

Rusta  dig  —  jag  har  hört  hvad  som  timat! 

THORFINN. 

Då  liker  sig  bäst  att  I  gömmen  er  på  svalen. 

EN  NY  BUDBÄRARE  (inträder). 

Thorfinn  Jarl  —  vi  äro  här!  Vill  du  gifva  dig  för 
öfvermagten? 

THORFINN   {tige^'). 
BUDBÄRAREN. 

Du  svarar  ej!  Så  låt  dina  qvinnor  gå  —  ty  stugan 
skola  vi  sätta  eld  på! 

THORFINN   {figei'). 
BUDBÄRAREN. 

Ditt  svar! 

OUNLÖD   («om  stått  vid  dörren,  gar  J^rean 
och   tar   en  yxa  frän  vaggen). 

Jag  skall  ge  dig  svaret!  Dia  månde  Jarl  Thorfinn  ha 
fostrat  dotter  sin  och  litet  månde  hans  hustru  älska,  ho- 
nom,  om  nu  de  skulle  svika.     Der  har  du  svaret!    {fastar 

yxan  fw  hans  fötter). 

BUDBÄRAREN. 

Du  är  manstarkare  än  jag  trodde,  Thorfinn.  För  din 
dotters  skull   skall  du  få  rum  att  falla  som  hjelte  och    ej 


BEN  FREDLÖSE  45 


som  niding!  Gör  dig  redo  till  öppen  strid  —  ute  på  mar- 
ken.    {Går.) 

THORFINN  {till   Valgcrd). 

Skam   dig,   fega,  trolösa  qvinna,  som  så  illa  vårdade 
min   skatt.     Du  gjorde  mitt  barn  till  min  fiende! 

GUNLÖD. 

O  fader!  är  jag  väl  din  fiende? 

THORFINN. 

Du  är  kristen;   dock   ännu  är  det  ej   för   sent;    vill 
du  förneka  hvita  Krist? 

GUNLÖD. 

Aldrig  —  men  jag  vill  följa  dig  i  döden! 

VALGERD. 

Thorfinn!    Du  kallade  mig  feg!   det  må  jag  lida  -- 
men  trolös  —  deri  gjorde  du  mig  orätt!  Om  jag  ej  älskat 
dig    så    varmt    som    söderns    qvinnor    sägas    älska    —  så 
har    jag    dock    varit    dig    trofast  genom    ett  helt  lif,    och 
jag  har  svurit  följa  dig  i  döden  —  så  är  ju  gammal  sed 
—   Se  här  har  jag  redt  min  grafhög  {öppnar  en  lucka  på  i/olf  vet) 
här   vill  jag  dö   —  under  dessa  sotiga  bjelkar,  som  varit 
vittnen  till  mina  sorger  —  tillsammans  med  dessa  hög- 
bänkstolpar, som  visade  oss  vägen  hit  —  vill  jag  gå  upp 
i  lågorna  och  med  röken  skall  min  ande  stiga  mot  Gimle 
och  få  klarhet  och  frid! 

GUNLÖD. 

Skall  jag  dä  stå  ensam  sedan!    O,  låt  mig  följa  eder! 

VAL  GERD. 

Nej,  barn  —  du  är  ung  —  du  kan  ännu  planteras 
om  under  en  mildare  sol  —  men  den  gamla  furan  dör  på 
sin  rot! 

GUNLÖD. 

Fader!  fader!  du  får  ej  dö!  Jag  skall  rädda  dig! 


46  BEN  FREDLÖSE 


THORFINN. 

Du? 

GUNLÖD. 

Din  Mnde  Gunnar  ligger  bakom  Hjärleifsnäs  med 
sitt  folk;  skicka  en  träl  dit  ut  på  omvägar  och  han 
skall  komma! 

THORFINN. 

Det  var  ur  den  källan  du  öste  ditt  mod.  Behåll  din 
hjelp  och  gå  du  om  du  vill! 

GUNLÖD. 

Du  får  ej  kalla  mig  feg  —  jag  följer  dig,  moder. 
Du  kan  ej  hindra  mig! 

THORFINN  (går   mot    dih-ren  döljande  m 
rSrelseJ. 

VALGERD. 

Nej,  stanna,  Thorfinn,  och  öppna  en  enda  gång  din 
stora  själ,  att  jag  må  läsa  dina  dunkla  runor! 

THORFINN. 

Tror  du  jag  står  och  tyder  mina  runor  för  dig. 
Vill  du  ej  lära  tolka  dem,  så  må  de  plånas  ut  när  stenen 
vittrar! 

VALGERD. 

Du  är  ej  den  hårda  sten  du  synes  —  du  har  känslor 
—  visa  dem  —  låt  dem  strömma  ut  —  det  skall  skänka 
dig  frid! 

THORFINN^ 

Mina    känslor    är  mitt  hjertblod   —  vill  du  se  det? 

(Man  höt'  stridsbuller  ttianfö^'^  hvilket  fortfar  till  dess  Thmfimi  ain  hotn- 
mer  in.     När  TJiorfim  nu  Iwr  det,  vill  han  ga). 

VALGERD. 

O,  stanna  och  säg  ett  ord  till  afsked! 


DEN  FRELLÖSE  47 


THORFINN. 

Qvinna,    du  rifver  ned  min  styrka  med  dina  känslor. 
Lät  mig  gå!  X/eken  har  börjat! 

VALGERD. 

Säg  ett  farväl  åtminstone! 

THORFINN   {med  ansträngnmg  döljande  sin 
rörelse). 

Farväl,  barn!  {Gm\) 

VALGERD. 

Den  mannen  böjer  ingen. 

GUNLÖD. 

Gud  gör  det! 

VALGERD. 

Hans  hårdhet  är  stor. 

GUNLÖD. 

Guds  nåd  är  större! 

VALGERD. 

Lef  väl,  mitt  barn! 

GUNLÖD. 

Törs  du  lemna  mig  ensam  qvar!' 

VAL  GERD  (tar  henne  i  famn). 

År  du  beredd? 

GUNLÖD. 

Den  heliga  jungfrun  beder  för  mig! 

-   VALGERD. 

Jag  hoppas  på  den  Gud,  som  är  kärleken. 

GUNLÖD. 

Och  på  Guds  moder. 


48  DEN   FRELLÖSiE 


VALGERD. 

Henne  känner  jag  ej. 

GUNLÖD. 

Du  måste  tro  på  henne! 

VALGERD. 

Din  tro  är  icke  min! 

GUNLOD. 
Förlät  mig!     fOm/amninff.J 

VALGERD. 

På  din  plats  nu! 

GUNLÖD  (öppnar  vindögat  och  skådar  ttt 
derigcnmn..  VALGERD  stäUer 
sig  vid golfluckan  med  ett  bloss). 

Striden  är  skarp,  moder! 

VALGERD. 

Ser  du  Jarlen? 

GUNLÖD. 

Han  står  midt  i  portlidret. 

VALGERD. 

Hur  ter  han  sig? 

GUNLÖD. 

Allt  viker  för  honom. 

VALGERD. 

Ar  han  trött? 

GUNLÖD. 

An    håller    han   sig  rak. Se  hvilket  förfårli*»! 

norrsken !  ^^ 


I)£X  FREDLÖSE  49 


VALGERD. 

Ha  många  stupat? 

GUNLÖD. 

Jag  kan  ej  urskilja  det  —  de  dra  sig  utom  skidgår- 
den. —  O,  himlen  är- röd  som  blod!  (Fans) 

VALGERD. 

• 

Tala  —  hvad  ser  du? 

GUNLÖD   (med  KJUg  glädje). 

SiliVerfalken ! 

VALGERD. 

Hvad  såg  du? 

GUNLÖD. 

Jag  såg  en  falk! 

VALGERD. 

Det  betyder  något  illa! 

GUNLÖD. 

Far  kommer! 

VALGERD. 

Är  han  sårad? 

GUNLÖD. 

O,  nu  faller  han! 

VALGERD. 

Stäng  till  dörren  —  och  se'n  i  Guds  namn! 

GUNLÖD. 

Nej,  inte  ännu  —  ett  ögonblick! 

VALGERD. 

Är  du  feg? 


50  DEN  FREDLÖS^B 


GUNLÖD. 
Nej!   Nej!     (Går  mot  dörren.     StridsbuUret  apager  »nwniwjmC). 

THORFINN  (kominer  in  blek  och  Mtrad). 


Vänta! 


VALGERD  (går  emot  lumom). 
(PatM.) 

THORFINN  {nätter  sig  i  It^bänketi). 


Kom  hit! 


VALGERD   och   GUNLÖD  {gå  tiU  humorn;   TJior- 

Jmn  stryker  Gunlöds 
lockar,  kysser  henne» 
panna,  derpå  fatfar 
han    Valgerds  hand^ 

THORFINN. 
Se   mitt  hjertblod   nu!   {kysser  sin  hustru) 

VALGERD   {stiger  upp  for  att  taga  blosset). 

Nu  är  vårt  afsked  gjordt! 

THORFINN. 

Stanna,  och  lef  med  ditt  barn! 

VALGERÖ. 

Min  ed! 

THORFINN. 

Hela    mitt  lif  var  en  bruten  ed  —  och  jag  hoppas 
ändå Det  är  större  att  lefva 

ORM  {inkommer  sårad,  stannar  i  dörren). 

Får  jag  komma? 

THORFINN. 

Kom! 

ORM. 

Har  du  fått  lugn  nu? 


LEN  FRELZÖSE  61 


THORFINN. 
Snart!    Snart!   {smeker  qvhm&ma.) 

ORM. 

Då  äro  vi  färdiga  att  resa? 

THORFINN  {ser  pä    Valge^^d  oeh   Ganlöd). 

Inte  ännu! 

ORM   {sätter  sig  på  en  btrnk). 

Skynda  dig  ora  du  vill  ha  sällskap! 

THORFINN. 

Orm,  är  du  kristen? 

ORM. 
Det  må  du  spörja! 

THORFINN. 

Hvad  är  du  då . . .  gåta? 

ORM. 

Jag  var  allt  —  jag  var  intet  —  jag  var  skald. 

THORFINN. 

Tror  du  något! 

ORM. 

Jag  fick  en  tro! 

THORFINN. 

Hvem  gaP  dig  henne? 

ORM. 

Tviflet  —  olyckan  —  sorgen. 

T^HORFINN  {till  Valgerd). 

Valgerd,    gif  mig  din   hand;  så  der,  håll  fast 

Hårdare    — -    Du  får  ej  släppa  den  förr  än det    • 

bJir  slut! 

12 


52 DEN  FREDLÖSE 

GUNNAR  {inkommande j  stannar  i  dorrefij. 
THORFINN. 

Hvera  är  det? 

GUNNAR. 

Du  känner  mig! 

THORFINN. 

Jag  känner  dm  röst,  men  mina  ögon  se  dig  ej! 

GUNNAR. 

Jag  är  din  frände  —  Gminar!     (Pau».j 

THORFINN. 


Stig  fram! 


Är  han  här? 


GUNNAR  (åtar  qrar  och  ser  forskande  fn 
Gunlöd). 

THORFINN. 


GUNLÖD  {stiger  upp;  går  med  långsamma 
steg  och  sänkt  hufrud  mot  Gitv- 
noTj  tar  hans  Iioftd  och  leder 
honom  till  Thorfiwn,  der  de  falla 
på  knä). 

THORFINN  {läggen-  sina   händer  på  derat 
hufrud). 


Gud!      {Dor.) 


-/?,9o- 


MÄSTER  OLOF 


SKADESPEL 


FEM   AKTER 


TRYCKT    EFTER    FÖRSTA    MANUSKRIPTET    1872 


^ 


i 


PERSONER: 

Mästek.Olof  (Olaus  Petki). 

Gerdt  Bokprentare. 

Gustaf  Eriksson  Vasa. 

Hans  Brask  i  Linköping. 

MIns  Sommar  i  Strengnäs. 

Lars  Siggeson,  Riksmarsk. 

Laurentius  Andrea. 

Laurentius  Petri. 

Hans  Windrank,  skeppare. 

Småländing. 

Tysk. 

Dansk. 

MÅRTEN   I 

(    Svartebröder. 
Nils        ) 

Värdshusvärd. 

Likdräng. 

scholaris  1. 

scholaris  2. 

Kyrkvaktaren. 

Betjenten. 

Arbetsfogden. 

Borgaren. 

Fru  Christina,  Olofs  moder. 
Adelsman. 

Christina,  Gerdts  dotter. 
Skökan. 

Borgarqvinnan. 
Kyrkvaktarens  hustru. 
Bipersoner. 


Första  akten. 

I  Strengnäs. 

En  korsgåttg  utanför  sttuUegarden  med  trädplanteringar.     Längre  bort 
klosterkyrkan.      I  bakgrunden  mur  o/van  hvilken  synas  blommande  frukt- 
träd.    Olof  sitter  på  en  stenbänk;  framför  konom  stå  Scholares^  läsafide 
sina  roler  till  Tobia  Comcedia. 

1:STA   SCHOLARIS. 

"Vi  äro  nu  komne  i  vår  fiendes  garn, 
Ve  oss,  vi  arme  Israels  barn"! 

2:DRA   SCHOLARIS. 

"Ack,  käre  broder,  hvad  skole  vi  klaga! 
Nu  'äro  komne  vår  jeramers  dagar  — 
Borta  är  oss  både  åker  och  ränta, 
Något  godt  hafve  vi  nu  aldrig  att  vänta. 
Det  hafver  jag  länge  båd'  talat  och  drömt, 
Att  Abrahams  löfte  är  länge  bortglömdt". 


Hvad  gör  du? 


Jag  leker! 


Du.  leker? 


LARS    (som  inkommitj. 


OLOF. 


LARS. 


OLOF. 

Ja!    Jag   leker  en  liten  comedia  om  •Israels  bani  och 
Babyloniska  fångenskapen! 


G  MÄSTER    OLOF 

LARS. 

Har  du  icke  bättre  att  göra?  Större  arbete  åligger  dig! 

OLOF.  • 
Jag  är  för  ung  ännu! 

LAKS. 

Säg  icke  du  är  för  ung! 

OLOF. 

Nej,  ty  de  äro  nog  m^nga  ändå  som  så  ropa! 

LARS  {rullar  upp  eH  papper  som  han 
tagit  fram;  betraktar  Olof  en 
Httmd;  derpå  läser  han). 

"Och  Herrens  ord  skedde  till  Jeremias; 

Jag  kände  dig  förrän  jag  tillredde  dig  i  moderlifvet 
och  utkorade  dig  förrän  du  af  modren  född  A^^ardt  och  satte 
dig  till  en  profet  bland  många  folk. 

Men  Jeremias  sade:  Ack  Herre,  Herre,  jag  duger  icke 
till  att  predika;  ty  jag  är  för  ung. 

Då  sade  Herren:  säg  icke:  Jag  är  för  ung;  utan  du 
skall  gå,  dit  jag  sänder  dig,  att  predika,  hvad  jag  befaller. 

Ty  jag  vill  i  denna  dag  gÖra  dig  till  en  fast  stod, 
till  en  jempelare  och  till  en  kopparmur  i  hela  landet  emot 
Juda  konungar,  emot  hans  furstar,  emot  hans  prester,  emot 
folket  i  landet ; 

Så  att,  om  de  än  strida  emot  dig,  skola  de  likväl  icke 
öfvervinna  dig,  ty  jag  är  när  dig,  säger  Herren,  att  jajr 
skall  frälsa  dig!" 

OLOF    {ii]yi'ivgc7'  upp). 

Sa'  Herren  det? 

LARS   (fortsätter). 

"Sä  omgjorda  nu  dina  länder  och  statt  upp  och  pre- 
dika för  alla  allt  det  jag  dig  bjuder". 

OLOF. 

Hvarför  går  icke  du? 


MASTER    OLOF 


LARS. 

Jag  är  for  gammal! 

OLOF. 

Du  är  feg! 

LARS. 

Ja,  ty  jag  har  ej  kraften;  men  den  har  du  —  Gud 
gifve  dig  nu  tron. 

OLOF. 

O  ja,  jag  hade  en  gång  trons  låga  och  hon  brann 
berrligt,  men  munkeligan  släckte  af  henne  med  sitt  vig- 
vatten, då  de  ville  läsa  djefvulen  ur  kroppen  på  mig! 

LARS. 

Det  var  halm  som  skulle  fladdra  ut;  men  nu  skall 
Herren  tända  dig  en  stockeld,  som  skall  forbränna  de  fili- 
steers  säd.     Vet  du  hvad  du  vill,  Olof? 

OLOF. 

Nej,  men  jag  känner  hur  jag  vill  qväfvas,  då  jag 
tänker  på  detta  arma  folk  som  suckar  efter  förlossning. 
De  ropa  efter  vatten,  lefvande  vatten,  men  der  fins  ingen 
som  har  något  att  ge. 

LARS. 

Rif  ner  det  gamla  murkna  huset  först,  det  kan  du! 
Herren  sjelf  skall  bygga  dem  ett  nytt! 

OLOF. 

Men  då  bli  de  utan  tak  öfver  hufvudet  en  tid! 

LARS. 

Då  få  de  åtminstone  frisk  luft! 

OLOF. 

Men  att  röfva  ett  helt  folk  pä  dess  tro;  de  skola 
förtvifla! 


8  MÄSTFjR    OLOF 


LARS. 

Ja,  de  skola  fortvifla! 

OLOF. 

Men  man  skall  ropa  ve  öfVer  mig  och  smäda  mig 
och  dra'  mig  inför  de  öftrersta! 

LARS. 

Fruktar  du? 

OLOF. 

Nej!  —  Men  förargelsen  — 

LARS. 

Olof!  Du  är  född  till  förargelse;  du  är  född  till  att 
slå.     Herren  skall  nog  hela. 

OLOF. 

Jag  känner  hur  strömmen  drar;  ännu  har  jag  taget 
q  var  i  damluckan,  men  släpper  jag,  då  drar  strömmen 
mig  med. 

LARS. 

Släpp  du,  de  komma  nog  som  hålla  igen! 

OLOF. 

Räck  mig  din  hand,  Lars,  om  jag  kommer  för  långt 
in  i  hvirfsreln. 

LARS. 

Det  står  ej  i  min  magt,  och  du  skall  in  i  hvirfveln, 
äfv^en  om  du  skall  förgås. 

OLOF. 

Hvilka  stormar  du  blåst  upp  i  min  själ;  jag  satt  nyss 

och   lekte  i  trädens   skugga   och  det  var  pingstafton,  och 

*det  var  vår  och  det  var  frid.     Och  nu  —  hvafför  skakas 

icke  träden,  h varför  mörknar  icke  himmelen!    Lägg  handen 

på  min  panna,  känn  hur  blodets  böljor  böija  gå!    Lemna 


MÄSTER    OLOF  9 


mig  icke,  Lars;  jag  ser  en  engel  'som  kommer  emot  mig 
med  en  kalk;  hon  går  på  aftonskyn  derborta,  blodröd  är 
hennes  stig  och  hon  har  ett  kors  i  handen  —  Nej,  jag  förmår 
icke,  jag  går  tillbaka  till  den  lugna  dalen;  må  andra  strida, 
jag  skall  se  på.  —  Nej,  jag  skall  gå  eft;er  och  läka  de  så- 
rade, jag'  skall  hviska  frid  i  de  döendes  öron.  Frid!  — 
Nej,  jag  vill  strida  med,  men  i  de  sista  lederna;  h varför 
skall  jag  gå  främst? 

LARS. 

Derför  att  du  är  den  djerfvaste! 

OLOF. 
Icke  den  starkaste? 

LARS. 

De  starke  komma  efter:  och  den  starkaste  har  du  vid 
(lin  sida;  det  är  han  som  manar  dig  till  kampen! 

OLOF. 

Hjelp  mig.  Gud!  Nu  går  jag! 

LARS. 

Amen! 

OLOF. 

Och  du  följer  mig! 

LARS. 

Du  skall  gå  ensam  med  Gud! 

OLOF. 

Hvarför  drar  du  dig  tillbaka? 

LARS. 

Jag  är  icke  född  till  stridsman;  jag  skall  blott  bli 
clin  vapensmed!  Guds  rena  ord  skall  bli  dina  vapen  och 
du  skall  sätta  dem  i  händerna  på  folket;  ty  nu  är  dörren 
till  de  påfliges  rustkammare  inslagen  och  hvar  och  en  med 
namnet  menniska  skall   sjelf  kämpa  för  sin  andes  frihet! 


10  MÄSTER    OLOF 


OLOF. 


Men  hvar  äro  mina  fiender?  Jag  brinner  af  stridslust, 
men  jag  ser  ingen  att  strida  mot! 

LARS. 

Du  behöfver  ej  mana  dem  fram,  de  komma  nog!  Far- 
väl.    Du  kan  börja  när  du  vill!  Gud  vare  med  dig! 

OLOF. 

Gå  icke,  jag  måste  tala  med  dig  längre! 

LARS. 

Här  kommer  förtruppen  —  rusta  dig.    (Går). 

(En    skara    borgare    med    qvitmor    och  barn   gå  fram  mot  ki^kdärren  pa 
högra  sidan.     Der  stanna  de,  lyfta  pä  hattarne  och  korsa  sig.) 


GERDT   BOKPRENTARE   (förklädd  tiU  borgare). 

Man  har  icke  ringt  vespem  på  pingstafton  —  det  är 
högst  ovanligt! 

EN   BORGARE. 

Och  kyrkdörren  är  stängd!  Möjligen  är  prosten  sjuk. 

GERDT. 

Eller  är  han  ej  uppstigen! 

BORGAREN. 

Hvad  sägen  I? 

GERDT. 

Jag  menar  att  han  är  sjuk! 

BORGAREN. 

Men  dä  har  han  så  godt  om  messeläringar,  att  någou 
af  dem  kunde  läsa  oss  en  messa  i  hans  stället 

GERDT. 

De  äro  väl  sä  upptagna. 


MASTER    OLOF  11 


BORGAREN. 

Hvad  med? 

GERDT. 

Ja,  det  är  inte  godt  att  veta! 

BORGAREN. 


Akta  dig,  min  gode  man!  I  tycks  ha  en  släng  af 
Lutherit!  Biskop  Hans  från  Linkiiping  är  i  sta'n  och  kun- 
gen också! 

GERDT. 

Är  Brask  i  sta'n? 

BORGAREN. 

Ja,  Gud  är  han  sä.  Men  vi  ska'  väl  känna  j)ä  dörren 
foi-st  om  kyrkan  är  stängd. 

GERDT  (springer'    npp  pa    trappan    och 
slår  pä  pm'tcn). 

Guds  hus  är  stängdt  på  pingstaftonen.  Det  högvör- 
diga  presterskapet  ger  icke  audiens  hos  Gud  i  dag,  derföre 
får  det  vällofliga  borgerskapet  gå  hétn  och  lägga  sig  utan 
messa.  Se  hit,  godt  folk  —  här  är  en  dörr,  den  är  visser- 
ligen bara  af  trä,  men  det  gör  ingenting,  ty  den  är  fodrad 
med  koppar,  titta  på  den  här  dörren!  Om  jag  nu  säger  er 
att  Gud  bor  härinn anför,  ty  det  är  ju  hans  hus,  om  jag 
nu  säger  er,  att  biskopens  diakonus  eller  seeretarius  eller 
kanonikus  eller  någon  annan  man  som  slutas  på  us,  ty  det 
är  bara  andans  män  som  slutas  på  us,  om  jag  nu  säger 
att  en  sådan  man  har  nyckeln  till  denna  dörr  hängande 
på  en  spik  inne  i  sitt  sofrum,  så  säger  jag  dermed  icke 
att  han  har  låst  in  Gud  för  oss  och  hängt  nyckeln  på  en 
spik  i  sitt  sofrum,  utan  jag  säger  bara  det,  att  vi  få  inte 
komma  in  och  hålla  någon  Gudstjenst  i  qväll,  vi  som  stre- 
tat sex  dagar  med  att  göra  skor  och  rockar,  och  vi,  som 
hela  veckan  hafva  bryggt  och  bakat  och  slagtat  åt  hög- 
vördiga  presterskapet,  på  det  att  de  på  den  sjunde  måtte 
orka  hålla  gudstjenst  åt  oss.     Detta  förebrår  jag  ingalunda 


12  MÄSTER    OLOF 


höglofliga  kapitlet,  ty  de  äro  ju  bara  menniskor  de,  och 
det  var  blott  Gud  som  rådde  arbeta  i  sex  dagar  och  h^^- 
lade  sig  på  den  sjunde. 

BORGAREN. 

I  hädar  Gud,  mäster  borgare! 

GERDT. 

All  ja,  det  hör  han  inte,  när* dörren  är  stängd! 

EN    QVINNA. 

Jesus!  Maria!  Det  är  en  Antichrist! 

GERDT  (bultar  pä  dörren). 

Hör  ni  så  tomt  det  låter.  —  Det  står  i  bibeln,  att 
förlåten  en  gång  remnat  till  det  allraheligaste,  och  detta 
måste  vara  sant,  men  om  de  andliga  sedan  ha  sytt  ihop 
henne  igen,  det  står  inte  i  bibeln  och  derför  behöfver  det 
inte  vara  lögn. 

(Folket  rusar  mot  Gerdt ;  barnen  skrika.) 
BORGAREN. 

Ve  dig,  Luther,  J;y  en  sådan  är  du.  Vi  hafva  syndat, 
derför  har  Herren  stängt  sitt  hus.  Hör  du  ej  hur  sjelfva 
barnen  skrika  vid  din  åsyn,  du  orena  ande! 

GERDT. 

Ni  trampar  ju  dem  på  tårna,  käre  vänner! 

QVINNAN. 

Kom  icke  honom  vid;  han  hafver  djefvulen! 

BORGARE. 

Ned  med  honom!  Ned  med  honom! 

GERDT. 

Rör  mig  ej,  ty  på  denna  plats  står  jag  i  Guds  hägii! 

BORGAREN. 

Gud  skyddar  ej  den  förkastade  engeln! 


MJSTJSn    OLO^ 13 

OERDT. 

Om  ej  Gud  gör  det,  så  gör  den  heliga  kyrkan  det, 
och  jag  är  inom  hennes  vigda  murar. 

BORGARE. 

Drag  honom  utanför  kjrrkomuren! 

GERDT. 

Om  I  icke  fiiikten  Gud,  så  frukten  åtminstone  den 
heliga  fadrens  baim! 

QVINNAN. 

Släpa  honom  från  dörren;  det  är  hans  orena  ande  som 
förhexat  kyrkan! 

BORGAREN. 

Ja  I  Ja!  Gud  öppnar  icke  sin  kyrka  för  djefv^ulen! 

{Be   rusa    mot  Gerdt,  då    biskopens    secretarius  iniriidet%  företrädd  af  en 

dictkonus  som  äskar  Ijnd.J 

SECRETARIUS  {läser). 

"Alldenstund  vår  stiftsstad  ej  fullgjort  sin  ränta  till 
biskopsstolen  och  då  staden  fortfarande  tredskas  med  ut- 
görandet af  densamma  har  domkapitlet  funnit  godt,  lik- 
mätigt  sin  rättighet  och  curians  stadfästelse,  stänga  kyr- 
kans dörrar  och  upphöra  med  messor  och  offer  tills  nämnde 
miggförhållande  vunnit  rättelse,  påminnande  hvar  och  en 
.«om  härefter  ej  rättar  sig  all  vår  onåd 

Datum  vigilia  assumptionis  Marise 
Strengnäs  kapitel". 

{Gar) 
GERDT. 

Hvad  sägs,  godt  folk? 

BORGAREN. 

Ingen  messa  på  pingstaftonen!  Det  är  skamligt. 

GERDT. 

Akta  er  I  säg  intet  ondt  om  presterna,  det  är  väl  inte 
Jeras  fel. 


14  MÄSTER    OLOF 


BORGAREN. 

Hvems  är  felet? 

.  GERDT. 

Kyrkans!  Den  der  osynliga,  den  der  allsmägtiga!  Det 
är  kyrkan,  per  ni,  pom  stängt  igen  kyrkan. 

{Folket  yttrar  sitt  missnöje.^ 

OLOF  {har  gått  fram  och  Hftger  nti  i 
veaperklockan  medelst  en  lina,  som 
hänger  ner  från  tornet'). 

Kr  det  allvar  med  er  gudstjenst,  så  skall  jag  hälla 
er  en  messa! 

BORGAREN. 

m 

Taek,   mäster  Olof,  men  vet  ni  ej  hvad  följder   detta 
kan  ha'? 

OLOF. 

Låtom  oss  hellre  frukta  Gud  än  menniskor! 

{Folket  fallet'  pä   l^tä.) 

"Käre  vänner,  bröder  och  systrar  i  Christo  Jesu !  Efter 
vi  nu  församlade  äre  . . ." 

BORGAREN. 

Mäster  Olof. . . 

OLOF. 

Hvad  är  det  ?  . . . 

BORGAREN. 

Vi  vilja  ha  vår  rigtiga  messa  och  inga  nya  mensko- 
funder. 

GERDT. 

Käre    mäster    Olof,    det   får    lof  att    vara   på    latin. 
annars  förstå  vi  inte  hvad  ni  säger! 


MÄSTER    OLOF  15 


BORGAREN. 


På  det  heliga  språket  skall  det  vara,  annars  kan  ju 
hvem  som  helst  läsa  messan. 


OLOF. 


Ja  du,  det  är  just  så  som  det  skall  hli.     Hvar  och 
en  för  sig  och  med  Gud! 


FOLKET. 

En  Luther!  En  Luther!  Antichrist! 

BORGAREN. 


Jaså,  mäster  Olof.  Ni  som  är  så  ung  och  så  varm, 
ni  har  smittats  af  den  tyska  djefsrulen.  Jag  är  en  gam- 
mal man  och  har  sett  verlden,  jag  vill  er  väl,  vänd  om 
medan  ni  ännu  är  ung.  —  Gör  oss  till  viljes  och  läs  den 
gamla  messan! 


OLOF. 

Nej,  det  är  slut  meJ  detta  narrspel.  —  I  anda  och 
sanning  skolen  I  bedja  och  ej  med  ord  som  I  icke  iörstä'n. 

BORGAREN. 

Tror  ni  icke,  min  unge  vän,  att  vår  Herre  förstår 
latin? 

GERDT. 

Men  svenska  förstår  han  platt  inte! 

BORGAREN. 

Mäster  Olof!  vill  ni  låta  folket  gå  ifrån  er  utan  ett 
uppbyggeisens  ord  —  ser  ni  icke  huru  de  längta  efter  sin 
Gud.  Offra  er  egen  syndiga  vilja,  och  lät  icke  folket  gå 
såsoni  får  dé  der  ingen  herde  hafva! 

OLOF. 
Ni  kallar  min  vilja  syndig? 

BORGAREN. 

Ni  är  en  hård  man! 

13 


16  MÄSTER    OLOF 


OLOF. 

Säg  icke.  så!  Vet  ni  hvad  det  kostar  mig  denna  klock- 
ringning. 

BORGAREN. 

Er  fåfånga! 

GERDT. 

Och  er  frid !  Ty  det  var  stormklockan  som  ringde  till 
strid!  Hej,  nu  börjas  det!  snart  skola  Stockholms  klockor 
ge  svaret  och  dä  skall  Huss',  då  skall  Ziskas,  då  skall  de 
tusende  böndemas  blod  komma  öfver  fbrstame  och  de  påflige. 

QVINNAN. 

Ve  OSS  hvad  rasar  han? 

BORGAREN. 

Känner  ni  den  mannen,  mäster  Olof. 

OLOF. 
Nej! 

GERDT. 

Olof!  Du  känner  mig!  Förneka  mig  ej!  Fruktar  du 
dessa  arma  eländiga  som  icke  vilja  sitt  eget  bästa  — .som 
aldrig  hört  det  ordet  frihet! 

OLOF. 

Hvad  heter  du? 

GERDT. 

Om  jag  säger  det  skolen  I  bäfva!  Ja  det  är  sant,  I 
masten  bäfva  för  att  vakna  ur  er  sömn!  Jag  heter  den 
förkastade  engelen,  som  tiotusen  gånger  skall .  gå  igen,  jag 
heter  befriaren  som  kom  för  tidigt,  jag  heter  satan,  derför 
att  jag  älskade  er  högre  än  mitt  lif,  jag  har  hetat  Luther, 
jag  har  hetat  Huss,  nu  heter  jag  Anabaptista! 

FOLKET   (far   tilUamman  ock  korgar  siff). 

Anabaptista! 


MASTER    OLOF  17 


GERDT   fdemaakerar  sig  och  »tar  nu  fram 
hehjdligt  äldre). 

Känner  du  mig  nu,  Olof! 

OLOF. 

Fader  Gerdt! 

BORGAREN. 

Han  kallar  honom  fader! 

FOLKET   (drar  sig  undan). 

Anabaptista!  Anabaptista! 

QVINNAN. 

Se'n  I  icke,  det  är  den  barfnlyste  —  — 

BORGAREN. 

Gerdt  bokprentare.     Braskens  tryckare. 

EN  ANNAN   BORGARE. 

Han  som  tryckte  Luther! 

QVINNAN. 

Ve  oss  och  vår  stad.     Ve  öfver  våra  prester  då  de 
pläga  umgänge  med  Antichrist! 

BORGAREN. 

Han  förnekar  döpelsen! 

QVINNAN. 

Han  förnekar  Gud! 

(Folket  går) 
OLOF. 

Fader  Gerdt,  du  förde  ett  farligt  tal. 

GERDT. 

Tror  du  det  var  farligt,  Olof,  Gud  välsigne  dig  för  det ! 

OLOF. 
Farligt  för  dig  menar  jag! 


18  MÄSTER    OLOF 


GERDT. 

Icke  för  någon  annan? 

OLOF. 

Låt  0S8  hoppas  det! 

GERDT. 

Du  har  känt  Luther? 

OLOF. 

O  ja!  Och  nu  vill  jag  verka  hans  verk  i  mitt  fådernes- 
land ! 

GERDT. 

Icke  mera? 

OLOF. 

Hvad  menar  du? 

GERDT. 

Det  är  for  litet!  Luther  är  död!  Han  har  gort  bör- 
jan! Vi  skola  fortsätta! 

OLOF. 

Hvart  vill  du  föra  mig! 

GERDT. 

Långt!  Långt!  Olof! 

OLOF. 

Jag  är  rädd  for  dig,  fader  Gerdt! 

GERDT. 

Jo!  jo!  Du  skall  bli  mycket  rädd,  ty  jag  vill  föra 
dig  på  ett  högt  berg  och  du  skall  derifrån  skåda  ut  öfver 
verlden.  feer  du,  Olof,  vi  ha  pingst  nu.  Det  var  dåden 
Helige  Ande  steg  ned  och  göt  sig  öfver  apostlame,  nej 
öfver  hela  menskligheten.     Du    kan  få  den  Helige  Ande, 


i 


MyiST£Ji    OJ.  OF  19 


jag  har  fått  den  Helige  Ande,  ty  jag  trodde  det.  Guds 
ande  har  stigit  ned  till  mig,  jag  känner  det,  och  derfbr  har 
man  spärrat  in  mig  som  vansinnig,  men  nu  är  jag  M,  nu 
skall  jag  tala  ordet,  ty  ser  du,  Olof,  nu  stå  vi  på  ber- 
get! Ser  du  huru  folket  krälar  fram  på  sina  knän  till  de 
två  männen,  som  sitta  på  sina  stolar.  Den  större  har  två 
nycklar  i  sin  ena  hand,  en  åskvigg  i  den  andra,  det  är 
påfven.  Nu  lyfter  han  viggen  och  tusende  själar  draga  in 
i  fördömelsen,  och  de  andra  kyssa  hans  fot  och  sjunga 
Gloria  Deo,  —  och  han  på  stolen  vänder  sig  om  och  ler. 
Se  nu  på  den  andre.  Han  har  ett  svärd  och  en  spira. 
Böj  dig  for  spiran  eljest  biter  svärdet.  Han  rynkar  sina 
ögonbryn  och  allt  folket  darrar.  Då  vänder  han  sig  till 
sm  granne  på  andra  stolen  och  båda  le.  Det  är  två  Baals- 
stoder.  Men  då  höres  ett  gny  i  luften  liksom  sorl  af  folk. 
Hveni  gnyr?  ropar  påfvren  och  skakar  sin  vigg.  Hvem 
sorlar,  och.  kejsaren  skakar  sitt  svärd.  Ingen  svarar.  Men 
det  gnyr  ändå  i  luften  och  det  susar  och  det  ropar:  "Tänk"! 
Och  påfven  far  till  samman  och  kejsaren  bleknar  och  frå- 
gar: hvem  ropade  "tänk"!  Tag  fram  honom  och  jag  tager 
hans  lif,  och  påfven  ropar  för  hit  honom  och  jag  tager 
hans  själ!  Det  var  luften  som  ropade,  det  var  ingen  som 
ropade;  men  rösten  stiger  och  en  stormvind  far  fram  och 
han  går  öfver  Alperna  och  han  ryter  öfver  Fichtelgebirge 
och  han  väcker  upp  österhafvet  och  det  ger  eko  mot 
stränderna  och  tusendubbladt  går  ropet  öfver  verlden:  fri- 
het! frihet!  Och  påfven  kastar  nycklgxne  i  sjön  och  kej- 
saren sticker  sitt  svärd  i  skidan,  ty  de  förmå  intet  mot 
ropet! 

Olof!  du  vill  slå  påfven,  men  du  glömmer  kejsaren; 
kejsaren  som  mördar  sitt  folk  utan  att  räkna  dem,  derför 
att  de  våga  sucka  då  man  trampar  dem  på  bröstet.  Du 
•vill  slå  påfven  i  Rom,  men  du  vill  som  Luther  ge  dem 
en  ny  påfve  i  den  heliga  skrift.  Hör  du!  Hör  du!  Bind 
icke  andame  med  någon  boja!  Glöm  icke  den  stora  pingst- 
dagen, glöm  icke  ditt  stora  mål :  andligt  lif  och  andlig  fri- 
het. Lyssna  icke  till  det  dödsropet  "si  det  är  'allt  godt!" 
ty  då  kommer  ej  det  tusenåriga  riket,  frihetens  rike,  stånd, 
och  det  är  just  det  som  börjar  nu! 


2ö  MÄfiTBB    OLOI 


OLOF  (fmhUr  tyst}. 
GERDT. 

Hispiiar  du? 

.     OLOF. 

4 

Du  går  för  långt,  Gerdt! 

GERDT. 

Det  kommer  en  dag  då  man. skall  kalla  mig  papist! 
Sigta  mot  skyn  och  du  skall  träffa  skogsbr}met! 

OLOF. 

Gå  tillbaka,  Gerdt!  Du  drar  ofåM  öfver  dig  och. riket! 
Ser  du  icke  huru  landet  ännu  skälfver  under  sårfebem 
efter  de  sista  .krigen,  och  du  vill  utså  borgerligt  krig,  det 
är  gudlöst! 

GERDT. 

Nej !  nu  är  knifven  en  gång  i  köttet,  skär  på,  så  kan 
kroppen  räddas. 

OLOF. 

Jag  anger  dig  som  landsförrädare! 

GERDT. 

Det  bör  du  inte  göra,  du  som  i  dag  ohjelpligt  stött 
dig  med  kyrkan!  Och  för  öfrigt  — 

OLOF. 

Säg  ut,  Gerdt,  du  ser  ut  som  satan  i  detta  ögonblick! 

GERDT. 

Du  skall  få  min  hemlighet;  sköt  henne  efter  behag! 
Ser  du  kungen  reser  till  Malmö,  i  dag;  i  öfvermorgon  till 
exempel  är  Stockholm  i  uppror! 


OLOF. 


Hvad  säger  du? 


MÄSTER    OLOF  21 


ÖERDT. 
Känner  du  Rink  och  Knipperdollink? 

OLOF   (förskräckt), 

Vederdöpame  1 

GBRBT. 

Ja!  Hvarför  sä  häpen!  Det  är  ju  bara  två  borgar- 
lunsar.  En  bundtmakare  och  en  kräraare,  som  förneka 
dopets  nytta  på  ett  osjäligt  barn  och  äro  nog  enfaldiga 
att  sätta  sig  emot  en  uppsåtlig  mened,  aftvingad  ett  oför- 
nuftigt väsen. 

OLOF. 

Det  är  något  mera? 

GERDT. 

Hvad  kunde  det  vara? 

OLOF. 

De  äro  besatte! 

GERDT. 

Af  anden,  ja!  Det  är  stormen  som  ropar  genom  dem! 
Akta  dig  om  du  kommer  i.  vägen ! 

OLOF. 

Det  måste  hindras!  Jag  går  till  kungen! 

GERDT. 

Olof!  Vi  böra  vara  vänner!  Din  moder  bor  ju  i  Stock- 
holm? 

OLOF. 

Det  vet  du! 

GERDT. 

Vet  du  att  min  dotter  Christina  bor  hos  din  mor? 


22  MÄSTER    OLOF 


OLOF. 
Christina? 

GERDT. 

Ja,  tills  vidare.  Segra  vi,  skall  din  mor  vara  trygg 
for  min  dotters  skull,  segra  de  katolske,  ja  då  är  min 
dotter  trygg  för  din  mors  skull.  Och  du  är  ju  rädd  om 
Christina? 

OLOF. 
Gerdt!  Gerdtl  Hvar  blef  du  så  klok? 

GERDT. 

På  dårhuset! 

OLOF. 

Gå  ifrån  mig!  Du  drar  mig  i  olyckan! 

GERDT. 

Ja,  om  det  är  en  olycka  att  bli  beröfvad  all  jordisk 
lycka,  att  släpas  i  fängelse,  lida  fattigdom,  hånas  och  smä- 
das for  sanningen.  Då  är  du  icke  värd  en  så  stor  olycka. 
Jag  trodde  du  skulle  förstå  mig;  jag  räknade  på  din  hjelp, 
ty  du  har  ännu  elden  qvar,  men  jag  ser,  verlden  lockar 
dig;  följ  med  strömmen  ochblif  lycklig! 

OLOF. 

Icke  kan  en  man  skapa  om  sin  tid! 

GERDT. 

Luther  gjorde  det! 

OLOF. 

Icke  kan  en  sätta  sig  mot  strömmen! 

GERDT. 

Dåre!  Led  strömmen,  ty  strömmen  äro  vi,  de  gamla 
uro    stillastående    dypölar,    dem    behöfver    du  minsann  ej 


MASTER    OLOF  2^ 


streta  emot;  men  låt  dem  icke  ruttna  eller  torka  ut;  skaffa 
dem  aflopp  och  de  skola  äfven  strömma  med  I 


OLOF. 

O)  j&g  förstår  dig;  du  har  aflat  en  tanke  i  min  själ, 
men  jag  måste  qyäfva  henne  i  födseln,  eljest  dödar  hon  mig ! 

GERDT. 

Tro  mig,  du  skall  bli  en  Daniel,  som  skall  säga  för- 
stame sanningen,  och  de  skola  stå  dig  efter  lifVet,  men 
Herren  skall  skydda  dig. 

Nu  går  jag  trygg;  ty  jag  ser  blixtar  Ijunga  i  ditt 
öga,  och  eldstungan  dallrar  öfv^er  ditt  hufvud.  Lycklig 
pingst,  Mäster  Olof!  (l  det  han  gårj.  Här  kommer  flugomas 
konung;  låt  honom  icke  smutsa  äf^en  din  rena  själ! 

OLOF. 
Jesus  hjelp  mig! 

(Bishop  Hans  Brask  och  Måns  Sommar  inkotnmaj. 

MANS  (gar  mot  Olof;    Brask   haller  sig 
efter   och   betraktar  omgifningen). 

Kanonikus!  Hvem  har  ringt  vespern. 

OLOF  (med  aaktmod  och  fasthet.) 

Jag! 

MÅNS. 

Kände  ni  ej  befallningen! 

OLOF. 
Förbudet  visste  jag  väl! 

MANS. 

Och  ni  har  djerfts  trotsa! 

OLOF. 

Ja!  när  folket  släpptes  såsom  får  utan  herde,  då  ville 
jag  samla  dem! 


24  MÄSTER    OLOI 


MANS. 

Ni  förebrår  oss  våra  göranden  tror  jag!  Ni  är  i  san- 
ning oförsynt. 

OLOF. 
Sanningen  är  alltid  oför83mt. 

MÅNS. 

Jag  tror  min  unge  man  vill  spela  en  sanningsapostel; 
det  har  ni  ingen  tack  för! 

OLOF. 
Jag  begär  blott  otack! 

MÅNS. 

Spara    på    edra    sanningar;    de  gå  just  icke  länge  i 
handeln. 

OLOF   fhäfiigf). 

Ett  råd  värdigt  lögnens  fader! . . .  (Mildt.j  Förlåt  mig! 

MÅNS. 

Vet  ni  hvem  ni  talar  vid?    . 

OLOF    {med  hetta). 

Vid  seiTus  servi  servorum  Måns  Sommar!  . . . 

BRASK   (stiget- fram). 

Hvem  är  den  mannen? 

MÅNS. 

Han  hör  till  kyrkobetjeningen! 

BRASK. 

Hvad  heter  han? 

MÅNS. 

Olof  Pederson,  alias  Olaus  Petri! 


MÄSTER    OLOF  25 


BKASK  (/ixei-ar  Olof). 

Är  du  mäster  Olof! 

* 

OLOF    (bugar  fdg  och  betrak/ar  BrankJ. 
BRASK. 

Jag  tycker  om  dig?  Vill  du  bli  min  secretarius? 

OLOF. 

Jag  tackar  ers  nåde,  men  jag  har  inga  rekommenda- 
tioner. 

> 

BRASK. 

Biskop  Måns!  Hvad  har  ni  att  säga! 

•MÅNS, 

Han  lär  ha  vunnit  rätt  mycket  lof  af  doktor  Luther? 

BRASK. 

Jag  har  hÖrt  det!  Ungdomsmod  bara!  Vi  ska'  upp- 
fostra honom! 

OLOF. 

Jag  fruktar  det  är  for  sent! 

BRASK. 

En  ung  vidja  kan  böjas! 

MÅNS. 

Ers  nåde  skall  icke  föda  upp  ormar!  Vår  kanonikus 
lutar  starkt  mot  kätterit,  och  har  i  dag  vågat  trotsa 
vår  befallning. 

BRASK. 

Såå? 

MÅNS. 

Vi  proklamerade  messfall  på  grunder  fullt  lagliga  och 
han  har  djerfts  hålla  messa,  och  hvad  värre  är  en  Luthersk 
messa  och  derigenom  retat  upp  folket! 


26  MÄSTER    OLOI' 

BRASK. 

Akta  dig,  unge  man!  Vet  du  att  bann  drabbar  dem 
*8ora  proklamera  Luther! 

OLOF. 

Det  vet  jag!  Men  jag  fruktar  ingen  annan  Gud  än 
Gud! 

BRASK. 

Betänk  dina  ord!  Jag  ville  dig  väl  och  du  stöter  mig 
tillbaka! 

.    OLOF. 

Ni  ville  köpa  min  förmåga  för  att  rädda  er  sjuka 
sak,  och  jag  var  nog  oblyg  att  inte  sälja  mig! 

BRASK. 

Jag  tror  vid  Sanct  Göran  att  du  är  frän  dina  sinnen! 

4 

OLOf. 

Om  sä  är,  begagna  icke  samma  kur  med  mig  som 
med  Gerdt  Bokprentare,  honom  som  ni  lät  sätta  på  hospi- 
talet.    Han  blef  för  mycket  klok  fruktar  jag. 

BRASK  (till  MänsJ. 

Känner  ni  Gerdt? 

MÅNS. 

Nej,  ers  nåde! 

BRASK. 

Det  var  en  galning,  som  begagnade  min  press  för  att 
trycka  Lutherska  skrifter  *dä  jag  satte  anti-Lufherska  i 
hand  på  honom.  Och  så  svärmade  han  om  Apokalypsen 
och  tusenåriga  riket.    {Till  Olofj.    Har  du  sett  honom? 

OLOF. 

r 

Han  var  nyss  här,  och  föga  godt  han  I  att  vänta  af 

honom! 


MÄSTER    OLOF  27 


BRASK. 

Är  han  ute? 


.OLOF. 

Han  är  snart  i  Stockholm,    och  då  lär  I  få  höra  af 
honom!  Akta  er,  herr  Biskop! 

BRASK. 

Håhå,  än  är  ingen  fara! 

OLOF. 

Vederdöparne  äro  i  Stockholm! 

BRASK. 

Hvad  säger  du? 

OLOF. 

Vederdöparne  äro  i  Stockholm! 

BRASK.  I 

Vederdöparne? 

GUSTAF   VASA   (inträder  hastigt). 

Hvad  står  på?    Staden  är  i  oro!    Folket  drar  kring 
gatorna  och  ropar  på  messa!  Hvad  betyder  det? 

BRASK. 

Okynne,  ers  nåde! 

GUSTAF. 

Biskop  Måns! 

MÅNS. 

Staden  har  icke  utgjort  sin  ränta. 

GUSTAF. 

Och  derför  vägren  I  göra  gudstjenst!  Guds  död! 


28  MÄSTER    OLOF 

BRASK. 

Ers  nåde  torde  besinna ... 

/     GUSTAF. 

Biskop  Måns!  Svara! 

MÅNS. 

Ers  nåde   torde  besinna  att  saker  sådana  som  dessa, 
livilka  falla  under  kyrkans  doravärjo ... 

GUSTAF. 

Jag  befaller  er  sköta  er  tjenst! 

BRASK. 

Svea   rikes   biskopar  taga  endast  befallningar    af  sin 
öfverhöghet,  påfven  och  den  kanoniska  lagen! 

GUSTAF   (kufvadj. 

Det    vet   jag,  men  om  påfven  ej  alltid  kan  ha  ögat 
på  eder? 

BRASK. 

Det  blir  vår  sak! 

GUSTAF  (flammar  upp^  men  Ittgnar  siff). 

Ni  har  rätt,  vördige  biskop.     Det  skall  få  bli  er  sak. 

BRASK. 

För  att  lemna  detta  ämne.     Stockholm  lär  stå  i  be- 
grepp att  göra  uppror! 

GUSTAF. 

Hvem  säger  det? 

MÅNS. 

Vår  kanonikus! 

GUSTAF. 

Er  skoleraästare ?    Hvar  är  han?    År  det  du?     Hvad 

heter  du? 


MÄSTER    OLOF  20 


OLOF. 

Olof  Pederson! 

GUSTAF. 


Mäster    Olof!    Du  är  kättare  du?  Och  hyser  planer 
mot  den  heliga  kyrkan?  Det  är  ett  farligt  värf! 


BRASK. 


Han  har  i  dag  lagt  af  masken  och  varit  nog  djerf 
att  öppet  bryta  kapitlets  förbud  angående  messfall,  hvar- 
for  vi  fordra  ers  nådes  samtycke  att  han  vederbörligen 
straffas! 

GUSTAF. 

Den  saken  faller  under  domkapitlet  och  kommer  mig 
ej  vid!  Men  hvad  är  det  för  uppror  du  talar  om  i  Stbck- 
hohn? 

OLOF. 
Vederdöparne! 

•GUSTAF. 

Intet  annat! 

BRASK. 

Ers  nåde,  vet  ni  ej  huru  dessa  galningar  farit  fram 
i  Tyskland.  Vi  skulle  föreslå  det  ws  nåde  sjelf  vände 
tillbaka  med  sitt  krigsfolk! 

GUSTAF. 

Den  saken  fallei*  under  mitt  godtfinnande! 

BRASK. 

Men  borgerligt  krig! 

GUSTAF. 

Det  blir  min  sak!  Olof,  jag  nämner  dig  till  skrifvare 
i  Stockholms  rådstuga.  Du  reser  genast  dit.  Tala  till 
folket!  Jag  litar  på  dig! 


30  MÄSTER    OLOF 


BRASK. 

I  fosterlandets  intresse  ber  jag  ers  nåde  betänka  det 
dåraktiga  i  att  tala  till  dårar! 

GUSTAF. 

Man  knfv^ar  icke  andame  med  svärd!  Betänken  det, 
herrar  biskopar! 

BRASK. 

Kyrkan  har  aldrig  — 

GUSTAF. 

Ja,  inte  med  nycklar  heller!  Gå  till  min  kansler,  får 
du  fullmagten! 

BRASK. 

Kanonikus  torde  vänta  ett  Ögonblick! 

GUSTAF. 

Vår  secretarius  lyder  ej  edra  bud  före  mina! 

BRASK. 

Kyrkans  rätt  skall  först  utkräfvas  —  Olof  Pederson! 

GUSTAF   {rättar). 

Secretarius . . . 

BRASK. 

Secretarius  Olof  Pederson  lemnar  ej  staden  förr  än 
kapitlet  fåUt  sin  dom. 

GUSTAF. 

Kapitlet  faller  ej  sin  dom  förr  än  det  ransakat! 

BRASK. 

Det  blir  vår  sak! 

GUSTAF. 

Det  blir  ej  er  sak,  biskop  Brask!  Ty  kanonikus  i 
Strengnäs  dömmes  ej  af  biskop  i  Linköping.  Biskop  Mäns, 
för  er  talan! 


MÄSTER    OLOF  31 


•MANS. 

Efter  hvad  som  tilldragit  sig . . .  hm  I 

BRASK. 

Torde  vidare  utläggningar  vara  öfv^erflödiga ! 

GUSTAF. 

Biskop  Brask  torde  vara  tyst,  eller  också  Tiflägsna  sig 
då  jag  talar  enskildt  vid  biskop  Måns  —  —  enskildt!  — 
—  Tala  ut,  herr  Måns! 

MÅNS. 

Jag  kan  inte  se  annat  —  —  —  än  —  efter  som 
hans  högvördighet  Biskop  Brask  —  —  — 

GUSTAF. 

Det  är  frågan  om  mäster  Olof  nu!  Herrame  kunna 
uppskjuta  ransakn ingen.     Våren  goda  och  lemna  oss. 

{Binkopame  gå.) 
GUSTAF    {och   Olof). 

Vill  du  bli  min  man? 

OLOF. 

Ers  nådes  secretarius? 

GUSTAF. 

Nej !  Du  skall  bli  min  högra  hand,  på  vilkor  att  den 
venstra  tillsvidare  icke  vet  hvad  den  högra  gör.  Res  till 
Stockholm! 

OLOF. 

Kapitlet  reklamerar  mig,  och  lyser  bann. 

GUSTAF. 

Innan  de  hunnit  så  långt  skall  du  få  skylla  på  mig. 
Men  till  dess  stå  för  dig  sjelf,  så  godt  du  kan! 

OLOF. 
Hvad  vill  eders  nåde? 

14 


:^2  MÄSTER    OLOF 


GUSTAF.. 

Du  skall  tala  till  svärmame  i  Stockholm. 

OLOF. 

Och  sedan? 

GUSTAF. 

O,  det  är  långt  dit!  Jag  vågar  ej  tanka  det  ännu.  — 
Låt  dem  predika,  det  kan  ej  skada  försoffade  att  höra  ett 
nytt  ord  äfven  om  det  är  galet;  men  våldsamheter  få  ej 
ega  rum;  då  kommer  svärdet  med  i  leken.    Farväl,    OloH 

{Gar) 
OLOF   (ensam). 

Kejsaren  vill  icke  vara  sams  med  påfven! 

(SchUareSj  sam  uppehållit  sig  i  en  allé  i  bakgrunden ,  träda  fram.) 

1:A   SCHOLARIS. 

Skola  vi  fortsätta  leken  nu,  mäster  Olof? 

OLOF. 

Det  är  slut  med  att  leka  nu,  barn. 

1:A   SCHOLARIS.    - 

Skolen  I  lemna  oss,  mäster  Olofl 

OLOF, 
Ja  och  för  alltid  troligen  I 

.    1:A  SCHOLARIS. 

I  kunnen  ju  stanna  öfver  pingst  så  att  \i  få  uppfora 
vår  Comoedia! 

2:A    SCHOLARIS. 

Och  jag  får  spela  engelen  Gabriel! 

1:A   SCHOLARIS. 

Gör  oss  till  viljes,  mäster  Olof.  I  var  den  enda,  som 
var  beskedlig  mot  oss  och  lät  oss  slippa  de  grymma  fastorna! 


MÄSTUn    ÖLOl'  33 

2:A  .SCHOLARIS. 

Ack,  mäster  Olof,  gå  inte  ifrån  oss! 

OLOF. 

Barn,  I  veten  icke  hvad  I  begären!  Det  skall  komma 
en  dag  dä  I  tacken  Gud  att  jag  gick  ifrån  er.  O  nej! 
må  den  dagen  aldrig  komma!  Låt  oss  göra  värt  afeke^l 
kort.     Farväl,  Nils,  farväl,  Vilhelm! 

(Kan  tar  dein  i  famn ^  de  kyssa  honoin  på  handin.) 

TiARS   (har   Monnmt  och   befraktar    dm» 
uppinärksamtj . 

» 

1:A  SCHOLARIS. 

Kommer  I  aldrig  tillbaka,  mäster  Olof? 

LARS  {träder  frmnj. 

Är  du  fårdig  att  resa  nu? 

OLOF  {till  gosnat^cj. 

Nej,  jag  kommer  aldrig  tillbaka. 

SCHOLARES   (gaj. 

Farväl,  mäster  Olof,  glöm  inte  bort  oss! 

OLOF  {ser  efter  dem), 
LARS. 

Jag  har  träffat  kungen? 

OLOF  {tanksp7'iddJ. 

Har  du? 

■    '    LARS. 

Vet  du  hvad  han  sade? 

OLOF. 

Nej! 


M  MASTER    OLOF 


LARS. 

Jag  har  fått  en  stöfVare,  som  kan  ta'  upp,  få  se  blott 
om  han  kommer  tillbaka  när  jag  hyisslar. 

OLOF. 

Ser    du,    nu    sitta   de  bland   grafvame   och  leka  och 
plocka  blommor  och  sjunga  pingstvisor. 

LARS  {tar  honom  i  armev). 

Barn! 


Hvad  säger  du? 


OLOF  (far  ttpp). 


LARS. 


Jag  trodde  att  du  i  dag  tagit  ett  sådant  tag  i  plogen, 
att  det  var  f()r  sent  att  se  sig  tillbaka! 

OLOF  {rinJcar  åt  Scholares). 
LARS. 

Du  drömmer  ännu? 

OLOF. 

Det    var    den  sista  ljusa  morgondrömmen   som  gick; 
förlåt  mig  —  nu  är  jag  vaken! 

{De  ga  åt  högra  sidan;  då  Olof  kommet'  i  kulhuen  vänder  lum  «i^ 
änn%t  en  gång  oni  för  att  se  efter  Scholares.  Då  hafra  svaHcbroderna 
Mårten  och  Nils  trädt  fram  just  från  den  kulissen  der   Scholares  gått  ut 

OLOF  (uppger'  ett  rop  af  ofririllig  hf^j>- 
nod  och  far  mrd  ?ianden  of  nr 
pannanj. 

LARS  fdrar  honom  med  nig). 
Ridån  faller. 


MÄSTER    OLOF  35 


Andra  Akten. 

Stockholm. 

E$i  ölbod  i  storkyrkans  mur.  I  fofiden  en  disk  nted  ölkamtar  och 
nlop  m.  m.  Till  höger  otn  disken  ett  bordj  bakotn  hrilket  man  ser  en 
jemdörr.  Vid  detta  bord  sitta  tvä  munkar  förklädda  (Mårten  och  NilsJ 
och  dricka  öl.  Vid  de  öfriga  borden  tyska  knektar,  bönder  och  sjömän. 
Barrett  tiU  gatan  är  på  Jtögra  sidan.  En  spelman  sitter  på  en  tunna 
tned  sin  JUUa.  Knektame  spela  tärning.  Alla  äro  högljudda  och  druckna. 
Hane  Windrankj  ett  småländingj  en  tysk  borgare  och  en  dansk  sitta  vid 
ett  bord  tillsaminans. 

TYSKEN   (tiU  dansken). 

Jaså,  ni  tar  den  blpdrackan  Kristiem  i  forsvar! 

DANSKEN. 

I  bevar'  os!  Han  er  dog  et  menneske! 

TYSKEN. 

Nej,  han  är  ett  odjur!   En   blodhund!   En  feg,  falsk 
dansk! 

DANSKEN. 

Hillemend!  De  maa  slet  ikke  snakke  om  Blod!  Hug- 
ser  de  Käpplingemorden!  da  de  tydske  —  — 

WINDRANK. 

Hör  nu,   herrame!  Vi  ska'  vara  ihop  nu  och  ha*  ro- 
ligt, så  ska'  jag  tala  om  Amerikam! 

TYSKEN. 

Vill    ni    beskylla    oss    Liibeckare  för   hvad  tyskame 

gjonle? 


36  MASTER    OLOF 


DANÖKEN. 

I  bevar'  os!  Jeg  siger  kun  de  Tydske  -—  — 

WINDRANK. 

Hör  nu,  inte  ska'  herrame  gräla!  (ropar  åt  värden)  F}Ta 
bleckor  bran  vin!  —  Nu  ska'  vi  vara  angenäma  och  frid- 
samma så  ska'  jag  tala  om  Amerikam.. . . 

(Bränvin  sättes  fram.) 
TYiSKEN  (smakar). 

En  herrlig  dryck!  Tänk  dock,  mina  herrar,  hur  upp- 
lysningen gått  framåt!  I  dag  vexer  kornet  på  åkern... 

WINDRANK. 

Och  i  morgon  är  det  förvandladt  till  vin!  Jag  undrar 
*  just  hvem  det  var  som  gjorde  den  upptäckten. 

TYSKEN. 

Jag  ber  —  det  är  en  tysk  uppfinning.  - —  Jag  säger 
uppfinning  —  ty  man  upptäcker  Ainerikam. 

V^INDRANK. 

Och  tyskarne  göra  aldrig  upptäckter. 

TYSKEN. 

Guds  död!  .     , 

VV^INDRANK. 

Se  så!  Ni  är  ju  inte  tysk! 

DANSKEN  {tiU  tysken).  . 

Kan  de  sige .  mig  da,  hvem  der  fand  op.  att  det  var 
Tydskerne  som  gav  Sverige  sin  nuvserende  Konge. 

(skratt.) 
TYSKEN. 

Det  var  Liibeckame  som  gaf  Sverige  sin  befriare,  då 

det  stod  pä  branten  af  sin  undergäng. 


MÄSTER    OLOF  37 


WINDRÄNK. 

Kungens  skål! 

DANSKEN. 

Liibecks  skål! 

TYSKEN    (»mickrad). 

Jag  finner  verkligen  ej  ord . . . 

WINDKANK. 

Inte  är  ni  kungen! 

TYSKEN. 

Jag  ber,  det  var  min  danske  broders  — 

DANSKEN. 

De  er  jo  ikke  Liibeckere  da  de  er  borgere  i  Stockholm ! 

WINDRANK   (till  simländiitgcn). 

Hvarfbr  dricker  icke  vår  tyste  broder! 

SMÅLÄNDINGEN. 

*  Ert  komvin  skall  jag  dricka,  men  skålen  gör  jag  så 
här  med!. 

(Klämmer  ihop  bleckmåttet  och  kastar  det  på  golfvet.J 
WINDRANK   (letar  efter  »in  knif). 

Ni  vägrar  att  dricka  kungens  skål! 

SMÅLÄNDINGEN. 

Jag  har  så  länge   druckit  ur  hans  kalk,    att  jag  nu 
inte  har  lust  att  dricka  hans  skål. 

WINDRANK. 

Guds  blod! 

TYSKEN  (UJUgt). 

Tyst!  Tyst!  Låt  oss  höra  på  den  mannen! 

DANSKEN  (likanåj. 

I  bevar! 


38  MÄSTER  OLOi 


SMÅLÄNDINGEN. 


Gud  hjelpe  mig  då  jag  kommer  hem! 

WTNDRANK  (rwd). 

Hvad  är  det,  stackars  man?  Ni  ser  så  ledsen  ut, 
fattas  det  pengar?  Se  här  må  ni  tro!  (tar  fram  «« iw/w^y 
HalfVa  hyran  har  jag  qvar!  Hvad  är  det  med  er? 

SMÅLÄNDINGEN. 

Lät  oss  inte  tala  om  saken!  Mera  bran  vin!  bränvin! 
Jag  har  också  pengar!  Se  här!  Guld!  (Bränvin kommer)  Men 
det  är  inte  mitt!  Men  jag  ska'  supa  opp  hvartenda  öre! 
Och  ni  ska'  vara  hyggliga  och  hjelpa  mig. 

VS^INDRANK. 

Det  är  ju  inte  edra  pengar  —  hur  går  det  till? 

TYSKEN. 

Hvem  har  gort  er  orätt,  gode  man,  ty  jag  ser  att  det 
är  något  illa. 

SMÅLÄNDINGEN. 

Jag  är  forderfvad!  Ser  ni  jag  borgade  200  oxar,  och 
när  jag  kom  till  Stockholm  tog  kungens  fogde  hand  om 
affären  och  sa'  att  jag  inte  fick  sälja  dem  öfver  hans  prisl 
Det  är  kungen  som  sätter  priset  på  oxame;  det  är  kungen 
som  forderfsrat  mig. 

TYSKEN. 

Åh  nej? 

SMÅLÄNDINGEN. 

Ahå,  jag  vet  mycket  mera!  Han  lär  snart  vilja  ta' 
bort  munkame  och  prestema  från  oss  bara  för  att  vräka 
pä  adeln. 

DANSKEN. 

Adeln? 


MÄSTIilt    OLOF  39 


SMALANBINGEN. 

Jo,  jo  men!  kung  Kristiem  kunde  gerna  klippt  litet 
närmare;  Gud  välsigne  honom! 

WINDRANK. 

Kors  är  kungen  pä  det  sättet!  Jag  trodde  han  höll 
adeln  i  örat! 

SMÅLÄNDINGEN.       ' 

■ 

Han?  Nej  han  låter  dera  kläckas  med  rättighet  att  fålla 
ek  på  mina  egor,  om  jag  hade  några  q  var,  for  ser  ni  jag 
har  haft  en  jordlapp  en  gång,  men  så  kom  en  herre  och 
sa*  att  min  morfars  mor  fått  låna  den  af  hans  farmors 
far  och  sä  var  jag  ifrån  den  historien. 

TYSKEN. 

Kan  kungen  vara  så  beskaffad?  Det  trodde  jag  då 
rakt  inte! 

SMÅLÄNDINGEN. 

Jo,  jo  men!  Och  så  springa  adelspojkame  med  bössan 
i  våra  skogar  och  skjuta  ner  rådjur  bara  på  okynne; 
men  skulle  vi  bönder  ligga  för  döden  af  svält  och  knäppa 
oss  ett  så'nt  der  djur,  ja  då  slapp  vi  dö  af  svält  —  ty 
de  hängde  oss  —  icke  i  en  ek,  Gud  bevare  oss,  det  vore 
skam  för  det  kungliga  trädet  —  nej  i  en  fura!  Ser  ni 
furan  hon  är  inte  född  med  krona  hon  och  derför  är  hon 
inte  kunglig  . . .  och  derför  står  det  så  här  i  visan: 

"Och  böndren  dem  hängde  vi  opp 
I  ftironias  högsta  topp  — " 

Det  står  inte  krona  —  hör  ni  det. 

TYSKEN. 

Men  furan  sticker  upp  h'ufvu*t  ändå,  och  ä*  rak  i 
ryggen! 


40  MÄSTER    OLOF 


SMALANDINGEN. 

Sup,  go'  herrar!  Det  är  väl  menadt!  Det  var  en  väl- 
signad dryck!  Bara  jag  inte  hade  hustrun  och  barnen 
hemma!  Håhåjaja!  Men  det  gör  ingenting!  Ah  ja,  jag  vet 
mycket  mer,  men  det  talar  jag  vackert  inte  om! 

WINDEANK. 

Hvad  vet  ni  då? 

TYSKEN. 

Kanske  det  är  något  roligt? 

SMÅLÄNDINGEN. 

Ser  ni  —  om  man  skulle  räkna  ihop  furorna  i  Smålen, 
tror  jag  allt  de  voro  flera  är  ekarna! 

TYSKEN. 

Ni  tror  det? 

WINDRANK. 

Jag  tycker  icke  om  att  man  talar  illa  om  kungen. 
Jag  vet  nu  inte  hvad  han  gör  och  låter  och  det  rör  mig 
inte  heller,  men  det  vet  jag,  att  han  är  mån  om  sjöfarten! 
Ja,  det  är  han  som  rustat  ut  spaniefarare,  och  gjort  mig 
till  skeppare,  och  då  har  jag  väl  inte  något  att  klaga  pä! 

TYSKPN. 

Och  det  har  han  gjort  bara  af  elakhet  för  att  krossa 
liibska  handeln,  Liibeck,  till  hvilken  han  står  i  så  stor 
skuld ! 

SMÅLÄNDINGEN. 

Han  skall  njuta't.  Oxanie  ha  hornen  qvar  ändå,  fast 
man  skurit  dem!  Tack  för  godt  sällskap.  —  Jag  måste 
gå  nu! 

TYSKEN. 

Ah  nej!  En  liten  blecka  till,  så  få  vi  spraka. 


MÄSTER    OLOF 41^ 

SMÅLÄNDINGEN. 

Nej  tack  som  är  god,  jag  törs  inte  mer,  for  då  ä' 
jag  rädd  att  det  inte  blir  bra!  Ser  ni,  jag  har  hustru  och 
barn  hemma  och  nu  ska'  jag  fara  hem  —  och  tala  om 
att  vi  a'  förlorade  —  nej  —  det  törs  jag  inte.  Jag  ska' 
tacka  er,  herr  tysk  —  vi  ska'  supa  lite  till! 

TYSKEN. 

Nå  det  var  ordentligt!  (De  dricka). 

ÖMÅLÄNDINGEN  (tömnwr   sitt   matt  och  far 

uppj. 

Fy  tusan  djeflar  hvad  det  ar  bittert!  (Raglar  ut). 

TYSKEN  (till  dansken). 

Jo!  Den  der,  när  han  blir  vaken! 

DANSKEN  (mckar  bifall) 

(Larmet  har  tiUtagity  spelmannen  spelar  —  Då  höres  orgeln  stämma  i 

i  kyrkan). 

WINDRANK. 

Det  är  märkvärdigt  ändå  att  kungen  tillåter  dem 
hälla  krog  i  kyrkmuren! 

TYSKEN. 

Jag  tror  ni  har  skrupler,  skeppare!  Kungen  vet  inte 
af  detta! 

WINDRANK. 

Ja,  men  det  låter  inte  bra  den  der  orgelmusiken  till 
den  här  sången!  Ser  ni  jag  har  alltid  varit  gudfruktig  af 
mig,  det  har  jag  från  hemmet. 

TYSKEN  (ironiskt). 

Lycklig  den  som  fått  en  sådan  uppfostran!  Ni  hade 
en  mor  —  — 

WINDRANK   (rörd). 

Ja   --  -  -  Ja! 


42  MÄSTER    OLOF 


TYSKEN. 

Som  stoppade  om  er  om  qvällarue  och  lärde  er:  "Det 
gick  en  engel  kring  vårt  hus!" 

WINDRANK. 

Ack  ja! 

TYSKEN. 

Det  var  en  präktig  qvinna. 

WINDRANK  (blir  rusig). 

O,  om  ni  visste! 

TYSKEN. 

Gud  har  hört  hennes  böner!  Ni  gråter!  Ni  är  en  god 
menniska! 

DANSKEN. 

I  be  var! 

TYSKEN. 

Om  er  mor  säge  er  nu!  Med  dessa  tårar  i  era  ögon! 

WINDRANK. 

Ack,  jag  är  en  svag  syndare,  det  vet  jag,  men  ser 
ni  —  hjerta  det  har  jag,  ta'  mig  fan.  Kom  en  stackare 
och  säg  att  han  är  hungrig,  och  jag  ska'  ta  skjortan  af  mig  I 

TYSKEN. 

Ska'  vi  inte  ha  oss  ett  mått  till! 

WINDRANK. 

Nej,  jag  tror  inte  det! 

(yu  horan  imgra  slag  på  jemdörren.     Allmän  uppståndclaej. 

WINDRANK. 
Oj!   Oj! 

TYSKEN. 

Inte  ska'  ni  vara  rädd!  Det  är  inte  porten  till  himmel- 
riket! 


MÄSTER    OLOF  43 


WINDRANK. 

Jag  ska'  aldrig  dricka  mer!  Det  lofvrar  jagi 

TYSKEN   (Hll  Bamken). 

Ar  icke  bränviiiet  en  välsignad  dryck,  som  kan  röra 
en  sådan  skurk  ända  till  svärmeri,  ända  till  nykterhets- 
tankar. 

DANSKEN. 

De  har  ret!  Magen  til  drikk  fius  der  netop  ikke! 

TYSKEN. 

Den  slår  upp  hjertat  på  vid  gafvel  och  stänger  igen 
om  hufv'et';  det  vill  säga  den  gör  oss  ti^l  goda  menniskor, 
ty  goda  äro  ju  de  som  hafva  stort  hjerta  och  litet  hufvud! 

DANSKEN. 

Ja  jeg  gaar  end  videre;  brsendvinet  gör  oss  religiöse, 
ty  det  döder  jo  Förnuftet,  og  Förnuftet  er  jo  den  Klippe 
der  hindrer  Jleligionen  at  dragé  in  genem  Hjertet! 

TYSKEN. 

Bränvinet  är  en  helig  dryck!  Eget  att  inte . . . 

DANSKEN. 

Nok  sagdt! 

(Slag  höras  ånyo  pa  jet^d^irren) 
WINDRANK   (som  sonwaf  in,  vaknar  upp). 

Hjelp!  Jag  dör! 

TYSKEN. 

Skada  på  en  så  vacker  själ! 

(Dörren  sias  upp,  hrarrid  Iwrdefj  rid  hrilket  Märfen  och  Nils  äro 
alHande,  sias  omkull  med  stop  och  bägare.  En  qv^inna  klädd  i  svart  och 
röd  kjortel  ined  en  minneslöja,  öfrer  hufvudet  stö^iar  in ;  Gerdt  visar  sig  ett 
iffjonhliek  bakom  henne  i  dmTCii,  sotn  straxt  slås  igen. 

SKÖKAN  (ser  sig  häpen  otnkring). 

Rädda  niigl.  Folket  vill  ta'  mitt  iif! 


44  MÄSTER    OLOt 


EN   TYSK  KNEKT. 

En  sköka  i  nunneslöja!  Hahalia! 

(Sh-att). 
MÅRTEN  (hwaar  sig). 

En  sköka!  Hvem  för  in  henne  i  detta  aktningsvärda 
sällskap!  Herr  värd,  för  ut  henne,  såvida  ni  icke  vill  skada 
ställets  anseende  och  kyrkans  helgd. 

SKÖKAN. 

Fins    det    ingen   som  vill  rädda  mig?  (VUrden  har  tagit 

lunne  i  armen  för  att  leda  henne  ut  pa  gatan).      Kasta  mig  icke  ut 

bland  det  rasande  folket!  Jag  ville  smyga  mig  till  Herrans 
hus  för  att  få  en  smula  af  hans  nåd,  jag  ville  börja  ett 
nytt  lif  —  men  munkame  drefvo  mig  tillbaka  och  het- 
sade folket  på  mig;  då  kom  fader  Gerdt  och  räddade 
mig  hit! 

MÅRTEN. 

Ni  hör  sjelfva!  Hon  har  skändat  Guds  helgedom! 
Hon   vill   dölja  skammens   kjortel    med  helighetens   slöja! 

TYSKEN. 

Och  slöjan  räckte  inte  till! 

MÅRTEN     Cgar  fram  flh'    att    rycka    af 
henne  slöjan). 

Ryck  af  masken,  och  visa  din  styggelse!   (Han   studsar 

då  han  sei'  hannes  ansigte). 

SKÖKAN. 

Det  är  du,  Mårten?  Du,  mördare! 

TYSKEN. 

Gamla  bekanta! 

MÅRTEN. 

En  skamlig  lögn!  Jag  har  aldrig  sett  henne  förr! 
Jag  är  svartebroder  Mårten  och  min  broder  Nils  är  mitt 
vittne! 


MÄSTER    OLOF  45 


NILS  (druckevj. 

Jag  kan  intyga  —  att  broder  Mårten  aldrig  sett  den 
qvinnan ! 

SKÖKAN. 

Och  ändå  Nils,  var  det  du  som  visade  mig  Mårtens 
absolutionsbref,  då  jag  drefs  ur  klostret  och  han  stannade 
qvar. 

NILS. 

Ja,  det  var  så  sant  det! 

MAKTEN   (utom   sig  af  ilska  drar  JSlls  i 
aritien). 

Du  ljuger,  du  också !  I  sen  ju  att  han  är  drucken ! 

TYSKEN. 

Godt  folk,  jag  intygar  att  den  helige  brodern  är  drucken 
och  derför  ljuger  han! 

FOLKET^  (med  ovilja). 

En  drucken  prest!   ' 

TYSKEN. 

Nåja!  Ruset  ger  Q,bsolution  åt  lögnen!  Är  det  icke 
så,  fader  Mårten? 

VÄRDEN. 

Jag  får  säga  det,  att  mitt  ställe  icke  får  vara  sam- 
lingsplats för  oroligheter;  på  det  här  viset  blir  jag  af  med 
mina  kunder  och  kanske  dragen  inför  kapitlet.  Våren  der- 
fore  så  goda  och  för  ut  den  eländiga  menniskan,  som 
ställer  till  detta  bullar! 

MÅRTEN. 

För  ut  henne  eller  skaffar  jag  er  i  bann !  Veten  I  ej 
att  vi  äro  inom  den  heliga  kyrkans  murar,  fastän  kapitlet 
upplåtit    detta    uthus   till  resandes  lekamliga  förfriskning! 


40  MÄSTER    f^^^^ 

TYSKEN. 

Godt  folk,  här  är  ett  heligt  rum  och  här   bor  visser- 
ligen Gud! 

FOLKET,  (släpar  skökan  mot  dörren). 

SKÖKAN. 

Jesus  Christus,  hjelp  mig! 

OLOF  (som  står  i  dörren  tränger  sig 
fram,  tar  skökan  Vfd  handen  och 
drar  henne  från  de  druckna). 

Svara  mig!  Hvem  är  denna  qvinna? 

MÅETEN. 

Det  är  ingen  qvinna! 

OLOF. 
Hvad  sägen  I? 

MÅRTEN. 

Det  är  ingen  karl;  fastän  hon  är  förklädd! 

OLOF. 

I  sägen  hon,  är  hon  då  icke  qvinna? 

MÅRTEN. 

Det  är  en  sköka! 

OLOR  fhäpcnj  släpper  hennes  liandj. 

En  sköka! 

TYSKEN. 

Släpp  henne  icke,  Mäster  Olof,  dä  springer  hon  sin  väcr  \ 

OLOF. 

Hvartör  bären  I  hand  på  henne?  Hvilket  är  hennes 
brott? 


MASTER    OLOF  47 


TYSKEN. 
Att  hon  går  i  kyrkan! 

OLOF. 
Jag  förstår!   (Ser  sig  omkring). 

MÅRTEN. 

Hvad  söken  I? 

^     OLOF   (bUr  varse  AtårtenJ. 

En  prest! 

MÅRTEN. 

Jag  är  svartebroder! 

OLOF. 

Jaså!  Jag  gissade  det!  Det  är  I  då  som  hetsat  folket 
mot  henne! 

MÅRTEN. 

Det  är  jag  som  skyddar  kyrkan  från  slemhet  och  vill 
hålla  henne  ren  från  lasten.  Det  är  en  excomniunicerad 
qnnna  som  drifver  ocker  med  sin  kropp,  hvilken  borde 
vara  ett  Guds  tempel! 

QVINNAN  ffallei'  pä  knä  fur  Olof). 
OLOF   (far  liennes  hand). 

Ser  du,  svartebroder,  jag  vågar  ta'  hennes  hand  och 
ställa  henne  mot  dig!  Hon  har  sålt  sin  kropp  säger  du, 
hur  många  själar  har  du  köpt! 

Jag  är  också  prest!  Nej,  jag  är  menniska,  ty  jag  är 
ännu  ej  nog  förmäten,  att  jag  satt  lås  för  Guds  hus,  och 
i^om  syndig  menniska  räcker  jag  handen  åt  min  medmen- 
niska,  som  icke  kan  vara  utan  synd.  Kom  fram  den  som 
är  ren  och  kasta  första  stenen! 

Kom  fram,  broder  Mårten,  du  ljusets  engel,  som  klädt 
<lig  i  oskuldens  svarta  kläder  och  rakat  ditt  hår  för  att 
ingen  skall,  kunna  se  huru  du  grånat  i  synd!    Eller  har 

15 


48  MÄSTER    OLOF 


du  ingen  sten  tillreds  kanske?  Ve  dig,  hvar  har  du  gjort 
af  dem,  som  du  skall  räcka  åt  folket  då  de  begära  bröd? 
Har  du  redan  gifsrit  bort  alla? 

Kora  fram,  du  aktningsvärde  borgare  (tm  Windrank  »om 
sofrer  på  golfvet)y  du  som  sofver  djurets  sömn,  hvarför  vaknar 
du  icke  for  att  kasta  din  knif!  Sen  I  hur  han  rodnar? 
Är  det  af  blygsel  öfver  det  dåliga  sällskapet  I  fört  ho- 
nom  i,   eller  är  det   af  vällust?   (Folket  sorlar  ogiUande).     I  SOr- 

len!  Är  det  af  blygsel  öfver  mina  ord  eller  af  skam  for 
er  sjelfva?  Hvarfor  kasten  I  icke  sten?  Det  är  sant.  I 
ha'n  inga!  Nåväl!  öppnen  döjren!  Ropen  på  folket  och 
släpen  ut  qvinnan!  Tron  I  icke  att  femtio  karlar  rå  att 
slita  henne  i  stycken,  så  våren  öfvertygade  att  femhundra 
qvinnor  skola  göra  det!  Nå!  I  tigen!  Qvinna!  Stig  uppl 
Man  har  frikänt  dig!  Gä!  och  synda  icke  härefter,  men  visa 
dig  icke  tör  prestema,  ty  de  skola  kasta  dig  for  qvinnoma! 

MÅRTEN  (»om  flera  gcmger  sökt  afbryta 
Olof,  »ten  hållis  tiUbaka  af  Ty- 
sken, tager  fram  ett  papper}. 

Denne  man,  som  I  lyssnen  till,  är  kättare,  hvilket  I 
hört  på  hans   tal;    men   han  är  också  bannlyst!    Se  häri 

Läsen   sjelfv^a !    (Han   tar    ett   ljus  från  ett  af  borden  och  kastar  midt 

JM, golf  vet).  "Såsom  det  ljuset  slocknar,  som  vi  här  utkasta, 
så  slockne  honom  glädje  och  hugnad  och  allt  det  goda 
han  må  af  Gud  hafva!" 

FOLKET  (kofrsar  sig  och  ryggar  UUbakå; 
Olof  blir  stående  ensam  med 
skökan  midt  på  golfvet). 

Anathema ! 

MÅRTEN   (tiU  skökan). 

Nu  hör  du  hvad  kraft  Mäster  Olofs  absolution   har! 

OLOF  (som  stått  försagd.J 

Qvinna!  Törs  du  ännu  lita  på  mina  ord?  Är  du  icke 
rädd  för  mig?  Hör  du  icke  bannstrålame  hväsa  omkring 
våra  hufvuden?  Hvarför  går  du  ej  öfvrer  till  dessa  tjugu 
rättiilrdiga,   som   ännu   stå    qvar  inom  den  heliga  kyrkans 


MÄSTER    OLOF  49 


/ 


hägn!  —  Svara  mig!  Tror  du  att  Gud  förkastat  mig  lik- 
som dessa  ha  gjort! 

SKÖKAN. 

Nej! 

OLOF  (iar  af  sig  hafinlyaningaplakatet). 

Nåväl!  Den  store  biskopen  i  den  lilla  staden  Linkö- 
ping har  sålt  min  själ  åt  satan  på  lifstid,  ty  längre  räcker 
icke  hans  magt,  derför  att  jag  bjöd  folket  vända  sig  till 
Gud  på  olaga  tid;  här  är  kontraktet:  som  kyrkan  genom 
detta  bundit  mig  vid  helvetet,  så  löser  jag  mig  sjelf  ifrån 
detsamma,  (han  riftir  »öndei'  pergamefttetj  och  ifrån  kyrkans 
bann!  Gud  hjelpe  mig,  amen! 

FOLKET   {tjutei-J. 

Anathema! 

MÅRTEN. 

Drag  ned  honom!  slå  honom!  Han  är  bannlyst!  -I 

OLOF  fställer  sig  framfö'  skökan).  ^ 

Hör  du  huru  djeflame  ropa  efter  sitt  offer!  Kommen 
mig  icke  vid. 

MÅRTEN. 

Framåt!  Ned  med  honom! 

(En  knekt  lyfter  sitt  vapen;  då  slås  jei^ndihren  upp  och  vedei^döpamef 
företrädda  af  Kmpperdolbnky  imnisa  unde^'  sh'ik,  med  sö-ndeislagna kt-ttci- 
Mt  ftelgonbilder  och  söndeitifna  korkåpor.  Alla  innevarande  trängas  mot 
utgången.) 

KNIPPERDOLLINK  (som  gått  i  spetsen,  i  det 

han  slår  tipp  dörrcnj. 

Kom  hit,  folk;  här  är  ett  heligt  hus  till!  Hvad  bety- 
der detta,  en  krog  i  templet!  sen  I!  sen  I,  styggelsen  har 
gått  så  långt  att  man  gkändar  helgedomen.  Men  jag  skall 
rena  den  med  eld!  Eld  på  kyrkan  och  helgonen  på  bålet! 

OLOF   (träden-  fram). 

Betänken  hvad  I  ämnen  göra! 


50  MASTER    OLOF 


KNIPPERDOLLINK. 

Är  du  rädd  att  ölfaten  skola  springa  sönder  af  hettan, 
du  Belial;  är  du  den  påflige  krögaren,  som  icke  aktar  fi)r 
rof  att  bygga  lasten  sitt  kapell  i  kyrkrauren! 


OLOF. 


Jag  är  secretarius  i  rådstugan  och  bjuder  eder  iakt- 
taga ordning  i  konungens  namn! 

KNIPPERDOLLINK. 

« 

Jaså,  du  är  den  man  som  konungen  skickat  ut  att 
bekämpa  vår  heliga  sak!  Fram,  fram  I  gudsmän,  och  gri- 
pen honom  först,  sedan  skola  vi  rensa  Herrans  hus  frän 
afguderiet! 

MÅRTEN. 

Gå'n   på,  godt  folk,  han  är  en  kättare  och  bannlyst! 

KNIPPERDOLLINK. 

Kättare!  Du  är  då  icke  en  af  de  påfviske? 

OLOF. 
Sedan  jag  blifvit  lyst  i  bann  tillhör  jag  icke  kyrkan  mer! 

KNIPPERDOLLINK. 

Då  är  du  på  vår  sida! 

OLOF  (tiger). 
KNIPPERDOLLINK. 

Svara!  Är  du  mot  oss  eller  med  oss! 

MÅRTEN. 

Han  är  Olof  Pederson,  som  kungen  skickat  ut! 

KNIPPERDOLLINK.  •   ' 

Är  du  Olof  Pederson? 

OLOF. 
Ja! 


MÄSTER    OLOF  51 


KNIPPERDOLLINK. 

Men  du  är  kättare! 


OLOF. 

Jag  berömmer  mig  af  att  vara  det! 

KNIPPERDOLLINK. 

Och  går  i  tjenst  hos  kungen! 

OLOF. 
Ja! 

fVedcrdöpame  skrika  och  omrivga  Olof.) 
GERDT  {rusar  in  genom  jemdörren). 

Håll  »"upp!  Hvad  gören  I! 

KNIPPERDOLLINK. 

* 

Gerdt!  Hvem  är  den  här  mannen? 

GERDT. 

Han    år  vår!   Släpp  honom,   vänner,  der  står  djefvu- 

lens  Utskict ade !  (pekar  på  Mårten  och  Nils,  hvilka  ge  sig  ut  genotn 
dötrcn.  Vedtsrdöpame  springa  efter  dem  med  hugg  och  slag.  Gerdt  vän^ 
der  om  vid  dörren  mot  Olof.  Skökan  liar  dragit  »g  unda^n  i  en  vrå. 
Windrank  sof  ver  fortfarande  mider  bordet.  Olof  stannar  tankfull  midt på 
golfvet.) 

GERDT  (kastar  sig  på  en  bänk  utmattad). 

Det  är  ett  tungt  arbete,  Olof! 

OLOF. 

Hvad  ha'n  I  gjort? 

GERDT. 

Vi  ha  gjort  en  rensning  att  börja  med! 

OLOF. 

Den  blir  er  dyr! 


52  MÄSTER    OLOF 


GERDT. 

Än  ha  vi  öfvertaget!  Hela  staden  är  i  rörelsel  Rink 
arbetar  oppe  i  Görans  kapell!  Hör  du,  har  kungen  skickat 
dig  mot  oss?  . 

OLOF. 
Ja! 

GEKDT. 

Det  var  mycket  förståndigt! 

.OLOF. 

I  morgon  skall  jag  predika  i  nya  predikstolen! 

GERDT. 

Nål  Hur  sköter  du  det  kungliga  kallet!  Här  står  du 
ännu  med  armarne  i  kors! 

OLOF. 

Tag  dina  bröder  med  dig  i  kyrkan  i  morgon. 

GERDT. 

Blir  det  en  högpåflig  predikan? 

OLOF. 
Jag  har  blifvit  bannlyst  i  dag! 

GERDT  (far   upp  och  tar    Olof  i  fatnn). 

Gud  välsigne  dig,   Olof!  Det  var  nya  födelsens  dop  I 

OLOF. 

Jag  förstår  eder  ännu  icke!  Hvarför  faren  I  fram  som 
vilda  djur!  I  skänden  ju  allt  heligt! 

GERDT  ftar  t^  en  söndcrttUtgen  helgon- 
bild). 

Är  den  här  helig,  han?  En  sankt  Nikolaus  tror  jag! 
Har  då  Christus  Jesus  *  kommit  och  lefvrat  förgäfves  da 
man  ännu  dyrkar  trästockar!  Är  det  der  en  Gud,  som  jag 
kan  slå  sönder!  Se  bara! 


MJSTER    OLOl  53 


OLOF. 

Men  han  är  helig  for  folket! 

GERDT. 

Det  var  gyllne  kalfven  också,  det  var  Zeus  också, 
det  var  Thor  och  Oden  med;  och  ändå  slogos  de  ned! 
{får  se  skökan)  Hvem  är  qvinnan  der?  Jaså,  den  som  jag 
skulle  rädda  in  till  er!  Olof!  Säg  mig  en  sak!  Har  kungen 
köpt  dig? 

OLOF. 

Lemna  mig,  Gerdt!  Jag  hatar  dig! 

GERDT. 

Hvem  är  det  der  svinet  som  ligger  och  sofver  der 
borta? 

OLOF. 

När  jag  står  infor  dig,  krymper  jag  ihop!  Gä  ifrån 
mig!  Jag  vill  göra  min  gerning  och  icke  din! 

GERDT. 

Hör  nu ... ! 

OLOF. 

Du  vill  blanda  ihop  våra  öden! 

GERDT. 

Hör  nu!  ... 

OLOF. 

Du  har  kastat  ett  osynligt,  nät  omkring  mig;  du  pro- 
klamerar mig  som  vederdöpare.  Hur  skall  jag  stå  till 
svars  inför  kungen! 

GERDT. 

Hvilken  kung? 

OLOF. 

Konung  Gustaf! 


54  MÄSTER    OLOF 


GERDT. 

Jaså!  —  Han!  Adjö  med  dig,  Olof!  ...  Du  predikar 

således  i  morgon! . . .  Hvarför  går  inte  qvinnan? . . .  Adjö. 

(Gh). 

OLOF. 

Är  det  åt  Gud  eller  satan  han  går  ärender! 

SKÖKAN  (går  mot  OlofochfaUcrpåkm). 

Låt  mig  tacka  er! 

OLOF. 

Tacka  endast  Gud  som  räddat  din  själ  och  tro  icke, 
att  bvad  du  brutit,  är  försonadt  i  dag.  Skaffa  dig  kraft 
att  bära  ett  helt  lifs  förbannelse !  Gud  har  förlåtit  dig  — 
menniskoma  skola  aldrig  göra  det! 

(Olof  tar  herme  vid  handen  och  leder  hemie  ut  genom  dörren). 

O 

MÅRTEN  (visar   sig  i  jemdörren^  derpn 
OUfs  moder  och  Chriätina^  Gerdlt 
dotterj. 


Vi  gå  visst  orätt! 


MODERN  (da  hon  varseblir  Olof  od^tkö- 
kan,  utom  sig). 


Olof!  Olof! 

CHRISTINA. 

Hvem  är  den  qvinnan?  Hon  ser  så  olycklig  ut! 

MÅRTEN. 

Låt  OSS  lemna  detta  ohyggliga  näste. 

OLOF  (vänder  sig  om  och  springer  tnot 
dörren,  som  slås  igen  af  Mårten). 

Moder!  Moder! 

(han  springer  ut  genom  andra  dörren,  det  mörknar  på  scenen) 


MÄSTEE    OLOF  55 


Mellanspel. 

Borren  till  kyrkan  öppnas  atcr  försigtigt  och  orgeUrampanm-kyrkvak- 
faren  med  sin  hustrtv  och  en  lykta  klifver  försigtigt  in. 

KYRKVAKTAREN. 

Katrina  lilla!  Håll  i  lyktan  medan  jag  sätter  häng- 
låset  for! 

HUSTRUN. 

Kära  Bengt,  vi  ska'  väl  se  oss  omkring  på  eländet 
först!  Aldrig  kunde  jag  tro  det  var  så  nära  till  krogen! 
Det  är  ju  förskräckligt!  Ser  du  stora  tunnor  med  öl. 

KYRKVAKTAREN. 

Och  bran  vin  sedan;  känner  du  inte  hur  det  luktar, 
jag  får  hufvudvärk  om  jag  stannar  längre. 

HUSTRUN. 

Gud  sig  forbarme  sådant  ogudaktigt  lif  här  har  förts ! 

KYRKVAKTAREN. 

Katrina  lilla! 

HUSTRUN. 

Ja,  min  vän! 

KYRKVAKTAREN, 

Vet  du  jag  känner  mig  illamående!  Det  är  så  kallt 
och  fuktigt  härnere! 

HUSTRUN. 

Kanske  vi  ska'  gå  hem! 

KYRKVAKTAREN. 

Jag  tror  jag  måste  sätta  mig  och  hvila  här  på  bänken! 


56  MASTER    OLOF 


HUSTRUN. 

Du  ska'  inte  sitta  i  fukten  och  kylan,  låt  oss  gå  ut 
i  kyrkan! 

KYRKVAKTAREN. 

Nej  vet  du,  jag  tror  att  det  var  kallare  derute! 

HUSTRUN. 

Kanske  du  har  feber? 

KYRKVAKTAREN. 

Ja,  jag  tror  nästan!  Jag  är  så  het. 

HUSTRUN. 

Kanske  du  vill  ha  något  att  dricka. 

KYRKVAKTAREN. 

Det  vore  kanske  inte  så  illa! 

HUSTRUN. 

Jag  skall  se  efter  om  det  fins  något  vatten! 

KYRKVAKTAREN. 

Det  lär  väl  inte  finnas  på  ett  sådant  näste! 

HUSTRUN. 

Inte  kan  du  väl  dricka  öl  när  du  har  feber! 

KYRKVAKTAREN. 

Vet  du,  jag  tror  att  febern  har  gifvit  sig;  jag  känner 
mig  frusen. 

HUSTRUN. 

Jag  skall  leta  efter  något  svagt  öl! 

*  KYRKVAKTAREN. 

Ska'  det  göra  någon  nytta  får  det  allt  vara  starkt; 
ser  du  der  ligger  ett  fat  Rostock  N:o  4  märkt  A.  W. 


MÄSTER    OLOF  57 


HUSTRUN  (letar). 

Jag   ser  inte  till  något!  Här  ligger  ett  Amsterdam 
N:o  3, 

KYKKVAKTAREN. 

Kan  du  inte  se  Qerde  hyllan  uppifrån  ät  högra  sidan. 

HUSTRUN  (letar). 
KYRKVAKTAREN. 

Metallkran  ligger  till  venster  alldeles  bredvid  tratten. 

HUSTRUN. 

Inte  ser  jag  någon! 

KYRKVAKTAREN. 

Jag  måste  väl  veta  det! 

HUSTRUN. 

Nu  har  jag  honom! 

KYRKVAKTAREN  (stiger  upp  för  att  hjelpa 

henne f  men  kotnmer  att  tram- 
pa pa  Windrank.) 

WINDRANK  {vaknar). 

Oj!  Oj!  Jesus  Christ!  Sanet  Per  och  Pål  samt  Ferdi- 
nand och  Isabella  och  Göran  och  Draken  och  alla  de  andra, 
och  in  kom  domen  i  dejom  pote  påtentum  ämom  tämom 
Jesu  Christ,  karlevagn  äro  forvisst,  det  gick  en  engel  kring 
vårt  hus,  karlen  var  en  sångthor  in  kom  Nils  i  pottri 
Amen!  Amen!  —  Hvem  är  det  som  trampar  mig  på  magen? 

KYRKVAKTAREN  (förskräckt). 

Var  så  nådig  och  säg  om  det  är  en  menniska  eller 
en  gast? 

WINDRANK. 

Jag    brukar    vara    gast,  men  for  tillfallet  är  jag  ett 


svin! 


58  ''MÄSTER    OLOF 


KYRKVAKTAREN. 

Hvad  för  slags  gast  är  herren  om  jag  far  fråga? 

WINDRANK. 

Jag  är  sjögast!  Men  inte  behöfver  herren  trampa  mig 
på  bälgen  för  det! 

KYRKVAKTAREN. 

Ser  herren  det  är  mitt  lefvebröd  att  trampa  bälgen . . . 
till  stora  öijoma. 

WINDRANK. 

Jaså,  det  är  orgeltramparen  jag  har  den  äran  — 

KYRKVAKTAREN. 

Kyrkvaktare  egentligen,-  men  jag  har  också  ett  Utet 
klädstånd  i  kyrkmuren! 

WINDRANK. 

Ni  är  således   orgeltrampare,  kyrkvaktare   och  kläd- 
mäklare — 

KYRKVAKTAREN. 

I  en  person!  Utan  sammanblandning  eller  förvandling... 

WINDRANK. 

Det  var  en  respektabel  treenighet! 

KYRKVAKTAREN. 

Man  skämtar  inte  med  sådana  der  saker. 

WINDRANK. 

Qj!  Oj!  Jag  drunknar,  hjelp! 

KYRKVAKTAREN. 

Hvad  i  Herrans  namn  nu? 

WINDRANK. 

Det  kommer  en  flod  —  usch! 


»  MÄSTEn    OLOF 59 

KYRKVAKTAREN. 

Katrina  lilla!  Hvar  är  du  min  engell  (sprittffer  fram) 
Jesus,  ni  har  skrämt  slag  på  hustru  mii;!  Hon  har  sprun- 
git ifrån  ölfatet...  och  tagit  kran  med  sig!  stig  upp,  stig 
upp  och  låt  oss  lemna  detta  ogudaktiga  näste! 

WINDRANK. 

Käre  vän,  nu  har  jag  just  kommit  i  mitt  element 
så  nu  lär  jag  nog  stanna! 

KYRKVAKTAREN, 

För  all  del,  klockan  slår  tolf  nu,  och*  spöktimman 
börjar! 

WINDRANK  (spnnger  upp). 

Det  var  en  annan  sak! 

KYRKVAKTAREN   (hdcT  Windrank) 
WINDRANK. 

Hör  nu,  kjrrkvaktaren!  Jag  börjar  anfåktas  af  starka 
tvifvel  på  treenigheten! 

KYRKVAKTAREN. 

Ja,  jag  säger  väl  det! . . . 

WINDRANK. 

Jag  vienar  er  treenighet! 

KYRKVAKTAREN. 

Hvad  kan  herr  kapten  mena  — 

WINDRANK. 

Herrarne  ä'  allt  fyra  ändå! 

KYRKVAKTAREN. 

Fyra?  Hvilka? 

WINDRANK. 
Än  öltapparen  då?  Får  han  inte  vara  med? 


GO  MÄSTER    OLOF 


KYRKVAKTAREN. 

Tyst!  Tyst!  Det  är  bara  om  nättema! 

{^De  faUa  begge  omkull  på  den  sönderslagna  Nikolmu.) 
WINDRANK. 

Oj!  Oj!  spöken!  Hjelp,  Jungfru  Maria! 

KYRKVAKTAREN   {reser'  sig    och   lufter  upp 

bilden). 

Det  är  min  själ  så  att  håren  kunna  resa  sig  pä  huf- 
vudet.  Här  ligger  sankt  Nikolaus  sönderslagen,  och  sim- 
mar i  ölet.  Det  går  bra  långt  då  det  guddomliga  8ådra's 
ner  i  smutsen  —  Verlden  lär  inte  stå  länge;  när  sådant 
sker  på  det  torra  trä't  — 

WINDRANK   (smn  repat  sig). 

På  det  våta  menar  ni! 

KYRKVAKTAREN. 

Tyst,  hädare!  Sankt  Niklas  är  mitt  skyddshelgon. 
Jag  är  född  på  hans  dag. 

WINDRANK. 

Det  är  väl  derföre  som  herrame  tycka  om  öl  båda  tvä. 

KYRKVAKTAREN. 

Det  är  på  moden  nu  att  vara  kättare! 

WINDRANK. 

Ja,  det  måtte  ligga  i  luften,  för  jag  är  annars  en 
mycket  gudfruktig  menniska.  Men  var  inte  ledsen  nu,  så 
rkall  jag  låta  limma  ihop  sankt  Niklas  åt  er! 

KYRKVAKTAREN  {ropar  titåt  ktnkan). 

Katrina! 

WINDRANK., 

Tyst,  tyst!  för  tusan  ropa  inte  fram  spökena! 

KYRKVAKTAREN. 

Ah  skäms! 

(De  (jå.) 


MÄSTER    OLOF  61 


Tablå. 


En  dörr.  En  mindre  upp  till  predikstolen.  Messhakar  och  korkapor 
på  väggame.  Bönpallar  och  några  mindre  kistor.  Solen  It/ser  in  geftom 
ett  fönster.  Klockorna  ga.  Man  hör  ett  oaf brutet  mummel  vid  venstra 
raggen.  Kyrkvaktaren  och  hustrun  komma  in,  stanna  vid  dörren  och  göra 
(il  tyst  bön. 

KYRKVAKTAREN. 

Så  der  ja;  skynda  dig  och  damma  af  lite,  Katrina 
lilla! 

HUSTRUN. 

Ahå!  Det  är  väl  inte  så  noga,  det  är  ju  bara  den 
der  mäster  Olof  som  predikar  i  dag!  Jag  begriper  inte 
hur  kapitlet  kan  tillåta  något  sådant! 

KYRKVAKTAREN. 

Han  har  tillstånd  af  kungen,  ser  du! 

HUSTRUN. 

Jojo!  Jojo! 

KYRKVAKTAREN. 

Och  så  har  han  låtit  sätta  en  korg  på  väggen;  bara 
nya  iunder!  Ja,  jag  säger  den  Luther! 

HUSTRUN. 

Det  blir  väl  samma  elände  i  dag  som  i  går!  Jag 
trodde  de  skulle  ta'  ner  hela  kyrkan. 

KYRKVAKTAREN   {bär  en  bägare  vatten  upp 

till  predikstolen). 

Han  kan  väl  behöfva  något  att  fukta  strupen  med  i 
dag,  den  stackarn! 

HUSTRUN. 

Det  kan  just  vara  detsamma,  tycker  jag! 


G2  MÄSTER    OLOF 


KYRKVAKTAREN  (uppe  i  predikstolen). 

Katrina!  Nu  kommer  magistern! 

HUSTRUN. 

Det  var  då  fasligt  och  de  ha'  inte  ringt  i  prestklockan 
än!  Nej,  nej,  det  lär  väl  inte  bli  någon  klocka  af  för  den  der! 


OLOF  (ifiträder  äUvarlig  och  liögtidUg  — 
gar  fram  till  en  bönpaU  ochfaUer 
pä  knä). 


KYRKVAKTAREN  (kommer  ned  och  tar  fram 

en  kappa,  som  han  håller 
ät  Olof). 

OLOF  (stiger  upp). 


Guds  fred! 


HUSTRUN  {niger  och  gar), 

KYRKVAKTAREN  (räcker  fram  kappan). 
OLOF. 

Låt  den  hänga! 

KYRKVAKTAREN. 

Ska'  inte  magistern  ha'  kappa? 

OLOF.     • 

Nej!. 

KYRKVAKTAREN. 

Men  det  är  alltid  brukligt!  Än  handklädet  dä? 

OLOF. 

Behöfs  inte! 

KY?.XVAKTARÉN. 

Jag  säger  då  det! 

OLOF. 

Var  god  och  lemna  mig,  min  vän! 


MÄSTER    OLOF  63 


KYRKVAKTAREN. 

Ska'  jag  gå  min  väg;  jag  brukar  annars ... 

OLOF. 

Gror  mig  den  tjensten! 

KYRKVAKTAREN.- 

Jaså!  Jaha!  Men  först  ska'  jag  tala  om  for  magistern 
att  jag  lagt  messboken  till  höger  när  man  kommer  opp, 
och  så  har  jag  lagt  en  sticka  emellan  der  han  ska'  hålla, 
och  så  har  jag  ställt  vattnet  bredvid.  Nu  ska'  magistern 
inte  glömma  att  vända  om  timglaset,  för  då  kan  hända 
att  det  drar  för  långt  om . . . 

OLOF. 

Var  inte  rädd,  jag  får  nog  dem  som  säga  till  när  jag 
skall  sluta! 

KYRKVAKTAREN. 

Ja,  ja  gudbevars,  ber  om  ursäkt!  Vi  har  våra  bruk 
här  si. 

OLOF. 

Säg  mig,  hvad  är  det  för  sorgligt  mummel  jag  hör 
här  bredvid? 

KYRKVAKTAREN. 

Det  är  någon  from  broder  som  läser  för  en  stackars 
själ!  (Går.) 

OLOF. 

"Så  omgjorda  nu  dina  länder  och  statt  upp  och  pre- 
dika för  folket  allt  det  jag  dig-  bjuder."  — —  — 

Gud  hjelpe  mig! 

{Kastar    sig   ned  pä  en   bönpall;  hittar  ett  papper  i  densamma.     Läser.) 

"Träd  icke  upp  i  dag;  man  står  dig  efter  lifvet!"  — 
Det  hftr  frestaren  skrifvit! 

{rifver  sönder  papperet.) 

16 


64  MÄSTER    0L0:B 


MODERN  (inkommerj. 

Du  går  pä  villovägar,  min  son! 

OLOF. 

Hvem  vet! 

MODERN. 

Jag  vet  det!  Men  som  moder  räcker  jag  dig  handen! 
Vänd  om! 

OLOF. 
Hvart  vill  du  fora  mig? 

MODERN. 

Till  gudsfruktan  och  dygd! 

OLOF. 

Är  påivens  canceliebeslut  dygd  och  gudsfruktan,   dä 
är  det  tor  sent! 

MODERN. 

Det  är  icke  läran  endast,  det  är  lefvremet! 

OLOF. 

Jag  vet  du  syftar  på  mitt  sällskap  i  går  qväll,  men 
jag  är  för  stolt  att  svara  dig!  Det  skulle  ej  heller  gagna! 

MODERN. 

O,  att  jag  skulle  få  den  lönen  för  de  offer  jag  gjorde, 
då  du  fick  komma  ut  i  verlden  och  lära! 

OLOF. 

Ditt  offer  skall  vid  Gud  ej  bli  fruktlöst!  Det  är  dig, 
moder,  jag  har  att  tacka  för  denna  dag,  då  jag  ändtligen 
får  stiga  fram  med  öppen  panna  och  tala  sanningens  ord! 

MODERN. 

Talar  du  om  sanningen,  du,  som  gjort  dig  till  lögnens 
profet! 


MÄSTER    OLOF  65 


OLOF. 

Det  var  ett  hårdt  ord,  moder! 

MODERN. 

Kanske  att  jag  och  slägten  före  mig  lefvat  och 
trott  och  dött  på  en  lögn. 

OLOF. 

Det  var  icke  en  lögn  men  det  har  blifvit.  När  du 
var  mig  moder  hade  du  rätt,  när  jag  blir  gammal,  ja,  dä 
har  jag  kanske  orätt  I  Man  vexer  inte  i  kapp  med  tiden! 

MODERN. 

Jag  förstår  dig  icke! 

OLOF. 

Detta  är  min  enda,  mitt  lifs  stora  sorg!  Allt  hvad 
jag  gör  och  låter  af  renaste  uppsåt  måste  för  dig  stå  så- 
som brott  och  gudlöshet! 

modern! 

Olof!  Jag  vet  ditt  beslut,  jag  vet  din  förvillelse  —  den 
kan  jag  inte  rubba,  ty  du  är  lärdare  än  jag,  och  Gud 
skall  nog  föra  dig  tillbaka,  men  jag  ber  dig,  håll  på  ditt 
lif  att  du  icke  i  dag  rusar  in  i  fördömelsen,  förkorta  icke 
ditt  lif! 

OLOF. 

Hvad  menar  du?  Icke  slår  man  ihjel  mig  på  predik- 
stolen! 

modern. 

Har  du  icke  hört  att  biskop  Brask  underhandlar  med 
päfven  om  införandet  af  den  lagen,  som  dömer  kättare 
till  bålet! 

OLOF. 

Inqvisitionen? 

MODERN. 

Ja!  Så  heter  det! 


66  MÄSTER    OLOF 


OLOF. 

Lemna  mig,  mor,  jag  måste  upp  i  dag  och  predika! 

MODERN. 

Du  får  icke  gå! 

OLOF. 

Ingenting  hindrar  mig! 

MODERN. 

Jag  har  bedt   till  Gud  att  han  skulle  omvända  ditt 
hjerta  —  jag  skall  säga  dig,  men  du  får  ej  omnämna  det 

—  jag  Var  svag  af  ålder  och  mina  knän  ville  ej  bära  mig, 
jag  sökte  upp  en  Herrans  tjenare  och  bad  honom,  som 
stod  närmare  sin  Gud,  hålla  messor  for  din  själ !  Han  ne- 
kade, ty  du  var  bannlyst.  O,  det  är  förfärligt!  Gud  for- 
läte min  synd,  jag  bestack  hans  rena  samvete  med  guld, 
med  djefvulskt  guld,  blott  för  att  rädda  dig! 

OLOF. 

Hvad  hör  jag,  moder!  Det  är  ej  möjligt! 

MODERN  (tar  Olofs  hand  oeh  leder  ho- 
nom till  veftstra  »tdan  tnd  vag- 
gen). 

Hör  du!    Hör  du!    Det  är  han  som  beder  for   dig  i 
kapellet  bredvid! 

OLOF. 

Det  var  dä  detta  mummel  jag  hörde!  Hvem  äx  det? 

MODERN. 

Du  känner  svartebrodem  Mårten  — 

OLOF. 

Du   låter  satan  läsa  böner  för  mig!  Förlåt   mig,   mor 

—  din  välmening  tackar  jag  dig  för.  men  —  — 


MÄSTER    OLOF  07 


MODERN   {fräter;  på  km). 

Olof!  Olofl 

OLOF. 

Bed  mig  icke!  en  mors  bön  kan  fresta  englar  i  him- 
raelen  till  afiall.  Nu  slutar  psalmen,  jag  måste  upp! 
Folket  väntar! 

MODERN. 

Du  för  mig  i  grafven,  Olof! 

OLOF   (häftifft). 

Herren  skall  uppväcka  dig!  (K^ssn-  hennes  hand.)  Tala 
icke  mera  vid  mig,  jag  vet  inte  hvad  jag  säger! 

MODERN. 

Hör  du!  Hör  du!  Folket  sorlar! 

OLOF. 

Jag  kommer!  Jag  kommer!  Den  Gud  som  höll  sin 
hand  öfver  Daniel  i  lejonkulan,  han  skall  ock  skydda  mig! 

{Ohf  går  upp). 

{Undcf^  följande  scener  i  sakristian  höres  en  stark  talande  stämma, 
utan  att  man  kan  urskilja  m^den.  Kär  predikan  fwigått  en  stund,  höres 
fscn'l,  hrilket  öfvergår  till  skrik.) 

CHRISTINA   {kommen-  in). 

Såg  du  honom,  moder? 

MODERN. 

Är  du  här,  barn?  jag  bad  dig  ju  stanna  hemma! 

CHRISTINA. 

Hvarför  får  icke  jag  gå  i  Herrans  hus?  Du  döljer 
något  för  mig! 

MODERN. 

Gå  hem,  Christina! 


68  MÄSTER    OLOF 


CHRISTINA. 

Får  jag  icke  höra  Olof  predika?  Det  är  ju  Guds 
ord,  säg  mig,  mor! 

MODERN  (tiger). 
CHRISTINA. 

Du  svarar  ej!  Hvad  betyder  detta?  Har  icke  Olof 
tillstånd  att  gå  upp !  Hvarför  ser  folket  derute  så  hemlig- 
hetsfullt ut?  Man  sorlade  dä  jag  kora. 

MODERN. 

Fråga  mig  ej!  Gå  tillbaka  och  tacka  Gud  för  din 
okunnighet ! 

CHRISTINA. 

Är  jag  då  ett  barn  att  man  icke  törs  säga  mig  — 

MODERN. 

Din  själ  är  ännu  ren  och  hon  får  ipke  grumlas  I 
Hvad  har  du  att  göra  i  striden! 

CHRISTINA. 

Striden?  Jag  anade  något  sådant! 

MODERN. 

Ja,  här  är  strid,  derför  drag  dig  undan.  Du  vet  vår 
lott  då  männen  fora  krig!- 

CURISTINA. 

Låt  mig  då  veta  hvad  det  är  frågan  om!  Okunnig-     , 
heten  gör  mig  olycklig!  Jag  ser  ett  foidSrligt  mörker,  och 
skuggor  som  röra  sig,  gif  mig  ljus  att  jag  må  få  visshet  I 
Kanske  jag  känner  dessa  spöken! 

MODERN. 

Du  skall  bäfva  då  du  får  se  hvilka'de  äro! 

CHRISTINA. 

Låt  mig  då  ba^a,  hellre  än  att  plågas  af  detta 
ohyggliga  lugn! 


MÄSTER    OLOF 69 

MODEBK. 

Bed  icke  fram  blixten  ur  molnet,  han  skall  krossa  dig! 

CHRISTINA. 

Du    förskräcker   mig!    Men    säg  mig  sanningen,  jag 
måste  veta  den,  annars  vänder  jag  mig  till  någon  annan! 

MODERN. 

Är    ditt    beslut  fast  att  träda  inom  klostrets  heliga 
murar? 

CHRISTINA. 

Min  far  ville  det! 

'       MODERN. 

Du  tvekar! 

CHRISTINA   (Hger.) 
MODERN. 

Det  är  ett  band,  som  håller  dig?. 

CHRISTINA. 

Du  vet  det! 

MODERN. 

Jag  vet  det,  och  du  måste  slita  det! 

CHRISTINA. 

Det  är  snart  omöjligt. 

MODERN. 

Jag  skall  rädda  dig,  barn,  ty  du  kan  ännu  räddas, 
jag  skall  ge  Herren  mitt  största  offer  om  blott  en  själ 
kan  dragas  undan  fördömelsen!  Min  son! 

CHRISTINA. 

Olof? 


70  MÄSTER   OLOF 


MODERN. 


Olof  är   förlorad,    hor    du,    och  det  måste  jag 
raoder  säga  dig! 


CHRISTINA. 


Förlorad? 


MODERN. 


Han  är  en  lögnens  profet!    Djefnilen  haf^er  intagit 
hans  själ! 

CHRISTINA   {Mftigt). 

Det  är  inte  sant! 

MODERN. 

Gud  gifvre  så  vore! 

CHRISTINA. 

• 

Hvarför,  hvarför  säger  du  mig  detta  nu  först! 

Men  det  är  sant,  .det  är  en  lögn!  (Går  tiU  dörren  och  öppnar 
den  på  glänt).  Ser  du,  moder,  der  han  står;  är  detta  den 
onda  anden  som  talar  ur  hans  mun,  är  det  en  låga  Mn 
helvetet  som  brinner  i  hans  öga,  säger  man  lögnen  med 
skälfvande  läppar,  kan  mörkret  stråia  ljus,  ser  du  icke 
skenet  kring  hans  hufvud!  Du  har  orätt!  Jag  känner  det! 
Jag  vet  icke  hvilka  läror  han  förkunnar,  jag  vet  ej  hvad 
han  förnekar,  men  han  har  rätt!  Han  har  rätt  och  Gud 
är  med  honom! 

MODERN. 

Du  känner  icke  verlden,  barn,  du  känner  icke  djeiVu- 

lens    fiinder,    tag  dig  till   vara!     (Hon  drar  Christina  från  dörren.) 

Du  får  icke  höra  honom,  din  själ  är  svag,  han  är  Anti- 
christ's  apostel! 

CHRISTINA. 

Hvem  är  Antichrist? 


MÄSTER   OLOF  71 


MODERN. 

Han  är  en  Luther! 

CHRISTINA. 

Du  har  aldrig  sagt  mig  hvera  Luther  är,  men  är 
Olof  hans  apostel,  då  är  Luther  stor. 

MODERN. 

Luther  hafVer  djefvulen! 

CHRISTINA. 

Hvarför  sade  man  mig  ej  detta  förr!  Nu  tror  jag 
det  ickel 

MODERN. 

Jag  säger  dig  det  nu  —  ve  mig,  jag  ville  hålla  dig 
borta  från  verldens  ondska,  derför  höll  jag  dig  i  okun- 
nighet ... 

CHRISTINA. 

Jag  tror  dig  icke!  Släpp  mig,  jag  måste  se  honom, 
jag  måste  höra  honom,   ty  han  talar  icke  som  de  andra! 

MODERN. 

Jesus  min  frälsare!  Du  också  är  besatt  af  den  orene 
anden ! 

CHRISTINA   {vid  dÖ7Ten) . 

"I  skolen  icke  binda  själame",  sade  han,  hör  du! 

"I  aren  fria,  ty  Gud  hafsrer  gjort  eder  fria!" 

Ser  du,  folket  bäf\rar  vid  hans  ord,  nu  resa  de  på 
sig;  de  sorla. 

"I  viljen  icke  frihet,  ve  eder,  det  är  synd  mot  den 
helige  Ande!" 

KYRKVAKTAREN  (kommen-  in). 

Jag  tror  inte  det  är  rådligt  att  fruntimmerna  stanna 
q  var;  folket  börjar  bli  oroligt.  Det  här  slutar  aldrig  väl 
för  mäster  Olof! 


72  MÄSTER   OLOI 


MODERN. 

Jesus  Maria!  Hvad  säger  I? 

CHRISTINA. 

Frukta  intet,  Guds  ande  är  med  honom ! 

KYRKVAKTAREN. 

Ja,  det  vet  jag  inte,  men  det  var  en  mästare  att 
predika;  så  gammal  •S3nidare  jag  är,  sä  kunde  jag  inte  låta 
bli  att  gråta  då  jag  satt  uppe  på  orgelläktaren;  jag  förstår 
inte  ändå  hur  en  kättare  och  Antichrist  kan  tala  på  så- 
dant vis!  Ja,  jag  säger  den  Luther!  {Shnk  ute  %  kyrkan).  Se 
så,  nu  blir  det  väl  något  förskräckligt  igen,  och  kungen 
som  ska'  vara  borta  också. 

MODERN. 

Låt  oss  gå  härifrån!  Är  Gud  med  honom,  då  kuDna 

de  intet  skada!  är  det  djefvnlen  —  så  ske  din  vilje.  Herre, 

men  förlåt  honom!   {Skrik  utanför.    De  gå.) 

(Scenen    är    tom    ett  ögonblick   och  man  hör  blott  Olofs  stämma  än 
starkare  —  af  bruten  af  rop  och  stenkastning). 

CHRISTINA  (kommer  ensam  tiUbaka  oeh 
stänger  dörren  inifrån^  hattar 
»ig  ned  på  en  bönpaU.  Starka 
slag  hörcu  på  dörren;  tumuk 
ute  i  kyrkan.  Detta  tystnar, 
oeh  Olof  kommer  ned  med 
blodig  panna  oeh  förstorat  t^- 
utseende). 

OLOF  {uian  att  jse  Christina,  kastar  »$ 
i  en  stol),  ^ 

Förgäfves!  De  vilja  icke!  Jag  löser  bojan  på  ftngen 
och  han  slår  mig;  jag  säger  "du  är  fri!"  och  han  tror  mig 
icke!  Är  det  ordet  då  så  stort,  att  det  ej  kan  rymmas  i 
en  menskohjema!  O,  att  det  fans  blott  en  som  trodde  — 
men  nu  ensam  —  en  dåre,  som  ingen  forstår . . . 

CHRISTINA   {går  fram). 

Olof!  Jag  tror  på  dig! 


MÄSTER   OLOF  73 


OLOF. 

Christina! 

CHRISTINA. 

Du  har  rätt! 

OLOF.  ' 

Hur  vet  du  det? 

CHRISTINA. 

Jag  vet  inte,  men  jag  tror  det!  Jag  hörde  dig  nyss! 

OLOF. 

Och  du  förbannar  mig  icke! 

CHRISTINA. 

Det  är  ju  Guds  örd  du  predikar? 

•  OLOF. 

Ja! 

CHRISTINA. 

Hvarför  har  man  icke  sagt  oss  detta  förut,  eller  hvar- 
för  talar  man  ett  språk  som  vi  inte  förstå? 

OLOF. 

Flicka,  hvem  har  lagt  dig  orden  i  munnen? 

CHRISTINA. 

Hvem?  Det  har  jag  icke  tänkt  på! 

OLOF. 

Din  far? 

CHRISTINA. 

Han  vill  att  jag  skall  gä  i  kloster! 

OLOF.  ' 

Har  det  gått.  så  långt?  Ock  hvad  vill  du  sjelf? 


74  MÄSTER   OLOF 


CHRISTINA    (f^r  se   Olofs  sårade;  panna). 

Olof,  man  har  slagit  dig;  för  Guds  skull  låt  mig  för- 
binda dig! 

OLOF   (sätter  sig). 

Christina,  har  jag. rubbat  din  tro? 

CHRISTINA  {tar  handklädet,  rifver  sönder 
och  förbinder  Olof  under  föl- 
jande). 

Min  tro?  Jag  förstår  dig  ej!  -^—  ---  Säg  mig,  hvem 
är  Luther? 

OLOF. 

Det  får  jag  inte  säga. 

CHRISTINA. 

Alltid  samma  svar!  Så  säger  min  far,  så  säger  din 
mor  och  så  säger  du!  Törs  man  då  icke  säga  mig  san- 
ningen eller  är  sanningen  farlig? 

OLOF. 
Sanningen  är  farlig!  Du  ser!  {Tekar  på  sin  panna). 

CHRISTINA. 

Du  vill  då  att  jag  skall  stängas  in  i  en  klostercell 
för  att  lefva  ett  liflöst  lif  i  okunnighet. 

OLOF   ffiffer). 
CHRISTINA. 

Du  vill  att  jag  skall  gråta  bort  mitt  lif,  min  ungdom, 
och  bedja  de  långa  eviga  bönerna  tills  mii)  själ  somnat  in. 
Nej  —  jag  vill  det  icke,  ty  nu  har  jag  vaknat,  man  kam- 
par  omkring  mig,  man  lider  och  förtviflar;  jag  har  sett 
det,  men  jag  får  icke  vara  med,  icke  ens  se  på,  icke  ens 
veta  hvad  man  strider  för;  I  ha'n  hållit  mig  i  djurisk 
sömn;  tron  I  icke  att  jag  har  en  själ,  som  icke  mättas  af 
bröd  eller  torra  böner,  hvilka  man  lagt  i  min  mun;  "bin- 


MÄSTER    OLOF  75 


den  icke  andame",  sade  du.  O,  om  du  visste  hvad  det 
ordet  slog  mig  —  det  blef  dag  och  de  vilda  skriken  derute 
Ijödo  som  foglames  morgonsång ... 

OLOF. 
Christina!  Du  är  qvinna,  du  är  ej  född  till  att  strida! 

CHEISTINA. 

Men  lät  mig  åtminstone  i  Herrans  namn  lida,  blott 
jag  slipper  sofv^a!  Sen  I,  Gud  väckte  mig  ändå!  I  haden 
aldrig  vågat  säga  mig  hvem  Antichrist  var,  I  haden  aldrig 
låtit  mig  veta  hvem  Luther  var,  och  när  din  mor  skrämde 
mig  med  att  du  var  en  Luther,  då  välsignade  jag  Luther. 
Är  han  en  kättare  eller  trogen,  det  vet  jag  ej,  det  bryr 
jag  mig  ej  om,  ty  h varken  Luther  eller  Påfven  eller 
Antichrist  kunna  tillfredsställa  min  odödliga  själ,  då  jag 
ej   har  tron  på  den  evige  Guden. 

OLOF. 

Christina!  Vill  du  följa  mig  i  striden,  du  kan  stödja 
mig,  ty  du  är  den  enda! 

CHRISTINA. 

Nu  kan  jag  svara  dig  ett  öppet  ja,  ty  jag  vet  hvad 
jag  vill,  och  utan  att  vädja  till  min  far,  ty  jag  är  fri! 
O,  jag  är  fri! 

OLOF. 

Vet  du  också  hvad  lif  som  väntar  dig! 

CHRISTINA. 

Jag  känner  det  nu!  Och  du  skall  inte  behöfva  rifva 
ned  några  falska  drömmar  —  de  äro  borta;  men  du  må 
tro  jag  har  också  drömt  om  riddaren,  som  skulle  komma 
att  bjuda  mig  ett  kungarike  och  som  talade  om  blommor 
och  älskog  —  Olof,  jag  vill  bli  din  maka,  se  här  min 
hand.  Jag  säger  dig  dock,  du  var  aldrig  mina  dröm- 
mars riddare,  och  jag  tackar  Gud  att  han  aldrig  kom,  ty 
dä  hade  han  gått  —  som  en  dröin! 


76  MÄSTER    OLOI 


OLOF. 


Du  vill  bli  min,  Christina,  och  du  skall  bli  lycklig, 
ty  du  var  den  som  följde  mig  i  minnet,  dä  jag  var  i  be- 
dröfvelse  och  frestelse,  och  nu  skall  du  följa  mig  vid  sidan! 
Du  var  mina  drömmars  jungfru,  som  satt  i  tornet  som 
fånge  hos  den  stränge  borgherren,  och  nu  är  du  min! 


{^Slcbg  pa  dörreti.) 


CHRISTINA. 

Akta  dig  för  drömmar,  Olof! 

OLOF. 

Hvem  är  det? 

UTANFÖR. 

Gerdt! 

< 

OLOF. 

Hvad  skall  han  säga?  Mitt  löfte! 

CHRISTINA. 

Fruktar  du?  Skall  jag  öppna? 

OLOF  Cöppnar). 
GERDT   (studsar). 

Christina?  Olof!  Du  har  brutit  ditt  löfle! 

OLOF. 

Nej! 

GERDT. 

Du  ljuger!    Du  har  stulit  mitt  barn,  .min   enda  tröst, 

CHRISTINA. 

Olof  ljuger  icke! 

GERDT. 

Du  har  varit  i  kyrkan,  Christina? 


MÄSTER    OLOF  77 


CHRISTINA. 

Jag  har  hört  det  du  ej  ville! 

GERDT. 

Herre,  du  unnade  mig  icke  den  enda  glädjen. 

OLOF. 

Strömmen,  som    du  ville  ha  lös,   tar  sina  offer  hvar 
han  får. 

GERDT. 

Du  har  röfvat  henne,  mitt  barn! 

OLOF. 

Gif  mig  henne,  fader  Gerdt! 

GERDT. 

Aldrig! 

OLOF. 

År  hon  icke  fri? 

GERDT. 

Hon  är  mitt  barn! 

OLOF. 

Predikar  du  ej   frihet!   Hon  är  min!  Gud  har  gif  vit 
mig  henne  och  du  kan  ej  ta  henne! 

GERDT. 

Du  är.  Gud  vare  lofv^ad  —  prest! 

'  OLOF   OCH   CHRISTINA. 

Prest! 

GERDT. 

Och  får  således  ej  ingå  äktenskap! 

OLOF. 

Om  jag  gör  det  ändå? 


78  MASTER    OLOi 


GEBDT. 

Törs  du  det? 

OLOF. 

Ja! 

GERDT. 

Vill  du  ha  en  man  som  är  bannlyst,  Christina? 

CHRISTINA. 

Det  vet  jag  ej  hvad  det  är! 

OLOF. 

Ser  du,  Gerdt!  Ser  du! 

GERDT. 

Du  straffar  mig  hårdt,  min  Gud! 

OLOF. 

Sanningen  är  for  alla. 

GERDT. 

Er  kärlek  är  större  än  min!  Den  var  blott  sjelfvisk- 
het.  Gud  välsigne  er!  Nu  står  jag  ensam!  (Otnfamningj,  Se 
så!  Gå  hem,  Christina,  och  lugna  dem!  Jag  vill  tala  vid 
Olof! 

CHRISTINA    (^år.; 
GERDT   (m  Olof). 

Nu  är  du  min! 

OLOF. 

Hvad  säger  du! 

GERDT. 

Min  frände!  —  Du  fick  mitt  bref? 

OLOF. 

Det  var  du  som  rådde  mig  att  ej  gå  upp! 


MÄSTER    OLOF  79 


GERDT. 


Alldeles  tvertom,  fastän  jag  uttryckte  mig  litet  besyn- 
nerligt! 


OLOF. 


Jag  forstår  dig  inte! 


GERDT. 

Nej !  Nej !  Du  är  för  ung  ännu,  derför  behöfver  du  en 
forsyn!  Åt  en  sådan  karl  som  du  säger  man  "låt  bli  det 
der**,  då  man  vill  ha  något  gjordt! 

OLOF. 
Hvarfor  var  du  inte  i  kyrkan  med  de  dina? 

GERDT. 

Det  är  blott  de  sjuka  som  behöfv^a  läkare,  vi  arbe- 
tade på  vårt  håll!  Du  har  gjort  ett  godt  arbete  i  dag,  och 
jag  ser  du  har  fått  din  lön!  Jag  har  frigjort  dig  i  dag, 
Olof! 

OLOF. 

Du? 

GERDT. 

Kuiigen  befallde  dig  att  stilla  de  upproriska,  och  hvad 
har  du  gjort! 

OLOF. 

Nu  börjar  jag  förstå  dig,  fader  Grerdt! 

GERDT. 

Det  fagnar  mig!  Jo,  du  har'  rört  upp  de  lugna. 

OLOF). 
Ja,  det  har  jag  gjort! 

GERDT. 

Hvad  tror  du  kungen  säger  om  det? 

17 


80  MÄSTER    OLOF 


OLOF. 

Det  står  jag  forl 

GERDT. 

Godt! 

OLOF. 

Och   kungen  skall  gilla  mitt  görande,  ty  han   vill   en 
reformation,  men  vågar  ej  sjelf  ännu. 

GERDT. 

Toker! 

OLOF. 

Jag  ser  du  vill  sätta  mig  upp  mot  den  laglige  kungen. 

GERDT. 

Hör  du,  hur  många  herrar  tror  du  att  du  kan  tjena? 

OLOF   (Hger.J 
GERDT.    • 

Kungen  är  här! 

OLOF. 

Hvad  säger  du? 

GERDT. 

Kungen  kom  hem  nyss! 

OLOF. 

Och  vederdöpame! 

GERDT. 

Fångna,  naturligtvis! 

OLOF.       . 

Och  du  står  här  helt  lugn!     • 


MÄSTER    OLOF  81 


GERDT. 

Jag  är  gammal  nu,  jag  har  också  rasat  som  du,  men 
jag  blef  bara  trött!  Rink  och  KnipperdoUink  ha  varit 
mina  förtrupper!  De  skulle  stupa,  det  var  klart;  nu  börjar 
mitt  arbete! 

(Trunmlag  utanfw  på  gatan.') 
OLOF. 

Hvad  är  detta? 

GERDT. 

Det  är  de  kungliga  trummorna  som  hålla  fångame 
sällskap  till  fängelset!  Kom  hit  får  du  se! 

OLOF    {stiger  upp  på  en  bänk  och  ser 
ut  gcnmn  fönstret.) 

Hvad  ser  jag;  qvinnor  och  barn  släpas  mellan  knek- 
tarne ! 

GERDT. 

Nå  ja,  de  ha  kastat  sten  på  kungens  vakt,  inte  går 
det  an! 

OLOF. 

Skall  man  då  föra  dårar  eller  sjuka  i  fängelse! 

GERDT. 

Det  fins  två  slags  dårar:  ena  sorten  sätter  man  på 
hospitalet  och  ger  piller  och  kalla  bad,  andra  sorten  tar 
man  hufVudet  af;  det  är  en  radikal  kur,  men  "så  är  den 
sorten  farlig  också! 

OLOF. 

Jag  går  till  kungen;  han  kan  ej  vilja  dessa  skänd- 
ligfieter  I 

•  GERDT. 

Akta  ditt  hufsmd,  Olof! 


82  MÄSTEE    OLOF 


OLOF. 

Akta  dig  sjelf,  fader  Gerdt! 

GERDT. 
♦ 

Ingen  fara  med  mig;  jag  har  fiillmagt  till  hospitalet! 

OLOF. 

Jag  kan  icke  lida  att  se  detta;  jag  går  till  kungen 
om  det  också  skall  kosta  mitt  lif! 

{Gar  mot  dörren.) 
GERDT. 

Detta  är  en  sak  som  kungen  ej  afgör!  Du  skall  vända 
dig  till  lagen! 

OLOF. 

Kungen  är  lagen! 

GERDT. 

Ja  tyvärr! . . .  Om  hästen-  kände  sin  stjrrka,  vore  han 
ej  så  galen,  som  han  nu  är,  att  gå  under  oket  —  när  han 
någongång  blir  klok  och  springer  ifrån  sin  förtryckare  — 
då  kallar  man  honom  galen  . . .  Låt  oss  be.  till  Gud  för 
dessa  armas  förnuft! 


MÄSTER    OLOh  83 


Tredje  Akten. 


¥m  sal  pä   Stockholms  slott.     I  bakgrunden  ett  galleri,  »om  svdcrmcra 
afxkiljes   genom    en   gardin.     Jtn    äldre  betjent  gar  och  väntar  i  ^ulkrkt. 

OLOF    {träder  inj. 

Träffas  kungen  i  dag? 

BETJENTEN. 

Jo! 

OLOF. 

Kan  du  säga  mig  h varför  man  låtit  mig  gå  ftirgäfves 
fyra  dagar  å  rad? 

BETJENTEN. 

Nej  för  all  del,  jag  vet  ingenting! 

OLOF. 

Det  förefaller  mig  besynnerligt  att  inte  jag  blifvit  in- 
släppt. 

BETJENTEN. 

Hvad  är  det  om? 

OLOF. 

Det  rör  dig  inte! 

BETJENTEN. 

Nej,  nej !  Det  förstår  jag,  men  jag  tänkte,  att  jag  möj- 
ligen kunde  ge  några  upplysningar. 

OLOF. 

Brukar  du  sköta  konungens  mottagningar? 


84  MÄSTER    OLOF 


BETJENTEN. 

Nej  for  all  del,  men  se  den,  som  får  höra  sä  mycket 
8om  jag,  har  allt  reda  på  litet  af  h varje. 

(rauaj. 
OLOF. 

Dröjer  det  länge? 

BETJENTEN   (låtsar  ej  hiha  . 
OLOF. 

Vet  du  om  kungen  kommer  snart? 

BETJENTEN    {med  ryggen  åt    OlofJ. 

H\V? 

OLOF. 

Vet  du  inte  hvem  du  talar  vid? 

BETJENTEN. 

Nej  for  all  del! 

OLOF. 

Jag  är  konungens  secretarius! 

BETJENTEN. 

Nej  kors,  är  det  mäster  Olof!  Jag  kände  far  jag, 
Peder  Smed,  för  si  jag  är  från  Örebro  också! 

OLOF. 

Kan  du  inte  vara  höflig  ändå! 

BETJENTEN. 

Jojo!  så  går  det,  när  man  kommer  sig  upp  här  i 
verlden,  man  glömmer  sina  fattiga  fader! 

OLOF. 

Om  min  far  verkligen  hedrade  dig  med  sin  bekantskap, 
det  är  möjligt,  men  att  han  vid  sin  död  insatt  dig  i  fars 
ställe,  det  tror  jag  inte. 


MÄSTER    OLOF  85 


BETJENTEN. 


Jojo!    Ser    man    på!    Stackare    fru  'Christina!  (Gar  at 

rcnntcrj. 

OLOF. 
{Fam.     Deijå  LARS  SIGGESON  frän  höger.) 

MARSKEN    {utai)  att  sa  pä   Olof  Å antar  af 
honom  kappan). 

Kora  mer  kungen  snart? 

OLOF    (far    kappan    och    kastar  dn  pa 
golfvet.J 

Det  vet  jag  inte! 

MARSKEN. 

Skaffa  mig  en  stol! 

OLOF. 

Det  är  inte  mitt  göra! 

MARSKEN. 

Jag  har  inte  reda  på  dörrvaktens  instruktion! 

OLOF. 

Jag  är  inte  dörrvakt! 

MARSKEN. 

Det  rör  mig  inte  hvad  du  är;  jag  bär  inte  matrikel 
Öfver  drängarne  på  mig!  Men  höflig  ska'  du  vara! 

OLOF   (tigerj. 
MARSKEN. 

Blir  det  något?  Jag  tror  djefvulen  rider  dig! 

OLOF. 

Förlåt    mig;    det    ingår  inte  i  min  syssla  som  secre- 
tarius  att  passa  upp. 


86  MÄtiTER   OLOF 


MARSKEN. 

HvaM  Mäster  Olof!  Jaså,  det  roar  er  att  sitta  vid 
dörren  och  spela  dräng  för  att  sedan  afmaskera  er  som 
Gud !    Jag    trodde    ni   var  en   stolt  man !  (/  det  han  tar  upp 

kappan  cch  lägger  dcff  pa  batiken). 

OLOF. 

Herr  Marsk! 

MARSKEN. 

Nej!  Ni  är  en  fäfång  uppkomling!  Var  sä  god  och 
stig  fram   och  sitt,  herr  secretarius!  (Anvimr  hmwm  plats;  gar 

in  i  ett  HidorHm). 

OLOF    (Hätter  sig), 
{hn  ung  ndilMtian  frän  galletuef  hchar   Olof). 

ADELSMANNEN. 

God  morgon,  herr  secretarius;  ingen  kommen  ännu! 
Nå  hur  står  det  till  hemma  i  Stockholm?  Jag  kommer 
direkt  från  Malmö. 

OLOF. 
Här  är  mycket  bedröfligt! 

ADELSMANNEN. 

Ja,  jag  har  hört  sägas  det!  Packet  bullrar  som  van- 
ligt när  kungen  vänder  ryggen  till !  Och  så  de  der  dumma 
prestema!  Förlät  mig  ni  är  ju  fri  tänk  are,  herr  secretarius! 

OLOF. 

Jag  förstår  inte! 

ADELSMANNEN. 

Genera  er  inte!  Ser  ni  jag  har  fått  min  uppfostran  i 
Paris!  Frans  den  förste,  oh  Saint-Sauveur!  det  är  en  man 
som  går  långt;  vet  ni  hvad  han  sa'  åt  mig  på  en  bal 
masqué,  nu  sist  under  kamevalen! 

OLOF    (tiger). 


,  \ 


MÄSTER    OLOF  87 


ADELSMANNEN. 

"Monsieur",  sa'  han,  "la  religion  est  morte,  est  morte", 
sa'  han;  men  det  hindrar  honom  inte  att  gå  i  messan! 

OLOF. 

Såå! 

ADELSMANNEN. 

Och  vet  ni  hvad  han  sa',  då  jag  frågade  honom  h var- 
för han  gjorde  så?  —  "Poesie!  Poesie!"  sa'  han;  äh  han  är 
guddom  lig ! 

OLOF. 

Hva'  sa'  ni  då? 

ADELSMANNEN. 

Ers  majestät,  sa'  jag,  på  franska  naturligtvis,  lyckligt 
det  land,  som  eger  en  konung,  h vilken  k^u  så  skåda  ut 
öfver  tidens  tränga  krets,  att  han  ser  tidsandans  kraf,  men 
likväl  icke  trugar  de  sofvande  massorna  att  omfatta  en 
högre  åskådning,  for  hvilka  de  behöfde  sekler  att  komma 
till  mognad  till  I  Var  det  iiite  bra  sagdt! 

OLOF. 

o 

Ahjo!  Men  det  förlorade  allt  pä  of Versättningeu ! 
Sån't  der  bör  sägas  pä  franska! 

ADELSMANNEN   (tankspridd ). 

Ni  har  fullkomligt  rätt!  —  Säg  mig,  ni  bör  göra 
fortune!  Ni  som  är  en  så  långt  framskriden  man  for  er  tid! 

OLOF.     • 

Jag  tror  inte  att  jag  går  så  långt!  Tyvärr  blef  min 
uppfostran  försummad,  den  gjordes  i  Tyskland  som  ni  vet, 
och  tyskarne  ha  ännu  icke  kommit  ut  öfver  religionen! 

ADELSMANNEN. 

Jaja!   Jaja!  Kan  ni  säga  mig  hvarfor  de  bräka  med 


88  MASTER    OLOF 


den  der  reformatioueu  nii  i  Tyskland!  Luther  är  en  upp- 
lyst man,  jag  vet  det,  jag  tror  det,  men  det  kan  han  ju 
behålla  for  sig  sjelf  eller  åtminstone  inte  kasta  ut  gnistor 
bland  de  råa  massorna,  som  dock  alltid  blir  perlor  för 
svin.  Öm  man.  riktar  blicken  ut  öfsrer  tiden,  om  man 
lefver  något  med  i  tankames  stora  rörelser,  så  skall  man 
lätt  se  orsakerna  till  de  missförhållanden  i  jemvigten,  som 
nu  göra  sig  gällande  i  de  stora  kulturländerna,  jag  talar 
nu  inte  om  Sverige,  ty  det  är  intet  kulturland.  Vet  ni 
hvad  tyngdpunkten  heter,  denna  tyngdpunkt,  vid  hvars 
rubbning  allt  går  sönder  och  utan  hvilkens  stabilitet  alh 
kastas  öfv^er  ända?  Den  heter  adeln!  Adeln  är  intelligen- 
sen! Feodal  väldet  är  på  fall  —  hoc  est  verlden,  bildningen 
är  .på  förfall,  kulturen  dör!  Jojo!  Ni  tror  inte  det!  Men 
med  den  minsta  historiska  blick  skall  ni  se  det!  Adeln 
gjorde  korstågen,  adeln  gjorde  det,  adeln  gjorde  det!  Hvar- 
f(*)r  är  Tyskland  sönderslitet?  Jo;  bönderna  resa  sig  upp 
mot  adeln,  hugga  af  sitt  eget  hufvud.  Hvarför  står  Frank- 
rike, la  France,  jo  derför  att  Frankrike  är  adeln  och 
adeln  är  Frankrike,  de  äro  identiska  begrepp,  de  äro  soli- 
dariska! Hvarför,  frågar  jag  igen,  är  Sverige  för  närvarande 
uppskakadt  i  sina  innersta  grundvalar?  Jo,  adeln  är  kros- 
sad !  Christian  den  andre  var  en  man  med  snille,  han  visste 
hur  man  skulle  eröfra  ett  land,  han  sågade  inte  af  ett  ben 
eller  en  arm,  nej,  han  slog  af  hufvet !  Nåväl!  Sverigeskall 
räddas,  konungen  vet  sättet:  adeln  skall  upprättas  och 
kyrkan  skall  krossas!  Hvad  sägs? 

OLOF    [ntigcr  upji). 

Ingenting ! 

{Paus.) 
,     OLOF. 

Ni  är  fntänkare? 

ADELSMANNEN.   • 

Ja  visst! 

OLOF. 

Ni  tror  dä  inte  att  Bileams  åsna  kunde  tala? 


MÄSTER    OLOF  89 


'      ADELSMANNEN. 

Nej  för  tusan! 

OLOF 

Men  det  gör  jag! 

ADELSMANNEN. 

Verkligen ! 

LARS    ANDREJE   {inkoMnwr). 

Guds  fred,  Olof! 

OLOF    {ffrr  /tonmn  i  famm»). 

Välkommen,  Lars. 

ADELSMANNEN   (ffår). 

Populace ! 

LARS. 

Hur  trifs  du  här? 

OLOF. 

Det  är  så  qvaft! 

LARS. 

Jojo ! 

OLOF. 

Och  sä  lågt  i  taket! 

LARS. 

Det  är  derför  de  ha  så  svårt  att  gå  rakii. 

OLOF. 

Jag  har  på  tio  minuter*  blifvit  så  hofinan  att  jag  lärt 
mig  tiga  då  en  åsna  talar! 

LARS. 

Det  skadar  inte  det! 


00  MAiST£E    OLOF 


OLOF,  » 

Hvad  tanker  kungen? 

LARS. 

Det  talar  han  inte  om! 

XFolkitt  har  börjat  samlas). 
OLOF. 

Hur  ser  han  ut? 

LARS. 

Som  ett  frågetecken  med  åtskilliga  utrop  efteråt! 

BRASK    {inträder;  alla  vika  tmdatt). 

MARSKEN    ^min  kmnmit  tillbaJca  gar  em' 
hotwm  och  helaari. 

OLOF   {hehar  Broffk.       Denne   ser  for- 
^  vanad  ut). 

BRASK    {till  Marsken). 

Är  detta  skrifvarenas  plats! 

MARSKEN. 

Det  borde  inte  vara  det,  men  vår  konung  är  så  ofant- 
ligt nådig! 

BRASK. 

Nedlåtande  menar  ni! 

MARSKEN. 

Alldeles! 

BRASK. 

Det  är  stor  audiens  i  dag! 

MARSKEN. 

Mest  convenansbesök   efter  hans  nådes  lyckliga  äter- 
komsf! 


MÄSTER    OLOF  »  91 


BRASK. 


T>eit  är  en  glädje,  herr  marsk,  att  betyga  vår  konung 
ett  oblandadt  deltagande  öfver  frågans  lyckliga  lösning! 

MARSKEN. 

Herr  biskopen  är  alltför  artig,  som  gör  sig  omaket 
iif  en  så  lång  resa,  helst  då  man  är  så  till  åren. 

BRASK. 

Jojo!  Och  helsan  vill  inte  alltid  stå  bi! 

MARSKEN. 

Jaså,  herr  biskopens  helsa  är  inte  som  sig  bör!  Dét 
är  alltid  sorgligt  att  inte  ha  sina  krafter  friska,  helst  då 
man  bekläder  en  så  hög  och  ansvarsfull  plats! 

BRASK. 

Herr  marsken  ser  kry  ut! 

MARSKEN. 

Ja,  Gudskelof ! 

(Fans.) 

BRASK   (sättet'  sig). 

Tycker  inte  herr  marsken  att  det  drar? 

MARSKEN. 

Jo  —  det  är  inte  utan.  Vi  kanske  ska*  säga  till  att 
dörrame  stängas! 

BRASK. 

Ah  nej,  jag  tackar,  jag  tror  inte  det  behöfs! 

fPaus.) 


Kungen  dröjer! 


Ja! 


MARSKENL 


BRASK. 


94  MÄSTER    OLOF 


'    GUSTAF. 

Du  är  adelsman! 

MAKSKEN. 

Ja!  och  min  öfvertygefee  .är  att  bonden  spelt  ut  sin 
röl:  den  råa  kraftens  att  drifVa  undan  fienden  med  arm- 
styrka! Ers  näde!  Krossa  kyrkan  ty  hon  håller  folket  i 
bojor,  tag  kyrkans  guld  och  betala  rikets  skuld  —  och 
gif  åter  åt  den  sjunkna  adeln  hvad  kyrkan  narrat  af  henne! 


Kalla  in  Brask! 


Ers  nåde! 


Biskop  Brask! 


GUSTAF. 


MARSKEN. 


GUSTAF. 


(MARSKEN  går.     BRASK  kommer  w) 
GUSTAF. 


Var  god,  herr  biskop,  och  tala! 

BRASK. 

Jag  ville  framföra  vår  lyckönskan  till .  .  . 

GUSTAF. 

Tack,  herr  biskop!  Vidare! 

BRASK. 

Det  har  tyvärr  försports  klagomål  från  åtskilliga  de- 
lar af  riket  angående  obetalade  silfs^erlån  frän  kyrkan  som 
Ers  näde  tagit  upp! 

GUSTAF. 

Och  som  ni  kräfsrer  nu !  Behöfvas  verkligen  alla  kal- 
kame  \\å  kommunionen? 

BRASK. 

Ja! 


MÄSTER    OLOF  95 


GUSTAF. 

Låt  dem  dricka  ur  tennstop  då! 

BRASK. 

Ers  nåde! 

GUSTAF. 

Är  det  något  vidare? 

BRASK. 

Det  värsta  af  allt,  kätteriet. 

GUSTAF. 

Det  rör  mig  inte,  jag  är  inte  påfve! 

BRASK. 


Det  skall  jag  säga  Ers  nåde,  att  kyrkan  sjelf  tar  ut 
sin  rätt,  äfven  om  hon  skulle  råka  i  strid 7- 

GUSTAF. 

Med  hvem? 

BRASK. 

Med  staten! 

GUSTAF. 

Jag  ger  eder  kyrka  djefvulen!  Nu  är  det  sagdt! 

BRASK. 

Det  vet  jag! 

GUSTAF. 

Och  ni  väntade  blott  ordet  från  min  mun! 

BRASK. 

Ja! 

GUSTAF. 

Akta  er!  Ni  reser  med  200  man  i  sällskap  och  äter 
på  silfver,  då  folket  äter  bark. 

18 


96  MÄSTER    OLOF 


BRASK. 

Ers  nä<le  tar  irågaii  för  .smått! 

GUSTAI'\ 

Känner  I  Luther  då!  I  är  en  upplyst  man!  Hvad  är 
detta  for  ett  fenomen!  Hvad  säger  I  om  rörelserna  som 
gä  genom  Europa! 

BRAÖK. 

Ett  framsteg  baklänges!  Luthers  röl  är  blott  den  att 
tjena  till  skärseld  åt  det  gamla,  sekelboma,  bepröfvade,  att 
det  må  renas  och  genom  strid  segrande  framgå! 

GUSTAF. 

Jag  bryr  mig  icke  om  edra  lärda  disputatser! 

BRAJSK. 

Men  Ers  näde  tar  i^tt  hägn  förbrytare  och  ingriiier 
i  kyrkang  rätt!  Mäster  Olof  har  svårt  kränkt  kjrrkan! 

(tUSTAF. 

Bannlys  honom  då! 

BRASK. 

Det   är  gjordt,  men  ändå  är  han  i  Ers  nådes  tjenst! 

GUSTAF. 


Hvad  vill  ni  göra  honom  mera!  Säg! 

{Pam.) 
BRASK. 

Vidare   lär  han  gått   så  långt,  att  han  hemligen  gift 
sig  mot  kanoniska  lagen! 

GUSTAF. 

8åå!  Det  har  gått  fort  det! 

BRASK. 

Det  rör  inte  Ers  nåde,  nåväl;  men  om  han  uppviglar 
folket! 


MÄSTKIt    OLOF  97 


GUSTAF. 

Då  tar  jag  hand  om  saken!  Är  det  något  mer? 

BKAÖK  {lifter  ett  uppehåll). 

Jag  ber  er  for  himlens  skull  störta  icke  landet  åter 
i  förderf;  ty  det  är  äimu  icke  moget  for  en  ny  lära!  Vi 
äro  svaga  rön  som  kunna  böjas,  men  tron,  kyrkan,  aldrig! 

GUSTAF    iräeker  honom  handen). 

I  har  kanske  rätt!  Lät  oss  vara  fiender,  gamle  biskop 
Hans,   hellre  än  falska  vänner! 

BRASK. 

Väl!  Men  gör  aldrig  hvad  I  ångrar!  Hvarje  sten  I 
riftrer  från  kyrkan,  skall  folket  kasta  efler  er! 

GUSTAF. 

Bringa  mig  icke  till  ytterligheter,  biskop,  ty  då  få  vi 
.sannna  förskräckliga  skådespel  här  som  i  Tyskland!  För 
sista  gången  viljen  I  görxi  eftergifter  om  rikets  välfärd  står 
på  ett  kort? 

BRASK. 

Kyrkan  —  — 

GUSTAF. 

Kyrkan  först,  jaha!  Farväl! 

{Brask  går.     Marsken  kominer  in.) 
GUSTAF. 

Biskopen  har  bekräftat  er  utsago!  Ja,  det  var  menin- 
gen det!  Tag  nu  fram  murare  som  kunna  rifva;  väggame 
ska'  få  stå,  korsen  skola  få  sitta  qvar  på  taken  och 
klockorna  i  tornen,  men  källranie  bryter  jag  sönder;  man 
börjar  vid  grunden,  ser  I! 

MARSKEN. 

Men  folket  skall  inbilla  sig  att  man  tar  bort  tron ; 
de  måste  upplysas. 


98  MÄSTER    OLOF 


GUSTAF. 

Vi  ska'  skicka  upp  mäster  Olof  och  predika! 

MARSKEN. 

Mäster  Olof  är  en  farlig  karl! 

GUSTAF. 

Han  behöfs  nu! 

MARSKEN. 

Han  har  farit  fram  som  en  vederdöpare  i  stället  för 
att  bekämpa  dem. 

GUSTAF. 

Jag  vet  det!  Det  kommer  se'n!  Skicka  in  honom! 

MARSKEN. 

Lars  kansler  är  bättre! 

GUSTAF. 

Tag  in  båda  två! 

MARSKEN. 

Eller  Olofs  bror,  Lars  Pederson. 

GUSTAF. 

Duger  inte  ännu!  Han  är  för  blödig  att  slåss!  Hans 
tid  kommer  också! 

("marsken  inför  OLOF  och  LARS.J 
GUSTAF   (till  Lar»  kamler). 

Vill  du  hjelpa  mig,  Lars? 

LARS. 

Det  gäller  kyrkan? 

GUSTAF. 
Ja!  Hon  skall  rifsras! 

LARS. 

Dertill  är  jag  ej  mannen!  men  om  Ers  nåde  vänder 
sig  till  mäster  Olof! 


MÄSTER    OLOF  99 


GUSTAF. 

Du  vill  således  inte? 

LARS. 

Jag  kan  ej!  Men  ett  vapen  kan  jäg  lemna! 

(kmnar  fram  nya  Bibeln.J 

GUSTAF. 

Den  heliga  skrift!  Det  var  ett  godt  vapen!  Vill  du 
föra  detta,  Olof? 

OLOF. 

Ja,  med  Guds  hjelp! 

.  GUSTAF   (ger    ett    vink    åt  Lars  att  ga; 
han  gär). 

Är  du  lugn  ännu,  Olof? 

OLOF  (tiger.)  • 
GUSTAF. 

Jag  gaf  dig  fyra  dagars  betänketid!  Hur  har  du  skött 
ditt  åliggande? 

OLOF  (häftigt). 

Jag  har  talat  till  folket  — 

GUSTAF. 

Så  att  du  har  feber  ännu!  Du  ämnar  försvara  de  der 
galningame,  som  man  kallar  vederdöpare? 

M 

OLOF  (djerftj. 

Ja! 

GUSTAF. 

Lugn!  Du  har  gift  dig  helt  hastigt? 

OLOF. 

Ja! 

GUSTAF. 

Du  är  bannlyst? 


100  MÄSTER    OLOF 


OLOF. 

Jal 

GUSTAF. 

Och  ändå  är  du  lika  djerf!  Om  du  nu  som  upprors- 
makare  fick  följa  de  andra  till  galgen,  hvad  säger  du  då? 

OLOF. 

Jag  skulle  beklaga  att  jag  ej  fått  göra  min  geming, 
men  tacka  Gud  för  hvad  jag  fått  göra. 

GUSTAF; 

Det  är  bra!  Törs  du  fara  upp  till  det  gamla  uggle- 
boet Upsala  och  säga  de  lärde  att  påfven  inte  är  Gud 
och  att  han  inte  har  med  Sverge  att  göra? 

OLOF. 

Blott  det? 

GUSTAF. 

Vill  du  säga  att  bibeln  är  Guds  ord  uteslutande? 

OLOF. 

Intet  vidare? 

GUSTAF. 

Du  får  inte  nämna  Luthers  namn! 

■  * 

OLOF  ((iftei-  betänkande). 

* 

Nej,  det  vill  jag  inte! 

GUSTAF. 

Går  du  hellre  till  döden? 

OLOF. 

Nej !  men  min  konung  behöfver  mig! 

GUSTAF. 

Du    är    inte    ädel,    Olof,    som    begagnar   dig   af  min 


UASTEJt    OLOF  101 


•olycka!    Säg  hvad  du   vill;   men  du  får  ursäkta  om  jag 
:se'n  tar  tillbaka  något! 

OLOF. 

Man  prutar  inte  på  sanningen! 

GUSTAF, 

Guds  död!  ^»/Sf-  wn)  Gör  som  du  vill! 

OLOF  (jå  knä). 

JsLg  får  då  säga  allt! 

GUSTAF. 


Ja! 


OLOF. 


Då  är  mitt  lif  ej  förspildt  om  jag  blott  kastat  en 
gnista  af  tvifsrel  i  det  sof^ande  folkets  själar!  Det  skall 
då  bli  en  reformation. 

* 

GUSTAF  (efter  ett  uppehåll). 

Ja! 

(I*au8.) 
OLOF  frädd). 

Hvad  skall  blifva  af  vederdöpame? 

GUSTAF. 

Du  frågar  mig?  Dö  ska'  de! 

OLOF. 

Tillåter  Ers  nåde  en  fråga? 

GUSTAF. 

Säg  mig,  hvad  vilja  dessa  galningar? 

OLOF. 

Olyckan  är  att  de  inte  veta  rigtigt-  sjelfva!  Och  om 
jag  skulle  säga  det  — 


102  MASTER    OLOF 


GUSTAF.. 

Säg  uti 

OERDT    (inkommer  hastigt,  spelande  fa- 
nig.) 

GUSTAF. 

Hvem  är  du,  som  vågar  tränga  dig  in  här? 

GERDT. 

Jag  skulle  ödmjukast  anhålla  om  Ers  nådes  intjg  på. 
rigtigheten  af  detta  utlåtande! 

GUSTAF. 

Vänta  tills  du  blir  kallad! 

GERDT. 

Ja,  det  kan  jag  göra,  men  vakten  vill  inte  vänta  på 
mig!  Se  jag  rymde  ur  fångelset,  ty  der  var  inte  min  plats  £ 

GUSTAF. 

Är  du  bland  vederdöpame? 

GERDT. 

Ja,  jag  råkade  komma  med,  men  här  har  jag  e» 
attest  på  att  jag  tillhör  hospitalet,  afdelningen  n:o  3  för 
obotliga,  cellen  n:o  7! 

GUSTAF  (tiU  Olof). 

Säg  till  åt  vakten! 

GERDT. 

Nej,  det  behöfs  inte,  jag  begär  bara  rättvisa  orfi  den 
sköter  inte  vakten  om! 

GUSTAF  (Jix€rw,GerdtJ. 

Har  du  inte  varit  med  om  dessa  skändligheter  i  sta- 
dens kyrkor? 


MÄSTER    OLOF  105 


GER  DT. 

Jo,  det  förstås,  ty  inte  kan  en  klok  menniska  bäi^a. 
sig  så  galet  åt!  Vi  ville  bara  göra  några  små  förändringar- 
i  stilen,  se,  det  var  för  lågt  i  taket  tyckte  vi  I 

GUSTAF. 

Hvad  ville  ni  egentligen? 

GERDT.    • 

Oh!  Vi  vill  så  mycket  fast  vi  inte  hunnit  med  hälf- 
ten ännu;  ja,  vi  vill  så  mycket  och  så  fort  se'n,  att  inte 
tanken  hinner  med,  och  det  är  derför  som  den  blir  litet 
bakefter!  Ja,  och  så  ville  vi  tapetsera  om  lite  i  kyrkan  och 
ta  ut  fönstema  för  det  luktade  unket.  Ja,  och  så  ville  vi 
ändå  mera,  men  det  fir  vara  så  länge! 

GUSTAF   (iiU  Ohf). 

Det  är  en  farlig  sjukdom,  ty  annat  kan  det  inte  varat 

OLOF. 

Hvem  vet? 

GUSTAF. 

Nu  är  jag  trött!  Fjorton  dagar  för  du  att  bereda  dig 
på!  Din  hand  på  att  du  hjelper  mig! 

OLOF. 

Jag  skall  göra  mitt! 

GUSTAF. 

Säg  till  att  man  för  Rink  och  Knipperdollink  till 
Malmö. 

OLOF. 

Och  sedan? 


104  MAHTER    OLOF 


GUSTAF. 

Få  de  rjrmma!  Den  der  token  kan  du  låta  fora  till 
hospitalet!  Farväl! 

(Gir) 
GERDT   {knyter  nåfven  efier  Gustaf). 

Ska'  vi  gå  nu? 

OLOF. 

Hvart? 

GERDT. 

Hem! 

OLOF  ftiffer.) 
OERDT. 

Vill  du  föra  din  svärfar  till  dårhuset,  Olof? 

OLOF. 

Om  jag  vill?  Min  pligt! 

GERDT. 

Fins  det  inte  högre  pligter  än  en  befallning? 

OLOF. 

Böljar  du  nu  igen? 

GERDT. 

Hvad  skall   Christina  säga  då  du  lemnat  hennes  far 
l)land  dårar? 

OLOF. 

Fresta  mig  icke! 

GERDT. 

Ser  du  hur  svårt  det  är  att  tjena  kungen! 

OLOF  (tigerj. 


MÄSS^TER    OLOF  105 

GERDT. 

Stackars  gosse,  jag  skall  inte  bedröfva  dig!   Här  har 
ditt  samvete  absolution!   (Visar  ett  papp&r). 

OLOF. 

Hvad  ax  det? 

GERDT. 

Ett   friskbetyg!    Ser  du  mau  måste  vara  dåre  bland 
kloka  och  klok  bland  dårar! 

OLOF. 

Hur  fick  du  det? 

GERDT. 

Tycker  du  att  jag  inte  förtjenar  det! 

OLOF. 

Jag  vet  inte! 

GERDT. 

Det  är  sant;  du  törs  inte  ännu! 

BETJENTEN  (kotmner  in). 

Var  så  god  och  gå  ut,  det  skall  sopas  här! 

GERDT. 

Kanske  det  skall  vädras  också? 

BETJENTEN. 

Jojo  men! 

GERDT. 

Glöm  inte  att  öppna  fönstema! 

BETJENTEN. 

Nej  för  all  del,  det  behöfs  nog,  för  vi  bruka  inte  ha 
8å'nt  här  sällskap. 


106  MÄSTER  OLOF 


GERDT. 

Hör   du,    min   gubbe    lilla,  jag  skall  helsa  dig  från 
din  far I 

BETJENTEN. 

Jaså  I 

GERDT. 

Kanske  du  inte  känner  honom! 

BETJENTEN. 

Jo  for  all  del! 

GERDT. 

Vet  du  hvad  han  sa'?  " 

BETJENTEN. 

Nej. 

GERDT. 

Du  ska'  vata  på  viskan,  sa'  han,  annars  dammar  du 
ner  dig. 

BETJENTEN. 

Jag  forstår  inte! 

GERDT. 

Det  är  din  ursäkt.     (Gar.) 

BETJENTEN. 

Pack! 


MÄSTER    OLOF  107 


Tablå. 

Olof 8  arbetsrum.  Fönster  i  fonden^  gcitotn  hviVca  solen  skiner  in; 
träd  utanför.  Christina  stor  vid  ett  föftster  och  vattnar  blommor;  under 
tiden  jollrar  hon  nied  foglame  i  en  bur.  Olof  sitter  oeh  shrifver;  med 
eti  min  af  otaUghet  ser  hath  upp  frän  papperet  oeh  bort  till  Christina  lik- 
som viUe  han  tysta  henne.  Detta  upprepas  några  gånger  tills  Christina 
slår  ned  en  blomkruka 

OLOF   (stampar  lått  i  golfvet). 
CHRISTINA. 

Stackars  min  blomma!  Ack,  ser  du,  Olof,  fyra  knoppar 
gingo  af! 

OLOF. 

Ja»  JAg  ser  det! 

CHRISTINA. 

Nej,  det  gör  du  inte;  du  skall  komma  hit! 

OLOF. 

Kära  vän,  jag  har  inte  tid. 

CHRISTINA. 

Du    har    inte    sett  åt  mina  steglitsor  ännu,  som  jag 
köpte  åt  dig  i  morse.     Tycker  du  inte  att  de  sjunga  vackert? 

OLOF. 

Åhjo! 

CHRISTINA. 

Åhjo? 

OLOF. 

Jag  har  så  svårt  att  arbeta  när  de  skrika. 


108  MASTJiR    OLOF 


CHRISTINA. 


De  skrika  visst  inte,  Olof,  men  du  tycks  ha  förkärlek 
for  en  skrikande  nattfogel!  Säg  mig  hvad  betyder  ugglan, 
som  du  bär  i  sigillringen. 

OLOF. 

Ugglan  är  en  gammal  vishetens  symbol. 

CHRISTINA. 

Den  tycker  jag  är  dum  —  icke  älskar  den  vise  mörkreti 

OLOF. 

Den  vise  hatar  mörkret  och  natten,  men  han  gör 
natten  till  dag  med  sitt  skarpa  öga! 

CHRISTINA. 

Hvarförhar  du  alltid  rätt,  Olof?  Kan  du  säga  mig  det! 

OLOF. 

Derför,  min  vän,  att  jag  vet  det  roar  dig  att  ge  mig 
rätt! 

CHRISTINA. 

Nu  har  du  återigen  rätt.  —  Hvad  är  det  du  skrif- 
ver  på? 

OLOF. 

Jag  öfversätter! 

christina\ 
Läs  litet  for  mig? 

OLOF. 

Jag  tror  inte  att  du  förstår  detta! 

CHRISTINA. 

Förstår!  Är  det  inte  svenska? 


MÄSTER    OLOF  109- 


OLOF. 

Jo,  men  det  är  för  omaterielt  för  dig. 

CHRISTINA. 

Omaterielt!  Hvad  är  det? 

OLOF. 

Du  skulle  icke  första  mig  om  jag  sade  det,  men  om^ 
du  icke  förstår  hvad  jag  läser  för  dig,  så  förstår  du  hvad 
som  menas  med  omaterielt. 

CHRISTINA    (tar  ett  Imlffärdigt  HticktygJ. 

Läs  du  medan  jag  stickar. 

OLOF. 

Hör  noga  på  och  förlåt  mig  om  du  får  tråkigt! 

CHRISTINA. 

Jag  skall  förstå  dig;  jag  vill  det! 

OLOF   (läser). 

"Materien  tänkt  i  sin  abstraktion  från  formen  är  det 
fullkomligt  predikatlösa,  obestämda,  åtskilnadslösa.  Ty 
icke  af  det  rena  icke-varandet,  utan  blott  ur  verklighetens 
icke-varande,  det  vill  säga  ur  varandet  såsom  möjlighet,, 
kan  något  uppkomma.  Det  möjliga  varandet  är  lika  så 
litet  icke-varande  som  verklighet.  Hvarje  existens  är  der- 
för  ett  förverkligadt  möjligt.  Materien  är  således  för  Ari- 
stoteles  ett  vida  positivare  substrat  än  för  Plato,  som  för- 
klarar  henne  för  ett  rent  icke-varande.  Häraf  inser  man 
huru  Aristoteles  kunde  uppfatta  materien  i  motsats  mot 
formen  som  en  positiv  negativitet". 

CHRISTINA    (kastar  ifrån  sig  arbetet). 

Håll  upp!  Hvarfbr  skall  jag  icke  kunna  fatta  detta? 
Har  icke  jag  samma  själsförmögenheter  som  du?  Jag  blygs 
inför  dig,  Olof,  att  du  skall  ha  en  sådan  stackars  hustru, 
som  icke  begriper  hvad  du  säger;  nej,  jag  skall  hålla  mig 
till  mitt  sticktyg,  jag  skall  städa  och  damma  i  ditt  arbets- 


110  MASTER    OLOF 


rum,  jag  skall  åtminstone  lära  mig  fatta  önskningame  i 
dina  blickar,  jag  skall  bli  din  slafvinna,  men  aldrig,  aldrig 
skall  jag  förstå  dig!  Ack,  Olof,  jag  är  dig  icke  värdig, 
hvarför  tog  du  mig  till  hustru?  Du  överskattade  mig  i 
ett  ögonblick  af  berusning.  Du  skall  ångra  det  och  vi 
båda  skola  bli  olyckliga! 

OLOF. 

Christina!  Lugna  dig,  min  vän.  Sätt  dig  här  hos 
mig!  (Tar  upp  8tickmngen.J  Tror  du  mig  om  jag  säger  att  det 
är  mig  omöjligt  göra  sådant  arbete!  Jag  kan  aldrig  i  lifVet 
göra  det!  År  du  då  icke  skickligare  än  jag  och  är  jag 
icke  mindre  än  du! 

CHRISTINA. 

Hvarför  kan  du  inte  det? 

OLOF. 

Af  samma  skäl  som  du  ej  förstod  mig  nyss;  jag  har 
icke  lärt.  Men  vill  du  nu  bli  glad  igen  om  jag  säger  dig, 
att  *  du  kan  lära  dig  förstå  denna  bok,  som  du  noga  bör 
skilja  från  mig,  då  jag  deremot  aldrig  kan  lära  mig  ditt 
arbete. 

CHRISTINA. 

Hvarför  inte  det? 

OLOF. 

Jag  är  inte  skapad  så  och  jag  vill  inte. 

CHRISTINA. 

Men  om  du  ville? 

OLOF. 

Ser  du,  min  vän,  det  är  just  min  svaghet,  jag  kan 
aldrig  vilja  det.  Tro  mig,  du  är  starkare  än  jag,  du  rår 
på  din  vilja,  jag  rår  inte  på  min! 

CHRISTINA. 

Tror  du  att  jag  kan  lära  mig  förstå  din  bok  der? 


MÄSTER    OLOF  111 


OLOF. 

Jag  är  öf\rertygad  derom!  Men  det  får  du  inte! 

CHRISTINA. 

Skall  jag  fortfarande  hållas  i  okunnighet? 

OLOF. 

Nej,  nej,  förstå  mig?  Den  stund  du  förstod  hvad  jag 
förstod,  skulle  du  upphöra  att  akta  mig . . . 

.    CHRISTINA. 

Som  en  Gud  . . . 

OLOF. 

Som  du  vill!  Men  tro  mig,  du  skulle  förlora  det  som 
nu  gör  dig  större  än  jag;  styrkan  att  kufva  din  vilja,  och 
då  blef  du  mindre  än  jag  och  då  skulle  jag  ej  akta  dig! 
Förstå  mig;  vår  glädje  är  att  öfverskatta  h varandra,  låt 
oss  behålla  den  villfarelsen! 

CHRISTINA. 

Nu  är  du  obegriplig;  men  jag  måste  tro  på  dig, 
Olof.     Du  har  rätt! 

OLOF. 

Lemna  mig  ensam,  Christina,  jag  ber  dig. 

CHRISTINA. 

Stör  jag  dig? 

OLOF. 

Jag  har  allvarliga  tankar  att  sysselsätta  mig  med. 
Du  vet  jag  väntar  afgörandet  i  dag.  Kungen  har  afsagt 
sig  regeringen  derför  att  man  ej  ville  gå  in  på  hans  vilja. 
Denna  dag  skall  jag  antingen  stå  vid  mitt  mål  eller  börja 
om  striden! 

CHRISTINA. 

Får  jag  icke  vara  glad  i  dag,  Olof,  på  midsommar- 
afton? 

19 


112 MÄSTER    OLOl!  

OLOF. 

Hvarfpr  är  din  glädje  sä  stor  i  dag? 

CHRISTINA. 

Skall  jag  ej  glädjas  då  jag  sluppit  ur  träldomön,  då 
jag  blifvit  din  maka? 

OLOF. 

Förlåter  du  mig,  om  min  glädje  är  mera  allvarlig  då 
min  sällhet  kostat  mig  — ^  en  moder! 

CHRISTINA. 

Jag  vet  det,  och  jag  känner  det  också  djupt!  Din 
mor  skall,  när  hon  fSr  veta  värt  giftermål,  förlåta  dig, 
men  förbanna  mig.  Hvem  får  t3aigsta  bördan!  Men  det 
är  detsamma,  det  är  för  din  skull !  Jag  vet  detta,  jag  vet 
att  stora  strider  förestå  dig,  att  djerfva  tankar  födas  i  ditt 
hufvud,  och  att  jag  aldrig  kan  deltaga  i  striden,  aldrig 
bistå  dig  med  ett  råd,  aldrig  försvara  dig  mot  smädarne, 
men  jag  måste  ändå  se  på,  och  under  allt  detta  lefea  i 
min  lilla  verld^  syssla  med  dessa  småting,  som  jag  tror 
du  ej  värderar  men  som  du  skulle  sakna.  Olof,  jag  kan 
icke  gråta  med  dig,  hjelp  mig  då  du  att  le  med  mig,  stig 
ned  från  din  höjd  dit  jag  ej  når;  vänd  hem  någon  gång 
från  de  strider  ni  föra  uppe  på  bergen;  jag  kan  icke  stiga 
upp  till  dig,  gå  då  ned  till  mig  ett  ögonblick.  Olo^  för- 
låt mig,  om  jag  talar  barnsligt.  Du  är  en  man  sänd  af 
Gud,  jag  vet  det,  och  jag  har  känt  välsignelsen  af  dina 
ord,  men  du  är  mera,  du  är  menniska  och  du  är  min 
make  eller  du  skulle  vara  det!  Icke  sjunker  du  från  din 
höjd  om  du  lägger  bort  ditt  högtidliga  tal  och  låter  mol- 
net en  gång  dra  bort  från  din  panna.  År  du  for  stor 
att  se  på  en  blomma  eller  höra  på  en  fågel.  Olof,  jag 
stälde  blommorna  på  ditt  bord  för  att  hvila  ditt  öga,  du 
låter  flickan  bära  ut  dem,  ty  du  fick  hufvudvärk ;  jag  ville 
afbryta  din  ensliga  tystnad  under  arbetet  och  jag  gaf  dig 
fågelsång,  det  kallar  du  skrik;  jag  bad  dig  spisa  middag 
för  en  stund  se'n,  du  hade  inte  tid;  jag  vill  tala  vid  dig, 
du    har    inte  tid;   du  föraktar  denna  lilla  verklighet,  och 


MASTER    OLOF  113 


ändå  har  du  anvisat  henne  åt  mig.  Du  vill  icke  lyfta 
mig,  trampa  då  åtminstone  icke  ner  mig!  Jag  skall  af- 
lägsu^  allt  som  kan  störa  dina  tankar.     Du  skall  få  vara 

i  ro  för  mig  —  och  mitt  skräp.  (Hon  kastar  bhmmoma  ut 
genom  fönstret,  tar  fägelhuren  och  ämnar  gå  utj. 

OLOF. 

Christina,  kära  barn,  förlåt  mig!  Du  förstår  mig  inte! 

CHRISTINA. 

Alltid  samma  du  förstår  mig  inte!  O,  nu  vet  jag! 
Jag  blef  så  brådgammal  det  der  ögonblicket  i  sacristian, 
att  jag  blef  barn  på  nytt! 

OLOF. 

Kära    vän,  jag  skall  se  på  dina  fåglar  och  jollra  med 
dina  blommor. 

CHRISTINA   {bär  undan  buren.) 

Åh  nej!  Det  är  slut  med  joller  nu  —  här  skall  bli 
allvar;  var  inte  rädd  för  min  bullrande  glädje,  den  var 
blott  gjord  för  din  skull,  men  eftersom  det  ej  passar  dig 
och  ditt  allvarliga  kall,  så  —  —    (Hon  brister  i  gråt.) 

OLOF  (tar  henne  i  armame  och  kysser 
henne.) 

Christina!  Christina!  Nu  har  du  rätt!  Förlåt  mig! 

CHRISTINA. 

Olof,  du  gaf  mig  en  olycklig  gåfsra  då  du  gaf  mig 
friheten,  jag  kan  icke  sköta  henne!  Jag  måste  ha  någon 
att  lyda! 

OLOF. 

Det  skall  du  få;  men  låt  oss  inte  tala  mera  härom. 
Nu  gä  vi  till  bords,  jag  känner  mig  rätt  himgrig! 

CHRISTINA   (gladfj. 

Kan  jdu  verkligen  vara  hungrig!   {Ser  ut  genmn  fönstret 


114  MÄSTER   OLOF 


och  gör  en  rörelse  af  häpnad).      Gå    du,     Olof,    jag    skall    strax 

vara  efter,  jag  vill  städa  litet  först. 

OLOF   (g^rj. 

Låt  mig  inte   vänta  så  länge  som  du  fått  vänta  på 


mig! 


CHRISTINA    (sträcker   händerna  sm  HU 
bön    och    ställer   sig  för  att 
vänta  någon  som  skall  komma 
genom  dörren  åt  gatan). 
{Faus). 

MODERN  (inkommer,  går  förbi  ChrisHm 
utan  att  vända  sig  om). 

Är  mäster  Olof  hemma? 

CHRISTINA  (soni  gått  einot  henne  md 
vänlighet,  stannar  först  Uperi 
8cd<in  (mslående  samma  tw 
som  modem). 

Nej!  Behagar  ni  sitta  skall  han  komma  snart. 

MODERN. 

Jag  tackar!  (Sätter  sig) 

(Fatts). 

MODERN. 
Ge  mig  ett  glas  vatten!    {Christina  betjenar  henne)  Lemna 

mig! 

CHRISTINA. 

Som  husmoder  är  det  min  skyldighet  hålla  eder  säll- 
skap. 

MODERN. 

Jag  visste  inte  att  en  prestmans  hushållerska  kallade 
sig  husmoder! 

CHRISTINA. 

Mäster    Olofs    hustru    är  jag  inför  Gud!  Ni  vet  då 
icke  att  vi  äro  vigda! 


MÄSTER    OLOF  115 


MODEEN. 

Sköka  är  ni!  Det  vet  jag. 

CHRISTINA. 

Jag  forstår  icke  det  ordet! 

MODERN. 

Ni  är  en  sådan  qvinna  som  mäster  Olof  talade  vid 
om  qvällen  i  ölboden! 

CHRISTINA, 

Hon  som  såg  så  olycklig  ut;  ja,  jag  är  icke  lycklig! 

MODERN. 

Nej,  det  tror  jag!  Gå  ur  min  åsyn,  ert  sällskap  är 
mig  en  skam! 

CHRISTINA  OS  knä). 

För  er  sons  skull,  smäda  mig  icke. 

MODERN. 

Med  en  moders  magt  förvisar  jag  er  ur  min  sons  hus, 
hvars  tröskel  ni  vanhedrat. 

CHRISTINA. 

Såsom  husmoder  öppnar  jag  min  dörr  for  hvem  mig 
lyster.  Jag  skulle  ha  stängt  henne  for  er,  om  jag  gissat 
ert  språk! 

MODERN. 

Stora  ord  minsann!  Jag  befaller  er  att  gå! 

CHRISTINA. 

Med  hvad  rätt  vågar  ni  göra  hemgång  och  drifva 
mig  ur  mitt  hus?  Ni  har  fodt  en  son,  gifVit  honom  upp- 
fostran, det  var  er  skyldighet,  er  bestämmelse,  och  ni  kan 
tacka  Gud  ni  fått  fylla  den  så  väl,  ty  så  lyckliga  äro  ej 
alla;  nu  står  ni  vid  graf\rens  rand;  träd  då  af  innan  det 
blir  slut;   eller  har  ni  så  illa  fostrat  upp  er  son,  att  han 


116 MÄSTER    OLOF  

ännu  är  barn  och  behöf\rer  er  ledning.  Vill. ni  ha  tack- 
samhet, sök  den,  men  på  annat  sätt;  tror  ni  det  är  bar- 
nets bestämmelse  att  oflfra  sitt  lif  blott  för  att  visa  er 
tacksamhet?  Hans  kallelsa  ropar  "gå  dit";  ni  ropar  "otack- 
samme, kom  hit"!  Skall  han  gå  vill,  skall  han  offi*a  sina 
krafter  som  tillhöra  samhället,  menskligheten,  blott  för  att 
tillfredsställa  er  enskilda  lilla  sjelfviskhet  eller  anser  ni  er 
geming,  att  ha  gify^it  honom  lifvet  och  uppfostran  ens  för- 
tjena  tacksamhet?  Var  icke  detta  ert  lifs  uppgift  och  be- 
stämmelse, bör  ni  icke  tacka  Gud  att  ni  fått  så  hög  be- 
stämmelse, eller  gjorde  ni  detta  blott  för  att  sedan  ett 
hälft  lif  pocka  på  tacksamhet?  Vet  ni  icke  att  ni  med 
detta  ord  tacksamhet  rifver  ned  hvad  ni  en  gång  bygt 
upp!  Och  hvad  rättighet  tar  ni  er  öfvrer  mig?  Skall  äkten- 
skapet vara  en  pantförskrifiiing  af  min  fria  vilja  åt  den 
som  naturen  gifvit  till  moder  eller  fader  åt  min  make, 
som  tyvärr  icke  kunde  finnas  utan  båda?  Ni  är  inte  min 
mor,  jag  svor  er  aldrig  trohet,  då  jag  tog  Olof  till  make, 
och  jag  har  nog  vördnad  för  min  man,  att  jag  icke  tillåter 
någon  förolämpa  honom  äfvren  om  det  vore  hans  mor! 
Derför  har  jag  talat! 

MODREN. 

Nu  ser  jag  frukten  af  de  läror  min  son  sprider! 

CHRISTINA. 

Behagar  ni  smäda  er  son,  så  må  det  ske  i  hans  när- 
varo!  {Hon  gar  HU  dörren  och  ropar)  Olof. 

MODERN. 

Ni  är  redan  så  listig! 

CHRISTINA. 

Redan?  Det  har  jag  visst  alltid  varit  fastän  jag  inte 
visste  af  det  förr  än  jag  behöfde! 

OLOF  (hommcr  in). 

Mor!  Välkommen! 


MASTER    OLOF  117 


MODERN. 

Tack,  min  son,  farväl! 

OLOF.    » 

Går  du?  hvad  vill  det  säga?  Jag  önskar  tala  vid  dig! 

MODERN. 

Det  behöfs  inte!  Hon  har  sagt  allt!  Du  skall  inte 
behöfva  visa  mig  dörren! 

OLOF. 

Moder,  hvad  i  Guds  namn  säger  du!.  Christina!  hvad 
är  detta? 

MODERN  (viU  ga). 

Farväl,  Olof,  detta  förlåter  jag  dig  aldrig! 

OLOF  (viU  hålla  henne  qvar). 

Stanna  och  förklara  dig  åtminstone!  * 

MODERN. 

Det  är  ovärdigt!  Du  skickar  henne  att  säga.  det  du 
ej  är  skyldig  mig  något,  att  du  ej  behöfvrer  mig  längre! 
O,  det  är  hårdt! 

(Hon  gar.) 
OLOF. 

Hvad  har  du  sagt,  Christina? 

CHRISTINA. 

Jag  mins  inte  nu,  ty  det  var  en  hel  mängd  saker, 
som  jag  aldrig  vågat  tänka,  me^  som  jag  måtte  ha  drömt 
under  det  min  far  höll  mig  i  sitt  slafvreri! 

OLOF. 

Jag  känner  inte  igen  dig,  Christina! 

CHRISTINA. 

Vet   du  jag  börjar  finna  mig  sjelf  litet  bortkommen. 


118  MÄSTER   OLOF 


OLOF. 

Du  var  ovänlig  mot  min  moder! 

CHRISTINA. 

Ja,  jag  måste  ha  varit  det  I  Tycker  du  inte  att  jag 
blifvit  hård,  Olof? 

OLOF, 

Visade  du  ut  henne? 

CHRISTINA. 

Förlåt  mig,   Olof,  jag  var  inte  beskedlig  mot  henne! 

OLOF. 

För  min  skull  kunde  du  ha  sagt  dina  ord  litet  mil- 
dare! Hvarför  kallade  du  icke  genast  in  mig! 

CHRISTINA. 

•      Jag  ville  se  om  jag  inte  rådde  sköta  min  sak  sjelf! 
Olof,  offrar  du  mig  åt  din  mor  om  hon  ber? 

OLOF. 

En  sådan  fråga  besvarar  jag  ej  i  hast! 

CHRISTINA. 

Jag  skall  svara!  Det  roar  dig  att  sjelfnlligt  böja  dig 
under  din  moders  vilja  och  önskningar,  derför  att  du  ar 
stark;  mig  kränker  det  deremot  att  göra  det,  ty  jag  är 
svag;  jag  gör  det  aldrig! 

OLOF. 
Om  jag  ber  dig!        • 

CHRISTINA. 

Det  kan  du  inte  begära!  Eller  vill  du  att  jag  skall 
hata  henne! . . .  Säg  mig,  Olof,  hvad  menas  med  en  sköka. 

OLOF. 

Du  kommer  så  underligt  med  dina  frågor! 


MÄSTER    OLOF  119 


CHRISTINA. 

Vill  du  beväxdiga  mig  med  ett  svar? 

OLOF. 

Förlåter  du  mig  om  jag  tiger! 

CHRISTINA. 

Alltid  denna  eviga  tystnad!  Törs  man  fortfarande  inte 
säga  mig  allt.  Skall  jag  vara  barn  ännu?  Sätt  mig  då 
i  barnkammaren  och  jollra  med  mig! 

OLOF. 

Det  är  en  olycklig  qvinna! 

CHRISTINA. 

Nej!  Det  är  något  annat! 

OLOF. 

Har  någon  djerfts  nämna  dig  vid  det  namnet? 

CHRISTINA   (efter  en  paus). 

Nej! 

OLOF, 

Nu  talar  du  inte  sant,  Christina? 

CHRISTINA. 

Jag  ljuger,  jag  vet  det;  o,  jag  har  blifvit  så  dålig 
sedan  i  går! 

OLOF. 

Det  hände  något  i  går,  som  du  döljer! 

CHRISTINA. 

Ja!  Jag  trodde  jag  skulle  kunna  bära  allt  ensam, 
men  nu  rår  jag  inte  mer. 

OLOF. 

Tala,  jag  ber  dig! 


120  MJSTER    OLOF 


CHEISTINA. 

Men  du  får  ej  kalla  mig  svag!  En  folkhop  förföljde 
mig  ända  till  porten  och  ropade  detta  förfårliga  ord  som 
jag  ej  förstår!  En  olycklig  qvinlia  skrattar  man  icke  åt! 

OLOF. 

Jo,  min  vän,  det  är  just  det  man  gör!    . 

CHRISTINA. 

Jag  förstod  icke  deras  ord,  men  deras  åtbörder  förstod 
jag  tillräckligt  för  att  bli  elak! 

OLOF. 

Och  ändå  har  du  varit  så  vänlig  mot  mig!  Förlåt 
mig  om  jag  var  hård  mot  dig!  —  Det  är  det  namnet 
som  den  råa  styrkan  giivit  åt  sina  offer!  Du  skall  nog 
snart  komma  att  erfara  mera  härom,  men  tag  aldrig  en 
"olycklig  qvinna"  i  försvar,  ty  då  skall  man  kasta  smuts 

på  dig! (ett  bud  med  href.)  Ändteligen!  (läs&r  heUhagtigt.) 

Läs,   Christina,   ty  det  är  från  dina  läppar  jag  vill  hora 
det  glada  budet. 

CHRISTINA  (läser). 

"Du  har  segrat,  unge  man!  Jag,  din  fiende,  är  den 
förste  som  säger  dig  det,  och  till  dig  vänder  jag  mig  utan 
förödmjukelse,  ty  du  förde  andans  vapen  då  du  talade  for 
den  nya  tron!  Om  du  har  rätt  vet  jag  ej,  men  jag  anser 
dig  förtjena  ett  råd  af  en  gammal  man;  stanna  har,  tv 
dina  fiender  äro  borta.  Gå  icke  att  slåss  mot  luftandar, 
det  skall  förlama  din  arm  och  du  skall  sjelfdö.  Lita  icke 
uppå  ftirstame,  råder  dig  en  fordom  mägtig  man,  som  nu 
träder  undan  och  befaller  i  Herrans  hand  hvad  ske 
med  hans  krossade  kyrka." 

Johannes  Brask. 

CHRISTINA. 

Du  har  segrat! 


MÄSTER    OLOF  121 


OLOF  iglaéT). 

Gud,  jag  tackar  dig  för  denna  stund!  {Paus.)  Nej!  Jag 
är  rädd,  Christina!  Denna  lycka  är  för  stor.  Jag  är  för 
ung  att  redan  stå  vid  målet!  Intet  vidare  ha  att  uträtta, 
o  det  är  en  förfårlig  tanke!  Ingen  strid  mer,  det  är  döden! 

CHRISTINA. 

Hvila    dig    ett    ögonblick    och    var  '  glad   att  det  är 

slut!     ' 

OLOF. 

Kan  det  finnas  något  slut!  Ett  slut  på  denna  början! 
Nej!  Nej!  O,  jag  skulle  vilja  börja  om  igen!  Det  var  icke 
segern  jag  ville,  det  var  striden! 

CHRISTINA. 

Fresta  icke  Gud,  Olof!  Jag  känner  att  här  återstår 
mycket,  mycket! 

ADELSMANNEN  {kommer  in). 

God  dag,  herr  secretarius!  Angenäma  underrättelser! 

(Christina  gar.) 
OLOF. 

Välkommen!  Jag  har  redan  hört  något! 

ADELSMANNEN. 

Tack  för  det  utmärkta  försvaret  mot  den  der  dumma 
Galle;  ni  knäckte  honom  som  en  karl;  lite  för  mycket 
bara,  inte  så  mycket  eld;  lite  gift  skadar  inte! 

OLOF. 

Ni  har  underrättelser  från  kungen? 

ADELSMANNEN. 

Ja!  Ni  skall  få  höra  besluten  i  största  korthet: 
l:o  gemensam  förbindelse  att  emotstå  och  straffa  allt 
uppror! 


122 MÄSTER    OLOF 

OLOF. 

Vidare  om  jag  fSr  be. 

ADELSMAKNEN. 

2:o.  Rätt  for  konungen  att  till  sig  anamma  biskop- 
ames slott  och  lasten,  att  bestamma  deras  inkomster... 

OLOF. 
3:o. 

ADELSMANNEN. 

Nu  kommer  det  bästa,  sjelf^a  kärnpunkten  i  företaget: 
3:o.  Rätt  för  adeln  att  återfå  hvad  af  dess  arf  och  eget 
sedan  konung  Carl  Knutssons  räfet  år  1454  var  kommet 
imder  kyrkor  och  kloster ... 

OLOF. 

4:o. 

ADELSMANNEN. 

Så  vida  arfsringen  med  tolf  mans  ed  dertill  kan  styrka 
sin  bördsrätt  vid  tinget. 

(Lägger  ihop  papperet.) 
OLOF. 

Är  det  slut? 

ADELSMANNEN. 

Ja!  Är  det  inte  vackert  detta! 

OLOF. 

Intet  vidare! 

\ 

ADELSMANNEN. 

Jo,    se'n  komma  litet  sm^aker,  men  det  5r  inte  af 
synnerlig  vigt. 

OLOF 

Låt  mig  höra! 


MÄSTER    OLOF  123 


ADELSMANNEN  {läserj. 

Det  står  ett  5:o  om  rätt  for  predikare  att  förkunna 
Guds  ord,  men  det  fingo  de  ju  förut  också! 

OLOF. 
Och  ingenting  mer? 

ADELSMANNEN. 

Jo,  så  kommer  ordinantien:  att  register  skall  upprättas 
på  alla  biskopames,  domkyrkornas  och  kanikemas  ränta, 
och  eger  konungen  sätta  dem  före,  —  — 

OLOF. 

Det  hör  ju  inte  hit. 

ADELSMANNEN. 

Huru  mycket  de  deraf  skola  behålla  och  huru  mycket 
de  skola  giiVa  honom  till  kronans  behof;  att  andliga  em- 
beten",  —  det  här  bör  intressera  er  —  "andeliga  embeten, 
ej  blott  högre  utan  äfven  lägre,  hädanefter  endast  skola 
tillsättas  med  konungens  samtycke,  sä  att  — 

OLOF. 

Var  god  läs  upp  den  punkten,  som  handlar  om  tron 

ADELSMANNEN. 

Tron  —  det  står  ingenting  nämndt.  Jo,  låt  mig  se 
—  "evangelium  skall  efter  denna  dag  läsas  i  alla  skole- 
stugor**. 

OLOF. 

Är  detta  allt? 

ADELSMANNEN. 

Allt!  Nej  det  är  sant!  Jag  har  särskild  befallning 
frän  konungen  till  er,,  mycket  förståndigt,  att  alldenstund 
folket  är  upprördt  öfver  de  nya  sakerna,  ni  ej  får  på  nå- 
got vis  rubba  det  gamla,  ej  borttaga  messor,  vigvatten  eller 


124  MASTER    OLOF 


andra  öfriga  bruk  samt  för  öfiigt  ej  företaga  några  nya 
sjelfsvåldigheter,  ty  kungen  kommer  ej  att  blunda  for  era 
tilltag  vidare  såsom  tillförene,  då  han  ej  hade  ma^  att 
göra  annat! 

OLOF. 

Jaså  I  Än  nya  tron,  som  han  lät  mig  predika! 

ADELSMANNEN. 

Den  skall  mogna  långsamt!  Den  kommer!  Den  kommer! 

OLOF. 

Är  det  något  annat? 

ADELSMANNEN  (stiger  upp). 

Nej!  Var  nu  blott  lugn,  så  skall  ni  gå  långt!  Äh! 
Jag  höll  på  att  glömma  det  bästa!  Herr  kyrkoherde,  jag 
har  den  äran  att  lyckönska;  se  här  er  fiillmagt!  Kyrko- 
herde i  stadens  kyrka  med  3,000  daler  vid  så  unga  år; 
minsann,  nu  kan  ni  slå  er  i  ro  och  njuta  af  lifvet  om  ni 
också  aldrig  skulle  komma  längre.     Det  är  vackert  att  ha 

hunnit  sitt  mål  vid  så  unga  år!  Jag  gratulerar! 

(GarJ 

OLOF  (kastar  fullmagten  på  golfvetj. 

Detta  var  allt  jag  kämpat  och  lidit  för!  En  ftiUmagt! 
En  kunglig  fiillmagt!  Jag  tjente  Belial  i  stället  för  Gud! 
Ve  dig,  falske  konung,  som  sålde  din  Herre  och  Gud!  ve 
mig  som  sålde  mitt  lif  och  mitt  arbete  åt  manmiori!  Gud 

i   himmelen  förlåt  mig!   {Kastar  sig  på  en  bänk  och  gråttrj. 

CHRISTINA   OCH   GERDT  fCHBISTINA ^«r/rai», 

GEBDT  stannar  i  bak- 
grttndenj 

CHRISTINA  (tar  upp  fuUtnagten  oeh  läser, 
gå*   derpå  glad  fram  tiU  Olof). 

Olof!    Nu    vill  jag  lyckönska  dig  med  gladt  bjerta! 

(Hon  v.  Il  smeka   Olof,  han  springer  upp  och  stöter  undan  henne.) 


MÄSTER   OLOF  125 


OLOF. 

Gå  bort  ifrån  mig!  Du  också! 

GERDT   {kommer  framj. 

Nå,  Olof!  tron  — 

OLOF. 

Otron  menar  du! 

GERDT. 

Påfsren   är  ju   slagen!   Ska'   vi  ta  ihop  med  kejsaren 
snart! 

OLOF. 

Vi  böljade  i  orätt  ända! 

GERDT. 

Ändteligen  1 

OLOF. 

Du  hade  rätt,  Gerdt!    Här  har   du  mig!  Strid!  Men 
öppet  och  ärligt! 

GERDT. 

Du  har  gått  i  barndrömmar  tills  i  dag! 

OLOF. 

Jag    känner    det!    Nu    kommer  floden!   Nu  må  hao 
komma!  Ve  dem  och  oss! 

CHRISTINA. 

Olof,  för  himmelens  skull,  stanna! 

OLOF. 

Gå    din   väg,   barn!  här  drunknar  du,  eller  drar  du 
mig  ned! 

GERDT. 

Mitt  barn!  Hvad  skulle  du  ute  i  stormen  att  göra! 

CHRISTINA   (^år). 
[Klockringnituj,  jiibclj  musik  och  (rummor  tUanför.J 


126 MÄSTER    OLOF 

OLOF  (g^r  HU  fönstret). 

Hyarför  jublar  folket? 

QERDT. 

Derför  att  kungen  består  majstång  med  musik  utan- 
för Norreport! 

OLOF. 

Och  de  veta  icke  att  han  gifvit  dem  svärd  i  stallet 
for  ris! 

GERDT. 

Veta?  Om  de  visste! 

OLOF. 

Arma  bara!  de  dansa  efter  hans  pipor  och  gå  till  dö- 
den efler  hans  trummor  —  skola  då  alla  do  att  en  ma 
lefva! 

QERDT. 

En  skall  dö  på  det  alla  må  lefva! 

OLOF  (gör    en    röreke  af  nuUvilja  «* 
häpnad.J 

Sidan  faller. 


MÄSTER    OLOF  127 


Fjerde  Akten. 

Ett  rum  Jws  Olofs  moder.  Till  höger  en  sparlakanssäng y  i  hvilken 
modem  ligger  sjuk.  Christina  sitte^'  i  en  stol  och  sofver.  Lars  Petri 
står  olja  på  nattlampan  och  vänder  på  timglaset. 

LARS  (för  sig  sjelf). 

Midnatt! . . .  Det  är  nu  det  skall  afgöras!  (Han  går  till 

modems  bädd  och  lyssnar). 

CHRISTINA   (jemrar  sig  i  sömnenj. 


LARS    (går    till    diristina    oeh    väcker 
henne). 


Christina! 


CHRISTINA   (sptntter  tillj. 
LARS. 

Gå  och  lägg  dig,  barn,  jag  skall  hålla  vakt! 

CHRISTINA. 

Nej,  jag  vill  vänta!  Jag  måste  tala  vid  henne  innan 
hon  dör. . .  Olof  skall  väl  vara  här  snart! 

LARS. 

Det  är  för  Olofs  skull  du  vakar! 

CHRISTINA. 

Ja!  du  får  inte  tala  om  att  jag  sofvit!  Hör  du! 

LARS. 

Stackars  barn ! . . .  Du  är  inte  lycklig ! 

CHRISTINA. 

Hvem  har  sagt  att  man  skall  vara  lycklig! 
•  20 


128  MÄSTER    OLOF 


LARS. 

Vet  Olof  att  du  är  här? 

CHRISTINA. 

Nej  I  Det  skulle  han  aldrig  tillåta  I  Han  vill  ha  mig 
som  en  helgonbild  stående  på  en  hylla.  Ju  mindre  och 
svagare  han  får  mig,  dess  större  blir  hans  nöje  att  kasta 
af  sin  styrka  vid  mina  fötter . . . 


MODERN  (vaknar). 


Lars! 


Hvem  är  der? 


CHRISTINA    (haOer  Lars  Hllbaka  ock  (får 
fram). 

MODERN. 


CHRISTINA. 


Er  sjuksköterska. 

MODERN. 

Christina! . . . 

CHRISTINA. 

Vill  ni  något?  \    ~ 

MODERN. 

Dig,  ingenting! 

CHRISTINA. 

Fru  Christina! 

MODERN. 

Förbittra  icke  min  sista  stund!  Gå  härifrån! 

LARS   (träder  fram).    • 

Hvad  vill  du,  moder? 


MÄSTER    OLOF  '  129 


MODERN. 


För  bort  den  qvinnan!  Skaffa  hit  min  biktfader,  ty 
jag  dör  snart! 

LARS. 

Är  icke  din  son  värdig  ditt  sista  förtroende? 

MODERN. 

Han  har  icke  gjort  sig  förtjent  deraf!  Har  Mårten 
kommit  än! 

LARS. 

Mårten  är  en  dålig  menniska! 

MODERN. 

Gud,  du  straffar  för  hårdt!  Mina  barn  ställa  sig 
emellan  mig  och  dig!  Skall  man  neka  mig  religionens 
tröst  i  sista  ögonblicket!  Mitt  lif  han  I  tagit,  vilj.en  I  nu 
ock  förderfva  min  själ  —  er  moders  själ!  (Hmfallei-ivamnagt). 

LARS. 

Du  hör,  Christina!  Hvad  skall  man  göra!  Skall  hon 
dö,  bedragen  af  en  sådan  eländig  som  Mårten  och  kanske 
tacka  oss,  eller  skall  hennes  sista  bön  bli  en  förbannelse. 
Nej!  De  må  komma  in!  Hvad  tänker  du,  Christina? 

CHRISTINA. 

Jag  törs  inte  tänka  någonting! 

LARS  (går  ut  och  kommer  genast  tillbaka). 

O  det  är  förfårligt!  De  ha  somnat  in  vid  tärningar 
och  glas!  Och  af  dessa  skall  min  mor  beredas  till  döden! 

CHRISTINA. 

Men  säg  henne  då  öanningen! 

LARS. 

•  Hon  tror  den  ej,  den  skall  falla  ^tillbaka  som  en  lögn 
på  oss! 


130 MÄ8TBR    OLOP 

MODERN. 

Son!  Hör  din  moders  sista  bön! 

LARS    (gSer). 

Gud  förlåte  mig! 

CHRISTINA. 

Detta  gjorde  aldrig  Olof!* 

LARS  (kommer  in  med  Mårten  och  Ms 
samt  f&r  ChrUHm  med  sig  ut). 

MÅRTEN   (gar  fram  till  sätigenj. 

Hon  sofver! 

NILS  (ställer  ned  ett  skrin  på  golvet 
och  öppnar  detsamma^  framtar 
vigvatfenskärlf  rökelsekar,  smörje- 
hom,  palmer  och  ljus). 

Vi  få  således  inte  böija  arbetet  än! 

MÅRTEN. 

Ha  vi  väntat  så  här  länge,  så  kan  vi  vänta  lite  till, 
bara  inte  den  satans  presten  kommer! 

NILS. 

Mäster  Olof,  menar  du! . . .  Tror  du  att  han  såg  någon- 
ting derute! 

MÅRTEN. 

Det    rör    mig    numera  ingenting,   bara  käringen  ta'r 
fram  pengame,  så  är  jag  fri! 

NILS. 
Du  är  allt  en  bra  stor  rackare  ändå! 

MÅRTEN. 

Ja,   men  det  tröttar  mig  numera.     Jag  bÖijar  längta 
till  ro!  Vet  du  hvad  lifvet  äj"? 


MÄSTER    OLOi  131 


NILS. 

Nej! 

MÅETEN. 

Njuta!   Köttet  är  Gud!   Står  det  inte  så  någonstans! 

NILS. 

Ordet  vardt  kött,  menar  du! 

MÅRTEN. 

Jaså!  Ja! 


NILS. 


Du  skulle  allt  ha  bliMt  en  duktig  karl  du,  med  ditt 
hufvud! 

MÅRTEN. 

Ja,  det  tror  jag  det!  Det  var  det  man  fruktade  och 
derfor  piskade  man  anden  ur  kroppen  på  mig  i  klostret, 
ty  jag  hade  en  ande  ändå.  Men  nu  är  jag  bara  kropp 
och  nu  ska'  den  ta'  igen  skadan! 

NILS. 

Nå  de  piskade  väl  ut  samvetet  på  samma  gång! 

MÅRTEN. 

Ja,  i  det  närmaste ! . . .  Men  nu  kan  du  tala  om  det 
der  receptet  på  kryddadt  Rochelle,  som  vi  somnade  ifrån 
derute! 

NILS. 

Sa'  jag  Rochelle?  Jag  menar  Claret!  Det  vill  säga 
det  kan  vara  hvilket  som  helst.  Jo,  ser  du,  man  tar  på 
en  kanna  vin  \  skalp,  kardemumma,  väl  rensad  —  — 

MÅRTEN. 

Tyst  för  tusan,  hon  rör  pä  sig!  Ta'  fram  boken! 


132  MASTER    OLOF 


NILS   (läser  halfhögt  under  följande). 

Aufer  iramensara,  Deus  aufer  iram; 
Et  cruentatum  cohibe  flagellum: 
Nec  scelus  nostrum  proferes  ad  sequam 
Pendere  lancem. 

MODERN. 

Ar  det  du,  Mårten? 

MÅRTEN. 

Det .  är  min  broder  Nils  som  anropar  den  heliga  jung- 


frun. 

NILS  (tänder  rökverket  under  det  han 
läser). 

MODERN. 

Hvad  Ijuflig  tröst  att  höra  Herrans  ord  på  heligt 
tungomål! 

MÅRTEN.     • 

Så  Herranom  behagligt  offer  aldrig  gifs,  som  fromma 
själars  bön! 

MODERN. 

Som  rökelsen,  mitt  hjerta  tändes  upp  af  helig  andakt! 

o 

MÅRTEN  {bestänker  henne  med  vigvatten). 

Från  syndens  smuts  din  Gud  dig  rentvår! 

MODERN. 

Amen! . . .  Mårten,  jag  går  hä4an,  vår  konungs  ogud- 
aktighet  förbjuder  mig  att  genom  jordiska  gåfvor  styrka 
den  heliga  kyrkan  i  hennes  magt  att  frälsa  själar;  tag  du, 
fromme  man,  min  egendom  och  bed  för  mig  och  mina 
barn.  Bed  den  allsmägtige  vända  deras  hjertan  fi-ån  lög- 
nen, att  vi  en  gång  må  träffas  i  himmelen. 


MÄSTER    OLOF  133 


MAKTEN  {tar  emot  en  penningepase). 

Min  fini,   edert  offer  är  Herran   välbehagligt  och  för 
er  skull  skall  Gud  höra  mina  böner. 

MODERN. 

Nu  vill  jag  sof\ra  en  stund  för  att  hemta  krafter  till 
det  sista  sakramentets  anammande! 

MÅRTEN. 

Ingen  skall  störa  ert  sista  ögonblick;  ej  en  gång  de, 
som  fordom  voro  edra  barn. 

MODERN. 

Det  är  hårdt,  fader  Mårten,  men  Gud  vill  så  ha  det! 

MÅRTEN   OCH   NILS. 

o 

MÅRTEN   (öppnar  paseti  och  kysser  guld- 
peng amej. 

Hvilka  skatter  af  vällust  äro  icke  förborgade  i  dessa 
härda  guldstycken!  Ack! 

NILS. 

Ska'  vi  gå  nu? 

MÅRTEN. 

Det  kunde  jag  visserligen  göra  efter  förrättadt  ärende, 
men   det  är  synd  om   gumman   att  låta  henne  dö  osalig! 


Osalig ! 


Ja! 


NILS. 


MÅRTEN. 


NILS. 


Tror  du  det? 


134  MÄSTER    OLOF 


MÅRTEN. 

Man  vet  inte  hvad  man  ska'  tro  i  rappet!  Den  ena 
dör  salig  på  det,  den  andra  på  det!  Alla  påstå  sig  ha 
åinnit  sanningen! 

NILS. 

Om  du  skulle  dö  nu  Mårten! 

MÅRTEN. 

Det  är  inte  möjligt! 

NILS. 

Men  om! 

MÅRTEN. 

Ja,  då  gick  jag  väl  in  i  saligheten  som  alla  de  andra. 
Jag  ville  bara  göra  upp  en  liten  räkning  med  mäster 
Olof  först!  Ser  du  det  fins  en  vällust  större  än  de  andra, 
och  det  är  hämnden! 

NILS. 

Hvad  har  han  gjort  dig  för  ondt? 

MÅRTEN. 

Han  har  vågat  se  midt  igenom  mig,  han  har  afslöjat 
mig,  han  ser  hvad  jag  tänker  —  oh! 

NILS. 

Och  derför  hatar  du  honom! 

MÅRTEN. 

Är  det  inte  nog  det!  (Bet  bultar  på  yUerdim-en).  I^^t 
kommer  någon!  Läs  för  tusan!  (NiU  rabblar  upp  föregående  vm. 
Dörren  öppnas  utifrån;  man  hör  huru  en  nyckel  skjutcs  in  i  fåscti 

OLOF  {inkommer  med förvirradt  utseende). 
MODERN   (vagnar). 

Fader  Mårten! 


MÄSTER    OLOF  135 


OLOF   {går  fram  till  sängen). 


Här  är  din   son,   moder!  Du  lät  mig  ej  veta  att  du 
var  sjuk! 


MODEKN. 


Farväl,  Olof!  Jag  förlåter  dig  hvad  ondt  du  gjort  mig 
om  du  ej  stör  det  ögonblick  jag  bereder  mig  till  him- 
melen!  Fader  Mårten!  Gif  mig  den  heliga  smöijelsen  att 
jag  må  dö  i  frid! 


OLOF. 

Det  var  derför  du  ej  kallade  mig!     (lar  ée pmmngepåam 

mn  Mårten  försummat  dölja;  rycker  den  af  hoftomJ.      Man  handlar 

med    själar    här!    Och  detta  är  priset!  Lemna  detta  rum 
och  denna  dödsbädd,  här  är  min  plats,  icke  er! 

MÅRTEN. 

Ni  änmar  hindra  oss  i  vårt  embete! 

OLOF. 

Jag  visar  er  dörren! 

MAKTEN. 

Ej  med  påflig  myndighet,  men  med  kunglig  äro  vi 
här  i  förrättning,  så  länge  vi  ej  äro  suspenderade. 

OLOF. 

Jag  skall  rensa  Herrans  kyrka  om  också  påfven  och 
kungen  ej  vilja  det! 

MODERN. 

Olof!  Du  vill  störta  min  själ  i  fördömelsen,  du  vill 
låta  mig  dö  med  en  förbannelse! 

OLOF. 

Var  lugn,  min  mor;  på  en  lögn  skall  du  ej  dö;  sök 
din  Gud  sjelf  i  bönen!  Han  är  ej  så  långt  borta  som  du 
tror! 


136  MÄSTER    OLOF 


MÅRTEN. 

Man  skall  vara  en  dje^mlens  profet,  om  man  ej  vill 
bespara  sin  egen  moder  skärseldens  qval! 

MODERN. 

Jesus  Christus,  hjelp  min  själ! 

OLOF. 

Gån  ni  från  detta  rwn   eller  brukar  jag  våld!  Tag 

bort  detta  narrverk!     {Sparkar  undan  apparaterna,) 

MÅRTEN. 

Om  ni  lemnar  de  pengar  fru  Christiiia  gifdt  till  kyr- 
kan skall  jag  gå! 

MODERN. 

Det  var  derfor  du  kom,  Olof,  du  vill  ha  mitt  guld? 
Gif  honom  det,  Mårten.  Olof,  du  får  allt  om  du  lenmar 
mig  i  ro    —  du  skall  få  mera!  Du  skall  få  allt! 

OLOF  fförtviflad). 

I  Herrans  namn  tag  p^igame  och  gå!  Jag  ber  er! 

MÅRTEN  {rycker    HU   ng  posen  oeh  går 
med  Nils), 

Fru  Christina!   Der  djefvnlen  går  är  vår  makt  slut! 

Ni    kättare    är  dömd  för  evigheten,  ni  lagbrytare  får  er 

dom  redan  här!  Akta  er  för  kungen! 

(Be  fi.) 

OLOF  ffaUer  på  knä  vid  modems  bodd). 

Moder,  hör  mig  innan  du  dör! 

MODERN  {har  faUä  i  vanmagt). 
OLOF. 

Moder,  moder,  lefver  du,  så  tala  vid  din  son!  Förlät 
mig,    men   jag  kan  inte  annat!  Jag  vet  du  har  lidit  ett 


MÄSTER   OLOF  137 


helt  lif  för  min  skull,  du  har  bedt  Gud  att  jag  skulle  gå 
hans  vägar,  Herren  har  hört  din  bön;  vill  du  nu  att  jag 
skall  göra  om  intet  hela  ditt  lif,  vill  du  att  jag  skall 
krossa  denna  byggnad,  som  kostat  dig  så  många  mödor 
och  tårar  med  att  lyda  dig!  Förlåt  migl 

MODEKN. 

Olof!  Min  själ  hör  ej  mera  till  denna  verlden,  det  är 
från  det  andra  lifvet  jag  talar  dig  till  —  vänd  om,  slit 
detta  orena  band  som  din  kropp  ingått,  tag  åter  den  tro 
jag  gifdt  dig,  och  jag  förlåter  dig! 

OLOF  (med  tårar  af  förtviflan). 

Moder!  Moder! 

MODERN. 

Svär  mig  att  du  gör  det! 

OLOF  (efter  en  paus). 

Nej! 

MODERN. 

Guds  förbannelse  h vilar  öfver  dig!  Jag  ser*  honom, 
jag  ser  Gud  med  vredens  blick,  hjelp  mig,  heliga  jungfru! 

OLOF. 
Det  är  inte  den  Gud  som  är  kärleken! 

MODERN. 

Det  är  straffets  Gud! . . .  Det  är  du  som  förtömat 
honom,  det  är  du  som  kastar  mig  i  hans  vredes  eld  — 
Förbannad  vare  den  stund  jag  födde  dig! 

(mr.J 
OLOF. 

Moder!  Moder!  (Han  tar  hennes  Und.)  Hon  är  död!  Utan 
förlåtelse!  — .0  om  din  själ  ännu  dväljes  i  detta  rum,  se 
ned  till  din  son,  jag  vill  göra  din  vilja,  hvad  som  är  dig 

heligt  skall   vara  heligt  för  mig!  {Han  tänder  de  stora  vaxljusen, 


138  MÄSTER    OLOF 


8om  munkame  lemnafy  och  ställer  kring  sängen  J  Bu  skall  få  de  vigda 
ljusen   som  lysa  dig  på  fården,   {han  sätter  en paim  ihetmeshmdj 

och  med  fridens  palm  skall  du  glönuna  den  sista  kampen 
med  det  jordiska!  O  moder,  om  du  ser  mig,  skall  du  för- 
låta mig! 

Solen    har    börjat  stiga  och  lyser  med  rödaktigt  sken  på  gardincrm. 

OLOF  {springer  tipp). 

Morgonsol,  du  bleker  mina  ljus!  Du  är  kärleksfiiUare 
än  jag! 

(Han  går  till  fönstret  och  öppnar  dä.) 
LÄKS  (träder  sakta  in  förvånad). 

Olof! 

OLOF  {tar  honom  i  famn). 

Broder!  Det  är  slut! 

LARS  (går  fram  till  sängen,  faller  jw 
knä,  stiger  upp.) 

Hon  är  död!  {Gör  en  tyst  bön.)  Du  var  ensam  här! 

OLOF. 

Det  var  du  som  släppte  in  munkame! 

LABS. 

Du  dref  ut  dem! 

OLOF. 

Ja,  det  hade  varit  ditt  göra! 

LARS. 

Hon  förlät  dig? 

OLOF. 

Hon  dog  med  förbannelse! 

(Paus) 

LARS  (pekar  pä  Ijusefi). 

Hvem  har  ställt  till  de  der  ceremonierna! 

{Paus.) 


MÄSTER    OLOF  139 


OLOF  {retad  och  skamsen). 

Jag  var  svag  ett  ögonblick! 

LARS. 

Du  är  ändå  menniska!  Tack  för  det! 

OLOF. 

Hånar  du  min  svaghet! 

JiARS. 

Jag  prisar  den ! 

OLOF. 

Jag  förbannar  den!  Gud  i  himmelen  har  jag  inte  rätt! 

LARS. 

Du  har  orätt! 

CHRISTINA    (som  kommit  in). 

Du  har  för  mycket  rätt! 

OLOF. 

* 

Christina!  Hvad  hade  du  här  att  göra! 

CHRISTINA. 

Det  var  sä  tyst  och  ensamt  der  hemma! 

OLOF. 

Jag  bad  dig  ej  gå  hit! 

CHRISTINA. 

Jag  trodde  att  jag  kunde  vara  till  någon  nytta,  men 
jag  ser  nu! . . .  Jag  skall  vara  hemma  en  annan  gång. 


OLOF. 
Du  har  vakat  hela  natten! 


140  MÄSTER    OLOF 


CHRISTINA. 

Det  är  inte  svårt!  Jag  skall  gä  nu  om  du  befaller! 

OLOF. 
Gå  in  och  hvila  dig  medan  vi  talas  vid! 

CHRISTINA   (går    i   foftkame  och  släcker 
ljusen.) 

OLOF. 

Hvad  gör  du,  min  vän?       , 

CHRISTINA. 

Det  är  ju  ljusan  dager! 


LARS  ffer  OLOF  en  JMck. 


OLOF. 

Min  mor  är  död,  Christina! 


CHRISTINA  (går  mot  Olof  med  ndm  men 
kallt  deltagande  f&r  att  mottaga 
en  kyss  på  pannan). 

Jag  beklagar  din  sorg!  {Går.) 

{Paus.     LARS    och  OLOF  ae  först  efter  CHRISTINA,  derjM  få  hm- 
andra.) 

LARS. 

Som  broder  och  vän  ber  jag  dig,  Olof,  far  icke  fraro 
som  du  gjort! 

OLOF. 

Ditt  gamla  språk !  Den  som  satt  yxan  till  roten  släpper 
ej  förrän  trädet  ramlar.  Kungen  har  svikit  vår  sak,  jag 
skall  nu  ta  hand  om  henne! 

LARS. 

Kungen  är  klok! 

OLOF. 
Jlan   är  en  girigbuk,  en   förrädare  och  adelsgynnare. 


MÄSTER    OLOF  141 


Först  begagnar  han  mig  som  en  hund,  sedan  sparkar  han 
bort  mig! 

LARS. 

Han  ser  längre  än  du  I  Om  du  skulle  gå  till  3  millio- 
ner menniskor  och  säga:  er  tro  är  falsk,  tro  på  mina  ord, 
anser  du  det  möjligt  att  de  skulle  i  ett  ögonblick  kasta 
bort  hela  sin  innersta,  genomlefVade  öfv^ertygelse,  som  stått 
bi  i  sorg  som  i  glädje  I  Nej,  illa  vore  det  bestäldt  med 
själens  lif  om  det  gick  så  hastigt  att  vräka  öfver  bord 
det  gamla. 

OLOF. 

Det  är  icke  så!  Hela  folket  tviflar,  bland  prestema 
fins  knappt  en  som  vet  hvad  han  skall  tro,  om  han  ens 
tror  något;  allt  är  beredt  for  det  nya,  men  I  hafvren  skul- 
den, I  svage,  som  ej  törs  ta  på  edra  samveten  att  kasta 
ut  tvif\rel  der  blott  en  svag  tro  fins! 

LARS. 

Akta  dig,  Olof!  Du  vill  spela  Gud! 

OLOF. 

Ja,  man  måste  det,  ty  Han  lär  ej  stiga  ner  sjelf  bland 
oss  mer! 

LARS. 

Du  rifver  och  rifv^er,  Olof,  så  att  det  blir  tomt  snart, 
men  när  man  .frågar  hvad  ger  du  i  stället,  svarar  du  "icke 
det",  "icke  det",  men  du  svarar  aldrig  "det"! 

OLOF. 

Förmätne!  Tror  du  att  en  kan  ge  bort  en  tro!  Har 
Luther  gifvit  något  nytt?  Nej!  Han  har  blott  brutit  ned 
skärmame,  som  stodo  i  vägen  för  ljuset!  Det  nya  jag  vill 
är  tvifv^el  på  det  gamla,  icke  derför  att  det  är  gammalt, 
utan  derför  att  det  är  ruttet! 

LARS  (visar  pa  modem.) 


142  MÄSTER   OLOF 


OLOF. 


Jag  vet  hvad  du  menar!  Hon  var  for  gammal,  och 
jag  tackar  Gud  att  hon  dog!  O,  nu  är  jag  fri,  nu  först; 
det  var  så  Guds  vilja! 


LARS. 

Du  är  frän  dina  sinnen,  eller  är  du  en  dålig  men- 
niska ! 

OLOF. 

Du  skall  inte  förebrå  mig!  Jag  vördar  min  moders 
minne  lika  väl  som  du,  men  hade  hon  icke  gått  nu,  vet 
jag  ej  hur  långt  jag  gått  i  mina  offer!  Broder,  har  du  sett 
om  våren  huru  förrårets  affallna  löfskrud  täcker  marken 
och  vill  qväfva  de  unga  plantorna  som  skola  fram.  Hvad 
göra  de?  De  skjuta  antingen  undan  de  torra  löfv^en  eller 
gå  de  midt  igenom,  ty  de  skola  fram! 

LARS. 

Du  har  sant  till  en  del ! . . .  Olof,  kyrkans  lagar  har 
du  brutit  under  en  tid  af  laglöshet  och  oro;  hvad  då  var 
förlåtet  måste  nu  straffas;  tvinga  icke  kungen  att  visa 
sig  sämre  än  han  är ;  nödga  honom  icke  genom  dina  lag- 
öfverträdelser  och  ditt  sjelfsvåld  att  straffa  en  man  som 
han  erkänner  sig  stå  i  tacksamhetsskuld  till! 

OLOF. 

Sjelfsvåld  är  hans  regering;  han  skall  lära  sig  tåla 
det  hos  andra!  Säg  mig,  du  går  i  tjenst  hos  kungeri.  Du 
ämnar  arbeta  mot  mig! 

LARS. 

Ja! 

OLOF. 

Vi  äro  alltså  fiender!  Jag  behöfver  sådana,  ty  de  gamla 
ha  gått! 


MÄ8TBR    OLOl  143 


LARS. 

Olof.  blodet . . . 

OLOF. 

Det  känner  jag  inte  annat  än  i  dess  ursprung,  hjertat! 

LARS. 

Du  begret  ändå  din  mor! 

OLOF. 

Svaghet,  kanske  också  gammal  tillgifVenhet  och  tack- 
samhet, men  intet  blod!  Hvad  är  det  för  slag! 

LARS. 

Du  är  uttröttad,  Olof! 

OLOF. 

Ja,  jag  är  matt!  jag  har  vakat  hela  natten! 

LARS. 

Du  kom  sä  sent! 

OLOF. 

Jag  var  borta! 

LARS. 

Ditt  arbete  skyr  dagsljuset! 

OLOF. 

Dagsljuset  skyr  mitt  arbete! 

LARS. 

Akta  dig  för  de  falska  ^hetsapostlame. 

OLOF  {kämpnmde  ined  sötnn  och  tröttlictj. 

Det    är    en    sjelfmotsägelse !    Tala    inte  vid  mig,  jag 
orkar    inte   längre!  Jag  har  talat  så  mycket  vid  samman- 

21 


144  MÄSTER    OLOF 


komsten  —  Det  är  sant,  du  vet  inte  vår  förening. 

Concordia  res  parv»  crescunt  —  Vi  skola  fiillfölja  reforma- 
tionen —  (Jenit  är  en  långsynt  man  —  jag  är  så  liten 

bredvid  honom.      God  natt,   Lars.      (San    aomnar    in   %  en  stol.) 

LARS  {betraktar  honom  wed  deltagande h 

Stackars  broder!  Gud  beskydde  dig!  (Man  hör   eiag  på 

husporten)  Hvad  är  det!   {Han  går  HU  fönstret). 

GEHDTS   {röst). 

öppna  för  Guds  skull! 

LARS   (går  ut). 

Det  står  val  ej  för  lif^^et,  fader  Gerdt! 

GERDTS   (röst). 

Låt  mig  komma  in  i  Herrans  namn! 

CHRISTINA   (kommer  in  med  en  JiU). 

Olof!  Hvarför  bultar  man?  Han  sof^er!  {Hon  sveper  sin 
JiU  om  Olof.)    Hvarför  är  jag  icke  sömnen  att  du  flydde  till 

mig,  då  du   är  trött  af  striden!   {Man  hör  rasslet  af  en  tung  ÅMrra 
som  stannar  utanför  huset). 

OLOF   {spritter  upp). 

Är  klockan  redan  fem! 

CHRISTINA. 

Hon  är  blott  tre! 

OLOF. 

Var  det  inte  en  bagarkärra  jag  hörde! 

CHRISJINA. 

Jag  vet  inte!    Men  den  låter  inte  så  tungt!    {Gar  tiu 
fönstret).     Ser  du,  Olof!  Hvad  är  detta? 

OLOF   i^ar  tiU  fönstret). 

Bödelskärran!  Nej!  Det  är  inte  bödelskärran. 


MÄSTER    OLOF  145 


CHRISTINA. 


? 


En  likvagn! 


Pesten! 


LARS. 


ALLA. 


Pesten! 


GERDT. 


Pesten  har  brutit  ut !  Christina,  mitt  barn,  lemna  detta 
hus,  dödsengeln  har  satt  sitt  märke  på  dess  port. 

OLOF. 

Hvem  har  skickat  hit  kärran? 

GERDT. 

Den  som  tecknat  det  svarta  korset  på  porten!  Liken 
få  ej  stanna  ett  ögonblick  i  husen! 

OLOF. 

Det  är  Mårten,  som  är  dÖdsengelen!  Det  är  således 
eu  lögn  alltsammans. 

GERDT. 

Se    ut  genom   fönstret   skall   du  få  se  att  vagnen  är 
full!  (Slag  pa  porten.)  Hör  du,  man  väntar! 

OLOF. 

Utan  begrafiiing!  Det  sker  inte! 

•  LARS. 

Utan  ceremonier,  Olof! 

GERDT. 

Christina,  kom  med  mig  från  denna  förfarliga  boning, 
jag  skall  föra  dig  ur  staden  till  en  friskare  ort. 


146  MÄSTER    OLOF 


'  CHRISTINA. 

Numera  följer  jag  Olof!  Om  du  min  far  hade  älskat 
mig  litet  mindre,  sä  hade  du  gjort  mindre  ondt! 

GERDT. 

Olof,  du  som  har  magten,  befall  henne  följa  mig! 

OLOF. 

En    gång  har  jag  befriat   henne   ur  ditt    våld,  t  sjelf- 
viske,  dit  kommer  hon  aldrig  mer. 

GERDT. 

Christina,  gå  då  ur  detta  hus,  åtminstone! 

CHRISTINA. 

Inte  ett  steg,  förr  än  Olof  befaller  mig! 

OLOF. 

Jag  befaller  dig  ingenting,  Christina,  kom  ihåg  det! 

(Likdrängame  komma  ht). 
LIKDRÄNGEN. 

Jag  skulle  hemta  ett  lik!  Brådtom! 

OLOF. 

Gå  din* väg! 

LIKDRÄNGEN. 

Nådig  befallning! 

LARS. 
Olof!  Betänk  dig!  Lagen  fordrar! 

GERDT. 

Här  duger  ej  att  dröj  a  J  Folket,  det  vansinniga,  är 
uppretadt  mot  dig,  Olof!  Detta  hus  var  det  första  som 
märktes!  "Guds  straff  öfver  kättaren!"  ropar  man. 


MÄSTER    OLOF  147 


OLOF  (faUer  pa  knä  vid  sängen). 

Förlåt  mig,  moder!  {Stiger  upp.)  Gör  er  tjenstl 

{Likdrängm^ne  gå  fram  Qch  börja  rusta  med  linorna). 

GERDT   (^7/  Olof  enskildt). 

Guds  straff  öfsrer  kungen!  ropa  vi. 


Ridån  faller. 


148  MÄSTER    OLOF 


Femte  Akten. 

Saneta  Claras  kloaferkyrkogard.  I  fonden  en  till  hälften  raserad 
klMterbyggnad,  ur  hvilken  arbetare  bära  timmer  och  gnts.  Till  venster 
ett  btMttningskor ;  Ijm  synea  genom  fönstema ;' när  dörren  sedennera  öpp- 
nas, ser  man  inne  i  koret  en  Kristusbild  i  stark  belysning  ofvanom  en 
sarkofag.  Grafvar  äro  öppnade  här  och  der.  Manen  börjar  ^iga  upp 
bakom  klosterruineft.  Windrank  sitter  på  vakt  vid  kordörren.  Sång  höres 
frän  koret. 

NILS   (inkommer  och  går  emot  Windrank). 

God  afton,  Windrank! 

WINDBANK. 

Var  god  och  tala  inte  vid  mig! 

NILS. 

Hvad  är  det  nu  då? 

WINDRANK. 

Hör  ni  inte  hvad  jag  säger! 

NILS. 

Jaså,   det  der  snöpliga  afskedet  ni  fick  frän   fartyget 
sökte  er,  så  att  ni  tänker  gå  i  kloster! 

V^INDRANK. 

52,  53,  54,  55,  56,  57. 

NILS. 
Har  ni  blifvit  galen? 

WINDRANK. . 

58,  59,  60.     Var  god  gå  er  väg  i  Jesu  namn! 


MASTER    OLOF  14 


NILS.- 

Ni  ska*  ta'  en  liten  nattdryck  med  mig! 

■» 

WINDRANK. 

64,    65.     Jag  kunde  tro  det,  gå  bort,  frestare!  Jag 
super  aldrig  mer  —  förrän  i  öfvermorgon. 

NILS. . 

Det  är  medicin  mot  pesten!  Ni  ska'  akta  er  för  lik- 
luften  här! 

WINDRANK. 

70.     Är  det  verkligen  bra  för  pesten? 

NILS. 

Utmärkt! 

WINDRANK  (tuper). 

Men  bara  litet! 

NILS. 

Bara  lite!  Men  säg  mig,  har  ni  svindel  efter  ni  räk- 
nar till  hundra! 

WINDRANK. 

Tyst!  Tyst!  Det  skall  bli  epok! 

NILS. 

* 
Epok? 

WINDRANK.' 

Ja,  i  öfvermorgon! 

NILS. 

Och  derför  räknar  ni  i  hufvet! 

WINDRANK. 

Nej,    det  är  bara  för  att  jag  har  så  svårt  att  hålla 


150  MÄSTER    OLOF 


mun!  Tyst  for  tusan!  Var  god  och  gå  uu,  annars  blir  jag 
olycklig!  71,  72,  73. 

NILS. 

Hvem  är  derinne? 

WINDRANK. 

74,  75. 

NILS. 

Är  det  begrafeing? 

WINDRANK. 

7G,  77.     Var  god  och  gå  åt  helvete! 

NILS. 

En  liten  till  så  går  det  lättare  att  räkna! 

WINDRANK. 

En  liten  till!  Må  gå!  (Super). 

{Man  hffr  sång). 
NILS. 

Här  kommer  Clara  nunnor  att  för  sista  gången  fira. 
helgonets  minne! 

WINDRANK. 

Hvad  är  det  för  ett  spektakel  i  våra  upplysta  tider  I 

NILS. 

De  ha  kungens  tillstånd !  Ser  ni,  pesten  bröt  ut  i 
Clara  församling,  och  man  tror  det  härröra  af  det  gudlosa 
tilltaget  att  rasera  den  heliga  Claras  kloster. 

WINDRANK. 

Och  nu  skall  man  sjunga  bort  pesten!  Den  busen 
måtte  vara  musikhatare;  men  det  förundrar  mig  inte  om 
han  flydde  deras  hesa  skrän! 


MÄSTER    OLOF  151 


NILS. 

Vill  ni  säga  mig  hvem  som  inkräktar  denna  sista 
helgedom,  ty  det  är  här  som  helgonets  ben  skola  nedsättas, 
innan  det  rifi^es? 

WINDRANK. 

Då  lär  det  allt  bli  slagsmål. 

{Sangen  har  nmtnaf  sig;  nu  inträder  en  procession  af  dominikoner- 
u<ufikar  och  franeiskanemtmnor ;  i  spetsen  Mårten.  Be  stanna  oeh  sjitnga. 
Arbetarne  buUra  i  fonden). 

Cur  super  vermes  luteos  furorem 
Sumis,  o  magni  fabricator  orbis! 
Quid  sumus  quam  fex,  putris,  umbra,  pulvis 
Glebaque  terrse! 

MÅRTEN  {till  abbedissan). 

Du  ser,  min  syster,  hur  man  sköflat  Herrans  boningar! 

ABBEDISSAN. 

Herran,  som  hafVer  gifsdt  oss  i  de  egyptiers  hand, 
skall  forlpssa  oss  i  sinom  tid! 

MÅRTEN  (tiU  arbetarne). 

Håll  upp  med  arbetet  oeh  stören  icke  vårt  fromma 
forehafvrande! 

ARBETSFOGDEN. 

.r 

Vår  befallning  lyder  att  arbeta  dag  och  natt  tills 
detta  näste  är  nedbrutet! 

ABBEDISSAN. 

Ve   088,  otron  har  trängt  så  långt  ned  bland  folket! 

MÅRTEN. 

Med  konungens  medgifvrande  fira  vi  denna  fest! 

ARBETSF.OGDEN. 

Ja,  var  så  god! 


152  MÄSTER    OLOF 


MÅETEN. 


På    grund    hvaraf  jag    befaller  er  upphöra  med  ert 
buller!  Jag  skall  vända  mig  till  era  arbetare,  som  IWn 
tvungit    till    detta    skändliga  företag,  jag  skall  vädja  ti 
dem  om  de  ännu  ha  nog  vördnad  för  det  heliga  . . . 


ARBBTSFOGDEN. 


Det  bör  ni  eg  göra,  ty  det  är  jag  som  befaller  här; 
för  öfirigt  skall  jag  säga  er,  att  de  äro  nog  glada  att  få 
rifva  ned  dessa  gamla  getingbon,  som  de  sjelf^a  f8,tt  betala, 
och  dertill  äro  de  nog  tacksamma  att  få  arbetsfortjenst 
under  hungersnöden!  (Gar  uppåt.) 

MÅRTEN. 

Låt  oss  glömma  denna  verldens  ondska  och  larm  och 
låt  oss  gå  in  i  helgedomen  att  bedja  för  dem! 

ABBEDISSAN. 

Herre,  Herre,  din  helgedoms  städer  äro  öde  vordne; 
Zion  är  öde  vorden!  Jerusalem  ligger  förstördtl 

WINDRANK. 

Hundra!  Det  kommer  ingen  in! 

DE   SAMMANSVURNE   {jnuH  koret). 

Vi  svärja! 

MÅRTEN. 

Hvem  har  inkräktat  kapellet? 

WINDRANK. 

Det  är  intet  kapell  numera  sedan  det  blifrit  kungligt 
magasin! 

ABBEDISSAN. 

Det  var  derför  den  ogudaktige  tillät  vår  fest! 

(/)ä?vTM  till  kapellet  slås  upp;  de  sammansvwme.  Olof^  Lar»,  Gndt, 
tysken,  dansken,  smaländingen,  m  fl.) 


MÄSTER   OLOF  153 


OLOF '  (tipphetsad^j. 

Hvad  är  detta  för  upptåg! 

MÅRTEN. 

Lemna  plats  för  den  heliga  Claras  tjenariiinor! 

OLOF. 

Tron  I  att  edra  afgudar  kunna  afvrärfa  pesten,  som 
den  ende  Guden  skickat  er  till  straff!  Tron  I  att  Herren 
iinner  dessa  benstumpar,  som  I  bären  i  skrinet,  så  behagliga 
att  han  förlåter  edra  gräsliga  synder!  Bort  med  styggelsen! 

(Han  rycker  skHnet  från  Abbedissan  och  kastar  det  i  en  gr  af)  Af  Jord 

är  du  kommen  och  till  jord  skall  du  vara  om"  du  också 
heter  sancta  Clara  da  Spoleto  och  blott  ätit  tre  lod  bröd 
om  da'n  och  sofvit  bland  svinen  om  natten! 

(Mtnnoma  skrika.) 

MÅRTEN. 

Om  du  ej  fruktar  det  heliga,  så  frukta  din  jordiske 
konung!  Ser  du,  än  har  han  så  mycken  vördnad  qvar  för 
det    guddomliga  att  han  fruktar  helgonens  vrede!     (Vtsar 

Olof  ett  papper.) 

OLOF. 

Vet  du  hvad  Herren  gjorde  med  Assyriens  konung 
då  han  tillstadde  afguderi !  Han  slog  honom  och  hans  folk ; 
derför  får  den  rättfärdige  lida  med  den  orättfardige !  I  den 
ende  allsvåldige  Gudens  namn  upphäfver  ja^  denna  Baals- 
dyrkan,  om  ock  alla  jordens  konungar  tillåta  den;  påfsren 
ville  sälja  min  själ  åt  satan,  men  jag  ref  sönder  kontrak- 
tet, mins  du  det;  skulle  jag  nu  frukta  en  konung  som  vill 
sälja  sitt  folk  åt  Baalim! 

(Han  rifver  sönder  ordern.) 
MÅRTEN  Ctill  de  sina). 

I  aren  mina  vittnen  att  han  smädar  konungen! 

OLOF  (^7/  de  sina). 

I  aren  mina  vittnen  inför  Gud  att  jag  ledt  hans  folk 
från  en  ogudaktig  konung! 


154  MÄSTER   OLOF 


o 


MÅRTEN. 

Hören,  I  trogne !  Det  är  for  den  kättarens  skull  som 
Herren  slagit  oss  med  pesten,  det  var  Guds  straff  som 
först  drabbade  hans  moder! 

OLOF. 

Hören  I;  påf\rens  otrogne!  Det  var  Herrans  straff  öfrer 
mig  derför  att  jag  tjente  Sanherib  mot  Juda!  Jag  skall 
bota  mitt  brott,  jag  skall  föra  Juda  mot  Assyriens  och 
Egyptens  konungar! 

(Manen  har  gått  upp  röd  och  ett  rödt  sken  faUer  öfver  scenen.  Fol- 
ket f&rskräekes.) 

OLOF   (stiger  upp  pa  en  grafj. 

Himlen  gråter  blod  öfver  edra  synder  och  eder  afguda- 
dyrkan  — ,  här  kommer  att  straffas  ty  öfverheten  hafrer 
sig  försyndat  I  Sen  I  ej  hur  grafv^ame.  öppna  sina  käftar 
efter  rof  — 

GERDT   {tar    Olof  i  amien,  hmhar  ho- 
nom till  och  for  honom  med.) 
(Panique.) 

ABBEDISSAN. 

Gif  oss  åter  vårt  skrin  att  vi  må  lemna  denna  för- 
ödelsens boning! 

MÅRTEN. 

Hellre  må  helgonets  ben  hvila  i  denna  heliga  jord  än 
utsättas  för  kättares  skändliga  händer! 

OLOF. 

I  iriikten  pesten,  I  fege!  Var  er  tro  på  heliga  ben  ej 
starkare  än  så! 

^GERDT  hviskar  till  OLOF  igen.     D^ocessionen  har  skingrat  sig  ta  att 
blott  en  del  stannat  inne  på  scenen.) 

OLOF  {till  Mårten). 

Du  kan  vara  nöjd  nti,  hycklare!  Gå  och  säg  honom, 
som  du  tjenar,  att  man  håller  på  att  begrafva  ett  sllfVer- 


MÄSTER   OLOF  155 


skrin,  och  han  skall  rifvå  det  ur  mullen  med  sina  naglar ; 
säg  honom  att  månen,  som  annars  är  af  silfVer,  har  for- 
vandlat  sig  till  guld  blott  for  att  din  herre  en  gång  skall 
lyfta  sitt  öga  mot  himlen;  säg  honom  att  du  med  dina 
hädiska  upptåg  lyckats  reta  en  ärlig  mans  förtrytelse  — 

(Mårten  och  processionen  ha  gått.) 
GEEDT. 

^^Ef  Olof!  (^7/  de  sammansvurfw  utom  Olof  och  Lärs)  Lemna 
oss!  fl>e  hviska  sina  emellan  och  gå.) 

GERDT  {till  Olof  och  Lars  Andretc.) 

Nu  är  det  för  sent  att  rygga  1 

OLOF. 

Hvad  vill  du,  Gerdt,  säg  ut! 

GERDT  (far  fram  en  bok). 

Till  eder  båda,  Guds  tjenare,  träder  ett  folk  fram  for 
att  ge  sin  bikt.     Erkännen  I  er  ed! 

OLOF   OCH   LARS. 

Vi  haf\ra  svurit! 

GERDT. 

Denna  bok  är  frukten  af  mitt  tysta  arbete!  I  skolen 
pä  hvarje  blad  läsa  ett  klagoskri,  en  suck  af  tusen  som 
varit  nog  blinda  att  tro  det  vara  Guds  vilja  att  de  skola 
lida  ens  förtryck,  de  ha  ansett  som  sin  pligt  att  ej  våga 
tro  på  befrielse  — 

OLOF   (läser.) 
GERDT. 

"I  skolen  höra  klagomål  ända  ifrån  Norrlands  ur- 
bygder ned  till  sundet  —  af  kyrkans  spillror  bygger  adeln 
upp  nya  slott  och  nya  fångelser  åt  folket  —  I  skolen  läsa 
huru  kungen  säljer  lag  och  rätt  då  han  låter  mördare 
undgå  straff  om  de  fly  till  saltpannorna;  I  skolen  läsa  huru 


156  MÄSTER   OLOF 


han  beskattar  lasten  då  han  låter  skökor  betala  för  att 
de  skola  få  drifva  sin  näring;  ja,  sjelfva  fiskarne  i  flo- 
derna, sjelfva  hafsvattnet  har  han  slagit  under  sig,  men 
det  är  slut  nu,  man  har  öppnat  ögonen  på  folket,  det 
jäser  och  det  sjuder,  snart  skall  fortrycket  krossas  och  de 
skola  vara  ^a! 

OLOF. 

Hvem  har  diktat  denna  bok? 

GERDT. 

Folket!  Det  är  folkvisor,  ser  du,  så  här.  sjunger  man 
då  man  går  i  oket!  Jag  har  farit  omkring  i  städerna  och 
på  landsbygden,  jag  har  frågat  dem:  aren  I  lyckliga?  och 
här  äro  svaren!  Jag  bar  hållit  ting!  Här  äro  besluten  b- 
skrifna!  Tron  I  att  millioner  viljor  rå  på  en!  Tron  I  att 
Gud  skänkt  detta  land  med  menniskosjälar  och  egendom 
åt  en  enda  för  att  denne  dermed  skulle  handla  efter  god- 
tycke, eller  tron  I  ej  snarare  att  han  skall  utföra  hvad 
alla  vilja! 

I  svaren  ej!  Nåväl,  I  bäfven  vid  tanken  på  att  det 
kan  bli  slut!  Hören  nu  min  bikt!  I  morgon  dör  förtrycka- 
ren och  I  aren  alla  fria! 

OLOF   OCH  LARS. 
Hvad  säger  du? 

GERDT. 

I  förstoden  •  icke  hvad  jag  talade  vid  våra  samman- 
komster. 

OLOF. 
Du  har  bedragit  oss! 

GERDT. 

Ingalunda!  I  aren  fria!  Två  röster  mindre  göra  intet! 
Allt  är  redo! 

LARS. 

Har  du  betänkt  följderna? 


MÄSTER    OLOI  157 


GERDT. 

Dåre,  det  var  väl  för  följdemas  skull  jag  gjorde  detta! 

OLOF. 

Om  du  skulle  ha  rätt,  Gerdt?  Hvad  säger  du,  Lars? 

LARS. 
Jag  var  icke  todd  att  gå  i  spetsen! . 

OLOF. 

Alla  äro  födda  att  gå  i  spetsen,  men  alla  vilja  icke 
ofira  sitt  kött! 

GERDT. 

Blott  den  som  har  mod  att  bli  beledd  och  hånad  går 
förut,     Hvad  är  deras  hat  mot  det  dödande  löjet! 

OLOF. 

Om  det  misslyckas? 

GERDT. 

Väga  äf\ren  det!  I  veten  ej  att  Thomas  Miinster  har 
upprättat  ett  nytt  andligt  rike  i  Miihlhausen,  I  veten  icke 
att  hela*  Europa  är  i  uppror.  Hvem  var  Dacke  om  icke 
en  de  förtrycktes  försvarare]  hvad  hafva  dalkarlarne  gjort 
vid  sina  uppror  om  icke  försvarat  sin  frihet  mot  honom, 
som  bröt  tro  och  lofven.  Det  gör  han  ostraffadt,  men  när 
de  vilja  försvara  sig,  då  skriker  man  på  förräderi  och 
uppror  I 

OLOF. 

Det  var  dit  du  ville  leda  mig,  Gerdt! 

GERDT. 

Har  icke  strömmen  ledt  dig  hit!  Du  vill  men  du  törs 
icke;  I  morgon  i  storkyrkan  springer  minan;  det  skall  bli 
signalen  till  folket  att  resa  sig  och  välja  en  furste  efter 
sitt  behag! 


158  MÄSTER    OLOF 


OLOF   (él^r  i  boken). 

Är  (let  allas  vilja,  då  kan  ingen  hindra  det!  Gerdt, 
Icit  mig  gå  till  kungen  med  denna  bok  och  visa  honom 
hvad  hans  folk  vill,  och  han  skall  ge  dem  ratt! 

GERDT. 

Barn!  Han  skall  bli  rädd  ett  ögonblick,  kanske  ge 
tillbaka  ett  silfverstop  till  någon  kyrka;  sedan  skall  han 
peka  mot  himlen  och  säga:  det  är  ej  min  vilja  som  gör 
att  jag  sitter  här  och  gör  er  orätt,  det  är  Guds! 

OLOF. 
Sä  ske  Guds  ^^lje! 

GERDT. 

Huru! 

OLOF. 

Han  må  dö  att  alla  må  lefva!  Mördare,  otacksam, 
förrädare  skall  jag  heta,  må  vara!  Jag  offrade  allt,  till  och 
med  heder  och  samvete  och  tro  —  kunde  jag  gifsra  mera  åt 
dessa  arma  som  ropa  efter  förlossning.  Låt  oss  gå  innan 
jag  ångrar  mig! 

GERDT. 

Om  du  ock  gjorde  det,  är  det  för  sent.  Du  vet  ej 
att  Mårten  är  spion;  domen  är  kanske  redan  fålld  öf\^er 
upprorsmakaren ! 

OLOF. 

Nåväl,  jag  skall  icke  ångra  mig,  och  hvarför  skulle 
jag   ångra  en  handling,   som  är  att  utföra  Guds  domslut! 

Framåt  i  Herrans  namn! 

{De  gl) 

SKÖKAN  fhar  infrädt,  faUU  på  knä  vid 
en  grafliög^  som  hofi  beströr  med 
blmnnwrj. 

Har  du  slagit  mig  nog  nu,  Herre,  att  du  kan  fö^ 
låta  mig! 


MÄSTER    OLOF  159 


CHRISTINA  (kommet'  hastigt  in). 

Säg  mig,  min  fru,  har  ni  sett  mäster  Olof? 

SKÖKAN. 

Är  ni  hans  vän  eller  fiende? 

CHRISTNA. 

Ni  förolämpar  mig  — 

SKÖKAN. 

Förlåt  mig!  Jag  har  inte  sett  honom  sedan  jag  bad  sist! 

CHRISTINA. 

Ni  ser  så  bedröfvad  ut!  Jag  känner  igen  er;  det  var 
er  som  Olof  talade  vid  en  qväll  i  storkyrkan. 

SKÖKAN. 

Ni   bör  icke  tala  vid  mig   så  att  någon  ser  det;  ni 
vet  ej  hvem  jag  är? 

CHRISTINA. 

Jo,  det  vet  jag! 

SKÖKAN. 

Ni  vet  det,  man  har  då  sagt  er? 

CHRISTINA. 

Olof  har  sagt  det! 

SKÖKAN. 

O  min  Gud!  Och  ni  föraktar  mig  ej? 

CHRISTINA. 

Ni   är  en  olycklig,  förtrampad  qvinna  har  Olof  sagt 
mig,  och  hvarföre  skulle  jag  förakta  olyckan! 

SKÖKAN. 

Då  är  ni  sjelf  ej  lycklig. 

22 


16Ö  MÄSTER    OLOF 


CHRISTINA. 

Nej !  Vi  ha  delat  gamma  öde! 

SKÖKAN. 

Jag  är  då  ej  ensam!  Säg  mig  hvilken  ovärdig  skänkte 
ni  er  kärlek? 

CHRISTINA. 

Ovärdig? 

SKÖKAN. 

Förlåt  mig,  ingen  är  ovärdig  den  som  älskar!  Hvem 
har  ni  skänkt  er  kärlek? 

CHRISTINA. 

Ni  känner  mäster  Olof? 

SKÖKAN. 

Säg  mig  att  det  ej  är  sant;  beröfVa  mig  icke  tron 
äfven  på  honom;  det  är  det  sista  jag  har  qvar  sedan  Gud 
tog  mitt  barn! 

CHRISTINA. 

Har  ni  haft  ett  barn?  Ni  har  då  varit  lycklig  en 
gång! 

SKÖKAN. 

Jag  tackar  Gud  som  aldrig  lät  min  son  känna  hur 
ovärdig  hans  mor  var! 

CHRISTINA. 

Har  ni  begått  något  brott  då  ni  talar  så! 

SKÖKAN. 

Jag  har  begrafvit  det  nyss! 

CHRISTINA. 

Ert  barn?  Hvad  säger  ni!  Och  jag  som  ber  Gud 
hvarje  dag  att  han  skall  skänka  mig  en  varelse,  en  enda, 
som  jag  må  älska! 


MÄSTER   OLOF  161 


SKÖKAN. 

Arma  bam!  Bed  Gud  bevara  Er! 

CHRISTINA. 

Jag  förstår  er  ej,  min*  fru ! 

SKÖKAN. 
Kalla  mig  ej   så;  ni  vet  ju  hvem  jag  är! 

CHRISTINA. 

Beder  man  icke   i  kyrkorna  för  dem  som  hafva  för- 
hoppningar! 

SKÖKAN. 

Icke  för  oss! 

CHRISTINA. 

Oss? 

SKÖKAN. 

De  andra  beder  man  för,  oss  förbannar  man! 

CHRISTINA. 

Hvad  menar  ni  med  de  andra!  Jag  föi*står  er  ej! 

SKÖKAN. 

Känner  ni  mäster  Olofs  hustru? 

* 

CHRISTINA. 

Det  är  ju  jag! 

SKÖKAN. 

Ni!  Hvarför  såg  jag  ej  det?  Kan  ni  förlåta  mig  ett 
ögonblicks  tvifvel?  Skulle  brottet  se  ut  som  ni  och  han? 
O  ve!  Lemna  mig;  ni  är  ett  barn,  som  är  okunnig  om 
det  onda!  Ni  bör  inte  tala  längre  vid  mig!  Gud  välsigne 
er,  farväl! 

{Hoti  vill  (,Ff.) 


162  MÄSTER    OLOF 


CHRISTINA. 

Gå  icke  ifrån  mig!  Hvem  ni  är,  stanna,  för  Guds 
skull;  man  har  brutit  in  i  vårt  hus  och  min  man  är  ej 
till  finnandes.  Följ  mig  härifrån,  hem  till  er,  hvart  som 
helst.  Ni  är  en  god  menniska,  ni  kan  ej  vara  någon 
brottsling . . . 

SKÖKAN   {afbryter). 

Om  jag  säger  er  att  hopens  råheter  ej  kunna  skada 
er  hälflen  så  mycket  som  mitt  sällskap,  så  förlåter  ni  mig 
att  jag  går  — 

CHRISTINA. 

Hvem  är  ni? 

SKÖKAN. 

Jag  är  en  förkastad,  på  hvilken  den  iorbannelse,  som 
Gud  slungade  of  ver  qvinnan  vid  syndafallet,  har  gått  i 
fullbordan!  Fråga  mig  ej  mer,  ty  om  jag  sade  er  mer 
skulle  er  förkastelse  fresta  mig  till  sjelfibrsvar,  hvilket  vore 
än  förkastligare!  Här  kommer  en  person,  som  kanske  vill 
vara  nog  ädelmodig  och  följa  er  om  ni  lof\rar  honom  er 
heder  och  ära  och  eviga  frid  för  besväret,  ty  mindre  lär 
han  ej  begära  för  sitt  beskydd  på  en  så  sen  timma!  För- 
låt mig,  det  är  ej  er  som  min  bitterhet  drabbar. 

WINDRANK  {kominer  in  rusig). 

Det  är  då  fan  att  man  inte  kan  få  vara  ensam,  inte 
en  gång  här  bland  liken.  Hör  nu,  fruntimmer,  var  sa 
goda  och  fråga  mig  ingenting,  för  nu  ansvarar  jag  inte  fi)r 
att  jag  kommer  att  svara.  I  öfsrermorgon  ska'  jag  tala 
om  alltihop,  för  då  är  det  för  sent.  Kanske  herrskapet  än) 
nunnor  som  äro  husvilla!  Jaja!  fastän  fruntimmema  bara 
äro  fruntimmer  så  anser  jag  mig  inte  derföre  ha  rättighet 
att  vara  ohöflig  fastän  solen  gått  ned;  det  fins  visserligen 
en  gammal  lag  på  att  ingen  får  gripas  efter  solnedgången, 
men  lagen  är  en  buse,  som  likvisst  af  artighet  icke  vill 
göra  sig  gällande  mot  fruntimmema.  Tyst !  Tyst,  min 
tunga;  hon  går  ju  som  en  spinnrock;  men  det  är  det  f^r- 


MÄSTER    OLOF  .      163 


bannade  bränvinet!  Men  hvarför  ska'  man  dra'  mig  in  i 
så'na  der  historier!  Det  är  visserligen  sant  att  jag  får  bra 
b^taldt  och  blir  en  bergad  karl,  men  ni  ska'  inte  tro  att 
jag  gör  det  för  pengarnes  skull.  Men  det  är  gjordt  nu! 
Men  jag  vill  inte,  jag  yill  inte!  Jag  vill  sofva  i  fred  om 
nättema  och  inte  oroas  af  spöken.  Om  jag  skulle  gå  och 
tala  om  det?  Nej,  då  griper  man  mig.  Om  någon  annan 
skulle  gå  och  tala  om'et!  Kanske  någon  af  nunnorna  vill 
vara  så  god  och  göra  det! 

CHRISTINA  (som  rådffjort  nwd  skökan). 

Är  det  något  ni  bär  på  samvetet,  som  oroar  er,  så 
tala  om! 

WINDRANK. 

Ska'  jag  tala  om  det?  Det  är  just  det  jag  vill  slippa! 
Men  det  är  förskräckligt,  jag  står  inte  ut  längre!  Och 
jag  ska'  göra't!  Hvarföre  just  jag!  Jag  vill  inte! 

CHRISTINA. 

Min  vän,  ni  ämnar  begå . . . 

WINDRANK. 

Ett  mord?  Hvem  har  sagt  det?  Gudskelof  att  ni  vet 
det?  Gå  för  all  del  och  berätta  det  —  genast,  annars  får 
jag  ingen  frid;  ingen  frid  i  evighet! 

CHRISTINA  {som  häpnat^  Jiemfar  sig). 

Hvarför  ska'  ni  mörda  honom? 

VHNDRANK. 

Åh  det  är  så  mycket!  Se  bara  hur  han  rifver  ner 
edra  kloster! 

CHRISTINA. 

Kungen ! 

WINDRANK. 

Jo,  just  han,  landets  befriare  och  fader;  visst  är  han 
en  plågare,  men,  han 'skall  väl  inte  mördas  för  det! 


164       •  MÄSTER    OLOI 

CHRISTINA. 

När  skall  det  fike? 

WINDRANK. 

I  morgon,  vet  jag,  i  Storkyrkan,  i  sjelfv^a  kyrkan! 

(Skökan  gar  på  Christinas  tysta  vink). 
CHRISTINA. 

Hvarfor  kunde  man  välja  er  att  utföra  ett  sådant  dåd? 

WINDRANK. 

Jo,  se  jag  har  mina  små  relationer  bland  kyrkobetje- 
ningen  och  så  var  jag  fattig!  Men,  sak  samma  hvem  som 
bränner  af  bössan,  bara  någon  förståndig  riktar  henne,  och 
dessutom  ha'  vi  flera  funderingar  i  reserv,  fast  jag  skall 
öppna  elden.     Men  h varför  går  ni  inte  och  talar  om? 

CHRISTINA. 

Det  är  redan  gjordt! 

WINDRANK. 

Nä  Gud  vare  tack  och  lof!  Adjö  mina  pengar! 

CHRISTINA. 

Säg  mig  h vilka  ni  äro,  ni  sammansvuma? 

VHNDRANK. 

Ja,  se  det  talar  jag  då  rakt  inte  om! 

{Nils,  knektar  och  foVc  draga  öfvcr  scenen). 
CHRISTINA. 

Ser  ni,  man  är  redan  på  spår  efter  er! 

WTNDRANK. 

Jag  tvår  mina  händer! 

NILS  (går  fram  till   Wtndrank  utan  (Ut 
se   Christina). 

Har  ni  sett  Olaus  Petri? 


MÄSTER    OLOF  165 


Hur  så? 

NILS. 

Man  söker  honom! 

WINDRANK. 

Nej,  jag  har  inte  sett  honom !  Är  det  flera  som  sökas  ? 

NILS. 

Ahja,  åtskilliga! 

WINDRANK. 

Nej,  jag  har  inte  sett  någon  alls! 

•NILS 

Vi  komma  strax  till  er!  {går). 

CHRISTINA. 

Är  det  de  sammansvume  som  man  letar! 

WINDRANK. 

Ja!  det  ar  en  sak!  Nu  ger  jag  mig  af!  Adjö! 

CHRISTINA. 

Säg  mig  innan  ni  går . . . 

WINDRANK. 

Har  inte  tid! 

CHRISTINA. 

Är  Mäster  Olof  med? 

WINDRANK. 

Ja  visst! 

CHRISTINA  (nedfaller  sanslöa  på  en  gr  af). 
WINDRANK   (bUr  nykter  och  allvarligt  rörd). 

Herre  Gud  i  himmeleu,  det  var  bestämdt  hans  hustru ! 


166  MÄSTER    OLOF 


(Går  till  Christina.)  32ig  tror  att  jag  tagit  lif^et  af  henne! 
Hans!  Hans!  Nu  kan  du  gå  och  hänga  dig!  !Hvad  hade 
du  med  bland  de  store  att  göra!  Hitåt  och  hjelp  en  stackars 
qvinna! 

OLOF  (föres  mellan  knektar  med fäeklor, 
får  ae  Christina j  sliter  sig  lös  och 
faller  på  knä  vid  hemie). 

Christina! 

CHRISTINA. 

Olof!    Du  lefver!    Låt  oss  gå  härifrån  hem  till  ossi 

OLOF   (förkrossad). 

Det  är  för  sent! 


MÄSTER,  OLOF  167 


Tablå. 

En   del  af  storkyrkan.      Olof  och   GercU  i  fångkläder  på  skampallar 
vid  dörren.      Orgeln   spelar.     Klockorna  ringa.      Gttdsfjcnsfcti  är  slut  och 
folket    går   ur    kyrkan.     Kyrkvaktaren    och  hans  hustru  stå  något  undan 
ned  på  scenen. 

KYRlCVAKTAREN. 

Lars  kansler  fick  nåd  han,  men  inte  Mäster  Olof! 

HUSTRUN. 

Kanslern  har  alltid  varit  en  fredlig  man,  som  inte 
gjort  väsen  af  sig,  och  jag  förstår  inte  hur  han  kunde  vilja 
vara  med  om  sådana  der  förskräckliga  historier. 

KYRKVAKTAREN. 

Kanslern  har  alltid  varit  besynnerlig  fast  han  inte 
sagt  mycket.  Och  nåd  fick  han,  men  så  kostade  den  ho- 
nom hela  hans  förmögenhet.  Jag  kan  inte  underlåta  att 
tycka  synd  om  Mäster  Olof.  Jag  har  alltid  tyckt  om  ho- 
nom ändå,  fastän  han  har  varit  svår. 

HUSTRUN. 

Ska'  man  sätta  en  så  ung  pojke  till  kyrkoherde  också  ? 

KYRKVAKTAREN. 

Ja,  han  var  bra  ung,  det  var  allt  hans  fel  det,  men 
det  går  nog  bort  med  tiden! 

HUSTRUN. 

Du  pratar  du,  han  skall  ju  gå  till  döden  i  denna  dag ! 

KYRKVAKTAREN. 

Ja,  Herre  Gud,  jag  höll  på  att  glömma  bort  det, 
men  så  förefaller  det  mig  så  orimligt  också. 


168  MÄSTER    OLOF 


HUSTRUN. 

Vet  du  om  han  har  ångrat  sig? 

KYRKVAKTAREN. 

Det  tviflar  jag  nog  på,  for  han  är  allt  styf  i  nacken 
fortfarande. 

HUSTRUN. 

Men  han  ska'  väl  smälta  ner  nu  när  han  får  se  sina 
läsbarn,  som  inte  fick  gå  fram  för  honom. 

KYRKVAKTAREN. 

Jag  får  lof  att  säga  det,  att  kungen  är  allt  bra  ge- 
men när  han  sätter  till.  Nu  skall  han  låta  kyrkoherden 
8tå  kyrkplikt  just  samma  dag,  som  hans  barn  gå  fram. 
Det  är  nästan  lika  grufligt,  som  när  han  lät  Gröran  Dom- 
prost dricka  du  med  bödeln  eller  när  han  lät  prelaterna 
rida  genom  sta'n  med  näfverskäppor  på  hufv^et. 

HUSTRUN. 

Och   så   ska'  brodern  Lars  bereda  honom  till  döden. 

KYRKVAKTAREN. 

Ser  du,  här  komma  barnen;  de  se  ledsna  ut,  jag  sä- 
■    ger  ingenting  om'et.     Jag  tror  jag  får  gå  in  till  mig  och 
gråta ... 

{Konfirnumdemaj  flickor  oéh  goMor,  taga  förbi  Olof  med  blotnqrtutar 
i  händerna.  De  äro  bedröfvade  och  gå  med  nedslagna  ögon.  Folk  följer 
dem.  Niifikna  peka  finger  åt  Olof  andra  tillrättavisa  de  förra.  VILHELM 
(sc/wlarisj  går  sist  i  processionen;  stannar  blygt  framför  Olof  faller  pa 
knä  och  lägger  sin  blomqvast  vid  Olofs  fötter  utan  att  denne  märker  det, 
ty  han  har  dragit  htifvan  öfver  ansigfet.  En  del  af  folket  mumlar  ogil- 
landCj  en  aiinan  bifaUande.  Mrten  går  fram  att  taga  undan  blommorna, 
mm  blir  tillbakaträngd  af  folket.  Knektar  bana  väg  för  Lars  Fétri,  sm 
framträder  i  ornat.  Folket  försvinner.  Lars,  Olof  och  Gerdt  ensamma. 
Orgeln  tystnar.     Kloekoma  gå  fortfarande). 

LARS  (tiU  Olof). 

Olof!  Kungen  har  afslagit  borgerskapets  nädeansökan. 
År  du  beredd  att  dö? 


MÄSTER    OLOF  169 


OLOF. 

Jag  kan  inte  tanka  mig  så  långt! 

LARS. 

Man  har  uppdragit  åt  mig  att  bereda  dig  I 

OLOF. 

Det  -bör    gå    hastigt    det!    Ännu  går  blodet  i  mina 
ådror! 

LARS. 

Har  du  ångrat  dig? 

OLOF. 

Nej! 

LARS. 

Vill  du  gå  in  i  evigheten  med  ett  oförsonligt  sinne? 

OLOF. 

Lägg  bort  formuläret,  om  du  vill  att  jag  skall  höra 
på  digj  Jag  tror  inte  att  jag  kan  dö  nu,  jag  har  alldeles 
för  mycken  lifskraft  qvar? 

LARS. 

Jag  vill  säga  dig  att  jag  tror  detsamma  och  det  är 
till  ett  nytt  lif  i  denna  verlden,  jag  bereder  dig. 

OLOF. 

Jag  får  då  lefva? 

LARS. 

Om  du  vill  erkänna  att  det  föregående  var  villfarelse, 
och  om  du  återtager  dina  yttranden  om  kungen. 

OLOF. 

Hur  skall  jag  kunna  det?     Det  vore  ju  att  dö! 


170  MÄSTER    9L0F 

LARS. 

Detta  var  hvad  jag  hade  att  säga  dig!  Afgör  nu  sjelf! 

OLOF. 

Man  underhandlar  inte  om  en  öfvertygelse. 

LARS. 

Äfven  en  villfarelse  kan  bli  öfvertygelse.  Jag  lemnar 
dig  att  betänka  saken.     {Går). 

GERDT, 

Vår  skörd  var  ej  mogen.  Det  skall  falla  mycket 
snö  om  höstsäden  skall,  gå,  ja,  sekler  skola  förgå  innan 
man  får  se  ens  en  brodd!  De  sammans vuma  äro  gripna, 
säger  man,  och  håller  tacksägelser;  man  misstar  sig;  här 
gå  sammansvurne  rundt  omkring  oss,  i  de  kungliga  ge- 
maken, i  kyrkorna  och  på  torgen,  men  de  våga  ej  hvad 
vi  vågat,  dock  skall  det  komma  en  gång.  Farväl,  Olof! 
Du  bör  lefsra  längre,  ty  du  är  ung;  jag  skall  dö  med  stor 
förnöjelse;  hvarje  ny  martyrs  namn  blir  ett  nytt  fåltrop 
för  en  ny  skara.  Tro  aldrig  att  en  lögn  eldat  en.  men- 
niskosjäl,  misstro  aldrig  de  rörelser  som  skakat  dig  i  ditt 
innersta,  då  du  sett  någon  lida  andligt  eller  lekamligt  våld; 
om  ock  hela  verlden  säger  du  har  orätt,  så  tro  dock  ditt 
hjerta,  om  du  har  mod  dertill.  Den  dag  du  förnekar  dig 
sjelf  är  du  död,  och  evig  fördömelse  skall  vara  en  nåd  for 
den  som  begått  synd  mot  den  Heliga  Anda! 

OLOF. 

Du  talar  med  visshet  onj  min  befrielse. 

GERDT. 

Borgerskapet  har  erbjudit  500  dukater  i  lösen  for  dig. 
När  det  bara  kostade  2,000  att  få  Birgitta  förklarad  hel- 
gon, så  skola  väl  500  räcka  att  få  dig  förklarad  obrottslig. 
Kungen  törs  inte  ta'  ditt  lif ! 

LARS   SIGGESON   {med  bödehi  och  knektarj. 

För  bort  Gerdt  Bokprentare! 


MÄSTER   OLOF  171 


GERDT   {barfföres). 

Farväl,  Olof!  Tag  hand  om  min  dotter,  och  glöm 
aldrig  den  stora  pingstdagen! 

MARSKEN. 

Mäster  Olof!  Ni  är  en  ung  man,  som  blifvit  förd  på 
villovägar!  Konungen  forlåter  er  for  er  ungdoms  skull, 
men  fordrar  som  säkerhet  en  af  bön,  deri  ni  återtar  hvad 
ni  handlat  öfver  och  mot  hans  befallningar. 

OLOF. 
Kungen  behöfver  mig  dä  fortfarande? 

MARSKEN. 

Det  är  många  som  behöfva  er.  Men  lita  ej  på  nåd 
förrän  ni  uppfyllt  vilkoret.  Här  är  konungens  fullmakt; 
nästa  ögonblick  kunna  edra  bojor  vara  lösta,  om  ni  vill,  men 
äfven  detta  papper  kan  vara  sönderrifvet ! 

OLOF. 

Den  som  är  nöjd  med  500  dukater  lär  ej  bry  sig  om 
ett  återkallande  — 

MARSKEN. 

Detta  är  en  lögn!  B(>deln  väntar  äfven  på  er!  Men 
jag  ber  er  höra  några  ord  af  en  gammal  man!  Jag  har 
också  varit  ung  och  drifvits  af  mäktiga  lidelser;  det  hör 
till  ungdomen,  men  dessa  lidelser  äro  ämnade  att  dödas. 
Jag  gjorde  som  ni,  jag  gick  omkring  och  sade  sanningar, 
men  jag  fick  bara  otack,  i  bästa  fall  ett  löje;  jag  ville 
också  bygga  en  liten  himmel  här  på  jorden,  (med  efterht/ck) 
naturligtvis  på  andra  grunder  än  ni,  men  jag  tog  snart 
mitt  fömufl  till  fånga  och  slog  bort  hjemspökena.  Jag 
vill  visst  inte  påstå  att  ni  är  en  man,  som  vill  vinna 
ryktbarhet  genom  att  göra  väsen  af  sig,  det  tror  jag  inte, 
det  är  välmening,  men  en  välmening  som  gör  mycket  ondt. 
Ni  har  ett  hett  blod,  som  förblindar  er,  derför  att  ni  ej 
lägger  band  på  er;  ni  predikar  frihet  och  störtar  tusende 
i  sjelfsvåldets  slafveri.     Gå  tillbaka,  unge  man,  och  försona 


172  MASTElt    OLOF 


hvad  ni  brutit,  återställ  hvad  ni  rifsrit  ner  och  menniskoma 
skola  välsigna  er! 

OLOF  (fMviflad  och  skakad). 

Ni  talar  sanning, .  det  hör  jag;  men  hvem  har  lärt  er 
detta  tal?  , 

MARSKEN. 

Erfarenheten!  Den  saknar  ni! 

OLOF. 

Skulle  jag  ha  leiVat  och  stridit  för  en  lögn:  skall  jag 
pödgas  förklara  hela  min  ungdom  och  min  bästa  manna- 
ålder förlorade,  gagnlösa,  förspilda?  Låt  mig  hellre  dö  med 
min  villfarelse! 

MARSKEN. 

Ni  skulle  ha  släppt  era  drömmar  något  tidigare.  Men 
lugna  er.  Ni  eger  ännu  lifvet  för  er,  det  förflutna  har 
varit  en  skola,  visserligen  hård,  men  desto  sundare.  Ni 
har  lefvat  för  hugskott  och  dårskaper  hittilldags,  ni  har 
förnummit  åtskilligt  som  verkligheten  kräfsrer  af  er.  UtÄn- 
för  denna  dörr  stå  edra  gäldenärer  med  sina  fordringar. 
Här  äro  deras  papper!  Den  njc?.  kyrkans,  presterskap  for- 
drar att  ni  skall  lefva  för  att  fiillborda  hvad  ni  så  vackert 
böljat.  Stadens  borgerskap  fordrar  sin  secretarius  i  råd- 
stugan, församlingen  fordrar  sin  herde,  konfirmand!  sin  lä- 
rare. Detta  äro  de  laglige  fordringsegame.  Men  det  står 
ännu  en  derute,  som  ni  kanske  är  mest  skyldig,  och  som 
dock  fordrar  intet,  er  unga  maka.  Ni  har  ryckt  henne 
från  en  fader  och  kastar  ut  henne  bland  stormame,  ni 
har  ryckt  ned  hennes  barnatro  och  kastat  oro  i  hennes 
sinne;  edra  dårskaper  ha  retat  en  rä  folkhop  att  drifva 
henne  ur  hennes  hem,  och  hon  fordrar  ej  ens  kärlek  af  er, 
hon  ber  blott  att  få  släpa  fram  sitt  lif  under  lidanden  vid 
er  sida;  ni  ser  att  äfven  vi  sysselsätta  oss  med  andra, 
fastän  ni  kallar  oss  sjelfviske.  Låt  mig  öppna  denna  dörr, 
som  skall  leda  er  åter  ut  i  verlden,  böj  edert  sinne  medan 
det  ännu  är  mjukt  och  tacka  Gud,  som  ännu  ger  er  tid 
att  verka  för  menskligheten! 


kiSTER    OLOF  173 


OLOF  (gråter). 

Jag  är  förlorad! 

MARSKEN  (ger  ett  tecken  åt  bödeln^  smn 
aftage^'  Olof  bojorna  ochfång- 
drä{jten.  Derpå  öppnar  marsken 
dfh^ren  till  sakristian,  och  depu- 
terade  af  rådet,  presterskapet 
•  och   borgerskapet  träda  in.) 

Olaus  Petri,  förr  kyrkoherde  i  Stockholms  storkyrka, 
gör  ni  härmed  afbön  för  hvad  ni  brutit,  återkallar  ni  hvad 
ni  sagt  mot  och  öfVer  konungens  befallning,  samt  förklarar 
ni  er  villig  hålla  er  ed  till  Svea*  rikes  konung  och  honom 
troget  tjena? 

OLOF  (Hgci^). 

(LARS    med    CHRISTINA    går    mot    Olof     folket  gm-  bedjande  åt- 
börder.) 

OLOF  {kallt  (tch  bcstänuU). 

Ja! 

MARSKEN. 

I  konungens  namn,  ni  ar  fri! 

(OLOF  oeh  CHRISTINA  omfamna  hvarandra.     Folket  taga  Olof  i  hand 
och  lyckönska  honom). 

« 

OLOF  {kallt). 

Innan  jag  lemnar  detta  rum,  låt  mig  vara  ensam  ett 
ögonblick  med  min  Gud;  jag  kan  behöfva  det!  Här  slog 
jag  en  gång  mitt  första  slag  och  här . . . 

LARS. 

Här  vann  du  den  största  segern  i  dag! 

(Alla  gå  titmn   Olof.) 

OLOF   (faller  på  knä). 

VILHELM    {kotnmer   försigfigf    in.      Blir 
förvånad  att    se    Olof   ensam 
och  fri). 

Mäster  Olof!  Jag  kommer  för  att  säga  er  farväl  innan 
ni  går  till  ett  annat  lif. 


174  MÄSTER  OLOF 


OliOF  {stifier  uppj. 

Vilhelm!  du  öfvergaf  mig  icke;  låt  mig  gråta  hos  dig 
vid  minnet  af  min  ungdoms  glada  stunder. 

VILHELM. 

Innan  ni  dör  ville  jag  tacka  er  för  hvad  godt  ni  gjort 
088.  Det  var  jag  som  gaf  er  dessa  blommor,  men  ni  har 
inte  sett  dem  . . .  De  äro  söndertrampade  ser  jag . . .  Jag 
ville  ge  er  ett  minne  jfrån  den  tiden,  då  vi  lekte  under 
lindame  på  Strengnäs'  klostergård;  jag  trodde  att  det  skulle 
göra  er  godt  att  se,  det  vi  ej  tackat  Gud  för  det  att  ni 
ej  kom  tillbaka,  som  ni  då  sade.  Aldrig  glömde  vi  er, 
ty  ni  befriade  oss  från  de  grymma  straffen,  .och  det  var  ni 
som  öppnade  de  tunga  klosterdörrarne  och  gaf  oss  tillbaka 
friheten  och  den  blåa  himmelen  och  det  glada  lifvet.  Hvar- 
före  ni  skall  dö,  veta  vi  ej,  men  aldrig  kunde  ni  göra  an- 
nat än  rätt,  och  dör  ni  derför  att  ni  understödt  några  för- 
tryckta menniskor,  som  man  säger,  så  bör  det  ej  smärta 
er  om  ock  det  skall  göra  oss ,  mycket,  mycket  ondt.  Ni 
talte  en  gång  om  huru  man  brände  Huss  derföre  att  han 
vågat  säga  sanningen  åt  de  mäktige,  ni  beskref  huru  han 
besteg  bålet  och  med  glädje  befalde  sig  i  Guds  hand,  profe- 
terande om  den  svanen  som  en  gång  skulle  komma  och 
sjunga  nya  sånger  till  den  vaknade  frihetens  lof!  Så  har 
jag  tänkt  mig  er  gå  döden  till  mötes,  med  öppen  panna 
och  blicken  mot  himlen  under  folkets  rop:  så  dör  ett  vittne! 


Affälling! 


OLOF  {slagen  lutar  sig  nwt  »kampallen). 
GERDTS  {röst  tångt'  bort  i  kyrkan). 

OLOF  {ncdfallei'  på  skampaUen  tiUintet- 
ffjord). 

{Bidån  fallc^'.) 
SLTTT. 


ANNO  FYRTIÅTTA 


LUSTSPEL 


FYEA  AKTER. 


(1875.) 


& 


23 


PERSONER: 


Abraham  Larsson,  bryggare  och  ryttmästare  vid  borgerskapets 

kavalleri,  53  är. 
Arvid,  hans  brorsou,  student,  28  är. 
Gren,  kominiuisteradjunkt,  49  är. 
Pkr,  mälare,  27  är. 
Klinger,  aktör,  41  är. 
K.  Sektern,  33  år. 

LuNDQViST,  bokhällare  hos  Larsson,  26  är. 
Pianostämmaren. 
Fru  Larsson,  46  är. 
Linda,  hennes  dotter,  20  är. 
M:ll  Dina,  adjunktens  tastmö,  47  är. 
Drängen. 
2  Pigor. 
2  Barn. 

Stockholm  1848. 


Första  Akten. 

Larssons  arbetsrum. 

Tvä  dih-rdr  i  fonden :  pä  pelaren  emellan,  en  chiffonier  med  Karl 
Johnna  byst ;  på  höffra  vä^ffen  fönster  och  en  dön';  nwbkmanget  skinn  och 
mahogny;  spisel  nwd  pendyl  och  gammalt  porslin;  piphylla;  forfunaspcl; 
tniclt  på  golf  vet  ett  rundt  bord  med  ostindisk  båi  och  remmare;  litografier 
och  silhouetter  på  väggarne;  vid  högra  dör7'en  en  käppsamling.  Soffa  och 
skrifbord  på  höger  vägg.  Tuff  vid  veiuter  snedvägg,  Svatia  hattar  stå 
Iiär  och  der.  på  bord  och  i  fönstci\ 

Scen  1. 


Tva   PIGOR  sta  och  lyssna  vid  venstra  fonddör^^en ;  den  ena  tittar  i 
nifckcUmlet. 


PIGAN-  1. 

Skriker  han? 

PIGAN  2. 

Tyst,  får  vi  höra  hvad  han  skall  heta!  Nu  sa'  fadd- 
rame:  ja! 

PIGAN    1. 

Låt  mig  titta! 

PIGAN  2. 

Nu  kommer  det:  "Jag  döper  dig  . . .  Karl . . .  Johan 

Abraham !" 

PIGAN  1. 

Karl   Johan,   se  det  är  efter  salig  kungen  och  Abra- 
ham är  efter  patron. 


G  ANNO    FYRTIÄTTA 


PIGAN   2. 

Nu  fä  vi  springa  för  nu  börjar  han  med  Herren  väl- 
signe os?! 

Scen  2. 

DE  FÖRRA,  PER  («  urvuxna,  tarjliga  urarta  kläder). 

PER  {med  ett  lätt  paket  i  handen). 

Bota  Mari,  hjelp  mig  litet  med  det  här,  jag  har  så 

bradtom !  {Tar  fram  en  ftattkappa  ur  paketet.) 

PIGAN    1. 

Jo,   det  är  just  att  komma  så  här  dags,  när  det  är 


slut! 


PER. 


r> 

Ah  det  lär  väl  ingen  sakna  ritläram,  som  kommer 
for  att  äta  raiddag;  men  vänta  mig! 

PIGAN   2. 

Ja,  det  är  nog  sä  det:  men  att  den  der  tjocka  bok- 
hållaren ska'  få  förhäfv^a  sig  så  mot  honom  som  är  artist, 
det  är  allt  retsamt!  Men  det  är  derför  att  han  är  svart- 
sjuk   på  honom  för  mamsell   Lindas  skull!  Kom  så  ska' 

jag  hjelpa!  {Ho9i  hjelper  honom  med  nattkappan.) 

PER. 

Sätt  bra  med  nålar  i  så  att  det  sitter! 

PIGAN  2. 

Ta  hit  spegeln,  Kristin!  Så  der!  Ta  nu  den  der  hatten, 
for  han  kan  inte  gå  in  och  helsa  med  mössan. 

{Ge^-  honom  en  hatt  »om  »tar  pa  ett  bord.^ 

PER. 

Tack,  små  vänner!  {Justn-ar  »ig  och  gar  till  rnmter  i  fwdm 
lYgortia  åt  höge9\) 


ANNO   FY RT I  ÄTT  A 


Scen  3. 

LARSSON  {i  bm-gcrakapeta  katalki-mmfmm).  ADJUNKTEN  (frm 

höger  fonddörr), 

LARSSON. 

Nu  ska'  bror  hjelpa  mig  brygga  bålen! 

ADJUNKTEN. 

Efter  P.  B:8  recept,  ja  tusenfallt  gerna.  Meu,  hör! 
Par  jag  lof  att  tala  ett  ord  enskildt!  Hm!  Hra! 

LARSSON. 

Hvad  är  det  nu  om  igen? 

ADJUNKTEN. 

Åh,  det  är  det  här  välsignade,  gamla  lånet;  det  är 
fjerde  omsättningen  i  morgon  och  jag  tänkte  passa  på  nu  . . . 

LARSSON. 

Jaså!  Ja,  du  känner  mina  principer,  men  for  din  skull 
har  jag  gjort  det!  Du  vet  jag  gerna  hjelper  vetenskapens 
och  konstens  idkare,  ty  som  högstsalig  konung  Karl  den 
fjortonde  brukade  säga:  ''Vetenskapen  . . ."  ta  hit  papperet! 

ADJUNKTEN  (forine7'ar  en  gåspe^ma). 

Det  är  då  för  märkvärdigt  att  man  aldrig  skall  komma 
ifrån  sina  gamla  skulder;  det  är  nu  på  tjugufemte  året 
som  jag  halfårsvis  vandrar  upp  för  riksbankens  mörka 
trappor;  det  är  tunga  steg  ska'  bror  veta . . . 

LARSSON. 

Prata  inte  utan  ta  hit  pennan. 

ADJUNKTEN   {räd^. 

Och  nu  återstår  blott . . . 

LARSSON. 
Nåå? 


8  ANNO    FYRTIATTA 


ADJUNKTEN. 


Bror  Larsson,  jag  vet  du  är  min  vän;  du  har  ett  stort 
sinne;  ge  mig  44  rdr  och  32  skilling  banko  till  omsätt- 
ningen, eller  jag  är  förlorad. 

LARSSON. 

Jaså!  Det  är  inte  nog  med  att  man  skall  gä  i  bor- 
gen,  man   skall   också  betala  omsättningen;  man  har  inte 

nog    med    sina    egna   affärer,   (går  till  chiffonieren;  såttei'  nyckeln  i 

klaffen)  Utan  man    skall  också . . .  hur  mycket  var  det? 

ADJUNKTEN  (ödmjuktj. 

44  rdr  32  skillingar  banko! 

LARSSON. 

Banko,  ja!  {Bröjcr  och  letar  i  en  lådaj  Gamla  karlen  ska'' 
behöfva  låna  pengar;  Fy!  Sé  här  har  du,  ditt  kräk!  Kom 
inte  igen  en  gång  till!  Börja  nu  med  att  dra  upp  butel- 
jerna; jag  ska'  strax  vara  igen! 

ADJUNKTEN. 

Hvart  ska'  bror  ta  vägen! 

LARSSON  (väljer  ett  par  käppar). 

Jag  skall  ner  och  aflöna;  jag  har  ett  par  lymlar  qvar 
se'n  i  morgse  som  jag  inte  rådde  med! 

Scen  4. 

DE  FÖRRE,  PER,  K.  SEKRETERAREN  och  AKTÖREN. 

'  LARSSON  (till  Per.) 

Herrn  kan  stoppa  piporna,  så  bär  sektem  fram  For- 
tunan;  jag  är  strax  igen!    (Går.) 

fADJUNKTEX  drar  upp  buteljer,  PER  stoppar  pipor./ 


K.    SEKTERN. 


•k    • 


Se  så  de  arbeta! 


ANyO   FYRTIATTA  & 


AKTOREN. 

Hvad  är  det  för  folk? 

K.    SEKTERN. 

Låntagare! . . .  Xi  har  inträde  i  detta  borgarhus,  be- 
römdt  för  sin  rikedora,  sin  frikostighet  och  sitt  fina  vett; 
ni  har  önskat  se  en  värdig  representant  af  det  tredje  stån- 
det, samma  stånd,  som  genom  den  stora  revolutionen  till- 
kämpade sig  de  menskliga  rättigheterna  att  gå  på  fyra 
fötter  i  kungligt  livré,  hvilket  förut  var  dem  nekadt!  — 
Se  här  borgarkungens  lifegna! 

AKTÖREN. 

Ni  är  röd,  k.  sekter? 

K.    SEKTERN. 

Konservativ  som  ni.     Vill  ni  t)li  presenterad? 

AKTÖREN. 

Vi  kan  ju  dröja  litet! 

K.    SEKTERN. 

Ni  är  rädd  för  sällskapet!  Ni  tror  att  det  är  suddar 
derfor  att  de  icke  äro  väl  kliidda!  Långt  derifrån!  Se  på 
<ien  stackars  prestmannen;  det  är  en  genialisk  man;  han 
är  anstäld  här  i  huset  sedan  tjugu  år  tillbaka;  han  är 
hoftiarr  mot  maten  och  kanske  100  rdr  om  året,  som  om- 
sättninganie  gå  till.  Han  måste  alltid  vara  rolig;  sjunga 
visor,  hålla  smickrande  tal  till  värdinnan  och  fram  på 
natten  föredra  tvetydiga  poem! 

(Ltmdqriat  kommer  in.) 
K.   SEKTERN  (Hll  Lxmdq^ht). 

Lundqvist,  hjelp  adjunkten! 

{Adjunkten  brygget'  hålen  under  följande.) 
K.    SEKTERN. 

Och  så  den  der  som  rensar  piporna,  målaren!  Som 
ger  mamsell  Linda  lektioner  mot  att  han  äter  middag  om 


10 ANNO    FYltTIATTA 

torsdagarne !  Tror  ni  att  hans  beskyddare  köper  taflor  af 
honom!  Jo,  han  har  köpt  en  —  den  sitter  i  förmaket  och 
har  förskaffat  stor*  ära  åt  —  —  br}^ggam!  — Gossen  låg 
sjuk  och  höll  på  att  dö  af  svält!  Då  var  det  som  Larsson 
var  så  ädelmodig  och  köpte  taflan,  oaktadt  det  '^stred  mot 
haqs  principer"  att  köpa  taflor  sedan  han  gått  in  i  konst- 
föreningen; han  köpte  taflan  för  10  rdr  banko  med  ram! 
Vet  ni  hvad  ramen  kostat? 


AKTOREN. 


Ignobelt! 


20  rdr! 


K.    SEKTERN. 


AKTÖREN. 

Ah!  —  Men  er  ställning  i  huset? 

K.    SEKTERN. 

En  kunglig  sekters! 

AKTÖREN. 

Ni  begagnar  då  också  hans  borgen? 

é  K.    SEKTERN. 

Nej,  jag  lånar  kontant! . . .  Jag  resonnerar  så!  Tio  års 
arbete  har  jag  som  extra  ordinarie  lånat  staten,  staten  be- 
talar aldrig  sina  lån,  som  bekant;  följaktligen  måste  den 
enskilde  göra  det  för  staten! 

AKTÖREN. 

Ni  är  kommunist? 

K.    SEKTERN. 

Alls  icke!  Jag  betalar  sjelf  mina  lån  och  fordrar  att 
staten  också  gör  det.  Jag  lånar  af  Larsson,  det  är  sant; 
men  jag  lånar  frun  bänknyckel  i  engelskan;  jag  står  i  kö 
när  Jenny  Lind   uppträder;  jag  går  med   familjen  i  bild- 


ANNO    FYItTlÄTTA  11 


ningscirkelu  och  köper  för  30  banko  åt  barnen  till  jul . . . 
Är  jag  skyldig  något? 

{Adjitnktm  och  Ver  ha  slutat  arbeta.) 
K.    SEKTERN   (presentn-ar). 

Tillät  presentera!  Aktör  Klinger,  adjunkten  Gren, 
{Luftdqrist  sträcker  sig  fram)  Lundqvist ...  gå  efter  svafv^elstickor 
, . .  Artisten  Nygren! 

{Lundqvist  går  snopen.)' 

Scen  5. 

DE  FÖRRE,  LARSSON, 

LARSSON. 

Så  der,  mina  herrar;  slå  er  ned  nu,  sä  ska'  vi  roa 
oss  på  vårt  vis  medan  damerna  dricka  the!  Er  skål! 

{De  gintppera  sig  omkring  bordet  med  balen.) 
ADJUNKTEN. 

Nej,  mina  herrar!  Karl  Johan  Abrahams  skål,  en 
utmärkt  faders  förhoppningsfulle  son! 

{Ih^ickning.) 
LARSSON. 

Jag  tackar  er,  mina  herrar!  —  (giår  adjunkten  i  ryggm) 
Se  så,  gamle  Green,  var  rolig  nu!  Ta  den  der  Ahlströniska 
biten,  du  vet,  så  ska'  vi  låta  herr  Klinger  sjunga  "O 
Isis"  se'n. 

ADJUNKTEN. 

Min  bäste  bror,  jag  är  verkjigen  så  trött,  för  jag  har 
haft  två  lik  före  midda'n;  men  lite  senare. 

LARSSON  (ge^'  honom  en  blick). 

Alltid  skall  du  vara  ögen  när  jag  ber  dig  om  något, 
men  vänta  du!  —  Spelar  herr  Klinger  Fortuna? 

AKTÖREN. 

Nej,  det  gör  jag  inte! 


12 A XX O   FYRTIATTA 

LARSSON. 

Nä,  (lå  slå  vi   oss  ner  och  spraka,  medan  de  andra 
herranie  ta  en  pott! 

» 

AKTÖREN. 

Med  nöje! 

{Orupperhiff.     AKTÖREN   och   LARSSON  i  soffan  vid  runda  bor- 
det.    ADJUNKTEN,    K.    SEKTERN    och   PER    vid  Forfmmn.    LUND- 

QVIST,   ftoiH  åtei'kommif  med  strt/katickoTy  slår  sig  ner  i  soffan  tid  skrif- 
bordct.) 

Scen  6. 

DE  FÖRRE,  senare  tm  snå  (fOSSAR  som  tysta  sätta  sig  pa 
puffcn  rid  ccustra  snedräggen  och  läsi  i  en  bok. 

AKTÖREN. 

Ryttmästaren  är  såsom  ledamot  af  borgarståndet  au 
courant  med  dagens  politiska  idéer! 

LARSSON. 

Principer,  om  jag  får  be!  Idéer  äro  hugskott;  prin- 
cipen är  deremot  frukten  af  en  långsamt  mognad  öfver- 
tygelse! 

AKTÖREN. 

Ni  har  då  aldrig  haft  någon  idé? 

LARSSON. 

Aldrig!  (Stiger  upp  och  fxcrar  Liindqvisty  sotn  satt  sig  i  soffan). 
Hvad  är  det  för  fasoner!  (Lundqrist  stiger  upp  och  sätter  sig  1^ 
en  stol). 

AKTÖREN   (gäspar). 

Men  i  politiken? 

LARSSON   {djupt). 

Ah,  i  politiken!  Ni  vill  se  i  mina  kort!  —  Nåväl. 
Jag  anser  er  vara  en  man  af  heder;   jag  känner  er  icke, 


I 


ANNO    FYRTIÄTTA  13 


det  är  sant,  men  ni  är  min  gäst;  välan!  jag  skall  tala! 
Ser  ni,  jag  menar  att  känslan  icke  bör  vara  utesluten  i 
sin  rätt  äfven  i  fall  sådana  som  dessa!      {Stiger   npp,  lägger 

armarna    öfver    bröstet,    intar    en    napolec/nisk  ställning  oeh  betonar  i  tfitt 
f&redrag    de  betydeUsetösa  wden)     Vi     borgerskapet     äro     skyldiga 

dynastien  tacksamliet  —  —  tacksamhet  är  en  känsla  — 
icke  sant?  —  Icke  sant? 

AKTÖBEN. 

Alldeles  rigtigt! 

LARSSON. 

Tacksamhet  for  h vad.  vi  äro;  och  den  drägt  jag  bär, 
det  vapen  jag  tillhör,  älskar  jag  högt,  min  herre,  ty  de 
påminna  mig  om  stora  dagar!  Ni  vet  hvad  jag  syftar  på, 
icke  sant?  Med  denna  sabel  har  jag  i  spetsen  för  min 
sqvadron  qväft  revolutionen  i  sin  linda  adertonhundratrettio- 
åtta,  då  landets,  konungens  och  folkets  sanna  frihet  hängde 
på  ett  hår!  (Rörd),  Jag  skall  aldrig  glömma  det! 

AKTÖREN. 

Ni  röstar  dä  alltid  med  regeringen? 

LARSSON. 

Alltid! 

AKTÖREN. 

Äfven  i  reformfrågan? 

LARSSON. 

Reform  är  tidens  lösen!  Den  frågan  kan  icke  falla, 
har  Hans  Majestät  förklarat! 

AKTÖREN. 

Och  allmän  upplysning? 

LARSSON. 

I  princip?  Ja! 

AKTÖREN. 

Och  religionsfrihet? 


14 ANNO   FYRTIATTA 

LARSSON. 

Om  regeringen  vill  det?  Ja! 

AKTÖREN. 

Ni  är  således  liberal? 

LARSSON. 

Liberal!  Gud  bevara  mig! 

(Gossanw  pä  puffen  släppa  boken  t  golfvet.) 
Ly^RSSON   {Mftigt), 

Hvad  är  det  för  ett  förfärligt  väsen  på  barnen!    Gå. 
ut  i  bamkammam  genast!  Grenast,  sa'  jag!  {Gassame  po). 

Scen  7. 

DE  FÖRRE  {utom  gossame),     PIGAN  1. 
PIGAN    1. 

Frun  ber  att  få  tala  med  patron! 

LARSSON. 

Jag  har  inte  tid! 

PIGAN    1-. 

Men  frun  sa* . . . 

LARSSON. 

Hörde  du!  {i*igan  går  dröjande).  Gift  er  aldrig,  herre! 

Scen  8. 

DE    FÖRRE    iutoiH    PIGAN  1).     Sedan  MrLLES  DINA  ocÄ  LINDA. 

LARSSON  {antyder  de  spelande). 

Ni  känner  de  der  herrame? 

AKTÖREN. 

Nej,  men  det  förvånar  mig  att  se  dem  har! 


AI^NO   FYRTIATTA  15. 

LARSSON. 

Ni  menar  att  de  se  slarfviga  ut . . . 

AKTÖREN. 

Nej,  inte  det! 

LARSSON. 

Det    är    genier,    ska'  ni  tro;  stora  genier,  men   stora, 
stackare! 

AKTÖREN. 

De  lära  ega  en  god  vän  i  er? 

LARSSON. 

Hå!  Ja!  Det  förstås,  man  säger... 

(Mdles  DINA  och  linda  ga  fram  till  de  spelande). 

DINA   {tiU  adjunkten  som  f&r  protokollet 
pa  en  griffeltajla). 

August  lilla!  Får  jag  tala  med  dig! 

ADJUNKTEN. 

Söta  vän,  du  ser  ju  att  jag  är  upptagen!  {TiU  k.  sektem./ 
Gå  och  kurtisera  henne,  medan  jag  räknar! 

(K.   SEKTERN  Och  DINA;  LINDA   OCh  PER   bevakade  ff/LUNDQVIST.. 
AKTÖREN  och  LARSSON  hos  ADJUNKTEN. 

DINA. 

Det  är  förskräckligt  hvad  herrame  röker! 

K.   SEKTERN. 

Det  är  det  enda  som  kan  ersätta  förlusten  af  damer- 
nas sällskap. 

DINA  (»mäktande). 

Hvarför  då  öfverge  oss? 

K.   SEKTERN. 

Får  jag  hviska  i  ert  öra? 

(PER  och  linda;  lundqvist  lyssnarj. 


16  AXXO    FYltTlATTA 


LINDA. 

Ni  säger  att  Arvid  är  orygglig  i  sitt  beslut  att  icke 
vilja  lenina  studierna  och  bli  bokhållare  hos  pappa? 

PER. 

Till  ytterlighet!  Han  arbetar  på  sitt  stora  poem   och 
vill  dö  på  att  han  skall  bli  författare! 

LINDA. 

Hvad  tror  ni  om  det? 

PER. 

Jag  tror  att  han  bäst  skulle  passa  till  bryggare! 

LINDA. 

Kan  ni  vara  så  elak! 

PER. 

Ja,  iiär  jag  är  svartsjuk.  . 

LINDA   \till  Lundqtht), 

Var  snäll  och  gå  efter  min  näsduk  i  matsalen! 

ClUNDQVIST    går    uramnig.       LAKSiSON,     ADJUNKTEN.       AKTÖREN 
betraktar  twgra  planschcrj. 

LARSSON  (tm  AdjtmktenJ, 

Ska'  vi  be*  Klinger  sjunga! 

ADJUNKTEN. 

Inte  kan  han  sjunga! 

LARSSON. 

Han  är  ju  vid  operan,  sa'  du! 

ADJUNKTEN. 

^ej,  han  är  vid  teatern! 

LARSSON. 

!Nå  kan  han  inte  agera  något  roligt? 


AKKO   FYRTIÄTTA  17 


ADJUNKTEN. 

Nej,  han  spelar  tragedi! 

LARSSON. 

Fy  fan,  hvad  skulle  han  här  att  göra  då? 

ADJUNKTEN. 

Han  skulle  "hedra"  din  sons  döpelseakt,  skref  du  ju 
sjelf! 

DINA   och   PER. 
DINA. 

Hur    står    det    till    med    herr    Nygren?   Han   ser  så 
klen  ut! 

PER. 

Tackar,  inte  bra! 

» 

DINA. 

Herr  Nygren   ska'   hålla  hög  diet;  dricka  porter  om 
niorgname  och  ett  glas  vin  till  middagen! 


PER   {generad). 

Ja,  läkarn  sa'  så  han  också! 


LUNDQVIÖT  {kommei-  tiUbaka  med  w«4- 
duken;  ktmffar  till  per  så 
att  denne  tappar  pipan;  Allan 
ttppmärksanilict  fästes  på  PE  K; 
LUNDQVIST  Utropar:) 


Det  brinner! 


{oclh  rännet'  sin  hand  innanför  PERS  rcst^  ryckn'  till  och  får  natt- 
kappan i  handen.  Alla  skratta  utan  ADJUNKTEN,  K.  SEKTERN  och  AK- 
TÖREN, hrilka  taga  sig  åt  haha^^ne  och  jnste^-a  linnet.  PER  rycker  åt 
nig  nattkappan  ech  störtar  ut). 

LINDA. 

Hur  kan  Lundqvist  bära  sig  så  illa  åt! 

24 


18  ANNO   FYRTIÄTTA 


LUNDQVIST. 

Han  föraktar  mig,  den  stackaren,  han  som  inte  har 
råd  att  äta  middag  mer  än  en  gång  i  veckan! 

LINDA. 

Det  kan  jag  inte  tro! 

LUNDQVIST. 

Vet  mamsell  Linda,  att  jag  också  tänker  bli  något? 

LINDA. 
Säå! 

LUNDQVIST. 

Jag  tänker  bli  aktör,  konstnär! 

LINDA. 

Tala  inte  om  det  for  pappa;  då  vet  Lundqvist  hvad 
det  vankas! 

LUNDQVIST. 

Mamsell  Linda  tror  att  patron  vågar»  ta'  mig  opp  på 
vinden  och  slå  mig,  som  han  gjorde  när  jag  ville  gä  på 
seminarium.     Det  är  slut  med  det!  —  Ni  skall  få  se! 

Scen  9. 

DE  FÖRRE  utwn  PER  och  DINA  sotn  dragit  nig  ut. 

PIGAN    1. 

Patron,  patron! 

LARSSON. 

Hvad  är  det  för  skrik! 

PIGAN     1. 

Kylskeppet  har  sprungit! 


AN^iO   FYJiTlÄTTA  19 


LARSSON. 

O,  du  min  evige  skapare! 

(Störtar  ut.     LUl<rDQVIST  efter). 

LARSSON   (in  igen   och  rycker  åt  sig  två 
käppar;  ttf). 

LINDA   ((fär). 

Scen  10. 

AKTÖREN.     K.  SEKTERN.     ADJUNKTEN. 

ADJUNKTEN. 

Hvad  är  ett  kylskepp  för  slag? 

K.   SEKTERN. 

Det  är  en  så  som  rymmer  1,500  kannor  öl! 

AKTÖREN. 

Inte  annat! 

K.   SEKTERN. 

Det  här  blir  bestämdt  inte  roligt  att  få  en  närmare 
detaljerad  beskrifiiing  på.  Jag  föreslår  att  vi  fara  ut  till 
Stallmästargården  och  se  på  kappkömingen ! 

AKTÖREN. 

Skulle  vi  inte  säga  adjö  först! 

K.    SEKTERN. 

Det  behöfs  inte!  Frun  i  huset  är  dessutom  sjuk. 

ADJUNKTEN. 

Nå,  kör! 

(De  göra  nig  i  m-dning  all  (;a) 
DINA  (i  dörren). 

August  lilla! 


o 


20  ANNO   FYRTIATTA 


ADJUNKTEN. 

Ja,  min  söta! 

DINA. 

Kommer  du  inte  ut  snart? 

ADJUNKTEN. 

Jo,  min  lilla  vän! 

DINA. 

Nå,  så  kom  då! 

ADJUNKTEN. 

Genast,  min  dufva!  genast! 

DINA   {drar  mg  fillbakei). 
ADJUNKTEN. 

Rädda  mig! 

K.    SEKTERN. 

Gå  köksvägen! 

ADJUNKTEN. 

Jag  har  min  hatt  derinne! 

K.    SEKTERN. 

Säg  att  du  ska'  på  bröUopp! 

ADJUNKTEN. 

Då  går  hon  och  ser  på  bruden!  Hon  ser  alla  brudar! 

K.   SEKTERN. 

På  begrafiiing  dä! 

AD.TUNKTEN. 

Hon  ser  lik  också! 

K.    SEKTERN. 

Olycklige  vän! 


ANNO   FYRTIATTA  21 


DINA  (som  förut), 

August  lilla! 

ADJUNKTEN. 

öfverge  mig  icke! 

K.   SEKTERN. 

Du  är  förlorad! 

ADJUNKTEN. 

Jag  måste  med!  Jag  slår  upp  förlofuingen;  jag  måste 
åka  efter  bågar  Reinholds  Rölle!  Åh,  min  passion! 

(K.   SEKTERN   OCh  AKTÖREN  §å.. 

Scen  11. 

ADJUNKTEN.     DINA. 
DINA. 

Hvar  äro  herranie? 

ADJUNKTEN. 

De  ha  gått  på  begrafning! 

DINA. 

Och  de  sa'  inte  adjö! 

ADJUNKTEN. 

Nehej ! 

DINA. 

Du  har  inte  gifvit  mig  någon  puss  på  hela  qvällen! 

ADJUNKTEN. 

Hvad  ska'  det  vara  för;  vi  a'  alldeles  för  gamla! 

DINA. 

Men   vi  a'  inte  för  gamla  att  fara  till  Stallmästare- 
gärden;  han  tror  inte  man  hör,  min  gunstig  herre! 


22  ANNO   FYRTIÄTTA 


ADJUNKTEN. 

Ah,  sesä! 

DINA. 

Mau  ska'  älska  bra  högt,  soni  jag . . . 

ADJUNKTEN. 

Älska?  Hvad  är  det  for  prat? 

DINA. 

Ni  blygs  inte! 

ADJUNKTEN. 
Tyst,  qvinua! 

DINA. 

Ni  skymfar  mig,  men  ni  skall  umgälla  det,  otack- 
samme! Hör  ni  det!  {G&r.) 

Scen  12. 

ADJUNKTEN,  sedan  LARSSON. 
ADJUNKTEN. 

Så  dum  jag  var,  som  inte  följde  med! 

(Säfttn'  nig  vid  bordet  oeh  dricker  ett  rlas.) 

LARSSON  (kommer  itij  klädd  i  unifortns- 
byxor,  veafy  ridtttiifiar,  for  skinn, 
pehy  kawhett  och  med  två  käp- 
par). 

Åh,  herre  Gud! 

* 

ADJUNKTEN. 

Hur  var  det  med  kylskeppet  nu? 

LARSSON. 

Sjuhundra  kannor  ha  runnit  bort;  2000  rdr  riksgäld»! 
Om  jag  hade  fått  veta  det  förut;  2,000  rdr  på  fem  minu- 
ter; om  man  beräknar  läckans  diameter  till  sex  verktum, 
så  blir  det  en  hastighet  af  —  låt  mig  se! 


ANNO   FYKTIÄTTA  23 


Scen  13. 

ADJUNKTEN,  LARSSON,  AKVID  kmmner  in  nåf/ot  litet  drucken, 

ARVID. 

God  dag,  morbror,  hur  står  det  till? 

LARSSON. 

Har  du  torkat  dig*  om  fottenia? 

ARVID. 

Ja,  gubevars!  God  dag,  farbror  Greeii!  Jag  tror  far- 
bror sitter  och  pimplar  ensam! 

LARSSON. 

Det  gläder  mig  att  du  lydt  min  befallning,  med  lugn 
och  nöje;  jag  lyckönskar  dig  på  din  nya  bana. 

ARVID. 

Hvad  är  meningen? 

LARSSON. 

Meningen?  Att  herm  har  förstört  pengar  i  tolf  ter- 
miner i  Upsala  och  nu  ska  lära  sig  bli  en  nyttig  men- 
niska!  Du  har  fått  mitt  bref? 

ARVID. 

Nej,  j^g  har  inte  fått  något  rekommenderadt . . . 

LARSSON. 

Nej,  men  orekommenderadt  pojke! 

ARVID. 

Så'na  läser  vi  aldrig  i  Upsala! 

LARSSON. 

Nå,  då  ska  jag  läsa  för  dig!  Vet  du  att  jag  lofvat 
din  salig  mor  att  gÖra  folk  af  dig! 


24  AyXO   FYMTIATTA 


ARVID  (driekcrj. 

Skål  farbror  Green ;  se  inte  ledsen  ut,  för  det  här  är 
så  vanligt!  Och  det  går  snart  öfver! 

LAKSÖON. 

Vet  du  att  jag  är  din  husbonde  och  att  jag  har  rät- 
tighet att  slå  dig? 

ARVID.     . 

En  akademisk  medborgare? 

LARSSON. 

Nej,  du  är  dräng,  och  står  under  husagan  tills  du 
tjenat  upp  dig  till  bokhållare. 

ARVID  {skriker). 

Hvad  är  det  för  dumheter!  Jag  väljer  min  bana  sjelf! 

LARSSON. 

*  Hvad  heter  den  banan  ? 

ARVID. 

Vi  som  lefva  för  idéer  ha  inga  skyltar  pä  våra  bodar! 

LARSSON. 

Jaså  du  lefVer  för  idéer;  det  var  en  annan  sak! 
(mjcr  på  vn  käpp)  Jag  hade  en  bror  en  gång  som  låg  på  en 
soffa  i  fem  år  och  läste  Walter  Scotts  romaner;  allt  hvad 
jag  som  bokhållare  kunde  förtjena,  åt  han  upp!  Eu  dag 
frågade  jag  helt  djerft  hvad  han  gjorde  pä  soffan!  Då  sva- 
rade han,  att  han  utvecklade  sig  för  att  kunna  lefva  för 
sin  idé. 

Vet  du  hvad  jag  gjorde?  jag  tog  herm  i  kragen  — 
så  här!  och  så  rock  jag  upp  honom  från  soffan  der  han 
legat  i  fem  långa  år  —  så  här!  och  så  sa'  jag:  der  är 
dörm ! 

[Han  har  ryckt  tipp  ^nid  från  gtoUn.) 


ANNO    FYRTIA  TT  A  25 


ARYID  (ined  glauet  i  hand). 

Ja,  det  var  han!  Meu  det  är  en  annan  sak  med  mig; 
jag  har  skrifVit  ett  poem!  Vill  ni  höra!- 

LARSSON. 

Jaså,    du    skrilVer   poem!    Det  ska'   \\  snart  hjelpal 

(Går  till  f&nstret.) 

ARVID. 

Jaså,  det  är  frågan  om  att  slåss  med  drängar! 

LARSSON. 

Jag  har  tagit  många  idéer  ur  Lundqvist,  jag,  med 
stryk ! 

ARVID. 

Då  går  jag! 

LARSSON. 
Kom  igen  när  du  blir  hungrig,  så  ska'  vi  talas  vid! 

ARVID. 

Aldrig!  Adjö,  farbror  Green!  Var  inte  ledsen!  Det 
här  är  så  vanligt  och  det  går  snart  öfver!  (Går.) 

Scen  14. 

DE  FÖRRE  utmi  ARVID. 
LARSSON. 

Kan  man  tänka  sig  en  sådan  lymmel ! 

ADJUNKTEN. 

En  oförskämd  pojke! 

LARSSON. 

Och  så  ville  han  läsa  upp  sitt  poem!  Men  det  var 
inte  värdt  att  tänka  pä  det  längre!  Hvar  äro  de  andra 
gökarna! 


20  ANNO   FYRTIATTA 


ADJUNKTEN. 

De  ha  gått,  och  bad  helsa! 

LARSSON. 

Gått?  Hvad  vill  det  sågar 

•  ADJUNKTEN. 

Aktoren  »kulle  spela  och  sektem  skulle  gå  på  bal! 

LARSSON. 

Det  vill  säga,  jag  skall  sitta  eusam  med  dig  och  ha 
tråkigt  till  råga  på  min  olycka!  Fem  minuter  förut  och 
det  hade  varit  ogjordt;  h varför  sa'  man  mig  icke  detta? 
—  Men  det  är  sant!  —  En  idé!  Det  är  fredag  i  dag!  Vi 
fara  till  Stallmästaregården;  der  är  kappköming! 

ADJUNKTEN. 

Men  fruntimmema! 

LARSSON, 

De  fä  roa  sig  sjelfva!  {öppnar  dra{fiuckan  och  ro/>.';r)  Johans- 
son! Sätt  for  Svarten  och  Brunte;  båda  kappslädame;  fast 
på  framfottema;  alla  bjellroma;  raska  på! 

ADJUNKTEN   CwolitjJ. 

Ja,  men  inte  till  Stallmästargården! 

LARSSON. 

Jo,  just  dit!  Det  ska'  förarga  de  andra  gökarna  när 
de  få  hora't! 

ADJUNKTEN. 

Ja,  men  . . . 

LARSSON. 

Ta  på  dig! 

A  D  JUNKTEN. 

Min  fästmö  . . . 


ANNO   FYRTIATTA  27 


LARSSON. 

Nå  så  stanna  då! 

ADJUNKTEN. 

Ett,  två,  tre!  Jag  följer! 

{De  kläda  sig ;  Larufton  fm-  ner  pinkor.) 

Scen  15. 

DE  FÖRRE.     PIGAN  1. 
PIGAN   1. 

Frun  ber  att  få  tala  med  patron! 

LARSSON. 

Nu  igen!  Hvad  ville  hon  nyss? 

PIGAN  1. 

Hon    ville  säga  att  kylskeppet  höll  på   att  springa, 
ior  det  vågade  inte  jag! 

DINA   (i  dör7'efij, 

August  lilla! 

ADJUNKTEN   (m-  sig). 

Trogna  varelse!  {jtSgt)  Ja,  min  dufva! 

LARSSON  (klatschar;  eftertänksamt). 

Säg  åt  Johansson  att  han  tar  ifrån! 

(Itidan  fjller.) 


28  ANXO   FYRTIÄTTA 


Andra  Akten. 

Sceneri  af  delad  i  tvåj  a.  vm»ter;  b.  höffer. 

SL, 

{JlU  mycket  torftigt  nwbleradt  rum  med  kamin;  dörr  i  fonden;  fön- 
ster till  VfifUfter;  tva  tältsängar;  ett  bord  med  shrifdmi;  ett  staffli;  of  riga 
målarattiraljer ;  ett  tvättfat  på  en  stol). 

b. 
(iLtt  enkelt  tnen  snygt  rum^  som  röjer  en  viss  komfort,  med  fotiddörr; 
fötister  pa  högra  väggen  med  blomkrukor  och  fogelbur ;  säng  med  omkäfigen, 
soffa,  nkrifbordj  klädskåpj  guitarr.  Ett  talrör  mpnnar  ut  vid  fönstret,  I 
dagningen.  ARVID  ligger  pa  sin  säng  påklädd;  LUNDQYI8T  kokar  kaffe 
pa  iin  kokare;  läser  i  en  rol;  öppnar  fönstret;  vattnar  blommorna;  spra- 
kar med  kanariefågeln). 

Scen  1, 
a. 

PER  kommer  in.     ARVID  »of ver. 
PER. 

Han  sofver  påklädd!    Hvad  vill  det  säga!  (Ruskar  på 
Arvid).     Vakna!  Det  är  dager,  gosse! 

ARVID. 

O!  väck  mig  inte! 

PER. 

Nå  sof  dä!  —  Men  det  var  en  bes3amerlig  luft  här- 
inne !    (Hostar,  tager  »ig  för  pannan,  undersöker  kaminen )     Jaså,   ett 

sjelfmordsforsök!  (öppnar  fönstret.)    Det  är  snart  hjelpt;  Fega 
stackare!  Du  ska'  få  när  du  vaknar!  {Sätter  sig  oeh  målar.) 


ANNO   FYRTIATTA  20 


Scen  2. 
b. 

LUNDQVIST,  sedan  PIANOSTÄMMAREN. 

LUNDQVIST  piar  handakar  på  under  hela 
denna  scen,  ntår  upp  och  de- 
klamei'ar  ur  Karl  Moor  i 
Höf rar  bandet.  Han  arrange- 
rar en  pch  pa  en  stol.  och 
talar  mot  densamma). 

PIANOSTÄMMAREN   {stannar  mellan  Lnndqvist 

och  stolen;  Lnndqvist  ka- 
star sig  öfrer  honom  och 
griper  honörn  o)n  strupen 
med  utropet  ^^dö^  usling  !^' 
Bada  ramla  (jfr er  hvar- 
a7tdra  med  stol  och  pels). 

PIANOSTÄMMAREN. 

Är  herrn  galen? 

LUNDQVIST   (stigcj'  upp). 

Ursäkta,  jag  skall  spela  Rofvarbandet  i  Talias  vän- 
ner om  söndag,  och  när  jag  kommer  i  extasen,  så  kan  jag 
inte  styra  mig!  Hvad  tycker  hemi  om  min  inspiration, 
allvarsamt? 

PIANOSTÄMMAREN   {tar  sig  om  halsen). 

För  egen  del,  sä  tycker  jag  att  herm  kunde  ta'  den 
lite'   mera  piano!  Emellertid  är  kl.  G  och  vi  skulle  kanske 

bölja  sången   nu!    (Tage^-  guHarren  och  stämmer). 

LUNDQVIST. 

Tror  herrn  att  det  kan  bli  något  af  mig?  Allvarsam  ti 

PIANOSTÄMMAREN. 

Såsom  lärare  kan  jag  inte  annat  än  erkänna  herrns 
goda  anlag  och  ganska  goda  röst! 


30  ANNO    FYRTIATTA 


LUNDQVIST  {sätter  notertta  på  Bpegelladan ; 
Piattoiftämmarcn  räcker  honotn 
guitarren). 

Vi  ska'  börja  med  "Du  ger  mig  lifvet"  hva'? 

PIANOSTÄMMAREN. 

Men    herrn    ska'    ta'   af  sig  handskarna,  för  all  del. 
HvarfxSr  har  herm  dem  på  sig  inne? 

LUNDQVIST. . 

Jo,  ser  herrn,  jag  har  forkylt  mina  händer  och,  och . . . 

PIANOSTÄMMAREN. 

Ni   är  kärl 

LUNDQVIST. 

Jag  älskar  . . .. 

PIANOSTÄMMAREN. 
Och  hon? 

LUNDQVIST. 

Föraktar  mig! 

PIANOSTÄMMAREN. 

Och  ni  ämnar  bjuda  henne  er  hand? 

LUNDQVIST. 

Och  den  får  inte  vara  röd,  menar  ni,  nej!  —  Men 
jag  skall  bli  stor!  Jag  skall  utmärka  mig  på  ett  eller  an- 
nat sätt;  jag  skall  bli  konstnär,  herre!  Jag  känner  den 
guddomliga  lågan  brinna  i  mitt  sargade  bröst,  den  skall 
antingen  glå  ut  i  blom  eller  den  skall  qväfva  mig! 

PIANOSTÄMMAREN. 

Det  är  vackert  tänkt!  så  talade  jag  också  när  jag 
var  ung.  Herm  tror  inte  att  jag  spelat  på  konsert  i  Kir- 
steinska  huset,  herre,  Beethovens  nionde  konsert,  och  blef 
applåderad;  och  tidningame  sa'  .att  jag  var  ett  snille,  och 
nu  stämmer  jag  pianon  för  åtta  skilling  banco! 


ANNO   FYJiTlÄTTA  31 


LUNDQVIST   (som  inte  vill  höra  på). 

Ska'  vi  börja  nu?  Sjung  före  ni! 

PIANOSTÅMMAREN   (nwd     britten,    darrande 

röfifj. 

"Du  ger  mig  lifvet!" 

LUNDQVIöT    (nicd  dålig  rwtt). 

"Du  ger  mig  lifvet!" 

PIANOÖTÄMMAREN. 

"Du  ger  mig  döden!" 

LUNDQVIST. 

"Du  ger  mig  döden!" 

PIANOSTAMMAREN. 

Ska'  vi  ta'  om  det  der  en  gång  till,  men  med  mera 
känsla! 

LUNDQVIST    (som  förtet). 

"Du  ger  mig  lifvet"  . . . 

LARSSONS   (röst  i  talrön  tj. 

Hvad  är  det  for  oväsen  deruppe! 

LUNDQVIST   ^far  upp  förskräckt,  svarar  i 
talröretj. 

Patron,  jag  sjunger! 

LARSSONS   RÖST. 

Håll  mun  så  att  folk  får  sofva! 

LUNDQVIST    (till  piamstämnmrenj . 

Ah,  ser  ni,  ser  ni !  Man  vill  hindra  mig  på  min  bana, 
men  jag  ska'  fram!  Jag  har  hundra  rdr  på  sparbanken. 
—  I  morgon  träffas  vi  hos  er  vid  samma  tid!  Hvar  bor  ni? 

PIANOSTÄMMAREN. 

Jag  bor  inne  hos  en  annan,  så  jag  kan  inte  ta'  emot. 


32  ANNO    FYRTIÄTTA 


men  kau  vi  inte  träffas  någon  annanstans,  t.  ex.  fins  det 
inte  något  vindskontor!  —  Jag  har  en  skräddargesäll  som 
får  lektioner  på  flöjt  i  vedboen,  for  han  tänker  ofsrerraska 
sin  fästmö  på  hennes  namnsdag! 

LUNDQVIST. 

Ni  sa'  verkligen  någonting;  kom  upp  på  höskullen, 
stora  stallskullen  i  morgon  kl.  G,  der  är  godt  musikrum 
och  der  kan  ingen  höra  oss! 

PIANOSTÄMMAREN. 

Sagdt!  God  morgon! 

LUNDQVIST. 
Adjö,   herm!    (Går  af  oeh  an  och  Imcr  tynt  på  Ktoi  rolj. 

Scen  3. 

ARVID    (m*  på  aiff). 
PER. 


Lefver  du? 


ARVID. 


Jag  vet  inte;  jag  hörde  himmelska  toner  som  af  de 
saligas  harpor  och  jag  kände  vällukter  som  af  Arabiens 
örter ... 

PER. 

Du  sköt  spjellet  for  tidigt  i  går  afton,  jag  kom  nyss 
hern  och  släppte  ut  oset;  de  himmelska  harporna  är  Lund- 
qvists  gamla  guitarr,  Arabiens  vällukter  är  förmodligen 
oset  från  hans  kaffekokare!  Se  så,  opp  nu  och  arbeta! 

ARVID. 

Är  kaffet  färdigt,  sa'  du? 


ANNO   FYItTTATTA  33 


PER. 

Inte  vårt! 

ARVID. 

Hvar  är  det  då? 

PER. 

Det  är  väl  inte  bran  dt  än! 

ARVID. 

Hvad    vill    det    säga,    kommer    inte  din  piga  in  och 
borstar  ?         ^ 

PER. 

Jag  får  allt  vara  piga  sjelf! 

ARVID. 

Och  på-  sådana  vilkor  är  du  artist? 

PER.     . 

Ja! 

ARVID. 

Py  fan!  {Stigci^  upp.)     Hvar  äter  du  middag  i  dag? 

PER. 
Jag  äter  inte  middag  i  dag! 

ARVID. 

Inte? 

PER. 

Jag  har  inte  råd  annat  än  om  torsdagarne! 

ARVID. 

Ärter  och  fläsk  hos   min   söta  morbror!    Jag  känner 
dem!  —  Kors  i  Herrans  namn  hvad  jag  är  hungrig! 

PER. 

Du  fick  ingenting  i  går? 

25 


34  AXNO    F YRT J ÅTTA 


ARVID. 

Inte  ett  grand! 

PER, 

Och  flerC3r  skot  du  spjellet? 

ARVID. 

Ah,  det  var  annat  också!  Kan  du  tänka  dig,  jag  var 
uppe  hos  den  der  redaktören  med  mitt  stora  poem;  vet 
du  hvad  han  sa'?  Jag  skall  tala  om'et  för  dig  om  du 
loiVar  tiga.  "Får  jag  behälla't?"  sa'  han.  Jaa,  sa'  jag. 
Deri)å  stoppade  han  manuskriptet  i  papperskorgen  och  frå- 
gade om  det  var  något  annat! 

PER. 
Hvad  svarade  du  då? 

ARVID. 

Ingenting.  Men  dä  sa'  han  att  jag  skulle  fa  eii 
korrekturläsarplats  med  10  banko  i  månaden  om  jag  hade 
lust!  Jag  ba'  honom  . . .  och  så  gick  jag! 

PER. 

Nå,  jag  gratulerar  dig! 

ARVID. 

Till  hvad  då? 

PER. 

Till  platsen! 

ARVID. 

Är  du  galen  karl?  Tror  du  jag  vill  vara  dräng  ät 
hans  drängar;  nej  förr  svälter  ett  snille  ihjäl! 

PER. 

Är  du  högfiirdig,  kamrat,  så  får  du  snart  lära  dig 
annat    om    du    vill   bli   poet,   som  du  säger;  jag  i&r  vara 


AXyO   FYUTIATTA  35 


ritlärare  halfva  da'n  och  artist  ett  par  timmar  bara;   der- 
ior  går  det  långsamt,  men  man  får  tåla! 

ARVID    {vid  fönstret). 

Ah  Herre  Gud  hvad  jag  är  hungrig!  Ser  du  der  nere 
på  gården,  hur  de  stora  dränglunsame  sitta  oppradade  på 
stegkärran  och  äta;  sådana  der  ska'  äta  de,  som  inte  göra 
någon  nytta,  liksom  inte  menskligheten  skulle  kunna  reda 
sig  utan  öl!  Och  ändå  skulle  jag  vilja  vara  i  ett  sådant 
der  djurs  ställe,  i  detta  ögonblick! 

PER. 

Men  inte  i  en  korrekturläsares? 

ARVID. 

Håll  mun  på  dig,  det  der  förstår  du  inte!  —  Har 
du  "några  pengar? 

PER. 

Nej! 

ARVID. 

Du  måste  ut  och  låna! 

PER. 

Jag  lånar  aldrig! 

ARVID. 

Hvad  gör  du  då? 

PER. 

Jag  arbetar! 


ARVID.  • 


Så  dum  du  är! 


30  ANNO    FYRTIÄTTA 


Scen  4. 

t 

a. 

DE  FÖRRE.     LUI^DQVIST  (kammen'  in). 
LUNDQVIST. 

Förlät,  jag  stiger  på,  men  jag  hörde  magisterns  röst 
härinne ! 

ARVID    (far  en  »tor  min  på  sig  och  »af ter 
»ig  pä  »tolenj. 

Hvad  vill  herrn? 

LUNDQVIST. 

Jag  ville  begära  hjelp  af  magistern! 

ARVID. 

Tala! 

LUNDQVIST. 

Jag  vill  bli  aktör! 

ARVID. 

Hvilken  ond  ande  har  inblåst  detta  i  ditt  öra,  stackars 
yngling! 

LUNDQVIST. 

Kärlekens  magt  är  oändlig! 

ARVID. 

Du  är  kär?  — 

LUNDQVIST. 

O,  ja,  verkligen! 

ARVID. 

Lätta   ditt  hjerta,  gosse,  jag  kan  göra  något  f5r  dig! 


AyXO    FYRTIATTA  37 


LUNDQVJST. 

För  att  få  bli  aktör,  måste  jag  först  göra  mig  bemärkt! 
Jag  ville  lära  mig  spela  och  sjunga,  men  jag  får  inte  för 
patron!»  Nu  har  jag  tänkt  att  jag  måste  hålla  föredrag  i 
bildningscirkeln ! 

ARVID. 

Det  är  rätt!  {hostar)  Ah,  jag  har  så  ondt  i  bröstet! 
Har  du  något  varmt  att  dricka? 

LUNDQVIST. 

Ja,  herr  magistern,  jag  har  kaffe! 

ARVID. 

Bär  hit!  Har  du  bröd  också? 

LUNDQVIST. 

Ja,  för  all  del! 

ARVID. 

Bär  hit!  Och  smör  med? 

LUNDQVJST   {gh-  xfier  kaffet). 
ARVID   ftiU  PerJ, 

Han  är  kär  i  min  kusin,  den  lymmeln;  jag  skall  för- 
störa honom! 

PER, 
Han  hatar  och-afundas  oss,  den  token! 

ARVID. 

Och  du  hatar  honom!  Du  glömmer  inte  nattkappan! 
Jag  skall  hämnas!  Var  lugn! 

LUNDQVIST  (kommer    tw,  AriUl  åter  och 
dricker  tmdcr  följaitdv). 

Se  här,  var  så  artig! 


38  AXNO   FYRTIATTA 


ARVID. 

# 

Du  skall  alltså  hålla  föredrag  i  bildningscirkeln  for 
att  få  stå  i  tidningen!  Hvad  heter  ämnet? 

LUNDQVIST. 

"Arbetets  ära!" 

ARVID. 

Ett  dumt  ämne;  det  är  ingen  ära  att  arbeta!  Gå  till 
dig  sjelf! 

LUKDQVIST. 

Nej,  det  har  jag  nog  sett;  magistern  kallar  mig  för 
du... 

ARVID. 

Det  är  i  den  högre  stilen  ser  du !  Och  nu  skall  jag 
skrifva  åt  dig  om.  "Arbetets  ära"? 

LUNDQVIST. 

Ja,  naturligtvis  mot  betalning! 

ARVID. 

Jag  skall  skrifva,  så  att  det  blir  bra!  Men  säg  mig, 
unge  vän,  har  du  noga  betänkt  följderna  af  att  bli  aktör, 
konstnär? 

LUNDQVIST. 

Jaa! 

ARVID. 

Nej,  säger  jag!  Vet  du,  att  du  aldrig  får  dricka  kaffe 
om  morgnarne? 

LUNDQVIST. 

Ja,  men  jag  får  heta  "herrn"! 

ARVID. 

Tyst,  när  jag  talar!  Vet  du  att  du  bara  får  middag 
en  gång  i  veckan? 


ANNO    FYItTIATTA  39 


LUNDQVIST. 

Anja,  men  jag  får  sofva  till  kl.  10  . . .  och  sä  får  jag 
sitta  i  soffan  när  det  är  fremmande! 

ARVID. 

Tyst!  Vet  du,  att  du  bara  får  ren  skjorta  hvar  sön- 
dag, att  du  inte  får  sätta  något  på  sparbanken,  inte  åka 
bak  till  Stallmästargården,  inte  hålla  mat  åt  kanariefoglar, 
inte  röka  Gefle  vapen,  inte  ha  kakelugn,  inte  klädskåp? 

LUNDQVIST. 

Ja,  ja,  men  jag  slipper  arbeta! 

ARVID, 

Du  sa'  ordet!  Du  slipper  arbeta!  Du  skall  bli  aktör, 
Lundqvist,  stor  aktör;  men  först  hålla  föredrag  i  bildnings- 
cirkeln! Hur  mycket  tror  du,  att  ett  så  ansträngande  ar- 
bete som  mitt  blir  värdt? 

LUNDQVIST. 

Jag  förstår  inte,  men  jag  tror,  att  en  2:a  banko! 

ARVID. 

I  förskott!  Låt  gå!.  —  En  sak  till!  Du  har  pengar 
pä  sparbanken? 

LUNDQVIST. 

Ja! 

ARMD. 

Ta  ut  dem;  en  sann  konstnär  får  icke  äga  något; 
fattigdomen  är  hans  skyddsgudinna  som  jagar  honom  mot 
sitt  mål! 

•       LUNDQVIST. 

Men  hvad  skall  jag  göra  med  pengame? 

ARVID. 

Dåre!  —  Förstör  dem;  bränn  upp  dem! 


40  AXyO    FYRTIATTA 


LUNDQVIST. 

Då  kan  man  väl  roa  dig  i  stallet! 

ARVID. 

« 

Det  menar  jag  också;  och  roa  sig  kan  man  göra  på 
två  sätt:  antingen  ensam,  eller  i  andras  sällskap;  en  konst- 
när roar  sig  aldrig  ensam;  du  skall  fä  mitt  sällskap! 

LUNDQVIST. 

När  behagar  magistern? 

ARVID. 

När  du  sagt  upp  din  plats! 

LUNDQVIST   {blir  eftertänksam). 
ARVID   (mer), 
PER  (tmlar). 

Scen  5. 

b. 

LARSSON  komni&r  in  nicd  en  MURARE  och  en  POLISKONSTA- 
PEL. Muraren,  undersöker  kakelttfjncn;  Larsson  går  under  tiden  och 
snokar  i  rummet;  far  fatt  i  rolen. 

LARSSON. 

Ha !  han  har  fått  nya  idéer  i  hufvudet,  den  lymmeln ! 
det  är  väl  det  der  artistpacket  som  satt  det  i  honom,  men 

ännu   fins   det   medel!    (tstoppar    rolen   i  fckan,   drar  upp    btfra&dor 

och  gräfver  i  dem)  "Och  hafva  en  faderlig  tillsyn  öfver  sina 
tjenares  tillhörigheter,  hafva  omtq-nka  om  deras  framtid" . . . 
står  det  i  hustaflan !  {far  fatt  i  guitnrren)  Han  har  varit  i 
vindskontoret  och  fått  tag  i  min  gamla  guitarr,  som  jag^ 
spelte  för  fåstmön  i  verlden !  {sätter  sig  och  knäppen)  Ah,  Herre 
Gud,  så  eget  det  låter!  Så  galen  man  kunde  vara  ändå 
när  man  var  ung  och  kär,  gubevars,  och  skulle  ta  liiVet 
af  sig  —  det  var  modernt  på  20-tälet!  Jag  undrar  om 
Jag  har  glömt  bort  den  der  (sjunger) 


ANNO   FYRTIÄTTA  41 


"Du  ger  mig  lifvet,   (accompagnenient) 

"Du  ger  mig  döden  . . . 

(Mtirarm  sfammr  i  arbetet  och  lysa;  FoUskoiwtapeln  ser  andäktig  ut} 

"Ja  blott  af  dig  mina  öden  bero!" 

EN   RÖST  (i  röret). 

Hvad  är  det  fiSr  oväsen  deruppe;  frun  vill  sofva! 

LARSSON  (för  »ig). 

Hon  vill  sofva!  —  Det  sofs  inte  så  mycket  den  tiden! 

Scen  6. 
b. 

LUNDQVIST   {kotiimer  iHy  stamiar  häpett  t 
darr  et  f). 

LARSSON  {stiger  upp  förliigeii). 

Lundqvist!  Lundqvist  ska'  inte  ha  så'na  här  dum- 
heter för  sig.  {leimiar  honom  rolcn)  Håll  han  sig  på  sin  plats^ 
och  han  skall  bli  en  nyttig  medlem  i  samhället  och  han 
skall  bli  lycklig! 

POLIS^ONST. 

Det  är  klart  nu,  patron! 


LARSSON. 


Nästa! 


{Le  gå  utom  Lundqvi9t,J 


Scen  7. 


Öppna! 


a. 

ARVID   fJiar  stängt  darren  i  läs). 
LARSSON  {rf/eker  i  döfrenj. 

ARVID. 


Hvem  är  det? 


42  AXyO   FYR  TIA  TT  A 


LARSSON. 

Brandsyn! 

ARVID. 

Här  iins  ingen  kakelugn! 

LARSSON. 

öppna  för  värden! 

ARVID. 

Kors   i   Herrans   namn,   det  är  morbror!   Din  fattiga 
fan  som  inte  har  ett  klädskåp!  (^Han  öppnar.) 

Scen  8. 
a. 

PER.     ARVID.     LARSSON. 

LARSSON   (ond). 

Är  du  här,  din  odåga!  Under  mitt  tak!  —  Ut! 

ARVID   (faffar  siffj. 

Vi  ska'  afsluta  det  här  samtalet  så  fort  som  möjligt, 
för  jag  skall  vara  på  byrån  kl.  8! 

LARSSON. 

Ha,  ha,  ha!  Byrån!  Ar  det  hittegodsbyrån  kanske; 
ska'  du  höra  efter  om  någon  hittat  12  Upsalaterminer 
fiom  du  förlorat! 

ARVID. 

Nej,  det  är  "Den  Konservatives"  redaktionsbyrå,  der 
jag  är  medarbetare  med  50  rdr  i  månaden! 

fl 

LARSSON. 

HvaM  Du? 

PER. 

Ja,  Arvid  har  verkligen  fått  plats  i  "Den  Konserva- 
tive" ! 


AKNO   FYRTIÄTTA  43 


LARSSON. 

Nåväl,  min  gosse;  det  gläder  mig  att  du  fått  arbete, 
och  ett  så  aktningsvärdt  till;  jag  känner  redaktören,  han 
är  min  speciele  vän!  —  Apropos!  Har  ni  hört  den  för- 
skräckliga nyheten  som  står  i  morgontidningen? 

PER   OCH   ARVID. 

Nej! 

•     LARSSON. 

Det  är  revolution  i  Paris;  packet  har  afsatt  kungen; 
lagt  sina  smutsiga  händer  på  hans  krönta  hjessa!  Och  vet 
ni  livad?  —  Man  väntar  att . . . 

PER    OCH   ARVID. 

Hvad  dä? 

LARSSON. 

Att  Stockholm  skall  göra  revolution! 

ARVID. 

Omöjligt*! 

LARSSON. 

Säg  inte  mig  det;  jag  har  q  väft  en  revolution  förr! 

ARVID. 

Här  måste  hållas  en  reformbankett! 

LARSSON. 

Ja,  en  reformbankett!  Skrif  om  det  i  tidningen;  sätt 
mitt  namn  i  spetsen  —  eller  hvar  du  vill! 

ARVID. 

Det  skall  jag  göra!  Och  nu  ska'  morbror  ta  fram  sin 
gamla  motion  om  tjenstfolkéts  klädsel! 

LARSSON. 

Det  vore  oförsigtigt! 


44  AyyO   F  YRT  T  A  TT  A 


ARVID. 


Nej !  Packet  måste  gå  i  gråa  kläder,  så  att  militären 
vet  hvem  de  dca'  skjuta  på,  när  det  blir  revolution! 

LARSSON. 

Ja,   det  är  rätt!  Och  du  skrifver  det  der  i  tidningen 
alltihop! 

ARVID. 

Alltihop! 

LARSSON. 

Tack!  —  Min  konung,  som  alltid  haft  sitt  säkraste 
slod  i  det  trogna  borgerskapet,  skall  veta  att  belöna  äfsren 
en  så  ringa  undersåte  som  du!  Adjö!  —  Jag  måste  ner 
och  mönstra  drängame;  portarne  skola  stängas  och  alla 
folksamlingar  undvikas!  (Går.) 

»• 

Scen  9. 

PER.     ARVID. 

ARVID. 

Hurra!  Borgarkungen  har  stupat  på  sina  penningpåsar, 
tredje  ståndets  välde  är  slut;  lefve  intelligensen!  Nu  är 
det  vår  tid,  Per! 

PER. 

Hvad  är  en  reformbankett  för  ting? 

ARVID. 

Det  är  en  demonstration  mot  regeringen,  men  det  be- 
griper inte  den  dumma  gubben! 

PER. 
Men  kungen  vill  ju  ha  reform! 


ANNO    FYRTIATTA  45 


ARVID. 

Om  han  får  göra  den  sjelf,  ja!  —  Men  nu  skall  jag 
nederslå  mina  fiender!  Först  Lundqvist  och  så  gubben!  — 
Jag  går  genast  till  "Den  Konservative"  och  tar  korrektur- 
platsen; får  man  bara  ett  finger  i  tidningen,  så!  —  Lefve 
revolutionen! 

PER. 

År  det  bra  när  det  är  revolution? 

ARVID. 

Mycket  bra!  Allting  blir  som  nytt! 

PER. 

Köper  man  taflor  också? 

ARVID. 

Nej,  men  man  förstör  gamla,  sii  att  det  behöfs  nya! 

* 

PER. 

Lefve  revolutionen! 

-  • 

ARVID. 

Och  nu  till  verket! 

(Ridån  faller.) 


46  Jyyo   FYJtTIATTA 


Tredje  Akten. 

På  källaren  Dufvan. 

Disk  i  fotiden ;  fonat  er  smygar  till  höger  och  vcnster;  dörr  på  högra 
och  veiisfra  sidan. 

PKR  och  ARVID  vid  ef  t  bord  till  höger  drickande  toddy;  osynliga 
för  dem  som  senare  sätta  »ig  på  venstra  sidan.     Kyparen  vid  disken. 

Scen  1. 

PER. 

Allting  gick  efter  beräkningen? 

ARVID. 

Utmärkt!  Lundqvists  föredrag  väckte  mycken  munter- 
het i  cirkeln,  och  refereras  i  qväll  i  tidningen.  {Till  kyparen) 
Har  aftontidningen  kommit? 

KYPAREN. 

Inte  än! 

ARVID. 

Nå!  —  vidare  står  att  läsa  om  Gubbens  Reform- 
bankett och  motion  med  diverse  hån!  Nu  gå  de  båda  få- 
ren och  njuta  af  sin  inbillade  berömdhet. 

Scen  2. 

LUNDQVIST.     DE  FÖRRE. 

LUNDQVIST    (söndagsklädd   och   något  på- 
struken). 

Får  man  lof  att  slå  sig  ner? 


dNNO    FYRTiItTA  47 


ARVID. 

Nej,   se   Lundqvist!   Så  fin  hau  är,  och  ledig  så  här 
dags  på  da'n! 

LUNDQVIST. 

Ledig?  Ja  nu  är  jag  ledig;  jag  har  flyttat! 

ARVID. 

Har  du  flyttat?  Hvad  sa'  gubben? 

LUNDQVIST. 

Han  vet  inte  af*  det  ännu! 

ARVID. 

Jaså,  man  flyttar  på  det  viset  nu  för  tiden! 

LUNDQVIST. 

"Frihet  är  men^skans  första  rättighet"  hade  du  sjelf 
skrifvit!  Hvad  behaga  herrame  dricka? 

ARVID. 

Toddy! 

LUNDQVIST. 

Nej,  det  är  för  simpelt!  —  En  liten  bål,  kypare. 

ARVID   (iiil  PerJ. 

,  Han  är  läraktig!  (Höfft.J  Nå  Lundqvist,  tycker  du 
inte  det  är  herrligt  att  vara  fri?  Du  har  aldrig  sutit  på 
en  källare  så  här  dags  på  da'n  förr! 

LUNDQVIST. 

O,   jag  känner  att  jag  börjar   ett  nytt  lif.     fBalen  är 

framsatt). 

ARVID   (ironiskt). 

Jag  tror  dig,  Lundqvist! 

LUNDQVIST. 

.  Skål  för  friheten!  Lefve  republiken! 


c 


48  .  ANXO    FYRTIATTA 


ARVID. 

Luudqvist  ska'  inte  skrika  så  högt! 

LUNDQVIST. 

Har  jag  inte  rättighet  att  skrika!  Är  jag  inte  en 
medborgare? 

ARVID. 

Jo,  jo!  —  Nu  skall  du  kalla  mig  du,  Lundq\ist, 
efter  du  är  artist! 

liUNDQVIST. 

Det  behöfs  inte,  medborgare;  titlame  ä'  bortlagda! 

ARVID. 

Jo,  du  är  skon  du!  Hvad  skulle  du  säga,  om  gubben 
trädde  in  nu  och  du  har  gått  ifrån  ditt  arbete? 

LUNDQVIST. 

Tror  du  kanske  jag  skulle  bli  rädd?  "Medborgare!" 
skulle  jag  säga,  "vet  ni  hvad  frihet  är;  jag  har  upphört 
att  ge  er  mitt  ärliga  arbete  i  utbyte  mot  era  lumpna 
pengar;  jag  är  artist,  herre!" 

ARVID. 

Det  är  bra  sagdt!  —  Hör  du,  har  du  tagit  ut  dina 
pengar  från  sparbanken? 

LUNDQVIST. 

Ja,  gu'bevars  och  förstört  dem  också,  på  en  tia  när. 

ARVID. 

Det  var  illa  gjordt!  Du  skulle  ha  sagt  till  mig!  Tänk 
om  du  skulle  misslyckas! 

LUNDQVIST. 

Jag  kan  inte  misslyckas!  Jag  skall  tala  om  för  er 
att  jag  redan  profvat  och  —  om  söndag  debuterar  jag  på 
Ladugårdslandsteatem ! 


ANNO    FYRTIÄTTA  49 


ARVID. 

I  Röfvarbandet  ? 

LUNDQVIST. 

Ja! 

ARVID. 

Med  ditt  utseende  och  din  röst  måste  du  lyckas! 

LUNDQVIST. 

Allvarsamt  ? 

ARVID. 

Allvarsamt!  —  Se  här  kommer  bekanta!  Låt  oss 
tala  tyst! 

Scen  3. 

ADJUNKTEN    och    AKTÖREN  från    venater    slå  sig  ned  vid  ett  bard 

utan  att  se  DE  FÖRRE. 

ADJUNKTEN. 

Två  tutingar! 

AKTÖREN. 

Nå,  min  kära  bror,  är  det  sant  att  din  fåstmö  slagit 
upp? 

ADJUNKTEN. 

Ja,  Gud  ske  lof,  men  vi  ska'  inte  tala  om  så^nt 
der  nu! 

AKTÖREN  {tar  upp  en  tidning). 

Nu  ska'  vi  läsa  i  aftontidningen;  det  lär  stå  något 
om  Larssons  dumma  påhitt  med  reformbanketten  och  hans 
gamla  välkända  motion! 

ADJUNKTEN. 

n 

Ah  fan! 

26 


50  Ayyo    FYRTIATTA 


AKTOREN    (lä9€^'J. 


"Den  politiska  situationen  I  Att  värt  nådehimgriga 
Iwrgerekap  skulle  ga  sd  långt  i  naiveté,  att  de  ta'  regerin- 
gens refonnsträfvanden  för  rabulism  och  anordna  reform- 
banketter, allt  af*  pur  rojalism,  hade  man  dock  icke  väntat. 
Så  har  t.  ex.  den  konservative  bryggaren  Larsson  i  borgar- 
ståndet satt  sitt  namn  under  en  iubjudningslista;  på  samma 
gäng  som  han  lär  ha'  for  afsigt  att  än  en  gång  fram- 
komma med  sin  kända  motion  om  en  särskild  drägt  för 
tjenstefolket!" 

ADJUNKTEN. 

Han  är  syperb,  min  kära  Larsson,  när  han  skall  leka 
politik!    Nu  kan  man  anse  honom  omöjlig  för  vasaorden! 

AKTÖREN. 

Och  omöjlig  att  bli  omvald.  Blir  det  något  upplopp 
som  38,  så  slår  nog  folket  in  fönstenia  hos  honom! 

Scen  4. 

DE  FÖRRE.     LARSSON  kommer  in  (civil)  från  venster;  slår   sig  ned 
hos  aktöreu  och  adjunkten  utan  att  ne  PER,  ARVID  och  LUNDQVIST. 

LARSSON. 

Har  ni  läst  aftontidningen? 

ADJUNKTEN  (forlägeti) 

Ja,  men  det  ska'  bror  inte  fasta  sig  vid! 

LARSSON. 

Bka'  jag  inte  filsta  mig  vid !  Den  lymmeln  har  ju 
uppviglat  arbetsklassen,  han  har  sagt -att  det  är  skam  att 
arbeta ! 

ADJUNKTEN. 

Hvad  menar  bror? 


ANXO    FYRTIATTA  51 


LARJSSON. 


Har  ni  iute  hört  refemtet  om  Lundqvists  fxiredrag  i 
Bildniiigsoirkeln?  ' 

•AKTÖUEy. 

Nej!  Det  ha  vi  inte  läst! 

LARSSON. 

Hör  pä  ska'  ni  la  höra;  det  är  sä  att  hären  kunna 
resa  sig  på  ens  hjessa!  O!  du  min  evige,  en  sådan  vanära 
han  hopat  öfver  mitt  hus!  Mitt  hus,  som  aldrig  hyst  andra 
åsigter  än  jag,  trogen  som  jag  är  min  konung  och  det 
bestående!  Jag  skall  anses  som  en  rabulist  och  kanske 
drabbas  af  min  konungs  onåd! 

AKTÖREN. 

Äh,  det  kan  väl  ingen  misstänka  den  konservative, 
den  lojale  Larsson  för  revolutionära  meningar! 

LARSSON. 

Jag  hoppas  det!  Men  det  är  revolution  i  luften;  den 
skall  qväfvas! 

ADJUNKTEN. 

Låt  höra  livad  den  lymmeln  säger! 

LARSSON. 

Hör  på!  "Det  klassiska  föredraget  hade  följande  inne- 
håll ungefär: 

Om  arbetets  ära! 

Att  arbeta  har  alltid  varit  en  skam!  Om  man  kastar 
en  blick  tillbaka  pä  Rom  och  Grekland,  skall  denna  sats 
genast  finna  sin  bekräftelse.  I  Grekland  arbetade  endast 
det  sämre  folket  (hy ssn ingår)  och  de  som  icke  arbetade, 
ansttilde  ibland  små  jagtpartier,  då  man  sköt  slaf  for  rapp- 
hönshund  och  pilbåge.  I  våra  dagar  är  det  likadant;  de 
som  arbeta  mest  äro  sämst  klädda,  äta  sämst,  sofva  sämst! 
Arbete    är    likaledes    skadligt  for  moralen,  efter  som  sta- 


52  ASXO    FYltriÄTTA 

ti^tikcn  lär  att  de  flesta  brotten  begä:^  af  arbetsklassen 
eller  packet,  som  det  kall  as  v..  Här  af  bröts  talaren  af 
hyssuiugar  sa  att  han  måste  sluta !  Reflexion !  Det  är  ett 
sorgligt  tidens  tecken  att  icke  våra  borgare  hålla  efter  sitt 
folk  bättre,  utan  att  de  till  och  med  uppmuntra  dem  att 
besöka  folksamlingar,  der  upproriskt  och  samhällsvådligt' 
prat  föres!" 

Det  var  åt  mig  det  der!  Men  hetre  min  Gud!  kungen 
uppmuntrar  ju  bildningscirklanie,  då  är  det  väl  inte  farligt! 

ADJUNKTEN. 

Ja  visst,  men,  det  der  att  du  inte  håller  reda  pä  ditt 
folk,  tycker  jag  är  värre! 

LARSSON. 

Håller  jag  inte  reda  på  mitt  folk!  Gå  upp  på  span- 
m  åls  vinden  skall  du  se  den  flitige  Lundqvist  arbeta  i  sitt 
anletes  svett;  de  hålla  just  på  att  ta  upp  kom!  —  Jag 
förstår  inte  Lundqvist,  som  alltid  varit  en,  så  utmärkt 
ordentlig  yngling,  som  jag  sjelf  uppfostrat  —  och  jag  kan 
uppfostra  folk  jag  . . . 

Scen  5. 

LUNDQVIST   (höjer  sitt  glas). 

Skål,  medborgare!  Lefve  republiken! 

LARSSON   (itpp). 

Hvad  är  det?  Evige  förbarm  are!  —  Lundqvist!  — 
{Rtisar  fram).    Lundqvist!  Lymmel !  Förrädare!  Hvad  gör  du? 

LUNDQVIST    {drtickm). 

Det  rör  dig  inte,  jag  är  en  fri  man! 

LARSSON. 

Fri!  Du  är  i  mitt  bröd,  skälm! 

LUNDQVIST. 

Nej,  jag  har  flyttat! 


riNNO   FYRTIATTA  53 


LARSSSON. 

Har  du  flyttat!  När  skedde  det? 

LUNDQVIST. 

Nyss!  Jag  skall  bli  konstnär! 

LARSSON. 

Är  du  från  dina  sinnen?  Vet  du  inte  att  bönderna 
stå  och  vänta  med  sina  lass  på  gärden?  Opp  med  dig 
genast ! 

LUNDQVIST. 

Tyst! 

LARSSON". 

Jag  tror  att  karlen  är  bindgalen !  Och  sådant  sällskap, 
artistpack!  Galgfåglar!  {tui  Ter)  Dir  din  lilla  beskedliga 
sudder,  som  jag  dragit  upp  ur  dyn;  har  jag  inte  fodt  dig 
och  klädt  dig  kanske,  och  nu  narrar  du  mitt  folk  ifrån  mig ; 
en  så  ung  gosse,  sitta  på  krogen,  fy!  Genier,  gubevars  ! 
Nej  svin,  lättingar,  som  inte  vilja  arbeta!  Och,  du  din  stora 
drummel;  du  har  ljugit  for  mig;  du  har  inte  mer  än  10 
Bco,  du,  fast  du  sa'  att  du  hade  50  rdr  och  du  är  inte 
medarbetare!  Du  är  for  gammal  att  få  stryk,  men  den  der 
lymmeln,  Lundqvist!  Se  så,  upp,  drummel,  så  ska'  det  bli 
annat  af! 

Scen  6. 

DE  FÖRRE,  FRU  LARSSON  kmnmcn^  in. 
FRU   LARSSON. 

Joho,  alldeles  som  jag  tänkte!  På  krogen  skall  man 
söka  sin  man;  han  sitter  och  rumlar,  då- folket  står  i  långa 
rader  och  väntar;  och  så  tar  han  bokhållaren  med  sig, 
du  min  Gud!  Det  hade  jag  ändå  aldrig  trott!  Du  gamle 
man,  förleder  ungdomen !  Men  det  är  inte  ditt  fel !  Du  har 
dåligt  sällskap,  Abraham!  Du  ska'  umgås  med  så'nt  der 
aktörsfolk,  som  är  det  sämsta  som  fins,  och  presten  —  der. 


o 


54  ANNO   FYllTIATTA 


jo  det  är  en  skön  prest,  —  fy !  Han  är  inte  en  bit  bättre 
än  aktörn.  Och  sä  narra  de  dig  att  gå  och  skrifva  på 
borgen,  det  är  tacken  det!  Men  det  går  väl  an;  du  vet 
väl  livad  som  står  i  bladet  i  afton? 

LARSSON. 

O,  jag  vet!  —  Ser  du,  det  bränner  i  mina  hänider! 

{Buller  utanför  på  gatanj 

Scen  7. 

DE  FÖRRE,  PIGAN  1. 

PIGAN    1. 
Frun,  patron,  det  är  revolution! 

LARSSON. 

Ha,    revolution!    Ser  du,    Lundqvist!   Hvi  gjorde  du 
mig  detta? 

PIGAN    1. 

Dräugarne  kasta  sten  på  patrons  fönster  och  säga  att 
han  . .  . 

FRUN. 

Hvad  säga  de? 

PIGAN    1. 

De  säga  att  patron  liedt  riksda'n  att  tjenstefolket  ska* 
få  gå  i  kläder  som  korrektionister. 

LARSSON. 

Hur  vet  man  det?  Det  har  jag  inte  gjort! 

FRUN. 

Ah!  så,  du  har  inte  läst  bladet! 

LARSSON. 

Nej! 


AI^NO   FYRTIÅTTÅ  55 


FRUN. 

Nå,   så  läs  då,  eländige!  Kom,  Marie!  (De  gå  hastigt) 

Scen  8. 

DE  FÖRRE  {utwn  FRUN  och  PIGAN  1). 

LARSSON  (läser  i  fidmngen). 

Jag    har    gjort  revolution!   Du  har  gjort  revolution! 
Lundqvist  har  gjort  revolution !  Men  jag  skall  qväfva  den ! 

PER,    ARVID   OCH   LUNDQVIST  (tmsa  upp). 

Revolution!  det  ska'  vi  se  på!  fj)e  gå.) 

LARSSON. 

Lundqvist,  säg  till  att  man  sadlar  och  sitter  upp! 

LUNDQVIST. 

Jag  är  en  fri  man,  medborgare!  Lefv^e  republiken! 

fGår.) 

Scen  9. 

DE  FÖRRE  utom  PER,  ARVID  och  LUNDQVIST,  ADJUNK- 
TEN och  AKTÖREN  har  dragit  sig  ut.  TVÅ  POLISER,  en  genotn 
hr  ar  dörr. 

POLIS    1  (tar  Lundkvist  i  kragen). 

Jag  arresterar  dig  som  upprorsmakare ! 

POLIS   2. 
Här  slipper  ingen  in!  Källaren  skall  stängas!  {Stänger 

dÖn'ame  och  gå.     Tjut  och  oväsen  utanförj. 

Scen  10. 

LARSSON  ensmn,  instängd  sökei^  sig  ut,  men  fwgäfves. 

LARSSON  {rasar). 

Instängd!  Nu,  då  min  konung  behöfver  mig!  —  Jag 
har  gjort  revolution  jag,  jag,  Jöns  Abraham  Larsson,  och 


56  Ayyo    FYRTIÄTTA 


kan  inte  (jväfva  den ;  jag,  den  laglydige,  den  trogne  under- 
såten, har  gjort  revolution!  —  O,  min  sabel,  min  häst,  — 
min  häst! 

{Ett  skott  utatiför.     Han  nedfaller  bakmn  disken  och  står  sönder  glas 
i  fallet) 

Ridå. 


ANXO    FYRTIATTA  57 


Fjerde  Akten. 

(-Hos  LARSSON.  Samnia  rum  som  i  fm-ata  akt&ii  men  allt  i  om-dtiing ; 
FRU  LARSSON  sitter  och  vaggar;  Adjunktens  FÄSTMÖ  står  och  klipper  till 
ett  klädmngsmöfister  på  skrif bordet ;  GOSSARNE  spela  Fortufia  j^JjlVJy A  stär 
och  strf/kcr  vid  det  runda  bordet;  stolar  och  soffor  belamrade  med  frun- 
timmersplagg.) 

Scen  1. 

LA  RSSON  i  unifm^m  från  höger,  går  på  tå  till  diiffonieren ;  skram- 
lar med  sabeln. 

FRU   LARSSON. 

Tyst,  när  barnet  ska'  sofva! 

LARSSON.     . 

Herre  Gud,  har  du  barnet  här  också  I 

FRU   LARSSON. 

Hvarför  har  du  inte  skickat  etter  glasmästam  förr, 
så  att  man  fått  i  fönsterna  i  sängkammaren?  —  Gå  inte 
och  skramla  med  den  der  gamla  harvärjan! 

LARSSON. 

Det  är  order!  Revolutionen  är  ännu  icke  qväfd;  den 
glimmar  som  aska  under  elden! 

FRU   LARSSON. 

Du  qväfver  visst  någon  revolution!  Du  som  sprang 
och  gömde  dig  när  drängarne  gjorde  myteri  och  lät  din 
hustru  tas  med  dem;  men  jag  fick  håll  på  dem  till  sist 
och  det  med  bara  käppen;  stora  Anders  ligger  .''.llt  stilla 
på  Serafimen  vid  det  här  laget! 


58  ANNO    FYRTIÄTTA 


LARSSON   (till  ffMnaitte). 

Hvad  ser  jag!   Hur  understår  ni  er  att  röra  pappas 
H|)elbord ! 

GOSSEN    1. 

Vi  ha  fått  lof  af  mamma! 

FRU   LARSSON. 

Låt  barnen  lel^a  med  det  der  skräpet;  det  är  inte  för 
gammalt  folk,  tycker  jag,  eller  hvad  säger  du.  Dina? 

DINA. 

Det  förvånar  mig  att  du  inte  bränt  upp  det  derförut! 

LARSSON  (ob«ert'erar  ititt  »krifborä). 

Men  min  bästa  mamsell;  jag  tror  ni  klipper  sönder 
mina  papper! 

FRU   LARSSON. 

Hon  har  fått  lof  af  mig!  Det  var  inga  farliga  papper 
för  öfrigt! 

LARSSON. 

Åh,  det  var  min  reservation  till  protokollet  som  jag 
arbetat  på  i  fyra  månader! 

FRU  LARSSON. 

Nä  det  var  då  för  väl  att  man  slipper  höra  dig 
komma  fram  med  flera  dumheter  på  rikj5da'n! 

LARSSON. 

Men  det  är  inte  beskedligt . . . 

FRU   LARSSON. 

Beskedligt!  Hvem  har  retat  folket  sä  att  de  slå  in 
rutorna?  Hva'!  så  man  skall  vara  husvill!  Har  han  ingen- 
ting att  göra  nu,  så  sätt  sig  på  en  stol  och  var  tjrst;  eller 
också  kom  hit  och  vagga  medan  jag  ser  på  Linda! 


ANNO   FYRTIÄTTA  59 


LARSSON  {sätter  sig  lediien  på  en  stol  och 
vaggar  med  undergifven  min. 
PausJ. 


Linda,  stoppa  mig  en  pip^! 


FRU   LARSSON. 

•Linda  har  annat  att  göra!  För  öfrigt  är  det  onödigt 
att  röka  på  barnet! 

Scen  2. 

DE  FÖRRA,  PIGAN  1  med  bref  till  Larsson. 

LARSSON   {Ifiser). 

Order  från  tjenstgörande  majoren:  kungen  skall  upp- 
vaktas och  gratuleras;  borgerskapet  skall  anhålla  ora  att 
få  öfverta  bevakningen! 

FRU   LARSSON. 

Ett  så'nt  onödigt  fjesk;  gamla  karlame  gå  och  spöka 
ut  sig  i  kol  tar  och  bevaka!  Hvad  ska'  du  bevaka  fc)r  slag? 

LARSSON. 

Tyst,  hustru!  Det  är  order! 

FRU   LARSSON. 

Ska'  du  ta  din  stångbataljon  med  dig? 

LARSSON    {svarar  icke    utan  öppnar  det 
andra  bi^efvrt)» 

Ha,  jag  kunde  tro  det;  Arvid  är  arresterad! 

FRU   LARSSON. 

Hur  kunde  du  tro  det? 

LARSSON. ' 

Han  satt  och  berusade  sig  nere  på  krogen  då  revolu- 
tionen bröt  ut! 


60  ANNO   FYRTIJTTA 


FRU   LARSSON. 


Det  var  fler  än  han  som  ^orde  det!  —  Emellertid  — 
så  är  du  så  god  och  löser  ut  honom  till  en  början  — 


LARSSON. 


Pä   ett   vilkor,  ja,  att  han  lemnar  sin  usla  bana  och 
intar  Lundqviste  plats! 


FRU   LARSSON. 


Du  har  dä  en  passion  att  göra  alla  menniskor  till 
bryggare ;  antar  han  ditt  anbud  —  så  var  han  inte  bättre 
värd! 

LARSSON. 

Jag  går;  farväl,  mina  damer,  kanske  jag  genast  in- 
träder i  tjenstgöring  och  då  —  ligger  jag  på  slottet  i  natt! 

(Går  med  stolt  »««.) 
GOSSARNE. 

Hurra!  Nu  gick  pappa  bort! 

FRU   LARSSON. 

Tyst,  bani,  man  ska'  inte  säga  så! 

Scen  3. 

DE  FÖRRE  utom  LARSSON  och  PIGAN  1. 

PIGAN    2  (kommer  inj. 

Nu  äro  fonstenia  isatta,   Frun! 


FRU   LARSSON. 

Det  är  bra;  låt  elda  i  alla  rummen! 


{Figan  går) 


DINA. 

Hör  du,  Amalia  lilla;  efter  din  man  är  borta  och 
barnet-  sofver,  så  tycker  jag  att  vi  gema  kan  gå  i  Engel- 
skan en  stund  och  höra  Rosenius! 


ANNO    FYBTIATTA  61 


FRU   LARSSON. 


Ja,  vet  du,  det  skulle  allt  vara  godt  att  få  höra  ett 
Guds  ord  efter  allt  det  här  bråket!  —  Men  tror  du  inte 
din  fastman  kommer  upp  något- i  qväll! 


DINA. 


Hvad  bryr  jag  mig   om  det;  han  får  gå  pä  källarn 
när  han  vill,  så  må  jag  väl  fä  gå  i  kyrkan! 


FRU    LARSSON. 


Ja,  men  i  Engelskan . . .  Hör  du,  är  det  sant,  att  du 
brutit  med  adjunkten? 


DINA. 


Nej  visst  inte;  det  var  bara  for  att  skrämma  honom; 
det  har  jag  gjort  så  många  gånger  förr! 

FRU   LARSSON. 

Ja,  ja,  men  akta  dig  du ;  han  är  opålitlig !  —  Se  så 
der!  Nu  ska'  Linda  ha  ett  öga  på  barnen  medan  vi  gå 
bort  på  en  stund! 

LINDA. 

Ja,  mamma  lilla ! 

FRU   LARSSON. 

Var  snäll  nu,  gossar  små,  så  ska'  ni  fä  något  godt 
när  jag  kommer  hem! 

GOSSEN    1. 

Hvart  ska'  mamma  gå? 

FRU   LARSSON. 

I  kyrkan,  min  vän! 

GOSSE^"   2. 

Är  det  söndag  i  dag? 


62  ANNO  FYRTIÄTTA 


FRU   LARSSON. 

Nej,  mitt  bani!  Seså,  adjö  med  er! 

(Fru  LarMoti  och  Mamsell  Dina  ga.) 
GOSSARNE. 

Hurra!  Nu  gick  mamma  bort! 

Scen  4. 

LINDA.     GOSSARNE. 

LINDA.* 

Nej,  vet  någoH,  det  här  blir  tråkigt;  jag  tror  jag  går 
midt    öfver    gatan    till    kusin   och  spelar   quatremains! 

(Gar  tiU  dihren.)   Marie!   Marie!  {Fiffan  1  komnier  in).  Ha  ett  Öga 

på  barnen,  medan  jag  går  bort  på  en  stund! 

PIGAN    1. 

Jaha,  mamsell,  det  ska'  jag  visst! 

LINDA. 

Och  om  gossen  vaknar,  så  ge  honom  —  hvad  Marie  har! 

(Gar,) 

Scen  5. 

PIGAN  1.     GOSSARNE. 

Nu  ska'  man  vara  barnpiga  också,  det  har  jag  verk- 
ligen, inte  åtagit  mig;  sina  skyldigheter  får  man  nog  veta, 
men  man  har  också  rättigheter!  Nu  ska'  gossame  ha  ett 
öga  på  lilla  bror,  medan  jag  går  ner  i  kryddboden  och 
läser  bladet!  —  Hör  gossarne  det?  — 

GOSSARNE. 

Ja,  vars! 

{Fi^an  gar.) 


Ayyo   lYIiTlATTA  63 


Scen  6é 

(JOSSARNE. 
GOSSEN   1. 

Nu  ä'  pappa  och  mamma  borta!  nu  ska'  vi  leka  re- 
volution I 

GOSSEN   2. 

Hur  ska'  del  vara? 

GOSSEN    1. 

Du  tar  stora  käppen  .som  pappa  kallar  "aflönaren", 
så    tar  jag  sabeln;   så  ska'  du  ropa  reform,  och  dä  slår 

jag  ^Jgi 

GOSSEN   2. 

Ja,  men  man  ska'  kasta  sten  också,  sa'  mamma !  Nej 
då  är  det  roligare  att  röka! 

GOSSEN    1. 
Ja,   det   ska'   vi   göra!    {De  stoppa  och  tända  pipor.) 

GOSSEN   2.- 

Nu  tar  jag  pappas  nattrock  och  rökmössa  pä  mig,  sä 
föreställer  du  farbror  Ernst  som  kommer  och  går  i  borgen 
för  pappa! 

GOSSEN    1. 

Det  var  en  rysligt  stark  tobak! ...  Fy! 

GOSSEN    2. 

Inte!  Se  på  mig! 

GOSSEN    1. 

Oj!  oj!  jag  får  knip  i  magen! 

GOSSEN   2. 
Skrik  inte,  du  väcker  lilla  bror! 


64 AN  Ii  O   FYRTIATTA 

GOSSEN    1. 

Oj!  oj!  oj!  jag  dör! 

GOSSEN    2  (tar  honom  i  fianden.) 

Kom  ska'  jag  hjelpa  dig  ut . . .  Jag  tror  att  jag  med 

blir   sjuk!    Oj!   oj!   oj!   (De  ragla  ut  hand  i  hand.) 

Scen  7. 

DE  FÖRRE.  K.  SEKTERN. 

K.    SEKTERN. 

Hvad  är  det  med  er,  små  medborgare! 

GOSSEN   1. 

Jag  dör!  jag  dör!  ^ 

K.    SEKTERN. 

Jaså,  ni  har  känt  på  tobaken]  Ä'  ni  ensamma  hemma, 
småttingar? 

GOSSEN  2. 
Mari  är  ner  i  bo'ri! 

K.    SEKTERN. 

Och  de  andra? 

GOSSEN    1. 

Borta! 

K.   SEKTERN. 

Revolutionens  verkningar  äro  förfårliga!   (tar  hegge  goa- 

aari-ne  på  armen  och  bar  dem  ut  till  renstek')    Jo,   jO,    ni,    så    är  det 

att  göra  revolution,  när  pappa  och  mamma  ä'  borta!  {ropar 
i  döt-ren)  Christina,  Marie,  Sofi!  Intet  svar!  Lovis,  Adolfine, 
Margret,  Josefin,  King  Charles,  Revolution!  {skrikerj  Elden 
är  lös! 


ANNO   FYRTIA TTA 65 

Scen  8. 

EN  DRÄNG  k(mifner  in,     K.  SEKTI;RN. 
K.    SEKTERN. 

Hvar  äro  pigorna? 

DRÄNGEN. 

Flickorna  äro  borta! 

K.    SEKTERN. 

•    Borta!   —  Ta  och  bär  in  den  der  vaggan;  klä  sen 
af  gossarne  som  äro  sjuka! 

DRÄNGEN. 

Inte  förstår  jag  mig  på  barn,  inte! 

« 

K.   SEKTERN. 

Du  ska'  öfva  dig;  det  är  godt  att  kunna! 

DRÄNGEN. 

Men  om  han  skriker? 

K.   SEKTERN. 

Dä  ska'  du  ge  hpnom  mat,  och  se'n  är  det  bara  att 
vagga  så  länge  han  skriker! 

DRÄNGEN  {bär  ut  vaggan). 

Scen  9. 

FRU  LARSSON.     K.  SEKTERN.     DINA. 

FRU   LARSSON. 

Joo,  det  är  ljusa  tider!  Kan  ni  tänka  er  att  när  vi 
kom  till  kyrkan,  så  gick  vi  in  i  förstugan  och  då  hörde 
vi  skrål  och  stim^  och  när  jag  öppnar  dörr'n  så  var  hela 
kyrkan  full  med  gardeskarlar! 

27 


66  AXNO   FYRTIATTA 


DINA. 

Hela  Uplands  regemente  låg  inqvarteradt  der,  kan 
man  tänka  sig!  Och  de  rökte  tobak  och  spotta  på  golfvet! 

FRU   LARSSON. 

Och  hade  vi  inte  träffat  på  herr  Höming,  så  vet  jag 
aldrig  om  vi  kommit  derifrån  med  li^et!  Fy  sådana  men- 
niskor! 

K.    SEKTERN. 

Ack,  att  jag  inte  fatt  den  äran  följa  damerna! 


DINA  (hviskar  at  fru  Larsson;  derma 
pekar  åt  venstra  fonddörren; 
de  gå). 

Scen  10. 

DE  FÖRRE,  mom  MLL  DINA  och  FRU  LARSSON.  LARSSON 
kominer  in  nedsloffen. 

LARSSON  (tar    af  sig  sabeln  obh  kantar 
den  i  en  vrå). 

Min  rol  är  slut;  min  konung  behöfver  mig  icke;  hvem 
ingaf  mig  dessa  satans  idéer  —  jag  som  aldrig  haft  några 
idéer  utan  lefvat  efter  principen  —  Kunglig  sektem  som 
läst;  hvad  är  principen  till  skilnad  från  idéen? 

K.   SEKTERN. 

Principen  är  en  långvarig  idé! 

LARSSON. 

Det  är  alltså  en  idé? 

K.   SEKTERN. 

På  visst  sätt;  men  genom  sin  utsträckning  i  tiden  är 
han  farligare  än  idéen! 

LARSSON. 

Det  der  förstod  jag  inte! . . .  Vet  ni  hvad  som  blifVit 
af  Lundqvist? 


ANNO   FYETIÄTTA  67 


K.   SEKTERN. 

Nej! 

LARSSON. 

Jo,  hans  gamla  fosterfar  blef  skjuten  i  Storkyrkobrin- 
ken;  Lundqvist  ärfsrer  honom  och  reser  till  Californien  for 
Ätt  gräfva  guld! 

K.   SEKTERN. 

Det  kan  man  kalla  tur!  Men  han  öfvrerger  då  sin 
konst? 

LARSSON. 

Hans  näsa  blef  krossad  af  en  gatsten, "så  att  han  inte 
kan  uppträda  på  scenen! 

K.    SEKTERN. 

Hans  kallelse  var  då  inte  starkare  än  hans  näsa!  — 
Men  jag  kan  tala  om  en  annan  nyhet!  —  Per  har  sålt 
sin  tafla  och  blifvit  utnämnd  till  agréé  vid  akademien ! 

LARSSON. 

Ser  man  på!  Sa'  jag  inte  det,  att  det  skulle  bli  något 
af  den  pojken;  han  kommer  väl  hit  i  qväll! 

Scen  11. 

DE  FÖRRE,  FRU  LARSSON  fhalfklädd),  MLL  DINA.  LINDA 
kommer  in  häftigt. 

FRU   LARSSON. 

Hjelp,  mördare,  Jakobiner!  De  ha  förgiftat  mina  gossar! 

LARSSON. 

Hvad  är  det? 

DINA. 

Det  är  en  karl  i  bamkammam] 


68 AXXO  FYnTlÄTTA 

FRU  LARSSON. 

En  jakobinl  Han  har  tagit  min  lilla  Abraham!   V 

LARSSON  (rtuarj. 

Ve!    Revolutionen!    Min    sabel!    Min   häst!  I  gevär! 

Bataljon  gä  på!   {Rusar  mot  dörren). 

Scen  12. 

DE  FÖRRE.     DRÄNGEN  (kommer  in). 

t 

DRÄNGEN  (med  Ulla  barnet  pä  armen). 

Det  var  bara  jag,  go'a  frun! 

ALLA. 

Johansson! 

K.   SEKTERN. 

Ja,    pigorna   var    borta    och  det  fans  ingen  ann'  att 
tillgå! 

FRU  LARSSON. 

Men  gossame!  Mina  gossar! 

K.   SEKTERN. 

De    ha    gått    och    rökt    tokakl    Få   de  bara  ett  kok 
stryk  så  är  lugnet  snart  återstäldt! 

FRU  LARSSON  (tiU  ZarssonJ. 

Ser  du,  olycklige,  revolutionens  verkningar! 

DINA  (till  fru  ZarssonJ. 

Tror  du  han  såg  oss? 

FRU  LARSSON. 

Hyad  skulle  det  göra!  Drängen! 

DINA. 

Men  det  är  en  karl  ändå! 

{Fru  Zarssonj  drängen^  Zindaj  •  Dina  gä  ut). 


ANNO   FTRTiAtTA  69 


Scen  13. 

LARSSON.    ADJUNKTEN.     K.  SEKTERN. 

ADJUl^TEN. 

God  afton!  Nå  hvad  sa'  hon? 

LARSSON. 

Hvem  menar  du? 

ADJUNKTEN. 

Min  fästmö,  förstås! 

LARSSON. 

Ah,  Herre  Gud,  det  har  jag  glömt  bort! 

ADJUNKTEN. 

Har  du  glömt  bort  det? 

LARSSON. 

Jag    glömde    att  lemna  henne  igen  ringen;  jag  tror 
jag  har  den  här!  (i^^ar  i  jkkomaj. 

ADJUNKTEN. 

O,  du  min  evige,  och  jag , . . 

LARSSON. 

Hvad  har  du  gjort? 

ADJUNKTEN. 

Jag  har  sagt  ja!  —  Du  vet  den  der  gamla  mamsell 
Bernhardina,  hos  öfversten,  har  friat  till  mig. 

LARSSON. 

Olycklige!  Ve  revolutionen! 

ADJUNKTEN. 

Ve  oss!  —  Jag  har  henne  demere  i  f arstu'n  och  ville 
höra  mig  for  innan  jag  presenterade  henne! 


70  ANNO   FYRTIATTA 


Scen  14. 

DE  FÖRRE.     DINA. 

DINA  (far  se  Adjunkterij  störtar  i  hans 
armar). 

Agust,    AgustI    Du  lefver  då!    O,  hvar  har  du  varit 
så  länge;  jag  trodde  du  öfvergifVit  migl 

ADJUNKTEN  (tar  på  Hngen). 

Kära  vän,  det  var  du  som  öfvergaf  mig. 

DINA. 

Nej,  AgustI  Jag  Öfverger  dig  aldrig! 

ADJUNKTEN  (for  sig,  suckar). 

Aldrig! 

Scen  15. 

DE  FÖRRE.    PIGAN  1. 
PIÖAN   1. 

Det  är  någon  som  står  och  väntar  på  adjunkten  der 
nere  i  farstun! 

ADJUNKTEN. 
Åh! 

DINA. 
Hvem   är  det?   (Larsson  hviskar  åt  pigan  IJ. 

PIGAN   1. 

Det  är  en  herre! 

DINA. 

Jaså,  du  ska'  ut  och  rumla  nu  igen! 


ANNO   FYRTIÄTTA  71 


Scen  16. 

DE  FÖRRE.     ARVID. 
ARVID. 

Jag    ger  mig!  —  Jag  är  så  förtvifladt  hungrig!  Få 
vi  inte  äta  snart? 

LARSSON. 

Ser  du,  ser  du!  Dina  idéer! 

ARVID. 

Än  morbrors  då? 

LARSSON. 

Tyst,  pojke,  jag  har  aldrig  haft  några  idéer! 

ARVID. 

Än  revolutionen  då? 

LARSSON.. 

Det  var  Lundqvist!  Han  fick  for  litet  stryk  sist! 

Scen  17. 

DE  FÖRRE,  PER  (i  brun  promenadfrack  med  blomma  i  knapphålet, 
blanklädersstöflar,  siorrutiff  väst^  röd  htUsduk,  klockkedja  med  berlocker,  en 
reskikare  i  rem  öfver  axeln,  gra  JiSg  hatt. 

PER. 

Mjukaste  tjenare,  herr  patron!  Det  var  en  person  der- 
nere  i  farstu*n,  som  bad  mig  lemna  den  här  biljetten  till 
adjunkten  Green. 

LARSSON. 

Jag  har  den  äran  gratulera  herr  professorn! 

ARVID. 

Agrén,  om  jag  får  be! 


72  A XX O   lYRTIATTA 


ADJUNKTEN  fHU  Laraaon). 

Räddad! 

LARSSON  fläaer  biljetten). 

Jag  gratulerar! 

DINA. 

Hvad  var  det?  En  biljett! 

LARSSON. 

Jag  skall  läsa! 

ADJUNKTEN. 

I  himlens  namn,  håll! 

DINA. 

Nej,  läs,  herr  Larsson! 

LARSSON. 

a 

"Som  du  inte  kommer,  så  gär  jag.  Du  kan  anse 
vår  bekanskap  afbruten  eftersom  du*  låtit  mig  stå  och 
frysa  en  hel  halftimme!" 

DINA. 

En  förförare  mindre;  nu  får  jag  behålla  dig  i  qvall, 
Agust! 

ADJUNKTEN. 

För  alltid,  min  engel! 

PER  (HU  Laraaon). 

Skulle  patron  tillåta  mig  tala  enskildt? 

LARSSON. 

Herm  vill  ha  min  borgen:  mycket  gema! 

PER. 

Nej,  det  var  något  annat! 


AXNO   FYRTlATTA 73 

ARVID. 

Han  vill  ha  Liudal 

PER. 

Tyst  det  har  jag  inte  sagt . . . 

LARSSON. 

Vi  ska'  talas  vid  efter  maten. 

PER   (Hll  Arvid), 

Tror  du  han- nekarf 

ARVID. 

Nej,  gubevars! 

LARSSON  (Hll  K.  sektem). 

K.  sekter!  Jag  har  läst  edra  känslqr,  ni  är  en  bra 
man;  men  —  var  inte  ledsen  att  jag  krossar  edra  illu- 
sioner. 

K.    SEKTERN. 

Jag  förstår  inte! 

LARSSON. 

Ni  älskar  min  dotter! 


K.    SEKTERN. 

Jag? 

• 

LARSSON. 

Ja! 

' 

K.    SEKTERN. 

Nej! 

LARSSON. 

Neka  inte  nu! 

74  ANNO   FYRTIÄTTA 


•    K.   SEKTERN 

Jag    svär    att  jag    aldrig   hyst  några  känslor  för  er 
dotter,  och  aldrig  tänkt  uppträda  som  friare! 

LARSSON. 

Hm!  Hvad  är  ni  for  en  besynnerlig  man? 

K.    SEKTERN. 

En  kunglig  sekter,  herr  patron! 

Scen  18, 

DE  FÖRRE.     FRU  LARSSON  och  LINDA. 
FRU   LARSSON. 

Bordet  är  serveradt!  Behagar  herrskapet  stiga  ut! 

ARVID. 

Ack  ja! 

FRU  LARSSON. 

Är  det  du,  din  spefågel! 

LARSSON   {HU  iV).    * 

Efiter  maten  ska'  vi  talas  vid!  Bjud  min  dotter  ar- 
men! Mitt  herrskap!  Revolutionens  åskor  ha  tystnat;  det 
svärd,  anarkiens  och  våldets,  som  hängt  öfver  vår  konungs 
och  vårt  fäderneslands  hufvud,  är  stucket  i  skidan;  låtom 
oss  vid  en  glad  aftonmåltid  glömma  det  skedda  och  med 
hvarandra  fira  fredens,  återställande  i  skötet  af  familjen, ' 
der  intet  missljud  skall  störa  vår  enkla  samvaro! 

{Ett  positiv  utanför  spelar  upp  ^^Ben  tappre  Zattdsoldat^^  under  det 
de  ga  och  ridan  faUer.) 

SLUT. 


-ö«>«i<?- 


INNEHÅLL. 

I.     Skizzer  och  uppsatser. 

Sid. 

Sandhamn  i  storm 3. 

Huruledes  jag  fann  Sehlstedt 13. 

På  Kanholmsfjärden 24. 

Markus  Larson  advokat     30. 

En  timma  ombord 56. 

Våren  på  Djurgården 63. 

I  Notre-Dame  och  Kölner-Dömen    67. 

För  konsten    76. 

Böljan  af  An  Bogsveigs  saga  ....;....  96. 

Inackorderingarhe  109. 

Ensittaren   118. 

Sorken 126. 

Mellan  drabbningarne 130. 

En  snobb     .' ..  139- 

Ett  folknöje    145. 

En  lofvande  yngling 152. 

Skalden  och  poeten    158. 

Offret   : 166. 

Lättsinnet '. 183. 

Primus  och  Ultimus 19  V 

Bet  gamla  och  det  nya    206. 

II.     Dramatiska  arbeten. 


I  Kom,  dramatisk  situation  i  en  akt 

Hermione,  sorgespel  

Ben  fredlöse,  sorgespel 

Mäster  Olof,  skådespel  i  fem  akter 
Anno  fyrtiåtta,  lustspel  i  fyra  akter 


•^ 


■'  7 


!  J